# ID: svediakorp-gov2416
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 59,749
# sentences: 1,825
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


i?! STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
JURIDISKA BIBLIOTEK
b *1
BIHANG
TILL
PROTOKOLL
VID
Lagtinm Bikidageu i Stockholm
Åren 1§0S oell 1863*
TREDJE SAMEISfGEJf.
Konstitutions- Utskottets Memorialer.
•-
•.3 ■ :» ■
Sf .lMift.y. .. ,
.8SW ' Ht-;» JJSj
Konslilutions-Utskoltets Memorial JYs 1.
t
]%;o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den ii Nov. 1862, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Stander om arfvoden får en Notarie och
en Kanslist.
I likhet med hvad som vid föregående riksdagar egt rum, har Konstitutionsutskottet,
för dithörande göromåls ordentliga och skyndsamma bestridande, funnit nödigt
alt, jemte den Ka osli — personal af en Sekreterare och en Kanslist, sorn i 24 §
i mom. Riksdags-ordningen i allmänhet är Utskotten medgifven, ytterligare antaga
en Notarie och en Kanslist' hvilket Utskottet, i enlighet med den i berörde § gifna
föreskrift, får hos Rikets Ständer anmäla, med vördsam anhållan, att äfven
för desse sistbemälde tjenstemän måtte beviljas arfvoden i öfverensstämmelse
med de grunder, hvilka komma att vid riksdagen tillämpas
för Kansli-betjeningens aflönande.
Stockholm den 10 November 1862.
På Höglofl. Ridd. och Adelns vägnar:
T/t. Munck af Rosenschöld.
På Vällofl. Borgare-Ståndels vägnar:
F. A. Rinman.
På Högv. Preste-Ståndets vägnar:
J A. Rutsch.
På Hederv. Bonde-Ståndets vägnar’.
F. Eriksson.
P. O. Bäckström.
B,k. till II. St. Fröt. 1862 & 1S63. 3 Sami. 1 Raft.
1
2
Konstitulions-Ulskotlels Memorial JM 2.
HJ:0 2.
Ank. till Exp.-Utsk. den ii Nov. 18G3. kl. ii midd.
Memorial till Rikets Stander, med uppgift å några från sistlidna
Riksdag hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne.
Då bland do 27 särskilda förslå" till ändringar och tillägg i Grundlagarne,
hvilka, enligt 88 § i Riksdagsbeslutet den 30 Oktober 1860, blifvit af Rikets sednast
församlade Ständer öfverlemnade till slutlig behandling vid innevarande riksdag,
åtskilliga äro af större omfattning, så att, derest de alla på en gång skulle tilli Rikets
Ständer öfverlemnas, sådant ej kunde ske utan att tidsutdrägt derigenom föranleddes,
bar Konstitutions-Utskottet trott sig böra till en början anmäla till grundlagsenlig
åtgärd de i ofvanberörde RiksdagsbesIuts-§ först omförmälda nio grundlagsändringsförslag
samt skall ofördröjligen inkomma med uppgift jemväl å de öfriga.
Stockholm den 13 November 1862.
Förslag
till ändringar i Grundla g arne,
af Rikets Högloft. Ständer vid Riksdagen åren 1859—1800 hänskjutua till
grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
1:0.
Om ändring i 11 och 12 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets hörande
öfver förbund med främmande Makter.
Konstitutions-Utskoltets Memorial M 2.
Regering
§
(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv slil äro utmärkta
de delar, hvilka blifvit föreslagna att ändras
eller utgå.)
Ministeriel.! mål, hvarmed förstås alla
de, som angå Rikets förhållande till främmande
Makter, må Konungen låta bereda
och handhafva på det sätt, Honom lämpligast
synes. Stats-Ministern för Utrikes
Ärendena tillhör, att dessa mål inför Konungen
föredraga och anmäla, i närvaro
af någon annan Stals — Rådets Ledamot.
Är Stats-Ministern — — — finnas.
§
Konungen äger att i Afhandlingar och
Förbund med främmande Makter ingå, sedan
Han, enligt föregående t§, deröfver
hört Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
och någon annan tillkallad Stats-Rådets
Ledamot.
s-Formen.
11.
(Föreslagen lydelse, hvari åndringarnc eller tilläggen
uro med kursiv stil utmärkta.)
Ministeriela mål, hvarmed förstås alla
de, som angå Rikets förhållande till främmande
Makter, må Konungen, med iakttagande
af hvad i 12 och 13 §§ särskildt
stadgas, låta bereda och handhafva
på det sätt, Honom lämpligast synes. StatsMinistern
för Utrikes Ärendena tillhör,
att dessa mål inför Konungen föredraga
och anmäla, i närvaro af någon annan
Stats-Rådets Ledamot. Är Stats-Ministern
— — — finnas.
12
Konungen äger att i Afhandlingar med
främmande Makter ingå, sedan Han, enligt
föregående §, deröfver hört Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena och någon
annan tillkallad Stats-Rådets Ledamot; men
Förbund må ej ofslutas innan, enligt 8 §,
Stats-Rådet deröfver blifvit hör dt.
H anvisning:
Bihanget till Riks-Slåndens Protokoll vid
1839—1860 årens riksdag, 3 Sami.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:ris
13, 23, 39, 36 och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 April, 6
oell 50 juni, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot- den 28 April, 9 ocf)
50 Juni, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 28 April, 9 och
30 Juni, 8 Aug. och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 April, 6 och
50 Juni, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Konstilutions-Utskoltels Memorial JVI 2.
Anm. Uti 12 § Regeringsformen är äfven i nästföljande förslag en förändring ifrågasatt.
I afseende å sådana förslag, som åsyfta dels enahanda ändring, dels
ock ändringar i olika delar af samma grundlags-§, dessa sednare af den beskaffenhet,
alt de, så i hänseende till sak som ordalag, kunna stå tillsammans,
hafva Rikets sednast församlade Ständer, med bifall till dåvarande
Konstitutions-Utskotts Memorial N:o 73, beslutat, att antagandet af ett utaf
dessa förslag icke utgör hinder för bifall jemväl till öfiiga förslg, som röra
samma lagrum.
2:0.
Om det tillägg tili 12 § Regeringsformen, att Konungen icke må, utan Rikets
Ständers samtycke, blifva regerande Furste af utländsk Stat.
Regeriugs-Formen.
§ 12.
l:o. Konungen äger att i Afhand
2:o.
Ej må Konungen utan Riksens
Ständers samtycke blifva regerande
Furste af utländsk Stat.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 7 och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 31 Mars och
26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. för samma dagar.
Borgare-Ståndets Prot. den 28 Mars och
24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 Mars och
26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. vid föregående förslag.
3:0.
Konungen äger att i Alhandlingar —
Om den ändring i 28 § Regeringsformen, att till vissa beställningar må kunna
utnämnas bekännare af annan troslära, än den rena Evangeliska.
Konslitulions-Ulskoltels Memorial M 2.
Regerings-Formen.
§ 28.
l:o Konun"iu äger alt i Stats-Rådet
utnämna och befordra in födde Svenske män
till alla de Embeten och Tjänster inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, alt Konungen fullmakter derå
utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sädana
hittills ägt rum. Konungen vare likviii
obetaget, att, efter vederbörandes hörande,
eller uppä deras framställning, till lärarebefattningar
vid Universiteterna, de theologiska
lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra beställningar
vid andra inrättningar för veten
skap,
slöjd eller skön konst, äfvensom till
läkare-befattningar, kalla och befordra äfven
utländske män af utmärkt förtjenst,
de der den rena Evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna
uti militära embeten nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet, men icke till Kommendanter
i fästningarne. Konungen fäste,
vid al a befordringar, afseende endast å de
sökandes förtjenst och skicklighet, men icke
på deras börd. Till civile Embetsman
inom Riket och till Domare må sådane
män endast nämnas, som äro af den rena
Evangeliska läran. Hvarje Departementschef
skall föredraga och expediera alla
ärenden, rörande befordringar, förordnanden.
tjenstledighet och afsked, till och ilian
Embeten och Tjenster, vid de Veik och
Stater, som under Departementet höra.
2:o Konungen äger att genom na
—
— — — af Stats-Rådet utnämnas.
l:o Konungen äger att i Stats-Rådet
utnämna och befordra infödde Svenske män
till alla de Embeten och Tjenster inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, alt Konungen fullmakter derå
utfärdar, dock böra vedei börande förut
med förslag hafva inkommit, der sådana
hittills egt rum. Konungen vare likväl
obetaget, att, elter vederbörandes hörande,
eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar
vid Universiteterna, de llmologiska
lärare-tjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra beställningar
vid andra inrättningar lör vetenskap,
slöjd eller skön konst, äfvensom tili
läkare-belättningar, kalla och befordra äfven
utländske män af utmärkt förtjenst,
de der den rena Evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna
uti militära embeten nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet, men icke till Kommendanter
i fästningarne. Konungen fäste,
vid alla befordringar, afseende endast ä de
sökandes förtjenst och skicklighet, men
icke på deras börd. Till civila Tjenster
inom Riket och till Domare-Embeten må
sådane män endast nämnas, sorn äro af
den rena Evangeliska läran; härifrån dock
undantagna lärare-beställning ar och öfriga
tjenster vid inrättningar för slöjd, och
skön konst, äfvensom läkare befattningar,
till hvilka jemväl andre, än bekännare af
den rena Evangeliska (äran, kunna utnämnas.
Hvarje Departements-Chef skall
föredraga och expediera alla ärenden, rörande
befordringar, förordnanden, tjenst
-
f)
Konstitutions-VIskot tels Memorial M 2.
ledighet och afsked, lill och ifrån Embeten
och Tjenster vid de Verk och Stater, som
under Departementet höra.
2:o Konungen äger att genom naturalisation
— — — — — — —
— — — — af Stats-Rådet utnämnas.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 15, 27, 41 och 56-
Ridd. och Adelns Proh den 28 April, 6
och 50 Juni samt 8 Aug. 1860.
Preste-Slåndets Prot. den 28 April, 9 och
30 Juni samt 8 Aug 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 Maj, 9 och
50 Juni samt 8 Aug. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 April, 6 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
4:0.
Om den ändring i 51 § Regeringsformen, att äfven andre af städernas invånare,
an Borgerskapet, må äga att deltaga i val till Borgmästare.
Rcgcriugs-Formcu.
§ 31-
Städernas Borgerskap ätnjute fram- Städernas Borgerskap och öfrige till
gent den rättighet de hitintills innehaft, att deltagande i Riksdagsmannaval inom Bortill
Borgmästare-Tjenster föreslå trenne be- gare-Ståndet berättigade innevånare äge,
hörige Män, då Konungen en af dem ut- att till Borgmästare-ljenster föreslå trenne
nämne. På lika sätt förhålles med Råd- behörige Män, då Konungen en af dem
mäns- och Magistrats-Sekreterare-sysslorna utnämne. På lika sätt förhålles med Rådi
Stockholm. mäns- och Magistrats-Sekreterare-sysslorna
i Stockholm.
Konstitulions-Ulsholtels Memorial JY2 2.
r
Hänvisning:
Konst.-Ulsk. Mern. N:o 22.
Ridd. och Adelns Prot. den 25 Maj 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 29 Maj 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 2 Juni 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 30 Maj 1860.
5:0.
Om ändring i nedannämnde grundlags-§§, rörande Riks-stvrelsens förande i
vissa fall.
Regerings-Formen.
§
Vill Konungen utom Sverige och
Norge resa, meddele Han Stats-RåJet in
Pleno denna sin föresats och inhemte
dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan
resa och den verkställer, befalte Sig ej
med Rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga
makten, så länge Häri utom
Sina Riken vistas, utan före Stats-Rådet,
under sadan Konungens frånvaro, regeringen
i Hans namn, med all den rätt,
som denna Regerings-Form Konungen
tillägger; dock må ej Stats-Rådet någonsin
adeligt stånd och värdighet förläna,
eller till grefligt och friherrligt stånd
upphöja, eller riddarevärdighet utdela;
äfvensom alla lediga sysslor endast tills
vidare kunna förvaltas af dem, som StatsRädet
dertill förordnar. Huru förhållas
skall, derest Konungen längre tid än Tolf
månader ur Riket blifver, derom varder
i 91 § stadgadt.
39.
Vill Konungen utom Sverige och
Norge resa, meddele Han Stats-Rådet in
Pleno denna sin föresats och inhemte
dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan
resa och den verkställer, befatte Sig ej
med Rikets styrelse, eller utöfve den Konungsliga
makten, så länge Han utom
Sina Riken vistas, utan fores Riksstyrelsen
under Konungens frånvaro, i Hans
namn, af den lill thronföljden närmast
berättigade Prins, om Ilan uppnätt den
ålder, sorn i 41 § sägs. Ilan styre såsom
Regent med all Konungslig makt och myndighet,
enligt denna Regerings-Form; dock
må Ilan ej adeligt stånd och värdighet
förläna, elb-r till grefligt och friherrligt
stånd upphöja, eller riddarevärdighet utdela;
äfvensom alla lediga förtroendesysslor
endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, som Regenten dertill förordnar.
Finnes ej till thronföljden berättigad
Prins, eller har den dertill närmast
berättigade ej uppnått den i 41 §
för myndighet stadgade ålder, eller är
?!
Konstitulions-Ulskotlets Memorial M 2,
han af sjukdom eller af vistande utom
Sverige och Norge hindrad att lli/isstyr
elsen öfvertaga, före Stats-Rådet
styrelsen med samma makt sorn Regent.
Huru förhällas skall, derest Konungen
längre lid än Tolf raänader ur Riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen sä sjuk, att Han
icke Regerings-Ärendena värdar, förvalte
Stats-Rädet styrelsen, pä det sätt, som
i föregående § bestämmes.
§
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Dör Konung innan Thronföljaren
denna ålder uppnått, föres styrelsen
af Stats—Rådet med Konungslig makt och
myndighet i Konungens namn, intill dess
Riksens Ständer sammankomma, och den
Förmyndare-Styrelse, Riksens Ständer förordna,
Regeringen ti11 träd t, ställande sig
Stals-Rådet denna Regerings-Form till
ovilkorlig efterlefnad.
§
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrätten
till Riket räknas, på manliga sidan utginge,
då förvalte äfven Stats-Rådet Re
!"y
r*l ’
geringen med Konungslig makt och myndighet,
intill dess Riksens Ständer hinna
sammankomma, ett nytt Konungahus
utkora och den valde Konungen Regeringen
tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående fyra
§§
Blifver Konungen sä sjuk, att Han
icke Regerings-Ärendena vårdar, förhålles
med Riksstyrelsen såsom i föregående §
bestämmes.
41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Lag samma vare för den till
thronföljden närmast berättigade Prins.
Dör Konung innan Thronföljaren denna
ålder uppnått, föres styrelsen af StatsRådet,
enligt 39 §, i Konungens namn,
intilldess Riksens Ständer sammankomma,
och den Förmyndare-Styrelse, Riksens
Ständer förordna, Regeringen tillträdt,
ställande sig Stats-Rådet denna RegeringsForm
till ovilkorlig efterlefnad.
42.
Skulle den olycka lima, alt hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrätten
till Riket räknas, på manliga sidan utginge,
då förvalte äfven Stats-Rädet Re
C
D
geringen med den makt, 39 § stadgar,
intill dess Riksens Ständer hinna sammankomma
och ett nytt Konungahus utkora,
samt den valde Konungen Regeringen
tillträdt.
Uti alla de fall, dä enligt denna
och
Konstitutions-Utskotlets Memorial JW 2.
9
§§ handla, skola Stats-Rådets samtlige och föregående tre §§ Riksstyrelsen föres
Ledamöter vara närvarande och rösta. af Stats-Rådet, skola dess samtlige Ledamöter
vara närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen i fält, eller tili af- Gär Konungen i fält, eller till af
lägsnare
inrikes orter eller till konunga- lägsnare inrikes orter eller till konungariket
Norge reser, förordne Tre Leda- riket Norge reser, förordne Tre Ledamömöter
af Stats-Rådet, under den Ordfö- ter af Stats-Rådet, under den Ordföranrande,
som Han, antingen ibland Prinsar de, som Han, antingen ibland Prinsar af
af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Le- Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledadamöter,
särskilt nämner, att föra Re- möter, särskilt nämner, att föra Regeringeringen
i de mål, Konungen föreskrifver. gen i de mål, Konungen föreskrifver. Med
Med de mål, Konungen då Sjelf afgör, de mål, Konungen då Sjelf afgör, förhålles
förhålles på det sätt, som 8 § stadgar. på det sätt, som 8 § stadgar.
Ilvad nu om Konung sagdt är, galle
ock i afseende på Regent, dä Riksstyrelsen
af Honom utöfvas.
' -iS -ifldno a imfr * i )b * ®«i moll nu m mea lohm
I de fall, då Konungen eller Stats- I de fall, då Konungen eller Re
Rådet
sammankalla Riksens Ständer, fast- gemen eller Stats-Rådet sammankallar
ställes tiden till Riksdagens begynnelse Riksens Ständer, fastställes tiden till Riksefter
tretionde och inom femtionde dagen dagens begynnelse efter tretionde och
från den, då kallelsen blifvit uti Hufvud- inom femtionde dagen från den, då kalstadens
kyrkor kungjord. lelsen blifvit uti Hufvudstadens kyrkor
kungjord.
§ 91
I den händelse 39 § omtalar, att I den händelse 39 g omtalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver Tolf Konungen efter företagen resa utöfver
månader ur Riket blifver, sammankalle Tolf månader ur Riket blifver, sammanStats-Rådet,
genom öppet Påbud, Riksens kalle Regenten eller Stats-Rådet, då det
Ständer till allmän Riksdag, och late Kal- Riksstyrelsen förvaltar, genom öppet
lelsen inom Femton dagar efter berörde Påbud, Riksens Ständer till allmän Rikstids
förlopp uti Hufvudstadens Kyrkor samt dag, och läte Kallelsen inom Femton daskyndsamligen
i de öfriga delar af Riket gar efter berörde tids förlopp uti Hufvudkungöra.
Sedan Konungen derom un- stadens Kyrkor samt skyndsamligen i de
derrättad blifvit, men Han ändock icke öfriga delar af Riket kungöra. Sedan
lith. lill It. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. i Haft. 2
10
Konstilulions-Ulshottets Memorial JW 2.
till Riket återkommit, tage Riksens Stan- Konungen derom underrättad blifvit, men
der den författning om Rikets styrelse, Han ändock icke till Riket återkommit,
hvilken de nyttigast finna. tage Riksens Ständer den författning om
Rikets styrelse, hvilken de nyttigast
finna.
§ 98-
Om, emot förmodan, Stats-Rådet underläte
att i de fall, föregående 91, 93
och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarhus-Direktionen, DomKapitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden
samt Landshöfdingarne i Länen,
att, genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af
Riksdagsmän, der sådana val äga rum,
genast må kunna anställas, och Riksens
Ständer sammankomma, att deras och Rikets
rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter
den, då Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill
i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
Om, emot förmodan, Regenten eller
Stats-Rådet underläte att i de lall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla,
Riksens Ständer genast sammankalla, då
åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direklionen,
Dom-Kapitlen i Riket, Magistraten
i Ilufvudstaden samt Landshöfdingarne i
Länen, att, genom offentliga Kungörelser,
underrättelse härom meddela, på det val
af Riksdagsmän, der sådana val aga rum,
genast må kunna anställas, och Riksens
Ständer sammankomma, att deras och
Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter
den, då Regenten eller Stats-Rådet sist
bordt kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor
låta kungöra.
Riks dags-Ordningen.
§ 4-
I händelse Konungen, efter företa- I händelse Konungen, efter företa
gen
resa, utöfver Tolf månader ur Riket gen resa, utöfver Tolf månader ur Riket
blifver, sammarikalle Stats-Rådet, genom blifver, sammankalle Regenten eller Statsöppet
Påbud, Riksens Ständer till allmän Rådet, då det Riksstyrelsen förvaltar,
Riksdag, och läte kallelsen, inom Femton genom öppet Påbud, Riksens Ständer till
dagar efter berörde tids förlopp, uti Huf- allmän Riksdag, och läte kallelsen, inom
vudstadens Kyrkor, samt skyndsamligen Femton dagar efter berörde tids förlopp,
i de öfriga delar af Riket, kungöra. uti Hufvudstadens Kyrkor, samt skynd
samligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
Konslitutions-Ulshottels Memorial JM 2. 11
§
I de fall, då Konungen eller Stats—
Rådet sammankallar Riksens Ständer,
fastställes tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Femtionde
dagen från den, då kallelsen blifvit i
Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
§
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 <§§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Dom-Kapitlen i Kiket, Magistraten i Hufvudstaden,
samt Landshöfdingarne i Länen,
att, genom offentliga kungöranden ifrån
Predikstolarne, underrättelse härom låta
meddela, på det Riksens Ständer må sammankomma,
att deras samt Rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan Riksdag
öppnes å Femtionde dagen efter den, då
Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill i
Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
§
4:o. Samma dag, då Riksdagens
öppnande kungöres, utnämne Konungen
Landtmarskalk för — — — bivistat.
Då, i händelse af underlåten kallelse af
Stats-Rådet, de i 10 § nämnde veder
börande
till Riksdag kalia, äge Ridderskapet
och Adeln att nämna Landtmarskalk,
och Borgare- och Bonde-Stånden,
hvart för sig, sina Talmän.
3.0. ______
9.
I de fall, då Konungen eller Regenten
eller Stats-Rådet sammankallar
Riksens Ständer, fastställes tiden till Riksdagens
begynnelse efter Tretionde och
inom Femtionde dagen från den, då kallelsen
blifvit i Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
10.
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 <§<§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen,
Dom-Kapitlen i Riket, Magistraten i Hufvudstaden,
samt Landshöfdingarne i Länen,
att, genom offentliga kungöranden
ifrån Predikstolarne, underrättelse härom
låta meddela, på det Riksens Ständer må
sammankomma, att deras samt Rikets
rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag
öppnes å Femtionde dagen efter den,
då Regenten eller Stats-Rådet sist bordt
kallelse dertill i hufvudstadens kyrkor
låta kungöra.
23.
l:o. Samma dag, då Riksdagens
öppnande kungöres, utnämne Konungen
Landtmarskalk för — — — bivistat.
Då, i händelse af underlåten kallelse af
Regenten eller Stats-Rådet, de i 10 g
nämnde vederbörande till Riksdag kalla,
äge Ridderskapet och Adeln att nämna
Landtmarskalk, och Borgare- och BondeStånden,
hvart för sig, sina Talmän.
3:o. ______
12
Konstituiions-Ulskottels Memorial Jts 2.
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4. 5, 6 Konungen, eller, i de fall 4, S, 6
och 7 §§ omröra, Stats-Rådet, låle ge- och 7 §§ omförmäla, Ilegenten eller Stats -  nom en Härold — — — Rådet late genom en Härold — — —
>1 Zir M .mLSuH T»! Sol S
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieKansleren
och Justitie Ombudsmannen
kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
Ledamöter de särskilda fall undantagna,
då dem, enligt Regerings-Formen, uppdraget
är, att med Konungslig makt och
rätt styra. Utom i dessa särskilda fall
vare ock Stats-Rådets samtlige Ledamöter
berättigade alt deltaga i sådan gemensam
öfverläggning emellan Riks-Stånden,
hvarom i 46 <§ förmäles. I Utskott
eller val lill Utskotts-Ledamöter — —
— —• öfvervara.
Igfid imianoa m .nan iiet oagen j
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom Justitie -  Kansleren och Justitieombudsmannen
kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
Ledamöter de särskilda fall undantagna,
då Stats-Rudet, enligt Regerings-Formen,
uppdraget är, att Riksstyrelsen föra.
Utom i dessa särskilda fall vare ock
Stats-Rådets samtlige Ledamöter berättigade
att deltaga i sådan gemensam öfverläggning
emellan Riks-Stånden, hvarom
i 46 g förmäles. I Utskott eller val
till Utskotts-Ledamöter — — — —
öfvervara.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 24 och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 9 Juni och
26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 30 Maj och 26
Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 6 Juni och
»bo;24{)iQkfcj $8«Q. i ab .lobåH-elaté
Bonde-Ståndets Prot. den 2 Juni och 26
Okt. 1860.
Obs. Änd“ing i SI och 9S §§ Regeringsformen samt 9 och 10 §§ Riksdagsordningen
är jemväl uti nästföljande förslag ifrågasatt. Se härom anm. vid det
första här ofvan anförda förslag. —
Konstitulions-U(skotteIs Memorial M 2. 13
isbnoir, (dori biv 6nabå8 .ebs
-
Om ändring i nedan anförda grundla;
Regering
§
Riksens Ständer skola i kraft af denna
Grundlag hvart Tredje år sammankomma.
Uti hvarje Riksdags- Beslut skola Riksens
Ständer bestämma dagen, då de lill följe
häraf åter sammanträda, samt uttrycklig
Riksdagskallelse, med nödiga föreskrifter i
afseende ■på Riksdagsmanna-valen, deruti intaga.
Konungen vare dock obetaget, att
Riksens Ständer till Urtima Riksdag derförinnan
kalla.
§
Riksdagarne skola hållas i Rikets
Hufvudstad, utom i de fall, då fiendens
framträngande eller pest eller andra lika
vigtiga hinder göra det omöjligt, eller
för Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Konungen utsätte då, i samråd
med Riksens Ständers Fullmäktige uti
Banken och Riksgälds-Kontoret, en annan
ort, der Riksens Ständer böra samlas,
och kalle dem dit till den tid de sjelfve
förut bestämt.
§
I de fall, då Konungen eller StatsRådet
sammankalla Riksens Ständer, fastställes
tiden till Riksdagens begynnelse
efter tretionde och inom femtionde dagen
från den, då kallelsen blifvit uti Hufvudstadens
kyrkor kungjord.
§
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdag blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
is-§§, angående Riksdags hållande hvarje år.
s-Formen.
49.
!:o Riksens Ständer skola i kraft af
denna Grundlag sammankomma till Lagtima
riksdag hvarje år den 15 Januari
eller, om helgedag då inträffar, påföljande
dag. Konungen dock obetaget, att Riksens
Ständer till Urtima Riksdag derförinnan
kalla.
2:o Vid Urtima Riksdag må icke
andra frågor och förslag förekomma, än de
Konungen till Riksens Ständer framställer.
50.
Riksdagarne skola hållas i
och kalle dem dit till den tid, som i
nästföregående § bestämmes.
SI
I de fall
efter tjugonde och inom tretionde dagen
från den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens
kyrkor kungjord.
53.
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdag blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
14
Konslitutions-Utskottets Memorial M 2.
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
Riksdag nödiga Utskott äro:
deruti föreslå.
§
Vid hvarjo Riksdag läte Konungen
uppvisa Stata-Verkets tillstånd i alla dess
delar, till inkomster och utgifter, fordringar
och skulder, för det Stats-Utskott,
som Riksens Ständer utvälja. Skulle genom
Traktater med främmande Makter
några medel Riket tillflyta, skall för dem
på lika sätt redovisas.
§
Denna Regerings-Form samt Rikets
öfriga Grundlagar kunna icke ändras eller
upphäfvas, utan genom Konungens oell
alla Riks-Ståndens sammanstämmande beslut.
Ej må frågor derom uti Ståndens
Plena väckas, utan anmälas de hos Riksens
Ständers vid hvarje riksdag valda
Konstitutions-Utskott. Detta Utskott, hvars
pligt det vara skall att Grundlagarne
granska, äger rätt att hos Riksens Ständer
föreslå de ändringar deruti, som det
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa. Tillstyrker Konstitutions-Utskottet,
antingen sjelfmant eller
uppå derom af Riksdagsman väckt fråga,
ändring i Grundlag, varde Utskottets
yttrande vid samma Riksdag öfverlemnadt
till Riksens Ständer. Göras i deras
Plena icke några anmärkningar emot Konstitutions-Utskottets
yttrande, hvile detsamma
såsom ett Riksens Ständers utlåtande,
hvaröfver först vid nästa Riksdag,
och då endast med Ja eller Nej, skall
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
Lagtima riksdag nödiga Utskott äro: —
deruti föreslå.
58.
Vid hvarje Lagtima riksdag låte
Konungen — — — — — — — —
för dem på lika sätt redovisas.
81.
Denna Regerings-Form samt Rikets
öfriga Grundlagar kunna icke ändras —
— utlåtande, hvaröfver först vid den nästpdföljande
Riksdag, som sammanträder se
-
Konstitutions-Ulskotlels Memorial M 2.
15
kunna beslutas, och galle dä föreskriften
i 7S § Riksdags-Ordningen. Besluta
äter samtliga Riks-Stånden, att förslaget
skall förkastas, vare det genast förfallet.
Aro Riks-Stånden i sådant hänseende
sins emellan af skiljaktiga meningar, eller
göras i Riks-Ståndens Plena emot Utskottets
yttrande anmärkningar, som åsyfta
förändring i förslaget, blifve de,
hvilka hvarje Riks-Stånd särskilt för
klarar
utgöra dess gemensamma tankar,
till Konstitutions-Utskottet hänvisade. Utskottet
åligge då, att samtlige Riks-Ståndens
tankar till ett helt utlåtande i möjligaste
måtto sammanjemka, och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtliga Riks-Ståndens be
handlande
anmäla. Förena sig derefter
samtliga Riks-Stånden om ett enahanda
utlåtande, hvile detsamma till slutligt antagande
eller förkastande vid nästa Riksdag,
på sätt ofvan föreskrifvet är, derest
icke samma utlåtande innehåller, att förslaget
bör förkastas, i hvilken händelse
det genast förfalle. Blifva åter något
Stånds tankar skiljaktiga från de öfrigas,
och samma Stånd sig icke efter de öfriga
fogar; varde Konstitutions-Utskottet,
genom val af Riks-Ståndens Plena, till
slutlig jemkning förstärkt till ett antal
af tjugu personer af hvarje Stånd, hvilka,
genom samfäld omröstning, skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst full
ständigt
beredda utlåtandet hvile sedan
till Riksens Ständers afgörande, som ofvan
sagdt är, derest icke utlåtandet innehåller
förkastande af förslaget, som
då genast förfalle. Blifva å nästa Riksdag
alla Riks-Stånden om ändringen ense,
öfverlemne de förslaget derom till Ko
-
rfan nya val, på sätt i Riksdags-Ordningen
stadgas, i samtliga valdistrikten försiggått,
och då endast med Ja eller Nej
skall kunna beslutas, — — — — —
— — hvile detsamma till slutligt antagande
eller förkastande på sätt ofvan
föreskrifvet är, — — — — — —
— — som då genast förfalle. Blifva å
den Riksdag, då frågan till slutligt afgörande
företages, alla Riks-Stånden om
16
Konsti tuli ons-Utskoltets Memorial M 2.
nungen, genom deras Talmän, med begäran,
att Konungen ville Sitt bifall dertill
gifva. Konungen inhemte hela StatsRådets
tankar deröfver, tage sedan Sitt
beslut och meddele Riksens Ständer ä
Rikssalen Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker till
deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarne,
höre Ilan Stats-Rådet och öfverlemne sedan
Sin Proposition, jemte Stats-Rådets
tankar deröfver, till Riksens Ständer, som
genast, utan att om denna Proposition
förut öfverlägga, uppdrage Konstitutionsutskottet,
att sitt utlåtande derom afgifva
till Riksens Ständer, hvilka då
kunna derom öfverlägga. Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit, hvile
förslaget till nästa Riksdag, då Riksens
Ständer skola sitt beslut derom fatta.
Afstyrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast
kunna antingen denna Proposition afslå
eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma
å nästföljande Riksdag besluta;
gällande i detta fall tre Stånds mening
och, om två Stånd stadna emot två, deras
som beslutet uppskjutit. Men icke
må under någon förevändning Riksens
Ständer förr än å nästa Riksdag Propositionen
till bifall upptaga. Samtycka
då alla Riks-Stånden till Konungens förslag,
begäre de dag, att på Rikssalen få
Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Antaga icke Riks-Stånden samfäldt Konungens
Proposition, vare den afslagen,
och aflemne Riksens Ständer sitt afslag
med skälen dertill skriftligen till Konungen
genom deras Talmän.
Om
ändringen ense, — — —
— — — — för hvilka Han icke
samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen — — -— — —
— — _ — — — — — — hvile
förslaget till den först derpå följande Riksdag,
som, efter förrättade nya val, sam--  manträder, då Riksens Ständer — — —
eller ock afgöra, att förslaget skall hvila
på sätt nyssberördt är; gällande — —
under någon förevändning Riksens
Ständer tidigare, än ofvan stadgas, Propositionen
till bifall upptaga. —) —
— — — Talmän.
Om
STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
Konstitulions-Ulskollets Memorial iURMSKA BIBLIOTEK
H
■sfs
Om vid Riksdag
beslut.
Om emot förmodan
— — — — meddela, på det Rik
sens
Ständer må kunna sammankomma,
att deras — — — — skydda. Så
-
Om vid Riksdag, då Ii vilande Grundlagsfrågor
skola slutligen afgöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej äga
rum utan Konungens och alla fyra RiksStåndens
sammanstämmande beslut. —
§ 95
Om emot förmodan Stats-Rådet underläte
att i de fall, föregående 91, 93
och 94 <§§ omförmäla, Riksens Sländer
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarhus-Direktionen, Domkapitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden
samt Landshöfdingarne i Länen,
alt, genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af
Riksdagsmän, der sådana val äga rum, genast
må kunna anställas, och Riksens Ständer
sammankomma, att deras och Rikets dan Riksdag öppnes å Tretionde dagen
rätt iakttaga och skydda. Sådan Riks- elter den — — — — — — — —
dag öppnes å Femtionde dagen efter den,
då Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill
i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra. — — — — —»låta kungöra.
% 96
Riksens Ständer skola vid hvarje Riksens Ständer skola vid hvarje
Riksdag förordna en för Lagkunskap och Riksdag, som efter förrättade nya val
utmärkt redlighet känd man, att såsom först sammanträder, förordna en för Lagderas
Ombud, efter den Instruktion de kunskap och utmärkt redlighet känd man,
för honom komma att utfärda, hafva till- att, för de tre följande åren, såsom deras
syn öfver Lagarnes efterlefnad af Domare Ombud — — — — — — — —
och Embetsmän samt att vid vederbörliga
Domstolar i laga ordning tilltala dem,
som uti sina Embeten» utöfning af väld,
mannamån eller annan orsak någon olaglighet
begå, eller underlåta att sina Embetspligter
behörigen fullgöra. Vare dock
han i all målto underkastad samma ansvar
och pligt, som allmän Lag och Rät
tegångs-ordning
för Aktörer utstaka. — — — — —- — utstaka.
Uih. lill II. St. Prof. IS62 & 1863. 3 Sami. 1 Höft. .1
18
Kuuslhulions-Ulskottels Memorial JM 2.
§ 98.
Elektorerne böra, vid samma tillfälle,
dö de Justitie-Ombudsmannen utse,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna embetsman
erfordras, atl honom efterträda, i fall
han, innan den nästföljande Riksdag, skulle
med döden afgå, samt att utöfva embetet
under den tid Justitie-Ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom eller annat laga
förfall derifrån hindrad.
I händelse Justitie-Ombudsmannen
vid samma Riksdag, under hvilken han
blifvit vald, afsnger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola
Riksens Ständer i Embetet genast insätta
den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle Justitie-Ombudsmannens utsedde
efterträdare, under påstående Riksdag,
afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Justilie-Ombudsmans-Embetet insättas,
eller med döden afgå, utväljes, på
ofvan stadgade sätt, en annan behörig
man i hans ställe. Inträffar något af
% • i*i
dessa fall emellan Riksdagarna, skall Riksens
Ständers rätt härutinnan, genom
deras Fullmäktige i Banken och Riks
gälds-Kontoret,
ulöfvas.
Elektorerne — — — -- — —
— — — alt honom efterträda, i fall
han skulle med döden afgå — — —
— — — — — hindrad.
I händelse Justitie-Ombudsmannen
under det Riksens Ständer äro församlade,
afsäger sig det — — — — —
— — giilds-Konloret, utöfvas.
§ 400.
Justitie-Ombudsmannen åligge, att Justitie-Ombudsmannen äligge, alt
vid hvarje Riksdag till Riksens Ständer vid hvarje Lagtima Riksdag till — —
aflemna en allmän redogörelse för sin
förvaltning af det honom förtrodda Embete,
samt deruti utreda Lagskipningens
tillstånd i Riket, anmärka Lagarnes och
Författningarnes brister och uppgifva för- — — — — — — och afgifva förslag
till deras förbättring. Vare han ock slag till deras förbättring.
Konstitutions-Utskotlets Memorial M 2.
skyldig att emellan Riksdagarne årligen
ett Utlåtande öfver dessa ämnen genom
trycket kungöra.
§ *03.
Vid hvarje Riksdag skola Riksens Vid hvarje Riksdag, sorn efter för
Stiinder
välja Tolf Ledamöter af hvart- rättade nya val först sammanträder, skola
dera Ståndet till en Nämnd, som åge att Riksens Ständer — — — -— — —
döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter gjort sig för t jente att i
deras vigtiga kall bibehållas, eller om
visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående § handlar,
likväl kunde anses böra ifrån utöfningen
af Konungens Domsrätt skiljas.
Denna Nämnd — — — — — —
— — — halfva belopp. — — — halfva belopp
§ 108.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens Till Tryckfrihetens vard skola Riksens
Ständer vid hvarje Riksdag förordna Sex Ständer vid hvarje Riksdag, som efter
för kunskaper och lärdom kände Män förrättade nya val först sammantröder,
jemte Justitie-Ombudsmannen, som bland förordna Sex — — — — — — —
dem före ordet. Desse Kommitterade, af
hvilka Två — — — — — — —
och iiggc det å Kommitterade. Desse
Kommitterade skola väljas af Riksens
Ständer, genom Sex af hvarje Stånd utsedde,
samfält röstande Elektorer. Af- — — —• samfält röstande Elektorer.
går emellan Riksdagarne någon af de Kommitterade,
välje de öfrige en behörig Man,
alt det lediga rummet intaga.
§ 109.
Ej må Riksdag längre räcka än Frenne Ej må Riksdag längre räcka än
månader från den dag, då Konungen lå- Fyra månader från den dag, då Konuntit
om Statsverkets tillstånd och behof gen låtit om Statsverkets tillstånd och beRiksens
Ständer eller deras Stats-Utskott hof Riksens Ständer underrätta.
20
Konslilutions-Utskottels Memorial M 2.
underrätta. Skulle likväl vid nämnda tids
förlopp, Riksens Ständer ännu icke hafva
Riksdags-ärendena afgjort, anmäle de det
hos Konungen och äske, att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst En
månad derefter, hvilket Konungen ej äge
makt att vägra eller förhindra. Der sä
oförmodadt hända skulle, att, vid den sålunda
förlängda tidens utgång, Riksens
Ständer icke hade Staten reglerat eller
någon ny Bevillning till bestämdt belopp
sig ätagit, då skall Konungen kunna Riksens
Ständer åtskilja, och fortfare den
förra Bevillningen intill nästa Riksdag.
Ar åter Bevillningens hela belopp bestämdt,
men Riksens Ständer icke om fördelningen
deraf ense, då skola, efter den
fastställda Bevillnings-summans förhållande
till den, som vid föregående Riksdag blifvit
fördelad, do i den sista BevillningsFörordningen
stadgade Artiklar jemnlikt
ökas eller minskas; och uppdrage Riksens
Ständer deras Fullmäktige i Banken och
Riksgälds-Kontoret, att en ny BevillningsFörordning
på sådan grund uppgöra och
utfärda.
Der så oförmodadt hända skulle, att,
vid nämnda tids utgång, Riksens Ständer
icke hade Staten reglerat eller någon ny
Bevillning till bestämdt belopp sig åtagit,
skola icke desto mindre Riksens Ständer
åtskiljas, och fortfare den förra Bevillningen
intill slutet af det år, under hvars
lopp ny Bevillning af Riksens Ständer
fastställd llifver. Är åter Bevillningens
hela belopp bestämdt — — — — —
— — — — — — på sådan grund
uppgöra och utfärda.
Urtima Riksdag må af Konungen
upplösas, när Ilan sä för godt finner.
År sådan Riksdag församlad, då tiden för
Lagtima Riksdag inträffar, upphöre den
Urtima Riksdagen.
Riksdags-Ord ilin gen.
§ 2.
Riksens Ständer skola, i kraft af Ri- Riksens Ständer skola, i kraft af Ri
kets
antagna Regeringsform, hvart Tredje kets antagna Regeringsform, sammankomma
är sammankomma. Uti hvarje Riksdags- till Lagtima Riksdag hvarje år den 15
Beslut bestämme Riksens Ständer dagen, Januari eller, om helgedag då inträffar,
Konstitutions-Ulskoltets Memorial JW 2-
21
dä de, lill följe häraf, äter sammanträda, påföljande dag. Konungen vare dock obesamt
intage deruti uttrycklig Riksdags- taget, att Riksens Ständer derförinnan till
kallelse, med nödiga föreskrifter i afseende Urtima Riksdag kolla.
på Riksdagsmannavalen. Konungen vare Vid Urtima Riksdag må icke andra
dock obetaget, att Riksens Ständer derför- frågor och förslag förekomma, än de Koinnan
till Urtima Riksdag kalla. nungen till Riksens Ständer framställer.
§ 3-
Riksdagarne skola hållas uti Rikets Riksdagarne skola hållas — — —
Hufvudstad, utom vid de tillfällen, då
fiendens framträngande, eller pest, eller
andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt
eller för Riksens Ständers frihet och
säkerhet vådligt. Konungen utsatte då i
samråd med Riksens Ständers Fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Kontoret, en annan
ort, der Riksens Ständer böra samlas, och — — — — och kalle dem dit till den
kalle dem dit lill den tid, de sjelf ve förut tid, som i nästföregående § bestämmes,
bestämt, eller, vid Urtima Riksdagar, till eller, vid Urtima Riksdagar, lill den tid,
den tid, som Konungen påbjuder. som Konungen påbjuder.
§ 9.
I de fall, då Konungen eller Stats- I de fall — — — — — —
Rådet sammankallar Riksens Ständer, fastställes
tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Femtionde da- — — — efter Tjugonde och inom Tregen
från den, då kallelsen blifvit i Huf- tionde dagen från den, då kallelsen blifvit
vudstadens Kyrkor kungjord. i Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
§ »o.
Om, emot förmodan, i de fall före- Om, emot förmodan, — — — —
gående A, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen —
— skydda. Sådan Riksdag öppnas å — — — — Sådan Riksdag öppnas å
Femtionde dagen efter den, då Sta Is-Rå— Trelionde dagen efter den, — — —
det sist bort kallelse dertill i Hufvudstadens
Kyrkor låta kungöra. — — — låta kungöra.
Konstilulions-l]tskollels Memorial JVs 2.
§
Med de i andra § omförmälda föreskrifter
förstus bestämmandet af skyldigheten
för vederbörande Korporationer eller
Embetsman, atl, utan vidare påminnelse
och utan annan anledning, än vid lagtima
Riksdag, sisla Riksdagsbeslutet, och
vid Urtima Riksdag, sjelfva kallelsen, besörja,
<let valen till Riksdagsmän, der sådana
val äga rum, i laglig ordning och,
vid ansvar, med all skyndsamhet verkställas;
tillhörande det Domkapitlen, all lör
Presterskapet, Stockholms Magistrat, alt
för samma Stad, samt Landshöfdingarne,
hvar i sitt län, alt för de öfrige städerna
och menige allmogen om sådana val förrätt
ni aga r, å embetels vägnar, föranstalta,
med särskild föreskrift Irån Landshöfdingarne,
att samma dag, då i kyrkorna
Riksdagskallelsen kungöres, skall socknestamrna
til! nästföljande söndag, för Elektorsval
af allmogen, ullvsas. Skulle uti
en eller flera kyrkor af ett pastorat gudstjenst
saknas å den söndag, då kungörelsen
borde uppläsas, åligge det Presterskapet,
att genast genom kronobetjente i
pastoratet besörja, det nästa dag ett exemplar
af kungörelsen skyndsamt cirkulerar
från by till by, uti sådana församlingar
eller kapell-lag, med förständigande, att
deras ledamöter halva att nästföljande söndag
sig vid moderkyrkan infinna till Elektorsval,
i händelse gudstjenst icke samma
söndag bör hållas i egen kyrka, dä valet
derstädes må för socknen eller kapell-laget
förrättas.
§
i :o. Val till Riksdagsmän uti Vreste-,
Borgare- och Bonde-Stånden ske för
tre år, räknade frän den 15 Januari, och
gälla för alta under tiden infallande Lagtima
och Urtima Riksdagar. Dessa val
böra verkställas inom September månads
utgång föregående året. Afgår Riksdagsman
innan liden, för hvilken han blifvit
vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen
nytt val för den återstående tiden.
2:o. Vederbörande Korporationer eller
Embetsmål! åligge att, utan vidare på
minnelse,
besörja, att val till Riksdagsmän,
då sådana böra ske, i laglig ordning och
vid ansvar verkställas; tillhörande det Dom
—
— — — — att samma dag, då i
kvrkorna Kungörelse om valen uppläses,
skall socknestämma — — — — —
14.
■S:o. — — — — — — —
Konstitutions-Utskottels Memorial M 2.
23
5:o. För städerna må ingen tili Riksdagsman
utses, sorn icke minst tre år löre
den dag,, hvartill Riksdagen blifvit pålyst,
varit, enligt l:sla momentet af denna
valberättigad i staden; och beräknas —
4:o. Fjerdeparlsagare i Fallin Bergslag
aga att inom sig till Riksdagsman i
Borgare-Ståndet utse en Fullmäktig, —
Grufvedelarne. Ingen vare härvid valbar,
som icke i nämnde Bergslag varit Fjerdeparlsägare
minst tre år före den dag,
hvartill Riksdagen blifvit pålyst, och är
inom Länet bosatt.
5:o. Utom Fahlu Bergslag — —
då Riksdag inträffar — — — — —
efter tillverkningsvärdet; och må ingen å
denna längd upptagas, som icke minst tre
år före den dag, då Riksens Ständer, enligt
Riksdagskallelsen, skola sammanträda,
varit Bruksägare i Riket — — — —
— — — — — — — — uppläsas.
§
l:o. Uti Riksdagsmannaval^!
-— —— — — — —— — protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval —
•— — dem emellan. Dör den valde, eller
bevisar han laga förfall, eller blifver han
lill Talman utsedd, anslälles nytt val.
Riksdagsman, som vald blifvit, — — —
Akademifonden.
3:o. För städerna må ingen till Riksdagsman
utses, som icke minst tre år före
den dag, då Riksdagen tager sin början,
varit, enligt Usta momentet af denna §,
valberättigad i staden; och beräknas —
4:o. Fjerdepartsagare — — —
— — — — — — — — före den
dag, då Riksdagen börjar, och är inom
Länet bosatt.
S:o. Liom Fahlu Bergslag — —
— — — dä val böra ske — — —
— — — — — då Riksens Ständer
skola sammanträda — — — — —
— — — — — — — — uppläsas.
17.
!:o. Uti Riksdagsmannavalen —• —
— — — — — — — protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval —
dem emellan. l)ör den valde, eller
bevisar han laga förfall, «usta lies nytt val.
Rlifver han utnämnd lill Talman, varde
för den lid han samma befattning innehar
annan Fullmäktig i hans ställe i behörig
ordning utsedd. Riksdagsman, som
vald blifvit, — — — — — — —
— -— — — — — Akademifonden.
§ 21.
Riksdagsmän af alla Stånd skola Hvarje vald Riksdagsman skall, för
dagen
efter den, hvartill Riksdagen pålyst sta gången han efter valet lill Riksdag sig
24
Konstilulions-Utskottets Memorial M 2.
blifvit, sina Fullmakter uppvisa; Ridderskapets
och Adelös Ledamöter legitimera
sig på det sätt, Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och BondeStåndens
Ledamöter aogifve sig och styrke
sin behörighet inför Justitie-Slats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe
förordnat, hvilken tillkalle, till upplysningars
afgif\ande, Fullmäktige i Banken och
Riksgälds-Kontoret för det Stånd, hvars
Fullmakter skola granskas. Sådan granskning,
hvars föremål är att undersöka, huruvida
Fullmakterna blifvit utfärdade i den
form, som nästföljande § föreskrifver, skall
sist inom fyra dagar derefter vara fulländad
; hvarje Stånd dess pröfningsrätt
förbehållen — — — — — —
— förebära.
§
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i skall
hållas och tager sin början den
befullmäktigas härmed, efter föregånget
ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Akademi):
(för Borgare-Ståndet ifrån N. N.
Stad, eller ifrån Bergsbruken inom N. N.
valdistrikt); (fri r Bonde-Ståndet, boende
och besuten å Hemmanet N. N. uti N. N.
Härad af N. N. Län) att deltaga i rådslagen
och besluten om derstädes förekommande
ärenden, hvarvid han ovilkorligen
förp igtas att ställa sig till efterrättelse
Sveriges Rikes besvurna Regerings-Form
af den 6 Juni 1809, jemte
Riks—
inställer, uppvisa sin fullmakt samma dag
Riksdagen börjar; Ridderskapets och Adelns
föreskrifver, skall, vid den Riksdag, då i
samtliga valdistrikten nya val förrättats,
vara inom tre dagar fulländad, men vid
andra Riksdagar samma dag, dä fullmakterna
uppvisas; hvarje Stånd — — —
— — — — förebära.
22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: aEfter föregånget ordentligt
val befullmäktigas N. N. (för
Preste-Ståndet — — — — — — —
— — — — — att vid den Lagtima
Riksdag, som börjar den 15 nästkommande
Januari, samt vid de öfriga Lagtima och
Urtima Riksdagar, hvilka inträffa inom tre
år derefter, deltaga i rådslagen —
Grund
-
Konstilulions-Utskotlels Memorial JVI 2.
23
Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
Grundlagar.» Fullmakterna underskrifvas:
Preste-Ståndets — — — — —
— — — — — — — utlemna.
§
l:o. Samma dag, då Riksdagens öppnande
kungöres, utnämne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapet och Adeln,
samt till Talman för Preste-Ståndet ÄrkeBiskopen,
eller, om han är sjuk eller frånvarande,
eller hans Embete ledigt, någon
annan af Biskoparne. Sedan Borgareoch
Bonde-Stånden, hvart för sig, på behörigt
sätt blifvit konstituerade, begäre de
hos Konungen, medelst deputatiouer, deras
Talmän, hvilka Konungen då förordne.
Enär Landtmarskalk — — — — —
— — — — — — — sina Talmän.
2:o. — — — — — — — —
5:o. —
§ 25.
Riks-Stånden utnämne utan dröjsmål
sina Deputerade, hvilka med Landtmarskalken
och Talmännen, hvart Stånd för
sig, inför Konungen må nedlägga Ståndens
vördnad och lyckönskan, samt likaledes upvakta
Drottningen och de Kongl. Personerna.
Stunden utse derjemte Depulationer
att inbördes hvarandra helsa och lyckönska.
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6
och 7 §§ omröra, Stats-Rådet, låte genom
en Härold, under hittills öfliga ceremonier,
utlysa dagen, då Ständerna, efter förrätBih.
till R, St. Prof. 1862 & 1863. 3 S,
Grundlagar.» Sker val ä sådan tid, att
andra tidsbestämmelser, än de här omförmäla,
böra i fullmakten inflyta, skall sådant,
med bibehållande af föreskrifterna i
öfrigt, iakttagas. Fullmakterna underskrifvas
— — — — — — utlemna.
23.
f:o. Å den för Riksdagens början
bestämda dag utnämne — — — — —
— — — — konstituerade, begäre de
ofördröjligen hos Konungen, — — —
— — — — — — sina Talmän.
2:o.
3:o.
(Utgår.)
§ 25.
Sednast d femte Söckendagen efter
Riksdagens början skola, uppå kallelse, utfärdad
af Konungen eller af Stats-Rådet
i de fall, 4, 5, 6 och 7 §§ omförmäla,
nl. 1 Höft. i
26
Konstitutions-Utskoltets Memorial M 2■
lad Gudstjenst, md sammankomma på Rikssalen.
Gudstjensten, hvartill alla Stånden
höra enhälligt infinna sig, förrättes af en
Biskop i Stadens Storkyrka. Efter dess
slut, uppträde å Rikssalen först Bonde -  Ståndet, vidare Borgare- Ståndet och sist
Preste-Ståndet, alla, hvart för sig, anförde
af deras Talmän. Ridderskapet och Adeln,
anförde af Landtmarskalken, vare Konungen
följaktige, och intage samtliga Stånden
de dem anvista ställen. För Konungen
skall längst fram i Salen slå en Thron,
omkring hvilken Kron- Prinsen och de öfrige
Kongl. Prinsarne hafva sina platser. Dernäst
intage, framför alla andra, de tvänne
Stats-Ministrarne deras rum, och förhålles
i öfrigt enligt det Ceremoniel, Konungen
låter för tillfället utfärda. Härefter
före Konungen Sjelf, eller, der Konungen
är frånvarande, eller Han så för godt finner,
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
ordet till Riksens Ständer, och läte dem
afhöra berättelsen om hvad sedan sista
Riksdag uti Rikets Styrelse sig tilldragit.
Landtmarskalken och Talmännen träde sedermera
inför Konungen och framföre, i
Ståndens namn, deras underdåniga vördnad.
När Konungen lemnav Rikssalen, beledsagas
Han af Ridderslcapet och Adeln,
hvarefter de öfriga Stånden i ofvan föreskrifna
ordning afträda.
§ 27.
l:o. Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes, öfverlemne
Konungen antingen vid det tillfälle,
då Riksdag, enligt föregående §
öppnas, eller å Rikssalen annan dag, der
Honom så godt synes, eller ock omedel
-
Riksens Ständer i Stadens Storkyrka bevista
Gudstjenst, som af en Biskop förrättas,
samt derefter sammankomma å Rikssalen.
Ridderskapet och Adeln anföres
dervid af Landtmarskalken, samt de öfriga
Stånden, hvart för sig, af sine Talmän.
Konungen Sjelf, eller, der Konungen är
frånvarande, eller Han så för godt finnér,
någon af Stats-Ministrarne, före dervid
ordet lill Riksens Ständer och läte dem
afhöra berättelsen om hvad sedan sednaste
Lagtima Riksdag uti Rikets Styrelse sig
tilldragit. Landtmarskalken och Talmännen
träde sedermera inför Konungen och
framföre, i Ståndens namn, deras underdåniga
vördnad.
§ 26.
i:o. Propositionen, angående Statsverkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillstädes, öfverlemne
Konungen å Rikssalen vid det
tillfälle, dä Riksdag enligt 25 § öppnas.
Och som Riksens Ständer, jemlikt Regerings-Formens
86 §, ej äga, att i Konun
-
Konstitutions-Utskoltels Memorial M 2.
27
bart till Riksens Ständers Stats-Utskott,
inom fjorton dagar vid Lagtima riksdag,
och inom en månad vid Urtima, efter dess
öppnande. Riksdagens början räknas alltid
från den dag, då berörde Proposition
af Riksens Ständer eller nämnda Utskott
emottagen blifvit. Och som Riksens Ständer,
jemlikt Regerings-Formens 55 §, ej
äga, att i Konungens öfvervaro något besluta,
må ingen rådplägning härom å Rikssalen
hållas.
2:o. Propositioner rörande Grundlagars
eller öfriga Lagars och Ekonomiska
Författningars stiftande eller förändring,
jemte andra mål, dem Konungen under
Riksdagens lopp vill Ständerna meddela,
tillställes genom en Stats-Råds-Ledamot
hvarje Stånd i dess plenum. Jemte alla
Propositioner ifrån Konungen till Riksens
Ständer eller deras Utskott, böra StatsRådets
och, i Lagfrågor, äfven Högsta
Domstolens deröfver lemnade yttranden
tillika meddelas; kunnande likväl Riksens
Ständer, då Stats-Rådets yttranden angå
hemliga mål, endast förvänta del af dess
till- eller afstyrkande.
Ridderskapet och Adeln samt Presteo
ch Borgare-Stånden välje g nom Elekto
-
gens öfvervaro något besluta, må ingen
rådplägning härom å Rikssalen hållas.
2:o. Propositioner rörande
Propositioner ifrån Konungen till Riksens
Ständer, böra Stats-Rådets
— — — — — — — del af dess
till- eller afstyrkande.
§ 27. (ny §.)
Vid Urtima Riksdag läte Konungen,
då Riksdagen enligt 25 § å Rikssalen öppnas,
kungöra Ständerna anledningen till
deras sammankallande och afgifve de förslag
och framställningar, hvilka skola blifva
föremål för deras öfverläggningar; Konungen
dock obetaget att under Riksdagens
lopp nya förslag framställa.
§ 28.
l:o. Ridderskapet och Adeln — —
28
Konstitutions-Utskotlets Memorial M 2.
rer, och Bonde-Ståndet pä det sätt Ståndet
vid hvarje Riksdag tjenligast finnér,
genast och sist inom åtta dagar, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, Ledamöter, lika
många af hvarje Stånd, i de Utskott,
hvilka skola ärendena bereda och utarbeta.
Sådana i Grundlagen stadgade Utskott
äro: Konstitutions-, Stats-, Bevill—
nings-, Banko-, Lag samt Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten. Hemliga Utskottet
väljes, då Konungen sådant äskar.
§
l:o. Konstitutions-Utskottet, som
utgöres af tjugufyra ledamöter, tillkommer
att, i den ordning Regerings-Formen föreskrifver,
granska Rikets Grundlagar, samt
upptaga, frågor och till Plena afgifva förslag
om ändringar, förbättringar och förklaringar
deraf; hvaröfver Ståndens ledamöter
vare obetaget, att in Pleno yttra
sina tankar, men hvilka förslag Riksens
Ständer ej förr, än å den nästföljande
Riksdagen, må slutligen antaga. Ofverlemnar
Konungen ät Riksens Ständer någon
Proposition rörande Grundlagar, uppdrage
Ständerna genast, utan att förut derom
öfverlägga, åt Konstitutions-Utskottet, att
dess Utlåtande afgifva; och förhålles dermed
som i Regerings-Formens 81 § stadgadt
är. Då Utskottet icke funnit skäl
att gilla och till Riksens Ständer — —
— ansvara.
— — Sådana i Grundlagen stadgade Utskott,
hvilka skola vid hvarje Lagtima
Riksdag tillsättas, äro: — — —-
— — — — — — sådant äskar.
2:o. Vid Urtima Riksdag ankomme
det på Riksens Ständer att förordna om
tillsättande af de Utskott, som må anses
för ärendenas beredning nödiga, och gälla
i afseende härå tre Stånds beslut.
l:o. Konstitutions-Utskottet, som
— — — — — — — — — för
klaringar
deraf, äfvensom meddela Utlåtande
öfver de Propositioner rörande ändring
i Grundlag, dem Konungen åt Riksens
Ständer öfverlemnar; och förhålles
dermed i öfrigt, som i Regerings-Formens
81 § stadgadt är. Då Utskottet — —
— — — — ansvara.
Konstitulions-Utskottets Memorial JM 2.
29
3:o. — — — — —
§
i :o. — — — — — — —
2:o Lag-Utskottet tillkomme ock
att granska Justitie-Ombudsmannens, vid
hvarje Riksdag, afgilYande Allmänna Redogörelse
samt ärliga Berättelser, äfvensom
hans Embets-Diarier och Registratur,
samt med utlåtande deröfver till Riksens
Ständer inkomma.
§
l:o. Alla Riksens Ständers Utskott,
med undantag af Hemliga Utskottet, hvars
göromål och arbetstid af Konungen bestämmas,
skola sist inom åtta dagar ifrån
den, då de utsedda blifvit, sammanträda
och sättas i verksamhet. Börande — —
inkomma.
2:o. Intet Utskott, Konstitutionsoch
Banko-Utskotten allena undantagna,
vare berättigadt att väcka frågor till afgörande
i Riksens Ständers Plena, eller
att upplaga andra ämnen, än de från
Plena remitterade; så vida ej, hvad Statsutskott
et särskildt angår, Konungens Proposition,
enligt 27 §, till detsamma omedelbarligen
öfverlemnas.
§
Föredragnings-ätnnen i Riks-Ståndens
Plena äro dessa och inga andra: l:o Konungens
Propositioner, som å Rikssalen,
elier sedermera under Riksdagens lopp,
blifvit till Stånden eller Stats-Utskottet
öfverlemnade; 2:o Mål — — —
3:o. — — — — —
33.
l:o. — — — — — — —
2:o. Lag-Utskottet tillkomme ock
att granska Justitie-Ombudsmannens afgifvande
Allmänna Redogörelse och Berättelse,
äfvensom hans — — — —
Riksens Ständer inkomma.
37.
l:o. Alla Riksens Ständers Utskott
— —, skola sist inom fyra dagar ifrån
den — — — — — — — — —
inkomma.
2:o. Intet Utskott, — — — —-
— — — — — — — än de från
Plena remitterade.
48.
Föredragnings-ämneu — — — —
— — blifvit till Stånden öfverlemnade;
2:o Mål — — — — — — — —
ledamot.
ledamot.
30
Konstitutions-Ut skottets Memorial JYs 2.
§
l:o. Hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa Plenum,
då Remiss bör ske; dock stånde hvarje
Ledamot öppet att öfver samma mål sig
yttra, hvilket hans yttrande äfven skall
till Utskottet remitteras. Om en — —
ovägerligen fattas.
2:o — — — — —
3:o. — — — — —
4:o. — — — — — — —
§
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut. Ej heller må,
med undantag af Grundlagsfrågor, nya
ämnen af Riksdagsmän väckas, sedan En
månad, från Riksdagens början enligt 27
§ lilländalupit, så vida icke sådana frågor
af redan fattade beslut, eller redan
upptagna ärenden, eller under Riksdagen
inträffande händelser, omedelbarligen föranledas.
§
Skola Riksens Ständer tillsätta Förmyndare
för en omyndig Konung
och gälle detta val, såsom Riksens Ständers
beslut. Nu händer alt Riks-Stånden
ej inom Tre dagar, sedan de å Rikssalen
afhört den i 26 § omförmälda Berättelse,
åsämjas om Förmyndarnes antal;
— — — — — kunna tillsättas.
l:o Hvar och en allmän fråga, —
yttra, hvilket hans yttrande, derest detsamma
inom tre dagar derefter skriftligen
uppsatt till protokollet aflemnas, skall åtfölja
remissen till Utskottet. Om en
ovägerligen fattas.
2:o. — — — — —
5:o. — — — — —
4:o. — — — — — — —
56.
Intet ärende — — — — — —
Tio dagar frän Riksdagens öppnande enligt
25 § tilländalupit, så vida — —
omedelbarligen föranledas.
62.
Skola — — —
— — — Nu händer att Riks-Stån
den
ej inom Tre dagar, sedan Riksdagen
blifvit öppnad, åsämjas — — — —
— — — — — kunna tillsättas.
Konstilutions-U'Iskottets Memorial iM 2.
31
§ 63.
l:o. Till följe af Regerings-Formens
96 § skola Riksens Ständer, vid hvarje
Riksdag, förordna en för Lagkunskap och
utmärkt redlighet känd man, att såsom
deras Ombud, hafva tillsyn öfver Lagarnes
efterlefnad af Domare och Embetsmän
— — — — — — — — —
behörigen fullgöra.
2:o. — — — —
3:o. — — — — —
4:o. Elektorerna böra vid samma
tillfälle, då Justitie-Ombudsmannen utses,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna embetsman
erfordras, för att honom efterträda,
i fall han, innan nästföljande Riksdag,
skulle med döden afgå, samt att utöfva
embetet under den tid Justitie-Ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom eller
annat laga förfall derifrån hindrad.
I händelse Justitie-Ombudsmannen
vid samma Riksdag, under hvilken han
blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår
utöfvas.
l:o. Till följe af Regerings-Formen»
96 § och på sätt densamma närmare bestämmer,
skola Riksens Ständer förordna
en —• — — — — — — — —
behörigen fullgöra.
2;o. _____
5:o. _____
4:o. Elektorerne böra — — —
— för att honom efterträda, i fall han
skulle med döden afgå, — — — —
— — derifrån hindrad.
I händelse Justitie-Ombudsmannen
under det Riksens Ständer äro församlade
afsäger sig förtroendet, eller med döden
utöfvas.
§ 64.
Vid hvarje Riksdag skola Riksens Vid hvarje Riksdag, som efter forslander
i deras särskilda Plena, genom rättade nya val först sammanträder, skola
allmän omröstning, välja Tolf Ledamöter Riksens Ständer i deras — —• — —
af hvartdera Ståndet till en Nämnd, som — — — — — — — — — —
äge att döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter gjort sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehållas, —■ — — — — — — — — — —
föreskrifves.
föreskrifves.
32
Konstilutions-Utskottets Memorial M 2.
§
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer, vid hvarje Riksdag, förordna
Sex för kunskaper och lärdom kände
Män, jemte Justitie-Ombudsmannen, som
bland dem före ordet. Desse — — —
röste samfält. Afgår emellan Riksdagarne
någon bland de Kommitterade, välje de
öfrige till det lediga rummet en behörig
Man
§
Riksens Ständer välje vid hvarje
Riksdag, genom slutna sedlar, hvart Stånd
för sig, samfäldt och ej medelst Elektorer,
sina Banko-fullmäktige, Tre af hvarje
Stånd; — — — — — — — —
afgörande röst.
§
Efter förenämnda grunder, så i afseende
på valsätt, som tid, må vid alla
Riksdagar, Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret
af Riksens Ständer utses. Desse
— — — — — — — stadgadt är.
§
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna
om Revisorer, att, enligt af Riksens Ständer
utfärdad Instruktion, öfverse och granska
Stats-verkets, Bankens — — — —
utstakade grunder.
§ 76.
65.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer, vid hvarje Riksdag, som efter
förrättade nya val först sammanträder,
förordna Sex — — — — — —
röste samfält. Afgår under påstående
Riksdag någon bland de Kommitterade,
utse Riksens Ständer en annan Ledamot
i hans ställe; sker det emellan Riksdagarne,
välje de öfrige Kommitterade till
det lediga rummet en behörig Man.
66.
Riksens Ständer välje vid hvarje
Riksdag, som efter förrättade nya val
först sammanträder, för tre är, genom
slutna sedlar, — — — — — — —
afgörande röst.
67.
Efter förenämnda grunder, så i afseende
på valsätt, som tid, må Fullmäktige
i Riksgälds-Kontoret af Riksens Ständer
utses. Desse — — — — — —
— — — — — — — stadgadt är.
68.
Derjemte skola — — — — —
sig lämpligast finna, vid hvarje Lagtima
Riksdag förordna om Revisorer, — —
utstakade grunder.
§ 76
Konstitutions-Utskoltets Memorial M 2.
33
§ 76.
Allt hvad Riksens Ständer efter Allt hvad — — — — —
granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge
i afseende pä det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet förbindande, gransk- — — — — —
ning af nija Ständer i samma mai vara granskning i samma mål vara tillä
tillåten;
— — — — — — — — ten; — — — — — —
— tillkommer. — — tillkommer.
§ 78.
Ej må Riksdagsman — — — — Ej må Riksdagsman — — — —
— — — öfverlemnas. Beskylles Riks- — — — öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman
för någon grof missgerning, må dagsman under pågående Riksdag för milian
ej i häkte kunna inmanas förrän, gon grof missgerning, — — —
efter anställd ransakning — — i thy — — — — —
stadgar.
fall stadgar. Ej må Riksdagsman häk- Ej må Riksdagsman under Riksdag häktas
för mindre förbrytelser eller för skuld tas för mindre förbrytelser eller för skuld
insättas; — — — — — — — — insättas; — — — — — — — —
— — — — — tjenstehjon. — — — — — tjenstehjon,
§ 80.
Riksdag må ej räcka längre, än Tre Riksdag må ej räcka längre, än Fyra
månader från den dag, då Konungen låtit månader från den dag, då Konungen
om Stals-Verkets tillstånd och behof Rik- låtit om Stats-Verkets tillstånd och hesens
Ständer eller deras Siats-Utskott hof Riksens Ständer underrätta. Skulle,
underrätta. Skulle likväl, vid nämnda vid nämnda tids förlopp, ärendena ej vara
tids förlopp, ärendena ej vara algjorda, afgjorda, gånge som i Regerings-Formens
anmäle Riksens Ständer det hos Korum- 109 § stadgadt är. Riksdag må äfven
gen, och aske. att Riksdagen mätte fort- slutas innan Fyra månader till ända
fara någon viss tid af högst en månad gått, enär samtliga Stånden sådant be
derefler;
börande minst 'frenne Riks-Stånd gära.
hafva sig örn denna önskan förenat. Bänder
sig, att, vid den sålunda förlängda Urtima Riksdag md af Konungen
tidens utgång, mulen ändå icke blifvit af- upplösas, när Ilan sä för godt finner,
slutade, gånge som i Regerings-Formens
lith. till !i. St. Prat. IS62 & 1863. ,5 Sami. I Höft. 5
34
Konstitutions-Utskottets Memorial M 2.
109 § stadgadt är. Riksdag må äfven
slutas innan Tre månader till ända gått,
enär samtliga Stånden sådant begära.
§ 81.
Då Riksdag — — Riksdags- Då Riksdag — Riksdags—
Beslutet. Deruppå fork lare Konungen Sjelf, Beslutet. Deruppå förklare Konungen Sjelf,
eller genom Stats-Ministern för Utrikes eller genom någon af Stats-Ministrarne,
ärendena, Dess bifall till Riksdagens s'u- Dess bifall till Riksdagens slutande och
tande och hemförlofve Ständerna. hemförlofve Ständerna.
§ 82.
Innan Riksens Ständer åtskiljas, gore
de medelst Deputationer, sina underdåniga
af skeds-uppvaktningar hos Konungen och (Utgår)
det Kongl. Huset, samt tage äfven genom
Deputerade afsked från hvarandra.
Hä n visning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 53, 61, 65, 72
och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 11 Aug., 19
Sept., 8, 25 och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 11 Aug., 18
Sept., 2, 24 och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 11 Aug., 18
Sept., 5 och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 11 Aug., 18
Sept., 2, 25 och 26 Okt. 1860.
Anm. 1 26 § Riksdags-Ordningen äro särskilda ändringar ifrågasatta i näst föregående
förslag, angående Riksstyrelsens förande i vissa fall, samt i det här
ofvan, angående Riksdags hållande hvarje år. Då ordalagen i dessa tvänne
förslag icke väl sammanstämma, hafva Rikets sednast församlade Ständer, i
enlighet med dåvarande Konstilutions-Utskotts i Mern. JVs 73 gjorda framställning,
beslutat, att, i händelse båda nämnda förslag varda till Grundlag
antagna, berörda 26 §, som, enligt det sistnämnda förslaget, erhållit paragrafnumern
25, skall lyda, som följer:
Konstilutions-Ulskotlels Memorial JM 2.
35
§ 25.
Sednast å femte söckendagen efter riksdagens början skola, uppå kallelse utfärdad
af Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7 omförmäla, af Regenten
eller Stats-Rådet, Riksens Ständer i stadens Storkyrka bevista Gudstjenst, som af en
Biskop förrättas, samt derefter sammankomma å Rikssalen. Ridderskapet och Adeln
anföres dervid af Landtmarskalken, samt de öfriga Stånden, hvart för sig, af sine
Talmän. Konungen Sjelf, eller der Konungen är frånvarande, eller Han så för godt
finner, någon af Stats-Ministrarne, före dervid ordet till Riksens Ständer och läte
dem afhöra berättelsen om hvad sedan sednaste Lagtima Riksdag uti Rikets Styrelse
sig tilldragit. Landtmarskalken och Talmännen träde sedermera inför Konungen och
framföre, i Ståndens namn, deras underdåniga vördnad.
Se för öfrigt anm. vid näst föregående förslag (5:o).
H.o
Om ändring i 52 § Regerings-Formen och 24 § Riksdags-Ordningen. angående
tillförordnande af Bonde-Ståndets Sekreterare.
Re gerin gs-F ormen.
§ S2.
Landtmarskalk och Talmän för Bor- Landtmarskalk och Talmän för Bor
gare-
och Bonde-Stånden samt Sekrete- gare- och Bonde-Stånden utnämne Konunrare
för Bonde-Ståndet utnämne Konun- gen. Ärkebiskop vare alltid Talman för
gen. Ärkebiskop vare alltid Talman för Preste-Ståudet.
Preste-Ståndet.
Riksdags-Ordningen.
§ 24.
l:o. Uti hvart Stand skall vara en Uti hvart Stånd skall vara en Sekre
Sekreterare,
som der före protokollen och terare, som der före protokollen och anansvare
för vården af ingifna handlingar, hos svare för vården af ingifna handlingar, hos
Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Sekre- Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Sekreteraren,
hos Preste- och Borgare-Stånden, teraren, samt hos Preste-, Borgare- och
de personer, hvarom de sjelf ve öfverens- B onde-St änden, de personer, om hvilka de
KonstiliUions-Utskotkls Memorial JYs 2.
komma, samt hos llonde-Ståndet en skicklig,
lagfaren och i land/hushållningen kunnig
man af Ofrälse Stånd, den Konungen
dertill förordne. Hvarje Sekreterare tillhör,
att allt det, som förefaller och beslutes,
ordentligen ooh noggrant uppteckna och för
Ståndet justera, samt då antingen hela Ståndet
eller någon Ledamot in pleno det för-,
drar, protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt
alla protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva;
åliggande Sekreteraren för liondeStändet
särskildt, att biträda Talmannen
vid målens behandlande och göra påminnelser,
om något mot Grundlagarne stridande
skulle försökas; dock utan alt i
Ståndet äga röst Så väl Ståndens, som
Utskottens Sekreterare, jemte den under
Riksdagar biträdande nodina betjeningen i
Ståndens Kanslier samt Riksens Ständers
Utskott, njute samma säkerhet med Riksdagsmän,
och erhålle vid Riksdagens slut
en efter göromålens vigt och mängd lämpad
vedergällning af Statsmedlen, hvilken
af Stats-Utskottet, efter öfverläggning med
Landtmarskalken och Talmännen, föreslås
och, i sammanhang med den öfriga Stats—
regleringen, af Riksens Ständer bestämmes.
Till nämnde betjening, hvilken af Stånden
sjelfva tillsättes, räknas hos Ridderskapet
och Adeln fyra Kanslister, i Preste-Ståndet
en Notarie och två Kanslister, i BorgareStåndet
sammaledes, och i Bonde-Ståndet
tvä Notarier och fyra Kanslister. I hvardera
af Utskotten, för hvarje Division, en
Kanslist, hvilken, jemte Sekreteraren, förordnas
af Utskotten sjelfva, med undantag,
som i 35 § finnes stadgadt. Skulle i något
Utskott en talrikare betjening oundgängligen
tarfvas, anmäle Utskottet sådant hos
Ståndens Plena, hvilka derom förordne.
sjelfva öfverenskomma. Hvarje Sekreterare
tillhör, att allt det, som förefaller och beslutes,
ordentligen och noggrant uppteckna
och för Ståndet justera, samt, då antingen
hela Ståndet eller någon Ledamot in pleno
det fordrar, protokollet uppläsa, äfvensom
i öfrigt alla protokoll, jemte utdragen deraf,
underskrifva. Så väl Ståndens som Utskottens
Sekreterare, jemte den under riksdagar
förordne.
Konstitutions-Utskotlets Memorial M 2.
:».7
2:o. Bonde-Ståndets Sekreterare åge
att, förr än han sitt embete tillträder, följande
Ed inför Ståndet aflägga: »Jag N. N.,
utnämnd och förordnad, att vid detta allmänna
Riksmöte vara det Hedervärda Bonde-Ståndets
Sekreterare, lofvar och svär vid
Gud och Ilans Heliga Evangelium, att jag
vill och skall med all min förmåga iakttaga
Konungamaktens och Riksens Ständers
rättigheter i öfverensstämmelse med den af
Konung och Riksens Ständer till efterlefnad
antagna Regerings-Form af den 6 Juni 1809.
Jag skall ock ställa mig lill ovilkorlig efterrättelse
Rikets öfriga gällande Grundlagar,
och ej till det Hedervärda BondeStåndets
Protokoll, utan min uttryckliga anmärkning
och reservation, föra eller föra
låta, ännu mindre lill expedierande befordra
eller befordra låta något, som emot
de gällande Grundlagar stridande är. Äfven
skall jag, vid Riksdags-ärendenas afgörande,
med goda råd och underrättelser,
samt upplysningar om hvars och ens lagliga
rättigheter och skyldigheter, Ståndets
Ledamöter tillhandagå, samt med all min
förmåga söka att bringa dessa ärenden
till ett med Grundlagarne instämmande
slut. Detta allt lofvar jag att troligen
hålla: så sanni mig Gud hjelpe till lif
och själin
(2:dra mom. utgår )
Hänvisning:
Konst.-Ulsk. Mern. M 12.
Ridd. och Adelns Prot. den 18 April
1860.
Preste-Ståndets Prot. den 7 April 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 April
1860.
Bonde-Ståndets Prot. för samma dag.
Konslitutions-UlskoUels Memorial M 2.
8:0
Om ändring i
Regerings-Formen.
§ 88.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Såsom Grundlagar skola anses: denna
Regerings-Form, samt den Riksdags-Ordning, Regerings-Form, samtdenRiksdags-Ordning,
den Successions-Ordning och den Förord- den Successions-Ordning och den Tryckfrining
om en allmän Tryckfrihet, hvilka, i hets-Förordning, hvilka, i öfverensstämmelse
öfverensstämmelse med de grundsatser, som med de grundsatser, som i denna Regei
denna Regerings-Form bestämmas, Riksens rings-Form bestämmas, Riksens Ständer och
Ständer och Konungen gemensamt vid den- Konungen gemensamt fastställa.
na Riksdag komma att fastställa.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 9 och 20.
Ridd. och Adelns Prot. den 30 Mars och
23 Maj 1860.
Preste-Ståndels Prot. den 31 Mars och
29 Maj 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 28 Mars och
2 Juni 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 Mars och 30
Maj 1860.
9:0
Om ändring i
R c gerin gs-F ormen.
§ 90.
Under Riksens Ständers eller deras Under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfver läggningar och pröfning må Utskotts öfverläggningar och pröfning må
icke uti något annat läll eller på något icke uti något annat fall eller på något
annat sätt, än denna Grundlag bokstafli- annat sätt, än Grundlagarne bokstafligen
gen föreskrifver, komma frågor om Em- föreskrifva, komma Irågor om Embets- och
bets- och Tjenstemäns till- oell afsättande; Tjenstemäns till- och alsättande, RegeRegerings-
och Domare-Mikternas Beslut, rings- och Domare-Makternas Beslut, ReResolutioner
och Utslag; enskilda Medbor- solulioner och Utslag; enskilda Medborgagares
och Corporationers förhållanden, eller res och Corporationers förhållanden, eller
Konslilutions-Utskottets Memorial M 2.
39
verkställigheten af någon Lag, Författning verkställigheten af någon Lag, Författning
eller Inrättning. eller Inrättning.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. JM 18.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 April 1860.
Preste-Ståndets Prot. för samma dag.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 Maj 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 April 1860
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1862.
Konslitulions-Utskollets Memorial Jtä 3.
1
AT:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Not. 1862, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med ytterligare uppgift å
hvilande förslag lill ändringar i Grundlagarne.
Sedan Konstitutions-Utskottet, medelst sitt Memorial JV2 2, hos Rikets Ständer
anmält de 9 första i Riksdags-beslutet den SO Oktober 1860 omförmälda förslag
till ändringar och tillägg i Grundlagarne, får Utskottet nu till grundlagsenlig behandling
vördsamt insända öfriga i samma Riksdagsbesluts—§ omnämnda, till afgörande
vid nu pågående riksdag hvilande, Grundlagsäudrings-förslag
Stockholm den 17 November 1862.
Ytterligare appgift å
Förslag till ändringar i Grundlag arne,
af Rikets Högloft. Ständer vid Riksdagen åren 1859—1860 hänskjntna till
grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
10:0.
Om tillägg i 109 § Regerings-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen, angående
uppskof i Riksdag.
Bih. till It. S. Prof. 1862 & 1863. 3 Sami. 2 Höft. 1
2
Konstilulions-Utskottets Memorial M 3.
Regerings-Forinen.
§ 109.
(Nu gällande lydelse, hvaruti äro med kursiv stil ut- (Föreslagen lydelse, hvaruti ändringarne eller tillägmärkta
de delar, hvilka blifvit föreslagna att ändras gen äro med kursiv stil utmärkta.)
eller utgå.)
Ej må Riksdag längre räcka än Trenne
månader från den dag, då Konungen låtit
om Stats-Ver kels tillstånd och behof
Riksens Sländer eller deras Stals—Utskott
underrätta. Skulle likväl, vid nämnda tids
förlopp, Riksens Ständer ännu icke hafva
Riksdags-ärendena afgjort, anmäle de det
hos Konungen och äske, att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst En
månad derefter, hvilket Konungen ej äge
makt att vägra eller förhindra. Der så
oförmodadt hända skulle, att, vid den sålunda
förlängda tidens utgång, Riksens
Ständer icke hade Staten reglerat eller
någon ny Bevillning lili bestämdt belopp
sig åtagit, då skall Konungen kunna Riksens
Ständer åtskilja, och fort färe den förra
Bevillningen intill nästa Riksdag. Ar åter
Bevillningens hela belopp bestämdt, men
Riksens Ständer icke om fördelningen deraf
ense, då skola, efter den fastställda Bevillnings
summans förhållande till den, som
vid föregående Riksdag blifvit fördelad,
de i den sista Bevillnings-Förordningen
stadgade Artiklar jemnlikt ökas eller minskas;
och uppdrage Riksens Ständer deras
Fullmäktige i Ranken och RiksgiildsKontoret,
alt en ny Bevillnings-Förordning
på sådan grund uppgöra och utfärda.
l:o. Ej må Riksdag längre räcka
än Trenne månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-Verkets tillstånd och
behof Riksens Ständer eller deras Statsutskott
underrätta. Skulle likväl, vid
nämnda tids förlopp, Riksens Ständer ännu
icke hafva Riksdags ärendena afgjort, anmäle
de det hos Konungen och äske, att
Riksdagen målte fortfara någon viss tid
af högst En månad derefter, hvilket Konungen
ej äge makt att vägra eller förhindra.
Der så hända skulle, att, vid den
sålunda förlängda tidens utgång, Riksens
Ständer icke hade Staten reglerat eller
någon ny Bevillning till bestämdt belopp
sig ålagil, då skall Konungen kunna Riksens
Ständer åtskilja, och fortfare den
förra Bevillningen intill nästa Riksdag. —
alt en ny Bevillnings Förordning på sådan
grund uppgöra och utfärda.
2:o. Ilar Konungen låtit Riksdag
fortfara utöfver den tid af tillsammans
fyra månader, som sålunda är Riksens
Ständer för ärend<nas afgörande förbehållen,
må Konungen kunna, om ' Riksens
Konstitulions-Utskoltets Memorial M 3.
3
Ständer det begära eller dertill samtycka,
för bestämd tid af högst sex månader uppskjuta
Riksdagens fortsättning; efter hvilken
tids förlopp Riksens Ständer sjelfmant
skola åter å riksdagsorten tillstädesvara.
Pä Riksens Ständer ankomme att, med
Konungens samtycke, förordna, om Utskott,
ett eller högst tvänne, skola under uppskofstiden
vissa, jemväl särskilt bestämda,
riksdags-ärenden bereda och utarbeta. Konungen
bibehålie sin här ofvan stadgade
makt, att, sedan Riksdagen åter blifvit fortsatt,
Riksens Ständer åtskilja, då Han det
för godt finner. För antagande af ett
enligt detta moment väckt förslag fordras
samtliga Riks-Ståndcns bifall.
3:o. Konungen må, när Han det
nödigt pröfvar, kalla Riksens Ständer, att,
tidigare än utsatt varit, den uppskjutna
Riksdagen fortsätta. Inträffar, medan Riksdag
är uppskjuten, något af de fall, då,
enligt bestämd föreskrift i detina Regeringsform,
Urtima Riksdag borde hållas, och
infaller ej den utsatta dagen för Riksdagens
fortsättning före utgången af den tid,
som för Urtima Riksdagens öppnande skulle
iakttagas, varde Riksens Ständer kallade
att viss dag inom nämnda tid åter sammankomma.
1 händelse af sådan underlåtenhet,
som i 95 § omförmäld är, sammankomme
Riksens Ständer sjelfmant till
fortsättning af Riksdagen å den i samma
§ bestämda dag. Tidigare, än efter tjugondeförsta
dagen från kallelsens kungörande
i hufvudstadens kyrkor, må icke i
något fall dag för Riksens Ständers återkomst
utsättas.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial JVs 3.
Riks dags-Or dniugeu.
§ 80.
Riksdag må ej räcka längre, än Tre
månader från den dag, då Konungen låtit
om Stats-Verkets tillstånd och behol Riksens
Ständer eller deras Stats-Utskott underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda lids
förlopp, ärendena ej vara afgjorda, anmäle
Riksens Ständer det hos Konungen, oell
aske, att Riksdagen måtte fortfara någon
viss tid af h< gst en månad derefter; börande
minst trenne Riks-Stånd hafva sig
om denna önskan förenat. Händer sig,
att, vid den sålunda förlängda tidens utgång,
målen ändå icke blifvit afslutade,
gånge som i Regerings-Formens 109 §
stadgadt är. Riksdag må äfven slutas innan
Tre månader tilländagå it, enär samtliga
Stånden sådant begära.
l:o. Riksdag må ej räcka längre,
än Tre månader från den dag, då Konungen
låtit om Statsverkets tillstånd och behof
Riksens Ständer eller deras Stats-Utskott
underrätta. Skulle likväl, vid nämnda
tids förlopp, ärendena ej vara afgjorda,
anmäle Riksens Ständer det hos Konungen,
och äske, att Riksdagen måtte
fortfara någon viss tid af högst en månad
derefter; börande minst trenne Riks-Stånd
hafva sig om denna önskan förenat. Händer
sig, att, vid den sålunda förlängda tidens
utgång, målen ändå icke blifvit afslutade,
gånge som i Regerings-Formens
109 § stadgadt är, angående Riksens Ständers
åtskiljande och huru med Bevillningen
skall förhållas, Riksdag må äfven slutas
innan tre månader tilländagått, enär samtliga
Stånden sådant begära.
2:o. Har Konungen låtit Riksdag
fortfara utöfver den tid af tillsammans fyra
månader, som sålunda är Riksens Ständer
för ärendenas afgörande förbehållen, må
Konungen kunna, om samtliga Riks-Stånden
det begära eller dertill samtycka, för
bestämd tid af högst sex månader uppskjuta
Riksdagens fortsättning; och gälle
härvid till efterrättelse föreskrifterna i 109
§ Regerings-Formen. Ledamöter i de Utskott,
hvilkas verksamhet fortfar jmedan
Riksdag är uppskjuten, äga att under tiden
njuta underhåll af statsmedlen.
Hänvisning:
Bihang till Riks-Ståndens Prot. 1839 —
1860, 5 Sami. Konst.-Utskottets Mern.
N:ris 25, 57 och i;75.
Konstitutions-Utskottets Memorial M 3.
Ridd. och Adelns Prot. den 23 Maj, 22
Juni och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 29 Maj, 27
Juni och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 2 och 27 Juni
samt 24 Okt 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 30 Maj, 22
Juni och 26 Okt. 1860.
Anm. I händelse det, från sistlidna Riksdag till grundlagsenlig behandling vid den
nu ingångna hvilande. förslag (6:o) till ändring i åtskilliga §§ af RegeringsFormen
och Riksdags-Ordningen, angående Riksdags hållande hvarje år, varder
till grundlag antaget, kommer ofvanupptagna grundlagsändrings-förslag att förfalla.
11:0.
Om ändring i nedannämnde §§ af Riksdags-Ordningen, angående Ridderska
pets
och Adelns representations-rätt.
Riksdags-Ordningen.
§ 11
Med de i andra § — — — — Med de i andra § — — — —
verkställas; tillhörande det Domkapitlen, verkställas; tillhörande det vederbörande
att för Pr ester skåpet, Stockholms Magi- valförrättare att om sådana valförrättninstrat,
att för samma Stad, samt Lands- gar, å embetets vägnar, föranstalta, —
höfdingarne, hvar i sitt län, att för de — — — — — — — —
öfrige städerna och menige allmogen om förrättas,
sådana valförrättningar, å embetets vägnar,
föranstalta, — — — — — —
förrättas.
§ 12-
Ridderskapet och Adeln infinner sig l:o. Ridderskapet och Adeln ulgö
till
Riksdag och representeras enligt Rid- res vid Riksdag af Sjutiofem, enligt nedandarhus-Ordningen,
hvilken, lika som öf- stående 2:a och 3:e mom, valde riksdagsriga
Stånds■ Ordningar, bör vara i öfver- män, bland hvilka Sextio väljas af dem,
ensstämmelse med Grundlagarne författad, som enligt 2:a morn., och Femton af dem,
som enligt 3:e mom. valberättigade äro.
2:o. Adelsmän, som äro medlemmar
af någon å Riddarhuset introducerad ätt,
6
Konstitutions-Ulskoltets Memorial JVs 3.
§
Underlåter något Universitet, Prosteri,
Stad, Bruks distrikt eller Härad att
ställa Fullmäktig, vare förfallet till det
vite, Ståndet pröfvar skäligt utsätta, och
som svara kan mot den omkostnad, sorn
ett annat och jemnlikt Universitet, Prosteri,
Stad, Bruks-distrikt eller Härad på
sin Riksdagsman göra mäste; skolande
Ståndets kassa
§
i:o. Uti Riksdagsmannaval
— — — — protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval —
— — dem emellan Dör den valde,"“eller
bevisar han laga förfall, eller blifver
han till Talman utsedd, anställes nytt val.
Riksdagsman, som vald blifvit, må ej, utan
lagliga binder, kunna sig derifrån undandraga,
och njute han af dem, som äro
berättigade att välja, anständigt och till
-
mer! undantag af dem, för hvilka hinder,
enligt Riksdags-Ordningen och RiddarhusOrdningen,
möter; välje distriktvis inom
sig Riksdagsmän.
3:o. Ågare och innehafvare med
ständig besittningsrätt af i mantal satt
jord, hvilka icke frälsemän äro; men som
på grund af Kongl. Fullmakt innehafva
eller innehaft tjenst å Rikets stat, välje
distrikt vis inom sig Riksdagsmän
4:o. Valen förrättas, i enlighet med
den Riddarhus-Ordning, hvilken, likasom
öfriga Stånds-Ordningar, i öfverensstämmelse
med Grundlagarne författad, af Ridderskapet
och Adeln antages och af Ko ■
nungen gillas och fastställes.
16.
Underlåter Valfördelning att Riks
dagsman ställa, vare förfallen till det vite,
Ståndet pröfvar skäligt utsätta; skolande
Ståndets kassa.
l:o Uti Riksdagsmannavalen
— — — — protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval —
— — dem emellan. Dör den valde, eller
bevisar han laga förfall, eller blifver
han till Landtmarskalk eller Talman utsedd,
anställes nytt val. Riksdagsman,
som vald blifvit, må ej, utan lagliga hinder,
kunna sig derifrån undandraga, och
njute han af dem, sorn äro berättigade
Konstitutions-Utskollels Memorial JW 3.
7
räckligt underhåll och resekostnad, hvilka, att välja, anständigt och tillräckligt underför
Preste- och Borgare-Ständens Riks- håll och resekostnad, hvilka före valet bedags-Fullmäktige,
före valet bestämmas, stämmas. Dessa medel — — — —
Dessa medel — — — — — — — — — — — — — Akademi-fonden.
— — — Akademi-fonden.
§ 19>
Förmenar någon väljande — — — Förmenar någon väljande — — —
förrättadt. Klagomål öfver val till Riks- förrättadt. Klagomål öfver 'al till Riksdagsmän
af Preste-Ståndet ingifves, för dagsmän af Ridderskapet och Adeln samt
Stiften hos Konsistorierna, samt för Uni- Preste-Ståndet ingifves, för Ridderskapet
versiteten och Vetenskaps-Akademien hos och Adeln samt för Universiteten och
Konungen, och följes dervid i öfrigt lika Vetenskaps-Akademien hos Konungen, och
ordning och enahanda grunder, som här för Stiften hos Konsistorierna, och följes
ofvanföre finnas utstakade. dervid i öfrigt lika ordning och enahanda
grunder, som här ofvanföre finnas utstakade.
§ 21.
Riksdagsmän af alla Stånd— — — Riksdagsmän af alla Stånd —■ — —
fulländad; hvarje Stånd dess pröfningsrätt fulländad; hvarje Stånd dess pröfningsrätt
förbehållen, så väl i afseende på sådana förbehållen, så väl i afseende på sådana
medlemmar, hvilkas Fullmakter ej blifvit medlemmar, hvilkas Fullmakter ej blifvit
godkända, som dem, emot hvilka, till följe godkända, som dem, emot hvilka, till följe
af 14 och 18 §§, någon anmärkning af 12, 13, 14, 15 och 18 §§, någon
äger rum, — — — — — — — — anmärkning förekommer, — — — —
§ 22.
Fullmakterna böra, för att vara gäl- Fullmakterna böra, för att vara gäl
lande,
lyda sålunda: »Till den Lagtima lande, lyda sålunda: «Ti11 den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i skall (Urtima) Riksdag, som i skall
hållas och tager sin början den hållas och tager sin början den
befullmäktigas härmed, efter föregånget or- befullmnktigas härmed, efter föregånget ordentligt
val, N. N. för Preste-Ståndet — denlligt val, N. N. (för Ridderskapet och
Grundlagar.» Fullmakterna underskrifvas: Ståndet — — — — — — — —
Preste-Ståndets — — — Grundlagar.» Fullmakterna underskrifvas:
— — — — — — — Ridderskapets och Adelns af valförrältaren:
utlemna. utlemna.
8
Konstitulions-Utskottets Memorial JW 3.
§
l:o. Samma dag — — — — —
förordne. Enär Landtmarskalk eller Talmän
under Riksdagen af sjuklighet eller
andra anmälda laga förfall hindras att föra
ordet, företrädes deras ställen hos Ridderskapet
och Adeln af den främste närvarande
Ledamoten, enligt Riddarhus-Ordningen,
och i de öfriga Stånden af vice
Talmän, hvilka likaledes, vid Riksdagens
början, af Konungen utnämnes, —
sina Talmän.
§
Ingen af Ridder skåpet och Adeln, som,
enligt Riddarhus-Ordningen, till säte och
stämma berättigad är, icke eller någon lagligen
kallad eller vald Riksdagsman för annat
Stånd, må kunna, af hvad anledning
som helst, förmenas att Riksdagen bivista;
dock gälle under krigstider undantag härutinnan
för militär-personer, då de i Rikets
tjenst af Konungen beordras. Riksdagsman
af Preste-, Borgare- och BondeStånden
må ej från Riksdagsot ten afresa,
eller från Riksdagsöfverläggningarne sig afhålla,
med mindre han dertill undfått, genom
Protokollsutdrag, tillåtelse af det
Stånd, hvartill han hörer. Är han Ledamot
i ett eller flera Utskott, anmäle sig
först derstädes till ledighets erhållande,
och gifve sådant derefter i sitt Stånds
Plenum tillkänna, hvarest, om ledigheten
beviljas, nytt val till Utskotts-ledamot genast
förrättas. Sådant må äfven för sig
gå, då Ledamot, Hera än tre gånger å
rad, frän Utskottets sammanträden, utan
laga förfall, sig afhållit, hvilket den främste
derstädes varande Ledamoten af hvarje
Stånd
23.
l:o. Samma dag — — — — —•
förordne. Enär Landtmarskalk eller Talmän,
under Riksdagen af sjuklighet eller
andra anmälda laga förfall hindras att föra
ordet, företrädes deras ställen af vice Talmän,
hvilka likaledes, vid Riksdagens början,
af Konungen utnämnes.
sina Talmän.
79.
Ingen lagligen kallad eller vald Riksdagsman
må kunna, af hvad anledning
som helst, förmenas att Riksdagen bivista;
dock gälle under krigstider undantag härutinnan
för militär-personer, då de i Rikets
tjenst af Konungen beordras.
Ej må Riksdagsman från Riksdagsorten
afresa, — — — — — — —
Konstitutions-Utskotlets Memorial M 3.
9
Ständ äge, att i vederbörande Stånds Ple- — — — — —- — — —
num gifva tillkänna. Utan gällande skäl — — — — — — Utan gällande skäl
må ej längre ledighet, än af två, högst må ej längre ledighet, än af två, högst
tre veckors tid beviljas. Ridder skåpet och tre veckors tid beviljas.
Adeln ställe sig, i dessa sednare fall, Riddarhus
-Ordningen till efterrättelse.
Hänvisning:
Konst.-Utsk:s Mern. N:ris 35, 48, 56
och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 27 Juni, 18
Juli, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. för samma dagar.
Borgare-Ståndets Prot. den 27 Juni, 20
Juli, 8 Aug. och 24 Okt.
Bonde-Ståndets Prot. den 22 Juni, 18 Juli,
8 Aug. och 26 Okt.
Anm. 1. Rikets sednast församlade Ständer hafva, med bifall till dåvarande Konstitutions-Utskotts
Memorial JV2 73, beslutat:
a) att, i händelse så väl ofvanupptagna förslag, angående Ridderskapets och
Adelns representations-rätt, som det i bemälda Utskotts Memorial M 53 framställda,
rörande Riksdags hällande hvarje år, varda till giundlag antagna, 11 §
Riksdags-Ordningen skall erhålla följande lydelse:
l:o. Val lill Riksdagsmän ske för tre år, räknade från den 15 Januari,
och gälla för alla under tiden infallande Lagtima och Urtima riksdagar.
Dessa val böra verkställas inom September månads utgång föregående
året. Afgår Riksdagsman innan tiden, för hvilken han blifvit vald,
tilländalupit, verkställes ofördröjligen nytt val för den återstående tiden.
2:o. Vederbörande korporationer eller ämbetsmän åligge att, utan vi
dare
påminnelse, besörja, att val till Riksdagsmän, då sådana böra ske, i
laglig ordning och vid ansvar verkställas: tillhörande det vederbörande valförrättare
att om sådana valförrättningar, å embetets vägnar, föranstalta,
med särskild föreskrift från Landshöfdingarne, att samma dag, då i kyrkorna
kungörelse om valen uppläses, skall sockenstämma —» — — —
— — — — — — — — — — — — — förrättas.
b) att, i händelse både ofvan anförda förslag, angående Ridderskapets och
Adelns representations-rätt, och det här nedan (15:o) upptagna, om ändring
i 14, 16 och 22 §§ Riksdags-Ordningen, rörande vilkoren för valbarhet till
Bih. till 11. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 2 Häft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial JW 3.
Riksdagsman, slutligen antagas, skall det nya momentet i 16 g Riksdags-Ordningen
erhålla denna lydelse:
l:o. Utom de i 12, 13, 14 och 15 §§ omnämnda, inom hvarje särskildt
Stånd valbara personer, vare vid alla Riksdagsmannaval jemväl valbar
en hvar, som antingen är behörig att, utan föregånget val, utöfva
Riksdagsmannakallet uti Preste-Ståndet, eller ock är valbar uti något
Stånd, samt derjemte bosatt uti det valdistrikt, för hvilket valet sker. Väljes
någon till Riksdagsman uti mera än ett Stånd, äge sjelf bestämma
hvilkendera kallelsen han antager; åliggande honom dock, att hos Valförrättaren
i det eller de valdistrikt, för hvilka afsägelse sker, skyndsamme
ligen
göra anmälan, pä det nytt val der må anställas,
c) att, i händelse de framställda särskilda förslagen (ll:o och 12:o) till ändring
i Ridd. och Adelns samt Preste-Ståndets representations-sätt skulle båda
antagas, nuvarande mom. i 16 g Riksdags-Ordningen skall erhålla den lydelse,
som förekommer i förslaget (ll:o) angående Ridd. och Adelns representations-rätt.
Anm 2. Dessutom hafva Rikets sednast församlade Ständer, likaledes med bifall till
dåvarande Konstitutions-Utskotts Mern. N:o 73, förklarat, att då, bland de till
grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag hvilande förslag, några åsyfta
dels enahanda ändring, dels ock ändringar i olika delar af samma grundlagsg,
dessa sednare af den beskaffenhet, att de, så i hänseende till sak som ordalag,
kunna stå tillsammans, antagandet af ett utaf dessa förslag icke utgör hin
der
för bifall jemväl till öfriga förslag, som röra samma lagrum.
12:0
Om ändring i 13 och 16 gg Riksdags-Ordningen, angående Preste-Ståndets
representations-rätt.
Riksdags-Ordningen.
§ *3.
l:o. Jemte Ärkebiskopen, Biskoparne l:o. Jemte Ärke-Biskopen, Biskooch
Pastor Primarius i Stockholm, hvilka parne och Pastor Primarius i Stockholm,
af Konungen till Riksdagen kallas, välje hvilka af Konungen till Riksdagen kallas,
hvarje Stift, pä sätt dess Presterskap in- välje hvarje Stifts Kyrkoherdar samt de
om sig öfverenskommer, följande antal Full- ordinarie Lärare vid Stiftets Elementarmäktige,
nemligen, Kyrkoherdar: Upsala Läroverk, hvilka för sina befattningar äga
Stift Fem, Stockholms Stad Två, Linko- presterlig befordringsrätt, gemensamt och
pings Stift Fern, Skara Fyra, Strengnäs inom sig, pä sätt de öfverenskomma, fölFyra,
Westerås Fem, Wexiö Tre, Lunds jande antal Ledamöter i Preste-Ståndet,
Fyra, Göteborgs Tre, Calmar Två, Carl- nemligen för: Upsala Stift Sex, Stock
-
Konslitutions-Utskoltets Memorial JYl 3.
11
stads Två, Hernösands Tre och Gottlands holms Stad Fyra, Linköpings Stift Sex,
Två. Comministrarne uti hvarje Stift, äf- Skara Fem, Strengnäs Fem, Westerås Fem,
vensom Comministrarne i Stockholm, vare Wexiö Fyra, Lund, Sex, Göteborgs Fyra,
berättigade, om de det åstunda, att, inom Calmar Två, Carlstads Två, Hernösands
sig, välja en Fullmäktig. Fyra och Gottlands Två. Komministrarne
— — — — Fullmäktig.
2:o. Universiteten i Upsala och Lund 2:o. Universiteten — — riksdags
—
— — — — — Riksdagsmanna- manna-underhåll,
underhåll.
§ 16.
Underlåter något Universitet, Pr oste- Underlåter något Stift, Universitet
rt, Stad, Bruksdistrikt eller Härad att ad —
— — den omkostnad,
ställa Fullmäktig, vare förfallet till det vi- som ett annat och jemlikt Stift, Universite,
Ståndet pröfvar skäligt utsätta, och tet, Stad — — — — Ståndets kassa,
som svara kan mot den omkostnad, som
ett annat och jemnlikt Universitet, Pro
steri,
Stad, Bruksdistrikt eller Härad på
sin Riksdagsman göra måste; skolande
— — — — — — Ståndets kassa.
Hänvisning:
Konst.-Utsk:s Mern. N:ris 38, 49, 85, 72
och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 27 Juni, 18
Juli, 11 Aug.. 25 och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 27 Juni, 21
Juli, 8 Aug., 24 och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 4 och 20 Juli,
8 Aug. och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 27 Juni, 18
Juli, 8 Aug., 25 och 26 Okt. 1860,
Obs. Se anm. 1, punkten c), vid näst föregående förslag.
13:0.
Om ändring i 14 § 1 mom. Riksdags-Ordningen.
Riksdags-Ordningen.
§ 14-
l:o. Inom Rikets Städer äge bor- l:o. Inom Rikets Städer äge Magi
gare,
öfrige idkare af yrken, som till bor- stråt s-per söner, borgare, öfrige idkare af
12
Konstitutions-Utskottels Memorial M 3.
gerliga näringar räknas, ägare af hus eller yrken, sorn lili borgerliga näringar räknas,
tomt samt ägare eller innehafvare, med ägare af bus eller tomt samt ägare eller
ständig besittningsrätt, af jord under sta innehafvare, med ständig besittningsrätt, af
dens domvärjo, alla dessa sä framt de äro jord under stadens domvärjo, alla dessa så
i staden bosatte, äfvensom stadens Magi- framt de äro i staden mantalsskrifne och
strats-yersöner, att bland sig välja Riks- tillika verkligen boende, att bland sig välja
dagsfullmäktige. Stockholm — Riksdagsfullmäktige. Stockholm —
af lägre klass. af lägre klass.
Hänvisning:
Konst.-Utsk:s Mern. N:ris 53, 46 och 56.
Ridd. och Adelns Prof. den 27 Juni, 18
Juli och 8 Aug. 1860.
Preste-Ståndets Prot. för samma dagar.
Borgare Ståndets Prot. den 27 Juni, 20
Juli oell 8 Aug. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 22 Juni, 18
Juli och 8 Aug. 1860.
14:0
Om ändring i 14 § 3 mom. Riksdags-Ordningen.
Riksdagsår tini n g c n.
§ 14
5:o. För städerna må ingen till Riks- 3:o. För städerna må ingen till Riks
dagsman
utses, som icke minst tre år dagsman utses, som icke minst tre år
före den dag, hvartill Riksdagen blifvit på- före den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst,
varit, enligt Irsta momentet af denna lyst, varit, enligt l:sta momentet af denna
§, valberättigad i staden; och beräknas §, valberättigad i staden; och beräknas
denna tid från tjenste- eller borgare-eds denna tid från tjenste- eller borgare-eds
afläggande eller från det utöfningen af alläggande eller från det utölningen af
yrke börjat eller ägande- och besittnings- yrke börjat eller ägande- och besittningsrätt
till hus, tomt eller jord i staden rätt till hus, tomt eller jord i staden
blifvit förvärfvad. Valrätt eller valbarhet blifvit förvärfvad. Valrätt eller valbarhet
tillkomme ej: tillkomme ej:
a) den ägare af hus och tomt, eller a) gemenskapen vid Rikets Landt- och
den ägare och innehafvare af stadsjord, Sjoiörsvar, samt allmänna och enskilda
Konstitutions-Utskottets Memorial JM 3.
15
verks och korporationers vaklbeljening, eller
andre, sorn med desse jemförlige eller ringare
äro;
b) dem, som äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike, som försörja sig med
tillfälligt arbete;
c) dem, hvilka endast för sjelfFörsörjning
äga något yrke utöfva.
jH ä n v i s n i n g :
Konst.-Utsk:s Mern. N:ris 32, 45, 50, 56
och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 6 och 30
Juni, 18 Juli, 8 Aug. och 26 Okt.
1860.
Preste-Ståndets Prot. den 13 och 30 Juni,
18 Juli, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 9 och 30 Juni,
20 Juli, 8 Aug. och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 6 och 30 Juni,
18 Juli, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. 2, vid förslaget liro här ofvan.
15:0-
Om ändring i 14, 16 och 22 §§ Riksdags-Ordningen, rörande vilkoren för
valbarhet till Riksdagsman.
Riksdags-Ordningeu.
§ 14
3:o. För städerna må ingen till Riks- 3:o. För städerna må ingen till Riks
dagsman
utses, sorn icke minst tre år före dagsman utses — — — — — — —
den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst,
varit, enligt Irsta momentet af denna §,
valberättigad i staden; och beräknas den
-
som Frälseman är eller till Preste-Sländet
hörer;
b) gemenskapen vid Rikets Landt- och
Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
verks och korporationers vaktbetjening, eller
andre, som med desse jemförlige eller ringare
öro;
c) dem, som äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike, som försörja sig med
tillfälligt arbete;
d) dem, hvilka endast för sjelffcirsörjning
äga något yrke utöfva.
u
Konslitutions-U'. skottets Memorial M 3.
na tid från tjenste- och borgare-eds afiäggande
eller från det utöfningen af yrke
börjat eller ägande- och besittningsrätt
till hus, tomt eller jord i staden
blifvit förvärfvad. Valrätt eller valbarhet
tillkomme ej:
a) den ägare af hus och tomt, eller den
ägare och innehafvare af stads-jord, som
Frälseman är elter till Preste-Ståndet hörer;
b)
gemenskapen vid Rikets Landt- och
Sjöförsvar, samt allmänna och enskilda
verks och korporationers vaktbetjening, eller
andre, som med desse jemförlige eller
ringare äro;
c) dem, som äro i annans tjenst eller
ständiga arbete anställde, eller daglönare,
eller andre dylike* som försörja sig med
tillfälligt arbete;
d) dem, hvilka eudast för sjelfförsörjning
äga något yrke utöfva.
§
— — — blifvit förvärfvad. Valrätt eller
valbarhet tillkomme ej:
a) gemenskapen vid Rikets — — —
*
— — — — — — ringare äro
b) dem, som äro i annans tjenst — —
— — — — — — tillfälligt arbete;
c) dem, hvilka endast till sjelfforsörj—
ning äga något yrke utöfva.
16.
J:o. Utom de i 13, 14 och 15 §§
omnämnda, morn hvarje särskildt Ständ
valbara personer, vare vid alla Riksdagsmannaval
jemväl valbar en hvar, som antingen
är behörig att, utan föregånget val,
utöfva Riksdagsmannakallet hos Ridderskapet
och Adeln eller uti Preste-Ståndet eller
ock är valbar uti något Stånd, samt derjemte
bosatt uti det valdistrikt, för hvilket
valet sker. Väljes någon till Riksdagsman
uti mera än ett Ständ, äge sjelf bestämma
hvilkendera kallelsen han antager; åliggande
honom dock, att hos Valförrättaren i det
eller de valdistrikt, för hvilka afsägelse
sker, skyndsammeligen göra anmälan, på
det nytt val der må anställas.
Konstitutions- Utskottets Memorial JYi 3. 13
Underlåter något Universitet, Pro- 2:o. Underlåter något Universitet,
steri, Stad — — — — — — — — Prosteri, stad — — — — — — —
— — — — tillfallande Ståndets kassa. — — — — tillfallande Ståndets kassa.
§ 22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i . . . . skall hållas
och täger sin början den .... befullmäktigas
härmed, efter föregånget ordentligt
val, N N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Akademi):
(för Borgare-Ståndet ifrån N. N.
Stad, eller ifrån Bergsbruken inom N. N.
valdistrikt): (för Bonde-Ståndet, boende
och besuten å Hemmanet N. N., uti N. N.
Härad af N. N. Län) att deltaga i rådslagen
och besluten om derstädes förekommande
ärenden, hvarvid han ovilkorligen
förpligtas att ställa sig till efterrättelse
Sveriges Rikes besvurna RegeringsForm
af den 6 juni 1809, jemte Riks—
dags-Ordningen och öfriga gällande Grundlagar.
» Fullmakterna — — — — —
— — — utlemna.
Fullmakterna böra
valdistrikt): (för Bonde-Ståndet från N. N.
Härad af N. N. Län) att de taga — —
— — — utlemna.
Hänvisning:
Konst.-Utsk:s Mern. N:ris 52, 60, 72
och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 8 Aug., 18
Sept., 25 och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 4 Aug., 18
Sept., 24 och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 8 Aug., 18
Sept. och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 4 Aug., 18
Sept., 25 och 26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. 1, b) och anm. 2, vid förslaget ll:o här ofvan.
16
Konslilutions-Utskoltets Memorial JYI 3.
16:0
Om ändring i 14 § 4 och 5 morn. Riksdags-Ordniugen.
Riksdags-Ordniugen.
§ 14.
4:o. Fjerdepartsägare i Fahlu Bergslag
äga att inom sig till Riksdagsman i
Borgare-Ståndet utse En Fullmäktig, som
icke lill annat Riks-Stånd hörer och ej någon
beställning i Rikets tjenst innehafver.
Valet verkställes — — — — — —
— — — inom Länet bosatt.
5:o. Utom Fahlu Bergslag, äge ock
de öfriga Bergsbruken, hvarunder — —
att, inom sig, till Borgare-Ståndet utse
Fem Fullmäktige, som ej till annat Riksstånd
höra, och ej någon beställning i Rikets
tjenst innehafva, och hvarvid, med förbehåll
af den. i 18 §, alla Christna Trosförvandler
tillerkända valrätt, i Öfrigt ingen
må välja, om han ej valbar är. Med
valen förhålles sålunda — — — — —
— — — efterrättelse uppläsas.
4:o. Fjerdepartsägare i Fahlu Bergslag
äga alt inom sig till Riksdagsman i
Borgare-Ståndet utse En Fullmäktig. Valet
verkställes — — — — — — —
— — — inom Länet bosatt.
5:o. Utom Fahlu Bergslag, äge ock
de öfriga Bergsbruken, hvarunder — —
att inom sig till Borgare-Ståndet utse
Fem Fullmäktige. Med valen förhålles
— — — efterrättelse uppläsas.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 58, 63, 67,71,
72 och 73,
Ridd. och Adelns Prot. den 18 Aug., 18
Sept., 8, 16, 25 och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 18 Aug., 18
Sept., 2, 13, 24 och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prof. den 22 Aug., 18
Sept., 8, 16 och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 18 Aug., 18
Sept., 2, 13, 25 och 26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. 2„ vid förslaget ll:o här ofvan.
17:o
Konstilutions-Vtskottels Memorial JYi 3.
17
17>o.
Om ändring i 14 § 8 mom. Riksdags-Ordningen, angående Bruksägares representations-rätt.
Riks dags-Ordnin gen.
§ i4.
S:o. Utom Fahlu Bergslag, äge ock
de öfriga Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken privilegierade
Inrättningar, till förädling af mineralrikets
produkter, alt, inom sig, tili
Borgare-Ståndet utse Fem Fullmäktige,
som ej till annat Riks-Stånd höra, och ej
någon beställning i Rikets tjenst innehafva,
och hvarvid, med förbehåll af den, i
18 <§, alla Christna Trosförvandter tillerkända
valrätt, i öfrigt ingen må välja, om
han ej valbar är. Med valen förhålles
sålunda, att Styrelsen öfver Bergverken bör,
när Riksdag inträffar, uppgöra grunderna
för denna representations-rätt, efter värdet
af förra årets tillverkning, beräknadt, för
jerntillverhningen, efter det för Hammarskattsjernet
årligen bestämda pris, och, för
annan tillverkning, efter det medelpris, hvartill
Kongl. Maj:t och Kronan försäljer den
deraf in natura utgående tionde eller skatt,
samt, i fall någon af dessa förädlingar icke
skulle kunna hänföras till någotdera värdet,
efter det i hufvudstaden allmänt gångbara
pris. Sedan summan af alla tillverkning arnes
sammanräknade värden härigenom blifvit
utrönt, samt huru stort värde, i följd
deraf, svarar mot en Fullmäktig, fördetes
Bergsbruken i Fem valdistrikt, afpassade
efter orternas lägen, och sä, att, i det när
Bih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3
S:o. Utom Fahlu Bergslag, äge ock
de öfriga Bergsbruken, hvarunder iobegripas
alla inrättningar till förädling af minerallikets
produkter och sorn ej äro att anst
såsom handlverkerier, nit, fördelade uti Fem
valdistrikt, — — — — — —
— — —■ — — — Med valen förhålles
sålunda, att Bergs-öfverstyrelsen skall, när
val böra ske, uppgöra grunderna för denna
representations-rätt, efter helt Riksdalerstal
af det belopp, hvar och en af de väljande
sednast uti bevillning för sin inkomst af rörelsen
erlagt. Kunnande likväl ändring uti
detta valsätt äga rum, då de valberättigade
inom något distrikt om sådan ändring öfverenskomma
och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl densamma fastställa;
och böra i fråga om sådan ändring
rösterna beräknas efter bevill ning s-beloppen
på sätt nyssberördt är. Bergs-öfverstyrelsen
åligger att upprätta förslag till distriktsfördelningen,
afpassad efter orternas lägen
och så att i det närmaste ett lika bevillningsbelopp
belöper sig å hvarje valdistrikt; hvarefter
Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hö
Saml.
2 Häft. 3
18
Konslitutions-Utskotlels Memorial M 3.
mäste, ett på tillverkningsvärdet grundadt,
mot en Fullmäktig svarande, röstetal må
inom hvarje valdistrikt finnas. Villen skola
ske inför den Magistrat inom valdistriktet,
som Styrelsen öfver Bergverken, genom
Konungens Befallningshafvande i Länet, derom
anmodar, och å den dag, som för
hvarje valdistrikt, af samma Styrelse, härtill
utsattes och, genom dess försorg, inom
distriktet allmänneligen kungöres; börande
Styrelsen, tidigt före valet, låta tillställa
den inom hvarje distrikt valförrättande
Magistraten behörig längd öfver alla inom
distriktet valberättigade, samt hvats och
ens röstetal, utfördt i Riksdaler, efter tillverkningsvärdet:
Och må ingen å denna
längd upptagas, som icke, minst tre år
före den dag, då Riksens Ständer, enligt
Riksdagskallelsen, skola sammanträda, varit
Bruksägare i Riket, eller der idkat annan
sådan näring, som hörer till förädlingen
of mineralrikets produkter. I)e väljande,
som, genom förenämnde Kungörelse, till
valförrättningen kallas, afgifve sina röster,
efter Riksdalerlalet af deras tillverkningssummor,
antingen personligen, eller medelst
befullmäktigade Ombud, men alltid
med slutna sedlar, så beskaffade, som i
71 stadgas: Och röste hvarje väljande
blott på En i distriktets vallängd uppförd
person; hvadan ock denna längd bör, före
valet, till de väljandes efterrättelse uppläsas.
rande, fördelningen fastställer, Skulle, till
följd af förändrade förhållanden, ändring
i distrikts-fördelningen finnas nödig, förhålles
dermed, som nu är sagdt. Valen
skola ske inför den Magistrat inom valdistriktet,
som Bergs-öfverstyrelsen, genom
Konungens Befallningshafvande i länet, derom
anmodar — — — — — — —
— — — samt hvars och ens röstetal,
utfördt i Riksdaler; och må — — —
— — — då Riksens Ständer skola sammanträda
— — — — — — — —
— — — — kallas, afgifve sina röster,
antingen personligen — — — — —
— — — — — — — efterrättelse
uppläsas.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 37, 62, 66,
69, 72 och 73.
Ridd. och Adelns Prot den 18 Aug., 18
Sept., 8, 16, 23 och 26 Okt, 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 18 Aug., 18
Sept., 2. 13, 24 och 26 Okt. 1860.
Konslitulions-Utskottets Memorial Jtä 3.
19
Borgare-Ståndets Prot. den 22 Aug., 18
Sept., 5, 16 och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 18 Aug., 18
Sept., 2, 13, 23 och 26 Okt. 1860.
Anm. I enlighet med dåvarande Konstitutions-Utskotts Mern. JYS 73, hafva Rikets
sednast församlade Ständer beslutat, att, då i de särskilda förslag till ändring
i 14 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, som innefattas i ofvanstående förslag
angående Bruksägares representations-rätt, samt i det (6:o) om Riksdags hållande
hvarje år, den olikhet i afseende å en ordställning förekommer, att i
förra förslaget begagnas orden: »då val böra ske», men i det sednare: »när
val böra ske», skall, i händelse båda dessa ändringsförslag antagas, sistnämnda
ordställning blifva den gällande.
Se för öfrigt anm. 2, vid förslaget ll:o här ofvan.
18:0.
Om ändring i 13 § Riksdags-Ordningen, angående hemmansägares representations-rätt.
Riksdags-Ordningen.
§ 15.
Allmogen i hvart härad välje inom Allmogen i hvart härad välje inom
sig efter hemmantalet, inför Domhafvanden, sig efter hemmantalet, inför Domhafvanden,
till Riksdagsman af Bonde-Ståndet, en, inom till Riksdagsman i Bonde-Ståndet, en, inom
häradet boende och besuten, hemmans- häradet boende och besuten, hemmansägare,
hvilken icke tillförene hört till annat ägare, hvilken icke tillhör annat Riks—
Riks-Stånd, eller någon ordinarie beställ- Stånd, eller någon ordinarie beställning i
ning i Rikets tjenst eller fullmakt derå Rikets tjenst innehafver. Hvad om
innehaft. Hvad om — — — — — —- — — sammanträda.
— — — sammanträda.
Hän visning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 11, 21, 36 och 36.
Ridd. och Adelns Prot. den 7 April, 23
Maj, 27 Juni och 8 Aug. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 7 April, 29
Maj, 27 Juni och 8 Aug. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 April, 2
och 27 Juni samt 8 Aug. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 18 April, 30
Maj, 22 Juni och 8 Aug. 1860.
20
Konstitutions-Utskottets Memorial M 3.
19:0»
Om ändring i 17 § 2 mom. Riksdags-Ordningen, angående bestämmande af
arfvode för Bonde-Ståndets Riksdags-Fullmdktige.
Riksdags-Ordningen.
§ *7.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval skall
— — nytt val. Riksdagsman, som vald
blifvit, må ej, utan lagliga hinder, kunna
sig derifrån undandraga, och njute han af
dem, som äro berättigade att välja, anständigt
och tillräckligt underhåll och resekostnad,
hvilka före valet bestämmas. Dessa
— — — — — — Akademifonden.
Hänvisning:
Konst -Utsk. Memorial N:ris 6 och 75.
Ridd. och Adelns Prot. den 50 Mars och
26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 51 Mars och
26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 28 Mars och
24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 Mars och
26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. 2, vid förslaget ll:o här ofvan.
30:0.
Om den ändring i 18 § Riksdags-Ordningen, att Mosaiske Trosbekännare må
erhålla rättighet att deltaga i Riksdagsmannaval.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval skall
— — nytt val. Riksdagsman, som vald
blifvit, må ej, utan lagliga hinder, kunna
sig derifrån undandraga, och njute han af
dem, som äro berättigade att välja, anständigt
och tillräckligt underhåll och resekostnad,
hvilka, för Preste- och BorgareStåndens
Riksdags-Fullmäktige, före valet
bestämmas. Dessa medel — — — —
— — — — — — Akademifonden.
Konstilutions-UIskottets Memorial M 3.
21
Riks dags •Ordningen.
§ 18.
Till Riksdagsman må ej i något
Stånd godkännas en person, som icke upphunnit
25 års ålder; ej den, som, fastän
äldre, står under Förmynderskap; ej den,
som. efter gjord cession och utfärdadt pro
klama,
icke, på sätt Lag förmår, visa gitter,
att han från sina Borgenärers kraf
fri är; icke eller den, hvilken laga kraftvunnen
Dom förklarat ovärdig medborgerligt
förtroende, eiler att föra andras talan,
eller för något nesligt hrott till straff
skyldig. Uti Riksdagsmanna- och Elektors-val
må ingen deltaga elier till Elektor
väljas, som icke är till myndiga år kommen;
icke eller den, som, utom hvad åldern
beträffar, sig befinner i något af de
fall, hvilka ofvanföre i denna § uppräknade
äro. Personer af någon annan främmande
Lära, än den Reformerta, kunna
ej vara Riksdagsmän; men valrätt må äfven
andra Christna Trosförvandter ej förvägras.
Till Riksdagsman må ej i något
Stånd godkännas en person, som icke upphunnit
25 års ålder; ej den, som, fastän
äldre, står under Förmynderskap; ej den,
som, efter gjord cession och utfärdadt proklama,
icke, på sätt Lag förmår, visa gitter,
att han från sina Borgenärers kraf
fri är; icke eller den, hvilken laga kraftvunnen
Dom förklarat ovärdig medborgerligt
förtroende, eller att föra andras talan,
eller för något nesligt brott till straff
skyldig. Uti Riksdagsmanna- och Elektors-val
må ingen deltaga eller 'ill Elektor
väljas, »om icke är till mvndiga är kommen;
icke eller den, som, utom hvad åldern
beträffar, sig befinner i något af de
fall, hvilka ofvanföre i denna § uppräk
nade äro. Personer af någon annan hämmande
Lära, än den Reformerta, kunna ej
vara Riksdagsmän; men valrätt tillkomme
äfven andra Christna Trosförvandter samt
Mosaiske Trosbekännare.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 16, 28, 42
och 56.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 April, 6
och 30 Juni samt 8 Aug. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 28 April, 9 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 Maj, 9 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
Bonde-Ståndels Prot. den 28 April, 6 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
22
Konstilutions-Utskottels Memorial M 3.
31:0.
Om ändring i 21 § Riksdags-Ordningen.
Riks dags-Ordningen.
§ 21.
Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pålyst
blifvit, sina Fullmakter uppvisa; Ridderskapets
och Adelns Ledamöter legitimera sig
på det sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens
Ledamöter angifve sig och styrke sin
behörighet inför Justitie-Stats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe förordnat,
hvilken tillkalle, till upplysningars afgifvande,
Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret
för det Stånd, hvars Fullmakter
skola granskas. Sådan granskning,
hvars föremål är att undersöka, huruvida
Fullmakterna blifvit utfärdade i den form,
som nästföljande § föreskrifver, skall sist
inom fyra dagar derefter vara fulländad;
hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen,
så väl i afseende på sådana medlemmar,
hvilkas Fullmakter ej blifvit godkända, som
dem, emot hvilka, till följe af 14 och 18
§§, någon anmärkning äger rum, i hvilket
sednare fall frågan, om den är klar och
tydlig, hos Ståndet afgöres, men, då nödiga
upplysningar saknas, till laglig åtgärd
förvises; och bibehålle emellertid den under
ytterligare pröfning ställde Ledamoten
sin Riksdagsmanna-rätt. Vid anteckningen
och då inträdes-polett erhålles, tilldeles
äfven hvarje Ledamot ett exemplar af Rikets
Grundlagar, på det ingen må, till sin
undskyllan, okunnighet derom förebära
Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pålyst
blifvit, sina fullmakter uppvisa; Ridderskapets
och Adelns Ledamöter legitimera sig
på det sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens
Ledamöter angifve sig och styrke sin
behörighet inför Justitie - Stats — Ministern,
eller den Konungen i hans ställe förordnat,
hvilken tillkalle, till upplysningars afgifvande,
Fullmäktige i Banken och Riksgälds—Kontoret
för det Stånd, hvars fullmakter
skola granskas. Sådan granskning,
hvars föremål är att undersöka, huruvida
fullmakterna blifvit utfärdade i den form,
som nästföljande § föreskrifver, skall sist
inom fyra dagar derefter vara fulländad;
hvarje Stånd dess pröfnings-rätt förbehållen,
så väl i afseende på sådana medlemmar,
hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, som
dem emot hvilka, till följe af 13, 14, 15
och 18 §§, någon anmärkning förekommer;
ägande Ståndet, sä vida frågan är
klar och tydlig samt icke förut blifvit, i
den ordning 19 § bestämmer, afgjord eller
är beroende på pröfning af någon utaf
de i samma § omförmälda myndigheter,
att densamma afgöra; men, om nödiga
upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvisa;
och bibehålle emellertid den under
ytterligare pröfning ställde Ledamoten sin
Riksdagsmannarätt. Vid anteckningen och
Konstilulions-VlskoUets Memorial JVs 3.
23
då inlrädespolett erhålles, tilldeles äfven
hvarje Ledamot ett exemplar af Rikets
Grundlagar, på det ingen rnä, till sin undskyllan,
okunnighet derom förebära.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 14, 26, 40,
56 och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 April, 6
och 30 Juni, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 28 April. 9 och
30 Juni, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 Maj, 9 och
30 Juni, 8 Aug. och 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 April, 6 och
30 Juni, 8 Aug. och 26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. 2, vid förslaget ll:o här ofvan.
22:0.
Om ändring i 23 § 1 mom. Riksdags-Ordningen.
Riks dags- Ordning en.
§ 23.
l:o. Samma dag, då Riksdagens öpp- l:o. — — — — — — —
nande kungöres, utnämne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapet och Adeln,
samt till Talman för Preste-Ståndet ÄrkeBiskopen,
eller, om han är sjuk eller frånvarande,
eller hans embete ledigt, någon
annan af Biskoparne. Sedan Borgare- och
Bonde-Stånden, hvart för sig, på behörigt
sätt blifvit konstituerade, begäre de hos
Konungen, medelst deputationer, deras
Talmän, hvilka Konungen då förordne.
24
KortsMutions-Utskottets Memorial JVi 3.
Enär Landtmarskalk eller Talmän under
Riksdagen af sjuklighet eller andra anmälda
laga förfall hindras att föra ordet,
företrädes deras ställen, hos Ridrlerskapet
och Adeln af den främste närvarande Ledamoten,
enligt Riddarhus-Ordningen, och
i de öfriga Stånden af vice Talmän, hvilka
likaledes, vid Riksdagens början, af Konungen
utnämnes. Under det Borgare- och
Bonde-Stånden samlas, och innan deras
Talmän förordnade äro, föres tills vidare
ordet: hos Borgare-Ståndet af Hufvud
stadens
förste Fullmäktig, och i liondeStåndet
af den närvarande Ledamot, som
de flesta Riksmöten bivistat. Då, i händelse
af underlåten kallelse af Stats-Rådet,
de i 10 g nämnde vederbörande till Riksdag
kalla, äge Ridderskapet och Adeln att
nämna Landtmarskalk, och Borgare- och
Bonde-Stånden, hvart för sig, sina Talmän.
2;o. — — — — —
g:o. — — — —
Obs Se anm. 2. vid förslaget ll:o här
— af Konungen utnämnes. Under det
Borgare- och Bonde-Stånden samlas, och
innan deras Talmän förordnade äro, föres
i dessa Stånd tills vidare ordet af den närvarande
Ledamot, som de flesta Riksmöten
bivistat, och, i fall enahanda förhållande
i detta hänseende inträffar på flere Ledamöter,
af den bland desse, som till lefnadsåren
äldst är. Då i händelse
för sig, sina Talmän.
2:o. _____
3;o. — — — —
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 64 och 73
Ridd. och Adelns Prot. den 19 Sept. och
26 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 18 Sept. och
26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 Sept. och
24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 18 Sept. och
26 Okt. 1860.
ofvan.
23:o.
Konslitution s- Utsi'ottets Memorial J\i 3.
25
33:0.
Om ändring i 30 § 5 mom. Riksdags-Ordningen.
Riks dags-Or (Ininge».
30.
§
3:o. I händelse hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af RiksStånden,
betänkligheter uppstå emot antagandet
af hvad Utskottet tillstyrkt uti
det, som rörer antingen Statens reglerande,
eiler Bevillningens derefter lämpade hela
belopp, eller hvad till Riksgälds-Kontorets
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-Kontorets styrelse och
förvaltning, tillkomme Utskottet den befattning,
ledande att bringa sådana ämnen
till slutligt afgörande, hvilken 69 § af
Regerings-Formen, jemte sättet dertill, föreskrifver.
Yppar sig sådan skiljaktighet om
grunderna, sätten af deras tillämpning och
fördelningen till Bevillningens utgörande,
hvarom 71 § af Begerings-Formen förmäler,
förfare Utskottet, förstärkt till det antal
af Ledamöter, som Begerings-Formens
69 § föreskrifver, dermed på det sätt
nyssnämnde tvänne §§ utstaka. Sta ts—Ut
skottet
åligge, att dess Berättelse om Riksgälds-Kontorets
förvaltning så tidigt inlemna,
att val till Fullmäktige derstädes må enligt
67 § kunna förrättas.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863.
3:o. I händelse hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af RiksStånden,
betänkligheter uppstå emot antagandet
af hvad Utskottet tillstyrkt uti
det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller Bevillningens derefter lämpade hela
belopp, eller hvad till Riksgälds-Kontorets
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-Kontorets styrelse och
förvaltning, tillkomme Utskottet den befattning,
ledande att bringa sådana ämnen
till slutligt afgörande, hvilken 69 § af
Regerings-Formen, jemte sättet dertill, föreskrifver.
Stats-Utskottet åligge, att dess
Berättelse om Riksgälds-Kontorets förvaltning
så tidigt inlemna, att val till Fullmäktige
derstädes må enligt 67 § kunna
förrättas.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:o 31.
Ridd. och Adelns Prot. den 6 Juni 1860.
Preste-Slåndets Prot. den 9 Juni 1860.
Borgare-Ståndets Prot. för samma dag.
Bonde-Ståndets Prot. den 6 Juni 1860.
3 Sami. 2 Haft. 4
26
Konslifulions-Ulskottels Memorial JVi 3.
34:0.
Om den ändring i 53 § Riksdags-Ordningen, att beslut icke må 8f något Stånd
fattas, derest icke minst tretio ledamöter tillstädes äro.
Riksdags-Ordningen.
§ 53.
Enär ett ämne slutligen skall afgöras,
böra alla dertill hörande Handlingar
uppläsas, så framt någon Ståndets
Ledamot sådant åstundar. Ej må något
mål till slutligt afgörande företagas förr,
än Landtmarskalk eller Talman först inhemtat,
huruvida Ståndet anser öfverläggningen
fulländad, hvarefter Propositionen
justerad framställes. Besvaras Propositionen
med Ja, må väl erinringar dervid i
tjenliga ordalag göra% men ingen försöka
att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Besvaras Propositionen med Ja,
blandadt med några Nej, eller tvärtom,
och de, som öfverröstade äro, ej begära
votering, låte de, om dem så godt synes,
sin särskilda mening i Protokollet anteckna;
kunnande sådant dem ej i något
fall förvägras. Begäres af en eller flera
votering och han eller de ej vilja derifrån
afstå, då skall voferings-proposition,
jemte tydlig contra-proposition, genast författas,
justeras och anslås, samt voteringen
straxt derefter för sig gå; och må
proposition ej göras, om det voteras skall,
ej eller votering derom tillåtas. Vid omröstningarne,
som alltid skola med tryckta
och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar verkställas, beräkne hvarje Ledamot
blott en röst. änskönt han ock vöre Fullmäktig
för flera till val berättigade Kor
-
Lo. Enär ett ämne slutligen skall
afgöras, böra alla dertill hörande Handlingar
uppläsas, så framt någon Ståndets
Ledamot sådant åstundar. Ej må något
mål — — — — — ■— — — —
Konstitutions-Ulskottets Memorial S2 3.
n
porationer. Tili undvikande af paria vo(a.
skall Ordföranden vid hvarje omröstning,
förr än sedlarne uppräknas, en bland dem
uttaga och genast förseglad aflägga. Befinnas,
vid uppsuramerandet af de öfriga,
rösterna lika delade, må denna sedel öppnas
och gifva decision. Är pluraliteten — — — — — — — — — —
redan vunnen, bör den aflagda sedeln — — vunnen, bör den aflagda sedeln
ouppbruten genast förstöras. ouppbruten genast förstöras.
2:o Ej må af något Stånd beslut
fattas, derest icke minst Tretio Ledamöter
tillstädes äro.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. N:ris 19, 30, 44 och 56.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 April, 6
och1 30 Juni samt 8 Aug. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 28 April, 9 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 18 Maj, 9 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 April, 6 och
30 Juni samt 8 Aug. 1860.
25:0.
Om ändring i 56 § Riksdags-Ordningen, angående inskränkning af tiden för
motioners väckande.
Riksdags-Ordningen.
§ 56.
Intet ärende må nedläggas utan Stån- Intet ärende må nedläggas utan Stån
dets
uttryckliga beslut. Ej eller må, dets uttryckliga beslut. Ej eller må,
med undantag af Grundlagsfrågor, nya äm- med undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen
af Riksdagsmän väckas, sedan En må- nen af Riksdagsmän väckas, sedan fjorton
nåd från Riksdagens början enligt 27 § dagar från Riksdagens början enligt 27 §
lilländalupit, så vida icke sådana frågor tilländalupit, så vida icke sådana frågor
af redan fattade beslut, eller redan upp- af redan fattade beslut, eller redan upp
-
28
Konslilulions-Utsholtels Memorial Jtä 3.
tagna ärenden, eller under Riksdagen in- tagna ärenden, eller under Riksdagen inträffande
händelser, omedelbarligen föran- träffande händelser, omedelbarligen föranledas.
ledas.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 10 och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 30 Mars och
26 Okt. 1860.
Preste-Ständets Prot. den 31 Mars och
26 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 31 Mars och
24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndets Prot. den 28 Mars och
26 Okt. 1860.
Anm. I händelse det sedan sistlidna Riksdag hvilande förslag (6:o) om Riksdags
hållande hvarje år varder till grundlag antaget, kommer ofvanupptagna för
-
slag att förfalla.
26:0.
Om ändring i 76 § Riksdags-Ordningen, angående Stats-Rådets decharge för
dess åtgärder.
liiksdags-Or döinge n.
§ 76
Allt hvad Riksens Ständer efter gransk- Allt hvad Riksens Ständer efter gransk
ning
godkänt eller lemnat oanmärkt, bör ning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör
anses hafva vunnit decharge i afseende på anses hafva vunnit decharge i afseende på
det granskade, och ingen ny, till ansvarig- det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af nya Ställ- het förbindande, granskning af nya Ständer
i samma mål vara tillåten; dock bör, der i samma mål vara tillåten; dock vare
oaktadt den af Riksens Ständers Utskott den decharge, som vunnits derigenom att
eller Revisorer förrättade generela öfversigt Konstitutions-Utskottet vid föregående Ri/csaf
Stats-medlens utdelning, det åligga ve- dag lemnat ett mål oanmärkt, icke gälderböraude
Embetsman att verkställa den lande i afseende å en fråga, hvilken Statsspeciela
Revision, som dem i kraft af deras Utskottet, på grund af anmärkning framEmbets—befattning
tillkommer. ställd af Riksens Ständers Revisorer, an
mäler
enligt 30 § 2 morn. Oaktadt den
af Riksens Ständers Utskott eller Revisorer
förrättade generela öfversigt af statsmed
-
Konstilutions-Utskollets Memorial JV3 3-,
29
lens utdelning, åligge det vederbörande
Embetsman alt verkställa den speciela revision,
som dem i kraft af deras embetsbefattning
tillkommer.
,, Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 8 och 73.
Ridd. och Adelns Prot. den 31 Mars och
26 Okt. 1860. ,
Preste-Ståndets Prot. för samma dagar.
Borgare-Ståndets Prot. för den 28 Mars
och 24 Okt. 1860.
Bonde-Slåndels Prot. för den 28 Mars och
26 Okt. 1860.
Obs. Se anm. 2, vid förslaget liro här ofvan.
37:0.
Om ändring i 1 g 11 mom. och 4 g 2 mom. Tryckfrihets-Förordningen,
angående aflemnande af exemplar utaf tryckta arbeten.
Tryckfrihets-Förordningen.
§ *•
ll:o. Af allt hvad som tryckes vare liro. Af allt hvad som tryckes,
Boktryckaren pligtig, att ifrån upplagan af- ehvad det är skrifter, plancher eller motaga
och utan betalning aflemna så många sikalier, vare Boktyckaren, eller, då tryck
exemplar,
att Juslitie-Stats-Ministern, de ningen sker annorledes än medelst bokunder
Riket lydande Universiteter, Kongl, press, verkstadens ägare, pligtig, att ifrån
Bibliothekel, Riks-Arkivet och Vetenskaps- upplagan aftaga och utan betalning oflemAkademien
erhålla ett hvardera. Är nå- na, i Stockholm inom sex månader och i
got verk ätföljdt af kostsammare plancher, landsorten inom ett dr, så många fullstänmä
sådana dock endast för Kongl, lii- diga och felfria exemplar, att Kongl. Bibliotheket
ovilkorligen aflemnas. bliotheket och de under Riket lydande
Universiteter erhålla ett hvardera. Underlåter
någon detta, bote för hvarje särskildt
fall Tjugufem Riksdaler och vare
ändå pligtig att, vid enahanda ansvar,
inom ny förelagd tid, behöriga exemplar
aflemna.
Bih. till R. St. Prot. 1862 di 1863. 3 Sami. 2 Häft. 5
30
Konslitulions-Vt'skottets Memorial M 3.
%
2:o. Till befrämjande af detta än
damål,
vare härmed till ovägerlig efterrättelse
föreskrifvet, att i samma stund, ej
sednare än en skrift till försäljning eller lill
spridande, på hvad annat sätt som helst,
utgifves, skall ett exemplar aflemnas, i
Stockholm till Justitie-Stats- Ministern, och
i hvarje annan ort till hans förordnade
Ombud. Boktryckare, som denna föreskrift
uraktlåter, höte hvarje gång Femtio
Riksdaler, och om han, utan alt vara försedd
med Justitie-Stats-Ministerns bevis
om gjord anmälan af ett Dagblad eller
Periodisk Skrift, desamma trycker, bote Ett
Hundra Riksdaler, och Skriftens utgifvande
inställes, intill dess lltgifvaren iakttagit
hvad ofvanföre derom stadgadt är.
4.
2:o. Till befrämjande af detta ändamål
— — — — — — — — —
sednare än Skrifter, Musikalier och Plancher
till försäljning eller spridande, — —
förordnade Ombud. Boktryckare, eller,
dä tryckningen skett annorledes, än genom
bokpress, verkstadens ägare, som denna
föreskrift underlåter — — — — —
— — — — — — — stadgadt är.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 81, 89 och 72.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 Juli, 18
Aug. och 28 Okt. 1860.
Preste-Ståndets Prot. den 28 Juli, 18
Aug. och 24 Okt. 1860.
Borgare-Ståndets Prot. den 1 och 22
Aug. samt 24 Okt. 1860.
Bonde-Ståndots Prot. den 1 och 18 Aug
samt 28 Okt. 1860.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS J01I. BECKMAN. 1862.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
1
]%':« 4.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 16 Dec. 1862, kl. 2 e. ra.
Memorial till Rikets Ständer, med anmälan om Riks-Ståndens beslut i
anledning af de sedan sistlidna riksdag hvilande Grundlagsändrings-för
slag.
Sedan Rikets Ständer numera beslutat, angående de i Konstitutions-Utskottets
Memorial N:ris 2 och 3 anmälda, från sistlidna riksdag hvilande förslag till ändringar
i Grundlagarne, får Utskottet vördsamt tillkännagifva, att nedannämnda förslag
blifvit, enligt hvad Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag utvisa, af samtliga
Riks-Stånden gillade och godkända, nemligen:
N:o 2. Om det tillägg till 12 §, Regeringsformen, att Konungen icke må,
utan Rikets Ständers samtycke, blifva regerande Furste af utländsk stat.
N:o 3. Om den ändring i 28 § Regeringsformen, att till vissa beställningar
må kunna utnämnas bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska.
N:o 4. Om den ändriug i 31 § Regeringsformen, att äfven andre af städer
nas
invånare, än Borgerskapet, må ega att deltaga i val till Borgmästare.
N:o 5. Om ändring i åtskilliga Grundlags-paragrafer, rörande Riks-styrelsens
förande i vissa fall.
N:o 7. Om ändring i 52 § Regeringsformen och 24 § Riksdags-ordmsigen,
angående tillförordnande af Bonde-Ståndets Sekreterare.
N:o 8. Om en redaktions-förändring i 85 § Regeringsformen.
Vik. till R. St. Prot. 1862 * 1863. 3 Sami. 3 Haft.
2 Konstitutiom-Utskottets Memorial N:o 4.
N:o 9. Om en redaktions-förändring i 90 § Regeringsformen.
N:o 16. Om ändring i 14 § 4 och 5 morn. Riksdags-ordningen, i fråga om
Fjerdeparts-egares i Fahlu bergslag samt Bruksegares valbarhet.
N:o 18. Om ändring i 15 § Riksdags-ordningen, angående hemmansegares
representations-rätt.
N:o 19. Om ändring i 17 § 2 mom. Riksdags-ordningen, angående bestämmande
af arfvode för Bonde-Ståndets Riksdagsfullmäktige.
N:o 22. Om ändring, i 23 § 1 mom. Riksdags-ordningen, angående Ordförande
i Borgare- och Bonde-Stånden, innan deras Talmän äro förordnade.
N:o 23. Om ändring i 30 § 3 mom. Riksdags-ordningen, angående uteslu
tande
af stadgandet rörande Förstärkt Stats-Utskotts handläggning af bevillningsfrågor;
samt
N:o 25. Om ändring i 56 § Riksdags-ordningen, angående inskränkning af
tiden för motioners väckande.
Deremot hafva de öfriga fjorton förslagen förfallit, nemligen:
N:o 1. Om ändring i 11 och 12 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets
hörande öfver förbund med främmande Makter; hvilket förslag förkastats af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet.
N:o 6. Om ändring i åtskilliga Grundlags-paragrafer, angående riksdags hållande
hvarje år; hvilket förslag likaledes blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
förkastadt.
N:o 10. Om tillägg i 109 § Regeringsformen och 80 § Riksdags-ordningen,
angående uppskof i riksdag;*hvilket förslag af Preste- och Bonde-Stånden förkastats.
N:o 11. Om ändring i åtskilliga §§ af Riksdags-ordningen, angående Ridderskapets
och Adelns representations-rätt; hvilket förslag blifvit af samtliga Riks-Stånden
förkastadt.
N:o 12. Om ändring i 13 och 16 §§ Riksdags-ordningen, angående Preste
Ståndets
representations-rätt; hvilket förslag förkastats af Preste- och Borgare-Stånden.
N:o 13. Om den ändring i 14 § 1 mom. Riksdags-ordningen, att valberättigade
inom rikets städer böra vara mantalsskrifne och tillika verkligen boende i den stad, der
val till Riksdagsfullmäktig eger rum; hvilket förslag samtliga Riks-Stånden förkastat.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
3
N:o 14. Om den ändring i 14 § 3 mom. Riksdags-ordningen, att valrätt
och valbarhet till Riksdagsman för stad må utsträckas till egare af hus och tomt m. 11.,
som Irälsémän äro eller till Preste-Ståndet höra; hvilket förslag af Preste-Ståndet
förkastats.
N:o 15. Om ändring i 14, 16 och 22 §§ Riksdags-ordningeu, rörande vilkoren
för valbarhet till Riksdagsman; hvilket förslag blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet förkastadt.
N:o 17. Om ändring i 14 § 5 mom. Riksdags-ordningen, angående Bruks
egares
representations-rätt; hvilket förslag Bonde-Ståndet förkastat.
N:o 20. Om den ändring i 18 § Riksdags-ordningen, att Mosaiske trosbe
kännare
må erhålla rättighet att deltaga i Riksdagsmanna-val; hvilket förslag af PresteStåndet
förkastats.
N:o 21. Om ändring i 21 § Riksdags-ordningen, i fråga om pröfningen af
Riksdagsmäns behörighet; hvilket förslag blifvit af Borgare-Ståndet förkastadt.
N:o 24. Om den ändring i 53 § Riksdags-ordningen, att beslut icke må af
något Stånd fattas, derest icke minst tretio ledamöter tillstädes äro; hvilket förslag
förkastats af Preste- och Borgare-Stånden.
N:o 26. Om ändring i 76 § Riksdags-ordningen, angående Stats-Rådets decharge
för dess åtgärder; hvilket förslag blifvit af Preste-Ståndet förkastadt; samt
N:o 27. Om ändring i 1 § 11 mom. och 4 § 2 mom. Tryckfribets-förord
ningen,
angående aflemnande af exemplar utål tryckta arbeten; hvilket förslag förkastats
af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden.
Stockholm den 16 December 1862.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1862.
Konstitutions-Utskottcts Memorial N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Jan. 1863, kl. 2 e. ia.
Konstilutions-Utskottels Memorial till Rikets Ständer, angående föreslaget
tillsättande af ett särskildt Utskott för behandling af väckta frågor
rörande elementar-läroverken; m. m.
Enligt hvad Konstitutions-Utskottet af detsamma tillhandakomna Protokolls-utdrag
inhemtat, har Hedervärda Bonde-Ståndet för sin del beslutat, att, med stöd af 36 § 3
mom. Riksdags-ordningen, Rikets Ständer måtte tillsätta ett särskildt Utskott af 16 medlemmar,
4 från hvarje Riks-Stånd, för behandling af de vid denna riksdag väckta frågor
rörande elementar-läroverken, pedagogierna och folkskolan; dock att alla frågor om
de utgifter från Statens sida, hvilka kunna erfordras för den ombildning af undervisningsväsendet,
som af det särskilda Utskottet möjligen kunde komma att föreslås, borde tillhöra
Stats-Utskottets behandling i grundlagsenlig ordning; hvilket beslut blifvit de öfriga
Riks-Stånden delgifvet, med inbjudning till dem att sig deruti förena; och har denna
inbjudning blifvit af Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt af Högvördiga Preste-Ståndet
afslagen, men af Vällofliga Borgare-Ståndet antagen, vid hvilket förhållande, och då
sålunda i denna fråga två Stånd stannat emot två, dess afgörande, jemlikt ofvan åberopade
§ och mom. i Riksdags-ordningen, tillhör Konstitutions-Utskottet, som af sådan
anledning tagit densamma i öfvervägande.
Till stöd för den yrkade åtgärden har hufvudsakligen blifvit anfördt: att, genom
tillsättandet af ett särskildt Utskott för behandlingen af ofvan omförmälda frågor, bereddes
Rikets Ständer en möjlighet att till denna behandling utse de sakkunnigaste och
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 4 Haft.
2
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 5.
mest kompetenta personer, hvilka de särskilda Riks-Stånden bland sig egde, samt att
såmedelst deråt gifva större fullständighet och grundlighet, än sorn skäligen kunde förväntas
inom ett Utskott, som hade mångfaldiga andra ärenden att behandla och hvars
ledamöter icke blifvit enkom utsedde för dessa frågors utredning; att medelst ett sådant
särskildt Utskott skulle i vida högre grad och med vida mindre kostnad för Staten än
genom tillsättandet af en eller flera kommittéer, de vigtiga frågornas lösning på ett tillfredsställande
sätt kunna för regeringen underlättas, då detta Utskott komme att
gemensamt behandla frågorna rörande elementar-läroverken och rörande folkundervisningen
samt följaktligen blefve bättre i stånd att framhålla det nära sambandet mellan båda, äfvensom
det hade framför kommittéer, så som dessa vanligen varit sammansatta, det väsendtliga
företräde att icke utgöras uteslutande af fack-män, utan äfven lemna tillfälle,
att få föräldrars och folkets röst hörd, samt att Rikets Ständers åtgärd att åt ett särskildt
Utskott uppdraga behandlingen af dessa frågor, jemte det den vittnande om den
synnerliga vigt, representationen vid desamma fäste, samt dess önskan att deråt gifva
den möjligast grundliga utredning, tillika borde gifva resultatet af denna utredning en
ökad betydelse och såmedelst påskynda dessa frågors lösning.
A andra sidan anser likväl Konstitutions-Utskottet härvid kunna anmärkas: att då
här är fråga om ett ämne, hvari Rikets Ständer icke ega beslutande- utan endast önsknings-rätt,
och det således ej synes kunna vara afsedt att det särskilda Utskottet skulle tillvägabringa
en fullständig lagstiftning, utan allenast en utredning till ledning för en underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t af de åsigter, hvilka hos Rikets Ständer gjort sig gällande i afseende
å elementar-läroverken och folkskoleväsendet, synes en sådan förberedande behandling
kunna lika väl nu som tillförene anförtros åt det Utskott, som, enligt grundlagen,
har sig dylika ärendens handläggning ålagd och hvilket vid flera föregående tillfällen
haft att yttra sig rörande långt mera genomgripande åtgärder i dessa ämnen, än nu
blifvit ifrågasatta, samt då svårigheten att bedöma dem varit långt större än nu; att fördelarne af
en gemensam behandling utaf frågorna rörande elementar-läroverken och rörande folkundervisningen,
samt af denna behandlings utöfvande icke blott af fack-män, utan äfven af
föräldrar och folk-ombud, vunnes lika väl om den egde rum inom Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, som örn den anförtroddes åt ett särskildt Utskott; att det torde möta
lika stora svårigheter att bland Riks-Stånden utse 16 personer, hvilka voro fullt kompetente
att pröfva dessa för närvarande så skiljaktiga frågor och tillika oförhindrade att
uteslutande egna sig åt denna pröfning, som att bland Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
48 ledamöter finna erforderligt antal för en sådan pröfning lämplige män, samt
att vägten af det slutligen vunna resultatet beror af dess beskaffenhet mera än af sättet,
hvarpå det åstadkommits.
Då härtill kommer, att de båda Riks-Stånd, som förenat sig om tillsättandet af
det särskilda Utskottet, tillika beslutat, att alla frågor om Stats-utgifter för den ombildning
af undervisningsväsendet, hvilken detta Utskott kunde komma att föreslå, borde behandlas
af Stats-Utskottet, hvilket dels afviker från det sätt, 43 § Riksdags-ordningen före
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
3
skrifver för handläggning af sådana frågor, som tillhöra mer än ett Utskott, dels tvifvelsutan
skulle leda till flera förvecklingar, då anslagsfrågorna ofta äro oskiljaktiga från organisations-frågorna
och således lätt kunde hända, att det ena Utskottet afstyrkte hvad det
andra tillstyrkt; så har Konstitutions-Utskottet funnit sådana betänkligheter möta mot
tillsättandet af ett särskildt Utskott för det ändamål och under de vilkor, Vällofliga Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet beslutat, att frågan härom ansetts böra
förfalla.
Hvilket Konstitutions-Utskottet får härmed vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den 8 Januari 1863.
Reservationer
af Herrar Blanche och Lovén, förre vice Talmmannen Pehr Eriksson samt Riksdagsfullmägtige
Johan Persson, P. F. Mengel, Carl Anders Larsson, F. Hallström och Olof
Larsson.
Friherre Leijonhufvud, Carl, har anmält, att han af sjukdomsförfall varit förhindrad
att i Utskottet vara närvarande, då beslutet fattades.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Konstitutions-Utskottets Memorial M 6.
1
N:o 6.
\' Ant. till Eip.-Utsk. den 23 Jan. 1863, kl. 12 midi
Memorial till Rikets Ständer, angående fullbordad granskning af de i
Stals-Rådet förda Protokoll.
Sedan Konstitutions-Utskottet, i enlighet med föreskriften i 105 § Regeringsformen,
hos vederbörande äskat de efter nästlidna riksdags början i Stats-Rådet
förda protokoll, hafva samtliga dessa protokoll för tiden från och med November månads
ingång år 1859 till och med Oktober månads slut sistlidna år blifvit till
Utskottet öfverlemnade, nemligen öfver:
Justitie- och Justitie-Departemenls-ärenden från och med den 1 November 1859
till och med den 28 Oktober 1862;
Utrikes-Deparlements-ärenden från och med den 8 November 1859 till och
med den 14 Oktober 1862;
Landlförsvars-Departements-ärenden från och med den 1 November 1859 till
och med den 28 Oktober 1862;
Sjoförsvars-Departements-ärenden från och med den 1 November 1859 till och
med den 28 Oktober 1862;
Civil-Deparlemenls-är enden från och med den 4 November 1859 till och med
den 31 Oktober 1862;
Finans-Deparlemenls-ärenden från och med den 4 November 1859 till och med
den 31 Oktober 1862, samt
Ecklesiastilc-Departements-ärenden från och med den 4 November 1859 till och
med den 31 Oktober 1862.
Bih. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 3 Sami 5 Baft.
Konstitutions-Utskottets Memorial M 6.
Under den granskning af dessa protokoll, som, i öfverenstämmelse med grundlagarnes
föreskrift, blifvit företagen och numera fullbordad, har Utskottet hvarken
funnit skäl att emot någon Stats-Rådets Ledamot tillämpa 106 § Regerings-Formen,
eller ansett anledning förekomma att framställa någon anmärkning på grund af stadgandet
i 107 § af samma Grundlag;
Hvilket Konstitutions-Utskottet får hos Rikets Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 15 Januari 1863.
Reservation:
af Riksdags-fullmägtigen P. F. Mengel: »Ehuru det sannolikt skall betraktas såsom
förmätet att i någon mån nu vilja minska det angenäma intryck, som Konstitutionsutskottets
s k. decbarge-betänkande förmodas skola åstadkomma, — anser jag mig
ändock pligtig att nedlägga min reservation mot åtskilliga beslut, som Utskottet, dels
utan, dels efter verkställd votering fattat under granskningen af de statsrådsprotokoller,
hvilka tillhöra den sistförflutna tre-års-perioden.
Såvidt jag kunnat fatta betydelsen af den granskningsskyldighet, som åligger
Konstitutions-Utskottet, är densamma ovilkorlig, och får hvarken underordnas eller
ställas i beroende af yttre omständigheter, dessa må nu vara huru hoppgifvande som
helst. Derföre anser jag att Utskottet äfven hade bordt använda mera tid och större
omsorg, än som nu skett, åt granskningen af de i statsrådsprotokollerne förekommande
regeringsärenden, enär denna granskning måste betraktas såsom den rätta
grundvalen för Utskottets betänkande.
Den omständigheten, att Utskottets ledamöter, redan före tillträdet af deras ansvarsfulla
kall och vidare under detsammas utöfvande, på giltiga skäl funnit sig särdeles
tillfredsställda med Regeringens åtgärder i allmänhet, har dock — enligt mitt
förmenande — icke frikallat Utskottet från skyldigheten att inför Rikets Ständer omförmäla
— eller såsom det hittills kallats — »anmälan sådana regeringsärenden, rörande
hvilkas behandling befogadt klander uttalats både inom och utom Utsko ttet,
desto heldre, som det är uppenbart, att en dylik anmälningsåtgärd bör vara vägledande
för begge statsmagterne.
Det synes mig äfven vara konstitutionelt rigtigt att Utskottet, med ledning af
statsrådsprotokollerna, upprättar en noggrann vidräkning med Konungens rådgifvare
och förelägger densamma Rikets Ständer, enär dessa först då kunna sättas i tillfälle
att meddela verklig decharge.
Konstitutions-Utskottets Memorial M 6.
3
Det sätt, hvarpå den ytterst vigtiga frågan om den medicinska undervisningens
ordnande blifvit behandlad, hvarigenom en allmänt erkändt gagnande institution, som
redan eger Europeisk ryktbarhet, blifvit hämmad i sin berömvärda verksamhet;
de åsigter, som gjort sig gällande i fråga om tullbehandlingen af s. k. pitprops,
hvarigenom landets redan alltför strängt anlitade skogar uppenbart hotades med total
förstöring; och
den allt för långt drifna redebogenhet, som visats Preste-Ståndet vid sistlidna
riksdag, i anledning af nämnde Stånds, lindrigast sagdt, ensidiga framställning om
formlig uppmaning från Kongl. Maj:t till för samling arne i Riket, det måtte de svagt
aflönta Komministrarnes vilkor blifva förbättrade, under det att Regeringen kort förut
lemnat en af Rikets Ständer gjord framställning af likartadt, men mera vidsträckt och
välgrundadt syfte, utan allt afseende;
hade icke af Utskottet bordt undanhållas Rikets Ständers kännedom. Dessa ärenden
beröra nemligen så vigtiga principfrågor, att det obestridligen skulle medfört j positiv
nytta, om Rikets Ständer blifvit satta i tillfälle att rörande desamma uttala sitt omdöme,
hvilket likvisst nu, genom besluten af en vida större pluralitet inom Utskottet
än någonsin tillförene, blifvit förhmdradt. Det öfverseende elementet inom Utskottet
har äfven varit så kraftigt representeradt, att den förseglade sedeln icke nu vid någon
anställd votering behöft gifva utslaget.
Utan att gå sanningen en hårsmån för nära, kan man också påstå att Utskottet,
under utöfningen af sitt ansvarsfulla granskningskall, så att säga ställt sig på expektansstat.
En sådan position blir dock i längden ohållbar och skall, om det vore
möjligt att den framgent kunde fortfara, ovilkorligen paralysera Utskottets vigtigaste
åliggande — det nemligen att omsorgsfullt och opartiskt öfvervaka grundlagarnes efterlefnad.
För öfrigt kan det på goda grunder betviflas, huruvida en under ofvanantydda
omständigheter tillvägabringad decharge i verkligheten är särdeles angenäm att meddela,
eller synnerligt tillfredsställande att mottaga.»
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Konstitutions-Utskottets Memorial JU 7.
1
Njo 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Febr. 1863, kl. 1 e. ro.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om antagande af ny Riksdagsordning
och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen.
Från samtliga Riks-Stånden har till Konstitutions-Utskottet blifvit öfverlemnad
Kongl. Majrts den 5 sistlidne Januari aflåtna nådiga Proposition om antagande af
ny Riksdags-ordning och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen,
hvilken nådiga Proposition, jemte dertill hörande handlingar, finnes under JS 01
införd i Första samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll och således redan
blifvit till Riks-Ståndens ledamöter utdelad, hvarföre någon ytterligare tryckning
deraf i sammanhang med närvarande Memorial ej ansetts behöflig.
Konstitutions-Utskottet har sökt egna det förslag till national-representationens
ombildning, som i Högstberörda nådiga Proposition innefattas, den sorgfälliga pröfning,
hvilken en samhällsfråga af så allmän och så genomgripande vigt påkallar,
och det är resultatet af denna pröfning Utskottet nu får hos Rikets Ständer vördsamt
anmäla.
Dessförinnan har Utskottet likväl ansett sig böra lemna en kort öfversigt af
de försök, hvilka, sedan de nu gällande grundlagarne stiftades, blifvit gjorda till
denna frågas lösning, för så vidt dessa försök varit föremål för Rikets Ständers
pröfning. Det torde härigenom blifva lättare att bedöma hvilken utveckling frågan
efter hand erhållit och på hvad ståndpunkt den för närvarande sig befinner, samt
huruvida det nu framställda förslaget kan anses innefatta behållningen af den erfarenhet,
som vunnits genom de föregående försöken.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 6 Raft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
Redan innan 1809 års riksdag gått till ända, föreslog dåvarande Konstitutionsutskott,
i ett den 24 Mars 1810 afgifvet Memorial, hufvudgrunderna för en förändrad
national-representation. Det omdöme, som dervid fälldes om ståndsinrättningen,
är af så mycket större intresse, som det uttalades af samma Utskott, från
hvilket förslagen till nuvarande Regeringsform och Riksdags-ordning utgått. Det
erkände hos denna institution de väsendtliga förtjensterne att hafva uppvuxit på
nationel grund, att i sina talrikaste afdelningar representera de båda mest omfattande
samhällsintressena: jordbruks- och handels-industrien; att derjemte uti tvänne
af sina afdelningar erbjuda den förening af kunskaper och det deltagande för bibehållandet
af sakernas varande ordning, som för samhällets lugn, för regeringens
lagliga åtgärder och för allmänna ärendenas ordentliga gång äro ett oundgängligt
behof uti hvarje väl organiseradt samhälle, samt att tillika redan genom sin tillvaro
ega fördelen af att, då erfarenheten upptäckt olägenheterne, den äfven
till en stor del visat botemedlen. Oaktadt allt detta kom likväl Utskottet till det
resultat, att den lagstiftande magtens fördelning i fyra Stånd, med särskilda korporationsrättigheter
och deruppå grundade anspråk, då den i många fall förorsakade
brist på tillräcklig upplysning vid ärendenas afgörande och egentligen syntes vara
tillkommen för bevakandet och bibehållandet af särskilda intressen, således måste
aflägsna den förening till gemensamt nyttiga ändamål, som borde vara afsigten med
all god lagstiftning. Denna theori hade också blifvit af erfarenheten bekräftad, då
»uti ståndsfördelningen legat största delen af anledningarne till det missförstånd,
det uppehåll och den oordning i ärendenas gång, ändtligen till de ståndstvister,
som så ofta söndrat nationen, skakat samhällsordningens grundvalar och kullstörtat
statsförfattningen.» I följd häraf ansåg Utskottet ståndsfördelningen såsom det hufvudsakliga
felet i vår representation och fann sig derföre böra, vid frågan om de
orepresenterades anspråk, alldeles åsidosätta den om bildandet af ett femte Stånd,
utan uppställde såsom grundvilkoret för en representations-förändring: att alla svenska
medborgare, utan åtskilnad af stånd, yrken eller lefnadssätt, skulle vara berättigade
att deltaga i valet , af nationens befullmägtigade för vården af dess lagstiftning,
samt att utöfningen af denna valrättighet skulle endast bero af egenskaperne
utaf bofast, oberoende och fullmyndig, som ansågos erforderliga för samhället, till
borgen för bruket af en sådan rättighet. Detta allmänna vilkor blef likväl i det
följande af memorialet ganska väsendtligt modifieradt, och Utskottet trodde sig såsom
grunddrag för den nya national-representationen böra föreslå dess fördelning i
tvänne kamrar, valda efter olika grunder: den ena efter folkmängden, så att bland
10,000 personer skulle utses en fullmägtig; den andra efter en viss andel af bevillningssumman,
lämpad så att antalet af denna kammares ledamöter komme att
stå i ett visst förhållande till det af den andras. Denna andra kammare, den efter
folkmängdsgrunden valda, skulle i lagstiftnings-frågor ega att föreslå lagar, men
den första kammaren att besluta dem. I beskattnings-frågor åter skulle tvärtom
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
3
den första kammaren uppgöra förslagen och den andra deröfver besluta. Ledamöterne
i den andra kammaren skulle ombytas till en tredjedel hvartannat år,
men i den första endast till en femte- eller sjettedel hvart tredje eller fjerde år.
Den verkställande magten skulle allenast ega rätt att göra föreställningar mot ett
den lagstiftande korpsens beslut och att uppskjuta verkställigheten deraf till dess
andra kammaren blifvit till två tredjedelar och första kammaren till tre femtedelar
eller fyra sjettedelar förnyad. Granskningen af de allmänna medlens förvaltning
skulle tillhöra ett gemensamt Utskott från båda kamrarne.
Den sålunda väckta frågan förklarades hvilande under de båda följande riksdagarne,
och då den vid 1815 års riksdag företogs af Ständerne till pröfning,
föranledde den ingen annan åtgärd, än en underdånig anhållan bos Kongl. Maj:t
att låta foga anstalt om samlande af allmänna statistiska upplysningar, med synnerligt
afseende på hvad med utarbetandet af förslag till en ny representation
kunde hafva gemenskap.
Vid 1817—1818 årens riksdag blef ett representations-förslag hvilande, hvilket,
med bibehållande af den förut varande ståndsindelningen, afsåg Preste-Ståndets
förstärkande med tvänne Professorer från hvartdera universitetet och tvänne
ofrälse civila ledamöter af Vetenskaps-akademien; Borgare-Ståndets med ofrälse
Bruksegare samt ofrälse Manufakturister och Fabriksidkare på landet, samt BondeStåndets
med ofrälse Ståndspersoner, som egde kronoskatte- och frälseskatte-jord
samt ej innehade beställning i statens tjenst. Af detta förslag blef likväl endast
den del, som rörde Preste-Stånaet, vid den följande riksdagen antagen.
Vid riksdagen åren 1840 och 1841 inkom Konstitutions-Utskottet med ett
representations-förslag, enligt hvilket Svenska folkets representanter skulle utgöra
en Riksförsamling, sammanträdande på två afdelningar eller kamrar, af hvilka den
Första skulle bestå af 175 ledamöter utsedde medelst samfälda val, direkta för
städerna och indirekta för landsbygden, samt den Andra af 75 ledamöter, utsedde
af Första Kammaren. Valrätt skulle tillkomma egare eller innehafvare af jord,
bergsbruk eller annan lägenhet på landet, egare eller innehafvare af hus, tomt,
jord eller annan lägenhet i stad eller köping, arrendatorer för minst fem år af
jord eller bergsbruk om minst 1,000 R:dr Banko uppskattningsvärde, idkare af
lofliga yrken med en uppskattad behållen årlig inkomst af minst 200 R:dr Banko,
ordinarie embets- och tjenstemän, samt från ordinarie embete eller tjenst efter
egen ansökning afskedade, med gemensamt vilkor för alla att bekänna sig till
kristna läran, hafva fyllt 21 år och hafva fem år varit i riket bosatta. Rösträtt
skulle beräknas efter graderad skala och valbarhet till ledamot af Första Kammaren
tillkomma hvarje valberättigad, som fyllt 25 år och bekände sig till protestantisk
lära. Till riksdagsman i Andra Kammaren skulle kunna väljas hvar och en,
som vore valbar till ledamot af den Första, derest han fyllt 35 år eller bivistat
minst tvänne riksdagar före den, då uppdraget skulle af honom tillträdas. Bland
4
Komtitutions-Utskottets Memorial M 7.
Första Kammarens ledamöter skulle 30 väljas af städer och större köpingar med
minst 500 invånare samt de Öfrige 145 af landsbygden och mindre köpingar.
Bland Andra Kammarens ledamöter skulle vid slutet af hvarje lagtima riksdag 25
afgå och nya väljas för tre lagtima riksdagar. I grundlags- och lag-frågor skulle
första rösten tillkomma Andra Kammaren; i beskattning-s-, pennings- och gransknings-frågor
den Första. Stannade båda i skiljaktiga beslut, skulle, efter omständigheterna,
frågan förfalla eller af båda kamrarne, vid gemensamt sammanträde,
samfäldt afgöras. Riksförsamlingen skulle sammanträda till lagtima riksdag hvart
tredje år, den första helgfria dagen i November månad.
Detta förslag, som genom votering i förstärkt Konstitutions-Utskott blef hvilande
till nästföljande riksdag, den under åren 1844- och 4845, antogs då af
Borgare- och Bonde-Stånden, men förkastades af de båda öfriga Riks-Stånden,
hvarefter flertalet inom Konstitutions-Utskottet förenade sig om ett förslag, enligt
hvilket Riksens Ständer skulle utgöras af fem Stånd, nemligen de fyra förut varande
och ett femte, bestående af de statens embets- eller tjenstemän och de
fastighetsegare på landet, som icke hörde till någotdera af de förra Stånden. Dessa
fem Stånd skulle utse hvartdera 50 ledamöter att utgöra Riksförsamlingen, hvilken
skulle fördelas i tvänne kamrar, den Äldre och den Yngre, hvardera af 125 ledamöter,
eller 25 från hvarje Stånd. Detta förslag blef af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet till sina hufvudgrunder gilladt, hvaremot Borgare-Ståndet
godkände ett annat, som hufvudsakligen öfverensstämde med det från förra riksdagen
hvilande, dock med den förändring i afseende å den Andra Kammaren, som
nu benämndes den Äldre, att denna skulle bestå af ett visst bestämdt antal ledamöter
af vissa särskilda klasser; samt Bonde-Ståndet ett tredje, grundadt på samfälda
val och på enkammarsystem, dock så att Riksförsamlingen skulle sjelf fördela
sig i tvänne afdelningar, den ena utgörande tre och den andra två femtedelar af
församlingens hela antal. Emellertid blef intetdera af dessa trenne förslag hvilande
till följande riksdag.
Vid 1847—1848 årens riksdag afläts från Kongl. Maj:t ett förslag till representationens
ombildning, enligt hvilket Svenska: folkets representationsrätt skulle
utöfvas af Riksförsamlingen, som till lagtima riksdag skulle sammanträda hvart
tredje år den 15 November, fördelad i tvänne kamrar: den Första, bestående af
120 ledamöter, valde för nio år, dock så alt en tredjedel skulle hvart tredje år
afgå och medelst nya val ersättas, samt den Andra af 150 ledamöter, valde för
hvarje riksdag. Båda kamrarnes ledamöter skulle utses medelst samfälda val De
till Ändra Kammaren skulle ske dels omedelbart och dels medelbart, i hvilket afseende
valberättigade på landet samt i köpingar och städer utan egen jurisdiktion
skulle indelas i tvänne afdelningar, hvaraf den ena, innefattande egare eller innehafvare
af fast egendom utöfver ett helt hemman eller utöfver 8,000 R:dr Riksgälds
i uppskattningsvärde, arrendatorer af fast egendom utöfver fyra hela hemman
Konstitutions-Vtskottuts Memorial M 7.
5
eller 32,000 R:drs uppskattningsvärde, om den tillhörde kronan eller- allmän inrättning,
samt öfver åtta hela hemman eller 64,000 R:drs uppskattningsvärde, om
egendomen tillhörde enskild person, äfvensom i allmänhet de, hvilka skattade för
årlig inkomst af öfver 800 R:dr, skulle omedelbart och med lika rösträtt för alla
de väljande utse länsvis 50 ledamöter af nämnda kammare, samt den andra afdelningen,
omfattande alla öfriga valberättigade, 70 ledamöter, utsedde distriktvis
medelst elektorer, hvilka åter skulle väljas efter graderad röstskala. De återstående
ledamöterne i Andra Kammaren skulle, genom omedelbara val efter graderad
röstskala, utses af de städer, som hade egen jurisdiktion. Första Kammarens ledamöter
skulle utses länsvis af valnämnder, bestående af 12 ledamöter från hvardera
afdelningen af valberättigade på landet, samt sex från städerne, om dessas
folkmängd inom länet uppginge till 6,000, eller, i annat fall, tre. Stockholms stad
skulle utgöra särskildt valdistrikt och dess riksdagsmän i Första Kammaren utses
medelst en valnämnd af 48 personer från stadens särskilda valkretsar. Valrätt
skulle tillkomma hvarje Svensk man af kristen trosbekännelse, som vore egare
eller innehafvare af fast egendom till visst mantal satt, eller af minst 300 R:drs
uppskattningsvärde på landet och minst 450 R:drs i stad, arrendator af fastighet
på landet om minst ett helt hemman eller 8,000 R:drs uppskattningsvärde, derest
fastigheten tillhörde kronan eller allmän inrättning, samt om minst två hela hemman
eller 16,000 R:drs uppskattningsvärde, derest den vöre enskild tillhörighet,
idkare af yrke med viss påförd bevillning till staten, i tjenst varande eller afskedad
ordinarie embets- eller tjensteman, ledamot af någon bland de i hufvudstaden
inrättade Kongl. Akademier, eller af någon Universitets-fakultet graduerad
doktor eller magister. Valmän till elektorer skulle hafva fyllt 21 år, tili riksdagsmän
25 år. Valbar till riksdagsman i Andra Kammaren vore hvarje valberättigad,
sora fyllt 25 år och bekände sig till evangelisk-lutherska eller reformerta
läran; till riksdagsman i Första Kammaren hvarje till ledamot i den Andra valbar,
som uppnått 35 års ålder, så framt vid valet mer än två tredjedelar af valnämndens
samtlige ledamöter på honom röstat, i annat fall endast vissa i förslaget
uppräknade ecclesiatike, civile och militäre embetsman, egare af fastigheter på
landet om minst fyra hela hemman eller 32,000 R.drs uppskattningsvärde och i
stad om minst 48,000 R:drs sådant värde, idkare af yrken, hvilkas årliga inkomst
deraf uppgått till minst 2,000 R:dr, samt sådane inom valdistriktet boende, hvilka
förut varit riksdagsmän vid minst tre riksdagar. Grundlags- och lagfrågor
skulle först föredragas i Första Kammaren, öfriga frågor först i den Andra. Stannade
kamrarne i skiljaktiga beslut, skulle, efter omständigheterna, frågan antingen
förfalla eller i båda kamrarne deröfver röstas och dervid de flesta rösterna bestämma
riksförsamlingens beslut.
Förslaget blef hvilande till 1850—1851 årens riksdag, men då antaget endast
af Borgare-Ståndet, hvarefter från Konstitutions-Utskottet inkom ett förslag,
6
Konstitutions-Vtskottets Memorial JW 7.
enligt hvilket de fyra Riks-stånden skulle bibehållas, men vid riksdagarne hvartdera
representeras af 75 ledamöter. Ridderskapet och Adeln af 00, valde distriktvis
af dertill enligt Riddarhus-ordningen berättigade adelsmän, och 15, valde
bland ofrälse egare af i mantal satt jord, hvilka på grund af Kongl, fullmagt innehade
eller innehaft tjenst å rikets stat, samt Preste-Ståndet af 60, utsedde utaf
prester, som innehade ordinarie beställning i kyrkans tjenst, och'] 5, valde af de vid
universiteten och öfriga offentliga läroverk anställde ordinarie lärare med presterlig
befordringsrätt, äfvensom af de ledamöter utaf Svenska, Vetenskaps- samt Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademierna, hvilka icke på annan grund egde valrätt. Borgare-Ståndets
75 ledamöter skulle utses distriktvis af idkare utaf borgerlig näring,
egare af hus eller tomt i stad eller köping eller af bergsbruk, jemte magistratspersoner
i städerne, samt Bonde-Ståndets af hemmansegare bland allmogen,
hvilka inom något af de i valet deltagande härader vore boende och besutne,
samt ej till något annat Riks-Stånd hörde, äfvensom af fideikommiss-innehafvare
utaf i mantal satt jord och af krono-hemmansåboer, som med stadgad åborätt
hemmanet innehade. De sålunda valde 300 riksdagsmännen skulle utgöra
Rikets Ständer samt till öfverläggning och beslut sammanträda dels gemensamt,
såsom Riksnämnd, dels särskildt såsom Riks-Stånd, hvarje Stånd för sig. I Riksnämnden
skulle de allmänna ärendena handläggas; inom Stånden de som rörde
hvarje Stånds enskilda angelägenheter. Omröstningen inom Nämnden skulle icke
ske stånd vis, utan per capita. För återremiss till Utskott eller för afslag å enskild
motion erfordrades endast enkel pluralitet; men för bifall, alt detta tillkommit
med minst två tredjedelar af rösterna, och likaså för afslag å Kongl. Propositioner.
I annat fall skulle Nämndens beslut hänskjutas till Stånden, som dock
endast finge antaga eller förkasta detsamma. Dervid skulle, utom i grundlagsoch
ståndsprivilegii-frågor, tre Stånds mening gälla. Stannade två Stånd emot
två, skulle, i vissa fall, frågan förfalla, i andra åter den mening gälla, som öfverensstämde
med Riksnämndens.
Förslaget förklarades hvilande af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
hvaremot Borgare-Ståndet godkände ett annat, uppgjordt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det förra Kongl, förslaget, och Bonde-Ståndet ett tredje, enligt
hvilket Riksförsamlingen skulle utgöras af tvänne afdelningar: Folktinget med 120
ledamöter, utsedde medelst samfälda medelbara val, utan census hvarken för valrätt
eller valbarhet, samt Landstinget med 60 ledamöter, utsedde af Folktinget för
en tid af sex år och af hvilka halfva antalet skulle hvart tredje år ombytas.
Genom votering i förstärkt Konstitutions-Utskott blef det förstnämnda af dessa
trenne förslag hvilande till 1853—1854 års riksdag, men antogs då endast af
Borgare-Ståndet.
Under de 53 år, som förflutit sedan våra nu gällande grundlagar stiftades,
har sålunda sjelfva ståndsindelnmgen icke undergått någon förändring och, hvad
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
7
beträffar de särskilda Ståndens inre sammansättning, så har denna hos Ridderskapet
och Adeln förblifvit oförändrad samt hos Preste-Ståndet icke erhållit annan
förändring, än att, vid 1823 års riksdag,'representationsrätt der inrymdes åt fyra
fullmägtige från Universiteten och två från Vetenskaps-akademien. Vid 1828—1830
årens riksdag har representationsrätt i Borgare-Ståndet blifvit tillerkänd bergsbruksegare
samt vid 1856—1858 årens riksmöte de i rikets städer bosatte
idkare af borgerliga näringar i allmänhet, äfvensom egare af hus, tomter eller
stadsjord, med vissa undantag, och vid 1834—1835 årens riksdag har valrätten
till riksdagsmän i Bonde-Ståndet blifvit utsträckt till frälsehemmansegare, äfvensom
vid 1844—1845 årens riksmöte till egare af säteri- samt rå- och rörshemman.
Denna sammanställning af fakta och data visar tillfyllest, att den nationalrepresentation,
som stadgades år 4809, visserligen haft tillräcklig motståndskraft
att förekomma mindre välbetänkta förändringar af densamma, men tillika röjt
alltför mycken, då det gällt att tillfredsställa anspråk, hvilkas rättmätighet den
slutligen sjelf erkänt. Det kan nemligen icke antagas, att de samhällsklasser,
hvilka vid ofvanuppgifna tider fått sig representationsrätt tillerkänd, först då gjort
sig deraf förtjenta, likasom det ej torde kunna förnekas, att ännu finnas talrika
klasser, sorn, ehuru fullt kompetenta till denna rätts utöfvande, dock deraf äro i
saknad. En nationalrepresentation, som sålunda dels sednare än vederbort, dels
alldeles icke gjort rättvisa åt fullgiltiga anspråk på ernåendet af den vigtigaste
bland medborgerliga rättigheter, lärer svårligen kunna anses hafva på ett tillfredsställande
sätt inverkat på utvecklingen af vårt samhällsskick, och de ofta förnyade
försöken till denna representations ombildande antyda tillräckligen, att dess bibehållande
icke haft sin grund i en öfvervägande belåtenhet med dess tillvaro, utan
i svårigheten att förena sig om en ny.
Det är här ofvan visadt, att sjelfva stiftarne af våra nu gällande grundlagar
uttalat sig med mycken bestämdhet emot ståndsinrättningen, hvilken de sålunda
betraktat såsom endast tillfällig, ehuru de tillika gjort full rättvisa åt dess förtjenster.
Dessa böra också ej af någon, som egnat en närmare uppmärksamhet åt
utvecklingen af våra samhällsförhållanden, förnekas eller förgätas. Det torde för
otvifvelaktigt få anses, att Stånden hos oss i äldre tider vid flera tillfällen utgjort
ett kraftigt skydd mot både inhemskt och utländskt förtryck, samt äfven i sednare
i sin mån bidragit att hålla vår statsbyggnad orubbad af de stormar, som skakat
de flesta andra europeiska samhällen.
Med erkännande af dessa förtjenster och tillika, att äfven med ståndsinrättningen ,
om också ej i följd af densamma, ganska vigtiga förbättringar åstadkommits så
väl i lagstiftningsväg, som inom de flesta grenar af förvaltningen, kan man likväl
numera ej tillerkänna denna inrättning den för all lagstiftning likväl så väsendtliga
egenskapen af att vara tidsenlig. Stånden, som, då de uppstodo, representerade
alla de större samhällsklasserna och gåfvo åt hvardera ett kraftigt skydd
8
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
mot ingrepp af någon eller några bland de öfriga, hafva förlorat denna allmänlighet,
sedan nya talrika samhällsklasser uppkommit, med samma befogenhet, utan
att likväl hafva kommit i åtnjutande af samma rättigheter. Likaså har behofvet
af skydd åt särskilda samhällsklasser försvunnit i samma mån som en mera allmänt
spridd bildning, i förening med en mångfaldigare utveckling af samhällsorganismens
särskilda delar, utjemnat klasskilnaderna, spridt ett klarare ljus öfver allas rättigheter
och tydligare visat, att särskilda delars förkofran på andra delars bekostnad
är oförenlig med det helas väl, samt att följaktligen detta ej kan varaktigt
beredas annorlunda än genom alla delarnes samverkan för ett gemensamt mål.
För att vara tidsenligt, måste således hvarje försök att konstruera en folkrepresentation
gå ut på att befordra en sådan samverkan och icke längre hufvudsakligen
afse att genom noga afvägda motvigter hålla det hela upprätt. Denna grundsats
har i sednare tider blifvit mer och mer allmänt erkänd, ehuru man alltför
ofta misstagit sig om sättet och problemet svårligen kan anses hittills hafva någorstädes
blifvit på ett fullt tillfredsställande sätt löst. Omisskännligen måste dock
bibehållandet eller tillskapandet af särskilda stånd eller klasser för utöfvandet af
vården om samhällets allmänna angelägenheter stå i strid mot denna af tidsandan
fordrade rigtning, då klassväsendet i sig sjelft innebär en syftning att företrädesvis
se klassens särskilda intressen till godo, och således de målsmän, klassen väljer,
kunna, i följd af detta val, finna sig pligtige att i första rummet söka befordra
klassens fördelar och först i det andra det allmännas.
En sådan åsigt at stånds- och klassväsendet, eller i allmänhet ett ogillande
deraf, har äfven hos oss blifvit, så inom som utom representationen, allt oftare
uttalad. I det föregående är visadt, att de förslag, som blifvit framställda till
en på stånds- eller klass-val grundad ombildning af representationen, i de flesta
fall icke ens blifvit hvilande till slutlig behandling vid en följande riksdag, och
Riks-Ståndens protokoller vittna, att de betänkligheter, som uttalats mot antagande
af de på principen af samfälda val byggda förslagen härrört mindre från öfvertygelsen
om stånds- eller klass-vals företräden, än från förslagens beskaffenhet i
öfrigt, äfvensom att det Riks-Stånd, som antagit det sednast hvilande förslaget,
hvari ståndsprincipen var bibehållen, icke deruti funnit grunden för sitt godkännande,
utan betraktat detta förslag endast såsom en öfvergång till ett bättre och
tidsenligare ordnande af nationalrepresentationen.
Dessa faktiska förhållanden torde gifva tillräckligt stöd åt antagandet, att intet förslag
till en representations-förändring, med bibehållande af ståndsinrättningen eller införande
af ett klassvals-system, numera kan betraktas såsom tidsenligt eller hafva någon utsigt,
hvarken att vinna framgång inom representationen, eller att af svenska folket
i allmänhet med öfvervägande bifall mottagas. Lösningen af denna vigtiga samhällsfråga
, som af nationen omfattats med allt varmare intresse, måste således ske
på
Konstitution Utskottets Memorial Jti 7.
9
på ett annat sätt, och ett sådant erbjuder det af Kongl Maj:t nu aflåtna förslag till
ny Kiksdags-ordning.
Enligt detta förslag skulle all sjelfskrifvenhet samt alla stånds- och klass-kategorier
såsom vilkor för representationsrättens utöfvande försvinna och för denna rätt
icke stadgas annan grund, än som är eller kan blifva för alla klasser gemensam.
Valrätt eller valbarhet till de båda kamrar, uti hvilka representationen komme att
fördelas, skulle nemligen bero endast af en viss ålder och en viss census, hvilken
för den Andra Kammaren blifvit satt vid den gräns, der man ansett en sjelfständig
samhällsställning vidtaga, och för den Första vid den, inom hvilken man trott sig
kunna förutsätta, att en större förmögenhet eller inkomst, med den vidsträcktare
verksamhet, som vanligen åtföljer en sådan, skulle gifva ett ökadt intresse för det
bestående, i förening med en mera omfattande erfarenhet. Denna census är för
ingendera Kammaren bestämd till högre belopp, än att möjlighet gifves för hvarje
samhällsklass att uppfylla detta vilkor, och det bör således snarare betraktas såsom
en för dem alla gemensam måttstock på en oberoende samhällsställning, hvilken
i allmänhet ansetts erforderlig hos dem, som skola vårda samhällets vigtigaste
intressen, är såsom gifvande en uteslutande vigt åt förmögenheten. För öfrigt, om
också förmögenhet visserligen icke kan anses liktydig med förmåga, förutsätter
dock dess vårdande eller förvärfvande i de flesta fall egenskaper af vigt äfven för
den offentlige mannen, och en inkomst, vunnen genom skicklighet, ihärdighet och
omtanka, förutan hvilka egenskaper den i allmänhet svårligen kan förvärfvas, och
hvilka äro lika väsendtliga för den offentliga, som för den enskilda verksamheten,
bör kunna antagas utgöra ett lika giltigt valrätts- och valbarhets-vilkor, som de flera
särskilda, hvilka i de här ofvan omförmälda förslagen blifvit uppställda och hvilka,
utan att gifva någon säkrare borgen för en ändamålsenligt sammansatt representation,
endast gjort föreskrifterne mera invecklade och svårare att tillämpa.
I det nu aflåtna förslaget har ock den graderade röstskalan, som bibehållits
i de från 1840 och 1847 årens riksdagar hvilande förslagen till representationens
ombildning, blifvit afskaffad och sålunda det förhållande undanröjdt, att några bland
de röstberättigade skulle motsvara endast vissa bråkdelar af andra.
Äfven med hänseende till sättet för Kamrarnes bildande anser Utskottet det nu
aflåtna förslaget ega väsendtliga företräden framför de föregående. Enligt det från
1840 års riksdag hvilande förslaget skulle den mindre talrika Kammarens ledamöter utses
af den talrikares, hvarigenom den förra i sjelfva verket skulle kommit att representera
den rådande majoriteten i den sednare och således svårligen kunnat utgöra
en motvigt mot förhastade beslut, hvilket med en sådan kammares bildande hufvudsakligen
afses.
Enligt det förra Kongl, förslaget åter skulle riksdagsmannen i Första Kammaren
utses länsvis af valnämnder, bestående af ledamöter från båda valafdelningarne, till
Bilt. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 6 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7,
riksdagsmän i Andra Kammaren på landet samt från länets städer. Jemte det att ett
sådant valsätt förefaller nog inveckladt, skulle man inom dessa blott för tillfället sammankomna
valnämnder icke med någon sannolikhet kunnat förvänta den enhet i
åsigter angående dem som borde väijas, hvilken gåfve det tillförlitligaste uttrycket af
valområdets förtroende, men som i allmänhet förutsätter, att de väljande haft tillfälle
till en närmare beröring under gemensam utöfning af offentlig verksamhet.
Dessutom, då ledamöterne i Första Kammaren skulle utses genom delegerade från
samma valkorporationer, som utsåge ledamöterne i den Andra, hade äfven efter
detta förslag valen sannolikast blifvit ett uttryck af de för tillfället rådande åsigterne
och således icke lemnat den åsyftade säkerheten mot dessas möjligen skadliga inverkan
på representationens åtgärder. Det har äfven varit föreslaget, att i den Första
Kammaren skulle bibehållas en slags stånds- eller klass-indelning, under det den
Andra skulle tillsättas medelst samfälda val, men följden häraf hade efter all anledning
blifvit, att den Första Kammaren ansetts representera de privilegierade klasserna
och således alltid kommit att mötas med misstroende af den folkvalda Kammaren,
samt följaktligen ej kunnat utöfva det gagneliga inflytande, som med inrättandet af
denna Kammare åsyftats.
Dessa olägenheter hafva på ett lyckligt sätt blifvit undanröjda i det nu aflåtna
förslaget, enligt hvilket Första Kammarens ledamöter utses af landstingen och stadsfullmägtige,
hvilka, tillsatta oberoende af stånds- eller klass-kategorier, sålunda ej
heller kunna anses representera dessa, samt, då de ega att handhafva och bevaka
mångfaldiga för länet eller staden vigtiga intressen, måste väljas med hufvudsakligt
afseende på sin förmåga härtill och ej på sin mera tillfälliga egenskap att utgöra en
valkorporation för den Första Kammaren. De representera således icke en tillfällig
majoritet bland valmännen till Andra Kammaren, utan det län eller den stad, hvars
förtroende kallat dem till deras befattningar, under hvilkas utöfning de ock böra
vara bäst i tillfälle att förena sig om valet af dem, som företrädesvis ega deras förtroende.
Då således förtroendet skulle utgöra enda grunden för valen äfven till den
Första Kammaren, utan att vara begränsadt af någon sjelfskrifvenhet eller några ståndseller
klass-kategorier, synes en så tillsatt Kammare äfven böra ingifva ett allmännare
förtroende, och i samma mån detta tillfaller densamma, måste äfven dess verksamhet
blifva gagneligare och mera välgörande för det allmänna.
Likasom i valsättet, så äfven i vilkoren för valbarhet till Första Kammaren,
eger det nu aflåtna förslaget påtagliga företräden framför de föregående. 1841 års
förslag stadgade ingen annan skilnad i vilkoren för valbarhet till den ena eller andra
Kammaren, än att ledamot af den mindre talrika skulle hafva fyllt 35 år, så
framt han icke före valet bevistat minst två riksdagar. Den mindre talrika Kammaren,
som skulle utses af den talrikare, hade således i sjelfva verket ej blifvit annat
än en temligen öfverflödig duplett af denna. 1848 års förslag åter uppställde
såsom vilkor för valbarhet till Första Kammaren, jemte dem, som voro föreskrifna
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
11
för den Andra, det ytterligare att hafva fyllt 35 år samt, derest man ej vid valet
erhållit mera än två tredjedelar af valnämndens samleliga röster, tillhöra vissa klasskategorier
eller hafva bevistat tre föregående riksdagar hvarigenom sålunda klassväsendet
här vunnit afseende. 1 det nu ifrågavarande förslaget deremot finnes, utom
de vilkor, som äro gemensamma för valbarhet till båda Kamrarna, intet annat före
skrifvet,
än att hafva uppnått 35 års ålder samt ega och minst tre år före valet
hafva egt fastighet af minst 80,000 R:drs taxeringsvärde eller att under samma tid
hafva skattat för minst 4,000 R:drs årlig inkomst af kapital eller arbete. Här är
således intet afseende fästadt å särskilda klass-kategorier, ehuru de, som omförmälas
i 1848 års förslag, ej kunna genom det nu ifrågavarande sägas vara uteslutna från
tillträde till Första Kammaren, då, i följd af den sedan dess inträffade förhöjning i
löner och taxeringsvärden, samt förändrade taxeringsgrunder, de inkomster, som nu
åtfölja de i det förra förslaget omnämnda befattningar, åtminstone med högst få undantag
ligga inom den nu föreslagna inkomst-census, samt förhöjningen i fastigbetscensus
mot den, som i det förra förslaget var utsatt, fullt motsvaras af den inträdda
förhöjningen i taxeringsvärden. För öfrigt är, enligt hvad redan blifvit anmärkt,
den såsom valbarhets-vilkor nu föreslagna inkomst icke satt till så högt belopp, att
någon samhällsklass derigenom kan anses utestängd från tillträde till Första Kammaren,
ehuru tillräckligt för att hos denna Kammares ledamöter förutsätta ekonomiskt obe
roende,
jemte en vidsträcktare verksamhetskrets Under denna förutsättning af ekonomiskt
oberoende hos Första Kammarens ledamöter hafva dessa i det Kongl, förslaget
blifvit frånkända rätt till arfvode för denna befattning. Detta borde visserligen
gälla för representanterne i allmänhet, då en värdig utöfning af representantkallet
svårligen kan tänkas utan det intresse för allmänna angelägenheter, som icke
beror af någon arfvodes-beräkning, men då, genom denna regels utsträckning äfven
till Andra Kammaren, mången med allmännare förtroende omfattad och deraf väl
förtjent skulle af ekonomiska skäl nödgas afsäga sig detsamma, hafva denna Kammares
ledamöter blifvit berättigade till arfvode, hvilket dock blifvit bestämdt lill visst
belopp för hela riksdagen samt föreslaget att utgå icke, såsom hittills, från de valberättigade
utan af statsmedlen, hvilket öfverensstämmer med den i förslaget antagna
grundsats, att de utsedde riksdagsmännen icke representera särskilda samhällsklasser
utan nationen i allmänhet.
Då, i sammanhang med stadgandet, att riksdagsmän i Första Kammarenej skulle
ega uppbära arfvode för denna befattning, de blifvit berättigade alt afsäga sig densamma
efter eget godtfinnande, har härigenom förekommits, att den för nio år valda
Kammaren blefve alltför stationär, under det tillika, då hvarje ledamots nioåriga
tjenstetid beräknas från den dag han blifvit vald, hvadan, utom i de sannolikt högst
sällsynta fall, då Konungen förordnar om nya val, denna Kammare aldrig skulle
komma att omväljas i massa, utan endast att kompletteras efter enskilda ledamöters
afgång på olika tider, en ständig kontinuitet der bör kunna påräknas.
12
Konstitutions-Utslcotlets Memorial M 7.
I afseende å valsättet samt valrätts- och valbarhets-vilkoren för Andra Kammaren
skiljer sig det nu aflåtna förslaget mindre från de föregående, på principen af
samfälda val byggda, hvilka här ofvan blifvit till sina hufvudgrunder anförda, och
de grundsatser, sorn dervid gjort sig gällande, äro i det anförande af H. Exc. Herr
Justitie-Statsministern till Statsråds-protokollet den 5 sisth Januari, hvilket åtföljt det
Kongl, förslaget, så fullständigt angifna, att Utskottet anser sig endast behöfva åberopa
hvad detta anförande härom innehåller.
Håda Kamrarne hafva i det nu aflåtna förslaget blifvit hvarandra fullt sidoordnade,
i öfverensstämmelse hvarmed ock blifvit stadgadt, att ärendena borde, så vidt
ske kunde, föredragas samtidigt i båda, i stället att, enligt de förra förslagen, vissa
frågor skulle föredragas först i den ena Kammaren och vissa i den andra, hvarigenom
den ena Kammaren tillerkändes en slags pröfningsrätt öfver den andras beslut,
hvilket kunnat inverka störande på det goda förståndet dem mellan. Derest båda
Kamrarnes beslut ej sammanstämma, skall, enligt det nya förslaget, frågan förfalla,
så framt den ej rörer statsreglering eller bevillning eller Bankens och Riksgäldskontorets
förvaltning, då den afgöres medelst omröstning i båda Kamrarne och den
mening, sorn erhåller de flesta sammanräknade rösterne, blifver Riksdagens beslut.
Då, efter den nuvarande folkmängden, Första Kammarens ledamöter skulle blifva 119
och den andras 180, komme visserligen denna sednare att i dylika frågor erhålla
betydande öfvervigt, hvilket dock, hvad beskattnings- och penningefrågor i allmänhet
beträffar, har sin förklaring deri, att denna Kammare representerar flertalet af de
skattdragande. En väsendtlig vinst af förändringen blefve upphörandet af de förstärkta
Utskotten, hvilka, på sätt i Herr Justitie-Statsministerns anförande ock är
yttradt, allmänt anses såsom ett af vårt riksdags-maskineris största lyten.
I afseende å ärendenas behandling i öfrigt innehåller förslaget åtskilliga förenklingar,
äfvensom Utskottens antal blifvit inskränkt, så att här, i likhet med hvad redan
i 1841 och 1848 årens förslager varit afsedt, Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit, i anseende till de allt för mångartade föremålen för dess handläggning,
ersatt medelst tillfälliga Utskott.
En vigtig och, enligt Konstitutions-Utskoltets öfvertygelse, högst önskvärd förändring
innefattar det Kongl, förslaget genom stadgandet, att Riksdagen skall sammanträda
hvarje år, men Andra Kammarens ledamöter dock väljas för en tid af tre
Ar, under det tillika de hufvudsakligaste betänkligheter, som under innevarande riksdag
blifvit uttalade mot antagandet af ett likartadt förslag, undanröjts derigenom, att
Riksdagens sammanvaro icke blifvit ovilkorligen inskränkt till fyra månader, samt att
Konungen blifvit förbehållen rätt att upplösa Kamrarne och anbefalla nya val.
Förslagets detaljer i öfrigt äro antingen i Herr Justitie-Statsministerns anförande
så fullständigt motiverade, att Utskottet icke funnit något alt dervid tillägga,
eller ock ej af den vigt att här behöfva särskildt anmärkas.
De föreslagna ändringarne i Regeringsformen, hvilka åtföljt det Kongl, forsla
-
Konstitutions-Utskoltets Memorial M 7.
13
get till ny Riksdags-ordning, äro föranledda dels af detta förslag, dels ock af de
grundlags-ändringar, som under innevarande riksdag blifvit af Kongl Majt sanktionerade.
De vigtigaste nya stadganden, som här influtit, äro att kommunalförfaltningarne
skola stiftas af Konung och Riksdag gemensamt; att kyrkomöte blifvit tillagdt veto i
frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af kyrkolag, samt att
för ändring af Presterskapets privilegier fordras, jemte Konungs och Riksdags beslut,
bifall af kyrkomöte. I afseende å grunderna för dessa stadganden torde Utskottet få
hänvisa till Herr Justitie-Statsministerns anförande.
För att lätta jemförelsen mellan de nu gällande och de föreslagna stadgandena,
har Utskottet låtit utarbeta en, detta Memorial bifogad, tabell, utvisande hvarest
de nuvarande grundlags-paragraferne igenfinnas i de Kongl. Förslagen.
1 det föregående har Utskottet företrädesvis efter faktiska förhållanden och ur
praktisk synpunkt bedömt det Kongl, förslagets hufvudgrunder, då tbeorier i allmänhet
leda till mera omtvistade slutföljder. Utskottet tror sig hafva visat, att detta
förslag är tidsenligt, då det hyllar grundsatsen af en nationalrepresentation utan annan
inskränkning, än som vant nödvändig att gifva samhället en någorlunda säker
borgen, det målsmännen för dess vigtigaste intressen sjelfva innehafva en oberoende
samhällsställning; att det är betryggande, då det vid sidan af den representationens
afdelning, som företrädesvis skulle representera dess rörliga element, ställt med lika
rättigheter en annan, vald för längre tid och med mera begränsade valbarhetsvilkor,
hvarigenom den, utan att representera vissa stånd eller klasser, likväl skulle
förutsätta ett större intresse för det bestående och en mera omfattande erfarenhet,
vunnen genom längre vana vid handläggning af allmänna ärenden eller en vidsträcktare
verksamhetskrets i öfrigt, samt tillika byggd på grundsatsen af ett allmännare
förtroende och utgående från kommunal-instilutionen, hvilken sålunda blefve den
lagliga utgångspunkten för den Första Kammaren, likasom den vid förslagets praktiska
tillämpning sannolikt blefve det äfven för den Andra; att det, genom båda Kamrarnes
likställighet och föreskrifter att ärendena skola, så vidt ske kan, handläggas
samtidigt inom båda, i väsendtlig mån undanröjt anledningarne till söndring dem
emellan; att det, genom införande af årliga riksdagar jemte val för nio år till Första
Kammaren och för tre är till den Andra, skulle väsendtligen befordra den i så
hög grad önskvärda närmare samverkan mellan båda statsmagterna, utan att, genom
alltför täta ombyten af representanter, göra representationens sammansättning
för mycket rörlig, samt slutligen att det innefattar ett iämpligare sätt för afgörande
af de frågor, hvari representationens särskilda afdelningar stadnat i skiljaktiga beslut
14
Konstitutions-Utskottets Memorial A! 7.
än det nuvarande medelst förstärkta Utskott, äfvensom en väl behöflig förenkling af
riksdags-ärendenas handläggning i allmänhet.
Ett förslag, som, enligt Utskottets tanke, erbjuder så mångå och så vigtiga fördelar
kan det ej tveka att anse för antagligt. Dess antagande förutsätter emellertid
uppoffringar i viss mån från samtliga de nuvarande Riks-Ståndens och i synnerhet
från de båda förstas sida, hvilka uppoffringar dock skulle, i öfvertvgelsen att derigenom
hafva befordrat det allmännas väl, ega både sin anledning och sin belöning.
Lemnade utan våldsam påtryckning af inre eller yttre skakningar, skulle de innebära
en högsint hyllning, egnad af Stånden åt nationen, och med detsamma den säkraste
borgen, att utöfningen af en representationsrätt, återlenmad åt Svenska folket, skall åt
de dertill medverkande gifvas tillbaka såsom en frivillig gärd af medborgerligt förtroende,
den enda sanna grunden för representantkallets utöfvande.
Af nu anförda skäl får Konstitutions-Utskottet vördsamt
tillstyrka Kongl. Maj:ts nådiga förslag till ny Riksdagsordning
och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen.
Stockholm den 26 Februari '1863.
Reservationer:
Af Friherre Leijonhufvud, C: »Afven jag har med min röst bidragit till det
beslut inom Konstitutions-Utskottet, i följd hvaraf ifrågavarande Kongl, förslag kommer,
enligt 81 § Regeringsformen, att, såsom af Utskottet tillstyrkt, hvila för att af nästkom
mande
Riksdag åter till grundlagsenlig behandling företagas De skäl, som dertill bestämt
mig och som väl hufvudsakligen äro desamma, hvilka inverkat på pluraliteten
inom Utskottet, finnas i dess betänkande framställda och det är således ej af nöden
att här åter upprepa dem, men då åtskilliga till en de! ganska väsendtliga betänkligheter
i afseende å detta förslag hos mig uppstått, så väl vid den granskning jag deraf
kunnat enskildt verkställa, som under de öfverläggningar, hvilka inom Utskottet egt
rum, har jag ansett mig böra framlägga desamma, dertill den lämpligaste utvägen
synts vara att låta dem under form af reservation åtfölja betänkandet.
Att en mera eller mindre genomgripande förändring i afseende å vår Representation
är af bebofvet påkallad, har redan länge varit allmänt erkändt och skälen dertill,
enligt den uppfattning, som hos Kongl. Majäs Regering gjort sig gällande, finnas fram
ställda
i det förslaget åtföljande Statsråds-protokoll, hvarest äfven uttalas den satsen,
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
15
att de formela felen i den nu bestående ordningen ej skulle utgöra dess största brist,
som åter vore att söka deri, att den vore endast en ofullständig organ för den representerade
delen af nationen, utestängde hela samhällsklasser och syntes vilja, äfven
utan någon förändring i formen, taga den utveckling, som skulle rubba den jemvigt,
mer eller mindre väl afvägd, som bittintills funnits.
Huru Regeringen ansett dessa olägenheter böra och kunna afhjelpas, inhemtas af
det nu framlagda förslaget. Och vid granskning deraf, skulle det vara föga ända
målsenligt
att ingå i någon allmännare afhandling angående Statens natur och Representationens
ändamål med mera dylikt, derom allt man kan hysa den mest olika uppfattning
och hvaraf någon säker ledning för bestämmande af de olika detaljerna i en
skriftlig författning svårligen torde kunna hemtas. Jag har derföre ej velat företaga
någon pröfning af riktigheten eller oriktigheten af Regeringens åsigt, att den nuvarande
Representationen skull vara alldeles föråldrad, och att man ej skulle utan största
våda kunna längre uppskjuta med dess fullkomliga ombildande, utan endast inskränkt
mig till att framställa de särskilda anmärkningar mot det ifrågavarande förslaget, som
erbjudit sig, och detta så mycket heldre, som jag alltid vidhållit den åsigten, att någon
mera omfattande förändring aldrig på laglig väg kan vinnas på annat sätt, än att
Regeringen dertill tager första steget och att alla försök af enskilda personer eller af
Utskottet, att åstadkomma något antagligt förslag i sådan rigtning, måste blifva utan
påföljd; hvarför jag ej eller skulle velat, om sådant ock varit möjligt, inom Utskottet
åstadkomma någon omarbetning af det ifrågavarande förslaget eller utarbetande af
något nytt.
Hvad som vid det mest flygtiga betraktande af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
genast faller i ögonen, är att Kongl. Majit ansett Sig böra i afseende på sjelfva grunden
för den nya Riksförsamlingens bildande helt och hållet frångå den nu gällande
ståndsförfattningen, dertill anledningarne finnas i motiverna uppgifna, med redogörelse
derjemte om orsaken, hvarföre alla slags klassval anses lika olämplige och således ej
eller blifvit föreslagna. Frågan om företrädet mellan klassval och allmänna val har
länge varit föremål för tvister, så väl här i landet som annorstädes, och då det ej
lärer vara möjligt att derom säga något nytt, vill jag här endast uttrycka min åsigt,
att hvarken det ena eller andra slaget eger något ovilkorligt företräde, och om klassval
här i landet aldrig varit brukliga, skulle jag ej eller förordat dem, men under närvarande
förhållanden synas mig sådane vara den enda grund, hvarpå man, utan att redan
från början gifva anledning till en lika förderflig, som möjligen på laglig väg ej afgörbar
strid mellan det mera återhållande och det mera rörliga elementet inom Folkförsamligen,
skulle kunna här i landet ordna den de! af Representationen, deri det
mera återhållande eller konservativa elementet bör kunna med tillbörlig fasthet och
styrka göra sig gällande; ty att samma element ej blifvit tillbörligt tillgodosedt och
hvilket, efter min åsigt, är en följd af "Sjelfva de principer, å hvilka förslaget är grundadt,
gifver utan tvifvel anledning till en af de allvarsammare anmärkningarne deremot.
16
Ronstitutions-Utskottets Memorial M 7.
Den Första Kammaren, hvilken denna befattning »att utgöra den återhållande delen af
Representationen», skulle tillkomma, finnes liksom den Andra grundad uteslutande på
allmänna val och de bestämmelser, hvarifrån dess ifrån den Andra skiljaktiga karakter
skola härleda sig, bestå dels i dess tillsättning af Landstingen och deri att ledamöterne
ej skola tillgodonjuta arfvode, dels i åtskilliga andra bestämmelser af allt för
ringa vigt att något särdeles afseende derå skulle kunna fästas. Hvad angår Kammarens
tillsättning af Landstingen, erbjuder sig sjelfmant den anmärkningen, att det
synes alltför tidigt att vilja grunda den kanske vigtigaste delen af hela Nalional-representationen
å en inrättning, som ännu ej finnes och hvars verkningar ingen kan beräkna.
Hade Landstingen redan någon tid varit i verksamhet och visat sig med användande
af lika mycken försigtighet som kraft vara på god väg att uppfylla de ändamål,
som dermed afses, och hvilka ändamål endast kunna uppnås medelst utöfvande
i ej obetydlig mån af den Tingen tillkommande beskattningsrätt, och om Landstingen
sålunda redan då de först komme i utöfning af sin nya funktion, att utse ledamöterne
i den Första Kammaren, förvärfvat sig inflytande och betydenhet i afseende å länens
kommunala angelägenheter och haft flere eller färre sådana mera eller mindre vigliga
angelägenheter under behandling, — så vore härom mindre att säga. Nu synes man
ej sakna skäl att befara, att Landstingen redan från början komma att betraktas hufvudsakligen
såsom valkollegier eller att åtminstone en sådan åsigt snart skulle göra
sig gällande; dertill ock i sin mån måste bidraga att Landstingen i afseende å sin befattning
såsom Kommunal-myndigheter äro underkastade kontroller från Regeringens
och underordnade myndigheters sida, hvilka lätt nog kunna förlama deras verksamhet
och minska allmänhetens intresse för dessa institutioner, i annan egenskap än den, der
någon sådan kontroll enligt lag ej får ega rum, nemligen i afseende å valen till Riksdagen.
Och i detta fall försvinner största delen af de fördelar, man velat vinna genom
att låta Första Kammaren af dessa Landsting utses. Den andra bestämmelsen,
att ledamöterne i Första Kammaren få väljas öfver hela riket och ej skola åtnjuta
arfvode, är utan tvifvel af vigt och måste utöfva ett betydligt inflytande å beskaffenheten
af de personer, hvilka deri insättas. Men detta stadgande, som för rikare
länder än Sverige möjligen skulle, om det kunde i längden bibehålla sig, i betydlig
mån verka till uppfyllande af det ändamål man velat dermed uppnå, synes för vårt
land innefatta många betänkligheter, ty det kan på goda grunder betviflas, att här i
landet skulle finnas ett tillräckligt antal personer, som på en gång ega de egenskaper
man skulle önska hos Ledamöterne i Första Kammaren och dertill äro så qvaiificerade,
att de både kunna och vilja åtaga sig, att minst 4 månader årligen i 9 år uppehålla
sig i hufvudstaden för att utan ersättning egna sig åt Statens angelägenheter, och stadgandet
härom kan lätt leda till ett alldeles motsatt resultat mot det man önskat, att
nemligen Första Kammaren kommer att, med undantag af några högre embetsmän,
hufvudsakligen bestå af personer dels bosatte i hufvudstaden, kanske de minst lämplige
der
Konsti tulions-Ut skottets Memorial M 7.
17
der finnas, och dels sådane, för hvilka inträde i Kammaren kan synas ett lämpligt sätt
att, genom medel, som lagen ej känner, göra sig mer än betalde för sin lönlösa möda,
och alla desse af Lands-tingen utsedde, ej derför att de egt Tingens förtroende,
utan derför att några andra ej erbjuda sig. Den för Första Kammaren stadgade högre
ålder lär väl, ehuru någon invändning mot sjelfva stadgandet ej kan göras, icke innefatta
någon säkerhet. Af de nioåriga valen, med den oinskränkta rätt till afsägelse,
sem derjemte finnes lemnad, kan en ännu större rörlighet i den Första Kammaren än
i den Andra lika lätt föranledas, som motsatsen. Och stadgandet af en högre förmögenhet
för ledamöterne i den Första Knmmaren, så vidt föreskrifterne kunna gifva säkerhet
för sådan förmögenhet, hvilken väl i alla fal) antagits såsom ett nödvändigt villkor
för att utan aflöning kunna mottaga riksdagsmanna-befattningen, synes i och för
sig hafva lika ringa utsigt till varaktighet, som alla andra försök, hvilka hittills blifvit
gjorda, att bestämma personers politiska rättigheter endast efter verklig eller antagen
förmögenhet. På dessa grunder och då man saknar all ledning för bedömande af den
anda, som kan komma att lifva Lands-tingen såväl i politiskt som i andra afseenden,
har det förefallit mig vida säkrare att bygga den öfre Kammarens sammansättning på
historisk grund, eller, om man ansett densamma ej vidare dertill användbar, att åtminstone
afvakta den tidpunkt, som ej bör vara särdeles aflägsen, då de nya institutioner,
hvilka man vill sätta i stället, hunnit visa sina verkningar och vinna någon fasthet.
Rörande den Andra Kammaren är vida mindre att anmärka. Med afseende å den
befattning inom Riksförsamlingen man velat, tillägga densamma, är dess sammansättning
vida lättare än den Förstas, och de hufvudsakligaste anmärkningarne deremot ligga i de
olika förmögenhetsvilkor, man stadgat för jordegare och för andra medborgare, och hvilken
olikhet, till stöd hvarför de nuvarande förhållandena åberopats, ej synes hafva någon
giltig grund, men i alla fall svårligen kan gifva denna Kammare någon mindre
rörlig karakter, än den eljest skulle haft. Tvärtom skulle man kunna tro, att om alla
förmögenhetsvilkor uteslutits och endast stadgats att en hvar, som betalade bevillning,
vore till denna Kammare valberättigad, så skulle de nu utestängda klasser, hvilka deri
genom
undfått politiska rättigheter, kunnat, åtminstone såvidt landet angår, bilda en helsosam
motvigt mot dem, som nu komma att derstädes få ett alltför stort inflytande.
I fråga om städerna komma utan tvifvel valmännen, redan enligt förslaget, att blifva
tillräckligt radikala, så att någon olägenhet, om man eljest anser någon deri ligga, ej
vore att befara af en sådan valrättens utsträckning, som här ofvan omnämnes.
I afseende å förhållandet mellan båda Kamrarne är det, efter min uppfattning, att
beklaga, att den i första § stadgade jemlikhet dem emellan ej är vorden i allo genomförd,
utan i stället, på sätt af 65:te och andra §§ inhemtas, blifvit i vissa frågor frånträdd
på ett sätt, hvarigenom Första Kammarens inflytande i väsendtlig mån förminskas.
Regeringen har, såvidt af motiverna inhemtas, härvid hufvudsakligen fäst sig vid Statsregleringen
i hvad den afser anslag för Statens allmänna behof, som kunna af Kongl.
Bih. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 6 Uäft. 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial JY& 7.
Maj:l eller enskilda Riksdagsmän begäras, samt den derefter lämpade bevillningen; och
från denna sida sedt är det ostridigt, att frånträdandet af den eljest uttalade grundsatsen
»att alla frågor, derom båda Kamrarne ej blifva ense, skola förfalla», utgör en
fördel för Första Kammaren, som förmodas blifva mera villig att behjerta Statens behof
och som möjligen vid den gemensamma omröstningen kan någon gång göra sin
åsigt gällande. Men det finnes frågor af motsatt beskaffenhet, der den Andra Kammaren
kan, efter den uppfattning man gjort om den olika anda, som skall beherrska dessa
församlingar, antagas vara mera villig alt bevilja anslag än den Första, och der vida
större belopp kunna erfordras, än som för anslag till löner åt Embetsman och dylikt
kunna ifrågasättas. Det är nemligen allmänt kändt, hurusom vid våra Riksdagar, och
till en del äfven vid nuvarande, motioner blifvit väckta angående grundskatternes upphäfvande
med eller utan lösen, indelningsverkets borttagande, jordens befriande från
skjutsning och väghållnings-skyldighet och mycket annat dylikt. Och då man frågat
huru kostnaderna härför skola bestridas, har svaret alltid varit, att sådant, så vidt det
är behöflig!, skall ske genom allmänna bevillningens ökande. Att sådana förslager —
de må nu vara nyttiga eller skadliga, hvarom nu ej är behöfligt att ingå i utredning
— äfven framdeles skola förekomma, är så mycket säkrare, som ett ibland de skäl,
hvarför man yrkat en genomgripande förändring af vår nuvarande representation, just
blifvit funnet i de svårigheter den lagt i vägen för genomdrifvande af dessa förslager,
och lika säkert är, att frågorna härom komma att af Andra Kammaren omfattas med
vida större ifver än af den Första. Det är sannt att flera af dessa frågor äro af beskaffenhet,
att för deras lösning erfordras enligt förslaget såväl båda Kamrarnes sammanstämmande
beslut, som ock Kongl. Maj:ts bifall, men många af dem kunna utan
svårighet framställas i sådan form, att Regeringen ej har dermed att skaffa, och att
65:te § i Förslaget blifver den, enligt hvilken de böra af Riksdagen behandlas; och i
dessa fall framträder den Första Kammarens mindre inflytande på det tydligaste sätt,
ty hvad den Andra Kammaren med majoritet af 151 röster härom vill besluta, blifver
Riksdagens beslut, utan allt afseende å hvad Första Kammaren vid saken åtgör, och
Riksdagens beslut länder till efterrättelse utan Konungens bifall. Man finner äfven
häraf, att hvad i de förslaget åtföljande motiver yttras derom, att den Första Kammaren
skulle kunna göra sin åsigt gällande när majoriteten der vore mera kompakt än
i den Andra, ej vitsordas af sjelfva stadgandena, ty i anslags- och bevillningsfrågor kunna
Första Kammarens 119 Ledamöter, om de ock alla äro ense, och mera kompakt
kan majoriteten ej vara, ingenting uträtta mot endast en del af den Andra Kammaren.
Detsamma, som nu blifvit yttradt angående anslagsfrågorna, gäller äfven i afseende så
väl å bevillningen, med dertill hörande skyddstullar med mera, som ock å Ranken och
Riksgälds-kontoret, och måste jag för min del vara af motsatt åsigt mot Regeringen i
afseende å desse sistnämnda frågors vigt, då t. ex. det sätt hvarpå Banken styres måste
vara en af de för hela landet vigtigaste; och de olägenheter, som af en öfverdrifven
och ojemn beskattning kunna uppkomma, lida ingen jemförelse med de olyckor,
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7. 19
som för hela Riket kunna och måste uppstå, i händelse Styrelsen af ett verk, så be
skaffadt
som vår Bank, med dess rätt att utgifva sedlar, som i Riket skola enligt grund
lagen
gälla såsom mynt, med mera, skulle uteslutande tillhöra en enda klass i samhället,
och detta den, som är till en sådan myndighets utöfvande den minst lämpliga.
Bättre hade utan tvifvel varit att i allo bibehålla den såsom grundsats uttalade jemlikheten
mellan Hamrarne, hvilket med den frihet, hvarmed man behandlat de bestående
förhållandena, utan svårighet kunnat ske på flera sätt, t. ex. derigenom att man
låtit den Första Kammaren innehålla, åtminstone i det närmaste, lika många ledamöter
som den Andra.
Uti 87 § Regeringsformen, 2 mora., finnes infördt ett nytt stadgande, att Kongl.
Maj:ts och Riksdagens rätt att stifta, förändra eller upphäfva Kyrkolag hädanefter skulle
vara så till vida inskränkt, att dertill fordrades samtycke af allmänt kyrkomöte. 1 afseende
härå låta många anmärkningar göra sig, men de må nu inskränkas dertill, å
ena sidan, att det synes för både Konungen och folkets Ombud i Hamrarne nedsättande,
och dertill mot alla hittills följda grundsatser stridande, att den Konung och Ständer
tillkommande oinskränkta magt i sådana frågor, som dessa, så väl som i andra,
skall hädanefter blifva inskränkt och satt i beroende af en tredje förut åtminstone i
sådan egenskap okänd myndighet, hvilkens befattning finnes i den nämnda paragrafen uttryckt
på sätt, som kan gifva detta kyrkomöte utseende af en magt, som står öfver både
Konung och Kamrar, och å andra sidan, att denna betydande magt, som tillagts kyrkomötet,
dock står på så svag grund, att den när som helst kan utan kyrkomötets
vetskap och samtycke borttagas af just samma myndigheter, hvilkas görande och låtande
i kyrkliga ärenden kyrkomötet skulle kontrollera; ty till ändring i grundlagen
fordras i förslaget, lika litet som hittills, samtycke af kyrkomötet.
Flera andra anmärkningar hafva förekommit, men de nu nämnda äro, hvad angår
detaljerna i förslaget, de vigtigaste, som erbjudit sjg, och någon större vidlyftighet
förbjudes af sjelfva formen för detta anförande; blifvande resultatet af den verkställda
granskningen, att hufvudsakligen synes mig att invända:
att Regeringen utan fullt giltiga skäl alldeles lemnat åsido den historiska grundval
för folkrepresentationen, som nu finnes, äfven der den bort kunna lemna
bättre materialier för en ny byggnads uppförande, än dem man sökt i
stället använda; och att man härigenom hos många uppväckt både anspråk
på och förhoppningar om en folkrepresentation, som »utan att vara besvärad
af några från äldre tiders förtryck och okunnighet härledda missbruk», samt
byggd uteslutande på rationel grundval, skall verkliggöra alla de hugskott
rörande frihet och jemnlikhet, som kunna hos ett folk uppstå; deraf allt åter
följer en lika stark uppmuntran till nya, idealet mera motsvarande, reformer,
och hvartill redan tecken visat sig i den, åtminstone enskildt, framställda
åsigt, att förslaget hör antagas, ej för hvad det innehåller, utan för hvad
20
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
det snart kan bringas att innehålla, ej för hvad det gifver, utan för hvad
det lemnar tillfälle att taga;
att motståndskraften mot sådana försök är alltför svag och att garantierna för
de konservativa intressen, som skulle hufvudsakligen försvaras af den Första
Kammaren, äro dels endast skenbara, dels af beskaffenhet att ej kunna på
något sätt beräknas, dels ock sådana, att de svårligen kunna bibehållas, i
sammanhang hvarmed äfven befinnes att jemlikheten mellan båda Kamrarne
blifvit i de vigtigaste frågor till skada för den Första Kammarens inflytande
frånträdd; samt slutligen
att förslaget synes i sin tillämpning leda till ett resultat, alldeles motsatt mot
det man velat, efter hvad motiverna gifva vid handen, dermed uppnå, och
att det således kommer, i stället att »förminska, tvärtom att föröka tyngden
af den ena hälften af nuvarande representation», i följd hvaraf förslaget svårligen
lär kunna hvarken förekomma blifvande strider om representationsformen
eller hindra att dessa öfvergår till strider om sjelfva statsförfattningen,
då sådana synas blifva en ovilkorlig följd af de försök, som ej torde uteblifva,
att i alla sina konsequenser genomföra de i förslaget uttalade grundsatser,
och att således äfven på den andra Statsmagten tillämpa den fastställda
regeln, att endast det allmänhetens förtroende, som ådagalägges genom
utgången af allmänna val, bör gifva befogenhet att deltaga i den högsta
Statsmagtens utöfning.
Man torde komma att säga, att allt hvad jag nu yttrat med hvad mera i samma
syftning, som mot förslaget kan anmärkas, endast utgör gissningar, antaganden och
suppositioner i afseende å dess framtida verkningar, och utan tvifvel är det så. Men
äro väl de glada och tillförlitliga förhoppningar, man å andra sidan uttalat, annat?
Hade jag med visshet förutsett att förslaget i sin tillämpning skall så utfalla som jag
hänlydt, hade jag måst i allo afstyrka del och ej kunnat, på sätt nu skett, i någon
mån tillstyrka dess antagande att hvila, men som förslaget, hvars flera förtjenster jag
ej förnekar, blifvit af många framstäldt och försvaradt såsom uppfyllande alla de fordringar,
raan på ett sådant kan göra, har jag ansett min pligt fordra att, utan att
lägga mer än tillbörlig vigt å de betänkligheter som hos mig uppstått, likväl ej fördölja
desamma, och jag har trott, att man gör både Konungen, Regeringen och hela
nationen bättre tjenst, med att öppet uttala hvad man derom tänker, än genom ett
obetingadt och kanske ej alltid allvarligt menadt lofprisande; jag kan ej säga att jag
nu gerna skulle se förslagets antagande, men än mindre att jag önskar dess förkastande.
Mycket beror på den utveckling våra förhållanden kunna taga, innan den tid kommer,
då frågan lagenligen bör slutligen afgöras. För närvarande inskränker jag mig
till att uttala den förhoppning, att en hvar Svensk man, hvilken någon befattning med
våra offentliga angelägenheter tillkommer och som derom kan göra sig någon redig
föreställning, mätte begagna den närmast kommande tiden att taga frågan i lika nog
-
Konstitutions-Vtskottets Memorial M 7.
21
grannt som opartiskt öfvervägande, och att afgörandet, när tiden derför instundar, måtte
bero, ej på beräkningar om de fördelar eller olägenheter för enskilda personer, för särskilda
stånd eller klasser, som af förslagets antagande eller förkastande skulle kunna
uppstå, utan på den uppfattning man samvetsgrannt kan göra om dess verkningar på
det hela; särskildt önskar jag att Sveriges Ridderskap och Adel, hvilka enligt historiens
vittnesbörd hitintills mer än andra å fäderneslandets angelägenheter utöfvat ett inflytande,
alltid stort och stundom afgörande, måtte nu, om äfven för sista gången såsom
särskildt Riks-Stånd, föregå öfrige medborgare så väl i grundligheten och opartiskheten
af sin pröfning, som ock i synnerhet i mod att handla i enlighet med den öfvertygelse,
hvartill granskningen ledt.»
Af Herr Uggla, C. G. »Innerligen öfvertygad om nödvändigheten af en Representationsförändring
i hufvudsakligen samma rigtning som det Kongl. Förslagets, hyser
jag dock betänklighet vid vissa, icke oväsendtliga, bestämmelser i detsamma. Ehuru
jag anser närvarande tidsförhållanden i det hänseendet vara särdeles gynnsamma för
genomförandet af detta förslag, att både regering och folk otvetydigt gifvit tillkänna, att
de lifligt önska dess framgång, så synes mig dock förslaget i det hänseendet vara för
tidigt, att i detsamma sammansättningen af Första Kammaren är grundad på en institution,
Landstinget, som är alldeles ny och om hvilkens framtida beskaffenhet man väl
knappast under tiden till nästa Riksdag kan bilda sig något tillförlitligt omdöme.
Då det i min tanka är af största vigt, att de konservativa elementen i samhället
blifva vid Riksdagen vederbörligen representerade, synes det mig vara betänkligt att
uppföra en byggnad, som är ämnad att för århundraden värna och befrämja vår frihet
och vårt samhälles tidsenliga utveckling, till en väsendtlig del på en så osäker grund
som suppositionen om det blifvande Landstingets tjenlighet såsom Valkollegium för
Första Kammaren. Oaktadt denna betänklighet och oaktadt jag ej kunnat förbise vigten
af åtskilliga anmärkningar, som vid förslagets granskning inom Utskottet mot detsamma
blifvit gjorda, såsom t. ex. att valcensus till Andra Kammaren för jordegare är satt så
lågt i jemförelse med den för andra samhällsklasser; att båda Kamrarne äro förklarade
för alldeles likställiga, och dock den Andra Kammaren i frågor, som röra statsutgifter
och bevillning har fått så betydlig öfvervigt m. m., har jag dock med min röst bifallit
dess antagande till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. Jag har gjort det i
den förhoppning, att den erfarenhet, som den närmaste framtiden kommer att gifva vid
handen, skall häfva mina betänkligheter. Af denna framtida erfarenhet kommer det
således att bero, huruvida jag med min röst kommer att bidraga till förslagets definitiva
antagande.
Af Biskopen Doktor Anjou, Doktorerne Lindgren, Rundgren, Wensjoe och Ljungdahl
samt Domprosten Doktor Sundberg, hvilka förenat sig om följande reservation:
22
Konstitutions-Utskottets Memorial Jtt 7.
»Regeringsformens föreskrifter angående sättet för behandlingen af Kongl. Maj:ts nådiga
Propositioner om förändringar i Rikets Grundlagar tillerkänna Konstitutions-Utskottet
en stor och ansvarsfull betydelse. »Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile
förslaget till nästa riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta», sådan
är ordalydelsen. När så förhåller sig, måste hvarje Utskottets ledamot känna sig
kraftigt manad, att underkasta dylikt förslag en sorgfällig pröfning, så mycket sorgfälhgare,
i samma mån förslaget afser en afvikelse ifrån eller ett upphäfvande af de grunder,
på hvilka hela vårt representationssätt hitintills hvilat. Att tankarne kunna vara
delade i fråga om en så djupt genomgripande förändring, som den hvilken afses genom
»Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande af ny Riksdags-Ordning
och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen,» lärer icke kunna synas
oväntadt. För nationernas likasom för individernas lif är den lugna utvecklingen
en oskattbar välsignelse, hvilken, om ock långsamt, dock säkert leder till målet. Att
utan tvingande nödvändighet afbryta en väg, på hvilken utvecklingen hitintills fortgått,
måste hos den lugne betraktaren framkalla betänkligheter, så mycket större, ju mera
yttre omständigheter gifva vid handen, att föreställningen om det närvarandes olämplighet
snarare än öfvertygelsen om det nyas förträfflighet i mer eller mindre mån missleder
omdömet eller grumlar den klara besinningen.
Då Preste-Ståndets samtlige ledamöter inom Utskottet dela dessa betänkligheter
och således icke kunnat tillstyrka hvad Kongl. Maj:t föreslagit; hafva de ansett sig
förpligtade att inför Rikets Ständer redogöra för de grunder, på hvilka de stödja sitt
afslyrkande, dervid de dock uttryckligen gifva tillkänna, att de, så väl af skyldig aktning
för ett af Regeringen framlagdt grundlagsändringsförslag, som ock med afseende
på nya Ständers icke obefogade anspråk alt i denna vigtiga fråga hafva öppen talan,
icke skulle funnit sig förhindrade att, utan förslagets tillstyrkande, för sin del låta det
blifva till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag hvilande, om sådant varit med
grundlagarnes anda och bokstaf öfverensstämmande.
Enär frågan om antagligheten af sagda grundlagsändrings-förslag nära sammanhänger
med frågan om dess nödvändighet i den närvarande tidpunkten, och frågan
om dess nödvändighet åter är beroende af åsigten om det nuvarande representationssättets
olämplighet eller oduglighet, torde en anmärkning härom böra förutskickas. Är
det så, som Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen uttalar — och ho vill sådant förneka?
— att »Svenska Folket har, med Försynens bistånd, så bevarat sin frihet och
främjat sin utveckling, att det med öra intager en plats bland de folk, som gå framåt
på civilisationens bana»; är det ock så, att »detta skulle det icke förmått utan en
representation, som uppvuxit ur nationel grund och utbildats efter hvarje tids fordringar»;
då ligger deruti en så stor berömmelse för vår nuvarande nationela representation,
att hvarje medborgare, som vill blifva sitt lands forntid trogen och hafva
sitt öga öppet för fäderneslandets framtid, måste känna sig kraftigt uppfordrad att noga
ransaka »hvarje tids fordringar» och deruti särskilja den sannskyldiga utvecklingens
Konstitutions-Vtskottets Memorial JM 7.
23
elementer från dem, hvilka i lyckligaste fall utgöra framtidshägringar, de der kommit
»förtidigt» och derföre icke passa för folkets närvarande politiska ståndpunkt. Och
hvad Regeringen från sin höga ståndpunkt ansett sig befogad uttala, det har ock i det
tredje Ståndets namn inför thronen vid ett högtidligt tillfälle med följande ord blifvit
bekräftadt: »inom landet allmänt lugn, utbredd förkofran, stigande upplysning, inbördes
förtroende mellan Statsmagterna, mellan regering och folk, samt lagarnes hägn, betryggadt
genom Konungens valspråk »Land skall med lag byggas»; utom landet vänskapligt
förhållande till alla magter och det stigande anseende, som Sverige är lyckligt
nog att åtnjuta under E. K. M:ts spira». En mera lysande skildring af ett folks
tillstånd kan intet annat land erbjuda; och hvem vill förneka, att den på vårt land i
den närvarande tidpunkten eger sin fulla tillämpning!
Hvilka »väsendtliga brister» således än må vidlåda formen för den nuvarande
nationalrepresentationen, den har dock, enligt både Konungs och folkombuds ord, icke
förhindrat, utan fastheldre på det mest lyckliga sätt främjat landets sanna utveckling.
Grunden torde alltså icke ännu vara så »vittrad» att den »sönderfaller». Den främsta
uppgiften för det Svenska folket torde således i den närvarande tidpunkten icke vara,
att sönderbryta denna grund för att till hvad pris som helst »bereda en ny tidsenligare
form att sätta i den gamlas ställe», utan att undanrödja det bristfälliga och sålunda
bereda väg för en ny sakernas ordning, när stunden är inne för så genomgripande
förändring.
Reservanterna förneka icke härmed önskligheten af en representationsförändring.
De mena blott, att vägen dertill går säkrast genom de partiela förändringarne, eller
— om tidsströmmen vore för stark att låta sig nöja med den långsammare utvecklingen
— de vilja en mera genomgripande förändring i den rigtning, de historiska förhållandena
inom vårt fädernesland utvisa. Öfvergången från stånds- till klassvals-principen
erbjuder sig härvid såsom den naturligaste, och utesluter ingalunda en förändring
från obetingad sjelfskrifvenhet till en genom val modifierad, från ett på fyra kamrar
fördeladt arbete till ett tvåkammarsystem. Klassvals-principens företräde framför de
samfälda valens ligger deruti, att den å ena sidan i oinskränktaste mening, utan vilkor
af census eller andra positiva qvalifikationer, lemnar vägen öppen för de hittills orepresenterade
att vinna inträde i representationen, utan att beröfva någon af de hittills
representerade valrätt och valbarhet, under det att den å andra sidan undviker de
samfällda valens Seylla och Charybdis, der man antingen måste, såsom i det af Kongl.
Majit nådigst framlagda förslaget, binda representationsrätten rid penningen eller ock
öppna dörrarne för demokratiens alla vådor. Enkelheten vid tillämpningen af grundsatsen
om samfälda val i jemförelse med svårigheterna vid klassvals-principens tillämpning
kan icke bestridas. Men att på sådan grund antaga den förra och förkasta den
sednare, lärer icke kunna anses välbetänkt. När del gäller ett folks framtid, torde
det måhända löna mödan, att åtminstone försöka lösa svårigheterna, och först sedan
24
Eonstitutions-Utskottets Memorial M 7.
de visat sig oöfvervinnerliga, öfvergå till hvad som erbjuder den största enkelheten,
men tillika medför de större vådorna.
Hvad beträtfar de nyligen antagna kommunal-författningarne, i hvilka Kongl.
Maj:t »trott sig finna icke endast ett bevis att ståndsbegreppen, hvilka der icke vunnit
något afseende, förlorat större delen af sin betydelse, utan ock ett säkrare underlag
för en ny representationsform»; så torde de icke lämpligen i denna fråga kunna gifva
någon ledning för omdömet, enär de först under innevarande år vinna tillämpning, och
dessutom, på grund af så väl kommunal-väsendets egen natur som historiska förhållanden
inom detta område, stånds- eller klassvals-principens tillämpning här aldrig kunnat
ifrågakomma. Af samma anledning lärer ock det »underlag», de erbjuda för en ny
representationsform, åtminstone icke ännu kunna kallas »säkrare». — Vid bedömandet
af det af Kongl. Maj:t nu framlagda representationsförslag må emellertid åsigten så väl
om den större lämpligheten af partiela förändringar i nu gällande Riksdags-Ordning,
som ock om klassvals-principens företräde, helt och hållet lemnäs å sido. Reservanterna
ställa sig på det Kongl. Förslagets grundval, och inlåta sig i granskningen af
detsamma från dess egen synpunkt.
Första Kammaren.
Intresset fäster sig naturligtvis i främsta rummet vid denna Kammare, enär, så
väl i allmänhet som isynnerhet med antagande af de samfälda valens princip, de största
svårigheterna här måste möta ej mindre i fråga om vilkoren för valrätt och valbarhet,
än ock vid bestämmelserna i öfrigt. Då nemligen, enligt Justitie-Statsministerns yttrande,
ändamålet med ett tvåkammar-system måste vara, att det »på samma gång
förekommer förhastade beslut och tryggar det beståendes rätt»; torde det få antagas
såsom Första Kammarens uppgift, att företrädesvis lemna erforderliga garantier för uppnående
af detta sednare ändamål. Men är det så, att man i Första Kammarens rådplägningar
och beslut har rätt att vänta en annan karakter, då har man ock i fråga
om dess tillkomst andra fordringar än dem, som skäligen kunna göras i fråga om den
Andras. Den Första Kammaren torde således böra antagas afse representationen af
samhällets konserverande elementor, under det att den Andra i mer eller mindre mån
skall uttala de liberala tendenserna. Såsom ett axiom i statsrätten lärer nemligen böra
erkännas, att båda dessa elementer utgöra vilkor för möjligheten af det sunda framåtskridandet;
och en representationsform, som icke lemnar tillräckliga garantier för de
konservativa intressenas bevakande, kan således icke anses befordra samhällets väl
eller betrygga dess lugna utveckling.
I det Kongl. Förslaget »utgå begge Kamrarne från hela folket», och den nödiga
karaktersskilnaden dem emellan är sökt »genom stadgande af olika förfaringssätt för
hvardera
Konstitutions-Utskottets Memorial JW 7.
25
hvardera Kammarens bildande.» Den Första Kammaren utses »för längre tid»; till
densamma förekommer »aldrig val i massa»; valbarhetsvilkor äro »en mognare ålder»
och »ekonomiskt oberoende». Här kan således påräknas »en ständig kontinuitet».
Men den väsendtligaste skilnaden består dock deruti, att den utses, »med valfrihet
inom hela riket», förmedelst dels »Landstingen», dels »Stadsfullmägtige», hvilka åter
tillsättas »af kommunernas medlemmar genom omröstning efter skattegrund». Derförutan
är ock afsedt, att åt denna Kammare bereda ett »i sann mening aristokratiskt
element» genom stadgandet, att dess ledamöter »icke erhålla arfvode». Genom
ajlt detta, yttrar Herr Justitie-Statsministern, är den nödiga karaklersskilnaden sökt.
Återstår således blott frågan, om den tillika är funnen.
Hvad då beträffar den »längre tid», för hvilken Första Kammarens ledamöter
väljas, så är föreskriften derom helt och hållet paralyserad genom den dem beviljade
rättigheten till »afsägelse». Den längre tiden är således helt och hållet beroende af
ledamöterna sjelfva. Af samma godtycke hos de valde beror ock, huruvida under
vanliga förhållanden till sagde Kammare »aldrig val i massa» kan förekomma. På
dessa tvänne omständigheter kan således ingen karaktersskilnad emellan Kamrarne
grundas, enär vilkoren för dess realiserande ligga icke inom, utan utom förslaget.
Det torde fastheldre kunna sägas, att den Första Kammaren, tili följd af den medlemmarne
medgifna rättigheten till afsägelse emellan riksdagarne, långt ifrån att erbjuda
»en ständig kontinuitet», kan blifva rörligare än den Andra, hvars medlemmar
för tre år väljas, utan att kunna under tiden förtroendet sig afsäga. Hvad Utskottet
om denna rätt till afsägelse yttrar, att nemligen genom densamma förekommits, att
»Första Kammaren eljest skulle blifvit alltför stationär», lärer väl ej kunna såsom
giltigt antagas. En Kammare, som afser att erbjuda »en ständig kontinuitet», torde
nemligen icke kunna anses uppfylla sin bestämmelse, om den i stället företer en
ständig omvexling.
I fråga om »den mognare åldern», 35 år, jemförd med föreskriften om 25 år
för Andra Kammaren, så torde väl med visshet kunna antagas, att derigenom icke
någon karaktersskilnad kan vinnas, enär utan tvifvel endast undantagsvis personer
under 35 år komma att vinna inträde i den Andra Kammaren.
Landstinget är således den institution, som skall bestämma skilnaden; Landstinget!
med den vidsträckta synkrets som kallas »valfrihet öfver hela riket», men
tillika med den betydliga inskränkning, som benämnes »ekonomiskt oberoende», sökande
sina kandidater bland det aristokratiska element, som heter »utan arfvode»,
förvandlad till en valkorporation, utan magt och myndighet, af subjektiviteten, som
begagnar sin »rätt till afsägelse», och slutligen sjelf en storhet, om hvilken mensklig
erfarenhet ännu icke har någonting att förtälja. Se der den Första Kammarens garantier!
-
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 6 Haft.
4
26
Konstitutions-Utskottets Memorial JM 7.
Stadsfullraägtige torde härvid kunna leranäs utom räkningen, då val till Första
Kammaren på den vägen endast kan förekomma i de tvänne städer, nemligen Stockholm
och Göteborg, »som ej i Landsting deltaga». Anmärkas må härvid allenast,
att städer sådana som Norrköping, Malmö, Carlskrona, Gefle, alla med en folkmängd
från 11 till 21 tusen personer, således inom vårt land ganska betydliga, varda genom
förslagets bestämmelser uteslutna från rättigheten att deltaga i valen till Första
Kammaren i annan mån, än som betingas af deras deltagande i Landstingen. Rätteligen
må väl således frågas, hvarföre, i afseende på inflytandet vid tillsättningen af
besagde Kammares ledamöter, de stora och vigtiga intressen, hvilka af åtminstone de
betydligare städerna representeras, skola till så väsendtlig mån göras beroende af det
på Landstingen allrådande jordbruksintressets målsmän?
På Landstingen kommer således att bero, huruvida »den nödiga karaktersskilnaden»
emellan de begge Ramrarne skall vinnas. Hvad äro då Landstingen? Derpå
kan ännu icke erfarenheten svara. Kongl. Majit har framställt och Konstitutionsutskottet
tillstyrkt förslaget om Landstingen såsom valkorporationer till Första Kammaren,
innan något Landstingsraannaval egt rum, ännu mindre något Landsting opererat.
Deruti ligger utan tvifvel en stor fördel för förslagets försvarare. Man kan
nemligen utan fara för erfarenhetens motsatta vittnesbörd förläna dessa sålunda okända
valkorporationer all den glans, som bör tillkomma dem, hvilka hafva att i så vigtig
angelägenhet fungera. Men å andra sidan har man ock dermed beröfvat sig alla
vapen. Man har ingenting att svara, om betänkligheter höjas emot den nya valkorporationen;
man kan ingenting säga, hvarken om dess konservativa eller liberala ten
denser; man kan ingenting betyga om sättet, hvarpå kommunerna uppfatta sin rättighet
att tillsätta ledamöterna i dessa Landsting. Man sväfvar således i denna fråga
helt och hållet i mörkret. Men då man vill bygga en ny representationsform och
just den del deraf, som skall »trygga det beståendes rätt», då torde klokheten fordra,
att man i en så vigtig fråga icke ställer sig helt och hållet inom förhoppningarnes
verld.
Ingen lärer emellertid vilja bestrida, att ju Landstingens sammansättning skall
blifva sådan, att dess ledamöter med sakkännedom och nit komma att uppfylla sin
bestämmelse »att rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter». Man
anser sig ock kunna under den tid, som förflyter intill nästa riksdag, vinna erfarenhet
om denna läns-representations verksamhet, äfvensom om de egenskaper kommunerna
vilja finna hos de män, hvilka skola i Landstingen deltaga. Men månne man
ock intill nästa riksdag kan vinna erfarenhet om förloppet af valen till Landstingen
såsom politiska val-korporationer? Månne man menar, att denna Landstingens nya
funktion skall blifva utan inflytande på deras så väl sammansättning sora arbete?
Månne man besinnat, hurusom de politiska antipatierna och sympatierna å ena sidan
kunna betänkligt förlama samarbetet jemväl på det neutrala länsområdet, och å andra
sidan blifva starka anledningar för den politiska pressen att inblanda sig i valen
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
27
till de i sitt väsende ekonomiska Landstingen? — Den erfarenhet, som intill nästa
riksdag kan vinnas om Landstingen, är således icke en erfarenhet som kan tillgodogöras
i fråga om bedömandet af deras lämplighet såsom val-korporationer för Första
Kammaren, och det inflytande, deras indragande i det politiska lifvet utan tvifvel
måste utöfva på deras verksamhet i öfrigt, är icke nyttigt för deras ursprungliga
och hufvudsakliga bestämmelse. Faran ligger nemligen förhanden, att hela den utan
tvifvel vackra institution, som genom Landstingen åt länen erbjudits, skall förlora sin
ursprungliga betydelse, och indragas i de tvister, hvilka bäst utkämpas på det politiska
området.
Tanken att låta Landstingen operera vid valen till Första Kammaren är således
icke i och för sig lycklig. Att genom dem den »nödiga karaktersskilnaden» kommer
att gifvas åt Första Kammaren, är icke heller antagligt. Frågas nemligen:
Hvad blifva Landstingsmännen i politiskt hänseende? De blifva elektorer, sjelfva valda
från skilda trakter af ett helt län, med valfrihet inom hela riket. Val-korporationen
saknar således, både i sitt eget väsende och i afseende på omfånget af de valbara,
den sammanhållning, som skall gifva karakter åt valet. Och hvad hafva Landstingen
att åt sina kandidater erbjuda? Ett nio-årigt arbete utan arfvode! Ett erbjudande,
som af kandidaterna kan antagas eller förvägras, förvägras genom afsägelse vid valet,
efter valet, efter första riksdagen, likasom ock efter hvarje af de följande. Under
sådana förhållanden, hvad blifver naturligare, än att Landstingsmännen stundom och
kanske ofta falla med sitt val, enligt Justitie-Statsministerns yttrande, på ett »åtminstone
af ärelystnad lifvadt sinne, som vill underkasta sig en uppoffring»? Men ärelystnaderna
erbjuda åt en Kammare icke den nödiga karaktersskilnaden, eftersom
deras egen karakter väl i de flesta fall varder beroende af meningen för dagen.
Landstingen skola derföre måhända snart nog nödgas fästa sina blickar och sitt val
vid hufvudstaden, och Första Kammaren således komma alt förete anblicken af en
representation tili större delen bestående af hufvudstadens kapitalister, embetsman el
ler
andra medborgare, som utan omak och utan arfvode kunna, fyra månader årligen,
offra sin tid för fäderneslandets bästa.
Elt återstår likväl för Landstingsmännen, nemligen att välja den »förmögenhetens
konservatism», som »af nit för det allmänna» vill underkasta sig en uppoffring. Men
dermed har man ock kommit till sjelfva tyngdpunkten i det Kongl, förslaget, till
det, som, enligt dess idé, utgör den uteslutande garantien för karaktersskilnaden:
penningens allsvåldighet att skapa konservativa tendenser, penningens rätt att bilda
den Första Kammaren. Här vore således mycket att säga; men lystnaden har ock
sin vältalighet. Det torde derföre vara tillfyllestgörande, att hafva afklädt den För
sta
Kammaren alla öfriga emblemer, hvarmed den i Justitie-Statsministerns yttrande
är omgifven, och låta den framträda såsom ett plutokratiskt element, der man möjligen
kan finna mycket penningar, men icke, enligt grundlagen, har rätt att söka
något annat.
28
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
Andra Kammaren.
Likasom man i fråga om Första Kammaren slutligen stannar vid ett streck,
som betecknar ett visst mått af penningar, såsom karaktersskilnad emellan de begge
Kamrarne; så påträffar man vid betraktande af den Andra Kammaren genast ett nytt
streck, som likaledes betecknar ett annat mått af penningar, som åtskiljer de representerade
från de orepresenterade. Åtgärden är i båda fallen utan tvifvel mycket
enkel. Också har man från alla håll såsom en af de utmärktaste sidorna i det
Kongl. Förslaget till ny Riksdags-ordning erkänt dess stora enkelhet. Alla de svårigheter,
som stå i sammanhang med upprättande af ett representationsförslag, under
stadig blick på den vigtiga frågan: hvad den blifvande representanten är? har man
trott sig lösa genom den odiösa frågan: hvad han har? Dervid har man kommit
till en dubbel motsägelse. Utan tvifvel måste nemligen förslagets syftemål vara, att
å ena sidan bereda representationsrätt åt de hittills orepresenterade i så vidsträckt
mån, som med Statens säkerhet kan vara förenlig, och att å andra sidan komma
ifrån både stånd och klasser. Och likväl har man med det första penndraget ej
mindre öfverkorsat representationsrätten för ett mycket stort antal hitintills representerade
besutne hemmansegare å landet samt jord- och fastighetsegare med flera i
städerna, än ock åtskilt tvänne klasser, nemligen fastighetsegare och icke fastighetsegare,
tilläggande den förra representationsrätt för ett kapital, som med allenast 200
R:dr R:mt öfverstiger den årliga inkomst, som af den sednare erfordras. Allt detta
oaktadt har man likväl, synnerligen vid antagande af det omedelbara valsättet, gifvit
så mycket på hand åt den demokrati, man velat utesluta, att man på de införda
census-bestämmelserna vore frestad att tillämpa den bekanta Ehrensvärdska frågan:
Kolonner! Hvad gören I här?
Men om sålunda penninge-strecket för det närvarande innebär sina motsägelser,
så pekar det äfven på vådor för framtiden. Godtycklighetens princip är ett svagt
värn för en representations bestånd; och 1,000 R:dr fastighetsvärde eller 800 R:dr
årlig inkomst såsom vilkor för valrätt och valbarhet är ingenting annat än godtycke.
Den saknar ail inre styrka, och skall derföre stå i grundlagen såsom en utmaning
till de uteslutna demokratiska elementerna, att försöka dess utplånande. När stormen
emot den på sådan grund uppförda byggnaden begynner — och den kan icke
länge uteblifva — då faller den, ty den var byggd på sanden; och då är vårt land
icke längre fritt, utan bundet, bundet antingen af magten uppifrån, sora för fäderneslandets
räddning måste taga väldet i sin hand, eller af magten nedifrån, som af
andra orsaker tager hand om fäderneslandets öden. Historien, äfven den närvarande
tidens, har sina lärdomar att gifva i afseende på dessa farhågor, hvilka således icke
torde vara att förakta!
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
29
Att för öfrigt i det Kongl. Förslaget jordbruksintresset är gynnadt på bekostnad
af alla andra intressen, lärer icke kunna bestridas. Icke nog dermed, att, i
fråga om valrätt och valbarhet till Andra Kammaren, 30 å 50 R:dr inkomst af jordbruksfastighet
motsvarar 800 R:dr inkomst af kapital eller arbete; i Kammaren representeras
Landet af 130 ledamöter, under det att Städerna sända endast 50.
Motsvarar ock delta ungefärligen det nuvarande förhållandet inom Borgare- och
Bonde-Stånden, så ligger dock den stora skilnaden deruti, att för framtiden dessa
oproportionerliga tal komma att fungera tillsammans uti en Kammare. Äfven i denna
punkt kräfves således en erfarenhet från Landstingen, för att tysta de betänkligheter,
hvilka under sistlidne riksdag inom Borgare-Ståndet uttalades och till en början vållade
sagde Stånds afslag å förslaget om Landstingen. Må man nemligen fritt orda
om fäderneslandets gemensamma intressen; så snart det kommer till sak, visar sig
nog, att de särskilda intressena hafva sina efter särskilda klasser bestämda målsmän;
och jordbruks-representanten har icke i den nuvarande representationen visat sig försumma
sina egna intressen; han lärer icke heller för framtiden komma att förbise
dem. Fullt berättigadt var således det inom Borgare-Ståndet skarpt uttalade motståndet
mot Landstingen såsom en för Land och Stad gemensam representation; och
farhågorna för en allt för stor Städernas tunga till fördel för Landsbygden lära icke
kunna undanrödjas, förr än Landstingen under en längre tid fått operera och under
sin verksamhet hunnit gifva en erfarenhet, som måste vara af det aldrastörsta intresse
för bedömandet af den föreslagna Andra Kammarens blifvande skaplynne.
Tager man åter i betraktande den föreslagna representationen för Landsbygden
i och för sig, så möter der en stor olikhet med den nuvarande. Enligt gällande
Riksdags-ordning är hvarje ’’inom häradet boende och besuten hemmansegare” af
allmogen valberättigad och valbar; men enligt Förslaget tillkomma sådana rättigheter
allenast den, ”hvilken antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom
till ett taxeringsvärde af minst 1,000 R:dr eller för lifstid eller för minst fem
år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande 6,000 R:dr”. Öfverallt
inom riket, men synneriigast inom de provinser, der hemmanskiyfningen till
en nästan otrolig grad fortgått, komma således sannolikt hundratals medborgare under
strecket, hvilka hitintills egt representationsrätt. Förlusten både för dem sjelfva och
för Staten är måhända icke stor. De aldrafleste sålunda uteslutne hafva möjligen
aldrig af sådan rätt sig begagnat. Men ett förslag till representationsförändring, hvars
ena hufvudsakliga motiv vili vara, att utsträcka representationsrätten, kan icke sägas
halva med tillräcklig omtänksamhet afvägt de närvarande förhållandena, om det beröfvar
en enda medborgare den representationsrätt han eger, och hvilken han icke
genom eget förvållande förverkat. Annorlunda har man i Norrige förfarit, der
hvarje egare af matrikulerad jord, utan allt afseende på dess värde, är både valberättigad
och valbar.
30
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
Samma ogynsamma förhållande visar sig äfven i afseende på Städerna Hvad
beträffar hus-, tomt- eller jordegare med flera, gäller äfven här först och främst,
att alla hittills representerade, som kommit under strecket, förlorat denna rätt. Men
dertill kommer, att, genom föreskriften att endast de städer, som ega ”en folkmängd
af 10,000 eller mer’’, utse egen riksdagsman, de aldraflesta städer i riket blifvit beröfvade
sin innehafvande rätt att sända egna representanter. Här framträder således
ett nytt streck, lika omotiveradt som penningens, nemligen folkmängdens. Följden
af denna enkla operation är kolossal. Af Sveriges 85 städer komma endast sex,
nemligen Stockholm, Göteborg, Norrköping, Malmö, Carlskrona och Gefle, att utse
egna representanter. Alla öfriga skola i valkretsar indelas. Visserligen har, uti ett
från Justitie-Statsdepartementet till Utskottet aflemnadt icke-officielt förslag till beräkning
af representationen för städerna, blifvit upptaget, att städerna Upsala, Orebro,
Calmar, Jönköping, Lund, Landskrona och Wisby, med en folkmängd från 6 till nära
9 tusen personer, skulle, oberoende af valkretsar, välja hvardera en representant;
men då sådant strider emot den föreslagna grundlagens föreskrift, lärer vid sådan
uppgift icke kunna fästas något afseende. Alltså, jemväl dessa sju, i folkmängd icke
obetydliga, städer skola i valkretsarne ingå. Dessa, jemte Linköping med öfver 6,000,
Fahlun, Westervik, Helsingborg, Ystad, Christianstad och Carlshamn, alla med nära
6,000; Westerås, Carlstad, Uddevalla, Wenersborg, Halmstad, Nyköping, Eskilstuna
och Sundsvall, alla med nära 5,000 personer, förlora sin rätt att sända egna representanter.
Hvarföre? Derföre att de stå under folkmängds-strecket. Månne väl ett
Förslag med sådana bestämmelser kan vara egnadt att häfva betänkligheterna mot
dess antagande? — Visserligen är man fullt berättigad säga, att förlusten icke drabbar
dessa folkrikare städer, utan dem, som med sådana städer komma i samma valkrets.
Men dermed har man allenast blottat den andra svaga sidan i bestämmelserna.
Antingen får nemligen den i valkrets indelade folkrikare staden en afgörande
öfvervigt eller icke. I förra fallet är den mindre stadens representationsrätt tillintetgjord,
och då är denna beröfvad en rätt, den förut egt. I sednare fallet åter måste
det ju sägas, att den folkrikare staden förlorat en medborgerlig rätt genom sin
sammanblandning med andra.
1 fråga om indelningen i valkretsar, hvilken, så vidt ske kan, bör ske länsvis
och så, att hvarje valkrets innehåller en folkmängd af minst 6 tusen och högst \%
tusen, erbjuder den ofvan åberopade icke-officiela beräkningen åtskilliga intressanta
punkter till frågans bedömande. Uti valkretsen Södertelje med 1,800, Norrtelje
med 1,100, Sigtuna med 450, Waxholm med 1,000, Östhammar med 500, Öre
grund med 600 och Enköping med 1,600 (ailt i runda tal), summa 7,050 personer;
hvar skall man finna sammanhållningspunkten? Och huru skall man, isynnerhet om
dessa städer, hvar för sig, begagna det omedelbara valsättet, kunna vänta ett resultat
af valet, som tillfredsställer mer än en af de sålunda sammanförda städerna? Uti
valkretsen Fahlun med 5,000, Hedemora med 1,100 och Säther med 500, hvad
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
31
betyda Hedemora och Säther? Uti valkretsen Mariestad med 2,000, Lidköping med
3,000 och Skara med 2,000, hvad betyder någondera af dessa städer, om de båda
andra förena sig om samma representant? Uti valkretsen Halmstad med 4,000,
Warberg med 2,500, Laholm med 1,200, Falkenberg med 1,100 och Kongsbacka
med 500, hvad betyder Halmstad, om Warberg, Laholm och Kongsbacka förena
sig? Och slutligen, hvad säga om valkretsen Hernösand, Umeå, Piteå och Luleå,
med 65 mil emellan de yttersta gränsorna, och der tillika möjligheten af ett val
genom elektorer är hardt nära omintetgjord genom den stora väg-distansen?
Huru man således än må betrakta de båda Kamrarne, de stå der visserligen
såsom mycket enkla organisationer på papperet, men åtskilda från hvarandra och
ifrån de utom Kamrarne ställda orepresenterade endast genom penningens gyllene
råmärke, uteslutande från den Första Kammaren all den bildning, de insigter, den
erfarenhet, den mogenhet och konservatism i åsigter, som icke har råd eller lust att
under nio års tid, minst fyra månader årligen, vistas i hufvudstaden, och på samma
gång öppnande den Andra Kammaren för ali den äregirighet, som kan finna sin
uträkning vid, att genom hyllandet af dagens mening bereda sig ett rum i den med
arfvode försedda representant-kammaren.
Ärendenas behandling i Kamrarna.
Kamrarna hafva ”i alla frågor lika behörighet och myndighet”, sådan är den
grundsats, som i det Kongl. Förslagets 1 § uttalas. Frågor, i hvilka Kamrarna ej
blifvit om beslutet ense. skola således anses hafva för den riksdagen förfallit. Men
det gifves frågor, hvilka ej kunna genom den ena Kammarens beslut förfalla. Sådana
äro de, som röra ”statsutgifter eller bevillning eller Riksbankens eller Riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter”. I dessa frågor ”skola
begge Kamrarne, hvar för sig, rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat,
kommande den mening, som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda Kamrarnas
sammanräknade röster, att gälla såsom riksdagens beslut”. Sådan är föreskriften
i 65 §. Då nu Första Kammaren beräknas till 119, men den Andra till 180
ledamöter, följer att, när i sådan fråga 150 eller flere röster i Andra Kammaren
förenat sig om ett beslut, den Första Kammarens enhällighet i frågan betyder intet.
Frågan kan alltså vinna bifall eller förkastas, fastän blott den ena Kammaren sådant
beslutat. Kamrarnas ”lika behörighet och myndighet” är således icke en sanning. —
Statsutgifter och bevillning, Riksbank och Riksgälds-kontor äro likväl angelägenheter,
som i nationens lif hafva sin stora vigt; och i afseende på så väl ställningen till regeringen,
som betydelsen inom representationen och för nationen, kommer utan tvifvel
den Kammare att gälla mest, som sålunda disponerar öfver folkets penningar.
En-kammarsystemet ligger således inclusive i det föreslagna Två-kammarsystemet;
32
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
och den vådan lärer väl icke kunna räknas till de ringare Funnes ingen annan
brist i det nu framlagda förslaget, — sannerligen den vådan borde vara tillräcklig
att afskräcka från dess antagande — Utskottet har menat, att sådan öfvervigt bör
ligga hos den Andra Kammaren, eftersom »den representerar flertalet af de skattdragande».
Dervid har dock Utskottet förgätit Justitie-Statsministerns yttrande, att
»begge Kamrarna utgå från hela folket», äfvensom att det »icke är representantens
uppgift att vara målsman för skilda klassers, utan för allas intressen», samt att hela
den nya national-representationens, således båda Kamrarnas, »nödvändigaste egenskap
är, att vara ett sannt uttryck af tänkesättet hos majoriteten af den politiskt tänkande
delen af nationen.» Vill man redan nu utkasta misstroendets frö emellan de båda
Kamrarna, genom att låta den Första representera minoriteten och den Andra majoriteten
af de skattdragande; då finner man lätt, hurusom den nuvarande ställningen
icke blifver förändrad genom det nya representationssättets antagande. Formen bluen
annan, men misstroendets anda blir densamma; och ett förslag, som i en vigtig
grundprincip innebär ett frö till sådant misstroende, kan icke anses uppfylla anspråken
på tvänne Kammare »med lika behörighet och myndighet».
Att i ett annat hänseende denna Kamrarnas lika behörighet och myndighet
blifvit bevarad på bekostnad af en annan vigtig grundsats vid Två-kammarsystemet,
nemligen den att förekomma förhastade beslut, torde icke heller böra förbigås. »Betänkande,
som af ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt Utskott afgifvits, skall»
nemligen, enligt förslagets 59 §, »i begge Kamrarna för ärendets afgörande, så vidt
ske kan, samtidigt föredragas.» Undanröjes ock derigenom den påtryckning på den
ena Kammaren, som kunde framkallas deraf, att beslut redan är fattadt i den andra;
så ligger dock deruti tillika den faran, att förhastade beslut kunna i dem båda fattas.
Det förhastade i beslut undanröjes nemligen icke i allmänhet derigenom, att personer
på olika rum samtidigt öfverlägga och besluta, utan fastmera derigenom, att öfver
läggningen
i den ena Kammaren blir tillgänglig till upplysning och pröfning i den
andra. I annan händelse vore utan tvifvel den nuvarande representationen på fyra
Kamrar i långt högre grad betryggande, än den föreslagna på tvänne Kamrar. Men
erkännas måste, att en af de väsentligaste olägenheterna i det närvarande ligger just
deruti, att öfverläggningarne och besluten förekomma oberoende af hvarandra. Oväntadt
synes såledss, att just detta blifvit i det nya bibehållet. Faran af den ena
Kammarens alltför starka påtryckning hade förmodligen kunnat på annan väg förebyggas.
Kan den åter icke förebyggas, då ligger ju deruti jemväl en ny svaghet
hos den föreslagna nya representationen.
Ibland sådana föreslagna förändringar, som icke stå i oskiljaktigt sammanhang
med det nya representationssättet, torde särskilt böra anmärkas den under hela
riksdagens lopp medgifna motionsrätten »i ämne, som icke tillhör ständigt Utskotts
behandling.» När nu derjemte Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet icke vidare
blifvit
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
38
blifvit bland antalet af de ständiga Utskotten upptaget; så följer deraf, att motionsrätten
just i de frågor, der den hitintills mest begagnats, kommer att stå öppen under
hela riksdagen, äfvensom att för hvarje sådan fråga »tillfälligt Utskott» skall tillsättas,
så framt någondera Kammaren sådant beslutar. Inflytandet häraf på riksdagens
gång är visserligen svårt att på förhand beräkna; men sannolikt synes, att
de många och kanske äfven långa diskussioner, som blifva en följd af olika åsigter
om en motions behörighet att af tillfälligt Utskott behandlas, äfvensom de ständigt
återkommande valen till sådana Utskott, skola i icke ringa mån bidraga till riksdagens
förlängning, och således de afsedda fördelarne af Ekonomi-Utskottets försvinnande
icke uppvägas af de dermed förenade olägenheterna.
Slutligen lärer väl ock en icke ringa betänklighet mot förslaget möta i den
omständigheten, att under vissa förhållanden grundlagsändringar alltför hastigt kunna
åstadkommas, då hvarje förslag till sådan förändring, som blifvit hvilande under en
riksdag, hvilken inträffat året före de nya valen, redan följande år kan definitift antagas
Men då hela det nya representationssättet lärer hafva till följd en hastig omsättning
i lagstiftningsåtgärder, och således grundlagarnes större rörlighet sammanhänger
med det blifvande systemet i öfrigt, torde det vara nog att endast hafva påpekat
jemväl denna omständighet.
Om förhållandet mellan Riksdagen och Kyrkomötet.
Sedan Reservanterna härmed framställt sina betänkligheter emot ifrågavarande
grundlagsförslag, så vidt det rörer Slaten, återstår för dem att framställa några större
betänkligheter, hvilka de hysa mot de delar af samma förslag, som åt Kyrkan anvisa
hennes framtida ställning och åsyfta att betrygga hennes rätt. Dessa delar äro
företrädesvis 87 och \ 14 §§ af Regerings-formen.
Hvad först vidkommer 87 § Regerings-formen , så stadgas der, att riksdagen
hädanefter såsom hittills skall gemensamt med Konungen stifta, förändra eller upphäfva
kyrkolag, och endast det tillägg göres, att dervid dock jemväl fordras samtycke
af allmänt kyrkomöte. Tillägget kan visserligen synas vara af stor vigt, då
det uttryckligen tillkännagifver, att den föreslagna förändringen i Statens representationsform
kräfver en särskild kyrklig representation, af hvars samtycke riksdagens
beslut i ofvan antydda hänseende bör blifva beroende; men hvarken är dermed, enligt
Reservanternas öfvertygelse, kyrkans sjelfständighet tillräckligt tryggad, ej heller
den rätta ordningen emellan kyrkomötets och riksdagens befogenhet i kyrkliga lagstifningsfrågor
uppställd. Såsom ett oafvisligt vilkor för kyrkans sjelfständighet får
val nemligen det anses, att hon icke blott i negativ, utan äfven i positiv mening eger
utöfva den kyrkliga lagstiftningsrätten genom det organ, hon sjelf finner för godt
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 6 Haft. 5
34
Konstitutions-Utskottets Memorial JVi 7.
att för sådant ändamål utse. Denna rätt har kyrkan från uråldriga tider utöfvat,
och hon utöfvar den ännu i dag inom vidsträcktare områden af kristenheten. 1
Sverige har det hittills skett och kunnat ske, så länge statsförfattningen hvilat på en
evangelisk-luthersk grund, genom riksdagen, som tillika varit kyrkomöte. Men kan
och bör det äfven hädanefter ske, om nyssnämnda grund upphäfves, och man i
detta fall ganska rigtigt finner det vara nödvändigt att utsöndra kyrkomötet från riksdagen?
Hvartill skulle ens denna utsöndring tjena, om den positiva kyrkliga lagstiftningsrätten
fortfarande skall tillhöra riksdagen, då utan tvifvel blott den myndighet
lärer blifva kyrkans verkliga representant, som har hennes lagstiftning i sin hand?
Och kan väl den tillämnade riksdagen billigtvis göra anspråk på en dylik rätt? Nej.
En riksförsamling, som sammansättes utan allt afseende på de kyrkliga angelägenheterna,
och i hvilken tilläfventyrs ingen enda medlem af kyrkans lärostånd kommer att
deltaga, men till hvilken deremot valrätt är medgifven åt mosaiska trosbekännare
och valbarhet åt hvarje annan, som bekänner sig till den obestämda och mångtydiga
lära, som kallas »kristen-protestantisk,» således äfven åt de mest kyrkofiendtliga
sekters medlemmar, — en sådan riksförsamling bör hvarken kunna eller vilja hafva
till sin uppgift att gifva evangelisk-luthersk kyrko-ordning dess positiva innehåll.
Konungens rådgifvare synas ock dela denna åsigt, då de genom Herr Justitie Statsministern
i det Stats-Råds-protokoll, som finnes bifogadt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
anmärkt, att »det måhända vore rigtigast att till kyrkomöte, gemensamt med
Konungen, öfverlemna den kyrkliga lagstiftningen,» men att beskaffenheten af vår nu
gällande kyrkolag, såsom »sammanblandad med en mängd stadganden af civil-lags
natur», för närvarande hindrar, att samma lagstiftning »helt och hållet undandrages
national-representationen». På samma gång Reservanterna glädja sig öfver ena sidan
af detta erkännande, beklaga de, att på den anmärkta sammanblandningen så mycken
vigt blifvit lagd, att den ensam anses tillsvidare omöjliggöra tillämpningen af en
i sig sjelf rigtig grundsats. Afven Sveriges nu gällande civil-lag är dock uppblandad
med åtskilliga främmande stadganden, t. ex. sådana, som höra till det så kallade
ekonomiska lagstiftningsområdet, der Konungen ensam stiftar lag, utan att deraf några
menliga följder eller konflikter emellan Konung och Ständer inträffat Har man
då skäl att befara ett annat förhållande mellan riksdagen och kyrkomötet, om hvardera
får i grundlagen sig tillerkänd sin vederbörliga andel i lagstiftningen, enär in
genderas beslut utan Konungens sanktion eger giltighet? Skulle icke desto mindre anledning
till en dyhk farhåga förefinnas, är det ju ingen oöfvervinnerlig svårighet, att
uppdraga den allmänna gränsskilnaden emellan civil-lag och kyrkolag samt gifva bestämda
föreskrifter om huru de stadganden. som städse måste blifva af blandad natur,
böra behandlas. Och om man vidare, för den händelse att kyrkolagstiftnmgen
öfverflyttades på kyrkomötet, ej anser Konungens pröfnings- och stadfästelse-rätt göra
tillfyllest, utan finner lämpligast att åt riksdagen förbehålla rättigheten att bifalla eller
förkasta de lagförslag mötet för sin del antagit; så hafva Reservanterna häremot in
-
Konslitutions-Utskottets Memorial M 7.
35
tet att invända. Kyrkolag måste alltid å statens vägnar pröfvas lika väl som hvarje
annan lag. Är det icke nog, att detta sker genom Konungen, så blifver riksdagen
tydligt vis den myndighet, som jemte Honom skall utöfva ifrågavarande rätt eller,
med andra ord, ega veto i förhållande till kyrkomötet. Dermed erkännes och betryggas
tillfullo Stålens öfverhöghet, utan att kyrkans rättmätiga anspråk underkän
nas. Detta veto innebär nemligen, att riksdagen ur allmän ordnings och säkerhets
synpunkt har att granska de af kyrkomötet framlagda lagförslagen, för att tillse,' att
ej Statens rätt och välfärd genom dem kränkas; men det innebär icke, att riksdagen
i kyrkans namn och ur kyrklig synpunkt skall positift ordna kyrkans inre
angelägenheter. Ett åliggande och en rättighet af sistnämnda slag kunna ej åt riksdagen
öfverlemnas, utan att man med detsamma försätter kyrkan i ett förnedrande
träldomstillstånd och beröfvar henne en förmån, som är åt dissenterande religionssamfund
i vårt land medgifven. Pligten förbjuder Reservanterna att härtill medverka.
Endast i det fall, att förhållandet emellan riksdagen och kyrkomötet vändes
om, såsom ofvan blifvit antydt, kan ock hvad 2:dra momentet af ifrågavarande §
för öfrigt åsyftar utan olägenhet tillämpas. Der stadgas nemligen om kyrkolagsförslag
såväl som om dem, hvilka höra till civil- och criminal-lag, att de skola anses
såsom förfallna, om de ej före början af riksdagen näst efter den, som framställt
eller antagit dem, blifvit genom allmän kungörelse af Konungen såsom lag utfärdade.
Men nu må, enligt samma moment, kyrkolag ej stiftas, utan att kyrkomötet gifvit
sitt samtycke och detta möte åter skall, såsom Kongl. Majit föreslagit, blott hvart
femte år sammanträda. Följaktligen måste antingen Konungen låta alla de kyrkolagsförslag
förfalla, som riksdagen under fyra på hvarandra följande år kan komma att framställa,
eller måste riksdagens kyrkliga lagstiftningsrätt inskränkas till hvart femte år,
hvilken inskränkning icke blifvit föreslagen och icke sjelfmant lärer inträffa, eller måste
slutligen urtima kyrkomöte möjligtvis behöfva årligen sammankallas. Så täta
sammanträden af denna korporation anse Reservanterna vara för kyrkan hvarken
nödiga eller nyttiga. De hade blifvit fullkomligt obehöfliga, likasom möjligheten af
de andra påpekade olägenheterna varit fullkomligt undanröjd, om momentets två första
rader haft följande, efter Reservanternas förmenande, theoretiskt rigtiga och praktiskt
användbara samt Statens värdighet fullt motsvarande lydelse: »Kyrkomöte ege
att gemensamt med Konungen stifta, förändra eller upphäfva kyrkolag; dock att dervid
erfordras samtycke jemväl af riksdagen».
Men äfven om denna Reservanternas här framställda mening ej godkännes,
utan man anser kyrkomötets lagstiftningsrätt böra inskränkas till ett veto; så fordrar
i alla fall den nya ställning, som blifvit åt kyrkan anvisad, ett stöd i grundlagen,
hvilket i det Kongl, förslaget saknas, och hvarförutan den beviljade rättigheten är ganska
osäker och således tillika ganska värdelös. Det är tänkbart och till och med
sannolikt, att de kyrkolagsförslag riksdagen godkänt ofta kunde komma att af kyrkomötet
förkastas. Följden deraf skulle då lätteligen blifva den, som en och annan
36
Konstitutions-Utskottets Memorial JW 7.
upprigtig mun redan i förväg uttalat såsom viss, att riksdagen, för att ej hindras i
sina afsigter, helt enkelt upphäfde hvad §§ 87 och 88 Regerings-formen om kyrkomötet
stadga och på sig öfverflyttade den kyrkliga representationsrätten odelad. Väl
är det sannt, att mot hvarje sådant försök kyrkan borde hos Kongl. Maj:t kunna
påräkna tillbörligt skydd; men säkrare är dock hafva sitt stöd i lagen än i en regerings
välvilja. Har Staten genom grundlagen sin representationsrätt betryggad, så
bör ock kyrkan på samma sätt hafva sin betryggad. Reservanterna tro det derföre
hafva varit både önskvärdt och nödvändigt, att i det Kongl, förslaget blifvit intaget
ett stadgande derom, att hvad i nyss anförda §§ om kyrkomöte sägs, ej må utan
kyrkomötets eget bifall upphäfvas.
Samma anmärkning gäller äfven om det skydd, som i 114 § Regerings-formen
blifvit lemnadt Presterskapets privilegier. Denna § kan, likasom de sist omnämnda,
af Konungen och riksdagen när som helst upphäfvas, och således kyrkans vigtigaste
yttre förmåner tillintetgöras, utan att hennes egna närmaste målsmän ens blifvit i saken
hörda. Med full rätt talas här om kyrkans förmåner; ty de fri- och rättigheter
i afseende på tionde, hemman, jordar m. m., som i bemälda privilegier blifvit Presterskapet
tillförsäkrade, äro på samma gång en åt kyrkan sjelf lemnad garanti för
hennes materiela sjelfständighet, hvarigenom det för henne är möjligt att, utan allt
beroende af statskassan och vexlande riksdagsopinioner, utföra de pastorats-delningar
och andra likartade förändringar i sin organisation, som landets stigande kultur och
tilltagande folkmängd kräfver. Dessutom torde böra erinras, att den mycket betydliga,
fastän derföre icke öfverflödiga, utan snarare otillräckliga, kyrkoegendomen är i
samma privilegier inbegripen. Orsaken, hvarföre kyrkans egna och Presterskapets
materiela intressen sålunda blifvit med hvarandra i dessa privilegier införlifvade, behöfver
knappt omnämnas. Det ligger i sakens natur, alt man derigenom och genom
att låta hvarje förändring bero af Preste-Ståndets bifall, trott sig ställa den säkraste
borgen för, att ej onödigtvis förhållanden må rubbas, som Svenska folket af ålder
ansett vara för samhället nyttiga. Nu vill man emellertid icke allenast borttaga det
gamla grundlags-skyddet, utan tillika öfverflytta den svaga garanti, som derefter skulle
komma att återstå, från Preste-Ståndet till kyrkomötet. Skälet dertill är så mycket
mindre klart, som Ridderskapet oeh Adeln fått sig tillerkänd rättigheten att fortfarande
bevaka sina vida mer betydelselösa privilegier. Hvarföre då ej förunna Presterskapets
ombud vid kyrkomötet samma rättighet eller åtminstone föreskrifva, att i privilegiifrågor
mötets presterliga och lekmanna-beståndsdelar borde, hvar för sig, afgifva yttrande,
samt att, endast i händelse båda delarne sammanstämde, mötet skulle anses
hafva bifallit den förändring riksdagen föreslagit? Om så skett, hade detta utan tvifvel
äfven för kyrkomötets sammansättning och verksamhet varit helsosammast, ty
alla egennyltiga beräkningar hade dermed varit bannlysta både från valen och mötets
förhandlingar. Gerna medgifves rigtigheten af den invändning, som häremot kan
göras, att lekmännen i vår kyrka måste anses lika varmt som Presterskapet nitälska
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
37
för hennes väl, roen derföre lärer det icke innebära någon förnärmelse mot dem,
om man vågar påstå, att de i allmänhet hvarken ega Presterskapets insigter i kyrkliga
angelägenheter, ej heller samma intresse som sistnämnda korporation, då det
gäller att särskilt bevaka något, som de i många fall af missförstånd anse vara
mindre förmånligt för dem sjelfva. Vare härmed huru som helst, så bjuder försigtigheten,
stärkt af erfarenhet i åtskilliga andra länder, alt ej uppoffra den grundlagsenliga
rätt, hvaraf Preste-Ståndet för närvarande är i besittning, förrän kyrkans framtid
äfven i ekonomiskt hänseende är tillräckligt betryggad.
Sådana äro de hufvudsakliga anmärkningar. Reservanterna ansett sig böra inför
Rikets Ständer framställa mot den nya representation, hvilken, enligt Utskottets uppfattning,
måste betecknas såsom »tidsenlig, betryggande, byggd på grundsatsen af ett
allmännare förtroende», och genom allt detta »beredande en större samverkan, än hittills,
emellan de båda statsmagterna». Om tidsenligheten lönar det icke mödan att
tvista. Statens lif är icke ögonblickets, och den form, hvari detta rörer sig, kan
vara tidsenlig, äfven om den behåller sådana grundvalar, på hvilka Statens bestånd,
lycka och utveckling hitintills hvilat. Tryggheten ligger icke i menniskans hand, den
har sitt fäste uppöfver de menskliga beräkningarne. Men när Staten kastar bort det
gamla bepröfvade, för att göra allting nytt, då har den beträdt en väg, om hvilken
man visserligen kan uttala sina glada förhoppningar; men att tryggheten skulle vara
ett af de framstående dragen i den ljusa taflan, lärer väl näppeligen kunna sägas.
Grundsatsen af eli allmännare förtroende är en skön och herrlig grundsats. Men i
politisk mening förutsätter den hos de valberättigade ett intresse för allmänna angelägenheter
och en utveckling, hvilken icke kan vinnas förr, än de kommunala författningarne
under en följd af år fått verka och bära sina frukter, Såsom förhållandena
nu gestaltat sig. torde detta förtroende måhända alltför mycket komma att hemta
sina ingifvelser från tron på den så kallade allmänna opinionens sjelfbjudna målsmän;
men hafva väl dessa alltid i politiska frågor gjort sig förtjenta af ett allmännare förtroende?
Samverkan emellan de båda statsmagterna är ett mål, hvartill den konstitutionel
staten har att sträfva, och vårt fädernesland har under den närmast
förflutna tiden i delta hänseende lemnat föga öfrigt att önska. Att genom ett nytt
representationssätt målet skulle komma närmare, är allenast en tom förhoppning,
som glömmer, att det nya jemväl i sig innebär froen till de intimaste konflikter.
Den nya representationen träder visserligen regeringen närmare på lifvet, det är en
obestridlig sanning. Men tvifvelaktigt kan vara, huruvida derigenom regeringen
kommer representationen närmare. Har ock den ur Sveriges häfder framskimrande
sanningen, att »Svenska folkets historia är dess Konungars», till följd af nya tidsförhållanden
blifvit i väsentlig mån modifierad; så är dock fortfarande en stark konunga
-
38
Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
makt ett af de kraftigaste värnen för Svenska folkets frihet. Men om den konservativa
karakteren icke kan göra sig i någon mån gällande inom någondera Kammaren,
då blir det regeringens uppgift, att med sitt veto alltför ofta träda emellan
det beslåendes rätt och det nyas anspråk. Och ur sådana konflikter uppvexer icke
den åsyftade samverkan mellan de båda statsmagterna. Deruti ligger fastheldre fröet
till stora vådor både för konungamakten och friheten.
Med ett vädjande till Ridderskapels och Adelns samt Preste-Ståndets fosterlandskärlek
afslutar Utskottet sitt betänkande. Utskottet manar dem att göra de uppoffringar,
som kräfvas för vinnande af ett nytt representationssätt. En allvarlig maning
är visserligen alltid att lägga på bjertat. Men uppoffringen är icke deras allena,
ulan allas. När en nation vill sönderbryta en af grundvalarna för sin författning,
då är det icke den enskilde, icke ett eller vissa Stånd, som göra uppoffringarne, lika
litet som landets minnen tillhöra det ena eller andra Ståndet. Brytningen träffar det
hela. Men då i en sådan stund den enskilde har att uttala sig om dessa allmänna
uppoffringar, må man icke undra, att ban med allvar frågar sig sjelf, om genom
dem ett offer göres blott åt ögonblickets anspråk, eller tillika åt fäderneslandets lycka
och utveckling. Kan han icke i det nya, som erbjudes, se ett bättre än det
gamla, som skall kastas å sido, då är det hans pligt att icke fördölja denna sin öfvertygelse,
utan öppet framlägga sina betänkligheter. Det är denna pligtuppfyHeise,
som sökt sitt uttryck i den reservation, hvilken härmed är afslutad.»
JEMFÖRELSE-TABELL.
Regerings-fornicn.
Den nuvarande:
Den föreslagna:
1—
-36 igenfinnas i
§§
1—36.
37
» »
§
37, mom.
1. — Mom. 2,
nytt
38-
OO
-a
1
§§
38—48.
49
» »
§
49, mom.
1. — Mom. 2,
nytt
SO-
— 52 » »
§ä
50—52.
äd
» »
53, mom
1. — Mom. 2,
nytt.
Konstituiions-Utskottets Memorial M 7.
39
§§ 54, 55 igenfinnas i
§ 56 motsvaras af
§ 57 igenfinnes i
§§ 58 — 68 igenfinnas i
§ 69 motsvaras af
§ 70, utesluten.
§ 71 motsvaras af
§§ 72—80 igenfinnas i
§ 84 motsvaras af
§ 82 igenfinnes i
§ 83 » »
§ 84, utesluten.
§§ 85, 86 igenfinnas i
§§ 87, 88 motsvaras af
§§ 89—96 igenfinnas i
§§ 97, 98 motsvaras af
§§ 99—102 igenfinnas i
§ 103 motsvaras af
§§ 104—106 igenfinnas i
§ 107 igenfinnas i
88 408, 109 motsvaras af
'§ 140 »
§ 4 4 4 » »
§§ 112, 413 igenfinnas i
§ 414 motsvaras af
§§ 54> 55.
§ 56-
§ 57, mom. 1.
§§ 58 — 68.
§ 69-  § 70, ny.
§ 74.
§§ 72—80.
§ 81.
§ 82.
§§ 83, 84.
§§ 85, 86.
§§ 87, 88.
§§ 89—96.
§§ 97, 98.
§§ 99 — 102.
§ 103.
§§ 4 04—106.
§ 107, mom. 4, 2.
§§ 108, 109.
§ 14 0, mom. 1.
§ 110, mom. 2.
§ 114, ny.
§§ 112, 113.
§ 114.
— Mom. 2, nytt.
— Morn 3, nytt.
Riksdags-ordniiigeii.
1, 2 motsvaras af
3 » »
4—7 » »
8, utesluten.
9 igenfinnes i
10 motsvaras af
41 » »
12—15» »
16, första punkten
47, mom- 1, motsvaras af
§8 1, 2 R. O.
§ 34 R. O.
§ 2, mom. 2. R. O.
§ 51 R. F.
§ 95 R. F.
§ 4 8 R. O.
§§ 6, 7, 13—16, 78 R. O.
utesluten; andra punkten motsvaras af § 23, mom. 2. R.
§ 412 R. F. och § 26, e) R. O.
O.
40
Konstitutions-Ut skottets Memorial M 7.
17,
18
19
20
21
22
23
24
25,
26,
28
29-  34,
35
36,
36,
37,
37,
38
39
40,
41
42
43
44,
44,
45
46,
46,
47,
49
50
51
52
53,
55
56
57,
57,
moni 2, motsvaras af
» »
» »
» »
» »
» »
» »
» n
utesluten.
27 motsvaras af
» B
—33 » »
utesluten,
motsvaras af
mom. 1, motsvaras af
mom. 2, 3, 4 » »
morn 1. » »
mom. 2, uteslutet,
motsvaras af
» »
utesluten,
motsvaras af
» »
» »
mom. 1. motsvaras af
mom. 2, 3, uteslutna,
motsvaras af
mom. 1, motsvaras af
mom. 2, uteslutet.
48 uteslutne,
motsvaras af
» »
» »
utesluten.
54 motsvaras af
» »
» »
mom. 1 » »
mom. 2, uteslutet.
§ 17 och § 23, mom. 1. R 0.
§§ 9, 19, 26 R. 0.
§§ 11, 22 R. 0.
§ 77 R. 0.
§ 32 R. 0.
§§ 10, 20 R. 0.
§ 33 R. 0.
§ 35 R. 0.
§§ 34, 53, mom. 1, 54 R 0.
§§ 37, mom. 1, 2. 50 R 0.
§§ 38—42, 57, 64, 65 R 0.
§ 50 R 0.
§ 80 R. O.
§ 37, mom. 1, 3. R 0.
§ 45, mom. 1. R. 0.
§ 48, mom. 1. R. 0.
§ 44 R. 0.
§§ 43, 53, mom. 2, 3. R 0.
§ 46 R. 0.
§ 47 R. 0.
§ 56 R 0.
§ 5 1, mom 1. R. 0.
§§ 51, mom. 2, 59, mom. 1. R. 0.
§§ 58, 59, 63, mom. 1. R. 0.
§ 52 R. 0.
§ 55, mom. 3. R. 0.
§ 60 R. 0.
§ 61 R. 0.
§ 55, mom. 1, 2 R. 0.
§§ 48, mom 2, 62 R. 0
g 58
Konstitutions-Utskottels Memorial M 7.
41
»
-65»
67 »
69 »
mom. 1, uteslutet,
mom. 2, motsvaras af
§ 58 motsvaras af
§ 59
§ 60
§§ 61-  §§ 66.
§§ 68,
§ 70,
§ 70,
§ 71
§ 72
§ 73
§ 74
§ 75
§ 76
§ 77
§ 78
§ 79
§ 80
§ 8/1
§ 82 utesluten.
»
»
»
»
»
»
»
»
))
»
»
§ 76 R. 0.
§ 82 R. 0.
§ 79 R. 0.
§§ 66—70 R. 0.
§ 71 R. 0.
§§ 72, 73 R. 0.
§ 141, mom. 2. R. F.
§ 75 R.O.
§ 80, mom. 3. R. 0.
§§ 63, mom. 2, 65 R. 0.
§ 84 R. 0.
§§ 63, mom. 2, 64, 65 R. 0.
§ 4 07, mom. 3. R. F.
§ 410, mom. 2. R. F.
§ 140, mom. 4. R. F.
§§ 4, 30, 45, mom. 2. R, 0.
§ 5 R. 0.
§ 36, mom 2. R. 0.
Rättelser
Konstitutions-Utskoltels Memorial M 7.
Sid. 4 rad. 18 uppifr. står: rättegångsändring läs: rättegångsordning
» 5 » 29 » » Föryttrare » Fory ttr are
8 8 8 30 » » vare » vare
Biti. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 6 Baft.
6
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Konstitutions-Ulskollels Memorial N:o 8.
I
JV:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1863, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i i § i°2
mom. samt 4 § ii morn. Tryck frihets-Förordningen, i
fråga om anmälan hos Justitie-Statsrninistern af bokhandels
idkande m. m.
Uti tvänne särskilda till Konstitutions-Utskottet ingifna motioner har Ledamoten
af Vällofliga Borgare-Ståndet, Herr G. C. Witt föreslagit, att föreskriften
i 1 § 12 mom. Tryckfrihets-Förordningen, det hvar och en, som antingen i öppen
bod eller eljest, med rättighet att derom i allmänna tidningarne få kungörelse
införa, vill bokhandel idka eller böcker försälja, skall vara förbunden
att, på sätt om boktryckeriers anläggande stadgadt är och vid samma ansvar,
derom göra anmälan hos Justitie-Statsrninistern, måtte, såsom i sig sjelf oegentlig
och tillika för de författare, hvilka sjelfve förlägga sina arbeten, försvårande
utvägarne att sprida desamma, upphäfvas samt andra punkten i samma Grundlags
4 g 11 mom. till öfverensstämmelse dermed förändras.
Lika med motionären har Utskottet funnit ifrågavarande stadgande, derest
det skall anses innefatta ett korrektiv mot spridandet af osedliga eller eljest
skadliga skrifter, vara oegentligt, då det ej föreskrifver anmälan hos JustitieStatsrninistern
af annan bokförsäljning, än som i allmänna tidningarne kungöres,
och således icke kan hafva någon inverkan på dylika skrifters spridande medelst
kolportörer eller utan tillkännagivande i tidningarne.
Det har också efter all anledning ej varit afsedt att utgöra ett sådant korrektiv,
hvilket dessutom innefattas i stadgandena uti 4 § Tryckfrihets-Förordningen.
utan endast att bereda tryckfrihetens vårdare kännedom om hvarest bokförsäljning
eger rum, för att dymedelst lätta beifrandet af dervid förekommande
missbruk; men äfven ur sådan synpunkt är ofvanberörda föreskrift både ofullständig,
då den, såsom nyss nämndes, endast rörer den bokförsäljning, som i
Bih. lill R. Sl. Prol. i 862 & 1863. 3 Sami. 7 Haft. 1
2
Konsiilulions-UlskoUets Memorial IV.-o 8.
allmänna tidningarne kungöres, och tillika obehöflig, dä just genom detta kungörande
samma ändamål vinnes, som med föreskriften om den föregående anmälan
varit afsedt.
Denna föreskrift kan således icke anses vara ändamålsenlig. Den är ej
heller principenlig. då den står i strid mot den grundsats, som i 1 § 12 mom.
Tryckfrihets-Förordningen i allmänhet är uttalad om beredande af så vidsträckt
frihet som möjligt för spridningen af pressens alster, samt innebär en icke oväsendtlig
inskränkning i den uti samma lagrum författare och förläggare tillerkända
rätt att dem, i följd af sådan egenskap, tillhöriga skrifter sjelfve eller
genom andra föryttra, enär genom den föreskrifna anmälan för dem försvåras
utvägarne att annorlunda än medelst anlitande af den vanliga bokhandeln gifva
sina arbeten eller förlager en större spridning, äfvensom det ifrågavarande stadgandet
möjligen skulle kunna tolkas så, att en författare icke ens egde sjelf
försälja sina skrifter, utan föregången anmälan hos Justitie-Statsministern, så vida
en sådan försäljning skall få i allmänna tidningarne kungöras.
Då någon föreskrift om anmälan hos Justitie-Statsministern för bokhandels
idkande ej i Tryckfrihets-Förordningen förekommer annorstädes än i ofvanberörda
moment, hvadan den anmälan i detta hänseende, som i 4 § 11 mom. af samma
Grundlag omförmäles, ej kan hafva afseende på någon annan, än den i 1 § 12
mom. stadgade, lärer, derest föreskriften derom ur detta moment utgår, äfven 4
§:ns 11 moment böra till öfverensstämmelse dermed förändras.
Konstitutions-Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka följande ändringar i
Tryckfrihets-Förordningen.
§ i
(Den
nuvarande lydelsen): (Den föreslagna lydelsen):
12 :o Intet hinder vare — — — 12:o Intet hinder vare —• — —
— — — —• — — — — föryttra, — — — — — — — — föryttra,
duck vare kvar ock en, som antingen och vare för en skrifts föryttrande
i öppen bod eller eljest, med rättigket inga andra hinder — upptäckas.
att derom i allmänna tidningarne få
kungörelse införa, bokhandel idka eller
böcker försälja vill, förbunden, att, på
sätt om Boktryckeriers anläggning stadgadt
är, och vid samma ansvar, anmälan
derom hos Justitie-Statsministern
göra. För fortfarande föryttrande af
en skrift vare inga andra hinder —
— — — —. — — upptäckas.
Konslilulions-Vlskollels Memorial N:o 9.
3
§ 4.
11 :o Finner Justitie-Statsministern 11 :o Finner Justitie-Statsministern
— — — — — — — — förblifva. — — — — — — — — förblifva.
Till den ändan åligge hvar och en, sorn Till den ändan åligge hvar och en, som
genom gjord anmälan hos Justitie- Bokhandel idkar, att — — — — —
Statsministern är berättigad att Bok- — — — — — — — Statsmedlen.
handel idka, att — —
— — — — — — — Statsmedlen.
Anm, I händelse de af Konstitutions-Utskottct i ett annat Memorial, N:o
9, nu jemväl föreslagna ändringar i § 4 mom. 11 skulle godkännas, komme
detta moment att erhålla den lydelse, som i detta sednare memorial är införd.
Stockholm den 26 Februari 1863.
Bes er v a tioner:
af Herr Munck af Bosenschöld, Th., Friherre Tersmeden, W. F., Friherre
Leijonhufvud, C. G., Herr Uggla, C. G., Biskop Anjou, Doktorerne Lindgren,
JVensjoe, Rundgren och Ljungdahl samt Domprosten Doktor Sundbe/g, hvilka
ansett den föreslagna förändringen hvarken nödig eller nyttig.
X:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1863, kl, 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i A § 10
och il mom. Tryckfrihcts-Förordningen, angående utrikes
ifrån hil inkomna skrifter.
Konstitutions-Utskottet har fästat uppmärksamhet vid det förhållande, att
de enda stadganden i Tryckfrihets-Förordningen, hvilka afse utrikes tryckta och
4
Konslitulions-Ulslcollels Memorial N-.o 9.
sedermera hit införda skrifter, nemligen 10 och 11 mom. i 4 §, icke synas på
ett nöjaktigt sätt uppfylla det med dessa stadganden åsyftade ändamål att sätta
tryckfrihetens vårdare i tillfälle att stäfja de missbruk af denna frihet, sorn i
sådana skrifter kunna förekomma.
Af nämnda båda mom. handlar det förra om utifrån hit inkomna skrifter
på Svenska språket och det sednare om sådana på främmande språk. Bland dessa
utrikes tryckta skrifter måste naturligtvis de på Svenska språket författade
påkalla mesta uppmärksamhet, då de lättare kunna mera allmänt spridas och
i följd deraf blifva skadligare, i händelse af brottslig beskaffenhet. Häraf borde
väl följa, att Justitie-Statsministern skulle ega en vidsträcktare myndighet för att
kunna förekomma spridandet af dylika skrifter och låta beifra de straffbara, än
som erfordras för tillsyn öfver utländska skrifter på främmande språk, och sådant
synes äfven vara afsedt med stadgandet i 10 morn., hvarigenom JustitieStatsministern
blifvit tillerkänd lika rättigheter och åligganden i afseende på
försäljning och utspridande af utifrån inkomna skrifter på Svenska språket,
som i afseende på inom riket tryckta; men, om i betraktande tages, att för
sådane utrikes tryckta, på Svenska författade skrifters innehåll enligt gällande
rättegångsändring ansvar ej kan utkräfvas af boktryckare, författare eller utgifvare,
så vida desse vistas utomlands, hvilket merendels är förhållandet, samt,
äfven derest qvarstad egt rum, denna alltid bör, jemlikt 4 § 3 mom. och 5 §
8 mom. Tryckfrihets-Förordningen, efterföljas af remiss till Justitie-kanslern för
åtals anställande mot den som vederbör, hvilken procedur likväl i afseende på
utrikes tryckt skrift är i de flesta fall overkställbar, enär någon för lagen åtkomlig
svarande part j rättegången ej finnes, så inskränka sig följaktligen de
i förberörda 10 mom. Justitie-Statsministern tillagda rättigheter och åligganden
i sjelfva verket tiil granskning af utifrån inkomna på Svenska språket författade
skrifters innehåll, och då sednare delen af samma mom. innefattar allt hvad för
sådant ändamål behöfver stadgas, synes det, som i 10 mom. förekommer, angående
Justitie-Statsministerns rättigheter och åligganden, utan olägenhet kunna
uteslutas.
Till afhjelpande af den ofullständighet i tryckfrihets-lagstiftningen, hvilken
nyssnämnda mom. i otnförmälda hänseende företer, är det emellertid af vigt, att
mera bestämdt stadgas, huru förhållas bör med sådana utrikes tryckta skrifter
på Svenska språket, hvilka hit i riket inkommit och vid granskning befunnits
vara af det innehåll, att deras spridning, i händelse de varit tryckta inom riket,
lagligen kunnat och bort förhindras. Vid ofvan antydda svårighet att kunna
till laga ansvar befordra dem, som enligt Svensk lag vore för sådana skrifter
ansvarige, synes annan utväg ej återstå, än att hålla sig till sjelfva skriften,
och i detta hänseende innefatta, enligt Utskottets tanke, de stadganden, som
i 4 §
Kontlilutiont-VlskolUls Memorial N:o 9.
5
1 4 § 11 morn. äro införda angående utrikes ifrån inkomna, på främmande språk
författade skrifter, allt hvad för ändamålet erfordras, sä vida dessa stadganden
erhålla den utsträckning, att de omfatta jemväl sådana utrikes tryckta skrifter,
som på Svenska språket äro författade, samt alla de fall, då, enligt 4 § 3 morn.,
Justitie-Statsministern eger rättighet att förordna om qvarstad å inom riket tryckt
skrift, i hvilken händelse de i 4 § 11 mom. åberopade spridda mom. af 3 §
skulle utbytas mot 2 § 4 mom. och 3 §, helst något giltigt skäl ej synes vara
för handen, hvarföre Justitie-Statsministern skulle ega förordna om qvarstad å
utrikes ifrån inkomna på främmande språk författade skrifter endast så framt
han funne desamma stridande emot 3 § 4, 5, 7, 9, 10 och 13 moni., och icke
äfven i öfriga fall, då, enligt Tryckfrihets-förordningen, inom riket tryckta skrifter
kunna med qvarstad beläggas. Dock anser Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad redan i 5 § 8 och 13 mom. är för vissa fall stadgadt, JustitieStatsministern
böra vara pligtig att, genast efter det qvarstad blifvit tills vidare
å skriften lagd, infordra Tryckfrihets-komitéens utlåtande om dess innehåll.
I sammanhang härmed, och då Utskottet sålunda ansett 4 §:s 11 mom. böra
erhålla en förändrad lydelse, har Utskottet jemväl funnit sig böra föreslå, att
det i samma mom. föreskrifna åliggande för hvar och en, som genom gjord anmälan
hos Justitie-Statsministern är berättigad till bokhandels idkande, att till
bemälde Embetsman eller hans ombud inlemna förteckning på inkomna utländska
skrifter, må upphöra, enär, efter den ansenliga utsträckning, hvilken handeln
med utländska skrifter under de sednare åren här vunnit, detta stadgande icke
utan betydlig svårighet kan fullgöras, hvadan det ock numera sällan lärer iakttagas,
helst något ansvar för uraktlåtenhet deraf ej finnes stadgadt.
Med anledning af hvad sålunda förekommit får Konstitutions-Utskottet till
grundlagsenlig behandling vördsamt anmäla nedanstående förslag till ändringar i
Tryckfrihets-Förordningen,
§ 4.
(Den nuvarande lydelsen): (Den föreslagna lydelsen):
10:o I afseende på försäljning och 10:o Föryttrare af utifrån inkomna
utspridande af utifrån inkomna skrifter skrifter på Svenska språket vare under
på
Svenska språket, ege Justitie-Stats- kastad samma skyldighet och ansvar,
ministern lika rättigheter och åliggan- som i 2 mom. denna § för boktryckare
den, som i afseende på inom riket tryckta; stadgade äro.
och vare föryttrare af sådana skrifter underkastad
samma skyldighet och ansvar,
som i 2 mom. denna § för Boktryckare
stadgade äro.
liih. lill R. St. Prol. 186? & 1863, 3 Sami. 7 Uäft. 2
6
Kunstitulions-btikolleis Memorial N:o 9.
ll:o Finner Justitie-Statsministern,
alt utrikes ifrån inkommen, på främmande
språk författad, skrift innehåller
något stridande emot 3 §.'4' 4, 5,
7, 9, 10 och 13 morn., åligge honom,
att, efter tills vidare derå lagd qvarstadi
underdånighet inhemta Kongl.
Maj:ts befallning, huruvida skriften bör
till föryttrande fri gifvas, eller under
vidare qvarstad förblifva. Tilt den. ändan
åligge hvar och en, som genom gjord
anmälan hos Justitie-Statsministern år
berättigad att Bokhandel idka, att till
Justitie-Statsministern eller hans Ombud
inlemna förteckning pä inkomna
utländska skrifter. Skulle å någon sådan
qvarstad läggas, inhemte JustitieStatsministern
i underdånighet Kongl.
Maj:ts nådiga befallning, huruvida skriften
bör till föryttrande frigifvas, eller
under vidare qvarstad till återutförande
förblifva, då det på Konungens nådiga
pröfning må ankomma om och till hvad
belopp Bokhandlaren må njuta ersättning
af Statsmedlen.
Stockholm den 2 Mars 1863.
11:o Finner Justitie-Statsministern
en utrikes tryckt, hit i riket inkommen
skrift vara af sådant innehåll, att, i
händelse den varit tryckt inom riket,
åtal enligt i? § 4 mom eller enligt 3
§ bort genom allmän åklagare anställas,
åligge honom alt, efter tills vidare
å skriften lagd qvarstad, genast infordra
Tryckfrihets-komitéens utlåtande
om dess innehåll samt derefter
i underdånighet inhemta Kongl.
Maj:ts nådiga befallning, huruvida skriften
bör till föryttrande frigifvas eller
under vidare qvarstad till återutförande
förblifva, då det på Konungens nådiga
pröfning må ankomma om och till hvad
föryttrar en må njuta ersättning
Statsmedlen.
I'lil111 #11) £ ii 1
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Komtitutions-Ut skottets Memorial N:o 10.
i
M:o tO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Mars 1863, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, angående en af Herr Stjernsvärd, G. M.
anmäld anledning till anmärkning mot Statsrådet m. m. Herr
Friherre Gripenstedt.
Medelst protokolls-utdrag af den 25 nästlidne Februari har Höglofliga Ridderskapet
och Adeln till Konstitutions-Utskottet öfverlemnat ett af Herr G. M. Stjernsvärd,
under anmälan om anledning till anmärkning mot Statsrådet och Chefen för
Finans-departementet Herr Friherre J. A. Gripenstedt, ingifvet försegladt memorial,
hvari yrkats, att bemälde Herr Statsråd måtte ställas till ansvar efter 106 eller 107
§ Regeringsformen, och såsom skäl för detta yrkande uppgifvits, att, sedan Herr
Stjernsvärd under 1856—1858 årens riksdag väckt motion om tillökning i anslaget
för dåvarande H. K. H. Kronprinsens, numera Hans Maj:t Konungens hofhållning
under den tid han, i anseende till Hans Maj:t Konung Oscars iråkade sjukdom,
förde Riks-styrelsen, så hade Herr Statsrådet, uti en till Ordföranden i Stats-Utskot
tet
aflåten skrifvelse, gifvit tillkänna, det II. K. H. Kronprinsen befallt honom meddela
Stats-Utskottet Hans Kongl. Höghets önskan, att motionen icke måtte föranleda
någon åtgärd å Rikets Ständers sida, enär frågan om det anslag, som för H. K. H.
vöre nödigt under den tid han, af ofvannämnda anledning, förde Riks-styrelsen, blifvit
af Hans Maj:t ordnad, hvilket meddelande, enligt Herr Stjernsvärds förmenande,
vore grundlagsvidrigt, då det blifvit lemnadt i annan form, än 38 § Regeringsformen
föreskrifver, samt hade varit vållande dertill, att Herr Stjernsvärds motion icke blifvit
af Rikets Ständer till pröfning företagen, och att Statsverket nu tillskyndades en
betydligt större utgift, än om motionen blifvit bifallen. Herr Statsrådet hade nemligen
i det anförande till Statsråds-protokollet, som åtföljt Kongl. Maj:ts den 6
sistlidne Februari aflåtna nådiga Proposition om anvisande af ett fyllnadsanslag till
Kongl. Maj:ts hofhållning, uppgifvit, bland orsakerna till ett sådant fylluads-anslags
lith. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Samt. 8 Haft.
2
Konst tint ion f-Utskol tets Memorial N:o 10.
behöflighet, den ansenliga brist, som i hofhållnings-anslaget nppstått under den tid
af nära två år, då Hans Maj:t Konungen såsom Regent fört Riks-styrelsen med särskildt
statsanslag derför endast från Norge, äfvensom Herr Statsrådet hade, i en
härstädes utkommande tidning, såsom förklaring öfver anledningen, hvarför något bidrag
från Norge till betäckande af den befunna bristen i hofhållningssumman icke
blifvit ifrågasatt, omförmält det förhållande, att under regentskapstiden apanaget utgått
fördubbladt från Norge, men utan tillökning från Sverige, hvadan, derest tillökadt
anslag äfven härstädes blifvit beviljadt, på sätt motionen afsett, något fyllnadsanslag
för betäckande af den under regentskapstiden i hofhållnings-anslaget uppkomna
bristen ej heller kunnat från Svenska statsverket nu ifrågasättas.
Konstitutions-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och då de gjorda
anmärkningarne hufvudsakligen afse åtgärder af Herr Statsrådet Gripenstedt under
1856—1858 årens riksdag, samt hvad i memorialet kan anses innefatta erinringar
mot Herr Statsrådets förfarande, med hänseende till Kongl. Maj:ts nu allåtna högstberörda
nådiga Proposition, blifvit framstäldt endast i sammanhang med och såsom
följd af de anmärkta åtgärderna vid ofvannämnda riksdag; men dessa, emot stadgandet
i 76 § Riksdags-ordningen, icke kunna blifva föremål för Rikets nu församlade Ständers
granskning, finnér Utskottet sig böra vördsamt hemställa,
att Herr Stjernsvärds ifrågavarande framställning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Mars 1863.
Stockholm, ti.yckt uos Sam. Rumstedt, isg3.
Komtitutions-Utskottets Memorial N-'o 11.
1
W:o 1 t.
Arik. tiil Exp.-Utsk. den 27 Mars 1863, kl. 12 inidd
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändringar i i § li mom.
Tryckfrihets-förordningen, angående Boktryckares åliggande att
aflemna fri-exemplar af tryckta arbeten.
I ett vid sistlidne riksdag aflåtet Memorial, N:o 51, har dåvarande Konstitutionsutskott
föreslagit åtskilliga förändringar i 1 § 11 morn. Tryckfrihets-förordningen,
åsyftande dels ett förtydligande af detta moments lydelse, dels inskränkning i det antal
fri-exemplar, som af Boktryckare böra ailemnas, och dels bestämmande af viss
tid, inom hvilken sådant aflemnande bör ega rum, samt af påföljd för uraktlåtenhet
deraf. Detta förslag, som förklarats hvilande till innevarande riksdag, har likväl nu
mera
blifvit af trenne Riks-Stånd förkastadt på grund af gjorda anmärkningar mot
vissa delar deraf, hvaremot detsamma i öfrigt blifvit godkändt eller lemnadt oanmärkt.
Afven under nu pågående riksdag har motion i likartad syftning blifvit inom
Konstitutions-Utskottet väckt, hvaraf Utskottet funnit sig föranlåtet att, efter en närmare
granskning af föreskrifterna i nämnda lagrum, ingå tiil Rikets Ständer med ett
förslag, som visserligen i hufvudsaken öfverensstämmer med det vid sistlidne riksdag
aflåtna, men hvarvid dock de anmärkningar, hvilka mot det föregående förslaget förekommit,
tagits i betraktande.
Ifrågavarande moment har synts Utskottet alltför ofullständigt, då der saknas
föreskrift om tiden och sättet för fri-exemplarens aflemnande, samt stället, hvarest
sådant bör ske, äfvensom stadgande af viss påföljd för uraktlåtenhet deraf.
Väl har Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref af den 16 April 1817, förklarat, att
den i berörda moment Boktryckare ålagda skyldighet skulle af de i hufvudstaden
befintliga boktryckerier vara fullgjord inom sex månader och af de i landsorten inom
ett år efter det en tryckt skrift blifvit utgifven, vid lika vite, 50 R:dr, hvarmed 4
§ 2 mom. Tryckfrihets-förordningen belägger försummelse att aflemna det exemplar,
Bih. till H. St. Prot. 1802 & 1863. 3 Sami. 9 llä/t, 1
2
Kunsntutions-Utskottets Memorial N:o 11.
som tillkommer Hofkansler!! (numera Justitie-Statsministern), samt att frågor härom
skulle behandlas såsom andra i 4 § 4 morn. omförmälda ordningsmål, hvilka tillhörde
Höfkanslerns (numera Justitie-Statsministerns) upptagande och afgörande; men man
har mot tillämpningen af de i detta Kongl. Bref .meddelade föreskrifter iuvändt, att
desamma icke kunde emot grundlag tillerkännas gällande kraft. Det är således af
vigt att grundlagen i detta hänseende vinner nödig fullständighet. Då likväl högstberörda
Kongl. Brefs ordalydelse synes antyda ett successivt aflemnande af fri-exemplaren,
men sådant blefve för Boktryckarue allt för betungande, har Utskottet trott
det vara lämpligare, om en viss termin bestämdes, inom hvilken hvarje år de stadgade
fri-exemplaren af hvad under det föregående året blifvit tryckt böra aflemnas,
samt denna termin utsattes till Juni månads slut, då sjökommunikationerna öfverallt
äro öppna och således åliggandet lättast kan fullgöras.
Hvarest fri-exemplaren böra aflemnas är icke bestämdt hvarken i den nuvarande
grundlagstexten eller i högstberörda nådiga Bref. Dock lärer sedan gammalt den
praxis hafva egt rum, att dessa exemplar blifvit aflemnade tili Riks-arkivet, hvilket
äfven blifvit stadgadt genom ett af Kongl. Majit den 21 Oktober 1847 meddeladt
Utslag, hvarigenom en Boktryckare blifvit bötfälld för det han icke till Riks-arkivet
aflemnadt de bestämda fri-exemplaren, utan ansett sig hafva fullgjort föreskriften i 1
§ « mom. Tryckfrihets-förordningen dymedelst, att han hemma hos sig aflagt exemplaren,
för att afhemtas af den eller dem, som kunde visa sig vara dertill behörige.
Behofvet af ett bestämdt stadgande i detta hänseende finnes sålunda hafva inträdt.
Det synes likväl mindre lämpligt, att Riks—arkivets tjenstemän skola besväras med en
för deras egentliga åligganden så främmande sysselsättning, som att mottaga, föra
kontroll öfver och till bibliotheken afsända dem tillhandakommande fri-exemplar, i
synnerhet derest, på sätt Utskottet funnit sig här nedan böra föreslå, Boktryckarne
blefve befriade från skyldigheten att af hos dem tryckta skrifter aftaga ett exemplar
för Riks-arkivets räkning. Lika litet synas tjenstemännen i Jastitie-Stats—expeditionen
böra åläggas ett sådant bestyr. Utskottet har fördenskull ansett det böra blifva
ett åliggande för Boktryckarne att ombesörja fri-exemplarens afsändande till vederbörande
bibliotheker, hvilket grundlagen måste anses hafva afsett, då den ej föreskrifvit
något annat sätt för dessa exemplars tillhandahållande åt de dertill berättigade, och
hvilket ej synes kunna blifva särdeles betungande, då afsändningen ej behöfver ske
mer än en gång om året, och man torde kunna taga för afgjordt, att från hvarje
boktryckeri i alla fall bokförsändningar ega rum så väl till uuiversitets-städerna, som
till hufvudstadeu.
Det stadgande i Tryckfrihets-förordningens 1 § 11 mom. att, om något verk
är åtföljdt af kostsammare plancher, sådana endast må för Kongl. Bibliotheket ovilkorligen
aflemnas, har jemväl funnits erfordra förtydligande, då uttrycket »kostsammare»
är alltför sväfvaude, i följd hvaraf åtskilliga Boktryckare undandragit sig aflem
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
3
nandet af plancher, ehvad de varit mer eller mindre kostsamma, till någon annan
institution än Kongl. Bibliotheket, hvarvid det gemenligen lärer fått bero, enär någon
måttstock för bedömandet, huruvida plancherna kunde såsom kostsammare anses, icke
förefunnits. De verk, hvilka i sådant skick aflemnats, hafva ofta, i saknad af upplysande
plancher, icke kunnat begagnas och derigenom förlorat allt värde, och då
dessutom plancherna i allmänhet icke varit i bokhandeln tillgängliga utan i förening
med texten, hafva bibliotheken icke kunnat komplettera verken genom inköp af plancherna
särskildt, utan nödgats förskaffa sig verken i sin helhet, hvarigenom den besparing
för det allmänna, som med ifrågavarande stadgande åsyftats, blifvit förfelad.
Anledningen, hvarföre omförmälda undantag i afseende å kostsammare plancher i
Tryckfrihets-förordningen influtit, har otvifvelaktigt varit betänklighet hos lagstiftaren
att ålägga författare eller förläggare skyldigheten att utan ersättning i Hera exemplar
aflemna så kostsamma plancher, som då vanligast förekommo, nemligen de i koppar
graverade. Detta skäl har likväl sedermera till stor del förlorat sin giltighet, enär
numera de plancher, som bifogas tryckta arbeten, oftast äro åstadkomna genom stentryck
och således i allmänhet vida billigare än de förra. Utskottet har derföre trott
undantaget nu kunna, utan att åliggandet derigenom blefve alltför betungande för
förläggarne, upphäfvas, helst om på samma gång antalet af fri-exemplaren förminskades.
Äfven har Utskottet, då Tryckfrihets-förordningen icke innehåller någon föreskrift
rörande fri-exemplarens beskaffenhet, och det visat sig, att åtskillige Boktryckare
deraf tagit sig anledning att aflemna så beskaffade exemplar, att de icke varit
för offentliga bibliothek lämpliga, ansett stadgande om dessa exemplars fullständighet
och felfrihet böra i nu ifrågavarande moment inflyta.
Då Utskottet i det föregående funnit sig böra föreslå utsträckning i vissa hänseenden
af Boktryckarnes nuvarande åliggande att aflemna fri-exemplar, så att dessa
skulle, genom Boktryckarnes försorg, lemnäs fullständiga och felfria till vederbörande
bibliotheker, samt det undantag från den allmänna föreskriften, som innefattats i tnedgifvandet
att endast för Kongl. Bibliotheket behöfva aflemna kostsammare plancher,
upphöra, synes billigheten fordra, att, å andra sidan, äfven någon lindring berede»
genom minskning af fri-exemplarens antal, och Utskottet har derföre trott sig böra
förnya det förslag, som i detta afseende vid sistlidne riksdag gjordes, om upphörande
af Boktryckares skyldighet att lemna fri-exemplar för Riks-arkivet och Wetenskapsakademien.
Utskottet har härvid tagit i betraktande, att föremålen för dessa båda institutioners
verksamhet icke erfordra boksamlingar, omfattande alla litteraturens grenar,
utan endast sådana arbeten, som afhandla eller beröra vissa särskilda vetenskaper.
Också har, så vidt Utskottet känner, mot ifrågavarande förslag, i hvad det rört Wetenskaps-akademien,
ingen anmärkning försports, då de Svenska arbeten, som för
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
Akademien kunna vara af egentligt värde, vanligen lära af författarne eller förläggarne
till densamma lemnäs, hvaremot det öfriga ojemförligt talrikare årstrycket är
för Akademien obehöfligt, och således det utrymme, hvilket detsamma upptager, samt
den tid och de kostnader, som erfordras för dess ordnande, förtecknande, bindning
m. m., skulle kunna användas vida bättre och på ett med Akademiens verksamhet
mera öfverensstämmande sätt.
Hvad åter Riks-arkivet beträffar, har ruan anmärkt, att det för forskare derstädes
vore behöfligt och nödvändigt alt på stället hafva tillgång till alla de i riket
tryckta skrifter, som under forskningen funnes erforderliga, och emedan Arkivet egde
handskrifter i många olika ämnen, kunde äfven tryckta arbeten inom flera grenar af
litteraturen finnas på stället behöfliga, så att man ej kunde på förhand beräkna hvilka
bland de skrifter, som tillhörde årstrycket, vore för Arkivet erforderliga eller icke.
Utskottet har likväl ej häri funnit fullgiltiga skäl för det nuvarande förhållandets
fortfarande. Af Utskottet tillhandakomna bestyrkta uppgifter har inhemtats, att årligen
tryckas här i riket, alla småskrifterna inberäknade, öfver tvåtusen arbeten, hvaribland
endast en jemförelsevis ringa del tillhör sådana kunskapsarter, som med forskningarne
i Riks-arkivet kunna anses hafva gemenskap. Dess tjenslemäns tid synes
sålunda kunna användas nyttigare, än för en sysselsättning, sorn till största delen af
sin omfattning är för Arkivet till intet gagn, äfvensom det utrymme, dessa tryckta
arbeten upptaga, kunde ändamålsenligare upplåtas ät en del af de handlingar, som
nu förvaras utom Arkivets egentliga lokal. Visserligen skulle besparing af utrymme
kunna vinnas derigenom, att man afskiljde och till andra offentliga boksamlingar öfverlemnadé
de tryckta arbeten, som för Arkivet ej funnits behöfliga; men då dessa
utgöra största antalet, inser man icke hvarföre Arkivets tjenstemän skola först hafva
besväret att mottaga och förteckna dessa arbeten samt sedermera det ytterligare att
frånskilja och till andra samlingar afsända dem Med mindre omgång synes å de för
forskningen i Arkivet behöfliga tryckta arbeten tillgång kunna beredas, derest de till
Justitie-Statsministern inkomna fri-exemplar af samtliga skrifter, tillhörande de kunskapsarter,
som ega gemenskap med de liufvudsakliga föremålen för dessa forskningar,
blefve lill Arkivet öfverlemnade. Om vid något tillfälle ett arbete, icke tillhörande
dessa kunskapsarter, funnes erforderligt, vore detta att för forskaren tillgå å
Kongl. Bibliotheket, och för sådana undantagsfall synas hvarken Boktryekarne böra
belastas med åliggandet att förse Riks-arkivet med fri-exemplar af allt hvad som tryckes,
ej heller Arkivets tjenstemän med de bestyr, sorn deraf föranledas.
För öfrigt anser Utskottet, till undanrödjande af all tvekan, huruvida det friexemplar,
hvilket, enligt I § 11 mom. Tryckfrihets-förordningen, bör tili JustitieSlatsministern
aflemnas, är detsamma, sam afses i 4 § 2 mom. af denna grundlag,
ett förtydligande i detta hänseende böra i förstnämnda moment införas, äfvensom
och ehuru ofvan åberopade Kongl. Bref af den 16 April 1817 stadgat böter af
Konstitutions-Utskottets Memorial A. o il.
50 R:dr såsom påföljd för uraktlåtet iakttagande af de i 1 § 11 mom. Tryckfrihetsförordningen
meddelade föreskrifter, Utskottet trott ett stadgande om ansvar härför
jemväl böra i detta moment intagas, men att, då sådan förseelse synes vara af mindre
betänklig art, än den i 4 § 2 mom. omnämda, bötesbeloppet kunde nedsättas
till 25 R:dr.
I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får Utskottet vördsamt föreslå
följande förändringar i
Try c kfr ihets-för ord niny e n:
§ i
-
(Den nuvarande lydelsenj)
ll:o. Af allt hvad som tryckes vare
Boktryckare pligtig, att ifrån upplagan aftaga
och utan betalning aflemna så många
exemplar, att Justitie-Statsministern,
de under riket lydande Universiteter, Kongl.
Bibliothekel, Riks-ai kivet och Wetenskapsakademien
erhålla ett hvardera. Ar något
verk åtföljd! af kostsammare plancher,
må sådana dock endast för Kongl.
Bibliotheket ovilkorligen aflemnas.
(Den föreslagna lydelsen:)
ll:o. Af allt hvad som trvckes vare
J
Boktryckaren pligtig att, utom det exemplar,
hvarom i 4 § 2 inom. stadgas, från
upplagan aftaga och utan betalning aflemna
till Kongl. Bibliotheket samt till hvartdera
af rikets Universiteter ett /ullständigt
och felfritt exemplar, jemte dertill
hörande plancher, hvilket aflemnande verkitälles
sålunda, att före slutet af Juni
månad hvarje år bör vara levereradt
hvad under det nästförflutna året är vordet
utgif vet Underlåter någon detta, bote
för hvarje särskildt fall Tjugufem Riksdaler,
och vare ändock pligtig att, vid
enahanda ansvar, inom ny förelagd tid
behöriga exemplar aflemna.
Stockholm den 13 Mars 1863.
Reservation:
af Herr Doktor Ljungdahl, som ansåg tillräckliga skäl icke hafva blifvit anförda
eller förefinnas för Boktryckares befriande från skyldigheten att äfven till Riks-arkivet
aflemna fri-exemplar af alla tryckta skrifter.
6
Konstilutions-Ulskotlets Memorial N:o 1'2.
$:o 12.
Ani. tilt Exp.Utsk. den 27 Mars 1863, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till den ändring i 18 § Riks
dags-ordnmgen,
att Mosaiske trosbekännare må erhålla rättighet
att deltaga i riksdagsmannaval.
Under sistlidne riksdag föreslog dåvarande Konstitutions-Utskott en förändring i
18 § Riksdags-ordningen, hvarigenom Mosaiske trosbekännare skulle tillerkännas rättighet
att deltaga i riksdagsmannaval. Detta förslag, godkändt af trenne Riks-Stånd,
men förkastadt af Högvördiga Preste-Ståndet, blef, genom votering i Förstärkt Koustitutions-Utskott,
förklmadt hvilande till innevarande riksdag, då det jemväl antagits
af trenne Riks-Stånd, men förkastats af Preste-Ståndet och i följd deraf förfallit.
Sedermera har, uti en till Konstitutions-Utskoitet ingifven motion, Herr Liljenstolpe,
A. F., framställt ett förslag i enahanda syftning, hvilket Utskottet funnit sig
böra biträda, af samma skäl, som vid sistförflutna riksdag blifvit i dåvarande Konsti
tutions-Utskotts
Memorial, N:o 16, anförda.
Då nemligen rättigheten att deltaga i riksdagsmannaval redan tillkommer utländning,
som till riket inflyttat och här vunnit naturalisation, oaktadt han tillhör annan
kristen troslära, än den rena evangeliska, synes samma rättighet desto mindre böra
förvägras infödde Svenske män, tillhörande den Mosaiska trosbekännelsen, som desse,
till följd af sin börd och uppfostran, måste förmodas ega både större intresse för
landets väl och mera omfattande kännedom om personer och förhållanden härstädes,
än naturaliserade utländningar, hvilka möjligeu endast några få år i riket vistats. De
här bosatte medlemmar af Mosaiska trosbekännelsen hafva dessutom redan under en
längre följd af år förvärfvat sig allmänt vitsord om redbarhet, idoghet och laglydnad,
hvadan meddelandet åt dem af ifrågavarande rättighet, äfveu om densamma, i anseende
till deras ringa antal, ej komme att bereda dem något större inflytande på
riksdagsmanuavalen, dock skulle innefatta ett rättvist erkännande, att de af en sådan
rättighet gjort sig förtjenta, och bör uärmare förena deras intresse med fäderneslaudets.
På dessa grunder, hvilkas vigt vid så väl sistlidna som innevarande riksdag blifvit
af en vida öfvervägande majoritet inom Riks-Ståndeu erkänd, och då den ifråga
varande
rättigheten står i konseqvens med de medborgerliga rättigheter, hvilka redan
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12.
7
blifvit Mosaiske trosbekännare här i riket tillagda, samt någon farhåga, att desse icke
kristne trosbekännare skulle kunna utöfva något menligt inflytande på våra kyrkliga
förhållanden, icke bör kunna ega rum, enär här icke är fråga att tillerkänna Mosaiske
trosbekännare valbarhet, utan endast valrätt, så får Konstitutions-Utskottet vördsamt
föreslå följande ändring i
Riksdags-ordning en:
fS 18.
(Den nuvarande lydelsen:)
Till Riksdagsman må ej —
uppräknade äro. Personer af någon annan
fremmande Lära, än den Reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt
må äfven andra Kristna Trosförvandter ej
förvägras.
Stockholm den 13 Mars 1863.
(Den föreslagna lydelsen:)
Till Riksdagsman må ej —
uppräknade äro. Personer af någon annan
fremmande lära, än den reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt
tillkomme äfven andra Kristna Trosförvandter
samt Mosaiske trosbekännare.
Reservationer:
af Herr Biskop Anjou: »I betraktande deraf, att riksdagen under nuvarande
förhållanden är att anse såsom en representation jemväl för Kyrkan, och dä den för
Mosaiske trosbekännare föreslagna valrätt innebär, att icke-kristne komma att utöfva
inflytande vid tillsättande af en representation för vår Evangeliskt-lutherska kyrka,
samt då dessutom denna vigtiga principfråga under innevarande riksdag redan behandlats
och blifvit af ett Stånd afslagen; anser jag att Utskottet icke bort ifrågavarande
förslag ånyo framställa, och detta så mycket mindre, som sannolikt är att,
med afseende på det hvilande representationsförslaget, icke något förslag till utvidgande
af andra nu orepresenterade medborgares politiska rättigheter kommer att från
Utskottet till Rikets Ständer afgifvas.»
Herrar Doktorer Rundgren och Ljungdahl samt Herr Domprosten Sundberg
förklarade sig i denna reservation instämma.
8
Konstitutions-Utskottets Memorial. N:o 13.
mo 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Mars 1863, kl. 12 inidd.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut rörande
det i Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8 framställda
förslag till ändring i 1 § 1% morn. samt 4 § U mom. Tryckfrihets-förordningen.
Af inkomna utdrag utaf Riks-Ståndens Protokoll för den 7, II och 14 innevarande
månad har Konstitutions-Utskoltet inhemtat, att dess i Memorialet N:o 8
afgifna förslag till ändring i 1 § 12 mom. samt 4 § 11 mom. Tryckfrihets-förordningen,
i fråga om anmälan hos Justitie-Statsministern af bokhandels idkande m. m.,
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, men af Preste-Ståndet förkastadt.
Vid detta förhållande och då så skiljaktiga meningar icke kunna sammanjemkas,
får, jemlikt föreskriften i 81 § Regeringsformen, Utskottet sådant anmäla, med
vördsam hemställan,
huruvida icke Högvördiga Preste-Ståndet skulle vilja efter de öfriga RiksStånden
sig foga.
Stockholm den 24 Mars 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 18C3.
Konstitutions-Utskottets Memorial M 14.
1
N:o 14,
Ank. till Exp.-Utak. den 20 April 1863, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer, i anledning af RiksStåndens
beslut, rörande ett i Utskottets Memorial JKs. 11 framsläldl
förslag lill ändringar t -/ § 11 mom. Tryck/rihets-förordningen,
angående Roktryckares åliggande att aflemna fri-exemplar
af tryckta arbeten.
Enligt hvad Konstitutions-Utskottet af inkomna Utdrag utaf Riks-Ståndens
protokoll för den 4 och 8 innevarande månad inhemtat, har Utskottets i Memorialet
11 afgifna förslag till ändringar i 1 § 11 mom Tryckfrihets-förordnin
gen,
i fråga om Boktryckares åliggande att aflemna fri-exemplar af tryckta arbe
ten,
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antaget
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, men af Preste-Ståndet
återremitteradt, med förklarande, såsom Ståndets gemensamma tanka, att ifrågavarande
stadgande i Tryckfnhets-förordningen borde erhålla den af Utskottet föreslagna
lydelse, med den förändring, att efter orden: Ml Kongl. Biblioteket» skulle
tilläggas orden: »och Riks-arkivet.»
Då Utskottet anser sig icke kunna föreslå en sammanjemkning af de skiljaktiga
meningar, som i nämnda hänseende sig yppat, får, jemlikt föreskriften i 81
§ Regerings-formen, Utskottet sådant anmäla, med vördsam hemställan,
huruvida icke Högv. Preste-Ståndet skulle vilja efter de öfriga
Riks-Stånden sig foga.
Stockholm den 13 April 1853.
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 3 Sami. 10 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o IS.
1
IV: o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Sept. 1863, kl. 5 e. m.
Konstilulions-Ulskoltets Memorial till Rikets Ständer, angående Talmannens
i Bonde-Ståndet vägran af proposition på ett inom
Ståndet fr arns laid t förslag om föreläggande för Expeditions-Uiskottet
att inkomma nied afskrift af protokoll,
hållna vid åtskilliga Förstärkta Slats-Utskotlets sammanträden.
Medelst utdrag af det i Hedervärda Bonde-Ståndet den 19 sistlidne Augusti
förda protokoll, hvilket den 29 i samma månad kommit Konstitutions-Ut.skottet
tillhanda, har för Utskottet blifvit tillkännagifvet, att då förstnämnda dag till bordläggning
anmäldes Stats-Utskottets Memorial N:o 143, angående verkställd omröstning
i Förstärkt Stats-Utskott rörande åtskilliga till statsregleringen hörande
frågor, hade Riksdagsfullmägtigen Paul Fritz Mengel fästat Ståndets uppmärksamhet
derpå, att nämnda Memorial vore ofullständigt och stridande mot
det af Förstärkta Stats-Utskottet fattade beslut, att de vid Utskottets sammanträden
förda protokoll, jemte de reservationer, som blifvit inom Utskottet afgifna
i anledning af den i Memorialet upptagna andra voteringen, skulle tryckas och
delgifvas Rikets Ständer, hvadan och då detta beslut icke blifvit af ExpeditionsUtskottet
iakttaget och Ständerne följaktligen blifvit urståndsatte att taga erforderlig
kännedom om förloppet vid den omröstning, som framkallat reservationerne,
bemälde Riksdagsfullmägtig hemställt, att Ståndet ville från ExpeditionsUtskottet
infordra en afskrift af de omförmälda handlingarne, i hvilken hemställan
ett stort antal af Ståndets ledamöter instämt.
Derefter hade Riksdagsfullmägtigen Jöns Rundbäck, med åberopadt stöd af
56 § Riksdags-ordningen, afgifvit en motion, hvaruti, med förmälan, att till Extiih,
till R. st. Prot. i862 & 1863. 3 Sami. 11 Uäft.
2
Konslilutions-Utshottels Memorial A:o 13.
peditions-Utskottet, hvaraf motionären vere ledamot, från Förstärkta Stats-Utskottet
ankommit ett Memorial, jemte protokoll för den 6, 7 och 11 sistlidne Augusti,
meddelande förloppet vid åtskilliga voteringar i några statsregleringsfrågor och
innefattande tillika ett beslut derom, att berörda protokoll skulle jemte Memorialet
tryckas och utdelas, hvilket beslut dock flertalet af Expeditions-Utskottets
ledamöter ansett icke böra föranleda till någon annan åtgärd å Utskottets sida,
än att Memorialet borde tryckas, hvaremot protokollen skulle till Förstärkta StatsUtskottet
återställas, med antydan, att Expeditions-Utskottet funné sig icke böra
taga någon befattning med tryckning och utdelning af dessa protokoll, motionären,
som ansåge detta Expeditions-Utskottets förfarande kunna föranleda dertill,
att Rikets Ständer undanhölles all kännedom om ofvanberörda protokoll, föreslagit,
att desamma måtte varda till trycket befordrade och bland Rika-Stånden utdelade,
hvarjemte motionären begärt, att, i sammanhang med motionens remitterande
till vederbörligt Utskott, densamma måtte kommuniceras de Öfriga RiksStånden.
Under fortgången af öfverläggningen rörande så väl den af Riksdagsfullmägtigen
Mengel gjorda hemställan, som den väckta motionen, hade, på uppmaning
af Talmannen, Bonde-Ståndets Sekreterare sig yttrat i fråga om den af Ståndet
beroende åtgärd, hvartill de väckta förslagen kunde föranleda, dervid han
fästat Ståndets uppmärksamhet på innehållet af 36, 59 och 72 §§ Riksdagsordningen,
i de delar dessa grundlags-stadganden kunde anses vara bestämmande
för de nu väckta frågornas behandling, såsom tydligt angifvande föremålen
för och omfånget af Expeditions-Utskottets verksamhet, samt förklarat sig icke
kunna finna, att Utskottet, då det vägrat låta till trycket befordra, för att bland
Riks-Stånden utdelas, de protokoll, som hållits vid Förstärkta Stats-Utsköttets sammanträden
den 6, 7 och 11 nästlidne Augusti, handlat emot eller underlåtit de
åligganden, hvilka i grundlagen äro Utskottet anvisade, hvadan det icke tillkoinme
Ståndet att, på sätt nu blifvit föreslaget, förelägga Expeditions-Utskottet att
inom viss tid inkomma med omförmälda protokoll; och fann Sekreteraren alltså,
med stöd af 24 § 2 mom. Riksdags-ordningen, sig icke böra tillstyrka Talmannen
att framställa proposition om bifall till detta förslag, hvaremot, på grund
af 56 § Riksdags-ordningen, hinder icke syntes möta att bevilja remiss af Riksdagsfullmägtigen
Rundbäcks motion till Expeditions-Utskottet, för grundlagsenlig
behandling.
Sedan derefter Riksdagsfulimägtigen Mengel förklarat sig frånträda sitt förslag,
enär ändamålet äfven kunde vinnas genom deri väckta motionen, mot hvars
remitterande till Expeditions-Utskottet betänklighet icke mött; men flere Ståndets
ledamöter likväl yrkat på föreläggande för Expeditions-Utskottet att till Ståndet
inkomma med en afskrift af de ifrågavarande protokollen, hade Talmannen tillkännagifvit,
att, ehuru han icke delade alla de betänkligheter, dem Sekreteraren
KonsMulions-Liskotlets Memorial N:o IS.
O
O
anfort, han likväl i allt hufvudsakligt vore med honom ense samt på sådan
grund ansåge sig icke kunna medgifva proposition på bifall till det af Riksdagsfullmägtigen
Mengel framställda förslag, och då Ståndet icke med Talmannen
häri instämt, utan fortsatt yrkandet om proposition, hade Talmannen förklarat
öfverläggningen hvilande, med tiilkännagifvande, att, jemlikt 55 § Riksdags-ordningen,
målet komine att förvisas till Konstitutions-Utskottet, som hade
att, inom tio dagar efter erhållen del af Ståndets i ämnet förda protokoll, inkomma
med sådant utlåtande, som nämnda grundlagsparagraf föreskrifver, hvarefter
den af Riksdagsfullinägtigen Rundbäck väckta motion blifvit remitterad till
Expeditions-Utskottet och beslut fattadt om dess kommunicerande med de öfriga
Riks-Stånden.
I anledning af hvad sålunda förekommit får Konstitutions-Utskottet vördsamt
anföra, att då det väckta förslaget afsett ett föreläggande för ExpeditionsUtskottet
att till Hedervärda Bonde-Ståndet inkomma med en afskrift af åtskilliga
Förstärkta Stats-Utskotfets protokoll och således, i den form det blifvit framstäldt,
icke kan betraktas såsom en allmän fråga, hvarmed, jemlikt 44 § Riksdags-ordningen,
förstås sådana, som kunna eller böra komma under samtliga
Riks-Ståndens pröfning, i hvilket fall det ock, enligt samma grundlagsparagraf,
ej kunnat i Ståndets plenum till omedelbart afgörande upptagas, utan det framställda
förslaget måste anses innefatta en Bonde-Ståndet särskildt rörande ange
lägenhet;
men grundlagen, som i 44, 49 och 73 §§ Riksdags-ordningen föreskrifver
sättet och ordningen för meddelanden mellan Riks-Stånden och Utskotten,
icke gifver någon anledning till antagande af ett särskildt Riks-Stånds behörighet
att i en för detsamma enskild fråga gifva Rikets Ständers Utskott förelägganden,
så anser Konstitutions-Utskottet Bonde-Ståndets Talman hafva
i grundlagens stadganden haft stöd för sin vägran af proposition
å det inom Ståndet väckta förslag om föreläggande
för Expeditions-Utskottet att till bemälda Riks-Stånd inkomma
med en afskrift af de vid Förstärkta Stats-Utskottets
sammanträden den 6, 7 och 11 sistlidne Augusti förda
protokoll.
Stockholm den 3 September 1863.
Reservationer:
af Herrar Blanche, Lovén, Carlén och Schenström, samt Riksdagsfullmägfigen
Carl /jäders Larsson.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, !8fi3.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.
1
H:0 10
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Sept. 186 3, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring i åtskilliga
grundlags-stadganden, för att bringa dessa till öfverensstämmelse,
med strafflags-fårslaget.
Sedan Kongl. Maj:t täckts till Rikets nu församlade Ständer öfverlemna
förslag till ny strafflag, hvilket för närvarande är på Rikets Ständers pröfning beroende,
har Konstitutions-Utskottet fästat uppmärksamhet på vigten deraf, att,
för den händelse nämnda förslag skulle blifva såsom lag gällande, de i grundla
garne
förekommande straffbestämmelser, så vidt ske kan, lämpas efter dem, som i
lagförslaget äro för motsvarande fall föreskritna. Man finner nemligen i grundlagarne
åtskilliga stadganden, som dels lyda å andra straffarter än lagförslaget
bestämmer, dels i öfrigt icke öfverensstämma med hvad der för likartade fall är
stadgadt, dels ock hänvisa till lagrum, som genom den nya lagen komme att uppkäfvas.
Det blifver således nödvändigt, att grundlagarne i dessa delar ändras,
ech Utskottet finner den omständighet, att straff lags-förslaget ännu icke blifvit
slutligen pröfvadt, så mycket mindre böra utgöra hiuder för Utskottet att nu
framlägga förslag till de erforderliga grundlagsförändringarne, som af den pröfning,
Rikets Ständer redan egnat förstnämnda förslag, visar sig, att någon väsendtlig skiljaktighet
icke förefinnes i afseende å de lagrum, hvilka afse de i grundlagarne omförmälda
brott, och de grundlagsändrings-förslag, Utskottet framställer, i allt fall
först under nästa riksdag kunna till slutligt afgörande förekomma.
I dessa ändringsförslag har Utskottet öfverallt, der tvekan ej kan uppstå
om hvilken af strafflagens bestämmelser är tillämplig å det fall, som i grundlagen
omförmäles, endast åberopat allmänna lagen, hvarigenom förekommes hvad eljest,
i följd af den skiljaktiga handläggning, som är föreskrifven för grundlags- och för
lagförändringar, lätt kan inträffa, att, sedan en lagförändring blifvit tillvägabragt,
stadganden i strid dermed eller hänvisande till lagrum, som icke längre äro gällande,
qvarstå i grundlagen. Der åter den förbrytelse, som i grundlagen omnämnes,
ej i strafflagen förekommer eller ej der är så rubricerad, att icke ovisshet
Bih. t ill B. St. Prot. 1862 Sf 1863. 3 Sami. 12 Haft.
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.
möjligen skulle kunna ega rum vid tillämpningen, har bestämdt stralF eller bestämdt
lagrum blifvit utsatt.
Hvad nu beträffar hvarje särskild af nedan föreslagna grundlagsändringar,
så bar för lil § Regeringsformen, hvari stadgas, att riksdagsmans ofredande skall,
under der uppgifna förhållanden, anses och straffas såsom edsöresbrott, hvilket
brott ej ens till namnet i det nya lagförslaget förekommer, blifvit föreslagen den
redaktion, som innefattas i 110 § af det under innevarande riksdag, i sammanhang
med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af ny Riksdags-ordning,
afgifna förslag till ändringar i Regeringsformen, äfvensom motsvarande § i Riksdags-ordningen
(§ 77) blifvit i öfverensstämmelse härmed omredigerad. Det stadgande
i allmänna lagen, hvartill den nya redaktionen af lil § Regeringsformen
hänvisar, igenfinnes i 10 Kap. 1 § Strafflagen.
I 17 § 1 mom. Riksdags-ordningen, hvarest åberopas 5 Kap. 4 § Straffbalken,
som genom den nya lagen komme att upphäfvas, har Utskottet föreslagit
en hänvisning till allmänna lagen, då den förbrytelse, berörda grundlags-moment
afser, omisskänligen är upptagen i 10 Kap. 15 § Strafflagen.
I 78 § Riksdags-ordningen stadgas, att om någon inom Stånd, Utskott
eller Ståndens gemensamma sammanträde öfverfaller den andre med hugg och
slag, eller nyttjar emot honom vapen, håfve den angripande förverkat lifvet. Då
Strafflagen i 11 Kap. 5 §, jemförd med 1 § i samma Kap., bestämmer straffet
för våldsgerning mot annan å rum, der Rikets Ständer eller deras Afdelningar
eller Utskott församlade äro, har Ivonstitutions-Utskottet ansett tillräckligt att i
omförmälda grundlags-paragraf hänvisa till allmänna lagen.
I 1 § 8, 9 och 10 mom. Tryckfrihcts-förordningen förekommer en straffart,
fängelse å fästning, hvilken ej igenfinnes bland dem, som i Strafflagens 2 Kap. 1
§ äro uppräknade. Då den i förstnämnda mom. omförmälda förbrytelse synes
vara af mindre grof beskaffenhet än de i de båda sednare momenten omnämnda,
har, i den af Utskottet föreslagna nya redaktion af dessa moment, straffbestämmelsen
fängelse å fästning blifvit i 8 mom. utbytt mot fängelse samt i 9 och 10
mom. mot straffarbete.
I 3 §, 1, 4, 7 och 11 mom. samt i 4 § 9 mom. Tryckfrihets-förordningen
åberopas lagrum, hvilka upphöra att vara gällande, när den nya strafflagen träder
i tillämpning. I de här nedan föreslagna ändringar af dessa moment har hänvisning
skett till allmänna lagen. Do motsvarande bestämmelserna i strafflagen
igenfinnas, för den i 3 § 1 mom. Tryckfrihets-förordningen omförmälda förbrytelse,
i 7 Kap. 1 § Strafflagen, för den i 3 § 4 mom. Tryckfrihets-förordningen
uti 9 Kap. 5 § 1 mom. Strafflagen,
7 mom. Tryckfrihets-förordningen uti 10 Kap.
11 mom. „ „ „ 16 „
4 § 9 mom. „ „ „ 10 „ 21 §.
Då de i Tryckfrihets-förordningens 3 § 1 och 3 mom. omförmälda förbrytelser
äro ordnade annorlunda i Strafflagen än i Grundlagen, har Utskottet ansett
sig böra föreslå ändring af dessa båda mom. till öfverensstämmelse med Strafflagens
7 Kap. 1 och 2 §§.
Tryckfrihets-förordningens 3 § 2 morn., som åberopar 1 Kap. 4 § Missgernings-balken,
hvilken redan finnes upphäfd genom Kongl. Förordningen den 23
Oktober 1800, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som
träder till eller utsprider villfarande lära, har blifvit föreslagen alt ändras till öfverensstämmelse
med 1 § i denna författning, dock så att maximum af böterne
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.
3
upptagits till det i Strafflagens 2 Kap. 8 § i allmänhet fastställda högsta bötesbelopp
af 500 R:dr R:mt eller 333 R:dr 16 skillingar Banko.
Dä för de i Tryckfrihets-förordningens 3 § 5, 6 och 13 mom. omförmälda
förbrytelser straffbestämmelser äro utsatta i Strafflagens 9 Kap. 5 § 2 mom. och
8 § samt 18 Kap. 12 §, har i förslagen till ändringar i dessa mom. hänvisats till
allmänna lagen.
I den nya redaktion af nyssnämnda grundlags 3 § 9 morn., som föranledts
deraf, att i detsamma åberopas lagrum, hvilka genom Strafflagen komme att upp
häfvas,
har Utskottet, då den i samma mom. omnämnda förbrytelse ej är i
Strafflagen så bestämdt rubricerad, att icke tvekan möjligen kunde uppstå vid
tillämpningen, funnit sig böra hänvisa till Strafflagens 8 Kap. 28 §, såsom närmast
hänförlig till ifrågavarande fall.
Enär den i första stycket af 3 § 10 mom. Tryckfrihets-förordningen omnämnda
förbrytelse äfven omfattar deu i sednare stycket af samma mom. upptagna,
och denna sistnämnda tydligen blifvit särskildt omförmäld endast med hänseende
till den skärpta straffbestämmelse, som förekommer i 1 Kap. 5 § Missgernings-Balken,
så har, då Strafflagen i 8 Kap. 19 och 18 §§ upptager båda fallen,
Utskottet ansett det sednare stycket af ifrågavarande grundlags-moment kunna
uteslutas, då hänvisning skett till allmänna lagen.
Den i Tryckfrihets förordningens 5 § 15 mom. omförmälda, i Strafflagen ej
förekommande straffart, fästning för lifstiden, har af Utskottet föreslagits att utbytas
mot straffarbete på lifstid.
Då den i samma moments sednare del stadgade förvandling af böter är väsendtligen
skiljaktig från den i Strafflagens ‘2 Kap. 10 och 11 §§ föreskrifna, men
någon skälig anledning till en sådan skiljaktighet ej synes förefinnas, har Utskottet
i sitt förslag till ändring af detta mom. hänvisat till allmänna lagen.
Likaledes har 16 mom. i samma grundlagsparagraf, hvarest en annan fördelning
af böter är föreskrifven, än i Strafflagens 2 Kap. 8 §, blifvit föreslaget
att ändras till närmare öfverensstämmelse med detta Strafflagens stadgande.
I enlighet med hvad sålunda är vordet anfördt, får Konstitutions-Utskottet
till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling vördsamt framställa följande förslag
till ändringar i
Regerings formen.
§ lii.
(Den nuvarande lydelsen):
Bl ifver någon Riksdagsman, under
påstående Riksdag eller under dess resor
till och från Riksdagen, med ord eller gerningar
ofredad, sedan han tillkännagifva,
att han i sådant ärende stadd är, då
skall sådant såsom Edsöresbrott anses och
straffas.
(Den föreslagna lydelsen):
Bl ifver Riksdagsman, medan Riksdag
samlad är, eller under resa till eller ifrån
Riksdag, när man vet honom i sådant
ärende stadd vara, med ord eller gerning
ofredad, galle derom hvad angående våld
eller förolämpning emot Konungens Embetsman,
i eller för embete, i allmän lag
stadgadt är.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.
Riksdags-Ordningen.
§ 17-
l:o. Uti Riksdagsmannavalen
— sysslan. Bcträdcs någon annan, att,
genom lockande, tubbande eller hotelser,
hafva stört Valfriheten, må lian sitt brott
ej med penningeböter umgälla, utan straffes
med tillämpning af 5 Kap. 4 § Straff11
alicen, kroppsplikten svarande emot Tjugufem
till och med. Sextio Dalers böter, efter
omständigheterna. Ingen obehörig —
— — Protokollet.
2:o. Vid alla — — — Akademifonden.
l:o. Uti Riksdagsmannavalen
— sysslan. Beträdes någon annan att,
genom lockande, tubbande eller hotelser,
hafva stört valfriheten, strafes efter allmän
lag. Ingen obehörig — Protokollet.
2:o. Vid alla — — — Akademilonden.
§ 77.
Blifver någon Riksdagsman, under
påstående Riksdag eller under dess resor
till och ifrån Riksdagen, med ord eller
gerningar ofredad, sedan han tillkännagifva,
att han i sådant ärende stadd är,
eller ock efter Riksdagen, på våldsamt
sätt, i och för Riksdagsgöromålen antastad,
då skall sådant, enligt lil § Regerings-Formen,
såsom Edsöres-brotl anses
och straffas; börande detta stadgande uti
Riksdagskallelsen intagas. Skulle
— beifra låta.
Blifver Riksdagsman, medan Riksdag
samlad är, eller under resa till eller från
lliksdag, när man vet honom i sådant
ärende stadd vara, med ord eller gerning
ofredad, eller ock, efter Riksdagen, på
våldsamt sätt i och för riksdags-göromålen
antastad, straffes förbrytaren på
sätt i lil § Regeringsformen sägs; börande
erinran om detta stadgande i Riksdagskallelsen
intagas. Skulle — — —
beifra låta.
§ 78.
Ej må — — — utsätta. Men öfverfaller
någon inom Stånd, Utskott eller
Ståndens gemensamma sammanträde den
andre med hugg och slag, eller nyttjar
emot honom vapen, håfve den angripande
förverkat lifv et; och må han — — —
tjenstehjon.
Ej må — utsätta. Men öf
verfaller
någon inom Stånd, Utskott eller
Ståndens gemensamma sammanträde den
andre med hugg och slag, eller nyttjar
emot honom vapen, varde straffad efter
allmän lag; och må han — — — tjenstehjon.
Ti^yckfrlhets-Förordiftlngeii.
§ l.
8:o. Vid rättegångens
kalla.
in
-
kalla,
8:o. Vid rättegångens — in
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 16.
5
Skulle böter.
Har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, dess namn en
Skrift åsatt, straffes med fängelse å fästning
från och med Två Månader till och
med Ett år.
9:o. Hvarje Skrift ensak.
Lag samma utgifva.
Utgifvare — — — utgitver. Hvilken
som å en Skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eller utgifvare-namn
utsätter, straffes med fängelse å fästning
från och med Sex månader till och med
Två år. Diktadt — — — keintad.
10:o. A hvarje — förlustig.
Utsätter någon å tryckt Skrift falskt
Boktryckarenamn eller orätt tryckningsort,
skall han derutöfver dömas till fängelse
å fästning från och med Två månader
till och med Ett år. Hvad
— beskaffenhet.
§
Under — — — anses:
l:o. Hädelse emot Gud; Brottet
skall umgällas såsom i 1 Kap. 1 § Missgernings-Balken
Allmänna Lagen stadgadt
är, och Skriften konfiskeras.
2:o. Förnekelse af en Gud och ett
lif efter detta, eller af den rena Evangeliska
Läran; Förbrytaren skall anses
efter 1 Kap. 4 § Missgernings- Balken,
och Skriften konfiskeras.
3:o. Gäckeri af den allmänna Gudstjensten,
Guds ord oell Sakramenten; Förbrytelsen
skall umgällas med Etthundra
Riksdalers böter, och Skriften konfiskeras.
4:o. Allt slags lastligt yttrande om
den Regerande Konungens Höga Person
eller gerniugar, eller dess Gemål Drottningen,
eller Rikets bestämda Thronföljare;
Brottet skall straffas enligt Missgernings-B
alkens 5 Kap. 1 §, och Skriften
konfiskeras.
Skulle — — — böter.
Har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, dess namn en
skrift åsatt, dörnes till fängelse från och
med två månader till och med ett år.
9:o. Hvarje skrift — — — ensak.
Lag samma — — — utgifva.
Utgifvare — — — ntgifver. Hvilken
som å en skrift bedrägligt titelblad
O . ®
eller orätt författare- eller utgifvare-namn
utsätter, dömes till straffarbete från och
med sex månader till och med två år.
Diktadt — — — hemtad.
10:o. Å hvarje — — — förlustig.
Utsätter någon å tryckt skrift falskt
Boktryckarenamn eller orätt tryckningsort,
skall han derutöfver dömas till straffarbete
från och med två månader till
och med ett år. Hvad — beskaffenhet.
3.
Under anses:
l:o. Hädelse emot Gud eller gäckeri
af Guds ord eller Sakramenten; Brottet
straffes efter allmän lag, och skriften
konfiskeras.
2:o. Förnekelse af en Gud och ett
lif efter detta, eller af deu rena Evangeliska
Läran ; Förbrytaren skall straffas
med böter från och med Tretiotre Riksdaler
Sexton skillingar till och med Trehundratretiotre
Riksdaler Sexton skillingar,
eller fängelse från och med två månader
till och med ett år, och skriften
konfiskeras.
3:o. Gäckeri af den allmänna Gudstjensten;
Förbrytelsen skall umgällas
efter allmän lag, och skriften konfiskeras.
4:o. Allt slags lastligt yttrande om
den Regerande Konungens Höga Person
© O C
eller gerningar, eller dess Gemål Drottningen.
eller Rikets bestämda Thronföljare;
Brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften konfiskeras.
6
Konstitutions-Vtskotteis Memorial N:o 16.
5:o. Smädliga uttryck emot nägon
af de öfriga Personer af det Regerande
Konungahuset, hvilka Konglig eller
Furstlig värdighet inom Riket åtnjuta;
Brottet skall straffas med Etthundra
Riksdalers höter, och Skriften konfiskeras.
6:0. Smädliga uttryck om Riksens
Ständer, eller någon af deras Fördelningar;
Brottet skall straffas med Etthundrade
Riksdalers höter, och Skriften konfiskeras.
7:o. Uppmaning till myteri eller
uppror; Brottet skall straffas enligt 6
Kap. Missgernings-Balken, och Skriften
konfiskeras.
8:0. Smädliga — Allmän Lag.
9:o. Smädliga, förgripliga eller till
osämja med främmande Makter syftande
omdömen och yttranden om samtida Nationer
eller Stater, med hvilka Riket är
i fredligt förhållande, om deras varande
öfverhet, Regering och Regeringssätt,
Höge Embetsman och Sändebud, inre
eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar;
Förbrytelsen skall straffas
enligt 6 Kap. 5 § Missgernings-Balken,
jemförd med Kongl. Förordningen af den
20 Januari 1770, och Skriften konfiskeras.
Är — — — konfiskeras.
10:o. Allt kungörande i tryck af
hvad som rörer Statens å färde varande
Underhandlingar med främmande Makter,
eller eljest af Konungens, i sammanhang
med dem, tillärnade beslut och
afsigter, samt Dess Ministrars, Råds och
Sändebuds värf, om det ej sker med Regeringens
tillstånd, eller med officiel tillåtelse;
Förbrytelsen straffes i likhet med
hvad i föregående moment stadgadt är.
Sker sådant kungörande af den, som Konungens
och Statens hemligheter hetrodda
äro, straffes hrottet enligt 4 Kap. 5 § Missgernings-Balken,
och, i håda fallen, konfiskeras
Skriften.
ll:o. Angripclser emot enskild man,
hvilka å ära gå, eller för dess borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; Brottet
straffes efter 60 Kap. Missgernings-Balken,
och varde dessutom Skriften konfiskerad.
5:o. Smädliga uttryck emot någon
af de öfriga Personer af det Regerande
Ö O
Konungahuset, hvilka Konglig eller
• • • T-» •
Furstlig värdighet inom Riket åtnjuta;
Brottet skall straffas efter allmän lag,
och skriften konfiskeras.
6:0. Smädliga uttryck om Riksens
Ständer, eller någon af deras Fördelningar;
Brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften konfiskeras.
7:o. Uppmaning till myteri eller
uppror; Brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften konfiskeras.
8:0. Smädliga — — — allmän lag.
9:0. Smädliga, förgripliga eller till
osämja med främmande Makter syftande
omdömen och yttranden örn samtida Nationer
eller Stater, med hvilka Riket är
i fredligt förhållande, om deras varande
Öfverhet, Regering och Regeringssätt,
Höge Embetsman och Sändebud, inre
eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar;
Förbrytelsen skall anses
enligt 8 Kap. 28 § Strafflagen, och skriften
konfiskeras; Ar —
konfiskeras.
10:o. Allt kungörande i tryck af
hvad som hörer till Statens å färde varande
underhandlingar med främmande
Makter, eller eljest af Konungens, i sammanhang
med dem, tillärnade beslut och
afsigter, samt Dess Ministrars, Råds och
Sändebuds värf, om det ej sker med
Regeringens tillstånd, eller med officiel
tillåtelse; Förbrytelsen straffes enligt allmän
lag, och skriften konfiskeras.
ll:o. Angripelser emot enskild man,
hvilka å ära gå, eller för dess borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; Brottet
straffes enligt allmän lag, och varde dessutom
skriften konfiskerad.
Konstitutions-Utskottets Memorial JV:o 16.
7
12:o. Lögnaktiga — — — konfiskeras.
13:o. Sedernas vanhelgd, vare sig
genom offentliga läror till någon last,
särdeles den, som sårar ärbarheten, eller
sådana ohöljda och skändliga framställningar
af denna lasts utöfning, hvarigenom
främjandet af ett förderfligt lefnadssätt
åsyftas; Brottet skall umgällas med
Femtio till Etthundra Riksdalers höter,
och Skriften konfiskeras.
Såsom ansett.
§
9:o. Hvar som —- — — grunder.
Rubbning af qvarstad, hvaruppå försäljning
eller utspridande icke följt, umgälles
efter 8 Kap. 8 § Utsöknings-Balken.
§
15:o. Alla mål — behandlas,
äfvensom den brottslige, i alla de fall,
då han cj redan gjort sig saker till dödsstraff
eller fästning för lifstiden, skall
— — — ådragit.
Böter efter denna Lag må ej förvandlas
i annat straff, än fängelse å fästning,
efter beräkning af Sexton Riksdaler
Tretiotvå skillingar, såsom svarande emot
hvarje månads fängelse, månaden räknad
till Tjugoåtta dagar. Böter under ofvannämnda
summa svare emot Fjorton dagars
fängelse i orten, der förbrytelsen skett.
16:o. Böter efter o den na Lag gånge
till tväskiftes emellan Åklagaren och närmaste
inrättning för de fattige, de fall undantagna,
då Böter, enligt hvad här ofvan
stadgadt är, målsäganden ensamt
tillfalla.
12:o. Lögnaktiga — — — konfi
O
O
slteras.
13:o. Sedernas vanhelgd, vare sig
genom offentliga läror till någon last,
särdeles den, som sårar ärharheten, eller
sådana ohöljda och skändliga framställningar
af denna lasts utöfning, hvarigenom
främjandet af ett förderfligt lefnadssätt
åsyftas; Brottet skall straffas
enligt allmän lag, och skriften konfiskeras.
Såsom —
ansett.
9:o. Hvar som grunder.
Rubbning af qvarstad, hvaruppå försäljning
eller utspridande icke följt, umgäll
es enligt allmän lag.
15:o. Alla mål behandlas,
äfvensom den brottslige, i alla de fall,
då han ej redan gjort sig saker till dödsstraff
eller straffarbete på lifstid, skall
— — — ådragit.
Böter, som i denna Lag utsatta äro,
förvandlas efter allmän lag.
16:o. Böter efter denna Lag, tillfälle
Kronan, de fall undantagna, då böter,
enligt hvad här ofvan stadgadt är,
målseganden ensamt tillkomma.
Stockholm den 15 September 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 17.
1
M:o II.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Nov. 1863, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående Talmannens i Bonde-Ståndet vägran
af proposition i fråga om votering i Förstärkt Stats-Vtskott
med anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande ifrågasatt
kostnads-ersättning för en del resor i tjenste-ärenden.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, genom utdrag af sitt protokoll för den 11 innevarande
månad, hvilket den 13 i samma månad kommit Konstitutions-Utskottet tillhanda,
gifvit Utskottet tillkänna, att, vid öfverläggning inom Ståndet rörande Statsutskottets
i Memorial N:o 216 framställda förslag till voterings-proposition i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående samma Utskotts Utlåtande N:o
194, i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän
för en del resor i tjenste-ärenden, olika åsigter sig yppat, så att flere af Ståndets
ledamöter yrkat afslag å nämnda Memorial, enär den fråga, hvarom, enligt detsamma,
votering skulle ega rum i Förstärkt Stats-Utskott, måste anses hafva förfallit, då
tvänne Riks-Stånd godkänt Stats-Utskottets i ofvanberörda Utlåtande N:o 194 gjorda
hemställan om afslag å Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående omförmälda kostnadsersättning,
helst denna fråga icke kunde hänföras till de fall, hvilka i 69 § Regeringsformen
anföras såsom föremål för votering i Förstärkt Stats-Utskott, då den
icke inverkade på statens reglerande vid denna riksdag, om än kostnader för Staten
i en framtid kunde deraf föranledas; hvaremot, å andra sidan, blifvit anfördt, att då
den yrkade kostnads-ersättningen, derest den bifölles, måste utgå af statsmedel och
äfven hade inflytande på liqviderna mellan Stats-kontoret och Riksgälds-kontoret samt
följaktligen också på detta sistnämnda verks inkomster och utgifter, vore frågan otvifvelaktig!
hänförlig till de fall, som i 69 g Regeringsformen omförmälas, och alltså
af beskaffenhet att böra afgöras genom votering i Förstärkt Stats-Utskott, när RiksStånden
i afseende derå stadnat i skiljaktiga beslut.
Med anledning af hvad under diskussionen förekommit hade Talmannen yttrat,
att då, enligt Kongl. Maj:ts förslag, de ifrågavarande ersättningarne skulle anvisas på
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 13 Raft.
2
Konstitutions-Utskottcts Memorial N:o 17.
rese- och traktaments-anslagen å vederbörande Hufvudtitlar, hvadan frågan inverkade
icke allenast på de belopp, hvarmed dessa anslag i verkligheten komme att utgå, utan
äfven, i följd af deras egenskap utaf förslags-anslag, på Riksgälds-kontorets utgifter
och inkomster i liqviderna med Stats-kontoret, samt denna fråga således, enligt föreskriften
i 69 § Regeringsformen, borde, sedan två Stånd deri stadnat emot två, underkastas
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, men afslag å voterings-propositionen
afsåge att förhindra sådan omröstning, funne sig Talmannen icke grundlagsenlig! kunna
framställa proposition om afslag å Stats-Utskottets Memorial N:o 216.
Då emellertid, vid anställd votering, flertalet icke instämt i Talmannens propositionsvägran
och Ståndet alltså fortsatte yrkandet, att proposition äfven på afslag å
Stats-Utskottets meranämnda Memorial måtte framställas, hade öfverläggningen förklarats
hviiande och målet blifvit förvisadt till Konstitutions-Utskottet, som hade att sednast
nästkommande Onsdag den 18 innevarande månad inkomma med sådant utlåtande,
som 55 § Riksdags-ordningen föreskrifver.
Till följd af detta föreläggande har Konstitutions-Utskottet tagit ifrågavarande
ärende i öfvervägande; och då, för den händelse Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om kostnads-ersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor
i tjenste-ärenden af Rikets Ständer bifallits före statsregleringens fastställande, sådant
©tvifvelaktigt kunnat hafva inflytande på bestämmandet af de anslags belopp,
från hvilka en dylik kostnads-ersättning komme att utgå, samt frågans egenskap af att
till sin natur vara en statsregleringsfråga ej kan förändras af det tillfälliga förhållande,
att den ej förr än efter statsregleringens upprättande blifvit af Rikets Ständer pröfvad,
hvartill kommer att de å särskilda Hufvudtitlar uppförda anslag till rese- och traktamentspenningar,
från hvilka berörda kostnads-ersättningar skulle, derest de af Rikets Ständer
medgåfves, komma att bestridas, äro förslagsanslag och således derå uppkommande
behållningar eller brister måste inverka på Riksgälds-kontorets inkomster och utgifter;
alltså och på grund af föreskriften i 69 § Regeringsformen, att, så framt icke minst
tre Stånd förena sig uti sammanstämmande beslut i afseende å Stats-Utskottets förslag
rörande antingen statens reglerande eller bevillningens derefter lämpade hela belopp,
eller hvad till Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning, då skall frågan genom votering i Förstärkt
Stats-Utskott afgöras,
finner Konstitutions-Utskottet Bonde-Ståndets Talman hafva grundlagsenlig!
förfarit, då han vägrat proposition på ett yrkande, hvarigenom votering i
Förstärkt Stats-Utskott i ett så beskaffadt fall, som i 69 § Regeringsformen
afses, skulle blifvit förhindrad.
Stockholm den 14 November 1863.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Förteckning
öfver
Konstitutions-Utskottets Memorialer vid 1862-1863 årens Riksdag.
Memorialets
... '
Memorialets behandling hos
Anmärkningar. '•
|n:o.
Rubrik j Datum.
1
Ridd. och
Adeln.
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ständet.
Bonde-  Stån det.
1.
2.
Om arfvoden för en Notarie 10 Nov-  och en Kanslist. 186 2.
Med uppgift å några från!
sistlidne Riksdag livilandej
förslag till ändringar i Grund-  lagarne.
12 Nov.
1862
bifölls.
12 Nov.
1862
bifölls.
12 Nov.
1862
bifölls.
12 Nov.
1862
bifölls.
Jemför Mein. N:o 4.
1 :o.
Om ändring i 11 och 12' j 3 Nov.
§§ Regeringsformen, angående 1862.
Stadsrådets hörande öfver för-  bund med främmande Mag->
ter.
6, 8 Dec.
1862
afslogs
6, 8 Dec.
1862
afslogs.
6 Dec.
1862
antogs.
6 Dec.
1862
antogs.
Alltså förfallet.
'
2:o.
Om det tillägg till 12 §
Regeringsformen, att Konun-  gen icke må utan Rikets Stän-  ders samtycke blifva rege-  rande Furste af utländsk Stat.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
K:gl. Majit afslaget.
3:o.
Om den ändring i 28 §
Regeringsformen, att till vissaj
beställningar må kunna ut-  nämnas bekännare af annan
troslära än den rena Evange-  liska.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
Kigl. Majit bifallet.j
4:o.
Om den ändring i 31 §i
Regeringsformen, att äfvenl
s. d.
antogs.
s. d.
antogs,
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
1
Bill till 11. St prot. 1862 & 1863. 3 Sami. 14 Hält.
2
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmär lening ar.
N:o.
Rubrik.
Datum.
l.'idd. och
Adelil.
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ståndet.
Bonde-
ståndet.
andre af städernas invånare,1
än Borgerskapet, må ega att
deltaga i val till Borgmästare.
20 Jan. 1863 af;
K:gl. Majit bi fallet i\
i
0:0.
Om ändring i åtskilliga
grundlags-§§, rörande Riks-  styrelsens förande i vissa fall.
6, 8 Dec.
1862
antogs.
6, 8 Dec.
1862
antogs.
6 Dec.
1862
antogs.
6 Dec.
1862
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
K:gl. Majit bifallet.
6:0.
Om ändring i åtskilliga
grundlags-§§ angående Riks-  dags hållande hvarje år.
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså förfallet, j
7:o.
Om ändring i 52 § Rege-  ringsformen och 24 § Riks-  dagsordningen, angående ull-  förordnande al Bonde-Stån-  dets Sekreterare.
8:0.
Om en redaktions-föriin-  dring i 85 § Regeringsfor-  men.
9:o.
Om en redaktions-förän-  dring i 90 § Regeringsfor-  men.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
16 Nov. 1863, af
Kigl. Majit bifallet.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
Kigl. Majit bifallet.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget, Den
20 Jan. 1863 af
Kigl. Majit bifallet.
3.
Med ytterligare uppgift å
hvilande förslag till ändrin-  gar i Grundlagarne.
10:o.
17 Nov.
1862.
Om tillägg i 109 § Rege-  ringsformen och 80 § Riks-  dagsordningen, angående upp-  skof i Riksdag.
8, 10 Dec.
1862
antogs.
8, 10 Dec.
1862
afslogs.
10 Dec.
1862
antogs.
10 Dec.
1862
afslogs.
Alltså förfallet.
11:0.
Om ändring i 11, 12, 16,
17, 19, 21, 22, 23 och 79
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
Alltså förfallet.
3
Memorialets
'N:o.:
Rubrik.
Dat.u
§§ Riksdags-ordningen, angående
Ridd. och Adelns representationsrätt
12:o.
Om ändring i 13 och 16
§§ Riksdagsordningen, angående
Preste-Ståndets representationsrätt.
13:o.
Om den ändring i 14 § 1
mom. Riksdagsordningen, att
valberättigade inom Rikets
städer böra vara mantalsskrifne
och tillika verkligen
boende i den stad, der val
till Riksdagsfullmägtig eger
rum.
14:0.
Om den ändring i 14 § 3
mom. Riksdagsordningen, att
valrättochvalbarhettill Riksdagsman
för stad må utsträckas
till egare af hus och
(tomt m. fl., som frälsemän
äro eller till Preste-Ståndet
höra.
15:o.
Om ändring i 14, 16 och
22 §§ Riksdagsordningen, rörande
vilkoren för valbarhet
till Riksdagsman.
16:o.
Om ändring i 14 § 4 och]
5 morn. Riksdags-ordningen,]
i fråga om fjerdeparts-egares]
i Fahlu bergslag samt Bruks-1
egares valbarhet.
Memorialets behandling hos
Ridd. och
Adelil.
3, 10 Dec.
1862
antogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Preste
Ståndet.
Borgare
ståndet.
3, 10 Dec.
1862.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d. ; s. d.
afslogs. afslogs.
s. d.
antogs.
10 Dec.
1862
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. dantogs.
Bonde
ståndet.
10 Dec.
1862
antogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Anmärkningar.
Alltså förfallet.
Alltså förfallet.
Alltså förfallet
Alltså förfallet.
Alltså antaget. Den
16 Nov. 1863 at
K:gl. Maj:t bifallet.
4
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmärkningar.
N:o.
Rubrik.
Datum.
Ridd. och
Adeln
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ståndet.
Bonrie-
Ståndtt.
17:o.
Om ändring i 14 § 5 mom.
Riksdags-ordningen, angåen-  de Bruksegares representa-  tionsrätt.
8, 10 Dec.
1862
antogs.
8, 10 Dec.
1862
antogs.
10 Dec.
1862
antogs.
10 Dec.
1862
afslogs.
Alltså förfallet.
18:o.
Om ändring i 15 § Riks-  dagsordningen, angående hem-  mansegares representations-  rätt.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
6 Dec.
1862
antogs.
Alltså antaget. Den
16 Nov. i863 af
K:gl. Maj.t bifallet.
19.
Om ändring i 17 § 2 mom.
Riksdags-ordningen, angåen-  de bestämmande af arfvode för
Bonde-StåndetsRiksdagsfull-  mägtige.
20:o.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
10 Dec.
1862
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
K:gl. Majit Infallet.
1
Om den ändring i 18 §
Riksdagsordningen, att Mo-  saiske trosbekännare må er-  hålla rättighet att deltaga
i Riksdagsmannaval.
s. d.
antogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs
enhälligt.
s. d.
antogs.
Alltså förfallet.
21:o.
Om ändring i 21 § Riks-  dags-ordningen, i fråga om
pröfningen af Riksdagsmäns
behörighet.
s. d.
antogs.
s, d.
antogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
Alitsa förfallet.
22:o.
Om ändring i 23 § 1 moni.
Riksdags-ordningen, angåen-  de Ordförande i Borgare- och
Bonde-Stånden, innan deras
Talmän äro förordnade.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
b
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
K:gl. Majit bifallet.
23:0.
Om ändring i 30 § 3 moni.
Riksdags-ordningen, angåen-  de uteslutande af stadgandet
rörande Förstärkt Stats-Ut-
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
K:gl. Majit bifallet.
5
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmärkningar.
N:0.
Rubrik.
D;i( um.
Ridd. och
Adeln.
Preste-
Ståudet
Borgare-
Ständet.
Bonde,
Ståndet.
skotts handläggning af be-  villningsfrågor.
24: o.
Om den ändring i 53 §
Riksdagsordningen, att beslut
icke må af något Stånd fat-  tas, derest icke minst tretio
ledamöter tillstädes äro.
8, 10 Dec.
1862
antogs.
8, 10 Dec.
1862
afslogs.
10 Dec.
1862
afslogs.
10 Dec.
1862
antogs.
Alltså förfallet.
S;_
25:o.
Om ändring i 56 § Riks-  dagsordningen angående in-  skränkning af tiden för mo-  tioners väckande.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså antaget. Den
20 Jan. 1863 af
K:gl. Maj:t bifallet.
26:o.
Om ändring i 76 § Riksdags-  ordningen, angående Stats-  rådets decharge för dess
åtgärder.
s. d.
antogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
s. d.
antogs.
Alltså förfallet.
27:o.
Om ändring i 1 § 11 mom.
och 4 § 2 mom. Tryckfrihets-  förordningen, angåendeaflem-  nande af exemplar utaf tryck-  ta arbeten.
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
afslogs.
s. d.
antogs.
Alltså förfallet.
i
4.
Med anmälan om Riks-  Ståndens beslut, i anledning
af de sedan sistlidne Riks-  dag hvilande Grundlagsän-  dringsförslag.
16 Dec.
1862.
\2l Dec.
1862
till handl.
27 Dec.
1862
till handl.
27 Dec.
1862
öfverlem-
nadttillEx-
peditions-
Utskottet.
27 Dec.
1862
till handl.
5.
Angående föreslaget till-  sättande af ett särskildt Ut-  skott för behandling af väckta
frågor rörande elementar-lä-  roverken, m. m.
8 Jan.
1863.
14 Jan.
1863
till handl.
14 Jan.
1863
till handl.
17 Jan.
1863
till handl
17 Jan.
1863
till handl.
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmärkningar.
N:o.
Rubrik.
Datum.
Ridd. och
Adeln.
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ståndet.
Bonde-
ståndet.
6.
Angående fullbordad gransk
ning af de i Stats-Rådet
förde Protokoll.
15 Jan.
1863.
11 Febr.
1863
till handl.
4 Febr.
1863
till handl.
7 Febr.
1863
till handl.
7 Febr.
1863
till handl.
7.
I anledning af Kgl. Maj:ts
nådiga Proposition om an-  tagande af ny Riksdags-ord-  ning och dermed samman-  hängande ändringar i Rege-  ringsformen.
26 Febr
1863.
18 Mars
1863
antogs att
hvila.
18,20 Mars
1863
antogs att
hvila.
18 Mars
1863
anlogs att
hvila.
18 Mars
1863
antogs att
hvila.
Alltså hellande till
nästa Riksdag.
8.
Med förslag till ändring i
1 § 12 mom. samt 4 § 11
mom. Tryckfrihetsförordnin-  gen, i fråga om anmälan hos
Justitie-Statsministern af
bokhandels idkande, m. m.
26 Febr.
1863.
14 Mars
1863
antogs att
hvila.
11 Mars
1863
förkastades.
11 Mars
1863
antogs att
hvila.
7 Mars
1863
antogs att
hvila.
Se Meni. N:o 13.
Förslaget är anta-  get att hvila till
nästa Riksdag.
9.
Med förslag till ändring i
4 § 10 och 11 mom. Tryck-  frihetsförordningen, angående
utrikes ifrån hit inkomna
skrifter.
2 Mars
1863.
14 Mars
1863
antogs att
hvila.
11 Mars
1863
antogs att
hvila.
11 Mars
1863
antogs att
hvila.
7 Mars
1863
antogs att
hvila.
Alltså hellande till
nästa Riksdag.
10.
Angående en af Herr Stjern-  svärd, G. M., anmäld anled-  ning till anmärkning emot
Statsrådet m. m., Herr Fri-  herre Gripenstedt.
5 Mars
1863.
16 Mars
1863
till handl.
21 Mars
1863
till handl.
18 Mars
1863
till handl.
21 Mars
1863
bifölls.
11.
Med förslag till ändringar
i 1 § 11 mom. Tryckfrihets-  förordningen, angående Bok-  tryckares åliggande att af-  lemna fri-exeinplar af tryckta
arbeten.
13 Mars
1863.
4 April
1863
antogs att
hvila.
8 April
1863
återremi te-  rades med
förklarande
innefattan-  de Ståndets
gemensam-  ma tanke.
8 April
1863
antogs att
hvila.
8 April
1863
antogs att
hvila.
Se Mein. N:o 14.
Förslaget är anta-  get att hvila till
nästa Riksdag.
12.
Med förslag till ändring i
18 § Riksdagsordningen, att
Mosaiske trosbekännare må
erhålla rättighet att deltaga
i Riksdagsmannaval.
113 Mars
1863.
4 April
1863
antogs att
hvila.
8 April
1863
antogs att
hvila.
8 April
1863
| antogs att
hvila.
8 April
1863
I antogs att
hvila.
Alltså hvilan de till
nästa Riksdag.
7
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmärkningar.
N:o.
Rubrik.
Datum.
Ridd. och
Adeln.
Prest e-  St&ndet
Borgare-
Ståndet.
Bonde-
Ståndet.
13.
I anledning af Riks-Stån-  dens beslut rörande det i
Konstitutions-Utskottets Me-  morial N:o 8 framställda för-  slag till ändring i 1 § 12 mern.
samt 4 § 11 mom. Tryckfri-  hetsförordningen.
24 Mars
1863.
4 April
1863
till handl.
8 April
1863
bifölls.
8 April
1863
till handl.
4 April
1863
till handl.
Se Meni. N:o 8.
14.
I anledning af Riks-Stån-  dens beslut, rörande ett i
Konstitutions-Utskottets Me-  morial N:o 11 framstäldt för-  slag till ändringar i 1 § 11
mom. Tryckfrihetsförordnin-  gen, angående Boktryckares
åliggande att aflemna fri-  exemplar af tryckta arbeten.
13 Apr.
1863.
29 April
1863
till handl.
29 April
1863
bifölls.
29 April
1863
till handl.
29 April
1863
till handl.
Se Mein. No 11.
15.
Angående Talmannens i
Bonde-Ståndet vägran af pro-  position på ett inom Ståndet
framstäldt förslag om före-  läggande för Expeditions-Ut-  skottet att inkomma med af-  skrift af protokoll, hållna vid
åtskilliga Förstärkta Stats-  utskottets sammanträden.
3 Sept.
1863.
10 Sept.
1863
till handl.
14 Sept.
1863
till handl.
15 Sept.
1863
till handl.
15 Sept.
1863
till handl.
16.
Med förslag till ändring i
åtskilliga grund lags-stad gan-  den för att bringa dessa
till öfverensstämmelse med
strafflags-förslaget.
15 Sept
1863.
28 Sept.
1863
antogs att
hvila.
29 Sept.
1863
antogs att
hvila.
29 Sept.
1863
antogs att
hvila.
26 Sept.
1863
antogs att
hvila.
Alltså hvilande till
nästa Riksdag,
17.
Angående Tal mannens i Bon-  de-Ståndet vägran af proposi-  tion i fråga om votering i För-  stärkt Stats-Utskott,med an-  ledningafRiks-ståndens skilj-  aktiga beslut rörande ifråga-  satt kostnads-ersättning för
en del resor i tjenste-ärenden.
14 Nov.
1863.
17 Nov.
1863
till handl.
16 Nov.
1863
till handl.
17 Nov.
1863
till handl.
17 Nov.
1863
till handl.
STOCKHOLM, A. L. Norman. 1863
