# ID: svediakorp-gov2414
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 178,439
# sentences: 7,256
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Wermlands län.
Sädesproduktion, -förbrukning, -priser. Sjösänkningar.
7
att 1857 hvete och råg gifvit 5:te till 10:de, men för det mesta 7:de till 8:de, vårsäd 4:de, mera allmänt
Öde och i några trakter 6:te, samt potates i Söder-Sysslets fögderi 3:dje till 4:de och i öfrigt 6:te till 8:de
kornet; potates var mer än tillförene angripen af torröta;
att 1858 hvete och råg gifvit 8:de till 12:te, vårsäd 4:de till öde och potates 10:de till 12de kornet;
den senare något skadad af torröta;
att 1859 hvete och råg gifvit uti Mellan- och Söder-Sysslets fögderier 4:de till öde, i Norr-Sysslets fögderi
öde till 9:de, i Öster-Sysslets fögderi öde till 10:de och i Vester-Sysslets fögderi 7:de till 9:de, vårsäd
4:de till öde, men i Mellan-Sysslets fögderi något ringare, samt potates, i Öster-Sysslets fögderi öde till 8:de,
i öfrigt 9:de till 12de kornet; dock hade å några trakter inom Yester-Sysslet missväxt å råg inträffat; och
att 18Ö0 hvete och råg gifvit öde till 8:de, vårsäd 3:dje till öde, men på Finnbygden i norra delen af
länet nära missväxt, och potates i Öster-Sysslets fögderi öde, för öfrigt 2:dra till 3:dje kornet; skörden var
mer eller mindre skadad af regn. — Förestående korntal äro uppgifne såsom afkastning utöfver utsädet.
Uti sitt utlåtande till Finans-Komitén har Hushållnings-Sällskapet dels yttrat den åsigt, att den årliga
sädesproduktionen i länet vid medelmåttig skörd är tillräcklig för innevånarnes behof, dels ock förmält, att årliga
spanmåls-förbrukningen för en person kan antagas uppgå till en tunna råg och två tunnor hafre, med afseende
likväl på potatesskörden, som till största delen användes till befolkningens föda och minskar spanmålskonsumtionen.
Eders Kongl. Majds Befallningshafvande instämmer väl i dessa åsigter, men finner sig ej kunna
endast med ledning häraf beräkna, hvad af hvarje särskildt sädesslag inom länet årligen förbrukas, helst alla
år både till länet införas och härifrån utföras flere slag af spanmål, utan att utrönas kan, huru mycket af den
importerade spanmålen i orten qvarstannar eller huru mycket af den här skördade utföres. Uppgifter äro
visserligen att tillgå å den spanmål, som kommit till och afgått från städernas och några större hamnar vid
Wenern samt passerat Seffle kanal, men berörde uppgifter visa alldeles icke rätta förhållandena med importen
och exporten i det hela, emedan in- och utförsel af spanmål försiggår ofta i andra mindre landthamnar,
hvarest anteckning icke sker, och någon räkning icke kan hållas, hvarken å den säd, som från Nerike och
Westergötland landvägen föres hit till länet, eller å all den spanmål, som härifrån äfven landvägen hemtas till
Norge och vestra delen af Dalarne.
o
A råg och hafre, som äro de sädesslag, hvilka hufvudsakligast i handeln förekomma, hafva priserne varit
följande:
185ö års vår: råg 18 R:dr 50 öre å 22 Kalr, hafre 9 å 10 R:dr per tunna — höst: råg 20 å 21 R:dr,
hafre 9 å 10 R:dr 50 öre d:o;
1857 års vår: råg 18 ä 21 R:dr, hafre 6 å 8 R:dr per tunna — höst: råg 17 ä 20 R:dr, hafre 7 R:dr
so öre å 9 R:dr d:o;
1858 års vår: råg 15 å 16 R:dr, hafre 6 å 8 R:dr per tunna — höst: råg 13 å 15 R:dr, hafre 6 R:dr
so öre å 7 R:dr d:o;
1859 års vår: råg 13 å 15 R:dr, hafre 7 R:dr per tunna — höst: råg 12 å 14 R:dr, hafre 6 R:dr 50 öre
å 7 R:dr d:o;
1860 års vår: råg 12 R:dr 50 öre ä 14 R:dr, hafre 7 Ralr 50 öre å 8 R:dr per tunna — höst: råg 13
k 16 R:dr 50 öre, hafre 7 å 8 R:dr d:o.
Till jordbrukets utvidgande och förbättring hafva, under åren 1856—1860, nedannämnde arbeten blifvit
dels fortsatte, dels företagne och antingen till vissa delar eller helt och hållet utförde, nemi.:
sänkning af Hansjon uti Fryksände socken af Fryksdals öfre tingslag, till vinnande af vid pass 730
tunnland odlingsbar jord för omkringliggande hemman, till hvilket arbete Eders Kongl. Maj:t täcktes år 1851
i nåder bevilja understöd af statsmedel med 1,245 Riksdaler såsom anslag och 12,600 Riksdaler Riksmynt
såsom lån;
8 Wermlands län. Vattenaftappningar. Nyodling. Dikning. Åkerbruksredskap m. m. Trädgårdsskötsel.
sänkning af sjöarne Wadjungen och Björkängen samt rensning af elfven Rinnan i Nordmarks härad,
för att göra till odling tjenlig en större areal vattendränkt mark, hvartill Eders Kongl. Maj:t år 1855 i nåder
beviljat understöd af statsmedel med 21,000 R:dr Runt, deraf 16,000 R:dr såsom lån och 4,200 R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet; och hafva begge dessa nu omnämnda arbeten varit började före 1856
och fortsatta under berörde och följande åren, men icke kunnat 1860 fullbordas, i anseende till det året inträffade
ovanligt höga vattenstånd, som hindrat arbetena;
uttappning af Säfsjön i Arvika socken af Jösse härad, hvarigenom omkring 400 tunnland jord dels till
odling erhålles, dels förbättras; och har Eders Kongl. Maj:t till detta företag år 1858 i nåder beviljat ett
statsbidrag af 10,000 R:dr Runt, deraf 8,000 R:dr såsom lån och 2,000 R:dr så^om anslag;
utdikning af Nolby och Skane mossar uti By socken af Näs härad, för odling af ungefärligen 539 tunnland
bördig jord; och är till arbetet ett statsbidrag af 14.500 R:dr Runt, hvaraf såsom lån 11,600 R:dr och
såsom anslag 2,900 R:dr, af Eders Kongl. Maj:t år 1858 i nåder beviljadt;
sänkning af sjöarne Björken och Hån med utrifning af Björkefors jernbruk i Sunne socken af Fryksdals
nedre tingslag, derigenom 230 tunnland sjöbotten anses till odling erhållas och 340 tunnland annan jord
blifva förbättrad; till hvilket arbete interessenterne deri, sedan det blifvit påbegyndt, år 1860 i underdånighet
sökt, samt Eders Kongl. Maj:t år 1861 i nåder beviljat ett låneunderstöd af allmänna medel med
8,000 R:dr Runt;
utdikning af en mindre sjö på Warpnäs egendom i Nors socken af Grums härad, hvarigenom vunnits
112 tunnland god jord med en kostnad för ägaren af 5,800 R:dr Runt; och
utdikning af en mosse om 40 tunnlands vidd på Arnön uti Wäse socken af Wäse härad.
Derigenom att penningelån, af Öfre Fryksdals Arbetsinrättnings fond, om hvilken inrättning närmare
här nedan förmäles, lemnats i smärre belopp åt mindre bemedlade jordbrukare inom Östmarks och Lekvattnets
socknar uti Fryksdals öfre tingslag, dels till nyodlingar och dels till förbättring af redan odlad jord,
hafva från och med 1853, då Arbetsinrättningen kom i verksamhet, till och med 1860 blifvit i nämnde socknar
till åker odlade 343 tunnland och till slottmark röjda 113 tunnland samt derjemte upptagne 52,166 famnar
diken.
Dessutom hafva icke få mindre odlingar årligen varit under arbete, om hvilkas beskaffenhet och arealinnehåll
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl icke kunnat vinna säker kännedom.
o
Åkerns täckdikning har hos possessionaterne kommit allt mer och mer i bruk, och äfven hos allmogen
ser man ett och annat försök i denna väg vara gjordt.
De i länet allmännast begagnade plogar och harfvar tillverkas inom detsamma så väl af allmogen, som
vid bruken, och äro af ganska god konstruktion. Dylik och annan åkerbruksredskap af fabrikstillverkning efter
nyare Engelska eller Skottska modeller finnas och nyttjas också vid många egendomar.
Beredandet af så kallade komposter på flere olika sätt till åkerns gödning är mycket allmänt; och har
bruket af guano en tid varit i betydlig mån spridt, men under de senare åren aftagit, i följd deraf att sämre
slag af detta gödningsämne ofta i handeln förekommit.
Angsodling bedrifves icke i någon anmärkningsvärd mån i Wermland, sannolikt emedan få naturliga ängar
här finnas af någon större rymd och sådan beskaffenhet, att ägarne anse lämpligt att på deras förbättrande
nedlägga arbete och kostnad; dock är på några ställen ängsvattning eller öfversilning tillvägabragt.
Trädgårdsskötseln och fruktträdsodlingen egnas icke så ringa omsorg vid alla herregårdar och af ståndspersoner
bebodda hemmansdelar eller jordlägenheter, men äro för det mesta inskränkta till frambringandet af
vanliga och nödvändiga grönsaker för eget behof eller föga deröfver och till uppdragandet af några få slag
af fruktträd, som man anser passande för klimat och jordmån. Vid åtskilliga egendomar finnas dock större
trädgårdsanläggningar, vid hvilka förhållandet är annorlunda, och trädgårdskonst med framgång idkas. All
-
Wermlands län.
Boskapsskötsel.
9
mogen deremot visar föga sinne för trädgårdsskötseln. Vid bondgård är en trädgård mycket sällsynt. Här
och der ser man väl vid allmogens hus en liten kålsäng och några fruktträd, men dessa nästan alltid
vanskötta.
För att afhjelpa bristen på tjenstedräng ar kunnige i trädgårdsskötseln har Hushållnings-sällskapet år
1854 slutit kontrakt med en skicklig trädgårdsmästare, hvarigenom han åtagit sig att under en kurs af 2:ne
år lemna undervisning åt fyra elever emot en årsafgift af 400 R:dr Runt; ooh har denna undervisningsanstalt
fortfarit under de nu ifrågavarande fern åren, hvarvid medlen till årsafgifterne dels blifvit samlade
genom subskription inom Hushållnings-sällskapet och dels af Sällskapets kassa tillskjutits.
B) Boskapsskötseln har väl flerestädes kommit i vida bättre skick än fordom, men ännu icke hunnit till den
ståndpunkt, som önskligt vore. Allmogens oxar och kor äro småväxta, och de senare mindre mjölkgifvande
samt erhålla inerändels alltför knapp utfodring vintertiden. Likväl hafva tid efter annan, isynnerhet under
de senare tio åren, flere bland possessionaterne infört dels styckevis och dels i mindre flockar tjurar och kor
af ädlare slag, men mest af korthorns- och Ayrshire-racerne, till förbättrande af deras ladugårdar, hvarigenom
äfven dessa racer blifvit i länet spridda, och äro vid några egendomar hela ladugårdar af Ayrshire-race uppsatte.
Ar 1859 blef jemväl på Warpnäs egendom i Grums härad ett statens stamholländeri af sistnämnde
race förlagdt, hvarifrån goda djur torde blifva för landtmännen att tillgå.
Den Norska hästracen är allmän i Wermland. Hästen af denna race är icke stor, men stark, tålig, lätt
och sedig samt således tjenlig både för de tunga körslorne vid bruksrörelsen och till skjutshäst.
Den förening, som 1839 härstädes stiftades och 1840 kom i verksamhet till hästkulturens befrämjande,
har under åren 1856—1860 anskaffat och i provinsen på särskilda ställen stationerat 11 hingstar af Percherons
och Clevelands, men de fleste af Norsk race, för att begagnas till stons betäckning; hvarförutom föreningen
1860 års höst inköpt 2:ne hingstar från Ottenby stuteri, i ändamål att befordra afveln af duglige ridoch
vagnshästar. Äfvenledes hafva expositioner af hästkreatur tid efter annan, senast vid det landtbruksmöte,
som i Augusti månad 1859 hållits här i Carlstad, varit föranstaltade, vid hvilka tillfällen föreningen utsatt
och utdelat premier för utmärktare djur. Till dylika premier har föreningen dels sammanskjutit medel, dels
haft att använda räntan af den summa 600 R:dr R:mt, som Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende år 1854
ställt till llushållnings-sällskapets disposition.
Till fårafvelns förbättrande hafva icke några andra åtgärder de senare åren varit vidtagne, än att flere
possessionater hvar för sig förskaffat ett mindre antal springbaggar och tackor af ädlare racer.
Svinkreatur och fjäderfä uppfödas allestädes på landet till husbehof samt i några af de södra trakterne,
såsom Näs, Grums och Kils härader, äfven till afsalu.
Biskötseln har ej kommit mycket i bruk uti Wermland; likväl finnas de, som vinnlägga sig derom med
nit och framgång.
De väsentligaste fodertillgång arne för kreaturen bestå i höskörden å de med röd och hvit klöfver samt
timotej besådde vallarne samt i hafre- och råghalm. Under tre af de ifrågavarande fern åren eller 1856,
1858 och 1860 har höfångsten varit god, men de 2:ne öfrige, 1857 och 1859, ringare än medelmåttig; hvarföre
ock fodertillgången befunnits knapp, och foderbrist på några orter visat sig under de på dessa begge
sistnämnde år följande vintrar, dock ej i den mån, att det föranledt någon anmärkningsvärd minskning af
kreatursantalet. Spanmål och rotfrukter användas äfven alla år till kreaturens utfodring, till större qvantiteter
de år, då höskörden mindre väl utfaller.
Till Finans-Komitén är uppgifvet, att 143,999 tunnor spanmål årligen åtgå till kreaturen, hvarvid likväl
får anmärkas, att detta ungefärliga tunntal består icke endast af säd, utan, såsom församlingarnes uppgifter
äfven antyda, till betydlig del af potates och rofvor.
Landsh.-Emb. uli Wermlands län und. ber. för åren 1856—1860. 2
10
Wermlands län.
Priser å ladugårdsalster. Stängsel. Jordbruksarbetare och dagsverkspriser.
Utom det att ladugårdsprodukter vid alla årstider, ehuru i mer eller mindre myckenhet, föras från
landet till länets städer och der föryttras, uppköpas af Norrmän på landtmarknaderne och i gränsorterne lefvande
kreatur och smör, och sker äfven understundom någon utförsel från länet af sistnämnde vara till andra
orter i riket; hvilket berättigar till det antagande, att ladugårdarne lemna en större afkastning, än innevånarn
e förbruka, om än öfverskottet ej kan vara stort.
Priserne å kreatur och ladugårdsprodukter hafva under åren 1856—1860 visserligen ofta vexlat efter
olika tillgång och årstid, men de mest allmänna under alla fem åren hafva varit följande:
för en 7 å 8 års häst, af det slag som allmogen begagnar  200 å 300 R:dr,
» ett par gödda oxar  250 R:dr,
» en ko
70 R:dr,
» ett får  8 å 12 R:dr,
» ett svin, efter ålder och storlek  5 å 70 R:dr,
» ett lispund smör
10 å 13 R:dr 67 öre,
» ett lispund talg  9 å 11 R:dr,
» en kanna mjölk, försåld i städerne  25 å 33 öre, allt R:mt.
Andra ladugårdsprodukter, såsom ost, ägg och ull, finnas väl vid marknader och tidtals på städernas
torg till salu, men vanligen endast i mindre qvantiteter, och äro priserne å dessa artiklar så föränderliga, att
några allmänna sådana icke kunna uppgifvas.
Tab. N:o 3. Då, i fråga om antal kreatur, som blifvit vinterfödda från 1860 till 1861, andra uppgifter derå icke
kunnat från orterne erhållas, än de, som lemnats 1859 till Finans-Komitén, så äro dessa begagnade vid upprättande
af bilagde tabell N:o 3.
Om stängselväsendet kan allenast sägas, att under de senare åren stängsel, som varit mindre behöflig,
flerestädes borttagits, och att hägnader af sten och jordvallar mer kommit i bruk, i stället för de skogsödande
gärdesgårdarne af träd.
Arbetarne vid jordbruket äro, å större egendomar, drängar, som erhålla stat, drängar i husbondens bröd
samt jordtorpare, och hos allmogen mest drängar i husbondens bröd, men äfven torpare. — Backstugusittare
hafva ock flerestädes dagsverksskyldighet till den gård, hvarå de bo. — Så kallade dagsverkare eller arbetare
för dagspenning begagnas vid vårbruket och bergningen samt då odlingar, byggnader eller andra arbeten, som
icke räknas till de vanliga, företagas.
Efter gammalt bruk har under ifrågavarande period, vår- och sommartiderna, ett stort antal af den
mindre bemedlade allmogen och af arbetsklassen uti Fryksdals härads nedre tingslag samt uti vissa socknar
af Kils härad hemtat betydliga arbetsförtjenster annorstädes i riket med husbyggnad, timring, snickring och
nyplöjning, hvari detta folk är kunnigt; dock är det onekligt, att detta bruk, som längst och allmännast vidlådit
allmogen i Fryksdals härads nedre tingslag, verkat ofördelaktigt på skötseln af dess egen jord. Dessutom
hafva ganska många arbetare årligen under berörde tidrymd, såsom ofta tillförene, utvandrat från flere andra
delar af länet till åtskillige orter både inom riket och i Norge, der dagspenningen varit högre än i hemorten,
och skaffat sig lönande arbete. Klagan har visserligen afhörts öfver att dessa utvandringar skola medfört
brist på dugliga tjenstehjon och arbetare i några trakter, men alla anledningar saknas, att sådan brist,
om den verkligen någonstädes visat sig, varit annat än tillfällig.
Dagsverkspriserne hafva förblifvit nära lika under alla fem åren 1856—1860, och utgjort efter årstiden,
hvarunder dagsverket varit förrättadt: för mansdagsverke  1 R:dr å 1 R:dr 25 öre,
och för qvinsdagsverke
50 å 75 öre Runt.
Sedan, på uppmaning af länets Hushållnings-sällskap, Hushälls-nämnder blifvit bildade inom de fleste
härader i provinsen, för att tillhandagå sällskapet med upplysningar och biträda detsamma i hvarjehanda
Wermlands län.
Hushållnings sällskapets verksamhet. Rättareskola. Skogshushållning.
11
åtgärder, liar, genom dessa nämnders föranstaltande, täflingsplöjning jemte kreaturs-exposition årligen hållits
på ett eller flere ställen, hvarvid dels premier tilldelats dem, som ådagalagt synnerlig skicklighet i plöjningsarbetet,
dels ock utmärkta kreaturs-exemplar blifvit prisbelönta, och till hvilka premier eller pris Hushållningssällskapet
för hvarje tillfälle tillhandahållit vederbörande Hushålls-nämnd ett visst penningebelopp. Dessa täflingsplöjningar,
vid hvilka undervisning af sakkunnige män alltid lemnäs om ändamålsenliga sättet att plöja
oell till såning bereda jorden, anses hafva verkat fördelaktigt på åkerbruket.
Hushållnings-sällskapet föranstaltade 1859 ett landtbruksmöte med utställning till pristäfling af kreatur,
maskiner och landtbruksredskap m. m. Vid detta möte, som ägde rum i Carlstad den 25 och 26 Augusti
nämnde år och bevistades af omkring 300 personer, diskuterades de i programmet till mötet framställde 17
öfverläggningsämnen i landthushållningen, och voro till täfling inställde och exponerade 43 hingstar och ston,
13 tjurar, 38 kor, 19 qvigor samt ett icke ringa antal får, svin och fjäderfän, äfvensom åkerbruksredskap till
ett antal af 214 stycken och en betydlig samling trädgårdsalster. Premier utdelades för utmärktare hingstar,
ston, tjurar, kor och qvigor med ett af Hushållnings-sällskapet dertill leinnadt anslag samt de medel, som för
inträde till mötet och expositionen influtit.
För att befordra begagnandet inom länet af statens agronomer, har Hushållnings-sällskapet bekostat dagtraktamentet
till dem af bemälde agronomer, som år 1860 leinnat biträde åt landthushållare i länet för den
tid, som de i sådant afseende å orten sig uppehållit.
För Hushållnings-sällskapets verksamhet i öfrigt är redogjordt uti de berättelser, som dess Beredningsutskott
för hvarje år afgifvit och låtit trycka; och ovedersägligt är, att denna verksamhet afsett landthushållningens
förkofran i alla dess grenar, samt att i många fall sällskapets tillgöranden burit goda frukter.
Den lägre landtbruksskola, som år 1846 genom Hushållnings-sällskapets åtgärd inrättades på Träfors
egendom i Ölme härad och år 1851 förflyttades till Gårdsjö egendom i Gillbergs härad, har sedermera alltjemnt
varit i gång. Skolan har åtnjutit anslag af statsmedel med 3,000 R:dr hvartdera af åren 1856 och 1857
samt med 4,000 R:dr R:mt hvarje af de tre åren 1858, 1859 och 1860; hvaremot 12 elever der årligen erhållit
fri undervisning och kost; och hafva dessutom flera, ända till 8, betalande elever begagnat skolan hvarje
lärokurs, som upptager en tid af 2:ne år. Vid ombyte af lärjungar har alltid ett större antal ynglingar blifvit
anmälde till inträde, än de lediga friplatserna utgjort, och de utexaminerade hafva, med få undantag, genast
vid afgången från skolan fått tillträda rättaretjenster, så vida de åstundat sådana och icke varit bondsöner,
som återvändt till sina hem. Undervisningen i skolan är leinnad af 3 lärare uti de ämnen, hvilka såsom föremål
derför äro upptagne i nådiga Reglementet för lägre landtbruksskolor den 14 Januari 1851, och derförutom
har under vissa tider åren 1859 och 1860 undervisning der gifvits i biskötseln af särskild lärare, som
Hushållnings-Sällskapet aflönat.
Redan år 1854 öppnade Kaptenen Nordenankar enskildt på sin egendom Warpnäs i Grums härad en
rättareskola, som utan statsbidrag sedermera fortgått. I denna skola hafva årligen 12 till 16 elever, dels utan
och dels emot betalning, njutit undervisning, och äfven här har på Hushållnings-sällskapets bekostnad undervisning
i biskötseln 1859 och 1860 varit gifven.
C) Skogshushållning. Uti Wermland finnas inga andra, Eders Kongl. Maj:t och Kronan tillhörige och till
Dess disposition indragne skogar, än de som lyda under militie-boställen, hvilka äro till Kronan indragne och
för Statsverkets räkning utarrenderade, och utgjorde vid 1860 års utgång berörde boställens skogar 549 tunnland
samt andra boställens och kyrkors 84,196 tunnland.
Dessa skogar hafva till arealen icke undergått någon förändring på de ifrågavarande fem åren; och då
endast en af de boställsskogar, som ingått i den sista af förestående areal-uppgifter, är till trakthuggning indelad,
men alla de öfriga brukas blott till husbehof af innehafvarne eller arrendatorerne, har hvarken till
qvantitet eller penningevärde kunnat uppgifvas hvad å skogarne under nämnde år blifvit afverkadt. Dessutom
12
Wermlands län.
Jägeristat. Skogvaktareskola. Export af skogseffekter.
bör anmärkas, att kartor saknas å flere boställsskogar och att sådana skogars areal-innehåll endast efter approximativ
beräkning kunnat ingå i ofvanupptagna tunnlandtal. Härads- eller sockne-allmänningar finnas icke
i länet; ej heller planteringar af ek, mullbärsträd eller å flygsandsfält.
Jägeristaten i länet bestod vid 1860 års slut af 1 Öfverjägmästare med kontant årlig lön 30 R:dr R:mt
och boställe, Gate 1 mantal, 3 extra Öfverjägare utan lön, 4 Kronoskogvaktare med årlig lön 25 R:dr R:mt
hvardera.
Sedan Hushållningssällskapet genom kontrakt med ägaren af Bosjö bruk, beläget i Fernebo härad, förskaffat
husrum och lägenheter vid nämnde bruksegendom för skogvaktareskola, öppnades derstädes den 1 Oktober
1860 en sådan skola med en lärare och sex elever. Till bestridande af kostnaderne för skolan beräknades
då det årsanslag af 1,500 R:dr, som Eders Kongl. Maj:t den 21 Januari 1859 i nåder beviljat för tre
år till en skogvaktareskola i Wermland, samt ett årligt tillskott från Hushållningssällskapet af 1,200 R:dr
R:mt; men, enär Eders Kongl. Majit vid pröfningen af det förslag till reglemente, som Hushållningssällskapet
upprättat för skolan, i nåder föreskrifvit, att minst fem af lärlingarne derstädes skulle under lärotiden åtnjuta
fri kost, har Hushållningssällskapet till följd häraf måst öka sitt omförmälde årsanslag med 675 R:dr R:mt.
Vid de större bruksegendotnarne i länet äro numera Forstman eller kunnige skogsförvaltare anställde,
under hvilkas ledning och tillsyn skogarne planrnessigt brukas och återväxten befrämjas; äfven å flere
andra egendomar har man ändamålsenligt ordnat skogsafbrukningen och infört ordentlig skogshushållning,
men allmogen och många andra landtbrukare fortfara ännu att oregelmessigt och alltför mycket till afsalu af
bruka
sina skogar, utan att tillgöra något för att befordra eller vårda deras återväxt.
Svedjande å skogarne sker alla år, och i de flesta delar af länet, för att derefter erhålla en rågskörd,
men svedjelanden synas hafva blifvit under senare åren fåtaligare och mindre till sina omfång än tillförene,
hvilket förhållande, eller att svedjandet aftagit, vinner i visshet deraf, att skogseldar, som sällan annorledes
än genom svedjande uppkomma, veterligen icke under ifrågavarande period gjort någon märkbar skada eller
förödelse.
Till gärdesgårdarne åtgår årligen mycken skog, isynnerhet af unga träd, ehuru, såsom förut är omförmäldt,
hägnader af sten och jordvallar kommit mer än förr i bruk.
Kolning till jernbruken verkställes årligen af allmogen i alla orter, der dylika bruk finnas, och förorsakar
likasom glasbruken i sina omgifningar betydlig skogsafbrukning.
Litt. A. Då trädvarurörelsen utgör en handtering af vigt inom länet och för innevånarne i vissa delar deraf en
näring af lika värde som åkerbruket, så uppgifvas här nedan i tab. Litt. A de skogseffekter, som blifvit i större
qvantiteter under åren 1856-—1860 exporterade från de af länets hamnar, der faktorier finnas.
Härförutom äro andra skogseffekter, såsom läkten och ved, årligen utskeppade, men hvilka icke kunnat
till tolfte- eller famntal tillförlitligen uppgifvas.
Af det timmer, som vid sågverken i norra, mellersta och södra delarne af länet försågas, äfvensom af
det, hvilket, såsom bjelkar och blockar, från Wenerns hamnar utföres, kommer en betydlig del från skogar i
Tab. Litt. A. Export af en del skogseffekter.
Bjelkar, sparrar
och timmer.
Blockar.
Plankor.
Bräder och
bakar.
Stycken.
Tolfter.
Tolfter.
Tolfter.
År 1856
» 1857
>. 1858
» 1859
» 1860
20,814
3,715
5,974
3,818
14,708
13,871
19,793
24,341
18,016
18,216
144,206
130,778
107,828
131,622
139,380
63,585
65,811
59,051
54,778
44,279
Wermlands län.
Priser å skogseffekter. Rofdjur. Brukshandtering. 13
Norge och Dalarne på vattendragen derifrån, och borde åtminstone hvad deraf endast såsom handelsvara, eller
utan att här blifva försågadt, passerar länet, fråndragas dess export; men deremot har i densamma icke kunnat
beräknas de ganska stora qvantiteter sågblockar, som från Nordmarks härad, på dess till Norge stötande
vattendrag, dit utföras. — I hvad mån denna utförsel kan svära emot den omnämnda tillförseln af skogseffekter
är likväl icke möjligt att utreda.
Medelpriserne i Göteborg utan vräkning hafva varit de i nedanstående tab. Litt. B upptagne. Tab. Litt
Sedan 1851 hafva priserne å de exportabla trädvarorna småningom stigit och afsättningen varit god
intill sista månaderna af år 1857, då stockning i all handel inträffade; deraf följde betydlig nedsättning i priserne
å de mindre partier af nämnde varor, som längre fram under året 1858 kunde föryttras, och jemväl
under 1859 en ogynnsam konjunktur för deras afsättning; men 1860 uppgingo de till högre pris än hvari de
före handelskrisen varit.
A de flesta skogsprodukter, som försäljas till konsumtion inom länet, hafva priserne alltid varit mycket
olika i de skiljda orterne. Sålunda har ett stycke hustimmer gällt från 1 R:dr till 2 R:dr 50 öre; en famn
fällved, 3 alnar lång, 3 alnar hög och 11 aln bred, från 5 R:dr till 9 R:dr, samt en storstig kol från 5 R:dr
till 18 R:dr Runt; och dessa priser hafva varit gångbara under hela perioden 1856 — 1860 och flere år
derförinnan. Plankor och bräder, som föryttras från sågverken till användande i orten, få deremot betalas
efter årets exportpriser.
Tjärubränning idkas väl på några ställen i länet, men ingenstädes i större utsträckning, såsom näringsgren
för hela hushåll eller för befolkningen i någon viss trakt.
Lägenheter till torftägt lära gifvas mångenstädes i provinsen, men så vidt kändt är, begagnas torf, såsom
brännmaterial, endast på några ställen i bergslagen, nemligen vid Lesjöfors bruk både för en del af jerntillverkningen
och för arbetärnes husbehof samt vid Svartsängen och Nordmarks grufvor till bränsle i arbetarnes
boningar.
D) Enligt de summariska uppgifter, som till Eders Kongl. Majits Befallningshafvande inkommit angå- Tab. N:o
ende jagten efter rofdjur, hafva under åren 1856—1860 blifvit inom länet dödade det antal sådana djur, som tab.
N:o 5 upptager. Af Jagtkassans medel äro under berörde år utanordnade skottpenningar för dödade rofdjur
med tillsammans 44 R:dr 50 öre R:mt. Genom år 1824 träffade öfverenskominelser inom de flesta härader i
länet hafva väl högre skottpenningar eller belöningar, än de i lag bestämda, varit för dödade rofdjur utfästa;
men sedan tiden, för hvilken dessa öfverenskommelser gällt, gått till ända, har någon håg för deras förnyande
icke försports, utan har man hellre anställt skallgång efter björnar och vargar, när de i någon ort visat sig,
och detta merändels med god framgång.
Under femårsperioden äro ©tvifvelaktigt af rofdjur icke få husdjur dödade, men några anteckningar derom
hafva icke blifvit i orterne gjorda, och uppgift å berörde husdjurs antal och slag kan således ej lemnäs.
E o. F) Bergs- och brukshandtering samt fabriker, manufakturer och handtverk. Med 1855 inträdde en bättre
konjunktur för jernhandteringen, än hvaraf den flere föregående år varit i åtnjutande; dock fortfor detta
bättre förhållande, under hvilket både tackjerns- och stångjernstillverkningen kunde drifvas med fördel för deras
idkare, icke längre än till 1857 års utgång, då stockningen i all handel gjorde ett slut derpå, hvarefter under
Tab. Litt. B. Medelp riser å en del skogseffekter.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Medelpriserne hafva varit pä 11 alnars, 12-tums sågblockar af furu, vid vattendragen
36
37
27
34
40
D:o på 3-tums, 9-tums, 20 fots plankor, för tolft
30
29
26
27,50
32
14
Wermlands län.
Grufve- och bruksarbetare. Bränvinsbränning. Jagt. Fiske.
de följande frenne åren handteringen lidit af alltför mycket nedtryckta priser å stångjernet och försvårad afsättning
å detsamma; men då orsaken härtill icke kan sökas i tillverkningssättet eller andra omständigheter
inom landet, utan ligger i denna exportvaras mindre efterfrågan på verldsmarknaden, så torde en närmare
förklaring häröfver vara utom gränsen för denna underdåniga berättelse.
Tab N;o 7. Af de i bifogade tabell N:o 7 upptagne verk och inrättningar äro under perioden 1856 — 1860 anlagde
den mekaniska verkstaden vid Kristinehamn, ett glasbruk, en tapetfabrik, en tändsticksfabrik och fem ölbryggerier.
Arbetarne vid grufvorna och jernverken hafva icke blifvit uti tabellen efter ålder i klasser uppförde,
enär derför nödige upplysningar ej erhållits; och bör det anmärkas, att bland bemälde arbetare äro hvarken
beräknade verkens kolare, som utgöras af underlydande hemmansbrukare, torpare och deras drängar, eller de,
som med körslor betjena verken och grufvorna. Uppgifter å arbetares antal vid mekaniska verkstaden, skifferoch
täljstensbrotten samt kopparmanufakturverken hafva icke hit inkommit; och är anledning antaga, att de
sistnämnda eller kopparmanufakturverken icke på flere år varit i gång.
Vid jernverken och grufvebrytningen sysselsättes en icke ringa arbetspersonal, af hvilken arbetarne vid
grufvorna, isynnerhet de vid Persbergs grufvefält, länge utmärkt sig genom begifvenhet på dryckenskap och
slagsmål, så snart de aflägsnat sig från sina hem och sitt tunga arbete; men under de senare åren har förändring
häri till ett vida bättre tillstånd ägt rum, och arbetsfolket, så väl vid grufvorna och jernverken, som
vid öfrige fabriker och verk, befinner sig för närvarande till större delen i ganska god ekonomisk ställning och
står, i afseende å bildning och sedlighet, icke på lägre ståndpunkt, än mängden af den jordägande allmogen.
Tab. Litt. c. Förhållandet med bränvinstillverkningen inom länet under de ifrågavarande fem åren har varit det i följande
tabell Litt. C anförda.
Jagt kan väl anses såsom binäring, men är föga inkomstgifvande för de fleste af dess idkare. — Deremot
utgör fiske en mera allmän binäring af ganska mycken betydenhet för de mindre bemedlade bland allmogen
och arbetsklassen, som är boende vid Wenerns stränder.
Tab. Litt. C. Bränvinstillverkning.
Tillverkade
Tillverkuingsafgift.
kannor.
K:dr Rmit.
öre.
1856 vid 10 större brännerier
» vid 53 mindre d:o
115,468
24,436
62,256
12,217
50
78
Summa
139,904
74,474
28
1857 vid 13 större brännerier
» vid 73 mindre d:o
189,126
32.416
96,818
16,208
87
2
Summa
221,542
113,026
89
1858 vid 10 större brännerier
a vid 9 mindre d:o
157,691
8,389
100,775
5,033
11
60
Summa
166,080
105,808
71
1859 vid 10 större brännerier
» vid 6 mindre d:o
181,815
10,261
113,931
6,198
41
40
Summa
192,076
120,129
81
1860 vid 6 större brännerier
» vid 4 mindre d:o
93,900!
5,050.!
56,818
3,030
69
40
Summa
98,951!
59,849
9
Wermlands län.
Hemslöjd. Vägar. Broar. Färjor. Brefbefordring. Jernvägar.
15
Med snickarearbeten och förfärdigandet af hvarjehanda åkerbruks- samt körredskap skaffar sig allmogen
i vissa trakter äfven biförtjenster; och hemslöjden för qvinnor består i tillverkning af sådana tyger, hvaraf
allmogens kläder vanligen förfärdigas.
4. Koininniiikatioiis-nnstalter och varubyten.
a) Landskommunikationer. Allmänna lands-, härads- och sockenvägars längd vid 1860 års slut upp- Tai>. N:0
gifves uti den angående landväga kommunikationer upprättade bifogade tabell N:o 8, och angående vägarnes
beskaffenhet må nämnas, att då den väsentliga grusningen af vägarne skett sommartiden inom de flesta härader
i länet, men olämpligheten deraf blifvit allt mer och mer insedd, hafva väghållningsskyldige i de härader,
der man sålunda tillvägagått., varit enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes föreskrift hörde i
frågan vid Härad srätter ne år 1860 och med några få undantag öfverenskommit om vägarnes egentliga grusning
och lagning vår- eller hösttid, hvilket så mycket säkrare bör verka fördelaktigt på vägarnes beskaffenhet,
som detta visat sig vara fallet inom några härader, hvarest man redan i många år verkställt den hufvudsakliga
väglagningen å endera af sistnämnde tider.
Under ifrågavarande år 1856—1860 hafva följande nya och förbättrade vägar blifvit fullbordade och
afsynade, nemligen:
omläggning af vägen från Alkärrseruds bro till Södra Ås gästgifvaregård i Fryksdals härads nedre
tingslag till något mer än f:dels mils längd med ett statsbidrag af 4,500 E:dr Runt;
omläggning af bergslagsvägen till Dalarne från Långbanshyttan förbi Långbansände till Gräsås, i Fernebo
härad, på en sträcka af 1 mil 12,300 fot och med ett statsbidrag af 33,750 R:dr R:mt;
omläggning af landsvägen emellan Molkoms och Brattfors gästgifvaregårdar i Nyeds härad 20,892 fot.
Dertill har erhållits 15,000 R:dr R:mt i statsbidrag.
Dessutom har inom Vester-Sysslets fögderi 2|:dels mil väg blifvit betydligt förbättrad på kommunernas
bekostnad.
I öfrigt upptagas så väl statsbidragen, som kommunernas tillskjutna kostnader för dessa vägars anläggning
och förbättrande uti den åberopade tabellen. Några vägpenningar uppbäras icke.
De broar, sorn under perioden blifvit anlagde eller förbättrade, hafva tillhört det vanliga vägunderhållet.
Antalet af färjor har utgjort 22, vid hvilka, med undantag af en, färjepenningar uppbäras till olika, men
ganska måttliga belopp.
Längden af indelade, med skjutsstationer försedda vägar vid 1860 års slut och antalet af vid samma
tid befintliga gästgifverier uppgifvas i tabellen; och hafva vid 24 gästgifverier åstadkommits skjutsentreprenader,
hvilkas verkan i allmänhet kan anses fördelaktig för de skjutsskyldige. På en del vägar är de resandes
antal så ringa, att de skjutsskyldige icke funnit sin fördel vid att antaga entreprenörer.
Kronobrefbäringen ordnas efter vederbörandes hörande vid Häradsrätterne och begagnas egentligen endast
af kronobetjeningen på landet dels dem emellan och dels från dem till kyrkorna.
Då åtskilliga förändringar med postskjutsen redan blifvit vidtagne och flere andra förestå, torde något
yttrande derom för närvarande icke erfordras.
Angående de uti Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga Berättelser för åren 1846—1850
samt för åren 1851—1855 omförmälde jernvägar, nemligen
emellan lastageplatsen Frykstad vid sjön Fryken och Lyckan vid Klarelfven uti Kils härad,
emellan Christinehamn och Sjöändan vid Bergsjön i Ölme härad,
emellan sjöarne Långban och Yngen, benämnd Lerviks jernväg,
emellan sjöarne Yngen och Daglösen,
emellan Lersjön och Daglösen, hvilken sistnämnde blifvit förenad med den näst föregående,
16 Wermlands län. Sjökommunikationer. Ångfartyg. Hamnar. Fyrar. Bakar m. m.
emellan Yngen och Östersjön,
emellan den med sistnämnde sjö sammanhängande Mögsjön och sjön öijevettern, samt
emellan sjöarne Saxen och Yngen i Filipstads bergslag,
äfvensom emellan Sulvik vid Glafsfjolen och sjön Ränken i Jösse härad, hvilka alla blifvit af aktiebolag,
med låneunderstöd af statsmedel, före år 1856 anlagda, torde, enär dessa vägar tid efter annan af
Chefen i Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader besigtigas, något annat nu icke böra anföras, än att de alla
varit byggda till begagnande för hästkraft, men att 1858 blifvit till de 2:ne förstberörde jernbanorna emellan
Frykstad och Lyckan samt emellan Christinehamn och Sjöändan anskaffade lokomotiver, hvilka allt sedan för
trafiken begagnats, äfvensom att sistnämnde bana blifvit samma år till vissa delar ombygd och förbättrad.
Uti den förra underdåniga Berättelsen för åren 1851—1855 äro äfven omnämnde två jernvägar, den
ena vid Mölnbacka bruk i Kils härad och den andra vid Lesjöfors bruk i Filipstads bergslag, såsom anlagda
och bekostade af bruksägarne för forsling af brukens effekter. Utom dessa äro nu på Räms bruksägares bekostnad
anlagde:
en jernväg och kanal emellan Liljendals bruk och Ramsjön för brukseffekternes förskaffande,
samt å Persbergs grufvefält på grufve-intressenternes bekostnad fyra särskilda jernvägar, hvardera af
200 till 300 alnars längd, emellan grufvorna och sjön Yngen för malmens forsling till lastningsplats vid sjöstranden.
Hvad angår alla dessa jernvägars inverkan på varuforslingen, så hafva de åstadkommit betydande förändringar
med fraktandet dels af bergslagets effekter och förnödenheter, dels ock af brukseffekter och trädvaror,
i det att numera, der jernvägarne begagnas för berörde forsling, tusentals dagsverken med körare och
dragare årligen besparas och komma i stället jordbruket till gagn.
b) Sjökommunikationer. Till frakter från och till länets hamnar äro begagnade icke allenast seglande fartyg,
utan ock lastångare, hvilka senare synas efterhand uttränga de förra. Under år 1860 hafva följande ångfartyg
gjort turer eller trafikerat dels emellan länets hamnar, dels ock emellan dem och andra hamnar vid Wenern
samt Stockholm och Göteborg, nemligen: Carlstad, Wermland, Westergötland, Byelfven, Arvika, Christinehamn,
Filipstad, Uddeholm, John Ericson, Clara Elf, Motala Ström, Freja, Oden, Mariestad, Lidköping, Wettern, Säl
o
boda
och Amål; af hvilka de 5 förstnämnde äro passagerarefartyg, och de öfrige egentligen lastångare, ehuru
äfven de merändels medtaga passagerare.
Hamnar inom länet, i hvilka trafik eller segelfart väsentligen äger rum, äro de vid Carlstad, Christine
o
hamn,
Skoghall, Skattkärr, Norselfven, Borgvik, Låkan eller Seffle vid Byelfven, Hult och Arås. Då karta
eller sjökort öfver Wenern ännu icke utkommit efter sista mätningen af sjön, hvilken förrättning afslutades år
1852, och då denna sjö kan, såsom kändt är, stiga eller falla inom ett år ända till 8 fot, är det icke möjligt
att annorledes eller mera bestämdt angifva förenämnde hamnars djuplek, än att de vid Carlstad, Skoghall och
Hult alltid, äfven vid lägsta vattenstånd, kunnat anlöpas af 10 till 11 fots djupgående fartyg, de största, som
befara Wenern, och öfriga hamnar vanligen af 7 och vid högre vattenstånd af 9 fots djupgående fartyg.
Utom de här förut uppräknade finnas många mindre hamnar vid Wermlands strand, hvilken i en sträckning,
utan att följa landet efter alla vikar och näs, håller omkring 16 mil; men som till eller ifrån dessa
mindre hamnar skeppsfart endast tillfälligtvis för någon närboendes räkning äger rum, blifva de här icke
upptagne.
Genom försorg af Direktionen för segelfartens förbättrande å sjön Wenern, hvilken Direktion består,
enligt nådiga Brefvet den 24 November 1813, af valda ledamöter från alla vid Wenern belägna städer och
Göteborg samt bland bruks- och fartygsägare i Wermland, men har sin förvaltning i Carlstad, äro efter hand
intill 1860 års utgång byggde, anlagde och underhållne, vid inloppen till Wenerns hamnar, å dess stränder och
i dess skärgårdar: 12 fyrar, 2 timrade håkar, 67 spirbåkar, 232 kamlar, 5 bojar och 1,080 prickar; hvarjemte
Wermlands län.
Vattentraflklinier. Kanaler.
17
Direktionen hade vid berörde tid anställde till säkerhets-anstalternas vårdande och seglationens befrämjande 2
uppsyningsman, 11 fyrvaktare samt 84 lotsar och prickhållare. — Till bekostande af omförmälde anstalter och
tjenstepersonalens aflöning uppbär Direktionen afgifter för fartyg och gods af trafikanter på Wenern efter taxa,
som af Eders Kongl. Maj:t blifvit i nåder fastställd; och utgjorde under år 1860 Direktionens inkomster 18,170
R:dr 54 öre och dess utgifter 14,845 R:dr 13 öre Runt.
A de flesta insjöar och floder i Wermland äger någon fraktfart eller flottning rum. — De större vattendragen,
som genomskära länet från norr till söder och utgöra hufvudsakliga trafiklinier, kunna dock närmare
angifvas och äro följande:
Sjöarne Daglösen, vid hvars norra ända staden Filipstad är belägen, Aspen, Stora Lungen, Öjevettern
och Hyttsjön i Fernebo härad samt Bergsjön i Ölme härad, de fyra förstnämnde sammanhundne genom Filipstads
bergslags kanal med slussar, och de tvenne senare eller Hyttsjön och Bergsjön, förenade genom den upprensade
Norsbäcken, bilda en transportled, som, medelst jernbanan från Sjöändan vid Bergsjön till Christinehamn,
dit utsträckt, utgör i längd omkring 6 mil. Till samma led sluter sig ock trafiken å sjöarne Långban,
Saxen, Yngen och Östersjön, hvilka genom jernvägar äro förenade dels sins emellan, dels ock med Daglösen
och Öjevettern; och begagnades 1860 till bogsering af lastbåtar 4 mindre ångbåtar å vattendraget emellan
Filipstad och Sjöändan samt 3 äfven mindre ångbåtar å sjön Yngen.
Klarelfven, som från Norge infaller i Wermland i detta landskaps nordligaste gräns och genomflyter
Elfdals och Kils härader samt Carlstads tingslag i en landsträckning af flere och 20 mil, utgör flottningslecl
för de stora qvantiteter skogsprodukter, sorn årligen komma icke allenast från de i närheten af denna eif belägne
orter inom Wermland, utan ock från Tryssild i Norge samt från Dalarne, der flere mindre floder, som
falla i Klarelfven, hafva sin upprinnelse. Många fall och forsar i elfven afbryta båtfarten för godstransport
i densamma, dock är, sedan kanal och sluss vid Forshaga blifvit bygde och 1858 fullbordade, ungefärligen 3
mils båtled öppen uti elfvens södra del, emellan Dejefors och Carlstads hamn, för 3 till 4 fots djupgående
lastbåtar; och har ett ångfartyg år 1860 och flere år derförinnan för bogsering af lastbåtar samt fraktande af
passagerare gjort regelbundna turer emellan Carlstad och lastageplatsen Lyckan, der jernvägen emellan sjön
Fryken och Klarelfven stöter till elfven.
Den 8 mil långa sjön Fryken uti Fryksdals och Kils härader bildar med nyssnämnde jernväg från Frykstad
till Lyckan och derifrån å Klarelfven till Carlstads hamn en trafikled för bruks- och sågverkseffekter
samt spanmål och annat gods af omkring 10 mils längd; och flottas äfven å Fryken betydliga partier skogsprodukter,
som åter gå utför den så kallade Fryk- eller Norselfven, hvilken är sjön Frykens utlopp, till Wenern.
Ä Fryken begagnades 1860 ett lastångfartyg.
Byelfs vattendrag, som går från Sulvik och Arvika i Jösse härad, genom detta samt Gillbergs och Näs
härader till Wenern, utgör tillika med den ofvan eller nordligare liggande sjön Ränken, emellan hvilken och
vattendraget vid Sulvik jernväg är anlagd, en trafikled af omkring 10 mils längd. Uti Byelfven vid Seffle
omkring £ mil från Wenern finnes kanal och sluss för farten förbi det fall, som vattendraget der har; och
hafva 1860 fyra ångfartyg befarit detsamma och gjort regelbundna turer emellan Sulvik, Arvika, Amål och
Göteborg.
Utom dessa här upptagna större trafiklinier å sjöar och floder, gifvas i länet åtskilliga andra vattendrag,
å hvilka både gods till betydligt värde fraktas och skogseffekter i ganska stora partier flottas; bland hvilka
vattendrag må nämnas sjön Wermelen, som genomskär östra delarne af Jösse och Gillbergs härader och har
sitt utlopp i Borgviks hamn, samt sjöarne Foxen och Lelången i Nordmarks härad.
De kanaler inom länet, som antingen under hela perioden 1856—1860 eller någon del deraf varit till
segelfart begagnade, äro:
Landsh.-Emb. uti Wermlands län und. ber. för åren 1856—1860. 3
18
Wermlands län.
Postkontor. Telegraf. Sjöfart och handel.
Seffle kanal- och slussbyggnad i Byelfven, som var bygd redan 1837 för ett segeldjup af 62 fot vid
YVenerns lägsta vattenstånd, har under hela femårsperioden begagnats.
Carlstads gamla kanal med bestämmande sluss, emellan hamnen utanför Kanikenäset och Klarelfven,
hvilken färdigbygdes med ett segeldjup af 10 fot för den del, som går genom Kanikenäset, och af 4 fot för
öfriga delen vid Wenerns lägsta vattenstånd, har äfven hela perioden varit begagnad.
Filipstads bergslags kanal, emellan sjöarne Daglösen, Aspen och Dungen, för 5 fots djupgående fartyg,
bygd af aktiebolag, som dertill fått uppbära statsanslag med 97,500 R:dr R:mt, har blifvit fullbordad 1857
och sedermera begagnats.
Forshaga kanal och slussbygnad i Klarelfven, med 5 fots segeldjup, utförd af aktiebolag, som dertill
erhållit lånebidrag af statsmedel till belopp af 150,000 R:dr R:mt, fullbordades 1858 och har sedermera varit
begagnad.
Dessa kanaler hafva hållits öppna för genomfart så lång tid hvarje år, som is eller hög vårflod icke
hindrat seglationen.
Den här förut omnämnde Korsbäcken, emellan Ffyttsjön i Fernebo härad och Bergsjön i Ölme härad,
har år 1857 blifvit upprensad till ett segeldjup af 5 fot genom försorg af ett aktiebolag, hvilket dertill fått
uppbära statsbidrag af 19,500 R:dr Runt.
Utom de äldre postkontoren i städerne funnos vid 1860 års slut på landsbygden i länet fyra postexpeditioner,
nemligen i Atorp inom Wisnums härad, i Sunne inom Fryksdals härads nedre tingslag, i Ökne af
Gillbergs härad och i Råda af Elfdals härads nedre tingslag; hvilka alla postinrättningar före 1856 tillkommit.
Den elektriska telegrajlinien emellan Örebro och Mariestad utsträcktes 1856 öfver Christinehamn till Carlstad,
och öppnades telegrafstation härstädes den 21 Augusti samma år samt kort derefter sådan station äfven
i Christinehamn. Sedermera den 17 September 1858 öppnades telegraflinie emellan Carlstad oell Åmål.
Tab. N.-o 9. c) Sjöfart och handel. Antal och lästetal af länets innevånare tillhörige fartyg och båtar af minst fem
läster med deras skeppare och besättningar, äfvensom antal personer, hvilka hafva handel till lefnadsyrke, äro
i bifogade tabell N:o 9 upptagne.
Wermland har betydliga qvantiteter jern och trädvaror att årligen aflåta, hvilka, för att finna afsättning,
blifva till orter utom riket exporterade. Under rubriken skogshushållning äro uppgifne de trädvaror,
som åren 1856—1860 från länets hamnar utfördes; och torde här böra omnämnas hvad af jern endast 1860
från samma hamnar skeppades, och hvilket utgjorde 779,616 centner stång- och manufakturjern, stål och
spik, 502,814 centner tackjern samt 3,552 centner smältstycken. Med undantag dels af tackjernet, hvilket till
största delen, om ej allt, afgått till andra Wenerns hamnar för att vid bruken i mellersta och vestra Wermland
samt på Dalsland förarbetas, dels ock af blockarne, som gått till sågverk utom länet, äro berörde jernoch
trädvaror afsända till Göteborg för export.
Fraktandet af allt detta gods samt till länets hamnar af köpmannavaror, som hufvudsakligen tagas från
nyssnämnde stad, och vissa år äfven af större partier spanmål från Westergötland, förorsakar en liflig sjöfart
på berörde hamnar, hvari fartyg, som icke tillhöra länets innevånare, jemväl taga del.
På vissa trakter intill Wermlands långa gränsband emot Norge äger handel rum emellan Norrmän och
innevånarne här i länet. Den afser förnämligast skogsprodukter, hvilka säljas än från ena än från andra landet,
allt efter som de kunna å vattendragen flottas till Norge eller till Wermland. Det är här ofvan nämndt,
att af de skogseffekter, som flottas på Klarelfven, kommer en del från Norge; och tilläggas bör nu, att denna
del, dessa norska skogsprodukter, komma egentligen från skogar i Tryssild, som sågverksägare i W ermland
till afbrukning inköpt, samt att på lika sätt Norrmän förvärfvat sig afbrukningsrätt för vissa år af skogar
inom Wermland, isynnerhet uti Nordmarks härad. Dessutom afsätta länets gränsboer ladugårdsprodukter
och boskap till Norge samt hemta vanligen derifrån i små partier sina husbehof af specerier.
Wermlands län.
Bränvins-minutering och utskänkning. Kameralforhållanden.
19
Ehuru få af de många handlande, som på landsbygden etablerat sig, kunna anses hafva med någon
synnerlig vinst för dem sjelfva drifvit sin rörelse, har dock minuthandeln i städerne betydligen minskats. Man
har trott, att med den nu varande utsträckning af handelsrätten skulle g år dfar ihandeln upphöra, och marknader
blifva mindre behöflige och färre; men den förra fortfar, och hvad de senare eller marknaderne angår, så
ur ännu både hos städernas borgerskap och hos allmogen begäret att bibehålla dem öfvervägande, hvartill
skälet torde vara, att handlande på landet uppköpa högst ringa, om något, af landtmannens produkter.
Torgdagarne i städerne hafva blifvit mer än tillförene besökta och tillförseln der ökad.
Öfver antalet minuterings- och utskänkning sställen för bränvin och andra spirituösa drycker samt afgif- Tab. Litt.
terne derför och dessas disposition är upprättad tabell, som här nedan under Litt. D intages; dock anmärkes, att
som minuterings- och utskänkningsställena bestämmas för år, räknadt från den 1 Oktober i städerne och från
den 1 November på landsbygden, så har tabellen enligt sådan årsberäkning blifvit uppgjord.
5. Kaincralföiiiåll.indcn.
Den bifogade tabellen N:o 10 upptager hemman och alla slag af jordlägenheter efter deras olika natur Tab. n:o
vid 1860 års slut. Under perioden har något hemman hvarken blifvit upptaget ur ödesmål eller deruti förfallit.
Icke heller hafva några nyskattlagda hemman med åsatt mantal tillkommit. Skatteköpte äro 1 mantal och 1
bergs-kronotorp. Antalet af jordafsöndringar, som hos Länsstyrelsen blifvit anmälde för afgälds bestämmande,
utgör 13, men med visshet kan antagas, att, under perioden, många flere sådane ägt rum, oaktadt de icke
blifvit för nämnde ändamål anmälde.
Huru många hemmansklyfningar, som skett under den tid denna underdåniga Berättelse omfattar, kan
icke med visshet uppgifvas. De flesta fastighetsköp bland allmogen angå små hemmanslotter. Antingen är
köparen förut icke hemmansägare, utan förvärfvar en mindre hemmansdel för att erhålla fast bostad, eller
ock ske köpen emellan förut varande hemmansägare, så att den ena förminskar, den andra tillökar sin förra
egendom. Att hemmansklyfningen fortgår i bredd med folkökningen kan för fast antagas, men dermed tilltager
ock jordens uppodling, hvarigenom det blifver möjligt för den mindre jordägaren att försörja sig.
Tab. Litt. D. Minutering och utskänkning af spirituösa drycker.
1856-
-1857.
1857-
-1858.
1858-
-1859.
1859-
-1860.
1860
-1861.
Antal
Antal
Antal
Antal
Antal
Minuthat
ställer
Utskänkn
stället
Afgift.
Minuthar
stället
Utskänkn
ställei
Afgift.
Minuthar
ställei
Utskänkn
ställei
Afgift.
Minuthan
ställei
Utskänkn
ställei
Afgift.
Minuthan
ställer
Utskänkn
ställer
Afgift.
• Cu
cd
* 13
oq
R:dr R:mt.
Qj
rt>
co
’ a
crq
CO
R:dr R:mt.
• Pj
CD
■ a
OQ
co
R:dr R:mt.
• p,
CD
Tn
• a’
05
co
R:dr R:mt.
•
CD
CO
' B
'S
R:dr R:mt.
Pä landet
6
25
9,481
25
7
19
7,905
41
6
13
4,195
19
3
11
2,615
71
3
11
4,720
89
Carlstad
3
13
7,774
97
3
13
7,779
90
2
16
15,924
—
2
15
16,310
67
2
15
16,337
38
Christinehamn
1
5
4,500
—
1
5
4,500
—
1
8
13,101
—
1
8
13,101
—
1
8
12,051
—
Filipstad
2
5
3,968
94
2
5
3,837
58
1
5
4,174
75
1
5
3,720
—
1
5
3,726
67
Summa för städerne
6
23
16.243
91
6
23
16,117
57
4
29
33199
75
4
28
33.131
67
4
28
32,115
5
Summa summarum
12
48
25,725
IG
13
42
24,022
98
10
42
37,394
94
7
39
35,747
38
7
39
36,535
94
Disposition:
Uppbördsprocent
—
—
51
43
—
—
48
1
—
—
74
92
—
—
71
48
—
—
73
9G
Till Hushällnings-sällskapet
—
—
5,133
39
—
—
4,794
87
—
—
7,461
83
—
—
7,135
19
—
—
7,383
27
» Länets socknar
—
—
7,571
17
—
—
6,311
83
—
—
3,349
45
—
—
2,088
38
—
—
3,812
79
» » städer
—
—
12,969
17
—
—
12,868
27
—
—
26,508
74
—
—
26,452
33
—
25,565
92
Summa
—
—
25,725
IG
—
24,022
98
—
—
37,394
94
—
—
35,747
38
—
36,835
94
20
Wermlands län.
Laga skiften. Statsinkomster. Kommunal-utskylder. Bergsskola.
Angående skiftesverket i länet bör nämnas, att ganska få af de hemman, som tillhöra Bondeståndet, äro
för närvarande oskiftade och att, der laga skiften blifvit verkställde, det visat sig, att jordbruket derpå mycket
vunnit. Deremot hafva icke många af de större jordegendomarne eller af de hemman, som lyda under
dem, ännu undergått laga skiften. Någon tillförlitlig uppgift å antalet oskiftade hemman i länet har icke
kunnat erhållas.
Tab. N:o ll. Uti den tabell öfver laga skiften, som bifogas under N:o 11, har hela beräknade utgiftsersättningen
för skiftena icke kunnat upptagas, enär de till Provins-Landtmäterikontoret inkomne skifteshandlingar
derom icke lemna upplysning.
Tab. Litt. e. Statsinkomsterne hafva under denna period från länet utgjort de i nedanstående tab. Litt. E utförde.
Uti restantierna, som egentligen utgöras af böter och utskylder, ådömde och påförde från orten sedermera
bortflyttade personer, ingå till icke obetydlig del böter, ådömde Norrmän för i Sverige begångne förbrytelser,
och hvilka böter, enär de genom Norska Embetsmyndigheternes åtgärd icke kunnat indrifvas, måste
enligt föreskrift tills vidare balanseras.
Orsaken till den betydliga skiljaktighet, som förefinnes emellan restantierne under de 2 första och de
3 sista åren af perioden, är egentligen att söka deruti, att högst betydliga bötesbelopp blifvit af Underdomstolarne
ådömde, dels för oloflig bränvinsbränning, dels ock samt hufvudsakligen för förseelser vid begagnandet
af 2:ne större brännerier, och hvilka bötesbelopp måst, i följd af målens dragande under högre Rätts pröfning,
balanseras.
Tab. Litt. e. De bidrag åter, som kunna hänföras till kommunal-utskylder och till verkliga beloppen äro af räkenskap
kända samt således här böra upptagas, äro kurhusmedel och folkskole-afgifter, hvilka uppgått till de i nedanstående
tab. Litt. F utförde belopp.
6. Politi.
Utom länets allmänna högre och lägre Elementarläroverk samt Folkskolor, finnas i Filipstad en Bergsskola
samt på landsbygden 2:ne lägre Landtbruks- eller Rättareskolor och en Skogvaktareskola.
Bergsskolan i Filipstad stiftades 1830 af Bergmästaren, Öfver-Intendenten von Schéele och är sedan 1835
af Jernkontoret underhållen. Undervisningen i skolan besörjes af 2 ständige och 1 extra lärare uti geometri,
Tab. Litt. E. Statsinkomster.
Influtne.
Resterande.
Summa.
1856
435,068
53
10,262
93
445,331
46
1857
453,105
75
12,336
2
465,441
77
1858
423,485
82
42,238
6
465,723
88
1859
400,654
14
38,635
9
439,289
23
1860
409,533
36
28,565
60
438,098
96
Tab. Litt. E. Influtne kurhus- och folkskole-af gifter.
Kurhusmedel.
Folkskole-afgifter.
1856
19,644
91
28,490
59
1857
»
20,398
87
29,093
40
1858
»
20,360
8
29,395
47
1859
»
18,407
52
30,405
99
1860
))
16,924
13
30,570
32
Wermlands län.
Rättsväsende. Helsö- och sjukvård. Banker.
21
algebra, mekanik, kemi, metallurgi och mineralogi, hvarvid lärokursen fortfar ett eller tvenne år, allt efter
elevernes önskan.
Förhållandena med de tvenne Landtbruksskolorna och Skogvaktareskolan äro här ofvan under rubrikerne
jordbruk och skogshushållning uppgifna.
Uti städerne Carlstad och Christinehamn finnas så kallade Flickskolor, en i hvardera staden, uti hvilka
skolor barnen undervisas och inöfvas i handaslöjder, såsom sömnad, stickning m. m., och hafva dessa anstalter
haft ett välgörande inflytande på den uppväxande qvinliga befolkningen.
Angående Rättsväsendet och Fångvården lemna Hans Excellens Justitie-Statsministerns och Fångvårdsstyrelsens
årliga berättelser fullständiga redogörelser; och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser sig
böra endast omnämna, att alla, som inom länet bysättas eller i häkte inmanas, insändas till Cellfängelset i
Carlstad och förvaras der, de för brott tilltalade äfven emellan de tillfällen eller dagar, då de till ransakning
vid Domstol inställas, med undantag likväl af dem, som ställas under tilltal vid Stadsdoinstolarne i Christinehamn
och Filipstad, hvilka vanligen qvarblifva i dessa städers fängelser, så länge ransakningen fortgår, och
först sedan den blifvit afslutad till Cellfängelset inskickas.
Länet har 2:ne allmänna Sjukvårdsinrättningar, nemligen Lasarettet och Kurhuset i Carlstad för 14 härader
samt städerne Carlstad och Christinehamn, samt Lasarettet och Kurhuset i Filipstad för sistberörde stad
samt Nyeds och Fernebo härader.
o
A Lasarettet och Kurhuset i Carlstad finnas 104 sängplatser; och hafva der under åren 1856—1860
varit vårdade i årligt medeltal 663 sjuka. Inrättningens inkomster 1860 utgjorde 22,645 R:dr 5 öre, deraf
14,054 R:dr kurhusmedel, och uppgingo dess utgifter samma år 'till 22,880 R:dr 70 öre Runt.
o
A Lasarettet och Kurhuset i Filipstad finnas 20 sängplatser, och äro der under ifrågavarande period i
årligt medeltal vårdade 190 patienter. Kurhusmedlen, som för år 1860 tillfallit inrättningen, utgjorde 3,037 R:dr
2 öre Runt.
Vid sistnämnde års utgång voro i länet anställde med lön på stat 4 Provinsialläkare med stationer i
o
Carlstad, Filipstad, Fryksdals härad och Årjeng uti Nordmarks härad, samt 2:ne extra Provinsialläkare, den
o
ene i Arvika köping af Jösse härad och den andre vid Atorp i Wisnums härad; hvarförutom 2:ne distriktläkare,
af hvilka en i Näs härad och en annan i Gillbergs pastorat, samt en Bruksläkare vid Uddeholms bruksbolags
egendomar, funnos, som aflönades af de innevånare, hvilka med dem kontraherat. — Hvarje stad hade
sin Stadsläkare och hvarje lasarett äfven särskild läkare.
En Djurläkare med lön på stat var äfven i länet anställd.
Barnmorskorna voro väl ej få vid periodens slut, men i alltför många församlingar saknas ännu sådana.
Till de i länets städer befintlige Apothek, ett i hvarje stad, hafva under senare åren kommit 2:ne dylika
på landsbygden, nemligen ett i Sunne af Fryksdals härad och ett i Atorp af Wisnums härad.
På grund af nådiga Resolutionen den 17 November 1832 började Wermlands Enskilda Bank den 14
Juni 1833 sin verksamhet under namn af Wermlands Provinsialbank och erhöll sist genom öppet nådigt Bref
af den 16 Maj 1856 förnyad oktroj på 10 år från den 1 Juli 1857, då under benämning af Wermlands
Enskilda Bank med en grundfond af 1 million 50 R:dr Runt. — Denna låne-, kreditiv- och depositionsinrättning
har ostridigt varit för länets talrika näringsidkare af stor nytta och kan numera anses för dem
oumbärlig.
Fkypotheksföreningen emellan Wermlands jordägare, för hvilken reglemente blifvit den 13 Juli 1850 i nåder
fastställdt, började 1851 sin lånerörelse; och vid sista qvartalsstämman 1860 hade föreningen 1,256 delegare,
hvilkas der pantsatta fastigheter uppgingo i uppskattningsvärde till 14,535,963 R:dr Runt.
De uppgifter, som erhållits om Sparbankerna i länet, äro alla upptagne i den tabell, som under Tai>. N:o
N:o 12 bifogas.
22
Wermlands län.
Brandstodsbolag. Välgörenhets-anstalter och fattigvård.
Wermlands Brandstodsbolag till försäkring af hus och lösegendom på länets landsbygd emot eldskada
började sin verksamhet den 14 Mars 1844 och erhöll den 17 Oktober 1851 Eders Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse
å förnyadt reglemente. Bolagets ställning vid slutet af försäkringsåret 1860, beräknadt från den 14
Mars nämnde år till samma dag 1861, var följande:
Försäkringstagares ansvarighetsbelopp utgjorde 26,953,380 R:dr; deras afgift för året å hvarje 100 R:dr
af ansvarighetsbeloppet 5 öre; bolagets inkomster under året uppgingo till 33,934 R:dr 1 öre, och dess utgifter
under åi’et till 16,955 R:dr 92 öre, allt Runt.
Öfre Fryksdals Arbetsinrättning, som här ofvan är omnämnd, organiserades år 1851 inom Fryksdals härads
öfre tingslag, i ändamål att bereda arbete i hemorten åt behöfvande och afhålla dem från tiggeri. Till
denna inrättning, för hvilken Hushållnings-sällskapet gifvit stadgar, hade länets innevånare sammanskjutit 2,760
R:dr, hvarjemte af de för behöfvande i norra orterne 1852 insamlade understödsmedel anslogs ett belopp af
7,233 R:dr 16 sk. B:ko; och utgjorde således inrättningens fond 9,993 R:dr 16 sk. B:ko eller 14,990 R:dr
Runt. Inrättningens verksamhet har bestått hufvudsakligen deri att utlemna lån till jordägare, med förbindelse
att till ett deremot svarande värde, inom viss tid, verkställa nyodlingar eller förbättring af odlad jord, och
dervid lemna behöfvande arbetsförtjenst. Under år 1860 voro så beskaffade lån utgifna till 222 jordägare,
och inrättningens fond uppgick vid årets slut till 17,930 R:dr 27 öre R:mt.
Den i länet år 1845, genom enskildas sammanskott, stiftade Barnvårdsförening, som har till föremål att
bereda vanvårdade eller vanartiga barn uppfostran och vård hos väl kände husfäder och under vårdmäns
tillsyn, hade 1860 till vårdande upptagne 12 barn. — Sistberörde år utgjorde föreningens inkomster 824
R:dr 61 öre samt dess utgifter 342 R:dr 52 öre; och hade den vid samma års slut en behållning af 12,700
R:dr Runt.
Af Wermlands enskilda Militärpensionsfond hafva sedan år 1832 pensioner varit utdelade till behöfvande
afskedade soldater och fältjägare, som tjenat vid de inom länet förlagde regementen, men icke kunnat erhålla
underhåll af Krigsmanshuskassan, äfvensom till soldaters och fältjägares enkor; och utgjorde fonden den 1 April
1860 en summa af 14,314 R:dr 1 öre Runt, af hvilken 62 personer då åtnjöto pensioner.
Bruksbetjeningens Enke- och Pupillkassa hade vid 1860 års slut en kapitalbehållning af 26,242 R:dr 21
öre R:mt, sedan i pensioner och understöd blifvit under året utdelade 930 R:dr samma mynt.
Hammar smedskassans kapital uppgick vid nämnde års utgång till 33,974 R:dr 69 öre, och voro under
året derifrån utdelade i understöd 1,506 R:dr 50 öre.
Enligt de uppgifter angående Fattigvården, som från Socken-nämnderne inkommit, funnos i länet vid
1860 års slut 109 fattigvårdssamhällen, af hvilka 40 hade fattigvården fördelad i rotar, men huru många af
dessa samhällen, som fått reglementen för sig fastställde, har icke blifvit upplyst.
På landet voro 4 fattighus, i hvilka vårdades 6 män och 4 qvinnor.
Städerne hade 3 fattighus eller ett i hvarje stad, och voro i dem till vård intagne 19 män och 34
qvinnor.
De, hvilka 1860 åtnjutit full försörjning, utgjorde: inom landsförsamlingarne 1,577 mankön och 2,109
qvinkön eller tillsammans 3,686 personer, deraf 1,465 barn; uti städerna 89 mankön och 156 qvinkön, hvaraf
93 barn.
De, hvilka samma år erhållit delvis eller tillfälligt fattigunderstöd, voro: inom landsförsamlingarne 1,927
män och 3,556 qvinnor eller tillsammans 5,483 personer; och uti städerna 22 män och 177 qvinnor eller tillhopa
199 personer.
Upplysning har icke erhållits, om till någon eller några af förenämnde understödstagare bidrag lemnats
af anhörige eller enskilde.
Wermlands län.
Hamn- och kyrkobyggnader. 23
Fattigvårdens inkomster och utgifter berörde år äro uppgifne,
för fattigvårdssamhällena på landet:
inkomsterne till  165,372 R:dr 54 öre R:mt,
och utgifterne till
233,126 » 71 » » ;
samt för städerne:
inkomsterne till
18,083 » 33 » » ,
och utgifterne till
18,139 » 33 » » .
Uti fattigvårdssamhällenas på landet inkomster till fattigvården äro inräknade 972 R:dr 50 öre Runt
under benämning statsmedel; men af detta belopp utgöra 455 R:dr 30 öre ersättningar, som Eders Kongl.
Maj:t beviljat åtskillige församlingar för underhåll af fattige, hvilkas försörjningsort icke kunnat utrönas, och
det öfriga eller 517 R:dr 20 öre består af bötesmedel.
Den betydliga skiljaktighet, som visar sig emellan de uppgifna inkomsterne och utgifterne för fattigvår
den
på landet, enär de senare eller utgifterne med 67,754 R:dr R:mt öfverstiga inkomsterne, torde härleda sig
från någon ofullständighet i uppgifterne, såsom att inom en del fattigvårdssamhällen man icke i penningar
förvandlat och upptagit natura-tillskott.
Slutligen får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet nämna, dels att Carlstads stad,
som ägde aktier till ett belopp af 15,000 R:dr uti Carlstads kanal emellan Klarelfven och Kanikenäset samt
i hamnanläggningen vid detta ställe, år 1858 inköpt för 54,000 R:dr Runt öfrige aktier i berörde kanal och
hamn, samt derefter samma år påbegynt byggandet af en inre hamn inom Kanikenäset för ångbåtar och
fartyg, som föra köpmansgods, till hvilken hamnbyggnad staden erhållit ett lån från Riksgäldskontoret af
100,000 R:dr R:mt; dels ock att staden Christinehamn, under perioden 1856—1860, fullbordat hamnbyggnaden
vid staden, hvartill den bekommit af allmänna medel ett lån stort 73,500 R:dr och jemväl gemensamt med
Warnums landsförsamling fulländat församlingarnes vackra kyrkobyggnad, till hvilken Rikets Ständer beviljat
dem ett låneunderstöd af 37,500 R:dr Runt. — Denna kyrkobyggnad, som invigdes i Oktober månad 1858,
har kostat en summa af 288,000 R:dr R:mt.
Carlstad å Landskansliet den 21 Juli 1862.
IL F. OLDEVIG.
Axel Anderson.
C. E. Lundbom.
24 Tab. N:o 1. Wermlands län.
Tab. ]V:o I.
FOLKMÄNGD.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7-
8.
9.
10.
11.
Den 31
December enligt
Enligt de mantalslängden, som upprättats vid slutet af
motstående år.
Utskrif-
husförhörslängderne.
Hela folkmängd
en af
Deraf frie från mantalspengar.
nings-
Å landsbygden.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
manskap.
1856
111,420
115,172
226,592
106,875
110,147
217,022
49,764
52,006
101,770
9,898
1857
111,116
114,989
226,105
106,939
110,081
217,020
50,426
53,030
103,456
9,762
1858
112,686
116,633
229,319
108,204
111,119
219,323
51,503
53,867
105,370
9,004
1859
114,866
118,834
233,700
111,977
116,591
228,568
55,041
58,585
113,626
8,765
1860
116,961
121,276
238,237
113,755
118,453
232,208
55,868
59,394
115,262
8,686
I s t ii d e r n a.
Carlstad 1856
1,835
2,328
4,163
1,645
2,075
3,720
644
581
1,225
165
1857
1,849
2,372
4,221
1,658
2,199
3,857
660
594
1,254
186
1858
1,877
2,444
4,321
1,646
2,085
3,731
664
784
1,448
201
1859
1,926
2,501
4,427
1,713
2,381
4,094
732
1,020
1,752
170
1860
1,956
2,558
4,514
1,735
2,421
4,156
739
1,032
1,771
185
904
1,077
1,981
987
1,251
2,238
430
473
903
92
1857
947
1,128
2,075
1,029
1,301
2,330
468
517
985
89
1858
951
1,142
2,093
1,040
1,330
2,370
509
544
1,053
69
1859
960
1,174
2,134
1,056
1,347
2,403
498
546
1,044
71
1860
1,157
1,479
2,636
1,110
1,442
2,552
537
614
1,151
79
Filipstad 1856
685
850
1,535
580
762
1,342
232
305
537
53
1857
681
840
1,521
603
811
1,414
232
299
531
71
1858
681
851
1,532
638
812
1,450
269
299
568
69
1859
763
956
1,719
652
871
1,523
275
327
602
59
1860
790
994
1,784
714
965
1,679
297
391
60
Summa för länets samtlige städer
år 1860
3,903
5,031
8,934
3,559
4,828
8,387
1,573
2,037
3,610
324
Summa i liela länet
år 1860
120,864
126.307
247,171
117,314
123,281
240,595
57,441
61,431
118,872
9,010
Till tab. N:o 2, om JORDBRUKET, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej varit i tillfälle att lemna
andra bidrag än de underrättelser, som härom i berättelsens text innehållas.
Wermlands Län. Tabb. Niis 3 och 5. 25
Tab. X:o 3.
B O S K A P S S Iv Ö T S E L.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
År 1860-1861.
Hästar.
Tjurar.
Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Getter.
Svin.
16,310
8515
69,883
21,418
93 472
20,224
Till tab. N:o 4, SKOGSHUSHÅLLNING, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej varit i tillfälle att
lemna vidare upplysningar, än de i berättelsens text upptagne.
Tab. \:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
1.
2.
3.
4.
6.
7.
8.
10.
11.
12.
13.
Åren.
Björnar.
Vargar.
Lodjur.
Bäfvar.
Mårdar,
hillrar
och her-  meliner.
Uttrar.
Örnar.
Hökar,
ugglor
och ufvar.
Pal k ar
och
glador.
Belopp af ut-  betald belöning
R:dr R:mt.
1856—1860
44
52
114
3,307
199
152
872
44: 50.
Till tab. N:o 6, AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej varit i
tillfälle att meddela några uppgifter.
Landsh.-Emb. tili Wermlands lån und. ber. för åren 1856—1800.
4
26 Tab. N:o 7. Wermlands län.
Tab. X:o 1.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTUR-INRÄTTNINGAR samt HANDT VERKERIER.
3. | 4. | 5. 1 6. i 7. 1 8. | 2. | 3. j 4. | 5. 1 6.
Är 1860.
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
A landsbygden.
- >
2: EL
Ägare.
W
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
I städerna.
P*
B’B
I-i 03
os:
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
9. 1 10.1 11. j 12. | 13.1 14. | 9. | 10.1 11.1 12. ] 15,
Handtverkerier.
Ä landsbygden.
Deras biträden
af
O- B
I städerna.
Deras biträden
af
o- d
Bagare
Bleckslagare
Bokbindare
Boktryckare
Bryggerier
Bundtmakare
Byggmästare
Färgener
Garfverier
Gelbgjutare
Gjuterier
Glasbruk
Glasmästare
Guldsmeder
Handskmakare
Hattmakare
Hofslagare
Japeneringsfabrik
Jerngrufvor
Jernmanufakturverk
Kakelugn smakare
Kammakare
Klädesfabrik
Kopparmanufakturverk
Kopparslagare
Ljusstöpare
Masugnar
Mekaniska verkstäder
Murafe
Mälare
Oljeslageri
Pappersbruk
Perukmakare
Qvarnar, mjöl-, med vatten.
» » med ånga...
» såg-, med vatten.
» » med ånga...
Repslagare
Sadelmakare
Silfvergrufva
Skifferbrott
Skomakare
Skorstensfejare
Skräddare
Slagtare
Smeder
Snickare
Sockerbagare
Spegelmakare
Stampar
Stångjernsbruk
Svarfvare
Sömmerskor
Tapetfabrik
Tegelbruk
Teknisk fabrik
Tobaksfabriken ..
Tunnbindare
Täljstensbrott
Tändsticksfabrik
Urfabrik ocb Urmakare
Vagnmakare
Summa
20
51
4
4
1
7
57
30
1
209
146
1
23
102
1
19
1
1
113
95
19
57
1
14
1
1
23
20
51
1
2
29
60
85
23
7
24
4
1,043
587
25
1
242
1
11
94
51
1
292
289
36
1
14
18
4
45
2
905
1
25
17
4
14
4
14
10
34
3
10
20
45
10
3
36
33
10
19
4
21
695| 423| 270| 3,663| 4| 511 -| 35
30 5 207i 25 58! 12 35 26; 22 16
1
5
3
5
17
14
171
152
26
47
12
2
17
1
5
10
5
4
20
2
31
1
6
7 5
3
1
10
21
1
14
7
14
6 —
416| 15
141 116! 126 10 400
39
4
2
15
12
15
81
1
122
4
18
30
1
2
1
13
Wermlands län. Tabb. N:is 8 och 9. 27
Tab. Nso 8.
ALLMÄNNA VÄGAR, GÄSTGIFVERIER och SKJUTSNING, 1856—1860.
1,
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10
11.
12.
13.
Längd
i mil
Kostnader för
>
Ti EL
Antal utgängne hästar
p p
i-*i i-b
< 3 &
af i
med
stati<
sedd
° 5.
4 g-
CD
»tiP
O. Q ^
vägar
förbättrade vägar
CD
S.aq
O p:
rE'- S-  Oq to
2 po cd
CD
CD Cfq
ndelade,
skjuts-  mer för-  e vägar
p! b
oq 3 cu
P p cT
pu
® CD
omlagde
betydligt
jättrade
rägar
p
Hts
CO
e-t-
P
co
g
t*
CD P
l-j i-b
CD
CO o
B 1
p
i-h
co
co
B
B
CD P
•“j l-b
e
cd Pr1
CO O
B |
3 cs.
»
SL
5.
5+ *■*
po
J-S
O w?
S- o
för gäst
veri-, 1
och res
skjut
vid periodens slut.
under perioden.
CD
PL,
CD
CD p
fr &
CD. 1
CD
PM
CD
Sm |
CD |
pi
“ g Oq
O co
• 3 ***$.
1 VT»
Allmänna landsvägar
11U1
116f
7
u
K.: dr
R:mt.
R:dr
R:mt.
83
1856
Häradsvägar
97tf
881
0 4 4 50
.1 KUTTÖ-
4.2 4 l) 1 R
*3TUOU
33,750
27,175
19,500
48,414
64
1857
Socknevägar
7841
21
—
1
1858
I städer
—
3
1859
Med införd skjutsentreprenad
—
24
1860
864
49,410
Tab. ÄTiO 9.
SJÖFART och HANDEL, 1856—1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
ii.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
S
j
ö f a
r t.
H a
n
d
e
1.
Fartyg och båtar begagnade
Gross-
handlare.
Minut-
handlare.
H
a n
d
1 a
n
1 e
till inrikes sjöfart.
till utrikes sjöfart.
idka
»ä'3S,
CO CD
1 1
enligt § 3
mom. 1 af
Handels-  ordningen.
qvinnor
enligt 4 §
Handels-  ordningen.
med in-  och ut-  ländska
varor.
med
landt-
manna-
varor.
med egna
tillverk-  ningar.
Antal.
| Lästetal.
Besätt-
ning.
Antal.
Lästetal.
Besätt-
ning.
Antal.
och ir
han
Skeppare.
Sjöfolk.
Skeppare.
Sjöfolk.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
#
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Landsbygden med Arvika
köping
172
2,794
14
192
-
—
2
i
132
69
20
15
—
—
Stapelstaden Carlstad
49
1,917
45
146
—
—
—
—
—
—
50
31
—
—
i
1
5
5
Uppstäderna
18
188
5
46
—
—
—
—
—
—
50
33
—
—
—
—
3
3
—
—
—
-
—
Summa
239
4,899
64
384
—
-
—
—
—
100
64
—
i
1
10
9
132
69.
.
20
15
—
28 Tabb. Nås 10 och 11. Wermlands län.
Tab. N:o 10.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER Å LANDSBYGDEN, samt TOMTER och JORDAR I STÄDERNA ÅR 1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16
17.
18.
19.
Å
ands
b y
g d
e n.
I
s t
ä d
e r n
e.
Hemman och
Hemman.
Antal
Uppskatt
nings-
Tomter,
Tomter.
Jordar.
Bppskattningsvärde !
sista året.
B.:dr R:mt. ;
jordlägenheter
af alla slag efter
Mantal.
° u
p- “
w
S
pr
o-1
P
95
SS
P-I
►-i
P
jordar oell
lägenheter
Antal
l>o
fe
CD
>■
§" CO
ST" ^7*
B OT
to
— p=
g B
K
CD
olika natur, en-  ligt nya jorde-
O
& P
pr* S’
& 3
• cd
P-I
tr-Oq
*-5 S-
S o
o
B'
crq
03
P-I
>-t
p.
o
^-r1
03
c-t-
p
crq
o
p:
crq
CD
p
sista året.
af alla slag
i hvarje
O-1
CD
O"1
crq
O
CT1
CD
CT1
cn?
S o
B &■
p.S
c_r. P
O’ <rt-
P- £
P
b
B
p
p
O ff"1
03
o
S5§ co
crq eqr £
“ s-s
boksordningen.
* o>
p-i
P"
ft
CD
CD
It:dr Rimt.
stad.
crq
p.
CD
crq
P-I
CD
Tunnland.
CD O
l-i CD
• p*
Eo
r
g. 3
P-, c4- P
CD 1
Kronohemman .
Skattehemman..
Frälse:
Säterier och la-  dugårdar —
Rå och rör....
Hemman
Krono:
Bergs-torp
Skatte:
Q1 214 6 1 9
lOI1287806
■L'6J"L38iBlJF0
95*
14*
327*^*
1227 AWA
95*
161
OUQ19 3 9 8 0
UOCJTOTOT
28
341-
152
1
156
16658
149
64
1882
48
548
190
1
11
1638
17
9
391
E>
268
3707
341
15
676
1
33
718
26
14
66
1,074,964
17,572,411
1,964,676
159,538
4,307,646
38,767
1,080,510
138,691
3,000
24,524
50
Carlstad..
Christine-
hamn...
Filipstad.
240
189 i
50^
8
109
5}
1896
650
924:Vf
282
688*
2849
2904
3000
5027
3554
461241
A3
1,724,001
789,540
666,661
253,448
156,712
202,554
1,977,449
946,252
869,215
Bergs-torp
Frälse:
—
2
1
20
—
—
Bergs-torp
5
8
—
—
—
Summa
1740***
177611111
2201-
197012071,5028857
26,364,727
50
Summa
479J
122i
34701,1
970*
8753131934191
3,180,202
612,714
3,792,916
Tab. M-.o 11.
LAGA SKIFTEN m. m.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
Ar.
Sökta
skiftens
antal.
Fastställda skiften.
Arfvoden
till landt-  mätare och
gode män
för laga
skiften.
R:dr R:mt.
Hela be-  räknade
utgifts-  ersättnin-  gen.
R:dr R:mt.
Antal.
Skiftade mantal.
Skiftade ägor upptagne i qvadratref.
Oförmed-
lade.
Förmedlade.
Inrösningsjord.
Afrösnings-
jord.
Åker.
Äng.
Odlings-
mark.
1856
167
124
43|
42,901
29,058
381
289,044
54,309
1857
144
94
24j4
28,258
17,472
229
160,266
29,211
1858
129
114
28
36,327
29,443
84
436,649
60,284
1859
126
lil
354
40,007
33,067
112
460,056
78,477
1860
150
104
25J
25,774
14,178
74
238,024
50,234
Summa 1856—60
716
547
157*
173,267
123,218
880
1,584,039
272,515
Wermlands län. Tab. N:o 12. 29
Tab. \:o 13.
SPARBANKER.
2. !
3.
Sparbankens benämning
och
stiftelseår.
Antal
! delI
egare.
Hela kapitaltill
-
j Öfverj
skott el!
ler bespa|
ring öfver
'< delegarnes
andel.
R:dr R:mt.
R.dr R:mt.
Allt vid periodens slut.
7. 8.
A f
I 9- I 10.
delea
-
11.
arne
12.
13.
14.
insatt belopp. R:dr R:mt.
1856.
1857. i 1858.
1859.
1860.
Carlstads, stiftad 1822
4,360
898,490
72
78,345
81
174,483
44
77,103
78
59,151 Jl4
97,632
72
106,284
4G
71,006
Christinehamns, stif-  tad 1843
1,484
303,222
13,327
12,741
21,248
18,698-
34,322
52,312
1,991
Filipstads bergslagers,
stiftad 1823
1,317
284,091
20
11,495
31
39,015
91
35,962
15
1
33,593 52
37,792
47
51,658
89
26,491
Vestra Wermlands,
stiftad 1856
363
33,386
34
371
02
9,106
50
10,798
40
5,259 24
9,373
25
11,689
22
_
Sunne, stiftad 1856
141
20,916! 58
319
48
646 50
7,544
25
5,300 02
6,194
20
4.245
08
uttaget belopp. R:dr R:mt.
1856.
1857.
146,087 50
22,404!—
20,985 20
1,737 is
194 50
1858.
192,738 50
26,736
40,035 89
6,71402
1,21068
1859.
1860.
131,521
28,763
119,394,01
21,947!-
41,126 14 47,84030
4,115
1,602
79; 7,341177
7 0 i 2,51438
Summa , 7.665 1,540,103 90 103,858 c2 ‘235,993 35 152,656 58 122,002 52 185314i04 226,189 G5l99,483 34 191,408 so 267,435 75 207,129 53 199,037
I! lill II I
Till tab. N:o 13, FATTIGVÅRDEN, hafva meddelats blott de upplysningar, sorn finnas i berättelsens
text, sidd. 22 och 2.3.
STOCKHOLM, 1862.
P. A. NORSTEDT 4 SÖNER,
KONGL. BOKTRYCKARE.
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIERA STATISTIK.
iij Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd.
LAN DSHÖFDIN GE-EMBETETS
UTI
ÖREBRO LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ÅREN
I§56-1§««.
1. Liinets indelning och naturbeskaffenhet i allmänhet.
• •
Orebro Län, omfattande hela Nerike, nära hälften af Westmanland, två socknar af Wermland och \ mantal
af Vestra Wingåker i Södermanlands, omgifves i öster af Westmanlands och Södermanlands län, i söder af
Östergötlands och Skaraborgs, samt i vester af Wermlands län; och hafva dess gränser under den tid denna
berättelse omfattar icke undergått någon förändring. Dess största längd från norr till söder är nära 15 mil
och största bredden 7^ mil. Vidden upptages i äldre uppgifter till något öfver 74 qvadratmil, men skall enligt
senare beräkningar uppgå till 83,2 qvadratmil. Häraf upptager Hjelmaren 2,5, Wettern 1,3, mindre sjöar
tillsammans ungefär 7, så att endast 72,2 qvadratmil äro land. Af dessa åter höra 35 qvadratmil till Nerike,
31,6 till Westmanland samt 5,6 till Wermland och Södermanland.
Det mellersta Nerike, utgörande det egentliga Nederrike eller Nerikes lågland, lär vara den lägst belägna
bygd, som Sverige har att uppvisa så långt in från hafvet. Detta land, bestående af de i Hjelmaren
utfallande Svart- eller Trosa- samt Telgeåarnes dalgångar, utgöres hufvudsakligen af bördiga, ehuru delvis
sidländta slätter, omvexlande med sandåsar och obetydlig skog, på alla sidor omgifne af berg och höjder.
Öfriga delar af länet, med undantag af Fellingsbro härad, som till en del äfven utgöres af slättbygd, äro
skogs- och bergstrakter. I länets nordligaste hörn ingår det s. k. Dalfjellet och fortlöper söder ut ända till
sydvestliga hörnet mot Westergötland. Från denna bergsträcka utgrena sig vattendragen å ena sidan åt vester
genom Wenern till Nordsjön och å andra sidan genom Hjelmaren och Mälaren till Östersjön. Några bergstoppar
af mer än 1000 fots höjd öfver hafvet, af hvilka Saxeknut och en nordligare vid sjön örlingen äro
de högsta, finnas väl, men i allmänhet hafva dessa berg mera utsträckning än höjd. De längre åt öster
Landshöfdinge-Embelels uti Örebro län und. ber. för åren 1856—1860. 1
2 Örebro län. Naturbeskaffenhet. Oregelbundenheter i administrativa indelningen.
belägna bergslagerna äro uppfyllda af en mängd bergsträckningar, gående dels i sydostlig, dels i sydlig rigtning.
De egentliga Kilsbergen, sträckande sig i en båge åt sydvest, äro öfverhufvud 1 till 2 mil breda,
vilda och oländiga samt sönderskurna af oregelbundna dalgångar. Tiveden, hvars högsta del kallas Getaryggen
och dess östliga fortsättning på andra sidan Wettern Tylöskogen, utgör gränsen mot Wester- och Östergötland.
De bilda Nerikesslättens södra omfattning, liksom Kilsbergen den nordvestliga och deras östliga,
minst höga utskott, Käglan, den norra. Med detta läge, omgifven af berg och genomfluten af tvänne större
vattendrag, som, upptagande en mängd mindre, långsamt framrinna i det flacka landet, är uppenbart, att
Nerikesslätten skall vara rik på sanka marker och i hög grad besvärad af öfversvämningar. De åtgärder,
som under de 5 år, hvilka denna berättelse omfattar, blifvit vidtagne till förekommande af dessa olägenheter,
får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillfälle att här nedan under tredje afdelningen redovisa.
Till länet höra 40 hela Pastorater och delar af 4, allesammans bestående af 56 Kyrkosocknar och 4 sockendelar.
Vidare är länet, som har 4 städer med egen jurisdiktion, men ingen köping, numera indeladt i 4
Domsagor med 16 Tingslag, 4 Fögderier, 16 Härader och 17 Länsmansdistrikter.
Genom omreglering, som blifvit satt i verket under den tid denna berättelse omfattar, hafva länets domsagor
och fögderier kommit att med sina gränser sammanfalla, och genom Kongl. Kammar-Kollegii beslut den
23 Januari 1856 har i mantal Tholsboda blifvit förlagdt från Tysslinge socken till Nora socken, efter att redan
förut hafva räknats till Nora härad och fögderi. Dessa äro de under qvinqvenniet verkställda ändringar
af oregelbundenheter i den administrativa indelningen inom länet. Såsom sådane qvarstå ännu: att | mantal i
Vestra Wingåkers socken af Södermanland räknas till Askers härad af detta län; att 1 mantal i Svennevads
öfre socken, som för öfrigt tillhör detta län, räknas till Finsponga läns härad samt Hellestads och Tjellmo
tingslag i Östergötland; att åboerna på 2>\ mantal, som rätteligen höra till Svennevads nedre socken, men
ligga invid Svennevads öfre socken och i sammanhang dermed upptagas i de offentliga handlingarne, genom
Kongl. Resolutionerna den 11 December 1750 och 16 December 1820 vunnit särskild rättighet att njuta kyrkliga
förmåner i Regna församling inom Finsponga läns härad, dock utan befrielse från skyldigheten att vidkännas
alla samhällsåligganden i Svennevads nedre socken, — och benämnas dessa hemman vanligen ”Regna skate”;
att Wintrosa, Tysslinge och Kils socknar, som äro skiljda i landslag och bergslag, räknas, hvad landslagerna
angår, till Öster-Nerikes fögderi och örebro härad, men bergslagerna till Wester-Nerikes fögderi och Lekebergs
härad, utom 121 mantal af Kils sockens bergslag, som tillhöra Nora härad och fögderi; att en del af
Nysunds socken tillhör Wester-Nerikes fögderi, hvaremot återstoden, der kyrkan är belägen, räknas till Wisnums
härad af Wermlands län; att Wester-Nerikes del af Nysunds socken, jemte Knista, Hidinge och Qvistbro
socknar, hvilka äro skiljda i landslag och bergslag, räknas i afseende å landslagen till Edsbergs härad, men
bergslagerna till Lekebergs härad; att Nysunds socken härigenom tillhör 2 län, 2 fögderier och 3 härader;
att Hardemo socken är delad mellan Hardemo och Grimstens härader, liksom Bodarne socken mellan Grimstens
och Sundbo; att 13^ mantal af Lindes socken höra till Nora härad och fögderi; att 4 mantal af Vestra Schedvi
socken i Westmanland räknas till Fellingsbro härad af detta län; att till Fellingsbro socken höra 15^ mantal,
o
som under gemensam benämning ”Westmanlands fjerding” äro belägna i Åkerbo härad af Westmanlands län;
att 14 mantal af Fellingsbro socken räknas till Lindes härad; och slutligen att 2|f mantal af Ramsbergs socken
tillhöra Skinskattebergs bergslag af sistnämnde län. Lekebergs härad består endast af sockendelar och äger
inom sitt område icke en enda kyrka eller kyrkotjenare. På tre ställen förekommer, att moderförsamling och
annex tillhöra olika härader. Så räknas Edsbergs socken till häradet af samma namn, men dess annex Hackvad
till Grimstens härad; Wiby socken till Grimstens härad, men annex-församlingen Tångeråsa till Edsbergs
härad; samt Stora Mellösa socken till Askers härad, men dess annex Norrbyås till Sköllersta härad. Här
torde ej heller böra lemnäs oanmärkt, att de invid Örebro stad belägna i fortsättning af staden bebyggda
o
norra och södra Smedjebackarne i Långbro och Ansta socknar sedan lång tid tillbaka ansetts tillhöra stadens
Örebro län. Folkmängdstillväxt. Schismatiska rörelser. 3
jurisdiktion, ehuru på senaste tider uppbud och fasta å der belägne egendomar äfven meddelats af Orebro
Härads-Rätt, så att den ene grannen har siri egendom infastad vid Rådstufvu-Rätten, den andra sin närmare
staden belägna egendom å landet.
2. Innevånare.
Bilagde tabell N:o 1 utvisar, att folkmängden enligt mantalslängderna för år 1860 utgjorde å landet Tab. n:o
139,186 och i städerna 10,727, tillsammans 149,913 personer; enligt husförhörslängderna å landet 140,866
och i städerna 10,785, tillsammans 151,651 personer. Vid jemförelse med den för år 1855 uppgifna folkmängd
finnes att, enligt mantalslängderna, folkmängden under de 5 år, denna berättelse omfattar, ökats på
landet med 8,836 och i städerna med 1,969 personer. Af länets fögderier är Wester-Nerikes folkrikast med
42,260 innevånare, dernäst Öster-Nerikes med 39,040, derefter Nora med 30,280 och sist Lindes med 27,606
innevånare. I förhållande till vidden är Öster-Nerikes fögderi mest befolkadt, derefter Wester-Nerikes, sedan
Lindes och sist Nora. Tätaste befolkningen har Edsbergs och Hackvads socknar i Wester-Nerike, den glesaste
Hellefors socken i Nora fögderi.
Folkmängdens ständigt fortgående tillväxt, som icke i någon väsentlig mån kan tillskrifvas inflyttningar
från främmande orter, synes vara en följd af det rikligare tillfälle till arbetsförtjenst, som landets fortgående
uppodling samt allmänna och enskilda arbetsföretag lemnat, och hvarigenom det hos allmogen brukliga, tidigare
inträdet i äktenskap underlättats. De utflyttningar till Norra Amerika, hvarom i förra berättelsen förmäles,
hafva numera alldeles upphört, och utom kopporna, hvilka under åren 1858 och 1859 angrepo en stor
mängd personer, utan att dock dödsfallen derigenom särdeles förökades, hafva några smittosainma sjukdomar
icke varit inom länet gängse.
Den rubbning i penninge- och kreditförhållanden och den stockning i allmänna rörelsen, som, efter de
föregående årens gynnsamma konjunkturer och den deraf framkallade affärsverksamhet och företagsamhet i industriens
alla grenar, 1857 års ofördelaktiga penningeställning förorsakade, synes, i allmänhet att tala, icke
hafva medfört några svårare följder för länets innebyggare. Idoge och företagsamme, men genom ett och
annat afskräckande exempel varnade för alltför svindlande spekulationer, hafva de med än mer omtanka och
drift åter fortsatt sin förra verksamhet och snart botat möjligen lidna skador. Arbetena för jordens förbättrande
och kommunikationernas upphjelpande hafva snart återtagits och fortgå nu med oförminskad kraft. 1
dessa arbetsföretag deltager i ej ringa mån äfven allmogen, hvars intresse för dylika företag märkbart tilltager
med den bildning, som alltmer sprider sig bland folket, och hvartill förbättrade undervisningsanstalter
och de i länets flesta församlingar inrättade och flitigt anlitade Sockenbibliotlieken, genom det tillfälle de lemna
till nyttig läsning, i väsentlig mån bidraga.
Schismatiska rörelser hafva visat sig nästan öfverallt i länet, mest framträdande i Örebro och på den
egentliga slättbygden, minst deremot i bergslagerna. De hafva hvarken haft någon våldsam karakter eller
medfört bildande af särskilda församlingar, utan öfverhufvud taget gifvit sig tillkänna såsom ett nyvaknadt,
mäktigare andligt behof, hvilket funnit sig otillfredsställdt såväl med statskyrkans gudstjenster, som med en
och annan af dess dogmer och derföre tagit sin tillflykt till konventikeln, som beredt tillfälle till särskilda och
tätare andaktsöfningar. För detta ändamål hafva enkom dertill inrättade byggnader blifvit uppförde flerestädes
i Öster- och Wester-Nerike samt inom Örebro stad. Det ojemförligt största antalet af dessa schismatiei
äro Baptister, hvilka i Örebro, Stora Mellösa m. fl. ställen hafva särskilda bönehus. Ehuruväl de icke företaga
något anstötligt eller förargelseväckande, torde de dock, åtminstone hvad sakramental-lagen beträffar, icke fullt
hålla sig inom laglighetens område. Mormonismen har äfven här och der, särdeles i Örebro stad, haft enstaka
bekännare, men småningom förlorat allt mer och mer terräng och är i närvarande stund nära nog förbi.
Dessutom finnes här i länet, som å andra orter, en pietistisk form af Lutheranismen, det s. k. Läseriet. Dess
4
Örebro län.
Byggnadssätt. Klädedrägt. Missbruk af bränvin. Jordbruk.
anhängare kunna dock svårligen anses som schismatici, enär de i läran icke afvika från statskyrkans dogmer,
utan endast deruti äro olika, att de anse sig för bättre Lutheraner än andra, hålla tätare andaktsöfningar och
i allmänhet i det utvärtes lefvernet iakttaga en viss asketisk hållning. De hafva hittills hållit sina andaktsöfningar
i hyrd lokal, men äro nu sysselsatte med uppbyggande af enskildt bönehus i Örebro, hvilken byggnad
är i det närmaste fullbordad.
Genom utflyttningar i följd af laga skiften hafva sundare och beqvämare boningsplatser erhållits, samt
snygghet och ett ändamålsenligare byggnadssätt i hög grad befordrats. Skogarnes aftagande har föranledt, att
å flere orter blifvit uppförde, i stället för hus af timmer, dels s. k. gjuthus, dels ock byggnader af sinner
samt af korsvirke och bräder. Tegeltak användas å boningshusen, och i stället för halm- och torftak å uthus
börja tak af spån alltmer begagnas.
Nerikes-allmogen är ännu, hvad den alltid varit, ett företagsamt och raskt samt derjemte omtänksamt
och hushållsaktigt folk; men dess yttre lefnadsförhållanden äro mycket förändrade mot förr. Fordna tiders
tarflighet påträffas visserligen ännu i aflägsnare trakter; men i närheten af städerna och åtskilliga delar af
bergslagerna har med stigande välmåga yppigheten i klädedrägt och lefnadssätt tilltagit mer än önskligt vore.
Vadmalsrocken och den hemväfda klädningen hafva måst vika för dylika plagg af kläde och främmande tyger,
och de särskilda drägter, som förr begagnats i åtskilliga socknar, hafva numera nästan alldeles försvunnit.
Bruket af kaffe är i starkt tilltagande, äfvenså har förbrukningen af utländska spritdrycker ökats; deremot
har bruket af bränvin äfvensom missbruket af spirituosa i allmänhet aftagit, hvartill de väsentligaste orsakerna
torde böra sökas i nu gällande bränvinslagstiftning jemte en stigande upplysning. Såsom surrogat för bränvin
kan måhända räknas öl, som dock ingenstädes af allmogen begagnas i dess hemvist till dagligt bruk.
Lagsökning arne, hvilkas antal under åren 1857 och 1858 fördubblats, mot de näst föregående åren, utan
att de dock uppnådde den mängd, som för ett tjugutal af år sedan, hafva nu åter nedgått till sitt vanliga antal.
Inom Kumla och Halsbergs, Stora Mellösa, Winteråsa, Gellersta och Sköllersta socknar finnas Förlikning
sdomstolar inrättade, hvilka i sin verksamhet icke saknat framgång.
3. Näringar.
Tab. N:o 2 och
Tab. Litt. a. A och B). Jordbruket och Boskapsskötseln. De upplysningar bilagde tabell N:o 2 och tabell: Litt. A å
motstående sida innehålla, grunda sig hufvudsakligen på uppgifter, insamlade 1859 till Kongl. Finans-Komitén.
Den förnyade granskning, man ansett dessa uppgifter nu böra undergå, har, oaktadt bibehållandet af det tunnlandstal
odlad jord, som då uppgafs, med tillägg blott af de under åren 1859 och 1860 verkställda nyodlingar
jemte rättelse af den då uppgifna arealen af Örebro stadsjord, ledt till det resultat, att isynnerhet liöstsädesproduktionen
i medeltal under de fem åren uppgått till vida högre belopp, än som då beräknades. Skälen
härtill förefinnas dels deruti, att i den nu uppgjorda tabellen arealen af den åkerjord, som årligen användes
för hvete och råg, antages till 42,705 tunnland med ett utsäde af 31,591 tunnor, då i uppgiften till FinansKomitén
nämnde sädesslag ansågos upptaga endast 35,271 tunnland med ett utsäde af 26,211 tunnor, dels
deruti att korntalet af utsädet blifvit förhöjdt för hvete från 7,09 till 9 tunnor 9 kappar och för råg från 7,26
till 8 tunnor 20 kappar. Man har nemligen beräknat, att af de under tvåskiftesbruk varande 54,152 tunnland,
utgörande 28 procent af den odlade jorden, I-del användes till höstsäde eller  18,050 tunnland,
och af de under tredingsbruk varande 25,142 tunnland utgörande 13 proc., Fdel eller 6,285 »
samt att något mer än j-del af de återstående, under vexelbruk varande 114,114 tunnland
eller
18,730 »
på samma sätt användas.
Enligt inkomna uppgifter rörande sädesskörden, så till qvalitet som qvantitet, har den i förra hänseendet
varit god under åren 1857—1859, men deremot skadad af ovanlig nederbörd och till någon del i bergs
-
Örebro län.
Jordbruk.
5
lagerne af frost åren 1856 och 1860; i senare hänseendet åter god under åren 1858 och 1859 och fullt medelmåttig
under de öfriga, dock så, att utsädet blef mindre än vanligt hösten 1856. Under dessa förhållanden
bör det angifna korntalet icke vara för högt. Så skulle visserligen kunna tyckas i afseende på rågen, som
Tab. Litt. A.
Jordbruket i örebro län arén 1856—1860.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Bland-
säd.
Ärter.
Potates.
251 kpr
24 »
20 »
25 kpr
24 »
24 »
1 t:a
1 »
1 ..
1-Jr t:a
lt:a 15k:r
1* t:r
11 t:a
UV ”
ljl »
26 kpr
17 »
18 »
6 t:r
7A »
61 »
458
529
3,058
9,025
6,746
22,889
520
741
4,975
9,065
4,851
13,314
226
626
2,170
134
590
5,025
5.000
1,800
3,550
365
397
1,911
7,051
5,060
17,167
520
741
4,975
13,597
7,125
17,059
301
662
2,577
108
313
2,827
30,000
13,642
24,406
2,190
2,779
17,199
45,831
40,480
137,336
3,120
4,816
32,337
54,388
28,500
76,765
1,354
3,310
12,885
540
1,565
15,548
180,000
95,494
176,944
5 A t:r
6 »
6} »
511 t:r
6f »
6J u
7 t:r
71 •
71
71 t:r
7J1»
7Å »
7A t:r
611 »
71 »
411 t:r
3 A »
311 »
42 t:r
60 »
561f »
6:te
7:de
9:de
GJ
8:de
8:de
6:te
61
61
4:de
4:de
41
41
5:te
5:te
5:te
öde
51
6:te
7:de
7A
‘T
3 kpr
3 »
3 »
11 t:a
H »
H »
6 kpr
8 ..
9 .i
3 kpr
1 »
4 kpr
4 »
4 ..
21 t:a
21 »
21 »
5,156
2,653
6,009
82,500
42,450
96,150
10,312
7,075
18,027
5,156
884
6,875
3,537
8,013
137,500
70,750
160,250
33,521 t:r
22.458 »
54.458 »
126
11,190
41,186
14,310
17,065 t:r
8,468 »
35,643 »
7,535
42,500
24,744
16,694
2,966
36,669
1,970
7,192
2,259
6,335
1,972
Geometriska
tunnlandstaletaf
Jordens beskaffenhet
Brukningssättet
den od-den na-  lade tnrliga
jorden, ängen.
god.
medel-
måttig.
svag.
tvåskif-
tes.
tre-
dings.
vexel-
bruk.
52,915
31,867
108,626
24,407
34,102
59,694
6 %
50 %
80 %
65 %
40 %
20 %
29 %
10 %
8 %
18 %
42 %
2 %
25 %
15 %
90 %
57 %
43 %
193,408 118,203 29 %
55 %
16 % | 28 %
13 %
59 %
I. Arliga utsädet per tunnland:
Bergslagerna, med undantag af Leke
bergslagen
Skogsbygderna, utom Bergslagerna *)
Slättbygden
II. Tunnland åkerjord år 1800 använde
till odling af:
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
III. Årliga behof vet för länet till utsäde:
Bergslagerna  1
Skogsbygden  | Tunnor
Slättbygden  )
IV. Skördebelopp i medeltal, med afdrag
af utsädet: Tunnor
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
V. Skörd per tunnland: Tunnor
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
Yl. Korntal af utsädet, efter dettas
afdrag:
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
VII. Årlig förbrukning på person
medeltal:
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
VIII. Årlig förbrukning inom länet:
Bergslagerna  )
Skogsbygden  > Tunnor
Slättbygden
)
IX. Till kreaturens utfodring: Tunnor
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
X. Årliga öfverskottet: Tunnor!
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
XI. Årliga bristen: Tunnorj
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
XII. Odlad jord och naturlig äng
samt deras beskaffenhet och
brukningssätt:
Bergslagerna
Skogsbygden
Slättbygden
Summa
Hvete.
M e
21 kpr
4,045
2,673
22,168
61
13,818
8,350
Råg.
d e 1
24 kpr
38,660
29,278
223,647
221,100
2,547
Korn.
t a 1
1 t:a
6.236
6.236
40,273
7A
6A
35,414
4,859
Hafre.
Bland
säd.
för
27,230
37,781
h e 1
3,022
3,540
159,653 17,549
6Ji
6,040.
109,986 t:r
61,176 t:r
Arter.
Potates.
18 kpr
5,749
3,248
17,653
n e t.
6/ff t:a
10,350
68,048
452,438
604
6»
18,425
368,500
83,938
772
') Nemligen Askersunds landsförsamling, Bodarne, Boo, Götlunda, Hammar, Hidinge, Kil, Lennäs, Nysund, Qvistbro, Skagershult, Svennevad och Tångeråsa.
6 Örebro län. Sädes-förbrukning, -produktion och -priser. Understöd.
unsetts hafva på slättbygden i medeltal gifvit 9:de kornet, men, då man tager i betraktande, att till utsäde
begagnas mycken finsk råg, att på flere ställen skördats 12:te, 15:de ända till 20:de kornet, samt att afkastningen
per tunnland detta oaktadt icke i nämnde bygd uppgår till mer än 7^ tunnor och för hela länet till
7 tunnor 14 kappar, torde denna beräkning finnas i det närmaste öfverensstämma med sanningen.
När till förenämnde areal för höstsäd  42,705 tunnland,
lägges trädesjorden till lika omfång  42,705 »,
samt arealen för vårsäd och potates
52,587 »;
återstå till öfriga rotfrukter, lin och vallar
55,411 ».
o
Arliga förbrukningen inom länet af hvarje särskildt sädesslag grundas på antagandet, att 2:ne tunnor
erfordras i medeltal för hvarje person. Af den i medeltal för perioden beräknade folkmängd äro 55,000 personer
hänförda till bergslagerne, 28,300 till skogsbygden och 64,100 till slättbygden. Att Lekebergslagen icke
är sammanförd i tabellen med de öfriga bergslagerna, härrör deraf, att den utgöres blott af delar af socknar,
dels i skogs-, dels i slättbygden, till hvilka den sålunda blifvit räknad. Att rätt fördela förenämnde 2:ne tunnor
i de olika sädesslagen möter icke ringa svårighet, enär konsumtionen af dessa är olika i olika trakter. Så
lunda
begagnas till exempel mindre hvete och mera ärter i Oster-Nerike, än i andra delar af länet, hvarjemte
liafren, som på slättbygden icke, eller blott undantagsvis, ingår i födan, användes i någon mån af den fattigare
befolkningen i bergs- och skogsbygden. Potatisen utgör den hufvudsakligaste näringen för alla dem,
som i saknad af tillräcklig arbetsförmåga eller af andra orsaker icke mäkta förskaffa sig tillräckligt förråd af
råg, som är det inom länet mest begagnade sädesslaget.
Af tabellen Litt. A inhemtas, att sädesproduktionen under de ifrågavarande fem åren varit tillräcklig för
länets behof med undantag af ärter, derpå någon brist i allmänhet förekommit. Det öfverskott, som förefunnits,
har egentligen bestått af hvete och hafre. Af det förra slaget hafva några tusen tunnor utförts från
Orebro till Stockholm. Af det senare sädesslaget, tillika med blandsäden, som består dels af korn och hafre,
dels af vicker och hafre, skulle årliga öfverskottet hafva uppgått till 61,176 tunnor, hvilket dock torde vara
nog högt beräknadt derföre, att behofvet till kreaturens utfodring synes alltför lågt tilltaget. Emellertid hafva
under alla fem åren tillsammans 53,402 tunnor blifvit från Örebro utskeppade, hvaraf under sista året 21,318
tunnor. Visserligen utvisar tabellen ock något öfverskott af råg och korn, men af det förra sädesslaget införes
säkerligen till länet lika mycket som derifrån utföres; det senare uppköpes för bränneriernas behof. Dessa
uppsluka icke blott detta öfverskott, utan dessutom, efter hvad man kan antaga, några tusen tunnor, hvilka
årligen inkomma öfver Askersund till södra Nerike, der bränvinsbränning i större skala bedrifves. öfverskottet
slutligen af potatis har varit väl behöfligt; som bidrag till kreaturens utfodring och gödning. Ingen utförsel
deraf har ägt rum, om icke efter dess förvandling till bränvin. Af spånadsväxter odlas endast lin och det
knappt till husbehof.
Tab. Litt. b. Handelspriserna å de hufvudsakligaste sädesslagen hafva varit olika för olika delar af länet, på sätt
tab. Litt. B å motstående sida utvisar.
Den 26 Maj 1858 anställde en hagelby betydlig förödelse å växande grödan i en del af Öster-Nerike.
Vid derefter hållen uppskattning, som likväl icke begärdes i Stora Mellösa socken eller af ägaren till Segersjö
för derunder lydande, under eget bruk varande hemman, befanns skadan uppgå till 44,233 R:dr 75 öre;
och täcktes Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 8 Oktober samma år, såsom räntefritt lån anvisa ett
mot hälften af de vitsordade förlusterna ungefärligen svarande belopp, nemligen för Askers socken 17,000 R:dr,
för Lennäs 2,500 R:dr samt för Sköllersta likaledes 2,500 R:dr, med skyldighet för låntagarne inom hvardera
socknen att gemensamt ansvara för berörde låns återbetalning med hälften den 1 Oktober 1859 och andra
hälften vid samma tid 1860.
Örebro län. Trädgårdsskötsel. Boskapsskötsel. 7
Vid de flesta större egendomar bedrifves Trädgårdsskötseln med mycken omsorg, och betydliga qvantiteter
trädgårdsprodukter försäljas derifrån i Örebro, hvarjemte trädskolor å några ställen vidmakthållas, ehuru
ingalunda motsvarande behofvet; men hos allmogen har trädgårdsskötseln hittills med få undantag rönt föga
framgång, och har man trott sig finna orsaken härtill dels i bristen på trädskolor, och dels deruti, att mången
anser kostnaden derför förspilld, enär icke han sjelf, som planterar, utan först efterkommande kunna
deraf draga nytta. Fråga har varit å bane att länets Hushållnings-sällskap skulle inköpa eller på längre tid
arrendera nödig jord för anläggning af trädgård, derifrån träd och buskar m. m. kunde tillhandahållas länets
innevånare, men af förekomne skäl, bland hvilka svårigheten att erhålla passande lokal var det mest talande,
har saken förfallit. Trädgårdsböcker af Ekström och Eneroth hafva på Hushållnings-sällskapets bekostnad utdelats
till alla församlingar i länet; och helt nyligen har på inbjudning af någre för trädgårdsskötselns framsteg
nitälskande män en Trädgårdsförening blifvit bildad, som dock ännu ej trädt, i verksamhet.
I afseende å antalet af 1860—1861 vinterfödde kreatur får Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande Tab. N:o 3.
underdånigst åberopa bilagde tabel N:o 3, samt rörande ungefärliga beloppet af spanmål använd till kreaturens
utfodring tabellen Litt. A.
Hvad af kastningen af ladugården angår, har den icke varit obetydlig, och den förra stigit i samma mån
som den senare förbättrats, ehuru förbättringen bestått icke så mycket i förökande af kreaturens antal, som
icke fastmer i den rikligare utfodringen, hvars vigt gjort sig gällande äfven hos en ringa del af allmogen.
Denna afkastning liar dock ej varit af någon betydenhet, för så vidt den uppkommit genom försäljning af lefvande
kreatur till andra län, emedan denna handel inskränkt sig till afyttrande af stalloxar, som vanligen
uppköpas i Öster- och Westergötland samt Småland; men deremot hafva öfriga ladugårdsprodukter, smör, ost
och ägg till ej så ringa värde afgått, synnerligast till Stockholm. Sålunda hafva genom Hjelmare kanal från
Hjelmaren till Mälaren blifvit afsände:
år 1856  2,694 Lä Smör,
» 1857  3,528 » »,
» 1858  4,536 » »,
» 1859  4,841 » » och
» 1860  4,247 » »;
utom det som under senaste åren afsändts på den 1856 öppnade jernvägen mellan Örebro och Arboga samt
det som vintertiden afgått med foror till Stockholm.
Tab. Litt. B. Handelspriser å säd åren 1856—1860.
A) Krån Örebro stad, som utgör centralpunkten för spanmålshandel^ har lemnats föl-
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Ärter.
jande uppgift om medelpriset för är för en tunna
1856
R:dr R;mt
32
19,70
18,03
11,25
28,07
37,50
18,50
13,33
7,13
27,75
1858  »
20
12,37
11,50
7,17
15,25
1859
» »
19,33
13,4 0
10,96
6,88
13,88
19,70
11,52
12,17
7,49
15,50
Medelpris för alla fem åren » »
25,70}
15,on
13,31^
7,98}
20,09
B) I de längst från Örebro belägna delar af länet, Lindes, Ramsbergs och Nya Kop-
parbergs bergslager, hafva priserna varit för tunnan
1856  R:dr R:mt
30
23 k 25
20
10
30
1857  »
25
18 å 20
15
9
26
1858  »
20
14
12
7,50
19
1859  »
20
13
11
7,50
17
1860  » <>
20
13 k 15
13
8
18
8
Örebro län.
Boskapsskötsel.
Priserna på kreatur och ladugårdsprodukter hafva omvexlat, å en Norsk häst från 200 till 300 R:dr,
en slagtoxe från 100 till 150 R:dr, en ko från 50 till 75 R:dr, å smör från 50 till 75 öre marken, å skumost
från 17 till 25 öre per skålpund och å ett tjog ägg från 50 öre till 1 R:dr, allt riksmynt.
På nästan alla större egendomar tillverkas för afsalu smör och ost efter förbättrade methoder; dock kan
icke sägas, att mejerier linnas å dem alla, om med denna benämning förstås, att tillverkningen sker i större
skala. Särskildt må nämnas det vid Axbergshammar befintliga för ungefär 100 kor, och det vid Riseberga,
der ett statens stamholländeri af Ayreshire-race finnes och tillika ett stamschäferi af Southdowns-race.
Ar 1858 anslog Ilushållnings-sällskapet 450 R:dr till hvarje af de inom länet inrättade Hushållsgillen
med dervid fästadt vilkor, att för anslaget skulle inköpas en tjur af ädel race eller, om tillgång till sådan
redan funnes, en ko eller qviga af samma slag. Tjurar inköptes ock från Riseberga, ställdes vid lämpliga
gårdar samt omflyttades inom ett halft å ett års förlopp till andra ställen inom distrikterna. Oaktadt betäckningsafgiften
icke var hög, begagnades det sålunda erbjudna tillfället till kreatur-racens förbättring icke synnerligen
af allmogen. Åtgärden var icke desto mindre gagnelig, enär äfven hos allmogen väcktes mycken lust
att köpa kalfvar, fallna efter dessa tjurar och de bättre underhållna kor, hvilka gemenligen funnos å de ställen,
dit tjurarne förflyttades.
Såsom i förra femårsberättelsen omnämnes, hade den inom länet bildade Förening till hästafvelns förbättrande
införskaffat hingstar af Percherons-race. I öfverensstämmelse med upprättade kontrakter tillföllo år 1857
dessa hingstar de personer, som dittills underhållit dem. Föreningens verksamhet upphörde dock icke. Nästföljande
år inköptes såväl en äkta Percherons-hingst för 1000 R:dr, som tre hingstar af ädlare race från Ottenby
stuteri, de sistnämnde i afsigt att i någon mån fylla behofvet af dugliga remonter. Vid 1860 års slut ägde
föreningen 7 hingstar, nemligen 4 af Ottenby och 3 af Percherons-race.
I bergslagerne begagnas nästan uteslutande Norska hästar. Hästafveln fyller dock icke länets behof,
och remontering vid de inom länet förlagde afdelningar af Lif-Regementets Husar-Korps måste ofta verkställas
med hästar från andra län.
Får skötseln, som, enligt Konungens Befallningshafvandes berättelse 1836, af åtskillige bland ortens
ståndspersoner blifvit drifven till den höjd, att endast Skåne i det fallet var länet öfverlägset, har på senare
tider icke åtnjutit någon synnerlig omvårdnad, utom vid en och annan af de större egendomarne. För svin
afvelns
förbättrande hafva åtskilliga djur af Engelsk race tid efter annan införskrifvits.
Att boskapsskötseln småningom gått framåt, allt mer och mer aflägsnande sig från den låga ståndpunkt,
hvarpå den sedan långliga tider befunnit sig, är uppenbart; men hos allmogen har förbättringen i boskapsskötseln
ännu icke varit särdeles märkbar. Om än en och annan bland allmogen kunnat bibringas den öfver
tygelsen,
att ett mindre antal kreatur, väl födda, lemna rikare behållning och bilda en bättre ladugård, än
ett större antal, som knappt liknäres med det befintliga fodret, så äger dock hos en stor del det förhållande
rum, att kreaturen framsvältas, enär vida flera underhållas, än som kunna få god och tillräcklig utfodring
af för hand varande tillgångar. Undantag härifrån göra bergslagsallmogens hästar, hvilka i allmänhet födas
väl, för att kunna uthärda de ansträngande körslor, hvartill de begagnas. Alla försök till förbättring af
kreatursracerna skola emellertid blifva snart sagdt fåfänga, så länge utfodringen är ställd på svält; först
sedan andra åsigter härutinnan gjort sig gällande, kan man hoppas en raskt fortgående förbättring af boskapsskötseln.
Exemplet af länets ståndspersoner och lättheten att genom de alltmer förbättrade kommunikationerna
få ladugårdens alster till högt pris afsatte torde efter hand förmå allmogen att åt denna hittills styfmoderligt
behandlade gren af landthushållningen egna ökad flit och omtanka.
Jordbrukets utvidgning och förbättring har visserligen fortgått, men med något mindre rask fart i anledning
af den ogynsamma väderleken under tvänne år, de betydligt höjda arbetskostnaderna till följd af jernvägsbyggnaderna,
och den ofördelaktiga konjunktur, som inträdde 1857. Emellertid hafva, enligt inkomna
Örebro län.
Vattenaftappningar.
9
uppgifter, sorn icke äro för högt tilltagna, nyodlingar under qvinqvenniet verkställts å 1,378 tunnland och
grunddikning dels med tegelrör, dels med sten å 1,151 tunnland. Betydlig qvantitet bigödningsämnen af guano,
kalk, benmjöl m. m. har blifvit använd, derförutom landtmannen börjat allt mer och mer lägga sig vinn om
komposters beredande. Flera af allmogen hafva ock förskaffat sig bättre och ändamålsenligare åkerbruksredskap,
än de af ålder begagnat.
De vattenaftappningsföretag, som under den tid berättelsen afser blifvit fullbordade, äro följande:
Mosjöns sänkning medelst fördjupning och utvidning af dess utlopp vid Attersta samt upprensning af
o
Kumla och Täby åar jemte Aby vattendrag. Detta betydliga arbete, hvartill Eders Kongl. Maj:t redan 1855
i Nåder beviljat ett lån af 20,000 R:dr Banko och statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af 5,000 R:dr
samma mynt, påbörjades, hvad Mosjöns sänkning beträffar, nyssnämnde år och fullbordades år 1857, hvarefter
början gjordes med öfriga vattendragens upprensning, som afslutades år 1858, dock återstod ännu något
arbete derå vid 1860 års utgång. I följd af de uppdrifna priserna och arbetets beskaffenhet långt ut i den
sanka marken blef kostnaden större, än hvad förslaget upptog. Den har nemligen uppgått till 86,575 R:dr
97 öre eller till 26 R:dr 15 öre på hvarje af de 3,311 tunnland, som genom sänkningen förbättrats och vunnits.
Med en odlingskostnad, beräknad till 52 R:dr per tunnland, har der skördats:
af råg och hvete 30:de kornet eller per tunnland 10 tunnor,
» rofvor » » 195 »,
» korn, 2:dra skörden efter bränningen » 10 »,
» blandkorn » » 12 »,
» hafre » » 10 »,
» gräs, igensådt i l:sta sädesgrödan » 300 lispund,
» » » i 2:dra » » 150 ä 200 »;
Upprensning och sänkning af Rala-ån i Kumla och Halsbergs socknar. Äfven för detta företag har
ett lån erhållits af staten till belopp af 20,400 R:dr och derjemte 5,100 R:dr utan återbetalningsskyldighet.
Arbetet började i Juli 1858 och afsynades i Augusti 1860. 44 mantal, största delen tillhörande mindre jordägare,
hafva deraf dragit nytta för en areal af 1,800 tunnland. Kostnaden har utgjort 31,380 R:dr, hvartill
jordägarne sammanskjutit 5,880 R:dr. Vid 1860 års slut voro minst 100 tunnland odlade, af hvilka en del
redan då burit skörd; och
Sänkning af Wiby-sjön i socknen af samma namn. Arbetet verkställdes år 1857, och genom den då
gjorda sänkningen, efter uppgift 3£ fot, ansågs en jord vidd af 1,000 tunnland blifva odlingsbar. Till en del
har afsigten vunnits, men fråga har sedermera uppstått om sjöns ytterligare sänkning.
Om den år 1856 fullbordade sänkningen af Lillån i Längbro socken nära Örebro stad är uppgift lemnad
redan i förra fem årsberättelsen.
Efter verkställde undersökningar 1858 för utdikning af de såkallade Granhammarskärren i Wintrosa och
Kräklinge socknar, som beräknats medföra en kostnad af 56,374 R:dr 45 öre, har Eders Kongl. Maj:t för
detta företag, hvarigenom omkring 1,000 tunnland jord ansågos kunna göras odlingsbare, den 8 Mars 1861 i
Nåder beviljat ett låneunderstöd af 22,500 R:dr att utgå 1862 med 11,500 R:dr och 1863 med 11,000 R:dr,
hvarefter arbetet hösten 1861 påbörjats och sedan fortgått, men ännu icke hunnit afslutas.
Vidare har frågan om sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren å nyo blifvit upptagen. Detta vidt
omfattande företag, måhända det största af sådan beskaffenhet, som i Sverige förekommit, har efter det Eders
Kongl. Maj:t i Nådigt Bref till Dess Väg- och Vattenbyggnadsstyrelse den 11 April 1853 ansett förordnande
om ifrågasatt minskning af segeldjupet i Hjelmare kanal under då varande förhållanden icke böra äga rum,
hvilat intilldess frågan förekom å ett vid Lennäs gästgifvaregård inför Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
Landshöfdinge-Embelcts uli Örebro län und. ber. för åren 1856—1860. 2
10 Örebro län. Stängsel. Agronom. Landtbruksskola och -möten. Bran vinsbränning.
i detta och Södermanlands län den 31 Maj 1859 hållet sammanträde, då de för sänkningens verkställande intresserade
strandägare bildade Bolag samt utsågo Interims-Direktion, som den 8 November 1860 till Eders Kongl.
Maj:t ingick med underdånig ansökning om Nådig tillåtelse att verkställa förenämnde sjösänkning i enlighet
med ett af Öfversten och Riddaren J. A. Sundmark uppgjordt förslag. Något vidare har under qvinqvenniet
icke blifvit i saken tillgjordt.
För sänkning af sjön Tysslingen inom Tysslinge, Kils, Gräfve, Wintrosa och Längbro socknar och
utdikning af den till nämnde sjö stötande så kallade Rumboslätten hafva undersökningar verkställts 1859 och
1860, hvarefter, då de uppgjorda förslagen icke ansetts fullt ändamålsenliga, undersökningar blifvit innevarande
år ånyo verkställda samt planer och kostnadsförslag uppgjorde, enligt hvilka genom detta företag, som
alternativt beräknats medföra en kostnad af 197,000 eller 212,000 R:dr R:mt, mer än 2,560 tunnland jord
skulle dels i väsentlig mån förbättras dels göras odlingsbare. Detta vigtiga företag är nu beroende på erhållande
af lånebidrag från staten till detsammas utförande.
Förberedelser och undersökningar för sänkning af Skarbysjön i Wiby, Hackvads och Hardemo socknar
hafva ock under qvinqvenniets sista år förehafts och ledt derhän, att arbetet, nu påbörjadt, lärer under innevarande
år kunna fullbordas.
Fråga om sänkning af sjön Wäringen genom upprensning af vattendragen mellan nämnde sjö och Ringaby
qvarn väcktes år 1859, då plan och kostnadsförslag upprättades, hvarefter vid ett inför Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande den 6 Juni nyssnämnde år hållet sammanträde en stor del af jordägarne kring
Wäringen beslöto att bringa den ifrågasatta rensningen till verkställighet och bildade bolag för deltagande
deruti. Arbetet har dock ännu ej börjats, i anseende bland annat dertill, att flere af de personer, hvilka låtit
anteckna sig som bolagsmän ifrågasatt att utur bolaget utgå.
Till stängsel begagnas nästan öfverallt de sedvanliga gärdesgårdarne; dock bör man hoppas, att den förändring,
som med Kongl. Förordningen den 21 December 1857 om egors fredande m. m. härutinnan afses,
efterhand bidrager till minskning af dessa skogsödande hägnader.
o
Ar 1856 antog länets Hushållnings-sällskap en särskild Agronom för länet, hvars verksamhet sedan dess
fortgått och blifvit alltmer anlitad äfven af allmogen. Sålunda begärde för år 1860 53 jordbrukare hans biträde
för en arbetstid af 160 dagar, hvaraf 23 bönder för 54 dagar. Sällskapet aflönar honom och bestrider
äfven hans resekostnad, så att all afgift, som drabbar den, honom anlitar, utgör endast 2 R:dr R:mt för
hvarje förrättningsdag.
I länets lägre Landtbruksskola, som de tre första åren af perioden var förlagd vid Säbylund i Kumla
socken, men derefter förflyttades till Lund i Hofsta socken, undervisades årligen 12 frilärlingar, af hvilka
hälften efter två-årig lärokurs hvarje år utgått. Sökande till lärlingsplatser saknades icke; deras antal var i
o
medeltal 27. Ar 1860 beslöt Hushållnings-sällskapet att tills vidare årligen af egna medel betala till Lunds
ägare 1,000 R:dr i och för skolan.
O 7
Hushållnings-sällskapet har under hvart och ett af de fem år, som denna berättelse afser, föranstaltat
icke allenast Landtbruksmöte för länet, utan ock Gillesmöten, och för dem anvisat nödiga medel. 1 premier vid
de förstnämnda hafva utdelats tillsammans för alla åren 6161 R:dr Specie, och Gillena hafva, hufvudsakligast
för samma ändamål, erhållit 11,300 R:dr R:mt. Att dessa möten äro i hög grad gagneliga genom den uppmuntran
till vidare förkofran i sitt yrke, som premierna för landtbrukare innebära, genom utställningar af
vackra kreatur och ändamålsenlig jordbruksredskap, samt genom de tillfällen, de lemna till utbyte af åsigter
och erfarenhetsrön rörande jordbruket och boskapsskötseln, är icke tvifvel underkastadt.
Bränvinsbränningen, som under qvinqvenniet idkats hufvudsakligast i södra delen af länet, har derstä
des
väl gifvit anledning till ökad odling af potatis, men kan i öfrigt just icke sägas hafva utöfvat något väsentligt
inflytande på jordbruket.
Örebro län. Arbetare och dagsverkspriser. Skogshushållning.
11
För jordbrukets bedrifvande begagnar allmogen nästan uteslutande tjenstehjon som äro i dess bröd, samt
derjemte daglönare under bergningstiden. Vid de större egendomarne åter finnas vanligen torpare, som innehafva
några tunnland jord och antingen sjelfve derför göra dagsverken eller hålla tjenstefolk att dem förrätta.
Stattorpare finnas visserligen, dock ej så allmänt, äfvenså statfolk, som likväl anses dyrare att hålla än torpare.
Ej sällan förekomma såkallade sommardrängar, af hvilka de, som vilja eller nödgas arbeta under vintern,
då äro sysselsatte vid grufvor, hyttor eller med skogshygge m. m. Dessa drängar betinga sig för halfva året
föga mindre lön, än årsdrängar för hela. Behofvet af många arbetare vid flera större allmänna och enskilda
företag har gjort, att tillgången på dem varit knappt tillräcklig för länets behof.
Dagverkspriserna voro allmännast de i nedanstående tabell Litt. C upptagna. Tab. Litt. c.
Statfolkets dagsverkspris var under åren 1856, 1857 och 1858 73 ä 75 öre; under åren 1859 och 1860
66 öre, till följd af de lägre spanmålspriserne.
Slutligen får ej lemnäs oanmärkt, att jordbrukets och boskapsskötselns obestridliga framåtskridande under
de år, denna berättelse omfattar, och jordens till följd deraf i verkligheten förhöjda värde åtföljts af dess
förökade skuldsättning, hvilken dock derjemte kan förklaras genom de förbättrade åbyggnader, som mångenstädes
blifvit uppförde, och det för jordens ändamålsenligare skötsel erforderliga större driftkapital. Sålunda
hafva mot inteckningar amorteringslån under förenämnde tid utlemnats från länets särskilda Hypotheksförening
till ett belopp af 2,933,270 R:dr Runt, med hvilken summa sannolikt ganska många gamla inteckningar
och lösa skulder blifvit dödade, hvarföre den ingalunda bör anses i sin helhet utgöra en förökad börda för
jordägaren.
C) Skogshushållning jemte D) Rofdjurs utödande. Då endast ett ringa antal grufveallmänningar, Tab. N=o 4.
boställs- och enskildta skogar ännu blifvit uppmätte och indelade, kunna uppgifterna i bilagde tabell N:o 4
endast på ett ungefär angifva dessa skogars areal och afkastning.
Till vårdande af kronoskogarne inom länet äro anställde en öfverjägmästare, en ordinarie och en extra
Öfverjägare, den senare utan lön på stat, 2 Underjägare och 7 Skogvaktare, hvilka sistnämnde, anställde för
bevakning af länets 9 häradsallmänningar, aflönas af innevånarne i de särskilda häraderna.
Utom nyssnämnde 9 häradsallmänningar, hvilka äro belägne: 2 i Grimstens och 3 i Edsbergs härad
samt 1 i hvartdera af Hardemo, Kumla, Askers och Glanshammars härader, finnas inom länet 2 kronoparken
Krämaremarken och Tysslingen, en sockenallmänning i Stora Mellösa samt 11 till skatte icke löste grufve
och
rekognitionsskogar, hvartill kommer Dylta svafvelbruks allmänning, hvarom här nedan vidare förmäles.
Den i förra berättelsen omnämnde Guldsmedsboda grufveallmänning under Svartå Bruk är numera löst till
skatte, samt sockenallmänningen Löfåsen i Hidinge delad mellan intressenterna.
Kronoparkerna och Häradsallmänning arne äro, i tillsammans 17 skogsblock, indelade till trakthuggning
o
och skötas i enlighet med fastställda hushållsplaner. Aterväxten befordras genom årlig frösådd och plantering
från de å dessa skogar anlagda plantskolor, hvaremot bruket af fröträd blifvit aflagdt. I häradsallmärmingar
-
Tab. Litt. C. Dagverkspriser åren 1856—1860.
Under sommaren.
Under
vintern.
Under sommaren.
Under
vintern.
I landslagen.
Mans-
Qvins-
Mans-
I bergslagen.
Mans-
Qvins-
Mans-
Ar 1856)
1,25
0,62
0,75
År 1856
1,50
0,75
1
» 1857)
» 1857...
1,75
0,84
1,25
» 1858j
» 1858...
1,25
0,67
1
» 1859!
0,87 k 1,00
0,45 k 0,50
0,67 å0,75
» 1859...
1,08
0,50
0,50
0,75
.0,75
» 1860)
» 1860
1,08
12
Örebro län.
Skogshushållning. Skogsinstitut. Sågar.
nes ekonomiska förvaltning deltaga af häraderna utsedde deputerade, hvilka, hvar för sin socken, biträdadels
med klassifikationens upprättande och bedömande af hvarje utsyningssökandes verkliga behof af virke, dels
ock tillse att det erhållna virket blifver behörigen användt. Bland dessa deputerade utses ock en kassaförvaltare
för mottagande af inflytande medel och bestridande af utgifter, som erfordras för skogarnes bevakning,
vård och skötsel. Undantag härifrån äger rum endast i afseende å Askers häradsallmänning, hvars kassa är
nedsatt i länets Ränteri. Vid periodens slut hade allmänningskassorne en sammanlagd behållning af 1,788
R:dr 60 öre R:mt.
Genom Kongl. Brefvet den 17 Juni 1856 har den till Dylta svafvelbruk anslagna allmänning blifvit ställd
under tillsyn af öfverjägmästaren i länet. Närmare bestämmande af användandet och afverkningsbeloppet å
denna allmänning är dock ännu beroende på den hittills oafgjorda frågan om upphörande af Dylta bruks privilegier
och den dermed följande dispositionsrätt till skogen.
Af Grufveallmänning arne inom länet äro 4,243 tunnland 24 kappland af jägeristaten uppmätte och till
trakthuggning indelade. Enahanda är förhållandet med skogen till 12 af de inom länet belägna boställen.
Vid öfrige boställen vårdas skogen mindre väl och på slättbygden finnas redan flere boställen, som lida af
skogsbrist.
Hvad slutligen beträffar de enskildes skogar, så hafva visserligen många af länets bruksägare och större
godsägare infört en ordnad skogshushållning med trakthuggning, frösådd och återplantering, men det öfverklagade
missbruket, att strängt och utan afseende på hvad skogarne, med beräkning af deras framtida bestånd,
kunna tåla, afverka förhanden varande skogsprodukter, fortfar ännu bland flertalet af allmogen, hvilkas allmänna
skogsafverkningssätt är blädning. En gifven följd af landets, med en stigande folkmängd, fortgående
uppodling är, att arealen af den skogbärande marken allt mer och mer minskas. Men om skogen på de
inom länet befintliga betydliga sträckor, hvilka hittills icke blifvit, och måhända aldrig med fördel kunna blifva
till åker eller äng upptagne, omsorgsfullt vårdades, och vid dess afverkning åtgärder vidtogos till befordrande
af skogens återväxt, samt de på många ställen varande kala och stenbundna backar, som nu ligga nästan
onyttiga, genom ändamålsenlig behandling förvandlades till skogbärande mark, kan med säkerhet antagas, att
skogsbrist icke behöfde befaras. Att skogarne ännu i allmänhet alltför hårdt och utan beräkning af deras
framtida bestånd anlitas, och att, utom å de ställen, der en ordnad skogshushållning är införd, nästan intet
göres till skogarnes återväxt äro dock beklagliga, nogsamt insedda sanningar, hvilka i sinom tid torde kunna
mera allmänt, än de hittills mägtat, åstadkomma en genomgripande förändring i skogsskötseln. Under qvinqvenniet
hafva, enligt inkomna uppgifter, af enskilda skogar 30,340 tunnland blifvit af länets jägeribetjening
uppmätte samt 23,000 tunnland af lärare och elever vid Bruks-societetens numera upplösta skogsinstitut i Nora;
och skall för närvarande en sammanlagd skogsareal af minst 375,000 tunnland vara inom länet till rationel
behandling indelad.
Den enda undervisningsanstalt för skogsskötsel, som i länet funnits, var Bruks-societetens nyssnämnde
skogsinstitut, förlagdt i Nora från hösten 1855 till den 1 November 1860, då institutet efter Jernkontorets
beslut upplöstes. Undervisning lemnades der af 3 lärare, och under nämnde 5 år utgingo från läroanstalten
13 elever och 39 skogvaktarelärlingar.
Ek- och Mullbärsplanteringar finnas icke inom länet. Då emellertid ek trifves väl i länets mellersta
och södra delar torde, till förekommande af framtida brist på detta trädslag, plantering deraf icke vara oförtjent
af uppmuntran.
Inom länet finnas icke mindre än lil sågar, men då de flesta af dem äro lego- eller husbehofssågar,
och endast 2 beräknade för sågning till afsalu, kunna de egentligen icke sägas hafva utöfvat något skadligt
inflytande på skogstillgången. Träd varuhandel till den utsträckning, att skogarnes framtida bestånd derigenom
äfventyras, förekommer icke, och i allmänhet har importen till länet af plank och bräder öfverstigit exporten,
örebro län. Svedjande. Kolning. Pris å skogseffekter. Bränntorf. Rofdjur. Bergverk. 13
hvaremot med ved, som hufvudsakligen afsättes från lastageplatser vid Wettern och Hjelmaren, ett motsatt
förhållande ägt rum.
Ofvannämnde 2 salu-sågar äro ölsboda ångsåg i Nysunds socken och Oppboga såg i Fellingsbro socken.
Vid ölsboda såg, som anlades under perioden och blef färdig år 1858, äro sedan dess afyttrade:
år 1859
4,736 tolfter 20 fot 3 tums och 2^ tums plank för ett värde af
R:dr R:mt 117,648,43,
» 1860
3,287^ » » » » »
» » 189,556,58.
Vid Oppboga såg, hvarest 17 personer uppgifvas hafva varit sysselsatte från våren tillhösten, äro sågade:
år 1856
5,159 tolfter plank och bräder samt 1,687 tolfter läkten och bakar,
» 1857
5,758 » » » » 2,278
» 1858
4,882 » » » » 1,744
» 1859
4,081 » » » » 2,271
» 1860
4,311 » » » » 2,543
Svedjande aftager allt mer och mer, äfven inom bergslagerna, der det dock ännu nog ofta förekommer.
Någon skogseld af större betydenhet har under perioden ej inträffat.
Bland de orsaker, som menligt inverkat på skogsvården, må nämnas det hittills öfliga kolningssättet,
hvilket dock vid flere af de större bruksegendoinarne under de sista åren väsentligen förbättrats, det skogsödande
stängselsättet samt vedbehofvet vid ett i länets södra del under perioden anlagdt glasbruk och vid ångbrännerierna.
I öfrigt finnas icke inom länet några fabriksanläggningar, som erfordra större skogstillgång;
och idkas tjärn- och kalkbränning icke till sådan myckenhet, att dessa näringsgrenar kunna anses väsentligen
skada skogarne. Bruket att hålla getter har nästan upphört.
Priset på skogsprodukter är i ständigt stigande och har för år 1860, frakten oberäknad, uppgifvits
sålunda:
1 stig kol om 24 tunnor  12 å 15 R:dr, 1 tolft bräder
6 å 9 R:dr,
1 » plank, 2-t,ums  12 å 15 »,
100 stycken stör  3 å 4 »,
1 lass gärdsle om 60 stänger  2 å 3 ».
1 byggr
Försök att använda bränntorf såsom surrogat för ved hafva blifvit gjorda vid Gryts bruk, hvarest en
kostsam fabrik för bränntorfvens beredning i stor skala är under anläggning, samt vid Wedevågs bruk, Guldsmedshytte
silfververk och Håkansboda kopparverk. Vid kalktillverkning inom Edsbergs härad användes
alunskiffer nästan uteslutande såsom bränsle; och i den såkallade öija mosse inom den till Grimstens härad
hörande del af Hardemo socken finnes bränntorf af god beskaffenhet, men hittills nästan obegagnad. Förjernvägarne,
vid örebro stads gasverk samt någon gång vid bergverk och fabriker användas stenkol och coakes,
hvilka till icke obetydligt belopp för sådant ändamål införas.
Särskilda åtgärder för Rofdjurs utödande (tab. N:o 5) hafva icke erfordrats, sedan, efter lyckade Tubb.N:is5
skallgångar under föregående perioder och genom användande af såkallade trampsaxar, större rofdjur numera
öfver allt blifvit sällsynta. Då för räfvar och andra mindre rofdjur skottpenningar, utöfver de i Kongl. Jagtstadgan
bestämde, icke äro anslagne, har uppgift å antalet af dylika djur, dödade af andra än jägeribetjeningen,
icke kunnat erhållas (tab. N:o 6).
E) Bergs- och Brukshandtering samt F) Fabriker, Manufakturer och Handtverk. På sätt i nästföre- Tab. N:
gående femårsberättelse blifvit anmärkt, är länet sedan 1854 deladt i 2:ne Bergmästaredistrikter, nemligen öde,
hvartill höra Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och Hellefors samt Lindes och Ramsbergs bergslagers socknar
tillika med Fellingsbro och Glanshammars härader, samt det 6de, omfattande hela| den öfriga delen af
7
a
8
»>
10
\
a
12
4
å
5
»>
3
»,
14
örebro län.
Silfver-, Koppar-, Kobolt- och Zinkgrufvor.
länet med dervarande Nora bergslags socken samt Lerbäcks, Lekebergs och Carlskoga bergslager, hvartill ytterligare
blifvit lagdt hela Skaraborgs län.
Silfver- och Blyglansgrufvor. Då det 1856 arbetades i 16 grufvor på blyglansmalm med mer eller mindre
stora förhoppningar, så blefvo deremot 1860 endast 4 bearbetade och af dessa endast 2 i Guldsmedshyttefältet
med brytningsvärda malmfyndigheter. Att malmvinsten det oaktadt kunnat uppehållas vid omkring
7000 skeppund härrör deraf, att Guldsmedshytteverkets hufvudgrufva, Erikagrufvan, fortsatt på djupet med
en ovanligt stor och vacker malmfyndighet; att brytningen i denna grufva särdeles forcerats och att genom
soffring af de senare årens varp åtskillig malm vunnits. Numera har dock malmfyndigheten i nämnde grufva,
som upptogs 1844, börjat betydligt aftaga, derförutom en stor del af den erhållna malmen varit så svag, att
den icke kunnat användas, utan måst afläggas, till dess stamp och vaskverk för koncentrering af malmen kan
blifva anlagdt. I Guldsmedshytteverkets öfriga grufvor har malmen antingen alldeles utgått eller ock så aftagit
i mäktighet, att de icke utan förlust kunna vidare bearbetas.
Kopparmalmtillgäng arne hafva inom 5:te Bergmästaredistriktet på ett märkbart sätt tilltagit. Gamla Kopparbergsgrufvan
har ej någonsin tillförene brutits med så stora synliga tillgångar och med så samlad och rik
malm, som nu. A Kafveltorpsfältet synes visserligen malmen i 2 förut hoppgifvande grufvor vara utgången,
men i en ny, Ängsgrufvan, är deremot en stor och särdeles vacker malm blottad. Uti Håkansbodafältet, som
några år lernnat ringa malm mot gråberget, hafva nya tillgångar yppats; enahanda förhållande äger ock rum
vid Mårdshyttefältet, hvarest malmen dock är mycket svag. Inom 6:te Bergmästaredistriktet har kopparmalm
brutits endast i Läggesta grufva i Askersunds socken år 1857, då der uppfordrades 1,500 Sk® T.V., och vid
Wena i Hammars socken år 1857, då 618 Sk® T.V. erhöllos, samt år 1860, då malrnvinsten utgjorde 1,224 Sk®.
Någon brytning af koboltmalm å Wenafältet under den tid berättelsen omfattar är icke uppgifven; men
deremot har brytning af zinkmalmer i södra delen af länet betydligt tilltagit och lemnat tillfälle till god arbetsförtjenst
åt befolkningen derstädes. Dessa inom Lerbäcks och Hammars socknar å Isåsens samt öfra och
Nedra Knalla hemmans mark befintliga malmer hafva väl varit länge kända och äfven föremål för arbete,
men först med året 1857, då Belgiska bolaget La Vieille Montagne, blef ägare till de förnämsta grufvorna,
kan man säga, att en verklig grufverörelse här börjat. Detta bolag, som under de sista åren byggt jernväg
o
af 1» mils längd från grufvorna till Åmmeberg vid sjön Wettern, har nemligen å nyssnämnde ställe efter en
storartad plan uppfört verkstäder för malmens bokning och vaskning. Så länge dessa byggnader icke varit
färdiga, hafva dock vid grufvorna blott förberedande arbeten skett. Sålunda har under år 1860 zinkmalmuppfordringen
utgjort endast 4,720 Sk® T.Y. I samma trakt hafva under de sista åren äfven några zinkmalmsgrufvor
blifvit upptagne af ett Svenskt bolag, som dock ännu ej verkställt annat, än såkallade försöksarbeten
till malmlagrets närmare undersökning. Uppfordringen ur dessa grufvor var år 1860 1,680 Sk® T.Y.
Vid det utländska bolagets grufvor voro nämnde år anställde 159 arbetare och vid det svenska bolagets 20.
Tab. Litt. D. Följande tabell Litt. D visar malmuppfordringen under de ifrågavarande fem åren.
Tab. Litt. D. Malmuppfordring.
Inom, 5:te Distriktet:
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Bly- och Silfvermalm  Sk® B.V.
Kopparmalm  » »
Jernmalm  Sk® T.V.
8,100
20,395
186,904
5,889
15,189
192,272
6,336
17,838
191,550
7,807
27,019
162,229
6,390
39,807
158,350
Inom 6:le Distriktet:
Kopparmalm  » »
Jernmalm  » »
256,784
272,795
2,168
243,547
241,236
1,224
228,407
Örebro län.
Tillverkning vid grufvor och malmbrott.
15
Enligt uppgift för år 1860 hade detta år blifvit nedsmälta vid hyttorna inom öde Distriktet följande
belopp jernmalm, nemligen i Nora bergslags hyttor  Ska T.V. 133,710,
i Carlskoga » »
» » 93,599,
i Lekebergs » »
» » 42,191,
i Lerbäcks » »
» » 27,201, 296 701
hvilket belopp alltså öfverstiger 1859 års malmuppfordring och visar, att malm till blåsningarne inom distriktet
hemtas äfven från främmande grufvor. Detta gäller dock endast för Carlskoga bergslags masugnar, som taga
en del af sitt malmbehof från Wermlands närbelägna grufvor. Deremot äger en ganska betydlig försändning
af malmer rum från Nora bergslag till hyttor utom länet. Från Stribergs malmfält i Nora socken försäljes
isynnerhet mahn till masugnarne på rikets östra kust.
Uti de större gruffälten hafva malmfyndigheterna blifvit allt mer och mer blottade, arbetsmethoderna
förbättrade och grufvebrytningen så ordnad, att malm nu kan med lätthet årligen upptagas till dubbla eller
tredubbla beloppet mot förr. Att mahnuppfordringen det oaktadt något aftagit under senaste åren beror på
minskad koltillgång för malmens tillgodogörande. Om tillgång på kol funnes eller lättare kommunikationer
erhölles, så att utfrakt af jernmalm blefve möjlig, kunde malmuppfordringen lätteligen fördubblas.
Tillverkningen af silfver, bly och silfverglitt har inom Öde Bergmästaredistriktet leinnat det resul- Tab. Litt. e.
tat, som följande tab. Litt. E utvisar.
Tillverkning af silfver har ägt rum endast vid Guldsmedshyttan och af bly hufvudsakligen derstädes,
men år 1856 äfven vid Bornshyttan och år 1859 vid Kafveltorp till obetydligt belopp. Om icke några nya
fyndigheter i Guldsmedshyttetrakten snart blottas, kommer silfver- och bly till verkningen att i betydlig mån
aftaga. Den minskade tillverkningen härrör af förminskade tillgångar på den silfverrika Siggeboda-malmen.
I stället för trädkol, på hvilka priset hvarje år stigit, hafva coakes och på sista åren äfven bränntorf
blifvit använda. Då det år 1856 erfordrades 1,850 läster trädkol för blysmältningen, användes år 1860, jemte
3,060 tunnor coakes, endast 617 läster trädkol; en tunna coakes anses motsvara 7 tunnor trädkol och li
tunna bränntorf 1 tunna trädkol.
Koppartillverkningen inom Öde Bergmästaredistriktet bedrefs till år 1858 vid 2 verk, Flögfors och Ljusnarsberg;
— sistnämnde år tillkom ett nytt kopparverk, Kafveltorps prof hytta, hvilket intagit det rum, som
Krokfors gjuteri förut innehaft. Tillverkningen visar följande resultat:
1856 1857 1858 1859 1860
676 Ska 7 La 18 a
652: 10. 13  887: 11. 5  1,233: 19. 1  1,717: 2. 6.
Den förökade tillverkningen har härledt sig ifrån de uti Ljusnarsbergs- och Kafveltorpsfälten yppade ovanligt
vackra malmgångar, hvilka synas allt mer tillväxa; äfven vid denna tillverkning hafva coakes i stället för
trädkol blifvit använda.
Inom 6:te Bergmästaredistriktet linnes, för utsmidning af gammal koppar till plåt, en verkstad vid
Mårdsätter, hvarest tillverkningen utgjort i V.V.
Tab. Litt. E. Tillverkning inom 5:te Bergmästaredistriktet af
Silfver.
Bly.
Silfverglitt.
a.
Lod.
Ska.
La.
a.
Ska.
La.
a.
ir 1856
B.V.
984
5
1,219
19
7
99
2
» 1857
984
12
1,041
15
—
116
1
—
» 1858
1,081
13
1,138
—
—
85
15
—
» 1859
»
899
11
1,223
1
—
44
15
10
» 1860
792
3
1,387
15
19
71
6
4
16
örebro län.
Tack- och Stångjernstillverkning.
1856 1857 1858 1859 1860
41 Ska 17 La 174 «
14: 15. 15  9: 2. 184  33: —. 101  42: 10. 17.
I den inom sistnämnde distrikt vid Läggesta år 1856 uppförda, numera nedlagda, kopparhytta hafva
25 Ska St.V. garkoppar blifvit 1857 tillverkade.
Tab. Litt. f. Tackjemstillverkningens belopp inom öde Bergmästaredistriktet uppgifves på sätt nedanstående tab. Litt.
F utvisar. Inom 6:te Bergmästaredistriktet hafva tillverkats:
1856 1857 1858 1859 1860
117,601 Ska  110,062 Ska 18 La 10 a
133,474: 1. 16  144,408: 25. 12  150,318: 9. 4.
Af förestående visar sig, att tillverkningen af tackjern för detta qvinqvennium öfverstigit de näst föregående
årens, och att denna handtering, som utgör länets andra hufvudnäring, är i fortsatt stigande. Genom
nya byggnader och förbättringar å masugnarne, bättre rostning och beskickning af malmer samt förbättrade
arbetsmethoder i allmänhet har ock utbytet af tackjern blifvit så förökadt och, oaktadt stegrade arbetspriser,
tillverkningskostnaden så nedsatt, att äfven med de höjda kolpriserne handteringen kunnat med fördel bedrifvas
och skall med förbättrade kommunikationer och derigenom lättadt tillfälle till afsättning ofelbart än mer stiga.
o O O
Det enda inom 5:te Bergmästaredistriktet befintliga gjuteri Krokfors, flyttades 1858 till Höjen nära
Arboga inom Westmanlands län. Gjutgodstillverkningen vid Krokfors före denna flyttning uppgifves hafva
utgjort, 1856: 1,860 Ska 16 La 12 a, 1857: 1,947: 17. 7. och 1858: 1,239: 15. 17.
Inom 6:te Bergmästaredistriktet har gjuteriet vid Carlsdal blifvit nedlagdt. Vid Brefvens bruk, der
gjuteriet är förenadt med mekanisk verkstad, har gjutgodstillverkningen utgjort:
1856 1857 1858 1859 1860
1,797 Ska 5 La 10 a
1,624: 10  1,238:
906:
779: B.V.
Stang- och ämnesjerntillverkningen har inom öde Bergmästaredistriktet bedrifvits vid 27 bruk, och der
tillverkats:
1856 1857 1858 1859 1860
57,176 Ska 2 La 5 a
56,300: 18. 10  61,779: 15. 11  61,591: 11. 4  67,351: 4. 10. B.V.
Inom 6:te Bergmästaredistriktet har stångjernstillverkningen utgjort:
1856 1857 1858 1859 1860
58,198 Ska 16 La 7 a
61,621: 1. 3  45,400: 14. 9  50,441: 5. 9  61,767: 19. 6. B.V.
o
Ar 1860 bedrefs stångjernstillverkningen vid 57 verk. Under perioden nedlagde bruk äro: Säfsjö,
Warnäs, Ullnäs, Frösvidal och Axbergshammar. Vid Elfstorp har ett nytt verk tillkommit, och för ett dylikt
vid Lund hafva privilegier meddelats i slutet af 1859, utan att derstädes vid följande årets slut något
utsmide ännu börjat. Vid fem verk, Hellefors, Carlsdal, Elfstorp, Finnåker och Gryt är Lancastershiresmidesmethoden
införd och vid Hellefors och Gryt större valsverk anlagde. För butsmide finnes ett verk med 2
härdar och Franche Comté-smide är infördt å åtskilliga ställen, men vid de flesta bruk begagnas ännu Tysk-smide.
Tab. Litt. F. Tackjernstillverkning i 5:te Bergmästaredistriktet.
Smidestaekjern.
Gjuttackjern.
ska.
ia.
a.
ska.
La.
U.
År 1856
TiV.
106,079
3
3
3,625
12
10
.» 1857
. . »
102,866
25
—
3,352
11
12
» 1858
»-
119,222
5
—
3,963
22
3
» 1859
»
127,142
2
15
3,603
10
—
» 1860
108,547
23
5
3,946
18
17
Örebro län.
Bergsmannanäringar. Alan-, Svafvel- och Rödfärgstillverkning.
17
Tillverkningen af manufaktursmide inom 5:te Bergmästaredistriktet inherntas af följande uppgift:
1856 1857 1858 1859 1860
5,431 Ska 15 La 12 a
5,281: 11. 2  4,878: 14. 8  5,025: 3. 3  4,012: 5. 2. B. V.
I 6:te Bergmästaredistriktet, hvarest 1860 funnos 24 manufaktursmedjor med en arbetspersonal af 74
smeder och 92 lärlingar, liar tillverkningen utgjort:
1856 1857 1858 1859 1860
12,561 Ska 17 Lie 15 a
13,712: 1. 9  12,956: 17. 11  15,692: 10. 3  10,6l9: —. 3.
Af uppgifne 24 verkstäder hafva 4 tillkommit under de år, berättelsen afser, nemligen 1857 en smedja
för 1 knipp- och 2 spikhamrar vid Svartå, 1858 en spikhammare vid Dalby i Hammars socken, och 1860
en smedja för 2 hamrar till spik och svartsmide vid Klockarhyttan i Lerbäcks socken samt en smedja nied 3
spikhamrar vid Nedra Degerfors, hvarförutom manufakturverkstaden vid Bofors blifvit sistnämnde år utvidgad
med en stålugn.
De framsteg bergsinannanäringen inom länet gjort under den tiderymd, denna berättelse omfattar, torde
till det mesta böra tillgodoräknas tackjernstillverkningen, hvilken, alltifrån frigifvandet af handel med denna
vara år 1855, uppdrifvits så mycket skogstillgångarne tillåtit. Det har dock icke varit ett jemnt fortskridande,
emedan den i slutet af det annars lyckosamma året 1857 inträffade allmänna rubbningen i landets kreditförhållanden
äfven inverkat på denna industri och något hämmat dess utveckling. Först med året 1860 kan
den derföre sägas hafva trädt framom den ståndpunkt, som innehades 1857. Lif och verksamhet hafva dock
aldrig upphört att vara rådande inom denna näringsgren, och sådant har kommit tillgodo icke minst arbetare
befolkningen,
som vid bergverken kunnat betinga sig goda arbetslöner och haft i allmänhet jemn förtjenst.
Dessa gynnsamma förhållanden hafva isynnerhet förbättrat ställningen för grufvepersonalen, hvilken fordom
varit sämst lottad och till och med ofta saknat tak öfver hufvudet i grannskapet af det ställe, der han arbetade.
Numera uppbyggas deremot årligen vid de större gruffälten bostäder och inrättas torplägenheter åt
deras arbetare, som, när de sålunda erhålla egna hemvist, äfven gerna fästa sig vid det gruffält, hvarunder
detta lyder, och sålunda icke längre tillhöra den lösa befolkningen. Vid de större gruffälten äro äfven inrättade
skolor för arbetarnes barn, och i sammanhang med dessa undervisningsanstalter stå lånebibliotliek, som af
arbetarne på lediga stunder flitigt anlitas. Genom Kongl. Förordningen den 20 September 1859 om utsträckt
frihet för bergshandteringen hafva bruks- och hyttearbetare erhållit samma ställning, sorn fabriksarbetare i allmänhet.
En vigtig förändring har härigenom inträdt, men då denna Kongl. Förordning icke börjat tillämpas
förr än med slutet af året 1860, kan det inflytande den må hafva haft i detta eller andra hänseenden nu icke
blifva föremål för utredning.
Tillverkningen af alun är uppgifven för 1856 till 1,700 tunnor, 1857 1,710 t:r, 1858 2,170 t:r, 1859
2,109 t:r ocb 1860 2,250 t:r. Ehuru i stigande uppgår tillverkningen ännu icke till det belopp, som under
gynnsammare konjunkturer förr var vanligt.
Svafveltillverkningen vid Dylta har afkastat:
1856 1857 1858 1859 1860
250 Sk« 18 La
238: 13  223: 14  236: 5  228: 9. BAL
Vid Dylta har dessutom tillverkats följande belopp vitriol: 1856, 1857 och 1858 hvartdera äret 510 Ska,
1859 376 Ska och 1860 584 Ska St.V.
Rödfärgstillverkningen, som bedrifves vid Dylta och Ridkärn, å sistnämnde ställe dock obetydligt, uppgick
1856 till 4,273 fr, 1857 till 3,987 fr, 1858 till 3,974 t:r, 1859 till 4,403 t:r och 1860 till 2,680 t:r.
Det i Lerbäcks socken såsom binäring bedrifna nubb- och spiksmidet för hand har tilltagit, så att årliga
tillverkningsvärdet nu kan skattas till vid pass 200,000 R:dr. Dessutom tillverkas i samma socken saxar och
Landshöfdingc-Embelcls uli Örebro län urnl. ber. för åren 1856—1860. 8
18
Örebro län.
Bruk. Fabriker. Binäringar. Transportleder.
liar för ett sammanlagdt årligt värde af omkring 25,000 R:dr, allt Riksmynt. Detta smide afsättes öfver hela
riket och äfven till någon mindre del å utrikes ort.
Vid det under qvinqvenniet färdigbyggda glasbruket vid Hammar har tillverkningen år 1860 utgjort
omkring 600,000 buteljer.
o
Ar 1858 anlades vid Gyttorp ett krutbruk, hvarest år 1859 tillverkades 800 centner krut med 7 arbetare
och 1860 1,600 centner med 9 arbetare.
Kalkugnar och tegelslag erler hafva lemnat god afkastning. Brytning af takskiffer och huggning af qvarnstenar
äger rum inom Nora bergslag, hvarest ock en art marmor brutits i grannskapet af sjön Wickern.
Tat. N:o 7. Rörande antalet och beskaffenheten af de inom länet befintlige grufvor, bergverk, manufakturinrättnin
gar,
fabriker och handtverkerier samt der anställde arbetare, åberopas i öfrigt bilagde tabell N:o 7.
De flesta af de inom länet befintliga, i tabellen upptagna bränneriet äro belägna i Sundbo härad i länets
sydligaste del. Den här högt uppdrifna potatesodlingen, vanan vid handteringen och tillgång på skog
skola säkert bidraga dertill, att bränvinsbränning i dessa trakter ännu länge fortfarande kommer att idkas.
Allmogen derstädes har ock hittills visat mycken obenägenhet mot minskning af potatesodlingen, enär i sammanhang
dermed en genomgripande förändring i åkerbruket derstädes ovilkorligen måste ske. Det tillverkade
bränvinet uppköpes till en stor del af åtskillige inom Askersunds landsförsamling boende landtman,
hvilka idka partihandel med sådan vara, den de jemväl inom Östergötland pläga uppköpa, hvarefter den afsättes,
hufvudsakligen på Nora, Christinehamn och Filipstad.
Såsom binäring idkas af allmogen i Hardemo socken handel med oxar, som uppköpas å marknaderna i
södra och vestra orterna samt sedermera gödas och försäljas på Stockholm. Den i allmogens hus förr vanliga
•tillverkningen af ylle-, linne- och bomullsväfnad er till afsalu har, i anseende till lättheten att för godt pris erhålla
så kalladt köptyg, numera nästan alldeles upphört. Gröfre laggkärl och korgar förfärdigas i skogsbygderna
samt på ett och annat ställe enkla tröskverk. I Hardemo härad tillverkas så kallade längåsplogar, allt
detta dock i mindre skala. I samma härad, äfvensom i Kumla och Wiby socknar, förfäi’digas skodon i stor
mängd och afsättas på Örebro, Köping och andra orter. Den fattigare befolkningen i Halsbergs socken sysselsätter
sig med halmflätning. Vid Rå numera upphörda skeppsvarf i Hammars socken byggdes 1858 en
galeas för 15,000 R:dr, hvarjemte åtskilliga mindre farkoster förbyggdes för 6,000 R:dr Runt. Af hvad nu
blifvit anfördt visar sig nogsamt, att länets befolkning icke saknar idoghet och konstskicklighet, men någon
betydande utveckling af någon bland förenämnde näringsgrenar, med undantag af handsmidet i Lerbäck, har
icke ägt rum.
Fiske idkas i Wettern och Hjelmaren samt i andra sjöar och strömmar, men icke af någon betydenhet,
och med jagt sysselsätter sig en och annan i skogsbygden boende person, dock mera för nöjets än afkastningens
skull.
Den transportled, som mest begagnas för malmförsändningar från Nora bergslag till hyttor både inom.
och utom länet, är jernvägen från Nora till Örebro och Arboga. Till Nora föres då malmen med dragare.
Från Stribergs malmfält begagnas den såkallade Stribergs jernväg till sjön Saxen, hvarest åter vidtager båtled,
dels till Gyttorp, vid norra ändan af sjön Wickern, och dels till Wickersvik, vid södra ändan af sammar
sjö. Från Gyttorp föres malmen landvägen \ mil till Nora. Från upplagsplatsen Wickersvik begagnas deremot
en egentligen så kallad malmväg, som endast är farbar om vintern och går öfver eller förbi sjön Elf
lången
till Snöbergshyttan vid sjön Rösimmen, der vägen delar sig åt vester till Carlskoga och åt söder till
Lekhytte gästgifvaregård, hvarest stora landsvägen genom Lekebergslagen träffas. Efter denna led forslas
äfven en stor del af malmen från Dalkarlsbergs betydliga grufvor, som äro belägna i grannskapet af Wickersvik.
Ett förslag är derföre å bane, och nödiga undersökningar hafva under året 1860 skett, för att ersätta
denna malmväg med en jernbana, som skulle förena sjöarne Wickern och Möckeln, men ännu har, såsom be
-
Örebro län.
Trafikleder.
Jernvägar.
19
kant, detta förslag icke kommit till utförande. Lindes och Nya Kopparbergs bergslager lida mycket af försvårade
kommunikationer, särdeles den senare med sina stora tillverkningar. Sedan det blifvit omöjligt att,
nästan till hvad pris som helst, finna dragare till utfrakten af Nya Kopparbergs bergslags effekter, har af
nödtvång en väg till närmaste jernvägsstation Frövi åstadkommits, visserligen icke lätt och beqväm eller lindrande
transportkostnaden, men, ehuru mindre tjenlig genom sina många omlastningar, likväl görande det
möjligt att utkomma med bergslagens tillverkningar; denna utfartsväg är följande: från Nya Kopparbergs
kyrka till Blåmansbäcken | mil landsväg, derifrån öfver Norr- och Sörsjöarne 1 mil båtled, till Gösarhyttan
| mil ny körväg, i Storån till Jönshyttan f mil båtled, förbi Jonsbyttefallet TV mil ny körväg, i Storån och
öfver Rossvalen till Lindes stad 4 mil båtled, till Wedevågs bruk | mil landsväg, till Wedevågssjön TV mil ny
körväg, derifrån öfver Wedevågssjöarne \ mil båtled, till Frövi jernvägsstation f mil ny körväg, och från
Frövi vidare på jernväg till Arboga.
o
A denna väg fraktas nu största delen af Nya Kopparbergs samt en del af Lindes och Ramsbergs bergverkstillverkningar.
Öfriga delen af dessa bergslagers produkter föres på landsväg, antingen direkte till Arboga
■eller ock till närmaste jernvägsstation. Coakes, hvaraf för kopparverken i Nya Kopparberget fordras 10 å
15,000 tunnor samt för Guldsmedshytte och Flögforsverken i Lindes socken omkring 8,000 tunnor, måste
nu gå på jernväg från Arboga till Nora och derifrån landvägen till Linde eller ock från Arboga landvägen
till Linde och derifrån på båt till Guldsmedshyttan. Af allt detta framgår klart vigten för dessa trakter af
en jernväg eller åtminstone en hästbana från Frövi till Linde och vidare till Nya Kopparberget. Hjulsjö
bergslags tillverkningar forslas dels landvägen, dels ock land- och sjöväg 4 mil till Nora samt vidare på jernväg
till Arboga eller Örebro.
Alla bruks- och bergverkstillverkningar från Hellefors bergslag gå, med undantag af en mindre del,
som forslas landvågen till Nora, Christinehamn eller Filipstad, följande väg: från Hellefors bruk till Saxhyttan,
landsväg; i Saxen, båtled; derifrån till Yngen, jernväg; till Gammelkroppa, båtled; till Östersjön, jernväg; på
Östersjön, båtled; till Lillfors, jernväg; till Sjöändan, båtled; till Christinehamn, jernväg; tillsammans 8J mil
och vidare sjövägen till Göteborg. Grythytte bruks- och bergverksprodukter gå till en del samma väg som
Hellefors och i öfrigt landvågen till Nora, Christinehamn eller Filipstad.
Bruksägare i Öster- och Wester-Nerike forsla sina tillverkningar till örebro, Askersund, Christinehamn
eller Derböls hamn vid Hjelmaren; och afgå effekterna vidare från örebro och Derböl till Stockholm samt
från öfrige uppgifne städer till Göteborg. Endast Frötuna bruk har förmån af jernväg för sina effekters forsling
till bruket och från detsamma till Arboga hamn.
4. Komiminikationsanstaltcr oda varubyten.
Då statens jernvägar icke utgöra särskildt föremål för denna berättelse, må här endast nämnas, att arbetet
på vestra stambanan inom länet börjades hösten 1860 och hade vid årets slut så framskridit, att på åtskilliga
sträckor jernvägsbank fanns upplagd.
A) Landskommunikationer.
1) Enskilda bolags Jernvägar. Den under namn af Kongl. Svenska Aktiebolaget för jernväg mellan
Köping och Hult privilegierade association har, efter hvad kändt är, fullbordat jernvägsarbetet endast mellan
Örebro och Arboga, hvarjemte vid denna bana ett särskildt bolag knutit en jernväg, som från Dylta station
förer till Nora och benämnes Nora—Ervalla jernväg. Erhållen uppgift å trafiken på dessa båda banor bifogas
härhos i den på följande sida stående tab. Litt. G. Tab. Litt. g.
o
Jernväg till 1| mils längd är på bekostnad af bolaget Vieille Montagne under anläggning mellan Åmmeberg
och Isåsens zinkgrufvor samt afsedd för forsling af zinkmalm från grufvorna till de utmed Wettern vid Åmmeberg
anlagde vaskinrättningar. Kostnaden för denna jernväg, fullt färdig, är beräknad till 450,000 R:dr R:mt.
20
Örebro län.
Jernvägar. Lands-, Härads-, Socknevägar. Broar. Färjor.
Utom ofvanberörde jernvägar, hvilka äro afsedda för lokomotiv, har en jernväg för hästkraft blifvit under
qvinqvenniet fullbordad från Stribergs grufvefält till Källeviken vid sjön Saxen, i sammanhang med båtfart
öfver sjöarne Saxen och Wickern till lastageplatserna vid Wickersvik och Gyttorp. Anläggningskostnaden
för denna jernväg uppgår till 97,300 R:dr 9G öre, deruti inberäknad kostnaden för fastighetsinköp, anskaffande
af ångbogseringsfartyg och lastpråmar m. rn. Till anläggningen erhölls 1855 ett statslån af 30,000 R:dr R:mt,
och hvad derutöfver åtgått har blifvit uttaxeradt på delegarne.
För forsling af brukseffekter från Grythytte och Hellefors bergslager begagnas ock, på sätt förut är
nämndt, den inom Filipstads bergslag från Saxen till sjön Yngen anlagda jernväg för hästkraft, hvarefter effekterna
forslas på de Werinländska vattendragen och jernvägarne till Christinehamn.
Tab. N:o 8. 2) Allmänna Landsvägar jemte Härads- och Socknevägar. Dessa vägar, i afseende å hvilkas längd bi
lagde
tabell N:o 8 i underdånighet åberopas, äro i allmänhet fasta och goda, utom på ett och annat ställe i
sydligaste delen af länet och i bergslagen, hvarest stark trafik, brist på tjenligt grusningsämne eller vägarnes
läge på jäsjord orsaka deras mindre goda beskaffenhet.
Under qvinqvenniet hafva längre sträckor af lands- och häradsvägarne blifvit utlagde till den i lag föreskrifna
bredd, som de förut saknade. De vägomläggningar, som i tabellen upptagas, äro dels vid Pålsboda
station i Skyllersta socken, der xVdels mils väg blifvit i sammanhang med anläggning af statens jernväg, genom
Jern vägs-styrelsens försorg, omlagd, dels ock i Lerbäcks och Hammars socknar samt på Askersunds stads
ägor, hvarest en väglängd af tillsammans 1J mil blifvit, för undvikande af flera svåra och branta backar, omlagd,
hvartill i statsanslag erhållits 18,000 R:dr, derförutom kommunerne bidragit med 5,991 R:dr 82 öre, allt
Riksmynt. Omläggning af allmän väg har, utom några mindre dylika arbeten å ställen, der jernväg kommit
i beröring med landsväg, derjemte ägt rum till omkring 2,000 fots längd i närheten af Fellingsbro jernvägsstation
och bekostats af Köping—Hults jernvägsbolag. Utom ofvanberörde vägförbättringar har den år 1855
påbörjade väg- och brobyggnaden öfver Hammars stora färjesund blifvit 1858 fullbordad och afsynad. Längden
af denna byggnad utgör 832 fot, och kostnaden derför uppgår till 73,519 R:dr 9G öre R:mt, hvaraf 67,500
R:dr lemnats af statsverket såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och återstoden 6.019 R:dr 96 öre tillskjutits
af kommunen. Väg- eller bropenningar uppbäras hvarken der eller annorstädes inom länet. Slutligen
må ock nämnas, att Finnåkers och Grönbo bruksägare anlagt ny väg om |-dels mils längd för direkt kommunikation
mellan nämnde båda bruk.
Alla inom länet befintliga större broar byggas och underhållas af kommunerna, och 3 sådana hafva under
perioden blifvit ombyggda.
Vid qvinqvenniets slut funnos i länet 3 färjor, den ena öfver Torrvarpssund i Grythytte socken, der färjpenningar
erlades med 12 öre för häst och åkdon, den andra öfver Hammars lilla färjesund i Hammars soc
Tab.
Litt. 0. Trafiken å Örebro—Arboga och Örebro—Nora jernvägarne åren 1858—1861.
1858
1859
Skilnad mellan 1858 och 1859 årens trafik
1860
Skilnad mellan 1859 och 1860 årens trafik
1861
Skilnad mellan 1860 och 1861 årens trafik
» » 1858 och 1861 » »
P a s s a g
e r a r e.
Inkomst
af
Lustresor.
Krdr Rrmt.
Afgift för Pa-  keter, Vagnar,
Hastar och
Hundar samt
Post- och Till-  skottsafgifter.
Gods och Boskap.
Summa
inkomst.
Rrdr Rrmt.
Tillök-
nings-
procent
Ira 2:a
klass, klass.
3:e
klass.
Summa
Inkomst
ICdr Knnt.
Centner. i „ ,
Krdr Rrmt.
4,429,18,004
35,488
57,921
84,934,50
5,814,4 5
8,184,22
623,887,41 87,230,26
186,163,43
—
4,539,18,558
41,040
64,137
90,374,98
2,439,92
9,556,29
893,204,55 113,992,4 6
216,363,65
—
4- 1101 + 554
+ 5,552
+ 6,216
+ 5,440,48
— 3,374,53
+ 1,372,07
+ 269,317,14'+26,762,20
+30,200,22
16,2
4.127 17,950
41,357
63,434
89,737,77
1,149,32
9,109,98
996,685,39! 130,412,58
230,409,65
—
— 412 — 608
+ 317
— 703
— 637,21
—1,290,60
— 446,31
+ 103,480,84 , + 16,420,12
+ 14,046
6,5
3,977! 17,821
39,809
61,607
93,641,92
12,306,22
1,096,153,03 155,223,40
261,171,54
—
—150 —129
—1,548
—1,827
+ 3,904,15
— 1,149,32
+ 3,196,24
+ 99,467,64 +24,810,82
+ 30,761,89
13,4
— 4521 —183
+ 4,321
+ 3,686
+ 8,707,42
— 5,814,45
+ 4,122
+ 472,265,62 +67,993,14
+75,008,11
40,3
Örebro län.
Gästgifverier. Skjuts. Bref befordring. Ångbåtstrafik.
21
ken, hvarest afgiften utgjorde hälften af nyssnämnde belopp, och deri tredje öfver Käckssundet i Bjurkärns
socken.
o
A länets allmänna vägar funnos vid samma tid omkring 680 grindar, hvaraf endast ett mindre antal
kom på de större vägarne.
Gästgifveriernas antal inom länet utgjorde vid 1860 års slut 49, städernas och en jemlikt Konungens
Befallningshafvandes utslag den 4 November 1858 nyanlagd gästgifvaregård vid Elfhyttan i Nora socken deruti
inberäknade. Inom Carlskoga socken har Nolby gästgifveri blifvit, i följd af Konungens Befallningshafvandes
utslag den 18 Mars 1858, flyttadt till vestra Kedjeåsen.
Skjutsentreprenad har tillvägabragts öfverallt, utom vid 3 mindre gästgifverier Nyttorp, Loka och Dunsjö,
hvartill 1.860 kommit Kils-Blacksta, der förut ingången entreprenad upphörde den 1 Augusti sistnämnde år,
hufvudsakligen af det skäl, att nästan ingen skjuts derifrån påkallats, sedan jernbanan mellan Nora och Orebro
blifvit färdig.
I anledning af den genom Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857 meddelade föreskrift om förhöjning
i skjutslegan från 1858 års början, hafva de afgifter, som erläggas af de skjutsskyldige till entreprenörerne,
blifvit efter vederbörandes hörande nedsatte å flera gästgifvaregårdar, vanligtvis med j-del af den förut
bestämda summan, och ehuru afgifterna vid de sedermera 1860 hållna entreprenad-auktioner uppgått till något
högre belopp än tillförene, särdeles vid de större gästgifvaregårdarne, hafva de skjutsskyldige i allmänhet
icke dragit i betänkande att erlägga den ifrågasatta förhöjningen och synas vilja göra allt för att undvika en
återgång till den fordna håll- och reservskjutsen. Emellertid ställa sig dessa afgifter högst olika, enär de variera
så betydligt, som från 1 R:dr 87 öre ända till 86 R:dr per hemman, hvaruti dock genom omreglering och
tillökning af det mest betungade skjutslaget rättelse till en del kunnat ske; att en pålaga, som stundom faller
så ojemnt, lätt uppväcker missnöje och knot synes ej underligt.
.Postkontor finnas ett i hvarje af länets städer, dessutom 5 Postexpeditioner, i Nya Kopparberget, Grythyttehed,
Ramundeboda, Carlskoga och Ramsberg, den sistnämnde inrättad år 1860. Först efter periodens
slut har en poststation tillkommit. Postföringen bestrides af 31 postgårdar, utgörande tillsammans 23 mantal.
Den dessa hemman åliggande ordinarie postforsling har under perioden utgjort 6,171TV mil årligen eller i me
o
deltal
för hvarje helt hemman 268A mil per år. Ar 1856 öppnades ny postgång mellan Askersund och Ramundeboda.
1858 inrättades snällposter till Mariestad och Carlstad. 1859 började posten transporteras 2
gånger i veckan å Mälaren till och ifrån Arboga samt derifrån å jernväg till örebro, och i December månad
år 1860 öppnades diligensfart för passagerare, paketer och post mellan Örebro och Töreboda. Utom nämnde
postbefordring har postforsling skett dels efter kontrakt med enskilda personer, dels ock på gästgifvarskjuts.
Kronobr ef bäring en i länet, ordnad genom Konungens Befallningshafvandes utslag den 8 November 1854,
var vid slutet af år 1860 ställd på entreprenad öfverallt, utom i Vester-Nerikes fögderi samt Sköllersta och
Fellingsbro härader. Entreprenad-afgifterna variera mellan 75 R:dr inom Grythytte härad och 1,400 R:dr
inom Örebro härad. Inom Vester-Nerikes fögderi utgjordes brefbäringsskyldigheten af vissa dertill anslagne
hemman samt inom Sköllersta och Fellingsbro härader emot ersättning, hvarom blifvit inför domstolarne öfverenskommet.
Varuforsling med jern, malm och andra effekter verkställes af brukens underhafvande och några bland
sjelfägande allmogen, dock ingenstädes till sådan betydenhet, att den kan betraktas som näringsgren.
B). Sjökommunikationer. Intill 1857 års höst bestreds ångbåtstrafiken mellan Örebro och Stockholm af
passagerarefartygen Mälaren om 80 och Örebro om 30 samt lastångfartyget Nerike om 24 hästkrafters machin,
men sedan jernvägen mellan Orebro och Arboga öppnats för trafik i September månad samma år, upphörde
de båda förstnämnde fartygen med sina resor på Örebro. Ångfartyget Nerike fortfor deremot att göra
regelbundna turer mellan nämnde stad och hufvudstaden, hvarjemte ett nytt ångfartyg Hjelmaren med machin
22
Örebro län.
Segelfartyg. Kusthamnar. Kanal. Telegrafstationer.
om 30 hästars kraft 1858 tillkom på sammma linie. Mellan Askersund samt Motala, Wadstena och Göteborg
har kommunikationen underhållits af lastångfartygen Askersund med 30, Prins August med 25 och Wettern
med 24 hästars machin, af hvilka fartyg Prins August före periodens slut, i följd af försäljning, upphörde
med resorna på Askersund. För person- och varutrafik från Linde till Guldsmedshyttan och andra
ställen vid sjön Rossvalen har ett mindre ångfartyg blifvit genom ett enskildt bolags försorg anskaffadt.
I öfrigt idkades år 1860 fraktfart på Hjehnaren med 9 segelfartyg om 27 3,60 lästers drägtighet, tillhörige
Örebro rederibolag, och på Wettern med 2 fartyg, dragande omkring 70 läster, tillhörige Askersunds
stads innevånare. Fartyg och båtar af 5 läster och derutöfver, tillhörige landtman, uppgingo inom länet
nämnde år till 37 om 623 läster.
Kusthamnar finnas vid Schebäck straxt öster om Örebro vid Svartåns utlopp i vestra Hjehnaren, vid
Derböl i Lennäs socken på Hjelmarens södra strand, och vid Askersund. Segeldjupet i Hjelmaren och Hjelmare
kanal utgör 7,5 fot. Några nybyggnader vid dessa hamnar hafva icke uppgifvits vara under qvinqvenniet
verkställde.
I afseende å längd och rigtning af de hufvudsakligaste trafiklinierne å insjöar och floder åberopas i underdånighet
hvad förut är anfördt under 3:dje afdelningen i fråga om transportleder för effekter från bruk och
bergverk i norra delarne af länet. På sjön Wiekern bestrides denna trafik af ett mindre lastångfartyg med
pråmar.
Tab. Litt. H. Den enda inom länet befintliga Tean alanläggning är Knappfors kanal med sluss, som fullbordades år 1853
med en anläggningskostnad af 54,976 R:dr n öre R:mt, hvaraf 17,000 R:dr erhöllos såsom statsbidrag. Kanalbolaget
har dessutom bekostat betydliga rensningar, såväl i Timselfven nedanför Knappfors sluss, som isynnerhet
mellan slussen och sjön Alkvettern, hvarigenom vattenytan i denna jemte flere andra sjöar blifvit reglerad.
Kostnaden för detta sista företag, som ännu ej är fullt färdigt och hvartill staten särskildt bidragit med 4,500
R:dr, ökar ofvannämnde anläggningskostnad med 10,000 R:dr, och torde ytterligare påfordra 1,000 R:dr. Kanalen
är 100 fot lång och 20 fot bred samt beräknad för 5 fots djupgående fartyg. Genom denna kanal
sammanbindes Timselfvens lugnvatten vid Björkholms faktori '-dels mil från sjön Möckeln med sjön Alkvettern
och vidare derigenom med det 6 mil långa vattendrag, som, numera försedt med kanaler, der så erfordras,
berör Christinehamn-Sjöändans jernväg, Kroppa jernväg, Yngs-Daglöse jernväg och staden Filipstad.
Fraktbelopp, utgifter och inkomster uppgifvas i nedanstående tab. Litt. H.
Vid 1860 års slut funnos inom länet 8 telegrafstationer, af hvilka 7 blifvit under perioden anlagde.
Telegrafstationerna i Örebro och Askersund äro inrättade af staten, men de öfrige, hvilka finnas utefter jernvägen
mellan Örebro och Arboga samt Nora och Ervalla, äro i sammanhang dermed af jernvägsbolagen bekostade.
Tab. Litt. IL Utgifter och inkomster vid Knappfors kanal.
Frakt-  belopp i
Centner.
Sluss-  intrader.
R:dr R:mt.
Årliga om-  kostnader
för under-  håll m. ni.
R:dr Runt.
Utdelning
till Aktie-  egare.
R:dr R:mt.
År 1856
160,000
2,423,46
152,31
2,760
» 1857
150,000
2,310,67
625,57
1,840
» 1858
150,000
2,148,08
359,19
1,475
» 1859
220,000
3,074,96
191,io
690
» 1860
216,000
3,048,58
669,35
2,300
Anmärkning. Bolagets i Carlskoga härads Sparbank insatta reservfond utgjorde vid sista bokslutet 851 R:dr 86 öre, och afsiittas härtill ärligen 150 R:dr H:int.
Örebro län.
Sjöfart och handel.
23
C) Sjöfart och Handel. I afseende på antal och lästetal af länets innevånare tillhörige fartyg och Tub. N:o 9.
båtar åberopas underdånigst hvad här ofvan blifvit anfördt i sammanhang med redogörelsen för ångbåts- Tab. Litt. i.
farten; och rörande antalet af personer, som hafva handel till lefnadsyrke bifogade tabell N:o 9, äfvensom i
afseende å trafiken på Hjelmaren det nedanstående sammandraget i tab. Litt. I.
Ett seglande fartyg har under perioden förolyckats på Hjelmaren, hvarvid någon person dock icke omkom.
Någon Assurans-förening mot sjöskador är icke inom länet bildad.
Tab. Litt. 1. Person- och varu-trafik till och från örebro och hamnar vid Hjelmaren åren 1856-1860.
Passagerare  Antal.
Spanmål: Hafre  Tunnor.
Hvete  »
Korn  »
Malt  »
Råg  »
"Wicker  »
Arter  »
Potatis  »
Stenkol  »
» stybb .-  »
Coakcs  »
Kreatur  Stycken.
Lokomotiver ;  »
Passagerarevagnar  »
Trädvaror: Aspvirke
Parlass.
Bakar  Tolfter.
Bjelkar  Stycken.
Bräder och Plank  Tolfter.
Ekar  Stycken.
Läkter  Tolfter.
Mastspiror  Stycken.
Sia no r  »
Sleepers  »
Telegrafstolpar  »
Timmer  »
Wed  Eamnar.
Diverse gods  Centner.
Antal fartygsturer till och från Örebro samt Hjelmarens hamnar nedanstående år.
1856 af Ångfartyg
» Seglande
1857 » Ångfartyg
» Seglande
1858 » Ångfartyg
°22 “ 748 Resor.
188 »
609 8 797 *
1858 af Seglande
1859 » Ångfartyg
» Seglande
1860 » Ångfartyg
» Seglande
417 Resor- tilta Resor.
126 »
568 ” 694 »
140 »
490 ” 630 »
1 8
5 6.
1 8
5 7.
1 8
5 8.
1 8 5 9.
1 8 6 0.
Frän Mälaren
till Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Till Mälaren
från Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Från Mälaren
till Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Till Mälaren
från Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Från Mälaren
till Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Till. Mälaren
från Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Från Mälaren
till Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Till.Mälaren
från Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Från Mälaren
till Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
Till Mälaren
från Orebro och
hamnar vid
Hjelmaren.
4,259
4,601
3,679
3,925
1,253
1,536
1,238
1,380
1,245
1,401
30
447
268
1,889
12,090]
19,903
22,029
1,775
85
377
137
1,400
86
2,113
31
2,385,] ]
1,755
8
2,949
2
73
30
757
657
235
10
25
2,159
6,155
9,682
71
2,295
934
836
9,155
3,385
11,499J]
60
109
15
1,233
4,902
253
181
69
2
3,518
78]
1,013*]
83
1,105
106
21
315]
21
483
129
1,643
5,086
9,181
12,323?
1,550
564]
14,856
9,211
7,981
82
4
249
26
406
73
1
497
65
1,322
6
n
‘
102
120
3
1
—
177
697
1,694
570
5,000] 3
6,386]]
181
630A
2,948iV
234y.
4
39
7
10
120 ,v
2
19
30
•
2
3
8
78
1,998
645
45
130
2,303
2,241
2,745
2,336
2,953
3,593
2,607
149,450
237,967
139,263,86
243,550,4 0
98,567,71
176,121,84
94,919,gg
217,935,02
130,238,65
203,763,ig
24
Örebro län.
Marknader. Torgdagar. Bränvinsförsäljning. Skiften. Statsbidrag.
Af de inom länet frambringade landtmannavaror, som vid varubyten så inom som utom länet till afyttring
förekomna, intaga spanmål, kreatur, ladugårdsprodukter och bränvin främsta rummet. Afsättningsorter
äro länets städer och Stockholm, och för bränvin jemväl städerna Christinehamn och Filipstad.
Offentliga marknader hållas årligen i länets städer: 3 i Örebro och Askersund samt 2 i Nora och Lindesberg,
och dessutom landtmarknader 2 hvarje år, den ena om våren och den andra om hösten, vid Sköllersta,
Sörby, Svennevad och Emma i Sköllersta härad samt vid Tomta och Lerbäck i Kumla härad; dessutom
förekomma torgdagar i städerna hvarje Onsdag och Lördag samt på landet vid de båda sistnämnde marknadsplatserna,
äfvensom vid Nya Kopparberget och Carlskoga, en å två dagar hvarje månad. Vid landtmarknader
pläga äfven åtskilliga vestgötehandlande och handtverkare med sina varor tillstädeskomina och föryttra dem
till allmogen.
Rörande priset på landtmannaprodukter åberopas i underdånighet de uppgifter, som influtit under Salje
afdelningen, hvarjemte må tilläggas, att partipriset på bränvin varierat emellan 1 R:dr 20 och 1 R:dr 70 öre
för kannan.
Vid slutet af år 1860 funnas inom länet 7 minutering sställen för spirituösa drycker, 3 i örebro, 1 i hvardera
af länets öfriga städer och 1 i Nya Kopparbergs socken. Rättigheten utöfvades öfverallt af bolag. Utskänkning
af spritdrycker idkades å 33 ställen i städerna och å 14 af länets landtgästgifvaregårdar samt dessutom
tillfälligtvis vid Adolfsbergs brunn och å 2:ne såkallade utvärdshus vid Örebro stad under sommaren, vid
mötesplatserna Sannahed och Mosås under mötestiderna, vid Porla under brunnsterminerna samt å 5 ångfartyg
under tiden för deras resor. Minuterings- och u t sk än k n i n gs afgiftern a uppgingo nämnde år till 43,619 R:dr
• go öre Runt. Den del af dessa afgifter, som tillfaller länets städer och socknar, är af de särskilda kommunerna
till olika ändamål disponerad, å landet allmännast till folkskolorna, stundom äfven till fattigvården.
5. ICiSMaerialföriäåSliJSMlesB.
Tab. N:o 10. Bilagde tabell N:o 10 utvisar antalet hemman och lägenheter, dessas natur och brukningsdelar jemte
uppskattningsvärdet.
Under perioden har icke något hemman inom länet blifvit ur ödesmål upptaget, men 71 mantal nyskattlagde
med åsatt hemmantal; 78ff||J-deIs mantal kronohemman, men inga krononybyggen, skatteköpta; 24 jordaf'söndringar
anmälde för åsättande af afgäld till stamhemmanen, och 54 qvarnstenpar skattlagde.
Inom länet finnas 335 rusthåll af Kongl. Lif-Regementets Husarkorps, 474 rotar af Kongl. Nerikes och
o
55 af Kongl. Westmanlands Regemente. A Kongl. Lif-Regementets Husarkorps’ och Kongl. Nerikes Regementes
mötesplats Sannahed öfvas beväringsmanskapet från det egentliga Nerike, en del af Wermland och länets
vestliga bergslager. De östra bergslagernas och Fellingsbro härads beväringsmanskap vapenöfvas af Kongl.
Lif-Regementets Grenadierkorps å Utnäs Löth i Westmanland. Inom 1860 års slut var 1841 års ordinarie
roteringsverk, som icke omfattar länets bergslager, ännu icke slutligen pröfvadt.
'Tab. N:o ll. Rörande laga skiften åberopas i underdånighet hosföljande tabell N:o 11. På jordbruket inom länet har
skiftesverket haft ett särdeles fördelaktigt inflytande, då jordens ändamålsenliga skötsel och företagandet af en
mängd odlingar deraf gemenligen blifvit en följd. På slättlandet finnes numera ett jemförelsevis ringa antal
oskiftade byar och hemman. Af tabellen visar sig, att medeltalet af sökta skiften under åren 1856—1860
utgjort 44, minsta antalet år 1857, hvilket kan tillskrifvas den då rådande ofördelaktiga penningeställningen.
Till understöd för utflyttningar i följd af laga skiften har under de ifrågavarande fem åren af allmänna medel
utbetalts sammanräknadt 60,425 R:dr 80 öre.
Tab. Litt. k. En summarisk redogörelse för de hvarje år under qvinqvenniet influtne statsbidrag jemte hvarje års
restantiebelopp följer å den på följande sida stående tabell Litt. K, och torde 1857 och 1858 års högre
restantiebelopp äfven kunna förklaras af den vid denna tid rådande penningebristen.
Örebro län.
Folk- och tillämpningsskolor.
25
6. Politi.
I länets städer och socknar äro Folkskolor ordnade i öfverensstämmelse med gällande författningar. Den
till dem anslagne folkskole-afgift för hela länet uppgick:
år 1856 till
R:dr R:mt 19,05 7.48;
» 1857 »
» » 19,28 6,93;
» 1858 »
» » 19.399,88;
» 1859 »
» » 19,431,99;
» 1860 »
» » 19,756,87;
Att dessa inrättningar, väl ordnade, mäktigt bidraga till en stigande upplysning hos allmogen är i allmänhet
insedt och erkändt; dock är det intresse, allmogen sjelf vid dem fäster, samt benägenheten till uppoffringar
i och för deras utveckling olika på olika trakter; och vill det nästan synas, som om de ännu icke
allestädes frambragt resultater nog påtagliga, för att öfvertyga den folkklass, för hvilken de närmast äro afsedda,
om deras omätliga vigt. En omständighet, som i ej ringa mån hämmar deras utveckling, är svårigheten
att allestädes erhålla duglige och nitiske lärare.
Utom den i 3:dje afdelningen omförinälda landtbruksskola, finnas inom länet följande tillämpnings-skolor.
Tekniska Elementarskolan i Örebro, organiserad i enlighet med de af Eders Kongl. Majit den 12 Mars
1856 i nåder gifna stadgar och öppnad den 5 Oktober 1857, lemnade år 1860 genom 9 lärare undervisning
åt 29 lärjungar, fördelade i en öfre och en nedre afdelning. Under året stego inkomsterna till 12,669 R:dr
63 öre och utgifterna till 11,020 R:dr 5 öre. I afseende å skolans inflytelse på orten, har man kommit till
den öfvertygelse, att läroanstalten, allt efter som den hinner utveckla sig, skall i sin mån verka fördelaktigt
på näringarne och kraftigt medverka till bildande af kunnige idkare af de praktiska yrkena, samt sålunda
uppfylla det med stiftelsen afsedda ändamål;
en i Örebro af lärare vid Tekniska Elementarskolan och Elementar-läroverket särskildt bildad teknisk
söndagsskola, hvarest undervisning i geometri, arithmetik och ritning lemnäs åt vid pass 20 handtverkslärlingar;
och
en i Nora inrättad slöjdskola för flickor, hvilken varit besökt af 25 ä 30 barn årligen. Denna skola
ägde den 1 Maj 1861, enligt då afslutad årsräkning, en fond af 2,255 R:dr 18 öre, samlade genom enskilda
bidrag. För undervisningen är anställd en lärarinna med årlig lön af 150 R:dr.
Allmänna Kronouppbörden åren
1856-
-1860.
Särskilda slag af medel.
År.
Uppbörd.
R:dr R:mt.
Restantier.
R.-dr R:mt.
Statsmedel
1856
728,569,91
14,163,79
1857
730,903,74
18,891,97
1858
696,077,27
19,602,35
1859
716,425,80
13,814,04
1860
685,707,61
14,684,4 0
Riksgäldsmedel
1856
78,267,52
147,84
1857
81,324,09
232,88
1858
81,755,72
232,io
1859
80,321,75
370,45
1860
85,664,35
239,22
.Diverse Verks medel
1856
72,950,51
702,62
1857
53,821,03
1,338,61
1858
40,987,96
193,72
1859
107,123,95
603,57
1860
94,667,61
196,97
Landshöfdinge-Embelels uli Örebro län und. ber. för åren 1856—1860.
4
26
Örebro län.
Banker. Brandstodsbolag. Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalt.
Härförutom har i Nora funnits den förut omnämnda, numera upphörda, undervisningsanstalten för skogsskötsel;
likaså har i Kräklinge socken funnits en slöjdskola, stiftad af enskild person, i akt och mening att
allmogens barn der skulle få kostnadsfri undervisning i smeds- och snickareyrket, men på senare tiden har
icke någon begagnat sig af denna förmån.
I öfrigt finnes i Örebro ett fullständigt Elementar-läroverh och såväl der, som i länets öfrige städer, åtskilliga
andra uppfostringsanstalter, för hvilka Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifver i tillfälle att
under hvarje stad särskildt här nedan redogöra.
Följande Bankinrättningar finnas inom länet:
Örebro Enskilda Bank, stiftad år 1837, beviljades senast ny oktroj på 10 år från den 1 December 1857.
Bankens rörelsekapital, som 1855 uppgick till mer än 30 millioner R:dr Banko, har, i anseende till den omvexlande
penningeställningen under qvinqvenniet, det ena året ökats, det andra åter något minskats. Den år
1855 till 2 procent nedsatta räntan på upp- och afskrifning höjdes redan följande året till 3 procent eller
o
samma ränta, sorn före nedsättningen var bestämd. Ar 1857 öppnades depositions-räkning mot 4 procents ränta
för medel, som, med vilkor af 3 månaders uppsägning för återlyftning, i banken insattes. Följande året 1858
inrättades afdelningskontor i städerna Nora och Askersund. Postremissvexlar började utlemnas år 1859. Lagsökningarnes
antal 1860 utgjorde 22, för hvilka ali betalning redan under året inflöt. Bankens vinst uppgick
nyssnämnde år till 82,253 R:dr 3 öre R:mt.
Örebro läns särskilda Hypotheksförening, för hvilken reglemente i nåder fastställdes år 1849, började sin
verksamhet med år 1851. De vid slutet af år 1860 utestående amorteringslån hos delegarne uppgingo till
7,174,090 R:dr Runt; och har denna inrättning, genom att fortfarande draga kapitaler till jordbruket, beredt
sina delegare tillfälle till utvidgande och införande af förbättringar i sin näring, hvarvid mycken verksamhet
yttrat sig, bland annat i åtskilliga större odlingsföretag, de der utan föreningens mellankomst antagligen icke
kommit till stånd.
Örebro läns Filialbank, grundad på en teckningssumma af en million R:dr R:mt, efter erhållen oktroj
den 4 Maj 1858, öppnades den 2 Maj 1859. Den lifliga rörelse banken bedrifvit vitsordas bäst deraf, att totala
rörelsesumman intill sistnämnde års slut uppgick till 4,053,435 R:dr Runt, ehuru penningetillgången icke
tillät att under detta året anslå medel för beviljande af kassakreditiver, hvarmed början gjordes först år 1860.
Länets Brandstodsbolag, stiftadt år 1843, hade vid slutet af år 1860 meddelat försäkringar till ett ansvarighetsbelopp)
af 42,458,770 R:dr Runt. Under qvinqvenniet har bolaget vunnit en tillökning af 9,241,680
R:dr samt för 140 inträffade brandskador lemnat ersättning med 72,074 R:dr 74 öre, sålunda fördelade på de
särskilda åren:
1856 för 25 brandskador
R:dr Runt 13,505,14,
1857 » 31 »
» » 6,763,11,
1858 » 33 »
» » 21,413,14,
1859 » 32 »
» » 9,372,22 och
1860 » 19 »
» » 21,021,13.
Debiteringsbeloppet för hvarje 100 R:dr utgjorde år 1856 6 öre, 1857 4 öre, 1858 8 öre, 1859 4 öre och
1860 7 öre.
I Länets Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalt hade vid 1860 års slut fonden växt till 52,832 R:dr R:mt,
hvaraf 25,635 R:dr blifvit af 109 personer insatta för bildande af kapital och 27,196 R:dr af 116 personer
för erhållande af lifränta. Bland insättarne ansågos 68 tillhöra arbetsklassen.
Tali. N.-o 12. I afseende å de inom länet befintlige Sparbanker åberopas i underdånighet tabellen N:o 12. De insatta
medlen utlånas mot skuldsedel och borgen. Delegarne tillgodoräknas 5 procent å insatt kapital, hvaremot
låntagare erlägga 6 procent oafkortad ränta. Förvaltningskostnaden bestrides af öfverskottsräntor. Dessa in
-
Örebro län. Sockenmagasiner. Helsö- och sjukvård. 27
rättningar, hvilkas nytta dock icke kan bestridas, synas, då uttagen under 3 år af perioden öfverstiga insättningarne,
och dessa senare ännu 1860 på långt när icke uppnått samma belopp som 1856, icke sedan dess
hafva vunnit någon utvidgning. Orsaken härtill torde böra sökas hufvudsakligen i 1857 års penningekris och
den deraf följande lättheten att på annat sätt och med större vinst göra sina besparingar fruktbärande.
Sockenmagasiner hafva funnits i de flesta af länets socknar; men dessa inrättningar anses numera i sitt
hittills varande skick mindre ändamålsenliga, hvarföre fråga om deras upphörande såsom tvångslåneanstalt, der
i brist af lånesökande hvarje hemmansägare i socknen var skyldig att sätta sig i skuld, och omorganiserande
på åtskilliga ställen uppstått.
Bland länets Sjukvårdsanstalter intages främsta rummet af länets Lasarett och Kurhus med ett godt och
sundt läge i norra delen af Örebro stad, innehållande 11 sjukrum, dårceller, kokhus och badinrättning samt
bostäder för Läkare och Syssloman. Af derstädes befintlige 62 sängplatser hafva i medeltal varit upptagne
på lasarettet 20 och på kurhuset 10. Antalet vårdade patienter har utgjort:
På Lasarettet. På Kurhuset. Summa.
år 1856
166 54 220,
» 1857
164 54 218,
» 1858
140 71 211,
» 1859
123 81 204,
» 1860
129 70 199.
Inkomsterna, som utgjorts af 1) på hvarje mantalsskrifven person debiterad kurhusafgift, för år 1856:
3 sk. G r:st, för år 1857: 4 sk. banko, för år 1858: 10 öre och för hvartdera af åren 1859 och 1860: 15
öre; 2) insamlade lasaretts- och kollektmedel; 3) räntemedel; 4) extra inkomst af badinrättningen; 5) af enskild
person såsom bidrag för uppförande af bostad åt Läkaren årligen erlagde 150 R:dr, hafva uppgått för
år 1856 till R:dr Runt 8,148,58, utgifterna till R:dr R:mt 7,191,76,
» 1857 »
» » 9,747,12, » »
» » 8,885,71,
» 1858 »
» » 7,773,20, » »
» » 7,450,73,
» 1859 »
» » 11,243,35, » »
» » 9,151,49,
» 1860 »
» » 11,484,78, » »
» » 10,943,43.
Genom testamente af numera aflidne Majoren Danckwardt-Liljeström har lasarettet kommit i åtnjutande af
750 R:dr, som äro mot säkerhet utlånte.
Dels i följd af tilltagande sinnessjukdom bland länets innevånare, dels ock i följd af svårigheten att få
dessa sjuka inskrifne på centralhospital, der plats allt som oftast icke funnits för deras mottagande, hafva
dårcellernas antal vid Lasarettet måst ökas med 2:ne, dertill 2 mindre sjukrum blifvit inredde; men har det
oaktadt esomoftast inträffat, att Direktionen nödgats i följd af bristande utrymme vägra inträde å Lasarettet
åt sinnessjuka patienter.
Ett i närheten af Nora stad beläget, Bergsförsamlingen tillhörigt, så kalladt Fattighus, ursprungligen afsedt
att mottaga församlingens sjuka och grufskadade, mottager äfven till vård andra, så in- som utsocknes
sjuka. Här finnas 8 sängplatser, hvaraf dock i medeltal endast 4 kunna anses hafva varit upptagne, ehuru
sjuknummern någon gång kan hafva öfverstlgit det bestämda antalet sängplatser.
I Lindesbergs stad finnes ock en dylik provisionel inrättning, som förr varit gemensam för Lindes och
Nya Kopparbergs härader, men, sedan Ramsbergs socken numera erhållit egen Läkare, lärer fråga uppstått
om indragning af denna sjukvårdsanstalt.
Vid Åmmeberg äro 2:ne sjukhus inrättade för derstädes boende arbetare.
De mest anlitade lielsohrunnar inom länet äro: Porla brunn, belägen på gränsen mellan Edsbergs och
Grimstens härader, och årligen besökt af omkring 500 personer; Loka bad- och brunnsinrättning i Grythytte
28
Örebro län.
Sundhetsnämnder. Fattig- och fång-vård.
socken, som i medeltal besökes af 250 personer årligen, hvaraf nära hälften varit medellösa; varande en
ny Lasarettsbyggnad med 64 sängplatser för erhållet statsbidrag derstädes uppförd och år 1860 för begagnande
upplåten; och Adolfsbergs brunns- och badinrättning på Orebro stads område. Denna inrättning
har under de senare åren varit besökt af omkring 100 betalande personer årligen, och är derstädes ett Lasarett
med 10 sängplatser inrättadt. Utom förenämnde helsobrunnar finnas i åtskilliga delar af länet helsokällor,
som besökas af närmast kringboende allmoge, men icke någon af den betydenhet att Läkare der finnes
anställd.
Inom länet äro anstälde 3 Provinsialläkare, 1 extra Provinsialläkare, 4 Stadsläkare, deraf 1 för hvardera
af länets 4 städer, 1 särskild Läkare för Lasarettet och Kurhuset i Orebro och 3 Distriktsläkare, samt
dessutom 1 praktiserande Läkare i Örebro och den i nämnde stad bosatte Regementsläkaren vid Kongl. Nerikes
Regemente. Rörande länets ytterligare behof af läkare, har Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, i
Dess utlåtande i fråga om den civila Läkarevårdens ordnande inom länet, haft tillfälle att sig yttra.
Endast 2:ne Fältskärer finnas inom länet, en examinerad i Götlunda socken och en icke examinerad i
Örebro.
Barnmorskor äro antagne för alla länets städer och socknar, och i hvarje stad är ett Apothek inrättadt,
och dessutom ett sådant med personligt privilegium i Carlskoga.
Utom Länsdjurläkaren finnas 5 Djurläkare bosatte i olika trakter af länet.
Sundhetsnämndernas verksamhet, hvilken påkallats endast vid de lyckligtvis få tillfällen, då en allmännare
sjuklighet inom någon ort utbredt sig, har då i allmänhet medfört goda resultater och bidragit till nödens
och olyckans lindrande.
Länets allmänna Fattigvårdsstyrelse, hvars fond, grundad 1813 genom gåfva af dåvarande Kronprinsen,
sedermera Högstsalig Hans Majit Konung Carl XIV Johan, å 5,000 R:dr Banko, dertill sedermera kommit 500
R:dr samma mynt, skänkta af enskild person, vid 1860 års slut steg till ett belopp af 50,378 R:dr 15 öre,
har fortfarande ej allenast lemnat räntefria lån till socknar, som det begärt för uppköp af rudimaterier till arbetsförtjenst
åt arbetslösa personer, samt haft utgifter för att lätta straffade personers anställande i årstjenst,
utan ock understödt församlingar både i fattigvård åt personer, som efter lång tids frånvaro kommit församlingarne
till last, och med bidrag till kläder och föda åt barn, som derförutan icke kunnat bevista folkskola.
Tab. N:o 13. De upplysningar, hvilka om fattigvården i öfrigt erhållits, äro hopförde i härhos underdånigst bilagde
tabell N:o 13. Den olika tunga, hvarmed de särskilda kommunerna drabbas, lärer väl svårligen kunna under
nuvarande förhållanden jernnäs. Från åtskilliga håll klagas öfver det snarare till- än aftagande antalet främmande
landstrykare, som, med få undantag bestående af sturska och lättjefulla dagdrifvare, knappt af hungern
kunna drifvas till ärligt arbete. Någon annan åtgärd hänförlig till den preventiva fattigvården har icke
blifvit vidtagen, än att arbetsförtjenst, medelst spånad af blånor och garn, blifvit på åtskilliga ställen de fattiga
beredd, och att en och annan fattigvårdsstyrelse årligen uppköper och sedan, ehuru ofta ej utan förlust^
afyttrar hvad de fattige kunnat tillverka.
I Örebro uppfördes under åren 1858 och 1859 ett nytt Länsfängelse med 95 celler, som var färdigt
till begagnande i Oktober månad sistnämnde år. Fångarnes antal, hvilket icke något år uppgått så högt som
1855, då likväl antalet var lägst under nästföregående qvinqvennium, har alltsedan 1857 ständigt minskats.
Stigande upplysning hos befolkningen och lättheten att vid de stora arbetsföretagen inom länet erhålla arbete
hafva härtill hufvudsakligen bidragit. De så allmänt kända och vitsordade lyckliga verkningarne af cellfängelsesystemet,
hafva äfven här börjat visa sig. Antalet af personer från länet, som blifvit dömda till allmänt
arbete, har under qvinqvenniet utgjort endast 14 män och 2 qvinnor, då deremot under förra qvinqvenniet
40 män och 2 qvinnor dömdes till dylikt arbete. 41 män hafva frivilligt vid arbetsinrättningarne ingått.
Örebro län.
Örebro stad.
29
Utom hvad förut blifvit anfördt rörande länets städer, och hvad i afseende å deras sjöfart, fabriker och
handtverkerier upptages i tabellen N:o 10, torde här böra omnämnas:
Orebro, sjö- och uppstad, nära Svart- eller Trosaåns utlopp i Hjelmaren, har genom de planerings- och
regleringsarbeten, som 1854 års eldsvåda framkallat, hufvudsakligast å de afbrända stadsdelarne, och genom
byggnadsväsendets ordnande i enlighet med en af Eders Kongl. Maj:t den 1 Juli 1857 i Nåder fastställd ny
Byggnads-ordning, bortsopat spåren efter eldens förödelse och till stor del framträdt i en förnyad gestalt,
men genom de uppoffringar och ansträngningar, eldens våldsamma härjning haft till nödvändig följd, blifvit
belastad med en skuld, som, om icke gynnsamma omständigheter träda emellan, torde komma att länge tynga
på stadens finanser.
Genom de i nya Byggnads-ordningen gifna föreskrifter, har byggnadssättet blifvit förändradt till närmare
öfverensstämmelse med nyare tidens fordringar på beqvämlighet, prydlighet och säkerhet mot eldfara. Såsom
byggnadsmateriel har tegel begagnats allmännare än timmer, hvilket dock, såsom af mången ansedt bereda
helsosainmare boningar, icke blifvit helt och hållet undanträngdt.
Stadens folkmängd har under qvinqvenniet ökats med omkring 28 procent till 7,418 personer, deraf
3,369 mankön och 4,049 qvinkön. Till denna folkökning torde äfven inflyttningar, föranledde af den större
tillgång på tjenliga bostäder, som de afbrända stadsdelarnes bebyggande beredt, i någon mån bidragit. Handlandenas
antal hade stigit med 33 procent till 84; Fabriksidkarnes 75 procent till 28; Handtverkarnes med
10 procent till 122, och Idkare till sjelfför sörj ning 43 procent till 122. Jemför man årliga inkomsten, beräknad
efter de senast för rörelse i staden uppdebiterade bevillningsmedel, med 1855 års inkomst efter enahanda
beräkning, visar sig, att den 1860 stigit för handlande 44 procent, men för fabriksidkare fallit 7 procent och
för handtverkare blott något ringa. Att denna beräkning dock icke kan anses såsom fullt tillförlitlig mätare för
verkliga förhållanden, torde icke behöfva anmärkas. Mången näringsidkare, som, genom att uteslutande egna
sig åt sitt yrke, antagligen skulle vinna god utkomst, föredrager att söka hjelpmedel i jordbruk. Till detta
för fabriks- och handtverksnäringarne menliga förhållande bidrager den omständighet, att den till staden donerade
jord i slutet af sistlidne århundrade blifvit fördelad i 632 såkallade sjettedelar, hvilka anslogos till
gårdar, som till stor del år 1854 upphörde att finnas, en fördelning, som derjemte neddragit jordbruket till
en binäring och beröfvat staden en inkomst, som kunnat väsentligen bidraga att afhjelpa den mindre fördelaktiga
ställning, hvari stadens finanser nu befinna sig.
Hufvudsakligaste föremålen för stadens handel äro spanmål, ladugårdsprodukter, tackjern och köpmannavaror.
Torghandeln, ordnad och fördelad på särskilda platser, är särdeles liflig, och landtmannaprodukter uppköpas
i myckenhet för afsättning åt hufvudstaden. För stadens hamn- och lastageplats, Schebäck, är den 16
Oktober 1857 ny Hamn-Ordning i Nåder fastställd.
Carolinska Läroverket, för närvarande ett bland de största i riket, utbildades hösten 1849 till fullständigt
Elementar-Läroverk, med åliggande att meddela undervisning för omedelbar afgång till Akademi, och förklarades
1859 för Högre Elementar-Läroverk, med en lärarestat af 8 Lektorer och 12 Adjunkter. Den skicklighet
och talang, som utmärker skolans ledning och undervisningens handhafvande, har medfört dess oafbrutna
tillväxt, så att lärjungarnes antal, som vid slutet af år 1856 utgjorde 340, år 1857: 343, år 1858: 353, år
1859: 392, vid samma tid 1860 steg till 437. Läroverket har ock numera erhållit den utvidgning af lokalen,
som, i anseende till numerärens fortgående tillökning, var af högsta behof påkallad t.
Stadens folkskola beredde år 1860 undervisning åt ett antal gossar, som med 26 procent ökats till 187,
och å Ladugårdsskogen åt 27 gossar och 29 flickor. Skolan hade vid 1860 års slut en kapitalfond af 4,400
R:dr, en byggnadsfond af 3,432 R:dr 92 öre, jemte årlig ränta 55 R:dr 03 öre, 2 tunnland 3g kappland jord
och aktier af mindre värde.
30
Örebro län.
Städerna Askersund, Nora och Lindesberg.
I Lancaster-flickskolan lemnades under år 1860 undervisning åt 110 flickor. Skolans kapitalfond hade
växt omkring 10 procent till 13,268 R:dr 65 öre.
Uti småbarnskolan, stiftad och underhållen genom enskild välgörenhet, njöto 60 barn undervisning.
Skolan ägde 1860 en underhållsfond af 5,089 R:dr 69 öre och en byggnadsfond af 5,499 R:dr 59 öre, hvilken
sistnämnde fond ansågs böra växa till minst dubbla beloppet, innan ifrågasatt byggnad kunde bringas till ut
förande.
Lokal hade skolan sig fritt upplåten i arbetshuset.
Undervisning i söndagsskolan, som hade en stiftelsefond af 1,050 R:dr, och njöt årligt bidrag af stadsförsamlingen
med 584 R:dr, begagnades af 221 fabriks- och handtverksarbetare.
Bildningsföreningen, som sökt verka i förändrad form, men saknat derför erforderlig lokal, var nära
att nedlägga sin verksamhet. Bildande af Sockenbibliothek och Skarpskytteförening var under qvinqvenniets
sista år föremål för verksamhet, som sedermera bringat dessa inrättningar till stånd.
Stadens fattigvård understödes dels af arbets- och uppfostringsinrättningen, dels ock af Novembei’stiftelsen.
Af förstnämnde inrättning, med en fond af 34,541 R:dr 67 öre, bekostades med 4,726 R:dr 48 öre vård
och underhåll åt 100 fattiga barn, af hvilka, sedan 10 efter slutad nattvardsgång utgått, 8 försörjdes i ar
betshuset
och 82 genom utackordering hos välkändt folk i staden och å landet. Novemberstiftelsen, hvars
ändamål är att taga vård om barn, som eljest skulle förgås af elände, och hvars fond vunnit någon tillväxt,
så att den utgjorde 12,759 R:dr 54 öre, beredde vård åt 17 barn med en kostnad af 701 R:dr 52 öre Runt.
Askersund, sjö- och uppstad, grundlagd 1643 och 1647 försedd med privilegier. Staden, hvars folkmängd,
enligt mantalslängderna 1860, uppgick till 1,155 personer, har 150 bebyggda och 41 obebyggda tomter,
donerad jord samt 1,160 tunnland 10 kappland skog, äfven här utdelad på gårdarne. Den handel, som
af stadens borgare förr idkats med malt, bränvin och handsmide, har numera till större delen öfvergått i
kringboende allmogens händer. Till stadens och ortens förkofran och framsteg skulle otvifvelaktigt väsentligen
bidraga, om den föreslagna jernbanan mellan Askersund och vestra stambanan snart komme till stånd.
I staden finnes ett Lägre Elementarläroverk, kalladt Prins Oscars Elementarskola. Denna skola, från
början en enskild stiftelse af år 1815, förenades 1826 med stadens äldre pedagogi, och blef, genom det af Eders
Kongl. Maj:t den 8 Februari 1841 stadfästade Reglemente, upptagen på de allmänna Elementarläroverkens
stat, sedan stiftarne af de enskildt samrnanskjutna medlen till skolans fond öfverlemnat 5,000 R:dr Banko.
Undervisningen har under qvinqvenniet blifvit bestridd af 2 lärare, och lärjungarnes antal i medeltal årligen
uppgått till omkring 55.
Utom folkskola och en år 1813 inrättad flickskola, äger staden en under senare åren af åtskillige dess
medborgare stiftad skola för den fattigaste klassens döttrar, med hufvudsakligt syftemål att bilda gudfruktiga,
ordentliga och dugliga tjenare och husmödrar inom fattigare familjer. Inrättningen, med en lärarinna och 20
elever, har hittills icke varit fotad på andra inkomster, än frivilliga bidrag, räntan af ett obetydligt stiftelsekapital
och månadtlig afgift af 50 öre å hvarje elev, som kan erlägga detta belopp.
Bergstäderna Nora och Lindesberg, med gemensamt ursprung från de kringliggande bergslagernas behof
och beqvämlighet, grunda sitt bestånd hufvudsakligast på handel och trafik med bergsallmogen. Folkmängden
i Nora utgjorde år 1860 1,096 personer, deraf 498 af mankön och 598 af qvinkön, och i Lindesberg 1,058
personer, deraf 470 af mankön och 588 qvinkön. I båda städerna finnas stads- och folkskolor. Uti småbarnsskolan
i Nora har under qvinqvenniet i medeltal undervisning meddelats åt 50 barn årligen.
Nora njuter redan förmånen af direkt jernvägsförbindelse med städerna Orebro och Arboga. Då genom
anläggning af föreslagen jernväg från Frövi station å jernvägen Köping-Hult till Lindesberg, en anläggning,
för hvilken staden och orten ifrigt arbeta, denna stad äfven kan komma i åtnjutande af samma fördel, skall
den otvifvelaktigt blifva en mäktig häfstång för stadens och kringliggande bergslagers utveckling och förkof
-
Örebro län.
31
rån. Blefve denna jernväg sedermera utsträckt norrut till Nya Kopparberget, skulle än vigtigare fördelar
tillskyndas äfven det allmänna genom den möjlighet, som sålunda bereddes, att utan nästan oöfvervinneliga
svårigheter och ruinerande fraktkostnader bringa dessa bergslagers rika produkter i verldsmarknaden.
Örebro Slott i Landskansliet den 21 Juli 1862.
CARL ÅKERHIELM.
Aiuj. Helling.
E. J. Wikander■
32 Tabb. N:is 1 och 2. Örebro län.
Tab. ]V:o 1.
FOLK M ÄNGD.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
1 8.
9.
10.
11.
Enligt de mantalslängden, som upprättats vid slutet af
Den 31 December enligt
motstående ar.
Utskrif-
husförhörslängderna.
Hela folkmängden af
Deraf frie från mantalspengar.
nings-
manskap.
A laudsbygdcn.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
1856
65,671
68,862
134,533
64,854
68,070
132,924
30,963
33,120
64,083
5,590
1857
65,555
68,768
134,323
65,145
68,238
133,383
31,682
33,900
65,582
5,709
1858
66,532
69,774
136,306
65,643
68,843
134,486
32,437
35,004
67,441
5,217
1859
67,547
70,671
138,212
66,626
69,854
136,480
33,506
36,110
69,616
5,072
1860
68,916
71,950
140,866
67,996
71,190
139,186
34,342
37,284
71,626
5,078
I städerna.
Örebro 1856
2,731
3,347
6,078
2,832
3,374
6,206
1,159
1,536
2,695
352
1857
2,797
3,470
6,267
2,830
3,548
6,378
1,047
1,378
2,425
350
1858
2,884
3,594
6,478
3,027
3,687
6,714
1,184
1,416
2,603
326
1859
2,928
3,649
6,577
3,100
3,776
6,876
1,223
1,431
2,654
312
1860
3,334
4,043
7,377
3,369
4,049
7,418
1,375
1,537
2,912
309
Askersund 1856
505
648
1,153
504
644
1,148
213
248
461
41
1857
510
636
1,146
505
643
1,148
201
244
445
44
1858
527
653
1,180
496
626
1,122
196
251
447
56
1859
529
654
1,183
522
646
1,168
215
265
480
39
1860
549
668
1,217
521
634
1,155
213
265
478
49
Nora 1856
447
548
995
440
535
975
175
166
341
45
1857
472
591
1,063
459
582
1,041
198
203
401
45
1858
484
581
1,065
465
585
1,050
188
202
390
54
1859
518
612
1,130
497
597
1,094
219
233
452
41
1860
493
607
1,100
498
598
1,096
219
235
454
37
Lindesberg 1856
460
570
1,030
410
558
968
177
207
384
27
1857
475
568
1,043
442
549
991
205
224
429
28
1858
459
555
1,014
471
563
1,034
227
242
469
33
1859
470
587
1,057
456
555
1,011
232
255
487
30
1860
493
598
1,091
470
588
1,058
239
257
496
29
Summa för länets samtlige städer år 1860
4,869
5,916
10,785
4,658
5,869
10,727
2,046
2,294
4,340
424
Summa i hela länet år 1860
73,765
77,866
151,651
72,854|
77,059,
149,913
36,388
39,578
75,966
5,502
Tab. Y:o 2.
JORDBRU K.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
I medeltal för åren 1856—1860.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
Arliga utsädet p« tunnland
Ärliga behofvet för länet till utsäde  tunnor
Tunnland åkerjord år 1860 använde till odling af
Skördebelopp i horntal af utsädet (med dettas afdrag)
Ärlig förbrukning på person i medeltal
21 kpr
2,673
4,045
8,3
3 kpr
24 kpr
29,278
38,660
7,6
1| t.-a
1 t:a
6.236
6.236
6,4
8 kpr
It:al2kpr
37,781
27,230
4,2
2 kpr
1 t.-a 5 kpr
3,540
3,022
4,9
18 kpr
3,248
5,749
5,4
4 kpr
6t:r 18kpr
68,048
10,350
6,6
2-j t:a
Örebro län. Tabb. N:is 3 och 4.
Tat». N:o 3.
BOSKAPSSKÖTSEL.
33
1.
2. | 3. | 4.
5.
6.
7.
8.
Hästar.
Tjurar och Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Svin.
i Autal vinterfödde kreatur åren 1860 1861 i Bergslagen
» » » » i Skogsbygden
i » » » » å Slättbygden
Summa
4,18*2
1,86*2
4,006
2494'
4.191
10,957
18,306
10,551
21,270
4,699
4,831
8,912
16,704
14,475
21,096
3,971
4,677
7,512
10,050
17.342
50.127
18,442
52,275
16,160
Tal». \:o 4.
S K OGS H U S H Å L L NI N G.
1.
2.
3. | 4.
5.
Areal vid periodens slut.
Afverknings-belopp.
Särskilde slag af skogar m. m.
Indelad.
Oindelad.
Summa.
Qvantitet
Belopp i
Ar.
Tid.
kpld.
Tid.
kpld.
Tid.
kpld.
kubikfot.
R:dr R:mt.
Kongl. Majit och Kronan tillhörige och till dess disposition indragne: tvenne
/ 1856
9,616
957,16
Kronoparken, Tysslingen och Krämaremarken, uppmätte och till trakthuggning
1857
14,520
617,19
indelade
1,130
27
—
—
/ 1858
11,177
428,95
1859
13,360
482,4
V 1860
20,057
1,396,56
» Norrgrytstorp, f. d. Jägareboställes skog i Carlskoga socken, afverkas blott en-
1856
500
20
ligt arrendekontrakt till husbehof af vedbrand, med undantag af 1857, då
1857
15,575
635,50
öfvermogen skog såldes för kronans räkning
—
140
"
1858
500
20
1859
500
20
1860
500
20
1856
2,239
111,95
» Mora, f. d. Profossboställes skog i Ödeby socken, indelad till trakthuggning
1857
2,239
111,95
och utarrenderad, afverkas, enligt hushållsplan, för arrendatorns räkning...
138
8
—
—
1858
2,239
111,95
1859
2,239
111,95
1860
2,239
111,95
1856
64,944
2,597,76
» Krono-Allmänningar: 2:ne stycken, Hålahult och Dylta Östra Allmänning,
1857
70,416
2,816,64
hvaraf afkastningen, utan afgift, är anslagen till Dylta Svafvelbruk
—
3,552
29,6
4,962
0,6
1858
95,040
3,801,60
1859
77,328
3;093,12
. *
1860
81,936
3,277,44
,
1856
117,650
5,882,50
Boställens: af Militieboställens äro 5 uppmätte och indelade
887
19,5
1857
117,650
5,882,50
af Civile d:o d:o 2 indelade
208
19
—
—
1858
117,650
5,882,50
af Ecklesiastike d:o d:o 5 d:o
3,062
30
)
1859
117,650
5,882,50
(l860
117,650
5,882,50
/1856
404,973
21,343,50
i 1857
404,673
21,347,50
Oindelade boställsskogar
—
15,076
6,5
19,235
11
1858
405,193
21,376,50
1 1859
410,358
21,566,50
1860
420,568
22,048,50
Landshöfdinge-Embetels uti Örebro län und. ber. för åren 1856—1860.
34
Tabb. N:is 4-6.
Örebro län.
Fortsättning af Tab. Xso 4.
SKOGSHUSHÅLLNING.
Särskilde slag af skogar m. m.
Areal vid periodens slut.
4.
A fverknings-belopp.
Tudelad.
Oindelad.
Summa.
Ar.
Qvantitet^ Belopp i
i ipenningevärdf
kubikfot, i R:dr R:mt.
!
Tid.
kpld.
Tid.
kpld.
Tid.
kpld.
( 1856
347,133
,
1857
331,454
I
22,425
29
—
22,425
29
{1858
321,425
117,2 8,28
1859
337,712
|
[1860
337,680
)
1.800
23,5
. ...A—
1856-60
145,000
5,800
668
1
—
—
83,500
3,340
606
26
—
—
66,915
2,676,oo
411
4
—
—
25,000
1,000
431
29,i
—
—
43,255
1,730,20
'
89
12
—
13,406
536,24
131
15
—
19,725
789
[ 1856
75,870
3,034,80
1857
68,310
2,732,4 0
1,806
—
1858
65,700
2,628
1859
50,760
2,030,4 o
( 1860
39,330
1,573,20
[ 1856
12,150
486
1857
14,130
566,20
325
-4,5
—
1858
6,300
252
1859
6,480
259,20
! 1860
5,400
216
—
97
16
—
1856-60
9,750
390
—
471
16
6,839
19,1
47,150
1,886
[1856
4,248
295
1857
4,248
295
—
188
20
188
20
/1858
4,248
. 295
I 1859
4,248
295
[1860
4,248
295
Hiirads-Allmänningar finnas 9 stycken indelade i 15 skogsblock och innehållande
tillsammans
Gruf ve-Allmänningar, af Kongl. Maj:t och Kronan mot rekognitions-afgift upplåtne,
i Nora socken: Dalkarlbergs Allmänning
D:o d:o Lönnbottens d:o
D:o d:o Gyttorps södra d:o
D:o d:o Hageby och Fibbhytte d:o
i Qvistbro d:o Kronobergs d:0
i Nora d:o Lamfly d:o
L:o d:o Gyttorps norra d:o
i Ramsbergs socken: Strossa Allmänning
i Hjulsjö socken: Ansjö och Kallklinte Allmänning
i Lerbäcks socken: Edsböle Allmänning
i Lerbäcks och Svennevads socknar: Emmes och Lerbäcks Allmänning
Rocken-Allmänningar: sedan den i Hidinge socken belägne Löfåse Allmänning
blifvit delad, finnes endast Mellösa sockens Allmänning
Anmärkning. Ekeplanteringar finnas ej i större skala, utan endast å inägor. — Andra skogsplanteringar af Tall, Gran och Lärkträd hafva begynts å en del
kronoskogar och några bruksskogar.
Tab. IV:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
1.
2.
4.
6.
7.
11.
Arén
Björnar.
Lodjur.
Räfvar.
Mårdar.
Hökar
och
Ugglor.
1856—1860
3
-
166
6
186
Anmärkning, Af de i denua tabell upptagne rofdjur hafva 3 Björnar och 10 Lodjur blifvit fällde vid enskilde skallgångar samt de öfrige dödade af Jägeribetjeningen.
Tab. ]V:o 6.
AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR.
1.
2.
3.
4.
6.
7.
8.
10.
11.
Arén
Hästar.
Nöt-
kreatur.
Får.
Svin.
Gass.
Änkor.
Höns.
Skadan
beräknad i
penninge-  värde.
R:dr R:mt.
1856—1860
1
6
99
5
250
9
1,658
4,602
Örebro län. Tab. N:o 7. 35
Tab. N:o 1.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTURINRÄTTNINGAR samt HANDTVERKERIER.
År 1860.
2. ! 3.
4.
5. 6.
7.
2j 3. | 4.! J>. | 6 | 7. 1 8. | 9. löjlll 12.! 13.| 14. | 9.110 | ll.| 12. | 15.
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
I städerna.
Ä landsbygden.
71 o
I *
Ägare.
W
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
>
3 g.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Ofver 15 Under 15
års ålder, j års ålder.
Handtverkerier.
Ä landsbygden.
Dessas biträden
af
O
3-6"
S3
O
& P
? 3*
I städerna.
jDessas biträg
den af
CO P
O:
pr
.I p
g- 3
5 s.
Alunbruk
Bagare
Bleckslagare
Bokbindare
Bresiljefabrik
Bryggerier
Bränneriet-
Bundtmakare
Byggmästare
Bälgmakare
Cementstamp
Fortepianofabrik
Färgeriet-
Galvanoplastik-fabrik
Garfverier
Gelbgjutare
Gjuteri eller mekanisk verkstad..
Glasbruk
Glasmästare
Grufvor
Guldsmeder
Handskmakare
Hattmakare
Hofslagare
Hyttor eller Bly- och Silfververk
D:o eller Kopparverk
Instrumentmakare
Juvelerare
Kakelugnsmakare
Kalkstensbrott
Kalkugnar
Kammakare
Karduansmakare
Kimröksfabrik
Klensmeder
Klädesfabrik
Kopparhammare
Kopparslagare
Krutbruk
Linnefabrik
Linneväfvare
Manufaktur-jernverk
Masugttar
Murare
Mälare
1
7
9| 9 —
”1 “
1 1
1
195
469 138
5
14
33
31
44
17
27
— 3
1
19 -
32
1,599
86
68
16
71
15
1| -  l! 9
107
350
100
2;
32
9
78
1 1
12
1! -
13
12
6: —
16 15
10
36
Tab. N:o 7.
Örebro län.
Fortsättning af Tab. X:o I.
GRUFVOR. BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTURINRÄTTNINGAR samt HANDTVERKERIER.
1.
2.
3.
4,
5.
6.
7.
8.
2.
3
4.
5.
6.
_
7-
8.
9.10 111 12.
13.
14.!
o-
10.
11.
12.
15.
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
Handtverkeri er.
A
landsbygden.
I
städerna.
Ä landsbygden.
I städerna.
År 1860.
>
5' g.
3: f=.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
... >
2 ä
3: EL
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Dessas bi-  träden af
o
CD
a
rs
Hi £
>s*
Dessas biträ-  den af
« 3-
C:
SE" "
CR
H
5
et-
W
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
2.o
ö w-
K
1
B
O
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
p:
rn
P
CD
Q
cd
C0
p:
S
sa
3- >
n SS
crq
U)
B
f" »
= 3-
en'
P*
CD
CD
C«
p:
p:
3-fe-  rs Ei
O: DT-  P
5. ^
sa o
-5 n
cr
p""
m
in.
q-
m.
q-
~ o
. o
ET*
CD
qq
in.
q-
ni.
q-
£5
<8
o
O 3
p
(3
Q1
Oq
P
? 3
qq
2
1,000
1
•
1
2
4
2
2
1
15
1
2
2
2
14
1
1
1
G
5
9
3
100
1
10
a
1
«
7
3
CC
tH CM
tH
23
2
2
26 242
125
2(1
17
12
17
4
3
I
21 150
72
29
26
12
95
1
61
1
—
49
12
1
1
1
1
2
41
13
16
0
16
80
1
1
7
1
1
4
9
1
1
Spegel- och förgyllarefabrik
1
1
-
—
—
—
—
1
1
—
5
—
. —
—
—
-
—
—
—
—
—
1
1
1
Stång- och ämnesjerusverk eller -bruk
61
1
178
1
34
455
4
164
3
9
1
3
32
666
3
342
4
1
5
4
1
1
1
16
22
2
18
1
9
5
4
4
1
4
12
12
50
60
60
5
5
4
5
2
1
6
3
3
1
3
Vagnfabriker och Vagnmakare
1
1
—
—
—
—
2
2
—
27
—
—
—
1
—
—
1
—
—
4
5
—
5
1
1
32
-
Summa
lilli
449 1,616 2293,176 86 347
—
47
51
-
204
51
62
60
6816111
56541
237
212169109 5
1,487
Örebro län. Tabb. Niis 8 och 9. 37
Tal». N:o 8.
ALLMÄNNA VÄGAR. GÄSTGIFVERI ER och SKJUTSNING, 1856-1860.
1.
2-
3.
4.
5.
6. | 7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
Längd
i mil
Kostna
den för
8
co
Antal hästar, utgängne till
Särskilda sing af vägar.
af hvarje
slag af
af indelade
med skjuts-  stationer
försedd e
vägar
af fullända-  de oell af-
af omlagde
oell betyd-  ligt för-  bättrade
vägar.
fulländade nya
vägar
förbättrade
vägar
»50
CD
s»
S a
O o»
CO
93
0
Kungs- och
Gästgif-  veri-, håll-  och reserv-  skjuts.
motstående
vägar
synade nya
vägar
af stats-  medel.
af kom-  munernes
af stats-  medel.
af kom-  munernes
Ar.
krono-
skjuts.
vid periodens slut.
under perioden.
medel.
medel.
Allmänna landsvägar
71JWJ
HG17
17 5 1
atWtt
20,033
6,658,82
33
1856
3,249
72,364
Häradsvägar
44J
11
1857
3,481
68,853
Soeknevägar
1
1858
3,273
35,078
I städer
—
—
—
4
1859
1,553
35,199
Med införd skjutsentreprenad
—
4(3
1860
1,124
39,378
Tab. \:o 9.
SJÖFART och HANDEL, ÅR 1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
S
j
ö f a
r t.
H a
n
d
e 1.
Fartyg och båtar begagnade
Gross-
Minut-
H
a n
d
a
n d
e
till inrikes
sjöfart.
till utrikes sjöfart.
Handlare.
Handlare.
idkande
bilde gross-  och minut-  handel.
enl. § 3
mom. 1 af
Handels-  Ordn.
qvinnor
enl. § 4 .
Handels-  Ordn.
med
och
länc
var
in-
med
med
egna
Besätt-
ning.
t"
Besätt-
ning.
Antal.
ska
or.
manna-
varor.
tillverk-
ningar.
>
o
£L
to
CD
93
CO
CD
P
2?.
O:
2
F5
>
a
p
P:
CO
CD*
p
CZ>
CD
•t*
P
CD
2?.
O:
S1
r
x
g
c
C:
0
P«
CD
w
CD
cd’
g
5'
vt
X
c
a-1
O:
0
0j
CD
w
CD
cd’
g
5"
qq
a
p
CO
C0
O:
D
P-  CD
te
CD
cd’
0
cis
a
0
er-
os
Pi
CD
a
3
f
05
H
0
CO
0-  O:
0
Pj
CD
1-J
td
CD
CD*
g_
5’
OS
X
CO
o-
O:
0
0L,
CD
td
CD
cd'
2.
3'
vt
HH
hh
0
co
g
0
P-
"
te
CD
*cd'
2.
5’
qj
a
0
to
C-
O:
g
td
CD
,c+-
cd’
g
0
crj
a) Landsbygden
37*
623,05
19
32
—
1
40
18
4
—
2
b) Städerna Örebro ...
341,60
11
25
—
—
—
—
—
—
84
50
—
—
—
9
5
—
—
—
—
_
Askersund
Nora
Lindesberg
2
67
2
9
-
—
—
—
—
—
23
14
12
5
15
2
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
1**
8
1
3
—
—
—
—
-
—
—
—
1
1
2
Summa
51
1,039,65
33
69
—
—
—
—
133
72
—
2
1
14
5
40
18
4
2
A n vi är k n
ingar:
* Häraf äro 3 ångfartyg med 137 läster samt 18 båtar med 180 läster, som ros af vanligt arbetsfolk.
** Häraf äro i Örebro 2 ångbåtar om 68 läster och 1 ångbåt i Lindesberg om 8 läster.
t
k
►
Tal». N:o 10.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER Å LANDET, TOMTER och JORDAR I STÄDERNA m. m. ÅR 1860.
O»
OD
1.
2.
3.
4. 1
5. i
6.
7-1
8.
1.
2.
3. |
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
A Ian
dsbygden.
I
s t ä
der
n a.
Hemman.
Antal
Tomter.
Jordar.
UppslcattningsvKrde sista äret.
Hemman och. lägenheter af
alla slag, efter olika natur,
vid periodens slut och enligt
Mantal.
IX
C1
»5
3
Uppskatt-  ningsvärde
sista året.
Tomter, jord och lägen-
Antal
cr
CO
cd pr
3~
K
R:dr R:mt.
C
sr U
b*
O:
3
j=L
sr s.
o
pL
O
O
pr
U1
3~
p:
CT3
CD
heter af alla slag, sista
året i hvarje stad.
cr'
cr*
C
cr
CD
cr
sr
re
3
09
09
? o
CD
3 tr
j=L co
M
§
Af
hus oell
Af
Summa.
nya jordeboks-ordningen.
re
*rJ
1
sr
Of
03
1-3
R:dr R:mt.
<J9
Oq
p
jordar.
R:drR:mt.
CD
c+-
CD
pu
CD
Pj
CD
Tunnland.
tomter.
Kroiio-Egendoniar.
j
Under allmän disposition:
Säterier
4
i Orebro
288
34
1,420
762?
1,6624
3,845
2'.V„
5,007,380
269,100
5.276,480
Hemman
121?
Askersund
150
44
457
4.1 i i
1,160 A
1,659
410,462
70,498
480.960
Boställen:
Nora
101
20
493
_
2724
765?
O
o
390,740
129,430
520.170
Säterier
6
Hemman
126113
Lindesberg
121
19
791
—
726
1,517
—
242,582
143.965
386,547
Under enskild disposition:
Säterier
G
Hemman
iowtm
10,944
5,876
2,176
609
15,272.250
Skatte-Egendomar.
Boställen
7*
Säterier
47?
1 Hemman
! 1 7‘JJ 1 0 16 5 18 6 9
Erälse-Egeudomar.
Boställen
2?
Sätérier och Ladugårdar
1051
Rå- och Rörshemman
9
Hemman
704??
1
Summa
9 OQQ2 3 1 4 9 5 .2
9 16 3 4 2 7 3
Z,ÖDOy.(33Ynr)
10.944
5.876 2,176 609
1
15272,250
Summa 660 117
3.161
804A
3-82 lT-\
7,7861
33,\
6051.164
612.993*6 664.157
' |
Tab. N:o 10. Örebro län.
Örebro län. Tabb. N:is 11 och 12. 39
Tab. \:<> 11.
LAGA SKIFTEN ÅREN 1856—1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7-
8.
9.
10.
11.
Fastställda skiften.
Arfvoden
till landt-  mätare och
gode män
för laga
skiften.
R:dr R.mt.
Hela be-  räknade
utgifts-  ersättnin-  gen.
R:dr R:mt.
År.
Sökta
skiftens
antal.
Antal.
Skiftade
mantal.
Skiftade
iunnland.
Oförmed-
lade.
Förmedlade.
Inrösningsjord.
Afrösnings-
jord.
Aker.
Äng.
Odlings-
mark.
1856
63
130
55
2,742
2,671
305
10,464
25,250
53,400
1857
32
83
20
1,043
1,023
79
13,273
22,100
45,200
1858
43
79
40
3,259
1,856
323
11,912
27,270
63,250
1859
48
78
29
2,171
1,091
174
4.423
19,150
49,175
1860
35
91
30
2,274
1,460
178
7,646
28,325
57,900
Summa 1856 -1860
221
461
174
11,489
8,101
1.059
47,718
122,095
268.925
Tab. N:o 12.
SPARBANKER.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
t>
ö
P
PLJ
rf.
CK “
2; ä
p <' tT O:
SS’?
of 2
A
fdel
ägarn
e
Sparbankens benämning
och stiftelseår.
CD
crq
p
CD
CR ea
a H-'
■
P-* <v> p o
JLCfq 3 8-  Fp -;•<+
>-i a
1 JQ
insatt belopp i R:dr R:mt.
uttaget belopp i R:dr R:mt.
Vid periodens slut.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Lennäs stiftad 1848
124
R:dr
8,526
R:mt.
623
4,223
1,578
485
798
629
1,378
1,798
1,234
1,969
1,324
Stora Mellösa »
1854
278
8,092
309
3,479
2,073
874
1,628
1,857
900
2,650
2,495
1,088
611
Sköllersta »
1850
135
3,594
83
672
450
176
56
372
85
756
475
409
515
Wiby sockens »
1834
230
16,646
15
1,313
924
1,204
1,059
3,983
2,978
1,464
1,312
1,855
1,703
Kumla »
1848
263
14,078
285
4,167
1,376
1,291
2,171
1,852
1,072
2,704
1,582
1,744
2,497
Carlskoga »
1854
319
24,019
874
9,212
4,674
3,642
4,361
4,073
1,674
2,142
2,820
2,896
4,526
Nya Kopparbergs »
1858
236
22,526
2,162
8,307
10,636
614
918
Ramsbergs »
1859
108
3,699
723
2,879
Fellingsbro »
1854
322
37,488
3,508
10,125
6,037
3,545
6,663
6,513
771
1,660
3,329
2,918
4,202
Orebro stads och läns »
1826
3,592
749,142
65,125
254,689
106,328
70,737
93,105
120,363
172,606
168,439
208,665
178,240
149,958
Askersunds stads »
1840
749
85,041
5,758
14,122
9,382
7,351
8,840
15,219
3,375
9,458
9,372
7,457
9,614
Nora »
1835
1,233
250,004
13,339
58,703
42,717
27,492
34,375
41,984
18,218
31,836
45,356
28,191
28,642
Lindesbergs »
1859
199
10,107
385
2,833
8,327
29
1,362
Summa
7.788
1.232.962
93189
360.705
175,539
116,797
164,196
218,687
203.057
222,907
276,640
227,410
205.872
40 Tab. N:o 13. Orebro län.
Tab. \:o 13.
FATTIGVÅRD.
1.
2.
o
i).
4-
K
fi.
7.
r~
8.
9.
10.
11.
| 12.
13
14.!
i
15 16. j 17.
18.
19.
20.
21.
22
23.
Fattigvården
Antal fattighjon, sorn. erhållit full försörjning.
Antal af fattig-
Fatt
i g v
i r d e
11 s
År.
OS
n
B
Pj
r» cd
SL cL £
>
Ö
p
K»
Äldre personer
vårdade
Barn, vår-  dade i och
Summa
vården understöd-  de, som ej fått
inkomster.
samtliga
utgifter i 1
och för fat- j
B p
4 cjt
A 25 3
c+-
i fattig-
på annat
utom fat-  tighus.
summa.
af
båda
full försörjning.
i
tC K.
c^oq >
5 ?r
p1 hj
cr 2
<3
t=- co p:
« ^ 3
Ersättning
K
co
o
ÉRjf c
3 g. Q
B ** **
p
Summa.
tigförsörj-
ningen.
fcT
o
p"
Soå
• p &
r-i pse
M.
0.
M.
Q.
M.
a.
M.
a.
könen.
M.
Q. ! S:a.
ling af
m, kol-  in. m.
as ” ^
• p^crq
co p
p tt p
ö 3?
p" CD <r+-
w •
ö ^
^ sr
SL 3-  * ?
3 ~
B. -. a
K. OKI B
£ < B
o » '
i8r.fi
26
197
59
88
247
336
562
433
442
8571,251
2,108
1,137
1
2,126 3,263
R:dr.
32,662
R:dr.
9,912
R:dr.
92,749
R:dr.
287
R:dr.
561
R:dr.
136,171
R:dr.
135,396
1857
26
197
59
90
248
352
579
421
452
863 1.279
2,142
1,067 2,091 3,158
29,101
11.008
98,912
593
844
140,458
139,773
1858
26
197
58
88
247
320
568
428
428
8361,243
2,u79
1,089 2,0S6 3.175
31,280
12,447
88,105
270
390
132,492
128,918
1859
26
198
57
89
260
345
612
431
408
86511,280
2,145
1,0002,064' 3,064
34,016
14,001
80,870
«
800
130,165
126,095
1860
25
204
57
91
245
340
621
439
388
870
1,254
2,124
1,016
2,070; 3,086
35,146
14.732
83.631
419
801
134,732
133.344
STOCKHOLM, 1862.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
KONUL. BOKTRYCKARE,
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIELA STATISTIK.
H} Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser.
EANDSHÖFDINGE-EMBETETS
UTI
WESTMANLANDS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ARÉN
1850-1860.
1. Länets indelning oell naturbeskaffenhet i allmänhet.
Tj nder den t,iderymd, sorn denna berättelse omfattar, har ingen förändring skett af Westmanlands läns granner.
Uppå framställning af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län blef väl gränsen
emellan sistnämnde län och Westmanland år 1856 ånyo utstakad, samt rågången upphuggen, men denna åtgärd
föranledde ingen förändring i gränserna länen emellan, utan utgjorde blott ett bestämmande af den gamla
gränseskilnaden, hvilken till stor del hade igenväxt.
Uti den tryckta skrift, kallad Topografiska och Statistiska uppgifter om Westerås län, som utgafs år 1842
i sammanhang med Kongl. Topografiska Korpsens Karta öfver länet, anses dess läge vara emellan 59° 17 och
60u 18' nordlig polhöjd, samt 0" 41' och 2" 38' vestlig longitud från Stockholm. Arealen anses vara 57,78 qväll
ratmil, hvaraf omkring 2,84 upptagas af insjöar och vattendrag.
Länet innefattar östra och till vidden betydligaste delen af landskapet Westmanland, en del af Upland,
kallad Fjerdhundra, och en liten del eller tvänne socknar af landskapet Södermanland.
I kameralt hänseende är länet, sedan Westerås södra och norra fögderier år 1836 blefvo sammanslagne,
indeladt i 6 fögderier, nemligen Westerås, Strömsholms, Kungsörs, Bergslags, Salbergs och Wäsby.
Westerås fögderi består af 16 socknar, nemligen S:t Ilians, Skerikes, Romfartuna, Skultuna, Harakers,
Fläckebo, Hubbo, Tillberga, Badelunda, Irsta, Kungsåra, Kärrbo, Barkarö, Dingtuna, Lillhärad och Lundby.
Fögderiet är fördeladt i 3 länsmansdistrikter, så att till ett distrikt höra östra delen af S:t Ilians, samt SkeLand.
sh.-Emb.
2
Westmanlands län.
Administrativ indelning.
rikes, Romfartuna, Skultuna, Harakers och Fläckebo socknar; till ett annat: Hubbo, Tillberga, Badelunda,
Irsta, Kungsåra och Kärrbo; samt till ett tredje: Barkarö, Dingtuna, Lillhärad och Lundby samt vestra delen
af S:t Ilians; och i 10 fjerdingsmansdistrikter, så att Irsta och Kungsåra, Lundby och S:t Ilians vestra del,
samt Skultuna, Skerike och S:t Ilians östra del hafva gemensamma Fjerdingsman, men de öfriga 7 socknarne
hvar sin.
Strömsholms fögderi består af 8 socknar, nemligen Rytterne, Säby, Svedvi, Kolbäcks, Munktorps, Bergs,
Ramnäs och Sura. Fögderiet är fördeladt i 3 länsmansdistrikter, så att till ett distrikt höra Rytterne, Säby,
Svedvi och Kolbäcks socknar; till ett annat: Munktorps och Bergs; samt till det tredje: Ramnäs och Sura;
och i 7 fjerdingsmansdistrikter, så att Ramnäs och Sura hafva gemensam Fjerdingsman, men de öfriga 6 socknarne
hvar sin.
Kungsörs fögderi består af 12 hela och 2 större eller mindre delar af andra socknar, nemligen Arboga
lands, Björskogs, Himmeta, Medåkers, Skedvi med undantag blott af i mantal, en del eller 151 mantal af Fellingsbro,
Torpa, Kung Carls, Setterbo, Kungs-Barkarö, Köpings lands, Bro, Malma och Odensvi. Fögderiet är
fördeladt i 3 länsmansdistrikter, så att till ett distrikt höra: Arboga lands, Björskogs, Himmeta, Medåkers och
Skedvi socknar samt delen af Fellingsbro; till ett annat: Torpa, Kung Carls, Setterbo och Kungs-Barkarö;
samt till det tredje: Köpings lands, Bro, Malma och Odensvi; och i 14 fjerdingsmansdistrikter, så att hvarje
socken eller sockendel har sin Fjerdingsman.
Bergslags fögderi består af 8 hela socknar samt en mindre del af en 9:de, nemligen: Skinnskattebergs,
Gunnilbo, Heds, 2f| mantal af Ramsbergs, Norbergs, Westanfors, Karbennings, Vester Wåla och Vester Fernebo.
Fögderiet är fördeladt i 3 länsmansdistrikter, så att till ett distrikt höra: Skinnskattebergs, Gunnilbo
och Heds socknar samt delen af Ramsbergs; till ett annat: Norbergs, Westanfors, Karbennings och Vester
Wåla; samt till ett tredje: Vester Fernebo; och i 6 fjerdingsmansdistrikter, så att Gunnilbo, Hed och delen
af Ramsberg samt Karbenning och Vester Wåla hafva gemensamma Fjerdingsman, men de öfriga 5 socknarne
hvar sin.
Salbergs fögderi består af 12 socknar, nemligen: Kumla, Kila, Tärna, Sala lands, Norrby, Möklinta, Öster
Wåla, Harbo, Nora, Huddunge, Vester Löfsta och Enåkers. Fögderiet är fördeladt i 7 länsmansdistrikter, så
att till ett distrikt höra: Kumla, Kila och Tärna; till ett annat: Sala lands och Norrby; till ett tredje: Möklinta;
till ett fjerde: Öster Wåla och Harbo; till ett femte: Nora; till ett sjette: Huddunge; samt till det
sjunde: Vester Löfsta och Enåker; och i 11 fjerdingsmansdistrikter, så att Sala och Nori’by hafva gemensam
Fjerdingsman, men de öfriga 10 socknarne hvar sin.
Wäsby fögderi består af 11 socknar, nemligen: Thorstuna, Hernevi, Österrunda, Hvittinge, Simtuna, Altuna,
Frösthult, Björksta, Thortuna, Sevalla och Ängsö. Fögderiet är fördeladt i 4 länsmansdistrikter, så att
till ett distrikt höra: Thorstuna, Hernevi och Österrunda; till ett annat: Hvittinge; till ett tredje: Simtuna,
Altuna och Frösthult; saint till det fjerde: Björksta, Thortuna, Sevalla och Ängsö; och i 8 fjerdingsmansdistrikter,
så att Thorstuna och österrunda, Simtuna och Altuna, samt Thortuna och Sevalla hafva gemensamma
Fjerdingsman, men de öfriga 5 socknarne hvar sin.
I kyrkligt hänseende är länet, städerna inbegripna, indeladt i 72 kyrkosocknar, hvaraf 15 tillhöra Erkestiftet,
2 Strengnäs och 55 Westerås stift*). Dessutom tillhöra 15^ mantal af Fellingsbro och 2M mantal af
Ramsbergs socknar, båda i sistnämnde stift, äfven detta län.
•*) Pastoraterne äro: i Erkestiftet: Norrby, Simtuna och Altuna, Hvittinge, Frösthults och Hernevi, Tärna, Thorstuna, Vester Löfsta och
Enåkers, utgörande Södra Fjerdhundra kontrakt; Öster Wåla, Nora, Harbo, Huddunge, utgörande Norra Fjerdhundra kontrakt; samt
Österrunda, hörande såsom annex till Nysätra pastorat i Upsala län och Lagunda kontrakt. Af dessa pastorater äro Simtuna och
Altuna, Thorstuna, Öster Wåla samt Öserrunda regala, och alla de öfriga konsistoriela;
i Strengnäs stift: Kung Carls och Torpa, hvilket tillhör Vester-Bekarne kontrakt, och är regalt; samt
i Westerås stift: Westerås stads och S:t Ilians, Dingtuna, ljundby, Badelunda, Hubbo, Skerike, Irsta, Skultuna, Barkarö, Till
-
Westmanlands län.
Administrativ indelning.
3
I socknarnes indelning har, genom nådigt Bref af den 11 Maj 1860, den förändring skett, att Kongl.
Maj:t tillåtit, att Lisjö, 1 mantal säteri, 2 mantal rå och rör samt 1 mantal frälse, med derå anlagdt jernbruk,
äfvensom frälsehemmanen Turbo j mantal, Bovallen f mantal, Stora Skytorp 1 mantal, Norrsjöfallet J
mantal, Stora Uggelbo » mantal med Lilla Uggelbo, Laggarbo i mantal, Hästlösa 1 mantal och Hemlinge Westergården
1 mantal, belägna från 2 till och med 2J mil från Munktorps, men deremot endast f till lf mil
från Sura församlings kyrka, fått, med underlydande lägenheter, i så väl kyrkligt som kameralt hänseende,
skiljas från Munktorps och förenas med Sura socken.
I judicielt hänseende är länet, som hörer under Svea Hofrätt, förutom de 4 städerna, hvilka alla hafva
egna jurisdiktioner, indeladt i 4 domsagor och 13 härader, med lika många tingslag.
Första domsagan utgöres af Tuhundra, Siende och Snefringe härader. Tuhundra härad består af Barkarö,
Dingtuna, Lillhärads och Lundby hela socknar samt vestra delen, eller 9ffe mantal, af S:t Ilians socken,
alla tillhörande Westerås fögderi. Tingsstället är i Westerås. Siende härad består af Hubbo, Tillberga, Badelunda,
Irsta, Kungsåra och Kärrbo socknar, alla hörande till Westerås fögderi. Tingsstället är i Westerås.
Snefringe härad består af Rytterne, Säby, Svedvi, Kolbäcks, Munktorps, Bergs, Ramnäs och Sura socknar, eller
hela Strömsholms fögderi. Tingsstället är Kolbäcks gästgifvaregård.
o O
Andra domsagan utgöres af Åkerbo och Skinnskattebergs härader. Åkerbo härad består af Arboga lands-,
Björskogs, Himmeta, Medåkers, Torpa, Kung Carls, Setterbo, Kungs-Barkarö, Köpings, Bro, Malma och Odensvi
hela socknar samt 26j mantal af Vestra Skedvi och 151 mantal af Fellingsbro socknar, eller hela Kungsörs
fögderi. Tingsstället är i Köping. Skinnskattebergs härad består af Skinnskattebergs, Gunnilbo och Heds hela
socknar, samt 2|g mantal af Ramsbergs socken, samt tillhör helt och hållet Bergslags fögderi. Tingsstället
är Bysala gästgifvaregård.
Tredje domsagan utgöres af Norrbo, Wagnsbro och Gamla Norbergs härader. Norrbo härad består af
Skerikes, Romfartuna, Skultuna, Harakers och Fläckebo hela socknar samt 161 mantal af S:t Ilians socken,
alla tillhörande Westerås fögderi. Tingsstället är Hallsta gästgifvaregård. Wagnsbro härad består af lOOf
mantal af Vester Fernebo och 5R mantal af Karbennings socken. Hela häradet tillhörer Bergslags fögderi.
Tingsstället är Vester Fernebo sockenstuga. Gamla Norbergs härad består af Norbergs, Westanfors och Vester
Wåla hela, samt 18g mantal af Karbennings och 3 mantal af Vester Fernebo socknar. Hela häradet tillhör
Bergslags fögderi. Tingsstället är Norbergs by.
Fjerde domsagan utgöres af Thorstuna, Simtuna, Öfver Tjurbo, Wäla och Ytter Tjurbo härader. Thorstuna
härad består af Thorstuna, Österrunda och Hvittinge hela, 17 mantal af Huddunge, 24 mantal af Vester Löfsta,
16f mantal af Hernevi samt fs mantal af Järlåsa socknar. Af häradet, som i allmänhet tillhör Wäsby fögderi,
tillhöra likväl hemmanen i Huddunge och Vester Löfsta, Salbergs fögderi i detta, samt hemmanet i Järlåsa
tredje fögderiet i Upsala län. Tingsstället är Karleby gästgifvaregård. Simtuna härad består af Simtuna,
Altuna, Frösthults, Enåkers, Norrby och Tärna hela, 3R mantal af Nora, 39A mantal af Vester Löfsta och 5
mantal af Sevalla socknar; dock höra Norrby och Tärna socknar i administrativt hänseende till öfver Tjurbo
härad. Af häradet tillhöra Simtuna, Altuna, Frösthult samt hemmanen i Sevalla Wäsby fögderi; men Enberga,
Kungsåra, Kärrbo, Ängsö, utgörande doraprosteriet; Munktorps, Svedvi, Kamnäs och Sura, Kolbäcks, Rytterne, Säby, Bergs, Lillhärads,
utgörande Munktorps kontrakt; Arboga stads-, lands- och Setterbo, Himmeta, Medåkers, Vestra Skedvi, utgörande Arboga
kontrakt; 1 mantal af Fellingsbro samt 2|| mantal af Ramsbergs socknar, tillhörande Fellingsbro kontrakt; Köpings stads-, landsoch
Kungs Barkarö, Björskogs, Odensvi, Skinnskattebergs, Bro, Gunnilbo, Heds, Malma, utgörande Köpings kontrakt; Vester Fernebo,
Norbergs, Westanfors, Romfartuna, Harakers, Fläckebo, Vester Wåla, Karbennings, utgörande Fernebo kontrakt; samt Sala stads- och
lands, Möklinta, Kila, Kumla, Björksta, Thortuna, Sevalla, utgörande Sala kontrakt. Af dessa pastorater äro Westerås stads och S:t
Ilians, Munktorps, Kolbäcks, Arboga stads-, lands- och Setterbo, Fellingsbro, Köpings stads-, lands- och Kungs Barkarö, Westanfors,
samt Sala stads- och lands- regala; Dingtuna, Lundby, Badelunda, Hubbo och Skerike prebenden; Ängsö patronelt; Rytterne alternativt
patronelt och konsistorielt; samt alla öfriga 35 konsistoriel
4 Westmanlands lån.
Administrativ indelning.
åker, Nori’by, Tärna, samt hemmanen i Nora och Vester Löfsta Salbergs fögderi. Tingsstället är Karleby
gästgifvaregård, öfver Tjurbo härad består af Möklinta, Kila, Kumla och Sala lands- socknar. Hela häradet
tillhör Salbergs fögderi. Tingsstället är i Grällsta by af Kila socken. Wäla härad består af hela Nora
socken samt 107fs mantal af Öster Wåla, 47ff mantal af Harbo och 81 mantal af Huddunge socknar. Hela
o
häradet tillhör Salbergs fögderi. Tingsstället är Aby gästgifvaregård. Ytter Tjurbo härad består af Thortuna,
Björksta och Ängsö hela socknar samt 13f mantal af Sevalla socken. Hela häradet tillhör Wäsby
fögderi. Tingsstället är i Lundby by af Thortuna socken.
Genom Kongl. Bref den 7 December 1858 har i nåder blifvit förordnadt, att Skinnskattebergs Bergslag
skall med Åkerbo härad till en domsaga sammanslås; att Norrbo och Wagnsbro härader jemte Gamla Norbergs
Bergslag skola tillsammans utgöra en domsaga; samt att med Tuhundra, Siende och Snefringe häraders
dåvarande domsaga skall förenas Ytter Tjurbo härad, så snart nuvarande domaren i Tuhundra, Siende och
Snefringe häraders domsaga från sin nu innehafvande Häradshöfdingebeställning afgår eller derförinnan, på
särskild framställning i ämnet, annorlunda förordnas.
Sedan Kongl. Maj:t den 19 Maj 1854 i nåder berättigat Köpings stad att söder om stadens gamla område,
på vestra stranden af Köpings å, expropriera från Ulfvi gård i Köpings socken en jordrymd af 9 tunnland
27 kappland till hamn och lastageplats, och genom nådigt Bref den 30 Maj 1857 inedgifvit, att på den
motsatta östra stranden finge från kronolägenheten Hushagen afsöndras ett område af 5 tunnland 141 kappland
till utvidgande af hamn och segelled och till inudders uppläggande, samt dessa jordrymder blifvit till
afsedda ändamål använda, och deijemte, genom mudders utförande i sjön och transport af en stor del jord
till jernbangården, erhållits utrymme för ett reparationsvarf på östra stranden, har Kongl. Majit den 3 April
1860 bifallit, att ej mindre ofvanberörde Köpings stad tillhörige och på ömse sidor om Köpings-ån belägne
jordrymder, än äfven den del af bangården för jernvägen emellan Köping och lastageplatsen Hult, som blifvit
o
från nyssnämnde hemman exproprierad, skola skiljas ifrån Åkerbo härad och derefter tillhöra Köpings stads
domvärjo, samt jemväl i administrativt, kyrkligt och kommunalt hänseende vara med Köpings stad förenade.
Administrationen af Bergverken i länet bestrides, för så vidt Staten deruti deltager: vid Sala grufva af
en särskild för densamma afsedd Bergslagsstat, bestående af en Bergs-Hauptman, en Grufve-Ingeniör och en
Bergs-Värdie; och för länet i öfrigt, gemensamt med Stora Kopparbergs län, af Bergmästaren i fjerde distriktet
samt en extra Grufve-Ingeniör.
Af Landtmäteristaten voro vid 1860 års slut inom länet anställde 1 Förste och 1 Andre Landtmätare, 9
Kommissions- och 12 vice Kommissions-Landtmätare. Af dessa hafva likväl 12 under åren 1856—1860 varit
utan någon egentlig verksamhet. Sju medhjelpare och 3 elever hafva hos Landtmätarne varit anställde.
I afseende på justering af mått och vigter är länet indeladt i 4 distrikter: det första bestående af Westerås
stad, Siende, Ytter Tjurbo, Norrbo, Tuhundra och Snefringe härader, med undantag af Munktorps soc
o
ken;
det andra af Köpings och Arboga städer, Åkerbo och Skinnskattebergs härader samt Munktorps socken;
det tredje af Norbergs och Wagnsbro härader; samt det fjerde af Sala stad samt Öfver Tjurbo, Simtuna,
Thorstuna och Wåla härader.
I afseende på Väg- och Vattenbyggnader tillhör Westmanlands län mellersta distriktet.
I Tullförhållanden tillhör länet central-åxatviVtot.
Westmanlands län tillhör fjerde militär-distriktet, och inom länet äro indelade 25 nummer af N:o 3
Lif-Regementets Husar-Korps, 375 nummer af N:o 3 Lif-Regementets Grenadier-Korps och 940 nummer af N:o
18 Westmanlands Regemente *).
’) De 25 numrorna af Lif-Regementets Husar-Korps tillhöra alla Z,«/-Sqvadronen, och äro indelade: N:is 1—3 i Medåkers, Nås 4—19
i Arboga samt Näs 26—30 och N:o 61 i Westmanlands läns del af Fellingsbro socken.
Westmanlands län.
Ådministrativ indelning. Rotering.
5
Extra voteringen inom Westmanlands län utgör 138 nummer. Af dessa hafva 41 nummer åtagit sig att
i händelse af krig lemna hästar i stället för karlar.
Antalet af hela rotar eller spridda rotedelar, hvilka uppkommit genom den nya voteringen af rotering
underkastad, men förut icke roterad jord, och för hvilka årlig vakansafgift till Kongl. Maj:t och Kronan erlägges,
utgör 16,41475.
Sedan Chefen för Kongl. Landtförsvars-Departementet genom skrifvelse af den 15 December 1859 meddelat
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att Kongl. Maj:t, dels till vinnande af mera enkelhet vid mönstringarne
och redovisningen af beväringsmanskapet, dels ock på det, så vidt sig göra låter, beväringsområdena
må ligga inom respektive Regementens stånd, i nåder beslutit följande förändringar uti de till Lif-Regemen
tets
Grenadier-Korps, Uplands och Westmanlands Regementen hörande beväringsområden, nemligen: 1) att
Ramnäs och Sura socknar af Strömsholms fögderi anslås till Lif-Regementets Grenadier-Korps; 2) att de socknar
af Upsala län, som då tillhörde Lif-Regementets Grenadier-Korps’ beväringsområde, anslås till Uplands
Regemente; samt 3) att likaledes de socknar af Westmanlands län, som då tillhörde Uplands Regementes beväringsområde,
öfverflyttas till Westmanlands Regemente, — äro från och med år 1860 beväringsområdena inom
Westmanlands län så ordnade, att Arboga och Köpings städer samt Strömsholms och Kungsörs fögderier tillhöra
Lif-Regementets Grenadier-Korps, samt att Westerås stad med dess läroverk, Sala stad samt Westerås,
Bergslags, Salbergs och Wäsby fögderier tillhöra Westmanlands Regemente.
Genom särskildt upprättade kontrakter dels med rusthållare, dels med andra enskilda personer, är uppgjordt,
att till Svea Artilleri-Regementes årliga vapenöfningar, och vid uppbrott till krig, om sådant skulle in
De
375 numrorna af Lif-Regementets Grenadier-Korps äro fördelade på 3 kompanier, hvartdera af 125 man, nemligen Lif,
Ostra Westmanlands och Kungsörs, samt indelade: af Lif-kompaniet, N:is 1—6 i Kungsåra, 7 i Kärrbo, 8—19 i Irsta, 20—30 och
32 i Badelunda, 31 och 33—37 i Tillberga, 38—42 i Hubbo, 43-—74 i liomfartuna, 75—84 i Harakers, 85—87 och 89 i Skultuna,
88, 95 och 9li i Lillhärads, 90 och 91 i S:t Ilians, 92—94 i Skerikes, 97—102 i Lundby och 103—125 i Dingtuna socken;
— af Ostra Westmanlands kompani, N:is 1—16 i Björksta, 17—32 i Thortuna, 33—36 i Sevalla, 37—55 i Simtuna, 56—66
i Frösthults, 67—82 i Thorstuna, 83 i Österrunda, 84—87 i Hvittinge, 88—91 i Altuna, 92—105 i Vester Löfsta, 106—108 i
Huddunge, 109 i Harbo, 110—113 i Öster Wåla, 114—117 i Nora, 118—120 i Enåkers, 121 och 124 i Möklinta, 122 i Sala
lands, 123 i Kila och 125 i Romfartuna socken; -— samt af Kungsörs kompani, N:is 1—8 i Odensvi, 9—13 i Malma, 14—30 i
Köpings, 31—49 i Bro, 50—55 i Skedvi, 56—62 i Medåkers, 63—73 i Himmeta, 74—85 och 87—93 i Björskogs, 86 i Kö
pings
lands, 94—105 i Kungs-Barkarö, 106, 107 och 119—121 i Kung Carls, 108—118 i Torpa samt 122—125 i Setterbo
socknar. Denna korps, sorn utgör en del af det fordna Lif-Regeraentet till häst, hörer till rusthållet. I afgift för häst vakansen erlägger
hvarje nummer årligen 74 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn.
De 940 numrorna af Westmanlands Regemente äro så fördelade på 7 kompanier, att till hvartdera af Lif, Wäsby, Salbergs,
Westerås och Strömsholms kompanier höra 150, samt till hvartdera af Bergs och Kungsörs 95 man. Återstående 55 man af
Bergs samt hela Folkare kompani höra till Stora Kopparbergs, och återstående 55 man af Kungsörs kompani till Örebro län.
De till detta län hörande nummer af Regementet äro inroterade: af Lif-kompaniet: N:is 1—7 och 84 i Thortuna, 8—24 i Björksta,
25—28 i Ängsö, 29—38 i Kungsåra, 39—44 i Kärrbo, 45—58 i Irsta, 59—69 i Badelunda, 70—76 i Hubbo, 77—83, 85 och
86 i Tillberga, 87—97 i Romfartuna, 98—107 i Vester Fernebo, 108—120 i Fläckebo, 121—128 i Harakers, 129—148 i Skultuna
samt 149 och 150 i S:t Ilians socken; — af Wäsby kompani: N:is 1 och 2 i Frösthults, 3—35 i Simtuna, 36—47 i Altuna,
48—64 och 70 i Vester Löfsta, 65—68 i Enåkers, 69, 71—-86 och 136 i Möklinta, 87—95 i Sala lands-, 96— 112 i Norrby,
113—124 i Kila, 125—135 i Kumla, 137—142 i Tärna, 143—148 i Sevalla samt 149 och 150 i Thortuna socken; — af Salbergs
kompani: N:is 1—30 i Öster Wåla, 31-—41, 43 och 44 i Harbo, 42 och 45—61 i Nora, 62—68 i Huddunge, 69—86 i
Hvittinge, 87—102 i Österrunda, 103—136 i Thorstuna, 137—143 i Hernevi samt 144—150 i Frösthults socken; — af Westerås
kompani: Niis 1—10 i S:t Ilians, 11—16 och 52 i Skerikes, 17, 18 och 22 i Lundby, 19—21 och 23—33 i Barkarö, 34—51
och 53—64 i Dingtuna, 65—70 i Lillhärads, 71—78 i Ramnäs, 79—84 i Sura, 85—101 i Svedvi, 102—113 i Säby, 114—129
i Rytterne, 130—148 och 150 i Kolbäcks samt 149 i Bergs socken; — af Strömsholms kompani: Niis 1—10 i Bergs, 11—80 i
Munktorps, 81—103 i Köpings lands, 104—124 i Odensvi, 125—132 i Malma, 133—140 i Bro, 141—145 och 147—150 i
Himmeta samt 146 i Medåkers socken; — af Bergs kompani: Niis 56—69 och 81 i Skinnskattebergs, 70—74 i Heds, 75—80 i
Gunnilbo, 82, 89, 90, 92, 97, 98, 100, 101, 104—107, 109 och 110 i Norbergs, 83, 91, 93—96, 99, 102, 103 och 108 i
Westanfors, 84—88 i Vester Wåla, lil—119 i Karbennings och 120—150 i Vester Fernebo socken; — samt af Kungsörs kompani:
Niis 1—5 i Himmeta, 6—31 i Björskogs, 32 och 44—49 i Kung Carls, 33—43 i Torpa, 50 och 52—54 i Setterbo, 51
och 55—65 i Arboga lands-, 66—82 i Medåkers, 83—90 i Vester Skedvi samt 91—94 och 107 i länets del af Fellingsbro
socken.
6
Westmanlands län.
Oregelbundenheter i administrativa indelningen.
träffa, från Westmanlands län lemnäs 125 stycken hästar emot en årlig afgift, lika stor som hästvakans-afgiften
för rusthållarne vid Lif-Regementets Grenadier-Korps, och en ersättning efter vissa bestämda grunder,
i händelse hästarne taga skada eller begagnas utöfver en viss tid.
I afseende på tillsynen öfver Salpetersjudningen står länet under gemensam Direktör med Upsala, Stockholms
och Gefleborgs län.
Inom länet finnas 4 städer, alla med egen jurisdiktion, men ingen köping. Af dessa äro Westerås, Arboga
och Köping sjö- och uppstäder, samt Sala bergs- och uppstad. I Westerås utgöres stadens styrelse af
1 Borgmästare, 2 lagfarna och 3 borgerliga Rådmän, af hvilka senare, vid skeende afgång, likväl en, enligt
Kongl. Bref af den 11 Januari 1850, skall indragas; i Arboga af 1 Borgmästare, 1 lagfaren och 3 borgerlige
Rådmän; i Köping af 1 Borgmästare, 1 lagfaren Rådman, som tillika är Magistrats-Sekreterare, och 3 borgerlige
Rådmän; och i Sala af 1 Borgmästare och 4 Rådmän, deribland en litterat, som tillika är Magistratssekreterare;
dock uppehälles för närvarande Magistrats-Sekreterare-befattningen af Borgmästaren. Städernas
ekonomiska förvaltning besörjes, jemte och under Magistraten: i Westerås, af en utaf 8 ledamöter bestående
Drätselkammare; i Arboga och Sala af en så kallad Sjnmanskammare; och i Köping af en Drätselkommission,
bestående af Borgmästaren såsom ordförande och 8 ledamöter. I hvarje stad finnes 1 Stadskassör, 1 Stadsfiskal
och 1 Tullkammarföreståndare. Antalet af Städernas Äldste är i alla städerna lika stort, eller 24.
Under nu ifrågavarande qvinqvennium har ingen ändring skett i oregelbundenheterna af den administrativa
indelningen. Nu befintliga oregelbundenheter äro följande:
Inom Westerås fögderi. 1) S:t Ilians socken, i kyrkligt hänseende hörande till Westerås moderförsamling,
är i administrativt och juridiskt hänseende delad på tvenne härader och tvenne domsagor, så att skattehemmanen
Bjärby N:o 1, 1 mantal, Kumla N:o 1 eller Fredriksberg, % mantal, Wibo N:o 1, 1 mantal, Wallby
N:is 1 och 2, hvardera 1 mantal, och kronohemmanen Kumla N:is 2 och 3, hvartdera 1 mantal, Råby N:o 1,
1 mantal, Wallby N:o 3, 1 mantal, och Wallby N:o 4, TnB mantal, tillsammans 9A mantal, höra till Tuhundra
härad och första domsagan; hvaremot den öfriga större delen af socknen, utgörande tillsammans 161 mantal,
tillhör Norrbo härad och andra domsagan. Socknedelarne äro dock åtskilde genom en naturlig gräns, eller
Svartån;
2) Westerås qvarn är pä alla sidor omgifven af ägor hörande till Westerås stad, och mjölnarens bostad
ligger på jord, utbytt från stadsegendomen Carlslund, men hörer det oaktadt till landet och Norrbo härad;
3) Hagsätra, I mantal, upptages i jordeboken såsom tillhörande Lundby socken och Tuhundra härad,
men tillhör Skerikes socken och Norrbo härad; detta hemman är nemligen, enligt äldre provinskartor och
Landshöfdinge-Einbetets resolution den 10 Oktober 1813, antecknadt såsom beläget inom Skerikes sockenrå
och intaget i Skerikes den 14 Juli 1855 fastställda pastoraliekonvention; den åboende personalen skattskrifves
äfven i Skerikes socken. Hemmantalet för socknen är utom Hagsätra 21g mantal, och med Hagsätra 21| mantal;
4) Björnön, en holme i Mälaren, om 1 mantal, är i jordeboken upptagen såsom tillhörande Irsta socken,
men gränsen mellan Badelunda och Irsta socknar delar ön på det sättet, att 1 mantal Norra-gåi’den ligger '
inom Badelunda, och \ mantal Södra-gården inom Irsta socken, inom hvilka socknar hemmansdelarne med
deras åboer jemväl äro i mantalslängden upptagne;
5) Några ägor intagna af Tuhundra härads till Lillhärads socken hörande allmänning höra till Långsjötorp,
T* mantal, i Sura socken af Snefringe härad, der personalen jemväl är skattskrifves
6) Likaledes höra några, på Norrbo härads till Skultuna socken hörande allmänning intagna, ägor till torpet
Bårhuset i Sura socken, der folket jemväl är skattskrifvet;
Inom Strömsholms fögderi. 7) Westerby, 1 mantal, hörande till Munktorps socken och Snefringe härad,
o
är beläget inom Odensvi, till Åkerbo härad hörande, socken, på omkring g mils afstånd från häradsgränsen
och utan att hafva några ägor stötande till Munktorp;
Westmanlands län. Oregelbundenheter i administrativa indelningen. 7
o
8) Den del af Asby egendom, hvarå mansbyggnaden står, är med dess närmaste omgifning belägen
inom Kolbäcks socken, men tillhör Bergs;
9) Norrsjöbo eller Klockarbo, J- mantal, är beläget inuti Lisjö, numera till Sura socken hörande, ägor,
men tillhör Ramnäs socken;
Inom Kungsörs fögderi. 10) Af Fellingsbro, till betydligaste delen inom Orebro län belägna, socken höra
skattehemmanen Fogryta eller Fogerhytta N:is 1, 2 och 3, hvartdera 1 mantal, Norrby N:o 1, 1 mantal, Norrby
'Förp eller Sättermossen N:o 1, 1 mantal, Nyckelby Nås* 1, 2, 3, 4 och 5, hvardera 1 mantal, Söderby N:is 1
o
och 2, hvardera 1 mantal, Alsänge Nås 1, 2, 3 och 4, hvardera 1 mantal, kronohemmanet Gibo eller Lång
o
boda
N:o 1, 1 mantal, tillsammans 154 mantal, samt lägenheten frälseutjorden Sätran till Åkerbo härad, Westmanlands
län och Kungsörs fögderi;
o
11) Af Vester Skedvi, till Åkerbo härad och Westmanlands län hörande socken, höra hemmanen Björnåsboda,
1 mantal, och Korndal, ] mantal, i administrativt och juridiskt hänseende till Örebro län;
12) Af Broby by tillhör 1 mantal "horpa socken och Westmanlands län, men 44 mantal Södermanlands
län. Ägorna äro icke skiftade;
13) Likaledes tillhör 4 mantal af Gålhammars by Arboga socken, och den andra hälften Södermanlands
län;
Inom Bergslags fögderi. 14) Af Vester Fernebo, i allmänhet till Wagnsbro härad hörande, socken, höra
Presthyttan, 2 mantal, Klingholmen, 1 mantal, Stora Mattsbo, 4 mantal, och Pehr Mattsbo, } mantal, eller tillsammans
3 hela mantal, i administrativt och juridiskt hänseende till Karbennings och Gamla Norbergs härad;
15) Af Karbennings, i allmänhet till Norbergs härad hörande, socken, höra Bengtsbo, \ mantal, Borstensbo,
1 mantal, Däljan, i mantal, Klingbo, 4 mantal, Kråkebo, 4 mantal, Laboda, 1 mantal, Långsjö, 3 mantal,
Markusbo, mantal, och Rökdalen, 4 mantal, eller tillsammans SR mantal, till Vester Fernebo socken och
Wagnsbro härad i administrativt och juridiskt hänseende;
16) Af Ramsbergs, till Örebro län hörande, socken, höra Allmänningsbo, 1 mantal, Glifsån, 1 mantal,
Torskbäcken eller Thorsbäcken, 1 mantal, Gräsberget, A mantal, och Gäddtjern, A mantal, eller 2-ifj mantal, i
juridiskt och administrativt hänseende till Westmanlands län;
Inom Salbergs fögderi. 17) Huddunge socken, utgörande 251 mantal, pastorsbostället 11 mantal inberäknade
hörer till både Thorstuna och Wåla härader. De hemman, som höra till detta senare, äro: Barkan, 1
mantal, Djurkarsbo, 1 mantal, Domarbo, 1 mantal, Granberga, 1 mantal, Hallsjö, 1 mantal, Hartigbo, 1 mantal,
Lenna, 1 mantal, Nordsjö, 1 mantal, och Rödje, 1 mantal, tillsammans 81 mantal, samt dessutom Domarbo och
Hallsjö utjordar samt Rödje skatteäng;
18) Af Vester Löfsta socken, som består af 6 3 A mantal, tillhöra 39 A mantal Simtuna, och 24 mantal
Thorstuna härad. De hemman som tillhöra Thorstuna härad äro: By Nås 1 och 2, hvardera 1 mantal, Fallet
N:o 1, 1 mantal, Gårdsjö N:o 1, 1 mantal, Horsbo N:o 1, 4 mantal, Sör Horsbäck, Nås 1 och 2, hvardera
1 mantal, Norr Horsbäck, Nås 1 och 2, hvardera 1 mantal, Kongsbo Nås 1 och 2, hvardera 1 mantal, Molnebo
N:o 1, 1 mantal, Mårtsbo N:o 1, 1 mantal, Nordmyra N:o 1, 4 mantal, Nordsjö Nås 1 och 2, hvardera
1 mantal, Orfvenbo N:o 1, 1 mantal, Sör Starfors Nås 1, 2 och 3, hvardera 1 mantal, Norr Starfors, 4
mantal, Wansjö Nås 1 och 2, hvardera 1 mantal, och Wansjö N:o 3, f mantal;
19) Sinäs hemman, om i mantal, upptaget i Enåkers sockens kyrkobok, är i jordeboken uppfördt såsom
tillhörande Vester Löfsta socken;
20) Nora socken består af 494 mantal, af hvilka 45R tillhöra Wåla härad och de öfriga 3R mantalen,
nemligen Hedkarsbo N:o 1, § mantal, Ingbo Nås 1 och 2, hvardera £ mantal, Runhällen N:o 1, A mantal,
Räsbo N:o 1, 4 mantal, Sörbo N:o 1, f mantal, Östa N:o 1, 4 mantal, Östa N:o 2, 1 mantal, och östanås N:o
8
Vestmanlands län.
Kartor. Geologisk undersökning.
1, | mantal, samt dessutom Berg, som varit åsatt hemmantal, men nu såsom förmedladt blifvit underlagdt
Ingbo, 2:ne skatteutjordar i Ingbo, och Nora kronoallmännings ängar, tillhöra Simtuna härad
21) Af Öster Wåla socken hörer Ingeborgsbo, 1 mantal, i administrativt och judicielt hänseende til!
Upsala län, ehuru det år beläget närmare till Wåla kyrka och tingsställe, än till kyrka och tingsställe i Upsala
län, och icke på något ställe med sin rågång berör Upsala-gränsen, utan endast angränsande hemman
och lägenheter inom Öster Wåla socken;
22) Till Harbo socken höra i kyrkligt hänseende följande inom Upsala län belägna hemman och lägenheter,
nemligen: i Wiksta socken af Norunda härad, oskattlagde torpen Gråmuren, Persbo och Kämpebo, hörande
under Nordmyra säteri i Björklinge socken; i Björklinge socken af samma härad: Håcksbo, Ä mantal,
Risbo utjord, i Harbo kyrkobok upptagen för A mantal, Nordmyra säteri, 1 mantal, Näfverbo, i Harbo kyrkobok
upptaget för § mantal; samt i Bälinge socken af Bälinge härad, Wissbo Bolandet, 1 mantal;
23) Norrby och Tärna socknar tillhöra Simtuna härad i judicielt, men Ofver Tjurbo i administrativt
hänseende;
Inom Wäsby fögderi. 24) Af Hernevi socken hörer As by, 3 mantal, i judicielt och administrativt hänseende
till Upsala län;
25) Af Sevalla socken, hvars största del tillhör Ytter Tjurbo härad, höra Kylösa, 1 mantal, Mälby, 1
mantal, och Wäsby, 3 mantal, tillsammans 5 mantal, till Simtuna härad;
26) På den i Mälaren belägne ön Hallingen, som hörer under Ängsö egendom, och öfver hvilken råskilnaden
går emellan Westmanland och Södermanland, finnas tvenne torp, af hvilka det södra tillhör Fogdö
socken i Södermanlands län, och det andra Ängsö socken;
27) Österrunda socken inom Westmanlands län är annex till Nysätra pastorat i Upsala län;
28) Blåviken, A mantal, hörer i ecklesiastikt hänseende till Järlåsa socken af Upsala län, men i administrativt
och juridiskt till Thorstuna härad af Westmanlands län.
De enskildheter, hvilka här ofvan blifvit anförda, angående länets indelning samt oregelbundenheterna
uti densamma, torde kanske af någon anses öfverflödiga; men då denna berättelse är den första, som afgifves
efter nytt formulär, har jag förmodat, att det för mången af berättd ens läsare kan vara angenämt att på
ett ställe få i möjligaste måtto sammanförd länets indelning uti administrationens alla olika delar. Uti kommande
berättelser behöfver då denna blott åberopas uti allt, som under femårsperioden icke undergått förändring.
Den första karta öfver Westmanlands län, som förtjenar att nämnas, är den, som utgafs af framlidne
Bergsrådet Baron Hermelin i sammanhang med hans kartor öfver Sveriges öfriga län och provinser. Den
ägde mycket värde för sin tid och i synnerhet då man tager i betraktande de tillgångar till upplysningar,
som kunde stå en enskild man öppna; men den första karta, som väl fyller sitt ändamål, är den som af
Kongl. Topografiska Korpsen blifvit utgifven, affattad i 2:ne olika skalor, och dels med, dels utan utsatta
bergs- och åssträckningar. Den är utgifven både i ttjuWi af naturliga storleken, och i Tödnira deraf, samt för
städerna i otJot skala. Öfver städerna och deras områden äro dessutom, på föranstaltande af Komitén för
undersökning af grunderna för städernas beskattning, författade och utgifne kartor i af naturliga storleken,
och särskildt, för det bebyggda stadsområdet, i ttf&ott af samma storlek. Socknekartor äro upprättade, men
icke utgifna, öfver Sala och Kärrbo socknar samt öfver den Barkarö socken, sorn är belägen inom Tuhundra
härad.
Af Professor Erdmann hafva i de södra och sydostliga delarna af länet geologiska undersökningar blifvit
hållna, men någon karta eller beskrifning deröfver har ännu icke kommit till allmänhetens kännedom.
Kongl. Landtbruks-Akademiens Agrikulturkemist Professor Alexander Miiller företog år 1860 på
Hushållnings-Sällskapets Förvaltnings-Utskotts begäran en resa genom åtskilliga delar af länet, hufvud
-
Westmanlands län. Länsbeskrifningar. Innevånare. 9
sakligast för att bedöma jordmånernas beskaffenhet. Ofver denna resa afgaf han i December samma år
en berättelse, som finnes tryckt i 1861 års första häfte af qvartalskrift för Landtbrukare, utgifven på föranstaltande
af Westmanlands Läns Hushållnings-Sällskap genom dess Sekreterare.
Den bästa skrift rörande detta län, som af trycket utkommit, i synnerhet då fråga är om länets naturbeskaffenhet,
är ofvan åberopade år 1842, i sammanhang med Kongl. Topografiska Korpsens karta, till
allmänheten utlemnade Topografiska och Statistiska uppgifter om Westerås län. Denna skrift har i många afseenden
tjenat till ledning vid senare utkomna fullständigare redogörelser för länet, hvaribland i främsta
rummet böra nämnas Beskrifning öfver Westerås län af Wilhelm Tham, utgifven år 1849, samt Landshöfdingarnes
Femårsberättelser. Bland äldre tryckta skrifter, som kunna lemna upplysning om Westmanlands
läns beskaffenhet, böra nämnas: Beskrifning öfver Westmanland af Olof Gran, Westerås 1754; Beskrifning öfver
städerna i Westmanland, af Hulphers, Westerås 1778; Jacob Lohmans Arboga känning, Stockholm 1737; Kyrkoherden
Doktor J. E. Hallmans Beskrifning öfver Köping, Stockholm 1728; Petr. And. Nigri Historice om Westerås
Biskopar, Stockholm 1744; Berättelse om Sala Silfververk af J. H. af Forselles, Stockholm 1818; Historisk
beskrifning öfver domkyrkan i Westerås, af Lars Gustaf Solberg, Westerås 1834; Försök till Historisk och
Statistisk Beskrifning öfver Sala stad, af Christoffer Norlin, Falun 1842, jemte Bihang innehållande officiela urkunder
frän äldre och nyare tider angående Sala stad samlade i dess arkiv och utgifne af samme man, Falun
1842; Tunelds Geografi, 2:dra delen, Stockholm 1828; Försök till beskrifning om Norbergs Bergslags Härad och
dess gamla Jern-Bergslag, af J. L. Ängman, utgörande 6:te häftet af Westmanlands Läns Kongl. HushållningsSällskaps
Handlingar, Westerås 1835.
2. Innevånare.
Länets folkmängd under åren 1856—1860 utvisas af hosföljande tabell N:o 1. Tab. n-.o
Enligt 1855 års mantalslängder utgjorde folkmängden i länet 97,756 personer, hvaraf 51,934 betalande
och 45,822 befriade från mantalspenningar.
Vid jemförelse emellan dessa båda qvinqvennierna, före och efter år 1856, befinnes: a) att hela folkökningen,
som under det förra utgjorde 2,306, under det senare gjorde 5,023 personer; b) att årliga folkökningen,
som då, i medeltal, var 461 å 462 personer, nu, likaledes i medeltal, utgjort 1,004 ä 1,005; c) att
antalet af deni, som betala mantalspenningar, hvilket då minskats med 653, nu ökats med 2,104 personer; och
d) att de befriades antal, som då ökats med 2,959, nu blott ökats med 2,919 personer.
Den ärliga folkökningen har under åren 1856—1860 varit större än under något af de föregående år,
hvilka varit föremål för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes berättelser. Den är det oaktadt icke så
stor, som den borde vara, om icke särskilda, för provinserna omkring Stockholm gemensamma förhållanden
föranledde rubbning i dess naturliga gång. Den hufvudsakliga orsak, som störer den, är den stora utflyttning
af tjenstefolk och andra arbetare, som årligen sker till Stockholm och dess omgifningar. Närheten till hufvudstaden,
den högre arbetsförtjenst, der kan erhållas, dess rörligare lif, dess nöjen, och den hastiga förkofran
dugligheten der stundom kan vinna, äro lika många lockelser af olika slag, som draga både den obetänksamme
och den mera klokt beräknande till sig, för att der försöka lyckan. Visserligen återkommer en eller
annan, men den stora mängden blir borta, och de inflyttningar, sorn i liten skala ske till detta län från andra
orter, ersätta icke på långt när utflyttningarna. Hvad särskildt angår tillökningen i innevånarnes antal
uti Westerås och Arboga städer, så har den hufvudsakligen härrört från inflyttningar af arbetsklassen, hvil
ken,
i anseende till der rådande högre arbetslöner, lockas att der bosätta sig. I Arboga särskildt har tillväxten
till betydlig del uppkommit genom den stora arbetspersonal, som sysselsättes vid det nya gjuteriet
och den nya mekaniska verkstaden.
Landsh.-Emb. uti Westmanlands län und. ber. för åren 1856—1860. 2
10
Westmanlands län.
Utflyttningar m. m. Schismatiska rörelser.
Utflyttningarna till främmande länder äro högst obetydliga och inskränka sig till några få personer, allmännast
mormoner, hvilka, utan att rätt känna ens den lära, till hvilken de slutit sig, och deraf erfarande
otrefnad i sin hemort, hoppas på bättre förhållanden uti länder, der deras lefverne och laster icke äro kända,
och dit dem blifvit beredda reseunderstöd utaf för dem alldeles främmande händer.
Något inflytande, värdt att omtalas, kunna icke hvarken årsväxterna eller sjukdomar af srnittbar beskaffenhet,
som under åren 1856—1860 inom provinsen ägt rum, anses hafva utöfvat. Visserligen hafva både
kolera och i vissa trakter hastigt dödande lijernfebrar samt skarlakansfeber och messling visat sig, i synnerhet
år 1857, men de hafva likväl icke varit af någon allmänt härjande beskaffenhet, och något egentligt inflytande
på folkmängden kunna de icke anses hafva utöfvat, i synnerhet som icke sällan händer, att vid sådana
tillfällen andra sjukdomar, som väl icke så hastigt döda, men för framtiden undergräfva helsan, blifva
mindre rådande.
Förutom hvad sålunda blifvit nämndt angående orsakerna till folkmängdens mindre starka tilltagande
inom detta län, än man borde kunna hoppas af fredslugnet och näringarnas ökade lif, synas inga egendomligheter
här förefinnas af den beskaffenhet, att de förtjena att särskildt nämnas, hvarken i afseende på giftermålens
talrikhet eller fåtalighet, nativitets- och mortalitets-förliållandena, förekommande lyten och sjukdomar eller
dylikt; ty den omständigheten, att en stor mängd personer af allmogen och den arbetande klassen i förtid
blifva krymplingar, eller åtminstone mindre arbetsföra, dels af gikt, rheumatism och andra inre sjukdomar,
dels af yttre skador och åkommor, är för denna med Rikets öfriga provinser gemensam, och till en stor del
uppkommande dels af dessa personers ännu teinligen allmänna böjelse att, vid sökandet af läkemedel emot
sjukdomar och åkommor, hellre vända sig till så kallade kloka gubbar eller gummor, än till läkare, dels af
en illa sedd hushållningsanda och fruktan för utgifter, då de icke inse, att de större kostnader, som förorsakas
af en ordentlig läkarevård och ändamålsenlig medicin, äro vida bättre använda, enär de oftast leda till
helsans förbättrande eller återställande, än de icke alltid ringare utgifterna till okunniga qvacksalvare, som
lemna patienterna obotade eller för framtiden lytta eller mindre arbetsföra. Det enda, som särskildt torde
kunna nämnas, är att genom den grufvebrytning, bergshandtering samt kolning, som i en betydlig del af detta
län idkas, flera olyckshändelser och skador å lif och lemmar förorsakas, än ibland den befolkning, hvars hufvudsakliga
sysselsättning är åkerbruket. Något särskildt inflytande på de särskilda förhållanden, hvilka utgöra
föremål för folkmängds-statistiken, synes mig inom detta län icke kunna sökas i någon tätare eller glesare
sammanboende befolkning.
Som Westmanland är bland Rikets provinser en af dem, hvilka först blifvit befolkade, och inga egentliga
inflyttningar hit skett från främmande länder eller från de delar af Sveriges gamla besittningar, der andra
språk än det Svenska begagnas, finnas här inga Svenska undersåter, som icke tala eller förstå vårt språk,
hvadan inga särskilda administrativa förfoganden kommit i fråga i afseende på innevånare sorn tala främmande
språk.
Schismatiska rörelser hafva icke förekommit af sådan beskaffenhet, att de medfört bildandet af särskilda
församlingar inom detta län; men nästan hvarje år hafva, än i den ena, än i den andra församlingen, oroande
religiösa sammankomster ägt rum, i de allra flesta fall föranledda af kringresande okunniga kolportörer och
predikanter, hvilka banat väg för derefter kommande proselytmakare i baptistisk och mormonisk anda, som
då icke haft svårt att verka på förut uppeldade och fanatiserade sinnen. Detta har ock föranledt, att en och
annan öfvergått, ehuru i allmänhet hemligen, till baptismens och mormonismens läror. Dock får man erkänna,
att de, som veterligen sålunda öfvergått, nästan utan undantag hört till dräggen af befolkningen, såsom exempel
hvarpå kan nämnas, att 3:ne personer, hvilka hos Konungens Befallningshafvande sökte pass för utflyttning
till Amerika, under uppgift att de voro mormoner och ville begifva sig till dervarande mormonstat, voro
i så utblottad belägenhet, att pass dem icke kunde meddelas, och dessutom mannen känd för högst oordent
-
Westmanlands län.
Byggnader. Klädedrägt. Födoämnen.
11
ligt lefnadssätt, och qvinnorna hvardera försedda med ett a två oäkta barn. Dessa schismatiska rörelser, oftast
föranledda af egennytta och andra oädla bevekelsegrunder hos enstaka personer, äfvensom den öfverdrift,
hvartill verkligen ädla och goda kristna, af för långt gånget och obetänkt nit, låta sig hänföras, erfordra den
allra försigtigaste och lugnaste behandling af Embetsmyndigheterna, så att man dels hvarken låter ofoget gå
så långt, att det störer de lugna innevånarne i deras tro och deras hemfrid, eller genom allt för allvarsamma
åtgärder retar sinnena och framkallar martyrer, dels icke för samhället förlorar det stora gagn, som just
dessa rörelser framkalla, då de hos många goda kristna, men i synnerhet hos dem, som väl vilja följa kristendomens
läror, men med mera likgiltighet deruppå tänka, väcka mera lif, varmare känslor och ifrigare
nitälskan att göra sig mera bekanta med kristendomens herrliga grund. Mycket, mycket återstår ännu, och
kommer alltid att återstå att önska; men det omdöme torde emellertid kunna vågas, hvad denna provins
angår, att vördnaden för religionen, aktningen för dess läror samt ogillandet af hädelser emot eller skämt
öfver det heliga för hvarje år mer och mer tilltaga, ehuru dessa känslor ännu ej hos allmänheten hunnit till
sin rätta ståndpunkt, den att bära frukt genom gerningarna.
Byggnaderna äro hos allmogen, nästan utan undantag, uppförda af knuthugget timmer, och täckta med
torf, bräder, halm, tegel eller spån. På boningshusen begagnas likväl sällan halm, och begagnandet af tegel
eller takspån såsom taktäckning har under senare år betydligen tilltagit. I många trakter äro boningshusen
stora och rymliga, försedda med öfvervåning, men blott på få ställen äro dessa öfre rum ordentligt inredda
och tapetserade. Sällan förses fenstren med hakar, ehuru oftast stora rutor, två å tre i höjden, begagnas,
utan äro de allmännast tillstängda med spikar, sorn blifvit löst inslagna på yttre sidan. Afven på de ställen,
der lägre byggnader begagnas, äro dock rummen någorlunda stora, så att de i allmänhet borde vara sunda,
om blott lättare tillfälle funnes att öppna fenstren. På en och annan större egendom är boningshuset af tegel,
likasom äfven på några ladugårdshusen äi’o uppförda af gråsten eller tegel. Städerna äro mest byggda
af träd, men der finnas dock några stenhus; taken få der icke läggas af torf, bräder eller halm. Kyrkorna
äro, med högst få undantag, af sten. I Westerås har ett nytt vackert rådhus blifvit bygdt, och domkyrkan
har, med understöd af allmänna medel, undergått en betydlig reparation, som gifvit den både in- och utvändigt
ett betydligen förskönadt utseende.
Priset på byggnadsmaterialier af träd är inom Westmanland ännu så mycket lägre än af sten, att till
och med i städerna ännu icke någon förhoppning förefinnes, att det solidare byggnadssättet snart kan blifva
allmänt; och hyrorna i städerna kunna i allmänhet ännu icke lemna den ersättning, som fordras för att med
vår höga räntefot godtgöra räntan å det större kapital, som nedlägges i stenhusbyggnader.
Ved, denna i vårt klimat vigtiga artikel för innevånarnes välbefinnande, finnes ännu tillräckligen inom
denna provins att tillgå, till pris, hvilka, ehuru de under sista decennierna stigit med 33 å 50 procent, likväl
icke kunna anses alltför höga, då man beräknar arbets- och transportkostnaden. Den består allmännast af
björk, tall och gran, och finnes temligen tillräckligt att tillgå i länets norra delar, men i de södra äro
skogarna mycket uthuggna, så att transporterna blifva längre och prisen i följd deraf högre.
Klädedrägten inom Westmanland äger ingenting egendomligt, sorn karakteriserar provinsen. Såsom följd
deraf undergår den ock mera förändring, än på många andra orter. Hattar begagnas t. ex. nu mycket litet
af allmogen, som mest nyttjar mössa. Ökade arbetslöner och minskade priser å fabrikstillverkningar hafva
föranledt minskning i bruket af hemväfda yllekläder och ett allmännare begagnande dels af gröfre kläden,
dels af bomulls- eller bomullsblandade väfnader. Fruktansvärdt är, att misshushållning härigenom uppkommer,
då de af bomull eller bomullsblandning tillverkade kläderna hvarken äro så varma eller så varaktiga,
som hemväfda af oblandad ull.
De egentliga dagliga födoämnena äro desamma, som de länge varit, bröd, gröt, kött, smör, mjölk, salt
fisk och potatis. Skilnaden emot äldre tider torde egentligen ligga deruti, att sedan något mera välmåga
12
Westmanlands län.
Bränvinsbruk. Renlighet. Folknöjen. Sockenbibliotheker.
finnes hos allmogen än förr, de dyrare sorterna, såsom kött och smör, mera begagnas, och att kaffe kommit
i dagligt bruk, hvaremot bränvinet i allmänhet icke dagligen begagnas. Hvad missbruket af detta senare beträffar,
så har det mycket aftagit på landet, men i städerna torde skilnaden icke vara så stor, helst allmogen,
då den kommer till staden för att sälja sina produkter, icke sällan, just med anledning deraf att bränvin icke
på landet är så lätt att få, då begagnar det alltför mycket. Priset derå är likväl ännu alltför lågt. Öl, i
synnerhet det så kallade Bäjerska, har mycket intagit bränvinets ställe, hvilket torde kunna anses såsom en
lycklig förändring; men hvad som icke är så alldeles bra, är att på sådana ställen, der brända eller destillerade
spritdrycker icke få försäljas, ofta hållas allmänheten tillhanda så kallade viner, hvilka väl icke vid dom
stol
anses såsom spritdrycker, men likväl förorsaka både rus och ohelsa.
Hvad snygghet och renlighet beträffar, visa sig dessa båda egenskaper naturligtvis mycket olika hos olika
individer, men icke kan man säga, att de utgöra något karaktersdrag hos Westmanländningen. På helgedagen,
eller eljest då han skall vara klädd, är han väl nästan alltid snygg, men inom hans hem är icke renlighet
dagligen rådande. Hans sängkläder och hans bädd äro allmänneligen goda, men eljest äro hans beqvämlighet ev
ganska ringa. Den förmögnare allmogen gör likväl härifrån undantag; hos den finner man möbler af ganska
god beskaffenhet.
Folknöjena bestå nästan uteslutande af dans och bevistandet af ortens marknader. Danserna äro mycket
omtyckta; och vid marknader inställer sig nästan hvarje dräng eller piga-, äfven om inga uppköp behöfva
komma i fråga.
Tab. Litt. a. Sockenbibliotheker firmas i allmänhet i hvarje socken, på sätt nedanstående tabell Litt. A. närmare utvisar,
men i de flesta uti ganska outbildadt skick och på många ställen ännu föga begagnade.
Tab. Litt. A. Sockenbibliotheker.
S:t Ilians
Skerikes
Romfartuna ....
Skultuna
Haraker, Fläckebo
Hubbo
Tillberga .
Badelunda
Irsta
Kungsåra..
Kärrbo ....
Barkarö ...
Antal.
90
100
60
Gemensamt med Westerås stadsförsamling.
j Har icke bibliothek och har ej börjat bilda något.
\ Pastor anför att socknen är så betungad af kom
]
munala utskylder, att tillgång för inköp af böc
ker
icke kunnat beredas. Vid Folkskolan finnas
likväl åtskilliga böcker, som kunna med framgång
läsas af allmogen.
i Hade ett mindre bibliothek före perioden af denna
| berättelse. Det har nu ökats med gåfvor från
[ Hushållnings-Sällskapet och enskilde.
Grundadt på tillfälliga anslag ur Skolkassan.
/ Dessa socknar hafva gemensamt bibliothek vid
J Svanå bruk, bildadt år 1858 genom gåfva af
i Herr Major Edman. Det hålles alla dagar öp
\
pet för utlåning.
/ Har ej något bibliothek, men vid Norbergska sko1
lan i socknen finnes en boksamling af 80 num
j
mer, som står en hvar af församlingens med
l
lemmar öppet att begagna.
Ett obetydligt, grundadt år 1860.
I Har ett litet bibliothek, grundadt år 1860 dels
genom afgift per hemman, dels genom gåfva af
( församlingens Pastor Doktor Tellbom.
C Endast några af Hushållnings-Sällskapet erhållna
\ skrifter.
C Till större delen skänkt af Kapten C. R. von Post
\ på Frösåker.
Början till bildande af ett bibliothek är gjord.
Dingtuna
Lillhärads
Lundby
Rytterne
Säby
Svedvi
Kolbäcks
Munktorps ...
Berg
Ramnäs
Sura
Arboga lands
Björskogs
Himmeta
Medåkers
Skedvi
Antal.
20
10
25
20
60
100
120
184
90
148
350
200
Början är gjord för insamlande af medel till gemensamt
bibliothek. EU enskildt sådant finnes
vid Stockkumla, som är tillgängligt för hela
socknen.
Till större delen i Landthushållning samt arbetet
Läsning för Folket.
Början är gjord till bildandet af ett bibliothek.
\ Ar under tillökning medelst frivilliga bidrag
[ kontanter och böcker.
Begagnas föga.
Begagnas flitigt af allmogen.
I Begagnas temligen flitigt, men blefve det ännu
j mera, om ej en liten veckoafgift vore ålagd, sorn
( ock derföre kommer att borttagas.
Begagnas af allmogen temligen flitigt.
Begagnas temligen allmänt.
Begagnas temligen flitigt af allmogen.
Läsas flitigt.
\ Kostnaden för det här befintliga bibliotheket upp\
går till 300 R:dr R:mt.
D.-o till 239 R:dr 52 öre.
| Här finnes ett bibliothek, inrättadt år 1855 för
' 150 R:dr och sedan tillökt genom enskild gåfva
[ till lika belopp.
Inköpt för 400 R:dr R:mt.
i Grundadt 1858 genom gäfva af enskild person,
| sedermera tillökt, men ej flitigt begagnadt.
Westmanlands län.
Allmogens och arbetarnes bergning. 13
I den mån allmogen snart kommer att bestå af personer, hvilka alla genomgått folkskolan och således
mera obehindradt kunna begagna böcker äfven rörande andra ämnen än de kyrkliga, komma ©tvifvelaktigt
sockenbibliothekerne att blifva mera begagnade och vinna mera intresse för socknarnas innevånare. På valet
af böcker kommer likväl ganska mycket att bero. Naturligtvis böra religionsböckerna samt populärt författade
moraliska skrifter och böcker utgöra sockenbibliothekernes kärna, men nödvändigt är, att de äfven innehålla
böcker i andra ämnen, såsom jordbruket, boskapsskötseln, binäringar, historia samt kännedom om fäderneslandet
och främmande länder, i sammanhang hvarmed sannfärdiga rese- och naturbeskrifningar kunna vara
af mycket gagn och intresse.
Vid 1860 års slut hade inom detta län ingen förening till öfning i vapnens bruk börjat att bilda sig.
Allmogen inom Westmanland är i allmänhet temligen väl bergad. Den som med omtanka och ordning
sköter sitt, kan till och med anses välmående, och många finnas som äro förmögne. Den dagsverkande
och tjenande klassens tillstånd har betydligen förbättrats under denna femårsperiod, hufvudsakligen genom den
förökade efterfrågan efter arbete och arbetslönernas derigenom uppkomna förhöjning. Annu kan man väl
icke finna, att detta visat sig i någon tanka på besparing för kommande tid eller för ålderdomen, utan snällare
uti begagnandet af bättre födoämnen och bättre, till en del öfverflödigt goda, kläder; men sådan är i
allmänhet följden af hvarje hastig förändring, att nemligen småpassionerna först tillfredsställas, innan omtanken
utvecklas. Får någorlunda högt pris på arbetet fortfara, kommer nog en förståndigare ande att blifva
verksam. Emellertid är det en glädjande tanke, att ingen arbetare, om hans familj icke är alltför talrik,
numera behöfver frukta för nöd, så länge han får behålla helsa och krafter. De så kallade backstugusittarnes
antal är i Westmanland ganska stort, men man har icke mera skäl att klaga öfver denna klass, än öfver
Fortsättning af Tab. Litt. A.
Sockenbibliotheker.
Fellingsbro.
Torpa
Kung Carls.
Setterbo
Kungs-Barkarö ..
Köpings lands- ..
Bro
Malina
Odensvi
Skinnskattebergs.
Gunnilbo
Heds
Norbergs
Westanfors
Karbennings
Vester Wala
Vester Fernebo ..
Kumla
Kila
Tärna
Sala lands-
Antal.
360
finnes
finnes
finnes
linnes
finnes
finnes
finnes
finnes
finnes
finnes
finnes
finnes
i Tvenne bibliotheker, det ena vid kyrkan, det andra
vid Finnåkers bruk, hvardera med 180 band;
[ kostnaden uppgår till 362 R:dr 64 öre.
Åtgärder vidtagna för bildande af bibliothek.
Dito dito.
[ Ett mindre påbörjadt; en komité för sakens bedrifvande
utsedd, men ej understödd af försam!
lingen, som vägrat bidrag till inköp af böcker.
Början är gjord till bildande af ett bibliothek.
Dito dito.
Bibliotheket här kostar 150 R:dr R-.mt.
Åtgärder vidtagna för anskaffande af bibliothek.
Dito dito.
Anlitas gerna af församlingen.
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
dito.
Norrby
Möklinta
Öster Wåla...
Harbo
Nora
Huddunge
Vester Löfsta..
Antal.
finnes
finnes
finnes
finnes ej
finnes ej
finnes
finnes
Enåkers i finnes ej
Thorstuna.
Hernevi ...
Österrunda.
Hvittinge ..
Simtuna .
Altuna
Frösthults.
Björksta...
Thortuna .
Sevalla
| 120
finnes ej
100;
119
59
76
finnes ej
finnes ej
finnes ej
finnes ej
Anlitas gerna af församlingen.
Dito dito.
Dito dito.
Anlitas gerna af församlingen.
Dito dito.
Bildades år 1846.
S Inom denna socken finues ett mindre bibliothek.
t och beslut om dess utvidgande har blifvit fattadt.
Bildades år 1849.
Bibliotheket bildades år 1857 genom ägaren till
Al bäcks egendom, Löjtnant Nyman, som dertill
skänkte 100 R:dr, hvarför 37 band inköptes.
Vid periodens slut hade bibliotheket ökats till
119 band.
Bildades år 1858.
Bildades i Januari 1860.
14 Westmanlands län.
Sedlighet. Jordbruk.
någon annan. Tvärtom kan man i allmänhet säga, att den är stillsam och arbetsam. Den hos Svensken rådande
önskan, att äga en egen bostad, verkar förmånligt hos denna klass, och backstugusittaren tycker sig,
genom den egna stugan och den oftast för lifstiden, så länge han uppförer sig ordentligt, betingade rättigheten
att hafva den qvarstående på samma plats, vara en slags fastighetsägare. Denna känsla stöder hans arbetsamhet
och sedlighet, på samma gång sorn den bibehåller hans kärlek för fosterjorden.
Westmanländningen i allmänhet låter numera gerna sina barn begagna folkskolan. Han inser allt mer
och iner dess gagn, ehuru han någon gång grafvar sig för de kostnader, den medförer. Säkerligen finnas
nu högst få, sora icke anse den oumbärlig. De som numera tredskas att ditsända sina barn äro, med högst
få undantag, endast sådane, som genom nöd och bekymmer blifvit för allt likgiltige, och således äfven för
sina barns framtid och uppfostran. Den allmänna sedligheten har väl snarare förbättrats än försämrats, men
oändligen mycket återstår ännu att i det afseendet önska. Bränvinssupandet har, såsom ofvan blifvit näinndt,
förminskats på landet, hvarigenom förbrytelsers antal äfven blifvit något mindre, men ännu äro begreppen om
rätt och orätt för litet utvecklade hos den icke bildade klassen. Så anses t. ex. skogsåverkan nästan icke
såsom något brott, och fa äro de, som göra sig samvete af att i handel narra andra. Skadligast af allt verkar
likväl lättsinnigheten i lefnadssätt könen emellan. De oäkta barnens antal är ganska stort, och bland den
arbetande klassen förlorar ganska ofta qvinnan ingenting i anseende bland sina likar, om hon blifver moder
utan att vara gift. Det är alldeles icke ovanligt, att sådana qvinnor sedermera ingå giftermål, och det med
andra personer än dem, som varit fäder till deras barn. i ganska många, kanske de flesta fall, blifver barnfadren
icke känd, eller undandrager han sig af tredskande eller oförmåga att bidraga till barnets underhåll,
så att detta ofta vanvårdas eller faller fattigvården till last. Måhända flertalet af dessa barn blifva således
opålitliga medborgare, så väl genom bristen på uppfostran, som derigenom att allmänna lagen, på ganska goda
skäl, i vissa afseenden ställer dem i sämre förhållanden till föräldrar och anhöriga, än personer födda af äkta
säng, och lyckligt vore i sanning, om icke denna på sitt sätt paria-klass i en framtid blefve för samhället farligare,
än man kan föreställa sig. Hoppas bör man likväl, att den vida bättre sedlighet, som hos den bildade
qvinnan i detta afseende numera finnes, än under de sista 100 åren, så småningom skall bereda en välgörande
eftersyn äfven för den mindre bildade, att folkskolan äfven i detta afseende skall verksamt bidraga till bättre
förhållanden, och att i främsta rummet en varmare och renare gudsfruktan skall, genom ett upplyst och nitiskt
presterskaps bemödande, komma att verka helsosamt till förbättrande af dessa förhållanden och af sedligheten
i allmänhet.
3. Näringar.
Tab. N:o 2. A) och B) Jordbruk och Boskapsskötsel. Med anledning af den anvisning, som formuläret lemnar, och
hysande den mening, att svårligen, och åtminstone icke utan upptagande af mycket längre tid än nu kan
medgifvas, tillförlitligare uppgifter rörande åkerbruket och boskapsskötseln för det närvarande skulle kunna
erhållas, än de, som blifvit lemnade till Kongl. Finans-Komitén, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sig böra grunda sin berättelse i dessa delar på ofvannämnde uppgifter. Denna grund torde så mycket hellre
kunna antagas, som det år, för hvilket de lemnades, nemligen 1858, just utgör medelåret af de fem, hvilka
denna berättelse skall omfatta, och som uppgifter af sådan beskaffenhet, som de, hvilka i dessa båda ämnen
skola afgifvas, långt ifrån att kunna vara absolut riktiga, i alla fall endast kunna anses såsom approximativa,
i synnerhet då fråga är om medeltalet för fem år. Ett ytterligare skäl för antagandet af denna grund för
berättelsen i dessa delar synes äfven ligga deruti, att då den hittills följda tabellformen, i hvilken uppgifterna
rörande utsädesafkastning och kreaturs antal, jemte en mängd till jordbruket ej hörande ämnen, hittills blifvit
sammanförda med klassifikation efter hemmanens kamerala natur, icke ansetts böra bibehållas, och efter all
anledning jordbruksstatistiken före nästa femårsberättelses afgifvande erhåller större omfattning och andra
Westmanlands län.
Odlade jordens vidd, beskaffenhet, brukningssätt. Utsäde. 15
målsmän än Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, det icke skulle vara särdeles ändamålsenligt att för berättelsen
i dessa delar söka andra grunder, än de, som redan finnas.
För att bereda den största möjliga enhet, rigtighet och fullständighet i de meddelanden, som å sockenstämma
af Församlingarna begärdes till Finans-koinitén, utsagos bland Hushållnings-Sällskapets ledamöter
eller andra lämpliga personel’, vissa män, för att, inom länets särskilda socknar, å Hushållnings-Sällskapets
vägnar öfvervara och tillhandagå vid besvarandet i sockenstämmorna af de frågor, hvilka komitén för ändamålet
uppställt och uppgifvit att särskildt från hvarje församling besvaras; och åt desse män uppdrogs tillika
att, för ändamålets fullständigare vinnande, med sig förena andra sakkunnige män i socknen. Desse för hvarje
socken utsedde Hushållnings-Sällskapets ombud sammanträdde derefter distriktsvis, sedan sockneuppgifterna.
blifvit samlade, för att med hvarandra jemföra socknarnas meddelanden och dels uti dem bereda rättelse innan
de insändas, i händelse alltför stora olikheter socknarna emellan hade uppkommit, dels efter rådplägning sins
emellan lemna sitt yttrande i sådana punkter, der resultaten möjligen blifvit alltför olika inom olika socknar;
och slutligen var vid dessa distriktssammanträden, för att ytterligare tillvägabringa största möjliga enhet, någon
ledamot af Hushållnings-Sällskapets Förvaltnings-utskott närvarande, till upplysningars meddelande.
Enligt de sålunda uppkomna uppgifterna från socknarna på landet och från städerna, är i nedannämnde
afseenden förhållandet följande:
Vidden af den odlade jorden, således af öppen åker och af gräsmark, sorn ingår i vexelbruk, är inom
socknarna på landet 150,534f geometr. tunnland, samt i städerna: Westerås 870, Arboga 605, Köping 540,
Sala 1,227, tillsammans 153,77geometriska tunnland.
Vidden af den naturliga ängen, hvarmed afses all till höslåtter begagnad gräsmark, som dels aldrig varit
plöjd, dels endast plöjd högst undantagsvis för att med säd eller gräsfrö besås, är inom socknarna på landet
143,288f geometr. tunnland, samt i städerna: Westerås 390, Arboga 686, Köping 294, Sala 3,967, tillsammans
148,625| geometr. tunnland.
Jordens beskaffenhet i allmänhet ligger emellan god och medelmåttig. Flertalet af socknar på landet har
nemligen uppgifvit jorden vara medelmåttig, omkring en åttondedel att den är god, och ungefär en trettondedel
att den är svag; alla öfriga att den är af blandad beskaffenhet. Allmänna omdömet måste således blifva:
öfver medelmåttan. Hvad städerna särskildt angår, är den uppgifven vara god i Arboga och Köping, och af
blandad beskaffenhet i Westerås och Sala.
Allmänna brukning ssättet är tvåskiftesbruk, med klöfver, ärter, potatis och någon gång rofvor på trädan.
Eldigt uppgifterna begagnas nemligen detta brukningssätt nästan uteslutande i 30, och öfvervägande i 32 socknar;
i 3 socknar begagnas vexelbruket allmänt samt i 3 andra öfvervägande; och i en begagnas tredings bruket
öfvervägande. Hvad städerna angår, begagnas tvåskiftesbruket i Köping, tvåskiftes- och vexelbruk i Arboga,
treskiftes- och vexelbruk i Westerås och alla tre slagen i Sala. Emellertid griper med hvarje år vexelbruket
mer och mer omkring sig, och en betydligt utvidgad klöfverodling visar ett bestämdt sträfvande att
småningom bereda möjligheten att dertill öfvergå.
o
Ärliga utsädet per tunnland är af socknarna och städerna uppgifvet:
af hvete  minst till 16 kappar, högst till 1 tunna;
» råg  » » 16 » » » 1 tunna;
» korn
» » 20 » » » 1 tunna 8 kappar;
» hafre  » »24 » » »2 tunnor;
» blandsäd  » » 24 » » » 1 tunna 24 kappar;
» ärter  » » 16 » » » 1 tunna 8 kappar;
» potatis  minst till 3 tunnor 16 » » »9 tunnor.
16 Westmanlands län. Skördebelopp. Förbrukning.
Blandsäden består af hälften korn och hälften hafre. Beträffande utsädet per tunnland af andra rotfrukter
än potatis, saint af lin och hampa, äro uppgifterna till Finans-komitén så olika, att icke någon tillförlitlighet
kan åt dem lemnäs. Dessa växter begagnas i alla fall så litet inom provinsen, att de ganska väl
här kunna uteslutas.
Tab. Litt. b. Tunnlandtalet af jord, som begagnas till odling af hvete, råg, korn, hafre, blandsäd, ärter och potatis
utgjorde, efter uträkning enligt de uppgifter som till Finans-komitén afgåfvos, år 1858 det i nedanstående
tab. Litt. B. utförda.
Drager man detta belopp från ofvanstående uppgift om vidden af den odlade jorden, så återstå 75,914
tunnland 21 kappland, hvilka dels ligga i träde, dels användas till odling af lin, rofvor och klöfver samt andra
foderväxter.
Tab N:o 2. Hela ärliga utsädet såväl som utsädet på tunnland gjorde, eldigt uppgifterna till Finans-komitén, det i
tabellen N:o 2 upptagna.
Tab Litt. c Skörden, uppskattad i korntal af utsädet, och med dettas afdrag, har af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
enligt de årligen ingångna tredje årsväxtberättelserna, blifvit bedömd på sätt följande tabell Litt. C.
utvisar.
Tab. Litt. n. Med ledning häraf, och med antagande, till grund för beräkningen, af samma utsädesq vantite ter, som i
uppgifterna till Finans-komiten blifvit antagna, anses skördens belopp, såväl med som utan afdrag af utsädet,
hafva varit det i tab. Litt. D. å motstående sida upptagna.
o
Arliga förbrukningen af spannmål, och särskildt af de olika sädesslagen, kan nu icke annorlunda uppgifvas,
än att, med ledning af de upplysningar, som inhemtades för Finans-Komiténs räkning, Hushållningssällskapets
Förvaltnings-Utskott, såsom svar på enahanda fråga, yttrade, att, med afseende såväl å den förknappning,
hvilken många mindre bemedlade hushåll, deribland många statfolks, måste underkasta sig, som å
den stora förbrukningen af potatis, hvilken mångenstädes till icke ringa del förminskar spanmålsförbrukningen,
och å det stora antalet af barn och minderåriga, två tunnor spanmål kunde anses såsom ett temlieren
tillförlitligt medeltal. Om man, för enklare räknings skull, antager folkmängden till 100,000 personer, som
Tab, Litt. B. Tunnland, jord använde till odling af nedanstående sädesslag.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Ärter.
Potatis.
Tunnland.
Tunnland.
Tunnland.
Tunnland.
Tunnland.
Tunnland.
Tunnland.
På landet
4,48(1: —
37,579: 17
7,652: 25
14.917: 21
4,825: 25
2,040: —
3,816: 11
I Westerås
80: —
260: —
112: -
160: -
173: 11
13: 11
11: 8
» Arboga
40: 21
205: 22
20: —
100: —
20: —
5: —
18: 24
» Köping
17: 11
266: 21
14: 25
3: -
8: —
4: -
40: -
50: —
290: —
240: -
133: 11
160: —
53: 11
37: 16
Summa
4,680: -
38,601: 28
8,039; 18
15,314: -
5,187: 4
2,115: 22
3,923; 27 1
Tab. Litt. C. Skörden i korntal af utsädet och med dettas afdrag.
lr.
Allmänt bedömande öfver sädesafkastningen.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Ärter.
Potatis.
1856
Något under medelmåttan
3
6
4
2
3
2
2
1857
Något öfver medelmåttan
5 å 6
6
5 å 6
5
6
5
4 å 5
1858
Öfver medelmåttan
7
5 16
415
4
4 å 5
3 ä 4
7
1859
Fullt medelmåttig
4 å 5
5 å 6
5 16
5
5
4
7 å 8
1860
Icke obetydligt under medelmåttan
5 å 6
5
5
415
516
6
3 å 4
Westmanlands län.
Sädespriser. Understöd för missväxt.
17
den också ungefärligen utgjorde under medelåret 1858, blir hela årliga förbrukningen af alla sädesslag till
föda ät menniskor  200,000 tunnor;
till utsäde fordras enligt ofvanstående uppgifter
66,486 d:o;
af spanmål anses ungefärligen användas till kreaturens utfodring, enligt hvad
här nedan närmare uppgifves
84,000 d:o;
då hela årliga förbrukningen blir
350,486 tunnor.
Om nu antingen medeltalet af skördens belopp för åren 1856—1860, utan afdrag af utsädet, eller den i uppgifterna
till Finans-komitén antagna skörden lägges till grund, då i förra fallet hela den årliga skörden blir
397,073 och i det senare 420,289 tunnor, blir i båda fallen skörden inom länet mer än tillräcklig och lemnar
ett öfverskott, att till andra orter afyttra. Detta belopp kan beräknas till 46,500 ä 69,800 tunnor.
Hvad priserna å sädesslagen angår, så voro de, enligt de årliga markegångstaxorna, de i följande Tat. Litt.
tabell Litt. E. utförda.
Något annat understöd för missväxt och annan skada å gröda har icke under denna period ägt rum, än
ett undsättningslån, som år 1856 af Eders Kongl. Maj:t beviljades åt Lånsta byamän samt enkan Anna Pehrsdotter
i Kifsta och Anders Myrberg i Muren, till ett belopp af 1,500 R:dr Runt, i anseende till liden hagelskada.
Vilkoret var lånets återbetalande utan ränta inom ett år derefter, hvilket ock fullgjordes.
Tab. Litt. D. Hela skördebeloppet.
1
M
d a f d
rag af utsädet.
Ut
an afdrag af utsädet.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blaudsäd.
Arter.
Potatis.
Hvete, j Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Arter.
Potatis.
Ar 1856
Tuunor
9,732
171,235
31,264
38,688
17,955
3,108
49,980
12,976* 199,774
39,080
58,032
23,940
4,662
74,970
» 1857
»
17,042
171,235
42,989
96,720
35,830
9,693
99,960
20,286 199,774
50,805] 116,064
41,895
8,547
137,445
» 1858
»
22,708
156,964
35,172
67,709
26.932
10,878
174,930
25,952* 185,503
42,988
87,048
32,917
12,432
203,920
» 1859
»
13,798
156,964
42,989
77,376
29,925
11,655
247,425
17,042 185,503
50,805
96,720
35,830
13,209
218,415
» 1860
»
17,042
142,695
39,080
116,064
32,917
9,324
87,465
20,286 171,234
46,896! 135.468
38,822
10,878
112,455
Summa
80,322
799,093
191.494
396,557
143,559
44.658
659,760
96,542 941,788
230,574 493,332
i
173,404
49,728
747,205
Och medeltal för de 5 åren
16,064
159,819
38,299
79,311
28,712
8,932
131,952
19,308| 188,358
46,115
98,666
34,681
9,946
149,441
1 uppgiften till Finans-komitén be-
räknades årliga skörden till . ...
24,475] 196,970
51,627
102,250
35,654
9,313
171,200
Tab. Titt. K. Markegång spriser.
Enligt Förordningens formulär Litt. A.
Enligt Förordningens formulär Litt. B.
!
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Arter.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Arter, i
År 1856
36
18
50
16
50
9
75
13
12
27
—
32
37
21
—
17
06
9
62
13
34
j
»
1857
25
12
14
50
13
—
7
50
10
25
20
62
31
—
17
75
15
50
9
—
12
25
—
—
O
1858
18
90
11
02
10
47
6
50
8
48
16
70
23
—
12
31
11
65
6
50
9
07
—
—
))
1859
18
—
11
25
10
25
6
75
8
50
16
—
20
—
11
50
11
—
7
50
9
25
—
—
»
1860
20
—
13
—
11
50
7
50
9
50
16
—
20
—
11
50
11
—
7
51
9
25
—
—
Medeltal
23
60
13
65
12
34
7
60
9
97
19
26
| 25
27
14
81
13
24
8
02
10
63
—
—
Landsh.-Ernb. uti Westmanlands län und. ber. för åren 1856—1860.
3
18
Westmanlands län.
Trädgå rdsskötsel. Kreatursskötsel.
Någon egentlig odling af nya sädesslag kan icke anses hafva ägt rinn, ehuru bland annat blifvit gjorda
några försök med fodermajs, hvilka dock sedermera icke blifvit i ökad skala fullföljda.
Trädgårdsskötseln och fruktträd södling en drifvas egentligen blott på herregårdar, och äfven der mer eller
mindre omsorgsfullt. De synas likväl vinna något mera uppmärksamhet än förr, och äfven hos allmogen ser
man på ett eller annat ställe, att några fruktträd planteras, och att en eller annan trädgårdssäng finnes anlagd
för odlande af de allra vanligaste trädgårdsväxterna. Ganska mycket återstår ännu att önska i denna
väg, och någon betydlig framgång står knappast deruti att vinna, förr än man lärer att så sköta trädgårdarna,
att af dem kan påräknas någon verklig behållning, hvilket med högst få undantag nu icke är förhållandet.
De höga arbetslönerna och bristen på arbetsfolk göra dem mycket dyrskötta. Måhända skall likväl hågen
för denna binäring något lifvas derigenom, att vid åtskilliga folkskolor undervisning lemnäs åt barnen angående
trädgårdsväxternas och trädgårdsjordens enklaste behandling.
Tab. N:o 3. Då antalet af vinterfödda kreatur säkerligen icke undergått någon väsentlig förändring från år 1858 till
1860 års slut, och all anledning är att förmoda, det tillförlitligheten af de uppgifter, som i detta afseende
lemnades till Finans-komitén, är fullt ut lika stor, som den, hvilken genom nu infordrade särskilda uppgifter
skulle kunna vinnas, upptagas här i bifogade tabell N:o 3 de vid 1860 års slut vinterfödda kreaturen till
alldeles samma antal, som i uppgiften till Finans-komitén. Bland hästarne äro icke upptagna de, som finnas
vid Strömsholms stuteri, och hvilka utgjorde 194 stycken af olika åldrar. 1 de flesta socknarna finnas inga
getter, och der de finnas äro de i allmänhet ganska få.
Skörden af liö och andra icke till rotfrukter hörande foderväxter har, enligt de ingifna tredje årsväxtberättelserna,
ansetts som följer: år 1856 öfver medelmåttan, år 1857 fullt medelmåttig, år 1858 fullt medelmåttig,
år 1859 vida under medelmåttan och år 1860 mycket god. Denna skörd har varit tillräcklig för länets
behof och till och med lemnat tillgång till någon försäljning åt andra orter, särdeles Stockholm. Enligt
uppgifterna till Finans-komitén kan väl antalet af kreatur anses hafva vunnit någon tillökning, men hvad
som numera utgör hufvudsakliga skilnaden emot förr, är att djuren i senare tider betydligt bättre underhållas,
och att man mer än förr vinnlägger sig om anskaffande af goda djur. Sedan detta hushållningssätt blifvit
antaget, äro vexlingarna uti djurens antal, i följd af missväxt på foder, mindre starka, emedan de flesta
jordbrukarne, då fodertillgången för året minskas, ändå bibehålla sina kreatur och antingen fodra dem mindre,
eller ersätta bristen genom spanmåls användande vid utfodringen.
Ungefärliga beloppet af spanrnäl, som i medeltal användes till kreaturens utfodring, kan, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med uppgifterna till Finans-komitén, antagas till minst 84,000 tunnor, hvaraf
inom socknarna på landet: utan specifik uppgift om olika sädesslag 64,513^ tunnor, råg 405, korn 86,
blandsäd 922 och hafre 4 4,1354 tunnor, tillsammans 80,062 tunnor;
i Köping: utan specifik uppgift om olika sädesslag 700 tunnor;
i Sala: dito dito 2,500 tunnor, tillsammans 3,200 tunnor;
hvartill komma städerna Westerås och Arboga, från hvilka inga uppgifter i detta hänseende blifvit
lemnade, minst 738 tunnor; summa 84,000 tunnor.
Dessutom uppgifves på landet hafva varit till utfodring begagnade 2,100 tunnor potatis, och 1,312 tunnor
rotfrukter, bestående af både potatis, kålrötter, rofvor och morötter; men säkerligen har af dessa jordfrukter
vida mera utfodrats, ehuru sådant icke noggrannt blifvit uppgifvet. Ingen socken finnes, der icke
sädesutfodring förekommer, men vid jemförelse socknarna emellan står denna utfodring alldeles icke i något
förhållande till kreaturens antal.
Beträffande af kastningen af ladugården genom lefvande kreaturs försäljning till andra orter, genom försäljning
af kött, smör, ost, ägg, mjölk m. m., kan här lämpligen anföras hvad länets Hushållnings-Sällskap i sin
berättelse för 1858 derom säger. Der yttras följande:
Westmanlands län.
Ladugårdsalstcr och priser derå. Strömsholms Stuteri.
19
»Af uppgifterna till Jernvägs-undersöknings-komitén visar sig, att från samtliga socknarna på landet
utföras, dels till andra socknar och städerna inom länet, dels utom länet, årligen omkring 7,741 större kreatur,
samt 22,469 mindre, äfvensom att till socknarna införas, dels från andra socknar inom länet, dels från
andra län, endast 3,522 större och 3,338 mindre kreatur, hvaraf synes, att inom länet produceras ett icke
ringa antal kreatur utöfver uppfödarnes egna hushållsbehof. Produktionen synes störst i Salbergs fögderi
och minst i Bergslags, i hvilket sista införseln är mer än dubbelt större än utförseln. I öfriga fögderier öfverstiger
utförseln införseln flerdubbelt. Största importen sker till Westerås, naturligtvis såsom följd af den
större allmänna kreatursmarknaden i September månad derstädes årligen, dernäst, synnerligast från närmaste
fögderierna, till Köping och Sala, och minst till Arboga. Exporten utom länet är störst till Stockholm och
särdeles från Wäsby fögderi, dernäst till Upsala, särdeles ifrån Salbergs fögderi, som derjemte till Falun och
Gefle exporterar ett öfvervägande antal småkreatur, men få större djur.»
»Af ladugårdsprodukter i öfrigt utföra samtliga socknarna på landet varor, uppskattade i lass om 40
LtC till ett antal lass af 15,533, och införa 3,751 lass, af hvilka 3,174 belöpa sig ensamt å Bergslags fögderi.
Exporten är störst från Kungsörs fögderi, dernäst från Westerås och Strömsholms fögderier, från hvilket sistnämnda
den likväl mer än 31 gång understiger exporten från Kungsörs. Exporten är störst till Stockholm,
särdeles från Kungsörs fögderi, dernäst till Westerås, från Westerås fögderi, samt till Skinnskatteberg, Ströms
holm,
Köping, Arboga och Norberg, särdeles från Kungsörs fögderi. Af varor, uppskattade i kannor, hufvudsakligen
således mjölk, importeras från landet till Westerås stad 320,000 kannor, synnerligast från Westerås
fögderi, men äfven ifrån närmaste socknar inom Strömsholms och Wäsby fögderier; till Sala 11,600, till Köping
21,650 och till Arboga 2,723 kannor, naturligtvis från närmaste grannskap, till Upsala från Salbergs
fögderi 5,100 kannor, och till Enköping från Wäsby fögderi 4,000 kannor. Härvid måste anmärkas, att en
stor del af exporten sjöledes icke är uppgifven, samt att sålunda, utom allt detta, en ganska stor trafik och
export, i synnerhet på Stockholm öfver Mälaren, sommartiden äger rum, såväl af lefvande djur som smör,
ost, kött och mjölk.»
Af detta Hushållnings-Sällskapets yttrande visar sig tydligen, att ladugården lemnar öfverskott utöfver
ortens egen förbrukning.
Priserna å kreatur och ladugårdsprodukter äro upptagna till de i följande tabell Litt. F. utförda Tab. Litt.
belopp enligt de årliga markegångstaxorna. Dessa priser kunna snarare anses något för låga, än för höga.
1 fråga om djurracernas tillstånd och förbättring är att anmäla följande: beträffande först hästafveln Tab. Litt.
får upplysas, att vid Strömsholms Stuteri som vid 1856 års slut hade 189 hästar, nemligen 44 hingstar och
59 ston från 1 till och med 4 års ålder, samt 41 hingstar och 44 ston öfver 4 år, var antalet af hästar vid
slutet af hvarje år det i tabellen Litt. G. å följande sida uppgifna.
Tab. Litt. F. Markegång spriser ä ladugårdsalster.
Smör.
LS.
Torrt fläsk.
Torrt kött.
LtE.
Talg.
L«.
Oxe.
st.
Ko.
st.
Fär.
St.
Lamm.
st.
Gäs.
St.
Höns.
St.
Ägg’
Tjog-
År 1856
12
8
8
25
5
25
9
—
123
—
61
50
8
25
4
12
2
—
53
77
» 1857
13
33
8
62
5
12
9
75
112
50
56
25
8
—
4
—
2
—
—
56
—
83
» 1858
11
40
7
80
4
60
8
—
96
—
48
—
7
10
3
55
1
85
—
51
—
70
» 1859
12
50
7
—
3
35
10
—
80
—
40
—
5
75
2
87
1
75
—
50
—
75
» 1860
10
50
7
25
4
75
10
—
100
—
50
—
7
—
3
50
2
12
—
50
—
75
Medeltal
11
96
7
78
4
61
9
35
102
30
51
15
7
22
3
61
1
94
—
52
—
76
20 Westmanlands län. Hornboskap. Stamholländeri. Schäferi.
o
Åtskilliga private hingstägare inom provinsen upplåta dessutom sina hingstar till betäckning af allmänhetens
ston. Deribland finnes vid Geddeholm i Irsta socken en hingst af Percherons-race, som år 1859 började
att begagnas.
Westmanlands-Aäsfarna äro, med undantag af de, som falla efter Strömsholms hingstar, i allmänhet icke
vackra, men deremot ganska starka och uthålliga, i synnerhet då fråga icke är om att köra fort, utan blott
att draga stora lass. Den vanliga tyngd, som efter en häst lassas då hjuldon begagnas, är 3 Sk«, och det
äfven då vägarne äro djupa. Icke sällan inköpes, i synnerhet i Bergslagstrakterna, vid Hedemora marknad
goda hästar från Jemtland och Norrland.
Herremännen inom provinsen, samt en och annan af allmogen, hafva temligen allmänt börjat vinnlägga
sig om förbättrande och förädlande af hornboskapen, dervid Ayreshire-racen allmännast varit eftersökt
när man haft för afsigt att bereda sig en stadigvarande race. På en egendom har Galway-racen blifvit begagnad
och i flera år bibehållen, derifrån äfven ett och annat djur blifvit till andra ställen afyttradt. Många
hafva likväl föredragit att söka sig mera utmärkta djur af den gamla i provinsen befintliga hornboskapen, i
synnerhet af den så kallade Strömsholms-racen, och hafva genom att föda dem väl kommit till ganska goda
resultater. Allmänt erkännes också, att ehuru många, många högst dåliga djur finnas, i synnerhet hos den
mindre bemedlade delen af allmogen, kreaturens beskaffenhet betydligen förbättrats, hvartill i främsta rummet
bidrager, att de i allmänhet bättre födas. I Augusti månad år 1860 uppställdes vid Lycksta i Romfartuna
socken ett Kronans stamholländeri af Ayreshire-racen, och vid samma tid väcktes äfven ett, sedermera till
verkställighet kommet förslag, att genom bildandet af ett bolag tillvägabringa ett enskildt stamholländeri af inhemska
djur och på sådant sätt bibehålla och förbättra den gamla Strömsholms-racen. Hvartdera holländeriet
består af 20 kor och 2 tjurar.
Sedan vederbörande beslutit att sammanslå de flera inom riket befintliga mindre schäferierna af Southdowns-race,
och derutur välja djur till endast 3 större, samt arrendatorn af Johannisbergs Kungsladugård icke
funnit skäl att emottaga ett sådant större schäferi, har det förut vid nämnde Kungsgård stationerade, Kongl.
Maj:t och Kronan tillhöriga, stamschäferi af denna race år 1857 blifvit förflyttadt till Riseberga i Nerike.
Racen har dock för enskild räkning blifvit bibehållen och vårdad, så väl vid Johannisberg sorn underlydande
Ridö samt vid Hagbyholm i Irsta socken, och har blifvit kroiserad med afkomlingar af de större baggar, som
åren 1856 och 1857 blifvit från England införskrifne för racens förbättrande och förstorande. Afkomlingar
af denna race äro eftersökta, men ännu föga spridda. En egendomsägare har förskaffat sig några får af den
så kallade Cotswolds-racen, men så nyligen att några resultater deraf ännu icke kunna synas. I öfrigt är
Tab. Litt. G. Hästafveln vid Strömsholms Stuteri.
A n
t a 1
Af stuteriets hingstar betäcktes
Vid stuteriet födde föl.
Hingstar.
Stou.
Bland
Bland privates ston.
Hingst-
föl.
Öfver
4 år
gamla.
Under
4 år
gamla.
Summa.
Öfver
4 år
gamla.
Under
4 år
gamla.
Summa.
stuteriets
ston.
Vid
Ströms-
holm.
Å andra
orter in-  om länet.
Stoföl.
Summa.
År 1856
39
53
92
41
61
102
41
139
184
17
17
34 i
» 1857
38
51
89
39
59
98
41
226
178
14
14
28
» 1858
40
51
91
41
55
96
41
215
lil
14
16
30
» 1859
41
53
94
42
51
93
43
189
71
18
16
34
» 1860
42
54
96
44
48
92
43
139
93
19
12
31
Summa
—
—
—
—
—
—
—
—
82
75
157
Westmanlands län.
Biskötsel m. m. Epizootier. Jordbrukets utvidgning. Gödsling. Stängsel. 21
fårafveln icke väl skött inora provinsen, och får af de finare ullsorterne finnas nästan icke, åtminstone icke
under egentlig rationel behandling.
Svinafveln är, med få undantag, drifven blott för husbehofvet. Svin af god beskaffenhet saknas likväl
icke, men de äro af många olika slag, och på blott få ställen iakttages ordentlig behandling för racernas bibehållande.
Allmogen föder dem i allmänhet för klent, i synnerhet under betestiden.
Angående fjäderfän är ingenting särskildt att anmärka; dock kan antagas, att deras antal och produkter
äro tillräckliga för länets behof och till och med lemna något öfverskott till försäljning åt andra orter, egentligen
Stockholm.
Biskötseln är inom länet alltför litet drifven. Emellertid har Hushållnings-Sällskapet, för att åt densamma
bereda uppmuntran och förbättring, år 1859 ät en för saken intresserad person lemnat understöd till
en resa till Schlesien, i ändamål att inhemta närmare kännedom om det Dzierzonska sättet att behandla bien,
och införskaffa sådana af det frommare italienska slaget. De kupor, som inkommo, misslyckades likväl till
det mesta under första året, men anledning är att snart åter nya kupor skola vinna framgång, och ingifna
reqvisitioner å biboningar efter Dzierzonska sättet lemna förhoppning att biskötseln småningom skall blifva
behandlad med mera intresse.
Några farsoter af svårare beskaffenhet hafva icke under åren 1856—1860 varit gängse bland husdjuren.
Ar 1860 var väl under våren och början af sommaren tungröta (sår på tungan) så allmänt gängse bland hornboskapen,
att man torde kunna antaga, att två tredjedelar af i orten underhållna kreatur deraf voro angripna,
men sjukdomen var i allmänhet af mild natur, och medförde aldrig fara för djurens lif, om den rätt behandlades.
Under år 1857 voro tyfösa lunginflammationer och under åren 1859 och 1860 qvarka gängse bland
hästar, och under år 1859 brandartad ros samt nästan alla åren mjeltbrand bland svinkreaturen, men likväl
icke af så smittbar beskaffenhet, att några offentliga åtgärder behöfde vidtagas emot smittornas spridande.
Utbildad springorm förekom år 1860 hos en häst, hvilken dödades.
Jordbrukets utvidgning och förbättring genom nyodlingar, vattenaftappning, grunddikning, ängsvattning
och öfversilning, ökad mängd och förbättrad beskaffenhet af gödningsämnen m. m. kunna nu icke uppgifvas
särskildt för den period, som denna berättelse omfattar, men med ledning af uppgifterna till Finans-komitéri
framläggas dessa förhållanden nu approximativt för de 25 år, sorn föregingo år 1858. Så uppgifves, såsom
ren tillökning i arealen, dels genom odlingar, dels genom sjösänkningar, dels genom sjö- och åstränders samt
sankare marks vallning af sig sjelfva till fastare mark, en areal af 10,531 tunnland åker och 3,596 tunnland
äng. Förbättringar genom grunddikning uppgifvas till en areal af 1,276 tunnland. Dessa förbättringar hade
hufvudsakligen skett under de år 1858 närmast föregående åren, och hafva säkerligen under åren 1859 och
1860 betydligen ökats, åtminstone fördubblats. Genom vattenaftappning uppgifvas 10,043 tunnland hafva blifvit
förbättrade, och på 670 tunnland anmäles öfversilning af äng vara använd. Under femårsperioden har pä
enskild bekostnad en upprensning af Sagån emellan Bispebo och Wäsby qvarnar i Sevalla socken blifvit verkställd
för en kostnad af 4,000 R:dr Runt.
I den man kreaturen numera bättre födas än förr, både ökas och förbättras visserligen den animala
gödseln, men hos allmogen i synnerhet skötes den icke med den omsorg, som derå borde användas, och tillvaratages
föga eller intet den flytande spillningen. Herremännen sköta den bättre och på mångå ställen väl,
öka gödselns mängd genom komposter af dy och andra blandningar, som öfvergjutas af kreatursurin, samt
använda äfven kalk och benmjöl. Guano blef äfven använd några år, men begagnas nu icke så mycket, dels
i anseende till dess dyrhet, dels ock derföre att otjenlig väderlek och oerfarenhet vid dess begagnande på åtskilliga
ställen minskade dess verksamhet, hvaraf misstroende mot densamma alstrades.
Den nya stan^rseZ-förordningen, af den 21 December 1857, hade redan verkat mycket godt vid slutet af
år 1860, ehuru mången, i synnerhet ibland allmogen, då ännu icke rätt fattade dess anda, och derföre fort
-
22
Westmanlands län.
Hushållnings-Sällskap. Agronomer. Landtbruksskola. Mejerier.
farande underhållit och till och med ånyo uppsatt onödiga gärdesgårdar. I den mån de gamla gärdesgårdarna
börja att förfalla, ser man likväl nn allt mer och mer, att de icke iståndsättas, utan tvärtom borttagas,
och mången förut tvifvelsam tinner nu med förvåning, att ohägn mindre förekommer än förr. Att både
besparing af dagsverken och af trädvaror derigenom skall uppkomma är naturligt, men ännu är för tidigt att
deraf se några allmänna verkningar.
Landthushållnings-Sällskapets verksamhet och inflytande hafva gjort mycket gagn inom provinsen, i synnerhet
sedan det genom femtedelen af minuterings- och utskänknings-afgifterna för spritdrycker erhållit mera
tillgångar att för sitt ändamål använda. Filial-af delning arne, hvilka under åren 1856—1860 utgjorts af inom
hvarje socken organiserade Landtbruks-nämnder, hafva likväl icke motsvarat sitt ändamål, utan varit föga
verksamma; till afhjelpande häraf hafva sedermera annorlunda beskaffade filial-afdelningar, färre till antalet
och omfattande större distrikter, blifvit organiserade, hvilka man kari hoppas komma att lemna förmånligare
resultater. Desse så kallade Landtbruksföreningar äro nu 6, och omfatta hvar och en ett distrikt, så att ett
utgöres af Norrbo, Siende och Ytter-Tjurbo, ett af Thorstuna, Simtuna och Wåla, ett af Ofver-Tjurbo och
o
Wagnsbro, ett af Norbergs, ett af Skinnskattebergs och Åkerbo samt ett af Snefringe och Tuhundra härader.
Hushållnings-Sällskapets andel i utskänknings- och minuterings-afgifterna utgjorde: år 1856: 5,726 R:dr 82
öre, år 1857: 6,049 R:dr 86 öre, år 1858: 5,599 R:dr 77 öre, år 1859: 7,363 R:dr 89 öre, och år 1860:
7,325 R:dr 9 öre Runt.
Landtbruksmöten för länet hafva årligen varit hållna, der täfling splöjning och expositioner af djur, redskap,
samt jordbruks- och slöjdalster ägt rum, och der premier blifvit utdelade, så väl för plöjning, som för uppvisade
djur och andra produkter. Att bestämdt uppgifva dessa mötens inflytelse är ganska svårt, då deras
verkan icke kan vara hastig, men säkert är, att de haft sin del uti de framsteg, jordbruket gjort; att de nu
omfattas med mera intresse än förr; och att expositionerna af djur och redskap i allmänhet de senare åren
varit rikhaltigare än i början. Den nytta synas de bestämdt hafva medfört, att ändamålsenliga redskap blifva
allt mer och mer begärliga.
Statens kringresande Agronomer hafva utöfvat. en högst gagnande verksamhet inom provinsen. Allmänt
erkännes deras nytta, och i senare åren har äfven allmogen börjat att af dem begagna sig. (hiskligt vore
likväl, att detta skedde ännu mera, då säkerligen hvar enda jordägare rikligen skulle genom deras begagnande
få den ringa kostnad, deras anlitande medför, snart och mångfaldigt ersatt genom förbättrade skördar och
minskade arbetskostnader.
Länets Landtbruksskola, stationerad vid Julpa egendom i Romfartuna socken, och för hvilken närmare
kommer att redogöras under 6:te afdelningen, har otvifvelaktigt både genom sitt exempel, och i synnerhet
genom de rättareämnen, som derifrån utgått, haft ett icke obetydligt inflytande till spridande af sundare grundsatser
rörande jordbruket och dermed sammanhang ägande näringar, samt till motarbetande af åtskilliga inrotade
fördomar.
I afseende på Stuteriers och Holländeriers verksamhet och inflytande åberopas i underdånighet hvad här
ofvan blifvit anfördt rörande djurracernas tillstånd och åtgärderna till deras förbättring.
Ordnade anstalter till mjölkens förädlande finnas på många, kanske de flesta herregårdar, men på högst
få ställen hafva de det omfång eller den organisation, att de kunna få namn af hvad man vanligen kallar
mejerier. Der sådana anstalter finnas, hafva de visserligen gjort nytta för mjölkens godtgörande, men mycket
är ännu i detta afseende att önska, hvilket bland annat torde styrkas deraf, att en mejerist, som år 1856 af
Idushållnings-Sällskapet antogs för att vara dem till biträde, hvilka sådant önskade, högst obetydligt begagnades.
och att likaledes, oaktadt genom samma Sällskap tillfälle blifvit beredt till kostnadsfritt inlärande af
dejor och mejerskor, och ehuru åt skickliga elever premier utlofvats ända till belopp af vanliga årslöner, inga
sådana ändå anmält sig.
Westmanlands län.
Jordbruksarbetare. Dagsverkspriser. Landtbrukets allmänna tillstånd. 23
För bränneriernas. verksamhet kommer att redogöras under Litt. F. af denna afdelning. Flvad deras inflytande
på jordbruket angår, så torde den i detta län, der blott några få mindre brännerier varit begagnade,
icke kunna anses vara annan, än att genom de större brännerierna en lättad afsättning beredts af så väl säd
som potatis.
Tillgången ä arbetare för jordbrukets behof har under åren 1856—1860 varit mindre, än under de föregående
fem åren. De höga spanmålsprisen åren 1855 och 1856, hvilka föranledde ökadt lif i jordbruksindustrien,
den rörelse som ägde rum i alla näringar, och de allmänna arbeten, som företogos, samverkade att öka
behofvet af arbetare och således orsaka stegring i deras aflöning; och denna förhöjning har i det närmaste
sedermera bibehållit sig, ehuru spanmålsprisen nedgått och tillgången på arbetare blifvit något större. Både
jordtorpare, stattorpare, tjenare i husbondens bröd, statfolk, daglönare och backstugusittare begagnas i Westmanlands
län med förmån såsom arbetare för jordbrukets behof, allt efter olika lokaler och förhållanden.
Dagsverkspriserna hafva varit, enligt markegångstaxorna, de i nedanstående tab. Litt. H. upptagna. Tab. Litt. H.
I och omkring städerna, i synnerhet Westerås, hafva priserne varit högre, nemligen 1 R:dr 50 öre å 1 R:dr75
öre för karldagsverket. Vintertiden, då arbetstiden varit kortare, hafva äfven priserne å dagsverkena varit lägre,
i närmaste förhållande till förminskningen i arbetstiden.
Slutligen torde jag, såsom i ämnet upplysande, här få hufvudsakligen anföra hvad Westmanlands läns
Hushållnings-Sällskap i sitt år 1859 i April till Finans-Komitén afgifna utlåtande yttrar rörande landtbrukets
tillstånd inom länet och dess utveckling under de senast föregående 25 åren, så lydande:
»Westmanlands slättbygd, till större delen omfattande den jord, som från äldsta tider varit odlad, har
också af denna anledning under en jemförelsevis längre tid varit underkastad det utsugningssystem, som under
en lång följd af år mera allmänt blifvit tillämpadt. Det måste antagas, att en så behandlad jord erfordrar
en under längre tid fortsatt omsorgsfull kultur, för att återförsättas uti nöjaktig växtkraft, och detta förhållande
synes utgöra en af orsakerna, hvarföre, oaktadt en på den senare tiden inom detta län alltmera
växande håg för förbättringar i jordbruket, detta senare icke utvecklat sig i den mån, man bordt
hafva skäl att förvänta, på grund så väl af de uppoffringar Staten redan gjort för spridande af kännedom
om bättre jordbruksmethoder, som ock de upplysningar af mångfaldig art, hvilka numera blifvit tillgängliga för
jordbrukaren, dels genom en utvecklad större verksamhet hos Hushållnings-Sällskaperna, dels genom de af enskilda
personer lemnade upplysningar och föredömen. Dertill kommer, att inom detta län innehafves jorden
till största delen af allmoge, hvilken dels är mindre böjd att frångå gamla vanor, dels i allmänhet icke äger
tillräckliga medel för att bekosta mera genomgripande förbättringar i åkerbruket. Vid uppställandet af en
redogörelse för landtbrukets inom detta län närvarande tillstånd, och dess utveckling under de sistförflutna
25 åren, visar det sig vara nödigt att skilja emellan slättbygden och den så kallade Bergslagen. På slättbygden
står i allmänhet den odlade jordmånen i låg växtkraft, hvartill skälen torde böra sökas, så väl uti
de omständigheter, här ofvan blifvit antydda, som ock deruti, att det i allmänhet är föga sörjdt för åkerjordens
ändamålsenliga afdikning, en omsorg, som otvifvelaktigt utgör första vilkoret för att hvarje bemödande
Tab. Litt. Ii. Dagsverkspriser enligt Markegångstaxorne.
Dräugdagsverke
Ökedagsverke
om 12 timmar.
om 10 timmar.
Ar 1856
1
2
—
» 1857  '
» »
1
12
2
12
» 1858
» >»
1
6
1
92
» 1859
» »
1
6
1
92
» 1860
1
6
2
i
24
Westmanlands län.
Landtbrukets allmänna tillstånd.
att höja jordens bördighet må krönas med nöjaktig framgång. Vid några få jordbruk hafva visserligen ändamålsenliga
arbeten för åkerjordens torrläggning blifvit verkställda, men dessa föredömen hafva ännu icke
manat till någon allmännare efterföljd, hvartill orsaken måste sökas, så väl uti en mindre allmänt spridd öfvertygelse
om de lönande verkningarna af dylika arbeten, äfvensom förekomna betänkligheter vid att nedlägga
sådana kostnader på åkerjordens bättre kultur, om hvilka mängden icke tror sig kunna hysa fast öfvertygelse
att de skola under den närmaste framtiden betala sig, dels ock kanske hufvudsakligen uti brist på
egna kapitaler, som kunna för bekostande af dylika arbeten disponeras.»
»Om man kastar en blick tillbaka på de förhållanden, under hvilka jordbruket inom detta län har, under
ett senare tidskifte, sträfvat att utveckla sig till något bättre, så finner man, att jordbrukaren, sorn under
de åren 1843, 1844 och 1845 på hvarandra följande missväxter var nära att duka under, och måste, till följd
af sistnämnde års totalt felslagna skörd, till betydligt belopp anlita statens mellankomst i undsättningsväg,
hade under de 3 närmast derpå följande årens bättre skördar och synnerligen den rika skörden af år 1846,
i förening med år 1847 inträffade höga spanmålspriser, nätt och jemnt kunnat betäcka den skuldsättning eller
förlust, som de ogynnsamma åren medfört. Vidare och sedan, på sätt äfven kan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
årsberättelser inheintas, skördarna af råg, hvilket sädesslag utgör ortens hufvudsäde, under 6
på hvarandra följande år, eller ifrån och med år 1849 till och med 1854, i allmänhet utfallit under medelmåttan,
inträdde slutligen med år 1855 och af allmänt kända tillfälliga orsaker det höga pris å förenämnde
sädesslag, hvilket dock nu med året 1858 åter nedsjunkit till och med under medelpriset för decenniet
1840—1850.»
»Det är uppenbart att under sådana förhållanden hafva få besparingar kunnat af landtmannen göras för
att nedläggas på förbättringar af åkerbruket. Den privata penningeinrättning, som under här ifrågavarande
tidskifte uppstått inom orten, och hvilken lemnar penningeförsträckningar endast på kortare tider, har hvarken
bordt eller kunnat med fördel anlitas för anskaffande af förlag till jordbrukets förbättring, af det skäl
att jordbrukaren i allmänhet får endast småningom upphemta frukten af de på dylika förbättringar nedlagde
kostnader.»
»En annan orsak till den mindre tillfredsställande ståndpunkt, på hvilken jordbruket inom länets slättbygd
för närvarande befinner sig, är det missförhållande, som i allmänhet äger rum emellan den sädesbärande
åkerjordens areal och vidden af den gräsbärande delen af så väl den odlade jorden, som den naturliga
ängen, ett missförhållande, som sätter jordbrukaren ur tillfälle att åt jorden kunna återgifva de för växterna
nödiga näringsämnen, som de ofta återkommande sädesgrödorna förbrukat. Likväl är det utan all fråga, att
jordbruket har under de sistförflutna 25 åren gått framåt hvad foderodlingen beträffar, så till vida, att numera
äro foderväxter, förnämligast thimotej och klöfver, allmänt odlade, och fodertillgången på sådant sätt
ökad, hvarigenom jordbrukaren beredt sig tillfälle, dels att bättre kunna föda sina kreatur, dels att för åkerjorden
bereda en ymnigare och kraftigare spillning. Det är också egentligen och förnämligast genom en utveckling
i denna rigtning, som jordbruket på länets slättbygd kan antagas hafva vunnit förkofran under de
sistförflutna 25 åren, och har till detta glädjande förhållande icke obetydligt bidragit den uppmuntran, som
högre priser å ladugårdsalster lemnat. Likväl är vid ganska få jordbruk den utvidgade foderodlingen grundad
på tillämpningen af någon bestämd växtföljd, utan har densamma egentligen och i allmänhet bestått uti
begagnande af ettårig klöfver på en obestämd del af åkerjorden, samt odling af thimotej å uppbruten mindre
bördig ängsmark, efter förutgångne grödor af hafre och råg, och är det ifrån denna utvidgade ängsodling,
som förnämligast härleder sig den starka tillväxt i utsäden af hafre, hvilken svaren ifrån församlingarna angifva.
Härvid bör tilläggas, att ett väsentligt hinder emot ett mera allmänt införande af vexelbruk å slättbygden
måste antagas ligga uti den der företrädesvis rådande styfva lerjordens mindre lämplighet för rotfruktskultur.
»
Westmanlands län.
Skogshushållning.
25
»Beträffande ladugårdsskötsel^ kan dess utveckling under de senaste 25 åren anses hafva gjort större
framsteg än sjelfva åkerbruket. Väl är det egentligen vid de så kallade herregårdarna, som denna vigtiga
gren af landthushållningen vunnit en mera framstående förkofran, men äfven allmogen har mera allmänt börjat
inse fördelarna af att bättre föda och vårda boskapen, och synas de födoämnen, som inom landthushållningen
blifvit lemnade, hafva verkat till mera allmän efterföljd i afseende på boskapsskötseln, än i afseende
på sjelfva åkerbruket, sannolikt af skäl, dels att uppoffringarne för vinnandet af goda resultater af boskapsskötseln
äro jemförelsevis obetydliga, dels att den fulla ersättningen för anordningar i denna rigtning följer
omedelbart på sjelfva anordningarna.»
»Då Hushållnings-Sällskapet sålunda sökt redogöra för den ståndpunkt, på hvilken, inom länets slättbygd,
jordbruket, behandladt i dess helhet, för närvarande befinner sig, äfvensom för dess utveckling under
de senaste 25 åren, så bör Sällskapet likväl tillägga, att det äfven finnes jordegendomar på slättbygden,
hvilka utgöra undantag ifrån det allmänna förhållandet, och der dels redan finnes ett väl ordnadt och behandladt
jordbruk, dels årligen arbeten nedläggas för att höja åkerjordens bördighet, hvarigenom den kan för
framtiden förmånligare återgälda den genom de senare årens stegrade arbetspriser i betydlig mån förhöjda
brukningskostnaden, och hafva de mera anmärkningsvärda och genomgripande förbättringar, som blifvit vid
dessa egendomar vidtagne, nästan uteslutande tillkommit under en senare period af de sistförfiutna 25 åren.»
»Hvad åter beträffar jordbruket inom länets Bergslager, så står detsamma derstädes obestridligen högre
än på slättbygden. Orsaken dertill måste sökas deruti, att Bergslagernas jordbruk förnämligast afser foderodling,
såsom ett nödvändigt vilkor för underhållandet af de för bergsbrukets transporter nödiga dragare. Då
derjemte den odlade jorden i dessa trakter är af ett jemförelsevis mera inskränkt omfång, så följer ock deraf,
att tillgången på arbetskraft der står uti ett mera fördelaktigt förhållande till vidden af den öppna åkerjorden
än på slättbygden, hvarför ock inom bergslagerna en bättre omsorg kan egnas åt bearbetandet af åkerjorden,
som derstädes äfven är af mera lättbrukad beskaffenhet. Inom bergslagsorten är vexelbruk mera allmänt
infördt, och ehuru åkerjorden derstädes, i anseende till dess olika natur, i sjelfva verket är mindre tjenlig
för sädesodling än på slättbygden, så har dock densamma, genom en mera omsorgsfull kultur, blifvit
uppdrifven till jemförelsevis högre bördighet.»
»Det måste antagas, att äfven detta läns jordbruk räknar perioden för sin egentliga utveckling ifrån
den tid, då ett mera allmänt intresse för jordbrukets rationela behandling började inom landet väckas, efter
det att en allmännare kännedom om bättre åkerbruksmethoder blifvit spridd, och detta såsom följd af den
verksamhet, hvilken oafbrutet blifvit utvecklad, såväl af de på Statens bekostnad anlagda Landtbruksskolor,
som ock af Hushållnings-Sällskaperna jemte enskilda för yrket nitälskande personer. Härigenom har äfven
jordbruksnäringen blifvit lyftad till ett högre anseende, hvilket beredt densamma på en gång större förhoppningar
och större anspråk.»
C) Skogshushållning jemte D) Rofdjurs utödande. Inom detta län finnas inga Kongl. Majit och Kro- Tab. n;o
nan omedelbart tillhöriga och till dess disposition indragna skogar, eller några så beskaffade hemman och
lägenheter, hvarå skog växer. Några skogar tillhörande kyrkor, läroverk eller fromma stiftelser, hvarå afkastningen
här kan beräknas, finnas icke.
Häradsallmänning arne äro nu 10, nemligen: Tuhundra, Siende, Norrbo, Snefringe öfre (Lisjö), Snefringe
nedre (Bergs), Svedvi, Kungsörs, Setterbo, Sämskarbo och Thorstuna.
Sockneallmänning ar äro: Simtuna, Harbo, Enåkers, Wåla och Nora allmänningar, hvilka alla blifvit till
enskilda personers eller menigheters behandling öfverlemnade och numera befinnas i ett uthugget skick. Af
dessa har Wåla allmänning förr varit ansedd och behandlad såsom häradsallmänning, men sedermera, efter
Landsh.-Emb. uli Westmanlands län und. ber. för åren 1850—1860. 4
26
Westmanlands län.
Skogshushållning. Sågverk m. m.
■uppkommen rättegång, blifvit genom domstols utslag förklarad vara sockenallmänning; skogen har blifvit skiftad
emellan delegarne. Nora allmänning är upplåten till begagnande af Sala silfververk.
Dessutom finnas inom länet: den så kallade Lifbergs eller Libergs allmänning, upplåten åt Stuteriinrättningen
vid Strömsholm; den så kallade Graf-allmänning, upplåten åt Hjelmare Kanal- och Slussverksbolag;
en Köpings stad tillhörig, i Odensvi socken belägen, allmänning, om 187 tunnland 17 kappland, år 1843
indelad till trakthuggning; samt en f. d. allmänning i Skinnskattebergs socken, hvilken varit emot rekognitionsafgift
upplåten under Riddarhytte bruk och kopparverk, och hvarå skatteköp sedan blifvit sökt.
Länets Jägeristat utgöres af 1 Jägmästare, 1 ordinarie och 1 extra Öfverjägare samt 13 Skogvaktare
med årlig aflöning af tillsammans 3,767 R:dr R:mt. Dessutom är i länet anställd 1 extra Öfverjägare utan
aflöning.
A/verkningssättet å häradsallmänningarna och de ordentligt uppmätta och indelade skogarna är i allmänhet
trakthuggning med åtföljande gallring. Allmänningarnas förvaltning utöfvas af Jägeristaten, med biträde
af särskilda för hvarje allmänning af intressenterna utsedda komiterade. Allmänning skassorna hade vid
sista bokslutet en kontant behållning af tillsammans 4,143 R:dr 46 öre Raat.
Någon särskildt undervisningsanstalt för skogsskötsel finnes numera ej här i länet.
Ekplanteringar hafva under de senare åren blifvit verkställda å Strömsholms stuteris och kungsladugårds
ägor, å Köpings djurgård, Köpings stads utmark, och å några högst få enskilda personers ägor. Särskildt
förtjena att nämnas följande af Magistraten i Köping angående planteringarna utanför staden lemnade uppgifter,
så lydande:
»Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 20 Augusti 1858 fastställt denne stads Magistrats och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sammanstämmande utslag, att, till befordrande af skogsåterväxt å de så
kallade stads- eller galgbergen, sydost från och helt nära Köpings stad, all kreatursbetning derstädes skall
tills vidare vara förbjuden, så har denna betydliga mark, innehållande omkring 195 tunnland, blifvit behandlad
med all den omsorg, som den kala och fula bergssträckan erfordrade, för att i en ej aflägsen framtid,
klädd med löf- och barrträd, erbjuda utsigten af en mot den bördiga slätten och nedanom liggande ekparker
svarande bakgrund. Frikostiga enskilda bidrag jemte årliga tillskott från kommunen hafva gjort det möjligt, att
ifrågavarande plantering under nitisk tillsyn och kraftigt bedrifvande fortskridit långt öfver allas förväntning.
Redan på hösten 1858 blefvo utåt hela vestra sluttningen, der jordmånen är mera lerhaltig, omkring 20,000
ekollon utplanterade, hvarjemte icke allenast flere tunnor frön af lärkträd, björk, lönn och andra trädslag,
blefvo å de högre, sterilare trakterna utsådda, utan också omkring 500 telningar utplanterades; — hvarefter
ungefärligen 150,000 plantor af för det mesta lärk- och andra barrträd samt något björk å denna mark blifvit
utsatte. Under förenämnde höst hade likaledes på omkring 5 tunnland af den mark, som omgifver hamnen
och vågbodarne, ungefärligen 350 löfträd, förnämligast af ädlare slag, blifvit planterade, hvarigenom man
hoppades af denna trakt kunna erhålla en både angenäm och vidsträckt promenadplats, men denna plantering
har i allmänhet icke lyckats, utan blef det nödigt derå verkställa grunddikning. Efter det stadens innevånare
år 1859 beslutit att planera och till en parkanläggning med träd och buskar använda en del af den från
hushagen exproprierade mark, börjades detta arbete år 1860 och är nu vid denna berättelses afgifvande nära
nog fullbordadt. Sådana vidsträckta planteringsarbeten synas också hafva verkat lifvande till efterföljd för
enskilda, och någon åverkan å dessa planteringar har icke ägt rum.»
Mullbär splantering ar förekomma icke och flygsandsfält finnas icke inom länet.
De sågverk som finnas inom länet, hvaraf ett med ånga, drifvas i allmänhet icke i den skala, att man
kan säga, att skogarne deraf lidit, utan har snarare derigenom en massa fullmoget virke blifvit realiserad till
högre priser, än om den blifvit använd till ved eller kol.
WestmanlaEds län.
Priser å skogsalster ra. ra. Fiofdjur. 27
Någon finnån export från länet af trädvaror, som förtjenar att nämnas, har icke ägt rum, än af något
sågvirke ifrån Kolsva, Jönsarbo och Enåkers sågverk och af några laster ved från en och annan Mälarehamn.
Svedjande äger icke rum inom detta län, och några skogseldar af betydenhet hafva icke under åren
1856—1860 förekommit.
I Vestra Skedvi och Möklinta socknar, samt möjligen en och annan socken i nordöstra delen af länet,
släppas getlcreatur på bete i skogsmark, men detta förhållande minskas betydligen hvarje år, i anseende till
den skada, de göra å skogens återväxt.
Skogsödande fabriksanläggningar, som inom länet förekomma, äro hufvudsakligen hyttorna och jernbruken,
med en skogsareal af 230,000 tunnland. De flesta bruken hafva, till sitt biträde för skogarnas skötsel
och vård, vetenskapligt bildade skogsmän. Såsom bevis på skogshushållningens framåtskridande kan anföras,
att öfver 80,000 tunnland privata skogar redan blifvit af skogsmän uppmätte och indelade till regelbunden
behandling, och att tusentals tunnland årligen odlas genom frösådd och plantering.
Bränning af tjära och beck, samt tillverkning af pottaska och harts förekomma i så liten skala, att de ej
kunna hafva någon synbar inverkan på skogsvården.
Kalkbränning bedrifves väl på ett och annat ställe, men alldeles otillräckligt för behofvet, och i så liten
skala, att den icke kan anses synbart inverka på skogarnas vård.
Priserne å skogsprodukter hafva enligt markegångstaxorna varit de i följande tab. Litt. I. uppgifna. Tat. Litt. r.
Dessa priser å ved och kol, hvilka kunna beräknas vara 20 å 33J procent högre än under föregående
femårsperiod, i förening med pågående laga skiften och planlöst utförda afverkningar, hafva hos allmogen och
mindre skogsägare i allmänhet betydligen minskat virkesmassan, genom den lockelse de medfört att hugga
och försälja mera skog än återväxten bordt medgifva.
Man har börjat begagna torf och stenkol vid jernhandteringen och för drifvande af ångmaskiner, och
äfven alfallet efter af garfvare begagnad bark har för eldning af sådana maskiner blifvit användt. Vid Kolsva
bruk, der torfven ingår såsom en väsentlig del af brännmaterialet vid jernhandteringen, och uteslutande begagnas
för drifvande af ångmaskin, kostar den, sedan den blifvit upptagen, krossmalen, lufttorkad, hemkörd
och slutligen torkad i ugn, 22,| öre per tunna. En tunna sådan torf anses i hettkraft lika med samma qvantitet
trädkol.
Antalet af dödade rofdjur samt beloppet af de premier, som för deras dödande blifvit utbetalde un- Tai>. Nm 5.
der åren 1856—1860, hafva enligt inkomna rapporter varit sådana som tabellen N:o 5 utvisar.
Enligt de öfverenskommelser, som år 1852 af länets innevånare, genom häradsvis utsedda deputerade,
träffades, och af Eders Kongl. Majit samma år fastställdes, angående premier för rofdjurs utödande utan skall
-
Tab. Litt. I. Pi 'iser ä skogsalster enligt markegångstaxorne.
I
I Westerås
särskildt.
En famn tall-  ved, 4 alnar
bred, 3 alnar
hög och 6
qvarter lang.
En stock,
knutför, om
minst 16
alnars längd.
Ett bräde
om 8 å 9
alnars längd.
En stig kol
om 12
tunnor.
En famn björk-  ved, 4 alnar
bred, 3 alnar
hög, 5 qvarter
lång.
Eli famn al-  ved, 4 alnar
bred, 3 alnar
hög, 5 qvarter
lång.
En famn tall-  ved, 4 alnar
bred, 3 alnar
hög, G qvarter
lang.
En famn gran-  ved, 4 alnar
bred, 3 alnar
hög, 6 qvarter
lång.
År 1856
8
37
2
25
—
56
5
50
15
—
12
—
10
9
a
1857
8
76
2
50
—
59
6
25
15
—
12
—
10
—
9
—
»
1858
G
81
2
—
—
46
4
50
12
—
9
—
6
81
5
66
f w
1859
7
32
2
25
—
50
4
60
13
33
10
—
8
—
7
—
»
1860
8
67
2
25
—
50
4
75
12
50
10
—
8
25
7
—
Medeltal
7
99
2
25
—
52
5
12
13
57
10
60
8
61
7
53
28
Westmanlands län.
Bergs- och brukshandtering.
gång, och hvilka öfverenskommelse!’ varit gällande under ofvannämnda 5 år, hafva premierna varit inom hela
länet på följande sätt bestämda: för en björn eller unge af björn 75 R:dr, för en varg eller vargunge 25 R:dr,
för en lo eller lounge 22 R:dr 50 öre, för en räf eller räfunge 3 R:dr, för en örn eller berguf 1 R:dr, för
en utväxt eller i roffogelns bo tagen unge af örn eller berguf 1 R:dr, för en slaghök, hök af de större slagen,
mindre uf eller uggla 50 öre, för en utväxt eller i roffogelns bo tagen unge af slaghök, af större slags
hök, af uf eller af uggla 50 öre.
Nya öfverenskommelser träffades och stadfästades af Eders Kongl. Maj:t år 1860; men då de icke
egentligen trädt i verksamhet förr än efter den tiderymd, för hvilken denna berättelse afgifves, torde rättast
vara att icke här ingå i någon särskild uppgift om deras innehåll.
Behållningen af länets Jagt-kassemedel utgjorde vid 1860 års slut 1,475 R:dr 12 öre R:mt.
E) Bergs- och brukshandtering samt F) Fabriker, manufakturer och handtverk. För att rörande bergsoch
brukshandteringen samt de delar af metallförädlingen i allmänhet, hvilka stå under Bergsstatens uppsigt,
kunna meddela så tillförlitliga upplysningar som möjligt, har jag af Bergshauptmannen i Sala Bergslag samt
Bergmästaren i fjerde Bergmästaredistriktet begärt och erhållit upplysningar i dessa ämnen; och är det i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad de yttrat, som jag derom får anföra följande:
1) angående Sala Silfververk och dit hörande distrikt:
Då det distrikt, hvars bergverksrörelse blifvit anförtrodd till Bergshauptmannens i Sala Bergslag uppsigt
och omvårdnad, endast sträcker sig till omfånget af Sala stadsförsamlings område eller Sala stads jurisdiktion,
inskränker sig ock Bergverksrörelsen derinom till Sala Silfververk, jemte några af enskilda personer
och bolag efter inmutning företagna grufvebrytnings- och skärpningsförsök efter dels silfver, dels kopparoch
jernmalm.
Hvad Silfververkets rörelse och bedrifvande, så väl i afseende på grufvebrytning, malmsofring, bokningsoch
vasknings- med flera förberedande operationer, som ock smältprocesserna till utbringande af malmernas
innehåll uti silfver- och blyprodukter beträffar, bör här endast i allmänhet anmärkas, att bergsdriften under
åren 1856—1860 utan anmärkningsvärd förändring fortgått enligt förut stadgade planer och genom erfarenheten
pröfvade methoder, endast med de fluktuationer i sifferresultaterna, som äro en oundviklig följd af
denna rörelses art och beskaffenhet. Då hufvudsakligen alla maskinerier här drifvas med vattenkraft, måste
t. ex. årens olika nederbörd, i synnerhet under de egentliga flodtidernå, i anseende till de konstgjorda dainmsjöarnas
inskränkta storlek och i allmänhet grunda beskaffenhet, inverka på och föranleda partiela förändringar
uti åtskilliga delar af denna bergverksrörelse. Under de flesta af dessa fem år har tillräckligt driftvatten
saknats, i synnerhet för Grufvans verk, hvadan så väl grufvebrytningen, som den förbokade vaskmahnens
qvantitet, under detta qvinqvennium, utfallit mindre än under det nästföregående; men genom ändamålsenlig
anordning med malmbrytningen har dock tillverkningen kunnat så uppehållas, att den till och med öfverstigit
medium af de föregående 5 årens, så väl af silfver, som bly och silfverglitt.
Bland öfriga på denna bergverksrörelse inverkande förhållanden bör hufvudsakligen anmärkas tillgången
och priset å skogsförnödenheterna, kol, ved och byggnadsvirke. Då det sistnämnda hufvudsakligen tages från
den för sådant ändamål åt Bergslaget upplåtna, i Nora och Enåkers socknar belägna, kronoallmänning, utgöra
kol och ved egentligen de skogsprodukter, som, sedan deras leverering in natura å allmogens utlagor upphört,
för kontant årligen till Silfververket inköpas, och som detta sker till ett belopp af 60 till 80,000 tunnor
kol och 5 till 700 stafrum *) 9 qvarters lång så kallad grufveved, verkar bristande tillförsel af eller stegradt
pris å dessa förnödenheter betydligt på behållningen af en rörelse, hvars hufvudsakligaste produktionsartikel,
silfret, är ett oförändradt pris och värde åsatt. Som skogsafverkningen inom Sala Silfververks skogsdistrikt
*) Stafrumsmåttet är 3 alnar högt och 3 alnar bredt.
Westmanlands län.
Bergs- och brukshandtering. 29
i senare tider betydligen ökats, dels genom en friare kolhandel, dels genom uppkomsten af nya sågar så väl
för vatten- som ångkraft, är att emotse en tilltagande prisförhöjning och efter hand minskad tillgång å dessa
förnödenheter för framtiden. Hvad nu ifrågavarande qvinqvennium angår, hafva priserne derunder höjt sig,
till och med undantagsvis till dubbelt mot förut, men i medeltal för alla 5 åren till omkring 261 procent på
kolen och något öfver 10 procent på veden, i jemförelse med medelresultatet af det föregående.
Oaktadt dessa vexlande förhållanden har dock ingen hufvudsaklig förändring i Silfververkets bergverksrörelse
förekommit, som menligt inverkat, vare sig på Kronans tionde af verket, Bergslags-intressenternas
vanliga anordningar och så kallade utbyten, eller på arbetsklassens sysselsättning och förtjenst vid bergverket.
Utom den i sammanhang med silfvertillverkni ogen förekommande produktionen af Bly, uppgående i
medeltal för åren 1856—1860 till en qvantitet af 331 Sk TE 19 L® 17 TE metallvigt, och af Silfverglitt, uppgående
likaledes till 185,73 Centner, hvilka båda produkter Bergslaget tillgodonjuter utan tiondeafgift, bedrifves
äfven kalktillverkning, dels för Bergverkets behof, dels till afsalu så väl af bränd kalk som obränd kalksten.
Denna rörelse drifves dock icke för Bergslagets egen räkning, utan af enskild person, emot ett årligt
arrende på vissa år.
Arbetspersonalen utgör: öfver 18 år
249 mankön och 24 qvinkön,
under 18 år  57 mankön;
Summa 306 mankön, 24 qvinkön;
förutom Tjenstemän och Betjente, hvilka utgöra 13 personer.
Den af enskilda personer och bolag idkade bergverksrörelsen är för denna period af mindre betydenhet.
Endast det s. k. Trefot-grufve-bolaget har drifvit någon större brytning på silfvermalm, uti ett grufvefält
med detta namn, och uppfordrat malm och berg medelst en under samma period uppförd hästvind med
rullgångar och lafvebyggnader, men endast en mindre del af den vunna malmen har blifvit hos Bergslaget
på försök tillgodogjord och lemnat 6 lödiga marker silfver, som dock, i anseende till malmens ringa silfver
hult,
icke ersatt kostnaden.
Af öfriga privata grufveförsök har blott ett, nemligen en Silfvermalm s-skärpning vid Gudmundstorpet,
tillhörig Gränsjö Grufvebolag, under år 1860 varit något arbetadt, dock utan att ännu hafva lenmat någon
lofvande fyndighet. Någon personal har icke blifvit uppgifven såsom anställd vid dessa grufvor.
2) Angående länet i öfrigt:
Jernmalrnsbrytningen har, enligt uppgift, skett till följande belopp:
år 1856
224,993 Sk® tackjernsvigt,
» 1857
201,809 » »
» 1858
230,556 » »
» 1859
238,847 » »
» 1860
248^31  >y__
Summa 1,144,336 Sk® tackjernsvigt,
eller i medeltal  228,867 Sk® för år.
Med undantag af året 1857, då brytningen nedgått, såsom uppgifvet blifvit, till följd af tillfällig mindre
tillgång på arbetare och i anledning af stegrade arbetslöner, har jernmalrnsbrytningen visat sig vara i
stigande, ett förhållande, som, hufvudsakligen sedan lättad kommunikation vunnits emellan Norberg och Strömsholm,
fortfarande bör, såsom man hoppas, äga rum. Några särdeles anmärkningsvärda malmfynd äro ej att
anmäla under denna period; men de redan kända tillgångarne, hufvudsakligen inom Norbergs och Westanfors
socknar, medgifva en utveckling af grufvehandteringen vida öfver de gränser, den hittills haft.
Den uppgifna arbetsstyrkan vid jernmalmsgrufvorna utgjorde år 1860: 294 personer.
30
Westmanlands län.
Bergs- och brukshandtering.
Tackjern har tillverkats till följande belopp:
år 1856 vid 14 hyttor under 1,566 blåsningsdygn
45,318 Sk® tackjernsvigt,
» 1857 » 17 » » 1,737 »
54,159 » »
» 1858 » 18 » » 1,718 »
55,576 » »
» 1859 » 16 » » 1,834 »
63,200 » »
» 1860 » 17 » » 1,965 »
64,777 » »
Summa 283,030 Skit tackjernsvigt,
eller i medeltal  56,606 Sk® tackjernsvigt.
Tackjernstillverkningen har sålunda efter hand ej oväsentligen stigit, hvilket, då hyttornas antal ej
ökats, uppkommit dels genom längre blåsningstid vid hvarje hytta, dels genom ökad tillverkning för hvarje
blåsningsdygn. Tillverkningen beräknades år 1856 hafva varit nära 29 Sk® för hvarje blåsningsdygn, men
var år 1860 i det närmaste 33 Sk® för dygnet; ett förhållande, som, då malmerna ej undergått förändring,
får tillskrifvas bättre anordningar uti hytteväsendet.
Att genom Kongl. Förordningen af den 20 September 1859, angående utsträckt frihet i Bergshandteringen,
vissa förändringar skola inträffa i tackjernshandteringen, inom de orter der densamma utöfvas af allmogen,
är att emotse, men inom de socknar af Westmanlands län, der tackjernstillverkande bergsmän finnas,
synes för närvarande föga eller ingen rubbning i förutvarande förhållanden inträffa, eftersom Hyttelagen der
ej synas vara föreningar vidmakthållna af lagens tvång, utan af gemensamma fördelar. Derföre har också
veterligen ingen afsägelse af hyttedel inom dessa hyttelag ägt rum, utan för en mycket liten del uti ett sådant
lag.
Arbetsstyrkan vid tackjernstillverkningen uppgick, enligt uppgift, år 1860 till 110 personer.
Stångjernstillverkningen har varit följande:
år 1856
86,726 Sk® bergsvigt,
» 1857
91,463 » »
» 1858
79,951 » »
» 1859
79,751 » »
» 1860
98,973 » »
Summa 436,864 Sk® bergsvigt,
eller i medeltal  87,373 » »
Den anmärkningsvärdt stora minskning uti tillverkningen, som inträffade under åren 1858 och 1859,
kan till största delen anses härflyta från den våldsamma rubbning uti handelsförhållandena, som inträffade
emot slutet af år 1857, och hvaraf en hastig och stor nedsättning i jernets pris blef en följd. Att derefter
jerntillverkningen uppstigit till sin förra höjd under år 1860, är visst en fägnande företeelse; men den osäkra
marknad och det fortfarande låga pris jernet äger synas knappt medgifva möjligheten, af denna näringsgrens
utveckling, med mindre man lyckas tillvägabringa väsentliga förändringar och förbättringar uti arbetsmethod
och hushållningssätt.
Den arbetsstyrka, som uppgifvits hafva varit använd vid stångjernstillverkningen år 1860, uppgår till
454 personer.
Manufakturverken och gjaterierna hafva frambringat:
Manufakturverken:
år 1856
8,634 Sk® bergsvigt Stål och diverse Manufaktur,
» 1857
11,626 » » » » » »
» 1858
9,651 » » » » » »
Westmanlands län. Bergs- och brukshandtering. 31
år 1859
11,970 Sk® bergsvigt Stål och diverse Manufaktur,
» 1860
12,785 » » » » » »
Gjuterierna:
år 1856
622 Sk® tackjernsvigt Gjutgods, direkte ur masugn,
» 1857
1,599 » » » » » »
259 » bergsvigt » genom omsmältning,
» 1858
351 » tackjernsvigt » direkte ur masugn,
133 » bergsvigt » genom omsmältning,
» 1859
1,710 » tackjernsvigt » direkte ur masugn,
3,619 » bergsvigt » genom omsmältning,
» 1860
1,051 » tackjernsvigt » direkte ur masugn,
4,059 » bergsvigt » genom omsmältning.
Denna gren af Bergshandteringen visar sålunda inom länet ett ganska märkbart framåtskridande, egentligen
uppkommet genom en ökad verksamhet vid de trenne större manufakturverken, vid Surahammar, Fagersta
och Hallstahammar, samt genom anläggning af Arboga och Köpings mekaniska verkstäder i förening
med gjuterier. Under år 1860 uppfördes vid Westanfors nybyggda hytta verkstad för åstadkommande af
stål genom uteslutande luftfärskning af tackjern, enligt Bessemers method, och gjordes dervid försök att tillverka
gjutstål. Lyckas man åt denna vara bereda en lönande afsättning, kan derigenom åt manufakturtillverkningen
beredas en stor tillväxt.
Arbetsstyrkan, som uppgifvits hafva varit sysselsatt vid manufakturverken och gjuterierna, uppgick år
1860 till 282 personer.
Af de s. k. ädlare verken finnas inom länet, förutom Sala Silfververk, blott Riddarhytte Kopparverk.
Tillverkningen har der varit:
år 1856
433 Sk® 8 L® stapelstadsvigt Garkoppar,
» 1857
482
»
14
»
2
®
»
»
» 1858
385
»
13
»
4
»
»
»
» 1859
194
»
16
»
10
»
»
»
» 1860
433
»
3
»
15
»
»
»
Summa 1,929 Sk® 15 L®
11
®
stapelstadsvigt Garkoppar,
eller i medeltal
385
»
19
»
2
®
»
»
I denna tillverkning, som i det hela icke uppgår till något större belopp, ägde sålunda en anmärkningsvärd
minskning rum under åren 1858 och 1859, hvartill någon orsak icke blifvit uppgifven. Den torde kunna
igenfinnas i kopparprisets fall under dessa år. För öfrigt synes nuvarande ägaren vilja åt kopparverket gifva
en fortfarande ökad utveckling. Vid detta kopparverk voro år 1860 sysselsatta 86 arbetare.
Af öfriga Bergverk finnas inom länet:
1) Skultuna Messingsbruk, hvarest tillverkats:
år 1856
1,047 Sk® 7 L® 11 ® stapelstadsvigt diverse Messings-manufaktur,
» 1857
723 » 11 » 14 » » » »
» 1858
693 » 10 » — » » »
» 1859
575 » — — » » »
» 1860
908 » 16 » 10 » » » »
Summa 3,948 Sk® 5 L® 15 ® stapelstadsvigt diverse Messings-manufaktur,
eller i medeltal 789 Sk® 13 L® 3 ® stapelstadsvigt diverse Messings-manufaktur för hvarje år. Vexlingarna
32
Westmanlands län.
Bergs- och brukshandtering.
uti denna tillverkning synas till en del bero af konjunkturförhållanden, och anmärkas kan, att tillverkningen
vid Skultuna af- och tilltagit i samma mån som tillverkningen vid Rikets öfriga Messingsbruk till- och aftagit.
Arbetsstyrkan vid detta verk uppgafs år 1860 hafva varit 102 personer;
2) Norbergs och Fagersta Blyertsverk, vid hvilka tillverkningen uppgått:
år 1856 till
171 Sk® 10 L® viktualievigt Blyerts,
» 1857 »
125 » 15 » » »
» 1858 »
352 » 2 » » »
» 1859 »
399 » 13 » 5 ® » »
» 1860 »
224 » 18 »15 » » »
Summa 1,273 Sk® 19 L® viktualievigt Blyerts,
eller i medeltal 254 Sk® 15 L® 16 ® viktualievigt Blyerts för år.
Uti denna mindre näringsgren synes val tillverkningen vara beroende af tillfälliga vexlingar uti afsättningen,
men osannolikt synes ej, att mindre fullständiga upplysningar lemnats för åren 1856 och 1857. Arbetsstyrkan
har ej uppgifvits och lärer svårligen kunna bestämmas, då denna handtering drifves blott tidtals
med tillfälliga och för öfrigt vid andra näringar sysselsatta arbetare.
Under ifrågavarande period hafva följande förändringar med devid Bergverken begagnade verkstäder ägt rum.
Nya anläggningar, år 1856: en stångjernshärd vid Vester Kolsva och ett gjuteri vid Arboga; år 1857: gjuteri
och mekanisk verkstad i Köping; år 1858: masugn vid Westanfors; år 1859: manufakturverk, Thorshammar
i Norbergs socken; år 1860: stålugn vid Svanå.
Nedläggningar, år 1858: Melings hytta i Westanfors socken; år 1859: en härd vid Baggå i Skinnskattebergs
socken.
Till dessa af Bergshauptmannen vid Sala Silfververk och Bergmästaren i fjerde distriktet hufvudsakligen
meddelade upplysningar bör Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillägga: att de flesta af de fem år,
denna berättelse omfattar, varit för bergshan dteringen, i synnerhet för ägarne af de stångjernsbruk, som ej
haft äldre kontrakter att under dessa år fullgöra, ganska ogynnsamma, särdeles genom de ökade kolpriserne,
men att de likväl icke för länet i allmänhet kunna anses hafva menligt inverkat, då nästan inga bruk blifvit
nedlagde, och den talrika allmoge, som genom kolning har sin betydligaste näring, genom nyssnämnda förhöjning
i kolpriserne njutit icke obetydlig förmån.
Den brist på vatten till verkens drift, som några år inträffade, och som dels helt och hållet inställde,
dels förminskade deras gång, har föranledt anläggandet af en eller annan ångmaskin, att användas under
torra år eller då vattnet af en eller annan orsak icke kan förmånligen begagnas; och i allmänhet torde kunna
yttras, att en stor del bruks- och hytteägare icke besparat kostnader, för att genom förbättrade arbetsmethoder
söka tillvägabringa en förbättrad vara och förminska kostnaden för dess tillverkande.
Utvägarna för brännmaterial, att användas för bergs- och bruksliandteringen, äro inom detta län i allmänhet
temligen goda, ehuru de kunna anses något förminskade. Då, på sätt ofvan rörande skogshushållningen
blifvit anfördt, de fleste större innehafvare tidigt börjat ordentligt behandla sin skog, och många, inseende
dess stigande värde, sparat den egna skogen genom inköp af kol och ved utaf den kringliggande allmogen,
bör skogstillgången fortfarande blifva tillräcklig för bergs- och brukshandteringens behof, i synnerhet som
äfven torf och stenkol börjat att på ett och annat ställe begagnas. Transporten af kol, ved och torf sker från
egna skogar och mossar genom underlydande arbetsbönder, och köpekolen levereras på bruks- eller hyttebacken.
Stenkolen hemtas från Stockholm sjövägen antingen till närmaste lastageplats eller, för de verk, som
ligga nära till Kolbäcks-ån, direkte till verket, på Strömsholms kanal.
Hvad åter angår transporten af handteringens produkter, så sker den först landvågen till närmaste lastageplats
och sedan sjövägen på Strömsholms kanal och Mälaren till Stockholm, med undantag af något tackjern
Westmanlands Ian.
Fabriker, manufakturer och handtverk.
33
och malm, som från lastageplatsen^ transporteras direkte till Svenska hamnar i Östersjön, för att der ytterligare
förädlas eller användas till blandning med andra malmer.
Några olyckshändelser af större omfång i afseende på rörelsen och personalen vid Bergverken hafva under
denna femårsperiod icke inträffat.
Den produktion af råämnen ur mineralriket, hvilken mera närmar sig hus- och hemslöjden, har icke vunnit
någon anmärkningsvärd utsträckning sedan förra berättelsen afgafs. Den inskränker sig till någon kalkbränning
inom Salbergs och Bergslags fögderier äfvensom vid Sala stad, hvarest år 1860 omkring 4,800 tunnor
kalk brändes, till värde af 3,600 R:dr.
Tabellen N:o 7 utvisar de inom länet vid femårsperiodens slut varande Grufvor, Bergverk, Bruk, Tab. N:o
Fabriker och Manufakturinrättningar samt Handtverkerier. Qvarnar och sågar, såsom hörande till tabellen N:o
10, äro icke här upptagna. Dessa tabeller utvisa, beträffande den arbetspersonal, som är upptagen af bergsoch
brukshandteringen, samt de i sammanhang dermed stående fabriks- och manufakturinrättriingar, en betydlig
skiljaktighet emot hvad här ofvan blifvit uppgifvet i enlighet med vederbörande Bergsstatstjenstemäns
meddelade upplysningar. Dessa senare anser jag för min del vara tillförlitligare, då de sannolikt stödja sig,
dels på ägarnes egna uppgifter, dels på Bergsstatstjenstemännens närmare sakkännedom, än de i tabellerna
meddelade uppgifter, hvilka till största delen grunda sig på utdrag utur mantalslängderna, någon gång gjorda
i hast och utan noggrannt urskiljande af de yrken, hvartill vederbörande arbetspersonal hörer, eller ock på
särskildt för tillfället af landtstatens lägsta tjenstemän icke alltid med full urskiljning inhemtade lokaluppgifter.
Tillverkningsqvantiteten af produkterna utaf bergs- och brukshandteringen samt de delar af metallförädlingen
i allmänhet, hvilka stå under Bergsstatens uppsigt, äro här ofvan meddelade; men att lemna några
uppgifter angående deras värden tilltror sig icke Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, då dessa värden i
så hög grad bero, icke blott af hvarje års olika handelskonjunktur, utan ock af hvarje produkts särskilda beskaffenhet
och de kontraktsvilkor, som kunna vara betingade.
Hvad öfriga i tabellerna upptagne fabriks- och manufakturinrättningars samt handtverkeriernas tillverkning
sqvantitet och värden angår, vågar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i allmänhet icke uppgifva dem,
då de belopp, som skulle kunna meddelas, icke äro tillförlitliga, utan blott skulle blifva missledande.
Under denna femårsperiod äro, utom här ofvan såsom hörande till metallförädlingen omtalade nya anläggningar,
följande fabriker anlagda, nemligen en för tillverkning af Kimrök vid Sör Tumbo eller Sörqvarn
och en för tillverkning af Benmjöl, vid Sörstafors. Hit kan äfven räknas en i Enåkersby anlagd ångsåg.
Beträffande de olika produkternas af sättning sorter, medlen för deras transport och dess rigtning, samt deras
export, så kan i allmänhet sägas: att jernmalmen och tackjernet allmännast landvågen föras till närbelägna
hyttor och bruk, för att förädlas, men att likväl en icke obetydlig del transporteras, dels på Strömsholms
kanal, dels landvägen till närmaste lastageplats för att inom andra Rikets provinser bearbetas; att kopparen
och stångjärnet landvägen eller på Strömsholms kanal äfven föras till närmaste lastageplats, för att derifrån
öfver Stockholm exporteras; att af jernmanufakturen och messingstillverkningen den betydliga del, som icke
inom provinsen afsättes, sjöledes afsändes till andra orter inom Riket och blott till en ganska ringa del utgör
föremål för export; att af blyhaglen största delen afsättes inom Riket; att ångsågens produkter skickas
landvägen till Enköping och derifrån till Stockholm för att exporteras; att kimröken äfven exporteras; men
att i allmänhet alla öfriga så väl fabrikernas, sorn handtverkeriernas produkter äga sin egentliga afsättning
inom provinsen.
Några andra humanitets- och bildningsanstalter för arbetarne finnas icke än Söndagsskolorna i de flesta
städerna, Folkskolorna både i städerna och på landet samt Sockenbibliotheker. Vid somliga bruk finnas, utom
Landsh.-Emb. uti Westmanlands län und. ber. för åren 1856—1860. 5
34 Westmanlands län.
Binäringar. Yaruforsling. Väfnader.
socknens Folkskola, dylika skolor inrättade särskildt för brukens underhafvandes barn, och vid ett bruk har,
i stället för inrättande af Sockenbibliothek, utdelning skett af för arbetarne och deras barn ändamålsenliga
böcker. I afseende åter på arbetarnes ekonomiska och sedliga ställning gäller för dem hvad i 2:dra afdelningen
här ofvan i samma ämne blifvit yttradt angående länets innevånare i allmänhet.
Näring arnes vexelverkan på hvarandra är inom Westmanlands län ganska betydlig. Ehuru städerne hafva
stort jordbruk och många kreatur, hafva de likväl ganska stort behof af landsbygdens produkter, och likaså
har landet, ehuru äfven der många handtverkare finnas, stort behof af städerna, icke allenast för försäljning
af sina alster och inköp af köpmannavaror, utan ock för anskaffande af nödiga handtverkeri-arbeten. Särskildt
behöfva bergslags- och bruksorterna och i allmänhet länets nordvestra och norra delar köpa spanmål
från de sydöstra och södra delarna, hvilka åter måste anlita de förra för fyllandet af sina behof utaf ved,
bräder, plank samt andra skogsprodukter. Denna vexelverkan lättar så till vida transporterna, att då man
från en ort förer dess produkter till en annan, man med få undantag kan påräkna att från denna kunna erhålla
återföra antingen för sitt eget behof eller för sina grannars.
'Binäringarne och husslöjden drifvas icke så, som ske kunde och som omständigheterna kunde medgifva.
För de hufvudsakligaste och för hvad i afseende på dem under femårsperioden kan vara gjordt kommer nu
att redogöras.
Varuforsling. Denna binäring är måhända den mest omfattande. Den kan indelas i tvenne klasser, af
något olika beskaffenhet. Den ena är den, som sker på kortare afstånd, egentligen i bergslagen och bruks<listrikterna,
för att till hyttorna och bruken framföra malm, tackjern och kol, och som i de flesta fall kan
så ombesörjas, att de som verkställa den hvarje dag återkomma till sina hem. Den andra den, som sker, för
att till samma verk framföra deras från afiägsnare orter behöfliga förnödenheter, såsom spanmål, hö, viktualieoch
saltvaror, för att från dem till närmaste lastageplats utföra produkterna, och för att till afiägsnare orter
föra dels köpmannavaror, dels provinsens produkter. Den förra är och blir för hvarje ort alltid nödvändig
och nyttig, den leinnar ägaren af dragare tillfälle till en icke obetydlig förtjenst och att, på trakter, der åkerbruket
är föga betydande, till inkomst använda en öfverflödig tid, och den demoraliserar icke eller åtmin
stone
ganska litet befolkningen, då hemlifvet derigenom obetydligen störes. Den senare åter, som utsträckes
till långa afstånd, som ofta för hvarje gång medtager en tid af 8, 10 å 12 dagar, är och blifver i allmänhet
skadlig och i verkligheten föga eller intet inkomstbringande, då den matsäck, som måste medföras, alltid blifver
dyrare än den föda som vanligen hemma begagnas; då det foder, som måste för dragare medföras, förspilles,
utan att åt åkerbruket återlemna någon spillning; då både menniskor och djur efter återkomsten från
sådana resor behöfva tid till hvila och till återhemtande af krafter; då denna varuforsling till större delen
verkställes från trakter, der åkerbruket är hufvudnäringen, och der äfven den tid, då jorden icke kan brukas,
bör användas till åkerbrukets förmån genom en mängd förberedande arbeten och en väl ordnad boskapsskötsel;
och då det långa vistandet från hemmet, på vägar och stigar, verkar demoraliserande både på den
varuforslande personalen och på arbetsdriften i hemmet. Denna senare varuforsling har under nu ifrågavarande
femårsperiod icke obetydligen minskats, i synnerhet under vår-, sommar- och höstmånaderna, dels genom
en bättre insigt hos allmogen uti sitt verkliga intresse, dels ock derigenom att en mängd köpmannavaror,
som förr öfver Westerås haft sin transportväg till Dalarna, nu sändas till Gefle och derifrån med
Gefle—Dala jernvägen till Stora Kopparbergs län.
Väfnader. Allmogens qvinnor sysselsätta sig visserligen med väfnader af ull, lin och bomull och tillverka
deraf en stor del af sina och sina hemmavarandes kläder, men dessa väfnader fylla på långt när icke
deras behof och blott undantagsvis återstår något till försäljning, hvilken aldrig sträckes utom provinsen. De
låga priserne på fabriksmessigt tillverkade väfnader, en något ökad välmåga och derigenom uppkommet begär
att begagna lyxvaror bidraga icke obetydligt till den minskade tillverkningen af väfnader. De enda väfnader,
Westmanlands län.
Snickeri. Båtbyggeri. Brödbakning. Salpetersjudning. Fiske. 35
som kunna anses såsom en binäring till afsalu, äro de mattor af nöthår, som hufvudsakligen inom Fläckebo
och Vester Fernebo socknar tillverkas och vid marknaderna i Westerås försäljas.
Metalltillverkning såsom binäring eller husslöjd finnes icke inom provinsen, ty dertill bör icke räknas, att
af de på landet bosatte smeder, hvilka äro att anse såsom handtverkare eller gerningsmän, ett och annat lås,
en eller annan yxa, eller dylikt tillverkas af god och mera ovanlig beskaffenhet.
Trädvarutillverkning. Utom kolningen, som i bergslags- och brukstrakterna utgör en hufvudnäring, samt
försäljningen af ved från alla skogstrakter, om hvilket allt förut i denna afdelning är taladt, förekomma såsom
binäringar, hufvudsakligen i Möklinta, Huddunge, Nora och Enåkers socknar, brädsågning, samt i Öster
Wåla, Nora, Harbo och Huddunge socknar tillverkning af soffor, stolar, bord, laggkärl och takspån. Brädsågningen
kan anses uppgå till omkring 5 å 6,000 tolfter, hvilka afsättas mest inom provinsen och i Upsala,
och den öfriga tillverkningen, hvilken antages uppgå till ett värde af omkring 15,000 R:dr Runt, afyttras i
Upsala, Gefle, Enköping och Stockholm. Ett förr i Köping med framgång och nära nog såsom husslöjd drifvet
yrke, schatullmakeri benämndt, och hufvudsakligen bestående uti tillverkning af bord och andra möbler
af ali-ot, har alldeles upphört, sedan möbler fanerade med utländska trädsorter kommit mera i bruk och kunna
tillverkas till lägre priser. Annu finnas likväl flere personer, som i detta yrke äga mycken skicklighet.
Bälby g g eri. År 1856 byggdes vid Frösåker i Kärrbo socken en slup af ek och furu på kravel om 22
lästers drägtighet, hvilken under påföljande år gjort resor både på Mälaren och Östersjön, och inom Bergslags
samt Strömsholms fögderi dels byggas, dels repareras sådana fartyg, som begagnas såsom lastdragare på
Strömsholms kanal. På Ängsön byggas båtar af särdeles god beskaffenhet.
Tjärutillverkning förekommer inom några få socknar af Salbergs och Wäsby fögderier, men till ganska
ringa utsträckning.
Brödbakeri. Inom några till Kungsör närbelägna socknar bakas årligen en mängd rågbröd, som sjöledes
föres till Stockholm.
Salpetertillverkningen inom länet har utgjort, år 1856: 425 Ett 18 <(1 16 lod, år 1857: 384 L® 3 ®, år
1858: 379 L® 11 ®, år 1859: 456 L® 2 ®, och år 1860: 716 Ltt 1 ®.
Finke. Med föranledande af 22 § i Kongl. Fiskeristadgan den 29 Juni 1852 har, angående fisket i sjön
Mälaren och dess fjärdar, samt sjön Freden i detta län, samt uti de strömmar och åar, som i nämnde sjöar
från Westmanlands län hafva sitt utlopp, emellan fiskeri-idkarne inom alla de fyra länen omkring Mälaren,
nemligen Stockholms, Upsala, Södermanlands och Westmanlands, en förening blifvit träffad och af Kongl. Maj:ts
vederbörande Befallningshafvande stadfästad, af följande hufvudsakliga innehåll: 1) endast dragnot, norsnot
samt lög- eller betesnot får begagnas; 2) dragnoten får ej vara finare bunden, än att maskorna, både i sjelfva
kilen och noten, hålla 11 verktum mellan stolparne och således hvardera af maskornas 4 sidor 11 tum; 3) nät
eller annan redskap får ej heller vara finare, utan gäller samma bestämmande för dessa, likväl med de undantag,
som i nästföljande moment 4, 5 och 6 innehållas; 4) norsnoten samt lög- eller betesnoten få vara så
fina som för ändamålet med deras begagnande är lämpligt; men i norsnoten får hvardera armen i längd innehålla
högst 15 famnar utom kilen, och hugget högst 3 famnar djupt, och får norsnoten icke begagnas för
annat än norsfiske samt emellan lektiderna endast på djupet; varande för norsfiske med håf icke några bestämmelser
ansedde behöfliga. Lög- eller betesnoten åter får icke vara mera än 10 famnar lång, kilen inberäknad,
samt hafva allenast 2 alnars djup i hugget; 5) lanor och ryssjor få ej hafva finare maskör än |
verktum eller 27 maskör på 1 aln; 6) mjärdar af träd få icke nyttjas, utan skola de vara förfärdigade af
garn, och skall sådan redskap, som begagnas annorstädes än i öppna sjön, hafva samma dimensioner, som
lanor och ryssjor, enligt hvad i föregående moment säges; 7) dragning vintertiden under is med not eller nät
samt ljustring med eller utan bloss är icke under någon tid af året tillåten; 8) så kallad harkning efter ål,
likasom metning eller huggning efter lake, då denna fisk leker, är helt och hållet förbjuden; 9) kräftor få ej
36
Westmanlands län.
Fiske. Jagt. Bränvinstillverkning.
fångas under Maj, Juni och Juli månader, och begagnande af bloss vid kräftfiske är icke under någon del. af
året tillåten; 10) befintliga skattlagda kronofisken bibehållas oförändrade vid de rättigheter, som genom kontrakter
eller eljest lagligen äro dem tillförsäkrade; 11) vid förbrytelser emot förestående bestämmelser äro
redskap och fångst förverkade, och är bot för nyttjande af finare redskap än här ofvan är bestämdt 15 R:dr
för otillåtet kräftfiskande 10 R:dr och för öfverträdelse af hvad i öfrigt genom denna förening stadgas 30
R:dr, allt R:mt; 12) redan befintlig redskap, som icke vore öfverensstämmande med här ofvan gifne bestämmelser,
finge begagnas till den 1 Januari 1860; men i allt öfrigt trädde förestående bestämmelser i verkstäl
lighet
genast efter kungörandet. Tillika uppmanades de till fiske berättigade innevånarne i sjöstäderne samt
i socknarne vid Mälaren att för hvardera staden och i öfrigt socknevis utse ett eller flera ombud, som böra
tillhandagå de fiskeri-idkande med upplysningar om fiskeri-näringens rätta idkande samt om rätta förståndet
och tillämpningen af ofvanberörde förening, uppmana till rättelse, då öfverträdelse af föreningen förspörjes, och,
om sådan upplysning och varning ej medför förväntad verkan, tillse, att derför stadgad påföljd tillämpas genom
målets anmälande hos vederbörande åklagare och fullföljande vid vederbörlig domstol.
Rörande fisket i Hjelmaren, Qvismarsjöarne samt de vattendrag, som utfalla i Hjelmaren, är på samma
sätt en förening uppgjord, för Södermanlands, Westmanlands och Örebro län, samt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
år 1860 stadfästad, innehållande hufvudsakligen: § 1. Ej må någon begagna eller ens innehafva
fiskredskap af garn, bunden finare än med sex kafvelfall på qvarteret, så att hvardera af maskans sidor
eller stolpar hålla minst ett verktum efter gamla måttet; dock att maskan må lämpas efter hvad för ändamålet
fordras, a) i lögnot, b) äfven i annan' redskap för fångande af löga eller nors; men att i vattendrag
som falla ut i Hjelmaren fiskredskap må begagnas endast från April månads början till och med den 15
Maj, och c) i håf uti egentliga sjön; äfvensom maskan i mjärdar, som begagnas i egentliga sjön, må under
tiden från November månads början till Mars månads början hafva stolpe om endast ett halft verktums längd,
i stället för den under annan tid erforderliga längden af ett verktum. § 2. Vidare förbjudes begagnande af
a) annan not än dragnot, hvilken icke i någon del må hafva finare maskör än ofvan föreskrifvet är; b) notdragning
under tiden från den 1 Augusti till dess vattnet om våren blifver fritt från is; c) lögnot djupare
än 4 fot eller längre än 60 fot; cl) stötning på nät under tiden från årets början till den 1 Juli; e) mjärdar
af träd; f) harkning af ål; och g) ålkistor med mindre afstånd emellan sjelarne än f verktum. § 3. Skattlagde
fiskens lagliga rättigheter inskränkas icke genom dessa bestämmelser. § 4. Den som innehar finare
fiskredskap, än tillåtet är, böte 15 R:dr R:mt och miste redskapen. Användes sådan redskap för fiskfångst
eller brytes annorledes emot dessa bestämmelser, böte 30 R:dr samma mynt samt förlore redskap och fångst.
Då dessa öfverenskommelser så nyligen trädt i verksamhet, har ännu icke någon verkan af dem kunnat
skönjas. Fisket idkas icke såsom något egentligt näringsfång af andra än några vid de större egendomarna
anställde fiskare, och fisken användes nästan uteslutande såsom färsk och inom provinsen. I sjöstäderna är
tillgången på fisk i allmänhet temligen god de flesta tider af året.
Jagten är obetydlig. Hvad rofdjuren angår åberopas hvad här ofvan under Litt. D. af denna afdelning
derom finnes anfördt. Hvad det ätbara villebrådet angår, så vårdas det ej nog för att kunna föröka sig såsom
det borde. Åtskilliga vintrar och vårar hafva ock varit högst oförmånliga för dess fortplantning.
.Litt. K. Med bränvinstillverkning en inom länet har förhållandet varit följande: bränvin har i detta län tillverkats
under alla fem åren i större, men endast åren 1856, 1857 och 1858 i mindre brännerier. Tabellen Litt. K.
å följande sida visar förhållandet med denna tillverkning vid större brännerier och beloppet af den derför
erlagda tillverkningsafgift.
Af de mindre brännerierna drefs ett under hvartdera af åren 1856 och 1857 utan mäskvärmare. Till—
verkningsafgiften utgjorde åren 1856 och 1857 50 öre och de öfriga tre åren 60 öre per kanna. Orsaken,
hvarföre här upptagne afgiftsbelopp, hvilka äro de som verkligen erlagts, icke vid de större brännerierna äro
Westmanlands län.
Allmänna vägarnes längd, tillstånd och förbättringar.
37
öfverensstämmande med, utan högre än den produkt, som uppkommer om den tillverkade qvantiteten multipliceras
med årets afgift per kanna, är den, att dels högre afgift erlagts för viss öfverbränning, dels sådan
underbränning ägt rum, för hvilken afgift måst erläggas, ehuru bränvinet icke blifvit tillverkadt.
4. Komiiuiiiikatioiis-anstalter och varubyten.
Jemte det jag till upplysning i afseende å de allmänna vägarnes längd får åberopa bifogade tabell Tab. N;o
N:o 8, får jag upplysa, att deruti icke äro intagne de vägar, som ligga på städernas mark och af dem underhållas.
Osäkerhet huruvida gatorna, åtminstone de som utgöra genomfartsvägar, borde deruti intagas har
förmodligen föranledt städernas Magistrater att härom icke lemna några upplysningar.
I fråga om vägarnes tillstånd i allmänhet och resultatet af åtgärder till deras förbättring får jag upplysa:
att vägarne i allmänhet äro goda, men att likväl ett undantag härifrån göres af den så kallade Bergslagsvägen,
som går ifrån Westerås förbi Hallsta och Hemmingsbo gästgifvaregårdar till Brunnbäck vid Dalelfven.
Oaktadt de stora kostnader som derå blifvit nedlagda, både af allmänna medel och ännu mera af de enskilda
väglottsägarne, fortfar denna väg att vissa årstider, och i allmänhet så snart nederbörd af större betydenhet
ägt rum, vara ganska svår. Aldre resande medgifva dock, att den i senare tider blifvit mycket bättre än
förr. Den särdeles starka trafik med tunga lass, som derå äger rum, jordmånens natur,' fordonens beskaffenhet,
samt den omständigheten att vägen till större delen löper genom på båda sidor växande tät skog, äro
samverkande orsaker till denna vägs mindre goda skick.
Då alla vägarne inom detta län och i synnerhet de äldre allmänna farvägarne, hvilka i tidens längd
genom det årligen å dem påkörde grus fått ett allt högre och högre läge öfver de kringliggande fälten, småningom
blifvit smalare än allmänna lagen föreskrifver, hvilket förorsakats dels genom kreaturs åverkan, dels
ock måhända på sina ställen genom de väglagandes sjelfsvåld att från vägkanten hemta fyllning att pålägga
vägen, och då till och med på sina ställen fara uppstått då större vagnar kommit att mötas, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande funnit sig föranlåten att föreskrifva en allmän utläggning af vägarne till den lagliga
bredden, men medgaf, för att icke göra åtgärden alltför tryckande, att arbetet fick på tre år fördelas.
Denna utläggning har under detta qvinqvennium blifvit verkställd och i allmänhet utan svårighet kunnat tillvägabringas,
oaktadt icke obetydliga kostnader derigenom tillskyndats de vägbyggnadsskyldige.
Under perioden för denna berättelse hafva följande vägforbättringsarbeten förekommit, nemligen:
1) Omläggning af allmänna bergslagsvägen emellan Westerås och Hallsta gästgifvaregård vid Ansta i
Romfartuna socken, till undvikande af de mot hvarandra lutande svåra Näs- och Anstabackarne. Den nya
vägen, försedd med en större stenbro, öfver det i dalsänkningen framgående vattendraget, har en obetydlig
lutning, fast botten och är 160 fot kortare än den gamla. Till beräknade kostnaden 2,418 R:dr har Staten
Tab. Litt. K. Bränvinstillverkning.
Större brännerier.
Antal
större
brän-
nerier.
Tillverk-  ningsqvan-  titet i
kannor.
Tillverknings-
afgift.
R:dr R:mt.
Mindre brännerier.
Antal.
Tillverk-  nings-  qvantitet
i kannor.
Tillverknings-
afgift.
R:dr R:mt.
I det
hela.
Deraf
med
mäsk-
värmare.
År 1856
14
347,651
174,622
50
År 1856
7
6
4,189
2,094
56
» 1857
11
287,589}
144,026
62
» 1857
11
10
7,554
3,777
—
B 1858-1859
10
288,4234
173,673
64
. 1858
4
4
6,2744
3,764
80
» 1859-1860
9
290,4264
175,152
13
| » 1860 Oktober—December månader.
145,816
88,109
2
38
Westmanlands län.
Vägforbättringar. Broar. Färjor.
bidragit med ej mindre än 1,950 R:dr, så att utgiften för orten varit obetydlig i förhållande till den nytta,
som väganläggningen medfört;
2) Nedgräfning af Tibble backe, bildad af Badelunda ås, på vägen emellan Westerås och Torgesta gästgifvaregård,
understödd med ett statsanslag af 250 R:dr Runt till den beräknade kostnaden 534 R:dr 75 öre;
3) Af ett med statsanslag understödt större vägförbättringsarbete, på den så kallade Skultuna-vägen,
emellan Westerås och Ekeby gästgifvaregård, har en del år 1858 blifvit afsynad och godkänd, nemligen sänkningarne
af Hjalmarshög, Hofdesta och Åkesta backarne, tillsammans 1,206 fot förbättrad väg, men som arbetets
fullbordande icke infaller inom denna berättelse, kommer härför att i den näst afgifvande berättelsen
i sin helhet redovisas. Uti ifrågavarande vackra och nyttiga företag ingår äfven byggandet af en ny väg
vid Gillberga, till undvikande af åtskilliga backar, för hvilket orten står i synnerlig förbindelse till Majoren
och Riddaren Viktor Edman, som väckt förslaget om väganläggningen och satt sig i spetsen för arbetets utförande.
Rikliga penningebidrag härtill hafva i första rummet lemnats af Svanå och Skultuna och dernäst
från Ramnäs, Seglingsbergs och Wirsbo bruk, hvarförutom ortens innevånare åtagit sig en icke obetydlig utgift
efter hemmantal;
4) En bland de svårare, om icke den svåraste backe i Westerås fögderi, den så kallade Alfsta backe
i Hubbo socken, till hvars nedgräfvande eller förbigående åtskilliga förslag tid efter annan varit uppgjorde,
men icke kommit till utförande, har, utan statsanslag, nu blifvit på bekostnad af fyra mindre socknar, nemligen
Hubbo, Tillberga, Sevalla och Tärna, afgräfven på höjden, och gruset till flere tusende lass nedfördt i
sänkningen af vägen, som på samma gång är rätad och till någon del äfven ny. Arbetet börjades år 1857,
på uppmaning af Possessionaten Adolf Thunberg på Mälby, och har, under hans ledning och med uppoffring
af mycken både tid och möda- från hans sida, fortgått under åtskilliga terminer hvarje år genom körslor och
arbete in natura af de deltagande socknarne, men är ännu icke i allo fullbordadt; likväl är sjelfva backen i
det närmaste borttagen, och man kan hoppas att inom kort hafva planeringen färdig. Uti nästa femårsberättelse
blifver det således tillfälle, att lemna en detaljerad beskrifning om detta arbete och uppgifva kostnaden
derför, hvilken varit så kännbar, att utan Thunbergs ihärdighet arbetet troligen afstanna!;
5) Den så kallade Oxbacken, belägen vid vestra utfarten från Westerås på stora landsvägen emellan
Stockholm och Göteborg, samt de närmast derintill liggande backarne utom denna tull, hafva blifvit sänkte
till en lutning af 1 på 20. Detta i synnerhet för den allmänna landttrafiken högst vigtiga arbete har kostat
16,186 R:dr R:mt, hvartill statsmedel erhållits till ett belopp af 2,500 R:dr, socknarna i Snefringe och Tuhundra
härader, med undantag af Ramnäs, bidragit med omkring 1,937 R:dr, samt staden Westerås bekostat
återstående belopp.
I sammanhang med ombyggnaden af Strömsholms kanal, och då uti planen för denna ombyggnad ingick,
att större fartyg med fasta master borde kunna passera densamma, i stället för mindre lastdragare med
master, gjorda att vid hvarje bro öfver farleden nedfällas, hafva rörliga broar blifvit anbringade å alla ställen,
der vägar korsa kanalen eller dess utgångspunkt. Dessa broars anbringande och underhåll bekostas af Strömsholms
kanalverks medel. I öfrigt äro inga större broar hvarken fulländade och afsynade, eller nyanlagde och
ombygde, då icke härtill torde böra räknas det underhållsarbete, som årligen måste användas på alla större
broar, för att förekomma deras förfall och de olägenheter för allmänheten, hvilka alltid uppstå då större broar
mäste helt och hållet ombyggas eller undergå större reparation samt den allmänna farvägen således måste
för längre tid aflysas. Några nya bropenningar hafva icke under åren 1856—1860 blifvit fastställde.
Endast två färjor öfver allmän landsväg finnas inom detta län, nemligen en vid det så kallade Mellansundet,
som skiljer Nyckelön från Westmanlands fasta land, och hvarest färjan tillhörer och underhålles af
Staten; den andra vid Kungsör, öfver Arboga å, der färjan tillhörer och underhålles af häradet.
Westmanlands län.
Grindar. Skjutsning.
39
Nedanstående tabell Litt. L. utvisar de väg-, bro- och färjejpenningar, hvilka inom detta län utgö- Tab. Litt. L.
ras. Nyqvarns och Gysinge broar höra den förra till Upsala och den senare till Gefleborgs län, och Qvicksunds
färja till Södermanlands län.
På socknevägcn emellan Björksta och Ängsö socknar finnes en färja vid sundet som åtskiljer Ängsön
från fasta landet. Derstädes inflytande färjepenningar, uppgående till omkring 20 R:dr per år, användas till
färj karlens aflöning.
Antalet af grindar å allmänna vägarne utgjorde år 1860: 1,361 stycken.
Tabellen N:o 8 uppgifver antalet af hästar, som utgått till kungs- och kronoskjuts, samt till gäst- Tab. N:o 8.
gifven-, Kåll- och reservskjuts, antalet af gästgifverier samt vid huru många af dem skjutsentreprenad blifvit
införd. Deraf synes, att sådan blifvit tillvägabragt vid alla, utom fyra, nemligen Wånsjö, Karleby, Fornby
och Granberga, der skjutsen utgår på gamla sättet. Vid Kolbäcks gästgifvaregård, på vägen emellan Westerås
och Köping, har den åtgärd blifvit vidtagen, att skjutslaget inköpt sjelfva gästgifvaregården med tillhörande
jordegendom, och betingar nu med entreprenörerne, att de, såsom hufvudsakligt arrende för egendomen, bestrida
skjutsskyldigheten. Då skulden för inköpet af egendomen nu blifvit amorterad, hvilket skett utan högre
årlig kostnad än hvad som förut måste utbetalas för skjutshållningen, hafva de skjutsskyldige der således de
facto lyckats befria sig från bördan af skjutsen. Vid Myrby gästgifvaregård, belägen emellan Westerås och
Torgesta i Upsala län, har hemmansägaren på vissa vilkor frivilligt åtagit sig att, utan särskild ersättning af
skjutslaget, under den tid uppgjord skjutsentreprenad vid Torgesta varar, och hvilket ännu vid 1860 års slut
fortfor, bestrida skjutshållningen.
Tal». Litt. L.
Taxor för väg-, bro- och färjeafgifter.
Fran Nordanö
till Vesterwåla
')•
Karl som går
öre Hant
Iliist och karl  » »
Enbetsukdon med häst och karl  » »
Vagn med hästar och personer, för hvar häst  » »
Åkdon med 2 dragare  » »
För hvarje dragare derutöfver  » »
Vagn med 2 hästar och folk  » »
Dito 3 dito
» »
Dito 4 dito
» »
Dito 6 dito
» »
2 hjulåkdon med 2 hästar  » »
Eu slädvagn med 6 hästar
» »
Dito med 4 dito
» »
Dito med 3 dito
» »
Släda med 1 hust
» »
En oxe eller ko  » »
Får eller svin till och med 10 st. o. s. v  » »
Vägafgifter.
6
12
25
6
Broafgifter.
Vid Herrevads
bro 2).
Vid Borgåssunds
bro 3).
9
14
19
28
Färjeafgifter.
Vid Mellansundet
4).
Vid Kungsör
5).
6
9
12
Vid Ängsön.
9
12
15
25
’) Enligt vederbörande väg- och jordägares begäran och Konungens Befallningshafvandes Kungörelse den 18 Juli 1850, N:o 198.
2) Enligt Kongl. Bref den 2 Oktober 1832 och Konungens Befallningshafvandes Kungörelse den 7 November 1832, N:o 54.
3) Enligt Kongl. Bref den 23 April 1831 och Konungens Befallningshafvandes Kungörelse den 31 Oktober 1860, N;o 271,
4) Enligt Kongl. Bref den 14 December 1813 och 20 Juni 1837.
*} Enligt den 8 April 1816 kungjord Taxa.
40 Westmanlands län. Diligenser. Postskjuts. Kronobrefbäring. Jernvägar.
Under vinterraånaderne emellan 1858 och 1859, 1859 och 1860, samt 1860 och 1861 har en del af
trafiken för så väl resande som posten och paketer varit bestridd på vägen emellan Enköping och Arboga,
o
genom diligenser, hvilka på bekostnad af ett enskildt bolag varit i gång. Angbåtarnes och diligensernas numera
allmänna begagnande af resande, samt framgången af skjutsentreprenaderna, hafva samverkande betydligen
förminskat tyngden af skjutsskyldigheten, hvilken likväl är mycket ojemn, då afgiften till entreprenörerne
på olika ställen omvexlar emellan nästan intet och till och med 30 ä 40 R:dr på helt mantal.
För postskjutsen har lindring uppkommit, dels genom allmänt begagnande af ångfartyg och jernvägar
vid posternas transporterande, dels genom det icke obetydliga antal af poster, som transporteras med gästgifveriskjuts
eller efter särskildt uppgjorda kontrakter. Genom det förökade antalet poster minskas nemligen
icke obetydligt de ordinarie posternas tyngd, så att den egentliga postskjutsen derigenom lättas.
Kronobrefbäring en bestrides i allmänhet på förut vanligt sätt. Blott inom Strömsholms fögderi besörjes
den af kronobetjeningen mot öfverenskommen ersättning, som lemnäs af samtliga brefbäringsskyldige.
Endast tvenne jernvägar finnas inom länet, den ena den så kallade Köping—Hults och den andra Norbergs.
Då af den förra omkring 5 mil långa vägen blott en half mil ligger inom detta läns gräns, och Direktionen
öfver samma väg har sin station i Örebro, har jag ansett redogörelsen för förhållandet med denna
väg icke tillhöra mig. Norbergs jernväg ligger deremot med hela sin sträckning af nära 64 fjerdedels mil
inom detta län och förbinder Norbergs jernmalmsfält i Norbergs socken af Gamla Norbergs härad med sjön
Amänningen, hvilken är segelbar och står i förening med Strömsholms kanal. Arbetet å denna väg börjades
åren 1852 och 1853, sedan för dess utförande bildat sig ett aktiebolag, som till detta företag af Handelsoch
Sjöfartsfonden erhållit ett lån af 150,000 R:dr Runt. I anseende till felaktiga beräkningar öfver jernvägens
anläggningskostnad, samt försummade inbetalningar för en stor del af de tecknade aktierna, måste likväl
ai’betet afbrytas och Bolaget till Svea Hofrätt ingifva sin cessionsansökning. Sedan Rikets Ständer vid
Riksdagen år 1854 beviljat ett ytterligare lån för ändamålet af en lika stor summa, bildades ett nytt Bolag,
som utförde arbetet så att det blef färdigt år 1856. Det hade då kostat 447,002 R:dr 56 öre, deraf 300,000
R:dr utgjorde de ofvan omtalade båda lånen. Det gamla Bolaget hade år 1856 tillskjutit 61,227 R:dr 54 öre,
och det nya Bolaget 50,550 R:dr. Det nya Bolaget har sedermera för vägens ytterligare fullbordande samt
anskaffande af ny förbättrad rörelseinateriel nödgats intill 1860 års slut ytterligare tillskjuta 142,605 R:dr
R:mt, utan att någon utdelning å aktierna skett eller blifvit dem beräknad. Under åren 1856—1860 hafva
Tab. Litt.M. jernvägens inkomster af och utgifter för trafiken förhållit sig på sätt följande tabell Litt. M. utvisar.
Genom nådigt Bref af den 14 Februari 1856 har Kongl. Maj:t tillåtit, att de uti Kongl. Kungörelsen af den
18 Januari 1855, i afseende å fredlysning af allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegrafanläggningar meddelade
bestämmelser, må äga tillämpning jemväl på Norbergs jernvägs anläggning.
Ehuruväl, såsom förut blifvit nämndt, jag ansett icke mig tillkomma att om förhållandet med KöpingHults
Jernvägen här redogöra, torde dock icke med tystnad böra förbigås de förluster och olägenheter, som
Tab. Litt. M. Norbergs jernväg.
Utgifter.
Inkomster.
Behållning.
År 1856
2,058
28
3,527
38
1,469
10
» 1857
11,688
98
20,428
85
8,739
87
» 1858
11,694
84
18,282
24
6,587
40
» 1859
16,199
89
25,116
62
8,916
73
» 1860
17,163
61
27,474
56
10,310
95
Summa på 5 år
58,805
60
94,829
65
36,024
05
Westmanlands län.
Jernvägar.
41
drabbat en del af detta län, synnerligast staden Köping, derigenom att Köping-Hults Bolaget icke fullgjort
sin åtagna förbindelse att fortsätta vägen ifrån Arboga ända till Köping. Emellan sistnämnde stad och Direktionen
för berörde Jern vägs-bolag hade aftal blifvit träffadt om vissa åtgärder och arbeten, som genom
stadens försorg och på dess bekostnad borde vidtagas, emot af Direktionen ingången förbindelse att leda
jernvägen till Köping och der förlägga jernvägsstationen, enligt upprättad och af Kongl. Maj:t nådigst fastställd
plan; och ehuru dessa Direktionens fordringar sjmtes högst betungande för Köpings stads lilla samhälle,
öfverröstade dock hoppet om ökad rörelse och deraf härflytande större inkomst för staden samt om
utvidgade tillfällen till förtjenst för dess innevånare alla betänkligheter, helst något tvifvel om bolagets soliditet
och förmåga att fullgöra åtagne förbindelser icke då kunde ifrågakomma, enär Bolaget grundades på
det rika Englands kapitaler. Arbetet på jernvägen emellan Arboga och Köping bedrefs ock till någon tid
med kraft, så att jordarbetena till en stor del fulländades, syllar och skenor nedlades på ungefärligen en fjerdedel
mil ifrån Köping, denna del ballastades, för hvilket ändamål särskild grenbana anlades till den nedanom
staden belägna grusås, 2:ne fasta stenbroar öfver vattendragen byggdes, och åtskilligt annat arbete
verkställdes. Då inträffade den sorgliga händelsen med Engelska Bankiren Sadleirs fallissement, och ifrån det
ögonblicket afstannade helt och hållet alla arbeten på denna del af jernvägen. De påbörjade rätt ansenliga
arbeten och uppoffringar, Köpings stad åtagit sig, måste emellertid kontraktsenligt fullbordas, medförande
högst betydliga kostnader, hvaribland för Köpings-åns utvidgning och fördjupande 47,163 R:dr 7 öre, förutom
af Statsverket tillsläppte 40,000 Ikdr, för utvidgning af hamnen, för flyttning af metall- och viktualievågen,
för upplåtande af byggnadsplats åt dem, som, för tillfredsställande af Bolagets anspråk på plats för bangård,
måst lemna sina från äldre tider hafde bodplatser m. m., till bestridande af hvilka utgifter staden nödgats
upptaga ett lån af 30,000 R:dr Runt. För godtgörande af ofvannämnde kostnader satte stadens innevånare i
sista rummet sin förhoppning på de i Stats-Kontoret af detta Jernvägs-bolag deponerade 300,000 ikdr Runt,
hvilka icke skulle få lyftas förr än Jernvägen vore på föreskrifvet sätt genom Bolagets försorg fullbordad,
inen hvaraf, till följd af Rikets Ständers utaf Kongl. Majit efter 1856—1858 årens Riksdag nådigst fastställde
beslut, endast återstod 75,000 Ridr samma mynt, hvilka medel likväl, enligt ordalydelsen i nyssberörde nådiga
beslut, icke skulle få af Bolaget lyftas förr än efter det Jernvägen blifvit öppnad för trafik till Köping. Icke
förty blef detta beslut undanröjdt af Rikets senast församlade Ständer, och Bolaget undfick rättighet att uttaga
äfven detta penningebelopp, hvarigenom sista garantien för staden Köping att af Köping-Hults Jernvägsbolaget
undfå ersättning för sina förluster och uppoffringar försvann.
Ett annat jernvägsförslag har under femårsperioden varit i fråga och af orten omfattadt med ifver,
nemligen förslaget om en jernväg emellan Köping och Uttersberg, hvartill anläggningskostnaden blifvit beräknad
till 1,200,000 Ridr R:mt. Genom denna jernväg skulle Köpings lastageplats förenas med Hedströmmens
dalgång, inom hvilken på en sträcka af 3 å 4 mil icke mindre än 17 bruk äro belägna.
Någon särskild i ögonen fallande inverkan sä väl pä skjutsväsendet som på länets förhållanden i öfrigt kan
icke uppgifvas såsom följd af de nya förbättrade konnnunikationsanstalterna; men ©tvifvelaktigt är, att under
den femårsperiod, som denna berättelse omfattar, likasom under flere nästföregående, det tilltagande begagnandet
af ångfartyg, under den tid af året då segelfarten är öppen, fortfarande minskat behofvet af skjuts på
en stor del af vägarne inom länet och derigenom på länet i allmänhet haft ett gagnande inflytande. Den
anmärkningsvärda minskningen i antalet af årligen utgångne skjutshästar från och med året 1858, i jemförelse
med föregående år, bör till hufvudsaklig del tillskrifvas den under 1857 utkomna nådiga Förordningen, angående
förhöjning af skjutslegan.
Hvad varuforslingen såsom näringsgren angår, får jag åberopa hvad derom blifvit anfördt i föregående
afdelning, der den blifvit ibland länets binäringar upptagen.
Landsh.-Emb. uli Westmanlands län und. ber. för åren 1856—1800. 6
42
Westmanlands län.
Kustfart. Ångfartyg. Hamnar.
Kustfarten i länet sker egentligen till och ifrån Westerås, Arboga och Köpings städer samt Strömsholms
lastageplats. En eller annan egendom vid Mälaren äger äfven egen lastagebrygga, der ett eller annat fartyg
lägger till för att inlasta egendomens produkter af landtmannavaror, ved och tegel.
Följande ångfartyg hafva gjort regelbundna turer till orter inom länet, nemligen:
till Westerås, år 1856: Aros, Westmanland och Gustaf Wasa, samt åren 1857—1860: Aros, Westmanland
och Westerås;
till Arboga, år 1856: Arboga, år 1857: Arboga och Köping, år 1858: Arboga, Orebro, Lars Ahllöf och
Kungsör, åren 1859 och 1860: Arboga, örebro och Lars Ahllöf;
till Köping: alla åren Köping;
på Hjelmare kanal, åren 1856 och 1857: Mälaren, Örebro och Nerike, år 1858: Nerike, Hjelmaren och
Wingåker, år 1859: Nerike och Hjelmaren, år 1860: Nerike, Hjelmaren och Brage.
De inom Westmanlands län belägne hamnar kunna icke beräknas att vara flera än fyra, nemligen vid
städerna Westerås, Arboga och Köping, samt vid Strömsholms lastageplats. Visserligen finnas äfven annorstädes
vid Mälaren ställen, der till och med ganska djupgående fartj^g kunna lägga till, men då derstädes inga
särskilda anstalter äro vidtagné för seglationens och trafikens befordrande, kunna de ej såsom hamnar anses.
I Westerås hamn kunna ingå fartyg, som ligga 10 fot djupt. Vid denna hamn började seglationen
år 1856 den 29 April och slutade den 20 December,
» 1857 den 24 April » » den 23 December,
» 1858 den 22 April » » den 19 November,
» 1859 den 4 April » » den 12 December,
» 1860 den 28 April » » den 10 December.
Under dessa år hafva vid denna hamn inga nybyggnader eller egentliga förbättringar förekommit, utan
hafva de arbeten, som dervid blifvit under denna tid använda, endast afsett dess underhållande i fullgodt skick.
Mera än 7\ fot djupgående fartyg kunna icke ingå till hamnen i Arboga, då vattenhöjden är lägst; segelfarten
här började
år 1856 den 28 April och slutade den 28 November,
» 1857 den 30 April » » den 26 November,
» 1858 den 27 April » » den 30 November,
» 1859 den 5 April » » den 27 November,
» 1860 den 11 April » » den 29 November.
Utvidgning af hamnen vid Arboga började år 1856, och kostnaderna derför, jemte de i sammanhang
dermed stående arbeten, hafva till och med slutet af år 1860 uppgått till 24,173 R:dr R:mt, utan att något
bidrag af statsmedel dertill åtnjutits.
Segeldjupet i Köpings hamn är vanligen 11 fot, och äfven vid lägsta vattenstånd i Mälaren kunna
fartyg, som ligga 10 fot djupt, dit ingå. När seglationen i denna hamn började och slutade kan icke uppgifvas,
men hvad man känner är, att, enligt vågjournalen, utvägningen började
år 1856 den 16 April och slutade den 11 November,
» 1857 den 20 April » » den 30 Oktober,
» 1858 den 15 April » » den 10 November,
» 1859 den 23 April » » den 23 November,
» 1860 den 10 April » » den 10 November.
Arbetet med denna hamns utvidgande och fördjupande, som började år 1853, fortgick till 1858 och
afsynades den 5 Augusti sistnämnde år. Till detta arbete anslogo Rikets Ständer, vid 1853 och 1854 årens
Riksdag, ett belopp af 60,000 R:dr Runt, hvaraf tvåtredjedelar utan återbetalningsskyldighet och en tredjedel
Westmanlands län.
Lastageplats. Lotsar. Kanaler.
43
såsom lån att återbetalas efter vanlig Bankomethod. Härutöfver har staden för ändamålet måst vidkännas en
utgift af 27,163 R:dr 7 öre R:mt, ränteförluster oberäknade; så att då den tredjedel af statsanslaget, som
skall återbetalas, inberäknas, kommunens omkostnader gå till 47,163 R:dr 7 öre, ränteförluster oberäknade.
Utöfver den för omförmälda arbeten fastställda plan har staden låtit vidga bottenbredden ganska betydligt
både i hamnen och på andra ställen uti ån, samt verkställt pålning utefter en längre sträcka af vestra åstranden.
Till Strömsholms lastageplats kunna fartyg om 11 ä 12 fots djup i medeltal ingå.
Seglationen började år 1856 den 23 April och slutade den 14 November,
» 1857 den 21 April » » den 21 November,
» 1858 den 22 April . » » den 18 November,
» 1859 den 13 April » » den 28 November,
» 1860 den 24 April » » den 23 November.
För seglationen på Mälaren finnas Lotsar i Södertelge och Strengnäs, och den på senare stället statio
o
nerade
Åldermannen, med dervarande Lotsar, hafva tillsynen öfver sjömärkena i Mälaren.
Tvenne kanaler, nemligen Hjelmare och Strömsholms, äro anlagda inom Westmanlands län. Den förra
är anlagd för att förena Hjelmaren med Mälaren, den senare för att med sistnämnde sjö förena de inom
Stora Kopparbergs län belägna sjöarne Norra och Södra Barken.
Hjelmare kanals längd är, då dess småsjöar inberäknas, emellan Notholmen vid sjön Hjelmaren och Grafudden
vid Arboga å, 11 mil lång och har ett segeldjup af 61 fot.
Segelfarten derå började år 1856 den 24 April och slutade den 10 November,
» 1857 den 26 April » » den 21 November,
» 1858 den 23 April » » den 9 November,
» 1859 den 9 April » » den 28 November,
» 1860 den 30 April » » den 25 November.
Några större reparationer å kanalen hafva under dessa år icke varit behöflige.
Djupleken i Strömsholms kanal är 5 fot, och fartygen få lasta till 41 fots djup. Kanalens längd, från
Strömsholms lastageplats till inloppet i Stora Barken vid Sembla, är 7 mil, hvarifrån farten på Barkarna till
Smedjebacken utgör 21 mil.
Segelfarten å denna kanal började
år 1856 den 16 Maj och slutade den 15 November,
» 1857 den 16 Maj » » den 18 November,
» 1858 den 5 Maj » » den 8 November,
» 1859 den 3 Maj » » den 21 November,
» 1860 den 9 Juni » » den 26 November.
Den år 1842 började ombyggnad af Strömsholms kanal har nu blifvit fulländad, så att arbetet afsyna
des
under sommaren år 1860. Denna ombyggnad har kostat 2,831,117 R:dr 74 öre, hvilken summa på föl
jande
sätt erhållits:
Anslag af allmänna statsmedel .'.  1,125,000: —
Dito af Handels- och Sjöfartsfonden
225,000: —
Lån af samma fond
450,000: —
Lån emot räntebärande obligationer
250,000: —
Aktieägarnes aktieteckning  323,400: —
Af dem afstådd ränta å aktieteckningen
77,600: —
Kanal- med flere inkomster under arbetstiden  380,117: 74.
Summa R:dr R:mt 2,831,117
74.
44
Westmanlands län.
Post och Telegraf. Sjöfart och handel. Afsättningsorter.
Brefbefordringen inom Westmanlands län besörjdes vid 1860 års slut genom Postkontoren i Westerås,
Arboga, Köping, Sala och Strömsholm samt Postexpeditionen i Norbergs bj.
Telegrafstationer finnas 3, i Westerås, Arboga och Köping, af hvilka de 2:ne sistnämnde blifvit anlagda
under denna femårsperiod. Den i Köping befintliga öppnades den 18 September 1857 och den i Arboga
inrättades den 4 Juli 1856.
Tab. N:o 9. Tabellen N:o 9 upplyser om antalet och lästetalet af länets innevånare tillhörige fartyg och hatar af fem
läster och deröfver, antalet af deras skeppare och besättning, samt antalet af personer, som hafva handel till lefnadsyrke.
Härvid bör anmärkas, att bland fartygen äro upptagne dels ångfartygen, dels de fartyg, hvilka
endast seglat på Strömsholms kanal och dertill hörande sjöar, men icke utgått ens i Mälaren. Bland skeppare
och besättning äro upptagne de som tjena på dessa fartyg, och hvilkas sjömanskap, hvad de senare angår,
i allmänhet icke kan beräknas att kunna användas utom kanalens område. Bland personer, som hafva
handel till lefnadsyrke, äro beräknade fruntimmer, äfvensom i allmänhet de, hvilka icke uppsagt burskap,
ehuru de icke under året idkat handelsrörelse.
Några sjöskador af den beskaffenhet, att fartyg blifvit förolyckade eller besättning eller passagerare
omkommit, hafva mig veterligen icke inträffat å länets stränder eller inre farleder, och inträffa så sällan, att
assuranser mot sjöskaclor knappast någonsin sökas.
Länets hufvudsakligaste produkter äro, såsom här ofvan uti 3:dje afdelningen närmare är uppgifvet,
jordbrukets, boskapsskötselns, skogarnes samt bergs- och brukshandteringens alster.
Jordbrukets alster afyttras till betydlig, kanske den betydligaste delen, på städernas torg, dels direkte
till konsumenterna, dels till handlande, som sedan i större partier sälja dem såväl till bergslagerne och bruken
inom länet, som till Stora Kopparbergs län, dit alla år stora partier spanmål afsändas och, vid inträffande
mindre god skörd i Dalarne, högst betydliga qvantiteter afyttras. Hö försäljes dels ifrån trakterna
omkring Arboga och Kungsör sjöledes, och dels från östra Westmanland land vägen till Stockholm.
De af boskapsskötselns produkter, hvilka icke i städerna afyttras till konsumtion inom desamma, försäljas
i allmänhet i Stockholm och till någon mindre del i Upsala. Särskildt torde böra här nämnas, att till
hufvudstaden afyttras ett icke ringa antal mjölkande kor.
Skogarnes alster säljas för det mesta till bruken och hyttorna, samt till konsumtion i städerna. Blott
ett ringa qvantum ved, plankor och bräder afsändes till Stockholm.
Tackjernet förbrukas till största delen inom länet, men icke obetydligt deraf, likasom något jernmalm,
säljes äfven till andra orter inom riket, för att der ytterligare bearbetas. Någon liten del af tackjernet torde
genom Stockholms handlande exporteras. Af brukens tillverkningar afsändes nästan allt till Stockholm för
att till utländningen försäljas.
Af fabrikernas, manufakturernas och handtverkeriernas produkter inom länet kan man anse, att nästan
allt, eller åtminstone den vida betydligaste delen, afyttras och förbrukas inom länet. Härifrån torde likväl
hufvudsakligast bränvin, tobak samt jern- och messingsmanufaktur göra undantag. Af bränvinet försäljas
nemligen betydliga qvantiteter till Dalarne, dit äfven går mycket tobak, hvaraf i öfrigt mycket sändes till
Svenska hainnarne vid Bottniska viken. Dit går äfven någon del af messingsmanufakturen, hvilken i öfrigt
dels afsättes i Stockholm, dels utgör föremål för export derifrån. Af jernmanufakturernas produkter afyttras
det mesta inom Rikets olika delar, blott något plåt torde till utlandet afsändas. Det som deremot i utbyte
emot hvad, som ifrån provinsen försäljes, hit införes, är saltvaror, hvilka till en del med Norska fartyg direkte
hitföras, specerier samt bomulls- och yllemanufakturvaror, äfvensom så kallade korta varor, hvilka hitföras
hufvudsakligen från Stockholm, men äfven till en del från Göteborg och Norrköping, samt genom
Gårdfarihandlande, hvilka sistnämnde likväl nu mest uppträda med sina försäljningar vid marknaderna
inom länet.
Westmanlands län.
Gårdfarihandel. Marknader. Bränvinshandel. 45
Den gårdfarihandel, som på andra tider och ställen än vid marknaderna bedrifves, är inom denna period
icke af betydenhet. De köpare, som bo nära städerna, vända sig lika gerna till staden, der mera tillfälle
finnes till val ibland större lager; och der aflägsenheten från städerna är större än 3 mil finnes nästan
öfverallt Landthandlande, som dagligen och stundligen äro med sina varor till hands, så att den kringresande
Gårdfarihandlanden numera icke är så behöflig eller efterlängtad, som han mången gång förr var. Den gårdfarihandel,
som ännu måhända någon gång bedrifves, är åtminstone icke af någon för orten skadlig beskaffenhet.
Marknader hållas årligen i Westerås uti Januari och September, i Arboga uti Februari, Juli och September,
i Köping i Februari och September, i Sala i Februari och September, och i Norbergs by i September
månad. Af dessa är den sistnämnde endast kreatursmarknad. I den mån varuutbytet alla tider på året, och
i synnerhet genom ångfarten om sommaren, blifvit i så hög grad lifligare än förr, och den köpande allmänheten
fått lättare att transportera sig till de större försäljningsorterna, hafva de årliga marknaderna blifvit af
allt mindre betydenhet, och den enda egentliga vigt, de ännu äga, är såsom kreatursmarknader om hösten.
Härifrån kan likväl vintermarknaden i Sala anses göra ett undantag, då der förekommer en ganska liflig,
ehuru något minskad rörelse med Norrländska produkter, såsom lin, väfnader, smör, fogel och renkött.
I alla städerna samt i Norbergs by finnas salutorg, och öfverallt är Lördagen samt i Westerås och Arboga
äfven Onsdagen torgdagar. I Westerås och Arboga finnas på hvartdera stället två salutorg, der olika
produkter försäljas.
Från och ined November månad år 1859 hafva äfven, uppå Hushållnings-Sällskapets derom gjorda hemställan,
särskilda saludagar, en i hvarje månad, inom hvar och en af länets städer varit utlysta för allmännare
försäljning af kreatur, och hafva dertill blifvit bestämda i Westerås första, i Arboga andra, i Sala tredje och
i Köping fjerde Lördagen i hvarje månad, då helgedag icke inträffar. Dessa försäljningstillfällen hafva varit
mycket begagnade, och mången gång har omsättningen varit ganska liflig.
Antalet af minuterings- och utskänkning sställen för spirituösa drycker inom länet- samt afgifterna der- Tab. Litt.
för hafva förhållit sig, såsom nedanstående uppgift tabellen Litt. N. utvisar.
Tab, Litt. N. B ränvins-minuterings- och utskänkningsställen nedanstående är.
Minute-
rings*
Utskänknings
ställen
Afgifter
i Riksdaler Riksmynt.
För helt år.
För kortare tid och vissa
tillfällen.
För minu-  tering.
stallen.
Gästgif-
verier.
Schweit-
zeriet
Spis-
qvarter.
Krogar.
På ång-  fartyg.
Vid
möten.
Vid
andra
tillfällen.
ning.
Summa. “
För 8r 1856.
Westerås stad
8
1
4
7
8
1
2
2,674
8,732
11,406
A rboga »
10
1
1
2
5
1
—
2
2,490
—
4,965
03
7,455
63
Köpings »
6
1
—
1
5
1
—
—
1,200
—
2,425
—
3,625
—
Sala »
4
1
—
1
4
—
—
—
2,000
—
1,200
—
3,200
—
Westerås fögderi
—
3
—
—
—
—
—
1
868
75
868
75
Strömsholms »
1
—
—
1
—
—
1
1
200
—
928
75
1,128
75
Kungsörs »
—
—
—
1
-----
—
—
1
—
306
25
306
25
Bergslags »
—
2
—
—
—
—
15
—
—
2,343
75
2,343
75
Salbergs »
—
1
—
—
—
—
2
-
181
25
181
25
Summa
29
10
5
13
22
3
16
9
8,564
21,951
38
30,515
38
46
Westmanlands län.
Bränvins-minntering och utskänkning.
Härvid bör anmärkas, att inom Wäsby fögderi icke funnits något hvarken minuterings- eller utskänkningsställe,
och att anledningen, hvarföre inom Bergslags fögderi så många utskänkningsställen under möten
Fortsättning af Tab. Litt. N. Minuterings- och utskänkningsställen nedanstående år.
U t s k ä n
kningsställen.
Afgifter
i Riksdaler Riksmynt.
Minute-
rings-
För helt år.
För kortare tid och vissa
tillfällen.
För minu-  tering.
ställen.
Gästgif-
veriet
Schweit-
zeriet
Spis-
qvarter.
Krogar.
På ång-  fartyg.
Vid
möten.
Vid
andra
tillfällen.
ning.
Summa.
För år 1857.
Westerås stad
8
1
5
5
8
3
—
—
2,319
50
7,407
—
9,726
50
Arboga »
10
1
1
2
5
1
—
1
2,490
—
4,615
62
7,105
62
Köpings »
6
1
—
1
4
1
—
—
1,200
—
2,560
—
3,760
—
Sala >»
4
1
—
1
4
—
—
1
1,142
86
2,280
6
3,422
92
Westerås fögderi
—
4
—
—
—
—
—
—
—
1,050
—
1.050
—
Strömsholms »
1
1
—
1
2
—
1
—
200
—
975
67
1,175
67
Kungsörs »
Bergslags »
Salbergs »
—
1
—
—
1
—
17
1
—
300
1,089
83
37
89
300
1,089
83
37
89
Summa
29
10
6
10
21
5
18
3
7,352
36
20,361
61
27,713
97
För år 1858.
Westerås stad
8
—
4
5
8
1
—
2
4,133
34
10,887
49
15,020
83
Arboga »
10
1
1
2
5
3
—
1
2,490
—
5,563
34
8,053
34
Köpings »
6
1
—
1
4
1
—
—
2,131
50
4,324
40
6,455
90
Sala »
4
1
—
1
4
—
—
1
1,280
—
2,106
66
3,386
66
Westerås fögderi
—
4
—
—
—
—
—
1
—
1,126
15
1,126
15
Strömsholms »
1
1
—
1
2
—
1
—
300
—
651
67
951
67
Kungsörs »
Bergslags >»
Salbergs »
—
1
—
—
1
—
19
1
—
320
1,630
163
80
89
320
1,630
163
80
89
Summa
29
9
5
10
24
5
20
6
10,334
84
26,774
40
37,109
24
För år 1859.
Westerås stad
6
—
4
5
8
1
.—
2
4,000
—
11,657
97
15,657
97
Arboga »
10
1
1
2
5
2
—
1
2,490
—
4,843
33
7,333
33
Köpings »
6
1
—
1
5
1
—
—
2,131
50
4,364
40
6,495
90
Sala »
4
1
—
1
4
—
—
1
800
—
2,112
—
2,912
—
4
1
1,126
828
1 6
1,126
1,129
1 5
Strömsholms »
2
1
—
1
1
—
1
301
—
33
33
1
1
806
1 5
806
15
Bergslags »
1
—
—
—
—
22
375
—
860
1,235
Salbergs »
—
1
—
—
—
—
—
1
—
168
89
168
89
Summa
29
9
5
10
24
4
23
7
10,097
50
26,767
22
36,834
72
För år 1860.
WesterS» stad
6
—
4
4
8
1
—
2
4,000
—
12,549
98
16,549
98
Arboga »
10
1
1
2
5
2
—
1
2,490
—
5,123
34
7,613
34
Köpings »
6
1
—
1
5
1
—
—
2,500
—
4 906
66
7,406
66
Sala »
4
1
—
1
4
—
—
1
800
—
2,506
67
3,306
67
Westerås fögderi
—
3
—
—
—
—
—
2
—
1,052
30
1.052
30
Strömsholms »
2
1
—
1
—
—
1
—
350
—
428
44
778
44
1
800
800
—
Bergslag» »
1
—
—
—
—
18
—
375
—
927
99
1,302
99
Salbergs »
—
1
—
—
—
—
—
1
—
168
89
168
89
Summa
29
8
5
9
23
4
19
7
10,515
28,464
27
38,979
27
Westmanlands län.
Disposition af bränvinsmedlen. Kameralförhållanden.
47
funnits, är den, att samtlige hemmansåboerne i Norr- och Söder-Salbo byar under denna femårsperiod fortfarande
ägt en, sedermera upphörd, rättighet att under Westmanlands Regementes möten, hvar för sig och med
andras uteslutande, å mötesplatsen Salbohed få försälja bränvin, öl, dricka och tobak.
I Westerås hafva, sedan den 1 Oktober 1858, 6 minuterings- och 7 utskänkningsställen på 3 år varit
öfverlåtna åt ett bolag, men de öfriga bibehållits af sina fordna innehafvare. Stadens andel af inkomsten har
varit disponerad så, att 18,000 R:dr varit anslagna till understöd för fattigvården, 3,000 R:dr till församlingens
skolor, 7,000 R:dr till sänkning af den så kallade Oxbacken, och återstoden till förstärkande af Rådhusbyggnadsfonden.
I Arboga hafva stadens andelar af afgifterna ingått i stadskassan, som dermed, i brist af andra tillgångar,
bestridt aflöningar till stadens embets- och tjenstemän samt betjente, med flera för kommunen erforderliga
behof.
I Köping har stadens behållna afgift af minuteringen och utskänkningen blifvit disponerad till amortering
och ränta på den skuld, hvaruti staden kommit i och för inköp och ordnande af ny lastageplats med
hamn, samt Köpings-åns utvidgande och fördjupning.
I Sala har rättigheten till minuthandel med och utskänkning af spirituösa drycker utöfvats och bedrifvits
af ett bolag. Den staden tillkommande andelen af dessa afgifter har blifvit använd till inhägnad och
planering af stadens nya kyrkogård, till fruntimmersföreningens flickskola, och i öfrigt till stadens publika
byggnader.
Landtsocknarnes andel i dessa afgifter har utgjort, år 18 5 6 : 4,070 öre för hvarje af socknens innevånare,
år 1857: 3,531 öre d:o d:o, år 18 5 8 : 3,480 öre d:o d:o, år 1859: 4,190 öre d:o d:o, och år 18 60 : 3,659 öre d:o d:o.
De härutaf uppkommande ganska ringa beloppen hafva disponerats på mångfaldigt olika sätt, allt efter
socknarnas olika behof och tillfälliga förhållanden, till fattigvården, sockenbibliotheker eller andra kommunala
behof.
Angående Hushållnings-Sällskapets andel i dessa afgifter är uppgift redan meddelad i 3:dje afdelningen.
5. Kaincralförliållanden.
Till upplysning öfver så väl antalet hemman och alla slag af jordlägenheter efter olika natur å Tab. N:o
landet, som ock å tomter och jord i städerna, samt deras uppskattningsvärde, allt vid periodens slut 1860,
har hosföljande tabell N:o 10 blifvit i Landskontoret upprättad; och som ovisshet uppstått, uti hvilkendera
tabellen N:o 7 eller N:o 10 qvarnarna i länet rätteligen böra upptagas, har Konungens Befallningshafvande,
vid det förhållande att, utom fastighetsbevillningen, grundränta för dem utgår, ansett lämpligast att qvar
-
Fortsättning af Tab. Litt. N. Minuterings- och utskänkningsställen nedanstående är.
U t s k ä n
kningsställen.
Afgifter
i Riksdaler Riksmynt.
51 in ute-  rings-
För helt år.
För kortare tid och vissa
tillfallen.
Sammandrag.
För år 1856
ställen.
Gästgif-
verier.
Schweit-
zeriet
Spis-
qvarter.
Krogar.
På ång-  fartyg.
Vid
möten.
Vid
andra
tillfallen.
tering.
ning.
Summa.
29
10
5
13
22
3
16
9
8,564
21,951
38
30,515
38
» » 1857
29
10
6
10
24
5
18
3
7,352
36
20,361
61
27,713
97
» » 1858
29
9
5
10
24
5
20
6
10,334
84
26,774
40
37,109
24
» » 1859
29
9
5
10
24
4
23
7
10,097
50
26,767
22
36,864
72
» » 1860
29
8
5
9
23
4
19
7
10,515
28.464
27
38,979
27
Summa
145
46
26
52
117
21
96
32
46,863
70
124,318
88
171,182
58
48
Westmanlands län.
Kameralförhållanden. Laga skiften.
narne, på sätt som skett, likasom sågarne i länet, till antal och uppskattningsvärde upptagas i tabellen N:o
10, sådant som förhållandet varit vid periodens slut år 1860.
Något hemman har under nu ifrågavarande period icke blifvit ur ödesmål upptaget, och icke heller något
krono-nybygge till anläggning beviljadt, men deremot har år 1856 ett hemman blifvit nyskattlagdt till l mantal,
med ränta 17 R:dr 2 sk. Banko eller 25 R:dr 56 öre Runt, och år 1859 ett skogvaktarboställe till 3;t
mantal, med ränta 13 R:dr 79 öre Runt. Hemmantalet har således under perioden ökats med mantal.
Skatteköpta hafva under perioden blifvit:
år 1856, ett hemman om \ mantal, för 49 R:dr 71 öre R:mt;
år 1857, 2:ne hemman, om 1 ,y mantal, och en utjord utan mantal, för tillhopa 109 R:dr 51 öre Runt;
år 1858, 3:ne hemman med -|,f mantal, och en lägenhet utan mantal, för 151 R:dr 39 öre Runt;
år 1859, 6 hemman med IM mantal, och 7 lägenheter utan mantal, för 559 R:dr 94 öre Runt;
år 1860, ett hemman om \ mantal, och 2:ne lägenheter utan mantal, för 83 R:dr 82 öre Runt;
hvarförutom, jemlikt Kongl. Kammar-Kollegii beslut år 1860, 3:ne hemman, med f mantal, blifvit, utan köpeskillings
erläggande, ifrån krono till skatte i Jordeböckerna omförda.
Följande jordafsöndring ar, med för hvarje särskildt bestämd afgäld, hafva under perioden ägt rum,
nemligen:
år 1856, 2:ne tunnland till utmål för qvarn och såg;
år 1857, 7 tunnland 13^ kappland, till Köpings stad för rensningsarbete i Köpings å;
år 1858, 1 tunnland 1|| kappland, med derå varande kalkstensberg, till Högfors bruk;
år 1859, 1) en åkervret, örn 1 tunnland 6,h kappland jemte 22 kappland afrösningsjord, till plante
ringsland
åt Skolläraren i Tärna församling; 2) en lägenhet, om 2:ne tunnland, ifrån ett kronoskattehemman
i Westtuna, Svedvi socken; och 3) en lägenhet, om 1 tunnland 125} kappland, ifrån hemmanet N:o 1 i Wrasta,
Malma socken;
år 1860, 2:ne lägenheter, den ena om 2 tunnland 25,4 kappland, och den andra om 2 tunnland 15,4
kappland, ifrån hemmanet N:o 2 i Sörby, Vester Wåla socken; hvarförutom år 1857 lägenheten Svedet afsöndrades
ifrån hemmanet Ståltorp N:o 1, Sura socken, emot andel i hemmanets mantal och ränta, bestämd genom
år 1859 verkställd skattläggning.
Af i länet befintlige skattlagdtt qvarnar hafva under perioden följande blifvit befriade från erläggande
af dem i spanmål påförd grundränta, nemligen: år 1856, en qvarn med ränta, 1 tunna; år 1858, en qvarn
med ränta, 12 kappar; år 1860, i följd af Kongl. Kammar-Kollegii Kungörelse den 9 Oktober 1857, 22 stycken
qvarnar med ränta af tillhopa 33 tunnor 4 kappar, summa 34 tunnor 16 kappar.
Hemmansklyfning ar, genom vederbörande Landtmätares åtgärder, hafva blifvit verkställda, år 1856: 3
stycken, år 1857: 2 stycken, år 1858: 6 stycken, år 1859: 9 stycken, och år 1860: 5 stycken, tillsammans
25 stycken. Arfvodena dervid till Landtmätare och gode män hafva utgjort år 1856: 140 R:dr, år 1857:
140 R:dr, år 1858: 280 R:dr, år 1859: 420 R:dr, och år 1860: 240 R:dr, tillsammans 1,220 R:dr.
Den 8 December 1855 har Kongl. Maj:t rörande hemmansklyfningar inom länet förklarat, att, utan hinder
af hvad i 1 § 1 mom. af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1853 blifvit i allmänhet stadgadt rörande det
minsta hemmantal, hvartill klyfning utan föregående undersökning eller särskild tillåtelse må verkställas, hemman
inom hela Skinnskattebergs, Norbergs och Ofver-Tjurbo härader, samt inom Ramnäs och Sura socknar af
Snefringe härad eller Strömsholms fögderi, och i Vester Löfsta, Enåkers och Huddunge socknar af Salbergs
fögderi, må, utan att undersökning om besutenhet dertill erfordras, klyfvas så, att hvarje utklufven del blir
minst en sextondedels mantal, beräknadt efter förmedling, der sådan ägt rum.
N:o 11. Bifogade tabell N:o 11 utvisar, huru många laga skiften blifvit sökta, antalet af fastställda skiften,
huru många mantal derigenom blifvit skiftade, beloppet af deras inrösnings- och afrösningsjord samt skif
-
Westmanlands län.
Statsbidrag.
49
teskostnaderna, hvilka sistnämnda likväl, i anseende till bristande uppgifter, blott approximativt kunnat
meddelas.
Om antalet qvarstående oskiftade byalag och enstaka hemman är jag nu icke i tillfälle att lemna upplysning.
Inflytelsen på jordbruket af verkställda skiften är ganska stor och gagnande. Detta erkännes ock allmänt,
till och med af allmogen, • sorn, oaktadt de stora kostnader och olägenheter skiftena under skiftestiden medföra,
likväl icke tvekar att begära dem så snart någorlunda förmånliga år inträffa. Orsakerna till vexlingarna
i deras antal stå dermed i närmaste sammanhang, hvilket till en del kan synas af tabellen N:o 11. Den visar
nemligen, att under de för jordbruket förmånliga åren 1856 och 1857 betydligt större antal laga skiften
blifvit sökta, än under de mindre förmånliga åren 1858 och 1859, och att, sedan följderna af penningekrisen
åter börjat blifva mindre kännbara, antalet af sökta skiften åter år 1860 stigit.
För att åskådliggöra förhållandet, dels med de verkliga Statsbidragen, eller de, hvilka såsom stats- Tal». Litt.
inkomster redovisas till Stats- och Riksgäldsmedlen, dels ock summariskt de i Landsboksräkenskaperna ingående
diverse verks och annorstädes debiterade medel, meddelas följande tabellariska uppställning, Litt. O.
Tab. Litt. ö. Statsbidrag.
Enligt Landsboks-riikenskaperna.
Uppbörd. R:dr R:mt.
Restantier. R:dr R:mt.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Statsmedel, utom Bränvinsmedlen.
Riinta
291,668
32
300,235
9
304,329
84
305,440
6
308,563
41
90
3
210
95
42
81
160
63
6
63
Afrads-spanmål
58,068
89
60,164
35
61,278
5
66,039
22
64,340
94
—
—
135
—
—
—
—
-
Tionde-spanmål
101,580
34
105,287
82
107,235
17
108,426
9
108,487
95
16
54
40
54
8
57
57
21
13
88
Arrende-medel
38,712
4
30,786
23
24,655
93
24,614
16
27,675
16
311
85
311
85
311
85
311
85
311
S5
Tionde- och Ilammarskattsjern
30,407
49
41,401
64
18,665
23
17,627
—
20,562
24
—
833
47
450
92
450
92
—
Silfver-tionde, Myntarelön och Slagskatt
1,036
96
900
69
751
82
408
1
876
58
—
-
—
—
-—
—
Mantalspenningar
19,072
62
18,827
50
18,541
19
18,840
94
19,011
22
105
75
99
62
134
75
81
16
176
51
Bötesmedel
20,062
78
17,208
48
23,123
30
19,151
87
19,705
3
4,213
40
4,971
49
9,657
23
5,149
21
6,598
2
Kavalleri-Regementenas Häst-vakans-spanmål
37,468
49
37,914
4
37,953
12
38,374
64
38,710
39
—
—
—
80
62
—
Tillfällige Karl-vakans-afgifter
93
75
61
92
130
1
277
74
606
83
—
5
28
—
——
—
1
54
Båtsmans-vakans-afgift
1,248
8
1,119
17
982
9
1,178 10
986
17
-
—
—
—
—
Karta-Sigillata-afgift af testamenten
—
3
85
123
33
155 67
15
84
—
—
—
-—
—
—
Vakans-afgift af ny roterad jord
2,311
95
2,108
70
1,779
41
2,139
87
1,856
61
—
—
—
—
5
67
Åttonde Hufvudtitelns Besparingsmedel
-
—
—
—
1,664
7
1,665
26
—
—
—
—
—
Besparing R Landshöfdinge-lönen
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,500
—
1,500
—
—
—
—
-
-
Sjette Hufvudtitelns Besparingsmedel
84
2
89
46
—
94
—
4 25
—
-
—
—
-
Tross-passevolans-afgift
1,900
—
1,900
—
1,900
—
1,900
—
1,900
—
—
—
—
4
75
-
Furage-passevolans-afgift
522
14
458
33
-
—
—
—
—
—
—
—
Summa
605,737
87
619,967
27
602,948
49
607,831
44
616,467
88
4,737
57
6,608
20
10,606
13
6,296
35
7,114
10
Rihsgäldsmedel.
Allmän bevillning
71,671
58
77,418
85
82,648
22
72,797
97
73,180
89
287
84
459
64
534
68
290
95
597
12
Odlingslån
2,893
—
2,893
—
3,133
59
3,133
59
3,133
23
—
—
—
—
—
—
Summa
74,56458
80,311
85
85,781
81
75,931
56
76,314
12
287
84
459
64
534
68
290
95
597
12
Diverse Verks medel, utom Bränvinsmedlen
27,996| 7 7
29,259
73
45,682
20
91,681
37
38,956
52
164
78
168
84
376
52
569
34
377
81
Annorstädes debiterade medel
47,329
20
56,255
3
49,115
30
44,607
73
41,898
21
15
76
189
4
41
96
Enligt Landtränteri-Räkning arne.
Karta-Sigillata-medel
26,144
46
38,931
90
32,645
98
28,612
56
30,972)60
■
—
—
—
—
—
Diverse andra Statsmedel
6,365
30
5,208
57
4,452
58
2,610
83
559 49
—
—
—
—
—
Diverse Riksgäldsmedel
2,623j 35
5,026!93
55039
6,52l! 7 4
432 80
—
—
—
—
—
Summa
35,133| 11
49,167 4 0
37,648.95
37,745|l3
31,96489
Land.sh.-Emb.
50
Westmanlands län.
Landtbruksskola.
Härvid anser sig dock Konungens Befallningshafvande böra upplysa:
att bränvinstillverkningsmedlen och bränvinsförsäljningsmedlen, såsom redovisade under tredje afdelningen,
icke blifvit i föregående tabell upptagne;
att diverse verks medel bestå af Skogsplanteringskassans, Wadstena Krigsmanshuskassas, Kurhusets,
Riddarhuskassans, Jagtkassans, Folkskolans, länets Brandstods-bolags och Beklädnads-fondens medel;
att annorstädes debiterade medel bestå af Hospitalens, Stockholms och Westerås Skolstaters, Stockholms
Stora Barnhus’, Upsala och Westerås Domkyrkors, Upsala Kongl. Akademies och Sala Bergslags medel, samt
Regementsskrifvares uppbördsrester;
att de i Landtränteriet omedelbart influtne diverse Statsmedlen bestå af Krutförsäljnings, Kontrollstämpel-
och Kongl. Kammarrättens Observationsmedel, samt af extra medel och uppbörder;
att de i Landtränteriet influtne diverse Riksgäldsmedlen bestå af Tidningsstämpel-afgift, Kongl. Kammarrättens
anmärkningsmedel, Skatterättsmedel och Löseskillingsmedel för ekskog.
Förutom den stora och omfattande förenkling i sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande, som
till följd af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 ägt rum, och som hufvudsakligen under denna femårsperiod
skett, hafva följande tvenne nådiga beslut äfven beredt både förenkling i uppbörden och lättnad i dess
utgörande. Genom nådigt Bref af den 15 April 1859 har nemligen Kongl. Maj:t bifallit Domkyrko-Kommissionens
i Westerås underdåniga anhållan, att den till Westerås domkyrka anslagna kronotiondespanmål får af
Kronans uppbördsman indrifvas, i Landtränteriet insättas och derifrån till Domkyrkan anordnas; och den 24
Augusti 1860 likaledes, att samtliga räntorna till Sala Bergslag, ifrån och med år 1861, fingo af räntegifvarne
erläggas genom lösen enligt de genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgade grunder.
Rörande Folkskolornas inkomster och utgifter hade jag hoppats att kunna framlägga några uppgifter, men
vid granskningen af de räkningar, som från Skolstyrelserna blifvit insända till Domkapitlen och derifrån till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hafva de funnits så ofullständiga, att ett sammandrag af dem endast
skulle blifva missledande.
Uppgifterna angående utgifterna för Fattigvården äro upptagna i nästa afdelning, i sammanhang med
öfriga upplysningar om densamma.
6. Politi.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äger icke anledning att rörande religionsundervisningens samt
Elementar-läroverkens och Folkskolornas allmänna inverkan inom länet omförmäla något annat, än hvad förut
i 2:dra afdelningen blifvit yttradt.
Någon annan tillämpning sskola finnes icke inom länet än Landtbruksskolan, som öppnades den 1 Maj
1843, först var förlagd vid Hägervallen i Skultuna, men sedan flyttades till Julpa i Romfartuna socken. Den
stod först under en för ändamålet särskildt vald Direktion, men från och med den 1 November 1849 är tillsynen
öfver densamma och vården af dess angelägenheter öfverlemnad åt Hushållnings-Sällskapets Förvaltnings-Utskott.
Undervisningen besörjes i allmänhet af 2:ne ständiga Lärare, samt särskildt af en Lärare i
veterinärkunskapen samt hofbeslaget, och en i skogshushållningen, af hvilka båda sistnämnda den förre vistas
vid skolan och lemnar undervisning under 2 månader, och den senare under 1 månad årligen. Derjemte äro
vid skolan anställde en slöjdare och en smed, hvilka under föreståndarens ledning lemna undervisning i slöjd
och redskapstillverkning. Den speciela tillsynen öfver skolan utöfvas af tvenne särskildt för hvarje år utsedda
Ledamöter af Förvaltnings-Utskottet. Lärlingarnes antal har varit:
Westmanlands län.
Andra skolor. Bank. Hypoteksförening. Sparbanker. 51
från Oktober 1855 till samma tid 1856
12 frilärlingar och 4 betalande,
» » 1856 » » » 1857
12 » » 5 »
» » 1857 » » » 1858
12 » » 6 »
» » 1858 » » » 1859
12 » »8 »
» » 1859 » » » 1860
12 » » 6 »
Summa 60 frilärlingar och 29 betalande.
Skolans, af statsmedel utgående, anslag utgör 4,000 R:dr|R:mt. För att bereda egen lokal åt skolan,
som nu är förlagd på enskild mans egendom, började år 1860 att af Hushållnings-Sällskapets medel afsättas
ett visst belopp, under dessa år utgörande 1,500 R:dr R:mt årligen, som särskildt förräntas och kapitaliseras.
Denna fond utgjorde vid 1860 års slut 8,662 R:dr 11 öre Runt. Om denna skolas inflytelse på
orten är redan ordadt i tredje afdelningen.
Utom Elementar-läroverken och Folkskolorna finnas här i länet endast högst få uppfostrings- och bildningsanstalter.
I Westerås har likväl, under hela den tid denna berättelse omfattar, en enskild väl ordnad
uppfostringsanstalt för flickor varit i verksamhet, oell ett icke obetydligt antal lärarinnor har der utbildats.
Några specifika uppgifter på elevernas antal under de särskilda åren är Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl icke i tillfälle att meddela.
Söndagsskolor hafva i Westerås och Köping varit organiserade under denna femårsperiod, der uti näringarne
anställda personer samt tjenare fått tillfälle att i minnet återföra samt vidare utveckla hvad de redan
i folkskolorna inhemtat.
Målareprovinsernas enskilda bank, hvars den 19 Januari 1847 på tio år beviljade oktroj tilländagick
med den 31 Juli 1857, har under den 13 Februari 1857 erhållit förnyad oktroj på ytterligare tio års tid,
räknadt från och med den 1 Augusti samma år, hvarvid stiftelse- eller grundfonden blifvit förhöjd, från minst
i och högst 3 millioner, till minst 2 och högst 4 millioner R:dr R:mt. Denna inrättning utöfvar ett mycket
stort inflytande på näringarna inom provinsen, till lättande af alla liqvider. Den är fortfarande väl styrd,
och särskildt bör såsom loford nämnas, att dess Styrelse under alla förhållanden, utan att förbise lottägarnes
välförstådda intresse, i sättet för rörelsens bedrifvande alltid fästat sig mera vid hvad som för Riket, provinsen
och dess industri samt bankens solida säkerhet kan vara gagnande, än vid den högre vinst, som möjligen
kunnat lottägarne beredas.
Sedan det under den 9 Mars 1847 för en Hypotheksförening emellan jordägare i Upsala, Stockholms,
Westmanlands, Södermanlands och Orebro län utfärdade reglemente befunnits i tillämpningen möta åtskilliga
svårigheter, som föranledt, att en sådan förening icke kommit till stånd, blef af Eders Kongl. Majit under den
15 Mars 1853 nytt reglemente för en sådan förening fastställd, med tillämpning hvaraf föreningen organiserades
och trädde i verksamhet i slutet af år 1854. Vid bokslutet i November 1860 hade de fastighetsvärden,
för hvilka delegare i Westmanlands län vunnit inträde i föreningen, uppgått efter 1844 års bevillningstaxering
till 442,372 R:dr, efter särskild uppskattning till 1,045,350 R:dr 50 öre, summa 1,487,722 R:dr 50
öre. Utgifne amorteringslån utgjorde vid samma tid till delegare inom Westmanlands län 453,750 R:dr.
De i länet befintlige Sparbankers benämning och stiftelseår, förhållandet vid 1860 års slut med Tab. N:o
antalet af delegare, med beloppet af bankernas hela kapitaltillgång och med öfverskottet eller besparingen
utöfver delegarnes andel, äfvensom beloppet af insättningar och uttagningar under hvartdera af åren 1856—
1860, upplyses af bifogade tabell N:o 12.
En Sparbank finnes äfven i Fellingsbro socken, stiftad genom sockenstämmobeslut af den 6 November
1853, men för denna redogöres icke här, då blott en mindre del af församlingen hörer till Westmanlands län.
Sparbanken i Westerås var den första, som stiftades inom detta län. Den erhöll stadfästelse genom
Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 26 April 1826, förnyadt reglemente den 22 April 1853, och den 7 Januari
52
Westmanlands län.
Sparbanker.
1860 fastställelse å ändringar i 2 och 6 §§ af sistnämnde reglemente. Straxt derefter uppstod Sala stads
sparbank, hvilken först den 21 Juli 1828 konstituerades såsom filialafdelning till sparbanken i Westerås, och
öppnades till insättning den 13 September samma år. Den erhöll år 1831 den 24 September eget reglemente
och skiljdes vid sistnämnde års slut ifrån Westerås sparbank. Köpings sparbank började först år 1841 såsom
en besparingsinrättning för staden, men från och med den 1 Maj 1844 utsträcktes den till Köpings landsförsamling
och Kungs-Barkarö socken. Den 30 Mars 1849 erhöll den af Kongl. Majit fastställdt reglemente,
o
hvarigenom dess verksamhet utsträckte sig till hela Åkerbo härad. Heds sockens sparbank stiftades år 1852
genom den 3 Oktober å allmän sockenstämma antaget reglemente. Den är afsedd hufvudsakligen för inom
socknen varande mindre bemedlade personer, egentligen af den arbetande klassen, men får begagnas äfven af
i nästgränsande socknar befintlige underhafvande till de inom Heds socken varande bruk, hvilkas ägare till
någon mån till inrättningens stiftelse och underhållande bidraga. Arboga sparbank erhöll af Kongl. Majits
Befallningshafvande fastställelse å sitt reglemente den 29 April 1859, och trädde i verksamhet den 11 Juni
1859. Simtuna sparbanksförening fick den 11 April 1860 sitt reglemente faststäldt, likaledes af Eders Kongl.
o
Majits Befallningshafvande. Ar 1833 stiftades äfven en sparbank för Skultuna bruk och landtegendom, men
den blef år 1850, i anseende till bruksägarens iråkade obestånd, ställd på utredning, och har sedan den tiden
upphört.
Vid 1860 års slut var den ränta, som godtgjordes insättarne i alla sparbankerne, 5 procent. Denna
högre räntefot har likväl icke börjat tillämpas i Westerås förr än den 1 Januari 1860 och i Sala stad den 1
Juli samma år. I Köping har under de 2:ne år, då vid penningars utlånande 6 procents ränta icke kunnat
betingas, räntan till insättare äfven varit nedsatt, år 1857 till 4 och år 1858 till 41 procent.
Förvaltningskostnaderna voro år 1860: vid Westerås sparbank 680 Ridr, vid Arboga d:o 185 Ridr, vid
Köpings d:o 500 Ridr, vid Sala d:o 377 R:dr 12 öre, vid Heds d:o 20 R:dr och vid Simtuna d:o inga.
. Litt. p. Vid 1860 års slut voro Sparbankernas behållningar placerade på sätt följande tabell Litt. P. utvisar.
Orsaken, hvarföre så stort belopp af Westerås sparbanksmedel synes outlånadt är, att uti behållningen vid årets
slut finnas upptagne då upplupne ehuru ännu ej förfallne räntor.
I reglementet för Westerås sparbank är särskildt stadgadt ett premium af 75 öre, att vid årets slut
tillgodoräknas den, som insatt minst 1 Ridr i hvarje månad under hela året. I Arboga sparbanks-reglemente
är ett dylikt premium af 50 öre bestämdt för insättning af minst 25 öre hvaije insättningsdag. Dessutom
är med samma sparbank förenad en fond, hvaraf 5 Ridr årligen utdelas till ett tjenstehjon, som ej mindre
under året regelmessigt gjort sådan insättning, än ock längsta tiden, dock minst fem efter hvarandra följande
år, innehaft samma tjenst.
Tab. Litt. P.
Sparbankernes behållningar.
U t
lån
a
d e.
Icke utlå-  nade.
Mot inteck-  ning.
Mot namn-  säkerhet.
Mot annan
säkerhet.
Mot 6 pro-  cent.
Mot 5 pro-  cent.
Mot 4| pro-  cent.
Mot lägre
ränta.
\
137,400
70,340
_
13,450
123,900
—
83,840
12,200
_
9,298
28
5,650
—
2,300
—
6,385
61
14,335
61
—
-
—
—
24,669
—
44,216
91
4,102
45
72,988
36
—
—
—
—
16,950
-
34,093
68
11,193
—
46,318
68
4,725
—
—
11,193
—
219
28
—
—
-
750
—
1,161
30
—
—
—
700
—
4,510
—
—
4,910
—
300
—
—
—
275
—
185,369
—
155,460
59
35,131
06
263,202
65
90,026
30
12,200
—
11,193
—
9,792
56
Westerås Sparbank
Arboga d:o
Köpings d:o
Sala d:o
Heds d:o
Simtuna d:o
Summa
Westmanlands län.
Sockenmagasiner. Brandstodsbolag. 53
Do inom 52 socknar befintliga Sockenmagasin erna innehålla tillsammans 4,748 tunnor 19 kappar råg,
3,921 tunnor 10 kappar korn, 404 tunnor 10 kappar diverse sädesslag samt 41,493 R:dr 27 öre Runt i penningar.
Räntan utgår med 4 å 2 kappar per tunna spanmål, och med 6 procent å penningarna. Svårigheten
att få spanmålen under goda år utlånad, och att vid missväxtår få den af låntagarne ordentligen betalad,
för att såsom understöd åt missväxtlidande användas, har föranledt, att, enligt Hushållnings-Sällskapets uppmuntran,
åtskilliga församlingar försålt spanmålsbehållningarna och förvandlat dem i penningar, att utlånas på
sådant sätt, att de, då missväxt möjligen inträffar, lätteligen kunna disponeras till inköp af spanmål, för att
användas såsom län åt de jordägare, som af missväxten svårast lida.
Inom länet finnes bildadt ett Brandstodsbolag till försäkring af byggnader och lösegendom på landet.
Detta bolags första reglemente fastställdes af Eders Kongl. Majit den 17 Augusti 1847. Då reglementet innehöll,
att bolaget ej fick anses bildadt förr än försäkringar å byggnader till ett belopp af en och en half,
samt å lösegendom till en million R:dr Banko blifvit af Direktionen antagna, och då detta ej inträffade förr
än den 18 Mars 1849, kunde bolaget ej förr än vid denna tid förklaras fullt bildadt. Bolaget har sedermera
blifvit oinfattadt med ett i allmänhet årligen stigande intresse, så att numera ingen socken inom länet finnes,
från hvilken försäkringar icke ingått. Ansvarigheten, som ifrån början bestämdes särskildt för byggnader och
särskildt för lösegendom, har från och med det brandstodsår, som började den 14 Mars 1855, varit gemensam
för dessa båda föremål för försäkring. Sedan erfarenheten tid efter annan visat behofvet af åtskilliga
tillägg och förändringar i det första reglementet, hafva sådane blifvit antagne och fastställde, samt slutligen
en ny redaktion deraf blifvit uppgjord och antagen samt den 14 Oktober 1861 af Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
fastställd.
Bolagets ansvarighetssuinma, som 1856 den 14 Mars utgjorde 15,418,360 R:dr Banko, motsvarande
23,127,500 R:dr R:mt, uppgick
1857 den 14 Mars till 16,489,960 R:dr Banko, motsvarande 24,734,940 R:dr Runt,
1858 » » » »
26,504,020 » »
1859 » » » »
29,805,240 » »
1860 » » » »
32,142,430 » »
1861 » » » »
31,755,250 » »
Uttaxeringen på delegarne har för hvarje 100 R:drs ansvarighet utgjort för åren från
1856 den 14 Mars till 1857 samma tid  1 skill. 3 rst. eller 3 öre Runt,
1857 » » » » 1858 » »
10 » »
1858 » » » » 1859 » »
27 » »
1859 » » » » 1860 » »
4 » »
1860 » » » » 1861 » »
5 » »
Summa 49 öre Runt,
eller i medeltal för 5 år
9f » »
De årligen utbetalade brandskadeersättningarne hafva utgjort för åren från
1856 den 14 Mars till 1857 samma tid
2,873 R:dr Runt,
1857 » » » » 1858 » »
24,395 » »
1858 » » » » 1859 » »
68,093 » »
1859 » » » » 1860 » »
7,826 » »
1860 » » » » 1861 » »
5,795 » »
Summa 108,982 R:dr R:mt,
eller i medeltal för 5 år
21,796 » »
54
Westmanlands län.
Försäkring af boskap och gröda. Knektelegomedelskassa.
Summan af brandskadeersättningar, utbetalde för tiden från bolagets början den 18 Mars 1849 till den
14 Mars 1861, utgör 146,915 R:dr Runt. Förvaltningskostnaderna hafva utgjort för åren från
1856 den 14 Mars till 1857 samma tid
1,770 R:dr Runt,
1857 » » » » 1858 » »
2,005 » »
1858 » » » » 1859 » »
2,756 » »
1859 » » » » 1860 » »
3,126 » »
1860 » » » » 1861 » »
4,032 » »
Summa 13,689 R:dr Runt,
eller i medeltal för 5 år
2,738 » »
Inrättningens förvaltning besörjes af en af sju Bolagets delegare bestående Direktion, som har sitt säte
i Westerås, biträdd af underordnade Brandstods-komitéer, en för hvarje distrikt. Dessa distrikter utgöras af
en eller flera socknar, helst inom samma pastorat, eller af särskilda underafdelningar derinom, allt efter som
Direktionen förordnar. Hvarje distrikt är indeladt i brandrotar, och för hvarje af dessa finnas två Brandrotemästare.
Till Direktionens biträde är antagen en aflönad Ombudsman.
Det Bolag, som år 1849, med af Eders Kongl. Maj:t den 23 April samma år stadfästadt reglemente,
organiserades till inbördes försäkring emot skador å boskapskreatur genom smittosam lungsjuka, och som då trädde
i verksamhet med en ansvarighetssumma af 700,620 R:dr R:gds, har under de senare åren, i anseende till
det lyckliga förhållande, att lungsjukan så litet visat sig i Sverige och alldeles icke i Westmanland eller kringliggande
provinser, icke fortsatt denna verksamhet, men Bolaget, livars reglemente fortfar att vara gällande,
kan när som helst ånyo organiseras, i fall så olyckligt skulle vara, att sjukdomen åter kommer att visa sig.
För ett Bolag till försäkring emot skada å växande gröda genom hagel är för Westmanlands län ett reglemente
under den 2 Juni 1852 af Kongl. Majit stadfästadt, men då 14 § i detta reglemente innehåller, att
bolaget icke anses bildadt och träder i verksamhet, förr än försäkringar till belopp af 750,000 R:dr Runt blifvit
antagna, och detta belopp på långt när icke kunnat ernås, kan detta reglemente, ehuru ännu gällande, för
det närvarande icke tillämpas.
Till understöd vid rekryteringen åt Rotehållarne vid Westmanlands Regemente finnes inom länet en så
kallad Kjiektelegomedelskassa, hvarifrån till hvarje rekryteringsskyldigt nummer vid vakans utbetalas på 4 år
tillsammans 75 R:dr Runt, med 18 R:dr 75 öre hvarje år. I denna kassa äro likväl blott 932 rotar delegare,
nemligen hela Lif-, Wäsby, Salbergs, Westerås, Strömsholms och Kungsörs kompanier, af hvilket sistnämnde
likväl 55 rotar tillhöra Örebro län, samt 32 rotar eller Nio 119 till och med 150 af Bergs kompani. Denna
kassa bildades redan vid upprättande af de knektekontrakter, som af Kongl. Majit stadfästades år 1685, och
har sedermera tillväxt genom de understöd för roteringen, som enligt Konung Carl XIis skrifvelse till StatsKontoret
den 3 Juli 1684 årligen utgått och ännu utgå från Statsverket. Kassans behållning utgjorde vid
1860 års slut 303,251 Ridr 98 öre Runt. Denna förvaltas af en Direktion, bestående af Landshöfdingen i
Westmanlands län, Chefen för Westmanlands Regemente saint sju besutne Rotehållare från länet, valde af i
socknarna utsedde ombud för hvarje socken, som äger del i legobjelpen. Dessa 7 Rotehållare ombytas hvart
tredje år. Direktionen sammankommer till ordinarie sammanträden två gånger om året, nemligen innan den
15 Januari och den 15 Juli. Till biträde vid förvaltningen är anställd en räkenskapsförare och en ombudsman,
hvarjemte Räntmästaren är kassaförvaltare. Räkenskaperne granskas först af 2:ne utaf Direktionen utsedde
Revisorer och derefter i Krigs-Kollegium, samt slutligen af 3 utaf Rotehållarnes ombud utsedde Deputerade,
hvilka hvart tredje år sammanträda för att antingen lemna Direktionen decharge för de sista åren,
eller göra eller fullfölja redan gjorda anmärkningar. Utom ofvan omtalade knektelega utgår äfven af denna
kassa, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars 1853, all ersättning för trossforsling.
Westmanlands län. Landtvärnskassa. Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalt. Pensions- och Nödbjelpskassor. 55
Länets Landtvärnskassa bildades år 1809 genom frivillig insamling, snart sagdt ifrån hvarje matlag i
länet, dels af persedlar, dels af penningar, till beklädande af det nya Landtvärnet, som då skulle utskrifvas.
Då denna utskrifning inhiberades, samt penningarne och persedlarne således ej behöfdes för det primitiva ändamålet,
men icke kunde återställas till dem, som lemnat bidragen, såldes persedlarne och en kassa bildades,
att användas till något för länet allmännyttigt ändamål, hvilken erhöll namnet Landtvärnskassan, af det föremål
hvartill sammanskottet först var ämnadt. Kassan utgjorde då 9,000 R:dr. Af denna fond, som omsorgsfullt
förräntades och vårdades, användes år 1826 en summa af 9,000 R:dr till inköp af nuvarande Länslasarettet,
och år 1846 beslöts, att af densamma lemna årliga pensioner åt sedan 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
Landtvärnister af Westmanlands Landtvärns-bataljon. Dessas antal var då 258, och pensionerna utgingo
först med 10, ökades sedan till 15 och utgå nu med 20 R:dr Runt årligen. Vid 1860 års slut lefde
ännu 91 stycken af dessa gamle krigsmän. Kassans behållning var då 95,866 R:dr 46 öre Runt. Kassans
Styrelse utöfvas af Deputerade, en från hvarje stad och en för hvarje härad i länet. Dessa välja en Direktion
af 6 ledamöter, hvilka, jemte Landshöfdingen, som alltid är Direktionens ordförande, med biträde af en
ombudsman, förvalta kassans medel.
o
Ar 1851 blef Westmanlands län medgifvet att inträda uti Ränte- och Kapital-försäkring sanstalten i Stockholms
stad och län. För att befordra insättningarne inom orten, organiserades i Westerås ett af fem personer
bestående så kalladt emottagningskontor, hos hvilket insättningar göras, emot så kallade interimsböcker.
De insatte medlen insändas till hufvudkontoret i Stockholm, hvarifrån ordinarie böckerna hitsändas, för att
sedan insättarne tillställas emot interirnsböckernas återlemnande. De medel, som erfordrades för bestridande
af de första kostnaderna härvid, insamlades genom frivilliga bidrag. Hvad sedermera åtgått, hufvudsakligen
till ersättning för postporto, har af länets Hushållnings-Sällskap blifvit ersatt. Från inrättningens början till
1860 års slut hafva tillsammans 331 böcker blifvit genom härvarande emottagningskontor uttagne. Hvad insättningarne
under åren 1856—1860 särskildt angår, har förhållandet varit följande, nemligen:
år 1856 insattes af 118 personer tillsammans
3,693 R:dr,
» 1857 » » 115 » »
2,244 »
» 1858 » »91 » »
2,623 »
» 1859 » » 91 » »
2,272 »
» 1860 » » 95 » »
1,721 »
Summa af 510 personer tillsammans
12,553 R:dr,
eller i medeltal för 5 år 102 personer  2,510 R:dr 60 öre.
Bland Pensions- och Nödhjelps-inrättningar förtjena följande att nämnas:
Till förmån för enkor efter i fattigdom aflidne Underofficerare, Korpraler och Soldater af Kongl. Westmanlands
Regemente, hvarunder äfven begripes provinsens konskriptions- eller förstärkningsmanskap, så ock
förafskedade sjuka eller blesserade Underofficerare, Korpraler och Soldater vid samma Korps, hvilkas tillstånd
kunna jemföras med ofvannämnde fattiga enkors, testamenterade framlidne Häradsskrifvaren Näf en fond,
hvilken för ändamålet blef användbar med Augusti månad 1815. Enligt det upprättade reglementet utgå
pensionerna uti 2:ne hufvudklasser, den ena Underofficers- och den andra Korprals- och Soldatklassen. Inom
den förra finnas 2:ne afdelningar, den ena med 1 pensionsrum och den andra med 2; inom den senare åter
finnas tre afdelningar, den första med 8, den andra med 12 och den tredje med 23 pensionsrum. Från början
utgingo pensionerna i Underofficers-klassens första afdelning med 30 och i den andra med 20 R:dr, samt
i Korprals- och Soldatklassens första afdelning med 12, i den andra med 8 och i den tredje med 6 R:dr
Banko årligen. Nu utgå de med respektive 90, 60, 36, 26 och 18 R:dr R:mt årligen och åtnjutas af 19
mans- och 27 qvinspersoner. Direktionen öfver denna inrättning utgöres af Landshöfdingen i Westmanlands
län, Chefen för Westmanlands Regemente, Förste Majoren, alla åtta Kompani-Cheferna, en Underofficer, en
56
Westmanlands län.
Nödhjelps- och Pensionskassor.
Korpral och en Soldat. Redogörare och protokollsförare är Regementsskrifvaren. Vid 1860 års slut var fonden
13,482 R:dr 28 öre R:mt, förutom utarrenderad, fonden tillhörande jord.
o
Ar 1855 ställde dåvarande Regements-Chefen, numera General-Majoren m. m. Fredrik af Klercker, såsom
åminnelse af dess aflidna hustru, under förvaltning af Näfska Pensionsinrättningens Styrelse, en summa
af 3,000 R:dr R:mt, hvaraf skulle bildas en stiftelse, benämnd framlidna Fru Öfverstinnan Jeanette af Klerckers
Pensionsfond, och räntan användas till pensioner för enkor efter Officerare eller deras vederlikar vid Westmanlands
Regemente. Deraf utgår nu en pension af 150 R:dr R:mt.
Sedan Hemmansägaren Olof Johan Sagström, genom testamente af den 27 November 1807, förordnat,
att af hans egendom en summa stor 1,666 R:dr 32 sk. R:gds skulle efter hans död disponeras såsom ett
stående kapital, hvaraf räntan årligen skulle utbetalas såsom underhåll till en Underofficer och 8 Korpraler
och Soldater af Westmanlands Regemente, hvilka under det ädla bemödandet att försvara fäderneslandet blifvit
vanföra och således försatta i den olyckliga belägenhet att icke kunna försörja sig sjelfva med hustru och
barn, eller som i öfrigt äro väl förtjenta och elända, bildades efter hans död deraf år 1819 en fond, hvaraf
från och med den 1 Mars 1820 utgått pensioner till Underofficeraren med 20, och till Korpralerna och Soldaterna
med 10 R:dr R:gds årligen. Fonden är enligt testators önskan ställd under förvaltning af Knektelegomedels-kassans
Direktion och utgjorde vid 1860 års slut 1,955 R:dr 25 öre.
Schenströmska Barnhusfonden stiftades den 19 Augusti 1776, då Brukspatronen M. Schenström på Ramnäs
bruk till en sådan inrättning förärade 18,750 R:dr Runt, jemte gården N:o 37 i Westerås stads norra
qvarter. Till en början underhöllos, bekläddes och undervisades i ofvannämnde gård 12 stycken barn, men
under årens lopp och stegrade priser å lifsförnödenheter befanns nödvändigt att utplantera barnen till foster
o
föräldrar
mot årligt kontant underhåll. Ar 1859 underhöll Schenströmska barnhusfonden 36 stycken barn,
hälften gossar och hälften flickor. Till denna fond och under dess förvaltning förärade framlidne Brukspatronen
F. Langenberg år 1833 5,000 R:dr och år 1855 ytterligare 5,000 R:dr Runt, och pensioneras derutaf
18 stycken barn, hälften gossar och hälften flickor, uteslutande från Westerås stad; alla dessa barnhusbarn,
tillsammans-räknade 54 stycken, äro öfverlemnade till föräldrars och fosterföräldrars vård; till deras underhåll
utbetalas af fonden årligen 25 R:dr för hvarje, utom beklädnadspenningar, 25 R:dr för gosse och 20 R:dr för
flicka, som endast vid barnets första emottagning bestås; underhållet fortfar till dess barnet fyllt femton år.
Direktionen består af Biskop, Domprost, 2:ne Konsistoriales, Borgmästare, 2:ne Rådmän, 2:ne af stadens Äldste
och en af Schenströmska slägten, som tillika är inrättningens Kommissarie.
Schenströmska Enke-pensionsfonden stiftades den 14 Maj 1777 af enkan efter Brukspatronen M. Schenström
på Ramnäs bruk, Fru Gustafva Catharina Lemoin, medelst donation af 8,333 R:dr 33 öre, och förökades
med 50 procent af framlidne Bergsrådet och Riddaren J. M. Schenström, som till pensionernas förökande
anslog för evärldliga tider 15 tunnor spanmål årligen, att utgå efter markegångspris. Ifrån denna fond utbetalas
årligen pensioner till 12 stycken behöfvande enkor efter Prester, Borgare och Civile Tjenstemän, dock,
att, om någon af Schenströmska slägten är behöfvande, han skall undfå högst tvenne af dem eller dubbel
lott; dessa pensioner, som få lyftas 2:ne gånger om året, hafva, då spanmålspriserne vai'it högre, uppgått till
50 R:dr. Direktionen består af Landshöfdingen, Biskopen och en af Schenströmska slägten, hvilken senare,
utan arfvode, förvaltar fondens medel.
Ar 1850 stiftades af Westerås stads Borgerskap under namn af Westerås Borgerliga Pensionsförening en
pensionsinrättning till förmån för personer, tillhörande Westerås stads burskapsägande Borgerskap, Fabrikörer,
samt idkare af dermed jemförligt yrke inom staden, så ock stadens illiterate tjenstemän samt deras efterlefvande
hustrur och oförsöx-jda barn, hvartill fond fortfarande samlas genom årliga sammanskott samt särskildt
beredda tillfälliga inkomster. Denna fond, af hvilken, enligt stadgarna, inga pensioner komma att utgå förr
än den stigit till 15,000 R:dr Runt, har dels genom ofvannämnde inkomstei-, dels genom donationer så ökats,
Westmanlands län.
Pensions- och sjukvårdsinrättningar.
57
att den år 1860 den 1 December utgjorde 11,989 R:dr 15 öre. Den förvaltas af en Direktion utaf 7 bland
delegarne valde ledamöter.
Af Arboga stads jord är den så kallade Herråkersjorden använd på ett sätt, som gör att den kan anses
utgöra en pensionsinrättning. Denna jord, bestående af omkring 170 tunnland åker och 259 tunnland äng,
är fördelad i 84 lotter, hvardera af omkring 2 tunnland åker och 3 tunnland äng. Af dessa lotter äro 9
anslagne till lön åt stadens Borgmästare och Komminister, och 75 fördelade på borgerskapet, så att en lott
tillkommer hvarje borgare, i den ordning han blifvit dertill godkänd, och innehafves på hans och hans efterlefvande
enkas lifstid.
Genom testamente den 21 Juli 1850 har aflidne vice Pastor G. M. Bohman förordnat, att all hans
qvarlåtenskap, efter bestridande af åtskilliga legater, skulle användas till en fond för understöd och uppfostran
af några medellösa barn i Westerås, hvilka egnade sig åt studier och derutinnan ådagalade flit och utmärktare
fallenhet, hvilken fond skulle förvaltas under inseende af Landshöfdingen i länet, Biskopen i stiftet samt
Domprosten och Borgmästaren i Westerås. Denna fond utgjorde, efter arfsutredning, ett kapitalbelopp af
21,260 R:dr Runt, hvaraf årliga räntan, efter utgifvande af några lifstidspensioner enligt den aflidnes förordnande,
utdelas med 900 R:dr samma mynt till fyra ynglingar vid härvarande högre Elementar-läroverk.
M}rcket allmänt är, att, vid uppgörande af kontrakter till antagande af grenadierer och soldater, det
betingandet göres att, om grenadieren eller soldaten för rusthållet eller roten väl tjenar en viss i kontraktet
bestämd tid, åt honom och hans hustru lofvas en stuga med planteringsland, att begagnas så länge de lefva.
Detta blir sålunda en slags pensionering ät manskapet och deras hustrur.
Den enda offentliga sjukvårdsanstalt, som under hela året finnes inom länet, är Länslasarettet och Kurhuset
i Westerås. Det förvaltas af en Direktion, bestående af Landshöfdingen såsom ordförande samt 12 af
Eders Kongl. Majit förordnade ledamöter. Läkarevården besörjes af en Lasaretts-läkare, och ekonomien af
en Syssloman, till hvilkas biträde nödig betjening är anställd. Den nuvarande Lasaretts- och Kurhusbyggnaden
är en af träd byggd, inne i sjelfva staden belägen gård, som inköptes år 1826, med understöd af 9,000
R:dr Rigds, hvilka länets innevånare för ändamålet anvisade af Landtvärnskassans behållningar. Sjukhuspersedlar
finnas för 75 sängar, men som utrymmet numera är allt för trångt, måste särskild lokal i grannskapet
hyras, då antalet af patienter öfverstiger 60 ä 65. Man är derföre betänkt på anskaffande af ny större
och ändamålsenligare Lasaretts- och Kurhusbyggnad, så snart medel dertill kunna erhållas.
Antalet af årligen vårdade patienter jemte deras högsta och minsta samt medeltal under åren 1856 Tab. Litt.
—1860, synes af följande tabell Litt. Q., som jemväl uppgifver beloppen af de årligen uttaxerade kurhusafgifterna
samt af denna sjukvårdsinrättnings inkomster och utgifter under samma år.
Tab. Litt. <1. Läns-Lasarettet och Kurhuset.
Vårdade patienter.
Kurhus-  afgift för
året för
hvarje
mantals-  skrifven
person.
E:dr Ernt.
Inkomster.
R:dr R:mt.
Utgifter. R:dr R:mt.
På
Kur-
huset.
På
Lasa-
rettet.
Högsta
antalet.
Minsta
antalet.
Medel-
tal.
Influtne
kurhus-
afgifter.
Influtne
legosängs-
afgifter.
Andra
ersätt-
ningar.
Ränte-
och
arrende-
medel.
Kollekt-
medel.
Summa.
Föl-
Kurhuset.
För
Lasa-
rettet.
Summa.
År 1856
46
259
62
16
36
0,16
8,307 19
4,583
38
—
—
372
97
417
76
13,68130
6,703 67
6,256|70
12,960
37
» 1857
62
202
43
22
33
0,19
8,354 38
3,697
39
187
60
261
—
125
2
12,575 39
6,194.89
4,525 53
10,720
42
» 1858
70
176
43
17
30
0,18
9,799'46
3,042
63
182
42
262
—
784
11
14,07062
7,136:63
4,527j 6 9
11,664
32
» 1859
108
304
58
30
44
0,25
9,358^7 5
4,747
34
77 4 2
263
—
488^0
14,935^1
7,711 66
4,67969
12,391
35
» 1860
97
367
74
21
47
0,25
13.1971—
5,033
80
307 52
263-
48014
19,281 46
7,973] 30
6,058] 6
14,031
36
Summa
3S3
1,308
280
106
190
1,03
49,016 78 21,104 54
704 96 1,421 '97 2,295
73
74,543 98
35,720 is
26,047 67 61,767 82
Medeltal
77
262
56
21
38
20,6
9,803 36
4,220] 91
140] 99
284 39| 459
15
14,908 79
7,144] 3
5,209 53] 12,353!56
Landsh.-Emb. uti Westmanlands län und. ber. för åren 1856—1860. 8
58
Westmanlands län.
Sjuk- och fattigvård.
För arbetarne vid Sala silfververk finnes en särskild mindre sjukvårdsinrättning, och under brunnstiden
finnes äfven en sådan vid Sätra brunn för dervarande fattiga patienter.
I alla trakter af länet finnas mineralkällor. De som mest begagnas såsom helsobrunnar äro: Sätra, upptäckt
år 1700, med 5 källor; Johannisdal vid Köping, upptagen år 1760; Emaus vid Westerås, upptagen år
1746; Sösta i Romfartuna socken och Ombäcken vid Arboga, mycket gammal, men åter upptäckt år 1732 och
upptagen år 1739. I öfrigt finnas Svana källa i Harakers socken, Grufferts i Rytterne, Ullvi i Munktorps-,.
Thuna i Svedvi, Brinks i Sura, Bruks i Ramnäs, Wista i Björskogs, Prestgårds i Skinnskattebergs, Boijmosse i
Norbergs, Sala invid Sala stad, Lakbäcke i Nora, Prestgårds i Huddunge, Hedbo i Möklinta, m. fl., hvilka väl
årligen begagnas, men vanligen endast af få i närheten boende personer. Någon egentlig badort finnes deremot
icke inom länet.
Inom länet finnas anställde följande Läkare: 1 Provinsial-Läkare, 1 Lasaretts-Läkare, 4 Stads-Läkare, 1
Stads-Kirurg, 1 Stuteri-Läkare, 2 Bergslags- och Grufve-Läkare, hvaraf en tillika är Distrikts-Läkare, 2 Distrikts-Läkare,
2 enskildt praktiserande Läkare, och 1 oexaminerad Bruks-Läkare; summa 15 Läkare. Af dessa
äro 3 tillika Bataljons-Läkare, nemligen en vid Lif-Regementets Husar-Korps, och två vid Westmanlands Regemente.
Den ena af de enskildt praktiserande Läkarne praktiserar endast för egna underhafvande. Dessutom
utsträcka Bruks-Läkarne vid Söderfors i Upsala län och Gysinge i Gefleborgs län äfven till en del sin
verksamhet till Westmanland, egentligen till brukens der befintliga underhafvande. Provinsial-Läkaren i Enköping
anlitas af en del utaf innevånarne i länets sydöstra del. Behof af flera Läkare är uppenbart, men
försöken att bereda sådanas anställande stranda vanligen på orternas obenägenhet att anskaffa och underhålla
ordentliga bostäder för Läkare, som af Staten aflönas.
I Westerås finnas 2:ne Fältskärer eller så kallade Badaremästare, och i Arboga en Badareämnessven.
Barnmorskornas antal var år 1860 53, hvaraf 7 i städerna och 42 på landet äro af kommunerna aflönade;
4 äro, utan särskild aflöning, enskildt praktiserande. Tre socknar, nemligen Björskogs, Himmeta och
Sala landsförsamling, sakna egen examinerad Barnmorska, men ligga nära städerna, så att de kunna begagna
städernas. Alla öfriga socknar hafva särskildt antagna Barnmorskor, somliga likväl gemensamt med någon
angränsande socken.
År 1856 vaccinerades inom länet 2,290 barn, år 1857: 2,299, år 1858: 3,163, år 1859: 2,882, och år
1860: 2,748 barn. Vaccinatörer funnos år 1860, utom Läkarne, 68, hvaraf likväl några för 2:ne socknar, så
att ingen socken eller stad saknade egen vaccinatör att anlita.
Djurläkare finnas bosatte i alla fyra städerna, vid Strömsholms stuteri och i Norbergs socken. Deras
antal var vid 1860 års slut 7, af hvilka likväl en är oexaminerad, men likväl icke oskicklig praktikus. Af
de öfriga 6 är en Läns-Djurläkare och en Sqvadrons-Hästläkare vid Lif-Regementets Husar-Korps.
Apot!leken äro 8, hvaraf likväl 2 äro filialapothek under något af de öfriga. Det ena af filialapotheken
anlades år 1860 i Ramnäs och lyder under apotheket Bäfvern i Westerås.
Angående sundhetsnämndernas verksamhet är icke mycket att säga. Då någon farsot uppkommer, vaknar
visserligen denna verksamhet något, och delvis kunna väl då vackra uppoffringar göras för kommunernas gagn,
men nästan ingenstädes förmärkes något ihållande bemödande att kraftigt verka för sundheten och den så
vigtiga omsorgen att vidtaga ändamålsenliga anordningar mot sjukdomars uppkommande. Der sådana bemödanden
göras, misslyckas de ofta i följd af obenägenheten att för ändamålet anvisa nödiga medel.
Tab. So 13. Förhållandet med fattigvården i länet upplyses af bifogade tabell N:o 13, för så vidt densamma rörande
särskilda omständigheter utgöra föremål för tabellen. Anmärkas bör, att tre landtsocknar icke äro deruti
inbegripna; en af den orsak, att inom densamma ingen gemensam fattigvård finnes organiserad, emedan hvar
och en af socknens jordägare underhåller de å hans ägor boende fattiga, och två emedan inga uppgifter om
fattigvården derifrån kunnat erhållas.
Westmanlands län.
Fattigvård.
59
I afseende på tillståndet af fattigvården kan i allmänhet sägas, att den skötes på ett temligen ändamålsenligt
sätt, så att å ena sidan ingen verkligt behöfvande blifver hjelplös, och å den andra lättja hos den
arbetsföre icke befordras. Bettlande inom länet, af till detsamma hörande personer, är ganska sällsynt, utom
någon gång i städerna, der man likväl i möjligaste måtto söker att det förekomma. De bettlande utgöra för
det mesta kringvandrande gesäller, sjömän och andra dylika personer, för hvilka detta lefnadssätt blifvit en
sådan vana, att de svårligen kunna derifrån afhållas.
Att fattigvården för kommunerna utgör en ganska betydlig tunga, synes utaf beloppet af de utgifter,
som af dem för densamma bestridas, och hvilka likväl icke till hela deras belopp här kunnat upptagas, då
bland annat husrum och vedbrand åt fattiga, som icke i fattigstuga vårdas, icke här kunnat beräknas. Kostnaderna
synas likväl numera icke vara i stigande, hvilket, då varupriserne icke fallit, utan snarare äro något
högre än förr, måste förorsakas till någon liten del af minskadt behof af understöd, men ännu mera af större
erfarenhet hos Fattigvårds-Styrelserna uti sättet att leda fattigvårdens angelägenheter.
Westerås Slott i Landskansliet och Landskontoret den 1 Augusti 1862.
F. O. SILF VEK STOLPE.
C. M. Selling.
A. B. Ahlborg.
60 Tab. N:o 1. Westmanlands län.
Tab. N:o 1.
FOLKMÄNGD.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
Den 31
December enligt
Enligt de mantalslängder, som upprättats vid slutet af
motstående år.
Utskrif-
husförhörslängderne.
Hela folkmängc
en af
Deraf frie från mantalspengar.
nings-
manskap.
Å landsbygden.
Manhön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
År 1856 ..
41,916
45,579
87,495
41,742
45,523
87,265
19,444
20,772
40,216
3,436
» 1857 ..
41,639
45,335
86,974
41,593
45,323
45,644
86,916
19,896
21,522
41,418
3,417
.» 1858 ..
42,121
45,781
87,902
41,881
87,525
20,067
21,538
41,605
3,367
» 1859 ..
42,770
46,364
89,134
42,619
46,351
88,970
20,688
22,120
42,808
3,415
» 1860
I städerna.
43,559
47,174
90,733
43,350
47,056
90,406
20,988
22,384
43,372
3,426
Westerås
1856
1,755
2,365
4,120
1,732
2,324
4,056
719
941
1,660
164
1857
1,740
2,437
4,177
1,741
2,340
4,081
748
968
1,716
173
1858
1,747
2,399
4,146
1,755
2,300
4,055
739
875
1,614
170
1859
1,814
2,432
4,246
1,763
2,336
4,099
760
890
1,650
173
1860
1,982
2,559
4,541
1,880
2,524
4,404
834
1,036
1,870
177
Arboga
1856
1,099
1,401
2,500
1,078
1,398
2,476
451
553
1,004
80
1857
1,185
1,439
2,624
1,148
1,418
2,566
510
567
1,077
95
1858
1,240
1,509
2,749
1,152
1,505
2,657
535
600
1,135
116
1859
1,281
1,520
2,801
1,296
1,533
2,829
579
639
1,218
109
1860
1,336
1,546
2,882
1,347
1,553
2,900
579
636
1,215
115
Köping
1856
701
954
1,655
721
961
1,682
286
384
670
68
1857
671
935
1,606
679
940
1,619
268
381
649
62
1858
705
953
1,658
717
959
1,676
281
387
668
62
1859
701
957
1,658
714
959
1,673
280
393
673
68
1860
752
1,011
1,763
729
971
1,700
285
403
688
76
Sala
1856
1,496
1,852
3,348
1,485
1,856
3,341
664
821
1,485
91
1857
1,452
1,813
3,265
1,446
1,790
3,236
673
794
1,467
104
1858
1,449
1,803
3,252
1,455
1,797
3,252
679
793
1,472
93
1859
1,493
1,816
3,309
1,496
1,807
3,303
717
821
1,538
98
1860
1,525
1,856
3,381
1,528
1,841
3,369
743
853
1,596
109
Summa i samtlige länets städer år 1860
5.595
6,972
12 567
5.484
6,889
12,373
2441
2,928
5,369
477
Summa i hela länet år 1860
49.151
51,146
103.300
48,834
53,945
102,779
23,429
25,312
48,741
3,903
Westmanlands län. Tabb. N:is 2 och 3. 61
Tab. lV:o 2.
JORDBRUK.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
I medeltal för firén 1856—1860.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Ärtor.
Potatis.
Arliga utsädet pä tunnland
24 kappar
24 kappar
1 tunna
14 tunna
1 tunna
24 kappar
8 tunnor
Arliga behofvet för länet till utsäde  tunnor
3,244
28,539
7,819
19,344
5,985
1,554
24,991
Tunnland åkerjord, använde till odling af
4,680
38,602
8,040
15,314
5,187
2,116
3,924
Stördebelopp i leorntal och med afdrag af utsädet fir 1856
3
6
4
2
3
2
2
1857
5-6
6
5-6
5
6
5
4-5
1858
7
5-6
4-5
4
4-5
3-4
7
1859
4-5
5-6
5-6
5
5
4
7-8
1860
5-6
5
5
4-5
5-6
6
3-4
Årlig förbrukning på person i medeltal
2 tunnor
Tab. IV:o 3.
BOSKAPSSKÖTSEL.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
Hästar.
Tjurar.
Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Getter.
Svin.
Antal vinterfödda kreatur af motstående slag (1858):
.—-
Å landsbygden
11,157
12,152
36,175
16,642
34,046
14,231
I Westerås stad
169
93
280
11
94
177
» Arboga »
72
60
240
50
150
120
» Köpings »
73
8
213
22
40
46
» Sala »
230
80
600
150
300
300
Summa
11,701
12,393
37,503
16,875
34,630
14,874
Hvartill komma enligt berättelsens text å Strömsholm
194
62
Tab. N:o 4.
Westmanlands län.
Tab. IVso 4.
SKOGSHUSHÅLLNING.
i.
Särskilde slag af skogar m. m.
Indelad
år.
2.
Areal vid
periodens
slut.
Afverkningsbelopp utfördt i
Ar.
qvantitet.
pennmge
värde.
Kongl. Maj:t och Kronan tillhörige och till Dess disposition indragne: finnas ej.
Boställens, som till trakthuggning blifvit indelade:
Militie boställen.
lyftinge i Bro socken
Norr Al i Vester Fernebo socken
• -Civile boställen.
Oster Skogsta i lillhärads socken
Ecklesiastike boställen.
Bro Kyrkoherde-boställe
Arboga dito
Setterbo dito
Fläckebo dito
Öfriga Kronohemman skogar.
Strömsholms Stuteris och Kungsladugårds jemte till Stuteriet anslagne Hbergs allmänning .
Johannisbergs Kungsladugård
Summa
Från följande bostållsskogar har, utan föregående indelning, efter särskildt tillstånd, försäljning
af skogsvaror ägt rum:
Militie boställen.
Westanberg i Vester Wåla socken, 25 stigar kol å 90 kubikfot
Civile boställen.
Mälby i Vester Fernebo socken, 331 stigar kol å 90 kubikfot
laggarbo i Skinnskattebergs socken, 30 stigar kol å 90 kubikfot
Sör Gerdsbo i Vester Fernebo socken, 50 dito dito
Osta i Nora socken, 25 st. sågtimmer å 20 kubikfot
Ecklesiastike boställen.
Gunnilbo Kyrkoherde-boställe, 150 stigar kol å 90 kubikfot
Heds
dito, 30
dito
dito
Vester Wåla
dito, 200
dito
dito
Norbergs
dito, 140
dito
dito
Möklinta
dito, 200
dito
dito
Ramnäs
dito, omkr. 100
dito
dito
Ytter-Råby Komminister-boställe i lillhärads socken, 10 stafrum h 72 kubikfot.
Häradsallmänningar.
Summa
Summa
Sockneallmänningar: till största del uthuggne.
Ekeplanteringar: på flera ställen började. Jfr texten.
Mullbärsplanteringar och flygsandsfält: finnas ej.
1348
1859
1859
1850
1857
1857
1858
1852
1848
Tunnland.
485,25,0
1,073, 3,5
70.25.5
284, 4,5
164,30,5
90.27.5
228, 3,5
1,178,21,5
723, 7,0
4,299,20,5
327
1,487
300
GOO
361
GOO
250
1,000
700
2,000
1,095
100
8,820
19,350,12,5
Kubikfot.
11,300
23,000
2.300
6,700
3,200
1,500
8.300
19,200
38,800
114,300
2,250
29,790
2.700
4,500
500
13,500
2.700
18,000
12,600
18,000
9,000
720
19,350,12,5
170,477
R:dr R:mt.
452
690
92
201
1G0
60
249
950
1,940
4,794
75
993
120
150
50
450
90
600
560
600
300
40
114,260
4,028
1856
36,007
2,710
1857
34,600
2,506
1858
32,000
2,300
1859
33,070
2,390
1860
34,800
2,674
12,580
Westmanlands län. Tab. N:o 5. 63
Tal». \r:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
1.
3.
4.
6.
10.
11.
12.
13.
Ar.
Vargar.
Lodjur.
Räfvar.
Omar.
Hökar,
Ugglor
och Ufvar.
Falkar
och
Glador.
Belopp of
utbetald
belöning.
R:dr R:mt.
1856
11
12
514
81
373
2,354
50
1857
3
12
558
38
274
2,194
—
1858
5
8
543
60
257
2,122
50
1859
2
2
650
71
410
2,321
—
1860
3
11
754
30
347
2,788
—
Summa 1856—1860
24
45
3,019
280
1,661
11,780
—
Medeltal
5
9
604
56
332
2,356
Till Tab. N:o 6 AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej varit i
tillfälle att lemna något bidrag.
64 Tab. N:o 7. Westmanlands län.
Tab. N:o 7.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTURINRÄTTNINGAR samt HANDTVERKERIER.
2. 3. 4. ! 5. 6. 7.
I
2. | 3. 4. | 5. | 6. 7.
9. Iiolll! 12.
13.
i4. r
9. 10. 11.1 12.
15.
Grufvor, Bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
Handtverkerier.
Ä landsbygden.
Ar 1860.
» S.
3:P.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Ofver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
I städerna.
Ä landsbygden.
Ägare.
W
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
Deras biträden
af
|Crq
„ p
CD P
I städerna.
Deras biträden
af
CD P
et- Qj
?r t1*
• p ö
' a> £5
Bagare
Benmjölsfabrik
Bleckslagare
Blyertsbokerier
Bokbindare
Borstbindare
Bresiljefabrik
Bryggare
Bundtmakare
Byggmästare
Färgare
Garfvare
Gelbgjutare och Gördelmakare
Glasmästare
Grufva, koppar-, och kopparverk
Grufvor-, jern
Guldsmeder
Hagelfabrik
Handskmakare
Hattmakare
Jernbruk och hyttor
Kakelugnsmakare
Kalkbränneri
Kammakare
Karduansmakare
Kimröksfabrik
Klädessömmerskor
Kopparslagare
Linneväfveri
Låsfabrik
Mekaniska verkstäder och gjuterier..
Mekanisk fabrik af finare jern- och
stålarbeten samt kirurgiska instrumenter
Messingsfabrik
Metallfabrik
Murare
Målare
Mösstillverkare
Nålmakare
Papparbetstillverkare
Perukmakare
Plåtslagare
Repslagare och Sejlare
Sadelmakare
Silfververk
Skeppsvarf
Skomakare
Skorstensfejare
Skräddare
Slagtare
Smeder och Hofslagare
Snickare
Sockerbagare
Spegelfabriker
Stenhuggare
Svarfvare
Tegelbruk
Teknisk och Kemisk fabrik
Tenngjutare
Tobaksfabrik
Tunnbindare
Urmakare
Vagnmakare
Valkverk för sämsk- och ylleväfnader
Summa
1
28
77
41
24.
18
11
29
336
14
10
1
543
80
67
11
2 —
3
25
34
22
21
10
5
137 68 48 1,083
2 109
38; 34
21
34
2
14
3
221
7
2
19
2
20
10
13
28
74
2
90
106
33
22
2 23
117
25
4 401 28 106 -
285 9 68
7
15
2
2
10
2 3
J i
6 21
5
11
40
52
25
20
28
21
29
12
1
.—
1
12
8
23
17
8
18
4
2
2
29 242
106 219195195
22
1
3
89
70
49
46
20
5
1
1
1
1
48
1
21!
9,
3
29
4
6 274
204:
Westmanlands län. Tabb. Nås 8 och 9. 65
Tab. ]V:o 8.
ALLMÄNNA VÄGAR, GÄSTGIFVERIER och SKJUTSNING, 1856-1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6. I
7- I
8. !
9.
10.
11.
12.
13.
Längd
i mil:
Kostnaden
O
p:
Antal hästar, ntgångne till
af lr
slag al
stående
fj fD S
° SS.S-g.
5 » g- 2.
p c.
<1 “ ?
^ tri £L. P
P CR? ^
P- d- CO _
a <-t o
< o? o- B
för fulländade
nya vägar
för förbättrade
vägar
C2.
po 5*
** q
)-*■ 2-
Kungs-
Gästgif-  veri-, håll-  och
reserv-
< a 2
P: B *2.
W O (?
P «P
r1
elade,
jutssta-
för-
vägar.
'i" o. § g:
g ® B- 7
p: PL 2. p*
p
r» ^ cT
p
B
af kommu-  nernas
medel.
EO
B
2 03
af kommu-  nernas
medel.
O"} D
O P
P
a
Ar.
och
krono-
skjuts.
Vid periodens slut.
Under perioden.
q. P
(A
£L p
w
2L
skjuts.
R:dr
R:mt.
Allmänna landsvägar
&7-iVo9ö"o
33 iVtnnr
73537
* TFumr
—
1,950
3,568
25
1856
841
41,249
Häradsvägar
20tWiro
9100
t sinni
—
250
1,034
5
1857
1,914
39,639
Socknevägar
^rArra
—
400
—
1858
1,126
24,467
Gästgifverier i städer
—
4
1859
900
20,490
D:o med införd skjuts-entreprenad
—
30
1860
896
21,425
Summa
147} JSfyJ
^3,VVA
0 4500
‘■Tgtnnr
QJ 9 7 2
^Tsouö
_
—
2,200
5,002
Anm. Något nytt gästgifveri har icke under denna femårsperiod blifvit anlagd t, ej heller har något gammalt blifvit indraget.
Till kungsskjuts hafva utgått år 1857: 409 hästar och år 1860: 40 hästar.
Tab. N:o 9.
SJÖFART och HANDEL ÅR 1860.
1.
2. | 3. 4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
ii.
12. |
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.1
S j ö f
art-
H a
n d e
1.
Fartyg och båtar, begagnade till
Gross-
Minut-
Han
dia
n d
e
inrikes sjöfart.
utrikes sjöfart.
handlare.
handlare.
Idkande
både gross-  och minut-  handel.
Enligt g o
mom. 1 af
Qvinnor,
enligt 4 §
Med m-  och ut-
Med
landt-
Med egna
tillverk-
i Besätt-
. .
Besätl-
Antal.
Ordningen.
Ordningen.
ländska
varor.
varor.
ningar.
Antal.
ri Sjöfolk.
11 Skeppare.
Lästetal.
►
p
SL
Lästetal.
1 Skeppare.
Sjöfolk.
Husbönder.
CO
q
q
O
5'
cnj
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Westerås fögderi
Strömsholms d:o
2
64
| |
37,18 2 2
! 64 128
-
3
Dito våg
8
281 | 8 15| —
.....
-
Kungsörs fögderi
10
175 1 10 15
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
Bergslags d:o
9
CO
o
CO
l-i
GO
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
9
3
—
—
Salbergs d:o
—
—i “
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
8
6
—
—
—
—
| Wäsby d:o
2
31 | 2 3
-
-
Westerås
22j 656,74 8 5
—
—
—
—
_
44
41
—
—
2
—
10
1
Arboga
22
827,19 27j 35
10
18
—
—
2
2
1
Köping
9
341,84 9 17
15
Sala
—
j —j —
Summa
148 2,439,951 139| 238
-
—
97
83
-
_
4
2
16
1
22
9
2
2
_
—
Anm. 64 fartyg, sorn passerat Strömsholms kanal, äro icke uppmätte i lästetal, men bära tillsammans en drägtighet af 18,630 Sktt Bergsvigt.
I Arbona äro 2 ångfartyg inberäknade uti fartygens antal. Bland sjöfolk äro för Arboga icke upptagna de, som seglat med stadens fartyg, men
sm-
norstädes påmönstrat. — För Arboga äro här icke
upptagna andra Handlande, än de
sorn hålla öppna salubodar, men
liela antalet at burskaps-
ägande Handlande och Enkor utgjorde vid 1860 års slut 34.
Af de för Sala uppgifna 15 burskapsägande Handlande hafva under år 1860 endast 8 sin
handelsrätt utöfvat.
jMndsh.-Emb. uti Westmanlands län und. ber. för åren 1856—1860.
Tab. N:o 10. Westmanlands län.
Tab. lV:o 10, A.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER m. m. Å LANDSBYGDEN ÅR 1860.
1.
2.
3. !
4.
5.
6.
7.
8.
Hemman.
Antal
Hemman och lägenheter af alla slag, vid^periodens slut,
med specificerad hemmansnatur.
Mantal.
td
0-
B5
O
Oj |
ningsvärde
Oförmed-
ladt.
3
i
o.
aT
Oj
Pj C !
n Pr1
sr 5
« 5
crq
cn
O
•-*
Oj
O j
0
PV
CO
c
CO?
O
p:
ort?
CD !
B
ty-  co
CD
sista året.
R:dr R:mt.
Kronohemman.
1
Under allmän disposition.
i
Kungsladugårdar
411
411
9
21
' 4
21
353,840
—
331
281
37
21
7
1
161,404
—
Boställen
197H
184U
233
120
103
34
1,168,176
37
Jordlägenheter
4
46
211,590
87
Summa
272}f
25144
279
166
114
102
1,895,011
24
Under enskild disposition.
Kronosäterier
4
2
4,530
—
Hemman
1U|
108
178
49
36
43
589,259
50
Boställen
1
1
1
5,520
—
Jordlägenheter
119
25
68,356
—
Summa
1131
1094
181
168
36
68
667,665
50
Sammandrag.
Under allmän disposition
272M
25444
279
166
114
102
1,895,011
24
; Under enskild disposition
1131
1094
181
168
36
68
667,665
50
: Summa
385||
36344
460
334
150
170
2,562,676
74
Skatte-egendomar.
Boställen
Ifrrr
1 7
12
1
2
2
22,982
25
Säterier
371
374
30
61
15
9
345,676
33
! Hemman
1.997US
1,925444
6,332
1,945
2,154
601
12,237,285
33
Jordlägenheter
6
127
109,895
62
Summa
2,0391
1,9664
6,374
2,013
2,171
739
12,715,839
53
Frälse-egendomar.
Säterier och ladugårdar
991
974
85
214
154
10
1,050,269
55
B.å och rör
25*
204
44
35
12
140,567
78
Hemman
441|f
401J4
742
382
209
80
2,465,282
—
Boställen
1
T
1
2,790
—
i Jordlägenheter
10
47
20,261
50
Summa
56611
52(y,
872
641
375
137
3,679,170
83
Sammandrag.
Krono
385JI
460
334
150
170
74
Skatte
2,0394
1.966J
6,374
9 om
2,171
7£JQ
Frälse
56614
520^5-
872
641
Summa
2,992*
2,850^
7,706
2,988
2,696
1,046
18,957,687
10
Sågar och qvarnar
271
748,134
Westmanlands län. Tabb. N:is 10 och 11. 67
Tab. ]V:o 10, B.
TOMTER och JORDAR I STÄDERNE ÅR 1860.
1.
2.
3.
4.
5. | 6.
7.
8.
9.
10.
11.
Tomter, jordar och lägenheter af alla
slag, sista året i hvarje stad.
Tomter.
Jordar.
Uppskattningsvärde sista året.
R:dr R:mt.
Antal
►><>
PT*
a>
<^i
c-
S- t»
1 a gr
Po
l5 S o
B &
Tunnland.
Summa
tunnland jord.
Hemmantal.
bebyggde.
obebyggde.
Af hus och
tomter.
Af jordar.
Summa.
R:dr R:mt.
Westerås ')
361
59
870
I
391-rVj 1,569*
2,830*
2,444,701
73
363,332
53
2,808,034
26
Arboga 2)
348
17
605
686 2,432
3,723
27
751,600
—
213,750
—
965,350
—
Köping 3)
230
20
540
294 85
919
154
656,589
50
141,340
50
797,930
—
Sala *) ~
248
21
1,189
3,189 j 12,892
17,270
424
472,792
—
642,535
—
1,115,327
—
Summa
1,187
117
3,204
|
4,560*1 16,978*
24,742*
OO
4,325,683
23
1,360,958
3
5,686,641
26
Anmärkningar:
1) A Kronans och fromma stiftelsers
m. fl. egendom
har något värde icke varit åsatt, emedan de varit från bevillning fria.
2) 49 tunnland 13 kappland åker, tillhörig Arboga landsförsamlings kyrka samt Pastors och Komministers boställen,
äro belägna inom
stadens område,
men
ingå i Kungsörs fögderis räkenskaper, och
äro derföre ej i
ofvanstående jordareal inbegripne.
3) Köpings stad äger dessutom den så kallade Slyta allmänning om 194 tunnland, belägen i Odensvi socken.
4) Ä de Sala stad tillhörige fastigheter hafva några värden hittills icke blifvit satte.
Fast egendom tillhörig Kronan
eller
fromma stiftelser
finues icke inom
staden. 54 backstugor samt bergslagsarbetares s.
k. tilldelningar äro icke uti antalet å här uppgifne tomter inbegripna.
Tal». i¥:o 11.
LAGA SKIFTEN m. m. ÅREN 1856-1860.
1.
2. !
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9. 1
10. |
11.
Ar.
Sökta
skiftens
antal.
Fastställda sk
i f t e n.
Arfvoden
till landt-  mätare och
gode män
för laga
skiften.
R:dr R:mt.
Hela be-  räknade
utgifts-  ersättningen.
R:dr R:mt.
Antal.
Skiftade
mantal.
Skiftade ägor
i Qv.refvar.
Oförmed-
lade.
Förmedlade.
Inrösningsjord.
Afrösnings-
jord.
Aker.
Äng.
Odlings-
mark.
1856
44
86
40|
11,642
18,616
77,467
19,298
43,332
1857
43
69
76J
23,950
26,540
530
109,713
43,483
120,590
1858
28
92
63|
19,132
26,550
616
100,326
39,457
109,424
1859
25
122
75f
27,089
31,906
224
126,761
49,925
138,455
1860
36
109
75|
21,197
16,784
1,261
71,694
29,794-
82,645
Summa 1856—1860
176
478
3314
103,010
120,396
2,631
485,961
181,957
494,446
68 Tabb. Nås 12 och 13. Westmanlands län.
Tab. N:o 12.
SPARBANKER.
1.
2.
3.
4.
5. T 6.
7. 8.
9
10.
11.
12.
13.
14
Sparbankernes benämning och
stiftelseår.
Antal delegare.
Hela kapital-  tillgången
R:dr Rrut.
Öfverskott
eller besparing
öfver delegar-  nes andel.
Af del
insatt belopp. Erdi' R:mt.
e g a
r n e
uttaget belopp.
R:dr R:mt.
—
Vid periodens slut.
1856. 1857. 1858. 1859. 1860.
1856. 1857.
1858.
1859.
1860.
Westerås, stiftad år 1826
1,531
231,768 22
13.41715
| | 1
50,508 5 e138,647 3 4 33,648! c 3 38,898
50 59.258 79
24.275
4 4 40,560 81
43,224
26
34,726
52
41,88054
Arboga, stiftad år 1859
249
14,335 ci
558)28
—!
j—i 6,313
87 8,427 95
—
135
42
1,41704'
Köpings stads och Åkerbo hä-
rads, stiftad år 1814
486
69,045 36
3,943 -
11,094 78 11,288
4 4 13,523 28 12,254
30 13,409 01
14,389
34 12,430 03
15,068
90
12,210
38 12,983 —
Sala stads, stiftad år 1828 ...
897
64,676 78
5,780 54
6,333 25 7,695
63 6,571 44 8,005
94 11,744 06
5,578
90 8,360 62
7,942
12
9,683
06 12,219 12
Heds, stiftad år 1852
30
1,954 05
453 6 7
83 94 146
03 99 264
- 288-
267
69 333 87
100
34
182
43
3 87
| Simtuna Sparbanksförening,
stiftad år 1860
58
5,800
02
41)67
I~l
|__
- 5,757j—
—i — 1—
—
—
355)97'
! Summa
3 251
387,580
04
24,194 31
68.020 53 57.777 44 53,842 35 65,736
61 98,884 81
44,511
37 61,685 33
i 1
66,335
62
56.937
81
68 859 54'
Tab. X:o 13.
FATTIGVÅRD.
1
1-
2.
o
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14
15. 16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
År.
Fattigvården
>
P
2L
p*
dÅ
P*
C
CO
Antal fattighjon, som erhållit
full försörjning.
Antal af fattig-  vården under-  stödde, som ej
fått full för-  sörjning.
Fatt
i g v
ilie
n s
crq
a>
B
rn CD
» 5
B p
mB
1—1 »-ta
CD O:
<-t- t-j
fOO P-I
0 2 !L
ri g ST
2 cd* ^
£f§ ~
2- pT £
1 3 I*
Äldre perso-  ner vårdade
Barn,
vårdade
i och
utom
fattig-  hus.
*
Summa.
Summa
af båda
könen.
Inkomster.
R:dr R:mt.
Samtlige
utgifter
i och för
fattigför-  sörjnin-  gen.
cd"crq >
sr s s?
CD pj P
** o
Mi-
p9 hj
er* ££ cd
*-• Z?.
puiyq cd
< £
& PO 3
crq -s 'zr.
P" —
» B<1
B P? £:
3 S-i
p n **■
Ersättning
Summa
R:dr
i fat-  tig-  hus.
på an-  nat sätt.
P
B
CD co
«J ^ PS
SS-
P“
2L
P
' S-7
P '
m.
q-
m.
q-
m.
q-
m.
q-
m.
j Sum-
) ma.
3
?■»
» 3? P
• ST
CD^ g.
• ' CD
g, g.
R:mt.
R:drR:mt.
Landsbygden.
1856
36
1
150119
76
259
120
295
202
205
398
759
1,157
695
1
1,481 2,176
21,487
5,594
34,252
•
155
61,490
68,585
1857
35
150,121
77
262
118
284
219
206
414
752
1,166
666
1,475 2,141
23,884
6,132
30,873! 42
139
61,070
66,288
1858
35
150124
72
254| 127
293
207
208
406
755
1,161
629
1,427 2,056
22,911
6,642
28,670
42
241
58,506
59,964
1859
35
156
124
67
238! 129
298
203
199
399
735
1.1 4
601
1,409 2,010
21,203
7,479
26,323
42
829
55,876
56,828
1860
35
152
122
67
240! 122
294
192
198
381
732
1,113
590
1,383 1,973
21,065
7,236
27,226
42
136
55,705
57,226
Städerna
1856
3
6
4
34
81
15
26
76
71
125
178
303
148
644 792
6,603
25.136
1,388! -
156
33,283
33,002
1857
3
6
4
37
81
9
28
78
83
124
192
316
119
544 663
6,517
23,492
1,965
1 —
574
32,548
32,258
1858
3
6
4
29
78j 10
33
73
85
112
196
308
68
391' 459
7,384
21,281
1,613
_
341
30,619
28,410
1859
3
6
4
31
81 j 14
30
80
91
125
202
327
55
360 415
6,158
19,495
1,697
17
27,367
26,367
1860
3
6
4
31
80. 10
28
77
85
118
193
311
61
392! 453
5,895
19,740
1,629
—
627
27,891
26,918
Hela länet ...
1856
39
156
123
110
340! 135
321
278
276
523
937
1,460
843
2,125; 2,968
28,090
30,730
35,640
2
311
94,773
101.587
1857
38
156
125
114
343 127
312
297 289
538
944
1,482
785
2,019 2,804
30,401
29,624
32,838
42
713
93,618
98,546
1858
38
156
128
101
332i 137
326
280 293
518
951
1,469
697
1,818' 2,515
30,295
27,923
30,283
42
582
89,125
88,374
1859
38
162
128
98
319! 143
328
283290
524
937
1,461
656
1,769 2,425
27,361
26,974
28,020
42
846
83,243
83,195
1860
38
158
126
98320 132
322
269283
499
925
1,424
651
1,7751 2,426
26,960
26,976
28,855
42
763
83,596
84,144
Anmärkning. 3 socknar
3 landet äro ej upptagna
i denna tabell
Jfr berättelsens text sid. 58.
STOCKHOLM, 1862. P. A. MOESTEDT Ä SÖNER.
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIERA STATISTIK.
#ij Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd.
LANDSHÖFDINGE-EMBETETS
UTI
STORA KOPPARBERGS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ÅREN
1856-1860.
1. Länets allmänna beskaffenhet och indelning;.
Stora Kopparbergs län har, sedan sist afgifne berättelse, till sina gränser icke undergått någon förändring.
I sådant afseende anhängiggjorde frågor, i och för afhjelpande af oregelbundenheter i den administrativa indelningen,
så att delar af Äppelbo och Orsa socknar, uti ecklesiastikt hänseende redan från länet afsöndrade,
komme att blifva det jemväl i öfriga förhållanden, voro vid 1860 års utgång ännu icke komne till slutlig behandling.
Länets vidd kan i följd deraf uppgifvas, såsom oförändrad, till 288 qvadratmil.
Vid ofvannämnde års slut befanns detta län indeladt i 38 hela kyrkosocknar jemte ofvannäinnde tvenne
till Rämens och Loos socknar förlagde delar af Äppelbo och Orsa socknar, 37 pastorater, 21 härader eller
tingslag, 7 prosterier, 4 domsagor, 35 länsmansdistrikter, 7 fögderier och 7 häradsskrifv ar edistrikter, sedan VesterDalame
i sådant afseende år 1858 afskiljdes från Vester-Bergslagen. Vid nu varande pastorers afgång är
bestämdt, att från Rättviks socken afsöndras till eget pastorat Boda kapell-lag, från Mora socken Wåmhus
kapell-lag, från Stora Tuna socken Silfbergs eller Nikolai kapell-lag, från Grangärdes socken Ludvika kapelllag
och från Lima socken Transtrands kapell-lag.
Utom ofvannämnde oregelbundenheter i den administrativa indelningen, för hvilkas afhjelpande yppade
frågor till behandling förevarit, äro jemväl till handläggning i sådant afseende anmälde, i Statistiska CentralByråns
berättelse för åren 1851—1855 omförmälde förhållanden i afseende på angränsande delar af Svärdsjö
o
och Sundborn, Leksand, Ahl och Bjursås, Stora Tuna och Aspeboda, Stora Tuna och Grangärde, Näs och
Landsh.-Emb. uti Stora Kopparbergs län und. ber. för åren 1856—1860. 1
2 Stora Kopparbergs län. Kartor. Innevånare. Schismatiska rörelser. Bygnadssätt. Klädedrägt. Föda.
Säfsnäs, hvartill äfven numera kommit fråga om gränseförhållandet emellan Avesta bruksförsamling och Grytnäs
socken.
Öfver Falu stad har blifvit utgifven, år 1856, af Herr Professoren och Riddaren J. S. Bagge en Karta,
grundad å C. Linderoths år 1805 affattade, äfvensom, på föranstaltande af Komitéen för undersökning af grunderne
till städernes beskattning år 1858 af dertill förordnade Ingeniören vid Kongl. General-Landtmäteri-Kontoret
Gustaf Ljunggren en Karta öfver staden Falun med dertill hörande ägor; äfvensom genom Undersöknings-Komitéens
för Statens Jernvägar försorg en Karta, som omfattar äfven en del af Stora Kopparbergs län.
2. Innevånare.
Tab. N:o 1. Tabellen N:o 1 upptager folkmängden, särskildt för landsbygden och städerne, för hvartdera af åren
1856 till och med 1860, efter mantalslängderne, och för hela länet sistnämnde år, hvarvid dock, enär mantalsskrifning
i Särna socken icke äger rum, befolkningen derstädes är beräknad efter uppgift från vederbörande
presterskap; och inhämtas deraf, vid jemförelse med hvad härom är oinförmäldt i berättelsen för år
1855 (enligt 1854 års mantalsskrifning) att för derpåföljde år länets befolkning blifvit ökad med 8,581 personer.
Då orten i någon väsendtligare mån icke varit hemsökt af allmänt härjande farsoter, torde derifrån
kunna till en del härledas befolkningens nyssomförmälde tillväxt, men då tillökningen efter 1856 års felslagna
skörd visar sig ganska obetydlig och först under år 1860 uppgått till samma höjd som under året 1856, synes
deraf uppenbart huru befolkningens bergningsförmåga, återställd genom fördelaktigare skördar och ökade
tillfällen till inkomstgifvande arbeten, i förening med öppnade lättade kommunikationer, öfvat ett mägtigt inflytande
på folkökningen. Någon annan giltig grund kan ej heller framställas dertill att, oaktadt den manliga
befolkningens förökning under dessa år, antalet af utskrifningsmanskapet likväl årligen befinnes minskadt, än
att allmogens bergningsförhållanden för 20 år tillbaka voro i följd af ogynsamma skördar och ringa arbetsförtjenster
ganska ofördelaktiga.
Flerestädes inom länet, förnämligast inom Mora, Orsa och Elfdals socknar, hafva redan förut yppade
schismatiska rörelser fortfarit, måhända tilltagit, men verka nu mindre störande än tillförene. I nämnde socknar
uppgår antalet af Baptister tillsammans till 760 personer, och odöpta barn inom Orsa och Elfdals socknar
äro uppgifne till 118. För deras religionsöfningar hafva i nämnde tre socknar separatisterne uppfört
särskilda byggnader, men de hafva icke i stadgad ordning bildat särskilda församlingar.
Allmogens hygnadssätt har föga undergått förändring. Bostäderne äro i öfre Dalorten i allmänhet trånga
och anspråkslösa, men i de nedre delarne af länet bättre, ansenligare och beqvämligare. Förbättrade, mera
värmegifvande och vedbesparande eldstäder än de tillförene brukliga öppna spislarne införas der mera allmänt
och nya tak läggas både på manbyggnader och uthus, der tegel icke lätt är att tillgå, af spån eller stickor,
kallade »pertor», såsom vida ändamålsenligare och mera virkesbesparande än förut brukliga med näfver och
takved eller bräder.
I Dalsocknarne bibehållas väl hufvudsakligen folkets enkla hemgjorda drägter, ehuru äfven der främmande
tyger börjat i någon mån begagnas, såsom i länets nedre delar länge varit och ännu är förhållandet,
utan att denna förändring bidrager till att sprida en önskvärd förbättring i renlighet och snygghet, vare sig i
bostäderne eller beklädnaden.
Mera, än odlingen af höstsäd inom länet, har allmogens användande deraf till brödföda tilltagit, hvadan
sådan vara måste från andra orter köpas, men förbrukningen af spritdrycker har å landet allestädes, der utskänknings-
och minuthandelsställen icke förefinnas, högst väsendtligen aftagit, utan att andra drycker derstädes
i stället mera allmänt begagnas; hvaremot, der så beskaffade försäljningsställen äro inrättade, likasom
i städerne, någon minskning i förbrukningen af spritdrycker eller deras omåttliga förtärande icke torde kunna
anses äga rum, ehuru så kalladt bäijerskt öl derstädes till ganska betydligt belopp numera äfven förtäres.
Stora Kopparbergs län.
Näringar. Jordbruk. Handelspriser å säd. 3
Större eller mindre boksamlingar förefinnas inom de flesta af länets socknar, mer eller mindre flitigt
begagnade, allt efter den håg dertill, som gifves och upplifvas af dem, hvilka handhafva bokförråden; men
för särskildta folknöjen och frivilliga öfningar i vapenbruk hafva under ifrågavarande år några åtgärder icke
blifvit vidtagne.
3. Näringar.
För att vid slutet af hvarje, eller något visst bestämdt år, tid efter annan kunna uppgifna geometriska
tunnlandtalet af den odlade jorden och den naturliga ängen, efter den förändring de till följd af odlingarne undergå,
skulle oundgängligen erfordras en fullständig och fortgående ägo-affattning; men då en sådan anstalt
icke förefinnes och icke heller lärer kunna åstadkommas, så torde detta tunnlandtal få angifvas i öfverensstämmelse
med de beräkningar, som för uppgifterne till Finans-Komitén ägde rum, eller, med antagande af
någon årlig förhöjning, uti mera runda tal, såsom till 140,000 tunnland odlad jord och 170,000 tunnland
ängsmark.
I Kopparbergs och Näsgårds samt en del af Säters och Vester-Bergslags fögderier anses jorden vara af
medelmåttig beskaffenhet, men i öfriga delar af länet torde den allmännast vara att hänföra till svag, ehuru
den äfven å kalkformationen inom Mora, Orsa, Sofia Magdalena, Ore och Rättviks socknar i Ofvan- och NedanSiljans
fögderier derifrån gör ett fördelaktigt undantag.
Vexel- eller så kalladt koppelbruk är i Kopparbergs, Näsgårds, Säters och Vester-Bergslags fögderier
det allmännaste bmkningssättet, med 7 till 9 års omlopp af gödsladt träde, höstsäd, 3 år gräs, eller flere, samt
2 eller 3 år hafre. I de öfriga tre fögderierne förekommer mest tredingsbruk, eller 2 år säde och 1 år träde,
hvilket dock i mån som foderodling på åkern tilltager, efter hand synes småningom undergå förändring.
Tabellen N:o 2 utvisar beräknade årliga utsädet per tunnland af hvarje sädesslag, behofvet deraf Tab. n;o 2.
för utsäde årligen i länet, samt år 1860 för odling af hvarje sädesslag använde tunnlandtalet och skördebeloppet
i korntal, beräknadt för hvartdera af åren 1856—1860, äfvensom årliga förbrukningen deraf på hvarje
person i medeltal. I enlighet med dessa beräkningar och i öfverensstämmelse med den erfarenhet, som äfven
under senare åren vunnits, vill det synas som uti vanliga år produktionen af höstsäd icke är tillräcklig för,
men att vårsäd, förnämligast hafre, skördas utöfver åtgången inom länet; varande den blandsäd, som i vissa
trakter begagnas af mycket olika sammansättning, såsom af vårråg, korn, ärter och hafre, råg, korn och hafre,
korn och hafre, till olika blandningsförhållanden, men hufvudsakligast § hafre och J korn.
Icke utan framgång utsträckes inom länet och i delar deraf, der sådant för icke många år sedan ansågs
omöjligt, odlingen af hvete både såsom höst- och vårsäd.
Handelspriserne äro från olika delar af länet uppgifne att hafva varit de i nedanstående tab. Litt. Tab. litt. a.
A. anförde.
Jordegare i Bjursås, Gustafs, Leksands och Rättviks socknar hafva för skada å grödan genom hagel år
1858 åtnjutit understöd af allmänna medel, utan återbetalningsskyldighet, till belopp af 1,000 R:dr Rint. Lika
-
Tab. Litt. A. Handelspriser å säd.
Hvete.
Råg.
Korn.
Blandsäd.
Hafre.
Ärter.
Potates.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
År 1856
34 å 34,50
21 k 24
18 å 20
14,75 k 18
9,50 k 14
22,50 ä 24
6 å 8
» 1857
27
16,50 k 27
16,50 k 20
11 ä 20
7 k 10,50
24
6 k 11
» 1858
20
12,75 k 18
11 ä 14
8,62 ä 12
5,75 & 8
18
4
» 1859
18 k 20
12 k 20
10,50 k 19
8,62 k 18
5,75 å 10
14 å 16
4 k 9
» 1860
21,50 k 22
13,50 å 26
11,50 ä 21
9,12 ä 18
5,50 k 10
16
4 k 9
4 Stora Kopparbergs län. Understöd för missväxt. Trädgårds-och boskapsskötsel. Handelspriser å ladugårdsalster.
ledes hafva utan återbetalningsskyldighet, men mot förbindelse att använda medlen för arbete å vissa vägarbeten,
Särna socknemän och Öije kapellsboer till understöd i följd af 1855 års för dem svaga skörd utbekommit
1,750 K:dr, äfvensom Stenbergs byamän i Orsa socken, af enahanda anledning, under vanliga bestämmelser
ett gåfvoanslag af 300 R:dr. Mot förbindelse att med J årligen försträckningen återgälda hafva jordägare
i Westerdals samt Ofvan- och Nedan-Siljans fögderier åtnjutit understöd för afhjelpande af behofven i
följd af 1856 års missväxt, med ett sammanräknadt belopp af 114,610 R:dr 50 öre, som sedermera är vordet
till fullo återbetaldt, äfvensom utan återbetalningsskyldighet tillsammans 6,350 R:dr Rmt, att användas till
understöd, dels genom för orten gagneliga arbeten, dels åt behöfvande, som saknade förmåga att genom arbete
sig försörja. Derförutom hafva, i följd af berörde allmänna missväxt och skada å grödan genom hagel,
understöd blifvit under ifrågavarande fem år utgifne af länets Nödhjelpskassa till ett sammanräknadt belopp
af 16,638 R:dr Rmt, dels mot återbetalningsskyldighet, dels mot förbindelse att dermed utföra gagneliga arbeten
inom orten och dels såsom gåfvoanslag. De understöd, hvartill 1860 års missväxt föranledt, hafva icke
under ifrågavarande tidsperiod kommit länets befolkning till godo och blifva i följd deraf föremål för den
berättelse, som framdeles kommer att i ämnet afgifvas.
Trädgårdsskötseln och fruktträdsodlingen bedrifvas ännu i högst ringa mått, kämpande mot föreställningen
om dess osäkra och föga lönande afkastning och fördelar; dock börjar i närheten af städerne en och annan
att deråt egna mera omsorg och uppmärksamhet, så att, på framgången af sådana försök, en förhoppning
kan byggas derom att trädgårds-, fruktträds- och blomsterodlingen skall blifva äfven här i orten allmännare
känd och värderad samt i följd deraf äfven utöfvad.
. N:o 3. Tabellen Nio 3 upptager antalet af kreatur, underhållne öfver den vinter, hvarmed året 1860 slutat.
Under vanliga förhållanden är fodertillgången otillräcklig eller knapp och af svag beskaffenhet i öfre
delarne af länet, men för öfrigt tillräcklig och har under den senare tiden af ifrågavarande år utfallit på sistomförmäldte,
för boskapsskötseln förmånliga sätt. Den större boskapen har ock derunder tilltagit i antal,
dertill måhända äfven uti icke så ringa mån bidragit den minskning i antalet af ungboskap, får och getter,
som visar sig vid jemförelse emellan ofvannämnde tabell och uppgifterne till Finans-Komitén. öfvertygelsen
om fördelen af en starkare utfodring sprider sig allt mera bland befolkningen i länets nedre delar, men kan
ej så lätt vinna tillämpning i de öfre Dalsocknarne, till en del i följd af fodertillgångarnes svaga beskaffenhet
och seden att hålla många kreatur, utan beräkning deraf, att få djur af bättre slag, väl födde, lemna bättre
afkomst, än flere dåliga, svagt och knappt lifnärda. På årsväxtens och fodertillgångarnes beskaffenhet beror i
väsendtlig mån beloppet af den spanmål, som användes till kreaturens utfodring, men torde i medeltal uppgå
till omkring 64,000 tunnor, egentligen hafre.
Oaktadt den större uppmärksamhet, som i sydligare orterne af länet numera egnas åt ladugårdsskötsel,
torde afkastningen der icke öfverstiga ortens behof, hvaremot sådant utan tvifvel är förhållandet i de nordligaste
och vestligaste trakterne. Befolkningens större användande af ladugårdens afkastning till egen förbrukning
samt svagare sommarbeten för kreaturen i de förra, äfvensom ett motsatt förhållande i de sistnämnde
trakterne af länet, med vidsträckta, rikare fjellbeten, gifva till dessa skiljaktigheter en säker förklaring,
äfvensom anledning till den förmodan, att ett öfverskott från ladugårdarne i länet årligen utföres, ehuru
sannolikt icke af betydenhet.
Vid försäljning af kreatur och ladugårdsprodukter hafva priseme omvexlat för en oxe från 50 till 120
R:dr, en ko från 35 till 80 å 100 R:dr, en ung god arbetshäst från 300 till 400 R:dr, ett lisp. färskt nötkött
från 2 R:dr 50 öre till 5 R:dr 50 öre, ett lisp. smör från 10 till 13 R:dr, ett tjog ägg från 85 öre till 1
R:dr 50 öre, 1 & ull 1 R:dr till 1 R:dr 50 öre, 1 kanna söt mjölk från 20 till 33 öre.
Hästarne, för det mesta af Norsk race, äro starka och härdiga, men äro i de fattigare socknarne af
Dalorten mindre och svagare, utan tvifvel en följd af dåligt underhåll. Boskapen är i dessa trakter särdeles
Stora Kopparbergs län.
Farsoter bland djuren. Nyodlingar. Gödsling. Stängsel. 5
småväxt och lemnar afkastning i förhållande dertill och till utfodringen. Med lika underhåll skulle dock sannolikt
andra kreatur ej lemna bättre afkomst, än denna småväxta fjellrace. I de sydligare trakterna äro kreaturen
af en större växt och mångenstädes röjer sig inblandningen af bättre blod från de tider, då afkomlingar
från Holländeriet vid Strömsholm och andra ställen med vårdad boskapsstam blefvo spridde i landsorterne,
så att äfven från allmogens ladugårdar i vissa socknar kor kunna erhållas som på året lemna 7 till 800 kannor
mjölk och deröfver.
För att åstadkomma en förbättrad boskapsafvel blef en Kronans stam af Ayrshire djur, utgörande likväl
icke mera än 1 tjur och 8 qvigor, år 1860 uppställd vid Näsgård i Husby socken, men förflyttades snart till
Grängshammar i Stora Tuna socken, och för enahanda ändamål uppköptes samma år af ett enskildt, för sådant
ändamål bildadt bolag, 2 tjurar och 10 qvigor af nämnde race, hvilka uppställdes vid Wassbo i Aspeboda
socken, der länets Landtbruksskola är förlagd.
Inom öfre Dalorten underhålles icke fjäderfä, om ej hos någon ståndsperson, och äfven i öfriga delar
af länet är antalet af underhållne dylika djur mindre betydligt, bestående nästan endast af vanliga höns.
Blott i ringa mån idkas af en och annan biskötsel i nedre delarne af länet.
I några socknar af Vesterdalarne utbröt år 1859 mjeltbrand bland nötboskap och svinkreatur, och för
öfrigt har bland hästar springorm nästan alla år varit mer och mindre gångbar. Någon allmännare dödlighet
hafva dessa sjukdomar dock icke åstadkommit. Den förstnämnde sjukdomen upphörde snart med de förhål
landen,
som framkallat densamma, och i den mån Djurläkares biträde i tid påkallas visa sig föreskrifterne
verksamma äfven till den senare sjukdomens häfvande, men då allmogen endast med motvilja kan förmås att
anlita behörig Läkares råd, har springorms-sjukdomen år från år blifvit allmännare spridd och mera svårartad.
Genom nyodlingar förnämligast å förut vattendränkt mark, sedan den genom afdikning blifvit dertill
användbar, utvidgas jordbruket årligen, ehuru vidden deraf ej kan här uppgifvas. Afven genom grunddikning,
som efter hand mer och mer vidtages, förbättras åkern och till vinnande af högre afkastning förbättras jemväl
någon ängsmark genom vattning och öfversilning. Dessa åtgärder förberedas och ledas af en för länet
anställd och af Hushålls-Sällskapets medel aflönad Agronom, hvars trägna sysselsättning, under all den tid af
året som marken är bär, bevittnar den håg, som för jordbrukets förkofran lifvar dess idkare i denna landsort.
De understöd, som för omkring 20 år sedan tillgodokommo flere delar af länet för då bestämde vattenaftappningsföretag,
väckte hos allmogen denna håg till förut obrukbara jordvidders bearbetande och mera än de
lån, som nu lemnäs med långvariga och invecklade återbetalningsbestämmelser, skulle fortsatta anslag till de
vattenaftappningar, för hvilka kostnaderne öfverstiga allmogens förmåga, befrämja tillgodogörandet af de betydliga,
af vatten fördränkta, odlingsmarker, som ännu inom länet vänta på erforderlig bearbetning för att
lemna rika skördar, förnämligast af foder, och upphöra att föranleda frostskador på grödan å tillgränsande
åkerfält.
Från äldre tider ökas inom länet gödseltillg äng arne genom en ändamålsenlig och vårdad tillblandning af
dyjord, skogsvrak och strö, och behandlingen af gödseln torde i allmänhet här äga företräde för gödselns vård
i flere andra orter af riket, förnämligast på slättbyggderne, men ökade och förbättrade gödseltillgångar kunde
visserligen, utöfver hvad nu är förhållandet, beredas, isynnerhet genom en bättre och starkare utfodring samt
genom ett mera ändamålsenligt tillgodogörande af den flytande spillningen, än som nu äger rum, der det icke
alldeles försummas.
Kongl. Förordningen den 21 December 1857, om vård af husdjur till förekommande af skada å andras
ägor, har visserligen på flere ställen, isynnerhet der större ägor sammanligga, utan dermed sammanhängande
skogsmark, föranledt förut varande stängselns borttagande eller anbringandet af mera skogbesparande hägnader,
men i allmänhet antager allmogen sällan och sent till efterföljd hvad som afviker från förfädernes seder
och bruk.
6
Stora Kopparbergs län.
Lantbruksskolor. Dagsverkspriser. Skogshushållning.
Bland föremålen för Hushållnings-Sällskapets verksamhet bemärkes främst bemödandet att genom Landtbruksskolans
ändamålsenliga ordnande och förseende med erforderliga byggnader för att, medelst den undervisning,
som der meddelas, såväl theoretiskt som praktiskt, få duglige och kunnige arbetare och arbetsföreståndare
bildade, enär derförutan arbetena för jordbrukets förkofran måste komma att misslyckas eller endast
sent och med känbara uppoffringar för den enskilde kunna föras till det åsyftade målet. Ett välgörande inflytande
på jordbrukets utveckling och förkofran förmärkes vidare af de utställningar af kreatur, redskap,
spannemåls- och fröprofver m. m. och industrialster samt af de täflingsplöjningar, som Hushållnings-Sällskapet
vid årliga landtbruksmöte!! och andra sammanträden föranstaltar, af de premier, som dervid till årligen ökade
belopp utdelas samt af de upplysningar, som dervid i hvarjehanda ämnen lemnäs jordbrukets idkare om de
rön och den erfarenhet, som de mera erfarne bland dem under yrkets utöfning, eller andras undervisning vunnit;
men få filialafdelningar hafva förmått utveckla en önskvärd verksamhet, dels enär brist på medel, dels
ock emedan bristande böjelse att utan ersättning offra tid och arbete på allmänna värf, deremot lagt sin förlamande
tyngd.
De många tillfällen till arbete mot hög dagspenning, som jernvägsanläggningar, strömrensningar, timmerafverkning
och sågverksbyggnader, såväl i som utom orten, under tiden lemnat, hafva minskat den tillgång
■på arbetare, som förut inom orten vanligen förefunnits. Statfolk och tjenare i husbondens bröd hafva nu,
mera än förr, uteslutande lemnat det erforderliga arbetsbiträdet, enär jordtorpare blott undantagsvis finnas i
en mindre del af länet samt mindre jordbrukare och backstugusittare, som dertill ägt kraft och förmåga, företrädesvis
valt de vid ofvannämnde anläggningar tillgänglige indrägtigare arbetena, så att blott svagare och
mindre arbetsföre personer bland de frie arbetarne egnat sig åt jordbruksarbetena. Vid många odlingsföretag
hafva derföre arbetare blifvit använde, som från Wermland och Westergötland sökt det arbete, hvilket lämpligare
bordt kunna utföras af provinsens egen befolkning, om den icke låtit sig öfverträffas i arbetsamhet,
sparsamhet och förnöjsamhet med en måttlig betalning för arbetet.
Dagsverkspriserne hafva i allmänhet varit: under höst, vinter och vår. Under sommaren.
å 1 mansdagsverke
75 öre å 1 R:dr
1 R:dr 25 öre å 2 R:dr,
å 1 qvins- d:o
67 öre
75 öre,
å 1 kör- d:o
2 k 3 R:dr  3 å 4 R:dr,
dock under år 1858 något lägre; hvaremot desamma under derefter följande år bibehållit sig för det mesta
oförändrade, med benägenhet till en ständig, småningom skeende förhöjning, oberoende af bättre eller ringare
tillgång på arbetstillfällen, och sålunda bevittnande ett större behof på arbetsbiträde än arbetstillfällen.
I afseende å skogarnes inom länet areal vid 1860 års slut kan, i saknad af fullständig affåttning, uppgift
derom icke lemnäs vidare än att, enligt vederbörande Jägeribetjenings anmälan, boställens, kyrkors, läro
verks
och fromma stiftelsers skogar dels enligt kartor och skifteshandlingar, dels enligt ungefärlig beräkning,
tillsammans utgöra omkring 75,200 tunnland, hvilka endast begagnas till husbehof, utan viss beräkning på
afkastningens belopp och beskaffenhet, då endast få ännu äro till ordnad afverkning indelade. Kronan omedelbart
tillhörige, till dess disposition indragne hemman och lägenheter förefinnas icke, likasom icke häradsallmänningar,
så att för ifrågavarande tid afkastning af dertill hörande skogar ej är att uppgifva, likasom icke
heller den stubböresafgift, som till följd af föreskrifterne i Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 27 Januari 1860
och den 25 Januari 1861, inflyta för derigenom medgifven afverkningsrätt å de oafvittrade skogarne i Lima,
Orsa, Elfdals och Särna socknar, enär uppbörden deraf först efter 1860 års slut till redovisning kommit. I
anledning af ofvananförde förhållanden kan tabellformuläret N:o 4 icke till begagnande ifrågakomma.
Den vid 1860 års utgång i länet anställda Jägeristat bestod endast af en Jägmästare med 1,200 R:dr
Rmt i lön, samt tvenne extra Öfverjägare utan lön.
Stora Kopparbergs län. Sågverk. Svedjande. Skogseldar. Kolning. Yed- och kolpriser. 7
Förutom å några till trakthuggning indelade boställsskogar och några få enskilde personers och bruksägares
lika behandlade skogar är allmänna afverkningssättet »blädning», då fråga är om timmer och för vissa
ändamål erforderligt virke, men för kolning verkställes vanligen »kalhuggning», och ännu på vissa orter begagnas
dervid »svedjande» för virkets befriande från grenar och qvistar.
Såsom ofvan är anmärkt förefinnas ej häradsallmänningar, så att om förvaltning deraf och af allmänningskassor
någon anmälan ej är att göra, likasom icke heller om plantering af löfträd samt vården af flygsandsfält.
Någon anstalt för meddelande af undervisning i skogarnes ändamålsenliga vård är icke inom länet
inrättad.
Anläggningen af 3:ne betydligare sågverk, dels för ång- och dels för vattenkraft, med beräknad afsättning
utom orten, har, i trakten'af dessa verk, belägna i närheten af sjön Rann och Gefle-Dala jernväg, åstadkommit
en ökad tillgång och billigare pris på sådant virke, som icke bär kostnaden af en längre och dyrare
transport; hvaremot det export bara virket hålles i högre pris. Beloppet af de skogsprodukter, som från dessa
verk är vordet utfördt, kan dock härifrån icke uppgifvas.
Svedjande, hvaraf verkan för skogsåterväxten kan vara gynsam, eller skadlig, allt efter utförandet, markens
beskaffenhet och andra förhållanden, förekommer numera sällan. På alltför vidsträckta svedjefält har
återväxten varit sen, eller uteblifvit, såsom ofta är händelsen efter större skogseldar. Sådana hafva under
ifrågavarande år något mindre förekommit, än tillförene, måhända till följd af trädvarornes genom sågverksanläggningarne
stegrade värde, i de mera aflägsna skogstrakter, der eldarne förut lemnades utan vård, att sköfla
den då värdelösa skogen. Skogseldarnes antal och omfång kan icke heller uppgifvas, men deras orsaker torde
i allmänhet kunna antagas vara vanvård om, ute å marken under kreaturs vallning, jagt, fiske, och andra färder
i skogarne, upptända eldar, stundom äfven vid förehafde odlingsarbeten; och följderne äro, förnämligast i
de norra orterne, den förbrända markens minskade näringskraft och tjenlighet för skogsåterväxten, äfvensom
att skogarne der äro glesa, med en myckenhet brandskadade träd samt i allmänhet äga en ringa tillgång på
täta ungskogsbestånd.
De för bergsbruksnäringens utvidgning ökade kolbehofven hafva allestädes, der de stegrade priserna
kunnat, i anseende till afståndens inflytande, det medgifva, föranledt kolningarnes utsträckning utöfver hvad
med skogarnes bestånd i framtiden varit förenligt; hvaremot andra fabriksanläggningar icke förekommit af
vigtigare inflytande på skogarnes framtida tillräcklighet, och densamma kan icke heller äfventyras af den ringare
tillverkning utaf tjära och pottaska, som i länet äger rum; men från Rättviks socken, der kalk till större
myckenhet än annorstädes inom länet brännes, uppgifves bristande skog i närheten af kalkbrotten såsom skäl
för kalkprisets stegring. Allestädes, der getkreatur få beta i skogarne, förmärkes deras försenande och i öfrigt
skadliga inflytande på återväxten genom toppskottens afbitande, och dessa djurs underhåll vintertiden är
ej mindre skogsödande genom den myckenhet unga tallar af 15 till 20 års ålder, som dertill måste uppoffras.
Priserne å kol och ved i Falun, det ställe inom länet, der största förbrukningen deraf torde före- Tab. Litt. B.
komma, äro uppgifne på sätt nedanstående tab. Litt. B. utvisar.
Tab. Litt. B. Ved- och kolpriser i Falun.
1 stafrum
björkved.
1 stafrum tall-  eller granved.
1 stig kol.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
År
1856
5
62
4
12
5
25
»
1857
6
—
4
50
5
50
»
1858
5
25
3
75
3
75
»
1859
5
62
4
12
3
75
»
1860
6
75
5
25
3
75
8
Stora Kopparbergs län.
Rofdjur och af dem dödade husdjur. Grufvor och bergverk.
Dessa priser äro i allmänhet något högre än tillförene, ehuru tillfälliga förhållanden föranledt kolprisets
fall under de sista tre åren, hvarefter det numera åter höjt sig; varande ett stafrum ved beräknadt till 3
alnars höjd och 3 alnars längd samt vedens längd till 5 qvarter, och en stig kol till lOf tunnor, hvaraf dock
måttet torde finnas knappt. Det stegrade kolpriset har föranledt försök att minska användandet af trädkol,
genom bruk af från England införskrifne coaks, som lära med fördel kunna brukas då trädkolspriset uppgår
till 4 R:dr Rmt per stig; hvaremot begagnandet af bränntorf icke blifvit i någon väsendtligare mån försökt.
Tab. N:is 5 o. 6. öfver dödade rofdjur och af desse dödade husdjur bifogas tabellerne Niis 5 och 6, upptagande den sistnämnde
endast förhållandet under åren 1859 och 1860, enär derförinnan några upplysningar icke äro i berörde
afseende att tillgå. Sedan Kongl. Maj:t den 23 December 1832, med allmogens befriande från skallgång
och jagttygs hållande inom de flesta socknar i länet, fastställt 'premier för rofdjurs dödande utom skall, förekomma
sådane ganska sällan. Dessa premier, som i vissa socknar utgå med 100 R:dr för björn, 50 R:dr för
varg och 25 R:dr för vargunge och lodjur, äro i andra socknar alltför låga för att kraftigt verka till det
afsedda ändamålet. Den ringa vana vid skallgångarnes behöriga utförande, som råder hos allmogen, har vållat
att desamma oftast misslyckas, då sådana någon gång, efter derom träffade öfverenskommelser, företagas,
och då de derå använde dagsverken, äfven vid den lyckligaste utgång borde anses gälla oändligt mycket mera,
än hvad i höga premier skulle komma att utgifvas, vore det önskligt, att betydligt höga belöningar kunde
blifva bestämde för utom skallgång dödade rofdjur.
Tab. N:o 7. Om antalet af grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar samt handtverkerier lemnar ta
bellen
N:o 7 uppgift.
Den deruti, såsom af bergshandteringen upptagna, antecknade personal afser blott ständige arbetare, hvadan,
med tillägg af de tillfällige, hvilka, synnerligast vid grufvorne, bestå af mindre hemmansägare och backstugusittare,
som vexelvis med annat idka grufarbete, hela den personal, som af berörde handtering har sin
egentliga sysselsättning, nu såsom tillförene kan antagas utgöra icke mindre än 7,000 personer.
Under den period förevarande berättelse omfattar, har bergverksrörelsen inom länet, livad jerntillverknmgen
angår, vunnit en märkbar tillväxt och visat ett nästan oafbrutet stigande, härflytande från en medgifven
större tillverknings- och handelsfrihet samt lättade kommunikationer, synnerligen genom fullbordandet af
Strömsholms kanal och Wessman—Barkens jernväg. Jernmalmsbrytningen, hvilken ej allenast är tillräcklig för
tillverkningen vid hyttorne inom länet, utan jemväl kan lemna icke obetydliga qvantiteter för andra orters
behof, har, till den del malmen hittills blifvit från länet utförd, nästan uteslutande försmälts vid hyttor inom
angränsande örebro och Gefleborgs län; men då denna gren af bergverksrörelsen är mäktig af en betydlig
utveckling, skall den ock sannolikt efter hand vinna en sådan, såväl genom den numera gifna tillåtelsen till
malm- ock tackjernshandel med utlandet, som ock till följd af de förbättrade kommunikationer, hvarigenom
tackjernets och äfven malmens försändning till mera aflägsna orter nu möjliggjorts. För idkarne af jerntillverkningen
har dock denna, under ifrågavarande qvinqvennium, i allmänhet varit föga lönande, emedan höga
kolpris samt dagsverks- och forsellöner, i förening med lågt försäljningspris på jernet, gjort behållningen af
rörelsen ringa, så att, der denna drifvits i mindre omfång, den knappt aflupit utan förlust.
Den tillverkning af guld, silfver och bly, som ägt rum vid det så kallade Konung Gustaf den 3:djes silfververk
i Falun har med början af bruksåret 1860 tillsvidare upphört, i anseende dertill att verket under flere
år icke lemnat någon vinst; dock kommer tillverkningen, enligt hvad beslutadt blifvit, att åter upptagas så
snart en lönande smältning kan äga rum. Af öfrige silfververk inom länet är för närvarande intet af någon
egentlig betydenhet, till följd af dithörande malmtillgångars ringhet och svagare silfverhalt; och har under
loppet af år 1860 tillverkning endast vid ett af dessa tre verk drifvits.
Koppartillverkningen af malm utur Falu grufva har under ifrågavarande period år efter år aftagit, härrörande
dels från minskad malmuppfordring, dels äfven från mindre kopparhalt hos malmen; men om genom
Stora Kopparbergs län.
Porfyrverk. Kalk- och sandstensbrott. Tillverkningsvärde. 9
anläggning af ändamålsenliga anrikningsverk den svagare malmen skulle med någon fördel kunna tillgodogöras,
hvilket under närvarande förhållanden icke är möjligt, bör med temligen stor sannolikhet kunna antagas,
att koppartillverkningen åter skulle komma att stiga. Vid Garpenbergs kopparverk deremot har malmuppfordringen
under de senare åren betydligt ökats. Tillverkningen derstädes är dock icke af någon särdeles betydenhet.
Elfdals Porfyrverk har under förevarande femårsperiod efter hand ökat sina tillverkningar, så att det
uppgifna sammanräknade värdet deraf uppgått till 24,158 R:dr Rmt, hvaraf 9,560 R:dr utgör sista årets tillverkningsvärde.
Den brytning af kalksten, som inom länet äger rum, är icke betydligare, än att den endast fyller ortens
behof. Inom Orsa socken bedrifves deremot, såsom en allmän binäring, för afsalu inom och utom länet,
sandstensbrytniny till slip- och ställsten. I öfrigt förekommer inom Lima socken sandsten, som bry tes för tillverkning
af brynen.
Genom anläggningen af Gefle—Dala jernväg drages numera den väsendtligaste delen af bergsprodukterne
från bruken inom Husby, Garpenbergs och till en del jemväl inom By, Hedemora, Säthers och Stora
Tuna socknar samt från bruken omkring Siljan till Gefle; och har jerntillverkningen inom Nås socken af Vesterdalarne,
hvilken tillförene fördes till Philipstad, nu vunnit, genom Wessman—Barkens jernväg, en lättare
transport öfver Strömsholm till Stockholm, i hvilken rigtning all Vester-Bergslagens jerntillverkning nu, såsom
förut, utföres, hvaremot tillverkningen inom Vesterdal arne, med nyssnämnde undantag, fortfarande går öfver
Wermland.
Några andra anmärkningsvärda olyckshändelser, vare sig i afseende på personalen eller rörelsen vid bergverken,
än att fyra personer såmedelst ljutit döden i Falu grufva, hafva under ifrågavarande period icke
ägt rum.
Under detta qvinqvennium hafva blifvit nyanlagde tre masugnar, två stångjernshärdar och en hammare,
två stångjernsvalsverk, en mekanisk verkstad, två gjuterier, en stålugn, ett jernmanufakturverk samt en fabrik
för tillverkning af koppar, svafvel, svafvelsyra, jern- och kopparvitriol samt rödfärg, hvaremot nedlagts en
masugn, sjutton stångjernshärdar, hvaraf två på vissa år, samt två jernmanufakturverk.
Värdet af nedannämnde tillverkningar, som länets bergsrörelse lemnat under det sista af de år denna
berättelse omfattar, eller år 1860, kan beräknas till följande belopp:
211 tc 21 ort Silfver å 64 R:dr  6,758: 72.
628 Centner 16 ® Kopparnickel ä 125 R:dr  78,520: —
3,578 Sk® 11 L® 9 ® Koppar å 211 R:dr  755,109: —
484 Sk® 1 L® 5 ® Bly å 50 R:dr  24,203: 12.
1,309 Centner 22 ® Kopparvitriol å 30 R:dr  39,276: 60.
1,995 Centner Jernvitriol å 5 R:dr  9,975: —
3,193 Centner 76 ® Svafvel å 6 R:dr 75 öre
21,557: 88.
9,500 tunnor Rödfärg å 7 R:dr
66,500: —
218,523 Sktt Tackjern å 9 R:dr 50 öre  2,075,968: 50.
5,976 Sk® Gjutgods, hvaraf en del åstadkommits omedelbart, eller utan omsmältning
af tackjern, en del genom sådan omsmältning, å 16 R:dr öfverhufvud
95,616: -
152.929 Sk® Stångjern å 21 R:dr  3,211,509: —
14.929 Sk® Jernmanufaktur och Stål ä 35 R:dr  522,515: —
Summa Riksmynt 6,907,508
Landsh.-Emb. ult Slöra Kopparbergs län und. ber. för åren 1856—1860.
82.
10 Stora Kopparbergs län. Brännerier. Vägar, flottbroar, färjor. Grindar. Gästgifverier. Postskjuts.
Af brännerier hafva under ifrågavarande fem år i länet förekommit ett större med 600 ä 800 kannors
daglig tillverkning samt fyra mindre, bland hvilka dock endast ett af de sistnämnde under året 1860 varit i
gång samt erlagt afgift för en beräknad tillverkning af 1,8 3 7,33 kannor.
4. Kuinimmikatioiis-anstalter och varubyten.
a) Landkommunikationer.
N:o 8. Tabellen N:o 8 utvisar antalet af gästgifverier vid utgången af ifrågavarande tiderymd, antalet af årligen
i skjuts utgångne hästar, längden af allmänna lands-, härads- och sockne-vägar, samt statens och kommunens
kostnader för anläggning af nya och förbättring af äldre vägar
Med
afseende å jordmånens och trafikens beskaffenhet är vägarnes tillstånd i allmänhet godt. Från
Westmanlands gräns till trakten af Hedemora, der vägen är förlagd på en sandås med inblandad kullersten,
förblifver den deremot vanligen lös, djup och sporrig, oansedt de åtgärder, som till densammas förbättring
tillförene vidtagits. I vissa trakter af Stora Tuna, Gagnefs och Leksands socknar, der jordmånen består af
så kallad jäslera, äro vägarne under källossningen om våren äfven djupa och svåra att begagna, likasom i en
del af Husby socken, der jordmånen är lös och trafiken betydlig, samt på åtskilliga ställen uti Stora Tuna,
Norrberkes, Grangärdes, Floda, Jerna, Appelbo, Gagnefs, Leksands och Rättviks socknar, i anseende till der
förekommande svårare backar. En väsendtlig förbättring har åstadkommits genom de flere omläggningar, som
under de sista 20 åren ägt rum i och för undvikande af betydligare backar, men under vårtiden och mycket
regnig väderlek äro dessa nya vägar dock ännu af mindre fasthet.
o
Vägpenningar uppbäras endast till understöd för underhållet af den från byn Asen i Elfdals socken till
Särna kyrka ledande väg med 1 R:dr Rmt för hvarje dragare, äfvensom för underhållet vintertiden af väg
från Särna till Norska gränsen; varande för den förstnämnde af dessa vägars underhåll till och med år 1863
ett anslag af allmänna medel beviljadt till belopp af 675 R:dr Rmt årligen.
Under ifrågavarande år hafva af de i länet varande 14 större flottbroar, för hvilka den byggnadsskyldiga
menigheten får uppbära, i fastställde taxor bestämde, bropenningar, 5 blifvit ombyggde med en kostnad
för kommunen af sammanräknade vid pass 28,000 R:dr Rmt, hvartill Staten i så måtto bidragit för tvänne,
att menigheten undfått ett lån af 10,000 R:dr, räntefritt under 2 år och med derefter stadgad återbetalningsskyldighet
under vissa år.
Vid 13 färjor, de fleste öfver Dalelfven, hafva under ifrågavarande tiderymd de byggnadsskyldige fått
uppbära på lika sätt bestämde bropenningar.
Vid slutet af omfönnälde årsperiod utgjorde uppgifna antalet af befintlige grindar öfver allmänna landsvägarne
i länet tillsammans 155.
Nya gästgifverier hafva icke blifvit inrättade och antalet af gällande skjutsentreprenader vid 1860 års
utgång var såsom tabellen visar 52. Verkan af dessa anstalter har inom detta län visat sig allmänt fördelaktig,
genom det tillfälle derigenom blifvit de skjutsningsskyldige lemnadt, att ändamålsenligare använda tid
och arbetskraft, och till resandes belåtenhet hafva de af skjutsentreprenörerne i allmänhet blifvit betjenade
med goda hästar, äfvensom med bättre fordon än då skjutsen af allmogen utgjordes.
Postskjutsen bestrides dels af vissa hemmansägare, på sätt af ålder reglerades, dels medelst särskilde entreprenörer,
då aftal i sådant afseende kunnat uppgöras, angående fortskaffandet af poster, inrättade efter år
1830, dels ock, då sådane aftal om skjutsersättning, svarande mot allmänt gällande entreprenadskjutslega, icke
kunnat afslutas, med gästgifveriskjuts, samt inom ett fögderi, der vissa hemmansägare förut varit ålagde att
besörja postforslingen, men blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga utslag befriade från postens befordran, fortskaffas
posten af entreprenörer, till hvilka tingslagets skjutsskyldige hemmansägare blifvit ålagde att betala
fordrad ersättning utöfver allmänt gällande entreprenad-skjutslega, då, utan rubbning i postens vanliga gång
Stora Kopparbergs län.
Kronobrefbäring. Jernvägar. Telegraf. 11
och aftalen om fortskaffningen från mellanliggande station, postbefordringen icke kunnat verkställas med skjuts
från gästgifvaregårdarne i orten. Postkontoren i länet äro 8 och en postexpedition, till och från hvilka posten
år 1860 fördes två gånger i veckan, hvarförutom å vägen från Westerås till Falun en så kallad snällpost en
gång i veckan framfördes.
Kronobrefbäring begagnas vanligen icke inom trenne af länets sju fögderier, utan fortskaffas bref i tjensteärenden
med allmänna posten, eller vissa socknemenigheters särskilda poster, med undantag endast emellan
Mora och Särna, der kronobrefbäring äger rum 2 gånger i månaden, samt emellan Sollerö och Mora kyrkor,
med sådan brefbäring en gång i veckan. I öfrigt utgöres detta allmogens åliggande af entreprenörer, mot
ersättning, bestämd genom auktion eller eljest uppgjorde aftal, till omkring 400 ä 500 R:dr Rint årligen inom
hvartdera fögderiet.
I Juli månad 1859 öppnades, för trafik till Falun, Gefle—Dala jernväg. Till följd deraf har den förut
stora varuforslingen från Westerås högst betydligt minskats, derigenom att varor, som förut från Stockholm
hitfördes öfver Westerås, nu gå sjöledes till Gefle och derifrån på nämnde jernväg till Falun; och har jemväl
handeln härstädes med varor, som förut hitkommo från Gefle, såsom torr- och saltfisk, men förnämligast salt,
redan under år 1860, vunnit icke ringa tillökning, derigenom att Dalallmogen, hvars förbrukning af dessa
varor är högst betydlig, numera blifvit i tillfälle att för billigare pris bekomma dem, utan den längre färden
till Gefle, som för sådant ändamål förut måste särskildt företagas, eller ock med någon fora dit äga rum. I
öfrigt har genom denna jernvägsanläggning skjutsningsbesväret inom en del af länet blifvit i högst väsendtlig
mån minskadt, enär de fleste, som kunna för sina resor begagna detta snabba kommunikationsmedel, rätta
eller rigta sina reseplaner derefter; och hafva allmogens forslingsförtjenster visserligen fått en annan rigtning,
men icke blifvit förminskade, åtminstone icke i jernvägsliniens grannskap; hvarförutom genom densamma tillfälle
blifvit beredt, att vinna en jemnare tillgång på alla förnödenhetsvaror. Om forslingsinkomsterne någonstädes
blifvit ringare, så torde det vara uti en af länets lyckligare lottade trakter, eller inom Näsgårds fögderi,
der en såmedelst tvingad rigtning till ökad omsorg vid bruket af den der mera tacksamma jorden, äfven
kan vara af ett välgörande inflytande på allmogens välstånd och jordbrukets förkofran.
Den af Jern vägsbolaget anlagde telegrafinrättning får vid dess i länet varande 2 stationer: Falun och
Korsnäs mot särskild ersättning begagnas för andre enskildes meddelanden, men denna ersättning utgör en
icke ringa tillökning i telegraferingskostnaden till andra orter. Falu stads innevånares deraf föranledda underdåniga
ansökning om Stats telegrafens utsträckning från Gefle till Falun, har icke vunnit Kongl. Maj:ts nådiga
bifall.
Under år 1860 fullbordades och blef af Hans Maj:t Konungen till allmänt begagnande invigd en af enskildt
bolag med låneunderstöd af Staten anlagd jernväg för lokomotiv, till beredande af en lättare varutransport
inom Vester-Bergslagen emellan sjö arne Wessman och Barken, hvarigenom för såväl den tunga godstrafiken
i denna bergslagsort, som för resande kan undvikas begagnandet af den med svåra, branta backar uppfyllda
1A mil långa vägen emellan Smedjebacken i Norrberkes och Ludvika i Grangärdes socken. För detta företags
utförande har Bolaget af Staten bekommit lån till belopp af 400,000 R:dr Rint, samt af delägarne uppburit
430,000 R:dr berörde mynt. De för orten gagneliga fördelarne af detta företag kunna icke bedömas efter
den erfarenhet, som vunnits under den korta tid, hvarunder jernbanan af ifrågavarande femårsperiod varit till
begagnande upplåten.
b) Sjökommunikationer.
o
A sjön Runn och dermed sammanhängande vattendrag hafva några mindre skutor eller lastbåtar Tab. n:0
sedan längre tider tillbaka varit begagnade för transport till staden af bräder, ved, sand och tegel samt derifrån
af gödsel till de vid dessa vatten belägna egendomar. Dessa fartygs ringa drägtighet har aldrig genom
mätning blifvit utrönt. Under ifrågavarande år hafva tvänne mindre ångfartyg tillkommit, benämnde »Falun»
12
Stora Kopparbergs län.
Ångfartyg. Flottleder. Sjöfart och handel.
och »Engelbrecht», hvilka göra regelbundna turer emellan Falun samt Wika, Gustafs, Thorsångs och Stora
Tuna socknar, hvarvid en icke så ringa persontrafik förekommer, samt i öfrigt användas till bogserfartyg för
lastpråmar vid varors transport emellan nämnde socknar och Korsnäs jernvägsstation, äfvensom för timmer
o
flottor
till dervarande sågverk. Hvardera af ofvannänmde trafiklinier beräknas till omkring 11 och 2 mil. A
sjöarne Norra och Södra Barken af omkring 2 mils längd, idkas, med begagnande af Strömsholms kanal, som
börjas vid sjön Södra Barkens södra strand, en icke ringa sjöfart, hvilken, sedan nämnde utom länet belägne
kanal år 1860 åter bifvit, efter fulländad ombyggnad, till allmänt begagnande upplåten, lärer komma att i
väsendtlig mån utvidgas och förökas medelst ifrågaställd ångbåtskommunikation derå. De under ifrågavarande
tiderymd å denna trafiklinie begagnade fartyg äro till antal och drägtighet upptagne å tab. N:o 9.
Ifrån Grådafallen i Gagnefs socken af Säters fögderi begagnas på Dalelfven äfvensom vidare å Siljan,
Insjön och Orsa-sjön i Ofvan- och Nedan-Siljans fögderier sedan många år tillbaka ångfartyget Prins August
med 16 hästars kraft, men utan regelbundna turer och mest för bogsering af fraktfartyg med handelsgods,
brukseffekter och mahn. Denna trafiklinie beräknas till en längd af emellan 6 och 7 mil. För transport af
bergverksprodukter begagnas i öfrigt båtfart å Dalelfven dels emellan Grådö i Hedemora socken samt Husby
kyrka, omkring 2 mil, dels ock emellan Båtsta i Stora Tuna socken och Gagnefs kyrka, omkring 2 mil. De
fartyg, som å dessa trafikleder begagnas, äro i förrberörde tabell N:o 9 upptagne.
Genom rensning i forssarne och för ändamålet lämplige byggnader hafva för timmerflottning blifvit gjorde
användbare Vesterdalelfven från Lima socken och Wånan, som sammanflyter med nämnde eif i Jerna socken,
ifrån Johannisholms bruk i Wenjans socken, äfvensom Österdalelfven och dermed förenade Rotån i Elfdals
socken, så att timmerflottning å dessa vattendrag verkställes till sjön Runn och dervid anlagde Korsnäs sågverk
och Stora Kopparbergs Bergslags virkesupplag vid Falun. Likaledes har det genom Sundborns, Svärdsjö
och Rättviks socknar löpande vattendraget från sjön Amungen på gränsen af Rättviks, Ore och Alfta socknar
blifvit gjordt användbart för timmerflottning till de vid Hosjön nära sjön Runn och i närheten af Korsnäs
jernvägsstation anlagde ångsågar. Äfvenså hafva på omförmäldte sätt flottleder blifvit öppnade eller förbättrade
i de vattendrag, som från Vester-Dalarnes, förnämligast Malungs och Lima socknars skogar leda till
Wermland och hufvudsakligast Klarelfven. Dessa flottleders längd beräknas utgöra tillsammans omkring 80
mil, och för att öka och lätta tillgången på tjenligt sågvirke fortsättes efter hand af sågverksbolagen erforderlige
så beskaffade arbeten i de flere vattendrag, som för ändamålet befinnas tjenlige, allt på deras] enskilda
bekostnad utan några understöd af Staten.
c) Sjöfart och handel.
o
A den förut åberopade tabellen N:o 9 äro uppförde antal och lästetal af länets innevånare tillhörande
båtar och fartyg af 5 lästers drägtighet, för såvidt denna senare är genom mätning känd. Denna tabell utvisar
ock, med skillnad emellan städer och landsbygd, antalet af personer, som hafva handel till lefnadsyrke;
men någon uppgift kan icke lemnäs om antalet personer, som omkommit å farlederne inom länet och att
något fartyg derå under ifrågavarande år förolyckats har icke blifvit anmäldt. Någon anstalt till försäkring
mot sjöskador förefinnes icke heller inom länet.
På Norge idkas öfver riksgransen en icke ringa handel egentligen vintertiden af allmogen i Vester-Dals,
Nedan-Siljans och Ofvan-Siljans fögderier, dels medelst varubyten, dels ock genom kontanta uppköp och försäljningar.
De varor, som från detta län sålunda afsättas, äro förnämligast stångjern, liar och annat jernsmide,
hvetemjöl, kreatur, smör och fogel samt gröfre snickare- och svarfvare-arbeten; hvaremot införas hästar,
sill, torrfisk och fårskinn. Förnämligast mot spanmål föryttras äfven i åtskilliga trakter af riket utaf allmogen
i förutnämnde trenne fögderier fogel och smör isynnerhet uti Stockholm och Falun. Från Ofvan- och
Nedan-Siljans fögderier afsättes i Wermland och örebro län samt flere andra orter i riket omförmälde gröfre
Stora Kopparbergs län. Gårdfarihandel Marknader. Bränvinsutskänkning och -minutering. 13
slöjdvaror, laggkärl från Mora, Elfdals och Wenjans socknar, slipstenar från Orsa socken, väggur, väfskedar,
korg- och hårarbeten från Mora och Elfdals socknar, hvilka sistnämnde slags tillverkningar äfven utom riket
finna afsättning.
Allmogen i Malungs socken bedrifver icke obetydlig gårdfarihandel i riket med Eskilstuna smiden samt
gröfre galanterivaror, och jemväl från andra socknar i Vester-Dals fögderi idkas af en och annan sådan handel,
äfvensom från Elfdals socken i Ofvan-Siljans fögderi med smides- och jerntrådsvaror samt väfskedar.
Gårdfarihandlande från Elfsborgs län förse orten med alla slags väfnader i öfverflöd, minskande allmogens
omtanka och arbetsamhet för åstadkommande af väfnader till egen beklädnad och hushållsbehof.
Utom årliga två marknad,er i Hedemora och en i Säter, hållas tvänne landtmarknader i närheten af
Mora kyrka, den ena i början af Juli och den andra i början af Oktober, ursprungligen i ändamål den förra
att förse orten med spanmål och den senare att bereda afsättning på kreatur och ladugårdsprodukter, men
kunna, vid den utsträckning handeln å landet numera vunnit, till följd af Kongl. Förordningen den 22 December
1846, föga vara för omförmälde ändamål vidare behöflige, och visa sig utan tvifvel, likasom förutnämnde
stadsmarknader, mer och mer af mindre vigt för handeln inom orten. I Falun hållas icke några
egentliga marknader, men enligt gammalt bruk samlas der allmoge såsom till marknad, dels å första Tisdagen
efter fjerde böndagen för försäljning och byte af hästar samt afyttrande af svin och landtmannavaror, och
dels vid Thomasmässotiden för handel med Norrl andsprod u k ter; hvarförutom, på hösten, drifter af boskap
från Herjeådalen och Jemtland der föras till salu.
Såväl i Falun som de andra städerne äro torgdagar bestämde och pålyste, men iakttagas föga, utan
landtmannavarorne utbjudas efter gammal sed vanligen i husen, eller köpas i säljarnes qvarter.
Utskänknings- och minuthandeln med spirituösa drycker utöfvades från försäljningsårets början hösten år
1859 till utgången deraf hösten år 1860 vid 17 utskänkningsställen i städerne, utom på grund af der beviljade
13 tillfälliga utskänkningsrättigheter för kortare tid än helt år, och vid 17 gästgifverier å landet, jemte
5 för kortare tid beviljade tillfälliga utskänkningsställen, samt vid 6 minuthandelsställen i städerne och 2 på
landet. De sammanlagda afgifterne uppgingo för omförmäldte tid till 46,715 R:dr 63 öre Rmt, författningsenligt
fördelade emellan länets Hushållningssällskap samt Stads- och Landskommunerne särskildt. De Falu stad
för berörde år sålunda tillkomne medel äro, likasom de förut, under den tid staden af så beskaffade medel
blifvit delaktig, influtne beloppen, intagne i en stadens kassa, och derifrån använde till förbättring i Stadsläkarens,
Stadsfiskalens och Folkskolelärarnes löner, till fyllnad i aflöningen för stadens embets- och tjenstemän,
hvartill den egentliga stadskassans tillgångar icke lemna erforderliga medel, för nybyggandet af tvänne
broar, samt för anläggning af en promenad med körbana och dubbel trädplantering på densammas bägge
sidor. Utskänkningsrörelsen bedrifves i Falun hufvudsakligast af ett bolag, som erlägger stadgade afgifter för
hvarje efter dess förda räkenskaper försåld kanna spritdrycker och anslår hela vinsten af rörelsen till nyttiga
och välgörande ändamål för staden, hvarom bolaget dock beslutar, och hvaribland må nämnas hittills bestämda
anslag till understöd för Stadsbibliotheket, Söndagsskolan, Slöjdskolan för flickor, fattigvården m. m.
Bolagets år 1860 disponibla kapital utgjorde något mera än 41,600 R:dr Rmt. I Hedemora och Säter ingå
de dessa samhällen tillfallande afgifterne till Stadskassan; men kännedom saknas derom huru kommunerne å
landet olika disponerat dem tillkommande så beskaffade medel, utöfver hvad under loppet af tre år, med
hälften af årliga utdelningen, blifvit användt till understöd för länets Allmänna Sjukvårdsinrättning.
5. KameralförhåUamleii.
(Ifver antalet af hemman och lägenheter å landet, dessas natur och brukningsdelar äfvensom tomter Tab. N:o
och jord i städerne, jemte uppskattningsvärdet, bifogas tabellen N:o 10.
14 Stora Kopparbergs län. Skiften och afvittring. Statsbidrag. Högre elementarläroverk.
Under ifrågavarande period hafva blifvit nyskattlagde, med åsatt mantal af 21UIU öfverloppsmarker, rekognitionsskogar
och derå upptagne lägenheter, samt skatteköpta 11 mantal. Ur ödesmål upptagne hemman,
anlagde Krononybygge!! äfvensom, så vidt anmäldt blifvit, hemmansklyfningar och jordafsöndringar hafva icke
förekommit.
Tab. N:o u. Tabellen N:o 11 upplyser om förhållandet med laga skiften inom länet samt om kostnaderne för sådana
förrättningar, och bifogas jemväl öfver förhållandet med storskiftes- och afvittring sförrättning arne i länet under
Tab. Litt. c. ifrågavarande tiderymd nedanstående tabell Litt. C.
De Statsbidrag, i Stats- och Riksgäldsmedel, som af länets innevånare för den tid, hvarom nu är fråga,
utgjorts, äfvensom de restantiebelopp, som vid hvarje redogörelseårs slut derå förefunnits, hafva uppgått till
följande belopp i Riksmynt:
Summa influtne. Utestående restantier.
1856
447,796 R:dr 60 öre
13,863 R:dr 67 öre.
1857
469,309 » 89 »
10,932 » 67 »
1858
445,839 » 30 »
17,767 » 93 »
1859
448,056 » 60 »
13,593 » 10 »
1860
458,978 » 90 »
13,489 » 87 »
Det jemförelsevis betydliga restantiebelopp, som året 1858 utvisar, härrör deraf, att nära hälften af
restsumman utgjort på indrifning eller aftjenande beroende bötesmedel.
6. Politi.
Den önskan som länets innevånare länge hyst, att Elementarläroverket i Falun måtte så utvidgas, att
lärjungarne derifrån kunde afgå till universitetet, har under ifrågavarande tiderymd blifvit uppfylld. Det tilltagande
antalet af lärjungar vid detta sålunda utvidgade läroverk bevittnar såväl behöfligheten af den vidtagna
åtgärden, som ock den anda, hvarmed länets ungdom tillhålles och begagnar det tillfälle, som sålunda
blifvit åt den beredt, att vinna en fullständigare bildning, än mången ibland denna ungdom förut kunde förvärfva,
då de kostnader, som voro oskiljaktiga från resorna till Westerås och vistelsen vid läroverket derstä
Tal).
Litt. C. Allmänna Stor skiftesförrättning arne med Kongl. Maj:ts och Kronans kostnader derför.
Agor i qvadratref räknadt.
Föreslagne att
Mantal, förslags-  vis afvittrade och
skattlagde eller
storskiftade.
Antal förslagsvis
Affattade och
beskrifne.
Föreslagne till områden åt
besutenheten.
öfverlopp*
marker.
Utstakade
rå- eller
afvittrade eller
storskiftade.
Kongl.
Maj-.ts och
Kronans
kostnader.
Inrösningsjord.
Afrösningsjord.
Impedimenter.
Summa.
Inrösningsjord.
Afrösningsjord.
B
•"O
Cfc
Si
3
a
(V
Summa.
O:
5.
5'
Ciq
Ä.
C*
-i
Qj
Afrösningsjord.
Impedimenter.
Summa.
skiftes-
linier.
Fot.
Besutenheter.
Tillökuingsjord.
Nybyggen.
Besutenheter.
Nybyggen.
Kronotorp.
j Öfverloppsmarker
p;
aq
a;
5 g-
g «r
p s
fö
3
År 1856
122,640
122,640
24,242
24,242
100,000
R:dr.
27,688
Ö.
50
» 1857
4,144
—
4,144
140,135
8,940
—
149,075
—
—
—
—
778,100
338
—
—
—
—
—
—
-
24,73550
» 1858
—
109,302
2,598,674
112,029
2,820,005
—
—
—
—
5,703,090
38,239
28
» 1859
10,909
417,312
—
428,221
—
—
—
—
100,000
34,921
67
» 1860
16.856
418 320
—
435,176
27,000
32,984
25
Summa
31,909
953,272
—
990,181: 273,679
2,607,614
112,029 2,993,322
—
6,708,190
383
—
-
-
158,571 20
Anm. Dessa och öfrige arbeten, hvilka i tabellform ej kunnat angifvas, hafva under tiden blifvit handlagde i och för Storskiftesförrättningarnes utförande uti
Mora, Wenjans, Orsa, Svärdsjö, Lima, Malungs, Appelbo och Döda socknar.
Stora Kopparbergs län. Lägre elementarläroverk. Folkskolor. Landtbruks-, Bergs- och Slöjdskolor. 15
des, icke sällan deremot utgjorde ett icke lätt besegradt hinder. Otillräckligheten och den i följd deraf ofullständiga
anordningen af läroverksbyggnaderne äro för länets och i främsta rummet Falu stads innevånare
föremål för oro och bekymmer, då de kostnader, som numera beräknas för ändamålsenliga och behöfliga byggnader,
för detta läroverk ej på långt när kunna bestridas med de medel, som af Rikets Ständer vid sista
riksdag anvisades, från stiftets byggnadskassa kunna påräknas och för öfrigt äro eller kunna antagas blifva
tillgängliga, så vida icke något ytterligare bidrag af Staten kan erhållas. I Hedemora, Säter och Avesta finnas
lägre Elementarläroverk, under ifrågavarande tid dock endast med en lärare i hvartdera.
A landet verkar för spridande af allmän undervisning hvarje sockens Folkskola, med mer eller mindre
omfattande och ändamålsenlig organisation; i de flesta fall dock med stegrad verksamhet närmande sig en
önskvärd utveckling och förbättring, allt i mån som fördelarne af kunskap och upplysning blifva kände och
insedde, samt personer af lämplig karakter och bildning samt nit för saken kunna blifva såsom lärare anställde.
Länets Landtbruksskola, som år 1856 öppnades vid egendomen Wassbo i Aspeboda socken, hvilken, för
ändamålet inköpt, numera tillhör Hushållnings-Sällskapet, har sedermera oafbrutet varit i verksamhet. Föreståndaren
lemnar der undervisning i de ämnen, som äro föreskrifne i Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente för de
lägre Landtbruksskolorne af den 14 Januari 1851, med biträde dervid på hans bekostnad utaf en underlärare,
djurläkare, smed och slöjdare. Lärjungarnes antal vid den bestämda tvååriga lärokursen är 12, hvaraf hälften
årligen vid flyttningstiden på hösten ombytes. Föreståndaren åtnjuter mot fullgörande af allt hvad reglementet
föreskrifver i afseende på denna undervisningsanstalt, det anslag Staten för Skolan beviljat, nu utgörande
4,000 R:dr Rmt, tillika med den vinst, som kan erhållas på brukningen af ofvannämnde egendom, hvilken
han, med kostnadsfria inventarier af kreatur och redskap mot en årlig afgift på 15-årigt arrende emottagit
i och för lärlingarnes praktiska undervisning. Den kunskap och erfarenhet landtbrukslärlingarne vid
denna läroanstalt vinna, skola utan tvifvel kraftigt och välgörande verka till jordbruksnäringens förkofran och
lyftning i mån som denna deras kunskap och erfarenhet kan i särskildta delar af landet för sådant ändamål
bringas till verksamhet, och då de från läroanstalten årligen utgående lärlingarne nästan alltid med lätthet
vinna anställning och tillfälle att tillgodogöra sig och andra hvad de under lärotiden der fått inhemta, visar
sig anledning dertill, att denna läroanstalt skall komma att öfva ett välgörande inflytande på ortens jordbruk.
I Falun förefinnes en praktisk Bergsskola, inrättad i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derför i nåder
fastställde Reglemente af den 31 December 1821. Under den till två år bestämda lärokursen meddelas
åt 20 lärjungar undervisning uti genom reglementet föreskrifne ämnen, hufvudsakligen af föreståndaren, såsom
förste lärare, och af en andre lärare, äfvensom under vissa tider af kursen jemväl af en extra lärare, i mineralogi
och grufbrytning. Skolans inkomster bestå hufvudsakligen af Statens anslag och Jernkontorets bidrag,
utom särskilda mera tillfälliga intrader. Utgifterne hafva under ifrågavarande fem år uppgått till vid pass
110,000 R:dr eller i medeltal 22,000 R:dr Rmt årligen. Denna läroanstalts inflytande har obestridligen varit
välgörande, icke allenast för ortens, utan hela rikets bergshandtering och bruksrörelse.
Uti nämnde stad stiftades år 1848 af Skyddsmödraförbundet derstädes en Slöjdskola för fattiga flickor.
Skolan förestås af två lärarinnor och en inspektris. Undervisning meddelas der uti läsa, spinna, väfva och
sticka m. m. åt 20 till 30 flickor årligen. Vid jultiden afgår vanligen hälften af lärjungarne och då skolan i
Februari åter öppnas antagas vanligen lika många, för hvilka sålunda lärotiden blifver 2 år å 10 månader.
Kostnaderne uppgå till omkring 700 R:dr Rmt årligen, hvartill medel erhållas dels genom Sky dd smödrarnes
årsafgifter dels ock genom andras frivilliga bidrag, deribland förnämligast från stadens BränvinsutskänkningsBolag.
Den i förra berättelsen omnämnda i Hedemora inrättade Småbarnsskola fortfar med oförändrad verksamhet.
16 Stora Kopparbergs län. Rättskipning. Banker. Socknemagasiner. Brandstodsbolag. Nödhjelpskassa.
I afseende på organisationen för rättskipningens utöfvande, förekommer endast den för menigheten vigtiga
förändring, att inom Vester-Dalarne, der förut blott hållits ett Ting årligen inom dervarande tvänne
tingslag, tvänne årliga lagtima Ting derstädes numera förrättas. En sådan förändring vore utan tvifvel äfven
af stor vigt för befolkningen inom Oster-Dalarnes tingslag, men de hafva ännu ej kommit sig för att fordra
en sådan afvikelse från hittills varande urgamla förhållanden. Domsagornes vidsträckthet i Öster- och VesterDalarne,
med deraf härflytande långa resor, äro äfven ett hinder för den skyndsamhet i rättskipningen och
expeditionen af domstolarnes beslut och protokoller, hvarförutom mycket af beslutens kraft och afsedda inflytande
förloras, men en härutinnan önsklig förändring torde icke under för handen varande förhållanden
kunna åstadkommas.
Till kreditens och företagsamhetens underlättande har fortfarande verkat Kopparbergs enskilda Bank,
som, ehuru under annat namn, öppnades år 1836 på grund af Kongl. Majits för denna Bankinrättning föregående
året meddelade och år 1857 senast förnyade oktroj. Bankens rörelse, med varsamhet ledd, har i allmänhet
utan störande vexlingar, förmedlande penningemarknadens öfverflöd och brist, i mån som bankens
fonder kunnat sådant medgifva, åt ortens näringar beredt en jemn, om än allt mer och mer otillräcklig tillgång
på rörelsemedel.
N:oi2. Tabellen N:o 12 utvisar de i länet varande fyra Sparbankernes tillstånd och verksamhet. I Länssparbanken
har ränta ej kunnat insättarne medgifvas till högre belopp än 4 procent, men efter år 1860 har densamma
blifvit till likhet med förhållandet i de andra Sparbankerne förhöjd till 5 procent. Först efter det
verkan af denna förändring kan allmännare inhämtas, torde dessa inrättningars inflytande blifva fullt tillfredsställande,
enär de trenne öfrige Sparbankerne endast å ett inskränktare område äga sin verksamhet och
Länssparbanken utan egna tillgångar för oundgängliga kostnaders bestridande, hittills icke förmått gifva åt
insättarne den inkomst, som kunnat väcka en allmän håg till inrättningens anlitande. I Sparbankerne förvarade
medel hafva dock varit för deras ägare en välgörande hjelp under åren 1857, 1858 och 1860, vid
lifsförnödenheternes då stegrade priser, efter i orten inträffade ogynnsamma skördar, samt för sådant ändamål
berörde år blifvit ur Sparbanksinrättningarne till större belopp uttagne än under andra år med gynnsammare
bergningsförhållanden ägt rum.
Socknemagasinernes fonder utgjorde vid 1860 års slut, enligt derom inkomne uppgifter, 15,250 tunnor
spanmål af flere slag, samt 27,255 R:dr Rint.
I länets Brandstodsbolag voro vid 1860 års brandstodsårs utgång 12,848 delägare för hus med försäkringsvärde
till belopp af 17,456,460 R:dr, och 8,330 delägare för lös egendom, med försäkringsvärde till belopp
af 14,197,760 R:dr. Stiftad år 1846 har denna gagnande inrättnings verksamhet oafbrutet fortgått till
trygghet och belåtenhet för länets innevånare. Brandskadeersättningarne uppgingo ofvannämnde försäkringsår
till 6,893 R:dr 24 öre för hus och 4,131 R:dr 53 öre för lös egendom, samt förvaltningskostnaderne till 3,305
R:dr 49 öre, allt Riksmynt. Mot brandskada har ock försäkring af åtskillige personer inom länet tagits i
bolaget Skandia. I städerne anlitas dock vanligen för alla byggnader, som äro af föreskrifven beskaffenhet,
Städernes Allmänna Brandstodsbolag, äfvensom i ganska väsendtlig mån Städernes bolag för försäkring af lös
egendom; men mindre sökes inträde i Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet. I ett och
annat bolag utom landet tages ock försäkring af större verkstäder mot eldskada äfvensom lifförsäkringar,
hvarom äfven ofvannämnde Skandia-bolaget är anlitadt, ehuru sistnämnde slag af försäkringar äro långt ifrån
allmänna.
Länets i förra berättelsen omförmälde år 1839 stiftade Nödhjelpskassa fortfar i föreskrifven verksamhet
att söka lindra oförvållad nöd bland allmogen i 22 af länets socknar, der klimatets inflytande oftast åstadkommer
skada å grödan, och att i mån som tillgångarne kunna medgifva, afhjelpa de svåraste verkningarne
af så beskaffade allmännare olyckshändelser, samt bland allmogen sprida upplysning och kunskap, såsom verk
-
Stora Kopparbergs län.
Helsö- och sjukvård.
17
samma medel till sjelfförsörjning, och befrämja en ändamålsenlig uppfostran för barn, som eljest skidle sakna
behörig vård. Vid 1860 års slut utgjorde beloppet af de under Nödhjelps-Kassa-Direktionens vård och förvaltning
ställde särskilde fonder ett sammanlagdt belopp af 101,104 R:dr 48 öre, och utgifterne under året
uppgingo till 2,303 R:dr 30 öre Rmt.
Den genom framlidne Landshöfdingen Lorichs försorg år 1853 stiftade pensionsinrättning för Länsmäns
inom länet i fattigdom efterlemnade enkor och barn hade vid 1860 års slut en kapitalbehållning af 4,841
R:dr 18 öre Rmt, och hade under året till 5 pensionärer utgifvit 75 R:dr Rmt.
I och för sjukvården var länet indeladt i 3 Provinsial-Läkare-distrikt och 1 extra Provinsial-Läkaredistrikt,
hvarförutom Provinsial-Läkare-vården inom Vester-Bergslags fögderi bestriddes af der anställd, af
orten aflönad Bistrikts-Läkare. Länets offentliga sjukvårdsanstalt, ett i Falun inrättadt Lasarett och Kurhus,
är försedd med 80 sängplatser. Lasaretts-Läkaren derstädes är tillika Stads-Läkare i Falun. I Hedemora är
den der stationerade Provinsial-Läkaren tillika Stads-Läkare, och i Säter en der bosatt Militär-Läkare. Andre
Bataljons-Läkaren är bosatt i Stora Tuna socken och lemnar under åtskilliga tillfällen biträde vid allmänna
läkarevården derstädes. Under år 1860 hafva i länets ofvannämnde Lasarett varit intagne 454 och å Kurhuset
35 patienter, hvilka begagnat inrättningen under sammanlagdt 19,798 dagar. Inkomsterne för denna
sjukvårdsanstalt hafva för nämnde år, inberäknadt 6,899 R:dr 69 öre, som länets stads- och landskommuner
till densamma afstått utaf dem tillkommande andel utaf afgifterne för utskänkning af och minuthandel med
bränvin samt andra brända eller destillerade spirituösa drycker inom länet under år 1858, uppgått till 30,645
R:dr 99 öre och utgifterne till 28,091 R:dr 46 öre Rmt; varande Lasaretts- och Kurhusafgifterne, som under
berörde år blifvit debiterade med 16,583 R:dr 40 öre, men utgått endast med 15,652 R:dr 22 öre Rmt, uttaxerade
efter den grund, att af hvarje mantalsskrifven person inom länet skulle erläggas 20 öre berörde mynt.
Länets behof af ytterligare Läkare blir väsendtligen afhjelpt genom inrättandet af en ny ProvinsialLäkaretjenst
med station vid Mora kyrka i Ofvan-Siljans fögderi, och extra Provinsial-Läkarens stationerande
vid Leksands kyrka; men derutöfver vore dock behöfligt, att ytterligare en Provinsial-Läkare anställdes med
station vid Grangärdes kyrka, till hvilket distrikt från Vester-Dalarnes alltför långsträckta distrikt några
socknar kunde förläggas, för att göra Läkaren för de öfriga socknarnes innevånare mera tillgänglig, ehuru för
Läkarens bergning i den fattiga bygd, som af Vester-Dalarnes nuvarande distrikt koinme att återstå, en utöfver
det vanliga beloppet förhöjd aflöning dock torde blifva erforderlig; och kunde på sådant sätt verkningskretsen
för nuvarande Distrikts-Läkaren på Smedjebacken derigenom blifva lämpligen inskränkt till Norrberkes
och Söderberkes socknar.
För detta vidsträckta län är blott en Djurläkare anställd med lön af Staten. Otillräckligheten deraf
visar sig ock dermedelst att i Vester-Bergslags fögderi och i Hedemora stad med Näsgårds fögderi enskildt
aflönade Djurläkare blifvit anställde, samt att Läns-Dj urläkaren, vid uppkommande allmännare sjuklighet hos
djuren inom de särskilda trakterne af hans distrikt, icke med erforderlig skyndsamhet kan hinna att meddela
nödigt biträde, oberäknadt att hans resekostnader komma att utgå med högst betydliga belopp till tunga
för Staten, eller de enskilde som honom anlita. Fastän, på sätt nyssberördt är, behofvet af flere Djurläkare
med enskild kostnad, kunnat afhjelpas i de lyckligare lottade delarne af länet, så kan sådant icke blifva förhållandet
inom Öster- och Vesterdalarne, för hvilka länsdelar en Djurläkare inom hvardera vid sådant förhållande
väl kunde anses behöflig.
o
I hvardera af länets städer finnes ett apothek. A Smedjebacken är äfven ett sjelfständigt apothek samt
i Leksand ett filial-apothek under det i Falun.
Barnmorskor äro anställde i städerne och äfven i länets socknar med undantag af några, der allmogen
ännu ej kunnat bibringas öfvertygelse om angelägenheten af deras biträde.
Landsh.-Emb. uli Slom Kopparbergs län und. ber. för åren 1856—1860. 3
18 Stora Kopparbergs län.
Fattigvård.
I allmänhet lyckliga helsoförhållanden hafva medgifvit, att Sundhets-nämnderne icke utvecklat någon
afsevärd verksamhet, ehuru de fästat städernes innevånares uppmärksamhet på angelägenheten att genom snygghet
å gårdarne och i bostäderne afvärja anledningar till uppkomsten af smittosamma sjukdomar.
;°J3. I den mån de upplysningar i afseende på fattigvården, hvilka uppgifvits såsom föremål för denna berättelse,
kunnat blifva tillgänglige, äro de sammanfattade i härvid bifogade tabell N:o 13.
Falun i Landskansliet och Landskontoret d. 23 Maj 1862.
OLOF af GEIJERSTAM.
P. de Laval.
B. N. Holmberg.
Stora Kopparbergs län. Tab. N:o 1. 19
Tab. ]V:o 1.
FOLKMÄNGD.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. 1
8.
9.
10.
11.
Den 31 December enligt
Enligt de mantalslängden, som upprättats vid slutet af
motstående år.
Utskrif-
husförhörslängderne.
Hela folkmängd
en af
Deraf frie från mantalspengar.
nings-
manskap.
Å landsbygden.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
År 1856.
73,931
80,677
154,608
72,821
79,746
152,567
34,624
38,250
72,874
5,822
» 1857 .
73,774
80,501
154,275
73,075
79,876
152,951
35,836
39,213
75,049
5,659
» 1858 .
74,536
81,151
155,687
73,381
80,324
153,705
37,014
40,629
77,643
5,419
» 1859 .
75,656
82,332
157,988
74,385
80,992
155,377
37,444
40,790
78,234
5,279
» 1860
1 städerna.
76,918
83,369
160,287
74,795
83,207
158,002
38,298
41,030
79,328
5,201
Falun
1856.
2,066
2,569
4,635
1,967
2,565
4,532
760
986
1,746
190
1857
2,054
2,556
4,610
1,976
2,557
4,533
800
1,028
1,828
195
1858
2,108
2,606
4,714
2,005
2,625
4,630
837
1,072
1,909
169
1859
2,169
2,600
4,769
2,084
2,623
4,707
871
1,075
1,946
193
1860
2,234
2,736
4,970
2,164
2,708
4,872
894
1,097
1,991
200
Hedemora 1856 .
470
634
1,104
454
630
1,084
192
241
433
49
1857
465
629
1,094
480
639
1,119
209
247
456
45
1858
476
629
1,105
469
629
1,098
192
231
423
36
1859
471
627
1,098
474
631
1,105
183
229
412
45
1860
481
656
1,137
479
663
1,142
189
252
441
35
Säter
1856
195
306
501
215
298
513
96
123
219
19
1857
192
293
485
202
307
509
85
128
213
18
1858
196
302
498
199
297
496
83
125
208
21
1859
196
292
488
197
296
493
82
134
216
20
1860
206
299
505
200
293
493
86
131
217
22
Summa i samtlige länets städer år 1860
2,921
3,691
6,612
2,843
3,664
6,507
1,169
1,480
2,649
257
Summa i hela länet år 1860
79,839
87,060
166,899
77,638
86,871
164,509
39,467
42,510
81,977
5,453
20 Tabb. Näs 2 och 3. Stora Kopparbergs län.
Tab. IV:o 2.
JORDBRUK.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
I medeltal för 1856—1860.
Hvete.
itag.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Arter.
1
Bönor. 1 Potatis.
Andra rot-  frukter.
Arliga utsädet å tunnland af
Ärliga behofvet för länet till utsäde  Tunnor
Tunnland åkerjord, år 1860, använde till odling af
/1856
1 1857
Skördebelopp i horntal af utsädet  ( 1858
i 1859
l 1860
Ärlig förbrukning på person i medeltal  Tunnor
22 kpr
520
756
3:e
9:e
9:e
9:e
7:e
A
24 kpr
10,400
13,866
6:e
9:e
9:e
9:e
7:e
tt
1 T:a 4 kpr
6,700
5,955
2:a
6:e
6:e
7:e
5:e
A
1 T:a 24 kpr
47,000
26,857
2:a
6:e
6:e
7:e
5:e
1 2
1 T:a 24 kpr
18,500
12,870
2:a
6:e
6:e
7:e
5:e
1 8
TV
24 kpr
1,200
1,600
2:a
5:e
6:e
7:e
2:a
2
TV
7 T:or
29,000
4,143
2:a
6:e
10:e
9:e
3:e
1
6 ll
150 tl
25
Tab. ]V:o 3.
BOSKAPSSKÖTSEL.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
År 1860.
Hästar.
Tjurar.
Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Getter.
Svin.
Antal vinterfödde
16,119
2,1
63
59,084
15,699
59,087
42,731
12,388
Till Tab. N:o 4 SKOGSHUSHÅLLNING har Landshöfdinge-Embetet af de i berättelsens text uppgifne
skäl ej kunnat lemna något bidrag.
Stora Kopparbergs län. Tabb. N:is 5 och 6. 21
Tab. ]V:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
1.
2.
3.
4.
5.
6. | 7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
Ar.
Björnar.
Vargar.
Lodjur.
Jerfvar.
Hafvar.
Mårdar,
Hillrar
och Her-  meliner.
Uttrar.
Skjälar.
Örnar.
Hökar,
Ugglor
och Ufvar.
Falkar
och
Glador.
Belopp af
utbetald
belöning.
R:dr Rrnt.
1856
39
12
41
191
_
1857
17
19
39
—
178
—
—
—
1
5
—
1858
22
15
31
—
192
4
—
—
—
—
—
1859
35
30
33
-
313
31
6
—
2
29
—
1860
35
19
23
—
506
43
9
—
1
53
8
Sömma 1856—1860
148
95
167
—
1,380
78
15
—
4
87
8
Tab. 3V:o 6.
AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Höns.
11.
Skadan
beräknad i
penn inge-  värde.
R:dr Rint.
Ar.
Hästar.
Nöt-
kreatur.
Får.
Getter.
Svin.
Gäss.
Änkor.
Kalkoner.
1859
20
49
498
397
7
2
3
23
1860
7
53
646
318
7
—
—
—
77
Amn. Uppgifter till denna tabell hafva icke kunnat erhållas för tiden före år 1859.
22 Tab. N:o 7. Stora Kopparbergs län.
Tab. IV:o 1.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTURINRÄTTNINGAR samt HANDTVERKERIER.
2. 3. 4. 5.
6. 7.
3. | 2.
3. 4. | 5. 6. 7.
9. |lo|ll| 12. j 13.| 14. | 9. | lO.j 11.1 12. | 15.
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
Handtverkerier.
Ä landsbygden.
Ar 1860.
t-, ro
a 2-
rjq ^
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
I städerna.
Ä landsbygden.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
biträden
af
ö
Dessas biträ-
2: £
den
af
►-J co
p:
P-> P
p:
co
O
p:
p
O- ^
ro -i
ö cr-  ro
ro
co
p:
ro”
5’
crj
p
*1
ro p
p B4
3 *
I städerna.
2: *-  t_5. p
B. ro
s
cw sr
Bagare
Bleckslagare
Bokbindare
Bränneri
Cigarrfabrik
Färgeri
Garfveri...
Garverk
Gelbgjutare
Gjuterier: jern (3), metall (1)
Glasmästare
Grufvor: jeru-(62), koppar-(3), nickel-(1)
Guldsmeder
Gördelmakare
Hagelstöperi
Hattmakare
Handskmakare
Hofslagare
Jernverk: Masugnar
Manufaktur- och Stångjernsverk
Stålugnar
Valsverk
J erntrådslinslageri
Kakelugnsfabrik
Kakelugnsmakare
Kalkstensbrott
Kalkugn
Klensmide
Kopparslagare
Kopparverk
Krutverk
Körsnärer
Mjölqvarnar
Murare
Målare
Nickelverk
Pappersbruk
Plåtslagare
Porfyrverk
Repslagare
Rödfärgsverk
Sadelmakare
Silfververk
Skomakare
Skräddare
Slagtare
Smidesfabrik
Snickare
Snusfabrik
Sockerbagare
Spegelfabrik
Stampar
Svavelsyrefabrik
Svarfvare
Svafvelverk
Sågar
Sämskmakare
Tegelbruk
Teknisk fabrik
Tobaksfabrik
Tunnbindare
Tändsticksfabrik
Urmakeri
Vitriol-, Svafvel- och Rödfärgsverk
Vagnmakare
Ättiksfabrik
Summa
1
1
4
12
2
4
65
52
67
2
2
1 —
11
12
3
125
1 1
1 —
1 1
14 14
4j 4
50! 18
12 10
1
32
2
1
8
21
6
44
1,166
4 4
17
9
318
1,020
7
48
90
294
104 i —
18
158
5
34
16
44
12
1!
14
78
25
2
6
37
1
36
83
202
75
176
64
3
1 308
17 16
1 1
263 —
10
6
25
411238 205 3,144 561 402 259
41 35 6 650
52
12
12 13
3 2
59
2 69
17
22
17
13
12
17
15
1
53
55^5.20
186
47
121 137 137 27 150
1
5
1 —
44
47
1
10
Stora Kopparbergs lån. Tab. N:o 8. 23
Tab. N:o 8, A.
ALLMÄNNA VÄGAR, 1856- 1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
Längd
i mil.
Kostn
ad för
Af hvarje
slag af
motstående
Af indelade,
med skjuts-  stationer
försedde
vägar.
Af fullän-  dade och
afsynade
Af omlagde
eller betyd-  ligt förbätt-
fulländade nya vägar.
omlagde eller betyd-  ligt förbättrade.
vagar.
nya vagar.
rade vägar.
Af Stats-
Af kommu-
Af Stats-
Af kommu-
Vid periodens slut.
Under perioden.
medel.
medel.
medel.
medel.
Mil.
Mil.
Mil.
Mil.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
R:dr Rmt.
Allmänna landsvägar
120J
119U
1 3
16,125
4,183
15,000
Häradsvägar
35 3 f
6
10,000
899
2,025
1,495
Socknevägar
59B
Tab. N:o 8, B.
GÄSTGIFVERIER och SKJUTSNING, 1856—1860.
1.
2.
3.
4.
5.
Gästgif-
Antal hästar utgångne till
veriet
antal
år 1860.
0
Ar.
Kungs- och
kronoskjuts.
Gästgifveri-,
håll- och
reserv-  skjuts.
Vid allmän landsväg
53
1856
1,502
62,513
» » häradsväg
1857
2,013
1,853
61,202
36,653
» » sockneväg
—
1858
I städer
3
1859
815
32,790
Med införd skjuts-entreprenad
52
1860
1,268
31,699
24 Tab. N:is 9 och 10. Stora Kopparbergs län.
Tab. Nso 9.
SJÖFART och HANDEL ÅR 1860.
1) Ä Landsbygden. 2) I Städerna.
1.
2. j 3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
S
j 8
a r
t.
Hand
lande.
Han
dia
n d e.
Fartyg och båtar, begagnade till
Med in-  och ut-  ländska
varor.
Med
landt-
manna-
varor.
Med egna
tillverk-  ningar.
Qvinnor, en-  ligt 4:de § afl
Handels-  Ordningen.
Gross-
handlare.
Minut-
handlare.
Idkande
bade gross-  och minut-  handel.
Enligt 3:e §
mom. 1 af
Handels-  Ordningen.
Qvinnor, en-  ligt 4:de § af
Handels-  Ordningen.
inrikes sjöfart.
utrikes sjöfart.
Antal.
Lästetal.
Besätt-
ning.
Antal.
Lästetal.
Besätt-
ning.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
cr
O:
t=s
U
O)
rs
Betjening.
cr1
O:
P
U
CD
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
1
!
Husbönder.
Betjening.
Skeppare.
Sjöfolk.
co
cd
p
CD
Sjöfolk.
År 1860 ....
47
455
44
52
—
—
—
—
73
44
9
—
—
—
2
11
—
—
52
56
—
16
—
3
Anm. Af de i
kol. 15 för städerne upptagne äro 13 handtverkare, hvilka
i öppna salubodar försälja sina tillverkningar.
De båtar, som, på sätt i berättelsen
omförmäles,
aro tillhörige och begagnade af
innevånare
i Falun, hafva här icke blifvit införde,
då deras lästetal icke är kändt och ständig besättning
icke Sr
å desamma anställd.
Tab. N:o 10.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER Å LANDET, TOMTER och JORDAR I STÄDERNA m. m. ÅR 1860.
1.
2.
3.
4-
5.
6.
7.:
8. !
1.
2.
3.
4-
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
0
A
1 a n d s b
y g d e n.
I städerna.
Hemman och lägenheter
af alla slag, med specifice-  rad hemmansnatur enligt
nya jordeboksordningen.
Hemman.
Antal
Tomter.
Jordar.
Uppskattningsvärd e
Mantal.
bd
cr
p
p
U
Uppskatt-
Tomter och
jordlägenheter
af alla slag,
i hvarje stad.
Antal
B
oq
cr
S. W
O
K
sista året R:dr Rmt.
O
p-?
£ B
O:
3
CD
Ut
Q. C
o 3
r* 5
05
O
-i
U
O
"a
o
CD
CR
O
p:
CTQ
P
ningsvärde
sista året. i
cr
CD
cr
*-<
CR
O
cr*
CD
cr
*-<
CR
t>r
CD
t-j
B
oq
B o
O
B ^
El cn
B |
p-g
“S- K
CD
g
3
p
p
Af
hus och
Af
jordar.
Summa.
R:dr Rmt.
CD
Ut
P
Ut
'
CD_
CD
Ut
CD
CR
Ut
CD
Tunnland.
t-i
Ut
tomter.
Kroiioegeiidoiiiar.
Under allmän disposition.
Boställen.
Civile
D:o, bergsfrälse
Ecklesiastike
D:o, bergsfrälse
Militie
ÅV
25v*sVV
iii
00743
2
i
1
2
71
6
37
—
5
2
2
16,125
9,750
232,031!
5,698
184,278
Falu stad
Hedemora d:o .
Säthers d.o
771
136
77
38
16
6
373
742
315
822
175
573
736
950
946
2,300
1,440
4
8
4
1,092,438
369,530
128,966
123,022
90,997
30,704
1,215,460
460,527,
159,670
Kyrko- och skolehemman,
bergsfrälse
u
—
2
—
—
—
2,394
Under ensJcild disposition.
Allmänna kronohemman
Bergsfrälsehemman
18HW
143AA
—
231
1,028
—
33
9
72,328
1,419,155
Skatteegendomar.
Boställen.
Ecklesiastike
Militie
Krono-skattehemman
Rekognitions kronoskatte
A
A
1,585xVA
32m
9
3
2
21,142
52
251
1,701
208
4,324!
1,875
10,953,999
357,443
Frälseegendomar.
Boställen, allmänt frälse:
Militie
Säterier
Allmänna frälsehemman
m
i*
—
5
6
35
—
—
—
35,700
36,300
86,475
Summa
1,839x^1x7
lii
22,623
251
1,739 221
13,417,875
984
60
1.430997
2,259
4,686
16
1,590,931 244,723
1,835,657
Stora Kopparbergs län. Tab. Niis 11 och 12. 25
Tab. N:o 11.
LAGA SKIFTEN ÅREN 1856-1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
0
Ar.
Sökta
skiftens
antal.
Fastställda skiften.
Arfvoden
till landt-  mätare och
gode män
för laga
skiften.
Hela be-  räknade
utgifts-  ersättningen.
Antal.
Skiftade
mantal.
Skiftade egor.
Oförmed-
lade.
Förmedlade.
Inrösnings.
Afrösnings-
jord.
O
Aker.
Äng.
Odlings-
mark.
1856
56
29
6,018
5,720
152,661
11,840
1857
29
29
6,647
12,683
557
498,251
37,463
1858
37
40
3,988
3,190
184
1,611,227
41,592
1859
41
9
1,318
1,649
47,407
7,446
1860
28
15
7,540
7,994
972
102,296
21,579
Summa 1856 —60
191
122
25,511
31,236
1,713
2,411,842
119,920
Anmärkning. I saknad af allmän mantalsindelning hafva i kolumnerne N:ris 4 och 5 några summor icke kunnat utföras.
>
Tab. jV:o 12.
SPARBANKS R.
i.
Sparbankens benämning och
stiffcelseftr.
r? 2L
Oj p
fToq
mo
J-rcrq
B a s.-
9.
10.
11.
12. 13.
14.
O: £L
s
1/3 cr J?
P Pj tt ^
c rt ® (O
Ct ftq °
• gB1"-
Vid periodens slut.
Af delegarne
insatt belopp i R:dr Rint.
1856. ! 1857. I 1858. ! 1859. 1860.
uttaget belopp i R:dr Rmt.
1856. 1857.
1858.
1859. ! 1860.
Falu stads, stiftad år 1825
Stora Kopparbergs läns, stiftad
Sr 1851
Husby sockens, stiftad år 1837
Norrberlres sockens, stiftad 8r
1859
Summa
1,764
1,155
543
195
3,657
348,370
75
72,796 70
57,046 60
8,678:20
486,892'2 5
40,326 70
2,443^08
4,250oi
47 42
40,291
14,421
8,570 03
31,100,88
9,53104
8,006; 06
31,793
8,697
6,313
71
63
38,706 71 43,184 64
8,871 85'10,862>5
25,252 59 39,866 34 47,451 67 36,477 19 44,953
7,049:26
9,343 30
2,927 27' 4,559 75
10,015,59 5,445
2,574 u 6,22140
10,026 03
4,945
75
13,489 9910,321
5,275 18
3,776
117
47,067 21
63,282 se 48,637:98 46,805 22 57,201 93 69,612 od
27
38,195 45 49,871 37 62,423 45 55,242 36 59,168 91
Landsh.-Emb. uti Stora Kopparbergs län und. ber. för åren 1850—1860.
4
26
Tab. N:o 13.
Stora Kopparbergs län.
Tab. N:o 13.
FATTIGVÅRDEN.
2. 3.
5. 6. 7.| 8. 9. |10. 11.112
13.
14. 15. ie.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
Fattigvården
Antal fattighjon, som erhållit
full försörjning.
« C/J
g 09
SL §
ers
Sjö
w ►—1 P
P CU
O g
p 1
Äldre personer
vårdade
i fattighus.
på annat
sätt.
m. q. m.
Barn,
vårdade
i och
utom
fattighus.
m.
Summa.
Summa
af båda
könen.
Antal af fattigvården
understödde,
som ej
fått full försörjning.
ttigvårdens
Inkomster.
Sum
ma.
Afkastning' -n
e ° .Personliga
Ä
lekter '
bidrag,
m. m. °
Värdet af
tillskott
efter hemmantal.
Ersättning
af statsmedel.
af annat
fattigvårdssainhälle.
Summa
It:dr Rint.
Samtlige
utgifter
i och
för fattigförsörjning.
1856.
1857.
1858.
1859
1860.
33 j 7
7
8 42
141
t>
~~co~
co
7
'
7 42
155
33 7
7
837
169
33 7
7
©
O
1—4
175
33 7
7
13 46
176
254 246 255 395 551
M
267 276:2591438 568
262257 243 434|542
286 244 247 429 573
IM
289 240 247 429 582
946
1,006
976
1,002
1,015
1,172! 2,100
I
1,298! 2,189
1,0811 2,001
1,042 1,932’ 2,974
1,051 1,966 3,017
3,272
3,487
3,082
60
11,034
57
36,001
211
02
96,310
19
92,426
93
11,883
88
38,508
79
—
—
482
31
111,865
91
104,967
86
12,366
74
33,243
73
—
—
318
—
104,679
33
88,995
32
12,519
26
33,508
56
—
—
375
65
97,689
79
85,845
61
12,933
55
32,372
98
562
17
346
60
94,779
91
89,935
STOCKHOLM, 1862. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIELA STATISTIK.
mmj Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny feijd.
LANDSHÖFDINGE-EMBETETS
UTI
GEFLEBORGS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ÅREN
1. Länets indelning och naturbeskaffenhet i allmänhet.
.Länet, bestående af provinserna Gestrikland och Helsingland på en yta af 171,6 qvadratmil, har till sina
gränser ej undergått någon förändring under femårsperioden. Uti administrativt hänseende är länet indeladt
uti 48 kyrkosocknar, derutaf Ramsjö socken och pastorat blifvit bildadt genom Kongl. Brefvet den 21 Augusti
1860, 37 pastorat, 15 tingslag, 4 domsagor, 32 länsmansdistrikter och 3 fögderier. Städerna äro trenne till antalet,
nemligen Gefle, Söderhamn och Hudiksvall, hvilka alla äro sjö- och stapelstäder samt hafva egen jurisdiktion.
De uti Statistiska Central-Byråns underdåniga berättelse för åren 1851—1855 Tab. N:o 6, sid. CXLV
omförmälde oregelbundenheter uti den administrativa indelningen qvarstå oförändrade.
Nu mera framlidne Landshöfdingen och Riddaren P. H. Widmark har under år 1860 från trycket utgifvit
förra afdelningen till första delen af Beskrifning öfver provinsen Helsingland, hvartill andra delen, innefattande
specialbeskrifning öfver Bergsjö tingslags fem socknar, redan år 1849 blifvit till tryck befordrad.
2. Innevånare.
Folkmängden, upptagen i tabellen N:o 1, är i fortfarande tillväxt. Den närmaste orsaken härtill är Tab. n
dels inflyttningar, föranledde till följd af ökad rörelse, större industriela arbeten och byggnadsföretag, hvarigenom
en större sysselsättning och särdeles god arbetsförtjenst blifvit personer af arbetsklassen beredd, och
dels erhållna goda skördar.
Några särskilda administrativa förfoganden hafva icke påkallats för innevånare, som tala främmande språk.
Landsh.-Emb, uli Gefleborgs län und. ber. för åren 1856—1860. 1
2 Gefleborgs län. Schismatiska rörelser. Byggnadssätt. Klädedrägt. Bränvinsmissbruk. Jordbruk.
Inom vissa delar af Helsingland förekomma så kallade Heclbergianare och Baptister, men någon särskild
församling af dylika schismatici har icke blifvit bildad.
Det gamla sättet att uti en fyrkant med instängd gårdsplan uppföra gärdsbyggnaderna å landet försvinner
allt mera. Vanligtvis uppföras nu en eller två byggnader med tvenne våningar för erhållande af ett
större antal rum, hvilka dock i allmänhet illa inredas, och af hvilka endast ett eller tvenne hvardagligen bebos,
men de öfriga begagnas dels till förvarande af gångkläder och dels vid gästabud. I Gefle stad har under
den period, som ifrågavarande berättelse afser, förmärkts en särdeles sträfvan hos arbetsklassen att, i motsats
mot hvad förut varit öfligt, förse sig med egna, för renlighet och beqvämlighet lämpliga, bostäder. Full
tillgång till byggnads- och brännmaterial finnes fortfarande i allmänhet, men uti en del vid kusten belägna
socknar är tillgången derå knapp.
Klädedrägten, som i vissa socknar är egendomlig, börjar isynnerhet hos männen att i snitt och utseende
öfvergå till de bättre klassernas. Qvinnornas drägt deremot bibehåller sig mera likt fordom.
Bruket af bränvin är i betydligt aftagande, men i stället hafva utländska drycker, såsom vin och arrack,
o
vunnit insteg, och isynnerhet kaffe, som utgör en allmän älsklingsdryck. A några ställen har äfven innästlat
sig missbruket af Hoffmans droppar, blandade med vin.
Omtankan för renlighet och beqvämlighet tilltager årligen. Allmänna folknöjen äro okända. Sockenbibliotheker
äro flerstädes inrättade.
3. Näringar.
N:is 2 o. 3. A) och B) Jordbruket och Boskapsskötseln. I afseende å dessa två underafdelningar, får LandshöfdingeEmbetet,
jemte hänvisande till tabb. Nås 2 och 3, i underdånighet åberopa Kongl. Hushållnings-Sällskapets
derom afgifna, härvid bilagda, redogörelse.
Gefleborgs läns Kongl. Hushållnings-Sällskaps bidrag, i hvad jordbruket och ladngårdsskötseln
beträffar, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelse
för åren 1856—1860.
»Enär, beträffande tunnlandtalet af den odlade jorden och den naturliga ängen, anledning icke förekommer
antaga, att ett förändradt förhållande inträffat, finnes icke skäl för närvarande frångå det yttrande, som
år 1859 afgafs till Finans-Komitén, dervid den odlade jorden utfördes till 113,480 tunnland, den naturliga
ängen till 110,221 tunnland. Enär denna uppgift är uppgjord utan säker grund af allmänt tillgängliga ekonomiska
kartor, bör det tilläggas, att densamma icke kan vara särdeles tillförlitlig, och detsamma gäller om
den till nämnde Komité meddelade uppgiften, att åkern blifvit under de sista 20 åren ökad med 9,380 tunnland
samt ängen med 1,219 dito. Likväl torde med visshet kunna meddelas, att den tillökning af bärande
mark, som sålunda antagits för 20 år, till full proportion torde finna motsvarighet under de nu afsedda fem
åren (1856—1860). Till detta meddelande finnes giltig anledning af en alltmera utbredd företagsamhet i afseende
å odling både inom gårdarnas enskilda områden och uti de samfälligheter, å hvilka dels med, dels
utan understöd af Staten företagits större arbeten af denna art för utdikning af sidländta eller vattendränkta
trakter. Såsom understödda omedelbart med statslån under perioden få omförmälas:
år 1857 sänkning af Fäbodstjern i Söderala  480 R:dr R:mt,
» » d:o af Östanbäck- och Wijsjöarne i Tuna socken  6,240 » »,
o
» 1858 d:o af Al- och Teljesjöarne i Söderala socken  27,600 » »
»Genom föranstaltande af Hushållnings-Sällskapet har en särskild, för länet antagen och aflönad, Agronom
varit under fjerde och femte året af perioden kostnadsfritt för reqvirenterne sysselsatt hufvudsakligen med afvägning
och planers uppgörande egentligen för smärre odlingsföretag inom enskilda hemmans områden. Deraf
Gefleborgs län.
Hushållnings sällskapets yttrande om jordbruket. Jordmån. Brukningssätt. 3
må nämnas Nyängsmyran i Söderala socken, omkring 25 tunnland, Stormyran omkr. 20 tunnland å byn Svarfveri
ägor i Norrala, Bölesjöns sänkning i Enångers socken till torrläggning af omkr. 300 tunnland och till
förbättring omkr. 80, Woxna socken vid Woxna bruk omkr. 20 tunnland, Fernebo socken af en enskild hemmansägare
5 tunnland, Loos socken omkr. 15 tunnland, Ofvansjö socken Högbo bruk, Hille socken Oslättfors
bruk, Ugglebo socken Wij bruk, med flere andra bruk, jemte flere dylika å andra ställen förekommande företag,
som utgjort föregångare till de många, hvartill planer efter periodens slut blifvit af Länsagronomen
för hvarje sommar utarbetade.»
»I närmaste öfverensstämmelse med, men dock med någon ändring af uppgiften till Finans-Koinitén, antages
jordmånen af länets 48 socknar, städerne inberäknade, vara:
god uti
10,
medelmåttig uti  30,
svag uti  8.»
»Den till Finans-Komitén år 1859 meddelade uppgiften, att jorden efter areal beräknad vore
god å  3,500 tunnland,
medelmåttig å  75,000 »
och svag å  31,500 »
torde i förhållande efter föregående antagande böra rättas sålunda, att den anses vara
god å  10,000 tunnland,
medelmåttig å  70,000 »
och svag å  30,000 »
»Det bör härvid anmärkas, att ifrågavarande grader hänföra sig till den allmänna beskaffenheten inom
länet, då jordmånen endast undantagsvis består af lerblandad matjord på leralf, ofta nog, isynnerhet i Gestrikland,
af fin glimmer på alf af samma urämne, hvilken jordmån underhåller en god växtlighet, men mestadels,
isynnerhet i Helsingland, af fin, föga lerblandad sand, som efter landets sed benämnes sandmölja, på
alf af samma ämne eller ock af gröfre grus; i följd hvaraf jordmånen inom detta län, jemförd med de provinsers,
der leran utgör grundämnet både uti alf och för den genom odling bildade matjorden, i allmänhet
torde rätteligen vara att hänföra till den medelmåttiga, om ej den svaga klassen. Såsom undantag från det
sålunda beskrifna allmänna förhållandet torde få nämnas slättbygderna i Delsbo, Bollnäs, Alfta, Ofvanåker,
Jättendal, Ofvansjö och Thorsåkers socknar samt andra mera spridda trakter, hvarest jordmånen torde kunna,
äfven absolut betraktad, kallas god.»
»Under den period, som med denna berättelse afses, kan man väl ej påstå, att en allmän förbättring inträdt
i det brukningssätt, som af ålder ägt rum. Om det i andra landsorter iakttages, huru betänksam landtbrukaren
är att lemna det af ålder tillkomna brukningssättet, lärer det med största fog, och i kännedom om befolkningens
skaplynne, kunna antagas, att äfven i detta län nya åsigter och derå grundade förbättringar i
brukningssättet endast småningom bana sig väg till erkännande och efterföljd. Så ensidigt, som i de egentligen
sädesproducerande orterna af Upland och Westmanland, hvilka tillstöta detta län, är tvåskiftesbruk
visserligen här icke tillämpadt, undantagne dock de sydligaste delarne af länet, som stöta till nämnde provinser
och dermed äga en temligen lika slättlandsnatur. En betydlig del af jorden är nemligen anslagen till
höproduktion. Sålunda förekommer vanligen i gårdens närmaste grannskap och, jemförelsevis med hemmanen
i hela deras omfång, en mindre del odalmarb, hvilken i det närmaste uteslutande användes till alstring af
strid säd och något rotfrukter, och åt hvilken derför äfven den hufvudsakligaste omsorgen egnas. Detta är
den egentliga, öppna åkern. Men den öfriga, under bruk varande, aflägsnare från bostäderna liggande, betydligare
delen, i Gestrikland kallad vret- och i Helsingland svaljord, egnas i vida större mån åt frambringandet
af hö, hvilket landtbruksalster dels mera öfverensstämmer med härvarande mera kalla, fuktiga och för
4 Gefleborgs län.
Hushållnings-Sällskapets yttrande. Utsäde.
gräsväxt gynnsamma klimat, än de torra slättlandens, dels ock af ålder erfordrats, tyvärr icke för ladugårdarnes
hufvudsakliga utfodring, utan för hästarne, hvilkas underhåll i sin ordning påkallats för en vidsträckt
forsling, hufvudsakligen af skogs- och bergsprodukter, hvadan ock den i sig sjelf magra jorden, medan hästspillningen
stannat på landsvägarne, gått miste om en stor del af den värderika ladugårdsspillningen. Dock
hvarken på odaljorden eller på omnämnde vret- och svaljord är det två-åriga omloppet af säde och träde
allmänt, knappt ens brukligt i hela länet. På odaljorden är omloppet vanligast fyra-årigt, nemligen träde,
råg, ärter, gödsladt korn, och på vret- och svaljorden sju- å åtta-årigt: lin eller hafre, hafre, gödslad t korn
samt gräs till hö 4 å 5 år. Följaktligen är omloppsbruket å nämnde utsträckning, långt ifrån okändt, här
sedan länge antaget, ehuru, hvad växtodlingen i allmänhet beträffar, mycket återstår att vinna i brukningssättet,
dels medelst en bättre dikning, — hvilket äfven gäller orri odaljorden, — dels medelst val och sådd af
verkligen beredda och rena frösorter i stället för sjelfsådd eller på sin höjd utsäde af orena affallet efter i
öfvervägande mån ogräsblandadt hö, dels ock medelst god gödseltillgång i sammanhang med en högst behöflig
förbättring i ladugårdsstillningen.»
»Att i siffror uttrycka förhållandet mellan brukningssättens olikhet efter areal, är under ofvanantydde
förhållanden så osäkert, att man måste afstå från ett försök dertill, enär sådant, icke ens i antaglig mån,
kunde medföra en tillförlitlig uppgift; man torde i detta afseende dock våga uttrycka, att tvåskiftesbruket
utöfvas på den jemförelsevis minsta delen; att ett rent vexelbruk förekommer allenast undantagsvis vid en
och annan gård, som disponeras af ståndspersoner, hvilka öfvertygat sig om ett ordnadt, all brukad jord omfattande,
vexelbruks fördelar; och att den allra största delen är att hänföra till koppelbruk, hvaruti, såsom
redan är anfördt, den närmast belägna odalåkern användes till cirkulation mellan 4-årigt sädesomlopp, men
vret- eller svaljorden upplöjes för 3-årigt sädesomlopp, hvilket efterträdes af mångårig gräsvall.»
»I afseende å årligt utsäde per tunnland af hvete, råg, korn, hafre, blandsäd, trindsäd och rotfrukter, åberopas
Tabellen N:o 2, hvarest uppgift lemnäs derom, på grund af insamlade primär-uppgifter från HushållsGillena,
jemkade efter 1859 års uppgift till Finans-Komitén och andra upplysningar, som stått att erhålla.»
»Hvad beträffar hufvudsädet, så torde för Gestrikland råg och korn i temligen lika mån få anses intaga
de främsta rummen, och för Helsingland till öfvervägande del kornet. Blandsäd, mestadels utgörande 1 ä i
korn och | a | hafre, odlas äfven öfver allt. Hvete, odladt i båda provinserna, synnerligen i Helsingland, men
icke med den utsträckning, att det i någondera af dem kan för ett hufvudsäde anses, gifver äfven i sistnämnde
provins under tjenlig behandling och gynnsamma väderleksförhållanden rätt god skörd. Uti linodling,
som tillförene betydligt idkats i Helsingland, har under perioden minskning inträffat och synes den för hvarje
år aftaga i samma mån som säd- och foderodlingen tagit allt större rymder i anspråk. Af rotfrukter är potates
den ojemförligtvis mest använda, ehuru dels dess under alla fem åren mer och mindre framträdande
vanliga sjuklighet, dels en stigande insigt om rofvans odling i större skala i någon, om än ringare mån än
önskligt vore, tagit i anspråk en del af potatesens utrymme.»
»Ungefärliga proportionen af åkerjord, som år 1860 användts till odling af hvete, råg, korn, hafre m. m.
Hvete  2.
Råg
15.
Korn
35.
Hafre
30.
Ärter och vicker  10.
Potates  5.
Rofvor  2.
öfriga rotfrukter
1.»
Blandsäd
»Sådan synes ifrågavarande proportion böra, förhållandet likmätigt, uppställas inom ett antaget fördelningstal
af 100.»
»Beträffande årliga behofvet till utsäde af hvete, råg, korn, hafre m. m., som således måste reserveras för
nästa utsäde, åberopas Tab. N:o 2.»
Gefleborgs län. Hushållnings-Sällskapets yttrande. Missväxt. Trädgårdsskötsel. Kreatur. 5
»Uppskattning af årliga förbrukningen inom länet af hvarje särskildt hufvudsakligt sädesslag, enligt i medeltal
beräknade behof för hvarje person, är likaledes utförd i Tab. N:o 2, som anvisar hvad i detta hänseende
efter flere insamlade uppgifter och efter kollationering med uppgifterna till Finans-Kornitén torde få anses
utgöra behöriga medeltalet.»
»En år 1856 inträffad missväxt, särdeles inom en del af de vestra socknarne i Helsingland, föranledde
undsättnings beviljande åt Öjungs kapell-lag med ett genom Kongl. Brefvet af den 30 Januari 1857 bestämdt
undsättningslån af 2,700 R:dr; detsamma återbetaldes med ^ inom den 1 November hvartdera af åren 1857,
1858 och 1859, hvarefter intet sådant lån finnes i länet beviljadt. eller utestående.»
»Under perioden hafva ej några nya sädesslag blifvit försökte eller till bruk införde. Ty ehuru odlingen
af vicker betydligen tilltagit, kan densamma icke räknas såsom ett nytt sädesslag, enär detta utsäde förut
icke var okändt.»
»Att spridda bemödanden med trädgårdsskötsel och fruktträds-plantering under perioden förekommit är
kändt; ännu är hågen och omtanken derför dock långt ifrån allmän.»
»Beträffande antalet vinterfödda kreatur, uppgafs till Finans-Kornitén år 1859:
Hästar. Oxar och Tjurar. Kor. Ungnöt. Får och Getter. Svin.
14,066. 2,232. 47,715. 11,860. 74,876. 9,653.»
»De uppgifter, som nu inkommit derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ifrån Städernas Magistrater
och ifrån Kronofogdarne, visa detta förhållande betydligt olika och lägre. Enligt sammandrag deraf skulle
nemligen finnas endast:
Hästar. Oxar och Tjurar. Kor. Ungnöt. Får och Getter. Svin.
10,553. 1,688. 35,777. 9,404. 62,410. 7,635.»
n
»Uti en af Löjtnanten L. E. Ahrman jemte karta öfver Gestrikland utgifven, som det vill synas omsorgsfullt
utarbetad beskrifning, upptagas beloppen för nämnde provins sålunda:
Hästar. Oxar. Kor. Ungboskap. Får. Getter. Svin.
4,956. 1,108. 14,933. 4,446. 15,072. 7,291. 3,175.»
»Det vill häraf synas, som vore de tvenne första uppgifterna för hela länet något för låga, likasom det
på det hela af jemförelse framgår, huru svårt det är att samla dylika uppgifter, äfven i fråga om sådant, som
kan stycketals räknas.»
»Vid bestämmandet af höskördens och andra foderväxters tillräcklighet eller otillräcklighet, jemte inflytelsen
deraf på kreatursantalets ökning eller minskning, måste tagas i betraktande, dels att några jordbruksalster
af nämnde egenskap icke inköpas från andra orter, dels att visserligen på en del orter inom länet icke
obetydliga qvantiteter hö försäljas till andra (äfven inom länet). Med visshet kan sägas, att hötillgången öf
verhufvud
taget och i allt fall icke är tillräcklig. Ty under en rådande, allt för stor sparsamhet på hö till
ladugårdarne, enär i allmänhet stallen äga företrädet, användes halm till de förra mer än som med en god ladugårdsskötsel
vore förenligt. Utan att derföre säga, att kreatursantalets minskning deraf betingats, helst det
tvertom kan antagas, att det fortfarande ökats jemte de nya fodertillgångar, som en vidsträcktare odling
deraf framkallar, bör man likväl beklaga, att det ökade antalet icke i jemnt förhållande med sig fört förbättringen
af kreaturens utstillning, och att följaktligen den afkastning icke erhållits, som kan påräknas allenast
uti öfverskottet utöfver kreaturens behof för organismens uppehälle och utveckling.»
»I fråga om ungefärliga beloppet spanmål i medeltal, använd till kreaturs utfodring, ansåg Kongl. Hushållnings-Sällskapet
sin till Finans-Komitén på grund af infordrade upplysningar lemnade uppgift af 50,141
tunnor vara för hög, enär sannolikt slösäd dertill räknats, men fann 25,000 tunnor kunna närma sig rätta
beloppet. Från denna åsigt förekommer icke anledning att afvika.»
6 Gefleborgs län. Hushållningssällskapets yttrande. Priser. Djurracer. Stamholländeri.
»Att en del ladugårdar, särdeles herregårdarnes och dernäst allmogens närmast städerna belägna, lemna,
de förra ett större, de senare ett mindre öfverskott till afsalu, är intet tvifvel underkastadt. I de från städerna
aflägsnare bygderna tillverkas väl äfven något smör till afsalu och i vida mindre mån ost, hvilken senare
knappt kan anses för en allmänneligen tillgänglig handelsvara. Om man afser sammanlagda beloppen smör,
som från andra län och Finland, samt ost, som från Holstein, äfvensom från Stockholm, Hamburg och Lybeck
införas, så torde likväl länet i sin helhet ännu icke kunna anses lemna något öfverskott öfver egen förbrukning
O O Q
Något smör från detta län torde väl afsättas uti Stockholm, men detta förändrar icke det ofvananförda förhållandet.
»
Tab. Litt. a. »Hvad beträffar handélspriserne å spanmål och vexlingarne deri meddelas härnedan i tab. Litt. A. de af
Konungens Befallningshafvande i länet för hvarje år af perioden uppgifne, i medlet af September gällande
stadspriserne. Då länets ofvannämnde trenne städer äro på ungefär lika afstånd från hvarandra belägne, hvar
i sin ort, torde dessa derifrån uppgifna priser få anses representera de i landet allmänneligen gällande.»
»Om ladugårdsprodukternas prisvesclingar för hvarje år saknas anteckningar, men såsom ett antagligt medelpris
derå för hela perioden torde följande uppgifter uttrycka allmänna förhållandet: häst 200, ko 60, oxe
120, får 6, get 6, svin 75, smör L® 11, ost Ls 3: 50, ull L« 20, talg L« 10 R:dr, allt R:mt.»
»De inhemska landtracerna äro utom all fråga så allmänna, att endast spridda undantag finnas på en
och annan herregård. Hästen är vanligen mera starkt byggd, än genom smärta former egnad för ett hastigt
lopp; och hvad Helsingland särskildt beträffar äro dessa djur mycket uthålliga. Denna kroppsbyggnad erfordras
ock för de tunga godstransporter, som af ålder hört och ännu, dock i förminskadt förhållande, höra till
länets väsentligaste binäringar. Detta förhållande förklarar, att hästen fortfarande har att påräkna en öfvervägande
del af husbondens frikostighet på foder och af omtanken för dess skötsel. Ladugårdarne i allmänhet
hafva det gamla blodet alldeles oblandadt. För dess förädlande genom korsning med Ayrshire- och Voigtländer-race,
hvartill spridda tillfällen icke saknats, har ingen märkbar håg försports, men väl ett och annat lyckadt
försök att genom val af pålägg inom gamla landtracen samt genom en väl ordnad och bättre utfodring
höja dess utseende och afkastning.»
»Det för detta län af Staten bekostade stamholländeriet består af 20 Voigtländer-kor och 2 tjurar. Förut
stationeradt först vid Westerberg och dernäst vid kungsgårdens egendomar i Ofvansjö socken, har det nu
mera blifvit till Sofiedal uti Walbo socken förflyttad t. Ehuru mjölkafkastningen varit rätt god (7 a 800
kannor per medium af hvarje ko) och mjölkens gräddhalt ansenlig (13 ä 14 procent), har synnerlig efterfrågan
ej förmärkts efter afveln.»
»Sedan år 1859 har ett enskildt stamholländeri varit uppsatt med 17 kor och 1 tjur af Ayrshire-race vid
Walls landtbruksskola och underhålles fortfarande derstädes. Ehuru sådant ligger utom perioden, torde här
få antecknas, att första auktionen hölls på hösten 1861 till försäljning af dess afvel. Dervid såldes 7 full
-
Tab. Litt. A. Handelspriser i städerne.
G e f
1 e.
S ö
(lerhamn.
Hudik
sva
1 1.
Hvete.
w
Korn.
Hafre och
Blandsäd.
Arter.
Potates.
Hvete.
w
5530
CP5
Korn.
Hafre och
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
Hvete. |
1
ss
cp
Korn.
1 .
Hafre och
Blandsäd.
Arter.
Potates.
kr
1856
24
14,06
13,33
8
20
6
—
16
13
7,67
16
4
15,33
13,33
9
5,33
*
1857
18,33
11
9
5
14.07
4,33
—
13,33
12
9
—
6
—
12
11
8
—
4
»
1858
21
13,25
10 25
6
16
3
—
14
12
8
—
6
—
14,50
12
7,50
—
4
»
1859
20,50
13,75
12,25
6
19
4,25
—
15
12
8
—
5,50
—
14,50
12,50
10
—
5
»
1860
28,50
16
14,50
10
18
5
—
20
13
9
—
6
—
17
13
10
—
5
Gefleborgs län. Hushållningssällskapets yttrande. Springorm. Nyodlingar m. m. 7
växta tjurar och 3 qvigor, de förra till medelpris, mellan 416 R:dr och 203, af 262 R:dr, och de senare, mellan
240 och 209, af 226A R:dr. Endast större jordbrukare och ståndspersoner voro afnämare. I det bolag,
som af intresse för dess syfte anlagt detta holländeri, är Hushållnings-Sällskapet delägare för 15 aktier å
100 R:dr Runt.»
»Af tama fjäderfä äro höns af vanlig landtrace allmänt vårdade; gäss i mindre mån och hufvudsakligast
i södra delen af Gestrikland; ankor ännu mindre.»
»Biskötsel har under perioden likasom af gammalt icke förekommit i större skala, än att deraf dock kan
slutas till, att hvarken klimatet eller brist på tjenlig föda göra densamma omöjlig.»
»Några farsoter bland husdjuren hafva under perioden icke förekommit. Deremot har inom största delen
af Helsingland springormen beklagligtvis, numera fullt endemisk, fortsatt sina härjningar, ej heller okända
inom provinsens städer. De åtgärder, som för dess minskade utbredning ägt rum, tillhöra den nu ingångna
perioden.»
»Nyodlingar företagas dels genom uppbrytning inom odal-områdena ofta af backar, hvilkas rensning från
sten fordrar utomordentlig ansträngning, helst detta vanligen företages af de minsta jordbrukarne med egna
kroppskrafter, hvadan den odling, som deraf vinnes, ehuru vittnande derom, att man beräknar någon ersättning
för mödan, dock icke utöfvar något synnerligt inflytande på den allmänna landskulturen. Deremot hafva
i detta afseende stora företag ägt rum med de utdikade och torrlagda mossar, och förut såsom vattensjuka
alldeles värdelöst liggande skogsinyror, hvilkas odlande, såsom förr är nämndt, icke obetydligt ökat länets
fruktbärande jordvidd. Den rikedom, som öfverallt i länet finnes på dessa förr så ringaktade eller rent af
förbisedda fält för hägn och odling, har under perioden alltmera dragit uppmärksamheten till sig och låter
antaga, hvad äfven erfarenheten bekräftat, att de många olägenheterna af deras frostbildande egenskap redan
blifvit mycket förminskade i samma förhållande, som de skadliga vattensamlingarne blifvit afledde och deras
bottnar redan bära ett kraftigt foder, samt vinsten deraf vidare lifvar till fortsatta nyodlingar.»
»Grunddikning har äfven blifvit bekant, och, i samma mån dess fördelar påkallat uppmärksamhet samt,
likväl ännu endast undantagsvis, tillämpning, har någon omtanke börjat vakna äfven för den i länet af gammalt
ännu alltför mycket förbisedda beskaffenheten af den öppna dikningen.»
»Afven ängsvattning har, om ännu ej allmänt tillämpad, hvarest lokala och öfriga förhållanden skulle
hafva sådant medgifvit, dock blifvit föremål för kännedom af dess inflytelse på höafkastningen och för påtänkta
anläggningar.»
»Den i allmänhet magra jordmånen, som lika allmänt hvilar på en lätt genomsläppande alf, påkallar i
detta län den största uppmärksamhet på gödsel-beredningen. Detta länge insedda behof har af ålder framkallat
mycken omtanke. Mycket arbete nedlägges derföre på den alltför otillräckliga ladugårdsspillningens understödjande
med tillblandningar af alfallet löf, hackadt granris, införd myrjord och dylikt; dock har man haft
skäl beklaga, att detta myckna och tidsödande arbete vanligen icke åtföljes af insigt örn dessa hjelpgödningsämnens
fördelaktigaste behandling; hvadan, om det ock bör anses såsom en brist, att guano och benmjöl eller
deraf bildade sammansatta gödningsämnen hittills föga blifvit använda, det i ännu högre mån måste erkännas
tillhöra de af behofvet högst påkallade medlen för landthushållningens framsteg, att ifrågavarande insigt utbredes
och grundlägger en bättre behandling.»
»Det är otvifvelaktig^ att afstängning en af ägor i de långa skiljelinier, som förekomma i detta län, hvarest
afrösningsjorden isynnerhet upptager stora vidder, medtager en högst ansenlig mängd gärdselvirke och
dagsverken; men det bör ej heller förbises, att tillgången på skog öfverallt lemnar tillgång på det förra, utan
att detta behofs fyllande kan anses i synnerlig mån medföra skada.»
8
Gefleborgs län.
Hushållnings-Sällskapets yttrande. Vallgång. Hushållsgillen m. m.
»Vallgång med kreaturen är här i länet urgammal och har under den period, denna berättelse omfattar,
icke förändrats. Den är oundgänglig i anseende dertill, att kreaturen hvarje sommar hållas i bete på de ofta
på flere mils afstånd belägna fäbodevallarne, hvilka egentligen äro byalagens gemensamma utmark och af den
omfattning, att någon hägnad der icke är möjlig, hvaremot områdena med hänseende till äganderätten allenast
utmärkas med råmärken och deremellan upphuggna rålinier. Det är således egentligen till hemägornas
fredande och till inhägnad af de smärre odlade landen vid fäbodarne, äfvensom ock i flere fall till hemskogarnes
afstängning, som stängsel användes. Hvad beträffar dess beskaffenhet, så utgöres den mestadels af
gärdesgårdar af träd virke, men exempel saknas ej heller på stenmurar; dock förekomma de hufvudsakligen
endast kring de till bostäderna närmaste och således mest vårdade ägorna och äro af jemförelsevis ringa utsträckning.
Lefvande häckar och grafvar äro såsom stängsel nättopp kända.»
»Hvad angår länets Hushållnings-Sällskap, så bevittnas dess tillvaro redan år 1814 af Sällskapets sedan
dess befintliga handlingar. De stadgar, hvarigenom dess verksamhet nu bestämmes, äro af Kongl. Maj:t under
den 24 Juli 1857 fastställde. Att med den uti denna berättelse afsedda period och med de nya stadgarne
inträdt en lifligare verksamhet uti Sällskapets åtgärder torde med skäl kunna få antagas; och då matrikeln
öfver dess ledamöter närmast efter nämnde periods utgång upptager: ståndspersoner 310, allmoge 221, summa
531, hvilket antal sedermera betydligt ökats; då Sällskapet fördelat sig i kretsar, benämnda hushållsgillen, till
antalet 17, som, hvart på sitt håll under en särskild Ordförande, medverka för Kongl. Sällskapets syften; då
Sällskapet allt efter de senaste mera genomgripande förändringarne af bränvinslagstiftningen ägt årliga deraf
härflytande inkomster af ungefärligen 9,000 R:dr att disponera; och då dessutom ungefär 800 R:dr årligen
influtit uti ledamotsafgifter, så är det lätt förklarligt, att en sådan större verksamhet kunnat utvecklas till afsedd
förbättring af de allmänna hufvudnäringarne.»
»Af Sällskapets tillgångar hafva anslagits till en för länet gemensam lägre landtbruksskola en summa af
37,500 R:dr, fördelade på 25 aktier uti ett för dess upprätthållande och under åtnjutande af 4,000 R:dr R:mt
årligt statsanslag bildadt samt på 61 aktier ä 1,500 R:dr R:mt grundadt bolag. Undervisningen har oafbrutet
varit i gång uti denna skola, och eleverna enligt derom gällande bestämmelser fulltaliga. Fyra aktier
voro vid 1860 års utgång ännu icke af Sällskapet inlöste. Landshöfdingebostället, kungsladugården Wall, der,
på grund af ett 30-årigt arrende åt bolaget från och med midfastan år 1858, Landtbruksskolan har sitt läge,
har i följd af de anordningar, som måst för dess nuvarande ändamål vidtagas, i en särdeles vacker trakt
invid Gafle-ån och hardt nära Gefle stad, erhållit en ny, 1 mil från sitt gamla ställe belägen, ansenlig och
ändamålsenlig åbyggnad.»
»Kongl. Sällskapets stadgar innehålla bestämmelser örn tvenne årliga allmänna sammanträden; ett på
vintern, företrädesvis för dess inre och ekonomiska ärendens afgörande, och ett under sommaren, helst på
landet, dervid praktiska förhandlingar ansetts böra äga främsta rummet. Af dessa senare hölls år 1858 ett i
Hudiksvall, år 1859 ett uti Söderala socken och år 1860 ett uti Hanebo socken, hvarförutom tvenne extra
sammanträden sistnämnde (likasom påföljande) år af allmänna meningen fordrades och höllos (år 1860) i
Delsbo och Ofvansjö socknar. Ej mindre det stegrade intresse, som fordrandet af dessa frenne möten synes
ådagalägga, och den talrika närvaron dervid af Sällskapets ledamöter, samt andra landtbrukets vänner, än ock
den uppmärksamhet, hvarmed mötenas förhandlingar följdes, hvarvid äfven från allmogen höjdes stämmor för
att utveckla åsigter uti öfverläggningsämnena, äfvensom den festliga karakter, dessa möten genom deras eget
ändamål, så att säga, af sig sjelfve antagit, gifva grundad anledning till den förmodan, att dessa dagar icke
varit förspillda för landet, utan att månget frö dervid blifvit utsådt, som så småningom skall bära goda
frukter.»
»Vid dessa möten utdelades, af vida större dertill afsedde anslag, priser för profplöjning och utställning af
husdjur, landtbruks- och slöjdalster, samt dertill hörande redskap till följande belopp:
Gefleborgs län. Prisutdelning. Länsagronom. Boskapsskötsel. 9
I Hudiksvall år 1858
188 R:dr R:mt,
» Söderala » 1859  108 » »
» Hanebo » 1860  236
» Delsbo » »
92
» Ofvansjö » »
240 568 „ „.
och uppgick prisutdelningen för det redan förflutna året af nu löpande berättelse-period till ännu högre belopp.
Sällskapet torde hafva skäl att af den täflan, som sålunda framkallats, vänta sig goda résultater, i det
att uppmärksamheten sålunda fästats derpå, att landtbruket och dess binäringar böra söka sin styrka ej i
myckenheten af alster, utan uti dessas goda och utmärkta egenskaper.»
o
»Ar 1859 användes uteslutande på Sällskapets bekostnad en Länsagronom, som hade i uppdrag att på
reqvisition, efter af Sällskapets Förvaltnings-utskott uppgjord ordning, meddela undervisning i alla landthushållningens
grenar, samt upprätta planer för omloppsbruk, för afdikning och odling af de vattendränkta men
odlingsbara trakter, hvarpå länet äger ännu obegagnad rikedom, för ängsvattning, för en riktig afdikning af
under gammal häfd varande jord, för dess omsorgsfullare behandling i allmänhet, för ändamålsenlig gödselberedning,
för ladugårdsväsendets bättre ordnande och upphjelpande ifrån dess erkändt låga ståndpunkt, med
ett ord för allt, som uti Sällskapets syften innefattas. För åren 1860, 1861 och det nu innevarande, äfvensom
för det påföljande har Sällskapet uti samma värf och på sin bekostnad, för de trenne sistnämnde åren
Iflott med skyldighet för reqvirenterne till herberge och fri, tarflig husmanskost efter ortens sed, bekostat
särskild Länsagronom. Allmänhetens förtroende, ådagaläggande, hurusom ett varmt nit i förening med ett
lyckligt och välvilligt framställningssätt förmår att vinna erkännande af de rationela grunderna och ett derpå
bygdt förfaringssätt, har varit en synbar frukt deraf. Om ock det senare ännu icke hunnit blifva allmänt
antaget, skall omförmälde erkännande ofelbart förr eller senare arbeta sig fram till tillämpningen.»
»Exempelvis må anföras ifrån Länsagronomens verksamhet för sista året af berättelse-perioden (1860),
att anvisningar lemnades och planer uppgjordes för afdikning af åker, sval och äng 2,496 tunnland, omläggning
265 tunnland, nyodling (kärr och mossai') 634 tunnland, cirkulationsbruk 609 tunnland, ängsvattning 32
tunnland, sjösänkning till vunnen areal 294 tunnland, summa 4,330 tunnland. Att detta och föregående arbeten
af dessa arter under berättelse-perioden vunnit allmänhetens förtroende bör få slutas deraf, att 1861
års verksamhet derutinnan med ungefär lika inbördes förhållanden omfattade 4,640 tunnland. Länsagronomens
och ett biträdes oafbrutna verksamhet upptogs sålunda år 1860 i 75 sommardagar, oberäknade efterarbeten
med planer och beskrifningar under påföljande vinter.»
»Med någon uppoffring för Sällskapet har det äfven, efter att först af alla hafva erkänt förträffligheten
af den s. k. Gussanderska methoden för mjölkens behandling, haft förmånen att se dess upphofsman nitiskt
och välvilligt meddela sin undervisning i nästan alla delar af länet.»
»Ibland de egenskaper, som detta län delar med de öfriga nordliga i afseende å ladugårdsskötseln, förekommer
kokreaturens redan oinförinälda vallning till ofta på långa afstånd (ända till 5 å 6 mil och derutöfver)
belägna skogsbeten, benämnda fäbodar. Att deruti ännu återfinnes en qvarlefva af det äldsta nomadlifvet
är lika påtagligt, som det äfven inom länet, i anledning af de frågor, hvilka derom till öfverläggning
framställts, af de fleste erkänts i hög grad hindra ladugårdarnes bringande till egentlig afkastningsförmåga.
De långa vandringarne till beten, hvilka enligt faktiska uppgifter understundom måste understödjas med ditförd
halm från hemgårdarne, är ett bevis, framför alla andra, på behofvet af en annan ordning, och anvisningar
dertill hafva ej saknats.»
»Såsom ett försök, hvad genom praktiskt föredöme kan åstadkommas, har Kongl. Sällskapet anslagit 500
R:dr R:mt för hvartdera af åren 1860 till och med 1864, till understöd för en rationelt ordnad, mindre mönLandsh.
-Emb. uli Gefleborgs län und. ber. för åren 1856—1860. 2
10
Gefleborgs län.
Mönstergård. Trädgårdsskötsel. Jordbruksarbetare.
.stergärd i Ljusdals socken. Företaget, beslutadt under perioden, men till sitt utförande liggande utom densamma,
är ännu för nytt, att medgifva ett yttrande örn dess framgång. Hela dikessystemet är emellertid vid
gården ändradt från det gamla, högst ofullkomliga, och grunddikning till stor del redan verkställd.»
»Fruktträdgårdars anläggning och trädplantering i allmänhet hafva varit ett stadigt föremål för Kongl.
Sällskapets nitälskan och uppoffring. Premier hafva utdelats såväl i förra som senare afseendet.»
»Såväl med de krafter, hvilka stått Sällskapet omedelbarligen till hands, som medelst inköp och kostnadsfritt
tillhandahållande inom länet af de fleste tillgänglige alster inom den periodiska landtbrukslitteraturen,
har Sällskapet i öfrigt sökt sprida kännedom om nya åsigter och bepröfvade erfarenhetsrön.»
»På Kongl. Sällskapets bekostnad hafva åtskilliga agrikidtur-kemiska undersökningar under sommaren
1858 blifvit företagne inom länet af Professor Alexander Muller. Iakttagelserna dervid hafva blifvit spridda
genom berättelsens tryckning uti 5:te häftet af Kongl. Sällskapets tidskrift.»
»Jordbrukets behof af arbetare är kännbart i detta län, i anseende till de binäringar, som derinom förekomma.
Ej mindre bergsbruket, än äfven skogsvaruförädlingen, den senare under berättelse-perioden i hög
grad utvecklad, fordra en mängd arbetskrafter, som väl i någon mån understödjas, men ingalunda motsvaras
af en ej obetydlig mängd arbetssökande från andra län, egentligen från Wermland och Dalarne. Samma behof
blir då i lika mån kännbart äfven i afseende på de uppoffringar, hvarmed de för jordägaren äro förbundne.
Hvarken jord- eller stat-torpare höra till det allmänna förhållandet i detta län, och det bör följaktligen
äfven anmärkas, att då i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Tabell N:o 10 till fem årsberättelsen jordtorp
upptagas till icke mindre än 6,484 stycken, deruti uppenbarligen måste vara inberäknade soldattorp och
jordafsöndringar, hvilka senare i så måtto skilja sig från jordtorp, att stamhemmanet väl från dem har att
påräkna tjenstbarheter eller annan afgäld, och att afsöndringarne äro förenade med äganderätt för alltid eller
besittningsrätt på viss tid, hvaremot rätta begreppet af jordtorp ligger uti ömsesidig öfverenskommelse om
legostämma jemte enskildt aftal om endast deraf beroende tjenstbarhet, förnämligast i dagsverken, såsom er
sättning
för den jord, som på lön upplåtes.»
»De i samma tabell upptagne 3,703 backstugorne torde häntyda dels på handtverkare, dels och isynnerhet
på den frie arbetaren, som i allmänhet här i länet stadd i välbergade omständigheter söker arbete än
för binäringarne, än för jordbruket. Att det senare uti binäringarne har starka medtäflare om arbetare är
uppenbart. Det under rubriken andre lägenheter upptagne talet 3,257 torde vara af ungefärligen samma beskaffenhet
och häntyda på ungefärligen samma förhållande.»
»Allmännaste biträdet för jordbruket och ladugårdsskötseln, förutom det som jordägaren, hans hustru,
söner och döttrar lemna, är onekligen den lagstadde tjenarens, och att äfven dennes lott, under den tid denna
berättelse afser, i allmänhet varit ganska god, dertill kan slutas både af den mer än rättsenliga frihet, tjenstefolket
hos de mindre jordbrukarne, efter hvad kändt är, lärer njuta eller kunna utan påföljd taga sig, dels
ock af de löneförmåner, hvilka i allmänhet betingas. En dränglön vid jordbruket kan anses hafva under perioden
utgjort 150 R:dr, och en piglön 50 R:dr, jemte allt hvad till herbergerande och föda hörer. Ett dags
verke
på arbetarens egen kost under sommararbetet har kostat 1 R:dr 50 öre å 2 R:dr för man och 65 öre
ä 1 R:dr för qvinna; under vintern respektive 75 öre k 1 R:dr och 50 öre.»
»Det torde slutligen icke sakna intresse att här sammanföra de uppgifter, som för hvart och ett af berättelse-periodens
fem år blifvit vederbörande för hvart och ett af dem meddelade uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
för hvarje år afgifne, sista årsväxt-berättelse. Dessa berättelser, afgifna efter slutad skörd, innehålla
framställning om dess belopp och beskaffenhet; och de efter dem bär nedan anförde korntalen för
hvarje säde m. m. synas erbjuda en så pålitlig och sammanträngd öfversigt, som i nämnde hänseende möjligen
kan önskas.»
Gefleborgs län.
Årsväxt.
11
Hvete.
KSg.
Korn.
Blandsäd och
Hafre.
Arter.
Potates.
S
torde
b e 1 o p
p i k
o r n t
a 1.
0
Ar 1856. Stark frost natten till den 12 Au-
\
gusti, förnyad flere nätter i Augusti och
1
September månader. Vårsäd och potates mer
och mindre skadade. Öfverflödigt regn på
sommaren. Rotfrukter under medelmåttan.
Lin medelmåttig skörd, fröet deraf odugligt
2:a å 3:e
4:e å 5:e
3:e å 4:e
^ Fullkomlig }
l missväxt 3
2:a å 3:e
2:a å 3:e
till utsäde. Höfångsten god. Undsättning
r
åt Öjungs kapell-lag. Svårigheter för utsäde.
|
Hufvudomdömet, ej uttryckt, torde kunna
]
blifva: Missväxt.
l
0
Ar 1851. Den frodiga grödan af eftersomma-
\
\
rens starka värme skyndsamt framdrifven till
mognad, kärnfull, inbergad före nattfrosterna
i September månad. Rotfrukter under me-  delmåttan. Lin: god afkastning, fröet deraf
\ 10:e
8:e å 10:e
8:e
6:e k 8:e
6:e å 8:e
6:e å 7:e
dugligt till utsäde. Höfångsten medelmåt-
1
tig. Hufvudomdöme: Skörden öfver medel-
måttan.
1
0
Ar 1858. På sensommaren värme med om-
\
vexlande regn; grödan tidigt mogen. Vid
1
slutet af September skörden temligen all-
1
mänt fulländad. Rotfrukter: angripne af
mask, under medelmåttan. Lin: medelmåt-
) 6:e å 7:e
8:e
7:e å 8:e
6:e å 7:e
7:e å 8:e
10:e
tig, frö dugligt till utsäde. Höfångsten me-
j
delmåttig. Potates angripen af torr-röta.
]
Hufvudomdöme: Skörden fullt medelmåttig.
/
0
Ar 1859. Sensommarens ymniga regn hinder
i
för skörden. Rotfrukter: medelmåttig afkast-
I
ning. Potates angripen af torr-röta på sprid-
/
da ställen. Lin under medelmåttan, frö tem-  ligen dugligt. Hö: öfre norra Helsingland
5:e å 8:e
7:e å 8:e
5:e å 6:e
5:e å 6:e
6:e
8:eå 12:e
fullt medelmåttig, i öfrige delarne af länet
i
under medelmåttan. Hufvudomdöme: Skör-
1
den medelmåttig.
0
Ar 1860. Sensommarens väderlek ostadig, reg-
nig och kylig; sen mognad, hindrad berg-
ning; grödan delvis skadad, isynnerhet po-
1
tates, som hemsöktes af torr-röta. Hvetet
mindre välmoget. Rågen mindre strid. Rot-
) 5:e å 8:e
6:e å 10:e
5:e å 6:e
4:e å 7:e
4:e å 7:e
4:e
frukter: medelmåttig. Höskörden fullt medel-
i
måttig. Hufvudomdömet, ej uttryckt, torde
I
rätteligen vara: Ej fullt medelmåttig.
12
Gefleborgs län.
Skogshushållning. Jägeristat.
»Det ligger nära för hand, att på grund af ofvan angiftie korntal arithmetiskt utsätta årsväxten af säd i
följande, deraf uppkommande points af medel-beräknadt korntal, 1856: 15^, 1857: 48, 1858: 46, 1859: 41,
1860: 35.»
Gefle i Juni 1862.
På Gefleborgs läns Kongl. Hushållnings-Sällskaps vägnar:
Dess Förvaltnings-Utskott.
L. WiERN. N. G. WALLDÉN. O. von OTTER.
B. J. WIXNER. WILH. FOGELMARK.
J. A. Södermark.
Tab. N:o 4. C) Skogshushållning jemte IJ) Rofdjurs utödande. De å Tab. N:o 4 upptagne 67,052 tunnland, tillhörige
Kongl. Maj:t och Kronan, bestå af öfverloppsmarker, uppkomna efter den inom provinsen Helsingland slutade
afvittringen. Någon afverkning härå har icke skett under den tid, berättelsen omfattar, af anledning att på
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning ännu är beroende, huruvida dessa öfverloppsmarker skola för Kronans
räkning bibehållas eller emot skatt till enskilda öfverlåtas. Öfrige å samma tabell upptagne 62,000 tunnland
tillhöra boställen, men afverkningsbeloppet derå kan hvarken i virke eller penningar uppgifvas. Kyrkor, läroverk
och fromma stiftelser hafva icke några skogar inom länet.
Jägeribetjening har icke funnits inom länet förr än kort före periodens slut, och blefvo då anställde en
Jägmästare med 1,200 R:drs aflöning samt tre extra Öfverjägare utan lön.
Härads- och sockneallmänningar, särskilda undervisningsanstalter för skogsskötseln, skogsplanteringar
eller flygsandsfält finnas icke inom länet.
Ehuru såväl Gestrikland som Helsingland, med hänsyn till den betydliga del, som skogsmarken upptager
af hvardera provinsens hela areal, borde för all framtid kunna derifrån påräkna ej endast fyllandet af
egna behof af skogseffekter, utan ock ett öfverskott till export af dylika, derest nemligen skogarnes värde
alltid tillbörligt uppskattats, samt hushållningen med desamma på derför ändamålsenligt sätt bedrifvits, är
det nuvarande förhållandet så långt härifrån aflägsnadt, att, såvidt andra åsigter om en reglerad skogshushållnings
värde ej snart göra sig gällande, brist på virke, tjenligt för export samt nödiga husbyggnader, är
att förutse, inom en ej så aflägsen framtid för en större del af Gestrikland, samt för Helsingland åtminstone
ett afsinande af den rika inkomstkälla, som, genom utskeppning af skogsprodukter, på senare tider tillfört
denna provins så ofantliga kapitaler.
Ett förebud till detta resultat visar sig redan uti de ofantligt stegrade trädvarupriser, som nu gälla
inom de flesta delar af Gestrikland, der bergsbruk idkas eller derifrån till följd af belägenheten, bjelkar, plankor
och sparrar redan längre tid tillbaka kunnat exporteras. Inom de sistnämnde trakterna, eller kustsocknarna
Walbo, Hille och Hamrånge, äfvensom Hedesunda, torde, oaktadt trädvaruexport tilldels ännu derifrån
pågår, numera föga dertill samt till husbyggnad tjenlig skog återstå; och då inom Ofvansjö och Thorsåkers
socknar, der från uråldriga tider bergsbruk bedrifvits, skogstillgångarne i allmänhet mycket förminskats, åter
o
stå
inom provinsen endast Fernebo, Arsunda och Ugglebo socknar, hvilka ännu kunna anses äga goda skogstillgångar.
Ehuru visserligen undantag gifvas ifrån hvad här ofvan blifvit i allmänhet yttradt, i det ett och annat
bruk med något större omsorg vårdat sina skogstillgångar, framgår dock deraf, att af hela provinsens skogsareal,
utgörande tillsammans något öfver 600,000 tunnland, ungefär j, eller omkring 400,000 tunnland, belöpa
sig på de socknar, som kunna för närvarande anses äga skogstillgångar föga öfverskjutande egna behof,
Gefleborgs län.
Skogshushållning.
13
samt endast en tredjedel, eller omkring 200,000 tunnland, på dem, hvilkas skogstillgångar kunna anses
ännu vara så tillräckliga, att de äfven medgifva någon export. Oaktadt de sistnämnde skogarnes aflägsna lägen
hittills bevarat dem från den öfverafverkning, som i allmänhet ägt rum inom de förstnämnda socknarne,
är dock att befara, det de skola dela samma öde, såsnart inom kustlandet bristen på skogseffekter uppjagat
priserna derå så högt, att skälig ersättning äfven kan beräknas för den förlängda och försvårade transporten.
Till det dåliga skick, hvaruti skogarne inom denna provins befinna sig, har, utom förr bedrifna afverkningar
utöfver skogarnes årliga tillväxt, äfven den omständigheten i väsentlig mån bidragit, att granskogen,
som inom provinsen åtminstone ställvis ymnigt förekommer, under de sistförflutne tio åren nästan öfverallt
inom hela länet aftorkat och kullblåst, der densamma före den tiden hunnit medelåldern eller derutöfver.
Nästan ingenstädes hafva några åtgärder blifvit vidtagna, för att i dess ställe bereda någon återväxt; mångenstädes
hafva ej ens vindfällena och den ståndtorra skogen blifvit borttagna, och då, detta oaktadt, anspråk
på afkastning från den återstående växande skogen sällan blifvit förminskade, men ofta nog ökade, hafva
skogarnes grundmassor i allmänhet blifvit på ett högst betänkligt sätt angripna.
Inom provinsen Gestrikland finnas inga Kronan behållna allmänningar eller öfverloppsmarker. Boställsskogarne
kunna i allmänhet anses lemna en afkastning öfverstigande boställenas behof af skogseffekter.
Inom provinsen Helsingland, hvars hela skogsareal utgör något öfver 2,300,000 tunnland, är förhållandet
motsatt det, som härutinnan äger rum i Gestrikland, i thy att icke fullt | af skogsarealen, eller omkring
690,000 tunnland, belöper sig på socknar, som hafva skogsprodukter endast till egna behofs fyllande, hvaremot
de öfriga socknarne, som ännu äro i tillfälle att årligen försälja ganska betydliga qvant.iteter skogseffekter,
innehafva öfver §, eller omkring 1,610,000 tunnland af provinsens hela skogsareal. Samtliga kustsocknarne,
med undantag af Skog och Gnarp, höra till den förra kategorien, så ock de nästintill kustsocknarne
belägna Mo, Regnsjö, Arbrå, Delsbo, Forssa, Hög och Hassela socknar, samt af de inre Woxna socken, hvilken,
helt och hållet lydande under bruket af samma namn, måste anses till detsammas uppehållande använda
sina öfverflödiga skogsprodukter, samt Ofvanåkers socken, der skogarne visserligen förr blifvit till afsalu obetydligt
anlitade, men dock genom svedjning, som till en del ännu derstädes begagnas, äro mycket försämrade
och på sina ställen nästan förstörda. Nästan enahanda, som för Ofvanåker är omnämndt, är äfven förhållandet
med Alfta socken, men, då ifrån vissa delar af dessa båda socknars skogar ganska betydliga qvantiteter
skogseffekter kunna årligen försäljas, under det andra delar af socknarne ej kunna anses äga tillgång derå
till mera, än husbehof, torde man komma rätta förhållandet närmast genom att hänföra den förra socknen
till dem, som hafva skog endast för eget behof, samt den senare till dem, som derutöfver hafva tillgång äfven
till afsalu. Alla här ej uppräknade socknar inom provinsen hafva goda skogstillgångar.
I allmänhet är skogsmax’ken inom provinsen Helsingland mycket steril samt skogen till följd deraf sakta
växande. Anda till senaste tider ofta öfvergången af skogseldar samt på större sträckor förstörd af upprepade
svedjningar, som thyvärr ännu icke äro alldeles bortlagda, är skogen numera, der den består af tall,
för det mesta särdeles gles, samt dess årliga tillväxt mycket obetydlig. Det är följaktligen endast de jemfö
o
relsevis
stora arealerna, som göra att denna provins ännu kan anses äga goda skogstillgångar. Åtskilliga omständigheter
göra det dock tvifvelaktigt, om detta förhållande för någon lång tid skall komma att fortfara;
deribland det sätt, hvarpå skogsafverkningarne mestadels bedrifvas på de, åt de härstädes bildade sågverksbolagen
under viss tid upplåtna, ofantliga skogssträckorna, enär detta afverkningssätt alldeles icke kan anses
försäkra skogens återväxt. Afverkningarne bedrifvas nemligen på det sätt, att hvarest å en trakt endast gammal
skog förekommer, der utfälles alltsammans, hvarigenom ock trakten helt och hållet blottas på fröträd;
på trakter åter, der skog af blandade åldrar förekommer, fällas visserligen endast de träd, som innehålla
större dimensioner och följaktligen hunnit tillbörlig mognad, men de träd, som qvarlemnas för att dels sjelfva
vid ett återkommande hygge afverkas och för att dels under tiden befröa marken, hafva förut oftast varit
14
Gefleborgs län.
Skogshushållning. Sågverk. Skada af Getter och Svin.
undertryckta, hvarförutom man ofta nog finner, att de blifvit skadade vid fällandet af de större träden. Då
dertill kommer, att de afverkade trakterna oftast äro alldeles öfvertäckta af skatar, grenar och ris från de
fällda träden, så är det naturligt, att dels de qvarlemnade träden skola, när tiden för deras afverkning en
gång inträffar, lemna en produkt af ganska ringa värde, och att dels de afverkade trakternas besåning genom
de qvarlemnade fröträden skall blifva, om ej mycket ofullständig, åtminstone ganska långsam. Lägges härtill,
att tillväxtberäkningarne i allmänhet torde vara nog sangviniska, blifver troligen resultatet, att provinsens
skogar svårligen lära lemna den beräknade afkastningen under hela den tid, hvarunder afverkningsrätten derå
blifvit till sågverksbolagen öfverlåten. Naturligtvis utöfva samma orsaker ett ännu större inflytande i afseende
på dessa skogars afkastning, när de en gång till jordägarne återgått; derom kan man dock ej göra sig
någon bestämd föreställning, innan sig visat, huru noggrant de särskilda Bolagen efterlefva uti öfverlåtelsekontrakterna
stadgade föreskrifter om de träds dimensioner, som få från skogarne afhemtas. Så mycket synes
dock visst, att samma afkastning då måste, under en längre följd af år, blifva ganska ringa, om ej skogarne
skola totalt ruineras.
Till icke obetydlig förstöring af skogarne länder, utom den i provinsen Helsingland nog vanliga svedjningen,
det inom hela länet allmänna begagnandet af getter, hvilka ej endast sjelfve åstadkomma en oberäknelig
skada å ungskogen, under de tider af året, då de i skogarne skola söka sitt uppehälle, utan äfven gifva
anledning till åstadkommande af föga mindre skada genom det sätt, hvarpå de under vintrarne underhållas. 1
de allra flesta fall sker denna utfodring med späda talltoppar, som afhuggas i de vackraste ungskogsbestånden,
hvarigenom dessa till stor del förvandlas till en samling krymplingar, som, utbredande vidlyftiga
qvistar åt alla håll, hindra någon ny återväxt att i den förstördas ställe uppkomma.
Ett annat, inom provinsen Helsingland i allmänhet mindre vanligt, sätt att föröda tallskogen begagnas
inom aflägsnare delar af åtminstone Ofvanåkers, Loos och Färila socknar och består deruti, att den vackraste
medelålders tallskog, som anträffas, kullfälles, hvarefter barken afskalas, för att till mjöl, som användes vid
svinkreaturs uppfödande, förvandlas. Ehuru, såsom nyss nämndt är, detta förstöringssätt mindre allmänt användes,
torde det dock på sådane ställen, der handel med dylikt mjöl till någon mängd bedrifves, förorsaka
stor skada å skogen, emedan endast de längsta, vackraste och qvistfriaste tallarne, såsom med minsta arbete
lemnande den mesta och bästa barken, dertill användas. Då den härvid fällda skogen begagnas lika litet,
som den skog, hvilken fälles i och för svedjningar; då i öfrigt såväl inom denna provins, som inom Gestrikland,
ofantliga qvantiteter virke årligen förslösas på gärdesgårdar, vedbrand och husbyggnader; så är det naturligt,
att, med tilltagande odling af landet och i jemnbredd dermed växande behof samt med gynnande
konjunkturer för afsättning af alla slags skogsprodukter, skogarne inom länet, om de ock numera äro förskonade
från de fordom dem förhärjande skogseldarne, dock med stora steg skola fortskynda sin undergång till
mötes, derest icke snart å dem införes en hushållning, lämpad efter deras förmåga af återväxt samt beräknad
för densarnmas höjande.
Berömliga undantag från den allmänna skogsförödelsen gifvas visserligen, men de äro få, och så länge
en ordnad skogshushållnings fördelar äro så allmänt förbisedda, gifves ingen garanti emot ett annat hushållningssätts
användande vid egendomens möjliga öfvergång i annan ägares händer.
Inom provinsen Helsingland befintliga kronoöfverloppsmarker innehålla i areal inom yttre gränserna
67,052 tunnland; större delen af dem är beväxt med vacker, men något gles, skog, samt har i allmänhet
varit ganska fredad för åverkningar. De flesta öfverloppsmarkernas aflägsna läge samt den i deras grannskap
ännu varande rikliga tillgången på fullmogen skog göra dock, att deras värde för närvarande måste
anses ganska ringa.
Härstädes befintliga krononybyggen, som innehafva i skogsmark en areal af omkring 183,000 tunnland,
äro samtlige försedde med skog, fullt svarande mot deras behof, på flere ställen till och med tillräcklig till
Gefleborgs län. Export. Skogseldar. Priser. Rofdjur. Bergs- och bruksrörelse. 15
afsalu, oaktadt skäl finnas att antaga, det afverkningar till afsalu, utöfver erhållna tillstånd, på åtskilliga ställen
förr torde hafva ägt rum.
Boställsskogarne äro i allmänhet ej endast tillräckliga för fyllande af egna behof, utan kunna äfven,
såsom temligen sparade, anses lemna något öfverskott till afsalu.
Under perioden hafva exporterats 124,159 st. bjelkar, 679,623 tolfter plank och bräder, 6,718 st. sparrar,
2,331 st. spiror, 6,597 par årämnen, jemte ett obetydligt parti ved, brandstakar, berlingar, taksticksämnen,
lathwood och splitved.
Såsom ofvan är antydt, hafva slcogseldarne på senare tider betydligt aftagit. Sådane hafva likväl icke
uteblifvit under ifrågavarande femårsperiod, men antalet och omfånget af desamma kan icke uppgifvas. Understundom
hafva de förorsakats af vallhjon och vägfarande, som icke utsläckt af dem upptända eldar, understundom
genom svedjande oell afbränning af affall efter skogsafverkning och någon gång genom åskeld.
Priset å skogsprodukter under perioden kan anses hafva varit i medeltal 1 R:dr 50 öre för ett sågtimmer,
1 R:dr 85 öre för ett byggnadstimmer, 6 R:dr för en famn ved, 27,5 öre för en tunna kol, 2 R:dr 21
öre för 100 st. gärdsel och 1 R:dr 63 öre för 100 st. stör.
Torftägt begagnas icke, och stenkol användes, utom för jernvägar och ångbåtar, endast till någon mindre
mängd vid jerngjuterier och mekaniska verkstäder.
Tabb. Nås 5 och 6 visa förhållandet med dödade rofdjur och af rofdjur dödade husdjur. Tabb. Niia 5 o. 6.
Några allmänna åtgärder för rofdjurs utödande hafva under perioden icke vidtagits, utan har sådant
lemnats åt den enskilda företagsamheten. Inom de flesta socknar äro, genom ingångne föreningar, belöningar
till olika belopp utfäste för dödandet af varg, björn och lo eller deras ungar. Bidragen till dessa belöningar
utgå inom en del socknar efter skatt, inom andra efter antal ägande kreatur och inom en del socknar efter
båda dessa grunder gemensamt.
o
B) Bergs- och brukshandtering en samt F) Fabriker, manufakturer och handtverk. Åberopande tab. N:o 7, 'M>. N:o 7.
får Landshöfdinge-Embetet underdånigst meddela, att under perioden blifvit i länet uppförda en ny masugn,
fyra nya stångjern shärdar och nio nya manufakturjernverk; hvarförutom vid Edskens masugn införts stålberedning
efter Bessemers method. Tillverkningen vid jernverken har under samma tid varit betydligt större
än under föregående period, och antalet dervid anställde arbetare har äfven något ökats. För några vissa
bruk har en lättnad i transporten af deras produkter uppstått genom de under perioden till allmänt begagnande
upplåtna Gefle-Dala-jernväg och Hudiksvall-Forssa-jernväg.
o
A tillverkningsvärdet vid samtlige inom länet befintlige fabriker och handtverkerier har icke tillförlitlig
upplysning kunnat erhållas. Vid nedannäinnde inrättningar uppgick tillverkningsvärdet vid 1860 års slut till
här nedan utförde belopp, nemligen:
Strömsbro bomullsspinneri och väfveri  Runt R:dr 1,574,118,
Gustafsbro ölbryggeri  » » 60,000,
Färgerierna i Gefle och Hudiksvall tillhopa  » » 23,725,
Fayencefabrikerna i Gefle  » » 20,000,
Garfverierna i Gefle och Hudiksvall  » » 548,927,
Kortfabriken i Gefle
» » 6,300,
Jern- och stålfabrikerna i dito  » » 10,200,
Mekaniska verkstäderna och gjuterierna i Gefle och Hudiksvall, tillsammans » » 107,750,
Mössfabriken i Gefle
» » 500,
Repslagerierna i dito  » » 39,570,
Segelduksfabriken i dito  » » 27,351,
Skeppsvarfven i dito  » » 52,500,
16
Gefleborgs län.
Fabriker. Binäringar. Landsvägar. Postskjuts. Jernvägar.
Spegelfabrikerna i Gefle och Hudiksvall  R:mt R:dr 2,315,
Tobaksfabrikerna i dito och dito
» » 154,323,
Urfabrikerna i dito och dito  » » 1,000,
Vaddfabrikerna i Gefle  » » 5,500,
o
Akdonsfabriken i dito  » » 2,000,
Inom södra Helsinglands fögderi befintliga 18 st. finbladiga sågverk,
deraf 3 för ånga, beräknas hafva tillsammans afverkat 120,000 tolfter
bräder till ett värde af.  » » 1,000,000.
Städernas fabriker och handtverkerier afsätta sina tillverkningar inom sjelfva städerna och kringliggande
landsorter samt till en del, såsom bomullsgarn och väfnader, äfven utom länet, särdeles åt Dalarne och norra
Sverige. Läder och gjutgods samt snus och tobak gå äfven till en del utom länet, Tillverkningarne vid fabriker
och handtverkerier å landet äro af mindre betydenhet och afsättas inom orten. Härifrån undantagas
dock de större sågverken, hvilkas produkter afsättas å utrikes ort.
Binärinqarne bestå hufvudsakligast uti fiske, kolning och körslor för brukens räkning, forsling af sågtimmer
från skogarne och af bräder från sågverken samt försäljning af skogsprodukter. Jagt och djurfång
idkas endast tillfälligtvis, men icke såsom egentlig näring. Tjärubränning förrättas endast till husbehof och
fyller knappt detta. Pottaske- och salpetertillverkning arne hafva nästan upphört. Linodlingen, som ännu utgör
en betydlig näringsgren för den del af Helsinglands allmoge, som icke sysselsätter sig med forsling och för
säljning
af skogseffekter, är i stort aftagande, hvartill orsaken torde sökas i stegrade arbetslöner, utan att
varans pris ökas i förhållande derefter, samt hufvudsakligast i det allt mera tilltagande bruket af bomullsfabrikater,
hvarigenom linet fallit i värde och funnit en mera trög och ojemn afsättning. Under periodens sista
år antages, att från Helsingland afyttrats omkring 48,000 lispund lin, 45,000 härfvor garn och 1,611,000 alnar
väfnader, bestående af tält- och segelduk, gröfre lärft, foder och tapetväf samt mest buldan, allt tillverkadt
såsom husslöjd.
Städernas jiskeidkande innevånare hafva vintertiden tillfälliga sysselsättningar med båtbyggnad och arbeten
å skeppsvarf.
4. Komiiiimikations-anstalter och varubyten.
N:o 8. a) Landkommunikationer. I tab. N:o 8 återfinnas åtskilliga upplysningar i denna del. De allmänna
vägarne äro i allmänhet försvarliga, men brist på tjenligt grus förhindrar deras försättande i fullgodt skick.
Vägpenningar förekomma icke för begagnandet af de allmänna vägarne inom länet. Vid periodens slut funnos
fem större broar, uti hvilkas underhåll kommunerna deltaga. Af dessa broar har under perioden en ny
blifvit uppförd, nemligen öfver Ljusne eif i Ljusdals socken i stället för derstädes förut begagnad färja. Kostnaden
för uppförandet af denna bro, hvartill något bidrag från Statsverket icke erhållits, har utgjort 14,850
R:dr R:mt. För öfverfarten å dessa broar uppbäras bropenningar enligt fastställde taxor. Antalet färjor vid
periodens slut utgjorde trenne, för hvilkas begagnande färjepenningar erläggas. Grindarne å allmänna landsvägarne
vid samma tid voro 87 till antalet.
Postskjutsen verkställes dels medelst reservskjuts och dels genom dertill särskildt anslagne posthemman;
och kronobr ef bäring en bestrides i allmänhet af vissa af kommunerne derför aflönade personer eller ock genom
hållskjuts, som för hvarje års slut af kommunen betalas efter räkning.
Vid periodens slut funnos till allmänt begagnande upplåtne Gefle-Dala samt Hudiksvalls jernvägar, äfvensom
jernvägen till Sandarnes lastageplats en mil från Söderhamn, hvarförutom Söderhamns jernväg var under
anläggning och fullbordan.
Gefleborgs län.
Jernvägar. Kustfart och kusthamnar.
17
Gefie-Dala jernväg, 81 mil lång, sträckande sig emellan städerna Gefle och Falun samt tillhörande GefleDala-Jernvägs-Aktiebolag,
uppgår i anläggningskostnad till något öfver 6,000,000 R:dr Ruut; hvartill Staten
bidragit med ett lån, räntefritt under byggnadstiden, men sedermera löpande med 2 procent ränta och 1 procent
amortering, å 2,400,000 R:dr samt ett ytterligare lån emot 51 procent ränta och 10 procent amortering
å 600,000 R:dr Runt. Uti anläggningen har Gefle stad, såsom kommun, tecknat sig för 300,000 R:dr R:mt.
Trafikrörelsen å denna jernväg, som öppnades för allmänheten år 1859, inbringade under år 1860 en bruttoinkomst
af 437,492 R:dr 13 öre, hvaremot kostnaden för trafiken, jemte reparationer å bana, rörliga materielen,
byggnader in. m. d. uppgick till 234,977 R:dr 63 öre, då nettobehållningen för sistberörde år således belöpte
sig till 202,514 R:dr 50 öre Runt.
Hudiksvalls jernväg, en mil 700 fot lång, gående emellan Hudiksvalls stad och vattendraget ofvanför
fallet vid Forssa kyrka samt tillhörande Hudiksvalls Jern vägs-Aktie-Bolag, uppgår i anläggningskostnad till
600,000 R:dr Runt; hvartill Staten bidragit med ett låneunderstöd af 370,000 R:dr, och uti hvilken anläggning
Hudiksvalls stad, såsom kommun, deltagit medelst en teckning af 150,000 R:dr Runt.
Sandarnes jernväg, 33,000 fot lång, gående emellan sjön Marman i Söderala socken och lastageplatsen
Sandarne vid Söderhamnsfjärden, är anlagd och fullbordad på enskild bekostnad af Handelsbolaget i Göteborg
James Dickson & C:ni till befrämjande af kommunikation emellan Ljusne eif och Bottniska viken. Ehuru till
allmänt begagnande upplåten, användes denna jernväg hufvudsakligast af ägarne sjelfva för transport af deras
trädvarutillverkningar.
Genom ifrågavarande jernvägsanläggningar har en stor lättnad blifvit beredd uti kommunikationerne
emellan de orter, som jernvägarne närmast beröra, och isynnerhet hafva städerna Gefle och Hudiksvall erfarit
ett för deras handel och välstånd särdeles välgörande inflytande deraf, enär rörelsen å de till dessa städer
gående jernvägar från desarnmas öppnande för trafik oupphörligt tilltagit genom en ovanlig liflighet i export,
förnämligast af trädvaror, som å dem till städerna inkommit; och torde i en nära framtid det nyttiga inflytandet
af dessa anläggningar i ännu större mån blifva märkbart, då i betraktande tages, att trafikrörelsen,
ännu stadd i sin första utveckling, ofelbart måste, i följd af landets stigande odling och folkmängd samt den
ännu åt skiljda håll spridda varuforslingens naturliga behof att sammanlöpa med jernvägarne, fortfarande tilltaga.
Gefle-Dala-jernvägens inflytande på skjuts väsende t har visat sig uti ett betydligt minskadt antal från
gästgifverierne utgångne hästar åt det håll, densamma sträcker sig; hvaremot de tvenne öfrige jernvägarne
icke hafva stort inflytande å skjutsningsskyldigheten i allmänhet.
b) Sjökommunikationer. Kustfart idkas till någon del med mindre segelfartyg från dels städerna, dels
derintill gränsande kustsocknar, men bestrides förnämligast med ångfartyg, nemligen: Sten Sture, Alexander
von Humboldt, Chapman, Berzelius, Njord, Thule, Söderhamn, Hudiksvall och Bråviken.
Förutom städernas tre hamnar och lastageplatsen Sandarne, liggande å Söderhamns stads område, finnas
följande kusthamnar, nemligen: Axmars och Hilleviks hamn samt Norrsundet i Gestrikland, Ljusne och
Nyhamn i Södra Helsingland, Långvinds, tillgänglig för 15 fot djupgående fartyg, Fjällfjärdens för 30 fot,
Enångersfjärdens för 20 fot, Innersthainnen för 20 fot, Sikvikfjärdens för 20 fot, Fläskvikens för 30 fot, Gårdsfjärds
för 20 fot, Iggesunds för 14 fot, Kyrkbyfjärdens för 35 fot, Delångersåens för 20 fot, Arnöns, måhända
den bästa i hela Norrland, 160 fot djup och ganska rymlig, Stockvikens för 18 fot, Mellanfjärdens för
19 fot, Herte för 24 fot samt Söder- och Norrfjärdarnes, allt i Norra Helsingland, för 12 å 14 fot djupgående
fartyg.
Sedan redan år 1850, enligt då upprättad plan för upprensning och fördjupning af inloppen till Gefle
stadshamn, medelst under vattnet verkställd stensprängning m. m. för åstadkommande af ett farvatten om
22 fots djup, beviljats, såsom bidrag till utförandet af detta till en kostnad af 56,315 R:dr B:ko beräknade
Landsh.-Etnb. uti Gefleborgs län und. ber. för åren 185b—1860. 3
18 Gefleborgs län. Stadshamnar. Fyrar och bakar. Kanaler, flottleder, strömrensningar.
företag, staden ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 38,210 R:dr s. m. att från Handels- och Sjöfartsfonden
utgå under vilkor, bland annat, att arbetet skulle vara fullbordadt inom viss tid, som sedermera genom
kontrakt blifvit bestämd till 1856 års slut, men uppå derom gjord anhållan förlängd till den 1 Juni
1860; hvarförutom såsom ytterligare understöd för ifrågavarande företag beviljats staden lån af 40,000 R:dr
B:ko att jemväl från Handels- och Sjöfartsfonden utbetalas, med vilkor att lånet, som räntefritt fått begagnas
intill den 1 Januari 1860, derefter skulle löpa med 4 procent årlig ränta samt återgäldas medelst årlig inbetalning
af TV å kapitalet; så och efter det för samma arbete åtgått 190,873 R:dr 71 öre Runt, hvarförutom
en ytterligare kostnad af 44,680 R:dr 85 öre samma mynt ansetts erforderlig, utan att detta af undervattenssprängningar
försvårade arbete till den bestämda tiden kunnat fullbordas, har än vidare en förlängning i arbetstiden
till 1863 års slut blifvit begärd och beviljad.
Uti Hudiksvalls stads hamn kunna i en beqväm segelled inlöpa fartyg, som äro 28 till 30 fot djupgående,
och äro vid stadens strand anlagda allmänna lastningsbryggor, som för staden medfört betydliga omkostnader;
hvarförutom midt igenom staden är för mindre farkoster af 2 till 3 fots djup anlagd en kanal,
som till den del, hvilken deraf är färdig, på ömse sidor är innesluten af murar utaf tuktad gråsten, genom
hvilken kanal, öfver hvilken trenne broar, en af sten och två af träd, redan en längre tid varit anlagde, samt
en fjerde bro af träd blifvit beslutad, åstadkommits förening emellan stadens hamn eller, såsom den kallas,
stora fjärden, hvilken ligger intill stadens södra sida, och en mindre insjö, kallad lilla fjärden, som är belägen
norr om staden och af den omslutes äfven på vestra sidan.
Vid inloppet till Gefle tinnes å skäret Aggegrund en fast lysande fyr samt vid fiskeläget Bönan en båk
inrättning
och vid de så kallade Båkhararne tvenne sjömärken i form af spiror. Vid inloppet till Söderhamn
finnes den så kallade Storjungfruns fyr och å Agön eller yttersta ön utanför Hudiksvalls skärgård har under
år 1860 uppförts en fyr på allmän bekostnad.
Under periodens sista år afsynades en på enskild bekostnad upptagen 1,650 fot lång kanal med tvenne
slussar från södra Dellens utlopp vid Bäle by till vattendraget nedanför Hamre by i Forssa socken, äfvensom
en kanal från norra till södra Dellen i Norrbo socken och upprensning af Forssa-ån emellan Hamre och Forssa
kyrka, hvilket arbete, bekostadt af nu mera aflidne Brukspatronen och Kommendören Frih. P. A. Tamm och hans
arfvingar, medtagit en kostnad af öfver 300,000 R:dr Runt. Vidare har ett Bolag, bestående hufvudsakligast
af Engelsmän, bekostat flottled från Ljusne eif vid Svinhammar i Ljusdals socken till södra Dellen samt derifrån
genom Bäle ström i jemnbredd med förenämnde kanal. Genom denna flottleds anläggning i förening
med Hudiksvalls-jernvägen är utväg beredd att från Ljusne eif dels sjöledes, dels på jernväg transportera
trädvaror ned till hafvet vid Hudiksvall omkring sex mil; likasom genom berörde jernväg och förenämnde
kanal en lätt kommunikation är öppnad emellan hafvet samt sjöarne Norra och Södra Dellen och, deromkring
belägna socknar, dit trafiken underlättas medelst tvenne fyra fot djupgående ångfartyg, det ena om 14 hästars
kraft, benämndt Tamm, och det andra om 10 hästars kraft, kalladt Fortuna. En omkring sju mil lång flottled
är äfven upptagen från Ströms bruk i Harmångers socken genom Harmånger och Bergsjö till Hassela och
Bjuråkers socknar, samt åtskilliga strömrensningar verkställde för öppnandet af dylika flottleder dels till hafvet
och dels till Woxna och Ljusne elfvar, uti hvilka senare stora vattendrag betydliga kostnader blifvit nedlagda
med den framgång, att flottgods nu mera kan ända från Herjedalen fortskaffas till hafvet dels, såsom
ofvan nämndt är, vid Hudiksvall och dels vid Söderhamn. För underlättandet af trädvaruflottningen utefter
Ljusne eif och dess genomgångssjöars lugnvatten har inom Jerfsö socken och till Arbrå på en sträcka af tre
och tre fjerdedels mil sedan flere år tillbaka en ångbåt, tillhörig åtskilliga trädvarubolag, varit begagnad. Äfvenså
har på den del af Ljusne eif, som genomrinner Arbrå och Undersviks socknar, ett ångfartyg gjort turer
på en sträcka af två och tretton sextondedels mil, afsedt egentligen för bogsering af ringbommar och
trädflottor.
Gefleborgs län.
Post. Telegrafer. Handel. Bränvinsminutering och -utskänkning m. m. 19
Vid periodens slut funnos tre Postkontor i städerna och på landet två, tillika med tvenne Postexpeditioner.
Vid samina tid funnos fyra Telegr of stationer, hvaraf en för den utefter jernvägen emellan Gefle och Falun
gående telegraf-inrättning.
c) Sjöfart och handel. Jemte hvad som härom upptages å Tab. N:o 9, får Landshöfdinge-Einbetet Tab. N:o 9.
i underdånighet meddela följande uppgifter.
Vid länets kuster hafva under ifrågavarande femårsperiod förolyckats fem fartyg, derutaf ett Finskt och
fyra Svenska, bland hvilka senare ångskonerten Umeå. Tjugu menniskolif hafva vid dessa sjöolyckor blifvit
spillde, och härutaf belöpa sig på ångfartyget Umeå nitton.
De varor, som hufvudsakligast afsättas, äro, utom jern och trädvaror, lin, derå priset utgjort 25 till 35
R:dr per centner, gröfre väfnader af flere slag från 4 till 25 öre per fot, linnegarn från 17 till 33 öre harfvan,
smör 11 R:dr lispundet samt något fågel. Afsättning sorterna äro länets tre städer samt städerna Upsala,
Stockholm, Sala och Hedemora.
Gårdfarihandeln är i aftagande, men ännu afsätta så kallade Westgötehandlande icke obetydliga varubelopp
inom länet.
o
Arliga marknader hafva hållits i Gefle 3, Söderhamn 3 och Hudiksvall 2, i Skärstrands by i Jerfsö socken
2, Knåda by i Ofvanåkers socken 1 samt i Lia by i Bjuråkers socken likaledes 1.
Afgifterne för tillåtne bränvinsminuterings- och -utskänkningsställen utgjorde under periodens sista år
47,247 R:dr 79 öre, hvaraf belöpte sig å landet 1,695 R:dr 66 öre och återstoden på städerna, nemligen på
Gefle 25,728 R:dr 19 öre, på Söderhamn 10,752 R:dr 44 öre och på Hudiksvall 9,071 R:dr 50 öre R:mt. De
kommunerna tillfallande andelar af dessa afgifter hafva till allmänt nyttiga ändamål blifvit använde.
5. Kaineralförhållanden.
Förhållandet med hemman och lägenheter med mera visar Tab. N:o 10 och med laga skiften med Tabb. N:isi0o.n.
mera Tab. N:o 11.
Under perioden hafva 6 hemman blifvit skatteköpte och 145 jordafsöndring ar ägt rum; och funnos vid
periodens slut 234 krononybyggen.
Skiftesverket, sådant det enligt 1827 års Stadga blifvit organiseradt, är fortfarande mäktigaste häfstången
för jordbrukets förkofran. Att detta är allmänt insedt äfven af allmogen, visar sig, bland annat, deraf, att
de fleste ansökningar om laga skiftens verkställande nu mera göras af hemmansägare af Bondeståndet. Vid
periodens slut återstodo 762 tegar och hemman, som ej undergått laga skifte.
1 afseende å de inom länet under perioden influtne statsbidrag, jemte hvarje års restantiebelopp, äf- Tab. Litt. b.
vensom folkskoleafgifter m. in., hänvisas till det å följande sida intagna sammandrag öfver 1856 till och med
1860 årens uppbörd i länet. Restantiebeloppen utgöras hufvudsakligast af bötesmedel, som vid hvarje års
slut äro beroende på förvandling och aftjenande eller högre Rätts pröfning.
6. Politi.
Inom länet finnes en lägre landtbruksskola, hvarom Kongl. Hushållnings-Sällskapets här ofvan intagna
berättelse lemnar närmare upplysning.
De inom länet befintliga Filialbanker samt afdelningar af Mälareprovinsernas Enskilda bank synas på Tab. N:o 12.
de industriela företagen hafva haft ett välgörande inflytande. Upplysningar om Sparbankerna igenfinnas i
Tab. N:o 12.
Till understöd vid missväxter äro distrikts- och sockenmagasiner inrättade i de flesta socknar.
o
Ar 1852 inrättades ett Brandstodsbolag för byggnader och lösören å landet; hvarförutom synnerligast i
Norra Helsingland föreningar finnas socknevis upprättade till understöd vid eldskador. De under perioden ut
-
20 Gefleborgs län. Försäkringar mot brand- och sjöskador.
o
betalde ersättningar för brandskador å landet hafva utgjort omkring 100,000 R:dr R:mt. Ar 1860 thnade en
större eldsvåda i Söderhamn, derför i brandskadeersättning erhölls från Städernas Allmänna Brandstodsbolag
ett belopp af 95,723 R:dr 92 öre Runt.
I Gefle finnes en förening, benämnd Gefle Sjöassuransförening, stiftad år 1847 af stadens skeppsredare
till ömsesidigt understöd vid olyckshändelser till sjös samt en för enahanda ändamål år 1857 inrättad förening,
kallad Fr aktförsäkring sförening en i Gefle.
Ta!>. Litt. B. Sammandrag öfver 1856—1860 årens uppbörd.
Statsmedel.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Ordinarie ränta
R:dr R:mt
175,677
n
181,872
39
185,909
4
189,843
70
193,133
77
Tionde-spanmål
» »
55,064
19
57,781
73
59,906
86
60,710
98
61,487
86
Skogs- och stubbören
» »
46
88
—
—
—
—
Arrendemedel
» »
1,145
19
518
75
511
25
655
68
508
25
Tionde- och hammarskattsjern...
» n
39,745
59
42,031
63
20,879
57
19,754
—
21,277
20
Tionde-rödfärg
» »
—
—
—
—
—
Mantalspenningar
» »
24,983
88
25,430
44
24,752
89
24,876
9G
25,594
26
Bötesmedel
» »
32,174
84
46.996
43
42,097
73
37,402
62
48,572
4
Tillfällige rotevakans- och mötesafgifter
» »
1,723
22
2,714
32
3,534
86
1,733
53
2,698
63
Rotefrihetsafgift af oroterad jord
» »
4,712
37
4,350
71
3,875
84
3,985
57
4,124
39
Batsmans-vakans-afgift
n »
2,558
69
2,283
2
2,063
8
2,109
32
2,268
84
Salu-accis
» »
22
50
22
50
—
—
—
Kontroll-stämpel-medel
» »
846
58
813
5
586
79
736
82
865
75
Tillfällig rotevakans-afgift vid Kongl. Lif-Regem entets Dragon-Korps
n »
2
53
3
45
—
11
33
8
68
Dito hästvakans-afgift vid dito dito dito
» »
—
—
72
—
Fourage-passevolans-afgift
Tross-passevolans-afgift
» »
94
94
99
8
101
75
—
» »
23
75
23
75
23
75
23
75
23
75
Bränvinsafgift
» »
33,740
79
29,222
50
43,292
89
—
—
Besparingsmedel
» »
1,655
56
1,298
93
3,291
7
2,182
36
1,508
93
Chartae-Sigillatae-medel
» »
10
81
9
59
9
60
—
—
Observationsmedel för Statsverket
» »
3
75
—
—
—
—
Summa R:dr R:mt
374,233
17
395,472
27
390,837
69
344,026
62
362,072
35
Riksgäldsmedel.
Allmän bevillning
R:dr R:mt
77,568
82
83,290
83
82,466
74
85,627
33
86,847
80
Myrodlingslån
» ))
65
—
—
1,896
—
1,896
—
2,400
—
Observationsmedel för Riksgäldsverket
» ))
56
—
—
—
—
Summa R:dr R:mt
77,634
38
83,290
83
84,362
74
87,523
33
89,247
80
Diverse Verks medel.
Landshöfdinge-ackordsmedel
R:dr R:mt
1,012
50
1,012
50
1,012
50
1,012
50
1,012
50
Riddarhusmedel
» »
52
50
60
—
186
50
175
—
165
—
Kurhusmedel
» »
9,715
81
10,593
84
9,088
34
10,201
38
10,786
68
Folkskoleafgift
» )>
18,329
—
18,707
69
18,954
32
19,074
37
19,217
25
Vägbyggnadsmedel
» »
33
97
34
10
474
54
284
63
393
29
Jagtkassemedel
» »
—
153
75
122
50
319
37
2,239
57
Skogsplanteringsmedel
» »
135
—
—
—
5
25
40
83
Karantänskommissionens medel
» »
—
Afgift af konstnärer till Kongl. Theaterns pensionskassa
» »
108
—
99
—
183
—
102
—
36
—
Dito af dito till Kongl. Hofkapellets dito
» »
108
—
96
—t
159
—
99
—
36
—
Bränvinsafgift
» »
—
—
—
49,256
65
48,464
59
Amiralitets-krigsmanskassans medel
» »
—
—
—
39
59
—
Summa R:dr R:mt
29,494
78
30,756
88
30,180
70
80,569
74
82,391
71
Annorstädes debiterade medel.
Stockholms skolestatsmedel
R:dr R:mt
398
20
422
58
435
94
441
93
447
82
Stockholms Stora Barnhusmedel
» »
1,410
25
1,444
54
1,704
16
1,517
83
1,536
64
Förverkade båtsmanslöner
» »
—
4
96
40
41
—
—
Gefleborgs läns Brandstodsbolags medel
» »
18,369
94
19,190
70
15,002
38
24,527
67
28,670
89
Regementsskrifvarens vid Kongl. Helsinge regemente uppbördsrester
» »
—
—
2,109
6
2.912
65
3,262
47
Summa
R:dr R:mt
20,178
39
21,062
78
19,291
95
29,400
8
33,917
82
Summa Summarum:
R:dr R:mt
501,540
72
530,582
76
524,673
8
541,519
77
| 567,629
68
Restantier.
1856: 17,983: 37. 1857 : 26,380: 77. 1858: 14,562: 74. 1859: 14,509: 78. 1860: 17,710: 88.
Gefleborgs län.
Sjuk- och Fattigvård.
21
Till hjelp vid roteringarnes utgörande finnas inom åtskilliga socknar lego- och uddemantalskassor.
Befintliga sjukvårdsanstalter äro trenne, nemligen Gefle Lasarett och Kurhus för Gefle stad och provinsen
Gestrikland, Söderhamns dito för Söderhamns stad och Södra Helsingland samt Hudiksvalls dito för Hu
diksvalls
stad och Norra Helsingland. Sjukvården bestrides i Gefle af en Stadsläkare, som tillika är Läkare
vid Lasarettet, och en Stadskirurg, i Söderhamn af en Stadsläkare, som likaledes är Läkare vid Lasarettet
och i Hudiksvall äfvenledes af en Stadsläkare, som äfven är Lasarettsläkare, samt å landet af fyra Provinsialläkare,
af hvilka en är bosatt i Gefle, en i Söderhamn och en i Hudiksvall, en Distriktsläkare och tre Bruksläkare.
I städerna voro vid periodens slut fyra Apothek och å landet ett Filialapothek samt ett Sockenapothek.
Å Gefle Lasarett och Kurhus hafva under perioden vårdats i medeltal 191 patienter årligen; å Söderhamns
dito 96 och å Hudiksvalls dito 149 dito.
Inkomsterna och utgifterna för samma tid hafva i medeltal årligen utgjort:
Vid Gefle Lasarett och Kurhus 6,521 R:dr inkomster och 5,106 R:dr utgifter,
» Söderhamns dito 4,508 » dito » 4,004 » dito,
» Hudiksvalls dito 5,436 » dito » 5,535 » dito.
Barnmorskor äro antagne och aflönade inom de flesta socknar.
För hela länet finnes endast en Djurläkare, som har sin station i Gefle.
Sundhets-Nämndernas verksamhet har egentligen varit inskränkt till de tider, då farsoter förnämligast
kolera varit gänge.
Rörande fattigvården åberopas Tab. N:o 13. Tab. N:o
Gefle Landskansli och Landskontor den 26 Juli 1862.
På Landshöfdinge-Embetets vägnar:
M. Florman.
Br. J. Wixner.
22
Tab. N:o 1.
Gefleborgs län.
Tab. ]V:o 1.
FOLK MÄNG D.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
■ 8.
9.
10.
11.
Den 31 December enligt
Enligt de mantalslängden, som upprättats vid slutet af
motstående år.
Dtskrif-
husförhörslängderne.
Hela folkmängden af
Deraf frie från mantalspengar.
nings-
manskap.
Å 1 ii ii d s b v g il e n.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Ar 1856..
54,736
58,790
113,526
54,039
58,384
112,423
26,289
28,683
54,972
3,379
>» 1857..
55,198
59,225
114,423
55,058
59,126
114,184
27,414
29,815
57,229
3,357
» 1858..
56,120
59,949
116,069
55,081
59,498
114,579
27,607
30,293
57,900
3,198
» 1859 ..
56,939
60,692
117,631
56,127
60,202
116,329
27,810
30,662
58,472
3,246
» 1860
1 städerna.
57,954
61,690
119,644
57,075
61,094
118,169
28,878
31,373
60,251
3,175
Gefle
1856
4,673
5,659
10,332
4,530
5,542
10,072
1,668
1,829
3,497
540
1857
4,754
5,889
10,643
4,727
5,671
10,398
1,813
1,916
3,729
588
1858
4,824
5,944
10,768
4,704
5,701
10,405
1,856
1,974
3,830
563
1859.
4,892
6,013
10,905
4,776
5,768
10,544
1,870
2,038
3,908
515
1860
5,029
5,946
10,975
4,916
5,984
10,900
1,945
2,131
4,076
508
Söderhanm 1856
1,161
1,156
2,317
1,Q33
1,161
2,194
305
468
773
118
1857
1,231
1,213
2,444
1,183
1,217
2,400
452
513
965
135
1858 :.
1,284
1,291
2,575
1,329
1,270
2,599
573
550
1,123
102
1859
1,325
1,341
2,666
1,194
1,351
2,545
468
617
1,085
83
1860
1,363
1,423
2,786
1,351
1,425
2,776
550
663
1,213
47
Hudiksvall 1856
1,068
1,319
2,387
1,094
1,290
2,384
414
477
891
86
1857
1,108
1,368
2,476
1,104
1,335
2,439
445
519
964
87
1858
1,126
1,398
2,524
1,137
1,373
2,510
450
536
986
80
1859
1,152
1,429
2,581
1,171
1,393
2,564
457
549
1,006
95
1860
1,221
1,435
2,656
1,233
1,464
2,697
495
584
1,079
80
Summa i samtlige länets Itöder år
1860
7,613
8,804
16,417
7,500
8,873
16,373
2,990
3,378
6,368
635
Summa i hela länet år
1860
65,567
70,494
136,061
64,575
69,967
134,542
31,868
34,751
66,619
3,810
Gefleborgs län. Tabb. N:is 2, 3 och 4. 23
Tab. N:o 2.
JORDBRUK.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
I medeltal för åren 1856—1860.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Ärter.
Bönor.
Potates.
Rofvor.
Lin.
Vicker.
Arliga utsädet per tunnland af
26 kpr
26 kpr
1 t:a 3 kpr
1 t:a 16 kpr
Itta 8 kpr
1 t:a
16 kpr
6 t:r
16 «
24 kpr
24 kpr
Arliga behofvet för länet till utsäde af
350 t:r
6,400 t:r
20,000 t:r
12,300 t:r
10,200 t:r
2,400 t:r
16 t:r
36,600 »
1,800 »
413 t:r
260 t:r
Tunnland åkerjord använde till odling af
440
7,935
18,488
8,213
8,187
2,438
32
6,114
300
826
350
Skördebelopp i korntal af utsädet år 1856
2:a—3:e
4:e—5:e
3:e—4:e
Mis
växt.
2:a—3:e
2:a—3:e
1857
10:e
8:e—10:e
8:e
6:e-
-8:e
6:e—8:e
6:e—7:e
1858
6:e—7:e
8:e
7:e—8:e
6:e-
-7:6
7:e—8:e
10:e
1859
5:e—8:e
7:e-8:e
5:e—6:e
5:e
—6:e
6:e
8:e—12:e
1860
5:e—8:e
6:e—10:e
5:e—6:e
4:e-
—7:e
4:e—7:e
4:e
Ärlig förbrukning på person i medeltal
2 kpr
1 t:a
1 t:a 16 kpr
8 kpr
16 kpr
3 kpr
lt:a 20 kpr
3 t:r
12 kpr
Anmärkning.
Jemför den i berättelsens text införda utförligare redogörelsen af länets Husbållnings-Sällskap.
Tab. N:o 3.
BOSKAPSSKÖTSEL.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
I medeltal för åren 1856—1860.
Hästar.
Tjurar.
Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Getter.
Svin.
Antal vinterfödde
10,553
860
828
35,777
9,404
41,430
20,980
7,635
Tab. ]V:o 4.
SKOGSHUSHÅLLNING.
1.
2.
3.
Särskilde slag af skogar m. m.
Areal vid
periodens slut.
Anmärkningar.
Kongl. Maj:t och Kronan tillhörige och till Dess disposition indragne
Boställens, Kyrkors, Läroverks och fromma stiftelsers
Härads-allmänningar: i
| finnas ej.
Sockne-allmänningar: )
Tunnland.
67,052
62,000
Någon tillåten afverkning har icke ägt rum å mot-  stående 67,052 tunnland, enär de utgöras af krono-öf-  verloppsmarker efter afvittring och först efter periodens
slut blifvit föremål för ordnande till kronoparker.
Rörande afverkning å boställens skogar har någon
uppgift ej kunnat vinnas.
24 Tabb. Nås 5 och 6. Gefleborgs län.
Tab. \:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
o
Ar.
Björnar.
Vargar.
Lodjur.
Jerfvar.
Räfvar.
Mardal',
Hillrar
och
Herme-
liner.
Uttrar.
Skjälar.
Omar.
Hökar,
Ugglor
Falkar
och
Belopp af
utbetald
belöning.
ll:dr R:ml.
XJfvar.
Glador.
1856
12
1
32
—
166
56
6
103
1
76
3
554j
1857
3
1
32
—
142
42
10
41
2
84
—
315i
1858
12
2
31
—
166
34
10
105
3
68
1
752|
1859
4
—
22
—
175
53
12
166
2
100
1
275,69
1860
3
—
29
—
198
64
16
234
5
85
—
245
Summa
34
4
146
—
847
249
54
649
13
413
5
2,143,19
Tab. N:o 6.
AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
-4
1
©
11.
0
Ar.
Hästar.
Nöt-
Gäss,
Ankor,
Skadan
beräknad
i pennin-  gevärde.
B:drB:mt.
kreatur.
vi t! ILC1.
Kalkoner
och Höns.
1856
—
—
47
14
—
20
282
1857
—
2
48
9
-
12
357
1858
—
7
56
22
—
36
706
1859
2
5
53
20
—
28
724
1860
—
6
62
21
—
39
646
Summa
2
20
266
86
—
135
2,715
Gefleborgs län. Tab. N:o 7. 25
Tab. Nio 1.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTUR-INRÄTTNINGAR samt HANDTVERKERIER,
År 1860.
2. 3. 4. 5. i 6. 7.
8. | 2.
6.
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
Ä landsbygden.
Ägare.
K. cs '
£ §
er I
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
I städerna.
Ägare.
(Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
W
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
9. j 10. , 11. | 12. j 13. 14. | 9. 10. f 11. | 12. 15
Handtverkerier.
Ä landsbygden.
Deras biträden
af
>
cr* £3
CD p_,
I städerna.
Deras biträden I
af
t»
cr* P ,
Bagare
Belgmakare
Bergsmanshamrar och hyttor
Bleckslagare
Blockmakare
Bokbindare
Bomullsspinneri och väfveri
Borstbindare
Bryggerier
Bundtmakare
Byggmästare
Fayencefab riker
Färgerier
Garfverier
Gelbgjutare
Glasmästare
Grufvor, jern-
Guld- och silfverarbetare ...
Gördelmakare
Handskmakare
Hattmakare
Hjulmakare
Hofslagare
Hufvudbonaders tillverkning
(mans-)
Dito dito (fruntimmers-)
Jernbruk
Jerngjuterier
Jernmanufakturverk
Jern- och stålfabriker
Kakelugnsmakare
Kammakare
Karduansmakare
Kemisk tekniska fabriker...
» tändsticks- dito ...
Klensmeder
Klädesfabrik
Klädsömmerskor
Kopparslagare
Korgmakare
Kortfabrik
Körsnärer —
Ljusstöpning
27
19 19
18 18
19
27
19
29
30
173
24
9
703
2
—
35
23
6
70
10
12
292
40
63
21 - 15
11
24
2
19
26
70
30
51
4
10
1 -
10
.1
71
23
5 43
- 2
" '
- 1
8 20
2
5
1
6
10
4
1
106
31
16
1
28
2
Land.ih.-Emlj. uli Gefleborgs län und. ber. för åren 1856—1860.
4
26 Tab. N:o 7. Gefleborgs län.
Forts, af Tab. ]V:o 7.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTUR-INRÄTTNINGAR samt HANDT VERKERIER.
Ar 1860.
3. 4. 5. 6. 7.
3. | 2. | 3. i 4. j 5. | 6. | .7.
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufakturinrättningar.
Ä landsbygden.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
I städerna.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
td
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
9. | 10.1 11. | 12. | 13. 1 14. | 9. | 10. 1 11. 1 12. | 15
Handtverkerier.
Å landsbygden.
Deras biträden
af
I städerna.
g
Deras biträden
af
>■
ö-s i,
a. e.|'
Masugnar
Aljölk-kärilsfabrik
Murare
Målare
Mälterier
Mössfabrik
Optisk instrumentmakare...
Pappersbruk
Pastejbagare
Perukmakare
Qvarnar, busbebofs-mjöl- ...
» husbehofs-såg- —
» snus-
» tullmjöl-....,
» tullsåg-
Repslagare
Rödfärgsverk
Sadelmakare
Segel- och kompassmakare.
Segelduksfabrik
Sirapskokning
Skeppsvarf
Skinnberedare
Skomakare
Skräddare
Slagtare
Smeder
Snickare
Sockerbagare
Spegelfabriker
Spisqvarter utan spirituosa
Stolmakare
Svarfvare
Sämskmakare
Tapetserare
Tegelbruk
Tenngjutare
Tobaksfabriker
Trädgårdsmästare
Tröj- och strumpfabrik
Tunnbindare
Ullspinnerier
Urmakare
Vaddfabriker
Vadmalsstampar
Vagnmakare
Väfvare :
Idkare till sjelfförsörjning i
södra Helsingland
Summa
23' 15
1 1
1,127
457 i
2 2
112
97
127
161
23
142
32
19
38
17
2
139
306
22
2 1
11 12
li 15
1 3
— 2
2 16
2,049 446: 124
1,792
3: 132 32
72
3; 23
16
21
2 123
36
40
1
340
18
59
14 785
380 68
71
37
17
10
5
16
11
1
181
174
45
39
36
26
34
48
16
21
5
56 36
441 27
li
5
10
67[
38
20
1
59
5:
12
l!
3
1
1
— 177
16 3 5 612
136
273
192 119 17
537
Gefleborgs län. Tabb. N:is 8 och 9. 27
Tab. l¥:o 8.
ALLMÄNNA VÄGAR, GÄSTGIFVERIER och SKJUTSNING, 1856—1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9. i
10
11.
12.
13.
Längd
i mil:
Kostnader för
►p £L
Antal utgångne hästar
p p
05 S- p p
® P g 5»
D. ? P- M.
o fL
a 2-
^ ,_K
af omlagde
eller betydligt
förbättrade
mnanaaae nya
vägar
förbättrade vägar
CD
2.crq
o p;
co_
P-- å- P
Oq co
psö CD*
S 2L
Qj P
cd yq
ndelade,
skjuts-  Dner för-  e vägar
-rf rTf5 ^
<1 “ ps:
p:M g
M s 5,
p p sT
^ p a,
CD ^
p
t-e>
co
ert"
P
1
p
CD P
Hj t-t,
a
cd
co o
3 §
p
trt-
P
c+-
CO
3
a
CD P
rj h-ts
P
cd
CO O
3 1
§ CS.
», ”
£ 5'
r" a
So
för kui
och krc
skjut
för gäst
veri-, 1:
och res
skjut;
vid periodens slut.
under perioden.
CD
P
CD
CD S
g- c
§:
CD 5
g- P
pi
• P crq
O CO
. g psoCrq
1 r V
Allmänna landsvägar
4*Hä818
461
—
—
350
20
1856
2,013
49,577
Häradsvägar
44f{rwij
63
df
14,850
—
36,036
15
1857
1,029
43,470
Socknevägar
• P
*“P
CO
22-2-fxnr
41
—
4,221
18,942
7
1858
1,301
29,463
I städer
5,739
17,500
1,500
3
1859
1,456
29,517
Med införd skjutsentreprenad
36
1860
2,774
31,943
Tab. N:o 9.
SJÖFART och HANDEL, 1856—1860.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
S
j
ö f a
r t.
H a
n
d
e 1.
Fartyg och båtar begagnade
Gross-
Minut-
H
a n
d
1 a
n d e
till inrikes sjöfart.
till utrikes sjöfart.
handlare.
handlare.
idkande
enligt § 3
.
qvinnor
enligt 4 §
Handels-  or Anin gen.
med in-  och ut-  ländska
varor.
med
landt-
manna-
varor.
med
egna
p
p
t*
Besätt-
ning.
>
p
p^
Besätt-
ning.
Antal.
och minut-  handel.
Han dels-  ordningen.
tillverk-
ningar.
CO
CD
2-
C/3
*r*
CD
►P
*P
P
H
CD
^0
O:
o5
F
CD
p]
CQ
P7*
CD
•P
►P
P
>-i
CD
O:
o3
F
a
p
CO
cr*
O:
P
P
CD
W
CD
CD*
2.
p’
qq
a
p
CO
p
O:
P
P
CD
bd
CD
rt~t-
cd’
p
p‘
qq
a
p
p
O:
P
P
CD
td
CD
cd"
p
p‘
qq
a
p
CO
O-
O:
g.
CD
w
CD_
cd"
2.
p
qq
a
p
CO
O-
O:
P
P
CD
M
CD
cd"
P
5*
qq
a
p
co
cr*
O:
P
P
CD
td
CD
,cf-_
CD*
2.
5'
qq
a
p
CO
O-1
O:
P
P
CD
►-i
td
CD
CD*
2.
p'
qq
a
p
CO
C
O:
P
P
CD
W
CD
,g*t-
cd’
2.
5‘
qq
Landsbygden
34
34
128
31
7
—
—
—
Sjö- och stapelstäderne
Gefle, Söderhamn och
Hudiksvall
30
747,4 0
38
51
91
13,951,09
95
999
35
29
113
78
70
54
2
3
15
3
28 Tabb. Nås 10 och 11. Gefleborgs län.
Tab. \:o 10.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER Å LANDSBYGDEN, samt TOMTER och JORDAR I STÄDERNA ÅR 1860.
2.
3. : 4.
5.
6. ; 7.
Å landsbygden.
Hemman och jordlägenheter
af alla
slag efter olika natur
enligt nya jordeboksordningen.
Hemman.
Antal
Mantal.
& 3 '
Uppskattningsvärde
sista året.
R:dr R:mt.
10. 11. 12. i 13.
14.
15. I 16.
17.
18.
19.
I städerne.
jTomter.
Tomter, jor- i
dar och lä- | Antai
genheter af
alla slag i
hvarje stad.
Jordar.-
B S
-
Tunnland.
co
p
P B
5 a
pu B
Uppskattningsvärde
sista året.
R:dr K,:mt.
Krono
skatte
Frälse
-
Gefle stad .
Söderhamn
Hudiksvall .
2,020-jV/ini
KQ1009
65!
6,457
227
6,484
3,703 3,257
11,273,653
Fasta tomter 476
Ofria dito
Donerad jord
Fast dito
820
374 9
512 276
8,490
3,046
1,529
892
456
30,850
40,869
1,389 4,435
4,675
472
5,567
928! 71f|
232,000
888,664
5,730,769
569,866 801,866
116,6791,005,343
Anmärkning. Det för städerne Gefle och Hudiksvall utförde hemmantal finnes intaget bland hemman af krononatur.
Tab. N:o 11.
LAGA SKIFTEN m. m.
1.
i 2.
3.
4.
5.
6.
7.
. 8.
9.
10.
11.
Fastställda skiften.
Arfvoden
till landt-  mätare och
gode män
Hela be-
Ar.
Sökta
skiftens
antal.
Skiftade
mantal.
Skiftade qvadratref.
räknade
utgifts-
Antal.
Oförmed-
Förmedlade.
Inrösningsjord.
Afrösnings-
för laga
skiften.
ersättnin-
gen.
lade.
Aker.
Äng.
Odlings-
mark.
jord.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
1856
15
7
n
3,083
2,643
974
37,442
4,030
4,310
1857
22
3
7*
.
2,804
2,369
957
18,906
2,559
8,885
1858
18
6
1113
112T
5,102
5,282
1,276
48,147
8,148
16,357
1859
14
3
6W
2,341
3,707
571
26,337
4,074
9,133
1860
14
8
ion
7,659
9,939
699
49,677
10,777
28,777
Summa 1856—60
83
27
43t't
20,989
23,940
4,477
180,509
29,588
67,462
Anmärkning. Vid flere skiften saknas uppgift p& Gode männens arfvode, ock vid tvenne skiften, nemligen ett för 1858 och ett för 1860, saknas derjemte Landt-  mätarnes arfvodesräkningar.
Gefleborgs län. Tabb. N:is 12 och 13. 29
Tal>. \:o 12.
SPARBANKER.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14 1
Antal
del-
egare.
Hela ka-  pitaltill-
Öfver-  skott el-  ler bespa-
A
f
d e
1
e g
r
n
e
Sparbankens benämning och
.stiftelseår.
gången.
R:drR:mt.
ring öfver
delegar-  nes andel.
insatt
b
1 o p p
i
R:dr
R:mt.
uttaget
belopp
R:dr R:int.
Allt vid periodens slut.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Gefle stads, stiftad 1824
1,461
363,969
37
40,981 92
57.483
97
42,776
59
42,878
79
59,996
22
84,532 28
45,206
91
51,616
56
63,638
49
47,998 55
56,124 24
Hudiksvalls stads, stiftad 1848
430
42,316
13
3,195'4 7
9,112
8,938
04
4,886
75
6,597
13
6,008 58
2,215
50
4,010
86
8,117
95
5,483 44
4,157 22
Öster Fernebo, stiftad 1824...
244
4,538
—
1
229
-
315
—
117
--
412
—
283
—
22
—
222
—
36
—
251;—
55-
Forsbacka, stiftad 1857
2
107
03
72:02
35
—
—
-
—
—
—
4 4 8
1—
Summa
2,137
410,930
53
I
41,249 41
66,824'9 7
52.029
63
47,917
54 67,005
35
90,823
86
47,444
41
55,849
42
71792
44
53,737 4 7 60 336 4 6
1 1
Tab. Nio 13.
FATTIGVÅRDEN.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18
19.
20
21.
22.
23.
Fattigvården
Antal fattighjon, som erhållit full försörjning.
Antal af fattig-
Fat
t i
g v å r
d e n s
År.
m
ro
B
p->
CD CD
>
B
Äldre personer
dadé
vår-
Barn
dadé
vår-  i och
Summa
af
vården understödde,
som ej fått full
inkomster.
Samtliga
utgifter
S CO
3 p
^ 3
p: M
-j P ^
PO
m W Ö
cw‘
ty
i fattig-
på annat
utom fat-  tighus.
Summa.
försörjning.
fe
gr §
Sr1 cc P=
H o S.
i s»-
Ersättning
i och för
fattigför-
CD O:
CD_ i—i cd
5°
båda
* o
-t-
o
. p
» p5 S.
Summa.
tr1
CD
pT
f ° g
Si |
m.
q-
m.
q-
m.
q-
m.
q-
könen.
m.
q-
S:a.
B B g-
B a p
1
P po £
• p-crq
a> p
p o ^
B ^
ro o.i
P-i c+-  ro^
00
3 a;»
< p
a1 g-
R:drR:mt.
sörjnin-
gen.
1856...
43
51
17
54
99
106
140
151
165
311
404
715
589
1,228
1,817
30,893
49
14,746
73
20,939
31
900
90
1,917 98
69,398
41
73,005 44
1857...
43
51
16
58
104
107
150
165
174
330
428
758
592
1,241
1,833
29,643
45
13,594
46
20,295
40
1,169
61
1,159 58'65,862
45 77,937 88
1 1
1858...
43
51
17
46
92
112
162
154
163
310
415
725
565
1,202
1,767
33,127
33
13,381
48
22,460
33
1,411
15
1,417 64
71,797
93;71,503!69
j
1859...
43
52
17
55
95
120
163
160
166
335
424
759
556
1,205
1,761
32,935
04
25,239
02
23,250
39
982
51
42135
1
82,828
31 73,370 09
1860...
43
52
16
46
97
119
169
178
176
343
442
785
605
1,223
1,828
35,785
90
18,418
01
24,044
29
936
86
796 67:79,981
73 76,930| 07
Landsh.-Emb. uti Gefleborgs län und. ber. för åren 1856—1860.
STOCKHOLM, 1862. P. A. NORSTEDT & SÖNEK.
5
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIELA STATISTIK.
hj Kongl. Maj:ts Befallningshafvande® femårsberättelser, % följd.
LAN DSHÖFDINGE-EMBETETS
UTI
WESTERNORRLANDS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ÅREN
1856-1860,
13 å Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu går att afgifva underdånig berättelse om Westernorrlands
lillis tillstånd och beskaffenhet under sistförflutna qvinqvennium och dervid för första gången begagnar det
af Eders Kongl. Maj:ts Statistiska Central-Byrå föreslagna och af Eders Kongl. Majit i nåder fastställda formulär
till ledning för uppställningen, anser sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfven böra göra denna
första berättelse så fullständig, att i en framtid må kunna till densamma hänvisas, utan att hvad som en
gång blifvit anfördt och icke undergått förändring behöfver i en kommande berättelse åter upptagas. Det
ligger således i sakens natur, att i denna första berättelse flera historiska upplysningar om länets indelning
och de inom detsamma varande inrättningars upphof måste här uppgifvas, och dessa uppgifter anser Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke utan vigt för bedömande af länets och dess särskilda inrättningars beskaffenhet,
samt deras behof af förbättring eller förändring, ehuru det å andra sidan måste medgifvas, att berättelsens
omfång derigenom kommer att i icke obetydlig mån ökas.
1. Länets indelning och naturbeskaffenhet i allmänhet.
I äldre tider utgjorde »Nordlanden» ett enda stort höfdingedöme, som innefattade provinserna Helsing
o
land,
Medelpad, Jemtland, Herjeådalen, Ångermanland och Westerbotten, under hvilken sistnämnde äfven
Norrbotten var inbegripet. Sedermera voro dessa provinser indelade i tvenne län, innefattande det första
eller Westernorrlands, med residens i Gefle, de fem förstnämnda provinserna jemte landskapet Gestrikland,
samt det andra eller Westerbottens län, med residens i Umeå, endast provinsen Westerbotten, innefattande
Landsh.-Emb. uti Westernorrlands län und. ber. för åren 1856—1860. 1
2
Westernorrlands län.
Gränser. Areal. Indelning.
allt det norra landet intill dåvarande Finska gränsen och således äfven Torneå stad. Uti denna indelning
skedde, i följd af Rikets Ständers underdåniga framställning, 1762 den förändring, att provinserna Medelpad,
o
Jemtland, Herjeådalen och Ångermanland afsöndrades till ett särskildt län. med residens i Sundsvall eller
Hernösand, då det gamla Westernorrlands län benämndes Gefleborgs, samt det nya Westernorrlands län, och
så förblef det, till dess genom Kongl. Kungörelsen den 7 Maj 1810 det förordnades, att Jemtland och Herjeådalen
skulle utgöra ett särskildt höfdingedöme, under namn af Jemtlands län, samt genom Kongl. Kungörelsen
den 21 i samma månad Westerbottens län klyfdes i två höfdingedömen, nemligen Westerbottens och
Norrbottens, af hvilka det förstnämnda erhöll en tillökning af Nordmalings pastorat ifrån Ångermanland. Det
o
nuvarande Westernorrlands län utgöres således af landskapen Medelpad och Ångermanland, detta sistnämnda
dock, enligt hvad förut är nämndt, med undantag af Nordmalings pastorat, innefattande Nordmalings, Rönholms
och Afva socknar. Landshöfdingens residens var i början i Sundsvall, men flyttades till Hernösand,
der det ännu är*).
Westernorrlands län, beläget emellan 64° 26' och 62° 8' latitud samt 36° 59' och 32° 26 longitud,
gränsar i söder till Helsingland, i vester till Jemtland, i norr till Westerbotten och i öster till Bottniska viken;
varande gränsen emellan Helsingland och Medelpad samt emellan Medelpad och Herjeådalen fastställd genom
Lagmans-synerättens dom den 25 Juni 1768; gränsen emellan Jemtland och Medelpad genom Uthärads-syne
rättens
utslag den 20 och 23 September 1765 och Lagmans-synerättens dom den 2 September 1774; gränsen
°
emellan Jemtland och Ångermanland genom Lagmans-synerättens dom den 18 Augusti 1768 och den 8 September
1801. Gränsen emellan Ångermanland och Westerbotten från Steksunds holme till Korpsjökasen och
Gideå eif vid Bullerforsen är fastställd i Kongl. Brefvet den 17 September 1766, och återstoden af länsgränsen,
sedan Nordmaling skiljts ifrån Westernorrlands län, är fastställd genom Länsgräns-synerättens dom den
19 Juli 1843.
o
Länets a,real beräknas till 217 qvadratmil, deraf 60 anses belöpa sig på Medelpad, 105 på Södra Anger
o
inanland
och 52 på Norra Ångermanland, men större delen af dessa betydliga vidder utgöres af sjöar, berg**)
och stenbunden skogsmark, så att blott en mindre del kan anses odlad eller odlingsbar. Flera af socknarne
äro belägna vid hafvet, flera vid de större elfvarne, och ingen saknar insjöar af mer och mindre omfång.
Ångermanelfven och Indalselfven utgöra landets pulsådror, och i trakterna kring dessa elfvar råder ock den
största verksamheten. Flera af socknarne hafva ett läge, som i naturskönhet kan täfla med många socknar i
det södra Sverige; men vilda fjelltrakter saknas icke, der innebyggaren endast med största möda kan odla
den jord, han innehar.
Länet, som utgör en del af Hernösands stift, med Hernösands stad till biskopssäte, innefattar 59 kyrkosocknar
och 35 pastorater, deraf 5 prebende», lydande under sex särskilda kontrakter eller prosterier, nemligen
Ångermanlands södra, östra, vestra, nordvestra och nordöstra samt Medelpads kontrakter, varande i kontraktsindelningen
någon ändring under qvinqvenniet anbefalld genom Kongl. Brefvet den 20 Juli 1860. Af pastoraterne
tillhöra 6 första, 11 andra och 18 tredje klassen; 15 äro regala och 20 konsistoriela, af hvilka senare 5
äro prebenden. Länet är vidare indeladt i tre fögderier, innefattande 59 socknar och 3 kapellförsamlingar,
fördelade i 25 länsmansdistrikter, nemligen:
Pastorater. Kyrkosocknar. Kapellförsamlingar. Länsmansdistrikter. Tingslag.
Medelpads fögderi  10. 18. — 8. 7.
Södra Ångermanlands fögderi
14. 28. 3. 9. 6.
Norra Ångermanlands d:o
H 13- —  8. 4.
Summa 35. 59. 3. 25. 17.
*) Residenshus byggdes mot vissa vilkor af borgerskapet, men inköptes af staten.
**) Hemsöhatt bar 712,63, Hernökasberg 612, Hemsökasberg 702 och Hvalhufvuds kasberg 752 fots höjd öfver hafsytan,
Westernorrlands län. Oregelbundenheter i administrativa indelningen. 3
o
Hvartdera fögderiet utgör en domsaga, hvarförutom för begge Angerrnanlandsfögderierna är förordnad
en särskild brottmålsdomare. Hela länet bar, enligt hvad nyss är visadt, 17 tingslag.
Vid betraktande af denna indelning måste det erkännas, hvad pastoratsindelningen beträffar, att å ena
sidan en och annan socken alltför ofta låter locka sig att söka skilsmessa från det pastorat, hvartill den af
ålder hört, utan att betänka de kostnader, för hvilka den utsätter sig, och utan afseende derå, att den Kyrkoherde,
de skulle få, beredes en knapp utkomst, men å andra sidan måste det ock medgifvas, att ett och annat
pastorat är större, än att dess Pastor, med möjligen bästa vilja, kan besörja själavården till egen och försam
o
lingens
tillfredsställelse. Samma förhållande är med domsagorna, synnerligen Södra Ångermanlands, hvilken
o
icke möjligen kan hinna skötas af en domare, och Södra Ångermanlands fögderi borde äfven delas i tvenne,
emedan det för en Kronofogde och en Häradsskrifvare vill, när folkmängden år ifrån år tilltager, blifva vanskligt
att sköta de med hvarje år sig ökande göromålen. Af länsmansdistrikterna äro flera alltför stora och
fordra klyfning. Af sådan beskaffenhet är Ramsele distrikt, som innefattar en areal mera än dubbelt så stor
som hela Blekinge län, och om såväl fögderiets som detta distrikts fördelning i tvenne har jag nödgats hos
Kongl. Maj:t göra underdånig framställning.
Länet har tvenne städer, Hernösand och Sundsvall, begge sjö- och stapelstäder, samt en köping, örn
o
sköldsvik,
belägen i Själevads socken af Norra Ångermanland och lydande under Själevads pastorat samt Norra
Ångermanlands domsaga. Om denna köpings upphöjande till stad har under qvinqvenniet ansökan blifvit
gjord, men som afslagits genom Kongl. Brefvet den 13 April 1858.
Under qvinqvenniet har i den administrativa och ecklesiastika indelningen den förändring blifvit vidtagen,
att Gåreleselet, genom Kongl. Brefvet den 8 Januari 1858, i administrativt och ecklesiastikt hänseende flyttades
från Ramsele till Junsele socken; men vid qvinqvenniets slut återstodo dock följande oregelbundenheter i
den administrativa indelningen, nemligen:
Hafverö socken. Öfver- och Ytterturinge samt Länstersjö och Kroknäs byar äro belägna inom Jemtlands
län och höra äfven dit, men begagna kyrkorätt i Hafverö, de tvenne förstnämnda i följd af Kongl. Resolutionen
den 9 Juli 1689;
Timrå socken. Hemmanen Norrberge och Sörberge, Rii, Risgrändsbyn och Lunde äro nu i jordeboken upptagne
under Ljustorps och i mantalslängden under Hässjö socken, men åtnjuta kyrkorätt inom Timrå socken, der
de äfven äro inroterade. De borde dock enligt naturliga gränser tillhöra, de tvenne förstnämnda, såsom belägna
söder om Indalselfven, Timrå socken, och de öfriga, såsom belägna norr om samma eif, Hässjö socken.
Om förändring i dessa förhållanden är underdånig framställning gjord hos Kongl. Maj:t den 31 December 1860;
Indals socken. Nilsböle eller Öfverböle hemman inom denna socken synes böra förflyttas såväl i administrativt
som ecklesiastikt hänseende till Lidens socken, till hvilken det i kyrkligt hänseende från urminnes
tider hört*);
Gudmundrå socken. De i denna sockens mantalslängd och husförhörsbok upptagna nybyggena Tallåsen,
Lutmyran och Badstugusjöberget begagna kyrkogång, de tvenne förstnämnda i Wiksjö kapell och det sistnämnda
i Graninge brukskyrka;
Sollefteå och Multrå socknar. Då Angermanelfven borde vara den naturliga gränsen emellan Sollefteå
och Multrå till ett pastorat hörande socknar, synas Björkängs, Fanby, Bergs och Remsle byar i Sollefteå socken
böra förläggas till Multrå, samt Klofsta, Bjursta, Kjälls och Nylands byar ifrån Multrå socken till Sollefteå socken;
Junsele socken. Gulsele by, nu tillhörande Åsele lappmark i borgerligt hänseende, men Junsele socken
i kyrkligt, kommer, sedan lappmarksprivilegierna med år 1863 upphöra, att, enligt Kongl. Brefvet den 9 Februari
1833, lyda under Junsele socken;
*) Denna förändring är bifallen i Kongl. Brefvet den 21 Juni 1861.
4
Westernorrlands län.
Beskrifningar och kartor
Ramsele socken. De till denna socken hörande Stamsele och Täxans byar lyda i kyrkligt hänseende under
Ströms församling i Jemtland, men deras afsöndring i borgerligt hänseende till Jemtland är afslaget genom
Kongl. Brefvet den 15 Oktober 1858;
Bodums socken. Tannsjö, Bergs och Norrby hemman tillhöra nu Dorothea socken i Westerbottens län,
der åtnjutande lappmarksprivilegier, men komma, enligt Kongl. Brefvet den 9 Februari 1883, att från och
med 1864, sedan nämnde privilegier upphört, tillhöra Westernorrlands län;
Tåsjö socken. Med Bellviks by inom denna socken är samma förhållande, och är byamännens underdåniga
ansökan om åtnjutande af ständiga lappmarksprivilegier afslagen, genom Kongl. Brefvet den 22 Juli 1859;
o
Sånga och Ofver-Lännäs socknar hafva ägor på båda sidor om Angermanelfven, som dock borde vara den
naturliga gränsen;
Nordingrå, Ullångers och Wibyggerå socknar tillhöra i afseende på gästgifveriskjutsen Södra Ångermanland,
men i allt öfrigt Norra fögderiet, dit de förflyttades från det Södra, enligt Kongl. Brefvet den 11 Februari
1811;
Arnäs socken. Westanå, utgörande en del af Eldmarks by, begagnar kyrkorätt i Grundsunda;
Anundsjö socken. Rödvattnets der belägna by njuter äfven lappmarksprivilegier, men kommer att från
o
och med 1864 öfvergå från Åsele lappmark i Westerbotten till Anundsjö socken inom Westernorrlands län.
Kläppsjö inom Anundsjö socken belägna by har i kyrkligt afseende tillhört Junsele socken, men i borgerligt
Anundsjö *);
Wibyggerå socken. Gårdsjönäs till denna socken hörande by begagnar kyrkorätt i Ullånger, men borde
i alla afseenden tillhöra Wibyggerå socken;
Nordmalings pastorat utgör en del af norra Ångermanland, men tillhör numera, enligt Kongl. Kungörelsen
den 21 Maj 1810, i såväl borgerligt som kyrkligt hänseende Westerbottens län, ehuru pastoratets
o o
socknar hafva Ångermanlands indelning i seland och med Ångermanland deltaga i skjuts och väghållning,
båtsmanshåll m. m.
Öfver Ångermanland och Medelpad hafva redan i äldre tider mer och mindre fullständiga beskrifningar
utkommit, såsom a) Nordals Disputation de Medelpadia, Upsala 1716; b) Genbergs Disputation de Medelpadia.
Upsala 1734, 1737; c) Ströms Disputation de Angermannia, Upsala 1705; dj Norlins Disputation de Facic
o
Angermanniae antiqua et nova, Upsala 1728, 1731; e) Angermanna Hushollning, Nordanskogen, af Boding,
o
Stockholm 1747; f) Hulphers Samlingar till en beskrifning öfver Medelpad och Ångermanland, Westerås 1771
och 1780; g) Selahns Disputation de Hernoesandia, urbe Angermanniae, Upsala 1837; samt h) i tidskriften
Svenska Mercurius 1758 en Beskrifning öfver Hernösand af Hagström; hvarförutom såsom upplysande må
nämnas i) Gisslers Tal i Vetenskaps-Akademien om Medelpads och Ångermanlands naturliga lynne och beskaffenhet,
Stockholm 1751.
Öfver de begge provinserna utkomna kartor äro a) Bleans öfver Norrland, utgifven i Amsterdam; b) Fr.
de Witts öfver Norrland, likaledes utgifven i Amsterdam; c) Sansons i Paris 1666 utgifna öfver Helsingland,
Medelpad och Ångermanland; d) Törnstens öfver Westernorrlands län, utgifven 1771; e) Calvagens öfver Medelpad
1769, Cederhjelms karta öfver en del af Angermanelfven 1741; f) Calvagens, Hulphers samlingar åt
o
"
följande, mindre kartor öfver Medelpad och Ångermanland; samt g) Hermelins kartor öfver sistnämnde begge
provinser.
I afseende på det ekonomiska karteverket må anmärkas, att under den tid det ålåg Landtmätarne att för
vinnande af befordran upprätta sockenkartor, en mängd af sådana kartor blifvit afleinnade, de flesta af särdeles
värde. Sålunda finnas öfver socknarne i Medelpad 13, i Södra Ångermanland 21 och i Norra Ångermanland
8 eller tillsammans 42 sockenkartor, hvar och en med sin särskilda sockenbeskrifning, och således
*) Får i kyrkligt afseende tillhöra Junsele, men i borgerligt lyda under Anundsjö, enligt Kongl. Brefvet den 12 Juli 1861.
Westernorrlands län.
Folkmängd.
5
återstå endast 17 socknar, öfver hvilka kartor ännu icke inkommit, men flera af dessa äro redan i koncept
uppgjorda och skulle ofelbart inkomma, orri Landtmätarne kunde vänta, att belöning för det dryga arbetet
dem tilldelades, i hvilket afseende underdånig framställning till Kongl. Maj:t nu är af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
aflåten. Först sedan dessa kartor hunnit fullbordas, är det att förvänta, det en fullständig och
af behofvet högeligen påkallad länskarta kan komma under arbete.
2. Innevånare.
Att länets innevånares antal i jemförelse till den stora arealen är litet och alltför inskränkt för behofvet,
visar sig deraf, att årligen stora massor af folk här söka vinna arbetsförtjenst, att jordbruket icke bedrifves
i den skala det kunde och borde bedrifvas, samt att svårigheten att få lagstadda tjenare mer och mer
ökas. Innevånarnes antal ökas dock årligen, hvilket af hosföljande tabeller inhemtas; och mer och mer öf
vertygas
man derom, att den idoge arbetaren aldrig saknar sin bergning, utan tvertom att äfven välstånd
kan vinnas i nordlanden, der naturen ej är så njugg, som man fordom föreställt sig. Få utflyttningar hafva
ock härifrån skett till andra länder, men väl flera inflyttningar, dessa senare dock mest bestående af sådana
personer, som egnat sig åt trädvaruafverkningen. Klimatet är helsosamt, och inga farsoter af betydligare art
hafva under qvinqvenniet hemsökt landet.
Folkmängden har under de fem förflutna åren ökat sig i den proportion, som tab. N:o 1 utvisar. Tab n-.o l.
Jemföres nu 1860 års folkmängdssumma efter mantalslängderna med antalet innevånare vid nästföregående
qvinqvenniets slut, visar sig, att, då vid 1855 års slut räknades 101,683 personer och vid 1860 års
slut 114,500 personer, folkmängden under sistförflutna qvinqvennium ökats med 12,817 personer, af hvilken
tillökning belöper på landsbygden 11,496, på staden Hernösand 379, på staden Sundsvall 782 och på köpingen
Örnsköldsvik 160 personer. För att äfven inhemta i hvad mån det ena fögderiet är i jemförelse till sin
storlek mera befolkadt än det andra och i hvad förhållande folkmängden på ena eller andra stället tilltagit,
må följande jemförelse här få rum:
Mankön. Qvinkön. Summa.
Medelpads fögderi hade vid 1860 års slut enligt mantalslängderna  17,514, 18,269, 35,783.
I)å nu befolkningen vid 1855 års slut utgjorde 30,332 personer, har en tillökning
uppkommit af 5,451 personer.
o
Södra Ångermanland hade, enligt mantalslängderna, vid 1860 års slut
18,913, 20,105, 39,018.
Då nu befolkningen vid 1855 års slut utgjorde 35,554 personer, har en tillökning
uppkommit af 3,464 personer.
Norra Ångermanland hade, enligt meranäinnde längder, vid 1860 års slut  15,723, H>,923, 32,646.
Då befolkningen vid 1855 års slut, inberäknadt. hvad som belöpte på köpingen Örnsköldsvik,
utgjorde 29,905 personer, är tillökningen 2,741 personer.
Staden Hernösand, som vid 1855 års slut hade 2,627 innevånare, hade 1860
1,327, 1,679, 3,006;
samt har således förkofrat sig med 379 personer.
Staden Sundsvall, som vid 1855 års slut räknade 3,265 innevånare, hade 1860  1,855, 2,192, 4,047;
och har således en tillökning i antalet af 782 personer.
Summa 55,332. 59,168. 114,500.
Hvad köpingen (Irnsköldsvik särskildt vidkommer och då dess folkmängd är inberäknad i landsbygdens,
må anmärkas, att den vid 1845 års slut hade 52 innevånare, vid 1850 års slut lil, vid 1855 års slut 162
och vid 1860 års slut 313 personer, deraf mankön 158 och qvinkön 155.
Af de nu lemnade uppgifter om folkmängden visar sig, hvad redan är antydt, att landet är ganska
glest bebodt. Delar man innevånarnes antal, äfven nu enligt mantalslängderna beräknadt, på arealen, så visar
6 Westernorrlands län. Schismatiska rörelser. Sedlighet. Klädedrägt. Byggnadssätt.
o o
sig, att i Medelpad belöper 596, i Södra Ångermanland 871 och i Norra Ångermanland 628 rnenniskor på
hvarje qvadratmil eller, om hela landsbygdens befolkning, 107,447 personer, fördelas på länets hela areal, 217
qvadratmil, skulle hvarje qvadratmil hafva en befolkning af 495 personer. Delar man åter hela folkmängden,
107,447 personer, på länets hela hemmantal, skulle 66 personer belöpa på hvarje helt mantal i länet, men
o
om delningen skedde fögderivis, skulle af Medelpads 35.783 innevånare 79, af Södra Ångermanlands 39,018
innevånare 60, samt af Norra Ångermanlands 32,646 innevånare 62 belöpa på hvarje helt mantal. Allt detta
företer dock naturligtvis stora olikheter i de olika socknarne, emedan folkmängden är störst i de socknar, som
äro belägna vid de större vattendragen och minst i de nordligaste samt mest skogbevuxna.
Såsom hufvudorsak till folkmängdens förökande under qvinqvenniet måste antagas, dels den omständighet,
att länet under denna period hugnats med god årsväxt och icke härjats af någon farsot, dels att skogsafverkningen
lemnat många personer tillfälle till ymnig arbetsförtjenst, dels att dessa sammanlagda omständigheter
verkat ingående af talrikare hjonelag bland arbetande klassen.
Inga administrativa förfoganden hafva påkallats för de få utländingar som inflyttat och hvilka snart
lärt sig landets språk.
Om de schismatiska rörelser, som visat sig inom länet, gäller i hufvudsaklig del hvad jag derom i min
sista underdåniga femårsberättelse yttrat. Baptister äro hufvudsakligen de, som förvilla de enfaldiga, ehuru
äfven en och annan nior monapo stel försökt sina krafter, men mormonlärorna äro alltför grofva för att kunna
inverka på en upplyst allmoge, såsom Norrlands i allmänhet är, och hafva endast lyckats vinna gehör hos en
och annan förståndsfattig menniska. Baptisterna deremot hafva i Sundsvall, äfvensom i en och annan socken,
synnerligen i Medelpad, sökt innästla sig, samt i Sundsvall äfven byggt ett särskildt bönehus, men, enligt hvad
man tror sig veta, börjar deras antal att minskas, och sekten skulle här snart utdö, om den ej esomoftast
uppfriskades af från andra län kommande emissarier. Genom ett nitiskt presterskap och de mer och iner
införda bibelförklaringarne, är det att hoppas, det de schismatiska rörelserna efterhand skola lemna rum för
en sann och lefvande gudsfruktan. Ingen särskild församling är af schismatikerna bildad, och af främmande
religionsbekännare finnes icke heller någon församling inom länet.
Sedligheten fortfar att vara god i de socknar, sorn äro från städerna mest aflägsna och icke äro belägna
vid de större vattendragen, hvaremot samma fördelaktiga vitsord icke kan lemnäs städerna och sjösocknarne.
Veneriska smittan griper ikring sig *), fortplantad af sjöfarande, och de oäkta barnens antal är i jemförelse
med de föddas antal ännu högst betydligt. Yppigheten utvidgas i den mån lättheten att förtjena penningar
genom skogsafverkningen utvidgas, och farligheten finnes snart endast qvar i de aflägsnare socknarne samt i
en och annan krets bland de öfriga, der den fordna sparsamheten ännu vid hålles. Denna yppighet visar sig
synnerligen i klädedrägten, deri man ofta får se ståndspersonernas sätt att kläda sig af allmogen på ett osmakligt
sätt efterapadt, och denna lust att lysa med flera ombyten af kläder ger sig synnerligen tillkänna vid
marknaderna. Någon synnerlig fallenhet för dryckenskap uppenbarar sig icke hos norrländska allmogen, i
hvars hus man sällan varsnar bränvin, hvars förtärande endast kommer i fråga vid besök i städerna, der det
väl stundom händer, att mer än som kan bäras förtäres. Öldrycken har ock mycket utträngt bränvinet, och
de flera här och der anlagda ölbryggerierna hafva en strykande afsättning. I mat lefver allmogen tarfligt,
men skyr icke att visa den gamla gästfriheten i hela sin glans, när besök fås af vänner och bekanta.
Byggnadssättet är såsom förr yppigt, emot hvad i många af södra Sveriges provinser brukas. Tvåvåningshus
äro skäligen allmänna på landet, om ock den öfra våningen stundom åratal får stå oinredd. ,
‘) Under qvinqvenniet äro på kurhusen vårdade från Hernösand 59, från Sundsvall 32, från Långsele socken 29, frän Själevads dito
28, från Sollefteå 18, från Boteå 14, från hvardera af Nora och Sköns socknar 12, från Gideå socken 11, från Gudmundrå dito 10,
samt från hvardera af Häggdångers, Ytter-Lännäs, Arnäs, Sättna och Njurunda socknar 7 personer, o. s. v.
Westernorrlands län.
Jordbruk. Hushållnings sällskap och -gillen. Landtbruksskola. 7
Hvad som mest verkar mot ordning och rättskaffenhet inom länet är den mängd af bondadvokater och
landthandlare, som nära nog öfverallt innästlat sig. De förra uppvigla till rättegångar och tvister, dem de
mot pligt och samvete åtaga sig att utföra, utan afseende på sakens större eller mindre rättvisa, och hvilka
rättegångar oftast sluta så, att advokaten är den ende, som af tvisten skördar vinst; och de senare locka,
under löfte om kredit, till uppköp af lyxartiklar, ett löfte, som de snart glömma, då lagsökningar med thy
åtföljande kostnader icke sällan förstöra den, som varit nog dåraktig att låta locka sig af utprånglarens efterhängsenhet.
Skogsköpen hafva äfven i sin mån bidragit att utveckla ett system af krångel och egennyttiga
spekulationer, som mer ån en gång störtat en annars bergad jordbrukare i elände och, hvad som värre är,
inlockat honom i företag, ledande till rättegångar, i hvilka bedrägliga åtgärder blifvit uppdagade.
3. Näringar.
A) Jordbruk. Norrländska åkerbruket innehar icke på långt när den ståndpunkt det rätteligen borde Tab. n.o 2.
hafva. Annu vidhänger åkerbrukaren fäderneärfda vanor och åsigter om jordens ändamålsenliga skötsel, från
hvilka han icke viker, utan att genom faktiska bevis öfvertygas om nya inrättningars och arbetsmethoders
företräde, ännu skyggar han tillbaka för hvarje penningeutgift, af hvilken han icke ser sig kunna hemta en
ögonblicklig vinst. Han har icke här, såsom i södra Sverige, jordbrukande ståndspersoner, från hvilka han
kan hemta föredöme, ty inom de flesta socknarne finnas inga, inom andra åter högst få ståndspersoner, som
dyrka jorden, ingenstädes några större possessioner, som i större skala visa de smärre jordbrukarne vägen till
erhållande af rikare skördar. Att jordbruket år ifrån år utvidgas och förbättras, är likväl en obestridlig sanning,
och det lider icke tvifvel, att det norrländska jordbruket i en måhända ej alltför aflägsen framtid skall
uppblomstra till en nu knappt anad höjd; men denna tidpunkt torde ej få förväntas att inträda, utan i mån
af minskad ifver för skogsafverkningen, åt hvilken nu egnar sig snart sagdt hvarje arbetsför menniska, så att
stor brist på arbetare vid jordbruket fortfarande förefinnes. Men utom denna brist på arbetare, finnas äfven
andra omständigheter, som hejda åkerbrukets framgång, och bland dessa må i främsta rummet nämnas försummad
boskapsskötsel och deraf följande brist på gödningsämnen, försummad dikning och underlåtenheten
att allmännare tillegna sig senare tiders uppfinningar af förbättrade åkerbruksredskap. Det vore likväl högst
orättvist att säga, det dessa fel öfverallt qvarstå. På flera ställen har man, om ock i mindre skala, företagit
sig grunddikning med tegelrör, på andra ställen, om ock ännu få, har man inköpt nya åkerbruksredskap, och
öfverallt der dessa förbättringar blifvit införda har belåtenhet dermed blifvit spord, så att det är att hoppas,
att exemplen, ännu måhända få, med tiden skola sprida sig i länet och skingra fördomarne mot det nya, som
annars vanligen af allmogen mottages med ett visst misstroende. Till dessa lyckliga resultater hafva hvar i sin
mån bidragit Hushållningssällskapet, Landtbmksskolan och den anställda Länsa,gronomen. Det förstnämnda har
under sin mer än sextioåriga tillvaro efter förmåga sökt att bidraga till jordbrukets och dess binäringars förkofran,
dels genom utdelade premier och dels genom utgifna skrifter, samt äfven genom inrättande af Hushållning
sgillen i socknarne, ehuru det måste beklagas, att det ännu icke lyckats Sällskapet att i alla socknar
tillvägabringa sådana föreningsband, hvartill måhända orsaken får sökas i den förut nämnda bristen på ståndspersoner,
som kunnat leda öfverläggningarne i dylika gillen. Landtbruksskolan, först anlagd å Lunne egendom
i Arnäs socken af Norra Ångermanland, och sedan, då denna ansågs mindre lämplig dels med afseende på
dess aflägsna läge, dels i anseende till erforderligheten af betydliga nybyggnader, dem Hushållnings-sällskapef
icke ägde medel att bekosta, flyttad till Hammars egendom i Thorsåkers socken af Södra Ångermanland, der
den ännu fortgår med daglig undervisning för 12 elever, är nu föreslagen att flyttas till Johannesbergs egendom
i Torps socken af Medelpad, der man ansett mera utrymme för dess verksamhet vara att förvänta, enär
sistnämnde egendom, utom det att den äger ett betydligt jordbruk och är belägen vid allmänna landsvägen ifrån
Jemtland, har erforderliga byggnader, som erbjuda mera beqvämlighet vid undervisningen, mera omvexla de
8
Vesternorrlands län.
Länsagronom. Jordmån. Brukningssätt. Utsäde. Skörd.
sysselsättning och följaktligen mera nytta för eleverne, utom det att Sällskapet uti den för jordbruket och
näringarne nitiske ägarens allmänt erkända verksamhet har en borgen för inrättningens fortgång och förkofran
under det föreslagna tioåriga arrendet; varande Sällskapet betänkt att under tiden samla medel för inköp
af eget hemman för landtbruksskolan och der uppföra ändamålsenliga byggnader. Länsagronomen, lönad af
Hushållnings-sällskapets medel, är årligen under hela sommaren och så länge årstiden det medgifver stadd på
resor inom länet, för att meddela dem, som sådant åstunda, undervisning i till jordbruket hörande ämnen;
och är det glädjande att förnimma, det antalet af de jordbrukare, som begära dess råd, år ifrån år ökas, sa
att den korta nordiska sommaren numera knappt förslår att uppfylla alla reqvirenternas önskan. Genom
honom utdelas under resorna smärre skrifter i landthushållningen, genom honom anskaffas säkra utsäden, och
af honom förevisas och beskrifvas under resorna nyare tiders åkerbruksredskap.
Att med någon säkerhet uppgifva geometriska tunnlandtalet af den odlade jorden, är så mycket mera
omöjligt, som betydliga sträckor finnas, hvilka icke äro af Landtmätare uppmätte. Uti de svar, som socknarne
1859 afgåfvo på Finans-Komiténs frågor, antages, enligt det öfver samma svar uppgjorda sammandrag,
att den odlade jorden då besteg sig till 91,602 tunnland, men, utom det att denna uppgift ingalunda må antagas
vara fullt tillförlitlig, snarare för liten än för stor, måste det erinras, att den odlade jordens areal hvarje
år utvidgas genom nyodlingar, som, ehuru i mindre skala, dock i hvarje socken verkställas.
Jordmånen kan i de flesta socknarne antagas vara god, men i fjellsocknarne, äfvensom kustsocknarne,
dels medelmåttig, dels svag. Den rådande jordmånen är lera i 19 socknar, lermylla, lera och svartmylla, lera
och sandmylla eller lermjulna i 25 socknar, sand, sandmylla eller sandmjulna i 17 socknar, samt kalkjord
med något lera i 1 socken. Öfverallt är jorden så fruktbar, att den lemnar den idoge arbetaren lön för sin
möda. Nattfroster, som förr i en och annan socken gjorde så stor skada, hafva mer och mer uteblifvit i följd
af ändamålsenliga dikningar; och numera spörjas dessa froster högst sällan och endast partielt på något fjellhemman,
der man föga gjort för deras afvändande.
Egentligt vexelbruk med ordnad växtföljd finnes ej inom länet, utan begagnas, med få undantag, tvåskiftes-
och tredingsbruk. Om det ena och andra brukningssättet för åkerjordens hela vidd hafva väl uppgifter
ingått ifrån socknarne till Finans-Komitén, men Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser dessa uppgifter så
osäkra, att de icke kunna med anspråk på någon trovärdighet åberopas.
o
Arliga utsädet är högst olika på olika orter. I allmänhet liar det antagits, att på ett tunnland jord
utsås | tunna hvete, f tunna råg, 1 tunna korn, 1A tunna hafre, lf tunna blandsäd, lf tunna ärter, 6 tunnor
potatis, 1^ skålpund roffrö samt f tunna linfrö, detta senare beräknadt till 48 kannor på tunnan, vägande vid
pass 210 skålpund. Blandsäden består hufvudsakligen i hafre och korn, här och der af korn och ärter, samt
o
någon gång äfven af hafre och ärter. Åkerjorden besås till ungefär fem sjettedelar af korn, som är ortens
hufvudsäde, till en tolftedel af råg och en tolftedel af hafre. Hvete, som endast på några få ställen odlas,
är alltför obetydligt att komma i beräkning, och blandsäden odlas icke heller allmänt.
Enligt de till Finans-Komitén 1859 lemnade uppgifter utgjorde årliga utsädet i hela länet uti medeltal
de tre sista åren omkring 10 tunnor hvete, 1,786 tunnor råg, 22,500 tunnor korn, 2,432 tunnor hafre, 2,556
tunnor blandsäd och 786 tunnor ärter, eller tillsammans af alla slag 30,070 tunnor. Fördelade på länets hela
hemmantal, visas häraf, att för hvarje helt mantal skulle fordras tillsammans 18 tunnor säd af alla slag eller
| tunna på hvarje seland jord; men man ansåg då att dessa uppgifter voro för låga. Utan öfverdrift skulle
man öfverhufvud kunna räkna utsädet af alla slag till en tunna på hvarje seland jord eller 24 tunnor på
helt hemman, som för hela länet skulle göra omkring 39,000 tunnor, deraf efter | tunna på hvarje seland jord
af hvete, råg, korn och hafre omkring 29,300 tunnor af dessa sädesslag tillsammans.
Skörden uppgafs i medeltal för hela länet, enligt de till Finans-Komitén 1859 aflemnade uppgifter, till
70 tunnor hvete, 13,453 tunnor råg, 125,846 tunnor korn, 10,380 tunnor hafre, 11,388 tunnor blandsäd,
Westernorrlands län. Skörd. Förbrukning. Priser. 9
3,675 tunnor ärter och 128,583 tunnor potatis, men äfven dessa qvantiteter anses för lågt uppgifna och understiga
betydligt hvad sorn i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes sista femårsberättelse uppgifvits. Att få
någon säker uppgift på beloppen af utsäde och skörd är svårt, om icke alldeles omöjligt, enär de flesta af
allmogen hvarken uppmäta eller anteckna det ena och andra, eller, om anteckningar förefinnas, skygga tillbaka
att uppgifva qvantiteterna, af den ganda ännu inrotade fruktan, att sådant möjligen skulle kunna föranleda
tillökning i beskattningen, hvartill kommer, att det af mången anses orätt att uppmäta de skördar Gud gifver,
eller likasom hälla räkning med Gud.
Om skördens utfallande under qvinqvenniet lemna de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för hvarje
år afgifna tredje och sista årsväxtberättelser upplysning. Af dessa berättelser må här meddelas ett kort sammandrag.
Rågen blef 1856 i Medelpad under medelmåttan, i Södra Ångermanland fullt medelmåttig och i Norra
Ångermanland något under medelmåttan; gaf 1857 uti Medelpad och Norra Ångermanland 8:de k 9:de och
i Södra Ångermanland 16:de ä 20:de kornet; 1858 i Medelpad 9:de k 10:de, i Södra Ångermanland 16:de k
20:de och i Norra Ångermanland ll:te k 12:te kornet; 1859 i Medelpad och Norra Ångermanland 8:de k 9:de
och i Södra Ångermanland 12:te k 16:de kornet; samt 1860'uti Medelpad 9:de k 10:de, uti Södra Ångerman
o
®
land 12:te k 14:de och i Norra Ångermanland 8:de kornet. Skörden var 1857, 1858 och 1860 af god beskaffenhet
och fullt motsvarande ortens vanliga behof.
Korn. Skörden deraf uppgafs hafva varit 1856 i Medelpad ringa och af dålig beskaffenhet, i Södra
Ångermanland,; nedre landet fullt medelmåttig, men öfre landet betydligt under medelmåttan, samt i Norra
Ångermanland missväxt på några ställen; 1857 i hela länet 7:de k 8:de kornet; 1858 i Medelpad och Södra
Ångermanland 7:de k 8:de och i Norra Ångermanland 6:te k 7:de kornet; år 1859 i Medelpad och Norra Ångermanland
5:te k 6:te och i Södra Ångermanland 6:te k 7:de; samt 1860 uti hela länet 7:de k 9:de kornet.
Under åren 1857 och 1858 var skörden mer än tillräcklig för behofvet, under 1859 ansågs den i allmänhet
knappt medelmåttig, men af god beskaffenhet, och 1860 fullt medelmåttig.
Blandsäd och hafre hafva vanligen lemnat lika skörd som kornet.
Potatisodlingen ingår betydligt i jordbruket och utgör en icke obetydlig del i befolkningens föda. År
1856 var skörden på många ställen skadad af frost, men dock motsvarande landsbygdens eget behof; 1857
erhölls 6:te k 8:de kornet, som ansågs för medelmåttig skörd; 1858 ficks i Medelpad 12:te, i Södra Ångermanland
10:de och i Norra Ångermanland 8:de kornet; 1859 erhölls 6:te och 7:de kornet i hela länet; och
1860 en skörd af 8:de och 9:de kornet. Torröta visade sig på några ställen 1858 och på många 1860.
Att länet under det utgångna qvinqvenniet lemnat fullt ut de qvantiteter spanmål, som erfordrats för
innevånarnes behof, är tendigen säkert, enär de partier Ryskt rågmjöl, som införskrifvits, kunna antagas fullt
motväga hvad som af skörden afyttrats. Enligt förut antagen beräkning af 1 tunna råg och 3 tunnor korn
för hvarje person, skulle för omkring 116,000 innevånare hafva erfordrats för hvarje år 58,000 tunnor råg
o
och omkring 350,000 tunnor korn; men denna beräkning är måhända för dryg. A ena sidan kan väl sägas,
att barn af spädare ålder icke kunna konsumera det för hvarje person såsom erforderligt uppgifna qvantum,
men å den andra måste ock medgifvas, att, när i betraktande tagas de behof, hvartill spanmålen användes,
nemligen bröd, dricka, välling, gröt m. m., för mången konsumeras mer än den antagna beräkningsgrunden
medgifver, ehuru det icke heller kan nekas, att mången fattig får lefva af mindre. Måhända skulle behofvet
närmare angifvas, örn ifrån det uppgifna erforderliga beloppet afdrages hvad som konsumeras af potatis,
hvaraf fyra tunnor anses motsvara en tunna korn.
Priserna, sådana de i handel varit gängse, kunna icke med någon säkerhet uppgifvas, helst för- Tab. Litt.
säljningen ofta sker på kredit, och priset i följd deraf stegras. Deremot kunna markegångspriserna, enligt
Landsh.-Emb. ull Westernorrlands län und. ber. för åren 1856—1860. 2
10
Westernorrlands län.
Understöd Trädgårdsodling. Boskapsskötsel.
markegångstaxans afdelning Litt. A, antagas någorlunda uttrycka handelspriserne för löpande årets skörd.
Enligt denna taxa hafva nedanstående priser, tab. Litt. A, af Riksståndens Deputerade blifvit satta å en tunna.
Orsaken till vexlingarne i dessa priser har naturligtvis varit skördens större eller mindre ymnighet, mer eller
mindre goda beskaffenhet.
Under qvinqvenniet, såväl som under många år förut, har ingen allmännare missväxt, icke heller andra
allmänna olyckor, hemsökt landet. Partielt hafva dock sådana inträffat, i följd af hvilka understöd måst sökas.
Sålunda har, på Konungens Befallningshafvandes underdåniga hemställan, Kongl. Maj:t uti Nådig skrifvelse af
den 30 Januari 1857 beviljat 5,000 R:dr Banko såsom räntefritt lån, att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
fördelas emellan de af missväxten hemsökta socknarne i länet, med gemensam ansvarighet af hvarje sockens
innevånare för medlens återbetalning med en tredjedel årligen inom den 1 November 1857, 1858 och 1859;
hvarjemte Kongl. Maj:t i Nåder beviljade 1,000 R:dr Banko, utan återbetalningsskyldighet, att komma sådana
behöfvande inom nämnde socknar tillgodo, som ej voro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete, eller i stånd
att medlen af egna tillgångar återbetala; dock under vilkor, att dessa medel företrädesvis skulle användas för
att åt fattiga och arbetslösa personer bereda sysselsättning och möjlighet att, genom egen verksamhet bidraga
till sitt uppehälle. Af det mot återbetalningsskyldighet anvisade lån, 7,500 R:dr Riksmynt, behöfde endast
utlemnas till Wiksjö socken 2,250 och till Gideå socken 3,000 R:dr, samt af de utan återbetalning gifna medel
till den förra 310 och till den senare 300 samt till en nybyggare i Lidens socken af Medelpads fögderi 10
R:dr; varande det räntefria lånet återbetaldt och de överskjutande medlen återlevererade.
Andra nya sädesslag hafva under qvinqvenniet icke blifvit använda än vicker, hvarmed på några få
ställen försök blifvit gjorda.
Trädqårdsskötseln och fruktträdsodlingen är inom länet föga utbredd. Man har trott, att i detta nordliga
klimat fruktträd icke skulle kunna trifvas, men erfarenheten har dock på några, om ock få ställen såväl i
o
Medelpad som i Södra Ångermanland visat, att fruktträden icke allenast väl trifvas, utan äfven lemna en
frukt, som i godhet kan täfla med frukt från södra provinserna. En trädgårdsmästare är nu anställd, med lön
af Hushållnings-sällskapet och skyldighet att uppå reqvisition kringresa inom länet, för att meddela undervisning
och råd i trädgårdsskötseln, hvarjemte han skall undervisa eleverna i folkskolelärare-seminariet i trädgårdsodling,
för hvilket senare åtagande han invid staden, erhållit jord till plantering sland och anläggande
af trädskolor.
Tab. N:o 3. B) Boskapsskötseln står ännu på vida lägre ståndpunkt, än hvarå den borde finnas. Sommarbetena äro
vanligen ganska goda, men vid stark torka förbrännes gräset och skämmes vattnet. I fjelltrakterna äro betena
belägna långt bort från byarne och bebyggda med fäbodar, dit kreatur af alla slag drifvas och beta gemensamt.
Ännu äflas mången jordbrukare att hafva en talrik ladugård, ehuru han saknar utväg att, såsom
sig bör, underhålla en sådan. Följden af detta fäderneärfda system har blifvit minskad afkastning af kreaturen,
minskad gödseltillgång för jordbruket och följaktligen mindre åkerbruk, än som med en förståndig hushållning
kunde finnas. Nekas kan dock icke, att allt flera jordbrukare efterhand öfvergå till rationelare
hushållning och egna sina ladugårdar den omsorg de förtjena och fordra, för att blifva vinstgifvande. Erfa
Tab.
Litt. Å. Markegång spriser.
Råg.
Korn.
1856
21
19
1857
18
15,50
1858
14,17
11,97
1859
15,12
13,54
1860
15,12
12,60
Westernorrlands län.
Höskörd. Ladugårdsafkastning. Priser. 11
renheten har ock visat, att de jordbrukare, sorn minskat antalet af sin boskap och gifvit den qvarvarande
delen en ymnigare utfodring, deraf skördat icke obetydlig vinst. Äfven andra omständigheter, såsom fodermedlens
mindre ändamålsenliga beredning och ladugårdshusens obeqvämlighet, qvaf och mörker, m. m., hafva
inverkat på boskapsskötselns mindre fördelaktiga ställning, men äfven dessa fel äro insedda och rättade af en
och annan förståndig ladugårdsägare, sorn af förändringen funnit sin stora båtnad.
De till Finans-Komitén lemnade uppgifter innehålla, att inom länet skulle år 1859 hafva funnits 12,647
hästar, 1,553 oxar och tjurar, 37,817 kor, 8,942 ungnöt, 63,732 får och getter samt 5,427 svin; men man
kan i allmänhet antaga, att dessa siffror på långt när icke uttrycka rätta antalet, som otvifvelaktigt är större.
Då emellertid sanningsenliga uppgifter i denna del troligen ej stå att erhålla, måste man nöja sig med de
approximativa, och i sådant afseende skulle jag anse det kunna antagas, att, ehuru förhållandet i olika socknar
naturligtvis är mycket olika, i betraktande deraf att hemmanen äro delade i många mindre delar med hvar
sin åbo och följaktligen hvar sin i förhållande till ägoomfånget större eller mindre ladugård, på ett helt
hemman eller dess många delar öfverhufvud årligen vinterfödas 8 hästar, 24 kor, 6 ungnöt, 35 får samt 4
svin. Efter denna beräkning skulle länet äga cirka 13,050 hästar, 39,160 kor, 9,790 ungnöt, 57,100 får och
6,520 svin. Oxar finnas endast på bruken, utom det att en och annan torpare har en köroxe. Getter finnas
hufvudsakligast i fjellsocknarne.
Sommartiden bestås kreaturen ej annat foder än betet, som fås för det mesta af naturliga ängar, ehuru
det ej kan nekas, att odling af timotej och klöfver mer och mer utvidgar sig. Om vintern fodras vanligen
med hö och halm, dels ren, dels blandad med agnar och begjuten med vatten.
Höskörden var 1856 och 1857 ymnig, men 1858 under medelmåttan i Medelpad, fullt motsvarande hvad
° o
som vanliga foderår erhållits i Södra Ångermanland, och medelmåttig i Norra Ångermanland, 1859 under medelmåttan
i hela länet och på några ställen knapp, men 1860 ymnig. I allmänhet kan dock sägas, att fodertillgången
öfverhufvud varit tillräcklig. Att på de ställen der foderbrist förefunnits kreaturens antal minskats,
är naturligt, likasom att det, då skörden varit ymnig, ökats. Kreaturens utfodring med spanmål är visserligen
i senare tider mera vanlig än förr, men den sker dock ännu sparsamt, emedan efter gammal åsigt »Guds lån
är för skadligt (för godt) att gifva åt kreaturen». Enligt de till Finans-Komitén 1859 lemnade uppgifter
skulle 13,764 tunnor spanmål årligen användas för kreaturens utfodring, men, lika med hvad som då sades,
måste äfven nu erinras, att ehuru utfodringen med spanmål, hvaraf endast användes slösäd, ej sker allmänt,
det dock måste antagas, att en vida större qvantitet än den uppgifna åtgår.
Att ladugårdarne i allmänhet lemna afkastning, öfverstigande ortens förbrukning, kan icke bestridas;
men denna afkastning åtgår till större delen i städerna och köpingen, der synnerligast torgdagarne tillförseln
mer och mer tilltager. Smör från de norra socknarne föres dock till en del utom länet.
Priserna å kreatur hafva varit olika i mån af fodertillgången. En oxe, »sådan som i landet finnes», Tab. Litt, b.
upptages i markegångstaxan för 1856 till 37 R:dr 50 öre, 1857 till 50 R:dr, 1858 till 40 R:dr, 1859 till 35
R:dr och 1860 till 37 R:dr 50 öre, men man kan antaga, att den intetdera af åren gällt under 60 å 70
R:dr, och en ko har vanligen betalts med 100 R:dr. Markegångspriset har i öfrigt under qvinqvenniet varit
det i nedanstående tab. Litt. B utförda:
Täln Litt. IL Markegång spriser.
Smör
Torrt kött
Talg
Får
Hårdvallshö
Halm
1 lispund.
1 lispund.
1 lispund.
1 st.
1 lispund.
2 lispund.
År 1856
11,25
4,50
10
6
[0,56
0,37
» 1857
)) ))
11
6
10,50
7
0,50
0,28
» 1858
10,50
5
9
5
0,40
0,21
» 1859
» ))
12
4
9,80
5
0,75
0,3
» 1860
11
4,20
10
5
0,45
0,25
12
Westernorrlands län.
Djurracer. Epizootier. Nyodling. Stängsel. Hushållnings sällskap m. m.
Djurracerna äro, till en del i följd af förtidig parning, små, men i allmänhet goda. Till racernas förbättring
har ett holländeri af Voigtländerrace varit inom länet anlagdt, först på Johannisbergs egendom i
. ' o
Torps socken af Medelpad och sedan å Holms säteri i Södra Ångermanland, men är nu derifrån förflyttadt
till Gefleborgs län. Under tiden af vistandet här har holländeriet lemnat flera afkomlingar, hvilka nu, spridda
i landet, hafva bidragit till racens förbättring. Föreningen för hästafvelns befrämjande har deremot upphört.
Fjäderfä finnas icke många; öfverhufvud kunna beräknas 12 höns på hvarje helt mantal. Biskötseln är
icke försökt.
Några egentliga farsoter bland husdjuren hafva under qvinqvenniet icke inträffat. Dock hafva bland
hästkreaturen qvarka visat sig i flera socknar 1856 och 1859, rots och springormen 1857 och 1858, springormen
1858; bland hornboskapen Kachexia. ossifraga och merkurialsjuka, denna senare förorsakad af salva, som af
qvacksalvare användts mot ohyra, 1857, och blodstallning 1859; bland svinkreaturen skarlakansfeber och hjerninflammation
1857; och bland hundar rabies i Sundsvall och några deromkring belägna socknar samma år; men
öfverallt har, efter ändamålsenlig behandling af Djurläkaren, sjukdomen upphört efter kortare tid. Sjukdomarne
bland kreaturen anser Djurläkaren uppkomma under sommarbetena, då stark torka förbränner gräset och förskämmer
vattnet, samt under vinterfodringen af brist pä strö, som i allmänhet icke begagnas. Att en enda
af staten aflönad Djurläkare icke är tillräcklig för det vidsträckta länet, är allmänt erkändt, men då medel
till aflöning af ännu en sådan person saknades, har, enligt Kongl. Brefvet den 11 Januari 1857, statsanslag
icke kunnat dertill erhållas, i följd hvaraf Sundsvalls stad anslagit aflöning åt en egen Djurläkare.
Rörande jordbruket och boskapsskötseln i allmänhet bör anmärkas: att jordbruket enligt hvad förut är
antydt år ifrån år något, fastän ej betydligt, utvidgas genom nyodlingar, vattenaftappning, grunddikning,
ängsvattning och öfversilning, ehuru icke med någon tillförlitlighet kan uppgifvas arealen af den vunna tillökningen.
Till utdikning af en tjern och 6 myror vid Klostrets by i Torps socken hade Kongl. Maj:t i Nåder
anvisat 900 R:dr, att utgå med 180 R:dr såsom anslag och 720 R:dr såsom lån, men då arbetet skulle företagas,
afsade sig delägarne understödet; deremot anvisades, enligt Kongl. Brefvet den 5 Oktober 1858, ett
anslag af 8,000 R:dr, deraf 6,000 R:clr såsom lån, för fullbordande af Tåsjöns sänkning, hvilken borde vara
verkställd inom den 1 Oktober 1861, och detta arbete har fortgått och blifvit fullbordadt.
Den nya stängselförordningen har hittills visat ringa inverkan och gärdesgårdarnes antal hvarken minskats
eller ökats: varande dock att hoppas, det denna förordning efter hand skall äfven här visa en välgörande
inverkan.
Hushållningssällskapet har, enligt hvad förut blifvit antydt, under qvinqvenniet sökt att verka till jordbrukets
och näringarnes förkofran, dels genom utgifna skrifter, dels genom utdelande af premier åt arbetsamma
och nitiska jordbrukare, dels genom profplöjningar och genom expositioner af nyare tiders redskap och
alster ifrån jordbruket. Sällskapets offentliga sammankomster hafva i allmänhet varit talrikt besökta, och de
ämnen, som der afhandlats, med uppmärksamhet afhörda. Landtbruksmöten hafva äfven under tiden varit
hållna och bevistade ej allenast af ortens innevånare, utan äfven af personer från andra provinser. Den af
Hushållnings-sällskapet antagne Länsagronomen har haft full sysselsättning och knappast medhunnit att besöka
alla de jordbrukare, till hvilka han varit reqvirerad, och det måste erkännas, att hans undervisning och råd
på de flesta ställen blifvit med beredvillighet mottagna och efterföljda. Några andra skolor för landtbruket
än den ofvannämnda lägre landtbruksskolan på Hammar finnas icke, men vid denna skola har undervisningen
fortgått och 10 elever utexaminerades 1856, 2 år 1857, 10 år 1858, 10 år 1859 och 5 år 1860. Skolans
nyttiga verksamhet är väl öfverallt erkänd, men svårigheten att få elever ökas med hvarje år, och denna
svårighet kommer otvifvelaktigt att fortfara, så länge skogsafverkarne, med förbiseende af jordbrukets vigt,
betala så höga dagspenningar, att ungdomen derigenom lockas att, med förbiseende af skolundervisningens
Westernorrlands län.
Mejerskor. Jordbruksarbetare. Dagsverkspriser. Väfnadsslöjd. 13
vigt för deras framtida väl, föredraga den ögonblickliga nog stora förtjensten för den mindre, men i längden
mera gagnande.
Hvarken stuteri eller holländeri finnes inom länet, och icke heller något bränneri. För bildande af mejerskor
har Hushållningssällskapet bekostat qvinnors undervisning i mejeriskolor, och en utexaminerad mejerska
har blifvit anställd att inom länet meddela undervisning i ladugårdsskötseln.
För jordbrukets behof är, enligt hvad förut är antydt, stor brist på arbetare, då de fleste arbetsföra
manspersoner, enligt hvad äfven förut är nämndt, använda sig för skogsafverkning och skogseffekters flottning.
En mängd Dalkarlar och Wermländingar invandra årligen för att söka arbetsförtjenst, och en mindre
del af dessa invandrare användes för nyodlingar, men största delen begifver sig till lastageplatserna, der de
erhålla god och tillräcklig arbetsförtjenst. Jordtorpare finnas snart sagdt på hvarje hemman, men stattorpare
endast vid bruken.
Dagsverkspriserna äro högst olika under vintern och sommaren. Under den förra årstiden kan markegångstaxan
i allmänhet anses uttrycka rätta priset, men under sommaren, synnerligen vid lastageplatserna,
händer det icke sällan, att dessa priser måste flerdubblas; likasom under bergningstiden jordbrukaren gerna betalar
ett dagsverke högre än vanligt, 0111 han ock icke kan täfla med trädvaruhandlaren i fråga om betalningen.
Markegångspriserna hafva under qvinqvenniet varit:
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Ett drängdagsverke
Rrdr R:mt 1,50.
1,50.
1,25.
1,25.
1,25.
Ett ökedagsverke
» 3.
3.
2,50.
2,50.
2,50.
Svårigheten att få lagstadde tjenare i husbondens kost och lön ökar sig med hvarje år, likasom tjenarnes
fordringar på ökade förmåner årligen stiga. Tjenare, sorn i samma hus qvarblifva flera år å rad, blifva
äfven år ifrån år fåtaligare, och sjelfsvåldet stiger i samma mån.
I sammanhang med hvad som blifvit anfördt örn jordbruket och boskapsskötseln, torde äfven jordbrukets
binäringar böra afhandlas, och då förekomma, utom jagt och skogsafverkning, hvarom i nästföljande afdelning
förmäles, väfnadsslöjden, fiske, salpetertillverkningen m. m. att beröras.
o
Väfnadsslöjden idkas i Medelpad och Södra Ångermanland hufvudsakligen för husbehof, men i Tab. Litt.
Norra Ångermanland för afsalu. De enligt författningarne utgående premier för den finare lärftstillverk 1 lingen
tagas mindre nu än fordom i anspråk, och denna tillverkning minskas årligen, dels till följd deraf, att tillverkningen
för hand icke kan täfla i pris med machintillverkningen, dels derföre att den utländska fabriksvaran
är mera begärlig än den inhemska, enär man icke kunnat tillegna sig nyare methoderna för linets sortering
och väfnadens appretering. Under qvinqvenniet hafva de i följande tab. Litt. C upptagne qvantiteter lärft
blifvit tillagde premier. Denna tabell visar icke allenast, huru betydligt tillverkningen minskats, utan äfven
Tah. Litt. C. Tillverkadt lärft, som erhållit premier.
A
Ina
r L
al f
t.
Premier.
År.
lista
klassen.
2:dra
klassen.
3:dje
klassen.
4:de
klassen.
Öde
klassen.
6:te
klassen.
7:de
klassen.
8:de
klassen.
9:de
klassen.
10:dc
klassen.
Summa
alnar
R:dr R:mt.
1856
21,310
17,827
17,479
18,862
19,199
30,215
23,153
25,441
28,358
26,685
31.119
24.746
30,000
22,854
23,659
17,985
13,484
19,130
10,562
9,772
4,498
3,937
3,596
2,264
3,046
1,364
753
965
454
620
106,491
83,900
96,611
83,354
82,981
3,865,94
3,002,42
3,530,24
2,868,28
2,871,45
185
185
185
186
Summa
94,677
133,852
132,378
70,933
17,341
4,156
453,337
16,138,33
Jemförelse:
firén 1851—1855 tillverkades
» 1846—1850
» 1841—1845 »
140,786
140,486
175,489
184,033
172,868
230,058
164,487
162,013
194,974
96,931
111,774
125,569
28,356
33,919
34,202
5,688
7,444
8,557
71
137
117
620.281
628,504
769,174
21,902,87
22,582,99
27,238,02
14 Westernorrlands län.
Fiske. Fiskpriser. Skogshushållning. Jägeristat.
att på 15 år inga tillverkningar af de finaste klasserna varit till premier uppvisade. Att gröfre lärfter öfverallt
i landet tillverkas till den qvantitet, att de icke allenast fylla husbehofven, utan äfven lemna ett högst
betydligt öfverskott till afsalu, lider icke tvifvel.
Fiske af lax och strömming, sik, ål och nejonögon har under qvinqvenniet fortgått med mer och mindre
lycka; men de försök till fiskodling, som blifvit gjorda, äro få. Vinterfiske är mycket försummadt, ehuru
Hushållnings-sällskapet gjort hvad på detsamma ankommit för detta fiskes uppmuntran. Kronofiskenas antal,
som vid förra qvinqvenniets slut utgjorde åtta med en årlig ränta af 17 tunnor 5 lispund 10 skålpund lax
och 156 tunnor 9 lispund 5 skålpund strömming, samt ett arrende af 2,571 R:dr 27 sk. 1 rst. Banko, hafva
år ifrån år minskats, dels genom skatteförsäljning, dels derigenom att de fråndöints kronan. Nu finnas endast
6 laxfisken, som gifva i arrende 590 Kalr R:mt. Under qvinqvenniet äro ur kronans räkenskaper uteslutna
2 fisken. Genom utslag den 31 Mars 1859, som af Kongl. Kammar-Kollegium under den 2 Oktober
o
1860 blifvit fastställdt, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnat, att laxfiske i Angermanelfven må om
våren börjas huru tidigt efter isens försvinnande som helst, samt fortfara till och med den 31 Augusti, och
de till fiskets bedrifvande begagnade pålar och stänger ur elfven borttagas inom den .15 September.
Tab. Litt. d. Marke g äng sprint å fiskvaror har under qvinqvenniet varit det i följande tab. Litt. D uppgifna.
Skjälfångsten har under qvinqvenniet ej haft den framgång, som vore önskvärd; den har dock, likasom
de föregående åren, varit af Hushållnings-sällskapet uppmuntrad med premier. Sålunda utdelades år 1856
ett premium för fångade 12 skjälar, år 1857 två premier för fångsten af 39 och 11 skjälar, år 1858 två
premier för fångade 16 och 12 skjälar, år 1859 tre premier för fångade 25, 25 och 20 skjälar, samt år 1860
tre premier för fångade 14, 12 och 17 skjälar.
Salpetertillverkningen kan sägas numera hafva inom länet nästan upphört, åtminstone har den under
qvinqvenniet icke varit utöfvad.
C) Skogshushållning. De Norrländska skogarne voro i äldsta skogsordningarne nästan till spillo gifna,
emedan sågtimmer der fick saklöst huggas på allmänningarne, och allmogen i denna landsort äfven tilläts att
i’ de trakter, som voro aflägsna från bergverken, bruka ett måttligt svedjande; men det gick med dessa friheter
såsom vanligt: de missbrukades, och snart hördes en allmän klagan, att Norrländska skogarne voro illa
medfarna, och restriktiva åtgärder måste vidtagas. 1 äldre tider ägde dock icke skogarne på långt när det
värde som nu, då snart sagdt ett utrotningskrig mot skogen pågår.
Tab. Litt. E. Till upplysning om skogsarealen inom länet meddelas å följande sida upptagne, af Jägeribetjeningen
lemnade uppgift, Tab. Litt. E. Härvid aninärkes, att, enligt Kongl. Brefvet den 20 April 1859, länet samma
år erhållit Skogs- och Jägeribetjening, bestående af 1 Jägmästare, som tillika är Revierförvaltare, 2 Öfverjägare
Tal». Litt. D. Markegång spriset å jiskvaror.
År.
Lax, en tunna.
Sill,
en tunna.
Ål,
ett lisp:d
Ström-
ming,
en tunna.
Nejon-
ögon,
100 st.
Bättre.
Fors.
Tunaelfs.
1856
R:dr Knnt
80
68
80
45
6
16,13
1 50
1857
85
70
85
60
6,50
21,50
1,50
1858
80,16
65,28
80,16
50,40
5,40
13,20
1,50
1859
75,36
56,16
75,36
45,12
6
13,20
1,50
1860
76,80
56,16
76,80
45,12
6
20,88
1,50
Summa »
397,32
315,60
397,32
245,64
29,90
84,91
7,50
Medeltal »
79,46
63,12
79,46
49,13
5,98
16,98
1,50 j
1851-1855
76,30
62,19
76,30
39,25
5,07
17,94
1,50
Westernorrlands län.
Skogshushållning. Skogsskola.
15
samt 6 Skogsuppsyningsman*); att till följd deraf länet provisionel! blifvit indeladt i tre revierer, omfattande
o o
det första Norra Ångermanland, det andra Södra Ångermanland och det tredje Medelpad, hvartdera med en
Revierförvaltare och 2 Skogsuppsyningsman; samt att, efter qvinqvenniets utgång, i denna indelning skett den
förändring, att Föreståndaren för Sillre skogsskola fått emottaga ett särskildt revier, det fjerde, bestående af
Lidens och Ljustorps socknar i Medelpad, hvilka socknar således frångått tredje revieret, som innefattar det
öfriga af Medelpad.
De egentliga kronoskogarne, sorn finnas, och hvilka alla äro belägna i det inre landet, eller så kallade
fjellsocknarne, äro genom afvittringen uppkomna kronoöfverloppsmarker, till större delen kronan förbehållne,
samt till en del redan anslagne till vissa sågverk för mistad stockfångst och stå under statens uppsigt. I
den mån afvittringen vinner fastställelse, vidtagas förberedande åtgärder för rågångskartors och dertill hörande
beskrifningars upprättande, för undersökning af marken till utrönande af dess beskaffenhet till läge,
duglighet, skogens växtlighet, flott- och förslings-leders inrättande m. m., allt i ändamål att ordna hushållningen
med dessa skogar.
Ehuru icke egentligen tillhörande omfånget för denna underdåniga berättelse, må dock icke här förbigås
att anmärka, det Kongl. Maj:t under den 21 Januari 1859 i Nåder förordnat, att en skogsskola för bildande
af Skogvaktare skulle i Norrland anläggas, samt att, enligt Kongl. Brefvet den 24 Maj 1861, för denna
skola blifvit inköpt skattehemmanet N:o 6 i Sillre by af Lidens socken i Medelpad om 6T\ mäl med en uppgifven
ägovidd af 450 tunnland 29 kappland, för 5,000 R:dr Runt; att detta hemman, enligt sistnämnda Nådiga
Bref, blifvit anvisadt till bohemman åt den vid skolan anställde lärare, med rättighet för honom att tillgodonjuta
hemmanets afkastning och skyldighet att ansvara för alla detsamma åliggande skyldigheter och
besvär; att å hemmanet uppföras nödiga skolbyggnader och anläggas träd- och plantskolor; att, enligt Kongl.
*) Kongl. M<ij:ts Befallningshafvande har dessutom till extra Skogsuppsyningsman å Brämön antagit den der stationerade Fyrmästare
den 17 December 1860.
Tab. Litt. 15. Areal af en del skogar.
Antal.
Areal.
Summa areal
vid 1860 krs
slut.
Tunnland.
Kronomärker:
l:sta Revieret
20
69,976
2:dra
d:o
51
113,011
3:dje
d:o
11
32,068
.
4:de
d:o
6
32,996
248,051
Så gverksskogar :
lista
d:o
21
60,308
2:dra
d:o
4
8,454
68,762
Ecklesiastike boställsskogar ;
lista
d:o
15
9,638
2:dra
d:o
29
26,953
3:dje
d:o
16
13,224
4:de
d:o
2
1,771
51,586
Jägeriboställs-skog:
4:de
d:o
400
Rekognitionsskog ar :
2:dra
d:o
7
26,331
4:de
d:0
4
21,703
48,034
Krononybygges- och ökeskattmarksskogar
l:sta
d:o
73
241,768
2:dra
d:o
189
583,994
3:dje
d:o
24
70,540
4:de
d:o
7
11,182
907,484
Summa
480 |
1,324,317
16 Westernorrlands län. Skogsskola. Skogseldar.
Brefvet den 13 September 1861, en ytterligare öfverjägare inom länet skulle tillsättas, med aflöning till lika
belopp som öfrige Öfverjägare, och att för samma skola anvisats att årligen utgå:
Arfvode till Läraren och Skolföreståndare^ oberäknadt hans aflöning som Revierförvaltare... R:dr R:mt 1,000,
hvarifrån dock afdrages boställsafkastningen;
Arfvode för en Skogsrättare
» 800,
Stipendier åt 10 lärlingar ä 150 R:dr
» 1,500,
Underhåll af byggnader, inventarier och materiel
» 150;
att tillsvidare och intilldess skolan varder slutligen ordnad, utgå för år:
Till den som besörjer mathållningen för lärlingarne förslagsvis, dock högst  » 250,
och till hyresersättning, likaledes förslagsvis, högst
» 100;
samt att utgå för en gång:
Till uppköp af inventarier och materiel  » 1,000,
För reparationer m. m  » 400,
eller tillsammans R:dr R:mt 5,200;
samt att, enligt Kongl. Brefvet den 3 December 1861, för byggnaders uppförande vid skolan blifvit anvisadt
ett anslag af 14,200 R:dr. Dessutom är fråga väckt om inrättande af en särskild skogsskola på bruksägarnes
bekostnad, för bildande af Bruksskogvaktare, hufvudsakligast i afsigt att erhålla kunnige personer, att handhafva
kolning och befordra kolskogens återväxt.
Någon ordnad skogshushållning har inom länet aldrig funnits, men till införande af en sådan synes
början vara gjord derigenom, att fråga uppstått om införande af trakthuggning å ett och annat ecklesiastikboställe,
äfvensom å sågverks- och bruksskogar, hvilket dock, hvad boställsskogen beträffar, beror på nådigt
bifall till en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjord underdånig framställning om medgifvande åt boställshafvaren
af andel i afverkningen, till betäckande af de med trakthuggnings-indelningen och trakthuggningen förenade
kostnader. Hushållningen med nybygges-skogarne och enskilda skogar anses så till vida vara förbättrad,
som skogseldar, hvilka förr dels af uppsåt, dels af vårdslöshet åstadkommits och förhärjat ofantliga vidder,
numera sorgfälligt förekommas, hufvudsakligen af den anledning, att allmogen mer och mer lärt sig inse de
svåra förluster, som genom sådan förödelse tillskyndas.
Skogsmarkens beskaffenhet inom länet är öfverhufvud lika. Dessa marker äro i allmänhet mycket kuperade,
mest berg och stenbundna, gående höjderna i sträckning öfver hela länet i nordvestlig och sydvestlig
rigtning, hvaremellan dalar med sjöar och vattendrag ungefär parallelt förekomma. Höjderna omvexla med
större och mindre bergsträckningar eller kullar och platåformig mark, varande stundom myrländ, stundom
momark öfverallt korsad af mindre vattendrag, jordmånen i allmänhet sand, dels mjurar, dels mosand och
grus, mera sällan lera.
Skogen består af tall och gran, stundom hvar för sig, stundom blandad. Löfskog, björk och grå al,
den enda sorn egendomligen finnes i skogarne, förekommer icke till sådan myckenhet, att någon beräkning
deraf kan göras. Visserligen synes i ett bälte af landet, paralelt med kusten, granen vara rådande, hvilket
förhållande jemväl äger rurn längst in åt fjellsocknarne, mellan hvilka bälten åter tallen synes öfvervägande,
men öfverhufvud taget kunna dock tall och gran anses vara lika rådande, om än förekommande delvis mera
hvar för sig, delvis blandade. I allmänhet kan skogen uppskattas till 100- å 120-årig, naturligtvis med
blandning af alla åldrar. Inåt fjellsocknarne förekommer talrikast blandningen med 200- å 300-årig,
och bland denna äldsta skog är tallen rådande. Växtligheten i skogen är i allmänhet god, d. v. s.
i förhållande till markens beskaffenhet, ty ehuru 200-årig växt-omloppstid är det minsta, som här kan
beräknas för timmerskogs-afverkning, är detta beroende på markens mer eller mindre sterila beskaffenhet,
men vid jemförelse emellan gjorda skogstaxerings-resultater här och uppgjorda växtlighetstabeller för
Westernorrlands län.
Skogsafverkning.
17
södra och mellersta Sverige, visar skogsväxtligheten på lika mark här fullt ut, om ej bättre resultat, så att
det nordliga läget icke inverkar menligt på skogsväxten, emedan de visserligen korta, men dock varma somrarne
i Norrland äro ovanligt drifvande, och skogsväxtligheten således är beroende af skogens läge öfver
hafvet och icke på dess latitud.
o
Skogsbeståndet eller jemnväxten är mycket olika. A kronomarkerne, prestbords- och nybygges-skogarne,
å hvilka begge sistnämnde endast afverkning till husbehof anses hafva skett, hafva de, mest för längre tid
sedan, timade skogseldarne orsakat rubbning i skogsbeståndet. Visserligen förekommer en mängd af dels
bränd, dels öfvermognad, torr eller vindfälld och dels skadad skog, men genom å de flesta ställen naturlig
återväxt å brandfälten återkommer skogen förr eller senare utan menniskohjelp i slutet stånd. Beståndet i
sågverks-, bruks- och enskilda skogar, hufvudsakligen beroende af averkningen, skall här nedan undersökas.
o
A brandfälten i dessa är samma förhållande, som å kronoskogarne. Genom svedjande, särdeles i en del trakter
af Medelpad, åstadkommes stor skogsöda, men genom kreatursbete synes ingen särdeles skada tillfogas skogarne.
Deremot hafva från 1858 och 1859 årens somrar icke obetydliga sträckor af granskog blifvit skadade
af insekter; men detta onda visar nu återgång.
A kronomarkerna äfvensom å de till sågverken för mistad stockfångst anslagne skogar har hittills ingen
årlig totalafverkning skett. Åtgärder hafva blifvit vidtagne för brandskadad, vindfälld och torr skogs upptaxering
och försäljning för skogsplanteringskassans räkning från de förstnämnde. Genom utsyning till de privilegierade
sågverken, nemligen inom Irsta revieret Mo, inom 2:dra revieret Lo, Kramfors och Ledinge eller Forse och inom
4:de revieret Gussjö och Oxsjö, hafva beredningsvis blifvit afverkade öfvermogna eller brandskadade träd,
dels från de marker, som det förstnämnda sågverket numera erhållit, dels från behållna kronomarkerne och
dels från de till nybyggen indelade marker. Den årliga utsyningen till Mo, Lo, Kramfors och Forse samt
Gussjö och Oxsjö sågverk har varit 12,216 sågtimmer, som i penningevärde kan antagas motsvara 24,432
R:dr Runt, eller för alla fem åren 61,080 stycken timmer till ett värde af 122,160 R:dr, hvarvid anmärkes,
att af hvarje timmer beräknas öfverhufvud 2 sågstockar, att för hvartdera sådant timmer beräknats ett värde
af 2 R>:dr, samt att i stubböresafgift erlagts 121 öre för hvarje träd.
Någon annan afverkning eller inkomst af skogen för kronomarkerne har hittills icke förekommit, med
undantag af de fall, då åverkan blifvit begången och beslag å det åverkade skett; varande åverkningarne till
större delen föröfvade på ny byggesskogar ne, men dessa brott hafva senare åren varit mera sällsynta.
Till Ränteriet hafva stubbören och böter för åverkan under qvinqvenniet influtit till efternämnde belopp:
Antal träd, för hvilka Stubböresafgift. Averkansböter.
stubböresafgift erlagts. R:dr R:mt. R:dr Runt.
År 1856 |
1857
6,015. 572,20.
1858 J ( 14,50.
185
186
Summa 57,381. 9,050,12. 1,134,16;
hvarvid anmärkes, att de för 1857 erlagde stubbören icke utgått för träd, fällda under samma år, utan till
hufvudsaklig del utgör efterräkning för flera föregående år.
Averkningen å de enskilda skogarne har hufvudsakligen bestått utaf fullmogna träd, användbara till
bjelkar och sågtimmer, samt å bruksskogarne äfven till kolning. Endast närmast kusten och någon gång vid
de större flottlederna har skog afverkats till famnved för afsalu.
Landsh.-Emb. uti Westernorrlands län und. ber. för åren 1856—1860. 3
18
Westernorrlands län.
Tjärubränning. Sågverk. Flottleder.
Skogsafverkningen å prestbords- och ny byggesskogen har inskränkt sig till husbehof af byggnadsmaterial
och vedbrand, med få undantag, såsom till en och annan innehafvare af prestboställen, som dels erhållit
Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd att antingen på en gång eller årligen under vissa år afverka ett bestämdt antal
öfvermogna eller skadade träd till afsalu, i ändamål att dermed betäcka boställshafvarens utgifter för kyrkobyggnad
och dylikt, dels, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvaudes medgifvande, fått afverka timmer till bostadshusens
om- eller nybyggnad. En och annan nybygges-åbo har äfven under senare åren fått efter anvisning
och under kontroll af Jägeribetjeningen tillgodogöra den ännu till timmer eller bjelkar samt kolning
användbara vindfällda och torra skog.
Tjärubränningen inom länet bedrifves till ringa omfång, oaktadt tillgången af tjäruved är högst betydlig,
och friheten att densamma å kronans och nybyggenas skogar kostnadsfritt afhemta allmän. Denna
näringsgren har visserligen blifvit uppmuntrad genom årlig utdelning af premier åt dem, som tillverkat ett
visst qvantum tjära, men någon särdeles verkan af dessa uppmuntringar har ej försports, ehuru det är otvifvelaktigt,
att en ökad tjärutillverkning väl skulle löna sig, utom det att den vigtiga fördelen af skogarnes
upprensning derigenom skulle vinnas. Sedan det anslag till sådana premier, som genom Kongl. Brefvet den
16 November 1849 var beviljadt, åtgått, har ock ytterligare anslag blifvit vägradt i Kongl. Brefvet den 6
Juli 1858.
Till husbehofs-vedbrand begagnas nästan öfverallt i landet sk ogs u ppre n sn i n gs-eff ek ter, nemligen vindfälld,
torr eller brandskadad skog.
Tab. Litt. F. För trädvaruförädlingen finnas för närvarande inom länet anlagde de i följande tab. Litt. F upptagne
sågverk, hvarförutom under anläggning äro inom länet 4 ångsågar med 10 ramar och 21 saluvattensågar med
22 ramar. Husbehofssågarnes antal är jemförelsevis ganska ringa, af orsak, att sågningen till husbehof oftast
sker å de skattlagda sågarne; de förekomma mest på nybyggena, och hafva enkla grofbladiga ramar. Salusågarne
hafva till två tredjedelar mång- och finbladiga ramar, deraf ock några äro dubbla.
Genom de inom länet befintliga många större och mindre floder och vattendrag underlättas virkes
framskaffningen.
Inom första revieret finnas Gideå, Mo- och Nätra-åarne, sorn, jemte flera tillflödande sjöar
o
och mindre vattendrag, begagnas till flottning; inom andra revieret Angermanelfven med sin södra gren Tax
o
\
elfven, som kommer från Jemtland, och norra gren Aseleelfven, som kommer från Westerbotten; vidare Fjellsjöelfven,
kommande från Fjellsjön, med flera sjöar, hvilka åter hafva sina tillflöden från Flåsjö- och Tåsjöåarne,
som båda komma i samma ordning från begge nämnde län. Alla dessa vattendrag äro stora, upprensade
och med dyrbara byggnader gjorda flottbara, jemte en mängd sjöar, som de genomgå, hvarförutom åt
o
skilliga
större till Angermanelfven gående vattendrag äfven äro gjorda flottbara. Inom tredje och fjerde reviererne
äro flottlederne Indalselfven med sjöarne Stora Holmsjön och Skjälsjön, samt Ljunga eif med sjöarne
Stafvern och Stöde; varande några tillstötande mindre vattendrag inom dessa revier äfven gjorda flottbara;
hvarförutom inom samma begge revier rullbanor eller rännor äro inrättade öfver fem särskilda bergåsar, uti
hvilka rännvirket rullas eller åker genom lutningen till upplagsplatserna. Alla i nu omnämnda flottleder gjorda
Tab. Litt. F. Sågverk.
Ångsågar.
Med ramar.
Salu- och
vattensågar.
Med ramar.
Husbehofs-
sågar.
Summa sågar.
87
115
319
63
16
24
15
103
287
59
5
14
20
258
5
39
22
46
2
24
Summa
10
34
406
543
57
473
Westernorrlands län.
Priser å och utskeppning af skogsalster.
19
ström rensningar och byggnader äro på enskilde sågverksägares bekostnad verkställde; och hafva bidrag af
staten under qvinqvenniet endast erhållits genom Kongl. Brefvet den 18 April 1856 för Angermanelfvens
norra grens upprensning ett belopp af 15,000 R:dr Runt, varande dock sedan anslag äfven beviljadt för
o
upprensning af Angermanelfvens södra gren.
Vanligaste dimensionerna å timret äro 22 fots längd och 12 tums diameter i lilländan samt 14 å 15
fots längd med lika diameter i lilländan. Den minsta dimensionen, som förekommer i handel, lärer vara 14
fot med 10 tums diameter.
Priset beror hufvudsakligast på större eller mindre svårighet att få timret till flottled eller sågverk.
Medelpriset pä sågtimmer, vid sågverket eller stor flottled levereradt, är för det af största dimensionen 1 R:dr
50 öre ä 1 R:dr 75 öre Runt, för det af andra dimensionen 1 R:dr k 1 R:dr 25 öre och för det af minsta
dimensionen 75 öre k 1 R:dr för stycket. 1 skogen, der flottled icke finnes eller kan beredas, betalas tim
merträden
på rot med 50 k 75 öre för träd af minst 28 fots längd och 10 tums diameter, då köparen äfven
bekostar flottledens upparbetande. Skrädda bjelkar betalas med 25 k 50 öre per kubikfot, högre i proportion
till grofleken. Sparrar af medelålders lång och växtlig skog, i fyrkant uppskrädt virke, handlas nästan blott
i Medelpad och betalas såsom för bjelkar; varande handeln med denna sistnämnda virkessort den för skogarne
mest skadliga. Hus- eller byggnadstimmer, som förekommer i flera dimensioner, mest 28 och 36 fot, 7 tums,
betalas med 2 ä 3 öre per längdfot, fritt levereradt. Bränved betalas vid lastplats aflemnad med 9 R:dr
för björk, 7 k 8 R:dr för al, 6 R:dr för tall och 5 R:dr för gran, allt per famn. Vid sågverken, särdeles
nedåt flodmynningarne och hafskvisten, upplägges af bakor, ribbor och plankstump eller så kallad klant, ved,
sorn betalas med 3 k 5 R:dr per kubikfainn. Kolhandeln är obetydlig, och bruken kola mest på egna skogar.
Priset på kol är 37 ä 50 öre. Som nästan vid alla jernbruk sågverk finnas, användas bakorne efter bräderna
till kol för jernverkets behof. Vid ångsågarne användas äfven bakor och ribbor till eldning.
Till jemförelse med de ofvannämnda priserna må här äfven anmärkas priserne å skogsprodukter Tab. Litt. g.
enligt markegängstaxan, tab. Litt. G, såsom de i samma taxa äro angifna.
Tullkammare-journalerna visa, att under qvinqvenniet de å följande sida (tab. Litt. H) upptagne Tab. Litt. h.
partier skogsprodukter blifvit utskeppade till utrikes orter.
Det kan visserligen sägas, att skogstillgångarne af alla slag ännu äro inom länet i allmänhet goda, men
detta omdöme gäller dock hufvudsakligen kronomarkerne, kronohemmanet! och de skattehemman, dit flottleder
ännu icke finnas användbara. Deremot måste det beklagas, att nästan all bjelk- och timmerskog är afverkad
på större delen af skattehemmans-skogarne, synnerligen de vid kusten och större vattendragen belägna, hvadan
öfver hälften af det timmer, som försågas vid de större sågverken, och af det virke, som exporteras, flottas
från Westerbotten och Jemtland. Då konsumtionen af timmerskog vid sågverken nu uppdrifves till det yttersta,
i det att allt flera sågverk anläggas, utan att beräkning hvarken på sågverkens eller skogens framtida
Tab. Litt. b. Markegång spriser å följande skogsprodukter.
Tjära.
1 tunna.
Halfbattens-
bräder.
1 tolft.
Plankor.
1 tolft.
Sågstock.
1 st.
Tallved.
1 lass.
År 1856
» 1857
» 1858
» 1859
» 1860
»
»
«
9.12
9.12
9,60
10,08
10,80
8
7.50
7.50
7.50
7.50
12,12
12
12
12
12
1.25
1.25
1.25
1.25
1.25
2,12
2,12
1.50
1.50
2
Medeltal
9,74
7,6
12,02
1,25
1,85
20
Westernorrlands län.
Rofdjur.
bestånd ifrågakommer, så är visserligen i en icke aflägsen framtid att befara, om icke brist för de egna be
hofven,
dock upphörande af all trädvaruexport, och då nu åboerne å nyheinmanen äflas att få dessa till
skatte omförde långt innan frihetsåren tilländalupit, samt erfarenheten visat, att på dessa nyblifna skattehemman
all duglig skog inom få år totalt afverkats, ligger äfven deri ett bevis på den yttrade åsigtens vigtighet.
En omständighet bör dock anmärkas, den nemligen, att då flertalet af nyhemmanens innehafvare, genast
efter det nyhemmanet erhållits, stundom under det ansökning om dess erhållande göres, till trädvaruhandlare
afhända sig skogen till afverkning under vissa, vanligen femtio, år, en och annan, som ångrat den
olagliga och förhastade försäljningen och deremot protesterat, underlåter att skattlösa samma hemman, hvarigenom
väl afverkningen för tillfället förhindras, men förödelsen dock i en framtid säkerligen icke undgås, så
att det är att förutse, det fjellbygden går i möte kustbygdens öde, att blifva utan säljbar skog.
Af hvad nu är anfördt synes, att på få ställen inom länet en verklig hushållning med skogen äger
rum, och att öfverhufvud misshushållning är rådande, så att en förbättrad skogslagstiftning, med kontroll
äfven på den enskilda hushållningen, med glädje motses af hvarje fosterlandsvän.
Slutligen må under artikeln skogarne äfven anmärkas de specielt rörande de norra provinserna under qvinqvenniet
utkomne författningar, hvilka alla fördelaktigt bidragit till skogarnes bättre vård, nemligen Kongl. Brefvet
den 19 April 1856, som stadgar, att de resolutioner Kongl. Majrts Befallningshafvande meddela för afhemtning af
tjärutillverkningsämnen från kronans skogar ej må blifva gällande för längre tid än de näst derefter följande
tolf månaderne, samt Kongl. Brefvet den 20 April 1859 om användande af skogsalster å sådana kronomarker
inom länet, som af skogseld varit hemsökta.
Tab. N:o 5. ])) Rojdjurs utödande. Under loppet af nu slutade qvinqvennium hafva, enligt inkomna rapporter, rof
djur
blifvit dödade till det antal, som tab. N:o 5 upptager.
Vanliga sättet att döda björn är dels medelst skjutning i ide eller på brott, vintertiden efter förut på
hösten skedd ringning, dels medelst slagjern, gillradt vid af björn fälldt husdjur. Skallgångar förekomma
sällan och misslyckas vanligen, i anseende till markens vilda beskaffenhet i än brådstupande berg, än en
mängd sjöar, tjernar och andra vattendrag. Loen fångas vanligen i jern, men skjutes någon gång för hand.
Räfven fångas äfven i jern, och vargen, som någon gång åtföljer renhjordarne, dödas vanligen af Lapparne på
skidor. Björnar, loar och jerfvar förekomma till icke ringa mängd inom länet i de för dessa rofdjur här varande
så passande bergiga och vilda skogsmarker och anställa årligen ganska betydlig skada bland husdjuren.
Att bestämma huru många husdjur årligen af rofdjur dödats är icke möjligt, men af de spridda upplysningar,
Tab. Litt. H. TJtskeppade skogsalster.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Summa.
Tjära och beck
3,190
1,797
311
242
138
5,678
Bandstakar
298
450
344
722
432
2,246
Plankor och bräder af gran och furu
168,975
207,101
233,122
279,313
284,683
1,173,194
Plank- och brädstump af gran och furu
43,462
72,081
41,505
129,478
101,106
387,632
Mäster, spiror och telegrafstolpar
4,404
5,169
4,166
6,495
6,396
26,630
Arämnen
3,202
4,604
3,993
6,744
6,168
24,711
Bjelkar och sparrar
158,927
189,825
190,859
198,161
287,615
1,025,387
Spakar och spakämnen af björk
1,343
620
528
6,096
1,521
10,108
Pumpträd, oborrade
63
63
Täkter
5
5
Timmer af furu och gran
945
4,264
8,514
13,723
Naglar af furu
4,630
4,630
Ved af furu och gran
864
979
568
1,154
1,132
4,697
Westernorrlands län.
Skottpenningar. Bergs- och brukshandtering. 21
sorn i detta ämne erhållits, kan antagas, att öfverhufvud 20 nötkreatur och hästar samt 400 getter och får
årligen dödas af björnar, samt omkring 20 å 30 renar årligen af jerfvar och loar.
De skottpenningar för fällda rofdjur, som enligt jagtstadgan skolat med 4 R:dr 50 öre för björn, 3
R:dr 37 öre för varg, 2 R:dr 25 öre för lo, samt 37 öre för jerf och räf, utgå af länets jagtkassa, hafva
icke blifvit uttagne, och någon afgift till nämnde kassa har icke blifvit erlagd, emedan öfverenskommelser
socken- eller tingslagsvis blifvit träffade att efter fördelning per hemman utgifva skottpenningar till vida
högre belopp, nemligen 18 R:dr för björn, 9 R:dr för varg och 6 R:dr för lo, och detta inom hela länet, med
undantag af ett par socknar, der skottpenningarne på sista tiden blifvit höjda till 50 ä 75 R:dr för björn.
För öfriga rofdjur hafva skottpenningar icke erlagts.
E) Bergs- och brukshandtering. De Norrländska bergverken hafva från äldre tider utgjort föremål för
Regeringens omtanke och särskilda lagstiftning, men några rika grufvor hafva dock icke funnits i de begge
provinser, som utgöra föremål för denna berättelse. Ulfö jerngrufva i Nätra skärgård och Förnätra nickelgrufvor
i Nätra socken äro de enda, som linnas, men ingendera har under qvinqvenniet varit bearbetad.
Mutsedlar hafva under samma period meddelats endast å ett nytt jernmalmstreck 1860, samt å förut bearbetade
ställen, en å nickelmalm 1857 och 6 å jernmalm år 1859, men då antalet af utdelade mutsedlar under
förra qvinqvenniet utgjorde 20 och det näst förut tillryggalagda 28, synes, att de under sistförflutna qvinqvennium
uttagna 8 mutsedlarne vittna om aftagande håg för inmutning af nya eller förut brutna mineralstreck,
en följd deraf, att dels liera inmutade mineralanledningar vid bearbetningen icke funnits nog gifvande
att löna sig, dels personer, som verkställt inmutningarne, icke haft tillgångar att arbetet fortsätta. Hviloständ
hafva under qvinqvenniet meddelats 7 jernmalmsgrufvor, deraf 1 år 1859 och 6 år 1860.
Masugnarne hafva under qvinqvenniet varit i gång på sätt nedanstående tab. Litt. 1 utvisar. Tab. litt.
Jemföres denna tabell med den, som för qvinqvenniet 1851—1855 är meddelad, upptagande tillverkningen
till 62,929 Sk* och tionde-tackjernet till 1,044 Skit 5 L* 3 *, så befinnes tillverkningen vara ökad med
23,591 Sk*, men tionde-tackjernet minskadt med 276 Sk* 11 L* 9 *. Af de inom länet varande femmasugnar,
nemligen Galtströms i Njurunda socken, Lögdö i Ljustorps, Söderfors i Attmars, Bollsta i Ytter-Lännäs
och Utansjö i Högsjö socken, hafva under åren 1857 och 1859 endast 4 varit i gång; och bör särskildt anmärkas,
dels att tionde-tackjernet, enligt Kongl. Kungörelserne den 29 November 1844, den 3 November 1848
och den 14 November 1854, angående nedsättning under viss tid af den för tackjernstillverkningen utgående
tiondeafgift är mindre, än hvad eljest författningsenligt bordt erläggas, dels att de belöpande tiondebeloppen
Tal). Litt. I. Masugnar i gång.
>
Tionde-
3 ?
Blåsningstid.
Beräknad
friblås-
P '
uppgifven ars-
dvgnstill-
ningstid.
cg 09
P so
h
tillverkning.
verkning.
Tionde-tackjern.
SÖ CT9
7 e
p
Dygn.
3
B
Skeppund
Skepp:d
Egentliga
Skeppund
a>
P3
Tackjernsvigt.
T. v.
fridygn.
Tackjernsvigt.
År 1856
5
386
20
11,502
29,74
40
lil
i
8
» 1857
4
322
9
7,887
—
—
24,48
32
71
25
17
» 1858
5
722
2
22,730
—
—
31,48
40
182
14
18
» 1859
4
645
8
19,458
—
—
30,05
32
153
4
9
» 1860 *)
5
779
2i
24,943
—
—
31,98
56
248
18
12
Medeltal
Summa
2,855
17*
86,520
—
—
30,22
200
767
13
14
') Enligt Bergmä*tarens uppgift.
22 Westernorrlands län. Tackjernsblåsning. Jerngjuterier. Stångjernssmide.
blifvit lösta med penningar, enligt de af Kongl. Kammar-Kollegium, Statskontoret och Bergs-Kollegium, eller
numera Kommerse-Kollegium, fastställde pris, samt dels att Galtströms, Lögdö och Bollsta masugnar åtnjutit
den för svagare malmfång, genom Kongl. Brefven den 21 Juni 1826 och den 5 Juni 1839 tills vidare beviljade
nedsättning till 5 R:dr 50 öre skeppundet.
Tab. Litt. k. Gill närmare upplysning om tackjernsblåsning en inom länet tjenar den i följande tab. Litt. K utförda
jemförelse.
Tab. Litt, l. Jerngjuterier linnas vid Mohög samt Forse, och gjutgodstillverkningen har under qvinqvenniet varit den
i nedanstående tab. Litt. L upptagna; varande således gjutgodstillverkningen vid masugnarne betydligt ökad
under sista qvinqvenniet.
Vid 1860 års slut funnos vid 17 bruk följande antal stängjernshärdar, nemligen i Norra Ångermanland
o
vid Mo och Gideå bruk 6, i Södra Ångermanland vid Westanå, Graninge, Forse, Sollefteå, Björkå och Gålsjö
26, och i Medelpad vid Torpshammars, Norafors, Sulå, Lagfors, Matfors, Grytjens, Johannisfors, Galtströms
och Åvike bruk 32, eller tillsammans 64 stängjernshärdar. Under qvinqvenniet hafva följande verkstäder
blifvit nedlagda, nemligen en härd med dertill hörande stångjernssmide vid Norafors bruk i Sättna socken
för alltid år 1858, två stängjernshärdar med tillhörande smide vid Westanå bruk i Wiksjö socken för åren
1857 och 1858, samt två, stängjernshärdar med dithörande smide vid Torpshammars bruk i Torps socken på
10 år eller från och med den 1 November 1857 till samma tid år 1867. Till oinskränkt smidesrätt hafva
öfvergätt Gålsjö bruk den 6 December 1856, Westanå den 27 December samma år, Åvike bruk den 6 Oktober
1857, Björkå den 6 Januari 1858, Gideå den 11 i samma månad och Torpshammars bruk samma är.
Tab. Litt. m. Stängjernssmidet har enligt Bergmästarens uppgift under qvinqvenniet varit det i tab. Litt. M (å följande
sida) utförda. Af den debiterade hammarskatten har ingen del erlagts in natura. Till vidare upplysning
må jemväl antecknas, att, ehuru tackjernsproduktionen under qvinqvenniet öfverstigit det nästföregåendes,
stängjernstillverkningen, som under nästföregående qvinqvennium utgjorde 161,895 Sk®, nedgått under
sista qvinqvenniet med 16,011 Sk® B.v.
Tab. Litt. K. Tackjernsblåsning.
År 1H56 ,
Dy glis-tillverkning.
Skepp:!.
Tackjern i procent
till malmen.
Kolåtgång.
Tunnor per Skepp:!.
20,00 a 37,44
22,37 ä 31,67
22,91 a 40,79
24,71 a 38,44
40,05 a 51,78
38,27 ä 47,23
39,25 ä 52,35
43,71 k 47,93
10,07 å 13,02
9,66 ä 13,42
9,23 k 13,97
8,97 ä 12,14
» 1857
» 1858
» 1859
» 1860
23,02 å 40,34
35,83 å 52,32
9,22 å 13,48
Tab. Litt. L. Gjutgodstillverkning.
Vid masugnarne.
Vid egentliga gju-  terier eller genom
omsmältning.
Ar 1856  Skepp:d B.v.
337
132
» 1857
961
—
» 1858
505
170
» 1859
896
254
» 1860  »
712
156
*
Summa »
3,411
712
Medeltal »
682,2
142,9 .
Under nästföregående qvinqvennium »
216
—
Westernorrlands län.
Jernexport. Jernmanufaktur och stålberedning.
23
Under qvinqvenniet 1855—1860 hafva de i nedanstående tab. Litt. N upptagne partier jern blifvit Tab. Litt.
exporterade till utrikes orter. Då nu exporten under nästföregående qvinqvennium var omkring 88,450 Sk®,
har den under sista qvinqvenniet betydligt minskats, men dervid bör dock erinras, att betydliga partier algått
till Stockholm och derifrån utförts.
Tillverkningen af gröfre jernmanufaktur och. stål har skett vid 13 verk, nemligen: Torpshammar, Norafors,
Lögdö, Matfors, Sörfors, Åvike, Graninge, Forse, Gålsjö, Westanå, Eriksfors, Mo och Gideå, samt utgjort:
År 1856  Sk® B.v. 3,354.
» 1857  » 3,611.
» 1858  ' » 3,012.
» 1859
» 2,845.
» 1860*)  » 3,094.
Summa Sk® B.v. 15,916;
eller i medeltal 3,183,2 Sk® B.v. om året.
Vid Petersbergs manufakturhammare nära Sundsvall hafva uträckts metallbult och metallspik för handelsflottans
behof:
År 1856  Sk® St.v. 237: 12, 5.
» 1857  >> 318: 14, -
» 1858  » 144: ie, 8.
» 1859  » 66: 5, -
» 1860
>>_ 47: 1, 9.
Summa Sk® St.v. 814: 9, 2;
eller i medeltal 162 Sk® 17 L® 16 ®.
*) Enligt Bergmästarens uppgift.
Tal». Litt. ,11. Stängjernssmide.
Vid vei
k med bestämd tillverkningsrätt.
Vid verk med oinskränkt
tillverkningsrätt.
CG
0
SS B
? B
Tillverkning i förhållande till näst-  föregående år.
År.
! Härdar.
Frälserätt.
Privilegie-  rad! smide.
Uppgifven
tillverkning.
a
cL
B
r.
Frälserätt.
*
Uppgifvet1
tillverkning.
n 55
*1 r-'
g.S§
£5 crq
<
a
0
Debiterad ham-  marskatt.
Tackjern, inberäk-  nadt gjutgods ur
masugnarne.
Sk® T.v.
Stångjern.
Sk® B.v.
Antal.
Sk®.
L®.
®.
Sk®,
Sk®.
Antal.
Sk®.
L®.
®.
Sk®.
Sk®.
Sk®.
I,®.
®.
mindre.
större.
mindre.
större.
1856
24
22
10
11,000
6,950
2,700
7,621
41
145
21,336
28,957
24,858
29,862
30,399
31,808
290
10
1 5
2,241
1,301
1,099
1857
16
22
10
2,912
1,571
49
145
21,946
28,291
30,399
31,808
289
7
5
3,615
1858 .
6
22
10
58
145
136
fi
2
14,843
2,004
2,108
1,409
1859
64
167
10
99
12
a
3,272
1860
64
167
10
114
17
2
5,485
Summa
46
67
10
—
20,650
12,104' 276
770
—
—
133,780
145,884
930
13
12
Tab. Litt. N. Exporteradt jern.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Summa.
Stång-, knipp- och plattjern  Centner
Jernplåtar  »
Spik och annat manufaktursmide  >>
26,886
16,732
46,263
29,746
26
58,927
22
26
4
178,554
22
52
4
Summa
26,886
16,732
46,263
29,772
58,979
178,632
24 Westernorrlands län. Jernverksarbetare. Jernhandteringens afkastning.
°
Vid Frösdals kopparverk i Ångermanland äro enligt Bergmästarens uppgift endast år 1857 tillverkade
57,8575 centner nickelkoppar; men de öfriga åren ingen tillverkning uppgifven.
Under qvinqvenniet hafva följande nya verkstäder blifvit tillåtna, nemligen Mohögs gjuteri i Sköns
socken 1857, hvilket afbrunnit sommaren 1859, men nu är åter uppbygdt, samt Eriksfors jernmanufakturverk
vid Grössjö by i Bjertrå socken den 15 Februari 1860.
Tab. Litt. o. Arbetare vid andra verk än jernverken hafva under qvinqvenniet icke blifvit anställde, och jernverksarbetarne
hafva varit de i nedanstående tab. Litt O uppgifne.
Såsom allmänt omdöme öfver bruksrörelsen anser sig Kongl. Majrts Befallningshafvande kunna meddela,
att då blåsningstiden vid masugnarne förökats med öfver 90 blåsningsdygn, då dygnstillverkningen i
medeltal uppgått till omkring 30 Sktc, samt under det föregående qvinqvenniet icke ens upphunnit minimum inom
det senaste, tackjernsblåsningen måste antagas hafva icke obetydligt förkofrat sig. Stängjernstillverkningen har
deremot, enligt hvad förut är visadt, minskats, hvartill orsaken till en del får tillskrifvas den omständigheten, att
4 härdar mindre finnas än under 1851, men väsentligast de fallande jernpriserne. Att produktionen af
gröfre jernmanufaktur och stål under sista qvinqvenniet ökats är förut anmärkt.
Till upplysning om den större eller mindre förmån jernhandteringen lemnar sina idkare må anmärkas,
att de bruk, som hafva egen tackjernstillverkning, sannolikt hafva någon, om än icke stor behållning på sin
tillverkning, men att de öfriga, som måste köpa sitt tackjern, hafva ringa eller ingen behållning på sin handtering.
För närvarande, d. v. s. under qvinqvenniets sista år, kostade 1 Sk« tackjern vid länets stångjernsverk,
sedan frakt och omkostnader äro tillagda, från 13,88 till 18 R:dr eller i medeltal 15,78 R:dr, och priset
på kolen varierade från 1,42 till 3 R:dr eller i medeltal 2,6» R:dr per läst å 12 tunnor. Till ett skeppund
stångjern erfordras från 23,44 till 25,66 lispund eller i medeltal 24,61 lispund tackjern, och från 14,09 till
23,35 eller i medeltal 19,51 tunnor kol. Arbetslönen, då deri inberäknas betalningen för så kallade öfverjern
och öfverkol jemte öfriga förmåner af utfordring för kol och begagnande af planteringsland m. m., kan ej antagas
till mindre än 2,25 R:dr per skeppund. De bruk, som måste betala tackjernet med 15,78 R:dr och kolen
med 2,6» R:dr per läst, kunna således ej tillverka sitt stångjern till lägre pris än 20,71 R:dr, och då dertill
lägges bevillning och kommunalskatter samt frakt och omkostnader för jernets transport till Stockholm, dess
vanliga afsättningsort, med 1,50 R:dr, så kostar jernet producenten på afsättningsorten 22,21 R:dr per Sktt
B.v. Vid närvarande låga jernpris, senast noterad t till 7 R:dr per centner, motsvarande 22,40 R:dr per Sk«
St.v. eller 24,64 per Sktt B.v., blifver behållningen endast 2,43 per Sktt B.v. eller 2,21 R:dr per Sktt St.v.
Huru den vinsten blir för de bruk, hvilkas materialier öfverstiga medelpriset, faller lätt i ögat; de skulle
ovilkorligen arbeta med förlust, om ej deras stångjern funne afsättning inom nästgränsande landsort, sedan
den till stor del blifvit förädlad till manufaktur. Skulle jernpriset fortfara att falla, synes tydligen, att de
Tab. Litt. 0. Jernverksarbetare.
Vid mas-  ugnarne.
Vid stång-  jernsverken.
Vid manufak-  turverken och
gjuterierna.
Ej klassifice-  rade, tillfallige.
Summa.
År 1856
50
210
137
192
589
» 1857
50
196
155
213
614
» 1858
47
197
135
—
379
» 1859
65
208
136
—
409
» 1860 *)
69
210
138
—
417
Summa
281
1,021
701
405
2,408
*) Enligt Bergmästarens uppgift.
Medeltal för år
56
204
140
81
481
Westernorrlands län.
Fabriker, manufakturer och handtverk. Landskommunikationer. 25
flesta stångjernsverken måste upphöra. Visserligen arbetas nästan öfverallt och med framgång på tillverkningsprisets
nedsättande, men fortfar försäljningspriset att falla vid lika eller ännu högre kolpriser, blifver
nödvändiga följden den nyssnämnda. Jemför man med nämnde försäljningspris i Stockholm priset på, Svenskt
stångjern å utrikes ort, till exempel i England, så synes, att den lilla förtjenst, som kan vara på stångjernsproduktionen,
till större delen stannar i den exporterande köpmannens händer. Då så mycket trädvaror utskeppas
från länet och jern med fördel kan tagas till bottenlast i fartyg, lastade med trädvaror, hvarigenom
frakten för jernet borde blifva ringa, är det anmärkningsvärdt, att handlanderne i länets städer så föga befatta
sig med jernexport. De skulle kunna hafva all den förtjenst, som nu tillfaller Stockholms handlande,
derigenom att de särskilda omkostnaderne för omlastning blifva besparade, och på detta sätt vara i tillfälle
att af vinsten dela med sig åt bruksägaren, d. v. s. betala högre pris för jernet än hvad derföre fås i
Stockholm.
F) Fabriker, manufakturer och handtverk. För att icke belasta denna underdåniga berättelse med en Tab. N:o
mera speciel beskrifning öfver fabriker och handtverk, anser sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid redogörande
för de till denna afdelning hörande ämnen endast böra åberopa bifogade tab. N:o 7; varande köpingen
Örnsköldsviks handtverkspersonal inberäknad i antalet för landsbygden.
4. Koininunikations-anstalter och varubyten.
Kommunikationsanstalterne inom länet fordra största uppmärksamhet. Att inga jernvägar finnas i
Norrland är allmänt bekant, men hvad som torde vara mindre bekant, är att inom länet ännu finnas flera
socknar, som sakna egentliga landsvägar. Då dertill kommer, att på många ställen ännu finnas för trafiken
högst menliga backar, och att på flera ställen ännu saknas lämpliga kommunikationer öfver elfvarne, torde af allt
finnas, att Westernorrlands län är i stort behof af betydligt ökade anslag för vägars tillvägabringande och förbättrande
m. m. Anslag för vägförbättringar äro väl under qvinqvenniet beviljade, men tillgångarne hafva icke
medgifvit att erhålla hvad som äskats, och man har sökt göra troligt, att trafiken i dessa mindre befolkade
trakter vore så ringa, att kostnaden för vägförbättringar der icke kunde ändamålsenligt användas; men man
har icke velat lyssna till den af erfarenheten bekräftade sats, att utvidgade kommunikationer bidraga till
ökad folkmängd, ökad industri och ökad välmåga.
A) Landskommunikationer. Under qvinqvenniet hafva följande statsanslag till vägförbättringar blifvit
anvisade, nemligen:
1. För vägomläggning emellan Graninge och Forse bruk, enligt Kongl. Brefven den 18 April och den
2 Oktober 1856
R:mt R:dr 6,000.
2. För vägomläggning förbi Skönviksbackarne i Sköns socken (3,466 fot), enligt
Kongl. Brefven den 27 Mars och den 20 Augusti 1858
» 6,750.
Denna väg är fullfärdig, men ännu ej afsynad;
3. För vägomläggning emellan Weda och Frånö gästgifvaregårdar (25,934 fot),
enligt Kongl. Brefven af samma dagar  » 23,250.
4. För väganläggning från Borgsjö sockengräns till Holmsjöns strand inom Hafverö
socken, enligt Kongl. Brefven af den 23 December 1859 samt den 20 April och den 3
Augusti 1860
» 5,000.
Denna vägbyggnad är ännu icke fullbordad;
5. För vägomläggning emellan Bredbyns och Mo gästgifvaregårdar, enligt Kongl.
Brefvet den 3 Februari 1860  » 6,000.
Under qvinqvenniet har ingen del af detta anslag lyftats.
Summa R:mt R:dr 47,000.
Land.sh.-Emb.
26
Westernorrlands län.
Väglängd. Broar cch broafgifter. Vägförbättringar.
Att uppgifva allmänna landsvägars, häradsvägars och socknevägars längd har sin stora svårighet. På flera
ställen äro allmänna landsvägarne ej af den bredd allmänna lagen bestämmer, och man har stundom velat
betrakta dem såsom häradsvägar, ehuru gästgifvaregårdar vid dem äro anlagda och skjutsning å dem äger
rum. Approximativt skall längden blifva uppgifven i den till denna afdelning hörande tabell. Vägarnes beskaffenhet
år visserligen icke sådan den vore att önska, hvartill orsaken ligger dels deri, att lämpligt väggrus på
många ställen saknas, dels att de till underhåll indelade vägsträckorna äro alltför stora och ofta aflägse från
hemmansägarens boning. De med statsanslag anlagde eller förbättrade vägar äro dock i allmänhet bättre,
och deras underhåll är lättare i den mån backarne försvunnit. Vissa tider om året, synnerligen under källossningen,
äro dock gemenligen alla vägar inom länet djupa och svåra att befara. Under vintertiden, sär
deles
då mycket snö inträffar, äro vägarne på många ställen svåra att hålla öppna, ty knappt har en mödosam
plogning blifvit verkställd, förrän ett nytt snöfall beröfvar arbetaren frukten af hans möda; men ock
måste det erkännas, att innevånarne till en stor del äro sjelfve skulden till vintervägarnes mindre goda beskaffenhet.
Norrländningens vana att alltid köra i samma spår och derigenom tilldana likasom en ränna i
vägen gör det svårt, när tvenne åkdon mötas, att utan olägenhet komma förbi hvarandra, och icke sällan
händer, att ettdera måste kastas ikull. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har väl uti utfärdade kungörelser
lemnat föreskrifter om vägarnes underhåll, bredd, plogning m. m., men inga föreskrifter, inga vitén äro
tillräckliga att fullkomligt utrota fördomar och ovanor; det är endast af tiden och upplysningen sådant
får väntas.
Tab. N:o 8. Enligt de från Kronofogdarne inkomna uppgifter var förhållandet med landväga-kommunikationerne vid
femårsperiodens slut det i tab. N:o 8 uppgifna.
Härvid bör dock anmärkas: att de vägar, vid hvilka gästgifverier blifvit anlagda, i allmänhet äro upptagna
under klassen af allmänna landsvägar, ehuru de icke, på sätt förut är nämndt, innehafva den bredd
lagen för dylika vägar utstakar; att statsanslagen för de anlagda eller under anläggning varande nya vägarne
endast till en del utgått under qvinqvenniet; samt att kommunernas bidrag till vägförbättringar visserligen
kan antagas hafva utgått till högre belopp än här angifvits.
o
Aren 1858 och 1859 uppfördes vid Edsele kyrka, på kommunernas bekostnad, en större bro öfver
o
Angermanelfvens södra gren för en kostnad af omkring 4,500 Rfdr Runt. Inom Ramsele socken finnas tvenne
större broar, hvaraf den ena öfver Angermanelfvens mellersta gren vid Nordantjäls skjutsstation kostar församlingen
omkring 9,000 R:dr Runt. Inom Anundsjö socken finnas flera broar, hvaraf isynnerhet tre kunna
betraktas såsom större, nemligen Fanbyåbron 183 fot, Bölesåbron 150 fot och Ytterselsåbron 156 fot lång.
Inom Själevads härad finnas 6 större broar, tillsammans utgörande i längd 1,105 alnar; inom Arnäs och Gideå
socknar underhållas 4 större broar, samt inom Grundsunda socken tvenne sådana, hvarförutom denna socken
gemensamt med de tvenne näst förut nämnda underhåller en större bro. Fjäls betydliga bro öfver Indalselfven
har under qvinqvenniet undergått en ansenlig reparation. Det är naturligt, att inom ett land, så genomskuret
af vattendrag, dessutom finnes en mängd broar af mindre betydenhet, men dessa, ehuru kostbara
att underhålla, måste här förbigås.
Tab. Litt. p. Inga vägpenningar uppbäras. Deremot erläggas broafgifter vid Njurunda bro enligt Kongl. Brefvet den
6 Mars 1830, vid Fjäls bro enligt Kongl. Brefvet den 31 Juli 1843 och vid Långsele bro enligt Kongl.
Brefvet den 12 Januari 1855, till det belopp, som tab. Litt. P (å följande sida) utvisar; varande dock ifrån
bropenningars lifgifvande frikallade tågande trupper, allmänna poster, kurirer, m. fl.
Af de i förra underdåniga femårsberättelsen såsom nödiga upptagna vägförbättringar hafva efter qvinqvenniets
utgång statsbidrag bifallits för omläggning af stads- och bybackarne nära Sundsvall, samt för vägomläggning
förbi Ödsbacken emellan Frånö och Nylands gästgifvaregårdar, och bland öfriga väckta förslag
till förbättrade kommunikationer förtjena isynnerhet följande särskild uppmärksamhet, nemligen:
Westernorrlands län.
Vägförbättringar.
27
1. Kommunikation emellan Bräcke i Jemtland och Sundsvall, utgörande en del af föreslagen kommunikationsled
emellan Nordsjön och Bottniska viken öfver Jemtland. Så vidt denna led var afsedd att gå
genom Medelpad, skulle den utgöras af 2,41 mil jernväg från Sundsvall till Stödesjön, 4,50 båtled derifrån till
Hammar, samt 4,80 mil landsväg från Hammar till Bräcke; och om anslag för denna kommunikationsled väcktes
fråga 1860, men Kongl. Majit förklarade, under den 18 Maj samma år, att med afseende å det höga beloppet
af det för ifrågavarande företag äskade statsbidrag, och enär riksdagen då långt framskridit, den gjorda
framställningen den gången ej borde till någon åtgärd föranleda. Att denna kommunikationsled blifver af
synnerlig vigt för de norra orterna torde aldrig kunna bestridas, och det vore derför önskligt att frågan inom
orten omfattas med allt. det allvar den förtjenar;
2. Väganläggning emellan Fjellsjö och Bodum har allt sedan 1850 varit upptagen å de till Rikets
Ständer aflemnade generalförslag, men dock endast under tredje klassens arbeten;
3. För vägomläggning emellan Nästlands och Weda gästgifvaregårdar har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
redan under den 11 Juli 1857 i underdånighet anmält behofvgt af statsanslag, och är arbetet antecknadt
på generalförslaget;
4. För vägomläggning emellan Helgoms bro och Marks gästgifvaregård är kostnaden upptagen på generalförslaget,
sedan planen blifvit omarbetad;
5. För vägen emellan Weda gästgifvaregård och Färjestaden har förslag blifvit uppgjordt, men ännu
ej slutligen åtgärdadt;
6. Vägomläggning i Torps och Borgsjö socknar på vägen till östersund är enligt Kongl. Brefvet den
30 December 1858 antecknad å generalförslaget;
7. För vägomläggning inom Selångers och Sättna socknar är kostnaden, enligt Kongl. Brefvet den 12
November 1858, upptagen på generalförslaget;
8. För väganläggning emellan Fredrika kyrka i Westerbottens län och Björna kyrka i Westernorrlands
län hördes enligt Kongl. Brefvet den 14 Oktober 1859 menigheterne, huruvida de för ett statsanslag af
100,000 R:dr ville verkställa omläggningen och för framtiden, utan rätt till vägpenningar uppbärande, bekosta
den nya vägens underhåll; och Kongl. Maj:t förklarade under den 21 April 1860, att, ehuru denna vägs
snara anläggning troligen skulle för orten medföra väsentliga fördelar, Kongl. Maj:t likväl, med hänsigt dertill,
Tab. Litt. P. Broafgifter.
Njurunda.
Fjäl.
Långsele.
För
en täckt vugn med 2 hästar  Banko
5 sk.
»
hvarje förspänd häst derutöfver
»
1 »
3 »
»
en chäs eller kärra  »
2 »
1 »
»
ett lass af 5 Skepp:ds vigt och derutöfver  »
6 >»
»
ett dito af 4 Skepp:d till 5  »  »
5 »
»
ett dito från oeh med 2 till 4 Skepp:d  >>
4 »
..
ett dito från 1 till 2 8kepp:d
»
3 »
»
ett dito till och med 1 Skepp:d  »
2 »
n
en lös släda  »
1 sk. 4 rst.
»
en gående person...,
”
8 rst.
8 rst.
8 rst.
»
ett enbetsåkdon eller lass  »
2 sk.
»
ett åkdon för 2 eller flera hästar  »
4, »
»
en häst utan åkdon  >>
1 »
1 sk.
»
ett åkdon med 1 häst och 1 eller 2 personer  »
-
3 »
28
Westernorrlands län.
Färjor. Grindar.
att riksdagen redan långt framskridit, ej funnit skäl att då aflåta nådig framställning till Rikets Ständer om
anvisande af statsanslag derför, dock att Väg- och vattenbyggnads-styrelsen, i händelse tillgångar till understödjande
af ifrågavarande vägarbeten ej annorledes kunde blifva beredda, borde före nästa riksdags början
till Kongl. Maj:t inkomma med förnyad underdånig framställning rörande detta ämne;
o
9. För anläggande af en väg emellan Åsele och Anundsjö kyrkor begärdes 1860 understöd af allmänna
medel, men Kongl. Maj:t förklarade under den 21 April samma år, att, derest förut föreslagna vägar
emellan örträsk och Åsele samt från Fredrika till Björna framdeles skulle komma att, med anslag af allmänna
medel, åvägabringas, behofvet af lättad kommunikation inom orten sålunda kunde anses för närmaste
o
framtiden i hufvudsaklig mån afhjelpt, hvadan och då Asele-Anundsjö-vägens uppbrytning dessutom skulle erfordra
högst betydlig kostnad, hvartill bidrag af vederbörande menigheter endast i ringa mån torde kunna
påräknas, Kongl. Majit funnit samma förslag för närvarande icke till någon åtgärd föranleda.
En mängd färjor finnas öfver de många vattendragen inom länet, nemligen: 1. öfver Indalselfven vid
Arklo, med taxa af Kongl. Majit i nåder fastställd den 20 Januari 1857 ; 2. Öfver samma eif vid Säther,
med taxa af samma dag; 3. Öfver samma eif vid Liden, med taxa af Kongl. Majit fastställd den 20 September
1861; 4. Ofver samma eif vid Anundsgård, med taxa af Kongl. Majit fastställd samma dag; 5. öfver
Angermanelfven ifrån Weda till Hornön, A mil, med taxa enligt Kongl. Brefvet den 28 November 1829,
utfärdad af Kongl. Majits Befallningshafvande den 6 April 1840; 6. Öfver samma eif, emellan Frånö och
Norrland, J mil, enligt af Kongl. Majits Befallningshafvande den 6 April 1840 fastställd taxa; 7. öfver
samma eif, emellan Undrom och Hämra, med färjpenningar enligt af Kongl. Majits Befallningshafvande under
den 6 April 1840, på grund af Kongl. Brefvet den 26 April 1831, fastställd taxa; 8. Öfver samma eif från
Hammar till Kungsgården. Färjplatsen flyttades från Nyland till Hammar, enligt Kongl. Majits Befallningshafvandes
den 12 December 1851 gifna och af Kammar-kollegium den 21 September 1854 fastställda utslag;
och hafva socknemännen, enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1861, erhållit 3,000 Ridr af staten, motsvarande
hvad som i och för denna flyttning i jordersättning sig belöpte. Taxa för öfverfarten från Nyland utfärdades,
enligt Kongl. Brefvet den 2 September 1823, af Kongl. Majits Befallningshafvande den 6 April 1840, och sedermera
för öfverfarten från Hammar; 9. öfver samma eif, emellan Skärfsta och Remsle, enligt af Kongl. Majits
Befallningshafvande fastställd taxa den 6 April 1840; 10. Öfver samma eif, emellan Sollefteå och Skedom, enligt
taxa af sistnämnde dag; 11. Öfver samma eif, emellan Långsele och ()n, enligt taxa af sistnämnde dag,
hvilken färja dock, sedan bro är anlagd, blifver öfverflödig; 12. öfver samma eif, emellan Forsås och Näsåker
i Lidens socken; 13. Öfver Helgomsjön, emellan Helgoms kyrka och Rådom, hvarför 20 seland skatt
är indelad; 14. Öfver Gideå eif, emellan Sör- och Norr-Gissjö, hvarför taxa blifvit af Kongl. Majit fastställd
den 20 Januari 1851.
Tab. Litt. a. De taxor, som för dessa färjställen äro fastställde, upptaga afgifter enligt den å följande sida stående
tab. Litt. Q; hvarvid bör anmärkas, att vid de flesta färjställen äro kongliga och furstliga personer med svit,
i tjensten resande embetsman, kronans manskap och kronotransporter befriade från färjpenningar.
Enligt från Kronobetjeningen inkomna uppgifter funnos vid femårsperiodens slut följande antal grindar
o o
å allmänna landsvägarne, nemligen i Medelpad omkring 300, i Södra Ångermanland 361 och i Norra Ångermanland
418, eller tillsammans 1,079 grindar, hvilket antal dock hösttiden, när kreaturen utsläppas på bete
å inägorna, betydligt ökas, på många ställen fördubblas. Att dessa grindar, då de stänga allmänna landsvägen,
äro olagliga, lärer lika litet kunna bestridas, som att de äro högst hinderliga för allmänna trafiken.
En förändring i detta hänseende är af behofvet högeligen påkallad och lärer äfven vara att vänta, sedan
Kongl. Majit behagat i nåder infordra Dess samtlige Befallningshafvandes underdåniga yttranden i ämnet,
hvilket underdåniga yttrande Kongl. Majits Befallningshafvande i Westernorrlands län under den 30 Mars
1859 afgifvit.
Westernorrlands län.
Gästgifverier. Skjutsreglering och -entreprenader. 29
Gästgifveriet' och skjutsombytesställen finnas till det antal, som tab. N:o 8 upptager.
Att med säkerhet uppgifva antalet af utgångna hästar är icke möjligt, då dagböckerna för de första
åren af qvinqvenniet till en del icke äro i behåll. Den uppgift, som i tab. N:o 8 leinnats, är således endast
approximativ och grundad på anteckningar hos Kronobetjeningen, men med visshet kan man antaga, att antalet
snarare är för litet än för högt, samt att de resandes antal de senare åren icke obetydligt ökats.
Skjutsregleringen för Medelpad af år 1783 gäller ännu, men en ny skjutsindelning der är under arhete.
o • • i
För Södra Ångermanland finnes en skjutsreglering af 1805, men denna är, efter ett mångårigt tvistande, nu
af Kongl. Majrts Befallningshafvande omarbetad; varande dock Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag i
denna fråga i besvärsväg underställdt Kongl. Kammar-kollegii pröfning. För Norra Ångermanland blef deremot
en ny skjutsreglering af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fastställd genom utslag den 13 September
1850, hvilket af Kongl. Kammar-kollegium den 2 December 1852 fastställdes och af Kongl. Maj:t under den
27 April 1854 lemnades utan ändring. Entreprenad å skjutsen är åstadkommen å större delen af de vid
stora landsvägen belägna gästgifvaregårdar, hvaremot sådan icke finnes vid de smärre mindre befarna vägarne;
men entreprenadskjutsen har föga inverkat på de resandes skyndsammare fortkomst, emedan antalet
af de hästar, som genast skola lemnäs, är högst ringa, hvaremot för de öfriga, sorn behöfvas, väntningstid af
en ända till 4 timmar är de skjutsande förbehållen, och utom detta medgifvande skulle här i de glest bebyggda
trakterna ingen entreprenad hafva kunnat åstadkommas, emedan entreprenörerne öfverallt påräknat
biträde af den reservskjutsskyldiga allmogen. Deremot är genom entreprenadens ingående den ingalunda oväsentliga
fördel vunnen, att det sedeförderfvande hållskjutsliggandet upphört på de ombytesställen, der entreprenad
är införd. Den allmänna klagan öfver tyngden af skjutsningsbesväret, sorn i södra provinserne låter
höra sig, förspörjes här sällan och hufvudsakligen endast i de socknar, der större förtjenster kunna vinnas
genom skogskörsler, eller då skjuts fordras i den tid, då hästarne äro för jordbruket oumbärliga. På många
ställen räknar allmogen skjutspenningarne såsom en af behofvet påkallad biförtjenst, och det är ej sällsynt,
att en skjutsande erbjuder sig att skjutsa längre än det håll, hvartill han är förbunden. Att det emellertid
vore en fördel för jordbruket, om skjutsningsbestyret derifrån skiljdes, kan icke bestridas, men svårligen kan
sådant i de norra provinserna ske, annorlunda än genom skjutsens upplåtande på entreprenad; och i detta
Tal). Litt. Q. Afgifter för färjfarten vid nedanstående färjstället
*
Ensam
person.
Person
med häst.
Person
med
åkdon.
Häst med
åkdon
eller
enbets-  lass.
Enbets-  åkdon
utan häst
och
person.
Vagn
utan
hästar.
Vagn med
2 hästar.
Oxe
eller ko.
Mindre
fäkreatur.
Större
transport,
då 2 färjor
begagnas,
En häst.
Vagn med
3 hästar.
Vagn med
4 hästar.
l'jäl
öre
3
—
—
—
9
—
12
—
—
—
4
18
25
Arklo
»
6
12
—
19
9
19
37
9
3
—
—
—
—
Säther
»
6
12
—
19
9
19
37
9
3
—
—
—
—
Liden
»
5
10
8
20
10
20
35
10
5
—
—
—
—
Anundsjö
»
5
10
—
20
10
20
35
10
5
—
—
—
—
Weda
»
25
—
50
—
—
—
—
—
—
1 R:dr
—
—
—
Frånö
»
19
—
37
—
—
—
-
—
-
75
—
—
—
Undrom
»
9
—
—
19
—
—
—
—
—
37
—
—
—
Hammar
»
12
—
—
25
—
35
—
—
—
—
25
—
—
Nyland
n
19
—
—
37
—
—
—
—
—
75
—
—
—
Skärfsta
»
2 å 9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Skedom
Ön
Forsås
»
9
249
3
19
—
—
—
—
—
—
—
—
38
—
—
»
6
6
12
6
—
—
6
3
—
—
—
—
Rådom
»
3
9
—
12
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Gissjö
»
3
9
16
8
19
—
—
6
—
—
—
—
—
30
Westernorrlands län.
Kronobrefbäring. Postskjuts, ångfartyg. Kusthamnar.
afseende vöre deri vigtigaste förbättringen den, att tyngden af skjutsen delades lika emellan alla jordinnehafvare,
och att den kostnad entreprenaden åtföljde blefve gemensam för hela länet och drabbade alla hemman
lika, i stället att såsom nu är fallet den ena socknens utgift för detta onus kan blifva mångdubbelt större än
en annans. De skjutsandes klagomål drabba merändels de så kallade »Probenreuter», hvilka ofta i det svåraste
väglag med tungt lastade vagnar utmatta bondens hästar, och ändå visa sin missbelåtenhet med hvad
de anse för en långsam färd. Ofver den på skjutsskyldige vid många gästgifvaregårdar lagda bördan att
skjutsa den ordinarie posten med dess mer och iner förtyngda väskor har äfven missbelåtenhet försports, och
önskligt vöre, att all postskjuts kunde ske efter ackord, 0111 ock högre än vanlig lega derför skulle betalas.
Kronobrefbäring bestreds i äldre tider genom så kalladt breflopp, men från afgiften derför befriades allmogen
i Westernorrlands län genom Kongl. Brefvet den 12 Februari 1696 och Kongl. Resolutionen å allmogens
besvär den 21 Januari 1748, § 51, då det stadgades, att brefbäring skulle genom Kronobetjeningen eller
på annat lämpligt sätt verkställas. För Medelpad föreskrefs i Kongl. Brefvet den 12 April 1764, att allmogen
befriades från afgiften för breflopp, hvaremot brefbärare bland allmogen skulle tillsättas och årligen ombytas,
emot befrielse från håll-_, krono- och fångskjuts, inqvartering och gärder vid durchinarcher. I Norra
o
Ångermanland blefvo vid senaste skjutsreglering hemman anslagna till kronobrefbäringen, men icke i Södra
o
Ångermanland.
Postskjutsen bestrides dels af dertill indelade hemman, dels efter ackord, dels eldigt hvad förut nämndt
är, der sådant icke kunnat utan höjning i skjutslegan åstadkommas, ifrån gästgifvaregårdarne.
Varufor slingen ingår i betydlig mån såsom näringsgren i flera socknar.
o
B) Sjökommunikationerna underhållas dels af seglande fartyg, dels af ångfartyg. Ångfartyg, som reguliert
besöka de norrländska hamnarne, äro Chapman med 180, Njord med 160, Berzelius med 120 och Thule
med 120 hästars kraft, hvilka alla hvarje vecka på resor emellan Stockholm och Haparanda anlöpa Sundsvall,
Hernösand och Örnsköldsvik samt understundom Häggviken i Nordingrå och Näske i Nätra socken; hvarförutom
Norrland 0111 120, Gustaf II Adolf 0111 100 och Sundsvall om 80 hästars kraft gå emellan Stockholm
och Sundsvall, samt Hernösand 0111 75 hästars kraft underhåller trafiken emellan Stockholm och Hernösand.
o
Trafiken på Angerrnanelfven underhålles af ångfartygen Sollefteå om 50 och Angur om 40 hästars kraft,
utom de för enskilda bolags och personers räkning der gående ängarne Elfkungen om 20 och Händig 0111 14
o
hästars kraft. Angaren Gustaf Wasa om 40 hästars kraft gör från Sundsvall turer till olika orter inom
länet, mest till hamnarne i Medelpad.
Inom Westernorrlands län finnas följande kusthamnar, hvilkas djup äfven, så vidt utrönas kunnat, meddelas,
jemte upplysning om under qvinqvenniet vid dem skedda nybyggnader och förbättringar:
Famnar djup. Anmärkninga r.
10 ä 12. Nödhamn med lerbotten, kan besökas af fartyg med hvilket djupgående som helst,
men har upp i Utåsviken 6 ä 7 famnar god ankargrund.
18. På redden 5 famnar, men vid lastbryggan 10 fot. Lerbotten. Redden med 10
famnar, lerbotten, rymmer 30 ä 40 fartyg.
3 ä 6. Har tvenne nödhamnar, Lilla och Stora Bergö, som kunna besökas af fartyg med
hvilket djupgående som helst, den förra med 5 ä 6, den senare med 3 famnars
ankarbotten.
5 ä 8. Hamn, lastageplats och fiskeläge, som kan besökas af fartyg med hvad djupgå
ende
som helst, vestra viken med 5 å 8 och norra med 7 ä 8 famnar, lerbotten.
9 ä 15. Köping med djupgående för hvilka fartyg som helst och hamnen med lerbotten.
Djupet vid lastbryggan 10 fot.
Wikskär
Husom
Bergöfjärden
Skagen
Örnsköldsvik
Trysunda
5 ä 6. Fiskeläge med djup för alla fartyg. Liten hamn med god botten.
Westernorrlands län.
Kusthamnar.
31
Famnai
djup.
Köpmansholmen
9
å
10.
Näske
5
å
8.
Ulfö
16
Ullånger
3
k
4
Docksta
5
k
6.
Barsta
9.
Näsviken
5.
Nyland
10
k
15.
Kungsgården
10
k
12.
Gärsholmen
12.
Bollsta
8
k
10.
Köija
8
k
10.
Kramfors
10
16.
Lockne
12
a
15.
Sandö
8
ä
9.
Hernösand
4
a
11.
ljungö
8
ä
12.
Solum
12
a
15.
o
Akerviken
7
\
a
10.
Söråker
6
a
8.
Alafors
5
a
8.
Wifsta varf
4
a
8.
Skönvik
8
\
a
10.
Sund
9
ä
10.
Fillan
4
a
5.
Tunadal
6
a
8;
Korsta
8.
Petersvik
6
a
8.
Ottviken
4
a
6.
Sundsvall
4
k
10.
Anmärkningar.
Lastageplats med djup för största fartyg. Lerbotten.
Mudderbotten. Kymmer 4 a 5 fartyg.
Lerbotten. Kan besökas af fartyg med hvad djupgående som helst,
i hamnen men inne på redden 9 k 10 famnar. Lerbotten. Redden rymmer 15
k 20, hamnen 3 ä 4 fartyg.
Lerbotten, kan besökas af fartyg med hvad djupgående som helst.
Sandbotten, dito dito.
God ankargrund, dito dito.
Lerbotten. På en bank i elfven är anlagd en upplagsplats för trädvirke, samt å
ett annat ställe en barlastplats.
Lerbotten.
Lerbotten.
Lerbotten.
Lerbotten.
Lerbotten.
Lerbotten.
Lerbotten. Alla dessa 8 lastageplatser äro belägna i Ångermanelfven.
God hållbotten. En stenkaj här anlagd.
Uthamn med lerbotten.
På Hernön. God ankarsättning på lerbotten.
På Astholmen; god uthamn med lerbotten.
Lerbotten. En barlastkaj anlagd, hvarvid
kunna ligga.
Lerbotten. En 400 alnar lång barlastkaj här anlagd.
Lerbotten. Barlastkajen förbättrad oell förlängd.
Lerbotten. Barlastkaj anlagd.
Lerbotten. Barlastkaj anlagd.
Lerbotten. Barlastkaj anlagd och förtöjnings-duc-dalber nedslagna.
Lerbotten.
Lerbotten. Barlastkaj anlagd.
Lerbotten. Barlastkaj anlagd.
Lerbotten. Barlastkaj anlagd.
13 k 14 fots djupgående fartyg
lång, anlagd, att begagnas till kölhalningsbro, inom hvilken platsen, fylld med
barlast, begagnas till upplagsställe för jernmalm, ett arbete, som kostat staden
5,400 R:dr. Förtöjnings-duc-d’alber nedslagna i hamnen.
Kubikenborg. Har skeppsvarf och barlastkajer.
Svartvik 8 k 10. Lerbotten. Kajerna tillökta och förbättrade. Skeppsvarfvet med detta år nedlagdt.
Juniskären 9 å 11. Lerbotten. Hamnen innanför dessa skär är en god uthamn.
Furuskär 3 å 4. God uthamn för 16 fots djupgående fartyg.
Galtström. Dålig hamn, men tillräckligt djup för alla fartyg. Nödige möringar på brukets
bekostnad nedsatte;
hvarförutom på kusterna finnas en mängd smärre hamnar, sorn vanligen endast begagnas såsom nödhamnar.
32 Westernorrlands län. Hamnordningar och -taxor. Fyrar och Sjömärken. Lotsar. Skepparefdreningar.
Till ordnings vinnande i hamnarne hafva flera hamnordningar blifvit fastställda, äfvensom taxor för
hamnafgifterna bestämda. För städerna Hernösand och Sundsvall voro hamnordningar redan gifna, för Hernösand
af Kongl. Maj:t den 9 Juni 1854 och för Sundsvall af Magistraten den 30 April 1849. Under qvinqvenniet
äro hamnordningar utfärdade för Skönviks lastageplats af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 16
Juli 1857, för Örnsköldsvik af Kongl. Maj:t den 13 April 1858 och för Wifsta varfs lastageplats af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande den 28 Juli 1859. Nylands lastageplats är under den 7 Maj 1856 i nåder tillagd
rättighet att af alla vid platsen lastande och lossande fartyg uppbära grundpenningar 6 öre och i barlastafgift
12 öre per läst; Skönviks lastageplats under den 27 Mars 1858 i grundpenningar 30 öre; Örnsköldsviks
köping, under den 13 April samma år, i hamnpenningar 7 å 16 öre, barlastafgift 12 ä 50 öre och broafgift
3 öre; Wifsta varfs lastageplats under den 10 Juni 1859, i grundpenningar 30 öre; Husoms lastageplats under
den 25 Maj 1860, i grundpenningar 30 öre; och Svartviks dito, under den 10 Augusti 1860, äfven 30 öre,
allt per läst. För Hernösands och Sundsvalls städer äro taxor af Kongl. Majit i nåder fastställda den 13
Juni 1855, men några afgifter i landthaifinarne får förstnämnde stad, enligt Kongl. Befvet den 16 Oktober
1857, icke uppbära.
Om fyrar och sjömärken bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddela några upplysningar. På sydvestra
delen af Brämön blef år 1857 en lotsutkiksställning af furuspiror uppförd för en kostnad af 550 R:dr
R:mt, och år 1859 anlades på samma sida af ön en vågbrytare, till skydd för lotsarnes båtar, för en kostnad
af 950 R:dr Runt. Samma år uppfördes på öns nordöstra udde ett fyrtorn af eldfast tegel, med en stillastående
lentiljapparat af andra ordningen, som brinner 101 fot högt öfver vattenytan, och denna fyr tändes
första gången den 15 Oktober sistnämnda år. Samtidigt uppfördes der ett boningshus af furutimmer, ett
uthus af timmer och resningsvirke samt en källare m. m., hvilket allt anses kosta omkring 60,000 R:dr. Till
uppförande af en fyr på Hernö-klubb anvisade Rikets Ständer medel 1858, men stället ansågs sedan ej lämpligt,
utan skulle byggnaden i stället ske på Lungön, der, efter qvinqvenniets utgång, 1861 ett fyrtorn af eldfast
tegel med en omgående lentiljapparat af fjerde ordningen är uppfördt. Vårdkasar Annas på Hvalhufvud,
o
Hemsö, Hernö, Dalund, Astholm, och stångmärken på Hernöklubb, Brämökalf och Lotshäll, hvarförutom
o
Skeppshamns kapell på Astholmen är inseglingsmärke, varande på samma holmes sydöstra udde år 1859 på
kronans bekostnad uppfördt ett stenkummel med inmurad furuspira, för en kostnad af 425 R:dr. A Väntalites
grund har blifvit utsatt en remmare, hvilken årligen kostar kronan 7 R:dr 50 öre, och vid Storgrundet
i Sundsvallsbugten äro trenne remmare utsatta, med en årlig kostnad af 22 R:dr 50 öre.
Länets lotsar lyda under norra lotsdistriktet och tillhöra dels Umeå, dels Sundsvalls fördelning. På
begge ställena äro Fördelningschefer stationerade. Lotsarnes antal var vid 1860 års slut följande:
Ulfö åldermanskap: Skagen  3,
Ulfön
4,
Örnsköldsvik  1,
Nyland
6,
Hernö  9;
o
Brämö dito Astholmen  3,
Sundsvall  7,
Brämön
10,
eller tillsammans 43 personer, deraf 3
O
Aldennän, 6 Mästerlotsar, 13 Sekundlotsar, 10 Lotslärling^ och 11 extra Lotsar.
Här bör äfven nämnas, att så kallade Skeppareföreningar Annas i Hernösand och Sundsvall, stadfästade
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, den förra den 3 Juni 1858 och den senare efter qvinqvenniets slut den
12 Mars 1861.
Westernorrlands län. Strömrensningar och flottleder. Kanal. Post- och telegraf-inrättningar. 33
o
De större elfvarne, såväl som de flesta öfriga vattendrag, begagnas till timmerflottning, men Angermanelfven
är segelbar till Sollefteå och trafikeras under sommaren af ångfartyg, enligt hvad förut är närnndt, till
Nyland af fartyg mera djupgående, men vidare endast af dem, som gå omkring 4 å 8 fot djupt. Till rensning
af Ängermanelfvens norra gren för timmerflottning inom Resele och Lidens socknar har Kongl. Maj:t
under den 18 April och den 12 Oktober 1856 i nåder anvisat ett statsbidrag af 4,500 R:dr, och detta arbete
skulle fullbordas inom den 1 Oktober 1860, hvilken termin dock, enligt Kongl. Brefvet den 27 September
samma år, är förlängd till den 1 Oktober 1862. För rensning af samma elfs södra gren antecknades behofvet
af statsanslag å generalförslaget, hvilket äfven efter qvinqvenniets slut beviljades med 26,600 R:dr. I
Indalselfven skedde, enligt Kongl. Brefvet den 7 December 1859, undersökningar, som visade, att denna eif
kan göras trafikabel för ångbåtar med efter förhållandet afpassad konstruktion, för en kostnad af 31,000 R:dr.
På Flottningskompaniets bekostnad hafva under qvinqvenniet rensningar i denna eif verkställts för en kostnad
af 116,027 R:dr 48 öre, deraf på provinsen Jemtland belöper 84,831 R:dr 10 öre och på Medelpad 31,196 R:dr
38 öre. I öfrigt hafva under qvinqvenniet på skogsägarnes bekostnad betydliga upprensningar för flottning
skett i de öfriga vattendragen, såsom i Husån, sträckande sig från hafvet nordvest hän upp i Björna socken,
o
omkring 10 mil, för 10,396 R:dr; i Gideå eif nordvest hän upp i Åsele lappmark, omkring 15 mil, för 43,688
R:dr; i Mo eif från hafvet vester ut in i Anundsjö socken, 14 mil, deraf 2 mil för farten af en mindre ångbåt
till bogsering af pråmar, för en kostnad af 4,610 R:dr, och återstoden, 12 mil, för flottning af trädvaror, för
en kostnad af 11,545 R:dr; i Sidensjö eif från hafvet vesterut in uti Skorpeds socken, 10 mil, för omkring
10,000 R:dr
Endast
en kanal finnes, nemligen den vid Hernösand, men denna begagnas icke så mycket som man
hade hoppats, efter hvad som tros derföre, att den för kanalfarten fastställda taxa varit för hög, hvilken olägenhet
dock nu blifvit afhjelpt, sedan ny taxa under den 18 Oktober 1861 i nåder blifvit fastställd. En
annan olägenhet för kanalens begagnande är brist på lotsar vid inloppet, om hvilken brists afhjelpande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande redan 1857 hos Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena gjort framställning.
I närmaste samband med kommunikationsanstalterna stå Post- och Telegraf-inrättningarne. Postkontor
finnas i Hernösand, Sundsvall, Sollefteå och Örnsköldsvik, samt postexpeditioner uti Nyland och Ullånger, hvarförutom,
efter qvinqvenniets utgång, poststationer blifvit inrättade i Bjästa, Torp, Backe och Skog. Postkontoret
i Örnsköldsvik öppnades den 1 Juli 1856, ditflyttadt från sin förra plats i Bjästa, och postexpeditionen i
Ullånger inrättades vid samma tid. Posten afgår 2 gånger i veckan söderut och likaledes två gånger norrut,
samt från Hernösand till Adalen äfven två gånger. Breflådor äro inrättade 1856 i Hämra af Thorsåkers
socken och 1857 i Gårdsnäs af Sånga socken.
Inom Westernorrlands län finnas tre telegrafstationer, alla till begagnande öppnade under sist slutade
qvinqvennium, nemligen Sundsvalls den 2 Oktober 1856, Hernösands den 10 i samma månad och Örnsköldsviks
den 21 September 1857. Dessa stationer, som äro i verksamhet hela året, hade vid 1860 års slut hvardera
en trådledning, Sundsvall 3 apparater i bruk, deribland en visareapparat, Hernösand, som är hufvudstation,
2 apparater i bruk och 1 i reserv, samt Örnsköldsvik 2 apparater i bruk; och voro vid stationerna
anställde i Sundsvall 3, i Hernösand 6 och i Örnsköldsvik 2 tjenstemän, utom en budbärare på hvartdera
stället. Linien från Hudiksvall till Sundsvall utgör 13, från Sundsvall till Hernösand 8 och från Hernösand
till Örnsköldsvik 16,5 geografiska mil.
Om afgångne och ankomne telegrammer samt influtne portoafgifter meddelas ur Telegrafstyrel- Tab. Litt. e.
sens berättelser följande uppgift, tab. Litt, R (å följande sida).
Land.sh.-Emb.
34 Westernorrlands län.
Sjöfart.
Talin N:is 9 o. Litt. s. C) Sjöfart och handel. Antalet och lästetalet af de städerna och köpingen tillhörande fartyg, sorn
under qvinqvenniet begagnats till inrikes sjöfart, inhemtas af efterföljande tab. Litt. S, hvaraf synes, att fartygens
antal sedan 1857 oupphörligen nedgått, fastän lästetalet sista året blifvit förökadt.
*Tab. Litt. t. Förhållandet med ankomne och till utrikes orter afgångne förpassade fartyg inhemtas af nedanstående
tab. Litt. T.
Tab. Litt. K. Ankomna och af gångna telegrammer.
Sundsvall.
Hernösand.
Ö rnsköldsvik.
Afgångne.
Ankomne.
Porto.
K:drR:mt.
Afgångne.
Ankomne.
Porto.
R:drR:mt.
Afgångne.
Ankomne.
Porto.
B:drR:mt.
1,078
3,476
952
2,299,81
7,672
691
556
» 1857
3,497
2,953
2,905
7,105
280
308
563
» 1858
2,840
3,026
3,032
2,854
2,913
2,894
5,998,75
7,118,40
8,228,80
2,604
2 681
5,125,10
6,668,80
8,236,30
813
908
1,586,25
1,572,20
1,496,65
» 1859
2,733
2,927
2,659
2,683
802
» 1860
678
645
Anm. Portot är endast beräknadt för den del deraf, som tillfallit Sverige.
Tab. Litt. S. Till inrikes sjöfart begagnade fartyg.
Hernösand.
Sundsvall.
Örnsköldsvik.
Summa.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
År 1856
19
426
13
247
2
32
34
705
»
1857
26
573
10
214
2
32
38
819
»
1858
24
507
9
164
2
32
35
703
»
1859
19
448
9
164
2
32
30
644
»
1860
16
377
10
417
2
32
28
826
Tab. Litt. T. Ankomne och afgångne förpassade fartyg och båtar.
a) frun inrikes orter ankomne.
Till Hernösand.
Till Sundsva
11.
S u
m m a.
Lasta-
de.
Olasta-
de.
Summa
fartyg.
Lästetal.
Lasta-
de.
Olasta-
de.
Summa
fartyg.
Lästetal.
Lasta-
de.
Olasta-
de.
Summa
fartyg.
Lästetal.
o
1856
127
127
4.601
78
4
82
3,803
205
4
209
8,404
»
1857
110
_
110
4,519
66
66
2,668
176
176
7,187
»
1858
91
3
94
4,021
30
2
32
1,232
121
5
126
5,253
1859
115
_
115
5,951
48
48
2,082
163
___
163
8,033
»
1860
99
—
99
5,242
65
65
2,870
164
164
8,112
b) till utrikes orter afgångne.
Från Hernösand.
I
'rån
Sundsvall.
S u
m m a.
1856
163
163
3,321
33
33
916
196
196
4,237
1857
167
167
2,686
25
25
882
192
192
3,568
1858
117
3
120
2,495
24
24
537
141
3
144
3,032
1859
165
165
3,396
19
_
19
638
184
184
4,034
»
1860
171
—
171
3,779
20
4
24
832
191
4
195
4,611
Westernorrlands län.
Sjöfart.
35
Förhållandet med förpassningsfria fartyg och båtar, som från inrikes orter ankommit till städerna Tab. Litt. u.
i länet och från dem till inrikes orter afgått, utvisas af tab. Litt. U.
°
A landtmän tillhöriga fartyg och båtar af 5 läster och derutöfver jemte deras besättningar med- Tab. Litt. v.
delas följande uppgift, tab. Litt. V.
Under qvinqvenniet hafva städerna och köpingen Örnsköldsvik till utrikes sjöfart begagnat det i Tab. Litt. x.
tab. Litt. X (å följande sida) uppgifne antal fartyg.
Jernföras nu dessa alla uppgifna förhållanden med nästföregående qvinqvenniets, så visar sig, att då de af
städerna och köpingen till inrikes sjöfart begagnade fartyg under föregående qvinqvennium utgjorde 146 med
3,406 läster, de under sistförflutna qvinqvennium bestego sig till 165 med 3,697 läster; att då till utrikes
sjöfart under föregående qvinqvennium begagnades 306 fartyg om 37,293 läster, under det sistförflutna användts
434 fartyg af tillsammans 63,921 läster; att då under qvinqvenniet 1851—1855 från inrikes orter ankommit
941 fartyg om 33,843 läster, qvinqvenniet 1856—1860 upptager 838 fartyg med 36,989 läster; att
de utrikes afgångnes antal varit under förstnämnda qvinqvennium 810 om 19,365 läster och under det sistnämnda
911 fartyg med 19,482 läster; samt att landtmanna-seglationen idkats under nästföregående qvin
-
Tab. Litt. II. Ankomne oell afgångne förpassningsfria fartyg och hatar.
a) frun inrikes orter ankomne.
Till Hernösand.
Till Sundsvall.
S u
m m a.
Lasta-
de.
Olasta-
de.
Summa
fartyg.
Lästetal.
Lasta-
de.
Olasta-
de.
Summa
fartyg.
Lästetal.
Lasta-
de.
Olasta-
de.
Summa
fartyg.
Lästetal.
Ar 1856
384
19
403
7,882
7,451
41
17
58
1,529
2,100
425
36
461
9,411
»
1857
239
203
442
31
12
43
270
215
485
9,551
11,120
! n
1858
272
55
327
8,731
9,403
32
17
49
2,389
1,758
3,722
304
72
376
»
1859
231
181
412
29
17
46
260
198
458
11,161
! »
1860
220
146
366
7,244
44
31
75
264
177
441
10,966
b) till inrikes orter afgångne.
F
rån Hernösand.
Från
3 u n d s v a
11.
S u
m m a.
1856
359
36
395
7,781
5,280
2
80
82
1,571
2,695
1,676
1,687
1,818
361
116
477
9,352
7,975
1,676
9,073
8,703
1857
362
362
7
64
71
7
426
433
1858
7
40
47
7
40
47
»
1859
381
381
7,386
1
51
52
1
432
433
»
1860
113
168
281
6,885
15
57
72
128
225
353
Tab. Litt. V. Landtman tillhöriga fartyg och hatar af fem läster och deröfver.
Till utrikes sjöfart begagnade
Till inrikes sjöfart begagnade
Summa.
Fartyg.
Besättning.
Fartyg.
Besättning.
Fartyg.
Besättning.
Antal.
Läster.
Skep-
pare.
Sjöfolk.
Antal.
Läster.
Skep-
pare.
Sjöfolk.
Antal.
Läster.
Skep-
pare.
Sjöfolk.
År 1856
8
875
8
64
29
1,157
29
52
37
2,032
37
116
, » 1857
8
1,000
8
80
34
673
34
60
42
1,673
42
140
» 1858
5
325
5
31
36
613
33
52
41
938
38
83
13
1,235
13
94
40
701
40
64
53
1,936
53
158
» 1860
35
609
35
58
35
609
35
58
36
Westernorrlands län.
Tullinkomster. Handlande.
qvenniurn af 165 fartyg om 4,291 läster, med 166 skeppare och 321 man sjöfolk, samt under sistförflutna
qvinqvennium af 208 fartyg om 7,188 läster, med 205 skeppare och 555 man sjöfolk.
Tab. Litt. Y. Tullinkomsterna hafva under det sist utgångna qvinqvenniet belöpt sig till de i följande tab. Litt, Y
upptagne belopp, hvaraf synes, att tullintraderna under sista qvinqvenniet betydligt förökat sig.
I öfrigt anmärkes, att staden Sundsvall genom Kongl. Brefvet den 8 April 1859 blifvit tillagd neder
lagsrätt
och genom Kongl. Brefvet den 21 Juni samma år rättighet till kreditupplag, samt att staden Hernösand,
enligt 93 § i Kongl. Tullstadgan den 7 December 1860, äfven har nederlagsrätt,
Tabb. Litt. Zo.i, De handlandes antal med deras betjening har under qvinqvenniet varit i länets städer och köpingen
Örnsköldsvik det i följande tab. Litt. Z upptagne, hvarvid bör anmärkas, att flere handlande i de begge städerna,
ehuru innehafvande burskap på handel, dock icke drifva någon sådan, utan biträda andra handlande
o
som rörelse utöfva, samt att de för 1860 upptagne handlande voro fördelade i de klasser, som tab. Litt A
å följande sida utvisar.
Tall. Litt. X. Till utrikes sjöfart begagnade fartyg.
Hernösand.
Sundsvall.
Örnsköldsvik.
Summa.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
År 1856
34
4,530
50
7,095
2
62
86
11,687
»
1857
31
4,454
53
7,612
2
62
86
12,128
»
1858
34
5,135
58
9,226
2
62
94
14.423
»
1859
36
5,434
45
6,981
2
62
83
12,477
»
1860
40
6,357
43
6,787
2
62
85
13,206
Tali. Litt. Y. Tullinkomster.
År 1856  R:dr R:mt
» 1857
» 1858  »
» 1859  »
» 1860
»
Summa »
1851—1855
Hernösand.
Sundsvall.
Summa
summarum.
Införsel.
Utförsel.
Summa.
Införsel.
Utförsel.
Summa.
32,263
17,793
13,170
13,111
52,593
1,233
1,584
1.393
1,406
1,124
33,496
19,377
14,563
14,517
53,717
54,085
32,379
32,154
89,247
127,020
3,975
4,859
2,737
3,031
3,040
58,060
37,238
34,891
92,278
130,060
91,556
56.615
49,454
106,795
183,777
128,930
108,936
6,740
13,941
135,670
144,516
334,885
144,516
17,642
23,959
352,527
168,475
488,197
312,991
Tall, Litt. Z. Antal handlande och betjening.
Hernösand.
Sundsvall.
Ö r n s k ö
1 d s v i
Ic.
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
m.
qv.
m.
qv.
R:dr Runt.
m.
qv.
m.
qv.
R:dr R:mt.
m.
qv.
m.
qv.
R:dr R:mt.
År 1856
50
10
20
1
1,006,50
70
13
40
1,612
6
13
232,50
» 1857
52
15
19
1
996
74
12
52
—
1,774,50
8
—
11
—
262,50
» 1858
52
20
21
1
1,005
76
14
52
—
1,462,25
11
1
7
—
179
»> 1859
55
18
20
—
1,710
81
6
50
—
1,909,50
12
1
12
—
193,50
» 1860
56
17
20
—
2,045
80
6
46
—
2,080
13
1
14
—
231
Westernorrlands län.
Landthandel och dess olägenheter.
37
Landthandeln bedrefs vid .1855 års slut af 100 handlande med betjening af 14 personer, oell erlades Tab. Litt. Ä.
för sådan handel en bevillning af 1,437 R:dr 50 öre Runt. Sedan dess har de handlandes antal stigit i det
förhållande, som tab. Litt. Ä utvisar; och bedrefs handeln med in- och utländska varor, enligt Idandelsordningen,
hvarförutom en mängd hemmansägare kan antagas bedrifva mer och mindre handel med landtmannavaror,
äfvensom med egna tillverkningar.
Ehuru under qvinqvenniet få fartyg blifvit byggda, och oansedt flera af städernas fartyg förolyckats,
kan det dock med skäl sägas, att sjöfarten och handeln under samma tid gått framåt. Handeln har förnämligast
omfattat trädvaror, något jern, lärft och fiskvaror, hvilka senare dock till betydligaste delen afyttrats
inom länet. Landthandeln är äfven förökad. Att i ett land af det omfång, som Westernorrlands län, der
endast 2 städer och en köping finnas, denna handel är af behofvet påkallad, för att underlätta fyllandet af
landtmannabehof, är naturligt, men der, såsom här är förhållandet, omogna ynglingar, utan erfarenhet, utan
egna tillgångar och utan förstånd att drifva yrket, draga sig från jordbruket, som borde vara deras egentliga
näring, och således undanhålla de egentliga landtmannanäringarne de krafter, som mera ändamålsenligt och
mera nyttigt derå kunde och borde användas, medför ingen lycka eller trefnad för orten, utan tvärtom olycka,
genom den lyx som utsprides och de bedrägerier den medförer. Lättheten att åtkomma betyg om ägande
kunskaper och skicklighet, likasom lättheten att få socknenäinndens medgifvande för handelsrätts vinnande är
af erfarenheten mer än tillräckligt känd, och en närmare förklaring af författningarne om denna handel vore
af behofvet högeligen påkallad. Det har nemligen icke sällan händt, att kunskapsbetygen blifvit utgifne af
personer, hvilkas vitsord Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke kunnat godkänna, att socknenämnden, enligt
hvad som sedan visat sig, i strid med socknemännens allmänna önskan, tillstyrkt handelsrätt, till och med för
omyndiga personer, och att handelsrätten blifvit missbrukad, synnerligen i afseende på spritdryckers utborgande,
hvilket de flera deremot anställda åtalen vitsorda. De många ifrån landthandlande inkomna lagsökningar
visa ock, att personer af den tjenande klassen af lättheten att få handla på kredit låtit locka sig till
skuldsättning för lyxartiklar, och att i de orter, der landthandeln mest florerar, lyxen är stigen till en höjd,
Tali. i. i it. Ä. De handlandes Massfördelning.
Grosshandlare.
Minuthandlare.
Gross- oell minut-  handlare.
Enligt 3 g inom. 1
H. O.
Enligt 4 8 H. O.
Husbön-
der.
Betje-
ning.
Husbön-
der.
Betje-
ning.
Husbön-
der.
Betje-
ning.
Husbön-
der.
Betje-
ning.
Husbön-
der.
Betje-
ning.
I Hernösand
13
1
48
19
62
90
12
» Sundsvall
10
11
66
25
5
10
5
13
14
1
Summa
23
12
127
58
5
10
62
90
18
Tab. Litt. A. Antal landthandlande.
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
m.
qv.
m.
qv.
R:dr R.-mt.
1856
104
11
1,491,75
1.655.50
1.100.50
1,555
1,798
»
1857
117
10
1
»
1858
100
9
»
1859
105
1
19
20
1
»
1860
109
2
1
38
Westernorrlands län.
Sjöskador. Sjöassuransförening. Marknader. Torgdagar.
som medfört de skadligaste verkningar, deribland försvårandet för landtmannen att få dugliga tjenare, osedlighet,
m. m. Ett korrektiv emot den tilltagande handelslusten skulle, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i dess förra underdåniga femårsberättelse uppgifvit, vara, om den sökande vore ålagd att egenhändigt
hafva skrifvit sin ansökan, och att de kunskapsbetyg, som företes, borde vara utfärdade af Pastor, Kronofogde,
Häradsskrifvare eller Länsman, äfvensom att församlingen fick höras innan någon handelsrätt meddelades.
Om å länets kuster tiinade sjöskador får Kongl. Majrts Befallningshafvande meddela följande upplysningar:
å Astholmen i Tynderö socken strandade den 5 Oktober 1856 skonerten Glunten om 34.52 läster, med
last af jern, och blef vrak; slupen Eugenius, lastad med spanmål och styckegods, förolyckades totalt natten
emellan den 17 och 18 November 1859, dervid skepparen tillsatte lifvet; galeasen Hotellet, af omkring 30
lästers drägtighet, gick förlorad vid Spikareds fiskeläge på Alnön, dervid såväl skeppare som besättning bergades;
slupen Troheten strandade på Hernö kust 1860, dervid besättning och last bergades; ångfartyget Berzelius
törnade samma år på en klippa i Näskefjärden, men togs af grund sedan lasten blifvit lossad; och
slupen Johannes, om* 27 läster, lastad med bräder, törnade under svår storm på en klippa i Näskefjärden och
sjönk, men lasten bergades sedermera.
Tab. Litt. ö. En Sjöassuransförening för de norra länen stiftades i Hernösand 1848 och försågs med nådigt Reglemente
den 27 April 1849, samt började sin verksamhet den 1 Juli sistnämnde år. För föreningens andra
oktroj erhölls Reglemente den 17 April 1852, för den tredje den 23 Mars 1855, för den fjerde den 13 April
1858 och för den femte, den nu pågående, den 26 April 1861. Vid första oktrojårets slut den 1 Juli 1850,
då föreningen omfattade Westernorrlands, Wester- och Norrbottens län, voro 61 fartyg om tillsammans 7,303
läster försäkrade för ett sammanräknadt belopp af 1,476,500 R:dr R:mt, och under nu slutade qvinqvennium
har förhållandet varit det i följande tab. Litt. 0 upptagna.
Under åttonde året hafva 2 fartyg förolyckats och tillskyndat föreningen en förlust af 33,000 R:dr,
under nionde året 4 fartyg för 102,000 R:dr, under tionde året 3 fartyg för 165,000 R:dr, under elfte året
2 fartyg för 58,000 R:dr och under tolfte året 7 fartyg för 138,000 R:dr, allt R^mt. Denna nyttiga förening,
som numera äfven omfattar Helsingland, vinner mer och mer förtroende och utvidgar årligen sin
verksamhet.
Gårdfarihandeln har här föga utrymme för sin verksamhet. Marknader hafva i allmänhet många besökande,
men få köpare; också äro tid efter annan flera marknader indragna, och några af de qvarvarande äro
af sådan obetydlighet, att deras begagnande lemnar föga förtjenst. De som nu bevistas, hållas i Örnsköldsvik
3 årligen, Sundsvall, Sollefteå, Häggvik och Utvik, på hvartdera stället 2 årligen, samt Hernösand, Hammar
och Backe, en på hvartdera stället årligen, hvarförutom, enligt gammal plägsed, fiskrarne vissa bestämda
dagar infinna sig på bestämda ställen, för att utbyta sina saltade fiskvaror mot landtmannaprodukter, såsom
spanmål, smör, kött m. m. Marknader utom länet, som af länets innevånare bevistas, äro Upsala Disting,
Hedemora vintermarknad, Östersunds, Ragunda, Hammardals, Åsele och Nordmalings. Bestämda torgdagar
Tab. Litt. Ö. Sjöassuransföreningens verksamhet.
Försäkrings-
Ärspremierne
Läster.
belopp.
i medeltal.
fartyg.
R:dr R:mt.
Procent.
8:de året från den 1 Juli 1856
101
15,040
3,143,000
3 A
9:de året från den 1 Juli 1857
113
16,868
3,645,000
<bV
10:de året från den 1 Juli 1858
108
16,579
3,992,000
d7
Urte året från den 1 Juli 1859
115
17,134
4,201,000
4A
12:te året från den 1 Juli 1860
lil
17,456
4,264,000
4 A
Westernorrlands län.
Bränvinshandel. Hemmantal. Laga skiften. 39
finnas såväl i begge städerna som i köpingen, denna senare enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Resolution
den 8 Juni 1859.
Vid 1860 års slut fanns inom länet det i följande tab. Litt. Aa upptagna antal ut minutering s- och Tab. Litt. Aa.
utskänkning sställen, för hvilka den kommunerna tillfallande andel af afgiften vanligen användts för fattigförsörjningen.
5. KaincralförlrållaiKlcu.
Inom Westernorrlands län funnos vid 1860 års slut det i bifogade tab. N:o 10 upptagna antal Tab. N:o 10.
hemman och lägenheter af hvarje slags hemmansnatur, med det för hvarje klass utförda taxeringsvärde.
Under qvinqvenniet äro inga hemman upptagna ur ödesmål. Jorclafsöndringar på evärdlig tid äro Tab. Litt. Bb.
beviljade 41 år 1856, 29 år 1857, 35 år 1858, 32 år 1859 och 18 år 1860, eller tillsammans 155 st. Från
krono till skatte äro under qvinqvenniet omförde de i nedanstående tab. Litt. Bb uppförde mantal.
Rörande antalet nyskattlagcle hemman och krononybyggen lemnäs upplysning i sammanhang med redogörelsen
för afvittringen.
Om de under femårsperioden verkställda laga skiften redovisar tab. K:o 11, hvarvid anmärkes: Tab. N:o 11.
att de skiftade ägorna således utgöra tillsammans 1,940,558 qvadratrefvar, samt att inga heinmansklyfningar,
utan endast under åren 1856—1860 fastställda laga skiften äro tagna i beräkning. Att uppgifva antalet
qvarstående oskiftade byalag och enstaka hemman låter sig svårligen göra, men att laga skiften hafva ett
välgörande inflytande på jordbruket, kan lika litet bestridas, som att allmogen väl inser den fördel dessa
skiften medföra, örn ock en och annan jordägare ännu derifrån låter afskräcka sig af de betydliga kostnader,
som åtfölja förrättningarne. Utflyttningsunderstöd har under qvinqvenniet utgått till följande belopp:
Är 1856
R:dr R:mt 7,017,49.
» 1857
» 6,906,14.
» 1858
» 5,749,21.
Är 1859
R:dr Runt 2,295,gg.
» 1860
» 6,330,21..
Summa R:dr Runt 28,298,71.
Tab. Litt. Aa.
Bränvinsutskänknings- och minuteringsställen.
Hernösand
Utskänknings-
ställen.
Utminute-
ringsställen.
Summa.
Afgift.
R:dr R:mt.
3
8
3
2
8
8
2
11
16
3
4
6,424,90
20,101,70
Sundsvall
Medelpad
Södra Ångermanland
520
1,098
Norra Ångermanland
Summa
Tab. Litt. Bb. Frän krono till skatte omförde nu
16
mtal.
18
34
23,144,60
År 1856
Skatteköpte
Utan lösen till
skatte omförde.
Utan lösen till
skatte omförde
nybyggen un-  der frihetsår.
Summa
mantal.
0380153
^mrsöjj
13 3 6 4 3
26 120
UTI Cl ¥
5 5
T ¥¥
3 4 8
T4TTT
9380153
1 8 4 6 11
-»■TTrunffU
1 1 6 4 4 8 0
J-2TTT2F
55
TTT
9 3
» 1857
3 5
11076
TTWV
» 1858
'» 1859
» 1860
Ii
3 5
TfT
Summa
K10844 64 1
u
117805
•*-T¥Tirr
Q 5 1 1 9 0 1 1 7
örsjffTösis
40
Westernorrlands län.
Afvittring. Statsbidrag. Rotering.
Tab. Litt. Cc. Afvittringen har inom länet fortgått med rastlös ifver, hufvudsakligen härrörande dels deraf, att en ökad
afvittrings-landtmätarepersonal är anställd, med särskild föredragande och styresman, samt dels och hufvudsakligast
genom den fördelaktiga arbetsmethod, som blifvit en följd af Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den
8 Januari 1858, varande det att förmoda, det afvittringen i länet inom få år kan vara slutad. Afvittringsarbetets
fortgång under qvinqvenniet redovisas i härunder följande tab. Litt. Cc.
Tab. Litt Dd. Att redovisa för influtne statsmedel torde icke vara rätta stället i denna underdåniga berättelse, men då,
för att få en allmän öfversigt öfver länets ställning i ekonomiskt afseende, det icke lärer vara ur vägen att
lemna en kort uppgift på influtne allmänna medel, anser sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra meddela
följande öfversigt, tab. Litt. Dd, i detta hänseende under qvinqvenniet, hvarvid anmärkes, att restantierne,
som under åren 1856 och 1857 voro förda under särskild titel, de påföljande åren i följd af förändradt räkenskapsformulär
äro inberäknade i de utförda summorna af stats- och riksgäldsmedel m. m., utgörande restantierna
för 1858 ett belopp af 30,987 R:dr 90 öre, för 1859: 36,155 R:dr 69 öre, samt för 1860 en summa
af 19,957 R:dr 98 öre. Af dessa summor utgjorde större delen bötesmedel och testamentsbevillning, hvarom
tvist varit under längre tid anhängig.
Tab. Litt. Ee. För att visa beskaffenheten af de i kolumnerna införda summor må en redovisning för sista året här
få rum, tab. Litt Ee (å följande sida).
Till denna afdelning synes äfven böra hänföras roteringsbesväret. Länet är nemligen roteradt till båtsmanshåll
och utgör deraf en styrka af 444 man*), hvarförutom för tillökad rotering utgöres vakansafgift efter
47 hela rotar och lflåfoV rote i spridda andelar. Hvarje rote består i Medelpad af 3§ och i Ångermanland af
3^ mantal. Af hela båtsmansstyrkan beklädas 441 man af kronan och 3 man af rotehållarne. Kostnaden
för en roteringsbåtsman upptages i markegångstaxorna 1856 till 122 R:dr 71 öre, 1857 till 118 R:dr 80 öre,
1858 till 110 R:dr 24 öre, 1859 till 123 R:dr 22 öre och 1860 till 125 R:dr 54 öre Runt.
') Utom 13 nummer, nu tillhörande Nordmalings härad i Westerbottens län.
Tali. Litt. Cc.
Afvittringsarbetet.
Ar.
Ägor i
q V a d
r a t r
f v a r.
Utstakade rå- eller
skifteslinier. Fot.
Mantal afvitt-  rade och skatt-  lagde.
Antal afvittrade.
Undersökta och beskrifna efter
förut upprättade kartor.
Använde åt gamla hemman, torp
och lägenheter.
Afsatte som öfverlopps-  m ark er.
Inrösnings-
jord.
Afrösnings-
jord.
1
Impedimenter.
Summa.
Inrösnings-
jord.
Afrösnings-
jord.
Impedimenter.
Summa.
i
p
e-.. O:
O CO
n
aq
co
i
>
H*
O co'
• 3'
crq
1
Impedimenter.
Summa.
O
P
p tl
3 p
p ^
a>
8
g
t_.. O:
o sr
3.S.
1
Nybyggen.
fp
p"1
p-
o>
3
3
P
p
Nybyggen.
1 Kronotorp. 1
Öfverlopps-
marker.
Lägenheter
utan mantal.
1856
76,393
1,541,473
1,139,899
2,757,765
CO
<m"
Tfl
682,281
554,882
! 1 1- 1
1,279,510 2,755 271,523; 81,485 355,763
65,160
4.1 09
-*-TY 0
24
40iJ
12
50
27
1857
53,201
647,044
619,784
1,320,029
1,302137,198
75,077 213,577
69,460
m
391
24
50
i
14
—
1858
14,864
197,604
432,558
645,026
35,903
294,238
446,291
776,432
393
30,884
56,345
87,622
151,426
23A
4 9
iir
8||
33
16
—
6
—
1859
6,345
128.256
130,731
265,332
' 8,425
123,283
117,051
248,759
18
25,257
15,128
40,403
857,254
i
9
15
—
2
i
1860.
560
1,529
2,089
•
2,767,417
—
—
—
—
—
—
21
Summa
1 I
98,162 1 857,3331,704.717
l| 1 lil
3,670,212139,8761,746,8461,738.008 3,624,730,4,468464,862 228,035 697,365
3,910,717|40J
95|
78
131
i
49
22
Tab. Litt. Rd.
Ivflutne statsmedel m. m.
Statsmedel.
fiiksgälds-
medel.
Diverse verks
medel.
Annorstädes
debiterade
medel.
Restantier.
Summa.
256,351,41
50,028,43
26,124,75
10,050,44
19,547,28
362,102,31
254,315,59
53,048,88
26,551,44
13,246,58
29,108,21
376,270,70
304,248,85
66.062,6 7
27,346,87
19,304,67
416,963,06
279,957,20
70,986,58
56,271,69
25,533,47
432,748,94
302,590,10
74,699,59
60,200,14
25,558,45
463,048,28
Ar 1856  R:dr R:mt
» 1857
» 1858  »
» 1859  »
» 1860
Westernorrlands län. Kommunalutskylder. Länsresidens. Kyrkobyggnader m. m. 41
Öfrige onera äro hufvudsakligen vägunderhållet, skjutsningen, presterskapets och kyrkobetjeningens aflöning
samt bidrag till folkskola och fattigvård. Utgifterna för dessa onera kunna icke ined någon tillförlitlighet
uppskattas. Hvad som i föregående underdåniga femårsberättelser i dessa afseenden är uppgifvet grundar
sig på allmogens åsigt och är oftast alltför högt tilltaget och det af förut uppgifven orsak, att jordägaren,
af fruktan för ökade skattebördor försöker visa sina onera så stora som möjligt. I afseende på presterskapets
aflöning må anmärkas, att pasioralie-konventioner under qvinqvenniet blifvit af Kongl. Majit i nåder fastställde
för Holms församling den 20 November 1858, för Hernösands och Hernö församlingar den 10 December
1859 samt för Torps och Borgsjö församlingar den 20 April 1860.
Om kostnaden för fattigförsörjningen och folkskolorna skall i nästa afdelning redogöras.
I öfrigt anmärkes, att städernas drätsel förvaltas af en drätselkammare i hvardera staden. För drätselkammaren
i Sundsvall fastställdes af Kongl. Majit under den 13 Januari 1800 förnyad t Reglemente och för
auktionskammaren derstädes likaledes förnyadt Reglemente den 7 December 1859.
O. Politi.
Att länsresidenset är i Hernösand är förut anmärkt; men här måste tilläggas, att residenset, som tillhört
borgerskapet, blifvit enligt Kongl. Brefvet den 23 November 1860 för statens räkning inköpt, sedan Rikets
Ständer för detta ändamål och uppförande af nytt landtstatshus anvisat ett extra anslag af tillsammans
100,000 Ridr Runt.
I fråga om livad som under qvinqvenniet blifvit tillgjordt för religiositetens befrämjande må anmärkas,
att kyrkobyggnader äro företagna i Lidens oell Alnö socknar af Medelpad, af hvilka den förra redan är färdig
och invigd; att kapellbyggnader blifvit företagna i Trehörningsjö af Gideå socken och på Hemsön af Högsjö
socken, begge med bidrag genom kollekt och stambok; att å Tuna och Säbrå kyrkor torn blifvit byggda; att
från kyrkoherdeboställena i Grundsunda och Njurunda jord blifvit afsöndrad för bildande af komministerboställen,
enligt Kongl. Brefven den 8 Juli 1856 och den 22 December 1858; att sockenpredikantsbefattningen
i Fjellsjö, enligt Kongl. Brefvet den 21 Augusti 1860, blifvit förvandlad till komministratur; att fråga om
särskild predikants anställande i Trehörningsjö väcktes 1856 och förföll, enligt Kongl. Brefvet den 6 Februari
1857, men sedermera blifvit efter församlingens önskan afgjord; att Rikets Ständer vid 1859—1860 årens
riksdag anslagit 4,500 Ridr för inköp af boställe åt Kapellpredikanten i Trehörningsjö; att underdånig ansö
-
Tal>. Litt. Ee. Statsbidrag■
Ordinarie räntor
Kronotionde
Skogs- och stubbören
Mantalspenningar
Bötesmedel
Rotefrihetsafgift
Lappmarks-ecklesiastikmedel...
Båt smans-vakansafgift
Tionde- och hammarskattsjern
Allmän bevillning
Skatterättsmedel
Briin vinsmedel
Folkskoleafgift
R:dr R:mt.
137,488,83
61,970,99
2,093,21
15,985,46
71,317,27
7,174,88
102,7 7
990,20
5,466,49
74,652,09
47,50
29,666,34
16,321,62
302,590,io
74,699,59
Riddarhusafgift
Kurhusmedel
Jagtkassemedel
Skogsplanteringskassans medel.
Båtsmansbeklädnads-medel
Stockholms skolestats spanmål.
Barnhus-spanmål
Förverkade båtsm an slöner
Örnsköldsviks köpings medel ..
Theaterrepresentations-medel...
Brandstodsmedel
Djurläkarelön
Summa
R:dr
:t :mt.
65
10,745,98
684,50
2,716,70
60,200,14
5,787,ic
690,90
1,549,4 7
78,4 7
573,31
78
16,418,53
382,55
25,558,45
463,048,28
Lundsli- Emb. uti Westernorrlands län und. ber. för uren 1856—1860.
42
Westernorrlands län.
Elementarläroverk. Folkskolelärare-seminarium. Folkskolor.
kan om komministraturens förflyttning från Stigsjö till Wiksjö är af Kongl. Maj:t afslagen den 10 Mars
1857; att Stöde socken under qvinqvenniet blifvit, enligt Kongl. Brefvet den 9 November 1852, skiljd ifrån
Tuna församling och anslagen till särskildt pastorat; att deremot ansökan om rättighet att bilda eget pastorat
blifvit afslagen för Ullångers annexförsamling genom Kongl. Brefvet den 12 December 1856, för Borgsjö
genom Kongl. Brefvet den 12 November 1858, och för Holms annexförsamling genom Kongl. Brefvet den 26
i samina månad. Presterskapets verksamhet har, enligt hvad förut är nämndt, under det sista qvinqvenniet
tagits i synnerligt anspråk af de irrläror, som alltjemt utspridas i vissa församlingar af baptisterne, hvilka ännu
i bäckar och sjöar meddela sina nattliga dop åt dem. som sälla sig till deras hop. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har väl emot de oordningar och osedligheter, som deraf varit en följd, 1857 stadgat vite, men att,
dessa dop dock i smyg ännu utöfvas, har icke kunnat undgå uppmärksamhet, om ock oordningar dervid varit
sällsyntare. Inom vissa församlingar hafva dock öfverenskommelse!* blifvit träffade och vitén utsatta för dem,
som upplåta sina hus för baptistföredrag, men stadfästelse å dessa vitén, der den blifvit begärd, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansett sig förhindrad att meddela.
Undervisningsverket inom länet är under qvinqvenniet utvidgadt. Det består af Högre Elementarläroverket
i Hernösand, för hvilket 1860 års stat upptager 13 lärare i vetenskaperne och 3 lärare i gymnastik,
teckning, musik och sång; Sundsvalls Lägre Elementarläroverk, med 6 lärare jemte en sånglärare, hvarförutom,
enligt Kongl. Brefvet den 29 December 1860, en skola med Rektor och en kollega blifvit inrättad i köpingen
Örnsköldsvik, hvars innevånare bekostat skolhus. Folkskolelärare-bildningen besörjes vid det i Hernösand varande
Folkskolelärare-seminarium, vid hvilket under loppet af sista qvinqvenniet utexaminerats år 1856 tio,
1857 fem, 1858 fem, 1859 sex och 1860 fem, eller tillsammans 31 elever, och har Seminariet denna tid
egentligen haft endast en lärare, men då Seminarium och Folkskolan här äro förenade, har läraren i den senare
äfven biträdt vid undervisningen i Seminarium, hvaremot Seminariiföreståndaren på vissa timmar skött
Folkskolan, isynnerhet vid seminariielevernas praktiska öfningar.
Folkskolor finnas i länets alla socknar, dels fasta, dels ambulatoriska, vid hvilka äro anställde 75 lärare,
deraf 57 vid de fasta och 18 vid de flyttbara. Af dessa äro 68 examinerade och 7 oexaminerade, allt enligt
Konsistorii senast afgifna berättelse. Inom skolåldern räknas omkring 17,000 barn, deraf omkring 5,300 undervisas
i fasta och 1,600 i flyttbara skolor, 150 vid allmänna läroverken, 300 i enskilda undervisningsanstalter
och 8,700 i hemmet, så att omkring 950 skulle sakna all undervisning. Till folkskolelärare-boställe har
jord afsöndrats från Timrå prestbord, enligt Kongl. Brefvet den 30 December 1859, och från Tåsjö komministersboställe,
eldigt Kongl. Brefvet den 27 April 1860. Ullångers socknemän hafva fått inlösa en mindre
jordrymd för skolläraren enligt Kongl. Brefvet den 7 December 1859. Under qvinqvenniet hafva följande
statsanslag för Folkskolorna utgått, nemligen:
Till folkskolelärares aflöning år 1858  Rant R:dr 9 20,95,
185
186
Till småskolors inrättande 1859  » 516,23,
1860  » 46 6,09, 9 8 2 30-
Till en högre folkskola 1860  1,000.
Summa Rant R:dr 3,752,02.
Folkskoleafgifterna från kommunerna hafva under samma tid utgjort:
År 1856
R:mt R:dr 15,478,87,
» 1857
» 15,788,25,
» 1858
» 15,830,90,
Westernorrlands län. Söndags-, Slöjd-, Navigations-skolor. Utsökningsmål. 43
År 1859
R:dr Knnt 16,023,54,
» 1860
» 16,321,6?.
Summa R:mt R:dr 79,443,18.
I allmänhet kan det sägas, att folkskolorna uppfylla sitt ändamål, om det ock måste beklagas, att en
och annan skollärare brister i nit för den goda saken, men det är att hoppas, det en sådan brist skall rättas
genom de visitationsresor, som i senare åren blifvit anställda af dertill utsedd Inspektör.
Söndagsskolor äro inrättade i begge städerna, och början gjord dermed äfven på ett och annat ställe på
landsbygden.
Slöjdskolor för fruntimmer äro äfven i begge städerna inrättade och fortgå med särdeles nytta. Om
donation till folkskolan i Hernösand skall nämnas i slutet af denna artikel.
Uti Hernösands Navigationsskola äro under qvinqvenniet utexaminerade det i följande tab. Litt. Tab. Litt. Ff.
Ff upptagna antal elever. Denna skola, som stiftades 1842, förestås af en ordinarie och en underlärare, den
förre med 1,870 och den senare med 625 R:dr årlig lön. För landtbruks- och skogsskolorna är förut redogjordt.
För rättsväsendet och fångvården redovisas fullständigt i de af Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern
och Fångvårds-Styrelsen årligen utgifna tryckta berättelser.
Under detta qvinqvennium, 1856—1860, hafva 2 personer, en man och en qvinna, undergått dödsstraff,
dömde begge för mord.
Utsökningsmälens antal är äfven en mätare af välmågan; dock får denna mätningsgrund icke obe- Tab. Litt. Gg.
gränsadt antagas såsom giltig, enär det icke sällan händer, att personer, som äga förmåga att betala, dock
låta lagsöka sig för mindre summor, antingen af lättsinne eller trots, öfver de hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
under qvinqvenniet handlagda utsökningsmål lemnar nedanstående tab. Litt. Gg upplysning.
Tab. Litt. Ff. Utexaminerade navigationselever.
Till sjökapte-  ner af första
klassen.
Till sjökapte-  ner af andra
klassen.
Till styrmän
af andra
klassen.
Summa.
Ar
1856
8
9
19
36
))
1857
9
10
21
40
))
1858
7
13
29
49
»
1859
11
21
27
59
»
1860
9
13
20
42
I
Summa
44
66
116
226 |
Tab. Litt. bg.
Handlagde utsökningsmål.
Antal mål.
Utdömdt belopp.
R:dr R:mt.
825
127,992
1,994
449,961
2,891
490,826,50
1,726
290,229,33
1,313
223,356,73
8,749
1,582,365,55
1,750
316,473,u
1,503
157,446,53
247
159,026,58
Ar 1856
» 1857 .
.. 1858..
» 1859.
» 1860..
Summa
Eller i medeltal för hvarje år
H4 nu medeltalet för förra qvinqvenniet var
visar sig en tillökning under sistförflutna qvinqvennium per medium årligen.
44 Westernorrlands län.
Fängelser. Filialbank. Sparbanker. Sockenmagasiner.
Tab. Litt. Hh. Under qvinqvenniet hafva tvenne fängelser i länet funnits, nemligen länsfängelset vid Hernösand oell
kronohäktet vid Sundsvall, hvarförutom hvardera staden haft ett stadshäkte. Enligt Kongl. Brefvet den 14
December 1858 är ett cellfängelse på dertill för statens räkning inköpt plats uppfördt, men som detta först
år 1861 blef färdigt, till begagnande, är derom i närvarande berättelse icke något att anmäla. Anmärkas må
endast, att det innehåller 56 celler, och att dess kostnad var beräknad till 133,000 R:dr. Fångpersonalen
under qvinqvenniet redovisas i nedanstående tab. Litt. Hh.
Någon hypoteksförening fanns icke inom länet vid qvinqvenniets slut, men genom Kongl. Kungörelsen
den 4 Oktober 1861 är en sådan sedermera bildad, gemensam för Westernorrlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens län. En filialbank i staden Sundsvall stiftades med af Kongl. Majit under den 18 Maj 1855
i nåder fastställd t Reglemente, Iivari någon ändring skedde genom Kongl. Resolutionen den 2 Juli 1859.
Mälareprovinsernas Enskilda bank har, sedan flera år tillbaka, en afdelning i Hernösand, som under hela qvinqvenniet
varit för allmänheten till begagnande upplåten.
Tab. N:o 12, Sparbanker finnas till det antal, som tab. N:o 12 upptager.
Att förtroendet till sparbankerna under qvinqvenniet betydligt ökat sig, synes vid jemförelse af förhållandet
vid nästföregående qvinqvenniets slut, då delegarnes antal var i Hernösand 855 och i Sundsvall 375,
samt ansvarighetssumman på förra stället 87,783 R:dr och på det senare 47,448 R:dr, allt Runt.
Inom länet finnas väl i flera socknar sockenmagasiner och i några så kallade sparlårar, men dessa nyttiga
inrättningar luta till sitt fall. Redan 1757 öfverenskorns vid ett landsting om inrättande af sockenmagasiner,
men öfverenskommelsen hade föga efterlefnad, i det att väl sådana magasiner i några socknar inrättades,
men i de flesta icke. Då efter inträffad missväxt Kongl. Maj:t, såsom vilkor för erhållande af understöd
till de nödlidande, i nåder förordnade, att sockenmagasiner i länet allmänt skulle inrättas, kom saken åter å
bane, och ett nytt reglemente, i stället för det af 1758, stadfästades under den 22 September 1819, med föreskrift
att de nya magasinerna skulle vara färdiga inom midsommartiden 1822, men äfven nu mötte verkställigheten
på många ställen motstånd, likasom ett 1824 framställdt förslag om distrikts magasin ers inrättande
och en annan året derpå gjord framställning orri överenskommelser socknevis till ersättande af sådan skada,
sorn genom hagel, frost, vattenflöden eller andra olyckshändelser förorsakades å den växande säden. Från inrättande
af sockenmagasiner begärde sedan flera socknar befrielse, som äfven af Kongl. Maj:t under den 7
Maj 1831 bifölls, med skyldighet att i stället inrätta sparlårar under viss, i resolutioner af samma dag, bestämd
kontroll, men sedan Kongl. Maj:t rinder den 11 November 1856 och den 23 April 1858 i nåder be
-
Tab. Litt. Hh. Antal fångar under qvinqvenniet.
För undergå-  ende af ran-  sakning, fän-  gelse vid vatten
och bröd samt
enkelt fängelse.
För försvars-  löshet och
kringstry-  kande.
För undergå-  ende af by-  sättning.
Summa fångar.
Barn, som åt-  följt föräldrar-  ne i fängelset.
År IRfSfi
108
7
2
117
148
162
178
196
))
1857
119
23
6
5
2
))
1858
146
11
5
1859
153
18
7
9
1860
178
13
5
Summa
704
72
25
801
16
Medeltal 1856—1860
141
14
5
160
3
»
1851—1855
185
9
11
205
7
Minskning
44
—
6
50
4
Tillökning
—
5
—
5
—
Westernorrlands län.
Brandstodsförening. Eldsvådor. Helsö- och sjukvård. 45
friat Själevads och Mo socknar från skyldigheten att hålla sparlårar, hafva dessa besparingsanstalter på flera
ställen upphört; hvaremot sockenmagasinerna fortfara, ehuru icke på alla ställen ändamålsenligt förvaltade.
Brandstoclsföreningen för Westernorrlands län erhöll den 17 Oktober 1843 af Kongl. Maj:t i nåder fastställdt
Reglemente, och dess verksamhet börjades med Maj månad påföljande året; föreningen har under sin
tillvaro njutit det allmänna förtroende denna välgörande inrättning förtjenar, hvilket tydligen synes deraf, att,
då ansvarighetssumman vid 1845 års slut var 3,959,040 R:dr Banko, den under de påföljande åren stigit till
mer än dubbla beloppet. Beklagas måste dock, att en och annan socken varit nog kortsynt att låta förleda sig
till inrättande af sockenbrandförsäbingsanstalter, detta icke af brist på förtroende till den allmänna, utan snarare
af blåst på förmåga att bedöma de i de missnöjdes tanka hårda, men efter alla tänkandes omdöme rättvisa
och nyttiga föreskrifter om hvad som måste iakttagas för vinnande och bibehållande af försäkringsrätt,
samt förekommande af eldfara. Huru ansvarighetssumman under qvinqvenniet ökats och huru obetydlig afgiften
varit, visar nedanstående uppgift:
. . , , Afgift per 1,000 R:dr
Ansvurighetssumma. f e- l ■ ■■ i ,
ö at försäkringsvärdet.
Vid slutet af brandstodsåret 1856  Runt R:dr 12,766,680, 0,79,
185
185
185
186
hvarvid anmärkes, att brandstodsåret räknas från den 1 Maj det ena till samma dag det påföljande året, till
exempel det sista i qvinqvenniet från och med den 1 Maj 1860 till den 1 Maj 1861.
Under qvinqvenniet hafva visserligen några betydliga eldsvådor inträffat, men dock icke så vidsträckta,
att licia kommuner blifvit husvilla. Den 30 Maj 1856 nedbrann Wifsta varfs ångsåg på Böleshohnen tillika
med en del af virkesförrådet; den 8 Augusti samma år ödelädes genom eldsvåda flera hus med deri förvarade
öfver 2,000 stigar kol på Mo bruk; den 16 Juli 1859 nedbrunno genom mordbrand uthusen på centralhospitalet
vid Hernösand; och natten emellan den 19 och 20 September 1860 utbröt eldsvåda i köpingen Örnsköldsvik,
dervid fem större och några smärre hus nedbrunno, men af förlusterna dervid rönte Brandstodsföreningen
föga känning, enär försäkring var tagen dels i Allmänna Brandförsäkringsverket för landet, dels i
bolaget Skandia, med flera. Flera byggnader, så i städerna som på landet, äro försäkrade i allmänna brandförsäkringsverken,
äfvensom i det nämnda Skandiabolaget. Der brandstod utgår, fördelas den än tingslagsvis,
än för flera tingslag tillika, än socknevis, allt efter träffade öfverenskommelser.
En frivillig bergning skorps är inrättad i Sundsvall, med af Kongl. Maj:t under den 27 November 1857
i nåder fastställdt Reglemente.
Om Sjöassuransföreningen är nämndt under afdelningen för handel och sjöfart.
Helsö- och sjukvården. Inom länet finnas tvenne offentliga Lasaretts- och Kurhusinrättningar, nemligen Tab. Litt.
i Hernösand och Sundsvall, på förra stället äldre och på det senare inrättad enligt Kongl. Brefvet den 19 Januari
1842 för Medelpad, efter hvilken tid den förra endast omfattar Ångermanland; ägande den förra, efter
tillbyggnad och utvidgning, rum för 60 och den senare för 12 patienter, hvilket antal dock efter qvinqvenniets
utgång äfven är betydligt utvidgadt. Läkareplatsen innehafves på begge ställen af en Stadsläkare i
hvardera staden. Patienternas antal och inrättningens kostnad visas af den å följande sida upptagne tab. Litt. Ii,
hvarvid anmärkes, att bland fripatienter i Hernösand äfven äro inberäknade de som på Nybergska frisängarne,
hvarom mera längre fram, njutit fri sjukvård, samt att kurhusafgiften för åren 1856 och 1857 varit i Hernösand
sex skillingar Banko och för de öfriga åren 20 öre, samt i Sundsvall för åren 1856 och 1857 likaledes
sex skillingar Banko och för de öfriga åren 16 öre Runt.
46
Westernorrlands län.
Epidemier. Meteorologiska iakttagelser.
Länet hade i äldre tider endast en Provinsialläkare och denna var tillika Lektor vid Gymnasium i
Hernösand, men 1783 erhöll Provinsialläkaren sin station i Sundsvall. Derefter anställdes 1818 en Provinsialläkare
i Nätra, hvilken 1850 förflyttades till Örnsköldsvik, så en i Sollefteå 1826, en i Hernösand 1830, en i
lorp 1843 och en i Fjellsjö 1854, samt efter qvinqvenniets slut en i Skog, enligt Kongl. Brefvet den 1 November
1861, så att länet nu har 7 Provinsialläkare, hvar och en med sitt distrikt, men med distriktindelningen
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit en reglering under den 30 September och den 9 Oktober
1858, hvilket förslag af Kongl. Maj:t under den 6 Juni innevarande år är i nåder fastställdt.
Några allmänna epidemier hafva under qvinqvenniet, enligt hvad förut nämndt är, icke inträffat, men
på vissa orter hafva dock sådana sjukdomar varit gängse. Uti koleran insjuknade 1856: 20 och dogo 16 personer,
år 1857 insjuknade 33 och afledo 19 personer och år 1858 insjuknade 13 och dogo 9 personer, men
sjukdomen sträckte sig icke utom städerna och några få socknar. Skarlakansfeber och messling, koppor, diarrhe,
lunginflammation och katarrhalfeber hafva i några socknar varit under qvinqvenniet gängse.
Tab. Litt. Kk. Om temperatur, barometerstånd och väderlek under qvinqvenniet inhemtas underrättelse, grundad på tre
observationer om dagen, af nedanstående tab. Litt. Kk.
Ta!). Litt. Ii. Sjukvården vid lasarett och kurhus.
År 1856
» 1857
» 1858
» 1859
» 1860
11 e
r n
ösa
n d.
S u
ll d
sva
1 1.
H e i
nosa n d.
S u n d s v
a 1 1.
Patienter.
Summa
kostnad.
Rdr R:mt.
Patienter.
Summa
kostnad.
Rdr R:mt.
U nderhållsdagar.
tö
CO
rr+-
P1
ö
CD
o
CO
Cfl
3 c
gg CD
p
P CD
c©’
5*
CA
1
ö
fis
tö
CD
93
sr
Co
CD
CD
VI P-<
2. <
S- O!
F|
Sc
‘-i
CA
C
3
3
?
K
g
5-
p
VI
CD
t->
93
93
CD
CD
CA
B
g
93
W
g
p
CD
t*
93
VI
93
'-i
CD
c-4-
S-
CA
a
3
3
3
172
173
184
142
142
95
41
42
67
57
26
24
42
32
39
293
238
268
241
238
9,865,65
8,783,73
8,456,34
9,687,72
7,887,02
61
99
85
54
55
28
26
27
36
18
2
91
125
112
90
73
4,922,52
5,696,37
4,968,93
4,225,io
4,674,04
6,754
2,496
1,850
3,372
3.015
6,604
6,951
6,635
5,248
5,312
13,358
9,447
8,485
8,620
8,327
1,933
1,802
2,321
2,013
1,408
2,015
2,120
2,249
1,580
2.360
3,948
3,922
4,570
3,593
3,768
Summa
813
302
163
1,278
44,680,4 6
354
135
2
491
24,186,96
17,487
30,750
48,237
9,477
10,324
19,801
Medeltal
163
60
33
256
8,936,09
71
27
-
98
4,897,39
1851-1855
153
83
33
269
9,557,75
43
42
3
88
4,740,44
Tab. Litt. Kk. öfversigt öfver väderleksförhållandena
1856.
1857.
1858.
Tempe-
ratur.
Barome-
terstand.
Klara
dagar.
Mulna.
Snöiga.
Regniga.
Tempe-
ratur.
Barome-
terstånd.
Klara
dagar.
P
CA
P
O:
ciq*
p
Regniga.
Tempe-
ratur.
Barome-
terstånd.
Klara
dagar.
Mulna.
Snöiga.
Regniga.
Januari
— 9°,39
25*, 2 6 2
12 j
15
3$
— 13°, 03
25*, 4 7 5
13$
15
2$
— 3",81
25*,469
«
18$
11$
2
3
Februari
— 6,78
25,401
12$
14
2
i
3'
— 3,4 8
25,521
13$
10
4
i
3
— 5,07
25,694
16$
9
2
$
Mars
— 4,01
25,612
17$
8!
5
—
— 3,72
25,628
11
14$
5$
—
— 1,83
25,119
11
16$
3$
$
April
+ 2,01
25,404
16
11!
1
1$
— 1,87
25.642
12$
14$
2
1
+ 1,80
25,312
17
10$
2$
—
Maj
+ 4,75
25,491
15
10|
$
4$
+ 4,86
25,669
22
8$
—
2
3
+ 7,80
25,445
18$
9$
—
3
Juni
+ 12,16
25,381
17!
10|
—
1$
+ 11,57
25,494
17$
9$
—
3
+ 14,94
25,569
20$
7$
—
2
Juli
+ 14,79
25,408
17!
10
—
3$
+ 14,20
25,338
14$
8$
—
8$
+ 18,59
25,47 7
23
5
—
3
Augusti
+11,11
25,381
14
12!
—
4$
+ 16,40
25,604
21$
8
—
1$
+ 16,58
25,607
20
9
—
2
September
+ 8,23
25,458
13
8!
—
8$
+ 9,76
25,518
14$
10$
—
4!
+ 12,18
25,448
13$
10
—
6!
Oktober
+ 4,61
25,657
12$
15$
2
3
2$
+ 5,73
25,462
10$
12
—
8!
+ 4,25
25,372
14
13$
2
3
2$
November
— 7,01
25,398
15$
9$
4!
J
+ 1,37
25,672
12$
15$
2$
—
— 3,53
25,358
12$
16$
1$
—
December
— 8,55
25,113
10}
16}
- 0,69
25,593
17$
11
2$
$
- 6,65
25,554
15$
14}
2
3
Under året
+ 1°,83
25*,414
174
143
22$
26$
+ 3°,42
25*,551
180$
137
19
OO
+ 4°,60
25*,452
201
132$
H$
20
Westernorrlands län.
Apothek. Vaccination. Barnmorskor. Centralhospital. Fattigvård. 47
Apothek finnas i Hernösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik och Torp, samt skola anläggas i Fjellsjö
oell Skog.
Helsobnmnar finnas i Sånga, sorn årligen af omkring 100 brunnsgäster begagnas, i Hernösand, med 12
å lf) sådana, och i Rogsta, der äfven några af kringliggande socknars allmoge begagnar vatten. Kallvattenkuranstolt
finnes i Sundsvall med särskild Läkare, och denna anstalt är vanligen anlitad af så många personer,
som utrymmet rnedgifver.
Vaccinationen har i de flesta socknarne bedrifvits med omsorg. De vaccinerades antal uppgick 1856 till
2,455, år 1857 till 2,240, år 1858 till 2,759, år 1859 till 2,560 och år 1860 till 2,240 personer, utom de revaccinerade,
hvilkas antal, då koppsmitta visar sig, vanligen är ganska stort; det uppgifves 1858 till 4,095
personer.
Examinerade Barnmorskor hafva till antal af 46 under qvinqvenniet funnits, och flere af dem äro examinerade
i den instrumentala förlossningskonsten. Blott få socknar sakna examinerade barnmorskor.
Den klagan, som under föregående qvinqvennier förts öfver qvacksalvare, fortfar ännu, och huru ofta
allmogen än ser offer falla för qvacksalveriet, kan den icke lösgöra sig från tron på dessa kloka gubbars och
gummors skicklighet. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har under den 5 December 1860 icke allenast gjort
framställning till Kongl. Sundhets-Kollegium om åtgärders vidtagande mot qvacksalveriet, utan ock genom
allmän kungörelse varnat länets innevånare för utprånglare af läkemedel.
Uti Hernösand finnes ett Centralhospital för de norra länen, eller hela Hernösands stift, med rum Tab. Litt. l.
endast för 50 personer; varande dock under inredning ett senare åren för emottagande af ytterligare 80 sin
nesrubbade
personer nybyggdt stenhus. Hospitalsläkare!! är tillika Stads- och Lasarettsläkare i Hernösand.
Patienternas antal och inrättningens kostnad har under qvinqvenniet varit det tab. Litt. L1 (å följande sida)
utvisar.
Om fattigvården i länet och dess kostnad meddelas i tab. N:o 13 sammandrag af de ifrån de sär- Tab. N:o 13.
skilda Fattigvårdsstyrelsens inkomna uppgifter, hvarvid måste anmärkas, att i en och annan socken flera
smärre fattigstugor i byarne äro uppbyggda, då i andra ett gemensamt fattighus finnes; att i många socknar
de fattiga försörjas genom kringvandring emellan hemmansägarne. hos hvilka de turvis njuta kost och husrum
en eller flera dagar; att barnen vanligen äro utackorderade hos välkändt, folk; att bland fattigvårdens
inkomster äro inräknade bränvinsutskänkningsafgifterne, bötesandelar, afgift vid bouppteckningar, bröllop,
i Hernösand under åren 1856—1860.
1859.
1860.
Medelförhållande 1856—1860.
2 5?
Et tö
r* p
U> •—
p Cl
qg sr
CO
B
B:
CD
°3
L, H
p cd
13
Et tö
ä- O
O- W
p Cl
qq p
%
P
zn
O:
ta
CD
”3
- S3
13
CD tÖ
ej p
Cfi ej
P-* w
<§ jf
g
p,
CO
B
O:
ta
CD
crq
P
T
B D
BL, rt>
V- p
P
P
03
P
öq
P
pj CD
H- p
p
Oq
P
09
p
* 1
S° s
P-i CD
y* p
B
P
03
P
crq
p
Januari
1°, 6 7
25f,208
14
15
1
1
—
7°, C 2
2574 09
7
131
91
2
3
— 7°, 104
257364
13A
14*
Q R
TT)
Februari
—
2,32
25,256
11
14
3
—
—
11,50
25,366
131
Ul
4
—
—■ 5,830
25,448
13 A
lif!
3
A
Mars
—
2,11
25,105
15
101
41
1
-
4,64
25,396
9
121
91
—
— 3,262
25,372
12-1?
12*
5+5+
A
April
+
0,50
25,355
13
13
4
—
+
0,65
25,573
15
101
31
11
+ 0,618
25,4 57
14fg
12
2*
n
Maj
+
7,53
25,672
22
8
-
1
+
5,44
25,421
13
131
11
31
+ 6,076
25,535
ISA
9*
*
2*
Juni
+
13,05
25,508
211
6
—
21
+
13,72
25,404
181
71
—
4
+ 13,088
25,471
19A
8*
—
2+S
Juli
+
10,27
25,476
211
7
—
2.1
+
16,26
25,457
21.1
6
-
31
+ 16,022
25,431
19A
7*
—
4*
Augusti
+
14,38
25,468
16J
10
-
41
+
14,4 7
25,332
12
121
—
61
+ 14,588
25,4 78
16 B
10*
—
3+1
September
+
10,18
25.4 53
11
11
-
8
+
9,26
25,336
15
9
—
6
+ 9,922
25,443
13A
9f?
—
6+1
Oktober
+
3,44
25,4 27
7
17
1!
51
+
3,63
25,415
101
16
1
41
+ 4,332
25,467
10 n
14+1
1°
TT
411
November
—
0,58
25,4 61
151
121
i
2
-
1,01
25,6 78
61
18§
21
21
— 2,172
25,513
12A
14*
2*
1
December
—
6,02
25,4 15
131
13j
4
i
3
—
10,71
25,595
lil
14
51
—
— 6,524
25,454
13tf
13B
A
Under året
+
4n,39
2574 00
180?,
137
181
281
+
2°, 3 3
25744 8
1521
145
36
321
+ 3°,313
257453
177H
138+1
21*
27*
48
Westernorrlands län.
Välgörenhetsinrättningar.
barndop m. m.; att tillskottet efter hemmantalet för de socknar, hvilkas fattige försörjas genom kringvandring,
är beräknadt efter en viss summa per dag, dels 33, dels 37, dels 50 och dels 75 öre; att sammanskott, dels
i spanmål, dels i kontant och dels i ved, dessutom i en del socknar ägt rum; att bruken särskildt lemnat
understöd till de på deras ägor boende fattige; att de af Kongl. Majit år 1856 nådigst beviljade undsättningsmedel
för fattiga blifvit till dem utdelade; samt att hvad som isynnerhet öfverklagas är att en mängd vandrande,
merändels försupna gesäller besvära allmogen med tiggeri och på många ställen, synnerligen hos ålderstigna
och aflägse boende, pocka sig till förtäring, samt med liderlighet, våld och hot, mer än ofta åstadkomma
fredstörande uppträden.
Såsom ägande sammanhang med fattigförsörjningen, må äfven nämnas något om de pensions- arli nödhjelpskassor,
samt andra dermed jemförliga välgörenhetsinrättningar, som finnas inom länet. Dessa åro:
1. Landtstats-pensionskassan stiftades 1805 genom öfverenskommelse emellan Landtstatstjenstemännen i
länet och grundar sig på årliga bidrag i spanmål efter markegång. Af denna kassa, som förvaltas af Landshöfdingen,
Landssekreteraren, Landskamereraren och Räntmästaren, njuta aflidne embets- och tjenstemäns samt
betjentes enkor och oförsörjda barn pension efter mannens och fadrens död. Inrättningens första reglemente
är af Kongl. Majit stadfästadt den 9 Juni 1807 samt förnyadt under den 22 Oktober 1842 och 13 Juni
1856, hvilket sistnämnde är det nu gällande. Kassan, som, genom en oredlig uppbördsmans tillgrepp, för
flera år tillbaka gjorde en betydlig förlust, hade 1855 en behållning af 25,437 Ridr 31 öre, som år 1860
hade minskats till 22,109 Ridr 16 öre. Pensionärernes antal var då 38;
2. Bevärings- och Bcitsmans-pensionskassan, uppkommen genom en förening mellan socknarnes deputerade
den 22 Januari 1813, örn ett sammanskott af hvarje rök, och stadfästad af Kongl. Majit under den 23
Mars 1813, dä det äfven i nåder bifölls, att de, till understöd i krigstid för svaga rotar, inrättade så kallade
underrökskassors behållning, 14,879 Ridr 12 sk. Banko, fick för ändamålet användas. Reglemente fastställdes
af Kongl. Majit under den 30 November 1813, och ytterligare föreskrifter om förvaltningen lemnades i Kongl.
Brefven den 4 December 1821 och den 13 Januari 1824, hvarefter förnyadt reglemente af Kongl. Majit i
nåder fastställdes den 1 Oktober 1851. Afven denna kassa led genom den ofvannämnde uppbördsmannen en
o
betydlig förlust, men erhöll genom Rikets Ständers frikostighet ersättning för kapitalförlusten. Ar 1855 hade
kassan en behållning af 34,948 Ridr 73 öre och 1860 en summa af 37,321 Ridr 51 öre. Vid sistnämnde
tidpunkt njöto omkring 70 afskedade beväringskarlar och båtsmän lika pension med den de innehade af Amiralitets-krigsmanskassan,
hvarförutom femtio enkor njöto 12 Ridr Rnnt hvardera i årligt gratial. Kassan förvaltas
af Landshöfdingen, Landssekreteraren, Landskamereraren, Räntmästaren och tvenne af Markegångssättningsdeputerade
valde ledamöter;
Tab. Litt. Ll. Hei •nösunds Centralhospital.
År 1856 . .
Antal
patienter.
Underhålls-
dagar.
Totalkostnad.
R:dr Runt.
52
55
48
48*)
46
18,005
16,592
15,493
16,559
15,770
12,797
13,040,4 2
12,374,57
12,685,03
13,465,74
» 1857 . . ... .
» 1858
,, 1859
» 1860 .
Summa
Medeltal
1851—1855
*) De här upptagna 48 patienterna hafva tillgodonjutit 8,618 mans- och 7,
portioner. Uppgiften i Kongl. Sundhets-Kollegii tryckta berättelse, sid. 1
249
50
57
941 qvinsportio
39, måste deref
82,419
16,484
17,883
ler, eller tillsai
ter rattas.
64,362,70
12,872,55
11,252,05
unans 16,559
Westernorrlands län.
Välgörenhetsinrättningar.
49
3. Nybergska stiftelsen. Genom testamente af den 25 Januari 1815 förordnade Rådmannen Erik Nyberg
bland annat, att till pensioner för borgare- och sjömansenkor lemnades ett kapital af 14,000 R:dr, till aflöning
åt ombudsmannen ett kapital af 300 R:dr, hvaraf han njuter räntan, till underhåll af tvenne frisängar
för fattige sjuke å lasarettet en viss summa *), till Stigsjö församlings fattige och skola 1,000 R:dr, till Handelsbetjenten
Lithanders dotter Erika Gustafva 1,000 R:dr, hvilka, om hon utan lagliga bröstarfvingar aflider,
tillfalla pensionsinrättningen, till Westernorrlands läns arbetshusinrättning 500 R:dr, eller tillsammans 16,800
R:dr Banko, som förvaltas af Landshöfdingen, Biskopen, Landssekreteraren, Landskamereraren, Borgmästaren
samt en handlande, en handtverkare och en fiskare. Pensionsfonden har sedan blifvit tillökad med 1,000
R:dr af Rådmannen Rydqvist, 200 R:dr af Fiskaren Arnström och 333 R:dr 16 sk., allt Banko, af Fiskaren
Fröberg, så att fonden nu utgör 18,333 R:dr 16 sk. Banko eller 27,500 R:dr R:rnt;
4. De under Drätselkammarens förvaltning varande donationsfonder, till förmån för borgerskapets i Hernösand
enkor och barn, nemligen a) Hammarbergska donationen, 333 R:dr 16 sk.; b) Lindströmska donationen,
400 R:dr; c) Westmanska donationen, 333 R:dr 16 sk.; d) Tjernbergska donationen, 666 R:dr 32 sk.; e) Gellerstedtska
donationen, 666 R:dr 32 sk.; och f) Almqvistska donationen, 1,000 R:dr, allt B:ko, af hvilka kapital, tillsammans
3,400 R:dr B:ko eller 5,100 R:dr Runt, räntan årligen utbetalas till behöfvande enkor efter aflidne borgare;
5. De under Konsistorii värd stående pensionskassor, till hvilka ecklesiastikstaten med årliga tillskott bidrager,
nemligen a) Första klassens enkehjelpskassa, hvars behållning 1855 var 5,964 R:dr 25 öre, som 1860 förökat
sig till 6,371 R:dr 51 öre; b) Första klassens enkehjelpstillökning med en behållning 1855 af 14,930 R:dr
12 öre och 1860 af 19,855 R:dr 92 öre; c) Andra klassens enkehjelpskassa, med behållning 1855 af 7,316
R:dr 54 öre och 1860 af 7,588 R:dr 7 öre; d) Andra klassens enkehjelpstillökning, med behållning 1855 af
9,285 R:dr 28 öre och 1860 af 14,714 R:dr; e) Fattige prestmans kassa, hvars behållning 1855 var 533 R:dr
32 öre och 1860 stigit till 1,074 R:dr 84 öre; f) Fattige prestdöttrar kassa, utgörande 1855 ett belopp af
546 R:dr 44 öre, hade 1860 stigit till 3,189 R:dr 95 öre; g) Treprocentsfonden. Sedan den genom författningarne
stadgade 3 procent centonal af Ecklesiastikstatens löner upphört att till Wadstena krigsmanshus- och
Amiralitets-krigsmanskassan ingå, samt medgifvet blifvit, att denna afgift fick disponeras af presterskapet efter
eget godtfinnande, beslöts vid 1856 års prestmöte i Hernösand, att den skulle läggas till kassan för fattige
prestman. Behållningen gjorde vid 1860 års slut 3,588 R:dr 27 öre; li) Kyrkornas enkehjelpsbidrag, som årligen
utdelas; i) Wibyggerå kronotionde-anslag. Genom Kongl. Brefvet den 18 Februari 1653 anslogs till
fattiga prestenkor underhåll all behållen spanmål af Wibyggerå sockens kyrkoherberge, under »Superintendentens
och Capituli disposition». Behållningen å denna fond utgjorde vid 186.0 års slut 105 R:dr 23 öre;
6. Pensionsinrättning för folkskolelärare inom Hernösands stift grundades 1856 och erhöll af Kongl. Majit
i nåder fastställdt reglemente den 17 September samma år. Dess inkomster äro andel i det af Rikets Ständer
för ändamålet anvisade statsanslag, delegarnes och skoldistrikternes afgifter, en årlig kollekt och enskilda donationer,
hvilka inkomster förvaltas af en direktion i stiftsstaden. Statsanslaget bestämdes sedan till 6,750 R:dr,
och de årliga revisionsberättelserna visa beloppen af inkomster och utgifter sålunda:
Inkomster.
Utgifter.
Ar 1857
» 1858
» 1859
» 1860
R:dr Ruut 9.108.69,
» 1,0 3 2,64,
» 903,31,
» 1,05 5,56,
varande kassans behållning vid 1860 års slut 11,653 R:dr 19 öre;
*) Bestämdes till 5,000 R:dr Banko, enligt Kongl. Serafimer-ordens-gillets bref den 11 April 1818.
Landsh.-Emb. uli Westernorrlands län und. ber. för åren 1856—1860.
7
50
Westernorrlands län.
Välgörenhetsinrättningar.
7. Löflingska testamentsfonden. Genom testamentarisk disposition af den 1 Mars 1793, sorn af Kongl.
Maj:t genom nådig resolution den 30 April samma år stadfästades, förordnade Majoren och Riddaren Magnus
Löfling, bland annat, att af ett kapital, 500 R:dr Banko, skulle räntan, 30 R:dr, årligen utgå till Hernösands
stad och Nora sockens fattige med 15 R:dr till hvartdera samhället, hvilka medel indrifvas genom Konungens
Befallningshafvande i Malmöhus län och hvarje år hitsändas;
8. Stipendiimedel. a) Genom testamente af den 1 Mars 1793, som äfven under den 30 April samma
år af Kongl. Majit gillades, gaf nämnde Major Löfling 2,000 R:dr Specie Banko, hvaraf räntan, 120 R:dr
samma mynt, skulle i 3 stipendier utgå för gymnasister vid Hernösands gymnasium. Denna fond förvaltas
äfven af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län, som årligen hitsänder räntan, hvilken öfverlemnas
till Konsistorium, som utnämner stipendiaterne; b) Biskopen och Kommendören Doktor Israel Bergmans
donation den 28 Juli 1841 af 1,200 R:dr Banko; c) Kommunitetsfonden, 600 R:dr s. m., enligt prestmötesbeslut
den 6 Februari 1817; d) Framlidne Kyrkoherden i Gudmundrå, Doktor Isak Norbergs testamente, den
23 April 1817, å 1,000 R:dr Banko; e) aflidne Stadsmajoren E. Nordlanders testamente den 7 September 1842
å 2,000 R:dr Banko; f) Kyrkoherden i Bygdeå Doktor C. J. Nortmans och dess fru U. C. Nordins testamente
den 23 December 1798 och den 1 Augusti 1815 å 225 R:dr Banko; g) en okänd gifvares gåfvobref den 11
Maj 1859 å 1,000 R:dr R:mt; h) framlidne Lektorn, Doktor Johan Sahlbergs testamente den 24 Mars 1810
å 500 R:dr, hvaraf räntan först efter nuvarande innehafvarens död tillfaller stipendiifonden; i) framlidne Justitie-Borgmästaren
Doktor Ellbergs testamente den 5 April 1839 å 5,000 R:dr Banko, och k) Expeditionsfogden
Olof Tunmarks testamente den 25 Juni 1845 å 1,000 daler k. m., nu utgörande 900 R:dr Runt. Alla
dessa fonder gå till stipendier för ynglingar vid Hernösands elementarläroverk, utom den sistnämnda, som är
anslagen för Sundsvalls skola;
9. Lönefonder, a) Genom testamente af den 12 Januari 1831 förordnade Sjökaptenen Anders Bergman
Miller, att 500 R:dr Banko skulle af hans efterlemnade tillgångar lemnäs, hvaraf räntan skulle utgå till förbättrande
af de lägre skollärarnes i Hernösand löner; &) en Olivenhamn gaf genom donationsbref den 11
Juli 1780 ett belopp af 240 R:dr Banko till samma ändamål. Fondens nuvarande belopp och användning
grundar sig på Kongl. Maj-.ts Resolution den 3 Maj 1820;
10. Till flickskolan i Hernösand äro följande fonder donerade: a) Lektorn Doktor Sahlbergs af den 24
Mars 1810, utgörande 1,056 R:dr R:mt; b) Enkefru Inga Margreta Almqvists, enligt testamente den 3 April
1854, å 500 R:dr Runt; varande begge dessa fonder förvaltade af Konsistorium, som årligen utbetalar räntan,
hvarförutom hufvudsakligen genom gåfvor af tvenne aktningsvärda fruntimmer ett skolhus med boställsrum
för lärarinnan blifvit uppbygdt.
Hernösand i Lands-Kansliet den 28 Juli 1862.
W. G Y N T H E R.
Jac. Wilh. Langelius.
C. W. Rydvall.
Westernorrlands län. Tabb. Nås 1 och 2. 51
Tab. IV:o I.
FOLKMÄNGD.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
Enligt de mantalslängder, som upprättats vid slutet af
Den 31 December enligt
motstående år.
Utskrif-
husförhörslängderna.
Hela folkmängden af
Deraf frie från mantalspengar.
nings-
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
manslcap.
Å landsbygden.
1856
49,691
53,075
102,766
47,722
51,577
99,299
17,496
20,084
37,580
3,689
1857
50,251
53,587
103,838
48,487
52,094
100,581
18,387
20,974
39,361
3,708
1858
51,211
54,367
105,578
50,033
53,121
103,154
19,344
21,445
40,789
3,763
1859
52,375
55,392
107,767
50,952
54,096
105,048
19,749
21,827
41,576
3,692
1860
52,902
56,096
108,998
52,150
55,297
107,447
20,022
22,265
42,287
3,539
I städerna.
Hernösand: 1856
1,439
1,669
3,108
1,226
1,554
2,780
529
530
1,059
84
1857
1,440
1,629
3,069
1,242
1,548
2,790
551
574
1,125
91
1858
1,456
1,634
3,090
1,245
1,607
2,852
569
626
1,195
78
1859
1,507
1,653
3,160
1,269
1,582
2,851
581
605
1,186
81
1860
1,490
1,749
3,239
1,327
1,679
3,006
604
670
1,274
73
Sundsvall: 1856
1,884
1,991
3,875
1,632
1,938
3,570
564:
627
1,191
159
1857
1,953
2,093
4,046
1,690
1,980
3,670
641
678
1,319
164
1858
2,023
2,129
4,152
1,803
2,112
3,915
753
805
1,558
154
1859
2,103
2,229
4,332
1,779
2,104
3,881
683
752
1,435
145
1860
2,124
2,308
4,432
1,855
2,192
4,047
717
773
1,490
137
Summa för begge städerna 1860
3,614
4,057
7,671
3,182
3,871
7,053
1,321
1,443
2,764
210
Summa för hela länet 1860
58,516
60,153
116,669
55,332
59,168
114,500
21,343
23,708
45,051
3,749
Tab. N:o 2.
JORDBRUK.
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
I medeltal för åren 1856—1860.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Bland-
säd.
Arter.
Potatis.
Roffrö.
Linfrö.
0
Arliga utsädet på tunnland  tunnor
Arliga behofvet för länet till utsäde  »
a
i
10
i
1,786
1
22,500
U
2,432
u
2,556
u
786
6
20,699
1£ U
i t:a*)
1857
8-20
7-8
7-8
7-8
6- 8
1858
9-20
6—8
6-8
6-8
8-12
1859
8—16
5-7
5-7
5-7
6— 7
! 1860
8—14
7-9
7—9
7-9
8- 9
1 Ärlig förbrukning på person i medeltal  tunnor
*) å 48 kannor på tunnan.
t
v
3
Anm. I afseende på denna tab. och tab. N:o 3, som för likformighet med öfrige femårsberättelser blifvit ur
till sjelfva berättelsen, sidd. 8 och 9.
denna berättelses text ntdragne, hänvisas i öfrigt
52 Tabb. Nås 3 — 6. Westernorrlands län.
Tab. JV;o 3.
BOSKAPSSKÖTSEL.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
År 1860-1861.
Hästar.
Tjurar.
Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Getter.
Svin.
13,050
1.553
39,160
9,790
57,100
6,632
6,520
o
Till tab. N:o 4, SKOGSHUSHÅLLNING, hafva upplysningar ej lemnats utöfver hvad berättelsens text
innehåller.
Tab. N:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
O
Ar.
Björnar.
Vargar.
Lodjur.
Jerfvar.
Räfvar.
Mårdar,
11 illrar
och Her-  meliner.
Uttrar.
Skjälar.
Örnar.
Hökar,
Ugglor
och
TJfvar.
Falkar
och
Glador.
Belopp af utbe-  tald belöning.
R:dr It.mt,
1856
11
—
36
2
297
32
5
43
45
1
1857
8
20
—
191
20
2
86
1
25
—
1858
8
1
10
—
212
29
14
86
—
64
—
1859
5
1
21
—
274
30
6
79
—
27
-
1860
7
—
24
3
388
21
6
115
2
58
—
Summa 1856 —1860
39
2
lil
5
1,362
132
33
409
3
219
1
». 1851-1855
20
6
83
5
1,141
102
24
230
28
105
1
Till tab. N:o 6, AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR, hafva bidrag ej kunnat erhållas utöfver hvad i
berättelsens text är anfördt.
Westernorrlands län.
Tab. N:o 7.
53
Tab. IVso 1.
BERGVERK, BRUK, FABRIKER och MANUFAKTUR-INRÄTTNINGAR samt HANDTVERKERIER.
Ar 1860.
Bagare
Barberare
Bleckslagare
Blockmakare och Svarfvare ..
Bokbindare
Boktryckerier
Bresilje- och Kritförmalnings
verk
Bryggare
Bundtmakare
Byggmästare
Färgeri er
Förgyllare
Garfver ier
Glasbruk
Glasmästare
Guldsmeder
Hattmakare
Hofslagare och Smeder
Jernbruk
Jerngjuterier
Jernmanufakturverk
Kakelugnsmakare
Klockgjutare
Kopparslagare
läderfabrik
Manglar
Masugnar
Meta llh a mrar
Mjölqvarnar
Murare
Målare
Orgelbyggare
Pappersbruk
Platslagare
Bepslagerier
Sadelmakare
Segelduksfabrik
Skeppsvarf
Skomakare
Skräddare
Slagtare
Snickare
Sockerbagare
Strumpväfvare
Stångjern sverk
Sömmerskor
Tegelbruk
Tenngjutare
Trädgårdsmästare
Tunnbindare
Tändsticksfabrik
Ullspinneri
Urmakare
Vadmalsstampar
Vagnmakare
Ölbryggerier
Summa
Bergverk, bruk, fabriker och manufaktur-inrättningar
17
å landsbygden.
Ägare.
K
fcd
12
11
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder
206
6
114
11
206
17
13 i
Uider 15
års ålder.
i städerna.
23
14
101! 68 i 37 I 767 i 8 I 83 ! 10
3 <
2. ^
3 3-
js rr
Ägare.
t*J
14 8
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
Öfver 15
års ålder.
1 12
2
14
39
Under 15
års ålder.
10 11 I 12 13 14 ; 9
10 | 11 12 15
Handtverkerier
landsbygden.
Mästares biträden
af
31
17
o
308
255
34
652
112
i städerna.
1
2
3
9
1
10
3
11
3
9
Mästares biträden
af
4 6
11 1
2 ! —
3 —
1 —
7 4
1 10
6 5
1 2
11 9
10. 11
25 31
12 24
179
6 3
— 1
112 69
2 i 447
54 Tabb. Nås 8 och 9.
Westernorrlands län.
Tab. X:o 8 A.
ALLMÄNNA VÄGAR.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
Länge
i mil
Kostnaden för
p p
*-+5 M
g: IS
cg w <£*.
» " a p
S.S-I s*
i' !' ^ 5'
5 03 Cu
O P
p p £_
<i p:
0
Ms P
O; « ms
■< a- . °
p: p: O- 3
03 M CD ^
fulländade nya
vägar
omlagde eller betyd-  ligt förbättrade
vägar
Särskilde slag af vägar.
** § 2L
pj p
CD 05
5 s?®
(gsB g,
p p sr
CD cj
"* P 'p-CTQ
£■“ ti
a3L
M
co
C+T
P
af ko
nernes
p
Ma
CO
P
B
CD P
cd fr*
CO 0
vid periodens slut.
under perioden.
g
O
PP
O
mmu- I
medel. I
i
0
Pj
CD
Ig
CP p
CD 1
R:dr R :mt.
R;dr R:mt.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
89 \
88|
3i
10,600
17,400
11,469
11,900
32 H
2344
i
1
US
Socknevägar
45H
U
14,260
Summa
1674
11344
44
4*
10,600
17,400
11,469
26,160
Tab. X:o 8 B.
GÄSTG1FVERIER ocii SKJUTSNING.
1
2
3
4
5
Gästgifveriernas antal
g
CD
PJ
O
►pT
p
p-1
Södra Ånger-  manland.
Norra Ånger-  manland.
Summa
i hela
länet.
Antal hästar, utgångne till
År.
Kungs- och
kronoskjuts.
Gästgifveri-,
häll- och
reservskjuts.
vid allmän landsväg ..
13
24
16
53
1856
1,184
46.500
» häradsväg
3
4
—
7
1857
333
46,700
» sockneväg
2
—
—
2
1858
881
40,300
i städer
1
1
—
2
1859
203
42.700
med införd skjutsentreprenad
10
10
15
35
1860
1,092
45,100
Summa
3,693
221,300
Anm. Jemför de i berättelsens text, sid. 29, meddelade upplysningar.
Tab. Xso O.
SJÖFART och HANDEL, ÅR 1860.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
S
j
ö 1
a
r t.
H
a
n
d
e
1.
Fartyg och båtar, begagnade till
Gross-
Handlare.
Minut-
Handlare.
H
a n
d
1 a
n d e
inrikes sjöfart.
utrikes sjöfart.
idkande
både gross-  och minut-  handel.
enl. § 3
mom. 1 af
Handels-  Ordn.
qvinnor
enl. § 4
Handels-  Ordn.
med in-  och ut-  ländska
varor.
med
landt-
manna-
varor.
med egna
tillverk-  ningar.
>
t!
P
Lästetal.
Besätt-
ning.
Antal. |
Lästetal.
Besätt-
ning.
Antal.
Skeppare. |
Sjöfolk.
Skeppare.
Sjöfolk.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
j Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Husbönder.
Betjening.
Ä landsbygden
35
609
35
58
_
111
21
2
32
2
62
13
14
1
» Hernösand
16
377
—
40
6,357
—
—
13
1
48
19
_
62
90
12
_
» Sundsvall
10
417
43
6,787
—
—
10
n
66
25
5
10
5
Summa
63
1,435
35
58
85
13,206
—
—
23
12
127
58
5
10
62
90
18
—
lil
21
—
—
—
—
Anm. Jemför tabb. Litt. S—X samt Z—Ä
i berättelsens text,
ur hvilka detta sammandrag upprättats i Statistiska Central-Byrån.
Westernorrlands län. Tab. N:o 10. 55
Tab. Xso 10.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER Å LANDET, TOMTER och JORDAR I STÄDERNE m. m. ÅR 1860.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12-13
14
15
16
17
18
19 i
Å 1
a n d s b y g
den.
I
städe
n a.
Heraman och jord-  lägenheter af alla
slag, efter olika
natur, enligt nya
jordeboks-ord-
Hemman.
Antal
Tomter.
Jordar.
Uppskattningsvärde.
Mantal.
W
B
cr
p
p
B
P->
Uppskatt-
Tomter, jordar
Antal.
0
0 ,
B" £>0
cT co
g-
B
C/2
B
3
a
E:dr R:mt.
Oförmedladt.
Förmedladt.
B^
s*
crq
CO
>1
P->
O
73
fr
CO
£~
cr;
Oq’
0
B
nings-
värde.
och lägenheter
af alla slag.
cr
CD
o-1
'■<
O
C
CD
O-
wk
crq
S 0
s 3-
«g*P
r-J e-t-
Pj b
• B
B
B
. P
B
g-w
0 B
B S
=-i
O
»-i
crq 1-dB
i ningen.
CD
P
>-*
ps
CD
CD
<~i
E:dr B,:mfc.
crq
Pj
CD
crq
CD1
Tunnland.
B^
p1
B
SL
CD O
•* B
P
saä
CD 1
Medelpad.
Hernösand...
259
17
539
1,025
1,564
—
797,803
93,365
891,168
13 Bl
432
1 q 1 b 2
4_q 9 17 0
29
32
121
68,800
3,952,240
3854
1,042
3,043
4,085
4. R 1
1,448,230
200,770
1,649,000
2,639
1,621
75 c, 5
7505
‘STtt
26
30
58,250
Summa
453mu
453
2,694
1,651
153
4,079,290
Södra Ångerman-  land.
4.03 0 1 «
^UÖTff¥
40|%f
67
207
OQQ ACR
37 Ort 0 0
JJÖ(n CG) Ö 0
598HW»
2,988
1,774
295
4,242,223
q rt 7
q rt7
16
32
53,582
Summa
648BS8
648J4K
3,071
1,806
502
4,527,870
Norra Ångerman-  land.
16A
559JB4
15B1
514.VA
82
71,855
3,277,977
2,362
1,428
599
1
2,700
Summa
5758414
530jS4n
2,362
1,428
599
82
3,352.532
Eller tillsammans
för hela länet.
70.1.1 fl a 0 fl 5
70 03775
96
321
372,720
1.590AVAVÅ
1 fl 0 r 5 0
ljOiÖTUTTöTnJ
7,989
42
4 823
416
11,472,440
62
114,532
1
Summa
l&WMu
1,632iVVöu
8,127
4,885
737
11,959,692
Summa
6444
1,581
4,068
5,649
4tsV
2,216,033
294,135
2,540,168
56 Tabb. Nås 11 och 12. Westernorrlands län.
Tab. NiO 11.
LAGA SKIFTEN m. m. ÅREN 1856—1860.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
År.
Sökta
skif-
tens
antal.
Fastställda skiften.
Arfvoden till
landtmätare
och gode män
för laga
skiften.
R:dr R.-mt.
Hela beräk-  nade utgifts-  ersättningen.
R.dr R:mt.
Antal.
Skiftade mantal.
Skiftade qvadratrefvar.
Oförmed-
lade.
Förmed-
lade.
Inrösningsjord.
Afrös-
nings-
jord.
Åker.
Äng.
Odlings-
mark.
1850
185
185
185
186
Summa 1856—60
53
64
38
65
56
25
29
35
29
42
28J
30M
4211
29U
8,497
7,680
10,308
9,724
16,624
20,440
16,042
31,000
32,313
32,675
4,140
5,078
4,235
5,696
7,993
270,207
271.578
393,266
413,809
379,283
31,720
31,401
51,725
54,718
70,859
30,056
30,424
37,430
53,016
67,520
276
160
164**
52,833
132,470
27,142
1,728,143
240,423
24,042
12,021
218,446
Approximationsvis utföras ytterligare följande kostnader:
Lösen för renoverade kartor och skifteshandlingar till 10 procent af a rf
För ägodelningsrätters sammanträden inom skifteslagen, i följd af besvä
Atgångne dagsverken samt jordägarnes tidspillan under förrättningen m
r, med 5 procent dito
. m. 20 procent af arfvoden, som tilläggas de i sista kolum-
48,084
266,530
016
Summa
276,486
543,
Tab. IVso 12.
SPARBANKER.
1 | 2
3
4
5
6
7
8
9
10 | 11 | 12 | 13
14
Sparbankens benämning och
stiftelseår.
Antal
del-
egare
Hela
kapital-
tillgån-
gen
R:dr
Öfver-  skott eller
besparing
öfver del-  egarnes
andel
R:mt
Af del egarne
insatt belopp. R:dr R:mt.
uttaget belopp. R:dr R:mt.
vid periodens slut.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Hernösands, stiftad 1827, med
21 filialafdelningar i socknarne
Sundsvalls, stiftad 1848
Summa
1,133
460
150,541
99,189
10,575
7,184
35,897
19,846
24,103
12,587
30,374
10,372
50,319
20,768
28,945
20,240
13,143
8,480
19,182
9,293
24,539
16,067
31,469
10,083
61302
7,214
1,593
249,730
17,759
55,743
36,690
40,746
71,087
49,185
21,623
28,475
40,606
41,552
68,516
Westernorrlands län.
Tab. N:o 13.
FATTIGVÅRDEN.
Tab. N:o 13.
57
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
Ar.
Fattig-
vården
Antal fattighus.
Antal fattighjon,
sorn erhållit full försörjning.
Antal af fattig-  vården under-  stödde, som ej
lätt full för-  sörjning.
Fatt
i g v å
r d e n
s
gemensam, för hela
samhället.
delad på nedanstående
antal rotar eller kretsar.
Aldre personer
vårdade
Barn vår-  dade i och
utom fat-  tighus.
Summa.
Summa af båda könen.
inkomster.
samtliga
utgifter
i och för
fattigför-  sörjnin-  gen.
i fattig-  hus.
på annat
sätt.
Afkastning af
egendom, kol-  lekter m. m.
Personliga
fattig vårds-  bidrag.
Värdet af till-  skott efter
hemmantal
Ersättning
p 1 s s1
Summa.
M.
Q.
M.
Q.
M.
Q.
M.
Q.
M.
Q.
S:a.
CD t»
Qj c+-
cT
r -- oi
i
SS.
grew §
»i < B
F7 8-
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr,
1856
52
162
40
27
77
125
204
174
176
326
457
783
436
838
1,274
13,263
15,166
33,840
63
24
62,356
58,798
1857
52
162
40
27
76
140
211
179
172
346
459
805
455
878
1,333
12,941
14,959
35,015
362
63,277
65,095
1858
52
162
40
28
78
127 215
190
196
345
489
834
410
897
1,307
15,758
16,815
35,268
20
110
67,971
66,718
1859
52
162
41
30
78
132 226
205
203
367
507
874
431
912
1,343
13,752
13,590
38,063
4
244
65,653
69,322
1860
52
163
44
31
79
130 217
201
207
362
503
865
445
973
1,418
15,463
18,754
38,967
576
98
73,858
73.896
STOCKHOLM, 1862.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
KONGL. BOKTRYCKARB.
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIERA STATISTIK
hj Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd.
LANDSHÖFDINGE-EMBETETS
UTI
JEMTLANDS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ÅREN
1856—186©.
Den statistiska och ekonomiska berättelse för perioden 1856—1860, hvilken jag härmed går att rörande det
mig i Nåder anförtrodda Jemtlands län underdånigst afgifva, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag
till förändradt formulär för dylika berättelser, som af t. f. Chefen för Statistiska Central-Byrån blifvit
framställdt, har icke kunnat erhålla den fullständighet och noggrannhet, som vore önskvärd. Dertill skulle
hafva erfordrats en under hela perioden fortgående iakttagelse af alla de förhållanden, som skola utgöra berättelsens
föremål och icke äro af beskaffenhet att efteråt kunna ur tillgängliga officiela handlingar utredas.
Men de brister, hvilka, i saknad af en sådan fortgående iakttagelse, måste vidlåda ifrågavarande berättelse,
bevisa derföre allsicke, att fordringarne, enligt formulärförslaget, öfverstiga hvad i framtida berättelser kan
och bör fullständigt efterkommas.
1. Länets indelning och naturbeskaffenhet t allmänhet.
Någon förändring i länets gränser har icke under perioden blifvit vidtagen; och, enligt hittills kända
förhållanden, beräknas länets areal utgöra 43 3,362 qvadratmil.
Den från afvittrings-, socken- och skifteskartor sammandragna nya och till planen fullständigare harta
öfver hela länet, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga beslut den 21 December 1860 blifvit i ofulländadt
skick från aflidne Förste Landtmätaren J. A. Albins sterbhus inköpt, och med hvars komplettering arbetet
fortgår, har ännu icke hunnit sin fullbordan. Hvarken före eller under ifrågavarande period hafva några topografiska
eller geologiska karteverk öfver länet blifvit utgifna; men så snart den Albinska kartan hinner full
Landsh.
-Emb. uti Jemtlands län und. ber. för åren 1856—1860. 1
2
Jemtlands län.
Karteverk. Administrativ indelning och oregelbundenheter deruti.
bordas och kan tjena till ledning vid geologiska undersökningar, hvilka i flere hänseenden äro af stort vetenskapligt
och praktiskt intresse påkallade, synes arbetet dermed kunna och böra företagas.
Öfver Kyrkås socken har ekonomisk karta under perioden blifvit upprättad, och numera finnas dylika
kartor öfver länets alla socknar, med undantag allenast af Lith och Frostviken, öfver Jivilka socknar kartearbetet,
sedan flera år tillbaka börjadt, af tillfälliga orsaker blifvit afbrutet; hvarjemte anmärkas bör, att
o o
äfven sockenkartorna öfver Berg med Åsarnes kapell, Offerdal, Mattmar, Aspås och As i vissa delar sakna
nödig fullständighet, samt att kartan öfver Alsen, ehuru fullständig, likväl, i anseende till afvikelser från det
för dylika arbeten fastställda formulär, icke kunnat såsom sockenkarta godkännas. Om också några af öfriga
kartor, såsom upprättade tidigare än allmänna grunder för sådana arbetens form och innehåll blifvit stadgade,
icke kunna tillfredsställa alla förväntningar af ett dylikt karteverk, enligt nyare fordringar, är det emellertid
ett lika lyckligt som anmärkningsvärdt förhållande, att Jemtlands aflägsna och vidsträckta län, der afvittringsverket
knappast kan sägas vara fullkomligt afslutadt och en betydlig del af jorden icke heller undergått
laga skifte, likväl redan är i besittning af ett fullständigare ekonomiskt karteverk, än måhända något annat
län i riket.
Länets judiciela, administrativa, medicinska och militära indelning har icke under femårsperioden undergått
någon förändring. I kyrkligt hänseende deremot hafva följande nya regleringar under samma tid dels
inträdt, dels blifvit beslutade.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 2 Februari 1856 är f. d. Offerdals pastorat, som utgjordes
af Offerdals, Alsens och Mattmars socknar, deladt i 2:ne, af hvilka den förra moderförsamlingen
utgör det ena samt Alsens och Mattmars socknar, med Alsen till moderförsamling, det andra. På grund af
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 27 Juni 1856 är bildadt Näs pastorat af Näs socken, som frånskiljdes
Brunflo pastorat, och Hackås socken, sorn förut tillhörde Ovikens pastorat. Efter inträffad kyrkoherdeledighet
i Föllinge pastorat, afskiljdes derifrån år 1860 Frostvikens kapellförsamling och blef eget lappmarkspastorat,
enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 20 April 1849. Härförutom har Eders Kongl. Maj:t
dels den 31 Mars 1857 i Nåder bifallit, att, vid inträffande kyrkoherdeledigheter, Stuguns kapellförsamling af
Ragunda pastorat och Borgvattnets kapell af Hammerdals pastorat skola jemte några byar från Refsunds och
Liths pastorater af Jemtlands län och från Ramsele af Westernorrlands län få bilda särskildt pastorat; dels
ock den 13 April 1859 meddelat Nådigt tillstånd för vissa aflägsna byar af Hackås socken att bilda Gillhofs
kapell-lag; men ingendera af dessa regleringar har ännu kommit till utförande.
Tab. Litt. a. Den å följande sida upptagna tabellariska uppställning, Litt. A, öfver länets indelning i kyrkligt, judicielt,
administrativt, medicinskt och militäriskt hänseende vid periodens slut lemnar en, så vidt möjligt, enkel
öfversigt af dessa förhållanden; och har socknarnes areal jemväl blifvit i tabellen intagen, till upplysning angående
de olika distriktens omfattning.
Till oregelbundenheter i länets indelning, hvilka under perioden blifvit afhjelpte, torde kunna räknas:
a) att hemmanet Hvitvattnet om | mantal, enligt Kammar-Kollegii skrifvelse den 3 Mars 1857, omflyttats
från Föllinge socken och Liths tingslag till Hammerdals socken och tingslag; och
b) att hemmanen Qvarnsjö N:is 1 och 2, hvartdera om ^ mantal, Skåland N:is 1, 2, 3 och 4, hvartdera
om 3 mantal, samt Digerberget N:is 1, 2 och 3, hvartdera om l mantal, jemte kronotorpet Digerberg, jemlikt
Kammar-Kollegii skrifvelse den 20 Augusti 1857, blifvit skiljde från Bergs socken och tillagde, Qvarnsjö och
Skåland, Klöfsjö socken samt Digerberget Rätans socken, allt inom samma pastorat och tingslag.
Såsom qvarstående oregelbundenheter må anmärkas:
a) att byarne Stamsele och Texan i judicielt och administrativt hänseende tillhöra Ramsele tingslag och
Westernorrlands län, oaktadt de, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 27 Januari 1832, i ecklesiastikt
hänseende äro lagda till Ströms socken af Jemtland;
Jemtlands län.
Administrativ indelning och oregelbundenheter deruti.
3
b) att byn Björkvattnet, likaledes i judicielt och administrativt hänseende hörande till Ramsele tingslag
af Westernorrlands län, åtnjuter kyrkorätt i Borgvattnets kapellförsamling, och, jemlikt Eders Kongl. Majrts
Nådiga Bref den 31 Mars 1857, framdeles skall i ecklesiastikt hänseende tillhöra Stuguns och Borgvattnets
blifvande nya pastorat; äfvensom att byar inom Liths och Refsunds tingslager skola läggas till samma pastorat,
hvars hufvudsakliga delar dessutom tillhöra 2:ne olika tingslag och länsmansdistrikt, nemligen Hammerdals
och Ragunda;
Tali. Litt. A.
Länets administrativa indelning.
Socknar oell pastorat.
(Moderförsamlingars och pastorats
namn kursiverade.)
Areal.
Geom.
tunnland.
Kontrakt.
Tingslag.
Domsaga.
Länsmans
distrikt.
Fögderi.
Provinsial
läkare
distrikt.
Militär indelning.
Hammerdal med Borgvattnets kapell..
Ström, Alanäset
Frostviken
Föllinge med Hotagens kapell
Lith
Häggenäs
Kyrkås
Ragunda
Fors
Hällesjö
Håsjö
Stugun
Refsund
Sundsjö
Bräcke
Bodsjö
Brunflo
Marieby
Lockne
Näs
Hackås
Rödön
As
Aspås
Näskott
Offerdal
Alsen
Mattmar
Undersåker
Åhre
Kall
Mörsill
Sunne
Frösö
Norderö
Hallen
Marby
Oviken
Myssjö
Berg med Åsarnes kapell
Rätan
Klöfsjö
Hede med Storsjö kapell
Wemdalen
Tännäs
Sveg
Linsell
Elfros
Öfver-IIogdal
Lillherrdal
Staden Ostersund, tillhörande Brunflo
pastorat
402,500
472,180
1,014,477
701,409
163,597
97,590
25.922
192,266
102,109
170,570
82,711
143,023
164,688
109,750
120,938
119,741
65.900
6,896
37,546
27,987
76,867
23,512
22,157
47,552
21,622
418,590
93.901
25,038
450,219
428,594
463,545
65,781
23,276
15,389
5,069
168,888
19,768
245,530
21,315
238,887
205,577
52,145
698,193
222,511
433,480
309,296
239,468
88,153
44,686
487,646
927
Norra
Södra
Södra
Norra
Hammerdals
Liths
Ragunda
Refsunds
Brunflo
Ovikens
Rödöns
Offerdals
Undersåkers
Sunne
Hallens
Ovikens
Jemtlands
norra
Södra
Norra
Södra
ITelsingl:ds
Vestra öfre
Södra
d:o
Hede
Svegs
Hammerdals
Lapplänsmans
Liths
Ragunda
Refsunds
Brunflo
Lockne
Ovikens
Rödöns
Offerdals
Undersåkers
Lapplänsmans
Sunne
Hallens
Ovikens
Bergs
Hede distr, för
I Hede och Wemdalen.
Tännäs för
Tännäs och
Storsjö.
Norra
Södra
Herjeå
dalens
-
Lillherrdals
jurisdiktion och administration.
Norra
Södra
Norra
Södra
Norra
Westra
Södra
Westra
Södra
Herjeå
dalens
-
Rotar
1 52
Fältjägare
( 28
d:o
17
d:o
21
Hästjägare
5
d:o
4
d:o
\ 23
Fältjägare
17
d:o
> !6
d:o
8
d:0
) 11
d:o
25
d:o
17
d.o
9
d:o
9
d:o
20
Hästjägare
18
d:o
4
d:0
.12
d:o
! 8
d:o och
1 10
Fältjägare
16
Hästjägare
12
d:o
9
d:o
6
d:o
I 21 Hästjägare oc
j 9 Fältjägare
18 Hästjägare
7 d:o oc
1 Fältjägare
d:o
17 d:o
21 d:o
7 d:0
13 Hästjägare
6 Fältjägare
6 Hästjägare oc
8
d:o
31
d:o
9
d:o
45
d:0
25
d:o
36
d:o
12
d:o
5
d:o
Norra
Befriade från
rotering, emot
viss afgift.
Båtsmanshåll
4
Jemtlands län.
Naturbeskaffenhet i allmänhet.
c) att Öfver-Hogdals församling af Svegs tingslag och Herjeådalens fögderi utgör annex till Ytterliogdal
inom Norra Helsinglands fögderi och domsaga af Gefleborgs län samt lyder under Upsala erkestift,
då deremot hela det öfriga Jemtlands län tillhör Hernösands stift;
d) att byarne Lenstersjö, Kroknäs, Öfver- och Ytter-Turinge, i judicielt och administrativt hänseende
tillhörande Rätans socken och Bergs tingslag af Jemtlands län, hafva kyrkorätt i Hafverö socken af Westernorrlands
län;
e) att af det nybildade Näs pastorat moderförsamlingen tillhör Jemtlands norra domsaga och fögderi
samt Lockne och Näs länsmansdistrikt, men annexförsamlingen Hackås deremot södra domsagan och fögderiet
samt Ovikens länsmansdistrikt;
f) att byarne Qvittsle och Hökbacken, belägne inom Mattmars socken, i ecklesiastikt hänseende tillhöra
Alsens pastorat af Offerdals tingslag, men i judicielt och administrativt hänseende lyda under Hallens tingslag;
och slutligen
g) att byarne Rotnäset och Granön tillhöra Frostvikens socken samt i judicielt och administrativt hänseende
lyda under Hammerdals tingslag, men åtnjuta kyrkorätt i Tåsjö socken af Westernorrlands län.
Frågor om afhjelpande af flera bland dessa orgelbundenheter äro för närvarande på pröfning beroende.
Om naturbeskaffenheten af Jemtlands utefter fjellryggen utsträckta landskap råder i allmänhet föga kännedom
och den föreställningen, att det hufvudsakligen utgör ett af berg uppfylldt, föga odlingsbart land.
Ingen föreställning kan dock vara mindre grundad. Om man undantager sjelfva gränssträckan emot
Norge och de derifrån till det inre landet skjutande fj ellar mar, såsom i Frostviken, Föllinge, Offerdal, Undersåker,
Oviken och Klöfsjö, hvarest förekomma fjellhöjder, hvilka dock ofta förete hög gräsvegetation samt
ända till 1,500 fot öfver hafvet och till och med deröfver på sluttningarne erbjuda tillfälle till odling samt
frambringa rika skördar af råg, korn och potatis, framställer sig det inre landet såsom en vidsträckt högslätt,
omkring 1,000 fot öfver hafvet, genomskuren af otaliga vattendrag samt emellan dessa bildande mot
vattendragen sluttande jordhöjder; men endast undantagsvis uppreser sig på hela denna landsträcka någon
naken ofruktbar bergsrygg. Från Ströms stora vattendal i norr till Klöfsjöfjellen emot Herjeådalens gräns i
o
söder eller på en sträckning af omkring 20 mil i denna rigtning samt från foten af Areskutan i vester till
Refsunds tingslag i öster eller till en bredd af omkring 12 mil utbreder sig denna högslätt med kalkblandade
eller på kalkgrund hvilande jordlager, hvilka i allmänhet äga stor fruktbarhet och föga, om ens i någon
mån, stå tillbaka för rikets öfriga mest gynnsamma jordarter. Om jordmånernas beskaffenhet i synnerhet,
äfvensom om de naturrikedomar i öfrigt, hvilka Jemtland äger, har Agrikulturkemisten vid Kongl. LandtbruksAkademien,
Professoren och Riddaren Alex. Miiller år 1860 afgifvit en särdeles upplysande berättelse, hvilken
är från trycket utgifven och till hvilken jag underdånigst hänvisar.
I följd af markens allmänna och ganska starka sluttning mot vattendragen förekomma endast undantagsvis
några vidsträcktare kärrtrakter af horizontelt läge. Men icke destoinindre gifves måhända icke inom
någon annan del af riket så mycken vattensjuk mark, som i Jemtland. Ända upp till spetsen af de betydliga
jordhöjderna är det öfre jordlagret ofta så genomdränkt af vatten, att dessa högländta och starkt sluttande
marker både gifvas och förtjena »myr»-namnet. En otalig mängd af s. k. kallkällor bildar denna jordens
allmänna vattensigtighet, hvilken i följd af källvattnets låga temperatur och kemiska beståndsdelar endast
tillåter en klen växtlighet af dåliga foderarter och i allmänhet småväxt skog, oaktadt sjelfva jordlagrets
goda beskaffenhet i och för sig skulle, om marken vore utdikad, förete hög fruktbarhet. Icke nog härmed,
förorsakar dessa kallkällors vatten en jordens och luftens afkylning, långt utöfver deras eget område, hvilken
i hög grad nedsätter äfven den utdikade och odlade eljest ypperliga jordens växtkraft samt öfver de odlade
fälten, i synnerhet då fjellvindarne någon längre tid fortfara, utbreder härjande nattfroster. Det är hvarken
Jemtlands nordliga läge eller dess höjd öfver hafvet, som hufvudsakligen motverkar landtbrukets utveckling.
Jemtlands län.
Folkmängd och dess tillväxt.
5
De under senare 20 åren, synnerligen i början af 1840-talet, med statsbidrag understödde utdikningar af
frostländiga och frostförande myrtrakter inom Jemtland hafva redan ådagalagt ett så märkbart inflytande på
klimatet i allmänhet och på fruktbarheten och frostfriheten hos de utdikade och närbelägna fälten, att intet
tvifvel, icke ens hos allmogen, återstår derom, att en allmännare genomförd utdikning utgör det första och
angelägnaste vilkoret för Jemtlands uppbringande till en hittills knappast anad höjd af odling och fruktbarhet.
Provinsen Herjeådalen deremot utgör ett synnerligen i vester berguppfylldt och öfverallt stenbundet
land med föga’ fruktbara jordlager. Men äfven derstädes förefinnas vattensjuka och vidsträckta myrtrakter,
genom hvilkas allmännare utdikning och odling, synnerligen af gräsväxter, boskapsskötseln skulle kunna ganska
betydligt upphjelpas, samt den i allmänhet fattiga befolkningen beredas rikare utkomst.
2. Innevånare.
Enligt mantalslängderna utgjorde länets hela folkmängd vid 1850 års slut 51,364 personer, och Tab. N:o
ökades under följande qvinqvennium med nära 6 procent eller till 54,272. Bilagde tab. N:o 1 redogör för
folkmängden under hvartdera af de 5 år, som nu äro i fråga, dels enligt husförhörslängderna och dels enligt
mantalslängderna; utvisande de förra en folkmängd vid femårsperiodens slut af 61,218 och de senare af
59,919 personer. Skilnaden emellan dessa olika källor för uppgifterna utgör icke mindre än 1,299 personer
eller omkring 2 procent af det hela. Huruvida den till Jemtlands län hörande lappbefolkning, som uppgår
till omkring 800 personer, är upptagen i de ur husförhörslängderna från Statistiska Gentral-byrån lemnade
uppgifter har jag mig ej bekant. I mantalslängderna inbegripes ej denna befolkning. Endast under förutsättning
af en i detta hänseende olika beräkningsgrund borde den betydliga skiljaktigheten mellan slutsummorna
kunna förklaras, ehuru en jemförelse mellan husförhörs- och mantalslängderna för staden Östersund,
der ornförmälda förklaringssätt icke är möjligt, framställer en ännu betydligare skiljaktighet, då husförhörslängden
redovisar för 1,496, men mantalslängden endast för 1,270 personer, och således uppgiften i den senare
understiger den förra med 226 personer eller med mera än 15 procent. Om också anledning förefinnes,
att en och annan person saknas i mantalslängden af de i husförhörslängden rätteligen upptagne, helst
mantalsskrifningen ännu år 1860 förrättades af en på landet bosatt och med stadens förhållanden mindre
bekant tjensteman, förekomma likväl långt öfvervägande skäl att antaga den ojemförligt största felaktigheten
ligga husförhörslängden till last. Oaktadt stadens starkt tillväxande folkmängd, uppgick nemligen denna vid
sist och med synnerlig omsorg verkställda mantalsskrifning (2 år senare än omförmälde husförhörslängd afser)
till endast 1,425 personer *).
Vid jemförelse af folkmängden, enligt mantalslängderna — eller den grund, som ensam i tidigare femårsberättelser
blifvit följd —- visar sig emellertid en tillväxt under femårsperioden af 5,647 personer eller
10,f procent, och således starkare än under något af nästföregående qvinqvennier, — en lika naturlig som
lycklig följd af de i allmänhet för Jemtland och dess jordbruk gynnsamma år, som sista perioden omfattar.
Jemte goda skördar och den deraf förnämligast beroende folkökningen inom länet har också af det i samma
mån ökade välståndet samt en vaknande företagsamhet framkallats större och mindre nya arbeten dels för
jordens odling, dels ock i flera andra industriela rigtningar, hvaraf åter icke obetydliga inflyttningar af arbetsfolk
från andra orter blifvit föranledde. Bland större allmänna företag, som i detta hänseende utöfvat inflytande,
förtjenar att särskildt omnämnas den af ett bolag med understöd af så väl statsverket som en stor
del bland länets socknar under perioden började och snart fulländade nya väg- och vattenkommunikationsled
emellan Bräcke, ej långt från Medelpad, och Norska gränsen till en utsträckning af omkring 22 mil.
*) Med anledning af ofvanstående torde här böra upplysas, att Statistiska Central-Byråns uppgift omfattar jemväl länet tillhörande
Lappbefolkning, äfvensom att Stadspredikanten i Östersund uppgifvit folkmängden vid mantalsskrifningen d. 10 Lee. 1861 så väl
som d. 31 Dec. s. å. till 1,571. Förklaring öfver skiljaktigheten är emellertid infordrad. B—g.
6
Jemtlands län.
In- och utflyttningar. Talrikhet af nervfebrar och sjelfmord.
Icke mindre förtjent af uppmärksamhet i omförmälda och andra hänseenden är den mångsidiga och kraftfulla
verksamhet, som Gustafs och Carlbergs kopparverks bolag utvecklat för tillgodogörande af de i Areskutan
befintliga rika kopparmalmstreck, af hvilka bolaget är i besittning, samt för ett utvidgadt och förbättradt
jordbruk vid bolagets vidsträckta egendomar. Likaledes har också en mer och mer mot det inre af
Jemtland utsträckt trädvarurörelse med deraf föranledda strömrensnings- och andra arbeten gifvit rik arbetsförtjenst
åt ett ganska betydligt antal personer från andra orter.
Om också dessa med flere samtidigt inträffade större arbetsföretag uppdrifvit arbetslönerna till oerhörd
höjd, hafva likväl, å andra sidan, dessa tillfällen till riklig arbetsförtjenst i sin mån föranledt bosättning inom
länet af flera endast för tillfällig förtjenst hitkomne arbetare och sålunda i någon mån bidragit att fylla behofvet
af ökade arbetskrafter, ehuru detta behof, alltjemt stegradt, icke synes kunna tillfredsställas med mindre,
än en stark inflyttning från rikets sydligare och folkrikare orter. Största hindret mot en sådan allmännare
inflyttning ligger antagligen i den okunnighet om både landets beskaffenhet och folkets bergningsutvägar,
som allmänneligen förefinnes i de södra orterna, äfvensom i den dryga flyttningskostnaden.
Någon redogörelse för antalet inflyttade personer är jag ej i tillfälle att meddela, och icke heller för
antalet utflyttade vidare, än att utflyttning till Amerika agde rum hvartdera af åren 1856, 1859 och 1860 af 1
person, men 1857 af 42 äldre och 27 barn. Den betydliga utflyttningen sistnämnde år hade sannolikt sin
hufvudsakligaste grund mindre i 1856 års missväxt, än i en lifligare, snart åter lugnad religiös rörelse inom
vissa trakter af länet, i förening med föga bestämbara orsaker till någon tillfällig missbelåtenhet med det
härvarande och öfverdrifven föreställning om något bättre i det obekanta, aflägsna landet.
Af några svårare farsoter har länet under perioden lyckligtvis icke varit hemsökt. De få och ytterst
vidsträckta provinsialläkaredistrikten, bland hvilka det norra ensamt omfattar mera än 166 qvadratmil, visa
sig i allt fall, äfven under lyckligaste förhållanden, vara oförenliga med den omvårdnad, samhället borde egna
åt denna vigtiga gren af administrationen.
Icke heller förekomma i allmänhet några anmärkningsvärda egendomligheter i afseende på giftermålens
talrikhet, nativitets- och mortalitetsförhållandena eller lyten, som till sina orsaker påkalla någon närmare
utredning.
Huruvida den oftare epidemiskt förekommande sjukdomsformen nervfeber har sin förklaringsgrund i
dietiska förhållanden eller i folkets benägenhet att under de långa vintrarne tränga sig tillsammans i ett
enda föga väl ombonadt boningsrum, äfven då utrymme i flera bostäder alls icke saknas, eller i de flera
veckor, till och med månader, på sina ställen fortgående slåtterarbetena på vattensjuka myror, eller slutligen
i landets allmänna här ofvan beskrifna, för växtlifvet och jordens odling menliga, af kallkällor genomdränkta
beskaffenhet, tillhör den medicinska vetenskapen att förklara. Att dessa förr så härjande nervfebrar på senare
åren, sedan landet blifvit mera utdikadt och odladt samt folkets bergningsvilkor tillåtit förbrukning af
rikligare och bättre föda, framstått i en mildare karakter, är emellertid ett glädjande faktum.
En omständighet, om också obetydligt inverkande på mortalitetsförhållandena i det hela, har likväl
förekommit mig på en gång så sorglig och beaktansvärd, att jag icke trott mig böra förbigå densamma,
nemligen det relativt stora antal sjelfmord, som inom Jemtland förekommer. Vöre folket till sitt lynne retligt,
i religiöst hänseende upprördt, till lefnadssättet utsväfvande eller i betryckt ekonomisk ställning, skulle
ur någondera af dessa grunder det olyckliga fenomenet kunna psykologiskt förklaras; men ingendera af
dessa eller dylika omständigheter vitmärker den Jemtländska befolkningen i allmänhet eller har varit någon
framstående orsak vid de flere fall af sjelfmord, som på senare åren ägt rum, och hvilkas jemförelsevis stora
antal ådragit sig min synnerliga uppmärksamhet. En stilla, fridsam, mera vek än energisk, mera allvarlig
än glädtig samt betänksam sinnesstämning utgör Jemtlänningens allmänna karakter. Upplystare än allmogen
i kanske någon annan del af riket, både förstår och älskar Jemtlänningen att öfverlemna sig åt läsning
Jemtlands län.
Nykterhet. Kaffeförbrukning. Föda. Klädedrägt. Byggnadssätt. 7
och betraktelser öfver ämnen, som förekomma inom hans verkningskrets, men grubblande förefaller han icke.
Ilan är hvarken slösare eller girig, ehuru han gerna vill fullt tillfredsställa sina lefnadsbehof och väl bevakar
sina rättigheter. Ömtålig om sitt eget oberoende, behandlar han väl sina tjenare och barn. I allmänhet kan
ett osedligt och lastbart lefnadssätt sägas vara främmande för detta folk. Man har förebrått det obenägenhet
för sträfsamt arbete; men man har dervid förbisett, att, om Jemtlänningen i naturlig följd af sitt lugna
väsende gerna öfverlemnar sig åt maklig sysselsättning under vissa årstider, då jordbruket icke tager hans
krafter starkare i anspråk, så är han deremot lika outtröttlig som någon annan landsortsbefolkning under
sånings- och skördetiderna, då arbetena här mera än annorstädes hopa sig öfver hvarandra. Och jag har
varit i tillfälle att af upplysta arbetsgifvare erfara, att Jemtländske arbetaren, föga böjd för afvikelse från
gamla arbetsvanor, likväl, sedan nya blifvit införde, med lätthet läinpat sig derefter och hvarken i kraft
eller ihärdighet eftergifvit från andra orter införskrifna mycket berömda arbetare. Med ett ord: i Jemtlänningens
karakter och vanor förekommer intet anmärkningsvärdt, som nöjaktigt kan förklara de ofta inträffande
sjelfmorden, om icke såsom förklaringsgrund må kunna antagas en sinnets vekhet, som betager förmågan att
bära jemförelsevis ringa tillfälliga motgångar, ehuru Jemtlänningen, å andra sidan, visat sig med stor försakelse
kunna uthärda den nöd, som fordom ofta hemsökte landet och hänvisade folket till det numera endast
såsom tradition bekanta barkbrödet.
Måhända skall den, som tillfälligtvis besökt Jemtlands enda stad eller af företeelserna under torgdagar
och vid marknadstillfällen derstädes tror sig kunna bedöma folkets vanor, vilja ifrågasätta riktigheten af det
vitsord om nykterhet, som jag ansett mig kunna uttala. Men de undantag, som vid sådana tillfällen och i afseende
å stadens arbetarebefolkning förekomma, bevisa, enligt min tanke, intet emot landets befolkning, om
icke det att ovanan vid starka drycker i hemmen — inom hela Jemtland finnes, utom Ostersund, intet utminuterings-
eller utskänkningsställe för hela året medgifvet — alstrar ringare förmåga att tåla spirituosa, då
sådane tillfälligtvis förbrukas. Samma omdöme om folkets nykterhet har i föregående femårsberättelser blifvit
uttaladt; och i stället för bränvin förbrukas icke allmänneligen några andra rusgifvande drycker.
Ett bruk, sorn efterträdt rusdryckers förtäring och flerestädes anses hafva öfvergått till missbruk, är
kaffedrickning, ehuru det alltid är vanskligt att bestämma, när det nyttigas gräns här är öfverskriden. Att
kaffedrickning i synnerhet i vissa orter tagit stor utbredning bland befolkningen kan slutas deraf, att inom
några socknar beräknas förbrukningen per person till 12 « om året.
Bland folkets födoämnen intaga fortfarande en mer och mindre jäst eller, såsom den kallas, »surfisk»,
torkadt kött samt surmjölk, jemte potatis och ojäst tunnt kornbröd de mest framstående rummen; ehuru med
folkets stigande välmåga äfven ladugårdens förädlade alster af smör och ost, äfvensom andra bättre födoämnen,
mycket förbrukas.
Någon anmärkningsvärd förändring i folkets varma och väl arbetade klädedrägt vet jag ej att omförmäla,
om icke att den fordom allmänna, af ullgarn stickade röda toppmössan mer och mer lemnar rum för
modernare hufvudbonad af klädes- och ludna skinnmössor under olika årstider.
I afseende å byggnadssättet har den förändring mera allmänt kommit i bruk, der rik tillgång på kalk
förefinnes, att till ladugårdar begagnas s. k. gjuthus, bestående af kalk, grus och sten, i de förra trädhusens
ställe — en förändring både varaktigare, skogbesparande och mera skyddande emot eldfara i de alltid med
eldstäder och oftast äfven med bakugnar försedda ladugårdarne. Undantagsvis förekomma äfven boningshus
af detta material, men skola i anseende till sin fuktighet icke vara ändamålsenliga. Ett för orten nästan fullkomligt
främmande byggnadssätt af boningshus har vid den snart fulländade' landtbruksskolan blifvit med
fördel användt och kommer tvifvelsutan att vinna allmännare efterföljd, nemligen af gammalt byggnadstimmer
såsom resvirke med in- och utvändig rappning. Ett sådant boningshus, först sent på hösten rappadt och inredt,
har visat sig under första vintern väl beboeligt, föga fuktigt och fullkomligt utestänga Jemtlands både
8
Jemtlands län.
Sockenbibliotheker. Lappbefolkning. Schismatiska rörelser. Jordbruk.
vinterköld och fjcllvindar. De öppna, vedödande spislame, oftast saknande spjäll, förekomma ännu allmänt,
ehuru, i synnerhet mot vestra gränsen, jernkaminer af Norsk tillverkning äfven kommit i bruk. Så kallade
sticktak användas mer och mer allmänt så väl på bonings- som uthus samt utmärka sig lika mycket för ett
vackert utseende sorn för varaktighet, vattentäthet, lätthet och billigt pris.
Några anmärkningsvärda åtgärder till beredande af beqvämlighet, renlighet, folknöjen m. m. vet jag ej
att omförmäla. Föreningar till öfning i vapnens bruk finnas ingångna dels inom Alsens pastorat, under namn
af skjutförening, organiserad mera för målskjutning än för krigiska öfningar, dels ock i Ostersund under namn
af »Jemtlands jägareförbund», hvilken förening, öppen för hela länet, har till ändamål såväl skjutöfning^- som
jagtens fredande och befrämjande.
Endast inom Alsens, Brunflo, Ovikens och Offerdals församlingar finnas sockenbibliotheker inrättade, men
enligt i frågan vunna upplysningar är allmogen så väl i dessa som flera andra socknar ofta försedd med
egna böcker så i religiösa som landtbruks- och humanistiska ämnen.
Den till Jemtland hörande lappbefolkning, hvilken jag i olika distrikter besökt, har utan undantag talat
en ganska ren svenska, vida mindre behäftad med provinsialismer, än den öfriga befolkningens talspråk. Man
tycker sig likväl förnimma, att Svenskan i Lappens mun mera är ett särskildt inlärdt språk, än modersmål;
och verksamheten hos de till lappbefolkningens undervisning anställde kateketer samt presterskapet uppenbarar
sig häri ganska framstående.
På olika trakter inom länet förekomma schismatiska rörelser, hufvudsakligen i baptistisk rigtning; men
ingenstädes hafva dessa föranledt bildande af särskilda församlingar.
3. Näringar.
Tabb. N:is 2 o. 3. A) Jordbruk och B) Boskapsskötsel. Bilagde tabeller N:is 2 och 3 utgöra den anbefallda sammanfattningen
af de uppgifter, ur hvilka ifrågavarande hufvudnäringars ställning skall bedömas. Enligt min öfvertygelse
äro dessa uppgifter, hvad jordbruket angår, ingalunda tillfredsställande, emedan de till en väsentlig
del, nemligen rörande utsädet per tunnland och skördebeloppet i korntal, endast uttrycka medeltal af i
hög grad varierande förhållanden och på en sålunda beträdd indirekt väg ingalunda lemna den faktiska kunskap
om spanmålsproduktionen, som är så vigtig att äga och, enligt min tanke, långt säkrare kunde förvärfvas
genom direkt undersökning om utsädets och skördens hela belopp.
Vid den af länets Hushållnings-sällskap år 1859, med anledning af Finans Komiténs frågor verkställda,
sorgfälliga undersökning uppgafs exempelvis utsädet af råg per tunnland för hvarje särskild socken med ett
visst medeltal, såsom 9, 12, 16, 21 och 24 kappar, ur hvilka sålunda funna medeltal ytterligare drogs ett
länets medeltal af 18 kappar. På enahanda sätt angåfvo socknarnes medeltalsuppgifter om utsädet af korn
(länets hufvudsäde) per tunnland 24 och 30 kappar samt 1 tunna 4, 7, 8, 10, 12, 16 till och med 28 kappar,
ur hvilka vidt skiljaktiga uppgifter medeltalet för länet upptogs till 1 tunna 7 kappar. Det ligger dock i
sakens natur, att om alla dessa medeltal skola få någon tillförlitlig betydelse, dertill erfordrades en specifik
undersökning af utsädets belopp och arealen af den dermed besådda jorden vid hvarje särskildt jordbruk samt
en derefter företagen noggrann summering af hela utsädet och hela den besådda arealen, för att finna det rätta
medelutsädet per tunnland; men om så är, synes hufvudsaken eller utsädets hela belopp hellre böra sökas
direkt såsom forskningens mål, och, sedan det är funnet, medelutsädet per tunnland derur härledas, än att
tvertom söka detta senare indirekt, för att derifrån slutleda sig till hvad som i undersökningens serie redan
borde hafva varit kändt.
På alldeles enahanda sätt förhåller det sig, enligt min tanke, med den såsom hufvudsyfte angifna utredningen
af skörden i korntal af utsädet. I samma mån denna skörd naturligen måste ännu mera än utsädet
omvexla, blir socknarnes medeltal och länets derifrån hemtade ett i hög grad vanskligt öfverslag, i och
Jemtlands län.
Formulär för insamlande af uppgifter till jordbruksstatistiken. 9
för sig, och en alltför otillförlitlig grund, så vida inan nemligen derifrån vill komma till kännedom om produktionen.
Huruvida något tillförlitligt omdöme angående jordbrukets tillstånd ur dessa faktorer kan hårledas,
lärer väl ock kunna ifrågasättas.
Ehuru denna underdåniga berättelses ändamål icke är att undersöka lämpligaste sättet för tillvägabringande
af en tillförlitlig jordbruksstatistik, har jag likväl trott mig kunna och böra i förbigående antyda den
enligt min tanke oegentliga form, hvari jordbrukstabellen är uppställd, emedan de i enlighet dermed lemnade
uppgifternas värde beror af formens större eller mindre lämplighet.
Såsom ofvan förmäles, egnade Hushållnings-sällskapet sorgfällig undersökning åt de af Finans-Komitén
framställda frågor. För att vidare fullfölja den derigenom beträdda vägen och förskaffa en fullständigare
samt fortgående kunskap om de vigtiga föremål, som ligga inom Hushållnings-sällskapets verkningskrets, vidtogs
år 1860 den åtgärd, att genom Sällskapets Afdelnings-Ordförande socknevis infordra årliga uppgifter,
eldigt tryckta och utdelade blanketter, af hvilka jag underdånigst bifogar ett exemplar *). Sammandrag af
(Formulär i sammandrag. Originalet
upptager ett vanligt skrifpnppers-ark.)
’) Uppgift till Jemtlands l.äns Hushälliiiugs-sällskap
från socken, för år 18
F r å g o r.
Svar.
St.
Tolf
ter.
1. Huru stort är inom socknen
årliga utsädet ? af hvete, råg, korn, hafre, blandsäd,
ärter, potatis, lin- och hampfrö;
årliga skörden? af hvete, råg, korn, hafre, blandsäd,
ärter, potatis, humla, lin och hampa.
2. Med huru många geometriska tunnland (å 6 mä
lingar)
kan jordbruket under det sistförflutna året anses
hafva blifvit tillökadt?
af a) åker,
b) äng, vare sig artificiel äng (s. k. ristor eller nyland)
eller sjelfväxande äng (uppröjd slått).
3. Huru många geometriska tunnland jord hafva under
året blifvit förbättrade? genom grunddikning, vattenaftappning,
öfversilning.
4. Huru mycket af de särskilda jordbruksprodukterna
af yttras från socknen ? af hvete, råg, korn, hafre, blandsäd,
ärter, potatis, humla, lin och hampa, hö.
5. Huru många kreatur finnas inom socknen af hvartdera
slaget? hästar, oxar och tjurar, kor, ungnöt, får, getter,
svin.
6. Huru stor afkastning beräknas af hvarje ko? i
smör, ost och missmör.
7. Huru många kreatur af hvartdera slaget: hästar,
oxar och tjurar, kor, ungnöt, får. getter, svin,
samt ladugårdsdrodukter: hudar, smör, ost och missmör
hafva under året blifvit från socknen af yttrade?
8. Huru mycket säd och potatis användes till utfodring
af kreaturen?
9. Huru mycket skogseffekter äro under året från
socknen af yttrade? a) från skogstrakter försålde på viss
tids afverkning: storverksträd st., bjelkar och sågtimmer
st., plank och bräder, tolfter; b) från enskilde hemmans
behållna skogar: storverksträd st., bjelkar och sågtimmer st.,
plank och bräder tolfter.
Landsh.-Emb. uti Jemtlands län und. ber. för åren 1856—1860.
Fot
-
Kub.fot.
Centner.
Riksmt.
Geom.
Tid.
Anmärkningar.
10
Jemtlands län.
Arealen af odlad jord.
dessa årliga uppgifter hafva vid Hushållnings-sällskapets berättelse för åren 1860 och 1861 blifvit till Eders
Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademi ingifna; och ehuru från några få socknar, förnämligast Herjeådalens, de
sålunda infordrade upplysningarne alldeles uteblifvit, samt alltför ringa erfarenhet ännu är förvärfvad, för att
med tillförlitlighet bedöma, huruvida tillbörlig noggrannhet egnats åt de meddelade uppgifternas öfverensstämmelse
med verkligheten, förekommer likväl mycken anledning till det glädjande omdömet, att redan andra
årets uppgifter vunnit i omsorgsfull behandling, och att uppmärksamheten, rigtad åt detta håll, skall mer och
iner från de ovissa öfverslagsberäkningarne öfvergå till utredning af verkliga förhållandena, helst misstroendet
till undersökningarnes ändamål genom deras årliga förnyande, utan de deraf befarade resultaten, snart försvinner
äfven hos den mindre upplysta delen bland folket.
Efter jemförelse mellan Hushållnings-sällskapets för besvarande af Finans-Komiténs frågor insamlade
specialuppgifter och de för år 1860 på nyssnämnde sätt infordrade upplysningar, hafva tabellerna Niis 2 och 3
blifvit upprättade, med hufvudsakligt afseende å förhållandena under sista året af femårsperioden.
Härvid bör likväl anmärkas, att då hvarken de förra eller de senare af dessa upplysningar afsett svar
på den 3:dje af jordbrukstabellens frågor, nemligen angående det till odling af olika slag använda tunnlandtal
åkerjord, denna frågas lösning, som icke heller på annat sätt lämpligen kunnat tillvägabringas, blifvit åstadkommen
genom beräkning af det antagna utsädet per tunnland i förhållande till utsädets hela kända belopp.
Enligt de till Finans-Komitén lemnade uppgifter utgjorde i Jemtland den odlade jorden 36,770 tunnland
samt den naturliga ängen 256,076 tunnland. I intetdera hänseendet hade tillförlitliga upplysningar från Herjeådalen
då ingått, liksom de icke heller sedermera erhållits. Herjeådalen, hvars hela folkmängd icke uppgår
till fullt 7,000 personer, utspridde på en jordyta af mera än 100 qvadratmil och nästan helt och hållet bestående
af jemförelsevis mindre bemedlad allmoge, har föga utveckladt jordbruk samt följaktligen ringa odlad
jord, men deremot ganska vidsträckta ängsmarker eller slåtterlägenheter, om hvilkas geometriska vidd likväl
närmare kunskap till och med i orten oftast saknas. Endast under år 1860 hade i Jemtland åkerjorden vunnit
en tillökning af 381 tunnland, den artificiela ängen af 1,459 tunnland samt den sjelfväxande ängen af 447 tunnland.
Då man skäligen kan förutsätta en ungefärligen lika tillökning för år 1859 samt derjemte tager i be
-
Fortsättning af formuläret för insamlande af uppgifter till jordbruksstatistiken.
S v
r.
Frågor.
St.
Tolf-
ter.
Fot.
Kub.fot.
Centner.
Riksmt.
Geom.
Tid.
Anmärkningar.
10. För hvilket belopp i penningar och till hvilken
areal i geometriska tunnland hafva skogstrakter blifvit från
hemmanen inom socknen på af verkning försålde? under
sistförflutna året, under den förutgångna tiden.
11. Huru mycket skogsfogel, efter st. hjerpräkningar
uppskattadt, af yttras från socknen?
12. Hvilka binäringar idkas inom socknen?
Huru många personer sysselsätta sig dermed?
Till hvilket värde kunna produkterna för året af
hvarje sådan binäring uppskattas? nemligen af:
13. Huru stor kan årliga förbrukningen, beräknad
för person, antagas vara inom socknen? af säd, potatis;
af kaffe, socker.
14. Till huru stort penningebelopp kunna aflönings-  förmånerna i medeltal beräknas? a) för lagstadd tjenare
per år: man, qvinna; b) för annan arbetare, per dag med
kost: man, qvinna.
15. Huru många personer njuta understöd af fattig-  vården ? och bland dessa, huru många hafva fullt under-  håll?
Jemtlands län.
Jordens beskaffenhet. Dikning. Brukningssätt. 11
traktande den rymd, hvartill åker och äng i Herjeådalen sannolikt uppgår, så torde utan öfverdrift kunna antagas,
att Jemtlands län vid femårsperiodens slut hade omkring 40,000 tunnland åker och 300,000 tunnland äng.
Jemför inan den alls icke öfverdrifvet uppgifna tillökningen af åker och äng för år 1860 med den för
25 år till Finans-Komitén lemnade uppgift, att. åkerjorden ökats med 2,418 tunnland och ängen med 16,485
tunnland, så framgår derur ögonskenligen, hvad ock är ett allmänt bekant förhållande, att allmogens håg för
jordbruk på senare åren i hög grad tilltagit.
Att jordens beskaffenhet, som till Finans-Komitén uppgafs vara medelmåttig i Jemtland och svag i Herjeådalen,
i allmänhet hvad Jemtland angår förtjenat ett bättre omdöme, lärer väl svårligen kunna förnekas.
Visserligen gifvas äfven i Jemtland vidsträckta trakter utom kalkformationens gräns, hvilkas jordmån bör betraktas
såsom medelmåttig; men såsom allmänt omdöme borde, enligt min tanke, jorden i Jemtland snarare
erkännas vara god. Att den icke afkastar hvad af sådan jordmån borde förväntas, må mindre tillskrifvas
sjelfva jordens beskaffenhet, än det ofullkomliga brukningssättet i förening med den fröstlandighet, som, på
sätt förut är anmärkt, endast genom en allmännare utdikning kan undanrödjas.
Huru allmogen egnat, tilltagande håg och arbete icke blott åt odling af nya fält, utan ock åt förbättring
af de gamla, visar emellertid en jemförelse emellan uppgifterna till Finans-Komitén för 25 år och hvad
ensamt för året 1860 blifvit upplyst. Enligt de förra hade 1,503 tunnland blifvit förbättrade genom grunddikning,
9,228 genom vattenaftappning och 249 genom öfversilning. För år 1860 upptages förbättringen genom
grunddikning till 278 tunnland, genom vattenaftappning till 1,751 tunnland och genom öfversilning till 10
tunnland. Härvid bör likväl anmärkas, att vid den uppgifna grunddikningen icke i allmänhet får fästas det
begrepp, som dermed rätteligen förstås. Egentlig grunddikning är väl bekant för några få bland allmogen
och har verkligen på några ställen blifvit utförd; men allmännast torde man hafva förvexlat grunddikning
med den annorstädes mera än här vanliga öppna utdikningen.
J sammanhang härmed må det ock tillåtas mig anmärka, att under hela femårsperioden blott ett enda
understöd af allmänna medel för vattenaftappning kommit länet till godo. Den 27 Mars 1857 täcktes Eders
Kongl. Majit i nåder bevilja några byar i Näskotts socken för sådant ändamål anslag, utan återbetalningsskyldighet,
af 860 R:dr och lån af 3,440 R:dr. Enligt föregående femårsberättelse hade något sådant understöd
på 8 års tid icke blifvit Jemtland beviljadt. Då detta län således under saminanräknadt 13 år icke
kunnat tilldelas mera än ett enda ringa understöd för arbeten, som här likväl äro så ytterst angelägna och
skulle medföra så lyckliga resultater, synes intet tvifvel öfrigt derom, att de anslag, Rikets Ständer i omförmälda
hänseende hittills för hela riket beviljat, äro för ändamålet alldeles otillräckliga, samt att särskildt anslag
för Jemtland är af stort behof påkalladt.
Såsom det allmänna brukningssättet uppgafs till Finans-Komitén: tvåskiftes- i Jemtland och tredingsbruk i
Herjeådalen. Jag tror ej, att den förra uppgiften rätt väl öfverensstämmer nied det antagna begreppet om
tvåskiftesbruk. I följd af hittills jemförelsevis obetydligt begagnadt höstsäde — förhållandet till vårsädet sorn
1 : 26 å 30 — trädes endast en mindre del af åkerjorden och i vissa trakter nästan alls intet. Hälften af
åkern besås årligen med något råg, men hufvudsakligen korn, och å en större eller mindre del af den andra
hälften odlas ärter, potatis och, likväl undantagsvis, rofvor. På senare tider har man ock börjat att på åkerjorden
odla dels vicker och hafre, såsom grönfoder, dels timotej oftast ensamt, mera sällan med blandning
af klöfver (mest Alsike-), hvarigenom ett slags vexelbruk småningom införes. Egentligen är det likväl på
s. k. nyland eller ristor, som timotejodlingen bedrifves i vexelbruk med blandsäd (korn och hafre) samt
mindre ofta ensamt hafre. Gräsvallarne å dessa nyland bibehållas dock vanligen alltför länge, ofta 8 å 10
år och deröfver. De i allmänhet höga, ej sällan öfverdrifna höpriserne, hufvudsakligen föranledda af stark efterfrågan
vid timmerutdrifningen i skogarne, dit höet forslas 10—12 mil och derutöfver samt hvarest'det betalas
med till och med li R:dr lispundet, torde förnämligast hafva framkallat odlingen af foderväxter, hvilken
12
Jemtlands län.
Skörden under hvartdera af de fem åren.
både besparar och vida bättre godtgör de höga arbetslönerna, än spantnål, sorn i flera år stått i jemförelsevis
lågt pris. I samma mån timotejodlingen tilltager, börjar det förr allmänna, men i förhållande till arbetet
dyrbara skördandet af det sämre myrhöet att aftaga samt myrslåtterna upplåtas till torp eller utläggas till
beten, hvarigenom åkerbruket är på väg att öfvergå till något bättre, så mycket än i detta hänseende återstår
att önska.
För det årliga utsädet per tunnland; för tunnlandtalet af till odling af olika sädesslag använd åkerjord;
för årliga behofvet till utsäde; för skörden uppskattad i korntal af utsädet; äfvensom för den årliga förbrukningen
för hvar person redovisar jordbrukstabellen, så nära en dylik redovisning för närvarande är möjlig.
Jemte det jag underdånigst åberopar hvad i det föregående redan är anfördt, i afseende å vissa af
dessa frågor, tillåter jag mig vidare, rörande skörden under hvartdera af de år perioden omfattar, ur de afgifna
årsväxtberättelserna och i öfrigt tillgängliga källor anföra följande förhållanden:
Det första af dessa år eller 1856 gåfvo i Jemtland råg, korn, blandsäd och hafre endast 3:dje kornet,
potatis 2:dra eller 3:dje kornet samt ärter alls ingen afkastning. I Herjeådalen var förhållandet ännu sämre.
Råg och ärter gåfvo nästan ingen skörd, korn, blandsäd och hafre 2:dra och 3:dje kornet samt potatis högst
3:dje och af dålig beskaffenhet. Höfångsten i begge provinserna var under medelmåttan. Det var således missväxt.
Men besparingarne från föregående år så hos enskilde som i de inom Jemtland befintliga distriktmagasiner
antogos vara så betydliga, att egentlig spanmålsbrist åtminstone för Jemtland icke befarades.
Detta årsväxtberättelsens yttrande bekräftades under den följande tiden. Genom Eders Kongl. Maj:ts
nådiga Bref den 25 November 1856 beviljades de nödlidande i Herjeådalen understöd, utan återbetalningsskyldighet,
af 600 R:dr Runt och Storsjö kapellförsamling af samma provins ett räntefritt lån af 1,200 R:dr,
att återbetalas den ena hälften år 1858 och den andra 1859, hvilken återbetalning, sedan förlängd tid
derför den 5 Mars 1858 i nåder beviljats, numera är till fullo verkställd. Till understöd för nödlidande i
Jemtland täcktes Eders Kongl. Majit den 24 Mars 1857 bevilja 750 R:dr, hvaraf likväl endast omkring 600
R:dr behöfde anlitas; och blef återstoden till Stats-Kontoret återlemnad.
Från den inom länet med anledning af 1849 års missväxt bildade nödhjelpskassa meddelades dessutom
Klöfsjö socknemän ett lån af 750 R:dr samt Storåsens byamän under Liths pastorat 300 R:dr, hvilka lån år
1858 återbetaltes.
o
Aret 1857 gaf rågen i medeltal 6:te, kornet 6:te å 7:de, blandsäd 5:te, ärter 4:de och potatis 4:de ä 5:te
kornet, hvarjemte höfångsten var fullt medelmåttig. I anseende till sin goda beskaffenhet ansågs grödan vida
öfverstigande medelmåttan.
Enär några byar af Myssjö socken genom hagelskada fått sin gröda förstörd, beviljades dem genom
Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 17 Oktober 1857 ett räntefritt lån af 2,000 R:dr Runt, att återbetalas
åren 1858 och 1859 till hälften hvartdera, hvilken återbetalning jemväl blifvit fullgjord.
Dessa äro de allmänna understöd, som under femårsperioden i följd af skördens beskaffenhet behöft anlitas.
Ännu lyckligare än året 1857 var det nästföljande. Afkastningen af råg beräknas från 7:de till 12:te
kornet; af korn, blandsäd och hafre från 6:te till 10:de; af ärter till 6:te å 7:de; af potatis till 8:de, 10:de
och 16:de. Höfångsten var öfver medelmåttan. Totalomdömet: grödan i allmänhet god och vida öfver medelmåttan,
på en del orter rik.
Skörden år 1859 beräknades af råg till 6:te å 8:de, af korn, blandsäd och hafre till 5:te å 6:te, af ärter
till 4:de och af potatis till 4:de ä 5:te kornet samt ansågs, lika med höfångsten, i allmänhet medelmåttig.
För det sista året af perioden eller 1860 antogs rågen gifva 8:de å 9:de kornet, blandsäden och hafren
från 5:te till 7:de, ärter från 4:de till 9:de samt potatis från 5:te till 10:de kornet. Höfångsten var rik på
hårdvall och medelmåttig på myrorna; och ansågs grödan i allmänhet öfver medelmåttan i Jemtland samt
medelmåttig i Herjeådalen.
Jemtlands län.
Sädes-förbrukning, -priser. Länsträdgårdsmästare. 13
Beloppet af liela skörden för år 1860 skulle, enligt de här förut omförmälda genom Hushållnings-sällskapet
införskaffade upplysningar, hafva utgjort: af hvete 619 kubikfot, råg 44,202, korn 496,064, hafre 19,064,
blandsäd 72,864, ärter 62,574 och potatis 673,445 kubikfot. Att dessa qvantiteter likväl icke oväsentligt understiga
de verkliga kan ined fullkomlig säkerhet antagas. De för år 1861 inkomne upplysningar till Hushållnings-sällskapet
synas redan antyda något sådant. Annu tydligare framstår detta vid en jemförelse med
den årliga förbrukningen. Denna uppgafs till Finans-Komitén utgöra 2i tunnor spanmål för hvar person i
Jemtland, samt U tunna i Herjeådalen. Enligt de i samma hänseende till Flushållnings-sällskapet sedermera
inkomna uppgifter — hvilka likväl sinsemellan förete så betydliga skiljaktigheter, att då spanmålsförbrukningen
för person från en socken uppgifvits till endast 6 kubikfot samt från åtskilliga andra till 8, 10, 11 och
12 kubikfot, så har deremot från öfrige socknar inom Jemtland uppgifvits 13, 15, 16, 18, 19 och till och
med 20 kubikfot såsom person-förbrukningen öfverhufvud — skulle också, om medeltalet af dessa uppgifter
tages till grund, deraf framgå en årlig förbrukning för hvar person af nära 2i tunnor spanmål. Med antagande
således af denna förbrukning inom Jemtland samt 1^ tunna för person inom Herjeådalen, skulle länets
hela spanmålsförbrukning för folkets omedelbara behof uppgå till sammanlagdt 900,900 kubikfot, oberäknadt
en uppenbart alltför lågt uppgifven utfodring till kreaturen af 18,216 kubikfot, eller tillsammans 919,116
kubikfot, hvilket belopp likväl med 204,614 kubikfot och således omkring 30 procent öfverstiger hela den
uppgifna skörden. Om också antagas kan, att personförbrukningen af spanmål något understiger den uppgifna,
förekommer likväl ännu mera troligt, att skörden icke obetydligt öfverstiger hvad som uppgifvits och
sannolikt uppgår till omkring 900,000 kubikfot, saint att således antingen årliga utsädet eller det besådda
tunnlandtalet eller skörden i korntal eller, hvilket förekommer troligast, alla dessa faktorer äro för lågt
uppgifna.
Annu svårare är att rätt finna potatisförbrukningen; men äfven med den ganska låga beräkningen af
omkring 2 tunnor för hvar person — den finnes från vissa trakter uppgifven ända till 4 tunnor — samt den
uppgifna utfodringen till kreaturen af 43,000 kubikfot, skulle förbrukningen uppgå till omkring 800,000 kubikfot
årligen.
Likasom kornet utgör länets hufvudsäde, kan det ock sägas nästan uteslutande ingå i folkets bröd- och
mjölföda. Att produktionen deraf äfven vid medelmåttig skörd inom Jemtland fullt motsvarar provinsens
behof och äfven är tillräcklig att fylla bristen inom Herjeådalen har flera års erfarenhet vitsordat. Under
vanliga förhållanden uppkomma till och med öfverskott, för hvilka afsättning endast undantagsvis hittills
kunnat beredas utom länet, i följd af den alltför höga transportkostnaden. Likaledes lemnar skörden af öfriga
vårsäden samt potatis full tillgång för ortens behof samt snarare öfverskott än brist, intill dess allmogen
mera allmänt lär sig inse nyttan af kreaturens utfodring med åkerns alster. Endast af sädesslagen hvete och
råg, det senare likväl mindre, behöfver länet ännu årligen tillförsel från andra orter.
De i allmänhet och vid jemförelse med förhållandet i öfriga landsorter ganska låga samt föga varie- Tab. Litt.
rande spanmålspriserne inom länet under sista femårsperioden bevisa också desto hellre produktionens tillräcklighet,
som behofvet af spanmåls införsel från hvilken annan ort som helst skulle hafva uppdrifvit priserne till
särdeles högt belopp, då ensamt transportkostnaden för en tunna spanmål från Sundsvall (Jemtlands närmaste
stapelort) till östersund kan antagas uppgå till minst 8 å 10 R:dr. Med undantag för året 1856, då missväxten
framkallade hög prisstegring, kunna handelspriserne å spanmål anses i det närmaste hafva utan egentliga
vexlingar under årets lopp öfverensstämt med, kanske dock något öfverstigit, hvarje års markegångspriser,
hvilka utgjorde per tunna det i den å följande sida upptagne tab.- Litt. B utförde belopp.
För att befrämja trädgårdsskötseln anställdes år 1859 en af Hushållnings-sällskapet aflönad och om viss
minimi-inkomst tillförsäkrad trädgårdsmästare, med station i östersund och förpligtelse, att på reqvisition tillhandagå
länets innevånare emot bestämd, ej hög dagspenning. Han anlitades ganska allmänt och odlingen af
14 Jemtlands län. Boskapsskötsel.
flera till köksträdgården hörande vanliga växter liar gått något framåt; men synnerligen framstående resultater
af denna verksamhet finnas ej för den korta tiden att omförmäla. Fruktträdsodling kan knappast sägas
vara börjad, ehuru anledning ej saknas, att den skulle kunna lyckas, om behörig urskiljning vid val af trädslag
och mot ljellvindarne skyddadt läge iakttages.
Boskapsskötselns stora betydelse för Jemtlands län har ännu icke vunnit något i handling öfvergånget
allmännare erkännande bland länets allmoge. Hästafveln, från äldre tider med förkärlek omfattad, egnas
ännu uppmärksamhet framför hornboskapen, hvilken oftast får nöja sig med knapp utfodring och föga omsorgsfull
vård i osunda och illa inrättade ladugårdar. I detta hänseende röjer sig mycken okunnighet och
vida mindre omtanke, än för jordbrukets förbättring. Måhända står dock Jemtlands allmoge i detta hänseende
alls icke lägre, än allmogen i de flesta andra delar af riket, ehuru Jemtlands förträffliga beten och vidsträckta
gräsbärande fält i förening med de verkligen goda egenskaper, af hvilka den här allmänna fjellracen
i och för sig är utmärkt, göra försummelsen af boskapsskötseln mera i ögonen fallande. Den nästan fullkomliga
bristen på föresyn vid väl skötta herregårdar — en föresyn, som i rikets mellersta och sydliga delar
öfverallt står till buds — äfvensom saknaden hittills af en landtbruksskolas välgörande undervisning få dock
icke lemnäs ur sigte vid en jemförelse mellan Jemtland och andra orter; och fullt rättvist utförd skall, enligt
min tanke, jeinförelsen icke heller i förevarande hänseende utfalla till Jemtlands nachdel, oaktadt så ofantligt
stora förändringar än äro att önska och förvänta.
Tab. N:o 3. Om antalet vinterfödda kreatur lemnar tab. N:o 3 upplysning; och i det föregående är redan i allmän
het
redogjordt för höafkastningens större eller mindre ymnighet under hvartdera af de år perioden omfattar,
likasom för de qvantiteter spanmål och potatis, som uppgifvits hafva år 1860 blifvit på kreaturen utfodrade,
men antagligen vida understiga verkliga beloppet. I regeln torde med skäl kunna sägas, att fodertillgångarne,
äfven om de uteslutande användes till underhåll af i och för jordbruket erforderliga dragare samt de befintliga
ladugårdarne, icke fylla beliofvet af riklig utfodring; hvarföre visserligen med god hushållning öfverensstämde
att minska kreaturens antal. För de långa och tunga transporterna måste emellertid ett eljest öfverflödigt
antal hästar underhållas, och skogsafverkningen tager derjemte i anspråk betydlig dragkraft. Det är
dock alldeles uppenbart, att genom myrutdikningar och deraf härflytande betydligare odling af gräsväxter icke
allenast det nuvarande kreatursantalet, utan ett vida större skulle kunna rikligen underhållas.
Redan i det skick, hvari ladugården nu befinnes, lemnar den, oaktadt omförmälda missförhållanden, icke
blott produkter, motsvarande länets behof, utan ock öfverskott för afsättning såväl till andra inrikes orter som
till Norge. Enligt de till Hushållnings-sällskapet för år 1860 inkomna upplysningar, torde dessa öfverskott
kunna antagas hafva det året utgjort omkring 800 hästar, 270 oxar och tjurar, 1,560 kor, 600 ungnöt, 270
Tab. Litt. B. Markegång spriser å nedanstående sädesslag.
År.
Råg.
K o
r n.
Ärter.
Jemtland.
Herjeådalen.
Jemtland.
Herjeådalen:
Jemtland.
1856
R:dr R:mt
20
6
12
4,50
30
1857
»
18
14,50
18
1858
»
15,12
11,34
15,12
1859
15,75
11,97
15,75
1860
13,86
10,2
11,97
Anm. Det anmärkningsvärdt låga markegångspriset å råg och korn i Herjeådalen för 1856 har sin förklaringsgrund i den då derstädes skördade sädens
nästan värdelösa beskaffenhet, efter hvilken priset bestämdes.
Jemtlands län.
Handelspriser å kreatur. Racer. Epizootier. Hushållnings-sällskapets verksamhet. 15
får, 296 svin, 800 hudar och skinn, 2,000 centner smör samt 1,000 centner ost och missmör. Häri är likväl
icke inbegripet hvad som afsättes från Herjeådalen och som relativt uppgår till vida mera, än från Jemtland.
Handelspriserne under femårsperioden äro uppgifne på sätt i tab. Litt. C här nedan finnes utfördt. Tab. Litt.
De Jemtländska racerna af hästar och hornboskap äro ganska utmärkta, den förra numera ofta uppblandad
dels med goda Norska, dels med ädlare, fordom införda utländska; men hornboskapen af s. k. fjellrace
är fullkomligt konstant. Några särskilda åtgärder till racernas förbättring äro icke på senare tider
vidtagne.
Af fjäderfän förekomma allmänneligen endast höns.
Ett husdjur, som flerestädes egnas omsorg, och hvaraf afveln i en för främlingen förvånande mängd
uppfödes, är hunden, oftast af den s. k. spetsracen. Hans skinn värderas högt för de varma pelsar, som utgöra
en vigtig del af Jemtländska karlarnes vinterbeklädnad. Sådana pelsar, till hvilka åtgå 8 ä 10 skinn,
uppskattas till 100 R:dr och deröfver. Men det torde likväl kunna ifrågasättas, om ej denna hundafvel ändock
utgör verklig misshushållning.
Svårare farsoter hafva endast under sista året af perioden bland husdjuren förekommit. Af Länsdjurläkaren
behandlades då flera hundrade nötkreatur för benskörhet och omkring 200 renar för rötfeber eller, såsom
lapparne benämna sjukdomen, ringorm. Många djur måste för dessa sjukdomars skull dödas. Rötfebern
bland rendjuren har äfven under öfriga åren af perioden visat sig. Med undantag af året 1856, då det var
ovanligt friskt bland kreaturen, hafva årligen förekommit spridda fall af olika sjukdomar, men i synnerhet af
springorm bland hästarne. Detta i förening med rendjurens nästan årliga behof af läkarevård har föranledt
Djurläkarens påkallande, stundom samtidigt, från vidt skiljda delar af länet. Att en enda. Djurläkare icke kan
vara tillräcklig inom ett län af mera än 430 qvadratmils omfång och med ett kreatursantal, fjäderfän oräknade,
af omkring 160,000 st., ligger för öppen dag. Saknaden af upplyst läkares råd måste underhålla qvacksalveriet
vid inträffande sjukdomsfall samt okunnigheten i allmänhet om husdjurens rätta vård och skötsel.
De ytterst knappa tillgångar länets Hushållnings-sällskap haft till sitt förfogande, endast omkring 1,000
R:dr Runt årligen, hafva naturligen icke tillåtit någon vidsträcktare verksamhet; och vid femårsperiodens slut
hade antalet af Sällskapets ledamöter nedgått till mindre än 100. Genom premier för långvarig tjenst och för
väl vårdade ladugårdar; genom föranstaltade kreaturs- och slöjdutställningar med dervid utdelade premier; genom
inköp och spridning af tidsenliga åkerbruksredskap, artificiela gödningsmedel samt gräs- och trädgårdsfrö;
genom anställning af en trädgårdsmästare; genom anläggning och underhåll af en romkläckningsanstalt för fiskodling,
samt slutligen genom den undersökning af Jemtlands jordarter, som Professoren Miiller, på Hushållnings-sällskapets
bekostnad, verkställt, har dock Sällskapet sökt att främja flera för landtbruket och länet vigtiga
ändamål. Inflytandet af denna verksamhet uppenbarar sig i synnerhet genom det hos allmogen tilltagande
bruket af nyare tidens åkerbruksredskap, förnämligast plogar, af hvilka, oaktadt den dyra transporten från
Sundsvall — 181 mil landsväg till Östersund — nu mera årligen införskrifvas omkring 300 st., hvilka finna
rask afsättning och mer och mer uttränga bruket af de gamla ofullkomliga redskapen.
Tab. Litt. C. Handelspriser å kreatur.
År.
Hästar.
Oxar.
Tjurar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
18561
1857) '
150 i 200
60
45
40
20 ä 25
4å4i
18581
» »
150 ii 200
65
50
45
20 å 25
4 il 4 j
1859)
1860
150 ii 200
70
55
50
30 å 35
5
Anin. Priset å smör har varierat omkring 9 och 10 R:dr lispundet samt å ost och missmör ungefär hälften.
16
Jemtlands län.
Landtbruksskola. Arbetare vid jordbruket. Dagsverkspriser.
Först under sista året af perioden lyckades det att tillvägabringa landstingsbeslut om inrättande för
länet af en landtbruksskola. För detta vigtiga ändamål åtogo sig länets jordbrukare (hemmansägare, boställsoch
kronoheinmans-innehafvare samt arrendatorer), att under 10 års tid utgöra ett årligt bidrag af omkring
8 R:dr Runt per mantal, hvilket beslut sedermera, för att ytterligare påskynda skolans inrättande och något
förmildra den tunga afgiften, förändrades till upptagande af ett amorteringslån, stort 50,000 R:dr, hvarå ränta
och 40:årig amortering utgår af all jordegendom, enligt dess skattetal. Särdeles lämplig lokal för skolan bereddes
genom inköp af 3:ne vid hvarandra belägna hemman, och med uppförande af erforderliga åbyggnader
— de gamla voro för ändamålet oanvändbara — har nu så fortgått, att skolan innevarande års höst kan
öppnas. Stora förhoppningar fästas vid denna läroanstalts blifvande verksamhet, och det kan icke betviflas,
att Jemtlands intelligenta folk skall skyndsamt tillgodogöra sig rika frukter af skolans undervisning och föresyn,
om, såsom jag hoppas, afsigten att af landtbruksskolan tillika göra en mönstergård någorlunda lyckas.
Såsom bevis på stigande värma för de ämnen Hushållnings-sällskapets verksamhet omfattar, torde kunna
anföras, att detta Sällskap nu (1862) räknar nära 600 betalande ledamöter, till största delen bland länets
allmoge.
En brist, som i hög grad återhåller lifligare utveckling af Jemtlands rika naturförmåner, är den af tillräcklig
arbetskraft. Jag har redan i det föregående antydt denna brist och den enda utvägen att få den afhjelpt,
en starkai-e inflyttning från folkrikare orter. Genom spridande af kunskap om Jemtland och folkets
goda bergningsvilkor skall en utvandring i stort åt detta håll möjligen framkallas; men samtidigt dermed
måste också utvägarne för förvärfvande af jord vidgas. Här finnes visserligen mer än tillräcklig mark äfven
nu, derest jordbruket gåfves mera intensiv än extensiv rigtning. Man är, såsom jag också antydt, på väg
till en dylik förändring, ehuru allmogen ännu med tvekan upplåter äfven aflägsnare marker till nybyggen och
torp, likasom den egentliga arbetsklassen ogerna underkastar sig det beroende, som dagsverksskyldighet anses
medföra. Blefve deremot genom allmännare utvikning frostländigheten undanröjd och förtroendet till den odlade
jordens säkrare afkastning derigenom stadgadt, utan hvilket ett intensivt jordbruk icke är möjligt, samt
de stora nu föga fruktbara myrtrakterna beredda för odling, så skulle, utom allt tvifvel, dessa trakter upplåtas
på billiga vilkor till arbetare, som, emot viss köpeskilling, årlig afgift eller dagsverksskyldighet, ville nedsätta
sig der.
Endast undantagsvis finnas ännu dagsverkstorpare, än mindre stattorpare. Jordbruksarbetare utgöras förnämligast
af den jordägande allmogen och dess barn samt af tjenare i husbondens bröd och af daglönare.
Tab. Litt. D. Dagsverkspriserne hafva snarare öfver- än understigit följande i markegångstaxan upptagne (tab. Litt. D).
Tal). Litt. D. Dagsverkspriser enligt markegångstaxan.
lr.
Under andtiden.
Andra £
r s t i d e r.
Jemtland.
Herjeådalen.
Jemtland.
Herjeådalen.
m.
qv.
m.
qv.
m.
qv.
m.
qv.
1856
1,50
0,98
1,25
0,83
1,00
0,67
0,83
0,67
1857
» »
1,67
1,08
1,50
1,00
1,67
0,78
1,12
0,75
1858
» »
1,60
0,90
1,50
1,00
1,16
0,75
1,00
0,75
1859
» a
1,60
1,00
1.50
1,00
1,25
0,80
1,00
0,75
1860
» »
1,75
1,00
1,50
1,00
1,25
0,75
1,00
0,75
Allt på arbetarens egen kost.
Jemtlands län.
Stängsel. Skogshushållning. Jägeristat. Skogsskola. 17
I stängselväsendet, sådant det af ålder varit, har under femårsperioden icke inträdt någon märkbar förändring.
Att mycket arbete och mycken skog derigenom onödigtvis förslösas är ett alltför beklagligt missförhållande,
hvartill Jemtland, likasom tvifvelsutan de flesta delar af riket, ännu gör sig skyldigt.
C) Skogshushållning. (Ifver de förhållanden, som i detta hänseende förnämligast borde utredas, i’ab. n;o
lemnar tab. N:o 4 den enda tillgängliga upplysning, eller öfver arealen af kronans och boställens skogar.
Intill sista året af femårsperioden fanns icke någon jäg erit] ensteman anställd inom länet. Den då an
ställde
Jägmästaren, med årlig lön af 1,200 R:dr, har sedermera till sitt biträde erhållit 4 Skogsuppsyningsman,
hvardera med 150 R:dr årlig lön och högst 50 R:dr arfvode derutöfver, i mån af deras nit och verksamhet.
Denna verksamhet faller inom en senare tid.
Saknaden af all annan tillsyn öfver kronans vidsträckta öfverloppsmarker, än sorn af länets alltför fåtaliga
och af andra bestyr öfverhopade kronobetjente kunnat utöfvas, äfvensom bristen på ordnad hushållning
med skogarne, utesluta möjligheten af den närmare redogörelse, som formuläret för berättelsen i denna del
afser och förutsätter. Jag är derföre icke heller i tillfälle att annorlunda än ytterst allmänt yttra mig öfver
detta eljest så vigtiga ämne.
Till de flera trädvarubolag, som bildat sig utefter floddalarne mot Östersjön, har allmogen ganska allmänt
försålt sina, vattendragen närbelägna och tillgängliga skogstrakter, oftast för afverkning under viss tid,
vanligen 50 år, och med vilkor att endast den mogna skogen af visst omfång får tagas. Endast sådan skog
äger också här något värde, som kunde löna de dyra utdrifnings- och flottningsarbetena. Om denna skogsafverkning
utöfvar något menligt inflytande för orten och landet; icke ligger det menliga deri, att skogshushållning
derigenom motverkas. Olägenheterna träffa jordbruket genom uppdrifna arbetslöner, ehuru, å andra
sidan, också afsättning af landtbrukets produkter på samma gång befrämjas och det till vida högre pris, än
eljest kunde erhållas. Hushållning med skogarne eller åtminstone den negativa vården, att de icke afsigtligt
eller af vårdslöshet lemnäs åt eldens härjningar, blir den lika naturliga som relativt lyckliga följden af trädvarornas
uppskattning till något värde. Huru annorlunda före skogsafverkningens början tillgått äfven utefter
floddalarne är både lärorikt och sorgligt att på närmare håll undersöka. Ofantliga skogssträckor, då
fullkomligt värdelösa och inkräktande på betesmarken, hafva blifvit afbrände, såsom det minst besvärliga sättet
att »hålla skogen ifrån sig»; och med skogen uppbrändes äfven matjorden. Man ser vidsträckta trakter, der
eldens härjningar ännu efter ett halft, kanske helt sekels förlopp uppenbara sig i nakna, på all växtlighet
blottade hedar; och har än längre tid förflutit, finner man naturens lyckligtvis oemotståndliga alstringskraft
ånyo framträda först under formen af föga värdefulla bladväxter och löfträd, hvilka likväl efter ännu ett
eller annat sekel lemna rum för de under deras skydd slutligen ånyo försigkomna barrskogarne. Det är ett
långsamt sätt att befordra skogarnes återväxt. Bättre för nutid och kommande tider synes mig då, att man
låter skogen gälla hvad den kan, hellre befrämjar än motverkar förmånlig afsättning, då sådan står till buds,
och så uppmuntrar till vård om befintliga och till omtanka för uppdragande af nya skogar.
Genom föresyn vid de under statens disposition lydande skogar, en föresyn, som visar icke blott huru
skog bör skötas för att tillväxa, utan huru den bör skötas för att ge högsta möjliga afkastning, och genom
spridande bland folket af undervisning i dessa ämnen, med den enskilde lemnad frihet i sin hushållning, skall
i denna vigtiga hushållsgren, likasom i hvarje annan, den enskilda omtankan lära sig att alltmera göra gällande
de för olika orter och förhållanden passande hushållsmethoder, som bäst befrämja egen och efterkommandes
fördel, orri också undantag af dåraktiga slösare, som för stundens vinst lemna framtiden ur sigte, då,
såsom nu, aldrig skola saknas.
Den för norra länen vid Sillre i Westernorrlands län inrättade skogsskola har först efter femårsperiodens
slut blifvit öppnad.
Landsh.-Iimb. uli Jemtlands län und. ber. för åren 1856—1860. 3
18 Jemtlands län. Export af skogsalster. Skogseldar m. m. Rofdjur. Bergs- och brukshandtering.
Såsom allmänt inflytande af skog saf verkning en inom Jemtlands län torde företrädesvis förtjena anmärkas
att jordens odling och fruktbarhet derigenom befrämjats. Det är nemligen ett väl bekant förhållande, att,
likasom brist på skog förorsakar jordens för växtligheten menliga uttorkning och aflägsnar erforderlig nederbörd,
så förorsakar, å andra sidan, öfvert!ödet af skog en kyla och fuktighet, hvai’af växtligheten tillbaka!) alles.
Inom Jemtlands äldsta bygd omkring Storsjön lider landet visserligen icke af för mycken skog. Man torde
snarare kunna säga motsatsen, helst om man skulle döma af de ganska höga trädvaruprisen, hvilka dock
mindre äga sin grund i skogsbrist, än i höga arbetspris. Andra trakter af Jemtland gifvas dock—och dessa
äro de vidsträcktaste — der ännu kan sägas vara rik tillgång, om icke öfverflöd på skog.
Jemtlands från Östersjön och stapelort aflägsna läge lemnar icke tillfälle att närmare beräkna exporten
af skogsprodukter hvarken i qvantitet eller penningar. Att denna export likväl är ganska betydlig utefter
o
Ljusnans, Ljungans, Indalselfvens och Angermanelfvens floddalar samt snarare i till- än aftagande, i den mån
bifloderna upprensas, kan emellertid med visshet sägas. Enligt de upplysningar, som meddelades FinansKomitén,
hade redan år 1859 omkring 500,000 R:dr blifvit af enskilde bekostade på strömrensningar inom
länet under de nästförutgångna 25 åren; och dessa arbeten fortsättas alltjemt.
Svedjande förekommer visserligen här och der, men icke till någon större betydenhet.
Endast ofullständiga upplysningar hafva kunnat erhållas öfver antalet skogseldar, som under perioden
inträffat. Sedermera utfärdadt påbud om rapport i hvarje sådan händelse torde för framtiden tillåta noggrannare
redogörelse. Enligt hvad emellertid blifvit uppgifvet, hade år 1856 endast 2, år 1857: 3, år 1858:
4, år 1859: 6 och 1860 åter endast 2 skogseldar förekommit, af hvilka en år 1858 i Herjeådalen utbredt
sig på omkring 2,000 tunnland, men alla de öfriga varit af ringare, oftast mindre än 100 tunnlands omfång.
Deras uppkomst tillskrifves allmännast vallhjon och vägfarande, af hvilka de förra, i synnerhet då kreaturen
mycket besväras af yrfän, antända stora stockeldar, som föga aktsamt vårdas; likasom formän föga akta på
de eldar, som under hvilostunderna af dem uppgöras vid vägen.
Inom länet finnes intet glasbruk, obetydliga och få tegelbruk, ingen pottaske- eller hartstillverkning,
obetydlig salpetcrberedning samt tjäru-, beck- och kalkbränning knappast motsvarande ortens behof. Kolning
verkställes hufvudsakligen för Huså kopparverk samt för Rönnöfors och Ljusnedals jernbruk, begge med ringa
tillverkningsbelopp. I intetdera af dessa eller dylika hänseenden kan skogsförbrukningen sägas vara af betydenhet
i förhållande till skogstillgången. Icke heller förtjenar i detta hänseende antalet getter — den fattiges
bästa kreatur — någon ogillande uppmärksamhet. Eldstädernas och stängselsättets beskaffenhet förorsakar
utom allt tvifvel den största skogsförödelsen.
Visserligen äro skogsprodukter i stigande pris samt i trakten omkring Storsjön och på några andra
ställen ganska dyra; men det är mindre sjelfva veden än arbetet, som stigit.
Torftägt, stenkol eller andra surrogater för skogsbränslet förekomma ej inom länet.
Taiib. N:is5o. G. ]j) Bofdjurs utödande. Tabellerne 5 och 6 redogöra för antalet dödade rofdjur och af rofdjur dö
dade
husdjur, så vidt dessa förhållanden kunnat utredas.
Annu under ifrågavarande period hade hvarje tingslag för sig ordnadt om skottpenningar och hvad
härmed äger sammanhang. Numera är detta en länets gemensamma angelägenhet.
Tab. N:o 7. E) Bergs- och brukshandtering samt F) Fabriker, manufakturer och handtverk. Den summariska redogörelsen
för dessa ämnen lemnar tab. N:o 7.
Bland bergshandterings-inrättningar intaga Gustafs och Carlbergs kopparverk på sluttningen och vid foten
af Areskutan ett högst betydande rum, mindre likväl för qvantiteten af den dervid under perioden tillverkade
koppar, än för dennas utmärkta beskaffenhet och den betydliga tillverkning, som förmodas kunna åstadkommas,
sedan bolaget, som nu äger detta verk, hunnit fullborda de dyra och med stor omsorg anordnade nya
inrättningar af vask- och bokverk, hvilka under perioden blifvit påbörjade och till någon del nu äro färdiga
Jemtlands län.
Fabriker och handtverk. Varnforsling och andra binäringar.
19
att bringas i verksamhet. Man hoppas att i den närmaste tiden kunna uppbringa tillverkningen från 1,000
å 1,200 centner till 5,000 centner och till och med fördubblandet af sistnämnde qvantitet anses icke vara ett
aflägset mål. Vid Trondhjemsfjorden i Norge har kopparverket sin närmaste och naturliga stapelort, derifrån
ock, om en högt drifven koppartillverkning skulle sådant fordra, coaks, såsom brännmateriel — ännu
nyttjas och behöfvas endast trädkol — skulle kunna införas utan öfverdrifven kostnad, helst sedan den nya
kommunikationsled, som snart öppnas, både förkortat våglängden och öfvervunnit de starka lutningar, hvaraf
gamla vägen öfver fjellryggen besväras.
Rönnöfors jernbruk, det enda inom provinsen Jemtland, förädlar hufvudsakligen myrmalmer och har
lyckats att deraf bereda ett för smidbarhet och seghet ganska utmärkt stångjern, som har god afsättning till
högt pris så inom Jemtland som på Norge. Det är att beklaga, att denna tillverkning, för hvilken rika
malm- och koltillgångar finnas, ännu icke kunnat uppdrifvas till ett ortens stigande behof motsvarande belopp,
ån mindre utvidgas till fabriksmessig tillverkning af behöfliga och lifligt efterfrågade åkerbruksredskap.
Att fabriks- och manufaktur-produktionen samt handtverkerierna inom länet i allmänhet icke ens motsvara
ortens behof, än mindre lemna öfverskott för utförsel, är en helt naturlig följd af de höga arbetsprisen
och de öfverdrifna transportkostnaderna så väl för råämnen, hvilka från andra orter behöfde förskaffas, som
för de förädlade varor, hvilka skulle kunna dit föryttras.
Inom vissa trakter af länet kan skogsafverkning en snarare betraktas såsom hufvudnäring än binäring.
Icke blott dessa trakters egen befolkning, utan äfven arbetsfolk från öfriga delar af länet samt vida aflägsnare
landsorter tillströmma i hundrade- till och med tusental till floddalarne, der genom betingsarbeten en
karl med häst kan genom bjelkhuggning och utdrifning dagligen under vinter- och vårdagarne förtjena ända
till 8 å 10 R:dr. Det är dock ett tungt arbete, ofta förenadt med försakelse i skogsmarkerna af bostäder
och andra beqvämligheter; och då under sådana förhållanden lefnadskostnaden derjemte blir mycket hög, torde
behållningen af de höga arbetsförtjensterna i allmänhet föga öfverstiga hvad med mindre ansträngning och
bättre vårdad helsa under vanligt arbete kan förvärfvas.
Till en af de mest framstående binäringarne är att hänföra varufor slingen till och från de aflägsna Östersjö-
och Nordsjökusterna. På denna varuforsling nedläggas årligen högst betydliga dagsverken och dragkrafter,
som för jordbruket och öfriga näringar gå förlorade; och fastän transportkostnaden är otroligt dyr
— den betalas vanligen med 1,25 å 1,50, stundom 2 R:dr per mil för ett enbetslass om högst 40 lispunds
vigt — visar det sig likväl, att allmoge, som sysselsätter sig med varuforslingen, i allmänhet befinner sig i
vida sämre vilkor, än de, hvilka uteslutande egna sig åt skötandet af sitt landtbruk. Varuforslingen alstrar
håglöshet för jemnt arbete, förslappar tillsynen öfver jordbruket, fördyrar lefnadskostnaden, demoraliserar
folket, utsliter dess kläder, dragare och fordon, förspiller gödseln på landsvägen och lemnar, när allt noga
räknas, dålig behållning. För Jemtlands framtid är det en lifsfråga att vinna lättade kommunikationer med
kusterna. Till elen Norska är målet snart uppnått. Till den Svenska måste uppnåendet med all kraft bedrifvas,
så vida Jemtland icke skall återhållas i sin utveckling och tvingas att helt och hållet öfverflytta sin
rörelse på Norge, äfven då sådant eljest icke vore af naturliga skäl påkalladt. Ett väl utarbetadt förslag till
ny kommunikationsled emellan Bräcke i Jemtland och Sundsvall, förmedelst ny landsväg till Torp i Medelpad,
derifrån kanalisering af Ljungan till Stöde och slutligen omkring 2-1 mil jernväg till Sundsvall blef mot slutet
af sista femårsperioden underställdt Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, men ansågs då, i anseende till riksdagens
snara afslutande, icke kunna öfverlemnas till Rikets Ständers behandling.
Till binäringar kunna vidare räknas kolning till bruken, jagt och djurfångst, fiske, bössesmide, tillverkning
af tobakspipor af jernbleck samt tobaksdosor af messing, salpeterberedning, tillverkning af laggkärl, tegelslageri
m. m., samt till husslöjd: ullspånad och tillverkning af vadmal, golfmattor, klädningstyger m. m.
20
Jemtlands län.
Jagt. Fiske. Fiskodling. Bränvinsbränning. Statsinkomster.
Enligt de upplysningar, Hushållnings-sällskapet för år 1860 införskaffade, beräknades den samma år
foryttra.de
tjäder (tupp eller höna) räknas för 3 och en orre för 2 hjerpar.
Fisket bedrifves allmänt i de många vattendragen och lemnar ett ganska väsentligt bidrag till folkets
föda. I synnerhet är det i Ströms mer än 12 mil långa vattendal samt i Frostvikens fjellsjöar, som fisket
af öring, rör och harr m. fl. utmärkta fiskslag såsom väsentligare näring idkas, ehuru på senare tider mindre
än fordom, då saltad fjellfisk utgjorde en betydlig handelsartikel på Ströms vintermarknad. Det var då ett
allmänt bruk, att bonden med eget husfolk och legda arbetare lemnade hemmet för att flera veckor idka
fiske i 10 till 20 mil aflägsna vattendrag, hvilket ansågs fullt lika angeläget som någon annan del af hem
mansbruket
samt till och med föredrogs detta. Hågen och förtroendet för landtbruket samt de höga arbetslönerna
hafva emellertid mer och mer förändrat denna sed.
De åtgärder, hvilka Iiushållnings-sällskapet under perioden vidtagit till befrämjande af fiskodling, hafva
blifvit gynnade af den tillfälliga lyckan, att en man, C. Byström, lika kunnig som nitisk, egnat hela sin tid
åt detta ämne. Inflytandet af hans verksamhet faller inom en senare period och skall otvifvelaktig! blifva
af stor betydelse, helst sedan Byström, för närvarande understödd med Byzantinskt resestipendium, hunnit i
andra länder, der fiskodling gjort stora framsteg, förvärfva vidare insigt och erfarenhet i denna hushållsgrens
praktiska utöfning.
Bössesmidet har sedan åldriga tider varit en till viss konstfärdighet uppdrifven binäring i en trakt af
länet. Så ock tillverkningen af tobakspipor och tobaksdosor, hvilka finna afsättning äfven utom länet och i
synnerhet spridas till Stora Kopparbergs län samt vittna om ganska stor arbetsskicklighet.
öfriga binäringar äro af föga betydenhet samt snarare i af- än tilltagande; och eldigt min tanke är
detta ej att anse såsom någon olycka, minst i ett land, der, såsom i Jemtland, hufvudnäringarne, jordbruket
och boskapsskötseln, lida brist på arbetskrafter. I regeln tror jag ock att hvarje försök att på konstlad väg
uppmuntra näringar i allmänhet och binäringar i synnerhet snarare skadar än gagnar icke minst dem, hvilkas
väl man vill befrämja.
Bränvinsbränning har åren 1856, 1858, 1859 utöfvats vid 2:ne ångbrännerier, åren 1857 och 1860 vid
allenast 1. Lägsta tillverkningen var år 1857, endast 9,688 kannor; 1856 tillverkades 20,080 kannor; 1858:
28,433 kannor; år 1859: 31,507 kannor, men år 1860 icke mindre än 81,528 kannor. De föregående åren
hade behofvet blifvit fyldt från andra orter. Den tilltagande tillverkningen betecknar mindre någon ökad
förbrukning, än att jordbruket lemnat ökade öfverskott, hvarigenom tillförsel från andra orter kunnat in
o
skränkas.
Åtgången af bränvin jemförd med folkmängden företer i Jemtland en förbrukning af omkring IIkanna
för person, då jemförelsen för hela riket deremot anger 2- å 3-dubbel förbrukning.
Huru skeft man bedömer en landsort, då man uppskattar dess vigt efter de statsinkomster, hvilka derifrån
direkt utgå, bevisas, om sådant eljest vore nödigt, af förhållandet med bränvinsbränningen. Denna lemnade
år 1857 en skatt af 4,834 R:dr, men året 1860 af mera än 50,000 R:dr. Det förekommer emellertid
lyckligtvis ingen anledning att antaga, det Jemtland året 1860 lemnade högre bidrag till statsverkets inkomster
af bränvinstillverkningen, än något af de föregående åren. På samma sätt bidrager ock Jemtland till
statens tullinkomster, äfven om dessa vid Dufeds- och Funäsdalens tullkamrar äro ringa. De ojemförligt
största tullpligtige varupartier, som här förbrukas, hafva ökat tulluppbörden i Sundsvall och Stockholm,
kanske äfven Calmar och Ystad, o. s. v. Ett hårdt yttrande angående Jemtland inom något riksstånd under
någon del af de senaste riksdagarne har föranledt dessa erinringar, hvilka eljest kunde och till och med
borde vara öfverflödiga.
Jemtlands län.
Landsvägar. Vägdelning. Fulländade och under arbete varande vägar. 21
4. KomsuuiiikatioEis-aiistalter oell varnbyten.
A) Landkommunikationer. Ehuru rikt på stora och segelbara vattendrag, har Jemtland ännu sina Tab. N:o
förnämsta och hufvudsakligaste kommunikations-anstalter i landvägarne. Dessas hela längd, längden af de
med skjutsstationer försedde m. fl. omständigheter, om hvilkas utredning är föreskrifvet, innefattas i tabellen
N:o 8. I förhållande till länets vidd äro befintliga vägar alltför få. Genom länets norr om Östersund belägna
del på en sträckning af omkring 20 mil finnes icke en enda väg i ostlig och vestlig rigtning emot
kusterna, hvarföre minst en ny väganläggning af omkring 12 mils längd derstädes är ett allmänt insedt behof;
men i förhållande till hemmantalet är väghållningen redan ett synnerligen tungt onus. Omkring Vedels
mil belöper på hvarje mantal.
Ganska stora arbeten hafva emellertid blifvit nedlagda för de backiga vägarnes omläggning och på vägarnes
underhåll. Vägarnes beskaffenhet i allmänhet torde ock kunna sägas vara ganska god, och ökad beredvillighet
bland länets innevånare att förbättra sina vägskiften kan efter detta motses, sedan nästlidne år
en ny och för hela Jemtland gemensam vägdelning blifvit tillvägabragt, hvarigenom en hvar i möjligaste mån
fått sitt vägskifte närmare bostaden. Förut gafs exempel, då hemmansägaren hade ända till 9 å 10 mil till
sitt vägskifte.
Inom Herjeådalen är gemensam vägdelniyig beslutad, men ännu icke genomförd. Den hittills ojemna
vägdelningen derstädes tillåter icke strängt utkräfvande af tillbörligt underhåll, synnerligen hvad angår den
nyanlagda vägen genom Hede tingslag till Norska gränsen. Denna väg, som i sista femårsberättelsen omförmäldes
såsom afsynad, blef emellertid först godkänd åren 1856 och 1857. För en vägsträcka till en del
öfver fjellen emot Norge af mera än 9 mil utgick statsbidrag med endast 29,175 R:dr. Den fattiga och fåtaliga
allmogen betungades öfver höfvan med detta vägarbete och afsyningen mäste derföre med stor skonsamhet
verkställas. Följderna af arbetets klena utförande visa sig redan i omöjligheten för folket att underhålla
vägen i någorlunda försvarligt skick, förr än en grundlig omarbetning blifver utförd. Statsanslaget för
den Svenska sidan uppgick också endast till omkring 3,000 R:dr per mil, då Norska anslaget för fortsättningen
på andra sidan gränsen skall hafva öfverstigit 20,000 R:dr milen.
Vidare äro under sista femårsperioden af slutade:
-T °
a) Vägomläggning på åtskilliga ställen inom Undersåkers och Are socknar, med statsbidrag af 33,337
R:dr 50 öre;
b) Den s. k. Grubbkälsvägen, öster om Stoi’sjön, mellan Bergs och Hackås socknar, med en beräknad
omläggningskostnad af 37,428 R:dr, hvartill statsbidrag utgått med 28,050 R:dr;
c) Ombyggnad af åtskilliga broar å den s. k. Carl Johansvägen öfver Jemtlandsfjellen till Norge, hvartill
statsanslag utgått med 25,350 R:dr;
d) Vägförbättringar i Ragunda tingslag, utan allt statsbidrag, för en kostnad af 5,269 R:dr;
e) Ny bro öfver Hårkan, byggd af Liths tingslag med en kostnad af omkring 10,000 R:dr, också utan
statsbidrag.
Under perioden 'påbörjade, men vid dess slut ännu icke fullbordade vägarbeten äro:
1. Den nya väg- och vattenkommunikationen mellan Bräcke och riksgränsen, som, understödd med
statsanslag af 244,500 R:dr, innevarande sommar skall öppnas för allmän trafik;
2. Omläggning af vägen emellan Krångede och Gisselgård i Ragunda, hvartill statsanslag genom Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 18 Mars 1856 beviljades med 4,000 R:dr;
3. Omläggning inom samma tingslag af vägen emellan Bispgårdens gästgifvaregård och gränsen mot
Ångermanland, med ett nyssnämnde dag i Nåder beviljadt statsbidrag af 5,900 R:dr; samt
4. Reparation af Badsjösundsbron i Undersåkers tingslag, hvartill Eders Kongl. Majit den 9 Mars 1860
täcktes i Nåder bevilja 8,840 R:dr såsom statsanslag.
22 Jemtlands län. Broar. Färjor. Grindar. Skjuts. Ångbåtar. Postverk. Handel.
Utom det dryga vägunderhållet sommar- och vintertid har länet också att underhålla flera dyrbara
broanläggningar samt icke mindre än 13 färjesund i Jemtland och 2 i Herjeådalen. Så väl bro- som färjepenningar
uppbäras enligt fastställda taxor; men oberäknadt dessa afgifter, som färjemannen vid sunden åtnjuta,
uppgår Jemtlands af hemman utgående bidrag för färjeroddens uppehållande till mera än 1,000 kubikfot
korn årligen. Huru mycket broarnes underhåll kostar för år har jag ej fått noggrannt utredt, och denna
kostnad är naturligen underkastad stor omvexling, i den mån broar behöfva ombyggas. Någon närmare upplysning
meddelas dock här nedan i sammanhang med redogörelsen för kommunalutskylder.
Vägpenningar erläggas endast å de båda genom Jemtland och Herjeådalen till Norge gående fjellvägar
och motsvara ungefärligen årliga underhållet af samma vägar, de många broarnes underhåll undantaget.
På den allmänna landsvägen genom Jemtland af nära 25 mils längd torde finnas omkring 50 grindar;
varande antalet grindar å allmänna lands-, härads- och sockneväearne tillsammans uppgifne till 218 st.
I hela Jemtland är gästgifveriskjutsen upplåten på entreprenad för provinsens gemensamma räkning,
hvarigenom alla skjutsskyldige hemman, efter skattetalet vidkännas lika afgifter, hvilka också här nedan närmare
omförmälas. Denna gemensamhet så i skjuts- som gästgifverihållning m. fl. allmänna onera har endast
kunnat tillvägabringas genom den för Jemtland af ålder bibehållna landstingsinstitutionen. Herjeådalen åter
hade under femårsperioden dels reserv-, dels entreprenadskjuts.
Postskjutsen från Östersund dels till Bräcke, dels till Wemdalen, dels, en gång i veckan, till Norska
gränsen, bestrides af posthemman; i öfrigt deremot hufvudsakligen på entreprenad, undantagsvis genom gästgifv
eriskjuts.
Kronobrefbäringen, ordnad i sammanhang med gästgifveriregleringen, ombesörjes af skjutsentreprenörerna,
utan särskild godtgörelse, medelst s. k. kurs, då angelägna embetsbref skola fortskaffas. Endast undantagsvis
förekommer på några få ställen särskild kronobrefbäring, men af ringa betydenhet. I allmänhet fortskaffas
embetsbrefven med den allmänna posten.
Angående varuforslingens beskaffenhet och inflytande samt Jemtlands trängande behof af en förbättrad
kommunikation med Östersjöhamn har jag redan i det föregående yttrat mina åsigter.
B) Sjökommunikationer. Föga är att säga om Jemtlands sjökommunikationer under den sista femårsperioden.
En ångbåt på Storsjön för allmänhetens betjenande, men utan regelbundna turer, och en annan pa
Kallsjön, Huså kopparverk tillhörig och för dess behof använd, utgjorde hela ångflottan. Nu finnas dessutom
4 nya ångbåtar anskaffade för underhållande af personal- och godstrafik utefter den nya kommunikationsleden
emellan Bräcke och riksgränsen. En af dessa ångbåtar befar Anjasjön, omkring 1,500 fot öfver hafvet.
Upprensning af vattendrag för trädvarufiottning verkställes årligen, men utan statsbidrag. Kanaler
finnas ej.
Jemte postkontoret i Östersund hafva under perioden funnits inom länet Are, Wemdalens och Funäsdalens
postexpeditioner, den sistnämnde öppnad 1856; hvarförutom nya postgångar hvar 14:de dag blifvit öppnade:
år 1856 till Frostviken och år 1859 emellan Österåsen i Bergs socken samt Kårböle i Helsingland.
Under femårsperioden har länet icke haft någon telegraf. Att sådan nu är under anläggning emellan
Östersund och Sundsvall utgör en ytterligare anledning till varm undersåtlig' tacksamhet.
Cj Sjöfart och handel. Af Jemtlands läge och hvad här förut redan är anmärkt följer, att någon nämnvärd
sjöfart inom länet icke är att omförmäla. Ehuru jag enskildt har mig bekant, att åtskilliga länets innevånare
äga större och mindre andelar i så väl seglande som ångfartyg, hvilka befara saltsjön och hafva sina
hufvudredare i kuststäderna, antager jag likväl, att dessa fartyg, annorstädes uppgifna, icke böra blifva föremål
för berättelsen om Jemtland.
N:o 9. Om antalet handlande så i Östersund som på landet lemnar bifogade tab. N:o 9 upplysning.
Jemtlands län.
Landthandel. Handel med Norge. 23
Det bekanta förhållandet, att Jemtlands allmoge fordom allmänt egnade sig åt en ganska vidsträckt
handelsrörelse äger icke mera rum. Först mot slutet af förra seklet fick Jemtlands enda stad sina privilegier,
och knappast 20 år hafva förflutit sedan denna stad blott hade en handlande, som kunde anses af sin rörelse
hafva god utkomst. Tull-lagstiftningen, så olik den Norska, anvisade handelsvägar öfver fjellen, hvilka icke
kunde bevakas. Ofta hemsöktes Jemtland af missväxter, jordbruket betraktades såsom en föga pålitlig handtering,
och nästan alltid var Jemtland i behof af främmande spanmål. Behofven måste fyllas, varubytet underhållas;
men den förmedlande verksamheten af en ordnad handelsrörelse saknades. Det var en naturnödvändig
följd af dessa förhållanden, att allmogen sjelf måste vidtaga vidsträckta handelsresor, och bonden blef
både köpman och lurendrejare. Ingenstädes inom Sverige torde några årtionden hafva åstadkommit fullkomligare
omskapning af förhållandena, än inom detta län. Staden Östersund räknade vid femårsperiodens slut
28 burskapsägande köpmän, af hvilka likväl endast omkring hälften utöfvade handteringen; men dessa idkade
en ganska stark handel samt hade god utkomst. Flera taxerades, oaktadt de orättvisa bevillningsgrunderna,
för en inkomst af ända till 2,500 R:dr, visserligen för låg i förhållande till den verkliga, men ändock förtjent
af uppmärksamhet vid jemförelse med bevillningstaxeringen i andra och vida större städer. Sedan bevillningsprocenten
med innevarande år blifvit rättvis, saknas här ej exempel på uppskattning till 8 och till och med
10,000 R:drs inkomst af en handelsrörelse.
Afven landthandeln, i stället att förut vara allmän, har blifvit ett särskildt yrke, koncentreradt på jemförelsevis
få händer; och det gifves nu flera landthandlande, sorn för denna sin rörelse taxeras högre, än de
första minuthandlarne i många städer. Att ännu en och annan bonde och till och med drängar sysselsätta
sig med handel, utan att vara såsom landthandlande anställde, är visserligen en sanning; men den fordna regeln
utgör nu undantag. Tack vare senare tiders upplysta och rättvisa förändringar i tullagstiftningen, genom
hvilka den lofliga införseln blifvit möjliggjord, kan det förr så vanliga lurendrejeriet och tullförsnillningen på
gränsen sägas hafva upphört.
Specifika uppgifter öfver handelsrörelsen med Norge hafva blifvit infordrade från Dufeds tullkammare
i Jemtland samt Funäsdalens tullkammare i Herjeådalen. De betydligaste exportartiklarne hafva i medeltal för
år utgjort:
Boskapskreatur från Jemtland
350
st.
Garkoppar från Jemtland
. 260
Sk<ä
» Herjeådalen
129
»
Stångjern » d:o
58
»
Smör från Herjeådalen
» Herjeådalen
115
»
» Jemtland
2,250
»
Manufaktursmide från Herjeådalen
65
»
Ost » eko
120
»
eko Yxor från Jemtland...
. 3,338
st.
» Herjeådalen
150
»
eko Liar »
d:o
. 1,945
»
Renkött från eko
860
»
d:o Skyfflar »
d:o
. 2.914
»
» Jemtland
70
»
d:o Plogsmide»
d:o
277
L&.
Fårkött » Herjeådalen
330
»
d:o Spik »
d:o
. 2,257
»
Skinn: Har- från Jemtland
360
st.
d:o andra slag »
d:o ...
. 1,000
)>
Get- » d:o
2,100
»
Stål från Jemtland
. 366
»
Får- » eko
150
»
Messing från Jemtland
.. 248
Börande likväl här anmärkas, att en stor del af manufaktursmide!, äfvensom stål och messing, antagligen
förskrifver sig från andra orter och endast transito passerat Jemtland.
Oberäknadt utländska varor, hvilka dels tullfritt, dels emot tull blifvit införda och ibland hvilka förnämligast
äro tobak och specerier, har importen af Norska alster hufvudsakligen och i medeltal för år utgjorts
af följande varor och qvantiteter:
24
Jemtlands län.
Afsättningsorter. Marknader. Priser. Bränvinsminntering och -utskänkning.
Torr fisk
15,800
Ltt.
Skinn- Kanin-
369
Sill
5,476
T:r.
Spanmål: Råg (egentligen endast år 1857:
Hästar, hufvudsakligen för försäljning till
225 T:r)
54
andra orter
332
st.
Korn (egentligen endast år 1857:
Jern, gjutet (kaminer och spislar)
3,856
Ltt.
497 (T:r
122
smidt
1,400
tb.
Hafre (endast för utsäde)
30
Qvarnstenar
40
par.
Tran
1,960
Slipstenar
528
st.
Tvål
360
Skinn- Get-
560
))
Fruktviner
1,815
Räf-
120
))
o. s. v.
Mård-
75
»
Den först vid femårsperiodens slut i Norge inedgifna transitorätten har vid tillämpningen mött stora
hinder genom föreskriften om varornas undersökning innan landväga försändning får ske. Då varupackorna
för detta ändamål måste öppnas, blifva omkostnader för nytt emballage, provision m. m. betydliga samt ömtåligare
manufakturgods lätt skadadt, hvarigenom den påräknade lättnaden till väsentlig del går förlorad.
Skogsprodukter och ladugårdens alster utgöra Jemtlands förnämsta utbyte emot de varor, hvilka från
andra orter måste förskaffas. Afsättningsorter äro, oberäknad! Norge, hvarom förut är nämndt, kusthamnarne
vid Östersjön för trädvaror, Helsingland och Gestrikland för boskap, Uppland, en del af Stora Kopparbergs
län och Westmanland samt hufvudsakligen Stockholm för hästar, ladugårdsalster, fogel, renkött m. m. Inom
länet äro hufvudsakligen spanmål, hö och halm, kreatur, smör och ost, fisk, fogel och skogsprodukter samt
binäringarnes och husflitens alster föremål för varubytet.
Westgötens gårdfarihandel sträcker sig äfven till Jemtland och öfverklagas med och utan skäl.
Gregorii marknad i Östersund under Mars månad torde vara en af de betydligare i riket. Den fortgår
en vecka och är besökt icke blott allmänneligen af länets innevånare, utan äfven från vidt skiljda delar af
riket äfvensom från Norge. Öfrige marknader så i Östersund som på landet äro utan större betydenhet.
Då priserne å spanmål samt kreatur och ladugårdsprodukter redan i det föregående äro uppgifna, skulle
här återstå att ange andra handelsartiklars pris. Dessa äro och måste alltid vara höga för varor, som skola
tillföras från de aflägsna kustorterna. Öfver hufvud torde kunna sägas, att hvarje lispund af sådana varor
här kostar 1 R:dr mera än i Stockholm. Den så ytterst oumbärliga artikeln salt betalas i Östersund vanligen
med 15, stundom med mera än 20 R:dr tunnan, under det saltet i Sundsvall gäller 4 å 5 R:dr. Ingenting
bevisar bättre behofvet af lättad kommunikation med kusten.
Såsom redan i det föregående är anmärkt, finnes numera och fanns åren 1859 och 1860, utom Östersund,
icke något minutering sställe för spirituösa drycker inom länet tillåtet, och icke heller utskänkning sställe
annorledes än för kortare tider, såsom på Fält- och Hästjägare-korpsernas lägerplats under mötestiden samt
vid ett utvärdshus helt nära staden under sommarmånaderna. Aren 1856, 1857 och 1858 existerade derjemte
1 utminuteringsställe i Herjeådalen. Jag vågar tillägga det omdöme, att lönnkrögeri ganska sparsamt
förekommer; och under de vidsträckta resor jag gjort genom länets flesta delar erinrar jag mig ännu icke
hafva på landet sett någon öfverlastad person, icke ens vid tillfällen, då ganska mycket folk varit försainladt.
I Östersund bedrefs under femårsperioden utminuterings- och utskänknings-rörelsen genom en Direktion,
de tre första åren för ett bolags, men de två sista för stadens räkning vid 1 utminuterings- och 5 utskänkningsställen.
Af derför stadgade afgifter har Hushållnings-sällskapet åtnjutit 740 R:dr årligen, hvarefter
återstoden jemte vinsten af rörelsen under de senare åren blifvit anslagen för stadens allmänna behof, hvilka
i ett så nytt samhälle, som detta, äro både många och i förhållande till folkmängden ganska stora. Såsom
drag af allmän anda tillåter jag mig omförmäla, att då östersunds stad nyligen förehade frågan om reglering
Jemtlands län.
Hemmantal. Skiftesverk. Afvittring. Statsbidrag. 25
af bran vinsförsäljningen för kommande 3 år, icke blott antalet af utskänkningsställen minskades och utskänkningstiden
på sön- och helgdagar betydligt inskränktes, utan ock till Hushållnings-sällskapet anslogs, utöfver
dess lagliga rätt, Ttrdel af stadens hela vinst på utminuterings- och utskänknings-rörelsen.
5. Knineralförhåltandeii.
Tabellen N:o 10 innehåller särskildt för landet och staden uppgifter angående antal hemman och Tab. N:o
lägenheter, dessas natur och brukningsdelar jemte uppskattningsvärdet.
Ur ödesmål har något hemman under perioden icke blifvit upptaget; hvaremot 32 särskilda nybyggen
blifvit skattlagde, tillsammans till 12-fk mantal; 5 st. renbetesfjell skattlagdts till 1 Centner 86 smörränta,
samt 21 st. afradsland och öfverloppsmarker fått sig tillsvidare åsätta smörränta af tillsammans 6 Centner
78 tE. Af kronohemman hafva 183 särskilda brukningsdelar om tillsammans 29mantal blifvit under perioden
dels löste, dels omförde till skatte.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 21 Maj 1858 hafva under perioden samtlige socknar inom
Herjeådalen blifvit ständig kronotionde åsatte, med 101 tunnor 12 kappar, med undantag af Öfver-Hogdals,
som redan förut undergått tiondesättning, och Tännäs socken, som ansetts ej kunna sådan åsättas. Annu
utgår kronotionde efter profning inom 3:ne skogsbyar i Häggenås socken af Jemtland; men frågan om åsättande
af ständig tionde är för närvarande under pröfning.
Antalet hemmansklyfningar och jordafsöndringar, som af Landtmätare blifvit förrättade, uppgår för perioden
till 127. Otvifvelaktig! hafva aftalen om dylika jordfördelningar varit vida talrikare. De flesta sådana
aftal stanna emellertid vid domstols behandling, om de ens lagfaras. Endast undantagsvis anmälas de hos
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Om skiftesverkets fortgång under femårsperioden upplyser tab. N:o 11. Af länets 1,106 oförmed- Tab. n»
lade mantal hafva icke mindre än 114 eller 10,3 procent under denna tid undergått laga skifte med en derför
beräknad kostnad af 412,900 R:dr, — talande bevis både om den lyckliga ekonomiska ställningen bland folket
och om dettas håg för jordbruket, hvilket genom de laga skiftena i så hög grad befrämjas. Förhållandet är
nemligen här, likasom det annorstädes måste vara, att nya odlingar först med kraft kunna företagas, sedan
jordägaren från samägandet med grannar kommit till tryggad besittning af den jord han odlar.
De vexlingar, som tabellen angifver, mindre i skiftenas antal än i skiftade mantal under hvartdera året
af perioden, torde hufvudsakligen kunna anses såsom tillfälliga; och det aftagande antalet sökta skiften lärer
lika mycket böra tillskrifvas minskningen af oskiftad jord, som förhöjningen i landtmäteritaxan.
Den numera oskiftade jorden ligger till största delen i aflägsnare, mindre odlade, till ägovidden vidsträckta,
men till jordbrukets afkastning och tillfällen till skogsförsäljning mindre väl lottade trakter af länet,
och det är skogsförsäljningen, som hufvudsakligen bereder tillgångar att bekosta laga skiften.
Afvittringen inom Jemtlands län var vid periodens utgång nästan slutad, och deraf återstår numera
hufvudsakligen endast att uppgå och rörlägga rågångar. Statsverkets bidrag till afvittringen har för hela perioden
uppgått till 13,259 R:dr 32 öre, hvaraf minsta beloppet utgick år 1860 med 2,243 R:dr 5 öre.
De s. k. verkliga statsbidragen eller de, hvilka såsom statsinkomster, länsvis inhutne, redovisas af Tab. Litt.
Stats- och Riksgälds-Kontoren, äfvensom restantiebeloppen derå hafva, enligt Landsboken, utgjort de i den å
följande sida stående tab. Litt. E upptagne. Härtill komma inhutne bränvinstillverkningsafgifter för hela perioden
101,443 R:dr 36 öre samt chartm-sigillatae-medel 68,543 R:dr 94 öre, oberäknade åtskilliga andra tillfälliga
levereringar af ringare betydenhet. De nu anförde posterna uppgå tillsammans till nära 670,000 R:dr eller i
medeltal för år till 136,000 R:dr.
Landsh.-Emb. uli Jemtlands län and. ber. för åren 1856—1860. 4
26
Jemtlands län.
Rotering. Kommunalutskylder.
Endast en högst ringa del afkortningar och restantier hafva sin grund i bristande tillgångar eller obenägenhet
att erlägga utskylder. Den ojemförligt största delen af dessa poster utgöres af böter, hvilka i
följd af besvär måst balanseras och slutligen, i saknad af tillgång, afkortas. Ett enda beslag å oloflig bränvinsbränning
föranledde år 1859 restantiernas förhöjning med 9,360 R:dr, hvilka jemväl år 1860 balanserades.
Sålunda ingingo också böter samt afgifter för oloflig bränvinsbränning med 6,780 R:dr 74 öre uti afkortningarne
för år 1860.
Till statsbidrag, som från länet utgå, torde ock böra räknas, bland annat, indelta truppernas underhåll
och aflöning, som af rotehållarne utgöres.
Rotarnes antal utgör vid Fältjägarekorpsen 525 och vid Hästjägarekorpsen 400, af hvilka sistnämnde
2:ne rotar tillsammans hålla häst och karl. Ehuru, i följd af arbetsprisernes stegring, karlarnes aflöning är i
ständigt stigande, anses ännu de rotehållare, som äro indelte till Hästjägarekorpsen, ändock mera betungade»
Öfver hufvud torde hvarje rotes årliga utgift, efter afdrag för det understöd, som från Jemtlands roteringskassa
erhålles, kunna beräknas till omkring 80 R:dr, hvilket för 925 rotar gör ett sammanräknadt belopp af
74,000 R:dr; och då icke fullt ett helt mantal är till hvarje rote anslaget, visar sig häraf, att roteringen
inom Jemtland är särdeles betungande.
Herjeådalen är befriadt från rotering emot en årlig afgift.
Kommunalutskylderna inom Jemtland sönderfalla i 2:ne hufvudgrupper, af hvilka den ena, beroende af
landstingets beslut och förvaltad af en särskild styrelse, benämnd »Länets fullmäktige», kan fullkomligt noggrannt
uppgifvas, men den andra åter, eller den, som omfattar sammanskotten inom hvarje församling eller
pastorat för dess gemensamma behof, icke är mig fullständigt bekant.
Till den förra af dessa kategorier höra:
a) den s. k. fcirjetullen, som utgår medelst korn in natura och enligt år 1858 vidtagen reglering årligen
uppgår till 1,017,2 kubikfot.
b) den s. k. gästgifvarelönen eller godtgörelsen till skjutsentreprenörerna, hvilken likaledes utgår in natura,
men i hö, under en för fem år ordnad reglering, med ett årligt belopp af 6,266 centner 74 och
Tab. Litt. r. c) s. 1c. nlandsjemnadsmedel», eller det kontanta bidrag, hvilket för bestridande af Jemtlands öfriga gemensamma
utgifter utgöres dels efter rök (d. v. s. matlag), dels efter hemmans skattetal. Dessa landsjem
nadsmedel
hafva uppgått till det i följande tab. Litt. F uppförda belopp.
Tab. Litt. E. Belopp af statsbidrag.
Ar 1S56  R:dr R:mt.
» 1857  »
» 1858  »
» 1859  >»
» 1860  »
Summa
Landsjemnadsm
Uppdebiteradt.
Afkortadt.
Restantier.
88,020,82
92,140,98
96,067,14
111,690,55
112,038,71
4,619,88
4,536,85
5,617,39
3,666,18
8,431,76
3,139,42
3,072,58
2,337,57
15,080,40
11,145,44
499,938,20
edel.
Ar 1856  R:dr K:mt.
» 1857  »
» 1858  »
» 1859  »
« 1860  »
Efter rök.
Efter skatt.
Summa.
1,322,05
1,788,58
1,650,88
556,68
601,73
5.499.47
12,299,go
6,758,9g
3,016,79
8.404.47
6,821,52
14,088,18
8,409,84
3,573,47
9,006,20
Jemtlands län. Högre elementar-läroverk. Folk-, landtbraks-, slöjdskolor. 27
Hufvudsakligen och till största delen hafva dessa medel erfordrats för byggnad och underhåll af större
broar. I öfrigt utgår deraf godtgörelse för kronobrefbäring samt för resekostnader och traktamenten i och
för landets angelägenheter, såsom till ledamöter bland rotehållarne och roteringskassans direktion, till länets
fullmäktige m. fl. äfvensom arfvode åt redogöraren m. m.
Hvad här är sagdt om kommunalutskyIdema för länets gemensamma behof gäller endast provinsen
Jemtland, ty Herjeådalen har hittills icke deltagit i landstinget, utan inom sig förvaltat kommunalangelägenheterna
på samma sätt, som vanligen tillgår inom öfrige delar af riket.
Den senare kategorien af kommunalutgifter eller af dem, som inom socknarne utgå för deras gemensamma
behof, utgöres icke blott af afgifter till folkskolan och fattigvården, utan också af bidrag till andra
både ständiga och tillfälliga behof. Dessa afgifter äro stundom mycket betydliga och öfverstiga till och med
utskyIdenia både till staten och till länets allmänna angelägenheter, synnerligast då större byggnadsarbeten,
såsom af kyrka, prestgård, skolhus m. m. ifrågakomma.
För de endast approximativa beräkningar af uppgifterna till folkskolan och fattigvården, som jag är i
tillfälle att lemna, skall på sina ställen redovisas i sammanhang med berättelsens nästföljande afdelning.
fö. Politi.
Från åldriga tider har det inom Jemtland varit sed, att allmogen, som dertill haft råd, låtit sina söner
åtminstone ett eller annat år begagna undervisningen vid den förr på Frösön förlagda allmänna skola, som
numera är flyttad till Ostersund och utvidgad till fullständigt högre elementar-läroverk. Från skolan återvände
sönerna ofta till fadrens yrke. Denna sedvana tillskrifves med skäl mäktigt inflytande på allmogens
anmärkningsvärda bildningsgrad, uppenbarad icke blott i färdighet att läsa, skrifva och räkna, utan i ett för
läsning och betraktelser öfver allvarliga ämnen öppet sinne. Annu är denna sed icke alldeles förgången,
ehuru folkskolan i hemmets närhet samt de höga lefnadskostnaderna i östersund — (en skolgosses mat och
bostad kostar vanligen 1 R:dr för dagen) — bidragit att minska både behofvet och tillfället att anlita elementar-läroverket.
Vid 48 dels fasta, dels ambulatoriska folkskolor samt 44 småskolor bibringas den hufvudsakligaste folkundervisningen
inom länet åt ett antal skolbarn, vid de förstnämnda skolorna uppgifvet till 4,193.
Ehuru bidragen till dessa skolor utgå till en icke obetydlig del in natura, torde åtminstone vid folkskolorna
lärarnes aflöning kunna approximativt beräknas till omkring 15,000 R:dr årligen. Härtill kommer
icke blott aflöningen till lärarepersonalen vid småskolorna, utan ock kostnaderna för underhåll och uppvärmning
af skollokaler m. m. Då jag emellertid saknar närmare ledning för omdömet öfver dessa kostnader,
skulle ett försök att uppskatta desamma vara af föga värde.
Endast få folkskolor hafva några donationer, och dessa äro:
o
a) Folkskolan i Are socken af Undersåkers pastorat, som erhållit af afl. Ekonomi-Direktören och Riddaren
R. Wikström 1,000 R:dr och af likaledes aflidne Bonden Hans Ersson i Forssa 500 R:dr;
b) Skolan i Hjerpens by af Undersåkers socken, hvilken nu har en fond af 9,000 R:dr, grundlagd år
1801 genom donation af dåvarande Handlanden i Throndhjem 01. Hansson Racklöf;
c) Folkskolan i Ragunda, som af Handlanden i Upsala L. Gisslén erhållit f2 mantal i Pålgården samt
1,500 R:dr; och
d) Folkskolan i Lith, hvilken nu äger ett kapital af 600 R:dr i följd af någon äldre, icke närmare
uppgifven donation.
Såsom jag förut nämnt, är Jemtlands första landtbruksskola nu under anläggning. Fond till en slöjdskola
i Östersund insamlas; men ännu finnes icke inom länet någon tillämpnmgsskola i verksamhet.
28
Jemtlands län.
Rättsväsende. Banker. Roteringskassa. Besparingsfond. Distriktsmagasiner.
De inom länet förekommande jemförelsevis få tvistemål oell ännu färre egentliga brottmål, samt det
ringa fångantalet, om hvilka alla förhållanden Justitie-Statsministerns och Fångvårdsstyrelsens årliga berättelser
lemna närmare redogörelser, vittna fördelaktigt om folkets fridsamhet och laglydnad. Dessa vittnesmål
få ännu större betydelse, om man iakttager, att vanligen många af de brottslingar och fångar, som inom
Jemtland förekomma, icke äro infödingar eller här uppfostrade, utan utgöras af löst folk, som under tillfälligt
arbete eller endast vandringar öfver Jemtland emellan öfrige delar af Sverige samt Norge begå brott och
derföre blifva anklagade och häktade.
Under sista året af femårsperioden blef en Filialbank i Ostersund inrättad och först med innevarande
år har Norrlands Hypotheksförening, af hvilken äfven Jemtland omfattas, blifvit öppnad. Verkningarne af
dessa kreditanstalter tillhöra således en senare tid.
Talj. N:o 12. Jemtlands läns Sparbank, den enda här finnes, inrättades år 1847, och har utöfvat en i hög grad gagnande
verksamhet, både såsom befrämjare af sparsamheten och förläggare för företagsamhet. Tabellen N:o
12 lemnar öfversigt af sparbankens rörelse och ställning under och vid periodens slut. Jemte sitt egentliga
ändamål, att uppsamla och göra räntebärande de små besparingarne, å hvilka sparbanken fortfarande gifver
5 procent ränta, har den, under saknaden af annan bankinrättning, tillika drifvit upp- och afskrifningsrörelse
för större summor samt diskontering med 3:ne omsättningar, hvardera på 6 månader, enligt Bankodiskontens
föredöme.
Att ett i äldre tider, efter hvad man påstår, ingalunda sällsynt ocker, dervid den höga räntan eller
omsättningsprovisionen eller begge delarne ersattes genom s. k. »godvilja» •— en temligen dryg leverering
in natura af spanmål, hö eller andra produkter — numera i allmänhet upphört, tillskrifves hufvudsakligen
sparbankens lånerörelse. Förlagd till Östersund, har sparbanken ingalunda inskränkt sig till upptagande af
derstädes eller i dess närhet befintliga besparingar, utan genom pålitlige och nitiske kommissionärer i de
särskilda aflägsnare pastoraten öppnat tillfälle för insättningar och uttag, utan några särskilda kostnader eller
besvär för delegarne. Och det är endast härigenom, som kapitaltillgången kunnat uppdrifvas till den för
ortens förhållanden ingalunda obetydliga summan af 247,000 R:dr.
Näst sparbanken är Jemtlands roteringskassa den låneinrättning, som förtjenar att omnämnas. Denna
kassa, år 1852 öfverflyttad från Krigs-Kollegii förvaltning till en inom länet ordnad direktion, har under
denna tid genom tillfälliga öfverskott och räntebesparingar vuxit från 55,932 R:dr 78 öre till 91,277 R:dr
51 öre vid 1860 års slut, samt i sin mån, lika med hypotheksföreningar, hufvudsakligen förlagt jordägare
medelst amorteringslån, emot en annuitet af 6 procent, deraf, sedan 5 procents ränta blifvit beräknad, återstoden
afgått på kapitalskulden.
Vid den år 1849 Jemtland öfvergångna totala missväxt bereddes understöd genom statsanslag och
frikostiga bidrag från olika delar af riket. De utfattiga och till arbete oförmögna fingo härigenom gåfvor;
de arbetsföre, men som saknade arbetsförtjenst, bereddes sådan, hvarigenom kapitalen flera gånger omsattes
och mångdubblade understödets värde samt slutligen lemnade ett öfverskott, hvaraf bildades »Jemtlands läns
1849 års besparingsfond», för hvars förvaltning Eders Kongl. Majit den 8 Januari 1853 i Nåder fastställt reglemente.
Denna fond har stigit från 10,484 R:dr 92 öre, som den utgjorde den 1 November 1855, till
12,620 R:dr 22 öre samma tid 1860, och har under perioden endast en gång, såsom ofvan är förmäldt, behöft
anlitas.
Aldre och oftare inträffade missväxtår hade gifvit anledning till bildande af flera distriktmagasiner, för
hvilkas förvaltning Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente är utfärdadt den 19 Februari 1831. Dessa magasiner,
hvilkas sammanlagda tillgång utgör 18,784 tunnor korn, ägas och förvaltas helt och hållet af enskilde,
men stå under Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kontroll. Endast i utomordentliga fall får
mera än hälften af spanmålen vara utlånad. Numera betraktas underhållandet af dessa magasiner mera såsom
Jemtlands län.
Brandstodsbolag och -föreningar. Helsö- och sjukvård. 29
ett onus, än såsom en fördel, då oftast svårighet möter att finna låntagare på de föreskrifna höga räntevilkoren,
och en lägre ränta åter icke skulle motsvara billig afkastning å det kapitalvärde samt betacka kostnaden
för vården af den spanmål, som alltid skall firfnas inneliggande; hvarföre också flera framställningar,
åsyftande att få hela inrättningen upphäfd, hos mig blifvit gjorda. Så länge Jemtlands kommunikation med
Östersjökusten är så svår och transporten af spanmål, derest nöd skulle uppstå, så dyrbar, som för närvarande
är fallet, har jag emellertid ansett omtanken förbjuda upphäfvandet af en inrättning, hvilken till sin
organisation visserligen lider af stora brister, men som likväl äger ett värde, hvars fulla betydelse senare
årens lyckliga skördar bragt i förgätenhet.
Försäkring emot eldskada å fast och lös egendom lemnar i första rummet länets Brandstodsbolag, inrättad
t år 1847.
för fast egendom för lösegendom
R:dr Hant. R:dr R:mt.
Ansvarighetsbeloppet utgjorde vid periodens början
2,267,700,
2,098,440,.
och vid dess slut  2,355,845,
1,969,580.
Medelbeloppet för år af ersatte brandskador, hvilkas antal utgjort 23 under
hela perioden, har uppgått till  811,16,
632,27..
Medelbeloppet af brandstodsafgift å 1,000 R:dr har för år varit  0,44,
0,31-
Oaktadt dessa lyckliga förhållanden råder i allmänhet föga benägenhet att ingå i det gemensamma bolaget,
hvilket både det ringa försäkringsbeloppet och den ringa vexlingen deri nogsamt bevisa. Det är en
anmärkningsvärd motsägelse, att Jemtlands allmoge, som eljest har så många och vigtiga angelägenheter gemensamma
för hela provinsen, i detta fall synes älska en stark isolering. Ganska många församlingar hafva
sina egna brandstodsförening ar, å hvilkas reglementen fastställelse icke alltid sökes. Sådana föreningar äro
uppgifna till ett antal af 16 st., antalet brandskador till 26 st. under hela perioden, samt derför utgifven ersättning
tillsammans till 4,580 R:dr 99 öre.
Några försäkringsinrättningar mot andra olyckor finnas ej.
Länets enda sjukvårdsanstalt är det i Östersund befintliga lasarett och kurhus. I sistnämnde hänseende
behöfver denna anstalt högst sällan anlitas. Vid periodens slut befanns lasarettet så till byggnad som sjukvårdsmateriel
i mycket förfallet skick, ehuru byggnaden blifvit uppförd omkring 12 år förut, och den nyligen
anställde Lasarettsläkaren lyckats utverka någon förbättring af materielen. Antalet sängplatser utgjorde 12,
af hvilka i medeltal 6 under perioden varit upptagne. Lasarettets inkomster hade årligen öfverstigit utgifterna,
och en fond fanns besparad af 12,890 R:dr 15 öre. Utom temligen obetydliga kollektmedel och frivilliga
gåfvor utgjordes inkomsten hufvudsakligen af kurhusafgiften, 16 öre i Jemtland och 12 öre i Herjeådalen
för hvarje mantalsskrifven person, hvarjemte en del af de sjuke för vården å sjukhuset erlade i medeltal
under perioden 51 öre per dag. Det blef en af mina första och angelägnaste omsorger att söka få lasarettet
försatt i ett tidsenligt och dess ändamål motsvarande skick. Redogörelsen för de härutinnan vidtagne åtgärder
tillhör emellertid en senare period.
Vid Ytterån i Näskotts socken samt i närheten af kyrkan i Näs socken finnas 2:ne helsobrunnar, son*
åtnjuta förtroende inom orten och lära vara förtjente af uppmärksamhet. Beskaffenheten af deras vatten är
dock icke närmare undersökt, likasom icke heller några anstalter vidtagne till brunnsgästernas beqvämlighet.
Jag är betänkt på vidtagande af åtgärder i dessa hänseenden.
Endast 4 Provinsialläkare finnas inom länet anställde. Jag har redan anmärkt, hurusom den enes distrikt,
det norra, utgöres af mera än 166 qvadratmil. Det vestra omfattar omkring 92 och det södra distriktet
omkring 60 qvadratmil samt Herjeådalens något öfver 100. Utom det södra distriktet, der endast på
förordnande en extra Provinsialläkare, hvilken tillika innehar militärläkare-befattning, är anställd, erfordras
30
Jemtlands län.
Fattigvård.
minst 2 nya distrikter i Jemtland, hvarigenom det norra kunde fördelas i 3:ne, med för hvardera läkaren ändock
mycket vidsträckta områden, samt 1 nytt distrikt i Herjeådalen, eller för hela länet 3 nya Provinsialläkare.
Likaledes är, såsom jag ock förut anmärkt, länsdjurläkare-distriktet, bestående af hela länet, alldeles för
vidlyftigt. Minst en ytterligare Djurläkare är af behofvet högeligen påkallad.
Apothekens antal utgör 3:ne, nemligen i Östersund, Mörsill och Wemdalen, eller på de ställen, hvarest
Provinsialläkarne nu äro stationerade. Ökas, såsom jag hoppas och förmodar, Provinsialläkarnes antal, torde
ock på de nya stationer, som för dessa blifvit anvisade, nya apothek böra inrättas, ehuru det nogsamt lärer
vara bekant, att de små landsorts-apotheken i allmänhet icke kunna väl motsvara sin bestämmelse.
Af den stora bristen på arbetskrafter, de höga arbetslönerna och den lätthet, hvarmed äfven den mindre
arbetsföre kan sig försörja, likasom af folkets nyktra och efter tillgångarne lämpade lefnadssätt, är den naturliga
och lyckliga följden, att Jemtland har jemförelsevis ett ganska ringa antal fattiga, som ligga socknarne
till last. Hvarje socken utgör eget fattigvårdssamhälle, och mera än ett exempel gifves på socknar, som icke
hafva någon enda fattig att försörja, många som hafva blott 1 och 2. Ingenstädes inom länet finnes särskildt
fattighus eller fattigstuga. De fattiga, som åtnjuta fullt underhåll, försörjas öfverallt med s. k. Icringgång, det
vill säga att de turvis föras från gård till gård och på hvarje ställe under viss tid erhålla husrum, föda och
omvårdnad; och det råder i allmänhet en vacker täflan att väl uppfylla denna omvårdnad. Undantagsvis
inackorderas sådana fattige, som i följd af ålder eller sjuklighet icke kunna föras omkring bygden, eller hvilka
såsom barn måste beredas uppfostran. Man ser sällan någon tiggare, utom af lappbefolkningen, bland hvilken
fattigdomen deremot öfverklagas såsom mer och mer tilltagande, hvilket torde böra tillskrifvas de ofta härjande
sjukdomarne bland renarne, den med odlingen följaktiga inskränkningen i Lapparnes områden samt
Lappens benägenhet för njutning i vissa trakter af spirituosa samt allmänneligen af kaffe.
Tali. N:o 18. Vid det sammandrag öfver fattigvårdsförhållandena, som bilagde tab. A:o 13 innehåller, i öfverensstämmelse
med derom infordrade upplysningar, bör anmärkas, dels att lappbefolkningens fattige, för hvilkas understöd
statsverket årligen lemnat ett bidrag af 740 R:dr, icke äro deri annat än undantagsvis inbegripne, dels
ock att både »värdet af tillskott efter hemmantal», »summan» af inkomster samt »samtlige utgifter i och för
fattigförsörjningen» icke torde fullt återge verkliga förhållandet, emedan i dessa 3:ne poster från en del ställen
inbegripits uppskattning af de fattiges underhåll vid kringgång, beräknadt i allmänhet till 25 öre per dag, då
deremot från andra ställen denna kostnad icke blifvit bland inkomster beräknad. Härigenom förklaras ock, att
inkomsterna understiga utgifterna, utan att uppgift huru öfverskottet blifvit betäckt finnes meddelad.
De kontanta bidragen till fattigvården torde icke i allmänhet hafva öfverstigit hvad medelst afkastning
af egendom, kollekter m. m. samt personliga fattigvårdsbidraget blifvit betäckt. Endast ett fattigvårdssamhälle,
nemligen Ovikens, har en donationsfond, uppgående till 2,868 R:dr, skänkt af Professoren Bredman
i Upsala.
Östersund den 24 Juli 1862.
A. G:SON BENNICH.
O. Em. Ocklind,
P. Englund.
Jemtlands län.
Tab. ]V:o 1.
FOLKMÄNGD.
Tabb. N.is 1 och 2. 31
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
Den 31 December enligt
Enligt de mantalslängden, som upprättats vid slutet af
motstående år.
Utskrif-
husförhörslängderna.
Hela folkmängden af
Deraf frie
från mantalspcngar.
nings-
manskap.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Å landsbygden.
1856
27,535
27,906
27,993
28,280
55,528
56,186
27,213
27,595
27,738
27,907
54,951
55,502
13,162
14,041
13,440
13,851
26,602
27,492
1,998
2,014
1857
1858
28,438
29,068
29,769
28,813
57,251
58,422
59,722
28,042
28,455
29,181
28,305
28,868
29,468
56,347
57,323
58,649
14,105
14,501
14,914
14,497
14,800
15,140
28,602
29 301
2,041
2,067
2,046
1859
29,354
29,953
1860
30,054
I Östersunds stad.
1856
580
695
1,275
1,422
1,503
1,624
499
573
1,072
1,134
201
203
404
40
1857
' 668
754
534
600
217
205
422
45
1858
714
789
568
637
1,205
1,221
1,270
251
235
486
53
1859
771
853
579
642
257
243
500
52
1860
698
798
1,496
596
674
285
263
548
40
Summa i hela länet år 1860:
30,467
30,751
61,218
29,777
30,142
59,919
15,199
15,403
30,602
2,086
Tab. I:o 2.
JORDBRUK.
1
2
3
4
5
6
7
8
I medeltal för åren 1856—1860.
Hvete.
Eåg.
Korn.
Hafre.
Bland-
säd.
Arter.
Potatis.
Ärliga utsädet på tunnland af  kub.fot
Årliga behofvet för länet till utsäde  Jemtland »
Herjeådalen »
Summa: »
Tunnland åkerjord år 1860 använde till odling af
Skördebelopp i korntal af utsädet
Årlig förbrukning på person i medeltal  Jemtland kub.fot
Herjeådalen »
3,540
3,540
7,680
7,875
7,680
7,680
58,470
71
4,444
317
81,744
5,582
3,053
148
12,538
365
12,760
22
100,794
7,000
71
20
9:e
4,761
1,360
9:c
87,326
11,341
6.e
3,201
6:e
12,903
6:e
12,782
1,660
5:e
107,794
18,585
6:e
15,8
9,5
i medeltal 12,6
32 Tabb. N.is 3 och 4. Jemtlands län.
Tab. ]V:o 3.
BOSKAPSSKÖTSEL.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
År 1860-1861.
Hästar.
Tjurar.
Oxar.
Kor.
Ungnöt.
Får.
Getter.
Svin.
1 Jemtland
Antal vinterfödde 1
! Herjeådalen
Summa
10,877
1,010
1,541
430
23,405
5,185
8,854
1,714
44,169
11,.
35,710
328
4,858
163
11,887
1,971
28,590
10,568 91,407
5,021
Tab. Nio 4.
SKOGSHUSHÅLLNING.
1
2
3
Särskilde slag af skogar m. m.
Areal vid pe-  riodens slut:
Afverkningsbelopp.
Kongl. Maj:t och Kronan tillhörige och till Dess disposition indragne: (krono-afradsland)  Tunnland
Boställens, kyrkors, läroverks och fromma stiftelsers  »
131,523
169,750
| Kan ej uppgifvas.
Häradsallmänningar: ,
Sockneallmänningar: 1
Ekeplanteringar: \
/ finnas ej.
Mullbärsplan teringar: 1
Andra skogsplanteringar: t
Flygsandsfält: / '
Jemtlands län.
Tab. X:o 5.
DÖDADE ROFDJUR.
Tabb. N:is 5 och 6.
33
1
2
3
4
5
6
7
8
9
11
13
År.
Björnar.
Vargar.
lodjur.
Jerfvar.
Räfvar.
Mårdar.
Uttrar.
Örnar.
Hökar
m. fl.
Belopp af utbe-  tald belöning.
R:dr R:mt.
1856
34
22
28
4
240
44
18
—
29
235,75
1857
17
10
22
2
180
30
4
1
7
159,5 0
1858
26
29
8
1
221
43
15
—
41
238,25
1859
15
16
14
7
202
64
16
4
47
318
1860
43
18
3
2
244
49
19
1
19
253
Summa
135
95
75
16
1,087
230
72
6
143
1,204,50
Tab. ]V:o 6.
AF ROFDJUR DÖDADE HUSDJUR.
År.
Hästar.
Nöt
kreatur.
Får.
Getter.
11
Renar.
12
Skadan beräknad
i penningevärde.
R:dr R:mt.
185
185
185
185
186
Summa
12
9
11
9
29
18
24
25
54
220
251
273
224
489
108
112
106
91
140
10
13
8
12
15
49
150
1,457
557
58
Ländsk -Emb. uti Jemtlands län und. ber. för åren 1856—1860.
5
34 Tab. N:o 7. Jemtlands län.
Tab. Nso 7.
GRUFVOR, BERGVERK, BRUK, FABRIKERochMANUFAKTUR-INRÄTTNINGARsamtHANDTVERKERIER.
Ar 1860.
3 ! 4
Grufvor, bergverk, bruk, fabriker och manufaktur-inrättniugar.
å landsbygden.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
W
Öfver 15
års ålder.
Under 15
års ålder.
i städerna.
Ägare.
Mästare, arbetare och
biträden af alla slag.
års ålder.
Öfver 15 Under 15
m. q.
års ålder.
9 10 11 12 13 14
10 11 12 15
Handtverkerier
å landsbygden.
Mästares biträden
af
i städerna.
Mästares biträden
af
Bagare
Bildhuggare
Bleckslagare
Bokbindare
Boktryckare
Bryggare
Brännerier
Färgerier och. Färgare
Garfverier och Garfvare
Glasmästare
Guldsmeder
Gördelmakare
Hattmakare
Hjulmakare
Jernbergverk
Jerngrufvor
Jernmanufakturverk
Kakelugnsmakare
Kopparbergverk
Koppargrufvor
Kopparslagare
Ljusstöpare
Murare
Målare
Repslagare
Sadelmakare
Silfvergrufva
Skinnberedare eli. Sämskmakare
Skomakare
Skräddare
Slagtare
Smeder
Snickare
Sockerbagare
Spegelmakare
Svarfvare
Tapet- och Kattuns-tryckeri..
Trädgårdsmästare
Tändsticksfabrik
Urfabriker och Urmakare....
Summa
30
26
36
62
17
5 8 | 156
14
16
19
61
27
15
106; 50 37 I II
4
13
7
22
2
1
17
44
7
24
144
4
3
30
62
13
13
123
47
21 I 32
95
10 | 1 | 23
Anm. 1. Antalet arbetare vid ofvan upptagne jern- och koppargrufvor är inbegripet uti det för jern- och kopparverken utförde, hvaremot för Ljusnedals äfvenledes
ofvan medräknade 3 jerngrufvor och 1 jernverk ingen personal är upptagen, emedan den ej kunnat skiljas från den öfriga personalen i Ljusnedals
församling.
2. Af ofvan upptagne brännerier har under år 1860 endast ett varit i verksamhet.
Jemtlands län. Tabb. Näs 8 och 9. 35
Tab. lV:o 8.
ALLMÄNNA VÄGAR, GÄSTG1FVERIER och SKJUTSNING, 1856—1860.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
Särskilde slag af vägar.
Länge
i mil
Kostnaden för
Gästgifveriernas antal
år 1860.
Antal hästar, utgångne till
j af hvarje slag
i af motstående
vägar
af indelade
med skjuts-  stationer för-  sedde vägar
af fulländade
och afsynade
nya vägar
af omlagde
eller betydligt
förbättrade
vägar
fulländade nya
vägar
omlagde eller betyd-  ligt förbättrade
vägar
af statsmedel.
af kommu-  nernes medel.
I af statsmedel.
l
af kommu-  nernes medel.
År.
Kungs- och
kronoskjuts.
Gästgifveri-,
håll- och
reservskjuts.
vid periodens slut.
under perioden.
R:dr R:mt.
R:drR:mt.
R;dr R:mt.
R:dr R:mt.
945
24 rV
4
33 337 50
12,182,50
12
1
1856
15,958
( 6,675
5,325
Häradsvägar
70A
70A
J 37
1857
I 22,500
22,500
i
17Å
121
5
1858
1
1859
Med införd slijutsentreprenad
45
1860
463
20,246
Summa
11H
107 J
111
4
Tab. IV:o 9.
SJÖFART och HANDEL, ÅR 1860.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
S
j
ö
a
r t.
H
1
n
d
e
1.
Fartyg och båtar, begagnade till
Gross-
Handlare.
Minut-
Handlare.
H
a n
d
i a
n <
e
inrikes sjöfart.
utrikes sjöfart.
idkande
bådegross-  och minut-  handel.
enl. § 3
mom. 1 af
Handels-  Ordn.
qvinnor
enl. § 4
Handels-  Ordn.
med in-  och ut-  ländska
varor.
med
landt-
manna-
varor.
med egna
tillverk-  ningar.
>
p
t-*
p:
co
cf-
CD
P3
Besätt-
ning.
>
P_
t*
p:
CO
CD
P
Besätt-
ning.
Antal.
CO
K-
CO
>-p
•-Ö
p
O:
o1
F
c0
W
CO
►P
►P
P
P
CD
CO
O:
c1
W
j=
cr1
O:
Ö
P->
CD
P
M
CD
cd’
2.
5'
Oq
K
J=!
CO
oJ
O:
P
P-1
CD
P
tel
CD
cd"
P
3'
qq
p
CO
cr
O:
P
Pj
CD
P
to
CD
CD*
P
P*
qq
W
p
CO
CT
O:
P
PU
CD
P
w
CD
CD*
2.
S’
qq
K
E=
CO
cr*
O:
P
Qj
CD
td
CO
,c-t-
CD*
P.
P'
qq
a
p
CO
cP
O:
P
P-.
CD
P
tel
CD
CD*
P.
P*
qq
K
p
CO
cr*
O:
P
CD
tel
CD
CD*
P.
S’
qq
m
p
CO
cr
O:
P
CD
td
CD
CD*
P
P*
qq
a) Landsbygden.
Norra fögderiet
-
Södra fögderiet
Herjeådalens fögderi
—
b) Östersund
—
12
Summa
—
—
—
—
—
—
—
28
12
1
—
—
—
3
69
2
—
—
—
—
Anm. En ångbåt om
11 hästkrafter
gör turer å Storsjön,
med besättning af 1 machinist och 3 personer.
36 Tabb. Nås 10 och 11. Jemtlands län.
Tab. N:o 10.
HEMMAN och JORDLÄGENHETER Å LANDET, TOMTER och JORDAR I STADEN m. m. ÅR 1860.
1
2
3
4
5
6
1 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
A la
q d s b y g
den.
I s
t ä d
e r n
a.
Hemman.
Antal
Tomter.
Jordar.
Uppskattningsvärde.
Hemman och jord-  lägenheter af alla
slag, efter olika
natur, enligt nya
jordeboks-ord-  ningen.
Mantal.
W
p
CT*
P
P
P
&1
Uppskatt-
Tomter, jordal'
Antal.
|j»-o
tc:
Skog och
beten m. m.
CG
P
B
_ 3
o’*
fiL P
• P
W
R:dr R:mt.
Oförmedladt.
Förmedladt.
g.
5'
O
5f
e-t-
P
p:
Oq
fD
P
nings-
värde.
och lägenheter
af alla slag.
Cl-
eo
O-
O
c-
CD
CT1
CO
;-s
crq
B
g
p
p
S c
g W
«-(
o
*-s
Cfq ^ p
O)
p"1
H
O
P-
CO
CO
>-i
R:dr R:mt.
crq
P-i
CO
OQ
P-
P
Tunnland.
P
p-
P
P-i
p
® O
i-S o
* P-1
p
7
&ITi
CO 1
1 Krono-egendomar.
Östersunds stad
142
23
—
287
400
687
1
565,135
43,225
608,360
Under allmän dispo-
7Q 6 4 8 7
*°T3inny
7^25 03 7
136
265
59
205,525
Under enskild dispo-
JK30 5 617
4.^30 5 6 1 7
128
212
29,390
SkaOe-egendoniar.
7
7
15
2
2
2,290
Boställen
1223
1223
7
—
3,220
9sousm
QPLQ37 1 2 7
5,190
2,252
180
36
3,442,185
Summa
uotomm
1 077 7 R 5 0 3
* TTÖTFÖU
5,476
2,519
182
307
3,6S2,610
Snmma
142
23
—
287
400
6S7
1
565,135
43,225
608,360
Anm. Någon öppen åker Annes egentligen icke
i Östersund, utan endast s.
k. ristor, hvilka efter ett års sådd igenläggas till äng.
Tab. N:o 11.
LAGA SKIFTEN m. m. ÅREN 1856—1860.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
Sökta
Fastställda skiften.
Arfvoden till
landtmätare
och gode män
för laga
Hela beräk-
År.
skif-
tens
antal.
Skiftade mantal.
Skiftade qvadratrefvar.
nade utgifts-
Antal.
Oförmed-
Förmed-
Inrösningsjord.
Afrös-
skiften.
ersättningen.
lade.
lade.
Åker.
Äng.
Odlings-
mark.
nings-
jord.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
1856
22
15
ii*
303\
25*
11*
30*
25*
1,483
19,266
6,536
463,863
37,500
55,000
1857
19
13
4,070
51,128
6,568
458,869
58,680
90,400
98,300
1858
22
17
4,669
43,364
18,919
516.949
63,400
1859
13
13
16*
16*
31*
2,742
17,081
6,951
341,378
454,628
25,100
45,500
123,700
1860
12
17
31*
7,360
43,761
3,700
79,850
Summa 1856—60
88
75
114*
114*
20,324
174,600
42,674
2,235,687
264,530
412,900
Anm. Enär af skifteshandlingarne sällan står att inhemta hvad arfvoden gode män och Ägodelningsrätternas ledamöter uppburit, äro dessa skifteslagens
utgiftsposter, tillika med handtlangningskostnaden vid mätningar m. m., förslagsvis beräknade.
Jemtlands län. Tabb. Niis 12 och 13. 37
Tab. 3V:o 13.
SPARBANK.
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12 | 13 | 14
Sparbankens benämning och
stiftelseår.
Antal
del-
egare
Hela
kapital-
tillgån-
gen
Öfver-  skott eller
besparing
öfver del-  egarnes
andel
Af delegarne
insatt belopp. R:dr R:mt.
nttaget belopp. R:dr R:mt.
vid periodens slut.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
1856.
1857.
1858. j 1859.
1860.
Jemtlands läns, stiftad 1847...
1,429
247,274,eo!l2,372,53
105,976,31
63,655
37,639,66
44,101,92
51896,92
49,709,53
44,811
85,436 |ö5,270,95
40138,6
Tab. lV:o 13.
FATTIGVÅRDEN.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
År.
Fattig-
vården.
Antal fattighus. !
Antal fattighjon,
som erhållit full försörjning
Antal af fattig-  vården under-  stödde, som ej
fått full för-  sörjning.
Fatt
i g v å
r d e n
s
gemensam för hela
samhället.
delad på nedanstående
antal rotar eller kretsar.
Aldre personer
vårdade
Barn vår-  dade i och
utom fat-  tighus.
Samma.
Summa af båda könen.
inkomster.
samtliga
utgifter
i och för
fattigför-  sörjnin-  gen.
i fattig-  hus.
på annat
sätt.
Afkastning af
egendom, kol-  lekter m. m.
Personliga
fattigvårds-  b idrag.
Värdet af till-  skott efter
hemmantal.
Ersättning
Summa.
af stats-  medel.
af annat
fattigv:s-  8amhälle.
M.
Q.
M.
Q.
M.
ö.
M.
a.
M.
Q.
S:a.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
1856
1857
1858
1859
1860
90
91
25
14
115
105
220
274
315
589
7,719
874
12,444
589
21,626
28,354
Rättelse; Uti tab. N:o 2, utsäde på tunnland, uttrycka de siffror, som följa efter kommat, decimalbråk, ehuru detta ej genom olikhet i stilar blifvit antydt.
Tunnland åkerjord använde till odling af potatis rättas till 1,858,5.
STOCKHOLM, 1862.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
KONGL. BOKTRYCKARE.
-
BIDRAG TILL
SVERIGES OFFICIELA STATISTIK.
ti} Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser. Ny följd.
L ANDSIIÖFDIN GE-EM BETETS
UTI
WESTERBOTTENS LÄN
UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE
FÖR ÅREN
1856-1860.
T ur Westerbottens län får jag härmedelst i underdånighet afgifva berättelse om tillståndet derstädes i statistiskt
och ekonomiskt hänseende för åren 1856, 1857, 1858, 1859 och 1860, hvarvid i den mån sådant nu
kunnat ske, det af t. f. Chefen för Statistiska Central-Byrån afgifna förslag till förändradt formulär för Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes statistiska femårsberättelser blifvit följdt.
1. Länets indelning' och naturbeskaffenhet i allmänhet.
Jemte åberopande af hvad Länsstyrelsens, den 17 Juli 1856, afgifna underdåniga femårsberättelse härom
innehåller, får jag i underdånighet meddela, att länet är indeladt i 19 pastorat, 4 kapellag och 3 bruksförsamlingar;
i 10 härader eller tingslag; i 3 domsagor; i 3:ne fögderier och 21 länsrnansdistrikt.
Antalet af länets städer utgör två, deraf den ena, Umeå, är stapelstad med egen jurisdiktion och den
andra, Skellefteå, är uppstad, lydande i judicielt hänseende under Skellefteå Häradsrätt, i fråga om kyrkoväserrdet
under Skellefteå pastorat, i afseende å ordnings-, polis- och allmänna ekonomi-ärender under Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och ortens Kronobetjening; hvarjemte numera finnes en i staden anställd
Fiskal.
Den enda egentliga oregelbundenheten i länets administrativa indelning består deruti, att Arvidsjaurs och
Arjeplougs Lappmarksförsamlingar inom Norrbottens län tillhöra Westerbottens Norra domsaga.
Några tillförlitliga kartor öfver länet finnas icke.
Landsh.-Emb. uti Westerbottens län und. ber. för åren 1856—1860. 1
2
Westerbottens län.
Folkmängd. Byggnadssätt. Klädedrägt. Sedlighet m. m.
2. Innevånare.
N:o 1. Vid 1855 års slut utgjorde länets folkmängd 72,589 personer; och då densamma, jemlikt bilagde tabell
N:o 1, som i afseende å nedre landet grundar sig på mantalslängderna, men i fråga om Lappmarken på
kyrkoböckerna, vid 1860 års utgång besteg sig till 80,365 menniskor, har en tillökning af 7,776 personer sålunda
uppkommit under ifrågavarande femårsperiod. Ett från Kongl. Statistiska Central-Byrån ankommet
sammandrag af länets folkmängd enligt husförhörslängderna visar, att densamma vid sistnämnde års slut utgjorde
81,478 menniskor, eller 1,113 mera än efter ofvanberörde, på mantalslängderna hufvudsakligen grundade,
uppgift; en skillnad, hvartill orsakerna torde vara, dels att en mängd sjömän, som segla på utrikes orter,
äro inskrifna å sjömanshus, der de erlägga sina personella utskylder, och qvarstå i kyrkoböckerna, men
icke antecknas i mantalslängderna, hvilket förhållande jemväl inträffar med andra personer, hvilkas vistelseort
är okänd; dels att personer, som uttagit flyttningsbevis från en -församling, icke vid mantalsskrifningen anmälas,
men efter densamma under året inskrifvas i kyrkobok, och dels att åboerna å flera hemman och byar
kunna hafva så kallad kyrkorätt och således varda i kyrkobok upptagne i annan församling, än der de äro
mantalsskrifne. Anledningen till den betydliga tillökningen så väl af nedre landets folkmängd som äfven af
den Svenska befolkningen inom länets Lappmarker torde hufvudsakligen vara att finna, ej mindre i den tilltagande
håg för jordbruket, som särdeles i de trakter, der tillfälle till inkomst genom skogsafverkning saknas,
under den sednare tiden visat sig och haft till följd anläggning af en mängd nybyggen både å nedre landet
och i Lappmarken, än ock deruti att, med undantag af år 1856, då missväxt egde rum, länet haft att glädja
sig åt goda skördar, samt att vaccinationen med framgång bedrifvits, och allmänna farsoter icke förekommit
under den tidrymd, som denna berättelse omfattar. Att deremot, enligt hvad de af vederbörande presterskap
meddelade uppgifter gifva vid handen, den Lappska befolkningen i högst ringa mån tilltagit, har sin grund
deruti, att landet efter hand intages af Svenska nybyggare, hvarigenom Lapparne småningom undanträngas,
eller ock tvingas att utbyta sitt nomadiska lif emot fasta bostäder och dymedelst uppgå i nybyggare-befolkningen.
Inflyttningar från andra delar af Riket eller fremmande länder hafva ingalunda inverkat på folkmängdens
tillökning inom länet, desto mindre som utflyttning arne från länet, ehuru icke af betydenhet och hufvudsakligen
verkställda af den arbetande och tjenande klassen, säkerligen öfverstigit inflyttningarne.
Särskilda administrativa åtgärder för den ringa del af länets befolkning, som talar Lappska språket, hafva
icke varit påkallade, enär de Hesta Lappar förstå och tala Svenska.
Schismatiska rörelser af den utsträckning, att de medfört bildandet af särskilda församlingar, hafva ej
förekommit.
Byggnadssättet har i någon mån vunnit i varaktighet och prydlighet, och byggnads- samt bränn-materialier
saknas i allmänhet icke, ehuru tillgången derå i en del socknar å nedre landet betydligt förminskats och
närmar sig till brist. I Lappmarken, hvarest i anseende till det der rådande hårdare klimatet behofvet af
varma och väl försedda boningshus borde vara större än annorstädes, äro likväl bostäderna nästan öfverallt
mindre väl uppförda och omsedda.
Yppighet i klädedrägt, bättre ordnad mathållning, samt isynnerhet ett öfverflödigt förbrukande af kaffe
är rådande bland allmogen och den arbetande klassen, hvaremot förbrukandet af spritdrycker, åtminstone på
landsbygden, aftagit.
Befolkningen har i allmänhet fallenhet för renlighet och sedlighet, är härdad och arbetsam, kunnig i
handtverk och slöjder samt har, särdeles i fjellsocknarne, vana vid begagnandet af skjutvapen. Skjutförening
är likväl ännu endast bildad i Skellefteå socken.
Några egentliga folknöjen förekomma ej inom länet, och endast i Umeå socken och Ytterstforss bruksförsamling
finnas sockenbibliothek inrättade.
Westerbottens län.
Näringar. Jordbruk.
3
3. Näringar.
Ehuruväl hågen för bedrifvandet af ett ändamålsenligare jordbruk under den tid, för hvilken denna berättelse
redogör, icke obetydligt tilltagit, hvartill den här nedan omförmälde lägre landtbruksskolan i Yttertafle
torde hafva något bidragit, kan dock i allmänhet sägas, att denna hufvudnäring inom länet ännu befinner sig
på en föga upphöjd ståndpunkt. Väl har länets Hushållningssällskap sökt verka till jordbrukets förbättring
genom spridande af kännedom om de i detta afseende gjorda nyare uppfinningar och bekostande af agronomiskt
biträde åt dem af allmogen, som till erhållande af sådant biträde sig anmält, men dels Sällskapets
ringa tillgångar, hvilka hufvudsakligen tagits i anspråk för anskaffande af tjenlig lokal för berörde landtbruksskola
och densammas ordnande, dels ock jordbrukarenas obenägenhet och oförmåga till uppoffringar å nya
rön och försök, i förening med de långa afstånden och saknaden af kommunikationer och af större egendomsinnehafvare
inom länet, hvilka äga vilja och tillfälle att föregå med exempel i afseende å ett mera rationelt
jordbruk, hafva vållat, att resultaten af Sällskapets verksamhet hittills icke motsvarat hvad man under mera
gynnsamma förhållanden kunnat vänta. Någon sådan förändring i den af ålder begagnade åkerbruksredskapen,
som förtjenar att omnämnas, har icke inträffat, och allmogen vidhåller ännu i allmänhet förfadrens vana, att
årlig&n beså samma åker med enahanda sädesslag, utan omvexling, ehuru på nedra landet och nära städerna
brukningssättet något förändrats sålunda, att derstädes af en del jordbrukare iakttages ett slags vexelbruk,
bestående deruti, att af gammal åker någon mindre del trädas och en annan likaledes mindre del igenlägges
till gräsbärande lindor, under det att nyodling eller uppristade utväxta lindor i stället gödslas och besås, för
att åter i sin ordning och för lika ändamål igenläggas; men egentligt såkalladt tredings- eller cirkulationsbruk
med omvexling af sädesslag och foderväxter är här i länet endast å ett eller annat ställe infördt.
För ett fullständigt bedömande af jordbrukets ställning inom länet erfordrades att kunna med någorlunda
tillförlitlighet uppgifva geometriska tunnlandtalet af den odlade jorden och den naturliga ängen, äfvensom
af de odlingar, hvilka under hvarje år blifvit verkställda, men för åstadkommande af en så beskaffad tillförlitlig
uppgift möta oöfvervinnerliga hinder, dels deraf, att uppmätning af jorden icke ägt rum i andra socknar
än de få, som undergått afvittring, dels ock af den omständighet, att allmogen ej mindre af medfödd obenägenhet
att lemna andra personer kännedom om sina enskilda angelägenheter än äfven af fruktan för ökad beskattning
undandrager sig att i omförmäldte hänseende meddela sådan upplysning, som kan för tillfyllestgörande
antagas, hvadan förhållandet icke kan på annat sätt utredas än förmedelst anställande genom särskildt
utsedde personer af noggrann lokalundersökning, hvilken dock, i anseende till länets vidsträckta omfång, jordens
sönderstyckning i en mängd små hemmansdelar, de långa afstånden emellan de bebodda lägenheterna
samt saknaden på många ställen af vägar, skulle blifva med de största svårigheter förenad. Emellertid är
otvifvelaktigt, att jordbruket i det hela gått icke obetydligt framåt, och må här särskildt nämnas, dels att
allmogen med begärlighet omfattat det tillfälle, som genom Kongl. Landtbruks-Akademien blifvit densamma
beredt, att af i statens tjenst anställde agronomer, som hvarje sommar besökt särskilda trakter af länet, erhålla
råd och upplysningar om sättet för verkställande af ändamålsenlig grunddikning, ängs beredande förmedelst
vattenöfversilning, husdjurens utfodring och vård, jemte andra med jordbruket sammanhang ägande ämnen,
dels ock att med bidrag af allmänna medel verkställts flere vattenaftappningsarbeten, hvarigenom förut
onyttiga myror af betydlig geometrisk vidd blifvit förvandlade till mer eller mindre bördig ängsmark.
De sädesslag, som härstädes mera allmänt förekomma, äro: vår- och vinter-råg, hvilken sistnämndas Tai>. litt. A.
odling under den senare tiden icke obetydligt tilltagit, korn, ortens hufvudsäde, blandsäd af korn och vårråg,
samt hafre; hvarförutom på några få ställen inom länet lyckade försök ägt rum med odling af vår- och
höst-h vete. För meddelande af noggranna uppgifter rörande årliga utsädet pr tunnland af förenämnde sädesslag,
tunnlandtalet eller årliga proportionen af åkerjord, som användts till odling af hvarje särskildt säde,
samt skörden, uppskattad i korntal af utsädet, möta, oberäknadt de svårigheter, som i detta afseende sig
4
Westerbottens län.
Jordbruk. Boskapsskötsel. Handelspriser å säd m. m.
förete till följd af jordmånens skiljaktiga beskaffenhet inom särskilda delar af detta vidsträckta län, hufvudsakligen
enahanda hinder, som här ofvan i fråga om den odlade jordens och ängens areal blifvit anförda.
Potates-odlingen är alltjemt i tilltagande, hvaremot odling af rofvor och andra jordfrukter endast i ringa mån
förekommer, ehuru likväl hågen för odling deraf småningom ökas. Lin odlas egentligen i den sydligare delen
af länet, och hampa, ehuru obetydligt, i de norra socknarne, utvisande nedanstående-tabell Litt. A., bland
annat, ungefärliga beloppet af utsäde och äring af ifrågavarande sädesslag, äfvensom af lin och hampa.
Med undantag af åren 1856, då en allmän missväxt ägde rum, 1858, hvarunder skörden af foderväxter,
i anseende till inträffad stark torka i början af sommaren, utföll mindre fördelaktigt, samt 1859, då sädesgrödan
till någon del skadades af torka och frost, har sädesproduktionen i det närmaste varit tillräcklig för länets
behof; och kunna handelspriserna å råg och korn, hvilka utgöra de hufvudsakligaste sädesslagen, sorn
härstädes förbrukas, under nedan nämnde år antagas hafva uppgått till ungefärligen följande belopp:
Råg pr tunna. Korn pr tunna.
1856
21 R:dr. 18 R:dr.
1857
24 » 23 »
1858
18 » 16 »
1859
16 » 15 »
1860
17 » 16 »
Understöd af allmänna medel till nödlidande i följd af felslagen skörd hafva, dels såsom lån att betalas
på trenne terminer, dels utan återbetalningsskyldighet, tillhandakommit åtskilliga socknar, nemligen:
efter 1856 års missväxt, såsom lån tillsammans 40,000 Riksdaler och såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
18,000 Riksdaler, samt
efter 1859 års mindre fördelaktiga skörd, Burträsk socken såsom lån 10,000 Riksdaler och såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet 1,000 Riksdaler, allt Riksmynt; varande de erhållna lånen på föreskrifna
tider till fullo återbetalde, med undantag af Burträsks sockens undsättningsskuld, deraf återstår en tredjedel,
3,333 Riksdaler 33 öre Riksmynt, som skall liqvideras vid uppbördsstämman för innevarande års utskylder.
Dessutom har, af anslaget till den fattigvård, som bör af Staten bekostas, till min disposition och för att användas
till understöd åt fattiga Lappar af Eders Kongl. Maj:t i nåder årligen anvisats en summa af 540 Riksdaler,
att fördelas: 270 R:dr på Wilhelmina församling, 150 R:dr på Sorsele församling och 120 R:dr på
Stensele församling.
Utestående undsättning slån sedan 1831 och följande årens missväxter utgjorde vid 1860 års slut tillsammans
128,002 R:dr 34 öre, deraf dock största delen torde komma att afskrifvas.
Trädgårdsskötsel idkas föga af länets allmoge, utan egentligen blott af ståndspersoner. De försök till odling
af fruktträd, som gjorts på några ställen inom länet, gifva anledning till den förhoppning, att klimatet
och de långa vintrarne icke utgöra ovilkorliga hinder för dylika träds fortkomst.
Tal». Litt. A.
Jordbruk och boskapsskötsel.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
Lin och
Hampa.
10
40
10,942,1
76,208 8
150,835,55
763,827,26
2,598,27
12,314,65
10.402.5
50.514.5
21,588
58,1
119,080,9
672,640,7
L® 2,006
» 8,024
Hästar.
Osar.
Kor.
Ungboskap.
Får.
Getter.
Svin.
8,244
1,683
33,581
8,888
44,414
5,726
5,380
Utsäde af  Kubikfot
Medelafkastning sedan utsädet afdragits  »
Underhållne kreatur  stycken
Westerbottens län.
Boskapsskötsel. Handelspriser å ladugårdsalster m. m. 5
För utclikning af myror, v attenaftappning ar m. m. inom länet hafva under åren 1856—1860 i nåder beviljade
lån utgjort tillsammans 9,120 R:dr samt anslag utan återbetalriingsskyldighet 2,025 Riksdaler Riksmynt.
Hvad beträffar boskapsskötseln, länets uråldriga hufvudnäring, så kan i afseende derå på det hela uttalas
enahanda omdöme, som här ofvan rörande jordbruket blifvit yttradt, att densamma visserligen är i tilltagande,
men likväl ännu på långt när icke hunnit den högre ståndpunkt, hvartill den otvifvelaktigt bör kunna uppdrifvas.
Anledningen till detta mindre fördelaktiga förhållande torde hufvudsakligen vara att finna dels uti
den inom vissa trakter af länet, särdeles kustlandet, rådande bristen å bete, dels ock i den omständighet, att
odling af foderväxter endast sällan och undantagsvis förekommer vid några få större egendomar, samt att
den afkastning, som erhålles af de naturliga ängarne, för det mesta är till beskaffenheten svag och till qvantiteten
ringa. Enär under de förflutna åren tillgången på foder varit omvexlande, så är ock häraf en följd,
att antalet vinterfödda kreatur årligen något förändrats, särdeles som här å orten spanmål i ringa mån användes
till kreaturens utfodring, varande af länets Hushållnings-sällskap, i en till den så kallade Finans-Komimitén
år 1859 afgifven berättelse, antaget och meddeladt, att årliga förbrukningen af spanmål inom länet till
kreaturens utfodring skulle uppgå till 3,095 tunnor. Sålunda måste efter 1858 års svaga höskörd ett ej så
ringa antal kreatur nedslagtas, hvaremot under de derefter följande, mera gynnsamma, foderåren tillökning
uti ladugårdarne efter hand ägt rum, dels genom kreaturs uppfödande och dels genom upphandling från andra
orter, isynnerhet af hornboskap från Storfurstendömet Finland. Att med fullkomlig noggrannhet redogöra
för antalet vinterfödda kreatur för hvarje särskildt år låter sig icke göra. Det ungefärliga förhållandet
dermed inhemtas emedlertid af sistberörde tabell litt. A.
Ehuru allmogen för eget behof använder en icke ringa del af ladugårdens afkastning, lemnar den dock
öfverskott utöfver ortens förbrukning. Väl äger försäljning till andra orter af lefvande kreatur icke rum, med
o
undantag måhända af något mindre antal hästar, som från Åsele Lappmark blifvit försålde; äfvensom kött
af boskapskreaturen, samt ost, ägg, hudar och ull icke förekomma till afsalu, annorlunda än i länets städer
och å andra allmänna försäljningsställen från närmaste landsbygd och till belopp, som icke öfverstiger hvad
utaf konsumenter inom orten förbrukas; men deremot afyttrar allmogen, särdeles inom Lappmarks-socknarne,
icke obetydliga qvantiteter smör, som af städernas handlande och s. k. landthandlande uppköpas och å andra
orter försäljas, hvilket jemväl inträffar med renkött och skinnvaror, af hvilkas föryttrande Lapparne hafva god
o
inkomst. Vanligen hitföras från Ångermanland och försäljas inom länet ett mindre antal hästar. Handelspriserna
å kreatur hafva omvexlat i förhållande till penninge- och foder-tillgången, samt under gynnsamma
förhållanden varit: för ordinära hästar från 200 till 300 R:dr, för tjurar 40 å 50 R:dr, för medelmåttiga kor
50 å 80 R:dr, samt under mindre gynnande förhållanden 20 å 30 procent derunder.
Priserna ä ladugårdsprodukter hafva varierat: för smör emellan 9 och 12 R:dr, för talg emellan 10 och
11 R:dr, för hudar emellan 5 och 8 R:dr och för färskt kött emellan 3 och 5 R:dr, pr Lispund.
I afseende på djurracernas tillstånd kan i allmänhet uttalas det omdöme, att, ehuru under den tid, som
denna berättelse omfattar, några väsendtliga åtgärder till dessa racers förbättring icke ägt rum, boskaps- och
fårkreaturen äro af någorlunda god beskaffenhet, hvilket äfven gäller i afseende å de hästar, som härstädes
uppfödas och begagnas, ehuru allmogen i allmänhet åt dem ingalunda egnar den omsorgsfulla vård, som utgör
ett oeftergifligt vilkor för dessa djurs trefnad och bibehållande i kraftfullt skick. I denna omständighet
torde ock orsaken till någon del ligga dertill, att under de senare åren hästsjukdomen ”springormen’ yppat och
spridt sig inom flera af länets socknar. Någon annan allmännare farsot bland boskapskreaturen och andra
husdjur har deremot icke förekommit.
Af fjäderfä finnas egentligen endast höns, af hvilka afkastningen i ägg kan anses nära motsvara ortens
behof. Biskötsel förekommer ej inom länet. Hvad beträffar renskötseln, Lapparnes hufvudsakliga näringsfång,
6
Westerbottens län.
Stängselsätt. Jordbruksarbeten. Skogshushållning.
så har någon anmärkningsvärd förändring deruti icke inträffat. Att Lapparne fortfarande föryttra icke obetydliga
qvantiteter renkött och skinnvaror är i det föregående sagdt.
Det för ägors fredande från åverkan brukliga stängning ssättet medelst gärdesgårdar och s. k. grindar är
både tids- och skogsödande, och om äfven det arbete, som nedlägges derå, i allmänhet kan anses för berörde
ändamål nödvändigt, torde likväl någon inskränkning i stängseln omkring ägor inom by- eller skifteslag vara
nyttig och behöflig.
Tillgången å arbetare för jordbrukets behof har varit ringa, emedan den större inkomst, hvilken yngre
och arbetsföra personer bland allmogen med jemförelsevis ringare besvär kunna förskaffa sig dels genom timmerflottning
och forsling af bräder och andra skogseffekter, dels ock genom hygge, sågning och försäljning af
timmer, bjelkar m. rn., har till följd, att en mängd personer uteslutande sysselsätta sig med dylikt arbete i
stället för att taga årstjenst eller egna sig åt jordbruket, och så väl härigenom som ock med anledning deraf,
att jordägarne sjelfva i en del socknar, der tillgång på skog ännu finnes, allt för mycket sysselsätta sig med
skogsafverkning, kommer jordbruket i saknad af de arbetskrafter, som för ett ändamålsenligt bedrifvande af
denna vigtiga hufvudnäring oundgängligen erfordras. Dagsverkspriserna hafva följaktligen varit högt uppdrifna,
så att ett mansdagsverke betalts under sommaren med ända till 2 R:dr Runt och derutöfver samt i
förhållande derefter under de andra årstiderna. Allmogen sköter sjelf sin jord med biträde af hemmavarande
barn och tjenstehjon i husbondens bröd, och ståndspersoner, äfvensom innehafvare af större egendomar, bruka
också i allmänhet sin jord genom dylika tjenstehjon och mera sällan genom jordtorpare och daglönare. Stattorpare
förekomma ingenstädes.
Tab. N:o 4. Skogarne inom länet utgöras af krono-allmänningar, boställs-skogar, krono-hemmans- och krono-nybyggens
skogar, samt skatteskogar. Arealen och den närmare beskaffenheten af dessa särskilda slag af skogar kan,
innan fullständig afvittring ägt rum och den i Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 20 Maj 1860 anbefallda
undersökning försiggått, icke med någon tillförlitlighet uppgifvas i vidsträcktare måtto, än som innefattas i
bilagde tabell N:o 4.
På åtskilliga krono-allmänningstrakter hafva egarena af vissa sågverk, genom tid efter annan utfärdade
privilegier, erhållit tillstånd, att, emot stubböresafgift, årligen fälla och till försågning använda ett bestämdt
antal träd, hvarjemte en ej obetydlig skogsvidd är, emot recognitionsafgift, upplåten till begagnande under
Olofsforss jernbruk i Nordmalings socken. Någon ordnad skogshushållning är härstädes icke införd, och hvad
Kronans skogar beträffar, så möter i anseende till deras vidsträckta omfång, spridda läge emellan byar och
Tab. Litt. B. Summarisk uppgift dels å skogseffekter, som blifvit afverkade mot stubbören, dels å beloppet
desamma erhållna
Skogseffekter, som efter utsyning afverkats mot stubb-  ören enligt Kongl. Brefven den 11 April 1844 oell
24 November 1847.
Å
ver
kade
, i
b e
sia
S f
ö r
tronans
r ä k-
Antal
träd.
Kolved, antal 13
kub ik-qvarters
stafrum.
Tjärved, antal
lass.
i
Pottaskved, antal
lass.
Stubbören.
Bjelkar.
Plankor.
Sparrar.
Mastfötter.
Skeppsrötter.
Skeppsplank-
stoekar.
Mastspiror.
Granspiror.
CZ3
990
0=5
ert-
B
B
CO
Fällda trän.
Byggnads-
timmer.
Skadade.
Friska.
R:dr.
öre.
Styck.
st.
st.
St.
St.
St
st
St.
St.
St
st.
År 1856
42,463
1,026
568
—
5,377
91
441
15
1
57,287
1,973
263
» 1857
85,040
4,024
178
2,766
114
11,348
5
440
4
1,651
1
110
94
1
—
53,338
5,152
348
» 1858
132,908
631
1,510
—
15,629
99
707
911
493
—
—
—
1
—
34,822
—
« 1859
55,851
1,184
—
6,880
42
1,170
113
494
—
—
1
—
40,292
—
» 1860
84,686
200
—
9,591
90
253
lil
162
—
—
27
8,948
—
Summa
127,503
277,469
3,019
5,044
114
48,828
27
3,011
235
2,800
1
lil
94
3
27
194,687
7,125
611
Westerbottens län.
Skogshushållning.
7
hemman samt betydliga afstånd från hvarandra, i förening med den fyndighet, hvarmed olofligt skogshygge
bedrifves och döljes, stor svårighet att skydda dessa skogar från åverkan, hvilken ock, oaktadt Krono- och
Jägeri-betjeningens nitiska bemödanden att den förekomma, alltjemt fortgår på ett sätt, som gifver grundad
och stor anledning till mycken farhåga i afseende å skogens framtida bestånd. Betänkligast är, att härvid
tillgripes icke blott fullmogna, till bjelkar, skeppsvirke, plankor och bräder användbara träd och sådant till
vida större mängd, än som med skogens bestånd är förenligt, utan jemväl halfvuxen och ännu yngre skog,
som upphugges dels till sparrar, hvaraf från länets nordligare socknar en betydlig mängd fortfarande utskeppats,
dels ock till ved, gärdsel och så kallad takved; hvartill kommer, att, efter verkställda hyggen, marken
icke rensas från qvistar och toppskatar, hvilka alltså, jemte förtorkade, kullfallna träd samt vindfällen, blifva
qvarliggande och icke allenast hindra skogens återväxt utan äfven gifva ökad näring åt de härjande skogseldar,
som härstädes icke sällan inträffa, och genom hvilka under nu ifrågavarande tidrymd, särdeles under den
varma och torra sommaren 1858, betydliga skogsvidder blifvit förbrända. Huru dessa eldar uppkomma, kan
sällan utrönas, ehuru antagligt är, att vårdslöshet antingen af vallhjon och andra personer, som i skogarne
tända upp eld utan att noga släcka densamma, eller vid tjärubränning och pottasketillverkning i de flesta
fall dertill är orsaken. Dock hafva skogseldar på senare åren varit mera sällsynta än tillförene.
Oberäknadt den afkastning af skogen, som genom dess användande till husbyggnad och vedbrand kom- Tab. Litt. B.
mit boställsinnehafvare samt kronoheminans- och nybygges-åboer till godo, och hvilken icke kan till kubikinnehåll
eller penningevärde uppgifvas, hafva under ifrågavarande år å kronomark afverkats det antal skogseffekter,
som upptages i efterföljande tabell Litt. B., hvilken jemväl utvisar den inkomst, som derför till Statsverket
influtit.
I afseende å de allmänna inflytelserna af skogens afverkning genom sågverk och handeln med trädvaror,
ina här anmärkas, att, då berörde afverkning icke sker efter ordnad plan och för öfrigt icke inskränkes inom
hvad previlegier och rättigheter medgifva, samt den med trädvaruhandeln under senare tider förenade betydliga
inkomst föranleder till skogens ålitande i högre grad, än som står tillsamman med en tillbörlig omsorg
för dess framtida bestånd, så har af detta förhållande närmaste följden varit, att å vissa trakter af nedre
landet skogsbrist redan inträffat; och torde, derest bättre hushållning med skogen icke hädanefter iakttages,
enahanda olägenhet äfven inom Lappmarken och de socknar af nedre landet, hvarest ännu finnes någorlunda
god skogstillgång, destoheldre vara inom en måhända icke långt aflägsen framtid att befara, som härstädes
tiden för skogens återväxt är sen och i allmänhet icke kan antagas understiga 250 ä 300 år. Till skogarnes
af dessa stubbören, dels ock å åverkade, i beslag för Kronans räkning tagne, skogseffekter, tillika med den för
försäljningssumman.
n i n
g t a
g n c
0
h
’ ö r s
å 1 d
e s
k o g
seffekter.
Af skogseld skadade
och å auktion för-  sålde skogs-effekter.
Enligt sågverks-privi-  legier afverkad skog.
Summa Sum-  marum å
Kronan till-  kommande
stubbören i
Riksmynt.
Tjära.
Tjäru-tillverknings-
ämnen.
*
o^
Kolved, 13 kubik-  qvarters stafrum.
Takvedträn.
Är-ämnen.
Näfver.
Kastved. .
Långved.
Försäljnings-
summa.
Antal
träd.
Försälj-
nings-
summa.
Antal
träd.
Stubbören.
Barka-  de trän.
1 8
c* 7
Lass.
Tunn.
Styck.
Antal.
Antal.
Stigar.
Styck.
Styck.
Mesar.
Famn.
Lass.
R:dr.
öre.
It:dr.
öre.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
4,715
447
27
—
452J4
—
—
—
722
—
58,556
51
43,050
3,065
39
66,999
81
År 1856.
—
937
10
60
128
210
22,466
78
-—
—
43,050
3,065
39
36,880
22
» 1857.
10
—
90
21,548
10
—
43,050
3,065
89
40 243
48
» 1858.
—
68
37,587
61
25,757
3,226
39
43,050
3,065
39
50,759
84
» 1859.
27
—
—
2
—
20
15
—
—
80
2,163
—
32,279
6,685
48
43,050
3,065
39
21,505
77
» 1860.
27
5,652
477
87
2
45224
20
15
10
850
448
142,322
03
58,036
9,911
87
215,250
15,326
95
216,389
12
8
Westerbottens län.
Skogshushållning.
försvagande bidrager jemväl i icke ringa mån den alltmer tilltagande tillverkningen af handsågade bräder,
hvarmed allmogen i skogstrakterna sysselsätter sig och som åt denna binärings idkare inbringar icke ringa inkomst,
men likväl relativt utgör en större misshushållning med skogen än tillverkningen vid sågverken, emedan
de handsågade bräderna blifva af sämre beskaffenhet och således stå lägre i pris, samt genom handsågningen
vida mindre antal bräder erhålles af en timmerstock än vid sågverken. Skogen tages i öfrigt ganska
mycket i anspråk, dels till gärdesgårdar, hvarmed inägorna vanligen omhägnas, dels för fyllande af vedbehofvet
icke blott vid de inom länet varande glasbruk och ölbryggerier, samt ett större ångbränneri, utan jemväl
för de flera ångfartyg, som under seglationstiden göra reguliera turer emellan hufvudstaden och hamnarne i
de norra länen.
Skogsafverkningen lemnar väl en ganska betydlig inkomst, men, oberäknad! att denna afverkning, om
den hädanefter bedrifves lika hejdlöst som hittills, skall, såsom ofvan är antydt, snart föranleda skogens ruinerande,
med alla deraf uppkommande olägenheter för landet, har erfarenheten visat, att den inkomst, som
tillskyndas allmogen genom skogshygge och skogsförsäljning, sällan är af någon varaktighet. En stor del af
tiden tillbringas i skogarne, och vid de många och stundom flera mil långa resor, som allmogen i och för
försäljning och transport af trädvaror företager till städerna samt andra skeppnings- och försäljningstrakter,
förstör den ofta större eller mindre del af förtjensten på inköp af kaffe, spirituosa och andra öfverfiödsartiklar,
utarmar sina dragare, får böjelse för att vistas borta från hemmet på vägar och resor samt försämrar
ofta nog sin ekonomiska ställning, emedan man har mer än ett exempel på bönder, som, innan de börjat
syssla med timmerhygge, ansetts välmående, men derefter småningom kommit i sämre belägenhet, hvaremot
andra, som ej haft tillfälle till skogsafverkning, eller visligen afhållit sig derifrån, hafva genom en omsorgsfullare
skötsel af sitt jordbruk, i förening med sparsammare lefnadssätt, bringat sig upp till välmåga.
Tjärutillverkningen har under de ifrågavarande fem åren aftagit, dels emedan de höga priserna å trädvaror
lockat idkare af binäringar att företrädesvis använda arbetskrafterna på tillverkning af plankor och bjelkar,
och dels emedan tillgången på tjärutillverkningsämnen å nedre landet betydligt förminskats. Bristen på
vägar och de långa afstånden till skeppningsorterna förorsaka, att föga tjära tillverkas inom Lappmarken.
Tab. Litt. c. Från Westerbottens län har skeppats skogsprodukter m. m. till det belopp af hvarje slag, som upptages
i nedanstående sammandrag af de från Tullkamrarna derom infordrade uppgifter: tab. litt. C.
I den mån skogstillgången medtagits, har värdet å skogseffekter stigit, så att försäljningspriset å de trädvaror,
som i orten förbrukats under ifrågavarande fem-årsperiod, i allmänhet varit högre än under de ifrågavarande
åren. Priserna å utskeppade skogseffekter hafva deremot i någon mån varit beroende af priserna på
Tab. Litt. C. Summarisk uppgift öfver exporten
T r
ä d
v a
r
o r.
Bräder.
Plankor.
Bjelkar.
Sparrar.
Spiror.
Aräm-
nen.
Spakäm-
nen.
Splittved.
Band-
stakar.
Gran-
timmer.
Björk-
och
Furu-ved.
Bjelk-
och
Plank-
stump.
Näfver.
Tolfter.
Tolfter.
Stycken.
Stycken.
Stycken.
Par.
Stycken.
Kubik-
Pamnar.
Tolfter.
Stycken.
Famnar.
Kubik-  Famn ar.
Klofvar.
År 1856
90,442
25,651
27,353
79,600
370
813
10
10
232
60
40
» 1857
175,549
25,666
42,128
94,012
1,242
783
78
360
23
338
63
—
» 1858
233,497
28,868
22,125
65,036
996
2,179
230
435
71
299
74
—
» 1859
128,122
86,200
41,099
103,360
1,061
3,318
12
231
253,654
280
71
107
» 1860
180,301
41,750
27,417
79,028
915
2,773
72
182
244
9,490
210
81
161
Anmärkning. Uti ofvan angifna summor äro icke de produkter inbegripna, hvilka till inrikes orter exporterats dels med ångfartyg dels ock med förpassnings
-
Westerbottens län.
Skogshushållning. Jägeristat. Rofdjur.
9
verldsmarknaden, inen kunna antagas hafva under de senaste fem åren i medeltal utgjort: å en bjelke, 12
tums 30 fots, 9 R:dr, en tolft vattensågade plankor, 14 fots. 13 R:dr, en tolft handsågade dito 10 R:dr 50
öre, en tolft vattensågade bräder, en tums 14 fots, 4 R:dr, en sågtimrnerstock, 12 tums 20 fots, 1 R:dr 50
öre, ett 15 alnars 7 tums byggnadstimmer 1 R:dr 50 öre, en tunna tjära 10 R:dr, en famn björkved, famnen
3 alnar hög och 3 alnar bred, samt veden 5 qvarter lång, 4 R:dr 50 öre, en dito tall- och granved, veden
6 qvarter lång, 4 R:dr 25 öre, allt Riksmynt.
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 24 April 1856, angående inrättande af
Skogs- och Jägeristat uti länet, finnas derstädes anställde: en Jägmästare, som är distriktsförvaltare och derjemte
förestår ett revier, tvänne Öfverjägare, för hvilka särskilda revierer likaledes äro bestämda, samt sex
Skogsuppsyningsman, fördelade två på hvarje revier, varande i afseende å Jägmästarens och Öfverjägarnes
tjensteverksainhet genom ofvanberörde Kongl. Bref föreskrifvet, att de skola ställa sig till efterrättelse de uti
Kongl. Instruktionen för Skogs- och Jägeristaten i Riket den 16 Mars 1838 meddelade allmänna föreskrifter,
så vidt de, med hänsigt till denna landsorts särskilda beskaffenhet, kunna tillämpas, samt derutöfver fullgöra
alla de uppdrag och förrättningar, hvilka dem af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anbefallas i skogshushållningsärenden,
af hvad beskaffenhet som helst, äfvensom att, hvar för sitt revier, upprätta förteckning
å Kronans inom revieret belägna marker, vare sig oafvittrade eller genom afvittring uppkomna öfverloppsmarker,
och uppgöra förslag till dessa senares ändamålsenliga användande. Uti årliga löner eller arfvoden åtnjuta
dessa tjenstemän: Jägmästaren 1,200 R:dr och Öfverjägarne hvardera 1,000 R:dr R:mt, hvarjemte aflöningen
för Skogsuppsyningsmännen är bestämd till 150 R:dr för hvardera, deruti de likväl för nitiskt och
troget uppfyllande af sina åligganden kunna, efter Länsstyrelsens bepröfvande, erhålla tillökning af högst 150
R:dr R:mt hvardera om året. I anseende till länets stora vidd är ofvanberörde antal Jägeritjenstemän och
betjente otillräckligt för behörig kontroll öfver hushållningen med Kronans skogar och de åt sågverken för
stockfångst upplåtnc allmänningar.
Någon särskild undervisningsanstalt för skogsskötsel finnes icke inom länet, oaktadt det vill synas, som
skulle i en landsort, der skogens förbrukning utgör en så vigtig näringsgren, en dylik undervisningsanstalt
företrädesvis vara af behofvet påkallad.
Ungefärliga antalet af under femårsperioden dödade rofdjur inhemtas af deröfver uppgjord och vid Tab. N:o
denna berättelse fogad tabell N:o 5. I afseende härå må dock anmärkas, att då utbetalning af skottpenning icke
förekommit, och alla de fall, då rofdjur dödats, icke torde kommit till Kronobetjenirjgens kunskap, efter hvars
uppgifter nyssnämnde tabell upprättats, dessa icke lära kunna anses såsom fullt tillförlitliga. Särskilda åtgär
-
af skogseffekter m. m.
Råg.
Salt.
J
Stångjern.
e r n.
Knippjern.
Manufak-
turjern.
Tjära.
Tjärperma.
Harts.
Terpentin.
Pottaska.
Hornlim.
Ström-
ming.
Pönster-
glas.
Tunnor.
Tunnor.
Skä
Skä
Skä
Tunnor.
Tunnor.
Lä
ä
Lä
Lä
Tunnor.
Kistor.
1,4663
8,1343
1.970]
5917,7
22,046
261
—
—
1,589
—
—
1,189
År 1856.
3,719
295
11,715
326
133
458
4,986
41
181
1,405
» 1857.
Kubikfot
Centner.
Centner.
Centner.
3,570
12,776
454,4 3
'20,659
186
300
700
11,617
82
6
1,147
» 1858.
16,278
259,63
15,595
301
293
478
2,690
118
812
1,223
» 1859.-
20,669
58,86
55,98
11,260
168
—
—
1,486
116
109
1,123
» 1860.
fria fartyg från landthairmarne, och kunna dessa produkter icke till beloppet uppgifvas.
Landsh.-Emb. uti Westerbottens län und. ber. för åren 1856—1860.
2
10
Westerbottens län.
Bruks- och Fabriks-rörelse.
der för rofdjurs utdödande äro härstädes icke vidtagne, äfvensom andra grunder för belöningar eller ersättningar
åt deni, hvilka fälla skadedjur, icke heller äro bestämda, än som i allmänhet finnas stadgade angående
rättigheten att uppbära skottpenningar, af hvilken rättighet, på sätt ofvan är näinndt, ingen under femårsperioden
sig begagnat.
Inom länet finnes ingen grufva, som bearbetas, men deremot trenne masugnar, vid Olofsforss, Hörneforss
och Robertsforss, samt sex jernverk, nemligen: Olofsforss med derunder lydande Klöse och Holmforss
hamrar i Nordmalings socken, Hörneforss i Umeå socken, Säfvar och Johannisforss i Säfvar socken samt Robertsforss
och Fredriksforss i Bygdeå socken, vid hvilka verk driften varit liflig. Olofsforss och Hörneforss
äga vidsträckta skogar, af hvilka de, som tillhöra sistnämnde verk, äro till hemman indelade, och hafva Olofsforss
bruks recognitions-skogar undergått skattläggning, hvilken likväl är beroende på Kammar-Collegii pröfning.
Vid dessa verk voro för år 1860 skattskrifne följande antal betjente och arbetare, nemligen:
vid Olofsforss, Klöse och Holmforss  mankön 118, qvinkön 128.
» Hörneforss
» 42, » 40.
» Säfvar  » 23, » 36.
» Johannisforss  » 23, » 23.
och vid Robertsforss samt Fredriksforss
» 115, » 116.
Summa mankön 321, qvinkön 343.
I enlighet med Taxerings-Komitéernas beslut hafva dessa verk för sistnämnde år ansetts äga i vinst:
Olofsforss bruk med derunder lydande hamrar, |:del af stångjernets värde  R:dr Runt 5,448: 42.
» » » » » » |:del af det manufakturerade jernets värde _» » 306: 97.
Summa
R:dr R:mt 5,755:
39.
Hörneforss bruk, |:del af stångjernsvärdet, eller
R:dr R:mt 2,878:
47.
Säfvar bruk, |:del af stångjernets värde
R:drR:mt 2,341:
76.
» » &:del af ämnesjernet
» » 1,622:
30.
Summa
R:dr Runt 3,964:
6.
Johannisforss bruk, TVdel af stångjernets värde
R:dr R:mt 629:
34.
» » £:del af ämnesjernet
» » 748:
60.
Summa
R:dr R:mt 1,377:
94.
Robertsforss bruk, |:del af stångjernets värde
R:dr R:mt 5,864:
—
» » för kupolugnen
» » 450:
—
Summa
R:dr R:mt 6,314:
—
Fredriksforss bruk, ^:del af stångjernets värde
R:dr R:mt 5,016:
—
» » ^:del af det manufakturerade jernets värde
» » 1,496:
—
Summa
R:dr R:mt 6,512:
—
Rörelsen vid dessa verk har under femårsperioden föga omvexlat. Genom tillverkning och forsling af
kol till bruken har väl allmogen någon förtjenst, men produkterna transporteras till lastageplatserna hufvudsakligen
med bruksägarnes egna dragare, då landväga transport ifrågakommer. Några anmärkningsvärda
olyckshändelser i afseende på rörelsen eller den vid bruken anställda personalen hafva icke inträffat.
Flere mindre kalkugnar och tegelslag ener finnas väl inom länet, men tillverkningen af kalk motsvarar
dock icke ortens behof.
Tab. N:o 7. Jemlikt formulär upprättad uppgift å gmfvor, bergverk, bruk, fabriker m. m. bifogas här hos uti tabellen
N:o 7.
Vid de i länet befintliga många fin- och grofbladiga sågverk har driften varit särdeles liflig, och i följd
af de höga brädpriserna och den stora tillverkning, hvilken åtminstone vid en del af de finbladiga sågqvar
-
Westerbottens län.
Bränneri. Fiske. Jagt. Salpetertillverkning. Väfnader. 11
riarne åstadkommits, kafva verksägarena af rörelsen skördat betydliga inkomster. Kunnande dock hvarken
dessa eller tillverkningsbeloppen närmare uppgifvas.
Ett i Westertegs by i närheten af Umeå stad anlagdt ångbränneri har åren 1856 och 1857 varit i gång
med panna af 74^ kannors rymd, tvenne månader hvartdera året, derunder bränneriet varit skött af en inspektor,
tvenne machinister, en brännmästare och 15 arbetare. Tillverkningen utgjorde år 1856: 39,6121 kannor
sexgradigt bränvin och år 1857: 36,1062 kannor. Dessutom har från bränneriet försålts under det förra
året 180,000 kannor och under det senare 170,500 kannor drank, som användts till utfodring af boskap i
staden och angränsande byar.
Laxfisket har, under den tid denna berättelse omfattar, ehuru fångsten ej varit så riklig som föregående
år, likväl i södra delen af länet gifvit sina idkare en temligen god inkomst derigenom, att uppköpare
från södra orterna uppehållit sig härstädes under fisketiderna och till höga priser upphandlat en stor del af
fångsten. Ströming sfisket har i allmänhet slagit väl ut och medgifvit export från länet af hundradetals tunnor
årligen emot höga priser. Detta fiske idkas numera sällan af den jordbrukande allmogen, utan gemenligen
af vid hafskusten boende personer, som valt denna handtering till sin hufvudnäring, dervid dock olyckor
genom förlusten af dyrbara fiskredskap icke sällan inträffa, hvadan idkarne af denna näring till större
delen befinna sig i mindre goda omständigheter. Skälfångsten, som, då den lyckas, äfven är ganska lönande
ehuru äfventyrlig, har under femårsperioden icke varit särdeles gifvande.
Jagt och djurfångst idkas icke inom länet såsom näring, enär någon synnerlig inkomst deraf icke är att
påräkna. Dock skjutes, isynnerhet i Lappmarken, vissa år en mängd fågel, såsom tjäder, orre, ripa och
hjerpe, deraf ej obetydliga qvantiteter vintertiden derstädes uppköpas och afsändas söderut till hufvudstaden
och andra orter.
Bland binäringar inom länet är salpetertillverkningen en af de hufvudsakligaste och mest inkomstbringande.
Under nedannämnde år har inom länet tillverkad och för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning inlöst
salpeter uppgått till följande belopp:
Centner.
Skålp.
Lösen k 45 R:dr pi
Centner.
Forlön.
År 1856
1,294
28
58,242 R:dr
co öre
2,000 R:dr 38 öre
»
1857
1,663
5
74,860
»
20 »
2,720
))
17
»
»
1858
1,577
2
70,965
»
90 »
3,313
))
22
))
»
1859
1,462
29
65,803
»
5 »
3,829
))
37
))
»
1860
1,440
87
64,839
»
15 »
3,864
))
32
))
Häraf synes, att under dessa fem år tillverkningen varit störst år 1857, eller året näst efter det, då
en allmännare missväxt senast inträffade i länet, men att den sedermera något aftagit, en följd troligen af de
påföljande årens goda skördar och tillfällen till förtjenst medelst skogshygge och planksågning, deraf inkomsten
hastigare tillgodogöres än för salpeter. Synnerligt förmånlig är salpetertillverkningen för allmogen i fjellsocknarne,
der den ock omfattas med ifver.
Linne-, ylle- och bomulls-m/kacfer tillverkas fortfarande och med tilltagande skicklighet samt ökad uppmärksamhet
hos qvinnorna, hvilka uteslutande bedrifva denna handtering. Tillverkningen, som ej sträcker sig
utöfver husbehofvet och ej heller fyller detsamma, isynnerhet hvad ylleväfnader angår, har tilltagit i finhet
och godhet och kan jemföras med annorstädes tillverkade dylika tyger.
I allmänhet bygger väl allmogen i kustsocknarne sjelf sina båtar, dock endast för eget behof, men i
Löfångers och särdeles i Skellefteå socken tillverkas båtar, som vunnit den kredit, att flere sådana derifrån
12 Westerbottens län. Kommunikationsanstalter. Vägar, färjor, broar.
årligen försäljas och försändas till de södra länen. För öfrigt slöjdar allmogen i snickare- och srnidesyrkena
för behofvet inom orten.
4. Koinmunikatioiis-anstttlter och varabyten.
h> 8. a) Landskommunikationer. Bilagde tabell N:o 8 utvisar de vid periodens slut inom länet varande allmänna
landsvägars, häradsvägars och socknevägars längd, under femårsperioden fulländade och afsynade nya
och förbättrade vägars längd, jemte de härför af Statsverket och Kommunerna tillskjutna kostnader, längden
af indelade och med skjutsstationer försedde vägar vid 1860 års slut, antalet af befintliga gästgifverier inom
länet, af årligen ufgångne hästar för gästgifveri-, håll- och reservskjuts m. m.
Vägarne inom länet äro särdeles goda, hvartill orsaken torde vara ej mindre sjelfva markens beskaffenhet
än ock deri tillsyn och omsorg, som egnas åt deras vidmagthållande. Kustlandet är i allmänhet ock
af mera jemn beskaffenhet, eller fritt från backar, hvilket i sin mån äfven bidrager till vägarnes goda tillstånd.
Ingenstädes inom länet uppbäras vägpenningar.
De vägar, som under femårsperioden blifvit anlagde eller förbättrade, äro:
1. nybygd häradsväg emellan Bjurholms och Öhrträsks kyrkor, 2|:dels mil lång, hvartill ett anslag af
10,000 R:dr Runt erhållits;
2. omlagd allmän landsväg i Löfångers socken, på en sträcka af en half mil förbi så kallade Hökmarksbergen,
med ett af allmänna medel beviljadt anslag utaf 8,000 R:dr;
3. anlagd ny väg, en half mil lång, ifrån Löfångers sockens kyrka till Kallvikshamn, dertill ett anslag
af 1,200 R:dr Ruut beviljats, samt
4. en, fulels mil lång, nybygd väg från Yttertafle by i Umeå socken till Djupvikens lastage- och barlastplats
vid Umeå eif, hvarför kostnaden, ensamt af kommunen tillskjuten, beräknats till omkring 4,500 R:dr.
Dessutom hafva under femårsperioden undersökningar blifvit verkställda och kostnadsförslag upprättade i
o
och för väganläggningar: 1. emellan Fredrika kyrka i Åsele Lappmark och Björna kyrka i Wester-Norrlands
län, omkring 61 mil; 2. emellan Anundsjö kyrka i sistnämnde län och Åsele kyrka i Westerbottens län, en
•* o
väglängd af 10 mil; 3. emellan Öhrträsks och Fredrika kyrkor, 3| mil; 4. emellan Fredrika och Åsele kyrkor,
5f mil; 5. emellan Öhrträsks kyrka och Kraftens by i Lycksele socken, 3} mil, till hvilken sistnämnde
by väg från Lycksele redan är bruten; 6. emellan Granö och Degerforss byar i Degerforss socken, 2* mil,
samt 7. emellan Bjursholms och Wännäs kyrkor, 4J mil.
Antalet färjställen inom länet, der fastställd taxa för färjpenningar finnes, utgör fem.
Efter det t. f. Distrikts-Chefen i Norra Väg- och Vatt enby ggnadsdistriktet, Kaptenen m. m. Cl. Adelsköld,
upprättat ritning och kostnadsförslag till en bro öfver Umeå eif, omkring 200 alnar utom Umeå stads
vestra gräns, hvilken brobyggnad ansetts komma att kosta 86,000 R:dr Runt, deruti inberäknad kostnaden
för mindre väganläggningar på ömse sidor om bron, så har jag, sedan undersökning och syn å stället blifvit
af Härads-Rätten verkställd, genom utslag den 6 Juni 1859 ålagt Umeå härads väg- och brobj^ggnadsskyldige
innevånare, att icke allenast af träd uppföra ifrågavarande brobyggnad, beräknad till en längd af 990 fot och
en bredd af 20 fot på murade landfästen med 9 mellanpélare af sten, utan ock att framgent underhålla brobyggnaden.
Arbetet med denna byggnad, hvartill Umeå stad lemnät ett bidrag af 3,000 R:dr och Rikets senast
församlade Ständer, i anledning af Eders Kongl. Majtts derom framställda nådiga proposition, beviljat ett
statsbidrag af 82,500 R:dr, deraf en tredjedel såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och två tredjedelar
i egenskap af lån, påbörjades hösten år 1860, har sedermera rastlöst fortgått och skall, enligt med Väg- och
Vattenbyggnads-Styrelsen upprättadt kontrakt, vara fullbordadt hösten år 1864.
Under femårsperioden hafva Nordmalings socknemän utan bidrag af allmänna medel öfver Lögdeå eif,
emellan Lögdeå och Mo byar, vid allmänna landsvägen i Nordmalings socken uppfört en 402 fot lång och 20
Westerbottens län.
Gästgifverier, Skjuts, Post, Telegraf.
13
fot bred bro af träd på pålar, hvarför kostnaden uppgått till omkring 5,000 R:dr. Inga bropenningar uppbäras
derstädes.
Fern nya gästgifverier äro anlagda under femårsperioden, deraf två vid häradsväg och tre vid sockneväg.
De hufvudsakliga fördelarne af skjutsentreprenaderna bestå tvifvelsutan dels deri, att den skjutsskyldiga
allmogen, som tillförene antingen på bestämda tider måste med sina hästar begifva sig till de stundom på
långt afstånd från hemmet belägna gästgifvaregårdarne för fullgörande af sin hållskjutsskyldighet, och, såsom
förhållandet var med de närmare boende, hafva sina hästar i beredskap för reservskjutsens verkställande, i
stället kan, då skjutsningen besörjes genom entreprenad, oförhindrad af skjutsningsbestyret, mera uteslutande
egna sin tid och använda sina dragare till skötseln af innehafvande hemman, dels deri, att allmogen undviker
det i moraliskt hänseende mindre välgörande inflytandet af vistandet vid gästgifvaregårdarne, der folksamlingar
stundom ej kunna förekom mas, och dels deruti, att ifrågavarande onus genom entreprenadsummornas fördelande
på de skjutskyldige efter skatt jemnare träffar jordägaren; men en verkan af skjutsentreprenaderna,
svår att förebygga, är, att de hästar, som entreprenörerna begagna till skjuts, vanligen äro sämre än hålloch
reservhästarne, emedan entreprenörerna, isynnerhet vissa tider af året, då de resandes antal är störst, anstränga
sina hästar mera, än som är förenligt med djurens krafter. Emellertid och ehuru skjutslegan vid de
stationer, der skjutsen besörjes å entreprenad, synes för närvarande vara timligen hög, hafva likväl vid åtskilliga
skjutsstationer inom länet, der skjutsningen under femårsperioden på förnyad entreprenad utbjudits,
spekulanternas anspråk på bidrag af de skjutsskyldige varit så stora, att dessa ej ansett sig kvinna anbuden
antaga, hvartill anledningen torde vara ej mindre den välmåga, som är rådande hos allmogen i flere delar af
länet, än ock de tillfällen till förtjenster, som genom körslor mångenstädes erbjudas. Vid de aldra flesta oinbytesstationer
efter allmänna landsvägen har likväl skjutsningen ombesörjts af entreprenörer under femårsperioden.
Kronobr ef bäring, som ytterst sällan förekommer, verkställes af dertill särskildt utsedde personer emot
ersättning af kommunerna.
Postskjutsen bestrides efter allmänna landsvägen på förr brukligt sätt af dertill anslagna såkallade posthemman,
hvilka derför åtnjuta i Författningarna medgifna friheter och förmåner, men vid de i senare tider,
eller från och med 1830, inrättade nya postvägar ombesörjes post.forslingen antingen af entreprenörer eller,
der sådana ej kunnat anskaffas emot åtnjutande af vanlig skjutslega, genom försorg af gästgifvarena.
Vid femårsperiodens slut funnos inom länet 3 postkontor, nemligen i städerna Umeå och Skellefteå samt
o
i Anäsets by af Nysätra socken, 2 postexpeditioner, nemligen i Lefvar by i Nordmalings socken och i Lycksele
kyrkoby, samt 13 poststationer, deraf postexpeditionen i Lycksele och 8 poststationer blifvit under perioden
inrättade och Nordmalings postkontor förändradt till postexpedition.
Tre telegrafstationer, alla tillkomna under perioden, funnos vid densammas slut i Umeå, Skellefteå och
Nordmaling, tillika med en visaretelegraf i Rathan.
Den nära totala bristen på vägar och kommunikationsmedel i länets Lappmarker under sommartiden
förorsakar, att välmågan och odlingen derstädes samt i följe deraf folkökningen icke göra de framsteg, som
man under andra mera gynnsamma förhållanden i berörde hänseende otvifvelaktigt skulle kunna påräkna. Genom
upprensning af forssar i flere af vattendragen inom Lappmarken eller anläggning af vägar förbi forssarne
kunde likväl någon lättnad i kommunikationen derstädes åstadkommas förmedelst båtfart å nämnde vattendrag,
men allmogen saknar utväg att dessa rensningsarbeten med egna medel verkställa. Äfven å nedre
landet utgör saknaden af bya- eller utfartsväg för mången enstaka eller aflägse boende hemmans- eller nybygges-åbo
en kännbar olägenhet.
Varuforsling kan icke sägas vara näringsgren för någon del af länets innevånare, desto mindre som
den här ofvan omförmälda forslingen af bräder och bjelkar i vanliga fall icke verkställes emot lega utan af
sjelfva ägaren till varan. Jernvägar finnas icke inom länet.
14 Westerbottens län. Sjöfart. Kusthamnar. Fyrar. Bakar.
b) Sjökommunikationer. Antalet af segelfartyg för inrikes sjöfart har, sedan ångbåtstrafiken på Norrland
började, småningom förminskats, och någon egentlig kustfart med segelfartyg äger icke rum, utan gå de sistnämnda,
som i allmänhet äro af ringa lästetal, hufvudsakligen emellan länets hamnar och Stockholm samt
stundom någon annan inländsk plats. De ångfartyg, som vid femårsperiodens utgång gjort regelbundna turer
på orter inom länet äro: Chapman med 180 hästars kraft, Njord med 160 dito dito, Thule och Berzelius,
hvardera med 120 dito dito, samt Daniel med 70 dito dito.
o
Kusthamnar inom länet äro: 1. Kinnbäck med utstakad barlastplats; 2. Abyn med dito; 3. Tåmes
med dito; 4. Ostvik med dito; 5. Frostkåge med dito och 4 famnars djup samt utrymme för 6 fartyg,
vanligen lasta der 8 å 10 fartyg årligen; 6. Storkåge, 4 famnar djup, försedd med barlastbrygga och årligen
besökt af omkring 20 större der lastande fartyg; 7. Ursviken, hamn för Skellefteå stad, är 4 å 5 alnar djup,
försedd med barlastbryggor, tilläggningsbrygga för ångbåtar och uppläggningsplatser för de trädvaror, som
härifrån i stor mängd utskeppas oell derföre göra trafiken i denna hamn särdeles liflig, isynnerhet sedan numera
en ångsåg blifvit anlagd invid hamnen; 8. Bureå, 18 fot djup, med utrymme för 9 k 10 fartyg och
försedd med barlastkaj och tilläggningsbrygga; 9. Bjuröklubb, med 10 å 12 famnars djup och utrymme för
60 fartyg, har en på lotsverkets bekostnad anlagd och underhållen tilläggningsbrygga vid stranden af klubben,
anlöpes endast af vinddrifvare; 10. Kallviken, 17 å 18 fot djup, med tilläggningsbrygga; 11. Gumboda,
med 4, 5 å 6 famnars djup, lastbrygga och barlastkaj, samt utrymme för 10 å 11 fartyg; 12. Sikeå,
5 å 6 famnar djup, har tilläggnings- och lastbryggor och rum för 15 å 20 fartyg; 13. Dahlkarlså, med 4 ä
5 famnars djup, lastbrygga och utrymme för 5 å 6 fartyg; 14. Rathan, 3 å 4 famnar djup, med lastbrygga,
rymmer 20 fartyg; 15. Byviken, med 7 å 10 famnars djup på norra delen af Holmön, anlöpes blott af vinddrifvare;
16. Säfvar, 4 famnar djup, med lastbrygga och utrymme för 8 å 9 fartyg; 17. Bredskär vid Umeå
elfs utlopp har 7 å 8 famnars djup, med barlastplats, samt derofvanföre i samma eif, dels Holmsund, 22 fotdjup,
invid hvilken upplagsplats är anbringad för Baggböle sågverks tillverkning, med last- och tilläggningsbryggor,
och dels Djupviken af samma djup som Holmsund och försedd med kaj för lastning och lossning,
samt barlastbrygga äfven för fartyg, som anlöpa Holmsund; varande vid Djupviken, som utgör Umeå stads
yttre hamn och jemte Holmsunds hamn har rum för omkring 40 fartyg, en ångsåg med två ramar nyligen
anlagd; vid Umeå stads öfre eller inre hamn, dit högst 9 fots djupgående fartyg kunna uppkomma, finnes
barlastbrygga, skeppsvarf och kajbyggnader; 18. Hörneforss, 18 fot djup, med tilläggningsbrygga; 19. Kylörn,
med 18 fots djup och utrymme för 16 å 17 fartyg; 20. Jernäs, 5 å 6 famnar djup, endast besökt af
vinddrifvare; 21. Nordmaling, 3 å 7 famnar djup, med lastbrygga vid Notholmen och utrymme för ett stort
antal fartyg. I alla dessa hamnar äro barlastplatser i behörig ordning utstakade och vid de flesta af dem
brokar eller lossningsbryggor af enskilda personer uppförda, vid hvilka fartyg kunna förtöjas och lossa innehafvande
barlast. Hvarken Staten eller Kommunerna hafva för förbättrandet af eller byggnader i dessa hamnar
uppoffrat några kostnader, förutom hvad här nedan säges om de utaf Lotsverket vidtagne åtgärder.
Sjöfarten i hamnarne inom länet har under femårsperioden varit i tilltagande med anledning af den
ökade exporten af trädvaror, hufvudsakligen till utrikes orter, och hafva härtill begagnats mest Norska och
utländska fartyg, men ett jemförelsevis ringa antal Svenska.
För sjöfartens betryggande och underlättande har Lotsverket låtit på åtskilliga ställen så väl vid inloppen
till hamnarne som å för sjöfarten vådliga skär anbringa inseglingsmärken och känningsbåkar, låtit utmärka
flere grund i öppna hafvet vid kusten af länet med förbättrade så kallade konprickar och fullständigt
utmärka farlederna med vanliga prickar eller, såsom i Umeå eif är händelsen, med jernbojar. Der sådant erfordrats,
hafva vid lotsplatsen^ uppassningshus för lotsarne blifvit uppbygda, och i anseende till ökadt behof
af lotsning har ett större antal lotsar blifvit anställde vid en del lotsplatsen En Lentille-fyr af andra ordningen
uppfördes år 1859 vid Bjurö klubb och kostade med tillhörande byggnader, tilläggningsbrygga och
Westerbottens län. Flodfart. Sjöskador. Landthandel. 15
o
utredning omkring 46,500 R:dr. A nordligaste delen af skäret Fjäderägg uppbygdes under åren 1850 och
1851 en omgående spegelfyr för en kostnad af omkring 32,000 R:dr, och åren 1853 och 1854 blef Gaddens
fyrbåk, en stillastående spegelfyr, ombygd, hvartill kostnaden ansetts hafva uppgått till 50,000 R:dr. Dessa
fyrar hafva underhållits och varit tände de tider af året, då sjöfarten i Bottniska viken kunnat idkas och de
ljusa nätterna icke förtagit fyrarnes sken.
Ingen annan af floderna inom länet än Umeå eif är segelbar för fartyg. I nämnde eif kunna, såsom förr
är antydt, högst 9 fots djupgående fartyg uppkomma till staden; endast båtfart äger rum ofvanföre staden.
Någon egentlig varutrafik å länets sjöar och floder förekommer icke, förutom att på Skellefteå eif varor på
mindre farkoster och båtar transporteras från Skellefteå stad till den omkring 1£ naii derifrån belägna Ursviks
hamn och från hamnen upp till staden. Men dels för sågverksägarnes och dels för andra trädvaruhandlandes
räkning flottas årligen en mängd timmer, plankor och bjelkar å Lögdeå, (Jre, Höre, Umeå, Säfvars,
o
Rickleå, Bureå, Skellefteå, Storkåge, Byske och Åbyns elfvar och de större eller mindre insjöar, genom hvilka
dessa löpa. Längden af dessa flottningsleder, som äro mer eller mindre svåra i förhållande till det deri förekommande
antalet forssar, der flottningsgodset stundom till en del stannar, är i flere elfvar ganska betydlig
och kan sträcka sig öfver 20 mil från hafskusten. I den mån skogarne närmare afsättningsorterna och de
större vattendragen medtagas, måste de mera aflägse skogstrakterna anlitas, och bivattendragen rensas för möjliggörande
af flottning i dem. Dessa rensningar hafva dock hittills skett i mindre skala och på bekostnad af
sågverksägarne, hvilka dessutom i en del elfvar anbringat ganska dyrbara dammar, bommar m. m. för flottningens
underlättande.
Inga sjöar eller floder inom länet befaras af ångfartyg.
c) Sjöfart ocb handel. I enlighet med föreskrifvet formulär upprättad uppgift om sjöfart och handel Tab. N:o
i länet bifogas härjemte i Tab. N:o 9.
Under femårsperioden hafva följande sjöskador vid länets kuster inträffat: 1. Norska skeppet ”Skov
mand”
om 292 Svenska läster, skeppet vrak, men besättningen och last bergade; 2. Norska briggen ”Dorthea”
om 150 läster, fartyget vrak, men besättningen, rigg och inventarier bergade; 3. slupen ”Lovisa” om 28 läster,
farkosten vrak, men last och besättning bergade; 4. skonerten ”Ellida” om 19 läster, besättning och
inventarier bergade, lasten förlorad; 5. jagten ”Carl Adolph”, 28 läster, skeppare och besättning, tillsammans
5 man, omkomne, samt fartyg, last och största delen af inventarierna förlorade; 6. skonerten ”Frigga”, 25
läster, besättningen räddad, jemte en mindre del af last och inventarier, men fartyget vrak; samt 7. Norska
briggen ”Prövesten”, med kapade master och utan besättning, men med innehafvande last af bräder anträffad
af ångfartyget Berzelius i öppna hafvet och inbogserad till Djupvikens lastageplats. Om, och till hvad belopp
dessa fartyg varit assurerade, är ej kändt.
Särskildt för länet inrättad assurance-förening emot sjöskador finnes icke, utan äro flertalet af de länet
tillhörande fartyg assurerade i Norrlands Sjöassuranceförening, hvars Direktion har sitt säte i Hernösand.
Egentlig landthandel öfver Riksgränsen mot Norge äger ej rum, men landtmannavaror, såsom smör,
skinnvaror, talg och renkött öfverföras till icke så ringa qvantitet från Wilhelmina, Stensele och Sorsele Lappmarks
församlingar till Norge.
De hufvudsakligaste varuornbytena inom länet bestå, å ena sidan af skogsprodukter, såsom timmer,
bjelkar, handsågade bräder, tjära och pottaska, samt skinnvaror, smör, talg, salpeter, skälspäck, fogel, lax,
ströming, samt å den andra af salt, spanmål, kaffe, socker, kramvaror, bränvin, tobak, snus och diverse lyxartiklar.
Af ortens produkter afsättas egentligen endast bjelkar, bräder och andra trädvaror, jemte tjära, direkte
på utländska platser, de öfriga produkterna sändast mest till hufvudstaden. Från utrikes orter hafva
till länet omedelbart hufvudsakligen inkommit salt, bomullsgarn, hampa, tågvirke, något vin och spritdrycker,
samt från Finland spanmål, hornboskap och smör. Handeln inom länet har under femårsperioden i allmän
-
16
Westerbottens län
Marknader. Bränvinsminutering och -utskänkning. Lagsökningar m. m.
het varit ganska liflig, hvartill torde i sin mån hafva bidragit den större tillgång på penningar, som isynnerhet
under periodens senare hälft förefunnits hos allmogen, och härledt sig dels af ternligen goda skördar och
dels i flere trakter af stora förtjenster på binäringar.
Marknader hållas hvarje år och vanligen i Mars, Augusti och December månader i Skellefteå stad, samt
invid kyrkorna eller i kyrkobyarne uti Burträsks, Löfångers, Nysätra, Bygdeå och Nordmalings socknar, i Ja
o
nuari
och Februari månader i Degerforss och Lycksele, i Januari i Åsele och i September i Umeå stad.
Marknadshandeln har på senare åren aftagit, sannolikt i anledning deraf, att i länets alla socknar med undantag
af Sorsele numera finnas flere eller färre personer, som med behörigt tillstånd idka handel i öppen
bod med de i Handelsordningen medgifna varor och till hvilka personer den närmast boende allmogen afyttrar
sina produkter, antingen emot kontant betalning eller i utbyte mot de handelsvaror, deraf den är i
större eller mindre behof.
Hvad särskildt Lappmarkerna beträffar, genomresas de höst- och vintertiderna af personer, tillhörande
allmogeklassen i detta och West-er-Norrlands län, de der utom och före marknaderna i stor mängd uppköpa
ortens produkter af fogel, renkött, talg, renhudar m. rn. Om ock någon fördel tillskyndas allmogen genom
den täflan i varupriser, som uppkommit emellan stådernes köpmän och dem, som å landet handla i öppen
bod, vill det dock synas, som nyttan för orten af dessa så kallade landthandlandes verksamhet vöre ganska
tvifvelaktig, enär genom dem en mängd öfverflödsvaror och lyxartiklar, hvilka eljest ej så lätt skulle erhållas
från de ofta långt aflägsna städerna, vid allmogens kyrkobesök helgtiderna och äfven deremellan föryttras och
i landet kringspridas.
Samtorg finnes väl i Umeå stad, men inga bestämda torgdagar, varande dock tillförseln från angränsande
landsbygd af matvaror, ved m. m. ganska riklig.
Gårdf'ariliandeln har härstädes i det närmaste upphört och utöfvas numera endast af en eller annan
smideshandlande eller glasförsäljare från Eskilstuna och Småland.
I Umeå stad funnos vid 1860 års slut ett minuterings- och trenne utskänkning sställen för spirituosa, i
Skellefteå stad funnos ett minuterings- och ett utskänkningsställe, samt å landet tvänne utskänkningsställen.
Sammanlagda minuterings- och utskänkning safgifterna bestego sig för nämnde år till 13,060 R:dr 50 öre R:mt,
deraf en femtedel disponerats af länets hushållningssällskap och återstoden af kommunerna.
En följd deraf, att, såsom här ofvan är anfördt, penningetillgången inom länet under femårsperiodens
senare hälft varit ganska god, har visat sig deruti, att lag sökning arnes antal minskats, på sätt af följande
tablå inhemtas.
o
Ar 1856 ingåfvos 2,185 lagsökningar och utdömdes 38,119 R:dr R:mt
))
1857
d:o
4,086
d:o
d:o
143,592 »
»
))
1858
d:o
4,862
d:o
d:o
191,698 »
»
))
1859
d:o
3,065
d:o
d:o
135,546 »
»
))
1860
d:o
2,870
d:o
d:o
120,310 »
»
5. Kaineralföiiiållanden.
Tab. N:o 10. Jemte åberopande af bilagde tabell N:o 10, i afseende å antalet af hemman och lägenheter på landet,
jord och tomter i städerna m. m., får jag i underdånighet meddela, att under femårsperioden inga hemman
inom länet blifvit ur ödesmål upptagne, att 117 krononyhyggen blifvit till anläggning beviljade, att 97 sådana
ingått i skatt, att 323 kronolägenheter äro till skatte löste eller omförde, samt att 80 hemmansklyfning ar och
jordafsöndringar blifvit beviljade.
Tab. N:o 11. Enligt föreskrifvet formulär upprättad uppgift om laga skiften m. m. i länet under åren 1856—1860
bifogas uti tabellen N:o 11.
