# ID: svediakorp-gov2417
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 119,457
# sentences: 2,555
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
JURIDISKA BIBLIOTEK
*
BIHANG
TILL
gi\Saa*M®!2 ILISiT §
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1863 och 1863.
FJERDE SAHL1IIGE1
lglg Afdelningen:
Stats-Uiskottets Memorial, Ullåtanden och Betänkanden,
r i c- mm&nm...
L.i: 1
^A>ttv*MvrtV'Al 'Vv.< ••'>■•• * . •: u‘v/». ii\)\'v'vÅA
Stats-Utskottet» Memorial N:o 1.
1
A:0 1.
Ånk. lill Exp.-Utsk. den l Nov. 1862, kl. 6 e. m.
Memorial.
Stats-Utskottet, som denna dag tätt emottaga Kongl. Ma,j:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, har, enär, jemlikt 27 § ^Riksdagsordningen,
riksdagens början räknas från den dag högstberörda nådiga Proposition
afiemnas, skolat sådant i nämnde afseende anmäla; och varder ett tryckt
exemplar af samma nådiga Proposition med tillhörande bilagor härjemte bvarie
Riks-Stånd tillståldt.
Stockholm don 31 Oktober 18(52.
PS Ridderskapet oell Adelns
ledamöters vägnar
Fr. Gronstedt.
På Borgare-Ståndets
ledamöters vägnar
L. J. Hierta.
Bih. till K. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Afd. i Haft. 1
På Preste-Ståndets
ledamöters vägnar
Th. Annerstedt.
På Bonde-Ståndets
ledamöters vägnar
A. Erikson.
Bruno Johansson.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 2.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den l Nov. 186‘2, kl. 6 e. m.
Memorial, angående tillökning aj Utskottets tjenstemannapersonal.
Yid föregående riksdagar har, i anseende till mängden och beskaffenheten
af de till Stats-Utskottets handläggning hörande göromål, såsom omfattande både
Statsverkets och Riksgälds-kontorets ärenden, detta Utskott, utom den i Riksdags-ordningens
24 g bestämda tjenstemannapersonal, nemligen en Sekreterare
och för hvarje afdelning, hvarå Utskottet sig fördelat, en Kanslist, behöft och äfven
fått begagna en särskild Sekreterare till biträde vid behandlingen af de frågor,
som angå Riksgäldsverket, en Kamererare för räkenskapsgöromålen i afseende
å statsregleringens olika delar samt en tillökad kanslibetjening; och då, efter ali
anledning, äfven under denna riksdag, göromålen inom Utskottet blifva många
och vigtiga, får, med stöd af hvad Riksdags-ordningens nyss åberopade § vidare
innehåller, Utskottet hos Rikets Ständer hemställa,
det Utskottet må tillåtas, att, för ärendenas behöriga och
skyndsamma behandling, i mån af behof, antaga en Sekreterare
för Riksgälds-afdelningen, en Kamererare och till en
början två Notarier.
Stockholm den 31 Oktober 1862.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
3
\ o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Nov. 1862, kl. 12 midd.
Memorial, med den till Rikets nu Jörsamlade Ständer af Fullmågtige
i Riks gälds-kontoret afgifna Berättelse.
(Riksgälds-Afdeln.)
Sedan Stats-Utskottet fått emottaga den af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
enligt 263 § af det för detta Yerk gällande Reglemente, afgifna berättelse, angående
Riksgälds-kontorets ställning och förvaltning från början af sednast förflutna
riksdag, varder samma berättelse till Rikets Ständers kännedom härmed
öfverlemnad; och skall Utskottet framdeles under riksdagens lopp afgifva sitt utlåtande
om Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning under den tid berättelsen
omfattar.
Stockholm den 17 November 1862.
Berättelse till Rikets Höglofliga Ständer, angående Riksgälds-kontorets
ställning och förvaltning sedan början af 1859 och
1860 års riksdag.
Genom de utförliga berättelser, angående Riksgälds-kontorets utgifter och
inkomster samt skulder och tillgångar, som vid de numei'a årliga statsrevisionerna
afgifvas, erhålla Rikets Höglofliga Ständer fullständiga upplysningar ej allenast om
de under loppet af hvarje år från Riksgälds-kontoret verkställda utbetalningar och
dit influtne medel, utan äfven om detta verks vid årets slut återstående skulders
och tillgångars belopp och beskaffenhet. Då nu sådane revisions-berättelser för
de 3 sistförflutna åren komma att i tryckta exemplar inom Riks-Stånden utdelas,
hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret ansett sig i den berättelse, hvilken det,
enligt gällande Reglementes 263 §, åligger Fullmägtige att för tiden mellan sednaste
och nyligen öppnade riksmötes början till Rikets Ständer afgifva, kunna
4
Stats-Utskottets Memorial N:o
och böra i allmänhet hänvisa till de ur Fullmägtiges protokoller och Riksgäldskontoret»
räkenskaper hemtade uppgifter, som genom revisionsberättelserna redan
blifvit Rikets Ständer meddelade, rörande de årliga förändringarne af hvarje särskild
skuld- och fordringspost samt det belopp, hvar och en Riksgälds-kontoret
ålagd utbetalning eller anslagen inkomst under ifrågavarande tidrymd utgjort.
I likhet med alla andra under sednaste årtionden angående Riksgälds-kontoret
afgifna riksdagsberättelser, har äfven vid denna berättelses uppställning samma
ordningsföljd för de särskilda räkenskapsförhållandenas och förvaltningsåtgärdernas
omförmälande bibehållits, som i Riksgälds-kontoret» Reglemente finnes iakttagen.
Riksgiilds-koutorets skulder.
(Reglementets §§ 2—23.)
Utom de i särskild räkenskap upptagna skulderna för de medel, som efter
1858 års början upplånats till fortsättningen af statens jernvägsbyggnader, och
utan beräkning af de, enligt derom meddelade beslut, tid efter annan inom linien
förda skuldposterna utgjorde Rilcsqälds-kontorets skulder vid ingången
af år 1859 ....  R:dr 10,269,490: 82,
och blefvo under sistnämnde år minskade med
1,231,232: 77,
samt följaktligen till R:dr 9,038,258: 5.
Under år 1860 minskades de ytterligare med • g 248,412: 32,
eller till R:dr 8,789,845: 73.
Deremot ökades skulderna under år 1861 med ej mindre än . „ 2,911,840: 49,
så att desamma vid sistlidet års slut uppgingo till .... R:dr 11,701,686: 22,
hvilken summa med
„ 1,432,195: 40
öfverstiger ofvanuppgifna skuldbelopp vid 1859 års början . . R:dr 10,269,490: 82.
De till utgående från Riksgälds-kontoret i mån af behof eller under redan
förflutna år anvisade, men icke utbetalda och derföre uti nu uppgifna skuldsummor
inbegripna, anslag utgjorde
vid 1859 års ingång R:dr 3,801,938: 89.
, 1860 „ ,
2,816,307: 21.
„ 1861 „ *
2,830,912: 29.
och „ 1862 „
„ 2,678,023: 51.
Riksgälds-kontorets räntebärande skuld uppgick
vid 1859 års början till
4,621,408: 56.
„ 1860 ,. „
4,589,596: 68.
• „ 1861 ,. ,.
4,441,744: 36,
„ 1862 „ „ „
7,352,213: 27.
Den räntebärande skuldens betydliga tillökning under sistlidet år, oaktadt
de vanliga utbetalningarne å äldre skulderna äfven under detta år fortgingo, har
föranledts genom det då emot fonderade 4|-procents-obligationer upptagna inhemska
lån å 3,000,000 R:dr.
Utan beräkning af det årliga ränteanslaget å 300,000 R:dr till Hans Majk
Konungen samt de till ränteliqvider för jernvägslånen anvisade och utbetalde årliga
anslagssummor, hafva Riksgälds-kontorets utgifter för liqviderande af de å
detta Verks skulder upplupna och till betalning förfallna räntor utgjort:
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
5
under år 1859
„ år 1860
„ år 1861
R:dr 211,509: 79.
,, 183,981: 78.
, 178,405: 86.
Såsom tillägg till nu meddelade, på afslutade räkenskaper grundade uppgifter
öfver Riksgälds-kontorets skulder, hafva Fullmägtige ansett sig jemväl
böra upplysningsvis anmäla, att, enligt den i härvarande Bokslutskontor uppgjorda
beräkning öfver tillgångarne och skulderna vid slutet af innevarande års förra
hälft, utgjorde då den räntebärande skulden R:dr 7,315,896: 85.
innestående statsanslag „ 3,765,169: 3.
återstoden utaf årets ränte- och amorteringsanslag för 1860
års jernvägslån
977,333: 33.
afsatta eller deponerade fonder och medel „ 1,711,692: 54.
upplupna räntor m. m „ 501,504: 66.
eller tillsammans R:dr 14,271,596: 41.
Under loppet af ofvannämnda halfår hafva, ränte- och amorteringanslagen för
jenvägslånen oberäknade, Riksgälds-kontorets ränteutgifter utgjort R:dr 80,410: 24.
Efter det den, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers under 1850 och
1851 års riksdag fattade beslut, fastställda och af Kongl. Majt kungjorda preskriptionstiden
för inlösningen af 11 st. sedan många år tillbaka i Riksgäldskontorets
räkenskaper balancerade, förfallna obligationer å ett kapitalbelopp af
5,450 R:dr 17 öre vid sednast förlidna års slut tilländagått, utan att under denna
tid någon enda af ifrågavarande obligationer blifvit hos Riksgäld s-kontoret till
inlösen företedd, hafva alla dessa obligationers kapitalbelopp, jemte derå till föriallodagarne
upplupna räntor, utgörande tillsammans 6,480 R:dr 33 öre, afskrifvits
i 1861 års hufvudbok.
Utaf de under år 1854 utgifna obligationer för då upplånta medel till utbetalningar
å det vid 1853 och 1854 års riksdag anvisade särskilda kreditiv för
upprätthållande af rikets neutralitet, hafva, efter å obligationsinnehafvarnes sida
verkställda uppsägningar, förfallit och infriats
under år 1859 17 st, obligationer å R:dr 9,750: —
„ år 1860 5 st, „ å  „ 1,875: —
samt under förra hälften af innevarande år en obligation å . . „ 1,500: —
eller tillsammans obligationer å R:dr 13,125: —
De vid denna tid utfärdade och ännu utelöpande obligationerna, hvilka
bära 4 procents ränta och skola inlösas 6 månader efter skedd uppsägning utgöra
ett antal af 224 st., hvaraf 218 st. lyda å 1000 R:dr och 6 st. å 250 R:dr Banko
hvardera.
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Enligt de af Rikets Ständer vid 1853 ock 1854 års riksdag föreskrifna betalningsvilkor
för det fonderade lån, som under år 1855 upptogs till då företagna
jernvägsanläggningars bekostande och understödjande, få de för detta lån utgifna och
å innehafvarens sida icke uppsägbara obligationerna ej keller af Riksgälds-kontoret
till inlösen uppsägas förr, än efter 10 års förlopp från obligationernas utgifningsdag.
Under den tid denna berättelse omfattar, har således någon uppsägning af
dessa obligationer icke kunnat ske och någon annan fråga om inlösning deraf har
icke förekommit, än en i början af innevarande år hos Fullmägtige gjord framställning
om 3 sådana obligationers infriande med iakttagande af den utaf obligationsinnehafvaren
dervid föreslagna kapitalrabatt. Sedan de sålunda erbjudna
obligationerna, som voro utfärdade å ett belopp af 2,300 R:dr, då blifvit inlösta,
återstå af de för omförmälda lån utlemnade obligationerna 365 st., hvaraf 233 st.
lydande tillsammans å 223,200 R:dr, bära 4 procents och 132 st. å tillsammans
54,400 R:dr, 3j procents ränta. Genom det till ränte- och amorteringsliqvider för
detta lån anvisade och liqvidations- eller amortissements-fonden tillgodoförda årliga
anslag af 13,655 R:dr, har denna fond, å hvars behållning vid hvarje års
början Riksgälds-kontoret hittills godtgjort 5 procents årlig ränta, oafbrutet ökat
sig, och uppgick densamma vid medlet af innevarande år till 39,509 R:dr 30 öre.
På sätt Fullmägtiges vid sednaste riksdags början afgifna berättelse innehåller,
utfärdades för det till statens jernvägsbyggnader under år 1858 i Tyskland
upptagna och under samma samt nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret indragna
lån å 7,600,000 Thaler Preuss. Courant 24,381 st. fonderade statsobligationer å ett
sammanlagdt kapitalbelopp af 8,190,500 Thaler. I öfverensstämmelse med det
angående detta lån afslutade kontrakt och den för detsamma fastställda amorteringsplan,
hafva under den hittills förflutna lånetiden 1,094 st. utlottade obligationer
å tillsammans 368,300 Thaler förfallit till inlösen och blifvit infriade, i den
mån de för sådant ändamål företetts å de i obligationerna angifna ställen. Utaf
de för ifrågavarande lån utgifna obligationer är följaktligen ett antal af 23,287 st.
ännu räntebärande och oinlösta, nemligen:
2,866 obligationer af serien A, utfärdade å 1000 Thaler hvardera eller tillsam
-
mans å . . . •
Thlr 2,866,000: —
6,091 obligationer af serien B, dito å 500 Thlr, eller tillsammans
å  » 3,045,500: —
4,777 obligationer af serien C, dito å 200 Thlr eller tillsammans
å  » 955,400: —
9,553 obligationer af serien D, dito å 100 Thlr, eller tillsammans
å  „ 955,300: —
Summa 23,287 st. obligationer å Thlr 7,822,200: —
bommande efter nästa års ingång det nu uppgifna antalet utelöpande obligationer
att ytterligare minskas med 136 st. utlottade och då förfallande obligationer å ett
sammanlagdt kapitalbelopp af 45,700 Thaler, för hvilkas inlösen erforderlig tillgång
i meranämnde myntsort redan är anskaffad. Till förräntande af det för
Riksgälds-kontoret då tillsvidare disponibla kontanta beloppet utaf influtne jernvägslånemedel
blefvo, på sätt i Fullmägtiges vid sednaste riksdags början afgifna
berättelse för Rikets Ständer anmäldes, 1,400 st. 1858 års jernvägslån tillhörande
obligationer, å tillsammans 300,000 Thaler, under sagde år öfvertagna af Riksgälds
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
7
kontoret, som fortfarande innehar samma obligationer; dock hafva under den derefter
förflutna tiden 44 st. utaf dem, lydande å ett belopp af 10,400 Thaler, blifvit
utlottade och vid förfallotiderna såsom inlösta annullerade; hvadan de ännu räntebärande,
Riksgälds-kontoret tillhöriga obligationerna utgöra 1,356 st., af hvilka
385 äro utfärdade å 500 Thaler och 971 å 100 Thaler hvardera. Efter afräkning
af dessa i Riksgälds-kontorets förvar sålunda befintliga obligationer, äfvensom af
de nyligen utlottade och den 2 nästkommande Januari till inlösen förfallande
obligationerna, hvilkas kapitalbelopp Riksgälds-kontoret redan utbetalt, utgör det
återstående obligationsantalet 21,800 st. och det obetalda lånekapitalet 7,487,400
Thaler.
Den för inlösningen af förfallna, till samma Jervägslån hörande obligationer
och räntekuponer, bildade serskilda liqvidations- och amortissementsfond, som vid
1859 års början hade en behållning af R:dr 519,225: 43; har under den derefter
förflutna tiden årligen ökats, och uppgick samma fonds behållning vid sistlidet
års slut till R:dr 624,474: 89.
1 öfverensstämmelse med Fullmägtiges före afslutandet af 1859 års räkenskaper
fattade och hittills tillämpade beslut, angående ränteberäkningen för nämnde
fonds medel, har under de 3 sednast förflutna åren 4l procents årlig ränta af
Riksgälds-kontoret godtgjorts för denna fonds vid hvarje års början egande behållning.
Genom den tillgång å Thaler Pr. Cour., Riksgälds-kontoret under och efter
sednaste riksdag erhållit vid indragningen af det år 1860 för fortsättningen af
statens jernvägsbyggnader upptagna ytterligare lån, äfvensom genom de anvisningar
å samma myntsort, som Allmänna Hypotheksbanken i följd af dess verkställda
upplåningar varit i tillfälle hålla Riksgälds-kontoret tillhanda, hafva både under
de 2 sistiörflutna åren och under innevarande år förfallna ränte- och amorteringsliqvider
för 1858 års jernvägslån kunnat fullgöras, utan att Riksgälds-kontoret dervid
behöft vidkännas de provisioner och öfriga myntförvandlingskostnader, som äro
förenade med skeende upphandlingar af härstädes tillgängliga vexlar, enär dessa
endast undantagsvis utställas å den myntsort, hvarmed sagde liqvider skola fullgöras.
Jemte den sålunda åstadkomna besparingen af de, efter hvad erfarenheten
visat, icke obetydliga myntförvandlingskostnaderna, har dessutom genom de från
Allmänna Hypotheksbanken erhållna anvisningarne å Thaler Pr. Cour. särskild
kursvinst för Riksgälds-kontoret uppkommit, emedan vid godtgörelsen för dessa
anvisningars belopp Thalern fått beräknas till lägre värde i Riksdaler Riksmynt,
än det vid bokföringen af Riksgälds-kontorets ränte- och kapitalskuld för jernvägslånen
antagna, enligt hvilket hvarje Thaler anses motsvara 2| Riksdaler.
Den, enligt Reglementets 12 §, hos Riksgälds-kontoret afsatta fond för
Hjelmare kanal- och slussverks framtida underhållande, — hvilken fond bildats
genom en i Hjelmare kanalbolags fasta egendomar intecknad, med 5 procents
ränta löpande, skuldförbindelse å 15,000 R:dr Banko, och genom den vid hvarje
års slut upplupna räntans läggande till kapitalet samt det sammanlagda beloppets
fortsatta förräntande med beräkning af samma ränta — har, sedan 1859 års
början, ökat sig från 56,856 R:dr 39 öre till det belopp, 65,818 R:dr 38 öre,
hvarmed nämnde fond i Riksgälds-kontorets hufvudbok för sistlidet år utbalanceras.
Med tillägg af den å nämnde fonds behållning vid detta års början der
-
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
efter ytterligare upplöpande ränta, kommer densamma att vid årets slut uppgå
till 69,109 Riksdaler 30 öre.
För ifrågavarande fond, hvars förräntning ombesörjes af Hjelmare kanaldirektion,
har Riksgälds-kontoret tid efter annan och sednast kort efter slutet af
sistlidne riksdag fått emottaga sådana låne- och säkerhetshandlingar, som öfverensstämma
med det rörande dessa medels utlåning uppgjorda och af Kongl. Haj:t
fastställda särskilda Reglemente.
Sedan Kongl. Maj:t underrättat Fullmägtige derom, att Strömsholms nya
kanal- och slnssled under loppet af år 1860 blifvit till alla delar fullbordad, hafva
Fullmägtige, i öfverensstämmelse med stadgandet uti Reglementets 13 §, låtit till
Direktionen för nämnda kanal- och slussverk återställa de, såsom säkerhet för
ombyggnadens fullbordande med dertill beviljadt statsanslag, hos Riksgäldskontoret
deponerade aktierna i Strömsholms gamla slussverks bolag; hvarjemte
bemälda direktion tillika utbekommit den till Riksgälds-kontoret inbetalda lösen
för de felande aktierna.
Enligt föreskriften i 5 § af Strömsholms nya kanal-bolags privilegium,
hafva låne- och säkerhetshandlingar ej allenast för den utaf kanalinkomsterna
under sistlidet år till reparationsfond afsatta summa, 4,500 Riksdaler, utan äfven
för 500 Riksdaler, i afräkning å hvad som utaf detta års kanalinkomster skall för
samma ändamål afsättas, blifvit till Riksgälds-kontoret vid 1861 års slut öfverlemnade,
för att härstädes förvaras.
Efter fullbordandet af Strömsholms kanal- och slussverks ombyggnad, uteslöts
vid utfärdandet af nu gällande Reglemente för Riksgälds-kontoret det uti
flera föregående Reglementen intagna stadgande: att "under byggnadstiden skall af
Fullmägtige, genom årligen anställande val, utses ett ombud att i den årliga
revisionen af kanal- och slussverkets räkenskaper deltaga." Men då, enligt 28 §
i de af Kongl. Maj:t under den 28 April 1842 fastställda reglor för Strömsholms
nya kanalbolag, Direktionens förvaltning och kanalverkets räkenskaper skola årligen
granskas af 2 Revisorer, af hvilka den ene bör utses af Fullmägtige i Riksgäldskontoret;
och då, jemlikt 6 § af det nämnda bolag meddelade privilegium, ali den
inkomst af Strömsholms kanal- och slussverk, som efter byggnadstidens förlopp
öfverstiger kostnaderna för detta verks vidmagthållaude jemte erforderliga aflöningar
och andra aktieegarne tillerkänd utdelning samt andra medgifna utbetalningar,
"skall tillfalla staten såsom godtgörelse för hvad af allmänna medel blifvit
till kanalbyggnaden förskjutet", hafva Fullmägtige, med bifall till derom å bolagets
vägnar gjord framställning, fortfarande utsett ombud till deltagande uti sistlidet
och innevarande års revisioner af meranämnde kanal- och slussverks
räkenskaper.
Genom föreskrifven beräkning af 4 procents årlig ränta å de till Riksgäldskontoret
influtna och der innestående medel, hvilka blifvit erlagda för medgifven
dispositionsrätt öfver de på skattejorden vexande ekar, och genom ytterligare levereringar
af dylika medel, har den hos Riksgälds-kontoret afsatta, till kostnaden för
ekplanteringars anläggning och underhållande anvisade tillgång ökat sig under
år 1859
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
9
år 1859 med R:dr 14,356: 88-
och under år 1860 med ,. 13,950: 76.
samt under år 1861 med , 12,861: 54.
Den sålunda af influten lösen för ekeskog jemte iör ekeskogsmedlen beräknad
ränta bildade fond. hvilken under sednare åren icke beköft vidkännas någon utbetalning.
uppgick vid innevarande års början till ej mindre än R:dr 457,272: 67.
Utaf de för undsättningar vid nvissvexter och felslagna skördar afsedda och
till Riksgälds-kontoret öfverlemnade medel hafva, för att användas till sådana
dels utan och dels med återbetalningssk eldighet beviljade undsättningar, efter
Kongl. Stats-kontorets gjorda reqvisitioner, utanordnats
under år 1859  R:dr 70,000: —
.. år 1860
155.000: —
„ år 1861
40,000: —
och innevarande år „ 60,000: —
elior tillsammans Rd:r 325,000: —
Deremot har Riksgälds-kontoret fått från Kongl. Stats-kontoret emottaga
dit influtna undsättningsmedel tilt följande belopp, nemligen:
under år 1859  R:dr 30,000: —
- år 1860
r 25,000: —
„ år 1861  „ 100,000: —
och under år 1862
„ 65,000: —
samt alltså en sammanräknad summa af R:dr 220,000:
De undsättningsmedel, som för närvarande uti Riksgälds-kontoret innestå
och vid framdeles inträffande behof kunna i föreskrifven ordning till dermed afsedda
ändamål användas, utgöra
Rxlr 1,358,731: 66,
Kiksgälds-Koiitorets fordringar.
(Reglementets §§ 24—76.')
Tnnestående jern vägslånemedel och de till förräntande af sådane medel samt
amortissementsfondernas behållningar tillsvidare utgifna lån eller uppköpta obligationer
oberäknade, utgjorde Riksgälds-kontoret» fordringar och öfriga tillgångar
vid 1859 års börjau .".... .' . . \ . R:dr 15,927,608: 37.
vid samma års slut  18,718,472: 18.
vid 1860 års slut
15,175,101: 58.
och vid 1861 års slut .
r 15,240,186: 66.
tordringarnes och tillgångarnes belopp hafva således under år
1859 ökat sig med . . . i R:dr 2,790,863: 81.
och under år 1861 med n 65,085: 8.
eller under dessa 2 år med tillsammans  R:dr 2.855,948: 89.
Denna summa understiger dock med B 687,421: 71.
den under år 1860 uppkomna minskningen i fordringarne och
tillgångarne, hvilken uppgick till ej mindre än .... R.;dr 3,543,370: 60.
Bih, till 11. St. Prof. 18U2 S)' 1833. 4 Sami I Å/d. 1 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Sammanräknade kapitalbeloppet af de räntebärande fordringarne, hvilket vid 1859
års början utgjorde
B: dr 5,858,330: 3.
ökades under samina år med  „ 3,404,119: 04.
Sagde betydliga tillökning föranleddes hufvudsakligen derigenom,
att den dittills medgifna råntefriheten för lånen till
anläggandet af Gede—Dala, Hudiksvalls och Norbergsjernvägarne
samt till brobyggnaden öfver Helge å upphörde
under år 1859. De räntebärande fordringarnes belopp, som
alltså vid 1859 års slut uppgick till R:dr 9,262,449: 67.
minskades under år 1860 med  „ 1,291,405: u8.
eller till B:dr 7,971,044: 9.
men ökade sig åter under 1861 med  ,, 3,016,409: 97.
så att dessa fordringar uppgingo vid sistlidet års sint till . . R:dr 10,987,454: 6.
hvaraf de tillsvidare föräntade medlen, hvilkas belopp vid årets
början endast var 216,590 R:dr 67 öre, utgjorde  3,046,199: 44.
Sådana fordringar, som först efter förloppet af viss bestämd
tid komma att medföra ränta, egde Riksgälds-kontoret vid
1859 års början å ett sammanlagdt belopp af  „ 3,962,261: 16.
och vid slutet af samma år å  ,. 1,977,930: 33.
vid 1860 års slut utgjorde dessa fordringar  ,. 1,053,846: —
och vid 1861 års utgång
956,766: —
Riksgälds-kontorets fordringar af Kongl. Ståts-kontoret för dels till bestridande
af det förra Verket åliggande utgifter anvisade medel utaf de till det, sednare
ingående statsinkomster och dels Riksgälds-kontoret, enligt afslutad riks
hufvudbok,
tillkommande behållna öfverskott å Statsverkets ordinarie och extraordinarie
inkomster utgjorde tillsammans vid 1859 års början R:dr 2,466,200: —
och vid samma års slut  ,. 4,332,400: —
samt vid 1860 års slut  „ 1,932,400: -
Vid utgången af sistlidet år egde Riksgälds-kontoret icke någon så beskaffad
fordran al Kongl. Stats-kontorct.
Den å Riksgälds-kontorets från äldre tider begagnade samt för dess vanliga
inkomster och utgifter afsedda räkning i Rikets Ständers Bank innestående kon
-
tanta behållning uppgick vid början af år 1859 till ....... R:dr 1,248,477: 86.
och vid samma års utgång till  „ 567,021: 9.
samt vid slutet af år 1860 till
1,694,540: 72.
och vid slutet af år 1861 till
419,531: 28.
Med tillägg af behållningen å den för jernvägslånemedlen samt anslagen till Statens
jern vägsbyggnader öppnade särskilda bankoräkning, utgjorde sammanlagda
beloppet af de på Riksgälds-kontorers räkningar i Bankens Depositions-afdelning
innestående medel, utom det för Riksgälds-kontorets utgifter anvisade och på en
egen bankoräkning afsatta kreditiv å 1,500.000 R:dr,
Stats-Utskottets Memorial lY:o 3.
11
vid 1859 års ingång R:dr 1,518,988: 35.
vid samma års slut  595,214: 4.
vid 1860 års slut  „ 3,088,014: 96.
och vid 1861 års slut  „ 1,978,288: 29.
varande de betydliga behållningarne vid de 2 sistförflutna årens utgång till hufvudsaklig
del föranledda genom de af Rikets Ständers Bank i slutet af samma år
verkställda inbetalningar å den andel utaf 1860 års jeru vägslån, som Banken
öfvertagit.
Ofvanuppgifna fordringar och tillgångar innefatta jemväl de emot föreskrifven
redovisningsskyldighet beviljade och från Riksgälds-kontoret utbetalda förskott,
hvilka, intilldess desamma blifvit vederbörligen redovisade eller Rikets Ständer
modgifvit, att de få afföras, fortfarande balanceras i Riksgälds-kontorets räkenskaper.
Sammanräknade utgjorde dylika förskott:
vid ingången af år 1859
R:dr 165,832: 12.
vid samma års slut
„ 86,528: 34.
vid 1860 års slut  „ 3,453: 16.
och vid 1861 års slut
„ 83,934: 24.
Enligt förut åberopade, i härvarande Bokslutskontor sammandragen, uppgift
å Riksgälds-kontorets skulder och tillgångar vid medlet af innevarande år,
uppgingo tillgångarne då till ett belopp af R:dr 18,703,353: 52.
hvaraf de räntebärande fordringarne ut
-
gjorde  R:dr 11,963,754: 39.
de fordringar, som framdeles komma att
hära ränta  „ 979,656: —
1862 års Allmänna bevillniugs påräknade
belopp
„ 2,192,047: 83.
det till Riksgälds-kontorets utgifter anvisade
bidrag utaf innevarande års statsinkomster
„ 2,059,790: —
återstoden af den Riksgälds-kontoret tillerkäuda
andel utaf Rikets Ständers
Banks behållna vinst
333,333: 34.
i Banken innestående kontant behållning „ 418,554: 64.
upplupna obetalda räntor jemte åtskilliga
andra tillgångar  „ 666,122: 8.
utgifna icke redovisade förskott och emot
redovisningsskyldighet utbekomna statsbidrag
,, 90,095: 24.
Summa R:dr 18,703,353: 52.
3- Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Då Riksgälds-kontorets samtliga tillgångar och skulder, med undantag at'
jern vägslånen och derigenom influtna medel, sinsemellan jemföras, visar sig, att
tillgångarne ofver siego skulderna:
vid 1859 års början med R:dr 5,658,117: 55.
„ samma års slut med  9,680,214: 13.
1860 års slut med  „ 6,385,255: 85.
r 1861 års slut med  , 3,538,500:44.
samt vid slutet af innevarande års förra hälft, med
„ 4,431,757: 11.
Det kapitalöfverskott, Riksgälds-kontorets räkenskaper utvisa, hade således
under år 1859 tillvext. med ej mindre äu R:dr 4,022,096: 58.
Denna ansenliga tillökning motsvarade dock ej tillfullo det belopp, sorn de
i sagde års räkenskaper Riksgälds-kontoret- tillgodoförda behållna öfverskotten å
Statsverkets inkomster för år 1857 utgjorde, eller R:dr 4.489,983: 79.
Under år 1860 minskades deremot ifrågavarande kapitalbehållning
med
R:dr 3,294,958: 28.
Den sålunda under detta år inträffade förändringen i förhållandet mellan tillgångarne
och skulderna förorsakades hufvudsakligen genom följande Riksgälds-kontoret
ålagda och vid uppgörandet af dea statsreglering, sorn sträckte sig till 1860 års
slut, icke påräknade utbetalningar, nemligen : ersättningen för bristerna i 1858 års
statsinkomster och förslagsanslag
R:dr 803,723: 46.
ränte- och amorteringsanslaget för 1860 års jernvägs!ån . . . „ 977,333: 33.
under 1859 och 1860 års riksdag utan återbetalningsskyldiglict
beviljade och å Riksgälds-kontoret till utgående under
sistnämnda år anvisade statsutgifter  ,. 616,396: 34.
äfvensom genom de löre 1860 års slut utbetalda och i hufvudboken
under lörskottstitel balancerade, men då afförda
kostnaderna för sistförfluten riksdag  „ 583,753: 29.
utgörande dessa kapitalräkningen för år 1860 till last förda
poster tillsammans R:dr 2,975,206: 42.
Den under år 1861 fortgående minskningen af det belopp, hvarmed Riksgäldskontorets
tillgångar öfverstego skulderna och hvilken minskning under sagde
år utgjorde  R:dr 2,846,755: 41.
var en följd af Riksgälds-kontoret vid seduaste riksdag ålagda och i 1861 års
hufvudbok uppdebiterade utbetalningar, hvilkas belopp, uppgick till iner än
millioner Riksdaler, hvarförutom i samma hufvudbok Riksgälds-kontoret
påfördes ersättningen till Kongl. Stats-kontoret för bristerna i 1859 års förslagsanslag
R:dr 822,951: 63.
samt kapitalrabatten å det under sistlidet år upptagna inhemska
lånet jemte den för samma lån medgifna provision, utgörande
tillhopa  ,. 270,000: —
Till följd af de under förra hälften af innevarande år från Kongl. Statskontoret
öfverlemnade öfverskott ä 1860 års sta (sinkomster, har den tillökning i
Riksgälds-kontorets behållning uppkommit, som uppgiften å skilnaden mellan tillgångarnas
och skuldernas belopp vid sednast förlidna halfårs slut visar.
Vid jemförelse mellan de räntor, Riksgälds-kontoret tillgodokommit för dess
fordringar, och de ränteutgifter, samma Verk måste vidkännas för dess skulder,
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
13
utom jeruvägslåueu, befimies, att de å fordriugarne upplupna ritutor öfverstego
dem, som påförts för de räntebärande skulderna,
under år 1859 med  R:dr (51,550: 46.
,. ,. 1860 med  „ 148,011: 73.
och under år 18(5] med  „ 124,260: 78.
De inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagne tillgångars sammanlagda
belopp vid 1859 års början R:dr 6,489,425: 78.
har sedermera ökats, dels genom årligen verkställda oeb fortfarande på sådant
sätt bokförda utbetalningar rill bestridande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader,
hvilka utbetalningar under de 3 sistförflutna åren tillsammans
utgjort  R:dr 83,775: 82.
oeb dels isynnerhet genom tillkommen och inom linien upptagen fordran i anledning
af de till grundfond för Allmänna Hypoteksbanken af Riksgälds-kontoret
utfärdade och till denna Bank öfverlemnade 4.}-proeeuts-obligationer å ett
kapitalbelopp af 8,000,900 R:dr. Såsom följd häraf uppgingo de inom linien
förda fordringarne och tillgångarne vid sistlidet års slut till ett belopp
af
R:dr 14,571,753: 36.
motsvarande detta belopp nära dc inom linien upptagna skul
clerne,
som vid samma tidpunkt utgjorde  ,, 14,701,235: 65.
och bland hvilka den största sålunda bokförda skulden under sistlidet år tillkommit
genom nyssnämnda då utfärdade grundfonds-obligationer.
Under den efter sednastc riksdags slut förflutna tid har blott ett enda af
de från Riksgälds-kontoret utbekomna och uti nu gällande Reglemente uppgifna lån,
nemligen det, enligt Reglementets 75 §, förre Expeditious-fogden C. J. Moritz beviljade
lånet å 3,000 Riksdaler för sänkning af sjön ökvattnet i Westerbottens län,
blifvit genom verkställd liqvid till fullo betaldt.
Utaf de lån, sorn blifvit af Kongl. Maj:t beviljade och från Riksgäldskontoret
utbetalda utaf de för sjösänkningar och mvrutdikniugar samt andra
vattenaftappniugsföretag anvisade medel, är det med 30,000 Riksdaler utbekomna
låneunderstödet för sänkningen af sjön Tåkern i Östergötland genom årliga, i
sammanhang med allmänna utskylderna verkställda liqvider numera till hela sitt
belopp återbetald!.
Efter skedda utbetalningar af de under sistförflutna riksdag beviljade särskilda
lån, hvilka vederbörande låntagare medelst fullgörandet af de i sådant afseende
meddelade föreskrifter samt aflemnandet af antagliga skuld- och borgensförbindelser
hittills gjort sig berättigade utbekomma, hafva Riksgälds-kontorets i ofvan
antecknade §§ af Reglementet oinförmälda lånefordringar numera ökats genom tillkomna
dylika fordringar för
l:o lånet, till Borås jern vägsaktiebolag, för jcrnvägsauläggningen mellan nämnde
stad och Statens vestra stambana, af hvilket lån utbetalts 718,000 R:dr;
14 Siats-Utskottets Memorial N:o 3.
2:o låuct å 55,000 K:dr, för byggandet al' en bro öfver Ume eif invid staden
Umeå;
•bolånet till staden Grenna å 37,500 R:dr, för bautus bvggjinde vid denna stad;
4:o lånet till staden Åmål å 8,000 R:dr, för hamnbyggnaden derstädes;
5:o lånet till staden Carlstad å 70,000 R:dr. för den der företagna hamn- ooh
kanal-anläggningens fortsättande;
6:o lånet till staden Piteå å 26,000 R:dr, för uppmuddring af segelleden mellan
sistnämnde stad och lasttageplatsen Löfholmen samt en lastbryggas anläggning
vid samma stad;
7:o lånet till Ronneby köping å 10,000'R:dr, för Rottne-åus upprensning och fullbordandet
af jetéebyggnaden vid nämnde å;
8:o lånet till Pabriksidkaren J. R. Schram å 20,000 R:dr, för fullföljandet af
fabriksanläggningen på Singön, för att bearbeta marmor från denna och andra
öar inom Roslags skärgård;
9:o det ytterligare länet å 28,000 R:dr, för utförande af reparationsarbetena å
Westerås domkyrka ;
10:o lånet till staden Jönköping å 120,000 R:dr för uppförande af ett nytt lärohus
åt Elementar-läroverket derstädes; och
lito lånet till Apothekare-societeten å 50,000 Rtdr, för en byggnads uppförande
åt Farmaceutiska institutet.
Sedan den föreskrifna ansvarighets- och återbetalningsskyldigheten, för de till
vattenaftappningsarbeten utbekomna lån blifvit mellan vederbörande jordegare fördelad
samt det belopp, som jemte kronoutskylderna skall till lånets återbetalande
samt dori förskrifna räntans erläggande årligen utgå af hvarje hemman eller
hemmansdel, hvars jord genom den verkställda vattenaftappningen vunnit tillökning
eller förbättring, blifvit genom laga kraftvunnet beslut bestämdt, har fortfarande
den för livart och ett lån under hela åtorbctalningstidcu upplöpande räntan
i Riksgäldg-kontorets räkenskaper uppdebiterats och sammanslagit,s med lånets
kapitalbelopp; hvarefter denna sammanslagna låneskuld, genom de bestämda afbetalningarne,
årligen med lika belopp amorteras. Sålunda uppdebiterade och
lånekapitalen tillagda räntor hafva utgjort
under år 1859, för 13 st. särskilda vattenattappningslån å tillsammans 54,255
R:dr, ett belopp af R:dr 7,076: 8;
under år 1860, för 8 st. sådana lån å 10,776 R:dr, ett belopp af R:dr 2,063: 68,
ooh under år 1861, för 3 st. sådana lån å 9,240 R:dr, ett belopp af Rtdr 1,494: 84.
För att fortsätta den i Fullmägtiges vid sistförlidne riksdags början afgifne
berättelse (sid. 13) intagna uppgift å de förändringar, som genom utbetalningar å
förut erhållna eller utgifvaudet af nya lån under deri tid den afgifna berättelsen
Omfattar, inträffat i sammanräknade beloppet af Riksgälds-kontorets fordringar
för låneunderstöd till enahanda eller likartade föremål, hafva Fullmägtige ansett sig
böra här meddela nedanstående ur räkenskaperna hemtade upplysningar om dessa
lånefordringars förändrade kapitalbelopp vid 1859 års börjau och 1861 års slut:
Stuts-Utskottet* Memorial N:o 3. 15
Riksgälds-kontorets fordringar för lån till kyrkobyggnader och kyr koreparationer,
som vid den förra tidpunkten utgjorde R:dr 218,476: 54.
uppgingo vid den sednare till
„ 245,100: 60.
Pordringarne för lån till läro verks byggnad ers reparerande eller uppförande utgjorde,
vid 1859 års början  9,216: 52.
och vid 1860 års slut
„ 125,879: 40.
Dito för lån till nedbrunna städers eller stadsdelars återuppbyggande, vid 1859
års ingång  Rdr 1,406,017: 71.
och vid 1861 års slut
„ 1,283,029: 45.
Dito för lån till tomtregleringar inom städer, som varit hemsökta af eldsvådor,
vid 1859 års ingång  Ti:dr 118,519: 50.
och vid 1861 års slut
111,628: 99.
Dito för lån till hamn- samt, kanal- och sluss-byggnader eller till åars och segelleders
upprensning, vid 1859 års början R:dr 883,736: 27.
och vid slutet af år 1861
„ 972,333: 25.
Dito för lån till brobyggnader, vid 1859 års början  „ 123,027: 39.
och vid 1861 års slut  179,794: 7.
Dito för lån till jern vägsanläggningar, vid början af år 1859 . ,, 3,709.920: 42.
och vid slutet af år 1861  „ 4,670,532: 16.
Dito för lån till sjösänkningar och myrutdikningar, vid 1859 års början
.... . ' ^ ' . ’ R:dr 1,107,568: 90.
och vid 1861 års slut
„ 1,296,268: 74.
utaf hvilka sistnämnde lån 20 st. å tillsammans  „ 608,135: 44.
voro räntebärande och 37 st. å
„ 410.266: —
efter vissa års förlopp komma att bära ränta.
85 st. vattenaftappniugslåns sammanslagna ränte- och kapitalbelopp
R:dr 277,867: 30.
skall jemte de årliga kronontskylderna återbetalas.
Till iitgåcmle fråst Riksgälds-keutoret anvisade extra statsutgifter eller
tillfälliga statsbidrag.
(Reglementets §§ 77—180.)
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Bref och uppå vederbörliga
reqvisitioner hafva under tiden efter sednaste riksdags början utbetalts utaf de
vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade anslag till härads häktenas ombyggande
samt uppförande af fängelsebyggnader i städerna:
för uppförande af ett cellfängelse i Norrköping, som kommer att af nämnde stad
samt Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härader begagnas
till gemensamt krono- och ransakniugshäkte .... R:dr 67,000: —
och för en cellfängelsebyggnad i Uddevalla, hvilken
skall begagnas såsom kronohäkte för norra delen af
Göteborgs och Bohus län samt ransakningshäkte för
sistnämnde stad jemte Oroust, Tjörns, Inlands, Fräkne,
Nordre och Torpe härader  n 60,000: —
varande utöfver denna redan utbetalda summa, för celltängelsebygguaden i Uddevalla
anvisadt ett ännu icke hos Riksgälds-kontoret reqvireradt
belopp af  R:dr 12,137: 93.
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
elter hvilket belopps utbetalning återstoden af ofvanberörde vid 1840 och 1841
års riksdag beviljade anslag till bäradsbäktenas ombyggande kominer att utgöra
R:dr *23,305: 09.
och återstoden af anslaget till fängelsebyggnader i städerna . . „ 50,169: 33.
Med begagnande af det vid 1344 och 1345 års riksdag beviljade anslag till
inlösen af Svenska fornskrifts-sällskapets årliga samlingar, hafva 300 exemplar
utaf 34:de—37:de häftena, eller 1860 och 1861 års samlingar, blifvit af Kongl.
Maj:t inköpta och kostnaden för dem, efter vanlig beräkning af 3 R:dr 50 öre för
hvarje exemplar utaf hvardera årgången, betald genom nämnde anslag.
Efter lyftningen af det, enligt Reglementets 79 § i Riksgälds-kontoret iunestående
belopp, 1,065 R:dr 46 öre, utaf det vid samma riksdag beviljade anslag
af 105,000 R:dr för stamholländeriers bildande och införskrifning af racedjur, är
hela detta anslag numera uttaget.
Något beslut i fråga om användandet och utbetalningen af de i Riksgäldskontoret
fortfarande innestående belopppen utaf de anslag, som Rikets åren 1847
och 1848 församlade Ständer beviljade för reparationer och bokhyllor inom Riksarkivets
hus, för utgifningeu af läseböcker åt, allmogen samt för beredande af
pensioner åt Borgmästare och Kommissions-landtmätare jemte deras enkor och
barn, har ej heller under den efter sednaste riksdag förflutna tid blifvit af Kongl.
Maj:t Fullmägtige meddeladt.
De, enligt Reglementets 83:dje §, icke lyftade summor utaf 1850 och 1851
års riksdagsanslag till fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby och till hamnbyggnadsarbeten
utanför Calmar innestå fortfarande i Riksgälds-kontoret, emedan
de för dessa anslagssummors utbekommande föreskrifna vilkor ännu icke lära
vara fullgjorda. Deremot har återstoden af det, enligt samma §, beviljade anslag'
å 12,000 R:dr till upprensningar i Tjufholmssundet vid Luleå, äfvensom den
summa af 15,000 R:dr, som vid slutet af sednaste riksdag i Riksgälds-kontoret
innestod utaf det såsom anslag utan återbetalningsskyldighet beviljade statsbidraget
för jern vägsanläggningen mellan Nora och Örebro kunnat, sedan arbetena blifvit
fullbordade, afsynade och godkända, under innevarande år från Riksgäldskontoret
utbetalas.
Hvad som ännu innestår utaf de anslag, som vid 1850 och 1851 års riksdag
beviljades för strömrensningsarbeten och mindre hamnbyggnader samt sanka
trakters utdikning och sjöaftappningar, utgör, efter afdrag af det såsom besparing
innehållna statsbidraget för ett inom töreskrifven tid icke fortsatt arbete, endast
975 Riksdaler.
Utaf
I STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
StoU-UtskotUt, Memc^d Ko BIBLfÖTEI
Utaf de under 1853 och 1854 års riksdag å Riksgälds-kontoret anvisade
ock vid reglementets utfärdande, enligt deSSj" 85—87 §§, innestående statsanslag
hafva följande summor ännu icke uttagits nemligen:
7.500 R:dr utaf det utan återbetalnings-skyldigbet beviljade anslaget
för uppmuddring af kaninen vid Ystad;
1.500 R:dr af dito för nya brobyggnaden öfver Helgcå vid Christianstad;
3,750 R:dr utaf anslaget för strömrensningar samt smärre hamn- och
brobyggnader;
2,799 R:dr utaf det såsom anslag utan återbetalningsskyldighet beviljade
statsbidraget för sanka trakters utdikningar och sjöaftappningar;
342 R:dr 86 öre utaf auslaget till utgifvande af vigtiga, Sveriges historia
rörande handlingar;
Anslaget för utvidgning af Göteborgs hospital, 75,000 R:dr;
dito till nya eller ytterligare inventarier åt Allmänna institutet för döfstumma
och blinda, 7,500 R:dr.
Enligt hvad Kongl. Majit meddelat till svar å derom af Fullmägtige gjord
förfrågan, kommer det bland de förut anvisade statsbidrag, som vid sednaste riksdags
slut i Riksgälds-kontoret innestodo, inberäknade, år 1856 beviljade anslaget
å 45,000 Ridr för omläggningar och förbättringar å allmänna landsvägar från Östergötlands
läns gräns till Wida gästgifvaregård i Norra Tjust härad af Kalmar län
icke att utgå; hvadan denna anslagssumma följaktligen är till andra utgifter
disponibel.
Efter afräkning af uppkomna besparingar och föreskrifna innehållningar,
finnes följande belopp i Riksgälds-kontoret innestående utaf do under 1856, 1857
och 1858 års riksdag beviljade medel till extra statsutgifter, nemligen:
utaf anslaget, 45,630 Ridr, för anskaffning af 39 stycken ammu
nitionsvagnar
åt fältartilleriet  Ridr 15,210: • —
utaf anslaget, 30,000 Ridr, till bildande af materialförråd för
fältbrygge-utredningen vid arméen  „ 10,000: —
utaf anslaget, 29,200 Ridr, till uppförande på Ränneslätt af
en kasernbyggnad m. m. för Smålands Husar-regemente „ 10,000: —
utaf anslaget, 75,000 R:dr, till nödiga förrådshus för Beväringsmanskapets
materiel  „ 14,000: —
utaf anslaget, 130,000 R:dr, till anskaffning af tält för Beväringsmanskapets
vapenöfningar  „ 10,000: —
utaf anslaget, 390,000 R:dr, till uppförande af en ny byggnad
åt Teknologiska institutet  ,. 135,000: —
utaf anslaget till nämnde instituts aptering i dess nya lokal „ 30,000: —
dito till läroapparater vid Tekniska skolan i Malmö „ 4,500: —
dito till slöjdexpositioners befrämjande  „ 4,500: —
utaf anslaget, 244,500 R:dr, till don nya kommunikationsleden
från inre delarne af Jemtland till Norska gränsen  „ 14,500: —
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863, 4 Sami. 1 A/d. 1 Hafi. 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
utaf anslaget, 450,000 R:dr, till nya vägars anläggande samt
omläggningen af backiga eller mindre goda vägar  R:dr 25,000: —
utaf det särskilda anslaget, 07,500 R:dr, till anläggning af
väg mellan Öfver-Torneä och Pajala socknar  „ 7,500: —
utaf anslaget, 60,000 R:dr, till mindre hamnbyggnader och
årensningar  „ 2,000: —
utaf det, såsom anslag utan återbotalningsskyldighct beviljade
statsbidraget, 20,000 R:dr, för hamnbyggnaden vid Falkenberg
. . . .
„ 5,000: —
utaf dito dito, 60,000 R.dr, för utdikning af sanka trakter
samt sjösänkningar  „ 14,203: —
utaf anslaget 100,000 R:dr, till verkställandet af den beslutade
skattcförenklingen samt de nya Jordeböckernas afslu
tande
och granskning  „ 3,670: 2.
anslaget till inköp af Kamreraren C. Sandbergs samlingar
och anteckningar rörande Svenska Kameralväsendet ... „ 5,000: —
det till beloppet icke bestämda anslaget för restituerande
af crlagd kronotionde utaf komministers-boställen inom
Stockkolms län;
anslaget till återbetalning af förre Landskamreraren, Kammarrätts-rådot
S. Lindberg ålagd ersättning för förluster
å 2 boställsarrenden  „ 1,500: —
dito till kapellbyggnad vid Muonionalusta i Pajala socken
af Norrbottens län  „ 4,800. —
dito till ett bönehus med begrafningsplats vid Turtola by
i nämnde socken  „ 5,000: —
utaf anslaget, 6,000 R:dr, till utgifning af plancliverk öfver
fornsaker ocb andra historiska märkvärdigheter  „ 3,000: —
utaf anslaget, 6,000 R:dr, till fortsatt utgifning af Svenskt diplomatarium
., 2,456:25.
utaf anslaget, 9,000 R:dr, till dito af vigtiga handlingar rörande
Sveriges historia och offentliga förhållanden  „ 4,628:58.
utaf anslaget, 190,000 R:dr, till en ny byggnad för Göteborgs
hospital  „ 140,000: —
utaf anslaget, 90,000 R:dr, till löneförbättringar åt lärare vid
stadspedagogierna  „ 20,000: —
Utan beräkning af de till fortsättningen af statens jernvägsbyggnader anslagna
medel, utgjorde de såsom anslag utan återbetalningsskyldighet under sednaste
eller 1859 och 1860 års riksdag beviljade och till utgående från Riksgälds-kouto
-
hvaraf, efter gjorda reqvisitioncr och framställningar,
hittills i föreskrifven ordning utbetalats:
eller tillsammans R:dr 4,300,427: 33.
Transport R:dr 4,300,427: 33.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
19
Transport R:dr 4,300,427: 33.
och å hvilka anslag- för Rikets nu församlade Ständer
disponibla besparingar uppkommit utgörande „ 2,415: 69. ^ 3Q2 343. .->
De ännu innestående anslagssummorna uppgå följaktligen till ett
belopp af
R:dr 4,081,203: 2.
anseende sig Fullmägtige böra, till upplysning om beloppet af de särskilda anslag,
hvilka, till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut och i öfverensstämmelse
med gällande Reglementes stadganden, skola af Riksgälds-kontoret fortfarande
tillhandahållas för de föremål, hvartill desamma blifvit beviljade, här intaga
nedanstående uppgift å dessa ännu icke utbetalda anslagssummor.
Utaf anslaget till nya, efter cellsystemct inredda länsfängelse-bysrg-nader,
300,000 R:dr, återstå  R:dr 25,000: —
utaf anslagen till åtskilliga landtförsvaret tillhörande föremål,
å tillsammans 2,297,879 R:dr 72 öre dito  ,. 1,772,411: 68.
utaf anslagen för nybyggnader samt reparationer jemte andra
arbeten och anskaffningar vid flottan och dess stationer, å
tillsammans 855,800 R:dr, dito  533,333. 34.
utaf anslao-et för vattenledningen från Lvckeby till Carlskrona,
354.000 R:dr, dito
236,000: -
utaf anslaget till fyranläggningen på Sandhammaren, 181,000
R:dr, dito . . .
120,666: 67.
utaf anslaget till rikets ekonomiska karteveidcs bearbetande,
47,250 R:dr, dito
15,750: —
utaf det ytterligare anslaget till skiften och afvittringar, 211,725
R:dr, dito
„ 141,150: —
utaf anslaget till Svenska Trädgårds-förcningens elevskola
samt trädgårdsodlingens befordrande, 13,500 R:dr, återstå , 4,500: —
utaf anslagen för geologiska undersökningarnas fortsättande
samt derpå grundade kartors upprättande och gravering,
110.000 R:dr, dito
41,000: —
utaf anslaget till premier för husdjur, redskap och ladugårds
produkter,
9,000 R:dr, dito  „ 3,000: —
utaf anslaget till kronans stamholländeriers underhållande och
förädling samt inrättandet af nya sådana holländerier,
30.000 R:dr, dito
., 10,000: —
utaf anslaget till vetenskapliga undersökningar angående fiske
rierna,
3,000 R:dr, dito  „ 1,000: —
utaf anslaget till aflöning af lärare och underhållande af elever
vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, 15,000 Rall-, dito „ 6,838: 62.
utaf anslaget till reseunderstöd åt arbetarne i näringsyrkena,
9.000 R:dr, dito
. . . '
3,000: —
utaf anslaget till slöjdexpositionors befrämjande, 4,500 R:dr, dito .. 3,500: —
utaf anslaget till väg- och vattenbyggnads-styrelscns samt dess
tjenstebiträdens aflöning, 82,650 R:dr, återstå  ,, 34,437: 50.
utaf anslaget till undersökningar, inspektionskostnader och expenser
för allmänna arbeten, 75,000 R:dr, dito  „ 25,000 —
Transport R:dr 2,976,587:81.
20
Stat- Viskottets Memorial N:o 3.
Transport R:dr 2,976,587:81.
utaf anslaget till lärare och elever i civilingeniörsämnen vid
Mariebergs Artilleri-läroverk, å tillsammans 18,000
R:dr, dito  „ 7,500: —
utaf anslaget till anläggning af nya samt förbättring eller omläggande
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 150,000
R:dr, dito
223,235: —
utaf det särskilda anslaget, till anläggningen af väg från Stor
.
. O DD D5 ...
backen i Ofver-Lulcå socken till sjön Waikijaur inom
Jockmocks Lappmark, 40,000 R:dr, dito  ., 15,000: •—
utaf det utan åtcrbetalningsskyldigbet, beviljade statsbidraget
för brobyggnad öfver Ume eif, 27,500 R:dr, dito  ,, 13,750: —
utaf anslaget till mindre liamnbyggnadslöretag och årensningar,
60,000 R:dr, dito  31,000: —
utaf de utan återbetalningsskyldigbet beviljade statsbidragen
för hamnbyggnaderna vid Grenna och Åmål, tillsammans
45,500 R.dr, återstå
„ 14,500: —
hela anslaget för färjbållningen vid Röhälla, Färjestaden och
Beijershamn på Ölands vestra kust innestår med  „ 4,500: —
utaf anslaget till inköp af Landsböfdinge-residenshuset i Hernösand
och uppförande derstädes af en byggnad med embetsrum
för Landsstaten, 100,650 R:dr, återstå  „ 20,650: —
utaf anslaget till den beslutade förenklingen af beskattningsväsendct
samt de nva Jordeböckernas afslutande och
granskning, 74,100 R:dr, dito
30,958:33.
utaf anslaget till räntcförenklingcns tillvägabringande inom
det s. k. Salbergs län i Westmanland, 7,200 R:dr, dito „ 4,609: 8.
hela anslaget till Dylta svafvelbruks cgares ersättande för upphörandet
af frisocknarncs tjenstbarhet samt afståeudet af 2
till nämnde bruk anslagne allmänningar innestår med . . 88,587:80.
dito för ytterligare fortsättande och vårdande af Kamreraren
Sandbergs samlingar och anteckningar rörande Svenska
Kameralväsendet dito med -  •> 2,000: —
utaf anslaget till bestridande af kostnaderna för kolonien S:t
Barthelemys förvaltning, 54,000 R:dr, återstå  „ 36,000: —
utaf anslaget till hyresersättning åt Chefen för Kongl. Eckle
siastik-departementct,
9,500 R:dr, dito  ,, 2,500: —
utaf anslaget till fortsättning af reparationen å Linköpings
domkyrka, 30,000 R:dr, dito  • • 10,000: —
bela anslaget till utvidgning af läroverksbyggnaden i Helsingborg
innestår med
>> 12,000: —
dito till uppförande af byggnad för läroverket i Falun dito
med
„ 44,000: —
utaf anslaget till ny byggnad för högre läroverket i Örebro,
70,000 R:dr, återstå
15,000: -
Transport R:dr 3,552,378: 2.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
21
Transport R:dr 3,552,378: 2.
utaf sednare hälften af anslaget för tillbyggnad af Kongl. Ye
tenskaps-akademiens
hus, 225,000 R:dr, dito  „ 150,000: —
utaf halfva anslaget till flyttningen af botaniska trädgården
vid Lunds universitet, 21,000 R:dr, dito  „ 7,000: —
hela anslaget till uppförande af växthus i nämnde trädgård
inncstår med  „ 33,000: —
utaf anslaget till Nationalmusei-byggnadens fullbordande och
denna byggnads inredning, 380,000 R:dr, återstå  110,000: —
utaf anslagen till lön och resekostnader för en Antiqvitets
intendent,
9,000 R:dr, återstå  ,, 4,500: —
utaf anslaget till uppsökande och antecknande af Svenska
runstenar samt dessa teckningars utgifvande, 4,500
R:dr, dito
1,500: —
utaf anslaget till fortsatt utgifning af arbetet: “Svenska språkets
lagar*, 4.500 R:dr, dito  „ 2,250: —
hela anslaget till utgifningen af äldre för Sveriges historia vigtiga
handlingar innestår med  „ 9,000: —
utaf anslaget till fortsatt utskrifning af det s. k. riksregistra
tflret,
9,000 R:dr, återstå  „ 3,000: —
utaf anslaget, till fortsatt utgifning af arbetet: “Sverige", aqva
rell,
lithografier och tontryck*, 2,400 R:dr, dito , 800: —
utaf anslaget till dito af planchverket: Fordna och närvarande
Sverige, 1,200 R:dr dito
400: —
utaf anslaget till betäckande af skilnaden mellan inkomster
och utgifter vid rikets hospitaler, 120,000 R:dr, dito.... „ 40,000: —
utaf anslaget till förvaltnings- och underhållskostnader vid
hospitalsinrättningen på Kungsholmen, 22,500, dito .... „ 7,500: —
hela anslaget till företrädesvis behöfliga byggnadsarbeten å
den åt Veterinärinrättningen i Stockholm upplåtna egendom
innestår med
13,000: —
utaf det särskilda anslaget till upprätthållande af Arméens
Pensionskassas pensioneringsskyldighet, 256,500R:dr, återstå „ 106,875: —
utaf dito till förhöjning af pensionerna för gemenskapen vid
flottan 120,000 R:dr, dito  „ 40,000: —
Summa R:dr 4,081,203: 2.
Innan nödiga ansedda bestämmelser hunno meddelas och erforderlig skuldförbindelse
afgifvas i afseende på betalningsskyldigheten för det vid sednaste riksdag
dåvarande Häradshöf dingen i Norrbo oell Wagnsbro härader samt Gamla Norbergs
bergslag, Kammarjuukaren K. W. Sandels, beviljade räntefria lån å 7,000 R:dr
för uppförande af saknade byggnader å häradshöfdingebostället Mälby inom nämnde
domsaga, afgick Kammarjuukaren Sandels med döden; hvarefter någon vidare fråga.
om detta låns utbetalning ej hos Fullmägtige förekommit.
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
För två utaf de vid samma riksdag beviljade hamnbyggnadslån, nemligen
det staden Helsingborg beviljade lånet å 230,000 R:dr och staden Haparandas enahanda
lån å 54,000 R:dr, hafva Fullmägtige ännu cj lått emottaga sådana handlingar,
som före dessa låns utbetalning måste vara till Riksgälds-kontoret ingifna.
I afräkning å den summa, 150,000 R:dr, som under sistförflutna riksdag
anvisades för att, enligt Kongl. Maj:ts disposition, användas till låneunderstöd för
befrämjande af utdikning och aftappning af sanka trakter samt sjösänkningar, hafva
till sådana företag utaf Kongl. Maj:t i nåder beviljade lån utanorduats å ett sammanräknadt
belopp af 95,950 R;dr; hvadan den ännu icke utbetalda återstoden af
den för sjösänknings- och andra vatten-aftappningsarbetens understödjande afsedda
lånesumman utgör
R:dr 54,050: —
Beträffande beloppet af det lån, som Rikets sednast församlade Ständer, under
den i Reglementets 133 § angifna förutsättning, beviljade för anläggningen af
en till begagnande med ångkraft atsedd jernväg från staden Borås till statens vestra
stambana, stadgades uti åberopade §, att detta lån skulle motsvara två tredjedelar
utaf den verkliga anläggningskostnaden för nämnde jernväg, dock finge detsamma
ej öfverstiga 1,700,000 R:dr. I öfverensstämmelse med Rikets Ständers sålunda
meddelade beslut, och sedan en af Majoren C. Adelskjöld för jernvägens anläggning
med en spårvidd af 4 fot uppgjord och af det för detta företags utförande
bildade aktiebolag antagen plan, enligt hvilken kostnaderna för ifrågavarande jernväg
skulle uppgå till 2,155,000 R:dr, blifvit af Kongl. Maj:t gillad och fastställd, bestämdes
genom Kongl. Brefvet d. 15 Nov. sistlidet år, sagde låns belopp till $ af den beräknade
kostnadssumman eller 1,436,666 R:dr 67 öre, under dervid gjordt förbehåll, att jernvägsbolaget
utfäste sig att, i händelse, efter arbetets fullbordande i enlighet med don fastställda
planen, det skulle visa sig, att verkliga kostnaden för ej mindre jernvägens
anläggande än den erforderliga rörelse-materielens anskaffning icke uppginge
till den summa, sorn beräknats, då genast, om så komme att yrkas, till staten
återbära hvad af bolaget uppburits utöfver två tredjedelar af denna kostnad. Efter
afgifvandet af särskilda förbindelser, rörande den sålunda vilkorligen stadgade
återbetalningen samt jernvägens framtida vidmagthållande äfvensom en af Fullmägtige
godkänd skuldförbindelse för hela lånebeloppet jemte derå upplöpande
ränta efter 4 procent årligen , har Borås jernvägsbolag, i förhållande till redan
skedda inbetalningar å den bestämda aktiesumman, från Riksgälds-kontoret utaf
meranämnde lån utbekommit: under sistlidne Februari månad R:dr 286,000: —
„ „ Juni månad . . „ 175,000: —
„ „ Juli månad . . . „ 119,000: —
och „ ,, September månad . „ 138,000: —
eller tillsammans R:dr 718,000: —
hvadan det ännu härstädes inncstående beloppet af lånet för jern vägsanläggningen
mellan Borås och vestra stambanan utgör  R:dr 718,666: 67.
skolande denna jernväg, derå arbetet börjades i Oktober sistlidet år, vara fulländad
och för allmänna trafiken upplåten före nästa års utgång.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
‘23
Enligt den, genom Kongl. Brefvet den ‘25:te sistlidne April, Eullmägtige
meddelade underrättelse, har frågan om utförandet af en jernvägsanläggning förbi
Hedens forssar i Luleå eif, hvartill Rikets sednast församlade Ständer beviljade
ett lån å 93,000 R:dr, förfallit, emedan det lör verkställigheten af detta företag
erforderliga antal aktier icke blifvit tccknadt.
Bland vilkoren för åtnjutandet af det låneunderstöd af 833,000 R:dr, som
under sistförflutne riksdag anvisades för anläggningen af en jernbana mellan sjön
Södra Dellen och Hybosjön invid Ljusne eif samt vidare till vattenfallet vid Edeby
inom Jerfsö socken i Helsingland, stadgades, att arbetet å denna jernvägsanläggning
skulle vara påbörjadt före den 1 Maj året efter det, under hvilket det för
sagde företag bildade bolag blifvit förvissadt derom, att de anvisade lånemedlen
funnes att tillgå i Riksgälds-kontoret. Enär den sålunda för arbetets börjande
föreskrifna tid tilländagick med sistlidne April månad, utan att, såvidt kändt är,
sagde jernvägsanläggning dessförinnan företagits, har vederbörande bolag följaktligen
förlorat rättigheten att, på grund af Rikets Ständers vid sednaste riksdag
fattade beslut, från Riksgäldskontoret utbekomma det för nu ifrågavarande jernvägsanläggnings
utförande beviljade vilkorliga lån.
Till fullföljande af de på statens bekostnad företagna jernvägsanläggningar
eller de så kallade Stambanorna beviljade och anvisade Rikets Ständer vid sednaste
riksdag följande summor, att utgå utaf det för dessa jernvägsanläggningars
utförande då upptagna lån, nemligen:
l:o för vestra stambanans fullbordande R:dr 15,796,889: —
2:o för södra stambanans fortsättning förbi sjön Salen åt
Nässjö
„ 6,000,000: —
3:o för fortsättning af arbetena å nordliga delen af denna
stambana eller mellan Falköping och Jönköping  „ 1,440,632: —
4:o för en sammanbindningsbana mellan vestra stambanan
och Örebro  „ 1,762,479: —
Summa R:dr 25,000,000: —
utaf hvilka medel ett belopp af 6,250,000 R:dr borde utaf Riksgälds-kontoret tillhandahållas
och enligt Kongl. Maj:ts föreskrift utbetalas under hvart och ett af
åren 1860, 1861, 1862 och 1863; dock skulle, ifall omständigheter vid arbetenas
utförande eller i öfrigt förekommande förhållanden dertill föranledde, utöfver årsanslaget
kunna under hvartdera af de 3 första åren användas högst 500,000 R:dr;
kommande i sådant fall hvad som blifvit utbetaldt utöfver det för året anslagna
beloppet att å sista årets anslagssumma afräknas.
Med iakttagande af den från början föreskrifna ordningen för jernvägsbyggnadsmedlens
reqvirerande och utbetalning, hafva, efter derom af Kongl. Maj:t
aflåtna bref och genom Chefen för Statens jernvägsbyggnader förut erhållna underrättelser
om de hos Kongl. Stats-kontoret af honom reqvirerade summorna, nedannämnde,
för hvarje qvartal sammanräknade belopp blifvit utaf de vid sednaste
24
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
riksdag beviljade anslag från Riksgälds-kontoret till
anordnade, för att hållas bemälde Chef tillhanda, nemligen:
under l:sta qvartalet af år 1860
Kongl.
Stats-kontoret ut
-
2:dra
dito
samma år .
3:dje
dito
dito
4:de
dito
dito
Usta
dito
år 1861 . .
2:dra
dito
sistnämnde
3:dje
dito
V
dito
4:de
dito
dito
l:sta
dito
år 1862 . .
2:dra
dito
dito .
3:dje
dito
9}
dito
R:dr
år
och under innevarande månad
»
Summa R:dr
hvadan det utaf samma anslag nu återstående belopp, hvilket
förfaller till utbetalning under nästkommande år
250.000
1.850.000
2.625.000
2.025.000
1,000,000
2.500.000
2.500.000
750.000
2.200.000
2.300.000
1.850.000
400.000
utgör
20,250,000
4,750,000:
Tillsammans R:dr 25,000,000: —
Sedan 1853 och 1854 års riksdag, då första anslaget till stambanornas anläggning
beviljades, hafva för Statens jern vägsbyggnader och anskaffningen af den
för dessa jernvägars begagnande erforderliga materiel följande anslagssummor från
Riksgälds-kontorct utbetalts, nemligen:
under år 1855  R:<lr 1,800,000:
„ 1856
„ 4,125,000
„ 1857
, 5,945,000
! 1858
„ 7,810,000
' 1859
, 6,620,000
„ 1860
7,550,000
„ 1861  „ 6,750,000
och under år 1862
» 6,150,000
eller i medeltal årligen 5,918,750 Riksdaler.
Summa R:dr 47,350,000
Enligt till Fullmägtige ankomna Kongl. Bref, hafva utaf den vid sednaste
riksdag till Kongl Maj:ts nådiga disposition för nya vägars anläggande samt förut
anlagda vägars förbättrande anvisade summa af 450,000 Riksdaler beviljats anslag
till ett sådant arbetsföretag inom Upsala län  R:dr 2,000: —
11,200: -  27,000. —
12,650: —
43,700: -  60,000: —
6,600: —
7,260: -
dito
„ Stockholms län
två sådana företag
inom Nyköpings län
ett
dito
Östergötlands län
två
dito
., Calmar län
ett
dito
„ Jönköpings län
dito
.. Kronobergs län
11
dito
„ Blekinge län
. .
Transport R:dr 170,410
Stafs- Utskottets Memorial N:o 3. 25
Transport R:dr 170,410: —
till två sådana företag inom Christianstads län  „ 22,700: —
„ ett dito „ Göteborgs och Bohus län  ,, 8,500: -—
„ „ dito „ Elfsborgs län  „ 22,500. —
„ „ dito „ Örebro län  „ 2,000: —
„ „ dito * Westerås län
„ 2,600: —
„ „ dito „ Gefleborgs län  „ 17,300: —
„ två dito „ Westernorrlands län  „ 50,000: —
„ fem dito „ Jemtlands län
„ 52,800: —
„ ett dito „ Westerbottens län
„ 40,000: —
„ „ dito „ Norrbottens län  „ 50,000: —
eller tillsammans till 26 särskilda väganläggnings- eller väg
förbättringsföretag
en summa af  R:dr 438,810: —
Genom aflåtna nådiga Bref har Kongl. Maj:t underrättat Pullmägtige att
utaf de för understödjande af mindre hamnbyggnader och årensningar, till Kongl.
Maj:ts disposition ställda medel, utgörande 20,000 R:dr årligen, eller för åren
1861—1863 tillsammans 60,000 R:dr, i nåder beviljats:
för anläggning af en kajbyggnad med lastbrygga vid Gamleby köping i norra
delen af Calmar län, ett anslag utan återbetalnings
skyldighet
å  R:dr 6,000: —
till förstärkande at norra hamnarmen vid staden Cimbritshamn,
ett dylikt anslag å
„ 20,500: —•
för upprensning af Ångermanelfvens södra gren, ett sådant anslag
å  „ 26,000: —
för upprensning af farleden mellan Wermdön och Ingarön i
Stockholms skärgård, enahanda understöd å ett belopp af „ 7,500: —
motsvarande således de för dessa företag beviljade statsbidrag,
hela det till sådana arbeten anvisade belopp  R:dr 60,000: —
Enligt Rikets Ständers vid sed naste riksdag fattade beslut, skola de af
Kongl. Majt till myrutdikningar och sjösänkningar samt andra v attcnaftappning sarbeten
beviljade understöd af den i sådant afseende till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition ställda summan af 150,000 R:dr återbetalas på det sätt, att, efter förloppet
af fern år från slutet af det år, hvarunder det beviljade lånet utbekommits
skola 8 procent å hela lånesumman erläggas, hvarvid 4 procents årlig ränta å det
obetalda kapitalbeloppet beräknas. Mot dessa betalningsvilkor äro, enligt hvad
för Pullmägtige hittills tillkännagifvits, 15 st. myrutdiknings- och sjösänkningslån
å tillsammans 137,050 R:dr af Kongl. iVlaj:t beviljade, nemligen:
för ett vattenaftappningsarbete inom Upsala län .
R:dr
13,000: —
„ ett sådant arbete inom inom Calmar län
n
4,500: —
,, tre dylika arbeten inom Jönköpings län, tillsammans....
7,300: —
Transport
R:dr
24,800: —
Bih. till E, St. Prof. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 4
26
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Transport
R:dr
24,800
för ett
vattenaftappningsarbete inom
Kronobergs län
11
14,550
ett
dito „
Christianstads län ....
3,300
ett
dito „
Hallands län
11
15,000
ett
dito
Elfsborgs län
6,000
ett
dito „
Orebro län
22,500
ett
dito „
Westerås län
14,000
ett
dito „
Gefleborgs län
11
8,000
ett
dito „
Jemtlands
7,000
ett
dito
Westerbottens län ....
7,800
y.>
ett
dito „
Norrbottens län
n
15,000
Summa
R:dr
137,950
Anslagen till folkundervisningens befrämjande.
(Reglementets §§ 181—183.)
Utaf de vid 1856—1858 samt 1859 och 1860 års riksdagar till folkundervisningen
anslagna medel, motsvarande det beräknade halfva årliga beloppet utaf
den, enligt Bevillnings-förordningens l:sta art. utgående, så kallade personliga skyddsafgiften,
hafva, uppå Kongl. Stats-kontorets med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter
öfverensstämmande reqvisitioner, för de i Reglementet angifna särskilda föremål
från Riksgälds-kontoret utbetalts:
under år 1859 endast R:dr 370: —
„ 1860
,, 186,076: 18.
„ 1861
„ 53,476: 97.
och under innevarande år  „ 87,106: 82.
eller tillsammans  , R:dr 327,029: 97
Med anledning af stadgandet i Reglementets 181 §, enligt hvilket återstående
beloppen af de under riksdagen åren 1856, 1857 och 1858 för folkundervisningens
befrämjande anslagne medel icke längre än till 1860 års utgång behöfde
till Kongl. Maj:ts disposition för dermed afsedda ändamål af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas, äro vid afslutaudet af Riksgälds-kontorets hufvudbok för sistlidet
år, följande återstående behållningar utaf ifrågavarande anslag för åren 1858—1860,
såsom besparingar, ur räkenskaperna afförda, nemligen:
återstoden utaf anslaget till inrättande af de i Kongl. Kungörelsen den 29 September
1853 omförmälde Småskolor och till understöd för examinerade folkskolelärares
aflönaude R:dr 161,183: 21.
återstoden utaf anslaget till högre folkskolors inrättande  „ 69,541: 65.
dito utaf anslaget till folkskolelärare-seminarierna  „ 14,331: 66.
dito utaf anslaget till stipendier för eleverne vid dessa seminarier „ 16,712: 50.
dito utaf anslaget till förbättrande ocb underhållande af undervisningsmaterielen
samt till understöd vid utgifvandet af
läroböcker och kartor m. m. för folkskolornas behof  „ 7,704: 85.
dito utaf anslaget till folkundervisningens befrämjande i allmänhet „ 193,045: 6.
Tillsammans ur räkenskaperna såsom besparingar afförda summor
utaf ofvannämnda års anslag till folkundervisningen R:dr 462,518: 93.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
27
Efter afräkning af hvad hittills blifvit genom Kongl. Stats-kontoret reqvireradt
och från Riksgälds-kontoret utbetaldt utaf de för åren 1861, 1862 och 1863
beviljade anslagen till folkundervisningen samt dermed gemenskap egande föremål,
uppgå de anslagssummor, hvilka det, till följd af Rikets sednast församlade Ständers
beslut, åligger Riksgälds-kontoret att, för folkskoleväsendets förkofran och
ändamålsenliga utveckling, i stadgad ordning tillhandahålla och utbetala, till följande
belopp, nemligen:
anslaget till understöd för högre folkskolor, 12,000 R:dr årligen, hvaraf hittills
endast 1,000 R:dr utbetalts, till R:dr 35,000: —
anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande, 45,000
R:dr årligen, hvaraf hittills utbetalts 36,825 R:dr 16 öre . . „ 98,174: 84.
anslaget till understöd för eleverne vid nämnda seminarier, 20,000
R:dr årligen, hvaraf hittills utbetalts 28,234 R:dr 58 öre . . „ 31,765: 42.
anslaget till förbättrande och underhållande af undervisningsmateriel
samt till utgifning al lämplige läroböcker och kartor
m. m. för folkskolorna, 10,000 R:dr årligen, hvaraf hittills
utbetalts 3,800 R:dr . . . . „ 26,200: —
anslaget till arfvoden och resekostnader lör skolinspektörer, 17,000
R:dr årligen, hvaraf hittills utbetalts 3,600 R:dr
„ 47,400: —
anslaget till förhöjning af lönerna för de vid folkskolorna anställda
lärare, 80,000 R:dr årligen, hvaraf hittills utbetalts
5,523 R:dr 17 öre
„ 234,476: 83.
anslaget till andra utgifter för folkskoleväsendets utveckling och
förbättrande, 75,000 R:dr årligen, hvaraf hittills utbetalts
15,935 R:dr 99 öre
„ 209,064: 1.
hvadan de vid sistlidne riksdag Riksgälds-kontoret ålagda, men
ännu icke verkställda, utbetalningar för folkundervisningens
belrämjande utgöra ett sammanlagt belopp af icke mindre än R:dr 682,081: 10.
Kostnader för Riksdagarne och Statsrevisionerna.
Med inberäkning af reparationskostnaderna och andra utgifter för Rikets
Ständers hus, hafva de under åren 1859, 1860 och 1861 af Riksgälds-kontoret
bestridda riksdagskostnader uppgått tillsammans till R:dr 641,146: 15.
hvilken summa, om den fördelas på 3 år, utgör för hvarje år. . „ 213,715: 38.
Utaf dessa kostnader hafva utbetalts:
för 1856—1858 års riksdag
,« 15,264: 16.
„ 1859 och 1860 års riksdag :  „ 598,712: 32.
och för innevarande riksdag
„ 11,284: 94.
samt för Rikets Ständers hus och dervarande Riksdagsarkiv ... „ 15,884: 73.
De under innevarande år, före Oktober månads början, bestridda kostnaderna
för sednaste riksdag hafva utgjort R:dr 5,625: 96.
och för innevarande riksdag  „ 2,329: 15.
Summa R:dr 7,955: 11-
28
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Af Riksgälds—kontoret godtgjorda rese- och traktaments-kostnader för Rikets
Ständers revisorer samt arfvoden för deras biträden jemte kostnaderna för revisionsberättelsernas
tryckning hafva sammanräknade
under år 1859 uppgått till R:dr 10,979: 21.
år 1860 „ till „ 9,955: 32.
„ år 1861 „ till 10,942: 1.
och innevarande år till „ 11,449: 80.
lill ordinarie Statsreglcriiigeii hörande utgifter.
(Reglementets §§ 191—195.)
De å förslagsanslagen under Riksstatens Hufvudtitlar uppkomna brister, sorn
blifvit Riksgälds-kon föret till ersättning påförda uti upprättade och detta verk
efter sednaste riksdags början tillställda, årliga liqvider. hafva utgjort:
för år 1858 . . .  ’ R:dr 648,232: 46.
för år 1859
„ 893,129: 42.
och för år 1860
„ 1,121,628: 91.
eller tillsammans R:dr 2,662,990: 79.
hvaremot do i samma liqvider Riksgälds-kontoret tillgodoförda
besparingar å andra dylika anslag endast uppgått
för år 1858 till R:dr 496,634: 73.
för år 1859
151,203: 17.
för år 1860  ._ 225,035: 35.
eller för dessa 3 år tillsammans R:dr 872,873: 25.
De Riksgälds-kontoret påförda bristerna i förslagsanslagen
hafva följaktligen öfverstigit de samma verk godtgjorda bo
sparingarne
med ej mindre än R:dr 1,790,117: 54.
Dti ofvannämnda, på grund af riksbufvudböckerna uppgjorda, liqvider mellan
Stats- och Riksgäldsverken liar den till indelningshafvare utbetalda ersättning Onderås
tillförene egande rättighet att af ränte- och tiondegifvare uppbära forsel-lön
jemväl, enligt Rikets Ständers i 193 § af Riksgälds-kontoret» Reglemente intagna
beslut, blifvit detta verk påförd med ett för åren 1858, 1859 och 1860 sammanräknad
t och på föreskri tvet sätt godtgjordt belopp af .... R:dr 177,062: 94.
Likaså hafva de, enligt riksbufvudböckerna för merauämnde år, utaf Statsverkets
medel förskottsvis verkställda utbetalningar till embete- och tjenstemäns
sterbhus för innehållna begrafmngshjelps- eller nådårsbespa,ringar blifvit uti samma
liqvider upptagna och sålunda Riksgälds-kontoret äfven till ersättning påförda
med tillsammans R:dr 93,264: 2.
Deremot har, så vidt dessa liqvider utvisa, den i Reglementets 195 § Riksgälds-kontoret
ålagda ersättningsskyldighet i anledning af förskottsvis bestridda
kostnader vid indelta båtsmansrotars sammanförande icke behöft anlitas under de
år liqvidevna omfatta.
Stats-Utskottets Memorial. N:o 3.
29
På Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv.
(Reglementets §§ 196—202.)
Någon utbetalning utaf de i Regerings-for mens 63 § föreskrifna och på
Riksgälds-kontoret anvisade 2 särskilda kreditiver har under mellantiden efter sednaste
riksdag icke ifråga korn mit; och det, till underlättande af ackordsregleringen
inom arméen, för längre tid tillbaka af Rikets Ständer beviljade kreditiv har under
samma tid fortfarande förblifvit obegagnadt. Deremot hafva öfriga till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv-summor dels under och dels efter sistnämnde
riksdag blifvit anlitade, ehuru icke någotdera af dessa kreditiv varit till
hela sitt belopp begagnadt.
Utaf kreditivet för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande,
hvilket kreditiv» belopp är 225,000 R:dr, hafva genom derå utställda invisningar
lyftats:
under år 1859  R:dr 59,110: —
„ år 1860
„ 113,530: —
. år 1861  „ 80,230: —
och „ år 1862
„ 64,430: —
varande de under hvarje år lyftade kreditivmedlen, jemte derå upplupen 3 procents
årlig ränta, före medlet af nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret återbetalda.
De, enligt Direktionens för arméens pensionskassa reqvi si tioner, verkställde
utbetalningarne utaf det vid 1856—1858 års riksdag till 150,000 R:dr årligen bestämda,
men vid sednaste riksdag till ett årligt belopp af 100,000 R:dr nedsatta
kreditiv för tillämpning af den vid förstnämnde riksdag af Rikets Ständer godkända
nya pensionsstaten för arméens befäl och tjenstemän, hafva utgjort
under år 1859  R:dr 43,864: 94
„ år 1860
„ 66,205: 17
„ år 1861  „ 83,307: 59
och innevarande år  „ 50,000: —
Utaf det till beredande af förhöjning i förut utgående pensioner för de vid
Flottan anställde em,bets- och tjenstemän samt betjente af Rikets sednast församlade
Ständer beviljade särskilda kreditiv å 30,000 R:dr årligen hafva hittills endast
20,000 R:dr utbetalts.
Åt Riksgälds-kontoret anvisade inkomster och anslagne särskilda tillgångar.
(Reglementets §§ 203.—222.)
De inkomster, Riksgälds-kontoret åtnjutit, utom hvad som influtit genom
jern vägslånen, hafva tillsammans utgjort:
under år 1859  R:dr 10,525,985: 44.
„ år 1860
10,209,904: 54.
„ år 1861  „ 11,493,297: 44.
„ förra hälften af innevarande år
6,748,992: 27.
eller tillsammans R:dr 38,978,179: 69.
30
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Denna inkomstsumma bar dock ej motsvarat Riksgäldskontorets
utgifter under samma tid emedan dessa utan beräkning
af de utaf jernvägslånemedlen verkställda utbetalningar
uppgått
under år 1859 till R:dr 11,207,442: 21. *
„ år 1860 till  9,082,384: 91.
„ år 1861 till  „ 12,768,306: 88.
och under förra hälften af innevarande
år till  6,749,968: 91.
eller till ett sammanräknadt belopp af R:dr 39,808,102: 91.
Genom skilnaden mellan Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster under
ifrågavarande tiderymd, hvilken skilnad utgör R:dr 829,923: 22
var den å Riksgälds-kontorets räkning N:o 1 i Rikets
Ständers Bank innestående behållning, som vid 1859 års
början uppgick till
„ 1,248,477: 86.
den 1 Juli innevarande år minskad till  „ 418,554: 64.
Riksgälds-kontorets inkomst genom den till detta verk influtna allmänna
bevillning, utgjorde
under år 1859  R:dr 2,227,981: 89.
„ år 1860
2,318,622: 92.
och under år 1861 „ 2,396,889: 24.
eller tillsammans under dessa 3 år R:dr 6,943,494: 5.
och alltså i medeltal årligen
2,314,498: 2.
De under innevarande års 3 första qvartaler af Riksgälds-kontoret emottagna
bevillningsmedlen uppgingo till ett belopp af . . . . R:dr 2,340,187: 30.
Enligt de, till följd af Bevillnings-stadgans föreskrift, årligen uppgjorda och
hit insända sammandrag öfver den uttaxerade och debiterade allmänna bevillningen,
har denna statsinkomsts hela påförda belopp utgjort:
för år 1859  R:dr 2,403,844: 2.
för år 1860  „ 2,473,275: 83.
och för år 1861  „ 2,596,601: 77.
De medel, som Riksgälds-kontoret uppburit för stämplade spelkort och utlemnade
kortkonvoluter, uppgingo
under år 1859 till R:dr 67,325: 48.
„ år 1860 till • „ 83,240: 7.
och under år 1861 till
68,515: 65.
eller tillsammans under denna tid till R:dr 219,081: 20.
Efter afräkning af de Stockholms allmänna barnhus och
Serafimer-lazarettet samt andra fromma stiftelser tillkommande
andelar utaf kortstämpel-afgiften för sagde år, hvilka andelar
tillsammans utgjorde R:dr 104,197: 48.
och kortstämplingskostnaderna ...... „ 19,299: 77. n 123,497: 25.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
31
har Riksgälds-kontorets behållna inkomst genom denna algift
uppgått till • R:dr 95,583: 95.
eller i årligt medeltal till •
31,861: 32.
Tidninqsstämpelafqiften utgi orde
är 1859 .  ' R:dr 41,073: 84.
år 1860
47,716: 26.
år 1861 „ 47,251: 1.
Sammanlagda beloppet af sistnämnde afgift R:dr 136,041: 11.
öfversteg hvad under dessa år från Riksgälds-kontoret utbetalts
till bestridande af kostnaderna för tidningsstämplingen .... n 14,500: —
med
R:dr 121,541: 11.
eller med
40,513: 70.
i medeltal för hvarje år.
Såsom erlagda köpeskillingar vid kronohemmans och lägenheters samt kronooch
rekognitionsskogars försäljande till skatte, hafva till Riksgälds-kontoret från
Landtränterierna levererats
under år 1859  R:dr 11,360: 72.
„ år 1860
8,784: 50.
„ år 1861
■ . ,. 12,818: 48.
Summa R:dr 32,963: 70.
Denna inkomstsumma, fördelad på hvartdera af meranämnde
år, utgör således årligen „ 10,987: 90.
Till följd af Kongl. Kammar-rättens Öfver-revisions departements anmärkningar
vid de i kronoräkenskaperna intagna redovisningar för allmänna bevillningen,
hafva under titel: observationsmedel influtit till Riksgälds-kontoret
under år 1859  R:dr 12,265: 2.
„ år 1860
3,724: 73.
och under år 1861 „ 9,526: 79.
Det till Riksgälds-kontoret, för bestridande af detta verk ålagda utbetalningar,
enligt 1858 och 1860 års riksstater, anslagna bidrag vf statsverkets inkomster för
åren 1858, 1859, 1860 och 1861, utgörande för de 3 första åren 966,200 R:dr årligen
och för det sista året 2,059,790 R:dr, har under de 2 sednast förflutna åren
blifvit aflemnadt med följande belopp, nemligen:
1858 års bidrag i December 1860 med R:dr 966,200: —
1959 års bidrag i Januari 1861 med .... R:dr 300,000: —
Transp. R:dr 300,000: — R:dr 966,200: —
32
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Transport R:dr 300,000: — 966,200: —
1859 års bidrag i Maj 1861 med  200,000: —
i Juli samma år med
200,000: —
och i Augusti samma år med „ 266,200: — 966,200: —
1860 års bidrag i Oktober 1861 med hela sitt belopp .... R:dr 966,200: —
1861 års bidrag i November samma år med . R:dr 1,059,790: —
och i December med  „ 1,000,000: — 2 059 790:
Tillsammans R:dr 4,958,390: —
Enligt de efter sednaste riksdags början afslutade rikskufvudböckerna och
de i denna berättelse förut åberopade årliga liqviderna emellan Stats- ock Riksgälds-verken,
hafva Riksgälds-kontoret tillgodoförda behållna öfverskott å stats
inkomsterna
utgjort:
lör år 1859  R:dr 16,580: 87.
och lör år 1860
„ 2,018,693: 79.
eller tillsammans för begge åren R:dr 2,035,274: 66.
öfverstigande denna summa den uti 1858 års liqvid Riksgäldskontoret
till ersättning påförda brist i statsinkomsterna för sistnämnde
år
„ 552,248: 58.
med
R:dr~l,483,026: 8.
Då i sagde liqvider tillika upptagits bristerna uti rilcsstatens förslagsanslag
för samma år, jemte några andra utaf statsverkets medel förskottsvis bestridda
utgifter, hvilka Riksgälds-kontoret fått sig ålagdt ersätta, hafva 1858 och 1859
års liqvider slutats med saidi Riksgälds-kontoret till last af tillsammans
R:dr 1,627,855: 9.
hvaremot Riksgälds-kontoret, enligt 1860 års liqvid, egde ett
saldo sig till godo af
1,173,667: 74.
I afräkning å de Riksgälds-kontoret tillkommande öfverskott å 1861 års
statsinkomster, har Kongl. Stats-kontoret redan levererat
under nästlidne Juli månad R:dr 500,000: —
och under innevarande månad likaledes „ 500,000: —
Utåt de uppkomna särskilda besparingar och behållningar, som, enligt Rikets
Ständers vid de 2 sednaste riksdagarne fattade beslut och Reglementets 212—214
gg, borde från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnas till Riksgälds-kontoret, hafva
behåll ningarne å 1858, L859 och 1860 års reservations-anslag för Skogsinstitutet och
de lägre skogsskolorna, samt skogsstaten tillhörande tjenstemäns aflöning kommit
Riksgälds-kontoret tillgodo genom dessa behållningars upptagande uti öfverskotts
liqviden
för år 1860 med R:dr 142,036: 7.
och har Riksgälds-kontoret äfven kommit i åtnjutande af det
belopp
2,000: 18.
hvarmed
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
33
hvarmed den af Gefle—Dala jernvägs-bolag betalda expropriationssumman för kungsgården
Noret tillhörande jord öfversteg inlösningsbeloppet för de å nämnde kungsgård,
på nuvarande Landshöfdingens i Stora Kopparbergs län bekostnad, uppförda
boningsbus.
De af Riksgälds-kontoret från Kongl. Stats-kontoret emottagna behållningar
utaf depositionsmedel, som utöfver 10 års tid innestått i Laudtränterierna och
Öfverstå! kål lare-embetets kansli, hafva utgjort
under år 1859  R:dr 2,841: 15.
„ år 18G0 •
1,827: 92.
,, år 18G1
2,956: 47.
och „ innevarande år
G8G: 55.
eller tillsammans R:dr 8.312: 9.
Derigenom har sammanlagda beloppet af sådana sedan år 1844 till Riksgälds-kontoret
aflemnade medel ökat sig till R:dr 128,089: 21.
1 öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut och
stadgandet i Reglementets 219 §, angående aflemnandet till Riksgälds-kontoret af
den vid hvarje års slut uppkomna behållning utaf inkomsten genom statens hela
jernvägsrörelse, hafva Fullmägtige i Mars månad sistlidet år från Chefen för statens
jern vägsby ggriadcr emottagit 50,000 R:dr, eller den vid 1860 års slut befintliga
kontanta behållningen af det öfverskott, som genom trafiken å statsbanorna
under samma år uppkommit. Likaså har, under Februari månad innevarande år,
en summa af 200,000 R:dr, motsvarande den kontanta behållningen vid 18G1 års
slut af årets trafikinkomst, till Riksgälds-kontoret öfverlemnats. Vid de sålunda
verkställda levercringarne är af Chefen för jernvägsbyggnaderne upplysningsvis
anmäldt, att omkring 285,000 R:dr utaf de 2 sednast förflutna årens inkomst af
statsbanorna användts till inköp af reservdelar samt andra behöfliga materialicr
och effekter; hvadan det verkliga öfverskotta! af trafikirikomsten under år 18G0
uppgått till ett belopp af 195,000 R:dr; och skulle trafikbchållningen i materialier
och penningar vid 1861 års slut i sjelfva verket utgöra omkring 340,000 R:dr.
Med iakttagande af de uti Reglementets 221 och 225 §§ meddelade föreskrifter
i afseende på förräntningen af RUcsgälds-kontorets kontanta tillgångar, intill dess
de behöfva att till förestående utgifter användas, hatva Fullmägtige under nästan
hela den tid denna berättelse omfattar, kunnat i låneväg tillhandahålla allmänna
rörelsen ganska betydliga belopp dels genom de medel som influtit utaf 1860 års
jernvägslån, och dels genom de från Kongl. Stats-kontoret erhållna öfverskott å
statsinkomsterna samt anvisade tillgångar för do från Riksgälds-kontoret utgående
statsutgifter. Under hänvisande till de uti rcvisionsberättelserne intagne, mera
omständliga uppgifter angående de summor, som unior hvarje qvartal af revisionsåren
blifvit genom utlåning tillsvidare förräntade äfvensom sammanlagda beloppet
af derunder efter föregångne uppsägningar återbetalda lån, hafva Fullmägtige ansett
Bih. till Ii. St. Prot. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 5
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
sig här endast böra uppgifva de till förräntande dels af jernvägsbyggnadsmedlen
samt liqvidätions- och amortissements-fouderna för jern vägslånen och dels afRiksgälds-kontorets
öfriga kontanta tillgångar under hvart och ett år utgifna medel,
äfvensom dessa medels belopp vid hvarje års slut samt deras tillökning genom
ytterligare utlåningar eller minskning genom förut förräntade medels återbetalande.
Utaf de för jernvågsbvggnaderna afsedda medel och ofvannämnde amortissements-fonder
hafva genom beviljade lån tillsvidare förräntats:
under år 1859  R:dr 2.358,000: —
„ år 1860 .
y 7,578,600: —
„ år 1861 y 4,996.000: —
under Januari—September 1862  „ 881,000: — 15 813 600-
De till förräntningen af Riksgälds-kontorets öfriga kontanta
tillgångar utbetalda medel hafva utgjort
under år 1859
R:dr 3,818,000: —
„ år 1860
870,100: —
„ år 1861 „ 3,793,500: -
under Januari—September 1862  „ 4,103,000: — p2 584 600-
Summa under ifrågavarande tidrymd tillsvidare förräntade
medel R:dr 28,398,200: -
Vid 1859 års början utgjorde det tillsvidare förräntade boloppet utaf jern
vägslånemcdlen
R:dr 3,667,502: 53.
och utaf Riksgälds-kontorets öfriga tillgångar „ 2,160,039: 4.
och således tillsammans R:dr 5,827,541: 57.
Under sagde år verkställda återbetalningar af sådana
medel R:dr 7,029,261: 44.
hvilken summa öfversteg derunder tillsvidare
utgifne låns kapitalbelopp
5,341,000: —
med . . . ■  R:dr 1,688,261: 44.
hvadan sammanräknade beloppet af de förräntade medlen vid
årets slut minskats till R:dr 4,139,280: 13.
Den under år 1860 skedda utlåning utgjorde . R:dr 6,661,700: —
och åtorbetalningarne
3,511,762: 10.
Härigenom hafva de tillsvidare förräntade medlens belopp
under sistnämnde år ökats med R:dr 3,149,937: 90.
och uppgingo alltså vid årets slut till R:dr 7,289,218: 3.
De under 1861 års lopp genom utgifna lån och öfvertagna
obligationer förräntade medlen utgjorde R:dr 8,711,500: —
och öfverstego derunder verkställda återbetalningar
utaf enahanda medel . . . „ 4,973,150: 6.
med  R:dr 3,738,349: 94.
hvadan det utestående räntebärande kapitalbeloppet utaf ifrågavarande
medel under sistlidet år ytterligare ökats och
vid dess slut uppgick till R:dr 11,027,567: 97.
Transport R:dr 11,027,567: 97.
Stats- Utskottats Memorial N:o 3.
35
Transport R:dr 11,027,567: 97.
under Januari—September månader innevarande år hafva åtorbetalningarne
utaf de förräntade medlen tillsammans utgjort
R:dr 7,532,785: 95.
och ötverskjutit under samma tid utgifna lån „ 4,981,000: —
med ett belopp af . .  R:dr 2,548,785: 95.
Summan af de tillsvidare förräntade medlen bade följaktligen
minskats till  R:dr 8,478,782: 2.
Utaf det således genom utgifna lån eller öfvcrtagna räntebärande obligationer vid
innevarande månads början förräntade belopp R:dr 8,478,782: 2.
tillhörde 6,195,332 R:dr 58 öre jernvägsbyggnadsmcdlcn samt ränte- och amortisse
ments-fondcrne
för 1858 och 1860 års jernvägslån och 2,283,449 R:dr 44 öre Riksgälds-kontorets
för andra föremål afsedda tillgångar.
Genom utgifna lån, af hvilka nästan alla skola återbetalas en månad efter föregången
uppsägning var då förräntadt ett kapitalbelopp af R:dr 7,433,200: —
och genom inköpta eller öfvcrtagna obligationer „ 1,045,582: 2.
Den för dessa medel i skuldförbindelserna eller obligationerna förskrifna
ränta utgjorde
6 proceut för ett belopp af R:dr 942,500: —
5 procent för dito af „ 6,490,700: —
proceut för en obligationssumma af . . . „ 1,020,482: 58.
och 4 procent för dito af . . . „ 25,099: 44:
Riksgälds-kontorets sammanlagda ränte- och kapitalvinst genom dess för
bestridandet af förefallande utbetalningar icke erforderliga kontanta tillgåugars förräntande
har utgjort:
under år 1859 ....  R:dr 229,197: 70.
* år 1860 ,. 311,570: 25.
„ år 1861  „ 454.859:99.
samt under Januari med September månad innevarande år . „ 343.916: 92.
Tillsammans R:dr 1,339,544: 86.
Det åt Riksgälds-kontoret, för detta verk ålagda utbetalningars fullgörande,
från längre tid tillbaka anvisade kreditiv på Rikets Ständers Bank å en och en
half million Riksdaler, som för dermed afsedt ändamål får räntefritt begagnas under
Januari med Juni och September med December månader blcf under år 1860
endast vid tre tillfällen anlitadt, nemligen i början af Januari månad, då utaf
detta kreditiv en summa af 900,000 R:dr utassignerados; hvilken summa redan i
medlet af samma månad åtcrbetaldes, och under Mars månad, då utaf kreditivet
lyftades tillsammans 500,000 R:dr, som dels i början och dels under scdnaste hälften
af nästpåföljde månad blefvo återbetalda. Under sistlidet år har ifrågavarande
kreditiv hvarken till större eller mindre del behöft begagnas och under
detta år hafva utaf detsamma blott lyftats 2, efter ett par veckors förlopp återbetalda,
summor, den ena 500,000 R:dr och den andra 100,000 R:dr.
30
Stats- Utskottets Memorial N:o 3.
Beträffande det i Riksgäldskontorets 224 § otnförmälda fonderade amorteringslån,
som, till följd af Rikets sednast församlade Ständers, genom Stats-Utskottets
skrifvelse af den G Mars 1800, Fullmägtigc meddelade beslut, blifvit upptaget för
beredande af tillgång till fortsättning af statens jernvägsbyggnader, få Fullmägtige
åberopa do 1800 års Revisorer af Fulhnägtigo meddelade och i revisionsberättelsen
sidd. 53—59 intagna upplysningar om b vad Fullmäktige tillgjort för detta magtpåliggande
uppdrags fullgörande samt om det sätt, hvarpå, och de vilkor, hvaremot
den af Rikets Ständer beslutade upplåningen blifvit verkställd. Enligt det,
angående sagde lån afslutade och Revisorernas berättelse bifogade kontrakt af
don 20 April 1800, bestämdes detta låns belopp till 10,000,000 Thalor Preussiskt
Courant, hvaraf bankirbusen Raphaöl Erlanger och bröderna Bcthmann i Frankfurt
arn Mayn samt H. J. Merck & Comp. i Hamburg jemte Nord-Tyska Banken
derstädes öfvertogo 8,000,000 Tinder och Rikets Ständers Bank, som borde i lånet
deltaga för en 4,000,000 Riksdaler Runt motsvarande summa, 1,400,000 Tinder.
På sätt åberopade kontrakt innehåller, medgafs åt beinälde bankirhus och NordTyska
Banken 6 procents kapitalrabatt å det af dem öfvertagna lånebeloppet.
De för lånet utfärdade obligationerna bära 4,] procents ränta; varande till denna
räntas liqviderande och lånets amortering anvisadt ett årligt ränte- och amorteringsanslag
af 5| procent utaf lånets hela belopp; hvilket anslag, utgörande alltså
550,000 Tinder, komma att utgå under en tid af 38| år samt med halfva beloppet
utbetalas före slutet af hvarje halfår. Efter 1875 års utgång, är Riksgäldskontoret
berättigadt att utöfver det sålunda bestämda ränte- och amorteringsanslaget
öka de årliga kapital-afbetalningarne samt att på en gång al pari återbetala
antingen lånets då återstående belopp eller någon del deraf. Efter förut gjord
anmälan cga obligations-innehafvare att i Riksgälds-kontoret lyfta beloppet af deras
utlottade obligationer och förfallna räntekuponer. För bestyret med den utom
Sverigo skeende inlösen af sådana obligationer och kuponer samt för redovisningen
af dertill mottagna medel, åtnjuter vederbörande bankirhus af Riksgäldskontoret
J procent å de utlottade och förfallna samt inom Tyskland inlösta obligationernas
och kuponernas belopp. Till betalning förfallna obligationer och räntekuponer,
som icke inom 2 år efter deras förfallotid blifvit till inlösen företedda,
infrias sedermera endast i Riksgälds-kontoret. För obligationer hvilkas kapitalbelopp
icke uttagits inom 15 år och för räntekuponer, hvilka icke blifvit till inlösen
företedda iuom 10 år efter deras förfallotid, har all rätt till betalning förlorats.
Någon tid efter det kontraktet angående ifrågavarande lån afslutats och innan
de obligationer, som för länet skulle utgifvas, hunnit förfärdigas, lingö Fullmägtigc
emottaga den i åberopade revisionsberättelse omförmälda framställning af
de utländska låncöfvertagarnc derom, att en del utaf det mod deni kontraherade
4.]-procentslånot måtto förändras eller konverteras till ett så kalladt premielån. Då
Fullmägtigc, i betraktande af do omständigheter och förhållanden, som finnas
anförda uti Fulltnägtiges afgifua och mcranämnde berättelse bifogade utlåtande,
ansågo sig icke skäligen kunna vägra antaga det väckta, i flera hänseenden för
Svenska statsverket fördelaktiga, förslaget angående denna önskade lånekonvertering
inom ett uppgifvet belopp af 2,000,000 Thaler, och sedan Kongl. Maj:t, efter
Staid-Utskottets Memorial N:o 3.
‘61
derom i underdånighet gjord anmälan, förklarat, att en sådan förändring af en del
obligationers beskaffenhet icke komrne att föranleda rubbning i den af Kongl.
Maj:t å hela lånet meddelade garanti, blef i början af Juli 1860 mellan Fulltnågtige
och bemälde låncöfvertagaro en särskild öfverenskommelse afslutad angående
premieobligationers utgifvande för nyssnämnda summa. I sammanhang med den
sålunda öfverenskomna förändringen i det afslutade lånekontraktet, stadgades bland
annat: att låneöfvertagarne skulle komma att erhålla 4^-procents-obligationer å
ett sammanlagdt kapitalbelopp af 6,400,000 Tkaler; att för återstoden, eller
2,000,000 Thalcr, utaf den med dem kontraherade lånesumman skulle utfärdas af
räntekuponer icke åtföljda premieobligationer, lydande tillsammans å 2,400,000
Thaler; att någon kapitalrabatt icke kominc att oga rum vid inbot duingen af denna
låneandel; att den för densamma belöpande annuitetssumman icke behölde af Riksgälds-kontorct
tillhandahållas förrän i medlet af Januari och Juli månader och
således först 3 månader elter de för ränte- och amorteringsanslagets tillhandahållande
i det afslutade lånekontraktet bestämda terminer, samt att innehafvare af
utlottade premie-obligationer icke egde rätt att omedelbart af Riksgälds-kontoret
få sådana obligationer inlösta.
Till iakttagande vid liqviderna för den del utaf meranämnde lån, som Rikets
Ständers Bauk öfvertagit, äro, enligt träffad särskild öfverenskommelse mellan Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret, följande bestämmelser meddelade:
l:o. Yalutan för de 4^-procents-obligationer, som af Riksgälds-kontoret
Banken tillställdes, borde efter afdrag för deri till 6 procent å obligationernas kapitalbelopp
i lånekontraktet stadgade rabatt, godtgöras Riksgälds-kontoret i Svenskt
mynt efter den vanligen antagna kursberäkningen af 266f R:dr Rmt för 100 Thaler
Pr. Courant.
2:o. Efter enahanda kursberäkning skulle Riksgälds-kontoret inlösa ej mindre
de obligationer, som blefve utlottade under den tid, desamma innehades af
Banken, än äfven alla förfallna räntekuponer för de Banken tillhöriga obligationerna;
3:o. Yid liqviderna för det af Banken öfvertagna lånebeloppet skulle Banken
äfven efter samma kurs godtgöra Riksgälds-kontoret den, enligt mottagna kuponer,
redan upplupna fastän icke förfallna räntan å de afleinnade obligationerna;
och
4:o. Hvarken före nyssnämnde liqviders verkställighet utlottade obligationer,
som tillhörde de för Bankens räkning afsatta nummerföljder och serier, elier dessförinnan
förfallna räntekuponer skulle från Riksgälds-kontoret utlemnas; kommande,
då sista liqviden för den af Banken öfvertagna låneandelen till Riksgäldskontoret
verkställes, den återstående inbetalningssumman för meranämnde låneandel
att minskas med de såsom redan utlottade från Riksgäldskontoret icke utgifna
obligationerna.
Vid jemförelse mellan de i lånekontrakterna fastställda betalningsvilkoren
för 1858 års jernvägslån, för hvilket, ehuru lånesumman var 7,600,000 Thaler, utfärdades
4-J-procents-obligationor å ett sammanräknadt kapitalbelopp af 8,190,500
Thaler Pr. Courant och den till 8,000,000 Thaler uppgående andelen utaf 1860
års jernvägslån, för hvilken enahanda räntebärande obligationer blifvit utfärdade
visar sig, att, då för det förra länet, hvars af låneöfvertagarne inbetalda belopp,
efter afdrag af den medgifua provisionen al 2$ procent, utgjorde 7,410,000 Thaler,
38
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
skall såsom ränta och kapital-afbetalning' under 40 års tid årligen erläggas 443,333j
Thaler, uppgår deremot den årliga ränte- och kapitalafbeta!ningen för den nu
ifrågavarande delen af det sednare lånet, hvars, efter innehållen kapitalrabatt,
influtna belopp utgör 7,520,000 Thaler, till 410,000 Thaler, hvilkeu sistnämnde
annuitets-summa endast under 38| år skall af låntagaren erläggas.
Med inberäkning af den för 4|-proccnts-obligationerna medgitna kapitalrabatt,
har det belopp utaf 1860 års jern vägslån, som Bankirhusen Erlanger,
Bethmann och Merck & Comp. samt Nord-Tyska Banken gemensamt öfvertagit,
blifvit, på det i lånekontraktct föreskrifna sätt, till Riksgäldskontorets disposition
aflemnadt
under Maj månad 1860 med Thl:r 2,800,000: —
„ Juli samma år med  „ 1,300,000: —
„ Augusti dito „
2,000,000: —
„ Oktober dito „
„ 300,000: —
„ November dito „
„ 500,000: —
„ December dito „
„ 200,000: —
„ Februari 1861 „
„ 200,000: —
„ Mars sistnämnde år med „ 700,000: —
och under April dito „ •_ ■_ • 400,000: —
Summa Thl:r 8,400,000: —
I afräkning å den af Rikets Ständers Bank öfvertagna låne
andelen
Thl:r 1,600,000: —
motsvarande efter öfverenskommen kursberäkning . . . R:mt R:dr 4,266,666: 66.
har Banken till Riksgälds-kontoret inbetalt vid slutet af år
1860  R:dr 1,336,805: 33.
och vid sistlidet års slut 1.337,056: —
eller tillsammans R:dr 2,673,861: 33.
Den bestämda 6-procents-kapitalrabatten å
denna låneandel utgjorde 256,000: —
Sam inanlagda beloppet af de för sagde låneandel
utfärdade, men före aflemuandet till
Banken utlottade obligationerna bar i
Svenskt mynt uppgått till  ,, 60,800: —
återstoden af Bankens låneandel, hvilken
vid innevarande års slut skall till Riksgälds-kontoret
inbetalas, utgör således. . „ 1,276,005: 33. n 4,266,666: 66.
Få sätt i ofvan åberopade revisionsberättelse år uppgifvet och den å dervid
bilagd obligation aftrvekta amorteringsplanen visar, hafva för 1860 års jernvägslån
utfärdats 21,000 st. 4j procents-obligationer,
nemligen 3,000 st. å 1,000 Thaler hvardera,
6.000 st. å 500 „
5.000 st. å 200 „
och 10,000 st. å 100 „
Efter skedda utlottningar äro utaf dessa obligationer redan 79 obligationer å 1,000
Thl:r, 156 å 500 Thl:r, 131 å 200 Thl:r samt 260 å 100 Thl:r eller tillsammans 626 st.
obligationer å ett sammanlagdt kapitalbelopp af 209,200 Thl:r redan förfallna till
inlösen; utaf de ännu icke utlottade och förfallna 23,374 obligationerna, lydande
tillsammans å 7,790,800 Thl:r, innehar Rikets Ständers Bank redan 5,142 st. å ett
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
39
belopp af 1,055,500 Thkr; och kommer Banken att vid detta års slut, emot ofvannämnde
god t Rörelse i Svenskt mynt, ytterligare erhålla 1,213 obligationer å tillsammans
510,500 Thkr.
Yid hittills anställda 4 särskilda ntlottningar af de för en del utaf samma
lån utgifna 240,000 st. premie-obligationer hafva 11,100 sådana obligationer blifvit
utlottade och sedan de förfallit infriade, i den mån desamma äro för sådant ändamål
hos låneöfvertagarne företedda. I början af nästa månad komma äfvenledes
2,750 st. premie-obligationer att utlottas, hvarefter dessa obligationer förfalla till
inlösen den 1 Februari nästkommande år: varande för denna inlösens vederbörliga
verkställighet erforderlig tillgång i Thalcr Preussiskt Courant redan anskaffad.
Den för oftanämnde jernvägslån på föreskrifvet sätt bildade liqvidationsoch
amortisscmentsfond, till hvilken det för detta lån med 1,406,000 R:dr årligen
anvisade ränte- och amorterings-anslag skall ingå. hade redan vid 1860 års slut
en samlad behållning af R:dr 636,768: 66.
Denna behållning ökades under sistlidet år till . . . . „ 826,961: 31.
Till följd af det i ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse om ifrågavarande
låns upptagande än Reglementets 224 § meddelade stadgande, att de till
nämnde fond influtna medel skola göras fruktbärande, har hvad förut var föreskrifvet
rörande ränteberäkningen å amortissements-fonden för 1858 års jernvägslån
jemväl tillämpats i fråga om förräntandet af 1860 års låns amortissementsfond.
Således har äfven 4j procents oafkortad ränta å denna fonds vid början af
hvarje år, enligt nästföregångna års bokslut, egande behållning blifvit fonden tillgodoförd,
utan afseende å do förändringar behållningens belopp under det löpande
året undergått. Men jemte andra fattade beslut, angående amortisseinents-fondernas
framtida afskiljande från öfriga under Fullmägtiges förvaltning ställda medel,
hafva Fullmägtige numera förc^krifvit, att dessa fonders behållningar skola från
och med nästa års början, särskildt och utan sammanblandning med andra tills
vidare förräntade tillgångar, på stadgadt sätt göras räntebärande samt att för de
med hänsigt till ej mindre jeruvägslånen än 1855 och 1861 års inhemska statslån
bildade liqvidations- och amortissements-fondernas kontanta behållningar äfvensom
för do till samma fonder ingående årliga ränte- och amorterings-anslag skall öppnas
en särskild räkning i Rikets Ständers Bank, å hvilken endast sådana medel,
som höra eller äro anvisade till meranämnde fonder, skola till Riksgälds-kontorets
disposition insättas och från hvilken deremot alla till utgående utaf dessa fonders
medel i Svenskt mynt förefallande utbetalningar skola utassigneras.
Till fullgörande af hvad Rikets Ständer vid sednaste riksdag, i sammanhang
med beslutet om den då utrikes verkställda ytterligare upplåning för fortsättningen
af Statens jern vägsbyggnader stadgat, angående de lör sagde ändamål
upplånta medlens begagnande till samtidigt förfallna af betalningar å 1858 års tillfälliga
statslån, hafva dels utaf de för 1860 års jernvägslån under samma år i
utländskt mynt influtna medel och dels genom andra af Riksgälds-kontoret anskaffade
tillgångar, följande uti Mark Hamburger Banco förvandlade summor blifvit
ställda till Rikets Ständers Banks disposition i Hamburg, för att kunna användas
till det förra lånets liqviderande, nemligen:
40 Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
under Maj 1S60  Mark B:co 1,250,000: —
i början af Juni samma år
„ 2,250,000: —
och i början af December samma år  „ „ 2,250,000: —
Summa Mark B:co 5,750,000: —
motsvarande efter pari kurs, eller 133j R:dr R:mt för 100
Mark B:co R:dr 7,666,666: 67.
för hvilken sistnämnda summa Riksgälds-kontoret utaf Banken erhållit godtgö
relse
under år 1860 med R:dr 1,666,666: 67.
och under sistlidet år med „ 3,000,000: —
samt under innevarande år med „ 2,250,000: —
eller med tillsammans R:dr 6,916,666: 67.
skolande det ännu återstående ersättningsbeloppet för Riks
gäldskontorets
förskottsvis verkställda liqvider „ 750,000: —
vid detta års slut af Banken godtgöras.
Någon sådan räntevinst å statslånefonden, som, efter det skulden för ofvannämnde
tillfälliga statslån blifvit liqviderad, enligt stadgandet i Reglementets 226 §
tillkommer Riksgälds-kontoret, har detta verk ännu icke fått från Rikets Ständers
Bank emottaga.
Genom den i Reglementets 228 § föreskrifna och under sistlidne år verkställda
upplåning emot fonderade, inom riket utgifna 4.] -procents-obl ig athner, hafva
de medel anskaffats, som Rikets Ständer, enligt samma Reglementes 133 och 134 §§,
anvisat till deruti omförmälda jernvägars anläggning. Det till följd af åberopade
§§:s stadgande upptagna lån, hvilket öfvertagits af Stockholms Enskilda Bank och
Bolaget. D. Carnegie & Comp. samt Grosshandlaren C. G. Cervin, utgjorde
3,000,000 R:dr, elier den summa, inom hvilken sagde upplåning, enligt Rikets
Ständers föreskrift, borde under nuvarande statsregleringsperiod inskränkas. I afseende
på vilkoren för detta lån anse sig Fullmågtige, under hänvisande för öfrigt
till det derom afslutade och sistlidet års revisions-berättelse bifogade kontrakt,
här endast böra anmäla, att för detsamma medgifvits 7 procents kapitalrabatt,
hvarjemte låneöfvertagarne till ersättning för kostnaderna och bestyret med det
koritraherade lånebeloppets anskaffning tillerkänts en provision af 2 procent. Efter
afräkning af denna rabatt och provision, har hela låncsumman under loppet af
sistlidet år blifvit till Riksgälds-kontoret inbetald med 2,700,000 R:dr. De för nu
ifrågavarande lån utfärdade obligationer, hvilka å innehafvarens sida icke få uppsägas,
utgöra ett antal af 5,000 st, deraf 1.000 obligationer lyda å 2,000 R:dr,
2,000 å 400 R:dr och 2,000 å 100 R:dr hvardera. Lånets amortering skall ske
genom obligationers uppköp och annni loring, såvida det gångbara priset å obligationerna
understiger det i dem förskrifua kapitalbelopp. Efter 10 år eger Riksgälds-kontoret
att till inlösen uppsäga större eller mindro del af då utelöpande
obligationer, skolande hela lånet sednast vara återbetaldt vid utgången af Septcmtember
måuad 1899. Till ränte- och amorterings-liqvider komma årligen att
användas en summa af 165,000 R:dr, motsvarande 5$ procent utaf lånets hela
belopp.
För
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
41
För det uti Fullmägtiges utlåtande i anledning af 1861 åra revisionsberättelse
anförda andamål, hafva detta lån tillhörande obligationer å tillsammans
300,000 Hulr i medlet af sistlidet år blifvit af Riksgälds-kontoret inköpte, efter
ett pris af 92j procent utaf obligationernas nominella belopp. Genom den, då
första året at amorteringstiden tiliändagått, verkställda inlösningen och annulieringen
af 75 st. sålunda för Riksgälds-kontorets räkning inköpta obligationer å
tillsammans 30,000 Ii:dr har följaktligen en kapitalvinst al 2,250 11:dr utöfver
samma obligationers efter inköpspriset bokförda värde uppkommit.
Efter det Allmänna Hypotheksbanken, i öfverensstämmelse med Rikets sednast
församlade Ständers beslut, blifvit inrättad, har denna Bank af Riksgäldskontoret
erhållit den för densamma af Rikets Ständer anvisade och utaf räntebärande
stats-obligationer å ett kapitalbelopp af 8,000,000 R:dr bestående grundiond.
Antalet af dessa, under den 1 Juli sistlidet år utgifna och sedermera till
Hypotheksbanken öfverlemuade obligationer utgör 1,000 st.; varande hvarje obligation,
med Styrelsens för Hypotheksbanken begifvande, utfärdad å 8,000 R:dr och
lörsedd med 10 st. halfårsränte-kuponer. Hen i nyssnämnde kuponer förskrifna
ränta utgör 4j procent etter år räknadt; och har Hypotheksbankens Styrelse
förbundit sig att, intill dess ifrågavarande obligationer kunna behöfva att för sina
bestämda ändamål användas, vid hvarje halfårs förlopp återställa till Riksgäldskontoret
de då förfallna räutekuponerna.
Riksgälds-kontorets Styrelse oell betjening ni. m.
Bland de uuder sednaste riksdag af Riks-Stånden till Riksgälds-kontorets
Styrelse utsedde Fullmägtige hafva 3 under loppet af år 1861 genom döden blifvit
hädankallade, nemligen Fullmägtigen för Ridderskapet och Adeln, Bruksegaren,
f. d. Majoren C. af Geyerstam, Fullmägtigen för Borgare-Ståndet, Handlanden
A. M. Brinck samt Fullmägtigen för Bonde-Ståndet, Lars Magnus Knutsson från
Östergöthlands län. I desse aflidne Fullmågtiges ställen hafva undertecknade,
Wirsén, Kinman och Anderson, såsom af bemälde Riks-Stånd vid sednaste riksdag
utsedde Suppleanter, efter erhåline kallelser, inträdt.
Under sjukdom eller annat förhinder för ordinarie Fullmägtige halva utål
nuvarande Suppleanter följande under detta och nästföregångna år varit till tjenstgöring
inkallade och tidtals deltagit i styrelsen öfver Riksgälds-kontoret, nemligen:
För Ridderskapet och Adelns Fullmägtige:
Kabinetts-Kammarherren, Öfversten och Riddaren, Friherre A. G. Leijonhufvud.
Expeditions-Chelen och Kommendören M. G. von Schantz.
För Preste-Ståndets Fullmägtige:
undertecknad F. W. Öfverström; och
För Bonde-Ståndets Fullmägtige:
förre Riksdags-fullmägtigen Erik Olsson från Örebro län samt
nuvarande Riksdags-lullmägtigen Carl Casper Nettelbladt från Stockholms län.
Bih. till K, St. Prot. 1362 & 1863, 4 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
6
1-J
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Med anledning af det uppdrag Fullmägtige, genom stadgandet i Reglementets
261 § erhållit, att låta uppgöra förslag till reparation och förändring af östra
flygeln vid Rikets Ständers hus, hafva Fullmägtige gått i författning om upprättandet
af ett sådant förslag; men då den, uppå Fullmägtiges derom gjorda begäran,
utaf Kongl. Öfver-Iutendents-embetet till uppgörandet af detta förslag utsedde
Arkitekt funnit nämnde flygel icke kunna genom reparation försättas i det förändrade
och ändamålsenliga skick Rikets Ständer med omförmälda uppdrag
åsyftat, har han uppgjort förslag till samma flygels ombyggande, hvilket förslag
kommer att på vanligt sätt af Fullmägtige öfverlemnas till Stats-Utskottet, för
att Rikets Ständers bedömande underställas.
Efter fullbordandet af den företagna och för Rikets sednast församlade
Ständer anmälda förändrade inredning och reparation af nordvestra flygeln af
Riksgälds-kontorets hus, till beredande derstädes af embetsrum för Rikets Ständers
Justitie-ombudsman och hans expedition, hafva bemälte embetsman och expedition
fått åt sig upplåtne 4 på Riksgälds-kontorets bekostnad reparerade och till
största delen med nya möbler försedda rum jemte andra erforderliga lägenheter
inom nämnde flygelbyggnad.
Till fullgörande af det uppdrag Fullmägtige, genom stadgandet i Reglementets
265 § erhållit, har, på föreskrifvet sätt, det för tryckningen af RiksStåndens
protokoller under nu började riksdag erforderliga papper äfvensom annat
till begagnande inom Riks-Stånden och Utskotten afsedt papper blifvit uppliandladt
samt leveranskontrakter afslutade om tillhandahållandet under riksdagens lopp af
öfriga för Riks-Ståndens och Utskottens kanslier behöfliga skrifmaterialier m. m.,
varande, med bibehållande af de i sådant afseende under sednaste riksdagen gällande
bestämmelser, kontrakter äfven afslutade med åtskillige härvarande boktryckare,
angående tryckningen af Utskottens betänkanden jemte andra Bihanget till
Riks-Ståndens protokoll hörande handlingar.
Sedan Registrators- och Arkivarie-tjensten vid Fullmägtiges expedition i
börjån af sistlidne år, genom innehafvarens afskedstagande, blifvit ledig, har den
uti sednast af Rikets Ständer utfärdade aflöningsstat för Riksgälds-kontoret upptagna
Notarie-tjensten hos Fullmägtige blifvit tillsatt och sagde stat derefter i sin
helhet tillämpad.
Utaf de personer, som finnas uppförda å den vid sednaste riksdag fastställda
pensionsstat vid Riksgälds-kontoret, hafva följande sedermera med döden
afgift; hvadan de för dem bestämda pensioner således blifvit från samma stat afförda,
nemligen:
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
43
förre Kamereraren i Riksgälds-kontoret A. Biörck, hvars årliga pension ut
-
gjorde
R:dr 1,800: —
förre Husdrängen A. Lundberg, sorn innehade en pension af . . . „ 220:j—
och den sista bland för längre tid sedan aflidne Kamereraren Lundvalls
efterlemnade barn, hvilkas pension var „ 225' —
Åberopade pensionsstats belopp har således, till följd af dessa dödsfall,
minskats med tillsammans R:dr 2,245: —
Deremot har å samma stat uppförts den pension af ...... „ 1,470: —
som vid afskedstagandet tillerkändes förre Registratorn och Arkivarien vid
Eullmägtiges expedition, Expeditions-sekreteraren C. O. Vougt.
I likhet med hvad under föregående riksdagar skett, torde Eullmägtige
äfven under loppet af detta riksmöte få. genom derom till Stats-Utskottet aflåtna
skrifvelser, underställa Rikets Ständers pröfning och afgörande några särskilda
Riksgälds-kontoret och dess tjenstemannapersonal rörande frågor.
Stockholm den 24 Oktober 1862.
G. A. Sparre.
J. J. Nordström.
And. Berg.
Joh. Persson.
A. E. Wirsén.
J. W. Beckman.
J. F. GrII.
O. Ericsson.
W. 'F. Tersmeden.
F. W. Öfverström.
F. A. Rinman.
A. A. Anderson.
C. G. Stuart.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1862.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 4
1
M:o 4,
Ank. tili Exp.-Ulsk. den 17 Nov. 1862, kl. 12 rnidd.
Utlåtande i anledning af vacht fråga om en sådan tillökning af den hos
Hiks-Stånden antagna Kansli-betjening, att en sammanfattning af
förhandlingarne må kunna dagen efter hvarje plenum i tidningarne
införas.
(R A.)
Under erinran om vigten deraf att de hos Riks-Stånden förda diskussioner,
hvilkas innehåll endast af de vidlyftiga Prolokollerna kunde med full tillförlitlighet
inhemtas, måtte hastigare än hittills egt rum, komma till allmänhetens kännedom,
helst den upplysning, som rörande dessa diskussioner genom tidningarne bibringades
allmänheten, helt och hållet vore beroende af tidningsreferentens större eller mindre
intresse för de olika frågorna och de särskilda talarue, har Friherre Haab, Adam
Christian, uti eu hos Ridderskapet och Adelö väckt samt till Stats-Utskottet remitterad
motion, hemställt, att, jemte det ett skrifvet Protokoll, som ordagrannt upptoge
diskussionerna alltid borde finnas och vara för Riks-Stånden tillgängligt, Ståndens
Kansli-personal måtte så tillökas, att de derstädes förda diskussionerna genast kunde
uppsättas, för att dagen efter hvarje plenum kunna i tidningarne inflyta, samt att,
såsom vilkor för tiduingarnes rättighet att upptaga desamma, måtte bestämmas, att
tidningsredaktionerna icke vore berättigade deri göra några egenmägtiga uteslutningar.
Ehuru Rikets Ständers uppmärksamhet under flere föregående riksdagar blifvit
fästad å vigten deraf, att en fullt tillförlitlig sammanfattning af de hos Riks-Stånden
förda öfverläggningar och lättade beslut kunde, utan afvaktan af Protokollernas uppsättning
och justering, allmänheten meddelas, hafva de flere förslag, som i sådan syftning
blifvit framställda, befunnits förenade med så många olägenheter, att utförandet
deraf antingen genast eller efter någon kortare tid mäst öfvergifvas. En biand de
förnämsta orsakerna härtill ligger onekligen i den omständigheten, att representationen
iiih till ti St. Hrot. t (Sfi 2 A 1864. 4 Sami. i A/d. 2 Hafi. 1
Slats Utskottets Utlåtande N:o i.
är fördelad på fyra särskilda rum och att Ståndens plena, jemlikt Grundlagens föreskrift,
hållas samtidigt. En oundviklig följd deraf måste nemligen blifva, att diskussionerna
om de å hvardera af dessa rum föredragne ärenden icke kunna med nödig
fullständighet återgifvas, utan att referaterna erhålla en vidlyftighet, som skulle göra
dem mindre tjenliga att uti tidningarne införas. Att, såsom vilkor för rättigheten
att i tidningarne införa dessa referater, föreskrifva att inga uteslutningar finge ega
rum, låter sig, enligt Utskottets förmenande, ieke göra.
Skulle åter dessa anteckningar blifva lämpliga till införande i tidningarne, så
måste de i allmänhet blifva så kortfattade, att de endast antydde den af hvarja talare
hufvudsakligen yttrade mening. Att tidningsieferater af sådan beskaffenhet oftast
komme att sakna den lefvande uppfattning, som framställningen kan erhålla, då referenten
icke behöfver anteckna hvarje särskild talares yttrande, lärer icke kunna bestridas;
och säkerligen skulle mången talare blifva mera missbelåten med de förkortningar
i hans framställning, som den officiela referenten tilläte sig, än med dem, som
en tidningsredaktion på egen hand verkställde. Då härtill kommer att, jemlikt 89 §
Riksdags-ordningen, de hos Riks-Stånden förda Protokoller skola, så tidigt ske kart,
till deras fullständiga innehåll genom trycket utgifvas och endast dessa inför Stånden
justerade Protokoller kunna, på sätt motionären jemväl nntydt, lemna en fullt tillförlitlig
kännedom om förhandlingarne, har det synts Utskottet mindre tjenligt att, jemte
Protokollerna, låta utaf vissa för sådant ändamål anställde tjenstemän verkställa andra
anteckningar för att likaledes genom trycket utgifvas, helst dessa sednare, hvilkas föregående
granskning eller justering tiden svårligen medgåfve, ofta komme att i llere
väsendtliga delar skilja sig från hvad Protokollerna innehålla. Då likväl en officiel
karakter i viss mån komme att tillerkännas dessa för tidningarne alsedda anteckningar,
skulle säkerligen både allmänheten och representanterne finna sig missbelåtne
med den skiljaktighet i uppfattningen, som förefunnes emellan tidningsreferaterna och
sjelfva Protokollerna.
Utskottet, som, pä alla dessa skäl och i likhet med hvad under riksdagen år
1886 blifvit utaf dåvarande Stats-Utskott, uti dess den 17 November s. å. afgifna
utlåtande, anfördt, anser att det ifrågavarande förslaget v id verkställigheten skulle
komma ali möta llere svårigheter samt att de fördelar, detsamma skulle medföra,
icke komme alt motsvara den derigenom förorsakade tillökning i riksdagskostnaderna,
får alltså hemställa
att det väckta förslaget icke må af Rikets Ständer bilällas.
Stockholm den 17 November 1862.
Stots-Utskottets Memorial N:o 5.
M:o ».
Ank. till Exp.-TJtsk. den 17 Nov. 1862, kl. 12 midd.
Memorial, angående Riksdag s-kostnader nas bestridande af Riksgäldskontoret,
(ft. A.)
Uti särskilda, hos Ridderskapet och Adelö samt Borgare-Ståndet väckta och till
Stats-Utskottet remitterade, motioner hafva Herr Skogman, C., och Herr Rinman,
F. Ä., iörcslagit, att kostnaderna för innevarande riksmöte måtte, pä samma sätt,
som under liera föregående riksdagar iakttagits, bestridas af Riksgälds-kontoret.
Al sådan anledning och då de föreskrifter, som i sednare tider varit meddelade
i afseende på sättet och ordningen för riksdagskostnadernas utbetalning i allmänhet,
funnits ändamålsenliga, samt således jemväl under denna riksdag torde hufvudsakligen
böra bibehållas och tillämpas, får Utskottet tillstyrka, alt Rikets Ständer måtte besluta
och förordna:
i:o att alla på Rikets Ständers beslut grundade utgifter för nuvarande
riksdag må utgå af Riksgälds-kontorets medel och, under behörigt iakttagande
af samma beslut, omedelbart från detta Verk lill vederbörande
utbetalas.
2:o att likaledes sådane, af denna riksdag föranledda utgifter, som i
anseende till deras föremål eller beskaffenhet dels redan blifvit, dels framdeles,
under riksdagens lopp, varda af Kongl. Majit godkända, och å Statskontoret
anvisade, må, efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning
af derför allemnade verifikationshandlingar, Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret
godtgöras.
3:o att, beträffande särkildt utbetalningarne af de arfvoden och traktamenten,
som varda Riks-Ståndens och Utskottens Sekreterare samt
Kansli- och Vaktbetjening tillerkända, dessa utbetalningar må verkställas i
enlighet med specifika uppgifter å bemälde betjening, undertecknade, för
Riks-Stånden, af hvarje Stånds Talman, och för Utskotten af hvarje Utskotts
Ordförande; och
Ståts-Utskottets Memorial tS;o 5.
4:o att, dä tillfälliga utgifter, som till riksdagskostnaderna böra hänföras,
inom Riks-Stånden eller Utskotten förekomma, räkningarne derå
böra, innan desamma af Riksgiilds-kontoret liqvideras, vara attesterade af
vederbörande Talman eller Utskotts Ordförande.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad nu blifvit föreslaget, får
Utskottet derjemte hemställa:
att Rikets Ständers beslut, angående riksdagskostnadernas godtgörande af
Riksgälds-kontoret, må af Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas, äfvensom att Utskottet, för samma besluts verkställande, må
få sig uppdraget underrätta Fullmägtige i Riksgälds-kontoret ej mindre
om hvad Rikets Ständer uti ifrågavarande hänseende nu komme att besluta,
än ock om de särskilda beslut och föreskrifter, som Rikets Ständer i frågor,
som röra riksdagskostnaderna, framdeles under denna riksdagt|kunna
finna för godt meddela.
Stockholm den 17 November 1B62.
Stockhoim, thyckt hos Sam, Rumstedt, iö6•».
Ståts-Utskottets Memorial N:u 6.
1
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1862, kl. 11 f. m.
Memorial, angående godtgörande af Herr Landtmarskalkens och Herrar
Talmäns riksdags-kostnader.
(R. A.)
Till Stats-Utskottet hafva blifvit remitterade särskilda af Herr Skogman, C., hos
Ridderskapet och Adeln samt af Herr Doktor Gumcelius hos Preste-Ståndet väckte
motioner, att Utskottet må få sig uppdraget föreslå en för nuvarande riksmöte lämplig
ersättning för de ökade riksdags-kostnader, Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän, i och för utöfningen af sina maktpåliggande befattningar, få vidkännas; och
har Herr Doktor Gumcelius i samma motion derjemte hemställt, att Utskottet jemväl
måtte anmodas inkomma med förslag rörande riksdags-kostnadernas bestridande genom
Riksgälds-kontoret.
Enär Utskottet, redan före emottagandet af remissen å Herr Doktor Gumaelii
berörde motion, genom sitt till Rikets Ständer den 17 innevarande November aflåtna
memorial N:o 5, afgifvet förslag angående riksdags-kostnadernas bestridande genom
Riksgälds-kontoret, anser Utskottet framställningen i denna del
icke påkalla något vidare yttrande.
Hvad derefter angår frågan om godtgörande af Herr Landtmarskalkens och Herrar
Talmäns riksdagskostnader, så och enär Rikets Ständer under sistförllutne riksdag
för hvar och en af dem anslogo ett belopp af Sjuhundrafemtio Riksdaler i månaden,
anser sig Utskottet böra hemställa, att Rikets Ständer jemväl för innevarande riksdag
må besluta,
att, såsom godtgörelse för de ökade riksdags-kostnader, Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän, i denna deras egenskap, få vidkännas, för
hvar och en af dem skall utgå ett anslag, i ett för allt, af Sjuhundrafemtio
Riksdaler i månaden, att räkna från riksdagens början och till
dess slut.
Stockholm den 24 November 1862.
Bih. till R St Prot. 1862 * 1863. 4 Sami 1 Afd. 3 Haft.
1
2
Stat s-Ut skuttets Memorial N:o 7.
M:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1862, kl. 11 f. m.
Memorial, angående förskott å aflöningen för den hos Riks-Stånden och
Utskotten anställda betjening.
(R. A.)
Från Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän har Stats-Utskottet emottagit
tvänne särskilda skrivelser al' den 14 innevarande månad, innéfättande hemställan,
att då, enligt Riksdags-ordningens 24 §, såväl Riks-Ståndens, som Utskottens Sekreterare
jemte den i Ståndens och Utskottens kanslier under denna riksdag biträdande
personal böra vid riksdagens slut erhålla en efter göromålens vigt och mängd lämpad
vedergällning och således behörig gfund för berörde vedergällnings bestämmande
ännu saknades, men flere bland denna personal torde vara i behof att, innan aflöningen
blefve slutligen bestämd, komma i åtnjutande af någon del deraf, följande
för månad och från hvars och ens inträde i tjenstgöring beräknade belopp må, såsom
förskott å aflöningen, efter hvarje månads slut utbetalas, nemligen:
hos Ridderskapet och Adeln:
till Riddarhus-sekreteraren ............ R:mt R:dr 300. —
» 7 äldste Kanslister eller Notarier, hvardera » » 135. —
» 6 andre Kanslister, hvardera
» » 90. —
hos Preste-Ståndet:
Yi*U u/o/ j j * i} • ffl lori Joul*”"'
till Sekreteraren » » 300. —
» 4 Notarier, hvardera » » 135. —
» 10 Kanslister, hvardera » » 90. —
Stats-Utskottets Memorial N:o 7.
3
hos Borgare-Ståndet;
till Sekreteraren » » 300. —
» 4 Notarier, hvardera  » » 135. —
» 8 Kanslister, hvardera » » 90. —
hos Bonde »Ståndet;
till Sekreterare » » 400. —
» 4 Notarier, hvardera » » 135. —
» 14 Kanslister, hvardera .  » » 90. —
hos Utskotten:
till Sekreteraren i Stats-Utskottet » » 200. —
» Sekreteraren i de öfriga Utskotten, äfvensom Sekreteraren i
Stats-Utskottet för Riksgälds-verket rörande ärenden, hvardera » » 175. —
» Notarierne i Stats-Utskottet samt den derstädes anställde Kamererare,
hvardera » » 120. —
» Notarien i de öfriga Utskotten, hvardera » » 105. —
» Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera , » » 90.
» Kanslisterne i de öfriga Utskotten, hvardera ...... » 75. —•
Beträffande den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda vaktbetjening. hafva
Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, uti samma skrifvelser, likaledes föreslagit,
att ailöningen för denna betjening, hvilken utgöres hos Ihdderskåpet och Adeln af 6,
hos Preste-Ståndet af 4, hos Borgare-Ståndet af 7 och hos Bonde-Ståndet af 7 personer,
måtte för det närvarande bestämmas att för hvar och en vaktbetjent utgå
med Två Riksdaler Riksmynt om dagen från tjenstgöringens början och äfven utbetalas
vid slutet af hvarje månad, samt att med afgörandet, huruvida någon förhöjning
erfordrades uti den sålunda föreslagna aflöningen, mätte uppskjutas, intilldess aflöningen
för Kansli-personalen komme att slutligen bestämmas.
Då de i Rlks-Ståndens kanslier och hos Utskotten anställde tjenstemän under
alla i sednare tider hållna riksdagar fått förskottsvis, vid hvarje månads slut, uppbära
en del af den dessa personer tillkommande aflöning, anser sig Utskottet jemväl nu
böra tillstyrka:
att, såsom förskott å denna aflöning, jemväl under innevarande riksdag
må, efter hvarje månads slut, få till vederbörande utbetalas det för hvar
och en föreslagna, ofvan uppgifna belopp.
Vidkommande aflöningen för den hos Riks-Stånden och Utskotten tjenstgörande
vaktbetjening, får Utskottet, som anser sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
hvad Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän i afseende på denna betjening föreslagit,
hemställa:
att dagtraktamentet för de hos Riks-Stånden och Utskotten under inne
varande
riksdag anställde vaktbetjenter må för hvar och en af dem för
närvarande bestämmas till ett belopp af Två Riksdaler Riksmynt samt likaledes
utbetalas efter hvarje månads slut;
Ocb torde den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän omförmälda fråga,
huruvida någon förhöjning i detta dagtraktamentes nu föreslagna belopp erfordras,
få uppskjutas till dess Kansli-personalens aflöning varder slutligen bestämd.
Hvad beträffar den tid, hvarifrån samtlige nu ifrågavarande allöningslörskott och
dagtraktamenten böra beräknas, tillstyrker Utskottet:
att, på sätt föreslaget blifvit, dessa förskott och traktamenten må beräk
nas
att utgå från och med den dag vederbörande i tjenstgöring inträdt.
Vid afgifvandet af förslaget rörande oftanämnda atlönings slutliga bestämmande
enligt 24 § Riksdags-ordningen, skall Utskottet meddela sitt yttrande angående ej
mindre tiden för densammas upphörande, än äfven öfriga med denna aflöning och
dess utbetalning gemenskap egande frågor.
Stockholm den 24 November 1862.
Hi:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1862, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning a/ Kongl. Maj.Is nådiga Skrifvelse, angående eftergift
af återstoden å eli staden Cimbritshamn meddeladt hamnbyggnadslån.
(il. A.)
Sedan Rikets Ständer, till understöd för utförande af hamnbyggnad vid Cimbritshamn,
beviljat nämnde stad två särskilda lån, nemligen: l:o vid 1840—1841
års riksdag, till belopp af 20,000 Uiksdaler Banko eller 37,500 Riksdaler Riksmynt,
hvilket lån, sedan fem år förflutit från dess utbekommande, borde liqvideras medelst
årlig afbetalning af fem procent utaf det ursprungliga kapitalet och med beräkning
'Siats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
5
af 5 procent årlig ränta för kapital-återstoden, samt 2:o vid 1844—1843 års riksdag,
till belopp af 5,000 Riksdaler Banko eller 7,500 Riksdaler Riksmynt, att under
14'/2 års tid, räknad från slutet af år 1850, återbetalas genom erläggande af 8
procent årligen af hela lånesumman, sora, jemte derå efter 2 procent upplupen ränta,
komme att anses härigenomm vara till fullo betald, hafva Magistraten och Borgerskapets
äldste i Cimbritshamn, uti en genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län i sistlidne Augusti månad till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer att bevilja staden
afskrifning för det belopp af omkring 55,000 Riksdaler Riksmynt, som uppgifvits för
närvarande återstå på det förstnämnda, vid 1840—1841 års riksdag beviljade, länet.
Till stöd för denna underdåniga anhållan hafva Magistraten och Borgerskapets Äldste
hufvudsakligen anfört, att staden till hamnbyggnadens verkställande bidragit med nära
40,000 Riksdaler och dessutom, utan understöd af statsmedel, sedermera utfört en
till en kostnad af 33,000 Riksdaler beräknad lastbrygga; att, till botande af de å
hamnbyggnaden vid åtskilliga tillfällen genom häftiga stormar förorsakade betydliga
skador, flerfaldiga kostsamma arbeten dels redan blifvit vidtagna, dels ännu återstode
att verkställa; att, ehuru Kongl. Maj:t under den 24 Augusti 1861 beviljat staden
Cimbritshamn, till förstärkande af den genom storm skadade norra hamn-armen, ett anslag
utan återbetalnings—skyldighet af 20,500 Riksdaler, staden likväl måste till ifrågavarande,
genom oförutsedda olyckor påkallade, reparations- och förstärknings-arbeten
tillskjuta omkring 20,000 Riksdaler, i följd hvaraf staden blifvit nödsakad att jemväl
hos enskilda personer upptaga lån; att hamn-inkomsterne, hvilka, efter afdrag af
hvad som erfordrades till hamnens underhåll och nödvändiga fördjupning, endast kunde
beräknas till omkring 3,000 Riksdaler årligen, icke vore tillräckliga till verkställande
af de föreskrifna kapital- och ränte-afbetalningarne å stadens skulder; samt att det
föga bemedlade samhället saknade andra tillgångar härtill.
Efter det ej mindre Kongl. Maj:t Befallningshafvande, än äfven Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti afgifvet underdånigt utlåtande till denna
underdåniga framställning tillstyrkt nådigt bifall, har Kongl. Majit, uti Dess ofvanberörde
nådiga Skrifvelse (införd under N:o 18 i lista Sami. lista Afd. af Bihanget
till Riks-Ståndens Protokoll) i nåder förklarat, att då, genom de å Cimbrishamns
stads hamnbyggnad uuder de två sednaste och innevarande år inträffade skador,
staden för desammas afhjelpande fått vidkännas opåräknade kostnader, men detta
förhållande, om än behjertansvärdt, likväl icke syntes påkalla eftergift af ett så betydligt
belopp, som blifvit ifrågasatt, Kongl. Majit ville endast i nåder föreslå Rikets
Ständer att — till beredande af någon lindring i den förlust, som sålunda drabbat
detta obemedlade samhälle, och till lättnad vid fullgörandet af ännu återstående kostsamma
muddrings- och andra arbeten vid hamnen, hvars inkomster, under den tid
sådana arbeten till större omfattning komma att fortgå, icke syntes blifva tillräckliga
för de beviljade begge lånens samtidiga förräntande och amortering — Rikets Ständer
måtte bevilja afskrifning af hvad ännu återstode oguldet å det staden vid
6
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 8.
1844—1845 års riksdag till hamnbyggnaden beviljade lån å 7,500 Riksdaler, samt
derjemte medgifva, att med erläggandet af de föreskrifna ränte- och kapital-afbetalningarne
å det vid 1840—1841 års riksdag beviljade lån å 37,500 Riksdaler må
anstå under loppet af åren 1864, 1865 och 1866.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning denna nådiga Skrifvelse blifvit från samtlige
Riks-Stånden remitterad, anser sig först böra upplysa, att Rikets Ständer
medgifvit, under 1847 och 1848 års riksdag, anstånd till 1850 års slut med
de föreskrifna ränte- och kapital-afbetalningarne å det år 1843 lyftade lånet, samt
dels under 1850 och 1851 års riksdag anstånd till 1852 års slut, dels under 1853
och 1854 års riksdag anstånd till 1856 års utgång med inbetalningarne å begge lånen,
hvilka således fått räntefritt innehafvas, det större lånet under mera än 13
samt det mindre utöfver 11 års tid; hvarförutan staden för sina hamnbyggnads
arbeten
sedan 1840 års riksdag från Riksgälds-kontoret, såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet,
utbekommit ett sammanräknadt belopp af 51,596 R:dr 32 sk.
B:ko eller 77,395 R:dr Runt, oberäknadt de 20,500 R:dr, hvilka, enligt hvad uti
nu ifrågavarande nådiga Skrifvelse omförmäles, under år 1861 blifvit af Kongl. Majit
beviljade till förstärkande af den genom storm skadade norra hamn-armen. De inbetalningar,
som blifvit gjorda å de båda från Riksgälds-kontoret utbekomna lånen,
uppgå för det större lånet till 9,375 R:dr och för det mindre till 3,000 R:dr; och
utgör återstående skulden, efter sednast i början af detta år derå gjorda inbetalningar,
för det förra i kapital 33,635 R:dr 15 öre och för det sednare 5,179 R:dr
32 öre, förutom från inbetalningstiden upplupna räntor.
Då staden Cimbritshamn, enligt Utskottets åsigt, från statens sida för sin hamnbyggnad
åtnjutit allt det understöd och all den lindring, som billigtvis bordt kunna
ifrågasättas, har Utskottet destomindre ansett sig kunna eller böra tillstyrka någon
eftergift af större eller mindre del utaf stadens ifrågavarande skuld, som Utskottet
anser af yttersta vigt, att Rikets Ständer strängt vidhålla den grundsatsen, att kommuner,
som af staten erhålla dylika låne-understöd, böra, derest icke alltför ömmande
omständigheter oundgängligen påkalla särskildt undantag derifrån, tillförbindas att
noggrannt fullgöra sina för lånebeloppens återbetalning afgifne förbindelser. Ett motsatt
förfarande skulle deremot lätteligen leda derhän, att kommuner, som af staten
erhölle lån till utförande af allmänt nyttiga företag, trodde sig kunna ingå på hvilka
vilkor som helst, under förutsättning att vid en kommande riksdag erhålla eftergift
af skulden. Rikets Ständer skulle ock på sådant sätt draga mera i betänkande att
bevilja dylika låne-understöd, enär man oftast kunde befara, att låntagarne, under
åberopande af gifna prejudikaler, skulle hos kommande Ständer söka eftergift af sin
betalnings-skyldighet; på alla dessa skäl anser sig Utskottet
böra afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts i ofvanberörde hänseende gjorda nådiga
framställning.
Stockholm den 24 November 4862,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9.
7
M:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1862, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, angående Markaryds
församlings befrielse från skyldigheten att betala återstoden
af det för dess kyrkobyggnad från Riksgälds-kontoret
utgifne lån.
(R. A.)
Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län och Domkapitlet
i Wexiö stift underdånigst öfverlemnad och förordad ansökning har Markaryds församling,
genom utsedde ombud, i underdånighet begärt, det Kongl. Maj:t ville hos
Rikets Ständer göra nådig framställning, iftt församlingen, som, till understöd för
återuppbyggandet af sin genom åskeld nedbrunna kyrka, vid 1853—1854 årens
riksdag från Riksgälds-kontoret erhöll ett lån af 10,000 Riksdaler Riksmynt, med
vilkor att såsom kapital- och ränte-afbetalning årligen erlägga 600 Riksdaler, måtte
befrias från skyldigheten att gälda den del af detta lån, som ännu återstår obetald.
Till stöd för denna ansökning har blifvit anfördt, bland annat: att en icke obetydlig
reparation å den uppförda nya kyrkan redan nästa år behölde företagas, emedan
tornets tak, hvilket består af zink, äfvensom takrännorna af samma metall tagit
sådan skada, att taket måste omläggas, nya rännor anskaffas, och rappningen å kyrkan
till stor del förnyas, hvartill komme, dels att nästan alla församlingens byggnader
å kyrkoherde-bostället med det snaraste tarfvade ombyggnad, dels att skolhus i
de särskilda skolrotarne måste uppföras, om folkundervisningen skulle kunna med
fördel bedrifvas, helst allmogens bostäder der på orten allmänneligen vore till skollokaler
otjenlige; att Markaryds socken, utgörande 69| till 44| förmedlade hemman,
har en folkmängd af 3,340 personer, bland hvilka endast få befunno sig i goda,
några i bergliga, men de flesta i knappa omständigheter, till följd hvaraf fattigvården
vore synnerligen betungande; samt att, i anseende till socknens aflägsenhet från såväl
sjöstäder som jernväg, alla transporter vore med svårighet och dryg kostnad förenade.
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 10.
I anledning af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majit, genom ofvanberörde
den 24 sistlidne Oktober aflåtnu nådiga Skrifvelse, (införd under N:o 27 i 1 Sami.
1 Afdeln. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) hvilken från samtliga Riks-Stånden
blifvit till Stats-Utskottet remitterad, meddelat Rikets Ständer Markaryds församlings
sålunda gjorda underdåniga framställning till det afseende, Rikets Ständer kunde
finna sig föranlåtna att derå fästa.
Under erinran hurusom Rikets sednast församlade Ständer, genom bifall till
Stats-Utskottets den 5 .Tuni 1860 afgifna utlåtande N:o 131, ansett sig icke böra
bevilja då begärd eftergift och afskrifning af ifrågavarande kyrkobyggnads-lån, å hvilket,
efter sednast i sistlidne Juli månad gjord inbetalning, nu återstår i kapital
8,699 Riksdaler 72 öre jemte derå sedermera upplupen 4 procents ränta, får Utskottet,
som anser några sådana ömmande omständigheter icke vara förhanden, som
böra föranleda till eftergift af statens hos en hel kommun egande fordran, hemställa,
att Markaryds församlings ifrågavarande underdåniga framställning
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 November 1862.
N:o 10.
Alik. till Exp.-Ulsk. den 24 Nuv. 1862, kl. 11 f, m.
Memorial.
Från Borgare-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitterad Kongl. Maj:ts
nåd. Proposition om tillägg uti 15 § af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860,
angående den allmänna Beväringen; men, som efter hvad Utskottet inhemtat, högstberörda
nåd. Proposition är af de 3:ne öfriga Riks-Stånden remitterad till LagUtskottet,
har, vid sådant förhållande, Stats-Utskottet funnit det icke tillkomma sig
att med detta ärende taga befattning; hvilket, med anledning af Borgare-Ståndets
remiss, Utskottet ansett sig böra anmäla.
Stockholm den 24 November 1862.
N: o 11.
Ståts-Utskottets Memorial N:o 11.
9
Wso 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1862, kl. 11 f. m.
Memorial.
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga en inom
bemälda Riks-Stånd af Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson från Westerbottens län väckt
motion, dels att underhållet af allmänna lands- och häradsvägarne måtte skiljas från
jordbruket och öfvertagas af Staten samt bestridas genom allmänna skattebidrag, dels
ock att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om
tillsättande af en Kommitté för ordnande af denna angelägenhet; men som Utskottet
anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 §
3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda motion återlemna, för den åtgärd, Rikets
Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande, i hvilket afseende Utskottet får
upplysningsvis anföra, att en likartad fråga blifvit vid 1859 och 1860 årens riksdag
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad och sedermera, jemlikt 43 §
Riksdags-ordningen, af Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
behandlad.
Stockholm den 24 November 1862.
Bih. till R St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 3 Iiäft.
2
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1862.
t‘* .<*.»
Stats-Ut$koUetf Memorial N:ri* 12 och 13.
1
1:0 t%,
Arilj. till Exp.-Utsk. den 11 Dec. 1862, kl. 2 e. m.
Memorial.
Vid riksdagen» början antog Stats-Utskottet, i likhet med hvad under föregående
riksmöten egt rum, extra Kanslister, att vid förefallande behof biträda med
kansli-göromålen. Af bemälde extra Kanslister har Utskottet redan funnit nödigt
inkalla några till tjenstgöring och inom kort, erfordras för ärendenas skyndsamma
handläggning, ytterligare tillökning af Kansli-personalen. Utskottet får derföre till
Rikets Ständer hemställa,
att ytterligare 3:ne kanslist-arfvoden måtte ställas till Stats-Utskottets disposition,
att i mån af behof användas, och att dessa arfvoden må få beräknas
och utgå från och med de dagar, extra Kanslisterna inträdt i tjenstgöring.
Stockholm den 11 December 1862.
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Dec. 1862, kl. 2 e. m.
Memorial.
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga en af Riksdagsfullmägtigen
Ola Jönsson från Malmöhus län inom bemälda Riks-Stånd väckt
motion om tillägg i 18 § af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860, angående
den allmänna Beväringen; men som, efter hvad Utskottet inhemtat, Kongl.
Maj:ts till Rikets Ständer allåtna nådiga Proposition i samma ämne blifvit af samtlige
Riks-Stånden till Lag-Utskottet remitterad, har Utskottet funnit det icke tillkomma
sig att med detta ärende taga befattning; hvilket Utskottet, med anledning
af Bonde-Ståndets remiss, ansett sig böra anmäla.
Stockholm den 11 December 1862.
lith. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami 1 Afd. 4 Hafi.
Stockholm, tryckt hos Sam. Kimstedt, 1
.arn*
m n^njJoift*) U#
t il •»:-••/ hnfi-K ■ ublfirrf h n
.< ,0KB» i > o; /o/ " • nsh f
Ipr'/! vtft.taf*>rjni i ,/ij •
f[Tn..v Ib If/llld 'MOV rm.nfifc 1 *l?
lil) :V jf; j'M<i .tf: i ••: >'■ ■ > i 'O-H
:;nirtbr»inh b-Ti W4ltrn
rmiJJfiiod sssi $hii9if> BJtol» l
, ulfirn ii 8 8iöd jii* JJoänn r*drn:
.-08 * odnmöd 11
V\V>V1 1 :V>\k 1 Aviu>f' v *mV-A* . A AV, A\
Stats- Utskottets Memorial N:o 14.
1
14.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1862. kl. li f. m.
Memorial, med ett af Chefen för Statens jernväg sbyggnader af gifvet
underdånigt utlåtande, i anledning af Rikets sednast församlade
Ständers underdåniga skrifvelse, angående åtgärder
till beredande af besparing i anläggnings- samt drift- och
underhålls-kostnaden för Statem jernvägar.
(R. A.)
Med afseende å vigten att, så väl i och för det vidare ordnandet af trafikanstalterna
å Statens redan påbörjade banor, som med hänseende lill framtida jernvägsförelag,
alla de förhållanden, som röra jernvägarnes ekonomi och hvad dermed
eger gemenskap, måtte, med begagnande af den erfarenhet, som vid dylika anläggningar
inom och utom landet vunnits, blifva noggrannt och fullständigt undersökta och utredda,
samt vid jernvägs-lrafikens inrättande äfvensom vid förekommande frågor om
Statens medverkan och bidrag för jernvägs-förbindelsers åstadkommande tillämpade,
anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 23 Oktober 1860 (N:o 169
uli 10 Sami. af Bihangel lill R. St. Protokoll 1859 & 1860), ali närmare undersökningar
i uppgifna hänseenden måtte af Kongl. Majit, på sätt lämpligast syntes, varda
föranstaltade och till Rikets nu församlade Sländers kännedom meddelade, t anledning
af denna Rikets Ständers skrifvelse, har Kongl, Majit under den 18 Januari 1861 infordrat
Chefens för Statens jernvägsbyggnader underdåniga utlåtande, hvilket först den
20 November innevarande år till Kongl. Majit ingifvits och nu kommit Stals-Utskotlet
tillhanda; och får Utskottet, i anledning af Rikets Ständers uti lörenämnda underdåniga
skrifvelse uttryckta begäran att erhålla del af den utredning, som uti ofvanantydda
hänseenden kunde vinnas, ifrågavarande underdåniga utlåtande lill Rikets Ständers
kännedom öfverlemna, under erinran att de yttranden i afseende på vissa detaljer af
jernvägarnes anläggningssätt, hvilka Chefen för Statens jernvägsbyggnader i nämnda utlåtande
upptagit, icke äro Rikets Ständers, ulan tillhöra enskilda motionärers framställningar
i ämnet; kommande Utskottet framdeles, under riksdagens lopp, att i sammanhang
med behandlingen af jernvägsfrågorna, taga i öfvervägande de uti samma underdåniga
utlåtande af Chefen för Statens jernvägsbyggnader gjorda framställningar.
Stockholm den 15 December 1862.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 5 Rätt. I
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
Underdånigste Memorial.
Genom nådig remiss af den 18 Januari sistlidet år liar Eders Kongl. Majit anbefallt
mig inkomma med underdånigt yttrande öfver Rikets Ständers underdåniga framställning
af den 23 Oktober 1860, angående åtgärder till beredande af besparing i
anläggnings- samt drift- och underhålls-kostnader för Statens jernvägar.
Till åtlydnad af denna Eders Kongl. Majlis nådiga belallning får jag i underdånighet
till utredande upptaga hvarje af de Rikets Ständers skrifvelse vidrörda frågor
i den ungefärliga ordning, desamma i den underdåniga skrifvelsen förekomma.
Hvad först beträffar Rikets Ständers erinran, att den kostnadsberäkning, på
grund hvaraf beslut om anläggning af stambanor vid 1853—1854 års riksdag fattades,
upptagit anläggningskostnaden lör en mils jernväg med enkel bana om fem fots spårvidd,
afsedd alt begagnas med lokomoliver, till i medeltal 333,333 R:dr 16 sk. Ranko
eller 500,000 R:dr R:mt, kostnaden för driflmateriel inberäknad, men att deremot, enligt
det förslag, hvilket Indes til! grund för Eders Kongl Majits Proposition i samma
ämne vid 1856—1857 årens riksdag, kostnaden för en mil jernväg med driflmateriel
uppginge till mellan 7 och 800,000 R:dr i medeltal, så. torde det emellertid icke
tillkomma mig att härom afgifva upplysning, då jag först år 1855 erhöll Eders Kongl.
Majits nådiga uppdrag att vara Chef lör Statens jernvägsbyggnader och derförinnan
icke haft den ringaste kännedom om de för ifrågavarande anläggningar tillkomna förslager
eller kostnadsberäkningar.
Efter alt hafva vidrört angelägenheten deraf, att, för ett land med den jemförelsevis
glesa befolkning och ringa rörelse sorn Sveriges, jernbanorna blefve anlagda
med en så lindrig utgift, som med deras bestånd kunde vara förenligt, såvida icke
drift- och underhålls-koslnaden skulle öfverstiga bruttoinkomsten, och Staten sålunda
få till dessa kostnaders betäckande vidkännas en årlig utgift utom ränta och amortering
på kapitalet, anföra liikets Ständer lill en början att ett icke obetydligt antal jernvägar
i andra länder funnes, hvilkas anläggningskostnad, oaktadt nästan öfverallt dyrare
arbetslöner och högre pris på trävirke, icke vore större än, och någon gång understege
kostuadsförslagen för Statens jernvägar och att äfven inom vårt land erfarenheten visat, alt
enskilda bolag utfört jernbanor, som visserligen icke frän början varit anlagda till begagnande
af lokomoliver, utan för hästkraft, men också icke kostat fullt en fjerdedel,
pr mi! räknadt, af den uppgifna medelkostnaden för Statens lokomotivbanor och likväl
redan under loppet af många år kunnat besörja ali den omgifvande ortens godstrafik,
hvilket förhållande, jemte den omständigheten att sådana banor kunnat, med en föga
betydande tillökning i utgift, förses med lokomotiver för alt motsvara den lillvexande
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
3
trafikens behof, gåfve stöd åt den förmodan, alt behofvet motsvarande lokomotivbanor
med tillhörande driflmateriel äfven för Statens räkning skulle kunna anläggas billigare
än efter hittills framlagda kostnadsberäkningar.
Angående jernvägars kostnad i andia länder får jag i underdånighet meddela, att
kostnaden pr Svensk mil för banor med enkel och samma spårvidd, som de Svenska,
stambanorna, i medeltal utgör:
för de Preussiska jernvägarne  omkring R:dr R:mt 1,400,000.
„ „ Österrikiska „
„ „ „ 1,720,000.
„ öfrige Tyska „
„ „ „ 1,734,000.
„ de Franska „
„ „ „ 2,915,000.
„ „ Relgiska „
„ „ 1,377,000.
„ „ Holländska „  ; . „ „ „ 2,092,000.
samt att kostnaden lör de Engelska jernvägarne uppgår till ännu högre belopp.
Kostnaden pr mil för de Svenska statsbanorna uppgår deremot i medeltal till
endast omkring 800,000 R:dr. Den uppgiften, alt eli icke obetydligt antal jernvägar
i andra länder funnes, hvilkas anläggningskostnad icke vore större än, och någon gång
understege kostnadsförslagen för de Svenska statsbanorna, befinnes derföre vid närmare
granskning af förhållandena endast hafva afseende på sådana jernvägar, sorn
antingen utgöra kortare bibanor, utan egen drift-materiel, eller ock af hästbanor,
såsom t. ex. den emellan Budweis—Linz-Gmunden, den enda af längre utsträckning
bland de Tyska jernvägarne, hvars kostnad varit mindre än den för våra stambanor,
men hvilken endast har 3j fots spårvidd och blott till en del kan befaras med lokotiv
samt, i afseende ä byggnadssättet, närmast är att jemföra med de smärre i Wermland
och Bergslagena anlagda banorna, ehuru betydligt dyrare än dessa sistnämnde.
Beträffande kostnaden lör de af enskilda bolag i Sverige anlagda banor för
hästkraft, hvilka sedermera blifvit förändrade lill lokomotivbanor, samt sådana banors
förmåga alt besörja derå förekommande trafik, får jag underdånigst anföra följande.
Vid 1859 års utgång voro de i nedanstående förteckning upptagna smärre jernvägar,
dels för lokomotiv, dels lör hästkraft, af enskilda bolag, men med lånebidrag af
allmänna medel, anlagda, nemligen:
Banornas namn.
Längd i mil.
SS
S5 s"
Zo
’<! w’
Driftkraft.
Ul
JCO
►i
Si
p.
Största stig-  ning.
Kalkylerad
kostnad.
Kostnad
pr mil.
Söderhamn—Bergvik . . .
1,5
14,3
Anga
4,104
1 : 62
725,000
483,333
Hudiksvall—Forssa . . . .
1,02
14,3
d:o
4,104
1 : 50
560,000
554,400
Norbergs
1,55
8,15
d:0
4,00
1 : 50
500,000
322,580
Wessman—Barken
1,48
13,0
d:o
4,00
1 : 50
755,500
510,473
Frykstads
0,73
8,80
Häst.
3,708
1 : 45
107,175
146,815
) Sedermera förändrade till
Kristinehamn—Sjöändan .
1,11
8 å 12
d:o
3,708
1 : 45
210,000
189,189
> Lokomotiv-banor.
Fiskeby
0,52
8,0
d:o
3,00
1 : 50
96,600
185,769
Bänkered
0,41
7,78
d:o
3,00
1 : 32,5
52,500
128,049
Långban—Yngen
0,33
5,1
d:o
2,33
1 : 31
25,875
78,409
Grängesberg
Yngen—Östersjön—Öjewet-
0,33
5,1
d:o
—
—
43,740
132,545
i tern
1,00
6,0
d:o
2,666
1 : 40
157,500
157,500
lYugen Daglösen
0,66
5,1
1 d:o
2,333
1 : 20
108,675
164,658
jSaxen—Yngen
0,36
5,1
1 d:o
2,333
45,000
125,000
(Stribergs
(0,41
6,42
| d:o
2,666
1 : 25
54,000
131,707
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
hvarförutan Åtvidabergs lokomotivbana äfven var på enskild bekostnad utförd. Denna
jernväg har en längd af 0,97 mil, räler af 15,3 skålp. vigt per lol, spårvidd af 4 löt
samt brantaste stigningar af I : 70; men anläggningskostnaden är mig obekant och
har således ej kunnat i förteckningen upplagas. Bland de i ofvanstående förteckning
upptagna jernvägar äro Söderhamn—Bergviks, Hudiksvall—Forssa och Wessman—
Barken frän början anlagda för lokomotiv och Norbergs jernväg, under utförandet, lill
lokomolivbana förändrad; af de öfriga, som alla ursprungligen voro alsedda för hästkraft,
hafva tvänne, nemligen Frykstads och Kristinehamn—Sjöändan sedermera blifvit
inrättade för ånga. De afse alla hufvudsakligast godstrafik och utgöra förbindelse dels
emellan vattendrag, dels emellan grufvor och segelleder.
Af föreståeude förteckning, som äfven upptager de särskilda vägarnes längd,
rälernas vigt, spårvidd, stigningar och de kalkylerade koslnadssummor, som legat till
grund för lånebidragens bestämmande, samt kostnaden per mil, inberntas att de fyra
förstnämnda, eller de ursprungligen för lokomotiv byggda banorna, hvilkas sammanräknade
längd uppgår till 5,55 mil, kostat 2,540.500 Kalr Kunt eller i medeltal 457,567
R:dr per mil. För de 10 hästbanorna, hvilkas sammanräknade längd utgör 5,86 mil,
har elen kalkylerade kostnaden uppgått lill 901,065 R:dr, eller till 153,765 R:dr
per mil.
Alt, såsom llihets Ständer i sin underdåniga skrifvelse anfört, ”sådana hästbanor
kunnat Jerned en föga betydande tillökning i kostnad förses med lokomotiver för att
motsvara den tillvexande trafikens behof”, kan jag icke bestämdt motsäga, då denna
kostnad naturligtvis är belt och hållet beroende på, huruvida förändringen inskränkt
sig dertill, alt banorna endast, såsom skrifvelsen förutsätter blifvit försedda med lokomotiver
eller huruvida på samma gång banans öfverbyggnad blifvit förstärkt, men hvad
jag med visshet kan upplysa om, är den omständigheten, ali räler, som blifvit beräknade
för hästbana, icke äro tillräckligt styfva att bära för samma banapassande lokomotiver.
Dessutom får jag underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
derpå, alt, såsom synes al ofvanstående beräkningar öfver kostnaden per mil
för de i Sverige byggda lokomotivbanor med mindre spårvidd och för hästbanorna,
skilnaden i kostnad uppgår (ill icke mindre än 303,800 R:dr. Och att en jernbana som
ursprungligen varit anlagd för hästkraft, men sedan blifvit förändrad till lokomotivbana, måste
stå till ett icke obetydligt högre pris än om densamma genast från början blifvit
för lokomotiv inrättad och att således en bana, å hvilken den ifrågasatta förändringen
blifvit verkställd, kostar ungefärligen detsamma som de i ofvanstående förteckning
omnämnda från början för lokomotiv inrättade banorna af mindre spårvidd.
Af förteckningen synes äfven att alla dessa såväl lokomotiv- som hästbanor hafva en
ringa längd, uppgående förden längsta af de förra, endast till 1,55 mil och för den längsta
al de sednare lill 1,11 mil, och alt medellängden af de förra endast utgör 1,23 mil och af
de sednare 0,5 mil. Men om dylika jernvägar, som de ifrågavarande, skulle utsträckas till
samma läugd som våra stambanor, och likasom dessa nödgas framgå äfven öfver ogynnsamma
lokaler, skulle naturligtvis samma förhållande inträffa, som med stambanorna, att
kostnaden för vissa delar deraf komme att uppgå till 2 å 3 gånger mer än den ofvan uppgifna,
hvarigenom medelkostnaden för en längre sträcka äfven skulle böjas och säkerligen
kunna uppgå till dubhelt emot den, som blifvit nedlagd på dessa korta delar.
Å vestra stambanan t. ex. kostar linien emellan hufvudstaden och Södertelge mer än
1,400,000 R:dr per mil, och linien mellan Jonsered och Alingsås omkring 1,100,000 R:dr
per mil, då deremot för vissa delar inom Nerike och Westergötland kostnaden per milicke
varit högre än den för Hudiksvall—Forssa- eller Wessman—Barken-jernvägarne och äfven
derunder; nordvestra stambanan mellan Porla och Norska gränsen är beräknad
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
5
att kosta mer än en million R:dr per mil, då deremot banan mellan Finjasjön och
Nässjö af samma längd som den förra, eller omkring 20 mil, endast kommer alt uppgå
till omkring 640,000 R:dr per mil. Dessa skiljakligheter i kostnad för olika banor äro
ingalunda beroende af öfverbyggnad eller driflmateriel, hvilket allt är beräknad! efter
samma grunder å alia stambanorna, ulan endast och allenast af de mer eller mindre
kostsamma terrasserings-arbetena, hvilka oundgängligen måste inverka på hvad jernvägssystern
som helst.
Men den ringa längden af de i Rikets Ständers skrifvelse åberopade häst- och
lokomotiv-banorna liar ett annat inflytande på kostnaden, som jag nu går att utreda.
Erfarenheten gifver vid handen, att ett lokomotiv arbetar fördelaktigast och
med största besparing, då det dagligen tillryggalägga!- en väglängd af 20 högst 25 mil.
Å tvänne jernbanor af samma konstruktion och för öfrigt med samma lutnings- och
kröknings-förhållanden och båda försedda med lika kraftig rörelsernateriel, men den
ena af 1 mils längd och den andra af 20 mils, skulle derföre ett lokomotiv, å den
korta banan kunna verkställa 20 enkla turer om dagen, men på den 20 mil långa
banan endast en tur, och om lokomotivet å hvarje tur transporterade t. ex. 2,000
centner, skulle detsamma således förmå att på den korta banan dagligen förflytta
40,000 centner emellan ändpunkterna, men på den långa banan endast 2,000 centner
om dagen, och det skulle följaktligen erfordras 20 lokomotiver för att mellan den långa
banans ändpunkter förflytta samma godsqvantitet, som ett enda lokomotiv å den korta
banan skulle kunna åstadkomma. Häraf synes att jernbanor af kortare längd kunna
med ekonomisk fördel begagna mindre kraftiga lokomotiver för att ombesörja all den
trafik, som möjligen å dem kan ifrågakomma, och af denna omständighet följer åter alt
vid deras anläggningar besparingar kunna göras, genom användandet af lättare öfverbyggnad,
brantare stigningar samt svagare och mindre kostsamma lokomotiver, och för
alt ytterligare visa huruledes dessa besparingar betingas af den ringa längden får jag
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet ä det förhållande, alt om till minskande
af stigningarne stora kostnader nedlades pä terrasserings-arbetena och om starkare
och följaktligen dyrare räler användas, allt i ändamål alt derigenom kunna begagna
tyngre och kraftigare lokomotiver och åt dessa gifva större effekt, så alt t. ex.
endast tvänne enkla turer om dagen behöfdes för att verkställa”erlörderliga transporter,
hvilket å en kort bana väl låter sig tänka, så skulle lokomotiverna på eli mycket
improduktivt sätt begagnas, dels emedan dessa, sedan de båda turerna voro verkställda,
komme att det öfriga af dagen slå overksamma, dels emedan en nära lika så stor
qvantitet bränsle skulle åtgå för uppeldningen af machinerna, som för deras egentliga,
tjenstgöring, hvarförutan de alltid fördelaktigare, tätare förbindelserna gingo förlorade.
Dessutom bör den omständigheten icke förbises, att nästan alla här ofvan upptagna,
i Sverige utförda hästbanor, eller lokomotivbanor med mindre spårvidd, utgöra förbindelser
mellan vattendrag, som 5 månader af året äro tillfrusna, hvarigenom naturligtvis
jernvägstrafiken under vintermånaderna är af så ringa vigt, att den då på de flesta af
dessa banor helt och hållet inställes och alt till följd häraf en ytterligare anledning
förefinnes att i möjligaste måtto minska anläggningskostnaden.
Af det ofvan anförda inses tydligen att dessa smärre här i landet utförda jernbanor,
ehuru nyttiga och ändamålsenliga för de orter och den rörelse hvarför de blifvit
anlagda, likväl icke kunna tjena tili ledning för bedömandet af landets stambanor.
Dessa smärre jernvägar med deras svagare rörelsernateriel stå till stambanorna i ungefär
samma förhållande, som den mindre ängslupen till det större ångfartyget, och ehuru
ändamålsenlig och beqväm den förra är till förbindelse mellan tvänne närbelägna ställen,
skulle den icke vara iämplig för längre resor, äfven under förutsättning att farvalt
-
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
nets beskaffet icke deremot lade några hinder. Det skulle ju hvarken vara ekonomiskt
eller i andra afseenden förmånligt, att underhålla förbindelsen, t. ex. mellan hufvudstaden
och Arboga, som nu ombesörjes af tvänne större ångbåtar, med ett efter behofvet
lämpadt antal ångslupar af endast 6 å 10 hästkrafter.
Det är en gällande regel vid ordnandet af alla kommunikations-anstaller, alt ju
större afständen äro emellan de ställen, som skola förbindas, desto kraftigare och,
ifråga om personbefordring, desto beqvämare böra transportmedlen vara och desto
större hastighet bör begagnas, alldenstund man icke på de längre kommunikationslinierna
kan genom turernas antal ersätta det svagare transportmedlets bristande kraft
eller hastighet, hvilket deremot på kortare distanser med fördel låter sig göra.
Jag har i del föregående sökt visa, att jernvägar af samma konstruktion som
våra stambanor icke kunnat hvarken i andra länder eller inom Sverige utföras till
billigare pris än dessa stambanor, samt att dels till följd häraf, dels i betraktande såväl
af den ringa längden å de inom Sverige anlagda hästbanor och billigare lokomotivbanor,
som deraf att de liesta af dessa banor endast trafikeras under den del af året,
då de segelleder, hvarmed de äro förbundne, kunna befaras, intet stöd hvarken utom
eller inom landet ännu förefinnes för den förmodan Rikets Ständer yttrat, att nemligen
behofvet motsvarande lokomotiv-banor med tillhörande driftmateriel äfven för Statens
räkning skulle kunna anläggas billigare än eller hittills framlagda kostnadsberäkningar,
men då denna fråga icke kan anses för framtiden fullständigt belyst, utan att
äfven de tekniska grunder, som vid det för Statens jernvägar antagna byggnadssystem
blifvit följda, framställas och jemföras med dem, som måste göra sig gällande vid utförandet
af mindre banor, och då mina, till Rikets Ständer förut afgifna upplysningar i
detta afseende blifvit i deras skrifvelse endast i största korthet upptagna, så får jag
här nedan göra en, sora jag hoppas, fullständig framställning af dessa grunder, men
dervid först upprepa, hvad Rikets Ständer i detta 'ämne yttrat, nemligen:
“Vidare har del blifvit anmärkt: alt enligt uppgjord beräkning skulle, endast
“genom begagnande af jernvägsskenor om 15 i stället för 21j skålpund, uppstå en
“besparing af nära 40,000 R:dr pr mil: att möjligheten att begagna lättare skenor samt
“en mindre dyr anläggning i flera andra afseenden äfven berodde på olikheten af vaglarnas
konstruktion och huruvida, såsom förhållandet vore med de vagnar, sorn begagnades
i Amerika, dessa fördelade tyngden på jemförelsevis flera punkter af jernvägen,
hvarjemte, i följd af sitt byggnadssätt, de Amerikanska lokomotiverna med samma
“kraft kunde framdraga samma tyngd på starkare stigningar än lokomotiverna på
“Englands jernvägar, ungefär i förhållande som l : 80 i stället för 1:100, äfvensom,
“med de förstnämnda lokomotiverna, kurvor med l mindre radier kunde ulan olägenhet
“befaras, hvilket allt borde bidraga lill minskning af kostnaden; att å Svenska Statens
“jernvägar bro-kar och landfästen in. m. byggdes för dubbel bredd, utan synbart ända“mål,
då lerrasseringen öfverallt vore anlagd för enkel bana; att å nämnda banor tvär“syllarna
(sleepers) gjordes 9 fot långa och 7 tum tjocka, grusningen 12 fot bred på
“öfversidan, samt jernbanden eller lerrasseringen under grusbädden 20 fot bred, då der“cmot
i Amerika, under del spårvidden vore densamma som härstädes, sleepers erhölle
“endast 8 löts längd och 5—6 tums tjocklek, samt grusningen 11 löts och jordbanken
“15 fots bredd, hvilka förhållanden äfven vid större delen af de Tyska jernbanorna
“vore lika, som vid de Amerikanska; att å olika delar af de Svenska banorna borde,
“likasom å jernvägarne i del öfriga Europa, kunna, i förhållande till mer eller mindre
“liflig rörelse, användas täler och lokontoliver af olika dimensioner, så alt lättare ske“nor
och mindre lunga lokomotiver begagnades, der rörelsen vore mindre; alt, då så
“väl banans som rörelsematerielens slitning hufvudsakligen berodde af tyngd och hastig
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
7
“het, borde trafiken sålunda ordnas, att det tunga fraktgodset afskiljdes från passage“rare-tågen
och det förra fördes mera långsamt, hvilket iakttages såväl i England med
“dess lilliga trafik, som på de jernvägar i Norra Amerika, der blott en eller två trän“ger
om dagen vore af nöden, samt slutligen alt till ångvagnsbränsle borde, såsom nässlan
allmänt i Amerika, användas ved, då, enligt Amerikanska rön, en famn löfved
“svarade mot 9 tunnor coakes och dessutom ångpannorna underginge en långt hasti“gare
förstöring af mineraliskt bränsle."
För att rätt kunna bedöma ändamålsenligheten af det för Statens stambanor antagna
byggnadssystem mäste man först undersöka, huruvida de fastställda lutningsocn
krökningsförhållandena, d. v. s. det maximum af 1 : 100, som för de förra och
det minimum af 1,000 fots radie, som för de sednare blifvit antagne, hafva grundade
skäl för sig, eller huruvida de besparingar i terrassering, som skulle vinnas, ifall brantare
stigningar och mindre krökningsradier begagnades, skulle motsvara den ökade driftkostnad,
som deraf blefve en följd.
De äldsta större jernbanorna hade ringa lutningar. Mari ansåg sig nemligen icke
kunna med fördel befara jernbanor med starkare stigningar än 1 : 300 och dåvarande
rörelsemateriel kunde i allmänhet icke begagnas, då stigningen var brantare än 1: 100;
lutningar deröfver ansågos omöjliga att befara utan särskilda hjelpmedel. Men i samma
mån som jernvägsanläggningarne lingö en större utsträckning, lokomotivkonstruktionen
vann en större fullkomligket och man ville tillgodogöra sig fördelarne af jernvägar
äfven i sådana trakter, der terrängen skulle nödgat till oerhörda jord- och
sprängningsarbeten, ifall lutningslörhållandet 1 ; 300 bibehållits, började man öfverväga,
huruvida det icke skulle vara mera öfverensstämmande med en klok hushållning att
öka dragkraftens styrka och minska terrasseringsarbelena genom användandet af brantare
lutningar, och man fann då genom anställda beräkningar, att räntan å den, genom
användandet af stigningar af ända till 1 : 100 och deröfver, uppkomna besparing
i anläggningskostnad, under vissa förhållanden öfversteg den tillökning i driftkostnaden,
som af de brantare stigningarne förorsakades och slutligen ansåg man sig i Tyskland
med visshet kunna bestämma dessa förhållanden så, att maximum för stigning å banor
genom slättland antogs till l : 200, för stigning å banor i kuperad terräng till 1 : 100
och å banor genom bergstrakter till 1 : 40.
Tyngdkraften utöfvar, dä en last af 1 tons vigt skall dragas uppför stigningar, ett
motstånd, som, uttryckt i ii!., vid olika stigningar förhåller sig som följer, nemligen :
vid en stigning af 1 : 1000 som
2,2,
1:800 „
2,8,
1:600 „
3,7,
1:400
5,G,
1:300 „
7,46,
1:200 „
11,20,
1:100 „
22,40,
1 :80 „
28,00,
„ >, 1 : 60 „
37,30.
Man finner häraf till hvilken grad kraften måste ökas i mån af stigningarnes tilltagande,
och att, t. ex., då den kraft, som vid en stigning af 1 : 300 erfordras för
öfvervinnandet af tyngdens motstånd, utgör 7,46, måste den redan vid stigning af
l : 100 ökas till 22,40 samt vid stigning af 1 : 60 till 37,30, eller i förra fallet vara
3 och i sednare fallet 5 gånger större än den, som erfordras vid stigningar af 1 : 300.
Vid en jemförelse mellan förhållandena å tvänne jernvägar, af hvilka den ena har stig
-
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
ningar af 1:60 och den andra af 1 : 100, synes således, att om ett lokomotiv å den
förra kan framdraga t. ex. högst 12 lastade vagnar med 120 centner i hvardera, måste
samma lokomotiv, med användande af lika stor kraft och samma hastighet, förmå
framdraga 20 sådana vagnar å den banan, som har stigningar af 1 :100. Med uppskattande
af den besparing i dragkraft, som i sednare fallet skulle vinnas, i medeltal
till endast ett halft öre per centner för hvarje mil, hvilket ingalunda är högt beräknadt,
och under antagande att i medeltal endast 8 lastade vagnar å 120 centner åtföljde
hvarje låg, eller samrnanlagdt 960 centner, skulle besparingen ändå uppgå till
480 öre för hvarje mil. Om, sedan vestra och södra stambanorna blifva i sin helhet
fullbordade, elt bantåg med nämnda antal vagnar dagligen skulle gå fram och åter
emellan följande stationer, nemligen mellan Göteborg och Stockholm, Göteborg och
Falköping, Göteborg och Alingsås, Göteborg och Töreboda, Stockholm och Södertelge,
Slockholm och Katrineholm, Örebro och Katrineholm, Örebro och Töreboda, Malmö
och Lund, Malmö och närheten af Wexiö, Malmö och Falköping, Jönköping och Falköping,
skulle en sammanlagd sträcka af omkring 330 mil dagligen beläras och den
dagliga besparingen i dragkraft enligt ofvanstående beräkning, således minst utgöra
1,584 R:dr, eller pr år uppgå lill 578,160 R.dr, hvilken summa motsvarade 5 procents
ränta å ett kapital af 11,563,200 R:dr. Jemföres åter den kostnad, sorn för terrasseringen
å vestra och södra stambanorna skulle uppkommit, ifall maximum af lutning
för dem blifvit bestämd till 1 : 60 med den kostnad, som det för närvarande bestämda
maximum af 1 : 100 åstadkommit, så befinnes att begagnandet af den starkare lutningen
skulle framkallat en besparing af 42,500 R:dr pr mil, eller för sammanräknade
längden, 78 mil, af vestra och södra stambanorna, en summa af 3,315,000 R:dr,
hvarå räntan efter 5 procent utgör 165,750 R:dr. Då den årliga vinst, som uppkommer
genom besparing af dragkraft vid användandet af stigningar af 1: 100, såsom
nyss är närnndt, kan uppskattas lill 578,600 R:dr, men deremot räntan å det inbesparade
byggnadskapitalet, ifall stigningar af I : 60 blifvit begagnade, ej skulle uppgå till
högre belopp än 165,750 R:dr, så följer häraf, att vid den blifvande trafiken å de
förenade vestra och södra stambanorna årligen kommer att inbesparas en summa af
minst 400,000 R:dr, derigenom att maximum för stigningarne blifvit antaget till 1 : 100
i stället för 1 :60, och denna slags besparing står i direkt förhållande till trafikens
storlek och kommer således, att i samma mån som denna ökas.
Dessutom anser jag mig särskildt böra framhålla följande omständigheter, nemligen
dels att våra terrasseringsarbelen i allmänhet äro billigare än i andra länder, men
att driftkostnaden deremot torde komma att blifva lika hög, om icke högre än i utlandet,
alldenstund rörelsematerielen är lika kostsam som i andra länder och brännmaterialierna
måste hemtas utifrån, åtminstone intilldess de pågående försöken alt på
något ekonomiskt sätt till brännmateriel för lokomotiver aptera den inom landet befintliga
torf ledt till önskvärda resultater, dels att de starkaste brytningar i den terräng,
hvaröfver vestra oeh södra stambanorna framgå, förekomma närmast Stockholm, Göteborg
och Jönköping, eller just der den lifligaste trafiken är att förvänta. Dessa omständigheter
visa äfven huru angeläget det är, att ej vid anläggningen af en jernväg,
för en tillfällig, ringare besparing, låta förleda sig till antagande af de för all framtid
å driftkostnaden menligt inverkande, brantare stigningarne.
Slutligen torde jag böra nämna, att karaktären af våra terrängförhållanden i allmänhet
är sådan, att det icke låter sig göra alt, såsom vid åtskilliga utländska banor
med framgång blifvit försökt, samla stigningarna på några få ställen, för alt der öfvervinna
dem genom särskilda anordningar.
På
Stats-Utslcottets Memorial N:o 14.
9
På grund af hvad jag nu anfört, anser jag mig hafva ådagalagt, alf del lutningsmaximum,
sorn hittills varit gällande, är del för våra stambanor ändamålsenligaste; och
jag öfvergår derföre till utredande af frågan om de för samma stambanor lämpligaste
grunder för bestämmandet af hanans krökningar.
Det system, som följes i hela Europa med afseende å axlarnas och hjulens förening
sinsemellan och med lokomoliverna eller vagnarna, och hvilket för de öfvervägande
fördelar, detsamma i så många andra afseenden erbjuder, särdeles hvad säkerheten
angår, ännu anses såsom det fördelaktigaste, nemligen att hjulen äro lästa vid
axlarna och dessa åter ej kunna vridas ur sitt mot lokomotivets eller vagnarnas medelinder
vinkelräta läge, har likväl vid passerandet af kurvor den olägenheten, att
hjulaxlarna ej kunna intaga krökningsradiens riglning, hvarigenom hjulen erhålla en
sned ställning emot rälerna. Då nu cenlrifugalkraflen, vid ett tågs framgående i en
kurva, pressar lokomotivernas och vagnarnas hjul emot den yttre rälslinien, är det naturligt
att friktionen emellan hjulringarna och de yttre rälerna skall blifva ännu starkare,
än om axlarna voro rörliga, så alt hjulen kunde intaga samma ställning emot
rälerna som vid framgåendet å rak linie, samt att cenlrifugalkraflen sträfvar alt lyfta
trängen ur spåret. Ju skarpare böjningen är, d. v. s. ju mindre radie, som för densamma
blifvit begagnad, desto kraftigare verkar cenlrifugalkraflen och desto ogynnsammare
blir hjulens riglning emot rälerna, och då nämnde kraft vexer i samma förhållande
som hastigheternas qvadrafer, så inses lätt huru nödvändigt det är, att såväl för
slitningens skull, som ur säkerhetens synpunkt, minska hastigheten vid passerandet af
kurvor och huru till följd häraf dessa böjningar hämmande inverka på tågens hastighet.
Man har visserligen försökt att, genom begagnande af på axlarna rörliga hjul, fördela
friktionen eller förflytta den från hjulringarna till lagren, men denna anordning
har ej varit tillräcklig att minska den förstörande verkan af slitningen. Icke heller
har man i Europa ansett sig kunna antaga det i Amerika följda syslemet med rörliga
axlar, emedan detta, ehuru fördelaktigt vid kurvor med små radier, likväl har de olägenheterna,
att axlarna slitas mera, att konstruktionen blir mera komplicerad och
mindre tillförlitlig sami alt dels lill följd häraf, dels till följd af den mindre stadiga
rörelsen, säkerheten i väsendtlig mån lider. Men om också maferielens konstruktion i
detta afseende skulle i framtiden vinna någon anmärkningsvärd förbättring, sä kan man
dock aldrig göra sig oberoende af cenlrifugalkraflens verkan och det menliga inflytande
denna verkan, såsom ofvan är visadt, utöfvar, lika litet som man kan göra sig oberoende
af tyngdkraftens verkan i sligningarne. Dessutom är det gifvet, alt en större
kraft erfordras för framdragandet af ett tåg genom kurva än på rak linie, dels derföre
alt friktionen i förra fallet verkar hinderligare, dels emedan dragkraflen ej får verka
i rät linie.
Det måste visserligen medgilvas, alt icke obetydliga besparingar i terrasseringsarbele
ofta kunna åstadkommas genom begagnande af små krökningsradier, meri jag
tror mig här ofvan hafva visat, hvilket ofördelaktigt inflytande de skarpa kurvorna för
framtiden utöfvar å trafiken och dess materiel. Det är svårt ali till siffran bestämma
i hvad förhållande besparingen i anläggningskostnad slår till de ökade utgifterna för
slitning af räler, lokomotiver och vagnar, äfvensom det är svårt att i siffror uppskatta
värdet af den tid, sorn vid passerandet af de skarpa kurvorna, går förlorad; endast erfarenheten
kan i detta, som i mänga andra fall, gifva ett bestämdt utslag, men Sverige
har haft den lyckan att ur främmande länders jernvägshistoria äfven i denna fråga
hemta värderika upplysningar. Del är med stöd häraf och på den grund att anställda
beräkningar gilvit vid handen, alt endast en jemförelsevis obetydlig besparing i lerrasBih.
till li. St. Prot. 1862 1863. 4 Sami. 1 A/d. 5 Iliijt. 2
10
Slats-Utskottets Memorial N:o 14.
seringsarbete sk ulin vunnits, ifall skarpare krökningar blifvit begagnade, som minimum
för beräkningsradiens storlek blifvit bestämdt lill 1,000 fot, och såsom ett bevis att
delta^bestämmande vid tillämpningen icke visat sig stridande mot naturen af våra terrängförhållanden,
må bär nämnas alt, t. ex. å den mer än 38 mil länga sträckan mellan
Stockholm och Alingsås endast pä tvänne ställen kurvor med 1,000 fots radie förekomma.
De frågor jag nu går alt utreda, nemligen om banans öfverbyggnad, spårvidden
och den så kallade rörliga materielen, ligga hvarandra så nära, att jag i ett sammanhang
mäste upptaga dem till behandling, hvarvid jag äfven på ett och annat ställe
mäste återkomma till dem jag redan vidrört, om stigningar och krökningar. emedan
älven dessa sistnämnda frågor ej kunna fullständigt belysas, utan i sammanhang med
dem om öfverbyggnaden och materielen.
Då beslutet om anläggningen af de Svenska stambanorna fattades, hade Norrige
redan börjat sina jernvägsanläggningar, och äfven inom Sverige var en sådan anlägg
ning
under arbete, nemligen till förbindelse mellan städerna Örebro, Arboga och Nora,
hvilken anläggning åtminstone till någon del ansågs komma att utgöra en gren af våra
stambanor, och del var naturligtvis äfven att förutse, alt de Norska jernvägarne i en
framtid skulle komma alt sättas i förbindelse med dessa stambanor. Båda bär ofvan
nämnda jernvägar hade för spårvidden eller afsländet emellan nilema bestämt samma
mått, som å Danmarks och nästan hela kontinentens, nemligen 4 fot 8.} tum Engelskt.
För den samtidigt med Statens jernvägar påbörjade banan emellan Gefle och Falun
antogs äfven samma mått för spårvidden, hvilket dessutom af 1851 års Jernvägskommillé
blifvit såsom det ändamålsenligasle föreslaget. \id den tidpunkt då spårvidden för de
Svenska stambanorna skulle bestämmas, lorefunnos således redan till den grad vigtiga
skäl lör antagandet af det mätt, som nu är gällande och som är detsamma som här
ofvannämnda, att knappast något val i detta afseende kunde ifrågakomma, äfven om
denna spårvidd icke varit af andra förhållanden loreskrifven.
Dä det ofta offentligen blifvit yllradl, att våra stambanor äro anlagda efter det
så kallade Engelska systemet, hvilket i allmänhet är det kostsammaste, torde jag, innan
jag går vidare i utredningen af nu behandlade frågor, böra upplysa, att hvad öfverbyggnaden
eller den så kallade permanenta vägen beträffar, är det i Tyskland allmänt
antagna byggnadssättet med bredbasiga räler, omedelbart hvilande pä och med spik
fästade vid sliperna, anviindt vid de Svenska stambanorna och att detta byggnadssätt
kan anses såsom en medelväg emellan det dyrbara Engelska och det ofta provisionela
Amerikanska, men alt, hvad rörelsematerielen deremot angår, de i England och Frankrike
allmännast brukliga lättare fyrhjuliga passagerare- och godsvagnar blifvit hos oss
antagna, i stället för de i Tyskland mest förekommande vagnar med sex hjul, hvilka
både äro tunga och ohandterliga samt, till följd af det större afståndet mellan de yttersta
hjulen, åstadkomma en starkare slitning i kurvorna.
Beträffande de vid Statens jernvägar begagnade räler, har i Rikets Ständers
skrifvelse blifvit anmärkt, att, enligt uppgjord beräkning, skulle, endast genom begagnande
af jernvägsskenor om 15 i stället för 21 £ ti. vigt per fot, uppslå en besparing af
nära 40,000 R:dr per mil.
Dä priset per vigt-enhet kan antagas vara ungefär detsamma för räler af 15
och 21$ ti. saint skilnaden i vigt emellan de båda olika slagen pr löpande fot utgör
ti., eller för hvarje mil 408,000 ti., d. v. s. 4,680 centner, kan den besparing, som
skulle uppkomma genom användandet af det förra slaget i stället för det sednare, icke
uppgå lill det angifua beloppet, 40,000 R:dr per mil, med mindre än alt hvarje centner
skulle kosta 8 R:dr 54 öre, hvilket i det närmaste utgör 11 £ 8 sh. Sterling
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
11
per Engelsk tons. Ett så högt pris hnr emellertid aldrig, icke ens under de mest ogynnsamma
förhållanden, blifvit erlagdt för de å Statens stambanor begagnade räler från
England. Det verkliga medelpriset för dessa uppgår till omkring 7 £ Sterling pr lons,
eller omkring 5 R:dr 25 öre per Svensk centner och den förutsatta besparingen i inköpspris
reducerar sig följaktligen lill endast 24,570 R:dr per mil, om hvilken besparing
jag längre ned skall vidare yttra mig. Men lika litet som i hvarje annan fråga får
man vid bestämmandet af rälernas styrka endast taga anläggningskostnaden i betraktande;
man måste äfven tillse i hvad mån den mindre soliditeten inverkar på den
blifvande trafiken. Lättare räler fordra lättare lokomotiver och med antagande af den
praktiska regeln för rälernas vigt i förhållande till lokomolivernas, nemligen alt den
förra bör vara lika många skålpund per löpande fot, som den sednare utgör lons,
finner man, att på de lättare, eller 15-Ä-rälerna, lokomoliver af högst 15 lons vigt
kunna begagnas, då deremot å de starkare rälerna kunna användas lokomoliver af 21 £
tons vigt och då nu lokomotivets dragkraft står ungefärligen i direkt förhållande till
dess vigt, bar det tyngre lokomotivet 42 procent större dragkraft än det lättare.
Det är ofvanföre anlordt, att medelkostnaden för alla våra hittills utförda stambanor
uppgår till omkring 800,000 R:dr pr mil. Af denna kostnad utgör den genom
användandet af 15-^f-räler uppkommande besparing, eller 24,570 R:dr pr mil, endast
3,1 procent.
Om man således användt de lättare rälerna hade man endast inbesparat 3,1
procent i anläggningskostnad, men deremot underkastat sig olägenheten alt nödgas använda
lokomoliver af 42 procent mindre dragkraft än de tyngre, som kunna begagnas
å de starkare rälerna.
Denna förlust i dragkraft skulle naturligtvis ersättas genom ett i samma förhållande
ökadt antal lokomotiver och så snart det dagliga bebofvet af dragkraft öfverstege
det lättare lokomotivets förmåga, måste Hänne sådana machiner användas i stället för
en tyngre. Tages nu i betraktande alt kostnaden för de lättare lokomotiverna är proportionsvis
större än den lör tyngre och alt det ökade antalet lokomoliver tager i anspråk
vidlyftigare reparationsverkstäder och flera lokomotivsljdlar, så inses lätt, att den
billigare anskaffningskostnaden för de lättare rälerna till betydlig grad förlorar sitt
värde genom den förökade anläggningskostnad som de lättare, men till större antal behöfliga,
lokomotiverna framkallar och alt således den ifrågaställa besparingen i anläggningskostnad
nedgår till en obetydlighet. Deremot är det gifvet, att, då flera machiner
måste användas för skötande af samma trafik, som med ett enda lokomotiv af
större tyngd eller kraft beqvämligen skulle kunna underhållas, måste äfven ett proportionsvis
större antal af konduktörer och underkonduktörer, lokomotivförare och eldare,
arbetare vid reparationsverkstäderna o. s. v. användas, ulan att denna större personal,
med afseende ä trafikens skötsel, kunde uträtta mer än den, som för ett enda starkare
lokomotiv vore nödig. Jag torde icke särskilt behöfva framhålla huru den stora personalens
jemförelsevis improduktiva arbete skulle menligt inverka på driftkostnaden och
det anförda torde vara nog för alt visa det ogrundade i förutsättningen deraf, alt användandet
af räler om 15 it. i stället för 21j it. skulle för Statens jernvägar varit
ekonomiskt.
Innan jag lemnar detta ämne tror jag mig dock böra upplysa, att den å vestra
stambanan befintliga materiel, till storleken beräknad efter den lörsta trafikens fordringar
och bestående af 26 lokomoliver, 106 passagerarevagnar och 367 lastvagnar redan
visat sig vara alldeles otillräcklig, ehuru ringa den närvarande trafiken är emot den,
som framdeles kan förväntas; och ju mera trafiken utbildas, ju mera förmånlig visar sig
den starkare malerielen, dels lill följd af, såsom nyss nämndes, den ringare drillkost
-
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
naden, dels i anseende lill angelägenheten deraf alt på banor med enkelt spår, men
med den stora utsträckning, som våra stambanor, kunna använda sä få bantåg som
möjligt för verkställandet af behöfliga transporter, hvarigenom bebofvet att nedlägga ett
ytterligare spår fördröjes.
Hvad beträffar den anmärkning, sorn blifvit framställd angående längden af de
å våra stambanor använda sliper, eller rälernas underlag, hvilken längd skulle vara
större än hvad som brukas i Amerika eller Tyskland, lår jag i underdånighet upplysa,
att denna skilnad icke utgör mer än i det närmaste 9$ turn och icke har något särdeles
inflytande å kostnaden, samt att, om man äfven antoge en prisskilnad i förhållande
till längden, skulle denna skilnad icke uppgå till mer än 11 öre för hvarje sliper,
eller lill 1,320 R:dr för hvarje mil. Denna kostnad är mer än ersatt genom den
större styrka och fasthet jernbanan genom de längre sliperna erhåller, hvilken större
fasthet dessutom af våra klimatförhållanden särskilt betingas.
1 sammanhang med denna fråga torde det vara skäl alt till besvarande upptaga
den anmärkning, som blifvit gjord angående ballastens och jordvallens bredd å stambanorna.
1 Rikets Stämlers skrifvelse nppyifbes, att å de Amerikanska och de flesta af
Tysklands jernvägar ballasten har en bredd af 11 löt och jordvallen 15 fot, under det
att den förre å de Svenska jernvägarne är 12 löt och den sednare 20 fot bred. Detta
förhållande, förklaras emellertid helt enkelt deraf, alt å de flesta Tyska jernvägar, likasom
å många andra, t. ex. de Schweilsiska, jordbanken är uppfylld på sidorna om
ballasten ända till den sednares öfverkant, då deremot vid de Svenska jernvägarne jordbanken
icke går högre upp än till ballastens undre yla, hvilken anordning löreskrifvits
af våra klimatiska förhållanden, sorn göra det nödvändigt att, till minskande af frostens
menliga inflytande, gifva det i ballasten inträngande regnvatten ett så fritt aflopp som
möjligt, och då nu bankens sidor hafva en lutning, vanligen af 1:1$, är det klart, alt
bankens bredd i höjd med ballastens öfverkant är så mycket mindre än bredden vid
ballastens underkant som 2 gånger det doseringsanlag, som af ballastens tjocklek betingas.
Skulle derföre samma anordning följas vid de Svenska, sorn vid de Tyska och
andra jernvägar i sydligare klimat, d. v. s. banken uppfyllas på sidorna om ballasten,
skulle, dä ballasten är 2 fot tjock och således sammanlagda längden af doseringsanlagen
på båda sidor om banken utgör 6 fot, bankbredden å de Svenska jernbanorna
blifva endast 14 fot upptill, likasom å andra sidan, ifall den Svenska anordningen
blefve följd å de Tyska banorna, dessas bankbredd upptill vore 21 löt. Den anmärkta
olikheten i bankarnas bredd har således endast uppkommit (ill följd deraf, att man vid
jemlörelsen icke i båda lallen beräknadt bredden pä samma ställe af banken.
Beträftande anmärkningen alt bro-kar och landfästen byggas för dubbel bana,
dä terrasseringen öfver allt är anlagd för enkel, får jag andraga, alt, då det väl
kan antagas att å våra stambanor ett ytterligare spår måste i en icke alltför aflägsen
framtid utläggas, åtminstone på vissa sträckor, har det varit nödvändigt alt vid
första anläggningen ställa så till att trafiken ej behöfver afbrytas, då utläggningen
af del dubbla spåret skall försiggå. Ett sådant afbrott ilrågakommer ej om landfästen
och bro-kar frän början äro så anordnade, alt endast ölverbyggnaden behöfver nedläggas
lör att bron skall vara färdig till begagnande och dä härtill kommer dels att
anläggningskostnaden i väsendtlig män förminskas genom att pä en gång verkställa
uppmurningen, dels att, i händelse af reparation, de för andra spåret uppförda landfästen
och bro-kar kunna under tiden tjena till underlag för provisionel broar, eller,
lör den händelse att ölverbyggnaden å en bro skulle behöfva helt och hållet ombyggas,
då tjena till underlag för den nya bron, så synas icke allenast ekonomiska skäl vid
anläggningen, utan äfven eli nödigt förutseende i alseende å framtidens fordringar, före
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
13
slafva alt landfästen och bro-kar från början uppföras för dubbel bana. Deremot kan
trafiken ulan afbrott fortgå under del alt lerrasseringen utlägges för dubbelt spår och
del finnes således ej något skäl alt verkställa sådan utläggning förr än den af beholvet
framkallas, med undanlag af pä sådana ställen, der antingen öfverflödig jord i skärningar
måste utföras i bankarna, eller der erforderlig jord lill bank icke kan vinnas på
annat sätt, än genom skärningars utvidgande.
Sedan jag bär ofvan redogjort för de vid Statens stambanor antagna lutningsoch
kröknings-förhållanden samt sjstemen för öfverbyggnad och materiel samt till besvarande
upptagit de anmärkningar deremot blifvit framställda, torde det vara lämpligt
alt nu söka utreda frågan om den hastighet, hvarmed trängerna å dessa stambanor böra
framgå samt om den dragkraft och andra förhållanden, som af denna hastighet betingas.
Rikets Stunder yttra i detta afseende följande:
“Bland de omständigheter som, enligt den i andra länder vunna erfarenhet, inverkade
på den större eller mindre kostnaden för jernvägars anläggning och drift
“samt underhäll, borde i första rummet fästas uppmärksamhet å förbållandet mellan
“motståndet af den tyngd, som framdroges på en jernväg och kraften, som framdroge
“densamma. Detta motstånd tilltoge nemligen, enligt hvad utrönt vore, ungefär som
“qvadraten af hastigheten, så att omkring 4 gånger så stor kraft erfordrades för att
“framdraga ett tåg 2 inil i timman, som att framdraga det l mil i timman, och 9
“gånger så stor kraft lör 3, som för en mils hastighet i timman o. s. v. En hastighet
“af 3 mil i timman, motsvarande ungefär 2£ mil med uppehåll, erfordrade i följd häraf
“omkring dubbelt så tunga lokomotiver, som en hastighet af 2 mil i timman, och då
“nötningen af jernvägsskenorna stöde i direkt förhållande till de tyngder, som derpå
“framfördes, samt dessutom tyngre lokomotiver, i vida större mån än sjelfva hastig“helen
ökades, ulöfvade skadlig inverkan på skenorna genom friktion och stötning vid
“minsta förekommande ojemnhet å jernvägen, mäste en stor hastighet och deraf följande
behof af tyngre och dyrare lokomotiver jemväl fordra, för lika lång varaktighet,
“en vida solidare och således dyrare konstruktion af öfverbvggnaden än med en min“dre
hastighet behöldes, hvarjemte den åstadkomine en ojemförligt större nötning å
“hela rörelsematerielen, synnerligast hjul och vagnar, samt medförde betydligt större
“ålgång af bränsle. Den hastighet af 4 mil i timman, hvilken uppgifvits såsom behöflig
“å Svenska jernbanorna, vore större än hvad man lör kostnadens skull tilltrott sig
“kunna åstadkomma någonstädes i Tyskland och kunde endast jemföras med express“tågen
i England och på några af de största banorna i Frankrike.*
Ulan att ingå i några vidlyftigare beräkningar öfver förhållandena emellan dragkraften
och det motstånd, denna vid olika hastigheter har all öfvervinna, hvilket är så
mycket mindre behöflig!, som hvarje större afhandling rörande jernvägsbyggnader och
lokomotiv-konstruktionen fullständigt upplager gången af dessa beräkningar, får jag
bär endast framhålla de resultater, hvartill såväl ifrågavarande beräkningar, som erfarenheten
i detta afseende ledt.
Viglen af de nu för tiden vid nästan alla Europas jernvägar brukliga lokomotiver
utgör från 15 å 20 till 30, högst 36 Engelska tons, eller kan i allmänhet antagas
ligga emellan 20 och 30 lons. Med dessa lokomotiver kan en träng uppnå en hastighet
af 8 till och med 10 Svenska mil i timman.
Skulle deremot det påslående ega grund, som i Rikets Ständers skrifvelse blifvit
upplaget, eller alt det motstånd dragkraften bade att öfvervinna tilltoge ungefär som
3vadraten af hastigheten och att till följd häraf en hastighet af 3 mil i timman erforrade
omkring dubbelt så tunga lokomotiver, som en hastighet af 2 mil i timman o.
s. v., skulle resultaterna blifva följande:
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
Under förutsättning att ett lokomotiv af 10 lons vigt (hvilket är vida läitare än
hvad som vanligen brukas) erfordrades för alt framdraga en träng af vanlig tyngd med
en hastighet af 2 mil i timman, behöfdes:
för 3 mils hastighet, ett lokomotiv af 22.] tons vigt.
n 4 „ „ „ ,, ,, 40 ,, „
n ^ n n w n n 62] ,, „
n 6 ,, „ „ „ „ 90 „ „
n 7 n n n n n 4~ 2] » »
>• 8 ,, r n rt r> 160 ,,
9 90^4.
» ^ n » n n n ~ ^ n n
10 OKI)
» h n n « » ii n
Och således skulle redan lör 5 mils hastighet erfordras ett lokomotiv, som vore
nära dubbelt tyngre än något hittills begagnadt, eller 62,5 tons, under det alt denna
hastighet, om så erfordras, ganska väl kan uppnås med de lokomotiver, som å våra
stambanor begagnas och som väga endast omkring 20 tons, och lör 10 mils hastighet
(som visserligen sällan i fråga kommer, men dock i England stundom användes) skulle
behöfvas ett lokomotiv, som vore mer än 6 gånger så tungt, som något i England
konslrueradt,
Den i Rikets Ständers skrifvelse upptagna kalkyl med afseende å förhållandet
emellan dragkraflen och det motstånd, denna har att öfvervinna vid olika hasligheter,
hvilar således pä en origtig grund.
Verkliga förhållandet mellan hastigheten och motståndet kan inhemtas af nedanstående
tabell, uppgjord enligt de beräkningsgrunder man i praktiken (Öijer för bestämmandet
af lokomotivernas vigt eller styrka, och hvilka beräkningsgrunder erfarenheten
visat vara fullt tillräckliga.
Trängens vigt är härvid antagen lill 100 Engelska lons (lokomotivets egen vigt
deri inberäknad), eller 2,400 Svenska centner, och motståndet såväl på horisontel bana,
som på stigning af 1:100, är uttryckt i Engelska skålpund.
Trängens
hastig
bet.
Motstånd
latt öfvervinna
på horisontel
och rak bana.
Eng. skålp.
Motstånd
att öfvervinna
på rak bana
i stigning af
1 : 100.
Eng. skålp.
12 Engelska eller nära
2 Svensk
a mil
i timman
1,275
3,514
18 „
3 „
1,556
3,796
24 „
4
1,849
4.089
30 „
*• 11
5 „
2,156
4,396
36 „
» «
6 „
» • • i !
2,474
4,714
42 „
n ii
7
11
2.806
5,040
48 „
V H
8 „
»
|
1
3,150
5,389
Af denna tabell synes att motståndet, som lokomotivet måste öfvervinna för att
å horisontel och rak bana framdraga en träng af 100 tons vigt, med en hastighet af
omkring 2 Svenska mil i timman, utgör 1,275 Engelska skålpund, och att motståndet
vid dubbelt så stor hastighet, eller omkring 4 Svenska mil i timman, uppgår till 1,849
Stais-Vtskottets Memorial N:o l4.
15
€f. samt ali vid 8 mils hastighet samma slags motstånd utgör 3,150 €(. Motståndet
vid 8 mils hastighet är således endast omkring 2-J gånger så stort, som vid 2 mils hastighet
och i allmänhet vexer motståndet, såsom af tabellen synes, icke endast i direkt
förhållande lill hastigheterna, och i ännu mycket mindre förhållande än hasligheternas
qvadraler.
Vidare inhemtas af förestående tabell, att vid stigning af 1:100 utgör motståndet
vid 2 mils hastighet 3,514 <tf , vid 4 mils hastighet 4,089 <tt. och vid en hastighet
af 8 mil 5,389 tl., o. s. v. samt alt således icke heller vid största ifrågakommande
stigning motståndet vexer ens i direkt förhållande till hastigheterna. Deremot synes
alt motståndet i stigning af 1:100, vid samma hastighet, är betydligt större än på
horisontel bana och alt, t. ex. ett lokomotiv, som förmår framdraga en träng af 100
tons vigt i stigning af 1:100 med 2 mils hastighet i timman, är mer än tillräckligt
starkt alt på horisontel bana framdraga samma låg med en hastighet af ända till 8
mil i timman, eller alt, för att välja ett annat exempel, det lokomotiv, som med 2 mils
hastighet skall besegra lutningar af 1:100, måste hafva nära dubbelt större axelbelastning
än det, som skall framdraga ett lika tungt tåg med 4 mils hastighet på horisontel
bana o. s. v., och dessa förhållanden förklara den understundom inträffande omständigheten,
att lokomotiver, som ulan svårighet löpa med 4 å 5 mils hastighet och deröfver
på de horisontela delarne af en bana, stanna eller endast helt långsamt förmå draga
samma tåg uppför stigningar af 1: 100.
Ett lokomotivs styrka eller kraft alt framdraga ett bantåg beror af friktionen
emellan drifhjulsringarna och rälerna, och denna friktionskraft kan under missgynnande
omständigheter, t. ex. fuktig väderlek, icke uppskattas till mer än \ af drifhjulnns
axelbelastning. Denna belastning mäste således vara minst 6 gånger större än det
motstånd trängen förorsakar. Genom att multiplicera de i ofvanstående tabell befintliga
uttryck för motstånden vid olika hastigheter med talet 6, finner man således den
axelbelaslning, som för hvarje särskildt fall är nödvändig för ett tåg af 100 lons vigt.
De mest snabbgående lokomotiver äro endast försedda med eli par drifhjul, och den
största, med vederbörlig säkerhet förenliga belastning man hittills ansett sig kunna pålägga
en enda lokomotiv-axel utgör 14 högst 15 lons. Med sådana lokomotiver kan en
hastighet vinnas af 8 ända till 10 mil i timman och af dessa omständigheter kan ytterligare
slutas, huru orimligt det påslående är, alt motstånden vexa sorn hastigheternas
qvadraler. Begagnar man nemligen det exempel, som oltanämnda tabell innefattar, bef
i anes den nödiga axelbelastningen för 8 mils hastighet uppgå till endast 8,44 lons,
under det att med antagande af satsen om motståndens vexande i förhållande till hastigheternas
qvadraler, denna belastning måste bestämmas lill mellan 50 och 60 lons.
Sedan del fullkomligt oriktiga och mot erfarenheten alldeles stridande innehållet
af nämnde sats blifvit ådagalagdl, torde jag icke behöfva uppehålla mig vid de slutsatser,
som deraf' dragits, angående den af de tunga lokoinoliverna förorsakade menliga
inverkan pä rälerna o. s. v.
Den ur Rikets Ständers skrifvelse här ofvan citerade uppgift, att en hastighet
af 4 mil i timman vore större, än hvad man för kostnadens skull tilltrott sig kunna
åstadkomma någonstädes i Tyskland, och att en sådan hastighet endast kunde jemföras
med expresslågen i England och på några af de största banorna i Frankrike, är
icke med verkliga förhållandet öfverenstämmande. Endast några exempel torde behöfvas
för alt visa, hvad som i andra länder är i delta afseende brukligt. Det 57 Svenska
mil länga alslåndet mellan Berlin och Cöln tillrvggalägges med vanliga passageraretåg på en
tid af 14 timmar 15 minuter och med kurirlåg, endast bestående af l:sla och 2:dra
klassens passagerarevagnar, pä 12 timmar 30 min. Således i förra fallet med en hastig
-
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
het af 4 Svenska mil och i sednare fallet 4,5 eller nära 4,6 Svenska mil i timman,
uppehållen inberäknade. Emellan London och Edinburg, 400 Engelska mil, kan rnan
göra resan på 11 timmar, t. o. m. på 10 timmar 30 inin., d. v. s. med cn hastighet
af 36 å 38 Engelska, eller omkring 6 Svenska mil i timman. 1 England, der konkurrensen
de olika banbolagen emellan är ganska stor, uppdrilves hastigheten ofta, såsom
ofvan är sagdt, till 8 mil och någon gång har t. o. m. en hastighet af 10 Svenska
mil i timman begagnats. Å de kortare distanserna äro hastigheterna i allmänhet mindre;
men, så snart det är fråga om att med direkt och daglig jernvägskommunikalion
förbinda långt från hvarandra belägna orter, användas de haslighetsgrader, som nu blifvit
nämnda.
Beträffande den af Rikets Ständer gjorda anmärkning, att det tunga fraktgodset
borde afskiljas från passageraretågen och föras mera långsamt, får jag upplysa alt
en sådan anordning redan blef vidlagen så väl å vestra som södra stambanan, så snart
trafiken fick den utveckling, att särskilda, långsamt gående godståg kunde löna sig;
men att det skulle till en början, då endast kortare delar af stambanorna voro för allmänheten
öppnade och trafiken således var ganska obetydlig, blifvit en stor förlust att
med särskilda tåg föra den vid nämnda tid ifrågakommande jemförelsevis ringa qvanlitelen
gods, då denna qvantitet myckel väl kunde transporteras med de blandade tågen,
hvilka så väl i början, som sedermera icke öfverskrida en medelhastighet af omkring
2 och en half mil i timman, uppehållen inberäknade.
Det var således ekonomiska skäl, som under de första trafik-åren föranledde begagnandet
af blandade tåg till all slags transport, och sådana skäl hafva äfven legat
till grund för de af Jernvägs-styrelsen i detta afseende efter hand vidtagna förändringar,
eller att först skilja de blandade tågen i tvänne slag, nemligen sådana, som hufvudsakligen
afse passagerare-transport, men med hvilka äfven lättare gods kan medtagas,
och sådana, sorn egentligen hafva lill mål alt föra det tyngre godset, ehuru med
dessa tåg både lättare gods och passagerare kunna medfölja, och derefter att, med
Kongl. M aj:ts nådiga tillstånd, anordna särskilda, så kallade snälltåg emellan Slockholm
och Göteborg, hvilka endast äro afsedda för lista och 2:dra klassernas passagerare
och för post samt framgå med en hastighet af något mer än 3 mil i timman, uppehållen
inberäknade, men mot en billig förhöjning i passagerare-afgifleu.
Vidkommande anmärkningen derom, att ved skulle utgöra ett billigare brännmateriel
för jernvägarne än coakes, får jag endast upprepa hvad jag i detta ämne vid
andra tillfällen redan yttrat och hvilket äfven i Rikets Ständers skrifvelse blifvit intaget,
nemligen att delta brännmaterial, lill följd af stegrade priser, sedan längre lid tillbaka
icke ens begagnas af ångbåtarne, och alt detsamma för jernvägarne skulle blifva
ännu mera kostsamt i anseende (ill nödvändigheten af sågning och klyfning i mindre
stycken, samt derigenom att för hvarje machin skulle erfordras tvänne eldare och
tvänne vagnar för transporten af erforderlig qvantitet, äfvensom att längre uppehåll
erfordras för intagandet af ved än coakes, samt ali slutligen icke någon hittills uppfunnen
inrättning af skorstenen kan anses fullt pålitlig lill förebyggande af den eldfara,
begagnandet af della brännmateriel medförer, synnerligast sommartiden, då tågen under
torr väderlek passera våra furuskogar.
Jag öfvergår nu till utredande af frågan om den framtida kostnaden för ny
anskaffning af räler, sliper, lokomotiver och vagnar, hvarvid jag till en början får anmärka,
all de uppgifter, Rikets Ständers Slats-Ulskott frän Jernvägsbyrån i delta ämne
under sednaste riksdag infordrade och hvilka ligga lill grund för i skrifvelsen upptagna
beräkningar, innefatta kostnaden för icke allenast nämnde framlida nyanskaffning, utan
äfven
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
17
älven för (let underhåll sorn år för ur beslrides af Irafikinkomslerna, och alt af hela
uppgifna kostnadsbeloppel, 11,500 R:dr per mil. endast omkring 10,000 R:dr tillhöra
förstnämnde slag af kostnad, hvarom jag här nedan får tillfälle att närmare yttra mig,
hvarjemte jag i underdånighet får lästa Eders Kongl. Maj:ls nådiga uppmärksamhet
derpå, ali nedanstående beräkningar till största delen grunda sig på hvad erfarenheten
i andra länder gifver vid handen och all tiden ännu varit för kort för alt på den inhemska
erfarenheten några säkra grunder för ifrågavarande beräkningar skulle kunnat
uppställas.
Kostnaden för slitning eller försämring af sådana räler, som å Statens jernvägar
begagnas kan, med den rörelse, som å dessa jernvägar är alt förvänta, uppskattas till
högst 4,000 R:dr per mil, för år räknadt, och något egentligt utbyte af räler behöfver
säkerligen ej börjas förr än omkring 20 år efter det, då desamma blifvit å banan
nedlagde, hvarefter utbytet kommer all försiggå under loppet af ungefärligen lilia många
år, som användls å banans anläggning, så att, t. ex. å vestra stambanan, hela ombytet
ej kan antagas vara verksteldt förr än omkring 30 år efter lörsta nedläggningen.
Om jernvärdet af de förslitna rälerna icke tagea i beräkning, kostar ombytet af räler
på en sträcka af en mil, då skärtjern, bottenplåtar m. m. äro i behåll, omkring
120,000 !t:dr. Men dä de förslitna rälerna kunna omvalsas till riva och deras jernvärde
före denna omvalsning kan antagas till ungefär hälften af den för en mils ombyte
här ofvan upptagna kostnad, kari också ombytet af räler, då det en gång ifrågakommer,
anses uppgå tili omkring 00,000 R:dr per mil, hvilket utgör’ omkring 3,000
R:dr per mil om året. Härtill kommer slitningen af rälernas tillbehör, såsom skarfplålar,
bottenplåtar, bullar m. ni.; oell dä möjligen höga rälspriser skulle kunna inträffa
vid omläggningstilllället, bär jag, för att icke beräkna för lågt, ansett mig böra upptaga
kostnaden för det hela, såsom ofvan är uämndt, till högst 4,000 R:dr per mil
om äret.
Beträffande försämringen och deraf päkalladl ombyte af sleeper, eller rälernas
underlag af trä, har jag trott mig kunna antaga, all detta ombyte icke behöfver ske
oftare än hvart G:te elier 8:de år. På grund af redan vunnen erfarenhet om inköpspris
och nedläggningskostuad kan numera med temlig säkerhet beräknas, att de ärliga
utgifterna för behöflig! utbyte af sleeper icke komma att i medeltal öfverstiga 3,000
R:dr per mil. Skulle pågående försök, alt, genom sleepernas preparering med någon
metall-lösning, förhindra eller uppskjuta förruttnelsen, leda till önskade resuilater, arén
minskning af ofvannämnda kostnad att emotse.
Underhåll af lokornoliver, gods- och passagerare-vagnar är redan ungefär så
stort, per mil räknadt, som det äfven med banornas längre utsträckning kan antagas
blifva i framtiden, ty de betydliga omkostnaderna för verkstädernas och dessas maskiners
underhåll och drift samt för aflöning;!r till ingeniörer, verkmästare och arbetare hafva
hittills drabbat endast mindre bandelar och ökas ej i förhållande tili de trafikerade
banornas förlängning, utan kunna tvärtom antagas undergå en sä stor förminskning
per mil, som ungefärligen motsvarar den större underhållskostnad å materielen, som
blir en följd af den ursprungliga uppsättningens tilltagande ålder och förslitning.
Sjelfva nyanskaffningen af lokomotiver och vagnar eller uppsättningen af lika
antal nya som de förslitna och slopade har jag trott mig kunna beräkna lill 1,500 R:dr
för hvartdera slaget eiler sannnanräknadt lill 3,000 R:dr pr mil årligen.
Nu uppgifna kostnader för förnyelse af sleeper samt för nyanskaffning af lokomoliver
och vagnar utgöra tillsammans 6,000 R:dr per mil årligen. Förnyelsen af
räler kan, såsom förut är nämndi, visserligen icke ifrågakomma förr än 20 år efter
Bih. till Ji. St. Prot. 1862 $ 1863. 4 Sami. 1 Af6. 5 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
nedläggningen; inen då, såsom äfvenledes förut är nämndt, den årliga försämringen
per mil kan uppskattas till högst 4,000 R:dr, utgör sammanräknade kostnaden för
nyanskaffning af räler, sleeper och drift-materiel i medeltal ungefärligen 10,000 R:drper
mil för hvarje år. Ifrågavarande kostnad har i boksluten hittills icke blifvit underhållet
påförd och det är således med ungefärligen sistnämnda summa sorn trafikinkomsterna
per mil böra öfverskjuta utgifterna för att, dä framdeles ofvanberörda
nyanskaffning skall verkställas, tillgängliga medel härtill skola förefinnas.
Beträffande hvad i Rikets Ständers skrifvelse vidare förekommer angående
trafiken å Statens jernvägar samt förhållandet emellan trafikinkomster och drift- och
underhållskostnad, får jag här nedan sammanföra de fakta, jag vid åtskilliga föregående
tillfällen i detta ämne underdånigst framlagt.
Trafiken å Statens jernvägar har, så vidt man kan döma af resultatcrne å de
efterhand öppnade bandelarne, varit tillfredsställande. Den farhåga, som af Rikets
Ständer blifvit yttrad, alt denna trafik ej ens skulle bära sin egen driftkostnad och att
i stället en betydlig utgift af flere hundratusen riksdaler skulle komma att för hvarje
år drabba Statsverket för vidmagthåilande af rörelsen å stambanorna, har lyckligtvis
befunnits sakna grund, tv sedan driftkostnad och underhåll af bana och materiel blifvit
betalde, har för hvarje af åren 1860 och 1861 en summa återstått alt afsätta, sannolikt
motsvarande de framtida behofven för nyanskaffning af materiel och ombyte af
sleeper och räler, och sedan af dessa summor förskottsvis afdragits hvad som erfordrats
för uppköp af följande års behof af brännmaterialier m. m., hafva ölverskolten, på
sätt Rikets sednast församlade Ständer beslutat, blifvit i Riksgälds-kontoret insatte,
nemligen för (rafikåret 1860 med 50,000 R:dr och för 1861 med .200000 R:dr. För
innevarande år bör, lågt beräknadl, en summa af 300,000 R:dr komma att insättas.
Dä för hvarje år nya bandelar efterhand blifvit öppnade och den trafikerade
banlängden sålunda oupphörligt vexlat, är det icke möjligt att ännu anställa någon
säker jemförelse mellan de årliga resultalerne å en och samma bana, men af inkomster
och utgifter per banmil kan man i alla fall sluta till, att trafiken varit i ett ständigt
tilltagande, samt att förhållandet mellan inkomster och utgifter blifvit för hvarje år
allt fördelaktigare. Å vestra stambanan från Göteborg och södra stambanan från
Malmö utgjorde nemligen inkomsterne under är 1859 i medeltal 35,464 R:dr 52 öre
per banmil och utgifterne 30,417 R:dr 87 öre: under år 1860 hade inkomsterne, en
ligt
samma beräkningsgrund stigit till 37,106 R:dr 48 öre, men utgifterne nedgått till
27,644 R:dr 15 öre, och under sistlidet år ökades inkomsterne ytterligare eller till
41,218 R:dr 5 öre, under det alt utgifterne, approximativt beräknade, ej uppgingo till
mer än 30,362 R:dr. Det belopp, hvarmed, per banmil räknadt, inkomsterna öfverstego
utgifterna för år 1859 utgjorde således 5,046 R:dr 65 öre, för derpåföljande år
9,462 R:dr 33 öre, och för sistiidne år 10,856 R-.dr 5 öre.
Nar nu, såsom ofvanför är visadt, den summa, hvarmed inkomsterna per mil
mäste öfverstiga utgifterna, för alt nödiga medel i framtiden skola förefinnas till nyanskaffning
af räler, sleeper och driftrnateriel, i medeltal per år bör uppgå till omkring
10,000 R:dr, svnes således alt trafik-inkomsterna redan nu lemna ett tillräckligt öfverskott
för en sådan nyanskaffning och någon brist synes sä mycket mindre vara att
befara, som utgifterna för ombyte af räler icke torde ifrågakomma förr än 20 år efter
nedläggningen. Det vore ju ett förnekande af allt framåtskridande att vilja påstå att
trafiken vid den tid då rälsombytet skall börja, icke skulle inbringa, ej allenast hvad
som till detta ombyte är behöfligt, utan äfven bidrag till förminskande af den skuld
landet för sina jernvägskommunikationer åtagit sig.
Stats-Utskottets Memorial JV:o 14.
19
Med stöd af hvad ja» här ofvan anfört, dels angående grunderna för det byggnadssystem,
som vid Statens jernvägar användts, dels beträffande en jemförelse mellan
Statens och inom landet utförda mindre jernvägars kostnad och ändamål, samt åberopande
såväl de förklaringar jag afgifvit öfver de af Rikets Ständer emot nämnde
system upptagne anmärkningar eller ifrågasatte förändringar, sorn äfven hvad jag i
afseende å trafikens resultater framlagt, vågar jag i djupaste underdånighet såsom min
orubbliga öfvertygelse framhålla, alt det byggnadssystem, som vid utförandet af Statens
jernvägar hittills följts, är det för ändamålet rätta, och om det äfven mäste medgifvas,
alt vid bestämmandet af grunderna för detta system de framtida förhållandena till en
del beaktats mera än de närvarande, sä måste å andra sidan erkännas, att vid afvägandet
al' hvad som kan vara ändamålsenligt för ett verk af den framtida betydelse,
som landets stambanor, det är nödvändigt att snarare taga ett steg framom det närvarande
än tvärtom. Såvidt jag kunnat uppfatta den allmänna meningen och erfarne
personers åsigter om de anspråk, man billigtvis bör fästa vid vära stambanors transportförmåga
med afseende å persontrafiken, anses del vara ett. oeftergiflig! vilkor, alt t. ex.
resan mellan Stockholm och Göteborg beqvämligen skall kunna verkställas, pä en dag,
och jag tior mig ej begå ett misstag om jag säger all, när en gång östra stambanan
blir fullbordad, möjligheten att på en dag göra resan mellan hufvudstaden och landets
sydligaste provins skall af den trafikerande allmänheten helsås med den tillfredsställelse,
som uppfyllandet af tidens fordringar framkallar. Endast för vinnande af dessa
hade ett byggnadssätt af den solida beskaffenhet som blifvit använd varit nödvändigt,
äfven om icke våra klimatiska och andra förhållanden, dem jag ofvan vidrört,
fordrat detsamma.
Rikets Ständer yttra vidare i den underdåniga skrifvelse!), att 'ehuru Rikets Ständer
funnit en undersökning för utrönande huruvida den för arbetena ä Statens vestra
och södra stambanor beräknade kostnaden kunde nedsättas genom större eller mindre
förändringar i det antagna och hittills följda byggnadssystemet för Statens jernvägar
och en för sådant ändamål erforderlig granskning af grunderna för byggnadssättet ej
kunna eller böra ega rum i fråga om fullföljandet af byggnadsarbetena å nämnda,
redan påbegynta banor, hafva Rikets Ständer likväl ej förbisett, alt den väckta frågan
om beredande af den största möjliga besparing i de utgifter, hvilka för jernvägars anläggning
och drift samt underhåll erfordras, utgör, med hänseende till byggnadssättets
bestämmande och trafikens första ordnande vid framtida jern vägs företag samt reglering
af trafik-anstalterne ä de redan beslutade och under byggnad varande statsbanorna,
en angelägenhet af den vigt för landets ekonomiska välstånd, att densamma utan
tvifvel förljenar och fordrar att särskildt uppmärksammas.”
Om man tager i betraktande de järnvägslinjer, som ännu kunna ifrågakomma
tili utförande pä Statens bekostnad och som redan utgjort föremål för Rikets Ständers
öfverläggningar, nemligen östra, norra och nordvestra stambanorna, och hvilka torde
kunna räknas till de "framtida jernvägsförelag’’ Rikets Ständer i här ofvan citerade
del af den underdäniga skrifvelsen antydt, så blir den frågan lätt besvarad, huruvida
skäl förefinnas, att för dessa nya linier begagna ett annat, mindre kostsamt, men med
det redan använda mindre öfverensstämmande byggnadssystem. Åf den redogörelse
jag i det ofvan anförda lemnat, angående de grunder, sorn hittills varit följda vid utförandet
af Statens jernvägar, torde framgå, att någon verklig besparing i anläggningskostnad
ej kan vinnas, med mindre än att en genomgående förändring af hela byggnadssystemet
företages, eller genom förminskning af spårvidden och begagnandet af
lättare räler och (ill följd deraf äfven lättare materiel; men då, enligt min öfvertygelse,
samma skäl tala för användandet af det redan följda byggnadssystemet, åtminstone i
20
Ståts-Utskottets Memorial N:o 14.
dess hufvudsakligaste bestämmelser, äfven å bär ofvan nämnde möjligen ifrågakommande
jcrnvägslinier, så får jag, med åberopande af dessa skäl, nu endast yttra mig öfver
lämpligheten att antaga (vänne olika systemer för landets stambanor, med särskildt
afseende fästad t å de nya linierim.
Nordvestra stambanan skulle komma alt förbinda den vestra med Norriges
jernvägar, norra stambanan skulle förbinda den vestra med jernvägen mellan Gefle
och Falun och den östra stambanan skulle utgöra förbindelse mellan de södra och
vestra stambanorna. Häraf synes ali i alla de nya, ifrågasatta liniernas ändamål skulle
ingå, bland andra, äfven det, att utgöra förbindelse med redan, enligt hufvudsakligen
samma system färdigbyggda jcrnvägslinier. Om nu de nya linierim byggdes efter andra
grunder, sä alt icke samma materiel kunde å alla stambanorna begagnas, biefve
följden att ombyte af materiel och deraf följande omlastningar måste ega rum vid
hvarje föreningspunkt emellan de efter olika systemer utförda banorna. Järnvägsförbindelsen
mellan södra och norra Sverige skulle således komma alt 4 å 5 gånger besväras
af omlastning, nemligen först vid Nässjö, der östra stambanan skulle utgå från
den södra, derefter vid Catrineholm, der förstnämnda stambana skulle möta den vestra,
så vid Stockholm (vare sig jernvägslinie genom staden vore utlagd eller ej) derifrån
norra stambanan skulle utgå, vidare vid någon punkt pä Gefle—Dala-vägen samt slutligen,
för den händelse att frän denna jernväg en annan efter nva systemet utginge
norrut, äfven vid den punkt der dessa båda vägar sammanträffade. Jag torde ej behöfva
särskildt utveckla den hämmande inverkan alla dessa omlastningar skulle utöfva
å godstrafiken, likasom det torde vara öfverflödigt att särskildt påpeka de hinder med
afseende å passageraretrafiken en dylik anordning skulle åstadkomma, så väl till följd
af den ringa hastighet, hvarmed tågen ä del nva systemets banor kunde framgå, som
den ofta återkommande omflyttningen af passagerare och deras bagage i andra vagnar.
Men hvad jag deremot icke får underlåta att anmärka, är den förökade kostnaden, sä
väl med afseende å uppsättning och underhäll af materiel, som beträffande trafikens
drift. Jag har redan i det föregående visat den ekonomiska vigten af att, för den
rörelse, som sannolikt är att förvänta å Statens jernvägar och i betraktande af de stora
afstånd, som måste tillryggaläggas, begagna en så stark materiel som den redan antagna
och jag har äfven framhållit de omständigheter, som verka lill förökning af anläggnings-
och drift-kostnad, derigenom alt en talrikare men mindre kraftig materiel
mäste användas. Skulle nu härtill komma nödvändigheten alt för hvarje af de nya
linierna anlägga särskilda reparationsverkstäder, skulle säkerligen icke allenast den besparing,
med afseende å anläggningskostnaden för banan och permanenta byggnader,
man trott sig vinna, till stor del gå förlorad, utan tillika en, i motsatt läll obehöflig,
underhållskostnad för de särskilda reparationsverkstäderna uppkomma.
Fördelarne att pä samma vagn kunna förflytta varor från den ena ändan af
riket lill den andra, vigten ali hastigt kunna transportera personer, särdeles trupper
under krigstid, äfvensom krigsmateriel, mellan landets olika delar, hvilket betydligt
lättare låter sig verkställa, dä driftinaterielen kan för ändamålet samlas pä de banor,
der sådan transport skall ske, fördelen all vid oförutsedda behof, såsom vid krigstillfallen,
kunna från hvilken del af Europa som helst inköpa färdig materiel, som genast
kan sättas \ spår, den statsekonomiska vinsten för den inhemska industrien att till
följd af öfverensstämmelse!! i konstruktion emellan den inom landet tillverkade och
öfverallt på kontinenten begagnade materiel äfvensom till följd af den lika spårvidden,
lättare kunna i utlandet afsätta sina tillverkningar och täfla med de utländska fabrikanterna,
hvartill grundade förhoppningar förefinnas i de materialier af utmärkt beskaffenhet
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
21
skaffenhet vårt land eger, och såmedelst kunna efterhand åstadkomma billigare priser
lill förmån för våra egna jernvägar, vidare det jemförelsevis hilliga pris, hvartill våra
stambanor kunnat byggas och för hvilket ingen bana af samma konstruktion och styrka
i något annat land kunnat utföras och slutligen sannolikheten för att i en icke alltför
aflägsen framtid de bandelar, som blefve anlagda efter del billigare byggnadssättet icke
skulle kunna uppfylla lidens fordringar utan att ombyggas, hvarigenom en stor del af
den kostnad, landet derpå nedlagt, vore förspilld, alla dessa omständigheter synas mig så
talande att jag, endast på grund af dem och oansedt de ekonomiska olägenheter jag
förut anfört, måste i underdånighet afstyrka att för de nya stambanor, som kunna
komma till utförande, ett annat byggnadssätt än det, hvarefter de nuvarande blifvit utförda,
a niages.
Slutligen anser jag mig böra i underdånighet nämna, att jag, vid uppsättningen
af detta utlåtande, rådlort mig med Herr Öfversle-löjtnanten och Riddaren C. G. Beyer,
mitt biträde i tekniska frågor.
Den nådiga remissen äterställes underdånigst.
Stockholm den 14 November 1862.
NILS ERICSON.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 5 Haft. 4
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1862.
Slate Utskottets Utlåtande N:o IS.
1
A/o 13.
Ank. till Exp.-Utsk, den 15 Peo. 18(i2, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående
jordafsöndring från kapitens-bostället Bredaryd Norregård
för utvidgning af Bredaryds församlings kyrkogård.
(I. A.)
Till Kongl. Maj:t hade, enligt hvad högstberörde den 24 nästlidne Oktober
till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition (införd under N:o 13 i 1 :sta samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens protokoll vid innevarande riksdag) innehåller,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län med underdånigt förord
öfverlemnat en af Bredaryds församling, genom vederbörande pastor, framställd
och af Konsistorium i Wexiö stift insänd underdånig ansökning, det måtte,
sedan församlingens innevånare redan lagt grunden till ny kyrka, nådigst tillåtas
att från kapitens-bostället vid Norra Westbo kompani af Jönköpings regemente,
Bredaryd Norregården, hvars egor omringa Bredaryds kyrkogård, få för
behofvet att å norra och östra sidorna utvidga kyrkogården afsöndra en qvadratref
0,5 qvadratstångs areal jord, hvilken, belägen på en höjd, vore af ringa värde
för bostället, hvars innehafvare, i hvad på honom berodde, lemnat bifall till afsöndringen
emot den afgäld af 11 kappar spannmål, hälften råg och hälften korn,
som församlingen, under förutsättning att den sökta upplåtelsen blefve beviljad,
tiilförbundit sig att för erforderliga jordområdet, i enlighet med derå vid landtmäteriförrättning
skedd uppskattning, årligen efter markegångspris till indelningshafvaren
erlägga.
Bih. till R. St. Prot. 186Z & 1863. i Sami. 1 Afd. 6 Udft. 1
2
Slats Utskottets Utlåtande N:o 16,
Med anledning af nämnda ansökning, hvartill Kongl. Maj:ts och Rikets
Krigs- och Kammar-kollegier, i ämnet hörda, medelst afgifvet gemensamt utlåtande,
i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall, har Kongl. Maj:t, i Öfverensstämmelse
med hvad Kollegierna hemställt, i nåder föreslagit Rikets Ständer att, för
utvidgande af Bredaryds församlings kyrkogård, den uppgifna arealen af 1 qvadratref
0,5 qvadratstång jord måtte från kapitens-bostället Bredaryd Norregården
N:o 4, om | mantal, afsöndras, emot en årlig afgäld af Elfva kappar
eller i jemt tal två kubikfot två kannor spannmål, hälften råg och hälften korn,
hvilken afgäld bör med penningar efter tioårigt medelmarkegångs-pris till indelningshafvaren
af församlingen betalas.
Stats-Utskottet, som erhållit remiss å ofvanom förmälde nådiga framställning
och under ärendets handläggning jemväl tagit kännedom af dertill hörande handlingar,
har ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i
ofvanberörda hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 15 December 1802.
J%:0 1&,
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1862, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition, angående
upplåtelse åt Eskilstuna Öfre Kanalbolag af plats
på Carl Gustafs stads gevärsfaktoris område för en
slussanläggning. (I. A.)
Sedan i staden Eskilstuna och trakten deromkring bildats ett bolag, under
benämning Eskilstuna Öfra Kanalbolag, för anläggande af en sluss till fortsättning
af Eskilstuna kanal upp till en ny inre hamn vid gamla staden, så hade,
enligt hvad högstberörda den 24 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Stalt-Utskollets Utlåtande No 16.
3
Proposition (införd underN:o 10 i lista Samlingen af Bihanget fiil Riks-Ståndens
protokoll vid innevarande riksdag) innehåller, bolagets direktion, uti en af
Kongl. Majrts Befallningshafvande i Södermanlands län med underdånigt förord
insänd skrifvelse den 25 Augusti 1859, hos Kongl. Majit anhållit, att den å
Carl Gustafs stads gevärsfaktoris område befintliga plats, der Kronan egt en
qvarn, hvilken i sednare åren varit använd till reserv-verkstäder, måtte, till befrämjande
af det nyttiga företaget, af Kongl. Majit i nåder upplåtas, antingen
kostnadsfritt, eller, om sådant ej kunde medgifvas, emot vilkor att bolaget bidroge
till qvarn byggnadens förflyttning 20 alnar åt öster till en annan af faktoriet
obegagnad ränna af sten i samma vattenfall, med en summa af 3,427 R:dr,
hvartill denna flyttningskostnad blifvit af Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
Ax. Grafström uti afgifvet kostnadsförslag beräknad.
Sedan i anledning af nämnda ansökning vederbörande embetsverk och myndigheter,
i ämnet hörda, med underdåniga utlåtanden till Kongl. Majit, inkommit,
hade Kongl. Majit genom nådig Resolution den 12 Juli- 1860 förklarat
sig icke vilja till hufvudsaklig pröfning företaga frågan om och under hvilka
vilkor den af bolaget i underdånighet begärda upplåtelsen må beviljas, förr änr
uppå bolagets föranstaltande de i åtskilliga hänseenden erforderliga förberedande
åtgärder blifvit vidtagna samt bolaget med underdånig anmälan om förloppet
deraf till Kongl. Majit inkommit; hvarefter — oeh sedan jemväl Rikets Ständer
vid sistförflutne riksdag, i anledning af en utaf enskild motionär i förevarande
ämne gjord framställning, med hänsyn till det skick, hvaruti ärendet då befunnit
sig, förklarat den gjorda framställningen ej kunna till någon dess åtgärd
föranleda, bolaget genom utsedda deputerade, uti en till Kongl. Majit ingifven
skrift, med förnyande af bolagets i ämnet gjorda anhållan, tillika i underdånighet
öfverlemnat i saken ännu icke hörde myndigheters utlåtanden, hvarigenom
vitsordats ej allenast att den föreslagna slussbyggnaden obestridligen
måste lända till icke ringa gagn för allmänna rörelsen, utan äfven af de enskilda
vattenverken i Eskilstuna å ej kunde anses genom slussanläggningen
eller de deraf föranledda anstalter för Kronans gevärsfaktori lida någon märk
lig
skaila.
På grund af hvad sålunda, blifvit upplyst och utredt har Kongl. Majit nu
i nåder föreslagit att Rikets Ständer för sin del mätte medgifva, det den af
deputerade för Eskilstuna öfre kanal-bolag begärda, af gevärsfaktoriet nu begagnade
plats måtte för slussanläggning till kanalbolaget få upplåtas, dock under
följande vilkor, nemligen i
att kanalbolaget till det öfre mot strömmen liggande hörnet af den plats,
som blifvit för, faktoriets nya slipverk afsedd och hvilken skall af kanalbolaget
för ändamålet beredas och utfyllas till den storlek, som Kapitenen Grafströms
förslag af den 19 Maj 1860 innehåller, saint planeras till samma vågräta höjd
4
Slals-Utikollels Utlåtande N.-o 16.
sorn marken vid sliphusets nuvarande vestra hörn, förflyttar och i fullgodt skiefe
försätter faktoriets nu varande slipverk, med hvad dertill hörer, och ordnar
detta så, att faktoriets arbete i sliphuset ej förhindras under längre tid än högst
sex månader;
att, genom kanalbolaget, faktoriets andra ränna, som skall leda vattnet til t
sliphuset på den föreslagna nya platsen, göres efter hela sin längd af huggen
hopsinkad sten samt byggnaden deraf utföres så, att lika tillräckligt driftvatten
erhålles för slipverket på dess nya plats, som vid nu varande vattenrännan;
att till fullbordande häraf väl må, efter behof, kostnadsfritt användas huggen
sten från nuvarande sliphusrännan, men det öfriga af den huggna stenen,,
som icke erfordras för den nya rännans anläggning, till faktoriet återlemnas;
att kanalbolaget, till kommunikationens bibehållande, emellan begge sidorna
om slussen anbringar en rörlig körbro;
att alla dessa arbeten fullbordas inom fem år, räknadt från den dag, Kongl.
Maj:ts beslut om den ifrågavarande platsens upplåtelse åt kanalbolaget varder
expedieradt, vid äfventyr, att, i annat fall, upplåtelsen skall anses hafva förfallit
och bolaget vara förbundet att återställa allt i sitt förra skick;
att, sedan företaget möjligen blifvit fulländad!, kanalbolaget eger, tili förekommande
af vattnets användande vid slussningar utöfver behof, dervid ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter, som i sådant hänseende kunna af faktoristyresmannen
finnas nödiga;
att, för den händelse faktoriets vid den tillämnade slussen nu befintliga kolbod
skulle finnas blifva utsatt för eldfara från förbigående ångfartyg, kanalbolaget
i sådant fall åligger att bekosta förflyttning af donna kolbod till lämplig plats.
Att kanalbolaget förbindes att från och med det år, då platsens upplåtelse
åt bolaget beviljas och så länge platsen af bolaget disponeras, öfvertaga och
ansvara för den utgift till kleresistaten, som för qvarnfallet nu af faktoriet erlägges;
och slutligen att, derest icke, efter kanalanläggningens fullbordan, kanalfarten
behörigen upprätthålles, den åt kanalbolaget upplåtna platsen skall, utan
ersättning för nedlagda kostnader, till Kronan återfalla.
Efter erhållen remiss å högstberörda nådiga Proposition, har Stats-Utskottet
förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af de till frågan
hörande kartor och handlingar; Och får Utskottet, med afseende å de i den
Kongl. Propositionen anförda förhållanden, och på de vilkor, som deruti blifvit
föreslagna,
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 15 December 1862.
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 17.
5
A o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1862, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:1s Nådiga Proposition, angå
ende
åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår.
(R. A.)
Uti ifrågavarande nådiga Proposition af den 31 Oktober innevarande år,
(införd under n:o 30 i 1 Sarai. 1 Afd. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll),
hvilken genom remisser från samtlige Riks-Stånden kommit Stats-Utskottet tillhanda,
har Kongl. Majit, under åberopande af innehållet utaf såväl Kongl.
Maj:ts vid de två sednaste riksdagarna i detta ämne aflåtna nådiga Propositioner
och Rikets Ständers derpå grundade beslut, som ock Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-kontors den 24 sistlidne Juli afgifne underdåniga berättelse, rörande,
bland annat, undsättningsfonden, föreslagit, att Rikets Ständer måtte i detta
ämne för nästinstundande statsregleringsperiod meddela enahanda bestämmelser,
som för närvarande äro gällande.
Vid förevarande frågas behandling har Utskottet funnit sig böra meddela
följande upplysningar, som dels äro hemtade från nämnde berättelse, dels grunda
sig på infordrade uppgifter i ämnet.
Den 31 December 1860 utgjorde undsättningsfondens hos Riksgäldskontoret
innestående medel R:dr 1,293,731: 66.
saint dess kontanta behållning i Kongl.
Räntekammaren och Landtränterierna . „ 33,122: 12. 1,326 853: 78.
hvarförutan i länen utestodo fordringar
för lemnade undsättningar .... R:dr 693,436: 35.
samt för proprie-balanser och anmärkte
medel
7,029: 24. 700.465: 59.
Summa Runt R:dr 2,027,319: 37.
6
Stalt Utskottets Utlåtande N:o 17.
Från och med sistlidet års början till Juni månads slut innevarande år
hafva nedanstående summor blifvit af undsättningsmedlen utbetalde, nemligen:
Med åtcrbetolningsskyldighet.
Utan återbetala
ningsskyldighet.
inom Elfsborgs län, under år 1861
R:dr
1,500: -
1.650: —
„ Göteborgs och Bohus län, under åren
1861
och 1862
, ,
41.900: -
9.300: —
» Hallands län, år 1861 .
• *
16,800: -
2,400: —
” Jönköpings län, år 1861 . . .
• .
1,500: -
300: —
» Kopparbergs län, år 1861 .
8,050: -
10.000: —
” Kronobergs län, år 1862 ,
• .
— — _
400: —
» Stockholms län, år 1862 ....
62,520: -
6,600: —
» Wermlands län, år 1861
7,000: -
1,000: —
Summa R:mt
R:dr 139,270: -
31,650: —
170,920 R:dr.
Utaf de i Riksgäld s-konto-ret för ifrågavarande
ändamål innestaende medel
hafva blifvit lyftade:
år 1861
. R:dr
40,000:
—•
år 1862 under första halfåret. . 65,000:
samt under innevarande månad 125.000: -
190,000:
— 225.000: —
hvaremot till nämnde Kontor blifvit levererade:
år 1861
100,000:
—
ar 1862 till denna dag .......
5?
65,000:
— 165,000: —
Enligt en vid Stats-kontorets berättelse fogad förteckning uppgingo de vid
sistlidne Juni månads utgång utestående fordringarne för lån, beviljade åt nöd
-
ställde innebyggare inom länen,
11 följande belopp, nemligen:
inom
Kalmar län
13,369: 11.
n
Elfsborgs län
5?
46,403: 49.
»
Göteborgs och Bohus län
n
100.260: 59.
n
Hallands län
»
14,203: 61.
»
Jönköpings län
T)
3,333: 34.
y,
Kopparbergs län ......
»
8,223: 2.
B
Kronobergs län ...*..
5)
1,666: 67.
»
Malmöhus län .
r>
6,666: 67.
B
Norrbottens län
»
194,902: 98.
33
Stockholms län
62,520: —
33
Skaraborgs län
v
1,500: —
Transport R:mt R:dr
453,049: 48.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
7
Transport R:mt R:dr 453,049: 48.
inom Wermlands län » 7,000: —
» Vesterbottens län » 155,873: —
» Vester-Norrlands län * 5,125: 64.
» Östergöthlands län » 2,100: —
Summa R:mt R:dr 623,148: 12.
Härvid an märkes dock, att vid den tid, då ifrågavarande berättelse afgafs,
åtskillige af undsättnings-redogörelserna för år 1861 ännu icke till Stats-kontoret.
inkommit, hvadan någon olikhet mot räkenskaperne möjligen kan komma
att uppstå. Dessutom bör erinras, att större delen af de i Vester- och Norrbottens
län utestående undsättnings-fordringar, utgörande tillhopa 350,775 R:dr
98 öre, härröra från äldre undsättningar, hvilka till större delen redan äro eller
torde blifva afskrifna.
Beträffande de tillgångar, som nu förefinnas till undsättningar, så utgöras
desamma af:
i Riksgälds-kontoret innestående R:dr 1,233,731: 66.
samt hos Kongl. Stats-kontoret  » 26,967: 59.
eller tillhopa R.mt R:dr 1,260,699: 25.
förutom de medel af ifrågavarande beskaffenhet, som tilläfventyrs kunna finnas
i landtränterierna.
Utskottet, som för sin del anser de stadganden, hvilka för närvarande äro
gällande, i fråga om sättet och vilkoren för meddelandet af undsättningar vid
missvexter och felslagna skördar, vara ändamålsenliga, får alltså hemställa:
l:o att till Kongl. Maj:ts fortfarande disposition må, för behöfvandes
undsättning vid inträffande missvext eller felslagen
skörd, öfverlemnas såväl den hos Rikets Ständers Riksgäldskontor
och på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets
Ständers Bank innestående behållning af undsättnings-medel,
som hvad genom återbetalningar å meddelade undsättningslån
kan inflyta;
2:o att af de sålunda till Kongl. Maj:ts förfogande ställda medel
en summa af högst Etthundrafemtiotusen (150,000) Riksdaler
Riksmynt må under tiden för nästa statsreglering få be
gagnas
till undsättningar, utan återbetalningsskyldighet, åt
sådane behöfvande, sorn icke äro i tillfälle att sjelfva förskaffa
sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda
de undsättnings-anslag, hvilka dem tilldelas; börande
dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner,
8
Stats-Ut.ikotlels Utlåtande N:o 18.
sorn tillförbinda sig att så airvända desamma, att för dithörande
fattige och arbetslöse personer beredes sysselsättning
och möjlighet att genom eget arbete förtjena sitt uppehälle;
3:o att ofvan omförmälde tillgångar för öfrigt må användas endast
till räntefria låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer
och mot vederbörande större eller mindre menigheters
gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit
godkänd säkerhet;
4:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de
behöfvande beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst
vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o att de för undsättningar vid inissvexter af felslagna skördar
afsedda medel böra, till den del de icke äro för anvisade
utbetalningar erforderlige, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas
emot skyldighet för detta verk, att det sålunda emottagna
beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål
Kongl. Majit tillhandahålla.
Stockholm den 15 December 1862.
JM:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1862, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af förre Bokhållaren i Riksgälds-kontoret
J. E. Lindbergs ansökan om förhöjd pension.
(R. A.)
Från Fullinägtige i Riksgälds-kontoret har Stats-Utskottet emottagit en den
20 sistlidne November aflåten skrifvelse, deri Fullmägtige öfverlemnat en utaf
förre Bokhållaren uti detta verks Boksluts-kontor J. E. Lindberg dit ingifven,
till Utskottet ställd ansökan om förhöjning till 1,215 Ridr Rimt af den årliga
pension å 660 Ridr 66 öre, som Lindberg enligt gällande pensionsstat från
Riksgälds
-
Stals-Utskottets 'Utlåtande N:o 18.
9
Riksgälds-kontoret åtnjuter, saint om denna förhöjda pensions retroaktiva beräknande
och utgående från den tid, då Lindberg fyllde 65 år; och hafva Fullmägtige
derjemte upplyst, att fråga om sådan förhöjning af den pension Lindberg
innehar redan under 1853 och 1854 års riksdag, efter derom då väckt
motion, varit Rikets Ständers pröfning underställd, men att Rikets Ständer, genom
bifallandet af dåvarande Stats-Utskotts under N:o 37 öfver denna motion
afgifna utlåtande, förklarat sig icke finna skäl att derå fästa afseende.
Uti den till Stats-Utskottet nu inkomna ansökningen har Lindberg, sorn,
enligt bilagdt prestbetyg, är född den 14 Januari 1796, samt, efter 28 års tjenstgöring
dels i General-assistans-kontoret, dels i Riksgälds-kontoret, år 1842 erhöll
afsked från sin i sistnämnda Kontor då innehafda Bokhållaretjenst, anfört, att
han, efter nära fem års förlust af synförmågan, väl blifvit, i följd af undergången
operation, så återställd, att han, dock med iakttagande af största varsamhet,
kunnat verkställa renskrifning, för att till någon del bidraga till sin familjs
uppehälle, men att härigenom hans ögon blifvit för mycket ansträngde och, i
följd deraf, angripne af likartad svaghet som tillförene, hvadan han, i saknad
af någon extra inkomst, nu vid 67 års ålder befunne sig i de mest tryckande
bekymmer för sin och sin familjs utkomst; på grund af hvilka ömmande omständigheter
han anhölle, att såsom pension undfå ett belopp, motsvarande den
lön af 810 R:dr B:ko, som han vid afskedstagandet innehade, samt att detta
pensionsbelopp måtte beräknas från den tid han fyllde 65 är; och har Lindberg,
till ytterligare stöd härför, åberopat den omständigheten, att åtskilliga
tjenstemän i Rikets Ständers Bank, hvilka innehaft samma tjenstegrad som Lindberg
inom Riksgälds-kontoret, samt till både ålder och tjenstetid varit honom
betydligt underlägsna, i följd af likartade sjukdomsfall skola erhållit hela deras
innehafda lön i pension.
Då, enligt hvad Stats-Utskottet vid 1853 och 1854 års riksdag uti ofvan
omförmälda utlåtande upplyst, Lindberg redan vid sitt afskedstagande kommit i
åtnjutande af den pensionsförmån som, i öfverensstämmelse med de för pensionerandet
af betjeningen vid Riksgälds-kontoret gällande stadganden, kunnat honom
tillerkännas, samt Stats-Utskottet nu icke heller finner anledning att för
Lindberg personligen tillstyrka förhöjning i pensions-beloppet, hemställer Utskottet,
att den härom gjorda framställning må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 December 1862.
lith. lill !t. St. Urat. 186S & 1863. 4 Sami. i Afd. 6 Häft.
STOCKHOLM, typogra mska föreningens boktryckeri, 1802.
Stals-Utskottets Utlåtande M 19.
1
]\:0 19.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Dec. 1862, kl. 2 e. m.
! c u - i*- >• (t : i ?<H
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren 1860, 1861
och 1862 församlade Revisorers berättelse om granskningen
af de under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning stullda
fonder och medel.
(R. A.)
Stats-Utskottet, som från samtlige Riks-Stånden emotlagit remisser å nämnde
från trycket utgifna oell bland Ståndens medlemmar Utdelade berättelser, får härmed
afgifva sitt yttrande, angående de af Revisorerne afgifna framställningar, hvilka antingen
påkalla Rikets Ständers beslut eller äro af den beskaffenhet, att Utskottet
ansett desamma böra hos Rikets Ständer särskildt anmälas.
l:o.
Angående Manufaktur-diskont-fonden.
(18fi0 års Rev.-ber. sid. 3, 1861 års ber. sid. 3, 1862 års ber. sid. 3.)
För att åskådliggöra denna fonds ställning under hela den tidrymd förenämnda
revisionsberättelser omfatta, får Utskottet här återgifva ett sammandrag al livad
samma berättelser derom innehålla.
Fondens behållning uppgick:
vid 1857 års slut till R:dr 1,598,515: 54.
» 1858 » » » » 1,617,775: 2.
» 1859 » »
» 1,646,612: 5.
» 1860 » » » » 1,676,511: 77.
deruti likväl inbegripas fondens osäkra fordringar, hvilka utgjorde:
Bilt. till B. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 19.
vid 1857 års slut R:dr 253,693: 79.
» 1858 » » » 254,394: 50.
» 1859 » » » 253,291: 3.
» 1860 » » » 219,308: 22.
Fondens inkomster och utgifter hafva förhållit sig sålunda:
Inkomster:
Förnämligast bestående af räntor å ut-  lånta medel
År i 858.
År 1589.
År 1860.
144,104
83
144,682
87
143,902
26
Utgifter:
Ränta till Rikets Ständers Bank för
begagnadt kreditiv
Förvaltningskostnader, inberäknadt pen-  sion, begrafningshjelp, extra utgifter
somt omkostnader lör lundens fasta
egendom
Riksgälds-kontorets andel i vinst-  medlen
Afskrifning af osäkra fordringar
70,362
33,415
21,000
67
27
13
75
64,127
30,715
21,000
98
88
63,906
29,296
21,000
19,763
14
38
10
S:r
124,845
15
115,843
86
133,965
62
Fondens tillvext under hvartdera året
19,259
68
28,839
1
9,936
64
Summa Runt R:dr
144,104
83 j
144,682)87
143,902)26
Sedan det för Manufaktur-diskonten å Rikets Stilnders Bank anvisade kreditiv
af 2,700,000 R:dr, jemlikt Rikets Sländers vid 1856 —1858 års riksdag fattade
beslut, under hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 blifvit minskadt med
150,000 R:dr, så att detsamma
år 1858 utgjort R:dr 2,550,000.
» 1859 »
» 2,400,000.
» 1860 »
» 2,250,000.
har Kommers-kollegium vid början af hvartdera året fördelat fondens lånetillgångar
sålunda, alt deraf afsetts:
Stats-Utskottets Utlåtande JM 19.
3
För s. k. förlagslån till anläggning
År 1858.
År 1859.
År 1860.
och drifvande af större fabriks-in-
rättningar af ny eller väsendtligen
förbättrad beskaffenhet ....
750,000
750,000
750,000
För manufakturister i Eskilstuna fri-
stad och deras förläggare .
374,202
69
346,217
37
368,926
53
samt för öfriga lill lån i diskontväg
berättigade fabriksidkare ....
2,745,962
70
2,639,161
61
2,506,019
56
eller tillhopa
3,870,16513913,735,378 j 98 j 3,624,946
9
Beträffande förenämnda till Eskilstuna fristads manufakturister och deras förläggare
afsedda lånefonder, upplyser icke Revisorernes berättelse huru mycket, som
för år 1838 varit afsedt särskildt för manufakturisterna och särskildt för förläggarne;
men under år 1839 tillerkändes lånerätt åt 103 manufakturister för 331
procent af deras tillverkningsvärde 747,203 R:dr,
eller R:dr 249,068: 33.
och åt 3 förläggare för en förlagssumma af 248,253
R:dr, 391 procent deraf, eller  97,149: 4. gjy. ^
Under år 1860 utgjorde lånerätten för 109 manufakturister
likaledes 33l procent af tillverkningsvärdet,
770,267 R:dr, eller R:dr 256,755: 67.
samt för 4 förläggare nära 39l procent af förlags—
summan, 284,124 R:dr, eller
112,170: 86. ggg 926' 53
För öfriga fabriksidkare, hvilka ega rätt till lån ur den allmänna fonden
och hvilka indelas i tre klasser, uppgick deremot lånerätten:
för första klassens fabriksidkare till
» andra d:o d:o »
» tredje d:o d:o »
år 1858.
9l proc.
7b »
A\ »
år 1859.
11 proc.
81
öl
år 1860.
9l proc.
71 »
A\ »
allt beräknadt å föregående års tillverkningsvärde. Då likväl härförutan sex af första
klassens fabriksidkare, för vid klädestillverkningen använd Svensk ull, fått sig tillerkänd
tillökning i lånerätten, nemligen:
år 1858 med 4f procent af ullens värde, 259,859 R:dr,
» 1859 w 5l » af d:o 205,072 » samt
» 1860 » 4f » af d:o 316,854 »
förhöll sig tillverkningsvärdet till lånerätten sålunda:
4
Siats-Utskottets Ullålande JV? 19.
Tillverkningsvärde.
Lunerätt.
| För första klassens fabriksidkare:
år 1858
—-
1,907,874
—
» 1859
16,072,358
—
1,736,680
—
»1860
16,651,453
—
!,566,834
—
För andra klassens fabriksidkare:
år 1858
3,719,141
—
264,988
» 1859
4,096,189
—
337,935
»1860
5,704,757
—
406,462
—
För tredje klassens fabriksidkare:
år 1858
12,337,157
—
586,015
_
»1859
9,756,001
556,580
» 1860
11,358,651
—
539,533
Utaf de till förlagslån för anläggning och di
ifvande af större
fa brik sin rätt
nin-
gar af antingen ny eller väsendtligen förbättrad beskaffenhet afsedda medel hafva
följande län blifvit under ären 1838, 1839 och 1860 utlemnade, nemligen:
till intressenterne i Malmö boinullsväfnads-fabrik, återstoden af det
enligt Kongl. Brefvet den 50 Januari 1857 beviljade län å
45,000 R:dr U:dr 53,000: —
» Smedjeholmens aktiebolag, för dess yllevlifnnds-fabrik i Norrköping
85,000: —
» Carlsviks här i hufvudstaden anlagda hel- och halfylleväfnads
fabrik
80,000: —
» Motala mekaniska verkstads bolag, det för Lindholmens, af bolaget
inköpta, mekaniska verkstad och gjuteri beviljade lån . . 50,000: —
» fabriksidkarne A. Nyqvist och C. /loirn, för Trollhätte mekaniska
verkstad  20,000: —
» fabriksidkare!) C. F. Lundström för dess i Jönköping anlagda hel
och
halfylle-fabrik  60,000: —
» Bruksegaren J. P. Jönsson, för tillverkningen vid Liljedahls glasbruk
i Wermland  30,000: —
» Egarne af Stensholms pappersbruk i Jönköpings län, i afräkning
å beviljade 40,000 R:dr
9,000: —
Summa, för alla 3 åren utgifna lån, K:dr 367,000: —
Stais-Utsfiöttels Utlåtande M 19.
s
Efter salunda tagen kännedom om ifrågavarande fonds förvaltning, torde man
svårligen kunna undgå fästa uppmärksamhet dervid, att en låne-inrättning, som är
berättigad utlemna penningar mot den här i landet särdeles bil iga räntan af fyra
procent och som i följd deraf borde kunna påräkna att erhålla betryggande säker
heter,
icke desto mindre, oberäknadt de under dessa 3 år afskrifna 19,830 R:dr
83 öre, eger osäkra fordringar till belopp af 219,308 R:dr 22 öre eller närmare
13 procent af fondens hela behållna tillgång. Vidare torde icke böra förbises att,
då sammanräknade tillverkningsvärdet, i följd af industriens utveckling, under sednare
tider öfver hufvud laget uppgått till det betydliga beloppet af mer än 30 millioner
R:dr årligen, lånerättén utgör ett så ringa belopp af tillverkningsvärdet, att tvifvelaktigt
är, huruvida denna lårie—inrättning numera kan anses uppfylla det dermed
afsedda ändamål, eller kan vara vidare behöflig för näringarues understöd och förkofran.
Emot sjelfva grunden för lånerättens bestämmande skulle ock kunna erinras
att, sedan den fordna stämplingen af inhemska fabriks- och manufakturvaror upphört,
all lånerält i Manufaktur-diskonten numera grundas på låntagarens edgång
öfver beloppet af hans egna tillverkningars värde.
Hvad särskildt beträffar den förläggarne för Eskilstuna manufakturister tillförsäkrade
lånerätt, så förefaller det måhända mindre vanligt, att de, som gifva lån åt
industri-idkare och derföre ega att utöfver värdig ränta sig tillgodoräkna en ofta
dryg förlagsprovisiori, skola vara berättigade att mot låg fänta låna penningar i en
inrättning, som är afsedd att bispringa industri-idkare. Att desse sednare af allmänna
medel understödjas med lån mot låg ränta, låter tilläfventyrs förklara sig;
men att fortfarande bevilja sådana lån åt förläggare, torde få anses mindre
lämpligt.
Ehuru Utskottet funnit sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på nu
anmälda förhållanden, har dock Utskottet, i anledning af desamma, icke ansett sig
nu böra föreslå Rikets Ständer att omedelbart vidtaga några åtgärder.
6
Stats-Ulskottels Utlåtande JV1 19.
2:o.
Angående Ull-diskonl-fonden ock Schäferierna i riket.
(1860, 1861 och 1862 års Rev.-ber. sidd. 6. 7.)
Revisions-berättelserna utvisa, att denna
År 1858.
År 1859.
År 1860.
fonds behållning utgjorde vid slutet
af hvartdera året
deruti inberäknade osäkra fordringar
11,900
3,049
49
12,875
3,049
15
13,862
1,678
. 7
94
85
Fondens inkomster hafva bestått af:
Ullsorterings-, värderings- och maga-
si ns-afgifter
H yresmedel
Bidrag af manufaktur-medlen .
Räntor
2,262
828
1,800
2.714
10
4
2,705
703
1,800
2,244
49
95
2,966
878
1,800
3,719
39
19
Summa Runt R:dr
7,604
14
7,4 53
44
9,363
58
Utgifterna hafva deremot varit:
Aflöningar, omkostnader m. m. till-
hopa
5,105
41
4,999
72
5,105
60
Ränta till Riksgälds-kontoret för be-
gagnadt kreditiv
2,136
67
1,479
6
1,900
2
hvarjemte afskrifvits
—
—
1,370
17
R:mt R:dr
7,242
8
6,478
78
8,375
79
så att fonden ökats med ....
362
6
974
66
987
79
Summa R:mt R.dr
7,604114
7,453
44
9,363|58
Af fondens å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv af 225,000 R:dr hafva
lyftats:
under år 1858  R:dr 83,290.
» 1859
» 59,110.
» 1860
» 113,530.
I anledning af den vid 1860 års revision gjorda erinran derom, att för 80
st. vid schäferierna försålda fårkreatur år 1858 influtit endast 953 R:dr 98 öre,
eller ej fullt 12 R:dr stycket, men att deremot för under nämnda år från England
Stals-Utskotlels Vllåtande M 19.
7
inköpta 7 baggar och 10 tackor, eiler tillsammans 17 fårkreatur, kostnaden uppgått
till 5,269 R:dr 35 öre, eller omkring 300 R:dr för hvartdera, har Kongl. Landtbruksakademiens
Förvaltnings-kommitté, uti dess i anledning af denna Revisorernes framställning
af Kongl. Maj:t infordrade och revisionsberättelsen vidfogado underdåniga
förklaring, på ett tillfredsställande sätt ådagalagt anledningarne till anmärkta förhållandet,
hvadan Revisorernes framställning i denna del
icke torde påkalla vidare åtgärd.
3:o
Angående anslaget till hyres-ersättning för den så kallade glob-verkstaden.
(1861 års Rev.-ber. sid. 7.)
Vid 1861 års revision hafva Revisorerne fästat uppmärksamhet dervid, att
ibland de af manufakturmedlen utgående anslag förekomme ett belopp af 300 R;dr
R:mt, som, jemlikt Kongl. Brefven den 12 Februari 1805 och den 10 September
1828, skola utgå till General-löjtnanten m. m. C. Akrell såsom hushyres-ersättning
för den såkallade glob-verkstaden, och hvilket belopp årligen af Kongl. Kommerskollegium
utbetalts, sedan styrkt blifvit, att nämnde verkstad fortfarande behörigen
underhålles; och hafva Revisorerne, enär värdet af de årliga tillverkningarne vid
ifrågavarande verkstad under loppet af flere år föga öfverstigit omförmälda årliga
anslag, ansett sig böra hemställa, att samma anslag må upphöra.
Sedan Kongl. Kommers-kollegium, i anledning af erhållen nådig befallning att
häröfver afgifva underdånigt utlåtande, anmodat Vetenskaps-akademien, under hvars
inseende glob-tillverkningen och öfriga mathematiska instrumentmakerierna i riket
äro ställda, att uti ifrågavarande ämne sig yttra, har bemälde Akademi till Kollegium
öfverlemnat ett af tvänne bland Akademiens ledamöter, Generalmajoren m. m. Friherre
Fab. Wrede och Professoren m. m. E. Edlund, afgifvet utlåtande, deruti Akademien
förklarat sig instämma, och hvilket, bland annat, hufvudsakligen innehöll, att frågan,
huruvida det vore af någon vigt alt en glob-verkstad här funnes, icke kunde annat
än jakande besvaras, enär rikets elementar-Iäroverk numera blifvit försatta i tillfälle
att efterhand inköpa erforderlig undervisnings-materiel, hvartill glober nära nog i första
rummel borde räknas, men de utländska globerna vore till detta behof mindre
tjenliga, dels emedan alla å dem förekommande namn vore angifna på ett utländskt,
för mängden af eleverna okändt språk, dels emedan stommarne till desamma i allmänhet
utgjordes af ihåliga, gjutna gipskulor, samt lätt ginge sönder vid minsta
ovarsam behandling, hvaremot de Svenska vore förfärdigade af lagervis hopklistradt
papper och följaktligen betydligt starkare; samt alt, då den gamla kostsamma materielen
för en sådan verkstad redan förefunnes, och följaktligen ingen annan upp
-
8
Stals-Ulskottels Utlåtande M 19.
offring från Statens sida för andamålet erfordrades än en årlig hyres-ersättning af
300 R:dr, Akademiens förbernälde tvänne ledamöter ansågo sig böra tillstyrka samma
anslags fortfarande utgående. Efter meddelande af den upplysning, att ifrågavarande
hushyres-ersättning från 1781 års början med 200 R:dr Banko årligen, uppburits
af Gravören F. Akrell intill hans död, hvarefter Konduktören, numera Generallöjtnanten
m. m. Akrell genom ofvanberörda Kongl, bref berättigats att tills vidare,
och så länge berörda inrättning af honom behörigen vidmagthölles, af de till manufakturernas
befrämjande anslagna medel årligen uppbära nämnde belopp, har Kommers-kollegium
uti sitt vid revisions-berättelsen fogade underdåniga utlåtande, på de
af Vetenskaps-akademien anförda skäl, fuunit sig sakna anledning att i underdånighet
tillstyrka den ifrågaställa indragningen af meranämnde anslag.
Stats—Utskottet, som tagit närmare kännedom såväl om beskaffenheten af de
å den så kallade glob-verkstaden tillverkade glober, som ock om de för dem bestämda
priser, har funnit ifrågavarande glober, för hvilka nya plåtar år 1860 blifvit
anskaffade, icke allenast vara utförda med mycken omsorg och noggrannhet, utan
ock, med afseende på tillverkningens varaktiga beskaffenhet och det derpå nedlagda
arbete, vara till priset ganska billiga; och då Utskottet, lika med Vetenskaps-akademien,
anser det vara af vigt, att Svenska glober för skol undervisningen finnas
att tillgå, har Utskottet, på de af Vetenskaps-akademien jemväl i öfrigt anförda
skäl, funnit sig böra hemställa,
att den af Rikets Ständers Revisorer uti förevarande hänseende
gjorda framställning icke må till någon åtgärd föranleda.
StQckholm den 18 December 1862.
N:o 20.
Stals-Utskotlets Utlåtande JVs 20.
9
HiO 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Dec. 1862, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition angående
afsöndring och upplåtelse åt Westerviks Tdndsticksfabriksbolag
af en mindre jordrymd från Tredje Majorsbostållet
Stufverum vid Andra Lifgrenadier-regementet.
(I. A.)
Enligt hvad bögslberörda den 24 sistl. Oktober till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition (införd under JV2 11 i lista Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
Protokoll vid innevarande riksdag) innehåller, hade Westerviks tändsticks—
fabriksbolag uti en till Kongl. Majit ingifven skrift — jemte förmälan att bolaget
genom kontrakt den 14 Mars 1837 med dåvarande arrendatorn af en torplägenhet,
benämnd Ladugården, under 3:dje Majors-bostället vid Andra Lifgrenadier-regementet,
Stufverum, i Lofta socken af Tjusts härad och Calmar län, samt belägen på
den yttersta, nära Westerviks stad gränsande udden af boställets egor, betingat sig
rättighet till en byggnadsplan för anläggande af en tändsticksfabrik, men att bolaget
blifvit uppsagdt till afflyttning den 14 Mars 1861, — i underdånighet anhållit,
att enär bolaget, som under förutsättning af en längre tids besittning af denna
lägenhet, låtit med icke obetydliga kostnader derstädes uppföra åtskilliga byggnader,
genom denna uppsägning skulle försättas i nödvändighet att nedrifva husen och nedlägga
fabrikeu samt afskeda arbetarne, deribland befunne sig en mängd af Westerviks
stads fattiga barn, derest icke ifrågavarande lägenhet kunde för framtiden blifva
tändsticksfabrikens tillhörighet, Kongl. Majit täcktes i nåder tillåta att förenämnda
för fabriken erforderliga byggnadsplan finge till bolaget upplåtas, antingen under
ständigt arrende emot årlig afgift till boställsinnehafvaren eller ock med full eganderätt,
antingen genom köp eller emot voderlag af jord från det bostället angränsande
hemmanet Sandebo.
Sedan Kongl. Majits Krigs-kollegium erhållit nådig befallning att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med utlåtande öfver nu ifrågavarande ansökning, hade
bemälde Kollagium, jemte eget utlåtande i ämnet, tillika i underdånighet öfverlemnat
Bih. lill R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 7 Uäjl. 2
10
Slals-Utskoltets Utlåtande M 20.
yttranden af ej mindre Landsböfdinge-embetet i Calmar län än ock Chefs-embetet
vid Andra Lifgrenadier-regementet samt vederbörande indelningshafvare; och hade
af handlingarne i målet inhemtats:
att vid den af landtmätare och gode män i vederbörande Krono-ombuds närvaro,
den 5 April 1861 verkställda uppskattning och värdering, de till utbyte föreslagna
jordplanerna, som ansetts hvar för sig lemna i årlig afkastning 5 R:dr 50 öre,
förklarats vara med hvarandra fullt jemförliga, men att, — enär den till vederlag
bestämda planen vore, liksom den till afsöndring från bostället föreslagna, så aflägset
belägen, att genom deraf uppkommande högre brukningskostnad, afkastningen skulle
i betydlig mån minskas, samt sökandernes vid förrättningen närvarande ombud
erbjudit sig att i årlig afgift till boställsinnehafvaren erlägga 25 Ridr R:mt, så vida
sökanderne jemte ständig besittningsrätt till marken, erhölle rättighet att genom
fyllning i sjön utmed stranden få anlägga väg till fabrikens byggnadsplan från allmänna
vägen, som leder från Westerviks stad till det så kallade Norrlandet, äfvensom
att taga dertill erforderlig fyllning uti en å boställets mark ofvanför nämnde
väg belägen grusbacke, — förrättningsmännen, som ansett någon skada eller olägenhet
ej kunna tillskyndas bostället genom omförmälda väganläggning ech grustägt,
hemställt, att berördo förslag måtte bifallas;
att Krigs-kollegium ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, alt ifrågavarande
jordrymd, 1 tunnland 26,8 kappland, mätte, med ofvannämnde af sökandernes ombud
betingade förbehåll, för ali tid från bostället afsöndras mot en årlig afgäld lill
boställsinnehafvaren af 25 R:dr R:mt, som till bibehållande af peningevärdet förvandlas
till spannmål efter länets medelmarkegångspris; samt att, beträffande do å
sagda jordrymd belägna och det bostället underlydande torp tillhöriga byggnader,
bestående af ett boningsbus, en bod och en källare, Krigs-kollegium hemställt att
desamma måtte till sökanderne såsom de begärt, öfverlåtas, mot förbindelse för dem
att, derest torpets bebyggande å annan plan framdeles skulle pröfvas erforderligt, låta
derstädes uppföra hus, till storlek och inredning motsvarande de nu befintliga
eller ock derför till boställets innehafvare utgifva ersättning efter husens uppskattade
värde
Kongl. Majit, som funnit den af bolaget erbjudna årliga afgälden åt boställsinnehafvaren
för ifrågavarande jordrymd utgöra full ersättning för densamma, har,
då sistlidet års medelmarkegångspris i Calmar län för 1 kubikfot Råg är 2 Ridr
53 öre samt således det af fabriksbolaget såsom årlig afgäld för denna jordryrnd
erbjudna belopp, 25 Ridr, ungefär svarar emot 10 kubikfot af nämnde slags spannmål,
i nåder föreslagit Rikets Ständer att den omförmälda jordrymden måtte från bostället
afsöndras och till det ifrågavarande bolaget under full eganderätt npplåtas,
emot en årlig afgäld af bolaget till boställsinnehafvaren af Tio kubikfot Råg, att
lösas efter Calmar läns medelmarkegångspris, samt med rättighet för bolaget att
genom fyllning i sjön utmed stranden anlägga väg till fabrikens byggnadsplan från
Stals-Utskottets Utlåtande M 20.
il
allmänna landsvägen, sorn leder från Westerviks stad till det s. k. Norrlandet,
äfvensom att taga dertill erforderlig fyllning uti en å boställets mark ofvanför
nämnde väg belägen grusbacke.
Stats-Utskottet, till hvilket förevarande nådiga Proposition blifvit remitterad,
har tagit detta ärende i Öfvervägande, och får, med hänsigt till hvad sålunda före
kommit,
tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda hän
seende
behagat föreslå.
Stockholm den 18 December 1862.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOD. BECKMAN, 1862.
Stats-Utskottels Utlåtande JVs 21.
1
Äf«o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Dec. 1862, kl. 1 o. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren 1860 och 1861
församlade Revisorers, berättelser angående nämnda år
verkställda granskningar af Statsverkets samt andra af
allmänna medel beslående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under åren 1858 och 1859.
(I. A.)
Ofvannämnda revisions-berältelser, af hvilka den är 1860 afgifna redogör
för 1858 års, samt den år 1861 allåtna för 1859 års förvaltning äro, jemte vederbörande
förvaltande verks och myndigheters i anledning deraf till Kongl. Majit
afgifna underdåniga utlåtanden och förklaringar, af samtliga Riks-Stånden öfverlemnade
till Stats-Utskottet. För vinnande af tid, äfvensom korthet i framställningen
har Utskottet ansett lämpligast att samtidigt handlägga håda dessa berättelser; och
efter att hafva inhemtat sådana upplysningar, som för ärendenas utredning funnits
nödiga, dervid den af innevarande års Stats-revisorer afgifna, ännu icke till trycket
befordrade berättelse äfven varit att tillgå, får Utskottet härmedelst underställa Rikets
Ständers pröfning de utaf Revisorerne framställda ämnen, hvilka Utskottet ansett
från dess sida påkalla yttranden. Utskottet följer härvid den uppställning, som
af Revisorerne är vorden iakttagen, och yttrar sig här nedan särskildt för hvarje
af de uti berättelserna omförmälda verk och inrättningar; men då några af de utaf
Revisorerne meddelade framställningar och förslag nu icke äro af Utskottet upptagna,
torde Utskottet böra anmäla att dessa, såsom stående i nära sammanhang
med andra frågor, om hvilka Utskottet framdeles vid uppgörande af förslag till
statsregleringen kommer att särskilda utlåtanden afgifva, af sådan anledning blifvit
här förbigångne; och skall Utskottet för alla sådana tillsvidare uppskjutna frågor
vid slutet af detta betänkande närmare redogöra.
Bih. till R. St. Brot. 1862 A 1863. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. ' i
2
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 21.
Kongl. Stats-Kontoret.
§ t
(1860
års Rev.-ber. pag. 4. 1861 års Rev.-ber. pag. 4.)
I afseende å fortgången af det utaf Kongl. Maj:t den 14 December 1835 i
nåder anbefallda arbete med upprättande af nya formulär för de förvaltande verkens
samt alla redovisande embets- och tjenstemäns räkenskaper, hvarmed, efter Kammarförvandten
A. E. Neréns död, Kamererare!! i Riksboksluts-kontoret J. Th. Spongberg,
enligt nådigt förordnande af den 19 November 1858 numera är sysselsatt,
hafva Revisorerne anmält, att Kamereraren Spongberg till Kongl. Stats-kontoret, för
att Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas, öfverlemnat dels den 4 Juni 1860
formulärer till hufvud-redogörelsen för länet, eller den så kallade Landsboken, till
special-redogörelser för länen samt till sammandrag af Landtränteriets utgifter, dels
ock den 8 Aug. 1861 förslag lill hufvudbok för Kongl. Krigs-kollegium; och ehuru
Revisorerne icke velat ifrågasätta, det icke arbetet, på sätt det nu vore ordnadt,
bedrefves med all skyndsamhet, hafva likväl, i betraktande deraf, att lång tid redan
förflutit sedan formulärarbetet påbörjades och en mängd räkenskaper, för hvilka
formulärer borde uppgöras, ännu återstode, hemställt, att, såvidt möjligt vore, mera
verksamma åtgärder måtte vidtagas för formulärarbetets bringande till slut.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Kongl. Stats-kontoret anfört, att då förevarande
arbete vore af den beskaffenhet att svårligen mer än en deruti hemmastadd
person borde, efter för sig utstakad plan, dermed laga befattning, samt då Kamereraren
Spongberg icke saknade tillgång å erforderligt skrifvarebiträde, annan åtgärd
icke kunde vidtagas, än att Kongl. Stats-kontoret, under hvars inseende ifrågavarande
arbete vore stäldt, vakade deröfver, att Spongberg i afseende derå ginge tillväga
med erforderlig drift.
I fråga härom har Utskottet erfarit, det Kamereraren Spongberg ytterligare
till Kongl. Stats - kontoret aflemnat Förslag till hufvudbok för Kongl. Förvaltningen
af Sjö-ärendena, Kongl. Flottans stationer i Carlskrona och Stockholm samt Göteborgs
depöt äfvensom för Öfverintendents-embetet samt vöre för närvarande sysselsatt
med utarbetande af formulär för Kongl. Sundhets-kollegii räkenskaper.
Vid dessa förhållanden finnér Utskottet sig böra hemställa,
att Revisorernes berörda framställning för närvarande icke må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stalf-Utskottets Utlåtande JV2 21.
3
§ 2.
(1860 och 1861 års Rev.-ber. pag. 9. Utlåt. pag. 288.)
I likhet med hvad vid flere föregående statsrevisioner varit erinradt, hafva
Revisorerne fästat uppmärksamheten derå, att icke så obetydliga brister uppstått å
flere af de i Riksstaten uppförda förslagsanslag, hvilka ej varit tillräckliga för de afsedda
behofven, vid hvilka förhållanden, derest desamma finge år efter annat utan
förändring fortfara, komme att inträffa att vid Riksstatens reglerande större tillgång
för nya anvisningar syntes, än som i verkligheten förefunnes. Af sådan anledning
hafva Revisorerne hemställt, att berörda anslag dels måtte upptagas till sådana belopp,
att desamma i möjligaste mån komme att motsvara de utgifter, som dermed
borde bestridas, dels ock, såvidt ske kunde, från förslagsanslag förändras till reservationsanslag.
Vidkommande behofvet af berörda förslagsanslags höjande, har Kongl. Statskon
oret funnit sig desto heldre böra instämma med Revisorerne, enär svårigheter
för Stats-kontoret stundom kunde möta att för bristerna i anslagen ligga i förskott,
men deremot, i fråga om deras förvandlande till reservationsanslag, ansett, att då
utgifternas egen natur vore sådan, att desamma för året icke kunde till viss siffra
beräknas, Rikets Ständer välbetänkt förfarit, när de förslagsvis i Riksstaten samma
anslag uppfört.
Utan att nu ingå i bedömande om och i hvad mån de föreslagna åtgärderna
må befinnas lämpliga, vill Utskottet framdeles, då det kommer att pröfva anslagen
under de särskilda Hufvudtitlarne, taga Revisorernes ofvanberörda framställningar i
öfvervägande.
§ 3.
(1860 års Rev.-ber. pag. 10.)
Enär icke obetydliga kostnader befunnits vara förknippade med upprättandet
af de statistiska tabeller, angående civila rättegångsärendena och brottmålen i riket,
som nu uppgöras i Justitiestats-expeditionen, der för detta ändamål finnas anställde
en Expeditions-sekreterare och tvenne dennes biträden, hafva Revisorerne, då i hufvudstaden
numera funnes inrättadt ett särskildt statistiskt embetsverk, hvars bestämmelse
antagligen måste vara att, såvidt möjligt är, meddela statistiska uppgifter i
alla statsförvaltningens grenar, ansett en öfverflyttning af bestyret med uppgörandet
af berörda tabeller till nämnda embetsverk vara särdeles lämplig, såsom, enligt Revisorernes
förmenande, ledande till besparing i kostnaderna och vinst för sjelfva
arbetet.
Uti ett vid Kongl. Maj:ts till Rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof fogadt Protokoll öfver Justitie
-
Siats-Utskottets Utlåtande M 21.
ärenden den 14 Oktober innevarande år har Chefen för Justitie-departementet framstäldt
olämpligheten af den utaf Revisorerne här ofvan föreslagna anordning, och
får, med hänvisande till hvad Kongl. Maj:ts högstberörda Proposition jemte omförmälda
Stats-Råds-protokoll i detta ämne innehåller, Utskottet, af skäl som der finnas
anförde, tillstyrka,
det Revisorernes berörda hemställan icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föraideda.
§ 4-
(1860 ars ReY.-ber. pag. 11.)
Af Revisorerne är anmäldt, att, sedan, i anledning deraf, att Polismästaren i
Fredrikshall, uppå anmälan af Handlanden i Strömstad C. E. Olsson att stöld i
Februari månad 1858 blifvit hos honom föröfvad, samt att tjufvarne, enligt hvad
förmodades, begifvit sig till Norrige, låtit genom två Norska polisbetjenter efter dem
anställa efterspaningar, Amtmannen i Smaalenenes arnt hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län anhållit att kostnaden för polisbetjenternas
i nämnda ändamål företagna resor, enligt bifogade räkningar, uppgående till 10
specier 7 skilling Norskt mynt, måtte deliuqventfonden, derifrån beloppet förskjutits,
godtgöras; så och efter det Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande, jemte upplysning
att Olsson vägrat den fordrade ersättningen utgifva, hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställt, huruvida beloppet finge af allmänna medel utbetalas, samt
Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar i riket uti afgifvet underdånigt utlåtande,
med stöd af Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819, enligt Ii vilken kostnadsersättning
af Svenska Statsverket för af Norsk myndighet förskjutne medel för
ifrån Sverige afvikne förbrytares häktande och utleverering endast i sådana fall
kunde äskas, då utlevereringen skett i följd af vederbörande myndighets behöriga
reqvisition, förklarat att då detta fall i förevarande fråga ej vore för handen, skäl
icke förefunnes, att den ifrågasatta ersättningen af fångvårdsmedled utgifva, har
Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 9 November 1858 bifallit, att den fordrade
godtgörelsen finge till vederbörande embetsmyndighet i Norrige utbetalas och utgå
af Andra Hufvudtitelns extra utgiftsmedel.
Lika med Revisorerne anser val Utskottet, att Svenska Statsverket vid de upplysta
förhållandena icke bort för den af vederbörande embetsmyndighet i Norrige i
berörda hänseende vidtagna åtgärd vidkännas någon utgift, men får, med afseende
å det ringa belopp, hvartill ersättningen uppgått, hemställa
det anmärkningen må förfalla.
Stals-Utskottets Utlåtande JM 21.
s
§ 81
(1860 och 1861 års Rev.-ber. pag. 12.)
Enligt hvad 1860 års Revisorer omförmält, har genom nådigt Bref den 18
Mars 1856 blifvit tillåtet, dels att, lills vidare och så länge förhållandena dertill
föranledde, en Svensk prestman skulle årligen af Erkebiskopen utses och förordnas
att vid helsobrunnen i Carlsbad tjenstgöra såsom predikant för derstädes under
brunnsterminen vistande landsmän, dels ock att, för den händelse de till predikantens
vedergällning af brunnsgästerna påräknade bidrag något år icke upginge till
750 Gulden, underdånig anmälan finge göras om det bristande beloppets ersättande
af allmänna medel; och hafva Revisorerne, i betraktande deraf, att de i Carlsbad
vistande Svenskar icke aro derstädes bosatte utan endast tillfälligtvis uppehålla sig
å nämnda ort under en kortare lid af året, ansett anställningen af särskild predikant
derstädes ingalunda af behofvet påkallad, helst Statsverket derför fått vidkännas
en utgift, uppgående för åren 1856—1858 till icke mindre än 3,407 Rdr 90
öre. Jemte anmälan att ersättningen till predikanten vid Carlsbads helsobrunn för
året 1859 utgått med 1,121 R;dr 15 öre, hafva 1861 års Revisorer meddelat,
det Kongl. Maj:t den 12 Januari sistnämnde år funnit godt, att, med ändring af
den uti ofvan anmärkta nådiga Bref stadgade grund för Statsverkets bidrag till bemälde
predikants afiönande, förordna, alt bidraget skulle från och med samma år utgå
med eli bestämdt belopp af 600 R:dr R:mt.
På grund af de utaf Revisorerne anförda skäl och då, å ena sidan, i händelse
vid Carlsbad uppehölle sig ett större antal Svenskar, det bör vara deras, liksom
hvarje församlings skyldighet, att aflöna sin själasörjare, hvilket jemväl torde
vara mindre betungande för dem, som äro i tillfälle att besöka nämnde helsobrunn,
men å andra sidan, derest endast ett fåtal derstädes vistades, anledning icke förefunnes,
att uti Carlsbad mera än å flere andra utländska orter, en predikant af
Staten aflönades, hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla,
att statsmedel för framtiden icke måtte för ifrågavarande ändamål
anvisas.
§ 6.
(1861 års Rev.-ber. pag. 12.)
Sedan i anledning deraf alt Rikets Ständer till förbättrande och tillhandahållande
af undervisningsmateriel samt till understöd för ulgifvande af lämpliga läroböcker,
kartor m. m. för folkskolorna, dels beviljat och till Kongl. Maj:ts dispo
-
6
Stats-Ulskottets Utlåtande M 21.
sition ställt ett årligt anslag af 12,000 R:dr att utgå under statsregleringsperioden
1858 —1860, dels ock medgifvit, att de besparingar, som under ett år uppkomme,
finge under ett följande år för ändamålet användas, Kongl. Majit, jemlikt nådiga
Bref den 8 April och den 30 December 1859, på Statsrådet och Chefen för
Kongl. Ecklesiastik-departementet disponerat ett belopp af 25,000 Ridr att för
ofvanberörda ändamål användas; så och efter det af dessa medel 24,985 Ridr 15
öre blifvit till Departements-chefen utbetalde, har Kongl. Majit den 16 Mars 1860,
jemlikt Bref till Kongl. Stats-kontorel meddelat bemälde Chef full decharge för
medlens användande, jemte det den af Departements-chefen uppgjorda räkning
med tillhörande verifikationer till nämnde Embetsverk öfveriemnats; hvarom Revisorerne
gjort anmälan, med tillkännagifvande att de ansett sig förhindrade att granska
en redogörelse, för hvilken Kongl. Majit redan lemnat vederbörande full decharge.
Enligt 6 § af Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer åligger det Revisorerne,
bland annat, att efterse och granska, huruvida utgifterna med stat och författningar
instämma; och enär för ifrågakomne räkenskapsgranskning andra grunder
icke äro stadgade än de för statsmedels redovisning i allmänhet gällande samt den
af Kongl. Majit Departements-chefen beviljade decharge å förevarande fråga icke
må anses inverka annorlunda än genom att å det eller de Statsråd, hvilka till
styrkt
den beviljade dechargen samt det Statsråd, som kontrasignera! nämnde regeringsåtgärd,
öfverflytta ansvarigheten, i händelse af anmärkning mot räkenskapen,
anser Utskottet sig böra uttala den åsigt,
att Revisorerne lika litet i förevarande fall, som i alla andra, angående
statsmedlens användande, egt undandraga sig den dem åliggande
granskningsskyldighet; förbehållande sig Utskottet att vid
kommande
öfriga delar af saken få yttra sig framdeles vid granskning
af 1862 års revisionsberättelse, der frågan i dessa hänseenden
ånyo förekommer.
§ 7.
(1860 års Rev.-ber. pag. 19.)
Sedan, i följd af vidtagen förändring i afseende å Öfver-Hofjägmästare-embetets
verksamhet, sekreterarebefattningen vid nämnda embete blifvit indragen, hade
Kongl. Majit genom nådiga Bref den 23 April 1824 och den 22 Mars 1826
förklarat, att Kanslisten i Kongl. Krigs-kollegium, Häradshöfdingen Fredrik Widbom,
hvilken den 29 April 1816 erhållit nådig fullmagt å berörda sekreterarebefattning,
skulle bibehållss vid det årliga arfvode af 248 Ridr 16 sk. Banko, som
åtföljt samma tjenst, med villkor att arfvodet skulle minskas eller försvinna i den
mån Widbom genom befordran till annnan tjenst erhölle högre lön å rikets stat
än han då innehade. Genom general-ordres dels den 17 Juli 1827 anställdes
Stats-Utskottets Utlåtande M 21.
7
Widbom vid General-adjutants-expeditioneu för Arméen och dels den 21 December
1840 förordnades, att han skulle fortfarande tjensfgöra såsom Registrator vid Landtförsvars-departementets
Kommando-expedition emot åtnjutande af det arfvode och
öfriga förmåner, som åtföljde samma befattning. Sedan emellertid, i följd af Rikets
Ständers beslut, Widbom från och med 1858 års början kommit i åtnjutande af
en från 600 R:dr till 1,000 R:dr R:mt förhöjd aflöning såsom Fältsekreterare och
Registrator i nyssnämnda Kommando-expedition, förklarade, med stöd af ofvanåberopade
nådiga Rref den 22 Mars 1826, Kongl. Slats-kontoret, genom beslut den
20 April 1858, att förstnämnda arfvode icke kunde utan Kongl. Maj:ts särskilda
nådiga tillstånd vidare till Widbom utbetalas; hvaremot uppå Widboms underdåniga
besvär, Kongl. Maj:t, enär Widboms genom general-ordres den 17 Juli 1827
och den 21 December 1840 erhållna förordnanden alt tjenslgöra vid Generaladjutants-expeditionen
för Arméen och Landtförsvarsdepartementet? Kommandoexpedition,
icke kunde anses som befordran till tjenst med lön på rikets stat, utan
varit åtföljda eudast af arfvode, hvars tillökning för den med år 1858 ingångna
atatsregleringsperioden icke borde, emot ordalydelsen i högslberörda nådiga Rref af
den 22 Mars 1826, inverka på klagandens rätt till ifrågavarande sekrelerarearfvode,
genom nådigt Bref af den 1 Oktober 1858, med upphäfvande af Kongl.
Stats-kontorets beslut, förklarat Widbom berättigad att för sistnämnde år och så
länge någon förändring i berörda förhållande ej inträffade, årligen uppbära nämnde
sekreterare-arfvode, i riksmynt utgörande 372 R:dr 50 öre.
Enär, enligt Revisorernes åsigt, 1826 års Kongl. Bref borde sålunda förstås,
att Widbom, i samma stund han af Statsverkets medel, vare sig genom lön eller
arfvode af ständig natur, erhölle aflöningsförmåner, öfverstigande det belopp, han
vid afskedet från sekreterare-befattningen vid Öfver-Hofjägmästare-embetet innehade,
skolat afstå från det honom för denna tjenst tillagda arfvode, och en sådan
förändring i afseende å Widboms löneinkomster väl måste antagas hafva inträffat
vid 1858 års ingång, då han kommit i åtnjutande af en till 1,000 R:dr Runt
förhöjd aflöning såsom Registrator i Landtförsvars-departementels Kommando-expedition,
ansågo Revisorerne att ifrågakomna sekreterare-arfvode med sistnämnda år
bort indragas; dock att, i händelse atlönings-förhöjningen för registrators-tjensten
komme att upphöra, meromförmälda sekreterare-arfvode då kunde Häradshöfdingen
Widbom ånyo tilläggas.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Häradshöfdingen Widbom i December
månad år 1861 atlidit, vid hvilket förhållande och då någon så beskaffad utgift ej
vidare ifrågakommer, Utskottet hemställer
att anmärkningen må förfalla.
8
Stats-Utskollets Utlåtande M 21.
■ “j(lma39U I'. noö ib mo fiTum,'. : Mj.joiJib9<j/.-i i iöiu nr.-i»,i,. •.) bi» »nodhiW
§ 8.
(1860 års Rev.-ber. pag. 22. Uti. pag. 287.)
Revisorerne hafva vid granskningen af Statsverkets räkenskaper erfarit att de
utgifter, som Staten måst vidkännas genom godtgörande af skjuls- och traktamentsersättning
under extra förrättningar i allmänna ärenden, uppgått till högst betydliga
belopp, hvartill i väsendtlig mån bidragit den omständigheten, att vid ifrågakomne
resor skjutskostnaden med stöd af gällande resereglemente alltid beräknats efter
visst för särskilda tjensteklasser olika bestämdt hästantal för landsvägen emellan resans
ändpunkter utan afseende derå, att resan till större eller mindre del med besparing
af tid och kostnad kunnat tillryggaläggas eller verkligen blifvit tillryggalagd medelst
begagnande af ångbåtslägenhet. Med fästadt afseende härå och då meningen med
stadgandet om resekostnadsersättning vid förrättningar i Statens ärenden måste vara
att åt den resande bereda en kostnaderna fullt motsvarande godtgörelse men icke
derutöfver en oskälig vinst, hafva Revisorerne hemställt, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om den förändring i resereglemente!
att, vid resor i Statens ärenden, den resande, när lägenhet med ångfartyg eller
å jernväg kunde begagnas, icke för den del af resan, som sålunda tillryggalades,
egde, utom stadgadt traktamente, åtnjuta högre ersättning än den hvartill verkliga
resekostnaden uppgått.
Uti afgifvet utlåtande har Kongl. Stals-kontoret, i betraktande af den lindring
i utgifter, som genom den föreslagna förändringen i resereglementet, komrne att
tillskyndas ej mindre Slaten än äfven de enskilde personer, hvilka behöfde i tjensteväg
anlita Statens embels- och tjenstemän, för sin del instämt i Revisorernes för
slag
och endast fästat uppmärksamheten derå, att i händelse den föreslagna förändringen
komme till stånd, föreskriften måtte i reglementet intagas rörande grunderna
för beräkning af ersättning för resor å ångbåt eller jernväg, såsom bland annat, hvilka
embcts- och tjenstemän egde att, med rätt till godtgörelse derför, begagna plats i hytt,
salong o. s. v. å fartyg eller i Usta, 2:dra eller 5:dje klassens vagn å jernväg;
hvilka resande, då de färdades å ångbåt vore berättigade till godtgörelse för frakt
af åkdon, som medfördes; huruvida den resande skulle vara skyldig under viss
begränsad tid afvakta dylik lägenhet med rättighet till traktamentsersättning under
tiden o. s. v.
Då ångbåts- och jernvägs-kommunikationerua numera ega en ganska betydlig
utsträckning, synes det ock vara skäl, att äfven de, som företaga resor i allmänna
värf, böra, när sådant ske kan, begagna sig af dylika lägenheter, helst det torde få
antagas att härigenom besparing både i tid och resekostnader kan vinnas. Ut
skottet,
som hufvudsakligen delar Revisorernes åsigter i förevarande fråga och anser
de
-
Stats-Utskottefs Utlåtande M 21.
9
desamma väl förljenta af uppmärksamhet, får derföre, under förutsättning att vid en
möjligen blifvande förändring af resereglemente! i enlighet med ofvanberörda förslag,
tillständig traktamentsersättning varder för den resande bestämd samt nödiga före
skrifter
och bestämmelser i öfrigt meddelade, hemställa
det Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
göra framställning derom, att nytt resereglemente, med fästadt afseende
å ofvan omförmälda förhållanden, mätte utarbetas.
§ 9-
(1861 års Rev.-ber. pag. 19. Utlåt. pag. 286.)
Efter att hafva inhemtat, det skogsplanteringskassan å Sjunde Hufvudtiteln åtnjuter
såsom ersättning för hemmansräntor och arrenden m. m. ett särskildt förslagsanslag,
hvilket Kongl. Stats-kontoret, såsom statsmedlens förvaltare, utanordnar
till sig sjelf i egenskap af förvaltare jemväl utaf nämnda kassa, äfvensom att å nyssnämnda
Hufvudtitel finnes uppfördt ett reservationsanslag till bestridande af utgifter
för Kongl. Skogsstyrelsen, skogsskolor m. m., hafva Revisorerne, enär förvaltningen
af de medel, som äro afsedda att användas för skogsvården, befunnes delad emellan
Kongl. Stats-kontoret, Kongl. Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna, till undvikande
af derigenom lätt uppslående förvecklingar och för att bereda ordning och reda i
förvaltningen samt möjligen äfven besparing, ansett, att Kongl. Skogsstyrelsen borde
ensam få emottaga och disponera såväl skogsplanteringskassan som samtlige för
skogsväsendets ordnande anvisade medel, helst genom en dylik anordning, på ett
ställe blefve synliga alla utgifter i och för denna gren af statshushållningen.
För sin del instämmande uti Revisorernes förslag, bar Kongl. Stats-kontoret
i underdånigt utlåtande, vidkommande förevarande ämne, upplysningsvis meddelat:
alt skogsplanteringskassan tillkommit på grund af Skogsordningen den 1 Augusti
1803 och består af medel, som inflyta för försålda skogseffekter, bete å kronoparkerna,
böter för åverkan o. s. v. samt att inkomsterna påräknats till utgifter för
planteringshagar med flere anstalter till parkernas vård, men ansetts såsom Statens
medel, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 23 April 1826, borde från Länsstyrelserna
insändas till Kongl. Stats-kontoret och såsom särskild fond bokföras samt
Kongl. Maj:t tillhandahållas för de dispositioner, som för berörda ändamål kunde
ifrågakomma; att vidare, i anledning af Rikets åren 1844—1845 församlade Ständers
underdåniga anhållan, det vederbörande måtte förständigas alt om de då befintliga
medlens utlånande mot ranta gå i författning, Kongl. Stats-kontoret, i
ämnet hördt, väl tillkännagifvit, att i detta embetsverks bestämmelse och organisation
från början icke ingått någon befattning med penningars utlånande, men under
förutsättning att uppdraget egentligen blefve tillfälligt, förklarat alt, intill dess en
Bih. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2
10
Slats-Ulskotlels Utlåtande M 21.
definitiv reglering af jägeristaterna och förvaltningen af skogarne kunde ega rum,
Kongl. Stats-konloret icke borde ifrågasätta att besörja om skogsplanteringsmedlens
förräntande, så vidt sig göra liit; hvarefter Kongl. Majit den 4 December 1845 i
nåder förordnat, att medlen skulle tillsvidare af Kongl. Stals-kontoret göras fruktbärande.
Ehuru äfven Utskottet, i betraktande af hvad sålunda förekommit, finnér sig
ega anledning att instämma i Revisorernes gjorda framställning, torde likväl, då,
på sätt inhemtas af Kongl. Majlis nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof jemte dervid fogade Stats-Råds-protokoll öfver finans-ärenden den 14 Okt.
innevarande år (pag. 21), Skogsstyrelsen ännu ej till sammansättning och verksamhet
blifvit fullständigt ordnad, med skogsplanteringskassans öfverlemnande till denna
styrelse böra, intilldess sådant skett, anslå; hvadan Utskottet tillstyrker, att Revisorernes
framställning
för närvarande icke må till någon åtgärd föranleda.
§ 10-
(1860 års Rev.-ber. pag. 22. Uti. pag. 288. 1861 års Rev.-ber. pag 20. Uti. pag 28S.)
Rikets Ständers år 1860 församlade Revisorer hafva vid granskning af Stats
och
Riksgälds-kontorens tillstånd och förvaltning fästat uppmärksamhet derå, att af
den summa, 966,200 R:dr, som i öfverensstämmelse med 1856 —1858 års riksdags
statsreglering och då fastställda Riks stat, bort för hvart och ett af åren 1858,
1859 och 1860 af Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för
att användas till bestridande af de till utgående från sistnämnda verk af Rikets
Ständer anvisade statsutgifter, någun inbetalning till Riksgälds-kontoret allt hittills
icke skett, så att Riksgälds-kontorets hos Stats-kontoret irmestående fordran för
nämnda tre år utgjorde tillhopa 2,898,600 R:dr; i anledning hvaraf och då jemväl
under sednare åren svårighet mött för Kongl. Stats-kontoret att till Riksgälds-kontoret
utbetala de belopp, som, enligt liqviden om öfverskott, besparingar och brister
bort Riksgälds-kontoret tillgodokomma, och hvaraf för år 1857 ett belopp af
1,900,000 R:dr ännu vore oliqvideradt, hafva Revisorerne ansett sig böra söka utreda
orsakerna till detta förhållande samt angifva de åtgärder, som till undanrödjandet
af de öfverklagade olägenheterna i afseende på Statsverkets kassaförvaltning torde
böra vidtagas. I sådant hänseende hade Revisorerne af det vid Kongl. Maj:ts den
27 Oktober 1859 aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
fogade Protokoll öfver finans-ärenden af den 14 i samma månad inhemtat,
bland annat, hurusom i anledning af Stats-kontorets under den 29 förutgångna
Juli gjorda underdåniga framställning om behofvct af ett kreditiv å Riksgälds-kontoret
att användas vid möjligen inträffande kassabrist i Stals-kontoret, Chefen för
Finans-departementet erinrat, att en förvaltning, som hade sig ålagdt icke allenast
Stats-UtAoftets Utlåtande M 21.
11
att på bestämda tider utbetala stora summor enligt fastställd stat, utan ock derjemte
alt, vid förefallande behof, tillhandahålla betydliga belopp såsom förskotter,
måste antingen hafva en del af sina inkomster förskottsvis och återstoden samtidigt
med utgifterna disponibla, eller ock ega ett särskildt förlagskapital att tillgå, tilldess
inkomsterna succesive inflöte, men alt långt ifrån att det löpande årets inkomster,
hvilka voro afsedde att betäcka dess utgifter, skulle ingå förskottsvis eller åtminstone
samtidigt med utbelalningarne, uppbörden så väl af de ordinarie skatterna —
något öfver åtta millioner — som en stor del af den till millioner R:dr beräknade
bränvinsskatten vore framskjuten flera månader in på året efter det, för
hvilket utskvlderna blifvit beräknade; att Stats-kontorets förlagskapital eller den så
kallade grundfonden, utgörande omkring 5,000,000 R:dr, visat sig, i mån af rörelsens
till vext, vara alltmer otillräckligt för ändamålet men förlägenheten under den
förflutna tiden afhjelpts derigenom att under en följd af år Statsverkets inkomster
lemnat betydliga öfverskott, hvilka kunnat i stället för förlagskapital användas, intill
dess de efter Rikshufvudbokens afslutande, eller mer än år efter den tid, då
desamma influtit, skolat till Riksgälds-kontoret aflemnas samt att när de sålunda
använda öfverskotten för år 1857 bort till Riksgälds-kontoret utbetalas och under
tiden inga nya öfverskott uppkommit, utan inkomsterna för år 1858 komme att
understiga beräkningarne, det missförhållande, som i afseende på grundfondens otillräcklighet
länge existerat, men genom tillfälliga omständigheter varit öfverskyldt,
ock måste gifva sig tillkänna, hvaraf följden jemväl blifvit att Stats-kontoret icke
kunnat utbetala de öfverskottsmedel, som tillhörde Riksgälds-kontoret; och ehuru
Departements-chefen ämnat föreslå, att genom grundfondens förstärkande, behofvet
en gång för alla afhjelptes och att för detta ändamål Statsverket finge behålla åtminstone
3,000,000 R:dr af de öfverskottsmedel, som skulle till Riksgälds-kontoret
utbetalas, hade likväl Departements-chefen, sedan en annan omständighet tillkommit
som i sina verkningar ledde till samma resultat, nemligen den att Kongl. Maj:t
medgifvit utsträckning af tiden för bränvinsbränningen och jemväl framgent torde
tillåta dennas utöfvande under både höst och vår, ansett omförmälda förstärkning af
grundfonden icke erforderlig, utan i stället till ändamålets vinnande föreslagit den
förändring i sättet för bokföringen af bränvinsskatten, att denna skatt upptoges i
det års räkenskaper, då bränvinsbränningen i verkligheten egt rum, hvarigenom, i
stället att en stor del af den för året beräknade bränvinsskatten under dåvarande
förhållanden ej inflöte förr än våren följande år, Statsverket, när denna del af inkomsten
dädanefter erhölles i början af det löpande året, skulle allt framgent komma
ali disponera en summa af omkring 3,000,000 R:dr ett år tidigare än som dittills
varit fallet.
Denna af Kongl. Majit sedermera gillade åtgärd hade emellertid synts Reviso
rerne
icke vara för det åsyftade ändamålet tillfyllestgörande, utan ansåge de,
att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att återbringa jemvigt i förhållandet
12
Siats-Utskottets Utlåtande M 21.
emellan Stats-kontorets inkomster och utgifter samt sätta nämnda verk i stånd att
vid alla tillfällen kunna verkställa de utbelalningar som detsamma ålåge. Enligt
Revisorernes förmenande måste anledningarne till den öfverklagade svårigheten för
Stals-kontoret att bestrida sina utgifter sökas dels i de af Finansministern uppgifna
omständigheter dels deri, alt Statsverket för sina utgifter nödgades bålla kontant
kassa icke blott i hvarje ränteri, utan ock i de flera embetsverk inom hufvudstaden,
åt hvilka förvaltningen af särskilda delar utaf de lili statsregleringen hörande medel
blifvit öfverlemnad, dels deri att cirkulationen af de lill Statsverket hörande penningar
i allmänhet vore alltför trög och långsam; och om derför den förändring i
dessa hänseenden kunde tillvägabringas, att de förvaltande verken i allmänhet icke
behöfde hofva om bänder några kontanta penningar, men deremot hade rättighet att
för sina utgifter inom vissa begränsade belopp utfärda invisningar, ställda på Kongl.
Räntekammaren och hvilka der genast mot kontant klefve infriade; och om i afseende
på Statsverkets i landsorten egande inkomster, den ordning infördes, att desamma,
genom begagnande af Postremissveaclar, kunde i huru stora summor som
helst försändas med posterna och följaktligen skyndsammare än nu är fallet till
Räntekammaren inflyta, så skulle, enligt Revisorernes tanka, Statsverkets behof af
en i förhållande till sin rörelse, så betydlig grundfond, som den, hvilken ofvan uppgifvits
såsom erforderlig, säkerligen till stor del försvinna; hvarförutan Revisorerne
ansett, att det skulle lända till icke ringa lättnad vid fullgörandet af Stats-kontorets
utbetalningar, om vid blifvande statsregleringar åtskilliga af de utgifter, som tillhörde
den s. k. extra statsregleringen, men vore af den beskaffenhet att de borde genom
Kongl. Stats-kontoret hos Riksgälds-kontoret reqvireras, dädanefter, i stället att utgå
från sistnämnda verk, upploges till utgående direkte från Stats-kontoret, så att
Stats-kontorets vid statsregleringen beräknade utgifter alltid komme att med omkring
två millioner öfverskjuta dess beräknade inkomster samt en deremot svarande
statsfylluadssumma anvisades på Riksgälds-kontoret att efter Mars månads ingång af
Stats-kontoret disponeras. Och hafva Revisorerne, som sålunda endast velat antyda
det sätt, hvarigenom de öfverklagade olägenheterna skulle kunna afbjelpas, slutligen
hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes vidtaga sådana åtgärder, som kunde leda till del af Revisorerne
antydda ändamålets vinnande.
Uti det af Stats-kontoret häröfver den 10 Januari 1861 afgifna underdåniga utlåtande
har detta embetsverk, efter upplysning, att, i afbetalning å Statsverkets skuld till Riksgäids-konloret,
Statskontoret under loppet af de sisla månaderna utaf år 1860 till
Riksgälds-kontoret successive levererat ett sammanlagdt belopp af 2,866,200 R:dr, så
alt för det dåvarande såsom oguldne återstode 1,932,400 R:dr, utgörande de, enligt
Rikets Ständers vid 1836 —1858 års riksdag fastställda Riks-stat, för åren 1859
och 1860 belöpande bidrag till Riksgälds-kontoret af 966,200 R:dr hvartdera året,
först, i afseende å den väckta frågan om rättighet för de förvaltande verken att
Slals-Utskollels Ullålande JVs 21. 15
för sina utgifter utfärda invisningar på Kongl. Räntekammaren att der emot kontant
infrias, medgifvit fördelen för en kassaförvallning i allmänhet att hafva sina
tillgångar samlade i en kassa, men tillika erinrat, att för genomförande af berörda
förslag väsendtliga binder mötte derutinnan att Statsverkets penningeförvaltning vore
beroende deraf att statsinkomsterna med de beräknade beloppen verkligen inflöte, i
hvilket afseende Stats-kontoret, jemte upplysning, att de förvaltande verk, hvilka på
grund af särskilda nådiga föreskrifter sjelfva disponerade de dem beviljade anslag,
egde att, uppå reqvisition, i mån af behof, från Stats-kontoret utbekomma de anvisade
medlen, anfört, bland annat, att under de sednast föregående åren, till följd
af inträffad brist i statsinkomsterna, icke sällan händt att Stats-kontoret varit förbindradt
att genast anordna de äskade medlen och derföre, efter kommunikation
med vederbörande verk, beredt sig uppskof med ulbetalningarne; att om åter de
förvaltande verken finge för hvarje utgift utfärda en invisning på Räntekammaren,
det möjligen kunde vid tillfällen, då brist i statsinkomsterna minskat rörelsekapitalet,
inträffa, att Stats-kontoret som ändock måste hafva rättigheten att pröfva, huruvida
tillgångarne på det hela medgåfve att genast utbetala beloppet samtidigt med andra
för handen varande angelägna utgifter funne sig urståndsatt att infria en dylik invisning
samt att det lätt insåges, hvilka menliga följder för Statens kredit skulle
uppslå derigenom, alt Stats-kontoret i brist på medel nödsakades vägra inlösen af
dessa invisningar, hvilka vederbörande på god tro och i förlitande å deras ofelbara
infriande ernotlagit i liqvid för aflöningar, eller till följd af ingångna kontrakter,
eller i betalning för leveranser o. s v.; varandes tillika af Stats-kontoret anmärkt
att förevarande förslag, om det antoges, skulle medföra en ansenlig tillvext i Statskontorets
göromål och till följd deraf behofvet af större arbetspersonal, hvarigenom
Staten finge vidkännas kostnader, sannolikt vida öfverstigande dem, som tilläfventyrs
genom indragning af någon tjenst i ett eller annat af de öfriga embetsverken kunde
Staten besparas.
Vidare och i afseende å den ifrågasatta åtgärden att vid levereringar af statsmedel
begagna s. k. postremissvexlar har Stats-kontoret, jemte erinran att en sådan
åtgärd väl icke kunde, såsom Revisorerne förmenat, bidraga till minskande af Statsverkets
behof af dess nu erforderliga rörelsekapital, utan i det hänseendet blott
skulle leda derhän, att större penningeremisser kunde ske på en gång i stället att,
såsom nu understundom vore händelsen, erfordra flera postdagar, yttrat den mening,
att med förslagets antagande våda vore förenad och att förvecklingar lätt deraf
kunde uppstå, enär ifrågavarande vexlar å de flesta orter sannolikt koirnne att utgöras
af enskilda personers anvisningar på härvarande köpmän och del icke utan
skäl kunde ifrågasättas, huruvida dessa anvisningar i allmänhet borde antagas såsom
säker valuta lill utbyte emot reda penningar utan full visshet att de vid företeendet
härstädes med sådana åter infriades, i följd hvaraf och då privatba nks-sedlar, efter
all anledning, blefve det mynt, hvarmed vexlarne här komme att infrias, Stats
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 21.
kontoret trott si" icke böra understödja det väckta förslaget, helst Kongl. Majit förut
afslagit en af General-Tullstyrelsen gjord underdånig framställning om nådigt tillståud
att i tulluppbörden emottaga vexlar af omförmälda slag.
Hvad derefter anginge den föreslagna åtgärden att genom upptagande i Riks—
staten af en del extra anslag bereda Stats-kontoret en stalsfyllnads-surnma till utgående
från Riksgälds-kontoret, så bar Stats-kontoret visserligen ansett en så be
skaffad
utväg leda till det afsedda ändamålet att underlätta Stats-kontorets penningerörelse,
men härvid fästat uppmärksamheten derå, att hinder för den af Revisorerne
ifrågasatta anordning motte deruti, att uti den fastställda Riks-staten de beräknade
inkomsterna vore alltför stora i förhållande till utgifterna; tilläggande slutligen Statskontoret
att, under förutsättning att de större inkomst-titlarne i Riksstaten, hufvudsakligen
tulluppbörden och bränvinsskalten, ut folie ungefär med de belopp,
hvartill de af Rikets Ständer blifvit beräknade, Stats-kontoret trodde sig kunna antaga
att efter den beslutade förändringen i sättet för bokföringen af bränvinsskalten,
några vidare åtgärder för det dåvarande till beredande af ökad kassatillgång för
Stats-kontoret icke vore af behofvet påkallade för att detta embetsverk skulle kunna
fullgöra detsamma åliggande utbetalningar.
Af ofvanomförmälda särskilda förslag är det, angående poslremissvexlars begagnande,
förnyadt af Rikets år 1861 församlade Revisorer, dock med inskränkning
till sådana vexlar, som äro utgifna af enskilda banker eller filialbanker, i hvilket
afseende Revisorerne tillstyrkt att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit anhålla
att de genom Kongl. Förordningen den 9 September 1857 meddelade föreskrifter,
angående vederbörande embetsmyndigheters skyldighet att vid penningeförsändningar
begagna anvisningar af Rikets Ständers Bank och dess Lånekontor, erhålla sådan
utsträckning, att det må vara allmänna verk och inrättningar samt myndigheter,
hvilka ega fribrefsrält, tillåtet att, der sådant utan särskild kostnad eiler olägenhet
kan ske, vid penningeförsändningar begagna s. k. postremissvexlar, utgifna af enskilda
banker eller filialbanker samt ställde att, vid uppvisandet å den ort, dit vexeln skall
afgå, betalas till den person eller myndighet, till hvilken vexeln är afsedd att öfversändas;
dock under vilkor, att i fråga om penningeförsändningar emellan sådana
orter sorn afses uti ofvanberörda Kongl. Förordning, Rikets Ständers Banks och
dess Lånekontor» anvisningar böra begagnas; och har Stats-kontoret uti sitt den 31
December 1861 häröfver afgifna utlåtande, utan att anse sig böra ingå i bedömande,
huruvida nämnde banker erbjöde all den säkerhet, sorn i afseende å deras
postremissvexiars begagnande vöre erforderlig, allenast framhållit den omständigheten,
att, på sätt af Revisorerne afven medgifvits och uti de för omförmälda banker utfärdade
oktrojbref jemväl antages, bankerna kunna drabbas af sådana förluster, att
de måste ställas under utredning och bank-bolagen upplösas; alt om en slik händelse
inträffade och vexlar dessförinnan blifvit utställda, hvilka ännu icke hunnit infrias,
det vore uppenbart, att äfven oin icke vid bankens slutliga utredning brist
Slals-Utskottets Utlåtande M 21.
15
skulle uppstå, — något som likväl ej ligger utom möjlighetens gräns, —- Statsverket
måste, i afbidan å bankens utredning, under en längre tid förblifva i saknad
af medel, som för dess utgifters beslridande vore påräknade, hvarigenom Statskontoret
kunde råka i en icke ringa förlägenhet, hvilken naturligtvis blefve större i
samma mån som vexelbeloppen vore mer betydande och tilläfventyrs flera andra
banker, som hade dylika vexlar utelöpande, samtidigt nödgades inställa sina betalningar,
samt att Statsverkets blottställande för de förvecklingar, sorn under dylika
förhållanden måste uppkomma, utgjorde, enligt Stats-kontorets tanka, en tillräcklig
anledning, hvarföre omförmälda vexlar icke böra vid statsmedels leverering begagnas;
hvadan och då det i Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824 och de af Kongl.
Majit sedermera utfärdade öppna Bref på oktroj för enskilda banker intagna uttryckliga
stadgande att Staten ej under någon förevändning må vara inblandad i dessa
bankers företag, syntes Stats-kontoret böra såsom välgrundadt bibehållas, Statskontoret
ansåge det väckta förslaget icke heller i dess mera inskränkta form böra
bifallas.
Hvad sålunda i förevarande ämne förekommit har Stats-Utskottet tagit i öfvervägande,
hvarvid Utskottet, då ändamålet med de af Revisorerne ifrågaställa särskilda
åtgärder varit att sälta Stats-kontoret i stånd att vid alla tillfällen kunna
verkställa de utbetalningar detsamma åligga, förskaffat sig upplysningar om nämnda
verks penningeställning under den sednare tiden samt härvid inhemtat, att några
svårigheter derunder ej mött för Stats-kontoret alt behörigen fullgöra sina liqvider
samt alt för närvarande detta embetsverk lill Riksgälds-kontoret icke allenast förskottsvis
utbetalt 1,000,000 R:dr af 1861 års ännu ej till siffran kända öfverskotlsmedel
samt jemväl är i tillfälle att innan kort i vidare afräkning å dessa medel
leverera en betydligare summa, utan ock till sistnämnda verk redan öfverlemnat hela
det för innevarande år belöpande, ehuru först under den sednare hälften af nästkommande
år till betalning förfallna, bidrag till beslridande af do å Riksgälds-kontoret
anvisade utgifter, utgörande 2,039,790 R:dr.
Häraf visar sig således att den förut öfverklagade kassaförlägenheten för Statskontoret
icke under den sednare liden inträffat eller för närvarande eger rum.
Ehuru ett så beskaffad! förhållande till någon del må tillskrifvas den införda förändringen
i sättet för bokföringen af bränvinsskatten måste likväl den förmånliga penningeställning,
hvaruti Stats-kontoret nu befinner sig, anses hufvudsakligen härröra
af den omständigheten att statsinkomsterna under nämnda tid lemnal betydliga öfverskott;
och det kan derföre, enligt Utskottets tanka, ingalunda med någon visshet
antagas, alt frågan om beredande af full trygghet emot möjligen under vissa förhållanden
inträffande kassaförlägenhet för Stats-kontoret genom ofvannämnda förändring
med bränvinsskattens debitering blifvit fullständigt löst. Då emellertid denna
förändring ännu ej kunnat visa sin verkan å Stats-kontorets behof af ytterligare
rörelse-kapital, samt lämpligheten af de utaf Revisorerne föreslagna åtgärder, dels
16
Slats-Utskottels Utlåtande JM 21.
alt de förvaltande verken för sina utgifter skulle utställa invisningar till inlösen af
Räntekammaren, dels att genom ofverförande af en del extra anslag lill Statskontorets
utgiftsstat en statsfyllnadssumma måtte detta embetsverk beredas, kommer
att pröfvas i sammanhang med i enahanda syfte väckta och till Utskottet remitterade
motioner, har Utskottet, som här nedan yttrar sig öfver det särskildt väckta
förslaget om användande af postremissvexlar vid leverering af statsmedel,
ansett något utlåtande i frågan för närvarande icke erfordras.
Beträffande derefter Revisorernes förslag angående postremissvexlars användande
vid leverering af statsmedlen, anser Utskottet, i likhet med Rovisorerne, att en
betydlig fördel skulle vinnas, derest vid penningeremisser dylika vexlar finge begagnas,
utfärdade af enskilda banker eller filialbanker. En sådan åtgärd skulle
utan tvifvel blifva för den allmänna rörelsen af synnerligt gagn, hufvudsakligen i det
afseendet att vid tiden för den allmänna kronouppbörden i landsorten penningarne icke
derifrån droges ulan komme alt der qvarstanna äfvensom att härigenom kunde förekommas
de förluster, hvilka äfventyras genom betydliga penningesummors befordrande
med posten; och då Utskottet likaledes i öfverensstämmelse med den af
Revisorerne yttrade åsigt anser att det för Staten är förenadt med ringa våda alt
ikläda sig den risk, som ansetts åtfölja postremissvexlars användande för öfversändande
af statsmedel, helst såsom Rovisorerne jemväl erinrat, både enskilda bankerna
och filialbankerna, såväl på grund af delegarnes solidariska ansvarighet, som i följd
af det sätt, på hvilket dessa banker förvaltas och kontrolleras, ega all den säkerhet,
som i ofvanberörda häuseende kan anses erforderlig, samt föröfrigt Revisorernes
förslag afser postremissvexlars begagnande endast vid de tillfällen, då sådant utan särskild
kostnad eller olägenhet kan ske, tvekar Utskottet icke alt instämma uti berörda
förslag och får således, i enlighet dermed tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla, att de genom
Kongl. Förordningen den 9 September 1847 meddelade föreskrifter
angående vederbörande embetsmyndighelers skyldighet att vid penningeförsändningar
begagna anvisningar af Rikets Ständers bank och
dess Lånekontor, erhålla sådan utsträckning att det må vara allmänna
verk och inrättningar samt myndigheter, som ega [ribrefsrält,
tillåtet att, der sådant utan särskild kostnad eller olägenhet kan ske,
vid penningelörsändningar begagna postremissvexlar utgifna af bankinrättningar,
som Kongl. Majit oktrojerat äfvensom af deras direktioner
behörigen bemyndigade kontor samt ställde att, vid uppvisandet å
d.en ort, dit vexeln skall afgå, betalas till den person eller myndighet,
till hvilken vexeln är afsedd alt öfversändas; dock under vilkor, att
i fråga om prenningeförsändningar emellan sådana orter, som afses
Stats-Ulskottets Utlåtande JV2 21.
17
uti ofvanberörda Kongl. Förordning, Rikets Ständers Banks och dess
Lånekontor anvisningar böra begagnas.
§ «•
(1860 års Rev.-ber. pag. 29, 1S61 års Rev.-ber. pag. 23.)
Jemte förmälan hurusom, i likhet med hvad af 1859 års Revisorer blifvit anmärkt,
Karta-sigillata-omkostnaderna uppgått till högst betydliga belopp, utgörande
för år 1858 nära 8Y2 procent af försäljningssumman, hafva Revisorerne likaledes
funnit, alt denna provision till Landskamererare och Landträntmästare, hvilka ega
att hvar lör sig undfå 2 procent af hvad inom året uti Kronans kassa i stämpladt
pappers-afgift influtit, i flera län utgått med vida högre belopp, än som i staten
härför beräknats, samt hemställt, att Rikets Ständer vid regleringen af utgifterna
under Riks-statens 6:te Hufvudtitel ville tillse, att vid beräkningen af nämnde
tjenstemäns aflöningsförmåner den dem tillerkända provision å Karta—sigillata-medlen
upptages till belopp, närmare motsvarande hvad denna inkomst i verkligheten utgör,
så att Statens kontanta tillskott till deras aflöning i förhållande derefter må kunna
minskas.
Enär Kongl. Maj:t uti sin till Rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga
Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, tillkönnagifvit Sig vara sinnad
alt, sedan vissa infordrade upplysningar ingått, till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition i fråga om definitiv lönereglering för Landtstaten, jemte förändring i nu
gällande stadganden om dess pensionering, samt Revisorerries ofvanberörda framställning
lämpligen torde böra i sammanhang härmed tagas i öfvervägande, vill Utskottet
framdeles vid reglering af anslagen under 6:te Hufvudtiteln deröfver meddela
yttrande.
lltrikes-Departementet.
§ 12.
(1860 års Rev.-ber. pag. 38.)
Efter att hafva dels meddelat hurusom, i öfverensstämmelse med Kongl.
Majrts nådiga Bref den 27 April 1858, förvaltningen af samtliga å Riksstatens
3:dje Hufvudtitel beviljade anslag från och med den 1 Juli berörda år öfvertagits
af Kongl. Utrikes-departementet och ombesörjts af den inom uämnda Departement
inrättade afdelning för kameral-ärenden, dels ock redogjort för räkenskapens ställning,
— hafva Revisorerne anmält, att den öfver räkenskapen afgifna redogörelse
Bi/i. till It. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 8 lläft. 3
1!l
Stats- Utsk olle t$2 Utln tande M 21.
varit upprättad och undertecknad nf en i’egenskap af Chef för Kameral-afdelningen
inom Departementet anställd Norrman; hvilket förhållande synts Revisorerne mindre
lämpligt, då bemälde tjensteman, såsom icke Svensk undersåte, svårligen kunde vara
(ör sina åtgöranden vid nämnda redovisning efter Svensk lag ansvarig.
Som emellertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, detta förhållande numera upphört,
torde af sådan anledning
förevarande anmärkning få förfalla.
§ 13-
(1861 års Rev.-ber. pag. 32.)
Revisorerne hafva fästat uppmärksamhet å det förhållande att, då, enligt hvad svårligen
kunde undvikas, de medel, som från båda rikena för 3:dje Hufvudtileln utgå,
i Kongl. Utrikes-departementcts räkenskap sammanfördes, svårigheter vid Uppgöra
nde af Rikshufvudboken uppstått att bestämdt särskilja de belopp, som verkligen
utgjorde Svenska Statsverkets bidrag, samt hemsta dt, det vederbörande räkenskapsförare
målto förständigas att, när årets räkenskaper för Departementet dädanefter
afgåfves, bifoga ett sammandrag, utvisande ej mindre de belopp, hvarmed Sveriges
bidrag till de för Departementet anvisade utgiftstitlarne för året utgått, än ock den
behållning, som å hvarje anslag möjligen lorefunnes.
Till meddelande af sådana upplysningar, har väl, efter hvad Utskottet erfarit,
i Kongl. Utrikes-departemenlets räkenskap sedermera upprättats ett särskildt konto,
som likväl icke fullt motsvarat dermed afsedda ändamål; och ehuru vid sådant förhållande,
det Synes Utskottet af behofvet! påkalladt, att en mera ändamålsenlig åtgärd
i berörda hänseende vidtages, får likväl, med afseende derå att förslag till nytt
formulär för Departementets räkenskap inom kort lärer afgifvas, uti hvilket det an
märkta
förhållandet utan tvifvel blifver tillbörligen uppmärksammadt, Utskottet
hemställa
att Revisorerftes förevarande ffarifställning för närvarande icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ *4.
(1861 års Rev.-ber. pag. 32.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att verifikationer saknats för följande af
Kongl. Utrikes-departementet anordnade belopp, nemligen till expektanslöner, 15,679
R:dr 91 öre; till rese- och kurirkostnader 14,783 R:dr 28 öre och till extra utgifter
18,751 R:dr 98 öre Efter hvad Revisorerne upplyst skull ' sådant härröra
Stals-Utekottets Utlåtande M 21.
19
från ett stadgande i 4 § af Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för Chefen för Kameral-afdelningen
i nämnda Departement, enligt hvilket berörda utgifter, liksom de
så kallade hemliga utgifterna, som för revisionsåret uppgått till 16,051 R:dr 38
öre, borde i detalj endast för Kongl. Maj:t redovisas, samt endast Protokolls-utdrag
sedermera bifogas till bestyrkande deraf att sådan redovisning egt rum. Vidare är
af Revisorerne utredt, att sedan Kongl. Maj:t uti sin till Rikets år 1856 församfade
Ständer aflåtna nådiga Proposition angående regleringen af utgifterna under
3:dje Hufvudtiteln äskat ett anslag af 70,000 R:dr till »skrifmaterialier och expenser
samt extra utgifter» och till stöd för denna framställning åberopat ett af Chefen
för nämnda Departement afgifvet, den nådiga Propositionen bilagdt underdånigt
memorial, deruti, bland annat, i afseende å redovisningen af samtliga Departementet
genom bidrag från såväl Sverige som Norrige tillhörande medel, Departements-chefen
hemställt att sedan räkenskaperna för året blifvit afslutade och inför Kongl.
Maj :t anmälde, desamma, med undantag af dem, som anginge rese- och kurirkostnnder,
expektanslöner och tillfälliga uppdrag, telegrafporto och hemliga utgifter,
finge aflemnas till granskning i Kongl, Kammarrätten, äfvensom i afskrift, dock ulan
bifogade verifikationer, öfversändas till Kongl. Norska regeringens Revisions-departement,
för att derefter delgifvas Rikets Ständers Revisorer samt Norska Statsrevisionen;
så hafva Rikets Ständer bifallit den nådiga framställningen, hvad anginge anslagets
belopp och dispositionen af medlen, men deremot, ehuru dithörande frågor,
enligt hvad Stats-Utskottets i ämnet afgifna betänkande gåfve vid handen, blifvit
med noggrannhet pröfvade icke meddelat något särskildt yttrande beträffande Departemenls-chefens
ofvanberörda förslag, angående sättet för medlens redovisning;
och enär Revisorerne funnit giltig anledning saknas till antagande, att ifrågavarande
anslag finge redovisas i annan ordning än den, som för allmänna medel stadgad
är, hafva Revisorerne å detta förhållande fästat uppmärksamhet.
Då af Kongl. Maj:ts vid innevarande riksmöte aflåtna nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof inhemtas, att Kongl. Majit funnit skäligt
föreskrifva att de i Ulrikes-departementets räkenskaper uppförda expektanslöner,
godtgörelser för tillfälliga uppdrag, rese- och kurirkostnader samt beskickningarnes
extra utgifter från och med nästkommande år skola underkastas de allmänt gällande
grunder för statsmedels redovisning, dock under förutsättning att behöriga
qvittenser af de personer, hvilka från Utrikes-departementets Kameral-afdelning
emottagit medel lör ofvanberörda ändamål, anses vara såsom verifikationer lillfyllestgörande,
får Utskottet af sådan anledning hemställa,
alt anmärkningen må förfalla.
20
Stats-Utskottets Utlåtande JY1 21.
Kongl. Postverket.
§ 15-
{1860 års Rev.-ber. pag. 54. Ctlåt. pag. 294.)
I sammanhang med den redogörelse Revisoreme meddelat rörande de åtgärder,
som af Kongl. General-Poststyrelsen vidtagits till beredande af en snabbare och
mera utsträckt poslkommunikation, hafva 1860 års Revisorer fästat uppmärksamhet
på behofvet af en mindre betungande och på samma gang ändamålet mera
motsvarande försändning med posten af tidningar, portofria skrifter och brefpaketer,
hvartill, enligt Revisorernes tanka, åtminstone under en del af året flerfaldiga ångbåtslägenheter
lemnade ett dittills alltför ringa begagnadt hjelpmedel; hvarjemte
Revisorerne antydt åtskilliga utaf hufvudgrunderna för den sålunda föreslagna postbefordringens
anordnande.
Jemte framställning af de svårigheter, som yppats för användande af ångbåt
såsom posttransportmedel, förklarar Kongl. General-Poststyrelsen uti nfgifvet underdånigt
utlåtande, att, sedan numera genom Kongl. Kungörelsen den 26 Oktober
1860 grunderna för posters förskaffande med ångfartyg blifvit fastställda, hvari
genom alla dithörande uppgörelser i väsendtlig mån underlättats, de regelbundna
ångbåtslägenheterna framgent komme att alltmer användas för fortskaffning af en
stor del postförsändelser, der detta stöde tillsammans med allmänhetens betjenande
och nödig hushållning å Postverkets sida
Att Kongl General-Poststyrelsen under sednare åren vidtagit flera vigtiga
åtgärder till beredande af en mera tidsenlig postkommunikation vill Utskottet icke
bestrida, men, enligt Utskottets tanka, både kan och bör ännu mera i berörda
hänseende åtgöras, synnerligast genom ett vidsträcktare begagnande af ångbåtar
och jernvägar såsom transport-medel. All den lättnad, hvartill dessa nya kommunikationsmedel
gifva tillfälle, synas böra vid posternas fortskaffning beredas de
skjutsskyldige och tillika de billiga fordringar på en större snabbhet och lätthet i
förbindelserna, som vid en stigande utveckling göra sig gällande, i möjligaste måtto
uppfyllas. Särskildt synes det vara af vigt, att tidningarne, hvilka numera utgöra
den tyngsta delen af poslförsändelserno, måtte företrädesvis med begagnande af
ångbåt och jernväg fortskaffas, äfvensom att tryckta skrifter i korsomslag, i likhet
med hvad i andra länder eger rum, kunna, mot en billig afgift, af posten befordras
på de talrika linjer, der ångbåts- eller jernvägsförbindelse finnes. Då Utskottet
funnit Revisorernes i detta ämne gjorda framställning förtjent af uppmärksamhet,
har Utskottet, som delar Revisorernes åsigter härutinnan, trott sig böra
hemställa,
Stats-Ulskottets Utlåtande JM 21.
24
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla
det vederbörande måtte undfå nådig befallning att vidtaga
ändamålsenliga anordningar i afseende å försändningar med posten
af tidningar, brefpaketer och tryckta skrifter, samt att då ångbåts -  och jernvägskommunikationerna numera ega en ganska betydlig
utsträckning, sådana lägenheter företrädesvis och der så lämpligen
ske kan dertill må användas.
Veterinärinrättningen i Stockholm.
§ 16.
(1861 års Rev.-ber. pag. Sa.)
Jemte förmälan, hurusom vid besök å Veterinärinrättningen Revisorerne, efter
tagen kännedom om förhållandena derstädes, icke funnit annan anledning till anmärkning,
än att inrättningens tillgångar syntes otillräckliga för dess fullt ändamålsenliga
ordnande, hafva Revisorerne framhållit den omständigheten, att inrättningen
vore helt och hållet i saknad af ett tjenlig t stall för nötboskap och mindre
djur. Då härigenom inträffade att sådana kreatur mera sällan kunde till behandling
på stället emottagas och följaktligen elevernas praktiska öfningar uti nötkreaturs
sjukbehandling måste inskränka sig förnämligast till hvad som under tillfällig
praktik inom och i närheten af hufvudstaden kunde inhemtas, hafva Revisorerne
funnit uppförandet af ett ändamålsenligt stall för nötboskap af behofvet pä kalladt;
hvarjemte Revisorerne hemställt dels att inrättningen måtte få disponera åtminstone
ett par hästar med åkdon, på det, vid inträffande sjukdomsfall utom staden,
en del elever kunde, åtföljde af läraren, blifva i tillfälle alt draga fördel af dennes
undervisning vid sjukbehandlingen; dels att ett mindre antal mjölkboskap målle
uppsättas vid nämnda inrättning på det att undervisning i dessa djurs vård och
behandling skulle derstädes kunna meddelas.
Som likväl sådan utredning i ämnet saknas, på grund hvaraf Utskottet skulle
kunna pröfva ändamålsenligheten af den föreslagna åtgärden, samt Utskottet dessutom
föreställer sig att, när sådant af behofvet påkallas, Kongl. Majit icke lärer
underlåta att, rörande dessa frågor hos Rikets Ständer göra nådig framställning,
får Utskottet hemställa
att vid Revisorernes ifrågavarande förslag icke måtte fästas något
afseende
2 2
Ståls-Utskottets Utlåtande M 21.
Kongl. Krigs-kolleginm.
§ 17-
(18GO års Rev.-ber. pag. 76. Utlåt. pag. 309.)
I sammanhang med den af Revisorerne meddelade redogörelse öfver otillräckligheten
af förslagsanslagen till rese- och traktamentskostnader, hafva Revisorerne
särskildt anmärkt dels att för en Krigs-rätt i Landskrona, anbefalld i
och för undersökning om förhållandet med några artilleristers vägran att iakt
taga
inställelse vid en bibelförklaring, till hvilken Krigs-rätt åtskilliga ledamöter
från Christianstad varit kommenderade, blifvit uti rese- och traktamentskostnader
utgifvet tillsammans 837 R:dr 91 öre Rmt, hvilket belopp, vid det förhållande
att en så beskaffad undersökning måhända kunnat undvikas, i sådant
fall varit staten besparad; dels alt till Fältläkaren A. F. Almqvist utgifvits ett
belopp af 338 R:dr, utgörande honom tillkommande rese- och traklamentskostuad
för inställelse vid generalmönstring med Jemtlands Hästjägarekorps å Frösön, en
utgift, hvilken, enligt Revisorernes tanka, i väsendtlig mån kunnat minskas om, i
stället för Almqvist, som varit bosatt i Piteå och för inställelsen vid mönstringen
måst företaga en resa af sammanlagdt 142 '/2 mil, någon annan i närheten af
mönstringsplalsen boende läkare beordrats eller anmodats att vid denna förrättning
tillstädeskomma och läkarebefattningen dervid utöfva.
I fråga härom har Kongl. Krigs-kollegium anfört att det icke tillhörde bemälda
Kollegium alt vllra sig öfver behofvet eller nödvändigheten af den hållna
Krigs-rätts-undersökningen, äfvensom att, då någon erinran vid siffran af den ut
betalade
rese- och traktaments-ersätlningen icke förekommit, Kollegium allenast
ville meddela, det sådan ersättning på grund af Kongl. Brefven den 8 December
1832 och den 27 April 1833 tillkommer Auditören och Officerare vid Wendes
Artilleri-regemente, då de beordrades till Landskrona för att deltaga i Krigs
rätter.
— Vidkommande anmärkningens sednare del, så har Kongl. Maj:t genom
nådigt Bref den 18 December 1845 föreskrifvit, att en af de inom hvarje militärdistrikt
förlagda Regementsläkare skulle förordnas att under benämningen Fältläkare
bestrida de åligganden, som tillförene enligt nådiga Brefvet den 16 September
1817 tillhört Brigad-läkarne, och bland annat: »alt öfvervara regementenas
generalmönstringar» Enär således Regementsläkaren Almqvist, hvilken är
tillföro'dnad Fältläkare i femte militärdistriktet, i sådan egenskap bort öfvervara
1838 års generalmönstringar med Jemtlands Häst- och Fältjägare-korpser, samt
Fältläkarens åligganden lika litet kunnat åt annan läkare anförtros, som Almqvist
sig desamma undandraga, ansåg Kollegium anmärkningen böra få förfalla.
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 21.
25
Ehuru Utskottet finnér hvad Revisorerne sålunda anfört förtjent af uppmärksamhet,
anser likväl Utskottet
den gjorda framställningen icke kunna till någon åtgärd från Rikets
Ständers sida föranleda.
Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena samt Kongl. Flottans stationer i
Carlskrona och Stockholm samt depot i Göteborg.
§ 18.
(1860 års Rev.-ber. pag. 104. Utlåt. pag. 319 o. 322. 1861 års Rev.-ber. pag. 92. Utlåt. pag. 310 o. 311.)
Beträffande det bokföririgssätt, som vid redovisningen för anslagen till Flottans
materiel tillämpades, hafva Revisorerne anmärkt, att detsamma vore otillfredsställande
i så måtto, att räkenskaperna endast visade, huru nämnda anslag dels
blifvit använda till uppköp af materialier m. m., som ingått uti förrådet i en gemensam
massa, och dels utgått i utbetalningar för dagsverken, samt att ingen
möjlighet funnes att spåra dem uti specifikationer för hvarje verkstäldt arbete. Vidare
och då redovisningen för anslagen till Flottans underhåll och nybyggnad icke
omfattade någon fördelning eller kostnadsberäkning öfver utgifterna för dagsverken
och åtgångna materialier, som underhållet af hvarje särskildt fartyg erfordradt, och
icke eller redogjorde för de nybyggnader, hvartill nybyggnadsanslagen blifvit använda,
vore med ett sådant redovisningssätt icke omöjligt, att ju icke anslagen
till Flottans nybyggnad blefve använda till Flottans underhåll eller tvärtom. I
sammanhang härmed hafva Revisorerne yttrat den åsigt, att hvarje fartyg borde
hafva sitt särskilda konto, upptagande dels kostnaden för fartygets såväl byggnad
som underhåll, medelst en noggrann specifikation öfver de för detsamma under året
utgifna belopp för dagsverken, dels uppgift å qvantiteten af förbrukade malerialier,
upptagna i värde efter medelpris, äfvensom den slutliga utgiftssumman borde
balanseras från det ena till det andra årel, men sådan balans icke inflyta i Stationernas
redogörelser för året i annan mån, än att deri intages endast utgifterna
för hvarje fartyg under samma år; och hafva Revisorerne, under yrkande om nödvändigheten
af ett derefter lämpadt, förändradt bokföringssätt, hvarigenom, bland
annat, bedömandet af ändamålsenligheten utaf de till modeller föråldrade segelfartygens
vidare underhåll underlättades, ansett att åt en Kommitté borde öfverlemnas
att utarbeta förslag härtill för att kunna medhinnas intilldess Rikets Stander
dernäst åter sammanträdde.
Uti sina med anleduing häraf afgifna underdåniga utlåtanden hafva Kongl.
Förvaltningen af Sjö-ärendena samt Befälhafvande Amiralen i Carlskrona anfört att
24
Siats-Utskottets Utlåtande JU 21.
nybyggnadsanslagen särskildt redovisats hvad anginge de för nybyggnaderna uppköpta
nödiga materialier, dels genom afföring på nybvggnadstiteln dels ock genom särskilda
liqvider, som efter arbetets slut uppgjordes och tili Kongl. Förvaltningen
insändes, hvaremot alla använda dagsverken af timmermän och handtverkare med
deras underbefäl, som hafva sin aflöning på särskild stat, icke, såsom ske borde,
inberäknats i kostnaderna. — I öfrigt hufvudsakligen instämmande med Revisorerne,
hafva myndigheterna erinrat derom, alt det af Revisorerne förordade bokföringssätt
tillförene varit b-gagnudt, men, i följd af det år 1836 i nåder fastställda
reglemente'för styrelsen och ekonomien vid Flottans stationer, förändrats till det
nuvarande, hvarmed afsetts förenkling i göromålen och åstadkommits minskning i
civila tjenstemannapersonalen vid Flottan. De genom förslagets antagande tillökade
göromålen, af hvilka likväl extrahering ur arbets- och dagsverksjournalerna m. m.
kunde underlättas genom begagnandet af tryckta blanketter komme i allt fall att
erfordra ett ökadt antal tjenstemän, äfvensom det ifrugaställda redovisningssättet
icke borde utsträckas äfven lill roddfartygen och de mindre ångbåtarne.
Med afseende å hvad sålunda blifvit fork la rad t, hafva 1861 års Revisorer ansett
sig endast böra hemställa, att hvarje fartyg af större cert måtte erhålla särskildt
konto.
Enär, enligt hvad Utskottet förut meddelat, nyligen afgifvits förslag till hufvudbok
för Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena, Kongl. Flottans stationer i Carlskrona
och Stockholm samt Göteborgs depöt, öfver hvilket förslag vederbörande
myndigheter tvifvelsutan lemnäs tillfälle att sig yttra, samt vid sådant förhållande
tillbörligt afseende antagligen kommer att fästas å Revisorernes ofvanberörda hemställan,
lärer
någon åtgärd från Rikets Ständers sida för närvarande icke finnas
erforderlig.
§ 19.
(4860 ärs Kev.-ber. pag. 10S. Utlåt. pag. 320. 1861 års Kev.-ber. pag. 92. Utlåt. pag. 310.)
Vidkommande derefter den af Revisorerne föreslagna, af myndigheterna tillstyrkta
anordning om sammanförande under en gemensam titel med benämning:
»Till underhåll och nybyggnad», af det sedan år 1850 under två särskilda titlar,
den ena benämnd Flottans underhåll, och den andra Flottans nybyggnad utgående
anslag till Flottans materiel; sa vill Utskottet vid framdeles afgifvande förslug
till 5:te Hufvudtitelns reglering, taga Revisorernes framställning i närmare öfvervägande.
§ 20.
Siats-Utskottets Utlåtande JW 21.
25
"■ § 20.
(1860 års Rev.-ber. pag. 106. Utlåt. pag. 320 o. 323. 1861 års Rev.-ber. pag. 92. Utlåt. pag. 310 o 311.)
Vid den år 1858, i Öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, verkställda
inventering af materialförråden i Carlskrona station, bar af en på grund
deraf upprättad värdeberäkning å befunna öfverskott och brister visat sig, att de
förra uppgått till 505,190 R:dr 13 öre och de sednare till 314,664 R:dr 92 öre,
hvarigenom ett öfverskjutande värde af 190,525 R:dr 21 öre R:mt på öfverskolten
uppkommit. — Då häraf ådagalades vigten af den skedda inventeringen, hafva
1860 års Revisorer hemställt, att så beskaffad inventering dädanefter måtte hvart
sjette år eller oftare verkställas af materialförrådet i Carlskrona, der det största
förrådet förefunnes.
Härvid har Befälhafvande Amiralen i Karlskrona erinrat om det i 269 §
uti nådiga Reglementet för Styrelsen och ekonomien för Flottans Stationer intagna
stadgande, »att till förekommande af de utgifter och förluster af dagsverken, som
vore en följd af hufvuduppbördernes inventering, förvaltarne borde, så länge ske
kunde, vid sina befattningar bibehållas, utan att genom bylen och transporter
förflyttas.» Genom berörda stadgande afsåges tydligen inskränkning af de för
Stateu kostsamma inventeringarne, hvilka icke eller borde ifrågakomma i annat fall
än då misstanka om försnillning förefunnes. Skulle likväl dylika inventeringar
komma alt anbefallas, borde enligt Befälhafvande Amiralens förmenande andra dyrbara
förråd, såsom artilleri- och ammunitionsförrådet, skeppsinventarieförrådet samt
beklädnadsförrådet och proviantmagasinen jemväl inventeras.
I afseende härå har Kongl. Förvaltningen för Sjöärenderna uti underdånigt
utlåtande föreslagit, att dylika inventeringar af Stationernas förråd, med hänseende
till de stora kostnader som dermed vore förenade, icke borde ske oftare än hvart
9:de eller 10:de år, helst det afsedda ändamålet, eller Kronans säkerhet, ändock
derigenom vunnes; hvaremot Förvaltningen ansåge någon allmän inventering af
fartygens inventarieförråd öfverflödig, dä inventering för hvarje särskildt fartyg egde
rum vid dess ut- och afrustning.
Jemte upplysning, att, sedan ofvanomförmälda inventering af Flottans materialförråd
i Karlskrona föranledt särkild behandling i anmärkningsväg, Kongl. Maj:t,
under den 24 Januari 1860 anbefallt Justitiekansleren att med sin embetsuppmärksamhet
följa detta anmärkningsmål behandling och att, om dervid befinnes,
att de i Författningar föreskrifna kontroller öfver materialförvaltarens uppbörd och
redovisningen derför blifvit i större eller mindre mån åsidosatta, emot den eller
dem, som deruti brustit, låta utföra den talan, som af omständigheterna kan påkallas,
får Utskottet, som, lika med 1861 års revisorer, instämmer med hvad Förvaltningen
för Sjöärendena härutinnan yttrat, hemställa
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4
Sfi
Stais-Utskottets Utlåtande M 21.
Majit täcktes meddela vederbörande sådan föreskrift i afseende å
inventeringen af Stationernas förråder, med undantag af Skeppsinventarielörråden,
att icke mer än 10 år må förflyta emellan hvarje
förråds inventering.
§ 21.
(1860 års Rev.-ber. pag. 107. Uti. pag. 320, 324.)
Efter hvad räkenskaperne för spanmåls- och proviant-uppbörden vid Kongl.
Flottans proviantmagasin i Carlskrona utvisade, hade afskrifningsprocenten för provianllevereringar
från Kronans dervarande förrådstnagasin utgått efter 2 § af Kongl.
Majrts den 11 Aug. 1812 utfärdade nådiga Reglemente för uppbördsman och redogörare
vid alla Kronans magasiner, ehuru, enligt Revisorernes åsigt, berörda procent
bort beräknas i öfverensstämmelse med 4 § > nämnda Reglemente. — Denna
Revisorernes uppfattning grundade sig på ordalydelsen i Reglementet, enligt hvilken
den i 2 medgifna högre afskrifningsprocent endast skulle utgå »vid magasin
och sjukhus, der intägt och utgift ske månatligen och efter behofvet», sålunda i
mindre poster i mån af förbrukningen och såsom »direkt utleverering till trupp»,
hvaremot den i 4 § omförmälda afskrifningsprocent skulle iakttagas »vid reserveller
stående proviant- och fourage-magasiner», då levereringar derifrån ske i större
partier; Revisoierne funno jemväl för denna sin åsigt en ytterligare bekräftelse af
det uti sista momentet af 3 §, rörande afskrifning under sjöexpeditioner med örlogsfartyg,
förekommande stadgande att, »när något större parti» af ombord varande
proviant »på en gång aflevererades», såsom vid proviantering af annat fartyg
eller eljest under varande expedition, medgåfves å de varor, uppbördsman sålunda
levererade »allenast hälften» af den förut i samma § stadgade afskrifning; och syntes
Revisorerne, att den nedsättning i afskrifningsprocenteus belopp, hvilken sålunda
föranleddes endast af partiets storlek vid aflevereringar från flytande fartyg, ännu
mer borde gälla för partilevereringar från stående reservmagasin. — Enär sålunda
genom ofvananmärkta förfarande, som skall hafva fortgått under en längre tid,
Statsverket tillskyndats en betydlig fprlust, men det ofullständiga och föråldrade
Reglementet måhända föranledt detta missförstånd, hade Revisorerne framställt angelägenheten
af en omarbetning ej mindre af berörda Reglemente än äfven af öfriga
dithörande icke tidsenliga stadganden. I anledning häraf bar Förvaltningen för Sjöärendena,
uti afgifvet underdånigt utlåtande, jemte förmälan att tvist om rätta tillämpningen
af Reglementet uti anmärkta omstäudighelen blifvit anhängiggjord och för
det dåvarande vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, förklarat ovissheten om
rätta tydningen af Reglementet i omförmälda hänseende, antyda behöfligheten af
dess omarbetning åtminstone i vissa delar; hvarjemte Kongl. Förvaltningen erinrat,
alt då Reglementet rörde ej allenast Flottans uppbördsman, utan sådane i allmän
-
Stats-Utskottels Utlåtande JM 21.
27
het jemväl öfrige myndigheter, som egde att tillämpa reglementet, måtte, rörande
den ifrågasatta omarbetningen, komma i tillfälle att sig i underdånighet yttra.
De mot tillämpningen af berörda Reglemente gång efter annan förekommande
anmärkningar ådagalägga nogsamt behofvet af ett förtydligande utaf åtskilliga dess
bestämmelser; med anledning hvaraf och då Reglementet i öfrigt finnes vara föråldradt
och i många delar ofullständigt, Utskottet, som helt och hållet delar den af
Revisorerne uttalade åsigt, får hemställa,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af ett nytt, fullständigt och tidsenligt Afskrifningsreglemente.
§ 22.
(1861 års Rev.-ber. pag. 93. Ull. pag. 310 och 313.)
I afseende å den i Stockholms Stations hufvudbok intagna redogörelse jemväl
för Göteborgs depöt, hafva Revisorerne anmärkt, att vid depöten icke upprättats
någon särskild hufvudräkning eller för år på vissa titlar afslutad räkenskap, utan
att de granskade räkenskaperne för nämnda depöt innefattat allenast kassajournaier
för 4:de qvartalet år 1858 och för Irsta, 2:dra och 3:dje qvartalen 1859 med
deröfver vid Stockholms Station upprättade två summariska sammandrag. — Då
således någon fullständig redovisning för utgifterne under revisionsåret icke funnits,
i följd hvaraf Revisorerne ej eller kunnat inhemta huru och på hvad sätt anslaget
för året blifvit användt, samt dessutom granskningen i väsendtlig mån försvårats deraf,
att de i nämnda kassajournaler upptagna folier icke ens hänvisa till motsvarande
folier i verifikalionsböckerne, vore rättelse härutinnan af behofvet påkallad;
och ansågo Revisorerne densamma lätteligen kunna verkställas, utan hinder deraf,
alt 4:de qvartalets redogörelse för Göteborgs depöt först efter räkenskapsårets slut
inkomme till den station, der medlen skulle redovisas, helst samma förhållande
egde rum med alla de specialräkningar, som till Kongl. Generaltull-styrelsen efter
årets utgång inkomma, men, det oaktadt, i årets räkenskap intoges.
Uti sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande bar Befälhafvaren för Kongl.
Flottans Station i Stockholm upplyst, att redovisningen för Göteborgs depöt vore
upprättad i enlighet med föreskrifterne i Kongl. Maj:ts den 10 Oktober 1854 för
tjenstgöringen vid depöten fastställda reglemente i hvars 5 §, bland annnat, stadgades:
»att inom en månad efter hvarje qvartals slut skulle till Stationsbefälbatvären
öfversändas redogörelse för det nästförutgångna qvartalets utbetalningar, upprättad
efter det formulär, som gälde i afseende på farlygsbefälhafvares redovisning
för medel till sjöexpedition, hvilken redogörelse af stationens Revisor granskas och
sedan ingår uti stationens kassaräkning; börande all kontant inkomst och utgift
vid depöten betraktas såsom förskottsvis gjord för Stockholms stations räkning. »Häraf
28
Stats-UIskottets Utlåtande M 21.
följde, alt någon sådan särskild hufvudräkning eller för år på särskilda titlar afslutad
räkenskap, som Revisornes anmärkning åsyftade, icke kunde finnas hvarken vid
depöten eller vid stationen för depötens räkning. Orsaken dertill, att endast l:a,
2:a och 3:e qvartalens redogörelse för depöten inginge i löpande årets räkenskaper
för stationen, berodde på den af Kongl. Förvaltningen för Sjöärendena den 30
November 1852 meddelade föreskrift, att räkenskaperna skulle med kalenderår afslutas.
Dä 4:de qvartalets redogörelse för depöten ej kunde afgifvas och stationen
tillhandakomma samt hinna granskas och slutligen behandlas förrän måhända 2 till
3 månader inpå ett följande år, vore naturligt, alt med nu gällande stadganden,
nämnda qvartalsredogörelse icke kunde ingå i samma års räkenskap för stationen;
hvilket dessutom skulle vara ett fel, enär räkenskapen derigenom komme att utvisa
ett resultat, olika med det förhållande, som vid redogörelseårets slut egde rum;
och förfores på enahanda sätt i afseende å åtskilliga af stationens specialräkningar.
Sjelfva sättet för redogörelsens intagande i Stationens kassaräkning grundade sig på
17:de punkten uti den stationen år 1850 meddelade underrättelse rörande tillämpningen
af de för Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena och Kongl. Flottans stationer
föreslagna formulärer till hufvudbok och kassaräkning m. m., så lydande: »Öfver
flera efter hvarandra liggande verifikationer, hvilka tillhöra samma intägt eller utgift,
kan ett omslag eller sammandrag upprättas, som hänvisar till hvar och en af verifikationerne,
i hvilket fall endast totalbeloppet i kassaräkningen upptages med hänvisning
lill sammandraget.» Derföre vore ock en naturlig följd häraf, att de till
depötens kassajournaler hörande verifikationer, hvilka förenades med verifikationerne
till stationens kassaräkning i den ordning nämnde journaler deri inginge, finge andra
folienummer, än dero, hvarunder de voro i journalerne upptagne.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, finnér Utskottet sig ega grundad
anledning att hemställa
det Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om meddelande af nådig föreskrift om utfärdande af sådana
stadganden, hvarigenom rättelse uti de af Revisorerne anmärkta omständigheter
vunnes.
Ultima Landtbruks-Institut.
§ 23.
(1860 års Rev.-ber. pag. 172. Uti. pag. 327. 1861 års Rev.-ber. pag. 163. Uti. pag. 32.)
Vid granskningsn af nämnda Instituts räkenskaper, hafva Revisorerne fästat sin
uppmärksamhet å åtskilliga förhållanden och mindre gynnsamma resultater, som be
-
Siats-Utskottets Utlåtande ,M 21.
29
rörda räkenskaper lade i dagen, samt med anledning deraf hufvndsakligen andragit
att flere konti utvisade förlust, hvilken, äfven om anledningen dertill finge til! någon
del sökas deruti, att de natura-efFekter, hvilka påförts vissa kontis debet, upptagits
till högre pris, än dem, hvartill de kunnat realiseras, likväl torde ega sin
grund deri, att den ordning, den noggranna beräkning och omtänksamhet, som vid
större landtbruk och isynnerhet vid ett undervisningsverk för landthushållare, borde
vara rådande, icke alltid iakttagits vid förvaltningen af den åt Institutet upplåtna
egendom; — att ehuru, jemlikt nådiga Brefvet den 15 December 1849, Institutet
bort så ordnas, att det bure sig med de tillgångar, som Statens anslag
och egendomens afkastning modgåfve, för år 1858 uppstått en minskning i Institutets
tillgångar med 2,045 R:dr 1 ö;e; — att kosthållningen vid Institutet uppginge
till betydligt belopp, hvartill bidroge, att bröd och dricka för ett hushåll af
inemot 100 personer uppköptes hos bagare och bryggare i Upsala i stället för att
på stället tillredas; och slutligen att Ultuna, som under en tid af omkring 10 år
varit i Institutets vård, likväl lemnat en behållning, mindre än den, som nämnde
gård gifvit för mer än 50 år tillbaka. — Sislanförda missförhållande egde, enligt
Revisorernes förmenande, sin grund uti en felaktig anordning af egendomens arbetsstyrka,
hvarigenom dels jordbruksgöromålens fortgång, synuerligast under slotterocb
skördetiden blifvit ställd uti allt för stort beroende af tillgängen på legofolk,
dels gårdens skötsel fördyrad genom de i anseende till egendomens läge i
närheten af Upsala stegrade dagsverksprisen. De Revisorernes delegerade, hvilka
besökt Institutet hade ock funnit denna förutsättning fullt bekräftad och den anmärkta
olägenheten tillika erkänd af Institutets förvaltning, som ock derföre gått i
författning om uppförande af bostäder för gifta arbetare i årstjenst; hvarförutan de
delegerade, som tillika besett en betydlig pågående odling å den från mangården
aflägsna s. k. Kungsängen, funnit af högsta behof påkalladt att, till undvikande af
arbetsstyrkans splittring, nödiga arbetarebostäder jemte ladugårdshus derstädes invid
de odlade fälten uppfördes.
Hvad Revisorerne här ofvan anfört, har jemväl synts Utskottet förtjena upp
märksamhet;
men, då, efter hvad Utskottet inhemtat, rättelse uti de af Revisorerne
anmärkta omständigheter dels redan skett, dels för framtiden äro att förvänta,
anser Utskottet Revisorernes anmärkningar icke böra lill någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
50
Stals-Utsholtets Utlåtande JV2 21.
Konsistorierna i Riket.
Konsistorium i Linköping
§ 24.
(1860 års Rev.-ber. pag. 232. Uti. pag. 3S4.)
Vidkommande Domkapitlets i Linköping räkenskaper hafva Revisorerne anmärkt,
att, enligt hvad hufvud-redogörelsen för Stiftets Konsistorii-kassor utvisade,
vid revisions-årels slut den 31 December 1858, en kontant behållning förefunnits
till belopp af 13,860 R:dr 82 öre R:mt. Då det icke kunde vara med god hushållning
öfverensstämmande att medel till så betydliga belopp läge räntelösa, hafva
Revisorerne jemväl framställt behöflighelen af förständigande för vederbörande att
tillse, det medlen genom utlåning gjordes fruktbärande.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande har Domkapitlet upplyst, att af ifrågavarande
kontanta medel 3,776 R:dr 25 öre icke kunde komma i fråga till utlåning såsom
tillhörande dels allmänna Premie- och Fattigkassan, hvars inkomst, enligt 133 i
den nådiga Läroverks-stadgan, borde årligen utdelas, och dels Stiftets Folkskolelärare-seminarie-anslag.
Det öfriga beloppet tillhörde Bygguads- och Läroverksemeriti-kassorna,
hvilka för de löpande, icke obetydliga utgifternes bestridande erfordrade
tillräckliga medel; men äfven om så stor kontant behållning, som för det
dåvarande förefunnits, icke vore behöflig, kunde likväl stundom en betydligare kassabehållning
icke undvikas dels i brist af tillfälle till utlåning mot fullgod säkerhet
och dels derföre att de under räkenskapsåret förfallna räntorne för de utlånta kapitalen
till icke ringa del först under tiden mellan räkenskapernes afslutande och
deras uppgörande inflöte, och hvad som elter räkenskapsårets slut inkomme, sålunda,
ehuru upptaget i årets räkenskaper såsom bet ald t, i sjelfva verket icke förr än under
följande år varit att tillgå för utlåning. 1 öfrigt ansåge Domkapitlet den ifrågaställa
föreskriften vara mera menlig än gagnelig, då kassa-förvaltare för fullgörande
deraf, måhända nödgades förbise beskaffenheten af den säkerhet, som
erbjödes.
I denna fråga har Siats-Utskottet inhemtat att behållningen vid 1859 års slut
visserligen nedgått till 10,413 R:dr 34 öre, men deremot år 1860 åter uppgått
till 15,007 R:dr 46 öre. I betraktande häraf och då det synes Utskottet olämpligt
att behållningar till så betydliga belopp uti kassorna förefinnas, hemställes
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om nådigt förständigande för vederbörande att noga tillse,
det dylika kontanta behållningar framdeles, så fort ske kan, genom
utlåningar göras fruktbärande.
Slals-Ulskottets Utlåtande JY2 21.
51
§ 25.
(1860 års Rev.-ber. pag. 232. Uti. pag. 334.)
Enligt hvad Revisorerne anmält, hade, jemlikt beslut den 22 September 1858,
i Byggnadskassans kredit afförts en post af 1,200 R:dr 85 öre, utgörande husröteersättning
lill Komministern i Wäderstads och Harstads församlingar. I afseende
härå inhemtades väl af ett räkenskapen biiagdt utdrag af Konsistorii protokoll för
nämnde dag, alt, genom vederbörande Syne-rätts beslut, Domkapitlet i Linköping,
hvars Byggnadskassa från den 1 Maj 1857 till samma dag påföljande år uppburit
inkomsten af Komministersbostället i ofvannämnda socknar, ålagts att till då tillträdande
Komministern utbetala omförmälda husröte-ersältning, äfvensom att Domkapitlets
antagne arrendator af nämnda boställe, på grund af kontrakt, vore förbunden
att vidkännas berörda ersättning, men deremot kunde af handlingarne någon
upplysning icke vinnas, huruvida några åtgärder för medlens indrifvaode till byggnadskassan
blifvit emot bemälde arrendator vidtagne; hvarförutom Revisorerne ansett
beloppet, såsom varande en kassatillgång, hafva bort särskildt i utgående balansen
upptagas.
Uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtande har Domkapitlet anfört,
att den omständigheten, det bemälde arrendator hos Kongl Göta Hof-rätt öfverklagal
Syne-rättens omförmälda beslut samt, efter det Hof-rätten den 20 December
1858 meddelat utslag i målet, hos Kongl. Maj:t deremot anfört underdåniga besvär
våilat, att den anmärkta summan, ehuru arrendatorn affordrad, icke kunnat inom
räkenskapsåret hos honom utsökas; och hade det synts Domkapitlet att, då medlen
sålunda vore beroende på rättegång, de icke eller lämpligen kunnat såsom en ovilkorlig
kassans tillgång, särskildt upptagas i utgående balansen.
Enär, enligt hvad Utskottet vidare inhemtat, berörda belopp numera kommit
byggnadskassan till godo, lärer vid sådant förhållande
anmärkningen få förfalla.
Konsistorium i Carlstad.
§ 26.
(1860 års Rev.-ber. pag. 260. Utlåt. pag. 369.)
Likaledes hafva Revisorerne, i afseende å åtskilliga af de under bemälda
Konsistorii vård och förvaltning ställde kassor, funnit anledning till enahanda anmärkning,
som i afseende å Linköpings konsistorium, eller att betydliga medel vid
1858 års slut befunnits outlånta, utgörande dessa behållningar, bland andra, å
52
Stats-Utskottets Utlåtande M 21.
Byggnadskassans konto ett belopp af icke mindre än 5,998 R:dr 48 öre, ehuru
någon nybyggnad icke syntes pågå eller förestå, och å Wähnermanska stipendii
fondens en summa af 1,500 R:dr, hvilka anmärkts såsom till utlåning disponible.
Beträffande anledningen lill behållningen i den förstnämnda af dessa kassor
har Domkapitlet anfört, att medlen erfordrades för en år 1858 påbörjad betydlig
reparation, hvarförutom dessa medel, som småningom under året och förnämligast
vid dess slut influtit, icke länge legat uti kassan. — Hvad åter anginge de
1,500 R:dr, som tillhörde Wähnermanska stipendiifonden, hade Domkapitlet genom
anmärkningen, »det desamma vore till utlåning disponible», trott sig hafva till—
kännagifvit sin mening att föranstalta om penningarnas utlåning, sedan erbjudna
säkerhetshandlingar blifvit inlemnade och godkände; anförande Domkapitlet tillbevis
huru medlen förvaltats, det fonden, som år 1800 utgjort endast 3,7151/2 R:dr,
år 1860 vuxit till nära 22,000 R:dr R:mt.
Af konsistorii räkenskap för år 1859 synes emellertid, att vid nämnda års
slut funnits uti kassorna en kontant summa af 11,011 R:dr 58 öre deraf 8,827
R:dr 80 öre belupit sig å Byggnadskassan och 1,390 R:dr 24 öre å Wähnermanska'’stipendiikassan,
och, enligt hvad Utskottet inhemtut i afseende å ställnin
gen
vid 1860 års slut, har kontanta behållningen utgjort uti byggnadskassan 9,683
R:dr 44 öre och i Wähnermanska stipendiikassan 1,730 R:dr 64 öre, eller uti
samtlige under Konsistorii förvaltning ställda kassor tillhopa 17,195 R:dr 1 öre
R:mt. Vid dessa förhållanden, anser Utskottet sig böra hemställa
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj.t
anhålla om nådigt förständigande för vederbörande att noga tillse
det dylika kontanta behållningar framdeles, så fort ske kan genom
utlåning göras fruktbärande.
§ 27.
(1860 års Bev.-ber. pag. 270. Utlåt. pag. 380.)
Enär vid verkställd granskning af säkerhetshandlingarne för lån ur allmänna
inom hufvudstaden befintliga kassor, förekommit, att ej mindre Direktionsledamöter
än äfven Redogörare häftade för skuld till kassor, hvilkas förvaltning eller redovisning
dem ålåge, hafva Revisorerne, som ansett ett dylikt förfarande med god ordning
oförenligt och lätt ledande till förvecklingar, föreslagit utfärdandet af ett så lydande
stadgande: »att ledamot i direktion eller der anställd tjensteman icke må
kunna erhålla lån af de under direktionens förvaltning ställda medel.»
Med anledning häraf och då den af Revisorerne uttalade åsigt tvifvelsutan
vore riglig, har Kongl. Kammar-Rätten uti afgifvet, underdånigt utlåtande gjort
hemställan om utfärdandet af ett sådant stadgande, att, i enlighet med hvad för
vissa
Stats-Utskoltels Utlåtande JY2 21.
33
vissa kassor redan funnes föreskrifvet, ledamot af någon inom hufvudstaden befintlig
myndighet, som förvaltar kassa, hvars räkenskap skall ingifvas lill Kammar-Rätten
för att i Öfverrevisions-departementet granskas, eller af Konsistorium inom något
af stiften, äfvensom tjensteman, hvilken hos sådan myndighet eller hos något stifts
Konsistorium är vid kassaförvaltningen anställd, icke må erhålla lån af de medel,
som på nämnda sätt skola redovisas.
Då, i följd af Kammar-Rättens ofvanberörda underdåniga hemställan, rättelse
i det anmärkta förhållandet är att förvänta, lärer
någon åtgärd från Rikets Ständers sida icke erfordras.
§ 28.
(1860 års Rev.-ber. pag. 271.)
Af 1860 års Revisionsberättelse har Utskottet erfarit det en del af Konsistorierna
icke ställt sig till efterrättelse åtskilliga af föreskrifterna i Kongl. Cirkulärbrefvet
angående förändring i sättet för uppgörande af Konsistoriernas och Elementarläroverkens
räkenskaper den 17 September 1856, hvartill orsaken, enligt de
afgifna förklaringarne, hufvudsakligen varit att söka uti den olika uppfattningen af
ofvannämnda med 1858 års början först tillämpade nådiga Bref; —men enär, enligt
hvad Utskottet inhemtat, af Rikets Ständers innevarande år församlade Revisorer
blifvit framställd dylik anmärkning, hvaråt Utskottet således framdeles blifver
i tillfälle att egna särskild uppmärksamhet, hemställes
att anmärkningen för närvarande icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholms Stads Undervisningsverk.
§29. åmeiöl Ilil;
(1860 års Rev.-ber. pag. 273. Utlåt. pag. 381. 1861 års Rev.-ber. pag. 239. Utlåt. pag. 362.)
Sedan 1860 års Revisorer anmärkt, att de i nådiga Brefvet den 17 September
1856 meddelade föreskrifter, angående sättet för uppgörandet af Elementarläroverkens
räkenskaper, ingalunda kunde vara iakttagna derigenom att vid 1858 års räkenskaper
varit fogade särskilda promemorior å lönebelopp för lärarne vid de olika
läroverken i hufvudstaden, helst dessa promemorior, som voro skrifna med förkortningar,
derjemte saknade underskrift af dem, som desamma afgifvit; så hafva, då, vid
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 8 Uäft. 3
34
Stats-Ulskottets Utlåtande M 21.
granskning af 1839 års räkenskap, förhällandet befunnits enahanda med undantag
hvad vidkomme de afgifna redogörelserna för Catharina, Hedvig Eleonora och
Adolf Fredriks lägre elementarläroverk, Revisorerne hemställt, det vederdörande
Läroverkskollegier måtte förständigas, att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse,
pä det enhet och ordning i räkenskaperna måtte vinnas.
Väl har Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk uti sitt i anledning
häraf afgifna underdåniga utlåtande förmält, att Direktionen förständigat vederbörande
Läroverkskollegier att uppgöra sina räkenskaper i enlighet med gifna
föreskrifter; men, enligt hvad Utskottet inhemtat, hafva innevarande års Revisorer
anmärkt, att rättelse ändock icke vunnits, utan att i nu omförmälda samt flera
öfriga omständigheter på enahanda felaktiga sätt förfarits.
Af de skäl, som i afseende å en likartad anmärkning emot Domkapitlens
räkenskaper, här ofvan blifvit anförde, hemställer emellertid Utskottet,
att anmärkningen för närvarande må förfalla.
§ 30.
(1860 års Rev.-ber. pag. 281.)
Vid den år 1860 verkställda granskning af Statsverkets räkenskaper hafva
Revisorerne erfarit svärigheten, alt icke säga omöjligheten att ej blott fullständigt
genomgå de vidlyftiga räkenskaper, som Revisorerne fått sig tillställda och hvilka
årligen i omfång och mångfald tilltoge, utan jemväl med tillbörlig noggrannhet öfverse
och granska öfriga delar af statsförvaltningen; och ehuru Revisorerne, jemlikt
instruktionen, vore berättigade att få del af de inom embetsverken förekommande
ärenden, befunnes likväl den för deras sammanvaro bestämda tid alltför
kort för att de, all flit oaktadt, derunder skulle medhinna att taga erforderlig
kännedom om berörda handlingar, hvarigenom ock måste inträffa att mängen gång
frågor af vigt och förtjente af särskild uppmärksamhet blifva förbigångne, liksom
det ofta nog torde bero af en tillfällighet, när några så beskaffade ärenden gjordes
till föremål för Revisorernes pröfning. Vid sådana förhållanden vore svårt för
Revisorerne att upptäcka och anmärka sådana fel och brister i förvaltningen, som
hade sin grund antingen i otydlighet uti gällande författningar eller i godtycklighet
vid deras tillämpning, ehuru äfven detta måste vara ett Revisorernes åliggande;
och då befintligheten af sådana brister bäst torde visa sig derigenom, alt skiljaktiga
meningar om författningarnas rätta förstånd uppstått emellan dem, åt hvilka
tillämpningen deraf varit anförtrodd samt det vore af vigt att Revisorerne utan
alltför stort besvär eller långvariga undersökningar, sattes i tillfälle att erfara,
hvilka författningar föranledt skiljaktiga meningar eller möjligen mot hvarandra
stridande beslut, — hafva Revisorerne föreslagit, att hvarje veik eller myndighet,
Stats-Utskottets Ullåtande M 21.
35
vid afgifvande af års-räkenskapen, tillika borde meddela uppgift å de förvaltningen
rörande mål och ärenden, vid hvilkas handläggning inom verkets Styrelse olika
meningar förekommit.
Enär, enligt Utskottets åsigt, den föreslagna åtgärden tvifvelsutan skulle bereda
Revisorerne tillfälle att fullständigare fullgöra sitt uppdrag, anser Utskottet sig
böra hemställa
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i nåder anbefalla vederbörande att vidtaga
erforderliga åtgärder, hvarigenom Rikets Ständers Revisorer må
kunna erhålla nödig kännedom om de inom de förvaltande verken
förekommande vigligare frågor, uti hvilka vederbörande varit af
skiljaktiga åsigter om författningarnes rätta tillämpning.
§ 31.
Vid granskningen af Revisionsberättelserna för åren 1860 och 1861 har
Stats-Utskottet icke kunnat undgå att anmärka ett förhållande, som vid Statsrevisionerna
alltmera tyckes vinna insteg, att nemligen Revisorerne understundom väl
mycket i detalj ingå i granskning af förhållandena vid de verk och inrättningar
de besöka, hvilken detaljgranskning någon gång föranledt framställningar, som synas
ligga utom gränsen för den instruktion, Rikets Ständer för Revisorerne utfärdat.
§ 32.
Enligt hvad här ofvan blifvit anfördt, har Utskottet funnit sig böra uppskjuta
åtskilliga af de i revisionsberättelserna förekommande frågor, som med statsregleringen
ega sammanhang och hvaröfver Utskottet således framdeles kommer att yttrande
afgifva. De sålunda tills vidare uppskjutna frågor återfinnas under §§ 2,
11 och 19 här ofvan.
§ 33.
Hvad i öfrigt blifvit af Rikets Ständers Revisorer anmäldt och erinradt, har
Utskottet funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden
nöjaktigt förklaradt, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke hafva varit
af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 19 December 1862.
Stats-Utskoltets Utlåtande M 21.
Reservationer.
Vid 5 § af Herr Biskop Annerstedt: »Emot Utskottets förslag i denna punkt
reserverar jag mig af den anledning, alt Ständerna, enligt min åsigt, skulle gå öfver
sin befogenhet, om de sålunda inblandade sig i dispositionen af extra utgiftsmedlen,
hvilken är Kongt. Maj:t allena förbehållen. Äfven i afseende på saken i öfrigt
Sr jag af onnun tanke än Utskottet. Der ett större antal Svenskar äro församlade,
såsom vid Carlsbad under en längre lid vid brunnsterminerna varit fallet, af hvilka
många sakna den vana vid främmande språk, som är nödig för alt med uppbyggelse
afhöra en predikan på samma språk, bör det ligga fäderneslandet om hjertat,
att dess barn ej sakna tillfälle till gemensam gudstjenst och andelig omvårdnad.
Att öfverlåta omsorgen för beredande af religionsvåid åt brunnsgästerna sjelfva, är
att i de flesta fall omöjliggöra sjelfva saken. Först sedan brunnsgästerna äro samlade
kunna de besluta sig för åtgärder att kalla predikant, att underhandla med
någon prestman i Sverige om att åtaga sig uppdraget behöfver sin tid; denne är
ej genast färdig att afresa, ban behöfver förskaffa sig tjenstledighet och ordna sina
angelägenheter, innan resan kan företagas och svårligen skall allt delta medhinnas,
innan brunnsgästerna aflägsnat sig från Carlsbad.
Häruti instämde Doktor Arrhenius.
Vid 6 § af Herr Grefve Cronstedt, Fr.: Jag reserverar mig emot del beslut,
hvarigenom Stats-Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att förklara, det 1861 års Revisorer
bort företaga granskning af den ifrågavarande räkenskapen, och jag gör detta i
full konseqvens med min, såsom ledamot of 1861 års Statsrevision, redan då yttrade
åsigt att Revisorerna, i fall de fattat beslut om granskningens företagande,
äfventyrade att begå en inkonstitutionel handling.
Mina skäl att, såsom Revisionens dåvarande ordförande, vägra framställandet
af proposition på ett sådant beslut, voro hufvudsakligen följande:
Den konstitutionela Konungens i Stals-Rådet fattade beslut, så vida detta beslut
utfärdas i den form Grundlagen föreskrifver, kan icke ändras eller upphäfvas i
annan ordning, än på det sätt att Konungen sjelf i Stats—Rådet ändrar eller uppbäfvcr
detsamma — det vill säga — återtager beslutet, antingen till någon del,
eller helt och hållet. Nu bar Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af den 16 Mars
1860, — behörigen konlrosigneradt, — meddelat Chefen för Ecklesiastik-departementet,
såsom orden lyda, »fullständig decharge» för en af denne sednare aflemnad
redovisning för ett af Rikets Ständer beviljadt anslag, och detta Kongl. Maj:ts beslut
att godkänna redovisningen måste ovilkorligen utesluta all påföljd af hvarje
Stals-Utskottets Utlåtande M 21.
57
anmärkning, som vid granskningen af samma redovisning redan må vara gjord, eller
vidare kan göras.
Om Rikets Ständers Revisorer företaga sig att granska en sådan redovisning,
så sker ju sådant under förutsättning, att granskningen kan leda lill anmärkning
och likaledes under förutsättning, att anmärkningen kan hafva påföljd, ledande till
rättelse i det anmärkta förhållandet, och det ligger ju således uti sjelfva beslutet om
granskningen en förutsättning, att Konungens förenämnda beslut kan ändras eller
upphäfvas i annan ordning, än den enda, som är med Grundlagen förenlig — eller
den alt Konungen sjelf i Stals-Rådet till en del, eller ock helt och hållet återtager
sitt beslut.
En granskning under sådana förhållanden tvekade jag sålunda icke att kalla
en inkonstitutionel handling, och huruvida Revisorerne borde besluta sig alt företaga
en, efter min uppfattning, inkonstitutionel handling eller icke, derom bade jag
såsom ordförande ej ansett mig kunna framställa proposition, eftersom en sådan
proposition icke Grundlagsenligen kunde med både ja och nej besvaras.
Denna min åsigt, hv lken 1861 års Revisorer delade, vidhåller jag ännu och
har, i följd deraf, icke kunnat biträda det beslut, som, i fråga om Revisorernes
granskningsskyldighet under sådana förhållanden, blifvit af Stats-Utskottets pluralitet
fattadt.
Emot den åsigt, jag här ofvan uttalat, skulle man möjligen vilja invända, alt
en sådan uppfattning, som den föregående, afskär all möjlighet för Rikets Ständer
att vinna rättelse i ett dylikt fall, och derigenom anvisades regeringen en väg, på
hvilken så väl Kongl. Kammar-rättens som Revisorernes granskningsrält kunde afskäras.
Man har deraf funnit sig föranlåten att antaga att, genom meddelandet af
en dylik decharge, har ansvaret blott blifvit öfverflyltadt ifrån redogöraren på Konseljens
ledamöter, utan att Revisorernes granskningsrätt derföre vore afskuren.
Om också, emot min mening, denna åsigt skulle kunna i princip försvaras,
så vill det synes mig som, genom antagandet af en sådan lära, ingenting väsendtligt
vore i tillämpningen vunnet, emedan det i båda fallen kan blifva fråga om att söka
ärendets lösning inom 106 eller 107 § Regeringsformen, och svårligen torde någon
rättelse uti möjligen af Revisorerne anmärkta speciela förhållanden kunna vinnss
genom tillämpning af ansvarighetslagen för Siats-Rådets ledamöter.
Fast mera skulle man kunna säga att, om Revisorerne företoge granskningen,
så skulle, i fall redovisningen befunnes utan anmärkning, just derigenom spåren
möjligen kunna utplånas efter sjelfva Regeringsåtgärden, eller åtminstone kunde en
mildrande omständighet mera blifva alt åberopa vid bedömandet af samma åtgärd.
Vid samma § utaf Herr Friherre af Ugglas, Gust. och Herr von Troil, S. G.
Vid 23 § af Prosten Ljunggren.
Vid 24 § af Prosten Ljunggren: Kongl. Stats-kontoret balanserar till 1889
en kontant behållning af R:dr 9,836,978 (1860 års Rev.-ber. pag. 4 Bil. iit. A);
38
Stats-Vlskottets Usldtandc J\t 21.
de större förvaltande verken balansera kontanta behållningar af hundratusentals
Riksdaler, ett af dem öfver en half million (Rev.-ber. pag. 103); äfven mindre förvaltningar
innehafva betydliga kassabehållningar, t. ex. Yetenskaps-akademien i frenne
poster öfver 36,000 ocb Lunds domkyrka öfver 21,000 (Rev.-ber. pag. 200 och
följ. samt 224). Detta se Revisorerne och göra dervid ingen anmärkning. Men Konsistorium
i Linköping, som i 5 särskilda kassor balanserar en dylik behållning af
13,860 R:dr och Konsistorium i Carlstad, som i 7 särskilda kassor bar inne
11,011 R:dr, anmälas till erhållande af ett förständigande att göra sina medel fruktbärande.
Förekommer icke detta besynnerligt? Synes det icke vara att sila mygg och
svälja kameler? Men ett sådant påstående vore uppenbarligen förbastadt, ty ingen
kassabehållning är i sig sjelf för stor eller för liten, utan måste bedömas efter de
utgifter, som föreslå, de påtryckningar, som väntas. Förhållandet kan då helt enkelt
vara detta, alt de båda Konsistorierna hållit en kassa, som påtagligen varit för
stor i jemförelse med deras penningeomsättning, ocb att intet annat af de reviderade
verken gjort sig skyldigt till ett sådant misstag. Låtom oss se till! Låtom oss
slå upp Revisionsberättelsen pag. 228. Man finnér der, att Linköpings Konsistorii
årsredovisning slutar på 513,163 R:dr med en kontant behållning i egna och
underlydande kassor af 21,438 R:dr eller omkring 4 proc. af det hela.
I samma Berättelse pag 259 ser man, att Konsistorium i Carlstad redovisar
163,239 R:dr med en kontant behållning af 15,787 R:dr, de underlydande kassorna
inberäknade, eller mindre än 10 proc. af det hela.
Är nu förhållandet icke värre på något annat ställe? Jo visserligen.
Pag. 181 förekommer Teknologiska institutet med en årsredovisning för
62,096 R:dr och en kassabehållning af 8,183 R:dr, således omkring 13 proc. af
bokslutssumman, och omedelbart derefter Statistiska Tabellkommissionen med en
årsredovisning af 15,516 R:dr och en kontant behållning af 4,146, således öfver
25 proc. af det hela.
Ytterligare pag. 116: Styrelsen för väg- och vattenbyggnader slutar sin bok
för året med 262,420 R:dr ocb uppgifver en kontant behållning af 123,361 R:dr,
eller icke mycket mindre än hälften af alla under band hafda medel.
Skall icke misstanken för en omätlig partiskhet falla på Revisorerne, så måste
man antaga, att desse verk hafva någon större del af sina medel insatte på depositionsrakning
i Rikets Ständers Bank; men delta synes icke af Revisionsberättelsen.
Det återstår således alltid, Revisorerne eller de redovisande till last, ett fel i räkenskapernas
uppställning eller refererande, hvilket jag ber att få teckna till minnes.
Det borde nemligen i stället för
kontant behållning . . . 000
hetat
Stats-Utskoltets Utlåtande M 21.
39
på depositionsräkning . 000
kontant behållning . . . 000
Revisorernes anmärkning har emellertid blifvit godkänd af Stats—Utskottets
majoritet och det föreslagna förständigande! tillstyrkt, hufvudsakligen på den grund,
att förhållandet med de stora kassabehållningarne fortfarit under år 1839 och
1860, för hvilka Revisionsberättelser varit tillgängliga.
Jag vill icke nu fästa mig dervid, att, efter hvad jag haft tillfälle i Statsutskottet
med trovärdige mäns uppgifter upplysa, missförhållandet numera är rättadt,
så att de kontanta behållningarne, hvad Carlstad beträffar, äro högst obetydliga
och, hvad Linköping angår, äro insatte i dervarande bank — ehuru Stats-Utskottet
i vanliga fall plägar åtnöjas, när rättelse redan skett — men jag utbeder mig att
få granska de afgifna förklaringarne.
Konsistorium i Linköping förklarar, bland annat, att en stor del af de kontanta
behållningarne bestå i förfallna räntor, som först efter bokslutsdagen blifvit
betalte, men likväl, då de före räkenskapernas uppgörande inbetalts, blifvit upptagna
såsom vid afslutningen i kassan befintliga medel.
Härigenom får saken ett helt annat utseende och reducerar sig till ett bok
föringsfel.
I stället för
kontant behållning .... 000 R.dr,
borde det hetat
obetalte räntor  000 »
kontant behållning .... 000 »
Huru lika är icke detta fel med det Revisorerne sjelfve begått eller hos andra
embetsverk öfversett, såsom ofvan är visadt.
Huru många tusen R:dr, som genom rättelse af detta fel upphört att skyldra
såsom kassabehållning, vet Stats-Utskottet icke. Det hade icke behöft vara mera
än hälften af räntorna, som sålunda utestått, för att den paraderande behållningen
skulle minskats med 10,000 R:dr.
Konsistorierna förklara att intraderna ingå i smärre poster och hufvudsakligen
i December månad. Kommer man nu ihåg, alt penningar, äfven om låntagare
strax är till hands, icke lika hastigt kunna utlånas från ett Konsistorium, som från
ett handelskontor, utan att dertill erfordras en anmälan af kassaförvaltaren, ett
cirkulerande bland ledamöterna af de erbjudna säkerhetshandlingarne, ett beslut i
sittande plenum och slutligen detta besluts justering, så finnes äfven häruti en förklaringsgrund,
hvarföre penriingarne i Konsistorii kassor kunna Annas hopade vid
årets slut.
Konsistorium i Carlstad förklarar, bland annat, att en betydlig reparation var
börjad och skulle under kommande året fortsättas.
Stats-Utskottet vet icke, huru många tusen R:dr byggmästaren, leverantören,
muraren, snickaren m. fl. den 31 December hade att fordra och under påföljande
40
Stats-U(skottets Utlåtande J\s 21.
Januari månad skulle komma att utkräfva. Likväl gör Stats-Utskottet icke mera
afseende på denna del af förklaringen, än på det Öfriga.
Äfven Konsistorium i Linköping hade ett stort byggnadsarbete förestående, ett
byggnadsarbete, som under de tre åren 1860 —1862, enligt förebragte officiela
handlingar, medtog öfver 140,000 R:dr.
Eljest brukar man antaga, att den som bygger behöfver penningar, och StatsUtskottet
synes i afseende på andra förvaltningar erkänna det, då t. ex.
Styrelsen för väg- och vattenbyggnader opålaldl får hafva inne 123,361 R:dr;
Lunds domkyrka (1861) . .  32,078 R:dr, och
Vetenskaps-akademien s. å 32,148 R:dr;
men här får det icke gälla.
Hvarför icke? Jo derföre, sade man Utskottet, att medlen kunde varit insatta
i respektive privat- eller filial-banker och der betingat någon ränta. Men finnes
då, angående sådan inrättning, någon föreskrift, som betryggar vederbörande för
ansvar, i händelse af ett fallissement?
Sådant har icke blifvit föreburet.
Men att fordra, det embetsverken på egen risk skulle vidtaga en sådan åtgärd,
det är i sanning att fordra för mycket, synnerligen om man tager i betraktande,
att frågan är om år 1838, då det rykte knappast hunnit tystna, som påstod,
att åtskilliga af dessa banker hållit på att bryta halsen af sig under krisen.
Jag påstår derföre, att, då ingen författning finnes, som berättigar embetsverken
att ansvarsfritt insätta sina kassabehållningar i vederbörligen oktrojerade banker,
förklaringarne måtte anses nöjaktiga och yrkar
att anmärkningarne må förfalla.
Uti denna reservation hafva instämt, Herr Biskop Annerstedt samt Doktorerna
Tellbom, Söderberg och Arrhenius.
Vid 26 § af Doktor Arrhenius: »Vid de af Konsistorium i Carlstad insända
räkningar för år 1858 gjordes af 1860 års Revision, utom åtskilliga anmärkningar
angående formfel i dessa räkenskaper, äfven den anmärkningen, att kontanta behållningen
i stiftets byggnadskassa utgjorde vid årets slut 3,998 R:dr 48 öre samt
i Wähnermanska fonden 1,903 R:dr 99 öre; och hemställde Revisionen, att »vederbörande
måtte erhålla förständigande att tillse det i allmänhet icke så stora kontanta
behållningar ligga räntelösa.»
I anledning af denna anmärkning förklarar Carlstads Konsistorium i underdånig
skrifvelse den 22 December 1860, »att den stora behållningen i byggnadskassan
hade sin grund deri, att en betydlig reparation, samma år börjad, lörestod
och ännu icke var fullbordad», »alt den kontanta behållningen icke länge legat i
kassan, då medlen småningom under året och förnämligast vid dess slut influtit
och att de icke kunnat det året utlånas» samt »att det i räkningen öfver Wahnermanska
kassan var tillkännagifvet, att 1300 R:dr voro till utlåning disponibla»,
Stats-Utskottels Utlåtande M 21.
41
men »att de icke kunde utlånas förr än erbjudna säkerhetshandlingar blifvit inlemnade
och godkända.»
Äfven vid 1839 års slut voro icke obetydliga kontanta behållningar isamma
kassor innestående, nemligen i byggnadskassan 8,827: 80, i Wähnermanska 1,390:
24, och i alla kassorna (de äro till antalet 27, af hvilka 4 tillhöra Filipstads
läroverk, 4 Christinehamns, 3 Arvikas och 5 Åmåls) tillsammans 17,590 R:dr 80
öre. Men vid det årets räkenskaper gjordes af 1861 års Revision ingen anmärkning.
Då i Afdelningen och Utskottet uppmärksamheten fästades på den, såsom det
syntes, alltför stora kontanta behållningen uti ifrågavarande kassor, meddelades från
Konsistorii-expeditionen i Carlstad på enskild väg erhållna upplysningar, som hufvudsakligen
innehöllo, att medlen i allmänhet inflyta i kassorna i smärre poster vid årets
slut och utlånas på följande året så fort ske kan; att större inflytande summor
alltid genast blifvit utlånade, så framt icke större utgifter i anledning af förestående
reparationer varit att motse; att en betydlig reparation af en läroverksbyggnad
i Carlstad redan 1839 var börjad (utgifterna för densamma uppgingo år
1860 till 5,319 R:dr 47 öre och år 1861 till 5,711 R:dr 12 öre); att de
i Wähnermanska kassan vid hvarje års slut inflytande medeln utlånas i början af
derpå följande år (denna kassa utgjorde år 1800 endast 3,715 R:dr; men hade
genom räntetillökning redan 1860 uppgått till nära 22,000 R:dr); att räkenskapsföraren
stundom fått förskjuta ända till 2,000 å 3,000 R:dr; att 1860
års räkningar utvisa, att af behållningen i skolfonden 5,000 R:dr voro aflagda för
en låntagares räkning, samt att för närvarande kontanta behållningen i byggnadskassan
utgör 224 R:dr 22 öre, i skolfonden 290 R:dr, i Wähnermanska fonden
549 R:dr och i de öfriga kassorna nästan intet.
Då Stats-Utskottet icke underkänt Konsistorii förklaring i anledning af den
anmärkning, som gjordes af 1860 års Revision och 1861 och 1862 års Revisioner
icke gjort några anmärkningar vid Konsistorii räkningar och då Utskottet
icke heller uppgifvit något fall, der Konsistorium skulle hafva förbisett sitt åliggande,
eller inhemtat någon Konsistorii förklaring i anledning af de stora behåll—
ningarne i 1859 och 1860 års räkenskaper; så synes mig Utskottet hafva saknat
skäl till ett beslut, som åsyftar en tillrättavisning för missvårdande af allmänna
medel.
Att ett embetsverk fått emottaga tillrättavisning i anledning af anmärkningar,
öfver hvilka del icke jutt tillfälle att förklara sig, har hittills icke varit vanligt.
Måhända skulle kunna anmärkas, att Konsistorium kunnat tillse, att de kontanta
medel, som icke för tillfället varit behöfliga, blifvit insatta på upp- och afskrifnings-räkning
i Wermlands enskilda bank; men något bemyndigande till en sådan
åtgärd (och att göra det på eget ansvar, dertill kan vä! Konsistorium icke anses hafva
Bih. lill B. St. Brot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 6
42
Stats-Vtslcottels Utlåtande M 21.
varit förpligtigadt) eller någon föreskrift derom har Konsistorium, så vidt jag känner,
icke emottagit.
Det åsyftade ändamålet, hvars vigt och angelägenhet jag icke vill bestrida,
skulle, efter mitt förmenande, vinnas på ett både lämpligare och fullkomligare sätt,
om Rikets Ständer inginge till Kongl. Maj:t med underdånig hemställan, huruvida
Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt i nåder förordna, att de kontanta medel,
som innestå i embetsverks kassor, böra, såvida de icke för tillfället äro behöfliga,
insättas på upp- och afskrifnings-räkning i af Kongl. Maj:t oktrojerad bankinrättning,
i läll sådan på stället finnes, och der qvarstå, tills de behöfva användas eller
kunna mot antaglig säkerhet utlånas.
Emot Utskottets yttrande i denna § anmäldes reservationer jemväl af Herr
Biskop Annerstedt, Doktorerne Tellbom och Söderberg samt Prosten Ljunggren.
Vid 30 § utaf Herr Friherre af Ugglas, Gust., Herr Leijonancker, F. W., Herr
von Troil, S. G., Herr Biskop Annerstedt, Professor Selander, Doktorerne Tellbom,
Arrhenius och Söderberg samt Prosten Ljunggren
Vid 31 § af Prosten Ljunggren.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOIL BECKMAN, 18B5.
Slätt-VIsko lie Is Ullålandt N:o SS.
1
Mo 22.
Ank. till Exp.-Utak. den 20 Dec. 1862, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af sistförflutna riksdag.
(R:gs-Afd.)
I likhet nied hvad under föregående riksdagar egt rum, har Stats-Utskottet,
sorn från samtlige Riks-Stånden erhållit remisser å Rikets Ständers åren 1860,
1861 och 1862 församlade Revisorers till trycket befordrade och inom Riks-Stånden
utdelade berättelser om granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning,
genomgått dessa berättelser samt tagit närmare kännedom om de förhållanden,
hvilka föranledt särskilda yttranden af Revisorerne, hvarförutan Utskottet
genomläst de hos Fullmägtige förda protokoller efter den dag, eller den 14 sist
förftutne
Augusti, med hvilken Revisorernes protokolls-granskning slutade, till
och med den 24 nästlidne Oktober, då Fullmägtige afgåfvo sin, Stati-Utskottets
Memorial N:o 3 bifogade, Berättelse till Rikets nu församlade Ständer; och får
Utskottet nu afgifva sina yttranden öfver hvad Revisorerne i ett eller annat hänseende
erinrat och föreslagit, saint hvad vid den af Utskottet fortsatta granskningen
af Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrigt förekommit.
l:o.
Det enligt Riksslaten anvisade bidrag till Riksgälds-kontorets utgifter.
(1860 års Rev. ber. sid. 51, 1861 års ber. sid. 54, 1862 års ber. sid. 68.
— Fullmägt. ber. sidd. 31, 32.)
Enligt den för åren 1858, 1859 och 1860 gällande riksstat, borde för
hvart och ett af nämnda år genom Kongl Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret
Uih. till It. Sl. Prol. IS6S & 1863. i Sami. i Afd. 9 Haft. 1
2
Slals-Ulskottets Utlåtande No SS.
»Hemnäs en summa af 966,200 R:dr, för att användas till bestridande af depå
sistnämnda Verk anvisade stats-utgifter; utgörande således detta Riksgälds-kontoret
tillkommande belopp för berörde 3 år tillhopa 2,898,600 R:dr R:rnt. Af
denna summa hade likväl, oaktadt derom frän Riksgälds-kontoret gjord framställning,
ännu icke något blifvit till Riksgälds-kontoret inbetaldt vid den tid
1860 års revisions-berättelse afgafs. Då detta förhållande syntes Revisorerne
desto mera anmärknings värd t, som jemväl svårighet under sednare åren mött för
Kongl. Stats-kontoret att liqvidera de belopp, som, enligt lrqviderna om öfverskott,
besparingar och brister, bort Riksgälds-kontoret tillgodokomma; hafva Revisorerne
tillkännagifvit, att de uti sin angående Statsverket afgifna berättelse
sökt dels utreda orsakerna till ett förhållande, som, ifall icke Riksgälds-kontoret
egt andra tillgångar till bestridande af de på Kontoret anvisade utgifter, kunnat
för Statens kredit medföra ganska betänkliga följder, dels angifva de åtgärder,
hvilka, enligt Revisorernes åsigt, borde vidtagas för att sätta Stats-kontoret i
stånd att vid alla tillfällen verkställa de utbetalningar, som af detta Verk böra
bestridas.
Enär Stats-Utskottet uti sitt utlåtande, i anledning af Rikets Ständers Revisorers
berättelser, angående granskningen af Statsverkets förvaltning, afgifvit
yttrande öfver de af Revisorerne i detta ämne gjorda framställningar, anser sig
Utskottet här endast böra anmäla, att det ifrågavarande årliga bidraget från
Statsverket till Riksgälds-kontorets utgifter blifvit å nedanstående tider till sistnämnda
Verk inbetaldt, nemligen:
i December 1860 för år 1858 med R:dr 966,200: —
och under år 1861 för åren 1859 och 1860 med tillhopa » 1.932,400: —
R:dr 2,898,600: —
Dessutom har det vid sistförflutna riksdag för innevarande statsreglerings-period
anvisade, lika beskaffade bidrag, utgörande för hvartdera af åren 1861, 1862
och 1863 R:mt 2,059,790 R:dr, blifvit för år 1861 i November och December
månader samma år, samt för år 1862 under Oktober, November och December
månader detta år till Riksgälds-kontoret till fullo liqvideradt.
2:o.
Angående anskaffningen af del till bestridande af kostnaderna för Statens
jernvffgsbyggnader erforderliga lån.
(1860 års Rev:s ber. sidd. 53 — 62. Fullm.-s utlåtande sidd. 9—18.)
I afseende på den af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag beslutade
upplåning af de till Statens jernvägsbyggnader anslagna medel, hafva Revi
-
Slals-Ulskotlcls Ullålande N:o 22.
3
sorerne uti 1860 års revisionsberättelse icke blott lemnat en noggrann redogörelse
för lånefrågans behandling, utan ock derom uttalat sin egen åsigt.
Stats-Utskottet, som tagit en fullständig kännedom icke blott om Rcvisorernes
ifrågavarande redogörelse och derpå grundade omdöme, utan ock örn
Fullmägtiges, i anledning deraf till Rikets Ständer afgifna och den tryckta berättelsen
bifogade utlåtande samt Fullmägtiges i ämnet förda protokoll, anser sig
böra här återgifva det hufvudsakligaste af hvad såväl Rcvisorerne, som Fullmäktige
i denna vigtiga fråga andragit..
Uti skrifvelse af den 6 Mars 1860 hade dåvarande Stats-Utskott för Fullrnägtige
tillkännagifvit, bland annat:
att Rikets Ständer, till beredande af tillgång för Statens järnvägsbyggnader,
beslutat, att ett fonderadt amorteringslån finge upptagas emot Svenska statsobligationer,
lydande å utländskt mynt och utfärdade å utländskt språk:
att den summa, som sålunda för nämnde byggnaders fortsättande under
åren 1860 med 1863 skulle upplånas, blifvit bestämd till 25,000,000 Rulr
Riksmynt, med tillägg af de med upplåningens verkställighet förenade kostnader;
att Fullinägtige, med iakttagande af hvad Rikets Ständer angående lånets belopp
och derföre utgifna obligationer beslutat, egde upptaga lånet på det sätt, Fullmägtige
funne lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de för Svenska
Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor;
att upplåningen skulle ske emot fonderade, till innehafvaren ställda och å
dennes sida icke uppsägbara, räntebärande obligationer, hvilka å Rikets Ständers
vägnar af Fullinägtige skulle utfärdas;
att åt Fullinägtige öfverlemnades att vid lånets afslutande bestämma det
utländska språk och mynt, derå obligationerna komme att utfärdas, den ränta,
som i obligationerna skulle förskrifvas, och den kapitalrabatt, som, då sådan
ansåges böra medgifvas, finge antagas och fastställas;
att till lånets förräntande och amortering komme att anvisas ett särskildt
årligt anslag, hvars belopp skulle motsvara ej allenast deri för lånet, enligt
derför utgifna obligationer, årligen belöpande ränta, utan äfven minst en
procent af det i samma obligationer förskrifna kapital, hvilket anslag skulle
utgå från och med det år, hvarunder obligationerna blifvit till långifvarne utlemnade,
saint med oförminskadt belopp fortfara, tilldess hela lånet blifvit i stadgad
ordning betaldt;
att. ränte- och amorterings-anslaget borde ingå till en särskildt redovisad
liqvidations- och amortisations-fond, hvars behållning skulle för sitt ändamål
oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränteliqviderna och återbetalningen
blefve i föreskrifven ordning fullgjorda, och att de till denna fond hörande
medel städse, så vidt ske kunde, på ändamålsenligt sätt skulle göras fruktbärande;
4
Stals-Utskollels Utlåtande N:o S3,
att Fullmägtige egde bestämma sättet och ordningen för länets årliga amortering;
samt
att Rikets Ständers Bank borde, onder de vilkor, som i kontraktet med de
utländske långifvarne bestämdes, i samma lån deltaga för en summa af 4,000,000
R:dr R:mt, som, emot erhållande af för lånet utfärdade obligationer, af Bankens
sedan 1857 års början upplupna, disponibla vinst skulle utbetalas med Jolel
årligen vid slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862.
Vid emottagandet af Stats-Utskottets ofvanberörda skrifvelse beslöto FuIImägtige
att genom ej mindre Svenska, än Tyska och Engelska tidningar tillkännagifva,
att de, som önskade öfvertaga det belopp utaf den fastställda lönesumman,
hvilket öfversteg hvad som komme att af Rikets Ständers Bank tillskjutas,
egde till Fullmägtige inlemna sina anbud derå samt dervid uppgifva de
af dem äskade, bestämda vilkor för lånets öfvertagande; men på det Fullmägtige
icke skulle, i afvaktan på sådana anbuds erhållande, vara förhindrade att
under hand oell när som helst kunna ej allenast underhandla, utan äfven afsluta
Öfverenskommelse med de långifvare, som sig anmälde, och hvilkas föreslagna
lånevilkor kunde finnas antagliga, blef någon viss tid för anbudens mot
tagande
icke bestämd, utan uppmanades hugade låne-öfvertagare att desamma
skyndsamligen aflemna.
Redan den 19 Mars samma år inlemnades till Fullmägtige, å Bankirhusen
M. A. von Rothschild & Söners och Salomon Heines vägnar, ett af förslag till
lånekontrakt åtföljdt anbud å ett fonderadt 4J procents lån till det belopp, som,
enligt Rikets Ständers beslut, borde utom riket upptagas; hvilket anbud dock,
af orsaker som i revisions-berättelsen finnas närmare uppgifna, icke ansågs
antagligt.
Samtidigt, med det från Bankirhusen von Rothschild och Salomon Heine
gjorda anbudet hade baron Raphael von Erlanger i Frankfurt arn Mayn, uti
telegram af den 19 Mars, begärt att genast erhålla underrättelse om Kongl.
Majrts sanktion å länet samt tillkännagifva, att derefter ett befullmägtigadt. ombud
komme att skickas till Stockholm för att göra ett sådant anbud å samma
lån, som förmodades blifva tillfredsställande. Uti telegram af den 22 Mars
tillkännagaf baron von Erlanger, att han förenat, sig med general-konsul Merck
i Hamburg, i fråga om det nya svenska statslånets öfvertagande på de för
1858 års jernvägslån antagna grunder, dock utan beräkning af någon slags
provision. Jemte det tili svar härå meddelades, att de uppgifna vilkoren icke
voro antagliga, funno Fullmägtige sig böra, med anledning af Rikets Ständers
beslut, att det för nu ifrågavarande lån anvisade ränte- och amorterings-anslag
skulle öfverstiga den årliga räntans belopp med minst en procent af det fö inskrifna
kapitalet, anmoda von Erlanger att i det låncanbud, som från honom
förväntades, beräkna en återbetalningstid af något mer än JS år, under hvilken
Siats-UlskoUets Utlåtande K:o 22.
5
tid ett 4| procents lån genom årligt ränte- och amorteringsanslag af 5t procent
biefve liqvideradt.
Den 26 Mars fingo Fullmägtige medelst telegram emottaga ett af bankirhusen
R. von Erlanger och bröderna Bethmann i Frankfurt arn Mayn samt H.
J. Merck & komp. jemte Nordtyska Banken i Hamburg gjordt anbud, deruti 92f
procent erbjödos för ett i Preussisk kurant beräknadt lån å 21,000,000 Riksdaler
Riksmynt med ränta af 4‘ procent och en procents amortering samt halfårsvis
skeende liqvider, hvilket anbud dock endast för sagde dag skulle vara
gällande. Fullmägtige funno väl icke heller detta anbud antagligt, men beslöto
dock på grund af åtskilliga anförda skäl, erbjuda baran von Erlanger och hans
medintressenter att öfvertaga lånet mot 94 procent, eller 6 procents kapitalrabatt
och för öfrigt samma vilkor, som det sednast erhållna anbudet omfattade,
samt utan andra väsendtliga förändringar i de uti 1858 års kontrakt meddelade
bestämmelser, än dem sorn de nu beslutade skiljaktiga lånevilkoren föranledde.
Detta erbjudande blef enligt telegram af nästpåföljde dag eller den 27 Mars,
af bankirhusen Erlanger, Beth namn och Merck samt. Nordtyska Banken antaget,
och var således lånet att anse såsom med dem afslutadt.
Då, i fråga om lånets belopp, Rikets Ständer, såsom ofvan är nämndt,
beslutat, att detsamma skulle motsvara 25,000,000 R:dr R:mt, utom de med
upplåningens verkställighet förenade kostnader, fastställde Fullmägtige lånebeloppet
tili 10,000,000 Thaler Preussisk kurant, motsvarande, efter antagen
kursberäkning af 2§ R:dr för hvarje Thaler, 26.666,6663 Rulr R:mt
eller, efter afdrag af 6 procents kapitalrabatt, 25,066,666| Rulr R:mt.
Häraf skulle 8,400,000 Thaler, svarande, efter sagde rabatts iakttagande, mot
21,056,000 R:dr, upptagas utom riket och återstoden 1,600,000 Thaler eller,
sedan rabatten afräknats, 4,010,666| Rulr Runt, erhållas från Rikets Ständers Bank.
Efter föregångna underhandlingar mellan de af Fullmägtige utsedde deputerade
samt låne-öfvertagarnes ombud, baron von Erlanger och generalkonsul E, Merck,
hvilka för slutliga uppgörelsen af öfverenskommelsen angående det afslutade lånet
hitkommit, blef, vid Fullmägtiges sammankomst den 26 April, kontraktet
angående ifrågavarande lån afslutadt och undertecknadt, hvarefter Kongl. Majit
påföljde dag, genom påskrift å begge de utfärdade original-exemplaren utaf samma
kontrakt, å lånet meddelade Sin nådiga garanti, hvarjemte Rikets Ständer, genom
bifall till Stats-Utskottets memorial Nio lil af den 29 Maj 1860 beviljade
en mot den i lånekontraktet till 550,000 Thaler bestämda annuiteten ungefärligen
svarande anslagssumma af 1,466,000 Ruir, att utgå^frän och med
den 1 Maj s. å. och intilldess lånet blifvit till fullo återbetaldt.
Sedan lånekontraktet sålunda blifvit afslutadt och lånet af Kongl. Majit i
nåder garanterade väcktes af långifvarne fråga derom, att en del utaf den lånesuimna,
8,400,000 Thlr, sorn de genom det ingå-ngna kontraktet åtagit sig att
G
SlaU-Ulskotlets Utlåtande A:o 22.
aflemna, matte förändras eller konverteras tili ett så kalladt premielån, flir hvilket
skulle utfärdas särskilda, endast å 10 Thaler hvardera lydande obligationer,
deraf en del vid utlottningen komme att för innehafvarne medföra vissa bestämda
premier eller vinster; och som så beskaffade obligationer inom Tyskland skulle
vara företrädesvis begärliga och alsättliga, förklarade långifvarne att, om den af
dem ifrågaställa konverteringen medgåfves, ville de för den lånesumma, denna
konvertering komme att omfatta, beräkna mindre rabatt, än den, som blifvit i
kontraktet bestämd. Enligt en till Fullmägtige aflemnad plan för dessa obligationers
utlottande, skulle det konverterade beloppet, 2,000,000 Thlr, komma
att tili fullo liqvideras med den till utgående under 38-J år anvisade annuiteten
af 5 l procent, utgörande för denna summa ett årligt belopp af 110,000 Thlr.
Dock skulle, i likhet med hvad som medgafs vid upptagningen af 1858 års
Svenska jernvägslån, obligationernas sammanlagda nominalbelopp få öfverstiga den
låneandel, för hvilken de blifvit utfärdade. Sålunda komme för den ifrågasatta
summan af Två millioner Thlr att utgifvas 240,000 stycken obligationer å 10
Thlr hvardera, eller å ett sammanlagd! kapital af 2.400,000 Thlr. Utaf dessa
obligationer skulle hvar och en, sedan den blifvit, utlottad, infrias med ett visst
bestämdt, af ordningen vid utlottningen beroende belopp, dock alltid öfverstigande
10 Thlr; och skulle den bestämda annuiteten lemna full tillgång för alla de premier
och amorteringar af obligations-beloppet, som af de halfårsvis skeende utlottningarne
komme att bestämmas.
Efter tagen närmare kännedom om ifrågavarande förslag, förklarade Fullmägtige
att, derest för det sålunda föreslagna lånet fastställdes sådana vilkor, att en
betydlig fördel för Svenska Statsverket derigenom bereddes, och såvida Kongl.
Majit lemnade sitt nådiga bifall till deraf föranledda förändringar i de föreskrifter,
sorn det med Kongl. Majits sanktion försedda lånekontraktet innehöll, Fullmägtige
för sin del ville antaga det framställda förslaget. Men med afseende å
de ingalunda obetydliga kostnaderna för förfärdigandet och utfärdandet saint bokförandet
af det stora antal obligationer, som för ifrågavarande låneandel komme
att utgifvas, gjorde Fullmägtige, såsom uttryckligt vilkor för denna konverterings
medgifvande, det förbehåll, att icke någon kapitalrabatt för det konverterade
lånebeloppet skulle få beräknas. Sedan låneöfvertagarne ingått på detta vilkor,
förklarade Fullmägtige, vid sin sammankomst den 5 Juni, det framställda förslaget,
såsom särdeles fördelaktigt för Svenska Statsverket och icke i något afseende
stridande mot de af Rikets Ständer beslutade samt af Kongl. Majit fastställda
stadgandin, rörande den af Rikets Ständer föreskrifna upplånings verkställande,
vara af Fullmägtige antaget, under vilkor att Kongl. Majit lemnade sitt nådiga
bifall till den derigenom föranledda förändring i betalningssättet; och blef underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit expedierad, innefattande anhållan att Kongl.
Maj :t täcktes i nåder medgifva, att Fullmägtige, såsom tillägg tili det afslutadc
Stats-Ulskotlels Utlåtande N:0 22.
7
och med Kongl. Maj:ts nådiga sanktion försedda kontraktet, finge med låne-öfvertagarne
träda den öfverenskommelse, att för 2,000,000 Thlr skulle utfärdas
premie-obligationer, sorn, enligt uppgjord utlottningsplan, skulle med ett årligt
anslag af 110,000 Thlr infrias under 38j år.
Genom nådigt bref af den 15 Juni 1860 behagade Kongl. Maj:t förklara,
att berörde förändring i låneaftalet, derest densamma komme till stånd, ej föranledde
till rubbning af den garanti, som Kongl. Majit å sjelfva lånet under den
27 April meddelat; dock att behörig anteckning om förändringen borde genom
Fullmägtiges försorg ega ruin å båda original-exemplaren af lånekontraktet.
Efter erhållande af detta nådiga svar och sedan förberedande underhandlingar
föregått, biel en särskild afhandling, såsom tillägg till lånekontraktet, upprättad
samt under den 4:de påföljde Juli afslutad och vederbörligen undertecknad.
Enligt planen för den del af länet, i afseende å hvilken låne-öfvertagarne
betingat sig 6 procents kapitalrabatt, utfärdades obligationer lydande å ett sammanräknadt
belopp af 8,000,000 Thaler, fördelade i 4 serier, nemligen:
Serien A, bestående af 3,000 obligationer, hvardera å 1,000 Thaler 3,000,000: —
,, B, ,, 6,000 dito, hvardera å 500 Thaler 3,000,000: —
,, C, „ 5,000 dito, hvardera å 200 Thaler 1,000.000: —
, D, ,, 10,000 dito, hvardera å 100 Thaler 1,000,000: —
Summa Thaler 8,000,000: —
varande hvarje obligation åtföljd af 77 halfårsräntekuponcr. Å hvarje obligation
finnas 6 namn, deribland 4 äro tryckta i fac simile, men 2:ne egenhändigt
undertecknade.
För den återstående låneandelen å 2,000,000 Thaler utfärdades 240,000
stycken premie-obligationer, hvardera å 10 Thlr, eller tillhopa 2,400,000 Thaler,
hvilka obligationer hafva fortlöpande nummerföljd; varande samtliga namnteckningarne
å dessa sednare obligationer tryckta i fac simile.
Af hvartdera slaget obligationer finnes ett aftryck bifogadt 1860 års revisions-berättelse,
till upplysning om deras innehåll och utseende, äfvensom om
de fastställda utlottningsplanerna; varande premie-obligationerna i Svensk öfversättning
af följande lydelse:
»Innehafvaren af denna obligation eger att af den del utaf det, i öfverensstämmelse
med Kongl. Förordningen af den 13 Mars 1860, kontraherade Svenska
»jernvägslån, hvilken är utfärdad i premie-obligationer och består af 240,000
»st. sådana obligationer å 10 Thaler hvardera, erhålla den premie, som, enligt
»de, till följd af härvid tryckt utlottningsplan, under åren 1860 till och med
»1898 skeende utlottningar, faller på förevarande obligation. Utlottningarne
»verkställas i Stockholm, och betalningen sker kostnadsfritt, tre månader efter
»verkställd lottning, i Frankfurt arn Main hos herrar bröderna Bethmann och
»herr Raphael Erlanger, i Hamburg hos Nordtyska Banken.»
8
SlaH Ulskoltels Utlåtande N:o S<S.
Efter att sålunda hafva framställt de hufvudsakligaste omständigheter och
förhållanden, som antyda beskaffenheten af ifrågavarande lån, hafva Rikets Ständers
år 1860 församlade Revisorer för egen del afgifvit följande yttrande:
»Vid bedömandet af det sätt, hvarpå Fullmägtige fullgjort det vigtiga upp»draget
att afsluta ofvanberörda län, har det icke undgått Revisorernas upp»märksamhet,
att Rikets Ständer lemnat Fullmägtige tillstånd att '•upptaga lånet
»på det sätt, Fullmägtige funne lämpligast och ändamålsenligast flin beredande
te af de för Svenska Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor.» Ehuru
»vidsträckt detta bemyndigande onekligen är, synes det likväl Revisorerne, som
»hade de af Rikets Ständer i sammanhang dermed lemnade föreskrifter bort
»noggrannt tillämpas, samt för öfrigt i afseende på lånet intet aftal träffas, som
»ej stöde i fullkomlig och obestridlig öfverensstämmelse med gällande lagar och
»författningar.»
»Härvid få Revisorerne först erinra, hurusom de af Rikets Ständer, enligt
»Stats-Utskottets ofvanomförmälda skrifvelse af den 6 Mars, meddelade föreskrifter
»innehålla, bland annat, att upplåningen skulle ske mot räntebärande obliga»tioner;
att åt Fullmägtige öfverlemnades att vid lånets afslutande bestämma den
»ränta, som i obligationerna skulle förskrifvas; att till lånets förräntande och
»amortering skulle anvisas ett årligt anslag, motsvarande ej allenast den för
»lånet enligt derför utgifva obligationer årligen upplöpande ränta, utan äfven
»minst en procent af det förskrifna kapitalet; samt att ränteliqviderna borde
»i föreskrifven ordning fwtlgöras.»
»Af alla dessa föreskrifter synes det Revisorerne uppenbart, att Rikets
»Ständers beslut afsåg ett så beskaffad! lån, der hvarje obligation skulle inne»hålla
förskrifning å ett visst kapital, jemte en viss årlig ränta, eller, med andra
»ord, ett sådant län som det, hvilket ömhandlas i ofvan om förmälda lånekon»trakt
af den 26 April, innan deruti gjordes det sedermera beslutade tillägget
»af den 4 påföljde Juli. Att den del af lånet, örn hvilken berörda tillägg hand»lar,
eller det så kallade premie-lånet, icke i detta hänseende är fullt öfverens»stämmande
med de lemnade föreskrifterna, torde vid blotta genomläsandet af
»obligationsformuläret vara lätt att inse. Uti premie-obligationerna finnes nem»ligen
hvarken något visst kapital, ej heller någon viss ränta förskrifven.
»Sjelfva rubriken innehåller visserligen orden: Obligation å 10 Thaler, men
»kontexten ger ingen försäkran att återfå Tio Thaler, ännu mindre att derå er»hålla
en årlig ränta, utan tillförsäkrar i stället innehafvare» derom, att, när
»det nummer utkommer, hvilket finues obligationen åtryckt, skall han, i enlighet
»med en å baksidan tryckt utlottningsplan, erhålla en vinst eller så kallad pre»
mie, utgörande minst 11 och högst 25,000 Thaler, men hvilkens belopp i öfrigt helt
»och hållet är beroende af den ordning, i hvilken den utlottade nummem utkommit,
»eller med andra ord af lyckan. Att ett dokument af sådan beskaffenhet, om
det
Slals-Utskotlets Utlåtande N:o
9
”det ock benämnes obligation, i sjelfva verket icke är något annat, än en lott”sedel,
i det allranärmaste af samina beskaffenhet, som de vanliga klass-lotte”riernas,
torde vara obestridligt. Den enda skilnaden mellan dessa sednares
”lottsedlar och de så kallade premie-obligationerna synes vara, att dragningarne
”i spelet med premie-obligationerna äro utsatte att fortgå under en betydligt
”längre tidrymd (uti förevarande fall till 38J år) än i klass-lotterierna. Men
”härigenom blifva ock de lottsedlar, som man benämner premie-obligationer,
”desto mera begärliga. Det blir nemligen, i anseende till den långa tiderymd,
”sorn förflyter innan alla nurarorna blifvit utdragna, möjligt att, genom kapitalets
förräntande, bilda vinster för alla deltagarne, och att utsätta den minsta vin”sten
till ett belopp, som öfverskjuter lottsedelns nominella värde. Då dessutom
den sammanräknade summan af samtliga obligationerna i ett premielån
”vanligen är ganska betydlig, kan, såsom en frestande lockelse att köpa endylik
”obligation, utfästas en och annan vinst af stort värde. Enligt den plan, som
”galler för nu ifrågavarande premielån, äro vinster för en lott å 10 Thaler, så”som
ofvan är nämndt, utlofvade till ett belopp af ända till 25,000 Thaler,
”eller 2,500 gånger insatsen. Att lockelsen till deltagande i ett sådant lotteri
”skall, äfven för den mindre bemedlade, blifva stor, i den män insatsen är ringa,
”faller af sig sjelf.
”Det torde svårligen kunna antagas, att Rikets Ständer, vid bestämmande
”af de föreskrifter, som vid ifrågavarande upplåning borde lända till efterrättelse,
”haft för afsigt att för Svenska Statens räkning begagna ett lånesätt, som har
”så nära likhet med ett vanligt klass-lotteri. Det kan nemligen icke vara
”Svenska Staten värdigt att, så länge det genom Kongl. Förordningen den 21
”Mars 1844 stadgade förbudet emot lotteri-inrättningar samt emot försäljning af
”lotter för in- eller utländska lotteriers räkning eger gällande kraft, sjelf inrätta
”ett premie-lotteri, till hvilket dragningarne ske offentligen i rikets hufvudstad,
”och i afseende å hvilket vinsterna skola i Sveriges officiella tidning kungöras.
”Revisorerne hafva icke förbisett den omständigheten, att kontraktet om det
”ifrågavarande premielånet blifvit afslutadt med utländske män, i hvilkas hemvand
lotterier är tillärna, samt att Fullmägtige, för sin del, icke gifvit något tillstånd
till premie-obligationernas försäljning inom Sverige, ej heller utfästa! att
”i Sverige utbetala de vinster, som å obligationerna utfalla. Det lärer dock vara
”en känd sak, att de ifrågavarande premie-obligationerna i tidningarne utbjudas
”till salu här i Stockholm, och att desamma till icke obetydligt belopp blifvit
”här föryttrade. Att den offentliga åklagareinagten måste råka i tveksamhet,
”huruvida en sådan försäljning är laglig eller icke, må ej förundra, då Rikets
”Ständers egna Fullmägtige, på Riksgiilds-kontorets vägnar, utfärdat dessa så
”kallade obligationer och bekräftat dem med sina namn. Eljest tyckes det väl,
Bih. lill li. Sl. Prut. iS62 & 1863, 4 Sami. t Afd. 9 Haft. 2
10
Slats-Utskollels Ullålande N:o SS.
»sorn skulle åtgärden att här föryttra dessa papper svårligen kunna undgå att
»såsom en lag-öfverträdelse beifras, då man erinrar sig, att 1 § i nyss åbero»pade
Kongl, förordning har följande lydelse:
»»Lotteri må ej af någon inrättas och öppnas för allmänheten; och vare ej
»»heller tillåtet att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lotter till
» »penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket.» »
»Uti sin till Revisorerne afgifna berättelse hafva Fullmägtige -erinrat, att
»icke någon kapital-rabatt för det konverterade lånet skulle få beräknas och att,
»då den för 4*-proeents-obligationerna i kontraktet fastställda rabatt å en summa
»af 2,000,000 Thaler motsvarade 120,000 Thaler, (Iler 320.000 R:dr R:mt,
»så syntes konverteringen så fördelaktig för Svenska Statsverket, att Fullmägtige,
»som af Rikets Ständer fått sig uttryckligen ålagd t att vid lånets upptagning
»söka bereda de för Svenska Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor,
»ansett sig icke böra underlåta antaga det derom väckta förslaget. Härvid skulle
»kunna anmärkas att, om endast fördelen afsåges, Fullmägtige tilläfventyrs bort,
»i stället att, såsom ofvan är nämndt, anmoda spekulanterne att göra anbud å
»ett 4‘-procents-lån med 1 procents kapital-inbetalning, inbjuda dem till delta»gande
i ett premielån för hela den summa, som skulle upplånas. Detta hade
»åtminstone i det hänseendet öfverensstämt med Rikets Ständers föreskrifter, att
»blott ett lån blifvit upptaget. Det kan nemligen icke undvikas att, dåkursen
»på de nu utgifna 44-procents-obligationerna naturligtvis är helt olika, än kursen
»på premie-obligationerna, så kommer 1360 års jernvägslån att, när premie»obligationerna
komma i marknaden, i kursnoteringarne upptagas såsom 2:ne lån
»Att det åter icke kan vara förmånligt för Svenska Statens kredit, att de för
»Svensk räkning upptagna och på utländska fondmarknaden noterade många, om
»icke stora, lån till antalet ökas utöfver behofvet, lärer ock svårligen kunna
»bestridas.»
»Då Rikets Ständer beslutade, att Riksbanken borde för 4,000,000 Riks»daler
deltaga i det lån, som för Riksgälds-kontorets räkning skulle upptagas,
»förutsattes det, att detta lån i sin helhet skulle motsvara 25 millioner Riks»dalcr.
Det lån, hvari Rikets Ständers Bank nu kommer att deltaga, motsva»rar
deremot endast 4^-procents-lånets totalsumma, 21,666,666 §:dels Riksdaler,
»såvida icke Banken kommer att föredraga premie-obligationerna, hvilket dock
»icke är sannolikt, då dessa icke äro förskrifna med årlig ränta. I hvilketdera
»fallet som helst, kommer dock Rikets Ständers Bank att deltaga i ett lån ly»dande
å annan totalsumma, än det lån skulle ega, å hvilket Rikets Ständers
»beslut om Bankens deltagande hade afseende.»
”Den fördel Fullmägtige lyckats bereda Svenska Statsverket genom att så»sorn
valuta för premie-obligationerna erhålla 120,000 Thaler mera, än om
»obligationerna tillhört d^-procents 'lånet, må visserligen, äfven efter afräkning
Stals-Vtsliotlets Utlåtande N:n 22.
II
saf de betydliga kostnaderna för obligationernas tillverkning och bokföring m. m.,
»anses ganska stor; men då man besinnar, att låne-öfvertagarne, i stället för
»kontant lemnade 2,000.000 Thaler, betingat sig obligationer till ett nominelt
»belopp af 2,400,000 Thaler, eller 20 procent utöfver iånesumman, och att
»obligationerna säljas till pari, lärer det vara obestridligt, att låne-öfvertagarne
»i sjelfva verket på premie-obligationerne betingat sig en större kapital-rabatt,
»än på öfriga delen af lånet. Ifrågasättas kan ock, huruvida det icke möjligen
»hade varit skäl att, såsom vilkor för konverteringens beviljande, för Riksgälds»kontoret
förbehålla någon viss andel i dessa 400,000 Thaler, motsvarande i
»Svenskt R:mt 1,066,666§ Riksdaler.»
»Slutligen få Revisorne fästa uppmärksamheten derpå, att det stora antalet
»premie-obligationer, som enligt den antagna planen måste utgifvas, gjort det
»nödigt att, till tidens vinnande, utfärda ifrågavarande obligationer utan att derå
»finnes anbragdt något skrifvet namn, och utan att, med undantag af papperets
»vattenmärken, egentligen några sådana försigtighetsmått mot efterapning blifvit
»vidtagne, hvilka begagnas å sådana banksedlar eller andra dylika dokumenter,
»sorn sakna skrifna namn. Detta förhållande, som tilläfventyrs gör efterapning
»af dessa papper alltför verkställbar, utgör en bland de olägenheter, sorn
»ändringen af det ursprungliga låne-kontraktet medfört.»
”Ehuru Revisorerna, på nu anförda skäl, för sin del funnit det af Full»mägtige
beslutade tillägg till det om ifrågavarande lån upprättade kontrakt icke
»i allo öfverensstämma med de af Rikets Ständer, angående lånets afslu»tande
meddelade föreskrifter, samt detta tillägg, äfven om det vore med dessa
»föreskrifter öfverensstämmande, icke heller synes Revisorerne hafva beredt
»Svenska Statsverket fördelar, som motsvara dermed förenade olägenheter; anse
»dock Revisorerne sig böra vitsorda det synnerliga nit och inöda, hvarmed Full»mägtige
sökt uppfylla det af Rikets Ständer i afseende på ifrågavarande låne»transaktion
åt Fullmägtige lemnade vigtiga och svåra uppdrag.»
Till besvarande af de anmärkningar, Revisorerna sålunda framställt, hafva
Fullmägtige uti sitt ofvanomförmälda, Revisions-berättelsen bifogade, tryckta utlåtande
erinrat, att hvad först, beträffade Revisorernes förmenande att premieobligationerna
»i sjelfva verket icke vore annat, än lottsedlar, i det närmaste
»af samma beskaffenhet, som de vanliga klasslotterierna» och att »den enda
»skilnaden emellan dem syntes vara, att dragningarne i spelet med preinieobli»gationerna
fortginge under en betydligt längre tidrymd, än i klassiotterierna»,
så innefattade detta påstående ett i flera hänseenden väsendtligt misstag, I
såväl det Genuesiska, som i Klasslotteriet, äfvensom i ett vanligt lotteri, beräknadt
på en eller flera vinster, ginge alltid vinsten förlorad för alla dem, som ej
gynnades af lyckan. Enligt regeln hörde det till karakteren af alla dessa slags
lotterier, att en del af insättarne i deni förlorade sina insatser, under det en
12
Stals-Ulskotlels Utlåtande N:o SS.
annan dol gjorde vinster. Man äfventyrade en förlust för att möjligen göra en
vinst. Annat vore förhållandet med köpare af premie-obligationer, utfärdade för
upptagna lån. Obligationerna utgjorde bär i full juridisk mening förskrifningar
på ett visst kapitalbelopp, och vore i detta hänseende enligt sin lydelse, lika
bindande för utfärdaren, som hvarje annan låneobligation. Köparen eller den
laglige innehafvaren vore alltså ovilkorligen och lagligen berättigad att, i den
ordning lånekonfraktet stadgar och med hvars hufvudinnehåll obligationen naturligtvis
måste öfverensstämma, utbekomma det förskrifna kapitalet. Han kunde
således icke i något fall gå miste om sin insats, eller hvad han för obligationen
utgifvit, så vida han ville afvakta den genom kontraktet bestämda dagen för dess
inlösen och icke för densamma erlagt mer än dess pari. Hvad han dervid möjligen
kunnat erlägga mindre, blefve till och med på den bestämda inlösningsdagen
lör honom en vinst. Uti allt detta läge alltså redan en väsendtlig och oförtydbar
olikhet mellan premie-obligationer och lotterisedlar. En annan vöre den
att, då uti såväl nummer- som klass-lotterispelet flere olika personer kunna vara
innehafvare af samma lottnumror, sådant vore omöjligt i fråga om premieobligationer,
just i anseende dertill, att, då en lottsedel utgör förskrifning på ett visst
vinstbelopp, i händelse ett sådant under förut bestämda förhållanden vid en viss
dragning skulle, på nummern utfalla, premie-obligationen deremot utgör förskrifning
på ett visst kapitalbelopp, som inom en viss tid ovilkorligen måste till
obligations-innehafvaren utbetalas. Tiden för möjligheten af en lotterivinsts utfallande
berodde utaf den af lotteristyrelsen uppgjorda plan, efter hvilken lotteriet
skall för dragningarne, som det heter, »tillslutas)?. Tiden, hvarinom det uti en
till ett amorteringslån hörande premieobligation förskrifna kapitalet sednast skall
utbetalas, bestämdes deremot genom samverkningen af de två faktorer, som tillsamman
utgöra annuiteten, nemligen den fastställda amorterings-procenten och
den öfverenskomna räntan. Nämnde två tidsbestämningar hade alltså lill sin
grund intet jemförligt, hvarken i fråga om likhet eller i fråga om olikhet, och
.Revisorernas anmärkning att »enda skilnaden» mellan premie-obligationer och
klass-lotterisedlar skulle ligga uti den olika tidsrymd, hvarinom dragningarne för
hvartdera slaget fortgå, beböfde alltså, för att till sin rätta halt uppfattas, ej vidare
genmäle. Den omständigheten, att för amortering af premie-obligationer en
periodiskt återkommande utlottning, som sträcker sig öfver hela antalet af de ännu
då oinlösta, måste anställas, kunde icke eller förvandla dem till lotterisedlar,
oaktadt utlottningen af såväl de förra som de sednare verkställdes på enahanda
sätt. En sådan utlottning egde äfven rum i fråga om obligationer på amorteringslån
med fix ränta och mäste, i följd af sakens natur, ega rum, då amorteringen
ej kunde ske genom uppsägning eller uppköp under pari; men att dessa
obligationer derigenom blefve lika med lotterisedlar ville väl ingen påstå, oaktadt
Sials-Utskottets Utlåtande N:o 22.
13
äfven do efter omständigheterna kunde utöfver insatsen, elier hvad deremot svarar,
bereda sina innehafvare en större eller mindre vinst.
Hvad nu frågan om vinsten anginge, framställde sig visserligen här en sida
af saken, der premie-obligationssystemet och lotterierna företedde mycken likhet.
Det vore i båda hänseendena lyckträffen, söm bestämde om och huru stor vinst
af de dertill bestämda beloppen skall utfalla. Men på samma gång en likhet
härutinnan visade sig, framträdde ock en olikhet, och denna vore redan här ofvan
påpekad. Då man nemligen i lotteri-spelet äfventyrade förlusten af.sin insats
för möjligheten af en vinst, äfventyrade köparen af en premie-obligation,
enligt hvad ofvan vore visadt, aldrig sin insats eller det i obligationerna förskrifna
kapitalet; han äfventyrade endast, alt ingen af vinsterna fälle honom
till. Förlusten af vinst vore emellertid något, som kunde inträffa vid hvarje på
spekulation grundadt företag, utan att derigenom företaget an toge karakteren af
ett lotteri, så framt detta ord skulle, såsom rätteligen borde, tagas och förstås i
den betydelse, det i lag och det allmänna lifve.t eger. I motsatt fall, och derest
man under begreppet, lotteri ville inbegripa hvarje företag eller affär, der det
berodde af händelserna och lyckan huruvida vinsten tillfälle den ena eller andra
sidan, blefve dess omfattning högst mångfaldig och vidsträckt. Assuranskompanier,
med sina olika fall och kombinationer, ränte-försäkrings-anstalter, pensionsinrättningar,
spekulationer i fondbörsen och i leveransaffärer samt handel med
lifassurans-policer m. m. skulle då antaga naturen af lotterier. Ja älven uppköp
och försäljning af låne-obligationer med fix ränta skulle under sådan förutsättning
innefatta ett lotterispel. Hvarje rabatterad obligation, tillhörande ett
amorteringslån, medförde nemligen för sin innehafvare hoppet, att vid nästa dragning
kunna få den inlöst mot kontant al pari, och ju större rabatten vore, desto
större blefve vinsten. En lång erfarenhet hade bekräftat, att obligationer med
hög rabatt och låg ränta vore begärligare och omsättligare, än vid motsatt förhållande.
En 3-procents ränta å 60 procent beredde sin innehafvare möjligheten
att vid nästa dragning göra en vinst af 66J procent på sitt insatta kapital,
och alltså, efter samma räntefot, erhålla en ränta å 5 procent. Sveke honom
hoppet vid dragningen, åfersfode honom spekulationen på fondbörsen, der omsättligheten
underlättades af det större rum, rabatten lenrriade åt spekulationen.
Förhållandet med de perpetuela räntorna vore i sistnämnda hänseende detsamma.
Nu, ehuru det vore obestridligt, att obligationer med fix ränta, ställda på
amortering genom utlottning, lika väl som premie-obligationer, kunde åt sina
innehafvare, om de gynnades af lyckan, bereda utöfver insatsen en snar vinst,
hade likväl de, som med så mycken skärpa uppträdt mot premie-obligationssystemet,
icke mot de förra haft något att anmärka, eller funnit dessa innefatta
något af det lotterispel, som genom lag skulle vara förbjudet. Denna inkonseqvens
i bedömandet af tvänne, till sin grund lika förhållanden, finge emellertid
14
Stals-Ulskottels Utlåtande N:o 22.
sin förklaring genom antagandet, att man i fråga om premie-obligationerna fästat
sig särskildt vid de till en del stora vinster, som höra till deras system. I afseende
å lagenligheten af den anmärkta åtgärden — och endast om lagenligheten
vore för ögonblicket fråga —• borde likväl nämnda omständighet, eiler
vinstens större eiler mindre belopp, icke kunna rättsenligt utöfva någon inverkan
på bedömandet. Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 handlade endast om
lotterier i den betydelse, de efter allmänt stadgade begrepp ega, eller betraktade
såsom inrättningar, der spelaren för möjligheten af en vinst, större eller mindre^
riskerar förlusten af sin insats. Ur denna synpunkt förbjöde nämnda förordning
»enskilda lotterier», eller sådana, som af enskilda personer kunde inrättas, men
yttrade intet om lotterier inrättade af Staten. Fullmägtige hade likväl ansett
sig böra ingå i ofvanstående framställning för att ådagalägga, att premie-obligationer,
lika litet, som obligationer med fix ränta, kunde till lotterispel hänföras,
med mindre, än att gifna begrepp korrumperades och väsendlliga olikheter alldeles
förMsåges. Denna uppfattning af saken måste ock anses vara af Kongl.
Maj:t gillad, emedan det vore otänkbart, att den för premie-obligationerna af
Kongl. Majit den 15 Junip i nåder meddelade garanti skulle hafva blifvit gifven,
om premie-lån vore detsamma, som enskildt lotterispel och alltså, liksom detta
förbjudet genom lag. *» »
Åtskilligt af hvad Revisorerna ytterligare anmärkt gjorde det emellertid
möjligt att närmare beteckna, hvaruti premie-obligationssystemet skiljer sig från
det med fix ränta. Skilnaden låge deruti, att, då i afseende å det sednare,
af den beviljade annuiteten lika stor ränta eller vinst beräknas på hundradet
för hvarje obligation, annuiteten i fråga om det förra fördelas uti olika delar af
större eller mindre belopp, dock alltid så, att i alla händelser hvarje för lånet
utgifven obligation skall af denna annuitet erhålla någon årlig andel jemte sjelfva
det förskrifna kapitalet, och amorteringen sålunda, enligt fastställd plan, orubbadt
fortgå; medgifvande för öfrigt fördelningen af de så kallade premierna eller
vinsterna en mångfald af olika kombinationer.
Efter denna erinran &:U hvad som utgjorde det karakteristiska i premieobligationssystemet
och som äfven återfunnes i planen för lånetransaktionen af
den 4 Juli, hvarom nu vore fråga, hafva Fullmägtige närmare granskat hvad
Revisorerna derom yttrat.
Åberopande Rikets Ständers skrifvelse af den 6 Mars hade Revisorerne
anmärkt: att deruti uppenbarligen afsåges ett lån mot räntebärande obligationer,
eller ett sådant, der hvarje obligation skulle innehålla förskrifning på ett visst
kapital och en viss årlig ränta; att likväl »i premie-obligationerna hvarken nå»got
visst kapital eller någon viss årlig ränta funnes föreskrifven» ; att »visserligen
sjelfva rubriken å obligationen innehölle orden obligation å 10 Thalen;
»men kontexten gåfve ingen försäkran att återfå tio Thaler, ännu mindre gtt
Slals-Ulslcollets Utlåtande K:0 22.
] 5
»derå erhålla en årlig ränta, utan tillförsäkrade i stallet innehafvaren derom,
»att, när det nummer utkomine, hvilket funnes obligationen påtryckt, han skall,
»i enlighet med en ä baksidan tryckt utlottningsplan, erhålla en vinst eller så
»kallad premie, utgörande minst 11 och högst 25,000 Thaler, men hvilkens
»belopp i öfrigt helt och hållet vore beroende af den ordning, i hvilken den
»utlottade nummern utkommit, eller, med andra ord, af lyckan; att ett dokument
»af sådan beskaffenhet, om det ock benämndes obligation, i sjelfva verket icke
»vore något annat, än en lottsedel; och att premielånet alltså icke i allo öfver»ensstämde
med de af Rikets Ständer meddelad© föreskrifter.»
I anledning häraf yttra Fullmägtige vidare, att om gällande former medgifvit,
att Revisorerne, innan de offentligen framställde dessa anmärkningar, öfver
dem inhemtat Fullmägtiges yttrande, eller om Revisorerne enskildt af Fullmägtige
eller amira sakkunnige män begärt ett sådant, vore det sannolikt, att de, i följd
af de upplysningar, om det rätta sakförhållandet, som sålunda hade kunnat dem
meddelas, funnit skäligt låta anmärkningar af anförda innehåll, jemte derpå grundade
reflexioner, uteblifva. Men nu, då de utan omgång blifvit offentligen framlagda
och i åtskilliga delar till och med på ett vilseledande sätt framställde det
faktiska förhållandet, tvekade ej Fullmägtige, sålunda uppmanade till omedelbart
offentligt svar, att för sin del uttala, det de ej ansåge tillkomsten af dessa anmärkningar
kunna förklaras annorledes, än under förutsättning af verklig obekantskap
med ärendets principer.
Att hvarje hithörande premie-obligation utgjorde icke en lottsedel, utan en
verklig förskrifning på ett kapital'af 10 Thaler och att hvarenda sådan obligation
inom den fastställda amorteringstiden komme att inlösas, ansåge Fullmägtige
vara tillfyllest ådagalagdt. Häraf följde ock, att då sjelfva förskrifningsdokumentet
benämndes obligation, sådant innefattade en verklig sanning, och
ej ett tomt namn. Att likaledes ett visst ränte belopp skall tillfalla hvarje obligations-innehafvare
utvisade sjelfva den på obligationens baksida tryckta amorterings-
och utlottningsplan. Enligt denna plan utgjorde det belopp, som under
den stadgade amorteringstiden, 381 år, skall af annuiteten, efter verkställd utlottning,
till inlösen af då utlottade obligationer hvarje halft år användas, omkring
hälften af samma annuitet. Denna summa vore i sjelfva verket sammansatt
af tre beståndsdelar: det i obligationerna föreskrifna, till återbetalning förfallna,
kapitalet, ränta derå, och det antal vinstbelopp, som då efter utlottningen
bör utfalla. För korthetens skull vid räkenskapernas förande och för amorteringsplanens
förenklande hade dessa tre beståndsdelar blifvit sammanlagda till
ett enda sifferuttryck, benämndt premie. Antalet af de olika vinstbeloppen utgjorde
för hvarje halft års utlottning 75 och således för hela amorteringstiden,
eller för 77 utlottningar, 5,775 vinster. Af dem kunde således endast lika stort
antal obligations-innehafvare blifva delaktige; men hvad anginge det i obliga
-
1(5
Stali-Utoéoltets Utlåtande Aro 22.
tionen förskrifna kapitalet och ränta derå, hvilka sammanlagda, äfven för korthetens
skull, fått bibehålla benämningen premie, komme de hvarenda obiigations-innehafvare
till del, så snart obligationen utfallit. Kapitalet eller hufvudstolen
utbetalades ovilkorligen till dess fulla belopp. Räntans belopp varierade
i viss mån. Sålunda utvisade amorterings- och utlottningsplanen, att för de
första tio halfårs-utlottningarne den minsta s. k. premien utgjorde 11 Thaler
och således, med afdrag af hufvudstolen 10 Thaler, 1 Thaler, hvilket för ett
halft åjr gör 20, för ett år 10, oell för fem år 2 procent, efter år räknadt.
Sedan stege den minsta s. k. premien, efter vissa tidsintervaller, hvarje gång
med en Thaler, eller från 11 till 12, 13, 14 och så vidare ända till 18 Thaler;
och lemnade allt detta till resultat, att årliga medelräntan å dessa obligationer
utgjorde för hela amorteringstiden omkring 2j procent. Att således ifrågavarande
obligationer verkligen vore räntebärande, ehuru, då äfven de 5,775
vinsterna måste frän annuitet en utgå, räntan ej kunde blifva hög; det var det,
sorn, mot Revisorernes påstående», skulle bevisas, och då för öfrigt någon miniini-ränta
icke blifvit af Rikets Ständer bestämd, kunde någon föreskrift i denna
del ej heller sägas vara öfverträdd
Beträffande
Revisorernes anmärkning derom, att, ehuru den del af hufvudlånet,
som till premielån blifvit konverterad, omfattade endast en summa af
2,000,000 Thaler, som utan kapitalrabatt skulLe inbetalas, lånets öfvertagare
likväl betingat sig och erhållit obligationer till ett nominelt belopp af 2,400,000
Thaler, eller till 20 procent utöjVer låncsumman, hvaraf skulle följa, att de i
sjelfva verket fått på premie-låneandelen beräkna högre rabatt, än på den öfriga
delen, samt att Fullmägtige bort af denna vinst förbehålla äfven Riksgäldskontoret
någon anpart, hafva Fullmägtige först erinrat om ett förhållande, som
förekommer i kontraktet om jern vägslånet af år 1858. Bankirhuset Raphael
Edånger hade då, likasom nu, varit en bland låneöfvertagarne, och hade, såsom
6:te punkten i samma kontrakt utvisar, jemte sina participanter då begärt
och erhållit Fullmägtiges bifall till ».att få fördela den för detta lån bestämda,
»under 40 år utgående,, annuitefen af ög procent, efter deras godtfinnande, emelian
räntan och kapitalet, och att i förhållande derefter bestämma kuponräntan.»
Det lånebelopp, som skulle upptagas, utgjorde då 7,600,000 Thaler, och annuitetens
faktorer voro 5 procents ränta och g procent för amortering. Men, till följd
af nämnd,a förbehåll och i öfverensstämmelse med derför uppgjord plan, blefvo
icke desto mindre obligationer för lånet utfärdade till ett nominalbelopp af
8,190,500 Thaler, eller med ett öfverskott af 590,500 Thaler, och räntan i
obligationer och kuponer utsatt till 4| procent. Det årets Revisorer hade likväl
icke haft något att deremot anmärka, emedan de fullkomligt vä! insågo, att
lånevilkoren för Staten derigenom icke förändrades eller blefvo drygare, och att,
om
Stals-Ulskottcts Ullålande X:o 22.
17
om det lyckades lånets öfvertagare att placera ej allenast hufvud beloppet, utan
ock öfverskottet, det äfven ålåg deni att ansvara för de öfverskjutande obligationernas
inlösen eller amortering enligt fastställd plan, utan anspråk på något
tillskott till den för alla händelser bestämda annuiteten. Alldeles enahanda till
principen vore äfven det förhållande, mot hvilket 1860 års Revisorer nu gjort
anmärkning. Den för hela lånet fastställda annuiteten vore 5| procent, hvilket
för de till premielån konverterade 2 millioner gjorde 110,000 Thaler, och utvisade
amorteringsplanen att denna summa vore anvisad till ärlig inlösen af de
obligationer, som dertill bland de 240,000 för hvarje år utlottas. Öfverenskommelser
af ifrågavarande beskaffenhet vore för öfrigt vid negotiationer om
statslån icke ovanliga. De underlättade uppgörelsen af fördelaktigare vilkor både
för Staten och lånets öfvertagare, och särskildt borde man här icke förbise, att,
då statslån uppnegotierades på basen af pari-inbetalning, den vinst, lånets öfvertagare,
i anseende till den dermed för dem förenade risk samt mångfaldiga,
mödosamma och långvariga förvaltning af liqvidationsbestyret, med skäl borde
kunna påräkna, väl ej annorledes än genom ett visst öfverskjutande antal obligationer,
som likväl icke i någon mån förökade den bestämda annuiteten, kunde
dem beredas; och hvad som i detta afseende af Rikets Ständer och Revisorer
godkändes år 1858, förmodade Fullmägtige icke blefve klandervärdt år 1860.
Hvad anginge den vinst, Revisorerne antagit skola på premielånet komma
öfvertagarne deraf till del, och den de uppgifvit till 400,000 Thaler, eller hela
öfverskottsbeloppet, så tålde äfven den en ganska ansenlig afprutning. Revisorerne
hade nemligen icke insett, att, då den till premielån konverterade delen
borde utan någon rabatt inbetalas, under det procents-obligationerna skulle
få med 6 procents rabatt alliqvideras, den summa af 120,000 Thaler, som i
följd häraf på premielåns-andelen kommit Staten till godo, alltså effektivt borde
från det nominela öfverskottsbeloppet afdragas, då för låneöfvertagarne endast
280,000 Thaler återstode såsom möjlig vinst, hvilken först då blefve verklig,
derest hvarenda af de öfverskjutande 40,000 obligationerna blefve utsåld al pari;
men, så vidt kändt vore, hade försäljningen ännu ej blifvit afslutad, och den
högsta kurs, hvartill dessa obligationer, enligt de för Fullmägtige tillgängliga
börslistor, hittills stått noterade, vore 97 å 98 procent, nnder det premielånebcloppet
allaredan blifvit tillfullo till Riksgälds-kontoret inbetaldt. Om emellertid
nämnda 280.000 Thaler fördelades på de 38J år, som utgjorde hela amorteringstiden,
folie deraf på hvarje år 7,368 Thaler, eller omkring 19,650 Riksdaler
Riksmynt, en summa som knappt uppginge till hvad en och annan verkställande
direktör i enskilda banker för sin person åtnjuter, och som icke kunde
anses vara för hög såsom ersättning för den möda, omtänksamhet och risk, lånets
öfvertagare i afseende å placering, årliga afliqvideringar af förfallna obliga
Bih.
lill fl. St. Brot. 1862 4 1863. 4 Sami., 1 Afd. 9 Höft. 3
18
Slats-Vlskoltets Ullålande N:o 22.
tioner, räkenskapsföring samt punktlig redovisning till Riksgälds-kontoret för
ordentlig inlösen och amortering, måste under hela den nämnda tiden för
‘240,000 obligationer vidkännas. Skulle åter öfvertagarne hafva funnit eller
finna, det för sig lämpligare, att sjelfva behålla större eller mindre del af dessa
obligationer och sålunda ställa sig i samma kategori som andra köpare eller
innehafvare, vore. det deras ovilkorliga rätt, och endast blindt oförstånd skulle
deremot kunna göra någon anmärkning. Hvad värde Revisorernes yttrande, att
Fullmägtige hade bort af ifrågavarande vinst förbehålla äfven Riksgälds-kontoret
en anpart, alltså i sjelfva verket egde, och hvad det i afseende å deras uppfattning
af saken bevisade, behöfde ej vidare påpekas.
För att i ett sammanhang framställa och åskådliggöra den finaneiela vinst,
som genom ifrågavarande konvertering af 2 millioner till premie-obligationer
blifvit beredd, hafva Fullmägtige i sitt utlåtande uppgjort en beräkning, enligt
hvilken den effektiva vinst Statsverket af ifrågavarande operation hemtar, skall
uppgå till 317,917 Tlialer eller i Riksmynt 817,786 £ Riksdaler.
Vidkommande Revisorernes anmärkning derom, att genom konverteringsoperationen
i sjelfva verket två särskilda lån, i stället för ett, blifvit upptagna,
eller åtminstone komme att vid kursbestämningarne såsom tvä noteras, hvilket
Revisorerne förmenat kunna blifva ofördelaktigt för Statens kredit, hafva Fullmägtige
erinrat, att, då sjelfva kontexten till premie-obligationerna uttryckligen
förklarade dem utgöra en del af hufvudlånet, och tillika angfåve deras belopp,
en hvar, som det önskar, således kunde genom sjelfva obligationerna öfvertyga
sig om, icke allenast att de utgöra, utan ock huru stor del de tillsammans utgöra
af det större lånet; hvadan Revisorernes fruktan i denna del, enligt Fullmägtiges
tanke, vore öfverflödig.
I afseende på Revisorernes erinran derom att Riks-banken komme att. deltaga
i ett lån, lydande på mindre totalsumma, än det lån skulle ega, som Rikets
Ständers beslut afsåg, anföra Fullmägtige, att om Revisorerne i sammanhang
härmed hade sökt visa, att någon slags skada, eller omöjlighet för Riksbanken
att fullgöra sitt uppdrag, eller någon rubbning af eljest bestämda förhållanden
genom den klandrade operationen uppkommit, skulle denna anmärkning
åtminstone kunnat anses ega något fog; men, då Riks-bankens andel i
lånet likaväl inrymmes i 21 sorn i 25 millioner, då de för Riks-banken bestämda
lånevilkor icke heller af den klandrade åtgärden på något sätt förändras
eller rubbas, och för öfrigt ingen olägenhet eller skada densamma tillskyndats,
blefve denna anmärkning endast genom sin innehållslöshet anmärkningsvärd.
Beträffande slutligen hvad Revisorerne yttrat derom, att af namnteckningarne
under premie-obligationerna ingen vore handskrifven, hvadan efterapning
eller förfalskning af obligationerna skulle underlättas, erinra Fullmägtige, att
papperet till obligationerna är försedt med vattenstämplar, hvarförutan hvarje
Stais-Utskottets Utlåtande N:o SS.
19
obligation har sig påtryckt en hvit stämpel; hvilket allt vida mer försvårade
efterapning, än till och med handskrifna namnteckningar, och att lånets öfvertagare,
hvilkas rätt och intresse en möjlig efterapning dock närmast skulle beröra,
uttryckligen förklarat sig icke fordra skrifna namnteckningar. Också vore
det ej i andra länder brukligt, att dermed förse premie-obligationer, och erfarenheten
derstädes hade icke gifvit vid handen, att utevaron af handskrifna
namnteckningar medfört något särskildt äfventyr.
Sedan Fullmägtige sålunda genomgått de af Revisorerne mot premie-låneandelen
framställda särskilda anmärkningar, yttra sig Fullmägtige om ifrågavarande
låne-operation i allmänhet sålunda:
”Det uppdrag Fullmägtige af Rikets Ständer i afseende å sednast beslutade
”jernvägslån emottogo, innehöll bemyndigande för dem att upptaga lånet på det
”sätt, Fullmägtige funne lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de
”för Svenska Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor. Fullmagten är
”alltså ganska vidsträckt, och det enda egentliga förbehåll dervid, som utmärkes,
”är beredande af de mest fördelaktiga vilkor för Statsverket. De iånevilkor,
”sorn det lyckades Fullmägtige att för Statsverket betinga genom kontraktet af
”den 26 April, voro, ehuru uppgjorda under en för penningemarknaden ganska
”kritisk tid, redan fördelaktigare, än de, som för 1858 års jernvägslån antogos.
”När då från lånets öfvertagare ett förslag om konvertering af 2 millioner i
”hufvudlånet till premie-obligationer inkom — om något större belopp har al”drig
varit i fråga — och de vilkor närmare blifvit utvecklade, som för detsamma
lades tiil grund, var det en följd af sjelfva den ofvannämnda fullmag”tens
anvisning, att fördelarne för Statsverket af en sådan operation borde inför
”protokollet tagas under pröfning, och befanns det då snart, att oaktadt kost”naden
för tillverkning och bokföring för det erforderliga antalet premie-obli”gationer
komme att blifva något högre, än den 4|-procents-obligationerna medförde,
de financiela fördelarne voro så mångfaldigt öfvervägande, att Fullrnäg”tige
funno sig icke handla i öfverensstämmelse med anvisningen i sin fullmagt,
”om de tillbakavisade dem. Det är redan här ofvan utredt, att dessa fördelar
”tillsammans bilda en minskning af utgifter för jernvägslånet i dess helhet, och
”således en effektiv vinst för Statsverket, stor 847,780 £ R:dr R:mt, hvarifrån
”endast nyssnämnda något högre kostnad för premie obligationernas tillverkning
”och bokföring bör afdragas; och tillbakavisandet af denna vinst hade utan
”tvifvel på verkliga och goda skäl kunnat ur financiel synpunkt läggas Full”mägtige
till last.”
”Att premie-obligationer innehålla något mer aleatoriskt, än rabatterade
”obligationer, undgick likväl icke Fullmägtiges uppmärksamhet; men att de icke
”innefatta ett lotterispel i den betydelse, detta ord rätteligen eger och att de
”alltså icke kunna subsummeras under förbudet i Kongl. Förordningen den 21
20
Stals-Ulskollels Utlåtande fl:o 22.
”Mars 1844, hvilken dessutom endast afser enskilda lotterier, anse Fullmägtige,
”att. en livar, som förmår tränga in i sakens kärna samt lagens grund och metning,
o vilkorligt skall medgifva. Fullmägtige hafva redan här ofvan framlagt
”skälen för denna sin öfvertygelse, och tillägga nu att äfven om, mot hvad
”verkliga förhållandet är, premielån vore ett lotterispel i ordets rätta betydelse,
”Staten dock icke skulle, vid moget öfvervägande af sina intressen, kunna af”säga
sig möjligheten att, efter omständigheterna, begagna sig af detta medel
”för sina financiela negotiationer. Det är icke ensamt lånesökanden, som före”skrifver
lånevilkoren och sättet för lånets uppbringande; äfven långifvare!! eller
”öfvertagaren måste derom ega en bestämmande röst, särdeles om lånet sökes
”utrikes och den sednare måste rätta sig efter de bruk och methoder för pen”ningars
anskaffande, som der utbildat sig och den tiden derstädes, såsom de
”lämpligaste, allmänt anlitas. Premielån hafva i nyare tider allt mer och mer
”kommit i bruk emedan de både åt låntagaren och långifvaren erbjuda flere
”fördelar, och äfven för penninge- och fondmarknaden i allmänhet anses fördel”aktiga,
i thy att obligationerna å dem, ställda på mindre belopp, hellre
”stanna i hvila, och alltså ej trycka på cirkulationen. Preussen har ej funnit
”det för sin ”värdighet” och sin kredit menligt att upptaga sådana lån; likaledes
flere andra Tyska Stater, bland dem äfven fristaden Hamburg, och i
”Frankrike, der förbud mot enskilda lotterier äfven existerar, har det aldrig af
”någon blifvit satt i fråga, att premielån, som äfven der i nyare tider allt iner kom”mit
i bruk, ehuru ej från Statens sida, hvilken för sina lån följer inskriptions”systemet
för perpetuela räntor, skulle kunna betraktas såsom lotterispel och falla
”under förbudet deremot.”
”Fullmägtige anser sig vidare böra upplysa om att, ehuru Riksgälds-kon”toret
förbundit sig att här i Stockholm inlösa de till sednaste jernvägslån hö”rande,
utlottade, 4|-procents-obligationer, för hvilka innehafvaren här önskar er”hålla
liqvid, någon sådan förbindelse dock ej blifvit öfvertagen, hvad premieobligationerna
angår. Dessa skola alltså utan undantag presenteras till inlösen
”på angifna orter i Tyskland. Detta har för det första sin grund deruti, att
”låneöfvertagarnes och Fulltnägtiges önskningar härutinnan föllo i hvarandra: de
”förres, emedan de ansågo försäljningen af obligationerna säkrare och hastigare
”kunna försiggå i Tyskland; de sednares, dels emedan liqvidationsförvaltningen
”hade blifvit synnerligen invecklad, dels ock af andra skäl. Till dessa höra,
”att Fullmägtige företrädesvis önskade befordra spridningen inom landet af 4-J”procents-obligationerna,
och särskildt dessutom för Riks-banken underlätta för”säljningen
inom landet af de för dess andel i lånet till densamma öfverlem”nade
obligationer, så snart denna försäljning enligt kontraktet, får vidtaga.
”Att icke desto mindre försäljning af premie-obligationer härstädes egt rum. det
”utgör en spekulationsaffär, som icke hade kunnat förekommas genom något i
Stats Utskottets Utlåtande N:o 22.
21
”kontraktet deremot intaget förbud, äfven om goda skäl derför bade funnits, dä
”hvad som köpes i Tyskland ändock kunde säljas i Sverige.”
»Huruvida slutligen det aleatoriska, som genom de till premielånen hö”rande
olika vinstbeloppen åtföljer deras system, borde utgöra en anledning för
”sig nog vigtig, att alldeles tillbakavisa så beskaffade lån, är en fråga, hvars
»besvarande i väsendtlig mån beror af subjektiva åsigter. Mångfaldigt olika,
”sorn dessa kunna vara, kunna ock omdömena om saken på sådan grund utfalla
”mycket olika och iklädas till och med mycket till känslan talande uttryck.
”Fullmägtige kunna ej derom inlåta sig i diskussion; men anse sig endast böra
”tillägga, att, om hvarje företag, eller affär eller handling, som utgår från spe
kulation
på vinster, hvilkas erhållande beror af lyckan, händelserna, hazarden,
”eller hvad man vill kalla det, bör anses vara statsekonomiskt skadligt, en stor
”reduktion af den sociala affärsverksamhetens olika arter och af sjelfbestäm”ningens
frihet måste försiggå, enär det, som man ur sådana synpunkter vill
”afböja och förhindra, återkommer i det allmänna lifvet, under de mest vexlande
former, i mångfaldiga företag och spekulationer.”
Vid öfvervägande af, ej mindre hvad Revisorerne uti ofvanberörda hänseenden
erinrat, än ock hvad Fullmägtige till försvar för sina af Revisorerne klandrade
åtgärder anfört, finnér Stats-Utskottet, lika med Revisorerne, att Rikets
Ständers, i afseende å den ifrågavarande upplåningen, meddelade föreskrifter afsågo
ett så beskaffadt lån. der hvarje obligation skulle innehålla förskrifning å visst
kapital jemte viss årlig ränta, äfvensom att dessa föreskrifter icke kunna anses
noggrannt iakttagna i afseende å den del af samma lån, som blifvit till s. k.
premielån konverteradt. Hvar och en af de ifrågavarande premie-obligationerna
lyder nemligen å ett obestämdt belopp utöfver Tio Thaler, och någon bestämd
ränta finnes ej deri förskrifven, utan är räntan inberäknad i den vinst, som,
då obligationens nummer utkommer, tillfaller dess innehafvare, och hvilken vinst
vexlar emellan 1 Thaler och 24,990 Thaler. Härigenom innehålla också dessa
obligationer något till lotteri hänförligt, hvilket, enligt Utskottets öfvertygelse,
var vida skiljdt från Rikets Ständers afsigt, då de lemnade Fullmägtige uppdrag
att upptaga oftanämnde lån. I detta afseende torde icke böra förbises, att, om
äfven förbudet emot enskilda lotterier icke är för Staten bindande, Staten likväl,
för vinnande af en financiel fördel, icke bör begagna en utväg, som den på
moraliska grunder i sin allmänna lagstiftning ogillar.
Den förklaring, Fullmägtige afgifvit i anledning af Revisorernes framställningar
i detta ämne, ådagalägger, att Fullmägtige ansett det af Revisorerne uttalade
klander fullkomligt obefogadt. Då emellertid Utskottet, för sin del, tror
att de åsigter, som bland Fullmägtige gjort sig gällande, rörande ifrågavarande
lån, icke böra vinna förnyad tillämpning, får Utskottet hemställa:
22
Stats-Ulskottcli Utlåtande N:o 32.
att Rikets Ständer behagade förklara, att det af Fullmägtige beslutade
tillägg till det om meranämnda lån upprättade kontrakt icke i allo öfver
ensstätnmer
med de af Rikets Ständer angående lånets afslutande meddelade
föreskrifter.
3:o.
ingående förräntandet af Hik.sgälds-konlorets kontanta behållning.
(1860 års Rev.-ber. sid. 64. Fullmägt. uti. sidd. 2—9).
Under förmälan, hurusom den utlåning af Riksgälds-kontorets kontanta och för
förestående utgifter icke erforderliga behållning som, med kortare afbrott, sedan
flere år tillbaka fortfarit, under sednare tiden kunnat, genom de ansenliga summor,
som å jern vägslånen influtit, i större mån utsträckas, hafva 1860 års Revisorer
funnit den af Fullmägtige sålunda ombesörjda förräntningen af Riksgäldskontorets
kontanta kassa-behållningar fortfarande vara med omtanka bedrifven;
men, på skäl som uti deras angående Bankoverket afgifna berättelse finnas anförda,
ansett sig böra hos Rikets Ständer hemställa, att Rikgälds-kontoret må
befrias från åliggandet att utlåna sina kassabehållningar, och att desamma i
stället må mot ränta insättas å depositions-räkning i Banko-diskontverket, under
de vilkor i öfrigt, som Revisorerne uti förenämnda berättelse föreslagit.
Då Banko-Utskottet uti sin till Rikets Ständer den 2 innevarande månad
afgifna, och uti bihangstrycket under N:o 7 intagna berättelse (sid. 7) anmält,
att Utskottet framdeles skall afgifva yttrande öfver den af Revisorerne sålunda
väckta fråga om lämpligaste sättet för förvaltningen af Riksgälds-kontorets kassabehållningar,
liar Stats-Utskottet ansett sig här endast böra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på Fullrnägtiges uti detta ämne afgifna, vid revisionsberättelsen
fogade ofvanomförmälda tryckta utlåtande (sidd. 2—9), hvars innehåll torde böra
tagas under behörigt öfvervägande i sammanhang med afgörandet af Revisorernes
ifrågavarande framställning.
4:o.
ingående ändring i instruktionen för Revisorerne vid granskningen af
Riksgälds-verkels förvaltning.
(1860 års Rev.-ber. sid. 66.)
Jemte det Revisorerne uti sin, angående Statsverket afgifna berättelse, på
anförda skäl hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning om den förändring i rese-reglementet, att vid resor i Statens
ärenden den resande, när lägenhet med ångfartyg eller å jernväg kan begagnas,
icke för den del af resan, som sålunda tillryggalägges, eger, utom stadgadt tråk
-
Slals-Ulskollcts Utlåtande N:o 22.
23
tamente, åtnjuta högre ersättning, än den, hvartill den verkliga resekostnaden
uppgått, hafva Revisorerne, i sin berättelse angående Riksgälds-verket föreslagit,
att ett stadgande af ofvanberörda beskaffenhet jemväl må inflyta i § 6 af den
uti Kongl. Kungörelsen den 10 Februari 1860 intagna förnyade instruktion för
Rikets Ständers Revisorer vid granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och
förvaltning, äfvensom att i samma § må stadgas, att någon resekostnads-ersätt
ning
icke må till Revisor utbetalas, om han, i följd af annat allmänt uppdrag
under den tid revisionen pågår, vistas å revisions-orten samt för sådant uppdrag
åtnjuter dylik ersättning.
Öfver detta förslag skall Utskottet framdeles, i sammanhang med besva
rande
af andra väckta frågor om ändringar uti och tillägg till nämnda instruktion,
till Rikets Ständer afgifva utlåtande.
5:o.
Avgående bokföringen af premie-obligationer, utgifva för en del af 1860
års jernvägslån.
(1861 års Rev.-ber, sid. 48. Fullmägt. uti. sid, 82.)
I fråga om sättet för bokföringen af de premie-obligationer å tillhopa
2,400,000 Thaler Preuss. Kurant, hvilka blifvit utfärdade för en del af 1860
års jernvägslån, hafva Fullmägtige ansett, att det belopp af 400,000 Thaler, hvarmed
nämnda obligationer öfverstego den derför erhållna valuta, icke borde i räkenskaperna
upptagas såsom en Riksgälds-kontorets skuld, enär derigenom hvarken
någon tillökning uppkommit i de till ränte- och amorterings-liqvider för
detta lån, genom det derom afslutade kontrakt, Riksgälds-kontoret ålagde utbetalningar^
eller den tid blifvit förlängd, derunder den i samma kontrakt bestämda
annuitet skall halfårsvis utgå. Då, vid sådant förhållande, den, enligt tillägget
till åberopade kontrakt, mellan kontrahenterne träffade öfverenskommelse angående
utgifvandet af premie-obligationer för ^:del af hela jernvägslånet, icke föranledt
någon skuldsättning eller förhöjd ränteutgift, hafva Fullmägtige, på sätt deras
protokoll för den 18 April 1861 gifver vid handen, förordnat, att det sammanräknade
kapitalbelopp, hvarå alla Riksgälds-kontorets oinlösta och således utelöpande
premie-obligationer äro utfärdade, endast inom linien böra i räkenskaperna
angifvas; och då detta belopp förhåller sig till den lånesumina, för hvilken ifrågavarande
obligationer utgifvits, såsom 6 till 5, borde Riksgälds-kontorets bokförda
skuld för utgifna premie-obligationer, i man af sådana obligationers inlösning,
minskas med fern sjettedelar af det sammanlagda belopp, derå de inlösta
obligationerna lyda.
Ehuru Revisorerne, till följd af de utaf Fullmägtige anförda skäl, icke funnit
något att erinra emot de om ifrågavarande obligationers bokföring sålunda med
-
24
St ats-Ulskoltets 1'tlålandc N:o 25.
delade föreskrifter, hafva dock Revisorerne hemställt, om icke, till upplysning
rörande anledningen till berörda bokföringssätt, Fulhnägtiges derom fattade beslut
borde, såväl uti den särskilda räkenskapens in- och utgående balanser, som i de
tryckta räkenskapsutdragen, både till sitt innehåll och tiden då det blifvit meddcladt,
korteligen antydas.
Med afseende å denna framställning hafva Fullmägtige, uti sitt vid den
tryckta revisionsberättelsen fogade utlåtande (sid. 82) anmält, att Fullmägtige, på
anförda skäl, föreskrifvit, att meranäinnda beslut skall åberopas, och dagen då
detsamma af Fullmägtige fattades, uppgifvas å vederbörligt konto i den särskilda
räkenskap som innefattar redogörelsen för 1860 års jernvägslån och de till dess
liqviderande anslagna medel; men att, beträffande det af Revisorerne föreslagna
stadgande: att samma besluts innehåll jemväl skulle antydas uti det från trycket
utgifna utdraget af Riksgälds-kontorets för hvarje år afslutade räkenskaper, Fullmägtige
ansågo sig böra afstyrka ett sådant stadgande, enär derigenom den allt
hittills iakttagna formen för detta räkenskapsutdrag skulle komma att, med hänsigt
till de af Riksgälds-kontoret utgifna premie-obligationerna, förändras och
innefatta icke blott den afsedda redovisningen för Riksgälds-kontorets skulder
och tillgångar samt detta verks inkomster och utgifter, utan äfven en särskild
underrättelse om de i fråga om sagde obligationers bokföringssätt meddelade beslut
och föreskrifter.
Då uti det tryckta utdraget af Riksgälds-kontorets redogörelse för år 1860
för de till jernvägsbyggnaderna upplånta medel skulden för de fonderade premieobligationerna
endast upptagas till 2,000,000 Thaler, ehuru de utfärdade och
vid 1860 års slut utelöpande obligationerna uppgingo till ett sammanräknadt
belopp af 2,400,000 Thaler, samt då skulden uti 1861 års räkenskapsutdrag
vid samma års slut upptages till endast 1,953,750 Tlilr, ehuru det då icke förfallna
obligations-beloppet uppgick till 2,344,500 Thlr, har Stats-Utskottet desto
heldre ansett sig böra biträda Revisorernes hemställan i afseende på de tryckta
räkenskaps-utdragens uppställning i denna del, som onekligt är, att allmänheten
svårligen torde kunna föreställa sig annat, än att skilnaden mellan dessa
1,953,750 Thlr och ursprungliga nominalbeioppet vid sistlidet års slut redan
hade blifvit liqvideradt, så att de utelöpande obligationernas nominalvärde då
endast utgjorde 1,953,750 Thlr. Utskottet anser sig derföre böra hemställa, att
Rikets Ständer måtte besluta,
att samma anteckning i afseende på premielåne-obligationer
na,
som förekommer i utgående balans-konto af sjelfva rä
kenskapen,
jemväl bör inflyta uti det utdrag af nämnda
konto, hvilket ingår i det tryckta räkenskaps-utdraget.
6:»
Stals-tltskotleli Utlåtande Avo Si
25
6:0.
Riksgälds-kon tore Is kreditiv i Rikets Ständers Bank.
(1861 års Rev.-ber. sid. 54. Fullmägt:s uti. sid. 83.)
Beträffande den uti revisions-berättelsen, sid. 55, förekommande uppgift,
rörande de belopp, sorn under år 1861 skola blifvit lyftade å Riksgälds-konto
rets
kreditiv hos Rikets Ständers Bank, har den hos Revisorerne anställde sekre
terare,
uti en till Fullmägtige ingifven och revisions-berättelsen bifogad skrift,
anmält, att de uti berättelsen uppgifna summor icke blifvit å kreditivet lyftade
under år 1861, utan att denna lyftning egt rum under år 1860; och hafva
Fullmägtige, med vitsordande af detta förhållande, tillkännagifva, att ifrågavarande
kreditiv under år 1861 icke behöft vid något tillfälle begagnas.
7:o.
Angående upplåningen mot inhemska fonderade Stats-obligalioner.
(1861 års Rev.-ber. sidd. 58—69. Fullmägt:s uti. sidd. 83—91.)
Jemlikt 228 § af det för Riksgälds-kontoret vid sistlidne riksdag utfärdade
reglemente, hafva Rikets Ständer, i betraktande af det uti flera hänseenden
fördelaktiga inflytande på landets ekonomiska och financiela ställning, som införandet
af ett ändamålsenligt ordnadt och fortsatt inrikes statslånesyslem syntes
böra utöfva, och då derigenom ej allenast erforderlig tillgång skulle kunna
beredas för att småningom förvandla den för Statens jernvägsbyggnader tillkomna
utländska statsskulden till inhemsk, utan äfven medel kunna anskaffas för utförande
af sådana större och mera omfattande produktiva arbetsföretag, för hvilkas
tillvägabringande öfverskotten å Statsverkets årliga inkomster icke äro tillräckliga,
beslutat att, till medels erhållande för nu uppgifna ändamål, genom
införande och framgent fortfarande tillämpning af ett inhemskt statslånesystem,
upplåning för Statens räkning skulle ega rum i enlighet med de i samma §
angifna vilkor och bestämmelser.
De hufvudsakligaste af dessa voro:
l:o att upplåning icke finge företagas i annat fall, än att penningar inom
riket blefve att tillgå mot ett pris, som icke öfverstege kostnaden för det
under år 1860 upptagna utrikes jernvägslån;
2:o att upplåningen under åren 1861 till och med 1863 icke finge uppgå
till högre belopp, än Tre Millioner R:dr;
3:o att upplåningen skulle ske genom fonderade inom riket utgifna, räntebärande
obligationer lydande å Svenskt mynt och utfärdade på Rikets Ständers
vägnar af dess Riksgälds-kontor;
Bih, till R. St. Prot. 1863 & iS63. i Sami. 1 Afd. f Häft. 4
26
Si dt i-Vilbot teti Utlåtande N:o jS.
4:o att obligationerna skulle ställas på innehafvaren, men vara å derrne-s
sida icke uppsägbar a, hvaremot Riksgäids-kontoret skulle ega att deni uppsäga
till inlösen efter sex månaders förlopp, hvilken uppsägningsrätt dock icke finge
begagnas förr, än efter tio år från deras lifgifvande;
5:o att räntan för den i obligationerna förskrifna lånesumma skulle utgå
nied 4' procent om året och tillhandahållas obligations-innehafvaren hvarje
halft år;
6:0 att vid upplåningens företagande, äfvensom under dess fortgång, finge, i
fall penningar ej kunde erhållas mot den i obligationerna förskrifna ränta, af
Fullmägtige lemnäs rabatt å det kapitalbelopp, derå obligationerna vore utfärdade;
dock borde kostnaden för lånet derigenom icke blifva större än för 1860
års jernvägslån;
7:o att obligationernas valör finge bestämmas af Fullmägtige med iakt
tagande
att någon obligation icke utfärdades å lägre belopp, än 100 R:dr Runt,
eller 25 R:dr silfver specie.
8:0 att till ränteliqvider och kapitalets amortering skulle anvisas ett årligt
anslag till belopp af 5| procent å den summa, sorn skulle upplånas, hvilket anslag
skulle årligen utgå tilldess hela lånet blifvit betaldt;
9:o att det årliga ränte- och amorterings-anslaget borde ingå till en sär
skildt
redovisad fond, som borde göras räntebärande;
10:o att lånets amortering alltid borde ske genom uppköp af för detsamma
utgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understcge det i dem förskrifna
kapitalbelopp (eller pari); men i annat fall, och, derest tillfälle sig icke
erbjöde att under hand infria obligationerna, borde amorteringen verkställas genom
utlottning af det antal obligationer utaf de särskilda serierna, som ansåges böra
inlösas och skulle sålunda utlottade obligationer förfalla till betalning sex
månader efter verkställd utlottning; samt
lito att amor terings-fondens, äfvensom all den i öfrigt vid ifrågavarande
statsskuld förekommande förvaltning skulle besörjas af Fullmägtige, hvilka jemväl
egde att ej mindre bestämma tiden för upplåningens företagande och lånesummans
belopp inom ofvan uppgifna gräns, än äfven föranstalta om uppköp af
de för jernvägsbyggnads-Iånen utgifna obligationer, på sätt och tid sådant lägligast
och med största fördel för Staten kunde ske.
Sedan Kongl. Majit genom nådig Kungörelse af den 29 December 1860
meddelat sin nådiga garanti å den sålunda beslutade upplåningen, företogo
Fullmägtige till behandling frågan om verkställighet deraf; och hade Fulltnägtige
redan dessförinnan för ärendets utredande utsett vissa kommifterade, hvilkas
skriftliga utlåtande i ämnet, till sitt hufvudinnehåll finnes i revisionsberättelsen
(sidd. 60, 6.) intaget.
Statt■Vltkoltelt Utlåtande N-.o IS.
27
t fråga om * förfaringssättet vid nit ifrågavarande läns upptagning*,
erinrade kommitterade, att de af Riksgälds-kontoret hittills inom riket företagna
upplåningar vanligen skett sålunda, att hvarje hugad långifvare fått anmäla och
låtit anteckna sig för den, ett visst antal obligationer motsvarande, summa med
hvilken han önskade i lånet deltaga, dervid han erhöll underrättelse om ej mindre
sättet, för inbetalningens verkställande, än det belopp sorn, med inberäkning
af den å obligationen upplupna ränta, borde af honom erläggas. Vid sålunda
verkställda upplåningar hade Riksgälds-konforets styrelse endast i män af de
gjorda inbetalningarne kunnat erfara de bestämda låneviikorens antaglighet, samt
ej förr, än efter upplåningens afslutande varit i tillfälle bedöma till hvad belopp
den genom lånet sökta tillgång verkligen vore att påräkna. Men då Riksgäldskontorets
skyldighet att utbetala alla å Kontoret anvisade summor icke vore
beroende af det större eller mindre belopp, som kunde upplånas, hade upplåningens
resultat icke inverkat på vederbörandes rättighet till de beviljade statsbidragens
utbekommande, utan endast på de tillgångar Riksgälds-kontorets styrelse
haft att disponera för utgifternas bestridande. Ett annat förhållande förekomme
likväl i afseende på .den nu ifrågavarande upplåningen, som borde ske
under det i reglementets 228 § 2 mom. bestämda förbehåll. Utaf denna upplånings
framgång berodde nemligen huruvida de af Rikets Ständer beviljade bidrag
för anläggningen af 3:ne särskilda jernvägar skulle komma att utgå eller icke,
emedan de dertill anvisade statsbidragen beviljats under nttryckligt vilkor att
desammas belopp kunde genom Riksgälds-kontoret inom landet upplånas emot
fonderade obligationer å Svenskt mynt, till ett pris som icke öfverstege kostnaden
för det under år 1860 utom riket upptagna jernvägslån (reglementets 133 §). De
för dessa frenne jernvägars anläggning sålunda beviljade låneunderstöd utgjorde:
för jernvägen mellan Borås och vestra stambanan ett belopp som ej finge öfverstiga
R:dr 1,700,000: —
för jernbanan mellan södra Dellen och Ljusne eif . . „ 833,000: —
samt för jernvägen förbi Hedens forsar i Luleå eif . . 93,000: —
eller tillhopa R:dr 2,626,000: —
hvilken summa med blott
374,000: —
understege det för upplåningen under åren 1861—1863
bestämda högsta belopp R:dr 3,000,000: —
Härvid förekomme äfven, att de enskilda bolag, som bildade sig för berörda
företags utförande, under ofvanberörda förutsättning förklarats berättigade, att vid
hvarje års ingång hos Riksgälds-kontoret lyfta en efter arbetstiden lämpad andel
utaf de för hvartdera företaget beviljade lån. Som likväl några andra medel än
de, hvilka genom ifrågavarande upplåning kunde anskaffas, icke finge för dessa
jernvägs-anläggningar af Riksgälds-kontoret utbetalas, så kunde bolagen endast i
28
Stals-Ultkollels Utlåtande N-.o 23.
den man medlen blefve upplånta, utbekomma större eller mindre del af de tillgångar,
i beräkning hvarå bolagen bildats. Skulle de upplånta medlen icke motsvara
sammanlagda lånebeloppet för dessa tre jernvägars anläggande, uppstode
fråga om företrädesrätt till de influtna lånemedlens erhållande. Att fördela medlen
emellan alia tre bolagen torde sannolikt medföra den påföljd, att intetdera
arbetet blefve utfördt och att den genom upplåningen beredda tillgång komme
att intill nästa riksdag blifva obegagnad.
I betraktande af nu antydda jemte flera andra härvid förekommande förhållanden.
syntes det oeftergifligen nödvändigt, att ej mindre Riksgälds-kontoret, än
vederbörande kunde med säkerhet påräkna, att de anvisade medlen funnes att
tillgå vid de tidpunkter, då desamma borde för sitt ändamål utbetalas. Någon
tillförlitlig visshet härom kunde dock icke vinnas, med mindre de, som ville
åtaga sig lemna de erforderliga medlen, dertill uttryckligen förbunde sig genom
ingången öfverenskommelse eller afslutadt kontrakt. Dessutom erinrades att, ehuru
den summa, som intill 1863 års slut finge inom landet upplånas, visserligen
vore mindre betydlig i jemförelse ined rikets hela rörelsekapital, det likväl ej
kunde antagas att densamma, så snart behofvet kräfde, skulle kunna upplånas,
derest icke lånevilkoren blefve särdeles förmånliga för långifvaren och i samma
mån betungande för Statsverket.
I öfverensstämmelse ined dessa åsigter, och med företrädesvis fästadt afseende
å det ändamål, för hvilket medel, enligt Rikets Ständers beslut om ofvannämnda
3:ne jernvägars anläggning, måste i första rummet upplånas, föreslogo
koinmitterade, att anbud å öfvertagande af hela eller visst betydligare belopp
utaf det lån, 3,000,000 R:dr, för hvilket obligationer nu komme att utgifvas,
måtte genom kungörelse i allmänna tidningarne infordras, hvarjemte koinmitterade
uppgåfvo förslag till de uppgifter, som i dessa anbud borde meddelas.
Vidkommande derefter frågan oin »beloppet af elen kapitalrabatt eller provision,
sorn vid ifrågavarande lån kunde högst medgifvas», erinrade kommitterade,
att, enligt 2 mom. i reglementets 228 §, finge upplåningen "icke företasgas
i annat fall, än att penningar inom riket blefve att tillgå mot ett pris, som
»icke öfverstege kostnaden för det under år 1860 till fortsättning af Statens
»jernvägsbyggnader utrikes upptagna lån». Detta stadgande innefattade ett bestämdt
förbud att verkställa upplåningen, så vida derigenom anskaffade medel
blefve för Statsverket dyrare, än sistlidet års utländska jernvägslån. Innan den
under nu uppgifna uttryckliga förbehåll Riksgälds-kontoret ålagda upplåning företoges,
måste följaktligen en noggrann beräkning uppgöras öfver hvad sistnämnda
lånemedel verkligen kostat. Emot uppgörande af en sådan beräkning förekomma
väl, att den verkliga, af kursförhållanden vid derför skeende liqvider beroende,
kostnaden för ett i utländskt mynt upptaget lån ej kunde med tillförlitlighet beräknas
och uppgifvas förr, än samma lån blifvit återbetaldt. Då nu 1860 års
Stals-Utskottele Utlåtande N:o SS.
29
jernvägslån icke ens hunnit till hela sitt belopp inbetalas, kunde följaktligen de
dermed förenade kostnader endast approximativt beräknas. Beräkningen försvårades
dessutom derigenom, att vilkoren för berörda lån voro i flera hänseenden
sinsemellan skiljaktiga, hvadan kostnaden för vissa delar af de upplånta medlen
vore väsendtligen olika. Sålunda visade sig en betydlig skilnad ej allenast
emellan kostnaden för den mot premie-obligationer erhållna lånesumman och det
öfriga lånebeloppet, utan ock emellan kostnaden för den del af 4^-procent-lånet,
som inbetalts af Tyska låneöfvertagarne och hvad som af Rikets Ständers Bank,
dels redan utbetalts, dels framdeles skulle erläggas. Efter en omständlig beräkning
af kostnaderna för 1860 års jernvägslån, uppgåfvo kommitterade, att medelräntan
för hela lånekapitalet, 8,400,000 Thaler, utgjorde 4,949 procent.
Sedan kommitterade vidare afgifvit. yttrande, dels »angående de obliga»tioner,
som vid nu förestående upplåning skola utgifvas», dels v angående
»emottagande i kronouppbörden och inlösen vid landtränterierna af förfallna
»räntekuponer för ifrågavarande obligationer» öfverlemnades slutligen förslag
till obligationernas lydelse.
Efter tagen kännedom om kommitterades utlåtande, företogo Fullmägtige
ärendet till öfverläggning, dervid enhälligt den åsigt uttalades, att den vid inhemska
låns upptagande af Riksgälds-kontoret förut begagnade, så kallade subskriptions-methoden,
eller beredande af tillfälle för hvarje hugad långifvare att anteckna
sig för och genast erhålla uppgifvet antal obligationer, icke, utan förbiseende
af de i kommitterades yttrande omförmälda särskilda förhållanden, kunde
iakttagas vid den upplåning, hvarom nu vore fråga, samt att, genom infordrande
af anbud å hela lånet eller vissa betydligare delar deraf, kännedom vunnes om
det pris eller den ränta, hvaremot penninge-associationer eller stö'rre kapitalister
önskade emottaga ouppsägbara Svenska stats-obligationer. Med gillande af hvad
kommitterade sålunda i detta afseende föreslagit, beslöto Fullmägtige, att genom
kungörelse i allmänna tidningarne tillkännagifva, att hugade inhemske långifvare
egde före den 15 derpåföijande Mars till Fullmägtige inlemna förseglade anbud
å öfvertagande af hela eller något visst betydligare belopp af sagde lån; och
borde i anbuden, hvilka komme att inför Fullmägtige nyssberörda dag öppnas,
uppgifvas:
a) de särskilda vilkor hvaremot vederbörande ville öfvertaga den erbjudna lånesumman
motsvarande obligationer med ofvan åberopade (4£ procents) ränta
samt för öfrigt stadgade betalningsvilkor;
b) de terminer, vid hvilka vissa uppgifna belopp utaf denna lånesumma skulle
sednast vara till Riksgälds-kontoret inbetalda; dock finge inbetalnings-termi
nerna
icke utsträckas längre än till 1862 års utgång;
c) erbjuden säkerhet för anbudets fullgörande.
30
Slals-UlthoUets Utlåtande N:o Si.
Vid Fullmägtiges nästa sammankomst den 4 nästföljande Mars, blefvo de
grunder, hvilka vid beräknandet af kostnaderna för 1860 års jernvägslån borde
följas, af Fullmägtige fastställda. Då dessa grunder i vissa delar skiljde sig
från dem, sorn af kommitterade blifvit uppställda, skulle en ny beräkning (ifver
ifrågavarande kostnader uppgöras. Uti denna nya beräkning, deruti borde
tilläggas de kostnader och utgifter, som Riksgälds-kontoret, i egenskap af låntagare,
mäste, utöfver den bestämda årliga räntan, bestrida för den af RiketsStänders
Bank öfvertagna andelen utaf lånet, borde i öfrigt intagas enahanda
faktorer, som ingått i de förut uppgjorda beräkningarne, nemligen:
a) den medgifna kapitalrabatten;
b) det belopp, hvarmed kostnaderna för tillverkningen och utfärdandet af de i
anledning af ifrågavarande lån utgifna dels 4|-procents-och dels premie-obligationer
kunde skäligen beräknas öfverstiga tillverknings-kostnaden för inhemska
obligationer;
c) kursförluster vid indragningen och förvandlingen i Svenskt mynt af de i
Thaler Preuss. Kurant skedda inbetalningarne å samma lån ;
d) Nordtyska Bankens provision för infriandet af Riksgälds-kontorets till
länets indragning å denna bank utställda vexlar; och
e) den i lånekontraktet betingade provision för utlottade obligationers och
förfalna räntekuponers inlösen inom Tyskland.
Beträffande åter de oundvikliga kursförluster, hvilka vore att för Riksgäldskontoret
emotse vid anskaffningen och tillhandahållandet å utländsk ort af erforderliga
medel i Thaler Preuss. Kurant för de hvarje halft år förfallande
amorterings-liqviderna, så ansågos dylika, af tillfälliga förhållanden hufvudsakligen
beroende, kursförluster icke böra upptagas i den på bestämdt angifna faktorer
gruudade beräkning, om hvars uppgörande nu vöre fråga.
Vid Fullmägtiges sammankomst den 11 Mars blef den nya beräkningen företedd
och vid påföljande sammanträde den 15 i samma månad af Fulknägtige gillad.
I öfverensstämmelse med denna beräkning antogo Fullmägtige, att lånekostnaderna
för 1860 års jernvägslån uppgingo till 6j procent, till hvilket procentbelopp
kapitalrabatten vid nu ifrågavarande inhemska låns upptagning alltså af
Fullmägtige bestämdes; dock under förbehåll att, vid slutliga fastställandet af
rabatten å detta lån eller utsättandet af det pris, emot hvilket obligationer
komme att utlemnas, äfven taga i betraktande de olika lånevilkor jemte andra
särskilda förhållanden, som skäligen kunde inverka på bestämmandet af de relativa
kostnaderna för 1860 års jernvägslån och en emot ouppsägbara obligationer
inom landet företagen upplåning.
Sedan detta beslut blifvit fatiadt öppnades samma dag det enda inom den
utsatta tiden inkomna anbudet, hvilket befanns undertecknadt af Stockholms
Enskilda bank, genom dess verkställande direktör, samt af bolaget D. Carnegie
Stats-Utskottels Utlåtande N:o ii.
31
■'& C:o och Grosshandlaren C. G. Cervin, hvilka gemensamt erbjödo sig att, på
de uti bilagdt kontraktsförslag uppgifna vilkor, öfvertaga lånesumman 3,000,000
R:dr R:mt, till ett pris af 92 procent af obligationernas nominela belopp, under
förbehåll att vid- sista liqviden få tillgodonjuta 2 procents provision å hela
obligationsbeloppet, såsom ersättning för besvär och kostnader.
Vid sammankomst den 21 Mars förklarade Fuilmägtige sig icke kunna
antaga det gjorda anbudet, men i sammanhang dermed väcktes det förslag att,
sådant oaktadt, åt dem som gjort detsamma, erbjuda lånet emot de betalningsoeh
öfriga vilkor Fuilmägtige med tillämpning af Rikets Ständers beslut och
föreskrifter, funne sig kunna för heia lånets öfvertagande medgifva. Före slutliga
afgörandet af frågan om bestämmande af beloppet utaf den kapit Irabaft
samt öfriga vilkor, hvaremot lånets öfvertagande sålunda skulle åt ofvannämnda
associerade utbjudas, vill dock Fuilmägtige, såsom tillägg till den redan uppgjorda
och af dem godkända beräkningen öfver kostnaderna för 1860 års jernvägslån,
erhålla en utredning af de ökade utgifter, hvilka, med ledning af kursförhållandena
under sednaste åren, kunde förslagsvis beräknas uppkomma i och
för anskaffningen af de vexlar. som komme att erfordras vid förestående liqvider
af ränta och förfallna obligationer; och lemnades Fullmägtiges sekreterare uppdrag
att uppgöra den i sagde hänseende äskade utredning, Vid Fullmägtiges
sammanträde den 25 Mars aflemnades berörda utredning, enligt hvilken, såsom
obestridligt resultat af de erhållna upplysningarne och gjorda beräkningarne
antogs, att de förut uppgifna och till 6J procent beräknade kostnaderna för
1860 års utrikes upptagna jcrnvägslån, genom anskaffningen af den utländska
myntsort hvarmed detta lån till kapital och ränta skall liqvideras, komme att ökas
med åtminstone en procent af samma låns hela belopp, så att dessa kostnader kunde
beräknas uppgå till minst sju och en tredjedels ■procent. Då Fuilmägtige icke funno något
att anmärka emot den sålunda uppgjorda nya beräkningen, ansågo de fleste bland
de vid sammanträdet närvarande Fuilmägtige, hvilka alltså godkände denna beräkning,
sig kunna och böra antaga, att de, enligt protokollet för den 15 Mars, till 6$ procent
beräknade kostnaderna för ifrågavarande lån, då de genom kursförluster förorsakade
förhöjda utgifter vid ränte- och amorterings-liqvidcrna äfven afsåges, kunde och borde
beräknas till en procent utöfver det i åberopade protokoll uppgifna belopp och således
till sju och en tredjedels procent af lånekapitalef, samt att följaktligen, efter afräkning
af kostnader naför lånets upptagning och indragning samt liqviderande, det i Riksgäldskontoret
i anledning af sagde lån inflytande kapital-belopp i sjelfva verket utgjorde
endast 92| procent af den upplånta summan.
Sedan Riks-arkivarien Nordström, på anförda skäl, reserverat sig mot detta
beslut samt Herr Friherre Tersmeden, såsom jemväl ledamot af Stockholms
Enskilda banks direktion, förklarat sig jäfvig att deltaga i Fullmägtiges beslut
angående lånets erbjudande åt nämnde bank, togo Fuilmägtige frågan om ett
32
Stati-Ulskotleli Vllålanil< No Si.
sådant erbjudande under öfvervägande, dervid Fullmägtiges pluralitet, som förklarade
sig vilja särskildt bestämma beloppet af den provision, som kunde anses
skäligen böra låne-öfvertagarne tillerkännas såsom godtgörelse för besväret med
obligationernas försäljning samt deras och derför inflytande medels redovisande,
äfvensom till ersättande af andra dylika utgifter, beslöt att erbjuda Stockholms
Enskilda bank samt bolaget D. Carnegie & C:o och Grosshandlaren Cervin att,
under de enligt Kongl. Kungörelsen den 29 sistlidne December af Kongl. Majit
och Rikets Ständer föreskrifna vilkor och för öfrigt i afseende på meranämnde
statslån meddelade bestämmelser, öfvertaga detsamma mot en kapitalrabatt af
sju procent, eller med skyldighet att till Riksgälds-kontoret inbetala nittiotre
procent utaf de för samma lån utfärdade 4^-procents-obligationernas nominela
belopp.
Beträffande åter den väckta frågan om en till visst belopp af hela lånet
bestämd sådan provision, som i det inkomna låne-anbudet fordrats för betäckande
af de med lånets öfvertagande förenade kostnader, ansågo sig Fullmägtige
böra taga i betraktande, dels den omständigheten att, derest de nya obligationerna
skulle genom Riksgälds-kontorets omedelbara försorg föryttras eller utom
hufvudstaden tillhandahållas hugade lånegifvare, dylika särskilda kostnader svårligen
kunde för detta verk undvikas, och dels det förhållande att, med afseende
å den till ränte- och amorterings-liqviderna anvisade och efter lånets hela belopp
lämpade annuitet, tillgång till en sådan provisions utbetalande komme att
beredas genom den i beräkningen öfver de relativa kostnaderna för 1860 års
jernvägslån och nu ifrågavarande lån icke upptagna kapitalvinst, som för Riksgälds-kontoret
borde uppkomma genom inköp under pari af de obligationer, med
hvilkas kapitalbelopp lånet skulle årligen amorteras. Ehuru denna vinst icke
kunde på förhand till något uppgifvet visst belopp beräknas, syntes dock med
säkerhet kunna antagas att, åtminstone under en del af lånetiden, en sådan
vinst till ett jemförelsevis icke obetydligt belopp borde komma låntagaren till
godo och alltså minska dennes kostnad för det ifrågavarande lånet; och ansåg
sig Fullmägtiges pluralitet fördenskull, under ofvan fastställda vilkor, kunna bevilja
den i låneanbudet äskade provision af 2 procent utaf lånesumman.
Emot detta beslut, som fattades af Ordföranden H. Exc. Herr Grefve
Sparre, Herr Majoren af Geijerstam, Herr Grosshandlaren Berg, Herr Handlanden
Brinck samt Riksdagsfullmägtige L. M. Knutsson och Olaus Ericsson, hafva Herr
Riks-arkivarien Nordström, Herr Komministern Beckman och Herr Justitie-borgmästaren
Gråå anmält sina reservationer; dervid den förstnämnde erinrat derom
att, då Rikets Ständer föreskrifvit, att ifrågavarande nya, inhemska upplåning
icke finge företagas i annat fall, än att penningar inom riket blefve att tillgå
mot ett pris, som icke öfverstege kostnaden för det under år 1860 till fortsättning
-
Slals-Ultkollels Ullålande N:a 2i.
33
sättning af Statens jernvägsbyggnader utrikes upptagna lån; samt i fråga om
kapitalrabatten förordnat, att, ifall penningar ej kunde erhållas mot den i obligationerna
förskrifna ränta, rabatt finge lemnäs å det kapitalbelopp, derå obligationerna
utfärdades, dock så att kostnaden för lånet derigenom icke blefve
större än för 1860 års jernvägsbyggnads-lån, så lage uti dessa bestämda föreskrifter
sä tydligt utpekad den gräns, hvarutöfver maximipriset för det nya inhemska
lånet icke finge gå, eller hvarinom minimum för anbud på lånet borde
hållas, att, hvilken mening man än hyste om det lämpliga och välberäknade i
dessa föreskrifter, ett kontraförslag som väl, efter 7 procents kapitalrabatt,
uppställde 93 procent såsom inbetalning, men derjemte åt lånets öfvertagare,
under namn af provision, beviljade ett ytterligare afdrag af två procent, och
sålunda reducerade den effektiva inbetalningen till 91 procent, eller till två
procent under det af Fullmägtige sjelfve för 1860 års lån antagna och bestämda
kapitalbelopp, med samma föreskrifter icke gerna syntes kunna förenas; hvarför
reservanten tillkännagaf, att han, för sin del, icke kunde biträda kontraförslaget,
i hvad anginge provisionen af två procent, eller medgifva någon annan afkortning
i de lånevilkor, som af den godkända prisuträkningen för 1860 års jernvägsbyggnads-län
blefve en följd.
Sedan underhandlingarne med ofvan omförmälda låneöfvertagare ytterligare
fortgått, på sätt Fullmägtiges protokoller för den 28 Mars samt den 4, 6 och
1 1 April närmare gifva vid handen, blef kontrakt angående det erbjudna lånet
å 3,000,000 lt:dr sistnämnde dag, uppå ömsesidigt godkända och antagna vilkor,
afslutadt emellan Fullmägtige, å ena, samt Stockholms Enskilda bank, D. Carnegie
& C:o och C. G. Cervin, ä andra sidan. Revisorerne, hvilka, till upplysning
såväl om innehållet af berörda kontrakt, som om ordalydelsen af de för
lånet utfärdade obligationer samt angående lånets amorteringsplan, vid sin berättelse
fogat afskrifter af dessa handlingar, hafva i denna berättelse anmält: att
låne-öfvertagarne genom berörda kontrakt förbundit sig att före vissa utsatta terminer
tillhandahålla Riksgälds-kontoret hvarje gång en sjettedel af det kontraherade
lånet, så att detsamma med hela sitt belopp blefve inbetaldt inom slutet
af September 1862, dock med rättighet för dem att äfven före de bestämda terminerna
verkställa dessa inbetalningar; att låne-öfvertagarne vid hvarje skeende
inbetalning skulle ega att sig tillgodoberäkna och innehålla dels såsom kapitalrabatt
7 procent, dels såsom provision 2 procent af inbetalningsbeloppet; att
obligationerna skulle förskrifvas med 4| procents ränta och utfärdas å 3:ne valörer,
nemligen:
serien A å 2,000 R:dr Runt eller 500 R;dr i silfver,
fl B å 400 fl fl a 100 a a
” C å 100 a » a 25 a »
Uih. till H. Si. IJrot. IS62 & IS63. i Sami. 1 Jfd. 9 Haft. 5
34
Stats-Ulskoltels Utlåtande N:o 22,
att låne-öfvertagarne egde rättighet bestämma antalet obligationer af hvarje serie,
i anledning hvaraf obligationerna blifvit sålunda indelade, att af
serien A blifvit utfärdade 1,000 st. obligationer å 2,000 R:dr 2,000,000: —
» B d:o 2,000 d:o å 400 a 800,000: —
a C d:o 2,000 d:o å 100 a 200,000: —
eller tillhopa 5,000 st. obligationer å . . R:dr 3,000,000: —
att obligationerna äro försedda med 20 stycken halfårs-räntekuponer samt en
så kallad talon, i utbyte hvaremot efter tio års förlopp nya kuponer utlemnas;
att alla obligationerna äro daterade den 30 Mars 1861, från och med hvilken
dag räntan beräknas; att till liqviderande af ränta och lånets amortering blifvit
anvisad en årlig summa af 5 * procent utaf lånets hela belopp, eller 165,000
R:dr R:mt om året, hvilken annuitet kommer att utgå från slutet af Mars månad
1861 till och med slutet af September månad 1899, då lånet bör vara till
fullo betaldt; att annuiteten skall under livart och ett år ingå till en för detta
lån bildad och särskildt bokförd ränte- och amorterings-fond, hvilkens tillgångar
uteslutande skola användas till obligationernas förräntning och inlösande; att
lånets amortering, som skall vidtaga ett år efter den 30 Mars 1861, bör ske
genom uppköp och annullering af för samma lån utfärdade obligationer, såvida
deras allmänt gångbara pris understiger det i dem förskrifna kapitalbelopp,
hvilka uppköp, under sådan förutsättning, böra årligen verkställas till det i bilagd
plan utsatta belopp; att vid hvarje års slut Riksgälds-kontoret skall uppgifva
antalet samt numrorna och beloppet af de inköpta eller infriade obligationer,
som under samma år blifvit annullerade; att, om efter tio års förlopp obligationernas
allmänt gångbara pris uppgår till eller öfverstiger det i dem förskrifna
kapital och tillfälle sig icke erbjuder att under pari inköpa de obligationer, med
hvilka lånet bör enligt planen årligen amorteras, skall utlottning af obligationer
å ett motsvarande belopp inför Fullmägtige verkställas sista helgfria dagen i
September månad hvarje år; att sålunda utlottade obligationer till betalning förfalla
6 månader derefter; samt att Riksgälds-kontoret efter den 30 Mars 1871
eger lätt till inlösen uppsäga större eller mindre del af då utelöpande obligationer,
dervid genom utlottning bestämmes, hvilka obligationer af de särskilda
serierna sex månader derefter komma att inlösas.
Enligt hvad Revisorerne inhemtat, hade hela beloppet af ifrågavarande lån,
efter stadgade afdrag, blifvit från och med den 1 Maj till och med den 17 September
1861 till fullo inbetaldt med tillhopa 2,730,000 R:dr, förutom de från
obligationernas ufgifningsdag upplupna räntor, tillhopa 30,650 R:dr.
Efter att sålunda hafva redogjort ej mindre för det hufvudsakligaste af hvad
som under oftaberörda lånefrågas behandling hos Fullmägtige förekommit, än
ock för den slutliga utgång, frågan efter denna behandling erhållit, hade Revisorerne
sökt utreda om och i hvad mån det lyckats Fullmägtige att fullgöra de
Stals-Ulskollels Utlåtande IS:o 22.
35
genom Riksgälds-kontorets reglemente i förevarande hänseende Fullmägtige meddelade
föreskrifter. Lika med Fullmägtige, funno Revisorerne det vara ovedersägligt,
att Rikets Ständer, vid beslutandet af den nu ifrågavarande inhemska
upplåningen, såsom ett oeftergifligt och på flera ställen i reglementet upprepadt
vilkor, stadgadt, att upplåningen icke finge företagas, derest icke penningar
inom riket klefve att tillgå emot ett pris, som icke öfverstege kostnaden för
i800 års utländska jernvägslån. Af detta stadgande ansågo Revisorerne ock
tydligen följa, att de bolag, hvilka genom 133 och 134 §§ af Riksgälds-kontorets
reglemente blifvit vilkorligen försäkrade om erhållande af låneunderstöd från
Riksgälds-kontoret, icke egde eller kunde ega några giltiga anspråk på dessa
låneunderstöds utbekommande, derest det icke lyckades Fullmägtige att, genom
»införande af ett ändamålsenligt ordnadt och fortsatt inrikes statslänesystemn,
anskaffa de erforderliga penningarne till ett pris, som icke öfversteg kostnaden
för 1860 års utländska lån. Det syntes derföre Revisorerne, som skulle Fullmägtige
lagt alltför mycken vigt derpå, att nämnda bolag icke skulle gå miste
om de af Rikets Ständer dem vilkorligen tillförsäkrade låneunderstöd. Efter Revisorernes
förmenande, hade Rikets Ständer, derest anläggningen af ofvanberörda
jernband- ansetts vara af den vigt, att desamma under alla förhållanden borde
med lån af Staten understödjas, säkerligen beredt utväg att anvisa medel, utan
att sätta frågan derom i något omedelbart beroende af den inhemska upplåningen.
Nu deremot, då de till ifrågavarande jernvägsanläggningar anvisade låneunderstöd
blifvit beviljade endast under uttrycklig förutsättning, att det erforderliga
beloppet kunde genom Riksgälds-kontoret, på föreskrifvet sätt,
inom landel upplånas, måste deraf, enligt Revisorernes förmenande, obestridligen
följa, att hufvudändamålet med upplåningen fortfarande varit, hvad som uti ingressen
till 228 § i Riksgälds-kontorets reglemente uttryckligen såsom sådant
uppgifves, nemligen att åstadkomma »det uti flere hänseenden fördelaktiga inis
flytande på landets ekonomiska och financiela ställning, som införandet af ett
»ändamålsenligt ordnadt och fortsatt inrikes statslånesystem synes böra utöfva.»
Men om nu, såsom Revisorerne föreställde sig, detta varit hufvudändamålet, så
borde undersökas, huruvida ett sådant mål vunnits eller kunde vinnas på det
sätt, hvarpå Fullmägtige i förevarande fråga tillvägagått. Under öfverläggningarne
hos Fullmägtige hade blifvit erinradt, att »methoden för upplåningen
»kunde inrättas på två sätt, del ena genom öppnandet af subskription såväl i
»Stockholm, som på lämpliga ställen i landsorten; det andra genom lånets
»kungörande till konkurrens för hugade hufvud-entreprenörer eller öfvertagare
»inom viss tid.» Det hade vidare blifvit erinradt, att den förra methoden
skulle erbjuda jemförelsevis större säkerhet derom att inhemska penningar komme
att ingå i lånet samt att, om »hufvudändamålet med den inhemska upplåningen
»förblifvit vid det, som utgjorde dess ursprungs-tanke, nemligen bildandet af
36
Stali-Ulskotlcli Ullålande N:o ii.
«ett inhemskt fondsystem och en derigenom delvis möjlig konversion af de utländska
jernvägslånen till inhemskt lån, så skulle, då någon väsendtlig vigt i
•5sådant fall ej hade legat uppå effektueringen af lånet någon tid förr eller
»sednare, det utan tvifvel varit häst och med berörda ursprungs-tanke mest
»öfverensstämmande att välja subskriptiunsmethollen.»
Då Revisorerne, på skäl, som ofvan finnas antydda, hyste den åsigt, att
det ursprungliga hufvudändamålet med Rikets Ständers beslut om den inhemska
upplåningen, eller att derigenom bilda ett inrikes statslånesystem, icke i ringaste
mån undergått någon förändring genom de uti 133 och 134 §§ af Riksgälds-kontorets
reglemente meddelade föreskrifter om de för vissa jernvägsanläggningar
beviljade låneunderstöd, enär dessa låneunderstöd endast i det fall skulle
få utgå, att penningar genom införandet af ett sådant lånesystem kunde pä
föreskrifna vilkor upplånas, vore också Revisorerne af den åsigt, att det så
kallade subskriptionssystemet, i fråga om förevarande upplåning bort begagnas.
Det läge nemligen i sakens natur att, om ett inrikes statslånesystem skulle
kunna icke blott ändamålsenligt ordnas, utan ock fortsättas, så borde obligationerna
vinna den största möjliga spridning samt följaktligen till sin valör vara
afpassade efter tillgångarne hos den allmänhet, af hvilken man påräknade erhålla
penningarne. Rikets Ständer hade ock, såsom det syntes just för detta
ändamål, inedgifvit, att obligationerna finge lyda å ett så lågt belopp sorn 100
R:dr R:mt, Det kunde icke nekas att, då utsläppandet af obligationer pä så
liten valör vore förenadt med icke ringa besvär, öfvertagarne af ett statslån
helst önskade att, så vidt ske kunde, föryttra obligationer å större valörer,
obekymrade i öfrigt om köparne vore flere eller färre. Ett helt annat förfaringssätt
borde deremot begagnas om man i vårt land ville införa ett inrikes
statslånesystem. På sätt härofvan blifvit anfördt, hade Fullmägtige sjelfve
erinrat hurusom, vid de af Riksgälds-kontoret hittills inom riket företagna upplåningar,
den så kallade subskriptionsmethoden vanligen begagnats. Att i förevarande
fall bibehålla denna method skulle, enligt Revisorernes förmenande,
hafva medfört, bland annat, den fördel, att Fullmägtige säkerligen kunnat sätta
obligationernas försäljningspris något högre, än det, som för lånet i sin helhet
kunde erhållas, då detsamma skulle på vinst och förlust öfvertagas af hufvudentreprenörer,
hvilka vid prisets bestämmande icke blott måste söka fria sig
från förlust, utan ock borde beräkna att pä affären skörda någon vinst. Dess
utom
hade Fullmägtige, derest subskriptionsmethoden blifvit vald, haft den fördelen,
att, i fall lånet toge favör och omständigheterna sådant mcdgåfve, uppsätta
obligationernas försäljningspris och såmedelst under fortgången af låne
operationen
möjligen vinna ersättning för den förlust, som genom ett lägre pris
i början kunde uppkomma. Fullmägtige hade ock haft desto större anledning
hoppas, att på sådant sätt kunna handla såväl i Riksgälds-kontorets, sorn i all
-
SlaU-Ulskollcts Utlåtande A":o ti
37
mänhetens intresse, då Rikets Ständer medgifvit, att lånetiden finge utsträckas
från 1861 års början till 1863 års slut, hvarigenom dylika obligationer, om
priset lämpats efter åtgång och efterfrågan, kunnat oafbrutet under hela denna
tiderymd hållas den större allmänheten tillhanda, samt denna allmänhet derigenom
småningom vänja sig vid dylika papper. Revisorerne, som fästade uppmärksamheten
derpå, att låne-öfvertagarne, hvilka förbehållit sig få bestämma
obligationernas valör, föredragit de större valörerna, så att af hela lånesumman
|:delar, eller 2,000,000 R:dr, utgått i obligationer å 2,000 R:dr hvardera och
800,000 R:dr af 400 R:drs valör, men endast 200,000 R:dr i obligationer å
100 R:dr, trodde sig deraf kunna sluta, att förevarande lån af dem varit afsedt
att placeras förnämligast i större summor och hos egentliga kapitalister; och
Revisorerne ansågo sig, på alla dessa nu anförda skäl, icke sakna anledning
till den åsigt, att det med ifrågavarande lån af Rikets Ständer afsedda hufvudändamål,
eller införandet af ett väl ordnadt inrikes sia Isian e sy slem, i följd af
don vid lånets upptagande följda method förfelats.
Men, äfven om man antoge, att det af Fullmägtige i förevarande fall iakttagna
förfaringssättet att utbjuda lånet till konkurrens åt hugade hufvudentreprenörer
varit rigtigt och ändamålsenligt för befordrande af det med Rikets
Ständers föreskrifter afsedda mål, så återstode att undersöka huruvida icke den
af Fullmägtige fastställda kapitalrabatt och medgifna provision varit större, än
som öfverensstämde med Rikets Ständers beslut derom att priset icke finge öfverstiga
kostnaderna för 1860 års jernvägslån. Revisorerne, som uti ofvan in
tagna
framställning om de af Fullmägtige gjorda beräkningar öfver kostnaden
för sistnämnda lån upptagit resultatet af dessa beräkningar, hafva i detta hänseende
erinrat om följande af Fullmägtige fattade, från hvarandra skiljaktiga
beslut. Uti protokollet för den 4 Mars förekomme nemligen först, att
»beträffande de oundvikliga kursförluster, hvilka vore att för Riks
»gälds-kontoret
emotse vid anskaffningen och tillhandahållandet å utländsk
ort af erforderliga medel i Thaler Preuss. Kurant för de
»hvarje halfår förfallande amorteringsliq vid erna, så ansågos dylika, af
»tillfälliga förhållanden hufvudsakligen beroende kursförluster icke böra
»upptagas i den på bestämdt angifna faktorer grundade beräkning,
»om hvars uppgörande då vore fråga.»
Sedan Fullmägtige derefter, vid sammanträde den 15 i samma månad, godkändt
den på grund häraf uppgjorda beräkningen och, i öfverensstämmelse dermed,
antagit, att de i densamma uppgifna lånekostnader uppgingo till 6| procent,
till hvilket procentbelopp kapitalrabatten för ifrågavarande lån af Fullmägtige
blifvit bestämd, så hade Fullmägtige, vid sina sammanträden den 2lista och
25:te i samma månad, i strid mot den förut godkända beräkningen, förklarat
att den tillökning i kostnaderna för 1860 års jernvägslån, som komme att för
-
38
Stats-Ulsknttcts Utlåtande N:o 22.
anledas genom anskaffningen af den för detta låns och derför upplöpande räntors
liqviderande erforderliga främmande myntsort, jemväl borde tagas i betraktande vid
beräknandet af det belopp, oftanämnde lån ansåges verkligen hafva kostat, och hade
Fullmägtige i följd häraf förhöjt den beräknade kostnaden för samma lån med ytterligare
en procent eller till sju och en tredjedels procent.
En sådan osäkerhet vid beräkningarnes uppställande syntes Revisor erne i hög
grad anmärkningsvärd. Detta oaktadt och ehuru Revisorerne förklarade sig icke
varit i tillfälle att med tillförlitlig noggrannhet granska berörda af Fullmägtige godkända
beräkningar, funno de sig dock böra antaga, att desamma kunde anses så
tillförlitliga, som omständigheterna medgåfve. Men om det nu förhölle sig så, som
dessa beräkningar utvisade, eller att kostnaden för 1860 års jernvägslån uppginge
till det af Fullmägtige antagna belopp, eller 7 j procent af lånesumman, så syntes
det gifvet att Fullmägtige icke bort, vid afslutandet af det inhemska lånet, härutöfver
medgifva något ytterligare afdrag, vare sig under namn af rabatt eller provision.
, enär hvarje sådant afdrag ovilkorligen komme att öka det inhemska lånets
kostnad utöfver hvad Fullmägtige sjelfva antagit utgöra kostnaden för 1860 års utländska
lån. De skäl Fullmägtige anfört för sitt beslut att, sedan kapitalrabatten
blifvit bestämd, derutöfver bevilja långifvarne en provision och sålunda öka kostnaden
utöfver det belopp, hvartill Fullmägtige sjelfva beräknat kostnaden för 1860 års jernvägslån,
vore ingalunda tillfyllestgörande. Ty, äfven om de nya obligationerna skulle
hafva genom Riksgälds-kontorets omedelbara försorg föryttrats eller utom hufvudstaden
tillhandahållits hugade långifvare, så hade kostnaden derför icke bort få
föranleda dertill att lånet blefve dyrare, än 1860 års lån; och hvad beträffade förhoppningen
att tillgång till provisionens utbetalande skulle kunna beredas genom
den kapitalvinst, sorn för Riksgälds-kontoret kunde uppkomma genom obligationernas
inköp under pari, så syntes ett sådant inköp rätteligen kunna betraktas såsom en
särskild affär, hvilken med sjelfva upplåningsoperationen icke hade något att skaffa.
Ehuru Revisorerne, efter genomläsning af de rörande förevarande ärende hos
Fullmägtige förda vidlyftiga protokoller, icke hade förbisett de svårigheter, hvilka,
med ofvanberörda, Fullmägtige lemnade vigtiga uppdrag varit förenade, ansågo likväl
Revisorerne sig böra till Rikets Ständers egen pröfning öfverlemna, huruvida nu ifrågavarande
upplåning blifvit utförd på ett sätt, som öfverensstämde med de af Rikets
Ständer derom meddelade föreskrifter.
Uti sitt vid den tryckta revisions-berättelsen fogade utlåtande i förevarande
ämne, hafva Fullmägtige, till bemötande af Revisorernes framställningar, förnämligast
hänvisat till de af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag uttalade åsigter rörande
angelägenheten och möjligheten af att med erforderliga statsbidrag understödja
de 3:ne uti 133 och 134 §§ af Riksgälds-kontorets reglemente omför mälda jernvägs-anläggningar,
nemligen från Borås till vestra stambanan, från sjön södra Dellen
till Hybosjön invid Ljusne-eif samt förbi Hedens forsar i Luleå eif. Sålunda hafva
Stats-Ulskotlels Ullålande JV.-o 22
3n
Fullmägtige, bland annat, anfört, att då de personer, sorn redan ingått eller ämnade
ingå i bolagen för dessa jernvägs-anläggningars utförande, måste anses; berättigade
att, emot fullgörande af dermed förenade åligganden, komma i åtnjutande af dem
tillförsäkrade statsbidrag, såvida härtill anvisade medel kunde inom landet på föreskrifna
vilkor upplånas, måste Riksgälds-kontoret vara skyldigt att, under detta: förbehåll,
åtminstone försöka anskaffa de sålunda anslagna medlen. Till stöd för sin,
mot Revisorernes stridande, åsigt angående det liufvudändamål, som vid upplåningen
måste afses, hafva Fullmägtige vidare åberopat innehållet af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse af den 2G Oktober 18G0 (11:0 188), i hvad denna skrifvelse
innefattade skälen för beviljande af låne-understöd för ofvannämnda jernvägs-anläggningar.
Vidare hafva Fullmägtige yttrat den öfvertygelsen att, ifall de hade förfarit
på det sätt Revisorerne förordat, och sålunda inskränkt sig till att söka erhålla lånet
genom den så kallade subskriptions-methoden, hade det erforderliga och af Rikets
Ständer för oftanämnda tre jernvägs-anläggningar anvisade lånebelopp ännu, vid
den tid utlåtandet afgafs, icke kunnat erhållas emot sådana betalningsvilkor, som
Riksgälds-kontoret egde att för detta lån erbjuda. I anseende till den osäkerhet
och tidsutdrägt, som ett dylikt förfaringssätt skulle föranledt, hade den sannolika
följden deraf blifvit, att de stora arbetsföretag, hvilkas allmänna vigt och angelägenhet
Rikets Ständer genom dertill beviljade understöd erkänt, icke under tiden
intill nu pågående riksdag kunnat börjas, och att Rikets nu församlade Ständer,
vid sådant förhållande, måst antingen afvakta resultatet af en för deras sammanträdande
icke afslutad upplåning, eller, oberoende deraf, anvisa andra medel för
samma företags utförande. Den erfarenhet, Fullmägtige haft om fonderade och ouppsägbara
obligationers mindre begärlighet och afsättlighet inom landet, gaf jemväl
ökade anledningar att vid det nya inhemska lånets upptagande företrädesvis göra
sig förvissade om detsammas erhållande på ett sätt, hvarigenom upplåningens resultat
blefve oberoende af den minskning i penninge-tillgångarne samt af de öfriga
förhållanden, som en kommande tid kunde medföra.
Beträffande beräkningen af hvad 1860 års jernvägslån kostat, hafva Fullmägtige
vidare omförmält de flera svårigheter, som vid dessa beräkningars uppgörande
förefunnos, samt den osäkerhet om rätta tolkningeu af de meddelade föreskrifterna,
som föranleddes af skiljaktigheten i de af Rikets Ständer vid olika tillfällen begagnade
uttrycken för angifvande af de lånekostnader, som vid det inhemska lånets
upptagande icke finge öfverskridas; och hafva Fullmägtige sökt närmare utreda skälen
för de af Fullmägtige följda beräkningsgrunder.
I afseende å frågan huruvida 1860 års jernvägslån varit mindre dyrt, än det inhemska
statslån, som år 1861 upptogs, hafva Fullmägtige erinrat att, vid jemförelse
emellan dessa båda lån, ej borde förbises den väsendtliga skilnad, som förefunnes
med hänsigt till återbetalnings-skyldigheten för desamma. Enligt lånekontraktet
skulle nemligen hvar och en för 1860 års lån utgifven obligation, efter förutgången
40
Slals-Uhkollett Utlåtande N:o 22
utlottning, med sitt fulla kapitalbelopp infrias. Inlösningen af de till 1861 års lån
hörande obligationer finge deremot ske meddelst uppköp af obligationer till dessas
gångbara pris, och under de tio första åren behöfde låntagaren icke infria några
andra obligationer, än dem, som kunde inköpas till pris under pari. Enär Riksgälds-kontoret
redan verkställt inköp af dylika obligationer å tillhopa 300,000 R:dr,
för hvilka Kontoret endast betalt 92 | procent eller tillsammans 277,500 R:dr, behöfde
för de årliga amorteringarues fullgörande inga ytterligare obligations-uppköp
under en längre tid ega ruin, än vid de tillfällen då inköpet med afseende å priset
funnes vara för Riksgälds-kontoret synnerligen fördelaktigt. Och hafva Fullmägtige
slutligen erinrat att genom nu omförmälda, redan verkställda, ansenliga inköp af
dessa obligationer, hvilket inköp icke skäligen kunde betraktas såsom en för lånetransaktionen
främmande eller »särskild affär», hade redan en icke obetydlig minskning
af de beräknade och med utgifterna för 1860 års jernvägslån jemförda kostnaderna
för ifrågavarande lån åstadkommits.
Vid bedömandet af de uti revisious-berättelsen sålunda framställda förhållanden
samt hvad Fullmägtige till förklarande af sina åtgärder anfört, har det visserligen
icke undgått Stats-Utskottets uppmärksamhet, hurusom 228 § af Riksgäldskontorets
reglemente innehåller: att Rikets Ständer, i betraktande af det uti flera
hänseenden fördelaktiga inflytande på landets ekonomiska och finaneiela ställning,
sorn införandet af ett ändamålsenligt ordnadt och fortsatt inrikes statslånesystein
syntes böra utöfva, och då derigenom ej allenast erforderlig tillgång skulle kunna
beredas för att småningom förvandla den för Statens jernvägsbyggnader tillkomna
utländska statsskuld till inhemsk, utan äfven medel kunde anskaffas för utförande af
sådana större och mera omfattande produktiva arbetsföretag, för hvilkas tillvägabringande
öfverskotten å Statsverkets årliga inkomster icke äro tillräckliga, beslutat
att, till medels erhållande för nu uppgifna ändamål, genom införande och fram-’
gent fortfarande tillämpning af ett inhemskt statslånesy stern, upplåning inom riket
borde ega rum. Af denna ordalydelse torde dock svårligen kunna dragas den slutföljd,
att införandet af ett inhemskt fondsystem vore den nu ifrågavarande upplåningens
hufvudändamål. En för Statens räkning företagen upplåning kan nemligen icke
tänkas vara företagen endast i ändamål att upplåna penningar, d. v. s. för att skuldsätta
Staten, eller att införa ett inrikes statslånesystem. Skuldsättningen måste således
hafva något annat ändamål. Den åberopade paragrafens innehåll visar ock, att
tvänne särskilda syftemål med förevarande upplåning varit afsedda, nemligen det ena
att bereda tillgång att småningom förvandla den utländska statsskulden till inhemsk,
det andra att anskaffa medel för utförande af större produktiva arbetsföretag. För
vinnande
Stats-Utskottets Utlåtande iV:o 22.
;i
vinnande af dessa mål hade Rikets Ständer beslutat att inom landet skuldsätta Staten
oell såmedelst grundlägga ett »inhemskt stats lånesy stein». Ett oeftergifligt vilkor,
hvarunder denna skuldsättning skidle få ega rum, var dock, att penningarne borde
inom riket blifva att tillgå mot ett pris, som icke öfverstege kostnaden för det under
år 1860 utrikes upptagna lån. Detta vilkor innefattade likväl icke något hinder för
Fullmägtige att för sjefva upplåningen begagna den method, som, enligt deras åsigt,
vore mest lämplig för upplåningens framgång. Kunde penningar inom landet erhållas
till ett sådant pris, så stod det Fullmägtige öppet att begagna hvilken lånemethod,
sorn dem bäst syntes; och på alla dessa skäl anser sig Utskottet icke kunna
lägga Fullmägtige till last, att den så kallade »subskriptions-methoden» under förhanden
varande förhållanden ej blifvit vid denna upplåning begagnad.
Beträffande derefter den af Revisorerne anmärkta omständigheten, att Fullmägtige
vid sammanträdet den 4 Mars beslöto, att de kursförluster, som voro att
förutse i följd af de hvarje halfår förefallande amorterings-liqviderna, icke borde i
beräkningarne öfver kostnaderna för 1860 års lån upptagas, men att, sedan lånekostnaderna,
enligt den på grund häraf uppgjorda beräkningen, hvilken af Fullmägtige
den 15 i samma månad godkändes, blifvit upptagne till 6J procent, Fullmägtige vid
sina sammanträden den 21 och 25 i samma månad, i strid mot den förut godkända
beräkningen, förklarade, att den tillökning i kostnaden, som föranleddes genom anskaffningen
af den för ofvanberörda liqvider erforderliga främmande myntsort, jemväl
borde tagas i betraktande, och hvarigenom beräkningen af kostnaden för 1860
års lån förhöjdes med ytterligare en procent eller till 7^ procent, så, och ehuru
Utskottet visserligen anser berörda omständigheter utmärka, att Fullmägtige varit
tveksamme huru beräkningarne rätteligen borde uppställas, finner likväl Utskottet detta
förhållande icke böra föranleda till någon anmärkning.
Deremot har Utskottet icke kunnat undgå att finna anmärkningsvärdt att,
sedan kostnaden för 1860 års jernvägslån af Fullmägtige sjelfve antagits uppgå till
7£ procent af lånesumman, i följd hvaraf det belopp som, efter afdrag af den beräknade
rabatten och öfriga kostnader, utaf samma lånesumma antagits hafva Riksgäldskontoret
tillgodokommit, skulle utgjort 92f procent, Fullmägtige genom beviljande åt
låneöfvertagarne af en provision af 2 procent nedsatt den effektiva inbetalningen,
som af låneöfvertagarne> borde fullgöras, till 91 procent. Då denna provision utgjort
en kostnad, hvilken ovilkorligen fördyrat lånet med lf procent utöfver det belopp,
hvartill kostnaden för 1860 års lån, enligt Fullmägtiges egen beräkning uppgått, vill
det synas som Fullmägtige vid kontraktets afslutande icke noggrannt iakttagit Rikets
Ständers uttryckliga föreskrift derom, att kostnaderna för det inhemska lånet icke
finge blifva större, än för 1860 års jernvägslån.
Enär likväl Utskottet, efter granskningen af de rörande förevarande ärende
hos Fullmägtige förda vidlyftiga protokoll, icke kan annat än vitsorda den osparda
möda och omsorg Fullmägtige egnat åt frågans behandling, samt då Utskottet, lika
Bi/i. lill Ii. St. Urat. IS62 & 1S63, 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 6
42
Slals-Vlsknltets Cllålantle i\:o SS.
med Revisorerne, nogsamt inser de svårigheter, hvilka vid utförandet af ett så grannlaga
och ansvarsfullt uppdrag varit förenade, finner Utskottet sig höra hemställa,
att hvad sålunda förekommit
icke må till någon åtgärd föranleda.
8:0
Angående upphörandet af Ljuspenningar för Fullmägtige.
(1861 ars Rev.-ber. sidd. 70. 71.)
Då den af Revisorerne vid 1861 års revision gjorda hemställan om upphörande
af ljuspenningar för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret synes haft sin grund deri, att
enahanda hemställan föregående år blifvit gjord om indragning af de till Fullmägtige
i Rikets Ständers Bank anvisade ljuspenningar, har Stats-Utskottet, enär likhet i
afseende på de förmåner, som böra tillerkännas Fullmägtige i Banken och Riksgäldskontoret,
onekligen bör ega rum, samt då ifrågavarande förmån, så länge densamma
får af Fullmägtige i Banken åtnjutas, följaktligen äfven bör tillkommma Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret, ansett sig, i afvaktan af det beslut Rikets Ständer
uppå Banko-Utskottets framställning komma att fatta, rörande de till Fullmägtige i
Banken anslagna ljuspenningar,
för närvarande icke böra i denna fråga afgifva något yttrande.
9:o.
Angående decharge för Riksgäld s-kon torels styrelse och förvaltning.
(1860 års Rev.-ber. sid. 66, 1861 års Rev.-ber. sid. 71, 1862 års Ber. sid.76.)
Då Stats-Utskottet, lika med hvad Revisorerne under de tre sednast förflutna
revisionerna sammanstämmande yttrat, funnit Fullmägtige i Riksgälds-kontoret hafva
med synnerligt nit och ospard möda uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, anser
sig Utskottet, utan hinder af de anmärkningar som här ofvan förekommit, böra vördsamt
tillstyrka,
att Fullmägtige må tillerkännas full decharge för de uti deras
protokoll från den 20 Oktober 1859 till och med den 24 Okto
ber
innevarande år antecknade beslut och åtgärder.
Stockholm den 19 December 1862.
Herr A. O. Wallenberg har begärt här få antecknadt, att lian hvarken hos
den Utskottets Afdelning, som handlagt Revisions-berättelserna eller i Stats-Utskottets
plenum deltagit i öfverläggningen och beslutet, rörande den i 7:de punkten upptagna
frågan, angående upplåningen mot inhemska fonderade stats-obligationer.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 18G2.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 23.
1
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. flen 5 Jan. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utdelning bland Riks-Ståndens
ledamöter af kommitterades underdåniga betänkande angående
bankväsendet i riket och förändrad organisation af bankanslalterna.
(R. A.)
I sammanhang med en af Friherre Tersmeden, W. F., hos Ridderskapet och Adeln
väckt och till Banko-Utskottet remitterad motion om antagande af de utaf i nåder förordnade
Kommitterade afgifna förslag till ombildning af Rikets Ständers Bank och till förordning
angående enskilda banker, har bemälde Friherre, uti särskild till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 187) föreslagit, att vederbörande måtte anmodas föranstalta
om utdelning till Riks-Ståndens ledamöter af det underdåniga betänkande, nämnde Kommitterade
under den 30 Juni 1860 afgifvit, angående bankväsendet i riket och förändrad organisation
af bankanstalterna, af hvilket betänkande en större upplaga blifvit för Statens
räkning tryckt och till Riksgälds-kontoret öfverlemnad.
Då hufvudändamålet med ifrågavarande betänkandes tryckning och öfverlemnande till
Riksgälds-kontoret måste vara, att göra betänkandet tillgängligt för Rikets Ständer vid
pröfningen af de deruti framställda förslag, får Utskottet, som inhemtat, att antalet af i
Riksgälds-kontoret förvarade exemplar af ifrågavarande betänkande är mer än tillräckligt
för den af Friherre Tersmeden föreslagna utdelning, hemställa,
att Utskottet måtte få sig uppdraget anmoda Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
draga försorg derom, att ofvanberörda betänkande ofördröjligen
varder bland Riks-Ståndens ledamöter på vanligt sätt utdeladt.
Stockholm den 5 Januari 1863.
Bih. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
I
2
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 24.
N:o 24.
Auk. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett anslag å 12,000 R:dr till
ersättande af utgifter för undersökning af den så kallade Nynäsbanan.
(R. A.)
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 444) har Riksdagsfullmägtigen P. F. Mengel anfört att, sedan förslag för mer än tio
år tillbaka blifvit väckt om anläggande af en jernväg för att sammanbinda hufvudstaden
med någon lämplig uthamn inom Södertörn, samt Nynäshamnen derefter redan år 1856
blifvit framställd såsom härtill särdeles passande, så och efter det denna frågas stora betydelse,
ej blott för Stockholm utan äfven för möjliggörandet af vintertrafik på Östersjön
och för tillvägabringande af transitorörelse öfver Sverige till Ryssland, på ett förtjenstfullt
sätt blifvit utvecklad uti en år 1861 utgifven broschyr, hade förslaget örn en jernvägs anläggande
till och en nödhamns åstadkommande vid Nynäs blifvit med större intresse omfattadt;
och hade vid hållna sammanträden en Kommitté blifvit tillsatt för att, efter nödiga
undersökningar, bringa frågan till utredning. De af denna Kommitté med omsorg utförda
undersökningarne, rörande den föreslagna jernbanan från och hamnanläggningen
vid Nynäs, hade medfört betydliga utgifter, hvilka till en del blifvit bestridda medelst
sammanskott, hvaremot det belopp, som icke på sådant sätt blifvit betäckt, förskjutits
af de utsedde Kommitterade, hvilka, sedan undersökningsarbetet afslutats, hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit att för de gjorda förskotten erhålla godtgörelse af statsmedlen.
Som något anslag för detta ändamål icke funnits att disponera, hade Kongl. Majit till den
gjorda framställningen icke kunnat lemna nådigt bifall. Då det likväl vore obestridligt,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 24.
3
att det framställda förslaget om anläggande af en jernbana från Nynäs till vestra stambanan
samt inrättande af en nödhamn vid Nynäs förr eller sednare måste bringas
till verkställighet, och då det vore lika obestridligt, att de förberedande undersökningar,
sora nu blifvit verkställda, redan vore af stor nytta och i allt fall förr eller sednare måste
försiggå, hvadan det syntes fullt billigt, att de penningar, som Kommitterade af egna
medel förskjutit, blefve dem godtgjorde, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte
bevilja en summa af 12,000 R:dr att öfverlemnas till bemälde Kommitterade, såsom ersättning
för de i och för dessa undersökningar af dem bestridda utgifter, dock med skyldighet
för Kommitterade att till Kongl. Civil-departementet aflemna ej allenast fullständig räkning
å de bestridda utgifterna, utan äfven alla undersökningen rörande handlingar.
Enär de ifrågavarande undersökningarne blifvit föranstaltade på grund af enskilde personers
åt Kommitterade lemnade uppdrag, utan att hvarken Kongl. Maj:t eller Rikets Ständer
på ringaste sätt dertill uppmanat, ännu mindre gifvit någon försäkran derom, att de
deraf förorsakade kostnaderna skulle blifva af statsmedel godtgjorde, samt Kommitterade
vid sådant förhållande icke kunna ega några giltiga anspråk att för de af dem bestridda
utgifter erhålla ersättning af Staten, och härtill kommer, att det kunde utgöra ett för framtiden
vådligt prejudikat, om Rikets Ständer beviljade enskilde personer eller af dem utsedde
Kommitterade godtgörelse för utgifter, som blifvit nedlagde på undersökningar af
kostnaden för och utförbarheten af ett arbetsföretag, hvars behof och gagnelighet icke förut
blifvit i vederbörlig ordning pröfvadt; anser sig Utskottet böra hemställa,
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 5 Januari 1863.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 25.
N:o 25.
Ank. till Eip.-Utsk. den 5 Jan. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition, angående afskrifning
af Statsverkets äldre undsätlningsfordringar inom Westerbottens
och Norrbottens län.
(R. A.)
Under erinran om de flera beslut, som tid efter annan blifvit fattade i afseende å
indrifningen af Statsverkets fordringar för de under åren 1831—1839 till enskilde undsättningstagare
inom Westerbottens och Norrbottens län meddelade lån, och hvilka fordringar,
med afseende å de förändrade grunder, sorn efter sistnämnde år blifvit följda vid
dylika låns beviljande, fått namn af Statsverkets äldre undsättningsfordringar, har Kongl,
Maj:t, som, vid föredragning af Kammar-rättens den 17 Januari sistlidet år afgifna berättelse,
angående förhållandet med dessa undsättningsfordringar, inhemtat, att desamma
icke, oaktadt alla de åtgärder, som under loppet af flera år vidtagits för deras indrifvande,
blifvit i någon väsendtlig mån förminskade, uti Sin den 5 sistlidne December aflåtna nådiga
Proposition (intagen under N:oj>4 i lista Sami. af Bih. till RiksStåndens prot.) gifvit
Rikets Ständer tillkänna, att Kammar-ratten, till åtlydnad af gifven nådig befallning, och
efter det vederbörande länsstyrelser meddelat nödiga utredningar i ämnet samt Kammarrättens
Civilräkenskaps- och Advokatfiskals-kontor blifvit hörda, uti afgifvet underdånigt
utlåtande, angående förhållandet med undsättningsfordringarne under tiden från den 10
Januari 1857, då 10 procents provision för deras indrifvande beviljades, till den 15 sistlidne
Augusti, meddelat följande uppgifter:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 25.
5
a) i Westerbottens län:
Hos enskilde undsättningstagare utestående fordringar den 10 Januari
1857  Hant R:dr 151,580: 38.
Efter sistnämnda dag till den 15 Augusti 1862
dels afskrifvet  5,913: 12.
dels levereradt  2,841: 33.
dels ock affördt såsom provision ..... 8: 51. ^ 849- 84
Den 15 Augusti 1862 utestående fordringar 142,817: 42. ggQ. gg
b) i Norrbottens län:
Hos enskilde undsättningstagare utestående fordringar den 10 Januari
1857
ifcmt R:dr 192,520: 44.
Efter sistnämnda dag till den 15 Augusti 1862
dels afskrifvet  115,560: 23.
dels levereradt
2,013: 91.
dels ock affördt såsom provision  161: 93. 2 175- 84
Den 15 Augusti 1862 utestående fordringar  74,784: 37. 192520- 44
Och hade Kammar-rätten, i betraktande dels af de obetydliga belopp, som, enligt
hvad ofvanstående uppgifter visa, å ifrågavarande undsättningsfordringar influtit, äfven efter
det provision för deras indrifvande blifvit beviljad, dels ock af de hinder, hvilka, på sätt
i den Kongl. Propositionen blifvit nämndt, mötte för samma fordringars indrifvande, slutligen
yttrat, att ytterst ringa afbetalningar å dem vore att för framtiden emotse, och att
afskrifning af fordringarne således vore den enda åtgärd, sorn numera återstode att vidtaga.
På grund af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer,
att de undsättningslån, hvilka, i anseende till 1830 och flera påföljande års missvexter uti
Westerbottens och Norrbottens län, blifvit af Staten, emot enskilde undsättningstagares förbindelser,
under åren 1831—1839 inom dessa län utgifna samt, enligt behöriga restlängden,
hos undsättningstagarne ännu utestå oguldne, må, utan vidare undersökning angående
gäldenärernes tillgångar, varda ur kronoräkenskaperna afskrifna i den för afskrifningsfrågor
stadgade ordning.
Denna nådiga Proposition hafva samtliga Riks-Stånden remitterat till Stats-Utskottet,
som, med afseende på de i densamma anförda förhållanden, anser sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl Maj:t deruti behagat
föreslå.
Och anser Utskottet sig härigenom äfven hafva besvarat följande i samma ämne inom
Riks-Stånden väckta och till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
inom Hidderslcapet och Adeln af Herr von Hedenberg, L. A., (mot. N:o 16) och inom
Bonde-Ståndet af Olof Nilsson från Westerbottens län (mot. N:o 5), hvilka båda motionä
-
6 Stats-Utshottets Utlåtande N:o 26.
rer yrkat afskrifning af de äldre undsättningsfordringarne i sistnämnda län, samt inom
Borgare-Ståndet af Herr G. W. Cygnceus ("mot. N:o 45), hvars motion afser de äldre undsättningsfordringarne
inom begge de ifrågavarande länen.
Stockholm den 5 Januari 1863.
N:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Jan. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädel förslag om beviljande af räntefrilt årligt
lånebidrag lill landtmäteri-arfvoden vid laga skiften i Westerbottens
län. (B. A.)
Uti motion (N:o 383), som af Bonde-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
har Riksdagsfullmägtigen P. A. Nyström från Westerbottens län, under erinran derom
att laga skiften i hög grad påskyndade landets uppodling samt beredde trygghet och beqvämlighet
åt dess innebyggare, men att dessa förrättningar beklagligen vore så kostsamma
och ofta derjemte så långvariga, att hemmansegare ej sällan på allt sätt sökte undvika
dem och heldre lede utaf måw/skiftets fyrfaldiga olägenheter, än de underkastade sig laga
skiftesförrättningens svåra tyngder och besvär, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
ett räntefritt amorteringslån af 20,000 R;dr R:mt årligen till bestridande af landtmäteriarfvoden
vid laga skiften inom Westerbottens län, emot den garanti och öfriga vilkor för
medlens återbetalning, som Rikets Ständer ansåge erforderliga.
Då kännedomen om de fördelar, som laga skiftesförrättningar, oaktadt de dermed
visserligen förenade dryga kostnader, bereda jordegare, numera torde få antagas vara så
allmänt spridd öfver hela landet, att någon särskild uppmuntran för befordrande af laga
Stats-UtskotCets Utlåtande N:o 27.
7
skifte inom olika län icke torde vara af behofvet påkallad, helst sedan förenklade föreskrifter
rörande vilkoren och sättet för erhållande af understöd utaf allmänna medel till
utflyttningar i följd af laga skiften numera blifvit genom Kongl. Kungörelsen den 27
September 1861 meddelade, anser sig Utskottet böra hemställa,
att förenämnda motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 5 Januari 1863.
N:o 27.
An k. till Exp.-Utsk, den 5 Jan. 1863, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl, Majlis nådiga Skrifvelse, angående hegardt
anstånd med föreskrifne kapital- och ränte-inbetalningar
å de till Norbergs jernvägsbolag af allmänna medel anvisade
lån. (R. A.)
Vid 1853—1854 års riksdag beviljade Rikets Ständer för fortsättning och fullbordande
af den utaf Norbergs jernvägsbolag, med låneunderstöd till belopp af 150,000 R:dr
R:mt från Handels- och Sjöfarts-fonden, påbörjade anläggningen af jernväg från Kärrgrufvan
inom Norbergs bergslag till sjön Åmänningen i Westmanlands län ett lån jemväl å
150,000 R:dr att från Rikgälds-kontoret utbetalas emot, bland andra, följande vilkor, nemligen:
att ett nytt bolag för nämnde jernvägs ulförande borde vara bildadt före den 1
April 1855 samt förvärfva sig eganderätten till den redan anlagda delen af jernvägen
jemte de arbeten, som å den öfriga delen deraf blifvit utförde eller påbörjade; att det
nya bolaget äfven borde åtaga sig betalningsskyldigheten för det från Handels- och Sjöfarts-fonden
utgångna lån, i afseende hvarå Riksgälds-kontoret skulle ombesörja verkstäl
-
8 Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 27.
ligheten af de årliga ränte- och kapital-inbetalningarne, emot öfverlåtelse å Riksgäldskontoret
af Handels och Sjöfarts-fondeps fordran; samt att de vid jernvägsanläggningen
återstående arbeten skulle, genom det nya bolagets försorg och under Styrelsens för allmänna
väg- och vattenbyggnader inseende, inom den 1 Juli 1856 utföras och fulländas
i öfverensstämmelse med den plan till dessa arbetens verkställande, som af Kongl. Maj:t
blefve i nåder fastställd. I afseende å begge dessa låns återgäldande, som skulle ske till
Riksgälds-kontoret, stadgades, att det äldre lånet borde från och med 1859 års början,
och intilldess detsamma blefve till fullo liqvideradt, återbetalas medelst erläggande af fem
procent årligen utaf detta låns ursprungliga belopp, dervid fyra procent årlig ränta komme
att godtgöras för det före hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet och det öfriga afgå på
kapitalet; samt att å det nya lånet, hvilket utan ränta och kapitalafbetalning finge innehafvas
under den för arbetets utförande afsedda tid, skulle, efter nämnde tids förlopp, inom
slutet af hvarje år erläggas tre procent, hvaraf skulle beräknas två procent årlig
ränta för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, och återstoden utgöra kapitalafbetalning.
Sedan inom föreskrifven tid ett bolag blifvit under benämning af Norbergs jernvägs
nya aktiebolag bildadt, och plan för ifrågavarande jernvägs fullbordande den 13 Juni
1855 vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, enligt hvilken plan kostnaden, ursprungligen
beräknad till endast 234,736 R:dr, antogs komma att uppgå till 402,736 R:dr, har Direktionen
för nyssnämnda bolag, uti en till Kongl. Maj:t den 18 Mars sistlidet år ingifven
skrift, i underdånighet förmält, hurusom, redan under jernvägsarbetets fortgång och ännu
mer sedan det nalkades sin fullbordan och efter dess fulländning, bolaget fått erfara, att
det beräknade kostnadsbeloppet på långt när icke var tillräckligt att sätta jernvägen och
dess rörelsemateriel i sådant skick, som motsvarade dess bestämmelse. Bolaget hade derföre
måst tid efter annan genom beslutade tillskott fylla bristen, i hvilket afseende Direktionen
bifogat utdrag af bolagets reviderade räkenskaper, utvisande att den kostnad, som
bolaget dels med de af Staten beviljade lån, för hvilka bolaget stod i betalningsskyldighet,
dels ock genom kontanta tillskott bestridt, skall uppgått till 552,821 R:dr. Utom den
uppoffring bolaget sålunda utöfver gjorda beräkningar måst vidkännas, hade bolaget, i
afseende å påräknade inkomster efter det jernvägen år 1856 blifvit för trafiken öppnad,
drabbats af förluster derigenom att, i anseende till åtskilliga af bolaget icke beroende omständigheter,
någon betydligare transportrörelse å Strömsholms kanal för malm icke förr
än efter år 1860 varit att påräkna I följd häraf, och sedan med 1859 års ingång jernvägsbölagets
skyldighet att betala ränta och verkställa amortering å begge de erhållna lånen
vidtagit, hade trafikinkomsterne under nämnde år och år 1860, ehuru öfverstigande
dem för de föregående åren, likväl icke, efter afdrag för utgifterne vid trafikens bedrifvande,
uppgått till ett belopp motsvarande hvad bolaget i ränta och amortering å statslånen
utbetalt. Då det emellertid sedermera visat sig, att trafiken på jernvägen och i
bredd dermed jemväl inkomsterna år från år tilltagit, skulle bolaget hafva egt godt hopp
att
Ståts-Utskottets (Jlldtande N:o 27.
9
att för framtiden, utan vidare uppoffringar, än förlusten af räntan på det af delegarne tillskjutne
kapital, kunna till allmän båtnad underhålla jernvägen i fullständigt skick, derest
icke vid jernvägens anläggning blifvit begånget ett fel, bestånde deri, att de af det äldre bolaget
inköpte, endast för begagnande af hästbana afsedda, lättare räler af endast 8 skålp.
vigt per löpande fot blifvit, äfven sedan beslut fattats att banan skulle byggas för lokomotiv,
begagnade på en sträcka af 44,260 fot utaf den 58,260 fot långa banan. Det
dröjde derföre icke länge efter det jernvägen blifvit för trafiken öppnad, innan nämnde
räler visade sig vara alltför svaga att bära lokomotivens tyngd, till följd hvaraf sliper,
beräknade att under de svagare rälerna läggas på 2 fots afstånd, måste, för vinnande af
bärighet emot den större tyngden, i stället nedläggas på en och en half fots afstånd från
hval andra. Den förökade underhållskostnad af banan, som förorsakades genom denna
förändring, och som, i anseende till slipernas benägenhet att snart taga röta och blifva
oanvändbara, oftare komme i fråga att bestridas, vore i och för sig en tärande kräfta på
jernvägsintraderne; men då dertill äfven komme, att dessa svagare räler genom nötning
och den förändring, som deras inre textur af skakningen undergått, snart nog blefve helt
och hållet obrukbare och måste mot andra af gröfre beskaifenhet utbytas, motsåge
bolaget med bekymmer den icke aflägsna framtid, då uppoffringar förestode, hvilka bolaget
omöjligt skulle kunna bära och hvilka följaktligen skulle hafva bolagets ekonomiska undergång
till följd. Under sådana förhållanden har direktionen, jemte uppgift att kostnaden
för nedläggning af 15 skålprs räler å en sträcka af 44,260 fot af banan, enligt upprättad
beräkning, kunde antagas komma att uppgå till en summa af 103,928 R:dr, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit om aflåtande till Rikets Ständer af nådig Proposition, att
anstånd med erläggandet af stadgad ränta och amortering å de för berörde jernväg anvisade
två lån å tillsammans 300,000 R:dr, måtte under loppet af fyra år, räknadt från och
med det år då Rikets Ständer komme att fatta beslut i ämnet, varda bolaget medgifvet,
ej allenast under vilkor att efter nämnde tids förlopp betalningsskyldigheten af omförmälda
ränta och amortering åter skulle vidtaga och fortfara intilldess lånen blifvit guldna,
utan ock med förbindelse för bolaget att nedlägga nya räler af 15 skålp vigt per löpande
fot å hela den del af jernvägen, der sådana förut icke finnas anbragte, samt att
i öfrigt iakttaga hvad Rikets Ständer kunde finna lämpligt föreskrifva.
Elter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader yttrande
i ämnet, har Kongl. Maj:t uti dess ofvanberörda nådiga Skrifvelse (intagen under N:o
17 i Usta sami af bihanget till Riks-Ståndens prot.) med afseende å de till stöd för ansökningen
anförda omständigheter och i öfverensstämmelse med bemälda Styrelses tillstyrkande,
hos Rikets Ständer föreslagit, att, på sätt begärdt blifvit, Rikets Ständer
måtte medgifva den ändring i vilkoren för återbetalning af de till ifrågavarande jern
vägsanläggning
anvisade två särskilda lån å tillsammans 300,000 R:dr R:mt, att med vi
dare
erläggande af ränta och amortering å lånen finge anstå under loppet af fyra år,
räknadt från och med det år då Rikets Ständer komme att fatta beslut i ämnet, så att
Bih. lill It. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2
10
Siats-Utskottets tillåtande N:o 27.
först efter denua tids förlopp kapital- och ränte-inbetalningarne skulle i stadgad ordning
åter vidtaga och fortfara intilldess lånen blifvit guldna, med förpligtelse dock tor
Norbergs nya jernvägsaktiebolag att, så snart ske kunde och sednast inom nyssnämnde
tid, hafva låtit utlägga nya räler af 15 skålp:s vigt per löpande fot å hela den del af jernvägen,
der sådane förut icke finnas anbragte.
I anledning häraf får Stats-Utskottet, till hvars handläggning berörda nådiga Skrifvelse
blifvit från samtliga Riks-Stånden remitterad, först upplysa, att å det äldre, åren
1852 och 1853 från Handels- och Sjöfarts-fonden utbetalda och år 1858 af nämnde
fond på Riksgälds-kontoret öfverlåtna lån återstå, efter derå sednast i Januari månad
sistlidet år skedd inbetalning, i kapital 145,484 R:dr 46 öre, samt att å det yngre,
åren 1855 och 1856 från Riksgälds-kontoret utbekomna lånet återstoden, efter sednast i
Juli månad s. å. gjord inbetalning, utgör 140,424 R:dr 54 öre, förutom å båda lånen sedermera
upplupne räntor.
Ehuru de omständigheter, Direktionen för Norbergs nya jernvägsbolag åberopat till
stöd för sin uti ofvanberörda hänseende gjorda anhållan om anstånd med de årliga inbetalningarne
å förenämnde begge lån, i och för sig tilläfventyrs kunna anses förtjenta af
något afseende, synnerligast då, efter hvad uppgifvet blifvit, förnämsta orsaken till den
svåra ekonomiska ställning, hvari bolaget sig befinner, har sin grund i det sannolikt af
oerfarenhet föranledda, vid jernvägens anläggning begångna, felet att för en lokomotivbana
begagna räler af endast 8 skålp. vigt; anser dock Utskottet, med fästadt afseende
på förhanden varande förhållanden, det vara desto angelägnare att bolag, som för utförande
af jernvägsanläggningar eller andra produktiva arbetsföretag erhållit eller erhålla
understöd af Statens medel, tillförbindas att, sedan arbetena blifvit fullbordade, noggrannt
fullgöra sina mot Staten åtagne förbindelser, som ett motsatt förfarande lätt kunde uppmuntra
till utförande af sådana med lån utaf allmänna medel understödda företag, om
hvilka man redan vid sjelfva anläggningens början vore viss, att de icke komme att
lemna tillräcklig afkastning för bestridande af ränta och amortering å de upptagna lånen,
men i afseende å hvilka man hoppades kunna af kommande Ständer utverka anstånd
med eller eftergift af de åtagne förbindelsernas uppfyllande; och Utskottet får på sådan
grund hemställa, det Rikets Ständer måtte förklara,
att Rikets Ständer anse sig icke böra till Kongl. Maj:ts i ofvauberörda
hänseende gjorda nådiga framställning lemna bifall.
Stockholm den 5 Januari 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Stals-Ulskotteis Utlåtande Nio SS.
(
i!7.*© SS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Jan. 1 863, kl. 6 e. m.
Ulla latt de, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående
en med Hannover afslutad traktat om upphörande
af Stade- eller B runs hauser-tullen. (R, A.)
Sedan fråga uppstått om vidtagande af åtgärder till handelns och skeppsfartens
befriande från den tryckande afgift, som under benämning »Stade- eller
Brunshauser-tullen» upnbäres för varor, som föras uppför Elbefloden, samt en
traktat om upphörande af nämnde tull den 22 Juni 1861 blifvit med Konungen
af Hannover afslutad; har Kongl. Maj:t uti ofvanberörde, den 31 sistlidne Oktober
aflåtna, nådiga Proposition (intagen under Nio 38 i Esta sami. af Bihanget
till Riks-Ståndens prot.), efter meddelande af en från Utrikes-departementet
lemnad utredning om uppkomsten och beskaffenheten af denna tullafgift samt
om de underhandlingar, hvilka föregått afslutandet af ifrågavarande, emellan
Hannover, å ena sidan, samt Sverige och Norrige, jemte österrike, Belgien,
Brasilien, Danmark, Spanien, Frankrike, England, Mecklenburg-Schwerin, Nederländerna,
Portugal, Preussen och Ryssland samt de fria Hansestäderna Bremen,
Hamburg och Lubeck, å den andra, afslutade traktat, å hvilken Kongl. Majit,
under förbehåll af Rikets Ständers bifall, meddelat sin ratifikation, till Rikets
Ständer öfverlemnat berörde, uti Svensk Författningssamling N:o 51 förar 1861
intagne, traktat, hvars hufvudsakligaste bestämmelser äro följande.
Art. 1 & 2.
Hans Majit Konungen af Hannover har förbundit sig:
a) att helt och hållet och för alltid afskaffa den afgift, sorn, vanligen benämnd
Stade- eller Brunshauser-tullen, hittills uppburits för laster uti fartyg, hvilka
vid gåendet uppför Elben passera mynningen af Schwingefloden;
Uih. till R. St. Prat. I86S & 1S63. 4 Sami. I Afd. It Haft. 1
2
Slals-lltskotlels Utlåtande iV:o 2S.
b) att icke i stället för berörde afgift lägga någon ny pålaga, af hvad natur
den vara må, på de fartyg, som gå uppför eller utför Elben, vare sig på
sjelfva fartygen eller på deras laster;
e) att icke hädanefter, under hvad förevändning det vara må, underkastade fartyg,
som gå uppför eller utför Elben, någon kontroll med afseende å den
afgift, som sålunda komnie att upphöra;
d) att, likasom tillförene och i mån af Dess nuvarande förbindelser, draga försorg
om vidmagthållande af de arbeten, som äro nödvändiga för den fria
sjöfarten på Elben;
e) att icke såsom ersättning för de utgifter, hvilka kunde blifva en följd af
fullgörandet utaf detta åtagande, införa någon som helst afgift i stället för
Stade- eller Brunshauser-tullen.
Art. 3.
Dessa förbindelser skulle träda i verket från och med den 1 Juli samma år.
Art. 4.
Såsom skadestånd och ersättning för de uppoffringar, ofvanintagna bestämmelser
medförde, hafva de i denna traktat deltagande Magter förbundit sig att
till Hannover erlägga en summa af 2,857,338| Thaler, hvaraf Sverige, enligt
uppgifven grund, bör betala 92,495 Thaler.
Art. 5.
Beträffande betalningen af de särskilda andelarne är stadgadt, att den borde
verkställas inom tre månader från nyssnämnde dag, men att emellertid särskilda
öfverenskommelser kunde träffas i ändamål att uppskjuta denna tidpunkt eller
bestämma betalningar medelst annuiteter, samt att ränta å 4 procent å kapitalet
skulle erläggas från och med den 1 Oktober 1861 för betalningar af hela
summan på en gång och från och med den 1 Juli samma år för betalningar
i terminer.
Art. 6.
Verkställigheten af de ömsesidiga förbindelser, som i traktaten innehållas,
är gjord beroende af de föreskrifter, hvilka vissa af de Höga kontraherande
Magterna, enligt gällande konstutionella lagar, hafva att iakttaga; hvarjemte
Art. 7
innehåller bestämmelser i afseende på tiden för ratifikationernas utvexling.
Genom ett samma dag af de kontraherande Staternas Fullmägtige undertecknadt
protokoll förklarades vidare, att Kongl. Hannoveranska Regeringen, i
Slals-Ulskotlels Utlåtande N:n 38.
3
afbidan på verkställigheten af de i Art. 6 och 7 af traktaten omförmälda förbindelser,
skulle ega att provisoriskt och medelst kautionering bibehålla den
tull, den förbundit sig att afskaffa, men att i den mån någon af de kontraherande
Magterna uppfyllde dessa förbindelser, Kongl. Hannoveranska Regeringen,
å sin sida, skulle låta de provisoriska kautionerings-åtgärderna upphöra och
anbefalla befrielse derifrån för de varor, som fördes i denna Magts fartyg.
Till följd af ofvanberörda medgifvande i afseende å liqviden, undertecknades
sedermera den 2 Juli samma år, efter dertill erhållet bemyndigande, utaf
Sveriges och Hannovers Fullmägtige ett protokoll af hufvudsakligt innehåll, att
den på Sverige belöpande ersättning skulle erläggas under loppet af fem på
hvarandra följande år, första gången med 22,495 Thaler, å den tidpunkt år
1863, som derför kunde vara bestämd, och derefter med 17,500 Thaler årligen,
men med Sverige förbehållen rättighet att gälda hela summan under år 1863
eller ock flere års-afbetalningar på en gång.
I fråga orri medel till bestridande af dessa utbetalningar, som åsyfta att
bereda Sveriges handel och sjöfart en länge emotsedd befrielse från en betungande
och ständigt vexande utgift och att dymedelst bidraga till att ytterligare
utveckla detta lands mångartade förbindelser med de vigtiga handelsplatser vid
Elben, till hvilka tillträde för detsammas fartyg hittills varit af denna sekelsgamla
skatts erläggande betingadt; har Kongl. Majit, då Handels- och Sjöfarts»
fondens tillgångar genom utbetalning af den för öresundska tullens upphörande
bestämda årliga aflösningssumtna, hvilken äfven under nästinstundande statsregleringsperiod
är beräknad att derifrån gäldas, — äfvensom af kostnaden för nya
telegrafliniers anbringande och de äldres förseende i mån af behof med nya
stolpar, — äro starkt anlitade, ansett att, om ifrågasatta åtgärder till handelns
skyddande å aflägsnare farvatten genom dit afgående expeditioner med örlogsfartyg
och andra vigtiga företag till handelns och sjöfartens befrämjande skola i
någon mån kunna genom bidrag från denna fond beredas, ifrågavarande utbetalningar
icke, såsom eljest önskligt varit, kunna derå anordnas, utan göra beviljandet
af särskilda medel nödvändigt; och har Kongl. Majit föreslagit Rikets
Ständer att, med godkännande af de förbindelser, Kongl. Majit genom ifrågavarande
traktat Sig och riket iklädt, till fullgörande af denna betalningsskyldighet
antingen, med afseende å det i och för sig icke särdeles betydliga belopp,
hvartill Sveriges andel i aflösningssumman uppgår, anvisa hela detta belopp
92,495 Thaler
att utgå på en gång under innevarande år, jemte ränta,
beräknad från och med den 1 Juli 1861 intill samma
tid år 1863, då betalningen antages i sådant fall kunna
ega rum, eller för två år  7,399 Thr 18 sgr.
tillsammans ~ " " 99,894 Thr 18 sgr;
t
Slats-JJlskollels Ullålande Nio 28.
motsvarande i jemnadt tal omkring R:mt 270,000 R:dr, eller ock, derest den
Sverige förbehållna rättighet till betalning medelst annuiteter funnes böra begagnas,
i enlighet med en vid den nådiga Propositionen fogad tablå öfver de årliga
kapital-afbetalningarne och räntebeloppen, anvisa:
l:o För år 1862:
en summa af  3,699 Thr 24 sgr, eller omkring Runt 9,990 R:dr,
2:o för år 1863:
en summa af. . . . 26,194 Thr 24 sgr, eller omkring „ 70,730 ,,
3:o för instundande stats
regleringsperiod
:
för år 186 4 Thr 20,300  „ 54,810
» » 1865 » 19,600  „ 52,920 „
” ” 1866 ” 18’9Q0 58.800 Thr .» 51 i030 »
eller tillsammans
en summa af ... . 88,694 Thr 16 sgr, motsvarande R:mt 239,480 R:dr;
kommande, i sistnämnda fall, det till slutliqvid af kapital och ränta år 1867
erforderliga belopp, 18,200 Thaler eller R:mt 49,140 R:dr, att af Rikets härnäst
sammanträdande Ständer äskas.
Uti förenämnde vid den Kongl. Propositionen fogade tablå äro de årliga
afbetalningarne, jemte ränta å 4 proc. å det efter hvarje liqvid återstående kapitalet,
beräknade sålunda:
1862
Juli
1.
Ränta för 1 år å 4 proc. å Thaler
92,495,
Thr 3.099:
24 sgr.
1863
V
??
Kapital-afbetalning .... Thr
22.495:
—
Ränta å Thr 92,495: — . . —
3,699:
24. 26,194:
24 »
1864
•i
V
Kapitalafbetalning ....
17,500:
—
Ränta å återstående Thr 70,000: —
2,800:
— 20,300:
1865
V
Kapitalafbetalning ....
17,500:
—
Ränta å återstående Thr 52,500: —
2,100:
— 19.600:
_
1866
V
V)
Kapitalafbetalning
17.500:
—
Ränta å återstående Thr 35,000: —
1,400:
— 18.900:
1867
»
r
Slutliqvid ........
17.500:
—
Ränta å detta belopp
700:
— 18,200:
Summa Thaler 106,894: 18 sgr.
af hvilket belopp kapitalet utgör
Thaler 92,495: —
och de upplöpande räntorna  » 14,399: 18 sgr.
Summa Thaler 106,894: 18 sgr.
Slutligen har Kongl. Majit fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att beslut härom utan någon större tidsutdrägt blefve fattadt,
Siats-Utskottets Utlåtande N:0 25.
5
på det att förutnämnda provisoriska kautionerings-åtgärder må, så snart som
möjligt, upphöra att i afseende å Sverige ega tillämplighet; äfvensom Kongl.
Majit för Rikets Ständer omförmält, att den ränteliqvid, sorn. enligt traktatens
lydelse, den 1 sistlidne Juli bort ega rum, blifvit af den under Kongl. Utrikesdepartementets
förvaltning stående konsuls-fonden förskottsvis erlagd emot ersättning
från de medel, hvilka af Rikets Ständer för nu framställda behof kunna
komma att anslås.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning ofvanberörda nådiga Proposition
blifvit från samtliga Riks-Ständen remitterad, har icke kunnat undgå att inse de
kännbara olägenheter, som bibehållandet af ifrågavarande tull måste för Svenska
handeln och sjöfarten medföra. Utskottet har ock erfarit att, på sätt i den
Kongl. Propositionen finnes omförmäldt, den offentliga meningen, särdeles efter
det Sundska tullen år 1857 blifvit afskaffad, ifrigt uttalat sig mot bibehållande
af oftanämnde tull, hvilken, huru betydande lindringar deruti än blifvit gjorda,
dock alltid är för handeln i hög grad tryckande samt dessutom står i strid med
nutidens åsigter rörande de internationela förbindelserna, och hvars klarerande
i allt fall är förenadt med formaliteter af beskaffenhet att utgöra ett väsendtligt
hinder för handelns fria och obehindrade gång. Utskottet tvekar således icke
föreslå Rikets Ständer att, på sätt Kongl. Majit äskat,
godkänna de förbindelser, Kongl. Majit genom ifrågavarande
traktat Sig och riket iklädt.
Beträffande derefter frågan, huruvida den genom oftaberörda traktat Sverige
åliggande betalningsskyldighet bör på en gång fullgöras, eller betalningen utgå
terminvis under åren 1863 med 1867; så, och ehuru räntan å det öfverenskomna
aflösningkapitalet i sednare fallet endast är bestämd tili 4 procent å det efter
hvarje liqvid återstående kapital, anser dock Utskottet, i betraktande af det icke
särdeles betydliga belopp, hvartill nämnda aflösningskapital uppgår, sig böra
hemställa, att Rikets Ständer måtte besluta:
att hela nämnda summa skall på en gång under första
hälften af innevarande år utbetalas, jemte ränta, beräknad
i enlighet med traktatens innehåll.
I fråga om anvisandet af de härtill erforderliga medel, finner Utskottet, lika
med Kongl. Majit att önskligt vore, om ifrågavarande utbetalningar kunde anordnas
till utgående från Handels- och Sjöfartsfonden; men då, enligt hvad Kongl.
Majit uti den nådiga Propositionen tillkännagifva, nämnda fonds tillgångar genom
derå gjorda anvisningar äro så starkt anlitade, att beviljandet af särskilda
medel, åtminstone till en betydligare del deraf, är oundgängligen nödvändigt, har
Utskottet ansett sig böra hemställa:
det Rikets Ständer må på Riksgälds-kontoret, till Kongl.
Majits disposition, anvisa ett förslagsanslag af 270,000 Ridr;
Bill. till R. St. Prot. 1862 & 1863, 4 Sami. 1 Afd. 11 fläli. 2
G
Slais-Uiskoiiets Utlåtande N:o SS.
att, i mån af behof, utbetalas, dels för godtgörande af den
utaf konsuls-fonden med 3,699 Thaler 24 sgr, för tiden till
den 1 Juli sistlidne år erlagda ränta, dels till liqviderande
på en gång af ofvanberörda aflösningskapital, 92,495 Thaler,
jemte derå ytterligare upplöpande ränta.
Som likväl Riksgälds-kontoret, jemlikt Rikets Ständers vid 1853 och 1854 års
riksdag, i sammanhang med beviljandet af lån åt Norbergs nya jernvägsbolag,
lättade beslut, under den 18 December 1856 till Handels-och Sjöfarts-fonden utfärdat
sin skuldförbindelse å 150,000 R.iir R:mt, att från och med 1858 års slut
återgäldas medelst årlig inbetalning af 15,000 R:dr å kapitalet jemte 4 procents
ränta å det vid hvarje inbetalning återstående belopp; har Utskottet, som föreställer
sig att, derest Handels- och Sjöfarts-fonden på en gång från Riksgäldskontoret
utbekomme denna sin fordran, hvilken, efter derå sednast skedd inbetalning,
nu utgör i kapital 90,000 R:dr, jemte gulden ränta från sistlidet års slut,
Handels- och Sjöfarts-fonden möjligen skulle kunna med detta belopp bidraga till
den för Stade-tullens aflösning erforderliga utgiftssumma, ansett sig böra föreslå:
att Rikets Ständer må, i sammanhang med anmälandet af
sina om ifrågavarande aflösningssummas utbetalning fattade
beslut, uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t hemställa,
huruvida icke, för den händelse en sådan liqvid af Riksgälds-kontorets
skuld till Handels- och Sjöfarts-fonden egde
rum, en häremot svarande andel af den till Stade-tuilens
aflösning erforderliga summa må kunna af Handels- och
Sjöfarts-fondens tillgångar bestridas, och det på Riksgäldskontoret
anvisade förslags-anslaget i följd deraf med ett lika
belopp förminskas, samt att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske
kan, härom i nåder lemna Rikets Ständer behörig underrättelse,
på det Rikets Ständer må komma i tillfälle att fatta
de ytterligare beslut, som deraf tilläfventyrs kunna påkallas.
Stockholm den 8 Januari 1863.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1803.
Stats-Utskottets Utlåtande M 29.
1
N:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Jan. 1863, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående rigtningen af södra stambanan, samt anvisandet af
en förskottssumma utaf Två millioner Riksdaler lill arbetenas
forlskyndande å densamma, under år 4863.
(B. A.)
Uti Kong!. Majlis till Rikets Ständer den 25 sistlidne November, angående Statens
jernvägsbyggnader aflåtna nådiga Proposition (införd under Jtä 47 i 1 Sami. af
Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll), har Kongl. Majit, vid öfvervägande af frågan
om de jernvägsanläggningar, hvilka för nästkommande statsregleringsperiod borde hos
Rikets Ständer föreslås till erhållande af anslag, ansett sig, i öfverensstämmelse med
Dess redan vid sistförflutna riksdag yttrade och af Rikets Ständer jemväl delade
åsigt, om angelägenheten deraf, att arbetena å södra stambanan företrädesvis fort
skyndades,
i främsta rummet böra äska erforderliga medel för denna stambanas fulländande,
på det att, sedan vestra stambanan numera blifvit fullbordad och till hela
sin längd för trafiken öppnad, hufvudstaden och mellersta delen af landet måtte så
skyndsamt sorn möjligt komma i direkt jernvägsförbindelse äfven med rikets södra
orter och banans slutpunkt, Malmö. I sådant afseende har Kongl. Majit erinrat
huruledes, sedan Rikets sednast församlade Ständer, i enlighet med Kongl. Majits förslag,
beslutat, det ifrågavarande stambana skulle i dess fortsättning ledas från sjön
Stråken genom Jönköping öfver Tenhult till trakten af Nässjö och derifrån vidare
förbi och i närheten af sjön Salen till Finjasjön, Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga
skrifvelse af den 6 Juni 1860 innehåller, anvisat de för dessa arbeten
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. A Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 29.
intill 1863 års slut af Kongl. Maj:t begärda särskilda summor af tillsammans 7,440,632
R:dr, att användas:
till banans fortsättning från Finjasjön, förbi och i närheten af sjön Salen, åt Nässjö
och vidare öfver Tenhult till Jönköping  6,000,000 R:dr,
och till jernvägsarbetena mellan Falköping och Jönköping . . . 1,440,632 »
eller tillhopa 7,440,632 R:dr.
Arbetena å omförmälda stambana, hvars hela längd, enligt den sålunda antagna
sträckningen, komme att blifva 35,76 mil, hade sedermera så fortgått, att banan från
Malmö kunnat öppnas ända till Elmhult inom Kronobergs län, 12,6 mil från nämnda
stad; och kunde det motses, att sträckan mellan Elmhult och stationen Liatorp, 1,4
mil, blefve för allmänna trafiken tillgänglig före 1862 års slut*). Från banans
norra ändpunkt vid Falköping hade arbetena å den 3^ mil långa sträckan till Mullsjö
station nått sin fullbordan, så att denna del af banan kunnat samtidigt med vestra
stambanan för allmänna trafiken öppnas. Enär medel till fullbordande af linien
mellan Mullsjö och Jönköping ännu icke blifvit anvisade, hade deremot denna linie
endast delvis kunnat bearbetas.
Enligt den af Kongl. Majit år 1858 i nåder förordnade Jernvägs-undersöknings
kommitlées
beräkningar, skulle kostnaderna för södra stambanans anläggning i den
af Kommittéen föreslagna och af Rikets Ständer sedermera antagna ofvanberörda
sträckningen komma att utgöra:
frän Finjasjön till Nässjö, 18 mil R:dr 11,526,41 1: —
» Nässjö till Tenhult, 2,14 mil » 1,479,120: —
» Tenhult till Jönköping, 1,50 mil » 1,324,000: —
» Jönköping till Stråken, 3,26 mil » 2,532,520: —
samt fullbordandet af linien från Stråken till Falköping . . » 826,000: —
Summa R:dr 17,688,051: —
och om härifrån afräknades ofvanberörda, af Rikets sednast församlade Ständer anvisade
7,440,632 R:dr, skulle af hela den beräknade kostnaden vid 1863 års slut
återstå 10,247,419! R:dr, eller i rundt tal 10,250,000 R:dr, hvilken summa Kongl.
Majit nu äskat må för fortsättande och fullbordande af berörda stambana i den vid
sistförflutna riksdag beslutade sträckning varda anvisade att utgå utaf den summa af
26,315 000 Ibdr, som Kongl. Majit, enligt särskild nådig Proposition om anskaffande
af medel till jernvägsbyggnader (införd under 46 i 1:sta Sami. af Rih. till Ris
St. Prot.), pröfvat böra, jemte blifvande räntevinst på statslåne-fonden, afses för Statens
jernvägsbyggnader till slutet af nästkommande statsregleringsperiod.
Som likväl — sedan de för vestra stambanans fullbordande af Statsverket under
år 1862 förskjutna medel blifvit af 1863 års anslag ersatta, samt ett under
*) Denna del af södra stambanan öppnades den 1 December 1862.
Stats-Utskottets Utlåtande M 29.
3
sistlidet år anskaffadt större parti materiel m. m. likaledes blifvit af innevarande års
anslag betaldt — återstoden af de på Riksgälds-kontoret till Statens jernvägsbyggnader
anvisade medel komme att utgöra endast omkring i,900,000 R:dr, har Kongl.
Maj:t, under åberopande af hvad i Dess nyssnämnda nådiga Proposition om anskaffande
af medel till jernvägsbyggnader finnes omförmäldt, rörande möjligheten att,
utan behof af särskild upplåning, för 1863 bereda tillökning i byggnadsfonden, i
nåder föreslagit att, då södra stambanans fullbordande borde, så vidt möjligt, fortskyndas,
samt detta måls ernående torde kunna emotses under loppet af år 1865,
derest erforderliga medel för arbetets kraftiga bedrifvande under år 1863 blefve att
tillgå, Rikets Ständer måtte för arbetenas fortsättande å nämnda stambana under innevarande
år af ofvanupptagna summa, 26,315,000 R:dr, anvisa 3,815,000 Riksdaler.
Förutom de nu anförda skälen för beviljande af tillökning i de för arbetenas
bedrifvande under innevarande år af Rikets sednast församlade Ständer anvisade tillgångar,
har Kongl. Maj:t, uti Dess om anskaffande af medel till jernvägsbyggnaderna
aflåtna nyss åberopade nådiga Proposition, erinrat derom, att det icke kurde vara för
enligt
med klok hushållning, om arbetet på Statens jernvägsanläggningar skulle under
ett år betydligt inskränkas och sedermera under de påföljande än ytterligare
utvidgas, samt att ett dylikt förfarande dessutom tilläfventyrs kunde komma att menligt
inverka på arbetslöner och arbetstillgång, åtminstone inom de orter, der jern vägsarbetena
påginge.
Då Stats-Utskottet anser af vigt, att Rikets Ständers beslut, i fråga om det af
Kongl. Maj:t sålunda äskade anslag till bestridande af kostnaderna för innevarande
års arbeten å södra stambanan så fort ske kan varder fattadt, har Utskottet desto
heldre ansett sig böra afgifva särskildt utlåtande öfver denna del af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, som Utskottet, med afseende å Rikets Ständers vid sistförflutne
riksdag fattade beslut och yttrade åsigter, hyser den föreställning, att erforderliga
medel till banans fullbordande framdeles under riksdagens lopp kommer att af Rikets
nu församlade Ständer anvisas. Men då Utskottet sålunda till behandling företager
denna del af Kongl. Maj:ts Proposition, tillhör det ock Utskottet att i sammanhang
dermed redogöra för samt afgifva utlåtande öfver de särskilda framställningar, som,
dels enligt hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition gifver vid handen, dels uti de till
Utskottet remitterade motioner, blifvit gjorda, såväl i fråga om södra stambanans blifvande
rigtmng från trakten af sjön Salen till Falköping, som rörande andra med
förevarande ämne gemenskap egande frågor.
Beträffande härvid först södra stambanans rigtning, så har Kongl. Majit i den
nådiga Propositionen omförmält, hurusom ett större antal petitioner från jordegare
och andre innevånare i Östergötlands och Calmar län till Kongl. Majit inkommit, uti
hvilka petitioner sökanderne framställt de flerahanda fördelar som, enligt deras förmenande,
ej mindre för landet i allmänhet medelst en kortare kommunikation mellan
Stockholm och södra Sverige, än ock särskildt för de sydöstra delarne af riket,
4
Stats-Utshottets Utlåtande JM 29.
skulle uppkomma derigenom, att den föreslagna stambanan genom Östergötland utlades
öster om sjön Sommen, i stället för vester om nämnde sjö, enligt Jernvägs-kommittéens
förslag; och hade, enär en sådan förändring i förslaget om östra stambanans
sträckning skulle hafva till följd, att äfven södra stambanan från sjön Salen borde
erhålla ett mera östligt läge och sålunda icke utläggas i rigtning åt Nässjö, utan
framdragas öfver trakten invid Eksjö mot sydöstra hörnet af sjön Sommen, Kongl.
Maj:t, i enlighet med förbemälde petitionärers derom framställda begäran, åt Chefen
för Statens jernvägsbyggnader uppdragit att, till frågans fullständiga utredande, låta
på deras bekostnad verkställa undersökningar om möjligheten att, utan allt för stora
svårigheter med hänseende till terrängens beskaffenhet, öster om sjön Sommen anlägga
en jernväg i kortaste sträckning från sjön Salen till staden Linköping.
Sedan, med anledning häraf, ifrågavarande undersökningar blifvit verkställda,
hade bemälde chef uti memorial den 6 sistlidne Oktober till Kongl Maj.t inkommit
med ett af plankartor och profilritningar åtföljdt utlåtande i ämnet, hvaraf hufvudsakligen
inhemtades, att den östra linien väl skulle blifva något öfver } mil kortare,
än den vestra, men att, i anseende till de å förstnämnda linie förekommande betydligt
längre lutningar och stora antal krökningar, den tidsförlust, som i följd häraf
skulle uppkomma för trafiken, blef större än den tidsvinst, som bereddes derigenom,
att våglängden vore kortare, hvarjemte materielen komme att å en efter den östliga
linien utlagd bana mycket- hastigare förslitas, äfvensom trafiksäkerheten å denna linie
skulle jemförelsevis blifva mindre, än på den vestra linien, der terrängförhållandena
vore vida gynnsammare. Beträffande åter kostnaden för den ena eller andra sträckningen,
skulle denna ökas med 547,142 R:dr, om banan droges öster om Sommen;
men då härjemte toges i betraktande att banan från Falköping öfver Jönköping och
Tenhult måste, för att anträffa en östligare anlagd bana, förlängas med 1 mil 10,000
fot, motsvarande en utgift af omkring 820,000 R:dr, komme den verkliga prisskilnaden,
till fördel för vestra linien, att blifva 1,367,142 R:dr, hvarförutan, om denna
linie bibehölles, besparing i underhålls- och drift-kostnad skulle vinnas för nära en mil
Vidare hafva, uti särskilda inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta motioner,
Herr Ludvig Dahlström (i mot. M 289) och Riksdagsfullmägtigen J. Ericson, (i
mot. JV2 467) på anförda skäl föreslagit, att stambanan från Sjöberg norr om sjön
Salen måtte utläggas i så ostlig rigtning, som omständigheterna medgåfve, för att
vinna den kortaste förening mellan Malmö och Linköping; att med byggandet af den
föreslagna jernvägssträckningen mellan Nässjö och Jönköping skulle anstå intilldess
stambanan genom Östergötland och norra Småland blifvit bestämd och utlagd; samt
slutligen att de medel, som blifvit afsedda för sträckningen mellan Nässjö och Jönköping,
eller 2,803,120 R:dr, må anvisas för Östgötavägens fortsättande.
I motsats härtill har Riksdagsfullmägtigen Sven Gustaf Johansson, uti en likaledes
inom Bonde-Ståndet väckt motion (J\s 225), yrkat, att Rikets Ständer måtte
Stats-Utskottets Utlåtande JW 29.
5
besluta, att arbetet å Nässjö-linien Icke skall fortsättas, utan undersökning först verkställas
på olika af motionären uppgifna linier, nemligen: dels från sjön Salens norra
ända öfver östra delen af Rydaholms socken samt Ohs jernbruk i Gällaryds socken,
öfver Nydala och Linnefors jernbruk i Svenarums socken till Stigoms gästgifvaregård,
der linien sammanträffade med den förut utstakade Laga-Iinien åt Tenhult, dels
från sjön Salens norra ända i närheten af hemmanen Sjöatorp och Hjelsjö i Hjortsberga
socken, vidare i närheten af hemmanet Granstalia i Rydaholms socken samt
söder om Rydaholms kyrka och Nederlids gästgifvaregård i närheten af egendomen
Hjelmsänga samt hemmanet Fornboryd i Rydaholms socken, förbi Yxkullssund och
Edh genom Woxtorps socken till Wernamo köping, der linien sammanträffade med
den förut utstakade Laga-limen; och har motiODären, under förmälan att båda de af
honom föreslagna linier skulle vara kortare och för en jernvägsanläggning mindre
kostsamma, än Nässjö-hnien samt derjemte lemna större trafik, än denna, hemställt
att, sedan vederbörlig undersökning skett, den linie måtte antagas, som kunde anläggas
för minsta kostnad och som ansåges för Staten inbringa den största inkomst.
Likaledes har Friherre Staél von Holstein, F. W., uti en hos Ridderskapet och
Adeln väckt motion (JV5 230), vrkat, att Stats-Utskottet måtte taga i noga öfvervägande,
om icke södra stambanans dragande från öfra ändan af sjön Salen vid Alfvestad
genom Kråkebodalen till Jönköping skulle för trafiken vara vida förmånligare,
än åt Nässjö, och om ej genom en sådan förändring i planen en stor besparing i
anläggnings- och underhålls-kostnad kunde vinnas.
Med afseende å angelägenheten deraf, att den del utaf södra stambanan, som
skall förena Jönköping med Falköping, så skyndsamt som möjligt blefve färdig, hafva
särskilda motioner inom samtliga Riks-Stånden blifvit väckta derom, att nödiga
medel förskottsvis må varda anvisade för fullbordande af sträckningen mellan Mullsjö
och Jönköping; varande dessa motioner afgifna:
hos Ridderskapet och Adeln:
af Grefve Hamilton, Jacob Essen, som (i mot. JV3 5) föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anslå den summa af ungefärligen 2 millioner R:dr, som erfordrades till ifrågavarande
jernvägssträckning, af hvilken summa en half million tarfvades i början
af instundande Februari och återstoden under den öfriga delen af innevarande år;
hos Preste-Ståndet:
af Doktor Almqvist (mot. JVJ. 3), med hvilken sig förenat Doktorerne Säve och Carlander,
Prosten Lundholm samt Kyrkoherden Ollerström, under yrkande, att Rikets
Ständer malte, i afräkning å blifvande anslag till jernvägsbyggnader under nästa
statsregleringsperiod, anvisa nödiga medel för jernvägens fullbordande från Mullsjö
lill Jönköping, att utgå under innevarande år och till en början 500,000 R:dr i
eästkommande Februari månad, hvarigenom möjlighet skulle beredas att få denna
6
Stats-Utskottets Utlåtande JM 29.
bana färdig under innevarande år, eller ett år tidigare, än arbetet eljest kunde
återtagas och frukten af hvad som redan dervid blifvit vidgjordt upphemtas;
hos Borgare-Ståndet:
af Herr J. X. Lemchen, som dels (i mot. 3) hemställt, att Rikets Ständer må,
så snart ske kunde, till fortsättning af jernvägen mellan Falköping och Jönköping
bevilja ett förskottsanslag till belopp ai 500,000 R:dr att af tillgängliga medel i
Riksgälds-kontoret vederbörande tillhandahållas, samt vid definitiva pröfningen och
bestämmandet af det för fullbordande af denna jernväg erforderliga anslag förordna,
att återstoden deraf må användas, i mån af behof, äfven under år 1863 och således
före början af nästa statsregleringsperiod; dels ock (uti motion JV& 283) att Rikets
Ständer täcktes, så snart ske kunde och innan jernvägsfrågan i sin helhet företoges
till pröfning, anslå det belopp, som erfordrades för fullbordande af sträckningeu
emellan Mullsjö station och Jönköping.
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län (mot. JVS 8), med
hvilken Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län sig förenat, i den anhållan, att
minst 500,000 R:dr måtte utaf disponibla medel anvisas, på det tillfälle må beredas
att, så fort årstid och väderlek det tillåter, fortsätta detta arbete, utan afvaktan
af Ständernas beslut angående jernvägsfrågan i dess helhet.
Förutom ofvannämnda motioner har Utskottet tagit kännedom om följande till
Kongl. Majit ingifna och tillika med åtskilliga andra, rörande jernvägsfrågorna från
Kongl. Majit till Utskottet öfverlemnade framställningar, nemligen:
1:o. Femtiotre särskilda genom Konungens Befallningshafvande i Calmar län
insände, dels af länets norra Hushållnings-sällskap, dels af jordbrukare och näringsidkare
inom orten till ett antal af 1,637 personer undertecknade och af Konungens
Befallningshafvande förordade petitioner om södra stambanans anläggning öster om
sjön Sommen eller eljest med en så ostlig rigtning genom Småland, som lokala förhållanden
och fäsladt afseende på hela rikets sanna fördel kunde medgifva.
2:o. Chefens för statens jernvägsbyggnader, af plankartor och profiler samt
kostnadsförslag åtföljda, här ofvan omförmälda, underdåniga memorial, angående de
verkställda undersökningarne med afseende å förslaget om stambanans anläggande
öster om sjön Sommen.
3:0. En af Konungens Befallningshafvande i Östergöflands län till Kongl.
Majit i underdånighet insänd, af dertill utsedde deputerade undertecknad petition,
åtföljd af ett vid hållet allmänt sammanträde med länets innevånare inför Konungens
Befallningshafvande, den 4 Mars sistlidet år, fördt protokoll, innefattande, bland annat,
en närmare utveckling af den inom provinsen Östergötland allmänt uttalade
Stats-Utskottets Utlåtande M 29.
7
åsigten, rörande stambanans utläggning i den af Jernvägs-kommittéen föreslagna
sträckning vester om sjön Sommen.
4:o. Sju särskilda af ett stort antal hemmansegare och andra personer inom
Jönköpings och Östergötlands län undertecknade petitioner om stambanans anläggning
i rigtningen emellan sjön Salen och Nässjö samt vidare genom Norra Vedbo
härad vester om sjön Sommen.
Stats-Utskottet har tagit i öfvervägande de skäl, som sålunda å ena och andra
sidan blifvit framställda om förändring uti den för södra stambanan af Rikets
sednast församlade Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, beslutade hufvudrigtning
från närheten af sjön Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till Jönköping;
och beträffande först dels Friherre Stael von Holsteins framställning, om
samma stambanas dragning från Alfvestad genom Kråkebodalen till Jönköping, dels
Riksdagsfullmägtigen Sven Gustaf Johanssons yrkande om inställande af arbetet å
Nässjö-linien, intilldess, efter föregångna undersökningar i de af motionären uppgifna
rigtningar, blifvit utrönt, hvilken linie, som kunde anläggas för minsta kostnad
och som vore mest inkomstgifvande; så och enär häremot förekommer att Rikets
Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag vid sistförflutna riksdag, genom förkastande
af den tillförene ifrågasatta sträckningen genom Laga-dalen redan uttalat
den åsigt, att södra stambanan borde utläggas i en mera ostlig rigtning, än den af
förbemälde motionärer antydda,
lära de i ofvanberörda hänseende gjorda framställningar icke
förtjena afseende.
Hvad derefter angår frågan om södra stambanans utläggning i den af Herr
Dahlström och Riksdagsfullmägtigen J. Ericsson antydda sträckning, så, enär genom
de här ofvan omförmälda, genom Chefen för statens jernvägsbyggnader under sistlidet
år verkställda noggranna undersökningar blifvit utredt, att en mera östlig rigt
ning
väl blefve något öfver pdels mil kortare, än den förut undersökta linien, men
att, i anseende till de å förstnämnda sträckning förekommande betydligt längre lutningar
och stora antal krökningar, den tidsförlust, som i följd häraf skulle uppkomma
för trafiken, blefve större än den tidsvinst, som bereddes derigenom att väglängden
vore kortare, hvarjemte materielen komme att mycket hastigare förslitas;
anser Utskottet, på grund häraf och hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i detta
ämne i öfrigt innehåller, sig böra hemställa, det Rikets Ständer behagade förklara,
att giltigt skäl icke förekommer, att frångå det beslut, som af
Kongl. Maj:t och Rikets sednast församlade Ständer i afseende
å södra stambanans rigtning blifvit fattadt.
Vidkommande sedermera Herr Dahlströms och Riksdagsfullmägtigen J. Erics
-
8
Stats-Vtskottets Utlåtande M 29.
sons yrkande, dels alt med byggandet af den föreslagna jernvägssträckningen mellan
Nassjö och Jönköping borde anstå, intilldess stambanan genom Östergötland och
norra Småland blifvit bestämd och utlagd, dels att de medel, som blifvit afsedde
för sträckningen emellan Nässjö och Jönköping, eller 2,803,120 R:dr, måtte anvisas
för Östgötavägens fortsättande; så anser Utskottet, för sin del, att ett uppskof på
obestämd tid med fullbordandet af bansträckningen emellan Nässjö och Jönköping
skulle, icke blott för omkringliggande orter, utan äfven för landet i dess helhet,
medföra alltför stor skada och förlust, helst ett bland de vigtigaste skälen för södra
stambanans skyndsamma fullbordande, på sätt i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
jemväl blifvit erinradt, onekligen är att hufvudstaden och mellersta delen af
landet må ofördröjligen komma i direkt jernvägsförbindelse äfven med rikets södra
orter och banans slutpunkt, Malmö; men detta mål naturligtvis icke kan så snart
vinnas, om sträckningen mellan Nässjö och Jönköping icke skulle bearbetas i sammanhang
med den öfriga delen af södra stambanan. I följd häraf anser sig Utskottet
icke
heller kunna lill de i ofvan omförmälda hänseenden gjorda
framställningar tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Sedan Utskottet sålunda afgifvit utlåtande öfver de frågor, som dels angå södra
stambanans rigtning från närheten af sjön Salen åt Nässjö öfver Tenhult till
Jönköping och Mullsjö, återstår för Utskottet att yttra sig, dels i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga förslag, att Rikets Ständer för arbetenas fortskyndande å södra stambanan
under innevarande år måtte anvisa 3,815,000 R:dr, dels öfver de af of
vannämnde
motionärer gjorda framställningar om förskott i och för skyndsamt fullbordande
af vägsträckningen emellan Mullsjö och Jönköping.
Ehuru Utskottet, lika med hvad Kongl. Majit uti sin nådiga Proposition om
anskaffande af medel till jernvägsbyggnad^- (sid. 30) yttrat, antager, att den summa,
som i förenämnda hänseende af Kongl. Majit blifvit äskad, kan åstadkommas
utan att någon särskild upplåning för sådant ändamål behöfver ifrågasättas, har likväl,
vid det förhållande att Utskottet, hvarken i deras helhet behandlat de väckta
frågorna om öfriga föreslagna stambanor samt om statsbidrag för andra jernvägsanläggningar,
eller förehaft frågan om anskaffande af de till jernvägsbyggnaderna
erforderliga medel, Utskottet funnit sig nu endast böra föreslå:
att Rikets Ständer, i afräkning å det belopp, som för arbetena
å Statens stambanor under innevarande riksdag kan varda bestämdt
att utgå under år 1863, måtte ställa till Kongl. Majits
förfogande en summa stor Två millioner Riksdaler att, i mån
af behof, utaf Riksgälds-kontoret utbetalas, för fortsättande af
södra stambanan från Mullsjön till närheten af sjön Salen, i
den vid sistförflutne riksdag beslutade sträckning; dock med
rättighet
Stats-Utslcottets Utlåtande JYi 30.
9
rättighet för Kongl. Majit att vid jernvägsarbetenas utförande,
på sätt hittills egt rum, närmare bestämma de orter, som banan
skall genomgå, och de ställen den bör anlöpa.
Hvad slutligen vidkommer de af åtskillige motionärer gjorda framställningar
om skyndsamt fullbordande af vägsträckningen mellan Mullsjö och Jönköping, anser
sig Utskottet, på de af motionärerne anförda skäl, böra hemställa, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande att, om sådant
utan förlust eiler alltför stora olägenheter låter sig göra, så
påskynda arbetet emellan Mullsjö station och staden Jönköping,
att denna del af södra stambanan må kunna för trafiken öppnas
redan innevarande år.
I händelse Rikets Ständer behaga bevilja det af Utskottet sålunda föreslagna
förskott, torde Utskottet få sig uppdraget derom meddela Fullmägtige i Riksgäldskontoret
underrättelse, för medlens tillhandahållande i vanlig ordning.
Stockholm den 12 Januari 1863.
N:o 30.
Ant. till Exp.-Utsk. flen 13 Jan. 1863, kl. 11 t. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ersättning af allmänna
medel till Klockaren J. Nilsson, för liden förlust vid af honom
verkställd omläggning af vägen förbi den s. k. Rindboliden.
(U. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-Utskottets handläggning
remitterad, har Riksdagsfullmägtigen Sven Gustaf Johansson från Jönköpings
län anfört, hurusom, sedan Majoren m. m. J. Backlund i September månad år 1845
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A(d. 12 Uäft. 2
10
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 30.
uppgjort kostnadsförslag för omläggning af vägen förbi den s. k. Rindboliden å landsvägen
mellan Norrlida och Gisslaveds gästgifvaregårdar i Westbo härad af nämnda
län, och delta kostnadsförslag, upptagande en summa af 1,149 R:dr 21 sk. Banko
eller 1,723 R:dr 21 öre R.mt, i Mars månad 1858 blifvit af Kongl. Maj:t i nåder
godkändt, hade, efter det omförmälda vägomläggningsarbete blifvit å entreprenadauklion
åt den minstbjudande utbjudet och sedan ortens invånare lofvat att i någon
mån genom dagsverksbiträde entreprenören bispringa, Klockaren i Anderstorps församling
J. Nilsson åtagit sig arbetets utförande för 1,595 R:dr. Såsom understöd
för arbetet beviljades sistnämnde år ett statsanslag af 1,500 R:dr, hvaremot återstoden
skulle af orten tillskjutas. Emedlertid mötte vid arbetets utförande svåra hinder, hvarigenom
den obemedlade entreprenören drabbades af en ganska betydlig förlust. Det
uppgjorda kostnadsförslaget innehöll nemligen, efter hvad motionären uppgifvit, flera
väsendtliga misstag, som förorsakade en ansenlig förhöjning i arbetskostnaden. Dessutom
hade under de 15 år, som förflutit emellan förslagets uppgörande och arbetets
verkställande, den förbiflytande Nissån gjort en betydlig utskärning, hvarföre det blef
nödvändigt att för vägens framtida bestånd förlägga densamma i annan riktning, än
den först uppgjorda planen visade. Till dessa svårigheter kom slutligen en omständighet,
som mera än allt annat inverkade missgynnande på arbetsföretaget. Kostnadsförslaget
upptog nemligen dagsverkspriserna till endast 75 öre, hvilket pris visserligen
alltintill tiden för entreprenadauktionen var i orten gängse; men redan vid arbetets
början hade, till följd af förhöjda priser å alla hfsförnödenheter, legan för ett
dagsverke uppgått till 1 R:dr å 1 R.dr 50 öre och för ett fullgodt ökedagsverke till
3 R:dr. När vägomläggningen slutligen var färdig kostade den 3,765 R:dr 17 öre,
oberäknadt ränta på det kapital, som entreprenören varit nödsakad upplåna och förskottera;
och skulle således för honom, i händelse ytterligare bidrag ej varit att påräkna,
medfört en förlust af 1,759 R.'dr 9 öre. Till lindring af denna förlust gjordes
inom orten ett sammanskott af 203 R:dr 33 öre, men, då detta understöd var alltför
obetydligt, vände sig vägbyggnads-direktionen till Kongl. Majit med underdånig anhållan
om bidrag af statsmedel och denna ansökning, understödd af Kronofogden i
orten samt förordad af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet, äfvensom Styrelsen
öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, gynnades äfven i så måtto af nådigt bifall,
att ett belopp af 500 R:dr till entreprenören utarordnades af 6:te Hufvudtitelns besparingar,
hvarigenom entreprenörens egentliga uppoffring för detta arbetsföretag utgjort
1,259 R:dr 9 öre, utom ränta derå, 75 R.dr. Då emedlertid denna förlust icke
vållats i följd af oskicklighet, oordentlighet eller okunnighet vid arbetets anordnande
och utförande, utan uppkommit dels genom vederbörande tjenstemans misskalkylering
i kostnadsförslaget, dels ock hufvudsakligen genom omstörtning i arbetspriserna, har
motionären, enär officielt vore styrkt, att denna för orten nyttiga och särdeles behöfliga
förbättring i kommunikationen blifvit nöjaktigt fullbordad, hemställt, att ett be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N-'o 30.
11
lopp af 1,334 frdr 9 öre måtte af allmänna medel Klockaren J. Nilsson beviljas,
såsom ersättning för hans sålunda lidna förlust.
Då det helt och hållet berott på ofvanbemälde entreprenör, Klockaren Nilsson,
att, när kontrakt om ifrågavarande vägomläggning uppgjordes, för berörda arbete betinga
sig sådan ersättning, som varit tillräcklig till bestridande af den för arbetets
utförande erforderliga kostnad och, enligt Utskottets tanke, det skulle blifva ett ganska
vådligt prejudikat, utan tvifvel föranledande till icke obetydliga utgifter för det allmänna,
i fall staten åtoge sig godtgöra sådana förluster, som enskilde entreprenörer
få vidkännas derigenom att de, möjligen till följd af bristande förutseende eller felaktiga
beräkningar, ingått förbindelser, som för dem sedermera blifvit mindre fördelaktiga
och icke kunnat utan uppoffringar fullgöras, får Utskottet, jemväl med fästadt
afseende derå, att, enligt motionärens uppgift, Nilsson, såsom bidrag till lindring i
den förlust, han genom berörda arbetsföretag sig ådragit, utaf Kongl. Maj:t hugnats
med understöd af allmänna medel, hemställa,
att den väckta motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 Januari 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Stats-Uiskottets Utlåtande JM 31.
1
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1863, kl. 6 e. m
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående pension
från Allmänna lndragningsstaten åt Justitierådet m. m.
Axel Fredrik Gyllenhammar.
(U. A.)
Uti högstberörda den 2 December förlidet år till Rikets Ständer aflåtna och till Statsutskottets
handläggning remitterade nådiga Proposition har Kongl. Majit gifvit Rikets Ständer
tillkänna, hurusom Justitierådet, Kommendören af Kongl. Majits Nordstjerne-orden,
Axel Fredrik Gyllenhammar, med företeende af läkarebetyg, utvisande att han, till följd af
obotlig organisk hjertsjukdom, hvilken tvingade honom att undvika hvarje både kropps- och
själsansträngning, samt att han således hvarken kunde eller borde med utöfningen af sitt
embete fortfara, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att då sökanden ännu icke uppnått
högre ålder än af 60| år, Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om anvisande för honom å Allmänna lndragningsstaten af sådan pension, som,
derest han vore till 65 lefnadsår hunnen, skulle honom tillkomma, på det att Gyllenhammar,
snm saknade egna tillgångar, tillräckliga till försörjande af sig sjelf jemte familj, måtte
blifva i tillfälle att från Justitieråds-embetet begära afsked. Enligt hvad berörda läkarebetyg
gåfve vid handen, vore sjukdomen af beskaffenhet att icke lemna hopp om sådan
förbättring i Justitierådet Gyllenhammars helsotillstånd, att embetets utöfning, hvarifrån
han redan under ofvannämnda och nästföregående år tidtals varit genom sin sjuklighet
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Af i. 13 Haft. 1
2
Stats-Utskottels Utlåtande M 31.
hindrad, kunde af honom återtagas. I betraktande häraf och då till Justitieråds-embetets
bestridande vikarie ej lagligen kunde förordnas, samt då det följaktligen för arbetets
inom Högsta Domstolen jemna gång, och på det att dess öfriga ledamöters i allt fall särdeles
trägna och ansträngande göromål icke måtte än ytterligare förökas, vore magtpåliggande,
att, genom beredande af tillfälle för Justitierådet Gyllenhammar till afskedstagande,
möjlighet vunnes till embetets återbesättande och uppehållande, har Kongl. Majit,
enär Justitierådet Gyllenhammar uppnått en ålder af nära 61 lefnadsår och under mera
än 40 år varit i Statens tjenst, samt all billighet syntes fordra, att under förenämnda
förhållanden Gyllenhammar, som under en tid af 12 år beklädt Justitieråds-embete och,
enligt hvad företedd tjensteförteckning utvisade, äfven under sin öfriga tjenstetid i allmänhet
innehaft ansträngande befattningar, icke vid afskedstagandet komme i afseende på
pensionsrätt i annan eller sämre ställning, än hvartill han efter endast några få ytterligare
lefnadsår skulle varit ovilkorligen berättigad, uti högstberörda nådiga Proposition föreslagit
det Rikets Ständer ville medgifva, att Justitierådet Gyllenhammar måtte, från och med
månaden näst efter den. uti hvilken afsked från Justitieråds-em betet kunde varda honom
beviljadt, å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under återstående lifstid
af en årlig pension, motsvarande åttatio procent af hans nu innehafvande lön, eller till
belopp af 6,400 Ridr R:mt; och får Utskottet, med afseende å här ofvan anförda förhållanden,
tillstyrka,
att Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemna bifall.
Stockholm den 15 Januari 1863.
Stats-U'tskottets Utlåtande JVs 32.
3
N:o 32.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition örn anslag till
forsöle för utrönande af dels så kallade pansarplåtars af Svenskt
jern förmåga att emotstå skott och dels lämpligaste konstruktionen
af refflade gjutna jernkanoner lill fartygs bestyckning m. m.
(U, A.)
Uti en den 2 nästlidne December till Rikets Ständer aflåten, af samtliga Riks-Stånden
till Stats-Utskottet remitterad nådig Proposition, intagen under N:o 52 i Första Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller vid innevarande riksdag, har Kongl Maj:t
äskat ett extra anslag af Etthundratusen R:dr R:mt, att genast utgå och användas till
anställande af försök för utrönande af s. k. pansarplåtars af Svenskt jern förmåga att
motstå skott, äfvensom för bestämmande af lämpligaste konstruktionen af refflade gjutna
jernkanoner för fartygs bestyckning.
Enligt hvad den nådiga Propositionen vidare innehåller, skulle med berörda försök,
för hvilkas utförande ett approximativt kostnadsförslag blifvit hos Förvaltningen af Sjöärendena
uppgjordt, visserligen i främsta rummet åsyftas att vinna erfarenhet, rörande så
väl de kraftigaste för sjöförsvaret användbara skjutpjeser, som mått och öfrig beskaffenhet
af de, till skydd mot sådana, mest ändamålsenliga plåtar, men Kongl. Majit har derjemte
ansett det icke böra förbises, att för en fullständig utredning af dessa ämnen, äfvensom
till befrämjande af landets sanna fördel i ej mindre industriel än militäriskt hänseende,
det vore af yttersta vigt, att under försöken jemförelse anställdes emellan tillverkningar
af Svenska och utländska råämnen.
Omförmälda kostnadsförslag upptager:
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
till en skottafla, med 100 qvadratfot Svensk pansarplåt af 4T0,, verktums tjocklek 12,600: —
» en d:o, med 100 qvadratfots pansarbeklädnad af fyrdubbel lj verktums
Svensk plåt  9,500: —
» 200 qvadratfot Engelsk och Fransysk pansarplåt med taflor  18,000: —
» ammunition, med undantag af krut  3,000: —
» ersättning för kanoner, som genom försöks-skjutningen göras till krigsbruk
odugliga  4,000: —
» till uppförande af skyddshus, skottvall m. m., samt för transporter, aflönin
gar
m. m
14,900: —
» anskaffning af kanoner och projektiler af ny eller förbättrad konstruktion,
samt till utgifter för behof, som genom försöken ådagaläggas  38,000: —
Summa R:dr 100,000: —
Vid pröfning af denna nådiga framställning har Utskottet, enär Kongl. Majit uti Dess
nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, jemväl å 4:de Hufvudtiteln
begärt ett extra statsanslag af 100,000 R:dr för artilleri-försök, ansett sig böra tillse, huruvida
icke de ändamål, för hvilka ifrågavarande särskilda anslag voro afsedda, egde med
hvarandra det sammanhang, att dessa anslagsfrågor borde på en gång hos Rikets Ständer
till pröfning förekomma.
Uti det Stats-Råds-protokoll öfver Landtförsvars-ärenden, som är Kongl. Maj:ts nyssnämnda
nådiga Proposition bifogadt, finnes beträffande sistberörda anslag anfördt, att på
grund af den i Christiania, efter Kongl. Maj:ts nådiga befallning, under 1861—1862 års
vinter nedsatta Svensk-Norska Artilleri-kommittés, af Krigs-styrelserna i begge rikena
gillade förslag, skulle, för gemensamt lösande af frågan om införande af refflade kanoner i
de förenade rikenas artillerier företagas åtskilliga försök, utaf hvilka den Norska Artilleristyrelsen,
af uppgifna orsaker, åtagit sig den betydligaste delen, hvaremot, till nödig jemkning
i kostnaden de begge rikena emellan, Sverige skulle ensamt bekosta och utföra »slutliga
försök med det system för gröfre kanoner, hvilket, på grund af de i Norrige verkställda
förberedande försöken, borde komma till införande i de förenade rikenas land- och
sjö-artillerier, i ändamål att vid hvarje särskild kaliber bestämma konstruktionen af så väl
de olika kanonsorterna, som ock de dertill hörande projektilerna.»
Då försöks-skjutningarne i allmänhet icke allenast hade till ändamål att erfara träffsäkerheten,
utan ock verkningarne af de refflade pjesernas projektiler, hade Artilleri-kommittéen
jemväl uttryckt önskligheten af att skjutning mot betäckningsmedel af sådan beskaffenhet,
som, för att motstå artilleriets ökade verkningsförmåga, kunde ifrågakomma
att användas på krigsfartyg och fästningar, utfördes, om möjligt, samtidigt med de försök,
som skulle af Sverige anställas.
Dessutom, då på sednare tider slätborrade kanoner af grofva kalibrar och konstruerade
för stora laddningar och tunga projektiler visat fördelaktiga resultater, särdeles i afseende
å deras användande mot bepansrade fartyg från kustbefästningar, vore vigtigt att
Stats-Utskottets Utlåtande J\i 32. 5
äfven försök med sådana pjeser blefve i sammanhang med öfriga försöks-skjutningarne företagna.
Kostnaderna för ofvanuppräknade artilleri-försök voro sålunda beräknade:
till anskaffning af nödigt antal pjeser  13,720: —
» projektiler af alla slag med tillhörande antändningsrör  55,100: —
» underlag eller lavetter  5,000: —
» anskaffande af jernplåt, äfvensom till sjelfva utförandet af skjutningen mot
olika betäckningsmedel  20,000: —
» transportkostnad, rese- och traktamentsersättningar, samt diverse utgifter 6,180: —
Summa R:dr 100,000: —
Att resultaterna af de undersökningar, för hvilka Kongl. Maj:t sålunda äskat anslag,
böra blifva vid ordnande af vårt försvarsväsende af synnerlig vigt och att, i följd häraf,
Staten icke bör undandraga sig de dermed förenade kostnader, äfven om dessa uppgå till
ganska betydliga belopp, har Utskottet funnit obestridligt; men då, vid granskning af ofvanintagna
kostnadsförslag och öfriga uppgifter, det synts Utskottet uppenbart att de särskilda
frågor, hvilkas lösning angifvits vara med de föreslagna skjutförsöken åsyftad, i flera
hänseenden med hvarandra sammanfalla, har Utskottet ock antagit att, derest de särskilda
för flottan och landtförsvaret afsedda försöken blefve gemensamt anställda, denna anordning
skulle, utan att motverka uppnåendet af de afsedda ändamålen, bereda möjlighet till
någon minskning i de beräknade utgifterna. Och då Utskottet, vid jemförelse af de särskilda
i kostnadsförslagen upptagna poster, ansett en summa af 40,000 R:dr vid sådant
förhållande kunna inbesparas, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte till bestridande af kostnaderna för gemensamt
anställande af ofvan omförmälda skjutförsök till Kongl. Maj:ts
disposition på Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 160,000 R:dr
Runt.
Stockholm den 16 Januari 1863
6
Stats-Utskottcts Utlåtande M 33.
N:o 33.
Auk. till Esp.-Utsk. den 16 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag eller lån af allmänna
medel åt Länsmannen J. Sandqvist, till gäldande af den på
länsmans-bostället Grillby JM 3 belöpande skifteskostnad.
(R. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion [JM 266)
har Riksdags-fullmägtigen J F. Fredriksson från Upsala län föreslagit, att Rikets Ständer
måtte af statsmedel bevilja länsmannen J. Sandqvist, till gäldande af den på länsmansbostället
Grillby JM 3 i Willberga socken af Upsala län belöpande skifteskostnad, antingen
understöd utan återbetalningsskyldighet eller ock ett lån af 3,800 R:dr Runt, räntefritt
eller med fyra procents ränta, jemte skyldighet att å kapitalet årligen afbetala en
tjugondedel. Såsom skäl för denna framställning har motionären anfört, att, vid det i
Grillby by år 1859 afslutade laga skifte, den kostnad för utflyttningar, odling, hägnad
m. m., som, enligt vederbörande landtmätares vid motionen fogade uträkning, blifvit före
nämnda
länsmans-boställe påförd, uppgått till 3,797 R:dr 79 öre; att denna kostnad, jem
likt
Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827, måst förskottsvis gäldas af länsman Sandqvist,
hvilken i sin berörda egenskap egde en ordinarie inkomst af tillhopa 700 R:dr årligen,
hvarmed han hade att försörja hustru och 11 barn; att han, som saknade egen förmögenhet,
i följd häraf nödgats upplåna nämnda summa, hvarå årligen räntan utgjorde ett
betydligt afdrag å hans små inkomster, hvilka knappt försloge för familjens underhåll, i
följd hvaraf han för räntans betalande årligen måste göra nya lån; att ehuru boställsinnehafvare,
enligt nämnde Kongl. Kungörelse, egde rättighet att, derest han ej sutte qvar
å bostället i tjugo år från skiftets tillträde, af efterträdaren erhålla ersättning för sitt för
-
Stats-Utskoltets Utlåtande JYs 33.
7
skott med en tjugondedel deraf för livart och ett af de återstående åren, det likväl syntes
obilligt att lian härför skulle ligga i förskott, helst en efterträdande boställshafvare möjligen
icke vore vederhäftig för ersättningens utbetalande; samt att rättvisan syntes kräfva
att Staten, såsom egare af bostället, åtoge sig skyldigheten att förskjuta ifrågavarande
kostnader, mot rättighet att af boställshafvaren uppbära ränta å förskottet och årlig amortering
deraf Motionären har derjemte med ingifna handlingar styrkt, att länsmannen
Sandqvist år 1859 hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt, att af statsmedel antingen erhålla
understöd utan återbetalningsskyldighet, eller ock ett amorteringslån till ifrågavarande
kostnaders bestridande, men att, — oaktadt Kongl Kammar-kollegium och Kongl. Statskontoret,
öfver denna ansökan hörde, i underdånighet hemställt, om icke Kongl. Maj:t kunde
finna skäligt att genom nådig Proposition föreslå Rikets Ständer att bevilja länsmannen
Sandqvist ett lån af 3,800 R:dr, med eller utan ränta, att amorteras på 20 år, räknadt
från och med den tid då det nya skiftet tillträddes, samt Konungens Befallningshafvande
i Upsala län jemväl yttrat den åsigt, att det vore önskligt, om boställsinnehafvare genom
Statens mellankomst kunde beredas lindring i de dryga skifteskostnaderna, — Kongl. Maj:t
likväl, vid föredragning häraf, funnit ansökningen icke böra till någon Kongl. Maj:ts åtgärd
föranleda.
Ehuru Utskottet, lika med de embetsmyndigheter, som i förenämnda hänseende sig
yttrat, finner, att svårigheter måste möta för Sandqvist att genom lån anskaffa en i förhållande
till hans ställning så betydlig summa, som den ifrågavarande, samt Utskottet
jemväl inser, att det tryckande i utgiften ökas derigenom, att icke full säkerhet förefinnes
att, i den händelse han inom ofvannämnda tidrymd af 20 år från tjensten afgår, efterträdaren
skall ega förmåga att godtgöra hvad af skifteskostnaden för de då ännu bristande
åren belöper; anser likväl Utskottet, vid det förhållande att Konungens Befallningshafvande
i Upsala län, uti sitt öfver Sandqvists ofvanberörda ansökan afgifna underdåniga
utlåtande, upplyst att ifrågavarande boställe, som förut ansetts för ganska godt, bör hafva
vunnit icke obetydligt genom det förrättade skiftet, samt med afseende derjemte derpå att,
om motionen bifölles, andra innehafvare af boställen, hvilka varit delegare i skifteslag,
kunde ega anledning väcka enahanda anspråk på understöd, sig böra hemställa:
att ifrågavarande motion icke må vinna Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 16 Januari 1863.
8
Ståts-Utskottets Utlåtande M 34.
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anvisande af medel lili Westerbottens
läns Pröfnings-kommitté, såsom tillskott för bestridands
af de i 76 § Bevillningssladgan omförmälda utgifter.
(R. A )
Med bifogande af utdrag ur Westerbottens läns Pröfnings-kommittées protokoll för den
6 sistlidne Oktober, hvaraf inhemtas, att de, enligt 76 § af nu gällande Bevillningsstadga,
för deruti bestämda ändamål anvisade sex procent af bevillningsmedlen inom nämnde län
för år 1862 utgjorde 1,952 R:dr 78 öre, och att, sedan derifrån afgått ersättning för tryckningskostnader
samt till krono-ombud och protokollsförande vid Pröfnings-kommittéen, icke
mer än 1,665 R:dr 10 öre återstode att fördela emellan alla öfriga personer, som för be
sväret
med taxeringen vore berättigade att åtnjuta någon ersättning, hvilken ersättning
blefve ännu ringare för de följande åren, då endast 3 procent af bevillningsmedlen äro
härtill anslagna, har Herr von Hedenberg, L. A., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt
motion (JVs 150), föreslagit, att Rikets Ständer, i enlighet med bestämmelsen i 118 § af
1858 års Bevillningsstadga, behagade för Westerbottens län anvisa ett anslag för år 1862
af 600 R:dr och för 1863 af 800 R:dr, att af blifvande Pröfnings-kommitté i länet, jemte
det redan bestämda, fördelas; samt att för nästa statsreglering dylikt anslag antingen må
beviljas eller ock uti Bevillningsstadgan förklaras, att den brist, som, efter Pröfnings
kommittéens
bedömande, uppkomme i de såsom skäliga ansedda ersättningarne, må fyllas
af andra Riksgälds-kontorets medel.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning ifrågavarande motion blifvit remitterad, har
ansett sig först böra upplysa, att den för bestridande af kostnaderna för taxeringsförrätt
uingarne
-
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 34.
9
Bingarne samt till arfvoden för dervid lemnadt biträde af tjenstemän m. m, anvisade procent
af bevillningssumman, genom 118 §i 1858 års Bevillningsstadga, höjdes från 1§ till 3
procent af hvarje läns bevillningssumma, jemte det samma §, likasom tillförene egt rum,
medgaf, att till dessa kostnaders bestridande finge, af inflytande medel, särskildt användas
800 R:dr R:mt inom Norrbottens län, 300 R:dr inom Vesterbottens och Jemtlands samt
200 R:dr inom Wester-Norrlands-län. Denna, för bestridande af taxeringskostnaderna, i
de norra länen medgifna tillökning hade sin grund deruti, att skjuts- och traktaments-penningar
för ledamöterne i Pröfnings-kommittéerne, enligt 1858 års och föregående Bevillningsförordningar,
skulle utgå af bevillningsprocenten, hvilken i de norra länen var dertill
otillräcklig, enär en stor del af ledamöterna voro bosatte på ganska betydliga afstånd från
Pröfnings-kommittéernas samlingsort, i följd hvaraf resekostnads-ersättningarne inom dessa
län ofta uppgingo till ganska betydliga belopp. Jemlikt 4 morn. af 76 § uti nu gällande
Bevillningsstadga är deremot uttryckligen föreskrifvet, att de i 70 § af samma stadga bestämda
rese- och traktamentskostnads-ersättningar icke blott till de å Pröfnings-kommittéens
sammanträdesort icke bosatte ledamöterne i denna Kommitté, utan ock till de
kronofogdar och andre personer, som enligt 76 § skola från annan ort vid Pröfnings-kommittéen
sig infinna, böra, utan sammanblandning med de af bevillningsprocenten utgående
taxeringskostnader och arfvoden m m., utbetalas utaf Riksgälds-kontorets i landtränterierna
innestående medel.
Då sålunda det tillförene gällande skälet till den för de norra länen anvisade särskilda
tillökning i bevillningsprocenten numera icke förefinnes, har Utskottet ansett sig
böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1863.
Bill. till H. St. Prol. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Åfd. 13 Baft.
2
10
Stats-UIskottets Utlåtande M 35.
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga angående ombijggandet af Östra flygeln
af Rikets Ständers hus.
(R. A)
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, jemlikt 261 § af det för Riksgälds-kontoret
nu gällande reglemente, uppdragit åt Fullmägtige i nämnda kontor att före innevarande
riksdag låta uppgöra förslag till en sådan förändring ock reparation af östra flygeln
af Rikets Ständers hus, att de der befintliga lägenheter försattes i ändamålsenligt skick
och, så vidt förhållandena medgåfve, erhölle den utvidgning, att fullt tillräckliga lokaler
kunde beredas för de Rikets Ständers Utskott, som vore i behof af större utrymme, hafva
Fullmägtige, uti skrifvelse af den 20 sistlidne November, till Stats-Utskottet öfverlemnat
en af arkitekten, vice Professorn Albert Törnqvist, som af Ofverintendentsembetet
blifvit förordnad att uppgöra de äskade förslagen till ofvannämnde flygelbyggnads reparation
och förändring, till Fullmägtige ingifven skrift, deri han anmält att, i anseende till
den dåliga grund, hvarpå omformälde byggnad vore uppförd, och densammas åt sjösidan
ständigt fortgående sättning, det icke vore möjligt att genom dess påbyggnad bereda ökadt
utrymme, hvilket endast skulle kunna åstadkommas genom den bristfälliga flygelns nedrifning
och uppförandet i dess ställe af en ny större flygelbyggnad, hvartill bemälde professor
uppgjort ej mindre plan- och faqad- samt inredningsritningar, än äfven fullständigt
kostnadsförslag, uppgående till en summa af 49,528 R:dr 20 öre Jemte det Fullmägtige
till Utskottet öfverlemnat dessa ritningar och kostnadsförslag, hafva Fullmägtige anmält:
att innehafvaren af den på östra sidan af Rikets Ständers hus belägne så kallade Hebbeska
egendomen under förra hälften af år 1861 genom anställd rättegång väckt påstående
derom, att den emellan denna egendom och östra flygeln af meranämnda hus befintlige
Stats-Utskottets Utlåtande M 35.
11
öppna tomtplats, hvilken hittills ansetts tillhöra detta hus, och åt hvilken plats fönsteröppningar
nu finnas uti ifrågavarande flygel och jemväl blifvit anbringade å ritningen till
den föreslagna nya byggnaden, måtte förklaras vara en Hebbeska egendomens tillhörighet,
eller ock att samma öppna plats, ifall ett sådant förklarande icke kunde erhållas, måtte
tillerkännas Stockholms stad såsom en gränd-dessein: varande den härom anställde rättegång,
likasom frågan om det deremot å Riksgälds-kontorets sida framställda yrkande, att
Hebbeska egendomens innehafvare måtte förpligtas att borttaga de å en del af den tomt,
sora tillhör Rikets Ständers hus, af meranämnde egendoms fordne egare uppförde byggnader
och låta till detta hus utlägga denna tomtedel, ännu beroende på Stockholms Rådhusrätts
pröfning och afgörande, sedan, till följd af nyssbemälde domstols beslut, besigtning
genom Handels- och Ekonomi-kollegii försorg under förlidne sommar blifvit verkställd till
utrönande af hvardera tomtens storlek och rätta gränslinier, samt Stadsingeniörens jemte
detta kollegii utlåtanden rörande de väckta frågorna blifvit infordrade.
Af de till Utskottet sålunda öfverlemnade ritningar och öfriga handlingar har Utskottet
inhemtat, att rummen i den föreslagna nya flygelbyggnaden skulle erhålla en höjd af
8 alnar, till följd hvaraf fönstren icke komme i samma horizontala sträckning som hufvudbyggnadens,
samt att flygeln skulle blifva 12 alnar längre, än den motsvarande vestra
flygelbyggnaden. Den irregularitet, som härigenom skulle uppkomma, såväl i afseende på
plan-dispositionen som våningarnes fönsterhöjder, i förhållande till fönstren i sjelfva hufvudbyggnaden,
har arkitekten väl ansett icke hafva något menligt inflytande på det hela
af byggnadens anordning och utseende, då irregulariteten endast blefve synlig från gårdssidan
samt från den till Hebbeska huset gränsande tviste-tomten; men häremot har, såsom
det synes Utskottet icke utan skäl, blifvit anmärkt att, om ock en enskild husegare
kunde finna sin uträckning vid att, utan afseende på det mer eller mindre reguliera i
byggnadssättet, verkställa en dylik flygelombyggnad, borde dock icke ett representanthus
erhålla en tillbyggnad, som helt och hållet stöde i disharmoni med såväl sjelfva hufvudbyggnaden,
som med den vestra flygeln. Byggnaden vore dessutom synlig icke blott från
gårdssidan och Hebbeska tomten, utan äfven från flera allmänna platser, såsom Slussplanen,
Södermalmstorg, åtskilliga gator å Södermalm o. s. v.; hvarförutan icke heller borde
förgätas, att de personer, som komme att vistas såväl i hufvud byggnaden som i flyglarne,
finge talrika tillfällen att observera den i ögonen fallande irregulariteten.
Vidare har Utskottet inhemtat att, sedan fråga under sistlidne riksdag blifvit väckt
om beredande af annan embetslokal för Rikets Ständers Justitieombudsman och hans expedition,
i stället för de åt honom till gemensamt begagnande med Lag-Utskottet tillförene
upplåtne ruin i Rikets Ständers hus, har Justitieombudsmans-expeditionen numera blifvit
förflyttad till de, uti Stats-Utskottets memorial N:ol66 vid sist förflutne riksdag omförmälde,
rum uti Riksgälds-kontorets hus, i följd hvaraf den öfverklagade otillräckligheten af den
för Lag-Utskottet afsedda lokal, numera upphört. Likaså hafva de för Konstitutions-Utskottet
afsedde rum i Rikets Ständers hus under sistlidet år, genom en fullständig repara
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 36.
tion och till någon del förändrad inredning, blifvit så iordningsatte, att desamma kunna
under hela riksdagen af nämnda Utskott begagnas.
Då sålunda de uti östra flygeln af Rikets Ständers hus befintliga lägenheter nu äro
försatte uti ändamålsenligt och brukbart skick, samt de öfverklagade olägenheterna blifvit,
så vidt det utan flygelns ombyggnad kunnat ske, behörigen afhjelpta; har Utskottet, som
anser, att en sådan ombyggnad destomindre för det närvarande bör ega rum, som frågan
om eganderätten till den emellan östra flygeln af Rikets Ständers hus och Hebbeska egendomen
belägna tomtplats är underkastad tvist, af hvars utgång planen för en blifvande
ombyggnad är i väsendtlig mån beroende, funnit sig böra tillstyrka,
att frågan angående ombyggnad af östra flygeln af Rikets Ständers
hus må anses hafva förfallit.
Stockholm den 16 Januari 1863.
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om begagnande af poslremissvexlar
för öfversändande af penningar från och till Riksgälds~konlorel.
(RA)
Med anledning af Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorers uti deras berättelse,
angående Statsverkets tillstånd och förvaltning, gjorda hemställan om rättighet för vederbörande
embetsmyndigheter att vid penningeförsändningar begagna så kallade postremissvexlar,
har Grefve Cronstedt, Fr,, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Statsutskottet
remitterad motion (N:o 206), hemställt, att vid remisser af Riksgälds-kontorets
medel postremissvexlar, utgifne af Enskilde Banker eller Filial-banker eller ock af sadane
bankers
Stats-Utskottets Utlåtande M 36.
13
bankers dertill befullmägtigade ombud, samt ställde att vid uppvisandet å den ort, dit
vexeln skall afgå, betalas till den person eller myndighet, till hvilken vexeln är afsedd att
öfversändas, måtte, der sådant utan olägenhet kan ske, få begagnas såväl af Riksgäldskontoret
för remisser till landsorterna, som af dervarande verk eller myndigheter vid penningars
öfversändande till nämnda kontor; dock under vilkor att Rikets Ständers Banks
eller Lånekontors anvisningar, der så ske kan, företrädesvis böra begagnas.
Då Rikets Höglofl Ständer, genom bifall till Stats-Utskottets i 10 § af dess den 19
sistlidne December afgifna utlåtande N:o 21 gjorda tillstyrkande, hufvudsakligen gillat Revisorernas
i ofvanberörda hänseende framställda förslag, i fråga om postremissvexlars begagnande
af de verk och inrättningar, som ega fribrefsrätt, får Utskottet, enär samma
skäl, som gälla för dylika vexlars begagnande af dessa verk och inrättningar, äfven äro
tillämpliga i afseende på Rikets Ständers Riksgälds-kontor och dem, hvilka det åligger att
med posten försända detta Kontors kontanta penningar, tillstyrka, att Rikets Ständer, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad sålunda i afseende på Kronans embetsverk blifvit
medgifvet, måtte besluta,
att, vid remisser af Riksgälds-kontorets medel, postremissvexlar, utgifna
af Bankinrättningar, som Kongl. Maj:t oktrojerat, äfvensom
af deras direktioner bemyndigade kontor, samt ställde att vid uppvisandet
å den ort, dit vexeln skall afgå, betalas till den person
eller myndighet, till hvilken vexeln är afsedd att öfversändas, må,
der sådant utan särskild kostnad eller olägenhet kan ske, begagnas
såväl af Riksgälds-kontoret för penningeförsändningar till landsorterna,
som af dervarande verk och myndigheter vid penningars
öfversändande till nämnda Kontor; dock under vilkor att, i fråga
om penningeförsändningar emellan Stockholm och de orter, hvarest
Rikets Ständers Bank har lånekontor, bemälde Banks eller lånekontors
anvisningar böra begagnas.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall härtill, får Utskottet derjemte hemställa,
dels att Rikets Ständer behagade uti afgående underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till vederbörandes kännedom härom
utfärda nådig Kungörelse; dels att Utskottet må, utan afvaktan
deraf, om Rikets Ständers beslut i detta ämne meddela Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret behörig underrättelse
Stockholm den 16 Januari 1863.
Bih. till R. St. Vrot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 13 Höft.
3
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 19 Jau. 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, t anledning af väckt motion om beviljande af ett räntefritt amorteringslån
lill bestridande af arfvoden åt Landtmätare vid laga
ski/len i Norrbottens län.
(R. A.)
Riksdagsfullmägtigen Herman Öbom från Norrbottens län har, uti en inom BondeStåndet
väckt och till Stats-Utsköttet remitterad motion (JVs 164), i hvilken Riksdagsfullmägtigen
Josef Osear Älmqvist jemväl instämt, på anförda skäl föreslagit, att Rikets
Ständer måtte bevilja ett räntefritt amorteringslån af 20,000 R:dr årligen till landtmäteriarfvodens
bestridande vid laga skiften inom Norrbottens län, emot den garanti och
öfriga vilkor för medlens återbetalning, som Rikets Ständer ansåge erforderliga.
I sitt den 5 innevarande månad under Äl 26 afgifna utlåtande öfver Riksdagsfullmägtigen
P. A. Nyströms lika beskatfade motion om lånebidrag till landtmäteriarfvoden vid
laga skiften i Westerbottens län har Utskottet uttryckt den åsigt, att kännedomen om
de fördelar, som laga skiftesförrättningar bereda jordegare, numera vore så allmänt spridd
öfver hela landet, att någon särskild uppmuntran för befordrande af laga skiften inom
olika län icke af behofvet påkallades, synnerligast sedan förenklade föreskrifter, rörande
vilkoren och sättet för erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttningar i
följd af dylika skiften, numera blifvit, genom Kongl. Kungörelsen den 27 September 1861
meddelade; och Utskottet får, med vidhållande af denna sin åsigt, hemställa,
att Herman Öboms ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Januari 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Slats~Ulskottets Lllulunde N:0 38.
1
IV o 3&.
Ank. till. Exp.-Utsk. den 17 Jan. 1863, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna tinder Riks-statens
Första Hufvudtitel. (U. A )
I afseende å anslagen under Första Hufvudtiteln, hvilka innefatta Kongl.
Hof- och Slotts-staterna samt vid sistlidne riksdag fastställdes till ett saramanräknadt
belopp af 1,278,400 R:dr, deraf 1,162,500 R:dr för den förra och 115,900
R:dr för den sednare af dessa stater, har Stats-Utskottet till pröfning förehaft
så väl hvad Kongl, Maj:ts nådiga Proposition örn Statsverkets tillstånd och behof
i berörda hänseende innehåller, sorn de af enskilda representanter väckta,
till Utskottet remitterade motioner, rörande denna Hufvudtitel.
l:o Kongl. Maj:t, som ansett den åt H. K. H. Hertigen af Östergötland
nu anvisade anslagssumma, 106,000 R:dr, sedan deras Kongl. Högheter Hertigen
och Hertiginnans äktenskap blifvit välsignadt med tre Kongl. Prinsar, hvilkas
vård och uppfostran enligt deras höga ställning fordra ökade utgifter, vara för
framtiden otillräcklig, har af sådan anledning, uti nu aflåtna nådiga Proposition
föreslagit, att den på Sverige belöpande andel af nämnda anslag måtte med
20.000 R:dr förhöjas och hädanefter å Riks-staten upptagas till belopp af
126.000 R:dr Runt.
Med afseende å hvad den Kongl. Propositionen innehåller angående behofvet
af tillökning i förevarande anslag, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att nu äskade belopp, 20,000 R:dr, må af Rikets Ständer
beviljas samt följaktligen anslaget för H. K. II. Hertigen af
Östergötland från och med nästa statsregleringsperiod utgå
med 126,000 ll:dr R:mt årligen.
Bih. lill 11. Sl. Brot. 1S62 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. U Iläft. 1
s
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 38.
Och torde härigenom jemväl få anses vara besvarad en af Herr Stjernsvärd,
G. M., hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion
(införd under N:o 127 uti 11 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll),
deruti motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte för H. K. H. Hertigen
af Östergötland anvisa ett årligt anslag af 150,000 R:dr sagde mynt.
2:o Enär det nu i stat uppförda anslag till underhåll af de på Stockholms
Slott och de Kongl. Lustslotten befintliga, Staten tillhöriga möbler, hvilka, oberäknadt
taftor, konstsaker och gobeliner, ansetts ega ett värde af nära 900,000
R:dr, visat sig vara för ändamålet alldeles otillräckligt, samt då icke något anslag
hittills varit beviljadt för underhåll af Staten tillhörige, för den Kongl. Hofliållningen
anvisade inventarier af silfver, koppar, porslin och glas, men anslagsmedel
härtill oundgängligen behöfdes, så vida dessa invenfarier ej skulle inom
kort blifva obrukbara, eller alldeles försvinna, har Kongl. Maj:t begärt, att iletta
i Kiks-staten under titel: »möblers underhållande å Kongl. Slotten», upptagna
anslag, 12,000 R:dr, måtte ökas med 44,400 R:dr och hädanefter 1 samma stat
uppföras under benämning: »flir underhåll och vård nf möbler och andra Staten
tillhöriga inventarier i de Kongl. Slotten.»
Af det vid den nådiga Propositionen fogade Stats-Råds-protokoIl för den
14 Oktober sistlidne år, deruti finnas intagna så väl en af Kongl. Maj:ts Förste
Hofmarskalk gjord underdånig framställning i detta ämne, som Riksmarskalksembetets
deröfver afgifna underdåniga memorial och till hvilka handlingar Utskottet,
för undvikande af vidlyftighet, hänvisar, inhemtas. bland annat, att Staten
tillhöriga, i de Kongl. Slotten förvarade möbler, egde ett värde af 879,862
R.dr, deruti icke inräknadt värdet af taflor, konstsaker m. m.; att i en del våningar
möblerne vore otillräcklige och i andra helt och hållet saknades; att för
erhållande af fullständig möblering i de rum, der sådan nu vore otillräcklig och
för att kunna förse de lokaler med möbler, der dylika alldeles saknades, erfordrades,
oberäknadt de möbler, som vore den Kongl. Familjens enskilda tillhörighet,
en summa af 294,100 R:dr; att af ofvannämnda anslag, 12,000 R:dr, utbetaltes
årligen till aflöningar och dagsverkskostnad för betjeningen vid husgerådskammaren
5,000 R:dr; att med återstoden af anslagssumman endast de tarfligaste
möbler och sängkläder kunde nödtorftigt underhållas; att när möblerna i
de bättre våningarne blefve förslitna intet funnes hvarmed de kunde ersättas;
att, om icke större anslag än hittills anvisades, det kunde antagas att så väl
Stockholms Slott, som Lustslotten inom 50 år komme att sakna brukbara möbler;
att till underhåll af Statens silfver, koppar, porslin m. m. erfordrades årligen
6,000 R:dr, samt att, för underhållande i någorlunda brukbart skick af
de i Kongl, klädkammaren förvarade effekter, behöfdes ett årligt anslag af 400
R:dr R:mt.
Stais Utskottets Utlåtande W:o 38.
3
Don för ifrågavarande föremål bestämda anslagssumma, 12,000 R:dr, uppfördes
å Riks-staten år 1824 och har från denna tid med oförändradt belopp
derstädes qvarstått. Att berörda anslag, med afseende å nuvarande förhållanden
och tidens fordringar, numera på långt när icke förslår till betäckande af de utgifter,
som vid de Kongl. Slotten ifrågakomma för möblers inköp och underhåll,
deras vårdande, jemte reparationer derå torde anses vara ådagalagdt af den utredning
vederbörande härutinnan meddelat. En tillökning af detta anslag lärer
derföre vara nödvändig, så vida den plan, som synes vara uppgjord för anskaffning
och komplettering af Statens möbler och inventarier, skall kunna utföras
och Utskottet har ock af sådan anledning ansett sig böra den härom i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition framställda begäran understödja. Då emellertid den
tillökning Kongl. Maj:t nu äskat är temligen betydlig och det torde vara tjenligt,
att anslaget icke till visst belopp för framtiden uppföres, innan närmare erfarenhet
blifvit vunnen rörande det ändamålsenligaste sättet, så väl att tillvägabringa
den såsom nödig ansedda kompletteringen af de Kongl. Slottens möbler
och inventarier, som ock att anordna dessas underhåll, har Utskottet ansett
lämpligt att beloppet anvisas till utgående under den tid nu skeende statsreglering
blifver gällande, äfvensom Utskottet, enär med berörda anslagssumma skola
bestridas jemväl utgifterna för underhåll af Statens silfver, koppar, glas och porslin
m. m., funnit den af Kongl. Maj:t föreslagna förändrade rubrik för detta
anslag vara lämplig.
Utskottet hemställer således,
att Rikets Ständer, med bibehållande å definitiv stat af den
fiir sagde ändamål förut anvisade summa, 12,000 R:dr, för
åren 1864, 1865 och 1866 bevilja en årlig förhöjning i
samma anslagssumma med 44,400 R:dr, att utgå under den
rubrik här ofvan blifvit föreslagen.
3:o Uti den till Polis-, lys- och renhållningen vid Kongl. Slottet och
sfi {prinsens palats anvisade summa, har enär den yttre belysningen af Kongl.
Slottet ej vore tillräcklig eiler ens jemförlig med den, som egde rum å kringliggande
allmänna platser, Kongl. Maj:t, enligt dess nådiga Proposition, äskat en
tillökning af 1,250 R:dr. Då emellertid af det den nådiga Propositionen bilagda
Stats-Råds-protokoll inhemtas, att det äskade beloppet afser förhöjning i det å
denna Hufvudtitels sednare afdelning uppförda anslag v lill brandväsendet .och
yttre lyshållningen vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats», 10,000 R:dr,
får Utskottet hemställa,
att den ifrågaställa anslagsförhöjningen, 1,250 R:dr årligen,
må af Rikets Ständer beviljas, men tilläggas sistnämnda anslag,
sorn således kommer att upptagas till 11,250 R:dr«.
4
Slals-Utskntlcls Utlåtande N:o 3S.
4:o Uti det för Gripsholms Slott nu bestämda årliga anslag, 2,550 Ridr,
är af Kongl. Maj:t äskad en tillökning af 2,450 Ridr, så att detta anslag komme
att utgöra 5,000 R:dr.
För behofvet af denna förhöjning hafva såsom skäl uppgifvits prisstegringarne
på löner, dagsverken och materialier samt omöjligheten att med nuvarande
anslagssumma, hvilken i det närmaste varit oförändrad alltsedan år 1818, bestrida
underhållet af Gripsholms Slott, hvars anslag för öfrigt vore mindre än
något af de öfriga lustslottens, oaktadt det förra med tillhörigheter kräfde större
utgifter, än vid de andra lustslotten, med undantag af Drottningholms Slott.
Då någon synnerlig nedsättning i nu gångbara pris å dagsverken och ma
terialier
ej torde vara att emotse samt de inkomster af arrenden och hyror, som
Gripsholms Slott har att årligen påräkna, enligt hvad vederbörande upplyst, äro
jemte nuvarande statsanslag otillräcklige för underhåll af de dyrbara, till större
delen åldriga byggnaderna m. m. å detta Slott, vid hvilket många historiska
minnen äro fästade, tillstyrker Utskottet,
att berörda anslag ökas med det äskade beloppet, 2,450 R:dr,
årligen.
5:o Äfven uti anslaget för Haga lustslott och park har Kongl. Majit begärt
en årlig tillökning af 3,500 R:dr.
Af ofvannämnda Stats-Råds-protokoll och Ståthållare-embetets på Haga deruti
omförmälda, Utskottet delgifna, underdåniga memorial af den 22 nästlidne
September, inhemtas, bland annat, att hufvudsakligen till följd af de under sednare
åren nära nog fördubblade priserna å materialier, löner och arbetskostnad, med
nuvarande anslag, som år 1824 bestämdes till och alltsedan denna tid utgått
med 4,500 R:dr, ifrågakomne utgifter för nämnda Slott icke kunnat betäckas,
samt att i slottskassan årligen uppstått brist, som, ehuru kassan, tid efter annan,
erhållit ganska betydliga tillskott från Hofförvaltningen, vid 1861 års slut utgjort
1,952 R:dr 53 öre; varande derjemte af Ståthållare-embetet upplyst, att parkens
underhåll och vård förorsakat största utgifterna och att af denna anledning
flera andra ganska angelägna underhålls- och reparationsarbeten måst åsidosättas.
Vid sådant förhållande och då Utskottet anser Haga Slott och park, hvilken
sednare erbjuder en af de vackraste och mest omtyckta promenadplatser i hufvudstadens
omgifningar, böra väl vårdas och underhållas, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer må bifalla, hvad Kongl. Majit i ofvanberörda
hänseende äskat.
6:o Öfriga till d enna Hufvudtitel hörande anslag, hvaruti förändring icke
blifvit här ofvan tillstyrkt, äro, enligt närlagde tabell, till enahanda belopp, som
vid sistlidue riksdag, uppförda, utom den för Hennes Majit Euke-Drottning Desi
-
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 38.
5
deria anvisade hofhållningssumma, hvilken, sedan Hennes Majit med döden afgått,
blifvit från Riks-staten utesluten; kommande, i händelse Rikets Ständer bifalla
hvad Utskottet hemställt, Hufvudtitelns anslagsbelopp, på sätt Tab. Litt. A. visar,
att utgöra 1,230,000 R:dr och således att med 48,400 R:dr understiga den
summa, nu gällande Riks-stat upptager.
Utskottet går nu att meddela yttrande angående de behof, för hvilka tillfälliga
eller extra anslag under denna Hufvudtitel ansetts erforderliga; i afseende
hvarå följande framställningar förekommit:
7:o Af skäl, som finnas anförda i det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
fogade Stats-Råds-protokoll af den 14 Oktober förlidet år, har Kongl. Majit föreslagit,
att: till komplettering och omarbetning af Slaten tillhöriga inventarier
utaf silfver och koppar samt lill inköp af porslin och glas, måtte be
viljas
ett anslag för en gång af 60,000 R:dr.
Utskottet, som haft del af de handlingar, hvilka legat till grund för Kongl.
Majits nådiga framställning i detta ämne, finner sig böra hemställa:
att Rikets Ständer måtte för sagda ändamål för en gång anvisa
en summa af 60,000 R:dr.
8.o Enär den åt nordvestra, norra och nordöstra sidorna af Kongl.
Slottet belägna del af första stora våningen, som under en lång följd af år
innehafts utaf framlidna II. Majit Enke-drotfning Desideria, icke efter år 1815
eller allt sedan den tid, då samma våning begagnades af Konung Carl XIII och dess
Gemål, undergått någon större reparation och dess iståndsättande följaktligen
vore af högsta behof påkalladt, har Kongl. Majit, då anslaget till Kongl. Slottets
underhåll påtagligen ej försloge för en så vidt omfattande reparation, som nu
erfordrades, begärt, att Rikets Ständer måtte anvisa de för detta ändamål, enligt
upprättadt kostnadsförslag, behöfliga medel, 75,000 Ridr; och får Utskottet,
som erhållit del af omförmälda, utaf Öfver-intcndents-embetet utan anmärkning
granskade, kostnadsförslag och öfriga härtill hörande handlingar, deraf inhemtas,
bland annat, att den äskade summan beräknats för rummens restaurering till
väggar, tak, förgyllningar, fenster, dörrar, golf och eldstäder, samt att den ifrågaställda
reparationen icke kan utan olägenhet längre uppskjutas, i anledning
häraf tillstyrka,
att Rikets Ständer till denna nådiga framställning mätte
lemna bifall.
9:o Kongl. Majit har derjemte begärt at i, för anbringande af vattenledning
i Kongl. Slottet samt för utvidgning af dervarande gasledning; Rikets Stän
der
måtte bevilja ett anslag för en gång af 24,075 Ridr.
6
Slats-Ulskoltets Utlåtande N:o 38.
Enligt den af sakkunnig person uppgjorda plan för ifrågavarande arbeten,
af hvilken Utskottet tagit kännedom, afser den föreslagna vattenledningen dels
införande uti Kongl. Slottet från hufvudstadens nyss fullbordade vattenledningsinrättning
af ett fullständigt rörnät, sträckande sig genom slottets alla våningar
upp till vindarne, dels anläggning såväl inom som utom nämnda byggnad af ett
tillräckligt antal brandposter, jemte åtskilliga andra för diverse behof nödvändiga ledningar;
och är utvidgningen af gasledningen beräknad att åstadkommas genom
uppsättning af flera nya gaslyktor på åtskilliga ställen samt en större kandelaber
med 5 gaslågor på inre borggården. Ofver-intendents-embetet, som granskat
berörda förslag, har vitsordat ändamålsenligheten af de för nu ifrågakomna
arbetens utförande föreslagna åtgärder, hvartill kostnaden, enligt beräkning, skulle
utgöra för vattenledningen 20,975 R:dr och för tillökningen i gasledningen 3,100
R:dr, eller sammanlagdt den af Kongl. Maj:t nu äskade summa; och har Riksmarskalks-embetet
meddelat, att hvarken det för Kongl. Slottets årliga underhåll starkt
anlitade slottsbyggnadsanslaget eller anslaget till brandväsendet och den yttre
lyshållningen vid Slottet lemna tillgång för bestridande af omförmälda utgifter.
Af ofvannämnda plan vill det synas som skulle Stoekhoms Slott, denna för
nationen dyrbara byggnad, genom införande derstädes af en fullständig vattenledning,
kunna, utom andra förmåner, äfven erhålla fördelen af en i alla afseenden
mot eldfara fullt betryggande eldsläckningsanstalt. Ensamt denna omständighet
har, vid granskningen af förslaget, synts Utskottet vara af den vigt,
att deraf bör anses följa tillräckligt skäl för Utskottet att hos Rikets Ständer till
bifall anmäla Kongl. Maj:ts härutinnan gjorda nådiga framställning; och då Utskottet
icke eller vid det framställda förslaget beträffande utvidgningen af gasbelysningen
vid Kongl. Slottet, funnit något att erinra, får, på grund häraf och
med afseende å hvad i denna fråga i öfrigt förekommit, Utskottet hemställa,
att det begärda anslaget, 24,075 R:dr, må af Rikets Ständer
beviljas.
10:o Vidare har Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer mätte bevilja
ett särskildt anslag af 23,000 R:dr för igenfyllande af kanalerna vid llaga
lustslott m. m.
I afseende å denna fråga inhemtas af ofta åberopade Stats-Råds-protokoll att,
sedan, till följd af den åt ett enskildt bolag meddelade tillåtelse att sänka den
vid slottet belägna Brunnsviken medelst segelleds upptagande vid Ålkistan, det
befunnits nödvändigt att ofvannämnda kanaler, så framt de icke skulle i brist af
vatten komma att i ännu högre grad än hittills förorsaka och underhålla en
länge och med skäl öfverklagad osundhet, antingen igenfylldes eller fördjupades,
hvilket sednare alternativ likväl, såsom förenadt både med vida större kostnad och
med flera svårigheter vid utförandet, ansetts icke böra ifrågakomma, Riksmar
-
Stats-Ulskoltels Utlåtande N:o 38
7
skalks-embetet. jemte anmälan härom, uti underdånigt memorial af den 12 April
sistlidet år, hemställt, dels att, såvida Kongl. Maj:t täcktes tillåta utförandet af det
ifrågaställa sänkningsarbetet, hvartill i sådant fall extra anslag måste hos Rikets
Ständer begäras, i sammanhang härmed finge verkställas en högst nödvändig
reglering af stränderna vid nämnda vik, dels ock företagas ordnandet i sin helhet
af den vackra slottsparken, å hvars ytterligare förskönande i åtskilliga delar icke
obetydliga arbeten och kostnader redan blifvit nedlagda, och Kongl. Maj:t härtill
lemnat nådigt bifall, hade, efter föregångna lokalundersökningar och mätningar,
Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen A. M. Lindgren afgifvit
utlåtande i ämnet, tillika med fullständigt kostnadsförslag, åtföljdt af erforderliga
kartor och ritningar till upplysning om kanalernas utseende och djup samt de
arbeten, som för utförande af berörda plan ansetts behöfliga, utvisande detta förslag,
hvilket Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hufvudsakligen
godkänt och Kongl. Maj:t i nåder gillat, att kostnaden förslagsvis beräknats till
23,000 E:dr.
Efter tagen kännedom af de till frågan hörande handlingar och det uppgjorda
förslaget öfver de erforderliga utgifterna för sagda föremål, får Utskottet,
som anser den ifrågaställda utfyllningen af kanalerna vid Haga i sanitärt hänseende
vara af väsendtligt behof påkallad, tillstyrka,
att jemväl denna af Kongl. Majit äskade summa, 23,000 R:dr,
af Rikets Ständer må beviljas.
11 :o Kongl. Majit har dessutom, i anledning af en utaf Ståthållare-em betet
på Haga gjord, af Riksmarskalks-embetet och öfriga vederbörande underdånigst
förordad framställning örn behofvet af ett anslag för en gång till bekostande af
högst nödvändiga reparationer å Haga Slolt, äskat af Rikets Ständer ett belopp
å 17,000 R:dr.
De särskilda, i behörig ordning upprättade och Utskottet delgifna förslag
öfver nu erforderliga byggnads- och reparationsarbeten vid förenämnda Slott,
äfvensom de handlingar, hvilka i öfrigt varit för Utskottet tillgängliga, ådagalägga,
att större delen af dervarande byggnader och lägenheter befinnas i mer
eller mindre förfallet skick, enligt hvad vederbörande upplyst, härledande sig
derifrån att de för Slottets vård och underhåll anvisade tillgångar under en lång
följd af år varit otillräckliga och att det följaktligen icke varit möjligt afhjelpa
en mängd brister, som tid efter annan ä hus och byggnader uppstått; att kostnaderna
för nu ifrågakomna arbeten uppgå till 17,215 R:dr 12 öre, deraf 12,062
R:dr beräknats för reparationer å boningshus och andra lägenheter samt återstoden
hufvudsakligen för plåtslageriarbeten vid Slottet, målning, stensättning,
stängsel, m. in.; och har Ofver-intendents-embetet, efter granskning af nämnda
8
Stals-Vlskotlels Utlåtande N:o 38.
förslag, anmält, att ingen deri upptagen utgiftspost kunde uteslutas, eller något
af arbetena uppskjutas.
Då, enligt Utskottets tanke, angeläget är att tillse, det Statens byggnader
blifva med noggrannhet vårdade samt att nödiga reparationer icke uppskjutas i
saknad af tillgängliga medel, hvarigenom underhållet otvifvelaktigt fördyras, får
Utskottet, enär, efter hvad upplyst blifvit, det icke låter sig göra att med nu
befintliga tillgångar verkställa ofvanomförmälda vid Haga lustslott erforderliga
byggnads- och reparationsarbeten, tillstyrka,
att Rikets Ständer bevilja de medel Kongl. Maj:t härtill
äskat;
varande, på grund af hvad Utskottet här ofvan hemställt, å närlagde Tab. Litt.
B. uppfördt ett belopp af tillsammans 199,075 R:dr såsom anslag för en gång
till tillfälliga belopp under denna Hufvudtitel.
l2:o Under åberopande af Dess i sammanhang med frågorna om regleringen
af utgifterna under Riks-statens 9ute Hufvudtitel framställda förslag om
beviljande al pensioner för åtskilliga till framlidna H. Maj:t Enke-drottning Desiderias
hofstat och betjening hörande personer, har Kongl. Maj:t begärt, att den
del af dessa pensionsbelopp, som borde utbetalas för tiden intill nästa statsregleringsperiod,
eller från och med den 1 Maj 1861 till 1869 års slut, nu måtte
af Rikets Ständer anvisas såsom extra statsanslag för en gång med 32,456 R:dr.
Utskottet, som ansett lämpligast att denna fråga behandlas i sammanhang
med Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag om pensioners tilldelande åt en del
af Hennes Maj:ts hofbetjening, kommer att, uti sitt utlåtande angående 9 ide Hufvudtitelns
reglering, meddela yttrande öfver Kongl. Maj:ts nådiga framställning
rörande utbetalningen af ofvanberörda extra anslagsmedel.
13:o Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rosersbergs Slott, som af framlidna
II. Maj:t Enke-drottning Desideria innehafts såsom enkesäte, men, jemlikt nådigt
Bref den 9 Februari 1861, tills vidare blifvit öfverlemnadt till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition, måtte äfven för framtiden med samma anslag, som hittills få af
Kongl. Majit lika med öfriga lustslotten disponeras.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, hade Rikets Ständer vid 1818 års riksdag
utsett Ulriksdals Kongl, lustslott till enkesäte åt Hennes Majit Drottningen Desideria.
Sedan likväl Kongl. Majit uti nådig Proposition af den 19 Augusti 1823,
jemte tillkännagifvande, att, till följd af den utaf Rikets Ständer åt Kongl. Majit
förut lemnade rätt, Ulriksdals slott dåmera blifvit anslaget till en Invalid-inrättning
för ålderstigne och blesserade krigsmän, hvarigenom dess användande i förberörda
ändamål upphör, föreslagit, att Rosersbergs kungsgård, hvilken, jemlikt
Rikets
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 38.
9
Rikets Ständers beslut vid 1809 och 1810 årens riksdag, tillhört H. M. Konung
Carl XIII och dess gemål för deras lifstid, men 1818, genom dåvarande
Enke-drottningens död, blifvit ledig och med allt hvad dertill hörer, följaktligen
äfven det för byggnadernas underhållande på stat uppförda belopp, 2,000 R:dr
Banko, öfverlemnats till H. M. Konungens disposition, i stället måtte, efter H.
M. Konungens dödliga frånfälle, upplåtas till enkesäte åt II. M, Drottningen och
af henne disponeras, under enahanda vilkor, hvarmed densamma blifvit till Konungen
upplåten, biföllo Rikets Ständer, enligt hvad Kongl. Brefvet den 22 Oktober
1823 utvisar, denna nådiga framställning; hvarefter Rosersberg, jemlikt Rikets
Ständers ofvanberörda beslut, innehafts såsom enkesäte af framlidna Enke-drottning
Desideria under hennes lifstid och sedermera, efter hennes död den 17 December
1860, disponerats af Hennes Maj:ts sterbhus intill midfastan föriidet år.
Rosersbergs kungsgård, belägen i Norrsunda socken, Erlinghundra härad och
Stockholms län, skattlades med underlydande torp den 5 September 1757 och
den 7 April 1759, och, efter de vid skattläggningen skedda observationer, fastställdes
hemmantalet af Kongl. Kammar-kollegium till 6 mantal. Kungsgårdens
årliga afkastning åtgår, enligt meddelad uppgift, till underhållande af den vid egendomen
varande personal, till aflöning åt presterskap och skola, till liqviderande
af kronoutskylder, fattig- och kommunal-afgifter samt till vägunderhåll m. fl.
onera. Skogen lemnar med hushållning virke m. m. för underhåll af de hus
och byggnader, som tillhöra jordbruket äfvensom nödigt bränsle åt de hushåll,
som ombesörja jordens skötsel, men ved och kol för Rosersbergs slott bekostas
af Kongl. Familjen ; och har, enligt hvad förvaltningsräkenskaperna utvisa, Slottet
årligen, utöfver egendomens afkastning, jemte de 3,000 R:dr Runt, hvilka finnas
på Riksstaten för Slottets vård och underhåll uppförda, erfordrat ett ytterligare
bidrag, uppgående i medeltal för de 10 åren 1851 —1860 till 9,280 R:dr.
Efter H. M. Enke-drottning Desiderias död väcktes af vederbörande fråga om
fortsatt utbetalning af det för Rosersberg beviljade statsanslag, i anledning hvaraf
Kongl. Majit, jemlikt ofvan åberopade nådiga Bref af den 9 Februari 1861, förordnade,
att Slottet skulle, från och med midfastan år 1862 och intilldess frågan
om ställets framtida bestämmelse hunne af Rikets Ständer blifva pröfvad och afgjord,
till Kongl. Maj:ts disposition öfverlemnäs, samt att de medel, hvilka under
innevarande statsregleringsperiod blifvit till lustslottets underhåll anslagne, borde,
för berörda ändamål, till Ståthållaren derstädes, emot behörig redovisning, utbetalas.
Häraf visar sig att dispositionen af Rosersbergs Slott, hvilken egendom numera
återgått till Statsverket, tillkommer Rikets Ständer, äfvensom att någon
inkomst af Slottet med tillhörigheter icke kan påräknas, såvida berörda egendom
skall bibehållas i samma skick som hittills, utan tvärtom att innehafvandet deraf
är förenadt med uppoffringar. Utskottet tillstyrker derför,
Bi/i. tili 11. St. Brot. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd. Ii Häfl. 2
10
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 38.
att Rosersberg, med hvad dertill hörer, må till Hans Majit
Konungen öfverlemnas, att af Hans Majit under Dess lifstid
begagnas och disponeras under enahanda vilkor, hvarmed
ifrågavarande egendom varit till Hennes Majit Enke-drottning
Desideria öfverlåten.
14:o Vid behandlingen af Första Hufvudtiteln har Utskottet jemväl förehaft
en hos Prcste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (införd under Nio
15 i 11 Sami. 2 Afd. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll), deruti Kyrkoherden
J. Ternström, af anförde skäl, gjordt framställning derom, att kungsgården Beckaskog,
hvilken, belägen i Kiaby socken, Willands härad af Christianstads län, förut varit
indelt till Öfverste-boställe vid Kongl. Skånska Dragon-regementet, och numera af
samma Regementes Boställs-direktion disponerades, men blifvit för en tid af 30 år,
räknadt från och med år 1835, af H. M. Konungen sålunda på arrende öfvertagen, att
af Dess Civil-lista till Boställs-direktionen årligen erlades 5,443 Rrdr 50 öre, motsvarande
räntan af boställets uppskattningsvärde, måtte för evärdelig tid åt H. Majit
Konungen upplåtas; i hvilket afseende motionären föreslagit antingen, att Rikets
Ständer å Första Hufvudtiteln ville uppföra ett förslagsanslag till betäckande af
den nu varande, eller genom förnyad upplåtelse blifvande, arrendeafgiften för
nämnde kungsgård, samt, jemte underdånig anmälan härom, hos H. M. Konungen
i underdånighet anhålla, det täcktes H. Majit i nåder för evärdelig tid emottaga
besittningsrätten af Beckaskog, eller, om, mot förmodan, berörda förslag
ansåges omöjligt och derför komme att förfalla, att Rikets Ständer åtminstone
förklarade, att Beckaskog må för all framtid iklädas natur af kungsgård och
sålunda, utan vidare mellanhand, Kongl. Majit beredas den tillfredsställelsen att
få fortfarande behålla och disponera berörda egendom, emot den afgift, som nu
vore eller framdeles kunde varda bestämd.
Då emellertid Kongl. Majit icke funnit för godt att i berörda hänseende
hos Rikets Ständer göra någon framställning, har Utskottet saknat anledning att
motionärens förslag understödja och hemställer derföre,
att den väckta motionen ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Januari 1863.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1862—1863, N:o 38.
Al*
Tabell öfver Riks-Statens Första Hufvud-Titel.
18 G1 års
Riks-Stat
anslår.
R:mt K:dr.
630.000
120.000
120,000
106,000,
36.000,
18.000,
12,000,
45,000.
22,500.
Tpt|
1,109,500.
Kongl, Itof- oell Slotts-Staterne.
Kongl. Hofstats-anslaget:
Kongl. Maj:ts Hofhållning
Hennes Maj:t Enke-Drottningen Josephinas Hofhållning
Hennes Maj:t Enke-Drottningen Desiderias Hofhållning
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland.
Uti anslaget inbegripas handpenningar för Hans
Kongl. Höghets Gemål.
Nuvarande beloppet  106,000
Förhöjning  20,000
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne ....
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie .
Möblers underhållande å Kongl. Slotten ....
För underhåll och vård af möbler och andra, Staten
tillhöriga inventarier i de Kongl. Slotten:
Sistnämnda, å denna Hufvudtitel sedan län<;
tid tillbaka upptagna, anslag. . 12,000.
Förhöjning, under nästa statsregle
ringsperiod
44,400.
Kongl. Hofstallets utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid KongJ. Slottet och
Arfprinsens palats
Förslag till
blifvande
Riks-Stat.
R:dr R:mt.
630,000,
120,000
126,000.
36'000.
18,000.
56,400,
45,000,
22,500,
Transport 1,053,900.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1862—1863, N:o 38.
1861 års
Riks-Stat
anslår.
Förslag till
blifvande
Riks-Stat.
' R:mt R:dr.
R:dr R:mt.
Tpt
1,109,500.
Transport
1,053,900.
3,000.
50,000.
Rosersbergs Slott
Ved och kol för de Kongl. Hofven
3,000.
50,000.
Sgr
1,162,500.
S:gr
1,106,900.
63.000.
10.000.
Kongl. Slotten:
Reparationer å Stockholms Slott med flere för de Kongl.
Hofven upplåtna byggnader
Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Kongl. Slot-  tet och Arfprinsens palats:
Nuvarande beloppet  10,000.
Förhöjning  1.250.
63,000.
11.250.
24,600.
2,550.
Drottningholms och Svartsjö Slott .
Gripsholms Slott:
Nuvarande beloppet
Förhöjning
. 2,550.
24,600.
5,000.
8,250.
4,500.
Ulriksdals Slott
Haga Lustslott och park:
Nuvarande beloppet
Förhöj ning
. 3,500.
8,250.
8,000.
3,000.
Strömsholms Slott
3,000.
Sgr
115,900.
S:gr
123,100.
Sta
1,278,400.
Summa
1,230,000.
Anm. Minskningen k Hufvudtiteln blifver således 48,400 R:dr.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1862—1863, N:o 38.
litti. It.
Tabell öfver MV.ictra Sta ts - It et/ler i ngs - a n s I a g
under åtiks- Statens JFörsta Hufvud-Titel.
Stats-  utskottet
föreslår :
Anslag för En gång.
R:dr R:mt.
Till
komplettering och omarbetning af Staten tillhöriga inventarier
af silfver och koppar samt till inköp af porslin och glas .
60,000.
Till
reparation af den åt nordvestra, norra och nordöstra sidorna
af Kongl. Slottet belägna del af första stora våningen . . .
75,000.
Till
anbringande af vattenledning i Kongl. Slottet samt utvidgning
af gasledningen derstädes
24,075.
Till
igenfyllande af kanalerne vid Haga lustslott och ordnande i
sammanhang dermed af parken derstädes
23,000.
Till nödiga reparationer å Haga lust-slott
17,000.
Summa
199,075.
Hill. till K. St. Prat. 1S6S & ISfa. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft
3
TÖCKHOLM, TYPOGRAFISK A FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1 863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
N:o 39.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1863. kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående regleringen aj utgijterna under Riks-Statens
Andra Hufvudtitel.
(U.-A.)
Denna Hufvudtitel, innefattande anslagen för Justitie-departementet, fastställdes
vid sistlidna riksdag till en summa af 2,198,570 R:dr, deraf penninp-ar
2,192,666 Ridr 11 öre samt indelta räntor efter markegång förslagsvis beräknade
till 5,906 R:dr 89 öre; och hafva å samma Hufvudtitel, i följd at dels Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, dels enskilda
motionärers framställningar, ifrågakommit åtskilliga förändringar, hvilka i den ordning,
hvaruti anslagen finnas i Riks-staten uppförda, komma att här nedan omförmälas.
l:o. Justitie Stats-Expeditionen.
a) Af skäl, som finnas framställda uti det den Kongl. Propositionen åtföljande
protokoll öfver Justitie-departements ärenden den 14 Oktober 1862, har Kongl.
Maj:t funnit utarbetandet af Justitie-Statsministerns statistiska embetsberättelse]-,
hvarmed för närvarande den inom Justitie-stats-expeditionen anställde Expeditionssekreterare
och Byråchef har befattning, icke lämpligen kunna, på sätt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid sistlidne riksdag äfvensom Rikets Ständers
år 1860 församlade Revisorer antagit, åt Statistiska Tabell-kommissionens Centralbyrå
uppdragas; på grund hvaraf och då i nämnda Expedition numera icke funnes
på stat mera än en Expeditions-sekreterare, hvilken, enligt Instruktionen, vore
pligtig deltaga i handläggning jemväl af andra ärenden än de statistiska, om hans
tid sådant medgåfve, Kongl. Majit för bemälde Expeditions-sekreterare äskat löneförhöjning
af 500 R:dr.
I betraktande häraf och då förenämnde Expeditions-sekreterare, hvilkens
lön vid sistlidne riksdag bestämdes till 4,000 Ridr, skulle genom den nu föreslagna
förhöjningen erhålla enahanda löneförmåner med Expeditions-sekreterare i
de öfriga Stats-departementen, tillstyrker Utskottet,
Bih. till 11. St. Fröt. 1862 #■ 1863. 4 Sami. 1 A/d. 15 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
att lönen för den i Justitie-stats-expeditionen anställde Expeditions-sekreterare
och Byrå-chef må bestämmas till 4,500
R:dr.
b) Enligt hvad åberopade Stats-Råds-protokoll vidare innehåller, hafva de
göromål inom Justitie-stats-expeditionen, som tillförene varit bestridda af Byråchefen
för Tryckfrihets-ärenden, hvars plats blifvit indragen, tillsvidare fördelats
emellan Expeditions-chefen och Registratorn, sedan sig visat att de yngre tjenstemännens
tid skulle alltför mycket tagits i anspråk om, såsom förut varit afsedt,
Kanslisten fått öfvertaga sådan befattning med Tryckfrihets-ärenden, som nu lomnats
åt Registratorn. Då genom den tillökning i göromål, som den sistnämnde
dymedelst fått vidkännas, all giltig grund syntes hafva förfallit för denne tjenstemans
aflönaudo med lägre belopp, än som tillkomme alla hans vederlikar i de
öfriga Stats-departementerne, har Kongl. Maj:t jemväl för honom äskat en löneförhöjning
af 500 R:dr, hvarigenom hans lön skulle uppgå till 3,500 R:dr.
I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och anförd t, tillstyrker Utskottet,
att Registratorns i Justitie-stats-expeditionen aflöning må förhöjas
till 3,500 R:dr.
Blifvande genom de nu tillstyrkta förhöjningarne Justitie-stats-expeditionens
anslag ökadt med 1,000 R:dr.
2:o. Högsta Domstolen.
Uti en inom Preste-Ståndet väckt, till 8tats-Utskottet remitterad motion,
hvilken finnes intagen under N:o 145 i 11 Sami. af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll, har Kyrkoherden Otterström föreslagit, att då den för Ledamöterne i
Rikets Högsta Domstol bestämda aflöning, 8,000 R:dr, med hänseende till bemäldo
embetsmäns höga samhällsställning, icke vore tillräcklig att, såsom önskligt vöre,
betrygga deras ekonomiska oberoende, Rikets Ständer måtte bevilja sådan tillökning
i deras aflönings-förmåner, att hvarje Justitie-råd erhölle i årlig lön 10,000
R:dr R:mt. Men då Justitie-rådens löner vid 1856—1858 årens riksdag sednast
reglerades samt några dorefter förändrade förhållanden icke blifvit såsom skäl för
den nu föreslagna lönetillökningon anförde, har Utskottet, som dessutom föreställer
sig att, i händelse anslag till sådan löneförbättring ansetts vara oundgängligen
nödvändigt, Kongl. Maj:t ej underlåtit att derom hos Rikets Ständer göra nådig
framställning, funnit sig sakna anledning att ifrågavarande förslag understödja,
utan hemställer
att motionen ej må till någon åtgärd föranleda.
3:o. Justitie-Kanslers-Expeditionen.
I fråga om anslagen till detta embetsverk, har Kongl. Maj:t endast äskat
löneförhöjning af 500 R:dr för Expeditionens Sekreterare, hvarigenom denne tjenstemans
lön komme att utgöra 4,000 R:dr. Och då, enligt hvad det vid den nådiga
Propositionen fogade Stats-Råds-protokoll gifver vid handen, göromålen vid
nämnde tjenst tilltagit i omfång, så att dess innehafvare icke kan dermed förena
annan befattning, samt Expeditions-sekreterare inom Stats-departemonlen åtnjuta
ännu högre aflöning, tillstyrker Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
3
att aflöningen för Sekreteraren inom Justitie-Kanslers-Expeditionen
må bestämmas till 4,000 R.dr.
4:o. Justitie-jRevisiojis-Evpeditionen.
Enär Kongl. Majit dels ansett ändamålsenligt att samtlige Revisions-sekreterare,
i stället lör att genom fullmagter utnämnas till embeten med lön på stat,
komme att tillsättas medelst förordnanden, på sätt nu egde rum med de fyra Revisions-sekreterare-befattningar,
hvarmed Nedre Revisionen i anledning af Högsta
Domstolens förstärkning blifvit tillökad, dels ock antagit att, genom någon minskning
af anslaget till Revisions-sekreterarnes nuvarande aflöning, medel lättare
skulle kunna beredas till en för en del af Hof-Rätternas ledamöter behöflig löneförhöjning,
hvarom här nedan kommer att vidare förmälas, men i sådant fall tillika
blefve nödigt att i förhållande till en dylik förhöjning något jemka en del af Revisions-sekreterarnes
arfvoden, har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer:
att de nu å stat uppförde Revisions-sekreterare-löner måtte vid nuvarande
innehafvares afgång indragas, dock med bibehållen rättighet för de Revisionssekreterare,
som nu innehafva lägre lön, att i sin ordning uppflyttas till högre
lönegraden;
att i stället för berörde löner måtte anvisas Revisions-sekreterare-arfvoden
till lika antal, att för hvarje rotel utgå från och med månaden näst efter den, då
nuvarande innehafvare af ordinarie lön från befattningen afgått; och
att, derest Rikets Ständer beviljade den löneförhöjning, som i den nådiga
Propositionen för Hof-Rätternes ledamöter begärdes, anslags-staten för Revisioussekreterarne
måtte bestämmas sålunda:
1 Revisions-sekreterare R:dr 5,000: —
3 dito
15,000: —•
1 dito
4,500: —
1 dito  • » 4,500: —
Dessa löner skulle indragas i mån af nuvarande Revisions-sekreterarnes afgång
och i stället utgå för hvardera från och med månaden näst derefter ett arfvode
af 4,000 R:dr.
1 Revisions-sekreterare R:dr 4,500: —
1 dito ...
4,500: —
komme att indragas vid nuvarande innehafvares afgång, hvarefter för hvardera
från och med nästpåföljande månad borde utgå arfvoden af 3,500 R:dr.
1 Revisions-sekreterare, arfvode R:dr 3,500: —
3 dito dito
10,500: —
och skulle på Kongl. Majit ankomma att tillåta Revisions-sekreterare, att, jemte
ofvan bestämda arfvoden, uppbära högst 1,000 R:dr, antingen af ordinarie lön för
annan tjenst, som af Revisions-sekreterare innehades, eller af besparingarne å
Andra Hufvudtiteln.
Till stöd för det nådigst framställda förslaget angående samtlige Revisionssekreterare-embetenas
tillsättande medelst förordnanden, är uti Justitie-departementets
ofvan åberopade protokoll af den 14 Oktober 1862 hufvudsakligen anfördt:
att Revisions-sekreterarnes göromål, såsom påkallande ett synnerligen träget och
själsansträngande arbete, i allmänhet icke väl lämpade sig för embetsman af mera
framskriden ålder; att det måste fördelaktigt inverka på lagskipningen, om de insigter,
som under föredragning i Högsta Domstolen förvärfvas, oftare än som nu
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
skott kundo tillgodokomma do lägre instanserna derigenom att personer, som någon
tid bestridt Revisions-sekreterare-embete, öfverginge till Hof-Rätt eller Underdomstol;
samt att, då någon sjelfständig domareverksamhet icke tillkomme Revisions-sekreterare,
de skäl, som kunde anföras emot domares försättande i en beroende
ställning genom deras förordnande att endast på viss tid eller tills vidare
bestrida sina embeten, icke voro å ifrågavarande embeten tillämpliga.
Uti ett till Bonde-Ståndet ingitvet, från nämnda Riks-Stånd till Utskottet
remitteradt memorial har Riksdagsfullmägtigen G. A. Larsson från Östergötland,
bland annat, beträffande förevarande fråga, hemställt, att då Revisions-sekreterarnes
försättande på den rörliga fot, att de kunde när som helst skiljas från sina
magtpåliggande befattningar, syntes för rättsskipningen vådligt, Rikets Ständer
måtte förklara sig sakna anledning bifalla hvad Kongl. Maj:t i berörda hänseende
äskat och förty uppföra Revisions-sekreterarnes löner och arfvoden till enahanda
belopp, som sistlidne riksdag; hvaremot uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt,
till Utskottets handläggning från nämnda Riks-Stånd öfverlemnad, motion Grefve
Taube, 11. E., under förutsättning att samtlige Revisions-sekreterare, i enlighet
med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, skulle komma att medelst arfvoden aflönas,
föreslagit att dessa arfvoden måtte till 4,000 R:dr för hvarje Revisionssekreterare
bestämmas.
Vid bedömande af förevarande vigtiga fråga torde i första rummet böra
tagas i betraktande, att Högsta Domstolen icke kan, såsom Hof-Rätterna, sysselsätta
sig med fullständig läsning af alla de handlingar, som förefinnas, utan måste
i allmänhet grunda sina domslut på den uppfattning af saken, hvartill Revisionssekreterarens
föredragning föranleder. Den till följd af ärendenas mängd i förhållande
till arbetstiden nödvändiga ordningen tillåter icke läsning af andra handlingar,
än det öfverklagade beslutet jemte de till Kongl Maj:t ställda skrifter och
måhända en eller annan särskild skrift, t. ox. det kontrakt, om hvars tydning och
tillämpning tvistas, e. d. Då vidare Revisions-sekrctcraron i sin föredragning icke
heller skall anföra handlingarnes hela innehåll, emedan sådant skulle dels förspilla
en dyrbar tid, dels leda till otydlighet och svårighet för sakens uppfattning hos
de dömande, så måste naturligen ärendenas behandling i icke ringa mån hvila
på Rcvisions-sekreterarens omdöme och hans förmåga att urskilja den större eller
mindre vigten af de omständigheter, som kunna på beslutet inverka. Enligt den
i Kongl. Instruktionen för Justitie-Stats-departemcntet den 3 Juli 1840 föreskrifna
ordning, anmälas jemväl inför Kongl. Majit i Stats-Rådet do till Revisions-sekreterarnes
beredning hörande Justitie-äreuden, utan att i allmänhet någon annan än
Revisions-sekreteraren läst handlingarne; föredragningen grundas på Revisionssekreterarens
skriftliga berättelse, så att på denne embetsmans säkra urskiljning
beror huruvida hvarje på beslutet möjligen inverkande omständighet skall komma
i betraktande; — och detta äfven i mål, der öfver menniskors lif eller död bestämmes.
När så stor vigt fästes och måste fästas vid Revisions-sekreterarnes
uppfattning och föredragning af Justitie-ärendena, måste det vara i hög grad angeläget,
att dessa embeten utöfvas af män med stadgad erfarenhet, och moget, utbildadt
omdöme.
Men icke blott för lagskipningens säkra gång är det nödigt, att dessa befattningar
innehafvas af synnerligen erfarna män och icke endast såsom uppdrag
för kortare tid bestridas. Äfven för ärendenas skyndsamma afgörande kan det
vara angeläget, att föredraganden besitter den lätthet och färdighet i föredragningsmethoden,
i sättet för målens ordnande till full tydlighet och redig uppfattning, äfven
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
5
som den kännedom af de hos Högsta Domstolen i lagskipningen antagna principer,
som i allmänhet först genom en längre tids öfning och vana förvärfvas. En dag
af Högsta Domstolens arbetstid, upptagen af vidlyftig diskussion, uppkommen genom
svårfattlig utveckling af en tvistefråga, hvilken en mera öfvad och erfaren
föredragande skulle hafva på vida kortare tid med full tydlighet framställt, länder
till verklig skada för den stora mängd rättssökande, som afbida ett slutligt afgörande
af långvariga rättegångar. Äfven på denna grund vågar Utskottet icke
antaga, att täta ombyten på Revisions-sekreterareplatserna skulle vara önskvärda
eller att genom denna befattnings upphälvande såsom särskildt embete en länk
kunde utan olägenhet utbrytas ur vår nuvarande domstolsförfattning.
Såsom ett hufvudsakligt skäl för antagande af Kongl. Maj:ts förslag är
anfördt, att derigenom skulle till Hof-Rätterna och Underdomstolarna spridas
de insigter, som blefve förvärfvade under föredragning i Högsta Domstolen. Men
vid den stora vigt och betydelse, som måste tillerkännas lagskipningens upprätthållande
i dess högsta instans, torde det i främsta rummet böra afses, att ärendenas
behandling i denna instans må vara betryggad genom användande af de
mest dugliga och erfarne personer, som kunna erhållas; och Hof-Rättorna samt i
allmänhet Underdomstolarne, hvilkas beslut kunna rättas, torde derföre snarare,
såsom hitintills, böra vara bildningsskolor, från hvilka kunna hemtas skickliga
föredragande till Högsta Domstolen; än att, i omvänd ordning, tjenstgöringen i
högsta instansen i allmänhet skulle påräknas såsom ett öfningsfält, hvarifrån, genom
ofta inträffande ombyten inom föredragandenas krets, desse skulle afgå till
underordnade domareplatser.
Det har vidare blifvit anmärkt, att en Revisions-sekreterares göromål i
allmänhet icke skulle väl lämpa sig för embetsman af mera framskriden ålder.
Men då detta embete, som beskrifves redan i Kongl. Kansli-Ordningen den 22
September 1661 och således funnits i mer än tvänne århundraden, hitintills utan veterlig
svårighet blifvit såsom ordinarie beställning tillsatt; då det för dess innehafvare,
ganska ofta och långt föro mannaålderns gräns, ledt till vidare befordran
till högre embeten, såsom Stats-Råds-, Presidents-, Justitie-Råds-, Justitie-Kanslersoch
Landshöfdingc-embeten; äfvensom det visat sig, att hinder icke mött för Revisions-sekreterares
förflyttning till Häradshöfdinge-embete, då han funnit det för
sig önskligt; i följd af hvilka förhållanden ock för närvarande, med undantag af
en Revisions-sekreterare, hvilken redan i många år för sjuklighet åtnjutit tjenstledighet,
alla nuvarande ordinarie innehafvare af Revisions-sekreterare-embetet lära
vara utnämnde sedan 1859 års början, — så synes erfarenheten icke tala för något
framstående behof af en förändring i Rcvisions-sekrcterarnes hittills varande
ställning, och det så mycket mindre som de skäl, på hvilka en sådan förändring
i sistberörda afseende skulle stödja sig, synas med lika vigt kunna gälla för de
flesta andra mera betydande statsembeten.
Men om ock några svårigheter i utöfningen af dessa besvärliga befattningar
skulle hafva funnits vid ett eller annat tillfälle möta, så böra dock dessa, i
Utskottets tanke, icke föranleda till en rubbning af den stora och vigtiga grundsats,
att domare icke i andra fall, än då sådant för kortare tider är oundvikligt,
böra försättas i beroende ställning genom förordnande att endast på viss tid eller
tills vidare förvalta sina embeten.
Om äfven Revisions-sekreterarne icke i ordets egentliga mening kunna sägas
innehafva domare-embeten, ingriper likväl deras embetsåtgärd så djupt i den
högsta domaremaktens verksamhet, att deras ställning med skäl bör anses lika
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 39.
med domrarnes. Det lärer ock svårligen kunna förnekas, att ju någon domareverksamhet
ingår i Revisions-sekreterare-embetet. Om man mindre vill fästa sin
uppmärksamhet dervid, att, i kraft af den ofvan åberopade Instruktionen för Justitie-Stats-departementet,
samt af Kongl. Instruktionen för öfriga Stats-departementens
Kansli-expeditioner den 10 Juli 1840, Revisions-sekreterarne äro ständiga
ledamöter i den domstol: Kansli-Rätten, inför hvilken Kongl. Kansliets embetsock
tjenstemän skola tilltalas för tjenstefel eller försummelse af svårare art, så
synes den redan anmärkta egendomliga konstruktionen af Justitie-råds- och Revisions-sekreterare-embetenas
förenade verksamhet vara af den beskaffenhet, att
detta sednare, utan hvilket det förra vore ofullständigt, måste till natur och ställning
vara i den närmaste frändskap med det domare-embete, hvarmed det i sin
verksamhet står i sä nära förbindelse.
Nedre Revisionens hetänkanden, hvilka skola afgifvas i vissa vigtigare slag
af Justitie-ärenden, äro visserligen icke domslut, men de äro förslag till domslut,
afgifna till Högsta Domstolens protokoll, skriftligen uppsatta och undertecknade
af de i Nedre Revisionen beslutande; och det. lärer väl icke betviflas, att ju, såsom
Rikets Ständer i deras skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 September 17G6 (bilagd
Kongl. Förordningen den 12 November s. å.) uttryckligen förklarat, nämnde Betänkanden
gifvas “med ihet ansvar, sorn. domare efter lag undergifne äro“). Att Nedre
Justitie-Revisionen, i likhet med domstolar i lägre instans, eger anställa vittnesförhör
i de fall, der sådana i do under Högsta Domstolens pröfning hänskjutna
mål kunna förekomma, torde ock böra anses såsom ett bevis på det med domare likställda
förhållande, i hvilket Revisions-sekreterarne sig befinna.
Med den anförda grundsatsen i dess djupt ingripande betydelse, synes det,
vid sådana förhållanden, icke vara förenligt, att en med domare-embetet i högsta
instansen så nära införlifvad, för detsamma oundgänglig och på dess funktioner
så starkt inverkande befattning som Revisions-sekreterarnes, ställes i det beroende,
som domare-embetets natur i allmänhet förbjuder. Den försigtighet, som alser att
betrygga ovälden i domslutet, måste ock vara nödig i anseende till ovälden i den
föredragning, på hvars tillförlitlighet domslutets rigtighet måste hvila.
I afseende på sjelfva sammansättningen af Konungens Nedie Justitie-Revision,
i hvilken Justitie-ärendena, enligt grundlagen, skola till föredragning och
afgörande i Högsta Domstolen beredas, möter ock den betänklighet, att, om Revisions-sekreterare-embetet
såsom fast befattning skulle försvinna, endast underordnade
ordinarie embetsman komme att i detta embetsverk qvarstå och sjelfva
det i Regeringsformen otvifvelaktigt mest afsedda ledamotsembetet öfvergå till ett
tillfälligt uppdrag, som af icke någon enda fast anställd embetsman skulle bestridas.
Det ofördelaktiga inflytande på tillämpningen af ofvan omförmälda magtpåliggande
grundsats, som den föreslagna förändringen skulle medföra, sträcker
sig likväl icke endast till kretsen af Konungens Högsta Domstol. Afven på HofRätterna
skulle den sannolikt hafva en mindre fördelaktig inverkan, derigenom
att ett ännu större antal af Hof-Rätternas domareplatser än för närvarande är
fallet, skulle komma att förvaltas af vikarier, och desse, i saknad af den vidsträcktare
utsigt till befordran inom Hof-Rätterna, som hittills varit beredd genom ledamöters
afgång till ordinarie Revisions-sekreterare, kunde i allmänhet endast såsom
flyktigare sysselsättning emottaga sådana förordnanden, under förbidan af
tillfällen att annorstädes söka ordinarie tjenst, då måhända ännu yngre och mindre
erfarna personer skulle träda i deras ställe. I viss mån skulle således äfven Hof
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
7
Rätterna mindre än förut komma att besitta det oberoende, som ledamöternas
oafsättlighet innebär.
Det torde med sannolikhet kunna antagas, att framgent, såsom hitintills, den i
hufvudstaden förlagda Hof-Rätt skulle oftast se sina ledamöter på förordnande
flyttade till Nedre Revisionen och således mest blifva utsatt för detta tätare ombyte
af ledamöter. Då det är upplyst, att medelåldern för denna Hof-Rätts nuvarande
tolf yngsta Assessorer vid utnämningen varit öfver 38 år, fastän under den
förflutna tiden utnämningar till ordinarie Revisions-sekreterare-embeten oftare beredt
ledigheter vid Hof-Rättens dombord, synes det med skäl kunna befaras, att
den nu ifrågasatta förändringen, ökande de adjungerade ledamöternas antal på
samma gång som den, genom utplånande af Revisions-sekreterare-embetet, minskade
deras befordringsutsigter, skulle komma att menligt inverka på förhållandena
inom nämnde Hof-Rätt och i allmänhet på den embetsmannabildning, som
af den genom tjenstgöringen i sådan domstol vunna erfarenhet är att förvänta.
Då Utskottet, på nu anförda grunder, icke kan anse den af Kongl. Maj:t i
nåder föreslagna ändring i Revisions-sekreterare-embetenas tillsättning och aflöning
medföra fördelar, som uppväga de derifrån oskiljaktiga olägenheter, får Utskottet
vördsamt hemställa,
att samma förslag icke måtte af Rikets Ständer antagas.
Kommande, om Rikets Ständer till denna Utskottets hemställan lemna sitt
bifall, anslagsstaten för Nedre Justitie-Revisionen att förblifva oförändrad.
5:o. Svea Hof-Rätt med derunder lydande Justitie-Stat.
Till beredande af en för en del af Hof-Rättens ledamöter såsom behöflig
ansedd löneförhöjning, har Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad Stats-Råds
firotokollet
härom innehåller1, för Hof-Rättens ledamöter begärt följande löner:
ör 1 Hof-rätts-Råd R:dr 5,000: —
„ O dito
„ 45,000: —
„ 1 Assessor  „ 4,500: —
„ 4 dito
„ 18,000: —
„ 1 Assessor  „ 4,000: —
„ 4 dito
„ 16,000: —
„ 1 Assessor  „ 3,500: —
„ 4 dito
„ 14,000: —
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad motion
har Grefve Taube, H. E., af skäl, som finnas anförde uti ett i ofvannämnde protokoll
intaget anförande af Svea Hof-rätts President och ledamöter, hemställt, att
Rikets Ständer måtte, utöfver den löneförhöjning Kongl. Maj:t för Hof-Rätterne
äskat, bevilja sådan till det belopp, att aflöningen för hvarje Hof-Rätts-Assessor
kunde bestämmas till 4,500 R:dr; hvaremot Riksdagsfullmägtigen C. A. Larsson
uti förut omförmälda memorial, enär Hof-Rätterne för icke länge sedan åtnjutit
löneförhöjning och blifvit ändamålsenligt reglerade, ansett någon tillökning i lönerna
för närande embetsverks ledamöter nu icke böra beviljas.
Enär den af Kongl. Maj:t ifrågasatta förändring uti aflöningsstaten för
ledamöterna i Svea Hof-Rätt, hvarigenom, med bibehållande af nu gällande fyra
särskilda lönegrader, af hvilka den lägsta omfattar tio och hvar och en af de
öfrige fem ledamöter, i stället tio ledamöter skulle sättas i högsta och fem i hvar
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
och en af de lägre graderna, synes vara af verkligt behof påkallad, tillstyrker
Utskottet,
att den af Kongl. Majit äskade löneförhöjning för Svea HofRätts
ledamöter må beviljas.
Och anser Utskottet sig härigenom hafva besvarat så väl Grefve Taubes
som G. A. Larssons ofvan omförmälda motioner.
Blifvande genom den nu tillstyrkta förhöjningen Svea Hof-Rätts aflöningsanslag,
på sätt närlagde tabell visar, härigenom ökadt med 7,500 R:dr. s
6:o. I afseende å tjenstemännens löner har Kongl. Majit, i likhet med
tillförene, framställt det förbehåll, att så länge den genom nu gällande arbetsordning
fastställda fördelning af göromålen icke vunnit full tillämpning till
följd deraf, att dels äldre tjenstemän ansetts icke böra åläggas väsendtligen förändrade
göromål och dels icke alla innehafvarne af de till indragning afsedda
Kanslistplatserna ännu afgått, Kongl. Majit må ega att vidtaga den jemkning i
tjenstemännens lönebelopp samt angående dispositionen af anvisade arfvoden för
e. o. tjenstemän meddela de bestämmelser, som erfordras för att bereda de tjenstemän,
å hvilka den nya organisationen ej eger full tillämpning, deras tillständiga
rätt; och får Utskottet
till donna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
7:0. Sedan, med föranledande af hvad Rikets sednast församlade Ständer,
uti underdånig skrifvelse angående reglering af utgifterna under Riks-statens Andra
Hufvudtitel, anfört i fråga om tingstolkars aflönande inom Neder-Torneå och
Carl Gustafs, Pajala och Öfver-Torneå jemte Öfver-Calix socknar af Norrbottens
län, ortens innevånare jemte vederbörande myndigheter blifvit hörde; har Kongl.
Majit, på grund af den derigenom i ämnet vunna utredning och hvad närmare funnes
upptaget i den nådiga Propositionen bilagdt protokoll öfver Justi tie-departements-ärenden
den 13 Maj 1862, föreslagit Rikets Ständer, att de afgifter, som
under benämning af tingstolksnäst utgöras af innevånarne i förenämnda till Norrbottens
län hörande socknar, måtte afskaffas och å Riks-statens Andra Hufvudtitel
uppföras ett årligt anslag af 600 Ridr, att utgå till arfvoden åt tingstolkar,
nemligen en för Neder-Torneå och Carl Gustafs tingslag med 200 Ridr, en för
Öfver-Torneå och Pajala tingslag med 300 Ridr, och en för Öfver-Calix tingslag
med 100 Ridr —af hvilket sistnämnda belopp dock, derest Korpilombola församling,
som består af tillförene till Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Calix socknar hörande
delar, framdeles komme att, på sätt föreslaget vore, utgöra eget tingslag, hälften
borde öfverflyttas till den för Öfver-Torneå och Pajala antagne tolk, som i nämnda
fall borde inom Korpilombola tjenstgöra, — emot skyldighet för folkarna, hvilka
skulle komma att medelst konstitutorial tillsättas af vederbörande Domare, efter
nämndens hörande inom det eller de tingslag, för hvilka tolk vore att antaga, att
tillhandagå med tolkning uti Finska språket så väl vid de ordinäre tingen, som
vid urtima ting och extra förrättningar, äfvensom den för Neder-Torneå och Carl
Gustafs tingslag anställde tolk borde vara skyldig att äfven inom Neder-Calix
tingslag, derest hans biträdo erfordrades, på domarens kallelse i sådant ändamål
sig inställa; samt att desse tingstolkar härförutan måtte från Statsverket, af det
under Andra Hufvudtiteln uppförda förslags-anslag till rese- och traktamentspenuingar,
undfå skjuts- och traktaments-ersättning efter gällande Rese-reglemente
i llite
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
9
i ll:te klassen för biträde vid alla de förrättningar, som ej å vanliga tingsstället
för det tingslag, hvari tolken är antagen, ega rum, dervid resan skulle beräknas
från tingsstället i orten och dit åter.
I detta ämne har jemväl blifvit från Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet
remitterad en inom nämnde Riks-Stånd väckt motion, hvaruti J. O. Ahnqvist från
Norrbottens län hemställt, att de af Kongl. Maj:t föreslagna lönerne för ofvannämnde
tingstolkar måtte, såsom alltför låga, bestämmas till dubbelt emot hvad
Kongl. Maj:t i sådant hänseende äskat, eller för den i Neder-Torneå och Carl
Gustafs tingslag anställde tolk 400 R:dr, för den i Öfver-Torneå och Pajala tingslag
600 R:dr och för den i Öfver-Calix tingslag 200 R:dr; hvaremot desse tolkar
skulle vara skyldige biträda med tolkning äfven vid beväringsmönstringar samt
andra af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utlysta sammanträden, så vidt dessa
sammankomster egde rum å eller i närheten af tingsstaden i hvarje härad.
Efter tagen kännedom om den uti ofvanberörda Justitie-departements-protokoll
i ämnet förebragta utredning, får Utskottet, som, helst Rikets Ständer med
dess vid sistlidne riksdag i förevarande fråga gjorda underdåniga framställning
tydligen endast afsett allmogens uti ifrågavarande tingslag befriande från den under
benämning af tingstolknäst hittills af densamma utgjorda afgift, icke finner
skäl att förorda den af ofvanbemälde enskilde motionär föreslagna utsträckning i
tingstolkarnes åligganden och i följd deraf lemnar utan afseende hans beträffande
löneförmånerne gjorda hemställan, tillstyrka,
att det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 600 R:dr, måtte beviljas
att, under de i den Kongl. Propositionen uppgifne vilkor
och förbehåll, utgå enligt den fördelning, Kongl. Maj:t föreslagit;
— samt att Rikets Ständer måtte medgifva att den
skjuts- och traktaments-ersättning, Kongl. Maj:t för ofvanbebemälde
tre tingstolkar föreslagit, må utgå af Andra Hufvudtitelns
förslagsanslag till rese- och traktaments-penningar.
8:o. Götha Hof-Rätt.
Beträffande denna Hof-Rätt har Kongl. Maj:t begärt, att ledamöternas löner
måtte bestämmas i likhet med hvad för Svea Hof-Rätt blifvit föreslaget, nemligen:
1 Hofrätts-Råd R:dr 5,000: —
9 dito  „ 45,000: —
1 Assessor „ 4,500: —
4 dito  „ 18,000: —
1 Assessor „ 4,000: —
4 dito
„ 16,000: —
1 Assessor : , . . „ 3,500: —
4 dito  „ 14,000: —
På grund af hvad här ofvan vid fråga om bestämmandet af aflöningen för
Svea Hof-Rätts ledamöter är anfördt,
tillstyrker Utskottet att Rikets Ständer måtte den föreslagna
löneförhöjningen jemväl för Götha Hof-Rätt bevilja.
Härigenom har Utskottet jemväl besvarat Grefve Taubes, H. jE., och Riksdagsfullmägtigen
G. A. Larssons ofvan omförmälda framställningar, i hvad de afse
Bih. till B. St. Prot. 1862 1863. 4 Sami. 1 A/d. 15 Höft. 2
10
Stats* Utskottets Utlåtande N:o 39.
Götha Hof-Rätt; blifvande nämnde Hof-Rätts anslag, på sätt hosföljande tabell
utvisar, genom den nu tillstyrkta förändringen ökadt med 7,500 R:dr.
9:o. Då ännu tre Kanslister tillhörde denna Hof-Rätts stat, har Kongl.
Maj:t framställt förbehåll om fortfarande rättighet för Kongl. Maj:t att vidtaga
den jemkning i tjenstemännens lönebelopp och meddela de bestämmelser angående
dispositionen af arfvoden till e. o. tjenstemän, som erfordrades för att bereda
nämnde Kanslister deras tillständiga rätt; och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
10:o. Hof-Uätten öfver Skåne och Blekinge.
Efter enahanda grund, som i fråga om de öfriga Hof-Rätternas ledamöter
blifvit anförd, har Kongl. Maj:t begärt förhöjning å anslaget till denna HofRätts
ledamöter, hvilka derigenom skulle erhålla följande lönebelopp:
1 Hofrätts-Råd R:dr 5,000: —
3 dito  ■
15,000: —
1 Assessor '
4,500: —
1 dito
4,500: —
1 Assessor
4,000: —
1 dito
4,000: —
1 Assessor
3,500: —
1 dito
3,500: —
Under åberopande af hvad Utskottet yttrat i fråga om så väl Kongl.
Maj;ts nådiga förslag till löneförhöjning för de öfriga Hof-Rätternas ledamöter,
som de i samma ämne inom Riks-Stånden gjorda framställningar, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer må den föreslagna lönctillökningen jemväl
för ledamöterno i Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge
bevilja.
Blifvande derigenom denna Hof-Rätts aflöningsstat, på sätt hosföljande
tabell utvisar, tillökt med 3,000 R:dr.
ll:o. Anslaget till fångars vård och underhåll.
I enlighet med Rikets Ständers vid sistlidne riksdag framställda anhållan
att få vid detta riksmöte omottaga fullständigt förslag till definitivt ordnande af
Pångvårds-styrelsen och den vid fängelserna anställda tjenstemanna- och bevaknings-personal
samt till reglering af aflöningskostnaderna för hela denna förvaltning,
har Kongl. Maj:t, efter det Eångvårds-styrelsen genom den för detta embetsverk
numera utfärdade Instruktion kunde anses vara till fullo organiserad och
sedan länscellfängelserna i samtliga länen blifvit eller inom kort tid blifva fulländade,
ansett en, så vidt ske kunde, fullständig lönerogleriug så väl för Eångvårds-styrelsen
som för den vid fängelserna anställda betjening nu böra företagas.
Yid pröfning af denna fråga hade likväl, såsom af det den Kongl. Propositionen
bifogade Statsråds-protokoll inhemtas, icke alla af denna förvaltnings tjenstebefattningar
funnits vara af beskaffenhet att lämpligen kunna å ordinarie stat uppföras;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
XI
men i den mån en slik anordning synts kunna utan olägenhet vidtagas, hade
sådant vid uppgörandet af ett, nyssnämnda protokoll bilagd t, förslag till aflöningsstat
för en del af fångvårdens embets- och tjenstemän samt betjente blifvit iakttaget.
Enligt detta förslag, deri de förmåner af ved och ljus, boställsrum eller
hyresersättning, planteringsland och servismedel, sorn tillkomma en dol af denna
personal, dock ej ansetts böra upptagas, komme den del af aflöningskostnaden
inom denna förvaltningsgren, hvilken skulle kunna dels såsom löner, dels såsom
arfvoden uppföras i stat med bestämdt anslagsbelopp, att uppgå till sammanlagdt
1.82,877 R:dr 50 öre. De öfriga omkostnaderna för fångvården, som ej i denna
summa inbegripas, skulle deremot, utom det vanliga reservationsanslaget för vård
och underhåll af läns- och kronohäkten, fortfarande upptagas såsom förslagsanslag;
och Kongl. Maj:t, som, med afseende å de nästförflutne fem årens erfarenhet om
beloppet af statens utgifter för fångvården, funnit den under nuvarande statsregleringsperiod
dertill anslagna summa böra kuuna med omkring 50,000 R:dr
nedsättas, har förty föreslagit Rikets Ständer att, med bifall till förenämnda förslag
till aflöningsstat, anslaget för fångars vård och underhåll måtte sålunda bestämmas
och fördelas:
a) bestämdt anslag  182,877: 50.
b) förslagsanslag  1,120,000: —
hvartill komme:
vård och underhåll af läns-och kronohäkten; reservationsanslag 13,500: —
Vidare har Kongl. Maj:t, uti särskild till Rikets Ständer den 9 nästlidne
December aflåten, af samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottct remitterad nådig
Proposition begärt att den förändring måtte vidtagas i det förut öfverlemnade
statförslaget, att arfvodena för Bevakningsbefälhafvarne vid kronohäktena i Eskilstuna,
Norrtelje och Kungsbacka måtte, i stället för 750 R:dr, bestämmas till 1,000
R:dr för dem hvardera, hvarigenom aflöningsanslaget komme att utgöra 183,627
R:dr 50 öre.
Efter granskning af den sålunda föreslagna aflöningsstaten samt hvad i öfrigt
i denna fråga förekommit, får Utskottet anmäla de erinringar, hvartill denna granskning
föranledt.
a) För Styrelsens Registrator, Kammarförvandt och Förste Revisor äro
lönerne föreslngne till 2,500 R:dr för dem hvardera; men då desse tjenstemäns
vederlikar i åtskilliga andra embetsverk ej uppbära högre aflöning än 2,200 R:dr,
har Utskottet funnit detta lönebelopp böra för berörde tjänster bestämmas; dock
har, i betraktande deraf att tjensternas nuvarande innehafvare allt sedan en år
1860 skedd reglering varit i åtnjutande af 2,500 R:drs lön och således billigheten
fordrar att de bibehållas vid en löneförmån, hvars fortfarande utbekommande de
haft skälig anledning att förvänta, Utskottet ansett arfvoden å 300 R:dr böra
utöfver ordinarie lönen de nuvarande inuehafvarno af berörde tjenster för deras
tjenstetid tilläggas.
b) Förslaget upptager för Intendenten en lön af 3,000 R:dr. Ehuru för
närvarande, medan ännu betydliga nybyggnader för fångvården ega rum, berörde
aflöning ej synes vara för högt beräknad, har Utskottet antagit, att framdeles,
då de för omförmälda behof erforderliga byggnader hunnit fullbordas, nämnde
tjenstemäns embetsåtgärd torde mindre komma att tagas i anspråk och han följaktligen
kunna mod lägre aflöning åtnöjas; hvadan Utskottet ansett det af Kongl.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
Majit föreslagna lönebelopp, 3,000 Ridr, böra endast såsom arfvode förenämnde
tjensteman tilläggas.
c) Då Utskottet i öfrigt icke funnit något att emot den föreslagna lönestaten
anmärka, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må, med iakttagande af de förändringar,
Utskottet bär ofvan ansett nödiga, omförmälda aflöningsstat i
öfrigt bifalla så väl i afseende å bestämmelsen, hvilka af
Fångvårdens embets- och tjenstebefattningar böra på ordinarie
stat uppföras och hvilka böra af förslagsanslaget fortfarande
aflönas, som beträffande beloppen af de i staten föreslagna
löner och arfvoden, samt i följd häraf på ordinarie
stat uppföra en summa af 183,627 R:dr 50 öre.
Härigenom har Utskottet jemväl besvarat Riksdagsfullmägtigen C. A. Larssons
gjorda hemställan att Utskottet måtte hos Rikets Ständer föreslå förminskning
i antalet af Fångvårds-styrelsens embets- och tjenstemän samt nedsättning
af de i statförslaget uppförde löner och arfvoden.
12:o. Uti det nådiga förslaget till aflöningsstat hafva, på sätt här ofvan
omförmäles, do förmåner af ved och ljus, boställsrum eller hyresersättning, planteringsland
och servismedel, som en del af Fångvårdens embets- och tjenstemän
samt betjente tillkomma, icke blifvit upptagne; men då, för vinnande af en bestämd
kännedom om aflöningarnes belopp, Utskottet anser nödigt att jemväl dylika
löneförmåner blifva, efter det penningevärde, hvartill de kunna uppskattas,
i aflöningsstaten uppförde, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit ville, efter ärendets behöriga utredning, i fråga om en
sådan komplettering af ifrågavarande aflöningsstat till Rikets
näst sammanträdande Ständer göra nådig framställning.
13:o. Kongl. Majit har i den Nådiga Propositionen erinrat att, om än, på
sätt föreslaget vore, en del af tjenstebefattningarno vid fångvården komrne att å
ordinarie stat uppföras, likväl såväl General-Direktörs-embetet, som, med undantag
af öfriga embeten och tjenster inom Fångvårds-Styrolsen, alla andra af ifrågavarande
befattningar voro af den beskaffenhet, att endast konstitutorial, men icke
fullmagt å dem syntes böra utfärdas; till hvilken nådiga framställning Utskottet
lillstyrker
Rikets Ständers bifall.
Illo. Beloppet af den del af fångvårdsanslaget, som fortfarande skulle
förslagsvis uppföras, är beräknadt med ledning af de nästförflutne fem årens erfarenhet
om hvad för fångvården åtgått; Och får Utskottet alltså tillstyrka,
att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må bestämmas
till det af Kongl. Majit äskade belopp 1,120,000 Ridr.
15:o. Derjemte hemställer Utskottet, att, i enlighet med Kongl. Majits
förslag,
reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten
må uppföras till oförändradt belopp, 13,500 Ridr.
Stats-Utskottets Utlåtande No 39.
13
16:o. Beträffande förslagsanslagets anlitande är i den Kongl. Propositionen
särskildt framstäldt förbehåll derom, att Kongl. Haj:t dels må ega att af berörda
anslag anvisa erforderliga medel a) till lämpliga arfvoden åt de vikarier, som, i
händelse af förfall för ordinarie innehafvare af tjenster så väl inom Fångvårdsstyrelsen
som vid fångvårdsinrättningarne, kunna behöfva förordnas, i den mån
de enligt gifna föreskrifter uppkomna besparingar å aflöningsstaterne icke blifva
för ändamålet tillräckliga; b) för anställande af flere Officerare vid Kronoarbetskorpsen,
i händelse tillökning i denna korps eller densammas fördelning på flera
stationer skulle sådant påkalla; c) till aflöning af tjenstemän och betjente såväl
vid de nya fängelser, hvilka mellan statsregleringarne kunna komma att till begagnande
upplåtas, som eljest vid de flera befattningar, som, utan att vara å stat
uppförda, kunna under samma tid finnas oundgängligen nödiga; dels ock att
Kongl. Maj:t må kunna i synuerliga fall. till ett belopp ej öfverstigande 50 procent,
förhöja den Direktörer och andra tjenstemän vid straff-fängelserna i stat
medgifna provision å fängelsernas behållna nettoinkomst af arbetena.
Enär Utskottet icke kan finna något giltigt skäl, hvarföre Fångvårdsstyrelsen,
i fråga om tillgång till medel för aflönande af vikarier, skulle försättas
i annan ställning än andra embetsverk, samt ej mindre för Fångvårds
styrelsen
än för andra under Justitie-Departementet lydande embetsverk dylika
kostnader torde kunna af Andra Hufvudtitelns besparingar bestridas, kan Utskottet
till den nådiga framställningen, så vidt den afser Fångvårds-Styrélsens
embets- och tjenstemän,
icke tillstyrka Rikets Ständers bifall.
17:o. Deremot och då de öfriga ofvanomförmälda utgifterna synas vara af
beskaffenhet att lämpligast böra, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestridas, till
styrker
Utskottet
bifall till Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga framställning,
så vidt den afser ej mindre bestridandet af aflöning åt vikarier
vid fångvårdsinrättningarne, åt möjligen erforderligt
ökadt antal Officerare vid Kronoarbetskorpsen och åt tjenstemän
och betjente, som emellan statsregleringarne kunna behöfva
vid Fångvården anställas, än äfven medgifvande af förhöjning
i den vissa tjenstemän i stat tillagda provision å
straffångarnes arbeten.
18:o. Angående Kongl. Maj:ts jemväl gjorda nådiga framställning om pensionsförmån
för de vid fångvården anställde embets- och tjenstemän samt betjente,
vill Utskottet framdeles i sammanhang med Nionde Hufvudtiteln sig yttra.
19:o. Anslagen till rese- och traktamentspenningar samt ersättning åt vittnen och
parter.
a) I det förra af dessa anslag, hvilket för närvarande är upptaget till
7,500 R:dr, har Kongl. Maj:t äskat förhöjning till 12,000 R:dr; och då sistnämnda
belopp ungefärligen motsvarar hvad under de sednare åren för ändamålet åtgått,
tillstyrker Utskottet,
att förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar må
till 12,000 R:dr förhöjas.
14
Stats-( iskottets Utlåtande N:o 39.
b) Beträffande åter anslaget till ersättning åt vittnen och parter, hvilket
för närvarande jemväl är förslagsvis upptaget till 7,500 R:dr, men under de sednare
åren utgått med omkring 13,000 Kalr, har Kongl Maj:t, under åberopande
af Sin den '21 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna, af samtlige RiksStåndeu
till Stats-Utskottet remitterade Proposition, angående ersättning i vissa
fall åt domare och målsegare för deras resor till ransakningar vid häkten, belägna
utom häradet, föreslagit Rikets Ständer att ifrågavarande anslag, hvilket, i
händelse af bifall till berörde nådiga Proposition, skulle komma att starkare än
hittills anlitas, måtte, under titel: Ersättning till domare, vittnen och parter,
förslagsvis upptagas till 16,022 R:dr 50 öre.
Utskottet, som ansett sig för pröfningen af omförmälda nådiga Proposition
böra sammanträda med Lag-Utskottet, vill framdeles, sedan sådant sammanträde
egt rum, meddela utlåtande, rörande det i samma Proposition framställda förslag,
hvaremellertid Utskottet å närlagde tabell låtit uppföra ett förslagsanslag till
ersättning åt vittnen och parter till enahanda belopp som tillförene eller 7,500
R:dr; kommande Utskottet att sedermera, vid upprättande af Riksstaten, derå
upptaga det belopp, som, med anledning af Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga
Proposition, Rikets Ständer finna för godt bestämma.
20:o. Beträffande öfriga anslag under denna Hufvudtitel, deruti förändring
icke blifvit ifrågasatt, hemställer Utskottet,
att dessa anslag måtte bestämmas till enahanda belopp, som
vid sistlidne riksdag, på sätt hosföljande tabell närmare
visar;
hvarvid dock, för jemnande af Hufvudt.itelns slutsumma, anslaget för skrifmaterialier
och expenser blifvit ökadt med 2 R:dr 50 öre; kommande, i händelse Utskottets
förslag bifalles, denna Hufvudtitels anslag att uppgå till 2,176,800 R:dr
och således att utgöra 21,770 R:dr mindre äu hvad nu gällande Riksstat upptager.
För tillfälliga behof under denna Hufvudtitel hafva framställningar skett i
nedannämnde hänseenden.
21:o. Till uppförande af ett straff-arbetsfängelse i Carlskrona, beräknadt för
300 fångar, har Kongl. Maj:t äskat att Rikets Ständer måtte anvisa ett särskildt
anslag af 300,000 R:dr, att utgå med 150,000 R:dr år 1864, 100,000 R:dr år 1865
och 50,000 R:dr år 1866.
I afseende härå finnes i ofta åberopade Justitie-dopartements-protokoll anfördt,
bland annat, att lifstidsfångarnes antal, som på sednare tider något minskats,
dock för närvarande uppgår till nära 1,100, för hvilket antal utrymme ej
kunde beredas vid lifstidsfängelserna i Landskrona och Warberg, hvilka hvardera
blifvit beräknade för 400 eller högst 450 fångar, så att de gamla lifstidsfängelserna
i Carlskrona och å Ny Elfsborg, hvilka så väl i sanitärt som i disciplinärt
hänseende äro för fångvårdens behof högst olämpliga, måste fortfarande begagnas;
och då Utskottet, som tagit kännedom om de till detta ärende hörande handlingar
samt deraf och af hvad i öfrigt är omförmäldt i berörda protokoll, till hvilket
Utskottet i sådant hänseende får hänvisa, finner behofvet af det föreslagna strafffängelset
vara tillfyllest ådagalagdt och i följd häraf ej kunnat fästa afseende å den
af Riksdagsfullmägtigen C. A. Larsson gjorda hemställan om afslag å Kongl.
Maj:ts nådiga framställning i detta ämne, får Utskottet hemställa,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
15
att det äskade anslaget, 300,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer
beviljas att utgå på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
22:o. CTti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion
har Riksdagsfullmägtigen J. G. Odelberg från Westmanlands län hufvudsakligen
anfört, att — efter det Rikets Ständer vid sistlidne riksdag för uppförande af bristande
byggnader å Häradshöfdingebostället Mälby beviljat dåvarande innehafvaren
af nämnda boställe Häradshöfdingen i Norrbo och Wagnsbro häraders samt
Gamla Norbergs bergslags domsaga, Kammarjunkaren Knut Wilhelm Sandels ett
räntefritt lån å 7,000 R:dr, att af boställsinnehafvaren återbetalas med en tjugondedel
om året från och med 1864 till dess hela beloppet blefve guldet, samt Häradshöfdingen
Sandels i November månad 1860 aflidit, utau att hafva uppburit någon
del af lånet, — hans efterträdare i embetet Häradshöfdingen Carl Daniel Poppius,
som dels fått till Sandels sterbhus för verkställd nybyggnad och för skifteskostnader
utgifva ersättning, dels fått sig ålagdt att inom två år hafva bostället bebyggt,
dymedelst tillskyndats kostnader, ej obetydligt öfverstigande don summa,
som blifvit Sandels såsom lån anslagen; i följd hvaraf och då Poppius vore i
saknad af enskild förmögenhet, motionären hemställt, att berörde belopp, 7,000
R:dr, måtte såsom lån, under enahanda vilkor som för Sandels varit stadgade,
Poppius tilldelas; men enär de bevekande omständigheter, som föranledde bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående låneunderstödet åt Häradshöfdingen
Sandels icke i fråga om hans efterträdare i embetet visats vara för handen och
några andra giltiga skäl för bifall till motionen icke blifvit förebragte, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer må finna förenämnde enskilde motionärs
ifrågavarande framställning icke förtjena afseende.
23:o. Från Bonde-Ståndet har blifvit till Stats-Utskottet remitterad en inom
nämnda Riks-Stånd väckt motion, deruti Riksdagsfullmägtigen C. J. Johansson från
Östergötlands län hemställt, att Häradshöfdingen i Kinda och Ydre häraders
domsaga inom samma län A. E. von Hartmansdorff, hvilken icke egde förmånen
af boställslägenhet, måtte af allmänna medel undfå hyresersättning att med 800
R;dr för år utgå från den tid, då von Hartmansdorff till embetet utnämndes; men
då för de Häradshöfdingar, hvilka icke äro med boställen försedde, sådant utan
tvifvel blifvit iakttaget vid regleringen af deras löneförmåner, får Utskottet, med
hänseende jemväl dertill att genom 1855 års Expeditionstaxa landtdomares inkomster
blifvit i ej ringa mån ökade, hemställa,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 Januari 1863.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
Reserv ationer:
Vid 4:de punkten:
a) af Herr Grefve Cronstedt, Fr.
b) af Herr A. W. Björck, som åberopade Utgifts-Afdelningens förslag till
Utlåtande så lydande:
“Det af Kongl. Maj:t framställda förslag i afseende på förändradt ordnande
af sättet för Revisions-sekreterare-embetenas bestridande har Utskottet tagit i
noggrannt öfvervägande; och då Revisions-sekreterarne hufvudsakligen åligger
att bereda och inför Högsta Domstolen föredraga dithörande mål och ärenden,
dervid de äro ställde under Högsta Domstolens kontroll, hvilken, om den än icke
kan i hvarje mål genom handlingarnes granskning utöfvas, dock är oaflåtlig och
i ständig verksamhet, finner Utskottet den af Riksdagsfullmägtigen C. A. Larsson
gjorda jemförelse emellan Nedre Revisionens ledamöter och den ansvarige domaren,
på hvars uppfattning och pröfning målens utgång beror, icke ega giltig grund.
Revisions-sekreterarnes göromål äro deremot i hög grad tjenliga att utbilda
egenskaper, som för domare jemväl i de lägre instanserna äro af väsendtligt
värde, hvadan det är för det allmänna af stor vigt, att denna utbildning i vidsträcktare
mån än som under nu rådande förhållanden kunnat ske, kommer domarekorpsen
tillgodo, dymedelst att, genom en tätare omsättning inom Nedre
Revisionen, ett ökadt antal personer lemnäs tillfälle att der tjenstgöra Embetets
vigt och beskaffenhet förutsätter väl, att dertill förordnas endast sådane personer,
som redan förvärfvat insigter och erfarenhet i domaregöromål, men detta hindrar
icke, att uppdraget lemnäs äfven åt personer, som ännu icke på tjenstemannabanan
vunnit någon befordran, hvarigenom Hof-Rätternas ledamöter skulle, mindre
ofta än nu är fallet, för anställning i Nedre Revisionen dragas ifrån sin tjenstgöring
i Hof-Rätterna, lör att der ersättas af adjungerade ledamöter. Sedermera
kan den vid Revisions-sekreterare-embetets utöfning förvärfvade skickligheten
tillgodogöras genom befordran till Hof-Rätterna eller till Under-domstolarne, hvilket
icke låter förena sig med Revisions-sekreterarnes nuvarande aflöning och
ställning inom embetsmaunakorpsen. Yid besättande af platser i Högsta Domstolen
skulle då finnas tillgång på personer, som förut gjort tjenst såsom Revisions-sekreterare
och sedermera tjenstgjort i Under-domstol, hvarigenom den särskilda
erfarenhet, som från sistnämnda tjenstgöring hemtas, icke komme att saknas
i Högsta Domstolen; och de Hof-Rätts-ledamöter, hvilka, i hopp om befordran
till plats i Högsta Domstolen, komme att mottaga förordnande inom Nedre Revisionen,
skulle, i händelse nämnde befordran icke komme dem till godo, ej, såsom
nu är fallet, gå förlorade för Hof-Rätterna, utan kunna med vidgade insigter och
erfarenhet dit återvända. I betraktande af allt detta och då det är af synnerligen
stor vigt, ej mindre att Revisions-sekreteraren icke qvarstår på denna plats längre,
än han kan bibehålla sin arbetskraft oförminskad, än äfven att icke den ringaste
anledning till misstanke må kunna framkallas derom, att den befordran, som under
nuvarande förhållanden företrädesvis tillfaller Revisions-sekreterarne, eller den
till ledamot i Högsta Domstolen, tillgodokommer dem derföre att de icke vidare
förmå att fullgöra sina åligganden såsom Revisions-sekreterare; tillstyrker Utskottet
Rikets
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 39.
17
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag, att
samtlige Revisions-sekreterare framdeles må endast medelst
förordnande tillsättas.“
Uti denna reservation hafva instämt Herrar G. H. Stråle och A. O. Wallenberg.
Vid öde, 8:de och 10:de punkterne:
a) af Riksdagsfullmägtige G. Bjerkander och Daniel Danielson:
“Hå Hof-Rätts-Ledamöternas löner så nyligen blifvit förhöjda genom den
lönereglering, som vidtogs vid 1856—1858 årens riksdag och sådana förhållanden
nu icke äro för handen, som göra ytterligare förhöjning af behofvet påkallad, så
har jag icke kunnat biträda Utskottets förslag härutinnan, synnerligast som Kongl.
Maj:t icke föreslagit någon förhöjning för desse tjenstemän på andra vilkor än
att en jemnlcning i Revisions-sekreterarnes aflöning skulle ske.“
b) af Riksdagsfullmägtige Lars Rasmusson, Jonas Andersson och Sköldberg.
I id 22:dra punkten:
Af Herr Ekholm: “Sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdag bifallit Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om anvisande af ett extra anslag af 7,000 R:dr R:mt,
att såsom räntefritt lån tilldelas numera aflidne Häradshöfdingen Knut Wilhelm
Sandels för uppförande af bristande byggnader å Häradshöfdinge-bostället Mälby
i Wester-Fernebo socken af Westmanlands län, att af Boställshafvaren återbetalas
med en Adel om året från och med år 1864 till dess hela beloppet vore
guldet, dock med vilkor att för lånebeloppets behöriga användande och återgäldande
godkänd säkerhet ställdes och att om Boställshafvaren underläte att inom
förelagd tid den föreskrifna byggnadsskyldigheten fullgöra, lånemedlen genast skulle
hos honom uttagas; men Häradshöfdingen Sandels under tiden aflidit; och af en
eller annan anledning icke kommit att i lifstiden af den beviljade förmånen sig
begagna, så har uti afgifven motion Riksdagsfullmägtigen i Bonde-Ståndet Odelberg
yrkat att detta till Häradsköfdinge-boställets bebyggande af Rikets Ständer
beviljade lånebelopp måtte för sådant ändamål och på enahanda vilkor öfverlemnas
åt nuvarande Boställsinnehafvaren Häradshöfdingen C. D. Poppius, hvilket
Höglofliga Stats-Utskottet icke funnit skäl medgifva.
Emot detta beslut föranlåtes jag vördsamt mig reservera, enär af Rikets
Ständers bifall till förlidne riksdags Stats-Utskotts Betänkande N:o 49, tionde
punkten, synes att Utskottet igenom den till 20 år utsträckta återbetalningstiden
och deruti innefattade erkännande att en fördel för det allmänna dermed åsyftades,
påtagligen afsett sjelfva saken, utan afseende på innehafvarens person, och det
är uppenbart att sedan ifrågavarande lån icke blifvit uttaget och användt till boställets
förseende med nödig åbyggnad, samt konkurs efter aflidne Häradshöfdingen
Sandels sig yppat, efterträdaren måst vidkännas ganska betydliga kostnader
för dess försättande i beboeligt skick, hvilket, jemte anskaffande af inventarier
m. m., erfordrat ett ganska betydligt förlag, af hvilka anledningar jag, för min
del, anser nuvarande Boställshafvares rätt till åtnjutande och lyftning af det en
gång beviljade låneanslaget vara ostridig, alltså får jag hemställa till Rikets Höglofliga
Ständer att, med bifall till motionen, förklara, det nuvarande Boställshafvaren, Häradshöfdingen
G. D. Poppius, berättigas till lyftning af merberörde lånebelopp, 7,000
R:dr R:mt, på de företrädaren i embetet föreskrifne vilkor. “
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
Tabell öfver Riks-Statens
1861 års Riks-stat anslår.
Pennningar.
R:dr |öre
15,000
22,200
129,600
15,900
128,100
185,889 52
Indelta Eäntor
enligt
markegång på
förslag.
Summa
Riksmynt..
R:dr
181,271
85
2,201
89
3,494
25
R:dr
15,000
22,200
129,600
15,900
128,100
188,091
41
Justitie!-
Departements-Ckefen, Justitie Stats-Hinistern
Justitie Stats-Expeditionen:
Nuvarande anslaget
Tillkommer:
Löneförhöjning åt Expeditions-Sekretedito
åt Registratorn . . .
Högsta Domstolen
Justi tie-Kanslers-Expeditioncn:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Lönetillökning åt Sekreteraren
Justitie-Revisions-Expeditionen:
Nuvarande beloppet upptages oförändradt .
Svea Hof-Rätt med derunder lydande JustitiePenningar:
Nuvarande
beloppet
Tillkommer:
Löneförhöjning åt 5 Hof-Rätts-Råd, ä
5.000 R:dr
Dito åt 5 Assessorer, å500
till 4,500 R:dr
Dito åt 5 dito å 500
4.000 R:dr
184,766
10
Till aflöning åt 3:ne Tingstolkar
utgående s. k. Tingstolknästea,
Indelta Räntor (Justitie-Statens) upptagas
Götha Hof-Rätt med derunder lydande Justi tiePenningar:
Nuvarande
beloppet
Tillkommer:
Löneförhöjning åt 5 Hof-Rätts-Råd,
R:dr till 5,000 R:dr
Dito åt 5 Assessorer, ä 500
till 4,500 R:dr <
Dito åt 5 Assessorer å 500 R:dr, eller
Indelta Räntor (Justitie-Statens) upptagas
Tpt.| 677,961137| 5,696|14| 683,657151|
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 3fl.
Andra Hufvud-Titel.
19
Departementet.
22,200
raren och Bvrå-Ckefen  500:
15,900
Förslag till blifvande Riks-stat.
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång på
förslag.
Summa
Riksmynt.
185,889: 52,
500 R:dr, eller från 4,500 R:dr till
2,500: —
R:dr, eller från 4,000 R:dr
;  2,500: —
It:dr, eller från 3,500 R:dr till
2,500: -
7,500: —
600: —
Norrbottens Län (i stället för den nu
sorn afskaffas)
oförändrade.
Stat:
181,271: 85.
ä 500 R:dr, eller från 4,500
2,500: —
II:dr, eller från 4,000 R:dr
2,500: —
ffån 3,500 R:dr till 4,000. . . 2,500:— 7,500: -
oförändrade.
B: dr
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
193,989
188,771 81
52
B: dr
2,201
89
B: dr
15,000
23,200
129,600,
16,400
128,100
ore
196,191
41
3,494125| 192,26610
Transport , 695,061 37 5,696 1.4 700,757|51|
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
I
1861 års Riks-stat anslår.
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång på
förslag.
Tpt.
R:dr
677,961
85,237
12,555 50
1,350,000
13,500
10,000
23,912
7,500
7.500
4.500
S:a
2,192,666
11
R:dr
5,696
207
5,903
Summa
Riksmynt.
R:dr
683,657
85,444
12,555
1,350,000
13,500
10,000
23,912
7,500
7.500
4.500
89
2,198,570
50
å
0
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge med de^-  Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer:
Löneförhöjning åt 2 Hof-Rätts-Råd,
till 5,000 R:dr
Dito åt 2 Assessorer å50|0
till 4,500 R:dr
Dito åt 2 dito å 50
till 4,000 R:dr
Indelta Räntor (Justitie-Statens) upptagas
Krigs-Hof-Rätten
Fångars vård och underhåll (nu FörslagsSåsom
bestämdt anslag upptages
enligt Kongl. Propositionen N:o 1 . . .
„ Dito N:o 57, till
Såsom
Förslag s-anslag  •
Yård och underhåll af Läns- och Kronohäktet,
Medico-legala Besigtningar, Förslag s-anslag . . .
Skrifmaterialier och Expenser, Yed ’m. m., För
Nuvarande
beloppet
och tillägges för jemnande af Hufvud
Rese-
och Traktaments-penningar, Förslags;-
Nuvarande beloppet j.
Tillkommer: Förhöjning
[Ersättning åt Yittnen och Parter, FörslagsDetta
anslag upptages tills vidare oförExtra
Utgifter, Reservations-anslag
Anm. Minskning å Hufvud-Titeln blifver
Extra Stats
-
Till uppförande af ett Straff-arbetsfängelse i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
21
nder lydande Justitie-Stat:
Transport
85,237: 22,
500 R:dr, eller från 4,500 R:dr
1,000: —
R:dr, eller från 4,000 R:dr
1,000: —
R:dr, eller från 3,500 R:dr
1’Q00: ~ 3,000:
oförändrade.
anslag):
ökning
1 leserva tions-anslag
182,877: 50.
750: —
_ 183,027: 50
1,120,000: -
ags-anslag:
T itelns slutsumma
a 'islag :
23,912: 2
2: 50
7,500: -  4,500: —
iislag:
idradt med
Förslag till blifvande Riks-stat.
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång på
förslag.
R:dr
695,061
88,237 22
12,555 50
R:dr
5,696
207
1,303,627
13,500
10,000
23,914
12,000
7.500
4.500
50
52
75
således 21,770 R:dr R:mt.
rt ylerings-anslag.
C arlskrona R:dr R:mt
Summa
att utgå
år 1864.
150^000^1-
2,170,896 11
att utgå
år 1865.
5,903
att utgå
år 1866.
100,000 j—j 50,000:
Summa
Riksmynt.
R:dr
700,757
ore
51
88,444 97
12,555 50
1,303,627
13,500
10,000
23,914
12,000
7.500
4.500
50
52
2,176,800;
I
Summa
300,000 ■
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
N:o 40.
Ank. lill Exp.-Utsk. deri 19 Jan. 1863, kl. il f. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Tredje Iiufvudtitel.
(U.-A.)
Yid sistlidne riksdag uppfördes anslagen för Utrikes-Departementet till
479,200 R:dr.
l:o. Uti Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
har, i öfverensstämmelse med hvad vid sednaste två riksdagar blifvit äskadt
och af Rikets Ständer beviljadt, samt på de skäl, som i Stats-Råds-protokollet öfver
Utrikes-departemonts-ärenden dori 14 Oktober förlidet år finnas anförde, Kongl.
Majit i nåder föreslagit, dels att ett belopp af 479,200 R:dr R:mt, motsvarande i
det närmaste l|-delar al hela den summa, som till Utrikes-departementet från de
förenade rikena utgått, måtte uppföras att jemväl under instundande statsregleringsperiod
från Svenska Statsverket till nämnda Departement utbetalas, dels
ock att af detta belopp anslagen till Minister-staten samt till skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter under samma tid fortfarande måtte, utan binder af
fördelningen i dessa utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år, få användas
till att fylla möjligen uppkommande brist å någon af dessa titlar; och anser
Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit sålunda äskat.
2:o. Jemte förmälan att Kongl. Majit funnit skäligt föreskrifva, att de i
Utrikes-departementets räkenskaper uppförda expektanslönor, gödtgörelser för
tillfälliga uppdrag, rese- och kurir-kostnader samt Beskickningarnes extra utgifter,
skola från och med år 1863 underkastas de för statsmedels redovisning allmänt
gällande grunder, har, enär en i detaljer genomförd och verificerad redogörelse för
kostnader, bestridda utom riket, icke kunde åstadkommas samt de extra utgifterna
skedde genom Kongl. Majits Beskickningar, Kongl. Majit vidare begärt det
Rikets Ständer ville medgifva, att nyssnämnda utgifter finge på det sätt redovisas,
att behöriga qvittenser af de personer, hvilka från Utrikes-departementets
Kameral-afdelning emottagit medel för berörda ändamål, anses vara såsom verifikationer
tillfyllestgörande.
Stats-Utskottds Utlåtande N:o 40.
23
Till berörda, af Rikets Ständers Revisorer föranledda nådiga framställning,
finner Utskottet sig böra
tillstyrka bifall.
3:o. Slutligen har Kongl. Majit föreslagit, att af de under Utrikes-departementets
förvaltning ställde medel, årligen till Hemliga utgifter, emot redovisning
endast inför Kongl. Majit, måtte få användas en summa af högst 34,000
R:dr, hvaraf, enligt den antagna proportionsgrunden, 24,000 R:dr skulle utgöra
Sveriges bidrag till dessa utgifter.
Enär det måste leda till god ordning och reda i förvaltningen att en viss
summa anslås, inom hvilken de under denna rubrik förekommande utbetalningar
böra bestridas, får Utskottet hemställa,
att äfven Kongl Majits nådiga förslag härutinnan af Rikets
Ständer bifalles.
Stockholm den 12 Januari 1863.
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
Tabell efver Riks-Statens Tredje Hufvudtitel.
1861 års
Riks-stat
anslår.
Förslag
till blifvande
Riks-stat.
Riksdaler.
öre.
Utrikes-Departementet.
Departements-Chefen, Ståts-Ministern för Ut-  rikes Ärendena
Riksdaler.
öre.
24,000
—
24,000
25,500
—
Departementets Expedition
25,500
—
359,700
—
Minister-Staten
359,700
—
70,000
—
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra
Utgifter
70,000
_
S:a 1 479,200
—
Summa
479,200
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 41.
25
\!« 41.
Ank. till Enp.-Utsk. den 19 Jan. i#63. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning aj Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, angående
statspension åt ÖJversten m. rn. Friherre Nils
Ericson.
(U.-A.)
Sedan Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten m. m. Friherre
Nils Ericson, soin alltifrån dessa arbetens början baft sig anförtrodd högsta ledningen
deraf, hos Kongl. Majit anhållit att vid 1862 års utgång varda från sin
berörda Chefsbefattning entledigad, har Kongl. Maj:t, sorn funnit Statsmagterna
böra lemna ett offentligt bevis på deras erkännande af den utmärkta skicklighet,
den oegennyttiga uppoffring af tid och krafter samt den omfattande förmåga, hvarmed
Friherre Ericson ordnat och utfört de honom af Staten anförtrodda vigtiga
arbeten, uti en den 25 November nyssnämnda år till Rikets Ständer aflåten nådig
Proposition, föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt Friherre Ericson, som redan
uppnått en ålder af öfver 60 år, bevilja för hans återstående lifstid en mot
tvåtredjedelar af hans aflöning svarande statspension af 10,000 R:dr årligen, att
från och med innevarande år utgå från Rikets Allmänna Indragnings-stat; hvarjemte
Kongl. Maj:t ansett sig böra gifva Rikets Ständer tillkänna, att, enär Friherre
Ericson, uppå derom gjord framställning, förklarat sig vara benägen att,
äfven efter erhållet afsked, tillhandagå med sådana upplysningar, utlåtanden och
förslag, som i frågor rörande jernvägarne kunde komma att från honom infordras,
samt då, enligt Kongl. Maj:ts tanke, det vore, för jernvägsarbetets fortsatta bedrifvande
på ändamålsenligt sätt, af synnerligt värde att kunna framgent anlita
Friherre Ericsons erfarenhet och insigter i ämnet, Kongl. Majit hade för afsigt
att, så länge dylikt biträde i dessa angelägenheter af Friherre Ericson vore att
påräkna, årligen å de anslag, som för jernvägsbyggnadens fortsättande blifvit afsedda,
anvisa ett belopp af 5,000 R:dr.
Utom de yttranden, som med anledning af Högstberörda nådiga Proposition
blifvit inom Riks-Stånden afgifna, och hvarvid, bland annat, hos Ridderskapet
och Adeln Friherre von Schultzenheim, D. begärt att till Kongl. Majits nådiga Proposition
få foga det amendement, att Rikets Ständer, i stället för den sålunda
föreslagna årliga pensionen åt Friherre Ericson, måtte besluta, att ett belopp i
kapital motsvarande pensionssumman, bör till Friherre Ericson utbetalas, äro inom
Borgare-Ståndet utaf Herr Qust. Lallerstedt och F. Rooth väckta särskilda motioner,
införde under Niis 114 och 129 i 11 Sami. af Bihanget till Riks-Btåndens Protokoll,
deruti den förre, under erinran om Friherre Ericsons förtjenster, hemställt, att, i stället
för den pension al 10,000 Ridr, hvarom Kongl. Majit till Rikets Ständer gjort
framställning, Rikets Ständer måtte jemte uttryckande al sin saknad öfver FriBih
till R. St. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 A/d. 15 Baft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
herre Ericsons afgång från en Chefsplats, på hvilken han under en så kort tid
uträttat så stora verk, ställa till Kongl. Maj:ts disposition det kapital, hvarå det
af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbelopp utgör ränta efter fem för hundrade, eller
200,000 R:dr, för att, såsom en gärd af nationens tacksamhet och erkänsla för det
i alla afseendeu utmärkta sätt, hvarpå Statens jernvägsbyggnader blifvit af Friherre
Ericson utförda, utaf Kongl. Maj:t till honom öfverlemnas, hvaremot Herr
Rooth, som förmält sig icke vilja framlägga något bestämdt förslag, anhållit, att
Rikets Ständer, såsom en gärd af tacksamhet för det förtjenstfulla sått, hvarpå
Statens jernvägsbyggnader blifvit utförde och utan afseende på huruledes frågan
om den af Kongl. Majit föreslagna pension kunde komma att afgöras. måtte åt
Öfversten m. m. Ericson, i egenskap af Chef för Statens jernvägsbyggnader, bestämma
ocb anslå en natioualbclöning, värdig Svenska folket.
Friherre Ericsons förtjenster äro allmänt insedda och erkända. Det sätt,
hvarpå han såsom Chef för Statens jernvägsbyggnader ledt och utfört dessa arbeten
samt ordnat arbetskrafter och utbildat skicklighet för arbetenas fortsättning,
har ådragit sig stor och välförtjent uppmärksamhet och, såsom här ofvan omförmäles,
både från Regeringens sida och inom representationen framkallat förslag
om någon passande belöning för dessa utmärkta förtjenster. Endast i fråga om
sättet huru en sådan belöning borde honom tillgodokomma hafva meningarne varit
delade. Stats-Utskottet till hvars handläggning dessa frågor blifvit hänskjutne
liar, lika med Kongl. Majit och ofvanbemälde motionärer, funnit Friherre Ericson,
sedan lian frånträdt sin ansvarsfulla befattning, böra erhålla något bevis på Nationens
tacksamhet, så mycket heldre, sorn det icke kan betviflas att Friherre
Ericson skulle kunnat bereda sig för sin återstående lifstid en inkomst, fullt motsvarande
den i Kongl. Majits nådiga Proposition afsedda summa, om han, för ordnandet
och utförandet af de under hans ledning ställda arbeten, på förhand sökt
betinga sig vilkor, som närmare motsvarat dom, hvilka i utlandet åt ledare af
dylika arbeten beviljas. Vid öfvervägande af de olika framställningarne i detta
ämne och i fråga om det belopp, sorn härvid bör bestämmas, har Utskottet ansett
ett erkännande af Friherre Ericsons förtjenstfulla verksamhet lämpligast och
på ett med Nationens värdighet öfverensstämmande sätt ske derigenom, att en
summa, motsvarande don årliga aflöning Friherre Ericson åtnjutit såsom Chef för
Statens jernvägar, tilldelas honom såsom lifstidspension å Rikets Allmänna Indragnings-stat,
utan något så beskafladt vilkor, som Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
innehåller och utan anlitande af jernvägsbyggnadsmedlen. Och får, på grund
häraf samt enär, efter hvad Utskottet inhemtat, Friherre Ericson i December månad
förlidet år undfått afsked från sin ofvannämnda Chefsbefattning, Utskottet
hemställa,
det Rikets Ständer måtte bevilja Friherre Ericson för hans
återstående lifstid en Statspension af Femtontusen (15,000)
Riksdaler Riksmynt, att från och med innevarande år af Allmänna
Indragnings-staten utgå.
Stockholm den 16 Januari 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande 42.
1
,JVs’
Ank- till
Utlåtande, i anledning'af väckt motion orri förklaring af författningarne, i
fråga om vxlkoren för hi/pothekslåns erhållande.
(Ä -t)
Uti eu inom Bonde-Ståndet väckt motion (JHå. 171) har Riksdagsiullmägtigen C.
Dahlgren frän Elfsborgs län anfort, hurusom direktionen för Hypoteksföreningen för
Elfsborgs län med Dalsland samt Göteborgs och Bohus län, under åberopande af Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning angående en allmän Hypoteksbank för Riket af den 26 April
1861, fordrat för lånerätt i föreningen, att hemmanens åbyggnader skola vara brandförsäkrade
i Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet eller uti vederbörande
läns Allmänna Brandstodsbolag, samt att direktionen tillika uppdragit at sin ombudsman
att till hela återstående beloppet uppsäga hvarje län, hvars innehafvare utgått från
den allmänna brandförsäkrings-inrättning, deri åbyggnaderne vid lånets lyftning varit försäkrade.
Dä denna direktionens åtgärd kunde leda till mycket oförtjent trassel och kännbara
förluster för de låninnehafvare. sorn tryggat sig vid föreskriften uti det för bemälda
Hypoteksförening den 28 Mars 1851 utfärdade nådiga reglementes 3 §, att åbyggnad
icke linge tagas i beräkning vid hypotheksvärdering, har motionären hemställt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla om utfärdandet af den nådiga förklaring, att
hypothekslän må kunna meddelas afven om åbyggnaderne icke äro brandförsäkrade, eller
åtminstone derest de äro brandförsäkrade i härads- och pastoratsbolag, blott dessa äro
af Konungens vederbörande Befallningshafvande fastställda, samt alt redan erhållna lån
icke må kunna uppsägas endast pä den grund att åbyggnaderne upphört vara försäkrade
i allmänna bolag, åtminstone icke da de i stället äro försäkrade i annat vederbörligen
faststäldt bolag.
Förevarande motion, som, tillika med en i enahanda syftning affattad och med åtskilige
Elfsborgs läns innebyggares namnunderskrifter försedd skriftlig uppsats, blifvit af
samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottets behandling öfverlenmad, sedan Banko-Utskottet,
dit ärendet varit remitteradt, detsamma till Stånden återlemnat, innefattar 2:ne särskilda
frågor, nemligen: dels huruvida Kongl. Maj:ts den 26 April 1861 utfärdade nådiga
förordning angående de allmänna grunder, som vid Hypotheksföreningars bildande och
framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, bör erhålla en sådan förklaring, att
Bih. till JR. S. Prat. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande JVs’ 42.
hypothekslån må kunna meddelas äfven om åbyggnaderne icke äro braudförsäkrade, eller
åtminstone derest de äro försäkrade i härads- eller pastoratsbolag, blott dessa äro af
Konungens vederbörande Befallningshafvande fastställda; dels huruvida de från ofvanbemälda
hypoteksförening redan meddelade lån må, mot låntagarens bestridande, kunua till
betalning uppsägas blott på den grund att åbyggnaderne ä den hypothiserade egendomen
upphört att vara försäkrade i allmänna bolag.
Beträffande den förra af dessa frågor, så innehåller 4 § af ofvan berörda Nådiga
Förordning det bestämda stadgande, att, der delaktigheten ä hypotheksforening bestämmes
efter särskild värdering, åbyggnaderna å egendomen ej må i beräkning tagas, men
att likväl icke i något fall jordegendom ina till delaktighet i hypotheksforening antagas,
”der ej de för jordbrukets bedrifvande nödiga byggnader å densamma äro mot brandskada
försäkrade i någon af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter
"inom riket." Härförutan är. genom Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 22 Mars
1861, angående vissa ändringar i gällande Landshöfdinge-instruktion, bland annat, stadgadt,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skola ega att, efter vederbörandes hörande,
pröfva och, såvidt med lag och laga stadgar är förenligt, fastställa förslag till reglementen
för särskilda genom menighetsforeningar tillkomna .stiftelser på landet, jemväl om de
afse hela länet; äfvensom ätt, när förslag till upphäfvande af eller ändringar eller tillägg
i dylika reglementen och ordningar, som af Kongl. Majt tillförene blifvit stadfästade,
ifrågakomma, desamma på lika sätt till pröfning upptaga. Då sålunda Kongl. Förordningen
af den 26 April IBtil icke lägger hinder i vägen för meddelande af lån mot säkerhet
i fast egendom, hvars åbyggnader äro braudförsäkrade i någon af de med vederbörlig
stadfästelse försedda försäkringsanstalter inom riket, och till dylika anstalter måste
räknas alla sådana försäkringsbolag, hvilkas reglementen äro af Konungens vederbörande
Befallningshafvande fastställda, synes någon förklaring i den af motionären afsedda
syftning
icke vara af behofvet pakallad.
Vidkommande åter den sednare frågan, eller huru vida redan erhållna län lagligen
må kunna, under det af motionären förutsatta fall, till betalning uppsägas, så, och
enär en redan meddelad författnings tillämpning pä ett visst uppgifvet rättsförhållande
endast tillkommer laga domstol, lärer motionärens i detta hänseende gjorda framställning
icke kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1863.
Siat«-Utskottets Utlåtande ,JV“' 43.
3
.A m.
Alik. till Exp-lfisk. ilen i! Febr. 1363, kl. 1 m.
Utlåtande, i anledning aj väckta frågor om inlösen af åtskilliga så. kallade
Riksgäldssedel', hvilka icke inom den bestämda preskriptionstiden
blifvit lill invexling företedda. (R A)
Genom en af Riksdagsfullmägtigen Paul Andersson från Jemtlands län hos BondeStåndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (*#? 74) äfvensom genom en
från Fullmägtige i Riksgälds-kontoret till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse hafva framställningar
blifvit gjorda derom, att tillsammans 150 stycken till Utskottet jemväl öfverlemnade
så kallade Riksgälds-sedlar måtte med ett sammanräknadt belopp af 340 R:dr
67 öre R:mt varda inlösta, oaktadt desamma icke blifvit hos Riksgälds-kontoret företedda
inom den för dylika sedlars invexling genom Kongl. Kungörelsen den 14 Februari
1835 stadgade och vid 1845 års slut tilländagångna preskriptionstid.
Då Riksgälds-kontorets kommissariat, efter granskning af ifrågavarande sedlar,
skriftligen intygat, att desamma, derest de blifvit inom den stadgade preskriptionstidens
utgång hos Riksgälds-kontoret företedda, bort af nämnda kontor med uppgifna belopp invexlas,
samt då Rikets Ständer vid samtliga efter år 1845 inträffade riksdagar medgifvit,
att dylika sedlar, om hvilkas inlösen framställning hos Rikets Ständer egt rum, finge,
utan afseende å den tilländalupna preskriptionstiden, af Riksgälds-kontoret infrias, anser
sig Utskottet böra tillstyrka,
att ofvanberörda nu företedda sedlar jemväl ina, i enlighet med det
af Riksgälds-kontorets kommissariat om sedlarnes rätta valör lemnade
intyg, af Riksgälds-kontorets medel inlösas med tillsammans
Trehundrafyratio Riksdaler 67 öre Riksmynt.
Stockholm deu 3 B’ebruari 1863.
4
Stats-Utskottets Utlåtande ,j\»' 44.
.. V 44.
Alik. till Exp.-Utgk. d«*ii 3 I < i t. J863, k!. I t', ra.
Memorial, angående verkställande af undersökningar, i anledning af räckt
förslag om norra stambanans framdragande från trakten af
Husby eller Odensala öfver Erikssund till Grans socken,
(fl J.)
Under behandlingen at frågan om norra stambanans sträckning har Stats-Utskottet
förehaft en af Herr Heijkenskjöld, C. ./. JE., inom Ridderskapet och Adeln väckt, af Herr
Nordenfelt, L. ÅL, understödd motion (JHs 258), deri motionären, för att gå en medelväg
mellan den mängd forslager, som blifvit framställda i afseende på nämnda stambanas
rigtning mellan Stockholm och Sala, öster eller vester om Sigtuna-fjärden, hemställt,
att jernvägen måtte dragas öster om nämnde fjärd från Stockholm till trakten af Husby
eller Odensala och derifrån vesterut öfver Erikssund förbi Ekolsund, Simtuna och Terna
samt vidare till Sala.
För att kunna bilda sig ett omdöme huruvida och i hvad mån detta förslag kan
förtjena afseende, har Utskottet sökt förskaffa sig visshet om möjligheten af och kostnaden
för dess utförande. För sådant ändamål har den afdelning af Utskottet, som har
sig uppdragen den förberedande handläggningen af jernvägsärendena, amnodat Kapitenen
vid Kongl. Väg- och Vattenbyggnadskorpsen G. M. Nerman, hvilken verkställt åtskilliga
bland de till Utskottet öfverlenmade undersökningar angående norra stambanan, att personligen
hos afdelningen tillstädeskomma för att i ämnet meddela nödiga upplysningar;
och har bemälde Kapiten dervid, bland annat, tillkännagifvit att, ehuru okulära undersökningar
syntes gifva vid handen, att en jernväg utan alltför stora svårigheter skulle
kunna ledas i den af motionären föreslagna rigtning, någon så beskaffad undersökning af
terrängförhållandena dock icke blifvit gjord, hvarpå kunde grundas fullt noggranna uppgifter
om vägens längd och blifvande anläggningskostnad.
Utskottet, som, vid efterfrågan hos Styrelsen öfver Statens jern vägsbyggnader, under
hand erhållit bekräftelse på Kapitenen Nermans berörda uppgifter, har derjemte inhemtat
att, ehuru en undersökning i afseende på den af förbemälde motionär föreslagna
sträckning inom kort tid skulle kunna ega ruin, helst ett större antal ingeniörer för närvarande
funnes lediga, emellan hvilka undersökningens verkställande kunde fördelas, Styrelsen
likväl icke kunde gå i författning om dess utförande, såvida icke medel till bestridande
af de derför nödiga kostnader, hvilka beräknades komma att uppgå till omkring
3,000 R:dr Runt, ställdes till Styrelsens disposition. Vid sådant förhållande, och då Utskottet
anser angeläget att, innan Utskottet stadgar sitt omdöme rörande norra stambanans
sträckning, en fullständig undersökning eger rum i afseende å möjligheten af samt
Stats-Utskottets Utlåtande JW 44.
5
kostnaden för jernvägens framdragande dels från trakten af Märsta öfver Garnsviken förbi
Sigtuna samt vidare öfver Erikssund och Varpsundet till Grans socken, der linien sammanfaller
med den föreslagna vägen från Stockholm öfver Stäket till Örsundsbro, dels
från trakten af Odensala till Erikssund och vidare i nu antydda rigtning, tills linien sammanfaller
med Stockholm-Orsundsbro-linien; har Utskottet desto heldre ansett sig böra
tillstyrka, att en sådan undersökning må, på Statens bekostnad, ega rum, som anledning
är att förmoda, att denna undersökning skall kunna fullbordas så tidigt, att Utskottets
arbeten deraf icke skola uppehållas.
Utskottet får alltså vördsamt föreslå, att Rikets Ständer behagade
dels, för bestridande af de för ofvanberörda undersökning erforderliga
kostnader, till Kongl. Majrts disposition, å Riksgäl ds-kontoret
anvisa ett mot dessa kostnader svarande belopp;
dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes i nåder anbefalla Styrelsen för Statens jern vägsbyggnader
att i afseende å berörda två sträckningar ofördröjligen låta verkställa
fullständig undersökning och upprätta derpå grundade kostnadsförslag,
samt att dessa förslag derefter, så fort ske kan, måtte
till Stats-Utskottet aflemnas, äfvensom att Rikets Ständer, i sammanhang
härmed, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
att de för ifrågavarande undersökning erforderliga kostnader af
Riksgälds-kontoret, uppå reqvisition, utbetalas.
Dock förbehåller sig Utskottet att, derest oftaberörda undersökning skulle komma
att medtaga längre tid, än Utskottet, efter nu erhållen upplysning, har anledning antaga,
Utskottet, utan afbidan af en sådan undersökning, må vara ofö rhindradt att till behandling
upptaga frågan om norra stambanans blifvande rigtning.
Stockholm den 3 Februari IS63.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman i863.
Stals-Ulskollels Utlåtande N:a 43.
1
IV: o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Febr. 1863, kl. 11 f. ra.
Utlåtande, angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
(I. A.)
Jemlikt stadgandet uti 58 § Regeringsformen och 30 §, 1 inom. Riksdags-ordningen
åligger det Stats-Utskottet att utreda och för Rikets Ständer uppgifva
Stats- och Riksgäldsverkens tillstånd, förvaltning och behof. Detta åliggande,
i hvad det afser beräkningen af Statsverkets inkomster, går Utskottet
nu att fullgöra, och får, efter tagen kännedom af Kongl. Majtts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, jemte Kongl. Stats-kontorets till Kongl.
Majit i ämnet afgifna underdåniga berättelse, äfvensom inom Riks-Stånden väckta
och till Utskottet remitterade motioner rörande vissa inkomst-titlar, härigenom till
Rikets Ständers pröfning afgifva förslag till beräkning i Riks-staten af Statsverkets
ordinarie inkomster för år 1864 och följande år, intill dess den vid
nästinstundande riksdag skeende statsreglering blifver gällande.
Härvid har Utskottet, på sätt tillförene varit öfligt, låtit utreda beloppen
af hvad å de särskilda inkomst-titlarne till Statsverket influtit under några föregående
år till och med år 1860, det sednaste. för hvilket rikshufvudboken hunnit
afslutas; och äro resultaten af denna utredning, omfattande åren 1858—1860,
dels omförmälda under de särskilda inkomst-titlarne, dels ock, för beredande al
lättare Öfversigt, sammanfattade uti hosföljande tabell.
Förutom ofvanberörda motioner, hvilka Utskottet i sammanhang med inkomstberäkningen
förehaft och hvaröfver Utskottet nu jemväl kommer att yttra
sig dels under de särskilda inkomst-titlarne och dels, enär saken varit vidlyftigare,
Bih. lill R. St. Prol. 1862 & tS63. 4 Sami. i Ajd. 17 lläfl. 1
2
Slats-Ulshollels Utlåtande N:o 43.
uti tvänne detta Betänkande åtföljande bilagor Litt. A och B, har Utskottet tillika,
genom remiss från Riks-Stånden, fått emottaga åtskilliga andra motioner af beskaffenhet
att deras bifallande skulle medföra väsendtliga rubbningar i afseende
å Statens ordinarie inkomster. I sådant hänseende må exempelvis anföras motioner
angående grundskatternas afskaffande, deras successiva
men då dessa förslag, äfven om de vinna afseende hos Rikets Ständer, likväl
icke sannolikt kunna vid innevarande riksmöte erhålla en så fullständig utredning,
att verkställighet deraf i någon väsendtlig mån kan ifrågakomma under nu förestående
statsregleringsperiod, finnér Utskottet sig oförhindradt, att, före behandlingen
af dessa motioner, afgifva förevarande betänkande, som Utskottet, under
förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad uti ofvannämnda särskilda utlåtanden
blifvit föreslaget, i öfverensstämmelse dermed uppgjort.
Utskottet har jemväl, före behandlingen af de särskilda ordinarie inkomsterna,
funnit sig böra underställa Rikets Ständers pröfning frågan angående
förslagspriset å Kronans behållna spanmål, hvilket, i likhet med hvad vid de
två sistförflutna riksdagarnc varit bestämdt, Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med hvad Stats-kontoret hemställt, ansett böra bibehållas vid 2 R:dr R:mt för
kubikfoten, motsvarande 12 R:dr 60 öre tunnan; och då anledning icke förekommit
att höja eller sänka berörda förslagsvärde, får Utskottet tillstyrka:
att spanmålspriset, vid beräkningen af Statsverkets inkomster
för nästa statsregleringsperiod, må, på sätt Kongl. Maj:t
behagat i nåder föreslå, bestämmas till Två R:dr Runt kubikfoten.
Utskottet öfvergår härefter till beräkningen af
Ordinarie elier ständiga inkomsterna.
Ordinarie räntan, hvilken innefattar ej mindre den grundränta, som tillförene
under flera olika benämningar ålegat hemman och lägenheter, verk och
inrättningar in. m., men enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 förvandlats
dels till penningar, dels till ett inskränkt antal persedlar, olika för särskilda
orter, än äfven den så kallade afrads-spamnålen, eller den Kronan behållna del
af den uti ordinarie räntan ingående spanmål, som förut varit upptagen under
särskild rubrik.
Vid behandlingen af denna inkomst-titel har Utskottet förehaft följande inom
Riks-Stånden väckta och till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
Slals-Vtskollels Utlåtande N:<> iS.
3
a) af Riksdagsfullmägtigen Erik Andersson från Vestmanlands län, som,
under åberopande af de särskilda förslag, hvilka vid flera föregående riksdagar
blifvit framställda angående upphörande af den så kallade Landtogsgärden och
de åtgärder, hvartill dessa framställningar från Rikets Ständers sida föranledt, uti
motionen N:o 346, af anförda skäl, ansett sig böra föreslå att, derest ifrågavarande
Landttogsgärd icke nu genast kunde upphöra och från inkomstberäkningen
uteslutas, Rikets Ständer måtte, i likhet med Bonde-Ståndet vid sisthållna riksdag,
hos Kongl. Maj:t uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
utreda beloppet af ifrågavarande Landtogsgärd samt derefter till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om och på hvad vilkor nämnda gärd må från ordinarie
räntan uteslutas.
I anledning af en vid föregående riksdag i ämnet väckt motion, har dåvarande
Utskott erinrat, hurusom Landtogsgärden, i likhet med andra under benämningen
hemmantals- och mantalsränta sammanfattade skatter numera iklädt sig
naturen af ständig ränta och vore inbegripen ibland de uti 59 § Regeringsformen
omförmälda Statsverkets ordinarie inkomster; hvadan och då, i följd af
skatteförenklingen, Landtogsgärden icke längre utgjorde någon särskild skatt, utan
innefattades under ordinarie räntan, samt dess afskaffande alltså skulle medföra
väsendtlig rubbning i den redan verkställda skatteförenklingen, Utskottet afstyrkt
Rikets Ständers bifall till motionen; och får nuvarande Stats-Utskott, som helt
och hållet delar de åsigter, hvilka här ofvan emot Landtogsgärdens afskaffande
blifvit anförde, och vid sådant förhållande anser någon utredning utaf beloppet
af nämnda gärd icke vara erforderlig, hemställa:
att förevarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
b) af Riksdagsfullmägtigen Sven Nilsson från Christianstads län (motion
N:o 297), som förmält, hurusom från nämnda län alltsedan år 1681 utgått med
olika belopp för fögderierne en särskild efter tionden lämpad afgift, kallad Haltnstädja,
hvilken visserligen icke vore särdeles betungande för jordbruket, enär
den för hela länet utgjorde allenast 74 R:dr 4 sk. 10 §| r:st B:ko årligen, hvaremot
densamma vid debitering och uppbörd förorsakade mycket besvär; och ehuruväl genom
Kongl. Brefvet den 11 Maj 1855 förcskrifvits, att denna halmstädja skulle
såsom särskild skatt upphöra emot det att, sedan utrönt blifvit, huru mycket
hvarje hemman i medeltal af 21 år erlagt, detta medelbelopp skulle tilläggas
hemmanets penningeränta, så mötte likväl emot verkställigheten deraf flerfaldiga
svårigheter, såsom att hemmansdelar funnos, hvilkas halmstädja icke motsvarade ett
halft öre, och derföre icke finge i kronans räkenskaper upptagas; att reduktionen
vore förenad med särdeles stora kostnader, vida öfverstigande inkomsten
af skatten samt att, der den öfriga grundräntan vore indelt, denna afgift skulle
4
Slals-lltskollets Utlåtande N:o 45.
blifva den enda, som debiterades; af hvilka orsaker motionären föreslagit, att
halmstädjan måtte från all vidare uträkning, debitering och uppbörd uteslutas.
Utskottet får, med anledning häraf, erinra, att vid föregående riksdagar motioner
likaledes blifvit väckta om halmstädjans afskaffande, -men icke vunnit afseende
af de skäl, att halmstädjan numera icke utgjorde någon särskild skatt,
utan vore tillagd hemmanens penningeränt.a samt förty någon anledning till
skattens afskaffande desto mindre förefunnes, som någon klagan öfver svårigheter
att debitera och uppbära densamma från vederbörande tjenstemän icke försports;
uti< hvilket omdöme Utskottet helt och hållet instämmer, hemställande fördenskull:
att
förevarande motion måtte lemnäs utan afseende.
c) Af åtskillige motionärer inom Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-Stånden, angående upphörande af grundränta å såg- och tullmjölqvarnar,
öfver hvilka framställningar Utskottet uti särskildt Betänkande, bilagan
Litt. A, sig utlåtit.
Den del af ordinarie räntan, som är indelt att utgå till vissa stater, verk,
inrättningar och tjenstemän, beräknades af Rikets sednast församlade Ständer till
2,666,700 R:dr, men kan nu upptagas till något högre belopp, enär värdet af
de indelta räntorna för Landt-staterne i länen under åren 1858 —1860 i medeltal
med 46,508 R:dr öfverstigit det belopp, hvartill samma värde antagits.
Dock som ifrån nämnde belopp . . . R:dr 46,508: —
bör afdragas dels följande å 6:fe Hufvudtitelns anslag
till befrämjande uf slöjd er ne uppförda indelningar,
nemligen: de till klädesfabrikerne i
Norrköping anslagna räntor af kronolägenheterne
Dragsqvarnen nordantill N:o 10, Dragsqvarnen
N:o 16 och ett ålfiske vid sistnämnda qvarn,
hvilka räntor, enligt Kongl. Kammar-kollegii beslut
den 21 December 1858, blifvit uteslutna
från kronoräkenskaperna samt förda inom kolumn i
jordaboken, utgörande tillsammans R:dr 203: —
dels ock den till Wisby så kallade
kronokalkugn tillförene utgående vedränta,
hvilken, sedan anslag till uppköp
af ved för nämnda kalkugn blif
Transport
203: — 46,508: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4S.
Transport 203: — 46,508: —
vit uppfördt å Riksstatens sjunde Hufvudtitel,
icke vidare i räkenskaperna
under anordningstitel afföres och följaktligen
numera bör redovisas bland
kronans behållna räntor . • R:dr 1,247: —
eller tillsammans .......
1,450: —
återstå alltså
. R:dr
45.058: —
och om detta belopp tillägges berörda .
♦ ♦ •
2,666,700: —
uppstår en summa af
2,711,758: —
eller i rundt tal ...
hvartill Utskottet anser den indelta räntan, i likhet med hvad
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition innehåller, böra upptagas; varande
af orsak, som i Bilagan Litt. A uppgifves, något afdrag
icke gjordt för indelta qvarnräntor.
Den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna del af
ordinarie räntan uptogs vid scdnaste riksdag till R:dr 1,990.000: —
och har utgjort år 1858  „ 2,035,700: —
„ 1859  „ 2*065,950: —
„ 1860
2,096,989: —
eller i medeltal 2,066,213 R:dr, hvadan Kongl. Stats-kontoret
beräknat denna inkomst till 2,050,000 R:dr.
När till sistnämnda summa . . , R:dr 2,050,000: —
på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, lägges det
hittills till Kongl. Maj:ts disposition ställda öfverskott
af indelningsräntorna vid Bohus läns regementes
Södra bataljon, hvilket öfverskott i medel
tal under åren 1858—1861 utgjort 7,227 R:dr
87 öre, och i rundt tal beräknats till . „ 7,000: —
och ifrån summan
„ 2,057,000: —
afdrages det belopp, som, i händelse af bifall till
Stats-Utskottets ofvanberörda förslag om afskaffande
af grundräntan för såg- och tullmjöl-qvar
nar,
bör från denna inkomst afgå  100,000: —
återstår
.
till hvilket belopp Utskottet föreslår att denna de! af räntan
måtte upptagas.
Transport
2,711,800
1,957,000
4,668,800
6
Slats-Utskottels Utlåtande N:0 iS.
Transport
2:o Tionde-spanmålen.
Den del häraf, sorn är indelt, beräknades år 1860 till
633,625 kubikfot, hvartill kommer den från och med 1859 i
kronoräkenskapcrna uppdebiterade kronotionden för Gotland, hvilken,
såsom anslagen åt presterskapet derstädes, tillförene icke
varit hvarken i kronoräkenskaperna eller i Riksstaten intagen,
utgörande 23,053 kbf. 5 kannor.
På grund häraf skulle beloppet af den indelta spanmålen
blifva
656,678 kbf. 5 knr.
hvarifrån likväl bör afdragas en å Nionde
Hufvudtitelns anslag uppkommen besparing,
enligt 1860 års rikshufvudbok af ... 24 „ 3 „
utgörande dels indragne indelta fjerdingsmans
löner,
19 kbf. 4 knr, dels de uti gällande
Riksstat, för jemnande af indelta spanmålens
slutsumma, tillagda 4 kbf. 9 knr; blifvande
alltså summan af den indelta tionde-span
målen
656,654 kbf. 2 knr,
som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med bibehållande
af nuvarande statspris, beräknats till ett värde af 1,31 3,308 R:dr,
men för beloppets jemnande torde böra utföras till ....
Den Kronan behållna andel af tionde-spanmålen, hvilken
vid förra rikdagen antogs uppgå till 140,000 kbf., har utgjort
år 1858
. 142,459 kbf.
„ 1859
142,563 „
„ 1860
143,717 „
eller i medeltal 142,913 kbf., hvadan Utskottet anser, att denna
del af tionden kan, på sätt Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå,
upptagas till 143,000 kbf.. utgörande, efter 2 R:dr kubikfoten
3:o Tionde-spanmåls-lösen efter bestämda pris, hvilken vid
sista statsregleringarne beräknats till 6,600 R:dr, men i medeltal
under åren 1858, 1S59 och 1860 utgjort 6,793 R:dr, torde
alltså böra utföras till det i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
beräknade belopp
4,668,800:
1,313,300
286,000
6,700
4:o Arrendemedel af Kungsgårdar och andra kronolägenheter,
beräknade vid sista riksdagen till 64,000 R:dr i pennin
Transport
6,274,800
Slate-Viskoiiels Utlåtande N:o 45.
7
Transport 6,274,800: —
gar och 123,000 kbf. spanmål, hafva i medeltal under åren
1858—1860 utgjort uti penningar 68,278 R:dr 67 öre och i
spanmål 131,982 kbf. eller år 1858 .... 130,652 kbf.
„ 1859 .... 131,552 „
„ 1860 .... 133,742 „
I följd häraf torde denna inkomst kunna upptagas, på sätt
Kongl. Majit föreslagit, till penningar . . R:dr 67,000: —
spanmål: 132,000 kbf. å 2 R:dr ... ,, 264,000: — 331,000:
5:o Silf ver-tionde, myntarelön och slagskatt.
Vid behandlingen af ifrågavarande och här nedan nästföljande
frenne inkomst-titlar, har Utskottet till pröfning förehaft
följande motioner, nemligen
a) inom Borgare-Ståndet af Herr H. E. Falhem, hvilken uti
sin motion (N:o 109) anfört, hurusom Kongl. Maj:t, — under uttalande
af den grundsats, att de näringar i allmänhet, som afse
förädling af mineralrikets alster, numera icke syntes böra vara
underkastade särskilda inskränkningar eller andra föreskrifter för
rörelsens bedrifvande, än dem, som gälla för likartade näringar,
och att lossandet af de från äldre tider ännu bibehållna band å
bergshandteringen kunde verkställas utan samtidig rubbning uti
nu fastställda grunder för deras beskattning — genom Kongl. Förordningen
den 20 September 1859 förordnat, att masugnar, hyttor
och andra inrättningar, som afse tillgodogörande af mineralrikets
alster, skola, i afseende å vilkoren för rörelsens utöfning,
hänföras till fabriker; samt att vidare båda Statsmagterne, i öfverensstämmelse
med ofvan uttalade grundsats, beslutat afskaffande
af hammarskatten för hela riket och tackjcrnstionden för
alla hyttor, belägna utom de privilegierade bergslagen. På grund
häraf och med åberopande af de skäl, som vid sisthållna riksmöte
anförts till stöd för nämnde skatters upphörande, såsom i
de flesta hänseenden tillämpliga äfven å de skatter, som utgå från
verk, hvilka afse förädlingen af andra mineralier än jern, har
motionären föreslagit, det all tionde å tillverkningen af öfriga
metaller och andra mineralrikets alster, såsom svafvel, vitriol,
rödfärg m. m., der icke samma tillverkning är i besittning af
särskilda privilegier, måtte afskaffas och skatt derifrån utgå endast
i forin af bevillning; — och
Transport 6,605,800: —
8
StalsVlskoUets Utlåtande N:o 45.
Transport 6,605,800
b) hos Ridderskapet och Adeln af Herr Tham, G., (motionen
N:o 202), hvilken förmält, att det vöre en billig fordran af
de skattdragande, att alla för Statens behof erforderliga skatter
rättvist fördelades och de, som stöde i strid med grunderna för
nyare förordningar, upphäfdes. En sådan skatt utginge från de
skattlagda kopparverken, hvilka, jemte det de finge vidkännas
alla enligt gällande, bevillningsförordning utgående skattebidrag,
dessutom vore betungade med den så kallade kopparräntan eller
den afrad, som med cn tretiondedel af tillverkningen utgöres till
Kronan. Nämnda dryga tillverkningsafgift vore numera, sedan
hammarskatt för hela riket och tackjernstionde för hyttor utom
de privilegierade bergslagen afskaffats, destomer obillig, som
kopparen, hvilken endast till ringa del kunde inom landet afsättas,
vore belastad med en utförseltull af 30 öre för hvarje centner
garkoppar, hvartill komme att kopparverken hade flera svårigheter
att bekämpa, än de flesta andra verk för förädling af mineralrikets
alster, genom nödvändigheten att förbruka ofta svag
malm, med deraf följande stor åtgång af brännmaterialier m. m.;
och har motionären af dessa orsaker föreslagit, att Rikets Ständer
måtte besluta, det kopparverken befrias från utgörande af
ifrågavarande tillverkningsafgift samt att, i följd häraf, Statsutskottet
vid beräkningen af Statens inkomster, icke måtte upptaga
de uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof af denna skatt årligen påräknade
72,000 R:dr Runt.
Som emellertid icke visadt blifvit, att ifrågavarande tillverkningsafgift
menligt inverkat på de handteringar, som dermed
beskattas, och förty det hufvudsakliga skäl, som föranledt till
hammarskattens och tackjernstiondens afskaffande, icke synes i
förevarande fall förefinnas, får Utskottet, med hänsyn i öfrigt till
frågans outredda skick,
afstyrka Rikets Ständers bifall till motionärerncs
ofvanberörda framställningar.
Transport 6,605,800:
Sials-Ulskoitels Ullålande N-o is
Transport
Vid förra riksdagen beräknades siifvertionde, myntarelön
och slagskatt till 16,000 R:dr, men i medeltal har under berörda
inkomst-titel under de 3 åren 1858—1860 influtit allenast 14.75 1
R:dr, hvadan Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
anser berörda inkomst icke böra upptagas till högre belopp, än
6:o. Hoppar räntan, som vid förra statsregleringen antogs
uppgå till 1,500 centner med ett värde af 105,000 R:dr, men
i medeltal under åren 1858—1860 utgjort allenast 1.193 centner,
som vid försäljning lemnat en inkomst af 80,332 R:dr, torde alltså
böra, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, beräknas till 1,100 centner,
hvarför värdet, efter 67 R:dr centnern, utgör
7:o. Tionde tackjerne t, som med anledning deraf, att tackjernstillverkningen
utom de privilegierade bergslagen vid sista
riksmöte blef från tionde befriad, då upptogs till allenast 17,000
centner med ett värde af 34,000 R:dr, men för åren 1858—1860
i medeltal uppgått till 37,003 centner, som vid försäljning inbragt
94,653 R:dr, torde likväl af ofvannämnda orsak böra bibehållas
vid sitt förra belopp
8:o. S rafvel!) ruks liand en, omfattande jemväl Vitriol och
Rödfärg, beräknades vid sednaste statsreglering till endast 1,700
R:dr, men då densamma i medeltal för åren 1858—1860 lemnat
en inkomst af 5,810 R:dr, anser Utskottet den böra utföras
till det belopp, hvartill den i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
finnes upptagen, eller
9:o. M a n t a Isp en n ing arne beräknades i sista Riksstat till
560,000 R:dr. och hafva något understigit detta belopp och utgjort
år 1858
R:dr 542,645:
- 1859
» 548,147:
» 1860
» 555,120:
eller i medeltal 548,638 R:dr; men som Kongl. Maj:t uti särskildt
aflåten nådig Proposition gjort framställning om förändrade
grunder för mantalspenningarnes utgörande, hvarigenom beloppet
Transport
6,605,800
15,000
73,700
34.000
4,000
6,732,500:
Bih. lill IL St. Prol. 1863 & 1863. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
10
Siats-Utskottets Utlåtande N:o iS.
Transport 6,732,500:
koinme att något ökas, hade denna inkomst-titel af Kongl. Majit
föreslagits att bibehållas vid oförändradt belopp 560,000 R:dr.
Uti särskild vid detta Betänkande fogad bilaga, Litt. B,
har Utskottet meddelat yttrande ej mindre i anledning af högstberörda
nådiga Proposition, än äfven rörande enskilde motionärers
framställningar i ämnet, och får, med hänvisande till den i berörda
utlåtande verkställda uträkning, föreslå att mantalspenningarne
måtte beräknas till
10:o. Bötesmedlen, beräknade vid förra riksdagen till
90,000 R:dr, hafva under åren 1858—1860 i medeltal utgjort
93,497 R:dr, och torde således, på sätt Kongl. Majit föreslagit,
böra bibehållas vid
llio. Kavalleri-regementenas hästvakan s-spanmål utgår
till och med åren 1870 och 1871 på grund af kontrakter mellan
Kronan och rusthållarne; och då inkomsten således för nästa
statsregleringsperiod icke kan vara underkastad någon förändring,
upptages den här, enligt Kongl. Majits förslag, till oförändradt
belopp af 140,175 kubikfot å 2 Ridr, med
12:o. Ständiga rotevakanser vid Skånska infanteriregementena,
14,543 kubikfot 2 knr, upptagas, likasom vid föregående
statsregleringar, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits
nådiga Proposition, i jemnt tal, till 14,500 kubikfot med värde af
13:o. Tillfälliga ratevakans-afgifter beräknades i förra
Riksstaten till 7,000 Ridr, men då de i medeltal under åren
1858—1860 inbragt 9,375 Ridr, torde inkomsten böra, på sätt
Kongl. Majit behagat föreslå, höjas till
14:o. Vakansafgifter för ny roterad jord, som vid förra
riksdagen beräknades till 55,000 Ridr, hafva utgjort:
eller i medeltal 56,877 Ridr och äro i Kongl. Majits Proposition
525,000:
90,000:
280,350
29,000
8,000
år 1858
„ 1859
„ 1860
Ridr 52,011: —
„ 59,312: —
„ 59,308: —
Transport 7,664,850
Slals-Ulsliollels Utlåtande N:o i5.
U
Transport
föreslagna till 56,000 R:dr, till hvilket belopp Utskottet jemväl
anser inkomsten kunna höjas
15:o. Rotevakansafgifl af utsockne frälsehemman i Halland,
upptagen vid sednaste statsreglering till 16,000 R:dr, har
under åren 1858—1860 i medeltal utgjort 17,515 R:dr och bör
alltså kunna beräknas till det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp
16:o. Trosspassevolans-afgiften, som lemnat en i det
närmaste oförändrad årlig inkomst, anser Utskottet böra, såsom
Kongl. Maj:t föreslagit, bibehållas vid det belopp, hvartill den
i förra Riksstaten beräknades, eller
17:o. Båtsmami-vakansafgiften, beräknad vid förra riksdadagen
till 65,000 R:dr, har väl i medeltal för åren 1858 —1860 gifvit
68,042 R:dr, men Utskottet anser, i likhet med Kongl. Maj:t, att denna
afgift, till följd af dess ovissa beskaffenhet, bör bibehållas vid .
18:o. Kontrollstämpelmedel beräknades väl vid sednaste
statsreglering till 25,000 R:dr, men då desamma i medeltal under
åren 1858—4800 likväl icke lemnat mer än 22,150 R:dr, torde
de, på sätt Kongl. Maj:t behagat föreslå, nu icke böra upptagas
till högre belopp än
l9:o. Båk- och Lotsmedel, beräknade för innevarande statsregleringsperiod
till 240,000 R;dr, hafva varit i stigande och lemnat
i medeltal en årlig inkomt af 376,818 R:dr, hvadan Utskottet
finner dem böra, på sätt af Kongl. Majit är föreslaget, beräknas till
20:o. Observatmismedel antogos vid sednaste statsreglering
till 5,000 R:dr; och ehuru desamma under åren 1858—1860
i medeltal gifvit 1 1,392 R:dr, torde desamma, såsom beroende på
tillfälliga omständigheter, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, icke böra beräknas högre än till
21:o. Extra medel och uppbörder.
Då dessa medel till en del utgöras af de s. k. Stubböresmedlen,
har Utskottet vid behandlingen af denna inkomst-titel före
Transport
-
7,664,850:
56,000:
17,000:
26,500:
65,000:
22,000:
350.000:
6,000:
8,207.350:
12
Slals-Ulskollels Utlåtande N:o 4S.
Transport 8,207,350:
haft en af Riksdagsfullmägtigen Hei man Öbom från Norrbottens län
väckt motion (N:o 330), hvaruti han, jemte förmälan, hurusom
bristen på kommunikationsleder, särdeles landsvägar, utgjorde ett
väsendtligt hinder för Norrbottens tillvext i odling, äfvensom att,
der vägar blifvit i det inre af landet anlagda, desamma ofta icke
kunde af den derstädes glesa befolkningen tjenligen underhållas,
tillika anfört att, då Kronan, ehuru den störste jordegaren i denna
trakt, likväl undandroge sig allt bidrag till vägars anläggning
och underhåll annorledes än understundom genom beviljande af
extra statsanslag, ilen afgift, som under namn af stubbörosafgift
till ganska betydligt belopp utgöres af nybyggaren för begagnandet
af den i andra provinser jordegaren utan afgift medgifna
rättighet till disposition af skogen å hans egen mark, måtte, efter
afdrag af hvad till jägeribetjentes aflöning kunde anslås, få användas
till befrämjande af länets odling; och har motionären på
grund häraf föreslagit, att stubböresmedlen måtte öfverlemnas till
länets landsting, för att, under iakttagande af de föreskrifter, som
i öfrigt äro gällande, användas till nya hemmans och vägars anläggande
samt, der så oundgängligen pröfvas nödigt, äfven till underhåll
af tle sednare; uti hvilken framställning Riksdagsfullmägtigen
Jasef Oscar Almqvist från Norrbottens län instämt.
Utskottet har inhemtat, att vid sednaste riksdag framställning
blifvit gjord derom, att de stubbören, som inom Norrbottens län
inflöte, finge ställas till Hushållnings-sällskapets i länet disposition,
för att användas till jordbrukets befrämjande; men, med godkännande
af hvad dåvarande Stats-Utskott i anledning deraf yttrat,
hade Rikets Ständer lemnat berörda framställning utan afseende.
Till stöd härför hade Stats-Utskottet hufvudsakligen anfört, att dä
landets odling kunde på annat lämpligare sätt befordras, såsom
genom anslag till vissa ändamål, skäl icke förefunnes till bifallande
af ett dylikt undantagsstadgande; och med erinran, hurusom,
enligt hvad reglementet för Rikets Ständers Riksgälds-kontor, § 135,
utvisar, för innevarande statsregleringsperiod, i likhet med hvad
tillförene egt rum, utom särskilda anslag, en ärlig summa af öfver
50,000 R:dr utaf Rikets Ständer anvisats att uteslutande användas
till vägars anläggning och förbättrande inom rikets fyra nordligaste
län, får Utskottet, sorn anser det vara stridande mot nu
antagna grunder i statshushållningen, att särskilda inkomster dragas
till vissa ändamål, tillstyrka,
Transport 8,207,350:
Stals-UtskoUets Ullålande N:o iS.
13
Transport 8,207,350: —
att motionärens förevarande framställning måtte
lemnäs utan afseende.
Vid sådant förhållande torde ifrågakomna inkomst-titel, som
år 1860 upptogs till 90,000 R:dr och i medeltal för åren
1858—1860 utgjort 119,886 R:dr, kunna höjas till det belopp,
Kongl. Majit föreslagit, eller  100,000: —
22:o. Intressemedel, bestående hufvudsakligen af räntan å
Lappmarks Ecklesiastikverks år 1835 till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
öfverlemnade fond, hafva motsvarat de i sista Riksstaten
beräknade belopp, hvadan desamma här, jemlikt Kongl.
Maj:ts förslag, utföras med .
5,000: —
Summa ordinarie inkomster R:mt R:dr 8,312,350: —
Då, på sätt vid föregående riksdagar inträffat, Rikets Ständer måhända framdeles,
vid behandlingen af de särskilda utgiftstitlarne, finna anledning att vidtaga
sådana dispositioner, sorn kunna inverka på inkomsternas beräkning och
föranleda någon jemkning uti här ofvan föreslagna belopp, har Utskottet funnit
sig föranlåtet hemställa,
att de beslut, Rikets Ständer, i anledning af förestående inkomstberäkning,
komma att meddela, icke må utgöra hinder
lör Stats-Utskottet att framdeles, efter det de särskilda utgiftstitlarne
blifvit fastställda, iakttaga den jemkning af en
eller annan inkomst-titels belopp, sorn vid Riksstatens uppgörande
kan finnas nödig.
Extra ordinarie inkomster.
Dä det tillkommer Bevillnings-Utskottet att uppgöra och till Rikets Ständer
afgifva förslag angående beräkning af dessa inkomster, får Stats-Utskottet,
utan att ingå i pröfning af beloppen, här endast uppföra de särskilda summorna,
som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition blifvit föreslagna, nemligen:
a) Tullmedel
14,000,000: —
b) Postmedlen
1,500,000: —
c) Stämpelpappersmedel ....
1,300,000: —
d) Bränvinsafgift
»
8,400,000: —
Summa extra ordinarie
inkomster Runt R:dr
25,200,000: —
Uih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd. 17 Uäft. 3
14
Slals-Ultkollets Utlåtande N:o 45.
Enligt förestående beräkning skulle Statsverkets ordinarie
inkomster utgöra R:dr 8,312,350: —
extra ordinarie inkomster  » 25,200,000: —
hvadan samtliga inkomsterna komma att uppgå till . . R:dr 33,512,350: —
Jemföras dessa summor med de vid nästlidna riksdag antagna, då de ordinarie
inkomsterna beräknades till R:dr 8,171,100: —
och de extra ordinarie d:o upptogos till  » 20,800,400: —
eller tillhopa R:dr 28,971,500: —
visar beräkningen en tillökning uti inkomst af 4,540,850 R:dr.
Stockholm den 13 Februari 1863.
Reserv a tion:
vid Mom. 5:o och 6:o: af Herr Grefve Cronstedt, Fr.: »Jag reserverar mig
emot Utskottets beslut att afstyrka allt afseende å Herrar Falhems och Thams
motioner rörande upphäfvande af grundskatterna å produktionen af mineralrikets
alster, deribland Silfver, Koppar och Svafvel. Sedan hammarskatten och en del
af tackjernstionden blifvit vid sistförflutna riksdag afskaffade, finnes det väl ingen,
som tviflar på att ju steget bör och i sjelfva verket också kommer att tag«as
fullt ut med afseende på silfvertionden, kopparräntan och svafvelbrukstionden;
och jag har icke kunnat inse någon giltig orsak, hvarför icke sådant skulle kunna
ske vid innevarande riksdag med lika skäl, som vid en följande. Att de motiver,
Utskottet för sitt afstyrkande anfört, kunna af någon anses öfvertygande, torde
väl knappast vara antagligt.»
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Tabell öfver St a t s v e r k e t s I n k o m s t e r.
Ordinarie Inkomster.
Ordinarie Ränta
Tionde-Spanmål ...
Tiondespanmåls-Iösen efter bestämda priser
Arrende-medel..
Indelt
Behållen
Indelt
Behållen
Penningar
I Spanmål
Silfver-tionde, Myntarelön och Slagskatt
Koppar-ränta
Tionde-tackjern
Svafvelbruks-tionde
Mantalspenningar
Botes-medel
...
Kavalleri-regementenas Hästvakans-spanmål
Ständiga Rotevakans-afgifter vid Skånska Infanteri-regementena
Tillfälliga Rotevakans-afgifter _
Vakans-afgifter af nyroterad jord
Rotevakans-afgift af utsockne Frälsehemman i Halland
Trosspassevolans-afgift
Båtsm ans-vakans-afgift
Kontrollstämpel-medel
B åk- och Lotsmedel
Obser vations-medel.. ....
Extra medel och uppbörder
! Intresse-medel
S:r Ordinarie eller ständiga Inkomster
Extraordinarie Inkomster.
Sjötulls-medel
Salu-accis af städerna
Postmedel, påräknade för Postverkets stat och omkostnader
Stämpelpappers-medel
Bränvins-afgift....
Påräknade Inkomster enligt 1861 å-s
Riks-stat.
633,625 kub.-fot å 2 R:dr
140,000 kub.-fot å 2 R:dr
123,000 kub.-fot å 2 R:dr
1,500 Centner å 70 R:dr
17,000 Centner å 2 R:dr
140,175 kub.-fot å 2 R:dr
14.500 kub-fot å 2 R:dr
1858.
Enligt Räkenskaperna för
1860. Medium.
1859.
2,666,701
1,990,000
1,267,250
280,000
6,600
64,000
246.000
16,000
105.000
34.000
1,700
560.000
90.000
280,350
29.000
7.000
55.000
16.000
26.500
65.000
25.000
240.000
5.000
90.000
5.000
S:r Extraordinarie Inkomster
Summ a
8,171,100
11,100,000
400
1.400.000
1.300.000
7,000,000
20.800,400
2,035,700 2,065,950 2,096,989 2,066,213
306,855
6,636
78,300
241.923
12,636
76,513
315,065
6,958
04,015
284.018
16,296!
29,384
10,675
59,312
18,231
26.597!
5,149
1859^
13,004,971
1858.
1,547,979 1,532,941
7,637,185
5,122,779
1,621,125
1,536,446
6,338,333
306.972
6,7 93
68,278
255,246
14,751
80,332
94,653
5,810
548,638
93,497
298,371
29.682
9,127
56,877
17,515
26,523
68,042
22,150
376,818
11,392
119,886
5,252
Medium.
14,061,993
Medium.
591
1,545,388
1,539,122
6,366,099
Kongl. StatsRontorets
förslag.
2,711,800
2,050,000
1,313,308
286,000
6,700
67.000
264,000
15.000
73,700
34.000
4,000
560,000
90,000
280,350
29,000
8,000
56.000
17.000
26,500
65.000
22.000
350.000
6,000
100.000
5.000
Kongl. Majis
nådiga
Proposition.
Stats-Utskottets förslag.
8,440,358
13,000,000
400
1.500.000
1.300.000
7.450.000
23,250,400
28.971,500
31,690,758
2,711,800
2,057,000
1,313,308
286,000
6,700
67.000
264.000
15.000
73,700
34.000
4,000
560.000
90.000
280,350
29.000
8,000
56.000
17.000
26,500
65.000
22.000
350,000
6,000
100,000
5,000
8,447.358
14,000,000
1.500.000
1.300.000
8.400.000
25 200,000
33,647,358
656,650 kub.-fot å 2 R:dr
143,000 kub.-fot å 2 R:dr
132,000 kub.-fot å 2 R:dr
1,100 Centner k 67 R:dr
17,000 Centner å 2 R:dr
140,175 kub.-fot a 2 R:dr
14,500 kub.-fot å 2 R:dr
S:gr
På framtida beslut beroende:
14,000,000
1.500.000
1.300.000
8.400.000
S:gr 25,200,000
2,711,800
1,957,000
1,313,300
286,000
6,700
67.000
264.000
15.000
73,700
34.000
4.000
525.000
90.000
280,350
29.000
8.000
56.000
17.000
26,500
65.000
22.000
350.000
6,000
100.000
5.000
8,312,350
25,200,000) 8,312,350
S:a 33,512,350.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1862—1863, N:o 45.
stelt*- U\ !
Odo.! i T.<:
0U0.7ö»!,I
00£.8!l:,l
000,08;:
i) 0 T ,f>
Ono,TO
owti.l ;>1:
OCH..':!
007,87
ooo. ir.
ooo,*
000',.'.':.'
000,01!
oes.o^e
OOOO!'-  000,8
006 ,V.
000,T .
OOi.,"-
O l.r.i
000,!:*
000.3
ooo.oo r
och .*» t a *
*1: • • :•/» .
;iil
Ov.l I k ■_ jo . !
mi i r •• . o ; T»1 : •!. vii »iftaji ?!*!
!oOo 7o.‘-
:II ti U J|..; 0.3 vv: ;
•O. il £ < I
i.TO
...
• .»:il t ii Oi ■ -
lil il’ L- r T, . () 0,7 i
. ■‘. . =*is3« ii M F -sä' 5 «;»lfr :•
5 ii.t-Si i,:n • . i
I
iW.ttWl.TtSP'
' I i'::: ;.:'|8'.ii'!l<ii i'
i*> -c}!j. t., • • .... uioiT
!i7in--)ha-.W
k h-rr
...
o
'
.
•'i: >'.!■'! »I*».*,. -.
•' 14- • • Oiiii/
' -I'.'---' l|
.
'
i ii-Viii; ' • r4>h/A .... ■ ! !• !
[ . "Jo. 1:. TlJ.i' . r. i .:!• 7
! 1 • ’■! >n • ■-U\ in : i il i ■ till .
- ‘«f<> > j".o f
u. ii-»;
■•iui. !v»l ii * ‘ ■ -:i
.in *!•>*> }•' JiiJ/3
■' '!{-> •il!! '.:;. l() 8
juoilnf ^i-iURU^ioK-iiza
0Ö8.--I8,' ,um.
il :(■
iukiiit -iliinij8
!if‘> ' . .' -ii!..8
- ■ K ■* ■ *! "-.1 -. ,0 i .bil , , .f
Ojlfiifi-. i ' .s>
lii ,*i - invmnU
•! il i '
. '■
.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
1
IViO 45 (Litt. A).
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 16 Febr. 1863, kl. il f. ro.
Utlåtande, i anledning aj väckta motioner, angående förändrade
grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning.
(I. A.)
Uti detta ämne hafva till Stats-Utskottet blifvit öfverlemnade följande inom
Riks-Stånden väckta motioner, nemligen:
a) hos Ridderskapet och Adeln, af
l:o Herr Charpentier, G. R. (motionen N:o 114) som, under åberopande af
den fullständiga utredning denna fråga erhållit vid föregående riksdagar, fästat
uppmärksamheten å de faktiska förhållanden, som ega rum vid nya tullmjölqvarnars
anläggning och beskattning, såsom bäst utvisande nödvändigheten af en förändrad
lagstiftning härutinnan, emedan, på det sätt nu gällande författningar derom
i verkligheten tillämpades, äldre qvarnar egde föga eller, rättare sagdt, intet skydd
mot intrång af nya verk och Statens rätt till skatt af de sednare vore beroende af
godtycket; och hvad sågqvarnarnes ränta anginge, antog motionären, att, om de
vigtigare räntorna för mjölqvarnar komme att försvinna, hinder för sågräntornas
upphörande icke skulle möta. Till undanrödjande af de betänkligheter, som ansetts
möta för borttagandet af ifrågavarande räntor, har motionären jemväl anfört:
beträffande den föreställningen, att en förändring i förevarande fall kunde blifva
ett förspel till jordräntornas borttagande, det qvarnräntorna voro af en helt annan
beskaffenhet och bestämdes efter olika grunder, att de när som helst kunde försvinna
genom det skattlagda verkets upphörande, samt att de voro vida mera en
inkomstskatt än en grundskatt, af hvilken de saknade alla kännemärken; beträffande
vidare den svårighet, som skulle möta för en rättvis fördelning af en ny
beskattning af ifrågavarande verk, det detta hinder numera bortfallit i följd af
de nya grunder för bevillningen, Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag antagit.
Då förut endast erlades fastighetsbevillning för alla skattlagde mjöl- och sågqvarnar,
säteriqvarnar inbegripne, utgår numera blott en ringa fästighetsbevillning för
husen, men för öfrigt af alla verk, utan afseende å deras natur, lika bevillning
för behållen inkomst, så att säteriqvarnarne skola betala för hela behållningen,
skatteqvarnarne för hvad af inkomsten återstår, sedan räntan, lika med andra utgifter
afräknats, och skulle alltså, om qvarnräntan borttoges och endast bevillning
Bih. till R. St. Prot. 1862 Sf 1863. 4 Sami. 1 A/d. 18 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
af inkomst erlades, såväl för den ena som den andra, beskattningen i möjligaste
målto jemnt fördelas. Hvad slutligen angick yrkandet, att Staten, i händelse
qvarnräntan borttoges, måtte få sig tillförsäkrad en skålig ersättning derför, ansåg
motionären att, till följd af den förböjda taxering af både fastigheter och inkomster,
som den nya Bevillnings-förordningen medfört, Statens förlust genom
nämnde räntas eftergifvande, icke kunde blifva synnerligen betydlig, helst ifrågavarande
ränta med säkerhet vore i ständigt aftagande.
Med erinran att, om Kronans räntor af krono- och skatteqvarnar eftergifvas,
den prestation, som för frälseqvarnar skall fullgöras till Kronan, eller rustningsskyldigheten,
äfven måste försvinna, samt hänvisande för öfrigt till den uti
Stal s-TJtskottets Utlåtande den 4 Maj 1860, N:o 101, åstadkomna utredning af
ifrågavarande grundräntors belopp och disposition, har motionären föreslagit att
Rikets Ständer för sin del måtte besluta:
l:o att räntan af mjöl- och sågqvarnar må från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra att vidare utgöras, i följd hvaraf rustningsskyldigheten för så beska!
fade verk af frälse natur äfven bör försvinna;
2:o att vid beräkningen af Statens ständiga inkomster uti ordinarie eller
grundränta må af den Kronan behållna delen afdragas 100,000 R:dr R:mt;
3:o att till ersättande af de förluster indelningshafvare genom ifrågavarande
grundräntors upphörande komma att vidkännas, ett förslagsanslag af 30,000 R:dr
Runt om året måtte för åren 1864—1866 å Riksgälds-koutoret till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition anvisas, för att i mån af behof till berörda ändamål utgå; samt
4:o att Kongl. Maj:t må ega meddela nådig föreskrift om de åtgärder i
kameralt hänseende, som för verkställighet af de utaf Rikets Ständer för deras
del beslutna förändringar i afseende på beskattningen af mjöl- och sågqvarnar
kunna vara af nöden.
2:o Herr v. Koch, N. S. (motionen N:o 48) som, efter att hafva påpekat
olägenheterna af det rådande beskattningssättet å qvarnverk samt redogjort för
de åtgärder, Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid föregående riksdagar vidtagit
för vinnandet af en lika och rättvis beskattning å nämnde verk, föreslagit en
förändring hufvudsakligen i enahanda syftning, som nyssnämnde motionär;
b) inom Borgare-Ståndet af Herr A. A. Berger (motionen N:o 134) som förnyat
sin vid sisthållna riksdag väckta motion om qvarn- och sågräntornas afskaffande
och i sådant hänseende hemställt, att ordinarie räntan af mjöl- och sågqvarnar
måtte från och med början af nästkommande statsregleriugsperiod upphöra,
samt, i sammanhang dermed, nödiga medel anvisas till ersättning af den
del af berörde ränta, som varit indelt; samt
c) inom Bonde-Ståndet af
l:o Riksdagsfullmägtigen Håkan Nilsson från Christianstads län (motionen
N:o 76).
2:o Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län (motionen N:o 63),
med hvilken Nils Pettersson från Calmar län, N. M. Pettersson, Paul Andersson
m. fl. förenat sig; och
3:o Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Wermlands län, i hvilkens
motion (N:o 58) Per Eriksson och Olof Olsson, Georg Nyqvist från samma län m. fl.
instämt; och hafva bemälde motionärer, hufvudsakligen, under åberopande af hvad
vid föregående riksdag i detta ärende förekommit, yrkat såg- och tullmjölqvarnarnes
befriando från grundränta.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 45.
3
I afseende å denna fråga har Utskottet tagit kännedom ej mindre af innehållet
utaf ofvanberörda motioner, jemte i anledning deraf hos Riks-Stånden förekomna
yttranden, än äfven af den behandling, som vid föregående riksdagar detta
ämne undergått; och får i sådant hänseende, till undvikande af allt för stor vidlyftighet,
hänvisa till den fullständiga utredning, som återfinnes dels uti Statsutskottets
utlåtande N:o 149 vid 1853—1854 årens riksdag, dels uti Utskottets
Betänkande N:o 101 vid sisthållne riksmöte, hvaraf här endast må anföras, att,
enligt Kongl. Kammar-kollegii underdåniga utlåtande den 29 Augusti 1850, grundräntan
å skattlagda tullmjölqvarnar beräknats till 80,000 R:dr Banko, utgörande
i riksmynt 120,000 Riksdaler, hvilket belopp, i anseende till derefter inträffad prisstegring
och med tillägg af sågräntan, hvilken icke till summan blifvit utredd,
vid sednaste riksdag ansetts böra för båda räntorna upptagas till 130,000 Riksdaler,
samt att, vidare den till särskilda ändamål anordnade del af ifrågavarande
räntor, jemlikt Kongl. Kollegii utlåtande den 12 December 1856 förslagsvis beräknats
till 28,110 Riksdaler 58 öre, som Utskottet i jemnt tal upptagit till
30,000 R:dr Ruut.
I likhet med den tillförene af båda Statsmagterna uttalade åsigt, finner
Utskottet att mjöl- och sågqvarnar, som till sin natur egentligen äro att hänföra
till fabriksinrättningar, och hvilkas större eller mindre afkomst är af konjunkturen
beroende, icke kunna rättvist beskattas med en grundränta, som förblilver
oförändrad, ehvad inkomsten af verken genom folkmängdens tillvext, ökad spanmålsproduktion,
qvarnarnes ändamålsenligare konstruktion och andra orsaker uppdrifves,
eller densamma till följd af missgynnande omständigheter, såsom minskad
vattentillgång, nya verks anläggande o. s. v. till större eller mindre del förloras.
Till skydd mot intrång af nya qvarnar är väl föreskrifvet, att vid deras skattläggning
bör tillses att de förut skattlagde icke derigenom komma att lida förminskning
i deras vid skattläggningen påräknade inkomster, men på det sätt nu
i verkligheten tillgår, hafva föreskrifterna derom, utan att kuuna bereda de äldre
qvarnarne det skydd som afsetts, allenast utgjort hinder för nya qvarnars anläggning.
Dessa och dylika missförhållanden i qvarn- och sågverkens beskattning
anser Utskottet kunna undanrödjas allenast genom upphäfvande af de räntor, som
äro åsatte en del af dessa verk, hvarigenom äfven denna näringsgren, som har till
ändamål förädling af vår hufvudnärings dyrbaraste och oumbärligaste produkter,
skulle lossas från de band, hvaraf den hittills varit tryckt; och då, äfven om ilen
bevillning, som i stället för grundräntan komme att för qvarnverken utgå, åtminstone
till en början icke torde ersätta den derigenom uppkommande minskningen
i Statens ordinarie inkomster, landet i allt fall medelst denna af rättvisa påkallade
åtgärd medelbarligen tillskyndas fördel genom en utvidgad industriel verksamhet,
får Utskottet, under förutsättning att nu gällande författningar, så vidt
desamma icke angå frågor om vattenuppdämning, skola i behörig ordning ändras
så väl i afseende å hittills meddelade föreskrifter rörande rättigheten för mjöl- och
sågqvarnars anläggning, som ock beträffande den tull, som härvid bör utgå, tillstyrka
det Rikets Ständer, för sin del, fatta följande beslut:
l:o
att räntan å mjöl- och sågqvarnar må, från och med nästa
statsregleringsperiod, upphöra att vidare utgöras, i följd hvaiat
4
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
rustningsskyldigheten för så beskaffade verk af frälse natur
äfven bör försvinna.
2:o
att, vid beräkningen af Statens ständiga inkomster uti ordinarie
eller grundränta, af den Kronan behållna delen må afdragas
100,000 Riksdaler Riksmynt.
Ett dylikt afdrag från de beräknade inkomsterne borde väl ock ske för de
indelto qvarnräntorna, då icke eller dessa vidaro komma att utgå, utan i stället
böra ersättas med särskildt anslag; men då dessa indelta räntor ingå i flera särskilda
under Hufvudtitlarne upptagna utgiftsposter, och den utredning, som borde
afse att bestämma det belopp, hvilket å hvarje anslag inom de särskilde Hufvudtitlarne
skulle afgå, till följd af qvarnräntans indragning, måste blifva alltför vidlyftig
att nu kunna tillvägabringas, synes det vida lämpligare att bibehålla beräkningen
af de indelta räntorna och jomväl låta de särskilda anslag, hvari qvarnräntor
ingå, vid sina nuvarande belopp qvarstå; hvarigenom ötverensstämmelsen
emellan inkomst och utgift af indelta räntor i Riks-staten icke af denna anledning
rubbas. Deremot måste anvisas ett särskildt belopp till Kongl. Maj:ts disposition,
för att användas till ersättning åt de indelnings- och ränteinnehafvare, sorn
genom indragningen gå miste om uppburen qvarnränta. Sedan liqviden sålunda
fortgått 2 å 3 år framträder sjelfmant, utan särskild utredning, all den upplysning,
som erfordras för den noggranna regleringen såväl af inkomststaten, som af
de särskilda anslagsbeloppen under Hufvudtitlarne, efter det vederbörande, hvilka,
genom förändringen, fått vidkännas minskning i inkomst, erhållit den derför dem
tillkommande ersättning af dertill anvisade medel. Af dessa skäl anser Utekottet
att något afdrag vid beräkningen af de indelta räntorna icke bör, till följd af
qvarnräntans indragning, ega rum, hvadan Utskottet vidare hemställer,
3:o
att, till ersättande af de förluster, indelnings- och ränteinnehafvare,
genom ifrågavarande qvarnräntors upphörande, komma
att vidkännas, ett förslagsanslag af 30,000 Riksdaler Riksmynt
om året måtte för åren 1864—1866 å Riksgälds-kon
toret
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i
mån af behof, till berörda ändamål utgå; samt
4:o
att Kongl. Majit må ega meddela nådig föreskrift om de åtgärder
i kameralt hänseende, som för verkställighet af de utaf
Rikets Ständer för deras del beslutade förändringar, i afseende
å beskattningen af mjöl- och sågqvarnar, kunna vara af nöden;
hvarom, i händelse Utskottets förslag vinner Rikets Ständers bifall, underdånig
skrifvelse torde böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm don 13 Februari 1863.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
5
]¥:o 45. (Litt. B).
Arik lill Exp.-Ulsk. den 16 Fehr. 1863, kl. 11 f. m.
Utlåtande, dels i anledning af Kongl. Majts Nådiga Proposition
om antagande aj en ny förordning angående mantalspenningarne
och dels rörande enskilda motionärers Jramställningar
i ämnet.
(I. A.)
Enligt hvad inhemtas af högstberörda, från samtliga Riks-Stånden till Statsutskottet
remitterade nådiga Proposition, införd under Nio 53 i Bihanget till Riksståndens
protokoll, hade Rikets sednast församlade Ständer, med öfverlemnande af
ny bevillningsstadga, tillika uti skrifvelse den 28 Oktober 1860 hos Kongl Majit
anhållit, bland annat, att då de särskilda stadgandon, hvilka äro gällande i fråga
om mantalsponningarnes utgörande samt om befrielse derifrån för vissa fall, vore
spridda i en mängd äldre och yngre författningar och Kongl, skrifvelser, samt
dertill komme, att hvad i nämnda hänseende då funnes i bevillningsstadgan intaget
blifvit ur den nya stadgan helt och hållet uteslutet, Kongl. Majit måtte i en enda
förordning låta sammanföra de i ofvanberörda hänseenden gällande föreskrifter
äfvensom i nåder tillse, i hvad mån en förenkling af dessa föreskrifter funnes af
behofvet påkallad.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande under den 6 Juni sistlidet
år har Kongl. Kammar-Rätten hufvudsakligen anfört: — att vid riksdagen år 1625
Rikets Ständer, för uppehållaude af en ständig krigsmagt, åtogo sig en skatt, som
under namn af qvarntull utgick på det sätt, att för hvarje tunna spanmål, som
förmaldes vid qvarn, en viss afgäld erlades till Kronan utom den tull, qvarnegaren
hade att uppbära; — att denna skatt, efter åtskilliga vexlingar i lagstiftningen,
förbyttes till en personel afgift och sålunda gaf upphof till de s. k. mantalspenningarne,
hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 November 1634, borde utgå med
tre mark för hvarje person, som fyllt tolf år från hvilken tid afgiften fortfarit
för innevånare på landet, endast med lindring för allmogen i några orter och
med befrielse från skattens utgörande för personer, tillhörande vissa klasser eller
yrken; — att samma afgift slutligen påböds i städerna; — att i Skåne, Halland
6
Stats-Utskottets Utlåtande V:o 45.
och Blekinge vid dessa provinsers införlifvande med Sverige 1658 utgått en personel
afgift under benämning koppskatt, hvilken sedermera bestämdes att utgå likaledes
med 3 mark af hvarje person; — att i Bohus län, der, före dess förening
med Sverige, dylik afgift icke varit ålagd, mantalspenningarne infördes genom
Kongl. Brefvet den 12 Aug. 1668, hvarvid dock stadgades, att afgiften skulle
erläggas med enahanda belopp, som uti Dalarne, eller 16 öre för hvarje person; —
samt att ända till sednaste tiden Jemtland och Herjeådalen varit befriade från
skattens utgörande.
Enligt särskilde författningar eller åkommen häfd hade Kongl. KammarRätten
funnit att:
A). Följande voro från mantalspenningars utgörande befriade:
1). Gemenskapen af Arméen och Flottan äfvensom vid Stockholms stads
militärkompani; alla dessa, såvida de icke voro jordegare;
2). Studenter och Djeknar, som stadigt vistas vid akademierne och skolorna,
samt kadetter och skolgossar;
3). Ålderstigna och bräcklige personer af allmogen, hvilka ej förmå vidare
bruka sina hemman, utan öfverlemnat dem åt sina barn mot undantag; hvarjemte
enahanda förmån tillagts torpare och andra till arbetsklassen hörande personer,
hvilka innehafva eller bruka torp och andra sådane lägenheter, som ej under
egande- eller stadgad åborätt besittas;
4). Almosehjon;
5). Lappmarkens innebyggare;
6). Innevånarne i Särna och Idre socknar af Kopparbergs län;
7). Nybyggare å allmänningar jemte hustrur, hemmavarande barn och tjenstefolk
under en tid at 15 år, ehuru stadgandena härom numera tillämpades allenast
i Westerbottens län;
8). Yissa personer af arbetsklassen, hvilka hafva fyra eller flera minderåriga
barn under 15 år;
9). Barnhusbarn;
10). Fattiga faderlösa barn samt harn, födda af föräldrar, som genom långvarig
sjukom och bräcklighet blifvit satta ur stånd att föda sig sjelfva och barnen,
när de upptagits af fosterföräldrarne och i deras tjenst förblifva;
11). Jern-, stål- och metallarbetare i Eskilstuna fristad jemte hustrur
och barn;
12). Skeppstimmerman och andra till handtverksstaten hörande personer
jemte skeppsgossar och lärlingar vid Kongl. Flottans stationer i Carlskrona och
Stockholm samt depöt i Göteborg.
13). Bakstugusittare med sina hustrur och enkor samt inhyseshjon;
15). Krigsbefälet, Hof-Rätts-assessorer i tredje klassen, Professorer vid Akademierne
jemte deras enkor, Docenter, Hof- ook Stallbetjeningen älvensom betjeningen
vid Stuterierne, gemenskapens vid en del regementen hustrur och folk,
Vaktknektar, Brandvakter, Skarprättare med hustrur, barn och drängar, Kofferdisjöman
äfvensom deras hustrur och hemmavarande harn för det år dessa sjömän
gjort sjöresa, Lotsar och deras barn samt lotsdrängar, de som uppförde stenhusbyggnader
på landet och i städerna med undantag af Stockholm, — dervid skattefriheten,
som utsträcktes äfven till sådana personers hustrur och barn, kunde få
åtnjutas under 10 till 20 år, allt efter byggnadens större eller mindre betydenhet,
— Salpetersjudare, Grufarbetare, Uppfinnare af malmstreck, Arbetare vid jern- och
stålmanufakturier och andra fabriksirättningar samt bruksarbetare vid Ljusnedals
