# ID: svediakorp-gov2418
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,156
# sentences: 3,057
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
7
bruk med flere; dock hade, enligt hvad kronoräkenskaperne utvisade, ofvan uppräknade
personer, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt vissa ledamöter af
Preste-Ståndet, sedan den, jemlikt samma äldre författningar, desse medgifna frikallelse
från mantalspenningarnes utgörande genom 1810 års riksdagsbeslut upplöst,
numera i allmänhet påförts och erlagt mantalspenningar, samt förthy de till
deras förmån tillkomna äldre stadganden endast undantagsvis tillämpats.
B). I följande landsorter innevånarne voro till en del i åtnjutande af nedsättning
i mantalspenningarnes belopp utan att i stället för den åtnjutna lindringen
utgöra motsvarande, särskilda tjenstbarheter, nemligen:
1). i Göteborgs och Bohus län, den jordbrukande allmogen inom det egentliga
Bohus, eller bönder och torpare derstädes;
2). i Örebro län, allmogen i Nysunds socken af Edsbergs härad, samt
hemmansegare af Bergsmansståndet inom Nora, Linde, Leke och Carlskoga fögderier,
jemte desse sednares barn, tjenstefolk och torpare, hvilka biträdde vid
bergs- och jordbrukshandteringen;
3). i Wermlands län, hvarje skattskyldig person af Bondeståndet;
4). i Westmanlands län, hemmansegarne inom Skinskattebergs och Norbergs
härader;
5). i Wester-Norrlands län, allmogen eller alla, som icke räknades till ståndspersoner;
6).
i Westerbottens län, åboer påkronoskatte- och kronohemman samt nybyggare,
äfvensom torpare med barn och tjenstefolk samt i tjenst varande soldaters
och båtsmäns hustrur, dock ej om de voro boende i Umeå stad; och
7). i Norrbottens län, åkerbruksidkare bönder och deras vederlikar, såsom
nybyggare, landtbönder och torpare; —
i hvilka län mantalspenningar af ofvanuppräknade klasser och personer
blifvit erlagda med 8 sk. banko, då de deremot i allmänhet utgått med 12 sk.
banko, som efter gällande myntfot motsvarande det belopp, 3 mark, hvartill
utskylden ursprungligen bestämdes. Vidare åtnjöts lindring
8), i Kopparbergs län, der mantalspenningarne utgått af allmogen i Kopparbergs,
Näsgårds, Säthers, Nedan-Siljans och Westerbergslags fögderier, utom den
inom Nedan-Siljans fögderi belägna Ore socken, med 8 sk; i sistnämnda socken
och Ofvan-Siljans fögderi med 6 sk. samt i Westerdalarnes fögderi med 4 sk.
banko; samt
9). i Jemtlands län, der genom Kongl. Kammar-Rättens utslag den 3 December
1816 och den 6 Oktober 1818 allmogen, som dittills varit från skattens
utgörande befriad, förklarades skyldig att densamma utgöra, i Jemtland med 8 sk.
och i Herjeådalen med 4 sk. banko, i enlighet med hvilka föreskrifter afgiften sedermera
äfven utgått.
Genom Kongl. Kungörelse den 3 April 1857 hade blifvit stadgadt, dels att
åldern, hvarifrån mantalspenningar borde påföras skattskyldig, framflyttades
till 18 år, äfvensom att, der enligt förut gällande föreskrifter befrielse från nämnda
skatt efter 63 års ålder åtnjötes, -afgiften skulle vid fyllda 60 år upphöra, dels
ock att, efter införandet af nu gällande Riksmynt, mantalspenningarne, som förut
erlagts med 12, 8, 6 och 4 sk. banko, skulle utgå med 37, 25, 19 och 12 öre R:mt,
hvilka belopp, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 24 Februari 1860 jemnats till 40,
25, 20 och 15 öre.
Efter meddelande af denna redogörelse angående mantalspenningarnes uppkomst,
utgörande och belopp, har Kongl. Kammar-Rätten vidare anfört, hurusom
8
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 45.
förhållanden nu vore för handen, att förenkling af de många angående mantalspenningarnes
utgörande utfärdade författningar lämpligen skulle kunna tillvägabringas;
och i sådant hänseende afgifvit förslag till Förordning i ämnet, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse hvarmed Kongl. Maj:t till Rikets Ständers godkännande
aflåtit följande:
Förslag
till
Förordning1
angående mantalspenniugiirnes utgörande.
§ 1.
Mantalspenningar utgöras med 40 öre R:mt af hvar och en, som uppnått
18 års ålder; dock undantagas härifrån:
a) i tjenst varande eller med pension afskedade gemenskapen af Arméen och
Flottan, då de ej äro jordegare, tillika med manskapet vid Stockholms stads
Militärkompani;
b) torpare, gerningsmän, bakstugusittare, inhyseshjon, bruks- och fabriksarbetare
å landet, drängar och arbetskarlar, så å landet som i städerna, fiskare
på landet, fiskare och sådana torftiga personer i städerna, som ej äro borgare, samt
förenämnda personers äfvensom gemenskapens hustrur och enkor: alla dessa, när
de hafva fyra barn och derutöfver af ett eller flera giften, under 15 år;
c) personer af arbetsklassen, som af egendom eller yrke ej hafva sin utkomst
efter fyllda 60 år;
d) sjuklige och bräcklige, hvilka äro obemedlade och sakna förmåga att
sig försörja;
e) krono-nybyggare jemte deras hustrur, hemmavarande barn och tjenstefolk
under do femton första frihetsåren;
f) innevånare i Särna socken med Idre kapell af Österdalarne samt allmogen
i Lappmarken.
§ 2.
Angående handlandes, fabriks- eller annan näringsidkares äfvensom husbondes
ansvarighet för mantalspenningar af de i deras tjenst eller arbete anställde
personer, jemte dessas hustrur och barn, samt af landtbönder och torpare, gäller
hvad derom i fråga om bevillningsutskylder är stadgadt.
§ 3.
Afkortning å mantalspenningar må ega rum endast
a) för den som aflider före den 1 Maj det år, för hvilket afgiften blifvit
honom påförd; och,
b) för fattigdom.
§ 4-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
9
§ 4.
Med debitering, uppbörd och redovisning af mantalepenningarne förhålles efter
uppbördsförfattningarne.
Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet jemväl förehaft följande
motioner, som blifvit väckta
a) uti Preste-Ståndet af Prosten Sondén (motionen N:o 61), hvilken under
förmälan, hurusom uti författningarne saknades närmare bestämmelser å hvad som
skulle förstås med bakstugusittare och inhyseshjon, hvilka voro befriade från
utgörande af mantalspenningar och skyddsafgift, — samt i betraktande deraf, att
det vore angeläget, det dessa benämningar icke godtyckligt tillädes eller fråntoges
någon, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bestämma, hvilka vore att anse^såsom
backstugusittare och inhyseshjon, äfvensom i sådant hänseende hemställt, att såsom
sådan måtte räknas en hvar, som utan förbindelse till tjenste- eller dagsverkspligt
till enskild husbonde, icke af egendom, kapital och arbete har öfver 200 Riksdaler
årlig inkomst; och
b) uti Bonde-Ståndet af: Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Malmöhus
län, som uti sin motion (No 143) anmärkt, att de författningar, hvarigenom
befrielse från utgörande af mantalspenningar medgifvits för egare och brukare af
hemman icke öfverstigande 1,500 R:drs värde samt torpare, gerningsmän, gemenskapens
hustrur och enkor, då de egde fyra underåriga barn, äfvensom för backstugusittare
och inhyseshjon, åstadkommo orättvisa i så måtto, att de personer,
som sålunda njöte lindring, ofta befunne sig i ganska goda omständigheter, hvaremot
andra skattskyldiga personer kunde förefinnas, som vore i den nödställda
belägenhet, att de borde från personela utskylder befrias, utan att likväl nu gällande
författningar sådant medgåfve; och då författningarne dessutom ofta tillämpades
olika, framställde motionären, det Rikets Ständer, med upphäfvande af
nämnde författningar, måtte besluta, att det må ankomma på vederbörande kommuner
att vid mantalsskrifningarne uppgifva och bestämma hvilka personer, som
böra befrias från erläggande af kronoutskylder, d. v. s. mantalspenningar, personel
bevillning, folkskole- och kurhusafgift, a) för minderåriga barn, 4 eller derutöfver
af ett eller flera giften och b) för fattigdom, dock att ingen må, enligt momentet
a), från kronoutskylder vinna befrielse, som eger fastighet af öfver 3,000 R:dr R:mt
taxeringsvärde eller för inkomst af kapital eller arbete erlägger bevillning efter
2:dra artikeln.
Hvad sålunda i denna fråga förekommit har Utskottet tagit i noggrannt
öfvervägande; och finner, lika med Kongl. Kammar-rätten, mantalspenningarne,
såsom varande en kapitationsafgift, böra af hvar och en medborgare utan afseende
å större eller mindre förmögenhet utgöras såsom en gärd till Staten för det
skydd, han åtnjuter. På det ändamålet med skatten alltså icke måtte förfelas,
är af nöden, att den bestämmes till ett belopp, att densamma må utan allt för
stor uppoffring kunna af en hvar erläggas; hvaraf åter är en följd, att endast
verklig oförmåga bör berättiga till befrielse från skattens erläggande. Så har ock,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, uteslutits åtskilliga klasser, som tillförene
af en eller annan orsak åtnjutit befrielse från eller lindring i skattens utgörande;
hvarjemte mantalspenningarne föreslagits att utgå med lika belopp uti Rikets
samtliga provinser, till hvilken åtgärd, som redan vid 1823 års riksdag varit
Bih. till B. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.
ifrågaställd och då af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de flesta län förordad,
tillräcklig anledning, enligt Utskottets tanke, förefinnes deruti, att den på orternas
särskilda beskaffenhet och olika kultur samt innebyggarnes af omständigheterna
beroende ställning, som påkallat en derefter lämpad lindring, numera till
största delen upphört. Men ehuru således icke boningsorten ensamt må berättiga
till nedsättning i mantalspenuingarnes belopp, synes dock en annan åtskilnad
deruti böra ega rum. Då ett betydande antal af de sålunda skattskyldiga skulle
komma att utgöras at personer, hvilka, utan kapital, allenast af sin besparade
arbetsförtjenst lemnade ifrågavarande skattebidrag; då ersättningen för lemnadt
arbete är betydligt större för den manlige än för den qvinliga arbetaren eller
tjenaren samt dessutom flere förmåner till beredande af uppkomst, genom lättare
tillfälle till undervisning, genom rättigheten att erhålla tjenstebefätt (fingar och
utöfva yrken tillagts mannen framför qvinnan, har det synts Utskottet billigt,
att skilnad göres emellan afgiften för man och qvinna, i likhet med hvad iakttagits
i afseende å flere andra personela skatter. Af sådan anledning torde, derest
mantalspeuningarne, på sätt Kongl. Majit behagat föreslå, bestämmas till 40
öre för man, ett belopp, hvarmed de i rikets flesta provinser för närvarande
utgöras, afgiften för qvinna böra nedsättas till hälften eller 20 öre Bänt.
Ehuru, enligt hvad ofvan blifvit aufördt, endast den fattige borde från mantalspenningarne,
såsom utgörande en koppskatt, njuta befrielse, samt således allenast
denna kategori uppföras såsom undantagen frän nämnda skattebörda, visar
dock erfarenheten behofvet af närmare bestämmelser i detta hänseende. Fördenskull
och då, enligt hvad kändt är, den värfvade gemenskapen vid Arméen och
Flottan, ehuru ingalunda i saknad af tillfällig arbetsförtjenst, i vanligaste fall deraf
icke bespara något, utan tvärtom oftast icke sjelfva ega de oumbärligaste lifsförnödenheter,
torde någon skatt af detta manskap icke kunna påräknas, liksom till
följd af det egendomliga beskattningssättet i den egentliga Lappmarken, hvarest
mantalsskrifning icke eger rum, ej heller kunna derstädes utgå.
Dessutom hafva, enligt Kongl. Majits nådiga Proposition, personer tillhörande
åtskilliga, visserligen oftast mindre bemedlade, men dock icke ovilkorligen
till skattens utgörande oförmögne samhällskategorier, bibehållits vid sin hittills
åtnjutna frihet från mantalspenningar; hvarvid Utskottet likväl anser sig böra
erinra följande:
I afseende å krigsmanskapet gjordes väl tidigt undantag, men då emot dess
bibehållande vid denna förmån förekommer, att gemenskapen vid Arméens, och
Flottans indelta regementen och korpser genom de vilkor, enligt hvilka de besitta
ofta ganska betydliga jordtorp samt, till följd af dem i öfrigt tillagda fördelar, i
de flesta landsorter äro i en ställning, vida bättre än flertalet af deu arbetande
klassen; att det bör vara likgiltigt, på hvad sätt, vare sig i Statens tjenst eller
annorledes, utväg bcredes till skattens erläggande; samt slutligen att då han tillförene
för hustru och husfolk utan veterlig svårighet erlagt mantalspenningar,
bördan att lör egen person utgöra desamma, helst om afgiften för qvinna nedsättes
till allenast 20 öre, icke kan blifva i någon mån kännbar.
Beträffande Stockholms stads militär-kompani, så är detsamma att betrakta
såsom varande uti berörda samhälles enskilda tjenst, i hvilkon egenskap det jemväl
dagligen användes; hvadan anspråk på befrielse från mantalspenningar lika
litet bör för militär-kompaniet ifrågakomma, som för andra kommuners eller
enskildes tjenare.
Stats-UUlcottets Utlåtande N:o 45.
11
Hvad angår de under mora. b af förslaget uppräknade klasser, har Kongl.
Kammar-rätten såsom skäl till mantalspenningarnes eftergift för dem anfört, att
personerne tillhörande nämnde klasser, såsom stående på gränsen till verklig fattigdom,
i allmänhet icke kunna utan svårighet försörja sig och de sina då de ega
flera barn. För Utskottet synes allenast den ekonomiska ställningen, icke antalet
barn, böra utgöra grund för eftergift af skatt; och då dessutom de i momentet
uppräknade yrkes-kategorier icke lära kunna till begreppet tydligen bestämmas,
öfver hvilket förhållande såsom ledande till godtycklighet i författningar nes tillämpning
klagan ofta försports, samt ytterligare svårighet möter att i det särskilda
fallet afgöra, till hviken klass personen rätteligen bör hänföras, har Utskottet ansett
momentet böra ur författningen uteslutas.
Vidkommande krononybyggarne, finner Utskottet, enligt den förut uttalade
åsigt, att endast fattigdom bör utgöra grund för befrielse, icke lämpligt att utsträcka
deras frihet från skatt för jordfastigheten till eftergift, äfven af de personela
skatterna; och då slutligen, på sätt ofvan blifvit an tyd t, Utskottet anser
bostadsorten ensamt icke böra innefatta någon giltig grund till frikallelse från
skatt, förefinnes icke eller någon anledning, att bibehålla innevånarne i Särna och
Idre församlingar vid deras enligt häfd hittills åtnjutna befrielse från mantalspenningar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa:
det Rikets Ständer måtte för sin del besluta en författning
om mantalspenningarnes utgörande, af följande innehåll:
§ 1-
Mantalspenningar utgöras med 40 öre R:mt för man och
20 öre för qvinna af hvar och en, som uppnått 18 års ålder;
dock undantagas härifrån:
a) de, som åtnjuta fattigunderstöd, äfvensom de, hvilka,
enligt vederbörande kommunalstyrelses intyg, böra för fattigdom
eller sjuklighet från denna afgift befrias;
b) gemenskapen vid Arméens och Flottans värfvade regementen
och korpser; och
c) den egentliga Lapp-allmogen, äfvensom, intill dess allmän
författning om mantals- och skattskrifning inom rikets Lappmarker
kan varda utfärdad, öfriga innebyggare derstädes.
§ 2.
Angående handlandes, fabriks- och annan näringsidkares
äfvensom husbondes ansvarighet för mantalspenningar af de i
deras tjenst eller arbete anställde personer, jemte deras hustrur
och barn, samt af landtbönder och torpare, gäller hvad
derom i fråga om bevillningsutskylder är stadgadt.
§ 3.
Afkortning å mantalspenningar må ega rum endast:
a) för den som aflider före den 1 Maj det år, för hvilket
afgiften blifvit honom påförd; och
b) för fattigdom.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
§ 4-
Med debitering, uppbörd och redovisning af mantalspenningar^
förhålles enligt Uppbördsförfattningarne, hvarom,
i händelse Utskottets förslag vinner Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas;
och har Utskottet härmed jemväl besvarat de enskilda motionärernas ofvanberörda
framställningar, Riksdagsfullmägtigen Per Nilssons, så vidt mantalspenningarne
dermed afsågos.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet här ofvan
föreslagit, har Utskottet låtit verkställa aproximativ uträkning till utrönande af
det belopp, mantalspenningarne må kunna i Riks-staten upptagas, lydande denna
uträkning sålunda:
Enligt 1860 års Riks-hufvudbok debiterades samma år mantalspenningar
för 1,860,010 personer; och härtill skulle nu vidare räknas allmogen i Särna och
Idre socknar, eller cirka 1,100 personer.
Den enligt samma Riks-hufvudbok debiterade personela bevillningen visar
ock att skyddsafgift utgjorts af män och qvinnor i följande proportion, nemi. 48,2
procent mån och 51,8 procent qvinnor.
Med tillämpning häraf, skulle, jemlikt Stats-Utskottets beslut i öfrigt, mantalspenningarne
kunna för åren 1864—1866 beräknas till 525,000 R:dr årligen,
enligt följande
Kalkyl:
1,860,010
+ 1,100
s:gr 1,861,110 personer, hvaraf
K: dr E:mt.
48,2 % män = 897,055 ä 40 öre = 358,822: —
51,8 % qvinnor = 964,055 ä 20 öre = 192,811: — cm fioo.
s:gr 100 % S:gr 1,861,110 _
Afkortningen har utgjort sednast cirka 14j % af debiterade
summan och förnämligast i följd af fattigdom.
Då emellertid åtskilliga andra afkortningsorsaker
nu skulle upphöra, så torde den blifvande afkortnings-summan
kunna anses uppgå till endast 10
% af debiterade beloppet; hvadan nu afdrages . . . 55,163: —
Härtill synes kunna, i följd af befolkningens tillvext
och stigande välmåga, läggas årligen cirka en procent
af sistnämnda summa, eller för de 3:ne åren
1861 med 1863, å 5,000 R:dr  15,000: —
tillhopa 511,470: —
Ytterligare skulle tillkomma för indelta Arméens manskap
:
26,871 personer å 40 öre  10,748:40.
och
för indelta Råfsmans-styrkan:
5,694 personer ä 40 öre  2,277: 60. ^3 Q2g.
Summa R:dr 524,496: —
Stockholm den 13 Eebruari 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
13
Reservationer:
Af Herr von Troil, S. (?.: rHufvudsakligen instämmande i det sätt för mantalspenniugarnes
utgörande, som af Stats-Utskottet blifvit föreslaget, måste jag
dock reservera mig emot den del af förslaget, som nedsätter qvinnans mantalspenningar
ifrån 40 till 20 öre, emedan jag anser det vara högst betänkligt, att,
under närvarande förhållanden, beröfva Statsverket en så betydlig inkomstkälla,
som den hvarom här är fråga.
Den beräkning, som åtföljer Utskottets Betänkande, upptager mantalspenningarne:
för
964,055 qvinnor å 20 öre till R:dr 192,811: —
hvarifrån skulle afgå för afkortningar 10 %
19,281: —
då nettobehållningen komme att utgöra R:dr  173,530: —
Bibehållas mantalspeuningarne vid deras nuvarande, äfven af Kongl. Maj:t. föreslagna
belopp, eller 40 öre, lika för man och qvinna, skulle naturligtvis den del
af denna skatt, sorn af qvinnor erlägges, komma att uppgå till ett belopp, dubbelt
emot det här ofvan beräknade. Utskottet har alltså, genom den ifrågavarande
nedsättningen, beröfvat Statsverket en inkomst af i rundt tal 170,000 R:dr
— icke vid jemförelse med mantalspenningarnes nuvarande belopp — men
med hvad de, under antagande i öfrigt af Utskottets grunder, skulle komma att
utgöra, om skatten af alla lika erlades.
Ingen lärer kunna tillvita mig att under min riksdagsmannabana hafva
åsidosatt qvinnans fördelar. Jag har vid alla tillfällen ifrat för hennes lika arfsrätt
med mannen, för hennes myndighet, för utvidgande af hennes rättigheter till
försörjning. Men just derigenom att qvinnans rättigheter i alla afseenden blifvit
på de sednare åren utvidgade, anser jag det mindre behöfligt att nu skänka
henne de 20 öre om året, som Utskottet föreslagit.
Man kan om mantalspenningarne såsom skattetitel hafva olika tankar.
Den ene fördömer dem såsom en kapitations-afgift. Den andre anser det vara af
vigt att en hvar, för det skydd han af Staten åtnjuter, erlägger en ringa penning,
som utgår lika af alla dem, hvilka ej, till följd af fattigdom, derifrån befrias. Jag
vill ej yttra mig öfver frågan i denna dess allmännelighet; men jag tror att man
icke, utan nödtvång och utan att befinna sig i en särdeles lycklig financiel ställning,
bör opåkalladt nedsätta en afgift, hvilken under mera än 200 år utgått —
och förr till vida högre belopp än nu — en afgift vid hvilken landets invånare
äro vande och som, just genom sitt ringa belopp, så vidt jag vet, utgått utan synbart
missnöje.
Utskottet har trott sig genom den föreslagna nedsättningen för qvinnor
kunna mildra obehaget för de klasser, hvilka, förut befriade, nu skulle komma
att erlägga mantalspenningar. Jag är ej af denna åsigt. Denna åtgärd, påkallad
af rättvisa och af förändrade förhållanden nu emot den tid då lindringarne mcdgåfvos,
kommer visserligen att hos åtskillige individer, som deraf drabbas, alstra
missnöje, men detta missnöje minskas icke derföre att qvinnans mantalspenningar
nedsättas med 20 öre.
Utskottet har i en föregående punkt föreslagit såg- och mjölqvarnars befrielse
ifrån erläggande af grundränta. Jag har till alla delar deruti instämt,
ehuru genom detta beslut en minskning i Stats-inkomst uppkommer af 130,000
R:dr, hvilken, till en början åtminstone, endast kommer att i ringa mån ersättas
genom den dessa verk åliggande bevillning. Äp nu Statsverkets tillstånd så ly
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
sande att man, genom mantalspenningarnes nedsättning för qvinnor, kan ytterligare
efterskänka 170,000 R:dr? Jag tror det icke och grundar denna min åsigt på
den massa af anspråk å Statens kassa, hvilka dels genom Kongl. Maj:ts nådiga
Propositioner och dels genom enskilda motionärers framställningar blifvit väckta,
och hvilka sednare uppgå till sådana belopp, att om äfven endast en ringa del,
och denna den vigtigaste af dem hlifver biiallen, det torde hlitva särdeles svårt
att dertill utfinna medel.
På grund af alla dessa skäl anser jag att mantalspenningarnes belopp bör,
på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till 40 öre R:mt såväl för man som
qvinna."
Af Herr Montgommery, R. N. G.: "Då, enligt min tanke, mantalspenningarne,
bland alla de skatter som till Svenska Statsverket ingå, äro de som minst öfverensstämma
med ett tidsenligt skatteväsende, har jag ansett att denna skatt borde
upphöra.
En koppskatt, en kapitations-afgift, lika för rika och fattiga, är en till sin
grund icke rationel beskattning; och, såsom jag tror, finnes ej sådan koppskatt i
något Europeiskt land, med undantag måhända af Ryssland och Turkiet.
Men då man temligen allmänt erkänner principens förkastlighet, försvarar
man denna skatt på grund af skattebeloppets obetydlighet och säger: summan är
af ingen betydenhet för den betalande, men den utgör samlad en icke obetydlig
inkomst för Staten (af mellan 5 och 600,000 R:dr). Med stöd af de beräkningar,
som äro uppgjorda i bil. 6 till Kongl. Maj:ts Proposition N:o 1 om Statsverket, pag.
33, har jag ansett att Staten icke behölver denna inkomst. Då betydliga öfverskott
på sednare tider i Riksgälds-kontoret kunnat beräknas, vid 1859—1860 års
Riksdag till 5,092,200 R:dr, vid 1862—1863 års till 5,660,000 R:dr, synes ingen
fara i det afseendet vara för handen.
Påståendet att denna utgift är af ingen betydenhet för den betalande, tål
någon granskning. — Enligt de uppgifter jag förskaffat mig, kunna de personela
afgifterna uppgå till följande belopp:
För man: I Stockholm: I öfriga delar af riket:
Mantalspenningar  40 öre. 40 öre.
Personliga skydds-afgiften  40 „ 40 „
Kurhus-afgift
50 „ 25 „
J. UlIlölVUlC, dig It
Bidrag till folkskolelärares aflöning
19 „
7EV/ ff
19 „
Eattigvårds-afgift
50 „
50 „
2:
39 öre.
2: 14 öre.
För qvinna:
Mantalspenningar, enligt Kongl. Maj:t.s Proposition,
40 öre.
40 öre.
Skydds-afgift
20 „
20 „
Kurhus-afgift
50 „
25 „
Folkskole-afgift
20 „
20 „
Bidrag till folkskolelärares aflöning
19 ,,
19 „
Fattigvårds-afgift
25 „
25 „
1:
74 öre.
1: 49 öre.
Ett arbetare-hushåll med en årsinkomst af 400 R:dr, kan således komma
att i Stockholm betala
Stats-IJtskottets Utlåtande N:o 45.
15
I personela afgifter 4: 13.
I bevillning 1: —
Kommunal-utskylder, omkring 3: —
tillsammans 8: 13.
eller mer än en veckas inkomst. — Och äfven i öfriga delar af riket blir denna
utgift för ett arbetare-hushäll kännbar. Det är skäl, synes mig, att söka åstadkomma
all möjlig nedsättning af denna debetsedel.
Då det säges att hvarje medborgare bör betala denna skatt, som kan anses
vara "en hvarje medborgares gärd till Staten lör det skydd, han af Staten åtnjuter”
(Kongl. Kammar-rätten), torde jag få fästa uppmärksamhet derpå att detta
mål redan är vunnet genom den s k. personliga skydds-afgiften, eller bevillning
elter Ista artikeln. Något rimligt skäl hvarför sådan skydds-afgift bör utgå under
2:ne titlar har jag ej kunnat linna. Yördsamt får jag således föreslå:
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta att den skatt, som
kallas mantalspenningar, skall från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra."
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Hammerhjelm, Garl, samt Riksdagsfullmägtige
Per Nilsson från Malmöhus län, G. Bjerkander från Skaraborgs
län och C. J. Svensen från Calmar län.
Af Herr L. J. Hjerta: ”Jag instämmer uti Herr Montgommery-Cederbjelms
ofvanstående reservation i afseende på grundsatsen om olämpligheten af personela
utskylder, som utgå lika öfver hela befolkningen, såsom ett visserligen fordom
gällande men inom finansvetenskapen mer och mer utdömdt beskattningssätt, och
tror derföre, att om äfven den uppgjorda beräkningen öfver Statsverkets tillgångar
icke skulle lemna ett fullt tillförlitligt resultat för bestridande af de påräknade
utgifterna, det då vore rättvisare att antingen höja den direkta bevillningen
på inkomster så mycket att bristen deraf kunde betäckas, eller också göra en
förhöjning, som icke behöfde vara betydlig på någondera af de betydligaste importartiklar
Socker eller Tobak. Ett öres tull på Råsocker skulle i det närmaste
lemna en inkomst, som motsvarade minskningen af mantalspenningarnes borttagande,
och en sådan afgift skulle alltid blifva rättvisare, då andelen deri berodde
af den qvantitet, som hvar och en förbrukade af en sådan artikel.”
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Ståts-Utskottets Memorial N:o 46.
1
X:t> 46.
Alik. till Exp.-Utsk. den 19 Febr. 1863, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af återremiss å Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37,
angående begärdt anstånd med föreskrifne kapital- och ränteinbetalningar
ä de till Norbergs Jernvägs-bulag af allmänna
medel anvisade lån.
(R. A.)
Vid föredragning hos Riks—Stånden af ofvanberörda Utlåtande N:o 27, har detsamma
af Borgare-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet återremitteradt; men som öfriga
tre Riks-Stånd, enligt Utskottet tiilhandakomna protokolls-utdrag, godkänt ifrågavarande
utlåtande,
kan följaktligen Borgare-Ståndets återremiss af detsamma icke till vidare
åtgärd föfanleda;
hvilket till Borgare-Ståndets kännedom härigenom meddelas.
Stockholm den 19 Februari 1863,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Samt. 1 Afd. 19 Haft. I
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Febr. 1863, kl. 12 mufti.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående försäljning
till enskild person af en komministers-bostället Hof Dahlbogård
i Kronobergs län tillhörig del i den s. k. Spetsamossen.
(I. A.)
PS sätt högstberörda den 24 Oktober 1862 till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition, införd under N:o 24 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoller vid innevarande riksmöte, innehåller, hade uti en till Kongl. Majit ingifven
skrift Kommissions-landtmätaren A. P. Liedberg underdånigst anhållit, att få, mot
en köpeskilling af 273 R:dr 73 öre Riksmynt, förvärfva sig eganderätt till den del
af s. k. Spetsamossen, som tillhör komministers-bostället * mantal krono N:o 3 Hof
Dahlbogård i Wexiö socken, och hvilken del, utgörande 13 tunnland 22 kappland,
i sådant fall skulle af sökanden utdikas, tegläggas och odlas i sammanhang med öfriga
delarne af samma mosse.
Af den underdåniga ansökningen och dervid fogade handlingar hade inhemtats,
bland annat, att Liedberg, hvilken med Kongl. Maj:ts den 27 Mars 1838 lemnade
nådiga tillåtelse för en betingad köpeskilling af 900 R:dr R:mt af staden Wexiö inköpt
dess del, 33 tunnland 20 kappland af den vid staden belägna Spetsamossen mot
vilkor att hafva inom viss tid afdikat och odlat denna mark, som till ett djup af 3
eller 6 alnar utgjordes af hvitmossa, numera verkställt detta odlingsföretag; att då
emellertid från de öfriga dels till Araby och Hofgården, dels till komministers-boscället
Hof-Da hl bogård, lydande delarne af mossen kalla dimmor spridas öfver den af Liedberg
odlade trakten, och stora förluster genom frostskada derå redan inträffat och
för framtiden vore att förutse, men hvarken de enskilde egarne eller boställshafvarne
velat § deras områden verkställa odling, hvilken vore med stora kostnader förenad,
och beräknades endast för de bostället underlydande 13 tunnland 22 kappland till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
3
en utgift af 7,000 R:dr, hade Liedberg funnit sig nödsakad inköpa de till Araby
och Hof hörande lotter i mossen, samt att ehuru den redan företagna odlingen i sanitärt
hänseende verkat särdeles fördelaktigt för staden, förhållandet derutinnan skulle
i ej obetydlig mån förbättras, derest äfven boställets andel deri utdikades och torrlädes,
enär derigenom icke allenast frostskador utåt hela detta vidsträckta fält skulle
upphöra, utan ock de osunda dimmor, som från den sanka och vatten-aflopp uu saknande
trakten draga fram mot staden, komme att aflägsnas och staden sålunda blefve
till fullo befriad från den källa till framkallande och underhållande af epidemier, som
ännu i stadens närmaste grannskap förefunnes.
Sedan i anledning häraf Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, efter vederbörandes
hörande, uti den 28 Oktober 1861 afgifvet underdånigt utlåtande sig
yttrat och, i likhet med öfrige vederbörande, ansett sig böra tillstyrka nådigt bifall
till ansökningen, dock under vilkor att den erbjudna köpeskillingen 273 R:dr 73 öre,
användes till boställets förbättring, på sätt vid nästinträfFande ekonomiska besigtning
eller laga af- och tiliträdessyn pröfvas lämpligt, har Kongl. Maj: t detta ärende, såsom
afseende en afsöndring för alltid af kronojord, till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat
och dervid, enär, på sött alla i ämnet hörda myndigheter sammanstämmande
upplyst, det skulle lända till fördel för komministers-beställningens innehafvare, om
ifrågavarande mark finge från bostället på ofvanuppgifna vilkor försäljas, föreslagit att
Rikets Ständer till Lied borgs ifrågavarande, ansökning måtte lemna deras samtycke.
Efter härå från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss, har Stats-Utskottet förehaft
detta ärende och dervid tagit kännedom af de till frågan hörande handlingar
jemte karta; och får Utskottet, med afseende å de i den Kongl. Propositionen utredda
förhållanden, tillstyrka,
det ifrågakomne 13 tunnland 22 kappland, utgörande komministersbostället
Hof-Dahlbogårds andel i den så kallade Spetsamossen, må på uppgifna
vilkor till Kommissions-landtmätaren A. P. Liedberg försäljas.
Stockholm den 19 Februari 1863.
- r;'lu a i ,ooä >o»; 'ottil moni ‘_l iJi,; eimimjiiod-ei; kiumimoi doo -noJe
ab(oH
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48,
IV:© #8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Febi. 1863, kl. 12 inidd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående ut
byte
af komministers-bostället Svensbohl i Rudskoga socken emot
sergeants-bostället Höjdebråten i Nysunds socken.
(I. A.)
Af högstberörda den 24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition (införd under N:o 25 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll) inhemtas, hurusom, efter det Kongl. Maj:t, uppå underdånig framställning
af Rudskoga och Nysunds till ett pastorat förenade församlingar, under den 27 Juni
1856 i nåder förordnat, att blifvande Komministern inom nämnda församlingar egde
åtnöja sig med den förändring af boställe, som Kongl. Maj:t framdeles kunde finna
godt besluta, Nysunds församling hos Kongl. Maj:t anhållit, att det åt bemälde Komminister
anslagna boställe Svensbohl N:o 2, ett halft mantal krono i Rudskoga socken,
Wisnums härad af Wermlands län, måtte, till afhjelpande af de olägenheter, som
tillskyndas ej mindre Nysunds socknemän än komministern derigenom, att både pastors-
och komministers-boställena hafva sitt läge inom Rudskoga socken, få utbytas
emot sergeants-bostället vid Nerikes regemente Höjdebråten N:o 1, om ett fjerdedels
mantal krono, i Nysunds socken, Edsbergs härad och Orebro län, för hvilket ända
mål
sökanderne förklarat sig villige att genom årlig afgäld i spanmål hålla den af boställs-innehafvarne
skadeslös, som, i händelse boställena vid närmare undersökning,
icke skulle befinnas jemngoda, komme i besittning af det sämre bostället; hvarjemte
sökanderne begärt att detta byte finge träda i verkställighet, om icke förr, vid nuvarande
innehafvares af Höjdebråten afgång.
Sedan båda boställena blifvit i vederbörandes närvaro behörigen uppskattade till
egor och öfriga förmåner samt dervid befunnits, att hemmanet Svensbohl rätteligen
uppskattats till 7 R:dr 38 sk. och Höjdebråten till 7 R:dr 36 sk. 11 r:st Banko
Stats-Utsköttets Utlåtande N:o 48.
ränta, men att värdet af åbyggnaderna upptagits vid det förra till 2,596 R:dr 67
öre, och vid det sednare till blott 1,771 R:dr 67 öre R:mt, så och efter det
ej mindre Komministern i Rudskoga och Nysund L. Edgren på de af sökanderne
framställda vilkor förklarat sig nöjd med det ifrågaställa hemmansbytet, än äfven
Chefs-embetet vid Nerikes regemente och Carlstads stifts konsistorium äfvensom
Landshöfdinge-embetet i Orebro län och Konungens Befallningshafvande i Wermlands
län förordat ansökningen; hafva Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna uti infordradt,
gemensamt underdånigt utlåtande den 6 Maj 1861, af anförda orsaker, till ansökningen
tillstyrkt nådigt bifall, dock med vilkor icke allenast för Nysunds församling
att, enligt sitt åtagande, med 825 R:dr R:mt, för en gång, ersätta Komministern
skilnaden emellan det lägre fibvggnadsvärdet å Höjdebråten än å Svensbohl, hvartill
en af församlingen för kapellans-boställets tlvttning bildad fond lemnar tillgång, utan
ock för Komministern att å sin sida vid blifvande ekonomiska besigtningar redovisa
denna ersättningssummas användning till det nya kapellans-boställets nytta; äfvensom,
enär af Höjdebråtens ränta äro Kronan behållne boskapspenningarne 8 sk., men af
Svensbohl dagsverkspenningarne|.24 sk. Banko, Kollegierna, på det någon förändring
i denna inkomst icke måtte genom bytet Kronan tillskyndas, i underdånighet hemställt,
att särskildt måtte i nåder stadgas om hvardera boställs-innehafvarens skyldighet
att ansvara för de KronanSnu behållna räntor af det boställe honom tillfaller;
och har Kongl. Majit, enär‘| det;ifrågastäi!da ut hy tet af boställshemman utan tvifvel
vore ganska ändamålsenligt och till följd deraf vunnit förord af samtliga i ämnet
hörda myndigheter, föreslagit Rikets Ständer att till verkställighet deraf, under de af
Krigs- och Kammar-kollegierna föreslagna vilkor, lemna sitt medgifvande.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å denna nådiga
framställning, har ärendet förehaft; och tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte samma nådiga framställning bifalla.
Stockholm den 19 Februari 1863.
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 4.9,
N:o 49.
Ank. till Exp.-Uls*. den 19 Febr. 1863, kl. 12 midd
Utlåtande, t anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, angående befrielse
för Fältkamereraren m. m. Ph. A. Arells enka, Albertina
Heimberger, från lifgifvande af obseroationsprocenl och anmärkningsmedel,
hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande
ådömda.
(I. A.)
Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt beslut af den 12 Oktober 1860 lemnat
utan afseende f. d. Regementsskrifvaren vid Dal-regementet, Revisoren vid Arméens
Pensionskassa, Fältkamereraren Philip August Arells underdåniga ansökning att af
gunst och nåd varda befriad från skyldigheten att utgifva ej mindre hvad som motsvarade
den af Kongl. Majits och Rikets Kammar-rätts kansli- och revisionsbetjening
uppburna observationsprocent å de genom Kongl. Maj:ts Utslag den 7 Juni 1841
Arell till betalning ådömda, sedermera ersatte 2,998 R:dr 10 r:st. Raoko, hvilken observationsprocent
Arell, genom Kammar-rättens den 11 Juni 1845 meddelade och af
Kongl. Majit den 24 Juli 1846 fastställda Utslag, fått sig ålagdt att sjelf godtgöra,
än ock hvad som efter en erbjuden afbetalning af 200 R:dr Banko återstode å de
anmärkningsmedel, 1,560 Riksdaler 22 sk. 2 rist. Banko, hvilka, enligt Kammarrättens
utslag den 1 Juli 1841, borde af Arell gäldas; samt Kammar-rätten, på dess
Advokatfiskals-embetes framställning, för utbekommande af berörde medel, anmodat
Öfverståthållare-embetet att låta hos Fältkamereraren Arell anställa utmätning och, i
händelse tillgång saknades, för dessa Kronans fordringar meddela införsel uti hälften
af Arells på Arméens Pensionskassas stat innehafvande revisorslön: så och efter det
Arell sedermera i Juli månad 1861 aflidit, hade — enligt hvad högstberörda den
24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer allåtna nådiga Proposition, införd under
N:o 23 i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll — hans efterlemnade
enka Albertina Heimberger, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, med
åberopande af sin nödställda belägenhet och då hon vid framskriden ålder egde tre
sjukliga döttrar att försörja, underdånigst anhållit, att Kongl. Majit, med behjertande
häraf, måtte i nåder meddela befrielse från allt betalningsansvar för ofvanberörda ob
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
7
servationsarfvode och anmärkningsmedel, så att det efterlemnade obetydliga lösöreboet
kunde komma sökanden och bennes barn till godo; varande uti en sedermera ingif—
ven skrift af sökanden i underdånighet företedt intyg af sysslomannen i den efter
Arell uppkomna konkurs, att numera ingen annan borgenär i boet funnes än Kongl.
Maj:t och Kronan för ofvan omförmälda fordran, hvilken nu utgjorde dels observavationsprocent
1,002 Riksdaler 45 öre och dels anmärkningsmedel 2,358 R:dr 51
öre, eller tillsammans 3,360 R:dr 96 öre, hvaremot tiligångarne i boet endast kornme
att uppgå till något öfver 300 R:dr; och har Kongl. Maj:t, med anledning häraf
och i betraktande of härvid förkomna bevekande omständigheter, i riåder föreslagit
Rikets Ständer att befria sökanden från gäldande af ifrågavarande observationsarfvode
och anmärkningsmedel.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å högstberörda
nådiga Proposition och undfått del af dertill hörande handlingar, har tagit detta ärende
i öfvervägande och får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda
förhållanden och ömmande omständigheter, tillstyrka,
att hvad Kongl. Majit i berörda hänseende nådigst föreslagit, måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 19 Februari 1863.
Ank till
Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma]:ts nådiga Proposition, angående ef
tergift
Ull förmån för enkan Märtha Näsdotter Tulpan af
Kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hetmes syster, enkan
Anna Nilsdotter i Makrismåla.
(I. A.)
Enligt högstberörda, den 5 December sistlidet år aflåtna och till Stats-Utskottet
remitterade nådiga Proposition (införd under N:o 56 i lista Samlingen af Bihan
get
till Riks-Ståndens protokoll), har enkan Märtha Nilsdotter Tulpan i Carlshamn
underdånigst anhållit, det Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig fram
-
8
Stat s-Ut skottets Utlåtande N:o 50.
ställning derom, att sökanden, som numera uppnått en ålder af 82 år, måtte, för
erhållande af bättre föda och mera beqvämlighet under sin återstående lifstid, få tillgodonjuta
qvarlåtenskapen efter sin allidna syster Anna Nilsdotter, ehuru sökanden
försutit sin rätt att taga arf efter systern, hvadan qvarlåtenskapen borde, enligt lag,
tillfalla Konungen; och hade Märtha Nilsdotter, till stöd för ansökningen, anfört: att
redan i hennes spädaste barndom, eller för omkring 80 år sedan, bennes syster
Anna, som varit 18 år äldre, flyttat från föräldrahemmet i Carlshamn och först tagit
tjenst i Carlskrona samt sedermera, efter ingånget giftermål med soldaten Gumme
Part, varit bosatt i nybygget under kaptensbostället Makrismåla i Elmsboda församling
af Kronobergs län intill år 1840, då hon atled den 27 Oktober utan att efterlemna
några kända arfvingar, hvadan vården af hennes qvarlåtenskap uppdragits åt
Petter Svensson i Binnarebo, hvilken under loppet af år 1841 låtit i allmänna tidningar
kungöra arfvet för de honom okända arfvingarne; att emellertid skilnaden i
ålder mellan systrarna och Annas tidiga utflyttning från hemmet vållat, att Märtha
saknat nästan all kännedom om systerns öden och tillvaro, samt då hon aldrig läst
några tidningar, icke eller erhållit kännedom om berörda kungörelse eller om systerns
död, förrän hon för några år sedan uti Carlshamn sammanträffat med Petter Svensson,
som då tillika upplyst, att qvarlåtenskapen, jemte upplupna räntor, den 24 Juni
1860 utgjort 182 R:dr R:mt; varande vid ansökningen fogadt ett af vederbörande
själasörjare utfardadt intyg derom, att sökandens föräldrar i deras äktenskap haft,
utom ofvannämnda döttrar Anna och Märtha, 4 born, af hvilka tre aflidit och den
fjerde, elier sonen Sven, som föddes 1777 och efter uppgift blifvit sjöman, icke sedan
flere år gifvit sin vistelseort tillkänna.
Häröfver hörde, hafva vederbörande embetsmyndigheter, med vitsordanie af sökandens
torftiga omständigheter, å berörda ansökning tillstyrkt bifall; och har, på
grund af hvad sålunda blifvit upplyst och då de orsaker, som vållat att Märtha Nilsdotter
försutit sin arfsrätt efter systern Anna Nilsdotter, hade sin grund i omständigheter,
hvilka, i anseende till Märtha Nilsdotters samhällsställning, måste anses ursäktliga,
Kongl. Maj:t, i betraktande jemväl af sökandens höga ålder och medellösa
belägenhet samt det ringa belopp, hvartill qvarlåtenskapen uppgår, föreslagit, att denna
qvarlåtenskap må, till förmån för Märtha Nllsdotter, efterskänkas.
På de af Kongl. Majit anförda skäl, får Stats-Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte, för sin del, bifalla högslberörda nådiga fram
ställning.
Stockholm den 19 Februari 1863.
Nt:o £*4.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
9
H:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Febi'. 18G3, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition, angående utbyte
af jord emellan Kronan och Malmo stad.
(I. A.)
Uti underdånigt memorial af den 6 Novemder 1860 hade, enligt hvad högstberörda
den 24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
(införd under N:o 14 i Irsta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll)
hufvudsakligen innehåller, Kongl. Majrts Befallningshafvande i Malmöhus län till Kongl.
Majrt insäudt och med sitt förord beledsagat en af Malmö stads äldste i underdånighet
gjord ansökning, att, för användande till en för staden behöflig parkanläggning
med tillhörande trädgårdar och promenader, få tillbyta sig Kronan tillhörig jord emot
vederlag af stadens jord och på i öfrigt föreslagna vilkor.
Sedan, med anledning af denna ansökning, Kongl. Majrt genom nådig remiss
anbefallt dess och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier att med underdånigt utlåtande
inkomma, hade Kongl. Krigs-kollegium från Place-majoren i Malmö, Kommeudants-embetet
derstädes samt Ctiefs-embetet vid Ingeniör-korpsen infordrat yttranden,
hvaruti sistnämnda två embeten, jemte ålskillliga anmärkningar emot de i ansökningen
uppgifna vilkor, framställt ett nytt förslag till jordbyte, hvarföre Kongl. Krigs-kollegium,
som, i det skick ärendet sålunda förekommit, funnit sig icke kunna tillstyrka
ansökningen, anmodat Kongl. Majrts Befallningshafvande att inhemta sökandenas utlåtande
öfver ofvanberörda tre yttranden. Till följd häraf hade Kongl. Majrts Befallningshafvande,
uti skrifvelse den 31 Oktober 1861, till bemälde Kongl. Kollegium insäudt
dels åtskilliga Magistratens protokoller, hvaraf inhemtades att staden ingått på
det nya förslaget till egobyte samt att stadens innevånare, för deras del, antagit ett
uti protokollet infördt förslag till kontrakt om ifrågavarande byte emellan Kronan
m. till K St Prut. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 2
10
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 51.
och staden, dels ock instrument öfver verkställd värdering så väl af den jord som
skulle ingå i bytet, som af tvänne derå befintliga Kronan tillhöriga byggnader.
Sedan härefter ej mindre Chefs-embetet vid Ingeniör-korpsen blifvit ytterligare
bordt,;! än äfven Kongl Krigs—kollegii Advokatfiskals-embete med yttrande inkommit,
hade Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna den 10 Februari sistlidet år, med öfverlemnande
af samtliga handlingarne i målet, afgifvit det af Kongl. Maj:t infordrade utlåtande,
hvarvid Kongl. Kollegierna förklarat de föreslagna bytesvilkoren vara för Kronan
så fördelaktiga, att Kollegierna icke tvekade i underdånighet tillstyrka nådigt bifall
till bytet; och hade, under förutsättning att det ifrågavarande bytet komme att
i nåder beviljas, Kollegierna granskat det af stadens innevånare för deras del godkända,
hörofvan omförmälda förslag till kontrakt, samt, efter dervid gjorda anmärkningar,
föreslagit följande kontraktsbestämmelser, nemligen:
l:o. Kongl. Maj:t och Kronan upplåter åt staden Malmö till full ego för all
framtid och för att användas till allmän parkanläggning samt fruktträdgård och blomsterodling,
på sätt staden kan finna för godt närmare bestämma, dock utan rättighet
att från detta bestämda ändamål afvika, hela den Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga,
vester om staden belägna jord, som omslutes af Slottsplatsgatan, nya begrafningsplatsen,
den närmast staden befintliga yttre f. d. fästningsgrafven och den i förlängning
af Vestergatan till Slottet ledande stensatta väg, hvilken jord, som utgöres af
den s. k. Slottsplatsen och Kommendantsträdgården med omgifvande åker och ängsmark,
är utmärkt pä en al tillförordnade förste Landtmätaren Georg Gustafsson år
1860 upprättad karla med N:ris 1, 2, 3, o, 6, 7 och 8 samt innehåller, jemte ofvannämnde
väg, 14 tunnland 19 kappland; varande uti denna öfverlåtelse inbegripne
å jorden nu befintliga träd och planteringar, men icke de derstädes uppförda, Kronan
tillhöriga 2:ne byggnader.
2:o. Häremot öfverlåler staden åt Kongl. Maj:t och Kronan under full eganderätl:
a)
af stadens s. k. vestra betesmark, 52 tunnland 26,ö kappland, deraf äro utmärkte
43 tunnland 15 kappland å ofvannämnde karta under N:ris 1 och 2, samt
9 tunnland 11,o kappland å en särskild karteritning under N:o 2;
b) den del af s. k. skjutsstall-lyckan om 5 tunnland 7,4 kappland, som å tillförordnade
förste Landmätaren Gustafssons förut omförmälda karta är utmärkt med N:ris
1, 2, 3 och 4 samt orngifves i norr af den från Sege å framledda kanalen med en
bank af 6 alnars bredd, hvilken pä kartan äfven är utsatt och icke i denna öfverlåtelse
inbegripes; i Öster af den väg, som kommer, att anläggas från östra Förstadsgatan
och sträcker sig öfver tomten N:o 8; och i vester af den staden tillhöriga s. k.
Schougska lyckan.
3:o. Kongl. Maj:t och Kronan åligger att sina i l:sta punkten omnämnda två
byggnader borttaga och platserna afrödja.
4:o. Staden åligger att försätta den afträdda delen af Skjutsstall-lyckan, 5 tunn
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
11
land 7,4 kappland, i det skick, att den vid skeende besigtning, som af Kongl. Krigskollegium
förordnas och hvarvid stadens ombud äfven eger tillstädesvara, befinnes tili
fot-exercis begagnelig.
5:o. Jordarne afträdas å ömse sidor den 1 Januari 1864, dä hvad i 3 dje och
4:de punkterna är föreskrifvet bör vara vederbörligen verkstäldt.
6:o. Skulle vid denna tidpunkt af personer, som jordarne under arrende innehafva,
möjligen framställas anspråk på ersättning, åligger ersättningsskyldighet i sådant
fall endast den, som jorden afträder.
7:o. I öfrigt är stadgadt och öfverenskommet:
а) att den i Irsta punkten omnämnda väg i förlängning af Vestergatan, skall tili
allmänt begagnande af Kronan och staden, till hälften hvardera, försvarligen stensatt
underhållas;
б) Den å vestra betesmarken, 32 tunnland 26,6 kappland, nu befintliga markväg
från öster till vester samt derifrån erforderliga vägar till både stadens i norr derutmed
belägna strandmark och enskildes i söder angränsande jordar, hvilka alla vägar
äro å förutnämnda karta och karteritning utmärkta, lemnäs till obehindradt allmänt
begagnande, dock utan något deltagande i deras underhåll å Kronans sida;
c) Öfver den i 2:o 6) omnämnda kanaibank af 6 alnars bredd har staden
full egande- och dispositionsrätt, för begagnande hvaraf den nu skedda öfverifitelsen af
Skjutsstall—lyckan i öfrigt följaktligen icke utgör hinder;
d) Tvättning, badning och kreaturs vattnande eller annat, hvaraf orenlighet åtstadkommes,
må icke i kanalen ega rum.
Då, enligt hvad härvid blifvit utredt, ifrågavarande egobyte emellan Kronan och
Malmö stad vore för Kronan i allo fördelaktigt, men för d<‘ss verkställighet jemväl
erfordrades Rikets Ständers samtycke, på sätt 77 § Regeringsformen i sådant fall
stadgar, har Kongl. Maj;t nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att för deras del medgifva
egobytet under ofvan upptagna vilkor.
Förevarande nådiga Proposition är af samtliga Riks-Stånden remitterad till
Stats-Utskottet, som jemväl erhållit del af de till ärendet hörande kartor och handlingar;
och får Utskottet, med afseende ä de i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden
och på de vilkor, som deruti blifvit föreslagna,
tillstyrka, att Kongl. Maj:ts nådiga framställning härutinnan må vinna Rikets
Ständers bifall.
Stockholm den 19 Februari 1863.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52,
&:© 5*3.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Febr. 1863, kl. 12 middi
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, angående
upplåtande under ständig besittningsrätt af en jordrymd vid
Kungsöhrs norra kungsladugård.
(I. A.)
Till Kongl. hade, enligt hvad högstberörda den 31 Oktober sistlidet år
till Rikets Ständer allåtna nådiga Proposition (införd under N:o 31 i 1 :sta Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll) innehåller, Dess Befallningshafvande i Westmanlands
län, jemte underdånigt memorial af den 17 Oktober 1860, öfverlemnat en
af Possessionaten J. M. Stenbäck i underdånighet gjord ansökning, att en å bifogad
karta beskrifven, å egorna till Kungsöhrs norra kungsladugård, i Kungs Barkarö socken
och Åkerbo härad af nämnda län, på södra sluttningen af den s. k. Örsåsen
belägen och i sitt närvarande skick oländig och vanprydande plats om 4 tunnland
och 4 kappland, måtte, lill bebyggande och plantering, åt sökanden under ständig besittningsrätt
upplåtas emot den afgäld i dagsverken till kungsladugården, som derför
kunde i behörig ordning bestämmas, till hvilken begäran sökanden erhållit arrendatorn
af kungsladugården C. A. Langs begifvande, enär ifrågavarande jordrymd vore
af så föga värde, att det alltid blefve en vinst för egendomen att, i stället för besittningsrätten
dertill, erhålla ett skäligt antal dagsverken för densamma.
Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, uti häröfver afgifvet utlålåtande
af den 3 Februari 1861, förklarat sig anse den sökta upplåtelsen jemte platsens
bebyggande och plantering komma att medföra både fördel och prydnad för
kungsladugården och derföre hemställt, att nådig Proposition i ämnet måtte till Rikets
Ständer aflåtas, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som i ofvannämnda memorial
icke för egen del yttrat sig öfver den gjorda ansökningen, till följd af härom
Stats-VIskottets Utlåtande N:o 52.
13
erhållet förständigande, den 15 nästpåföljde Juni, efter infordrande af upplysningar i
ämnet från vederbörande kronofogde och häradsskrifvare, öfver berörda ansökning afgifvit
underdånigt utlåtande, deruti, på anförda skäl, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
funnit sig böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till den gjorda ansökningen,
med det vilkor, att den ifrågavarande jordlägenheten, i likhet med hvad Kongl. Maj:t
i nådigt Bref den 6 Maj 1811, beträffande de å kungsladugården nu befintliga torplägenheter,
täckts i nåder föreskrifva, borde efter då tillämpade grunder undergå behörig
skattläggning till bestämmande af den årliga dagsverksskyldighet till kungsladugården,
hvartill sökanden, för erhållande af enahanda besittningsrätt som innehafvarne
af nämnda lägenheter lämpligen kunde komma att förbindas; så har Kongl. Maj;t, på
grund af hvad sålunda blifvit i denna fråga upplyst och anfördt, i nåder föreslagit
Rikets Ständer, att ifrågavarande jordrymd, utgörande 4 tunnland 4 kappland, å egorna
till Kungsöhrs norra kungsladugård, måtte för det uppgifna ändamålet åt sökanden
och hans rätts innehafvare under ständig besittningsrätt upplåtas, emot skyldighet
för berörda lägenhets innehafvare att derför till kungsgården utgöra vissa årliga
dagsverken, hvilkas belopp borde bestämmas på enahanda sätt, som för åtskilliga
under dylik besittningsrätt varande torplägenheter å kungsladugården blifvit genom
Kongl. Brefvet den 6 Maj 1811 föreskrifvet.
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å högstberörda nådiga Proposition,
har Stats-Utskottet förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af
de till frågan hörande handlingar; och får Utskottet, med afseende ä de i den Kongl.
Propositionen anförda förhållanden,
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 19 Februari 1863.
H
Stats-UtsliulMs Utlåtande N:o bo,
M:o 53.
Ani. liii Exp.-Utsk. den Fibi. 1863, kl. 12 nndd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition, angående försäljning
lill skatte af den under Elfsborgs kungsladugård lydande
lägenheten Klintens Bana.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörda nådiga framställning, införd under N:o 40 i Esta Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoller vid innevarande riksmöte, hufvudsakligen
innehåller, hade Handlanden Charles Åmansson — hvilken, enligt Kamrnarkollegii
arrendekontrakt af den 31 Augusti 1836 och transport-resolution af den 5
Augusti 1838, under arrende intill midfastau år 1867 innehar den Elfsborgs kungsladugård
tillhörande lägenheten Klintens Bana i öregryte socken och Säfvedahls härad
af Göteborgs och Bohus län mot en årlig afgäld af 9i£ mansdagsverken —
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit att få samma lägenhet till skatte köpa; och
bade sökanden till stöd för den underdåniga ansökningen, åberopat de stora kostnader,
han dels för bedrifvande af repslageri-handtering, å lägenheten redan nedlagt,
uppgående för byggnader och inventarier till ett sammanlagdt värde af 34,823 R:dr
20 öre, dels ock för rörelsens utvidgande vore betänkt att göra, derest honom medgåfves
att förvärfva eganderätt till lägenheten; hvarjemte sökanden hemställt, att det
ifrågastälida skatteköpet måtto få ske efter enahanda grunder, som, genom Kongl.
Brefvet den 14 November 1834, stadgats för åtskilliga andra till skatte försålda lägenheter
under Elfsborgs kungsladugård, då skatte-köpeskillingen för Klintens Bana
skulle blifva 10 års arrende-afgift eller 913 dagsverken, motsvarande i penningar,
efter den i åberopade nådiga Bref stadgade förvandlingsgrund af 30 skillingar Banko
för dagsverket, 371 Riksdaler 42 skillingar nämnda mynt, eller 837 R:dr 81 öre
Riksmynt, jemte öfriga vid skatteköp vanliga afgifter samt årliga räntan, en emot
nuvarande arrendet svarande afgäld, hvilken skulle, i likhet med hvad nu eger rum,
till indelningshafvaren erläggas i penningar efter hvarje års markegångspris fi dagsverken.
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 53.
15
Sedan i anledning häraf Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, efter vederbörandes
hörande, i särskilda underdåniga utlåtanden af den 12 Mars 1860 och
den 18 Februari 1861 sig yttrat och, uppå anförda skäl, i underdånighet tillstyrkt,
det Kongl. Maj:t mätte i nåder föreslå Rikets Ständer, att lägenheten Klintens Bana
må till Handlanden Amansson under skattemannarätt upplåtas på de af honom erbjudna
vilkor, har Kongl. Majit, enär den årliga afgäld, som hittills utgått af ifrågavarande
lägenhet, i händelse den på de föreslagna vilkoren varder till skatte försåld,
ej kommer att minskas eller upphöra, och hinder för försäljningen icke inöter af den
omständighet att Kongl. Majit genom nådigt Bref den 24 Februari 1837 anslagit
afkomsten deraf till Landshöfdingens aflöning, och då jordens omfång och läge samt
det ändamål, hvartill deri numera begagnas, är af sådan beskaffenhet, att eganderättens
bibehållande för något Kronans behof icke synes vara erforderligt, samt härtill
kommer, att sökanden — hvilken nu betalar högre arrende för hvarje tunnland
af denna jord, än som erlägges för någon annan af de till kungsgården hörande lägenheterna
och för hvilken det, i anseende till de betydliga kostnader, som blifvit
nedlagda för lägenhetens anordnande till industrielt ändamål, är af synnerlig vigt att
medelst skatteköp komma i tryggad besittning af densamma — erbjudit sig att vid
sådant skatteköp betala en efter omförmälda, jemförelsevis höga, arrende beräknad
köpeskilling och ränta, — i nåder föreslagit Rikets Ständer att, på sitt sökanden
begärt oell Kammar-kollegium tillstyrkt, den under Elfsborgs kungsladugård lydande
lägenheten Nio 356 Klintens Bana, enligt andre Landtmätaren A. Wetterströms af
Härads-rätten den 4 December 1851 fastställda karta, utgörande 4 tunnland 8,5
kappland, måtte åt sökanden under skattemannarätt upplåtas för en köpeskilling motsvarande
10 års arrende-afgift, eller, efter den i Kongl. Brefvet den 14 November
1854 stadgade förvandlingsgrund af 30 skillingar Banko för dagsverket, Åttahundrafemtiosju
(857) Riksdaler 81 öre Riksmynt, jemte öfriga vid skatteköp vanliga avgifter
och mot skyldighet att i årlig ränta framgent utgöra 91J mansdagsverken med
penningar efter årligt medel -markegångspris.
Stats-Utskottet, tili hvilket samtliga Riks-Stånden remitterat denna nådiga Proposition,
har tagit ärendet i öfvervägande; och finner sig böra tillstyrka,
att hvad Kongl. Majit sålunda behagat föreslå, må af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 19 Februari 1863.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N o 54
N:o 5-4.
Alik. lill Exp.-liltsk. den 19 Febi 1863, ki. 12 midt!.
Utlåtande, i anledning af vädel motion om eftergift af Kronans rätt till
dana-arf efter Andrietta Lundborg.
(I. A.)
Uti en lius Borgare-Sundet väckt och till Stuts-Utskottet remitterad motion
(N:o 53) har Herr G. E. Widell anhållit, att ett efter Mamsell Andrietta Lundborg
fallet daua-arf mätte af Kronan eltergifvus, för att användas såsom bidrag till ombyggnad
af läroverkshuset i Marstrand. Vä! hade Rikets sednast församlade Ständer
medgifvit, alt af Kronans tomter uti staden nödig grund för utvidgning och ombyggnad
af läroverkshuset derstädes (inge kostnadsfritt upplåtas; men sedan Kongl. Majit
för Sin del icke funnit godt att härtill lemna nådigt bifall, samt staden och läroverket
sålunda gått miste om de förmåner, som derigenom kunnat beredas byggnadsföretaget
genom erhållande af fri tomtplats och bidrag till kostnadernas bestridande
genom det gamla lärohusets försäljning, funnes härtill icke andra medel, än hvad
som utaf stadens ringa tillgångar icke vore ovilkorligen behöfligt för andra ändamål,
förutom de bidrag, som af enskilda personer kunde påräknas, helst stiftets byggnadskassa,
som, enligt Skolstadgan, borde till skolbyggnader åtminstone bidraga, numera
vore alldeles uttömd samt kyrko- och skolekassan, hvilken hittills nödtorftigt underhållit
byggnaden, hade skuld utöfver tillgångarne. Åf sådan anledning har motionären,
med förmälan att den 28 December 4850 uti Marstrand aflidit Mamsell Andrietta
Lundborg, efter att hafva tillbra.;t hela sin lefnad i nämnda stad, äfvensom att, då,
oaktadt derom utfärdade kungörelser, någon arfvinge till henne sig icke anmält, hennes
qvarlåtenskap, 578 R:dr 41 sk. B:ko eller 808 R.dr 28 öre R:mt, hvilken innehafves
af hennes förre förmyndare Rådmannen A. J. Boustedt, komme att såsom
daua-arf tillfalla Kongl. Majit och Kronan, föreslagit att, för möjliggörande af ofvanberörda
byggnadsföretag, Rikets Ständer måtte afstå Kongl. Majits och Kronans rätt
till detta daua-arf, 808 Ridr 28 öre Runt med derå upplupna räntor, till lägre
elementarläroverket i Marstrand, för ifrågaställde ombyggnad och utvidgning af dess
läroverkshus.
Af
Stats—Utskottets Utlåtande N:o 54.
17
Af de vid motionen fogade handlingar har Utskottet inhemtat, att, enligt den 7
Februari 1851 förrättad bouppteckning å Mamsell Lundborgs qvarlåtenskap, behållningen
i boet utgjort 578 R:dr 41 sk. B:ko; att den 21 Juli, deri 22 Augusti och
den 23 September samma år kungörelser varit i Post- och Inrikes-tiduingar införda
ined tillkännagivande om Mamsell Lundborgs frånfälle samt med föreläggande för
hennes okända arfvingar, att inom den i lag föreskrifna tid hos Magistraten i Marstrand
sig anmäla oell sin arfsrätt styrka, men att, det oaktadt, någon sig icke i sådant
hänseende anmält; att Marstrands stad icke innehade några för skolhusbyggnadeu
afsedda medel, äfvensom att, enligt utdrag af Marstrands kyrkas och skolas räkenskaper
för år 1861, derom här ofvan uppgifna förhållande blifvit bestyrkt; och
slutligen, att nuvarande skolhusbyggnaden befunnes i särdeles bristfälligt skick samt
tarfvade en tillbyggnad och reparation, som, jemlikt kostnadsförslag den 6 Oktober
1862 af Bark & Warburg i Göteborg, beräknats till en summa af 11,310 R;dr 65
öre R:mt.
Hvad sålunda förekommit har Stats-Utskottet tagit i öfvervägande, och enär det
ändamål, för hvilket Mamsell Lundborgs qvarlåtenskap blifvit äskad, är af den vigt,
att detsammas ernående bör af Statsverket i någon mån underlättas, helst ett sådant
byggnadsföretag blifver för staden Marstraud ganska betungande och icke heller fråu
stiftets byggnadskassa något bidrag dertill lärer kunna påräknas, får Utskottet, med
afseende jemväl å det ringa belopp, hvartill qvarlåtenskapen uppgår, hemställa,
det Rikets Ständer, för sin del, medgifva, att den Kronan tillkommande
rätt till qvarlåtenskapen efter Mamsell Andrietta Lundborg måtte få öfverstås
till staden Marstrand, lör att användas till utvidgning och ombyggnad
af läroverkshuset derstädes;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm den 19 Februari 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1802 & 1803. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
M:ö 55.
Ank. tiil Exp.-Utsk. den 19 Febr. 1863. kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af Kronans rätt till
dana-arf efter enkan Anna Christina Löfgren.
(I. A.)
Uti en från Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 23)
har Herr C. G. Witt, med förmälan hurusom kommunal-utgifterne i Ronneby köping
uppginge till högst betydliga belopp, hvaribland afgifterne till fattigvården årligen
utgjorde omkring 2,600 R:dr, samt att för närvarande till uppförande af skolhus
för elementarläroverket derstädes erfordrades minst 12,000 R:dr Ruut, anhållit
att till lindring i berörda kommunal-afgilter, Ronneby köping måtte få tillgodonjuta
ett derstädes efter enkan Anna Christina Löfgren fallet dana-arf, utgörande 486
R:dr 33 öre R:mt.
Af handlingarne, som funnits vid motionen fogade, har Utskottet inhemtat, att
sedan enkan Anna Christina Löfgren den 3 Juli 1860 aflidit i Ronneby utan att
efterlemna kända arfvingar, har, oaktadt kungörelser om dödsfallet i allmänna tid—
ningarne införts, likväl icke någon anmält sig i egenskap af arfvinge till bemälda
enka, i följd hvaraf, vid den 2 April 1862 förrättad arfs-utredning i enkan Löfgrens
och hennes jemväl allidna mans, roddarkarleu Magnus Petter Löfgrens sterbhus,
Kongl. Majit och Kronan tillskiftats enkan Löfgrens qvarlåtna lott i boet, eller
486 R:dr 33 öre.
1 betraktande af det ringa belopp, hvartill dessa arfsmedel uppgå, får StatsUtskottet
hemställa,
det Rikets Ständer för sin del medgifva, att den Kronan tillkommande
rätt till qvarlåtenskapen efter enkan Löfgren må till Ronneby köping öf
-
Stats-lltskottets Utlåtande. N:u 55. 19
verlåtas, dock med härvid fästadt vilkor, att medlen blifva använda till den
ifrågaställa skolhusbyggnaden;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall till denna hemställan,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 19 Februari 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande j\V 56.
JW 36.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1863, kl. 11 f. ut.
Utlåtande, i anledning af kongl. Majlis nådiga Proposition, angående utbyte
af de lill boställe ål Länsmannen i tredje distriktet af
Vestra härad i Jönköpings län anslagne hemmansdel arne J mantal
Repperda Annagården J/g 9, J mantal af Repperda Källagården
J/g 3 samt f mantal af Ufvanäs Westergården mot
kronoskatte kavalleri-augmentshemmanet A mantal Jfs 3 Hullsjö
Bergagården.
(i. A.;
Sedan Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af den 7 April 1832, hvarigenom
frälsehemmanet \ mantal Repperda Annagården N:o 9. mantal af kronoskatte
rusthållshemman^ Repperda Källagärden N:o 3 om 1 mantal, i Alsheda socken,
och J mantal af kronoskatte rusthållshemmanet Ufvanäs Westergården om ! mantal
i Ökna socken, af Östra härad och Jönköpings län, blifvit till boställshemman åt
Länsmannen i tredje distriktet af Westra härad anslagne, dock utan att af honom
få bebos, tillika i nåder anbefallt Dc^s Befallningshafvande i länet, att, så snart
ske kunde, söka bereda utbyte af dessa boställ-delar emot annat inom distriktet
beläget hemman, sorn tili boställe åt Länsmannen lämpligen kunde anvisas och
derom dä i underdånighet göra anmälan: sä hade, enligt hvad högstberörda den 24
Öktober sistlidet år tili Rikets Ständer aflätna nådiga Proposition, införd under
N:o 22 i Irsta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll, hufvudsakligen
innehåller, Kongl. Majds och Rikets Kammar-kollegium, uti underdånig skrifvelse
den 27 December 1860 anmält, att Kongl. Majrts Befallningshafvande hos Kollegium
tillkännagifva, att Bergsrådet ,J. L. Aschan i utbyte mot nämnde länsmansbohemman
erbjudit kronoskatte kavalleri-augmentshemmanet A mantal N:o 3 Hultsjö
Bergagården i Hultsjö socken af Westra härad. Dä likväl de dervid insände värderings-
och skattläggnings-handlingar befunnits felaktiga, samt uppskof i bytesfrågan
äfven blifvit förän led t deraf, att Bergsrådet Aschan a byteshemmanet ännu
Bih. till 11. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 20 Haft.
2
Siats-Utskottets Utlåtande JV2 56.
icke erhållit lagfart, hade, redan detta hinder blifvit undanröjdt och laga skifte
emellertid öfvergå» Repperda by, dervid de båda länsmansboställsdelarne fått sina
egor i ett sammanhang utbrutna, nya värderingar och skattläggningar af vederbörande
skattläggningsmän i orten, enligt Kollegii föreskrift blifvit förrättade under
åren 18,36 och 1857 å boställsdelarne i Repperda, å Ufvanäs och å Hultsjö Bergagården,
hvarvid tillstädesvarande indelningshafvaren förklarat sig önska ifrågavarande
byte. äfvensom förrättningsmännen, uti särskildt yttrande, innefattande jemväl förslag
till bytets verkställande, detsamma förordat, i anseende till vederlagshemmanets
fördelaktiga belägenhet och dess. enligt deras åsigt, byteshemmanen fullt motsvarande
godhet och förmåner, uti hvilken åsigt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
jemväl instämt. Och hade, med öfverlemnande af samtlige handlingarne i målet
till Kongl. Majus nådiga pröfning, Kammar-kollegium, för egen del, i underdånighet
tillstyrkt, att, dä af den hos Kollegium upprättade jemförelse mellan ifrågavarande
hemman syntes, att byteshemmanen vore ej allenast till arealen större, utan
äfven till mantal och räntor förmånligare än vederlagshemmanet, hvilket ytterligare
bestyrktes dera1', att i 1855 års taxeringslängder de förre upptagits till ett sammanlagdt
värde af 1.698 R:dr, men det sednare endast till 969 R:dr, eller 729 R:dr,
allt Banko, mindre, Kongl. Maj:t mätte i nåder förklara frågan om detta byte böra
förfalla, hvarjemte Kollegium i underdånighet hemställt, om icke ifrågavarande boställe
borde för Statsverkets räkning utarrenderas och innehafvaren af länsmanstjensten
i stället erhålla vanlig hyresersättning och lönefyllnad.
Efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län under den 20
Februari 1861 lätt sig anbefaldt att, i anledning af Kammar-kollegii berörda utlåtande,
infordra Länsmannens i tredje distriktet af Vestra härad underdåniga förklaring
och dermed, jemte det vidare yttrande i ämnet, hvartill omständigheterna
kunde föranleda, till Kongl. Majit inkomma, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti memorial den 18 påföljde Maj i underdånighet öfverlemna! dels Länsmannen A.
D. Ströms förklaring, det han vore nöjd att, på sätt och med de vilkor Kammarkollegium
föreslagit, till Statsverket afträda ifrågavarande bostadsdelar, dels ock
förrättningsmännens utlåtande, hvaraf inheintats att, vid jemförelse emellan bytesoch
vederlagshernmanens beskaffenhet, funnits att åkerjorden å byteshemmanen vore
af mindre bördig natur, än å vederlagshemmanet; att ängen å detta sednare hemman
gåfve omkring 400 L7t mera hö, samt att der vore mer än tillräcklig skog,
hvadan förrättningsmännen, som ansågo det erbjudna vederlagshemmanet, hvilket
ej heller droge högre skatt än byteshemmanen, fullt motsvara dessa i godhet och
förmåner, tillstyrkt bytets beviljande; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för egen del yttrat: att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansäge skattläggningsmännens
berörda åsigt böra tillerkännas vitsord och icke kunna vederläggas genom
de af Kammar-kollegium anförda taxeringsvärden, hvilka, sådana de för närvarande
funnes åsätta, utgjorde en i högsta grad osäker grund för bedömande af värdet
emellan hemman inom olika taxeringsdistrikt; att länsinansboställena, åtminstone
inom Jönköpings län, icke vore af den betydenhet att deras skötsel kunde förorsaka
något mehn för Länsmännens tjensteäligganden; att det visserligen kunde vara
fördelaktigt för nuvarande Länsmannen Ström, hvilken egde eget hemman inom
sitt tjenstgöringsdistrikt, att, mot erhållande af hyresersättning och lönefyllnad, till
Statsverket afträda sina boställsdelar, men att det för efterträdaren i tjensten skulle
blifva ganska svårt, att mot den ringa hyresersättningen af 150 R:dr få hyra lämplig
bostad; samt att då Kongl. Majrts Befallningshafvande genom Brefvet den 7
April 1832 fått sig anbefaldt, att, så snart ske kunde, bereda utbyte af ifrågava
-
Stats-Utskottets Utlåtande 1 57.
3
rande boställsdelar emot annat inom distriktet beläget hemman, samt sådant utbyte
nu kunde på ett fördelaktigt sätt ske oell dertill kotnme, att vederlagshemmanet
vore med afseende ä tjenstgöringsdistriktet välbeläget samt med erforderliga byggnader
försedt. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig, pä nu anförda skäl,
böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till föreslagna utbytet, med hvilket indelningshafvare!).
innan Kammar-kollegii utlåtande afgafs, förklarat sig nöjd; och
har, med afseende ä hvad rörande beskaffenheten af det till vederlag ifråga komna
hemmanet Hultsjö Bergagården upplyst blifvit samt å hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för öfrigt i ämnet anfört, Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, att Rikets
Ständer måtte, för deras del. medgifva, att ofvanomförmälda åt Länsmannen i tredje
distriktet af Vestra härad pä lön anslagne hemmansdelar. ^ mantal Repperda Annagården
N:o 0, J mantal af Repperda Källagården N:o •> samt | mantal af Ufvanäs
Westergården mä, med bibehållande af de särskilda hemmanens räntor och
onera utbytas emot augmentshemmanet 1 mantal N:o 3 Hultsjö Bergagården, sorn
derefter bör till boställe åt Länsmannen i berörda distrikt användas.
Stats-Utskottet. som, i följd af remiss från samtlige Riks-Ständen, förehaft
detta ärende till behandling och dervid tagit kännedom af de till frågan hörande
handlingar, jemte karta, får tillstyrka,
att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit mätte af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 24 Februari 1863.
.M 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1S63, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående öfverlåtelse af f. d. Löjtnantsbostället
vid Kongl. Calmar regemente 11 mantal Norra
Qvill till Wentzelholms aktiebolag.
(I. A.)
Uti en bos Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre Edelcreutz, J., väckt
och till Stats Utskottet remitterad motion (N:o 37) har blifvit an förd t, hurusom
4
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 57.
under ofvanberörria benämning ett aktiebolag, för hvilket Kongl. Majit den 12 April
1861 i nåder fastställt bolagsordning, bildats, med uppgift att å egendomen Wentzelholm,
efter förbättrade methoder, tillverka glas. För nämnda rörelses ändamålsenliga
bedrifvande ätginge en stor qvantitet ved, och ehuru för närvarande egendomens
skog uppfyllde behofvet i nämnde hänseende, hade likväl, för att äfven för
framtiden härutinnan betrygga sig. bolaget beslutat utvidga fastigheten med jord,
som passade för införande af en ordnad skogshushållning. Härtill lämpade sig för
bolaget beqvämligast !'. d. Löjtnantsbostället Norra Qvill, 1J mantal, hvilket, med
en areal af 3,269 tunnland 1,1 kappland skogsmark, sorn efter uppgjord och fastställd
trakthuggning, endast iemnade en ärlig afkastning af 320 famnar ved, men
sorn genom skogsplantering kunde i en aflägsen framtid i betydlig män förbättras,
lage egor om egor med Wentzelholm, och för närvarande eller intill midfastan 1868
vore för Calmar Regementes löningsfonds räkning utarrenderadt till bolaget för 20
tunnor spanmål, 15 \Jt smör, 15 tollfer sågbräder. 15 famnar tallved samt 288 Ridr
Banko, med rätt för bolaget att föryttra årliga skogshygget. Deremot om bolaget
nödsakades att tillhandla sig annan tjenlig skogsmark och derigenom icke vidare
hade behof att arrendera bostället, torde svårighet uppkomma att erhålla det nuvarande
arrendet, helst som bostället vore beläget i en pä kommunikationer vanlottad
ort, hvarest skogsvirke icke med fördel kunde s fy 11 ras och der veden kostade
allenast 80 öre famnen; och hade motionären alltså trott det öfverensstämma jemväl
med Regementets fördel att i stället för Norra Qvill erhålla en annan egendom,
belägen i en med lifligare rörelse försedd trakt och med vidsträcktare åkerrymd,
hvarigenom säkrare och förmånligare arrende kunde påräknas. I sådant hänseende
hade motionären föreslagit egendomen Södra Fogelhem, hvilken bolaget haft för afsigt
att inköpa och såsom vederlag för Norra Qvill erbjuda, äfvensom med afseende
å de ömsesidiga fördelar, sorn genom ifrågaställa byte skulle vinnas, motionären
anhållit, att Rikets Ständer, för sin fiel, mätte medgifva Wenfzelholms aktiebolag,
att, derest Kongl. Majit, efter vedcrbörandes hörande, funne skäl dertill i nåder
lemna bifall, emot fullt vederlag i annan egendom tillvinna sig eganderätt till f. d.
löjtnantsbostället l| mantal Norra Qvill i Rumskulla socken Sefvedes härad och
Calmar län.
Af ett vid motionen fogadt, utaf v. Kommissions-lamitmätaren J. F. Cornelius
utgifvet bevis inhemfas väl, att Norra Qvill utgjordes af 35 tunnland 30,6 kappland
åker, 118 tunnland 0,3 kappland äng, samt 3,269 tunnland 0,1 kappland betesoch
skogsmark, eller tillsammans 3.423 tunnland, sorn uppskattats till 83 tunnland
18,2 kappland och efter 333j Ridr tunnlandet värderats till 27,966 Ridr 96 öre; att
dä härtill iades värdet af den ärliga sk ogsa fverk ninge n, förvänd la dt till kapital
efter 6 för hundrade, eller 4,266 Ridr 67 öre, Norra Qvill egde ett värde af 32,233
Ridr 63 öre, samt att Södra Fogelhem, sorn innehölle 89 tunnland 30,5 kappland
åker, 66 tunnland 6.2 kappland äng, och 349 tunnland 3 kappland betes- och
skogsmark, eller tillhopa 505 tunnland 7,7 kappland, hvilka uppskattats till 96 tunnland
24 kappland, efter enahanda värde ä tunnlandet, upptagits till 32,249 Ridr
67 öre Riksmynt; och om än antagas kan, att, på sätt motionären anfört, det ifrågaställda
bytet må lända till ömsesidig fördel för de deruti intresserade parter, har
Utskottet likväl, i saknad af erforderliga upplysningar, icke kunnat med tillförlitlighet
bedöma ändamålsenligheten af motionärens framställning. Af sådan anledning
och då det i öfrigt, enligt Utskottets tanke, är mindre lämpligt, att frågor af
förevarande beskaffenhet underställas Rikets Ständers pröfning och afgörande, förr
Stats-Utskottets Utlåtande JW 58. 5
än de blifvit af vederbörande administrativ myndighet handlagda, hvarom bolaget
.-ynes hafva bort i behörig ordning göra anmälan, får Utskottet hemställa,
att förevarande motion, i frägans närvarande outredda skick,
icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 24 Februari 1868.
Ank. till Exp.-Utsk den 25 Febr. 1863. bl. 11 f\ m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag till omläggning af allmänna
landsvägen emellan Borås och Sundholms gästgifvaregård
i Marks härad sami till understöd åt utfattige i samma
härad.
(K. A.)
Uti en inom Högvördig.! Preste-Ståndet väckt motion (N:o 121) har Prosten
O. E. Rabe, under åberopande af det inflytande den, i följd af Nord-Amerikanska
kriget, inträffade bomullsbristen haft på tillståndet inom Marks härad af Elfsborgs
län, föreslagit, att Rikets Ständer mätte, med afseende på den i följd häral inträffade
stora förlägenheten inom nämnda härad, samt den lör arbetsklassen derstädes
rådande brist pä arbetsförtjenst, anslå til! fortsättning af den redan började
omläggningen af allmänna landsvägen emellan Borås och Sundholms gästgifvaregård
ett belopp af 60,000 R:dr Ruut, att utgå sä tidigt, att detta arbete ma kunna
företagas genast, när väderleken dertill blir lämplig; hvarförutan motionären hemställt
om anvisande af ett särskildt anslag till understöd ii t utfattige inom samma
härad.
Enligt hvad motionären uppgifvit, vore Marks härad, som räknar en folkmängd
af omkring 85,000 personer, det bland de slöjd-idkande sju häraderna inom
Westergötland, der väfnad-dndustrien såsom handaslöjd bedrifves i den största utsträckning.
Denna hemslöjd, som idkas i hvarje koja, såvida innevänarne kunna
förskaffa sig någon kredit hos någon af ortens förläggare, hade erhållit den utsträckning,
att en enda sedan förläggare kunde sysselsätta flera hundra väfstolar
och endast i arbetslöner utbetala mer än 100,000 Rulr om äret. Berörde för ifrågavarande
ort så högst vigtiga näring hade dock. genom den inträffade bomulls
-
6
Stats-Utskottets tillåtande ,7V*" 58.
I)risten, tagit betydlig skada oell tusentals arbetare hade förlorat sin arbetsför
tjenst.
Visserligen hade liera bland förläggarne med berömlig omtanka och hedrande
uppoffringar fortsatt rörelsen och låtit, tillverka varor, sorn måste säljas
till nästan samma pris, som råvaran kostat i inköp, men rörelsen kunde dock icke
drifvas i så stor skala sorn förut, och man förutsåg snart den stund, dä en fullkomlig
brist, pä garn frän de dels redan afstadnade, dels snart stadnande spinnerierna
skulle omöjliggöra alla bemödanden att bereda den fattige arbetsförtjenst.
Vid åtskilliga större spinnerier, t. ex. i Göteborg, hade arbetet redan för flera
månader sedan upphört och vid Rydals spinneri i Marks härad, der tillverkningsvärdet
uppgått till En million R:dr om året, kunde af brist pä bomull icke arbetas
mer än halfva tiden; och dessutom torde bomuilsförrådet ej räcka öfver vintern.
Om de vid dessa fabriker anställde arbetares försörjning skulle utan tvifvel egarne,
i hvad pä dem ankomme, draga försorg. Men helt annat vöre förhållandet med
dem, som i sina hem arbetat pä beting för vissa förläggare, men nu saknade sys
selsättning.
Denna stockning i väfnadsindustrien verkade äfven förlamande ät andra
håll, nemligen pä dem, som endast medelbarligen genom forslande eller andra
arbeten biträda vid tillverkningen, hvadan den nöd, sorn häraf vållats, vore ganska
betänklig. Men vid en sådan endast af yttre politiska förhållanden inträffad nöd,
vore med ännu större skäl, än vid en inom en viss ort inträilad missvext, undsättning
erforderlig. Man kunde icke här hänvisa dc nödlidande till fabrikerna,
ty dessa hade att draga försorg om sina fattige, och icke heller till kommunerna,
ty nästan alla deras medlemmar lede af olyckan, och de aldraflesta idkade just den
husslöjd, som nu afstadnat. En befolkning af 35,000 menniskor, af hvilka den
ojemförligt största delen utan eget förvållande saknade arbete, mäste ådraga sig
Ötatsmagternas uppmärksamhet och berättiga till mellankomst. I afseende på beskaffenheten
af denna mellankomst borde dock den största försigtighet iakttagas,
ty nådegäfvor voro fälliga prejudikat och låneunderstöd kunde icke lemnäs dem,
som ej förmådde ställa säkerhet för återbetalning. Det återstode derföre ingen annan
utväg, än befordrandet af något allmänt nyttigt företag, hvarigenom arbetsförtjenst
kunde ät ortens innevånare beredas. Tillfälle härtill erbjödes ock genom
en redan för flera år sedan föreslagen omläggning af den synnerligen backiga landsvägen
frän Borås till Warberg, hvilken väg genomgår häradet, i hela dess längd.
Alltsedan 1856 hade omläggningen af denna väg frän förstnämnde stad till Sundholms
gästgifvaregård varit ifrågasatt, med en beräknad kostnad af 105,633 R:dr
R:mt, och flera gånger hade Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uppfört
den pä sitt underdåniga generalförslag öfver de allmänna arbeten, sorn ansetts
förtjenta af statsbidrag, ehuru otillräckligheten af härtill anvisade medel fördröjt
utförandet i dess helhet. Under sistlidet år hade dock, dels genom ett bevilja dt
statsanslag af 6,000 R:dr, dels genom enskilda bidrag, en del af denna vägsträckning
inom Wedens härad blifvit omlagd, hvarför kostnaden beräknats till 9.619
R:dr 50 öre, sä att nu återstode en vägsträcka emellan den s. k. Orrebacken och
Sundholms gästgifvaregård, hvartill skulle erfordras 92,686 Hulr 50 öre; och hade
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uti sitt sednast afgifna generalförslag
i underdånighet tillstyrkt ett statsbidrag för denna vägomläggning af 60,000
R:dr, under förutsättning att det återstående beloppet af häradet tillskjötes.
Stats-Utskottet har icke kunnat undgå att inse det belijertansvärda i motionärens
framställning. Att den talrika befolkningen inom ifrågavarande ort, sorn
haft till sin hufvudnäring väfnadsindustrien icke blott såsom fabriksyrke, utan förnämligast
såsom husslöjd, lider brist på arbetsförtjenst och hotas af tryckande nöd
Stats-Vtskottets Utlåtande J\s' 58. '[
i följd af omständigheter, sorn hvarken kunnat förutses eller förekommas, lärer lika
litet kunna förnekas, sorn att. den bekymmerfull ställning, hvari den idoga befolkningen
sålunda, utan eget förvållande, råkat, är förtjent af Rikets Ständers synnerliga
deltagande. Dä Stats-Utskottet, sålunda anser, att omständigheterna ovedersägligen
påkalla, att arbetsförtjenst, så vidt ske kan, må inom ifrågavarande ort
beredas, har Utskottet destoheldre trott sig kunna biträda motionärens i detta hänseende
framställda förslag, som Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
uti ofvanberörda underdåniga generalförslag, på sätt motionären ock uppgifvit, funnit
nu ifrågakomne vägomläggning, i anseende till dess stora vigt för ortens transporter,
bland första klassens arbeten böra åtnjuta statsbidrag till det af motionären
nu föreslagna belopp.
Utskottet får pä grund häraf föreslå:
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition pä Riksgälds-kontoret
anvisa ett anslag af Sextiotusen Riksdaler Riksmynt,
att, med iakttagande af de uti 140 § af det för Riksgälds-kontoret
nu gällande Reglemente meddelade föreskrifter,
användas tili utförande af den utaf Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader förordade vägomläggningen emellan
Borås och Sundholm* gästgifvaregård; samt
att Rikets Ständer, jemte underdånig anmälan härom, måtte
lios Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit för
anslagets tiligodonjutande ville meddela sådana föreskrifter,
att genom ifrågavarande anslag arbetsförtjenst må beredas de
arbetslöse och fattige inom Marks härad.
I anledning af motionärens framställning om anvisande af anslag till understöd
ät utfattige inom förenäinnda härad, skall Utskottet framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 24 Februari 1803.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Slats-Ulskottets Utlåtande M -59.
1
!%:« 59.
Anis. till Exp.-Utsk. d. 3 Mars 1863, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maf.ts Nådiga Proposition,
angående upphörande af den så kallade Nas Kungsgårdshjelp.
(I. A.)
Sedan, genom antagande af nu gällande Beviilnings-förordning, allmogen
inom Näsgårds och Westerbergslags fögderier af Stora Kopparbergs län blifvit
frånhända den lindring i bevillningen, som densamma under loppet af omkring
ett århundrade åtnjutit såsom ersättning för det åliggande, allmogen, enligt Kongl.
Resolutionen den 2 December 1746, hade att bygga och underhålla åbyggnader
samt deltaga i stängselskyldigheten å numera indragna och utarrenderade Öfversteboställe!
vid Kongl. Dalregementet, Näs kungsgård om 4V2 manta! i Husby socken
och Näsgårds fögderi; så hade, enligt hvad inbemtas af bögstberörda nådiga
Proposition (införd under M 28 i Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll), Rikets
sednast församlade Ständer, enär allmogens befrielse frän utgörande af berörda
kungsgårdshjelp vore af billighet och rättvisa påkallad, men Dalregementets löningsfond,
til! hvilken afkomsten af nämnda boställe, enligt 1833 års lönereglering, inginge,
syntes ega anspråk på ersättning för ifrågakomna byggnadsskyldighets upphörande,
men sådan ersättning icke kunde utan föregående utredning bestämmas,
uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860 anhållit, det Kongl. Majit täcktes
låta fullständigt utreda frågan samt sedermera deruti till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition.
I följd af härå erhållen nådig remiss, hafva Kongl. Krigs- och Kammarkollegierna,
efter det Chefs-embetet vid Dalregementet äfvensom samma regementes
Lönings-direktion samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs
län blifvit hörde, under den 16 Augusti sistlidet år afgifvit gemensamt under
Bih.
till IL St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 59.
dånigt utlåtande samt dervid tillika öfverlemnat bemälde myndigheters i ämnet
afgifna yttranden; och inhemtades deraf hufvudsakligen: alt i anledning af allmo
gens
i Näsgårds fögderi klagan olver de årliga dagsverken, hvilka blifvit densamma,
utöfver förra vanligheten, påförde, Kongl. Majit, uti nådigt Bref den 16
Januari 1624, jemte bestämmande af dagsverkena till visst antal, förbehållit, att
allmogen »dock skulle vara förpligtad, när så behof göres, att hjelpa på dammar
och annan nödtorftig byggning på Näsgård», hvilken skyldighet sedermera, genom
ofvan åberopade Kongl. Resolution den 2 December 1746, närmare bestämdes
sålunda, att densamma, i beräkning efter nu gällande myutsort, utgöres af Näsgärds
fögderi med 100 R:dr och af Westerbergslags fögderi med 80 R:dr årligen
till en kassa för bestridande af utgifterna till byggnad och underhåll af vissa vid
Näs kungsgård varande hus jemte dambyggnaderna för den dertill af ålder hörande
Mölnarbo tullqvarn; hvarjemte det ålåge dels allmogen i såväl Näsgårds
som Westerbergslags fögderier, enligt nyssberörda Kongl. Resolution, att, derest
de sålunda årligen utgjorda medlen, 150 R:dr R:mt, icke vore för ändamålet tillräckliga,
tillskjuta det bristande, dels ock särskildt allmogen i Näsgårds fögderi
att lemna ett årligt bidrag af 53’/3 R:dr till underhållande af 6,961 famnar af
boställets gärdesgårdar, hvilket underhåll boställshafvaren hade att besörja emot
nyssnämnda ersättning jemte 162/3 Ridr från den gemensamt sammanskjutna byggnadskassan;
att vid den å bostället den 5 och 6 Juni 1861 hållna laga syn
allmogens utgifter för reparationer å bostället och dammarne under de nästförutgångna
tio åren 1851—1860, inberaknadt den ersättning, boställsarrendator!!
under samma tid uppburit för underhåll af hägnader, befunnits, efter rättelse af
några i uppgiften derom förekomna mindre felaktigheter och missräkningar, uppgå
till 5,083 R:dr 20 öre samt kostnaden för påsynade, då erforderliga nybyggnader
till 5,642 Ridr 71 öre; hvaremot, efter verkställighet af dessa byggnader
och förbättringar, under nästföljande tio år annan beräknelig nybyggnad ansetts
icke komma i fråga, än den af två lador jemte ny beklädnad å skibordet vid
Norbäcksbo dam, hvilka nybyggnadsarbeten blifvit vid berörda syn anmärkta
och uppskattade till ett sammanräknadt kostnadsbelopp af 356 Ridr; men att
reparationer under samma tid å byggnaderna vid Näsgård, hvilka samtlige voro
af hög ålder, kunde beräknas till samma belopp, som under de sistförllutna tio
åren egt rum; alt Chefsembetet, dels, på grund of hvad svnerättsprotokollet sålunda
gifver vid handen, uppställt en beräkning öfver reparationskostnaden under
sednast förflutna och näst derefter följande tio år, enligt hvilken densamma i
medeltal årligen uppgick till 582 Ridr 41 öre, dels ock, med antagande, alt en
del byggnader, efter deras uppförande ånyo, skulle ega bestånd under en tid af
200 år, men en annan del åter kortare tid, kommit till det resultat, att årliga
nybyggnadskostnaden skulle belöpa sig lill 150 Ridr, hvadan sammanlagda årliga
Stals-Utskottels Utlåtande M 59.
3
reparations- och nybyggnadskostnaden utgjorde 732 R:dr 41 öre; att de nuvarande
särskilda arrendatorerna af dels Näs kungsgård, dels Mölnarbo tullqvarn,
hvar för sig åtagit sig att under återstående arrendetiden, hvilken tilländagår för
Näs midfastan 1878 och för Mölnarbo samma tid 1875, besörja husbyggnaderna
vid förra stället mot 500 R:dr och dammarne vid det sednare mot 75 R:dr i
årlig ersättning, eiler tillsammans 575 R:dr och således 7 R:dr 41 öre mindre,
än hvartill densamma af Synerätten uppskattats.
Vidare hade, i afseende å den af allmogen i ofvannämnda fögderier, såsom
vederlag för ifrågavarande byggnadsskyldighet åtnjutna lindring i allmänna bevill—
ningen, meddelats, att, enligt l:sta artikeln ll:te § af 1766 års Bevillningsförordning,
den del af allmogen i Stora Kopparbergs lån, som utgjorde grufvehjelp
till Löfås silfververk och den så kallade kuugsgårdshjelpen befriades från
alla i föregående §§ för allmogen införda bevillningsalgifter till hälften, så länge
berörda extra ordinarie skyldigheter och onera för den ene eller andra icke upphörde;
samt att uti l:sta artikeln 11 § af 1789 års Bevillnings-förordning samma
allmoge under enahanda vilkor vore befriad från en fjerdedel af bevillningsafgifterna,
hvilket medgifvande sednast varit förnyadt uti 1858 års Bevillnlngs-förordning,
i afseende på beviliningen efter både Irsta och 2:dra artiklarrie, hvaremot
nu gällande Bevillnings-stadga, som tjenar lill efterrättelse från 1862 års början,
icke innefattar en sådan befrielse; och då, enligt en af Kongl. Majrts Befallningshafvande
insänd uppgift, hvilken vederbörande Landskontor meddelat, bevillningsfriheten
för kungsgårdshjelpen under de fem åren 1856—1860 i medeltal uppgått
tili 1,852 Rrdr 86 öre årligen, skulle, — om detta belopp antoges motsvara den
bevillning, som af den byggnadsskyldiga allmogen, sedan nämnda frihet numera
upphört, kommer att till Statsverket erläggas, samt från samma belopp afdroges
de årliga anslag, hvilka, på sätt ofvan blifvit förmäldt, beräknats att, såsom ersättning
för byggnadsskyldighetens upphörande, derifrån utbetalas dels med 575
R:dr för reparationskostnad, dels ock med 150 R:dr för nybyggnadskostnad, —-  genom en dylik reglering en årlig vinst för Statsverket af omkring 1,100 R:dr
uppkomma; och hade Kollegierna, med anledning af hvad sålunda förekommit,
ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att allmogen inom Näsgårds och Westerbergslags
fögderier måtte från och med 1862 års början, då bevilbiingsfrihelen
upphört, befrias från dem åliggande nybyggnads- och reparationsskyldighelens
utgörande vid Näs kungsgård; hvarjemte Kollegierna föreslagit de vilkor, hvarunder
befrielsen borde cga rum.
Då i följd af sednast utfärdade Bevillnings-förordning, den lindring i beviliningen,
hvilken allmogen inom Näsgårds och Westerbergslags fögderier i Stora
Kopparbergs län, enligt Kongl. Resolution den 2 December 1746, såsom ersättning
för ofvanberörda nybyggnads- och reparaliotisskyidighet vid Näs kungsgård
4
Slals-UIskollels Utlälandv JVs 59.
åtnjutit, med 1862 års början upphört, har Kong!. Moj:t ansett det vara med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att berörda skyldighet från och med
sistnämnda tid äfven kommer att upphöra, samt jemte meddelande att tills vidare
och intilldess definitivt beslut i ämnet kan varda meddeladt, Kongl. Majit förordnat,
att några afgifter af allmogen för berörda åliggande icke må utgå, föreslagit:
att allmogen inom nämnda fögderier måtte från och med 1862 års början
befrias från berörda skyldighet; dock att den behörigen fullgör ej mindre
de enligt Synerättens utlåtande af den 5 och 6 Juni 1861 och deri, på sätt
ofvan omförmälts, gjorda rättelser, till 5,642 R:dr 71 öre uppskattade reparationer
och erforderliga nybyggnader, hvilka ansetts böra utan uppskof verkställas,
men inom nämnde års slut tilläfventyrs icke blifvit fullgjorde, än äfven de
ytterligare underhållsarbeten, som före samma tid kunna hafva tillkommit; att
särskilda årliga anslag måtte anvisas dels af 575 R:dr R:mt, att utgå tili nuvarande
arrendatorerna af Näs kungsgård och den dertill hörande Mölnarbo tullqvarn under
deras återstående arrendetid, såsom ersättning för den byggnadsunderhållsskyldighet
derstädes, hvartill de under nämnda tid mot dylik ersättning förbundit sig,
dels ock af 150 R:dr R:mt till Dalregementets Boställs-direktion, för att, i mån
af behof, utaf Direktionen användas såsom bidrag till fullgörande af nybyggnadsskyldigheten
vid kungsgården; samt att vid skeende ombyte af arrendator, efter
nuvarande arrendetids utgång både underhålls- och nybyggnadsskyldigheten må
åläggas den blifvande arrendatorn af kungsgården, emot det alt, i händelse deraf
kan föranledas nedsättning i nuvarande arrendet — utgörande, enligt uppgift af
ofvannämnda regementes Lönings-direktiort, 121 tunnor råg, 72 tunnor korn
och 178 tunnor hafre, att in natura levereras, jemte 1,575 R:dr i penningar.—
bemälda Direktion må för sådan minskning i den til! aflöning för regementet anslagna
inkomsten af kungsgården erhålla årlig ersättning af Statsverket.
Efter från samtliga Riks-Ständen erhållen remiss å högslberörda Proposition,
har Stats-Utskoltet förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af
de till frågan hörande handlingar samt hos Bonde-Ståndet i ämnet förekomna
yttranden; och får Utskottet, med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda
förhållanden och på de vilkor, som dervid blifvit föreslagna,
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall;
i följd hvaraf Utskottet vidare föreslår,
dels att årliga anslag måtte uppföras å Riksstntens 4:de Hufvudtitel
under anslaget för indelta kavalleri- och infanteri-regementena,
till belopp af 575 R:dr R:mt, att utgå till arrendatorerna
af Näs kungsgård och Mölnarbo tullqvarn samt af 150 R:dr
samma
Ståls-Utskottets Utlåtande JW 59.
5
samma mynt till Dalregementets boställsfond, eller tillsammans 725
R:dr; dels ock,
enär de vid kungsgården byggnadsskyldige böra tillgodonjuta befrielse från kungsgärdshjelpens
utgörande från och med samma tid, bevillning blifvit dem påförd,
eller med 1862 års början,
att ett extra anslag för åren 1862 och 1863, med tillhopa 1,450
H:dr R:mt. må å Uiksgälds-kontoret anvisas att för här ofvan
omförmälda ändamål användas;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit allåtas.
Stockholm den 3 Mars 1863.
Bih. till R. St. Prot. 1862 dc 1865. 4 Samt, l Åfd. 21 fldft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Slats-Ulskollels Memorial N:» So.
1
]\:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars 1803, kl. ? e. m.
Memorial, i anledning af erhållna å/erremisser å Betänkandet
N:o 21, angående Rikets Ständers åren 1860 och 1861
församlade Revisorers berättelser om verkställda granskningar
af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
åren 1858 och 1859. (I. A.)
Sedan ofvannämnda Betänkande blifvit af Riks-Stånden i åtskilliga punkter
till Stats-Utskottet återremitterad! och samtlige Riks-Ståndens i anledning af öfriga
delar af Betänkandet vidtagna beslut genom protokollsutdrag Utskottet meddelade,
får Utskottet nu afgifva det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterne
funnits föranleda:
l:o Ridderskapet och Adeln har återremitterat § 9, deruti Revisorernes
framställning, att skogsplanteringskassan måtte till Skogsstyrelsen öfverlemnas,
för att af nämnda Styrelse disponeras, blifvit afstyrkt; men då de tre öfriga
Riks-Stånden bifallit Utskottets utlåtande, anser, på grund af 75 § Riksdagsordningen,
Utskottet
någon åtgärd i anledning af den erhållna återremisscn icke
vara att vidtaga.
2:o Jemte meddelande af de kostnader. Staten måst vidkännas dels för
en i Landskrona hållen krigsrätt, dels ock genom rese- och traktaments-ersättBih.
Ull R. St. Prot. 1863 & t SS 3. i Sami. t Afd. 3! Haft. 1
2
Slals-Uttkollels Memorial N:o CO.
ning till Fältläkaren Almqvist, har Utskottet uti § 17 af Betänkandet ansett
Revisorernes i nämnda hänseenden gjorda framställning icke kunna till någon
åtgärd föranleda. Denna § har af Bonde-Ståndet blifvit till Utskottet åter
remitterad;
men då densamma är af de tre öfriga Riks-Stånden bifallen, kan
Utskottet, enligt 75 § Riksdags-ordningen,
dermed icke taga vidare befattning.
3:o Likaledes har Bonde-Ståndet till Utskottet, återremitterat § 20, innefattande
hemställan, att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes meddela vederbörande sådan föreskrift i afseende å
inventeringen af förråden vid Kongl. Flottans stationer, med undantag af Skeppsinventariiförråden,
att icke mer än tio år måtte förflyta emellan hvarje förråds
inventering. Som emellertid berörda hemställan af de tre öfriga Riks-Stånden
bifallits, lärer, då frågan alltså är af Rikets Ständer afgjord,
vidare yttrande å Utskottets sida icke erfordras.
4:o § 30 af Betänkandet, deruti Utskottet hemställt, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl Maj:t i underdånighet anhålla om förständigande för vederbörande
att vidtaga erforderliga åtgärder, hvarigenom Rikets Ständers Revisorer måtte
kunna erhålla nödig kännedom om de inom de förvaltande verken förekommande
vigtigare frågor, uti hvilka vederbörande varit af skiljaktiga åsigter om författningarnes
rätta tillämpning — har af Borgare-Ståndet blifvit till Utskottet återremitterad;
men då, till följd af Ridderskapets och Adelns samt af Preste-Ståndets
afslag till Utskottets hemställan, frågan redan förfallit, anser Utskottet,
någon åtgärd i anledning af återremissen icke erfordras.
5:o De i öfriga §§ af Betänkandet N:o 21 omförmälda ämnen hafva
dels i följd af Rikets Ständers bifall till Utskottets förslag blifvit slutligen afgjorda,
dels förfallit, dels ock funnits vara af egenskap att icke från Rikets
Ständers sida erfordra någon åtgärd.
Stockholm den 5 Mars 1863.
Slals-itiltoltels Ullålande N:o 61.
S
]\ :o Hl.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
gjord underdånig ansökning om öfverlåtande till
staden Christianstad af en Kronan tillhörig tomtplats derstädes.
(I. A.)
Till Kongl. Maj:t hade, enligt hvad inhemtas af högstberörda den 24 Oktober
1862 till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition (införd under N:o 12
i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll vid innevarande riksdag)
innehåller, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads län med underdånigt
förord öfverlemnat en af Drätselkommissionen i Christianstad i underdånighet
gjord anhållan att, då kyrkorådet inom stadsförsamlingen, i följd af
församlingens beslut att utvidga kyrkogården begärt vidtagande af nödiga åtgärder,
för att åt staden förvärfva den till Fortifikations-underofficern derstädes anslagna
boställsjord, å hvilka de så kallade Skottenburgshusen äro uppförda,
Kongl. Maj:t, enär belägenheten af nyssberörda jord vore sådan, att den hindrade
ett regelbundet ordnande ej mindre af stadens begrafningsplats, som dessutom
snart tarfvade utvidning, än äfven af den gata, som utgör inkörsvägen från
söder till staden, hvarjemte förekomme att förre, boställshafvaren med döden af
gått
och lägenheten således blifvit ledig, täcktes förhjelpa staden Christianstad,
till erhållande af ifrågaställa boställsjord, antingen emot annan för Kronans
militärbehof nödig för staden umbärlig jord eller emot ersättning i penningar.
Uti häröfver infordrade underdåniga utlåtanden hafva Chefen för Ingeniör-korpsen
och Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium, enär ifrågavarande tomt befinnes
vara den enda jordrymd, som kunde användas till en högst behöflig utvidgning
af stadens kyrkogård, underdånigst tillstyrkt att den underdåniga ansökningen
måtte i nåder bifallas, likväl under vilkor att staden tillförbundes icke
allenast till Kronan afstå ett, denna tomt till storleken motsvarande, jordstycke
A
Slah-Ultkolleli Ullålande N:o 62.
med tjenlig mark för gårdsplats och trädgård, i likhet med dom, som å tomten
nu finnas, utan äfven till samma jordstycke förflytta och ånyo uppsätta de tvänne
smärre byggnader, som för närvarande stå å tomten och hvilka af ålder varit
afsedda till begagnande af den i staden förlagda Ingeniör-underofficern och en
för fortifikationsarbeten anställd murare, — eller, om hinder härför skulle mota,
å den till nederlag afstådda platsen uppföra en annan byggnad, innehållande
lika antal rum samt lägenheter af enahanda storlek och beskaffenhet med de nu
befintliga; hvarjemte föreslagits, att de materialier, som erhållas vid rifningen
af de på tomten varande begge gamla byggnaderna finge af staden disponeras, emot
det att skälig hushyre-ersättning lemnades åt så väl under-offieern, som muraren
tinder den tid antingen de gamla byggnaderna flyttas eller den nya byggnaden
uppföres; Och har Kongl. Majit, med afseende å det sålunda anmälda behofvet
för staden Christianstad af den ifrågavarande, Kronan tillhöriga tomtplatsen derstädes,
begärt Rikets Ständers medgifvande att denna plats må, emot de af
Chefen för Ingeniör-korpsen och Kongl. Krigs-kollegium föreslagna vilkor, till
nämnda sfad öfverlåtas.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å ofvanberörda
nådiga framställning och vid ärendets handläggning tagit kännedom om
dertill hörande handlingar, anser sig, med afseende å de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden och på de deruti föreslagna vilkor, böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i ofvanberörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 5 Mars 1863.
Ao G2.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Ulla la nite, i ant edilin g af Ii'angi. Maj:ts nådiga Proposition, om beviljande
af anslag lill inköp för Statens räkning af en
del utaf den Kammarherren m. rn. G. t). Lorichs i lifstiden
tillhöriga samling af mynt och medaljer.
(U. A.)
Sedan en af Kongl. Majits Chargé d’affaires, hos Kongl. Spanska hofvet,
Kammarherren Lorichs, under en långvarig anställning i utlandet tillvägabragt
Slalt-Utikottels Utlåtande N:o 61.
5
betydande samling af mynt och medaljer, blifvit af lians arfvingar Staten till
inlösen erbjuden för en summa af 50,000 R:dr och Garde des Medailles, RiksAntiqvarien
B. E. Hildebrand, som haft tillfälle genomse och värdera denna dyrbara
samling, hänfört densamma under följande nio hufvudafdelningar, nemligen
l:o) Spaniens äldsta mynt, 2:o) Nummi populorum, urbium et regum från andra
delar af Europa, äfvensom från Asien och Afrika, 3:o) Romerska och Byzantinska
mynt, 4:o) Vestgötiska Konungars i Spanien slagna mynt, 5:o) Arabernas
till det mesta i Spanien slagna mynt, jemte några få moderna turkiska, persiska
och maroccanska, 6:o) oordnade, till det mesta utnötta och odugliga antika
mynt, 7:o) Spanska och andra Vesterländska nationers mynt från medeltiden och
nyare tid, 8:o) Spanska och andra nationers medaljer samt 9:o) diverse mynt,
jettoner m. m., uppgående hela samlingen till ett antal af 35,187, hvaraf 525
af guld 7,170 af silfver och 27,492 af koppar; så hade, enligt hvad hög3tberörde
den 30 Januari innevarande år till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
(införd under N:o 67 i Esta Samlingen af Bihang till Riks-Ståndens
Protokoll) innehåller, Riks-Antiqvarien uti till Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien
ingifven skrift, i afseende på det inköp, som för Statens räkning
kunde komma i fråga, framställt två alternativa förslag det ena att inlösen skedde
af alla de under N:ris 1 — 6 upptagna afdelningarne för. 30,084 R:dr jemte
ett urval af 7:de och 8:de afdelningarne för 6,000 R:dr och det andra att köpet
blefve inskränkt till de för Kongl. Myntkabinettet företrädesvis vigtiga afdelningarne
N:o 1, de äldre spanska mynten, N:o 4, de Vestgötiska Konungarnes och
N:o 5, Arabernas i Spanien slagna mynt, hvartill erfordrades 11,832 R:dr samt
att dessutom ur 7:de och 8:de afdelningarne ett urval finge ske till ett värde
af 6,000 R:dr.
Jemte anmälan att arfvingarne efter Kammarherren Lorichs förklarat sig
benägne antaga hvilketdera som helst af de alternativa förslagen äfvensom att
lösningssumman terminvis emottaga, hade ofvanbemälda Akademi i skrifvelse den
9 December nästlidet år i underdånighet anfört, att det Kongl. Myntkabinettet
väl i sednare tid genom jordfynd, byten och uppköp vunnit ganska betydlig
tillvext med hänseende till medeltidens och nyare tidens mynt, men att bland
dessa högst få voro från den aflägsna Hesperiska halfön, hvars mynt endast undantagsvis
anträffades vid fynd i den svenska jorden och sällan stöde att hos
mynthandlare erhålla; att af antika, d. v. s. forntidens grekiska och romerska
mynt, hvilka utgöra hufvudsakliga innehållet af Lorichska samlingen, Myntkabinettet
icke sedan år 1786 bekommit någon tillökning värd att omnämnas, samt
att, genom inköp af den erbjudna samlingen, de afdelningar i Myntkabinettet,
hvilka för närvarande äro svagast representerade, skulle vinna en sådan förökning
att detta kabinett kunde äfven inom dessa ställas i jemnbredd med de flesta
större samlingar i Europa. Och då det vore af största vigt att det tillfällcjrlefve
6
Slals-Utskotlelt Utlåtande N:o 63.
begagnadt, hvilket till riktande af Svenska Statens numismatiska samlingar nu
erbjöde sig och hvilket sent eller aldrig torde lika fördelaktigt återkomma, hade
Akademien hemställt i främsta rummet att det förra af de alternativa förslagen
måtte antagas, men, derest den derför erforderliga summan ansåges nog betydlig,
att det andra alternativet måtte gillas, hvarigenom Myntkabinettet koin ine att af
Spaniens mynt från så väl äldsta tider, som medeltiden och nyare tiden, erhålla
en så betydlig till vext, att icke något annat Myntkabinett, åtminstone ej i norra
Europa, skulle i denna del kunna dermed täfla.
Efter nådigt öfvervägande af hvad sålunda förekommit har Kongl. Majit sorn
ansett det vara af största vigt att Myntkabinettet erhölle de delar af framlidne
Kammarherren Lorichs mynt- och medaljsamling, hvilka, enligt hvad ofvan nämndt
är, finnas uti det sednare bland de alternativa förslagen angifna, föreslagit att
Rikets Ständer måtte bevilja det för inköp deraf erforderliga belopp, 17,832 R:dr.
Stats-Utskottet, sorn från samtlige Riks-Stånden undfått remiss å Högstberörda
nådiga Proposition och tillika fått sig tillställde de derutinnan åberopade
handlingar, har tagit denna fråga i öfvervägande; och då upplyst är, att Statens
Myntkabinett, som från längre tid tillbaka icke erhållit någon större tillökning
i sina samlingar, genom nu ifrågaställa inköp af en del utaf den Kammarherren
Lorichs i lifstiden tillhöriga mynt och medaljsamling, skulle komma i tillfälle
att förskaffa sig en mängd sällsynta mynt- och medaljer af utmärkt värde,
får Utskottet på grund häraf och med afseende å de i den nådiga Propositionen
i öfrigt utredda förhållanden tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits förevarande
nådiga framställning, bevilja, den af Kongl. Majit för inköp
af berörda mynt- och medaljsamling äskade summa 17,832
R:dr, att från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 5 Mars 1863.
JV o 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:t nådiga Proposition, angående
anslag för framlida vård och underhåll af Gustaf
IVasas monument vid Utmeland i Dalarne. (U. A.)
Enligt högstberörda, den 24 Oktober nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna
och till Stats-Utskottet remitterade nådiga Proposition (Nio 20 uti lista Sami. af
Slats-Utskollels Ullålande N:0 63.
1
Bihang et till Riks-Ståndens protokoll) hade, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift,
Revisions-Sekreteraren m. m. A. W. Netzel och Grosshandlanden m. m. S, Godenius,
såsom ledamöter af den bestyrelse, hvilken ombesörjt uppförandet af en
monumental byggnad öfver den s. k. Kungskällaren vid Utmeland i närheten af
Mora kyrka i Dalarne, hvarest Gustaf Wasa genom en dalqvinnas rådighet räddades
undan Danskarnes förföljelser, i underdånighet anhållit, att sagda Monument
med tillhörigheter, — utgörande utom den af sjelfva byggnaden upptagne
plats, hvaraf Kronan redan förut varit egare, dels en närmast deromkring af Bestyrelsen
inköpt och till trädplantering ordnad jordrymd dels en likaledes inköpt
jordremsa, för ny utfartsväg, allt i öfverensstämmelse med en af Andro Landtmätaren
J. Hardy år 1859 öfver ifrågavarande område upprättad, handlingarna
bilagd karta, dels en till bostad för en tillsyningsman inom samma område uppförd
särskild byggnad, dels ock slutligen åtskilliga å jemväl bifogad förteckning
upptagne inventarier, — måtte af Kronan såsom dess egendom öfvertagas samt,
såsom följd deraf, inseendet öfver och befattningen med hvad till den fosterländska
stiftelsens framtida förvaltning, vård och underhållande hörer, uppdragas åt den
eller de offentliga myndigheter, Kongl. Majit behagade härtill utse; äfvensom att
ett bestämdt årligt anslag af allmänna medel måtte anvisas till bestridande af
de för sagda ändamål erforderliga utgifter.
Öfver denna underdåniga framställning hördes Öfver-Intendents-embetet, som
i utlåtande af den 12 Augusti sistlidet år, anfört, hurusom alltsedan äldre tider
tillbaka den åsigt gjort sig gällande, att, med afseende å fäderneslandets
förbindelser till den store stamfadren för Wasa-ätten. Staten borde genom sin
mellankomst skydda från förstöring alla sådana byggnader, som från Konung
Gustafs vistande i Dalarne före hans thronbestigning egde historisk märkvärdighet;
hvadan ock från statsanslaget för byggnader och reparationer i landsorterna
utginge vissa ersättningsbelopp till egarne af loftsbyggnaden vid Ornäs
samt Kungsladorna vid Rankhyttan och Isala, mot skyldighet för bemälde egare
att samma byggnader behörigen vårda och underhålla. Af sådan anledning
och då handlingarne utvisade att behållningen af de för monumentet vid Utmeland
genom enskilda bidrag insamlade medel utgjorde ett belopp af endast
831 Ridr 65 öre, men kostnaden för underhållet af monumentshuset jemte der-*
med förenade öfriga utgifter, såsom boställsbyggnadens, planteringarnes och vägarnes
vårdande, tillsyningsmannens aflöning äfvensom åtskilliga på jordlägenheterna
belöpande onera vore förslagsvis beräknade till sammanlagdt 475 Ridr
Rimt om året, samt någon fond, af hvars afkastning dessa kostnader skulle
kunna bestridas, icke förefunnes, hade Öfver-Intendents-embetet i underdånighet
tillstyrkt, det Kongl. Majit, med hufvudsakligt bifall till hvad Bestyrelsens ofvannämnde
ledamöter hemställt, täcktes i nåder medgifva, att ifrågavarande jordlotter
med derå befintliga byggnader jemte tillhörigheter måtte från och med
■8
Slals-lltskollett Utlåtande N:o C3.
nästkommande är af Kronan öfvertagas och ställas under öfver-Intendents-embetets
inseende, för att, i likhet med öfriga Embetets förvaltning tillhörande Kronans
egendomar utom Stockholm, underhållas af Statsanslaget för byggnader och
reparationer i landsorterna, från hvilket anslag jemväl borde bestridas såväl den
kontanta aflöningen åt tillsyningsinannen, sorn de på jordlotterna belöpande allmänna
onera; intilldess dessa sednare, hvilka uppgifvits till omkring 25 R:dr
om året, kunde med anledning af dertill utaf Bcstyrelsen redan vidtagna åtgärder,
komma att, emot behörig ersättning, öfverflyttas på öfrige jordegare i Utmelands
by.
Vid pröfning af detta ärende har Kongl. Maj:t, som gillat hvad Öfver-Intondents-embetet
sålunda hemställt och tillstyrkt, i nåder föreslagit, att Rikets
Ständer — i likhet med hvad som egt rum i afseende på kostnaderna för vid
magthållande
såväl af dammen vid Runna qvarn som af loftsbyggnaden vid ör
näs
samt kungsladorna vid Rankhyttan och Isala — måtte, från och med näst
instundande statsregleringsperiod, för nu ifrågavarande ändamål bevilja en emot
ofvannämnda belopp, Fyrahundra Sjutiofein (475) R:dr R:mt, svarande årlig tillökning
i statsanslaget för byggnader och reparationer i landsorterna.
Det varma deltagande hvarmed förslaget att vid byn Utmeland i Dalarne
uppresa en minnesvård öfver Gustaf Wasa omfattats af landets alla samhällsklasser,
från de högsta till de lägsta, företagets fortgång, dess utveckling och
fullbordan, berättiga till det antagande att den å ifrågavarande plats uppförda
monumental-byggnad bör blifva en allmän egendom, hvilken, likasom öfrige i
detta landskap befintliga byggnader af historisk märkvärdighet från denna store
Konungs tid, bör af Staten underhållas; och då af Kongl. Maj:ts nådiga Pro
position
samt öfrige för Utskottet tillgängliga handlingar inhemtats, att de för sådant
ändamål erforderliga utgifter icke kunna bestridas, med mindre ett bestämdt
årligt anslag dertill af Rikets Ständer beviljas, finner Utskottet sig ega skäl tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts härom gjorda nådiga framställning må
vinna Rikets Ständers bifall, samt att det för underhåll och
värd af ifrågavarande monument äskade belopp må af Rikets
Ständer anvisas, utgående på sätt Kongl. Majit föreslagit.
Stockholm den 5 Mars 1863.
N:o 64.
Slats-Ulskollels Ullålande N:o 64,
9
MO 64,
Ank. till Exp.-Utsk. don 6 Mars 186 3, kl. lif. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
försäljning till skatte af Ljusne stora kronolaxfiske
i Gefleborgs län. (I. A.)
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning har, enligt hvad
inhemtas af högstberörda nådiga Proposition (införd under N:o 29 i l:sta Samlingen
af Bih,änget till Riks-Ståndens Protokoll), Grosshandlaren VV. H. Kempe,
å egna och öfriga Woxna bruksegares vägnar, anhållit, att, enär ett af de till
Ljusne stora kronolaxfiske i Söderala socken och Helsinglands södra fögderi af
Gefleborgs län, hörande laxkar, benämndt öfre Sjöfiskan, i anseende till sin belägenhet
vore hinderligt för flottningen i elfven och menligt för det nämnde bruksegare
tillhöriga Ljusne sågverk i så måtto, att det förhindrade vattnets fria inlopp
till en kanal, som ledde vattnet till sågen, Kongl. Maj:t måtte i nåder
medgifva sökanderne att, emot den köpeskilling, som i laga ordning kunde varda
bestämd, få inköpa eller till skatte lösa omförmälda laxkar, hvilket skulle utgöra
endast en obetydlig del af fisket.
Öfver denna underdåniga ansökning hade Kongl. Kammar-kollegium, till
följd af erhållen nådig remiss, infordrat yttranden från såväl Konungens Befallningshafvande
i Gefleborgs län som Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten,
samt deraf inhemta!: att Ljusne kronolaxfiske för närvarande utgjordes af ett
laxnotvarp och nio laxkar, hvaribland det ifrågavarande, eller öfre Sjöfiskan; —
att laxfisket, efter att i äldre tider hafva varit för Kronans räkning begagnadt,
emot en viss årlig taxa, blifvit genom anställda auktioner, under särskilda arrendeperioder,
för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning utarrenderadt på följande
Bih. lill 11. Sl. Prot. 1862 & 1863. A Sami, 1 Afd. 22 liäft. 2
10
Stali-Vlskottets Utlåtande N:n 61.
vilkor, nemligen: år 1804 på 6 års arrendetid emot 21 \ tunnor salt lax i årlig
skatt; år 1810 på ytterligare 6 år för 17|tunnor; år 18 1 6 på lika lång tid för 1 7|
tunnor, år 1822 äfven på G år för 27j tunnor; är 1828 på 10 års tid för 21j tunnor,
år 1838 på 6 års tid för 27^ tunnor, under året 1844 för-lif tunnor, år 1845 pä 6 års
tid för 19 tunnor ett lispund; 1851 under likaledes 6 års tid för 17 tunnor samt slutligen
år 1857 till sökandernc under 6 års tid, beräknad till den 1 Juni 1863,
emot 500 R:dr R:mt årligen; — att en år 1830 af då varande arrendeinneha f~
varén gjord ansökning om kronofiskets inlösen till skatte blifvit af Kongl. Maj:t
afslagen, äfvensom vid regleringen af kronofiskerierna i riket, då fråga jemväl
uppstått om deras afhändande från Kronan genom skatteförsäljning, Ljusne laxfiske
ansetts vara af den förmånliga beskaffenhet, att detsamma, jemlikt stadgandet
i Kongl. Brefvet den 22 Mars 1850, framgent borde för Kronans räkning
bibehållas och, enligt hittills gällande föreskrifter, utarrenderas; samt att
den så kallade öfre Sjöfiskan icke vore för flottningen i Ljusne eif eller allmänna
rörelsen derstädes till men, utan endast hinderlig för sökanderne i sä
måtto, att den vissa årstider hindrade intagning af tillräckligt vatten uti den till
sökandernes sågverk ledande kanal, äfvensom att laxkaret vid öfre Sjöfiskan vore
det förmånligaste och ensamt kunde uppskattas till minst J:del af hela fisket; och
har Kongl. Kollegium af dessa orsaker och enär genom frånskiljande af öfre
Sjöfiskan den återstående delen af arrendefisket skulle blifva af så föga värde,
att vid en kommande arrendeauktion antingen något anbud derå icke skulle kunna
erhållas, eller ock anbuden blifva så obetydliga att de icke motsvarade den derför
påräkneliga inkomst, samt då dessutom giltig grund för uppskattning af Sjöfiskan
i förhållande till det öfriga fisket helt och hållet saknades, ansett sig böra
afstyrka nådigt bifall till ansökningen.
Sedan sökanderne uti häröfver afgifna påminnelser, jemte fortsatt anhållan
om nådigt bifall till deras ofvanberörda ansökning, erbjudit sig, att, för den
händelse Kongl. Majit på de i Kollega utlåtande anförda skäl, skulle anse ofvannämnda
fiskekar icke böra från Ljusne kronolaxfiske afsöndras, i dess helhet
inlösa sagde fiske; så har Kollegium uti infordradt förnyadt underdånigt utlåtande
af den 5 Februari 1861 hufvudsakligen anfört: att genom hela fiskets inlösande
skulle försvinna icke allenast den svårighet, sorn annars mött för bestämmande
af rätta värdet å endast en del deraf, utan ock det äfventyr af förlust
för Kronan, sorn skäligen varit att befara vid utarrendering af återstoden af
fisket, sedan öfre Sjöfiskan såsom utgörande den bättre delen, derifrån afsöndrats,
äfvensom att arrendeafgiften nedgått samtidigt med anläggningen af Ljusne
sågverk, en omständighet, som med skäl kunde antagas härröra från den under
sednare tider allt mera ökade timmerflottningen till sågen, till följd hvaraf fiskebyggnaderna
mera än förut blottställts för påstötning och fiskehandteringen blifvit
mindre lönande, så att ilen täflan, sorn vid arrendeauktioner å fisket förut egt
Slals-Ulskollels Ullålande N:o 6i.
11
ruin, försvunnit och andra spekulanter lin sågverksegarne dragit sig tillbaka;
hvarjemte Kollegium, med erinran hurusom genom Kongl. Brefvet den 22 Mars
1850 stadgats, att, vid försäljning till skatte af kronofisken, en ständig grundränta
borde för hvarje fiske åsättas och uträknas till medelbeloppet af derföre
utgjorda arrendeafgifter under de tre sista arrendeperioderna, hvarefter fisket med
denna ränta borde utbjudas på offentlig auktion till den, som derför erbjöde den
högsta köpeskillingen, yttrat sig angående vilkoren, hvarunder skatteförsäljning
af ifrågakomma kronofiske borde ega rum, och anfört: att, beträffande fiskets skattläggning
till ränta, hvilken efter arten af den inkomst fisket lemnade, borde
bestämmas i räntepersedeln lax och denna derefter, i enlighet med de för ordinarie
päntepersedlarnes omsättning och förenkling inom provinsen Helsingland
uti Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgade grunder, till kontanta penningar
uträknas och omsättas, — Kollegium, enär den sista arrendeperioden
eller åren 1857 —1863 ännu icke ti lländagått och arrendeafgiften för denna period
vore bestämd i kontanta penningar samt då det ensamt lör år 1844 tillfälligtvis
utgjorda arrendet icke kunde beräknas såsom en hel arrendeperiod,
hvilken i författningarne vore bestämd till sex år, — ansåge räntan för ifrågavarande
kronofiske böra uträknas och bestämmas efter hvad arrendeafgiften
derför under de öfriga sednast tilländagångna tre hela arrendeperioderna utgjort,
nemligen under åren 1838 till och med 1843 — 27.J tunnor, 1845 med 1850 —
19T'5 tunnor och 1851 med 1856 —• 17 tunnor salt lax, deraf medelbeloppet
bestege sig till 21 Jg tunnor, som, enligt de i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855 stadgade grunder, med beräkning af 1834 till och med 1853 årens medelmarkegängspris.
af 39 R:dr 41 sk. Banko för tunnan, omsatta till kontanta
penningar, utgjorde 844 R:dr 22 sk. 4T^ r:st banko, eller i riksmynt 1,266
R:dr 70 öre, hvartill räntan för fisket i sådant fall skulle komma att bestämmas:
— men att för den händelse Kongl. Majit skulle anse hinder icke möta för
räntans bestämmande efter medelbeloppet af arrendeafgiften i räntepersedeln lax
för de två arrendeperioderna 1845—1850, 19/g tunnor, och 1851—1856, 17
tunnor lax, beräknade efter det i 1855 års ofvannämnda nådiga kungörelse föreskrifna
medelmarkegångspris, med tillägg af kontanta arrendet 500 R:dr Ruut
för sista arrendeperioden 1857—1863, räntan för fisket då korinne att utgöra
885 R;dr 36 öre R:mt; samt att, hvad derefter anginge skaf te-köpeskillingens
bestämmande, Kollegium, derest Kongl. Majit, skulle anse sökanderne böra berättigas,
att ensamt och utan täflan med andra, få det ifrågavarande fisket inköpa,
utan dess utbjudande å allmän auktion, skatteköpeskillingen vid de få tillfällen,
då skatteköp af kronofisken, med Rikets Ständers bifall, utan auktion
tillåtits, blifvit på följande sätt bestämd, nemligen: dels enligt Kammar-kollegii
skattebref den 1 Mars 4824 å Gefle stads fiske i södra strömmen till 10 års
sammanlagda räntor, beräknade efter förutgångna årets markegångspris i länet
12
Statt-Vtsknlleli Utlåtande N:o Si,
å skattepersedeln salt lax; dels oek enligt Kammar-kollegii skattebref den 28
April 1857 å Trysunda strömmingsfiske i Wester-Norrlands län till 10 års
kronovärdi å den för fisket i skattepersedeln strömming bestämda grundränta;
kommande alltså, om med tillämpning häraf, skatteköpeskillingen för Ljusne kronolaxfiske
skulle erläggas med tio års räntor, samma köpeskilling, ifall grundräntan
bestämdes enligt det förra af här ofvan omförmälda alternativ, eller till 2 l£g tunnor
lax, att, efter ett markegångspris af 87 R:dr R:int, uppgå till 18,434 R:dr
30 öre, och enligt det sednare alternativet, eller med en grundränta af 88a
R:dr 36 öre, till 8,853 R:dr 60 öre; äfvensom nämnda köpeskilling, beräknad
efter tio års kronovärdi å en årlig grundränta af 21JJ tunnor lax å 5 R:dr
tunnan, kommer att utgöra 1,059 R:dr 44 öre; hvarförutan borde erläggas sex
procent å skatteköpeskillings-beloppen såsom afgift till Wadstena krigsmanshus.
Sedan Kongl. Maj:t vid pröfning af detta ärende, i likhet med Kammar-kollegium,
funnit försäljning af en del utaf ofvannämnda fiske ej vara med Kronans
fördel förenlig samt ansett, det Kronan ej eller borde afhända sig hela fisket
annorledes än genom skatteförsäljning, hvarvid, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
nied hvad förut i likartadt fall egt rum, årliga räntan borde motsvara medelvärdet
af det arrende, som under de tre sista arrendeperioderna, eller från och
med år 1845 till och med år 1 863, blifvit för hvarje år betingadt, samt skatteköpeskillingen
bestämmas till ett belopp, svarande mot tio års ränta efter kronovärdi;
så och efter det sökanderne uti infordradt yttrande förklarat sig villiga
att på ofvannämnda grunder skatteköpa fisket, hvarigenom årliga räntan komme
att utgöra 885 R:dr 36 öre samt köpeskillingen att uppgå till 1,059 R:dr 44
Öre jemte sex procent af sistnämnda summa såsom afgift till Wadstena krigsmanshus,
har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Rikets Ständer att för deras del medgifva,
det försäljningen må på förenämnda vilkor försiggå.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å ofvanberörda
nådiga framställning, har tagit densamma i behörigt öfvervägande; och
ehuru, i betraktande deraf, att arrendet för Ljusne kronolaxfiske, som för åren
3 822—1827 utgjort 27| tunnor, för åren 1828—1837 241 tunnor och för
3838—1843 27| tunnor salt lax, sedermera, eller samtidigt med Ljusne sågverks
anläggning, alltjemt nedgått så att detsamma för innevarande utarrenderingsperiod
uppgår till allenast 500 R:dr R.mt årligen, nämnda förhållande synes
ådagalägga, hurusom det vore med Statens verkliga fördel öfverensstämmande,
att berörda fiske varder till skatte försåldt innan det genom ökad timmerflottning
å elfven kan varda ytterligare försämrad t, — har likväl Utskottet ansett sig icke
kunna biträda den nådiga framställningen af skäl, dem Utskottet nu går att framställa.
Genom Kongl. Brefvet den 22 Mars 1850, angående dispositionen af
kronofiskena i riket, är stadgadt, bland annat, att de mindre fisken, som i samma
nådiga Bref afses, skola, sedan ränta efter vissa grunder blifvit åsatt, på auktion
Stats Utskottels Utlåtande N:o 64.
försäljas till den högstbjudande, hvarvid för de fisken, som äro belägna vid särskilda
hemmans eller byalags stränder, i förra fallet hemmans-innehafvarne och
i det sednare byalagen ega optionsrätt till deras inlösande för hvad vid auktionen
bjudes och finnes antagligt. Denna strandegarne ovilkorligen medgifna
rättighet vid skatteförsäljning af dylika mindre fisken, synes billigare och med
ännu större skäl böra medgifvas strandegarne vid försäljning af de förmånligare
fiskena. Såsom skäl till afvikande från berörda försäljnings-method, har Kongl.
Kammar-kollegium anfört, det sågverks-egarnes ansökning afsåge deras berättigande
till skatteköp af fisket i det uppgifna ändamålet att bereda en friare
timmerflottning å Ljusne eif, men, såvidt af den nådiga Propositionen inhemtas,
finnas icke några vilkor i berörda hänseende sågverks-egarne förelagde, hvarföre
anledning är att befara det större hinder och olägenheter derutinnan lätteligen
kunna för allmänheten uppstå sedan fisket från Staten öfvergått till enskilde.
Enligt hvad åberopade Kongl. Bref vidare förmår, skola, i händelse berörda
optionsrätt begagnas, fiskena derefter förenas med vederbörande hemman eller
byar och ifrån jordeböckerna afföras emot det att belöpande ränta, under särskild
titel, tillägges hemmanens eller byarnes räntor. Afven denna för Staten
högst väsendtliga fördel har uti den Kongl. Propositionen blifvit förbisedd, ehuru
med hänsyn ej mindre till räntans jemförelsevis höga belopp, än äfven till fiskets
föränderliga värde det bort vara angeläget, att räntan fästats vid något hemman
eller annan stadigvarande fastighet, som utgjort säkerhet för dess utgående för
all framtid. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, samt då dessutom den
bestämda köpeskillingen synes vara allt för ringa, anser sig Utskottet böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till förevarande nådiga framställning.
Stockholm den 5 Mars 1863.
Reservation:
utaf Herr Friherre of Ugglas, Gast.
af Herr A. W. Björck, som reserverat sig emot de skäl Utskottet anfört till
stöd för sitt yttrande i denna fråga.
14
Slats-Clskollels Utlåtande A'-o OS.
JV:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Mars I8G.1, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ls nådiga Proposition
om anvisande för fyra år af ett fyllnadsanslag till Kongl.
MhjUs hofhållning, dels ock enskilda af berörda nådiga
Proposition föranledda motioner. (U. A.)
Uti den 6 nästlidne Februari till Rikets Ständer albiten, af samtliga Riks
Stånden
till Stats-Utskottet remitterad nådig Proposition (intagen under N:o 70
i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Prokoller), har Kongl. Majit
behagat gifva tillkänna att, ehuru det årliga anslag till Kongl. Maj:ts hofhållning,
som af Rikets Ständer vid 1823 års riksdag bestämdes, icke vidare
kunde efter en tidrymd af fyratio år, hvarunder nästan alla utgifter ansenligen
stegrats, vara tillräckligt att fylla de behof, för hvilka samina anslag vid förstnämnda
tid varit beräknadt, Kongl. Majit likväl, af grannlagenhet, hittills ej
velat ifrågasätta förhöjning deruti och ännu vid innevarande riksdags början
haft för afsigt att låta frågan derom till nästa riksmöte anstå. Men då utgifterna
för hofhållningen under sistlidet år, enligt nyligen afslutade räkenskaper,
befunnits hafva i ännu betydligare mån, än under de nästföregående åren, öfverskridit
det derför anvisade anslag, samt då de omkostnader, som af hof-förvaltningen
måste bestridas, vore till största delen oundgängliga och för öfrigt i allmänhet
sådana, som ej lämpligen kunde indragas, hade Kongl. Majit funnit Sig
ej längre böra uppskjuta att öppet meddela Rikets Ständer dessa förhållanden
oeh redan vid innevarande riksdag, äska en nödig förhöjning i de i Riksstatens
första Hufvudtitcl anvisade medel för Kongl. Majits hofhållning.
I sådant afseende och vid det, enligt hvad den nådiga Propositionen bilagdt
utdrag af Stats-Råds-protokollet innefattade, utredda förhållande, att de brister,
Slats-l'tskottets Utlåtande N:o 65.
15
forn för hof-forvaltningen uppkommit, icke blott efter Kongl. Majrts thronbestigning,
utan äfven under det föregående, nära två-åriga regentskapet, kunde med
säkerhet liqvidera? samt inkomster och utgifter åter bringas till jemnvigt genom beredande
af en särskild årstillgång af 250,000 R:dr från och med innevarande
år till slutet af nästa statsregleringsperiod. har Kongl. Majit i nåder äskat, att
jemte de anslag under första Hufvudtiteln, hvilka i Kongl. Majrts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof blifvit upptagna, ett särskilt fyllnadsanslag
af Tvåhundrafemtio tusen R:dr R:mt för hvarje af åren 1863—-1866
måtte till Kongl. Majrts hofhållning anvisas, att af Riksgäldskontoret utbetalas
vid slutet af hvartdera årets första qvartal.
Af berörda Stats-Råds-protokoll inhemtas, att, vid underdånig föredragning
af detta ärende, Departements-chefen, bland annat, anfört hurusom den sedan lång
tid tillbaka oförändrade anslagssumma, sorn vore anvisad till Kongl. Majrts hofhållning
icke varit för sitt ändamål tillräcklig, utan hade, i följd deraf, för denna
förvaltning brister uppkommit. Dessa brister för de år, som förflutit sedan
Kongl. Majrts thronbestigning, jemte den ansenliga brist, som af lätt förklarliga
skäl uppstått under den tid af nära två år då Kongl. Majit såsom Regent fört
Riks-styrelsen med särskilt Statsanslag derför endast från Norrige, utgjorde nu
tillsammans ett belopp af omkring 800,000 Rrdr Rrmt.
Så länge en dylik balans qvarstode i hof-förvaltningens räkenskaper, vore
det klart, att det vanliga anslaget skulle blifva ännu mera otillräckligt än eljest,
och den första omsorgen borde således vara, att omförmälda brist mätte blifva
så fort som möjligt godtgjord. Att verkställa detta på en gång syntes emellertid
vara förenadt med svårigheter och Departements-chefen ansåg derföre lämpligast,
om liqviden fördelades på tidrymden från och med innevarande år intill
slutet af nästa statsregleringsperiod, eller på de fyra åren 1863—1866.
Det vöre utom allt tvifvel att äfven för framtiden en lämplig förhöjning i
det ordinarie anslaget till Kongl. Majrts hofhållning vore af omständigheterna
påkallad, och detta borde icke finnas för någon oväntadt, då man toge i betraktande
att den närvarande anslagssumman blifvit bestämd för fyratio år tillbaka
och att under tiden så väl behofven i allmänhet som prisförhållandena
särskildt undergått en högst betydlig förändring. Men tydligt vore också att en
dylik permanent tillökning i hofhållningssumman. så att inkomsterna måtte komma
att för framtiden motsvara utgifterna, ej på långt när behöfde uppgå till så
stort belopp, som det tillfälliga anslag, hvilket nu vore nödvändigt för att under
den nyss angifna perioden af fyra år icke allenast förekomma vidare underbalans,
utan ock godtgöra de redan befintliga bristerna Under förutsättning att de
af Kongl. Majrt uti dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
äskade förhöjningar i vissa titlar på första Hufvudtiteln blefve bifallna, hvarigenom
de tillskott för dessa titlar, sorn hittills drabbat hof-förvaltningen, kunde
16
Stati-Viskoiiels Utlå/ande N:o 6S.
undvikas, ansåg Departementschefen, på grund af honom förevisade räkenskaper
och kalkyler samt efter samråd med chefen för hof-förvaltningen, att under iakttagande
af nödig omtanka, det sist omförmälda ändamålet, nemligen liqvidation
af uppkomna brister samt återförande af jemnvigt mellan inkomster och utgifter,
med säkerhet kunde vinnas, om under fyra år, räknade från och med det innevarande,
en särskild tillgång bereddes af 250,000 R:dr årligen.
Att deremot vid detta tillfälle närmare bestämma den permanenta tillökning
i hofhållningsanslaget, hvilken äfven efter nyssnämnda tidrymd blefve för framtiden
behöflig — och hvarvid också något bidrag från Norriges sida syntes böra
tagas i beräkning — ansåg Departementschefen hvarken nödigt eller lämpligt.
1 sammanhang med högstberörda nådiga Proposition får Utskottet anmäla
att, utom åtskilliga vid remissen deraf och sedermera hos Ridderskapet och Adeln
afgifna yttranden, Utskottet tillika fått emottaga följande, med anledning af den
nådiga Propositionen, inom nämnda Riks-,Stånd väckta motioner, nemligen:
a) af Grefve Mörner, C. G. //, hvilken (i motion N:o 265) hufvudsakligen
anfört, att, då under den tidrymd af 40 år, sorn förflutit sedan beloppet af det
för Kongl Maj:ts hofhållning å Riksstaten uppförda anslag af Rikets Ständer
bestämdes, en högst ansenlig stegring inträffat icke allenast i prisen å de flesta
varor, utan ock i beloppen af aflöningar, arbetslöner och en mängd andra utgifter,
vöre en efter nuvarande tids fordringar lämpad förhöjning i Kongl. Maj:ts hofhållningssuinma
af rättvisa och billighet påkallad, äfvensom det icke vore med
Svenska folkets värdighet öfverensstämmande att, sedan dess uppmärksamhet blifvit
påkallad å det nu förhanden varande missförhållande emellan hof-förvaltningens
inkomster och utgifter, uppskjuta detta afhjelpande till framtiden, i följd
hvaraf motionären, soiq vid jemförelse af prisförhållandena nu för tiden med dem,
som egde rum år 1823, ansett Kongl. Maj:ts hofhållningsanslag från Sverige, hvilket
för närvarande utgör 630,000 R:dr, skäligen böra höjas med något mer än en fjerdedel
eller så att det komme, att uppgå till 800,000 R:dr om året, föreslagit det Rikets
Ständer, under förutsättning att proportionerlig tillökning i Kongl. Maj:ts
-civil-lista från Norrige blefve hos det Norska Storthinget äskad, måtte besluta,
att utaf den i Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga Proposition begärda tillökning
till hofhållningsanslaget ett belopp af 170,000 R:dr måtte varda å ordinarie
stat uppfördt, att från början af nästa statsregleringsperiod årligen från Statskontoret
utgå, men återstoden anvisas å Riksgälds-kontoret att derifrån utbetalas
med 250.000 R:dr vid slutet af innevarande års första qvartal och 240,000 R:dr
efter ingången af år 1864.
b) af Herr Stjernsvärd, G. i/.5 som (i motionen N:o 266) enär, enligt
hvad det den nådiga Propositionen bifogade Stats-Råds-protokoll gåfve vid handen,
-ett belopp af en million R:dr erfordrades för att betacka en å Konungens civillista
uppkommen balans, men det af Chefen för Finans-departementet föreslagna
sätt
Slals-Vlskollels Ullålande N:o gs.
17
»ätt för afhjelpande af denna balans syntes motionären icke vara nationen värdigt,
föreslagit, att det erforderliga beloppet af en million måtte på en gång
ställas till Hans Majit Konungens disposition, i egenskap af extra anslag åt
Hans Majit Konungen för betäckande af en uti dess civil-lista uppstådd balans.
Derjemte har, i likhet med Grefve Mörner, motionären hemställt, att det ordinarie
anslaget till Hans Majit Konungen måtte ökas ifrån 630,000 till 800,000
Riksdaler Riksmynt årligen.
c) af Herr Cederschiöld, R. Th.. som (i motionen Nio 267), då någon tvekan
ej kunde antagas uppstå, att ju den i hof-förvaltningen uppkomna bristen
borde af Rikets Ständer fyllas, funnit det vara både klokast och Rikets Ständer
värdigast att på en gång anvisa den summa af 800,000 Ridr, som för bristens
betäckande erfordrades.
Beträffande åter frågan om den tillökning uti det ordinarie hofhållningsanslaget,
som kunde vara behöflig för att förekomma så beskaffad brist för framtiden,
så vore, enligt den af Herr Finans-ministern lemnade utredning, en summa
af 50,000 Ridr det högsta belopp, hvarmed den ordinarie hofhållningssumman
skulle behöfva höjas, för att, sedan bristen blifvit betäckt, med säkerhet vinna
jemnvigt emellan inkomster och utgifter samt förekomma vidare underbalans.
På grund häraf hade motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte, dels
för en gång anvisa den summa, 800,000 Ridr, som erfordras för betäckande af
den uti Hans Majit Konungens hof-förvaltning nu befintliga brist, dels ock förhöja
ordinarie anslaget för hofhållningen antingen med 50,000 Ridr, på grund
af Herr Finans-ministerns förutnämnda till Stats-Råds-protokollet afgifna yttrande,
eller, om något misstag deruti skulle hafva insmugit sig — och det skulle för
ändamålets vinnande vara nödvändigt — ända till det af Grefve Mörner uppgifna
belopp.
Särskilt anser sig Utskottet från den hos Ridderskapet och Adeln i ämnet
förda diskussion böra här anteckna den af Chefen för Finans-departementet meddelade
upplysning, att bidrag från Norrige, hvilket, då fråga blefve om en permanent
förhöjning i hofhållningsanslagel, borde tagas i beräkning, deremot ansetts
vid förevarande tillfälle icke böra ifrågasättas, emedan dels den brist, hvars
godtgörande nu vore i fråga, till stor del härledde sig från regentskapstiden,
under hvilken tid apanaget utgått fördubbladt från Norrige, eller med 40,000
speciedaler i stället för 20,000, men utan någon tillökning från Sverige, dels
ock framställning redan blifvit gjord till Norriges Storthing om inlösen för Statens
räkning af en del af Ladegaardsöen med Oscarshal för att ställas till Hans Majit
Konungens disposition, hvilket således i viss mån, såsom utgörande ett särskildt
bidrag till första Hufvudtiteln, kunde sättas i jemförelse med det af Kongl. Majit
nu begärda tillfälliga fyllnadsanslaget.
Vid pröfningen af denna fråga och beträffande först de förslag, som afse
en förändrad reglering för framtiden af anslaget för Kongl. Majits hofhållning,
Bih. lill R. Sl. Prot. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd. 22 Hafi. 3
18
Slals-Ulskottets Utlåtande N:o SS.
har Utskottet funnit betänkligt nämnda förslag understödja. För bestämmande
af det belopp, hvartill nämnda anslag kan böra för framtiden fastställas, för att
motsvara behofvet, saknas nemligen i den Kongl. Propositionen de upplysningar,
»om, beroende af de meddelanden, Kongl. Maj:t kan finna för godt låta lemna,
innefatta den enda säkra ledning för omdömet; hvartill dessutom kommer, att
Departements-chefen uti sitt anförande till Stats-Råds-protokollet yttrat, att det
hvarken vore nödigt eller lämpligt att nu bestämma den permanenta tillökning i
detta anslag, som möjligen kan blifva för framtiden behöflig. En annan omständighet,
som jemväl synes utgöra hinder för vidtagande af någon förändrad
reglering af hofhållningsanslaget, har Utskottet funnit deri att Bonde-Ståndet redan
bifallit Utskottets förut gjorda hemställan, att samma anslag måtte äfven för nästa
statsregleringsperiod bibehållas vid sitt nuvarande belopp.
I öfrigt torde icke eller böra förbises, att, såsom åtminstone en af inotionärerne
förutsatt, vid en sådan reglering afseende måste fästas på det bidrag till
hofhållningen, som Kongl. Majit kan finna för godt att äska från brödrariket;
och då hinder för en framställning i detta hänseende till Norriges Storthing för
det närvarande möta, synes det så mycket olämpligare att nu vidtaga den ifrågasatta
bestämmelsen, som densamma icke kan vara med något vilkor eller förbehåll
förenad; och Utskottet får på dessa skäl
afstyrka bifall till hvad motionärerne härutinnan föreslagit.
Vidkommande sedermera Kongl. Maj:ts nådiga framställning i detta ämne, så
inhemtas af det den Kongl. Propositionen bilagda Stats-Råds-protokoll, bland annat,
att de tid efter annan uppkomma bristerna i den för Kongl. Maj:ts hofhållning
anvisade anslagssumma utgöra tillsammans omkring 800,000 R:dr; att Departements-chefen
ansett det vara fördelaktigast, i fall omförmälda brist blefve, så
fort som möjligt, godtgjord och att endast med afseende derå, att man befarat
det svårigheter möjligen kunde möta för liqvidens verkställande på en gång, förslaget
om summans utbetalning under den tidrymd, som i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition blifvit uppgifven, tillkommit. Vid sådant förhållande och dä Utskottet
för sin del anser det vara mest lämpligt, att det belopp, som erfordras för godtgörande
af denna brist, anvisas, utan att vissa tider för beloppets utbetalande
dervid af Rikets Ständer bestämmas, samt Statens financiela ställning icke lägger
något hinder i vägen för vidtagande af en sådan åtgärd, har Utskottet funnit
sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Majits
nådiga Proposition, att till Kongl. Majits disposition ställes
ett belopp af En million Riksdaler, att, uppå skeende reqvisitioner
och i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 6 Mars 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Stats-U(skottets Utlåtande JV2 66.
1
Nio 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Mar» 1865, kl. a e. m.
Utlåtande, angående regleringaf utgifterna under Riksstatens
Fjerde Hufvudtitel.
Uti nu gällande Riksstat äro för Fjerde Hufvudtiteln, hvilken innefattar anslagen
för Landtförsvaret, uppförde: penningar 6,120,770 R:dr 40 öre, indelta räntor
enligt markegång förslagsvis beräknade till 2,121,897 R:dr, indelt spanmål, efter
ett värde af 2 R:dr kubikfoten, upptagen till 251,911 R:dr 80 öre samt oindelt
spanmål, efter samma värde, till 233,140 R:dr 80 öre, tillsammans 8,727,720 R:dr.
Med iakttagande af den ordning, hvaruti anslagen finnas i Riksstaten upptagne,
går Utskottet att här nedan yttra sig om de förändringar, som vid denna
Hufvudtitel med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, om Statsverkets tillstånd
och behof, eller enskilda motioner ifrågakommit.
a) Uti högstberörda nådiga Proposition har Kongl. Maj:t föreslagit förhöjning
i aflöningen:
vid Stockholms Utredningsförråd:
Landtförsvars-Departementet.
1 :o. Krig s-leollegium.
för Förådsförvaltaren med
» Förrådsskrifvaren med
» Vaktmästaren med
R:dr 500
» 100
» 125
725:
Hilt. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
1
2
Stals-Utskottets Utlåtande M 66.
vid Göteborgs Utredningsförråd:
Förrådsförvaltaren med
Vaktmästaren med
R:dr
600: —
»
500: —
»
150: —
1,280:
Denna personal uppbär för närvarande på stat följande arfvoden, nemligen:
vid Stockholms Utredningsförråd:
Förrådsförvaltaren R:dr 2,000
Förrådsskrifvaren » 900
Vaktmästaren  » 578
vid Göteborgs Utredningsförråd:
Intendenten , R:dr 1,200: —
Förrådsförvaltaren
» 1,000: —
Vaktmästaren  » 280: —
Enligt hvad Utskottet inhemtat, är tjenstgöringen vid Stockholms utredningsförråd
särdeles trägen och då, hvad Göteborgs förråd beträffar, afsigten lärer vara
att hädanefter i detta förråd intaga ett större antal persedlar, än hittills, måste
en icke obetydlig tillökning i göromålen för tjenstemäunen vid sistnämnda förråd
ifrågakomma. Vid sådant förhållande har Utskottet, med afseende jemväl derå att
vården af en dyrbar materiel är åt ofvanbemälde tjenstemän anförtrodd, funnit de
nu föreslagna arfvodesförhöjningar, såväl för förrådstjenstemännen, som dervarande
vaktbetjening, vara af behof påkallade; hvadan Utskottet tillstyrker,
att den begärda anslagslillökningen, med tillhopa 1,975 R:dr, må
af Rikets Ständer beviljas.
b) Vidare har Kongl. Maj:t äskat löneförhöjning för 5 Kammardrängar, tillhörande
Krigs-kollegii Vaktbetjening, med 80 R:dr lör hvarje, eller tillhopa 280 R:dr.
Då nämnde Kammardrängars närvarande aflöning, 450 R:dr för hvardera, med
hänseende till deras trägna tjens göringsskyldighet, synes under nu stegrade pris på
lefnadsförnödenheter nog knappt beräknad, tillstyrker Utskottet,
att den af Kongl. Maj;t äskade löneförhöjningen, med tillhopa 280
R:dr, må af Rikets Ständer bifallas.
Blifvande genom de nu tillstyrkta förhöjningarne Krigs-kollegii aflöningsanslag
ökadt med 2,225 R:dr.
Ståts-Utskottets Utlåtande M 66.
3
2:o. Generalitets-staten.
Sedan anvisningar till belopp af 2,200 R:dr upphört att utgå å den till indragning
bestämda 6:te Fördelningsgeneralslönen, har Kongl. Maj:t föreslagit, att
Generalitets-statens anslag, som vid förra riksdagen af dylik anledning minskades
med 650 R:dr, nu må ytterligare förminskas med förstnämnda belopp, samt alltså
nedsättas från 84,450 till 82,250 R:dr; och får Utskottet till denna nådiga framställning
tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
3:o. Topografiska korpsen.
Med afseende å den större uppassning, som vid denna korps erfordras i följd
af korpsens under sednare tiden betydligt ökade göromål, har Kongl. Majit föreslagit
att Rikets Ständer måtte bevilja, dels en ny vaktmästarelöu med 500 R:dr,
dels ock uti den förutvarande vaktmästarelönen, 450 R:dr, en förhöjning af 50 R:dr.
Då Topografiska korpsen, i anseende till dess embetslokalers spridda läge, obestridligen
är i behof af mera vaktmästarebiträde, än som kan af en person medhinnas,
hvarförutan den å korpsens stat uppförda vaktmästarelön synes tarfva någon
förhöjning, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte ej endast medgifva en tillökning af 50
R:dr i den Topografiska korpsen anslagna vaktmästarelön, utan äfven
för korpsen anvisa en ny sådan lön med 500 R:dr.
Blifvande derigenom Topografiska korpsens aflöningsanslag ökadt med tillhopa
550 R:dr.
4:o. Krig s-akademien.
Kongl. Majit, som anbefallt en ombildning af detta läroverk enligt vissa bestämmelser,
hvarigenom, bland annat, läroverket kommer att förändras till en militärisk
tillämpningsskola, under namn af Krigs-skola, för bildande af alla vid arméen
och flottan behöfliga Officerare, har, med tillkänriagifvande häraf, föreslagit, att
oaktadt ny stat för läroverket efter dess förändrade organisation framdeles måsta
ifrågakomma, nuvarande anslaget måtte tillsvidare under öfvergångstiden förblifva
orubbadt; till hvilken nådiga framställning Utskottet tillstyrker
Rikets Ständers bifall.
i
Siats-Utskottets Utlåtande IM 66.
Indelta Arméen.
8:0. Kavalleri- och Infanteri-regementena.
Till fyllnad i Korporalernas löner vid Lif-regementets Husar- och Grenadierkorpser,
Andra Lifgrenadier-regementet, Smålands Grenadier-bataljon, Uplands och
Södermanlands regementen samt Westerbottens Faltjägare-korps, har Kongl. Majit
äskat ett anslag of 1,658 kubikfot oindelt spanmåi, att tilläggas det i Riksstaten
förut för indelta Kavalleri- och Infanteri-regementena uppförda anslag af sådan
spanmåi, men att deremot det för samma regementen i Riksstaten befintliga penningeanslag
måtte förminskas med 2,004 R:dr 4 öre.
Af det den Kongl. Propositionen bilagda protokoll öfver landtförsvarsärenden
den 14 Oktober 1862 inhemtas, bland annat, att ofvannämnda regementen och
korpser icke ega full tillgång till den, enligt Kongl. Cirkulärbrefvet den 2 Februari
1833, angående indelta arméens lönereglering, för Korporalerne bestämda aflöning
af fem tunnor spanmåi eller deremot svarande indelta räntor, utan att fyllnad i
kontant är för afiöningen anvisad; och då med billighet och rättvisa är öfverens
stämmande
att samtliga Korporaler vid indelta Kavalleri- och Infanteri-regementena
komma i åtnjutande af lika aflöningsförmåner, men den kontanta ersättningen, beräknad
efter de vid aflönings-indelningsverkens upprättande gällande medelpris å
spanmålen, icke motsvarar spanmålens nuvarande, på årligen vexlande markegångspris
beroende värde, tillstyrker Utskottet,
att det i Riksstaten förut för indelta Kavalleri- och In fant eri-regementena
uppförda anslag af oindelt spanmåi må med 1,658 kubikfot
förhöjas, utgörande denna förhöjning, å 2 R:dr per kubikfot,
3,316 R:dr, men deremot det för samma regementen i Riksstaten
befintliga anslag i penningar förminskas med 2,004 R:dr 4 öre.
Föranledande dessa förändringar en tillökning uti indelta Kavalleri- och Infanteri-regementenas
anslog af 1,311 R:dr 96 öre.
6:0. Löneförbättringar vid indelta Arméen.
Sedan Kongl. Majit vid 1856—1858 års riksdag fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på behofvet af en förbättrad lönereglering för indelta arméens befäl,
dels till åstadkommande af nödig förbättring i afiöningen, dels till beredande af
möjligaste likstämmighet deruti vid alla regementen och korpser; så hafva Rikets
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
$
Ständer, som ansågo det vara uppenbart, att en ny allmän reglering af befälets
aflöningsförhållanden utaf behofvet påkallades, men att en dylik reglering borde,
utan ytterligare bidrag från Statens sida, kunna till vägabringas medelst de stora
tillgångar af indelta räntor, kronotionden, boställen och kontanta anslag, som redan
funnos anvisade, emellertid så väl vid berörda riksdag som vid den sistlidna funnit
godt att, utöfver det i Riksstaten förut uppförda kontanta anslag för indelta Kavalleri-
och Infanteri-regementena, för hvardera statsregleringsperioden som dessa
riksmöten omfattade, bevilja och till Kongl. Maj:ts disposition ställa en summa af
100,000 R:dr årligen att vid de regementen och korpser, som deraf företrädesvis
vore i behof, användas till löneförbättring i första rummet åt underbefäl och subaltern-officerare
jemte deras vederlikar, samt vidare, så vidt tillgångarne medgåfve,
jemväl åt Andre Kapitener och Regements-qvartermästare, dock med förbehåll att
en dylik förmån icke finge tillgodokomma dem af bemälde löntagare, hvilka äro
med boställen försedde; och har Kongl. Maj:t, enär fortfarandet af berörda anslag
ännu af omständigheterna tillsvidare påkallades, nu föreslagit att detsamma måtte
äfven för nästa statsregleringsperiod i Riksstaten bibehållas, för att enligt redan
meddelade föreskrifter för ändamålet användas.
Enligt hvad ofvan åberopade Stats-Råds-protokoll innehåller, har Kongl. Majit
åt Landtförsvars-kommittéen uppdragit att närmare undersöka, i hvad mån de tillgångar,
hvarje regemente eller korps eger, medgifva att derinom reglera aflöningsförraånerna
på ett rättvist och tillfredsställande sätt, eller, i motsatt fall, huru en
sådan reglering lämpligare kan vinnas och hvilka brister behöfva fyllas; hvarjemte
Kongl. Majit vidare, med afseende å den ifrågaställda löneregleringen, samt på det
att inom indelta arméen befintliga lönetillgångar må, så vidt ske kan, för detta
ändamål blifva disponibla, i nåder förordnat, att alla de embets- och tjenstemän
inom indelta arméen, som efter den 8 April 1862 befordras, transporteras eller
till lön utnämnas, skola framdeles åtnöjas med de löneförmåner, som vid en blifvande
lönereglering kunna komma att bestämmas, samt att detta vilkor bör i fullmagterna
eller resolutionerna uttryckas.
Då någon förändring i afseende å aflöningen för de militära tjenstemän, för
hvilka ifrågavarande anslag är afsedt, ännu icke egt rum, har Utskottet ansett sig
böra tillstyrka,
alt anslaget till löneförbättringar vid indelta arméen må äfven
under nästkommande statsregleringsperiod få utgå med oförändradt
belopp och enligt förut meddelade föreskrifter;
dock hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, vid tillkännagifvande af sitt bifall till Kongl.
Majits ofvanberörda nådiga framställning, i underdånighet uttala den
önskan, att den af så väl Kongl. Majit som Rikets Ständer nödig
6
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 66.
ansedda löneregleringen för indelta orméens befäl måtte blifva bragt
till verkställighet, så att anvisande af ytterligare anslag för ifrågavarande
ändamål icke må blifva erforderligt
7:o. Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(JV2 148), har Riksdagsfulimägtigen August Pettersson från Jönköpings län, med
hvilken Riksdagsfulimägtigen Olof Nilsson från Westerbottens län hufvudsakligen
instämt, föreslagit att, enär för bestridande af de med regementsskrifvare-tjensterna
förenade göromål särskilda tjenstemän icke erfordrades, dessa befattningar måtte indragas
och göromålen sålunda fördelas, att dels den Regements-skrifvarne hittills
åliggande uppbörd blefve af Kronans uppbördsman verkställd å de vanliga uppbördsstämmorna,
hvarefter de löntagande, i likhet med rikets öfrige tjenstemän,
finge i Landtränterierna uppbära sina löner, dets ock Regements-skrifvarnes öfriga
tjenstebestyr blefve öfverflyttade på Regements-qvartermästare och Regements-kommissarier,
emot det desse för sina derigenom ökade göromål erhölle något lämpligt
mindre arfvode.
I fråga om motionärens framställning, att regementenas uppbörd skulle i sammanhang
med allmänna kronouppbörden verkställas, kommer yttrande att framdeles
meddelas i sammanhang med besvarandet af en utaf Grefve Mörner, C. G., hos
Ridderskapet och Adeln väckt motion 57), angående alla de till särskilda verk»
stater, inrättningar, stiftelser och kyrkor indelade räntors och tionde-anslags uppbärande
och redovisning af Kronans uppbördsmän, m. m.; hvilken motion jemväl
blifvit till Stats-Utskottet remitterad, men för hvars behandling Utskottet ansett
sig böra med Ekonomi-Utskottet sammanträda.
Beträffande i öfrigt förslaget om regementsskrifvare-tjensternas indragning,
har antalet af de vid regementena anställda civile tjenstemän, synts Utskottet vara
större, än som för bestridande af regementenas inre hushållning kan erfordras; men
då Utskottet icke är i tillfälle att bedöma, på hvad sätt göromålen lämpligast skulle
kunna på färre tjenstemän fördelas, hemställer Utskottet
att Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse anhålla det Kongl.
Maj: t täcktes tillse huruvida icke, genom en lämpligare fördelning
af göromålen, antalet af de nu vid de särskilda regementena be
fintliga
civile tjenstebefattningar skulle kunna minskas och dymedelst
någon besparing Statsverket beredas.
8:o. Från Borgare-Ståndet har blifvit till Utskottet remitterad en inom
nämnde Riks-Stånd väckt motion (JV2 268), deruti Herr Sv. Trägärdh hufvudsakligen
anfört, hurusom de vid Kavalleri-regementena anställda Veterinär-läkare, hvilka
voro skyldiga att hålla sig uniform samt antingen ligga i ständig garnisons-tjenstgöring
eller på egen bekostnad företaga åtskilliga tjensteresor, sålunda skäligen
Stats-Utskottels Utlåtande JV2 66.
7
borde erhålla någon förhöjning i den hittills dem bestådda aflöning af 585 till 480
R:dr, i hvilket afseende motionären föreslagit, att Sqvadrons-bästläkarne skulle bekomma
en årlig aflöning af 800 R:dr, jemte skjutsersättning enligt resereglementet
till och från åder- och remont-möten, samt Regements-hästläkaren 1,200 R:dr,
hvilka aflöningsbelopp, efter 10 års oklandrad tjenstgöring, skulle förhöjas till 1,000
R:dr för Sqvadrons-hästläkaren och 1,500 R;dr för Regements-hästläkaren.
Utskottet, som saknar all utredning af de förhållanden, hvilka skulle ligga till
grund för bedömandet af frågan om den föreslagna lönetillökningens behöflighet, anser
sig i följd häraf böra hemställa,
att motionen må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
9:o. Indelta Arméens vapenöfningar.
Enär det vid förra riksdagen för detta ändamål bestämda anslag af 650,000
R:dr visat sig vara otillräckligt för de stadgade vapenöfningarne med indelta arméens
regementen och korpser, har Kongl. Maj:t, som ansett dessa vapenöfningar icke
kunna inskränkas, så framt indelta arméen, såsom stam för en i förhållande till
dess numerär talrik beväring, skulle kunna upptaga beväringsmanskap i sina leder
till så stor del, som erfordrades för att uppbringa hären till vederbörlig styrka vid
en mobilisering, alltså äskat förhöjning i det årliga anslaget för indelta arméens
vapenöfningar med ett derför nödigt belopp af 175,000 R:dr.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer beslutat alt under reservations-titel
lill ett förhöjdt belopp uppföra ifrågavarande anslag, hvilket under statsregleringsperioden
1858—1860 upptagits såsom förslagsanslag till 596,000 R:dr, har, enligt
hvad af det den Kongl. Propositionen vidfogade Stats-Råds—protokoll inhemtas, den
vidtagna förändringen af anslagets natur, vid det förhållande att förhöjningen icke
motsvarat den kostnad, hvartill vapenöfningarne skolat uppgå, om de ordnats i full
öfverensstämmelse med den af Kongl. Maj:t föreslagna och af Rikets Ständer år
1858 gillade plan, verkat derhän att de i Kongl. Reglementet, angående indelta
arméens och beväringsmanskapets marcher, möten och mönstringar, den 14 September
1858 föreskrifna vapenöfningar med regementenas och korpsernas gamla
stam måst under åren 1861 och 1862 inskränkas till kortare tider, än som i
berörda reglemente finnas-utstakade.
Uti ett i Ronde-Ståndet afgifvet memorial angående statsregleringen, innefattande
anmärkningar vid den Kongl. Propositionen, har Riksdagsfullmägtigen Carl
Anders Larsson från Ostergötlands län beträffande förevarande fråga, -— under
uttryckande af den åsigt att indelta arméen egde all den vapenfärdighet, som under
närvarande förhållanden vore behöflig och att denna armées vapenöfningar således
kunde framgent för det vid sistlidne riksdag i sådant hänseende uppförda anslag
8
Stais-Utskoltels Utlåtande M 66.
bestridas, — hemställt, alt någon tillökning i detta anslag för nästa statsregleringsperiod
icke måtte af Rikets Ständer beviljas.
Då emellertid, på sätt nyssberörda Stats-Råds-protokoll jemväl upplyser, det äskade
beloppet är beräknadt efter uppgifter å hvad, enligt afslutade räkenskaper, åren
1859 och 1860 för ifrågavarande ändamål åtgått, samt vapenöfningarne icke äro
afsedde att företagas i större utsträckning, än Rikets Ständer funnit för arraéens
vidmagthållande i tjenstbart skick erforderlig, får Utskottet, som dock hyser den
förhoppning, att någon nedsättning å ifrågavarande anslag framdeles skulle kunna
genom förändrad organisation beredas, tillstyrka,
att det för indelta arméens vapenöfningar uppförda reservationsanslag
må till 825,000 R:dr förhöjas.
VärfVade Arméen.
10:o. Svea och Andra Lifgardes-regementena.
Sedan, med anledning af en utaf Rikets Ständer vid 1856 —1858 årens riksdag
hos Kongl. Majit gjord underdånig framställning, Kongl. Majit dels förklarat,
att tillsvidare hvarken den ledigvarande Chefsplatsen vid Lifbevärings-regementet
skulle tillsättas eller nya Officerare der antagas, dels ock beslutat, alt det beväringsornråde,
som förut varit anslaget lill nämnda regemente, skulle fördelas på Lifgardes-regementena
lill fot; samt Kongl. Majit i anledning af dessa förhållanden och
då den vid sistberörda regementen befintliga befälspersonal, som icke kunde befrias
från sin tjenstgöring i öfrigt, befanns otillräcklig för att kunna äfven besörja vapenöfningen
med det sålunda dem tillslagna beväringsmanskap, ansett nödigt, att hvardera
af Fotgardes-regementena, efter hand och i mån af tillgångar på Lifbeväringsregementets
stat, erhölle tillökning i sitt befäl med 1 Tredje Major och 4 Andre
Kapitener med uppgifven aflöning af tillhopa 12,240 Ridr för hvartdera regementet
eller inalles för begge regementena 24,480 Ridr, så föreslogs af Kongl Majit
vid sistlidne riksdag att denna anslags-tillökning för Fotgardes-regementena finge
utgå i mån af blifvande tillgångar på Lifbevärings-regementets stat, hvilken, uti
Riksstalen upptagen till 31,911 Ridr 50 öre, härtill lemnade full tillgång. Härå
meddelade Rikets Ständer till svar att de, utan att då ingå i pröfning af det förslag,
Kongl. Majit framställt för anskaffande och underhållande af erforderligt befäl
vid vapenöfningarne med Stockholms stads och läns beväringsmanskap, ansett sig
böra till Kongl. Majit öfverlemna att i sådant hänseende vidtaga lämpliga åtgärder,
dock med vilkor att kostnaderna för en förändrad organisation icke finge öfverstiga
det
Stats-Ulskoltets Utlåtande M 66.
9
det af Kongl. Maj:t äskade belopp 24,480 R:dr årligen, samt att sådan förändring
verkställdes endast i den mån tillgång för utgifterna genom inträffande afgång på
Lilbevärings-regementets stat kunde beredas; och bar Kongl. Maj:t, efter det, enligt
hvad Statsråds-protokollet innehåller, det disponibla öfverskottet å Lifbevärings—
regementets anslag, när äfven ackordsräntor för 8 vakanta Underlöjtnants-beslällningar
blifvit såsom en utgift tagna i beräkning, uppgått lill 10,663 R:dr, förordnat,
att af de sålunda befintlige lillgångarne på Lifbevärings-regernentets stat skulle bildas
fyra Andre-Kapitens-beställningar eller två sådana vid hvartdera af Svea och
Andra Lifgardes-regementena med löner å 2,000 R:dr, samt, i följd deraf, nu begärt
att Rikets Ständer måtte, jemte förminskning af Lifbevärings-regernentets anslag
med 8,000 R:dr, bevilja tillökning i anslagen för Svea och Andra Lifgardesregementena
med 4,000 R:dr för hvartdera regementet.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Ulskottet remitterad mo
tion
(.A2 74) har Herr von Knorring, E. O., af anförda skäl, yrkat, att Rikets
Ständer måtte, tillsvidare och intill dess möjligbeten af beväringsexercisens bestridande
medelst Gardes-regementena till fot blifvit behörigen ådagalagd, uppskjuta
den af Kongl. Majit begärda öfverflyttningen från Lifbevärings-regernentets stat; alt,
till förbättrande af de återstående Officerarnes vid Lifbevärings-regementet löner,
Rikets Ständer ville anvisa för 8 Kapitener, å 400 R:dr, 3,200 R:dr, för 8 Löjtnanter,
ä 200 R:dr, 1,600 R:dr och för 1 Underlöjtnant 100 R:dr eller tillsammans
4,900 R:dr, att till dess en förändrad organisation kunde åstadkommas såsom
arfvode för den genom Revärings-exercisens utsträckning bemälde Officerare pålagde
förökade tjenstgöring utgå; samt att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla om framläggande af fullständigt förslag huru, ulan någon
successivt beräknad afgång, Lifbevärings-regernentets anslag må kunna på en gång
öfverlåtas på Gardes-regementena, äfvensom ett kostnads-förslag för aflönande af
nödig tillökning af Öfver- och Underbefäl för 1 bataljon bevärings exercerande vid
hvartdera fotgardes-regementet.
Då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag åt Kongl. Majit Öfverlåtit alt vidtaga
lämpliga åtgärder för anskaffande och underhållande af erforderligt befäl vid vapenöfningarne
med Stockholms stads och läns beväringsmanskap, får Utskottet tillstyrka,
att, i enlighet med hvad Kongl. Majit nu föreslagit, jemte det Lif—
bevärings-regementels anslag minskas med 8,000 Ridr eller till
23,911 Ridr SO öre, anslagen för Svea och Andra Lifgardes-regementena
må ökas med hvardera 4,000 Ridr.
Beträffande den i nyssberörda motion gjorda framställning om anvisande af
arfvoden åt Lifbevärings-regernentets ännu qvarstående Officerare, har det synts Ut
skottet olämpligt att löneförbättring tilldelas en korps, som är afsedd att upplösas,
helst desse Officerare äro oförhindrade att vid andra regementen och korpser söka
Bilt. till R St. Pral. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 2
10
Stals-Utskottets Utlåtande M 66.
anställning och befordran, hvartill kommer att de, enligt hvad Utskottet inhemtat,
redan nu, utöfver i stat upptagen lön. åtnjuta särskild traktamentsersältoing för den
tid, under hvilken de i aktiv tjenstgöring användas; hvadan Utskottet hemställer,
att omförmälda framställning må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Varande motionen i öfrigt hesvarad genom hvad Utskottet härofvan anfört och
tillstyrkt.
liro. Svea, Wendes och Götha Artilleri-regementen.
I följd af Artilleri-depötkompaniets i Wisby skedda öfverflyttning till Gottlands
Nationalbeväring, har Kongl. Majit föreslagit, att Artilleri-regementenas anslag mätte
förminskas med det för berörda depötkompani beräknade anslagsbelopp, utgörande:
Penningar R:dr 10,038: 90.
Spanmål in natura 654,720 kubikfot, å 2 R:dr » 1,309: 44.
tillhopa R-dr 11,348: 34.,
hvilket deremot borde tilläggas anslaget för Gottlands Nationalbeväring, med undantag
af ett läkarearfvode, 100 R:dr, som, under förutsättning af Rikets Ständers
bifall till den här nedan omförmälda reglering af sjukvården vid Nationalbeväringen
kuné indragas.
I enlighet med hvad här nedan i fråga om Gottlands Nationalbeväring finnes
anfördt och med jernnande till siffran af den till öfverflyttning föreslagna spanmålsqvantitet,
tillstyrker Utskottet,
att Artilleri-regementenas anslag må förminskas med:
penningar  10,038: 90.
spanmål in natura 655 kubikfot ä 2 R:dr, . . . 1,310: —
71,348: 9(T
12:o. Ingeniör-korpsen.
a) I anseende till den nuvarande Sappör-truppens otillräcklighet i fält, bar
Kongl. Majit äskat anslag för uppsättning och underhåll af ytterligare ett kompani
sådant manskap med nödigt befäl. Härtill skulle erfordras, till aflöning och underhåll,
årligt anslag af 23,529 R:dr 9 öre; samt, till underhåll af beklädnads-, remtygs-,
utrednings- och sjukvårds-persedlar, ailigt anslag af 10,501 R:dr 50 öre,
hvilket belopp borde tilläggas anslaget för »Försvarsverket i allmänhet;» hvaremot
Kongl. Majit föreslagit, att, till bestridande af kostnaderna för det nya kompaniets
första uppsättning, beräknade till 31,890 R:dr 67 öre, behöfliga medel af första
årens aflönings- och underhållsanslag måtte få användas.
Beträffande denna fråga får Utskottet erinra, hurusom, sedan Chefen för Ingeniör
-
Stats-V'Iskottets Utlåtande M 66.
11
korpsen år 1836 gjort underdånig framställning om uppsättning af de, enligt den
uppgjorda planen, ännu återstående andra och tredje Sappör-kompanierna, men
Kongl. Maj:t funnit de många andra vid 1836—-58 årens riksdag ifrågasatta
angelägna föremål, som erfordrade anslag, lägga hinder i vägen att då föreslå
Rikets Ständer beviljandet af de härtill nödige medlen, så begärde Kongl. Majit
sedermera vid sistförflutna riksmöte af Rikets Ständer anslag för uppsättning och
underhåll af ett Sappör-kompani. Uti det svar Rikets Ständer afgåfvo å denna
nådiga framställning yttrade Rikets Ständer att, ehuru det finge medgifvas, att
den af Kongl. Majit ifrågaställa utvidgning af hittills inrättade Sappör-trupper
skulle under ett fälttåg i väsendtlig mån underlätta arméens rörelser och sålunda
bidraga till försvarsverkets ändamålsenliga utbildning, hade, äfven under antagande
att vid inträffande krig tillökning af dessa trupper ej kunde undvikas, Rikets
Ständer likväl, då en i sappörtjenst inöfvad stamtrupp redan funnes, hvarigenom
den indelta soldaten, hvars lämplighet och fallenhet för dylika arbeten vore allmänt
erkänd, lättare kunde i dem bibringas en sådan färdighet, som i krigstjenst
erfordrades, och under dåvarande förhållanden det angelägnaste behofvet härutinnan
alltså borde vara uppfyldt, funnit sig, i betraktande jemväl af den omständigheten
att Statsverkets för mångfaldiga behof anlitade tillgångar ej medgåfve beviljande af
nya anslag för andra än de mest oundgängliga ändamål, icke kunna till hvad
Kongl. Majit i ofvanberörda hänseende föreslagit lemna bifall.
De åsigter, som sålunda af Rikets sednast församlade Ständer härutinnan
uttalats, hafva, vid pröfning af Kongl. Majits nu framställda förslag om Ingeniörtruppens
tillökning, äfven hos nuvarande Stats-Utskott gjort sig gällande. Utskottet
vill således icke förneka, att det är af vigt för arméen att under ett fälttåg
ega tillgång på erforderligt antal Ingeniörtrupper. Men Utskottet har deremot
icke kunnat antaga såsom ovilkorligen nödvändigt att under nuvarande förhållanden
och då en redan öfvad stamtrupp Sappörer förut finues, ytterligare en sådan
trupp skulle behöfva anställas. Uti det Statsråds-protokoll, som åtföljer Kongl.
Majits nådiga Proposition i detta ämne, yttrade bland annat Departements-chefen,
att, genom den slöjdkunnighet och arbetsfardighet, som finnes inom de indelta
trupperna, dessa i sådant hänseende äro särdeles lämpliga för inlärande af sappöroch
pionier-tjensten; och ehuru Departements-ebefen dervid tillika erinrat att denna
„ deras användbarhet i fält likväl är beroende på en föregången öfning under fredstid,
vill dock häraf synas, som skulle just denna svenska soldatens lämplighet och
fallenhet för sappör-tjenstgöring göra behofvet af särskilda Ingeniörtrupper, till
något större antal, mindre angeläget, helst Utskottet tillika föreställer sig det icke
böra blifva omöjligt att, genom vidtagande af ändamålsenliga anordningar, undanrödja
de hufvudsakligaste hinder, Departements-chefen ansett möta för att bibringa
dem erforderlig öfning härutinnan, hvarförutan det icke torde böra förbises att
dessa egenskaper hos svenska soldaten måste i betydlig mån bidraga dertill att
12
Stats-Utskotlets Utlåtande M 66.
vid inträffande krig denne hastigt och ulan särdeles lång öfning kan göras skicklig
och användbar för sådan tjenstgöring. I betraktande häraf och då äfven vid
denna riksdag nödigt är att besparing iakttages vid alla de tillfällen, der sådant
ntan olägenhet ske kan, föranlåtes Utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning ej må af
Rikets Ständer bifallas.
b) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit aflönings^förhöjning, i följd af tillökade
göromål,
för Bataljonsläkaren vid Ingeniörtrupperna från 800 till 1,200 R:dr eller med 400: —
för Redogöraren från 600 till 800, med  200: —
för presterliga göromålens bestridande, från 480 till 300 R:dr, med. . 420: —
tillhopa R:dr 720: —
Då Utskottet funnit sig förhindradt att till bifall hos Rikets Ständer anmäla
Kongl. Maj:ts nådiga förslag om upprättande af ett nytt Sappörkompani och följaktligen
några ökade göromål icke ifrågakomma för ofvanbemälde, vid den redan
befintliga Sappörtruppen anställde tjenstemän, hemställer Utskottet,
att deri äskade aflöningsförhöjningen icke må beviljas.
c) Till underhåll af befintlige 3 fältbrygge-ekipager har Kongl. Maj:t äskat
tillhopa 4,500 R:dr årligen; och då angeläget är, att denna vigtiga materiel behörigen
vidmagthålles samt något anslag dertill för närvarande icke finnes anvisadt,
har Utskottet, oberoende af det beslut, Rikets Ständer i fråga om ökadt
antal Sappörtrupper komma att lätta, ansett sig böra tillstyrka,
att det af Kongl. Majit för fältbrygge-materielens underhållande
äskade belopp af 4,500 R:dr årligen måtte af Rikets Ständer beviljas.
43:o. Kavalleri- och artilleri-hästars remontering och skoning.
Enär detta anslag icke vore fullt tillräckligt alt bestrida de kostnader, som
deraf borde utgå till vederbörande regementen, har Kongl. Majit äskat, att den
behöfliga tillökningen i anslaget måtte anvisas med 2,873 R:dr 25 öre.
Utgifterna å detta anslag, hvilket i nu gällande riksstat är upptaget tili
55,764 R:dr 50 öre, utgöra enligt af Kongl. Majit fastställd stat för närvarande
5 8,634 R.dr 75 öre; och då, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen
någon nedsättning i de regementena tillkommande anslagsbelopp icke kan beredas,
tillstyrker Utskottet,
att anslaget till kavalleri- och artilleri-hästars remontering och
skoning må från nuvarande beloppet 55,761 R:dr 50 öre till
58,634 R:dr 75 öre förhöjas.
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
13
i 4:o- Lega för hästar till Artilleriets exercis.
Till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercis-hästar vid ingeniörtruppen, hor
Kongl. Maj:t föreslagit, alt på ofvannämnda anslag måtte uppföras ett tillöknings
belopp
af 3,064 R:dr 6 öre.
Under åberopande af sin här ofvan i 12:te punkten gjorda framställning,
hvarigenom Utskottet afstyrkt Kongl. Maj:ts nådiga förslag om uppsättning af ett
nytt Soppörkompani, får Utskottet hemställa,
att icke eller denna af Kongl. Maj:t äskade förhöjning af ifrågavarande
anslag må af Rikets Ständer bifallas.
15:o. Furag ering af Artilleriets och värf vade Kavalleriets hästar.
Kongl. Maj:t har vidare begärt, att detta förslagsanslag, hvars i Riksstaten
utförda belopp, 350,000 R:dr, icke motsvarade de utgifter, som deraf skulle bestridas,
måtte i förhållande till de årliga utgifterna höjas med 40,000 R:dr samt
således i Riksstaten upptagas till 390,000 R:dr, deruti inberäknades ett belopp
af 1,618 R:dr, hvilket Kongl. Maj:t ansett behöfligt till furagering af Ingeniörtruppens
ökade antal exercis-hästar.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har ifrågavarande förslagsanslag under flera
år varit för dermed afsedda ändamål otillräckligt; och då den tillökning deri,
som, på grund af uppgjorda beräkningar, nu äskats, synes blifva behöflig, oaktadt,
till följd af Utskottets här ofvan gjorda hemställan, någon särskild utgift till
furagering af den föreslagna Ingeniörtruppens exercishästar icke kan ifrågakomma,
får Utskottet tillstyrka,
att förslagsanslaget för furagering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets
hästar må bestämmas till 390,000 R:dr årligen.
16:o. Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena
I anledning af Rikets Ständers Revisorers erinran, att mathållningen vid
Garnisons-regementena i hufvudstaden, ehuru till födoämnenas beskaffenhet oklanderlig,
likväl vore till deras qvantitet otillräcklig, samt att manskapet vid berörda
regementen endast erhölle 2 mål om dagen, har Kongl. Maj:t låtit upprätta ny
utspisnings-stat för samtliga garnisonerande värfvade regementena, grundad på
manskapets utspisning med tre mål om dagen och mera tillräcklig, samt, med
ledning deraf, föreslagit att Rikets Ständer, för beredande af tillräckligare underhåll
för ifrågavarande garnisonsmanskap, mätte bevilja i det nuvarande mathållningsanslaget,
200,000 R:dr, en förhöjning af 175,000 R:dr.
14
Stats-Vtskottets Utlåtande JVs
Utaf Statsråds—protokollet (pag. 32—35), till hvilket Utskottet i Öfrigt får
hänvisa, inhemtas, bland annat, att Krigs-kollegium, uppå nådig befallning, till
Kongl. Maj:t den 4 April sistlidet år öfveilemnat förslag till utspisningsstat för
manskapet vid garnisons-regementena, med tillkännagifvande, att denna stat, med
afseende å Revisorernes förmälan om födoämnenas otillräcklighet, skiljde sig från
den af Kongl. Maj:t den 19 Juli 1855 för värfvade arméen fastställda, så att de
förut till middagsportionen bestämda qvantiteter färskt eller rimmadt kött blifvit,
i likhet med hvad den för Kongl. Maj:ts flotta gällande utspisningsstat bestämde,
ökade från 50 till 75 ort per man, samt i öfrigt tillagts aftonmåltid för hvarje
man med 35 ort korngryn, 5 ort smör och Vj kubiktum salt; varande tillökningen
i kostnad för denna utspisningsstat beräknad till 120,000 R.dr; hvarefter
bemälda Kollegium, uppå anmodan af Departements-chefen, den 10 sistlidne Oktober
underdånigst aflemnat ett förändradt förslag till utspisningsstat, hvilket skulle
vid tillämpning föranleda en ökad kostnad af 223,677 R:dr 40 öre eller med
någon af Departements-chefen föreslagen ändring 175,000 R;dr, och hade sistnämnda
statförslag blifvit lagdt till grund för Kongl. Maj:ts nu gjorda nådigs
framställning.
Att någon tillökning i nu gällande utspisningsstat för manskapet vid garnisons-regementena
är af behof påkallad, lärer icke kunna förnekas; men vid granskning
och jemförelse af de särskilde förslagen till utspisningsstater, har den förhöjning,
som i det af Krigs-koilegium först framlagda förslaget blifvit vidtagen, synts
Utskottet vara för ändamålet tillräcklig, hvadan någon besparing å det af Kongl.
Maj:t äskade betydliga belopp lämpligen torde kunna ega rum; och får Utskottet
alltså hemställa,
att anslaget lill mathållning för manskapet vid garnisons-regementena
må från det nu i Riksstaten uppförda belopp 200,000 R:dr
till 320,000 R:dr förhöjas.
Härigenom har Utskottet jemväl besvarat Riksdags-fullmägtigen C. A. Larssons
uti förut omförmälda memorial gjorda hemställan, att det förut för ifrågavarande
ändamål anvista belopp icke måtte utöfver 50 procent förhöjas.
17:o. Uti en inom Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion
(A2 118) har Prosten Berlin, — under anförande, hurusom det vore från
sekler tillbaka ett särdeles vackert och utmärkande drag för den svenska arméen,
att dess regementen, de indelte så väl som de värfvade, voro försedde med regements-pastorer,
bataljons- och sqvadrons-predikanter, — hemställt, att, då härifrån
blott gåfves ett enda undantag i det vid Husar-regementet Konung Carl XV
icke någon prestman vore anställd, Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag
af 1,200 R:dr till lön för en regements-pastor vid nämnda regemente, hvilken då
jemväl kunde bestrida garnisonspredikants-tjensten i Malmö.
Ståts-Utskottets Utlåtande ,M 66.
!5
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; men, enär berörda regemente
är stationerodt på flera olika ställen inom provinsen Skåne och endast 300 man
deraf finnas förlagde i Malmö samt följaktligen den fördel motionären med sitt
nu framställda förslag åsyftat, endast skulle, om det bifölles, tillgodokomma en
del af truppen, finnér, vid sådant förhållande, Utskottet icke skäl att denna framställning
understödja; och då härtill kommer att, så vidt Utskottet har sig bekant,
någon synnerlig olägenhet hittills icke uppstått deraf att regementet saknat regements-pastor
samt det dessutom torde kunna antagas att, om en särskild prestman
varit för denna trupp behöflig, Kongl. Maj:t icke underlåtit att sådant hos
Rikets Ständer anmäla, får Utskottet hemställa,
att den af Prosten Berlin härutinnan väckta motion ej må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beväringen.
18:o. Lifbevärings-regementet.
I enlighet med hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt, i fråga om nedsättning
i detta regementes anslag, för beredande af tillgång till aflöning åt tillökadt befäl
vid Lifgardes-regementena till fot, skulle anslaget, som för närvarande är uppfördt
med 31,911 R:dr 50 öre, nedsättas med 8,000 R:dr; hvadan Utskottet hemställer,
att Lifbevärings-regementets aflöningsanslag för instundande statsregleringsperiod
måtte upptagas till 23,911 R:dr 50 öre.
19:o. Gottlands JSational-b ev äring.
a) Sedan Militär-befälhafvaren på Gottland, uti underdånigt memorial den 31
Augusti 1859, angående förbättrad organisation af stridskrafterna på denna ö,
bland annat, föreslagit, att det i Wisby förlagda depöt-kompani af Svea Artilleri
regemente
måtte öfverflyttas från berörda regementes till Gottlands Nationalbevärings
stat, för att med dess artilleri bilda en korps; samt Rikets Ständer, uppå
Kongl. Majtts derom gjorda framställning, uti underdånig skrifvelse den 5 Oktober
1860, angående reglering af utgifterna under Riksstatens 4:de Hufvudtitel, för sin
del medgifvit, att den ifrågaställda öfvertlyttningen till National-beväringens stat af
ofvannämnde depöt-kompani finge verkställas, när sådant af Kongl. Majit pröfvades
lämpligt; så har, enligt hvad af Statsråds protokollet (pag. 55) inhemtas, Kongl,
Maj-.t den 16 Juli 1861 i nåder beslutit, att det å Gottland förlagda Artilleri—
depöt-kompani, förut tillhörande Svea Artilleri-regemente, afskiljes 'derifrån och
öfverfly ttas till Gottlands National-beväring, för att med denna bevärings förut
16
Siats-Utskottets Utlåtande M 66-
egande artilleri bilda en korps under benämning: »Gottlands National-bevärings
Artilleri-korps».
I följd häraf har Kongl. Majit nu äskat att från Artilleri-regementenas anslag
skulle till Gottlands National-beväring öfverflyttas penningar och spanmål till
sammanlagdt belopp af 11,248 R:dr 34 öre, dervid från kostnaden för nuvarande
depöt-kompaniet, 11,348 R:dr 34 öre, blifvit afräknadt ett läkare-arfvode å 100
R:dr, hvilket, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till ifrågaställd reglering
af sjukvården vid Gottlands National-beväring, ansetts kunna indragas; och får,
under åberopande af hvad här ofvan (under ll:te punkten), i fråga om förminskning
af Artilleri-regementenas anslag är anfördt, Utskottet hemställa,
alt från sistnämnda anslag må till anslaget för Gottlands Nationalbeväring
öfverflyttas:
penningar R:dr 9,938: 90.
spanmål in natura i jemnt tal 635 kubikfot,
å 2 R:dr » 1,310: —
tillsammans R:dr 11,248: 90.
b) Vid pröfning af ett utaf Militär-befälhafvaren på Gottland framlagdt förslag
till fullständigt ordnande af sjukvården vid Gottlands National-beväring, har
Kongl. Majit ansett berörde sjukvård knnna på tillfredsställande sätt ordnas, om,
i stället för nuvarande Sjukhusläkaren vid Nationalbeväringen, der anställdes en
Regementsläkare, med skyldighet att, jemte sjukvården ej mindre vid sjukhuset i
Wisby, än ock vid Artilleri-korpsens stamtrupp, besörja alla en Regementsläkares
åligganden, äfvensom att tjenstgöra under mötestiden såsom Bataljons
läkare
vid Wisby bataljon, samt om de å Gottland redan anställde tre Provincialläkare
finge sig uppdraget att, jemte Provincial-läkare-befattningen, ansvara för
sjukvården inom National-beväringens öfrige tre bataljoner, mot lämpligt arfvode;
Och har Kongl Majit i sådant hänseende föreslagit:
Lön för en Regementsläkare R:dr 2,000: —
Arfvoden för tre Bataljonsläkare, å 500
» 1,500: —
Summa R.dr 3,500: —
men som å Gottlands National-bevärings stat förut funnes upptagen aflöning dels
för en Sjukhusläkare med 400 R:dr och dels för en Underläkare med 200 R:dr,
eller tillhopa 600 R:dr, har Kongl. Majit äskat nytt anslag endast till belopp af
skilnaden, eller 2,900 R:dr.
Då Regementsläkarens åligganden icke torde blifva af vidlyftigare beskaf
fenhet,
än att de lemna honom godt tillfälle alt medelst enskild praktik bereda
sig inkomster, samt han i och för sin tjenstgöring icke synes komma att vidkännas
några rese-kostnader eller dylika särskilda utgifter, har Utskottet ansett honom
kunna
Stats-Utshotlets Utlåtande JW 66.
17
kunna med 1,500 R:dr Ion åtnöjas; hvaremot Utskottet mot de för Bataljons
läkarne
föreslagna arfvoden icke haft något att erinra; Och får Utskottet alltså
tillstyrka,
att Rikets Ständer, tili ordnande af sjukvården vid Gottlands National-beväring,
bevilja en årlig summa af 2,400 R:dr att National-beväringens
nuvarande anslag tilläggas.
c) I anseende till den betydligt ökade uppbörd och det dermed förenade
större ansvar och besvär, som under seduare tider tillkommit Uppbörds-ljenstemännen
vid Gottlands National-beväring, har Kongl. Maj:t för dem föreslagit förhöjning
i aflöningen, nemligen:
för Fältkamereraren från 750 till 1000 Rdr; och
för Kontorsskrifvare!) från 300 till 500 R:dr.
Då Utskottet härvid icke funnit något att erinra, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte de föreslagne löne- tillökningar ne bevilja
med tillhopa 450 R:dr.
d) Till komplettering af nödigt antal spel vid National-beväringens kompanier,
har Kongl. Maj:t äskat 15 arfvoden å 30 R:dr, tillhopa 450 R:dr; Och då af
Statsråds-protokollet (pag. 43) inhemtas, hurusom det är af behof påkalladt, att
hvarje kompani har minst 2 signalister eller spel, deraf vid National-beväringen
nu endast 45 finnas att tillgå för 30 kompanier, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må de äskade arfvodena till 15 spel, med tillhopa
450 R:dr årligen, bevilja,
e) Genom remiss från Preste-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit öfverlemnad
en of Doktor Söderberg inom nämnda Riks-Stånd väckt motion (M 101),
deruti han dels — under anförande, hurusom vid sista omorganiseringen af Gottlands
National-beväring de då nybildade 7 kompanierna erhållit endast ringa
arfvoden för Underbefäl, under det de gamla kompanierna för sådant befäl egde
löner till betydligt högre belopp — anhållit att ett årligt anslag af 2,744 R:dr
måtte anvisas till aflöning åt 7 Sergeanter, 14 Furirer, 14 Korporaler och 23
Andre Korporaler, som borde anställas vid de 7 kompanier af Gottlands Nationalbeväring,
hvilka för närvarande vore i saknad af stadigt Underbefäl, dels ock, med
hänseende till Artilleri—depöt-kompaniets förening med Gottlands National-beväring,
hemställt, att lönen för National-beväringens Auditör måtte från 450 R:dr till
600 R:dr förhöjas.
Af ofta åberopade Statsråds-protokoll (pag. 43) inhemtas, att vid underdånig föredragning
af Militär-befälliafvarens på Gottland gjorda hemställan, angående beredande
af löner för Underbefälet vid omförmälda 7 kompanier af National-beväringen, Departements-chefen
tillstyrkt att, enär Rikets Ständer vid förra riksdagen beviljat det
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 5
18
Slats-Utskottets Utlåtande Jtt*66.
då begärda aflöningsbeioppet, i enlighet med Kongl. Majrts, på grund af dåvarande
Militär-befälhafvarens förslag, gjorda framställning, samt sedermera icke kunnat
vinnas någon erfarenhet, som jäfvade hans åsigt, Kongl. Maj:t för det närvarande
icke måtte å Militär-befälhafvarens nu gjorda hemställan fästa något afseende; Vid
hvilket förhållande och då det ej ar vordet ådagalagdt att National-beväringens
Auditör genom depöt-kompaniets öfverflyttning erhållit någon synnerlig tillökning
i göromål, Utskottet saknar skäl att motionärens nu väckta förslag understödja och
hemställer
att ifrågavarande motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Genom hvad härofvan blifvit i afseende på Gottlands National-beväring tillstyrkt,
kommer dess anslag, som för närvarande utgör 125,814 R:dr 50 öre att
förhöjas med 14,548 R:dr 90 öre, eller till 138,363 R:dr 40 öre.
20:o. Beväringsmanskapets vapenöfning.
Härvid har Kongl. Maj:t hemställt, att, med bibehållande of den nu för beväringsmanskapet
bestämda exercistid af 30 dagar, fördelade på två år i lika terminer,
under det dervid stadgade vilkor, att de två beväringsklasser, som i följd
häraf årligen sammandragas, icke exerceras samtidigt, förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfning måtte för nästa slatsregleringsperiod uppföras till ett belopp,
närmare än hittills svarande mot de årliga utgifter, som af anslaget skulle
bestridas; Med hänseende hvartill Kongl. Majit, efter inhemtad kännedom om de
årliga brister, som häruti under sednare åren uppstått, föreslagit en förhöjning i
detta anslag med 101,667 Ridr.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(129) har Riksdagsfullmägtigen J. Holm frän Stockholms län hufvudsakligen anfört,
hurusom ej allenast allmännare vapenfärdighet hos befolkningen, utan äfven lättnad
i den börda, beväringsmötena för de närande yrkena inneburo, skulle kunna
beredas derigenom att alla de medel, som nu voro afsedda att användas till första
beväringsklassens vapenöfningar, i stället blefve använda att inom kommunerna bibringa
ungdomen samma militära färdighet, som den nu vunne vid första årets
beväringsmöte; i följd hvaraf motionären hemställt, att Rikets Ständer mätte till
Kongl. Majit ingå med underdånig framställning, att de möteskostnader, som nu
nedlades på första beväringsklassens öfningar i stället måtte användas till arfvoden
åt Instruktörer för motsvarande öfningar i de fasta folkskolorna.
Slutligen har Riksdagsfullmägtigen C. A. Larsson från Östergötlands län,
— under åberopande af de vid innevarande Riksmöte väckta förslag om befrielse
från beväringsmöte för den, som ingått i någon inom riket bildad skarpskytteförening,
— yrkat att anslaget till beväringsmanskapets vapenöfning måtte uppföras
till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag.
Ståls-Utskottets Utlåtande JV? 66.
49
Huru högt man än må uppskatta värdet of kroppsöfningar i folskolorna, torde
det dock ej kunna bestridas, att lärjungarne i nämnda skolor äro i allmänhet af
alltför späd ålder, för alt dem skulle kunna bibringas den vapenfärdighet, hvars
ernående med ett beväringsmöte afses; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
att Riksdagsfullmägtigen J. Holms ofvanberörda motion ej må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidare och äfven om den af C. A. Larsson antydda omständighet kan antagas
framdeles komma att verka minskning i antalet af dem, som i beväringsexercisen
deltaga, lärer dock för den närmaste framtiden någon märkbar förändring
derutinnan ej vara att förvänta; hvadan och då någon inskränkning i tiden för
beväringsmanskapets exercismöten ej torde böra ifrågasättas samt den af Kongl.
Majit äskade förhöjningen är beräknad efter hvad under de sednare åren för ändamålet
åtgått, Utskottet, som anser det vara af vigt att förslagsanslagen så nära
som möjligt motsvara verkliga behofvet, får tillstyrka,
att förslagsanslaget för Beväringsmanskapets vapenöfning, som för
närvarande utgör -458,353 R:dr, må upptagas till 560,000 R:dr
årligen.
MatericleE.
21 :o. Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii Af delningar.
Vidkommande delta till flerfaldiga med landtförsvaret gemenskap egande föremål
afsedda anslag, hvilket, i Riksstaten upptaget såsom reservationsanslag, nu
utgör 1,140,172 R:dr 65 öre, fördelade emellan Krigs-kollegii särskilda Afdelningar
för Artilleri - Fortifikations- och Intendents-ärenden, hafva nedannämnda
förändringar ifrågakommit:
o) Enär Fortifikations-afdelningens anslag till bestridande af underhållet af
landtförsvarets hus och byggnader i fästnings- och garnisonsorter, hvilket alltsedan
år 1832 utgjort 75,000 R:dr årligen, under den sednare tiden, i följd af arbetslönernas
ovanliga stegring och förhöjda pris å byggnadsmaterialier blifvit alldeles
otillräckligt, har, uppå Chefens för Ingeniör-korpsen förnyade underdåniga framställning
om behofvet af tillökning i berörda anslag, och, sedan Krigs-kollegium tillika
upplyst, att några tillgångar från det ena eller andra af de anslag, som åt Krigskollegii
öfrige aldelningar blifvit anvisade icke kunde påräknas för omförmälda behof,
Kongl. Majit begärt att Rikets Ständer måtte bevilja förhöjning i Fortifikations-afdelningens
anslag af 15,000 R:dr, hvarigenom för nämnda afdelning i detta
afseende blefve tillgänglig en årlig summa af 90,000 R:dr.
Då, efter hvad vederbörande upplyst, det icke är möjligt att med nuvarande,
för längre tid tillbaka bestämda anslagssumma bestrida de utgifter, som erfordras
20
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
för att i behörigt skick underhälla Kronans i fästnings- och garnisons-orter befintliga
byggnader, hvilka under sednare åren till antalet icke obetydligt ökats,
får, enär enligt Utskottets tanke angeläget är att tillse det nöd'ändiga reparationer
å dessa byggnader icke må uppskjutas i saknad af medel, hvarigenom underhållet
onekligen blifver dyrare, Utskottet tillstyrka,
alt Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Maj:t i berörda hänseende
äskat.
b) Under erinran hurusom vid sist förflutna riksdag för Intendents-afde/ntngens
behof anvisades följande extra anslay, att under åren 1861, i 862 och 1863
ärligen, i likhet med hvad för en del af dem redan under nästföregående stalsregleringsperiod
egt rum, utgå, nemligen:
till förhöjning i beklädnadspassevolansen vid Svea och Andra Lifgardes-regementena,
Lifgardet till häst, Husar-regementet Konung Carl den XV och Sappör-kompaniet
53,113: 78.
till enahanda kostnad vid Svea och Götha Artilleri-regemente . 15,187: 91.
» » » vid Wendes Artilleri-regemente .... 4,335: 32.
till indelta arméens utredning, såsom fyllnadsanslag  4,963: 85.
samt lill underhållande af beväringsmanskapets beklädnad i anledning
af utsträckt exercislid  189,000: —
eller tillhopa R:dr 248,600: 84.
har, då dessa utgifter, uti hvilka, med hänseende till stegrade pris å beklädnads
materialier,
särdeles kläden och yllevaror samt läderpersedlar, äfvensom förhöjda
arbetslöner, nedsättning icke kunde förväntas, vore af beskaffenhet att tillhöra det
ordinarie anslaget för Försvars-verket till lands i allmänhet, Kongl. Maj:t i enlighet
med Krigs-kollegii hemställan, föreslagit, att förestående anslagsbehof måtte å
ordinarie stat uppföras med 248,600 R:dr 84 öre.
Utskottet, som haft del af de med vederbörande passevolantörer upprättade
kontrakt, äfvensom öfrige handlingar, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts nådiga
framställning i detta ämne, har, vid pröfningen af denna fråga visserligen
funnit de af Kongl. Maj:t för berörda ändamål äskade anslagsmedel vara för In»
tendents-afdelningen behöfliga äfven för nästkommande statsregleringspeiiod. Men
då, enligt Utskottets tanke, inträffade förändringar i varupriserne böra vid detta
anslags bestämmande hvarje gång komma under betraktande, på det att, om nedsättning
i priser eger rum, en deremot svarande lättnad må statsverket beredas,
samt det jemväl kan blifva nödvändigt, derest Passevolantörernes anspråk alltjemt
ökas, att tillse, om icke de fördelar, passevolansen för Kronan onekligen medförer,
kunna vinnas på annat sätt, med mindre uppoffringar för statsverket, har Utskottet
ansett sig förhindradt att tillstyrka bil all till Kongl. Maj:ts nådiga Propo
-
Stats-Ulskottets Ullålande M 66.
21
sition i hvad densamma afser beloppens uppförande 8 ordinarie stat. Deremot
hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, i likhet med hvad förut egt rum, anvisa den
äskade summan 248,600 R:dr 84 Öre, att under hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866 fortfarande från Riksgälds-kontoret utbetalas.
c) Derjemte, och enär dels till följd af förnyade prisregleringar, dels af andra
orsaker, som i Statsråds—protokollet omförmalas, Kongl. Maj:t genom särskilda
nädiga Bref af den 12 Februari och den 3 December 1861 samt den 14 Januari
1862, funnit sig föranlåten att, för passevolansens fortfarande, bevilja passevolantörerna
vid nedanriämnda regementen följande ytterligare tillökningar i deras beklädnadsanslag,
nemligen: vid Svea och Andra Lifgardes-regementena samt Sappörkompaniet
ärligen under nuvarande statsregleringsperiod 10,212 R:dr 12 öre, vid
Lifgardet till häst för åren 1862 och 1863 årligen 1,594 R:dr samt slutligen vid
Husarregementet Carl XV jemväl under sistberörda 2:ne år årligen ett belopp af
14,541 R:dr 58 öre, har Kongl. Maj:t begärt, alt dessa tillökningar, utgörande
tillsammans 26,347 R:dr 70 öre, likaledes måtte såsom ett Intendeuts-afdelningens
behof varda å ordinarie stat uppförda.
Vid detta ärendes behandling har Utskottets uppmärksamhet fästats vid den
betydliga tillökning som, på sätt här ofvan förmäles, ifrågakommit för passevolantörerna
vid Husarregementet Carl XV, hvarföre, då någon utredning derom icke
återfinnes i oftanämrida Statsråds-protokoll, Utskottet trott sig böra meddela, hvad
Utskottet i sådant hänseende varit i tillfälle att inhemta.
I allmänhet har alltför lång brukningstid varit bestämd för en del persedlar
vid detta regemente och synnerligast för dem, som dagligen måste begagnas, hvarförutan
de fastställda prisbestämraelserna å samtliga persedlar i flera fall varit lägre,
än de i allmänna handeln gängse varu- och persedelvärden. Härtill kommer dels
att i anseende till regementets spridda läge i fyra särskilda garnisonsorter svårighet
möter att medelst upphandlingar för hela regementets gemensamma räkning bereda
den prisnedsätlning, som genom upphandling af större partier på en gång vanligen
är att påräkna, dels ock att regementets gemensamma mötesplats, Bonarps hed,
är så belägen att marschen till och från de årliga vapenöfningarne derstädes för
större delen af regementet upptager flera dagar, hvarunder materielen hårdt slites.
Och hafva hufvudsakligen dessa förhållanden, samt enär det ansetts billigt att passevolantörerna
vid bemälda regemente sättas i tillfälle att, utan enskilda uppoffringar,
behörigen vidmagthålla regementets materiel och den deraf i väsendtlig mån beroende
tjenstbarhet^), föranledt den tillökning i passevolansen, som blifvit dem
förunnad.
Hvad nu angår de af Kongl. Majit äskade beloppen för samtliga ofvannämnda
regementen, får Utskottet, af skäl, som i föregående puukt blifvit andragna,
hemställa,
22
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
att förevarande nådiga framställning ej måtte af Rikets Ständer bifallas
på annat sätt, än att ofvanberörda, för Intendents-afdelningens
behof afsedda, medel, utgörande tillhopa 26,347 R:dr 70 öre årligen,
måtte för nästkommande 3:ne år såsom extra anslag anvisas
till utgående från Riksgälds-kontoret.
Varande, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, dessa belopp
upptagna å den tabell, litt. B, hvilken Utskottet öfver de extra anslagen låtit
upprätta.
d) Då Utskottet här ofvan uti punkten 42:o, af anförda skäl, funnit sig icke
ega anledning till bifall hos Rikets Ständer förorda Kongl. Maj:ts nådiga framställning
om uppsättning af ett nytt kompani ingeniör-lrupper, har Utskottet följaktligen
äfven funnit sig förhindradt tillstyrka, anvisandet af de medel, Kongl. Majit
ansett behöfliga till underhåll af kompaniets beklädnads-, remtygs-, utrednings- och
sjukvårds-persedlar; hvadan Utskottet hemställer,
att det af Kongl. Majit härtill äskade årliga anslag 10,SOI R:dr
SO öre, icke må af Rikets Ständer beviljas.
e) Enligt hvad Kongl. Majits nådiga Proposition innehåller (Statsråds-protokollet
pag. 48), hade, sedan Rusthållarne vid Bohus läns regementes södra bataljon,
genom befullmägtigade ombud, underdånigst anhållit, att berörda bataljon, hvilken,
jemlikt Kongl. Brefvet den 3 Mars 18S2, fortfarande tillåtits förblifva infanteri
intill den 1 Januari 1863, måtte, på sätt Rikets Ständer sid 1840 och 1841
årens riksdag, för deras del beslutit, förvandlas till ständigt infanteri under enahanda
vilkor, som för regementets norra bataljon blifvit bestämda, Kongl. Majit
den 17 Juni förlidet år bifallit denna Rusthallarnes ansökning och den 18 påföljande
September fastställt ett i sådant afseende till Kongl. Majits nådiga pröfning
framlagdi, äfven af bemälde Rusthållare godkändt förslag till knektekontrakt. Då
emellertid till följd af denna södra bataljons förändring till rothållsinfanteri, Statsverkets
kostnader för beklädnad, kapotter, remtyg, tross och utredning samt gevärspersedlar
åt de 400 nummer, hvaraf bataljonen består, enligt en i Krigs-kollegium
deröfver verkställd uträkning, uppginge til! sammanlagdt 9,116 Ridr, har Kongl.
Majit begärt att denna summa måtte af Rikets Ständer anvisas samt deraf 3,200
Ridr få tilläggas Iritendents-afdelningen för underhåll af kapotter, remtyg, tross
och utredning, 580 Ridr tilldelas Artilleri-afdelningen för gevärspersedlarnes underhåll,
samt återstoden 5,336 Ridr tillfalla anslaget tiil lif- och släpmunderingar vid
rotehåils-regementena, från hvilket sistnämnda anslag bataljonens beklädnadskostnad
skulle bestridas; hvaremot Kongl. Majit ansett det hittills till dess nådiga disposition
ställda öfverskott af indelningsräntorna vid bataljonen och hvilka, enligt meddelad
uppgift, under åren 1858, 1859, 1860 och 1861 utgjort sammanlagdt 28,911
Ridr 50 öre, eller årligen i medeltal 7,227 Ridr 87 öre, i stället böra ti I statsverket
indragas och för Statens utgifter i allmänhet användas.
Siats-Utskottets Ulåltande M 66.
2,3
Till denna nådiga framställning, mot hvilken någon anmärkning ej förekommit,
får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Och har, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan är vordet föreslaget, Utskottet,
så väl å den öfver Hufvudtiteln uppgjorda tabell, litt. A, låtit uppföra
nu ifrågakomne tillökningar under behöriga anslagstitlar, som ock vid beräkningen
af Statsverkets inkomster såsom tillgång upptagit ofvan omförmälda 7,227 R:dr 87
öre,, på sätt af Utskottets Betänkande, M 45, närmare inhemtas.
22:o. Lif- och Släpmunderingar vid Rotehålls-regementena.
Då detta anslag, i nu gällande Riksstat upptaget till 252,000 R:dr, under
åren 1861 och 1862 befunnits otillräckligt för dermed afsedda ändamål, samt
deri årligen uppstått brist af omkring 19,800 R:dr, hvartill, på sätt nyssberördt är,
för nästa statsreglering tillkommer en ytterligare utgift vid Bohus läns regementes
södra bataljon i och för beklädnadskostnaden, beräknad till 5,336 R:dr årligen,
har Kongl. Majit äskat en förhöjning uti förevarande anslag med i jemnt tal 25,200 R:dr.
Af Krigs-kollegii i ämnet afgifna underdåniga utlåtande inhemtas, att berörda
anslag varit otillräckligt i följd af dels stigande arbetslöner och värden å kläden
och lädereffekter, dels den förhöjning i prisen, till full likhet med de vid inköp
gällande, Kollegium nödgats bestämma ä de persedlar, som ingå i beräkningen af
Beklädnads-direktionernas årsanslag; och får vid sådant förhållande samt på skäl, som
till stöd för denna nådiga framställning i Statsråds-protokollet vidare finnas anförda,
Utskottet tillstyrka,
alt den begärda förhöjningen af nämnda anslag med 25,200 R:dr
beviljas.
23:o. Salpeter-uppköp.
Vid sistlidne riksdag, då Kongl. Majit föreslog att det å Riksstaten uppförda
anslag för salpeter-uppköp skulle, från sitt dåvarande belopp 270,000 Ridr, nedsättas
med 100,000 Ridr och upptagas till 170.000 Ridr, med vilkor att salpeter-fondens
tillgångar orubbade bibehöllos och räntan deraf finge användas till
dithörande utgifters bestridande, yttrade Rikets då. församlade Ständer, att, enär
salpeter-fondens utgifter för aflönings-, pensions-1 och transport-kostnader m. m.
under åren 1854—1857 i medeltal årligen öfverskjuta dess ränteinkomster endast
med omkring 19,000 Ridr, och dessa utgifter framdeles icke kunde antagas
till högre belopp, utan snarare förmodades komma att, i mån af minskadt salpeteruppköp,
nedgå, samt till det uppgifna årliga behofvet af omkring 2,000 centner
salpeter för tillverkningen af krigskrut skulle, efter 45 Ridr för centnern, erfor
-
24
Stats-Utskottels Utlåtande M 66.
dras ett belopp af 90,000 R:dr, men hvad derutöfver levererades komma att för
salpeter-fondens räkning försäljas, syntes fondens utgifter, utöfver ränteinkomsternas
belopp, icke kunna uppgå till högre summa än omkring 409,000 R:dr årligen,
hvadan berörda anslag med afseende härå af Rikets Ständer bestämdes i rundt tal
440.000 R:dr. Enligt hvad Kongl. Maj:t uti nu aflåtna nådiga Proposition behagat
gifva tillkänna, hade denna nedsättning i anslaget föranledt dertill att Kongl.
Majit funnit nödigt att rörande salpeter-ärendenas handhafvande meddela nya föreskrifter,
hvilka, upptagna i nådigt Bref af den 29 Januari 4864, bland annat
innefatta, att den qvantitet salpeter rå eller trublerad. som icke erfordrades för
årliga kruttillverkningen eller till ett för dpnsamma behöfligt reservförråd a( 2,000
centner, motsvarande ett års behof af sistnämnda slag, borde försäljas och försäljningsraedlen
ingå till salpeter-fonden, hvilken skulle, derest Kongl. Majit icke
annorlunda förordnade, hållas vid elt belopp af 800,000 Ridr.
Då emellertid, efter utländsk salpeters befriande från införseltull vid 4859 års
ingång, erfarenheten visat, att sådan vara af fullgod beskaffenhet kunde härstädes
erhållas för ett inköpspris af 30, högst 40 Ridr centnern, under det inlösningspriset
för svensk salpeter varit alltifrån 4854, såsom uppmuntran för denna tillverkning,
bestämdt till 45 Ridr, hvarjemte upprätthållande af den sålunda uppmuntrade
binäringen medfört en mängd andra utgifter till så betydligt belopp alt
kostnaden för hvarje inlöst centner under åren 4 858 och 4859 i medeltal uppgått
ända till 57 Ridr 85 öre, men de uppoffringar, hvilka statsverket underkastades
icke blott genom den för krigskrut behöfliga varans inlösande till vida
högre pris, än det i handeln allmänt gällande, utan äfven genom förluster vid den
för Kronans behof öfverflödiga varuqvantitetens förvttrande, elier genom omöjligheten
att för densamma finna köpare, vore alltför betydliga att längre tid böra fortsättas,
har Kongl. Majt ansett, att, om lösningspriset för inhemsk salpeter nedsättes
från 45 Ridr till 40 Ridr centnern, samt således komme att för de till krigskrut
påräknade 2,000 centner utgöra 80,000 Ridr om året, och öfriga kostnader för salpeterverket
jemväl från nästa statsregleringsperiods början, inskränktes till hvad, efter
den minskade rörelsen, blefve oundgängligt, samtliga utgifterna för ifrågavarande behof
skulle kunna betäckas med räntan efter 5 procent å den redan samlade till minst
800.000 Ridr beräknade fonden, eller årligen 40,000 Ridr, jemte ett årligt statsanslag
af 60,000 Ridr; och har, på grund häraf, Kongl. Majit föreslagit att anslaget
till salpeter-uppköp, vid sednaste riksdag bestämdt till 440,000 Ridr, nu
måtte nedsättas med 50,000 Ridr och således upptagas till endast 60,000 Ridr.
Vid handläggning af detta ärende har inom Utskottet blifvit ifrågasatt, huruvida,
till följd af den förändring krut- och Salpeter-tillverkningen under sednare
åren undergått, det fortfarande må vara behöfligt, att, jemte årliga statsanslag,
bibehålla den s. k. salpeter-fonden och om icke dess tillgångar möjligen skulle
kunna
Ståts-Utskottets Utlåtande M 66.
25
kunna till Riksgiilds-kontoret öfverlemnas, emot det att erforderliga medel för
upphandling af salpeter m. m. blefve af Rikets Ständer särskildt anvisade Den
lätthet hvarmed numera från utlandet kan inköpas god salpeter till billigare pris,
än hvartill denna vara härstädes vanligen er hålles, salpeter-näringens aftaga nde
inom landet, jemte flera andra omständigheter, synas, enligt Utskottets tanke, böra
föranleda dertill att salpeter-tillverkningen, som i allmänhet endast medför ringa
fördel för jordbrukaren, ej vidare bör, åtminstone i någon vidsträcktare mån, från
Statens sida uppmuntras. Under sådana förhållanden och då följaktligen Statens
omkostnader för anskaffning af behöflig salpeter måste väsendtligen kunna inskränkas,
torde en så beskaffad åtgärd, som här blifvit antydd, böra komma under
öfvervägande. — För vidtagande af en förändrad reglering i detta hänseende erfordras
likväl en fullständig utredning af ämnet, och, oaktadt det icke lärer tillkomma
Utskottet att verkställa sådan utredning, har Utskottet likväl trott det
icke vara ur vägen att, för frågans bedömande, här meddela några upplysningar,
bland annat, rörande salpeter-fondens uppkomst, och de förändringar densamma
vid åtskilliga tillfällen varit underkastad.
Salpeter-fonden har blifvit samlad genom uppkomna behållningar dels på den
i Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1801 påbjudna, men först med året
1805 erlagda salpeter-gärden, dels på årligt statsanslag samt slutligen genom dessa
behållningars förräntande.
Nämnde salpeter-gärd, som först utgjordes med 10 marker oluttrad salpeter
af mantalet, uedsattes från och med år 1824 till hälften eller 8 marker per mantal
och fortfor sålunda till 1830 års slut, då densamma afskaffades, mot vederlag
af ett årligt statsanslag å 124,000 R:dr Banko. Sådane skattskyldige, hvilka icke
kunde utgöra gärden in natura med bevisligen inom, riket tillverkad salpeter, tillätos
betala skatten med penningar efter ett pris af 7 R:dr 24 sk. Banko för lis—
pundet af denna vara; hvarjemte förunnades dem, som åstadkommit salpeter utöfver
sin skatt, att till berörda, år 1815 fastställda, höga pris få till Kronan
försälja sin öfverlopps-salpeter. Härigenom, äfvensom genom förbud mot införande
af Finsk och annan utländsk salpeter, medelst inrättade undervisnings-anstalter i
sjudnings-konsten, meddelandet af lån och premier för anläggning af salpeter-lador,
efter det då godkända Österbottniska sättet, samt genom spridandet af tryckta,
upplysande och för menige man fattliga skrifter i ämnet m. fl åtgärder, blef salpeter-näringen
i riket kraftigt upphjelpt ur det förfall, hvari densamma år 1809
sig befunnit. Uti Sverige, som förut en lång tid erhållit sitt behof af salpeter
hufvudsakligast från Finland, producerades år 1810 icke fullt 7,000 lispund sådan
vara; men år 1835 hade tillverkningen deraf stigit till mer än 33,000 lispund.
Sedermera och då inlösningspriset uedsattes successive till 62/3, 6 samt slutligen
till endast 5 R:dr Banko lispundet, nedgick produktionen år 1842 till 14,000
lispund; men efter det inlösningspriset åter ökades till 5 R:dr 32 sk. Banko lisBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 4
26
Stats-Ulskottets Utlåtande M 66.
pundet, höjde sig ånyo tillverkningen något och steg i medeltal till 17,000 lispund
om året. Sistberörda pris ansågs likväl vara något för ringa, och ökades
derföre från och med år 1854 till 6 R:dr Banko eller 9 R:dr Riksmynt lispundet,
hvarmed ännu inhemsk salpeter af Kronan inlöses Salpeter-näringen, som
bedrifvits förnämligast i rikets norra provinser, synnerligen uti Westerbotten, är
ändock i aftagande, enär tillverkningen utgjort
år 1860
14,082 lispund,
och år 1861
13,221 lispund.
För denna närings bestånd och förkofran samt för uppköp af salpeter hafva
i sednare tider följande årliga statsanslag varit anvisade, nemligen:
under åren 1831 med 1848: äldre anslaget å . 70,000: —
förhöjning  124,000: —
tillhopa Banko R:dr 194,000: —
under åren 1849 med 1860
180,000: —
R:dr Banko eller 270,000 R:dr R:mt.
samt från och med år 1861 R:mt R:dr 110,000: —
Salpeter-fondens tillgångar hafva, efter afdrag af skulder, utgjort i runda
tal
år
Banko R:dr 683,100:
» 109,100: —
» 187,900: —
» 168,500. —
» 333,700: —
» 523,200: —
» 592,700: —
» 590,300: —
» 431,300: —
» 459,100: —
» 492,500: —
» 440,000: —
Riksmynt R:dr 674,500: —
» 783,300: —
» 904,920: —
» 892,870: —
Sistberörde, vid 1861 års slut befintliga tillgång bestod af
Kontant behållning  84,745: 41.
Utlånta medel:
Kapital  800,000: —
Upplupna räntor derå  12,955: 82. 812,955: 82.
Transport R:dr R:mt 897,701: 25.
och år
1823
1830
1835
1840
1842
1844
1846
1848
1850
1852
1854
1856
1858
1859
1860
1861
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 66.
Transport R:dr R:mt 897,701: 23.
Förskotter  711: 50.
Fordringar för lån till anläggning af salpeter-lador och till pannor;
räntefria  1,655: 75.
Proprie-balans  73: 61.
Inventarier:
Salpeter-pannor och våg-anstalter  2,653: 91.
Tillhopa R.dr R:mt 9027,96: —
hvarifrån afgår:
Skulder; till Landt-ranterier för utgifna förskotter. : 9,925: 90
Återstå R.dr R.mt 892,870: 10.
Denna ansenliga fond skulle likväl nu hafva varit långt större, så framt densamma
icke måst vidkännas åtskilliga betydliga utgifter och uppoffringar, som varit
för dess ursprungliga ändamål, salpeter-näringens understödjande och förkofran samt
anskaffandet af rikets behof utaf salpeter, alldeles främmande. Sålunda äro, i
följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, från fonden utbetalda:
År 1823, till betäckande af kostnaderne för H. K. H. dåvarande Kronprinsen
Oscars utländska resa och förmälning Banko R:dr 300,000: —
Lån åt Carl Gustafs stads gevärs-faktori; afskrefs, enligt
Rikets Ständers medgifvande, vid 1840—41 årens
riksdag  » 55,000: —
Lån åt Allmänna Hospitalsfonden; afskrefs, jemlikt Rikets
åren 1847—1848 församlade Ständers beslut . . » 48,000: —
Öfverlåtelse åt Riksgälds-kontoret, jemlikt dito ... » 200,000: —
tillsammans 603,000: —
Riksdaler Banko eller 904,500 R:dr R:mt.
Häraf visar sig att Salpeter-fonden, utom de utgifter, som af densamma
egentligen bort bestridas, vid flera tillfällen blifvit anlitad för fyllande af behof,
hvilka onekligen varit helt och hållet främmande för fondens ursprungliga bestämmelse.
Användandet af en icke obetydlig del utaf fondens medel, på sätt här
ofvan omförmäles, under en tid, då dess tillgångar, vida mera än nu, togos i anspråk
för salpeter-näringens understödjande m. m., antyder nogsamt att någon
väsendtlig olägenhet ej bör kunna uppstå, om numera, sedan förändrade förhållanden
i afseende å salpeter-ärendena iriträdt, nämnda fond indrages och i stället
beviljas bestämda anslag, tillräckliga för de utgifter, som fonden är af«edd att
betacka; och för sin del anser Utskottet jemväl en dylik åtgärd ändamålsenlig,
ehuru, i det skick frågan nu befinnes, en så beskaffad förändring icke torde
kunna under innevarande riksmöte vidtagas, likasom, vid sådant förhållande, det
28
Stals-Utskottets Ullålande M 66.
lärer blifva nödvändigt bifalla hvad Kongl. Majit uti Dess nådiga Proposition, beträffande
anslaget för salpeter-uppköp rn. m., under nu inträdasde statsregleringsperiod
äskat.
I öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså hemställa,
att Rikets Ständer, med godkännande af den utaf Kongl. Majit i
berörda hänseende gjorda beräkning, måtte, för nästa statsregleringsperiod,
till salpeter-uppköp, anvisa ett årligt anslag af 60,000 Ridr,
men att, vid anmälan af detta beslut, Rikets Ständer tillika i underdånighet
anhålla det täcktes Kongl. Majit låta tillse huruvida
salpeter-fonden må kunna indragas och vid nästa riksdag låta afgifva
förslag till salpoterväsendets ordnande, grundadt på fondens
öfverlemnande lill Riksgälds-kontoret och uppförande i stället å
Riks-staten af det anslagsbelopp, som för anskaffande af erforderlig
salpeter finnes behöflig!.
24:o. Rese- och traktamentspenningar.
Sedan Krigs-kollegium upplyst, att bristerna i det å 4ide Hufvudtiteln till
Rese- och traklamentspenningar uppförda förslagsanslag under åren 1859, 1860
och 1861 utgjort tillhopa 140,838 Ridr 98 öre, eller i medeltal för år 46,946
Ridr 33 öre, har, enär Rikets Ständers sistnämnda år församlade Revisorer jemväl
ansett tillökning i berörda anslag vara behöflig, Kongl. Majit begärt, att nämnda
anslag, i nuvarande Riks-stat uppfördt till endast 11,350 Ridr, måtte med 46,650
Ridr förhöjas och således hädanefter upptagas till 58,000 Ridr; och då Utskottet
anser det i allmänhet vara angeläget att vid förslagsanslagens bestämmande utgifterna,
så vidt möjligt är, beräknas och upptagas i närmaste öfverensstämmelse med
verkliga bebofven, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Majlis ofvanherörda nådiga framställning må af Rikets
Ständer bifallas.
25:o, Uti en den 30 December nästlidet år till Rikets Ständer a flåten och
till Utskottet öfverlemnad Nådig Proposition (införd under JV2 59 i lista Samlingen
af Bihanget till Riks-Slåndens protokoll) hade Kongl. Majit fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att redan vid 1856—1858 årens riksdag förslag af Kongl.
Majit blifvit framsläldt derom, alt medel måtte anvisas för inrättande af ridskolor,
hvarest det vid kavalleriet och artilleriet äfvensom vid Generalstaben inträdande befäl
kunde ega tillfälle att förvärfva nödig färdighet i ridkonsten och der äfven passande
elever skulle kunna utbildas till beridare och stallmästare vid regementena.
Dervid hade Kongl. Majit tillika erinrat, hurusom sjelfva ridkonsten, hvilken fordom
stått ganska högt i Sverige, numera vore nära att utgå, så framt icke ändamåls
-
Slats-Ulskottets Utlåtande JV‘ 66.
29
eniiga och kraftiga åtgärder i tid vjdtoges til] densamma? upphjelpande, samt att
ehuru hästafveln onekligen hade gjort stora framsteg och svenska rytteriet vore
mycket bättre beridet nu än förr, förmågan att bilda goda ryttare och att inrida
remonter likväl blefve alltmera sällsynt, hvilket beklagliga förhållande vore en naturlig
följd af den brist eller saknad af ridskolor, som egde rum och hvilken borde
afhjelpas, innan de få elever, som ännu finnas qvar efter redan bortgångne skicklige
stallmästare, hunnit en alltför hög ålder för att kunna påräknas vid ridskolornas
uppsättning. Vidare anmärktes, att, om denna, för svenska rytteriets och ar
tilleriets
tjenstbarhet så vigtiga, angelägenhet ytterligare försummades, skulle derefter
blifva omöjligt att på annat sätt afhjelpa olägenheten, än alt från främmande land
införskrifva instruktörer i ridkonsten, hvilken utväg dock troligen blefve förenad med
vida större svårigheter och kostnader, än som kunde ifrågakomma för dylika instruktörers
bildande inom riket.
Det af Kongl, Maj:t då framställda förslag om två ridskolors inrättande, den
ena vid Strömsholm och den andra vid Malmö, hade emellertid Rikets Ständer icke
funnit skäligt bifalla, enär Rikets Ständer för sin del ansågo behcfvet af dylika un
dervisningsanstalter
icke vara så tvingande, att ju dermed kunde tills vidare anstå,
helst Statens tillgångar då togos i anspråk för mångfaldiga andra mera vigtiga behof
och för öfrigt, enligt Rikets Ständers tanke, tillfälle ej saknades till erhållande
af undervisning i ridkonsten, dels genom private lärare, dels genom de vid kavalleriregementena
anställde stallmästare.
Mera än sex år hade nu förflutit sedau denna fråga väcktes, och då bristen
ännu vore lika, om ej mera kännbar, hade Kongl. Maj:t ansett sig böra åt den
tillförordnade Landtförsvars-komitéen uppdraga att vidare utreda de härmed sammanhang
egande omständigheter. I följd häraf hade Komitéen, uti derom afgifvet
särskildt betänkande, yttrat den åsigt, att frågans lösning ej längre kunde åsidosättas,
enär, enligt Komitéens tanke, för kavalleriets fortfarande bildning och duglighet
lämpligt ordnade ridskolor vore ett oeftergiflig! vilkor. Efter utveckling af vigten
utaf god hästdressyr samt det inflytande, ryttarens kunskap deruti och skicklighet
i öfrigt måste utöfva på hästens utbildning och bedömande af hans förmåga, hvilket
allt icke utan arbete och längre öfning kunde förvärfvas, bade Komitéen anfört:
att, hvad beträffade de vid indelta kavalleriet anställde stallmästare, deras af
truppens instruktion och bästarnes dressyr upptagna tid icke medgåfve, att något
väsendtligt för befälets högre undervisning kunde åstadkommas; hvarförutom der
felades, — hvad som vore ett nödvändigt vilkor för denna undervisnings allvarliga
befrämjande, — tillräckligt antal hästar att för en sådan undervisning begagna.
Man vöre således inskränkt till stallmästarne vid de värfvade regementena. Vid
det ena af dem, der ännu funnes en utmärkt stallmästare, hade ock, genom sqvadronschefernas
välvilja att för ändamålet tillhandahålla hästar, tillfälle till ridning
kunnat beredas, ehuru visserligen för ett ringare antal, likaledes vid hofstallet i
50 Slats-Utsköttets Utlåtande M 66.
Stockholm medelst hästar, tillhörande detsamma. Men hvad öfriga enskilda ridskolor
anginge, kunde hvad der läres icke benämnas ridkonst, då undervisningen inskränkte
sig till att bibringa förmågan att sitta någorlunda fast i sadeln och att
nödtorftigt styra en häst. Den hufvudsakliga bristen i alla, då lärarekrafter ej härtill
finnas afsedda, vore likväl tillfälle till inhemtande af den grundligare kännedom
om hästen, hvarifrån ridkonsten, såvidt den skall högre drifvas, måste utgå. Dessutom
kunde dylika skolor aldrig medföra för Staten berättigade anspråk på högre
skicklighet hos kavalleri-befälet, ehuru dessa anspråk å Statens sida och för dess
nytta borde vara lika oeftergifliga, som å andra sidan befälets att utaf Staten erhålla
medel till förvärfvande af en för dess tjenst behöflig kunskap. Då derjemte
den högre ridkonsten härstädes snart kunde sägas tillhöra en försvunnen tid och
de lå, som från denna hemtat lärdom, vore vid gränsen af den ålder, som förlamar
större verksamhet, hade Komitéen ansett det vara af vigt att, innan dessa personers
kraft fullkomligt brytes, söka deraf sig begagna. Komitéen hade på grund
häraf föreslagit: att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den plan, som 1856
års för denna angelägenhet särskildt tillsatta kommission framlagt och på hvilken
Kongl. Majrt jemväl grundat sin förra framställning i ämnet till Rikets Ständer,
ridskolor så skyndsamt som möjligt måtte inrättas; för hvilket ändamål Komitéen
tillika uppgjort förslag öfver Statsverkets kostnader för de tvänne ifrågaställa ridskolorna,
den ena vid Strömsholm och den andra i Malmö; och upptager Landtförsvars-komitéens
förslag följande årliga utgifter för en ridskola vid Strömsholm:
Aflöning:
1 Chef utan lön. Befattningen bör företrädesvis innehafves af Chefen för Ströms
-
holms stuteri.
1 Stallmästare, arfvode  1,800:
tjenstgöringspenningar  1,200: g qqq.
1 Förste Instruktör, arfvode  1,050;
1 Andre d:o d:o
750:
Med skyldighet för dessa begge Instruktörer att vid ridskolan tjenst—
göra äfven en månad före kursens början.
1 Veterinär-läkare, arfvode  200:
för undervisning i hofbeslaget 100: goo
1
Lärare i gymnastik och vapenföring, arfvode  750:
Arfvoden ål 2 Stallmästare-elever, å 300
600:
1 Redogörare, som tillika besörjer upphandling och magasinering af
fourage, arfvode  200:
Transport R:dr R:mt 6,650:
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
51
Transport R:dr R:mt 6,690: —
1 Fodermarsk ocb 3 stalldrängar, för officerarnes hästar, åtnjuta dagtraktamente
för hela året, nemligen:
1 Fodermarsk, å 1 R:dr 90 öre
547: 50.
3 Stalldrängar, å 1 R:dr 25 öre hvardera  1,568; 75,
4 Stalldrängar, tillökade för stuteriet, åtnjuta dagtraktamente å 1 R:dr
23 öre hvardera, under 182 dagar om året 910: —
9,476:25,
Inqvarterings-kostnader:
2 Instruktörer,
1 Lärare i vapenföring,
44 Elever; tillsammans 17 personer åtnjuta i servisersättning för %
år 12 R:dr hvardera  204;
Ved till 2 rum för Officerarnes stallbetjening, 4 famnar å 7 R:dr 28:
252: —
Fourage:
För 14 Officers-hästar i 182 dagar, å 1 R:dr om dagen för hvarje
hast, afskrifnings-procenten inberäknad  2,548;
» 50 af stuteriets hästar, tillökning af 150 t:r hafra, mot
svarande
819 kubikfot å 10 R:dr tunnan, afskrifnings-procenlen
inberäknad  1,500:
Diverse kostnader:
Lyshållning i stallet, stallpersedlar, sadlars underhåll m. m, 150-  Anskaffning ocb underhåll af fäktsablar, floretter m. m. . 100
Underhåll af stallbyggnaden  200:
Extra utgifter  193: 75.
5,848.
643: 75.
Summa R:dr R:mt 14,200: —
och hade såväl vederbörande Stuteri-chefer sorn Stuteri-Öfverstyrelsen blifvit öfver
berörda förslag hörda, hvarefter Komitéen ytterligare i ämnet sig utlåtit.
Enligt hvad den nådiga Propositionen vidare innehåller, bade af stuteri-myndigheterna
vissa betänkligheter blifvit framställda i afseende å ridskolornas ställande
i sammanhang med stuterierna, under förmenande, att sådant kunde ofördelaktigt
inverka på stuteriernas egentliga ändamål eller hästafvelns förbättrande; hvarjemte
Stuteri-Öfverstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke den vid Strömsholm afsedda rid -  skolan heldre skulle kunna förläggas i Upsala eiler Stockholm.
Då emellertid upplyst blifvit, alt nuvarande stall och ridhus i Upsala icke
lemna utrymme för annan ridskola än den, som der förut är inrättad för den
32
Ståls-Utskottets Utlåtande JM 66.
akademiska ungdomen, och det blefve nödigt att derstädes liksom i Stockholm, om
ridskolan skulle dit förläggas, uppföra särskilda för densamma oumbärliga byggnader,
har Kongl. Maj:! ansett en ridskolas inrättande i någondera af dessa städer
komma att medföra en kostnad, vida öfverstigande den, som erfordras för en sådan
vid Strömsholm, hvarest behöfliga byggnader till större delen redan finnas att tillgå;
och då Kongl. Maj:t, som icke eller velat för det närvarande hos Rikets Ständer
äska några medel till den jemväl af Landtförsvarskomitéen ifrågaställa ridskolan
i Malmö, i öfrigt funnit Strömsholm vara för en ridskola i mellersta delen
af riket det mest lämpliga ställe, samt de framställda betänkligheterna emot en
ridskolas förläggande derstädes icke syntes böra utgöra hinder för förslagets verkställighet
i detta hänseende, helst de anförda svårigheterna ansetts läll kunna undanrödjas,
då boningsrum i Strömsholms slott finge till elevernas begagnande upplåtas,
har Kongl. Maj:t begärt, att Rikets Ständer, för organiserande af en ridskola vid
Strömsholm, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med be mälda Komités afgifna underdåniga
förslag, dels måtte anvisa, ej mindre ett årligt anslag af 14,200 R:dr,
enligt ofvanberörda förslag, att å ordinarie stat under 4:de Hufvudtiteln uppföras,
än ock ett extra anslag för en gång af 18,000 R:dr till stallbyggnad på stället,
dels äfven medgifva, att, intilldess ridskolan kunde komma i full verksamhet, af
årsanslagen finge användas det belopp, som erfordras till anskaffning af sadlar och
betseltyg, till hostads anordnande åt stallmästaren, samt till nödiga möbler åt eleverna
m. m. för skolans komplettering.
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga framställning om anslag för inrättande af en
ridskola, i ändamål att bereda tillfälle åt en del af arméens befäl att inhemta nödig
färdighet i ridkonsten, synes ådagalägga att en dylik undervisningsanstalt äfven
här i landet är behöflig. Tillräckliga och giltiga skäl till stöd härför äro ock i
den nådiga Propositionen andragna och, enligt Utskottets tanke, torde Rikets Ständer
icke längre böra undandraga sig att härtill anvisa nödiga medel, Deremot har
hos Utskottet tvekan uppstått om lämpligheten deraf, att en dylik undervisningsanstalt
förlägges till Strömsholms stuteri-inrättning. De betänkligheter, hvilka i detta
afseende blifvit anförda utaf såväl Stuteri-Öfverstyrelsen, som Chefen för Strömsholms
Stuteri-inrättning, synas vara förtjenta af att närmare öfvervägas; och Utskottet
har trott sig böra fästa vigt vid den omständighet, att en ridskolas förläggande
på landsbygden icke kan lemna eleverne det tillfälle, som önskligt vore, att
emellan ridlektionerna inhemta undervisning uti sådana ämnen, hvilka tillhöra, vare
sig allmän bildning, eller de speciela insigter och öfningar, hvilka företrädesvis äro
till gagn för militäryrket. — Ehuru valet af Strömsholm såsom station för en ridskola
må vara lämpligt utur den synpunkt, att en del af stuteriets hästar i sådant
fall blefve för undervisningen lätt tillgängliga, så vill det dock synas Utskottet sorn
denna fördel — hvilken dessutom äfven bör vara att påräkna, derest en station
för
Stats-Utskollets Utlåtande M 66.
33
för ridskolan väljas, som icke är alltför långt ifrån stuleri-inrättningen aflägsen —
icke kan uppskattas till den vigt, att den må anses helt och hållet undanskjuta de
betänkligheter, hvilka här ofvan finnas antydda; och det är af sådan anledning, äfvensom
i öfverensstämmelse med de yttranden, hvilka afgifvits ej mindre af Stuteri-Öfverstyreisen,
än ock vid remissen från Ridderskapet och Adeln af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition i ämnet, som Utskottet anser nu ifrågavarande ridskolas
förläggande i stad i allmänhet medföra större fördelar.
Af de städer, som varit i fråga för en ridskolas inrättande, synas Stockholm
och Upsala varda ganska lämpliga. Begge hafva sina särskilda företräden. Hulvudstaden
lemnar många tillfällen till bildning, särdeles i afseende på de för en militär
behöfliga kunskaper och färdigheter, hvaruti ingen annan ort i fäderneslandet
synes kunna göra den företrädet stridigt. Likväl bör härvid anmärkas, att dessa
tillfällen i allmänhet ej stå till buds utan särskilda kostnader. Universitetsstaden
deremot företer kostnadsfritt tillfälle både till vetenskapliga och humanistiska studier
i alla rigtningar. Begge hafva likväl del emot sig, alt nya byggnader för skolans
behof måste anskaffas, hvartill särskildt för Stockholm kommer, att lämplig och välbelägen
plats för skolan torde blifva svår att anskaffa, hvaremot byggnadsplats t
Upsala lättare torde kunna erhållas, der Akademien har sitt stall och ridhus. I
alla händelser kräfver skolans förläggande till någondera af dessa städer särskilda,
icke obetydliga kostnader. Utskottet har derföre trott sig böra undersöka, om ej
skolan skulle kunna förläggas på annat ställe, der inga dyrbara nybyggnader synas
behöfva ifrågasättas.
1 sådant afseende har Utskottets uppmärksamhet fästats vid Orebro, hvarest,
i fall en ridskola dit förlägges, några nybyggnader icke torde vara erforderliga. —■
Sedan anslag vid sednaste riksdag dertill beviljats, har för Kongl, Lif-regementets
Husar-korps blifvit i nämnda stad uppförda ett rymligt ridhus jemte åtskilliga andra
byggnader, hvilka, i fall ändamålsenliga anordningar blifva vidtagne, skulle kunna
upplåtas till begagnande för den nu ifrågaställa undervisningsanstaltens behof; och
anser Utskottet, af dessa skäl, att valet af Örebro såsom station för en ridskola
kan ifrågasättas såsom förnämligast utur ekonomisk synpunkt förmånligt.
Emellertid och då Utskottet icke eger den fullständiga kännedom, som erfordras
för att, vidare än som skett, yttra sig i denna fråga, och dessutom en utredning
af här ofvan antydda, jemfe åtskilliga andra dermed sammanhang egande
förhållanden skäligen bör, efter Utskottets uppfattning, föregå valet af plats för ifrågavarande
undervisningsanstalt, men det synes vara af vigt att denna angelägenhet, så
fort ske kan, ordnas, har Utskottet funnit sig böra hemställa:
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts högstberörda
Proposition, att, för nästa statsregleringsperiod, ställes till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition de medel, som Kongl. Majit för
Bth. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 23 Hä/t. 5
34
Siats-Utskottets Utlåtande M 66.
inrättande af en ridskola äskat, eller så val årsanslaget, 14,200 R:dr,
»om ock det särskilda beloppet för en stallbyggnad, 18,000 R:dr;
ott af dessa medel må utbetalas, förstnämnda anslag under hvardera
af åren 1864, 1863 och 1866 och nybyggnads-summan, så
vida och i den män densamma blifver för ändamålet behöflig, samt
att Rikets Ständer derjemte underdånigst anhålla det Kongl. Maj:t,
vid bestämmande af plats för den blifvande ridskolan, täcktes taga
i nådigt öfvervägande hvad sålunda vid den nu väckta frågan* behandling
hos Rikets Ständer förekommit,
26:o I afseende å öfriga till 4:de Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag,
uti hvilka någon förändring hvarken blifvit af Kongl Maj:t äskad, eiler eljest ifrågakommit,
får Utskottet hemställa,
att dessa anslag måtte i den blifvande nya Riksstaten uppföras
till oförändrade belopp, på sätt hosföljande tabell Litt. A närmare
utvisar.
Kommande, i följd af hvad Utskottet uti förestående punkter föreslagit och sedan
det till skrifmaterialier, expenser m. ra. för Landtföisvars-deportementets Kansli
expedition
uppförda anslag, som för närvarande utgör 2,890 R:dr 32 öre blifvit
för summans jemnande ökadt med 22 R:dr 79 öre, Hufvudlitelns samtliga till
ordinarie statsregleringen hörande anslag att uppgå till 9,217,500 R:dr, eller
489,780 R:dr utöfver hvad nu gällande Riksstat upptager; uti hvilken summa
ingår ett belopp af 188,339 R:dr 79 öre, som utgör förhöjning i förslagsanslagen
å denna Hufvudtitel.
Beträffande de Landtförsvarets behof, för hvilka tillfälliga eller extra anslag
påkallas, har Kongl. Majit, under åberopande af hvad uti Statsråds-protokoIIet
öfver Landtförsvars-ärenden blifvit utredt och upplyst om hvart och ett af nedannämnda
föremål, äskat följande extra anslag, att dels för vissa år, dels för en
gång anvisas:
Artillcribehof.
27:o. Till anskaffande af 20 st. refflade grofva kanoner samt lavetter med
släpor af jern, äfvensom projektiler och attiralj har Kongl. Majit äskat ett anslag
af 110,000 R:dr, att under loppet af närmaste tre år utgå med en tredjedel
årligen.
Enligt ofvanberörda Statsråds-protokoll grundar sig denna nådiga framställning
på ett förslag af General-Fölttygmästaren, som, ehuru han antagit för sannolikt
att ännu under en längre tid de grofva slätborrade kanonerna med dertill
börande massiva och ihåliga projektiler komma att fortfarande utgöra den hufvud
-
Stats-Ulskottets Utlåtande M 66.
?3
sakligaste bestyckningen å så väl land- som sjöfästningar, likväl fästat uppmärksamheten
derå, att, sedan numera grofva refilude kanoner så allmänt inom arméer
och flottor vunnit antagande, det jemväl blifvit nödvändigt alt förse fästningar
med sistnämnda pjeser, på det man, när lokalen sådant tillåter, redan på de längre
afslånden, der dessa pjeser egde en de slätborrade kanonerna vida öfvervägande
träffsäkerhet, skulle komma i tillfälle att mäta sig med det fiendlliga artilleriet,
1 anledning häraf hade ock General-Fälttygmästaren hemställt , att, sedan genom
anställda försöksskjutningar med refllade kanoner uf gröfre kalibrar, om nödvändigheten
hvaraf General-Fälttygmästaren äfven gjort framställning, sådana resultat
vunnits, att man med ledning af dessa försök blifvit öfvertygad rörande lämpligast©
reffelsystom, konstruktion, in. m. för sådana artilleri-pjeser, ofvanberörda antal rafflade
kanoner med tillhö:ande lavetter och släpor af jern jemte 2,000 st. projektiler,
eller 100 st. för hvarje pjes, måtte anskaffas; varande kostnaden härför beräknad
till den af Kongl. Maj:t nu äskade summa samt kanonerna afsedda så väl alt ingå
uti fästningarne Waxholms och Carlstens nuvarande bestyckning, som äfven uti den
bestyckning, hvilken för det snart färdigbyggda utanverket å Rindö invid Waxholm
erfordrades. Och skulle, enligt General-Fälltygmästarens förslag, Waxholm och
Catrlsten hvardera erhålla 8 kanoner samt å befästningarna å Rindön uppställas 4
kanoner, för att användas å sådana ställen inom dessa fästen, der längre skotthåll
erbjöde sig.
Redan vid förra riksdagen erkändes vigten och nödvändigheten deraf att äfven
Svenska arméen tillägnade sig denna nya, i flera främmande arméer införda
krigsmateriel. Rikets då församlade Ständer beviljade ock det anslag, hvilket af
Kongl. Maj:t då äskades till anskaffande af refflade kanoner för 5:ne fallbatterier,
och den erfarenhet, som sedan denna tid vunnits, har icke jäfvat omdömet om
nämnda vapens förträfflighet. — Utskottet har således vid pröfningen af Kongl.
Majlis nu gjorda nådiga framställning funnit sig ega full anledning tillstyrka Rikets
Ständer att äfven tillhandahålla Kongl. Majit medel för anskaffning af refflade
fastningskanoner och det är endast i fråga om antalet pjeser, som nu borde inköpas
och ställena för deras användande, som Utskottet icke i allo kunnat biträda
Kongl. Maj:ts nådiga förslag. Det bar nemligen förekommit Utskottet, som skulle
bestyckning af Carlstens fästning med kanoner af ofvannämnda beskaffenhet kunna
utan olägenhet, åtminstone tills vidare, uppskjutas och således för nästa statsregleringspcriod
endast behöfva anvisas hvad som erfordras till anskaffning af dylika
kanoner för de mera vigliga befästningarne .id Waxholm och Rindö, hvilka, enligt
Utskottets tanke, torde företrädesvis böra beslyckas. Härigenom skulle antalet refflade
kanoner, som nu böra anskaffas för fästningarna, kunna nedsättas till 12 och
då kostnaden för hvarje kanon med tillbehör, enligt af vederbörande uppgjord beräkning,
uppgår till 5,800 R:dr, till besparing för Statsverket, den begärda anslagssumman
följaktligen minskas med 44,000 R:dr.
56
Stats-Utskottels Utlåtande JVf 66.
I öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså hemställa,
att till anskaffning under nästkommande statsregleringsperiod af
12 stycken refflade gröfre kanoner samt lavetter med släpor af
jern, äfvensom projektiler, måtte af Rikets Ständer beviljas ett extra
anslag af 66,000 R:dr, att med en tredjedel årligen utgå.
28:o, För att, inom en icke alltför aflägsen framtid kunna af den härstädes
sednast, eller år 1860, antagna gevärsmodell, i förening med redan anskaffade gevär
af sednare modeller, bilda eli nytt upplag af tidsenliga och med utländska
fullt jemförliga krigsgevär, någorlunda motsvarande arméens första behof i händelse
af en påkommande mobilisering, hade, såsom i Statsråds-protokollet (pag. 57) meddelas,
General Fälttygmästaren hemställt, att för de tre år, närm iste statsreglering
komme att omfatta, en årlig tillverkning af 8,000 st. gevär måtto lå ega rum och
nödiga medel dertill beredas efter beräkning af 37 R:dr 50 öre för hvarje gevär
i tillverknings- och besigtnings-kostnad, hvarigenom Kronan vid 1867 års slut
skulle ega 56,000 till krigsbruk fullt tjcnliga gevär af nyaste modeller; men
Kongl. Majit har, med fästadt afseende å de många andra vi< tiga militära behof
för hvilka Statens tillgångar tagas i anspråk, ansett nedsättning i det föreslagna be
loppet
kunna ske och tillverkningen inskränkas till 5,300 å 5,400 gevär hvarje
år samt derföre begärt att Rikets Ständer mätte, till anskaffning af 16,000 rcfflade
Infanterigevär af 1860 års modell, ä 57 R:dr 50 öre st., bevilja ett extra
anslag af 600,000 R:dr, alt utgå med en tredjedel eller 200,000 R:dr årligen.
Då Utskottet anser det vara ett af försvarsverkets angelägnaste behof att arméen,
så lort sådant möjligen ske kan, blifver försedd med ett tillräckligt förråd
af dugliga vapen, men detta behof ännu icke är sä afhjelpt, att ju icke betydliga
uppoffringar ytterligare torde erfordras för att bringa Kronans gevärsförråd i fullständigt
skick, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till Kongl. Majlis nådiga framställning, Rikets Ständer
till anskaffande af nyssnämnda antal refflade inlänterigevär måtte
anvisa en summa af 600,000 R:dr, att under nästkommande tre
år utgå med en tredjedel årligen.
20:o. Till anskaffande af 2,000 st. kavallerisablar af 1854 års modell, å
18 R:dr st., är vidare af Kongl. Majit äskadt ett anslag af 36,000 Ridr, att likaledes
under 3 år med en tredjedel årligen utgå; och då af Statsråds-protokollet
upplyst är, att uti Kronans förråd för närvarande endast finnas 1,567 st.
brukbara kavallerisablar samt ali flera Kavalleri-regementen, åt hvilka Kronan till
handahåller beväringspersedlar, inom några få år behöfva nya sådana vapen, finner,
jemväl i betraktande deraf att med nu ifrågaslällda tillökning af detta förråd afses,
Stats-Utskottets Utlåtande J\Q 66
37
att de rustande, när nya kavallerisablar af dem böra anskaffas, må emot ersättning
kunna ur förrådet få sina behof fyllda, Utskottet skäligt tillstyrka,
alt den äskade summan 36,000 R:dr af Rikets Ständer beviljas,
att utgå på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
30:o. Hvad slutligen angår dels Kongl. Maj:ts nådiga framställning till Rikets
Ständer, om anvisande af 73,000 R:dr för anskaffning af 2,000 refflade målskjutningsgevär
till ersättande af dem, som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förslag,
skulle från Kronans förråd ulleinnas till frivilliga skarpskytleföreningarne i riket,
samt den tid, hvarunder äldre exercisgevär må från samma förråd till löreningarne
kunna utlånas, dels de motioner, som utaf enskilde representanter inom Riks Stånden
blifvit väckta, angående understöd åt nämnda skarpskytte-korpser får Utskottet
anmäla, att Utskottet ansett sig böra dessa frågor till särskild behandling upplaga
och att utlåtande i detta ämne ofördröjligen skall afgifvas.
Fortifikationsbehof.
31:o. Till fortsättande af arbetena å Carlsborgs fästningsbyggnad beviljade Rikets
sednast församlade Ständer en summa af 300,000 R:dr, att under åren 1861,
1862 och 1865 utgå med en tredjedel årligen. Enligt hvad Chefen för Ingeniör
korpsen,
uti sitt den 11 Augusti förlidet år till Kongl. Moj:t afgifna, i Statsråds
protokollet
omförmälda betänkande och förslag, rörande fästningsbyggnaderna meddelat,
uppgingo kostnaderna för dessa arbeten till betydligt högre belopp, än som
påräknats, och såsom orsaker härtill uppgifvas dels kronoarbets-korpsens minskning,
hvarigenom private arbetare måst anlitas, dels stigande pris å materialier och dagsverken.
Arbetet här hade emellertid fortfarande varit koncentreradt å slutvärnet,
»hvilket i öfrigt så långt framskridit, att detsamma, med ett anslag af 130,000
R:dr årligen i 3:ne år, eller under instundande statsregleriugsperiod, ansetts blifva
fullständigt färdigt och då äfven bombfritt hvälfdt, hvarförutom med denna summa
ett stycke af framförliggande retranchement vore beräknadt alt kunna medhinnas.»
Fästningen skulle då ega ett bombhitt logement för den garnisonsstyrka, som för
fästningens försvar vore behöflig, eller för 4,300 man samt i nödfall för 6,000
man, med förvaringsrum för dess förnödenheter under en tid af 6 månader, jemte
gallerier för öfver 100 kanoner, utom de pjeser, som kunna uppställas å tomens
platformer. För ernående af detta ändamål hade Chefen derföre hemställt, att ett
anslag, förhöjdt till nyssnämnda belopp, måtte af Rikets Ständer äskas; men Kongl.
Majit har, ehuru ett skyndsammare utförande af Carlsborgs sedan lång tid tillbaka
påbörjade fästningsbyggnad vore öuskligt, funnit sig böra inskränka denna begäran
dertill, att nu endast måtte anvisas enahanda summa, som för innevarande stats
-
38
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
regleringsperiod blifvit beviljad, eller 500,000 R:dr, att med en tredjedel utgå
under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
Utskottet, som tagit kännedom om de detta ärende tillhörande handlingar och
jemväl erhållit åtskilliga upplysningar från Chefen för Ingeniör-korpsen, har inhemtat
att, med den af Kongl. Maj:t äskade summa, det s. k. slutvärnet kan till sitt yttre
fullständigt uppföras, så att af hela byggnaden derefter endast återstår att fullborda
en del af de bombfasta hvalfvén, jemte inredning af östra delen; och då, genom
detta slutvärns uppförande på nämnda sätt, den stora fördel vinnes, att fästningen
blir sluten mot landsidan samt erbjuder kasernutrymmc för en talrik garnison och
sålunda inträder i första stadiet af försvarbarhet, får Utskottet tillstyrka,
att det af Kongl. Maj:t för detta ändamål äskade anslag, 300,000
R:dr, må af Rikets Ständer beviljas, att med en tredjedel årligen
under nästkommande tre år utbetalas.
52:o. Vid handläggning af denna fråga bar Utskottet erfarit, att åtskilliga
arbeten ännu återstå, innan Carlsborgs fästningsbyggnad, enligt den antagna planen,
kan anses vara till alla delar fullbordad samt att fulländningen af denna fästningsbyggnad,
som till 1861 års slut kostat Staten 3,301,335 R:dr, ännu skulle erfordra
ganska betydliga utgifter. Då emellertid, enligt Utskottets tanke, angeläget
är tillse att några vidare arbeten, vare sig inom eller utom fästningen, utöfver dem,
som för slutvärnets fullbordan erfordras, icke företagas eller verkställas förr, än
Rikets Ständer erhållit noggrann kännedom såväl om beskaffenheten af de arbeten,
hvilka nu anses blifva nödvändiga för att göra fästningen fullt färdig, som ock beträffande
den kostnad sådant kan medföra, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
låta upprätta och för Rikets nästsammanträdande Ständer framlägga
fullständiga detaljerade beräkningar ej mindre öfver hvad som vidare
erfordras til) här ofvan omförmälda slutvärns fullständiga inredning
och fulländning, än ock öfver alla öfriga behof för Carlsborgs fästningsbyggnads
fullbordande.
33:o. Till fortsättande af fästniugsbyggnadsarbetena vid Carlskrona, har Kongl.
Majit äskat ett anslag för nästkommande 3 år af 150,000 Ridr, att utgå med en
tredjedel under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
I afseende å dessa arbeten, för hvilkas fortsättning under innevarande stats—
regleringsperiod, Rikets Ständer vid sednaste riksdag anslogo en summa af 240,150
Ridr till lika fördelning under 3 år, inhemtas af Statsråds-protokollet samt de
förslag och ritningar, hvilka varit för Utskottet tillgängliga, att med nu äskade anslag
afses uppförandet af befästningar på Hästholmen, lill försvar af vestro inloppet
till Carlskrona emellan nämnda ö och Almö; att berörda fastningsunläggning alltid
Stats-Utskottets Utlåtande JW 66.
39
ingått uti den allmänna försvarsplanen för denna stad mot sjösidan, ehuru detta
arbete någon tid mäst åsidosättas för det inre reddförsvaret; att, fastän försvaret
härstädes hufvudsakligen måste grundas på en stängningslinie i sjelfva inloppet, befästning
på denna punkt likväl vore nödvändig samt att förslaget härtill uppgjorts
med hänseende till de förändringar, som artilleri- och sjövapnet sednast undergått
och med beräkning att befästningarne skulle kunna motstå dess verkningar; att
kostnaderna för nu ifrågakomna befästningsarbeten, utom hvad som erfordrades till
försänkningar i sundet, enligt af Chefen för Ingeniör-korpsen framlagdt förslag, beräknats
till 500,000, men att, med antagande att utförandet deraf kunde ske på
6, i stället för 3 år, Kongl. Maj:t funnit nu ifrågaställa anslagssumma eller 150,000
R:dr vara för nästa statsreglering tillräcklig.
Vid pröfningen af detta ärende har hos Utskottet fråga uppstått, huruvida i
närvarande tidpunkt, då det mer än någonsin torde vara svårt att afgöra, huru
krigsmaterielen bör vara beskaffad, det må vara lämpligt anslå medel till ifrågavarande
arbetsföretag. I följd af de ständiga nya uppfinningarne i krigskonsten och
de förändringar krigsmaterielen oupphörligt är underkastad, synes det vara nödigt
iakttaga, att, åtminstone för den närmaste framtiden, endast sådana arbeten, om
hvars ändamålsenlighet någon tvekan icke kan uppstå, bringas till verkställighet.
Visserligen inhemlas af det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition fogade Statsrådsprotokoll,
att nu ifrågaställa fästningsanläggning ingår i den allmänna försvarsplanen
för Carlskrona, men då, just med afseende å ofvanantydda förhållanden, förändring
af denna plan lätteligen kan ifrågakomma, samt Utskottet derjemte vågar antaga,
alt nämnda befästningsarbete, hvilket, efter hvad berörda protokoll vidare gifver
vid handen, är beräknadt alt utföras under loppet af 6 år, icke är af den angelägna
beskaffenhet, att ett uppskof dermed torde vara med någon våda eller synnerlig
olägenhet förenadt, har, jemväl med afseende derå att ifrågavarande befästningsarbete
icke är vidlyftigare, än att detsamma, om sådant oundgängligen erfordras,
snart nog synes kunna utföras, Utskottet ansett sig böra för närvarande
afstyrka beviljandet al det anslag Kongl. Maj:t för detta ändamål
äskat.
Härigenom har Utskottet äfven besvarat Herr M. Brakels, uti mom. 13 af
dennes hos Ridderskapet och Adeln väckta motion (JV2 20) gjorda hemställan att
Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt extra statsanslag af 200,000 R:dr till örlogshamneus
i Carlskrona befästande.
34:o. Topografiska korpsens arbeten.
I ändamål att befrämja Topografiska korpsens arbeten och för att påskynda
utgifvandet af korpseris karta öfver Sverige, beviljade Rikets sednast församlade
Ständer en förhöjning uti det härtill förut anvisade anslag och bestämde detsamma
40
Stats-Ulskottets Utlåtande JW 66.
under innevarande statsreglering till 50,000 R:dr oro året. Enligt hvad korpsens
Chef upplyst, hade ock, till följd af denna ökade tillgång på medel, arbetet med
deo framgång kunnat bedrifvas. att sedan Rikets Ständers sednaste sammanträde
icke mindre än fjorton blad af denna karta blifvit utgifna i skalan löö*555:del, innefattande
en yta af 540 qvadratmil. I anledning häraf och på grund af Chefens
anmälan om behofvet för korpsen af fortsatt statsbidrag till enahanda belopp som
förut har Kongl. Majit föreslagit, att äfven för nästkommande 3 år 150,000 R:dr
härtill måtte anvisas, att under åren 1861, 1865 och 1866 årligen utbetalas med
50,000 R:dr om året.
Med afseende å det stora gagn, som dessa arbeten medföra så väl för det
allmänna, som den enskilde, och då angeläget är att tillgång icke saknas på goda
Topografiska kartor, hvilka i många fall visat sig vara särdeles nyttiga och användbara
samt fullt motsvara dermed afsedda ändamål, finner Utskottet sig böra
tillstyrka,
att till fortsättande af Topografiska korpsens arbeten samt karte -  graveringen måtte beviljas en summa af 150,000 R:dr, att med
en tredjedel årligen utgå under nästkommande 3 år.
35:o. Likaledes och då Kongl. Majit, af skäl, som i Statsråds-protokollet
finnas anförda, funnit det för innevarande statsregleringsperiod såsom extra anslag
anvisade belopp af 9,600 Ridr till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras
för det militära karteverkets skyndsamma utförande, fortfarande vara behöfligt
och derföre föreslagit beviljandet af denna summa äfven för nästkommande
Sine år, att med en tredjedel årligen, eller 3,200 Ridr under hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866, utgå, hemställer Utskottet,
att högstberörda nådiga framställning må vinna Rikets Ständers bifall.
Kommande, i anledning af den utaf Herr Ljungberg hos Borgare-Ståndet väckta
och till Utskottets handläggning öfverlemnade motion (JV2 243), deruti motionären,
bland annat, hemställt, att det för ekonomiska karteverkets bearbetande äskade
anslag icke måtte uppföras å Riksstatens 6:te Hufvudtitel, utan bland 4:de Hufvudtitelns
extra anslag, och arbetet ställas under Chefens för Topografiska korpsen inseende
och ledning, Utskottet att deröfver meddela yttrande i sammanhang med
sitt utlåtande angående regleringen af utgifterna under förstnämnda Hufvudtitel.
36:o. Arméens pensionering.
Vid sistlidne riksdag då, likasom under flera föregående år, statsbidrag ånyo
måste beviljas för upprätthållande af arméens pensionering, funno Rikets Ständer sig
föranlåtne, att, på grund af hvad vid denna frågas behandling förekommit, uti under
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
41
derdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de
åtgärder, sorn befunnes lämpliga till förberedande af en sådan reglering af pensionsväsendet
för arméen att hela pensioneringen kunde af Staten öfvertagas samt till
åstadkommande af mera enhet i grunderna och vilkoren för denna pensionering,
jemte nödig förenkling i förvaltningen, äfvensom att Kongl. Maj:t måtto lill Riket»
näst sammanträdande Ständer afgifva förslag till dylik reglerings verkställande. Enligt
hvad Utskottet nu af ofta åberopade Statsråds-protokoll inhemtat, har ock
Kongl. Majrt häröfver infordrat yttrande af Direktionen öfver arméens pensionskassa,
som dervid anfört, alt, för en så beskaffad förändring, som afses med Rikets Ständers
ifrågavarande framställning, erfordrades i första rummet Krigsbefälets hörande i
afseende å öfverlåtandet af pensionsinrättningens fonder, hvadan Direktionen, som
saknade behörighet att i denna hufvudsakliga omständighet något yttrande afgifva,
inskränkt sig till att fästa Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet å några med frågan
sammanhängande och, särdeles hvad beträffade den af Rikets Ständer åsyftade besparing
i förvaltningskostnaden, på densamma inverkande förhållanden. I sådant afseende
hade Direktionen upplyst, att under dess förvaltning befunnes (lera andra
mer och mindre betydliga fonder, hvilka för närvarande drabbades af dels inga dels
högst obetydliga förvaltningskostnader, nemligen:
l:o Arméens enskilda enke- och pupillkassa, som stiftades år 1817 och hvars
fond, utan något understöd från Statens sida, blifvit samlad ooh uppehållen dels
genom ärliga afgifter af alla delegare i arrnéens pensionskassa och dels genom inträdesafgifter
af dem, hvilka frivilligt i enkekassan ingått: utgörande kassans utlånade
kapital för närvarande 630,000 R:dr, samt den till 370 pensionärer utgående
årliga pensionssumman 33,000 R:dr.
2:o Kongl. Maj:ts fond i arméens enke- och pupillkassa, 7,300 R:dr, eller
årliga räntan af det gåfvokapital, som i nåder blifvit anslaget lill pensioner för
militär-enkor och barn, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, användas och
särskildt redovisas, på sätt Kongl. Brefvet den 9 Februari 1819 föreskrifver, från
hvilken fond för närvarande utgå årliga pensioner till 132 enkor och barn.
3:o Statsanslaget på 9:de Hufvudtiteln å 37,500 R:dr årligen till aflidna militärers
i fattigdom efterlemnade enkors och barns pensionerande; hvilket anslag,
intill år 1828 förvaltadt af Statskontoret, genom Kongl. Brefvet den 3 Januari
nämnda år öfverflyttades till Direktionen öfver arméens pensionskassa, för vinnande
of enhet i förvaltningen, och sedermera af Direktionen förvaltats i enlighet med
Kongl, reglementet den 21 September 1833; åtnjutande för närvarande 970 enkor
och barn årligt understöd från detta anslag.
4:o Den af aflidna Grefvinnan Sophie Horn, född Blomstedt, gjorda stiftelse
för fattiga militär-enkors och barns pensionerande, hvars årliga inkomster, nu upp
Bih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Häft. ö
42
Stats-Ulskoltets Utlåtande JVs 66.
gående till 8,700 R:dr, utdelas i årliga pensioner å ISO R:dr, enligt de i stiftelseurkunden
föreskrifna grunder.
3:o Arméens ackordsamorteringsfond, bildad i ändamål att inlösa och amortera
officers-ackorderna inom arméen, på sätt Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1833
föreskrifver, samt förvaltad enligt reglementet deo 3 Juli 1840; varande fondens
återstående skuld i utelöpande 4-procents-obligationer för närvarande 2,737,600
R:dr, hvilken skuld är beräknad att, enligt fastställd amorteringsplan, vara inbetald
år 1886; hvarjemte Direktionen meddelat, att samtliga dessa fonder, hvilka, så till
inkomster som till utgifter, äro af skiljaktig beskaffenhet och till en del för olika
ändamål afsedda, förvaltades afskilda från hvarandra och redovisades uti särskilda
räkenskaper, som granskades dels af Kammar-rätten och dels af arméens egna
Revisorer.
Hvad särskildt beträffade arméens enskilda enke- och pupillkassa, ansåg Direktionen
att densammas förvaltning, till följd af dess organisation i samband med
pensionskassan, blifva särdeles betungande, om, vid den ifrågasatta öfverflyttningen
af pensionskassan till Statsverket, enke- och pupillkassan skulle förlora förmånen af
den kostnadsfria förvaltning, gemensamt med arméens pensionskassa, under förutsättning
hvaraf den stiftades och till följd hvaraf den hittills kunnat, ehuru de sednare
åren med endast ett ringa årligt öfverskott, fullgöra sina förbindelser mot delegarne
utan deras betungande med alltför höga afgifter. För öfrigt förmodade Direktionen
det Rikets Ständer val icke kunnat åsyfta, att ensamt pensioneringen af arméens
befäl skulle från dess nuvarande Styrelse till Statsverket öfverflyttas, utan att sådant
borde ske i sammanhang med ordnandet af pensionsväsendet i sin helhet för Statens
samtliga embets- och tjenstemän, hvilka nu efter olika grunder pensioneras från
särskilda inrättningar och fonder af olika natur; och då för sådant ändamål redan
en kommitté blifvit af Kongl. Maj:t i nåder förordnad, hade Direktionen i underdånighet
hemställt, att Kongi. Maj:t täcktes, sedan nämnda kommitté fullgjort sitt
uppdrog, hänskjuta ärendet, i hvad det rörer arméens pensionskassa såsom enskild
stiftelse, till Krigsbefälets utlåtande, antingen vid dess år 1867 inträffande nästa ordinarie
sammanträde, eiler derförinnan, i händelse Kongl Maj:t skulle anse omständigheterna
påkalla extra sammanträde.
Detta Direktionens betänkande blef sedermera, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga
beslut den 28 December 1861, öfverlemnadt till den för landtförsvarets ordnaude
tillsatta kommitté för att lagas i betraktande vid behandlingen af frågan om pensioneringen
af artnéens befäl och tjenstemän, sedan Kongl. Majit likväl redan förut
åt denna kommitté uppdragit att, i anledning af Rikets Ständers ofvanberörda framställning
i ämnet, afgifva yttrande. Men enär kommiltéens utlåtande före riksdagens
början ej ill Kongl. Majit inkommit, hade följaktligen något förslag till en sådan
reglering af pensionsväsendet för arméen, som Rikets Ständer åsyftat, icke kunnat
till pröfning framläggas.
Stats-VIskottets Utlåtande M 66.
43
Då emellertid Direktionen för arméens pensionskassa i underdånighet anmält,
att hittills beviljade ^statsbidrag dels för upprätthållande af nämnda kassas egen
pensionering, dels till fyllnadspensioner, icke allenast fortfarande vore behöfliga, utan
ock att förhöjning uti sistnämnda anslag påkallades till enahanda belopp, som vid
1886—1888 årens riksdag blifvit bestämdt, har Kongl. Majit, som velat afvakta
regleringsfrågans behandling så väl hos Landtförsvars kotnmittéen, som af arméens
Krigsbefäl, föreslagit, att Rikets Ständer, för fortsatt tillämpning under åren 1864,
1868 och 1866 af nu gällande pensionsstater för arméen och Gotlands Landtbeväriog,
dels måtte anvisa ett årligt kreditiv å 130,000 R:dr att, i mån af behof,
användas till betäckande af den skilnad, som för arméens pensionskassa kan under
dessa år uppstå i följd af den nya pensioneringens tillämpning, eller för tre år tillsammans
430,000 R;dr, dels ock att, til! betäckande af den brist, som ansetts uppkomma
uti det kreditiv å 100,000 R:dr, som vid förra riksdagen anvisades för år
1863 till berörda ändamål, bevilja ett fyllnadskreditiv af 30,000 R:dr, samt slutligen
att, för upprätthållande af arméens pensionskassas egen pensionering under
hvartderu af åren 1864, 1863 och 1866, måtte å Riksgälds-kontoret tillhandahållas
ett kreditiv till enahanda belopp, som för innevarande statsreglering dertill
finnes anvisadt, eller 83,500 R:dr årligen, således för nyssnämnda 3 år tillhopa
256,300 R:dr, med skyldighet likväl för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det kassan för hvartdera af dessa 3 år tillkommande förhöjda vederlag för de
till Statsverket indragna rusthållsafgifterna.
Häraf visar sig att åtgärder från Regeringens sida visserligen blifvit vidtagna
för att bereda lösning åt den väckta frågan angående ordnandet af pensionsväsendet
för arméen, men att åtskilliga hinder dervid uppstått, hvilka det icke berott på
Kongl. Majit ensamt att undanrödja; och till följd häraf har detta vigtiga ärendes
handläggning hos Rikets Ständer sålunda ånyo måst, åtminstone för någon tid, undanskjutas.
Då emellertid Utskottet, i allo delande de åsigter, som af Rikets sednast
församlade Ständer härutinnan uttalats, finner det vara både önskvärdt och angeläget
att en ändamålsenlig pensionering för arméen, utan vidare dröjsmål bringas
till verkställighet, tvekar icke Utskottet hemställa,
a) att Rikets Ständer, med förnyande af sin vid sistlidne riksdag
härutinnan gjorda framställning, mätte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Majit täcktes låta vidtaga sådana förfoganden att
ej mindre arméens Krigsbefäl, än ock öfriga vederbörande blifva i
tillfälle att så tidigt före nästa riksdag i denna fråga höras och
med yttrande till Kongl. Majit inkomma, att Kongl. Majit för derefter
sammanträdande Ständer må kunna framlägga så beskaffadt
förslag till reglering af arméens pensionsväsende, som uti Rikets
Ständers vid sistlidne liksdag undeidåniga skrifvelse afses.
44
Stats-Utshotlets Utlåtande M 66.
I fråga åter om de bidrag, hvilka Kong!. Majit nu äskat till upprätthållande
af arméens pensionering och vidkommande först de årliga kreditiv, som ansetts behöfliga
för fortfarande tillämpning af de nya pensionsstaterna för arméen och Gotlands
Nationai-beväring så vä! under nästa statsregleringsperiod som för innevarande
år, bar Utskottet af Direktionens den 23 Juli sistlidet år till Kongl. Majit i detta
ämne afgifna utlåtande inhemtat, att beloppet af de från statsmedel utgående fyllnadspensionerna
årligen stigit och att detta belopp, som vid 1838 års slut utgjorde
26,020 Ridr, vid 3:djc q va r talets utgång nästlidet år uppgått till 111,903 Ridr.
Yid sådant förhållande och enär några omständigheter icke inträffat, som synas böra
föranleda till förändring uti ofvanberörda af Rikets Ständer vid närmast föregående
2:ne riksdagar godkända och af Kongl. Majit fastställda förhöjda pensionsstater för
befäl och tjemsternän vid arméen och nämnda korps, samt den af Kongl. Majit för
detta ändamål nu föreslagna summa icke kan anses för den kommande liden vara
för högt beräknad, finner Utskottet sig böra tillstyrka,
b) att, för fortsatt tillämpning af ofvannämnda förhöjda pensionsstater,
för åren 1864, 1865 och 1866, å Riksgälds-kontoret måtte anvisas
ett årligt kreditiv af 150,000 Ridr, att, i mån af behof, an
vändas
till betäckande af den skilnad, som för arméens pensionskassa
under berörda år kan uppslå genom den nya pensioneringens
tillämpning, samt att delta belopp måtte, på sätt Kongl. Majit begärt,
till Direktionen öfver nämnda kassa utbetalas sålunda, att hälften
deraf utgifves den 1 April och den andra hälften den 1 Oktober
hvarje år, med förbindelse för Direktionen att, vid reqvirerande
af första halfårets belopp, med afslutade räkenskaper redovisa föregående
årets utgift; — och torde på Direktionen få ankomma, att,
derest för något af ifrågavarande år kreditivet skulle befinnas vara
för det dermed afsedda ändamålet otillräckligt, före nästkommande
riksmöte till Kongl. Majit afgifva den underdåniga framställning, som
kan af omständigheterna påkallas.
samt
c) alt likaledes för år 1863 må å Riksgälds-kontoret såsom fyllnadskrediliv
anvisas ett belopp af 50,000 Ridr, för att dermed betäcka
den brist, som för pensionskassan möjligen kan uppkomma i den
kreditivsumma af 100,000 Ridr, hvilka Rikets sednast församlade
Ständer för enahanda ändamål beviljat till utgående under sagde år.
I sammanhang härmed anser Utskottet sig böra meddela, hurusom, sedan, i
enlighet med hvad Rikets sednast församlade Ständer bestämt, Direktionen öfver
arméens pensionskassa i underdånighet anmält, dels att, jemlikt upprättad t bokslut
för år 1862 öfver det af Rikets Ständer beviljade kreditiv för fortsatt tillämpning
af ofvannämnda pensionsstater, utgifterna öfverstigit anslaget med 4,543 Ridr 84
Slats-Utskottels Utlåtande M 66.
öre, dels ock att den af Kongl. Mnj:t äskade, här ofvanomförmälda förhöjning af
80,000 R:dr å berörda kreditiv för innevarande år lemnade tillgång jemväl til!
betäckande af förenämnda för år 1862 uppkomna mindre brist, om medgifvande
dertill erhölles, Kongl. Majit, på grund häraf och i anledning af hvad dess nådiga
Proposition i detta ämne (pag 28) innehåller, låtit, genom Chefen för Landtförsvars-departementet,
uti särskild skrifvelse af den 17 nästlidne Februari, gifva StatsUlskoltet
tillkänna, alt, derest den af Kongl. Majit begärda förböjningen i kreditivet
för innevarande år beviljades samt Rikets Ständer tillika medgåfve att denna förhöjning
jemväl finge användas till betäckande af den uppkomna bristen å 1862 års
för pensioneringen anvisade kreditiv, någon tillökning uti sistnämnda kreditiv icke
erfordrades; och får Utskottet hemställa,
d) att Rikets Ständer för deras del lemna bifall til! hvad Kongl. Majit
i afseende å användandet af 1863 års kreditiv sålunda behagat
föreslå och följaktligen medgifver, alt af detta kreditiv må utbetalas
det belopp, 4,843 Ridr 84 öre, som erfordras för betäckande af
den för föregående året uppkomna brist i då anvisade kreditiv—
summa.
Beträffande slutligen Kongl. Maj-.ts nådiga framställning om anslag äfven under
nästkommande 3:ne år, för upprätthållande af arrr.éens pensionskassas egen pensionering,
så synes den af kassans Direktion meddelade, i Statsråds-protokollet (pag. 66)
intagna redogörelse för utgifterna i berörda hänseende under föregående år ådagalägga,
att kassan fortfarande är i verkligt behof af detta understöd; hvadan Utskottet
hemställer,
e) att till omförmälda ändamål må, för hvartdera af åren 1864, 1868
och 1866 å Riksgälds-kontoret anvisas ett kreditiv å 88,800 Ridr,
med skyldighet för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret afstå det
kassan för hvartdera af nyssnämnda tre år tillkommande för höj da
vederlag för de lil! Statsverket indragna rusthållsafgifterna; äfvensom
att Rikets Ständer medgifva, att, på sätt nu eger rum, berörda
årsanslag må qvartalsvis under hvarje år utbetalas, dock med förbindelse
för kassans Direktion att, sä snart det årets räkenskaper för
hvilket anslaget är afsedt, hunnit afslutas, hos Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
behörigen ådagalägga om hela anslaget eller huru stor
de! deraf varit för ändamålet behöfligt, samt att, i händelse det
lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet återlemna.
37:o. Officerares anställning i utländsk krigstjenst.
Med erinran, hurusom vid de två sistförflutna riksdagarne Rikets Ständer beviljat
ett årligt anslag af 9,000 Ridr, att, för då gällande statsreglering, enligt
46
Slats-Utskottets Utlåtande JM 66.
Kongl. Majrts disposition, användas till understöd åt Officerare af arméens särskilda
bufvudvapen, som kunde vara hugade att inträda i aktiv krigstjenst hos någon i
vänskapligt förhållande med Sverige slående magt, hvars armé till större eller mindro
del befunne sig på krigsfot, med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att hvad af anslaget
inom ett år kunde komma alt besparas få för ett följande år för ändamålet disponera,
har Kongl. Maj:t, med afseende å det gagn för arméens ijenslbarhet i fält,
som härigenom åsyftas, föreslagit att Rikets Ständer måtte under samma vilkor,
sorn blifvit fästade vid förra anslagen, för åren 1864, 1865 och 1866, bovilja
ett anslag af 9,000 R:dr årligen, eller tillhopa för alla tre åren 27,000 R:dr, att
till dylika understöd användas.
Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet jemväl till pröfning förehaft en
hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad motion, deri Herr von
Axelsson, J. F., af anförda skäl, yrkat att della anslag måtte bestämmas till 15,000
Ridr årligen och således för 3 år till 45,000 R:dr. Men enär, enligt hvad den
nådiga Propositionen gifver vid handen, Kongl. Maj:t, ehuru flera ansökningar om
understöd af dessa medel till Kongl. Majit inkommit, än att sådant understöd kunnat
åt alla sökande beviljas, ansett det ifrågaställda anslaget böra vid sitt nuvarande
belopp bibehållas, har Utskottet saknat skäl motionärens framställning understödja,
och hemställer alltså,
att Rikets Ständer endast må bifalla hvad Kongl. Majit i berörda
hänseende föreslagit.
38:o. För uppförande af kasern- m. fl. byggnader för Svea Artilleri-regemente,
hvartill kostnaderna, enligt upprättadt förslag, beräknats utgöra 880,570
Ridr Rimt, har, enär berörda byggnadsföretag ansetts kunna utan skada fulländas
under loppet af 6 år, Kongl. Majit begärt att Rikets Ständer måtte för nästkommande
statsregleringsperiod anvisa hälften af den beräknade kostnadssumman,
eller 440,285 Ridr, att utgå under åren 1864, 1865 och 1866 med '/3
årligen.
I denna fråga innehåller det den Kongl. Propositionen åtföljande Statsrådsprotokoll
för den 14 Oktober nästlidet år ett utförligt yttrande af Departementschefen,
deruti, bland annat, meddelas (pag. 72 och 73) en framställning af de åtgärder,
som sedan 1840 vidtagits och de särskilda förslag, som derefter genom
vederbörande Regements-chefcrs försorg blifvit uppgjorda i ändamål att kunna förse
nämnda regemente med nödige kasern- och ridhusbyggnader och hvarvid erinras,
att det ena af dessa förslag vid 1844—1845 årens riksdag utgjort föremål för
öfverläggning hos Rikets Ständer och att det andra, endast med afseende å den
uppgifna bvggnadskostnadens höga belopp och enär medel måst begäras för åtskilliga
andra särdeles vigtiga behof, icke kunnat för Rikets år 1856 församlade
Ständer framläggas. Hänvisande till de upplysningar i ämnet Departements-chefen
Stats-Utskotlets Utlåtande JY1 66.
47
sålunda för den förflutna tiden meddelat, har Utskottet ansett sig endast böra i
korthet redogöra för denna frågas sednare behandling.
Sedan Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorer, oaktadt de högst betydliga
kostnader, som med ett dylikt företag äro förknippade, dock ansett behofvet
af en sådan byggnad vara så stort, att de bort derå fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet, och Kongl. Maj:t, med afseende härå samt enär ifrågavarande behof
syntes så snart som möjligt böra afhjelpas, anbefallt Krigs-kollegium att, efter
vederbörandes hörande, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet, hade Kollegium,
jemte eget utlåtande, i underdånighet öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag
för kasern, ridhus, m. fl. byggnader åt bemälda regemente, äfvensom de
yttranden, hvilka härutinnan afgifvits såväl af regementets Chef, som af Chefen för
Ingeniör-korpsen.
Härvid hade Regements-chefen hufvudsakligen anfört, att Batteri-cheferna för
att kunna fullgöra sitt åtagande att, enligt gällande passevolans-kontrakt, ombesörja
truppens inqvartering, varit nödsakade att antingen genom köp eller förhyrande
anskaffa lokal med erforderligt utrymme. Detta hade tillförene icke varit med
synnerliga olägenheter förenadt; men i samma mån de aflägsnare stadsdelarne och
således äfven Ladugårdslandet, der Artilleriets förråd och stall vore belägna, blifvit
bättre bebyggda, hade högst betydliga svårigheter vid passande lokalers anskaffande
uppstått, hvarföre anledning vore att befara det Batteri-cheferna i framtiden icke
kunde fortfara med truppens inqvarterande. I sådant fall borde detta bestyr
Öfvertagas af stadens myndigheter, men genom en sådan anordning blefve olägenheterna
af truppens spridning inom en stor stad sannolikt ännu större än hittills.
Visserligen kunde mot det af numera aflidne Öfversten vid Ingeniör-korpsen,
C. Hjelm, år 1856 uppgjorda förslag till kasernbyggnad m. m. för nämnda Artilleri-regemente,
enligt Regements-cbefens tanke, anmärkas, att utrymme icke
blifvit beredt för hela det antal hästar, som under exercistiden begagnas, och ännu
mindre för det antal, som för en krigsrustning skulle erfordras; men detta ansåges
kunna afhjelpas dels genom uppförande under exercistiden af provisionela
stall å Ladugårdsgärdet, dels ock, i fall nytt ridhus blefve uppfördt i sammanhang
med kasernen, genom det nuvarande ridhusets användande om sommaren såsom
stallskjul, hvarförutan, i afseende på utrymme i och för batteriernas ställande på
krigsfot, Regements-chefen ansett särskilda åtgärder för stallrums beredande vid
dylika tillfällen böra vidtagas, enär i annat fall underhållskostnaderna under vanliga
fredsförhållanden blefve alltför stora.
Vidkommande läget kunde detsamma, enligt Regements-chefens tanke, svårligen
väljas bättre, än som föreslaget blifvit, eller straxt invid Artillerigården, der
batteriernas fältmateriel förvaras; men beträffande kostnaden för den föreslagna
kasernens uppförande, jemte en jemväl föreslagen förändring af nuvarande kronobagerihus,
der regementets mat-, skol- och gymnastik-inrättningar för närvarande
48
Siats-Utskottets Utlåtande M 66.
vore inrymde, hade Regements-chefen förmodat, att densamma icke kunde utan
extra statsanslag bestridas, hvaremot stallets tillbyggnad med hvad dertill hörer,
äfvensom ridhusets uppförande m, m. ansetts kunna bekostas af Krigs-kollegii
Artilleri-afdelnings ordinarie anslag; och hade, under slidan förutsättning, statsanslaget
beräknats till 678,000 R:dr samt Artilleri - afdelningens tillskott komma
att utgöra 147,000 R:dr.
För öfrigt och enär de tomter vid Nybrohamnen, qvarteret Bodarne, hvilka
icke tillhörde Kronan, mäste inlösas för den ifrågavarande kasernbyggnaden, men
Kronan endast behöfde en mindre del deraf, och den öfriga komme att läggas till
den nya strandgalan, hvaremot ett stycke af gatan utmed Artilleriplanen komme
att ligga inom kaserngården, hade Regements-chefen ansett vederbörande stadsmyndighets
utlåtande böra inhemtas, om och i hvad mån staden vore villig att
afstå, eller i inlösandet af berörda, nu illa bebyggda tomter, deltaga.
Nyssberörda förslag hade sedermera undergått granskning i Ingeniör-korpsens
Militär-kontor, der dels förslag till förändringar i förra planritningen till kasernen
jemte förändrad inredning af kronobageriet, dels förnyadt kostnadsförslag uppgjorts.
Enligt detta beräknades utgifterna på följande sätt:
för Kasernbyggnaden på södra sidan af den s. k. Artilleriplanen, deruti inbegripen
en till 20,000 R:dr förslagsvis upptagen kostnad för värmeapparat R:dr 520,000.
» Kronobageribyggnadens påbyggnad och inredning » 130,000.
» Stallets tillbyggnad på norra sidan » 81,000.
» ett ridhus på planens norra sida » 54,000.
b Jernstaket, m.
» 4,500.
b Kaserngårdens fyllning och stensättning b 7,500.
b Inköp af tomter, förslagsvis o 75,000.
b Inredning af kronobageri i annan lokal, förslagsvis .... o 15,000.
b Oförutsedda utgifter » 12,000.
Summa R:dr 899,000,
hvaruti likväl någon besparing ansetts kunna tillvägabringas, dels derigenom att
stora kasernens yttermurar gjordes mindre tjocka, dels ock på det sätt att manskapsrummen
utvidgades så, att hvarje batteri finge två i stället för sex rum;
blifvande besparingen i förra fallet 18,430 R:dr och i det sednare 8,975 R:dr,
eller tillhopa 27,405 R:dr; och hade Chefen för Ingeniör-korpsen, jemte upplysning
att den kostnadstillökning med 74,000 R:dr, sorn uppstått i det hos Militärkontoret
sålunda uppgjorda förändrade förslag, egentligen härledde sig från ökade
murmassor i grundeu och vissa delar af de öfre murarne, yttrat, det han för sin
del funnit inskränkning i yttermurarnes tjocklek från 2V2 och 2 fot till 2 och
lVj fot, utan skada för byggnadens soliditet, kunna göras och byggnadssuraman
följ
-
Siats-Utskottets Utlåtande J\2 66.
49
följaktligen nedsättas till 880,370 R:dr, hvaremot bemälde Chef, af anförda skäl,
förmält sig icke kunna tillstyrka borttagandet af vissa mellanmurar i manskapsrummen,
emedan en sådan åtgärd hvarken vore lämplig eller nyttig.
Uti sitt i detta ämne afgifna utlåtande hade Krigs-koliegium, som biträdt
dessa förändringar i förra projektet, beträffande kostnadssumman, hvilken, enligt
Öfverste Hjelms förslag, upptagits till 823,000 R:dr, men sedermera tillökats med
74,000 R:dr, eller inalles till 899,000 R:dr, hvarifrån dock ansetts kunna, genom
minskning i yttermurarnes tjocklek, afgå ett belopp af 18,430 R:dr, hvarigenom
slutsumman för alla byggnadernas uppförande m. m. kunde nedsättas till 880,370
R:dr, af anförda skäl hemställt, det Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra
framställning om sistnämnda belopps anvisande, enär Kollegii Artilleri—afdelnings
ordinarie anslag icke, såsom Regements-chefen förmodat, lemnade någon tillgång
för bestridande af en del utaf de ifrågaställa byggnadskostnaderna; i sammanhang
hvarmed Kollegium anmält att, i anledning af Kollegii hos Öfverståthållare-embetet
framställda begäran, det hufvudstadens vederbörande myndigheter måtte höras,
huruvida icke staden skulle vara benägen att dels afstå vissa staden tillhöriga, i
qvarteret Bodarne belägna tomtdelar, som, för beredande af ökadt utrymme å
byggnadsplatsen, ansetts behöfliga, dels deltaga i inlösandet af de tomtdelar, som
tillhöra enskilda personer, helst en del af sistnämnda tomter förmodats behöfva för
den derinvid föreslagna nya strandgatan användas, Öfverståthållare-embetet till
svar meddelat, att stadens myndigheter vägrat att härpå ingå. Upplysande Kollegium
tillika att af dessa tomter en tillhörde Kronan och att af denna tomt
ungefär 616 qvadratalnar vore behöfliga såsom tillökning i Artilleri—byggnadsplatsen,
hvaremot omkring 1,998 qvadratalnar skulle erfordras för den nya strandgatan
och således från Kronan af staden inlösas; samt att af de öfriga tomtdelar, som
för den ifrågavarande tomtutvidgningen ansetts behöfliga, 1,049 qvadratalnar tillhörde
staden och 1,535 qvadratalnar enskilda personer.
Och har slutligen Repartements-chefen, hufvudsakligen med fästadt afseende
å Rikets Ständers Revisorers framställning samt med hänsigt till de många olägenheter
för tjenstgöringen, som äro förenade med regementets spridda inqvartering,
tillstyrkt Kongl. Majit att af Rikets Ständer äska den nu ifrågastälida summan, att
utgå på sätt här ofvan är vordet omförmäldt.
Vid pröfning af denna fråga har Utskottets uppmärksamhet fästats vid den
plats, eller den s. k. Artilleriplanen, å hvilken nu ifrågastälida byggnader äro afsedda
alt uppföras. Såsom belägen invid nuvarande Artillerigård och i närheten
af åtskilliga andra lokaler, hvilka antingen tillhöra eller blifvit åt Svea Artilleriregemente
till begagnande upplåtna, synes densamma visserligen blifva lämplig för
att, såsom vederbörande yttrat, bilda elt sammanhängande militär-etablissement.
Erkännande detta, har dock Utskottet föreställt sig att härvid jemväl bort tagas
Bih. till R St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande M 66.
i öfvervägande, huruvida nämnda plats bör för nu ifrågakomna ändamål användas
och om icke, med afseende å den trafik, som redan nu förefinnes i denna trakt
af hufvudstaden och hvilken sannolikt än ytterligare kommer att ökas i samma
mån genom lättade och utvidgade kommunikationsförbindelser såväl inom hufvudstaden,
som emellan denna och landets öfriga delar, handel och industri tillvexa,
staden framdeles skulle kunna härstädes behöfva ordna en upplagsplats för lastning
och lossning af de varor och förnödenheter af hvarjehanda slag, som hitföras och
härifrån afgå. Helt och hållet torde icke eller böra förbises, att, enligt uppgjordt
förslag, en bred strandgata inom kort skall invid ofvanberörda plan anläggas och
måhända kan, då troligen några af der befintliga tomter och jordområden måste
härtill användas, ifrågavarande anläggning icke blifva utan allt inflytande på frågan
om kasernbyggnaden. I saknad af erforderlig sakkännedom är emellertid Utskottet
ej i tillfälle uppgifva något annat ställe, der nu ifrågakomna byggnader, om medel
dertill anvisas, lämpligen skulle kunna förläggas och sådant torde icke eller tillkomma
Utskottet, som likväl icke bort underlåta att för Rikets Ständer framställa
de betänkligheter, som i detta hänseende vid förslagets granskning förekommit.
Hvad angår sjelfva saken, så, och med erkännande af vigten utaf de skäl,
som blifvit till stöd för Kongl. Maj:ts nådiga framställning andragne, helst det
onekligen i många afseenden måste blifva fördelaktigt om bemälda Regemente
erhåller egen kasern m. m., har dock Utskotlet, i betraktande af det ansenliga
belopp, som erfordras för ifrågavarande byggnadsföretag, samt då, utom de å denna
Hufvudtitel redan tillstyrkta nya betydliga anslag, Statens tillgångar vid innevarande
riksmöte tagas i anspråk för mångfaldiga andra högst angelägna behof,
funnit sig förhindradt
att Kongl. Maj:ts nu framställda nådiga förslag till bifall hos Rikets
Ständer anmäla.
39:o. Arrestlokaler vid Indelta Arméen.
För uppförande af arrestbyggnaden vid indelta arméen, inredning af förhyrda
arrestlokaler, anskaffning af inventarier m. m., har Kongl. Majtt föreslagit att Rikets
Ständer måtte för en gång anvisa en summa af 197,662 R:dr SO öre, hvarjemte
till betäckande af de årliga kostnader, som ansetts uppkomma för arreststraffets
tillämpning vid denna armé, ett extra anslag af 14,000 R:dr äskats för
hvartdera af åren 1864, 1863 och 1866, eller för alla tre åren tillhopa 42,000 R:dr.
Af ofvannämnda Statsråds-protokoll, deruti (pag. 83—99) fullständig redogörelse
lemnäs för detla förslag, inhemlas hufvudsakligen hurusom, sedan fråga
blifvit af Krigs-kollegium väckt om de åtgärder, som vore att vidtaga för arreststraffets
fulla tillämpning vid indelta arméen, med anledning af Kongl. Förordningen
den 29 Mars 1839, angående förmanskap och extra judiciel bestraffning vid
Stats-Ulskottets Utlåtande M 66.
SI
krigsmagten och Kongl. Maj:t, för att bringa berörda författning till verkställighet
i hvad anginge detta straffs användande, då indelta arméen vore på roten förlagd,
genom nådigt Cirkulär af den 17 April 1860 meddelat åtskilliga föreskrifter att
i sådant afseende tillsvidare lända till efterrättelse, Kongl. Maj:t låtit infordra utlåtande
af samtlige General-befälhafvare angående tillämpligheten af dessa föreskrifter,
hvarvid, såsom Departements-chefen upplyst, olika åsigter uttalats; hvarefter
bemälda Kollegium till Kongl. Majit inkommit med det förslag i ämnet, sora
låge till grund för Kongl. Majits härutinnan nu gjorda nådiga framställning.
Hvad sålunda först anginge sättet för arrestlokalers anskaffande, så hade
General-befälhafvaren i lista Militär-distriktet ansett, att det inom distriktet befintliga
betydliga antalet garnisonsorter lemnade lämpliga arrestlokaler för alla inom
detsamma förlagda indelta regementens behof, samt att icke någon ändring i gällande
föreskrifter erfordrades. Deremot hade General-befäihafvarne i de öfriga Militär-distrikten
äfvensom Regements- och Korps-cheferna i allmänhet förklarat, att
svårighet mött och att det på många ställen varit omöjligt att få hyra sådana lokaler,
hufvudsakligast af det skäl alt den medgifna ersättningen vore alltför ringa,
I denna fråga hade Krigs-kollegium uttalat den åsigt, att arrestbyggnader för indelta
regementen och korpser borde uppföras på alla mötesplatser, der sådana icke
redan funnes, och att dessa byggnader mätte göras antingen af sten eller trä, men
att detta likväl borde hero på den större eller mindre tillgång på de olika slagen
materialier, som inom de särskilda provinserna förefunnes; och hade Kollegium förordat
mötesplatserna härtill, dels emedan Kollegium förmodat de flesta förseelserna
vara att emotse under mötestiderna, då, vid nuvarande förhållanden, de i 8 § af
1839 års nådiga Förordning för manskap utsatte, 2idra och 3:dje straffgraderna,
eller mörk arrest i allmänhet icke kunde på stället tillämpas och dels derför att
mötesplatserna i allmänhet vore någorlunda centralt belägna inom regementets stånd,
hvarföre ock en derstädes befintlig arrestbyggnad äfven mellan mötestiderna ansetts
kunna begagnas af närliggande kompanier. I sammanhang härmed hade ock Kollegium,
som i öfrigt icke haft något att erinra vid General-befälhafvarens i lista
Militär-distriktet yttrande, af anförda skäl föreslagit, att särskilda arrestbyggnader
måtte uppföras, den ena för Södra Skånska Infanteri-regementet å dess mötesplats
Tvedörra och den andra på Ljungbyhed för Norra Skånska Infanteri-regementets
behof, samt, vidkommande arrestlokaler för de inom öfriga Mili tär—distrikten förlagda
regementen och korpser, likaledes i enlighet med nyss uttalade åsigt, tillstyrkt, att
särskilda arrester måtte uppföras å hvarje mötesplats, eller, der lämpliga byggnader
redan funnes att för ändamålet användas, dessa dertill måtte inredas, äfvensom att
det antal arrestlokaler, som derutöfver för hvarje regemente eller korps vore behölliga,
måtte förhyras till lägsta möjliga pris; anseende Kollegium att, om för hvarje
sådan lokal erlades årlig hyra, i medeltal beräknad till 78 Ridr för arrest- och
vaktrum, och derjemte den upplåtna lokalen, på Statsverkets bekostnad, inreddes,
Ståts-Utskottets Utlåtande M 66.
hinder icke skulle mola för erhållande af fullt antal lägenheter, synnerligast om
man sökte förhyra dessa å sådana underofticers-bostöllen, som af innehafvarne
sjelfva beboddes.
Beträffande derefter antalet af de arrest-lokaler, som för hvarje regemente
och korps erfordrades, hade en del General-befälhafvare och Regements-chefer utgått
från den åsigt att, till undvikande af alltför dryga kostnader, afseende icke
borde fästas derå, att arresterna möjligen kunde blifva något aflägse från en del
rotar, hvaremot andra ansett arrester böra finnas inom hvarje kompani och denna
sednare åsigt hade jemväl biträdis till hufvudsaklig del af Kollegium, som funnit en
arrestlokal vara behöflig för hvarje kompani, åtminstone inom Norrbottens och Westerbottens
Fältjägare-korpser, af det uppgifna skäl att rolarne derstädes vöre spridda
och kompaniernas områden stora, men, hvad öfriga regementen och korpser beträffade,
tillika förklarat, det vara omöjligt för Kollegium att kunna med bestämdhet
uppgifva antalet af behöfliga arrestlokaler, hvarföre beräkningen deröfver endast vore
approximativ; dock hade Kollegium ansett afseende icke böra fästas derå, om flera
kompanier af samma regemente komme att begagna samma arrestlokal.
I öfverensstämmelse med hvad Kollegium sålunda yttrat, samt, med hänseende
tili regementenas och korpsernas förläggning, hade Kollegium, såsom Statsråds-protokollet
(sid. 90—95) närmare utvisar, hemställt att följande antal arrester måtte
för do särskilda regementena och korpserna dels byggas, dels förhyras, nemligen:
att inredas
nybyggnader
hyrda lokaler
inom
l:a
Militär-distriktet
—
2.
—
»
2:a
dito
—
7.
26.
»
3:e
dito
—
5.
15
»
4:e
dito
1.
6.
18.
»
5:e
dito
1.
3.
14.
eller tillsammans 2. 23. 73.
Sedan Kollegium derefter uttalat sin åsigt om hvad som skulle erfordras för
tillsyn å arresterna vid mötesplatserna med tillhörande materiel, mathållning och
renhållning m. m., och i sådant afseende hemställt att dessa bestyr måtte öfverlemnas
åt Regements-vaktmästarne, för hvilka bostäder i arrestbyggnaden jemväl borde
beredas, samt derjemte framställt förslag, dels angående sättet för bestridande af
kostnaden för arrestanters och bevakningens underhåll, dels ock rörande den ersättning,
som ansetts böra hyresvärd tillkomma för upplåtande af arrestlokal och
husrum för bevakningen, för tillhandahållande af de för dessa lokaler erforderliga
inventarier m. m., hade Kollegium tillika upplyst, att, utom ofvannämnda 25 nybyggda
och inredda arrester, tvänne tillbyggnader för tillsynespersonalen eller vaktmäslarne
vid arresterna för Wermlands Infanteri- och Fältjägare-regementen erfordrades;
och skulle alltså, med tillägg af 2:ne arrester på Herrevadskloster för Skån
-
Stats-Uiskottets Utlåtande JV? 66.
33
ska Kavalleri-regementena och 1 arrest pä Ränneslätt för Smålands Husar-regemente,
antalet arrestlokaler, för hvilka inventarier måste anskaffas och underhållas,
utgöra 30.
Vidkommande slutligen de kostnader, som beräknats uppkomma till följd af
berörda förslag, hade Kollegium förmält dessa blifva af 2:ne slag, nemligen sådana,
som för en gång ifrågakomma och de, hvilka Statsverket årligen finge vidkännas.
1 sådant afseende skulle, enligt af Ingeniör-korpsen uppgjorda alternativa förslagsritningar
och kostnadsförslag och under antagande af att omkring hälften af byggnaderna
komme att uppföras af sten och hälften af trä, kostnaden för en gång
utgöra:
för 11 byggnader af sten, å 8,350 R:dr hvardera  91,850: —
» 12 d:o af trä, å 6,600 R:dr »
79,200: —
» anskaffandet af inventarier för 30 arrestlokaler  7,162: 50.
» inredning af redan befintliga byggnader  4,000: —
» d:o af 73 förhyrda lägenheter, å 150 R:dr  10,950: —
» tillbyggnad af 2:ne arrestbyggnader  4,500: —
Summa R:dr 197,662: 50.
I händelse åter samtliga byggnader uppfördes af sten, beräknades kostnaderna:
för 23 byggnader, h 8,350 R:dr  192,050: —
» inventarier, inredningar m. m
26,612: 50.
Summa R:dr 218,662: 50.
Hvaremot, om samtliga byggnader blefve uppförda af trä, kostnaden belöpte
för 23 byggnader, å 6,600 R:dr  151,800: —
» inventarier, inredningar m. m  26,612: 50.
Summa R:dr 178,412: 50.
Varande de årliga kostnaderna beräknade på följande sätt:
om byggnaderna uppföras en del af sten och en del af trä . . . 18,606: 25.
om alla byggnaderna uppföras af sten  19,096: 25.
om alla byggnaderna uppföras af Ira
18,221: 25.
Och hade, efter tagen kännedom af berörda förslag, Departemenls-chefen till
styrkt,
alf, med godkännande af det föreslagna alternativet om arrestbyggnaden uppförande
dels af sten, dels af trä, hvarigenom kostnadsberäkningen blefve följande:
för 11 arrestbyggnader af sten, å 8,350 R:dr  91,850: —
» 12 d:o af trä, å 6,600 R:dr  79,200- —
» anskaffning af inventarier till 30 arrestlokaler  7,162: 50.
» inredning af redan befintliga byggnader  4,000: —
» d:o af 73 förhyrda lägenheter å 150 R:dr  10,950: —
» tillbyggnad af 2:ne arrestbyggnader  4,500: —
Tillhopa R:dr 197,662
50
Stats-Utskottels Utlåtande JVS 66.
Kongl. Maj.t måtte, på sätt här ofvan är vordet omförmäldt, af Rikets Ständer
äska såväl sistnämnda belopp, som ock den summa, hvilken erfordrades för bestridande
af årliga kostnaderna under nästa slatsregleringsperiod.
Åt detta nådiga förslag, som antagligen föranledts af Rikets Ständers uti underdånig
skrifvelse den 20 Juni 1860 framställda begäran om prygelstraffets borttagande
inom arméen och detsammas ersättande genom annan lämplig bestraffning,
har Utskottet egnat sorgfällig uppmärksamhet; och då, för behörig tillämpning af
de genom ofvanåberopade nådiga Förordning den 29 Mars 1859 stadgade arreststraff,
nödigt synes vara att erforderligt antal arrestlokaler finnas att tillgå på de
ställen, der dylik bestraffning måste verkställas, har Utskottet, som i allmänhet icke
haft något att erinra vid det föreslagna sättet för ordnandet af denna angelägenhet,
funnit sig böra, utan afseende å hvad Riksdagsfullmägtigen C. A. Larsson uti ofta
åberopade memorial yrkat, till bifall anmäla Kongl. Maj:ts nådiga framställning om
medels anvisande för berörda ändamål, ehuru Utskottet, i fråga om beloppbn af nu
äskade anslag, föreställt sig att någon inskränkning deri utan olägenhet kan göras.
Det har nemligen i afseende å beskaffenheten af nu ifrågaställa arrestbyggnader
blifvit anmärkt, att byggnader af slen visserligen ega den fördel att den årliga underhållskostnaden
blir mindre och att desamma icke äro särdeles eldfarliga, men i
allmänhet hafva träbyggnader blifvit förordade såsom lättare att uppelda, mindre
fuktiga och mindre dyra. Till denna sednare åsigt sluter sig ock Utskottet, hufvudsakligen
af det skäl, att dylika byggnader af trä, jemte det de i allmänhet synas
blifva fullt ändamålsenliga och i sanitärt hänseende möjligen torde ega företräde,
kunna för billigare pris åstadkommas, hvadan Utskottet ansett sig ega anledning
tillstyrka att endast arrester af trä byggas. Men utom den besparing, som härigenom
måste uppkomma i de påräknade utgifterna, torde en annan till samma mål
ledande åtgärd äfven böra vidtagas, bestående deruti, att der tvänne regementen
hafva samma mötesplats, gemensam arrestlokal af dem begagnas. Ett sådant förslag,
som äfven under frågans handläggning blifvit inom 2:ne af Militär-distrikten väckt,
skulle, om det godkändes, bland annat, föranleda dertill att å några mötesplatser
en i stället för två arrester komme att nybyggas. Sålunda synes, enligt Utskottets
tanke, hinder icke böra möta för Smålands Husar regemente och Smålands Grenadier-bataljon,
hvilka, tillhörande 2:dra Militär—distriktet, samlas till exercisöfningar å
Ränneslätt, att uti Husar-regementets der befintliga excercis-sqvadrons-byggnader
få inreda arrestlokaler till gemensamt begagnande, likasom en och samma arrestbyggnad
å mötesplatsen Malmen torde blifva tillräcklig för Irsta och 2:dra Lifgrenadier-
regementena. Inom 5:dje Militär-distriktet torde endast en arrestbyggnad
böra ifrågakomma å Axevalla hed för Westgöta- och Skaraborgs-regementenas gemensamma
behof, och för den händelse att blott en arrestbyggnad uppföres å Sanna
hed, lärer densamma, utan olägenhet, kunna gemensamt användas af Lif-regemontets
husarer och Nerikes regemente.
Stals-Ulskoltels Utlåtande M 66.
85
Genom bifall lill dessa förändringar, hvarigenom endast 19 nya arrestbyggnader
behöfde anskaffas, komme byggnadskostnaden icke oväsendtligt att minskas, och
tages derjemte i betraktande, ali antalet förhyrda lagenheter icke torde erfordras
till hela det af Krigs-kollegium approximativ beräknade belopp, bör än vidare besparingar
kunna Statsverket beredas. Enligt förslaget, utgör kostnaden för 19 arrester
af trä, ä 6,600 R:dr för hvardera, 128,400 R:dr och för tillbyggnad af
2:ne lokaler, anskaffning af beböfliga inventarier för samtliga arrester, inredning
af redan befintliga byggnader, har beräknals älgå tillhopa 15,662 R:dr 50 öre.
Dessa belopp, tillika med 8,937 R:dr 50 öre, hvartill Utskottet trott den lill förhyrda
lägenheters inredning afsedda summa skäligen kunna nedsättas, har Utskottet
ansett blifva tillräckliga för nu ifrågakomna behof och böra af Rikets Ständer för
en gång anvisas, att af Kongl. Maj:t för ofvanberörda ändamål disponeras. Utskottet
hemställer således,
att Rikets Ständer måtte för uppförande af arrestbyggnader utaf
trä vid indelta arméen, inredning af förhyrda arrestlokaler, anskaffning
af inventarier, bevilja för en gång ett extra anslag af 150,000
R:dr, att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utbetalas.
Beträffande sedermera Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande af
14,000 R:dr årligen för nästa statsregleringsperiod till betäckande af de årliga
kostnaderna vid arreststraffets tillämpning, har, med fästad t afseende derå att några
betydligare utgifter för underhåll af nybyggnaderna och inventarierna åtminstone under
de första åren icke torde ifrågakomma, Utskottet funnit nedsättning jemväl i
detta belopp kunna ega rum, synnerligast om Rikets Ständer tillika medgifva, att
de besparingar, som under ett år å berörda anslag uppstå, må för ett kommande
år kunna för samma ändamål användas; och Utskottet tillstyrker derföre,
att Kongl. Maj:ls ifrågavarande förslag må på det sätt bifallas, att
Rikets Ständer, till betäckande af omförmälda årliga kostnader, bevilja
ett belopp af 10,000 R:dr årligen att under hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866 såsom reservalions-anslag från Riksgäldskontoret
ntgå.
40:o. Sedan dels Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorer anmärkt,
alt Andra Lifgardets kokhus befunnes i högst bristfälligt skick, äfvensom att utrymmet
i regementets kaserner vore mycket otillräckligt, dels Sekundchefs-embetet
vid samma regemeute, i sammanhang med denna fråga, fästat uppmärksamhet
derå, att derstädes jemväl vore behöflig en ny vakt- och arrestbyggnad så väl för
behörig tillämpning af föreskrifterna i nu gällande nådiga Förordning angående förmanskap
och bestraffningsrätt vid krigsmagten, som ock för åstadkommande af ett
bättre utrymme för manskapets kasernering, har Kongl. Maj:t, då medels tillgångar
saknades för afhjelpande af uämnda behof, funnit anslag härtill vara erforderligt.
36
Stats-Utskottels Utlåtande M 66.
Enligt hvad ofta åberopade Statsråds—protokoll (pag. 78—85) innehåller och till
hvilket Utskottet i öfrigt hänvisar, hade uppgjorda förslagen till nu ifrågaställa nybyggnader
och förändringar undergått granskning i Ingeniör-militär-kontoret, hos
Chefen för Ingeniör-korpsen och uti Krigs-kollegium, dervid kostnaderna för ifrågavarande
arbeten, på sätt af samma Protokoll (sid. 84) inbemtas, blifvit för en ny
kokhusbyggnad med ångkök, gas- och vattenledning derstädes m. m., beräknadt till
72,380 R:dr 74 öre, för vakt- och arrestbyggnaden till 26,000 R:dr och för en
förändrad inredning af kasernerna lill 40,560 R:dr; och har Kongl. Majit, med
anledning af hvad sålunda förekommit, begärt att dessa belopp, utgörande tillsammans
108,940 R:dr 74 öre, måtte såsom extra anslag af Rikets Stäuder anvisas
för uppförande af ofvannämnda kokhus samt vakt- och arresthyggnader vid bemälda
regemente, äfvensom till förändrad inredning af regementets kaserner.
Efter tagen kännedom af de i den Kongl. Propositionen omförmälda handlingar,
har Utskottet funnit nu ifrågaställa nybyggnader vara af behofvet påkallade.
Hvad särskildt angår sjelfva kasernen, torde uppmärksamheten böra fästas derå. att,
om förslaget bifalles, en sådan utvidgning af kasernrummen lärer kunna beredas,
att de nuvarande tvåmanssängarne derstädes framdeles kunna mot enmanssängar utbytas,
en åtgärd hvarigenom både snygghet och helsa bland manskapet befrämjas.
Utskottet anser sig således ega anledning,
tillstyrka beviljandet af det för berörda byggnadsföretag äskade anslag,
108,940 R:dr 74 öre, med vilkor likväl alt utbetalningen deraf
endast sker i mån af arbetets fortgång.
44:o. Sedan Kongl. Krigs-kollegium fästat uppmärksamheten derå, att, genom
användande af s. k. Skyddstält, hvilka, under marche, i särskilda delar upplösta,
bäras af soldaten, besparing framdeles skulle kunna åstadkommas i kostnaderna för
transporten af regementenas vanliga fälttross, och Kollegium, dels af sådan anledning,
dels med hänsigt till den nytta dessa tält medförde för soldaten, som under bivuakering
derigenom egde något skydd mot köld och väta, hemställt, huruvida icke det
belopp af 10,000 R:dr, som erfordrades till anskaffning af 325 st. dylika tält för
en truppstyrka af omkring 1,300 man, kunde anvisas, har Kongl. Majrt, enär
skyddstält i andra arméer befunnits särdeles ändamålsenliga och derföre mer och
mer blifvit använda samt då sådana tält borde, i sanitärt hänseende, äfven för
Svenska arméen blifva nyttiga och derjemte möjligen kunna föranleda till besparing
i vissa utgifter, begärt, att för lörsöks anställande härmed, Rikets Ständer måtte,
för en gång, bevilja ett extra anslag af 10,000 R:dr.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande och får, med afseende
å de till stöd för berörda förslag anförda skäl, tillstyrka,
att den af Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskade summa,
40,000 R:dr, må af Rikets Ständer beviljas.
42:o.
Stats-Utskollets Utlåtande M 66.
S7
42:o. Under erinran, hurusom, sedan Kongl. Majit, med anledning af Rikets
Ständers begäran, förordnat om meddelande, i sammanhang med Krigs-koilegii bokslut
af sådana uppgifter, hvarigenom bufvudboken, förutom den redovisning densamma
vanligen innehåller, jemväl på ett ställe skulle redogöra för samtliga kostnaderna
till de särskilda föremål, som tillhöra Kollegii förvaltning, Rikets sednast
församlade Ständer, i likhet med hvad äfven vid 1856 —1858 årens riksdag egt
rum, till Kongl. Majlis disposition ställt ett belopp af 2,000 R:dr för innevarande
statsregleringsperiod, att användas såsom ersättning för berörda uppgifters utarbetande,
har, uppå Krigs—kollegii derom gjorda hemställan, Kongl. Majit föreslagit, att
ett lika anslagsbelopp måtte för den tid, nu skeende statsreglering kommer att omfatta,
af Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål beviljas.
Äfven om det måste antagas att Krigs-kollegii ordinarie tjenstemannapersonal, i
anseende till trägen tjenstgöring, är förhindrad att verkställa det arbete, hvarom nu
är fråga och ett exlra biträde således måste dertill än vidare användas, vill det
dock synas som borde numera, då arbetet enda t afser fortsatt tillämpning af den
antagna planen för uppställning af ifrågavarande tabellariska sammandrag och följaktligen
mindre håde lid och möda erfordras vid arbetets utförande, det hittills
anvisade arfvodesbeloppet skäligen kunna i någon mån nedsättas; och Utskottet
hemställer derföre,
att Rikets Ständer måtte, såsom ersättning för berörda uppgifters
utarbetande under nästa statsregleringsperiod, endast bevilja ett extra
anslag af 1,500 Ridr, att af Kongl. Majit för ändamålet disponeras.
43:o. Till Utskottet har från Borgare-Ståndet blifvit remitterad en motion
(JV2 227) deruti Herr C. F. Ridderstad anfört, hurusom Topografiska korpsen för
närvarande endast egde 4 rum till embetslokal uti Kammar-rättens hus å Riddarholmen,
och att, till följd af detta inskränkta utrymme, derstädes endast kunde
förvaras Krigs—arkivet med dess samlingar, hvarjemte i denna lokal arbetsrum vore
ordnade för några få af korpsens Officerare, ehuru, sedan korpsens arbeten, i följd
af det påskyndade utgifvandet af Svenska Karteverket, blifvit högst betydligt utvidgade,
nödigt vore att vidsträcktare lokal anskaffades. Redan år 1858 hade korpsens
Chef gjort underdånig framställning om afhjelpande af detta behof, då Kongl.
Majit jemväl anvisat medel till förhyrande af en större lokal dels för korpsens gravör-
och iitarbeten, dels för dess karttryckeri. Denna lokal fick emellertid icke
länge begagnas, hvarföre Fullmägtige i Riksgälds-kontoret någon tid åt korpsen upplåtit
tvanne våningar i Rikets Ständers hus, men, enär dessa rum hort vid Rikets
Ständers sammanträde föriidet år utrymmas, hade ånyo embetslokal måst förhyras å
Norrmalm, hvarest nu i 8 rum vore inrymde korpsens Officerare, de kommenderande
Officerarne samt den talrika rit- och gravörpersonalen, hvaremot 2:ne andra
Bih. till 11. St, Prot. 1862 & 1863. 4 Sami 1 A/d. 23 Häft. 8
S/als-V/skol/et.‘t Utlåtande JVs 60.
å särskilda ställen varande lägenheter mäst förhyras för inrymmande af korpsens
galvanoplastiska inrättning och deras karttryckeri. Under erinran om det olämpliga
i dessa anordningar och den förlust det allmänna kunde få vidkännas, i fall, genom
olyckshändelse vid eldsvåda, korpsens dyrbara kopparplåtar, hvilka icke, såsom ske
bort, nu kunde förvaras i hvälft rum, möjligen förstördes, samt påminnande derom
att ingen säkerhet gåfves derför att de förhyrda lokalerna fortfarande finge behållas,
har Motionären fästat uppmärksamhet å angelägenheten deraf att sådana åtgärder
vidtoges, hvarigenom samtlige arbetslokaler kunde i ett hus blifva förenade. Också
hade, efter hvad motionären vidare förmält, korpsens Chef, före riksdagens början
och innan förslag tili statsreglering uppgjordes, hos Kongl. Maj:t anhållit om ett
anslag af 150,000 R:dr till inköpande af något redan färdigbygdt hus, för att der
inrymma korpsens arbeten, men Kongl. Maj:t, som ansett medel härtill ej kunna
beredas, hade i anledning häraf endast förklarat sig vilja framdeles tillse, huruvida
lokal i något Kronans hus kunde för ändamålet blifva att tillgå. Då emellertid
kändt vore att alla embetslokaler vore fyllda, att flera embetsverk vore i behof af
utvidgning och således någon förhoppning ej förefunnes att på denna väg ernå hvad
som åsyftades, har motionären, som föreställt sig att Kongl. Maj:t endast med afseende
å anslagets belopp, men ingalunda underkännande sakens vigt, funnit sig
förhindrad att hos Rikets Ständer göra framställning i ämnet, under åberopande af
Rikets Ständers vid förra riksdagen visade frikostighet mot korpsen samt hänvisande
till det af korpsens Chef afgifna, af Krigs-kollegium förordade och till Utskottet
aflemnade förslag till anskaffande af en särskild byggnad för denna korps, uti hvilket
förslag uppgifvits antalet rum och det ändamål, hvartill hvart och ett af dessa skulle
användas, föreslagit, att Rikets Ständer ville ställa till Kongl. Maj:ts disposition
150,000 R:dr, att till inköp af en embetslokal för Topografiska korpsen, att utgå,
sedan Kongl. Maj:t, på ingifvet förslag, funnit en sådan vara lämplig.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande och anser sig, i anledning
af motionärens ofvanberörda anförande, först böra meddela hvad Utskottet, i
fråga om behöfiigbeten af särskild embetslokal för korpsen, kunnat af tillgänglige handlingar
inhemta, att nemligen chefen för Topografiska korpsen uti skrifvelse den 51 Juli
förlidet år, hos Krigs-kollegium anmält, bland annat, att korpsen hade behof af en byggnad
innehållande minst 42 rum, hvarför kostnaden beräknats utgöra 126,000 R:dr,
men alt, då flera rum snarligen komrne att behöfvas för en generalstabs krigshistoriska,
krigsstatistiska och öfriga militära arbeten, för hvilka utrymme lämpligast
borde beredas inom Krigs-arkivet, dess samlingar ock dess bibliofhek, samt dessutom
alltid reparationer och förändringar i anordningen tarfvades, för att inrätta
enskilda boningsrum till embetsrum, äfvensom flera nyinredningar, hvälfda rum m. m.
för Krigs-arkivet erfordrades, Chefen ansett kostnadsbeloppet icke kunna upptagas
lägre än till 150,000 R:dr; hvarefter Kollegium i underdånighet tillstyrkt att denria
summa måtte af Rikets Ständer äskas.
Stats-Utskottets Utlåtande JV5 66.
89
Vidkommande åter sjelfva saken, så, enär frågan om inköp af särskild byggnad
till lokal för nämnda korps redan utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och det torde få antagas, att, om detta behof varit oafvisligt, Kongl. Maj:t icke
underlåtit att hos Rikets Ständer göra framställning om anvisande af de för inköpaf
en så beskaffad byggnad, erforderliga medel, finner, jemväl med fästadt afseende
derå att, enligt hvad i motionen uppgifves, Kongl. Maj:t förklarat sig vilja framdeles
tillse, huruvida embetslokal för korpsen möjligen kan i något Kronans bus
beredas, Utskottet af dessa skäl sig sakna anledning motionärens förslag understödja
och hemställer alltså,
att Herr Ridderstads ifrågavarande motion ej må till någon Rikets'
Ständers åtgärd föranleda.
44:o. Uti en bos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad,
motion {M 93) har Herr von Mentzer, C. F., anfört, hurusom, sedan Kongl. Majit
i nåder förordnat att, i stället för den af Westgötha Dahls regemente till mötesplats
begagnade Nygårdsängen, hvilken i flera afseenden befunnits olämplig, annan
mötesplats borde anskaffas och den nya på nådig befallning inköpta mötesplatsen
Grunnebohed, belägen Vedels mil från den förstnämnda, numera vore dels planerad
och redan till en del bebyggd, dels inom kort kornme all förses med nödiga förråds-,
sjuk- och barrackbyggnader, det äfven befunnits nödvändigt att låta från
Nygårdsängen till sistnämnda ställe förflytta de s. k. paviljoner, hvilka, i likhet med
hvad vid arméens öfriga mötesplatser egt ruin, blifvit, på Officerares och Underofficerares
egen bekostnad å Nygårdsängen uppförde för deras mathållning och till
samlingsrum m. m. Af sådan anledning och då paviljonernas förflyttning lill den
nya mötesplatsen komme att ådraga Officers- och Underofficers-korpserna utgifter,
enligt uppgjorda beräkningar uppgående till 4,078 R:dr 60 öre för Officers- och
2,162 R:dr för Underofficers-paviljoners flyttning, hade ock Chefs-embetet hos
Kongl. Majit underdånigst anhållit, att ersättning af statsmedel måtte nämnde korpser
beredas för dessa kostnader, dem de sålunda, utan eget förvållande, finge vidkännas,
men, ehuru Rrigs-kollegium understödt denna framställning, hade Kongl. Majit,
jemlikt nådiga Brefvet den 19 Augusti förlidet år, ansett sig icke kunna af allmänna
medel bevilja någon ersättning för flyttning af ifrågavarande Officers- och
Underofficers-korpserna enskildt tillhörande byggnader. Vid sådant förhållande har
motionären, med bifogande af Krigs-kollegii utlåtande i ämnet äfvensom Kongl.
Majlis nådiga Resolution, hvilka handlingar ock vitsorda berörda uppgifter, föreslagit,
att Rikets Ständer täcktes behjerta frågan samt anvisa medel till denna, enligt motionärens
åsigt, pä billiga rättsgrunder sökta ersättning af ofvanberörda koslnadssumma
med tillsammans 6,240 Ridr 60 öre Rimt.
Då Utskottet icke kan antaga annat, än att de af motionären anförda omständigheter
vid ärendets pröfning hos Kongl. Majit kommit i nådigt öfvervägande, men,
60
Stats-U(skottets Utlåtande JYi 66.
på sålt här ofvan är orriförmäldt, Kongl. Maj:t funnit sig förhindrad att bevilja den
af Regements-chefeu underdånigst begärda ersättning, hvartill i annat fall tillgångar
säkerligen kunnat af extra utgiltsmedlen eller af 4:de Hufvudtitelns besparingar beredas,
har, vid sådant förhållande och då bifall härtill möjligen skulle framkalla
likartade framställningar från andra regementen, Utskottet ansett sig böra hemställa,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 5 Mars 1865.
Reservationer.
Vid 9:de punkten (Indelta arméens vapenöfningar),
a) af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander från Skaraborgs län: »Emot Ut
skottets
tillstyrkande i 9:de punkten af 175,000 R:dr tillökning i anslaget för den
indelta armécns vapenöfningar, får jag anmäla reservation.
Detta anslag, som för närvarande utgör 650,000 R:dr årligen, hade jag trott
vara tillräckligt äfven under nästa statsregleringsperiod, så mycket heldre som lättade
kommunikationer numera i icke ringa grad underlätta marscherna från den
ena till den andra ändan af riket och derigenom en icke ringa besparing vinnes.
Att uppoffra mycket penningar på s. k. stormöten, med (hy åtföljande militärlyx,
fruktar jag att landet icke mägtar, utan att åsidosätta af behofvet högt påkallade
industriela företag af mångfaldiga slag; och då vår indelta aimée erkännes ega all
den vapenfärdighet, som är erforderlig för en stam lill en talrik beväring, så borde
man inskränka de årliga öfningarne till det nödvändiga. Skall landet förmå att
bära den dryga beskattning, som genom den årligen ökade skuldsättningen måste
blifva en följd, så mäste också dess resurser i alla rigtningar, genom Statens försorg
upphjelpas. Jag hemställer, på grund häraf, att den här tillstyrkta summan icke
måtte of Rikets Ständer beviljas.»
Uti denna reservation instämde: Riksdagsfullmäktige D. Danielsson från Jönköpings,
Jonas Andersson från Östergötlands samt Per Nilsson från Malmöhus län.
b) af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län: »Indelta arméens
vapenöfningar. För dessa vapenöfningar har anslaget under de sista tio åren
fördubblats, utan att orsakerna hvarföre så sked t kunnat öfvertyga om dess nöd
-
Stats-TJtskottets Utlåtande M 66.
61
vändighet. De årligen återkommande öfningslägren hafva visserligen bidragit till
kostnadernas förhöjande, men den tanken, att dessas återkommande endast hvartannat
år och likväl uppfyllande det åsyftade målet, delas af mängden bland den
skattdragande allmogen, hvilken deruti ser ett af dess svåraste onus. Om man
ville tega i öfvervägande de dryga kostnader som rust- och rotehållarne hafva för
utrustningen af hästar och manskap till dessa läger och dervid beräkna den förlust
som tillskyndas jordbruket och näringarne, derigenom att en icke obetydlig
del friska arbetskrafter under den bästa arbetstiden på året dragas derifrån, så
skulle man icke undra deröfver att en önskan låter böra sig om mildring härutinnan.
Med de årligen återkommande regementsmötena är ock enahanda förhållande.
Ingen olägenhet har försports der dessa möten någon gång blifvit inställda,
tvärtom har deröfver en allmän belåtenhet gifvit sig tillkänna; och säkert är att
soldaten, en gång väl genomgången sina rekrylmöten, icke nödvändigt i och för
exercisdugligheten är i behof af dem.
Under den tid då landet uppoffrar sina krafter för upphjelpande af sin industri,
sina näringar och sina kommunikationsanstalter, och då styrelsen står på
vänskaplig fot med alla Europeiska magter, torde det alltså vara angeläget att
tillse om icke besparingar må kunna göras på en och annan af de mindre produktiva
utgiftstitlarne. Det är derföre, och, utan att upprepa de flere skäl som
här kunde andragas, som jag anser att ifrågavarande anslag bör bestämmas till
samma belopp som vid föregående riksdag.»
Med denna reservant hafva sig förenat vice Talmannen Anders Eriksson samt
Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgs och B. J. Holmlin från Göteborgs
län.
vid 12 'punkten morn a) (angående en ny Ingeniörtrupp) utaf Herr Sandels,
L. G, som åberopade Utgifts-afdelningens förslag till Utlåtande, så lydande:
»I likhet med hvad Rikets sist församlade Ständer jemväl raedgifvit, anser Utskottet
det nuvarande Sappörkompaniet alltför fåtaligt för att i händelse af krig uppfylla
arméens behof af dylika trupper. Enligt hvad Utskottet varit i tillfälle in
hemta,
kan af Sappörkompaniets 120 man endast ett fältbrygge—equipage behörigen
skötas och betjenas samt dermed blott slås en brygga af högst ISO fots
längd. Otillräckligheten häraf för en armée på fältfot är i ögonen fallande och
har dessutom blifvit ytterligare ådagalagd vid de under sednare årens öfuingsläger
anställde fältmanövrer. Huru vigtigt det för ett krigs lyckliga utförande är att
vid dess början ega ett fullständigt och väl ordnadt fältingeniör-väsende, bestyrkes
af alla tiders men i synnerhet af sednare årens krigshistoria. I anseende till den
hastighet hvarmed krig i våra dagar bringas till utbrott och afgörande, blir det
nu en fullkomlig omöjlighet att vid krigets början kunna organisera och behörigen
inöfva nödigt antal Sappörtrupper, och deraf följer äfven nödvändigheten att redan
i fredstid hafva fältingeniör—väsendet på ett någorlunda tillfredsställande sätt orga
-
62
Stals-Utskottels Utlåtande M 66.
niseradt, så väl till personal som till materiel. Emot lämpligheten att för ifrågavarande
ändamål använda soldater ur indelta arméen har Departements-chefen (uti
Statsråds-protokollet pag. 26, till hvilket Utskottet för undvikande af vidlyftighet
här får hänvisa) framställt anmärkningar, hvilka ej torde kunna jäfvas, men hvarvid
kan tilläggas att, då indelta arméen, som skall i sina led upptaga och krigsbilda
allmänna beväringsmanskapet, redan för detta ändamål är nog fåtalig, det alltså
måste vara i hög grad origtigt och äfventyrligt att i det ögonblick, då dess fulla
kraft är mest af behof påkallad, nedsätta dess styrka genom gamla och inöfvade
soldaters borttagande ur infanteriet, för att af dem bilda ett annat slags trupp,
för hvars tjenstgöring de dock äro mer eller mindre rekryter och hvarigenom
dessutom måste förorsakas förminskning i det autal beväringsmanskap, som kan i
ledet upptagas. Då för öfrigt den omständigheten, att Kongl. Maj:t uti förevarande
ämne gjort förnyad framställning, synes antyda att armé-förvaltningen betraktat
såsom särdeles vigtigt att behofvet blefve, åtminstone till någon del, utan längre
uppskof afhulpet, har Utskottet, på grund af nu anförda förhållanden och de i
Statsråds-protokollet i öfrigt upptagne skäl icke tvekat tillstyrka,
att den af Kongl. Maj:t för bildande af ytterligare ett Sappörkompani
äskade summa 23,529 R:dr 9 öre årligen rnå af Rikets
Ständer beviljas och å anslaget för Ingeniör-korpsen uppföras, äfvensom
att kostnaderna för kompaniets första uppsättning må af första
årens underhållsanslag bestridas.»
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Cronstedt, Fr., Herr Friherre
Leijonhufvud, Br. Ahr., Herr Leijonancker, F. W., Herr Reuterskiöld, C■ L.,
Herr von Troil, S. G. och Herr Skogman, Carl, samt Herr Biskop Annerstedt,
Herr Biskop Milén, Professorerne Carlson och Selander, Doktorerne Gumcelius,
Arrhenius och Söderberg samt Prostarne Berlin och Ljunggren.
vid 12 ■punkten, mom. b) af Herr Sandels, L G., som åberopade såsom sin
reservation Utgifts-afdelningens härutinnan afgifna yttrande, så lydande: »Vidare
har Kongl. Majit föreslagit aflöningsförhöjning, i följd af tillökade göromål, för Bataljonsläkaren
vid ingeniör-trupperna från 800 till J,200 R:dr eller med 400: —
för Redogörare!! från 600 till 800, med  200: —
för presterliga göromålens bestridande, från 180 till 300 R:dr, med . 120: -—
tillhopa R:dr 720: —
Då Utskottet funnit sig förhindradt att till bifall hos Rikets Ständer anmäla
Kongl. Maj:ts nådiga förslag om upprättande af ett nytt Sappör-kompani och följaktligen
några ökade göromål icke ifrågakomma för ofvanbemälde, vid den redan
befintliga Sappör-truppen anställde tjenstemän, hemställer Utskottet,
att den äskade aflöningsförhöjningen icke må beviljas.»
Hä ri hafva äfven nyss omförmälde reservanter vid mom. a) instämt.
Stats-Utskottels Utlåtande M 66.
65
vid 14:de punkten (Lega för hästar till Artilleriets exercis) af Herr Sandels
L. G., hvilken äfven vid denna punkt upptagit såsom sin reservation hvad Afdelningen
yttrat: »Till lega m. m. för ytterligare behötliga exercishästar vid Ingeniör
truppen
har Kongl. Maj:t föreslagit, att på ofvannämnda anslag måtte uppföras ett
tillök ni ngs-belopp af 3,064 R:dr 6 öre.
Under åberopande af sin här ofvan i 12:te punkten gjorda framställning,
hvarigenom Utskottet afslyrkt Kongl. Maj:ts nådiga förslag om uppsättning af ett
nytt Sappör-kompani, får Utskottet hemställa,
att icke heller denna af Kongl. Majit äskade förhöjning af ifrågavarande
anslag må af Rikets Ständer bifallas.»
Och med Herr Sandels hafva förenat sig alla de Utskottets Herrar Ledamöter,
som omförmiilas såsom reservanter vid 12:te punkten. Hvarjemte Herr Friherre
af Ugglas, Gust. anmält, att han icke närvarit i Utskottet då de i 12:te och 14:de
punkterna omförmälda frågor af Utskottet afgjordes.
vid 16:de punkten (angående mathållningen för manskapet vid Garnisonsregementena)
af Herr Sandels, L.G.: »Jag har icke med min röst kunnat biträda
det förslag Utskottets majoritet, genom votering i denna fråga fattat. Behofvet
af tillökning i nu gällande utspisnings- stat för värfvade garnisons-regementena kan
icke förnekas utan framstår särdeles bjert, om berörde stat jemföres med hvad
för en vanlig arbetare anses till ett tarfligt uppehälle nödvändigt. Att afhjelpa
detta missförhållande är desto angelägnare, som detsamma i annat fall, med de
betydligt ökade tillfallen till arbetsförtjenst, som genom landets stigande odling och
utveckling i alla rigtningar under de sednare åren blifvit den arbetande klassen
beredda, tvifvelsutan skulle komma att i hög grad försvåra rekryteringen vid
ifrågavarande regementen. Enligt den af Krigs-kollegium afgifna och under Litt. E.
vid Statsråds-protokollet fogade specifika uträkning, har kostnaden för värfvade
garnisons-regementenas mathållning, enligt nu gällande utspisnings-stat, för år 1861
utgjort 202,1 SS R:dr 48 öre, oberäknad t hvad dertill af manskapets gage blifvit
användt; men med tillämpning af den utaf Kollegium föreslagna förbättrade utspisnings-stat
(Bil. Litt. B. vid Statsråds-protokollet), med deri af Departementschefen
gjord förändring i afseende å aftonmålet, kommer kostnaden för ifrågavarande
regementens mathållning, utom bidraget från manskapets gage, att, efter
det för år 1861 upptagna portions-antal och med beräkning af nu gällande pris,
uppgå till omkring 340,000 R:dr, eller 140,000 R:dr utöfver nuvarande anslagsbeloppet.
Och då födoämnena i den föreslagna förbättrade staten icke upptagits
rundligare än behofvet kräfver, samt någon nedsättning i nu gängse pris å lifsförnödenheter
icke är att påräkna, hade jag föreställt mig alt Utskottet skolat
lyssna till det förslag, jag härutinnan vågat framställa, eller bevilja den tillökning,
som ovilkorligen är behöflig, så vida man vill att soldaten ej skall lida brist på
64
Stats-Utskottels Ullålande JYs 66.
nödig föda. Jemte det jag således reserverar mig mot Uskottets beslut, tillåter
jag mig vördsammast hemställa, det Rikets Ständer besluta,
att anslaget till mathållning för manskapet vid de värfvade garnisons-regementena
skall från det nu i Riksstaten uppförda belopp
200,000 R:dr till 340,000 R:dr förhöjas.»
Uti denna reservation instämde Herr Grefve Cronstedt, Fr.; hvarjemte, emot
beslutet sig reserverat: Friherre Leijonhufvud, Br. Abr., Herr Montgommery-Cederhjelm,
R. N. G., Herr Biskop Annerstedt, Professorerne Carlson och Selander,
Prosten Bertin och Doktor Söderberg.
Och skulle derjemte här antecknas, att Herr Friherre af Ugglas, Gust. icke
eller vid denna frågas behandling hos Utskottet derstädes varit närvarande.
vid 17:de punkten (angående en Regements-pastor vid regementet Carl XV)
af Biskop Annerstedt, som åberopade Utgifts-atdelningens förslag till utlåtande, så
lydande: »Hittills har, enligt hvad af motionen inhemtas, detta regemente åtnjutit
själavård endast i den mån sådant kunnat beredas genom särskilda aftal med
presterskapet i de städer, der sqvadronerna äro förlagde; hvarförutom allt presterligt
biträde saknats vid de tillfällen, då regementet varit utom garnisonsorterna
sammandraget; och då det icke torde vara med billighet öfverensstämmande, att
detta regemente ensamt inom Svenska arméen fortfarande förblifver i saknad af
det tillfälle till religionsundervisning och den närmare omvårdnad i religiöst hänseende,
som endast genom särskild prestmans anstälfande kan åstadkommas, får
Utskottet, med anmälan att Pastorer vid de värfvade regementena i lön åtnjuta
1,200 R:dr, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till lön för en Regements-pastor vid
ofvannämnda regemente, hvilken jemväl bör hafva åliggande att
bestrida Garnisonspredikants-tjensten i Malmö, bevilja ett årligt
anslag af 1,200 R:dr.»
Med Herr Biskop Annerstedt instämde Herr Sandels, L. G., Prosten Berlin
och Doktor Söderberg.
vid 19:de punkten, mom. c) af Doktor Söderberg: »Emot Höglofl. Utskottets
afslag på min motion, rörande föreslagen lönctillökning åt Auditören vid Gottlands
National-beväring, får jag vördsamt anmäla min reservation. — Utskottet anför
till stöd för sitt afslag, att det ej är ädagalagdt, att nämnde Auditörs tjensteåligganden
blifvit förökade till följd af det i Wisby förlagda värfvade depot-kompaniets
förening med Gottlands National-beväring. Men då Auditörens vid Gottlands
National-beväring tjensteåligganden ursprungligen varit inskränkta till behandlingen
af förbrytelser begångna af mediemmarne vid en Bevärings-korps,
hvilken, med undantag af sjelfva befälet, blott en vecka under äret står under
krigs
-
Stats-Ulskotlets TJllålande M 66.
6S
krigsartiklarne, faller det sig väl naturligt, att dessa tjensteåligganden skola minst
till sitt dubbla mätt förökas, då denne tjensteman äfven får sig anbefaldt att
handlägga alla de förbrytelser, som kunna inträffa inom en korps, hvars alla medlemmar
under hela sin tjenstetid höra under krigslagarna. •— Då sjukhusläkaren
vid nämnde Beväring redan förut varit i åtnjutande af särskildt arfvode för den
läkarevård han, utom sina egentliga tjensteåligganden, egnat åt depot-kompaniet i
Wisby; då, till följd of Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, Höglofl. Stats-Utskottet
föreslagit för Fältkamereraren och Kontorsskrifvaren vid samma Beväring förhöjda
aflöningar för en ej obetydlig tillökning i göromål och ansvar, hvilket allt härleder
sig från det med National-beväringen verkställda införlifvandet af Artilleri depotkompaniet,
så synes mig rättvisa och billighet fordra, att Auditören, hvars tjensteåligganden
naturligtvis till följd af detta införlifvande komma att ej obetydligt ökas,
mätte för detta tillökta arbete njuta någon ersättning. — Jag får således vidhålla
mitt yrkande,
att Rikets Höglofliga Ständer måtte åt Auditören vid Gottlands
National-beväring, såsom ersättning för ökade tjensteåligganden,
bevilja en lönetillökning af ISO R:dr R:mt.»
vid 20:de punkten (Beväringsmanskapets vapenöfning):
a) af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén: »Den välvilja, hvarmed både Regeringen
och Rikets Ständer omfattat skarpskytterörelsen inom landet, erkännes med
lifligaste värma. Utskottet har ock för denna rörelses utveckling under kommando
statsregleringsperiod anvisat 65,000 R:dr årligen, alt på Riksstaten uppföras.
Ofvertygad att flertalet bland beväringsynglingarne skola tillgodogöra sig de fördelar,
som uppkomma genom inträde i lagligen organiserade skarpskyttekorpser,
tror jag att antalet af beväringsskyldige, som skola undergå vapenöfning på vanligt
sätt, kommer att i betydlig mån förminskas, till mycken fromma för jordbruket,
der arbetskrafterna så väl behöfvas, hvaraf ock torde följa, att kostnaderna i samma
mån skola inskränkas. Men då anslaget för detta ändamål har »förslagsanslags»
natur, och således en inskränkning till siffran på papperet båtar föga, så anser
jag att summan må bestämmas till det inom Utgifts-afdelningen föreslagna, eller
500,000 R:dr årligen.»
Häri instämde v. Talman Anders Eriksson samt Riksdagsfullmägtige Erik
Ersson från Gefleborgs län och B. J. Holmlin från Göteborgs och Bohus län.
b) af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander: »Likaledes får jag anmäla reservation
emot Utskottets förslag, som tillstyrker 101,667 R:dr tillökning i det årliga
anslaget för Beväringsmanskapets vapenöfning.
Det har förefallit mig besynnerligt, att just vid samma riksdag, som så väl
Kongl. Majit aflåtit nådig Proposition, som representanter inom Riks-Stånden väckt
Bih. till R. St. Prol. 1862 & 1S63. 4 Sami. 1 Afd. 23 Hö/l. 9
6(5
Stats-Utskottets Utlåtande JV? 66.
motioner derom att i skarpskytteföreningar inskrifne beväringsynglingar, som visa
sig hafva förvärfvat den skicklighet i vapnens bruk, att de kunna mäta sig med
dem som undergått beväringsöfningar, skola vara befriade från den vanliga beväringsexercisen,
enligt Kongl. Maj:ts förslag Irsta årets och enligt motionärernas
båda årens. Skulle nu dessa förslag blifva af Rikets Ständer bifallna, så är det
väl mer än sannolikt, att kostnaden för dessa vapenöfningar komme att betydligt
inskränkas derigenom att skarpskytteföreningar bilda sig allt mer och mer, synnerligast
om båda årens beväringsexercis eftergifves på förutnämnda vilkor, och
jag tror att detta just vore det verksammaste medlet att uppmuntra skarpskytterörelsen,
och Staten skulle derpå vinna i dubbelt hänseende. Man säger visserligen,
att som detta är förslagsanslag, så betyder det föga hvad summa man anslår,
men jag deremot tror att detta alldeles icke är likgiltigt, ty, utom det att
folket i landsorten, som väl vet att de få hvar i sin mån kontribuera till Statens
alla behof, med missnöje se huru anslagen riksdag efter riksdag ökas, och derföre
fordra räkenskap af sina ombud, så har erfarenheten hittills icke gifvit stöd för
den föreställningen, att man får något öfverskott, om också ganska frikostiga summor
anslås; och jag hemställer derföre att den här föreslagna summan icke
måtte beviljas.»
Med denne reservant förenade sig Riksdagsfullmägtige Daniel Danielsson från
Jönköpings och Jonas Andersson från Ostergötlands län; och har Riksdagsfullmägtigen
Per Nilsson från Malmöhus län anmält, att han icke varit närvarande
i Utskottet, då denna fråga afgjordes.
vid 21:a punkten mom. d. (rörande Ingeniör-truppen) af Herr Sandels, L. G.,
som äfven härutinnan åberopade Utgifts-afdelningens så lydande förslag: »Då Utskottet
här ofvan uti punkten 12:o, af anförda skäl, funnit sig ega anledning till
bifall hos Rikets Ständer förorda Kongl. Maj:ts nådiga framställning om uppsättning
af ett nytt kompani Ingeniör-trupper, har Utskottet följaktligen ansett sig böra
tillstyrka,
att det för samma kompani beräknade årliga anslag 10,501 R:dr
50 öre, till underhåll af kompaniets beklädnads-, remtygs-, utred
nings-
och sjukvårds-persedlar, jemväl måtte af Rikets Ständer beviljas
och å ordinarie stat uppföras.»
Och instämde i denna reservation samma Utskotts-ledamöter, sorn finnas antecknade
såsom reservanter här ofvan vid punkterna 12 och 14.
vid 25:te punkten (angående ridskolan vid Strömsholm) a) af Herr A. W.
Björck: »Ehuru det förr eller sednare torde blifva nödigt alt tillvägabringa en lämplig
anstalt, der kavalleriets befäl kunde erhålla undervisning i ridkonsten och tillfälle
till nödig utbildning i hästdressyr beredas dem, sorn egna sig åt stallmästare
-
Stats-Ulskottets Ullålande JW 66.
67
befattningar vid Kavalleri-regementen, har det dock visat sig att meningarne om
det lämpligaste sältet att åstadkomma en dylik anstalt äro särdeles skiljaklige; och
då uppenbart är att en ridskola endast vid Strömsholm kan inrättas och underhållas
för det af Kongl. Maj:t äskade anslags-beloppet, hvilket med skolans ordnande på
annat ställe, utan tvifvel skall blifva otillräckligt, har jag ansett att med ridskolans
inrättande bör anslå, intilldess åsigterne om lämpligaste stället för densamma blifvit
sammanjemkade och en tillförlitlig beräkning af de framtida underhållskostnaderna
kunnat ega rum, En ytterligare anledning för ett uppskof med saken torde finnas
i de ökade anspråken på Statsverket, som under riksdagen förekommit.»
b) af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén: »Anslaget lill en ridskola torde vara
ett af de aldra umbärligaste. Utan att orda om den skicklighet i ridkonsten, som
förefinnes hos våra kavallerister, eller de tillfällen till öfning, som äro alt tillgå vid
enskilda ridskolor, och för män af facket vid de särskilda korpsernas lägerplatser, vill
jag hemställa, att Staten må besparas denna utgift för angelägnare ändamål, åtminstone
intilldess behofvet blir mera kännbart eller tillgångarne mindre knappa.»
Häruti instämde: vice Talmannen Anders Ericsson samt Riksdagsfullmägtigen
B. J. Holmlin från Götheborgs och Bohus samt Eric Ersson från Gefleborgs län
c) af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander: »Emot Utskottets förslag att tillstyrka
18,000 R:dr till en ridskola och 14,200 R:dr årligen lill undervisningens
befrämjande i densamma, får jag äfven reservera mig, emedan jag tror, dels att
en ridskola icke uppsattes för denna summa, utan att detta endast blir en handpenning
till ett långt högre anslag vid nästa riksdag, dels ock emedan jag har mig
bekant alt flera skolor förut finnas inom riket för detta ändamål, om de också icke
tillhöra Staten, hvarföre dessa medel torde kunna användas för angelägnare ändamål.
Och hafva Riksdagsfuilmägtige Jonas Andersson från Ostergötlands och Per
Nilsson från Malmöhus län begärt få anmäla, att de icke varit närvarande i Utskottet,
då detta ärende derstädes afgjordes.
vid 33:dje punkten: (angående anslag för fästningsbvggnader vid Carlskrona)
af Friherre Leijonhufvud, Br. Abr.: »Det af Kongl. Maj:t begärda anslaget af 30,000
R:dr om året, till fortsättande af Carlskronas befästande, tillstyrktes af Stals—Utskottets
utgifts-afdelning, men föll i Utskottets plenum vid voteringen med 18 röster
mot 17. De skäl, som under diskussion anfördes mot anslagets beviljande, voro
hufvudsakligen dels den osäkerhet, som förmenades nu vara rådande angående sjö
fästningars
ändamålsenlighet och sättet för deras uppförande, dels att det ringa anslag,
Kongl. Majit dertill äskat, skulle utvisa att saken ej vore af något större behof
påkallad, dels ock att de ökade anslag, som af Kongl. Majit, sedan Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof blifvit aflemnad, ytterligare blifvit äskade, fordrade
indragningar äfven uti 4:de Hufvudtiteln.
60
Siats-Utskottets Utlåtande M 66.
Hvad det första skälet angår, så existerar någon sådan osäkerhet om sjöfästningars
behöflighet alldeles icke, hvarken i Europa eller i Amerika. Genom det
reseanslag, som Rikets Ständer för 2:ne riksdagar sedan beviljade lngeniör-korpsen,
är det nu möjligt att alla år utsända Ingcniör-officerare på resor i utlandet —
för närvarande är en till och med sänd till Amerika — och genom de från dem
ständigt ingående rapporter är Regeringen i tillfälle att inhemta allt, som angående
Militäringcniör-väsendet företages i främmande länder. Så veta vi ej allenast att
stora kustbefästningar i närvarande stund äro under utförande vid Köpenhamn,
Cherbourg, Portsmouth, Plymouth, Spezzia m. fl. örlogshamnar och att i Amerika
sådanas anläggande vid ioloppen till Newyork och öfriga vigtigare städer blifvit på
det varmaste förordadt af Amerikas ulmärktaste artillerist, kapten Dahlgren, i hans
rapport till krigsministeriet; ulan äfven om konstruktion af dessa nya, under utförande
varande sjöbefästningar ega vi fullständig kännedom. Vid det nu föreslagna
fästningsverket äro ock alla de omständigheter iakttagne, som al krigskonstens nyaste
förbättringar påkallas, och den befarade osäkerheten förefinnes således här ej. ■—
Rörande den andra invändningen må svaras, att om frågan vore att påbörja en
helt och hållet ny fästning, det med något skäl kunde ifrågasättas om lämpligt vore
att börja arbetet med ett så ringa anslag, men då frågan endast är att fortsätta och
småningom fullborda en sedan lång lid pågående befästning af ett vigligt etablissement
och betydande sjöstad, så förfaller denna invändning alldeles. Ulan tvifvel
är del vida fördelaktigare och äfven mindre kostsamt att bygga fortare än som i
Sverige hitintills varit möjligt — men skulle vi här väntat med fästningsbyggnadernas
påbörjande till dess stora anslag på en gång kunna beviljas, så är mer än
sannolikt att än i dag ingenting blifvit gjordt, i stället för att nu likväl med de
små anslagen, som endast omärkligen betungat statsregleringen, ej endast Waxholmen,
Kungsholmen och Marstrand blifvit fullständigt ombyggde, utan ock Carlsborg
till mer än hälften blifvit nybygdt. Då således stora anslag ej kunna an
visas
till arbetenas fortsättande, är det ojemförligt bättre att gifva små anslag, än
att uppskjuta fortsättningen till rikare tider — som länge kunna låta vänta på sig.
— Hvad slutligen den tredje invändningen angår, så har redan Stats—Utskottets
Utgifts-afdelning indragit öfver 800,000 R:dr af de anslag, Kongl. Maj:t äskat å
4:de Hufvudtiteln, hvarmed ock denna titel tyckes hafva i sin mån fullt bidragit
till de nya behofvens fyllande.
Uti denna reservation hafva instämt: Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas
Gust, Herr Montgommery-Cederhjelm, Rob. N. G., Herr Leijonancker, F. W., Herr
Reuterskiöld, C. L., Herr Sandels, L. G., Herr von Troil, S. G. och Herr Skogman,
Carl, samt Herr Biskop Annerstedt, Professor Selander, Prosten Berlin och Doktor
Söderberg.
Tab. liiM. A.
Tabell Ofver Riks-slatcns Fjerde lliifvnd-liiel.
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Span m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mätt.
Värde |
förslagsvis
å 2 lt:dr
kubikfoten.
Summa
I Riksmynt.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
110,475
84,450
6,500
33,700
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
R-.dv.
S:gr| 479,634|75|
Kub.-f.
399,509
45 2,121,897
100,000
2,057
650,000
26,520
14
125,955
R:dr.
Kub.-f.
R:dr.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
116,475
84,450
6,500 i
33,700
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
479,634
251,911
S:gr 11,178,08615912,121,6971—| 125,955
80
5,855
10,849
11,710
80
21,699
2,785,029
60
9| 251,91 l|80j 16,705| 2| 33,410(40
100,000
23,756
650.000
50
i 5
74
26,520
3,585,305|7‘l
114,656
138.664
140,622
140,787
74,974
761,823
107,008
55,761
11,262
350,000
200,000
70
Dt*
95
50
S:gr 3,095,562( 9|
31,911
123,814
7,500
6,295
458,333
50
50
S:gr
627,854
1,140,172
65
232,000
18,000
21,450]
36,000
110,000
33,000
5,985
10,577
10,672
10,672
42,244
1,664
18,049
11,970
21,155
21,344
21,344
84,489
3,328
36,099
40
20
126,626
159,820
161,967
162,132
74,974
846,313
110,336
55,761
47,361
350,000
200,000
Landtförsvars-dcpartcmcntet.
Departements-chefen
Departementets Kansli-expedition
Departementets Kommando-expedition
Krigs-kollegium:
Nuvarande anslaget
116,475:
Tillkommer: till ökad aflöning åt personalen vid Stockholms Utredningsförråd
725: —
D:o vid Göteborgs d:o
1,250: —
Fern kammardrängar i Krigs-kollegium, h 50 R:dr
250: — 2 225:
Generalitets-staten:
Nuvarande anslaget
84,450:
Afgå: utaf 6:te Fördelnings-generals-lönen indragne
2,200:
General-stabs-officerares bildande
Topografiska korpsen:
Nuvarande anslaget
33,700:
Tillkommer: en ny Vaktmästare-lön
tillökning i förutvarande Vaktmästare-lönen
500: --  50: —
Artilleri-staben
Ofver-kommendants-expeditionen i Stockholm
Kommendants-staten
Krigs-akademien
Allmänna Garnisons-sjukhuset
Rese-stipendium för Militär-Iäkare
550: —
Penningar.
Förslag till blifvande Riks-stat.
Spanmå1
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
lt:Jr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82,250
6,500
34,250
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
50
S:gr
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-regementena:
Penningar:
Nuvarande beloppet
399,509: 45.
Afgå: utaf anslagne medlen till aflöning åt korporalerne
vid vissa regementen och korpser  2,004: 4. 397 595; 41.
Indelta räntor såsom i 1861 års Riks-stat
2,121,897: —
indelt spanmål d:o d:o 251,911:80.
Oindelt spanmål:
Nuvarande anslaget  11,710: 80.
Tillkommer.- tili fyllnad i korporals-lönerne vid vissa regementen
och korpser, 1,658 kubikfot å 2 R:dr
3,316: — 15,026: 80.
Till löneförbättringar vid Indelta arméen  ..T.....TT
Militie-bostäils-kassan: Ersättning för reserv-hemmans-räntor och kronotionde m. m. .
Indelta arméens vapenöfningar, Reservations-anslag:
Nuvarande summan
650,000:
Tillkommer: Förhöjning
175,000:
Till trossens underhåll
S:gr
480,209
397,505
100,000
2,057
825,000
26,520
1.351,082
70
R:dr.
2,121,897
Kub.-f.
55|2,121,897|-
125,955
R:dr.
Oindelt.
Mått.
Kub.-f.
k.
Värde
förslagsvis
å 2 K:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
251,911
80
7,513
10,849
15,026
21,699
R:dr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82,250
6,500
34,250
6,400
6.015
15,006
79,888
62.650
2,000
480,209(75
2,786,341
100,000
23,756
825.000
26,520
25,955| 9j 251,911|8()| I8,363| 2| 56,720(40|3,70l,0l7|75
Yärfvadc Arméen.
10
50
62
— 99,865
S:gr 11,590,622|65|
S:gr
S:a
9,000
37,500
12,000
11,350
8.770
2,890
67,500
32
149,010|32|
6,120,770|40|2,121,897
199,730
40
2,295,292(49
31,911
123,814
7,500
6,29c
458,333
125,955| 9
251,911
80
116,570
627,854
233,140
1,140,172
232.000
18,000
21,450
36.000
110.000
33.000
50
50
Lif-gardet till häst
Husar-regementet Konung Carl XV
Svea Lif-garde:
Penningar:
Nuvarande beloppet  140,622: 70.
Tillkommer: genom öfverflyttning från Lifbevärings-regementets
anslag:
till 2:ne Andra Ivapitens-löner å 2,000 R:dr  4,000: — 144 622: 70.
Oindelt spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat
21,344: 40.
Ändra Lif-gardet:
Penningar:
Nuvarande beloppet  140,787: 70.
Tillkommer: genom öfverflyttning från Lifbevärings-regementets
anslag:
till 2:ne Andra Kapitens-löner å 2,000 R:dr  4,000: — 144,787: 70.
Oindelt spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat  .TT."  21,344: 40.
Wermlands Fältjägare-regemente
Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen, Reservations-anslag:
Penningar:
Nuvarande summan
761,823: 95.
Afgå och öfver/lyltas på anslaget för Gotlands Nationalbeväring:
det för Artilleri-depot-kompaniet i Wisby
beräknade be/opp
9,938: 90.
samt indragas (ett Läkare-arfvode)  100: — 10,038: 90. tki tck.
——  * | * /ölj/oO! dl
Oindelt spanmål:
Nuvarande qvantitet med värde
84,489: 20.
Afgå och öfver/lyltas på anslaget för Gotlands Nationalbeväring:
för nyssnämnda Depot-kompani beräknad
spanmål, 655 kubikfot ä 2 R:dr
1,310: — 33 579. 20
Ingeniör-korpsen (derunder Reservations-anslag till korpsens praktiska öfningar 5,000 R:dr).
Penningar:
Nuvarande anslaget  107,008: 8.
Tillkommer:
till underhåll af 3 fältbrygge-ekipager å 1,500 R:dr... 4,500: — 111,508: 8.
Oindelt spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat
3,328: —
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning:
Tillkommer: Förhöjning
Lega för hästar till Artilleriets exercis
Fouragering af Artilleriets och Värfvade Kavalleriets hästar, Förslags-anslag :
Nuvarande summan
. 350,000:
Tillkommer: Förhöjning  40.000:
Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning
55,761:
50.
2,873:
25.
350,000:
40,000:
—
200,000:
120,000:
—
S:gr
Beväringen.
Lifbevärings-regernentet:
Nuvarande beloppet
31,911: 50.
Afgå genom öfver/l,gilning till Svea Lif-gardets anslag
4,000: —
I):o d:o till Andra Lif-gardets d:o
4,000: — 8.000-
Gotlands National-beväring:
Nuvarande anslaget  123,814: 50.
Tillkommer: l:o Öfverflyttning från anslaget för Svea, Göta
och Wendes Artilleri-regementen  9,938: 90.
2:o Lön för en Regementsläkare
1,500: —
Arfvoden för3Bataljonsläkare,
å 500 R:dr 1,500: — 3,000: —
efter afdrag af derför redan anvisade
medel  600: ■
3:o Förhöjning i aflöningen för
Fält-kamereraren, från 750 till
1,000 R:dr  250: —
Koritors-skrifvaren, från 300 till
500 R:dr
200:— 450: _
4:o Arfvoden för Spel, 15 st. å 30 R:dr  450: — 13,238: 90. 137 053- 40
5:o Öfverflyttning från anslaget för ofvannämnde Artilleri-regementen:
Oindelt spanmål, 655 kubikfot å 2 R:dr  T  1,310:
Hallands beväring
Wester-Norrlands beväring, lönefyllnad
Bevärings-manskapets vapenöfning, Förslags-anslag:
2,400:
Nuvarande summan
45g 333;
Tillkommer: Förhöjning
101,667:
114,656
138,664
144,622
144,78/
74,974
751.785
111.508
58,634
11,262
390,000
320.000
70
2,260,896(44
23,911
137,053
7,500
6,295
560,000
50
40
»:gr
Matcriclen.
65
1,590,622|05
9,000
37,500
12,000
11,350
8,770
2,890
67,500
149,010|32
80|8,727,720|-
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii Afdelningar, Reservations-anslag:
Nuvarande beloppet
1,140 172:65.
Till kommer: Förhöjning:
i Fortifikations-afdelningens anslag:
till underhåll af Landtförsvarets lius och byggnader i fästnings
och
garnisons-orter  15,000:
i Intendents-afdelningens anslag:
till underhåll af kapotter, remtyg, tross och utredning
vid Bohusläns regementes södra bataljon
3,200:
i Artilleri-a (delningens anslag:
till gevärspersedlarnes underhållande vid nyssnämnda
bataljon
580: — 18,780: —
Till Lif- och Släpmunderingar vid RotehålJs-regementena:
Nuvarande anslaget  232 000:
Tillkommer: Förhöjning  25,200:
Inqvarterings-kostnader i Stockholm, Förslags-anslag
Till inqvarteringens ordnande i d:o, Reservations-anslag
Inqvarterings-kostnader i landsorterna, Förslags-anslag
Salpeter-uppköp :
Nuvarande beloppet
110,000:
Afgår: nedsättning deri
59 999;
Ved och ljus för fästnings- och garnisons-orter
734,759|90
1,158,952
65
257,200
18,000
2L450-
36.000
60,0001
33,000
5,985
10,577
10.672
10,672
41,589
1,664
18,049
11,970
21,155
21,344
21,344
83,179
3,328
36,099
40
40
126,626
159.820
165.967
40
20
166,132
74,974
834,964
114,836
58.634
47,361
390,000
— 320.000
10
99,210| 2| 198,420|40|2,453,3! 6|84
655
1,310
655
S:gr|l,584,602|05|
Diverse anslag.
Till Skjutskolor
Spanmåls-upphandlings- och bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag
Rese- och traktaments-penningar, Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet
11,350: —
Tillkommer: Förhöjning  46,650: —
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Krigs-kollegium m. fl. Verk
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-expedition, Förslagsanslag:
Nuvarande
beloppet
2,890: 32.
Tillkommer: För jemnande af Hufvudtitelns slutsumma
22: 79.
Extra utgifter
9,000
37,500
12,000
58,000
8,770
2,913
67,500
S:gr| 195,683
11
lil
Sun m a |6,607,234|40|2,121,897|—
125,9551 9
1,310
23,911
138,363
7,500
6,295
560,000
736,069
50
10
10
1,158.952
257,200
18,000
21,450
36,000
60,000
33,000
65
|—(1,584,602|65
9,000
37,500
12,000
58,000
8,770
2,913
67,500
195,6831 i 1
251,911|80| 118,22s| 4| 236,456|so|9,217,500|-
Anm. Tillökningen å Hufvudtiteln Olifver således 489,780 R:dr R:mt, hvaraf på Förslags-anslagen
belöpa 188,339 R:dr 79 öre.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande år 1862—1863, JtA 66.
Bör lill Slals-UlskoUels Utlåtande, år 1862—1863, JV2 66.
Tab. Litt. B.
Extra Statsregleriugs-anslag för Försvarsverket till lands.
A) Anslag för åren 1864, 1865 och 1866, att utgå
Stats-Utskottet
föreslår.
med i årligen.
R:dr.
öre.
l:o. För Artilleri-behof:
Till anskaffning af 12 st. refilade, gröfre kanoner samt lavetter
med släpor af jern, äfvensom projektiler 66,000: —
Till anskaffning af 16,000 refflade infanterigevär,
å 37 R:dr 50 öre st  600,000: —
Till anskaffning af 2,000 st. kavallerisablar, å
18 R:dr st  36,000:
702,000
2:o. För Fortifikations-behof:
Till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad
300,000
1
5:o. För Behlädnads-behof:
Till förhöjning i Beklädnads-passevolansen:
vid Svea och Andra Lif-Gardes-regementena, Lif-Gardet
till häst, Husar-regementet Konung Carl XV och (nu-  varande) Sappör-kompaniet 35,113: 78.
vid Svea och Götha Artilleri-  regementen 15,187: 91.
vid Wendes Artilleri-regemente 4,335: 32.
Till Indelta Arméens utredning,
säsom fyllnads-anslag . . . 4,963: 83.
Transport 59,600: 84.
1,002,000
—
Bör lill Stats-Ulskottets Utlåtande, år 1862—1863, JM 66.
Transport 59,600: 84,
Till underhällande of Beväringsmanskapets
beklädnad i
anledning af utsträckt
exercislid  189,000: —
tillhopa ärligen R:dr 248,600: 84,
som ulföres för 3 är med  745,802: 52.
Till ytterligare (ny) tillökning i Beklädnadspassevolansen:
vid Svea och Andra Lif-Gardes-regementena
samt Sappör-kompa
niet,
tillhopa 10,212: 12,
vid Lif-Gardet till häst. . . 1,594: —
vid Husar-regementet Konung
Carl XV  14,541: 58.
tillsammans ärligen R:dr 26,347: 70.
som utföres för 3 är med  79,043: 10.
4:o. nil Topografiska Korpsens arbeten:
Till fortsättande af dessa arbeten samt till karte
graveringen
150,000: —
Till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som
erfordras för det militära karteverkets
skyndsamma utförande .
9,600: —
5:o. Arméens pensionering:
För fortsatt tillämpning af nu gällande pensions-stater för i
arméen samt Gottlands landtbeväring, ett kreditiv att, ;
i mån af behof, användas till betäckande af den skilnad, j
som för arméens pensions-kassa kan under åren 1864,
Stats-Utskottet
föreslär.
R:dr.
1,002.000
öre.
824,845
159,600
62i
Transport! 1.986,445|62
Hör till Ståts-Utskottets Utlåtande, år 1862—1863. JV2 66.
Transport
1865 och 1866 uppslå i följd af den nya pensioneringen:
150,000 R:dr årligen eller för 3 år . . 450,000: —
Tili upprätthållande af orméens pensions-kassas
egen pensionering, likaledes ett kreditiv
af 85,500 R:dr årligen, som utföres för
3 år med  256,500: —
6:o. Officerares anställning i utländsk krigstjenst:
Til! understöd åt desse officerare, 9,000 R:dr årligen . . , .
7:o. Arrestlokalers underhåll vid Indelta Arméen:
Till årliga kostnader härför, 10,000 R:dr
reservalions-anslag, eller för 3 år
årligen
såsom
8:o. För en Ridskola:
Till årliga kostnader vid en sådan skola, 14,200 R:dr om
året eller för 3 år
S:gr
B) Anslag för En gång.
För inrättande af en Ridskola, att utgå i mån
af behof
18,000:
Åt Arméens pensions-kassa; ett fyllnads-krediliv,
att anlitas till betäckande af 1863 års
behof utöfver redan anvisade 100,000 R:dr 50,000:
Till uppförande af arrestbyggnader vid Indelta
arméen, inredning af förhyrda arrestlokaler,
anskaffning af inventarier m. m. 150,000:
Utskottet
föreslår.
R:dr.
1,986,445
62
I
706,500!
27,000:
30,000
42,600
2,792,545 62
Transport 218,000:
2,792,545162
Bör till Stats-VIskollets Utlåtande, år 1862—1863, M 66.
Stats-Utskottet
föreslår.
R:dr.
öre.
Transport 218,000: —
2,792.548
62
Till uppförande af kokhus samt vakt- och arrest-
byggnader vid Andra Lif-Gardets etablis-
sement, jemte förändrad inredning af re-
gementets kaserner  108,940: 74.
Till anställande af försök med skydds-tält . . . 10,000: —
Till ersättning för utarbetande i sammanhang
med Krigs-kollegii bokslut, af uppgifter
öfver samtliga kostnaderne till de särskilda
föremål, som tillhöra Kollegii förvaltning 1,800: —
338.440
74
Summa Kunt
5,130,986 36
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Stats-V t skottets Utlåtande Jtt 67.
1
N;o 67.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i fråga om beviljande af anslag och annat understöd från Statens
sida för skarpskytteföreningar ne i riket.
(U. A.)
Uti Dess nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, har
Kongl. Maj:t, bland annat, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett extra anslag
af 75,000 R:dr till anskaffande af 2,000 refflade infanteri-gevär, för ersättande
af ett lika antal sådana gevär, som skulle från Kronans förråd utlemnas till de i
riket bildade frivilliga skarpskytteföreningar, enligt grunder, som i det vid den
nådiga Propositionen fogade Statsråds-protokoll öfver Landtförsvarsärenden af den
14 Oktober 1862 närmare bestämdes; hvarjemte Kongl. Majit funnit nödigt äska
Rikets Ständers medgifvande dels för utdelning från Kronans förråd af äldre exercis-gevär
under längre tid, än den Kongl. Majit ansett sig böra med högst ett år
hittills bevilja; dels ock för föreningarnes berättigande, att å dessa sednare gevär
göra de förbättringar, hvartill anledning kunde förefinnas.
Af berörda Statsråds-protokoll inhemtas att, vid underdånig föredragning af
denna fråga, Departements-chefen, efter en kort framställning af frivilliga skarpskytteföreningarnes
uppkomst och ändamål, uttalat den åsigt att, på samma gång
de båda Statsmagterna med glädje måste erfara denna nationens upplifvade fosterlandskärlek
och detta uttryck af gammalt svenskmannamod, vore det äfven deras
pligt att tillse, det så ädla krafter icke fruktlöst förspilldes. Skarpskytteföreningarna
uppkallade af fosterländskt nit och andra länders föredöme, borde ingalunda
ryckas från den grund, hvarifrån de uppspirat, nemligen frivillighelens, men de
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Samt. I Afd. 24 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande JW 67.
borde bispringas i sina bemödanden och de mest trängande behofven för dem undanrödjas;
hvarefter Departements-chefen i sådant hänseende vidare anfört, hurusom
för verkliggörandet af tanken på en nationalbeväpmng fordrades, att hvarje
vapenför man vore försedd med ett till krigsbruk tjenligt gevär; och det hade visat
sig, att de fosterlandsvänner, som anmält sig villiga att bidraga till det stora
ändamålet, äfven så uppfattat saken.
För den mindre bemedlade vore det dock en ganska dryg utgift att anskaffa
ett sådant gevär och om han äfven deruti understöddes af bättre bemedlade, komme
dock under en tid hos många föreningar att saknas behöfliga målskjutningsgevär.
Anskaffade, borde sådana gevär med all möjlig omvårdnad skötas och bevaras
samt icke begagnas vid andra öfningar än målskjutning. Särskildt för exercis
afsedda gevär borde följaktligen tillhandahållas alla föreningar, som det hos Kongl.
Maj:t begärde, så långt förråden, efter beräkning af arméens eget behof, det medgåfve,
och, för att i någon mån afhjelpa bristen på målskjutningsgevär, borde till
hvarje förening, som deraf vore i behof, — och hvilket hufvudsakligen inträffade
i landsbygden — ett sådant gevär utlånas för hvar tionde man, som i föreningen
vore inskrifven, med skyldighet för vissa, af föreningen utsedda och uppgifna, personer
att ansvara för gevärets återlemnande i godt skick. Detta antal gevär kunde
synas otillräckligt, men då man med skäl egde påräkna, att de, som hade medel
dertill, sjelfve skulle förskaffa sig gevär, borde behofvet för de öfriga i och för
målskjutningsöfningarne kunna anses afhjelpt med det föreslagna antalet. I de större
städerna, der många voro i tillfälle att bispringa med medel, ehuru tid och om
ständigheter
mindre medgåfvo dem deltagande i öfningarne, syntes Statens mellankomst
för anskaffande af målskjutningsgevär i mindre grad erfordras.
Skarp ammunition borde, på sätt Kongl. Majit redan derom förordnat, foreningarne
tillhandahållas för ett pris, motsvarande det Kronan derför finge vidkännas, med
jemväl förut stadgadt vilkor att, för bestämmande af tillverkningens myckenhet,
reqvisitioner derå borde inom viss tid för hvarje år ingifvas.
Att beräkna den styrka, hvartill de frivilliga skarpskyttekorpserna kunde komma
att uppgå, vore, med ledning af hittills vunnen erfarenhet, icke görligt; men
om man för de fyra närmaste åren antoge den uppgå till 20,000 man, ansåge
Departements-chefen, att det rätta vore någorlunda träffadt. Med antagande deraf skulle
behofvet af exercisgevär blifva 20,000, och då i förråden funnes ett motsvarande
antal för ändamålet passande gevär, skulle deruti intet hinder möta. Till målskjut
ningsgevär
skulle efter ofvanupptagna beräkning erfordras 2,000 st., hvilka kunde
utlemnas af redan i förråden befintliga gevär, om medel till ersättning deraf blefve
anvisade.
Stats-Utslcottets Utlåtande JYi 67.
3
I sammanhang med högstberörda nådiga framställning går Utskottet nu att
redogöra för de inom Riks-Stånden väckta, till Utskottet öfverlemnade motioner i
detta ämne; dessa äro:
hos Ridder skåpet och Adeln:
af Friherre Stjernstedt, J. W., som (motion N:o 15) — jemte erinran om
viglen deraf, att skarpskytterörelsen, såsom ej endast ett bevis på folkets känsla
af en utbildad och organiserad nationalbeväpnings behöflighet, utan äfven en början
till en sådan utveckling af vårt försvarsverk, blefve af Statsmagterna omhuldad och
uppmuntrad — föreslagit:
alt Staten mätte lemna skarpskytteföreningarne nödigt antal exercisgevär;
all, såsom en inledning från Statens sida till en allmän nationalbeväpning, årligen
ett antal af högst 3,000 st. slätborrade gevär med knallhattslås måtte, för att tillhandahållas
skarpskytteförenings ledamöter, som önskade att sådana gevär sig tillköpa
för ett pris af fem R:dr R.mt pr st., utlemnas till förvar i indelta regementenas
förrådshus eller kompaniernas trossbodar, dervid början borde göras i norra
och östra delarne af riket;
alt, för målskjutning, refflade gevär af 1860 års modell måtte tillhandahållas
de skarpskytteföreningar, som ville deraf sig begagna, efter beräkning af ett gevär
för hvarje tionde man;
alt för nästa år och under nästa statsregleringsperiod ett förslagsanslag af
30,000 R:dr årligen måtte anslås till aflönande af Instruktörer för skarpskylteföreningarne,
efter beräkning af 3 R:dr för hvarje man; samt
ali 10,000 R:dr måtte beviljas att årligen utgå till premier för de skarpskyttar,
som vid målskjutningar visade sig ega mesta träffsäkerhet.
Inom Borgare-Ståndet,
af Herr F. Rooth, hvilken (uti motionen N:o 1) under anförande hurusom, för utvecklingen
och beståndet af den vackra idé, som läge till grund för skarpskytteväsendet,
det vore nödvändigt att densamma blefve af Statsmagterna understödd,
hemställt, att, på det jemväl personer, hvilka saknade medel att sjelfve anskaffa sig
gevär, måtte blifva satte i tillfälle att erbjuda fosterlandet sin tjenst, Rikets Ständer
måtte anslå 100,000 R:dr R:mt, att i mån af behof hållas skarpskyttekorpserna, så
väl i städerna som å landet, tillhanda i och för inköp af gevär.
Af Herr .4. Blanche, som, (i en under N:o 4 intagen motion) efter en omfattande
utveckling af skarpskytterörelsens betydelse för rikets försvar (i afseende hvarå
Utskottet, för undvikande af vidlyftighet, nödgas hänvisa till motionen), hufvudsak
-
4
Stats-U(skottets Utlåtande N:o 67.
ligen anfört, att en af de omständigheter, som hittills i väsendtlig mån försvårat och
fördröjt skarpskytteföreningarnes militäriska utbildning, varit brist på exercisgevär,
hvadan motionären hemställt:
f:o alt åt hvarje skarpskytteförening, som anmält sig vilja ingå på Kongl.
Förordningen den 8 Mars 1861 samt i öfverensstämmelse dermed inlemnat förslag
till öfverbefälhafvare, måtte öfverlåtas det antal till krigsbruk odugliga, i Kronans
förråder befintliga exercisgevär, som blefve hegardt, mot det att föreningen åtoge
sig kostnaderna för inpackning, afsändning och transport, samt att öfverbefälhafvaren
i sin årsrapport, enligt förrättad inventering, redovisade för gevärens befintlighet
och tillstånd. De gevär, som till åtskilliga förenmgar såsom lån på viss tid redan
blifvit öfverleinnade, borde äfven åt dem mot enahanda redovisning öfverlåtas,
Då den långvariga och praktiska erfarenhet af trupps inöfvande, som ensamt
kunde bilda en duglig instruktör, svårligen vore alt af skarpskyltebefälet, åtmin
stone
i allmänhet, förvänta, i följd hvaraf såväl för inöfvandel af sjelfva befälet (befälskolan)
som af alla nykomna (rekrytskolan) dugliga instruktörer från arméen erfordrades,
har motionären föreslagit:
2:0 att åt hvarje skarpskytteförening, som sig på ofvanstående sätt dokumenterat,
måtte, på derom af öfverbefälhafvaren gjord ansökning, såsom bidrag till aflöning
för instruktörer af arméens befäl lemnäs ett understöd af 3 R:dr årligen för
person, räknadt efter medlemmarnes antal vid inlemmandet af öfverbefälhafvarens
rapport i slutet af föregående år, mot det att öfverbefälhafvaren vid sin nästföljande
årsrapport redogjorde för berörde medels rigtiga användande och detsamma genom
medlagde qvittenser styrkte. Förening, som under årets lopp sig bildat och anmält,
borde äfven mot enahanda redovisning åtnjuta samma understöd, räknadt efter antalet
medlemmar, då föreningen sig anmälde. Efter beräkning att antalet medlemmar
i skarpskytteföreningarne från nuvarande antalet af inemot 6,000 under de
närmaste åren komme att betydligt till vexa, erfordrades för ändamålet ett förslagsanslag
af 30,000 R:dr att under år 1863 samt under nästa statsregleringsperiod
årligen utgå.
Ett nödvändigt vilkor för att skarpskytteföreningarne skulle kunna uppfylla
sitt ändamål, vore att de egde tillräckligt antal vapen. Föreningarne hade äfven
såsom vilkor för inträde fordrat att medlemtnarne skulle anskaffa egna gevär. Men
som gevär, och isynnerhet goda och tidsenliga, voro dyra, så kunde lill en början
blott de mera bemedlade ingå i de frivilliga skarpskytteföreningarne och om dessa
genom nedsättning i gevärspriset och långa betalningsterminer efterhand beredde
tillfälle till inträde för mindre bemedlade, så vore dock knappast troligt, att detta
någonsin kunde ske i stor skala. På grund häraf har motionären föreslagit:
3:o ali, såsom en inledning från Statens sida till en allmän nationalbeväpning,
från början af år 1863, bland folket årligen måtte spridas 4,000 slätborrade gevär
med knallhattslås enligt följande grunder:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
5
a) spridningen borde börja i de län, som vid ett anfall österifrån voro mest
hotade, nemligen de Norrländska oell sedermera fortgå mot söder utåt östra kusten
samt vesterut i de län, som hörde till Svealand.
b) spridningen skulle försiggå, för såvidt möjligt vore, häradsvis, samt efter
den grund att 3 gevär beräknades komma på hvar hundrade innevånare inom
häradet.
c) gevären kunde till en början förvaras inom närmaste regementes förrådshus
eller kompanitrossbod, hvarest en viss dag i månaden under sommaren en
person borde finnas tillstädes, som utlemnade gevär åt dem, hvilka önskade köpa
sådana.
d) ett dylikt gevär finge till ett pris af 5 R:dr R:mt lösas af en hvar, som genom
ötverbefälhafvarens intyg styrkte sig vara medlem af sådan skarpskytteförening
inom häradet, som på Kongl. Förordningen den 8 Mars '1861 ingått.
Då det vidare vore billigt, att de personer, hvilka genom att ingå i skarpskytteföreningar,
åtogo sig betydligt större värnepligt än den i lag föreskrifna, bereddes
någon motsvarande lättnad, d • sådant utan skada kunde ske, är slutligen i motionen
föreslaget,
A:o att medlemmar af skarpskytteförening skulle under vissa vilkor vara befriade
från deltagande i såväl första som andra årets beväringsmöten.
Af Herr C. F. Ridderstad, hvilken (i motion N:o 52) hufvudsakligen anfört, hurusom,
enär instruktionen vid en större förening icke vore i samma förhållande, som
egde rum emellan medlemmarnas antal, besvärligare än vid en mindre, enligt Herr
Blanches förslag instruktörs-aflöningar vid de större föreningarne skulle kunna tillskapas
till öfverdrifna belopp; hvarförutom det vore olämpligt att aflöningar, utgående
af statsmedel, blefve lill beloppet bestämda af enskilde personer; med hänseende
hvartill motionären föreslagit, att skarpskytteföreningarne inom riket måtte, efter
de särskilda föreningarnes numerär, uppå gjorda ansökningar, erhålla af staten instruktörer,
i vanlig militärisk ordning kommenderade ur de närmast belägna regementena
samt af Kronan aflönade enligt fastställda dagtraktaments- och aflöningsreglementen.
Inom Bonde-Ståndet
har Riksdagsfullmägligen Anders August Andersson från Ostergötlands län, med
hvilken åtskilliga af Ståndets ledamöter instämt (i motion N:o 70) dels af anförde
skäl hemställt, alt medlem af skarpskytteförening skulle under vissa vilkor njuta
befrielse från deltagande i såväl första som andra årets beväringsmöten, dels ock
föreslagit att Rikets Ständer, för möjliggörande af ett försvarssystem, grundadt på
6 Stats-Utskottets Utlåtande M 67.
frivillig nationalbeväpning, måtte för sin del ej mindre tillåta, att hvar och en, som
uti skarpskyttekorps inträdde, blefve berättigad att, så länge hail i korpsen qvarstode,
mot redovisnings-skyldighet begagna Kronans gevär, än äfven anslå 150,000
R:dr årligen för inköp af erforderligt antal nya och reparation å gamla gevär,
äfvensom nödiga medel för årlig utdelning af tjugu skott skarp ammunition åt
hvarje skarpskytt, som i exercis och målskjutning deltoge.
Med remissen af Herr Blanches motion hafva följt yttranden, bland andra af
Herr Ekerot, som, enär det vore en af gammal erfarenhet bestyrkt sanning att
offentlig utmärkelse, vare sig i de intellektuela eller praktiska yrkena, högst fördelaktigt
inverkade på desammas utveckling och successivt bidroge att framkalla
en större skicklighet, önskat det tillägg till Herr Blanches motion, alt Rikets Ständer
måtte anslå 10,000 R:dr årligen under instundande statsregleringsperiod att,
efter föreskrifven fördelning, utlemnas lill inköp af lämpliga priser vid de årliga
målskjutningsfesterna, hvarvid goda målskjutningsgevär i första rummet borde utdelas;
hvarjemte det skulle åligga vederbörande öfverbefälhafvare att årligen öfver
medlens användande afgifva rapport; hemställande Herr Ekerot tillika att rikets
elementarläroverk måtte erhålla samma rättighet att från Kronans förråd utbekomma
gevär, som för skarpskytteföreningarne blifvit föreslagen.
Då. enligt hvad Utskottet inhemtat, ej mindre Kongl. Maj:ts särskildt afgifna
nådiga Proposition angående det tillägg i 15 § af Kongl, Kungörelsen angående
den allmänna Beväringen, den 43 November 1860, att beväringsskyldig, som vore
aktiv medlem af skarpskytteförening, skulle under vissa vilkor befrias Irån deltagande
i första årets vapenöfningar med allmänna beväringen, än äfven en af
Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsson inom Bonde-Ståndet väckt motion, som afsåg
skarpskytts befrielse från såväl första som andra årens beväringsmöten, blifvit af
samtliga Riks-Stånden till Lag-Utskottet remitterad, lärer icke Stats-Utskottet tillkomma,
att öfver de af Herr Blanche och Riksdagsfullmägtigen Anders August
Andersson i enahanda syftning gjorda framställningar meddela yttrande.
Att frivilliga skarpskytteväsendet, derest det fortfarande af nationen omfattas
med det allvar och det varma nit, hvarmed denna fosterländska angelägenhet hittills
i alla delar af landet blifvit upptagen, bör komma alt för rikets försvar och
betryggande af dess sjelfständighet blifva af oberäknelig vigt och betydelse, anser
Utskottet så allmänt erkändt, att något vidare ordande derom här ej torde vara
erforderligt.. Såväl Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, som ofvanberörda
Stats-Utskottets Utlåtande M 67.
7
inom tre särskilda Riks-Stånd väckta motioner, jemte de inom tvänne Stånd i ämnet
afgifna talrika yttranden, ådagalägga jemväl att skarpskytteföreningarnes understödjande
från Statens sida blifvit allmänt betraktad såsom särdeles vigtigt. Endast
i fråga om beskaffenheten af detta understöd och de föreslagna anslagens belopp
hafva åsigterna varit delade.
Då i ett så glest befolkadt land, som Sverige, skarpskytteföreningars ordnande
och utbildande måste vara förenadt med större svårigheter och kostnader,
än under andra förhållanden kan vara fallet, anser Utskottet det ock vara synnerligen
angeläget att Staten, utan mehn för sknrpskytterörelsens sjelfva lifsprincip,
frivilligheten, nu i rörelsens början gifver det understöd, detta fosterländska sträfvande
onekligen förtjenar, enär eljest det hos nationen vaknade intresset för saken
möjligen kunde småningom förgå, i fall de materiela hindren blifva alltför svåra
att öfvervinna. Men då med frivilligheten oskiljaktigt sammanhänger förpligtelsen
för hvarje medlem af skarpskytteförening att, så framt han dertill ej är alldeles
oförmögen, medelst egna uppoffringar förskaffa sig vapen och bestrida de med
öfningarne förknippade kostnader, torde Statens mellankomst endast böra afse att
undanrödja de största svårigheterna och i någon mån underlätta de enskildes för
det allmänna gagneliga bemödanden. Härvid ifrågakommer i främsta rummet behofvet
af vapen. De af Herr Rooth och Riksdagsfullmägtigen And. Aug. Andersson
framställda förslag i afseende å sättet för skjutvapens tillhandahållande synas Utskottet
mindre ändamålsenliga. Den kraftiga eggelse till verksamt deltagande i skarpskytteföreningarne,
som Utskottet velat finna just i medvetandet hos hvarje skarpskytt,
att det vapen, med hvars bruk han skulle göra sig förtrogen, är icke en gåfva
eller ett lån af Staten, utan hans egen tillhörighet, för hvars anskaffande han
måst pålägga sig mer eller mindre kännbara uppoffringar, skulle, enligt Utskottets
tanke, genom en dylik anordning helt och hållet försvinna och på samma gången
betydlig statsutgift deraf föranledas. Icke heller den af Friherre Stjernstedt och
Herr Blanche i detta hänseende föreslagna åtgärd har Utskottet funnit fullt lämplig,
ehuru Utskottet ingalunda vill bestrida att en utdelning af vapen i de norra
provinserna skulle i sina följder blifva för dessa provinsers försvar af stor vigt.
Synnerligen välbetänkt anser Utskottet deremot den af Kongl. Maj:t nådigst föreslagna
åtgärd, att tillhandahålla skarpskytteföreningarne till begagnande målskjutningsgevär
till tillräckligt antal. En del föreningsmedlemmars oförmåga att åtminstone
för tillfället anskaffa dylika vapen utgjorde då icke vidare något hinder för
dem att i öfningarne deltaga, hvarförutom deras håg att förskaffa sig ett eget
vapen torde just genom deltagandet i öfningarne ej obetydligt lifvas. Då det för
öfrigt är af vigt att de för målskjutning och krigsbruk afsedda skarpskyttegevären ej
genom begagnande vid exercis förfaras och, enligt hvad Departements-chefen tillkännagifvit,
i Kronans förråd finnas för ändamålet tillräckligt antal till krigsbruk odugliga,
men, med vidtagande af mindre förändringar, för exercis fullt brukbara gevär,
8
Ståts-Utskottets Utlåtande M 67.
torde förslaget om sådana vapens utdelning bland skarpskytteföreningarne, då härigenom
någon särskild kostnad för Statsverket icke förorsakas, böra af Rikets Ständer
med bifall omfattas.
För vapenöfningarnes behöriga ledning erfordras vidare dugliga instruktörer,
men dessas aflöning påkallar af föreningarne utgifter, hvilka, tillsammans med öfriga
af öfningarne föranledda kostnader, kunna blifva ganska betungande. Utskottet
finner derföre de af Friherre Stjernstedt och Herr Blanche väckta förslag, att
Staten skulle derutinnan lemna föreningarne biträde, vara förtjenta af synnerlig
uppmärksamhet, ehuru Utskottet hvarken kan i allo dela de åsigter, som af bemälde
motionärer i detta hänseende uttalats eller biträda det af Herr Ridderstad
framställda förslag i afseende å sättet för dylika instruktörers anställande och aflöning,
helst genom den af Herr Ridderstad föreslagna anordning, hvilken skulle utgöra
ett betänkligt ingrepp i föreningarnes af frivilligheten härflytande sjelfständighet,
lätteligen skulle kunna inträffa, att till instruktörer blefve kommenderade personer,
hvilka, ehuru sitt kall fullt vuxne, likväl ej lyckades hos föreningarnes ledamöter
tillvinna sig det förtroende och den uppmärksamhet, som för öfningarnes
jemna och raska gång erfordras. Enligt Utskottets tanke bör det derföre åt Kongl.
Majit öfverlemnas att i fråga om grunderna för omförmälda understöds fördelning
meddela bestämmelser.
Ett bland skarpskytleföreningarnes förnämsta syftemål är obestridligen det,
som afser att bereda deras medlemmar den grad af skjulfärdighet att de kunna, i
händelse af fiendtligt infall, vara fullt dugliga att i mindre afdelningar oroa fienden
och mot ströfkorpser skydda de särskilda orterna. Alt understödja dem, som
sjelfva icke ega tillräckliga tillgångar att anskaffa nödig ammunition för skjutöfningarne,
och uppmuntra dem, som deri förvärfvat någon framstående skicklighet,
torde derföre vara bland de kraftigaste medlen för befordrande af skarpskytterorelsens
utveckling. Sådant kan ock lämpligen åstadkommas, bland annat, derigenom
att ammunition, åtminstone till någon del, afgiftsfritt tillhandahålles skarpskyttekorpserna.
Ehuruväl ammunitionen för skarpskyltegevär, helst då den från Kronans
förråder till Statens tillverkningspris utlemnas. ej är af synnerligen dyrbar
beskaffenhet, torde det dock med säkerhet kunna antagas, att mången mindre bemedlad
skall flitigare deltaga i skjutöfningarna, i fall han undgår alt för hvarje
skott få vidkännas någon särskild utgift, huru ringa den ock må vara. Deremot
medför ett härutinnan lemnadt understöd för Statsverket jemförelsevis obetydliga
kostnader och Utskottet har derföre ansett sig böra förorda vidtagande af sådan
åtgärd från Statens sida. Att slutligen utsättande af målskjutningspremicr, på sätt
flere af ofvan omförmälde motionärer föreslagit, äfven kraftigt bör medverka till
lifvande af intresset för målskjutningar, torde vara obestridligt och är dessutom af
erfarenheten såväl vid våra förut inrättade mindre målskjutningsförbnnd, som i
utlandet
Stats-Utskottets Utlåtande M 67.
9
utlandet, tillfyllest ådagalagdt; hvarföre Utskottet jemväl funnit de i sådant hänseende
framställda förslagen böra åtminstone i någon mån understödjas; helst om
belöningarne företrädesvis komma att bestå af goda målskjutningsgevär.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört tillstyrker Utskottet,
1:0 att Rikets Ständer mätte bevilja ett extra anslag af 75,000
R:dr, att under nästa statsregleringsperiod med en tredjedel
eller 25,000 R:dr årligen utgå, till anskaffande af 2,000 refflade
infanterigevär, för ersättande af ett lika antal sådana gevär,
som skulle, enligt af Kongl. Majit angifne grunder, från
Kronans förråd till de enligt Kongl. Kungörelsen den 8 Mars
1861 bildade skarpskytteföreningarne utlemnas; samt att Rikets
Ständer för sin del medgifva, att äldre exercisgevär må
för längre tid nämnde föreningar tillhandahållas, äfvensom
föremngarne berättigas att å dessa gevär göra de förbättringar,
hvartill anledning må förefinnas.
2:o att Rikets Ständer måtte till Kongl Maj:ts disposition för nästa
statsregleringsperiod anvisa såsom extra anslag en årlig
summa af 40,000 R:dr, att enligt de grunder Kongl. Maj't
behagar bestämma, användas 30,000 R:dr till aflöning ål de
instruktörer, skarpskytteföreningarne kunna åt sig utse, 5,000
R:dr för beredande af tillgång till målskjutningspremier samt
5,000 R.dr för utdelning af kostnadsfri ammunition; börande
hvad af dessa medel för ett år besparas på ett följande år
användas.
Härigenom anser sig Utskottet hafva besvarat samtlige de i ofvanberörde motioner
gjorde framställningar, med undantag af Hr Ekerots förslag om vapens tillhandahållande
åt rikets elementarläroverk, hvaröfver Utskottet kommer att framdeles,
vid afgifvande af utlåtande angående reglering af utgifterna under Rikssta
tens
8:de Hufvudtitel, yttra sig i sammanhang med besvarande af andra likartade
framställningar.
Stockholm den 6 Mars 1863.
Bih. till H. St. Brot. 1862 &. 1863. 4 Sami. 1 A/d. 24 Haft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande Ml 68.
N:o 68.
Ank. till Eip.-Utsk. den 7 Mars 1863, kl, 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående ersältningsanslag
för upphörd dagsverks skyldighet till åtskilliga militieboställen.
(U. A.)
Uti en, den 3 nasti. Februari till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition, införd
under 68 i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, bar Kongl.
Majit gifvit tillkänna hurusom —sedan, genom ett af Kongl. Majit den 11 Okt. 1861
i nåder gilladt kontrakt, den årliga afgiften för upphörande af dagsverksskyldigheten
till Årups Ryttmästareboställe för TV mantal eller J hofveri af JM 4 Värmö i Billeberga
socken, Rönnebergs härad och Malmöhus län, blifvit fastställd till 20 kappar
fast mål, hälften råg och hälften korn, att, efter dåvarande indelningshafvaren af
samma boställe, Ryttmästaren J. G. Cösters frånträdande af bostället, utgå, och jemlikt
Kongl. Brefvet den 8 Sept. 1854, till Statsverket inbetalas, emot uppförande på
stat af ett mot denna afgäld svarande anslag, att indelningshafvaren uti oindeld spanmål
tillkomma — Kongl. Kammar-kollegium, uti underdånig skrifvelse den 8 Aug.
sistlidet år, jemte anmälan att bemälde Ryttmästare den 14 Mars berörda år afträdt
nämnda boställe, anfört, att, för verkställigheten af omförmälde kontrakt, det hinder
inträffat, att, till följd af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sättet för
utgörande af räntor och tionde, någon oindeld spanmål att till boställsinnehafvaren
anslå icke funnes att tillgå, hvarföre Kollegium ansåge att kontant ersättning i stället
borde till honom anordnas att i Landtränteriet lyftas med ett belopp, som, efter det
i markegångstaxan under Litt C. utförda, af Kollegium fastställda 10 års medelpris,
motsvarade i råg 20 kappar fast mål, eller i nytt mål 3 kubikfot 9 kannor 37
kubiktum.
Häröfver hördt, hade Kongl. Statskontoret erinrat om Rikets Ständers vid
1853 och 1854 års riksdag fattade, af Kongl. Majit, jemlikt nådiga Brefvet af den 8
Sept. 1854, gillade beslut, angående upphörande af den åtskilliga hemman åliggande
Stat s-Utskottets Utlåtande M 68.
11
skyldighet att utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och andra kronolägenheter,
hvarigenom blifvit stadgadt, bland annat, att, när hofveri- eller arbetsskyldigheten
upphörde, den hemmanet åliggande, emot sagde skyldighet afkortade, indelta
räntan komme att utgöras till vederbörande indelningshafvare, men den derutöfver
bestämda årliga afgälden att till Statsverket ingå, hvaremot på behöriga stater skulle
uppföras ett mot nyssnämnde afgäld svarande anslag, som tillkomme boställshafvaren
uti oindeld spanmål, hälften råg och hälften korn, om afgälden vore bestämd i spanmål,
eller uti kontant, derest afgälden blifvit i penningar fastställd; i öfverenstämmelse
hvarmed Statskontoret i underdånighet hemställt, att, såsom ersättning till
innehafvaren af Ryttmästarebostället Arup, för den upphörda arbetsskyldigheten måtte
å Riks-Statens 4 Hufvudtitel och anslaget till Kavalleri- och Infanteri-regementerna
uppföras ett belopp i jemnadt tal af 3 kubikfot 9 kannor oindelt spanmål, hälften
råg och hälften korn, att efter faststäldt medelmarkegångspris i penningar årligen utgå.
Sedan i sammanhang härmed, Statskontoret, uti särskild underdånig skrifvelse
fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å behofvet af dylikt anslag för bestridande af
enahanda slags ersättning till innehafvarne af åtskilliga andra här nedan uppräknade
boställen, vid hvilka utgörandet af dagsverken in natura, på grund af Kongl. Brefvet
den 8 Sept. 1854 upphört; och i sådant afseende tillika förmält att, efter inkomna
reqvisitioner, de belöpande ersättningarne till dessa boställshafvare, enligt föreskriften
i Kongl. Brefvet den 3 Febr. 1860, blifvit af Statskontoret under förskottstilel anordnade
och dels sedermera vore af Rikets Ständer godtgjorda, dels framdeles komme
att i sådant ändamål hos Kongl. Majt i underdånighet anmälas, hade Statskontoret,
för vinnande af enkelhet och reda härutinnan äfvensom på det att Rikets Ständers
vid 1853 och 1854 års riksdag fattade och af Kongl. Majt genom merberörda
nådiga Bref den 8 Sept. 1854 gillade beslut måtte i afseende å de boställen, vid
hvilka utgörandet af dagsverken in natura hittills upphört, befordras till verkställighet,
i underdånighet hemställt, att Kongl. Majit täcktes aflåta nådig Proposition till Rikets
Ständer om uppförande å Riks-Statens 4 Hufvudtitel under anslaget till Kavallerioch
Infanteri-regementena, jemväl af följande ersättningsbelopp nemligen:
inom Skaraborgs län:
till innehafvaren af bostället vid Westgötha Regemente
Lilla Bjurum, enligt Kongl. Brefvet den 8 Sept. 1854
inom Malmöhus lån:
till innehafvaren af förste Majorsboställe vid Skånska
Husarregementet, Kungsgården Hjelmshult, enligt Kongl.
Brefvet den 8 Juli och den 25 Sept. 1856 . . .
n • oindelt spanmål
Pennm«ar i räg o. | korn.
R:dr öre. Kubikfot kannor.
240. 119. 5.
467, 25. 637. 9.
12
Stats-Utskottets Utlåtande 68.
inom Christianstads län:
för Beckaskogs kungsgård, som, efter särskild öfverenskommelse
med Löningsdirektionen vid Skånska Dragonregementet
innehafves af H, M. Konungen, jemlikt
Kongl. Brefvet den 2 Aug. 1856
till innehafvaren af andre Majorsbostället vid Skånska
Dragonregementet, kungsgården Svabesholm, enligt samma
Kongl. Bref
till innehafvaren af Ofverstebostället vid samma regemente,
kungsgården Lillö, enligt Kongl. Brefvet den 10
Januari 1857
till innehafvaren af Ofverstebostället vid Skånska Husarregementet.
kungsgården Tommarp, enligt Kongl. Brefvet
den 17 Mars 1857  2,814, — —
och till innehafvaren af Ryttmästarebostället vid samma
regemente, kungsgården Sandby, enligt Kongl. Brefvet
den 13 April 1858
952, 3. —
hvarvid Statskontoret tillika föreslagit, att de här ofvan i spanmål utförda ersättningsbeloppen
måtte bestämmas att utgå i penningar efter årligt medelmarkegångspris,
likväl med bibehållande af den n. v. innehafvaren af Lillö kungsgård genom
förberörda Kongl. Bref af den 10 Jan. 1857 tillförsäkrade rättighet att utbekomma
sitt spanmålsanslag från Kronans magasin i Christianstad, när tillgången sådant medgåfve.
Med anledning af hvad sålunda anmäldt och hemstäldt blifvit, har Kongl. Majit,
jemte tillkännagifvande att ersättningsanslaget till innehafvaren af ryttmästarebostället
Arup vid Skånska Husarregementet, för den från TV mantal Jtä. 4 Värmö förut utgående,
men numera upphörda dagsverksskyldigheten, blifvit efter nya måttet af
Kongl. Majit bestämdt i jemnt tal till 4 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften
korn, att efter faststäldt medelmarkegångspris i penningar årligen utgå, i nåder föreslagit
att, å Riks-Statens 4 Hufvudtitel under anslaget till indelta kavalleri- och infanteri-regementena,
måtte uppföras såväl nyssnämnda som öfriga af Statskontoret
här omförmälda, på åberopade Kongl. Bref grundade ersättningsanslag till innehafvarne
af ifrågavarande boställen för den upphörda dagsverksskyldigheten, utgörande
tillhopa i penningar 4,473 Ridr 28 öre och i spanmål, hälften råg och hälften korn,
2,834 kubikfot 6 kannor, att, hvad särskildt beträffade spanmålen, till boställshafvarne
utgå på sätt Statskontoret föreslagit, med dervid bibehållen rätt för n. v. innehafvaren
af Lillo kungsgård att utbekomma sitt spanmålsanslag från Kronans magasin
i Christianstad, när tillgången sådant medgifver.
Siats-Utskottet, till hvars åtgärd denna nådiga framställning blifvit från samtliga
— 1,087. 8.
— 352. 8.
— 632. 6.
Stats-Utskottets Utlåtande JU 69. 13
Riks Stånden remitterad, får, med afseende å de i Kongl, Maj:ls nådiga Proposition
anförda förhållanden tillstyrka,
att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit i ofvanberörda hänseende
behagat föreslå
Stockholm den 7 Mars 1863.
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 7 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af vackt motion angående anslag lill Riddarhölmsliyrkans
iståndsällande invändigt.
(U. A.)
Uti en hos Ridd. och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion har
Herr Wolffelt, M. C. anfört, hurusom det förfallna skick, hvari det inre af Riddarholmskyrkan,
som utgör ett af landets förnämsta och dyrbaraste monumenter genom
dess bestämmelse att skydda de Svenska konungarnes stoft, länge nog fortfarit, för
att en af behofvet påkallad förändring häri borde ega rum; och motionären har ansett
tidpunkten då Rikets Ständer voro församlade desto heldre lämplig för att härå
fästa uppmärksamhet, som det bedröfliga skick, hvari, enligt hans förmenande,
kyrkan nu befunnes, foranledt dertill, att Staten vid hvarje Kunglig begrafning fått
vidkännas en i annat fall obehöflig, högst betydlig utgift, uppgående, enligt hvad från
tillförlitligt håll meddelats, till icke mindre än 100,000 R:dr endast under den tid
som förflutit sedan Konung Carl XIV afled.
För att bringa kyrkan i ett för sin höga bestämmelse fullständigt och värdigt
skick, som tillika gjorde alla dylika större utgifter öfverflödiga, när framdeles någon
sorglig högtid derstädes komme i fråga, skulle en summa af 90,000 R:dr R:mt vara
fullt tillräcklig; och motionären har derföre, med bifogande af ett utaf Professoren
och Ridd. F. W. Scholander uppgjordt kostnadsförslag och utkast till ordnande af
nämnda kyrka, samt med hänvisande till en uti Post- och Inrikes Tidningar för den
21 Nov. förlidet år intagen artikel i detta ämne, föreslagit det Rikets Ständer till
Kongl. Maj:ts disposition ville ställa en summa af 90,000 R:dr R:mt, att under nästa
statsregleringsperiod utgå, med en tredjedel eller 30,000 R:dr under hvartdera af
åren 1864, 1865 och 1866.
14
Stats-Utskottets Utlåtande JW 69.
Enligt det af Professor Scholander upprättade kostnadsförslag erfordrades för
murarearbete med skrapning och vattenrifning af hvalf och väggar, ersättande af
borthuggna kolonndelar, anbringande af kapiteler, golfvets omläggning och fullständig
reparation af Magnus Ladulås’ och Carl den Vilks monumenter R:mt R:dr 7,600.
för ombyggnad af orgelläktaren och gardiners anbringande i sidogångarne . 2,960.
» altardekorationens och altareskrankets borttagande och ersättande med
ett till kyrkans stil mer passande altare  1,500.
» ny talarestol  1,000.
» katafalk med baldakin af jern och sten  10,000.
» ny orgelfa^ad i spelsbågsstil  5,000.
» målning och förgyllning 20,000.
» de gamla kyrkfenstrens utbytande emot nya af gjutet jern, 11 st. h 1500 16,500.
(Denna post omfattar likväl endast sjelfva kyrkfenstren, ej de i grafchoren.)
» 8 kandelabrar af jern förgyllda å 1,000 R:dr  8,000.
» 8 kronor af zink, förgylda a 500 R:dr  4,000.
» 1 d.o d:o öfver orgelläktaren  800.
» gasapparat för kyrkans eklärering . ,  8,000.
» ritningar och arbetstillsyn  3,000.
till diverse kostnader
1,640.
eller tillsammans R:mt R:dr 90,000.
Utskottet vill icke bestrida att motionärens förslag om Riddarhomlsskyrkans invändiga
restaurering och dess ordnande till ett kungligt grafkapell, om detta arbete komme
att utföras i en med kyrkans arkitektur öfverensstämmande stil och på sätt den
deröfver nu uppjorda ritning antyder, förtjenar uppmärksamhet, helst om tillika i
betraktande tages, att, genom vidtagande af en sådan åtgärd, Statsverket framdeles
kunde beredas någon minskning i de särskilda omkostnader, som nu vid inträffande
begrafningsceremonier ifrågakomma för kyrkans dekorering m. m. Men enär det
föreslagna arbetet ingalunda kan anses vara behöfligt i och för denna byggnads fortfarande
vidmagthållande och bestånd samt Statens tillgångar vid innevarande riksmöte
tagas i anspråk för flera andra vida angelägnare behof, har Utskottet, jemväl
med afseende derå att det hos Utskottet företedda af Professor Scholander uppgjorda
kostnadsförslag, upptagande den icke obetydliga summan af 90,000 R:dr, icke,
så vidt Utskottet har sig bekant, blifvit af vederbörande embetsmyndighet granskadt
och godkändt, funnit sig vara förhindradt att motionärens framställning förorda och
hemställer alltså
att Herr Wolffelts ifrågavarande motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Mars 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande J\l 70.
15
N:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående upplåtande
till Göteborgs Museum af Kronans andel uti f. d. Ostindiska
kompaniets hus i Göteborg.
(I. A )
Af högstberörda nådiga Proposition (införd under J\fs. 55 i första Samlingen af
Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) inhemtas, hurusom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län med underdånigt förord öfverlemnat en af
Styrelsen för Göteborgs Museum, åt hvilket staden Göteborg till lokal kostnadsfritt
upplåtit sin hälft af förra Ostindiska kompaniets dervarande hus, gjord underdånig
ansökning att, för vinnande af erforderligt ökadt utrymme för så väl Museet som
den i staden varande Slöjdföreningens skola. Kongl. Maj:t måtte i nåder bifalla eller
hos Rikets Ständer föreslå, att äfven Kronans hälft af nämnda hus måtte varda för
alla tider till Göteborgs Museum kostnadsfritt upplåten, under de vilkor, som Kongl.
Majit kunde finna vara betryggande för vinnande af de med upplåtelsen afsedda ändamål.
Till stöd för denna underdåniga anhållan, hade sökanderne underdånigst anfört,
att, genom inrättande i Göteborg af ett Museum, omfattande dels samlingar
från vetenskapens, konstens och industriens områden, dels utställningar af ortens och
landets industrialster, grunden vöre lagd till en institution, hvilken borde komma att
ej blott för orten, utan för hela landet medföra stort gagn genom befrämjande af vetenskapens
och den allmänna bildningens intressen samt konstflitens höjande i alla
rigtningar.
Då likväl samlingarne och de ständiga utställningarne af industrialster m. m.,
ännu saknade nödig utsträckning och fullständighet samt föreläsningssalar jemväl borde
anordnas, men Museets nuvarande lokal icke lemnade nödigt utrymme härtill, hade
16
Stats-Utskottets Utlåtande M 70.
man ansett, att denna olägenhet skulle på lämpligaste sätt afhjelpas, om Kronans andel
i den byggnad, der Museet nu vore inrymt, blefve åt Styrelsen upplåten, för
att till samma ändamål användas; och då det äfven vore af synnerlig vigt, att Slöjdföreningens
skola ej allenast erhölle större utrymme, svarande mot lärjungarnes ständigt
tilltagande antal, utan äfven förenades med Museet i samma lokal, på det att de
i Museum befintliga samlingar af tekniska och andra föremål inom de yrken, hvilka
idkas af de flesta lärjungarne i skolan, måtte med större beqvämlighet kunna vid
undervisningen begagnas, hade Direktionen för nämnda skola hos styrelsen för Göteborgs
Museum hemställt, att, vid skeende utvidgning af Museets lokal, plats derstädes
måtte äfven för slöjdskolan beredas.
Någon ersättning till Staten hade sökanderne likväl icke vågat ifrågasätta, dels
emedan inredningen af den utaf Göteborgs stad åt Museet upplåtna del af huset
samt anskaffande af nödiga inventarier m. m. redan tillskyndat Museet en kostnad af
omkring 70,000 R:dr R:mt, deraf ena hälften blifvit på vissa vilkor lemnad ur f. d.
Göteborgs Hallkassas fonder, och den andra hälften sammanskjutits af enskilde personer
inom Göteborgs samhälle; dels i betraktande deraf att anordnandet för Museet
och Slöjdskolan af Kronans nyssnämnde fastighet, — särdeles om dertill komme en
mycket behöflig renovering och ornering af det yttre af byggnaden, — skulle medföra
ganska betydliga kostnader, hvartill erforderliga medel endast genom enskilda
personers uppoffringar kunde anskaffas; dels ock med afseende på de betydliga årliga
utgifterna för Museets förvaltning och samlingarnes ökande; men som emellertid
Kronans behållna årliga inkomst af denna fastighet utgjorde omkring 6,000 R:dr R:mt,
samt Statens uppoffring genom kostnadsfri upplåtelse af egendomen alltså icke kunde
uppskattas högre, än till detta belopp, ansågo sökanderne, att ett dylikt understöd
för Göteborgs Museum och Slöjdskola, — med fästadt afseende derå, att skolan
efter dess inrättande år 1848, utan bidrag af allmänna medel, lemnat undervisning
åt 1,430 lärjungar samt numera besöktes af 3 till 400 sådana, — icke kunde anses
särdeles betydligt, i synnerhet om man jemväl toge i betraktande, att Stockholms
Slöjdskola åtnjöte ett årligt statsanslag af 1 5,000 R:dr samt dessutom nu påräknade
utaf allmänna medel ett särskildt anslag af 3 till 4 Hundra Tusen Riksdaler till uppbyggande
af egen lokal, och att dessutom flera andra anslag nu utgå till en mängd
vetenskapliga inrättningar i hufvudstaden, hvilka motsvara de särskilda, om äfven
jemförelsevis ofullkomliga, afdelningarne af Göteborgs Museum.
Vid öfverlemnandet af denna ansökning, — hvilken uti bifogade underdåniga
skrifvelser blifvit förordad af Göteborgs stads Magistrat och Borgerskapets Äldste
samt Handels-, Fabriks- och Handtverks-föreningar, af Göteborgs och Bohus samt
Skaraborgs läns Hushållnings-sällskaper äfvensom af Elfsborgs läns Norra och Södra
Ilushållnings-sällskapers Förvallnings-Utskott, — hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet meddelat: att Kronans ifrågavarande egendom varit använd till span
målsmagasin,
Stats-Utskotlets Utlåtande Jli 70.
17
målsmagasin, men att numera, då Kronan upphört att hålla större reserv-upplag
af spanmål såsom tillgång under tillfälliga missvexter, samt dylika upplag der
städes
utgjordes endast af den spanmål, som anskaffas för det inskränktare behofvet
till förbakning af bröd åt ortens militär-korpser och fängelse-inrättningar, blott
en mindre del af lägenheterne i berörda egendom, blifvit till spannmålsupplag för
Kronans räkning begagnad; att deremot en lägenhet af 2 rum derstädes, enligt Kongl.
Brefvet den 31 Mars 1848, vore tillsvidare upplåten åt Göteborgs Naturhistoriska
Museum, hvilket numera är förenadt med stadens allmänna Museum; samt att en
annan lägenhet af 4 rum, jemte kök och uthus, enligt Kongl. Brefvet den 7 sist
lidne
Mars, anvisats åt Elektriska Telegrafverket, för telegrafinrättningen i staden; att
alla öfriga lägenheter i egendomen, såsom för Kronan obehöfliga, varit på längre
eller kortare tider, i den mån tillfälle erbjudit sig, åt enskilda personer uthyrda, och
hyresinkomsten i medeltal årligen under de sista 5 åren uppgått till 3,924 R:dr 90
öre samt underhållskostnaden utgjort omkring 900 R:dr R:mt; äfvensom att enär det
årliga förrådet af spanmål, som för ofvannämnda behof periodiskt upphandlats, under
sednare tiden icke utgjort mer än omkring 2,130 tunnor, eller 13,420 kubikfot,
hvaraf dock upplaget på en gång icke öfverstigit 800 tunnor. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge, att en vida inskränktare och i afseende på underhållet mindre
kostsam byggnad, än den ifrågavarande, skulle för magasinerandet af ett så ringa
spannmålsförråd vara tillräckligt och kunna anskaffas medelst en obetydlig tillbyggnad
på Kronobageriets tomt, derest det icke skulle föredragas, att för ändamålet hyra
enskilda magasiner, hvilket, efter nu gällande hyror och med afseende på qvantiteten
af ifrågavarande spanmål, syntes icke böra medföra större kostnad, än omkring 1,000
R:dr R:mt; och hade Konungens Befallningshafvande, i betraktande häraf samt på
grund af hvad sökanderne anfört, i underdånighet tillstyrkt, att ansökningen måtte
vinna allt det afseende, som skäligen kunde medgifvas, dock att, i händelse upplåtelse
af nämnda byggnad i dess helhet eller med något undantag beviljades, det måtte,
såsom vilkor derför, bestämmas, att Slöjdföreningens skola borde deruti inrymmas,
och att byggnaden skulle, efter skedd tillträdessyn, behörigen underhållas.
Uti häröfver den 10 September sistlidet år afgifvet underdånigt Utlåtande har
Kongl. Statskontoret förmält, hurusom Kronans andel uti förra Ostindiska kompaniets
hus i staden Göteborg inköpts af förra Allmänna Magasins-direktionen, enligt
kontrakt den 14- Juli 1821, för 56,000 R:dr Banko och vore i stadens Brandförsäkringsverk
försäkrad mot brandskada till värde af 36,402 R:dr 1 sk. 3 rst. Banko,
derför alla afgifter blifvit erlagde; att sedermera år 1840 af Statsverket för 1,333
R:dr 16 sk. banko tillköpts en af Magasins-förvaitaren Ingelman å egendomens gårdstomt
uppförd uthusbyggnad; — att de uti egendomen befintliga lägenheter för närvarande,
med undantag af dem, hvilka, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upplyst,
blifvit upplåtna till Göteborgs Naturhistoriska Museum samt till Elektriska Te
Bih.
till It. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande M 70.
legrafverket, utaf Statskontoret disponerades till magasin för Kronans spanmål, och
lemnade i sådant afseende utrymme för 28,350 kubikfot oriad spanmål; att likväl
under de sistförflutna 5 åren 1857—1861 derstädes i medeltal förvarats endast
18,900 kubikfot, eller ungefärligen den qvantitet, som för de i Göteborg varande
truppers och fångars behof erfordrats, hvaraf, i anseende dertill, att största delen bestått
af upphandlad spanmål, som terminvis levererats, högst 5 varit på en gång i
magasinet intagna, i följd hvaraf åtskilliga lägenheter kunnat uthyras, för hvilka under
år 1861 uti hyra erlagts 4,520 R:dr 25 öre, som ingått bland Statsverkets ordinarie
inkomster under rukrik: »arrendemedel»; samt att, enligt räkenskaperna, Kronans
behållna ränte-, tionde- och arrende-spanmål inom Göteborgs och Bohus län
uppgått till omkring 26,300 kubikfot; och enär emellertid för att kunna förse trupper
och fångar med bröd, äfvensom för emottagande af all den Statens eller indelningshafvares
spanmål, som vissa år kunde varda till betydliga qvantiteter uppsagd till
leverering in natura, ett rymligt magasin vore i Göteborg, mera’ än före år 1855,
då Kongl. Kungörelsen om sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande utfärdades,
både i freds- och krigstider oundgängligen behöfligt, hade Statskontoret ansett
sig icke kunna till ifrågavarande ansökning tillstyrka nådigt bifall, hvaremot om
Göteborgs stad, för att komma i besittning af detta kronomagasin, anskaffade och i
utbyte till Statsverket lemnade ett för upplag af minst 40,000 kubikfot oriad spanmål
tjenligt hus, Statskontoret, för sin del, icke funne något att emot ett sådant
förfogande erinra, äfven om för öfrigt det nya magasinet komme att hafva mindre
värde än det nuvarande.
Med afseende på det gagn, Göteborgs nybildade Museum, omfattande dels samlingar
från vetenskapens, konstens och industriens områden, dels utställningar af ortens
och landets industrialster, redskap och machiner, redan medfört och måste
komma att i ännu högre grad medföra, i den mån dess samlingar och utställningar
erhölle ökad utsträckning; och då äfven för dervarande Slöjdförenings skola
onekligen skulle, genom dess inrymmande i samma hus som Museet, beredas i flera
hänseenden väsendtliga fördelar; men det, för vinnande af dessas ändamål, är, enligt
hvad upplyst blifvit, oundgängligen nödigt, att åt Museet anskaffas större utrymme,
än som finnes att tillgå inom derför hittills anvisade lokaler; har Kongl. Maj:t ansett,
att Staten, som genom en jemförelsevis mindre betydlig uppoffring nu vore i tillfälle
lemna ett vigtigt understöd åt nyssnämnde begge, genom stadsmyndigheternas och
enskilde medborgares nitälskan tillvägabragte och underhållna inrättningar, icke borde
undandraga sig att medverka till befrämjande af det välgörande inflytande, som Museet
och Slöjdskolan, särdeles såsom förenade i samma byggnad, otvifvelaktig! komme
att utöfva till fördel ej blott för Göteborgs samhälle utan för landet i allmänhet,
hvadan Kongl. Maj:t i nåder föreslagit: att Kronans andel uti förra Ostindiska kom
paniets
hus i Göteborg må kostnadsfritt och för alla tider till stadens Museum upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 70.
19
låtas, mot skyldighet för denna inrättning att ansvara för husets underhåll och onera
af hvad slag de vara må, och med följande vilkor i öfrigt, nemligen:
1:o. att huset fortfarande skall användas för nu uppgifna ändamål eller Mu
seets
och Slöjdskolans behof, så vida ej Kongl. Maj:t häruti medgifver någon förändring;
2:0, att de lokaler, hvilka för närvarande äro åt Telegraf-inrättningen anvisade,
äfven för framtiden härtill bibehållas, derest icke annan fullt tjenlig lokal, som af
Kongl. Maj:t godkännes, för detta ändamål i stället anskaffas och inredes;
3:o. att antingen i det ifrågavarande huset eller på annat lämpligt ställe, tillhandahålles
Kronan ett fullgodt magasin för upplag af minst 20,000 kubikfot oriad
spanmål; samt
4:0, att upplåtelsen icke eger rum förr, än nyssnämnda vilkor blifvit behörigen
fullgjorda och hinder till följd af gällande kontrakter rörande uthyrda lägenheter icke
möter;
och hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att hålla tillsyn öfver fullgörandet af de
vid upplåtelsen fästade vilkor, hvilkas åsidosättande komme att föranleda upplåtelsens
upphörande.
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å högtsberörda nådiga Proposition,
har Stats-Utskottet förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom
om de till frågan hörande handlingar och ritningar; och får Utskottet med afseende
å de i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden och på de vilkor, som deruti
blifvit föreslagna
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 7 Mars 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, i863.
Stais Utskottets Utlåtande N:o 71,
1
M-o 71.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Ullätande, i anledning af väckta motioner angående rättighet till
skatteköp af Wisingsö skolegodshemman.
(I. A.)
Uti hos Riks-Stånden väckta motioner, inom Preste-Ståndet af Prosten Janzon
(motionen N:o 45) och inom Bonde-Ståndet af Johannes Andersson från Jönköpings
län (motionen N:o 122) med hvilken sistnämnde August Pettersson från
nämnda län sig förenat, hafva desse motionärer, under erinran hurusom medvetandet
derom att nedlagdt arbete kommer menniskan sjelf tillgodo befordrar sedlighet
och uppmuntrar till flit, fästat uppmärksamhet å de olägenheter, som föranleddes
deraf, att de s. k. Wisingsö skolegodshemman icke finge skatteköpas,
på sätt vore medgifvet öfriga kronohemman. Berörda skolegodshemman, belägna
uti Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och Östergötlands län och utgörande
51| till 40J förmedlade mantal, hade mellan åren 1640—1660 blifvit af Riksdrotset
Grefve Per Brahe och hans Hauptman Julius Lantzenfelt skänkte till
Wisingsö skola, samt, sedan de år 1681 reducerats af Konung Carl XI, år 1693
ånyo förlänats till nämnda skola, hvars lärare af hemmansräntorna dragit sina
löner. Sedan emellertid Wisingsö skola, i anseende till sitt aftynande tillstånd,
år 1811 indragits, förordnades att dess inkomster skulle dels reserveras för en
särskild fond under Wexiö konsistorii förvaltning, som granskas af Kongl. Kammar-rätten,
dels ock användas till utvidgande af Jönköpings skola. Redan vid
1812 års riksdag hade motion blifvit väckt om berörda hemmans försäljning till
Bih. lill R. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Aid. SS Håft. 1
2
Slals-Ulskollels Utlåtande N:o 71.
skatte, men ehuru densamma vunnit understöd ej mindre af Rikets Ständer, Konungens
Befallningshafvande och Kammar-kollegium, samt utredt blifvit, att, med
undantag af ett mantal Gräshult Pukaregården och ett mantal Mörby, som ansågos
vara af frälse natur, öfriga skolegodshemman voro kronohemman, hade
likväl den ifrågaställda skatteköpsrätten blifvit afslagen. I betraktande af de
flera fördelar, som rättighet till skatteköp af dessa hemman skulle medföra, såsom
att Staten kunde draga årlig ränta af skatteköpeskillingen; att skolegodsfogdetjensten
kunde indragas vid innehafvarens afgång och arrendet af hans boställen
mantal Wettersmålen och J mantal Stenkilstorp, jemte öfriga med fjellsten
förenade löneförmåner, tillfalla Staten och tillsynen öfver hemmanens häfd
åläggas kronobetjeningen; —att hemmanen blefvo i allmänhet bättre häfdade;—-  att rättvis fördelning af arf efter föräldrar, som innehaft skolegodshemman måtte
möjliggöras; samt att en mängd tvister och rättegångar om åborätt emellan slägtingar
måtte undvikas, hafva motionärerne föreslagit: det Rikets Ständer måtte
tillstyrka, det åbo med stadgad åborätt å Wisingsö skolegodshemman måtte tillåtas,
att, på de för sådana köp vanliga vilkor, få till skatte köpa sina innehafvande
hemman; hvarjemte Johannes Andersson tillika hemställt att, då Statsverket
numera åtagit sig aflöningen till lärarne vid Wexiö och Jönköpings läroverk,
på hvilka räntorna af dessa hemman öfverflyttades år 1811, de inflytande
skatteköpeskiilingarne och arrendet för ifrågavarande skolegodsfogde-boställen
måtte tillfalla Statsverket och icke betraktas såsom en Wexiö och Jönköpings
läroverks uteslutande tillhörighet.
I afseende härå har Stats-Utskottet inhemtat, att sedan Wisingsö gymnasium
och skola år 1811 indragits; så och efter det dels Konsistorium i Wexiö,
till hvars disposition räntorna af skolegodshemmanen blifvit ställda, hos Kongl.
Maj:t sökt att öfver sagde hemman, hvilka skulle vara af behållen frälse natur,
erhålla en friare dispositionsrätt, helst räntorna icke försloge till bestridande af
de dryga kostnader, som erfordrades för organisation af Jönköpings skola, dels
ock vid 1812 års riksdag fråga blifvit väckt om rätt till skatteköp af hemmanen,
har Kongl. Majit i nåder föreskrifvit vissa åtgärder till utrönande af rätta
förhållandet med dessa hemman, och inhemtades häraf hufvudsakligen, att med
hemmanen förfarits såsom i afseende å kronohemman i allmänhet varit iakttaget,
hvadan ej mindre Konungens Befallningshafvande i Ostergötlands län förordat,
att skatteköp å hemmanen, såsom medförande hemmanens bättre odling, åboarnes
trefnad och allmänt gagn, måtte åboarne medgifvas, än äfven Kongl. Kammar-kollegium,
jemte förmälan att, enligt anställd undersökning, det blifvit utredt
att, med undantag af hemmanen Mörby l mantal och Gräshult Pukaregården,
likaledes 1 mantal, som ostridigt voro af bibehållen gammal frälse natur, alla
öfriga hemman voro till naturen kronohemman, tillstyrkt alt de åboar å Wisingsö
skolegodshemman, ofvannämnde två hemman och bostäilshemmanen allenast un
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 71.
3
dantagna, hvilka i behörig ordning blifvit antagna, måtte komma i åtnjutande
af den rätt och säkerhet, jemväl med afseende å rättigheten till skatteköp af
hemmanen, som gällande författningar för kronohemmansåboar bestämma. På
grund af hvad sålunda blifvit utredt hade väl Kongl. Maj:t genom nådigt Bref
den 12 November 1819 förklarat, det skolegodshemmanen icke kunde anses såsom
någon Grefvelig Brahesk, utan voro en Kongl, donation ad pios usus och i
denna egenskap kronohemman, vid hvilket förhållande Kongl. Maj:t funnit godt
afslå ej mindre den af Konsistorium sökta friare dispositionsrätt, än äfven den
ifrågaställa rättigheten till skatteköp af hemmanen, hvarjemte Kongl. Majit lemnat
närmare föreskrifter, huru med åborätten å hemmanen skulle förhållas, samt
bland annat stadgat, att lediga hemman skulle på 30 års tid utarrenderas. Sedermera
hade vid 1 8ö3—54 årens riksdag framställning ånyo blifvit gjord om
rätt för åboar å skolegodshemman att få desamma till skatte lösa; men med
godkännande af hvad dåvarande Stats-Utskott yttrat, funno Rikets Ständer framställningen
icke förtjena afseende. Till stöd härför hade Stats-Utskottet hufvudsakligen
anfört saknaden af nödig utredning för bedömande af förhållandet med
hemmanen; och äfven nuvarande Stats-Utskott anser ärendet icke eller i sitt
närvarande skick vara så utredt, att motionärernas framställningar må af Rikets
Ständer bifallas. Att emellertid frågan gång efter annan ånyo förekommer, synes
ådagalägga behofvet af en fullständig lösning deraf; och då, på sätt myndigheterne
sig utlåtit, de skäl, som blifvit anförda för rättigheten till skatteköp
af kronohemman i allmänhet, äfven i förevarande fall synas ega full tillämplighet,
samt den omständigheten, att hemmanen äro anslagna till mild stiftelse, lika
litet vidkommande dessa hemman, som i afseende å flera andra för dylikt ändamål
förlänade, bör lägga hinder i vägen för medgifvande af den sökta skatteköpsrätten,
utan allenast må föranleda till bestämmande af de särskilda vilkor dervid,
som kunna finnas af de särskilda förhållandena betingade, finner Utskottet,
med fästadt afseende jemväl derå, att enskilda åboar å skolegodshemman, till följd
af innehållet i högstberörda nådiga Bref den 12 November 1819, torde ansett
sig betaget att, på sätt eljest lämpligast bort ske, hos Kongl. Majit göra förnyad
framställning i ämnet, sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta utreda, om och
på hvilka vilkor åboarne å de Wisingsö skolegodshemman,
som äro af krono natur, må kunna förvärfva eganderätt till
dessa hemman, vare sig genom skatteköp i vanlig ordning
eller på annat sätt.
Stockholm den 13 Mars 1863,
4
Stalt-Vtskoltcts Utlåtande N;o 73.
A:o 92.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1863, kl, 2 e. nä.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upplåtande af en del utaf Slottsträdgården i Halmstad
till tomt för ny elementarläroverks-byggnad derstädes.
(I. A.)
Sedan, med anledning af det alltjemt tillvexande antalet lärjungar vid
Halmstads lägre elementarläroverk samt nuvarande skollokalens deraf föranledda
otillräcklighet, innevånarne i nämnda stad, vid sammanträde inför Magistraten,
enhälligt beslutat, bland annat, att, så vida lämplig byggnadstomt kunde erhållas
och anslag eller lån för ändamålet beredas, låta uppföra en ny skolhusbyggnad,
tillräcklig för ett sjuldassigt elementarläroverk, så hade, enligt hvad inhemtas
af högstberörda nådiga Proposition (införd under N:o 73 i l:sta Samlingen af
Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) de för företagets bringande till verkställighet
utsedde särskilde kommitterade uti till Kongl. Maj:t ställd skrift anhållit,
att då det, efter anställda undersökningar, visat sig, att staden icke egde någon
plats eller tomt, hvilken till sådant elementarläroverk vore lämplig eller tillräcklig,
men deremot emellan staden och slottet funnes en Kongl. Maj:t och
Kronan tillhörig plats, för närvarande utgörande en del af Slottsträdgården, hvilken
plats vore särdeles tjenlig till byggnadstomt i nämnda hänseende, Kongl.
Majit måtte i nåder tillåta att denna plan, som, enligt deröfver upprättad karta,
uppginge i qvadratmått till 2 refvar 78 stänger 23,5 fot eller 6,955| qvadratalnar,
finge för ändamålet till staden upplåtas.
Berörda underdåniga ansökning hade förordats ej mindre af Magistraten i
Halmstad och Landshöfdinge-embetet i Hallands län, än äfven af nuvarande innehafvaren
af slottsjorden, Landshöfdingen m. m. Friherre Alströmer, som anför,
Stals-Vlskollets Utlåtande N.o 73.
5
att den uppoffring, sorn Kronan och indelningshafvaren genom upplåtelsen kotnme
att vidkännas, icke förtjenade afseende, då i betraktande toges det för samhället
vigtiga ändamål, som derigenom möjliggjordes; och sedan jemväl Kongl.
Kammar-kollegium, jemte anmälan att, enligt nådiga Brefvet den 24 Februari 1837,
angående reglering af Landshöfdingelönerne i riket, Landshöfdingen i Hallands
län har på lönen sig anslagen slottsträdgården 4 och vallar till slottet 4, eller tillhopa
8 tunnland, beräknade till en inkomst af femtio Riksdaler banko, till ansökningen
tillstyrkt nådigt bifall, så har Kongl. Maj:t, med afseende å hvad sålunda
förekommit, funnit godt hos Rikets Ständer föreslå, att ofvanberörda Kronan tillhöriga
jord i staden Halmstad må varda till staden upplåten för uppförande af
ny byggnad för dervarande elementar-läroverk.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å högstberörda
nådiga framställning, får, efter jemväl tagen kännedom om de till ärendet
hörande handlingar, jemte karta, till samma nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 13 Mars 1863.
A:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss å Dess och
Rikets Kammar-kollegii berättelse om Sala silfververks
räntesrsättningsfond för redogörelsetiden ifrån den 1
November 1859 till samma dag år 1861.
(I. A.)
Genom nådig remiss den 14 November sistlidet år, har Kongl. Majit till
Stats-Utskottet behagat öfverlemna Kongl. Kammar-kollegii, enligt föreskriften i
Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829, under den 27 Oktober 1862 afgifna,
6
Stats-UtsfiOttels Utlåtande N:o 73.
fortgående berättelse angående Sala silfververks ränte-er sättnings-fond för redogörelsetiden
ifrån den 1 November 1858 till samma dag 1861, och inhemtas
deraf, att förhållandet med denna fonds tillvext och förvaltning under nämnde
tid varit följande:
A) Ingående behållning den 1 November 1858, enligt^redogörelsen i Statsutskottets
Utlåtande N:o 78 vid sisthållna riksdag, bestående af
a) innestående i Sala Bergslags-kassa
emot ränta, ....... B:ko R:dr 7,808: 47. 8.
b) d:o d:o utan ränta ........ 994: 9. 10.
c) utestående kapitaler hos särskilda personer 32,663: 16. —
d) d:o i Riksgälds-kontoret  20,000: — —•
e) d:o i Wexiö Hypoteksförening .... 19,566: — —
f) utestående räntor .
2,055: 29. 11.
Summa B;ko 83,148: 7. 5.
eller R:mt R:dr 124,722: 23.
B) Influtit till fonden under ofvannämnde 3 år:
a) Silfverafsättning för år 1858, då tillverkningen
utgjorde 3,565 lödiga marker 8 lod 8 ffjjf grän
fint silfver, har varit 555 R:dr silfver specie, motsvarande
efter förvandling i Riksmynt .... 2,220: —
b) 1859 års räntor å utlånta kapital 5,013: 10.
d:o d:o af Sala Bergslag  814: 46. 8,047: 56.
c) Silf ver af sättningen för år 1859, då tillverkningen
gjorde 2,992 lödiga marker 8 lod 6 grän fint
silfver, var 333 R:dr silfver specie, motsvarande
i Riksmynt 1,332: —
d) 1860 års räntor å utlånta kapital  5,078: 87.
d:o d:o af Sala Bergslag  1,132: 36. 7,543: 23.
e) Silfver af sättningen för år 1860, då tillverkningen
uppgick till 3,773 lödiga marker 7 lod 14-J grän
fint silfver, var 629 R:dr silfver specie eller i Riksmynt
2,516: —
f) 1861 års räntor å utlånta kapital 5,613: —
d:o d:o af Sala Bergslag  1,040: 27. 9,169: 27.
Summa Debet den 1 November 1861 R:mt R:dr 149,482: 29.
Men sedan derifrån afförts annonskostnad för år 1861 .... 1: 20.
Transport 149,481: 9.
Stals-Utskoltets Utlåtande N:0 73.
1
Transport 149,481: 9.
Så återstod saldo den 1 November 1861 utgående behållning:
a) innestående i Bergslagets kassa emot runia . . 20,803: 49.
b) d:o d:o utan ränta . . 3,277: 35.
<•) utestående kapital hos särskilda personer . . . 63,865: —
(I) d:o i Riksgälds-kontoret.... 30,000: —
e) d:o i Wexiö H.ypothek&förening 28,149: —
f) utestående räntor .
3,386: 25.
Summa ränte-ersättnings-fondens behållning d. 1 Nov. 1861 Ruut R:dr 149,481: 9.
Fondens tillökning under dessa 3 år gör således R:mt R:dr 24,758: 86.
Med hänvisande till hvad i detta ärende förekommer uti Ståts-Utskottets
Utlåtande N:o 240 år 1851, N:o 166 år 1854, N:o 147 år 1857 saintN:o78
år 1860, får Utskottet här allenast omförmäla, att, till följd af träffad öfverenskommelse
mellan Kongl. Majit och Kronan samt Sala Bergslags interessenter, berörda
ränte-ersättnings-fond inrättats i det ändamål att genom dess afkastning för
framtiden sätta silfververket i stånd att, utan vidare begagnande af Kongl. Kamniar-kollegii
den 20 September 1743 utfärdade arrendekontrakt om de sex nedre
socknarne i Sahlbergs län, nemligen Sala, Möklinta, Norrby, Kila, Kumla och
Terna, upprätthålla bergsbruket; — att till fondens formerande skulle, när silfvert:
11 verkningen icke öfverstege 2,500 lödiga marker, årligen afsättas 185 R:dr
silfver specie, och för hvarje 100 marker derutöfver 37 R:dr lika myntsort,
hvilka medel borde i gångbart mynt förvandlas samt, då fondens tillgångar sådant
medgåfve, uti jordegendom nedläggas, och denna derefter utarrenderas
emot viss spanmålsränta; — att med samlande af denna fond komme att fortfara,
till dess årliga afkastningen deraf utgjorde eller motsvarade elfvahundra
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, hvarefter silfververkets afsättningar
till fonden komme att upphöra samt afgöras borde, antingen bolaget då
skulle till statsverket betala de genom berörda kontrakt arrenderade räntorna till
fulla värdet efter årliga markegången, med bibehållande af kontraktet i allt öfrigt,
eller ock detsamma då genast komma att upphöra samt räntorna till statsverket
öfverlemnas. För att så fort som möjligt vore ernå det med fonden afsedda ändamål,
hade väl ej mindre uti Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829, än äfven
uti det särskilda reglementet angående ersättningsfonden af den 14 Maj 1831,
föreskrifter meddelats om medlens fruktbargörande genom utlåning; hvarjemte, till
följd af framställda anmärkningar derom, att vid granskning af redovisningarne
öfver fondens ställning, vid räkenskapsårens slut betydliga kontanta belopp befunnits
innestående i Bergslagets kassa utan ränta, vederbörande genom Kongl.
Brefven den 13 April 1847 och den 5 September 1851 undfått förständigande
att om medlens förräntande foga anstalt; och hade vidare, i anledning af ena
-
8
Stali-Ulskoltets Ullålande N:o 7 i.
handa anmärkning vid 1853—54 årens riksdag, Kongl. Maj:t uti nådigt Bref
den 11 Maj 1855 stadgat, att Sala grufverätt, så snart kassabehållningen uppginge
till 1,000 R:dr eller derutöfver och tillfälle saknades att fondens medel
på dittills föreskrifvet sätt utlåna, derom borde hos Kongl. Bergs-kollegium göra
anmälan, då detta Kollegium egde att i dylikt fall förordna om medlens användande
till uppköp af obligationer, som löpte med ränta å 4 procent eller derutöfver
och vore utgifna antingen af Rikets Ständers Riksgälds-kontor eller af
sådan Hypotheksförening, hvars lånereglemente blifvit af Kongl. Majit stadfästadt.
— På sätt inhemtas af den till sednast församlade Ständer aflåtna berättelsen
angående ersättningsfondens ställning, hade uti bergslagets kassa den 1
November 1858 utan ränta innestått allenast 994 R.dr 9 sk. 10 rst. B:ko, hvartill
beloppet nedgått från 7,149 R:dr 45 sk. samina mynt, som det utgjort den 1
November 1854; men enligt hvad den nu aflåtna berättelsen gifver vid handen, har
samma dag år 1861 den uti bergslagets kassa utan ränta innestående summa
åter vuxit till 3,277 R:dr 35 öre R:mt, hvilket allt Stats-Utskottet
ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom härmed vördsamt
meddela.
Stockholm den 13 Mars 1863.
N:o 74.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om eftergift af Kronans
rätt till dana-arf efter enkan Anna Maria Lundgren,
fodd Bergström.
Från Borgare-Ståndet har blifvit till Stats-Utskottet remitterad en motion
(N:o 97), deruti Herr J. Brun, efter erhållet uppdrag af innevånarne i Hudiksvall,
anhållit, att ett efter enkan Anna Maria Lundgren, född Bergström, hvilken
derstädes aflidit den 21 Juni 1857, fallet dana-arf, stort 127 R:dr 44 sk. 5
rst.
Slals-Utskollets Utlåtande N:o 73.
9
rst. B:ko eller i Riksmynt 191 R:dr 89 öre, måtte få tillfalla Hudiksvalls stad
och användas såsom bidrag till folkskolebyggnaden derstädes; till stöd för hvilken
anhållan motionären anfört, hurusom nämnda byggnad under de sistförflutna
åren blifvit af staden uppförd med en kostnad af omkring 23,000 R:dr, deraf
en del ännu voro obetalde, hvartill komme att skolhusets fullständiga inredning
toge ytterligare uppoffringar i anspråk.
Utaf de handlingar, hvilka funnits vid motionen fogade, har Stats-Utskottet
inhemtat, att sedan enkan Lundgren ofvannämnda dag aflidit i staden Hudiksvall,
hvars församling hon jemväl tillhört, så och efter det, i anledning af hennes
frånfälle utan kända arfvingar, kungörelser derom i allmänna tidningarne
varit tre gånger införda, hade, det oaktadt, någon arfvinge icke i behörig tid
eller sedermera sig anmält; och var den behållna qvarlåtenskapen i boet, enligt
bouppteckning den 11 Juli 1857, B:ko 127 R:dr 44 sk. 5 rst.
I betraktande af de stora kostnader, staden Hudiksvall, enligt hvad upplyst
blifvit, åtagit sig för åstadkommande af den för samhället vigtiga angelägenheten,
nemligen uppförandet af ett ändamålsenligt lärohus för folkskolan, till
lättnad i hvilka kostnader ifrågavarande dana-arfsmedel komme att utgöra allenast
ett högst ringa bidrag, anser Utskottet sig icke böra tveka att tillstyrka,
det Rikets Ständer för sin del medgifva, att den Kronan tillkommande
rätt till qvarlåtenskapen efter enkan Anna Maria
Lundgren må till Hudiksvalls stad öfverlåtas för att användas
såsom bidrag till folkskolebyggnaden derstädes;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl, Maj:t aflåtas.
Stockholm den 13 Mars 1863.
N:o 75.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående eftergift af Kronans
rätt till dana-arf efter aflidna, hustru Johanna Catharina
Grenqvist, född Isberg. (I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o
472) har Riksdagsfullmägtigen Johan Gustaf IVassmuth från Stockholms län anBih.
lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 2
10
Slals-Ulskollels Utlåtande N‘-o 76.
fört, hurusom de fattiges antal i Waxholm på sednare tiden ökats så betydligt,
att uppförandet af ett nytt fattighus derstädes vore af behofvet påkalladt. Härtill
funnes likväl icke andra medel än dels ett belopp af omkring 1,200 R:dr
R:mt. som samlats genom frivilliga bidrag af personer inom staden och dess närmaste
omgifning, dels ock den summa af omkring 1,500 R:dr samina mynt, som
enligt ett af fru Magge upprättadt testamente borde för ändamålet användas;
men enär dessa medel härtill voro alldeles otillräckliga, hade med anledning deraf
att år 1859 i Waxholm aflidit Fiskareborgaren Grenqvists hustru utan att
efterlemna några kända arfvingar, i följd hvaraf hennes qvarlåtenskap, något öfver
250 R:dr R:mt, skulle såsom dana-arf tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan, motionären
anhållit, att berörda dana-arf måtte af Rikets Ständer anslås till bidrag
för uppförande af ifrågakomna fattighusbyggnad i Waxholm.
Af ett vid motionen uti behörigen bestyrkt afskrift fogadt instrument öfver den
efter hustru Grenqvist den 6 Augusti 1860 förrättade arfsutredning, inhemtades,
bland annat, att hustru Grenqvist den 14 Juli 1859 allidit utan att efterlemna
barn eller kända arfvingar: att i anledning deraf kungörelser om dödsfallet
blifvit i Post- och Inrikes Tidningar införde den 19 September samt den 10
och 27 Oktober sistnämnda år, med föreläggande för hustru Grenqvists närmaste
slägtingar att inom natt och år göra sina arfsanspråk gällande; samt att, det
oaktadt, någon arfvinge sig icke anmält, hvadan boets behållna qvarlåtenskap,
565 R:dr 32 öre, sålunda fördelats, att enkemannen, Fiskareborgaren Carl Grenqvist
bekommit i fördel 28 R:dr 26 öre samt i giftorätt 268 R:dr 53 öre, eller
tillhopa 296 R:dr 79 öre, hvarjemte en med giftorätten lika summa, eller
268 R:dr 53 öre R:mt afsatts för de arfvingar, som möjligen kunde sig anmäla
eller för Kongl. Maj:t och Kronan, derest fråga om dana-arf uppstode.
Med fästadt afseende ej mindre å det ringa belopp, hvartill berörda danaarfs-medel
uppgå, än äfven å det välgörande ändamål, hvarför desamma blifvit
begärda,
får Utskottet tillstyrka det Rikets Ständer för sin del medgifva,
att den Kronan tillkommande rätt till qvarlåtenskapen
efter hustru Grenqvist må till Waxholms stad öfverlåtas, för
att användas såsom bidrag till den ifrågaställa fattighusbyggnaden
derstädes;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm den 13 Mars 1863.
Stals-Ulskoltels Utlåtande N:n 76.
11
1\:0 76,
ånk. till Exp.-Utsk. den 13 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
ende föreslagen utvidgning af Uplands
plats Polacksbacken.
Proposition, angåregementes
mötes(I.
A.)
Enligt hvad högstberörda Kongl. Proposition, införd under N:o 50 i lista
Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll vid innevarande riksmöte,
hufvudsakligen innehåller, hade Chefs-ernbetet vid Uplands regemente, uti ett
genom General-befälhafvaren i 4:de militärdistriktet till Kongl. Majit ingifvet
memorial, jemte förmälan att, sedan laga skifte med Upsala stads och åtskillig
annan derintill gränsande jord blifvit faststäldt, Kronan dervid erhållit, bland
annat, ett fält af 39 tunnland, stötande till nämnda regementes mötesplats. Polacksbacken,
hvilket fält, bestående af lös sandjord, vore af så svag beskaffenhet,
att detsamma, enligt meddelad uppgift, endast med svårighet och till särdeles
ringa pris kunnat utarrenderas, hvaremot detsamma, med en torr jordmån
och lindrigt sluttande läge, skulle efter ganska obetydligt planeringsarbete utgöra
ett förträffligt exercisfält — i underdånighet anhållit, att mötesplatsen Polacksbacken
måtte få med ifrågavarande fält utvidgas; varande härvid af Chefs-embetet
anfordt, att behofvet af mötesplatsens utvidgning, visserligen till någon
ringa del minskadt genom den från kronoparken Asen enligt Kongl. Brefvet den
24 Oktober 1855 erhållna areal af 8 tunnland 13^ kappland, deremot vore i
vida större mån ökadt i följd af den betydligare styrka, som numera samtidigt
öfvas, sedan andra klassens beväring skall exerceras under regementsmötet:
hvarjemte ej borde förbises, att de skarpskytte-afdelningar inom Upsala stad,
studerande vid Upsala akademi samt angränsande härader, hvilkas antal torde
årligen ökas, ej hade annat exercisfält än omförmälda mötesplats.
Krigs-kollegium, sorn blifvit i frågan hördt, hade uti afgifvet underdånigt
utlåtande sig yttrat och enär, på sätt Chefs-embetet antydt, under sednare åren
omständigheter inträffat, hvilka oafvisligen påkallade ett större utrymme för
12
Stals-Vlskoltets tillåtande N:o 76.
vapenöfningarne å Polacksbacken, samt vid det förhållande att, efter afräkning
af den plats, som upptoges af lägret, den egentliga exercisplatsen utgjorde blott
33 tunnland 14 kappland, hvilket område ingalunda kunde anses tillräckligt
för en styrka af iner än 2,000 nian, som nu mera på en gång underginge
vapenöfning, ansett fullt skäl vara för handen att, då ett tillfälle nu yppade
sig att ytterligare få Polacksbacken, utan särskild kostnad för Kronan, utvidgad
med den af Chefs-embetet föreslagna, Kongl. Majit och Kronan genom laga
skifte tillförsäkrade, vid norra gränsen mötesfältet tillstötande jordrymd af 39
tunnland, icke lemna ett sådant tillfälle obegagnadt, hvadan Kollegium tillstyrkt
nådigt bifall till Chefs-embetets härutinnan gjorda underdåniga framställning.
Härefter hade jemväl Kongl. Kammar-kollegium, med öfverlemnande af
underdåniga yttranden i ämnet af Upsala stads Magistrat och Borgerskapets
Äldste samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län, hvilka icke haft
något att erinra mot Chefs-embetets framställning, afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet och, efter meddelade upplysningar rörande ifrågavarande lägenhets areal
och natur samt de lägenheten åliggande skatter och besvär, ansett att, om än
de derå belöpande, Kronan behållna boskapspenningar och båtsmans-vakansafgift,
i händelse lägenheten komme att utläggas till exercisfältet, kunde eftergifvas,
regementsbcfälet dock borde ansvara för kronobonden deraf, äfvensom
för kommunal-utskylder och stängselskyldighet; och har Kongl. Majit, på grund
af hvad Chefs-embetet vid Uplands regemente och Krigs-kollegium härvid anfört
och upplyst, ansett den föreslagna utvidgningen af regementets mötesplats Polacksbacken
vara af verkligt behof påkallad, och då tillfälle dertill sig nu erbjuder
utan någon synnerlig uppoffring å Statens sida, föreslagit Rikets Ständer,
att för berörda ändamål må få användas den ifrågaställa, Kronan tillhöriga
marken, 39 tunnland 4,3 kappland, motsvarande 219 qvadratrefvar 15 qvadratstänger,
med vilkor att de för denna jordrymd nu utgående allmänna utskylder
eller besvär genom Krigs-kollegium i vanlig ordning ersättas.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å högstberörda
nådiga framställning och under ärendets handläggning jemväl tagit kännedom
af dertill hörande handlingar, får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden, tillstyrka,
att hvad Kongl. Majit i berörda hänseende behagat i nåder
föreslå, måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 13 Mars 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Rättelser
t Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66:
Sid. 62 rad. 6 nedifrån och följ. står: Då Utskottet funnit sig — — — —
— — — — icke må beviljas.
Läs: Och då dessa lönetillökningar, i händelse ännu ett Sappörkompani kommer att
upprättas, synas af behof påkallade, får Utskottet
till desamma tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Sid. 63 rad. 6 uppifrån och följ. står: Under åberopande af sin — — — —
— — — — af Rikets Ständer bifallas.
Läs. 1 sammanhang med hvad Utskottet under 12:te punkten härofvan tillstyrkt,
hemställer Utskottet,
att ifrågavarande anslag må med äskade 3,064 R:dr 6 öre förhöjas.
lith. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft.
Stockholm, tryckt ros Sam. Rumstedt, !SC3.
Siats-Utskottets Memorial M 77.
1
ftsO »f.
Ank. till Exp -Etsk. den SO Mars 1863, k). T s. m.
Memorialmed åtskilliga upplysningar och utredningar, rörande
jernvdgarnes ekonomi och anlaggningssdtt.
(R .A)
Sedan den Afdelning inom Utskotta), hvilken haft sig uppdragen den förberedande
handläggningen af de under innevarande riksdag väckta framställningar i fråga
om jernvägsbyggnaderna, dels i sistlidne December månad från dåvarande Chefen
för Stålens jernvägsbyggnader, Herr Öfversten Friherre Ericson infordrat åtskilliga
upplysningar, angående det i och för Statens jernvägsbjggnader redan utförda arbete
samt de derpå nedlagda kostnader, äfvensom angående trafiken å de färdiga
bandelarnu m. m, dels, i ändamål alt söka utreda åtskilliga förhållanden, som röra
jernvägarnes ekonomi och anläggningssätt, anmodat vissa föreslagne sakkunnige personer
att inför Afdelningen närmare utveckla de skäl och omständigheter, som, å
ena och andra sidan, borde i denna vigliga och invecklade fråga Ingas under Öfvervägande,
samt de sålunda äskade upplvsningarne blifvit uii Åfdelningens protokoll
antecknade, har Stats-Utskottet funnit sig böra härjemte öfverlemna berörda protokoll,
pä det Rikets Ständer derigenom må erhålla fullständig kännedom om den
utredning, frågan på sådant sätt erhållit.
Stockholm den 20 Mars 1863,
Bik till R. St. Prot. 18(i2 & 1863. 4 Sami, 1 Afd. 27 Haft.
i
Ståts-Utskottets Memorial M 77.
Utdrag ur Protokollet, hållet hos Siats-Utskottets Afdelning
för Riksgälds-verket rörande ärenden den 13 Januari
1863.
S. I). Sedan Afdelningen, för ali, så vidi ske kunde, söka utreda åtskilliga
förhållanden, sorn röra jernvägarnes ekonomi och anläggningssätl samt hvad dermed
eger gemenskap, uppdragit åt Herr Friherren och Ordföranden att anmoda vissa
föreslagna sakkunnige personer alt inför Afdelningen person'igen komma tillstädes,
i ändamål att under muntligt samtal närmare utveckla de skäl och omständigheter,
sorn å ena och andra sidan borde vid frågans bedömande tagas under öfvervägande,
tillkäonagaf Herr Friherren och Ordföranden, att han anmodat Herr Öfversten
Grelve A. E. von Rosen, Herr Majoren C. Adelsköld, Herr Kapitencn L. M. Nordenfelt
och Herr Kapitenen Grefve R. Cronstedt att uti ofvan antydda ändamål
med nödiga upplysningar gå Utskottet tillhanda; och hade af bemälde Herrar,
hvilka samtlige förklarat sig beredvillige att efterkomma afdelningens härutinnan
yttrade önskan, Herr Grefve von Rosen, Herr Kapitenen Nordenfelt och Herr
Grefve Cronstedt, uppå Herr Friherrens och Ordförandens anmodan, lofvat, att
denne dag hos Afdelningen komma tillstädes, hvaremot Herr Majoren Adelsköld,
som från hufvudstaden vore bortrest, nu icke kunde sig infinna, men dock benäget
åtagit sig, att efter sin hemkomst lemna de upplysningar, som det stod i hans förmåga
att meddela. Herr Friherren och Ordföranden tillkäonagaf ^derjemte att, på
det förevarande särdeles mångsidiga och invecklade ämne må kunna punktvis diskuteras,
Herr Öfversle-Löjtnanteri Leijonancker skriftligen uppsatt åtskilliga frågor,
hvilka det vore önskligt att, så vidt ske kunde, få besvarade, och hade ett exemplar
af dessa frågor blifvit tillstäldt hvar och en af ofvanbemälde Herrar, hvarförutan
särskilda exemplar deraf blifvit utskrifna och bland Afdelningens Herrar Ledamöter
utdelade.
1 sammanhang härmed anmälde Herr Friherren och Ordföranden, att Afdelningen
denna dag från Herr Öfversten m. m. Friherre N. Ericson fått emottaga
skriftligt svar å Afdelningens den i8 sistlidne December till Chefen för Statens
jernvägsbyggnader aflåtna skrifvelse, angående det i och för Statens jcrnvägsbyggnadcr
redan utförda arbete samt de deipå nedlagda kostnader, äfvensom angående
trafiken å de färdiga bandelarne m, m , hvilket svar, med dervid fogade bilagor,
var af följande innehåll:
»Hvad först beträffar kostnad för utförda arbets-qvautileter vid hvar och en
af de särskilda bandeiar, Afdelningens skrifvelse upptager, får jag meddela, att redovisning
och bokslut uppgöras endast för hvar och cn af de stambanor I sin helhet,
hvartill Rikets Ständer lemnat särskilda anslag, och för hvilka särskild redovisning
af Ständerna äskats, men icke för vissa delar af hvarje stambana; och torde
Herrar Ledamöter af Riksgäls-Afdelningen således inse, att uppgifter med afseende
Stats-UlskoUels Memorial M 77.
3
å ifrågavarande kostnad icke kunna, med något slags anspråk på tillförlitlighet,
meddelas, och då hvarken Rikets Ständer eller Rikets Ständers Revisorer ifrågasatt
en sådan redovisning, har jag icke heller haft någon anledning att derom gå i författning,
desto mindre sorn jag, för min enskilda del, icke ansett en fördelning af
utgifterna för vissa delar af samma stambana landa till något gagn, hvarken i ekonomiskt
elier statistiskt afseende, om det också varit möjligt att med stora kostnader
och ett otroligt besvär komma till ett resultat i detta afseende De enda
sträckor, för hvilka särskilda, ehuru endast approximativa, beräkningar blifvit gjorda
med afseende å kostnaden, aro linierne emellan Stockholm och Södertelge samt mellan
Jonsered och Alingsås, såsom varande de arbetsdrygaste af Vestra stambanan,
och jag har i det af mig, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers underdåniga
skrifvelse, angående åtgärder till beredande af besparing i anläggnings-,
samt drift- och underhålls-kostnaden för Statens jernvägar, afgifna underdåniga utlåtande,
uppgifvit nämnda kostnadssummor, nemligen för iinien Stockholm—Södertelje
med mer än 1,400,000 R:dr, och för linien Jonsered—Alingsås med omkring
1.100.000 R:dr, båda per mil räknade; hvarjemte jag ansett mig kunna bestämma
kostnaden per mil för vissa delar af jernvägslinierna genom Nerike och Westergöthland
til! omkring 300,000 ä 330,000 Riksdaler, äfvensom jag uppgifvit, att kostnaden
för banan mellan Finjasjön och Nässjö endast är beräknad tili omkring
640.000 R:dr pr mil.»
»Bokföringen vid ett arbete af den mångsidiga beskaffenhet, som Statens jernvägsbyggnader,
kan för ett förflutet år icke vara afsiutad förr än de sista dagarna
af det påföljande. Den vidlyftiga redovisningen för förrådernas uppköp af inventarier
både inom landet och utrikes, de gemensamma utgifternas rätta fördelning,
nedsättning i förrådernas värden samt de invecklade transaktionerna, de särskilda
stambanorna emellan, visade genast efter de första årens arbete, att bokslutet icke
kunde medhinnas på kortare tid, och till följd deraf blef del äfven af Kongl. Majit
medgifvet, att hvarje års räkenskaper icke behöfde inlemnas förr än, såsom nyss är
nämdt, vid slutet af det påföljande.»
»Då totalkostnaden för hvarje stambana i sin helhet icke kan bestämmas förr
lin efter fullbordandet, och sedan då i behåll varande arbetsförråder blifvit realiserade
eller till värdet uppskattade, och då, hvad beträffar Westra stambanan, åtskilliga
kompletteringsarbeten ännu under år 1863 återstå att utföra, och kostnaden
härför icke kan i bokslut fullständigt upptagas förr an mot slutet af år
1864, så kan icke heller totalkostnaden för denna bana förr än vid sistnämnde
tid med anspråk på tillförlitlighet meddelas.»
»Ehuru, såsom jag nu upplyst, totalkostnaden för Westra stambanan icke kan
uppgifvas förr än mot slutet af 1864, så torde jag dock under loppet af nästk narrande
Februari månad, sedan nu pågående förråds-inventeringar samt liqvider för
in- och utrikes beställningar blifvit verkställde och kassorna afslutade, kunna upp
-
SMx-Vtsikottets Memorial .V 77.
stalla en beräkning Öfver nämnda totalkostnad, som icke allt för mycket skall skilja
sig frän den verkliga, genom ett blifvande bokslut utrönta; och skall jag, så snart
nämnda beräkning hunnit afslutas, ofördröjligen till Afdelningen meddela resultatet.»
»Sodan vederbörande Ofver- och Distrikt-ingeniörer under nästkommande Januari
månad hunnit till mig ingifva de tekniska redogörelserna för arbetet, kan
j«g komma i tillfälle att afgifva svar å Riksgiiids-Afdelningens frågor, rörande qvan -  titeter jord- och berg-schaktning saint längderna för olika lutningar och kurvor, i
hvad dessa frågor röra liela Vestra stambanan; men för de öfriga endast hvad
kurvor och lutningar angur, — icke beträffande qvantiteler jord och berg, emedan
dessa qvantiteler endast upptagas in summa för hela stambanorna, utan att någon
särskild beräkning göres för hvarje fullbordad eller under arbete varande del.
Emellertid får jag, beträffande de begärda uppgifterna å de olika bandelarnas
längder, meddela nedanstående tabell:
Stockholm—Göteborg,
42
mil
21,927
fot.
Stockholm — Södertelje,
3
»
13,077
»
Södertelje— Katrineholm
, 9
»
8,009
»
Katrineholm — Hallsberg,
6
»
4,235
»
Hallsberg—Örebro,
2
»
11,536
»
Hallsb e rg—Töre bod a,
7
»
129
»
Töreboda — Alingsås,
12
»
32,145
»
Alingsås—Göteborg,
4
»
9,262
»
Falköping—Mullsjö,
5
»
19,112
»
Malmö—Fin jasjön,
7
»
13,000
»
Finjnsjön — Elmhult
5
»
7,000
»
»Beträffande frågorna om den rörliga materialen, får jag hänvisa lill vidlagda
Promemorior, Litt. A och B, hvaraf inhemtas, att kostnaden för de vid Vestra stambanan
och dess utgreningar lill örebro och SI villsjö befintliga lokomotiver och vagnar
af alla slag uppgår [iil en summa af 2.897,095 Riksdaler, och då till denria
summa lägges kostnaden för 2 lokomotiver, som i dessa dagar anlända från Mo
tala,
eller 100,000 Riksdaler, och för ytterligare en sådan machin från Nyköping
under nästkommande Februari månad, eller 50,000 Riksdaler, samt för 30 godsvagnar,
som äro under leverans från Hellefors bruk, eller 68,130 Riksdaler, så
uppgår kostnadssumman för lokomotiver och vagnar, afseende ofvannämnda, nu
trafikerade banor, hvilkas sammanlagda längd utgör 48,S mil, ett belopp af 5,115,745
ftiksdalcr, hvartill ytterligare bör läggas kostnaden för af arhelskassan bestridd upp
sättning
af reservpjeser och inventarier af åtskilliga andra slag, tillhörande materielen,
uppgående till, så vidt densamma före förråds-redogörelsens afslutande approximativt
kan beräknas, ett belopp af omkring 80,000 R:dr. då bela kostnadssumman för anskaffandet
af rörlig material för Vestra stambanan och ufgreningarne till Orebro
Siats-Utskottets Memorial JW 77.
och Mullsjö kan uppskattas till 3,198,743 Riksdaler, eller till nära 66,000 Riksdaler
per mil.»
»I kostnadsförslngen hafva utgifterna per mil för uppsättning af rörlig materiel,
telegrafer och signaler sammanlagdt upptagits till 60,000 Riksdaler, hvari kostnaden
för materielen ingår med omkring 88,000 Riksdaler. De nu här ofvan
nämnde trafikerade banorna hafva således blifvit försedda med en större uppsättning
af materiel, än hvad från början beräknats.»
»Med den tillökning af materiel, som sedan November månad egt rum genom
intagande på trafiken af det betydliga antal godsvagnar, som vid arbetet varit använde
och vidare, enligt ofvanstående, kommer att ske, torde det närvarande behofvet
vara tillgodosedt. Den nu befintliga materiel är i godt skick och hvarje
ytterligare tillökning, åtminstone under nästa år 1863, skulle bevisa att rörelsen
öfver förväntan tilltoge. Utgifterna för den nya materiel, som en tilltagande rörelse
förorsakar, blifva snart återgäldade och kunna egentligen anses sorn ett på
kort tid utgifvet förskott.»
»Beträffande Södra stambanans materiel, får jag hänvisa till bilagan Litt. B.»
»Med anledning af de begärda upplysningarna om »till hvad belopp värdet
af såväl den lil! Södra stambanan skänkta jord, som de kontanta bidrag till jordinlösen,
hvarmed åtskillige intill stambanan angränsande orter erbjudit sig vilja bidraga,
uppgår, får jag härjemte bifoga en afskrift af de sockenstämmoprotokoller,
rörande ifrågavarande bidrag, hvilka Rikets sednast församlade Ständer i underdånig
skrifvelse den 6 Juni 1860 till Kongl. Majit öfverlemnade, äfvensom en afskrift
af Konungens Befallningshafvandes i Kronobergs län den 18 dennes aflåtna skrifvelse
till Herr Stats-rådet och Chefen för Kongl. Civil-departementet, af hvilka
handlingar det synes att de utlofvade bidragen till minskning i expropriationskostnaderna
för Södra stambanan äro jemförelsevis af ringa betydenhet.»
»Konungens Befallningshafvandes nyss åberopade skrifvelse upplyser nemligen
att för den del af Södra stambanan, som genomgår Allbo härad från lånegränsen
till Alfvesta på en längd af nära 8 mil och hvilken linie är lagd under arbete,
uppgå de kontanta bidragen endast till 4,880 Riksdaler Riksmynt. Häiförutan
hafva, enligt de bifogade sockenstämmoprotokollerna, visserligen Wirestads socken
och Alfvesta församling erbjudit sig lemna jord kostnadsfritt för den del af banan,
som genomskär nämnde sockens och församlings egoområden, men stambanan kom
mer
endast ali på en ganska kort sträcka genomgå Wiresta socken, hvilket äfven
är förhållandet vid Alfvesta, så att äfven detta bidrag, hvilket icke förr än banbyggnaden
blifvit fullbordad och stängsel uppsatta samt laga landtmäle.iförräUniog
derefter hunnit afslutas kan tili ziffra» uppgifvas, kommer att uppgå tili ett högst
ringa belopp.»
»De begärda uppgifterna angående trafiken skola under första hälften af nästa
månad blifva till Afdelningen afiemnade för tiden till och med innevarande års
utgång. Stockholm den 31 December 1862.
N. Ericson»
6
Stats Utskottets Memorial M 77.
SAtt. A.
P. JU.
öfver befintlig Rörelse-ma(eriel å Vestra Stambanan och dess ulgreningar tili Örebro
och Mullsjö vid slutet af år 3 862.
Medelpris
med
>■
Antal
Vigt i
tillägg ; f fralc-
Kostnad.
Summa kostnad.
£
platser
Centner.
omliostnader
R:mt.
Rent.
m. ra. pr.
8t.
Lokomot iver:
2f
Lokomotiver med Tendrar, alla af
samma vigt och konstruktion (häraf 17
tillverkade af Beijer, Peacock & Comp.
i Manchester, och 4 vid Nyköpings
1
vfaO C*
550
50,000
—
1.050,000
—
2
Tank-I.okomotiver | tillverkade af Beijer
y
550
36,300
—
72,600
—
2
d:o d:o ( Peacock & Comp. .
550
41,000
—
82,000
—
1
Tender-Lokomotiv, tiliverkadt af Fair-
bairn i Manchester  . .
648
41,700
—
41,700
—
1,246,500
__
S:n
~26
Passager ar e-vagnar:
4
Stats-vagnar (2 läckta och 2 öppna)
7,000
28,000
—
16
Litt. A. I klassens passagerare-vagnar
384
138,5
6,740
107,840
—
4
» A & B I & It kl. il:o d:o
128
158,5
5,875
23,492
35
» B. 11 klassens dro d:o
S .400
158,0
5,227
—
182,945
61
» C. II! klassens dro dro
2,196
149,5
4,225
—
257,725
5
» D. postvagnar
158,0
5,200
—
26,000
—
2
» E. fångvagnar
1.4
149,5
3,390
6,782
—
632,784
S7a
127
4.122
Godsvagnar:
22
Litt. F. bagage-vagnar
132,0
3,090
—
67,980
—
45
» G. täckla godsvagnar
125,0
2,757
—
124,065
-
4
» H. häst-vagnar
121,5
4,000
—
16,000
—
1
202
n I. öppna godsvagnar (IB fot
länän)
99,0
2.240
452,480
—
44
» K. limmervngnar
95,0
2,240
—
98,560
—
22
» L. boskapsvngnar
107,0
2.307
—
50,754
—
110
» M, öppna godsvagnar (14 fot
långa)
94,0
1,897
—
208,670
—
1.018,509
—
S^
449
R:dr Rnnt
2.897,595|—
^n/^^Godsvt^ utan olägenhet draga en last af 140 ä 160 Centner och deröfver.
Slats-Olskotlets Memorial M 77. 7
U<t. B.
P. M.
öfver befintlig Rörelse-materiel å Södra Stambanan från Malmö vid slutet af
år 1862.
a
£
Antal
plat-
ser.
Vigt i
Centner.
Medelpris med
tillägg af frakt-  omkostnader
m. m. pr st.
Kostnad.
R:mt.
Summa
kostnad R:mt.
Lokomotiver:
6
Lokornotiver med tendrar, alla af
samina tyngd och konslruktion, till-
verkade af Beijer, Peacock & Comp.
i Manchester ..
525
50,000
300,000
__
1
Gods-Lokoinoliv med tender, liilver-  kadt i Creu i England
560
50 000
50,000
_
1
Tank-Lokomotiv, tillverkadt af Beijer,
Peacock & Comp. i Manchester . . .
550
41,000
—
41,000
—
391,00
.
S:a
8
Passagcrare-vagnar:
i
Statsvagn, täckt
138.0
8,000
—
8,000
—
5
Litt. A. 1 klass., passagerare-vagnar.
120
138,5
6,740
—
33,700
—
2
» A. & B. I & II kl. d:o d:o
64
158,5
5,873
—
11,746
10
» B. 11 ld. d:o d:o
400
158,0
5,227
—
52,270
18
» C. Ili kl. d:o d:o
648
149,5
4,225
—
76,050
—
j
o
» D. postvagnur
158
5,200
—
10,400
2
» E. fångvagnar
14
149,5
3,390
—
6,780
—
198,946
S:a
40
Godsvagnar.
6
Litt. F. bagagevagnar
132,0
3,090
—
18,540
13
» G. täckta godsvagnar
123,0
2,757
—
35,841
2
» H. hästvagnar
121,5
3,600
—
7,200
—
72
» I, öppna godsvagnar
99,0
2,240
—
iöl 280
—
39
» K. timmervagnar
95,0
2,240
—
87,360
—
44
» L. boskapsvagnar
107
2,307
—
101,508
—
411,729
•
R:dr R:mt
1,001,675
—
sorn för 14 mil gör 71,548 R:dr pr mil.
nm Godsvagnarna kunna utan olägenhet draga en last af 140 å 160 ceniner och deröfver
8
Siats-Utskottets Memorial M 77.
Efter uppläsning häraf anmäldes, alt Harr Grefve von Rosen, Herr Kaptenen
Nordenfelt och Herr Grefve Cronstedt nu vore tillstädes; och lemnades dem
företräde, dervid under en förberedande diskussion, rörande ämnet i allmänhet, de
af Herr Ofverste-Löjtnanten Leijonancker uppställde frågor punkt för punkt gcnomgingos;
varande dessa frågor så lydande:
1) Då de färdiga statsbanorna kosta i medeltal 840,000 R:dr per mil, huru
bör denna summa approximativ fördelas på följande poster:
Banvallens terrassering,
Broar, kulvertar och trummor,
Öfverbyggnader,
Stationer,
Verkstäder,
Expropriation,
Diverse arbeten,
Rörelse-materiel ?
2) Huru beskaffad rörelse-materiel begagnas på Statens jernvägar såsom:
Lokomotiver,
Passagerare-vagnar,
Lastvagnar,
samt hvad är dessa vagnars kostnad, tyngd och nyttiga last?
3) Är den nu befintliga rörelse-materielen tillräcklig, eller huru mycket bölden
ökas?
4) Om en svag bana anlägges för samma spårvidd, som Statens, hvilka besparingar
uppkomma då å de på första frågan uppräknade poster?
3) Hvilka besparingar å samma poster uppstå vid anläggning af banor med 4
eller 3'/o fots spårvidd?
6) Huru bör rörelsematerielen för dessa 3:ne sednast uppräknade banor vara
beskaffad lill tyngd, kostnad och nyttig belastning?
7) Hvad är, på grund häraf, relativa anläggningskostnaden för banor med:
Statens spårvidd och byggnadssätt,
D:o men svagare d:o,
4 fots spårvidd, fullgoda,
3V2 d:o d:o, d:o?
8) Huru beskaffade lokomotiver anses böra finnas på dessa slags vägar för
olika transportbehof ?
9) Huru stor last kunna dessa lokomotiver draga på de särskilda banorna,
på jemn bana, bana lutande I ;60 eller 1:400 med en hastighet af 2, 3, 4 och 8 mil
i timman?
10) Huru mycket af denna last är i de olika fallen död?
Ståls-Utskottets Memorial M 77.
9
11) Kai) hastigheten, utan fara, uppdrifvas pä en smalspårig bana till samma
storlek, som på en bredspår ig; och, i annat fall, hvad är gränsen för spårets bredd
för olika erforderliga hastigheter?
12) Hvad bör underhållskostnaden pr mil årligen beräknas till för de olika
slags banorna?
13) Huru stor kan den administrationskostnad, som är oberoende af trafikens
storlek, antagas vara?
14) Kunna administrations-kostnaderna anses olika för dessa banor?
15) Huru mycket kan transporten af en full train på de olika banorna anses
kosta per mil, med antagandena i frågan 9?
16) Hvad skilnad göra starka lutningar på banan och dessas ojemna fördelning
på kostnaden pr tågmil?
17) Hvad inflytande på bestämmande af spårvidden har banans längd?
18) Du transportbehofvet uppgår till en viss qvantitet, måste naturligen en
större mängd lokomotiver och vagnar anskaffas och trainernas antal ökas på en
smalare, än på en bredare bana, och följaktligen relativa fördelen för transporterna
på den smalare banan förminskas och vid någon gräns öfvergå till olägenhet. Vid
hvilket transportbehof kan denna gräns anses hunnen för de smalare banorna, vid
en längd å dem af t. ex. 10, 20, 30, 40 och SO mil, dervid afseende fästadt ej blott
på den direkta transportkostnaden, utan å öfriga kostnaden för underhåll, administration,
m. m.
19) Huru hög kan omlastningskostnaden beräknas pr centner?
20) Om alia föreslagna statsbanor byggas med lika spår, kan då någon betydlig
förminskning af den totala rörelse-materielen eller andra besparingar för
dem alla uppstå?
Beträffande härvid de under Ntris 2 och 3 upptagna frågor, ansåg Afdelningen,
att, då desamma vore utaf Herr Friherre Ericson besvarade, någon vidare utredning
derom nu icke vore erforderlig.
I anledning af den under JV2 IS framställda frågan önskade Herr Hierta få
lemna den upplysning, att, enligt en rörande Söderhamn—Bergviks jernväg till
Herr Major Adelsköld lemnad uppgift, på nämnde jernväg, som har en längd af
l8/s mil, funnos 2 lokomotiver, som i inköp kostat omkring 2S.000 R:dr hvardera,
och af hvilka hvart och ett droge 13 vagnar med 200 centner gods eller
tillsammans 2,600 centner; att passagerarevagnarne, hvardera rymde 38 personer,
deraf 8 i första och 30 i andra klassen, men saknade 3:dje klassen, samt att
sammma lokomotiv således, med antagande af lika vigt på passagerare- och godsvagnar,
skulle kunna föra tillsammans 494 personer; att, hastigheten vore 2 mil i
Bih. lill It. St, Prot. 1862 & 1863. 4 Sami, 1 A/d. 27 Haft. 2
to
Stals-Ulskottets Memorial JM 77.
timman; att tågmiieri är 1861 voro 2,520 mil; att det transporterade godset upp -  gick år 1861 lill 854,000 centner, deraf 760,000 centner lör gods till Söderhamn
och 94,000 centner för gods till Bergvik; att år 1862 driftkraften, med
inberäkning af bränsle, talg, lokomotivför; es och eldares aflöning pr tågmil uppgått
till 2 R:dr 64 öre; och att om 10 procent tillädes för lokomotiveruas slitage
och reparationer, eller 2 R:dr pr mil, så uppginge hela kostnaden till blott 4
R:dr 67 öre, oaktadt det ofördelaktiga deri att på 1% mils våglängd begagna 2:ne
lokomotiver.
För ledning vid besvarande af den under JV2 20 framställda frågan ville
Herr Hierta lemna den upplysning, att Trafik-chefen vid Söderhamn—Bergviksbanan,
på grund af omlastningskostnaden från båt lill närbelägen vagn, beräknat
omlastningen från vagn till vagn, till följande belopp pr centner, nemligen: malm
£ öre, stångjern \ öre eller något derunder, plankor 0,42 öre eller för 3-tums x
9-tums 14 löts plankor pr tolft 5 öre, för spanmål i säckar f öre, s. k. rullgods
och våtvaror i fat 0,2 öre, collys och annat styckegods 1 öre pr centner; allt under
förutsättning att arbctarne äro jemnt sysselsatte.
I sammanhang med behandlingen af 17 punkten fästade Herr Hierta uppmärksamheten
derpå, att då Chefen för Statens jernvägsbyggnader, uti sitt vid
Stals-Ulskottets Memorial M 14 fogade underdåniga utlåtande af den 14 sistlidne
November (sid. 5), under uppgift alt ett lokomotiv arbetade fördelaktigast och
med största besparing då det dagligen lillryggalade en väglängd af 20, högst 25
mil, så förefölle det, enligt Herr Hierlas förmenande, besynnerligt, att Chefen deraf
dragit den slutsats att jernbanor af kortare längd kunde med ekonomisk fördel
begagna mindre kraftiga lokomotiver för att besörja all den trafik, som möjligen
å dem kunde ifrågakomma, Det vore nemligen, om man anloge lika stort transportbehof
för hvarje mil af en jernväg, klart, att då ett lokomotiv med mera fördel
begagnas på en längd af 20 å 25 mil, än på en mil, hvilket Herr Hierta äfven
antog, så skulle, med samma byggnadssätt, den längre vägen nödvändigt blifva
fördelaktigare, än den kortare, på hvilken en stor del af bränslet ginge förlorad
vid uppeldningen, och Herr Friherre Ericsons egen premiss skulle således, enligt
Herr Hiertas åsigt, leda till en motsatt slutföljd mot den han antagit. Det förefölle
ock Herr Hierta svårt att förklara den kort derefter dragna slutsatsen att,
då nästan alla i Sverige utförda hästbanor eller lokomolivbanor med mindre spårvidd
utgjorde förbindelser emellan vattendrag, som 5 månader af året vore tillfrusna,
hvarigenom jernvägstrafiken under vintermånaderna voro af så ringa vigt,
att den då på de fleste af dessa banor helt och hållet inställdes, en ytterligare
anledning deraf skulle uppstå att i möjligaste målto minska anläggningskostnaden.
Enligt Herr Hiertas åsigt borde ett motsatt förhållande inträffa, eller att, dä på
vägar, som endast 7 månader om året begagnades, man kunde hafva vinst af en
miudre anläggnings- oclt trafik-kostnad, vinsten deraf blefve ännu större pä banor,
Ståts-Utskottets Memorial M 77.
fl
som under hela året kunde trafikeras. Herr Hierta önskade derför att, om möjligt
vore, förhållandet härutinnan målte närmare utredas.
Likaledes yttrade Herr Hierta den önskan, att någon närmare utredning
måtte lemnäs, rörande de af Chefen för Statens jernvägsbyggnader uppgifna förhållanden,
i fråga om det motstånd, som dels på horizontel och rak bana, dels på
rak bana med stigning af 1 : 100, måste vid tranens olika hastighet öfvervinnas.
I detta afseende afgaf Herr Hierta följande yttrande:
»Ibland de anmärkningar, som gjordes vid förra riksdagen för att få utrönt
i hvad mån hastigheten på jernbanorna inverkar på lokomotivernas storlek och
tyngd, samt, i följd deraf, på behofvet af tyngre rails, och i hvad mån således besparingar
kunna göras genom begagnande af en måttlig hastighet, hade, efter Engelska
författare, deribland särskildt må nämnas ett arbete med titeln: Our iron roads
af Williams, uppgifvits såsom antaget att motståndet på jernvägarne vexer i det
närmaste såsom qvadraten af hastigheten. Williams har i det afseendet såsom resultat
af undersökningar, verkställde af Nicholas Wood, uppgifvit följande tabell
med tillägg, att densamma måste vara underkastad väsendtliga modifikationer, men
dock i det hela torde kunna anses innefatta det sannolika förhållandet, nemligen,
med antagande att ett lokomotiv af en viss kraft vid 10 Engelska mils hastighet
förmår draga en tyngd af 250 tons, så minskas samma lokomotivs förmåga i mån
af hastigheten, som foijer:
Hastighet i mit.
Motsvarande dragningskraft
10 . . ,
250 Tons.
12VS . t .
. . . 184 »
15 ...
. . . 138 »
20 ...
. . . 83 »
25 ...
. , . 50 »
27V, . . .
. . . 38 »
30 ...
. . . 28 »
»Detta har Friherre Ericson i sitt memorial förklarat för en alldeles origtig
sats och en orimlighet samt till bevis derpå meddelat, på sidan 14, en tabell, som
innefattar motslåndet att öfvervinna vid olika hastigheter. Deraf skulle visa sig
att, då motståndet af den last, som skall framföras, vid 12 Engelska eller omkring
2 Svenska mil utgör 1,273 så är det vid 48 Engelska eller 8 Svenska mil
5,130 ff, följaktligen icke mer än omkring 21 '2 gånger så stort, eller, med andra
ord, samma last fordrar vid 8 mils hastighet 2V2 gånger större ångcylindrar än
vid 2 mils hastighet. Men det synes mig att Friherre Ericson härvid blott upptagit
en faktor i räkningen och utelemnat en annan af icke mindre vigt. För att
göra detka klart anhåller jag att man inå föreställa sig ett lokomotiv ensamt, utan
IS
Ståts-Utskottets Memorial M 77.
någon last efter sig. För att detta lokomotiv skall gå med två mils hastighet,
skola dess drifhjul gå omkring ett visst antal hvarf i minuten, t. ex drifhjul of
något öfver 6'/2 fots diameter, eller 10 alnars omkrets, måste gå omkring ett hvarf
i sekunden och cylinderpistonerna, som dermed äro sammanbundna, måste likaledes
göra ett hvarf fram och tillbaka, eller Ivå slag i sekunden hvardera. Men om
lokomotivet skall gå 8 mil i timman skall drilhjulet göra fyra hvarf i sekunden
och cylinderpistonerna likaledes fyra hvarf Men, för att göra fyra gånger så många
slag, åtgår fyra gånger så mycket ånga. och för alt åstadkomma fyra gånger så
mycket ånga, fordras fyra gånger så mycket eldyta i pannan, hvilken, i följd deraf,
måste blifva betydligt tyngre och hvilket man i allmänhet uttrycker så, att fyra
gånger så mycken kraft åtgår. Multiplicerar man sedan detta med den 21/2 gånger
större motståndskraften af sjelfva låsten eller tyngden, så får man behofvet af
en 10 gånger så stor kraft vid 8 mil, emot vid 2 mil, hvilket är vida närmare
till den of Williams, än till den af Friherre Ericson uppgjorda beräkningen. Häröfver
äskar jag alt de sakkunnige herrarne äfven må yttra sig. Emellertid har
en origlig slutsats blifvit dragen af den omnämnda anmärkningen, då Friherre
Ericson förut sagt att den skulle leda dertill, att behofvet af en ökad kraft för
att öfvervinna motståndet vid ökade hastigheter skulle vara alldeles liktydigt med
en i samma mån ökad tyngd af lokomotivet.»
Sedan såväl dessa, som åtskilliga andra med ärendet gemenskap egande frå
gor
blifvit diskuterade, derunder ofvanbemälde nu tillstädeskomne Herrar förklarat
sig önska att skriftligen få öfver såväl de af Herr Öfverste-löjtnanten Leijonancker
uppställda, som de af Herr Hierta under diskussionen väckta frågor, afgifva sina
yttranden, helst frågorna voro af den beskaffenhet att, för deras besvarande erfordrades
flerfaldiga undersökningar och uträkningar, samt dertill kom att Herr Majoren
Adelsköld nu icke vore tillstädes, uttryckte Afdelningen den önskan, att det
svar, som å de framställda frågorna kunde afgifvas, måtte, så fort ske kunde,
komma Afdelningen tillhanda; och skulle, till ledning för de Herrar, som sålunda
benäget åtagit sig bidraga till ämnets utredning, öfverlemnas ej mindre afskrift af
de från Herr Friherre Ericson insända skriftlig^ svar med dertill hörande bilagor,
än ock utdrag af detta Protokoll.
Som ofvan.
Ex Protocol o
Oscar Arehn.
Stats-Utskottels Memorial M 77.
13
Utdrag ur Protokollet, hållet hos Stats-Utskottels
Afdelning för Riksgäldsverket rörande ärenden
den 23 Januari 1863.
S. D. Föredrogs och upplästes en frän Herr Öfversten m. m. Friherre N.
Ericson till Afdelningen inkommen så lydande skrifvelse:
»Det torde synas mindre lämpligt, att jag, den ena "ängen efter den andra,
opåkallad inför Afdelningen uppträder med skrivelser i frågor, som röra Statens
jernvägar; men dels har jag sä nyligen lemnat min befattning vid dessa anläggningar,
dels känner jag mig skyldig att öppet tillkännagifva mina åsigter i förevarande,
för (österlandet så vigtiga fråga. Hvad jag meddelar, må sedan hos Afdelningen
gälla hvad det kan; min afsigt är emellertid att gagna.
Jag finner mig nu uppmanad att fästa Afdelningens uppmärksamhet på en i
gårdagens Aftonblad införd artikel, angående bred- och smalspåriga banor. Af
denna synes, att Englands förnämste Ingeniörer uppträdt och, nästan utan undantag.
yttrat sig för den spårvidd, som vid Statens stambanor nu är antagen, hvilken
i deras anförande kallas smalspårig, vid jemförelse med en ändå bredare,
hvilken sednare deremot allmänt afstyrkes. Den döda vigt, som skulle åtfölja materielen
på en bredare bana, än våra statsbanor, anföres såsom ett af hufvudskälen
mot en vidare ökad spårvidd; och naturligtvis måste någon olägenhet i detta afseende
äfven vidlåda våra stambanor, i förhållande till en bana med ändå smalare
spår, än å dessa. Men endast så länge trafiken är ringa, skall detta fortfara; ty
i den mån rörelsen tilltager, blir förhållandet emellan den döda vigten och den
last, som framföres både proportionerlig och rigtig. Som det redan börjar ifrågasättas,
att vår materiel behöfver ökas, visar detta att man nalkas denna proportion
och man torde således icke länge behöfva klaga öfver den döda vigten i
våra vagnar.
En af Ingeniörerne har åberopat banan emellan Antwerpen och Gent såsom
särdeles ändamålsenlig; och då denna korta bana, — den enda i sitt slag i hela
Belgien, — så ofta inom Riks-Slånden vid föregående riksdag och äfven vid
denna samt dessutom vid så många andra tillfällen åberopats såsom eli exempel
för oss att följa, så anser jag mig böra för Afdelningen tillkännagifva, att jag icke
försummat skaffa mig kännedom om denna banas beskaffenhet. Öfverste-löjt nant
Beijer afreste, på min befallning, redan i Augusti månad år 1861 till Belgien för
att (aga kännedom om ifrågavarande bana och jag tager mig friheten härhos bilägga
hans rapport. Sedan jag af samma rapport i detalj inhemlat, hvad jag hufvudsakligen
förut kände om denna anläggning, så har jag icke funnit, att man af
denna banas konstruktion halt det ringaste alt lära, eller alt till efterföljd antaga
ä våra stambanor. Afdelningen torde af Överste-löjtnant Beijers rapport nogsamt
<4
Ståts-Utskottets Memorial M 77.
erfara huru ett sådant byggnadssätt, som å ifrågavarande bana, visserligen tillämpligt
på den emellan Antwerpen och Gent så ovanligt jemna terrängen på sandgrund
och i en nästan rät linie, deremot ingalunda är användbart i vårt land med våla
stigningar och krökar och med vårt hårda klimat, der den största soliditet är nödig,
om trafiken under alla årstider skall kunna öppenhållas. Denna smalspåriga
bana kostar, på den särdeles gynnsamma terrängen ända lill 680,000 R:dr per
mil, — således mera än vår bredspåriga bana genom Smålands sterila marker.
Alt trafiken mäste vara liflig på denna bann, är ganska naturligt i en så starkt
befolkad trakt och mellan folkrika städer, der ett stort anta! passagerare samt lättare
dyrbara varor alltjemt transporteras. Banan må vara anlagd efter hvad mått
som helst, så måste, under sådant förhållande, goda inkomster uppstå; men ingalunda
är den smala spårvidden orsak till de goda resultaten i delta afseende. Då
denna bana byggdes för mer än 19 år sedan och ingenstädes i andra länder vunnit
efterföljd, hvarföre skulle den då vara tillämplig hos oss och tagas till rättesnöre för
våra jernvägsbyggnader?
Ett bevis, att man icke önskar vidhålla denna banas byggnadssätt, inhemtas
deraf, att vid liniens fortsättning från Gent öfver Ecloo och vidare antagits den
allmänna större spårvidden. Således vill man, ehuru exemplen och fördelarne af
elen smalspåriga banan borde ligga så nära till hands, icke fortsätta med den äldre
spårvidden och det äldre byggnadssättet. Jag anser mig äfven böra fästa Afdelningen
uppmärksamhet på det i Öfverste-löjtnant Beijers rapport intagna meddelande,
att vid ombyte af utslitna delar å banan, har man, — för att, så vidt kunnat
ske, föistärka densamma, — i stället för de äldre 13 ^is räler, inlagt 16x/i ®;
och vid en förekommande total ombyggnad torde man kunna antaga, att både spårvidd
och materiel förändras.
Till denna banas historik bör dessutom, att densamma till en början mellan
Antwerpen och Nikolas anlades af en enskild person, med små tillgångar, och fortsattes
och fullbordades sedan af ett bolag, och då naturligtvis med de mindre
dimensioner och efter det byggnadssätt, som lill en början blifvit af den enskilde
mannen anordnadt.
Stockholm den 29 Januari 1863.
N. Ericson.»
Den vid förestående skrifvelse logade, af Herr Öfversle-löjtnanlen Beijer af~
gifna rapporten hade följande lydelse:
»Till Chefen för Statens jernvägsbyggnader.
Sedan Chefen lör Statens jernvägsbyggnader anbefallt mig att under min resa
till Hamburg äfven besöka den emellan Antwerpen och Gent anlagda jernväg med
mindre spårvidd, får jag, efter att på stället hafva tagit närmare kännedom om ifrågavarande
anläggning, vördsammast deröfver afgifva följande berättelse:
Stats-Utskoltels Memorial M <?7.
Jernvägen emellan Antwerpen och Gent utgör en längd af 50 kilometer eller
•4,68 Svenska mil, dess ändstation är belägen på venstra stranden af Scheldefloden
midt för quaie S:t Michel i Antwerpen, hvaremellan kommunikationen sker med äng
båtar. Jernvägen är härifrån anlagd genom städerna S:t Nikolas och Lokeren i
nära rätlinig rigtning till Gent. Anläggningen af denna jernväg, den enda i sitt
slag i Belgien, är påbörjad af enskild person, en Ingeniör vid namn De Ridder,
hvilken fullbordade den emellan Antwerpen och S:t Nikolas belägna delen, som i
November 1844 för trafiken öppnades. Härefter öfvertog ett aktiebolag järnvägsanläggningen,
och fortsatte byggnaden till Gent, hvilken sednare del fullbordades
år 1847.
Den terräng, jernvägen genomlöper, är i högsta grad fördelaktig, hvarföre det
också varit möjligt, alt utan några egentliga terrasseringsarbeten åstadkomma en jernväg,
som endast har några få stigningar, hvaraf den största är 3,5 millimeter på
en meter, eller I : 285, samt utan några skarpa kurver, då radien på den minsta
kurvan är 800 meter, eller 2,696 fot.
Några viadukter eller större brobyggnader förekomma ej på denna linia, utan
endast en svängbrygga öfver kanalen i närheten af Lokeren.
Naturliga bottnen består af fin sand, som är särdeles lätt arbetad och någon
annan ballast har icke blifvit använd till slipernas nedbäddning, än den naturliga
jordmånen.
Jernbanans spårvidd är uppgifven till 1,105 meter och befanns vid uppmätning
på tvänne särskilda ställen också utgöra 3 fot 8% tum Svenskt mått.
Sliperna äro 7 fot långa och af ek.
Rälerna af Belgisk tillverkning äro l'/s tum breda i toppen, 3ä/8 tum i basen
samt 3 tum höga och hafva den form bifogade sektion utvisar. Yigten af rälerna
uppgafs till 22 kilogrammer per meler, eller 15,56 Svenskt skålpund per löpande
Svensk fot. Yigten har sedermera blifvit ökad med 2 kilogrammer per meter, så
alt de nya rälerna väga 24 kilogrammer per meter, eller 16,76 Svenskt skåipnusl
per fot.
Rälerna äro fästade med träskrufvar i sliperna, hvilka skrufvar hafva fyrkantiga
bufvuden och gå genom runda hål, borrade i riilernas bas. Rälernas längd är
4,80 meter eiler något olver 16 Svenska fot, och hvarje räl är understödd af 7
sliper. Vid skarfvarne, som äro inhakade i hvarandra eller med förskjutning, äro
bottenplålar anbragta, på sätt ritningen närmare utvisar. Hvarje räl är fästad med
14 skrufvar, eller med 2:ne skrufvar i hvarje sliper.
Sliperna äro helt och hållet nedbäddade i sanden och betäckta dermed.
Å de nno jernväg äro 9 stationer anlagda, nemligen vid Antwerpen, Zwyndrecht,
Beveren, Nieukerke, S:t Nikolas, Mille-Pommes, Lokeren, Beirvelde och Gent; alla
dessa stationer äro små och enkelt inrättade. De dervid uppförde byggnader äro
aila af brändt tegel. Vid S:t Nikolas, som är den största statiouen, äro verkstäder
16
Stals-Utskottels Memorial M 77.
anlagda för rörliga materielens underhåll och tillverkning, och alla banan tillhöriga
lokomotiver och vagnar äro derstädes förfärdigade.
Spårvexlingarne äro alla af äldre konstruktion, hvilket äfven är förhållandet
med öfriga jernbanan tillhöriga maskiner.
Rörliga malerielen.
Den rörliga malerielen företer ganska mångå egenheter; och som denna bana
icke står i direkt förbindelse med de öfriga statsbanorna, eger bolaget rättighet
att efter sitt godtfinnande inrätta sin rörelsemateriel.
Lokomotiverna, hvaraf bolaget eger 9 stycken, alla af samma konstruktion, äro så
kallade tank-lokomotiver, med vattenreservoir öfver och omkring pannan. De hafva
alla sex hjul, hvaraf tvänne drifhjul utan flensar med 4 fot 10'/4 tums diameter
och med axeltappar af 3% tums diameter. Lokomotiverna äro särdeles långa och
afslåndet emellan yttre axlarne öfver 16 fot. Cylindrarne äro utvändigt af 11
tums diameter och placerade bakom drifhjulen. Ångtrycket är sex atmosferer och
genom pannan gå 76 tuber. Lokomotivernas vigt uppgafs vara 12,000 kilogrammer,
eller nära 12 tons. Hvarje lokomotiv är försedt med släpande skrufbromsar,
som tryckas mot rälerna och dessa arn de enda bromsar, som finnas på tågen, då
ej någon vagn är försedd med bromsinrättning.
Till bränsle användes stenkolsstybb, hopslagen i formar till reguiiera stycken.
Vagnar.
Bolaget eger:
11 st. passagerare-vagnar, mix ta I och II klass.
4 st. passagerare-vagnar, II klass.
17 st. d:o d:o, lil klass.
30 st. öppna godsvagnar.
27 st. täckta d:o.
5 st. limrnervagnar.
3 st. öppna boskapsvagnar.
Alia dessa vagnar äro af en helt egen konstruktion, hvarmed man åsyftat att,
med användande af höga hjul, göra vagnarne så låga som möjligt, för hvilket ändamål
man inbyggt hjulen i vagnarne, sä att hjulens öfverkant är högre, än vagnar
nes
bolten. Vagnshjulens diameter är 1,10 meter, eller 3 fot 87/s tum, således af
större diameter, an den numera nästan allmänt antagna eller 3 fot 3 tum, då deremot
vagnarnes botten endast är omkring 2 fot öfver rälerna och således lägre än
vagnsbollnarne å öfriga jernvägar.
Axel
-
Stals-Utsliotlets Memorial J\s 77,
17
Axeltapparne elter lagergångarno å de äldre hjulen äro endast i7/8 tum, högst
2 tum i diameter och 3 tum langa. Dessa axeltappar äro af slål och inborrade
uti axeln, som är af smidt jern af 5 å 3Va lums diameter, men man har sedermera
frangatt denna konstruktion säsom opålitlig och i stället utsvarfvat lagergångarno
i sjelfva hjulaxeln och på samma gång ökat diametern å den förra till
2'/4 tum.
Hjulen hafva gjutna centra, förstärkta med tvänne ringar af smidt jern, som
äro påsatta en i hvardera ändan i en dertill anhrogt afsats. De i detta centrum
ingjutna radier af smidt plattjern äro omedelbarligen fastnitade i sjelfva hjullingen
(tyres), hvilken för delta ändamål har en på insidan utvalsad kam sf 7/g tuins tjocklek
och 2 lums höjd. Hjulringens bredd ar 4 turn och dess minsta tjocklek 11/2
tum. Lagren, hvari axeltapparne hvila, äro af metall, omgifna af en lagcrhylsa af
tackjern på vanligt sätt insatt i gardjernen, hvilka sednare hafva sitt fäste i de
tvärplankor, som omsluta de för hjulen anbragta öppningarne i vagnsbottnarne. Sjelfva
vagnskorgen är upphängd på fjedrar, bestående af flera tunna blad af fjäderstål.
Å. såväl person- som godsvagnarne finnas ej buffers eller koppelkettingar nnbrogta.
Dragstängerna å de äldre vagnarnc bestå af jernstänger af omkring 2
fots längd, instuckna genom midten al tvärplankorna och på yttre ändan försedda
med en klyka samt med indrc ändan fästade vid midten af en under vagnsbollnen
onbragt drag Tjeder, beslående af tvänne raka stålljedershlad. Då tvenne vagnar
hopkopplas, fästes en med ett hål i hvardera ändan försedd koppelstång af lVj
fots längd i dragstängernas klykor, förmedelst bullar som instickas genom i klykorna
anbragta hål; och uppfyller denna koppelstång sålunda det dubbla ändamålet
af dragslång och stölbuffer. Å de nya vagnarne ar, i stället för en dragstång
i hvardera ändan af vagnen, en genomlöpande dragstång använd, som på midten
är fästad vid en horizontelt liggande dragfjeder.
De nya mixta I & II klassens personvagnar hafva sex hjul och äro 24,6 fot
långa, 7 fot breda, och 9,77 fot höga från rälerna och hafva afståndet emellan yttre
hjulen = 13,5 fot. De äro inredda med tvänne kupéer för I klass i midten, rymmande
hvardera 6 personer, samt kupé för II klass i hvardera ändan, som rymmer 8
passagerare, så alt en sådan vagn rymmer 28 passagerare. Första klassens kupéer
i de nya vagnarne voro beqvämliga och väl inrättade, men deremot voro de
gamla vagnarne särdeles låga och obeqväma, i synnerhet de af lil klassen. Vagnarne
voro i allmänhet af lätt konstruktion och tili stor del af furuvirke. Tvärplankornas
underkant var endast 13 ä 18 tum öfver rälerna.
Godsvagnarne voro omkring 22 löt långa och med 4 hjul; deras vigt uppgafs
till 4 å 5,000 kilogrammer, eller 94,10 å 117,63 centner, och belastningen till
5,000 kilogrammer, hvilken sednare jag anser vara för högt tilltagen i förhållande
till axcltapparnes diametrar.
Lokomotiverna ansågos starka nog alt draga en train of 20 vagnar.
Bih. till R. SL Prol. 1862 & 1SC3. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häll. 3
t8
Statt-Utskottets Memorial JW 77.
Trafiken
k (lonna hana afgå dagligen 5:nc tåg med endast I & II klassens passagerarevagnar
samt 5:ne tåg med alla tre klassernas vagnar fram och åter emellan
Antwerpen och Gent, pä de lider sorn bifogade tablå utvisar. l)e förstnämnda
tågen tillryggalägga vägen emellan ändpunkterna, hvilken, såsom förut är nhnmdt,
är 4,68 Sv. mil, på 1 timma oell 20 minuter och anlöpa derunder 3:ne stationer;
och de sistnämnda tågen, som anlöpa alla mellanstationerna, använda derpå 2 timmars
tid. Dessa låg tillryggalägga således sammanraknadl dagligen S6,t6 Svenska mil.
Pass.igerare-algiften för lil klassen utgör 50 öre per Svensk mil, för II
klassen 45 öre och för I klassen 67'/o öre.
Afgifterna för godstransporter äro i bifogade taxa uppgifna,
Enligt bifogade fullständiga rappoit öfver förlidet års trafik, synes, alt denna
jernbana derunder varit berest of 380.858 passagerare, som lemnat en inkomst
af 489 852 Fr. 54 cent. och alt dessutom i 1,823 Fr. 25 cent. influtit för bagage,
11,981 Fr. 25 rent. för transporterade kreatur och 249,455 Fr. 71 cent. för omkring
880,000 centner gods, så alt samtliga inkomsterna, hvartill kommer yttcrllligare
extra inkomster lill ett belopp af 10,898 Fr. 85 cent. uppgått lill 773,969
Fr. 90 cnt. Häraf bar den egentliga passageraretrafiken inbringat 501,655 Fr.
79 cent. oell godstrafiken 261,415 Fr. 26 cent. Af samma rapport inhemta* äfven,
att utgifterna för året uppgått till 589,039 Fr. 35 cent. samt att behållningen
derutöfver utgjotl 384,950 Fr. 55 cent. celi således lemnat ett högst fördelaktigt
resultat.
Godstrafiken uppgafs hufvudsakbgast beslå af landtmannaprodukter, från den
jernvägen nännast ('ingifvande trakten, af kolonialvaror från Antwerpen, samt af rudimaterier,
såsom bomull och hampa m. m. från Antwerpen t iil fabriksstäderna,
samt af dessa städers f.dirikater, hvarförutan äfven tyngre effekter, såsom timmar,
plankor och bräder i smärre partier transporterades fiån Antwerpen, då man, till
följd af konjunkt urföl hållanden, icke fann det fördelaktigt all afsända dem i större
partier på kanalerna.
Danans underhåll.
Att rn jernbana, anlagd i markens plan, nära horizontelt och således saknande
behöflig! vattenaflopp, samt derjemte utan tjenlig ballast, måste vara svår att
underhålla i behörigt skick, är helt naturligt; och under turerna på den ifrågavarande
banan förmärktes äfven ganska många och icke obetydliga ojemnheler.
Erfarenheten vid denna jernväg bar visat, att de silper, som ligga djupast nedbädda
le och derigenom komma i beröring med en fuktigare sand, bevaras en längre
tid för röta, än de som ligga närmare ytan, hvilkas varaktighet, oaktadt de äro af
ck, rj skattades längre än tili 4 a 5 års tid. Man har derföre i sednare tider
Stafs-Utskoltcis Memorial Jtt 77.
1.9
nedbäddat sliperna så djupt som möjligt och betäckt dem helt oell hållet mod
sand, hvilken på inånga stallen äfven hefanus gräsbevuxen, men denna åtgärd, ehuru
nyttig, försvårar dock eftersyn<*n af sliperna.
Under den fuktigare .årstiden visar banan benägenhet alt gunga för de öfver
farande
bantågen, oansedt rälerna hafva flera stöd, än som annars är nödigt på ba
nor
med gröfre liils och tjenlig ballast, och lill förekommande deraf bar man medelst
drninering sökt befiia ballasten från vatten. Det är således troligt att en så
beskaffad jernbana, anlagd i ett strängare klimat, icke skulle kunna hållas i får bart
skick under den våta årstiden och särdeles under vintern.
Det uppgafs äfvenledes att endast 10 ä 12 procent af de nedlagda nilema
behöfde ombytas med nya; ett särdeles fördelaktigt Anhållande på en bana som under
så många år varit trafikerad.
Anläggningskostnaden för denna jernväg elier det derpå använda kapital uppgafs
belöpa sig lill 4,500,000 Francs, sorn efter 71 öres kurs gör 5,195,000 R;dr
R:mt eller 080,000 R:dr Runt per Svensk mil.
Tager man i betraktande den gynsammn terrängen, hvarå denna jernväg ar
anlagd, som gjort alia egentliga terrasserings.nbeten och kostsamma viadukter samt
större brobyggnader öfverflödiga, de små och erikla stationerna, rörelsemnlerbdens
mindre värde i förhållande till den å andra jernvägar, och dessutom de lätta rälerna
och alt serskild ballast ej bellöft anskaffas, sä synes denna kostnad ganska betydlig,
särdeles i jemnförelso med den för våra stambanor.
Oansedt statsbanan förbinder Antwerpen med Gent öfver Malines, som är de
Belgiska statsbanornas centralpunkt och förstnämnda städer ligga båda vid Scbeldcfloden
och hafva således vallenkommunikation sinsemellan, har dock ifrågavarande
jernväg, som direkte förbinder Antwerpen och Geut och är 2.73 Svenska mil kortare
än statsbanan öfver Malines, en särdeles liliij trafik och lemnar ett i ekonomiskt
hänseende fördelaktigt resultat.
Att en liflig trafik mäste uppstå på denna bana, är naturligt, då den sammanbinder
de folkrika och indusfriidkande städerna Antwerpen och Gent, den förra med
102,000 och den sednaro med 108,000 innevånare och berör äfven städerna
S:t Nikolas med 21,000 och Lokeren med 17,000 innevånare jemtö flera folkrika
byar, samt genomgår ett af Europas folkrikaste, fruktbaraste och mest uppodlade
landskap, Ost-1'landern, som i allmänhet räknar en befolkning af 12,660 menniskor
på geografiska qvadratmilen.
Men det fördelaktiga resultat donna jernbana lerrmat, bör ingalunda tillskrifva^
den mindre spårvidden man använd t, hvilken såsom nedanföre skall visas, haft föga
inflytande på anläggningskostnaden, utan i främsta rummet den gvnsamma terrängen,
som hufvudsnkligast bidragit til! anläggningskostnadens förminskande och hvilken
gjort det möjligt, alt för trafikens bedrifvande använda så lätta lokomotivcr
och lill följd deraf en svagare Öfverbyggnad, alldenstund ett lokomotiv af 12 tons
20
Slals-VlskoUels Memorial JW 77.
vigt pä donna horizontela hana ulan kurver, förmår draga en större last med större
hastighet än ett dubbelt sä tungt lokomotiv skulle kunna fortskaffa pä en hana med
stigningar af 1: 100 och med kurver af i,000 ä 2,000 fots radier och hvilken
sednare hana för så tunga lokomoliver erfordrar täler af 22 å 24 <£ vigt per
löpande fot.
Det inses latt vid närmare granskning af förhållandena, att den å denna jernbana
gjorda minskningen af omkring en fot i spårvidden haft ringa inverkan på
anläggningskostnaden, och att en jernbana med vanlig spårvidd skulle under dervarande
terrängföihållandcn kunnat anläggas för nära samma kostnad, alldenstund banvallens
bredd icke fördenskull hehöft ökas, och några djupare skärningar eller sådana
arbeten, hvars tillökning i bredd skulle förorsakat cn ökad kostnad, ingenstädes,
såsom förut ar nämndl, å denna linie förekomma, och ballastens ökande ej haft
något inflytande på kostnaden, då man dertill amandt den naturliga jordmånen;
utan det enda sorn hehöft ökas, hade varit slipcrnas längd, hvilket dock högst kan
skattas till 9 it 10,000 R:dr Runt per Svensk mil.
Man finnér äfven vid närmare granskning af rörelsematericlens konstruktion,
att någon egentlig besparing i denna matcriels kostnad icke vunnits genom den minskade
spårvidden, ty lika Ilitia och lika hilliga lokomotiver kunna konstrueras för
en (i) fot bredare spårvidd, och, hvad vagnarne särskildt beträffar, synes det tydligt,
all man sökt åstadkomma om möjligt lika storn och beqväma vagnar för denna
mindre spårvidden, som de, hvilka begagnas ä jernhnnor med större spårvidd, äfvensom
alt man i sednare tider ökat vagnarnes dimensioner, hvilket allt med mera
lätthet skulle kunnat verkställas om spårvidden varit större.
På jeml) anans underhållskostnad hade den ökade spårvidden icke haft annat
inflytande, än att 8 fot långa sliper i stället för 7 fots måst användas, eller slipcr—
uas underhållskostnad hade blifvit V? större, och på drifkoslnaden hade den större
spårvidden icke inverkat.
Deremot hade cn förökning af spårvidden till likhet med den å statsbanorna
medfört obestridliga fördelar och undanröjt flera svårigheter vid den rörliga ina tendens
konstruktion, hvilka man visserligen på ett ganska sinnrikt sätt vetat att besegra,
men som dock qvarstå sorn olägenheter, de der icke kunna helt och hållet
ofhjelpas.
Den lika spårvidden bade derjemte medfört den stora fördelen att jernbanan
kunnat sättas i omedelbar förbindelse med Statsbanan, som vid Lokcren sammanstöter,
samt äfven med den nu under arbete varande nya jernbanan, som utgår från
Gent och är ämnad alt utsträckas öfver Ecloo tili Bruges.
k denna sednare bana, hvilken äfven utföres af ett enskildt bolag, har man
icke minskat spårvidden, ulan bibehållit densamma som å statsbanorna och man använder
dervid äfven räls af grofva dimensioner med 5 Sv. tums höjd, konstruerade
för cbairs, oaktadt denna bana kommer att göra en omväg öfver Ecloo emellan
Slats-UtskoUets Memorial M 77.
fl
dess ändpunkter Gent och Bruges, hvilka städer aro salta i förbindelse med hvarandra
pä en kortaro viig modeist den emellan Geni och (Mende anlagda statsbanan.
Malmö den 15 Augusti 1861.
Carl G. Beijer.»
Afdelningen heslöf, att en afskrift af dessa handlingar borde tillställas Herr
Öfversten Grefve von Rosen, Herr Majoren Adelsköld, Herr Kapitenen Nordenfelt
och Herr Kapitenen Grefve Cronstedt, för att tagas i öfvervägande vid besvarande»
nf de utaf Afdelningen framställda frågor, rörande jernvägarnes ekonomi och auläggningssält.
Som ofvan.
Ex Protokollo
Oscar Arehn,
Utdrag ur protokollet, hållet hos Stats-Utskollets Afdelning
för Biksgrildsver/ict rörande ärenden
den 9 Februari 1863.
S. D. Herr Friherren och Ordföranden tillkännagaf att, sedan Afdelningen,
på sätt dess protokoll för den 13 sisllidne Januari innehåller, för alt, så vidt ske
kunde, söka utreda åtskilliga förhållanden, som röra jernvägarnes ekonomi och an»
iäggningssält samt hvad dermed eger gemenskap, anmodat Herr Öfversten Grefve
A. E. von Rosen, Herr Majoren C. Adelsköld, Herr Kapitenen L. M. Nordenfelt
och Herr Kapitenen Grefve R. Cronstedt ätt afgifva yttrande, rörande åtskilliga i
Samma protokoll inlagaa frågor, samt bemälde Herrar förklarat sig nu vara beredde
alt inför Afdelningen komma tillstädes för alt, så vidt sådant kunde ske, meddela
den utredning af ämnet, som Afdelningen med de framställda frågorna afsett; så
bade Herr Friherren och Ordföranden anmodat ofvaobemälde Herrar att i dag hos
Utskottet sig infinna. Efter anmälan alt Herr Grefve von Rosen, Herr Majoren
Adelsköld, Herr Kapitenen Nordenfelt och Herr Kapitenen Grefve Cronstedt nu
voro tillstädes, lemnades dem företräde, dervid de uti förenämnda protokoll intagna
frågor punkt för punkt, på sätt här nedan upptages, föredrogos, diskuterades och
besvarades.
Härvid yttrade sig först Herr Kapitenen Nordenfelt sålunda:
»Enär mångfaldiga omvexlande omständigheter inverka på. de fakta, som bestämma
svaren å de flesta af de framställda frågorna, kunna dessa icke lemnäs så
noggranna, fullständiga eller rakt på saken, som örtskligt vöre, ulan bör efterföljande
framställning endast anses såsom ett försök att belysa hvad inflytande
22
Stats-Vtskolfels Memorial Jtf 77.
några af dessa omvexlande omständigheter utöfva på de resultaier, hvaraf svaren
bero, och för hvilkas fullständiga utredning bevisande erfarenhet ännu i många
afseenden saknas.
Då jag genom upprättande af hilagde kostnadsförslager (Bil. C. och D.) sökt i
ett sammanhang besvara lista, 4:de, 5:te och 7:de frågorna, anser jag mig först
hörn erinra om desammas innehåll. De hafva, såsom Afdelningen torde erinra
sig, följande lydelse:
Frågan 1: Dä de färdiga statsbanorna kosta i mrdeltal 840,000 R:dr
per mil, huru bär denna summa approximativt fördelas på följande poster:
a) Banvallens terrassering,
b) Broar, kulvertar och trummor,
c) Öfoerbyggnaden,
d) Stationer,
e) Verkstäder,
f) Expropriation,
g) Diverse arbeten,
h) Rörelsemalcricl?
Frågan 4: Om en svag bana anlägges för samma spårvidd som Statens,
hvilka besparingar uppkomma då å de på (örsta frågan uppräknade poster?
Frågan 5: Hvilka besparingar & samma poster uppstå vid anläggning of
banor med 4 eller 3 Vo fots spårvidd?
Frågan 7: Hvad är pä grund häraf relativa anläggningskostnaden för
banor med
Statens spårvidd och byggnadssätt,
D:o men svagare d:o,
4 fots spårvidd, fullgoda,
8'A fots d:o d:o?
Tabellen N:o 1 upptager specifik beräkning öfver anläggningskostnaden för
1 mil jernväg, anlagd i en sådan terräng eller med en sådan profil, att anläggningen,
efter Statens system, skulle kosta det utaf Afdelningen förutsatta beloppet,
840,000 R:dr. Denna tabell upptager 5 bufvudkolumner, af hvilka den första
afser samma spårvidd, rälvigt, ballasthöjd och banvallsbredd, som å Statens stambanor,
eller en
spårvidd af 4,83 fot,
rälvigt af 21,5
ballasthöjd af 2 fot,
banvallsbredd af 20 fot.
I andra kolumnen upptages spårvidden lika som å Statens jernvägar, eller
lill 4,83 fot, men med svagare räler och svagare byggnadssätt, nemligen:
rälvigt = 15 i
Stals-Utskotlets Memorial JW 77.
95
ballasthöjd = 1,33 fot,
banvallsbredd = 13,73 fot.
I tredje kolumnen förutsattes spårvidden vara 4,1 fot, men räl-styrka och
byggnadssätt för öfrigt lika mod förhållandet å Statens stambanor, nemligen:
rälvigt = 21,S 3,
ballasthöjd = 2 fot,
banvallsbredd = 19,27 fot.
I fjerde kolumnen upptages spårvidden lika som i 3:dje kolumnen, eller till
4,1 fot, och sa val rålcr som byggnadssätt lika som å Borås-banans, oller:
rälvigt = 15 fr,
ballasthöjd = 1,33 fot,
banvallsbredd = 15 fot.
1 femte kolumnen antages spårvidden till 3,8 fot och byggnadssättet för öfrigt
lika sorn i föregående kolumn, eller:
spårvidd = 5,S fot,
rälernas vigt = i 5 &,
ballasthöjd = 1,35 fot,
banvallens bredd = 14,4 fot.
Tabellen N:o 2 är indelad alldeles lika sorn tabellen N:o 1, eller i fem hufvudkolumner,
upptagande samma spårvidd och byggnadssätt, sorn motsvarande kolumner
i tabellen N:o 1, men i tabellen N:o 2 förutsättas jernvägen anlagd å
lättare terräng, eller för 1 mil, efter stambanornas systern beräknad, till en an
läggningskostnad
af 460,752 R:dr.
Dessa kostnadsförslag äro, så vidt möjligen kunnat ske, upprättade efter
samma grunder för do olika systcmerna, och der någon tvekan egt runi, äro do
svagare banorna och do mindro spårvidderna snarare gynnade, au tvärtom.
Kostnaden för stationer och rörelsemateriel äro beräknade för en ringa trafik
och så lång bana, att icke samma materiel kan användas för tvänne efter
hvarandra fram- och tillhakagående tåg, utan särskild materiel för den ena och
särskild för den andra rigtningen är af nöden.
För att åskådliggöra resultatet af dessa beräkningar, intages här ett sammandrag
af totalsummorna efter de i dessa tabeller antagua olika spårvidderna och
byggnadsiätten.
24
Siats-Utskottets Memorial M 77.
Enligt tab. N:o 1,
eller ä svårare
terräng
Enligt tab. N:o 2.
eller S lättare
terräng
w
te
te
p
p:
re"
B
e/3
w
ÖS
EJ
ST*
<2:
£-*
<
Cu
il
II
II
if»
to
00
w
o*
3 t3 B „
< P zs: C/3
p b-j EL.
PE P £ P»
g & 3 3
g g: £ s:
p
-
p- <
n
00
W
2 te
5! p:
P ö o* W
rT te 3
3 P P 2
6D W 5.
=- ir i £
m M M
o g t»
a
§ a a
g s. g; m
» • § ?
S ? g 2.
„Q: Bj
C- P^ < ^
H* VI
V* s» ^ .
w
g a a
g =L Ei cn
å sr» ?.
B cn — P
Sfi ä
I II « II
II c11 “
E*" 5?
s £ *r
840,000
460,752
—
720,863
74
823,300
56
705,277
5
689,958
24
392,379
26
450,020
61
382,247
6
372,672
72
Skilnaden i kostnad för rörelsematoriclen emellan en bana med stark oell
en med svag öfverbyggnad, oafsedt spårvidden, vexer mycket i den mån trafiken
tilltager, synnerligast om den betydligaste delen af denna trafik., såsom vanligen är
fallet, på längre banor går til! och från mellanstationer och icke öfver hela banan.
Vid granskning af de ifrågavarande tabellerna finner man, alt den kostnad, som
beror of spårvidden, för hvarje 6 å 7 tums minskning deraf, vid gynnsamma ter
rängförhållanden,
endast uppgår till omkring 40,000 R:dr och vid svårare terräng
till 45,000 å 20,000 R:dr per mil; att den skilnad i kostnad, som beror på användandet
af svagare riller och sliper, utgör omkring 35,000 R:dr per mil, och
att öfrig skilnad i kostnad beror på bredare banvall, högre ballast, dyrare stationer
och svårare terrängförhållanden.
Emot det påståendet, att för störrre spårvidd banvallens bredd skulle behöfva
förökas mera än spårvidden, anser jag mig böra anmärka, att det vid samma
räl-styrka och deraf följande samma vigt på lokomotivet snarare skulle vara skäl
att låta banvallens bredd tillväxa mindre än spårvidden, än tvärtom, enär loko
motivets
vigt vid den större spårvidden hvilar på cn bredare bas.
Jag öfvergår nu till besvarande af 6:te, 8:dc och iO:de frågorna. Dessa
frågor lyda sålunda:
Frågan 6: Huru bör rörelsematerielen för dessa 3:ne sednast uppräknade
banor vara beskaffad till tyngd. kostnad och nyttig belastning?
Frågan 8: Huru beskaffade lokomotiver anses böra finnas på dessa slagt
vägar för olika transport behof ?
Frågan 10: Huru mycket af denna last är i de olika fallen död?
Rörelse
-
Slats-UIskottets Memorial M 77.
28
Rörelsematerielens beskaffenhet beror vida mer på trafikens natur, banans
längd, rälernas styrka, den hastighet, hvarmed tågen skola gå och den last, som
med hvarje tåg måste kunna föras, samt den grad af beqvämlighet och säkerhet
för olyckshändelser man afser, än på spårvidden, åtminstone inom de gränsor för
spårvidd och styrka hos materielen, som här ifrågakomma.
Ett lokomotivs dragkraft beror nemligen på dess belastning å drifhjulen, som
åter måste rätta sig efter rälernas styrka, samt på dess ångbildningsförmåga och
den hastighet, hvarmed det skall gå. Dessa egenskaper kunna i högre grad samt
förmånligare vinnas å de större spårvidderna, men intet hinder finnes emot att
åstadkomma lika lätta lokomotiver af samma kraft för den större, som för den
mindre spårvidden Sålunda vägde de första lokomotiverna på Liverpool—Manchester-banan,
af samma spårvidd som den för Statens jernvägar begagnade, inberäknadt
tendern, 180 centner, och hafva lokomotiverna sedan dess erhållit allt
större vigt, så att dylika nu finnas för samma spårvidd, hvilka uppgå till 1,340
centner, inberäknadt tendern, eller öfver 7 gånger större vigt, än hvad de först
konstruerade innehade.
De för 4,1 fots spårvidd här i landet använde lokomotiver föra vatten och
cokes å maschinen och hafva en vigt af cirka 360 centner, hvaremot ett statens
lokomotiv, oberäknadt vigten af tendern, väger omkring 530 centner. Det är
alldeles icke omöjligt att uppgå till denna sednare vigt äfven för 4,1 fots spårvidd,
fastän lokomotivet får större längd och mera invecklad konstruktion, eller att
åstadkomma ett lokomotiv af 360 centners vigt äfven för 3,8 fots spårvidd. Dock
finnas å andra sidan praktiska gränsor för den vigt man kan åstadkomma å ett
lokomotiv för en gifven spårvidd; men att dessa gränsor med de ofvan antagna
vigterna icke öfverskridits, kan man sluta af det förut uppgifna faktum, angående
största vigten af lokomotiver för 4,85 fots spårvidd. Å andra sidan är det just
för att i högre grad vinna de förmånligare konstruktionsförhållanden för lokomotiverna,
som större spårvidd erbjuder, äfvensom för att få större utrymme å vagnarne,
som man i Ryssland, Spanien, Irland, Canada och Ostindien antagit större
spårvidd, än den allmänt brukliga, hvilken åtgärd af nästan alla skickliga maschinkonstruktörer
gillas. De lokomotiver, som föra vatten och cokes på samma axlar,
som maschinen, eller så kallade Tanklokomotiver, äro mycket fördelaktiga der man
kan taga vatten vid hvarje station, emedan man är befriad från tenderns döda
vigt. Enär vattencisterner och cokesrnm på dem kunna göras rymligare för de
breda, än för de smalare spårvidderna hafva de något vidsträcktare användbarhet
å det bredare spåret, men de hafva i allmänhet ej kunnat användas för regulier
trafik å långa sträckor, i anseende till att nytt förråd af vatten så ofta måste intagas.
Lättare lokomotiver, än af omkring 300 centners vigt, anser jag, i anseende lill den ringa
last de draga, fullkomligt olämpliga för reguliera tåg å en jernväg med blandad trafik
Bih. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 4
20
Stals-Utskotlets Memorial M 77.
och lutningar uppgående till 1 : 100, emedan man mäste hälla flera reservmaschiner
uppeldade för ali kunna transportera en tillfälligt ankommande större mängd gods
och passagerare. Lättare lokomotiver kunna deremot möjligen användas utan särdeles
ökad trafikkostnad lör transporterande al icke skrymmande gods, t. ex. jern
eller trävaror, till en på förhand beräknad mängd, å kortare väg, der ej reguliera
täg erfordras; synnerligen om den vida öfvervägande delen af godset skall gå från
högre belägna trakter till hamnarne, och endast få, svaga och korta motlutningar
förekomma, så att det hufvudsakligen är tomma vagnar, hvilka skola dragas uppföre,
och man har hjelp af tyngdkraften vid transport af den största lasten
Hvad åter vagnsrne angår, beror deras vigt och beskaffenhet på hvad de
skola transportera, och finnus sådana på många banor af öfver 20 olika slag, såsom
1)
Jordväg
nar,
2)
Vagnar för stenkol och ved,
5)
D:o
för cokes,
4)
D:o
för träkol,
5)
D:o
för ballast,
6)
D:o
för mineralier.
7)
D:o
för träd af större längder,
8)
D:o
för handelsgods, täckta,
9)
D:o
för d:o, öppna, med höga stommar,
10)
D:o
för transport af vagnar,
11)
D:o
för transport af diligens-vagnskorgar,
12)
D:o
för nötkreatur,
13)
D:o
för hästar,
14)
D:o
för kalfoar och får,
15)
D:o
för svin,
16)
Bagagevagnar,
17)
Postväg
nar,
18)
J:a klass passagerarevagnar,
19)
Kombinerade La och ILa klass Lito,
20)
Il:a klass dito,
21)
Ilie klass dito,
22)
Fängvagnar.
Ju färre olika slags vagnar man kan åtnöja siS med, ju mindre kapital behöfver
nedläggas, och ju större del af vagnarne kati produktivt användas; deremot
minskas den döda vigten i hvarje tåg, om vagnarne äro väl konstruerade för det
slag af gods, för hvars transporterande de användas.
Ju mindre hastighet, ju mindre antal vagnar i tränen, ju rätlinigare och
mindre lutande bana, desto lättare kunna vagnarne vara, för samma last och med
samma säkerhet; men, å andra sidan, ju mera olikartadt och skrymmande gods,
Ståts-Utskottets Memorial Jtä 77.
97
sorn måste föras, desto större och följaktligen tyngre måste vagnarne göras, för
att kunna rymma den last, som de kunna beära. Så t. ex. finnas trafikvagnar för
4,83 fots spårvidd af vigt från 6'0 till 160 centner, och denna vigt har i
allmänhet ända intill sednaste tider ökats, dels för att förminska underhållskostnad
och olyckshändelser, dels ock för att vinna större utrymme å vagnarne för blanda
d t gods och ett bättre förhållande mellan den döda och den nyttiga vigten.
Jag har sett vagnar, vägande 100 centner, lasta 240, och flera af statens
jernvägsvagnar kunna lastos med lika mycket, fastän de i allmänhet ej belastas med
mer än 160 centner, Vid statens jernväg finnas ballastvagnar, som väga omkring
60 centner och lasta 160, och vid arbetet har användts vagnar, hvilkas
vigt ej uppgått till 50 centner, och lastats med 130 centner. Det vanliga förhållandet
för öppna godsvagnar å samma spårvidd är dock en vigt af omkring 80
centner med en last af omkring 110 centner. Vagnar för Oslindiska banorna af
3,64 fots spårvidd väga 96 centner och lasta 192 centner. Man förblandar allt
för ofta dessa olika förhållanden ä vognarnes vigt efter deras ändamål och säkerhet
med den obetydliga vigtförminskning, som vinnes genom förminskning af spårvidden.
Denna förminskning ligger endast i axlar och tvärstycken. Om man derföre
gör axlarne lika långa och så grofva, som behöfves för den större spårvidden,
samt vagnarne lika breda, hvilket förhållande lärer ega rum vid Borås-banan, blir
denna vigtförminskning naturligtvis = 0.
För en af statens öppna godsvagnar blefve denna förminskning, om vagnen
i stället konstruerades för 4,1 fots spårvidd men med samma styrka och lör samma
last, enligt speciel uträkning af hvarje särskild del, = 4 centner; men vagnen
blefve också i detta fall 0,73 fot smalare och således mindre rymlig för skrymmande
gods. Antager man deremot samma bredd på vagnarnes öfverbyggnad,
uppgår vigtförminskningen till 1,5 centner, d. v. s. om vagnen för 4,83 fots spårvidd
och 160 centners lastdryghet väger 96 centner, skulle den med samma styrka
och för samma last, men för 4,1 fots spårvidd, väga 94,5 centner, och för 3,5
fots omkring 93 centner. Väger en vagn för 4,83 fots spårvidd 72 centner, skulle
den för 4,1 fots spårvidd väga 70,5 centner, och för 3,5 fots spårvidd 69 centner.
Men emedan man i allmänhet ej lyckas få större nyttig last för hvarje vagnmil,
än 2/5 af hvad vagnen kan lasta, och ej alltid så mycket, bör man ej räkna
större nyttig last, hvadan förhållandet emellan nyttig och död last för de olika
spårvidderna blifver: för 4,85 fots spårvidd = i : 1,5, för 4,1 fots = 1 : 1,48 och
för 3,5 fots = 1 : 1,45, ifall vagnarne göras af samma styrka och rymlighet som
statens vagnar. Göras de åter af den styrka och rymlighet, som Borås-jernvägens
vagnar, utfaller efter samma beräkningsgrund förhållandet emellan nyttig och död
last för de olika spårvidderne = 1 : 1,12, 1:1,10, 1 : 1,08. Den skilnad i död
last, som beror pä spårvidden, är således omkring 2' 4 % af den nyttiga lasten,
för hvarje 6 i 7 tums förminskning af spårvidden.
88
Slals-UIskottets Memorial M 77.
Antager man, vid jemförelsen, vagnarne bredare för de bredare spårvidderna,
hvilket från konstruktiv synpunkt är fördelaktigt, fastän det, för alt kunna få jemförelsen
med hänseende till spårvidden rättvis, här ej skett, ökas visserligen (leana
skilnad i död vigt något för de varor, som kunna lemna full last inom det mindre
utrymmet; men deremot måste man för skrymmande varor ofta taga flera vagnar på
de smalare spåren, än på de bredare; och då erfarenheten visar, att såväl längd, som
bredd å vagn rnes öfverbyggnad så småningom ökats, för att bereda bättre utrymme
för olika sorter skrymmande varor, kan man deraf sluta, att en förminskning
af utrymmet å vagnarne för sådana varor skulle leda till förökning af döda vigten
i det bela, i stället för minskning deraf. Det ofvan sagda gäller ock om vagnar
för passagerare och boskap. Vid regulier trafik vexer alltid den döda vigten i förhållande
till den nyttiga lusten, om man går med (lere och svagare tåg, i stöllet
för med färre och starkare, emedan man dels måste medföra vagnar i reserv för
vid mellanstalionerne ankommande passagerare och gods, enär man, för kostnadens
skull, icke kan hafva vagndepöter annat än vid de större stationerne, och dels emedan
bagagevagn och tender erfordras för hvarje tåg, somt en del af maschinens
kraft ätgår för att öfvervinna maschinens eget motstånd. Skillnaden i inköpspris
för vagnar af olika spårvidd, men med samma lastningsförmåga, kan ej öfverstiga
80 R:dr per stycke, och, om de få i förhållande lill minskning af spårvidden mindre
bredd, 100 å 200 R:dr.
Då lokomotivernas inköpspris, om allt annat är lika, står i direkt förhållande
till deras vigt, och spårvidden derå ej utöfvar något märkbart inflytande, kan den
skilnad i lokomotiv-priset, som beror af spårvidden, ej heller vara af någon betydenhet.
Frågan 9: Huru stor last kunna dessa lokomotiver draga på de särskilda
banorna, på jemn bana, bana lutande 1 : 60 eller 1 : 100, med en hastighet
af 2, 3, 4 och 5 mil i timmen ?
Enär coelficienten för drifhjulens adbaesion till rälerna varierar i mån af dessa
sednares mer eller mindre torra eller fuktiga tillstånd, från V3 till l/io» får man se
de mest olika resultater i fråga om lokomotivernas dragkraft uppgifna. Vid uppuppgörandet
af hilagde tabell n:o 3 (Bil. E.) är denna adheesions-coefficient antagen
till '/«, såsom i allmänhet sker vid beräkning fqr konstruktion af lokomotiver.
Frågan 11: Kan hastigheten utan fara uppdrifvas på en smalspårig bana
till samma storlek, som på en bredspärig; och, i annat fäll, hvad är gränsen
för spårets bredd för olika erforderliga hastigheter ?
Om man på en bredspårig och pä en smalspårig bana använder lika starka
räler, så att man på båda kan fö lokomotiver med lika stor vigt och ångbildningsförmåga,
finnes intet annat skäl, hvarför hastigheten skulle behöfva vara mindre på
en bana af mindre spårvidd, än att den bas, på hvilken fordonet bvilar, är något
mindre i förhållande till höjden af fordonets tyngdpunkt, hvarföre faran för vältning
Stats-Utfkottets Memorial M 77,
eller iöpande ur spåret är något större för den mindre spårvidden; men om man
ej ifrågasätter att gå hastigare an 4 mil i timmen på någorlunda rätlinig bana,
synes man ej vara så nära säkerbetsgränsen, att fara derigenom orsakas. Om
man deremot minskar rälernas styrka, måste hastigheten förminskas, enär lokomotivet
då får mindre vigt och i följd deraf mindre ångbildningsförmåga.
Frågan 12: Hvad bör underhållskostnaden per mil årligen beräknas till
för de olika slags banorna?
Underhållskostnaden af bana och byggnader beror på den varaktighet, hvarmed
de äro byggda emot slitning och atmosferiska inflytelser. Slitningen inverkar
hufvudsakligen ä rälerna och står i ungefärligt förhållande till den vigt, som föres
öfver dem, under förutsättning att de ej belastas mera för hvarje hjul, än de, till
följd af sin vigt och konstruktion, kunna uthärda. Äfven stoppning under sliperna,
elier underhåll af rälernas rätta böjd och läge, beror till en del af trafikens mängd,
ehuru till största delen af atmosferiska inflytelser, men minskas, inom vissa gränser,
i den mån bankarna äro tillräckligt breda och ballasten djup. 1 detta sednare
afseende äro de svaga konstruktionerna — hvilken spårvidd som än begagnas —
betydligt ofördelakligare för underhållet, synnerligast om vintern och der kälen verkar.
Den lilla besparing i stoppnings- och underhålls arbete, som skulle kunna
tillräknas en smalare banas mindre bredd, kan väl afräknas dels mot nödvändigheten
att vara så mycket noggrannare å den samlare banan, att någon sänkning
af ena rälen ej må förekomma, hvil en der lättare kan föranleda löpande ur spåret,
dels mot den större åverkan samma vigt måste utöfva å en smalare bas.
Underhåll af sliperna står i direkt förhållande till dpras inköpspris och blir således
några procent billigare för de smala spårvidderna. Underhåll af byggnader och
banans bevakning, som vanligen räknas till dess underhåll, är naturligtvis alldeles
oberoende af spårvidden.
Af hvad ofvan blifvit anfördt, torde finnas, huru obilligt det är att kalla en
smalspårig bana med den byggnadsarb som här i landet användts, för en »solid
bana», på samma gång man kallar en bana med precist samma byggnadsdetaljer
och vigt på räler och lokomotiver, med endast den skilnad, att bana och bank
öro så mycket bredare, som spårvidden ökats, och hvarje vagn 1,5 ä 3 centner
tyngre, »en dålig bana med alla brister.
Frågan 13: Huru stor kan den administrationskostnad, som är oberoende
af trafikens storlek, antagas vara?
Frågan 14: Kunna administrationskostnaderna anses olika för dessa
banor?
Den del af administrationskostnaden, som är oberoende af trafikens storlek,
utgöres endast af någon del af öfverstyrelsen och vissa stationers aflöningar
och expenser, enär såväl räkenskaps- och expeditions-personal, som stationernas
antal och betjening samt stationstjenstemännens aflöning tillvexa med trafiken. Äd
-
50
Stats-Ulskottels Memorial M 77.
ministraionskostnaden blir i allmänhet mindre för bantnil, ju längre banan är, och
för axelmil ju större trafiken är, men är alldeles oberoende af spårvidden.
Frågan 15: Huru mycket kan transporten af en full train på de olika
banorna anses kosta pr mil, med antagandena i frågan 9?
Vid Statens jernvägar hafva ännu icke fullständiga och detaljerade uppgifter
om trafik-kostnaden erhållits, men lära vara att emotse före slutet af nästa månad;
och å de smala banorna finnes, så vidt jag känner, icke bär i landel någon
erfarenhet, som kan läggas till grund för beräkning af trafik-kostnaden vid regulier
trafik på längre sträcka med omvexlande lutningar, enär de här befintliga
banorna icke drifva regulier trafik, ej användas under vintern och hafva obetydlig
längd samt endas! få och korta lutningar emot den rigtning, i hvilken den
ojemförligt största delen af trafiken går, men deremot långa lutningar utföre i
ifrågavarande rigtning, hvilka genom tyngdkraften förminska trafik kostnaderna.
Bilagde 3:ne tabeller, N:ris 4, 5 och 6 (Bil. F. G. H.), upprättade elier förhållandena
å de Preussiska jernvägarna, som i afseende å trafik-kostnaderna äro
närmast jemförlige med de Svenska, torde kunna tjena till bedömande af de förhållanden,
som inverka på trafik-kostnaderna. Af dessa tabeller synes äfven, huru
olika dessa kostnader utfalla i fråga om:
l:o Bränsleförbrukningen.
Omkring 23 procent deraf åtgår för uppeldningar, tjenst å stationerna och
uppehåll. För öfrigt står denna förbrukning, vid samma hastighet och lutnings
förhållande,
ungefärligen i proportion till den kraft maschinen utvecklar; dock är
påtagligt att för samma nyttiga arbete lättare maschiner skola förbruka mera bränsle,
dels i anseende till den längre väg de derföre behöfva tillryggalägga, under hvilken
maschinens eget och luftens motstånd skola öfvervinnas, och dels i följd af de flera
uppeldningar, sorn vid flera tåg förekomma, samt större ångspillning och värmeförlust
genom utstrålning. En smalare spårvidd gifver något ofördelaktigare kon
struktion
på eldstaden och till följd deraf något större bränsleförbrukning, om allt
annat är lika.
2:o Vattenförbrukning följer ungefär samma förhållande, som bränsleförbrukningen.
3:o Putsning och smörjning af lokomotiver och vagnar.
Dessa kostnader stå ungefär i förhållande till antalet tillryggalagda lokomotivmil
och vagnmil, nästan oberoende af lokomotivens styrka, hvadan äfven i detta
afseende svagare maschiner förorsaka större utgifter för samma nyttiga arbete.
4:o Reparationskostnad för lokomotiver och vagnar.
Den förra står ungefär i förhållande till antalet tillryggalagda lokomotivmil,
nästan oberoende af lokomotivens styrka, hvaraf svaga maschiners underlägsenhet i
detta afseende kan finnas. För smalare spårvidd blir underhållet af lokomoti
verna
dyrare, om deras vigt mycket öfverstiger 400 centner, enär de för
Slats-UtsJco(tels Memorial M 77.
31
så stor vigt, såsom förut år nämndt, få för stor långd eller mera invecklad konstruktion.
Reparationskostnad för vagnar beror på vagnarnes byggnadssätt och
styrka, och vexer betydligt om de äro för svaga, men står, om allt annat är lika,
i förhållande till tillryggalagda vagnmil. Dock blilver denna kostnad något, fastän
obetydligt, mindre för mindre spårvidd, i anseende till axlars och tvärstyckens
mindre längd.
3:o Belysning af lagen.
Äfven denna kostnad minskas i den mån samma trafik föres i större och
hastigare tåg, så att färre tåg eller belysning under kortare tider erfordras.
6:0 Förslitning af räler, och
7:o Underhåll af banan och allmän förvaltning.
Dessa båda punkter äro förut afhandlade.
8:0 Förräntande af anläggningskapitalet.
Härför belöpande kostnad för axelmil står i direkt förhållande till anlägg
ningskapitalet
och i omvändt förhållande till trafikens storlek.
9:o Räntor för och nyanskaffning af lokomotiver och tendrar, och
10:o Räntor för och nyanskaffning af vagnar.
Dessa båda sednare poster stå i förhållande till kostnaden af materielen,
hvilken för samma trafik minskas något genom minskning af spårvidden, men ökas
mera genom användande af svaga räler. De blifva större i den mån befintlig
och för trafiken under vissa delar af året nödvändig materiel icke alltid finner användning.
11:0 Kostnad för tågpersonalen.
Denna minskas för hvarje axelmil i den mån tågens storlek ökas.
12:o Kostnaden för stationstjensten minskas för hvarje axelmil i mån af
trafikens tillvext.
Af hvad här ofvan är anfördt, torde framgå, att de enda omständigheter,
som i fråga om underhåll, trafik-kostnad och förräntande af anläggningskapitalet
tala till förmän för en smalare spårvidd, äro minskadt underhåll af sliper och rörelsemateriel,
— så vida ej lunga lokomotiver af sammansatt konstruktion behöfva
användas, i hvilket fall underhållet af rörelsematerielen blir dyrare för den smalare
spårvidden —, saint ränta å ett mindre anläggningskapital, deri inbegripen rörelse
materielens
första anskaffning.
Emot en smalare spårvidd talar åter något större bränsleförbrukning, hvilken
sednare man kan taga i afräkning emot minskning af underhållet å rörelserna
teiielen, då båda dessa qvantiteter äro mycket små och nästan omöjliga att sätta
i siffror. Skilnaden per mil i underhåll af sliper kun för hvarje 6 å 7 tums
minskning af spårvidden uppskattas till 230 R:dr om året, och årlig ränta å 5
procent å den skilnad per mil i anläggningskostnad, som beror af spårviddens
minskning, för hvarje 6 å 7 tum i medeltal 13,000 R:dr, gör 630 R:dr.
Stats-Ulskotlels Memorial JW 77.
För svaga räler och svag konstruktion af rörelsematerielen (spårvidden må
vara hvilken som helst) talar minskad ranta å anläggningskapitalet; men emot detta
system: större underhälls- och trafik-kostnader i alla de ofvan specificerade hänseenden,
med undantag af allmän förvaltning, ränta å anläggningskapitalet samt
kostnad för stationstjensten.
Frågan 16: Hvad skillnad göra starka lutningar pä banan och dessas
ojemna fördelning på kostnaden pr tågmil?
Starka lutningar fördyra i hög grad trafik-kostnaderna för hvarje axelmil, i
anseende lill den minskning af lasten, som genom dem åstadkommes, oaktadt kostnaden
per tågmil icke i lika grad vexer. Denna sednare kostnad tillvexer hufvudsakligen
genoni den större slitning »f rörelsemateriel och raler, som den större
ansträngningen uppför lutningarne och bromsningarne utför desamma förorsaka.
Från norra Italien, der skarpa lutningar mäst myckel användas, har jag sett
uppgifvas att, vid lutningar emellan 1:40 och 1:100, trafik-kostnaderna vexa i
något större förhållande än omvändt såsom lutningstalens nämnare. Af Perdonnet,
af Kennedy och af Clark utgifne tabeller äro äfven upplysande i ämnet. Hvad
lutningarnes fördelning angår, så är det vid regulier trafik den skarpasle lutningen
af något större längd, som bestämmer den största lasten, hvilken kan föras med
tåget i rigtning uppför lutningen, och om omvexlande lutningar af mindre längd
förekomma, blir maschinens ansträngning och trafik-kostnaden nästan densamma,
som om den skarpaste lutningen bela vägen fortgått.
Frågan 17: Hvad inflytande på bestämmande af spårvidden har banans
längd?
För en bana af den längd alt mellanstationer förekomma med afsevärd trafik,
synes mig icke finnas något skäl att använda smalare spårvidd än 4,83 fot,
enär minskning af spårvidden, såsom ofvan är visadt, vid blandad trafik, i stället
för förespeglad vinst i förhållandet emellan död och nyttig vigt af tåget, ofta leder
till förlust i detta förhållande, och den obetydliga besparingen vid första anläggningen
motväges af de svårigheter, som uppstå då trafiken framdeles betydligt tillvexer,
banan förlänges eller sammanföres med andra banor, som hafva den allmänt antagna
spårvidden, enär ombyggnad, sedan trafiken kommit i gång, kräfver stora
offer. Skall åter en bana byggas uteslutande för en viss mindre betydlig trafik af
icke skrymmande gods, och icke någon utsigt finnes, att denna bana någonsin kan
komma i förening med banor af annan spårvidd, kan denna antagas smalare,
ända ned till 3,5 fot, äfven för en bana af flere mils längd, till årlig besparing i
räntor och underhåll af högst 1,000 R:dr per mil för hr arje 6 ä 7 tum, som
spårvidden minskas, endast man iakttager att icke på samma gång minska rälvigten,
då, såsom ofvan torde vara ådagalagd t, trafik-förmåga och trafik-kostnad på
olika jernvägar vida mer beror på rälernas styrka, än på spårvidden.
Frågan
Stats-Utskottets Memorial JVs 77.
33
Frågan 18: Då transportbehofvet uppgår till en viss qvantitet, måste
naturligtvis en större mängd lokomotiver och vagnar anskaffas, och trainernas
antal ökas mera pä en smalare, än på en bredare bana, och följaktligen
relativa fördelen för transporterna pä den smalare banan förmin
skas
och vid någon gräns öfvergå till olägenhet. Vid hvilket transport behof
kan denna gräns anses hunnen för de smalare banorna, vid en längd
å dem af t. ex. 10, 20, 30, 40 och 50 mil; dervid afseende fästadt ej
blott på den direkta transportkostnaden, utan äfven å öfriga kostnader för
underhall, administration m. rn. ?
Erfarenheten har ådagalagt, att endast omkring 40 procent af den last, som
vagnarne i ett tåg kunna föra, i medeltal under gynnsamma omständigheter derå
fraktas vid reguliera tåg; dels i anseende till att många tomma vagnar mäste föras
för att vinna snabbare expedition af anmäldt gods, dels ock i anseende till
myckenheten af det skrymmande gods, som förekommer, af hvilket vagnarne icke
kunna rymma så mycket, som de, med afseende å deras vigt, kunde bära. Man
bör fördenskull vid jemförelseberäkningar endast antaga 40 procents belastning å
vagnarne.
Om vagnar af 100 centners vigt och en lastförmåga of 200 centner alltså
antagas föra hvardera 80 centner, skulle, enligt tabellen JV5 5, ett lokomotiv med
2:ne kopplade axlar å 21,5 !S:s rider uppför lutningar af 1:100 med 2 mils hastighet
draga 23 sådana vagnar. Det svagare lokomotivet för 15 &:s räler skulle
deremot under samma förhållanden endast draga 12 vagnar. Enligt tabellen J\/S
6, då ränta på anläggningskapitalet, med undantag af rörelsematerielen, icke tages
i beräkning, kostar, vid en daglig tur af 14 mil, hvarje axelmil 15,6 öre mera
uti tåg af 12 vagnar, än uti tåg af 20 vagnar, hvilket, under ofvanstående antagande
af 40 centner på hvarje axel, gör 0,34 öre större kostnad för hvarje
centner fraktad en mil i det svagare tåget.
Då den skilnad i anläggningskostnad emellan dessa olika banor, som beror
af räler med tillbehör och sliper, uppgår till omkring 55,000 R:dr per mil, och
5 procent ränta derå gör 1,750 R:dr, finnes alltså, att Iraklbeloppet endast behöfver
utgöra 514,700 centner pr mil för att betäcka denna skillnad, då man ej
gjort afseende å, att skilnaden i kostnad för materiel emellan den starka och den
svagare öfverbyggnaden i mån af trafikens tillvext blir allt större och derföre dyrare.
Vid en daglig tur af 70 mil skulle skilnaden i frakt-kostnaden blifva 8
öre för axelmil eller 0,2 öre för centnermil, hvilket förutsätter ett fraktbelopp of
875,000 centner pr mil för att betäcka 5 procents årlig ränta å 35,000 H:dr.
Afven för godsmaschiner med 3:ne kopplade axlar, hvilka pä 21'/2 fris räler
draga 56 vagnar, men på 15 <a:s räler endast 19 vagnar, blifver skilnaden i
fraktkostnad för axelmil i medeltal omkring 10 öre och minsta skilnaden 5,8 öre
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 27 Bält. S
3 5
Stals-Utskottets Memorial JVs 77.
eller för centnermil respektive 0,03 och 0,143 öre, hvilket skulle förutsätta ett
fraktbelopp af 700.000 och 1,200,000 centner för att betacka räntan pä 55,000
R:dr, men då skilnaden i kostnad för rörelsemateriel, till skada för de svagare
banorna, blifver större i den män fraktbeloppet tilltager, och, innan man hunnit
så stort fraktbelopp, som det sistnämnda, säkerligen uppgår till 10,000 R:dr per
mil, återstår endast 25,000 R:dr att förränta genom den billigare trafik-kostnaden.
Med stöd af hvad jag ofvan anfört, anser jag, att i medeltal redan vid ett
fraktbelopp af 500,000 centner den starkare öfverbyggnaden måste vara fördelaktig,
äfven om man icke alls gör afseende på framtidens större behof; men då,
vid en så dyrbar anläggning, som en jernväg, väl afseende måste fästas på trafikens
utveckling, sorn i de flesta fall öfverstigit äfven de mest sangviniska beräkningar,
finner man förklaringsgrunden hvarföre starka riller i allmänhet nedläggas äfven der
trafiken till en början är ringa.
Alt den tillväxt i anläggningskostnad, som beror af ett solidare byggnadssätt,
åtminstone örn denna solidilé ej drifves längre, än som skett vid statens jernvägar,
gifver full ränta i minskudt underhåll, lärer icke af någon, och aldra minst
af ingeniörer, kunna betvi(las, och än mindre motsatsen bevisas.
Frågan 19: lluru hög kan onuastningskostnaden beräknas per centner?
Omlaslningskostnaden uppgår Sannolikt i medeltal till 5 å 4 öre per centner,
utom ränta och underhåll för spår och byggnader, som erfordras för omlast
ningen;
men största olägenheten af omlastningen ligger uti tidsförlust, missänduingar
och skador af spillning, stötar och förskämning. Lard ner säger derom i sin
»Railuay Economyn, med anledning af förhållandet i England innan bolagen öfverenskommo
att låta det enas materiel ingå på det andras banor: »Ehuru stor
»olägenheten var af passagerarnes öfverflyttande med deras bagage, så var omlast»ningen
of gods oändligt mycket svårare, Vagnarne måste lossas och deras inne»hö
II uppläggas i magaziner och på plalformar samt sedan åter lastas uti ett annat
»bolags vagnar. Dessa åtgärder orsakade icke allenast stora kostnader, hvilka nödvändigt
måste återfalla på godsafsändarne, utan också besvärliga uppehåll, skador
»och förluster. I korthet, olägenheterna lör allmänheten voro så otaliga, och de
»klagomål, som uppstodo, både ibland de handlande klasserna och dem, som reste
»å jernvägarne, voro så oemotståndliga, att det blef påtagligt, att någon åtgärd
»måste vidtagas» etc.
Det var ock till följd af de svårigheter omlastningarne förorsaka, sorn striden
i England emellan 7,IB fots och 4,83 fots spår blef så liflig och ej slutade
med mindre, än att ä det bredare spåret nedlades en tredje räl för att medgifva
vagnar af den mindre spårvidden att gå Öfver de bredare banorna.
Af de i denna fråga hörde ingeniörer yttrade Hobert Stephenson: »Olika
»spårvidd är ett svårt bildt, i synnerhet der trafiken är stark.» — Wyndhatn
Halding: »Olika spårvidd på samma väg verkar dertill, att inom sex månader
Stats-Utskottets Memorial M 77.
35
»någondera måste vika.» I storhertigdömet Baden, der först efter pröfning af en
komité af ingeniörer, som förut gjorde resor i England, Frankrike och Amerika,
en spårvidd af sex fot antogs, liar sedermera, med stora uppoffringar, denna spårvidd
ändrats till den i grannländerna antagna eller 4,83 fot, för att slippa omlastningar.
Frågan 2 0: örn alla föreslagna statsbanor byggas med lika spur, kan
då någon betydlig förminskning af den totala rörelsematerielen, eller andra
besparingar, för dem alla uppstå?
Trafiken å längre banor är ofta mycket omvexlande, så att under vissa tider
af året på vissa ställen, för att hastigt kunna expediera anmäldt gods, en
betydligt större rörelsemateriel erfordras, än för den annars vanliga trafiken; och
delta förhållande kommer här i landet att i mycket hög grad inträffa i anseende
till våra i olika provinser mycket olika produktionsförhållanden. Så lärer spanmål
komma att transport ras mest under senhösten och tidigt på våren; malm,
tackjern och ved deremot under vintermånaderna.
En mycket talrikare reservmateriel behöfves fördenskull, så vida man ej genom
att för hela landet begagna samma spårvidd, kan sammandraga en tillräcklig
materiel, der den för tillfället bäst behöfves. Denna besparing kan, när banorna
få en stor utsträckning, uppgå till öfver V* af hela kostnaden för rörelsematerielen
eller 15 å 30,000 R:dr för mil,
Herr Kapitenen Grefve Cronstedt förklarade sig till alla delar instämma uti
de svar, Herr Kapitenen Nordenfelt på de framställda frågorna sålunda afgifvit,
hvaremot Herr Majoren Adelsköld för dessa frågors besvarande hade uppgjort 2:ne
särskilda, detta protokoll bifogade tabeller, af hvilka den ena (lab. JtJ 1 Litt. J.) utvisar
det relativa förhållandet i afseende å lokomotivers dragningsförmåga å jernvägar
med olika spårvidd och byggnadssätt wd stigningar af 1 : 80 och af 1:40, och
den andra (tab, JVs 2 Litt. K.) upptager åtskilliga jemförelse.- öfver jernvägar, byggda
med olika spårvidder och styrka, dervid beräkningarne blifvit gjorda (ifver en bana af
10 mils längd å ordinär terräng med stigningar af 1 : 100 och med antagande af
len godstrafik af 1,000,000 centner årligen efter hela längden, d. v. s. 10,000,000
centner förda 1 mil.
Sedan Herr Majoren Adelsköld för Aldelningens ledamöter genomgått och
närmare förklarat innehållet af dessa tabeller, uppstod emellan honom samt Herr
Grefve von Rosen och Herr Kapitenen Nordenfelt en längre diskussion öfver åtskilliga
detaljfrågor, deri bemälde Herrar icke voro fullt ense; och hafva såväl
Herr Majoren Adelsköld, som Herr Grefve von Rosen och Herr Kapitenen Nordenfelt
skriftligen utvecklat sina åsigter i ämnet uti nedanstående, till protokollet
sedermera ademnade anföranden, af hvilka Herr Majoren Adelskölds har dennadydelse:
56
Stals-Utskoltets Memorial JVs 77.
»Rikets Högloflig;! Ständers Stats Utskott, som önskat en närmare utredning af
åtskilliga förhållanden rörande jernvägars ekonomi och anläggningssätt, samt hvad
dermed eger gemenskap, har bland andra behagat hedra äfven undertecknad med
anmodan att afgifva utlåtande i detta hänseende och har för ändamålet låtit uppsätta
20 punkter, innefattande de frågor som borde besvaras.
Erkännande min bristande förmåga att så som jag önskade kunna åstadkomma
den utredning, ämnets vigt kriifver, har jag likväl — enär denna fråga är en af
stundens vigtigaste, och på hvilkens mer eller mindre lyckade och för våra förhållanden
ändamålsenliga lösning, fosterlandets utveckling i väsendtlig mån beror —
ansett mig böra öppet uttala den öfvertygelse, hvartill jag, rörande vårt kommunikationsväsende,
för egen del kommit, tacksam för de befogade anmärkningar, som välvilligt
och fördomsfritt kunna komma att göras emot af mig uttalade åsigter, och
väl vetande att det endast är genom att se saken från alia sidor, som man kan
hoppas få utredt, hvad för fäderneslandet är bäst och gagneligast.
Innan jag emellertid försöker besvara de framställda frågorna, torde det tillåtas
mig yttra några ord om jernvägars spårvidd, hvarpå ej allenast banvallens bredd
och rälernas vigt, utan äfven större delen af öfriga inrättningars dimensioner och
kostnad äro beroende.
Den strid, som nu här pågår, fullt ut lika bittert och ensidigt, som förut i
England och på andra ställen rörande denna fråga, har här, likasom utrikes, uppkommit
på det sätt, all Ingeniörer — af olika motiver — uppträdt för den ena
elier andra åsigten, hvarvid allmänheten — alldeles som det tillgått i religionsstrider
— icke närmare gjort sig reda för saken, då den slutit sig lill ena eller andra
partiet.
Vid bestämmande af spårvidden lill den första jernväg, som byggdes för ångkraft,
den emellan Manchester och Liverpool, uppmätte Georg Stephenson afståndet
emellan hjulen på de lastvagnar, som begagnades å chausséen emellan dessa båda
städer; detta befanns utgöra 4 löt 8V2 tum engelskt mått, och med detta mellanrum
utlades rälerna. Man finner häraf, alt den vanligaste, äfven här i landet
tillämpade s k. breda spårvidden från början tillkommit helt och hållet of ett tycke,
utan vetenskaplig beräkning.
Under fortsättningen af jernvägsbyggnaderna i England samt vid de första
dylika anläggningar å Europas fastland, i Amerika och andra delar af verlden,
hvilka anti igen utfördes under ledning af Stephenson eller med Liverpool—Manchestei-banan
tili mönster eller också sedermera (såsom här i landet) af Engelska
Ingeniörer påbörjats, tillämpades öfverallt den af Stephenson antagna spårvidden,
ulan alt någon gjorde sig reda hvarföre —• och det var först på sednare lider,
sedan jernvägsväseudet erhållit en mera vetenskaplig utveckling, men äfven anläggningarne
fortskridit så långt alt en återgång var nästan omöjlig, sorn man för sent
insåg, att, för olika ändamål, på ena stället kraftigare och på det andra mindre
Stats-Utskottets Memorial M 77.
.37
starka lokomotiver och följaktligen större eller mindre spårvidd, än den primitivt
bestämda, kunnat vara ändamålsenligare.
Så uppkommo, elter heta strider, jernvägar med 7 fots, 6 fots, 5 fot 6 tums,
5 fot 3 tums, 5 fots, 4 fots, 3 fot 8V2 tums, 3 fot 6 tums, till och med 2 fot 6
tums bredd emellan rälerna, inrättade för ångkraft, hvilka alla, med undantag af
den först- och sistnämnda, visat sig på olika ställen och för olika behof ega sina
företräden. Så har man funnit att, för Englands och andra rikare länders trafik,
jernvägar af större bredd än den vanliga kunnat vara mera förmånliga, likasom att
för glest befolkade och mindre producerande orter, smalare och billigare banor kunnat
med mera ekonomisk fördel användas. Dessa på en rationelare grund hvilande
systemer hafva emellertid ej lyckats erhålla någon vidsträktare utbredning, egentligen
af det skäl, alt de först anlagda 4,83 fots banorna redan erhållit en så stor
utsträckning, att införandet af bättre passande på de flesta ställen mött oöfverstigliga
hinder. På sednare tider har man emellertid, der det kunnat låta sig göra,
såsom i Australien, Ostindien, m. fl. ställen, efter föregången noggrann utredning,
för hufvudbanorna tillämpat det system, som, med afseende på landets förutsedda
mägtighet i odling och industri m. m., ansetts i alla hänseenden förmånligast.
Allting är relativt, så äfven förhållandet med jernvägars spårvidd och byggnadssätt.
Vid jemförelse emellan tännne länders jernvägssystemer, mäste man derföre hufvudsakligen
taga i betraktande den trafik, hvarför de blifvit byggda.
En jernväg med den vanliga 4,83 fots spårvidden, som, t. ex. i England, der
trafiken öfver hufvud taget fordrar 4 å S lokomotiver och 80 å iOO vagnar per
mil, kallas smalspårig (»narrow gange») i jemförelse med de s. k. breda banorna
om 7 fot (»broad gange»), kan derföre bär, der trafiken visat sig kunna skötas
med 1 lokomotiv och 20 vagnar på hvarannan mil, eller omkring Vio så stort
antal, kallas »bredspårig». Analogien torde också i det närmaste blifva rigtig, om
man sätter Englands ofantliga trafik, i förhållande till den, som här i landet i allmänhet
kan väntas, likasom den vanliga i England kallade smala spårvidden om 4,83
fot, till banor med 4 och 3,8 fots bredd emellan rälerna här. Hvad sorn derföre
af Englands utmärktaste Ingeniörer yttrats till förmån för deras smalspåriga banor,
gäller äfven i de flesta fall för våra — och på förhållandet i allmänhet emellan
en större och en mindre spårvidd *) — om man håller sig emellan 7 fot och
3,8 fot.
*) Kapten Nordenfelt har, vid besvarande af Utskottets frågor, citerat ett par yttranden
af de jernvägsuiän, sorn blifvit hörde inför den komité, sorn i England varit nedsatt för att
pröfva frågan om lämpligaste spårvidden. Det torde derföre tillåtas mig komplettera dessa
yttranden, såsom fullkomligt öfverensstämmande med deri erfarenhet, jag inhemtat ijernvägsväsendet
och de åsigter, som af inig komma alt uttalas.
Robert Stephenson (citerad af Herr Nordenfelt): vDe bredspäriya lokomoliverna äro icke kraf
-
3»
Siats-Utskottets Memorial M 77:
Om jag ej orätt uppfattat andemeningen uti de af Utskottet framställda frågor,
torde de till hufvudsaklig del kunna sammanföras i en enda af nedanstående
lydelse:
1 hvad mån inverka spårvidd, starkare eller svagare byggnadssätt på anläggnings-,
underhålls- och driftkostnader na vid jernvägar i allmänhet, samt på
dessas förmåga alt kunna effektuera trafiken, och hvilket system bör, med anledning
deraf, följas vid vära blifvande jernvägsbyggnaåer?
tigare, men väl jemförelsevis tyngre. Olägenheterna af bredspåriga banor äro: dyrare byggnadskostnad,
de fordra flera fot bredare bankar och skärningar, än de smalspåriga. Fördelarne
af små vagnar äro, att, då vagnarne äro fulla, gör den döda vigten icke: så mycket
till saken, men då, vid en medelmåttig trafik, stundom icke en half ton finnes i vagnen
verkar det mera.»
Nikolas Wood: »Min åsigt är, att det smala spåret hör tagas i betraktande i afseende
å de bibanor, som finnas i hvarje distrikt. Det smala spåret är i ekonomiskt kommersiell
afseende mera lämpligt, än del breda. Det är otvifvelaktig! att det breda spåret är mycket
kostsammare än det smala. Den döda vigten är större å den breda vägen, och fördelen
måste alltid vara på dens sida, som bar den minsta dödvigt.
M’Connel: »Med samma hastighet och samma last är alltid fördelen på det smala spårets
sida. — En bred vagn blifver dyrare genom den starkare byggnadsart den erfordrar.
Maschiner för smalt spår göras för billigare pris, än de för bredt. I afseende på säkerhet
finnes ingen skilnad i spårvidden »
B, Creed: »Trafikkostnaderna på Great Western (bred) äro 16 procent större, än på
London—Birmingham-vägen (smal). De högre kostnaderna på Great Western bestå icke
allenast i jordarbeten och den permanenta vägen, men äfven i de lokomotiver och vagnar,
sorn befordras, och som alla måste slå i förhållande till spårvidden.»
John Ellis: »Olägenheterna af det breda spåret äro — — — der mäste uppkomma
kostnader, som af någon skola betalas, och som affärsmän veta vi, att — det otvifvelaktig!
blifver konsumenten.»
Wyndham Harding (citerad af Nordenfelt): »För bibanor äro otvifvelaktig! små vagnar
mest passande. Farligt sammankoppla lätta och lunga fordon. Det smala spåret har fördelarne
i säkerhet, besparingar, stigning, curvor och beqvämlighet. För de stora qvantiteterna
gods synas jernvägar böra uppstå under särskild form.»
M:r G. Hudson (direktör för 1,000 engelska mil jernvägar): »Utan några fördomar
emot bredspåriga jernvägar, föredrager jag de smala, alldenstund de äro billiga, hvilket är
ett vigligl element vid jernvägsbyggnaåer.»
Kapten Latos: »Jag tror att en myckel smalare väg än skall blifva så säker,
som man någonsin kan önska sig. Enligt min lanke har man ingen fördel deraf, att, då
man har en sak fullkomligt säker, kasta bort penningar för ali göra den säkrare.»
M:r W. J. Chaplin: »Jag anser det smala spåret vara bättre, derföre alt man med
mindre kostnad kan hafva flera låg. Ju oftare de kunna gå desto bättre.»
Slutligen bifogas nedanstående utdrag nr ett bref från en af Englands ansedda lokomotivbyggare,
firman Hawthorn cfc C:o i Leith, angående Fin.- ka jernvägarne. — — — — —
»Vi anse 3 fot 6 tums spårvidd vara just hvad Finland behöfver. — — Vi behöfva väl icke
utpeka huru mycket vi skola kunna bespara vid anläggning af ett sådant spår; men minst
blir det 50 procent pä de första kostnaderna å linien, vändskifvor och materiel.» — — —-  Så långt citat erne, hvilka visserligen icke intagits, om ej af Kapten Nordeufelts framkallade.
Siats-Utskottets Memorial M 77.
39
Till besvarande häraf och för att göra jemförelserna mera åskådliga, har jag
utarbetat hosgående tabell J\s 2, hvilken åter, hvad kostnaderna beträffa, grundar
sig på bilagde tabell JV2 1 *).
För att med hvarandra kunna rättvist jemföra jernvägar af olika spårvidd och
byggnadssätt, i afsigt att utreda de relativa fördela me och olägenheterna al desamma,
fordras ej allenast att de antaganden, hvarpå kostnads och andra beräkningar
grunda sig, såsom terräng, trafik, lutningar, hastighet, arbets- och material-priser
m. m. för alla öro lika, utan äfven att man, hvad de olika spårvidderna och starkare
eller svagare byggnadssätt beträffa, ej uppgör opraktiska theorier, utan, så
vidt som möjligt, endast med hvarandra jemför för våra förhållanden ändamålsenligt
befunna jernvägar, såsom de enligt nyaste erfarenhet blifvit utförda.
På sådana grunder, de enda efter min åsigt rigtipa, äro kostnadsberäkningarna
öfver banorna för 4,83 fots, 4,1 fots och 3,3 fots spårvidd, JVS 1, 4 och 7 §
tab., (hvilka jag skulle vilja kalla normalbanor) upprättade, hvarvid JVs 1 till konstruktionen
representerar Statens jernvägar, JV° 4, med 13 fots bankbredd och 13
“5 räler, Borås, Hudiksvalls och Söderhamns jernvägar samt JV2 7, enär exempel på
jernvägar af denna »cert» saknas här i landet, den på Norska Statsverkets bekostnad
utförda 3 V2 mi! långa banan emellan Hammar och Elverum, som har omkring
13 fots bankbredd och 13 ® per fot tunga räler **).
Om man med hvarandra jemför nämnde banor, så visar det sig, att rälerna
tyngd, bankarnas bredd m. m., äfvensom anläggningskostnad em a förhålla sig till
hvarandra ungefär sorn spårvidderna, hvilket äfven bl ifver händelsen, om man ytterligare
med hvarandra jemför sådana utländska jernvägar — som kunna ställas i paritet,
— af den vanliga 4,85 fots och ännu större bredder emellan rälerna.
Orsaken är att söka deruti, alt man, på machinväsendets hittills varande ståndpunkt,
ej med samma enkelhet och ändamålsenlighet lyckats konstruera lika kraftiga
lokomotiver för smalare banor, som för bredare, ***) utan rättat banbyggnaden efter
*) Tabellen M I visar kostnaden per mil vid längre jernvägar af minst i mil, och M 3.
npprättad efter samma profil, samma priser och enahanda antaganden i öfrigt, kostnaden om
banan endast är inalles 1 mil lång. Med tabellen JW 3 till grund kunna liknande- kalkyler
uppgöras som tab. 2.
**) Denna bana, som under 1 !/„ års vinter- och sommar-trafik visat sig vara till alia delar
ändamålsenlig, är efter konsultation med verld ens. mest ansedda Jernvägs-Iugeniör Rob. Stephenson,
(sorn på sin verkstad byggt iokomotiverua) utförd under ledning af Chefen för Norska
Statens jernvägsbyggriader Herr C. Pihl, en ruan, sorn. i förening med en grundlig theoretisk
underbyggnad, eger mångårig praktisk erfarenhet vid utländska jernvägsbyggnader,och
dertill en sällsynt förmåga att efter omständigheterna kunna tillämpa hvad han lärt, settoch
erfarit. Man bör således med säkerhet kunna antaga, att denna bana, sorn är inrättad för
såväl person- som gods-befordriug, erhållit den med afseende på spårvidden bästa konstruktion.
***) På 4,83 fots banorna i England finnas visserligen lika tunga och kraftiga lokomotiver,
som å deu 7,18 fot breda Great Western banan derstädes; meri orsaken härtill är att jern
-
40
Stats-Utskottets Memorial M 77.
den för hvar särskildt spårvidd fördelaktigaste lokomotivform, hvarigenom åter
den af erfarenheten konstaterade stora skilnaden i anläggningskostnaden, till de
smalare banornas fördel kunnat uppkomma, hvilken uti ett glest befolkad t land
med länga distanser och jemförelsevis ringa trafik är af mycken vigt, hvarom mera
nedanför *).
Till utredande af fördelarne utaf starkare eller svagare byggnadssätt samt
deraf beroende anläggnings- och andra utgifter, äro kostnadsberäkningar uppgjorda
till en svag 4,83 fots bana, J\s 2, med
18 fots bankbredd,
15 $ per fot tunga räler,
360 centner tunga lokomotiver;
en stark 4,1 fots bana, 3, med
16 fots bankbredd,
18 <jj räler,
480 centner tunga lokornotiver;
en svag 4,1 fots bana, JVs 3, med
13 fots bankbredd,
15 ® räler,
312 centner lunga lokomotiver;
en stark 3,5 fots bana, JVä 6, med
13 fots bankbredd,
13 U räler,
360 centner tunga lokomotiver samt slutligen
vägsskeuor, huru grufva ile tilltagas, och äfven, såsom å sistnämnde jernväg, longitudinell
understödde af starka ekbjelkar, ej utan alt krossas kunna bära mera än en viss tyngd å
drifhjuleu, hvilken tyngd kunnat uppnås å 4,83 fots spåret, 7 fots bredd är således för mycket
för att, vid begagnandet af /erraskenor, kunna tillgodogöra den lokomotivkraft, som spårvidden
medger. Med sta/skenor och stå/band omkring hjulen, blifver förhållandet annorlunda.
*) Kapten Nordenfells kostnadsberäkningar äro upprättade på grund af samma rälvigt
för de olika spårvidderna, — samma bredd å backarne, med afdrag endast utaf en vertikal
rimsa i midten, af samma bredd som spårförminskningen, men med bibehållande af samma vid
de mindre banorna oproportionerliga bredd utanför nilema, — lika tung och kostsam eller
vid de mindre banorna t. o. m. kostsammare rörlig maleriel m. m. Härigenom har han kommit
till resultater, som visserligen öfverensstämma med af honom uttalade åsigter, men som
motsägas af verkligheten samt sålunda måste vara vilseledande och omöjligen kunna läggas
till grund för en rättvis jemförelse emellan de olika systemerna, då de uppenbarligen strida
emot förhållandet vid ändamålsenligt befunna existerande banor; ty enär premisserna äro
origtiga, så mäste också de slutsatser, som deraf dragas i hela resonnementet, hvad spårvidden
beträffar, vara felaktiga.
en svag
Stats-Utskottets Memorial M 77.
41
en svag 3,3 fots bana, J\s 8, med
13 fots bankbredd,
12 fC räler och
264 centner tunga lokomotiver.
Alla dessa sist upptagna banor äro fingerade, men beräknade på fullkomligt
enahanda grunder, samma profil och samma priser som de förstnämnda.
För bestämmande af rörliga materielens (lokomotivers och vagnars) kostnad vid
de olika 8 jernvägar, som äro upptagne, har jag vid banan JV2 1 antagit så stort
antal lokomotiver och vagnar, som erfarenheten bär i landet visat vara ungefär behöfligt
för en trafik, som lemnar S procent ränta på anläggningskapitalet, eller 1
lokomotiv, 2:ne passagerarevagnar och 20 lastvagnar per mil. *)
Rörliga materielens storlek för de smalare banorna samt för dem af starkare
elier svagare byggnadssätt, har erhållits efter beräkning af det relativa antal låg,
som i de olika fallen erfoidras för samma trafik, som å banan JV2 1.
De mindre banorna samt de af svagare byggnadssätt hafva derigenom erhållit
en, i proportion lill antalet, större rörlig materiel, än de bredare, der dc rymligare
vagnarne tillåta större last, och de starkare, der de kraftigare lokomotiverna kunna
draga större tåg. Så har t. ex., såsom förut ar närnndt, banan M 1, 1 lokomotiv,
2 passagerarevagnar och 20 lastvagnar, då deremot uti kostnaden för banan
JVi 8 inbegripes 1,8 lokomotiver 3,6 passagerarevagnar och 36 lastvagnar, för
samma banlängd af 1 mil.
*) Vestra stambanan med utgreningar till Mullsjö och Örebro är 48'/2 mil lång och kan,
efter uppgifna 800,000 R:dr per mil, anses hafva kostat 38,800,000 R:dr. För att lemna
5 procent ränta på detta kapital erfordras, efter den vanliga beräkningen af 45 procent af
bruttoinkomsten till drift, underhåll och nybyggnad, en årlig intrad af 3,086,000 R.dr.
Näsllidne November och December månaders trafik inbringade närmare 320,000 R:dr,
som per år skulle göra 1,920,000 R:dr. Denna trafik visar sålunda ett synnerligen vackert
resultat, då den genast lemnade ungefär hälften af hvad som erfordras för banan att bära
sig. Då den befintliga rörelse-materielen, beslående af 26 lokomotiver, 106 passagerarevagnar
och 367 lastvagnar, redan, enligt Herr Öfverste Ericsons yttrande, befunnits vara
»alldeles otillräcklig», så visar sig att omkring dubbelt så stor materiel, eller 52 loko
motiver,
212 passagerarevagnar och 734 lastvagnar (enligt utländsk erfarenhet t. o. m.
1,000 lastvagnar af olika slag) mäste finnas för att besörja en trafik, sora lemnar 5 procent
på anläggningskapitalet, hvilket ej är för högt räknadt, örn man tager i betraktande att den
hälft, som nu finnes, är ny och i godt stånd, men hvilket aftager för hvarje år.
Utrikes har behofvet visat sig mycket större.
Engelska jernvägarne kunna i medeltal anses ega, som förut är anfördt, omkring 4 ä 5
lokomotiver och 80 ä 100 vagnar,
Franska och Belgiska dra omkring 2,5 ä 3 lokomotiver och 50 vagnar
samt Tyska dra 1,5 dra och 25 vagnar, allt per Svensk mil. Ett
enda jernvägsbolag i England, London & North Western, eger i närvarande stund på en banlängd
af omkring 1,000 Engelska mil =150 Svenska, öfver 1,000 lokomotiver och närmare
30,000 vagnar.
Bih. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft.
6
49
Stats-Ulskoltets Memorial M 77.
Kostnaden för rörliga materielen är upptagen till:
vid banan JVs 1 med 4,83 fots spårvidd, som representerar stambanan,
ett lokomotiv . . . 45,000 R:dr,
en passagerarevagn 5,000 R:dr och
en öppen lastvagn . 1,500 R:dr *)
vid banan JVs 4 med 4,1 fots spårvidd, representerande Hudiksvalls, Söder
hamns och Borås jernvägar, samma som materielen derstädes kostat, eller:
ett lokomotiv (vid Hudiksvall från samma verkstad, sorn tillverkat
Statens)  25,000 R:dr,
en kombinerad 1 och 2 klass, passa^erarevagn . 4,850 »
en öppen godsvagn 1,100 »
samt Vid banan JVs 7 med 3,5 fots spårvidd:
ett lokomotiv  20,000 R:dr,
en kombinerad 1 och 2 klass, passsagerarevagn . 3,800 »
och en lastvagn  900 »
hvartill de med all säkerhet kunna erhållas.
För mellanliggande fingerade banor är priset på lokomotivér och vagnar proportioneradt
efter byggnadssättet.
Man kan anmärka såsom en oegentlighet, att vigten på godsvagnarne är för
alla banor af samma spårvidd antagen lika, ehuru priset varierar, hvilket, hvad vigten
beträffar, kommer sig deraf, att lastvagnar af t. ex. stambanornas spårvidd med
tillbörlig styrka, ej gerna kunna byggas synnerligen lättare, än de befintliga, utmärkt
väl konstruerade vagnarne äro, helst om de utan våda skola kunna ställas tillsammans
i ett tåg med dessa. Enahanda är förhållandet med vagnarne för de andra
båda spårvidderna och då vagnarnes tyngd vid samma spårbredd öfver allt antagits
lika, ehuru lasten vid de svagare banorna måste blifva mindre, så är jemförelsen fullt
ut lika rigtig.
Skilnaden i kostnad för lika tunga vagnar kommer sig deraf, att jag vid de
svagare banorna minskat grofleken af jernbeslagen och tvärtom vid de starkare;
hvaraf någon vigtskilnad visserligen uppkommer, hvilken likväl, såsom uppgående
till endast något centner per vagn, är allt för obetydlig att i en approximativ kalkyl,
såsom här ifrågavarande, upptagas och vexer på intet sätt i samma proportion
sorn kostnaden.
Äfven kan det, för icke mekanici, förefalla anmärkningsvärdt, att vagnarne
för 4,1 fots spårvidd, som väga 72 centner, kunna taga samma last, eller 168
centner, som de för 4,83 fots bredd, hvilka väga 96 centner samt att vagnarne
*) Dessa kosta vid Statens jernvägar, enligt Öfverste Ericsons uppgift tili Stats-Utskottet,
resp. lokomotiv 50,000 R:dr, passagerarevagnar i medeltal af alla dessa vagnar 5,500
R:dr och en öppen godsvagn 2,240 R:dr.
Stals-Utskottets Memorial M 77.
43
för 3,3 fots bred bana, hvilka väga endast 60 centner, kunna lasta lika mycket»
som vagnarne för 4,4 fots bana.
Orsaken härtill är den, att jernvägsvagnar äro underkastade samma lag, som
hvarje annan mekanisk sammansättning, nemligen, att, om jag minskar längden af
en del uti en konstruktion af hvad beskaffenhet som helst, så kunna öfriga dimensioner
af samma del, med bibehållen styrka, minskas i ännu större proportion,
höjden t. o. m. i qvadratiskt förhållande. Genom den enkla formeln P x L = B x H2
deruti P är belastningen på midten i centuer, — L längden emellan stödpunkterna >
fot, — B bredden och H höjden af tvärsektion i tum, kan hvar och en lätt finna»
huru mycket bredd och höjd (eller tjockleken) och, i förhållande derefter, vigten ökas
eller minskas, utan att styrkan förändras, om mant. ex. gör jemförande beräkningar
öfver olika långa fyrkantiga bjelkars bärighet. *)
Sido- och tvärstyckena samt öfriga delar af en jernvägsvagn äro ej annat, än
sådana konstruktionsdelar, hvaraf följer, att, om en sådan vagn genom spårvidden
minskas till längd och bredd, så kan han också med oförminskad styrka blifva i
proportion mycket lättare, än vid en bredare bana, der åtminstone alla tvärförband,
axlar m. m. måste blifva längre och derigenom, enligt föregående, mycket tyngre.
En olägenhet af minskade dimensioner är emellertid minskad rymlighet, så
att en sådan vagn, vid blandad trafik af mer eller mindre skrymmande gods,
emellanåt ej kan erhålla full last, hvilken olägenhet likväl är mera skenbar än
verklig, sedan erfarenheten lärt att godsvagnarne å jernvägarne i allmänhet och i
medeltal ej gå med mera, än cirka 53V3 procent last, (enligt Nordenfelt 40 %)
och ofta mindre. Vid tunga och icke skrymmande varor, såsom metaller, spik
och smide, gjutgods, maschiner, mineralier, trävaror, sill, salt, strömming, stenkol,
tegel, tjära, socker, våtvaror och äfven en del jordbruksalsler eller de produkter,
som hufvudsakligen komma att utgöra föremål för godstrafiken å våra jernvägar **),
äro de mindre och lättare vagnarne (och i följd deraf de smalare jernvägarne)
att föredraga framför de rymligare och tyngre, emedan de l:o blifva billigare i
anskaffning och underhåll, hvarigenom till allmänhetens beqvämlighet ett större
antal kan finnas utan tillökning i kostnad; 2:o lasta mera i förhållande till sin
egen vigt, hvarigenom den döda lasten, lokomotiverna måste framsläpa och, i förhållande
derefter, trafikomkostnaderna betydligt minskas; 3:o hastigare kunna fyllas,
hvarigenom trafiken går jemnare, hvilket både ur jernvägens och isynnerhet
allmänhetens synpunkt — som måste vara hufvudsaken — är af stor vigt; och
slutligen 4:o emedan större vagnar sällan utan förlust kunna sändas direkt, då
*) En bjelke af samilia längd och bredd men dubbelt så stor höjd af tvärsektion, sorn en
annan, kan sålunda bära 4 gånger så mycket som den sistnämnde.
**) Om man genomgår frakttaxan, så visar det sig huru ringa vigt qvantiteten af skrymmande
varor bör blifva emot ofvan uppräknade icke skrymmande.
4i
Slats-Utskotlets Memorial M 77.
det är frågan om längre distanser, emedan större partier af samma varor endast
undantagsvis gå långa sträckor på jernväg.
Förhållandet emellan stora och små jernvägsgods-vagnar är ungefär enahanda,
som emellan tvänne affärsmän med samma rörelsekapital, af hvilka den ene en
gång i månaden, fast med större vinst, omsätter detta kapital, då den andre deremot,
med långt mindre behållning, verkställer samma operation en gång i veckan.
Hvar och en, som inhemtat de första begreppen om handelns och penningens natur,
vet att den sednare vid årets slut — visserligen med mera besvär och omtanka
— under enahanda omständigheter i öfrigt, ofta kommer att uppvisa ett
vackrare bokslut, än den förstnämnde.
Hvad beträffar kostnads-summorna för de till jemförelse upptagna B banorna,
har jag, så vidt jag kan finna, räknat i proportion högt, till nackdel för de
mindre, hvilket bäst bevisas deraf att banan JVI 4 å lätt terräng upptagits att
kosta 498,000 R:dr pr mil, då Borås jernväg, som är nära färdig, med samma
konstruktion och allt tillbehör, å ganska kuperad mark med betydliga sprängnings-
och jordarbeten, i verkligheten kommer att kosta cirka 800,000 R:dr pr
mil, samt alt banan M 7, lika Hammar—Elverum-jernvägen, hvarå äfven ansenliga
arbeten förekomma, upptagits lill 433,000 R:dr, då nämnde jernväg, enligt benäget
erhållen uppgift, ej lärer kosta mera än 400,000 R:dr pr mil *).
Huruvida åter en jernväg af samma solida konstruktion, sorn Svenska statens
och samma utsökta materiel, med en mellanstation, ett lokomotiv, 2 passagerare
vagnar
och 20 lastvagnar samt en bro med 50 fots spann, allt pr mil, kan å
ordinär terräng i medeltal utföras under 600,000 R;dr pr mil, vågar jag i det
längsta betvifla, helst om man, såsom uti mitt kostnads-förslag, intager reservdelar
till rörliga materielen, lokomotiv-stallar, reparationsverkstäder och allmänt
förråd, fördeladt pr mil **).
*) Jag tillåter mig med, som jag hoppas, förf. benägna öfverseende, i sammanhang härmed,
införa elt utdrag ur ett bref från förutnämnde Ingeniör Pihl af den 1 Maj 1862, rörande
Norska järnvägsbyggnaderna. Det heter deruti: — — — — —
»daa vi nu har
den ene af vore 3 fot 6” sporige Jernbaner, Hammar—Elverum Linien ferdig og drevet fra
Nov. f. a. behöver jeg for min Deci intet yderligere Bcviis for Rigtigheden og Hensigtsmessigheden,
under vore Forholde, ved anvendelsen af en saadau Sporvidde hvor Anlegsomkostningerne
ej moget överstiger det ttalve af hvad de bredsporige bygges for. Jeg tor ogsaa
her udlaie den formening, ej allene min, men sorn deles af tnange ber i Landet bedst qvalificerede
til af skjönne i denne Sag. at hafde Spörgsmaalet om Byggningen af Jernbanen til
Kongsvinger og Sverige nu kommit paa Bane, vilde sikkerlig ogsaa denne varet bygget
smalsporet og lige indtil Christiania.» — — — — — — — — — — —
■**) Kapten Nordenfelt har visserligen uti ett kostnadsförslag öfver en sådan bana å lätt
terräng ansett sig kunna beräkna anläggnings-summan till endast 460,752 R:dr21 öre Riks
-
Stats-Utskottels Memorial M 77.
De beräkningar, hvarpå resuitaterna af Tab, M 2 hvila, äro således, efter
hvad ofvan sökt visas, hufvudsakligen och så samvetsgrannt som möjligt, grundade
på existerande förhållanden vid sednast utförde jernvägar af motsvarande spårvidder
och byggnadssätt; men, enär kalkyler af denna beskaffenhet alltid måste blifva
endast approximativa, har jag, som också bevisats, med flit och för säkerhets skull
upptagit både anläggnings- och andra kostnader vid de smalare banorna jemförelsevis
ofördelaktigt, allt i afsigt att åtminstone ej uppsåtligen vilseleda någon med
min möjligen origtiga uppfattning om dessa banors, inom vissa gränsor, företräden
1 ekonomiskt hänseende framför de dyrbarare bredare*).
Innan jag öfvergår till de resultater, som af Tab 2 framställa sig, och hvarigenom
större delen af de problemer, Utskottet uppställt, torde kunna lösas, får
jag fästa uppmärksamhet på, att, hvad beträffar drift- och underhålls-kostnaderna,
så bero dessa, utom af hvad i Tab. upptagits, af en mängd andra omständigheter,
oberoende af trafiken, såsom slipers förruttnelse, m. m.; men då dessa poster,
vid så stor trafik som beräknats, tillsammans ingå med en obetydlig procent samt,
under enahanda omständigheter, mäste blifva i det närmaste lika, och det dessutom,
såsom förut blifvit anmärkt, är nästan omöjligt att i en kalkyl fullkomligt
exakt på R:drn på förhand uppgifva de blifvande utgifterna vid en jernväg, så
torde ej specificerade utgiftsposter och den möjliga missproportionen i de upptagna,
utan inverkan på resultatet i sin helhet, kunna inbegripas i den öfverflödigt stora
summa 125,000 R:dr —• eller mer än hälften af alla utgifterna, —som antagits
såsom oberoende af spårvidd och byggnadssätt i öfrigt.
Att det begagnade kalkylations-sättet äfven temligen noga gifver resultater,
öfverensstämmande med verkligheten, visar sig af den kolumn i Tab. M
2 (egentligen intagen för att kontrollera beräkningsgrundernas, i allmänhet,
riktighet), som upptager utgifterna pr tågmil. Af denna synes att alla utgifter
fördelade pr tåg-mil — eller för hvar mil, som ett tåg gått å banan under året —
skulle för banan JVs 1 komma att uppgå till 19 R:dr 67 öre. Vid stambanorna
uppgår samma post, om man tager medium af Södra och Vestra banorna, till omkring
20 R:dr; å Gefle—Dala och Köping—Hult jernvägarne till ungefär samma
belopp. Vid banan M 4 — lika Söderhamn och Hudiksvalls — finnes denna kost
-
mynt pr mil, men anmärker dervid »alt station och rörliga materielen äro beräknade för en
så ringa trafik, att icke samma materiel kan användas för tvänne efter hvarandra gående
tåg», då jag deremot, såsom förut är anfördt, beräknat allting för så stor trafik, som lemnar
5 °/0 på anläggnings-kapitalet, saint dertill förlagskapital för trafikens påbörjande m. m.
*) Så har, bland annat, afseende ej fästats på den större onyttiga egna vigt, uppgående
till omkring 24 centner, som iokornotiver med samma dragkraft erhålla, till följd af ökad
bredd och gröfre dimensioner, för hvar l/2 fots tillökning i spårvidden, samt det större motstånd,
lokomotiverna och vaguarue vid bredare banor göra i banans kurvor m. m.
Ifi
Stats-Utskoltets Memorial JVi 77.
nåd intagen med 16 R:dr 28 öre och, om man tager medium af de verkliga utgifterna
vid dessa båda banor, till i det närmaste 16 R:dr 50 öre*).
Uti det föregående har jag, så tydligt som det varit möjligt, sökt utveckla och
förklara de grunder, hvarpå Tab. 2 är uppgjord, för att på samma gång göra
ämnet fattlig t äfven för icke »män af facket» samt möta och möjligen förekomma
inkast, föranledda af missförstånd. Att invändningar och anmärkningar emellertid
emot hvarje uttalad åsigt med befogenhet kunna göras, ligger i sakens natur
och kan ej förefalla oväntadt, då man vet hurusom samma föremål, sedt ur
olika synpunkter och i olika dager, ofta får ett helt olika utseende för samma
betraktare och ännu mycket mer af flera med olika individuel uppfattning. Jag
önskade blott att de anmärkningar, som icke torde uteblifva, måtte dikteras af
samma motiver som mina, — begäret att upplysa och gagna.
Utaf oftanämnde Tabell J\° 2, hvilken, efter ofvanstående förklaringar, för öfrigt
torde vara tillräckligt tydlig, visar sig i första rummet, att användandet af
svaga räler och svagt byggnadssätt, å hvarje jernväg, den må nu till spåret vara
bredare eller smalare, i afsigt att derigenom minska anläggningskostnaden,! i |verkligheten
är en misshushållning, hvaraf olägenheterna ökas med trafikens tillvext
och att det, i fråga om bibanor, der trafiken ej tillåter anläggning af en bana af
samma system som bufvudbanorna, är i ekonomiskt hänseende bättre att bygga
en stark och god jernväg med mindre spårbredd än hufvudlinien, med omlastning,
än att anlägga en af samma vidd, utan denna obestridliga olägenhet, men med
svagt byggnadssätt. Så visar sig t. ex. af Tabellen, att en svag 4,83 fots bana
med 15 & pr fot tunga räler, vid samma trafikinkomst af 500,000 R:dr, enahanda
beräkningsgrunder och i öfrigt samma omständigheter, skulle årligen erfordra
för drift och underhåll 260,000 R:dr, då en stark 4,1 fots bana med 18 & räler
skulle under samma tid erfordra endast 213,000 R:dr, samt att förstnämnda
bana, såsom sista kolumnen i Tab visar, skulle, äfven sedan omlastnings-kostnaden
vid de smalare banorna afdragits, lemna en lägre ränta på anläggnings-kapitalet,
än någon af dessa. Det hjelper härvid ej invända, att man å den svagare
*) Utaf ilen omständigheten att de svagare banorna, t. ex. M 2 emot M 1, hafva mindre
»utgift pr lägrnil», vill det synas, som skulle dessa vara fördelaktigare; men om man granskar
föregående kolumn, visar sig att »brutto-inkomsten pr tågmil» vid dessa banor äfven
är så mycket mindre. Orsaken härtill är det större antal låg, som å dessa banor, äfvensom
å de smalare, måste framgå för öfverföraude af samma trafik. Bruttoinkomsten och
den vid de olika banorna varierande summan af drift- och under halls-kostnaderna, dividerade
med de vid hvarje bana olika antalen tågmil för öfverförande af samma nettolast, lemna
inkomsten pr tågmil och utgiften för d:o.
Slats-Utskottels Memorial M 77.
47
banan genom mindre farhastighet kan taga lika stora laster; ty dels förloras härigenom
en af jernvägarnes hufvudfördelar — tidsvinst —, dels får man samma
stora döda vigt att föra samt, till följd af den långsammare farten, så mångå flera
tåg för öfverförande af samma trafik, och åter, till följd af allt detta, ökade trafik-
och underhålls-kostnader, ökade anledningar till olyckshändelser, hvilket tillhopa
många gånger uppväger räntan å den primitivt, på detta sätt mindre välbetänkt
vunna, obetydliga besparingen i anläggningskostnad *).
Detta är isynnerhet af vigt att ihågkomma vid banor med branta lutningar;
ty vid starkare stigningar och försvagadt byggnadssätt skulle man slutligen komma
derhän, att de för banan användbara lokomotiver knappast förmådde draga sig
sjelfva och någon tom vagn, ännu mindre någon last **).
Vårt hårda klimat bjuder dessutom att bygga jemförelsevis solidt, hvilket är
lika nödvändigt, om ej nödvändigare, vid bredare banor, der lika starka lokomotiver
blifva proportionsvis tyngre och påkänningeu i kurvorna svårare, än å de
smalare.
Allt detta bevisar rigtigheten af en skicklig Engelsk Ingeniörs yttrande till
undertecknad, angående Borås-banan: »använd ni heldre edra 15 <t£ räler till en
god 4 fots bana, än till en dålig 4,83 fots,» och ändå är denna Ingeniör, i egenskap
af maschinbyggare, varm anhängare af det så kallade bredspåriga systemet,
hvarmed i England menas banor öfver 5 fots bredd.
Man kan visserligen genom fortlöpande longitudinela balkar af trä under rälerna,
eller tätare transversala, öka dessas bärighet, men dels ökas underhållskostnaderna
genom den större trämassa, sorn i så fall utsättes för förruttnelse, i långt
högre grad än besparingen, dels vinnes ändamålet ingalunda på detta sätt, emedan
dessa balkar, de må nu läggas längs efter eller tvärs öfver banan, förändras, sjunka
och multna, hvarvid de svagare rälerna erhålla permanenta böjningar, som ej med
-
*) Kostnaden för hvarje som rätvigten ökas pr fot, gör, efter näivarande pris, endast
3,780 R:dr Runt eller i rundt tal högst 4,000 R:dr pr mil.
**) I sammanhang härmed tillåter jag mig upplysa, att de smalspåriga jernvägarue här i
landet, till följd af lokalen, ega ganska branta lutningar emot den största trafiken: Christinehamns
jernväg 1: 47, Fryksta 1: 45, Norbergs 1: 50, Hudiksvalls t: 70, Hammar—Elverum
banan
i Norge 1: 80, samt att jag, I motsats till Herr Nordenfelt, uppfattar saken så, att
regulier trafik å längre sträckor, äfven med ofördelaktigare lutningsförhålianden, måste blifva
i -proportion mycket billigare, än irregulier på korta banor, helst å sådana, som sammanbinda
vattendrag och endast trafikeras halfva äret, emedan uppehållen vid ändstationerna, rangeriug
af vagnar, lastning och lossning, oproportionerligt stora administrations-kostnader, m. m. i
dubbelt hänseende trycka en kort bana med forcerad traflk endast halfva året, då aflönin
garne
måste utgå under hela, m. m. Min öfvertygelse är derföre, ali man räknar ganska
högt, om man vid uppgörande af kalkyler såväl öfver anläggnings-, som underhålls- och traflkomkostnader
vid längre jernvägar, begagnar de noggranna uppgifter, som kunna erhållas
från flerårigt trafikerade kortare smalspåriga banor här i egel land.
48
Stats-Vlskottets Memorial JVs 77.
hinna upphjelpa*, — emedan för sådant ändamål banan måste uppbrytas — utan
ökas för hvarje passerande hjul, då de starkare deremot, vid samma belastning,
endast Ijedras, men räta ut sig sedan trycket upphört. Jernskenorna, såsom ut
görande
det egentliga spåret, hvarpå hjulen rulla, — deraf namnet jernväg —, äro
den vigtigaste artikeln vid en sådan byggnad; äro dessa af ändamålsenlig konstruktion,
starka och hafva goda sk a rfför hi tidningar, så kunna öfriga delar med mindre
olägenhet, såsom bankbredden, tagas smalare, balkarne (sleepers) kortare och smäckrare
o. s. v.; ty i motsatt fall blifver vägen, lik sina Amerikanska mönster, dyr
och svår att underbål a, dyr och svår och vådlig alt trafikera, med ett ord, »åter
upp sig sjelf», om än aldrig så billigt anlagd från början *).
Jag har längre, än som kan anses nödvändigt, uppehållit mig vid det mindre
ekonomiska i att använda, i förhållande till spårvidden, svaga räler och smala hankar,
för att, så grundligt som möjligt, gendrifva det emot all erfarenhet stridande
påstående, att man utan olägenhet, ja t. o. m. med fördel, kan minska dessas dimensioner
och derigenom åstadkomma minskning i anläggnings- och transportkostnaden,
blott man far långsammare och begagnar s. k. »lätta» lokomotiver.
Utom hvad ofvan blifvit anfördt, som jag vill tro till fullständig bevisning om
motsatsen, får jag åberopa Öfversten, Friherre Ericsons beräkning uti hans utlåtande
rörande Statens jernvägsbyggnader af den 14 Nov. 1862, deraf visar sig,
att man, genom att minska de befintliga 2lV2 <EE ralerna å stambanorna till 15 It,
skulle vinna blott 5,1 procent i anläggningskostnad, men förlora 42 procent i
dragkraft genom de svagare lokomotiver, som måste begagnas å :de lättare ^ralerna.
Kapten Nordenfelt har uti sitt utlåtande uttalat samma åsigt, hvarpå just nutidens
jernvägsbyggnader grunda sig.
Vid närmare granskning af tabellen, synes också huru de svagare byggda banorna
af alla spårvidder ställa sig ofördelaktigt i jemförelse med de starkare. Min
orubbliga öfvertygelse, grundad på erfarenhet, är att man snart finge anledning till
”) En utmärkt Amerikansk jeruvägs-lngeniör oell författare, Zerah Kolburn, sorn med
understöd af flera Amerikanska jernvägsbolag ocb enskilde personer företagit en resa till
Europa och derefter utgifvit en större teknisk-statistisk afhandling om Europeiska jernbanorna,
jemförda med de Amerikanska, yttrar på ett ställe: »Jernvägar, hvilka äta upp sig
sjelfva så hastigt, som våra (Amerikanska) göra, måste hafva tillkommit genom stor okunnighet
hos ingeniörerna», samt på ett annat: »Under vårt nuvarande system måste vi ständigt
hålla på att ombygga våra jernvägar; kostnaden för underhållet är så stor, att de, så
att säga, måste förnyas hvart 7:de år», oaktadt man i Amerika allmänt begagnar 8-bjuliga
lokomotiver och vagnar, för att fördela trycket på en större yta. Författaren tillsbrifver
detta ogynnsamma förhållande för smala bankar, för tunn ballast och för svaga räler. En
jernvägs soliditet befor på förhållandet emellan permanenta banans styrka och rörelsematerlelens
tyngd, gånger hastigheten.
ånger
Slais-Ulskottels Memorial JYt 77.
49
ånger, om man för 4,83 fois banor använder mindre bankbredd än 18 fot och
lättare räler än 18 & per fot, för 4 fots banor mindre bankbredd än 15 fot och
räler än 14 U per fot, samt för 3,5 fots banor mindre bankbredd än 13 fot och rälvigt
än 12 TE per fot.
Således får jag, i likhet med Öfverste Ericson ocb Kapiten Nordenfelt, framför
allt förorda starka och väl byggda jernvägar, emedan dessa bäst leda till målet,
som är säkerhet, snabbhet och besparing.
Vidare synes af tabellen, att de mindre banorna inom vissa gränser eller
vid den trafik, som beräknats 1,000,000 centner om året efter banans hela längd*)
(omkring V4 af Belgiska jernvägsrörelsen), lemna den högsta ränta pä anläggningskapitalet
och således i ekonomiskt hänseende äro fördelaktigare, dels emedan ett
betydligt mindre kapital, under i öfrigt enahanda omständigheter, visat sig erforderligt
till deras åstadkommande, dels ock att samma trafik lemnar en relativt större
behållning på detta kapital, hvaraf åter följer att, enär jernvägarne endast äro
medlet, ändamålet, som är trafikens underlättande genom lägre transportkostnader,
kan antagas bättre vinnas genom de billigare smalare jernvägarne, än de kostsammare
bredare.
Det kan häraf tyckas, som skäl funnos, att än ytterligare inskränka spårvidden,
för att minska anläggningskostnaderna. 1 fråga om belt korta banor, kan
härtill svaras ja. Vid längre åter inträffar, till viss grad, ett motsatt förhållande.
Det för en gifven nettotrafik erforderliga antal bantåg, som, enligt hvad Tab. visar,
högst betydligt ökas med ett svagare byggnadssätt, vexer äfven nästan i samma
proportion som spårvidden minskas **), så att om det för den antagna trafiken af
*) För att gifva ett begrepp om hvad som metias med en trafik af 1.000,000 centner
årligen efter t, ex. hela vestra stambanans längd — d. v. s. 42,000,000 centner förde en
mil —, får jag upplysa att efter snarare låg än hög beräkning en sådan godsqvantilet samt
200,000 resande, om det vore möjligt att kunna verkställa transporten efter landsvägen på
detta sätt, skulle erfordra 2,500,000 häst- och 1,760,000 mans-dagsverkeu, hvilka sednare
voro tillräckliga att å ordinär terräng banklägga 17 mil jernväg. En sådan trafik har under
vanliga förhållanden, enligt både utländsk ocb inhemsk erfarenhet, visat sig lemna omkring
5 procent ränta på anläggningskapitalet.
**) Om den princip vöre rigtig, att man vid de smalare banorna kunde begagna Ilka
tunga och kraftiga lokomotiver samt lika rymliga vagnar, så skulle 3 s fots banorna t alla
hänseenden vara så mycket bättre än 4,1 fots och dessa som 4,83 fots, likasom skilnaden i
anläggningskostnaden, ty trafiken ginge med samma hastighet och samma kostnad i båda
fallen, och man hade i besparing nämnde skilnad emellan anläggningskostnaderna samt i
alla tider räntan på detta kapital. Vore detta rigtigt, då funnes intet enda skäl att ej uteslutande
bygga sådana eller ännu smalspårigare banor.
Bih. till B. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 7
Stals-Utskotteis Memorial JYi 77.
4,000,000 centner årligen, vid normalbanan N:o 1 i medeltal erfordras 3,8 tåg
om dagen, eller 2 i hvar rigtning, så fordras vid normalbanan N:o 4, 4,65 tåg
eller 2,5 i hvar rigtning, och vid N:o 7, 9,3 tåg eller nära 3 i hvarje rigtning.
Då jernvägar emellertid äro industriela inrättningar, som äro till för allmän
heten,
men ej tvärtom, oell trafiken sålunda ej, utan men, hvarken kari eller får
fixeras till vissa bestämda tåg om dagen hela året om, utan måste, af en klok styrelse,
lämpas efter tillförseln, hvilken varierar med årstider och andra omständigheter
och dertill kommer alt lokaltrafiken å mellanstationerna i allmänhet är högst
betydlig emot den som går transito*), så följer deraf att antalet tåg vissa tider
kunde blifva flera gånger så stort, som medeltalet i tabellen visar, hvilket förhållande
ökas med en gifvet vexande trafik. MaD måste derföre vid spårviddens
bestämmande, om man ej af andra orsaker är derifrån förhindrad, utan eger frttt
val, taga en mängd omständigheter i betraktande, såsom banans längd, trafikens
storlek, stigningar m. m , samt äfven de praktiska svårigheter, som möta konstruktionen
af goda lokomotiver, om man går under 3,5 fots spårvidd.
Olägenheterna af, om man så tycker, för stort antal tåg vid de smalare banorna,
kunna emellertid i viss män utjemnas, genom solidare byggnadssätt och
kraftigare lokomotiver; så är, enligt tabellen, relativa antalet tåg å den starkaste
4,1 fots banan M 5 mindre än å den ordinära 4,83 fots banan J\s 4 **), hvilket
äfven blifver händelsen emellan den starkaste 3,5 fots banan M 6 och den normala
4,1 fots banan JVs 4.
Ett annat sätt finnes äfven att ytterligare utjemna förhållandet, nemligen att,
då trafiken så fordrar, vid den mindre banan lägga ett dubbelspår, då likväl
primitiva anläggningskostnaden vid jernvägsbyggnader här i landet torde komma
att ökas med circa SO procent, men hvarigenom också jernvägens förmåga att
kunna tillfredsställa en vexande rörelse mångdubbelt ökas.
Utaf ofvansagda visar sig, med tillhjelp af tabellen, relativa fördelarne emellan
de 5:ne sorts banor, som, alldenstund andra här ej gerna kunna ifrågakomma,
tagits såsom exempel. Går man vidare till utrikes anlagda jernvägar med 5, S,3,
5,6, 6 och 7 fots spårvidder, så visar sig samma relativa skilnader i anläggningskostnaden
och, till följd deraf, samma minskade räntevinst på det vid bredare
*) Trafiken å vestra stambanan under November ocb December månader nästlidet är
utgjordes af 73,708 passagerare och 376,500 centner gods — földt efter 5 öre per centner
per rnii, i medeltal omkring 8 mil —, hvaraf endast 1,197 passagerare och 12,690
centner gods gingo hela vägen emellan Stockholm och Göteborg.
**) Rättvisan fordrar likväl erkänna, det kraftigare godslokomotiver med 6 kopplade hjul,
vägande t. o. m. 27 ä 30 Tons, kunna användas å Statens jernvägar och då blifver förhållandet
bättre. Kalkylen är gjord efter de nu befintliga, hvilka lära väga omkring
22 Tons,
Stals-Vtskottets Memorial M 77. SI
och dyrbarare jernvägar större byggnadskapitalet, oaktadt sjelfva drifkraften här
blifver jemförelsevis lägre.
Hvarje isoleradt land bör hafva sitt eget jernvägssystem. noga lämpadt efter
dess lokala, klimatiska och andra förhållanden samt ej mindre efter dess förutvarande
kommunikations-anstalter och de varors beskaffenhet, som hufvudsakligen
komma att föras.
Man har derföre, eldigt min åsigt, handlat lika välbetänkt uti att gifva Ostindien
och Australien, — som äro stora fastland med fabulöst vexande befolkning
och hvilka genom sina talrika, dyrbara naturalster, skördade året om, äro mäg
tiga
den mest kolossala materiela utveckling — 9,64 fot breda jernbanor, anlagda
på det mest solida sätt, som det skulle varit oklokt att här i ett glest befolkadt.
land, der industrien och näringarne ständigt måste ligga i kamp med en hård
natur, tänka på något motsvarande *).
Detta om jernvägar i allmänhet.
Hvad beträffar fiågan om Svenska Statens jernvägsbyggnader, så torde den
åsigt, som man hört uttalas, måhända vara rigtig att, då Englands trafik, uppgående
å en enda bana (London—North Western) till flera hundra millioner **)
centner om året, kan föras å 4,83 fots jernvägar, så borde den, som här kan påräknas,
medhinna transporteras å 4 t. o. m. 3,3 fot breda banor; men jag måste
likväl, för min del, afstyrka att det system, som från början antagits för hufvudbanorna,
numera ändras.
Såsom skäl för detta mitt afstyrkande får jag anföra, dels att administration
genom begagnande af samma spårbredd och byggnadssätt förenklas, dels att det,
med afseende på godstrafiken, är af nytta att stamjernvägarne hafva samma spårvidd,
för att, efter som rörelsen och varornas beskaffenhet fordra, kunna begagna
samma materiel ömsom i den ena och ömsom i den andra af Sveriges till naturalster
så olika begåfvade provinser, men egentligen för de fördelar, som under ett
möjligen inträffande fiendtligt inbrott skulle vinnas genom att på vissa punkter
kunna samla all befintlig rörelsemateriel, för snabba trupplransporter til! hotade
delar af landet. Man har af sednaste tidens krigshistoria lärt huru kraftigt jern
*)
I Norrge anläggas, meri undantag af hufvudbanan till riksgränsen, enligt uppgift, för
framtiden endast 3,8 fots jernvägar, hvilka beräknas uppfylla alla trafikens fordringar.
**) Redau 1854 lill 249 millioner centner och 1861, enligt uppgift, för hvilken likväl
ej kan garanteras, till 550 millioner centner.
82
Stats-Utskottels Memorial M 77.
vägar, uti en klok öfverbefälhafvares hand, bidragit till stridernas lyckliga och krigens
hastiga afgörande.
Väl är det sant, som en af vära utmärktaste tactici, i egenskap af jernvägs-kommitté-ledamot,
yttrat, att »freden är det normala, ständigvarande statstilUtåndet,
kriget ett undantag sförhållande, som tillfälligt inträder», samt att sålunda
ett samhälles fordringar på medel lill förkofran och utveckling af sina industriela
krafter icke få ställas tillbaka för de anspråk, krigskonsten kan uppställa,
likasom det är ett axiom, bevisad t af alla tiders, i synnerhet den nyastes, krigshistoria,
att i en så rent materiel sak som krig, den af de stridande, som har
mest penningar, förr eller sednare måste blifva segrare, om ej en tredje magt
träder emellan och att, om vi således genom våra jernvägsanläggningar lyckades
blifva rika, så skulle vi derigenom också ovilkorligen blifva starka och mägtiga;
men då Staten för sitt betryggande, sitt oberoende, sin frihet mäste offra ansenliga
summor på nationalförsvaret, så bör man ej förbise att stambanorna deraf utgöra
en ytterst vigtig del och att man derföre vid deras anläggning i sammanhang
med den ekonomiska frågan äfven bör fästa allt det afseende på den stra
tegiska,
som denna i hög grad förtjenar.
Dessutom hoppas och tror hvar och en ju så gerna det man innerligast
önskar, och det vore mig i sanning motbjudande ett ögonblick hysa den tanken,
det ej fosterlandet skulle så fortgå på utvecklingens bana, att ej i framtiden så
kraftiga lokomotiver komma att behöfvas, som den antagna spårvidden och byggnadssättet
medgifva, om man också i närvarande stund kunnat vara belåten med
något mindre.
Detta hvad hitfvudbanorna och sammanbindningar dem emellan beträffar,
äfvensom vigtigare ulgreningar, som kunna anses utgöra fortsättning af de förstnämnda,
ty alla dessa böra hafva samma spårvidd och, efter hvad förut är visadt,
åtminstone i det närmaste samma byggnadssätt, som för hufvudbanorna en gång
blifvit antaget, sd att samma rörliga materiel ömsesidigt kan begagnas.
Vidkommande åter isolerade lokalbanor samt egentliga bibanor till hufvudlinierna
från bergslager, fabriksorter, mindre städer, lastplatser, skogstrakter, bruk
och andra dylika stallen, är förhållandet, så vida jag rätt uppfattat våra omständigheter,
helt olika och måste skådas ur en helt annan synpunkt: den rent ekonomiska
och affärsmessiga, och följaktligen spårvidden och byggnadssättet i allmänhet
u dessa banor helt och hullet bör rättas efter trafikens beskaffenhet.
Man hör ofta anföras utländska exempel och utländska ingeniörers yttranden
om nödvändigheten att alla jernvägar i ett land skola byggas efter samma system.
Stats-Ulskottets Memorial M 77.
85
Lika orätt som man skulle göra i att ej, till fosterlandets bästa, söka draga
all nytta af utländningens ofta dyrköpta erfarenhet, lika orätt vore det att utan
urskiljning stereolypiskt vilja efterapa utländska mönster, hvilka — hvad jernvägarne
beträffar — ofta lika litet, som derifrån importerade moder, passa för våra
förhållanden *).
En utländsk ingeniör, om aldrig så skicklig och förtjent af sitt Iand, har
samma svårighet att yttra sig fullt tillfredsställande och rigtigt öfver vårt kommunikationsväsende,
utan att ert längre tid studerat våra lokala, klimatiska, kornmerciela
och en mängd andra omständigheter, såsom trafikens gång och beskaffenhet,
folkets vanor m m., hvilka alla mäste tagas i betraktande, som en Svensk
ingeniör skulle få, om det lemnades honom uppdrag att på »rak arm» uppgöra
ett kommunikationssystem för China.
Vid en blick på jernvägskartan öfver Europas fastland skall man finna att de
olika Staternas banor med hvarandra sammanlöpa och ligga utbredda öfver kartan
likasom maskorna i ett nät och att, om man tänker sig trafikens gång, de i allmänhet
med få undantag kunna anses såsom genomgående transitolinier för hela
Staters trafik eller, efter tillämnade sammanbindningar, blifvande sådana.
Så äro t. ex. Belgiska banorna transitolinier för en del af Englands och Frankrikes
trafik på Tyskland och tvärtom I Tyskland äro, som bekant, hvarje af de
många »suveräna» Staternas jernvägar transiloleder för de öfriga (hvilket var orsaken
till ombyggnaden af Badiska banorna). I Frankrike, der allting centraliseras, löpa
alla hufvudbanorna tillsammans så nära Tuilerierna, som det låter sig göra, men
sprida vid gränserna Frankrikes viner och manufakturvaror öfver grannländerna genom
de med de Franska förenade utländska jeruvägssystemerna. I England är
hvarje större by en fabriksort, hvilken från och til! hamnarne och skiljda delar
af landet hemta sina råämnen och sprida sina fabrikater.
Allt detta betingar att den, från början genom Engelska ingeniörer, på Europas
fastland införda spårvidden af 4,83 fot, utan afseende på om den verkligen är
den rätta och bästa, fortfarande der tillämpas för utgreniugar och sammanbindnings
-
*) En ingeniör, i dess rätta bemärkelse, måste, utom fosterlandskärlek, sorn gör uppfattningen
klarare och höjer honom öfver småsinnet, ega förmåga att rätt kunna på de ständigt
vexlande förhållandena tillämpa hvad han setLJärt och erfarit, men ej som slaf, utan
fritt och sjelfständigt; vidare bör lian i förening med god underbyggnad och fortsatta
studier — i det intressantaste af alla yrken, — ega den möjligast vidsträckta praktiska erfarenhet;
ty med sådan kan han reda sig t. o. m. ulan theori, då en lbeoreticns, utan praktik,
ovilkorligen mäste begå misstag, om han skulle komma alt handla på egen hand; — och slutligen
måste linnas en inneboende, innerlig lust för yrket, som mägtigl drifver till ständigt framåtskridande,
ständiga uppfinningar och förbättringar, samt dertill djerfhet nog att tillämpa
hvad han, enligt sin öfvertygelse, med säkerhet vet vara det rätta och för ändamålet bästa.
Ju närmare en ingeniör kan nalkas detta ideal, desto säkrare och närmare kan han också
hoppas upphinna målet för sin tillvaro, — att vara nyttig för sitt land,
Stats-Utskoltets Memorial M 77.
banor. Men oaktadt de olika Staternas jernvägar å Europas fastland, med undantag
af Spanien och Ryssland, der spårvidden är olika, sålunda äro förenade till ett enda
sammanhängande nät, så att samma tåg obehindradt kunna gå öfver alla maskorna,
ser man likväl högst sällan de fördelar för person- men i synnerhet gods-trafiken
tillgodogjorda, hvilka tillskrifvas den lika spårvidden.
Hvar och en, som rest emellan Hamburg och Paris, minnes huru han vid inträdet
på hvarje passerande stats område fått byta om vagn. Emellan Hamburg
och Paris kan detta inträffa 4 å ä gånger*). Hvad gods-trafiken beträffar ser
man lika sällan — annat än vid gränsstationerna — i Tyskland en fransysk vagn,
som i Frankrike en tysk. Enahanda är, så vidt jag rätt uppfattat förhållandet,
händelsen öfver allt på kontinenten, och här i landet skall man endast undantagsvis
se en Köping—Hult-bolagets vagn på vestra stambanan, oaktadt den sednare
för närvarande lider brist på sådana. Orsakerna att de olika Staternas och bolagens
vagnar — såsom det tyckes vara helt naturligt och ömsesidigt fördelaktigt — ej annat
än undantagsvis löpa in längre distanser på hvarandras banor, äro dels rent administrativa,
såsom svårigheterna och äfven kostnaderna af en rigtig kontroll öfver deras
gång och skötsel, vidare uppgörelserna om ersättning för begagnandet och underhållet
under längre tider, då vagnarne på de olika banorna i detta hänseende äro högst
olika m. m. m. m.; dels ock att större qvantiteter eller till och med endast
hela vagnslaster gods af samma slag, till samma destinationsort, endast mera sällan
gå längre sträckor å jernväg, hvarföre man i allmänhet förebrå ger att, sedan vagnarne
hunnit blifva till en del aflastade, omflytta det öfriga godset och gifva vagnen
returfrakt, heldre än att låta den gå nästan tom till de qvarvarande effekternas
aflägnaste emottagare. Öfverenskommelser äro emellertid på de flesta ställen
träffade, så att de lastade vagnarne, om det befmnes nyttigt och nödvändigt, kunna
öfvergå från den ena banan till den andra. Uti nyssnämnda Stater, Frankrike,
Belgien, Tyskland och England, gifves dessutom en artikel, tung, skrymmande och
såsom i sig sjelf egande föga egentligt värde, ej tål vid mycken handtering, men
som så väl i enskilda hushållningen, som industrien och näringarne blifvit ett så
oundgängligt dagligt behof, att, om tillgången derpå i närvarande stund skulle stoppa,
utan att något surrogot blifvit upptäckt, det skulle förorsaka lika stora och förderfliga
omstörtningar, som menskligheten någonsin genomgått och som ensam betingar en
lika spårvidd å dessa Staters, i synnerhet Englands jernvägar — jag menar stenkol.
Sverige åter, beläget tillsammans med brödrariket, på en halfö, kommer sannolikt
aldrig i omedelbar förening med det öfriga Europeiska jernvägsnätet och eger,
*) Dea, som reser bär t landet emellan Mullsjö station å södra stambana n och (. ex.
Nora stad, får byta om vagn 2 gånger, hvilket här, sorn öfverallt ul rikes, kommer att ske
lid hvarje utgrening.
Slals-Utskottets Memorial JW 77.
SS
mig veterligt, ingen enda sådan artikel, som från vissa produktionsorter kan komma
att spridas till landets alla delar.
Våra hufvudsakligaste inhemska produkter bestå af bergs- och jordbrukets
alster samt trävaror, som aila från det inre af landet söka sig närmaste skeppningsplats
eller exportort. Samma är förhållandet med importen, hvilken från de
många hamnarne sprider sig i retur till hvart och ett af dessas handelsområden
uppåt landet,
Transitotrafiken från kust till kust, från gräns till gräns, eller från den ena
aflägsna delen af riket till den andra, måste således här alltid blifva af underord
nad
vigt och kan åtminstone, hvad våra hufvudsakliga produkter vidkomma, omöjligen,
då det är fråga om längre sträckor, ske på jernväg.
Häraf synes, att för Sverige, som af naturen eger den oskattbara fördelen
alt på trenne sidor vara omgifvet af hafvet och inom sig erhållit ett vidsträckt
vattensystem af stora sjöar och floder, äro vattenkommunikationerna de förnämsta
och för våra naturprodukter och godstrafiken i allmänhet de bästa.
Statens jernvägar hafva också derföre i de flesta fall blifvit utstakade i sådana
rigtningar, der vattenkommunikationer ej kunna åvägabringas och tillika, så
ofta det låtit sig göra, blifvit ställde i förening med dessa.
Detta sednare kommer att lända trafiken till godo, men måste blifva af stort
men för jernbanorna sjelfva, emedan det med säkerhet kan förutses att jernvägs
vagnarne,
vid hvarje sådan korsning, komma att tömmas i båtarne.
Deremot hafva jernvägarne, hvilka, oberoende af årstiden, kunna begagnas
hela året om, stora företräden för lokalrörelsen inom landet, men isynnerhet för
persontrafiken.
Efter stambanornas i en ej långt aflägsen framtid blifvande fullbordan, är på
detta sätt Sveriges södra, bättre lottade hälft, genomskuren af ett blandadt vattenoch
jernvägs-kommunikationssystem, så att endast en del utgreningar och bibanor
erfordras för detsammas komplettering.
Hvad Sveriges norra del beträffar är förhållandet annorlunda.
Norrlands topografi är till sina grunddrag högst regelbunden.
Ifrån den stora, i norr och söder gående landtryggen, Kölen, hvars högsta
kamm utgör gränsen emellan Sverige och Norrige, utgå nemligen åt öster flera i
det närmaste par alieia sidoryggar, utgörande vattendelare emellan lika många parallela
dalsträckningar, i hvilkas botten de otaliga tilloppen från de omgifvande
höjderna, hopsamlade bilda Norrlands majestätiska floder, utgörande på samma gång
dess naturliga kommunikationsleder och källorna till dess rastlöst fortgående odling
och industri.
Och likasom i hvarje kuperadt Iand höjd- och dalsträckningarne hittills bestämt
och allt framgent komma att bestämma odlingens rigtning, så anvisa äfven
dessa naturförhållanden här den väg och det system, som bör följas vid kommu
-
Stals-Utskottets Memorial M 77.
nikations-anstalternas förbättring, hvarvid man blott behöfver till ledtråd den existerande
trafikens gång. Och om man detta gör, skall man öfverallt finna, — så
mycket tydligare markeradt, ju mera reguliert kuperadt landet är — att trafiken,
likt vattnet, i tusende tillflöden från landthöjderna letar sig ner till hufvuddalgångarne,
för att sedan troget följa dessa till hafvet.
Vattendelarne äro således äfven trafikdelare.
Så tillgår också nu i Norrlands stora floddalar och skall alltid komma att så
tillgå, enär dessa dalsträckningar, åtskiljda genom mera sterila högland, utgöra den
egentligen odlingsbara delen af landet och i allmänhet ega fullkomligt enahanda
produkter att exportera och behöfva samma förnödenhetsartiklar att importera, så
att något utbyte dem emellan ej gerna kan komma att ega rum.
Bottniska viken är således Norrlands rätta stambana, till hvilken förbättrade
kommunikationer måste ledas efter floddalarne, likasom i södra Sverige bibanor till
de stora stråkvägarne för trafiken.
Vid en blick på kartan visar sig genast att dessa sidolinier öfver hela landet
komma att blifva af kortare längder, eller under 10 mil och, om man närmare
tänker sig in uti förhållandena, ej gerna annat än undantagsvis kunna få så
stor trafik, som, efter hvad ofta anförda tabell utvisar, utan svårighet kan föras å
en mindre och billigare jernväg, äfvensom att denna trafik nästan alltid frén bibanan
öfvergår till hufvudbanan för att derpå föras till sin destinationsort, vanligen
hufvudledens ändpunkt vid hafvet, samt tvärtom, och endast mera sällan kan
komma att öfvergå från den ena grenlinien till den andra. Mera än en omlastning
skulle således höra tili undantagen, om bibanorna utfördes med mindre spårvidd;
och om fördelarne af att bygga dessa banor på detta sätt med omlastning *)
*) Mots(äniIarne|lill bibanornas byggnad med mindre spårvidd — eller, iparenthes sagt,
så, sorn de tlestaldylika banor antagligen komma att utföras, enär pluraliteten inom de för
sådana företag bildade privalbolag nog på förband gör sig reda för hvad som är bäst och
mest vinstgifvande — hafva framhållit de stora svårigheter, kostnader för magasinering, tidspillan
och öfriga olägenheter, som genom omlastniugen skulle uppkomma, och i synuerhet
har den under byggnad varande Borås-jernvägen, såsom den lörsta »smalspåriga» bibana, gjorts
till mål för alla de anmärkningar, som man ansett kunna göras emot principen i allmänhet.
Omlastningen vid Herljunga föreningsstation kommer att ske på det sätt, att Stats- och
Borås-banäns lastade vagnar genast vid ankomsten (så sorn tillgår vid hvarje bangård) inskjutas
under ett skjul bredvid och i jemnhöjd med hvarandra, der omlastningen verkslälles,
oberoende af väderleken, direkte frän vagn pä vagn och tyngre pjeser medelst kran.
Utom den erfarenhet, som redan under flera år vunnits om kostnaden för omlastningar
under ofantligt mycket mera försvårande omständigheter, bör hvar och en, som haft det minsta
med lastningar att göra, kunna tinna att flyttning: några fot ål sidan af ett centner gods ej
gerna kan uppgå lili mera än hvad-samma qvantum i verkligheten (vid Bergviks station å
Söderhamns jernväg, der pråmarne i allmänhet ligga 20 fot ifrån och 12 fot under jernvägsvagnarne)1
kostar att bära från bål på jernvägsvagn — eller, hvad som härför beräknats,—
ett
Stats-V(skottets Memorial M 77.
57
öfver allt vore större än olägenheten af densamma, sä måste väl de större fördelar
ne tillsammans uppväga lika mångå mindre olägenheter hopsummerade; och då
finnes, enligt min åsigt, intet enda skäl, som ej talar för att vid sådana bibanor,
der ej en trafik af öfver flera millioner centner årligen kan påräknas, tillämpa
ett — låt så vara — mindre fullkomligt system, som likväl både här och i Norrige
bevisat sig med beräknad fördel uppfylla alla såväl person- som gods-trafikens
fordringar, äfven den tyngsta och mest »skrymmande»*) och, såsom erfordraude
ett jemförelsevis ringa byggnadskapital, möjliggör dessa nyttiga anläggningar på en
mängd ställen, som annars måhända för ali framtid måste vara i afsaknad af denna
mägtiga häfstång till industriel förkofran och vid samma trafik lemna högre ränta
på det nedlagda kapitalet, eller, hvad som är detsamma, med lika stor nettoinkomst
tillåter der. största möjliga nedsättning i frakttaxan, hvilket måste vara hufvudändamålet
med hvarje kommunikationsförbättring, om man nemligen ser saken
ur det allmännas synpunkt, såsom den endast af Rikets Ständer kan betraktas.
eli öre pr centner; hvilken, I det hela, obetydliga tillökning i fraktkostnad för t. ex. en packa
väfnader af denna vigt, som föres mellan Borås och Stockholm eller Götheborg, af 1 öre,
dessutom ingalunda kommer att drabba den trafikerande allmänheten, enär bolaget genom
sin inspektor och de stationskarlar, hvilka, äfven med lika spårvidd, till nästan samma antal
måste finnas och aflönas för rangering af tåg m. m., ansvarar för och kostnadsfritt för trafikanten
kommer att arrangera om omlastningen. För Slaten eller stambanan blifver förhållandet
fullkomligt enahanda, emedan en station med flera sidospår i alla händelser i föreningspunkten
måste finnas för atlemnande och emottagande af vagnar, som komma och gå från
bibanan till stambanan och tverfom. enär hela tåg ej gerna kunna antagas komma att gå direkt
från Stockholm och Götheborg lill Borås; och för Borås-bolaget utgör den tillökning i kostnad,
som kan uppkomma geuorn aflöning till några extra arbetare, vid sådana tillfäilen, då de befintliga
statlonskarlarne ej medhinna omlastningen, endast en del af den på förhand beräknade
minskning i den årliga räntevinst af 31,800 R:dr, som enligt på fullkomligt enahanda grunder
upprättade kostuadsförslager uppkommer genom anläggning af en smalspårig bana.
Om hela den för Borås-banan — enligt min tanke alldeles för högt — årligen beräknade
trafiken af 500,000 centner skulle komma att gå transito och sålunda öfverföras från
den ena banan till den andra, så utgör detta i medeltal under 300 traflkdagar 10 vagnar
om dagen, deraf 5 statens och 5 bolagets, alt omlasta, hvilket, dä vagnarne derunder stå
tätt utmed hvarandra, säkerligen på accord bör göras af 5 man, ett antal, som äfven om
spårviddeu varit lika, i alla händelser måste finnas vid en föreniugsstation af den blifvande
betydenhet som Herrljunga.
Enahanda kommer förhållandet att blifva vid hvarje smalspårig bibana, förutsatt att föreningsstation
ordnas pä ett ändamålsenligt sätt.
*) Å Söderhamns smalspåriga jernväg, sorn är cirka 1,5 mil lång, eger en hög fräviadukt
på stolpar i stigning 1 : 60, med kurva om 2,500 fots radie, öfverfördes år 1860, innan
banan ännu var fullt färdig, lastad på tvänue vagnar och dragen af lokomotiv, en jernångbåt,
96 fot lång.
1 Hudiksvalls jernväg, som har tvänne viadukter, äro tvänne jernångbätar öfverförde
samt å båda flera större pråmar. Transporten af dessa »effekter» medförde ingensvårighet,
ej heller syntes banorna deraf lida.
lith. till It. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 27 Häft. »
58
Slats-Vtskottets Memorial M 77.
Det tyckes vara så klart, att om, enligt erfarenhet i Norrige (för att ej tala
om den som vunnits här i landet), för behofvet fullt ändamålsenliga jernvägar, hvilka
dertill i ekonomiskt hänseende äro fördelaktigare, kunna byggas till nära halfva kostnaden,
så kan antingen för samma summa nära dubbel längd utföras eller också
den besparade hälften användas till andra nödvändiga anläggningar och företag, hvilket
i ett penningefattigt land, som utifrån måste låna medel till upphjelpande af sin industri
och sina näringar, i dubbelt hänseende iir att behjerta.
Detta tyckes mig vara så begripligt, om man fördomsfritt betraktar saken, att
det i sanning är svårt förklara hurusom motsatta åsigter lyckats vinna ifriga an
hängare.
Orsaken torde emellertid vara att söka deruti, att ingenting lyckats segra utan
efter mera eller mindre strid, likasom — för att endast taga materiela exempp] —
ångan måste kämpa mot vinden till sjös, mot animala kraften till lands, handelsfriheten
emot prohibitivsystemet, näringsfriheten emot skråtvånget.
Sådana små jernvägar kunna liknas vid den mängd mindre ångfartyg, som i
alla rigtningar genomkorsa våra fjerdar, våra sjöar och vattendrag och genom sina
täta turer — ofta flera gånger om dagen — blifvit lika nyttiga, ja oumbärliga,
för lokaltrafiken, som inbringande för sina egare. Tilltagna så stora, hvartill i allmänhet
intet naturhinder funnits, att de endast en eller annan gång i veckan fått
full last, i stället för att nödgas gå flera gånger om dagen, hade säkert motsatsen
inträffat och ett sådant företag, till följd af den dermed förenade onödigt stora
kostnaden, varit till lika litet gagn för den trafikerande allmänheten, som ruine
rande
för sin upphofsman, oaktadt det tydligen kan bevisas både att bränsleförbrukningen
och andra omkostnader, vid de större båtarne (likasom vid de större lokomotiverna)
äro, i proportion till den nettolast de kunna taga, mindre än vid de små.
Skilnaden emellan ångbåtar och ångvagnar är emellertid den, att de förra,
stora eller små, gå fritt på vattnet, då de sednare deremot måste hafva en stark
och jemn väg af jern, på förhand banad genom berg och öfver dalar, — samt, emel
lan
stora och små lokomotiver, att de förstnämnda behöfva en dyrbar sådan väg, då,
i sednare fället, en föga kostsam gör samma tjenst*).
*) Att dessa småbanor kunna effektuera en ganska ansenlig trafik bevisas deraf, att å
Hudiksvalls jernväg under sommaren 1861 öfverfördes öfver 700,000 centner effekter och
14,263 passagerare oell samina år å Söderhamns 11,328 passagerare och 854,301 centner
varor. Härvid hör märkas att trafiken endast pågick under cirka 6 månader samt att en
slör del af effekterna utgöras af trävaror och grofva bjelker (af de sednare å Hudiksvalls
jernväg 390,000 kubikfot), hvilka sistnämnda äro högst besvärliga att föra och lasta samt,
likasom trävarorna i allmänhet, fordra öfvermåttan stort utrymme och långa spår å bangårdarue.
Slal$~Utskotlets Memorial JW 77.
59
Sverige är ett i många afseenden rikt land, rikt på allt — utom på kapitaler
för att tillgodogöra dess stora naturliga tillgångar. Knappast bar det ännu börjat
anlita de skatter, som ligga förvarade i dess berg, — tillvexa i dess skogar,
hvilkas värde ännu ej rätt uppskattats — och vänta på odlaren i dess fruktbara
dalar.
Genom friare tidsenliga författningar och fortgående lossande af de bojor, som
från sekler tillbaka fjeitrat vår industri och våra näringar, har Sverige på de sista
tiotalen al år gått framåt i ej förut anad grad; men ännu fattas mycket och måhända
framför allt förbättrade kommunikationer.
Landet vill framåt i alla rigtningar och det är Statens skyldighet att med sin
kredit understödja denna ädla slräfvan; och, der det för en kommunikationsförbättring
är fråga om endast bidrag i forin af lån, torde man med all säkerhet kunna
antaga att företaget är väiberäknadt och nyttigt och att den indirekta vinsten deraf
för det allmänna alltid skall komma att öfverstiga den ringa förlust, som uppstår
om bidraget lemnäs till lägre ränta än Staten sjelf får erlägga.
Om således våra kommunikationsförbättringar fullföljas efter ett på tillgångar
och trafikens behof noga lämpadt system — om ingenting utifrån störande ingriper
i vår inre utveckling — så skall Sverige, oberoende genom sitt lyckliga afskiljda
läge, starkt genom en närmare verklig förening med bröderna på andra sidan fjellen,
hastigt och säkert kunna framgå på den väg det börjat till intellektuel och
materiel förkofran och derigenom en gång blifva allt rikare och lyckligare och, en
gång i sin fulla mandomskraft, åter kunna mägtigt ingripa i verldens öden, då,
såsom alltid, i förbund med det rätta och sanna.
Ämnets vigt har måhända hänfört mig till uttryck mindre vanliga och som t. o.
m. kunna anses mindre passande i ett »utlåtande» af bär ifrågavarande beskaffenhet.
Jag har emellertid härvid ingenting att förebära till försvar, ty skriften har,
som den flutit ur pennan, fått blifva en oretuscherad bild af tanken och må man
öfverse med bristerna för den känsla, som lifvat författaren.
C. Ailelskiilil.
Herr Kapitenen Nordenfelt har derefter afgifvit följande
Yttrande
till Stats-Utskottets Riksgälds—afdelning, angående en af Herr Majoren C. Adelsköld
upprättad jemförelsetabeli öfver jernvägar, byggda med olika spårvidd och styrka.
1:o. Angående de af Herr Major Ade sköld antagna olika bankbredder för olika
spårvidd.
Enligt hvad den ifrågavarande tabellen utvisar, bar Herr Majoren Adelsköld
för en 3,5 fois bana (M 6) med iS u;s rälsvigt per fot antagit en bankbredd af
60
Siats-Utskottets Memorial M 77.
15 fot och för en 4,1 fots bana (M 4) med lika rälsvigt bibehållit samma bankbredd
eller 15 fot, men deremot för en 4,83 fots bana (-42 2) med enahanda rälsvigt
af 15 <5 per fot ökat bankbredden ända till 18 fot. I anledning af detta
förhållande får jag, under hänvisning till bilagde ritning öfver sektioner af jernbana
med 4,83 samt 4,1 fots spårvidd (litt. ]V.) erinra, att bankbredden, med antagande
af samma lokomotiv-vigt, beror dels af spårvidden och slipernas längd, dels ock af
ballastens höjd samt af den varaktighet emot atmosferiska inflytelser och sättningar,
man för öfrigt afser; så att, om baliaslhöjd och varaktighet för 2:ne banor af olika
spårvidd antages lika, bankbredden endast bör ökas eller minskas lika mycket, som
spårvidden ökas eller minskas. Denna uppfattning af förhållandet bar Herr Major
Adelsköld i det närmaste följt, då han gifvit en bana af 4,1 och en bana af 3,8
fots spårvidd samma bankbredd; men då bankbredden för 4,83 fots spårvidd antagits
3 fot större, bar samma grund ej längre tillämpats. Enligt mitt förmenande
äro således de mått, som Herr Majoren Adelsköld gifvit åt bankbredderna, icke grundade
på en följdrSjjig jemförelse mellan de olika spårvidderna.
2:o. Angående de uppgifna approximativa anläggningskostnaderna per mrl för
jernvägar af olika spårvidd och med olika rälsvigt.
Då anläggningskostnaden för banan J\s 3, med 4,1 fots spårvidd, 16 fots
bankbredd och 18 <t£:s rälsvigt per fot, blifvit beräknad till 522,000 R:dr per mil,
har deremot banan J\s 2, med 4,85 fots spårvidd, 18 fots bankbredd och 15 ®:s
rälsvigt per fot, upptagits kosta i anläggning 565,000 R:dr per mil, eller 41,000
R:dr mera än den förra. Enligt mitt förmenande borde dessa banor blifva ungefär
lika dyra, enär den större kostnaden för räler med tillbehör för den förra banan,
ungefär motväger den högre kostnad, som förorsakas af större bankbredd och spårvidd
å den sednare. Samma anmärkning eger rum, då man jemför förhållandet
mellan banan JV2 6 och banan JV2 5, af hvilka den förra, med 3,3 fots spårvid, 15
fots bankbredd och 15 <a:s rälsvigt per fot, upptagits till 466,000 R:dr, eller 12,000
R:dr per mil billigare än den sednare, som, med 4,1 fots spårvidd, samma bankbredd,
eller 15 fot, men endast med 13 f£:s rälsvigt per fot, beräknats till en kostnad
af 478,000 R:dr. Mest anmärkningsvärdt finner jag dock att banan JVs 4,
som med 15 fots bankbredd och 15 Tus rälsvigt samt 4,1 fots spårvidd upptagits
kosta 498,000 R:dr, blifvit 32,000 R:dr dyrare än banan JVs 6 med precist samma
bankbredd och rälsvigt, men endast 6 decimaltum mindre spårvidd.
Jag vill ingalunda bestrida, att jernvägar med de uppgifna konstruktions-detaljerna
kunna byggas för de uppgifna kostnadssummorna; men jag påstår bestämdt
och tror mig kunna i detalj bevisa, att en väsendtlig del af dessa olikheter i kostnadssummorna
beror på olika förhållanden i öfrigt, såsom olikhet i rörelsematerielens
konstruktion, antal och effekt, olikhet i priser, m. m. dylikt, och att jemförelsegrun
-
Jemförelse-Sectioner för Jernvägar med
4': 83" fots spårvidd och 20 fots banvall: betecknade med fullt dragne linier.
4': 10” fots d:o
» prickade
d:o.
d:o
B alfons öéru&ri/
—mst1.
M/oa
Jemförelse-Sectioner för Jernvägar med
41 : 83" fots spårvidd och 15': 73" fots banvall: betecknade med fullt dragne linier.
4': 10" fots d:o
~ * ’ '
» prickade
d:o.
» 15': 00" fots
d:o
Ståts-Utskottets Memorial M 77.
61
den således är felaktig, fastän jag, i saknad af detaljer till dessa kostnadssummor,
ej är i tillfälle att närmare angifva på hvad sätt denna felaktighet uppkommit.
5:o. Angående belastningen å lokomotivernas drifhjul
Herr Major Adelsköld har för de svagare rälerna antagit en, i förhållande till
deras bärighet, vida större belastning på drifhjulen, än för de starkare rälerna i förhållande
till deras bärighet, hvarigenom sålunda, vid jemförelseberäkningarne angående
trafik-kostnaderna, uppkommer ett för de starkare rälerna missgynnsamt resultat.
Herr Majoren har nemligen, med endast 2:ne undanlag, enligt den engelska
regeln, gifvit lokomotivet så stor vigt i tons, som rälen väger i U per fot. Denna
regel är uppställd för lokomotiver med endast ett par drifhjul, å hvilka en betydligt
större vigt ligger än å de öfriga hjulen, och är alldeles icke tillämplig för lokomotiver
med 3:ne par sammankopplade drifhjul, samt kan dessutom icke gälla emellan
så vidt skiljda gränser i vigt som de förevarande.
Utan att med vidlyftiga beräkningar bevisa delta påslående, vill jag endast påminna,
att Stålens 21,8 fes räler för närvarande ulan skada äro belastade med öfver
10 tons på ett par drifhjul, hvilket för lika belastning å 3:ne par hjul gör 30
tons, samt att rälens bärighet står i enkelt förhållande till dess bredd, men i qvadratiskt
förhållande till dess höjd, och att rälens bredd ej kan minskas under en
viss gräns, hvarföre rälens bärighet aftager uti vida högre grad än dess vigt.
Jag skulle vilja antaga belastningen, lika fördelad på sex drifhjul, å väl konstruerade
räler af 20 & per fot, till 26 tons, å räler af 18 u till 22 tons, och
af 13 & till 16,8 tons, så vida tågens hastighet ej uppdrifves öfver 3 mil i timman.
Major Adelsköld har visserligen förut uppgifvit, att ett lokomotiv för 4,83
fots spårvidd måste blifva 2 tons tyngre än ett för 4,1 fots spårvidd med samma
dragkraft; men af tabellen synes, att han dock icke ansett sig böra lägga denna,
enligt min åsigt orimliga, uppgift lill stöd för jemförelseberäkning mellan de olika
spårvidderna, då han för samma rälsvigt fullkomligt rigtigt antagit precist samma
vigt på lokomotiverna för 4,85, för 4,1 och för 3,8 fots spårvidd.
4:o. Angående vigt och last å öppna godsvagnar för jernvägar med olika
spårvidd.
Något skäl hvarför samma vagn, å hvilken laslas 7 tons på en jernväg med
20 fes räler. derföre att han öfverflyltas på en jernväg med 13 fes räler, icke
skulle kunna bära samma last, utan endast 6 tons, kon jag icke finna, så vida rälerna
tåla så stor belastning på vagnens 4 hjul som 11 tons, hvilket jag anser utom allt
tvifvel. Till stöd för denna åsigt kan jag, ulom andra skäl, åberopa, att å Söderbamnsbanan,
byggd af Herr Major Adelsköld, största belastningen å räler, som ej
väga fullt 13 a per fot, uppgår till 13 tons på 4 hjul, hvilket jag dock anser
02
SUUs-Utskotlets Memorial M 77.
vera för mycket. Har man Ater så dåliga räler, att de med 15 &:s vigt per fot
ej bära 11 tons på 4 hjul, vore väl skäl att proportionell minska så väl vagnens
vigt som laslen, och icke endast den sednare, enär man genom detta förfaringssätt
påtagligen missgynnar banan med 4,83 fots spårvidd och 15 &:s räler vid jemförelse!)
mellan denna och de andra banoroa. Såsom jag förut uppgifvit, kan, om
man uppställer jemförelsen efter rättvisa grunder, den skilnad i vigt af öppna godsvagnar
för 4,83 och för 4,1 fots spårvidd, som beror på spårvidden, ej antagas
högre än 1,8 centner, om vagnarne göras lika rymliga, eller 4 centner, om man
vill göra vagnen för den större spårvidden bredare. Och finner jag fördenskull den
af Major Adelsköld antagna vigtskilnad af 1 ton, eller 24 centner, gifva i hög grad
obilliga och missledande resultater.
5:o Angående det antal tåg, som erfordras för öfverförande af 1,000,000
centner ä de olika banorna.
Härvid synes icke afseende vara fästadt hvarken på vagnarnes rymlighet eller
derpå att en icke obetydlig del af vagnarne i ett tåg böra vara täckta. Uraktlå
tenhet
att intaga dessa omständigheter i räkningen är mycket gynnsam för de mindre
spårvidderna, enär vagnarnes lastförmåga för många sorters gods beror på deras
rymlighet, och vagnsöfverbyggnaden, eller sidor och tak, ökar vagnens vigt och gör
förhållandet emellan nyttig vigt och bruttovigt, i tåget mindre fördelaktig , och det
i högre grad för svagare lokomotiver och mindre spårvidd.
Dessutom måste, såsom jag förut anfört, vid mindre tåg en jemförelsevis större
del af tågets vigt upptagas af tender, bagagevagn och vagnar i reserv för under
vägen ankommande passagerare och gods, som genast skall expedieras.
6:o. Angående årliga utgifter för trafik och underhäll vid de olika banorna.
Herr Major Adelsköld har antagit, att vid en bana med 4,83 fots spårvidd, 20
fots bankbredd och 20 tiis rälsvigt per fot, utgifterna för drift och underhåll skulle
uppgå till 45 procent af brutto-inkomsten, samt att 55,8 procent af dessa utgifter,
eller 25 procent af brutto-inkomsten, skulle vara oberoende af spårvidden och —
såsom af tillämpningen synes, ehuru det ej finnes i tabellen uttaladt — äfven oberoende
af rälsvigten, bruttovigten af tågen och tågens antal. Dessutom skulle, enligt
Herr Majorens antagande, den återstående delen af utgifterna för drift och underhåll,
eller 44,8 procent deraf, på en bana af nyssnämnda spårvidd, bankbredd och
rälsvigt uppgå till 20 procent af bruttoinkomsten, och denna del af utgifterna vara
underkastad den förändring för de olika banorna, att den förhölle sig som medeltalet
emellan bruttolaslen och antalet tåg. Någon grund för dessa antaganden har
icke blifvit uppgifven och torde icke heller i verkligheten förefinnas. Förhållandet
emellan inkomster och utgifter beror nemligen, utom på många andra omständigheter,
Stats-Utskottets Memorial M 77.
63
mest på trafikens storlek och på frakt-taxornas mer eller mindre lämplighet. Detta
förhållande varierar så, att, då de banor, som arbeta under fördelaktiga omständigheter,
sällan kunna nedbringa utgifterna under 43 procent af inkomsterna, andra
finnas, hvilkas trafik-utgifter öfverstiga inkomsterna.
Af mitt föregående yttrande torde finnas af huru många omvexlande omstänbigheter
utgifterna för trafik och underhåll jemte deras fördelning på olika poster
uero, hvarföre jag icke anser, att såsom allmän regel, med anspråk på tillförlitlighet, kan
dppställas, att någon bestämd del af utgifterna är oberoende af spårvidd, rälsvigt,
bruttovigt af tågen och tågens antal; och jag ar öfvertygad om, att man vid granskning
af statistiska uppgifter från olika jernvägar endast skall finna få, om ens några,
enstaka fall, der den af ofvannämnda omständigheter oberoende delen af utgifterna
uppgår till 33,S procent deraf, såsom Major Adelsköld antagit.
Att deremot den återstående delen af utgifterna för trafik och underhåll skulle
stå i förhållande till medeltalet emellan bruttolasten och antalet tåg, såsom Major
Adelsköld antagit, förutsätter, att den hruttovigt, som framgår öfver banan för en
viss trafik, och det antal tåg, hvarmed denna trafik utföres, skulle hvar för sig hafva
lika stort inflytande på dessa utgifter; men då bruttovigten nästan endast inverkar
på slitning af rälerna och en del af arbetet för stoppning af grus under sliperna,
men antalet tåg deremot inverkar på nästan alla utgifter för trafiken och på flera
af dem, som tillhöra underhållet, och det i vida högre grad på utgifterna i sin
helhet, än den framgående bruttovigten, finner jag, för min del, denna förutsättning
väsendtligen ovigtig.
Med stöd af hvad jag ofvan anfört, vågar jag bestrida, att de af Major
Adelsköld gjorda beräkningar om blifvande ränteinkomster å det för de olika banorna
behöfliga kapital kunna tillerkännas vitsord såsom sannolika eller af verkligheten
komma att finna bekräftelse.
Under diskussionen har jag deremot med glädje funnit att, oaktadt den
skiljaktighet i åsigter angående vissa konstruktionsdetaljer och deraf härflytsnde
kostnader, som ega rum mellan Major Adelsköld och mig, vi dock öfverensstämma
i följande hufvudsakliga punkter:
att starka 1 äler, djup ballast och bred banvall, inom de gränser, som vid
Statens jernvägar användas, äro fördelaktiga ;
att för Statens blifvande jernvägsbyggnader den antagna spårvidden af 4,8-3
fot bör bibehållas; tamt att samma spårvidd bör antagas för vigtiga utgreningar
frän och sammanbindningar emellan stambanorna.
I afseende på sådana till stambanorna stötande mindre vigtiga bibanor, å
hvilka stor trafik hvarken vid banornas första öppnande eller i den närmaste framtiden
är att förvänta, leder deremot den förutnämnda skiljaktigheten i åsigter till
väsendtligen olika resultater. Herr Major Adelsköld anser nemligen, att spårvidden
å sådana banor bör minskas under den för stambanorna antagna bredd af
H
Stats-Vtskoltels Memorial Jtä 77.
4,83 fot, om man icke är i tillfälle att använda nästan lika starka räler, lika
kraftig rörelsemateriel och samma varaktighet i byggnadssättet i öfrigt, som vid
stambanorna. Jag deremot, instämmande i den åsigten, att sistnämnda byggnadssätt
för alla bibanor, som tillstöta stambanorna, är fördelaktigast, så snart trafiken
öfverstiger ett visst minimum; är öfvertygad att, ifall trafiken icke uppnår
detta minimum, eller derest det för detta byggnadssätt behöfliga anläggningskapital
icke kan åstadkommas, man i allmänhet, synnerligast med afseende på trafikens
framtida utveckling, bör bibehålla stambanornas spårvidd; men deremot, för
att göra första anläggningskostnaden lindrigare, kan använda svagare räler, mindre
kraftig rörelsemateriel och mindre varaktigt byggnadssätt i öfrigt, än som vid
stambanorna användes; och jag är öfvertygad, att man genom ett sådant förfaringssätt
får obetydligt större kostnad, men vida större fördelar, än om man
minskar spårvidden på samma gång man inskränker sig i afseende på de öfriga
nyssnämnda byggnadsdetaljerna
£, Nordenfelt.
Herr Grefve von Rosen har slutligen afgifvit följande yttrande i ämnet:
»Då Herrar Adelsköld och Nordenfelt ingifvit till Rikets Höglofliga Ständers
Stats-Utskott så vidlyftiga afhandlingar öfver fördelarne af de olika spårvidderna
å jernbanor, fruktar jag, att, ifall äfven jag skulle försöka att något vidlyftigare
yttra mig i ämnet, det ingalunda skulle lända till någon ytterligare utredning
af frågan.
Må det emellertid tillåtas mig att framställa några få anmärkningar med
anledning af Herrar Adelskölds och Nordenfelts utlåtanden.
Den jemlörelsetabell Herr Major Adelsköld inlemnat anser jag så upplysande,
att jag icke annat kan tro, än att hvarje opartisk, som lugnt genomgår densamma,
skall blifva öfverbevist, att det smalare spåret är det, som passar för
Sveriges rörelse och finanser, men ingalunda det bredare, som blifvit antaget sä
väl på kontinenten, som för våra statsbanor.
Denna öfvertygelse skall äfven ytterligare stärkas elier blifva ren visshet, om
man reflekterar till, att det i England och på kontinenten antagna spåret blef
fullkomligt af en slump bestämdt. Det är då påfallande, att, ifall detta spår nu
passar för länder med den stora och koncentrerade folkmängd, som England,
Frankrike och Tyskland ega på en jemförelsevis så ringa yta, med deras stora
kapitaler, mångfaldiga och värdefulla produkter både af råämnen och af fabrikater,
Stals-Utskottels Memorial JVs 77.
65
ter, samt med den stora transito-transport, som genomkorsar dessa länder, sä är
det påfallande, säger jag, att detta spår ingalunda kan vara det, som bäst passar
för Sverige med dess stora arealvidd, jemförelsevis giesa befolkning, små kapitaler,
tunga och föga värderika produkter samt totala brist på transito transport. *)
Jernbaneresorna i Sverige blifva således med denna spårvidd relativt för dyra
och rentabiliteten för liten samt fraktafgifterna för stora, — förluster, hvilka komma
att drabba antingen statskassan eller den enskildas — troligen bådas, till stor
förlust lör ett så fattigt Iand som Sverige.
Jag kan derföre icke annat än såsom en stor inkonseqvens anse, att då
Major Adelsköld genom sin tabell bevisat, att de smalspåriga banorna äro de,
hvilka bäst passa lör de Svenska trafikförhållanderna och de Svenska finanserna, han
likväl förordar, att icke allenast de blifvande stambanorna skola få det breda spåret,
utan äfven de sidobanor, hvilka utgöra föreningsbanor. De skäl, hvilka han
anförer för denna sin slutsats, nemligen: l:o att det i militäriskt hänseende är
nödigt; 2:o alt de redan byggda statsbanorna hafva det breda spåret—synas mig
alltför svaga.
Då Sverige snart får en stambana med bredt spår från Malmö till Falköping
färdig, och redan har en sådan färdig mellan Stockholm och Göteborg öfver
Falköping, så göres inga flera bredspåriga banor behof, utom måhända den,
som skall förena Norska jernbanan vid riksgränsen med vestra stambanan; ty
såväl Ostgöta-regementena, som Westmanlands och Dal-regementena kunna roed
största lätthet transporteras på smalspåriga banor — en bataljon med hvarje trän.
Att i förväntan på ett krig bygga alla jernbanorna bredspåriga, är precist det
samma,
som de stater gjort, hvilka under fredens lugn hållit sina arméer på
krigsfot, hvilket förstört landets finanser och derigenom i farans' stund 'gjort för
svaret
omöjligt eller otillräckligt.
Att åter bygga alla banorna bredspåriga blott derföre, att de tvänne första,
hvilka ganska väl kunde utgöra ett särskildt system, af en slump fått denna öfverflödiga
bredd, är lika klokt, som den mans handlingssätt, hvilken derföre att
han vid sitt inträde i afFärslilvet varit slösare, tror det tillhöra sin värdighet att
dermed fortfara allt framgent, ehuru han märker, att han i längden derpå
går under.
Då jag hvarken genomgått någon juridisk eller polyteknisk skola, måste jag bekänna,
att jag varit alldeles ur ständ alt uppfatta eller följa Herr Kapitenen Nordenfelts från
den sednare, men ändå mera från den förra hemtade beräkningar och deduktioner;
*) Jag läster mig så mycket heldre vid Major Adelskölds uträkningar och uppgifter,
som han eger en icke obetydlig erfarenhet af både bred- och smaispåriga banors anläggning
samt organisering såväl lill materiel som trafik, enär Iian varit Ingeniör för Gefle—
Falu-hanan, Hudiksvalls, Söderhamns,Åtvidabergs, Kroppa, Storfors, Borås m. fl., till en sammanlagd
längd af mera än tjugo rnii, under det a:t haus motståndare alls icke berat tat sig
med smalspåriga banor och med de bredspåriga blott hafva handlagt sjelfva banans byggande.
Bih. till B. St. Prat. 1862 dt 1863. 4 Sami. 1 A/d. 27 Haft. 9
66
Ståts-Utskottets Memorial M 77.
dock betviflar jag storligen, att någon, sorn utan förut fattadt beslut i saken, vill
eller kan följa hans bevisledningar, skall låta deraf öfvertyga sig att, då man bestämdt
känner, af de redan utförda smalspåriga banorna i Sverige och Norrige,
hvad slika banor och deras materiel kosta, dessa banor likväl böra kosta mera,
och deias materiel vara dyrare än de bredspåriga. Sällan torde väl någon skefvare
bevisning varit framställd för en allvarsam elier vigtig sak, än den, hvilken
blifvit producerad för att ådagalägga skillnaden mellan anläggningskostnaden för
bred- och smalspåriga banor. Jag menar den normal-profil, hvarpå allt är lika
för begge spårvidderna, med afdrag blott af en remsa i midten, så stor som skillnaden
af spårvidden.
Följande molerinringar torde bäst bevisa detta. Vi veta af officiella
rapporter, att den 5,6 fot smalspåriga banan mellan Hammar och Elfverum
i Norrige, under ett klimat hårdare än vårt eget, trafikerats i ett par
år med stor fördel, stått sig väl och gilvit fullt bevis på, att alla bankens
dimensioner äro tillräckliga. Krönet af banken är på denna bana 13 fot.
Enligt normal-profiiens theori skulle blott behöfva tilläggas en liten remsa
i midten, lika bred med skilnaden i spårvidden, det är 1,6 fot, och den
skulle blifva passande för den breda spårviddens banvall. Den blefve då 14,6
fot. Antingen har nu Chefen för Statens jernvägar gjort ett stort misstag, som
användt 20 fots breda bankar, eller också är theorien ett misstag — vi måste
antaga det sednare, då don ej slår in med verkligheten, antingen man vill räkna
från breda till smala banor eller tävrlom.
Pä det aldra högsta måste det förundra mig och en hvar, att då förre Chefen
lör Statens jernvägsbyggnader och hans tekniska biträde i sitt underdåniga
yttrande af den 14 November förlidet år, inuefattadt uti Stats-Utskottets Memorial
N:o 14, så öfverbevisande detaljerat alla de olägenheter, som uppstå af bredspåriga
banor med lätt öfverbyggnad, samt deraf följande jemförelsevis hög anläggnings
kostnad
och ringa uthållighet, Herr Kapiten Nordenfelt icke dess mindre ännu vill
tillstyrka banor med denna konstruktion, den sämsta af alla, och derigenom äfven
den dyraste. Jag kan deri icke se annat, än ett sträfvande att slutligen komma
till bredspåriga banor öfver allt, med stark öfverbyggnad, ty ombyggnaden blefve
snart en oundviklig följd af den svaga konstruktionen.
Den så mycket omordade olägenheten af omlastningen, ifall smalspåriga jernbanor
äfven infördes, är i sanning ett hjernspöke, frammanadt i behaglig tid, för
alt dermed förskräcka dem, som icke vilja eller kunna taga reda på rätta lörhåilandet.
Sedan man fått sig faktiskt bevisadt, all omlastningen icke kostar
mera än ett öre per centner, och att knappt 5 °/0 af rörelsen på jernbanorna gå
mellan ändpunkterna, må man väl kalla fruktan för omlastningen ett hjernspöke.
Dessa mina anmärkningar vore, likt Ehrensvärds bekanta resebeskiifning,
alltför korta, om icke andras utlåtanden varit för långa.»
Stats-Utskottefs Memorial M 77.
67
Afdelningen heslöf, ott, sedan dessa anföranden blifvi ttill Protocollet aflemnade,
frågan skulle till en annan dag hvila på bordet. Som ofvan.
Ex Protocollo
Oscar Arehn.
Utdrag ur Protokollet, hållet hos Stats-Utskottets
Afdelning för Riksgälds-verket rörande ärenden
den 19 Mars 1863.
S. D. Eft er afl hafva genomgått de af Herr Kapitenen Nordenfelt, Herr
Majoren Adelsköld och Herr Grefve von Rosen afgifna och uti Afdelningens Protokoll
för d en 9 sistiidne Februari intagna skriftliga anföranden, beslöt Afdelningen
göra hemställan derom, att såväl nämnda, som de inför Afdelningen den 9 och 25
sistiidne Januari förda Protokoll måtte få ingå i Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll,
för att på sådant sätt komma till Rikets Ständers kännedom.
Som ofvan.
Ex Protocollo
Oscar Arehn.
Reservation.
Af Herr Hierta: Ibland de handlingar hvilka med förestånde Memorial finnas
genom trycket ölverlemnade till Rikets Ständers kännedom, förekommer äfven ett
memorial som Utskottets Riksgälds-aldelning fått emottaga från f. d. Chefen för
Statens järnvägsbyggnader, Friherre Ericson, med en dervid fogad rapport af Herr
Ofverste-jöjtnanten Beijer angående den med afseende på frågan om smalspårigare
jernbanors användbarhet flera gånger såsom exempel åberopade jernbanan emellan
Antwerpen och Gent. Med anledning af förenämnda memorial och rapport framställde
jag hos Riksgälds-afdelniogen några anmärkningar vid åtskilliga delar deraf,
angående hvilka jag ansåg erfordras en närmare granskning; men som något särskildt
protokoll icke för hvarje gång föres på Afdelningen, och jag derföre i stället
hänvisades att vid tryckningen låta mina anmärkningar åtfölja i form af reservation,
så anser jag mig böra begagna denna utväg i anseende till den
vigt såväl Herr Friherre Ericson som Herr Öfverste-löjtnanten Beijer lagt på sina,
med anledning af undersökningen om Antwerpen—Gent-hanan framställda slutsatser,
hvilka deremot synas mig vara i flera afseenden origliga, och, om de lemnades utan
anmärkning, tilläfventyrs hlefve vilseledande för läsarens omdöme.
(58
Stats-Utskottets Memorial M 77.
Nämnda rapport innehåller ganska fullständiga och särdeles intressanta faktiska
upplysningar, men hvilka synas mig, med en enkel och oblidkelig logik
leda till alldeles motsatta slutföljder emot dem, hvilka Herr Ofverste-löjtnanten Beijer
och Herr Friherre Ericson dragit deraf; och jag tror mig med afseende på ämnets
vigt höra försöka alt bevisa detta påstående.
Fordringarne af en jernbana, vare sig i vårt Iand eller i andra länder, synas
vara följande:
l.o. Att med sin rörelse-maleriel kunna upptaga och besörja all den varutransport,
som kan tillströmma banan.
2:o Att betjena ett tillräckligt antal resande med erfoderlig hastighet.
5:o. Att ega den säkerhet att icke fara för olycksfall uppstår, och att nödiga
reparationer kunna verkställas utan något längre afbrott i trafiken.
Det förefaller mig såsom en obeveklig slutföljd, all om dessa vilkor lika väl
kunna uppfyllas med banor af en mindre dyr konstruktion och af mindre dimensioner,
sorn med en större och dyrare bana, så måste det system hafva ett bestämdt
företräde, som kostar minst och Icmnar utsigt lill den bästa afkastningen
på kapitalel.
Det är ifrån dessa särskilda synpunkter, som jag nu tillåter mig att betrakta
innehållet af Herr Öfveiste-löjtnant Beijers rapport angående Antwerpen—Gentbanan.
Första frågan: Kan en bana af motsvarande beskaffenhet till spårvidd
och materiel med visshet besörja en trafik motsvarande de Svenska statsbanornas?
Herr
Öfverste-löjtnanl Beijers rapport upplyser, att Antwerpen—Genl-banan
är 4,68 Svenska mil lång. Den vestra stambanan härstädes med inräknande af
stycket Örebro — Hallsberg är något olver 44'/2 mil lång. Den högsta inkomsten
på denna bana har varit under December månad sistlidet år 184,000 R:dr. Arllages
della såsom eli medeltal per månad, så gör del för äret 2,208,000 R:dr.
Motsvarande inkomsten på 4,68 mil blifver då 44,80:4,68 — 2,208,000:252,212,
det vill säga för en lika längd å den Svenska statsbanan som Antwerpen—Gentbanans,
skulle bruttoinkomsten blifva 252,212 R:dr. Men enligt Öfverste-löjtnanten
Beijers rapport, har bruttoinkomsten på Antwerpen—Genl-banan år 1860 utgjort
775,969 Francs eller efter 71 öres kurs 649,512 R:dr. Med antagande
således att taxorna å båda jernvägarne äro i det närmaste lika, visar det sig, att
pä Antwerpen — Genl-banan bar befordrats vida mer än dubbelt så mycket som på
en motsvarande längd af den Svenska statsbanan. Delta bekräftas ock deraf att
passagerarnes antal på Antwerpen—Gcnt-banan varit 580,858, och del transporterade
godset 880,000 centner. 1 proportion mellan 4,68 mils och 44,80 mils
jängd skulle således passagerarnes anta! på lika längd som vestra stambanans, ut
-
Siats-Utskottets Memorial J\i 77.
69
göra 3,621,404 och godsets mängd öfver 8,000,000 centner, hvilket håda delarna
torde vara vida mer än dubbelt emot hvad som transporteras på vestra banan.
Likväl fi nnes icke något hinder, att om trafiken skulle blifva ännu större, afhjelpa
behofvet med några flera tåg om dagen. Det iir bekant att det i England anses
för en fördel att kunna fördela trafiken på flera tåg, emedan tillfället att kunna
resa ofta och komma snart tillbaka ger anledning till ökade resor, särdeles emellan
de närmare belägna stationerna.
Angående vagtiarnes beskaffenhet upplyser Herr Beijers rappot, all lokomotiverna,
som äro af omkring 12 lons vigt, hvardera kunna draga 20 vagnar hvilka
lastas med 5,000 kilogrammer iller 117 centner hvardera och sjelfva väga från
94 (ill 117 centner, hvilket, hvad lasten beträffar, Herr Beijer dock anser för högt
beräknadt.
Om passagerarevagnarna yttrar Herr Beijer på ett ställe, att de af tredje klassen
äro låga och obeqväma, men de af första klasson beqvämt inrättade och på ett
annat ställe »att man sökt åstadkomma om möjli;,! lika stora och beqväma vagnar
för den mindre spårvidden, som de, hvilka begagnas å banor med större spårvidd,»
samt att tyngdpunkten är sänkt, så alt vagnarnes botten ligger blott 2 fot, öfver
banan.
Emot fartens säkerhet på denna bana har Herr Beijer ingenting haft att erinra;
icke heller har man hört att olyckor der någonsin inträffat.
Andra frågan: Kunna passagerare på Antwerpen — Gent-banan framföras
med tillräcklig hastighet ?
Svaret härpå lemnäs i den uppgiften i Herr Beijers rapport, att tre tåg dagligen
afgå fram och tillbaka med passagerare, på 1 timma och 20 minuter med
anlöpande af tre stationer på vägen. Detta gör 3'/2 Svensk mil i timman och
skulle således motsvara 12 timmar på banan mellan Stockholm och Göteborg,
sorn nu befares med snälltåget på 14 timmar.
Tredje frågan: Eger en bana, sådan som Antwerpen—Gent-banan, den
säkerhet och fasthet, att en dylik, det vill säga med likadan spårvidd och
materiel, skulle kunna med fördel begagnas i Sverige?
Denna fråga är, hvad Antwerpen—Gent-banan i och för sig angår, redan besvarad
dels derigenom att den redan varit begagnad i 19 år, utan någon olyckshändelse,
dels genom den uppgiften i Herr Öfverste-löjtnanten Beijers rapport, »att
man, hvad materielen beträffat, »letat på eli gansha sinnrikt sätt besegra svårigheterna
vid den rörliga malerieiens konstruktion,» Det oaktadt bestrides ändamålsenligheten
af detta systems begagnande i vårt land på det ifrigaste både af Herr
Öfverste-löjtnant Beijer och Herr Friherre Ericson. Det är mot de skäl på hvilka
de grundat ett sådant bestridande, som jag anhåller a 11 få framställa några an
-
70
Stals-UUsko Hels Memorial M 77.
märkningar, i hopp att den slutsats hvartill desse Herrar kommit, derigenom skall
kunna undanrödjas.
Herr Ofverste löjtnant Beijer invänder först, att ett lokomotiv af 12 tons
vigt på denna bana utan curver förmår draga en större last med större hastighet
än ett dubbelt så tungt lokomotiv skulle kunna fortskaffa på en bana med stigningar
af 1 på 100 och med curver af 1 å 2,000 fots radie.
Detta bör och kan icke bestridas; men om det observeras att, såsom förut
är visadt, trafiken på Antwerpen—Gent-banar, är omkring 2l/4 gånger större än på
vestra stambanan under December månad förlidet år, och dertill lägges att tå
gens
antal utan svårighet kunde förökas till fyra i stället för tre om dagen åt
hvardera hållet, der rörelsen sådant erfordrade, samt att hastigheten på den Bel -  giska banan är större än här och således en minskning deri kunde ega rum till
Vitdel utan att blifva långsammare än de härvarande snälltågens, men denna minsk
ning
endast behöfde ega rum å stigningarna, hvarigenom lokomotivet förmådde
draga mera än vid en större hastighet, då det deremot kunde gå så mycket
fortare vid lutningar utföre, så tyckes det som om möjligen äfven lokomotiver om
12 tons kunde vara tillräckliga. Enligt uppgift från Söderhamn—Bergviks-banan
begagnas dock der 15 tons lokomotiver på 15 skålpunds rails, utan att man
funnit mehn deraf, och dessa lokomotiver uppgifvas på en stigning af 1 till 103
draga 13 vagnar med 200 centner hvardera i last eller tillsammans 2,600 centner.
Vid behof vore det i alla fall ej svårt att välja något starkare räler. För
18 ff- per löpande fot i stället för 15, skulle detta utgöra en tillökning af 6 per
fot, och 2,160 centner eller 90 tons per mil af banan, som, efter 8 pund sterling per
ton (frakt och nedläggning inberäknad), skulle göra en tillökning af 12,940 Riksdaler
och fullt motsvara behofvet äfven för lokomotiver mer än tillräckliga att
fortskaffa det antal passagerare, som, med undantag för få tillfällen, då extratåg
och reservlokomotiver i alla fall behöfdes, kunna förväntas på våra jernvägar.
Samma förhållande visar sig också om man, enligt Herr Beijers här ofvan åberopade
uppgift, räknar efter, att intraden för gods på Antwerpen-banan ännu betydligt
öfverskrider det på vestra stambanan efter proportionen af miltal räknadt.
Hvad curver angår, hvilka ej förekomma på Antwerpen—Gent-banan, men deremot
ej kunna undvikas pä de Svenska banorna, så bör det ock erkännas, att de
förorsaka en icke ringa olägenhet för hastigheten och dragkraften Å andra sidan
lär dock icke heller böra förbises, att curver af 1,000 fots radie äro af betydligt
mindre mehn på en 3 fots och 8 tums bana än på en om 5 fots spårvidd
och alt de förra krökningarna, om hastigheten deri minskas, icke böra orsaka
någon särdeles olägenhet för den smalare banan.
Det torde anses förmätet af mig att jag vågat yttra något angående frågor
af så teknisk beskaffenhet, som den om olägenheterna af stigningar och curver,
helst sedan flera sådana frågor redan äro hänskjutne til! sakkunnige mäns be
-
Slats-Utskottels Memorial M 77.
71
svarande Att förbigå dem med tystnad hade dock sannolikt ansetts såsom ett
bevis att de icke kunnat besvaras; jag har derföre åtminstone velat upptaga dessa
invändningar så mycket sorn kunnat ske med tillhjelp af det allmänna förståndet
och några kända läkta Men det medgifves att en närmare utredning af denna
punkt kan erfordras, emedan Herr Ofverste löjtnanten Beijer och Herr Friherre Ericson
annars med skäl torde lägga en hufvudsaklig vigt på den invändning de härutinnan
framställt. Obestridligt är emellertid alt denna fråga om användbarheten
af ett så lätt lokomotiv, som af 12 tons vigt på banor med stigning afl på 100
med samma hastighet som på stambanorna, icke inverkar på besvarandet af frågan
om användbarheten af en smalare spårvidd, emedan både rälernas och lokomotivernas
styrka kunna ökas på dessa, med bibehållande i allt fall af de besparingar,
som de uppgifvas lemna dels i en del af anläggningskostnaden och dels förnämligast
i trafik-kostnaden. Hela den öfverklagade olägenhetens afhjelpande skulle då bero
på en förstärkning af rälerna, på sätt nyss lörut är nämndt, af 3 ® per fot, i
fall det behcfdes, och af lokomotiverna till 15 å 17 tons vigt i stället för 12
tons, hvilket visserligen skulle föranleda en tillökning i kostnad, men obetydlig i
förhållande till det hela Het synes mig vara maglpåliggande att särskildt påpeka
denna omständighet, emedan det annars mycket lätt kunde hända att läsaren af
Herr Ofverste-löjtnaut Beijers memorial väl fäster sig vid hans anmärkning om
otillräckligheten att med stigningar och curver begagna samma slags lokomotiver
som på Antwerpen—Genl-banan, men deremot förbiser dels hvad nu åberopade
exemplet af en jernbana inom vårt eget land företer till undanrödjande af den yttrade
farhågan, dels ock att svårigheten i alla fall med en jemförelsevis ringa tillökning
i kostnad är afhjelpt.
En annan invändning, som Herr Friherre Ericson framställer, är följande: »Hen
»döda vigt, som skulle åtfölja materielen på en bredare bana än våra statsbanor,
»anföres såsom ett af hufvudskälen mot en vidare ökad spårvidd; och naturligtvis
»rädsle någon olägenhet i detta afseende äfven vidlåda våra stambanor i förhållande
»till en bana med ändå smalare spär än dessa. »Men», tillägger Herr Friherren,
»endast så länge trafiken är ringa, skall detta fortfara, ty i den mån rörelsen
»tilltager, blir förhållandet mellan den döda vigten och den last som framföres
»både proportionerlig och rigtig. Som det redan börjat ifrågasättas att vår ma»teriel
behöfver ökas, visar detta att man nalkas denna proportion, och man torde
»således icke länge behöfva klaga öfver den döda vigten i våra vagnar.»
Hetta räsonnemang synes mig vid närmare granskning icke upptaga frågan
frän dess rätta synpunkt eller lemna något svar derpå, ehuru en flyktig genomläsning
kunde ingifva en sådan föreställning. Hels tyckes det nemligen vara obestridligt,
att då trafiken pä Antwerpen—Gent-banan är mer än dubbelt så stark som
på de Svenska statsbanorna, så bortfaller HerrFriherre Ericsons argument, att den
fördel han sjelf erkänner hos den smalspåriga banans materiel, endast fortfar så länge
72
Stats-Utskottets Memorial M 77.
trafiken är ringa. Frågan är ju här hvilket sätt ger den bästa behållningen. Om
nu den omnämnda fördelen eger rum på Antwerpen—Gent-banan med dubbelt så
stor trafik som på de Svenska, huru kan då trafiken på deri lörra banan kallas
ringa, eller hvarföre skulle samma fördel icke existera på en Svensk bana med
hälften så stor trafik. Månne blott derföre att den är Svensk?
Det andra skälet, att »i den mån rörelsen tilltager blir förhållandet mellan
den döda vigten och den last som framiöres, både proportionerlig och rigtig», synes
mig likaledes oklart och på sidan om det som skall besvaras. Den fördel
som uppgilves angående den smalspåriga banans rörelsemateriel och som Herr Friherren
sjelf erkänt i det nyss åberopade yttrandet, eller rättare sagdt, den relativa
olägenheten af materielen på en bredare bana i jemförelse med en smalare, var
ju den större proportionen emellan den döda vigten, det vill säga emellan vagnarnes
vigt och hvad som kan lastas och transporteras på dem, på den bredare än på den
smalare banan. Men då nämnda proportion eger rum i afseende pä hvarje vagn
särskildt, det vill säga, att vigter» på hvarje vagn å den smala banan är mindre
i förhållande till lasten som kan lorås derå, än vigten å hvarje vagn för sig å den
breda banan till vigten af den last som kan föras derpå, så synes det vara mycket
svårt att fatta huru förhållandet skulle kunna förändras och blifva motsatt, om
man antager att vagnarnas antal ökas i följd af en tilltagande trafik. Mig synes
det påtagligt att om fördel finnes på ena sidan och olägenhet på den andru med
begagnandet af en. två eller tre vagnar, så mäste denna fördel och denna olägenhet
blifva i proportion större vid begagnandet af tio, tjugo eller tretio vagnar.
Att erhålla en vinst genom sammanräknandet af många förhållanden som hvar för
sig gifva förlust, är åtminstone för mig någonting ofattligt, och kunde erinra om
den köpmannen, som, när han försäkrade köparen att han sjelf hade betalt för siu
vara mer än han begärde och denne frågade huru han då kunde komma ut med
att sälja dep för sådant pris, svarade: »mängden gör det.»
I sammanhang härmed ber jag få anmärka Herr Friherrens yttrande om trafiken
på Antwerpen — Gent-banan, att del ingalunda är den smala spårvidden, som
är orsaken till det goda resultat denna bana gifven. Men något slags direkt bevis
för detta påstående har Herr Friherren icke gifvil. Förut är dock e»'kändt, att
banan har en fördel i vagnarnes mindre vigt i förhållande till lasteu. Deremot
förekomma i såväl Heir Ofverste-löjtnant Beijers, som Herr Friherre Ericsons skrifter
flera försök till en sådan indirekt eller sannolikbetsbevisriing. Friherren yttrar till
exempel: »Då denna bana byggdes för mer än 19 år sedan och ingenstädes i
andra länder vunnit efterföljd, hvarföre skulle den då vara tillämplig hos oss?» —
Det synes dock med lika mycket och än mera skäl kunna frågas: Då denna bana
byggdes för mer än 19 år sedan och ligger midt emellan banor af en bredare
spårvidd, men man det oaktadt icke funnit skäl alt förändra spårvidden tor alt
kunna
Ståls-Utskottets Memorial JU 77.
73
kunna begagna samma materiel som på de bredare banorna, utgör icke detta ett
talande bevis att bolaget funnit den smala spårvidden ega företräde? Denna slulsats
vinner ytterligare bekräftelse af Hei r Beijers följande yttrande; att minskningen af
en fot i spårvidd haft ringa inverkan på anläggningskostnaden och att en bana med
vanlig spårvidd skulle med dervarande terrängförhållanden kunnat anläggas för nära
samma kostnad, alldenstund banvallens bredd ej behoft ökas och några djupare inskärningar
eller sådana arbeten, hvari tillökning i bredd skulle förorsaka en ökad
kostnad, ingenstädes å denna bana förekomma». Denna omständighet, alt banan på
köpet hade kunnat nästan utan all tillökning i kostnad utlaggas lill bredspårig för
att med samma materiel kunna befara de större banorna, men att man ändock under
19 års erfarenhet icke gjort det, måste, enligt mitt begrepp, utgöra ett starkt
och öfvertygande bevis om fördelen af de smalspåriga banorna.
En annan indirekt bevisning, »att man ej önskar vidhålla denna banas byggnadssätt»,
finnér Friherre Ericson deri, att mati vid iiniens fortsättning, såsom
det heter, från Gent öfver Eccloo och vidare, antagit den bredare spårvidden.
Det synes mig likväl vara orätt att kalla detta en fortsättning, då Gent i
och för sig utgör en ändpunkt, då banan från Gent öfver Eccloo anlägges af ett
annat bolag och då man icke kan känna de skäl, som måhända göra del angelägnare
för detta bolag, att begagna samma materiel som pä en annan jernväg.
Så vida det anförda faktum af denna sednare jernvägs anläggande skulle hafva
något slags betydelse alls i tvistefrågan om smal- eller bredspåriga banors företräde,
så måste det vara oundvikligt att känna de närmare omständigheterna, t.
ex. huruvida icke den ifrågavarande jernvägen tilläfventyrs anlägges såsom grenbana
af något äldre jernvägsbolag, som redan bar en betydlig materiel disponibel;
ty sådana omständigheter kunna vara af stor inflytelse. Friherre Ericsons förutsägelse,
att man med ali säkerhet snart skall komma att bygga om Antwerpen—
Gent-banan till bredare spårvidd, torde af samma skäl tills vidare få gälla såsom
en blott gissning, då inga särskilda anledningar dertill blifvit uppgifna.
Kostnaden af en jernbana är en af de vigtigaste beståndsdelarne i frågan om
anläggningen deraf. Kostnaden för Antwerpen—Gent-banan uppgifvas i Herr Beijers
rapport till 3,195,000 R:dr Riksmynt, eller (180,000 R:dr per Svensk mil. Friherre
Ericson anmärker i anledning deraf, att denna smalspåriga bana kostar på
den särdeles gynnsamma terrängen mer, än vår bredspåriga bana genom Smålands
sterila marker. Härvid synes Friherren dock för det första hafva förbisett
hvad han dock på andra ställen medgifvit, och särskildt i det vid Utskottets Memorial
N:o 14 fogade underdäuiga utlåtande till Kongl. Maj:t, att en smalspårig bana
i följd af sakens natur, med lika terrängförhällanden, i alla händelser är mindre
dyr än en bredspårig. För det andra är det klart och lär icke heller af Herr
Friherren bestridas, att skilnaden i kostnad för terrassering och bailastning måste
Bih. till. R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 27 Uäft. 10
7 4
Stals-Utskottets Memorial M 77.
blifva större mellan det smala och det breda spåret, i samma mån som terrängen
blir mera ojemn och fordrar större gräfningar, fyllningar, flera broar o. s. v.,
och häraf måste följa, att om kostnaden för vår breda bana, såsom Friherren säger,
blir billigare i Smålands sterila mark än den är för Antwerpen—Gent-banan,
så skulle den, med en spårvidd lik denna banas, blifva ändå långt billigare. För
det tredje måste den säkraste beräkningsgrunden för skilnaden i kostnad mellan
bred- och smalspårig icke vara att jemföra kostnaden för olika banor i olika länder;
det rätta blir ju att jemföra dessa kostnader i Belgien sjelf, der arbetslöner
och expropriationer af materialier äro lika. Antages denna jemförelsegrund, så
har Friherre Ericson sjelf i sitt tryckta utlåtande till Kongl. Maj:t gifvit en säker
ledning för omdömet, då han på sidan 3 uppgifvit kostnaden för bredspåriga
banor i Belgien med enkelt spår att utgöra i medeltal för Svensk mil 1,377,000
Riksdaler. Detta utgör mer än dubbelt så mycket som kostnaden för Gent—
Antwerpen-banan, och om det tillåtes häraf draga någon slutsats i afseende på
den relativa billigheten, så blir den afgörande till förmån för de smalspåriga.
Vid jemförelse;! mellan priset på Antwerpen—Gent-banan, och innan deraf
drages några slutsatser derhän, att någon betydlig ekonomisk fördel ej skulle vinnas
af smalspåriga banors antagande till allmännare bruk i Sverige, bör icke lemnäs
ur sigte att, eldigt Herr Beijers rapport, Antwerpen—Gent-banan på 4,08
Svenska mils längd har nio stationer, och vid S:t JNicholas en verkstad, der alla
banans lokomotiver och vagnar förfärdigas. Tager man i betraktande att detta
utgör sex stationer mera än hvad på samma längd i medeltal finnes å vestra banan,
och upptages hvarje sådan station endast till 15,000 R:dr, så gör delta
genast en skillnad af 90,000 R:dr. Machin- och vagnverkstaden vid S:t. Nicholas,
som tillika utgör banans hufvudstation, kan med alla sina inrättningar,
byggnader, machiner, verktyg och befintliga materialier icke gerna kosta mindre
än 750,000 R:dr. Afräknar man nu äfven för en motsvarande banlängd, andel
i en Svensk reparationsverkstad, de förstnämnda 90,000 R:dr, hvilket medgifver antagande
af nära 900,000 R:dr för en dylik verkstad å vestra banan, så återstå
såsom anläggningskostnad för bana och materiel, hvilken förslår för mer än dubbelt
så stor trafik som på de Svenska banorna, 2,445,000 R:dr, hvilket gör per
mil 522,436 R:dr, en summa, som med afseende på skiljaktigheten i pris på arbetslöner,
expropriationer, trävirke m., m. sannolikt skulle blifva vida billigare i
Sverige.
Friherre Ericson har ock särskildt velat fästa Afdelningens uppmärksamhet
derpå, att ett sådant byggnadssätt som på Antwerpen—Gent-banan, det vill säga
med smalare spårvidd, ingalunda är användbart i vårt hårdare klimat. Det är
likväl mer än väl kändt, att vägens fasthet emot klimatets inverkan beror af den
omsorg, hvarmed jordarbetena äro förrättade, af goda vattenaflopp och tillräckligt
djup ballast. Huru Friherren kan anse att sjelfva bredden af banan kan hafva
något egentligt inflytande i detta afseende, är deremot åtminstone för mig ej rätt
Slals-Utskottets Memorial M 77.
75
begripligt. Dessutom hafva vi inom landet att åberopa exempel af smalspåriga
banor i Wermland, mellan Söderhamn och Bergvik, vid Hudiksvall, med flera, oro
hvilka man ej hört att de lidit af klimatet mera an fallet varit med de bred
spåriga
banorna. En smal väg är dessutom lättare att dränera, än en bred. Således
måste hela Herr Friherrens påstående i detta alseende förfalla.
Friherre Ericson har förklarat, att han hemtat anledningen till sitt nu ifråga
varande
Memorial från ett i Aftonbladet infördt utdrag af vittnesmål, afgifne af
Englands förnämste Ingeniörer till upplysning om företrädet emellan smal- eller
bredspåriga banor derstädes, men der med den smalspåriga banan förstods samma
bredd som nu på våra statsbanor. Märkvärdigt förekommer likväl att Herr Friherren
af nämnde utdrag dragit den slutsatsen, »att Englands förnämste Ingeni—
örer uppträdt och nästan utan undantag yttrat sig för den spårvidd, som vid Statens
stambanor nu är antagen, hvilken i deras anföranden kallas smalspårig.»
Detta är väl sannt så till vida, som det gällt jemförelsen med ett ännu bredare
spår; men det visar tillika, att Friherren icke närmare genomläst deras yttranden.
Med sin kända skarpsinnighet hade han eljest omöjligen kunnat uraktlåta
att varseblifva, att de omnämnde Ingeniörerna för det mesta dels haft flere
bestämda uttalanden tili förmån för smalare spår i jemförelse med bredare i allmänhet
och utan afseende på de uppgifna särskilda bredderna i England, dels
älven positivt yttrat sig, att ännu smalare spår än fem fots kunde med fördel
användas. Herr W. Fernthough yttrade: »Vid kurver har det smala spåret be
stämdt
företräde.» (Detta måste gälla i allmänhet). Herr J. Hawkshaw: »Spårvidden
kan icke öka hastigheten.» (Detta mäste ock gälla i allmänhet). Herr MConnell:
»Med samma hastighet och samma last är alltid fördelen på det smalare
spårets sida, i synnerhet med afseende på brännmateriei. En bred vagn blir dyrare
genom den starkare byggnadsart den erfordrar. Maciiiner för smalt spår
göras för billigare pris än de för bredt. 1 afseende på säkerhet finnes ingen
skilnad i spårvidden. Stor hastighet verkar mera menligt på skenorna än stor
tyngd. Långa och tjocka axlar äro mera underkastade fel och bräckor än de
mindre.» H. Robert Stephenson: »Antwerpen—Gent-jernvägen är 3 fot 9 turn.
Jag anser detta vara ett lyckadt företag. Ångpannornas längd medför inga olä
genheter.
» (Herr Stephenson har derefter yttrat sig utförligt om företrädet af
smalare spår i allmänhet). M:r Nicholas Wood, direktör vid flera jernvägar: »Ju
bredare spåret, desto större den oscillerande rörelsen. Det smala spåret är i
ekonomiskt och kommercieit afseende mera lämpligt än det breda. De smalspåriga
lokomotiverna äro kolbesparande. Det lider intet tvifvel att icke det
breda spåret är mycket kostsammare än del smala. Den döda vigten är större
på det breda spåret, och fördelen måste alltid vara på dess sida, som har den
minsta dödvigt.» M:r Wyndham Harding: »Ett smalt lokomotiv på Birmingham—
Gloucester-vägen har framfört en last, som den breda icke kunnat. En häst
kan på den smalspåriga vägen framsläpa vagnar med 42 tons kol, men på en
7 (i
Stats-Utskottets Memorial M 77.
bredspårig endast 7'/2 tons. Det smalare spåret har fördelarne i säkerhet, besparingar,
stigning, kurver och beqvämlighet.» (Det torde böra märkas att detta
vittnar tvärtemot hvad Friherre Ericson och Herr Beijer påstå i afseende på stigning
och kurver.) — Kapten Laws: »Jernvägsbolagen äro ännu i sin barndom, intet
af dem förstår ännu sin sak.» (När detta kunnat sägas af en Engelsk Ingeniör
orri de Engelska bolagen, månne det icke då äfven till någon grad kunde i vissa
fall vara tillämpligt här i Sverige?) Samma person: »Jag tror, att en mycltet
smalare väg än 4 fot 8 turn skall blifva sd säker, sorn man någonsin kan önska
sig den. Enligt min tanke har man ingen fördel af att, då man har en sak fullkomligt
säker, kasta bort penningar för att göra den säkrare.» M:r Charlin:
»Jag anser det smala spåret bättre derföre att man med mindre kostnad
kan hafva flera tåg. Ju oftare de kunna gå, desto förmånligare.» M:r Joseph
Hayward: »Stora lastvagnar medföra många olägenheter. Det är bättre att gå
oftare med mindre tross. En regulier kommunikation är vigtigare än en hastig.»
Samma tidningsartikel innehåller utdrag af ett bref frän en Engelsk lokomotivbyggare-firma,
Hawthorns & Comp. i Leith, som säger, med afseende på
banor i Finland: »Yi anse 3 fot 6 tums spårvidd vara just hvad Finland behöl
ver
Vi behöfva väl icke utpeka huru mycket ni skall kuna bespara vid anlägg
ning
af ett sådant spår; men minst blir det SO procent på de första kostnaderna
å linien.»
Samma personer skrifva: »Vi hafva på sednare tider i stort antal förfärdigat våra
förbättrade tanklokomotiver, passande för giest befolkade trakter såväl här som utomlands,
och finna dem på ett förundransvärd! sätt motsvara behofvet på träl vägar
och smalspåriga jernbanor. der hvarest billighet är första vilkoret. Dessa machiner,
som förfärdigas efter den princip att hafva tyngdpunkten så lågt som möjligt,
äro mycket säkra äfven vid större hastighet än deri, som i allmänhet förekommer
på jernvägar med smalt spår. Vi hafva tillverkat dem så smala som för
2 fot 8 tums spårvidd för uteslutande godståg, samt 3 fots, 3 fot 3 tums och
3 Sol 6 tums för gods- och passageraretåg. Ett lokomotiv för 2 fot 8 tums
spårvidd, som nu är under arbete, väcker beundran. Det väger omkring 7 tons
i lull rustning och transporterar 7 tons på en stigning af 1 på 12 (utom machiner)
och 24 tons med en stigning af 1 på 40, med en hastighet af 12 engelska
mil i timman; 100 ångtryck per qvadrattum. Priset på detta lokomotiv
är omkring 700 å 800 £, beroende af spårvidden.
Det torde af de förestående utdragen kunna bedömas huruvida, såsom
Friherre Ericson påstår, de afgifna yttrandena till förmån för smalspårigare banor
gällt uteslutande »just den spårvidd, som begagnas på våra statsbanor, eller om de
icke gällt jemförelser mellan smala och breda spår i allmänhet.»
STOCXHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Litt. C.
\:o 1.
Beräkning öfver anläggningskostnaden lör 1 mil jernväg, utförd efter samma profil i svårare terräng, med olika spårvidder och byggnadssätt.
l:o Banvallen» lerratftring, jemte vägomläggning
och stängsel.
Undersökning och utstakning  .
Gräfning, 20,718 kub.-famnar
» 18,740 »
» 20,375 »
» 18,397 »
» 18,124 »
Bergsprängning, 2,033 kub.-famnar
» 1,707 »
» i,955 »
» 1,629 »
» 1,564 »
Sidoskärning, 27,740 kub-famnar
» " 22,868 »
» 27,402 »
» 22,550 »
» 22,108 »
Beklädnadsarbctcn, 20,000 qv.-famnar
Afdikningsarbeten
Påiningar och fascliinbäddar
Vägomliiggning
5 större, 7 mindre vägölvcrgärigar
Stängsel utmed banan
Instrumcntalier och matcrialicr
2:o Broar, lu/vertar och irummor.
Broar oell vägportar
Trummor, 18 st.
3:o Of verhyggnad.
Ballast, 5,184 kub.-famnar
» 2,148 »
» 4,896 »
» 2,304 n
» 2,! 60 »
Sliper, 12,000 st
Biilcr. 1 5,480 centner å 5,SO
» 10,800 » ä 5,SO
Skarfförbindningar och hakbultar
Nedläggning af räler och slipcr, jemte lyftning
och justering
4:o Stationer nirel hy gg noder och hancaltarcst agor.
Planering och stängsel
Ballast, 378 kub.-famnar
» 430 »
» 554 o
» 158 v»
» 126 »  ,
Spar oell vcxlar
Husbyggnader och inventarier ,
Banvaktarestugor
5:o I 'erk»ttider och tohoniotivsia/lar
6:0 lirproprialinn.loslnoder
7:o Diner se a riden och utgifter.
Elektrisk telegraf och signaler
A dm mistral io ns-k ost noder
Provisionel» byggnader och diverse utgifter
8:o Bör lieja matcriclen
Summa kostnad
Spårvidd = 4,83 fot
Kälernas vigt — 21,ä ft
Ballast-höjd = 2 fot
Banvallens bredd = 20 fot
eller lika med
förhållandet å
Statens stambanor.
Riksmynt.
Samma
Riksmynt.
Spårvidd = 4,83 fot.
Balernas vigt = 15 *tE.
Ballast-höjd = 1,33 fot.
Banvallens höjd = 15,73 fot.
Spårvidd = 4,1 fot.
Balernas vigt = 21,5 U.
Ballast-höjd = 2 fot.
Banvallens bredd — 19, -7 fot.
Riksmynt
10,000
103,590
57,690
86,166
10,000
8,000
5,486
5.000
2.000
12,000
50 000
94
1,0
19,2
10 «>
2,8
0,8
1,5
6.0
40.000
14 671
4,8
1,7
41,472
18.000
85,146
47 200
11.880
21
12,000
3,024
13.400
25,000
6.000
349,933
54,671
175,698
21
■ 6,i
0,7
4,000
40 000
38.273
l 2
0,5
4,8
4,«
59,424
20 000
40,000
82273 42
60000
Summa
Riksmynt.
41,!
6,£
20,;
7,1
O t
4,’
9,'
7.1
10,000
93.700
48,359
71,576
31
84
10,000
8,000
4,976
5.000
2.000
12,000
42,010
1,1
■19,7
10,0
1 3,2
0.9
1,6
5,9
35,500
11.727
19,584
13,440
59400
15,5 i 0
9 560
56
8,500
1,200
7.560
25,000
6 000
6.2
0.8
4.000
40.000
52 160
0.3
5.3
4.5
307.622
4,9
1.6 47,227
117,094
48,260
22.000
36,600
76.160
65.1)00
13
42,4
6,1
Riksmynt.
g =3 g
Summa
Riksmynt.
Spårvidd = 4,1 fot
Balernas vigt = 15 K
Ballast-höjd = 1,33 fot l
Banvallens bredd = 15 fot J
I lika med förhålV
landet å Boråsbanan.
Spårvidd = 3,5 fot.
Kälernas vigt = 15 3.
Ballast-höjd — 1,33 fot.
Banvallens bredd = 14,4 fot.
Riksmynt.
3 I |
= n. "
Summa
Riksmynt
36
16,
10,000
101.875
7/
3,!
5,f
10,
9.‘
55 385
85,108
10,000
8,000
5,286
5.000
2.000
12,000
48.990
15
1,0
19,2
10.2
2,8
0,9
1,6
6,0
59,300
14 460
4,8
1,7
39,168
16,200
85,146
17,200
10 800
21
11,500
2,842 -
13,170
25,000
6,0 00
6,4
0.7
4,000
40 000
37 480
0,3
4.2
5,5
343,644
53,760
15
468,514
41;
6,5
21
58512
19.300
59,400
81.420
58.750
20,7
10,000
91,985
46.149
70,518
10,000
8,000
4,750
5.000
2.000
12,000
40,900
57
90
1,3
19,6
10,0
3,2
1,0
1.7
5.8
54,400
11,517
4,9
1,6
18,432
12,000
59,400
15,510
8.280
56
301,305
45.917
47 42,J
6;
113,422! 56
7,1
o i
—, ■
—! 4 f
9
7.»
840,000!
iooj
720,8631 71 j 10()|
823,300
36j 100
8,100
1,104
7,420
25,000’ —
6.OOO1 —
6.0
0,8
4,000
40.000
51.51 0
0,6
5,7
4 4
47,624
21,400
36.000
75,310
64 300
Riksmynt.
10,000
90,620
44,308
i2
69,198
10,000
8,00!)
4 540
5.000
2.000
12 000 —
59.680
Samma
Riksmynt.
=
2 ° S
* re fr
1,5
19,8
10,0
1,1
1.5
5,8
54.000
11.300
4,9
1,6
16,(
17,280
10,800
59,400
15,310
7.200
7,800
1,008
7,300
25.000
6 000
6/
3,<
5. fl
! 6,0
0 8
295,546; 16
45,300
109,990
10;
9 '
4.000
40 000
‘ 0 574
0,0,
5,8
4.5
56
47.108
20 600
55,400
74 374
6 5 840
705,277 j 3j lOOjj --
45
6,3
16,0
6 5!
3.0
4,9
10/
9.6
689.958 72 100
lior till Slats-Ulskotlcls Memorial, 1862—1863, JU 77.
JL. IVortlenfelt.
lutt. o.
i\:o 2.
Beräkning öfver anläggningskostnaden för 1 mil jernväg, utförd efter samma profil i lättare terräng, med olika spårvidder och byggnadssätt.
Spårvidd = 4,83 fot
Kiilernas vigt = 21,3
Ballasthöjd — 2 fot
Banvallens bredd = 20 fot!
lika med förhållandet
i\ Statens
slana banor.
Riksmynt.
1:0 Banvallens terrassering, jemte vägomläggning och
stängsel.
Undersökning och utstakning
Jordarbeten, 10/234 kub.-famnar
» 8,0.32 »
» 9,990 »
» 8,617 »
» 8,409 v
Vägöfvcrgängar, 25 st
Stängsel
Beklädnadsarbetcn och afdikning
Instrurncnlaiicr och materialier
2:o Broar, hu va tar och trummor.
Broar
Trummor, 7 st
3:o Öfverbyggnad.
Ballast, 5,184 kub.-famnar
» 2,448 »
» 4,896 »
» 2,304 »
» 2,160 »
Sliper, 12.000 st
Rails, 15,480 centner å 5: 50
» 10.800 » å 5: 50
Skarfförbindningar och hakbultar
Nedläggning af sliper och rails, jemte lyftning
och justering
4:0 Stationer med byggnader och banoahlarcslttgo r.
Planering och stängsel
Ballast
Spar och vc\lar
Husbyggnader och inventarier
Banvaktarestugor, 5 st
5:o Verl,stöder och foltomoticsla/lar
6:0 Ifxji ropr in l i o n s /. ost noder
7:0 Diverse arbeten och utgifter.
Elektrisk telegraf och signaler
Administrationskostnader
Brovisiouela byggnader och diverse utgifter
8:o Härliga, matei iden
!*T
O t-H
% 7
3 g §
§ !§
• to
B 5,
Summa
Riksmynt.
£. c
g
Ä- 3
s s
S
3,000
0,7
»
40,956
—
8,9
—
—
———
z
-—
z
4,050
—
0,9
—
12,000
—
2,6
—
10,200
—
2,2
—
25,000
—
5,4
95,186
20,7
9,466
2,1
5,158
—
1,1
31,104
—
—
18,000
—
—
85,146
17,200
21
—
11,880
—•
—
6,744
1
5,024
13,400
j- v,«
12,000
6,000
M
4,000
0,9
26,000
5,6
10,000
_
2,2
14,624
163,530
Spårvidd = 4,83 fot.
Balernas vigt = 15 fL
Ballasthöjd = 1 33 fot.
Banvallens bredd = 15,73 fot.
Riksmynt.
B 5,
burn ma
Riksmynt.
ifl S3
&
s-S
ca n
O 2
3.2
21
41,168
20,000
26,444
40,000
60,00o!
55, 5
8/
4/
5,'
8,:
13/
3,000
35,328
4,050
12,000
10,200
20,137
0,8
9,0
1,0
5.1
‘2,6
5.1
7,980
4,775
2,0
1/4
14,688
13,440
59,400
15,510
9,360
36
Summa kostnad ■—
460,752 21 100!
5,.302
1,200
7,560
12,000
6,000
84,75 5
12,756
20
21,6
5,2
112.198
4.000
26,000
8.000
6,7
1,5 52122
22,000
24,687
56
28,6
1.0
6,7
2.0
38,000
65,900
G.r
9,7
1 6,8
392,579j 261 100
Spårvidd «= 4,1 fot.
Rå lernas vi41 = 21,5 ffc
Ballasthöjd = 2 fot.
Banvallens bredd = 19,27
fot.
Spårvidd =* 4,1 fot 1
Itå lernas vigt = 15 « 1, M»
Ballasthöjd = 1,33 fot ( lant,e1t u Boräs-  Banvallens bredd = 15 fot) banan'
Spårvidd = 3 5 fot.
Rälernas vigt = 15 <t£.
Ballasthöjd = 1,33 fot.
Banvallens bredd = 14,4 fot.
B."
pr
c/j
» c
m
B C
Riksmynt.
S
3 g «
5
? **• c-r
I £»
Summa
Riksmynt.
O £
B ^
O. C
?!
Riksmynt.
Procent af
ostnadssum-  man.
Summa
Riksmynt.
pr 5
° 5
V. 83
B "2
cL 6
S|
Riksmynt.
s 1?
B g q
g tS
1 »
3 "»
Summa
Riksmynt.
3
S B
5*3
0-0
B 3
3,000
39,960
—
0,7
8,8
—
—
3,000
—
O/t
—
—
3,000
—
0,8
—
34,468
9,0
53,628
4,050
12,000
9.0
1.1
3 2
4,050
12,000
0,9
2,7
4,050
12,000
1,1
3,1
—
.
-
_
.
.
10,200
—
2,3
—
10,200
—
2,7
10.200
2.7
24,027
—
5,6
93,237
21,e
19,165
—
5,0
82,883
21/
18.332
4.9
81.210
21,7
9,056
5,077
2,0
1,1
.7,787
4,568
2,0
1,2
7,493
4.427
2,0
1,2
90
14,133
90
3,1
—
12,355
___
5,2
20
11.920
20
3.2
29.376
—
—
—
—
—
12 960
—
—
—
—
16,200
—
12,000
—
10,800
—
—
—
—
59,400
15,310
59,40 0
15,310
17,200
21
—
—
56
—
56
—
—
—
10,800
—
158,722
21
55,2
8,280
—
108,814
SG
28,5
7.200
—
105,670
56
28,4
6,262
3,952
3 867
V
2,842
13,160
—
| 7,6
1,104
7,420
-
i
1,008
7,.300
—
6,5
12,000
—
1
12,000
-
1
12,000
—
6,000
—
1,1
40,264
—
9,0
6,000
1,6
30,476
—
8,0
6.000
—
1,6
50.175
—
81
—
19,300
—
4,r,
—
21.400
—
5,6
—
—
20.6(10
—
5,5
—
—
26,013
£0
5,7
—
24,288
50
6, t
__
23,856
G 0
6,4
4,000
0,9
—
——
4,000
-
1,0
rr T ■
4.000
i/
r. .
■
26,000
—
3,7
■
26,000
6,9
—
26,000
—
7.0
i
.—
9,600
—
2,1
59,600
8,7
7,700
2,0
57,700
—
9,«
7.400
—
2 0
37,400
i
10,1
;
— j —
58,750
13,0:
—
64 300
—
16,H
| i  j
61 840
— i
16,6
— 1
-1
450.0201 61
100
—
-1
-
382,217
ocj
10C
1
1
1
!
372,672
26
100
Et. TVordenfelt.
Hör till Siats Utskottets Memorial, 1862—1803, Mi 77.
Litt. E.
m 3.
Tabell, utvisande den Brutto-last i Centner, sora Lokomoliver af olika beska (lenhet och tyngd förutom tendern kunna draga uppför olika
lutningar, med olika hastigheter.
Lokomotivets beskaffenhet och vigt.
Banans
lutning.
A bana med en rälsvigt af 21% & per
löpande fot.
Godsmaskin. vägande 720 centner, med
6 kopplade drifhjul samt tender af
536 ceutuers
vigt
Maskin för blandade tåg, vägande 600
centner, med 4 kopplade drifhjul, belastade
med 480 centner samt tender
af 556 centners
vigt
Person-lokomotiv, vägande ti40 centner,
med ett par drifhjul, belastade med
240 centner samt tender af 536 centners
-
vigt
Centner, sorn kunna framdragas vid en hastighet af
1 ’/i mil i 1 2 mil i | 3 mil i | 4 mil i | 5 mil i
timman. | timman. I timman, i timman. I timman.
I I I
Lokomotivets beskaffenhet och vigt.
Banans
lutning
Centner, som kunna framdragas vid en hastighet af
1 % mil i
timman.
2 mil i
timman.
3 mil i
timman.
4 mil i
timman.
5 mil i
timman.
0 : 0
19,630
6,690
19,280
16,330
6.090
Å bana med en rälsvigt af 15 & per
löpande fot.
Godsmaskin, vägande 396 centner, med
6 kopplade drifhjul samt tender af
240 centners vigt
0 : 0
10,650
3,520
10,460
3,440
8,850
3,200
1 : 100
6,530
1 : 100
1 : 80
6,1540
5,520
5,260
1 : 80
2,890
2,830
2,770
1 : 60
4,370
4,500
4,050
1 : 60
2,260
2,210
2,080
0 : 0
12,610
10,660
8 700
Maskin för blandade tåg, vägande 360
centner, med 4 kopplade drifhjul, be-  lastade med 264 centner samt tender
af 240 centners vigt
0 : 0
6 860
5,770
2,020
4.700
1,820
1 : i 00
—
4,120
3,820
3,460
—
1 : 100
2,170
O
CC
——
3,400
5,270
2,950
—.—
1 : 80
1,780
1.710
1,540
1 : 60
2,630
2,460
2,330
1 : 60
1,360
1,270
1,170
0 : 0
4,930
4,060
3,250
Person-lokomotiv, vägande 360 centner,
med 1 pär drifhjul, belastade med
152 centner samt tender af 240 cent-  ners vigt
0 : 0
2,590
2,130
1,670
1 : 100
1.510
1,400
1,255
1 : 100
710
620
530
1 : 80
1,290
1,154
1,010
i : 80
560
480
400
! : 60
890
810
650
1 : 60
330
290
240
h. Nordenfelt.
[lör lill Slals-Ulsliollets Memorial, 1862—1863. M 77.
i
2
5
4
5
6
7
8
9
10
11
An?
N:o 4. Litt. F.
bell öfver kostnaden för under medelstigningsförhållanden dagligen
fram- och återgående jernvägståg.
Tågets benämning, dess storlek efter deri
befintliga vagnaxlar (alltså med uteslutande
af lokomotiv och tender-axlarne).
Godståg med 24 vagnaxlar.
a) Af fraktlängden oberoende, men med
tågets beskaffenhet variabla kostnader:
Förbrukning af brännmaterial
Vattenåtgång
Smörjning och putsning af lokomotiver
och vagnar
Reparationskostnad för d:o.
Upplysning å tåget
b) Kostnader, hvilka för en bestämd trafik
äro oberoende af tågets beskaffenhet
och fraktlängden:
Slitning afjräler
Förvaltning och banans underhåll
Ränta å anläggningskapitalet, 5 proc. af
945,000 R:dr pr mil, materielens kost
-
c) Kostnader, beroende af fraktlängden:
Nyanskaffning af lokomotiver och tender,
Summa pr axel-mil...
» » tåginil
» » dag
» » år R:dr
Förhållandet mellan nyttigt arbete eller inkomster
för dessa olika tåg
Summa kostnad pr axel-mil, då utgifterna
vid stationerna inberäknas
n. De uti 9 och 19 utförda kostnaderna erhålla ett mot banförhållandena
tillägg, ifall all materielen ej under alla årstider skulle finna full användning
■ till Stats-Utskotlels Memorial, 1862—1863, J\1 77.
Kostnad pr axel-mil i R:dr för dagligen
fram- och återgående tåg.
17.5 mil i
en eller
35 mil i
båda rigt-  ningarne
eller
årligen
300,000
axel-mil.
8,75 mil i
en eller
17,5 mil i
båda rigt-  ningarne
eller
årligen
153,300
axel-mil.
3,5 mil i
en e.ler
7 mil i
båda rigt-  i; in gar ne
eller
årligen
61,320
axel-mil.
1,75 mil i
en eller
3 5 mil i
båda rigt-  ningarne
eller
årligen
30,660
axel-mil.
0,0786
0,0786
0,0786
0,0786
0,0026
0,0026
0,0026
0,002G
0,0565
0,0365
0,0365
0,0563
0,0862
0,0862
0,0862
0,0862
0,0072
0,0072
0,0072
0,0072
0,0408
.
0,0408
0,0408
0,0408
0,1799
0,1799
0,1799
0,1799
0,2840
0,2840
0,2840
0,2840
0,0476
0,0661
0,0941
0,1891
0,0427
0,0886
0,1240
0,2328
0,0491
0,0699
0,1281
0,2425
0,8820
0,9072
1,0588
1,3468
20,48
21,77
25,41
32,52
715,68
380,97
177,88
113,15
261,225
139,054
64,926
41,302
10
5
2
1
0,9284
0,9888
1,1840
1,4678
svarande
N:o 5. lätt. 6r.
Tabell öfver kostnaden för under medelstigningsförhållanden dagligen
fram- och tillbakagående jernvägståg.
Tågets benämning, dess storlek efter deri
befintliga vagnaxlar (alltså med uteslutande
af lokomotiv och tender-axlarne).
Goclståg med 120 vagnaxlar.
a) Af fraktlängden oberoende, men med
tågets beskaffenhet variabla kostnader:
Förbrukning af brännmateriel
b)
10
1!
Valtenåtgång
Smörjning och putsning af lokomotiver
och vagnar
Reparationskostnad för d:o
Upplysning å tåget
Kostnader, hvilka för en bestämd trafik
äro oberoende af tågets beskaffenhet
och fraktlängden:
Slitning af räler
Förvaltning och banans underhåll .
Ränta å anläggningskapitalet, 5 proc. af
943,000 R:dr pr mil, oberäknadt materielens
kostnad
c) Kostnader, beroende af fraktlängden:
Nya nskaffning af lokomotiver och tender,
med räntor å derför användt kapital
D:o af vagnar och axlar med d:o
Tågpersonalen
Summa pr axel-mil...
»
)> »
» » år R:dr
Förhållandet mellan nyttigt arbete eller in
-
» tågmil.
dag
kornsten af dessa olika tåg.
Kostnad pr axel-mil i R:dr för dagligen
fram- och återgående tåg.
17,5 mil i
en eller
35 mil i
bada rigt-  ningarne
eller
årligen
1,533,000
axel-mil.
8,75 mil i
en eller
17,5 mil i
båda rigt-  ningarne
eller
årligen
766,500
axel-mil.
3,5 mil i
en eller
7 mil i
båda rigt-  ningarne
eller
årligen
306,606
axel-mil.
1,75 mil i
en eller
3,5 mil i
båda rigt-  ningarne
eller
årligen
153,300
axel-mil.
0,0484
0,0484
0,0484
0,0434
0,0013
0,0018
0,0018
0,0018
0,0174
0,0174
0,0174
0,0174
0,0688
0,0688
0,0688
0,0688
0,0034
0,0054
0,0054
0,0054
0,0408
0,0408
0,0408
0,0408
0,1800
0,1800
0,1800
0,1800
0,2858
0,2838
0,2838
0,2838
0,0094
0,0152
'0,0188
0,0317
0,0 427
0,0886
0,1240
0,2528
0,0147
0,0186
0,0565
0,0672
0,7079
0,7518
0,8199
0,9728
84,98
87,78
98,59
1 16,74
2273,28
i 336,18
688,73
408,89
829,730
360,694
251,386
149,135
10
3
2
1
0,7601
0,7976
0,8956
1,0606
121 Summa kostnad pr axel-mil, då utgifterna
I vid stationerna inberäknas
Anm. l)e uti 9 och lO beräknade kostnaderna erhålla ett mot banförhållandena svarande
tillägg, ifall all materielen ej under alla årstider skulle finna full användning.
Hör lill Stals-VIskollels Memorial. 1862—18631 JY3 77.
N:o 6.
Litt. //
Resultater, då räntan å anläggningskapitalet (oberäknadt materielens
kostnad) ej tages i beräkning, men till 9 och 10 i de föregående
båda tabellerna lägges 25 proc. för under vissa tider öfverflödig
materiel.
Tågets benämning, dess storlek efter deri
Summa kostnad i
R:dr pr axel-mil.
befintliga vagnaxlar (alltså med uteslutande af
lokomotiv och tender-axlarne).
Vid en dag-  lig tur af
70 mil.
.
Vid en dag-  lig tur af
35 mil.
Vid en dag-  lig tur af
14 mil.
Vid en dag-  lig tur af
7 mil.
Snälltåg af 30 vagnaxlar
0,7170
0,7291
0,8463
0,9450
D:o » 24 d:o
0,7700
0,7775
0,9087
1,0157
l):o » 18 d:o
0,8494
0,8569
1,0111
1,1340
Vid en dag-
Vid en dag-
Vid en dag-
Vid en dag-
lig tur af
lig tur af
lig tur af
lig tur af
50 mil.
25 mil.
10 mil.
5 mil.
Persontåg af 48 vagnaxlar
0,5950
0,5984
0,6785
0,8032
D:o » 36 d:o
0,6267
0,6301
0,7174
0,8887
D:o » 24 d:o
0,6917
0,6951
0,7985
1,0021
D:o » 12 d:o
0,8951
0,8984
1,0486
1,3668
Vid en dag-
Vid en dag-
Vid en dag-
Vid en dag-
lig tur af
lig tur af
lig tur af
lig tur af
35 mil.
17,8 mil.
7 mil.
3,8 mil.
Godståg af 120 vagnaxlar
0,4570
0,4657
0,5715
0,7553
D:o » 80 d:o
0,4570
0,4914
0,6074
0,8108
D:o » 40 d:o
0,5156
0,5583
0,7034
0,9628
D:o » 24 d:o
0,5924
0,6556
0,8592
1,1508
I medeltal för snälltåg med 18—30 axlar...
0,7790
0,7877
0,9219
1,0312
l):o » persontåg » 12—48 » ...
0,7019
0,7053
0,8108
1,0179
D:o » godståg » 24—120 » ...
0,5001
0,5420
0,6804
0,9223
och med tillägg af 3 och 9 proc. af dessa
summor för utgifter å stationerna: (3 proc.
för persontåg och 9 proc. för godståg)
för snälltåg med 18—30 axlar
0,8024
0,8113
0,9495
1,0621
» persontåg » 12—48 »
0,7230
0,7267
0,8351
1,0484
» godståg » 24—120 »
0,5451
0,5908
0,7416
1,0055
Hör lill Slats-Ulskotlels Memorial, 1862—1863, JV2 77.
It!
J
B ■: ‘Ä
ftf 'b Kl
; !'•<
Sisi.- ■ ■■
filii 'ib ' M'
i»C* :
> ■ uti d
.1 "pIxP-Mf
'■>{19} ; r>o frt-ifupäi^
•. ' ' : - ' .
■
' 3
xé<c-x ' ‘ ; : ‘1.
#■' u c-if
o: .. : • B
. ; '
- V Kfj‘- -'ij
o:(!
o:(f
.1! il:■.
N:o 1.
Aproximativ beräkning
öfver anläggningskostnaden för en mil jernväg, utförd efter samma profil i ordinär terräng med olika spårvidder och byggnadssätt. Kubikfamnen jordarbete beräknad till
5 R:dr, Rälerna till 6 R:dr pr centner, Tunnlandet jord till i medeltal 500 R:dr. En mellanstation är i beräkningen intagen. Ballasten 1,5 fot djup.
JVs 1.
M 2.
M 3.
M 4.
JVs 5.
JVs 6.
JVf 7.
JVs 8.
4,83 fots spårvidd.
4,1 fots spårvidd.
3,
fots spårvidd.
Beräkningarne äro gjorda öfver en mil af en jernväg, minst 4 mil lång.
20 fots
Bankbredd.
21,5 <£ Käler.
18 fots
Bankbredd.
15 tb Räler.
16 fots
Bankbredd.
18 tt Käler.
15 fots
Bankbredd.
15 <5 lläler.
15 fots
Bankbredd.
13 <05 Räler.
1 i fots
Bankbredd.
15 S Räler.
13 fots
Bankbredd.
13 Tt Räler.
13 fots
Bankbredd
13 U Räler.
A.
Bankläggning med dertill hörande arbeten
102.960
93,040
87.120
83,160
83,160
79,200
73,240
75,240
B.
Jordersättning
14,250
15 650
15,500
15,050
13,050
12,000
11.530
11,350
C.
En bro af jern på murade landfästen, SO fots spann samt 20 st afloppstrummor
21.600
19.000
18,500
17,200
17,200
14.900
14,600
13 600
D.
Räler, sliper, skarfjern. spikar, vexlingar, ballast, vändbord, m. m.
195.180
170.560
173,400
155,860
138,910
144,060
125,910
112.800
E.
F.
Planering af bangård med ballast å densamma
Lokomotiver och vagnar:
8,140
7,800
8,140
7,500
3,100
7,500
5,100
4,500
Banan JVs 1. Ett lokomotiv 43,000 R:dr, 2 passagerarevagnar 10,000 R:dr, 20 lastvagnar 50,000 R:dr
85,000
» 2. 1,3 » 43,000 R:dr, 3 » 15,000 R:dr, 50 » 39,000 R.dr
99,000
» 3. 1,0 h 30,000 R:dr, 2 » 10.000 R:dr, 20 » 24,000 R:dr
64,000
'
» 4. 1,2 » 30,000 R:dr, 2,4 » 11,600 R:dr, 24 » 26.400 R:dr
68,000
» 5. 1,5 » 30,000 R:dr, 3 » 12,000 R:dr, 50 » 50.000 R:dr
72,000
» 6. 1,2 » 50,000 R:dr, 2,4 » 9.600 R:dr, 24 » 24.000 R:dr
65,600
» 7. 1,4 » 28,000 R:dr, 2,8 » 10,600 R:dr, 28 « 25,200 R:dr
63.800
6.
» 8. 1,8 » 50,600 R:dr, 3,6 » 12.000 R:dr, 36 » 25,000 R:dr
Reservdelar till rörliga materielen samt lokomotivstall, reparationsverkstad och förråd m. m., fördelt pr
67,800
H.
mil
Hägnader, vägomläggningar, telegraf, byggnader, vattenafiedningar m. m. som är oberoende af spårvidden
18,300
18,000
15,000
15,000
15.000
12,000
12,000
12,000
I.
och byggnadssättet
.. .. .
Circa 20 procent för öfriga ej specificerade utgifter, såsom administration, arbetsbefäls arfvode, resor, pro-  visionela byggnader och tillställningar, arbetsredskaper och instrumentalier, prisstegringar m. m. samt för-
55,000
55,000
55,000
55,000
55,000
55,000
55,000
55.000
lagskapital
. .
99.370
93,950
87',340
83.230
78,380
77.740
69 800
68,510
Summa R:dr R:mt
600,000
j 363,000
522,000
i
498,000
478,000
466,000
| 435,000
421,000
Obs. Beräkningarne äro gjorda öfver I mil af en jernväg, som inalles är flera eller minst 4 mil lång.
Alla kostnadssummorna äro aproximativt beräknade i runda tal. En bana, lika M 1, har i verkligheten kostat c:ca 700,000 R:dr; en dylik JVs 4 kostar £00,000 och en lika JVs 7 i Norrige c:ca
400,000 B:dr, allt pr mil med alla tillbehör. Antalet lokomotiver och vagnar äro upptaget enligt den kolumn i tabellen M 2, som upptager relativa antalet lokomotiver.
Hör till Stals-Ulskoltets Memorial, 1862—1863, M 77.
C. Adelsköld.
Litt. Ä.
N:o 2.
Jemförelse-Tabell
öfver Jernvägar, byggde med olika spårvidder och styrka, Beräkningar»e gjorde öfver en bana om 10 mils
antagande af en godstrafik af 1,000,000 centner årligen etter hela längden, <L v. s.
längd å ordinär terräng med stigningar 1:100 och
10,000,000 centner torde 1 mil.
Spårvidd.
Banans konstruktion
och kostnad.
a "
c a as
s s -a
— P- >-t
Lokornoti venia.
td
cr<?
ä
s,re ^
B
•-1
II?'
cr<5 * p,
3 5 *
5! » p:
re
2. = B.
re c- 3
i-1 re oq
Draga uppför stigning 1 : 100
med 2,5 a 3 rails hastighet i
timmen under medelgynnsamma
omständigheter.
Bruttolast.
Nettolast.
Fot.
R:dr R:mt.
td
re
H P:
O tt*
3 Ö
C3
5- ^
3 £3
0> P
-s }3j
td
CD
^ 2.
td
re re
re 3.
B Si
Öppna
(jods vagn ar.
Väga.
Tons.
cent
ner.
Lasta.
Tons.
cent
-
>
B 5-
re P
►3 —
2 pö
S B 09
ö t3
it(5 ?
Oj g!
p re “
g* C:
o 23
S
B 2:
?r '-2 o
f B §
0Sg
2To §
ca re
P- re
~ re
-1 3
O 3
O
B
Cu
P
po g
tb
c
ca
0=5
-
ST td
p re
ST ** p
P
?Trt
-
cr J-' 2-
j re re
äg. 5=
3 -1
O g >1
3 i <
_ p->
re re
cT P
Si 2
<* S
re
S
2, °
£:M
t- w
O ja.
B o Q
Sä
C~i C:
C
p
po
C JZI»
P P
D P
Pj
k"
Centner.
B
re
2 5
o
2
».
Ärliga utgifter och behållning efter cr trafik-inkomst af 500,000
R:dr It.-mt, erhållen genom förde 1,000,000 centner 10 mil
å 0,05 It:dr per centner, persontrafiken oberäknad.
Drift- och underhållskostnad, antagande
densamma vid banan JVg 1 till 45 %
af bruttoinkomsten.
B.
o cn !~a.
S-S»
deraf
25 °/0
oberoende
af
spårvidden.
R:dr R:mt.
20 %
förhållande sig
sorn medeltalet
emellan bruttolasten
och
antalet tåg.
R:dr R:int.
Summa.
R:dr R:mt.
p<3 3" Pj
*? ^B
R:dr R:int.
cd
3. re
«t- re
p D
05
5.
05
05
B
Om banan är bibana
tillkommer omlastning
af 1,000,000 centner
å 1 öre = 10,000 R:dr.
O:
~ re
P° iS co
?d »
G- B.
B
R:dr.
R:dr.
R:dr R:mt.
JV2 i.
4,83
fot
Svenskt
mått
JV2 2.
4,83 fot
»
JVs 5.
4,1
fot
»
»
JVs 4.
4,1
fot
D
»
JVs 3.
l
4,1
fot
))
»
JV2 6.
3,5
fot
JO
»
M 7.
3,5
fot
»
»
JK 8.
3,5
fot
»
»
20
21,3
600,000
22
328
184
4,416
103
2,472
4
96
7
168
1,144
3,8
1
3,305,700
1
1,0
125,000
100,000
225,000
273,000
4,58
43,70
19,67
o
o
o
0*
4,58
18
13
363,000
13
360
126
5,024
66
1,584
4
96
6
144
1,830
6,1
1,6
3,615,500
1.1
1,35
123,000
155,000
260,000
240,000
4,2
27,32
14,20
240,000
4,2
16
18
322,000
20
480
168
4,052
103
2,472
3
72
7
168
1,055
3,5
0,92
2,779,100
0,84
0,88
125,000
88,000
215,000
287,000
5,5
47,59
20,19
277,000
5,3
13
1 3
498,000
13
560
126
5,024
78
1,872
3
72
7
168
1,395
4,65
1,21
2,756,100
0,85
1,02
125,000
102,000
227,000
275,000
5,5
55,84
16,28
263,000
5,3
13
13
478,000
13
512
109
2,616
64
1,536
3
72
6
144
1,771
5,9
1,5
5,140,900
0,91
1,20
125,000
120,000
245,000
255,000
5,33
28,17
13,85
245,000
3,1
13
13
466,000
15
560
126
5,024
73
1,752
2,5
60
6
144
1,374
4,7
1,2
2,714,600
0,82
1,01
125,000
101,000
226,000
274,000
5,9
36,59
16,45
264,000
5,7
13
13
433,000
13
312
109
2,616
68
1,632
2,5
60
6
144
1,588
5,3
1,58
2,714,100
0,82
1,10
125,000
110,000
255,000
265,000
6.1
31,48
14,79
255,000
5,9
13
12
421,000
11
264
92
2,208
54
1,296
2,5
60
5
120
2,101
7,«
1,84
5,050,800
0,92
1,58
123,000
138,000
263,000
257,000
5,6
25,79
12,51
227,000
5,4
Såsom grund för beräkning af administrations-, drift-, underhalls- och andra kostnader har antagits att, såsom vanligt vid liknande kalkyler, då såsom ofvan trafikinkomsten uppgår tili omkring 10 procent af anläggningskapitalet, enligt
erfarenhet, 45 procent af brutto-inkomsten eller 223,000 R:dr dertill skulle erfordras. Från denna summa har först afdragits något mera än hälften, eller 3 25,000 H:dr, för sådana poster såsom administration o. d., hvilka äro oberoende af spårvidden.
Hvad åter beträffar öfrige af spårvidden och banans mer eller mindre solida beskaffenhet beroende kostnader, såsom utgifterna för underhållet, hvilka, enligt erfarenhet vid vanliga jernvägar, hufvudsakligen bero på den sammanlagda tyngd
som passerar desamma, samt trafikkostnaderna, hvilka vexa ungefär sorn antalet tåg; så har jag, enär fullt'jrigtig jemförelse ej kan göras med existerande jernvägar, för att erhålla en för alla lika beräkningsgrund, som, så nära det i cn aproximativ
kalkyl kan vara möjligt, motsvarar verkligheten, tagit medium af relativa förhållandet emellan antalet tåg och bruttolasten och, med antagande af den mera vanliga banan JVS I till utgångspunkt, derefter beräknat de skiljaktigheter i drift- och underhållskostnaderna,
som vid de olika banorna skulle uppkomma.
Att detta hr jemförelsevis högt räknadt för de smalare banorna, visar sig deraf, att vid banan JVs 5, som är lika Söderhamns och Hudiksvalls jernvägar, c:a 46 procent af bruttoinkomsten skulle afgå till trafik- och underhålls-kostnader,
då vid nämnde banor alla utgifterna, äfven inbegripna lastning och lossning under ogynnsammare stigningar och andra omständigheter, i verkligheten endast uppgår till omkring 40 procent af inkomsterna.
C. Adelsköld.
Bör till Stals-UtskoUcls Memorial, 1862—1863, M 77.
Litt. h.
N:o 3.
Approximativ beräkning
öfver anläggningskostnaden för 1 mil jernväg, utförd efter samina profil som Tab. 1, i ordinär terräng med olika spårvidder och byggnadssätt. Kub-famnen jordarbete
beräknad till 5 R:dr, rälerna till 6 R:dr per centner, tunnlandet jord till i medeltal 500 R:dr. Två ändstationer äro i beräkningen intagna. Ballasten 1,5 fot djup.
1
■
4,83 fots spårvidd.
4 fots spårvidd.
3
5 fots spårvidd.
Beräkningarnc äro gjorda öfver en jernväg, inalles 1 mil läng.
20 fots
Bankbredd.
21,5 S Käler.
18 fots
Bankbredd.
15 % Käler.
16 fots
Bankbredd.
18 SE Käler.
15 fots
Bankbredd.
15 SE Räler.
15 fots
Bankbredd.
13 Räler.
14 fots
Bankbredd.
15 SE Räler.
13 fots
Bankbredd.
13 SE Räler.
13 fots
Bankbredd.
12 *5 Käler.
A.
Bankläggning med dertill hörande arbeten
102,960
95,040
87,120
83,160
83,160
79,200
75,240
75,240
It.
Jordersättning
14,250
13,650
13,500
13,050
13,050
12,000
11,550
11,550
C
D.
En bro af jeru pä murade landfästen, 30 fots spann, samt 20 afloppstrummor
Käler, sliper, vexlingar, vändbord, ballast, m. m, till öfverbvgguaden hörande,
upptages äfven för tvänne
21,600
19,000
18,300
17,200
17,200
14.900
14,600
13,600
ändstationer
213,250
182,450
194,360
165,300
150,000
164,800
144,390
129,500
E.
F.
Planering för 2 ändstationer, med ballast å desamma
Lokomotiver och vagnar :
41,000
34,000
41,000
32,000
30,000
32,000
30,000
27,000
2 lokomotiver 90,000 R:dr. 3 passagerarevagnar 13,000 lt:dr. 40 godsva
gnar 60,000 R:dr
165,000
127,000
2 » 60,000 R:dr. 3 » 13,000 R:dr. 40 »
52,000 R:dr
—
2 » 60,000 R:dr. 3 b 13,000 R:dr. 40 »
48.000 R:dr
123,000
2 » 50,000 R:dr. 3 » 14,550 R:dr. 40 »
44,000 R:dr
108,350
2 b 40,000 R:dr. 3 b 12,000 R:dr. 40
40,000 Rtdr
92,000
2 b 50,000 R:dr. 3 b 12,000 R:dr. 40 »
40,000 R:dr
102,000
2 b 40,000 R:dr. 3 b 11,400 R:dr. 40 »
2 » 34,000 R:dr. 3 » 10,000 R:dr. 40 »
36.000 R:dr
28.000 R:dr
87,400
72,000
G.
H
Reserv-delar till rörliga materielen, samt lokomotivstall, reparations-verkstad och förråd
Hägnader, vägomläggningar, teiegrafstations-byggnader, vattenafledninger m. m., som är oberoende af
50,000
48,000
48,000
45,000
42,000
44,000
40,000
38,000
i
I.
spårvidd och byggnadssätt
Cirka 20 procent af förestående kostnader tillägges, som vanligt, för öfriga ej specificerade utgifter, såsom
administration, arbetsbefäls arfvode, resor, provisionel byggnader och tillställningar, arbetsredskaper, in-  strumentalier, inträffande prisstegringar etc. samt förlagskapital
60,000
133,940
60,000
115.860)
60,000
•
117,320
60000
104,740
60.000
97,590
60,000
101,100
60,000
92,826
60,000
85,110
Summa R:dr R:mt
804,000
695,000
703,000
629,000
585,000
610,000
556,000
512,000
Obs Vid hvarje jernväg, om aldrig så kort måste finnas minst 2 lokomotiver och ett derefter lämpadt antal vagnar, hvilka erlarenheten visat böra vara omkring 20 för hvarje lokomotiv. Lokomotiv
och vagnar äro upptagna till samma pris som i Tab 1 eller samma hvartill de för de olika banorna erhållits. Denna Tabell är^ uppgjord för att visa huru mycket kostsammare en kortare
jernväg blifver, i jemförelse med en längre.
C. Adelsköld.
3 >r till Stais -Ulskollets Mein or ial, 1862—1863, M 77.
\:o 4.
Tabell
öfver relativa förhållandet emellan Jernvägar med olika spårvidd och byggnadssätt vid stigningar I : BO och 1 : 40.
lått. M.
1
4,83
fot
Svenskt
mått .
2
4,83
fot
»
»
3
4,1
föt
))
»
4
4,1
fot
»
)>
5
4,1
fot
))
)>
6
3,5
fot
»
»
7
3,5
fot
»
»
8
3,5
fot
»
»
SpårvidcL
Banans
konstruktion.
Lokomotiverna
Öppna
Godsvagnar
l
Bruttolast. framgående
ä banan vid öfverförande
af 1,000,000 centner
netto 1 mils viig med
! last å vagnarne och
7 0 °/0 af lokomotivets
effektiva kraft, vid
stigning af
Bankbredd.
Balernas tyngd per fot.
drifhjulen.
Tyngd på
draga under medelgynnsamma
uppför stigning
omständigheter
af
1
80.
1 : 40.
Bruttolast.
Nettolast.
Bruttolast.
Nettolast.
Beräknad
i Tons.
Beräknad
i centner.
Beräknad
i Tons.
Beräknad
i centner
Beräknad
i Tons.
Beräknad
i centner.
Beräknad
i Tons.
Beräknad
i centner.
«. ö
CO
H P:
O
ö a
cr. 53
Cu
Beräknad
i centner.
Väga.
Lasta.
1 : 80.
1 : 40.
Fot.
%.
Tons.
Cent-
ner.
Tons.
Cent-
ner.
20
20
22
828
137
3,288
73
1,782
84
2,016
42
1,008
4
96
7
168
3,523,130
4,542,530
18
18
13
360
93
2,232
47
1,128
58
1,392
24
576
4
96
6
144
3,897,870
4,759,100
16
18
20
480
124
2,976
73
1,732
77
1,848
42
1,008
3
72
7
168
2,973,000
3,636,570
18
18
13
360
93
2,252
38
1,320
38
1,392
28
672
3
72
7
168
2,971,000
3,625,100
i S
13
13
312
81
1,944
43
1,080
50
1,200
24
576
3
72
6
144
3,242,510
3,977,230
lo
13
18
360
93
2,232
34
1,296
58
1,392
30
720
2,5
60
6
144
2,922,304
3,570,450
13
13
13
312
81
1,944
48
1,152
50
1,200
24
576
2,5
60
6
144
2,922,400
3,571,120
13
11
■
11
264
68
1,632
38
912
42
1,008
20
480
2,5
60
5
120
3,260,500
4,027,100|
C. Adelsköld.
Hör lill Slals-Vlskottels Memorial, 1862—1863, M 77.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
1
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Mais 1863, kl. 3 e. rn.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående befrielse för staden Södertelge
från erläggande af kronotionde för dess donerade jord.
(I. A.)
Uppä anmodan af Magistraten i Södertelge hade Herr R. Carlén uti en hos
Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 157) föreslagit,
att nämnda stad måtte befrias från erläggande af kronotionde för dess donerade jord,
och såsom skäl dertill anfört: att inom Stockholms län ingen annan stad utgjorde
sådan skatt; att jorden, bestående till största delen af sandbackar, vore alltför svag
för att tåla vid denna beskattning utöfver hvad deraf utginge till den med donationen
afsedda aflöning till stadens tjenstemän; samt att denna stad, mera än andra
mindre städer, hade betungande onus ej mindre för utgörande af skjuts, genom skyldighet
att dertill hålla 25 hästar dagligen, än äfven för tågande truppers inqvartering,
som i följd af stadens läge särdeles ofta förekorame.
Vid motionen fanns fogadt dels ett af Konungens Befallningshafvande i. Stockholms
län don 9 December sistlidet år afgifvet intyg derom, att af de inom länet
belägna sex städer, Södertelge dittills varit och fortfarande vore mest betungadt af
inqvartering för tågande trupper; dels ock ett af Borgmästaren G. Danielson, å Magistratens
i Södertelge vägnar den 12 i samma månad utgifvet bevis af innehåll, att
kronobonden för donationsjorden utginge af 327 tunnland 14|:dels kappland åker
med 37 tunnor 25^ff:dels kappar eller 238 kubikfot 0,62 kanna spanmål, hälften
råg och hälften korn; — att för 7 tunnland 11 kappland af förenämnda åkerjord
jemte skogs- och hagmark, utgörande omkring 200 tunnland, hvilka egor icke innehades
under enskild eganderätt, erlades i årligt arrende 392 R:dr 81 öre R:mt till
stadens kassa; samt att, i och för bestridande af skjuts till 4 gästgifvaregårdar, stärn
till 11 St. Prot. 1862 å 1863. 4 Sami. 1 Afd. 28 Häft.
2
Ståts-Utskottets Memorial N:o 79.
deu vore skyldig att tillhandahålla 25 hastar i dygnet, hvilken skjutsskyldighet sedan
flere år tillbaka varit stäld på entreprenad och under de 10 sistförflutna åren i medeltal
för staden medfört en kostnad af 1,324 R:dr 70 öre Riksmynt.
För bedömande af denna fråga hade det i första rummet varit af nöden att
erhålla upplysning, huruvida tionden vore Kronan behållen eiler till vissa ändamål
disponerad; men då ej mindre i detta hänseende än äfven uti flera andra omständigheter
af vigt all upplysning saknas, har Utskottet varit förhindradt att pröfva motionärens
framställning, hvilken Utskottet alltså föreslår,
af Rikets Ständer -måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 30 Mars 1863.
fltf.o 79.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 30 Mars 1863, kl. 3 e. m.
Memorial, * anledning af erhållna återremisser å Betänkandet N:o 45,
angående beräkning af Statsverkets inkomster.
(I. A.)"
Sedan, vid föredragning af Stats-Utskottets ofvannämnda Betänkande och dervid
såsom bilagor fogade särskilda utlåtanden, desamma blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet i åtskilliga delar återremitterade samt Riks-Ståndens i anledning
af öfriga punkter af berörda utlåtanden vidtagna beslut genom prrotokolls-utdrag
Utskottet meddelats, får Utskottet nu afgifva det förnyade Utlåtande, hvartill omständigheterna
föranleda.
1:sta punkten mom. b, deruti Utskottet föreslagit, att afseende icke måtte fästas
vid den af Sven Nilsson från Christianstads län väckta motion, att den s. k. Halmstädjan
måtte från vidare uträkning, debitering och uppbörd uteslutas, har af BondeStåudet
återremitterats till Utskottet; men då genom de tre öfriga Riks-Ståndens
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
3
bifall till Utskottets utlåtande i denna del, frågan jemlikt 75 § Riksdags-ordningen
redan blifvit afgjord, kan den erhållna återremissen
icke till någon åtgärd föranleda.
5:te, 6:te och 8:de punkterna, innefattande, — jemte Utskottets afstyrkande å
väckta motioner, dels angående afskaffande af all tionde å tillverkningen af andra
metaller än jern, äfvensom å öfriga mineralrikets alster, der icke samma tillverkning
vore i besittning af särskilda privilegier, dels ock särskildt om upphörande af den
s. k. kopparräntan, — tillika Utskottets beräkning af inkomsterna för nästa statsregleringsperiod
under de titlar, som benämnas »silfvertionde, myntarelön och slagskatt;
kopparränta samt svafvelbrukstionde», har af Ridderskapet och Adeln blifvit till Utskottet
återremitterade. Som likväl de tre öfriga Riks-Stånden i dessa delar bifallit
Utskottets Betänkande, och frågorna således, enligt åberopade § af Riksdags-ordningen,
blifvit af Rikets Ständer afgjorda, kan Utskottet dermed
icke taga vidare befattning.
Öfriga punkter af Utlåtandet hafva antingen genom samtliga eller trenne RiksStånds
godkännande blifvit bifallna och således icke till förnyadt utlåtande å Utskottets
sida föranledt.
Stockholm den 30 Mars 1863.
ft:o m.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 30 Mars 1863, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående Bodums kyrkoherde
boställes
förvandling från skatte- till prestebords-natur.
(I. A.)
Från Preste-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterats en hos nämnda Stånd
af Doktor Runsten väckt motion (N:o 150), hvaruti förmälts, att kyrkoherden uti
Bodums, för få år sedan från Ramsele afsöndrade pastorat uti Hernösands stift och
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Ångermanlands vestra kontrakt, vore i saknad af egentligt prestebord, enär de två
hemmansdelar, 3fji:delar seland Bodum Böhle N:o 1 och 2f£:delar seland Böhle N:o 3,
som till kyrkoherdeboställe blifvit af de pastoratet tillhörande socknar inköpte, ännu
hade skattejords natur och förty vore betungade med en skatt, som, efter de för
sistlidet år bestämda markegångspris, utgjorde i ordinarie ränta R:mt R:dr 25,7; i
kronotionde 14,4; i rotevakans-afgift 3,53; i båtsmans-arfvode för 4| seland 15 R:dr;
i landsjemnad 3,82 och i hållskjuts—ersättning 10,12, eller tillsammans 71R:dr68öre
R:mt. Denna afgäld vore dessutom icke obetydlig, då i betraktande toges ej mindre
att bostället föga öfverstege ett fjerdedel mantal, än äfven att pastorslöneu endast
uppginge till omkring 2,000 R:dr R:mt; och då inom Bodums socken med
sistförflutna år liera nyhemman i skatt ingått, samt, i händelse af behof, prestebordsskatten
kunde på något af dessa öfverllyttas, hade motionären, som tiilkännagifvit sin
afsigt att till Utskottet öfverlemna de handlingar, som till ärendets belysande i kameralt
afseende kunde erfordras, föreslagit: att berörda, till boställe för pastor i Bo
dum
inköpte, hemmansdelar af skatte natur i Böhle by måtte, för att erhålla prestebols
natur, från Kronans sida skattebefrias.
Då motionären icke på något sätt styrkt sina ofvanberörda uppgifter, har Utskottet,
i saknad af alla handlingar, som för bedömandet af frågan erfordrats, icke
kunnat taga densamma i öfvervägande, samt tillstyrker
att motionärens framställning måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 30 Mars 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Romstedt, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
1
Hisö 81-
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Mars 1865, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Femte Hufvudtitél. (U A)
För Femte Hufvudtiteln, innefattande anslagen till sjöförsvaret, äro uti nu
gällande Riksstat uppförde: penningar 3,104,343 R:dr 60 öre, indelta räntor, enligt
markegång förslagsvis beräknade till 81,510 R:dr, samt oindelt spanmål, efter ett
värde af 2 R:dr kubikfoten, upptagen till 119,246 R:dr 40 öre, tillsammans
3,305,100 R:dr.
Sedan Utskottet till öfverläggning förehaft ej mindre de uti Kongl. Majda
nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, gjorda framställningar
rörande Femte Hufvudtiteln, än ock till Utskottet remitterade särskilda motioner,
som afse denna Hufvudtitél, jemte bos Ridderskapet och Adeln i dithörande
ämnen afgifna yttranden, får Utskottet här nedan meddela utlåtande öfver sålunda
föreslagna förändringar i Hufvudtitelns nuvarande anslag, dervid Utskottet, i fråga
om de ordinarie anslagen, iakttagit den ordning, hvaruti de i Riksstaten äro upptagna.
Aflöning sstater.
l:o. Härvid har Kongl. Maj:t med hänvisning till den af Departementschefen
uti den nådiga Propositionen bilagdt Stats-Rådsprotokoll af den 14 Oktober
nästlidet år lemnade fullständiga utredning öfver sjöförsvarets särskilda behof,
tillkännagifvit att, om än af der anförda skäl ännu svårligen något kunde närmare
bestämmas om beskaffenheten af den nya sjökrigsmateriel, som för rikets
sjöförsvar borde i stället för den befintliga och till stor del numera för krigsbruk
otjenliga anskaffas, kunde dock redan med säkerhet antagas, att den nya materielens
dyrhet måste föranleda till minskning i krigsfartygens antal och följaktligen
till en deraf samt af fartygens blifvande beskaffenhet och sättet att dem anskaffa
beroende minskning af sjöförsvarets nuvarande personal samt jemkning i
aflöningsbeloppen; vid hvilket förhållande Kongl. Maj:t bland nu inkomne framställningar
om nya aflöningsanslag eller tillökning å redan beviljade, icke fästat
Bih. till B. St. Prot. 1862 §■ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 29 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
afseende på, andra än sådane, som funnits vara stödda på billighet och, i fall de
beviljades, icke inverkade på nuvarande personalorganisationer, uti hvilka för öfrigt,
innan om den nya sjökrigsmaterielens beskaffenhet blifvit närmare beslutadt,
någon väsendtligare förändring icke kunde ega rum, ehuru Kongl. Maj:t icke deraf
funne Sig förhindrad att dylik förändring under tiden genom tjensters indragning
förbereda.
a) Åt de hos Förvaltningen af sjöärendena anställde trenne kammardrängar,
har Kongl. Maj:t äskat löneförhöjning med 50 R:dr för hvardera, hvarigenom deras
löner skulle blifva till 500 R:dr bestämda.
I enlighet med hvad Utskottet förut, vid afgifvande af utlåtande angående
reglering af utgifterna under Riksstatens Fjerde Hufvudtitel, i afseende å Krigskollegii
Kammardrängar tillstyrkt, hemställer Utskottet,
att den äskade lönetillökningen med tillhopa 150 R:dr må af
Rikets Ständer beviljas.
b) Såsom en skälig godtgörelse till Sekund-chefen, Majorerne och Adjutanterne
vid Flottans Marin-regemente för utgifterne vid underhållet af de hästar,
hvarmed bemälde officerare måste i och för tjenstgöringen vara försedde, har
Kongl. Maj:t, efter den nu för arméens värfvade regementen godkända grund,
begärt:
för Sekund-chefen 2 rationer,
„ 2 Majorer, å 2 rationer 4 d:o
„ 2 Adjutanter å 1 d:o 2 d:o
tillhopa 8 rationer, ä 270 R:dr för hvarje,
med 2,160 R:dr, jemte stallhyra för 8 tjenstehästar, hvilken, med afseende å förhållandena
i Carlskrona, der regementet är förlagdt, skulle, i stället för 100 R:dr,
som vid arméen bestodes, utgå efter endast 50 R:dr årligen för hvarje häst, med
400 R:dr.
Då någon anledning icke förefinnes, hvarföre förenämnde officerare skulle
vara i saknad af en förmån, som för längesedan är deras vederlikar vid de öfriga
värfvade infanteri-regementena förunnad, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer mätte de begärda medlen med tillhopa
2,560 R:dr bevilja.
c) Till kompletterande af staten för Flottans Skeppsgossekorps, hvilken vore
afsedd att oförändrad bibehållas och vid hvilken reglementsenligt borde finnas 10
i stället för nuvarande 8 korporaler, har Kongl. Maj:t äskat arfvoden för de tvänne
felande korporalerna, å 14 R:dr 60 öre för hvardera, med tillhopa 29 R:dr 20öre;
och då omförmälda två korporaler, enligt hvad Statsråds-protokollet (Bil. 4, pag.
26) upplyser, äro för disciplinens upprätthållande inom kompanierne behöflige, får
Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte förenämnda två arfvoden med tillhopa
29 R:dr 20 öre bevilja.
d) För Amiralitetsförsamling ens i Carlskrona Kantor och Klockare, hvilken
numera äfven fått sig ålagdt att bestrida organistbefattningen derstädes, har
Kongl. Majit begärt förhöjning med 200 R:dr, i det honom hittills med 200 R:dr
bestådda årliga arfvode; och får Utskottet, enär den ifrågaställda arfvodestillökningen
synes af billighet påkallad, hemställa,
Stats-Utekottets Utlåtande N:o 81.
3
att det äskade beloppet, 200 Ridr årligen, måtte af Rikets
Ständer beviljas.
e) Enligt hvad Kongl. Maj:t tillkännagifvit, finnas behållningar dels å staten
för Flottans officerskorps genom den under den 29 December 1860 nådigst beslutade
reglering af amiralslönerna med 500 R:dr och dels å aflöningsanslaget för Flottans
civilstat, i följd af öfvertaliga Kammarskrifvares afgång, med 45 Ridr, tillhopa 545
R:dr; och anser Utskottet dessa belopp, då de icke vidare blifva på berörde stater
behöfliga, böra derifrån afföras; blifvande anslagen under rubrik “Aflöningsstater“,
hvilka för närvarande utgöra 1,300,052 R:dr 5 öre, lör nästa statsregleringsperiod
dymedelst minskade med förenämnde 545 R:dr, men, i enlighet med hvad Utskottet
bär ofvan tillstyrkt, ökade med 2,939 R:dr 20 öre, hvadan summan af dessa
anslag kommer att uppgå till 1,302,446 R:dr 25 öre.
f) Under åberopande af de skäl, som uti förut omförmälda Statsrådsprotokoll
finnas anförda, har Kongl. Maj:t begärt, att aflöningsanslaget för Flottans
konsiruktionskorps måtte fortfarande ställas till Kongl. Maj:ts disposition i och för
aflönande af korpsens personal och af den provisoriskt tillsatta virkesförrådsförvaltningen.
Och inhemtas af berörda protokoll att, vid underdånig föredragning
af denna fråga, Departements-chefen (pag. 18) bland annat anfört, hurusom, med
anledning af Rikets sist församlade Ständers, efter pröfning af ett då framlagdt
förslag till ny aflöningsstat för Flottans konstruktionskorps. gjorda anhållan, dels
att vid nästkommande riksmöte få af Kongl. Majit emottaga förnyadt förslag till
förändrad organisation af nämnda korps, affattadt, så vidt lämpligt pröfvades, i
öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer i sådant hänseende angifne grunder,
dels ock att vid korpsen ledigblifvande tjenster, tillsvidare och intill dess korpsens
organisation blefve slutligen bestämd, ej måtte återbesättas, Kongl. Majit vid underdånig
anmälan af denna fråga den 20 November 1860 i nåder förklarat att,
när, efter ingången af år 1861, ledigheter inom Flottans konstruktions-korps inträffade,
skulle å de lediga tjensterna meddelas nådiga förordnanden för officerare
inom korpsen att desamma tillsvidare bestrida emot åtnjutande af dermed förenade
aflöning8förmåner, men att deremot nya Officerare icke under denna statsregleringsperiod
komme att vid korpsen antagas; hvarjemte åt dåvarande Chefen för Sjöförsvars-departementet
uppdragits att, med hänseende till hvad Rikets Ständer
rörande en förändrad organisation af Flottans konstruktionskorps andragit, ånyo
taga frågan härom under behandling och sedan ett i de delar, der jemkningar i
det förut afgifna organisationsförslaget funnes kunna ega rum, förändradt förslag
hunnit uppgöras, detsamma före detta riksmöte Kongl. Majits nådiga pröfning underställa.
I följd af derom gifven nådig föreskrift hade sedermera den för utarbetande
af förslag till tidsenligt anordnande af rikets sjöförsvar tillsatta kommitté,
under uttalande af den åsigt, att den blifvande nya sjökrigsmaterielen måste komma
att på organisationen af Flottans konstruktions-korps utöfva en väsendtlig inverkan,
helst de stora förändringar, som under den sednaste tiden egt rum i berörda
materiels beskaffenhet, hade till följd att fordringarne på kunskaper och skicklighet
hos en fartygskonstruktör måste i flera afseenden nu vara helt andra än förr,
i sådant hänseende föreslagit att nämnda korps, med hvilken, under benämning af
Flottans Ingeniör-korps, borde förenas Flottans maskinist-officerare och mekaniska
stat, måtte komma att utgöras af tvänne Regements-officerare, 3 Kaptener och 5
Löjtnanter, för hvilken personals aflönande m. m. ungefärligen den nu för konstruk
-
4
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 81.
tions-korpsen provisoriskt beviljade aflönings-summa skulle blifva erforderlig. Sjöförsvars-komitéens
framställning i denna organisationsfråga hade Departementschefen
till hufvudgrunderna gillat, men lika med Komitéen ansett dess förslag
till bildande af en Ingeniör-korps för Flottan icke nu kunna genomföras, helst
större eller mindre jemkningar deri måste föranledas af hvad om beskaffenheten
af Rikets nya sjökrigsmateriel kunde blifva beslutadt, samt således ännu mindre
den af Rikets Ständer begärda omorganisation af Konstruktions-korpsen särskildt
för sig böra ega rum, eller förslag dertill afgifvas. Deremot syntes lämpligt, att
förberedande åtgärder för frågans lösning i den af Komitéen uppgifna rigtning
efter band, då omständigheterna det medgålve, vidtoges; hvadan och under förutsättning,
att, enligt Kongl. Maj:ts den 20 November 1860 meddelade beslut, äfven
framgent och tills vidare ledigblifvande officersbeställningar vid Konstruktionskorpsen
endast medelst förordnanden blefve återbesatte och nya Officerare icke
vid Korpsen antoges, Departements-cbefen funnit nödigt att den summa af 30,650
R:dr, som nu vore i och för Konstruktions-korpsens aflönande ställd till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition, äfven för instundande statsregleringsperiod oförminskad
beviljades, emedan den derå genom indragningar vid Korpsen uppkomna besparing
erfordrades för ett annat under tiden yppadt anslagsbehof, nemligen aflöningen för
de civila tjenstemän, som fått sig anförtrodt närmaste bestyret med tillsynen öfver
de vid flottans stationer befintliga ekevirkesförråd.
I afseende härpå förekomma, att sedan, med anledning af de vid 1856 års
inventeringar af nämnda förråd, särdeles i Carlskrona, yppade skiljaktigheter emellan
verkliga behållningarna i förråden och räkenskaperna deröfver, Kongl. Maj:t
under don 1 Mars 1859 anbefallt Förvaltningen af Sjöärendena att i underdånighet
föreslå de åtgärder, som utöfver då redan för rättelse derutinnan af vederbörande
gifna föreskrifter kunde vidtagas, för att framdeles förekomma dylika skiljaktigbeter
samt i allmänhet tillvägabringa större ordning och noggrannhet i förrådsredovisniugen,
hade det i följd häraf från Förvaltningen inkomna förslag, hvaruti
förordats anställande vid förråden af s. k. Virkes-inspektorer, dock endast såsom
kontrollanter, af Kongl. Maj:t don 20 September nämnda år blifvit i nåder pröfvadt,
men ogilladt under förklarande, att, då någon säker tillsyn öfver Flottans
virkesförråd och tillförlitlighet i redogörelsen derför ej kunde vara att påräkna
utan att allt virket ställdes under uppbördsmanna-ansvar, Kongl. Maj:t endast under
detta vilkor medgåfve inrättandet af en särskild tjenstebefattning för berörda
tillsyn vid Carlskrona och utgående af särskildt arfvode till enahanda ändamål vid
Stockholms station; hvarjemte åt Förvaltningen uppdragits att ej mindre med första
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom allt vid Kronans varf då befintligt och
derefter dit inkommande virke, som icke kunde inom lås förvaras, blefve så ordnadt
och sammanfördt, att tillsynen deröfver underlättades och möjlighet, bereddes
att detsamma vid först inträffande inventering af Flottans ekevirkesförråd under
uppbördsmanna-ansvar öfvertaga, ån ock till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifva
det ytterligare utlåtande, hvartill den ansvarighet, som borde med omförmälda befattningar
förenas, kundo föranleda. Efter föregången skriftvexling i ämnet med
Befälkafvarne vid Flottans stationer hade Förvaltningen afgifvit det sålunda infordrade
förnyade betänkandet samt dervid till nådigt bifall anmält hvad bemälde
Befälhafvare föreslagit såsom förberedande åtgärder för virkesförrådens ställande
under ansvarige uppbördsmäns vård och tillsyn, och för öfrigt hemställt, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med deras förslag, att dels å Carlskrona stations civilstat
måtte få tillsättas en särskild Yirkes-förvaltare med samma aflöning, eller
Stats-Utskottets Utlåtande N:o Hl.
5
2,000 R:dr, som de öfrige Förvaltarne och, såsom ett oundgängligt biträde åt honom
en Kammarskrifvare med årlig aflöning af 800 Ridr, motsvarande kammarskrifvarelön,
dels ock uppbördsmannabefattningen vid virkesförrådet å Stockholms
station måtte anförtros åt beklädnadsförvaltaren derstädes emot ett årligt arfvode
af 400 Ridr, för att dermed bereda sig biträde vid utöfningen af de åligganden,
som komme att i allmänhet tillböra bans befattning, hvaremot redovisningsskyldigheten
för det mindre betydliga och under lås förvarade virkesförrådet vid Göteborgs
depot kunde utan särskild ersättning redogöraren derstädes åläggas, äfvensom
att, enär inventering af Flottans ekevirkesförråd borde år 1861 ega rum, omförmälda
nya aflöningar, uppgående sammanlagda till 3,200 R:dr, finge å samma
års stat uppföras, på det att tjensterna måtto kunna vara tillsatta vid inventeringens
början; och hade vid ärendets underdåniga föredragning den 11 December
1860 Kongl. Majit funnit godt att hvad sålunda hemstäldt blifvit på det sätt i nåder
gilla och bifalla, att ifrågavarande nya befattningar skulle endast provisoriskt
tillsättas, hvadan de för dem föreslagna aflöningar väl blifvit till beloppen, men
endast tillsvidare fastställda, att beräknas och utgå med månaden näst efter den,
då tillsättning komme att ega rum, samt hvad till bestridande af samma aflöningar
blefve för första året erforderligt anvisats på 5:te Hufvudtitelus allmänna besparingar,
helst bland dessa ingick en, till följd af afgång, då redan på aflöningsanslaget
för konstruktions-korpsen uppkommen behållning, och Förvaltningen tillika
anbefallts att sedermera efter hvarje års slut hos Kongl. Majit i underdånighet
begära ny anvisning af medel för ändamålet; hvarjemte Kongl. Majit i nåder meddelat
de föreskrifter, som vid utöfningen af merberörda nya befattningar borde
tjena vederbörande till underdånig efterrättelse.
När detta nådiga beslut att ställa förvaltningen af Flottans virkesförråd, i
likhet med hvad äfven fordom egt rum, under civile tjenstemäns uppbördsmannaansvar
och sålunda tillvägabringa en jemväl af Rikets Ständer önskad tillförlitligare
vård af berörda dyrbara förråd, blifvit af Kongl. Majit fattadt, hade visserligen
tillika valdt afsedt, att, vid slutliga regleringen af Konstruktions-korpsens aflöningsanslag,
inom detta skulle bei’edas tillgång för den nya förrådsförvaltningens
aflönande medelst öfverflyttning af det dertill erforderliga belopp till aflöningsanslaget
för Flottans civilpersonal, till hvilken förvaltnings-tjenstemännen rätteligen
hörde och på hvars stat deras aflöning alltså borde uppföras; men då de väsendtliga
förändringar i Flottans fartygsmateriel, som nu förbereddes, otvifvelaktigt
komme att verka till betydlig förminskning af virkesföivåden och med detsamma
till förvaltningsbestyrets förenklande, samt föröfrigt äfven andra förändringar uti
den civila förvaltningen vid Flottans stationer i allmänhet, inverkande på dervid
anställda personals sammansättning och tjensteåligganden, sannolikt innan kort
ftmestode, ansåg Departements-chefen frågan om tjenstemännens vid den nya virkesförrådsförvaltningen
uppförande på stat böra för närvai’ande förfalla samt af
Rikets Ständer endast begäras medgifvande dertill, att för bemälde tjenstemäns
aflönande enligt ofvan uppgifna grunder finge i mån af behof anlitas den, i följd
af inträffad afgång vid Flottans Konstruktions-korps, å dess aflöningsanslag redan
befintliga eller vidare uppkommande behållning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst, har Utskottet ansett
sig böra till ifrågavarande nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
g) Vidare har Kongl. Majit begärt, att do af 1 ö n i r i g s b e s p a r i n g a r, hvilka kunna
uppkomma genom indragning af den i följd af förestående förändringar uti sjö
-
6
StatSrUtskottets Utlåtande N:o 81.
krigsmaterielen vid Flottan öfverflödig blifvande personal, måtte, vid personalens
reorganisation, få användas.
I anledning af denna nådiga begäran och då de af Kongl. Maj:t antydde
förändringar i materielen, hvarom här nedan vidare förmäles, otvifvelaktigt komma
att föranleda en betydlig minskning i nämnde personal, anser sig Utskottet
böra hos Rikets Ständer hemställa,
att de aflöniugsbesparingar, hvilka kunna uppkomma för beredande
af de indragningar inom personalen vid Flottans särskilda
stater, sorn kunna framdeles visa sig lämpliga, eller
derigenom att ledigblifna tjenster lemnäs obesatta eller endast
på förordnande tillsättas, må vid personalens reorganisation
under tiden användas.
h) Kongl. Majtt har äfven föreslagit att hvad af de under rubriken ”aflöningsstater”
uppförda 40,446 kubikfot oindelt spanmål för närvarande ej behöfver för
nämnde stater begagnas, eller 9,280 kubikfot, ändock måtte få, såsom vid föregående
riksdagar egt rum, på hufvudtiteln qvarstå, såsom fortfarande erforderligt till
minskande af bristen i det otillräckliga natura-spanmålsanslaget på flottans underhållsstat,
hvars värde understege årliga behofvet, i penningar beräknadt, med
omkring 38,000; till hvilken nådiga framställning Utskottet tillstyrker
Rikets Ständers bifall.
i) Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 296) har Herr B. Trägårdh,
med erinran att bland befattningar, hvilka i löneväg förtjenade att höjas till likhet
med andra i betydenhet, ansvar och anseende dermed jemförlige, hörde ÖfverFältläkarons
vid Kongl. Maj:ts Flotta, föreslagit att denna tjenstemans lön, som
för närvarande utgjorde 3,000 R:dr, jemte ett så kalladt arfvode af 500 R:dr,
måtte, med arfvodets upphörande, höjas till 4,000 R:dr, eller till lika belopp med
den Kommendörkapitenerne tillagda aflöning.
Då Utskottet, i saknad af all utredning i ämnet, icke är i tillfälle att bedöma,
om eller i hvad mån tillökning i den för ofvanberörda tjenstebefattning
bestämda aflöning kan vara af behof påkallad, får Utskottet tillstyrka,
att Hr Trägårdhs ifrågavarande motion må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Materielen.
2:o. Flottans underhåll. I afseende å detta anslag, i nu gällande Riksstat
upptaget till 631,242 R:dr 70 öre, deraf 592,888 R:dr 30 öre utgå i kontant
samt återstoden 38,354 R:dr 40 öre motsvarar värdet af 19,177 kub.-fot 2 kannor
oindelt spanmål, efter 2 R:dr pr kub.-fot, inhemtas af Departements-chefens ofvan
åberopade betänkande, hurusom Förvaltningen af Sjöärendena, som undfått befallning
uppgöra noggranna beräkningar öfver de utgifter, hvilka under nästa
statsregleringsperiod borde af berörda anslag bestridas, anfört, att, vid den väsendtliga
förändring, som syntes förestå i sjökrigsmaterielens beskaffenhet, Förvaltningen
lika med den Komité, som haft i uppdrag att afgifva förslag till ett tidsenligt
ordnande af Rikets sjöförsvar, ansåge att med "Flottans underhåll” nu icke
borde förstås annat än underhåll i inskränktare mening eller af dem bland be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
7
fmtligä fartyg, sorn under nämnda tidrymd borde i tjenstbart skick bibehållas
samt af de vid Flottans Stationer befintliga bus och byggnader, verkstäder, m. m.,
men att nybyggnad af krigsfartyg eller verkstäder samt anskaffning af maskiner,
då för dessa byggnader och anskaffningar erfordras betydliga summor deremot
skulle bekostas af dertill särskildt anvisade model eller af extra statsanslag, i
öfverensstämmelse hvarmed Förvaltningen, som föreställt sig bebofven för ett sådant
underhåll i inskränktare mening lämpligen kunna och böra hänföras under
nedannämnda hufvudrubriker, uppgjort följande beräkning angående utgifterna
under berörda anslag, dagsverkskostnaden deri inbegripen, för hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866, nemligen:
a) Underhåll af fartyg och låtar:
vid Carlskrona Station
R:dr 226,120:
„ Stockholms d:o
45,060:
samt särskildt:
till underhåll af obevärado roddfartyg, lastdragare vid såväl
sistnämnda som Göteborgs Depot  2,730:
„ underhåll af Flottans bevärade roddfartyg, enligt Sjöför
svars-komitéens
beräkning
29,000: gQ2 gjQ.
b) Underhåll af hus och byggnader:
vid Carlskrona Station  42,500:
„ Stockholms d:o
19,500:
„ Göteborgs Depot  4,000: 66,000:
c) Diverse arbeten och anskaffningar:
Såsom för verkstäders, maskiners förbättrande, anskaffning
och underhåll af en del utredningseffekter, handvapen,
ammunition m. m  19,332: 70.
häruti likväl icke inräknadt de betydligare anläggningar af reparationsverkstäder
samt anskaffning af kostsammare maskiner, som den nya
materielen kunde erfordra.
d) åtskilliga behof:
Enligt Sjöförsvars-komitéens beräkning utgörande  143,000:
eller tillhopa 531,242: 70.
hvarjemte och under förutsättning att anslaget komme att oförändradt bibehållas,
Förvaltningen hemställt att återstående beloppet deraf eller 100,000 R:dr måtte
under nästa statsregleringsperiod årligen få användas till anskaffande af ny sjökrigsmateriel.
Och har på grund af hvad såväl Förvaltningen som Sjöförsvarskomitéen
sålunda beräknat och antagit, Kongl. Maj:t enär likväl, såsom bemälda
Embetsverk äfven utredt, sistnämnda summa ej kunde i kontant från underhållsanslaget
afskiljas, utan till betydlig del måste utgå i arbete, lomnadt af den arbetspersonal,
som af anslaget aflönas, samt då detta för öfrigt erfordrades för uppgifna
behofs fyllande, begärt, att ifrågavarande anslag måtte till oförminskadt belopp
å Hufvudtiteln upptagas.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft till pröfning en af Herr
Brakel, Maur., hos Ridd. och Adeln väckt och till Utskottet remitterad särdeles
vidtomfattande motion, intagen under N:o 20 i 11 Samlingen af Bihanget till
Riks-Ståndens Protokoll, deruti motionären, uti 13 särskilda momenter, framställt
åtskilliga förslag till ordnande af Rikets sjöförsvar samt uti mom. l:o och 2:o,
beträffande förevarande ämne, hemställt, att Rikets Ständer måtte i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes tillsvidare låta underhålla af Rikets ångflotta
alla tjenstbara fartyg; af Rikets seglande flotta endast de fartyg som behöfvas till
exercis af flottans bemanning, till kolupplag, sjukkasern och ytterskepp m. m.; af
Rikets roddflotta endast ett inskränktare antal slupar och jollar, beröfvade segel,
tackling och större delen af årorna och endast afsedda att förtöjas såsom positionsbatterier;
samt att anslaget till flottans underhåll måtte minskas till jemt 600,000
R:dr, genom att derifrån utbryta, på 942 R:dr 71 öre när, anslaget till inqvartering
för matroser och båtsmän, stort 2,653 R:dr 26 öre, äfvensom hela aflöningsanslaget
för uppfordrade båtsmän stort 29,532 R:dr 15 öre.
I afseende å motionärens framställning rörande de fartyg, hvilka, enligt
hans förmenande, tillsvidare böra underhållas, får Utskottet erinra, att Departementschefen
dels förklarat att den af Kongl. Maj:t föreslagna förminskningen i det
ordinarie statsanslaget till flottans underhåll endast föranledts deraf att hela den
nuvarande materielen ej behöfver underhållas, dels, yttrat att, med undantag tillsvidare
af 2:ne med skruf försedda linieskepp samt de mindre fregatterna, korvetter
och briggar, som ännu någon tid komme att underhållas, för att begagnas
vid expeditioner för öfning och handelns skyddande, alla fartyg af hvad storlek
och beskaffenhet som helst, hvilka af ett eller annat skäl icke äro till krigsbruk
eller för personalens öfning fullt användbara, böra utan tidsutdrägt, genom slopning
eller på annat sätt utrangeras och derigenom inflytande medel afsättas, för
att, i och för anskaffande af en ändamålsenlig, tidens fordringar motsvarande,
materiel, vara att tillgå, samt att, under tiden och intill dess sådana fartyg utgå,
icke på deras underhåll komme att användas mera kostnad eller arbete, än som
oundgängligen behöfdes för att hålla dem i flytande tillstånd; vid hvilket förhållande
och då således det kan antagas att åtgärder i den af motionären föreslagna
syftning antingen redan blifvit eller komma att vidtagas, Utskottet hemställer,
att motionärens framställning härutinnan må lemnäs utan
afseende.
Likaledes och då några förändringar, utöfver dem Kongl. Maj:t behagat
föreslå, i afseende å personalens vid flottan underhåll och aflöningar, icke blifvit
af Utskottet vidtagne samt Utskottet icke är i tillfälle att bedöma lämpligheten
af motionärens förslag så vidt detsamma afser nedsättning af nu ifrågavarande
anslag, hemställer Utskottet
att icke eller denna del af Herr Brakels motion må föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Deremot och då Utskottet anser det icke blott lämpligt att, på sätt Kongl.
Maj:t begärt, 100,000 R:dr utaf tillgångarne på anslaget till flottans underhåll
under nästa statsregleringsperiod användas till anskaffning af ny sjökrigsmateriel,
utan ock önskvärdt att öfriga besparingar, som möjligen å berörda anslag under
sagde
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
9
sagde tid uppstå, uteslutande komma flottans nybyggnadsanslag tillgodo, har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka,
att Kongl. JVIaj:ts nådiga framställning beträffande anslaget
för flottans underhåll må vinna Rikets Ständers bifall.
3:o. Flottans nybyggnad. Enligt den af Sjöförsvars-Kommittéen uppgjorda
plan för anskaffande af ny sjökrigsmateriel skulle härtill under nästa statsregleringsperiod
erfordras en summa ai 3,980,000 R:dr, för hvars tillvägabringande följande
tillgångar blifvit beräknade, nemligen:
a) dot vid sednaste riksdag beviljade anslag R:dr 400,000:
till börjande nybyggnad af en ångtregatt utaf bästa modell, hvilket arbete
likväl Kongl. Majk, med hänseende till förestående förändringar
i krigsfartygsmaterielen, funnit lämpligt att inställa;
b) det till samma ändamål å 5:te Hufvud-Titelns anslag till flottans
nybyggnad för åren 1861 och 1862 af Kongl. Mai:t anvisade belopp
af R:dr 104,000:
samt hela det nämnda anslaget för innevarande år . . „ 162,000: jpj,. 266 000'
c) fartyg, afsedda att under ifrågavarande tid slopas  „ 150,000:
d) från flottans materialförråd i effekter eller deras värde vid
försäljning  „ 150.000:
e) från flottans virkesförråd  „ 20,000:
/) från anslaget till flottans underhåll, årligen 100,000 R:dr, på
sätt förut är antydt, för 3:ne år  „ 300,000:
eller tillhopa R:mt R:dr 1,286,000.
Och enär i den af Sjöförsvars-Kommittéen föreslagna summan, 3,980,000 R:dr,
brister ett belopp af 2,694,000, har Kongl. Majk, som ansett do medel beinälda
Kommitté sålunda föreslagit, böra för sagde ändamål anvisas, begärt, att Rikets
Ständer, till fyllande af denna brist, dels måtte å Hufvudtiteln låta till oförändradt
belopp upptaga ordinarie anslaget lill flottans nybyggnad med 162,000 R:dr
årligen,- utgörande för statsregleringsperioden 486,000 R:dr, dels ock, såsom extra
anslag, för åren 1864, 1865 och 1866, bevilja en summa af 2,208,000 R:dr, att med
en tredjedel, eller 736,000 R:dr, under hvartdera året utgå och, tillika med öfriga
för ändamålet beräknade tillgångar, på anslaget till flottans nybyggnad ötverföras,
för att samfäldt med detta redovisas på sätt i Departements-chefens betänkande
(pag. 35) närmare omförmäles.
Beträffande åter den af Kommittéen föreslagna nyb,yggnadsplan i öfrigt,
eller sättet att använda de deri för ändamålet påräknade tillgångar, har Kongl.
Majk förklarat, att, under ännu rådande ovisshet om företrädet af den ena eller
andra bland de i sednaste tider utomlands uttänkta och försökta konstruktioner
af krigsfartyg, Kongl. Majk desto heldre funnit olämpligt att nu, innan nödiga
försök till pröfvande af den utländska erfarenheten i berörda afseende hunnit här
i landet anställas, bestämma angående beskaffenheten af den sjökrigsmateriel,
hvilken, enligt de af Departements-chefen uti oftanämuda betänkande framställda
allmänna åsigter, dem Kongl. Majk förmält Sig gilla, bör under instundande statsregleriugsperiod
med derför påräknade medel åstadkommas, som, enligt Kongl.
Majks tanke, antagas måste att, vid alltjemt fortgående förbättringstörsök med
ifrågavarande materiel, det som nu obestridt anses för bäst, möjligen vid den tid,
Bih. till B. St. Brot. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
då, anskaffningen böv ske, kan af något annat ännu bättre vara undanskjutet;
hvadan Kongl. Maj:t, på grund af dessa förhållanden, tillika föreslagit, att ofvanberörda
för flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfartygsmateriel beräknade
medel och tillgångar måtte af Rikets Ständer ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, för att, enligt de af Departements-chefen uppgifna grunder samt, efter
sorgfällig pröfning af det vid hvarje anskaffningstillfälle för sjöförsvaret i främsta
rummet behöfliga och då erkändt bästa, efter sig företeende omständigheter användas.
I fråga om anslagsbeloppen för flottans nybyggnad hafva jemväl inom RiksStåndon
särskilda förslag blifvit framställda, dervid helt olika åsigter i detta
ämne uttalats. Så har uti 3:dje mom. af ofvanomförmälda motion Herr Brakel, M.,
på anförda skäl, yrkat, att Rikets Ständer måtte till nybyggande af Rikets flotta
äfvensom till i och för densamma behöfliga verkstäder och dockarbeten, höja nybyggnadsanslaget
från 162,000 R:dr till En million R:dr och dessutom tillsvidare
bevilja ett årligt extra anslag af En million ll:dr, hvaremot Friherre Stjernstedt, J. W.,
uti särskild hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, föreslagit, att, utom anvisande
af de tillgångar, som uti Sjöförsvars-kommittéens betänkande bil. N:o 7 omförmälas,
Rikets Ständer måtte bevilja en tillökning i det af Kongl. Majit äskade
årliga extra anslag till det af Departements-chefen alternatift ifrågaställda årliga
belopp af 1,104,000 R:dr, eller för nästkommande 3 år 3,312,000 Ridr, under det
att Riksdagsiullmägtigen C. A. Larsson från Östergöthlands län, uti ett inom
Bonde-Ståndet afgifvet memorial, hemställt, huruvida Rikets Ständer icke skulle
finna skäl att, under afbidan på närmare upplysningar om verkan af de nya
pansarfartygens ändamålsenlighet, låta såväl den i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
såsom tillgång uppgifna summan 1,286,000 R:dr, som de för flottans nybyggnad
ytterligare äskade 2,208,000 R:dr få under nästa statsrcgleringsperiod betjena
allmänna rörelsen och industrien, heldre än att dessa medel reserveras för
ändamål, som ännu icke kunnat bestämmas.
Bland de många frågor, som vid denna riksdag blifvit till Utskottets handläggning
öfverlemnade torde knappt någon vara svårare att på ett fullt tillfredsställande
sätt afgöra, än den, som angår Rikets sjöförsvar. I samma mån åsigterna
om lämpligaste sättet lör ordnandet af detta försvar befinnas skiljaktige, i
samma mån måste det blifva svårt att bestämma sig för det ena eller andra af
de förslag, som i sådant hänseende kunna framställas. Derom torde man likväl i
allmänhet vara ense, att med afseende å det skick, hvari flottan för närvarande
befiunes, redan nu något måste göras för att, så långt tillgångarne det medgifva,
ofördröjligen söka anskaffa en ändamålsenlig sjökrigsmateriel, någorlunda motsvarande
dc behof, densamma är afsedd att uppfylla; och Utskottet föreställer sig
således att Riksdagsfullmägtigen O. A. Larssons framställning om uppskof med
anvisandet af härtill erforderliga medel af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Huru beskaffad den krigsmateriel bör blifva för hvilkens anskaffning medel
nu måste beviljas, lärer emellertid ingen för närvarande kunna med fullkomlig
visshet afgöra. Hvarken Regeringen eller män af yrket hafva härutinnan
kunnat uttala något bestämdt omdöme och förmodeligen lärer materielens beskaffenhet
till väsendtlig del blifva beroende af den utveckling, denna materiel i andra
länder kan erhålla under nu pågående krig och de förbättringar, som deri
kunna åstadkommas, så väl med hänsigt till fartygens konstruktion, som deras
bestyckning. Väl äro dc anslagsbelopp, som nu af Kongl. Majit för flottans nybyggnad
äskats, upptagne i enlighet med den utaf Sjöförsvars-kommittéen i berörda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
11
hänseende uppgjorda plan, hvilken, bland annat, förutsätter att under instundande
statsregleringsperiod en bepansrad ångfregatt m. m. skulle nybyggas, men att vid den
nya flottans anskaffning denna plan icke i allo kommer att följas antyda nogsamt
Departements-chefens i denna fråga meddelade yttranden, likasom Utskottet vågar
antaga att rikets sjöförsvar icke kommer att ordnas på det sätt Hr Brakel föreslagit,
om det ock må medgifvas att vissa delar af berörda förslag äro förtjente
af uppmärksamhet. Då det ej vidare torde för oss ifrågakomma att mod ett större
antal skepp i öppen strid i sjön möta en fiende, synas stora och dyrbara pansarfartyg
icke vara de, som företrädesvis böra anskaffas, ehuru det kan blifva nödigt
att vid flottans ordnande ett eller annat fartyg af större cert bygges, på det att
Sverige ej må blifva underlägset de magter, med hvilka det hittills varit såsom
sjömagt jemförligt och för att vi må kunna, i förening med andra magter, uppträda
äfven utom egna kusters omedelbara grannskap.
Delande den vid flera tillfällen uttalade af Departements-chefen upprepade
åsigt att planen för vårt sjöförsvars ordnande bör hvila på den grundsats, att detsamma
är att anse såsom en länk i kedjan af våra försvarsanstalter, af hvilka
landtförsvaret utgör hufyudbeståndsdelen, synes det Utskottet som vore det nu,
då frågan gäller att från grunden nybilda vårt sjöväsende, af aldra största vigt
att, med bibehållande af denna grundsats och med fästadt afseende å de lokala
förhållanden, som vårt land och våra skärgårdar förete, i främsta rummet anskaffa
starka, snabbgående och kraftigt bevärade, med ångkraft försedda fartyg af
jern, så konstruerade att de med lätthet kunna användas och manövrera i alla de
vatten, som närmast omgifva våra kuster samt äfven kunna uppträda utom skärgårdarne,
då omständigheterna dertill äro gynnande. Detta synes vara vårt behof
och bör utgöra den väsendtligaste och starkaste delen af vårt sjöförsvar. Att
närmare angifva beskaffenheten af denna sjökrigsmateriel, äfven om sådant Amre
för Utskottet möjligt, torde icke vara behöfligt, då dessa åsigter hufvudsakligen
öfverensstämma med den mening Departements-chefen härutinnan yttrat. Föröfrigt
och då, enligt hvad kändt är, Regeringen redan afsändt en både i skeppsbyggeri
och maschinväsende kunnig officer till Amerika, hvarest för närvarande sannolikt
försök i alla rigtningar anställas, för att bringa denna materiel till den högsta
fulländning, torde det kunna antagas att de upplysningar, som dervid erhållas, och
de iakttagelser, som derunder göras, blifva af väsendtligt gagn och jemväl komma
att noga öfvervägas vid bestämmandet af planen för vårt sjöförsvar, helst detta
lands lokala förhållanden förete åtskilliga likheter med våra egna. Det är ock
under sådan förhoppning och i den öfvertygelse att de grunder, hvilka här ofvan
blifvit framhållna, jemväl blifva de, som af Regeringen slutligen komma att följas
vid ordnandet af denna angelägenhet, äfvensom att icke någon del af de medel,
som nu till flottans nybyggnad anvisas, kommer att användas för anskaffning af
fartyg egentligen afsedda för öfningsexpeditioner, som Utskottet anser sig kunna
tillstyrka, att, på sätt Kongl. Maj:t begärt, de belopp, som härtill af Rikets Ständer
beviljas, jemte öfriga påräknade tillgångar, utan några dervid bestämdt fästade
vilkor ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition.
I afseende å den erforderliga summan för flottans nybyggnad, hafva visserligen,
på sätt här ofvan omförmäles, 2:no af motionärerne begärt att anslaget
måtte bestämmas till högre belopp än Kongl. Maj:t ansett vara härtill behöfligt;
och Herr Brakel har derjemte föreslagit en särskild utväg till erhållande af ökade
tillgångar för sjöförsvarets ordnande genom höjande af tullen på socker. Men,
utan att vilja bestrida att det ändamål, eller flottans reorganisation, för hvars er
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
nående medel nu böra af Rikets Ständer beviljas, är särdeles vigtigt, anser Utskottet
likväl det kunna med skäl ifrågasättas huruvida, då, enligt Utskottets
tanke, en sådan beskattning, sorn här blifvit föreslagen, icke bör utan efter den
sorgfälligaste pröfning af dess nödvändighet åläggas, det kan vara lämpligt att
vidtaga en dylik åtgärd just vid en tidpunkt, då de vigtigaste frågorna rörande
sjöförsvaret ännu äro oafgjorda, äfven om man icke vill taga i betraktande att de
föreslagna beloppen icke allenast äro högst betydliga, utan ock till en del afse
byggande af fartyg större än några andra, som hittills varit ifrågasatte att anskaffas.
Dessa framställningar har Utskottet således icke kunnat till alla delar
understödja, likasom Utskottet icke eller ansett sig kunna förorda anvisandet af
de medel, Kongl. Majit i berörda hänseende äskat. Det torde nemligen icke böra
förbises att den summa Kongl. Majit för detta ändamål nu begärt, grundar sig
på beräkningar, uppgjorda af Sjöförsvars-kommittéen och under förutsättning att
stora pansarfartyg borde anskaffas; men att den nya sjökrigsmaterielen, med afseende
å de förändrade förhållanden, som inträdt efter det Komiléens arbeten blifvit
afslutade, kommer att ordnas på ett annat sätt, än det bemälda Komité föreslagit,
lärer väl med temlig visshet kunna antagas. Yid sådant förhållande och
då Utskottet således icke har någon bestämd grund, på hvilken Utskottet kan
stödja sin framställning beträffande anslagsbeloppet, måste det förslag, Utskottet
härutinnan kommer att afgifva, hufvudsakligen bestämmas dels med afseende å
Statsverkets tillgångar, dels med hänsigt till den öfvertygelse Utskottet hyser
att de medel, som härtill af Rikets Ständer beviljas, komma att användas till anskaffning
af den för vårt försvar mest ändamålsenliga sjökrigsmateriel; och då tillök
n i n ga r n e å 5:te Hufvudtitelns anslag redan uppgå till omkring 2 millioner R:dr
samt, utom ofvannämnda behof, jemväl flera andra finnas, hvilka icke heller kunna
afvisas, anser Utskottet inskränkning i den af Kongl. Maj:t äskade summan
böra ske och det extra anslaget kunna nedsättas till det belopp, Utskottet här
nedan föreslår och hvilket synes böra i det närmaste motsvara behofven under
nästkommande 3 år, eller intill den tid vid nästa riksdag, då Rikets Ständer hinna
pröiva och yttra sig om den plan för sjöförsvarets framtida ordnande, som då
kan komma att för dem framläggas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, jemte bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i hvad den afser beredandet af nödiga tillgångar för
ny sjökrigsmateriels anskaffande under nästa statsregleringsperiod,
måtte dels å Riks-staten låta uppföra nuvarande anslag
till flottans nybyggnad till oförminskadt belopp, eller
162,000 R:dr årligen, dels ock såsom extra anslag för åren
1864, 1865 och 1866 anvisa en summa af 1,800,000 R:dr, att
med en tredjedel, eller 600,000 R:dr, under hvartdera året utgå
och tillika med öfriga för ändamålet beräknade tillgångar
på anslaget till flottans nybyggnad öfverföras, för att samfäldt
med detta redovisas, och att samtlige dessa medel och tillgångar
ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att, enligt
de af nuvarande Departcments-chef uppgifna allmänna grunder
för anskaffande af ny krigsfartygsmateriel, användas.
Varande härigenom, äfvensom till följd af Utskottets yttrande i nästföregående
punkt, jemväl besvarad Hr Brakels, uti 6:te mom. af dess motion gjorda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
13
framställning, angående användandet af de tillgångar, som knnde beredas af slopado
fartyg m. m. till påskyndande af flottans nybyggande.
4:o. Båtsmännens beklädnad.
Yid det förhållande att genom den i ofvan omförmälde Statsråds-protokoll
intagne utredning af förhållandena med det för båtsmännens beklädnad i Riksstaten
uppförda förslagsanslag vore ådagalagdt, att, i stället för ännu blott skenbar,
innan kort verklig brist skulle på anslaget uppstå, så framt detsamma icke
snart blefve förstärkt med det i sådant afseende uppgifna belopp af 13,695 R:dr,
har Kongl. Haj:t* då den härför erforderliga tillgång förefunnes inom Hufvudtiteln
på reservationsanslaget till gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll,
föreslagit att, medelst öfverföring derifrån, den behöfliga tillökningen af 13,695 R:dr
årligen måtte tilldelas anslaget till båtsmänuens beklädnad, hvilket derigenom
blefve från 74,505 R:dr till 88,200 R:dr förnöjdt.
Af Statsråds-protokollct (pag. 36) iuhemtas, hurusom vid ärendets föredragning
Departements-chefen anfört, bland annat, att redan under de första åren efter
det Kronan öfvertagit bestyret med båtsmännens beklädnad visat sig, att det
till bestridande af Kronans andel i kostnaderna derför beviljade anslag, hvilket
från början bestämts till 28,000 R:dr B:ko eller 42,000 R:dr Runt årligen, att användas
i förhållande till det antal rusthåll eller rotar, som på det nya beklädnadssättet
ingick, ej motsvarade behofvet. Anslaget hade derföre vid 1850—1851 årens
riksdag blifvit förhöjdt till 63,000 R:dr Ruut; hvarjemte vid sistförflutna riksdag
å anslaget uppförts ytterligare 11,505 R:dr, hvilket belopp, såsom endast utgörande
vederlag för den minskning i beklädnadsafgiften, som med 5 R:dr för hvarje
rusthåll beviljades båtsmansindelningen i Blekinge och Södra Möre till lindring i
rustningsbestyret, följaktligen icke ökat tillgången för beklädnadsutgifter. Den
summa af 63,000 R:dr, hvilken således härtill varit från 1852 års början att påräkna,
hade likväl äfven befunnits otillräcklig och såsom anledning till ett sådant
förhållande hade nu Förvaltningen af Sjöärendena, vid anmälan derom, uppgifvit,
hurusom vid uppgörandet af de beräkningar, sorn lagts till grund för anslagets bestämmande,
blifvit förutsatt, att högst en tredjedel af båtsmanshållet skulle årligen
uppfordras; men som ökade anslag till materielen samt större byggnadsföretag
och rustningar emot förr föranledt till större årlig uppfordring af manskap, än den
sålunda beräknade, hade ock beklädnadsutgifterna icke kunnat inskränkas inom
tillgångarna, hvilka derföre öfverskridits med ej obetydliga belopp, så att, enligt
räkenskaperna, vid 1860 års slut bristen utgjorde 265,0S2 R:dr 32 öre Förvaltningen
ansåge derföre, att för anslagsbeloppets bestämmande en annan grund borde
följas, och att, då under åren 1858, 1859 och 1860, af uppgifna skäl, antalet af
uppfordrade båtsmän för tjenstgöring å stationerna och till exercis å utrustade fartyg
kunde anses hafva varit sådant, som det under vanliga förhållanden komme
att framgent förblifva, samt såframt beklädnadsanslaget vid utomordentliga rustningar
blefve af dertill särskildt anvisade medel gödtgjordt för båtsmansbeklädnadernas
derunder ökade slitning, beklädnadskostnaden för nämnde 3:ne år lemnade
en någorlunda säker ledning vid beräknandet af den summa, som under framtiden
skulle för ändamålet blifva tillräcklig. Yid jemförelse emellan årliga beklädnadskostnaden
under nyssberörda 3:ne år och de till beklädnadens vidmagt hål lande påräkneliga
tillgångar hade då visat sig, att, när beklädnadskostnaden
utgjort R:dr 126,557: 80
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
tillgångarne som bestodo i:
statsanslag R:dr 62,015: 28
samt rust- och rotehållares bidrag  50,776: 31
uppgått till endast I!:dr 112,791: 59,
så att efter denna beräkningsgrund erfordrades en årlig an
slagstillökning
af  „ 13,766: 21,
och följaktligen beklädnadsanslaget borde förhöjas Irån dess nuvarande
belopp  „ 74,505: —
till R:dr 88,271: 21,
för att motsvara det dermed afsedda ändamål.
I fråga om den i räkenskaperna synliga brist hade Förvaltningen, på grund
af inkomna uppgifter från Flottans stationer, upplyst att vid 1860 års slut värdet af i
förråd befintliga båtsmansbeklädnadspersedlar och effekter utgjort R:dr 172,420: 82
oell att från förrådet utlemnade men vid sistnämnde tidpunkt ej
uttjenta persedlars värde, i förhållande till återstående slit
ningstid,
utgjort
230,183: 55,
hvadan i materialier och effekter förefunnits en tillgång af . . „ 402,604: 37,
och således om derifrån afdroges omförmälda bristsumma . . . „ 265,082: 32,
tillgångarue i sjelfva verket öfverstigit bristen med R:dr 137,522: 5,
hvaraf dock ej borde dragas den slutsats, att anslaget varit för ändamålet tillräckligt,
emedan nyssnämnda öfverskott icke bildats genom besparingar å beklädnadsanslaget,
utan genom tid efter annan till anslaget influtna utomordentliga bidrag
till ett sammanräknad t belopp af R:dr 397,807: 69,
så att, om derifrån afdroges berörda öfverskott  „ 137,522: 5,
det visade sig, att, ifall nämnda bidrag ej erhållits, en brist hade
uppstått af R:dr 260,285: 64,
hvilken summa ock i sjelfva verket utgjorde bristen i beklädnadsanslaget vid 1860
års slut, såsom medelst en särskild beräkning vore ådagalagdt.
Häraf hade Förvaltningen vidare ansett följa, att, om anslaget icke förhöjdes,
antingen bristen måste årligen ökas, eller materialtillgången för hvarje år i
den mån anlitas, att den småningom alldeles medtoges; och hade Förvaltningen
alltså i underdånighet hemställt, att, till undvikande deraf, i anslaget till båtsmännens
beklädnad måtte beredas en tillökning af 13,695 R:dr årligen, så att samma
anslag komme att i rundt tal utgöra 88,200 R:dr R:mt, hvaremot särskilda medel
ej skulle behöfva anvisas till betäckande af omförmälda, enligt räkenskaperna befintliga
brist, enär, på sätt bär förut blifvit utred t, en densamma motsvarande tillgång
förefunncs i materialier och effekter.
Hå, på sätt förut i detta Betänkande är omförmäldt, Kongl. Majit funnit
med säkerhet kunna antagas, att den nya sjökrigsmaterielens dyrhet måste föranleda
till minskning i krigsfartygens antal och följaktligen äfven till en deraf
samt af fartygens blifvande beskaffenhet och sättet att dem anskaffa beroende minskning
af sjöförsvarets nuvarande personal, synes det Utskottet jemväl (»tvifvelaktigt
att, äfven om båtsmän under den närmaste framtiden blifva till något större antal
sysselsatte med slopning af en del till krigsbruk oduglige fartyg, deras uppfordring
framdeles kommer att i ej ringa mån inskränkas, och vid sådant förhållande
torde någon förhöjning uti ifrågavarande anslag för närvarande icke böra utan
tvingande skäl ifrågakomma. Af ofvauintagne utredning inhemtas, att vid 1860
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
15
års slut funnos i Kronans förråder båtsmansbeklädnadspersedlar och effekter till
ett värde af 172,420 R:dr 82 öre, så att, äfven om denna materialtillgång fortfarande
kommer att, i anseende till anslagets otillräcklighet, årligen anlitas, densamma
dock ej lärer under nästa statsregleringsperiod i så betydlig mån medtagas,
att derigenom svårigheter för beklädnadspersedlars anskaffande skulle kunna uppkomma.
I följd häraf och då Rikets näst sammanträdande Ständer, i sammanhang
med pröfningen af den nådiga framställning angående Flottans blifvande organisation,
som kail blifva för dem framlagd, jemväl torde komma i tillfälle att åt förevarande
fråga egna uppmärksamhet, tillstyrker Utskottet,
att den af Kongl. Maj:t begärda förhöjningen i anslaget till
båtsmännens beklädnad icke må af Rikets Ständer beviljas.
5:o. Beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser och Skeppsgossar.
Som äfven på detta anslag brist vore att emotse, har Kongl. Maj:t begärt att,
till förekommande deraf, från reservationsanslaget till gemenskapens vid Flottans
korpser natura-underhåll, hvilket dertill lemnade tillgång, nu måtte till bekläduadsanslaget
för Mariner, Kanonierer, Matroser och Skeppsgossar öfverföras det
såsom erforderligt uppgifna tillökningsbelopp af 15,060 R:dr 6 öre.
Beträffande denna fråga, inhemtas af nyssberörda Statsrådsprotokoll att
sedan kostnaderna för Mariners, Kanonierers, Matroser och Skeppsgossars beklädnad
intill slutet af år 1851 utgått från anslaget till flottans underhåll, samma år
på Femte Hufvudtiteln för ändamålet uppförts ett särskildt anslag af 60,160 R:dr
B:ko eller 90,240 R:dr Runt årligen, hvarefter vid 1856—1858 årens riksdag beviljats,
i anseende till inträffad prisstegring å beklädnadsmaterialier, åt Matroskorpsen
en tillökning af 6,000 R:dr årligen samt, på grund af åtskilliga förändringar
i beklädnadsstaterna, anslagsförhöjning för Marinregementet med 4,722 R:dr
92 öre och för Skeppsgosse-korpsen med 2,377 R:dr 2 öre, hvilka belopp, tillhopa
utgörande 13,099 R:dr 94 öre, höjt omförmälda beklädnadsanslag till 103,339 R:dr
94 öre.
Ensamt för Matros-korpsen hade således erhållits anslagstillökning i anseende
till materialiernas ökade pris; och fastän enahanda skäl förefunnits för tillökning
jemväl i anslagen till de öfriga korpsernas beklädnad, hade den likväl icke
blifvit ifrågasatt, emedan under den korta tid, som förflutit sedan anslag för dessa
sednare korpser på Riksstaten uppförts, tillräcklig erfarenhet ej hunnit vinnas om
bekläduadskostnaden, helst denna varit beroende af den kort före nämnda riksmöte
inträffade allmänna prisstregning, hvilken då ännu ansetts vara tillfällig. Som
likväl någon väsendtlig nedsättning i prisen sedermera icke egt rum, och deraf
blifvit en följd, att beklädnadsanslaget under flera år öfverskridits med ej obetydliga
belopp, hade nu Förvaltningen af Sjöärendena, med anmälan af dessa förhållanden,
tillkännagifvit sin åsigt vara, att beklädnads-materialierna icke heller i
framtiden skulle falla i pris och att följaktligen beklädnads-anslagets höjande till
det belopp utgifterna kräfde, icke längre kunde undvikas, samt tillika i sådant afseende
anfört, hurusom, då den årliga kostnad förbcmälde korpsers beklädnad skulle
under den närmaste framtiden komma att medföra, beräknades efter upphandlingsprisen
för åren 1856—1860, hvilka infallit omedelbart efter tiden för ofvannämnda
allmänna prisstegring, blefve, enligt nu gällande beklädnadsstater, kostnaden:
16
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 81.
för Marinregementet R:dr 63,208: 92,
„ Kanonier-korpsen „ 17,624: —
„ Matros-korpsen 24,000: —
„ Skeppsgosse-korpsen
13,540: 60.
eller tillhopa R:dr 118,373: 52,
och skulle alltså, enär nuvarande anslaget uppginge till endast. . „ 103,339: 94,
en förhöjning deri erfordras af R:dr 15,033: 58.
Vidare vore upplyst att, enligt afslutade liqvider om detta anslag, öfverbetalningarne
derå under åren 1855—1860 utgjort tillhopa 69,304 R:dr 56 öre, hvaremot
värdet af återstående slitningstid å anskaffade beklädnadspersedlar samt af
i förråd befintliga materialier och effekter vid 1860 års slut utgjort:
för Mariu-regementet R:dr 88,735: 16.
„ Kanouier-korpsen  » 52,258: 16.
„ Skeppsgosse- d:o  • • ■ • » 13,445: 42,
eller tillsammans R:dr 154,438: 74,
och således, då härifrån droges bristsumman med  „ 69,304: 56,
derutöfver återstode en tillgång af R:dr 85,134: 18,
ungefärligen motsvarande beklädnadens första, af underhållsanslagets tillgångar bestridda
uppsättningskostnad. Tillgångarne å anslaget hade alltså vid sistberörda
tidpunkt öfverstigit de balancerade bristerna, ehuru ej med en summa, som numera
vore tillräcklig såsom förlagskapital, i följd hvaraf Förvaltningen ock under den
sednare tiden nödgats af om händer hafvande, för andra ändamål afsedda medel
hvarje år förskjuta en del af kostnaderna för korpseruas beklädande under nästföljande
året; men då icke med säkerhet kunde antagas, att medel till bestridande
af dylika förskottsutgifter fortfarande klefve att tillgå, samt på det att tillgången
å materialier i förråd ej måtte år från år förminskas, ansåge förvaltningen anslaget
tarfva en förhöjning, hvilken, enligt hvad visadt vore, erfordrades till ett årligt
belopp af 15,033 R:dr 58 öre, men för anslagssummans jemnande till 118,400
R:dr, kunde upptagas till 15,060 R:dr 6 öre.
Enligt hvad här nedan under punkten 11 finnes anfördt, har Utskottet funnit
någon minskning i anslaget till gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll
icke böra ega rum; men då, på sätt ofvanintagne utredning gifver vid handen,
ifrågavarande beklädnadsanslag är för ändamålet otillräckligt så att svårigheter
för utgifternas bestridande egt rum, samt någon på sjökrigsma.terielens förändrade
beskaffenhet beroende minskning af de korpser, för hvilkas beklädande anslaget
är afsedt, för närvarande icke är ifrågasatt, tillstyrker Utskottet,
att anslaget till beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser
och Skeppsgossar må från nuvarande beloppet, 103,339 R:dr
94 öre, förhöjas till 118,400 R:dr.
6:o. Uti oftanämnda motion har Herr Brakel vidare (mom. 4 och 5) hemställt,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse måtte anhålla, dels att Kongl.
Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta på det snaraste utarbeta förslag till ett
redigare och båttre redogörelsesätt, så att kunskap kunde vinnas om hvad hvarje
fartyg kostade i nybyggnad och underhåll, dels ock att, sedan ett sådant redogörelsesätt
blifvit infördt, anslagen till flottans underhåll och till flottans nybyggnad
måtte sammanslås till ett enda anslag under namn af: “till flottans nybyggnad
och underhåll. “
I anledning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
17
I anledning häraf får Utskottet i minnet återföra hurusom, sedan vid flera
Statsrevisioner anmärkningar blifvit framställda beträffande det bokföringssätt,
som vid redovisningen för anslagen till flottans materiel tillämpades, och dervid
den åsigt uttryckts att förändring härutinnan måtte åvägabringas samt 1861 års
Revisorer, efter tagen kännedom af de utaf vederbörande em betsmyndigheter i
detta ämne afgifna utlåtanden funnit sig böra hemställa, att hvarje fartyg af större
cert måtte erhålla särskildt konto, Stats-Utskottet, uti sitt den 19 December förlidet
år afgifna betänkande (N:o 21, § 18) jemte upplysning, att förslag till hufvudbok
för Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena, Kongl. Flottans stationer i Carlskrona
och Stockholm samt Göteborgs Depot nyligen blifvit afgifue, öfver hvilket
förslag vederbörande efter all anledning komme att höras, yttrat, att vid sådant
förhållande och då tillbörligt afseende å Revisorernes ofvauberörda hemställan således
antagligen komme att fästas, Utskottet ansåge någon vidare åtgärd från Rikets
Ständers sida i anledning deraf för närvarande ej vara erforderlig; Och som denna
Utskottets åsigt blifvit vid föredragning af nämnda betänkande af Rikets Ständer
godkänd,
torde motionärens ifrågavarande framställning af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Vidkommande åter motionärens andra förslag, så förekommer väl härvid, att,
på sätt i 19 § af Utskottets ofvanåberopade utlåtande tillika omförmäles, Rikets
Ständers Revisorer vid åtskilliga tillfällen jemväl förordat en så beskaffad anordning
och erinrat om nödvändigheten deraf att berörda lör närvarande skiljda anslag
till Flottans materiel klefve, såsom dessa anslag före 1850 års statsreglering
varit, under en gemensam titel med benämning ‘-till underhåll och nybyggnad"
sammanförde, äfvensom att en sådan förändring blifvit af vederbörande myndigheter
tillstyrkt; men då Utskottet, utan att vilja förneka ändamålsenligheten af
den nu föreslagna åtgärden, hvilken måhända framdeles äfven torde blifva nödvändig
att vidtaga, anser sammanföring af dessa anslag icke böra verkställas vid
denna tidpunkt då en förändrad organisation af flottans materiel förestår, samt då
en mera tidsenlig sjökrigsmateriel, än den nu befintliga, skall anskaffas, hemställer
Utskottet
att de i berörda hänseende, så väl af Rikets Ständers Revisorer
som af bemälde motionär, gjorda framställningar icke
må för närvarande föranleda till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida.
7:o. Slutligen har Herr Brakel uti ll:te mom. af nyssomförmälda motion begärt
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att ordinarie
varfsarbetare måtte blifva å varfven anställde och att, när detta skett, flottans
stamtrupper måtte endast undantagsvis och vid högst vigtiga tillfällen till varfsarbetcn
användas; men, med hänseende till hvad Utskottet härofvan, beträffande
flottans personal, anfört och tillstyrkt, och då, i följd af den blifvande sjökrigsmaterielens
förändrade beskaffenhet, det för närvarande torde vara omöjligt förutse
i hvilken omfattning arbetena å Kronans varf framgent komma att bedrifvas,
synes någon väsendtligare förändring i afseende på organisationen af arbetspersonalen
å nämnde varf vid denna tidpunkt icke böra ifrågakomma; hvadan Utskottet
hemställer,
att icke heller denna del af motionen må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Bilt. till B. St. Prot. 1862 <)' 1863. 4 Sami. 1 Afd. 29 Hcift. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
Diverse anslag.
8:0. Exercis af flottans bemanning. Under åberopande af hvad dels uti Sjöförsvars-komitéens
betänkande och dervid fogade bilaga N:o 21 förekommer, dels
blifvit af Departements-chefen anfördt för att ådagalägga behofvet af ökade tillgångar
för att genom utsträckta öfningar kunna bibringa flottans personal, eller
egentligen den för krigsfartygens bemanning afsedda delen, all möjlig skicklighet
i yrket och hvarpå fordringarne blefve större i samma mån krigsfartygen till antalet
minskades, men till beskaffenheten fullkomnades, har Kongl. Maj:t, som, lika
med bemälda komité, ansett eu summa af 700,000 R:dr årligen härtill vara behöflig,
begärt, att Rikets Ständer måtte höja nuvarande årsanslaget till exercis af
flottans bemanning med 190,000 R:dr, eller från 360,000 till 550,000 R:dr, då, i
händelse af bifall härtill, Kongl. Maj:t ville betacka den i det årliga anslaget uppkommande
brist, 150,000 R:dr, på det sätt, att den sedan längre tid tillbaka på
Handels- och Sjöfartsfonden årligen afsatta summa 67,500 R:dr, för årliga öfningsoxpeditioner,
ökades med 82,500 R:dr, hvarigenom för detta ändamål blefve disponibelt
det af Kongl. Maj:t här ofvan uppgifna belopp 700,000 R:dr; hvarjemte Kongl.
Maj:t funnit lämpligt att af sistnämnda för personalens öfning beräknade summa
årligen afsättas för yttre sjöförsvarets behof, hvari äfven expeditioner till handelns
skyddande inginge, 590,000 R:dr och för det inre sjöförsvaret 110,000 R:dr.
Enär i fråga om detta anslag och dess användande meningarne äro särdeles
delade, har Utskottet ansett sig här i ett sammanhang böra i korthet redogöra för
de olika förslag, som härutinnan blifvit vid denna frågas handläggning framställde.
Uti det af Departements-chefen afgifna, vid Statsråds-protokollet fogade och
här ofvan ofta åberopade anförande rörande de åtgärder, som vöre att vidtaga för
ett tidsenligt ordnande af rikets sjöförsvar, yttrar Departements-chefen, bland
annat, i afseende å den blifvande planen, att, då det alltid lärer blifva en omöjlighet
för Sverige att, i betraktande af landets läge och utsträckning, sammanställda
med dess jemförelsevis icke stora tillgångar, kunna inom kort tid åstadkomma en
behofvet fullt motsvarande krigsmateriel, det enda system, som derföre vid våra
förhållanden kunde i detta afseende tillrådas, således vore att hålla en inskränkt
materiel i bästa och mest tjenstbara skick samt att framför allt så ordna och öfva
personalen, till hvilken bättre ämnen hos oss funnes än inom de flesta andra nationer,
att hvarje del deraf måtte i behofvets stund ega den fullständiga insigt och
skicklighet att materielens verksamhet kunde blifva den högsta möjliga. Den härtill
erforderliga kostnaden, om ock ej ringa, borde dock, enligt Departementschefens
tanke, kunna åstadkommas och skulle blifva återgäldad i den förökade
kraft, som vapnen derigenom borde vinna, i fall nemligen öfningarne så ordnades
att hvarje del af personalen erhölle den öfning hvaraf hon vore mest i behof, hvilket
åter, enligt Departement-s-chefens förmenande, utgjorde ett väsendtligt åliggande
för Styrelsen att på det samvetsgrannaste tillse.
Sedan Departements-chefeu derefter antydt huru Sjöförsvaret efter all anledning
komme att ordnas och hänfört detsamma till ett inre och ett yttre eller
djupgående sjöförsvar samt angifvit dessa båda vapens olika beståndsdelar, har
Departements-chefen uttalat sina åsigter rörande flottans befäl och manskap och
lämpligaste sättet för bibringande af erforderlig öfning åt denna personal med hänsyn
till den olika tjenstgöring densamma vore afsedd att under krig bestrida, hvarvid
Departements-chefen hufvudsakligen anfört, att ju mera man insåge vigten af
det inre sjöförsvaret, ju lifligare man vore öfvertygad, att de fördelar vid landets
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 81.
19
försvar, som våra skärgårdar erbjuda, på långt när icke kunna tillgodogöras, så
framt icke det vapen, hvilket der skall användas, eger ett befäl, som icke allenast
noggrannt känner den lokal, der striden skall föras och öfver hvilken stridskrafterna
skola framflyttas, utan äfven eger fullständig insigt i sättet att begagna alla
de fördelar densamma erbjuder, och jemväl den trupp, som skall begagnas, är för
ändamålet fullt inöfvad samt vand vid lifvet ombord på dessa fartyg, desto mer
visade sig ock behofvet och nödvändigheten deraf att åt detta vapen gåfves en
personal, som ensamt och uteslutande kan åt detsamma egna sig. Att någon lika
sakkunnig som fördomsfri skulle förneka verksamheten af denna åtgärd, så framt
beredandet af vapnets största möjliga tjenstbarhet uteslutande afses, kunde svårligen
antagas och landet hade icke någon kraft att bortkasta på försök i annan
rigtning än den, som sannolikast, för att oj säga säkrast, ledde till målet. Det
borde emellertid ej förnekas att man sökt göra gällande den motsatta åsigten, att
den egentligen så kallade sjömannabildningen vore tillräcklig, ja nära nog hufvudsaklig,
för kriget i skärgården, och såsom skäl för denna sats hade anförts de
ganska vackra bragder, som af den Danska flottans utmärkt skickliga officerare
blifvit utförda, under det man dock helt och hållet förbisett, att, ehuru utförda
med och på så kallade skärgårdsfartyg, hade dock det krig, uti hvilket fartygen
blifvit använda, aldrig egentligen kunnat hänföras under benämningen skärgårdskrig.
Att denna åsigt omfattades af många inom svenska flottans officers-korps,
ej osannolikt i följd deraf, att dem ålåge att tillhöra sjöförsvarets begge delar,
bevisade just otjenligheten af det system, som sedan flottornas så kallade sammanslagning
utbildat sig, att nemligen den hufvudsakligaste vigten borde läggas på
den öfning till sjös, som är så ytterst magtpåliggaade för vapnets andra del, och
hvaraf följden blifvit att så många inom denna personal icke gjort sig reda för
skärgårdskriget och hvad dertill fordras, utan förblanda förmågan att föra sitt
fartyg med den att föra kriget. Kännedomen om det sednare torde nu snarare
vara att söka utom vapnet, och det sammanhang, som ett sådant krig, genom sin
natur, egde med operationerna till lands, gör det ingalunda hvarken orimligt eller
osannolikt, att man inom arméens befäl skulle finna fullt kompetenta domare i
denna fråga. Dessa torde finna obestridligt, att en rätt insigt och skicklighet i
skärgårdskriget kräfver sin egen man, och att denne väl behöfver att deråt egna
hela sin tid samt ett träget och allvarligt studium, så framt han vill deruti förvärfva
den bildning och erfarenhet, som fordras för att vara sitt värf fullt vuxen.
Desse skulle sannolikt äfven bekräfta, att för sjöartilleriet icke mindre än för
landtartilleriet, hvars strid också till stor del vore att anse såsom ett positionskrig,
valet af position, då man får och kan välja, ingalunda är för befälhafvaren det
minst vigtiga. För att ett vapen skulle kunna utöfva sin fulla verksamhet fordrades
dessutom hos den personal, som skulle sköta detsamma, icke allenast kunskaper
och skicklighet i dithörande ämnen, utan-äfven det förtroende och den tillgifvenhet
derför, som utgör ett hufvudsakligt vilkor för framgång. I förra afseendet
hade redan blifvit nämndt huru förhållandet vore och någon förändring
deri är ej att hoppas af de årliga öfningarna, så länge grunden till det felaktiga
qvarstode uti nuvarande organisation af flottans personal, hvilken i följd deraf, så
i högre som lägre befattningar, kastades än till Arapnets ena och än till dess andra
del, ehuru dessa, snart sagdt, ej med hvarandra hade någon annan gemenskap, än
den för hvarje krigare, till lands eller vatten, nödiga kännedomen om handterandet
af det honom anförtrodda stridsvapnet. Beträffande det sednare förhållandet, eller
behofvet af att ingjuta förtroende och kärlek för vapnet, så hade, på ofvananförda
20’
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
grunder, det följda systemet icke varit mera ändamålsenligt, och ett fortgående
på en sådan bana skulle derföre vara att bortslösa en vigtig del af våra försvarskrafter
äfvensom de uppoffringar, nationen derpå måste göra.
Med hänseende till de många svårigheter, som åtfölja hvarje förändring uti
personalens organisation, hade önskvärdt varit, att ett lämpligt, af behofvet så
högt påkalladt ordnande af vårt sjöförsvar derförutan kunnat vinnas, men vid
närmare betraktande visade sig lätt nog att sådant icke vore möjligt; och då sak
alltid i första rummet måste afses, samt icke allenast denna, utan äfven den personliga
fördelen bäst främjades genom ett bestämdt åtskiljande, borde ett sådant
ock ske, om än verkställigheten icke kunde ega rum på en gång och till fullo.
Någon annan utväg att bereda vapnets bägge delar högsta möjliga tjenstbarhet
finnes icke, än att lemna hvardera sin bestämda personal och att hos hvardera utbilda
den duglighet, hvaraf den är i behof; och en förändrad organisation i denna
rigtning måste således utföras.
Vid den fördelning af den nu till Sjöförsvaret hörande personal, som sålunda
oförtöfvadt enligt Departements-chefens åsigt, borde verkställas, åtminstone med
hänsigt till tjenstgöringen, mötte icke något hinder för en, till användande i sammanhang
med Landtförsvarets trupper, ifrågasatt och, med någon tillfällig inskränkning
af Sjöförsvars-komitén tillstyrkt, öfverflyttning af en del af nuvarande Båtsmanshåll,
som i alla fall borde, tillsammans med beväring, blifva tillräcklig att
förse flottan i dess helhet med nödigt manskap; och större borde antalet icke vara,
helst deraf endast ökades svårigheten att gifva manskapet nödig sjömannabildning.
Man måste visserligen alltid taga i betraktande att, om å ena sidan manskapsstyrkan
ej finge vara mindre än att den för alla behof blefve tillräcklig, den å
andra sidan icke borde blifva så talrik, att den icke kunde erhålla nödig öfning
och i följd deraf ej heller i behofvets stund komrne att motsvara hvad man trott
sig ega rätt att af densamma förvänta.
Departements-chefen hade derjemte ansett sjöbeväringen böra fördelas enligt
samma grund som Båtsmanskompanierna, och i de delar af landet, der Båtsmansindelning
eller rotering ej finnes, borde den för närvarande anses höra tillhöra arméen.
Kanonier- och Matros-korpserna borde till sin styrka oförändrade bibehållas,
den förra för det inre och den sednare för det yttre Sjöförsvarets eller de
djupgående fartygens behof; likasom äfven Skeppsgosse-korpsen och Marin-regementet
till nu egande styrka, åtminstone tillsvidare; och har Departements-chefen
för öfrigt ansett flottans Underofficers-corps fortfarande behöfvas till oförminskadt
antal, att efter behof emellan de olika delarna af vapnet fördelas.
Hvad anginge det för hvardera delen af vapnet nödiga antal officerare, så
måste bestämmandet deraf blifva beroende på beskaffenheten af den materiel, som
kunde pröfvas för desamma mest ändamålsenlig, samt organisation och antnl rättas
derefter. Med sannolikhet torde dock kunna antagas, att antalet kunde inskränkas
till emellan 180 och 190, med ungefär hälften för hvardera delen af vapnet, och
häraf följaktligen uppkomma en minskning af 30 till 10 emot nuvarande antal i
det hela. I sammanhang härmed hade Departements-chefen tillika erinrat, att, då,
såsom här, fråga vore om tvänne vapen af så olika natur och beskaffenhetet, att
hvarje af dem, för att rätt och med full skicklighet kunna användas, fordrade af
dervid anställda personal en hel lefnads odelado mödor, den första och helt naturliga
åtgärden för nämnda ändamåls vinnande måste blifva den här ofvan föreslagna:
att fullkomligt åtskilja dessa vapen samt åt hvardera anvisa dess egen personal.
En nödvändig följd häraf blefve att åt hvardera vapnets personal komma att gifvas
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
21
en särskild efter dess behof lämpad exercis; ty att, såsom hittills, vilja öfva alla i
allt, skulle, enligt Departements-chefens förmenande, ovilkorligen leda dertill att
antingen den ena delen framhölles på den andras bekostnad eller ock att åtskilliga
individer icke blefve dugliga för någondera, och i begge fallen uppoffrades det allmännas
rätt och bästa, som kräfver, att hvar och en skall under freden bildas till
full duglighet i den rigtning, uti hvilken han under krig skall användas. Häraf
blefve emellertid nödvändigt att exercismedlen, uti hvilka någon nedsättning icke,
enligt Departements-chefens åsigt, borde ega rum, fördelades på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit och skulle i fall den äskade summan beviljades för personalens öfning
sannolikt komma att utrustas, och användas 2 ångkorvetter på aflägsna farvatten,
1 ångkorvett för kadetters öfning, 1 å 2 af de nya krigsfartygen på närmare belägna
farvatten, 3 bataljoner skärgårdsfartyg med tillhörande 3 kanonslupar och 6
rekognoseringsfartyg, hvarigenom nödig öfning kunde personalen i begge rigtningarne
bibringas.
En alldeles motsatt åsigt om behofvet af en sådan fördelning af sjövapnet
och flottans personal, har Herr Lilliehöök, C. B., sökt göra gällande uti en hos
Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion, N:o 108, deruti
föreslagits, att det belopp, som Rikets Ständer komme att anvisa till exercis
af Flottans bemanning, måtte odeladt ställas till Kongl. Maj:ts disposition och icke,
som Kongl. Maj:ts nådiga Proposition rörande behofven för 5:te Hufvudtiteln gåfve
anledning till, fördeladt i särskildt anslag för öfning af det yttre och särskildt
för öfning af det inre sjöförsvarets personal. Till denna hemställan hade motionären
föranledts deraf, att i bilagan till den nådiga Propositionen den åsigt vore uttryckt,
att högsta möjliga tjenstbarhet för flottans personal ej skulle kunna vinnas
utan att det inre och yttre försvaret erhölle hvar sin särskilda personal, och
att en fördelning af flottans personal i nämnda rigtning oförtöfvadt borde verkställas,
åtminstone med hänsigt till tjenstgöring, och att, såsom ett uttryck af denna
åsigt, en delning af exercismedlen blifvit föreslagen.
Då för hvardera grenen af sjövapnet, en fördelning af gemenskap och underbefäl
redan faktiskt egde rum, måste den, såsom nödvändig nu ansedda fördelning
gälla officerspersonalen. Den som, på skäl hvilka flere gånger och äfven vid
sednaste riksdag, blifvit yttrade, icke ansett bebofvet kräfva eller för saken vara
nyttig, en sådau fördelning, då det inre sjöförsvaret hufvudsakligen utgjordes af
roddfartyg, kunde med ännu mindre skäl finna fördelningen nödig, sedan roddfartygen
upphört att vara tidsenliga och sedan ett skärgårdskrig af den beskaffenhet,
för hvilken nämnda fartyg kunde vara lämpliga, icke kunde återkomma, dels i
följd af landets nuvarande gräns, dels ock hufvudsakligen i följd af de transportoch
stridsmedel, som stå den anfallande till buds. och af hvilka han med all säkerhet
kunde antagas begagna sig vid ett tillämnadt anfall.
Ändamålet med de flytande krigsmaschiner, som i skärgården böra finnas
och som för densamma äro särskildt afsedda, blefve sannolikt hädanefter icke annat
än att försvara, eller biträda vid försvaret af vissa vigtigare positioner. Skulle
försvaret blifva i någon mån kraftigt, måste maschinerna vara skottfria, d. v. s.
utgöras af flytande pansarklädda batterier. Antalet af dessa rörliga fästningar
kunde icke blifva så betydligt, att för dem behöfde bildas en särskild Oificerskorps,
och deras tillbörliga användande i striden kunde icke vara en sak främmande
för dem, som egde den kunskap, skicklighet och erfarenhet som fordrades,
för att i strid föra fartyg tillhörande yttre sjöförsvaret. De största bland dessa
fartyg blefve icke större, än att äfven dessa kunde röra sig och användas vid för
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
svaret i sådan skärgård, der den anfallande kunde våga en landstigning. Kännedom
af skärgården vore derföre äfven nödvändig för befälet å de större fartygen,
och borde af detsamma under blifvande öfningsexpeditioner förvärfvas. Att hädanefter
uppdraga en på sakförhållanden grundad gräns emellan hvad som skulle
räknas till det yttre och inre försvaret, har derföre motionären ansett vara nära
ogörligt; och då motionären med sin framställning endast åsyftat att Rikets Ständer
icke, genom något deras beslut, skulle uttrycka ett gillande af en sådan delning
af sjövapnet och dess personal, som de förliden riksdag afslogo, hade han
hoppats bifall dertill, helst då förslaget, sådant det af motionären framställts, hvarken
lade hinder i vägen för Kongl. Maj:t att vidtaga de personalorganisationer,
som kunna finnas nyttiga eller använda exercisanslaget på sätt Kongl. Maj:t ansåge
lämpligast.
En vidsträcktare öfning af Flottans personal i allmänhet än den, som hittills
kunnat densamma meddelas, bar, såsom af den Kongl. Propositionen inhemtas,
blifvit förordad af Sjöförsvars-komitéen, som tillika framställt särskildt förslag
till årliga öfningsexpeditioner. Sedan Komitéen, sorn funnit det vara af vigt att
båtsmanshållet för flottan bibehålies, yttrat, hurusom angeläget vore att båtsmännen
bibringades den krigsmannäbildning och speciela öfning, hvilken hvarje annan
till krigstjenst afsedd korps erhölle i långt vidsträcktare mån än hittills varit
fallet med båtsmansstyrkan, samt (pag. 40—41 af sitt betänkande) föreslagit
de åtgärder Komitéen ansett lämpliga för båtsmännens vederbörliga utbildning för
sitt yrke, har Komitéen, beträffande öfningarne i allmänhet anfört, att Komitéen,
äfven under antagande att sjökrigsmaterielen i framtiden komme att blifva väsendtligt
olika den hittills begagnade, likväl ansåge det vara otvifvelaktig!, att sjömanskap,
åtminstone i detta ords allmännare betydelse, skulle för fartygens vederbörliga
skötande framdeles såsom hittills blifva oumbärligt. Jemte den nya materielen
måste dessutom för vissa ändamål ännu länge komma att bibehållas en materiel,
mindre skiljaktig från den äldre och fordrande af befälet och bemanningen
hufvudsakligen samma egenskaper, som nu gifva öfverlägsenhet, hvilka likväl ej
kunde förvärfvas annorlunda än genom långvarig öfning till sjös.
För ett ändamålsenligt användande af den sjökrigsmateriel, landet eger till
sitt försvar, vore det, enligt Komitéens åsigt, jemväl af största vigt, att den för
samma materiel afsedda personal egde en någorlunda detaljerad kännedom om landets
kuster och dem omgifvande farvatten. En utväg, serdeles väl egnad att bibringa
en sådan kännedom och åt Flottans Officerare redan i yngre åren bereda
befäl under eget ansvar, voro de s. k. kustbevakningsexpeditionerna från åren
181G och 1817 till omkring 1830, äfvensom de expeditioner af likartad beskaffenhet,
som i sednare tider stundom egt rum. Dylika kustexpeditioner hade Komitéen
trott blifva af stor nytta, särdeles för det yngre befälet, i synnerhet om dermed
åtföljde skyldighet att öfver någon viss del af kusten i sender afgifva beskrifning
efter en för alla sådana rekognoscerings-expeditioner uppgjord plan.
Derjemte hade Komitéen ansett expeditioner med större fartyg, än de, med
hvilka kustrekognosceringen kan och bör verkställas, vara nödvändiga och derföre
böra årligen utrustas, på sätt hittills skett, för bibringande af närmare kännedom
om de våra kuster omgifvande farvatten, äfvensom för öfning i sjömanskap, artilleriets
handterande, kännedom om skeppsordningar, landstigningars utförande med
ett större antal manskap m. m.
Emellertid och så nyttiga ofvannämnda expeditioner, afsedda hufvudsakligen
att ega rum vid våra egna kuster, än vore, hade Komitéen likväl icke ansett dem
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
23
ensamt tillräckliga för att i väsendtligare grad utveckla sjömanskap hos befälet
och hos den del af manskapet, för hvars tjensteduglighet sjömanskapet utgör ett
oundgängligt vilkor. Härtill erfordrades expeditioner af längre varaktighet och
större omfattning, än som kunde företagas i de närmaste farvattnen. Komitéen
hade ock, under öfvert3rgelsen om sådana längre expeditioners nytta och nödvändighet,
i sitt förslag till materielens ordnande för framtiden upptagit en särskild
fartygscert hufvudsakligen för detta ändamål; men då Komitéen föreslagit en ej
obetydlig anslagstillökning för expeditioner till aflftgsnare farvatten, hade den tillika
trott sig böra något närmare antyda de vigtiga fördelar, så i kommercielt som
politiskt, hänseende, hvilka, jemte den fullständigare öfningen af personalen medelst
dylika expeditioner kunna vinnas.
Om också det direkta understöd, som af utevarande örlogsfartyg hittills kunnat
lemnäs handelsfartyg, uppskattadt i penningar, icke skulle uppgå till något betydligare
belopp, förmodade dock Komitéen ett förändradt förhållande kunna antagas
inträffa i den mån de utevarande örlogsfartygens antal blefve större och deras
befälhafvare i vidsträcktare grad ån hittills finge sig ålagdt att lemna handelsfartyg
det biträde, som kunde åstadkommas, vare sig i arbetsstyrka, effekter,
läkarevård och dylikt, eller genom bemedling af uppkomna tvister, hvarvid af en
konsul, ofta främmande för svenska förhållanden och äfven för svenska språket,
ej kunde väntas något kraftigare bistånd. Ett ännu vigtigare ändamål, än alt
kunna lemna ett mer eller mindre direkt understöd, hvilket dock alltid borde i sin
mån befrämja ett önskvärdt närmare samband mellan handelsintresset och sjövapnet,
hade Komitéen ansett kunna vinnas genom de besök, våra örlogsfartyg skulle
göra å de ställen, der svenske Konsuler blifvit anställde. Många af dessa orter
äro så aflägsna, att någon omedelbar kontroll öfver sättet, hvarpå konsular-befattningarne
skötas, svårligen kan utöfvas annorlunda än medelst der inträffande örlogsfartyg.
Yigten af en sådan kontroll hade ock redan blifvit erkänd genom den
föreskrift, som från Statsministern för Utrikes ärendena varit meddelad hvarje på
längre expedition utgående fartygschef, att om konsulatsbefattningarnes skötande
och det personliga anseende Konsulerne åtnjuta, lemna rapport. En sådan föreskrift
skulle ock fullständigare än hittills kunna fullgöras, om fartygschef berättigades
att å hvarje vigtigare handelsplats uppehålla sig tillräckligen länge för att
kunna göra sig bekant med dervarande handels- m. fl. förhållanden. Det anseende,
svenska handelsfartyg i allmänhet ega å utländska handelsplatser, trodde Komitéen
dessutom skola ytterligare stärkas derigenom, att dem och deras sysselsättning
egnades det biträde och den omsorg, som medelst örlogsfartygs underhållande
å aflägsnare farvatten kunde åstadkommas, och om än de från äldre tider härstammande
uttrycken, att krigsfartyg utsändas ”till handelns skydd" eller ”för att visa
svenska flaggan”, nu borde gifvas en tolkning, miudre ordagrann än den, hvartill
fordna förhållanden gåfvo anledning, ansåg Komitéen likväl den nytta dessa expeditioner
medförde, så väl för flottan som för handeln, vara af tillräcklig betydenhet
att påkalla ökade anslag för deras utsträckning och företagande med tidsenliga
fartyg, hvilken sednare omständighet enligt Komitéens tanke finge ökad vigt derigenom,
att dessa expeditioner erbjuda det enda tillfälle till officiel beröring mellan
den svenska och åtskilliga aflägsnare nationer, så att den uppmärksamhet, som der
egnades det svenska fartyget, gällde icke ensamt detta, utan äfven den nation det
tillhörde.
För att vara förvissad derom att den ytterst kostsamma materielen komme
att anförtros åt en fullt duglig och öfvad bemanning, har Herr Brakel ansett nö
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
digt att väsendtliga förändringar vidtoges i afseende å den nuvarande personalen
och för sådant ändamål uti ofvan omförmälda motion framlagt ett särskildt förslag,
hvarmed åsyftats att bilda en stamtrupp åt bemanningen af den blifvande
flottan. Enligt detta förslag skulle truppen bestå af 400 af Kronan uppfostrade,
i ständig tjenst varande matroser; 2000 indelta matroser, hvilken benämning motionären
ansett lämpligare än den ringa aktade af båtsman; 400 värfvade matroser
ur Sveriges kusters sjöbetolkning, samt 200 artillerimatroser, eller kanonierer,
såsom stamtrupp för de i Stockholm förlagde fartygen. Den i ständig tjenstgöring
varande matrosen skulle erhålla 400 R:dr i medeltal och i ett för ålit om
året, till beklädnad, föda, bostad m. m. Han skulle pensioneras med 100 R:dr efter
en viss tjenstetid; och på detta sätt förmenade motionären kunde fullt dugligt
och belåtet folk erhållas.
Den indelte matrosen skulle ej antagas vid högre ålder än 20 år. Han
skulle i början af sin tjenstetid deltaga i de tvååriga expeditioner, som borde utsändas
till handelns gagn och bästa. Sedan skulle han, med undantag af utomordentliga
tillfällen, endast uppbådas hvart annat eller hvart tredje år till 6 månaders
verklig sjötjenst. Han skulle aflönas med 60 öre om dagen. Hans beklädnad
skulle beräknas till 60 R:dr, då han tjenstgjorde året om, och 40 R:dr då han
gjorde halfårstjenst. Han skulle dessutom, allt efter sin duglighet, erhålla någon
större eller mindre månadspenning. Hans pension skulle i medeltal utgå med 100
R:dr om året. De 2,000 indelningshafvare, som bodde närmast de kuster, som hade
rikaste tillgången på sjöfolk, skulle anskaffa ynglingarne. Men de skulle ej
behöfva förse dem med torp, utan endast med dem öfverenskomma om de vilkor,
mot hvilka de ville tjena Kronan. Sålunda kunde man hoppas, att det egna intresset
skulle förmå indelningshafvaren att vända sig till de ynglingar, som hade
mesta håg för sjön och följaktligen fordrade minsta betalningen. Äfvenså kunde
man hoppas att, om en vanlig bondpojke hade blifvit anvärfd, denne, efter sin
återkomst från en två-årig expedition, fått smak för sjölifvet och försökte att fortsätta
detsamma under sin tjenstledighet. Inga Kompani-chefer skulle längre finnas.
Efter slutad expedition skulle den indelte matrosen återgå till sitt vanliga
lif och inställa sig, efter ett nytt uppbåd, vid utsatt afhemtningsställe.
Den härigenom för indelningshafvaren uppkommande ökade tunga att anskaffa
karl vid 20 års ålder, uppvägdes fullkomligt af den lättnad, han hade att
få folk genom detta folks högre aflöning och pensionering.
Den ur vår kustbefolkning värfvade matrosen skulle ega samma tjenstskyldighet,
aflöning, beklädnad och pensionsrätt, som den indelte matrosen. Han
skulle anvärfvas ungefär som soldaten vid Wermlands Eältjägare-regemente och
Kronan bestå honom en lön af 50 R:dr om året. Äfven han skulle efter skedt
uppbåd inställa sig vid bestämd afhemtningsplats.
Ärtilleri-matrosen, eller kanonieren, skulle erhålla samma förmåner, som
den ständigt tjenstgörande matrosen. Han skulle tillhöra Stockholms Depot, och
dex-, då han ej vore sjökemmenderad, sysselsättas med artilleri-arbeten m. m.
Kostnaden för nämnda stamtrupper, skulle, enligt motionärens förslag, uppgå
till 363,200 R:dr och för bestridande af denna utgift har motionären beräknat tillgångar
finnas till belopp af 856,266 R:dr 20 öre. Efter afdrag från sistnämnda
belopp af underhållskostnaden skulle härigenom och med tillägg dels af nuvarande
exercisanslaget 360,000 R:dr, dels genom ett tillskott från Handels- och Sjöfartsfonden
af 150,000 R:dr uppkomma en summa af 1,003,066 R:dr 20 öre, hvilken
motionären
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
25
motionären beräknat vara att tillgå för flottans exercis och sjöexpeditioner. För
denna million kunde, efter motionärens förmenande, bållås i sjön hela året 4 ångkorvetter,
halfva året en eskader af 2 fregatter, 2 korvetter och några mindre
fartyg, två månader 4 till 6 ångslupar,- och skulle detta vara tillräckligt för att
gifva flottans korpser den öfning, som vore nödig för att göra densamma till en
duglig stam trupp.
Motionären, som i sammanhang härmed förklarat båtsmanshållet vara en
mindre lämplig institution, hvilken icke för framtiden borde bibehållas, och ansett
3,686 båtsmausnummer när som helst kunna utan olägenhet indragas, har vidare
fästat uppmärksamhet å ett annat sätt att gå till väga med bemanningen och som
skulle finnas framstäldt i en liten skrift: “Vår tid och vårt sjöförsvar11. Deruti
vore föreslaget att flottans förnämsta stamtrupp skulle utgöras af kustsjöfolk, anvärfdt
och tjenstgörande ungefär på samma säl t som soldaterne vid Wermlands
fältjägare-regemente. Af detta verkliga sjöfolk borde en korps upprättas af t. ex.
2,400 man samt båtsmanshållet indragas i samma mån som organisationen af denna
korps fortginge. Motionären, som derjemte (pag. 36 af sin motion) redogjort för
hufvudgrunderna af berörda förslag och fördelarne af detsamma, men tillika förmält,
att meningen ej var att söka genomdrifva detta, utan att förslaget endast
blifvit framstäldt för att visa att, om i en framtid flottans materiel ökades, tillgång
alltid funnes på tjcnligt folk till stamtrupp samt att följaktligen den af
motionären föreslagna indragning af båtsmansstyrkan utan fruktan kunde ske,
har på grund häraf och i öfrigt anförda skäl, hemställt (mom. 7, 8, 9 och 10 af
motionen), att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att
Kongl. Maj;t täcktes, genom nya kontrakters uppgörande med 2,000 indelningshafvare
inom båtsmanshållet om karls anskaffande vid yngre år, låta uppsätta en
stamtrupp af 2,000 indelte matroser, och att såväl denna trupp som flottans öfriga
trupper måtte så aflönas och pensioneras att Rikets Ständer kunde vara förvissade
om en fullt belåten och fullt duglig stam för Svenska flottans bemanning; att
till en början från 200 till 400 matroser måtte uppsättas, värfvade ur Sveriges
kustbefolkning och aflöuade samt tjenstgörande som de indelte matroserna; att
Kongl. Majit täcktes låta öfverenskommelser uppgöras med 3,686 indelningshafvare
inom båtsmanshållet om båtsmans-vakans-afgifters erläggande; samt att till nästsammanträdande
Ständer måtte öfverlemnas förslag öfver flottans stamtruppers
organisation, upptagande tillika kostnaden för deras ändamålsenliga aflöning,
öfning, pensionering, m. m.
Vid pröfningen af detta ärende och dithörande frågor har Utskottets uppmärksamhet
jemväl fästats vid en reservation, vidfogad Sjölörsvars-komitéeus
oftanämnda betänkande, deruti ledamoten af bemälda komité, Herr A. W.
Björck erinrat, hurusom, sedan lång tid tillbaka, den organisation, hvilken afsåge
att anskaffa det för den sjögående flottan erforderliga manskap af många icke ansetts
motsvara ändamålet. Staten hade väl underhållit en korps af matroser och
jungmän, hvilka sednare utgått från skolor, der eleverne njutit undervisning och
till större delen underhåll genom Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad,
men sagde korps hade icke varit talrikare, än att den utgjort plantskola för
Underofficerare-korpsen och lemnät förhandskarlar vid de vigtigare sjömansarbetena
å varfven, samt ett inskränkt antal att användas till förmän inom besättningarne
å de större seglande fartygen. Det öfvervägande antalet af det manskap,
hvaraf dessa besättningar utgöras, hade alltså måst på annat sätt fyllas, och detta
Bill. till B. St. Prot. 1862 §■ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o Sl.
hade hittills skett genom det så kallade båtsmanshållet och indelningen. Detta
manskaps lämplighet för ifrågavarande tjenstgöring vore dock af mången sakkunnig
bestridd, och det torde icke vara för mycket sagdt, att alla, hvilka egde tillfälle
att derom uttala ett omdöme, vore ense derom, att båtsmanshållet icke hittills
motsvarat flottans behof af sjö vandt manskap; och Herr Björck hade derföre
icke delat den åsigt, som inom koinitéen gjort sig gällande, att båtsmännen
skulle kunna blifva fullt användbara för bemanningen af de stora fartygen. Dertill
fordrades, enligt hans förmenande, en högst betydlig öfning och sådant kunde
icke ske så vida icke båtsmännen under flera år hölles i oafbruten tjenstgöring å
sjögående fartyg, hvarigenom det åter blefve nödvändigt att hålla så många fartyg
i sjön, att kostnaden derför medtoge vida mera medel, än hvad som derför
kunde påräknas, utan att ändock ändamålet att erhålla verkliga sjömän på detta
sätt kunde vinnas. Andra mera ändamålsenliga och mindre kostsamma medel för
flottans bemanning borde derföre sökas, och Herr Björck hade föreställt sig, att, i
likhet med hvad som egde rum i England, man borde söka förmå det sjöfolk,
som tillhör koopvaerdiflottan, att ingå i Statens tjenst derigenom, att dem tilldelades
viss årlig lön, med förbindelse att någon lämplig tid tjenstgöra å Kronans fartyg
och sedermera vid påfordran inställa sig till tjenstgöring, derunder de borde erhålla
betalning såsom å handelsfartygen. Om de derjemte tillförsäkrades något understöd
på ålderdomen, så skulle behofvet af sjövandt manskap å Kronans fartyg snart
kunna fyllas på ett sätt, som ådagalade att handelsflottan vore den rätta skolan
för örlogstjensten, och att örlogsmarinen hade sitt säkraste stöd i en kraftig handelssjöfart.
Herr Björck hade dock ifrågasatt huruvida, med afseende å numera inträdda
förändrade förhållanden inom sjöförsvaret, någondera af dessa utvägar att anskaffa
det för den blifvande örlogstjensten erforderliga sjöfolk vore behöflig eller ens
lämplig, helst det kundo antagas att Svenska örlogsmarinens uppgift hädanefter
blefve hufvudsakligen inskränkt dertill att å rörliga batterier försvara inloppen
till skärgårdarne och att bemanna ett mindre antal sjögående fartyg, och uti intetdera
fallet förefinnes då behof af någon talrikare besättning af öfvadt sjöfolk.
Hela behofvet af sådant manskap komine sannolikt att inskränka sig till några
hundra man utöfver det antal, hvaraf den nuvarande matros- och jungmanskorpsen,
efter komit.éens förslag, skulle komma att bestå, och den enklaste, likasom
troligen den minst kostsamma utvägen att fylla ett sådant behof syntes då vara
att något öka nyssnämnde korps, hvarför några särskilda åtgärder knappast vore
behöfliga, då de af Staten nu underhållna skolor redan lemnade det nödiga manskapet
icke allenast till jungmanskorpsen, utan ock till de olika handtverksstaterna,
hvilka i framtiden icke blefve i behof af en sådan rekrytering, åtminstone
icke i samma mån som hittills. Likasom antalet af sagde korps sålunda med lätthet
bestämdes och vid behof ökades, så blefve det ock möjligt att, utan något
Statsverkets ytterligare betungande, bibringa detta manskap en sjömannabildning,
som grundades på en pröfvad fallenhet och en jemn öfning från yngre åren.
I dessa förhållanden hade Herr Björck funnit en ökad anledning att alldeles
afstyrka förslaget att utbilda båtsmännen till sjömän, hvarjemte han ock trott,
att för närvarande man endast behöfde tillse, att den personal, som tillhörde nuvarande
matros- och jungmans- samt kanonier-korpserna, erhölle nödig öfning;
hvarföre besättningarno å de fartyg, som utrustades för öfning, hufvudsakligen
borde tagas från nämnde korpser. Åtgärderna för öfningen kunde då inskränkas
så, att anslagen derför icke behöfde någon synnerlig tillökning. De öfriga förändringar,
som kunde böra vidtagas i anordnandet af manskapet, hade Herr Björck
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
27
ej tilltrott sig att förutse, än mindre att föreslå, helst han föreställt sig att båtsmanshållet,
med det undantag komitéen föreslagit, horde bibehållas åt flottan för
bemanning hufvudsakligen af skärgårdsfartygen, intilldess dessa blefve ersatta af
andra, som kräfde en jemförelsevis ringa besättning. I sådant fall skulle det betydligaste
antalet af båtsmän kunna indragas eller annorledes användas. Emellertid
borde båtsmännen erhålla en sådan rekrytöfning, att de kunde anses tjenstbara
för striden till lands, och måhända vore detta sistnämnda förslag till förändring i
afseende på båtsmännens öfning det enda, som kunde anses fullt motiveradt.
Dessa äro de förslag, som i fråga om flottans personal, dess organisation
och öfningar blifvit framställda, alla åsyftande att åt så väl befäl som manskap
bereda den bästa möjliga sjömannabildning och duglighet för krigstjenst. Huru
detta mål säkrast skall kunna ernås och hvilka åtgärder, som derför böra vidtagas
är emellertid i närvarande ögonblick ganska svårt att bestämma. På samma
gång det ej kan bestridas, att den sednaste tidens tilldragelser i afseende å sjökriget
föranledt förändrade åsigter angående beskaffenheten af de blifvande krigsfartygen,
måste det äfven medgifvas, att, i fråga om den erforderliga bemanningen, åtskilliga
förändringar i nuvarande anordningar synas förestå och blifva nödvändiga.
Synnerligast lärer detta blifva förhållandet i vårt land, om nemligen den åsigt
fortfarande godkännes, att Sverige icke kan såsom egentlig sjömagt uppträda på
aflägsnare farvatten, utan att den sjökrigsmateriel, som nu bör anskaffas, hufvudsakligen
skall afse försvaret af egna kuster och flottan föröfrigt erhålla sådan
organisation, att endast ett mindre antal sjögående fartyg behöfva utrustas och
bemannas. — Häraf och då, till följd af ångkraftens användande på krigsfartyg i
allmänhet, bevärade roddkanonbåtar icke numera kunna anses tidsenliga, utan
antagligen komma att ersättas med andra för nuvarande förhållanden lämpliga fartyg,
måste blifva en naturlig följd både att flottans personal kan inskränkas och
att öfningarna på annat sätt böra ordnas. I hvad mån en del af ofvan omförmälda
från Departements-chefens framställning väsendtligen afvikande förslag härvid
kunna eller höra tillämpas, derom vågar Utskottet icke uttala något bestämdt
omdöme, men då några derutinnan åberopade förhållanden måhända icke torde
böra lemnäs utan allt afseende, har Utskottet ansett sig böra icke allenast temligen
fullständigt redogöra för dessa förslag, utan ock, enär en reorganisation af flottan
förestår, hemställa huruvida Rikets Ständer ej må finna skäl att härå fästa
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, på det att vid afgörandet af detta vigtiga
ärende dessa frågor må kunna tagas i betraktande.
Hvad nu angår de olika framställningarne i detta ämne och beträffande
först Kongl. Maj:ts nådiga förslag, att af de medel, som beviljas för exercis af
flottans bemanning, vissa belopp måtte afsättas särskildt för det yttre och särskildt
för det inre sjöförsvaret, så enär Departements-chefen erinrat om nödvändigheten
deraf, att, i och för Officers-korpsens utbildning till högsta möjliga tjenstbarhet
och duglighet, hvarje Olficer kommer att egna sig åt den ena eller andra
delen af vapnet, har Utskottet, öfvertygadt att Kongl. Majit vid flottans reorganisation
i allt fall vidtager de åtgärder, som kunna bidraga dertill att sjöförsvaret
kommer att motsvara fäderneslandets fordringar, ansett Herr Lilliehööks motion, såsom
innefattande en afvikelse från hvad Kongl. Majit i bei'örda afseende funnit lämpligt,
icke böra af Rikets Ständer bifallas.
I fråga åter om beloppet, så inliemtas väl af den nådiga Propositionen, att
hittills varande anslag icke varit tillräckligt för dessa öfningar och att den af
Sjöförsvars-komitéen föreslagna, af Kongl. Majit äskade summa vore för ernå
-
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
ende af detta ändamål behöflig; men enär någon tid måste förflyta innan åtskilliga
at de fartyg, hvaraf den nya flottan skall bestå, hinna färdigbyggas samt i allt
fall, genom roddflottans upphörande, personalen tvifvelsutan kommer att förminskas,
anser Utskottet, då besparingar äfven i afseende å detta anslag måste, så vidt möjligt
är, tillvägabringas, nedsättning i den af Kongl. Maj:t äskade tillökning af berörda
anslag kunna, utan synnerlig olägenhet, ega rum.
I öfverensstämmelse härmed får Utskottet, som hvarken kunnat understödja
ofvanbemälde motionärers uti denna fråga gjorda framställningar, eller biträda
Riksdagsfullmägtigen C. A. Larssons yrkande, att all förhöjning af nuvarande anslag
för detta ändamål måtte afslås, hemställa,
att Rikets Ständer på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, att nuvarande anslag till exercis med flottans bemanning,
3(50,000 R:dr, må ökas med 120,000 R:dr årligen eller
till 480.000 R:dr, samt att af anslagssumman 110,000 R:dr af
sättes
för det inre sjöförsvarets behof.
9:o. Uti 12:te punkten af Herr Brakels ofta omförmälda motion är föreslaget,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Stockholms
station måtte förändras till en depot under Carlskrona station och vid denna depot
verkställas de indragningar i befäl, arbetare och verkstäder, som, till följd af dess
läge i midten af alla slags enskilda verkstäder och materialier, kunde anses lämpliga
och med en klok hushållning öfverensstämmande; men då Utskottet, i saknad
af nödig utredning i frågan, finner betänkligt att för närvarande ingå i pröfning
af denna framställning, helst det förefaller mindre ändamålsenligt att, så länge
flottans styrelse befiuncs i bufvudstaden, den här förlagda del af flottan skulle,
såsom depot, ställas under Carlskrona station, enär derigenom, utom flera andra
olägenheter, den oegentlighet skulle uppkomma, att ordres rörande denna nya depot
först måste härifrån expedieras till Carlskrona för att sedermera derifrån meddelas
vederbörande härstädes, hemställer Utskottet,
att Herr Brakels ifrågavarande framställning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
10:o. För att bereda någon särskild tillgång hvarigenom, medelst lemnade
understöd, yngre officerare vid flottan och dess Ingeniör-korps kunde sättas i tillfälle
att under längre tids vistande i främmande länder förvärfva noggrannare kunskap
om der vidtagna förbättringar och förändringar i sjökrigsväsendet samt vinna
vidsträcktare utbildning i yrket, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer
måtte, till stipendier för officerare af flottans korpser under anställning i utländsk
tjenst eller kommendering utrikes, bevilja ett nytt årligt anslag ai 15,000 R:dr; och
enär det måste vara af stor vigt för flottan att ega ett skickligt befäl och detta
ändamål bör i väsendtlig mån kunna främjas äfven derigenom att yngre officerare
lemnäs tillfälle att tjeustgöra synnerligast inom de större utländska marinerna, får
Utskottet, då nu ifrågaställda anslag således bör kunna medföra stort gagn för
det allmänna, tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning må vinna
Rikets Ständers bifall.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81. 29
11:0. Gemenskapens vid Flottans korpser natur a-underhåll.
På sätt härofvan under 4:de och 5:te punkterna finnes anmärkt har Kongl.
Maj:t äskat att till de två der omförmälda beklädnadsanslag måtte från reservationsanslaget
till gemenskapens vid flottans korpser natura-underhåll öfverföras tillhopa
28,755 R:dr 6 öre; hvarjemte, ehuru sistnämnda anslag genom lemnad utredning
om årliga utgifterna derå, visats blifva, äfven efter berörda minskning,
under vanliga förhållanden för dermed afsedt ändamål fullt tillräckligt, Kongl.
Maj:t likväl, till förekommande af brist å anslaget i händelse af ovanligare stegring
i prisen på proviantartiklar, äskat att de på detsamma redan befintliga och
än vidare uppkommande reservationer måtte der få qvarstå.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, bland annat, hurusom Förvaltningen af Sjöärendena
upplyst, att utgifterna å ifrågavarande anslag, hvilket vid sistförflutna
riksdag blifvit förändradt från förslags- till reservations-anslag och hvars summa
då äfven jemnats till 248,600 Rxlr, under åren 1858 med 1861 utgjort i medeltal
årligen 212,044: 44, så att besparingarne i medeltal årligen uppgått till 36,555 R:dr
56 öre.
Uti särskilda hos Ridderskapet och Adeln af Herr Didron, F. H. samt inom
Borgare-Ståndet af Herr G. G. Witt väckta motioner (N:o 113 och N:o 23) är
yrkadt, att den förbättring i mathållning, som Rikets Ständer, med anledning af
Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, kunde finna skäligt bevilja garnisons-regementena
af arméen, jemväl måtte komma gemenskapen vid flottans korpser
tillgodo.
Uti ett hos Ridderskapet och Adeln vid remissen af Herr Didrons förenämnda
motion afgifvet yttrande har Herr Nordenfelt, E. W, vitsordat att knappheten af
den för flottans manskap gällande utspisningsstat vore ofta öfverklagad och föranledde
svårigheter vid båtsmäns rekrytering.
I saknad af närmare utredning i denna fråga har Utskottet ej kunnat anställa
någon jemförelse emellan värfvade arméens spisordning och den för gemenskapen
vid flottans korpser fastställda, men af de upplysningar Utskottet varit i tillfälle
inhemta, har det synts Utskottet ådagalagdt att för sistnämnda manskap, ehuruväl
detsamma hittills torde varit uti ifrågavarande hänseende i någon mån bättre lottadt
än värfvade arméen, någon förhöjning i matportionen dock är af behof påkallad.
Enligt hvad här ofvan finnes anfördt har emellertid anslaget till gemenskapens
vid flottan natura-underhåll, med tillämpning af nu gällande utspisningsstat,
lemnat ej obetydliga öfverskott och Utskottet har derföre ansett att, derest
detta anslag fortfarande upptages till oförändradt belopp och Rikets Ständer medgifva
att de på detsamma redan befintliga och än vidare uppkommande reservationer
der få qvarstå, tillfyllestgörande förbättring i spisordningen skulle kunna,
inom de sålunda befintliga tillgångarne, för flottans manskap beredas, helst om
någon inskränkning i antalet af uppfordrade båtsmän skulle kunna ega rum, så
att de endast för exercis eller nödvändiga arbeten blefve i tjenstgöring inkallade.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet,
att, för beredande afl tillgång till den utaf bemälde motionärer
påyrkade förbättring i spisordningen för gemenskapen vid
flottans korpser, det för nämnde gemenskaps natura-underhåll
i Riksstaten uppförda anslag, 248,600 R:dr, må till oförändradt
belopp bibehållas, samt att Rikets Ständer må medgifva
att de på detsamma redan befintliga, eller än vidare uppkommande,
reservationer der få qvarstå.
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
För Handeln.
12:o. lleservations-anslagei till Lotseri- och Fyrings-staterna. Det under denna
rubrik förekommande anslag blef vid sistlidna riksdag å Riksstaten uppfördt till
lika summa med den, hvartill inkomsten af Lots- och Båkmedlen i samma stat
beräknades, eller 240,000 R:dr, med tillägg af 460 R:dr, indelta räntor, och upptogs
således sammanlagdt till 240,460 R:dr. Uti berörda anslag, hvilket Kongl.
Maj:t ansett hädanefter böra benämnas: “Lots- och Fyrinrättning en med dertill hörande
personalär af Kongl. Maj:t äskad en årlig förhöjning af 122,440 R:dr, motsvarande
dels det belopp, 110,000 R:dr, hvarmed hittills beräknade statsinkomsten
af båk- och lotsmedel blifvit vid innevarande riksdag ökad, och dels ifrågastäldt
vederlag, 12,440 R:dr för Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden vid
Landsorts fyrbåk, hvarigenom detta anslag komme att upptagas till 362,900 R:dr;
hvarjemte Kongl. Majit begärt, att de på nyssnämnda statsinkomst, utöfver beräknade
beloppet deraf, uppkommande öfverskott fortfarande måtte, såsom hittills,
få för de med ifrågavarande anslag afsedda behof användas.
Enär Rikets Ständer vid föregående riksdagar medgifvit att hela Statsverkets
inkomst af lots- och båkmedel fått användas för lots- och fyringsväsendets behof,
samt Kongl. Majits nu gjorda nådiga framställning grundar sig på den af Rikets
Ständer godkända beräkning öfver Statsverkets inkomster af dessa medel, har Utskottet,
i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit och på sätt
hittills iakttagits, funnit sig böra såsom tillgång för lotsverket under instundande
statsregleringsperiod, såsom hosföljande tabell öfver Hufvudtiteln, litt. A, närmare
utvisar, uppföra:
a) inflytande båk- och lotsmedel, enligt inkomstbetänkandet beräknade till 110,000
Ridr högre, än hvartill de i nu gällande Riksstat upptagas, eller till 350,000: —
b) vederlag för Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden vid
Landsorts fyrbåk  12,440: —
c) indelta räntor
• • • 460: —
tillsammans 362,900: —
eller den af Kongl. Maj:t för sagde ändamål äskade summa; och tillstyrker Utskottet,
att det sålunda beräknade beloppet, tillhopa 362,900 R:dr, må
af Rikets Ständer, under den rubrik Kongl. Maj:t föreslagit,
anvisas lör bestridande af de med lots- och fyringsväsendet
förenade utgifter och, på sätt hittills skett, såsom reservationsanslag
å Riksstaten upptagas.
13:o. I afseende å öfriga under denna Hufvudtitel uppförda anslag, deri förändring
icke ifrågakommit, hemställer Utskottet,
att dessa anslag må uppföras till enahanda belopp, som vid
sistlidne riksdag bestämdes;
dock att, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser m. m. för Sjöförsvar s-departementets Kansli-expedition må ökas mod
5 R:dr 74 öre; hvarigenom Hufvudtitelns samtliga ordinarie anslag skulle uppgå
till en summa af 3,580,000 R:dr eller 274,900 R:dr mera än hvad nu gällande Riksstat
upptager, utaf hvilken förhöjning likväl 122,440 R:dr tillkommit dels i följd
af den högre beräkningen af Statsverkets inkomster, dels ock såsom vederlag för
annan tillgång för denna Hufvudtitel,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
31
Uti Högstberörda nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof har
Kongl. Maj:t, under åberopande af de i Statsråds-protokollet utvecklade skäl, äskat
följande, till fyllande af utomordentliga behof vid sjöförsvaret erforderliga, särskilda
eller extra anslag, att, dels på en gång, dels med en tredjedel årligen, under nästa
statsregleringsperiod utgå, nemligen:
ll:o. Till åtskilliga angelägna arbeten och anskaffningar vid flottans stationer
200,000 R:dr, att med en tredjedel årligen utgå under hvartdera af åren 1864,
1865 och 1866.
Enligt hvad Departements-chefen meddelat, hade, på grund af uppgjorda förslag,
följande anslagssummor blifvit af vederbörande begärda att under nästa statsregleringsperiod
utgå:
vid Carlskrona station  242,450 R:dr,
„ Stockholms d:o  196,800 „
„ Göteborgs depot  95,434 „
samt dessutom för en vågbrytare och till hamnens vid nämnda depot iståndsättande,
likasom vid föregående statsregleringar, en summa af 100,000 R:dr; men att, vid
anmälan af dessa förslag, Förvaltningen af Sjöärendena upplyst, att bland de uppgifna
behofven förekomme dels mindre arbeten, hvilka Förvaltningen ansett kunna
af ordinarie statsmedel bekostas, dels ock byggnader och inrättningar, hvilkas behöflighet
måste mer eller mindre blifva beroende af sjökrigsmaterielens förändrade
beskaffenhet, hvarefter de vid stationerna erforderliga inrättningar, verkstäder m. m.
måste lämpas; samt att innan, enligt Sjöförsvars-komitéens hemställan, en detaljerad
plan för varfvens och dervarande inrättningars ordnande efter de genom sjökrigsmaterielens
förändrade beskaffenhet framkallade nya förhållanden, äfvensom
för denna materiels anskaffning och underhållande, hunnit af sakkunnige personer
uppgöras, några större arbeten vid varfven icke borde, enligt Förvaltningens tanke,
företagas; hemställande likväl Förvaltningen, att, då angeläget vore, att, äfven under
nästa statsregleringsperiod, medel funnes att tillgå, för att i tidsenligt skick
försätta stationernas varf och dervarande inrättningar samt till uppförande af angelägua
byggnader derstädes, den af Kongl. Maj:t nu föreslagna summa måtte för
sådant ändamål af Rikets Ständer äskas.
För Utskottet har det visserligen icke varit möjligt att tillförlitligt bedöma
hvilka byggnadsarbeten och anskaffningar som egentligen böra med nu äskade anslagssumma
bekostas; men enär uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition antydes att
dessa arbeten stå i förbindelse med åtskilliga förändringar, som ansetts nödvändiga
att vidtaga för att bringa stationernas varf i tidsenligt skick, samt angeläget torde
vara att berörda arbeten icke i brist på medel komma att uppskjutas, har Utskottet,
med hänvisande för öfrigt till det yttrande Sjöförsvars-komitéen uti dess utlåtande
pag. 25—26 rörande denna fråga meddelat, funnit sig ega anledning tillstyrka
att åtminstone någon del af den summa Kongl. Maj:t för detta ändamål
begärt måtte af Rikets Ständer beviljas; och Utskottet får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition må på det sätt bifallas,
att, för angelägna arbeten och anskaffningar vid flottans stationer,
må för nästa statsregleringsperiod anvisas en summa
af 150,000 Riksdaler, att med en tredjedel utgå under hvart
dera
året 1864, 1865 och 1866.
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
15:o. Till anskaffande af ett obeväradt mindre Ångfartyg för Stockholms stations
behof  30,000 Ridr,
att på en gång utgå.
I afseende å nu ifrågaställa anslagsbelopp inhemtas af Statsråds-protokollet,
att från nämnda station gjorts framställning derom att ett belopp af 32,000 R:dr
måtte beviljas till anskaffning af tvänue obevärade mindre ångfartyg, ämnade att
ersätta ångfartygen Ägir och Nordstjernan, hvilka snart blefve otjenstbara; att
Förvaltningen af Sjöärendena äfven vitsordat behofvet för stationen af tvänne så
beskaffade fartyg, men ansett att tillgång till byggande af det ena af dessa fartyg
kunde inom anslaget till flottans underhåll beredas; hvaremot, i afseende å det
andra, hvilket, enligt Förvaltningens åsigt, borde bliiva något större, än vid stationen
varit afsedt, för att kunna användas äfven i yttre skärgården, Förvaltningen
ansett nödigt att särskilda medel härtill af Rikets Ständer anvisades, helst kostnaden
derför icke lämpligen borde uppföras å nybyggnadsanslaget, såsom afsedt
uteslutande för bevärade fartyg.
Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, tillgång kan beredas till anskaffning
af en utaf de ångbåtar, som för Stockholms station befunnits behöfliga; och någon
synnerlig olägenhet ej torde vara att befara i fall vid denna riksdag, då Statens
medel tagas i anspråk för mångfaldiga andra vigtiga behof och då följaktligen besparing
i utgifterna, der sådant låter sig göra, måsto iakttagas, den af Kongl. Majit
för ofvanberörda ändamål äskade summa ej beviljas, finner Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Kongl. Majits härutinnan gjorda nådiga framställning.
16:o. Beträffande Kongl. Majits nådiga framställningar dels om anvisande af
2,208,000 Ridr till flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfartygsmateriel,
dels om ett anslag af 100,000 Ridr till anställande af försök för utrönanle af s. k.
pansarplåtars af svenskt jern förmåga att motstå skott, äfvensom för bestämmande
af lämpligaste konstruktionen af reffiade gjutna jernkanoner för fartygs bestyckning,
får Utskottet hänvisa rörande förstnämnda fråga till det yttrande, som förekommer
här ofvan uti 3:dje punkten af detta betänkande samt i afseende å sistberörda
ämne till sitt den 16 sistlidne Januari under N:o 32 särskildt afgifna utlåtande.
17:o. Under åberopande af den vid sistlidne riksdag gjorda framställning om
behofvet af förbättrade pensionsvilkor för flottans embets- och tjenstemän samt betjente
äfvensom det då afgifna förslag om s. k. fyllnadspensioners tilldelande åt afskedstagande
personer utöfver do pensionsbelopp dessa åtnjöto från ainiralitets-krigsmans-kassan,
och dervid, bland annat, uti första punkten af de s. k. vilkoren är
vordet stadgadt, att pensionerne kunde tilldelas endast från och med år 1861 afskedstagande
och till pension ur denna kassa berättigade, Amiraler först vid 65,
Kommendörer med vederlikar äfvensom civile embets- och tjenstemän vid 60 samt
alla öfrige vid 55 års ålder, dock icke förr än lönen innehafts af Amiraler i 5 och
af öfriga i 2 års tid, är i Departements-chofens betänkande (pag. 27) erinradt, hurusom,
för att till verkställighet bringa berörda förslag till förbättrad pensionering
af bemälde embets- och tjenstemän och tillika sätta nämnda kassa i stånd att framdeles
kunna utan uppskof, vållade genom bristande tillgång, som då en längre tid
varit fallet, utgöra stadgade pensioner efter 1838 års reglemente till dem, som dertill
efter erhållet afsked vore berättigade, väl på anförde grunder antagits, att för
dessa
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 81.
33
dessa ändamål en årlig summa af 80,000 R:dr kunde i en framtid komma att
erfordras, men äfven att dertill under den närmaste tiden en tillgång af 50,000
R:dr skulle blifva tillräcklig; att Rikets Ständer, under sådan förutsättning och i
enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förslag, beslutat, att anslaget å 5:te Hufvudtiteln
till Flottans reservstat, 50,000 R:dr, hvilket genom ifrågavarande nya pensionering
blefve öfverflödigt och hvarå då omkring 20,000 R:dr funnos oanvända samt
någon öfverflyttning icke vidare skulle ega rum, finge i den mån det sålunda var
och framdeles genom afgång bland derå uppförde Officerare kunde blifva disponibelt,
i och för samma pensionering användas, samt att derutöfver för åren 1861—
1863 ett kreditiv af 30,000 R:dr årligen skulle på Riksgälds-kontorets stat uppföras,
med Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan lemnad rättighet att
dels till fullgörande af den pensionering enligt 1838 års reglemente, hvartill kassans
egna inkomster ej lemnade tillgång, och dels till de nya pensionerna, å ltreditivet
under hvarje års lopp lyfta hvad för omförmälda ändamål funnes behöfligt,
under förbehåll deremot, att af följande årets kreditiv icke något finge reqvireras,
innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets kreditiv till pensioneringen åtgått;
dock att hvad under ett år af krediti vet icke för ändamålet erfordrades finge
under följande året användas, äfvensom att Rikets Ständer särskildt medgifvit
att pension för Officerare vid Flottans Konstruktions-korps finge beräknas efter
nuvarande aflöning på korpsens interims-stat.
Enligt de från Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan infordrade
uppgifter hade, efter hvad Departements-chefen vidare förmält, år 1861, det första
hvarunder ifrågavarande nya pensionering egt rum, af då derför å anslaget till
Flottans reservstat disponibla behållning, 27,800 R:dr, endast behöft användas:
till den kassan enligt 1838 års reglemente åliggande pensionering R:dr 14,390: 50,
samt till fyllnadspensioner  „ 6,619: —
eller tillhopa R:dr 21,ÖÖ9: 50,
så att af nämnda tillgång qvarblefve närmare 6,800 R:dr och följaktligen det för
ändamålet beviljade kreditiv å Riksgålds-kontoret icke blifvit anlitadt. Af en för
första hälften af år 1862 förslagsvis uppgjord beräkning, för hvars tillförlitlighet
Direktionen dock ej kunnat ikläda sig ansvar, emedan verkliga förhållandet först
efter årets slut blefve kändt, ville deremot synas, som skulle, ehuru å reservstatsanslaget
förefunnes att för året disponera en behållning af 30,000 R:dr och
således för balfåret 15,000 R:dr, derutöfver för sistberörda tid komma att erfordras
ett belopp af 2,224 R:dr 71 öre och, om behofvet antages blifva lika stort
under årets sednare hälft, för hela året omkring 4,450 R:dr, hvilken summa väl
då kunde betäckas af de sedan sistlidet år behållna reserv-statsmedlen, men, ifall
denna tillgång ej förefunnits, hade måst tagas från förenämnda kreditiv. Fastän
häraf kunde slutas, att detta kreditiv hädanefter komme att för dermed afsedda
ändamål något anlitas, oansedt den sannolikt hvarje år ökade behållningen på anslaget
till reserv-staten, ansåge dock Departements-chefen, lika med bemälda Direktion,
sig kunna antaga, att, derest nämnda behållning fortfarande finge till ifrågavarande
pensionering användas och tillika derför anlitas ett kreditiv på Riksgälds-kontoret
till lika belopp och under enahanda vilkor, som de nu bestämda,
dessa tillgångar äfven skulle under instundande statsregleringsperiod blifva för ändamålet
tillräckliga.
Bih. till R. St. Prot. 1862 §■ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
I afseende å denna nya pensionering hade Departements-chefen icke haft
något annat att erinra, än att bland vilkoren derför saknades föreskrift, att vid
upphunnen sådan ålder, som berättigade till undfående af fyllnadspension efter innehafvande
lön, en hvar vore pligtig att från tjensten afgå, derest icke Kongl.
Maj:t eller den myndighet, som egde att meddela afskedet, funne skäligt att detsamma,
med den pensionsborättigades begifvande, fördröja, hvilket i sådant fall
skulle fortfara, så länge den pensionsberättigade ansåges vara för tjensten gagnelig.
Ett sådant stadgande, redan då önskvärdt, blefve oundgängligt efter den förminskning
af Flottans embets- och tjenstemannapersonal, som af omständigheterna
föranleddes, så vida derefter tjenstbarheten inom densamma skulle kunna vidmagthållas,
och skulle, med skälig inskränkning till dem, som hädanefter ingå i tjenst
eller från innehafvande tjenst till annan befordras, kunna, enligt Departementschefens
åsigt, sammanfattas uti följande tillägg till ofvanåberopade l:sta punkt af
vilkoi’en för fyllnadspensions erhållande:
”För hvar och en, som uppnått här förut i afseende på hans grad bestämda
lefnadsålder samt sin lön under tillika föreskrifven tid innehaft och i öfrigt fullgjort
vilkoren för fyllnadspensions erhållande, kan afsked genast derefter i vederbörlig ordning,
äfven utan föregången ansökning, utfärdas; dock att, med hans begifvande, må
med afskedet kunna anstå, derest och så länge han pröfvas i tjensten kunna gagna det
allmänna;” och ehuru påtagligt vore, att, i följd häraf, tillgångarna för pensioneringen
skulle komma att mera anlitas än tillförene, ansåge dock Departementschefen
sig kunna med temlig säkerhet antaga, att, med den föreslagna inskränkningen
för det nya stadgandets tillämpning, tillökningen i utgift icke skulle blifva
större, än att de påräknade tillgångarna för merberörda pensionering ändock blefve,
åtminstone för den närmaste framtiden, fullt tillräckliga, såvida Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit antydt, medgåfve att, intilldess
förändringen i officerspersonalens nuvarande organisation hunnit fullbordas, de genom
minskning af denna personal uppkommande aflöuiugsbesparingar äfven Huge
för pensioneringen användas.
Med gillande af hvad Departements-chefen sålunda anfört och hemställt, har
Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer, för att fortfarande sätta Amiralitetspensionskassan
i stånd att till flottans pensionsberättigade embets- och tjenstemän,
som söka afsked, genast utgifva pension, enligt de för kassan nu gällande pensionsgrunder,
än ock bereda tillgång till de dem tillförsäkrade fyllnadspensioners
utbetalande, måtte för nästa statsregleringsperiod, eller åren 1864, 1865 och 1866,
på Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv af 30,000 R:dr årligen, med Direktionen
öfver Amiralitets-krigsmanskassan lemnad rättighet att å berörda kreditiv under
hvarje års lopp lyfta hvad som för omförmälda ändamål funnes behöfligt, under
förbehåll deremot, att af följande årets kreditiv icke något må reqvireras innan
styrkt blifvit i hvad mån föregående årets kreditiv för pensioneringen åtgått, dock
att hvad under ett år af kreditivet icke för ändamålet erfordrades måtte under
följande året 1'å användas; äfvensom att Rikets Ständer måtte medgifva, att för
denna pensionering finge användas såväl fortfarande det å 5:te Hufvudtitelu uppförda
anslag till Flottans reservstat, i den mån det redan vore och framdeles, genom
afgång bland derå uppförde Officerare, kunde blifva disponibelt, som ock tills
vidare de genom ifrågasatt minskning af Flottans officerspersönal uppkommande
aflöningsbesparingar, i den mån de, i följd af afskeds meddelande utan föregången
ansökning, vid don för erhållande af fyllnadspension bestämda lefnadsåldern, der
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
35
est förslaget derom vunne Rikets Ständers bifall, kunde behöfva för pensioneringen
anlitas.
Hos Utskottet har, vid föredragning af detta ärende, fråga uppstått huruvida
det vore lämpligt att medel fortfarande anvisades för upprätthållande af Flottans
embets- och tjenstemäns pensionering, på sätt hittills skett, och om icke några
åtgärder böra och kunna vidtagas för ett mera ändamålsenligt ordnande af
pensionsväsendet för nämnde stater. Det har härvid, bland annat, blifvit erinradt
hurusom vid sistlidne riksdag, då Kongl. Maj:t äskade och Rikets Ständer beviljade
ett särskildt kreditiv för ifrågavarande pensionering, det tillika omförmäldes,
att tvänne förslag för ordnande af denna angelägenhet då förut blifvit för delegarne
i Amiralitets-krigsmanskassan framlagda, men att begge förslagen blifvit af dem
förkastade, hvarjemte af dåvarande Departements-chefen tillkännagafs, att ingen
säkerhet gåfves derför att hvilket förslag som helst skulle af delegarne antagas.
Då likväl, enligt Utskottets tanke, det ej kan vara billigt att Statsverket
icke allenast måste tillskjuta de belopp, som utöfver kassans inkomster erfordras
för fullgörande af en pensionering, som, genom delegarnes eget beslut, blifvit bestämd
elter grunder, som icke öfverensstämma med dem, som af Rikets Ständer
för fyllnadspensionerna blifvit antagna, utan ock anslå medel för pensionernas
ökande, har Utskottet, som icke nu finner lämpligt afstyrka Rikets Ständers bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om medels anvisande för ifrågavarande
ändamål, men dock anser kassans delegare, så vida de framgent vilja för pensioneringen
påräkna understöd från Statens sida, böra medgifva sådan ändring i de
fastställda pensionsvilkoren, att dessa vilkor bestämmas till likhet med de för pensioneringen
af Statens embets- och tjenstemän i allmänhet gällande grunder, trott
sig böra hemställa,
a) att Rikets Ständer, jemte det de, för fortsatt tillämpning under
nästa statsregleringsperiod af den vid sistlidne riksdag
uppgjorda och då godkända stat för pensionering af Flottans
embets- och tjenstemän samt betjente, dels måtte bevilja och
på Riksgälds-kontoret anvisa det för denna pensionering erforderliga
kreditiv, 90,000 R:dr, att med en tredjedel utgå under
hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866, dels bifalla hvad
Kongl. Majit behagat föreslå ej mindre beträffande Direktionens
för Amiralitets-krigsmans-kassan rättighet att lyfta detta
kreditiv, under iakttagande likväl af dervid stadgadt förbehåll
i afseende å reqvisitionerna af dessa medel, än ock angående
användandet af det å Hufvudtiteln uppförda anslag till Flottans
reservstat, tillika, vid anmälan om detta beslut, underdånigst
anhålla, att Kongl. Majit täcktes, efter hörande af
kassans delegare, vidtaga de åtgärder, som må vara erforder
liga
för att bringa grunderna för pensioneringen af Flottans
stater och korpser till enhet och öfverensstämmelse med de
för Statens öfriga embets- och tjenstemanna-korpser gällande,
samt för näst sammanträdande Rikets Ständer framlägga fullständigt
förslag till slutligt ordnande af nämnda pensionering.
Vidkommande sedermera det framställda förslaget, att bland vilkoren för
fyllnadspensions erhållande skulle införas det stadgande, att, för hvar och en som
uppnått den i afseende på hans grad bestämda lefnadsålder och sin lön under tillika
föreskrifven tid innehaft samt i öfrigt fullgjort vilkoren för sådan pensions
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
erhållande, afsked genast derefter i vederbörlig ordning skulle, äfven utan föregången
ansökning, utfärdas, så är det för Utskottet icke obekant, att den af Departements-chefen
framställda grundsats i afseende på tjenstemäns förflyttande på
pensionsstat i åtskilliga länder, förnämligast i Frankrike, blifvit antagen och tillämpad;
och det torde ej heller kunna bestridas, att dess antagande skulle förmånligt
inverka på Flottans Officers-korps’ tjenstbarhet, enär derigenom utväg skulle
beredas att på pensionsstat förflytta den, som, genom ålder och försvagad helsa,
vore förhindrad från aktiv tjenstgöring. Då likväl det synes ovedersägligt att,
derest denna grundsats skulle anses rigtig och gagnelig, dess tillämpning borde
afse ej allenast Flottans Office2-s-korps, utan äfven, af enahanda anledning, Arméens
befäl, och då frågan dessutom icke framkommit i det utvecklade skick, som
för en grundlig pröfning af densamma är nödvändigt, hemställer Utskottet,
b) att hvad sålunda blifvit ifrågasatt ej för närvarande må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Lärande, i fall denna Utskottets hemställan vinner Rikets Ständers bifall,
frågan om användandet för pensioneringen af de aflöningsbesparingar, som skulle
uppkomma genom den sålunda ifrågaställda minskningen af Flottans personal i
följd af afskeds meddelande utan föregången ansökning,
få anses hafva förfallit.
18:o. För upprätthållande af den Flottans gemenskap förunnade förbättrade
pensionering äfven för nästa statsregleringsperiod, eller åren 1864, 1865 och 1866,
har Kongl. Majit derjemte äskat ett kreditiv å Riksgälds-kontoret till lika belopp
med det nu för samma ändamål afsedda, 40,000 R:dr årligen, eller för nyssnämnda
3 år sammanlagdt 120,000 R:dr, för att användas under enahanda vilkor och förbehåll,
som med hänseende till nuvarande kreditiv vid sednaste riksdag stadgades.
Rörande denna anslagsfråga innehåller ofta åberopade Statsråds-protokoll,
att, sedan vid 1856—1858 årens riksdag, i anledning af då gjord framställning om
beviljande af ett förslagsanslag å högst 40,000 Ridr, för att i mån af behof användas
till förbättring i pensionerna för afskedad gemenskap vid Flottan, Rikets Ständer
begärt att en fullständig utredning i afseende å gemenskapens pensionsförhållanden
måtte ega rum, hade en dylik utredning, till följd häraf, blifvit, på nådig
befallning, verkställd af Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan, hvarefter
förslag till en förbättrad pensionering för samma gemenskap uppgjorts. Enligt
detta förslag skulle, bland annat, pensionerna, emot det att gemenskapen, på grund
af eget erbjudande, till förenämnda kassa erlade något förhöjda afgifter, bestämmas
efter 2:ne olika gradationer, för mästerlots, matros, kanonier och distinktionskorporal,
i stället för lägst 22j och högst 75 Ridr, till lägst 48 och högst 180
Ridr, samt för öfriga gemenskapen, i stället för lägst 13^ och högst 45 Ridr till
minst 30 och högst 100 Ridr, äfvensom de, uti gällande pensionsreglemente på
gemenskapens pensionsstat uppförda pensionsbelopp för förhyrda Under-officerare
i motsvarande förhållande förhöjas. Nämnde förslag, som af Kongl. Majit gillades,
blef sedermera vid sistlidne riksdag förelagdt Rikets Ständer med begäran att för
ifrågavarande pensionerings tillvägabringande måtte för då skeende statsreglering
anvisas ett kreditiv å här ofvan angifna summa, med Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan
medgifven rättighet att derå under hvarje års lopp lyfta hvad
som funnes för ändamålet behöfligt, under förbehåll likväl att af följande årets
kreditiv icke något reqvirerades, innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets
kreditiv till ifrågavarande pensionering åtgått; dock att hvad dertill under ett år
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
37
af kreditivet icke erfordrades, fiDge under följande året användas; hvilken nådiga
framställning Rikets Ständer jemväl funno skäligt i allo bifalla.
Enligt hvad Departements-chefen nu upplyst, hade, sedan den nya pensionsstaten
blifvit under den 20 November 1860 af Kongl. Maj:t till efterrättelse fastställd,
förhöjda pensioner från och med 1861 års början tillgödokommit Amiralitets-krigsmanskassans
samtlige pensionstagare af gemenskapen, hvilkas antal samma
år uppgick till 1,503; och, efter den uppgift Direktionen öfver nämnda kassa
meddelat för sistnämnda år eller 1861, det enda, under hvilket någon säker erfarenhet
om behofvet af anslag för denna pensionering stått att vinna, hade för detta
ändamål af samma års kreditiv användts en summa af 39,004 R:dr, som med blott
400 R:dr öfverstege de belopp, Direktionen före sistlidne riksdag beräknat såsom
härtill erforderligt.
Med afseende å här ofvan anförda förhållanden och då det således kan antagas
att den af Kongl. Majit nu äskade summa för upprätthållande af ifrågavarande
till den afskedade gemenskapens bättre utkomst synnerligt bidragande pensionering,
jemväl blifver för nästkommande statsregleringsperiod behöflig, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer till ifrågavarande ändamål måtte, för nästa
statsregleringsperiod, anvisa ett årligt kreditiv af 40,000
R:dr, att från Riksgälds-kontoret utbetalas, på det sätt och
under de vilkor Kongl. Majit föreslagit.
19:o. Yid behandlingen af anslagen under 5:te Hufvudtiteln har Utskottet
jemväl till pröfning förehaft följande inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet
remitterade motioner:
a) af Herr O. E. L. Dahm, som, föranledd af det synnerliga intresse, hvarmed
Rikets Ständer på sednare tider omfattat alla förslag rörande förbättrandet
eller inrättandet af nya fyrar och sjömärken å våra vidsträckta, för seglationen
särdeles farliga kuster, uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (Nio 235) fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet å ett farvatten, Calmar sund, hvilket icke allenast
vore ett af de mest trafikerade, utan ock i förhållande till den mängd af
undervattensgrund och skär, hvaraf detsamma uppfylldes och omgåfves, ett bland
de svåraste, som fartyg under resor längs kusten hade att passera. Enligt motionärens
uppgift skulle detta sund årligen befaras af 18 ångfartyg, hvilka under sina
reguliera turer genomfore sundet cirka 650 gånger, samt af 240 seglande fartyg,
hemmahörande i de särdeles talrika vid sundet belägna hamnarna och hvilka
fartyg i medeltal beräknats passera sundet 12 gånger om året eller tillhopa 2,880
gånger. Sundet passerades således af dessa ång- och segelfartyg 3,530 gånger, och
om dertill lades de Skånska och Blekingska kustfartyg, hvilka endast färdades
derigenom utan att anlöpa dess hamnar, så förmodades antalet fartyg, som årligen
genomginge nämnda farvatten, uppgå till det högst betydliga beloppet af 5,000 st.
Af dessa passerade vanligen ångfartygen en del af sundet sedan mörker inträdt,
de seglande fartygen deremot vanligen med god viud på dagen, men skulle dessa
sednare till följd af motvind ej före qvällen hinna utom sundet, måste de i brist
på fyrar vända eller söka hamn, ty högst sällan vågade någon seglare kryssa i
sundet om natten.
De sjömärken, som i Calmar sund för närvarande funnes anbragte, vore:
Ölands norra fyr, med en synvidd inåt sundet af 10 qvarts mil; Grimskärs fyr,
med 8 qvarts mils synvidd såväl åt norra som åt södra delen af sundet; Ölands
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
södra fyr, med en synvidd af 14 qvarts mil; samt dessutom en del spirbåkar och
prickar; och sedan motionären dels erinrat att af dessa sjömärken det endast vore
fyrarna, som tjente till ledning under den mörka delen af dygnet, dels omnämnt
några af de åtgärder, som sjöfarande i allmänhet vidtoge för att med någorlunda
trygghet och säkerhet kunna navigera detta med en mängd farliga grund uppfyllda
farvatten, har motionären uppgifvit att, för att minska dessa svårigheter
vid seglingen i Calmar sund erfordrades:
I norra sundet.
l:o en fyr med 12 qvarts mils synvidd å vestra sidan af Borgholms slottsruin,
placerad så, att dess sken synes ifrån N.O. till 8.8.W.
2:o en flytande fyr med en synvidd af 4 qvarts mil vid grundet Hatten. Denna
torde möjligen kunna apteras på en större boj, hvilken äfven borde vara försedd
med en ringklocka för att tillkännagifva grandets granskap under tjockt
väder.
Såsom bevis att denna fyr vore högst nödvändig är anfördt, att under många
år befälhafvarne å de ångfartyg, som passera sundet, öfverenskommit med lotsarne
att de skola ligga ute med lanterna å detta grund vid fartygens gång så väl
söderut som norrut;
3:o större eller tydligare märkens utläggande på nedan uppräknade grund, enär
de prickar, som för närvarande användas för att utmärka dem, äro af så dålig
beskaffenhet, att de icke från fartyg under sjögång eller stark ström kunna
utan svårighet iakttagas. Dessa bättre utprickning behöfvande grund äro:
Dämman, Marsgårdskulan, Bengtsan, Enskärsbådan, Nygrandet, Sillåsen, Jerngrund,
Bakaren, Bredgrund, Masknaggen, Krongrund, Svingrund, Yxhammarsgrund,
Mellgrund, Döden, Hufvudet, mellan Gilburn, yttre Gilburn, Tommegrundet,
Eorsmansgrundet, Skansgrundet och Bosegruudet.
I allmänhet borde, enligt motionärens åsigt, alla uti större segelleder befintliga
grund, med afseende på deras mer eller mindre farliga läge och beskaffenhet,
indelas i t. ex. 3 klasser samt utprickas på sådant sätt, att de farligaste grunden
blefve tydligast utmärkte, och hvarvid äfven borde iakttagas att grund af
samma klass erhölle lika utprickning.
I södra sundet.
4:o ett fyrfartyg å N.W. delen af Kyrko- eller Utgrunden, försedt med en röd
fyr, lysande på 8 minuters afstånd, samt en boj å S.Ö. hörnet af samma
grundfläck.
5:o Grimskärsfyrens ändring så, att dess synvidd blir 10 qvarts mil, enär dess
nuvarande ljusstyrka och höjd öfver vattenytan icke äro tillräckliga att i tid
gifva seglare ledning till att med säkerhet passera mellan Mörbylånga- och
Hagebygrunden.
6:o Utläggande af lämpliga konprickar eller bojar å följande grund: Spanstakakullen,
yttre Stengrund, Röret, Utgrundet, Hageby- och Hosmogrunden, Gåsstensgrundet,
samt utanför Risinge gård, Mörbylånga och Fröbygårda; hvarefter
motionären föreslagit att Rikets Ständer behagade anvisa ett förslagsanslag,
stort 100,000 Riksdaler, till Kongl. Maj:ts disposition i och för förbättradt ord
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
39
nande af åtgärderna för seglationens betryggande uti och i granskapet af Calmar
sund, i enlighet med hvad här ofvan blifvit antydt.
b) af Herr Sv. Trägårdh, som, under åberopande af hvad i nyssnämnda
motion blifvit anfördt, yrkat, att Rikets Ständer måtte, i stället för de af Herr
Dahm såsom förslagsanslag begärda 100,000 R:dr, i och för förbättradt ordnande
af åtgärderna för seglationens betryggande uti och i granskapet af Calmar sund,
anvisa och till Kongl. Haj:ts disposition ställa ett bestämdt anslag, stort 150,000
R:dr samt att vid användandet af dessa medel afseende företrädesvis måtte fästas
å de i Calmar sund belägna grunden ”Dämman” och ”Utgrunden"; och
c) af Herr von Möller, P., som uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt
motion (N:o 51) hemställt, att Rikets Ständer för uppförande af en dubbelfyr å
den s. k. Tylöudden vid Halmstadsbugten måtte anvisa ett belopp af 84,000 R:dr
samt till stöd för denna anhållan hufvudsakligen anfört: att de årligen förefallande
strandningarne söder om Falkenberg samt på Halmstadsbugtens sydöstra
kust, bättre än ord, visade behofvet af en fyr mellan Kullen och Morups fyrar,
att dessa strandningar vanligen timade under den mörka årstiden, och föranleddes
hufvudsakligen af de starka strömsättningarne i Kattegatt, hvilka af en, på detta
vatten mindre befaren sjöman icke kunde beräknas. Man inhemtade således ofta
af de skeppsbrutnas sjöförklaringar, att, kommande från sundet under stark vestlig
vind och efter angörandet af Kullens fyr, de, för att med desto större säkerhet
gå fria för Halländska kusten, styrt en mera vestvart kurs, men att de genom
strömsättningen bragta inåt Halländska kusten fått sigte på Morups fyr, och, om
vid sådant fall en vestlig storm egt rum, hade strandning å kusten kring Falkenberg
deraf blifvit följden.
Egde deremot seglaren på Kattegatt ett ledbloss i natten mellan Kullen
och Morups fyrar, hvilka äro belägna på ett afstånd af cirka 16 sjömil från hvarandra,
så skulle han, med undantag då en våldsam storm gjort honom redlös, med
full trygghet kunna lotsa sig igenom denna svekfulla farled, hvarest den sydliga
strömmen sätter starkt in vid denna bugts södra kust, följande bugten och
således löpande vid dess norra strand i motsatt rigtning eller utåt, Ett fartyg,
som sålunda skurit in i Halmstadsbugten skulle, till följd af denna sydliga ströms
verkan, under vissa förhållanden till sin fördel kunna använda den utåt eller
nordvestvardt förande, om det till sin ledning hade en fyr vid Tylön, hvilken
dessutom blefve af stort gagn vid seglingen till och från Halmstad samt öfrige i
denna bugt belägna reddar, och borde, på det att icke misstag mellan närbelägna
fyrar måtte ega rum, enligt motionärens åsigt, denna sednare blifva en dubbelfyr,
hvilken, enligt meddelad uppgift, skulle komma att kosta ungefär hvad motionären
här ofvan såsom statsanslag äskat.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru
Utskottet icke vill förneka att de åtgärder motionärerna föreslagit i väsendtlig
mån skulle bidraga till sjöfartens betryggande å dessa farleder, har Utskottet likväl,
i betraktande deraf att de för ifrågavarande arbeten uppgjorda förslag, hvilka
icke synas stödja sig på några fullständiga beräkningar, hvarken blifvit af vederbörande
granskade eller i afseende å deras ändamålsenlighet vitsordade, funnit sig
förhindradt tillstyrka beviljandet af de anslagsbelopp, som härtill äskats.
Då emellertid de i berörda motion meddelade uppgifter synas vara af sådan
beskaffenhet att desamma förtjena uppmärksamhet anser sig Utskottet ega
anledning hemställa,
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
det Rikets Ständer kos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, om, efter förutgången undersökning, det skulle befinnas
antingen att de af motionärerne nu föreslagna eller andra åtgärder
kunna vara tjenliga och böra vidtagas för uppnående
af det ändamål motionärerne med sina framställningar åsyftat,
Kongl. Majit då af anslaget till Lots- och fyringsväsendet
måtte använda hvad till seglationens betryggande i dessa
farleder anses behöfligt, eller, om berörda anslag härtill ej
lemnar tillgång, hos Rikets näst sammanträdande Ständer
göra den framställning i ämnet, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
Stockholm den 31 Mars 1863.
Reservationer:
vid 4:de punkten, (angåendo Båtsmännens beklädnad)
af Herr Skogman, C. J. A., som upptog såsom sin reservation Utgifts-Afdelningens
förslag till utlåtande i denna punkt, så lydande: ”Enligt hvad här nedan
under punkten 11 finnes anfördt., har Utskottet funnit någon minskning å anslaget
till gemenskapens vid flottans korpser natura-underhåll icke böra egarum;
men då, på sätt ofvan intagna utredning gifver vid handen, ifrågavarande anslag
för båtsmännens beklädnad är för ändamålet otillräckligt, så att, i händelse detta
anslag fortfarande klefve till sitt nuvarande belopp bibehållet, de medelst utomordentliga
bidrag bildade förråder af beklädnadsmaterialier skulle inom kort alldeles
medtagas; får Utskottet, som anser det vara af vigt, att berörda förråder
framgent uppehållas, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Majits
ifrågavarande nådiga framställning, att till båtsmännens be
klädnad
beviljas, jemte förut uppförda beloppet 74,505 Ridr,
den nu äskade tillökningen 13,695 Ridr, så att för berörda
ändamål i Riks-staten upptages ett förslagsanslag å högst
88,200 Ridr."
Uti denna reservation hafva instämt Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas,
Gust., Herr Montgommery, B. N. G., Herr Sandels, L. G. samt Herr von Troil,
Sam. Gust.
vid 8:de punkten (angående anslaget för exercis med flottans bemanning.)
af Herr Leyonancker, F. W., som reserverat sig emot Utskottets beslut att fördela
anslagssumman.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1862—1863, iV.o 81.
Tab. Litt. A.
Lili. till R. St. Prot. 1862 cj' 1863. 4 Samt 1 A/d. 29 Haft.
d
42
Stats-Utskotiets Utlåtande A.-o 81.
Tabell öfver Riks-statens
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Eäntor
enligt
markegång på
förslag.
R:dr.
15,000
18,900
4,100
35,200
1,048,910
Tpt | 1,122,110 5
Oindelt Spanmål.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
Kubikfot. k.
40,446
R.dr.
80,892
R:dr.
15,000
18,900
4,100
35,200
1,129,802
SJöförsvars
-
Aflönings
-
Departements-Ckefen
Departementets Kansli-ExpediDepartementets
Kommando-ExFörvaltningen
af Sjöärendena:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Löneförhöjning
gar å 50 R:dr
Aflönings-staterne vid Flottans
holm samt depot i Gröte
Penningar:
Nuvarande
beloppet ....
Tillkommer:
a) Rationsersättning till
rare vid Flottans Mast.
rationer å 270 R:dr
samt stallhyra för
8 tienstekästar å 50
R:dr
b) Till 2:ne korporalsFlottans
Skeppsgosse14
R:dr 60 öre ....
c) Arfvodes-förhöjning
ralitets-församlingens
krona Kantor och
Tillhopa
40,446,—j 80,892 — 1,203,002, 5|
Stats-Utskott s Utlåtande N:o 81,
43
Femte Hufvud-Titel.
Departementet.
Stater.
tion . . .
pedition.
35,200
åt 3:ne Kammardrän
150
stationer i Carlskrona och Stockborg:
-
åtskillige officerin-regemente;
8
2,160: —
1,048,910: 5.
400: —,
2,560: ■
j löner vid
; korps, å
29: 20.
► åt AmiA
CarlsKlockare
200:-
2,789: 20.
Förslag till blifvande Iliks-stat.
Penningar.
1,051,699: 25.
R:dr.
15,000
18,900
4,100
35,350
Indelta Räntor
enligt
markegång på
förslag.
R:dr
Oindelt Spanmål.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubikfoten.
Kubikfot.
k.
R:dr.
Ti-ansportj 73,3501
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15,000
18,900 -  4,100 -
35,350
73,350
44
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 81.
1861 års Riks-stat anslår.
Tpt
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång på
förslag.
Oindelt Spanmål.
Mätt.
Värde förslagsvis
ä 2 R:dr kubikfoten.
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
1,122,110
16,000
R: dr.
81,050
Kubikfot.
40,446
k.
S:gr 1,138,110 5 81,050— 40,446 —
R:dr.
80,892
R:dr.
1,203,002
81,050
16,000
80,8921 — 1,300,052
592,888
162,000
13,500
74,505
103,339
30
94
19,177
38,354
40
631,242
162,000
13,500
74,505
103,339
70
94
S:gr i 946,233j 241
19,177j 2j 38,354|40| 984,587
64
360,000
248,600
360,000
248,600
Transport
hvarifrån afgå och indragas:
l:o på staten för Flottans ofFicerskorps
odisponerade .
2:o årlig besparing på aflönings-anslaget
förFlottans
Civil-stat
Oindelt spanmål, såsom i 1861
Båtsmans-indelningen
Tillskott i de till Båtsmansanslagna
räntor, Förslags
-
Materi
-
Flottans underhåll
Flottans nybyggnad
Båtsmäns förseende med kojer
Båtsmännens beklädnad, FörBeklädnad
åt Mariner, Kanogossar:
Nuvarande
anslaget . . . . ^
Tillkommer: Förhöjning . .
Diverse
Exercis af Flottans bemanning:
Nuvarande anslaget *
\ ca
Tillkommer: Förhöjning . . .v
Gemenskapens vid Flottans
servations-anslag
Tpt 2,692,943 29' 81,050!-
59,623 2 119,246(40 2,893,239(69!
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81..
45
1,051,699: 25. Transport
. 500: —
. 45: — kjk.
545. — i 051.154: 25.
års Riks-stat . . . 80,892: —
Förslag till blifvande Riks-stat.
Penningar.
Indelta Räntor
Oindelt Spanmål.
Summa.
Riksmynt.
enligt
markegång på
förslag.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubik-  foten.
R:dr.
73,350
1,051,154
öre
25
R:dr.
81,050
öre
Kubikfot.
40,446
k.
R:dr.
80,892
öre
R:dr,
73,350
1,132,046
81,050
16,000
öre
25
indelningen uti Blekinge län
anslag
16,000
S:gr
elen.
och täcken
slags-anslag, högst
1,140,504 25
81,050
40,446]—
80,892
—
1,302,446
25
592,888
162,000
13,500
74,505
118,400
30
—
19,177
2
38,354
40
631,242
162,000
13,500
74,505
70
nierer, Matroser och Skepps-
•  103,339: 94.
15,060: 6.
118,400
S:gr
Anslag.
360,000: —
k  120,000: —
korpser natura-underhåll, Re-
961,293
30
—
19,177| 2
38,354
40
999,647 70
480,000
248,600
480,000
248.600
Transport| 2,830,397|55| 81,050
59,623] 2
119,246
40
3,030,693,95
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
Tpt
S:a
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Kantor
enligt
markegång på
förslag.
Oindelt Spanmål.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubikfoten.
R:dr.
2,692,943
30.000
30.000
39.000
19,175
5.000
5.000
1,225
27.000
15.000
31
K: dr.
81,050
öre! Kubikfot.
59,623
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
119,246
R:dr.
2,893,239
S:gr i 780,000|31|
240,000
3,104,343f60
460
81,510
59,623
30.000
30.000
39.000
19,175
5.000
5.000
1/225
27.000
15.000
31
780,00031
240,460
Till Stipendier för officerare af
leise i utländsk tjenst eller
anslag)
Spanmåls-upphandlings- och
Durchmarche-kostnader, Reser
För
sjukvård
För diverse behof
Rese- och Traktaments-penninSkrifmaterialier
och expenser,
Sjö-ärendena och DeparteSkrifmaterialier
och expenser,
Kansli-expedition, Förslags
Nuvarande
beloppet
Tillkommer: för jemnande af
summa
Skrifmaterialier oeh expenser,
och depot, För slags-anslag . .
Extra utgifter
För
Lots- och Fyrinrättningen med
servations-anslag:
Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer:
a) Förhöjning, motsvarande
Statsverkets inkomster anningen
uti inflytande Båk- och
bj Yederlag för Förvaltningens
dena andel i uppbörden vid
fyrbåk
Indelta Räntor, såsom i 1861
119,246|40 3,305,100'-
Anm. Tillökningen å Femte Hufvudtiteln blifver således 274,900 R:dr; hvaraf likväl 122,440 R:dr]
lag för annan tillgång för denna Hufvudtitel.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.
47
Förslag till blifvande Riks-stat.
Indelta Räntor
Oindelt Spanmål.
Penningar.
enligt
markegång
förslag.
o
pa
Mått.
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubik-
Summa.
Riksmynt.
Trasport
Flottans korpser under anstäl-  kommendering utrikes (nytt
R:dr.
2,830,397
15.000
30.000
30.000
39.000
19,175
5.000
5.000
1,231
27.000
15.000
öre
55
R:dr.
81,050
öre
Kubikfot.
59,623
k.
2
R:dr.
119,246
öre
40
R:dr.
3,030,693
15.000
30.000
30.000
39.000
19,175
5.000
5.000
1,231
27.000
15.000
öre
95
Bageri-kostnader
nations-anslag
ved m. m för Förvaltningen af
mentets Kommando-expedition
ved m. m. för Departementets
anslag:
1,225: 31.
Hufvudtitelns slut-
5: 74.
K
—
5
ved m. m. för Flottans stationer
a
S:gr
Handeln.
dertill hörande personal, Be-
915,006
5
. j
—
—
915,006
5
240,000: —
den vid beräkning af
tagna blifvande tillök-  Lotsmedel 110,000: —
af Sjöären-  Landsorts
12,440: - 122,440:
S:gr 362,440: —
års Riks-stat  460: —
362,440
460
362,900
Summa 3,879,24360
81,510]—
59,623
2| 119,246 40
3,580,000
—
tillkommit dels i följd af den högre beräkningen af Statsverkets inkomster, dels ock såsom veder
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8i.
Tdb. Litt. B.
Extra Statsreglerings-anslag för För sv ar sverket till Sjös.
. -i:
Anslag för åren 1864, 1865 och, 1866, att utgå med J årligen.
Till Flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfartygs
materiel,
600,000 R:dr årligen
Till angelägna byggnadsarbeten och anskaffningar vid Flottans
stationer, 50,000 R:dr årligen
Åt Amiralitets-krigsmans-kassan:
a) För att fortfarande sätta kassan i stånd att till Flottans
pensionsberättigade embets- och tjenstemän, sorn söka afsked,
genast utgifva pensioner, enligt de för kassan nu
gällande pensionerings-grunder, samt äfven för att bereda
tillgång till de dem tillförsäkrade fyllnads-pensioners utbetalande;
ett kreditiv på Riksgälds-kontoret af 30,000
R;dr årligen  90,000: -
b) För upprätthållande af den Flottans gemenskap
förunnade förbättrade pensionering, likaledes
på Riksgälds-kontoret ett kreditiv af
40,000 R:dr om året  120,000: —
Eiksm ynt.
R:dr.
1,800,000
150,000
210,000
Summa S 2,160,000 ■
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 18B3
Stats-Utskottets Memorial N:o 82.
1
M:o 82.
Ani. till Exp.-Utsk. elen 2 April 1863, kl. 7 e. m.
Memorial, angående behandlingen af frågor rörande folkskoleväsendet.
Sedan Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som
till handläggning fått emottaga åtskilliga motioner rörande folkskoleväsendet, dels af
Bihanget till Kiks-Ståndens protokoll för 1856—1858 årens riksdag inhemtat, att
de vid nämnda riksdag väckta motioner ej mindre rörande den personliga skvddsafgiftens
anvisande till folkundervisningens befrämjande, än ock angående ordnandet
af folkskoleväsendet äfvensom frågor om löneförhöjning för folkskolelärare och seminarieföreståndare
m. m. blifvit af Sammansatt Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet behandlade, dels erfarit, att utaf de i detta ämne vid
innevarande riksdag afgifna motioner ännu funnes qvar hos Stats-Utskottet ett ej
ringa antal, som syntes erfordra behandling af ett Utskott sammansatt på lika sätt,
som vid 1856 års riksdag, har, af sådan anledning och på det att alla samma ämne
rörande motioner måtte gemensamt kunna handläggas, Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet,
medelst ett den 17 innevarande månad till Stats-Utskottet allåtet
protokolls-utdrag, hemställt, huruvida icke Stats-Utskottet kunde akta nödigt öfverlemna
så väl Kongl. Maj:ts den 21 November förlidel år afgifna och till Utskottet
remitterade nådiga Proposition (N:o 43), angående anslag till folkundervisningens befrämjande,
som ock de enskilda motionerna härutinnan, för att sedermera af Sammansatta
Stats-, Bevillnings- och Ekonomi-Utskottet behandlas.
Efter hvad Stats-Utskottet inhemtat, äro vid innevarande riksdag, utom Kongl.
Maj:ts högstberörda nådiga Proposition, inom Riks-Stånden åtskilliga förslag framställda
rörande folkskoleväsendet. Samtlige motioner i detta ämne, deruti likväl icke
inräknade de motioner, som angå pedagogierna, utgöra, enligt bilagda förteckning,
32 och äro deraf inom Preste-Ståndet väckta 10, hos Borgare-Ståndet 1 och 21 i
Bonde-Ståndet. De Hesta af dessa motioner, eller 24, hvilka innefatta anslagsfrågor
Bih. till R. St. Prot. 1862 \ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 30 Höft, 1
2
Stats-Utskottcts Memorial N:o 82.
och i allmänhet innehålla enahanda framställningar, som vid förra riksdagen gjordes
beträffande folkundervisningen, hafva blifvit till Stats-Utskottet remitterade, hvaremot
de 8 öfriga, deruti, — med undantag dels af en utaf Riksdagsfullmägtigen Sven
Heurlin från Kronobergs län väckt motion (N:o 502), i hvilken motionären såsom
sitt förslag upptagit ett af Per Thomason från trycket utgifvet förslag angående fullständig
ombildning af folkskoleväsendet, dels af ett utaf Riksdagsfullmägtigen Jonas
Christoffersson från Wermlands län afgifvet Memorial (N:o 541, mom. 1,) — någon
begäran om statsbidrag icke förekommer, äro af vederbörande Riks-Stånd till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnade, derifrån sistnämnda motioner
sedermera aflemnats till Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet.
Vid sådant förhållande och då icke allenast vid sistlidne riksdag utan ock vid
föregående riksdagar, endast med undantag af 1856—1858 årens riksmöte, frågor
om medels anvisande för folkundervisningens befrämjande och ordnande ensamt handlagts
af Stats-Utskottet vanligen i sammanhang med regleringen af utgifterna under
Riks-statens 8:de Hufvudtitel och detta förfaringssätt jemväl af Rikets Ständer gillats,
har Utskottet, som ansett det vara så mycket mindre lämpligt att nu afvika från
detta behandlingssätt, som icke allenast Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet blifvit
till Stats-Utskottet af samtlige Riks-Stånden remitterad, utan äfven af motionärer
blifvit yrkadt, att anslaget till folkskolorna skuile på stat under 8:de Hufvudtiteln
uppföras, och, enär det föröfrigt kunde menligt inverka på statsregieringen i fall dessa
ärenden hädanefter komme att annorlunda behandlas, funnit sig icke böra sammansatta
Utskottets nu gjorda framställning bifalla. Då emellertid, enligt Utskottets tanka,
onekligen mest fördelaktigt vore om, på sätt jemväl sammansatta Utskottet antydt,
alla de frågor, som röra folkskoleväsendet, blefve på ett ställe behandlade, tillåter sig
Utskottet, enär de fleste och mest omfattande af de vid innevarande riksdag framställda
förslag rörande folkundervisningens ordnande äro af beskaffenhet att tillhöra
Stats-Utskottets handläggning, vördsammast hemställa,
det Rikets Ständer behagade besluta att äfven de motioner rörande folkskoleväsendet,
som vid denna riksdag blifvit till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterade, må till Stats-Utskottet uflemnas för att af
sistnämnda Utskott ensamt handläggas.
Stockholm den 24 Mars 1863.
Reservationer:
af Professor Carlson: »Med Utskottet delar jag den mening, att en så betydande
del af åttonde Hufvudtiteln, som folkskole-anslaget är och bör blifva, icke kan
från statsregieringen lösbrytas, för att af annat Utskott behandlas. Men häraf följer
icke, att alla de motioner, som röra folkskoleväsendet skulle böra handläggas af Stats
-
Stats-Utskottels Memorial N:o fe.
3
Utskottet. Vid sistlidne riksdag, äfvensom vid föregående riksdagar, då en Kongl.
Proposition, angående anslag till folkundervisningens befrämjande varit till Ständerna
aflåten, har denna Proposition, och de dermed sammanhängande anslagsfrågor varit föremål
för Stats-Utskottets behandling; men inom Ekonomi-Utskottet hafva icke desto
mindre pröfvats sådana med folkskoleväsendet gemenskap egande motioner, som icke
erfordrat statsanslag.
Af sådan beskaffenhet äro, enligt den af Utskottet meddelade förteckning, de
liesta af de till Ekonomi-Utskottet nu remitterade motionerna, såsom t. ex. förslaget
om förändring i valsättet vid folkskolelärares tillsättning, om presterlig tjenste-årsberäkning
för lärare vid högre folkskola, om åtgärder till förekommande af försummad
skolgång, om en afgångsexamen från folkskolorna, m. fl. Då hittillsvarande förhållande
äfveu i detta hänseende icke synes böra för framtiden förändras, har jag ansett
Utskottets hemställan böra hafva följande lydelse:
att Rikets Ständer behagade besluta, att de motioner rörande folkskoleväsendet,
som angå statsanslag och blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade,
må till Stats-Utskottet aflemnas, för att, i sammanhang med Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition och öfriga i ämnet väckta anslagsfrågor af sistnämnda Utskott,
handläggas.
Uti denna reservation hafva instämt: Grefve Cronstedt, Fr., Friherre af Ugglas,
Gust., Herr Montgommery, B. N. G., Herr Sandels, L. G., Herr Doktor Gumcelius
och Herr L. Wistelius.
af Herrar A. W. Björck och Alfr. Grenander, hvilka ansett ifrågavarande motioner
böra, utan någon särkild hemställan hos Rikets Ständer, öfverlemnas till Sammansatta
Stats- och Ekonomi-Utskottet.
af Riksdagsfullmägtigen G. Bjerkander från Skaraborgs län: »Emot Utskottets
genom omröstning fattade beslut, att till Riks-Stånden ingå med begäran att få behandla
skolfrågan i hela dess vidd, utan att sammanträda med något annat Utskott
och att för detta ändamål få öfvertaga äfven de motioner i detta ämne, som till Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterade, får jag mig reservera.
43:dje § Riksdagsordningen stadgar:
»Varder ärende af något Riks-Stånd till flera Utskott remitteradt, eller anser
»ett Utskott nödigt att till öfverläggning om något ärende af vigt, med annat eller
»andra Utskott sammanträda, då skola från hvartdera af de Utskott, som till sådan
»gemensam öfverläggning sammankomma böra, två ledamöter af hvarje Stånd dertill
»utses. Finnes förstärkning nödig, varder från hvarje af de uti det sammansatta in»gående
Utskotten, ytterligare tvänne ledamöter från hvart Stånd dertill utsedde.»
»Sålunda sammansatt Utskott ege rätt att betänkande i frågor till Riksens Stän
»der
afgifva, utan att Utskottens öfriga ledamöter deruti taga del.»
Nu inträffar just det förhållande i afseende på skolfrågan, att utaf; omkring tretio
motioner, väckta i alla fyra Riks-Stånden, en del blifvit remitterade till Stats-Utskottet
4
Stals—Utskottets Memorial N:o 82.
och en del till Ekonomi-Utskottet (hvilket sistnämnda Utskott, enligt 34 § Riksdagsordningen,
åligger att, ibland annat, »upptaga alla hos Riksens Ständer uppkomna frå»gor
om förändring, förklaring och upphäfvande af lagar och författningar, som Rikets
»allmänna hushållning röra; om sådana nya lagars stiftande och om grunderna för
»allmänna Inrättningar af alla slag, ehvad de röra nppfoslrings- och undervisnings»verken
m. m.»), och några af dem öro af den beskaffenhet att de äfven tillhöra
Bevillnings—Utskottet.
Enligt nu citerade grundlags-<§§:r framstår klart, att samtliga i skolfrågan väckta
motioner måste behandlas af sammansatt Stats-, Bevillnings- och Ekonomi-Utskott,
och att Stats-Utskottet således varit alldeles obefogat att inkomma till Ständerna med
denna begäran, hvarvid jag icke tror kan fästas det ringaste afseende, emedan detta
vore alt upprifva redan lättade beslut vid motionernas remitterande till olika Utskott.
Vid 1856—1858 årens riksdag behandlades skolfrågan i dess helhet af sammansatt
Stats-, Bevillnings- och Ekonomi-Utskott, och anslag voro äfven då i fråga.
Man har således, jemte grundlagens tydliga föreskrift, äfven ett prejudikat, och behöfver
således icke vara tveksam.
Skjutsfrågan, som äfven rörde betydliga anslag, är redan behandlad i det sammansatta
Utskottet, och härvid har man hvarken gjordt eller kunnat göra någon anmärkning.
Jag kan icke förstå att meningen med den nu beslutade åtgärden är någon
annan, än att undanskjuta denna vigtiga fråga så länge, till dess att alla disponibla
tillgångar äro tagne i anspråk för andra, lill en del mindre nödvändiga ändamål;
och skulle Stats-Utskottet få rättighet att ensamt behandla densamma, hvilket då naturligtvis
skulle ske på dess Utgifts-afdelning, som förut har mest att göra, så skulle
den antingen blifva så knapphändigt utredd, att ingenting dermed vore vunnet, eller
också skulle den ganska betydligt förlänga riksdagen, och till ingendera delen vill
jag bidraga.
På grund af det nu anförda, måste jag afstyrka bifall till Utskottets hemställan
och yrka vidblifvande af de beslut, som förut äro fattade vid remisserna, hvarigenom
så väl Kongl. Maj:ts nådiga Proposition som samtliga motionerna i skolfrågan måste
behandlas i sammansatt Stats-, Bevillnings- och Ekonomi-Utskott, så vida grundla
garne
skola efterlefvas.»
Häruti instämde Riksdagsfullmägtigen Daniel Danielsson från Jönköpings län.
af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Ostergötlands län: »Emot det
lika ovanliga som, efter mitt sätt all se, onödiga förfaringssätt, rörande fråga om
hvilket eller hvilka Utskott rätteligen böra behandla väckta förslager i folkskolefrågan,
som Stats-Utskottets pluralitet beslutat, får jag vördsamligen reservera mig. Såsom
åsyftande genomgripande omregleringar och förändrad organisation, hvartill begäres
återstående delen af den s. k. skyddsalgiften utom andra statsanslag, kunna och böra
de väckta folkskole-motionerna, enligt min åsigt, icke behandlas af ett oblandadt
Stats-Utskottets Memorial N:o 82.
5
Utskott, likasom jag förmodar det ingen lärer på allvar vilja påstå att de sins emellan
sammanhängande motionerna jemte den Kongl. Propositionen i ämnet kunna eller
böra behandlas af två eller flera särskilda Utskott, så vida nemligen man icke vill
motse att möjligen lika många hvarandra motsägande förslager i ett och samma
ämne skulle framkomma till Ståndens ompröfvande. Vid sådant förhållande och då
äfven Ekonomi-Utskottet fått till sig remitterade en god del motioner i samma fråga,
men detta Utskott, enligt den anvisning, som Riksdags-ordningens 43 § i ty fall
gifver vid handen, funnit sig föranlåtet öfverlemna nämnda motioner lill det redan
bildade Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet, och hvarifrån framställning till
Stats-Utskoltet ingått om erhållande äfven af der qvarvarande folkskolefrågan rörande
motioner jemte den Kongl, Propositionen i ämnet, för att kunna behandla ärendet i
ett sammanhang, så vill det synas som Stats-Utskottet härvidlag bort hafva tillräcklig
vägledning för sitt handlingssätt, utan att vidtaga den nu beslutade mesyren, som,
efter min uppfattning, saknar stöd af så väl praxis som grundlagsföreskrift, samt är
så mycket mera olämplig, som den förutsätter upphäfvande af de respektive Ståndens
vid motions-remisserna fattade beslut.»
Och hafva Herr Reuterskjöld, Carl Leonard, Herr Hammarhjelm, Carl, Herr
Professoren Selander samt Herr G. H. Stråle anmält, att de ej närvarit i Utskottet,
då ofvanberörda beslut fattades.
W örte c k a i n <j
å de vid innevarande rikdag framställda förslag rörande
folk skolén ä sendet.
A.) Remitterade till Stats-Utslcottet:
1:o. Kongl. Maj:ts nådiga Proposition (N:o 43), angående anslag till folkundervisningens
befrämjande.
2:o. Motion af Kontraktsprosten Janzon (N:o 1), angående hela personliga skyddsafgiftens
användande för folkskolan.
3:o. D:o af Professor Carlson (N:o 12), som föreslår:
а) att de anslag, som vid sistlidne riksdag för nu löpande statsregleringsperiod
beviljades, måtte å stat uppföras under 8:de Hufvudtiteln;
б) att utöfver då beviljade belopp må anvisas så stor förhöjning, att 150,000
R:dr blifva disponibla för förbättrande af examinerade folkskolelärares
löner;
c) att anslaget för seminarierna ökas till 60,000 R:dr och anslaget för
folkskole-inspektörers arfvoden och resor till 30,000 R:dr; samt
d) att den i Riksgälds-kontoret innestående, för folkskolelärares pensione
-
6
Stals-Utskottets Memorial N:o 82,
ring afsedda, summa, 101,940 R:dr, må äfven under nästa statsregleringsperiod
för samma ändamål reserveras.
4:o. Motion af Kyrkoherden Otterström (N:o 49), derom:
a) att den del af personliga skyddsafgiften, som utgår under namn af »folkskole-afgift»,
af Staten återtages;
b) att lärarnes löner bestämmas till minst 400 R:dr;
c) att Staten lemnar hvarje skola såsom understöd 300 R:dr;
d) att detta understöd uppföres såsom anslag på 8:de Hufvudtiteln med
900,000 R:dr årligen;
e) att dessutom på samma Hufvudtitel uppföras följande anslag:
till seminarierna  60,000 R:dr,
» stipendier för seminarii-elever .... 20,000 » ,
» undervisnings-materiel
10,000 » ,
» skole-inspektioner  30,000 » ; samt
/) att å 8:de Hufvudtiteln innestående 101,940 R:dr, som afse bildandet
af pensions-inrättning för folkskolelärare, må fortfarande för ändamålet
blifva reserverade.
5:o. D:o af samme motionär (N:o 108), att seminarierne må reduceras till fem,
nemligen 4 manliga och ett qvinligt; samt angående anslagen för desamma.
6:o. D:o af samme motionär (N:o 146), angående vissa förändringar i reglemen
tet
för folkskolelärare-seminarierne.
7:o. D:o af Doktor Säve (N:o 7), som hemställer:
a) att halfva personliga skyddsafgiften, såsom hittills, användes för folkskoleväsendet,
men fördelad på det sätt motionären föreslagit;
b) att ett förslagsanslag af 100,000 R:dr anvisas till löneförhöjningar; samt
c) att blifvande besparingar å dessa anslag användas till förstärkande af
fonden för folkskolelärares pensionering.
8:o. D:o af Doktor Hundgren (N:o 119), som föreslår dels att ingen förändring
må göras uti nuvarande anslag för folkskoleväsendet och dels att Rikets Ständer
må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om tillsättandet af en Kommitté
för utarbetande af förslag till undervisningens ändamålsenliga ordnande.
9:o. D:o af Doktor Landgren (N:o 124), angående vissa reglementariska föreskrif
ter
i afseende å folkskoleväsendets ordnande.
10:o. D:o af Herr Ekman (N:o 273), som föreslår:
a) att halfva personliga skyddsafgiften må för folkundervisningen användas:
b) att seminarierna må indragas och i stället inrättas 3:ne dylika, fullständigt
ordnade, hvartill bör anvisas 63,000 R:dr årligen;
c) för inköp^ef skolmateriel ett förslags-anslag af 50,000 R:dr;
d) till folkskole-inspektörers allöning årligen 45,000 R:dr; och
e) erforderligt belopp för inrättande inom Kongl. Ecklesiastik-departementet
af en särskild byrå för folkskolefrågor.
Stats-Utskottets Memorial N:o 82.
7
11:0. Motion af Carl Ifvarsson från Hallands län (N:o 9), som föreslår:
a) att hvarje kommun må ordna folkskolan på lämpligaste sätt;
b) att hela personliga skyddsafgiften anslås för folkskoleväsendets befrämjande;
samt
c) att dessutom nödige medel anvisas till de högre folkskolorna och till
arfvoden åt folkskole-inspektörer.
12:o. D:o af S. P. Rosenberg från Christianstads län (N.o 127), angående för
ändrade
bestämmelser i afseende å folkskolornas organisation och lärarnes aflöning
samt fördubbling af anslaget till inspektörer.
f3:o. D:o af Olof Olsson från Wermlands län (N:o 62), angående hela personliga
skyddsafgiftens användande till förbättring af folkskolelärarnes löner.
14:o. D:o af Anders Pehrsson från Malmöhus län (N:o 76), angående dito dito.
15:o. D:o af Anders Jonsson från Wermlands län (N:o 85), angående dito dito.
16:o. D:o af Per Nilsson från Christianstads län (N:o 394), angående dito dito,
samt rörande åtskilliga reglementariska föreskrifter.
17:o. D:o af Jonas Andersson från Östergötlands län (N:o 308), som föreslår:
a) att hela personliga skyddsafgiften för folkskolorna anvisas;
b) att nuvarande 13 seminarier indragas och i deras ställe inrättas 3:ne
fullständiga dylika, hvartill nuvarande anslaget bibehålles;
c) att till stipendier åt elever vid seminarierna anslås 30,000 R:dr;
d) till materiel åt folkskolorna 50,000 R:d r; samt
e) till arfvoden m. m. åt inspektörer 50,000 R:dr.
18:o. D:o af August Carlberg från Hallands län (N:o 447), derom att hela per
sonliga
skyddsafgiften må för folkskoleväsendet anvisas, samt angående vissa
bestämmelser rörande beloppet af lärarnes löner.
19:o. D:o af Nils Olsson från Malmöhus län (N:o 387), som föreslår:
a) vissa ändringar i 1842 års Folkskole-stadga;
b) att 10,000 R:dr anvisas till premier i folkskolorna; samt
c) att för undervisningens befrämjande användes först hela personliga skyddsafgiften
och att hvad derutöfver kan erfordras, bestrides af bränvinsskatlen.
20:o. D:o af Per Östman från Wester-Norrlands län (N:o 213), som, bland annat,
hemställt angående lönebidrag åt en folkskolelärare i Hemsö kapellförsamling.
21:o. D:o af Per Eriksson från Gefleborgs län (N:o 44), angående hela personliga
skyddsafgiftens användande för folkundervisningens befrämjande samt särskildt
anslag för seminarierna.
22:o. D:o af C. J. Svensén från Calmar län (N:o 458), som föreslår:
a) att, i stället för högre folkskolor, pedagogier på landet må inrättas;
b) att lärarne vid dessa pedagogier må åtnjuta lika löner, som lärarne vid
lägre elementarläroverk; samt
c) att de pedagogier, som tillkommit genom donationer, ställas under skolstyrelsernas
förvaltning.
8
Stats-Utskoltets Memorial N:o 82.
23:o. Motion af Jonas Andersson från Östergötlands län (N:o 401), angående anvisande
af 3,000 R:dr såsom anslag åt Geschwornern Busell för hållande af föreläs
ningar
öfver mnemoniken i folkskolelärare-seminarierne.
24:o. D:o af S. P. Rosenberg från Christianstads län (N:o 393), som föreslår att,
af besparingarne på de för folkundervisningens befrämjande anslagne medel,
må anvisas erforderligt belopp till inlösen, för folkskolornas räkning, af Starbäcks
berättelser ur Svenska historien.
B.) Remitterade till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, men
derifrån öfverlemnade till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet:
l:o. Motion af Doktor Falck (N:o 92), angående åtgärder till förekommande af
försummad skolgång.
2:o. D:o af Nils Olsson från Malmöhus län (N:o 31), om ändring i 6 § 2 mom.
i Kongl. Folkskole-stadgan den 18 Juni 1842.
3:o. D:o af Ola Ohlsson från Blekinge län (N:o 178), angående inrättande dels af
seminarier för bildande af folkskolelärarinnor, dels ock i sammanhang dermed
af flickskolor.
4:o. D:o af samme motionär (N:o 180), om åtgärders vidtagande till folkskole
väsendets
förbättrande.
5:o. D:o af Ola Jönsson från Malmöhus län (N:o 183), om presteriig tjenstårsbe
räkning
för lärare vid högre folkskola.
6:o. D:o af Jonas Christoffersson från Wermlands län (N:o 341), angående åtskil
liga
förändringar i Kongl. Reglementet den 21 Mars 1862 för folkskolelärareseminarierna
i riket, i fråga om lämpliga undervisningslokaler för sådana seminarier
och lärares derstädes ställande i jembredd med lärare vid lägre elementarläroverk
m. m.
7:o. D:o af E. J. Rudberg från Calmar län (N:o 332), om aflåtande af underdånig
skrifvelse med anhållan att folkskole-inspektör måtte berättigas till ledighet från
ordinarie tjenst i och för anställande af inspektionsresa inom distriktet, äfvensom
att sådan inspektör måtte förklaras vara sjelfskrifven medlem af Domkapitel
i alla folkskoleväsendet rörande mål, hvilka han der bör föredraga, m. m.
8:o. D:o af Sven Heurlin från Kronobergs län (N:o 502), angående fullständig om
bildning
af folkskoleväsendet, på sätt Pehr Thomasson i en till Rikets Ständer
ställd skrift föreslagit.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 18C>3.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 83.
I
N:o 83.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 10 April 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om befrielse för Amundstorps m. fl.
kyrkor i Skäne från skyldigheten att utgifva dem ddömd kyrkotionde.
(I. A.)
Enligt livad lörmäles uti en hos Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Nils
Olsson från Malmöhus län väckt och till Stats-Utskottel remitterad motion (N:o 414),
hade, under den tid, Skåne tillhörde Danmark, åtskilliga kyrkor inom nämnde provins
erlagt tio tunnor råg och tio tunnor korn såsom tionde till Helsingörs hospital.
Genom Kongl. Resolutionen den 24 November 1660 hade denna tionde anslagits
till Landskrona kyrka, som då lärer befunnits uti bristfälligt skick; hvarefter
samma nådiga beslut förnyats 1672 och 1680, en omständighet, som motionären
ansåg innefatta bevis derför, att algillen icke skulle vara bestämd att utgå för ali
framtid. Till vidare upplysning angående förhållandet med denna beskattning, hade
motionären anfört, att Lagmannen Per Persson väl erhållit befallning att uttaga
tionden i Rönnebergs härad, dock utan föreskri It, hvilka socknar eller med huru
stort belopp hvarje socken skulle dertill bidraga; — att det icke kunnat utrönas,
af hvilka socknar tionden levererats under 1660 —1698; att 1699 och 1700 hela
beloppet utgått från Asmundstorps och Tofta kyrkor; — att sedermera vid olika
tillfällen samma kyrka än deltagit i utgörande a! tionden, ån varit derifrån befriad: samt
att densamma alltsedan år 1746 erlagts af Asmundstorps, Örja, Westra Karaby, Norrhveddinge
och Stora Harrie kyrkor. Ett vid motionen i bestyrkt afskrift fogadl
Kongl. Maj:ts nådiga Utslag den 2 Juli 1859 innehölle väl, att sedan, uppå ansökning
af Landskrona kyrkas föreståndare att för åren 1854 och 1855 af Westra
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 31 Baft.
2
Stats-Utslcöttets Utlåtande N:o 84.
Karaby, Norrhveddinge och Stora Harrie kyrkor utbekomma å dem till utgifvaude
belöpande del i tionden, Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län genom
Utslag den 23 Mars 1857 funnit krafven behörigen styrkte och förty de sökta beloppen
till utgifvande utdömt; så ock efter det Kongl. Kammar-kollegium, hvarest
föreståndarne för sistnämnda kyrkor emot beslutet anfört besvär, genom utslag den
13 Augusti 1858, af anförde orsaker funnit skäligt lemna besvären utan afseende,
hade, i anledning af kyrkoföreståndarnes deremot hos Kongl. Majit fullföljda besvär,
Kongl. Majit förklarat skäl icke vara anförd t, föranledande lill ändring af Kammarkollegii
öfverklagade utslag; men som, enligt motionärens förmenande, icke visas
kunnat, hvarför Asmundstorps, Örja, Westra Karaby, Norrhveddinge och Stora Harrie
kyrkor, mer än flere andra, ega skyldighet att utgifva berörda tionde, som numera
icke erfordrades för del dermed ursprungligen alsedda ändamål, sedan Landskrona
kyrka befunne sig i bättre ekonomiska omständigheter åti flere af de betalande kyrkorne,
hade motionären ansett sig böra föreslå, att nämnda kyrkor mätte befrias
från den kyrkotionde, som enligt Kongl. Maijts berörda Utslag blifvit dem ålagdt
att betala.
Enär, på sätt ofvan blifvit visadt, Landskrona kyrkas rätt alt uppbära ifrågakomna
afgift eller s. k. kyrkotionde, redan i rältsväg blifvit pröfvad och afgjord,
samt det i allt läll icke kan tillkomma ilikets Ständer alt ingå i bedömande af giltigheten
utaf enskildes rättsanspråk eller skyldigheter, får Utskottet tillstyrka,
att förevarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Slockholm den 9 April 1865.
N:o 84.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 April 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående ändring ali och tillägg
tili Instrvktionen för Rikets Ständers Revisorer af Statsverket den
17 April 1841.
(I. A).
Från Borgare-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterats två uti berörda ämne
af Herr J. Lindsiröm väckta motioner (Nilis 9 och 10). Uti den förra af
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 84.
3
dessa motioner fäster motionären uppmärksamheten derå, hurusom, när Rikets Ständer
vid 1856—58 årens riksdag beslutade den förändring uti 68 § Riksdagsordningen,
hvarigenom den revision af Stais-, Ranko- och Riksgäldsverken, som
förut omfattat två års räkenskaper, för framtiden komme att afse de för år afslutade,
likväl icke samtidigt vidtogo den förändring uti Instruktionerne för revisorerne
af berörda allmänna verks räkenskaper, som i sammanhang med ändringen af sagda
§ i Riksdags-ordningen bort ske. Sedermera hade väl för revisorerne af Bankooch
Riksgäldsverken antagits nya Instruktioner, men för revisorerne af Statsverket
qvarstode den gamla oförändrad, hvarigenom inträffat, att sistberörda Instruktion
numera stöde i strid med den § i Riksdags-ordningen, hvaraf den vore ämnad att
utgöra en tillämpning; och hade af sådan anledning motionären föreslagit, det sådan
förändring af oftanämnda Instruktions l:a och 7:e §§ mätte vidtagas, som af nuvarande
lydelsen uti 68 § Riksdags-ordningen påkallas.
Då det måste vara rigligt, att de stadganden, som röra samma ämne, sinsemellan
öfverensstämma, samt, i enlighet med den vid 1856—58 årens riksdag
vidtagna förändring af 68 § Riksdags-ordningen, revisionerne öfver Statsverkets styrelse
och förvaltning alltsedan 1858 årligen förrättats, linner Utskottet deruti tillräcklig
anledning alt föreslå, det Rikets Ständer måtte besluta en sådan förändring
af 1 och 7 §§ uti Instruktionen för revisorerne af Statsverket den 17 April 1841,
hvarigenom nämnda §§ komme att erhålla följande med 68 § Riksdags-ordningen
öfverensstämmande lydelse:
§ *•
Rikets Ständers Revisorer skola tillse, det dem i behörig
ordning tillhandahålles: l:o de för år afslutade, af föregående
Revisorer icke granskade räkenskaper öfver alla medel, af hvad
beskaffenhet
— —
§ 7.
!:o Innan Revisorerne åtskiljas, låte de öfver Revisionsförrättningen
författa utförlig berättelse och uppgöra noggranna
jemföringstabeller emellan statsinkomsternas beräknade och influtna
belopp under revisionsåret samt  — —
2:o Finna revisorerne — — — — —
— —, om ock den icke afser revisionsåret, likväl —
5:o Af denna — — — — — —
—
Vidkommande sedermera den andra af ofvannämnda motioner,hade deruti blifvit
anfördt, att hvarken i grundlagarne, särskilda förordningar eller instruktioner någon
A
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 84.
bestämmelse förefunnes derom, hvilken skulle föra ordet vid Rikets Ständers Revisorers
af Statsverket sammanträden. Väl hade man sökt hjelpa sig ur förlägenheten
genom ali härvid tillämpa 59 § Riksdags-ordningen, hvarigenom stadgas alt i
Rikets Ständers Utskott ordet skall föras af den Ridderskapet och Adelns ledamot,
som enligt Riddarhus-ordningen är dertill berättigad, men, enligt motionärens åsigt,
kunde tili stöd för en sådan utsträckt tolkning af 59 8 Riksdags-ordningen icke
anföras någon giltig grund, ty hvarken förefunnes någon analogi eller jemförlighet
emellan ett Rikets Ständers Utskott och eu Statsrevision, hvars medlemmar utses
på helt annat sätt, än Utskotts-ledamöterne, och i den ordning, som hvarje Riksstånd
för sig kan finna lämpligast, olipr medgåfve sjelfva grundlagnrne, som stadga,
det desamma skola enligt ordalydelsen tolkas, ett sådant antagande. Dessutom och
då uti grundlagen funnes föreskrifven viss lid, inom hvilken revisionen ovilkorligen
måste vara fullbordad, insåges såväl del olämpliga uti ali låta sjelfskrifvenhet^! berättiga
till ordförandeskapet som ock vigten deraf, att ordföranden vore en person
begåfvad med de egenskaper, som på en så magtpåliggande plats erfordrades, hvarförutan
revisionsarbetet skulle underlättas derigenom, att ordföranden egde sina kollegers
förtroende, något som han först då i fullt mått kunde påräkna, när han endast
i kraft af detta förtroende intoge ordförandeplatsen. Då motionären ansåg det
icke kunna bestridas, att den endast genom ett tyst bifall medgilna sjelfskrifvenhet,
som ligger till grund för ordlöraride-lillsältningen vid Stalsrevisionerne, lätteligen
kunde menligt inverka på ärendenas gång, samt undanrödjandet af delta, vid sidan
af grundlagen tillkomna, endast genom häfd försvarade, bruk, kunde ske genom en
enkel bestämmelse såsom tillägg till Instruktionen för revisorerne, hade motionären
föreslagit, att till berörda instruktion mätte läggas eu ny § af följande innehåll:
”Revisorerne utse bland sig ordförande jemte vice ordförande, hvarvid rösterne beräknas
i enlighet med föreskriften uti tift § Riksdagsordningen.
Ehuru bestämmelser saknas, huru ordförandeplatsen inom Statsrevisionen skall
tillsättas, och förslaget att ordföranden hör genom val af revisorerne utses synes vara
förtjent af uppmärksamhet; likväl och då ett dylikt stadgande sannolikt skulle inom
Stånden mötas af en skiljaktighet i meningar, hvilken det icke synes vara skäl att
föranleda, då i allt fall förslag om förändrad organisation af Statsrevisionen innefattas
i det af Kongl. Majit afgifna nådiga förslag till representationens ombildning,
af hvilket pröfningen dock icke kommer att ske förrän vid nästa riksdag, hemställer
Utskottet
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 April ! 865.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
5
N:o 85.
Ank. till Exp.-Utnk. den 10 April 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion angående afskrifning af qvarnränta,
som enligt. Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824 blifvit å
jordfastiqhet öfverflyttad.
(I. A.)
lili pn hos Preste-Ståndet väckt och till Stats-UUkottet remitterad motion
(N:o i 4 5) !iar Voktor Björkman anfört, hurusom, till följd af den för sänkning af
sjön Erken år 1)554 verkställda utrifning af Söder Jerfsjö qvarn i Söderby Carls
socken, räntan och öfriga allmänna utskvlder, utgörande 17 tunnor tullmjöl eller
29 marker 6 öre silfvermynt, som ålegat berörda qvarn, öfverflyttad å de egendomar,
som genom sjösänkningen haft någon båtnad, och all sålunda, förutom cn
mängd hemman i Estuna, Söderby Carls och Lohärads socknar, jemväl Kyrkoherdeoch
Komministers-boställena i Lohärad och Malsta, fått sig åiagdt alt utgöra viss
del af berörda qvarnränta, enligt den af Kongl. Kammar-kollegium den 13 December
1959 fastställda grund. — Denna nya skattläggning hade likväl, enligt motionärens
förmenande, icke hort ifrågakomma, sedan genom Kongl. Brefvet tiil Kammar-koliegium
den 9 September 1857 och Kammar-kollegii deraf följande Kungörelse
den 9 Oktober samma år, egare af mjöl- eller sågqvarn tillerkänts rättighet
all erhålla afskrifning af grundräntan, när han lagligen styrkt, det qvarnverket blifvit
nedlagt eller utrifvet. Att sist omförmälda författningar hvilka borde i denna del
hafva upphäll stadgandet i 1824 års Förordning, tvärt emot hvad Kammar-kollegium
antagit, också bort tillämpas uti ifrågavarande fall, ansåge motionären otvetydigt
följa jemväl af Kongl. Maj:ts skrifvelse till Kammar-kollegium den 22 Mars 1861,
hvarigenom afskrifning beviljats af räntorna å Wrena och Tåckkammars qvarnar,
hvilka utrifvits för sänkning af Yngaren, Hallbosjön m. fl. sjöar i Södermanlands
län. På grund af det anförda samt med hänvisande till sistberörda nådiga Skrif
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
velse, hade motionären föreslagit, att Rikets Ständer genom en underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj t anhålla om ändring af Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824,
samt förklarande att Kongl. Brefvet den 9 September 1857 skall utan undantag eller
inskränkning gälla om afskrifning af räntor för alla qvarnverk, sorn för sjösänkningars
skull måste utrifvas, äfvensom alt denna afskrifning från och med år 1858
bör ega rum och alla sedan den 9 September 1857 af Kongl. Kammar-kollegium
fastställda öfverllvIlningar af dylika qvarnräntor på sådana boställen och hemman,
som vunnit någon jordförbättring, vederbörligen upphäfvas.
På sätt motionären här ofvan anfort, är uti § 15 af Kongl. Förordningen den
20 Januari 1824 stadgadt, alt ränta eiler andra allmänna ulskylder å vattenverk,
som utrifves eller å den del deraf, som genom försämring bortgår, skola, efter de
för skattläggningar stadgade grunder, i vederbörlig ordning flyttas å den jord. för
hvars båtnad verket rifves eller försämras. Häraf synes det Utskottet vara uppenbart
att, sedan räntan blifvit från vattenverket öfverflyttad å jordfastighet, densamma
icke vidare är all betrakta annorlunda än såsom en verklig grundränta, hvilande å
den genom verkets utrilning elier ändring för odlingen vunna jord.
Antagandet alt Kongl. Kammar-kollegii den 9 Oktober 1857, på grund af
Kongl. Brefvet till nämnda Kollegium den 9 förutgångna September, utfärdade kungörelse,
skulle på något sätt af Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824, vederläggas
bland annat deraf, alt samma kungörelse icke såsom den i motsatt fall bort
göra, innehåller något stadgande, hvarigenom afskrifning af ränta till någon del må
medgifvas, då vattenverk genom ändring eller flyttning försämras; och anser Utskottet
af allt delta vara uppenbart, att, på sätt jemväl ingressen till iuerberörda
kungörelse gifver vid banden, densamma afser endast sådana qvarnverk, hvilkas bibehållande
icke kan för egaren medföra någon förmån.
Då sålunda någon rättsgrund icke lärer finnas för motionärens framställning,
samt dessutom, äfven om en sådan afskrifning af ränta, som motionären förordat,
skulle ifrågasättas, liden, till hvilken man för alt bereda lika rättvisa åt alla skulle
gå tillbaka, icke borde bestämmas i någon mån godtyckligt, men något giltigt skäl,
hvarför den af motionären i sådant hänseende föreslagna tidpunkt måtte väljas, icke
förefinnes, anser Utskottet, som, vidkommande det af motionären till grund för framställningen
anförda särskilda fall, funnit, det vederbörande, i händelse af missnöje
med Kammar-kollegii i ämnet meddelade beslut, egt alt deruti i laga ordning söka
ändring, sig böra
till motionärens ofvanberörda framställningar afstyrka Rikets
Ständers bifall.
Stockholm den 9 April 48G3.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 86.
7
N:o 86.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 April 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels angående indragande till
Statsverket af alla militie-boställen emot beviljande af lämplig pennin
gelön lill mililärljenstemännen, dels ock om försäljning af berörda
boställen. (I. A)
Genom remiss från Bonde-Ståndet liar Stals—Utskottet fält emottaga följande
inom nämnda Stånd uti ofvanberörda ämnen väckta motioner, nemligen af
l:o Riksdagsfullmägtigen Alils Olsson från Malmöhus län, hvilken uti moticnen
N:o 158 förnyat sitt vid de två sislhållna riksdagarne framstälda förslag,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta, att alla militärboställen matie, elter nuvarande
innebafvares afgång, lill Statsverket indragas samt derefter på offentlig auktion
till den högstbjudande bortarrenderas på '20 års tid, emot det alt lämplig penningelön
i stället ansloges lill mililär-ljenstemännen. Såsom skäl för detta förslag
har motionären anfört, att mililär-ljenstemännen understundom, såsom vid inträffande
krig och kommenderingar, vore förhindrade att sjelfve tillse och, som sig borde,
vårda sin boslällsjord, hvilken de fleste uppläte på arrende under sin tjenstetid.
Men då denna vore helt och hållet obestämd och omvexlade från två till och med
10 år och derutöfver, samt hvarje boställshafvares afgång vanligtvis hade tillträdet
af en ny arrendator till följd, så inträffade härigenom det menliga förhållande, att
boslällsjorden icke häfdades med vederbörlig omsorg, eller så som den skulle skötas,
om arrendetiden vore bestämd och arrendatorn tryggad i sin besittning på någon
viss längre tid, t. ex. 20 år. Boställena vore af så olika beskaffenhet, att del ena
ryttmuslare—bostället gåfve innehafvaren en årlig inkomst af 6,000 R:dr, det andra
5 å 4,000 R:dr; det ena fahnjunkare-bostället gåfve 5,000, ett annat 2,000 och
somliga 1,000 R:dr och derunder. Rättvisan fordrade emellertid att såsom grundsats
antoges, att alia tjenstemän af lika grad borde lika aflöuas, eller, såsom rao
-
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 86.
tionären uttryckt sig alt ”de som gjorde samma bön borde hafva lika lön”, hvilket
iätt kunde ernås genom fördelning al de för boställena inflytande arrendemedel. Om
arrendatorn blefve tryggad i sin besittning för någon bestämd längre tid kunde han
betala ett vida högre arrende än som nu erlägges, då arrendetiden är obestämd
oeh beroende af boställshafvareus afgång; och detta högre arrende skulle inbringa
mera i statskassan, än som erfordrades för en jemnare fördelning af lönerna. Den
tryggade besittningen skulle äfven, enligt motionärens tanke, föranleda dertill, att
arrendatorn nedlade större kapital och mera arbete på boställsjordens skötsel och
uppodling; hvadan arrendatorn kunde påräkna en betydligt högre afkastning, som
försatte denne i en välbergad och ekonomisk oberoende ställning, hvilket vore en
vinst icke blott för den enskilde, utan äfven för samhället; och
2:o Riksdagsfullmägligen Olof Lindström från Westerbottens län, som uti
motionen N:o 512 förmält, hurusom erfarenheten visat, det militieboställena, oaktadt
de flera förmåner, hvilka vore dem förunnade, såsom frihet från rotering m. sa.,
likväl gåfve arrenden, som voro allt för låga i förhållande till boställenas verkliga
värde och vid jemförelse med den ränta, som i allmänhet kunde beräknas af fast
egendom; och då sålunda Statens behållning af utarrenderade militieboställen, knappast
uppginge till mer än 2 procent, men ett sådant användande af Statens kapital
syntes innebära misshushållning, helst Staten samtidigt nödgades upplåna penningar
mot vida högre ränta, hade motionären föreslagit: att de af Staten utarrenderade
militieboställen mätte, så snart nu gällande arrendekontrakter tilländalupit, för Statens
räkning på auktion försäljas.
Som emellertid, enligt hvad Utskottet erfarit, en komité blifvit af Kongl. Maj;l
i nåder tillsatt i ändamål, bland annat, att uppgöra förslag till förändrad löuereglering
för indelta arméens befäl, samt, innan den härför nödiga utredning skett, Utskottet
anser sig icke höra ingå i pröfning om lämpligheten af det ena eller andra
af nämnde motionärers förslag, får Utskottet alltså hemställa:
att ruotionärernes ofvanbcrörda framställningar för närvarande
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 April 1865.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1863.
