# ID: svediakorp-gov2404
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,292
# sentences: 3,689
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Sölvesborgs Elementarläroverk
:
Egna kassan
Premie- oell fattigkassan
Ronneby Elementarläroverk
:
Egna kassan
Premie- och fattigkassan
Kontant
behållning.
100: 15.
51: 62.
Dtlfin ta
medel.
Transport 103,315: 2.
Fordringar. Summa.
100: 15.
51: 62.
S:r 151:
77.
151:
77.
4:
50. _ — —
4:
50.
68:
95.
68:
95.
S:r 73:
45. _
__
73:
45.
S:ma 10,636: 37. 123,407: 96. 4,695: 28.
138,739: 61.
Summa 242,054: 63.
Vid berörde räkenskap har å Revisorernes sida någon erinran icke förekommit.
Konsistorium i Götheborg.
Räkenskapen, som blifvit med, anmärkningar granskad i Kongl. Kammar-rätten,
visar förhållandet med inkomster och utgifter, i enlighet med nedanstående tabell:
T) ebet.
Balans från år 1851:
Tillgångar:
Konsistorium  —
Götheborgs Elementar-läroverk
Uddevalla dito
Strömstads dito
Marstrands dito
Halmstads dito
Warbergs dito
Uppbörd:
Konsistorium  _ 78,335:^73.
Transport 78,335: 73. 118,514: 60.
78,405: 42.
21,371: 80.
1,867: 54.
243: 61.
123: 87.
14,504: 45.
_ t"7'.91' 118,514; 60.
— 252
Transport 78,335: 73.
Götheborgs Elementar--]äroverk ,
14,566: 65.
Uddevalla dito
4,514: 93.
Strömstads dito
1,521: 80.
Marstrands dito
164: 45.
Halmstads dito .
1,448: 61.
Warbergs dito
773: 78.
Balans till år 1859:
Skuld:
Konsistorium:
Lundgrenska stipendier-fonden
Halmstads Elementar-läroverk :
Egna kassan
118,514: 60.
12.
325: 30.
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld:
Götheborgs Elementar-läroverk
2: 25.
Halmstads dito
325: 30.
Utgifter:
Konsistorium  .-
69,378: 3.
Götheborgs Elementar-läroverk
14,475: 39.
Uddevalla dito  i  4,363: 78.
Strömstads dito
1,406: 37.
Marstrands dito
120: 28.
Halmstads dito
1,426: 9.
Warbergs dito
535: 87.
Balans till år 1859:
101,325: 95.
325: 42.
Summa 220,165: 97.
327: 55.
91,705: 81.
tillgångar:
Kontant
Uti ån ta
Fordringar.
Summa.
Konsistorium:
behållning.
medel.
Byggnads-kassan ....
254: 97.
35,400: —
685: 92.
36,340: 89.
Emeriti-kassan
647: 76.
23,000: —
144: 36.
23,792: 12.
Biskopshus-kassan ..
Faitzburgska stipen-
1,135: 54.
18,000: —
354: 32.
19,489: 86.
die-fonden
—
1,000. —
35: 67.
1,035: 67.
Lemmichska dito ....
_—
400: —
24: —
424: ■
Coll an derska dito ....
—
100: --
3: 3.
103: 3.
Lundgrenska dito ....
—
50: —
1: 67.
51: 67.
Transport.
2,038: 27.
77,950: —
1,248: 97.
81,237: 24.
q?, rm- sfi
\
Transport
Collanderska dona-
tions-fonden
Jeanssonska dito ...
Kontant
behållning.
2,038: 27.
10: 25.
Utlånta
medel.
77,950:
4,500:
1,500:
Fordringar.
1,248: 97.
67: 50.
48: 25.
Summa.
81,237: 24.
4.567: 50.
1,558: 50.
S:r
Götheborgs Elementar-  läroverk :
2,048: 52.
83,950:
1,364: 72.
87,363:
24.
Egna kassan
F. d. Gymnasii-,
premie- och fattig-
430: 37.
100:
530:
37.
kassa
F. d. lärdoms- och
apologist- skolornas
21: 53.
/
21:
53.
dito dito
Kongl, ochllvitfeldt-  ska stipendie-kas-  sans anslag till in-
50: 85.
50:
85.
köp af böcker ....
0. E. Rabes minnes-
75: 42.
—
75:
42.
fond
—
251:
45.
—
251:
45.
J. A. Bergs donation
Svahliska stipendie-
2: 25.
75:
—
77:
25.
fonden
Lemmichska dona-
lil: 12.
6,275:
—
6,386:
12.
tionen
—
400:
—
400:
—
Lundgrenska dito ....
—
50:
—
50:
—
Collanderska dito ....
Johannes Gunnars-
—
100:
—
100:
.
son gåfva
Contubernii- eller
—
57:
--
57:
hushyre-fonden ....
240: 84.
11,250:
—
11,490:
84.
Bibliotheks - kassan
453: 98.
1,500:
__
16:
—
1,969:
98.
S r
Uddevalla Elementar-  läroverk :
1,386: 36.
20,058: 45.
16:
21,460: 81.
Egna kassan
Premie- och fattig-
104: 10.
657:
23.
—
761:
33.
kassan
33: 23.
—
—
33:
23.
Stipendie-fonden ....
1,000:
—
1,000:
—
Termins-afgifter ....
224: 13.
—
224:
13.
S:r 361: 46.
1,657:
23.
—
2,018: 69.
Transport
— r?54
Strömstads Elementarläroverk:
-
Kontant
bell&llning.
Utlånta
medel.
bordrinfraf.
Transport 92,033: 36.
Summa,
Egna kassan
Premie- och fattig-  kassan
Termi ns-afgifter ....
188: 78.
47: 38.
122: 88.
—
188: 78.
47: 38.
122: 88.
S:r
Marstrands Elementar-  läroverk :
359:
4.
359: 4.
Egna kassan
Premie- och fattig-
165:
38.
—
165: 38.
kassan
2:
66.
—
—
2: 66.
S:r
Halmstads Elementar-  läroverk:
168:
4.
168: 4.
Egna kassan
Premie- och fattig-
214:
70.
375:
—
2: 25.
591: 95.
kassan
Lanterbuckska fon-
74:
7.
1,025:
*—
355: 20.
1,454: 27.
den
750:
—
—
750: —
Barfothska dito ....
3,750:
—
101: 25.
3.851: 25.
Renströmska dito. ..
7,500:
—
225: —
7,725: —
154: 50.
Rhedinska dito ....
—
150:
—
4: 50.
S:r
Warbergs Elementar-  läroverk :
288:
77.
13,550:
688: 20.
14,526: 97.
Egna kassan
Premie- ocb fattig-
122:
69.
1,125:
—
67: 50.
1,315: 19. '
kassan
4:
58.
775:
—
28: 98.
808: 56.
Bibliotheks - kassan
35:
95.
75:
—
1: 12.
112: 7.
S:r
163:
22.
1,975:
—
97: 60.
2,235: 82.
Små
4,775:
41.
121,190: 68.
2,166: 52.
128,132: 61.
Summa 220,165: 97.
Denna räkenskap saknar register, verifikationsfolier till specialräkningarne och relation
öfver stipendie-fonderna; hvilket Revisorerne ansett sig icke böra lemna oanmäldt.
— 255 —
Konsistorium i Kalmar.
Räkenskapen är med anmärkning granskad i Kongl. Kammar-rätten,
Revisorernes sida icke föranledt till någon erinran. Inkomster oell utgifter
som nedanstående tabell visar:
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar:
Konsistorium
138,071: 24.
Kalmar högre Elementar-läroverk
6,258: 86.
Uppbörd:
Konsistorium
31,969: 54.
Kalmar högre Elementar-läroverk
2,416: 59.
Oscarshamns lägre dito
171: 50.
Balans till år 1859:
Skulder:
Konsistorium:
Bygguads-kassan
785: —
Kalmar högre Elementar-läroverk:
Premie- och fattig-kassan
209: 68.
Bibliotheks-kassan
21. 209- 89
Summa
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld:
Konsistorium
775:
Kalmar högre Elementar-läroverk
431: 76.
Utgifter:
Konsistorium
31,610: 74.
Kalmar högre Elementar-läroverk
1,987: 23.
Oscarshamns lägre dito
!26: 25.
Balans till år 1859:
Tillgangai : Kontant Utlånta „ , . c
Konsistorium: behållning. medel. Fordnngar. Summa.
Byggnads-kassan .... — 32,081: 17. 1,013: 34. 33,094: 51.
Transport — 32,081: 17. 1,013: 34. 33,094 : 51.
men har å
upptagas så
-
144,330: 10.
34,557: 63.
994: 89.
179,882: 62.
1,206: 76.
33,724: 22.
34,930: 98.
Kontant
behållning.
Transport  —
Emeriti-kassan
510: 56.
Folkskolelärare - seminarium
42: 79.
Stipendier för folkskolelärare
- elever 50: —
Stipendie-kassan .... 294: 65.
Wijkska donationen 132: 63.
Lindbäckska och
Grotteska dito 41: 84.
S:r 1,072: 47.
Kalmar högre Elementar-!
äro verk :
Egna kassan  301: 8.
Premie- och fattigkassan
—
Bibliotheks - kassan 604: 44.
S:r 905: 52.
Oscarshamns lägre Elementar-läroverk:
Egna
kassan  32: 25.
Premie- och fattigkassan
13: —
S:r 45: 25.
S:ma 2,023: 24
- 256 -
Utlånta
medel.
32,081: 17.
14,700: —
11,220: 84.
69,472: 50.
5,897: 33.
133,371: 84.
3,000:
1,000:
1,475:
5,475: —
Fordringar. Summa.
1,013: 34. 33,094: 51. 34,930: 98.
541: 63. 15,752: 19.
42: 79.
369: 27. 11,884: 76.
1,930: 67. 71,535: 80.
140: 82. 6,079 : 99.
3,995: 73. 138,440: 4.
83: 33. 3,384: 41.
2: 50. 1,002: 50.
2,079: 44.
85: 83. 6,466: 35.
32; 25.
— 13: —
45: 25.
138,846: 84. 4,081: 56.
144,951: 64.
Summa 179,882: 62.
Konsistorium i Carlstad.
Med anmärkning granskad i Kongl. Kammar-rätten, upptager denna räkenskap
inkomster ooh utgifter sålunda:
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar:
Konsistorium
101,553: 56.
Transport 101,553: 56.
257 —
Transport 101,553: 56.
Carlstads' Elementar-läroverk
10,837: 22.
Filipstads dito
9,031: 54.
Åmåls dito
15,658^49.' 137 080; 8J>
Uppbörd:
Konsistorium
13,817: 71.
Carlstads Elementar-läroverk
2,603: 48.
Filipstads dito
3,467: 8.
Christinehamns dito
461: 94.
Arvika dito
247: 50.
Amäls dit0
5,55* 88. 2M64;59
Balam till år 1859:
Skuld :
Konsistorium:
Romanska stipendie-kassan
4. pj
Summa 163,239: 51.
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld:
Konsistorium  t  4: 14.
Carlstads Elementar-läroverk
63: 53.
r— O/: oi.
Utgifter:
Konsistorium
11,980: 42.
Carlstads Elementar-läroverk
1,623: 3.
Filipstads dito
3,045:
Christinehamns dito
168: 72.
Arvika dito
166: 60.
AmUs  21,680: 98.
Balans till år 1859:
Tillgångar: Kontant Utlånta „ . .
Konsistorium: behållning. medel. Fordring». Summa.
Byggnads-kassan .... 5,998: 48. 15,366: —  — 21,364: 48.
Åmåls och Filipstads
skol-fond  358: 68. 57,399: 22.
57,757: 90.
Stipendia collectanea 6: 5. — — 6: 5.
Wähnermanska stipendie-kassan
1,903: 99. 19,150: — — 2:1,053: 99.
Transport 8,267: 20. 91,915: 22.  — 100,182: 42. 21,728: 65.
33
— 258 —
Kontant Utlånta Fordringar. Summa,
behållning. medel.
Transport 8,267: 20. 91,915: 22. 100,182: 42. 21,728: 65.
Boströmska stipen
die-kassan
19: 32. 1,009: 48.
Romanska dito .... — 1,685: —  1,685: —
Anslaget till Seminarium
.
494: 60.
—
— 494: 60.
Sar' 8,781: 12, 94,609: 70.
103,390: 82.
Carlstads Elementarläroverk
:
Egna kassan
Premie- och fattigkassan
Material-fonden ....
Bibliotheks - kassan
S:r
1,569: 61. 6,250; —
254: 15.
35: 5. 2,580: 70.
46: 32. 900: —
1,905: 13. 9,730: 70.
107: 62. 7,927: 23.
254: 15.
2,615: 75.
10: 69. 957: 1.
118: 31. 11,754: 14.
Filipstads Elementarläroverk
Premie-
och fattigkassan
Bibliotheks - kassan
Besparade ränte-fon
!
den  ....
Terminsafgifts - kassan
S:r
91: 74.
159; 8.
50: 80. 8,642: 89.
509: 11.
'50: 8o. 9^02: 82,
91: 74.
159: g.
8,693: 69.
_ 509: 11.
— 9,453: 62.
Christinehamns Elementar-läroverk:
Egna
kassan
Premie- och fattigkassan
S:r
11: 74. 211: —
—. 84;
TiTe4' 2757”
5: 43. 228: 7.
1: 15. 65: 15-
6: 58. 293: 22-
Arvika Elementar-läroverk;
Egna
kassan  65: 90. —- — — 65: 90.
Premie- och fattigkassan.
..  15: —
—  — 15: —
S:r £0: 90. —  SoTsä
Transport 21,728: 65.
259
Kontant Utlånta
behållning. medel.
Transport 21,728: 65.
Fordringar. Summa.
Åmåls Elementar-läro
-
verk:
Egna kassan
Premie- och fattigkassan
Bibliotheks - kassan
2,005: 29.
26: 5 0.
679: 45.
2,156: 9.
2,095: 29.
26: 90.
679: 45.
2,156: 9.
Tyska kassan
Besparade räntefonden
11,580: 43.
11,580: 43.
S:r 4,957: 73. 11,580: 43. —— —
S:ma 15,787: 32. 125,599: 65. 124: 851
16,538: 16.
141,510: 86.
Summa 163,239: 51.
§ 1-
Ehuru i Kongl, brefvet den 17 September 1856, angående förändring i sättet för
uppgörande af Konsistoriernas och Elementar-läroverkens räkenskaper, är vordet föreskrifvet,
att öfyer Konsistorii räkenskap register bör upprättas, saknas vid bemäldä Konsistorii
redogörelse icke blott denna handling, utan äfven följande konti, hvilka, jemlikt
högstberörde nådiga bref, bordt i räkenskapen upptagas, nemligen:
Sammandrag af hufvud-redogörelsen,
Hufvud-redogörelse,
Premie- och fattig-kassa, i hvars ställe rubriken Stipendia collectanea förekommer,
Emeriti-kas6a,
Läroverkens Bibliotheks-kassor,
Indragna aflönings-medel, hvilka redovisas i Carlstads högre Elementar-läroverks räkenskaper,
ehuru desamma bordt upptagas i Konsistorii räkenskap,
Elementar-läroverkens aflönings-medel, hvarvid likväl bör meddelas, att särskild räkning
öfver Åmåls och Filipstads skol-fonder blifvit räkenskapen bifogad, och slutligen
Låne-räkning.
För öfrigt anmärkes, att Konsistorium hvarken uppgifvit procenten å de särskilda
räkningarnes utlånta kapitaler, eller meddelat intyg om de i räkningen upptagna kassors
kontanta behållningar, eller upplyst om inventering af samma kassors säkerhetshandlingar
egt rum samt berörda handlingar dervid blifvit godkända.
Genom såväl räkenskapernas oreda och de särskilda räkningarnes uppställning,
som ock hopblandning med allegaterne, i följd hvaraf de förra icke utan största möda
kunnat återfinnas, hafva Revisorerne varit förhindrade att verkställa fullständig granskning
af berörda räkenskaper.
§ 2.
Under titel: »Låns uppsägning. Intecknings förnyande m. m.», är i byggnadskassan
afförd en post, 25 R:dr 25 öre, uti hvilket belopp, enligt verifikationerne, ingått
lösen för protokolls-utdrag öfver beviljade intecknings-förnyelser med 16 R:dr 25 öre, en
utgift, som, enligt Revisorernes åsigt, bordt drabba vederbörande låntagare, men icke byggnads-kassan.
I samma kassas räkenskap förekommer jemväl en afförd post å 720 R:dr, utgörande:
»1858■års rånte- och kapital-afbetalning å lån, 8,000 Hulr i Hiksgälds-kontoret.))
Såsom verifikation härtill är bifogadt ett qvittens från Post-kontoret i Carlstad å specificerade
sedlar, som skolat till Riksgälds-kontoret afsändas, till belopp af 480 E:dr Banko,
men deremot saknas, hvad som vid räkenskapen ovilkorligen bordt finnas, nemligen
Riksgälds-kontorets qvitto å den gjorda ränte- och kapital-afbetalningen.
Byggnads-kassans kontanta behållning utgjorde vid 1858 års slut 5,998 R:dr 48
öre; och då någon nybyggnad icke synes förestå eller pågå, anse Revisorerne detta belopp
allt för stort för att i kassan räntelöst förvaras, ech hemställa derföre, att vederbörande
må erhålla förständigande att tillse det i allmänhet icke så stora kontanta behållningar
ligga räntelösa.
§ 3.
Räkenskapen för Wähnermanska stipendie-fonden upptager dess behållning till
1,903 R:dr 99 öre, deraf, enligt uppgift, 1,500 R:dr äro disponibla för utlåning. Af
enahanda skäl, som nyss blifvit anfördt, hemställa Revisorerne, att vederbörande måtte
förständigas tillse att i allmänhet icke stora kontanta behållningar ligga räntelösa.
§ 4.
Uti räkenskapen öfver Stipendia collectanea är afförd en post, 178 R:dr 32 öre,
utgörande utdelade stipendier till studerande vid Upsala Universitet. Af berörde medel
har Studeranden August Wallin tillagts ett belopp af 58 R:dr 32 öre, som utqvitterats
af C. A. J. Wallin, utan att vid räkenskapen blifvit bilagd fullmakt eller annan handling,
som styrker den sednares rätt att nämnde belopp uttaga och qvittera.
Vid Filipstads skolas räkenskaper hafva Eevisorerne velat erinra, att »besparade
ränte-fondem icke åtföljts af uppgift hvarifrån nämnde Tond härleder sig eller hvartill
inkomsterna skola användas; att »termins-afgifts-kassan» icke behöfver särskild räkning,
enär dess inkomster numera ingå i egna kassan, och att äfven denna räkenskap saknar
register och låne-räkning.
— 261 —
§ 6.
Emot räkenskapen för Christinehamns Elementar-läroverk hafva hos Revisorerne
följande anmärkningar förekommit:
att verifikationerna till egna kassan endast blifvit i afskrift bilagde; att reqvisitioner
å lärarnes aflöningsmedel saknas, samt att dessa medel icke finnas redovisade i
räkning.
8 7-
Enligt räkenskapen för Åmåls Elementar-läroverk, utgjorde vid 1858 års slut nedannämnde
kassors behållningar, nemligen:
Tyska kassans
2,156: 9.
Bibiiotheks-kassans
679: 45.
Egna kassan *  2,095; 29.
Premie- och fattig-kassan
26: 90.
Och ehuru dessa behållningar i de särskilda räkningarna upptagas såsom innestående i
Åmåls Sparbank, återfinnas deraf uti den räkenskapen bilagda låneräkningen likväl endast
555-R:dr 43 öre R:mt såsom i samma Sparbank insatta.
Konsistorium i Hernösand.
Af räkenskapen, som i Kongl. Kammar-rätten blifvit granskad med anmärkningar,
inhemtas följande förhållande:
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar:
Konsistorium
106,308: 44.
Hernösands Elementar-läroverk  1,503: 33.
Sundsvalls dito
161: 28.
Östersunds dito
5,764: 32.
Umeå dito
983: 86.
Piteå dito
720: 51.
, Luleå dito
394: 96.
Haparanda dito
4,906: 37. 120,743: 7.
Transport: 120,743: 7.
— 262 —
Transport:
120,743: 7.
Uppbörd,:
Konsistorium
77,915: 87.
Hernösands Elementar-läroverk
18,884: 53.
Sundsvalls dito
6,771: 30.
Östersunds dito
13,223: 14.
Umeå. dito
10,670: 54.
Piteå dito
9,104: 55.
Luleå dito
2,758: 60.
Haparanda dito
4,264: 42.
143,592: 95.
Balans till år 1859:
Skuld:
Konsistorium:
Finska folkskole-medlen
10: —
Kommunitets stipendie-fonden
6: —
Norbergska dito
Nordlanderska dito
15: —
Bergman-Milierska donations-fonden
11: 41.
Synodal-k assan
139: 40.
217: 81.
Summa
264,553. 83.
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld:
Konsistorium
102: 5.
Sundsvalls Elementar-läroverk  ...
3: 75.
Östersunds dito
44: —
Piteå dito ’
37: 5.
Luleå dito
49: 31.
236: 16.
Utgifter:
Konsistorium
. 75,905: 63.
Hernösands Elementar-läroverk
19,138: 22.
Sundsvalls dito
6,802: 74.
Östersunds dito
12,673: 84.
Umeå dito
10.307: 84.
Piteå dito
8,761: 43.
Luleå dito
2,616: 42.
Haparanda dito
4,440: 36.
140,646: 48.
Transport; 340,882: 64.
— 263 —
Balans till är 185.9:
Transport: 140,882: 64.
Tillgångar:
Konsistorium:
Kontant
behållning.
Utlånta
medel.
Fordringar. Summa.
Byggnads-kassan
5,574:
44.
5,574
44.
Hede vakans-räkning
565:
13.
.
565
13.
Piteå enskilda skol-
byggnads-kassa
514:
45.
1,800: — 62:
50.
2,376
95.
Haparanda dito
325:
—
3,000: — 75:
3,400
Premie- och fattig-
kassan
80:
44.
—  L.
„
80
44.
Emeriti-kassan
688:
87.
50,750: — 2,231:
86.
53,670
73.
Hernösands läroverks
bibliotheks-fond
602:
71.
4.000
— 153:
12.
4,755: 83.
Jemtlands läns dito
247:
51.
3,000
— 550:
3,797: 51.
Bergman-Millerska do-
nations-fonden
—
750
— 20:
79.
770
79.
Olivenbaumska dito
4:
10.
360
: — 7:
90.
372: —
Ramsele öfverskotts-
medel
279:
92.
2,400: — 72:
67.
2.752: 59.
Hernösands f. d. Gym-
nasiiinventarie-fond
241:
7.
.
.
- -
241: 7.
Lappska ecklesiastik-
medels-kassan
770:
12.
770: 12.
Folkskolelärare-semi-
narium
1,939:
78.
—.
„
1,939: 78.
Stipendier för folk-
skolelärare-elever ....
2,355:
2.355: —
Aurenska stipendie-
fonden...
56:
25.
5,200
— 273.
89.
5,530
14.
Bergmanska dito
54:
4.
1,800
— 77:
96.
1,932
—
Koimnunitets dito
.
—
600
— 50:
.—
650
—
Gullickska dito
57:
50.
630
— 26:
50.
714
—
Norbergska dito
—
1,500
— 125:
—
1,625
—
Nordlanderska dito
—
3,000
— 250:
—
3,250
—
Nortmanska dito
16:
92.
675
— 31:
25.
723
17.
Thunmarkska dito
36:
—
900
— 30:
—
966
—
Turdfjällska dito
18:
75.
1,500
— 50:
—
1,56?
75.
Ull bergska dito
11:
96.
7,500
541:
4.
8,053
—
S;r
14,439: 96.
89,365
— 4,629: 48. 108,434
44.
Hernösands Elementarläroverk:
-
Byggnads-kassan ....
Egna kassan
Inventarie-kassan ....
13
412
9
59.  —
13.
46.
—
13: 59.
412: 13.
9: 46.
Transport:
435
18.
435: 18. 140,882: 64.
— 264 —
i Utlånta Fordringar. Summa,
behållning. medel. °
Transport: 435: 18.  — — 435: 18. 140,882: 64.
Premie- och fattigkassan
62: 18.  —
— 62; 18.
Stipendie-kassan  100: 65. — — 100: 65.
Bibliotheks-kassan .... 651: 63.
— — 651: 63.
S:r J,249: 64. — —
— 1,249: 64.
Sundsvalls Elementailäroverk:
Egna
kassan
16: 64.
— — 16: 64.
Premie- och fattigkassan
109: 45. —  — 109: 45.
S:r 126: 9. ----- -126: 9.
217: 29.
Östersunds Elementarläroverk
:
Egna kassan
217: 29. —  —
Premie- och fattigkassan
26: 77.
— — 26: 77.
Inventarie-fonden .... 132: 85. — — 132: 85.
Burmanska stipendiefonden
427: 79. 3,675: — 181: 46. 4,284: 25.
Bredmanska dito 45: 75. 750: — 28: 45. 824: 20.
Bibliotheks-kassan .... 144: 63. —  — 144: 63.
Jemtlands bibliothekskassa
639: 63. — — 639: 63.
S:r 1,634: 71. M2öT ~ 209: 9E ” 6,269: 62.
Umeå Elementar-läroverk:
Egna
kassan
205: 97, — 225: — 430: 97.
Premie- och fattigkassan
14: — — — 14: —
500: — 27: 15. 527: 15.
C. M. Munthes sti—
pendie-fond
O. Wiklunds dona
tions-fond
— 186: 72. — 186: 72.
Inventarie-fonden .... 20: 55. 150: — —— — 170: 55.
Bibliotheks-kassan .... 17: 17. —  — 17: 17.
S:r 257: 69. 8367 72. 252: 15. 1,346: 56.
Piteå Elementar-läroverk:
Egna
kassan
102: 40. —  • — 102: 40.
Transport: 102: 40: “ — — - 102: 40. 140,882: 64.
— 265 —
Kontant
behållning.
Transport: 102: 40.
Premie- och fattigkassan
175: 65.
Enskilda byggnads
kassan
90: 35.
Inventarie-fonden .... 9: -58.
Tertnins-afgifter
—
Bibliotheks-kassan .... 69: 10.
S:r 447: 8.
Luleå Elementar-läroverk:
Egna
kassan
77: 62.
Premie- och fattigkassan
133: 40.
Inventarie- och bibliotheks-kassan
276: 81.
S:r 487783.
Haparanda Elementarläroverk
:
Egna kassan
272: 37.
Premie- och fattigkassan
22: 41.
F. d. bibiiotlieks-kassan
48: 22.
S:r 343: —
S:ma 18,986: —
Utlå-.ita
medel.
Fordringar.
Summa.
309: 50.
270: —
579: 50.
3,961: 12.
102:
40. 140,882: 64.
175:
65.
90:
35.
319:
8.
270:
—
69:
10.
— 1,026: 58.
— 77: 62.
— 133: 40.
' 276: 81.
426: 31.
3,961: 12. 426: 31.
487: 83.
4,659: 80.
22: 41.
48: 22.
4,730: 43.
99,167: 34. 5,517: 85.
123,671: 19.
Summa 264,553: 83.
§ I
Uti
stiftets byggnads-kassa är afförd en post å 6,000 R:dr, utgörande bidrag
till en skolhusbyggnad i staden Umeå, hvilka medel icke återfinnas i räkenskapen för
Elementar-läroverket i Umeå. Såsom verifikation till denna utbetalning finnas visserligen
vid räkenskapen fogade 3:ne qvittenser, utgifne, det ena å 220 R:dr af Umeå stads
Drätsel-kammare, det andra å 3,000 R:dr och ett tredje å 2,780 R:dr, båda dessa sistnämnde
af skolstyrelsen; men alldenstund dervid saknas utdrag af Konsistorii protokoll
för den dag, ifrågavarande utbetalning beslöts, hvilket likväl, enligt Revisorernes tanke,
bordt räkenskapen åtfölja, hafva Revisorerne velat förhållandet omförmäla.
Af 2:ne särskilda, utaf vederbörande redogörare afgifna räkningar öfver stiftets
byggnads-kassas inkomster inhemtas, hurusom till berörda kassa redan år 1856 influtit
följande belopp, nemligen: inkomster af Nysätra lediga pastorat under åren frän den l
34
— 266 —
Maj 1853 till samina dag 1855, utgörande 1,200 ll:dr 11 sk. 10 rst. för år 1853 och
58i R'dr 1 sk. 10 rst. för år 1854, samt inkomsten af Offerdahls jemväl lediga pastorat
från den 1 Maj 1854 till den 1 Maj 1856 med 1,729 R:dr 19 sk. 10 rst. för år
1854 och 1,896 R:'dr 21 sk. 7 rst., allt Banko, för år 1855, men att dessa medel forst x
1858 års räkenskap blifvit redovisade; och ehuru detta redovisningssätt redan gjorts till
föremål för anmärkningar i Kongl. Kammar-rätten, hafva Revisorerne likväl ansett sig
icke böra underlåta att å detta besynnerliga förhållande fästa uppmärksamhet.
Konsistorium i Wisby.
Af denna, i Kongl. Kammar-rätten utan anmärkning granskade, räkenskap iör
hemta* följande förhållande med inkomster och utgifter:
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar.'
Konsistorium
39,913: 16.
Wisby Elementar-läroverk  15,263: 67. 55,176: 83.
Uppbörd:
Konsistorium  26,754: 82.
Elementar-läroverket
36,914: 68. 63,669: 50.
Balans till år 1859:
Skuld:
Konsistorium:
Byggnads-kassan
11,200: —
Summa 130,046: 33.
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld:
Konsistorium
10,600: —■
Utgifter:
Konsistorium
29,819: 33.
Elementar-läroverket
35,931: 51. 65,750: 84.
Transport: 76,350: 84.
— 267 —
Transport:
Balans
tiU
är 1859:
Tillgångar:
Konsistorium:
Kontant
behållning.
Ut lån t a
medel.
Fordri
ngar.
Snm
ma.
Byggnads-kassan ....
1,10':
11.
1,000: —
4,087:
2.
6,187:
13.
Premie- och fattig-
kassan
62:
27.
800. —
9:
—
871:
27.
Emeriti-kassan
1,463:
18.
26,950: —
108:
_
28,521:
18.
Seminarie-kassan ....
1,334:
58.
— —
—
1,334:
58.
Seminarie-stipendier...
275:
—
—
—
275:
—
Kyrkornas kollekter..
3:
—
—
134:
96.
137:
96.
Kollekt-stipendier ....'
121:
53.
—
—
121:
53.
" Sr
4,359:
67.
28,750: —
4,338:
98.
37,448:
65.
Elementarläroverket:
Egna kassan
1,416: 5. 7,525: — 15: 22. 8,956: 27.
Premie- och fattigkassan
376: 69. 1,875: —
2,251: 69.
Bibliothcks-kassan .... 538: 88. 4,500: —  — 5,038: 88.
S:r 2,3317 62. 13,900: — 15: 22. 16,246: 84.
S må 6.69l7 29. 12,650: — 4,354^20. 53,695: 49.
Summa 130,046: 33.
§ 1.
Emot föreskriften i Kongl, brefvet den 17 September 1856, har öfver denna räkenskap
register icke blifvit upprättadt; och anmärkes derjemte, att lärarnes aflöningsmedel
icke intagits i hufvudredogörelsen.
§ 2.
Räkenskapen öfver Wisby Elementar-läroverk saknar äfvenledes register och dessutom
sammandrag öfver hufvudredogörelsen.
§ 3.
Enligt Domkapitlets anordning, har fran egna kassan utbetalts ett belopp af 16
R:dr 75 öre R:mt såsom aktorats-arfvode till Advokat-fiskalen i Kongl. Kammar-rätten,
men då de anmärkta medlen kommit läroverket tili godo, synes det Revisorerne sora
den person, hvilken förorsakat nämnde anmärkning, bordt vidkännas äfven den berna Ide
Advokat-fiskal tillkommande ersättning och läroverket icke belastas med denna utgift.
Vidare finnes i samma kassas credit antecknadt, att af derstädes utförde 247
R:dr 51 öre äro i debet upptagne 139 R:dr 61 öre inbetaide, och återstoden 107 R:dr
90 öre afskrifne,
— 268 -
Enär, enligt ett räkenskap bilagdt transsumt af Kongl. Kammar-rätfens utslag den
22 December 1856, afskrifning af endast 16 R:dr 65 öre tillåtits, hade återstoden bordt
egna kassan tillgodoföra*, såvida icke sedermera redogörare^ blifvit i laga ordning berättigad
att berörde återstod afskrifva, eller vederbörande saknat tillgång att medlen
gälda, hvarom räkenskapen med dess bilagor likväl icke lemna någon upplysning.
Stockholms stads Konsistorium.
Dess räkenskap, som utan anmärkning blifvit granskad i Kongl. Kammar-rätten,
upptager inkomster och utgifter på sätt nedanstående tabell visar:
Debet.
B a'ani från år 1857:
Tillgångar:
Possiethska stipendie-fonden
Soopiska donations- dito
Renströmska testaments- dito
Uppbörd:
Possiethska stipendie-fonden
Soopiska donations- dito
Renströmska testaments- dito
21,886:
72.
16,532:
77.
12,318:
36‘ 50,737: 65
1,050:
47.
804:
57.
597:
2,452: 4
Summa 53,189: 69.
Credit.
Utgifter:
Possiethska stipendie-fonden
1,130: 85.
Soopiska donations- dito
538: 31.
Renströmska testaments-dito
451: 35. *
Z,\S\r. 51.
Balans till år 1859:
0 Kontant Utiånta u i ■ , „ o
Tillgångar: _ behållning. medel. fordringar, Sömma.
Possiethska stipendiefonden
65:64. 21,653:91. 86:79. 21,806:34.
Soopiska donationsfonden
519:90. 16,177:59. 101:54. 16,799: 3.
Renströmska testa
raents-fonden
594: 29. 11,850: — 19: 52. 12,463: 81.
S:r 1,179: 83. 49,681; 50. 207: 85. 51,069: 18.
“Summa 53,i89T69.
269 -
§ !-
Af Soopiska donations-fondens medel liar, jemlikt Konsistor» beslut, unde)' révisions-årét
utbetalts ett belopp å 351 R:dr R:mt till underhåll åt 6 fattighjon, hvilken
utgift, enligt Revisorernes tanke, bordt bestyrkas medelst utdrag af Konsistor» protokoll
för den dag, beslut om denna utbetalning fattades. I öfrigt anmärkes vid denna räkenskap,
att vederbörandes intyg saknas, huruvida inventering af säkerhetsliandlingarne och
kassa-behållningen i behörig ordning blifvit verkställd.
§ 2.
Revisorerne hafva vid inventering funnit säkerhetshandlingarne i god ordning.
Då upprättandet af de tid efter annan anbefallde räkenskaps-formulären afser en
länge önskad förenkling af räkenskapssätten, vore det i Revisorernes tanke både önskvärdt
och nyttigt, om vid den i Kongl. Kammar-rätten skeende granskningen af räkenskaperna
vederbörande eftersågo huruvida de genom Kongl, brefvet den 17 September
1856 anbefallda föreskrifter rörande formulären för Konsistoriernas och Elementar-läroverkens
räkenskaper blifvit behörigen iakttagne och tillämpade.
Att så icke skett, hvad angår åtskilliga Konsistorier och Elementar-läroverk, hafva
Revisorerne under deras granskningsarbete erfarit, och detta oaktadt högstberörde nådiga
breficke bordt eller kunnat vara okändt för vederbörande tjenstemän i Kongl. Kammar-rätten;
hvilket förhållande Revisorerne ansett sig icke böra lemna oanmäldt.
§ 2.
Af räkenskapen för ett af de Konsistorier, hvilka nu varit föremål för Revisorernes
granskning, hafva Kevisorerne inherntat, hurusom afgälden för utarrenderade pastorater
och komnnnistraturer, förfallen till inbetalning redan åren 1854 och 1855, icke
blifvit i Konsistor» räkenskap uppdebiterad förr än år 1858. Enär Kongl. Kammar-rätten
öfver detta anmärkningsvärda förhållande redan infordrat vederbörandes förklaring,
hafva Revisorerne ansett sig kunna låta härvid bero.
Men detta har emellertid föranledt I evisorerne framställa den önskan, att Konsistorierna
måtte förståndigas, att vid hvarje års räkenskap foga en förteckning, deri redovisning
meddelas ej mindre öfver alla under Konsistor» förvaltning varande lägenheter,
af hvad namn och beskaffenhet sorn helst, och af hvilka de särskilda kassorna hafva inkomst,
än äfven å beloppet utaf afgälden för hvarje sådan lägenhet och tiden för dess
— 270 —
erläggande, äfvensom, i händelse afgälden fördelas emellan olika kassor, uppgifva det belopp,
hvarje kassa genom dylik fördelning undfått.
Revisorerne antaga, att härigenom skall för framtiden undvikas så beskaffad försummelse,
som här blifvit påpekad.
§ 3.
Enär de inom stiften befintliga Pedagogier åtnjuta inkomst af statsmedel, bestående
dels i anslagen kronotionde-spanmål, dels i kontant ersättning för så kallade Djeknepenningar,
vill det synas Revisorerne, som borde det jemväl åligga dessa lägre läroverk
att till vederbörande Konsistorier afgifva sina, i öfverensstämmelse med det under den
17 September 1856 för Élementar-läroverken nådigst fastställda formulär, i tillämpliga
delar upprättade räkenskaper. Så har ock skett uti en del stift, men inom de fleste,
har sådant icke iakttagits.
§ 4.
Uti 3:dje punkten, mom. c, af ofta åberopade nådiga bref den 17 September 1856
är i nåder förordnadt, att register skola åtfölja räkenskaperne, hvaraf måste följa, att de
i hvarje räkenskap förekommande olika konti skola pagineras och registret hänvisa till
hvarje kontos pagina. Då med denna nådiga föreskrift uppenbart åsyftas, att vid räkenskapens
granskning ett konto utan svårighet skall kunna återfinnas, bör väl detta
syftemål icke försvåras derigenom, att, såsom vid flere Konsistoriers och Elementar-iäroverks
räkenskaper under revisionsåret egt rum, verifikationerne blifvit infästade emellan
räkenskapens särskilda konti. Enligt Revisorernes förmenande böra dessa och verifikationerne
hvar för sig fortgå i en följd, och de sednare helst häftas i särskildt band.^ Genom
en dylik åtgärd besparas granskaren besväret att oupphörligt öppna och igenslå boken
för hvarje post han söker, och granskningen skall härigenom utan tvifvel verkställas
vida lättare, än nu varit händelsen,
§ 5.
Jemte andra åligganden, hafva Revisorerne äfven skyldighet att granska säkerhetshandlingar
för de lån, hvilka äro utlemnade från de särskilda myndigheternas kassor,
för såvidt dessa kassor äro till finnandes inom hufvudstaden.
Vid denna granskning har det icke kunnat undgå Revisorernes uppmärksamhet, hurusom
icke allenast direktions-ledamöter utan äfven redogörare häfta för lån till de kassor,
hvilka bemälde personer skola dels förvalta, dels redovisa; och dä jemväl enahanda,
förhållanden förekomma vid kassaredovisningar inom ett stift, der. ibland andra, en
Konsistorii-notarie befunnits häfta för skuld af 45,000 R:dr till den kassa, för hvilken
honom åligger redovisning, hafva Revisorerne ansett sig böra anmäla detta förhållande,
desto heldre som, enligt Revisorernes förmenande, sådant både är oförenligt och lätt kan föranleda
till förvecklingar; och Revisorerne få derföre, af dessa med flera skäl. hemställa,
det sådant stadgande måtte utfärdas: att ledamot i direktion eder der anställd tjenste-»
man icke må kunna erhålla lån af de under direktionens förvaltning ställda medel
— 271 -
§ 6.
Då uti åtskilliga räkenskaper förekommit, att inkomsten för uthyrda lägenheter
väl blifvit i räkenskapen uppdebiterad, men icke bestyrkt, få Revisorerne, enär sådant
bör föranleda till god ordning, hemställa, att de förvaltande verk och myndigheter, som
ega dylik inkomst, må förständigas att vid räkenskapen bilägga styrkta transsumter
af alla förvaltningen tillhörande hyreskontrakter, i hvad de röra de till kassorna ingående
hyresbelopp.
§ 7.
Revisorerne hafva nu framställt de anmärkningar, hvartill granskningen af de särskilda
Konsistoriernas räkenskaper foranledt; och ehuru Revisorerne villigt medgifva, att
dessa räkenskaper i ännu flera delar möjligen äro stridande emot ofta åberopade Kongl,
bref den 17 September 1856, anse Revisorerne sig likväl böra häremot erinra, att den
fullständigare granskning, berörda räkenskaper bordt underkastas, dock icke af Revisorerne
kunnat medhinnas under den för deras sammanvaro bestämda tid, utan föreställa
sig Revisorerne, att åt denna granskning hädanefter kommer, äfven hvad formulärerna
beträffar, att i Kongl. Kammar-rätten egnas tillbörlig uppmärksamhet.
Stockholms stads undervisnings-verk.
Hos Kongl. Kammar-rätten har denna räkenskap blifvit granskad med anmärkningar.
Inkomster och utgifter upptagas sålunda:
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar:
Stockholms stads undervisningsverks fond
76,938: 29.
f. d. Kathedral-skolan  12,978: 89.
Kniggeska fonden  7,781: 25.
Aleniska donations-fonden
44,957: 36.
Uppbörd:
Stockholms stads undervisningsverks fond:
Hyres- dito
57,760:
16.
15,000:
—
3,463:
51.
800:
142,655: 79.
77,023: 67.
Transport 77,023: 67. 142,655: 79.
272 -
F. d. Katliedral-skolan
Knmgeska fonden
Balans till år 1859:
Skuld:
F. d. Kathedral-skolan
Kniggeska fonden
77,023:
67.
636:
13.
337:
50.
2,356:
50.
2,084:
86.
73:
63.
305:
—
142,655; 79.
80,353: 80.
2,463: 49.
Summa 225,473: - 8.
2,675: 91.
75,185: 89.
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld:
Stockholms stads undervisningsverks fond
2,033: 41.
Kniggeska donationen
642:J30.
Utgifter:
Stockholms stads undervisningsverks fond:
Aflöning
70,350: 88.
Hyres-medel
1,860: —
Diverse utgifter
M97: 95. 7370g; 83.
f. d. Kathedral-skolans fond
328: 63.
Åleniska donations-fonden
- • 1,148: 43.
Balans till år 1859:
Tillgångar:
Stockholms stads undervisningsverks fond
80,304: 58:
F. d. Kathedral-skolans fond
13,360: 2.
Kniggeska fonden
7,781: 25.
Åleniska donations-fonden
46,165: 43. 1475611: 28.
Summa 225,473: 8.
§ 1.
Uti redogörelsen för undervisningsverkens i Stockholm anslag och fonder, upptages
under balans i både credit och debet Sekreterarens fordran, 2,033 R;dr 41 öre R:mt,
men beloppet utgör rätteligen 2,036 R;dr 41 öre.
§ 2.
Räkenskapen meddelar icke uppgift å terinins-afgifter, som under revisions-året
blifvit af lärjungarne erlagde.
— 273 —
§ 3.
Enligt föreskriften i Kong'!, brefvet den 17 September 1856, angående förändring
i sättet för uppgörande af Konsistoriernas och Eleraentar-läroverkens räkenskaper, borde
i detta verks räkenskap upptagas följande konti, hvilka derstädes nu icke återfinnas,
nemligen:
för premie- och fattig-kassan;
» emeriti-kassan. hvartill jemväl Aleniska fonden, enligt testators föreskrift, bör
hänföras;
» lärarnes aflönings-medel. äfvensom de i 1857 års räkenskap upptagne konti för
Stockholms Gymnasiifonder,
Clara högre lärdomsskolas dito; och
Maria dito dito dito, för hvilka 3:ne sednare all räkenskap saknas;
hvarförutan vid nämnde räkenskap bordt fogas ej mindre relation om undervisnings-verkens
stipendie-medel, än ock reqvisitions-förslag på lärarnes från statsverket utgående
löner, hvilka förslag, tertialiter afgifna och behörigen vitsordade, tillika bordt vara försedde
med qvittenslistor. De föreskrifter, hvilka ofvanåberopade nådiga bref i detta hänseende
lemnar, anse Revisorerne ingalunda iakttagne derigenom, att nu vid räkenskapen
finnas fogade särskilda promemorier å lönebeloppen för lärarne vid de olika läro-anstalterne,
helst dessa promemorier, som äro skrifne med förkortningar, derjemte sakna underskrift
af den, som desamma afgifvit.
I öfrigt få Revisorerne erinra, att titlarne å de i räkenskapen befintlige konti
böra rättas i öfverensstämmelse med de fastställda formulären.
§ 4.
Vid inventering befunnos säkerhetshandlingarne i god ordning.
Vexel-uiidervisningens Normal-skola.
Såväl för Normal-skolans egna tillgångar och det till densamma utgående statsanslag,
som ock för de medel, hvilka blifvit anvisade åt Stockholms folkskolelärare-seminarium
samt till stipendier åt elever derstädes, har Direktionen i sällskapet för vexel-undervisningens
befrämjande lemnat redogörelse, hvilken redovisning, så vidt den angår statsmedel,
blifvit i Kongl. Kammar-rätten granskad utan anmärkning.
35
• • 2?4 a
förhållandet med inkomster och utgifter inhemtas af nedanstående tabell:
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar
- 46,038: 41.
Doneradt kapital, 12,000 R:dr, föres inom linien.
Uppbörd :
Stats-ahslag till Normal-skolan
i— 3,000: —
Dito till Folkskolelärare-seminarium
—
Dito till Folkskolelärare-elever
9ÖÖ: —
Ränte-medel
2,062: 43.
^örsäljnings-medel
2,651: 17.
Arsafgifter af ledamöter
48: —
Hyres-medel
150: 10,311: 60.
Summa 56,350: 1.
Credit.
Aflöning  4,340: 4.
Reparationer och.onera
;  1,621: 65.
Ted och ljus samt renhållning  ...........  1,449: 3.
För inköp af böcker och kartor samt trycknings- och bok
bindnings-kostnader
m, m.
4,707: 62.
Stipendier åt folkskolelärare-elever
900:
Pensioner
87: 43.
Diverse utgifter
84: 12. 13,189: 89.
Balans till år 1859:
Utlånta medel
39,248: 75.
Fordringar
2,787: 5.
Fordran i f. d. Bokhandlaren Bagges konkurs-massa
1,124: 32. 43,160: 12.
Doneradt kapital, 12,000 R:dr, föres inom linien.
Summa 56,350: 1.
§ I
Den
i sista revisions-berättelsen under § 2 omförmälda Direktionens fordran, 1,124
R:dr 32 öre, i aflidne Bokhandlanden Bagges konkursmassa, upptages jemväl i 1858 års räkenskap,
med anteckning, att en ringa utdelning vöre ytterligare att förvänta.
§ 2.
Vid anställd inventering befunnos säkerhetshandlingarne i behörig ordning.
— 275 —
Nya Elementar-skolan i Stockholm.
e/
Denna, i Kongl. Kammar-rätten med, men hos Revisorerne utan anmärkning granskade,
räkenskap upptager inkomster och utgifter sålunda:
Debet.
Dalans från år 1837:
Tillgångar
Uppbörd:
14,696: 64.
Ordinarie stats-anslag .
Extra stats-anslag
Afgifter af lärjungar .
Försaljnings-mede! .....
. 23,506: 25.
26,325: —
4,110: —
54,006: —
Summa
68,702: 64.
Cr edit.
Utgifter:
Löner och arfvoden ....
Till skolhus-byggnaden
Diverse omkostnader....
, . 29,834: 16.
21,700: —
1,217: 7.
52,751: 23.
Balans till år 1859:
Kontant behållning .....
Inventariers värden ....
5,640: 76.
10,310: 65.
15,951: 41.
Summa
68,702: 64.
Kongl, och Hvitfeldtska stipendie-fonden.
Denna räkenskap, som i Kongl. Kammar-rätten blifvit granskad med anmärkningar,
upptager förhållandet med inkomster och utgifter sålunda:
— 276 —
Debet.
Dalans från år 1857:
Tillgångar
Uppbörd :
Jordeboks- och grundräntor m. xn
2,434: 25.
Arrende-medel
4,738: 17.
Arbets-befrielse-afgift
8,402: 17.
Skjutsfärds-befrielse- dito  1,248: —
Intresse-medel
5,918: 89.
Diverse inkomster  364: 82.
Summa
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld
Afskrifningar och Afkortningar:
För formedling och andra orsaker
Utgifter:
Aflöning
2,011: 50.
Kleresiets friheter *  27: —
Till fattiges understöd
45: —
» Hvitfeldtska grafkassan
17: 12.
Uppbörds- och redogörelse-arfvode
393: 91.
Stipendier
12,115: —
Extra utgifter
2,064: 10.
Balans till år 1859:
Kontant behållning
295: 75.
Utlånta medel
100,527: 39.
Obetalda räntor
256: 50.
Summa
96,116: 72.
23,106: 30.
119,223: 2.
314: 93.
1,154: 82.
16,673: 63.
101,079: 64.
119,223: 2.
Revisorerne hafva härvid icke funnit något att erinra.
— 277
Anslaget till National-musei-byggnaden.
Detta anslag, hvars redogörelse blifvit i Kongl. Kammar-rätten granskad utan
anmärkning, har varit disponeradt på sätt nedanstående 2:ne tabeller visa; innehållande,
den ena, summarisk framställning af utgifterne från byggnads-årets början^ tili 1858 ars
slut, och den andra, en specifik förteckning deröfver under förevarande revisionsår.
l:o Summarisk redovisning öfver anslaget till Piatioual-muscl-byggnaden, frän byggnads-arbe*
tenas början intill 1858 års slut:
Debet.
Från och med år 1846 till och med år 1858 äro af anslaget lyftade  1,115,000: —
Diverse inkomster af hyres- och försäljnings-medel
21,302: 26.
Summa 1,136,302: 26.
Credit.
Utgifter för byggnaden till och med år 1858  1,038,469: 14.
Balans till ur 1859:
Förskotter
81,789: 81.
Materialier och instrumenter
16,043: 31. 97 833' 12.
Summa 1,136,302: 26.
2:a. Redovisning för inkomster och utgifter under år 1858:
Debet.
Balans från dr 1857 :
Tillgångar
47,889: 98
Uppbörd:
Af stats-anslag
192,500: —
Diverse inkomster
1,979; 89. 194,479' 89
Balans till år 1859:
Skuld
3,235: 70.
Summa 245,605: 57.
— 278 —
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld
12,917: 30.
Utgifter:
Musei-byggnaden
Upphandling af inventarier m. m.
Bi-arbeten
Diverse utgifter
84,309: 28.
49,798: 72.
11,523: 88.
5,266: 58. 150,898: 46.
Balans till år 1859:
Förskotter
81,789: 81.
Summa 245,605: 57.
Ibland verifikationerna finnes en af Herr General-Majoren m. m. J. Kleen afgifven
räkning å 2,959 R:dr 50 öre R:mt, utgörande kostnader för en af bemälde Herr GeneralMajor
till Preussen, Italien och Belgien i Maj månad företagen resa i och för besigtigande
m. m. af åtskillige för National-musei-byggnaden beställda effekter; men då denna räkning icke,
på sätt gällande författningar föreskrifva, blifvit specificerad, utan i en summa upptager
kostnaderna, och någon granskning af räkningen sålunda icke varit möjlig, hafva Revisorerne
ansett sig böra härå fästa uppmärksamhet.
Allmänna Institutet för döfstumma och blinda.
Sedan Kongl. Maj:t, enligt hvad nästlidne års Revisorer omförmält, genom bref af
den 5 Mars 1858 i nåder anbefallt, att Institutets räkenskaper skulle för framtiden i gransknings
ändamål till Kongl. Kammar-rätten öfverlemuas, så hafva dessa räkenskaper törrevisions-året
undergått granskning i bemälde embetsverk, utan att någon anmärkning emot
desamma föreko mmit.
Förhållandet med inkomster och utgifter redovisas sålunda;
Debet.
Balans från år 1857:
Tillgångar
231,619; 66.
Transport 231,619: 66-
— 279 —
Inkomst:
Transport 231,619: 66.
Stats-anslag
Kollekt-medel
Hyres-medel
Underhal ls-afgift af betalande elever .
Diverse
Balans till år 1859:
Skuld
Credit.
Balans från år 1857:
Skuld
Utgifter:
Aflöning
Kost och beklädnad, medikamenter m. m.
Reparationer, onera, inventarier m. m
Lifräntor
Afskrifning
t
Diverse
45,000:
3,000:
25.
600:
5,886:
81.
2,273:
96.
56,761: 2.
16,012: 46.
Summa 304,393: 14.
4,698: 17
13,586: 67.
34,384: 67.
1,371: 30.
2,197: 70.
74: 37..
2,536: 4.
54,150: 75.
Balans till år 1859:
Kontant behållning
2,704: 64.
Behållning af fastigheter  45,442: 11.
Dito af inventarier  6,450: —
Utlånta medel
188,431: 25.
Fordringar
2,516: 22. 245,544. 22.
Summa 304,393: 14.
Uti ofvanstående skuldbalans, 16,012 R:dr 46 öre R:mt, ingå under året influtne
räntor tillf étt belopp af 9,262 R:dr 46 öre samma mynt, hvilka uti Institutets hufvudbok
för året utbalanseras under titel: »Reserverade medel».
Till någon erinran från Revisorernes sida hafva dessa räkenskaper ej föranledt.
t.
— 280 —
Kolonien S:t Barthelemy.
Jemtö anmälan, att 1857 års redogörelse för nämnde Kolonis förvaltning, hvilken,
af uppgifven anledning, vid nästa års stats-revision ej kunnat granskas, blifvit nu församlade
Revisorer för sådant ändamål tillställd, få Revisorerne meddela, att hvarken nämnda
eller 1858 års redogörelse för denna Koloni, hvilka båda räkenskaper aro utan anmärkning
granskade i Kongl. Kammar-rätten, föranledt till någon erinran från Revisorernes
sida. Förhållandet med inkomster och utgifter under dessa tvenne år inhemtas af följande
tabell:
Ar 1857. Ar 1858.
Del) et. Spanska Spanska
Daler Cent. Daler Cent.
Balans från föregående år:
Tillgångar  817: 19.J. 596: 931.
Inkomster:
Af ön S t Barthelemy .... 3,788: 39. 5,747: 47.
Remisser från Sverige.... 6,883: 77. 6,021: 71.
10,672: 16. 11,768: 541.
Balans till påföljande år:
Skulder
214: 20. 371: 40.
Summa 11,703: 551. 12,736: 88.
Credit.
Balans från föregående år:
Skulder
t  222: 24, 214: 20.
Utgifter:
Aflöning till koloniens em
bets-
och tjenstemän.... 6,010: — 6,143 33.
Garnisons-omkostnader .... 2,404: 32. 2,355: 80.
Afskrifningar och diverse
utgifter
2,470: 6. 2,736: 38.
~ S:r 10,884: 38. 11,235: 51.
Balans till påföljande år:
'Tillgångar .:...:.  __ 596: 931. 1,287: 17.
Summa 11,703: 551. 12,736: 88.
Jemlikt Kongl, brefvet den 17 Juni 1845 och i följd af Rikets Ständers beslut,
biel" Kolonien S:t Barthelemy ställd under Sveriges allmänna drätsel och förvaltning »från
nys berörde år»; och då Revisorerne trott det vara af allmänt intresse att lära känna i
hvad mån stats-verket för nämnde Kolonis förvaltning fått vidkännas särskilda utgifter,
— 281 —
hafva Revisorerne, efter verkställd utredning, låtit upprätta nedanstående tablå, utvisande
det bidrag, staten från och med 1846 till och med slutet af revisions-året fått lemna för
betäckande af den årligen uppkomna bristen i öns förvaltningskostnad:
Riksmynt.
För år 1846
17,024: 70.
*847
13,047: 17.
1848
6)672; 58.
1849
15,964: 42.
1850
17,429: 7.
1851
18,080: 54.
1852
19,919: 58.
1853
18,580: 68.
1854
20,778: 49.
1855
17,852: 99.
1856
23,437: 17.
1857
24,495: 60.
1858
23,312: 37.
Summa 236,595: 36.
Utgörande i medeltal för hvarje år 18,200 R:dr Runt.
Under den af Rikets Ständers Revisorer nu verkställda granskning af stats-verket
hafva Revisorerne måst erfara huru svårt, för att ej säga omöjligt, det är icke allenast
att fullständigt genomgå dessa digra, i omfång och mångfald årligen tilltagande räkenskaper,
hvilka Revisorerne fått sig tillställda, utan ock att med tillbörlig noggrannhet
öfverse och granska öfriga delar af stats-förvaltningen. Visserligen äro Revisorerne, jemlikt
instruktionen, berättigade att få del af de utaf vederbörande verk och myndigheter
till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga berättelser, äfvensom, när framställning derom göres,
de protokoll, som föras vid handläggningen af de inom embets-verken förekommande
ärenden; men den för Revisorernes sammanvaro bestämda tid är alltför kort för att Revisorerne,
all flit oaktadt, derunder skulle medhinna att taga erforderlig kännedom om ifrågavarande
i allmänhet ganska vidlyftiga handlingar. Derigenom måste ock inträffa att
mången gång frågor af vigt och förtjente af särskild uppmärksamhet blifva förbigångne,
likasom det ofta nog torde bero af en tillfällighet när några så beskaffade ärenden göras
till föremål för Revisorernes pröfning. Svårt blir det jemväl, under dessa förhållanden,
för Revisorerne att upptäcka och anmärka sådana fel och brister i förvaltningen, hvilka
härflyta antingen af otydlighet i gällande författningar eller af godtycklighet vid deras
tillämpning, ehuru äfven detta måste vara ett Revisorernes åliggande. Huruvida dylika
brister verkligen förefinnas torde vanligen visa sig derigenom, att skiljaktiga meningar om
författningarnes rätta förstånd uppstått emellan dem, åt hvilka tillämpningen deraf varit
anförtrodd, och i detta afseende måste det vara af vigt för Revisorerne att, utan allt för
stort besvär eller långvariga undersökningar, erfara hvilka författningar, som sålunda för
-
36
_ 282 -
anledt stridiga meningar och möjligen till och med mot hvarandra stridande beslut rörande
deras tillämpning.
Hvad som tvifvelsutan lätt skulle kunna bidraga att härutinnan förskaffa Revisorerne
nödig kännedom, vore, enligt Revisorernes tanka, i fall stadgadt blefve, att hvarje
verk eller myndighet, vid afgifvande af års-räkenskapen, tillika borde meddela uppgift å
de mål och ärenden, vid hvilkas handläggning inom verkets Styrelse olika meningar förekommit
; och då en dylik åtgärd både synes vara lätt verkställbar och ej föranledande till
synnerligt besvär för vederbörande tjenstemän, hafva Revisorerne ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan, det
täcktes Kongl. Maj:t i nåder föreskrifva, att hvarje statens embets-verk, hvars förvaltning
och räkenskaper granskas af Rikets Ständers Revisorer, skall vid de räkenskaper,
som årligen afgifvas, foga förteckning öfver de förvaltnings-frågor, i hvilka under året
olika meningar inom embets-verkets Styrelse förekommit, jemte hänvisning till de protokoll,
deruti de skiljaktiga meningarne återfinnas.
Utom hvad här ofvan är vordet omförmäldt, angående Revisorernes besök vid högre
Artilleri-läroverket på Marieberg, Stockholms allmänna Barnhus, Kongl. Serafimerlazarettet
samt å en del af statens vestra jernvägs-stambana, få Revisorerne anmäla, att
de under sin gransknings-förrättning jemväl tagit i ögonsigte följande verk och allmänna
inrättningar, nemligen: Kongl. Mynt- och Kontroll-verken, Carolinska Medico-kirurgiska
Institutet, Allmänna Garnisons-sjukhuset, hospitals-byggnaden vid lägenheterna lledvigsoch
Conradsberg på Kungsholmen samt National-museum; hvarjemte Revisorerne besett
riks-regalierne, naturhistoriska Riks-museum och Kongl. Flottans förråder å Skeppsholmen.
För de i berättelsen förekommande sifferuppgifters öfverensstämmelse med räkenskaperna,
äfvensom för deri intagna tabellers riktighet, är Kamereraren vid Revisionen
ansvarig.
De emot några af förestående punkter anmälda reservationer, hvilka ej finnas berättelsen
bifogade, äro intagna i Revisionens protokoll.
Revisorerne hafva hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om nådig befallning
till Kongl. Stats-kontoret att utbetala såväl de arfvoden, Revisorerne, jemlikt 3 § i instruktionen,
bestämt för de vid denna revision anställde tjenstemän, samt den vaktbetjeningen
tillagda aflöning jemte kostnaderna för skrifmaterialier m. m.; hvarjemte underdånig
framställning skett, angående nådigt bestämmande af lämplig vedergällning åt den
Stats-kommissarie, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, under förrättningen
Revisorerne med upplysningar tillhandagått.
— 283 —
Jemlikt stadgandet i 68 § riksdags-ordningen, varder tiden för nästa stats-revision
utsatt till den 15 Augusti 1861.
Stockholm den 15 Oktober 1860.
Höglofl. Ridderskapet och Adelns ledamöter:
G. LAGERBJELKE.
H. GYLLENRAM.
G. H. STRÅLE.
M. WOLFFELT.
C. G. HJERTA.
A. ADLERSPARRE.
J. I. HAHL.
JOH. FR. ÅKERBLOM.
Högvördige Preste-ståndets ledamöter;
FR. E. FAGERSTRÖM.
A. MELANDER.
J. LUNDBERG.
ERNST RIETZ.
JOH. VICT. ABOM.
PEHR STAAFF.
Vällöfl. Borgare-ståndets ledamöter:
CARL O. KJELLBERG.
J. WAHLSTRÖM.
J. SUNDWALLSON.
C. G. HAVERMAN.
J. ANDERSSON.
OLOF LINDSTRÖM.
Hedervärda Bonde-ståndets ledamöter:
OL. PEHRSSON.
PEHR ÖSTMAN.
NILS SVENSSON.
ERIC ERSSON.
timna Johansson.
- 284 -
Reservationer t
l:mo vid berättelseu angående Kongl. Stats-koutoret, § 12.
af Herr Kontrakts-prosten Rietz: »Emot Rikets Ständers Herrar Revisorers beslut
att tillstyrka, det hädanefter af stats-medel ej något bidrag lemnäs till aflöning åt
en Svensk brunns-predikant i Carlsbad, anser jag mig böra anmäla reservation.
Då Kongl. Maj:t, på underdånig ansökan af Herrar A. von Hartmansdorff, grefve
v. Platen m. fl., för några år sedan beslöt, att en predikant skulle tills vidare årligen förordnas
att, under sommaren, tjenstgöra i Carlsbad, skedde det under den förutsättning, hvilken
äfven sökanderne antydt, att brunnsgästerne sjelfve skulle bestrida kostnad såväl för
gudstjeustens upprätthållande som för predikantens aflöning. Den förra kostnaden innefattar
frivillig afgift för kyrkans begagnande (50 floriner årligen), aflöning till orgelnisten,
kyrkobetjeningen m. m. För att anskaffa det härtill erforderliga beloppet, beslöts å sockenstämma,
att en frivillig afgift skulle af hvarje Svensk brunnsgäst tecknas å en för ändamålet
tillgänglig lista, äfvensom kollekt upptagas vid hvarje gudstjenst. Öfverskottet,
sedan den af Svenska stats-verket icke garanterade kostnaden var ersatt, skulle tillfalla
predikanten. Då man nu visste, att han i aflöning var försäkrad att erhålla 750 floriner
och att han icke kunde få hvarken mer eller mindre, emedan han måste i kyrkoräknin
gen
redovisa all uppbörd, så var det en naturlig följd, att man i thy fall ej bekymrade
sig om honom. »Han aflönas ju af statsmedel», heter det.
Det har derföre onekligen varit ett misstag att man tagit frivilligheteri i beräkning,
i detsamma man tillförsäkrade predikanten en bestämd aflöning.
Det är bekant, att de Tyska protestanterne, Engelsmännen och äfven Grekerne
hafva brunns-predikanter i Carlsbad, och det skulle med rätta väcka mycket uppseende,
om Svenskarne (och till dessa räknar man Norrmän, Danskar och Finnar) hädanefter
komme att sakna egen gudstjenst. Det är visserligen sannt, att många af nordboerne
kunna bevista den Tyska evangeliska gudstjensten, men nekas kan dock icke att det skulle
se ganska snöpligt ut, att man begynt hvad man icke velat eller kunnat fortsätta, enkannerligen
sorn ingen synbar anledning till indragning af brunns-predikants-beställningen
förefinnes, så länge dessa välgörande helsobrunnar besökas af flera hundra personer, som
tala eller förstå Svenska tungomålet.
Härtill kommer slutligen en annan omständighet, som äfven torde böra tagas i
betraktande. Svenskarne hafva nemligen i Carlsbad en stiftelse, benämnd »Konung Oscars
minne», utgörande 1,256 gulden, hvaraf årliga räntan utdelas den 4 Juli såsom understöd
åt en behöfvande Svensk brunnsgäst, och om någon sådan der ej finnes, tillfaller räntan
Carlsbads fattige. Ifrågavarande penningar stå under förvaltning af Magistraten i Carlsbad.
Om nu hädanefter ej någon Svensk kyrkostyrelse komme att finnas i Carlsbad, utan
dervarande Magistrat ensam skulle förordna om räntan af de penningar, som tillhöra denna
stiftelse, så blir det förmodligen nämnda stad, som får åtnjuta fördelarne häraf.
På grund af det anförda, kan jag icke anse det vara godt eller ändamålsenligt att
indraga den Svenska predikants-beställningen i Carlsbad, men önskade deremot vördsam
-
— 285 —
mast hafva hemställt, att Svenska stats-verket tillförsäkrade hemälde predikant resekostnaden,
som komme att utgöra 200 eller 250 floriner, och att, såsom ursprungliga afsigten
varit, brunnsgästerne sjelfve bekostade hans aflöning under vistandet i Carlsbad. Att
brunnsgästerne skola vara villige att träffa en sådan öfverenskommelse, har man all anledning
att med full säkerhet antaga.
Svenska staten bör icke sky en utgift af omkring 200 floriner, när frågan här
gäller att åt flera hundra sjuklingar, långt skiljda från den älskade fädernejorden, bereda
tillfälle att på vårt herrliga modersmål få höra Guds ord och deraf, särskildt i vedermödans
och pröfningens dagar, hemta uppbyggelse och styrka.»
I denna reservation har Herr Gyllenram, II.. instämt.
2:do rid berättelsen angående Kongl. Krigs-kollegium, § 7.
af Herr Gyllenram, II.: »Emot Herrar Revisorers, rörande Kongl. Krigs-kollegium,
under § 7 fattade beslut får jag härmed mig reservera.
Till en början hafva Herrar Revisorer gjort anmärkning emot utbetalandet af 837
R:dr 91 öre, kostnader för Krigs-rätts sammanträden i Landskrona år 1858. Men då det
lärer vara obestridligt, att förbrytelsen, hvilken föranledt krigsrätts-undersökningen, redan
var ett faktum och dessutom af beskaffenhet, art den måste blifva föremål för laglig behandling,
lärer väl också deraf följa, att Krigs-rätt för detta ändamål måst sammankallas.
— Att ledamöter i samma Krigs-rätt beordrats från Christianstad har sin naturliga
grund i det värfvade regementets förläggning inom olika garnisonsorter.
Uti samma § hafva Herrar Revisorer vidare anmärkt, att till Fält-läkaren i 5:te
militär-distriktet A. F. Almqvist blifvit utbetalde 538 R:dr i rese- och traktaments-ersättning
för biträde vid general-mönstring med Jemtlands Kongl. Fältjägare-korps.
Uppå Kongl. Sundhets-kollegii underdåniga förslag den 23 Oktober 1843, har Kongl.
Majit, genom nådigt bref den 18 derpåföljande December anbefallt, bland annat, att en
af de inom hvarje miiitär-distrikt forlagde Regements-läkare skulle förordnas att bestrida
de åligganden, som förut tillhört Brigad-läkarne, såsom att öfvervara general-mönstringar
med regementerne eller korpserne inom de olika militär-distrikten, och att hafva tillsyn å
befintlig instrumental-, medicinal- och sjukvårds-attiralj samt att om densammas brister
afgifva rapport till General-mönsterherren, och att till dessa läkare-beställningar endast
Regements-läkare fingo förordnas.
Enär detta nådiga stadgande ännu qvarstår oförändradt och således måste, såsom
hvarje annan gällande författning, efterlefvas, intilldess detsamma blifvit i behörig ordning
upphäfdt eller förändradt, har det alldeles icke, såsom Herrar Revisorer antagit, berott
af General-mönsterherrens godtfinnande att med amian läkare inom provinsen Jemtland
uppgöra aftal om dennes biträde vid nu ifrågavarande general-mönstring, utan skulle vid
denna förrättning just distriktets Fält-läkare närvara, han må nu haft sin bostad i eller
norr om Piteå.
Af dessa skäl anser jag Herrar Revisorer för den gjorda anmärkningen äfven i
detta hänseende hafva saknat allt fog.»
— 286 —
3:tio Utdrag af protokollet, hållet hos Eikets Ständers Herrar Revisorer den 26
September 1860, klockan 6 eft. m.
S. d. Föredrogs Andra afdelningens förslag till berättelse rörande anslagen under
fjerde hufvud-titeln, § 6, angående ett förskottsvis utgifvet belopp af 5,000 R:dr Runt för
ombyggnad af 64 stycken gamla halmhyttor å Kronobergs regementes mötesplats.
Herr Majoren Gyllenram begärde votering, hvarefter — — — — — —
Och som vid denna omröstning afgifvits 9 Ja och 9 Nej samt rösterna sålunda utfallit
lika, hade, enär, enligt 66:te § riksdags-ordningen, Ordförandens röst i sådant fall är
afgörande, Herrar Revisorer ogillat Afdelningens förslag.
Emot detta beslut reserverade sig Herr Stråle, G. II., som anhöll att i den blifvande
berättelsen få såsom sin reservation intaget Afdelningens nu underkända, så lydande
förslag:
»Vid granskning af Intendents-afdelningens räkenskaper för år 1858, har Revisorernes
uppmärksamhet fästats derå, ej mindre att till ombyggnad af 64 stycken gamla halmhyttor
å Kronobergs regementes mötesplats blifvit förskottsvis utgifne 5,000 R:dr R:mt,
än ock att för nybyggnad af 24 stycken nya sådane å samma ställe utbetalts 1,900
R:dr samma mynt.
Enär en så beskaffad halmhytta, hvarom fråga nu är, vid dess förfärdigande, enligt
hvad räkenskapen visar, kostar 80 R:dr R:mt, hvartill likväl i viss mån bidrager
det jemförelsevis betydligt höga pris, till hvilket halmen numera måste uppköpas, hvarförutan
dessa halmhyttor till större eller mindre del, för att vara fullt användbara, årligen
måste täckas med ny halm, dels att ett tält af motsvarande storlek, hvilket äger
den stora fördel att kunna med lätthet nedtagas och förvaras under tak, samt vid regementets
kommenderande till annor ort medföras, uti inköp endast kostar 100 R:dr, anse
Revisorerne sig äga anledning fästa Rikets Ständers uppmärksamhet härpå, hemställande
derjemte, huruvida icke skäl förefinnes att hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
derom, att oftanämnde halmhyttor, såsom numera olämpliga, böra utbytas mot tält,
helst Kronobergs regemente lärer vara det enda, som å sin lägerplats äger så beskaffade
boningsplatser.»
Med Herr Stråle förenade sig Herr Prosten Hahl, Herr Lektor Fagerström och
Herr Haverman samt Riksdags-fullmäktige Jonas Andersson, Olof Persson och Per
Östman; hvarjemte Riksdags-fullmäktigen Nils Svensson ville hafva antecknadt, att han
ej närvarit vid ofvannämnde besluts fattande.
Enligt protokollet:
Bruno Johansson.
— 287 —
Kongl. Stats-kontorels
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers berättelse
om verkställd granskning af statsverkets
förvaltning år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts genom remiss meddelade nådiga befallning,
får Stats-kontoret härmed i underdånighet afgifva utlåtande öfver Rikets Ständers Revisorers
berättelse om den nästlidne år af dem verkställda granskning af stats-verkets tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1858, uti de delar samma berättelse kan anses
påkalla yttrande från Stats-kontorets sida.
Uti 17 § i relationen om detta embetsverk är af Revisorerne på anförde skälhemstäldt,
att Rikets Ständer måtte hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om den förändring af nu gällande rcse-reglemente, att, vid resor i Statens ärenden, den resande,
när lägenhet medelst ångfartyg eller jernväg kunde begagnas, icke för den del af
resan, som sålunda tillryggalades, ägde, utom stadgadt traktamente, åtnjuta ersättning till
högre belopp, än den verkliga resekostnaden utgjorde.
Lika med Revisorerne, anser Stats-kontoret, att ändamålet med stadgandet om
skjuts- och traktaments-ersättningar vid förrättningar i Statens ärenden är att bereda den
resande full godtgörelse för hans dermed förknippade kostnader, men icke att härutöfver
förskaffa honom en betydlig vinst, hvilket under nuvarande förhållande utan tvifvel ej
sällan inträffar, när, i stället för skjuts, ångbåts- eller jernvägslägenhet begagnas, samt
ersättningen ändock beräknas efter de grunder, som rese-reglementet för det förra fallet bestämmer;
och om en så beskaffad föreskrift, som nu är föreslagen, i reglementet införes,
skulle sådant hafva till följd icke allenast att, såsom Revisorerne anfört, Staten erhölle
lindring i sina utgifter för omförmälta föremål, utan äfven att i flere fall de enskilde personer,
hvilka behöfde i tjensteväg anlita Statens embets- och tjenstemän, finge tillgodonjuta
en billig nedsättning af kostnaden för desses i berörde afseende företagna resor.
För sin del kan således Stats-kontoret ej annat än instämma i Revisorernes förslag,
men bör härvid tillika fästa uppmärksamheten derå, att, så vida ifrågakomna förändring
af rese-reglementet beslutas, det jemväl blifver nödigt, att föreskrifter i reglementet
intagas, rörande grunderna för beräkning af ersättning för resor å ångbåt och jernväg, så
att, bland annat, bestämdt varder, hvilka embets- och tjenstemän, med rätt till godtgörelse
derför, må, vid ångbåtsresa, begagna plats i hytt, i salong eller på fördäck, och,
när resan sker å jernväg, nyttja plats i lista, 2:dra eller 3:dje klassens vagnar; hvilka
resande få, dä de å ångbåt färdas, jemväl beräkna godtgörelse af frakt för åkdon, som
medföres; huruvida den resande skall vara skyldig att under någon viss begränsad tid
— 288 —
afvakta dylik lägenhet med rättighet till traktaments-ersättning under tiden, o. s. v.; —
dock torde, i ärendets närvarande skick, något vidare yttrande af Stats-kontoret i detta
hänseende ieke erfordras.
Enligt hvad 18 § uti Revisorernes berättelse närmare innehåller, hafva Revisorerne,
efter en anmälan om beloppet af den skuld, för hvilken Stats-kontoret häftade till Riksgälds-kontoret,
upptagande dels det sistnämnda Verk, jemlikt 1857 års liqvid om öfverskott,
besparingar och brister, tillkommande saldo
1,900,000: —
dels 1858, 1859 och 1860 års bidrag, 966,200 R:dr årligen, för bestridande
af de å Riksgälds-kontoret anvisade utgifter
2,898,600: —
tillhopa 4,798,600: —
eller, efter afdrag af det saldo, som, enligt 1858 års liqvid om öfverskott,
besparingar och brister, borde af Riksgälds-kontoret ersättas Statskontoret
med
803,258: 8
R:dr 3,995,341: 92.
anmärkt, hurusom deraf visade sig, att den till afhjelpande af behofvet för Stats-kontoret
utaf ökade tillgångar för dess penningerörelse gifna nådiga föreskrift om ett fÖrändradt
sätt för bokföring af brånvinsskatten icke varit för det åsyftade ändamålet tillfyllestgörande,
utan att ytterligare åtgärder erfordrades för att återbringa jemnvigt i förhållandet
mellan Stats-kontorets inkomster och utgilter samt sätta nämnde embetsverk i stånd att
vid alla tillfällen kunna verkställa de utbetalningar, som detsamma ålåge; och är af Revisorerne
i detta hänseende föreslaget, dels att de förvaltande verken i allmänhet icke
skulle hafva om händer några kontanta medel, men deremot äga rättighet att för sina
utgifter, inom vissa begränsade belopp, utfärda invisningar, ställda på Ränte-kammaren
och hvilka der genast emot kontant blefve infriade, dels att, i afseende å stats-verkets i
landsorten ägande inkomster, den ordning måtte införas, att dessa, medelst begagnande af
post-remissvexlar, kunde i huru stora summor som helst med posterne försändas och följaktligen
skyndsammare, än nu vore fallet, till Ränte-kammaren inflyta, dels att vid blifvande
stats-regleringar åtskilliga af de utgifter, som tillhörde den sä kallade extra statsregleringen,
men vore af den beskaffenhet, att de borde genom Stats-kontoret hos Riksgälds-kontoret
reqvireras, hädanefter, i stället att utgå från sistnämnda Verk, upptoges
till utgående direkte från Stats-kontoret, så att detta embetsverks vid stats-regleringen
beräknade utgifter alltid komrne att med omkring 2,000,000 R:dr öfverstiga dess kalkylerade
inkomster, samt en deremot svarande stats-fyllnadssumma anvisades på Riksgäldskontoret
att hvarje år, efter Mars månads ingång, af Stats-kontoret disponeras.
I anledning af denna Revisorernes framställning, bör Stats-kontoret till en början
upplysa, att, i afbetalning å stats-verkets ofvan omförmälta skuld till Riksgälds-kontoret
af 4,798,600 R:dr, Stats-kontoret under loppet af de sista månaderna utaf nästlidne år
till Riksgälds-kontoret successive levererat ett sammanlagdt belopp af 2,866,200 R:dr,
så att för närvarande såsom oguldne återstå 1,932,400 R:dr, utgörande de, enligt Rikets
Ständers vid 1856—1858 ars riksdag fastställda riks-stat, för åren 1859 och 1860 belöpande
bidrag till Riksgälds-kontoret af 966,200 R:dr hvartdera året.
A
Hvad nu först angar förslaget, att de förvaltande verken icke skulle hafva egen
kontant kassa, utan för sina utgifter utfärda invisningar, ställda till inlösen af Ränte
-
— 289
kammaren, medgifver Stats-kontoret, att den princip, hvarpå detta förslag hvilar, är såsom
allmän grundsats riktig. Det måste för en 'kassaförvaltning i allmänhet vara fördelaktigare
att tillgångarne finnas i en hufvud- eller generalkassa samlade, för att derifrån
direkte utgå till de föremål, hvartill de äro anvisade, än att medlen fördelas mellan flera
särskilda kassor, för att af dem, som deröfver disponera, för de afsedda ändamålen användas.
I det sednare fallet kan nemligen lätt inträffa, att en eller flere af sistnämnde
kassor för tillfället ägde större tillgångar, än som då erfordrades, 'under det att hufvudkassan,
af en eller annan orsak, samtidigt vore i behof af behållningarne i de andra kassorne.
Men, äfven med erkännande häraf, kan dock Stats-kontoret ej finna, att genom
tillämpning af nämnda grundsats i förevarande fall någon vinst eller lättnad för statsverkets
penninge-förvaltning skulle uppkomma. Tvärtom anser Stats-kontoret, att då
denna förvaltning är beroende deraf, att stats-inkomsterna med de beräknade beloppen
verkligen inflyta, hinder för genomförande af förslaget möta, hvilka i visst fall göra detsamma
overkställbart. Såsom förhållandet nu är, äga de förvaltande verk, sorn, på grund
af särskilda nådiga föreskrifter, sjelfva disponera de till dem med underlydande stater och
korpser anslagna medel, och hvilka hufvudsakligen äro Krigs-kollegium, Förvaltningen af
Sjö-ärendena, och Utrikes-departementet äfvensom Ofver-intendents-em betet i afseende å
de allmänna byggnadsanslagen, att, uppå reqvisition, i mån af behof, från Stats-kontoret
utbekomma de medel, som för dem blifvit anvisade. Någon anledning förefinnes icke, att
dessa Verk af sina anslagssummor reqvirera storrå belopp, än som för tillfället verkligen
erfordras, men deremot har under de sednare åren, till följd af inträffad brist i statsinkomsterna,
icke sällan handt, att Stats-kontoret varit förhindradt att genast anordna de
äskade medlen och derföre, efter kommunikation med vederbörande verk, beredt sig uppskof
med utbetalningarne, utan att, Stats-kontoret veterligen, någon skada härigenom skett
den eller dem, hvilka ägt att hos de förvaltande verken utbekomma penningarne, emedan
dessa verk, efter vunnen kännedom örn de tider, då medlen kunnat erhållas, derefter lämpat
sina liqvider. Skulle åter, såsom föreslaget är, de förvaltande verken äga att för
hvarje utgift utfärda en invisning på Ränte-kammaren, kunde, vid tillfällen, då brist i
statsinkomsterna minskat rörelsekapitalet, möjligen inträffa, att Stats-kontoret, som ändock
måste hafva rättigheten att pröfva, huruvida tillgångarne på det hela medgåfVe att genast
utbetala beloppet samtidigt med andra för handen varande angelägna utgifter, funne sig
urståndsatt att infria en dylik invisning. Det är lätt att inse hvilka menliga följder för
Statens kredit skulle uppstå derigenom, att Stats-kontoret, i brist på medel, nödsakades
vägra inlösen af dessa invisningar, hvilka vederbörande på god tro och i förlitande å deras
ofelbara infriande emottagit i liqvid för aflöningar, eller till följd af ingångne kontrakter,
eller i betalning för leveranser o. s. v. Jemte denna anmärkning, utan tvifvel
den väsentligaste, förekomma äfven andra, af hvilka Stats-kontoret, till undvikande af
onödig vidlyftighet, torde allenast böra nämna den, att det väckta förslaget,' om det antoges,
skulle medföra en ansenlig tillväxt i Stats-kontorets göromål och till följd deraf
behofvet af större arbetspersonal, hvarigenom Staten finge vidkännas kostnader, sannolikt
vida öfverstigande dem, som tilläfventyrs genom indragning af någon tjenst i ett eller annat
af de öfriga embetsverken kunde Staten besparas. Att en betydlig tillökning i' göromål
derigenom måste uppkomma är uppenbart, när i betraktande tages, att Stats-kontöret
hade att från de andra förvaltande verken för hvarenda, äfven den ringaste, utgift
emottaga en invisning, och att denna, innan den finge af Ränte-kammaren infrias, skulle
först anmälas hos Stats-kontoret, som, efter hvad redan antydt är, måste äga kännedom
om hvarje utgift samt, innan undersökningar och behörige annotationer skett, ej kunde
invisningen till inlösen godkänna; och hvad särskildt beträffar Ränte-kammaren, hvarest
för de ständige utbetalningarne kontanta penningar i summor af hundra tusentals riksda37
-
— 290 —
ier alltid borde finnas och täta inventeringar i följd deraf måste ske, skulle den nuvarande
personalen icke på långt när blifva för de ökade göromålens behöriga handhafvande
tillräcklig.
I afseende vidare å Revisorernes förslag om begagnande af post-remissv exlar vid
levereringar till Ränte-kammaren af stats-verkets i landsorten ägande inkomster, kan det
icke heller bestridas, att, när större penningesummor vore i fråga att hitremitteras, än
som lämpligen borde på en gång med posten forsändas, desamma, genom anlitande af den
föreslagna utvägen, komme Ränte-kammaren hastigare tillhanda, än som nu i allmänhet
är fallet; hvarförutan en dylik åtgärd vore i så måtto fördelaktig, som den skulle förekomma
de förluster, hvilka äfventyras genom betydliga penningesummors befordrande med
posten, äfvensom olägenheten af postens belastande med stora och tunga penninge-paketer.
Men att berörde åtgärd kunde, såsom Revisorerne ansett, i någon väsentlig mån bidraga
att minska stats-verkets behof af dess nu erforderliga rörelsekapital, vågar Statskontoret
betvifla. I detta hänseende komme den att, såsom ofvan är nämndt, blott leda
derhän, att, då penningesummor ansetts icke utöfver ett visst begränsadt belopp böra med
posten försändas, större levereringar, med användandet af post-remissvexlar, kunde ske på
en gång, i stället att, såsom nu understundom är händelsen, erfordra flere postdagar.
Utan att således förbise fördelarne af förslaget, befarar emellertid Stats-kontoret, att med
detsammas antagande våda är förenad, och att förvecklingar deraf lätt kunna uppstå. Enligt
gällande föreskrifter, få vid levereringar af statsmedel begagnas, utom Rikets Ständers
Banks sedlar och mynt, samma Banks anvisningar å dess Låne-kontor, dessa sednares
assignationer ä Riks-banken, äfvensom behörige bevis, att medlen blifvit i denna Bank
insatte för Ränte-kanimarens räkning. Härförutan skulle nu, enligt Revisorernes förslag,
vid dylika levereringar från landsorten användas så kallade post-remissvexlar, eller vanliga
vexlar, dragne af enskilda penninge-förvaltningar, handelshus eller privata personer i
landsorten å sådane i Stockholm. Enligt Stats-kontorets tanka, komme detta slags vexlar
å de flesta orter att utgöras af enskilda personers anvisningar på härvarande köpmän,
och det synes icke utan skäl kunna ifrågasättas, huruvida dessa anvisningar i allmänhet
må antagas såsom säker valuta till utbyte emot reda penningar, utan full visshet att de
vid företeendet härstädes med sådana åter infrias. Under slikt förhållande och då dertill
kommer, att, utom besväret med vexelns realiserande, privatbanks-sedlar efter ali anledning
blefve det mynt, hvarmed vexlarne här komme att infrias, och hvilket mynt således
först skulle emot riksmynt utbytas, innan medlens insättning i Riks-banken kunde verkställas,
anser sig Stats-kontoret icke böra understödja förevarande förslag, — med upplysning
tillika, att, efter hvad Stats-kontoret inhemtat, Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt beslut
af den 26 Juli 1856, afslagit en af General-tullstyrelsen gjord underdånig framställning
om nådigt tillstånd att i tulluppbörden emottaga vexlar af omförmälta slag.
Vidkommande slutligen förslaget, att, genom upptagande i riks-staten af en del
extra anslag till utgående direkte från Stats-kontoret, detta embetsverk finge, i likhet
med hvad tillförene ägt rum, sig anvisad en stats-fyllnadssumma, synes visserligen denna
utväg, hvarigenom Stats-kontoret den tiden af året, då tullinkomsterna ännu ej hunnit
att i någon betydligare mån hit inflyta, vore i tillfälle att med större eller mindre del af
stats-fyllnadssummau förstärka sin kassa, böra leda till det af Revisorerne afsedda ändamålet
att underlätta Stats-kontorets penningerörelse. Enligt förslaget, skulle så stor del
af de extra anslagen å riks-staten uppföras, att totalbeloppet af utgifterna komme att öfverskjuta
summan af de beräknade inkomsterna med ungefär 2,000,000 R:dr, som ansetts
vara det belopp, hvartill stats-fyllnadssumman borde bestämmas. Men, äfven om Rikets
Ständer vore benägna att medgifva öfverflyttning till Stats-kontoret af anslag, hvilka ej
tillhöra den ordinarie stats-regleringen, utan beviljats endast för tillfälliga behof och derföre,
alltsedan den så kallade extra stats-regleringen vid 1823 års riksdag tillkom, an
-
— 291 —
aetts böra från Riksgälds-kontoret utgå, förefinnes dock ett väsentligt hinder för förslagets
genomförande. Om man nemligen för denna frågas bedömande lägger till grund förhållandet
med Statens inkomster och utgifter, enligt den vid sednaste riksdag fastställda
riks-stat, förekommer att, då det i samma riks-stat beräknade årliga öfverskott i inkomsterna,
hvilket skall till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för att användas till utgifter, som blifvit på
nämnde Verk anvisade, uppgår till icke mindre än 2,059,790 R:dr, det skulle för erhållande
af den ifrågaställa stats-fyllnadssumman, 2,000,000 R:dr, blifva nödigt, att beloppet
af de extra anslag, som borde öfverflyttas till Stats-kontoret att derifrån direkte utgå,
komme att utgöra omkring 4,000,000 R:dr. Som emellertid, efter hvad Stats-kontoret
inhemtat, totalsumman af de extra anslag, som vid nästlidne riksdag blifvit beviljade
att under åren 1861 —1863 med lika belopp årligen utgå, och hvilka anslag till öfverflyttning
ensamt kunde ifrågakomma, icke ens uppgå till 2,000,000 R:dr, — häruti dock
ej inbegripne anslagen för folkundervisningen och Statens jernvägsanläggningar, såsom beroende,
det förra af beloppet, hvarmed allmänna bevillningen kommer att till Riksgäldskontoret
ingå, och det sednare af de särskilda omständigheter, som med anskaffandet af
de för jernvägsbyggnaderna erforderliga medel äga rum, — så följer häraf, att den af
Revisorerne i ofvannämnda ändamål föreslagna anordning icke under nuvarande förhållande
låter sig verkställas; och en sådan anordning torde vid följande stats-regleringar blifva
än mindre verkställbar, derest den väsentligaste af stats-inkomsterna, eller tullmedlen,
skulle, såsom hittills, visa sig fortfarande vara i stigande.
Efter att sålunda hafva framlaggt sina åsigter om beskaffenheten af de väckta
förslagen, bör Stats-kontoret, till den upplysning, som här ofvan blifvit lemnad, angående
de skedda afbetalningarne å dess skuld till Riksgälds-kontoret, lägga, att dén stadgade,
först med 1860 års ingång vidtagna förändringen i bokföringen af bränvinsskatten, hvarigenom
en del af denna skatt komme att redan i början af det löpande året inflyta, väl
ännu ej kunnat till sin verkan å Stats-kontorets behof af ytterligare rörelsekapital fullt
bedömas, men att erfarenheten dock visat, att under det sista året svårigheten för Statskontoret
att bestrida sina utgifter varit vida mindre, än under de nästföregående två
åren; — och, under förutsättning, att de större inkomst-titlarne i riks-staten, hufvudsakligen
tulluppbörden och bränvinsskatten, utfalla ungefär med de belopp, hvartill de af
Rikets Ständer äro beräknade, tror sig Stats-kontoret, i likhet med hvad Stats-rådet och
Chefen för Finans-departementet, enligt det i Revisorernes berättelse omförmälta Statsråds-protokoll,
ansett, kunna antaga, att, efter ofvannämnda förändring i sättet för bokföringen
af bränvinsskatten, några vidare åtgärder för närvarande till beredande af ökad
kassatillgång för Stats-kontoret icke äro af behofvet påkallade, för att detta embetsverk
må kunna fullgöra detsamma åliggande utbetalningar.
Rikets Ständers Revisorers berättelse återstå! les härjemte i underdånighet, åtföljd
af protokolls-utdrag, innefattande en ledamots särskilda yttrande; framhärdande Statskontoret
med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
undersåter och tjenare,
0. A. TAUVON.
A. V. KOCK.
O. F. af SILLÉN,
Föredragande.
1. s.
A. Becker.
G. IF. af Donner,
Stockholm den 10 Januari 1861.
— 292 —
Utdrag af protokollet, hållet i Kongl. Maj:ts oell rikets Statskontor
den 10 Januari 1861.
Närvarande:
Herr Presidenten och Kommendören m. m. Tauvon, Herrar Statskommissarierne
och Riddarne Kock och Gråå samt Herr Statskommissarien
af Sillén.
S. d. Föredrogs af Herr Stats-kommissarien af Sillén Kongl. Maj:ts nådiga remiss
å Rikets Ständers Revisorers berättelse om den nästlidne år af dem verkställda
granskning af stats-verkets tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858; och resolverades
underdånigt utlåtande såsom registraturet visar.
Herr Stats-kommissarien Kock yttrade särskildt följande:
»Under den längre tid, jag dels såsom Sekreterare, dels såsom Ledamot tjenstgjort
i Stats-kontoret, har kassaförlägenhet högst sällan inträffat. Sådan härrör vanligen deraf,
att brist i ett föregående års stats-inkomster ägt rum, såsom händelsen nu sednast var
år 1859 och en del af år 1860. Under året 1858 nedgingo nemligen, i följd af 1857
års handelskris, tull-inkomsterne. Deremot och så snart inkomst-titlarne lemna öfverskott
af 1 å 1\ million R:dr årligen, hvilket de vanligen göra, (de hafva stundom utgjort 4
å 5 millioner) och Stats-kontoret, så vidt möjligt är, befrias från utgifvande af förskotter,
kan numera, sedan bränvins-afgifterne beräknas såsom inkomst för det år, hvarunder
de i verkligheten inflyta, kassaförlägenhet icke befaras, om ej möjligen för en eller
annan månad, i hvilket fäll ett kreditiv å Riksgälds-kontoret vore tillräckligt för afhjelpande
af den tillfälliga förlägenheten, likasom denna utväg, enligt min tanke, är den enda,
som under närvarande förhållanden, så länge riket har 2:ne uppbörds-verk, Stats-kontoret
och Riksgälds-kontoret, är praktisk och har någon utsigt att vinna Stats-makternas
bifall. Genom vissa så kallade extra anslags öfverfiyttande till Stats- från Riksgäldskontoret
kan väl Rikets Ständers riks-stat för några år bringas derhän, att det förra
Verket finge en mindre betydlig, vid brydsamma tillfällen föga gagnande, fyllnadssumma
från det sednare, i stället för att nu Stats-kontoret lemnar ett årligt »bidrag» till Riksgälds-kontoret;
men som de i riks-staten beräknade inkomsterna äro i ett beständigt stigande
(år 1850 beräknades de till 15,894,750 R:dr, år 1860 till 28,971,500 R:dr), uppkomme
snart nog åter en differenssumma emellan inkomst och utgift, hvilken måste såsom
»bidrag» eller under något annat namn öfverlemnas till Riksgälds-kontoret.
Skulle åter, emot förmodan, i en framtid varda i vederbörlig ordning stadgadt, att
sistnämnde Verk endast må, såsom vid dess stiftelse 1789, befatta sig med rikets gäld, i
följd hvaraf Stats-kontoret erhölle en mera utvidgad verkningskrets med hänseende til)
Statens inkomster och utgifter, då erfordrades hvarken kreditiver eller fyllnadssummor, då
kunde man också emotse mera reda och enkelhet i statsmedels-förvaltningen, hvarjemte
Stats-kontoret, till embetsmanna-personalen naturligtvis i någon mån förstärkt, lättare
kunde, likasom Regeringen sjelf i främsta rummet, öfverskåda det hela och fullständigt
utreda stats-verkets tillstånd vid riksdagarne, aldrig blefve i någon kassa-förlägenhet,
(derest ej allmänna olyckor öfverginge landet) utan skullé, sedan utgifterna blifvit bestridda,
årligen, efter afslutad riks-hufvudbok och derpå granskad liqvid, till Riksgälds
-
— 293 —
kontoret öfverlemna möjligen uppkomna öfverskotter och besparingar, det sednare Verket
likväl förbehållet att, på sätt redan i Kongl. Maj:ts nådiga bref den 18 Uktober 1844 är
stadgadt och många gånger har inträffat, äfven före riks-hufvudbokens afslutande afräkningsvis--
erhålla större eller mindre del af berörda öfverskotts-medel, allt efter som Kongl.
Ränte-kammarens kassa det medgifver.
Inskränkt inom omfånget af en reservation, bör jag icke vidlyftigare än nu skett
afhandla detta ämne, hemställande allenast, om Herrar Revisorers ifrågavarande förslag
må under nuvarande omständigheter till någon åtgärd föranleda, då allt synes häntyda.
på ett återvändande till det före år 1858 befintliga geda förhållandet i afseende å Statskontorets
inkomster och utgifter.»
Och skulle protokolls-utdrag med detta yttrande åtfölja det underdåniga utlåtandet.
Ut supra.
In fidem.
Per Samzelius.
Kongl. Skogs-,styrelsens
underd.åniga utlåtande öfver Rikets
Ständers Revisorers anmärkningar vid
ekplanterings-räkenskaperna för år
1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Uti afgifven berättelse af den 15 sistlidne Oktober, om verkställd granskning af
stats-verkets och andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1858, hafva Rikets Ständers Revisorer, hvad ekplanterings-räkenskaperna
beträffar, anmärkt, att, oaktadt från 1857 års räkenskaper i 1858 års räkning för
Wisingsborgs kungsgård inbalanserats förre Förvaltaren A. G. Wärres skuld till kassan,
807 R:dr 76 öre Runt, samt samma skuld till 1859 utbalanserats, ali balansrelation likväl
saknas bland verifikationerna; hvarjemte Revisorerne fästat uppmärksamhet dervid,
att, då kassan hos Wärre ägt en sådan fordran, likväl kunnat under årets lopp till honom
utbetalas hans enskilda fordringar hos kassan, dels för lön 225 R:dr, dels för andra
påföringar 286 R:dr 6 öre, eller sammanlagdt 511 R:dr 6 öre; äfvensom att verifikation
öfver befintligheten af den utbalanserade behållningen, 440 R:dr 26 öre, saknades.
Som det åligger Skogs-styrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, får
Styrelsen i underdånighet anföra följande:
Enligt hvad räkenskaperna utvisa, blefvo förre Redogöraren A. G. Wärres ifrågavarande
enskilda fordringar hos Wisingsborgs kassa till honom af dåvarande Förvaltaren
— 294 —
utbetalda, en del den 24 Januari samt återstoden den 29 April 1858; och uti skrifvelse
af sistnämnde dag blef 1857 års af Wärre uppgjorda räkning för kungsgården till f. d.
Ekplanterings-styrelsen insänd. Denna räkning, långt ifrån att utvisa någon för handen
varande balans, upptog deremot en brist i tillgångarne, Redogöraren Wärre i debet tillgodoförd;
men emedan vid räkningens granskning en oriktighet i bokföringssättet anmärktes,
återsändes räkningen för att af Wärre rättas, hvarefter den omarbetade räkningen
till Styrelsen inkom den 21 Maj 1858, och då först upptäcktes den balans, som Wärre
sig åsamkat och sedermera varit föremål för laga behandling.
Häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder inhemta, att de anmärkte, till förre
Redogöraren A. G. Wärre år 1858 gjorda utbetalningarne blifvit verkställda innan hans
balans uppdagades, och att dessa utbetalningar alltså icke kunna läggas Förvaltaren eller
någon annan till last.
Hvad beträffar de öfriga af Rikets Ständers Revisorer gjorda anmärkningarne, så
skall Skogs-styrelsen draga försorg derom, att balans-relation varder näst afgifvande räkning
vidfogad, äfvensom att de behållningar, som utbalanseras, blifva behörigen verificerade.
Skogs-styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
Å. E. ROS.
Stockholm den 10 December 1860.
J. L. Mazer.
Kongl. Genera i-post-styrelscns
underdåniga
utlåtande, angående 1860
års Revisorers anmärkningar i afseende
å Post-verket.
Underdånigste Utlåtande.
Sedan Rikets Ständers Revisorer afgifvit berättelse om verkställd granskning af
stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1858, har, jemte öfverlemnande af ett ur samma berättelse gjordt ut
-
— 295 —
drag, innefattande anmärkningar i afseende å Post-verket, Eder Kongl. Majit, genom nå
dig remiss den 26 sistlidne Oktober, anbefallt General-poststyrelsen att med underdånigt
utlåtaude i anledning deraf till Eders Kongl. Majit inkomma.
Rikets Ständers Revisorer hafva anmärkt, att, till postförsändelsernas förskaffande,
icke ångbåtslägenheter anlitades i den mån sådant vore önskligt, såväl för besparande
af skjutslega sorn till befrämjande af den skrifvexlande allmänhetens fördeL
För vinnande af rättelse häri har af Revisorerne blifvit föreslaget:
I:o det General-poststyrelsen måtte erhålla nådigt bemyndigande, att med vederbörande
ångbåtsrederier afsluta kontrakter om postbefordring mellan de särskilda poststationer,
der sådant kan ifrågakomma;
2:o att med dessa lägenheter må, utom med de redan brukliga ångbåtsbreflådorna
försändas väskor eller påsar, omslutande brefpaketer, tidningar och portofria skrifter,
hvarförutan genom dessa väskor och påsar försändning skulle kunna äga rum äfven till
orter, belägna på längre afstånd från ångbåtslinien, så vida sådant stöde tillsammans
med allmänhetens betjenande och med tillbörlig hushållning å Post-verkets sida;
3:o att afsändare af bref borde medgivas att, efter anteckning å brefvet, få detsamma
törsändt antingen genom ångbåt eller med landpost, hvaremot allmänna verks
bref, hvilka ofta uppgingo till en vigt af flera skålpund, alltid, så länge regelbunden ångbåtsiägenhet
förefunnes, borde med sådan befordras;
4:o att, då postförsändning i väska eller påse ägde ruin med ångbåt, som a.nlöpte
en eller flera poststationer, densamma borde åtföljas af postiljon, hvilken äfven skulle
äga att under vägen besörja posternas aflemnande och mottagande, samt
5:o att, för seglationstiden, postexpeditoner måtte inrättas vid alla slussinspektioner
utefter Götha kanal.
Ehuru de intill sednaste tiden gällande författningar, i afseende å beräknande af
ersättningen för postväskas befordran med ångbåt, icke varit särdeles egnade att underlätta
användandet af detta transportmedel, har dock under innevarande år, på grund
af afslutade kontrakt, postväska blifvit befordrad icke endast emellan de af Revisorerne
nämnda orterna, Stockholm, Wisby och Kalmar, för underhållandet af hvilken kommunikation
varit af Post-verket förhyrda, två särskilda ångbåtar, mot en afgift för hvardera
af 240 R:dr i veckan, utan dessutom nämnda slags postförsändning ägt rum slags
mellan
Stockholm och Arboga,
» » Westerås,
» » Upsala,
» » Norrköping,
» » Furusund,
» » Norrtelje,
» » Waxholm,
» » Drottningholm,
» » Kalmar samt
Ystad,
— 296 —
Götheborg och Uddevalla
samt Strömstad,
Götheborg och Malmö;
hvarjemte en lättnad i landposternas tyngd åstadkommits derigenom, att de breflädor,
som funnits anbragta å ångbåtarne emellan Stockholm och de norra orterna, blifvit
af korrespondenter ganska flitigt begagnade.
Då emellertid med dessa lådor icke är tillfälle till befordran af rekommenderade
bref eller af tidningar, kan, jemväl af denna orsak, General-poststyrelsen icke annat än,
lika med Rikets Ständers Revisorer, anse de t särdeles önsk ligt att försändningen af postväska
med ångbåt må till allt flera orter utsträckas, — äfven oaktadt Styrelsen icke
kan biträda Revisorernes åsigt angående lämpligaste sättet för ordnande af denna postbefordring.
Och sedan, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 26 sistlidne
Oktober, blifvit fastställda grunderna för posters fortskaffande jemväl med ångfartyg,
samt derigenom blifvit i väsendtlig mån underlättade alla hithörande uppgörelser, betvifiar
också icke General-poststyrelsen, att under ett kommande år och framgent de regelbundna
ångbåtslägenheterna skola kunna alltmer användas till en stor del postförsändelsers
fortskaffande, der »detta står tillsammans med allmänhetens betjenande och
med tillbörlig hushållning å Post-verkets sida.»
Likvisst må det icke lemnäs oanmärkt, att på de enskilda bolagen alltid måste
ankomma, huruvida de vilja åtaga sig att vårda och fortskaffa postväska på de vilkor,
som Post-verket kan och får erbjuda.
Ilvad beträffar de särskilda, i sammanhang med frågan om ångbåtsbefordran, af
Revisorerne framställda förslag, må det i nader tillåtas General-poststyrelsen att endast
i korthet och underdånigst anföra:
l:o att det utaf Revisorerne ifrågaställda bemyndigande för General-poststyrelsen,
att med ångbåtsrederier afsluta kontrakt om postbefordran, blifvit i nåder meddeladt redan
genom Kongl, brefvet den. 19 November 1858;
2:o att, på grund af dylika kontrakt, under loppet af mer än ett år före Revisorernes
sammanträde, postförsändning i väska flerstädes ägt rum, icke endast till de orter,
som ångbåtarne anlöpt, utan äfven, genom dem, till aflägsnare postkontor;
3.0 att aldrig brefafsändare varit förmenadt att genom anteckning å brefvet bestämma
en viss väg. å hvilken detsamma borde befordras, hvilken^ föreskrift alltid blifvit
iakttagen, då en möjlighet varit, att på det angifna sättet få brefvet fortskaffadt,
men att General-poststyrelsen ingalunda kan biträda det af Rikets Ständers ! evisorer
i sammanhang med denna fråga framställda förslag om ett allmänt stadgande derom,
att offentliga verks bref alltid borde, der tillfälle dertill gåfves, fortskaffas med ångfartygslägenhet,
enär härigenom lätteligen och ganska ofta kunde uppkomma ett för det
allmänna särdeles menligt dröjsmål med angelägna embetsskrifvelsers befordrande, helst
erfarenheten redan mångå gånger ådagalaggt, hurusom, der en post skall fortskaffas dels
sjö-, dels land-väg, icke sällan inträffar att, — särdeles å större farvatten och på längre
afstånd, — sjöposten icke ankommer förr än sedan nödigt varit redan expediera
landposten, för att denna sednare skulle kunna i behörig tid sammanträffa med andra
poster; hvarefter de med ångbåt ankomna försändelserna måste, ibland tre å fyra da»ar,
qvarligga under afvaktan på annan lägenhet;
— 297 —
4:o att äfven härförut postiljon åtföljt ångbåtspost, der, af särskilda orsaker, sådant
någon gång icke kunnat undvikas, men att i allmänhet fördelen deraf icke motsvarar
kostnaden, hvilken gemenligen uppgår till mer än legan för en häst landvägen; samt
5:o att sedan, på General-poststyrelsens underdåniga framställning, Eders Kongl.
Majit den 9 sistlidne Mars i nåder bemyndigat Styrelsen, att på lämpliga ställen inrätta
ett nytt slag af poststationer, dylika äfven torde komma att öppnas ä några platser invid
Götha kanal.
General-poststyrelsen har, i skrifvelser den 22 sistlidne Oktober och den 29 påföljde
November, anmodat Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län.
att hos Styrelsen anmäla om och hvarest dylika poststationer kunna finnas vara af behofvet
påkallade, och Läns-styrelserna lära ej underlåta att, hvarest sådant finues vara
förhållandet, derom hos General-poststyrelsen göra anmälan.
Slutligen har af Rikets Ständers Revisorer blifvit anmärkt, att bland de obligationer,
hvilka Post-verket tillhandlat sig, de, som löpa med procent, blifvit inköpta
utan kapital-rabatt, och de å 4 procent till omkring 91| procent af nominela värdet,
hvilket Revisorerne funnit så mycket mera an märknings värdt, som de ansett det icke
kunna antagas, att, i händelse af behof, dessa obligationer skulle kunna försäljas till
nominela värdet, samt derförutan kursnoteringar i Hamburg på likartade värdepapper
vida understiga de här omförmälda.
General-poststyrelsen, som, då större belopp af Post-verkets öfverskottsmedel funnits
i Rikets Ständers Bank innestående å depositions-räkning, funnit sig, på grund af
Kongl, brefvet den 29 Augusti 1849, böra förvandla någon del af dessa medel i räntebärande
obligationer, har ansett det vara med Post-verkets bästa mest öfverensstämmande
att, i fråga om större belopp och då tillfälle dertill erbjudit sig, inköpa obligationer,
löpande med lägre ränta, men åtföljda, på sätt förut omförmäldt blifvit i Generalpoststyrelsens
underdåniga memorial den 17 Februari nästlidet år, af vederhäftig säljares
skriftliga förbindelse att, efter viss kort uppsägningstid, mot inköpspriset återinlösa
obligationerna, helst, utan ett dylikt försigtighetsmått, någon säkerhet icke kunnat förefinnas,
att, när behofvet så påkallade, kunna utan kapitalförlust mot kontanta medel
utbyta dessa obligationer.
På detta sätt har det varit för Styrelsen möjligt att, vid inträffande behof, alltid
kunna realisera dessa värdepapper, utan att någon enda gång Post-verket drabbats
af en, äfven den obetydligaste, kapitalförlust, men väl detsamma tillskyndats ej allenast
en icke ringa ränteinkomst, utan äfven kapitalvinst för utlottade obligationer.
Hvad beträffar den omständigheten, att obligationer, löpande med 44 procents
ränta och uppsägbara till betalning inom viss tid, blifvit inlösta utan kapital-rabatt, har
detta sin grund deri, att General-poststyrelsen aldrig varit i tillfälle att på andra vilkor
inköpa detta slags värdepapper.
Vidkommande åter priset å 4-procents-obligationerna, må det i nåder tillåtas Styrelsen
anmärka, att de aldraflesta af dessa blifvit af Post-verket inköpta före den för få
år sedan inträffade stora handelskrisen, vid hvilken tid dylika värdepapper, enligt hvad
kändl är, hvarken i Sverige eller i Hamburg stodo att erhålla mot större kapital-rabatt
än den Post-verket åtnjutit, eller 9 å 84 procent af nominela värdet.
38
298
Den här ofvan åberopade omständighet, rörande tiden för inköpet af flertalet bland
fyra-procents-obligatiofferna, har också icke bordt vara Rikets Ständers Revisorer obekant,
då af de för dem tillgängliga räkenskaper och uppgifter sig visar, att Post-verkets
behållning i obligationer af sistnämnda slag, efter år 1857, icke blifvit vidare ökad än
att densamma, som vid sagda års utgång belöpte sig till: i nominelt värde 632,000 R:dr
och i inköpsvärde 578,376 R:dr, uppgick den 27 sistlidne September, den dag då Postverkets
handlingar af Kevisorerne inventerades, till: i nominelt värde 634,500 och i inköpsvärde
579,218 R:dr R:mt.
Slutligen torde icke böra lemnäs oanmärkt, att under det år, 1858, hvars räkenskaper
egentligen skolat utgöra föremål för sednast församlade Revisorers granskning, alldeles
icke blifvit inköpta några obligationer, löpande med endast 4 procents ränta. Af
de obligationer, till ett sammanlagdt värdebelopp af 60,000 R:dr, hvilka Post-verket sistnämnda
år tillhandlat sig, löpa en del, lydande å halfva värdebeloppet eller 30,000 R:dr,
med 5 procent samt återstoden med 44 procents ränta. Sedan Post-verket å dessa värdepapper
uppburit ett halft års ränta, hafva tre fjerdedelar af desamma, eller 45,000
R:dr, blifvit till inköpspriset ånyo försålda.
På det att med lätthet må kunna, äfven efter någon längre tids förlopp, beräknas
Post-verkets vinst genom uppköp af räntebärande obligationer, har emellertid, i sammanhang
härmed, General-poststyrelsen meddelat föreskrift derom, att alla från och med
början af innevarande år influtna räntemedel böra särskildt bokföras och bilda en egen
»Postverkets räntemedels-fond.»
Den i nåder remitterade anmärknings-handlingen återställes härjemte underdånigst.
Stockholm den 28 December 1860.
0. W. STAEL v. HOLSTEIN.
Wilhelm Roos.
Kongl. Snudlicts-koIIeglum,
med underdånig förklaring öfver de
i 1860 års revisions-berättelse förekommande
anmärkningar vid nämnde
Kollegii hufvudbok.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Uti den underdåniga berättelse, som Rikets Ständers Revisorer den 15 Oktober
innevarande år till Eders Kongl. Maj:t aflåtit, efter verkställd granskning af stats-verkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för år 1858, har blifvit anmärkt, att åtskilliga verifikationer saknats vid uti Sundhetskollegii
hufvudbok afförda poster; med anledning hvaraf Eders Kongl. Maj:t, jemte öf
-
— 299 —
verlemnande af transsumt utaf nämnde berättelse, i hvad den afser berörda anmärkning,
uti åtecknad remiss den 22 nästlidne November anbefallt Kollegium, att underdånigt utlåtande
afgifva.
Kollegium, som öfver de i berörda transsumt upptagne trenne anmärknings-punkter
infordrat Kammar-kontorets förklaring, får densamma härbos underdånigst bifoga,
med tillkännagifvande, det Kollegium dervid icke har något att tillägga vidare, än att
Kollegium nu aflåter skrifvelse till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs
län, med förnyad anhållan att, jemlikt 23 § Provincial-medici-instruktionen, redovisa för
den af medicinal-fonden förskjutna kostnaden, 25 Riksdaler 27 öre Riksmynt, vid rättsmedicinska
undersökningen å liket efter drängen Lars Andersson från Sahlby.
Remissen återföljer, och Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet
och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropiigtigste
tjenare och undersåter,
MAGINUS HUSS.
E. G. ENGBERG. C. U. SONDÉN. A. T. WISTRAND.
AX. GABR. CARLSON.
Stockholm den 20 December 1860.
J. Ljungberg.
Ödmjukt Memorial.
Efter det Kongl. Maj:t, uti nådig remiss den 22 sistförflutne månad, med öfverlemnande
af ett transsumt af Rikets Ständers Revisorers afgifna underdåniga berättelse
om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning år 1858, täckts anbefalla Kongl. Sundhets-kollegium,
att med utlåtande inkomma öfver hvad derutinnan anmärkts vid Kongl. Kollegii
hufvudbok, har Kongl. Kollegium, före nådiga remissens besvarande, deröfver behagat
infordra yttrande af dess Kamererare-kontor, som får detta åliggande härmed i ödmjukhet
fullgöra.
Hvad först angår den uti 4:de §:n förekommande anmärkning, att i räkningen
med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län, såsom ersättning till vederbörande
läkare för verkställd obduktion å pigan Elisabeth Wingrens i Norra Håslöf af
-
— 300 —
lidne oäkta gossebarn Christian, afförts 25 R:dr 66 öre, hvilken utgift väl verificerats
genom Konungens Befallningshafvandes i nämnde län skrifvelse den 15 Augusti 1858
och Skytts Härads-rätts utslag den 28 förut gangne Juni, hvaremot saknats läkarens å
nämnde belopp afgifne qvitterade räkning, ehuru i berörde skrifvelse åberopad densamma
följaktig; så, och enär omförmälda obduktionskostnad är vorden utbetald under loppet
af år 1857 och följaktligen derå afgifne räkningen tillhörde samma års räkenskaper,
derutinnan densamma jemväl igenfinnes under fol. 8,2881, lärer denna anmärkning i allo
vara nöjaktigt förklarad.
Beträffande Rikets Ständers Herrar Revisorers anmärkning uti 5:te §:n, att uti
räkningen med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län, såsom ersättning
till vederbörande läkare för verkställd obduktion ä aflidne drängen Lars Andersson i
Sahlby, aflörts 25 K:dr 27 öre, för hvilken utgifts verificerande bilagts Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i nämnde län skrifvelse den 27 Maj 1858 och Skånings Häradsrätts
utslag den 11 förutgångne Mars, hvarigenom förordnats, att obduktions-kostnaden
skulle af den aflidnes tillgångar gäldas, eller, i den mån de dertill icke voro tillräckligt,
af allmänna medel, till det belopp, som af vederbörande myndighet bestämdes, men att
hvarken läkarens qvitto å den uppburna obduktions-kostnadsersättningen eller bevis om
den aflidnes medellöshet ibland verifikationerne återfinnas; så erkännes densamma grundad,
rörande felande medellöshetsbeviset, hvilken, af Kontoret förbisedda, omständighet
torde dertill böra föranleda, att beloppet uti innevarande års räkenskaper, under observations-titel,
upptages till närmare redovisning, hvaremot anmärkningen i öfrigt icke till
riktigheten af Kontoret kan medgifvas, enär qvitterad räkning å ifrågasatte obduktionskostnad,
under fol. 7,111, finnes bilagd den anordning, på grund hvaraf samma kostnad
uti kassa-räkningen afförts.
Vidkommande slutligen Rikets Ständers Herrar Revisorers uti 6:te gm framställda
erinran, att flera, uti vederbörande Kongl. 3Sfaj:ts Befallningshafvandes missiver såsom
qvitterade åberopade, räkningar å kostnader för medikolegal obduktioner saknas bland
verifikationerne, får Kontoret vördsamt upplysa, att desse räkningar igenfinnas bland verifikationerna
till kassa-räkningen.
Stockholm af Kongl. Sundhets-kollegii Kamererare-kontor den 15 December 1860.
W. v. Baumgarten.
Direktionens för Veterinärinrättningen
i Stockholm
underdåniga utlåtande, i anledning al'
Rikets Ständers Revisorers anmärkning
vid samina Inrättnings räkenskap
för år JS58.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Vid granskning af stats-verkets jemte andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, hafva Rikets Ständers Revisorer,
beträffande Veterinär-inrättningen i Stockholm, anmärkt, att, ehuru räkenskapen för
nämnde Inrättning i öfrigt varit med noggranhet förd, bland verifikationerna likväl funnits
flera räkningar å mindre belopp, hvilka icke blifvit vederbörligen attesterade.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne månad, har Eders Kongl. Majt behagat
angående berörda anmärkning infordra Direktionens underdåniga utlåtande: och får Direktionen.
till åtlydnad häraf, underdånigst anföra följande:
Uti det nådiga provisoriska reglementet för Veterinär-inrättningen i Stockholm
af den 20 Juli 185.3 var icke föreskrifvét, att inkommande räkningar skulle af Föreståndaren
attesteras. Men för att tillförbinda räkenskapsföraren att icke göra någon
utbetalning utan Föreståndarens attest, föreslog Direktionen, på sätt jemväl uti 66 § af
det för Veterinär-inrättningen under den 6 Augusti 1S59 utfärdade nådiga reglemente blifvit
föreskrifvét, att räkenskapsföraren icke måtte äga göra. någon utbetalning utan på
skriftlig, af Föreståndaren gjord anordning eller attestering, hvilket sedermera städse
iakttagits. Då således någon reglementarisk föreskrift härom icke fanns före utfärdandet
af sistberörda nådiga reglemente, torde den gjorda anmärkningen icke till någon åtgärd
föranleda.
Den nådiga remissen återställes i underdånighet; och Direktionen framhärdar med
djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktig.ste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
I». SILFVERSTOLPE.
FK. HOLMQUIST.
AX. GABR. CARLSON.
J. THEOD. BERGELIN.
JOIL MICHAELSON.
Stockholm den 8 December 1860.
K. G-. Metzén.
— 302 —
Kong'!. Krigs-kollegium,
med underdåniga utlåtanden, i anledning
af 1860 års Revisorers berättelse
om granskningen af Kongl.
Koilegii förvaltning och räkenskaper
för år 1858.
Sedan Eders Kongl. Majit, medelst remiss den 26 sistbdne Oktober, i nåder anbefallt
Dess och Rikets Krigs-kollegium, att till Eders Kong!. Majit inkomma med underdånigt
utlåtande, i anledning af hvad Rikets Ständers sednast församlade Revisorers
berättelse innehåller om verkställd granskning af Koilegii räkenskaper för år 1858, får,
till fullgörande häraf. Kollegium härhos i underdånighet öfverlemna Koilegii Artilleri-,
Fortifikations-, Intendents- och Aflönings-afdelningars hvar för sig, i dem tillhörande delar,
afgifna underdåniga yttranden samt, beträffande den af Revisorerne uti berättelsens 9:de
§ gjorda, Koilegii räkenskaper i allmänhet rörande, framställning, enligt hvilken, enär
det måste anses såsom ett Eevisorernes åliggande att vid granskningen af hvarje Verks
räkenskaper kontrollera, huruvida bebållningarne från ett föregående år blifvit till riktiga
belopp upptagne, men sådan granskning icke utan svårighet kunde ske. med mindre
hvarje särskild redogörelse åtföljdes af behörigen styrkt transsumt af kassa-inventarium,
Revisorerne ansett det önskvärdt att sådant blefve iakttaget vid de räkenskaper, hvilka
hädanefter afgifvas, underdånigst anföra att. som den behållning, hvilken vid en års-räkenskaps
afslutande förefinnes och till en följande års-redogörelse öfverföres, måste vid
den förra redogörelsen verificeras, samt för utöfvande af tillförlitlig kontroll derå att behållningen
blifvit i den sednare redogörelsen till riktiga belopp inbalanserad, det utan
tvifvel är för denna räkenskaps granskare nödigt att sjelf verkställa kollationeringen
med den i föregående årets räkenskaper utgående verificerade balansen, hvilket sätt för
fullgörande af denna del af ett revisionsarbete är både det säkraste och enklaste, hemställer
Kollegium underdånigst, att Rikets Ständers Revisorers underdåniga framställning
i denna del icke må till någon åtgärd föranleda.
Remissakten bifogas i underdånighet ; och Krigs-kollegium framhärdar med djupaste
vördnad, trohet och nit
Stormäktigste, Aliernådigste Konung!
Stormäktigste, Aliernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigate, tropligtigsté
tjenare och undersåter,
j. P. LEFRÉN.
O. NORDENSVAN.
C. F. LAUREN.
C. STAL.
S. C. NISSER.
G. SANDELS.
A. W. TOTTIE.
Stockholm den 20 December 1860.
,/. Ti. Öfverström■
— 303 —
Rong!. Krigs-kollegii Arfilicri-afdclniHgs
underdåniga
utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers berättelse
om granskning af nämnde Afdelning»
räkenskaper för år 1858.
Stormäktigste, A Hern ådigste Konung!
Uti Rikets Ständers Revisorers berättelse om verkställd granskning af Krigs-kollegii
räkenskaper förår J 858 förekommer, hvad Ar tilleri-ajdelning en rörer, endast, enligt 10:de §,
det Revisorerne, sorn vid besök å Marieberg funnit den klagan välgrundad, att nödigt utrymme
för undervisningens ändamålsenliga ordnande vid detta Statens högsta militär-läroverk
för närvarande saknas, hemställa till Rikets Ständer, att den del af Krigs-kollegii äldre
handlingar, hvilka nu upptaga hela bottenvåningen uti det stora huset vid Marieberg,
må, efter förutgången undersökning, inrymmas och ordnas uti färre rum uti samma lokal,
hvarigenom utrymme för läro- och gymnastik-salar kunde beredas uti den öfriga delen
af berörde våning, sedan densamma blifvit med eldstäder försedd.
Denna framställning anser Kollegium ej böra föranleda till något dess underdåniga
utlåtande i hufvudsak, enär frågan rörande de antydda förändringarne, derest desamma
skulle finnas erforderliga och ändamålsenliga samt, till följd af vederbörlig myndighets
afgifvande underdåniga förslag, utaf Eders Kongl. Maj:t i nåder anbefallas, efter
Kollegii åsigt, endast i det fall kan påkalla något tillgörande från Rikets Ständers sida,
att Eders Kongl. Maj:t funne Sig befogad i nåder äska särskildt anslag för verkställigheten
af förändrade inredningar m. m. uti den af Revisorerne omförmälda eller
annan lägenhet vid Marieberg.
Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
O. NORDENSVAN. S. C. NISSER.
Stockholm den 18 December 1860.
C. d' Orchimont.
— 304 —
Kongl. Krigs-kolicgii Fortiiihat
ioiis-a l'd e hiings
underdåniga utlåtande, i anledning
af Rikets Ständers Revisorers berättelse
om granskningen af denna Afdelnings
räkenskaper för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Rikets Ständers Revisorer hafva vid granskning af Krigs-kollegii räkenskaper för
år 1858, i hvad Fortifikations-afdelningen rörer, dels uti 4:de § uttalat den förmodan,
att erlagda hyresbelopp för vedbodar å Carlstens fästning ecb för ett vaktrum å Skansen
Lejonet vid Götheborg bordt kunna stats-verket besparas, dels enligt S:te § framställt
den åsigt, att det för Eders Kongl. Maj:ts Andra Lifgardes kasernbyggnads-kassa
varit fördelaktigare cm dess skuld till Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan Josefinas pensions-inrättning,
2,250 E:dr R:mt, åtminstone till hagon del genom afbetalning minskats,
i stället för att i kassan innehafva kontant behållning af 2,222 R:dr 67 öie R int, enär
detta belopp synes hafva varit större, än hvad för nödiga utgifters bestridande erfordrades,
dels uti
ter för Slitehamns fästnings-byggnad.
Med föranledande häraf och då, i afseende å de ifrågaställa hyresbeloppen, Kollegium
endast ålegat att desamma, jemlikt den, efter underdånigt förslag af Chefen för
Ingeniör-korpsen, nådigst fastställda staten för kommendantskaps-utgifter, vederbörande
tillhandahålla, samt enär närmaste vården om och förvaltningen af Lifgardes-regementernes
kasernbyggnads-kassor tillkommer vederbörande Chefs-embeten oell Direktioner,
har Kollegium, rörande de i förberörde 4:de och 4:te fjij omförmälde förhållanden, infordrat
och får härjemte i underdånighet öfverlemna Chefs-embetets vid förenämnde Korps
och Sekunds-chefs-embetets vid Eders Kongl. Maj:ts Andra Lifgarde afgifna underdåniga
yttranden, hvaremot framställningen i 10 §, om anslagen m. m. för Slitehamns befästningsarbeten,
såsom icke innefattande någon anmärkning utan blott en anmälan, ej ansetts
till något utlåtande föranleda.
Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
J. P. LEFRÉN.
C. STÅL. S. C. NISSER.
Stockholm den 11 December 1860.
C. d'Orchimont.
— 305
Ghcfs-emlietets för Ingcniörliorpsen
underdåniga
utlåtande, i anledning af
1860 års Revisorers anmärkningar vid
Kongl. Krigs-kollegii Fortifikationsafdelnings
räkenskaper.
Underdånigste Memorial.
Chefs-embetet vid Ingeniör-korpsen får härmad underdånigst afgifva förklaring öfver
hvad Rikets Ständers Revisorer uti den underdåniga berättelsen om verkställd
granskning af stats-verkets räkenskaper för år 1858 omförmält uti § 4, rörande nedannämnde
förhållanden, nemligen:
l:o Angående bodhyra för vedupplag i staden Marstrand, som bland kommendantskapets
utgifter årligen utgått med 150 R:dr R:mt.
Anledningen till denna utgiftspost har varit dels bristande utrymme inom fästningen
under den tid, då större befästningsarbeten der pågingo och lifstidsfångar voro i åtskilliga
dervarande hvalf inlogerade, dels mindre kostnad vid vedens upptagning. Förstnämnde
orsaker hafva sedan flera år tillbaka upphört, och intet hinder möter numera
att, vid leveranser af ved, denna transporteras omedelbarligen till fästningen för att der
uppläggas. Transporten blir dock, i anseende till den backiga och besvärliga vägen,
förenad med betydligt större kostnad, måhända uppgående till högre belopp än hyran
för vedboden. Enär det likväl synes vara i sin ordning att veden förvaras inom fästningen,
så har, vid upprättandet af det underdåniga statsreqvisitions-förslaget å kommendantskaps-utgifter
för år lStil, ifrågavarande utgiftspost blifvit utesluten.
2:o Angående hyra af vaktrum vid Skansen Lejonet vid Götheborg.
Skansen, sorn utgöres af ett rundt torn med fyra låga teraljer, uti hvilkas spetsar
äro små triangelformiga rum med skottgluggar för sidoförsvaret, kan icke till vakt
rum
användas, af det skäl, att såväl sjelfva tornrummet som nyssnämnde fyra rum användas
af Artilleriet till förråd? deruti en mängd persedlar förvaras, bland annat 58
stycken ammunitions- m. fl. vagnar, 37 ammunitions-kärror, lavetter, föreställare, m. m.
Men det är ej allenast för bevakning af detta förråd, som en vakt måste vara
i närheten förlaggd, utan äfven för bevakning af de utanför Skansen belägne ammuni
tions-förråd.
Det har fördenskull varit och är fortfarande nödigt att ett tjenligt rum
för vakten finnes att tillgå; och enär Kronan icke på stället äger någon för ändamålet
passande lägenhet, har en sådan måst af enskild person hyras.
Stockholm den 10 December 1860.
Under Chefens frånvaro:
C. STÅL,
Ofverste vid Ingeniör-korpsen.
39
Rich. Moberg.
— 30<5 —
SeKimd-CIiefs-cmbetcts vid
Kolig?. Andra Lif-gardet
underdåniga utlåtande, i anledning af
en utaf 1860 års Revisorer framställd
anmärkning vid Kongl. Krigs-kollegii
Fortifikations-afdelnings räkenskaper.
Underdånigéte Memorial.
Kongl. Maj:ts oell rikets Krigs-kollegium har, uti skrifvelse den 4 dennes, anmodat
Sekund-chefs-embetet att, med anledning af Rikets Ständers Revisorers berättelse
om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, i hvad densamma rörer Kongl.
Krigs-kollegium, inkomma med underdånigt utlåtande angående en anmärkning i förenämnde
berättelse, af följande lydelse:
»Uti Kongl. Andra Lif-gardets kasern-byggnads-kassa fanns vid 1858 års sluten
kontant behållning af 2,222 R:dr 76 öre, samtidigt hvarmed kassan ägde en skuld till
Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan Josephinas pension s-inrättning å 2,250 R:dr R:mt.
Enär beloppet af denna behållning, i förhållande till skuldsumman, synes hafva varit
större, än som med kassans verkliga behof af kontant tillgång för nödiga utgifters bestridande
erfordrades, hade, enligt Revisorernes åsigt, det varit för nämnde kassa fördelaktigare
om ifrågavarande skuld åtminstone till någon del genom afbetalning minskats.»
Till följd häraf får Sekund-chefs-embetet underdånigst anföra:
Enär regementets köksbyggning redan år 1853 vid vederbörlig besigtnings-förrättning
utdömts, såsom befintlig i ett särdeles bristfälligt skick, samt, enligt uti besigtnings-instrument
af år 1857 uttryckt mening, denna byggnad då befanns »i så bristfälligt
skick, att dess nödtorftiga iståndsättande ensamt skulle medtaga större delen af de
för samtlige reparationer å regementets kaserner befintlige tillgångar», har Sekund-chefsembetet,
i öfverensstämmelse med hvad regementets byggnads-direktion härom anmält,
af skyldig omtanka, dels för den händelsen en mera omfattande reparation nödvändigt
måste ske, ansett en summa böra vara besparad, för att ej inskränkningar i öfriga reparationsarbeten
skulle ifrågakomma, dels derför, att om den är 1856 projekterade nybyggnad
af ofvannämnda lokal kommit till stånd, regementet då till kompletterande af nödvändiga
inventarier haft någon besparad tillgång; en tillgång, om hvars belopp och tillväxt
fullkomlig kännedom kunnat ernås af de till Kongl. Krigs-kollegium årligen ingångna
redogörelserna.
Men sedan det visat sig, att hvarje af ofvannämnda så högst behöfiiga förbättringar
i köksbyggnaden uteblifvit, har under innevarande år gjorts en afbetalning af 1,200
R:dr Runt å ifrågavarande skuld, som 1'egemeutets kasernbyggnads-kassa äger.
Stockholm den 10 December 1860.
S. W. NAUCKHOFF.
Sekund-chef.
F. af Pontin.
— 307 —
Kongl. Krigs-kollegii
Intendeiits-afdeliiiiigs
underdåniga utlåtande, i anledning
nt' Rikets Stunders Revisorers berättelse
om granskningen af de lill denna
Afdelning hörande räkenskaper för
år 1858.
Storm äktigste, Alle r n å d i g s t e Konung!
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts till Dess och Rikets Krigs-kollegium aflåtna
nådiga remiss å Rikets Ständers Revisorers berättelse om verkställd granskning
af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1858, i hvad samma berättelse angår de medel, som af Kollegium
redovisas, får Kollegium å Intendents-afdelning en nu i underdånighet afgifva utlåtande
öfver Revisorernes framställningar i afseende på den samma Afdelning tillhörande medels-förvaltning.
Med tillkännagivande att, enligt räkenskaps-verifikationerne för anslaget till indelta
Arméens vapenöfningar, å Kongl. Borgen vid Ladugårdsgärdet blifvit, uppå anmälan
af Intendenten Majoren J. Söderling, verkställd reparation, hvilken föra nied t en
kostnad af 971 R:dr 13 öre Runt, hafva Revisorerne, enär ifrågavarande arbete företagits
på grund af en utaf Intendenten Söderling, Assistenten S. A. Ponthan och åtskilliga
handtverkare verkställd besigtning, hvarvid såsom behöflige antecknats åtskilliga reparationer,
hvilkas belopp uti ett öfver besigtningen upprättadt instrument blifvit upptagne,
ansett sig å förevarande förhållande desto heldre böra fästa uppmärksamhet, som hvarken
någon entreprenad-auktion föregått eller ens kontrakt med vederbörande om detta
arbetes utförande blifvit upprättadt, hvartill komme, att uti förenämnde summa jemväl
ingått ett belopp af ej mindre än 245 R:dr 83 öre, utgörande Intendenten Söderlings
rese- och traktaments-kostnader för tillsyn vid ofvannämnde reparation.
Hvad nu först angår ordningen och sättet för den ifrågavarande reparationens beslutande
och verkställande, så får Kollegium till en början underdånigst upplysa, att de
byggnader vid Kongl. Borgen å Ladugårdsgärdet, öfver hvilka Krigs-kollegium äger inseende
och vård, bestå af 5 paviljonger, 1 köksbyggnad, 1 värdshusbyggnad, 1 större och 1 mindre stallbyggnad,
2 materialbodar jemte åtskilliga uthusbyggnader, tillsammans 18 större och mindre
byggnader, alla af trä. Vid sådant förhållande och då samtlige byggnaderna, med undantag af
en materialbod, uppförts mellan åren 1818 och 1826, är det klart att de numera tarfva årliga
reparationer. Sedan längre tid tillbaka har Adjutanten i Militär-kontoret under den KollegiiAfdelning,
som haft inseendet öfver Arméens mötesplatser, numera Intendenten i Intendentsafdelningens
Militär-kontor, ålegat, att med biträde af magistratsperson och handtverkare
årligen besigtiga de Kongl. Borgen å Ladugårdsgärdet tillhörande byggnader, likasom
sjelfva mötesfältet, för att undersöka behofvet af de förbättringar, som för byggnadernas
och fältets underhållande i brukbart. skick erfordrades, samt uppgöra kostnadsförslag för
desammas verkställande, hvarefter Kollegium låtit, till de i förslaget upptagna prisen, de
— 308 —
nödiga ansedda arbetena under Adjutantens eller Intendentens i Militär-kontoret inseende
af kända handtverkare företaga och fullborda. — Att Kollegium icke utbjudit arbetena
på offentlig entreprenad-auktion, dertill tror sig Kollegium kunna anföra giltiga- skäl.
Besigtningen kan nemligen icke med någon säkerhet för dess noggrannhet verkställas
förrän på våren, sedan is och snö försvunnit; och då, enligt auktions-reglementet, entreprenad-auktion
bör minst sex vecker före auktionsdagen vara kungjord, • men reparationerna
bordt vara verkställda intill mötenas början i Maj månad, skulle tvifvelsutan
anbud å arbetenas öfvertagande å entreprenad antingen helt och hållet komma att saknas
eller, hvilket vore detsamma, till ett belopp vida öfverskridande kostnads-förslaget
framställas. Afven är det med gamla träbyggnader det serskilda förhållande att, vid
lagning af en felaktig del, ofta upptäckas brister, som förut icke varit synlige; och då
desse, vid kostnadsförslagets uppgörande icke kunnat tagas i beräkning, hade en entreprenör
ingen laglig förbindelse att dem bota, utan kunde de komma att qvarstå till mehn
för byggnadens framtida bestånd. Dessutom och då, i anseende till aflägsenheten från
hufvudstaden och den skyndsamhet, hvarmed arbetet borde bedrifvas, rum med eldstad
borde åt de arbetande upplåtas, skulle de inre reparationernas öfverlemnande åt okände
personer, i stället för åt kända, påkalla en oafbruten tillsyn deröfver, att de kostbara
möbler och andra inventarier, som i de Kongl, paviljongerna förvaras, icke blifva skadade
eller förstörde. Dessa omständigheter utgöra, i Kollegii tanka, gällande skäl derför
att reparationsarbetena icke blifvit å entreprenad upplåtna eller genom kontrakt betingade;
och det är Kollegii öfvertygelse att Eders Kongl. Maj:t och Kronan tillskyndats
högre kostnader, om arbetet efter de grunder, Revisorerne synas ifrågaställa, hade till
verkställighet befordrats.
Beträffande derefter de af Revisorerne omförmälte kostnadsbelopp, så får Kollegium
i underdånighet anmäla, att, på sätt 1858 års hufvudboks-verifikationer utvisa,
hela kostnaden för den samma år verkställda reparation å byggnaderne och mötesfältet
uppgått till 1,871 R:dr 13 öre R:mt, deraf, till följd af gällande stadganden, 726 R:dr
för paviljongerna och de till dem hörande byggnader bekostats från förenade mötespassevolans-fonden,
1,081 R:dr 63 öre för exercisfältets planerande samt reparation af
dervarande broar och källor från anslaget till Indelta Arméens vapenöfningar, och öfrige
63 R:dr 50 öre, för skottliniers planering, från medel, stullda under Kollegii Artilleriafdelnings
förvaltning. Såsom förskott till arbetenas företagande hade Intendenten Majoren
Söderling i 2:ne poster fått uppbära 900 R:dr, hvarefter den återstående af Revisorerne
omförmälda summa 971 R:dr 13 öre anordnades, sedan redovisning för arbetenas
fullbordande inkommit och blifvit granskad. Det under sistnämnde summa inbegripna
belopp af 245 R:dr 83 öre utgör icke, såsom Revisorerne synas föreställa sig, uteslutande
rese- och traktaments-ersättning åt bemälde Intendent, utan äfven godtgörelse åt honom
för förskjutne dels skjuts- och traktaments-penningar åt besigtningsman, dels andra kostnader
i och för reparationerna. Enligt granskade och godkände räkningar har Intendenten
Söderling för 17 resor, som han verkställt för besigtningen å och tillsyn öfver
reparationsarbetena å Kongl. Borgen och mötesfältet, fått uppbära inalles 180 R:dr 34
öre R:mt; och sådan ersättning har till omvexlande belopp, i förhållande till reparationsarbetenas
mängd och utsträckning, städse tillfallit Adjutanten i Militär-kontoret, som
icke skäligen kunnat anses förbunden att för innelmfvande arfvodesanslag företaga en
mängd kostsamma resor utom sin vanliga station.
I anledning af Revisorernes framställningar om otillräckligheten af försl ags-anslagen
till rese- och traktaments-lcostnader och till fouragering af Artilleriets och Värfvade
kavalleriets hästar, har Kollegium, jemte vitsordande, att de af Revisorerne uppgifna bri
-
— '309 —
ster, utgörande för redogörelseåret 52,880 R;dr 90 öre å det förra och 88,628 R:dr 78
öre å det sednare anslaget, med Kollegii räkenskaper öfverensstämmer, ansett sig icke
kunna underlåta framställa den äfven af Revisorerne uttryckta önskan, att förslags-anslagen
matté upptagas till sådane belopp, att desamma i möjligaste man komme att
motsvara de utgifter, som dermed borde bestridas, helst, hvad Kollegium särskildt angår,
dess förvaltning, så vidt den omfattar upphandlingar för Arméen och kassornas lånerörelse,
kominer att lida deraf att ordinarie anslagen och kassornas kontanta medel måste
förskottsvis anlitas, för att betacka do å förslags-anslagen uppkommande brister, intilldess
godtgörelse för dessa omsider utfaller.
I afseende å utgifterna från rene.- och traktamente-anslagen, hafva Revisorerne
särskildt anmärkt, dels att för en Krigs-rätt uti Landskrona, anbefalld i och för undersökning
om förhållandet med några artillerister.; vägran att iakttaga inställelse vid en
bibelförklaring, til! hvilken Krigs-rätt åtskillige ledamöter från Christianstad varit kommenderade,
blifvit uti rese- och traktaments-kostnader utgifvet tillsammans 837 R dr 91
öre Runt, hvilket belopp, vid det förhållande, att en så beskaffad undersökning måhända
kunnat undvikas, i sådant fall varit Staten besparad; dels att till Fält-läkaren A. F.
Almqvist utgifvits ett belopp af 538 R:dr, utgörande honom tillkommande rese- och
traktainents-kostnad för inställelse vid general-mönstring med Jemtlands liästjägare-korps
å Frösön, en utgift, hvilken, enligt Revisorernes tanke, i väsendtlig mån kunnat minskas,
om, i stället för Almqvist, sorn var bosatt i Piteå och för inställelsen vid mönstringen
mast företaga en resa af sammanlagdt 1424 mil, någon annan i närheten af mönstringsplatsen
boende läkare beordats eller anmodats att vid denna förrättning tillstädeskoinma
och läkarebefattningen dervid utöfva.
Vidkommande den första af dessa tvänne anmärkningar, så tillhör det icke Kollegium
att yttra sig öfver behofvet eller behörigheten af den hållna Krigs-rätts-undersökningen;
och Kollegium anser sig vid sådant förhållande och då någon erinran vid
siffran af den utbetalade rese- och traktaments-ersättningen icke förekommit, blott böra
i underdånighet anmäla, att, jemlikt Kongl. Majits Nådiga bref den 27 April 1833, Officerare
vid Wendes Artilleri-regemente få åtnjuta skjuts- och traktamente enligt resereglementet,
då de beordras till Landskrona för att deltaga i Krigs-rätter, äfvensom att
enahanda förmån för dylik extra förrättning, till följd af Kongl, brefvet den 8 Decem1832,
tillkommer Auditören vid nämnde regemente.
Hvad åter angår den sednare anmärkningen, eller i fråga om den^ till Regementsläkaren
Doktor Almqvist utbetalda skjuts- och traktaments-ersättning, så enär, på sätt
en af Revisorerne i sin reservation mot denna anmärkning anfört, Kongl. Majit genom
nådigt bref den 18 December 1843 föreskrifvit, att en af de inom hvarje militär-distrikt
förlagde Regemeuts-läkare skulle förordnas, att under benämning Fält-läkare, bestrida
de åligganden, som tillförene, enligt nådiga brefvet den 16 September 1817, tillhört Brigad-läkarne,
och deribland förnämligast: att tillhandagå General-befälhafvaren i distriktet
med upplysningar i fråga om åtgärder, som röra distriktets militära sjukvård; att öf-'
vervara regementenas generalmönstringar, samt att besigtiga medicinal- och instrumentalattiraljen
och deröfver afgifva rapport såväl till General-mönsterherren sorn till Sundhets-kollegiam;
samt Regements-läkaren vid Norrbottens Fält-jägare-korps Doktor Almqvist,
hvilken är tillförordnad Fält-läkare i 5:te militär-distriktet, i sådan egenskap bordt
öfvervara 1858 års general-mönstringar med Jemtlands Häst- och Fält-jägare-korpser
och dervid utöfva de i förstberörde nådiga bref föreskrifna åligganden, hvilka, utom vid
laga förfall, lika litet kunnat anförtros någon annan läkare, som han kunnat desamma
sig undandraga, anser Kollegium Revisorernes anmärkning i denna del böra förfalla.
— 310 —
Slutligen hafva, i afseende på Intendents-afdelningens räkenskaper, Revisorerne
fästat uppmärksamhet dervid att, i likhet med hvad förlidet års Revisorer jemväl anmärkt,
större summor från de under Afdelningen förvaltning ställda kassor blifvit utlånade mot endast
4i procents ränta, hvilken räntefot, enligt Revisorernes åsigt, borde kunna, höjas till fem
procent, utan att föranleda minskning i den för lånen befintliga säkerhet.
Ehuru den i enahanda syftning uti 1859 års Stats-revisions berättelse gjorda framställning,
så vidt af Stats-utskottets, under N:o 157, den 10 Augusti innevarande årafgifna
utlåtande öfver samma berättelse inhemtas kan, icke utgjort föremål för Rikets Ständers
pröfning, utan torde få hänföras bland sådane, som, enligt 18 § i nämnde utlåtande, Utskottet
funnit vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtande nöjaktigt förklarad,
har likväl Kollegium, som efter år 1857 icke utleumat fastighetslån för mindre ränta
än 5 procent, nu, då frågan om räntans höjande för de från Intendents-afdelningens kassor
och fonder mot 4.1 procents ränta utgifne fastighetslån af sednast församlade Revisorer
å nyo blifvit väckt, funnit sig böra vidtaga sådan till ändamålet ledande åtgärd, som
för kassornas och fondernes säkerhet och förkofran kan anses nödig och nyttig.
Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
J. P. LEFREN.
G. SANDELS. C. F. LAURÉN.
Stockholm den 13 December 1860.
Joli. Alfr. Gulin.
Rong! Rrig;s-ko!!egii
Aflönings-afdetoings
underdåniga utlåtande, angående Rikets
Ständers Revisorers anmärkningar
vid nämnde Afdelnings räkenskaper
för Sr 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
I anledning af Eders Kongl. Majrts nådiga remiss den 26 sistlidne Oktober, tecknad
å Rikets Ständers Revisorers underdåniga berättelse om verkställd granskning af
stats-verkets med flera fonders tillstånd, styrelse och förvaltning år 1858, får Eders Kongl.
— 311 —
Maj:ts och rikets Krigs-koliegii Aflöning s-afdelning, så vidt angår 2:dra anmärkningspunkten,
i underdånighet bifoga Chefs-embetets vid Ingeniör-korpsen afgifna förklaring^ i
fråga örn användandet af 1858 års anslag, stort 3,000 R:dr Hunt, till rese-under.stöd åt
Officerare vid nämnde Korps, samt, beträffande åter Revisorernes uti 11 § framställda erinran
derom, att det för ifrågavarande år uti riks-staten uppförda anslag af 175,000 R:dr,
till mathållning för manskapet vid garnisons-regementerne, blifvit öfverskrida med ett belopp
af 65,708 R:dr 6 öre, underdånigst upplysa, hvad som synes hafva undfallit Revisorernes
uppmärksamhet, att berörda anslag finnes i riks-staten upptaget såsom förslagsanslag,
hvilket alltså både kunnat och fått öfverskridas, äfvensom att samtlige utgifterna
ä detta anslag äro i Kollegii hufvudbok för året upptagne och verificerade.
Krigs-kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersäter,
J. P. LEFRÉN.
S. C. NISSER. A. W. TOTTIE.
Stockholm den 7 December 1860.
C. J. von Hofsten.
Clicfs-cmbetcts för ingcniör-korpsen
underdåniga
förklaring, i anledning
al' 1860 års Revisorers berättelse om
granskning af Kongl. Krigs-kollegii
A ilo ni u gs- a file 1 n ings räkenskaper för
är 1S5S.
Underdånigste Memorial.
Med anledning af Rikets Ständers Revisorers gjorda anmärkning vid granskningen
af 1858 års räkenskaper, att det till rese-understöd för Ingeniör-korpsens Officerare anvisade
årliga anslag af 3,000 R:dr Runt icke under revisions-året blifvit användt, får
Chefs-embetet underdånigst afgifva följande förklaring:
Bristen på Officerare för fyllandet af Ingeniör-korpsens tjenstebehof vållar i allmänhet
stora svårigheter att ordna tjenstgöringen under sommar-månaderna i och för då
pågående befästnings-arbeten och Sappör-kompaniets öfningar. Detta visade sig i synnerhet
år 1858, då icke mindre än 7 Officerare voro upptagne af studier vid högre Artilleri
-
— 312 —
läroverket å Marieberg, en anställd till tjenstgöring i General-staben och 2:ne kommenderade
sorn lärare, den ene vid nämnda läroverk, den andre vid Krigs-akademien.
Emellertid blef Kaptenen Friherre B. A. Leijonhufvud utsedd att komma i åtnjutande
af årets rese-understöd. Men enär hans tjenstgöring i egenskap af arbets-chef vid
de för Carlskrona reddförsvar samina år började befästnings-arbeten påkallade lians närvaro
der under sommaren, kunde han ej förr än efter arbetstidens slut på hösten företaga
sin utrikes vesa, hvilken lian, efter det Eders Kongl. Majit i nåder beviljat honom tjenstledighet
under ett års tid, räknad, från den 1 Oktober, anträdde den 2 November 1858.
Reseplanen omfattade Tyskland, Österrike, Italien och Frankrike, och, enligt den af Chefen
för Ingeniör-korpsen för Friherre Leijonhufvud utfärdade instruktion, borde han, bland
annat, inhemta kännedom om »hvad Österrike sednast gjort i befästnings v äg uti italien,
synnerligen hvad angår Yicenza, äfvensom om de befästningar, som möjligen nu göras i
närheten af Piemontesiska gränsen af mera passagére beskaffenhet», samt »då anledning
vore till den förmodan, att åtskilligt göres för Venedigs försvar mot ett angrepp från hafssjdan,
det likaledes vore af intresse att derom få kännedom,» o. s. v. Kriget emellan
Österrike och Sardinien, som under tiden utbrutit, lade likväl hinder i vägen för reseplanens
fullföljande, enär tillåtelse icke beviljades främmande Officerare att bese de Österrikiska
fästningarna hvarken i Italien eller Ungern. Friherre Leijonhufvud beslöt då, med
Chefens.begifvande, att från Wien återvända till Sverige.. Men enär han redan gjort en
ganska vidsträckt resa, och under denna inhemtat utförlig kännedom om de i Tyskland
pågående fästnings-byggnader äfvensom angående de Österrikiska militär-bildnings-anstalterna
samt Österrikiska arméens styrka och sammansättning enligt sednaste organisations-statuter,
hvarom berättelse jemte åtskilliga planritningar blefvo till Ingeniör-korpsens
arkiv aflemnade, så ansågs han vara berättigad att uppbära hela rese-understödet för
år 1858. Af sådant skäl, och då beloppet först den 2 Mars 1859 till Friherre Leijonhufvud
utbetaltes, så har detsamma icke kunnat upptagas förr än i samma års räkenskaper,
der således 1858 års rese-understöd blifvit redovisadt.
Kaptenen Friherre Leijonhufvud återkom i början af Maj månad 1859 till Carlskrona
och inträdde derstädes den 16 samma månad i tjenstgöring såsom Fortifikationsbefälhafvare.
ålen enär bemälde Friherre varit nödsakad att, af förekommande skäl, afbryta
sin resa, och således icke af denna kunnat hemta all den nytta, som varit påräknad,
blef Friherren tillför säkrad att, då tjensteförhållandena vid Korpsen sådant medgäfve,
och derest Eders Kongl. Maj:t nådigst beviljade-honom tjenstledighet, få ånyo företaga
en utrikes resa i vetenskapligt ändamål, samt att, till betäckande af resekostnaderna, i'å
tillgodonjuta ersättning af 1859 års anslag, enligt afgifvande räkning; och utfärdades för
honom ny instruktion för denna resa. Friherre Leijonhufvud har den 29 sistlidné Oktober
återkommit och återtagit Fortifikations-befälet i Carlskrona, men ännu icke inkommit
med sin reqvisition på rese-kostnadsersättning.
Chefs-embetet har ansett sig böra underdånigst omnämna detta förhållande af det skäl,
att 1859 ars rese-understöd mäste till redovisning upptagas uti 1860 års räkenskaper,
samt att svårligen kan undvikas, det redovisningen af detta anslag någon gång blir fördröjd
till ett påföljande år, fastän medlen blifvit under det löpande äret för ändamålet
disponerade.
Stockholm den 10 December 1860.
Under Chefens frånvaro:
C. STÅL,
Ofverste vid Ingeniör-korpsen.
K. E. Kindblad.
— 313 -
T. f. Kanslern för Krigsakademien,
med underdånigt utlåtande, angående
Rikets Ständers Revisorers berättelse
om verkställd granskning af Akademiens
räkenskaper för år 1858.
Underdånigste Memorial.
Genom nådig remiss anbefalld att afgifva underdånigt utlåtande, i anledning alf
Rikets Ständers Revisorers berättelse om verkställd granskning af Krigs-akademiens räkenskaper
för år 1858, får jag, med remiss-aktens återställande, endast i underdånighet
åberopa hvad Guvernörs-einbetet uti närlagde infordrade utlåtande i ämnet underdånigst
anfort. Stockholm den 27 December 1860.
Efter nådigste förordnande:
CAHL AKRELL.
A. Becker.
Giivcnitirs-embetcts vid
Kongl. Krigs-nkademicn
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers berättelse
om granskningen af Akademiens räkenskaper
för är 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss, tecknad å transsumt
af Rikets Ständers Revisorers den 15 sistlidne Oktober afgifna underdåniga berättelse
om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under året 1858, får Guvernörs-embetet härmedelst
afgifva underdånigt utlåtande, i afseende på de vid granskningen af Krigs-akademiens
räkenskaper framställda anmärkningar.
§ 2.
Revisorerne hafva anmärkt, att 6 stycken kalendrar blifvit upphandlade, deraf 2 i
dyrare band än de öfrige.
40
— 314 —
De 2 med skinnband försedda exemplaren hafva blifvit lemnade till läroverkets
Kansler och Guvernör och de öfriga kalendrarne, hvilkas antal den sednare tiden blifvit
förminskadt från 6 till 4, blifvit tilldelade Kanslers-sekreteraren, Guvernörens kansli, Majoren
och Akademiens i staden varande Kammar-kontor, eller ett exemplar till hvardera
af de embetsman och expeditioner, genom hvilka Akademiens angelägenheter och brefvexling
med publika verk samt kadetters föräldrar och målsmän besörjas. Någon ytterligare
minskning i detta sednare antal kan icke utan olägenhet äga rum; men då Revisorerne
ansett kostnaden för de uppköpta kalendrarne vara förtjent af Rikets Ständers
uppmärksamhet, skola de för Kansleren och Guvernören behöliiga exemplaren icke hädanefter
af Akademiens medel betalas. Härigenom kommer alltså icke blott utgiften för 2
stycken kalendrar, utan äfven kostnaden för deras inbindning att för stats-verket besparas.
§ 3.
Sedan beloppet af de Flottans manskap tillkommande tobakspenningar 1858 blifvit
genom utfärdad stat förhöjdt, hafva genom förbiseende såväl af Akademiens Väbel,
vid reqvisitionens uppsättande, som af t. f. Qvartermästaren, hvilken derå meddelat utbetalnings-order,
tobakspenningarne för den vid Carlberg tjenstgörande båtsmans-korporalen
blifvit, på sätt Revisorerne anmärkt, med 6 öre om dagen för högt beräknade under
92 dagar. Guvernörs-embetet har med anledning häraf fogat anstalt, att för mycket utgifne
5 R:dr 52 öre R:mt skola, under titel: anmärkning smedel, i 1860 års räkenskaper
blifva återdebiterade.
§ 4.
Jemte tillkännagifvande, att, »då Rikets Ständer vid sednaste riksdag beviljade
den för Kamereraren vid Krigs-akademien föreslagna arfvodestillökning från 960 R:dr 18 j
öre till 1,500 R:dr, fästades dervid det förbehåll, att, om befattningens innehafvare »ägde
annan tjenst å stat med lön, han endast finge åtnjuta det förra, arfvodet med en till
1,000 R:dr jemnad summa», hafva Revisorerne funnit sig böra erinra, att, sedan innehafvaren
af nämnde tjenst, Krigs-rådet m. m. C. D. Forsberg, den 4 Maj 1858 från Krigsvåds-embetet
erhållit nådigt afsked med pension å allmänna indragnings-staten, han fått
i sin egenskap af Kamererare uppbära det högre arfvodes-beloppet, 1,500 R:dr. »Det
»synes likväl Revisorerne, som hade med ofvanbeskrifne förbehåll Rikets Ständer afsett
»att, så länge Kamereraren vid Krigs-akademien, i följd af annan tjenstebefattning, uppskar
anslag af allmänna medel, vare sig såsom’ lön å stat eller såsom pension å allmänna
»indragnings-staten, ofvannämnde arfvodes-tillökning icke bordt ifrågakomma.»
Med anledning af denna anmärkning, får Guvernörs-embetet i underdånighet erinra,
att då den pension, till belopp 1,000 R:dr mindre än lönen, sorn, vid afskedstagandet
från Krigs-råds-embetet, blifvit af Eders Kongl. Maj:t Krigs-rådet Forsberg författningsenligt
tillerkänd, icke kan eller får förblandas med den af honom frånträdda och hans
efterträdare tillfallna lönen, bemälte Krigs-råd, efter erhållet afsked från nyssnämnde befattning,
alltså varit, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers tydliga och oförtydbara
beslut, fullt berättigad att, såsom icke mera ägande »annan tjenst å stat med lön», vid
Krigs-akademien uppbära den under sådant vilkor förhöjda Kamererare-lönen. Guvernörsembetet
föreställer sig, på grund häraf, att Eders Kongl. Majit och Rikets Ständer, vid
bedömandet af den tolkning, som Revisorerne här tillåtit sig af Rikets Ständers beslut,
— 315 —
skola finna densamma vara emot detta besluts klara ordalydelse stridande, och att Guvcrnörs-embetet
alltså varit både berättigadt och förpligtadt att, från och med den 1 Juni
1858, det för Kamererare-tjensten i stat hestådda högre afiöningsbeloppet låta utbetala.
Guvernörs-embetet framhärdar med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåte,
M. THULSTRUP.
Carlbergs Slott den 24 December 1860.
C. J. E. Wennberg.
Direktionens (ifver Allmänna
Garnisoiis-sjnklsusct
underdåniga utlåtande öfver 1860 års
Revisorers anmärkningar vid sjukhusets
räkenskap för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Sedan, i anledning af Rikets Ständers Revisorers underdåniga berättelse om verkställd
granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1858, Eders Kongl. Majit, genom nådig remiss
den 26 nästlidne Oktober, i nåder anbefallt Direktionen öfver Allmänna Garnisons-sjukhuset
att afgifva underdånigt utlåtande, rörande tvänne i sjukhusets hufvudbok för åren
1828 och 1829 balanserade sjukvårds-fordringar, den ena hos Sergeanten vid Uplands regemente
Hellström, å 24 R:dr, och den andra hos Under-löjtnanten vid Götha Artilleriregemente
Akerman, å 32 R:dr 25 öre, allt Riksmynt, så får, till åtlydnad af Eders Kongl.
Maj:ts nådiga befajlning, Direktionen i underdånighet anmäla, att sjukhusets fordran hos
Under-löjtnanten Akerman, hvilken, efter flera års bortovaro i utlandet, numera till fäderneslandet
återkommit, blifvit innevarande år till Direktionen inbetald;' samt, att, beträffande
den balanserade sjukvårds-fordran hos Sergeanten Hellström, räkning derå, straxt
efter Hellströms tillfrisknande, blifvit tillsänd Chefs-embetet vid Uplands regemente, sorn
uti svar meddelade, att Chefs-embetet icke kunde något åtgöra för räkningens godtgörande,
enär Hellström, redan innan räkningen kom Chefs-embetet tillhanda, erhållit afsked
från regementet; hvarefter detta fordringsanspråk icke synes hafva blifvit fullfoljdt i
anseende dertill, att Hellströms vistelseort varit okänd, hvadan Direktionen, för hvilken
det är obekant såväl huyuyida förre-Sergeanten Hellström ännu lefver som, i detta fall,
- 316 —
hvarest han för närvarande sig uppehåller, efter så lång tids förlopp saknat stöd af gällande
författningar att om fordringsbeloppets indrifvande gå i författning, och alltså underdånigst
hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder tillåta beloppets afskrifning i
räkenskaperne.
Det remitterade transsumtet af Rikets Ständers Revisorers berättelse varder i underdånighet
bifogadt.
Direktionen framhärdar med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
S. W. NAUCKHOFF.
J. A. KANTZOU. F. DORCHIMONT.
F. O. STURNEGK. P. O. LILJEVALCH. A. W. TOTTIE.
Stockholm den 12 December 1860.
Aug. Grandinson.
Chefs-embetets för Telegrafverket
underdåniga
utlåtande, i anledning af
hvad Rikets Ständers Revisorer anfört
vid granskning af Elektriska Telegrafverkets
räkenskaper för år 1858,
Underdånigste Memorial.
Sedan Rikets Ständers sednast församlade Revisorer afgifvit underdånig berättelse
om den af dem verkställda granskning af stats-verkets och andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, samt dervid, beträffande
Elektriska Telegraf-verket, dels ansett att, enär de flesta städer, uti hvilka telegraf-stationer
finnas inrättade, dertill kostnadsfritt upplåtit lokal, jemväl de öfriga, hvarest för
närvarande hyror till större eller mindre belopp måste för dylikt ändamål erläggas, borde
genom öfverenskommelse eller på annan väg likaledes tillförbindas upplåtandet af
kostnadsfria lokaler för stationerna, dels ock, i anledning af det mindre gynnsamma förhållandet
emellan Telegrafverkets inkomster och utgifter under ofvannämnda år, funnit
— 317 -
sig böra fästa uppmärksamheten på angelägenheten af besparing i de dryga förvaltningskostnaderna
förVerket, hvilken synts Revisorerne kunna vinnas genom minskning i tjenstemanna-personalen,
genom användande af de förbättrade metlioder för telegraf-stolpars
konservering, som af sednare tiders uppfinningar erbjudas, och i öfrigt genom de administrativa
och ekonomiska reformer, som alltid stå en omtänksam förvaltning till buds;
så har, med öfverlemnande af ett transsumt i denna del af Revisorernes berättelse, Eders
Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 26 nästlidne Oktober, anbefallt Telegraf-styrelsen
att med underdånigt utlåtande i ämnet till Eders Kongl. Maj:t inkomma.
De städer, förutom Götheborg och Stockholm, uti hvilka lokaler för dervarande
telegrafs-tationer på Telegraf-verkets bekostnad förhyras, äro följande:
Årligt hyresbelopp.
Upsala  ...
B:mt 400: —
Orebro, utöfver det af Köping-Hults jernvägs-bolag för samma ändamål
årligen lemnade bidrag, 200 R:dr  b 275: —
Mariestad
» 150: —
Wenersborg (gränsestation)  > 400: —
Halmstad
» 300: —
Helsingborg (gränsestation)
» 500: —
Malmö, der stations-lokalen är förhyrd i Statens egen jernvägs-sta
tionsbyggnad,
» 300: —
Lund
» 300: - •
Södertelje
» 175: —
Orsaken dertill att kostnadsfritt upplåtande af lokal för telegraf-stationerna i
nämnda städer hittills icke blifvit ifrågasatt, är att söka i den omständigheten, att dessa
äldre stationer blifvit inrättade uppå Eders Kongl. Maj:ts i första hand gifna nådiga befallning
och sålunda utan ansökning härom af städerna sjelfva. Först efter anläggningen
af Vestra och Ostra telegraf-linierna med derå i början inrättade stationer, fann
Eders Kongl. Maj:t för godt att, vid hvarje ifrågasatt ytterligare utvidgning af telegrafnätet
eller inrättande af någon ny station på de äldre linierna, såsom vilkor för bifall
till ansökningen härom, i nåder föreskrifva kostnadsfritt upplåtande af stations-lokalerna.
För att likväl, i anledning af Revisorernes uti förevarande ^afseende nu gjorda anmälan,
så vidt möjligt är, söka vinna det af dem åsyftade ändamål, har Telegrafstyrelsen,
medelst skrivelser af denna dag, anmodat Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
att låta höra innevånarne uti här ofvan uppräknade städer, huruvida
de kunna finnas villiga att antingen sjelfva kostnadsfritt för Telegrafverket upplåta och
underhålla lämpliga telegraf lokaler, eller ock med hela beloppet eller till en del ersätta
Telegrafverket kostnaden för ifrågavarande ändamål.
Hvad derefter särskildt vidkommer telegrafstationerna i Götheborg och Stockholm,
så voro väl i början lokaler för dem kostnadsfritt tillgängliga, nemligen i Götheborg
uti stadens nya börsbyggnad och i Stockholm uti det Kronans hus, som då innehades
af f. d. Bergs-kollegium; men i den inån korrespondensen ökades och flera linier
måste å dessa stationer förenas, blefvo dessa, redan i och för sig trånga och otillfredsställande,
lokaler alldeles omöjliga att begagna, hvadan å båda ställena andra rymligare
och för ändamålet mera passande måste mot hyra anskaffas. Den årliga hyreskostnaden
för den nuvarande stations-lokalen i Götheborg utgår med 750 R:dr Runt och för
318 —
den i Stockholm, hvilken blifvit i sammanhang med Telegraf-styrelsens egen och dess
underlydande kontors lokaler förhyrd, med omkring 1,500 Ridr samma mynt.
Då emellertid till Telegraf-styrelsens kännedom kommit, att en särdeles lämplig
lokal för Götheborgs station skulle kunna kostnadsfritt beredas i den del af f. d. Ostindiskä
kompaniets hus derstädes, som tillhör Kronan, så ingick till Eders “Kongl. Majit
Telegraf-styrelsen redan den 28 Augusti detta år med underdånig framställning härom,
hvilken ännu lärer vara på Eders Kongl Majits nådiga pröfning beroende.
För den händelse åter, att Eders Kongl. Majit skulle i nåder pröfva skäligt att
Stockholms stad tillförbindes antingen helt och hållet eller till en del ersätta kostnaden
för härvarande stations-lokal, får Telegraf-styrelsen, jemte upplysning att samma lokal
enligt behörigen intecknadt kontrakt blifvit förhyrd på tio års tid, räknad från och med
den 1, Oktober 1857, underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Majit täcktes anbefalla
Sitt Ofverståthållare-embete att till stadens Magistrat och Borgerskapets äldste göra
den framställning i förevarande afseende, som kan finnas nödig.
Hvad slutligen vidkommer den af Rikets Ständers Revisorer i senare punkten
gjorda anmälan om angelägenheten af besparing i Elektriska Telegraf-verkets förvaltningskostnader,
på det att ett bättre förhållande emellan dess inkomster och utgifter än
hvad år 1858 ägde rfim framdeles måtte uppkomma, så har Eders Kongl. Majit, dels i
allmänhet genom Sitt till Telegrafstyrelsen den 4 Juni 1859 aflåtna nådiga bref, dels
särskildt, i afse nde på tjenstemanna-personalens minskning, vid utfärdandet den 17 Februari
detta år af nu gällande aflöningsstat för Verket, täckts redan förut åt denna fråga
egna nådig uppmärksamhet, hvadan det torde tillåtas Telegrafstyrelsen att i afseende
Härpå nu endast åberopa sitt, till åtlydnad af förstnämnda nådiga bref, den 15 nästlidne
Oktober i samma ämne afgifna underdåniga utlåtande.
Den remmitterade handlingen varder liärhos i underdånighet återställd. Stockholm
dön 10 December 1860.
CARL AKRELL.
Herman Uddenberg.
Kongl. Förvaltningens af
Sjö-ärenciena
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers berättelse
om granskning af Femte lmfvudtiteln3
räkenskaper för år 1858.
Sto rmäktigste,AllernådigsteKon ung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majlis nådiga befallning i remiss den
26 'sistiidné Oktober å ett utdrag af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers af
-
gifna berättelse, om verkställd granskning af stats-verkets samt andra, af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning år 1858, har, i anledning af hvad berörde
utdrag innehåller och sedan deröfver infordrade, till Eders Kongl. Majit ställde, underdåniga
yttranden från befälhafvande Amiralen vid Carlskrona samt Befälhafvaren vid
härvarande Station af Flottan hit inkommit, Förvaltningen af Sjö-ärendena nu, med öfverlemnande
af samma yttranden samt återställande af remisshandlingen, skolat för egen
del underdånigt utlåtande afgifva.
Rikets Ständers Revisorer hafva, i afseende på Flottans räkenskaper, anmärkt,
att det bokföringssätt, som vid redovisningen för anslagen till Flottans materiel tillämpades,
icke vore fullt tillfredsställande, enär räkenskaperne endast visade, huru nämnde anslag
dels blifvit använde till uppköp af materialier m. m., som ingått uti förrådet i en
gemensam massa, och dels utgått i utbetalningar för dagsverken, men ingen möjlighet
funnes att vidare spåra dem uti specifikationer för hvarje verkställdt arbete; att, då redovisningen
för anslagen till Flottans underhåll och nybyggnad icke omfattade någon fördelning
eller kostnadsberäkning öfver utgifterna för dagsverken och åtgångna materialier,
som underhållet för hvarje särskildt fartyg erfordrat, och icke heller redogjorde för de nybyggnader,
hvartill nybyggnads-anslagen blifvit använde, samma redovisningssätt, som således
icke hindrade, att ju icke anslagen till Flottans nybyggnad blefvo använda till Flottans
underhåll eller tvärtom, vore ofullständigt och föga upplysande; hvarjemte, i sammanhang
härmed, Revisorerne yttrat den åsigt, att hvarje fartyg borde hafva sitt särskilda
konto, upptagande dels kostnaden för fartygets såväl byggnad som underhåll, medelst
en noggrann specifikation öfver de för detsamma under året utgifne belopp för dagsverken,
dels uppgift å qvantiteten af förbrukade materialier, upptagne i värde efter medelpris,
äfvensom den slutliga utgiftssumman borde balanseras från det ena till det andra
året, men sådan balans icke inflyta i Stationernas redogörelser för året i annan mån, än
att deri intogos endast utgifterna för hvarje fartyg under samma år; och hafva Revisorerne,
under yrkande af nödvändigheten, att ett härefter lämpadt nytt bokföringssätt blefve
vid Flottan infördt, ansett, att ett fullständigt förslag härtill borde af vederbörande myndigheter
kunna hinna utarbetas tilldess Rikets Ständer härnäst sammanträdde.
Hvad angår dessa framställningar, så och med åberopande af livad befälhafvande
Amiralen i dess underdåniga yttrande förmält, dels till ådagaläggande, att nybyggnadsanslagen
särskildt redovisas, och dels derom, att det af Revisorerne förordade detaljerade
redovisningssätt varit tillförene begagnadt, men, i följd af det år 1836 i nåder fastställda
reglementet för Styrelsen och ekonomien vid Flottans Stationer, förändrats till det nuvarande,
hvarmed afsetts förenkling och åstadkommits en högst betydlig minskning af civila
tjenstemanna-personalen vid Flottan, får Förvaltningen i öfrigt underdånigst anföra, att
Förvaltningen visserligen anser, att till redovisningens fullständighet hörer, att derigenom
ådagalägges hvad kostnaden för hvarje arbete, vare sig för nybyggnad eller underhåll, utgjort,
men tillika är af den tanka, att ett dylikt redovisningssätt ej bör utöfver vissa
gränser, med hänseende till arbetets beskaffenhet och ändamål, tillämpas, emedan i annat
fall redogörelserna skulle få ett alltför stort och onödigt omfång, hvilket blefve'händelsen
0111 till exempel för hvarje roddfartyg eller mindre ångbåt fördes ett särskildt konto, eller
kostnaden för ett fartygs underhåll, då det läge vid brobänken för förtöjning, luftvexling
med mera dylikt, detsamma påfördes.
Yidtoges en sådan förändring af redovisningssättet, att värdet af de till ett, arbete
verkligen använda materialier biefve anslaget till detsamma påfördt, — hvilket visserligen
vöre riktigare än att, såsom nu, utom i särskilda fall, äger rum, kostnaden för de, en
-
— 320 —
ligt för ett visst arbete ingångna reqvisitioner, anskaffade och till allmänna förrådet aflemnade
effekterna, utan afseende på om dessa blifva för arbetet använda eller icke, påföres
anslaget, — så borde ej heller i allmänhet någon anskaffning verkställas endast för ett
visst arbete, i följd hvaraf anskaffningarne för behofven kunde få en enklare form. Af
en sådan förändring synes jemväl böra blifva en följd, att alla verifikationer, beträffande
verkställda upphandlingar, måste ingå uti och biläggas en allmän upphandlings-räkenskap,
och icke, såsom nu sker, bifogas redovisningen öfver det anslag, för hvilket upphandlingen
ägt rum, hvaremot vid redovisning af sådant anslag kostnaden för använda materialier
till det arbete, detsamma afsåge, skulle beräknas efter de medelpris, hvartill upphandlingarne
kunnat verkställas.
I likhet med befälhafvande Amiralen anser Förvaltningen, att ett redovisningssätt,
bygdt på de af Revisorerne ifrågasatta grunder, konnne att medföra betydlig tillökning i
göromålen vid Flottans Stationer, i anseende till den ökade extrahering ur förde journaler,
som ett dylikt redovisningssätt konnne att föranleda; dock torde, enligt Förvaltningens
tanka, arbetet i berörde hänseende kunna i någon mån underlättas genom begagnande, så
vidt möjligt är, af tryckta formulär och blanketter. För alla i sednare åren verkställda
större arbeten, som antingen helt och hållet eller till väsendtlig del utförts för särskildt
anvisade anslag, hafva ock särskilda journaler blifvit förda, hvilka upptagit såväl åtgångne
materialier som för ändamålet använde dagsverken, och således' innefatta uppgifter för
det speciellare redovisningssätt, Revisorerne synas åsyfta, ehuru dessa uppgifter, i följd af
det nu stadgade redovisningssättet, ej blifvit till fullo så begagnade, som Revisorerne antydt.
För den händelse, Eders Kongl. Maj:t skulle finna för godt i nåder förordna, att
förslag till nytt reglemente för redovisningen vid Flottans Stationer skall utarbetas, torde,
på sätt Revisorerne hemställt, ifrågavarande arbete uppdragas åt en särskild komité af
sakkunnige personer; och borde dessa äga att vid nämnde Stationer direkte förskaffa sig
alla de upplysningar, som för ändamålets vinnande kunde erfordras.
Det af Revisorerne tillstyrkta sammanförandet af Flottans nu i tvänne skiljda delar
utgående materiel-anslag, så att de, likasom före 1850 års riksdag var förhållandet,
komme att utgå under en gemensam titel: »Till underhåll och nybyggnad», skulle utan
tvifvel leda till förenkling och synes böra äga rum i sammanhang med ofvan omförmälda
förändring af redovisnings-methoden.
Hvad beträffar de inventeringar, som Revisorerne ansett böra hvart 6:te år eller
oftare verkställas i material-förrådet vid Carlskrona Station, men hvilka befälhafvande Amiralen
trott med samma skäl äfven böra utsträckas till andra förråd, får Förvaltningen i
underdånighet yttra den åsigt, att sådana inventeringar af Stationernas förråd ej borde
ske oftare än hvart 9:de eller 10:de år, så att dylika åtgärder, i och hvarför särskilda
medel till kostnadernas bestridande alltid behöfde anvisas, ej måtte medföra alltför stora
sådane, men det afsedda ändamålet, eller Kronans säkerhet, ändock vinnas; anseende likväl
Förvaltningen någon allmän inventering af fartygens inventarie-förråd öfverflödig, då
inventering för hvarje särskildt fartyg äger rum vid dess ut- och afrustning.
På grund af hvad befälhafvande Amiralen anmält och upplyst i afseende på den
af Revisorerne väckta fråga, om rätta tillämpningen af nådiga reglementet den 11 Augusti
1812 för uppbördsman och redogörare vid alla Kronans magasiner, anser Förvaltningen
samma fråga, såsom, efter underdåniga besvär, för närvarande beroende på Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, icke böra föranleda till något underdånigt yttrande af
— 321 —
Förvaltningen. Vidkommande åter den omarbetning af samma nådiga reglemente, hvilken
Revisorerne ansett erforderlig, så synes visserligen den ovisshet om rätta tillämpningen
deraf, som i omförmälda hänseende sig yppat, antyda behöfligheten^ af dess omarbetning
åtminstone i vissa delar, men da detta reglemente rörer ej allenast h lottans uppbördsman,
utan sådane i allmänhet och följaktligen har en ganska vidsträckt omfattning, hemställer
Förvaltningen, huruvida icke jemväl öfrige embetsmyndigheter, sorn äga att tillämpa
högstberörde nådiga reglemente, måtte, rörande den ifrågasatta omarbetningen af detsamma,
få sig i underdånighet yttra.
Slutligen och med anledning af Revisorernes förklarande, att, då de icke medhunnit
att granska de författningar, som bestämma beloppet af stående lagren i proviantförrådet
vid Flottans Station i Carlskrona, Revisorerne icke heller kunnat yttra sig öfver
behöfligheten numera af de stora cjvantiteter, som i detta förråd borde finnas upplagde,
utan endast ansågo sig böra fästa blifvande Revisorers uppmärksamhet på detta vigtiga
ämne, får Förvaltningen underdånigst åberopa Eders Kongl. Maj:ts _ nådiga bref den 17
Januari innevarande år, hvilket, efter ett af Förvaltningen i underdånighet afgifvet förslag,
hvari all den reduktion af proviant-artiklarnes qvantiteter, som omständigheterna ansetts
kunna medgifva, blifvit iakttagen, bestämmer storleken af nämnde lager.
Förvaltningen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
C. S. ANNERSTEDT.
C. B. LILLIEHÖÖK. J. B. KLEMAN.
P. O. BÄCKSTRÖM,
Referent.
Stockholm den 27 December 1860.
C. E. Bolm.
- 322 —
Befälhafvande Amiralens I
Carlskrona
underdåniga utlåtande, i anledning af
1860 års Revisorers anmärkningar vid
Flottans räkenskaper.
Underdånigst Utlåtande.
I följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 26 sistfidne Oktober uppå Rikets
Ständers sednast församlade' Revisorers berättelse, angående verkställd granskning
af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning år 1858, och dervid framställde anmärkningar vid Flottans räkenskaper, får
jag i underdånighet afgifva utlåtande.
Vid § 2.
1,evisorerne hafva ej funnit bokföringssättet vid Flottan fullt tillfredsställande,
emedan det ej lemnar alla de upplysningar, som det kunde och borde erbjuda. Anledningen
härtill måste sökas uti det långt för detta gjorda yrkandet, om minskning i de
civile tjenstemännens antal, och då just sådane upplysningar om hvarje arbetes beräknade
kostnad, som nu af Rikets Ständers Revisorer ifrågasattes, ansågos obehöfligc vid
1837 års reglering och derföre de tjenstemän, som för sådane beräkningars verkställande
fannos anställde, indrogos, blef ock bokföringssättet genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga
reglemente för tjenstgöringen och ekonomien vid Flottans Stationer uti denna del väsendtligen
förändradt. Likväl har kostnaden för alla nybyggnader, dertill särskilte anslag varit
bestådde, alltid blifvit beräknad och uppgifven. Att deremot, äfven för den mängd
af större och mindre underhållsarbeten, som förekomma, hålla serskilda journaler och
visa deras kostnader, skulle ovillkorligen medföra en tillökning i den tjenstepersonal, som
numera är inskränkt till det nödvändigast minsta antal för de efter nuvarande reglemente
förekommande arbeten. Då civil-personalen vid Flottans Stations i Carlskrona
alla Kanslier, Krigs-rätt, Kontor och Förråder uppgick till ett antal af 65 personer,
nedsattes detta år 1837 till 54. Ar 1858 inskränktes ytterligare denna personal till 43,
men om dertill läggas 4 arfvoden, hvilka såsom skrifvarhjelp komma att utdelas åt 4
antagne personer, till 47. Detta ådagalägger endast huru mycket man sökt genom förråders
och tjenstebefattningars sammanslående och arbetets förenklande kunna inskränka
personalen till det högst nödvändiga antal. Jag har härigenom icke velat motsäga Revisorernes
åsigt derom, att hvarje fartygs kostnad borde vara känd och likaså det årliga
underhållet, men då Rikets Ständers Herrar Revisorer yttra, att det af dem förordade
bokföringssätt icke innebär sådan vidlyftighet, a tt deraf föranledde göromål ej skulle
kunna medhinnas, är detta endast så till vida riktigt, att om personalen är relativ emot
det ökade arbetet, så kan det sednare äfven medhinnas. Efter Ofver-kommissariens och
Kontors-förmännens hörande, hafva de samfälft erkänt riktigheten af en sådan förändring
i reglementet, som Revisorerne yrkat, men ock förklarat, att det arbete, som förorsakades
genom extrahering af en ökad mängd af arbets- och dagsverks-jcurnaler, och
— 323 —
uträkningar af materielens och tillverkningarnes kostnad äfvensom dagsverks-kostnaden
vid alla arbeten, icke kunde åstadkommas med mindre än att i Sjömilitie-kontoret anställdes
en ny tjensteman och i Varfs-kontoret en, samt hos Material-torvaltaren, som härigenom
äfvenledes finge ett ganska betydligen ökadt arbete, en, eller tillsammans tre biträdare
utöfver nuvarande civil-personal.
En omarbetning af Flottans nuvarande reglemente för tjenstgöringen vid Stationerne
har länge varit af behofvet påkallad, helst en mängd föreskrifter i samma reglemente
dels blifvit förändrade, dels utgått, dels fordra en omredigering, om Rikets Ständers
Revisorers yrkande om nytt redovisningssätt skall vinna nådigt afseende.
Rikets Ständers Revisorer förmena, att icke någon redogörelse för de nybyggnader,
hvartill nybyggnads-anslagen blifvit använde, finnes, hvarföre nuvarande redovisningssätt
icke hindrar att ju icke anslagen till Flottars nybyggnad användas till Flottans
underhåll och tvärtom. Detta måste likväl vara grundadt på något missförstånd
om rätta förhållandet, ty när anslag är lemnadt till nybyggnad, uppköpas nödige rnaterialier
dertill, hvilka upphandlingar, såsom Herrar Revisorer jemväl omförmält, afföras
på nybyggnads-titeln, och om, såsom äfven för alla större nybyggnader varit förhållandet,
"särskild liqvid för ett nybyggnads-arbete är anbefalld, upprättas en sådan vid arbetets
slut, och ingår till Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena. Hvad dervid kan anmärkas
är deremot, att alla dagsverken af timmermän och handtverkare med deras underbefäl,
som hafva sin aflöning på särskild stat, icke äro beräknade eller lagde på arbetet,
hvilket dock, för att beräkna arbetets sanna kostnad, borde äga rum.
Hvad Herrar Revisorer uppgifvit sig känna om bokföringssättet inom Europas
största Mariner, der antalet fartyg är mångdubbelt större än det Svenska Marinen sannolikt
kommer att uppnå, är en kännedom, som utan tvifvel vid blifvande omarbetning
af reglementets föreskrifter och bokförings-method kan blifva till mycket gagn; dock lärer
utan tvifvel den personal, sorn användes, vara lämpad efter det arbete, som förrättas;
och synes, att domina åtminstone af Franska Marinens rullor, den civila tjenstemannapersonalen
der vara, i förhållande till Flottans storlek, vida mer omfattande och mångtalig
än hos oss. Huruvida en påkallad förändring må komma att äga rum, torde bero
på Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut,
Vid § 3.
Hvad beträffar den af Herrar Revisorer yrkade förändring med anslagen till Flottans
nybyggnad och underhall, sa att dessa, i stället för det sedan 1850 ars riksdag skiljda
anslaget till »nybyggnad» och »underhåll», hädanefter åter måtte sammanslås, tyckes detta
hafva” skäl för sig, emedan Eders Kongl. Majit derigenom bättm^bllfvörH^ tilMälle att
fördela medlen till de arbeten, hvartill de lämpligast och i''fränist^röihhlter^böfa' användas.
Vid § 4.
Revisorerne hemställa, att inventering af material-förrådet måtte äga rum hädanefter
omkring hvart 6:te år. Material-förrådet är visserligen det största vid Flottans
härvarande Station, men dock finnas ännu andra dyrbara förråder, såsom artilleri- och
ammunitions-förrådet, skeppsinventarie-förrådet samt beklädnads-förrådet och pföviant
i
JmnM *4 "''V '’
1 " * * J abjäbnxm
324 —
magasinen, hvilka, i händelse någon egentlig fördel med inventeringar är att vinna, jemväl
borde inventeras. 269 § i nådiga reglementet för styrelsen och ekonomien innehåller:
»För att för Kongl. Maj:t och Kronan i möjligaste måtto förekomma de utgifter och
förluster af dagsverken, sorn äro en följd af hufvud-uppbördernes inventering, böra förvaltarne,
så länge som ske kan, vid sina befattningar bibehållas, utan att derifrån genom
transporter och byten förflyttas.» Denna reglements-föreskrift synes tydligen afse
inskränkning af för Staten kostsamma inventeringar, men om Rikets Ständer anse sådane
af nöden, och dertill vilja anslå behöfliga medel, så, ehuru det är svårt att inse
deras egentliga behöflighet, der ej misstanke om försnillning kan göra dem till en nöd
vändighet,
kan jag, för min del, ej hafva något emot slika inventeringars anbefallande och
anställande.
Vid § 6.
En likartad framställning om rätta tillämpningen af föreskrifterna uti^ nådiga reglementet
den 2 Augusti 1812, om uppbördsmäns och redogörares vid alla Kronans magasiner
rättighet till afskrifnings-procenter, som den, hvilken Rikets Ständers Revisorer
f denna § anfört, har nyligen med afseende på härvarande proviant-magasin förekommit
uti en 'anmärkning från Kongl. Kammar-rättens Revisions-kontor; och har samina anmärkning,
efter inhemtande af vederbörandes förklaringar, blifvit af Eders Kongl. Maj:ts
Kammar-rätt ogillad, deröfver underdåniga besvär blifvit af anmärknings-författaren iugifne
till Eders Kongl. Maj:t, och äro nu beroende på Eders Kongl. Maj:ts nådiga afgörande.
Vid sådant förhål iande torde något vidare yttrande i denna del icke vara er
forderligt.
Carlskrona, befälhafvande Amiralens Kansli, den 6 December 1860.
S. fl. v. KRUSENSTIERNA.
O. Trägårdh.
Befälhafvarens vid Stockholms
Station
underdåniga utlåtande, i anledning af
1860 års Revisorers anmärkningar vid
Flottans räkenskaper för år 1858.
Underdånigt Utlåtande.
Till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss å transsumt, hvad
Kongl. Flottan rörer, af Rikets Ständers Revisorers underdåniga berättelse, angående
verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning år 1858, samt Förvaltningens af Sjö-ärendena^ derpå
grundade föreskrift i särskild kommunikations-resolution, får jag härmed i underdånighet
afgifva utlåtande.
— 325 —
Enligt 2 § i nämnde transsumt, hafva Revisorerne ansett det bokföringssätt, som
tillämpas vid redovisningen för anslagen till Flottans materiel, icke vara fullt tillfredsställande
samt räkenskaperna vid företagen granskning icke lemna de upplysningar, som
desamma kunde och borde erbjuda; och hafva Bevisorerne derjemte yttrat den åsigt, att
hvarje fartyg bör hafva sitt särskilda konto, upptagande dels kostnaden för fartygets såväl
nybyggnad som underhåll, medelst en noggrann specifikation öfver de för detsamma
under årets lopp utgifne belopp för dagsverken, dels uppgift å qvantiteten af förbrukade
materialier, upptagna i värde efter medelpris.
Om det, å ena sidan, icke kan bestridas, att det nuvarande bokföringssättet, hvad
redovisningen för anslagen till Flottans materiel beträffar, icke är fullt tillfredsställande,
utan synes böra undergå förändring, till båtnad för redovisningens åskådlighet, så måste
det, å andra sidan, medgifvas, att det ingalunda är någon lätt uppgift att uppställa
en räkenskap af denna omfattning så, att densamma, äfven vid en till någon viss period
eller del inskränkt granskning, erbjuder alla önskvärda upplysningar.
Den af Revisorerne förordade utväg att för hvarje fartyg hafva särskildt konto,
hvari, på sätt Revisorerne föreslagit, alla för detsamma förekommande kostnader specifikt
upptagas, skulle visserligen medföra den fördel, att fartygets såväl totalkostnad
som årliga underhållskostnad när som helst kunde, hvad nu icke är förhållandet, någorlunda
lätt utrönas; men om ett sådant bokföringssätt skulle gälla äfven för de mindre
fartygen, såsom kanonslupar och jollar, m. fl., så skulle en sådan generel tillämpning
af den förordade methoden, enligt min tanka, likasom befälhafvande Amiralens, i motsats
mot Revisorernes, leda till sådan vidlyftighet i räkenskapen, att denna omöjligen kunde
af nu befintlig personal medhinnas, utan skulle deruti ovilkorligen erfordras tillökning, som,
hvad denna Station beträffar, jag svårligen nu kan beräkna. Sådant skulle emellertid
hufvudsakligen komma att bero af den tillämpning eller utsträckning, Revisorernes föreslagna
åtgärd kunde pröfvas böra erhålla.
Revisorernes i 3 § gjorda hemställan om de nu skiljda anslagens till Flottans «nybyggnad»
och »underhåll» sammanförande under en titel: »till underhåll och nybyggnad»
anser jag vara välgrundad, då Styrelsen derigenom lemnades friare händer att anvisa
medlen till arbeten, som pröfvades vara angelägnast att vidtaga. Stockholm den 17 December
1860.
JOH. LILLIEHÖÖK.
C. A. Sundin.
— 326 —
Sttiteri-Öfverstyiclscns
iiiifierdä/mga förklaring, angående, en
af Rikets S-tänders Revisorer gjord anmärkning
vid Ottenby Stuteri-inrättnings
räkenskaper för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
‘ Sédäff'Rikets" Ständers Revisorer, uti afgifven underdånig berättelse om verkställd
granskning "af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under -år .1858, beträffande Ottenby Stuteri-inrättning, 'anfort,
att för dess räkning samma år blifvit inköpta dels 1,340 skålpund gräsfrö från J. Råberg
för sammanlagdt 726 R:dr 32 sk., enligt derå företedda särskilda räkningar, dels
åtskilliga solter jördfruktsfrön från Ryssbylunds kontor för 12 R:dr 32 sk., allt Riksgälds,
men atf qvittenser å dessa belopp saknades, får, till följd af Eders Kongl. Maj:ts
i anledning häraf ineddelta nådiga remiss af den .23 sistlidne November, Stuteri-öfverstyrelsen
''härmedelst i underdånighet öfverlemna , ifrågavarande, från vederbörande redogörare
infördade verifikationer.
1 Den nådiga remisshandlingen. återställes, och Stuteri-öfverstyrelsen framhärdar
med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit,
k; S t o. nm ä k.t j g s t e, A1! e p n å d i g s t e Konung!
Eders KongL hlajits
underdånigste och tropligtigste
h' ' tjenare och inidersåter,
ii.suifiKiSTW.rt.
Stockholm den 28 December 1860.
J, A. Lundström.
.«o0.tfc«nbjruSfcit.teri. Debet.
1858.
April 7. An 660 1E rödt klöfverfrö
å 32 sk. R:dr 440: —
» 80 » hvitt dito
» 32 » » 53: 16.
-» ,400 » timothei-dito
» 18 » » 150: —
Sept. 13. V""Betalt rof-frö från Ryssbylund  » 12: 32.
Okt. 20. » 200 tE timothei-frö
å 20 sk. » 83: 16.
R^sltidr 739: 16.
Att ofvanstående frö från Ryssbylund blifvit derifrån af mig reqvireradt och till
Ottenby Stuteri aflemnadt, samt att räkningens belopp, R:gs R:dr 739: 16, blef af Herr
Hof-stallmästaren m. m. J. M. Beyer liqvideradt den 2 Febrnari 1859, intygas härmed.
Kalmar den 19 December 1860.
J, Råberg.
m 347 -
Styrelsens ofver Ttfuifa
Lanfltnruiis-iUstltiit
underdåniga utlåtande, i anledning
af 1860 års Revisorers berättelse om
granskning af nämnde Instituts-förvaltning
och räkenskaper för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till svar å de anmärkningar. Rikets Ständers Revisorer- gjorUöfver UltunaUandtbruks-instituts
förvaltning för räkenskapsåret från den 14 Mars 1858 till-samma dag.1859,
får Institutets Styrelse, underdånigst i föräta rummet genmäla de indirekt gjorda påminnelserna,
rörande arbetspersonalens dryck under en del af bergningstiden ■ samt om,kostnaden
för öfverföring till Stockholm af räkenskapsböckerna. Hvad det förra -beträffar,
så upplysa räkenskaperna och debiteringen, att dricksvattnet) åts arbetsfolket undep.den
varmaste tiden under sommaren år 1858 utblandats nied rom. Till em kanna vatten tillblandades
| jumfru rom, hvadan den'Uppköpta qvantiteten af sistnämnde yara: sålanda
räckte till utblandriing af 1,365 kannor vatten, åom, fördelädt på- 6 veckor, .under hvilken
tid sådan dryck bestods arbetsfolket, svarar emot en konsumtion af 321 kannor per
dag, hvilket under en tryckande hetta väl ej kan hållas för ovanligt »ned en arbetspersonal
af mellan 60—80 personer dagligen. — Närlagde intyg (litt. A.) af Institutets
läkare ådagalägger dessutom, att denna anordning vidtagits efter hans föreskrift, samt
för' att förekomma i orten gående smittsamma sjukdomar. — Då räkenskapsböckerna
äro allt för digra att skicka med posten, isynnerhet som Institutet icke äger förmånen
af fribrefsrätt, hafva de öfverstyrts till Kongl. Kammar-rätten af Institutets Kamererare,
som samtidigt i hufvudstaden för Institutet äfven fullgjort andra uppdrag, .hvilka å reseräkningen
icke blifvit specificerade. Att utan vidare säkerhet afskicka räkenskapsböckerna
från Upsala till Stockholm med ångbåt, såsom annat fraktgods, har-Styrelsen icke
ansett rådligt, i synnerhet' som de ändå ej skulle kunnat aflemnas till Kongl. Kammar-rätten,
utan att särskild kommissionär härtill måst anlitas och derföre godtgöras.
Beträffande de direkta anmärkningarne, så utbeder Styrelsen sig underdånigst få
erinra om följande:
l:o Yid Stallets konto. Att tre hästar blifvit afytirade till ett värde af 100 K:dr
R:mt bör väl icke kunna anmärkas, såsom klandervärd!, då äldre utslitne sådana ofta
säljas till ännu lägre priser än 33 IUdr 33j öre stycket; och att, af de ploghästar, som
för Institutets jordbruk uppsattes 1848, tre såsom icke vidare brukbara måste' 1858 utrangeras,
, bör väl icke vara något så ovanligt, att detsamma kunnat vara förtjent att särskildt
för Eders Kongl. Maj:t anmälas.
Kevisorerne hafva äfven anmärkt, att 4 hästar under året med döden afgått.
Två af dem hafva blifvit slagtade och använda vid dissektionerna på anatomi-salen, två
.hafva, dödt, ett sto efter föling och en klapphingst af brustet pulsåderbråck, såsom af
närlagde attest (litt. B.) intygas; och torde härvid ingen annan förklaring .vara jjehöf
-
— 328 —
lig, än att olyckshändelser, sådana som de sistnämnda, icke kunna af någon förekommas.
Af de i Institutets års-räkenskaper upptagne 30 hästar hafva icke alla varit
använda till åkerbruksarbeten, såsom Revisorerne antagit. Till vatten- och vedkörning,
till forsling af posten och andra stadsbud, samt för Institutets tjenstemän äro sammanräknade
5 hästar disponerade, hvilka jemte en hingst och 4 unghästar, eller sammanräknade
10 stycken, som icke användts såsom ploghästar, under året funnits på Institutets
stall. Utfodringen och öfrige omkostnader för hela stallet har under året gått
till 7,105 H:dr 75 öre, d. v. s. 236 R:dr 85 öre per häst, eller omkring 65 öre per dag,
då endast kraftfodret skrifvits stallet till last, men ej det öfriga fodret, såsom svarande
emot gödseln. De tio till åkerbruket icke begagnade yngre och äldre hästarne hafva
sålunda kostat 2,368 R:dr 58 öre, och de öfriga 20 ploghästarna 4,737 R:dr 17 öre.
Af de till åkerbruket använde hästarna äro utgjorda, sammanräknade 1,726 par-dagsverken,
—■ med arbetslistorna för året har räkenskaps-föraren verificerat, att de i räkenskapen
upptagne häst- och ox-dagsverken äro par, icke enbets. — Förvandlas nu förbemälde
1,726 parhäst-dagsverken till enkla eller enbets dito, 3,452, sa visar det sig,
att desse kostat, icke, såsom Herrar Revisorer angifvit, 4 R:dr 11 öre per enkelt hästdagsverke,
utan 1 R:dr 37 öre, likasom de enkla oxdagsverkena endast kosta 42 öre,
hvilket för ingendera af dessa ökedagsverken kan kallas högt, helst då, såsom vid Ultuna,
dragarne hela året om stallfodras, alldenstund sommarbete saknas för dem och ^deras
underhåll derföre bär måste blifva högre än på ställen, der dragarne en del af året
födas på beten, som vanligen ej bokföras till något penningevärde.
Revisorerne hafva äfven anmärkt, att till lyshållning uti stallet åtgått 23 kannor
olja. Då hästarne vid Ultuna äro placerade i ett gammalt stall, indeladt i ett större
och två mindre rum, af hvilka det första upplyses af tvänne och de båda sednare hvardera
af en lykta, samt ytterligare en lykta om morgnarne begagnas i rummet, derhackelsen
för dagen skäres, och då sålunda 5 lamplyktor dagligen i stallet äro behöfliga
under en tid af omkring 54 månader eller 165 dagar, blir åtgången af olja, efter 23
kannor för hela tiden, 4yf;t jumfrur per dag, eller för dagen ej en jumfru till hvarje lykta,
hvilket väl ej kan anses för synnerligen öfverflödigt, helst stalldrängarne icke bestås annan
lyshållning, än att de få begagna ena lyktan till upplysning af sitt boningsrum om
morgnarna när de gå till, och om aftnarna då de återkomma från stallet.
2:o De vid Mejeriets konto gjorda anmärkningarna äro i allo befogade. Det menliga
förhållandet med Institutets mejeri under räkenskapsåret har icke heller kunnat
undfalla Styrelsen. En väl vitsordad Mejerist från Holstein antogs till föreståndare för
mejeriet och förestod detsamma under ifrågavarande räkenskapsår. Som han dock ingalunda
svarade mot hvad man af honom skäligen kunnat förvänta, och hela mejerihushållningen
under honom gick ingenting mindre än väl, så afskedades lian genast efter
första årets förlopp, och Styrelsen har sålunda redan långt före detta afhjelpt de menliga
förhållanden, som mot mejeriet under dess första år med skäl kunde anmärkas.
Också har mejeriet, med den hushållning, som vid detsamma sedan införts, och under
ledning af den förestånderska, som nu handhafver detsamma, lemnat helt andra resultater,
än under dess förste föreståndares tid.
3:o Beträffande Schäferiets konto och den å detsamma anmärkta förlusten, så härrör
denna från räkenskapsårets låga ullpriser. För ullen från Institutets schäferi erhölls
detta år endast 1 R:dr 66| öre per skålpund bundt-u|'l och 83j öre per skålpund
— 329 —
styck- och lamm-ull. Under föregående och efterföljande åren med högre ullpriser, då
såsom t. ex. innevarande år ullen kunnat försäljas till 2 R:dr 16^ öre per skålpund, har
förhållandet med behållningen af schäferiet varit helt annan. Revisorerne hafva särskildt
anmärkt omkostnaden för ullens försäljning, 72 R:dr 29 öre. Styrelsen får härvid
erinra, att ullen från Institutets schäferi har årligen försålts å Norrköpings ullmarknad.
Att härvid för ullen måst betalas fraktkostnad per ångbåt från Ultuna till
Norrköping, att en person till marknaden måst medfölja för att försälja ullen, och att
för denne person måst bestås passagerare-biljett fram och åter jemte nödig lefnadskostnad
under tiden, torde vara en så klar och vanlig sak, att den väl ej bordt lemna
skäl till anmärkning.
I sammanhang med frågan om afkastningen af fåren vid Ultuna, så utbeder sig
Styrelsen att särskildt få erinra, att de till största delen utgöras af ett Staten tillhörigt
stam-schäferi af elektoral-race, samt att Institutet betalar till Staten årligt arrende
för detta schäferi, som dock aldrig kan lemna någon synnerlig behållning, alldenstund
fären af denna race hafva ett underordnadt värde såsom slagtdjur och icke heller
kunna genom sin ull så synnerligen betala fodret, då den högfina ullen så ansenligen fallit
i pris, emot hvad t. ex. på 1820- och 30-talet var händelsen. Styrelsen har derföre
hos Eders Kongl. Maj:t långt för detta anmält det ofördelaktiga uti att underhålla ett
schäferi af elektoral-får och hoppas, så fort som möjligt, blifva i tillfälle att utbyta
detsamma.
4:o Vid Svinhusets konto har den anmärkta förlusten uppstått dels derigenom, att
slösäd oeh åtskilliga andra affall, som användts till utfodring, ej dervid realiserats till dem
äsatte priser, dels beror den deraf, att af de störtade djuren hafva åtta varit äldre, och
behållningen sålunda minskats med de summor, som för dem måst afskrifvas. Beträffande
vidare anmärkningen, rörande de under året störtade grisarne, så torde det vara tillfyllest
att erinra, huruledes det för de flesta enskilde hushållare rätt ofta plägar inträffa, att
några grisar gå förlorade genom att mödrarna dels ligga ihjäl, dels någon gång äta upp
sin afkomma, samt att det icke heller plägar vara ovanligt, att svinkreatur, mera än andra
husdjur, gå förlorade genom sjukdomsfall. Båda dessa händelser måste blifva vanligare,
ju större den svinahjord iir, som vid en egendom underhålles. Yid Ultuna har dels
för Institutets eget hushåll, dels till afsalu för spridande af bättre afvelsdjur, uppfödts
ett icke obetydligt antal grisar, och till upplysning uti ifrågavarande fall torde det tillåtas
att ur journalen för räkenskapsåret, som omfattar tiden från den 14 Mars 1858 till samma
dag 1859, meddela följande:
1858. I April månad födde grisar 49 stycken, störtade dito 4 stycken.
» Maj
» J uni
11 .
12
» Augusti
45
» September
12
» Oktober
11
» December
» Januari
—
Summa födde 140. Summa döde 22,
it
— 330
Om de 8, som af sjukdom afgingo i Juli, December och Januari afdragas, återstå 14 vid
eller Straxt efter födseln förlorade grisar af födde 140, eller jemt 10 procent, hvilket val
icke är något så särdeles ovanligt, att det såsom sådant förtjenar att anmärkas.
5:o Förlusten å Gödoxarnes konto finnes endast på papperet och beroende deraf, att
dé för året till gödning uppställda oxarne utgjordes af sådana, sorn utgallrats såsom icke
vidare för åkerbruket lämpliga, och hvilka icke återgifvit både den summa, tor hvilken
de såsom dragare inköpts, samt gÖdningskostnaden. Bokföringssättet angifven nu huru
mycket för hvarje oxe bordt afskrifvas, innan densamme uppställdes till gödning, och genom
en omforing häraf kommer detta konto ej att utvisa någon förlust, Detta utvisar
det egentligen icke heller nu, utan endast huru mycket hvarje dragoxe efter vissa år försämrats
under den tid han användts i arbete för åkerbruket — och i detta fall är detta
konto nu ganska upplysande och lärorikt, likasom hvarje konto, der förlust uppstår, om
män inser orsaken till och förhållandet med förlusten.
6:o Vid Institutets konto må särskildt erinras, att Institutet för året kostat Staten
icke 38,603 R:dr 30 öre, såsom Revisorerne upptagit, utan endast 19,730 R:dr 62 öre,
nemligen:
Det uppburna stats-anslaget  12,000: —
Egendomens afkastning  5,685: 62.
Den utgifna fyllnadssumman  2,045: —
Summa Runt 19,730: 62.
ty att bland Statens omkostnader för Institutet inberäkna de betalande elevernas års
afgifter
16,725: —
samt de af landtegendomen till Institutet godtgjorde lärlings-dagsverkena .... 2,135: 67.
Summa Runt 18,860: 67.
är alldeles orätt, då Staten till sistnämnde summa ej bidragit med ett öre. De betalande
elevernas afgift, 600 R.dr R:mt för året, är så låg, att Institutet derpå icke har ringaste
behållning, utan tvärtom förlust, såsom ock synes af årsräkenskapen, då posterna för kost
och lyshållning, ved och laboratorii-omkostnader m. fl. utgifter för eleverna sammanräknas,
hvilka utgifter med 2,822 R:dr öfverstigit beloppet af hvad eleverna för sig betalt,
och hvilken betalning ställts så lag, att den ej Öfverstiger hvad en yngling såsom betalande
landtbrukselev vanligen får erlägga, då iian inackorderar sig hos en inspektor eller
landtbrukare, såsom nu ofta sker, för att derigenom vinna förberedning till inträde vid
Institutet. Af de betalande eleverna har Institutet sålunda ingen behållning, och det är
lika orätt att i Statens utgiftssumma för Institutet inberäkna de betalande elevernas lefnadskostnad
med mera, som det vore orätt att till exempel i utgiftsstaten för Upsala eller
Lunds Akademier inberäkna studenternas lefnadskostnad. Hvad lärlings-dagsverkena åter
angår, så hafva de bokförts till 33 j öre per stycke, och högre kunna de icke tagas, ty
dels äro de flesta lärlingarne ovana vid flera förefallande arbeten då de komma till Institutet,
dels måste mycket af deras tid användas till sådant, som ej inbringar något åt
landtbruket, såsom skrifning, räkning, linearteckning, undervisning i landtmäteri med mera.
Att summan för lärlinge-dagsverkena förts jordbruket till last och Institutet till godo, har
skett och sker för att visa, huru Institutet och jordbruket hvar för sig bära sig, och då
Ultuna landtegendom godtgjort Institutet för lärlinge-dagsverkena under året med en summa
af 2,135 R:dr 67 öre, så är detta icke heller någon utgift för Staten, och dessa dagsverken
äro, af ofvanuppgitne med flera skäl, på långt när icke till så stor fromma, som
man förmodar, för Institutets landtbruk. Att detta sednare åter med sin årliga afkast
-
— 331 —
ning skall bidraga till Institutets underhåll, är ju en gifven sak, då Ultuna kungsladugårds
afkastning just är härtill disponerad.
Det är sannt, att utgående balansen, jemförd med den ingående, utvisar, såsom
Revisorerne anmärkt, en minskning i tillgångarna med 2,045 R:dr 1 öre, men denna
minskning är endast skenbar, och uppkommen deraf, att vid räkenskapsårets början den
14 Mars 1858 öfverfördes inneliggande spanmål till högre priser, än densamma sedermera
kunde afyttras. Tillgångarne vid årets början upptogos sålunda till högre värde, än det
de sedermera visade sig äga. Prisskillnaden i detta fall blef icke mindre än 3,342 R:dr
56 öre, hvaraf salunda visar sig, att ingående balansen för räkenskapsåret varit upptagen
just så mycket för högt, relativt till hvad sädesprisen sedan blefvo. Hade den från 1857
inneliggande spanmålen kommit att upptagas till samma priser, hvartill den våren 1858
realiserades, så hade sålunda den påpekade bristen icke förefunnits, utan i stället ett öfverskott
af 1,297 R:dr 55 öre. Då det emellertid är omöjligt att på förhand kunna veta,
huru spanmålsprisen skola komma att gestalta sig, så skall det alltid komma att inträffa,
att en landtegendom på den från ett föregående är inneliggande skörden kan komma att
göra en förlust, likasom den åter ett annat år kan komma att göra en vinst. Ett landtbruks-institut,
som är förenadt med ett större jordbruk, kan i detta fall icke utgöra något
undantag från det, som är gemensamt för alla landtegendomar.
Då Styrelsen sålunda härhos haft nåden visa, att den ofvannämnde bristen, som
Rikets Ständers Herrar Revisorer ansett sig böra till Eders Kongl. Majit anmäla, endast
varit tillfällig och skenbar, och då vidare Institutet under året med förhanden varande
tillgångar icke blott behörigen fortgått, utan äfven kunnat till Kongl. Stats-kontoret godtgöra
den löpande afbetalningen, 3,000 R:dr Runt, ä Institutets skuld till Kongl. Majit och Kronan,
så torde det häraf visa sig, att Institutets förvaltning härutinnan icke torde kunna
anses lemnat skälig anledning till någon anmärkning.
Ilerrar Revisorers beräkning af de medel, Institutet bekommit, för dess organisation,
är i flera hänseenden oriktig och felaktig.
De från den 14 Mars 1841 till den 14 Mars 1848 samlade arrende-medeln med
upplupne räntor utgjorde icke, såsom Revisorerne antagit, 63,000 Ridr, utan understego
denna summa med icke mindre än 11,661 Ridr 27 öre.
De uppburna arrendemedeln för 7 år, ä 6,000 Ridr per år, stego till 42,000: —
Den upplupna räntan utgjorde för 1842
342: ■—
Dito dito » 1843
684: —
Dito dito » 1844
1,013: 18.
Dito dito » 1845
1,406: 47.
Dito dito » 1846
2,277: 44.
Dito dito » 1847
2,443: 11.
Dito dito » 1848 till den 14 Mars .... 1,172: 53. g ggg.
Summa arrendemedel och upplupne räntor R:dr Ruut 51,338: 73,
sorn utgjorde den grundfond, hvarmed Institutets organisation, uppsättning
af inventarier för landtegendomen och de i första hand nödigaste byggnader
skulle bestridas.
Transport 51,338: 73.
— 332 —
Transport 51,338: 73.
Särskilta anslaget af den 15 December 1849 var 11,758 R:dr
47 sk. 8 rst. banko, eller riksmynt
17,638: 49.
hvartill kommer anslaget till ladugårds- och mejeri-byggnaderna  37,500: —
Summa uppburne organisations-medel 106,477: 22.
eller 17,722 R:dr 78 öre mindre, än Herrar Revisorer angifvit, och hvarvid särskilt får
erinras, att anslaget till eldrian beviljats icke till Ultuna Landtbruks-institut, utan till
Upsala läns Hushållnings-sällskap, ehuru detsamma sedermera låtit uppföra denna byggnad
på Ultuna ägor, samt att för Mejeri-skolan under räkenskapsåret icke uppburits något
statsanslag. Mejeri-skolan öppnades först den 24 Oktober 1859, och för de nio sista
veckorna af sistnämnde år uppbars af anslaget endast 566 R:dr 67 öre, hvilken inkomst
hörer till följande räkenskapsåret. Det är först med innevarande år 1860, som anslaget
till Mejeri-skolan utgått till sitt fulla belopp, men detta anslag tillfaller icke Institutet,
utan den vid Ultuna upprättade Mejeri-skolan, som är en från Landtbruks-institutet helt
och hållet skiljd anstalt, hvarföre ock anslaget till densamma icke heller får räknas Institutet
till godo. Hela den beräkning, Herrar Revisorer gjort öfver hvad Institutet ko
stat
för det ifrågavarande räkenskapsåret, är sålunda alldeles oriktig, då, såsom ofvan visats,
de direkta utgifterna för Institutet icke varit 38,603 R:dr, utan endast 19,730 R:dr
62 öre; — och om härtill skall läggas räntan ä organisations-kostnaderna, hvilka icke
uppgått till 124,200 R:dr, utan endast till 106,477 lt:dr 22 öre, så blir beloppet af hvad
Institutet kostat vida under hvad Herrar Revisorer uppgifvit. Tager man derjemte i betraktande,
att om ändring under räkenskapsåret ej inträffat i spanmålsprisen, så hade behållningen
af Institutets landtbruk icke endast varit ökad med den för prisskillnaden förut
omnämnda afskrifna summan, 3,342 R:dr 56 öre, utan den hade varit ännu mera än dubbelt
högre, om årsskörden kunnat beräknas till förut gällande priser. Afven utan beräkning
af detta sednare, utan endast med realisering af den vid räkenskapsårets början inneliggande
spanmålen till priser, hvartill densamma bokförts, hade landtegendomens nettoafkastning
för året stigit till 9,028 R:dr 18 öre, eller till j mera än egendomen förut
gifvit i arrende, oberäknadt att under räkenskapsåret byggnads-reparationer verkställts för
en summa af 3,610 R:dr 67 öre, under det att inventarierna ökats med ett värde af
4,843 R:dr 17 öre, hvilken sednare summa äfven bör inräknas uti behållningen för året.
Vid en landtegendom måste alltid afkastningen blifva mycket olika under olika år,
och då somliga år gifva en större vinst, inträffa åter andra, som gifva förlust, af hvilket
sistnämnde förhållande många jordbrukare haft en ganska kännbar erfarenhet under de
sista, för landtbruket ogynsamma, tiderna. Något säkert omdöme om en landtegendom
och dess förvaltning kan härutinnan icke erhållas, utan genom öfverslag för en längre
tidsrymd, under hvilken bättre och sämre år ingått och utjenmat ytterligheterna, så i ena
som i andra fallet, Förhållandet har i detta hänseende med Ultuna varit sådant, att
egendomens afkastning från Institutets början till och med ifrågavarande räkenskapsårs
slut, eller för de 11 år Institutet under samma tid fortgått, i medeltal lemnat en nettobehållning
af 9,745 R:dr, och har behållningen under tvenne år härvid stigit till öfver
dubbla beloppet af denna summa. Då förhållandet varit sådant, torde det ock vara för
hvar och en klart, att Institutets förvaltning för ingen del gjort sig förtjent af det ogynnsamma
omdöme, som Rikets Ständers Herrar Revisorer uttalat. Hvar och en, som äger
kännedom om de ringa tillgångar, hvarmed Institutet fått hjelpa sig fram, samt huru härvid
den strängaste hushållning mäst iakttagas, skall ofelbart hysa en mot nämnde omdöme
alldeles motsatt åsigt. Institutets Styrelse utbeder sig ock att härvid jemväl få fästa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att de af Eders Kongl. Maj:t nådigst
förordnade, sakkunnige Revisorer, hvilka på stället under flere dagar genomgått rä
-
— 333 —
kenskaperna och med yttersta noggrannhet granskat alla detaljer af Institutets vidlyftiga
hushållning, samt sålunda varit i tillfälle att vinna en speciel sakkännedom om Institutets
förvaltning i dess helhet, afgifvit, i afseende på ifrågavarande räkenskapsår, följande
utlåtande: natt Institutets Styrelse fortfarande omsorgsfullt vårdat Institutets angelägenheter,
att Institutets Föreståndare och öfrige Lärare med nit och alfvar egnat sig åt
fullgörandet af deras åligganden, samt att egendomens skötsel i alla delar med drift och
omtanka handhafts;» — och som i öfrigt Rikets Ständers Revisorer jemväl uttryckligen
förklarat, att »Institutets räkenskaper äro med ordning förda, och att mot dem till siffran
icke förekommit någon anmärkning,» så torde deras anmärkningar i öfrigt, med den
häröfver nu afgifna underdåniga förklaring, icke påkalla någon vidare åtgärd.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
II. von KR EMER.
Ultuna den 19 December 1860. J. Arrhenius.
Litt. A.
Att under sommaren 1858, på min föreskrift, vattnet till arbetsfolket, som deltog
i skördandet af den så kallade kungsängen vid Ultuna Landtbruks-institut, blifvit blandadt
med rom, för att förekomma den starka benägenhet för diarrlieer oeh rödsot, hvilken
då fanns i orten, intygas på begäran. Upsala den 12 December 1860.
Fredr. Sundewall,
Med. Doct., Professor.
Litt. B.
På begäran, får undertecknad lemna följande upplysningar om de Ultuna Landtbruks-institut
tillhörige hästar, som »störtat» under räkenskapsåret 1858—1859.
N:o 1. Svart sto, 15 år gammalt, framfödde i början af Maj månad 1858 ett dödt foster,
samt insjuknade derefter i följd af ett samtidigt inträffadt lifmoderutfall.
Oaktadt vidtagen behandling, dog djux^et på nionde dygnet efter förlossningen.
N:o 2. Grå klapphingst, 19 år gammal, som utan föregånget illamående helt plötsligt
störtade på landsvägen, endast ett pär minuter sedan den blifvit uttagen ur stal
let,
i slutet af September 1858. Dödsorsaken befanns, vid anställd obduktion, vara
bristning af ett pulsåderbråck.
N:ö 3. Grå VaHach, omkring 20 år gammal, svårt angripen af spatt, mycket medtagen
af arbete samt föga duglig till något ansträngande göromål, dödades och intogs
i Anatomie-salen i Febr. 1359.
N:o 4. Grått sto, några och tjugo år gammalt, ännu svagare och mer medtaget än den
sistnämnde, dödades oell intogs i Anatomie-salen i början af Mars 1859.
De tre sistnämnde hästarne hade såsom äldre inköpts för Institutets räkning i Februari
1848 och i elfva års tid användts till strängt arbete vid åkerbruket, och voro allesammans
helt och hållet, hvad man kallar, uttjenade.
Ultuna den 15 December 1860.
Sjöstedt. G. W.,
Veterinair-Läkare, Lärare vid Ultuna
Landtbruks-institut.
Kongl. Maj:ts Befalliiirigsliafvandes
i Westerbottens län
underdåniga utlåtande ötver de af Rikets
Ständers Revisorer år 1860 gjorda
anmärkningar vid redogörelsen tor
skiftes- och afvittrings-verket inom
nämnde län.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Efter det Eders Kongl. Majit, genom nådig remiss den 23 sistlidne November, behagat
lenina mig del af Rikets Ständers till granskning af stats-verkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858 utsedde
Revisorers den 15 Oktober förlidet år afgifna underdåniga berättelse, i livad den
innefattar anmärkningar vid redogörelsen för skiftes- och afvittrings-verket inom det mig
nådigst anförtrodda län, får, hvad först angår det af Revisorerne anmärkta förhållande,
att berörda redogörelse upptager i debet, uti en summa sammanförda, alla utgifter, utan
angifvande af deras beskaffenhet och med upptagande såväl af anslag som förskotter,
samt i credit Landtmätarnes återlevereringar, då skillnaden upptagits såsom dit egentliga
utgiftsbeloppet, hvarigenom inträffade, det redogörelsen till formen omfattar jemväl
en del af år 1859; att den bilagde särskilda förteckningen å utgifterne utgör hufvudsakligen
en namnlista öfver dem, sorn uppburit penningarne, hvadan man måste bland verifikationerna
uppsöka beskaffenheten af de särskilda utgifterna; samt att bland dessa
verifikationer saknas nästan alla de hufvudsakligaste, eller Landtmätarnes redovisningar
öfver de särskilda förskotten, hvarigenom Revisorerne satts ur tillfälle granska utgifternas
befogenhet; — jag i underdånighet anföra, att 1858 års redogörelse för skiftes- och
afvittrings-verket inom Westerbottens län är upprättad efter enahanda formulär och
hufvudsakligen verificerad på lika sätt som de i omförmälte afseende afgifna redogörelserna
för åren 1856 och 1857; och då desse sistnämnde redogörelser undergått granskning
ej mindre uti Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, än äfven hos Rikets
Ständers Revisorer, utan att, så vidt jag har mig bekant, någon anmärkning, vare sig
— 335 —
i afseende på formen och uppställningen eller för felande verifikationer, emot desamma
förekommit, har anledning icke ansetts vara för handen, att vid afgifvande af den nu
ifrågavarande redogörelsen för år 1858 afvika från de grunder, som i såväl ena som
andra afseendet varit följde vid upprättandet af de föregående årens lika beskaffade redogörelser,
skolande, med anledning af hvad Rikets Ständers Revisorer nu anmärkt, för
framtiden iakttagas, icke blott att redogörelserna för afvittrings- och skiftesverket inom
detta län varda upprättade på lika sätt och efter enahanda formulär, som för dylika
redogörelser från de öfriga länen begagnas, utan ock att desamma åtföljas af alla de
verifikationer, som för redogörelsernas fullständiga bestyrkande samt deras noggranna
granskning kunna finnas erforderliga.
Vidkommande derefter anmärkningen, att förskott utgifvits utan att förut erhållna
förskott redovisats, hvarigenom åter skall hafva inträffat, att flere månader efter ett
sednare förskotts utanordnande hela detta, tillika med en del af det äldre förskottet, måst
återlevereras; så har det sålunda anmärkta förhållandet sin grund deruti, att Landtmätarne,
hvilka under sommaren och intill sent på hösten varit sysselsatte med arbete
ute pä marken, oftast på betydligt afstånd från residensstaden, efter deras hemkomst
till stationerna, varit nödsakade att, på det afbrott i de vigtiga afvittrings-göromålens
skyndsamma gång ej måtte uppkomma, i första rummet upprätta de kartor och andra
handlingar, som skola grundas på de under den föregående sommaren å marken verkställda
undersökningar och hvarigenom deras tid stundom så upptagits, att dröjsmål
med afgifvande af redovisning för erhållna förskott, de der likväl icke dem meddelats
annorlunda än emot ställd borgen, någon gång kommit att äga rum. Då emedlertid
medgifvas bör, att ett så beskaffadt dröjsmål med erhållna förskotts redovisande icke
är med god ordning fullt öfverensstämmande, skall jag ej underlåta att för framtiden
utöfva noggrann tillsyn derå, att sådana förskott, som för bestridande af handtlangningskostnad
och andra utgifter till Landtmätarne utanordnas, varda af dem ordentligen och
å behörig tid redovisade.
Då Rikets Ständers Revisorer vidare anmärkt, att Kommissions- och Äfvittringslandtmätaren
J. R. Meuller uti sin för erhållna förskott afgifna redovisning tillgodofört
sig ersättning för husrum, dertill han, som uppbär resepenningar å stat, icke ansetts
vara berättigad, har jag från Meuller återfordrat det af honom i nämnda hänseende
uppburna belopp, 11 R:dr 75 öre Rint, hvilket ock under denna dag blifvit till Landtränteriet
inlevereradt; och hvad slutligen beträffar anmärkningen, att ett den 19 Februari
1856 till Styresmannen för afvittrings-verket utanordnadf. förskott, stort 75 R:dr,
blifvit redovisadt först i början af år 1858, så har bemälde Styresman, hvars förklaring
i detta ämne jag ansett mig böra inhemta, förmält sig icke hafva varit i tillfälle
att för berörda förskott, som meddelats honom till inköp af erforderligt papper, att, i
mån af behof, Afvittrings-landtmätarne tillhandahållas, afgifva redovisning förr än detsamma
blifvit för ändamålet till fullo användt, hvilket skall hafva inträffat först vid
sistnämnda tid eller i början af år 1858.
Med djupaste vördnad, nit och trohet framhärdar,
Storm äktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
G. L. MUNTHE.
Lands-kontoret i Umeå den 7 Januari 1861.
P. Lundmark.
— 336 —
Kongl. Maj:ls Bcfallningsliafvandes
i Östergöthlands län
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkning
vid samma läns räkenskaper för
år 1858.
Underdånigste Memorial.
Med anledning af den uti Rikets Ständers Revisorers underdåniga berättelse af
den 15 sistlidne Oktober förekommande framställning derom att Revisorerne, vid verkställd
granskning af stats-verkets tillstånd och förvaltning, funnit önskligt om mera verksamma
åtgärder än som hittills ägt rum vidtoges för snar indrifning af de uti räkenskapen
för Gullbergs, Bobergs och Walkebo häraders fögderi alltsedan år 1847 balanserade
arrendemedel för till stats-verket indragne Öfverste-löjtnants-bostället Kungs-Norrby,
får underdånigst Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva följande utlåtande:
Ifrågavarande, ännu oguldne arrendemedel, som uppgå till 3,312 Riksdaler 26 öre
Riksmynt, hafva icke kunnat indrifvas, emedan såväl arrendatorn, numera aflidne Kronofjerdingsmannen
J. Pettersson, som ock hans löftesmän saknat tillgång och befunnit sig i
konkurstillstånd, med anledning hvaraf Krono-uppbördsmännen i fögderiet, i och för bevakningen
af Eders Kongl. Maj:ts och Kronans fordringsrätt, måst föra talan i åtskilliga
först nu nyligen afslutade rättegångar, på sätt bemälde uppbördsmäns bilagde underdåniga
förklaring närmare utvisar.
Uppbördsmännens uti berörde underdåniga förklaring omförmälde ansökning, angående
förutnämnde arrendemedels afskrifning ur kronoräkenskapen, är för närvarande
beroende på Konungens Befallningshafvandes pröfning, till grund hvarföre åtskilliga handlingar
blifvit påfordrade, som ännu icke hunnit inkomma. Linköpings Slott i Landskontoret
den 19 December 1860.
GUST. af UGGLAS.
Gust. Norden.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af nådig befallning, få undertecknade, uppbördsman i Gullbergs,
Bobergs och Walkebo häraders fögderi af Östergöthlands län, i djupaste underdånighet
afgifva utredning öfver de omständigheter, hvilka förhindrat redovisningen af
återstoden å 1847 års arrendeafgift för f. d. Öfverste-löjtnants-bostället Klings-Norrby i
Brunnsby socken och Bobergs härad.
337
Då, vid den inför Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands län
den 20 Juni 1845 anställde arrende-auktion å Kungs-Norrby boställe, Kronofjerdingsraannen
i Åkerbo härad, Johan Pettersson stadnade för högsta arrendeanbudet, 600 tunnor 2
kappar spannmål, och för arrendeskyldigheternes fullgörande aflemnade borgen, ingången
af Jonas Jonsson i Bockstad, Lars Johansson i Månestad och Magnus Andersson i Gerstad,
alla boende inom Åkerbo härad, blef Petterssons anbud afslaget, emedan Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke ansåg löftesmännen vederhäftige. Öfver detta beslut
anförde Pettersson besvär hos Eders Kongl. Maj:ts och rikets Kammar-kollegium,
som godkände borgensförbindelsen och antog Petterssons arrendeanbud. — Sedan första
årets arrende eller det för är 1846 blifvit, efter verkställd utmätning, och sedan Eders
Kongl. Maj:t leinnat nådigt anstånd med detsammas erläggande till 1847 års slut, inbetaldt,
befanns arrendatorn, då 1847 års arrende till betalning förföll, hafva gjort konkurs.
Nämnde arrende, utgörande 4,950 R:dr 24 sk. 9 r:st Banko, blef derföre bevakadt
iden yppade konkursen, och Eders Kongl. Maj.ts Befallningshafvandes handräckning
begärd för beloppets utfående hos arrende-löftesmännen. Härvid upplystes, enligt Kronofogden
Tollins memorial till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att löftesmännen
Jonas Jonsson i Bockstad och Lars Johansson i Månestad voro inhyseshjon och
alldeles utfattige, samt att Magnus Anderssons i Gerstad samtlige tillgångar uppgingo
till 629 R.«dr 36 sk. Banko, hvilka till konkurs blifvit anslagne.
Arrendemedlen hafva sedermera blifvit bevakade:
l:o Uti arrendatorn Johan Petterssons första konkurs.
2:o Uti sysslomannens i Petterssons konkurs, aflidne Kronolänsmannen P. Mönners
gäldbundna bo.
3:o Uti sedermera aflidne arrendator Petterssons andra konkurs.
4:o Uti löftesmännen Magnus Anderssons från Gerstad konkurs, och
5:o Uti löftesmännen Lars Johanssons från Månestad konkurs.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Högsta Domstol nyligen afkunnat dom uti konkursmålet
efter aflidne Kronolänsmannen P. Mönner, och den orsak, som förhindrat målets
slutliga utredning, sålunda blifvit undanröjd, har undertecknad Kronofogde, med öfverlemnande
af behörige handlingar, utvisande att hvarken i konkursmassorne eller efter
den i ufblottadt tillstånd aflidne backstugusittaren Jonas Jonsson funnes några tillgångar
till gäldande af nu, efter gjorda inbetalningar, återstående 3,312 R:dr 76 öre Kunt,
hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anhållit om åtgärders vidtagande för nämnde
medels afskrifning i kron oräkenskaperna.
Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majsts
W. Ygberg,
Kronofogde.
underdanigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
J. P. Jortsberg,
Häradsskrifvare.
Linköping i Fögderi-kontoret den 18 December 1860.
48
Siongi. Koinmcrsc-hollegii
underdåniga utlåtande (ifver en i 1860
års revjsions-beriittelse förekommande
anmärkning vid bemälte Kollegii expensmedels-räkning
för år 1860.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Genom nådig remiss liar Eders Kongl. Maj t anbefallt Kommerse-kollegium att
inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af den utaf Rikets Ständers innevarande
år församlade Revisorer, enligt meddeladt transsumt af deras berättelse, gjorda
anmärkning, att uii Kollegii expensmedels-räkning för år 1858 blifvit upptagne och redovisade
äfven sådana arfvodes- och gratifikations- samt löneförbättrings-medel, hvilka ej
utgått af anslaget till skrifmaterialier och expenser, hvaraf följden skulle hafva blifvit
att utgifterna för egentliga expenser visade sig större, än de verkligen varit.
För fullgörandet af denna nådiga befallning, har Kollegium anmodat sitt Kammarkontor
att öfver Kevisorernes berörda anmärkning afgifva yttrande, i anledning hvaraf
Kontoret anfört, att, sedan de till Kollegii embets- och tjenstemän samt vaktbetjente
anordnade ljuspenningar för åren 1825 till och med 1851 blifvit redovisade uti Kollegii
expensmedels-räkningar, på den grund att ljuspenningarne utgingo af anslaget till skrifmaterialier
och expenser samt ved och ljus för rikets Kollegier med flera publika Verk,
så uppfördes uti samma räkningar för åren 1852 till och med 1855 icke allenast ljuspenningarne
för dessa år, utan äfven det genom Kongl, brefvet den 8 Juni 1852 i nåder
anvisade årliga anslag af 383 R:dr 16 sk. Banko till gratifikationer åt lönlöse tjenstemän
och vaktbetjente, med anledning deraf att detta anslag till största delen utgjorde
ersättning för de pä samma gång indragne ljuspenningar till extra ordinarie tjenstemän
och vaktbetjente; att, efter det ljuspenningarne i allmänhet med är 1856 blifvit indrague,
sistberörda anslag af 383 R;dr 16 sk. Banko för åren 1856 och 1857 jemväl redovisades
uti nämnda års expensmedels-räkningar, emot hvilket redovisningssätt vid föregående
stats-revisioner någon anmärkning icke blifvit framställd; samt att, enär det genom
Kongl, brefvet den 23 Februari 1858 i nåder beviljade anslag af 2,400 R:dr Riksmynt
till gratifikationer och arfvoden åt extra biträden äfven till en del kunde anses utgöra
ersättning för de förut till extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente utbetalde
ljuspenningar, äfven detta anslag för åren 1858 och 1859 upptagits och redovisats uti
expensmedels-räkningarne, hvaruti jemväl för samma år uppfördes det af en mera tillfällig
egenskap varande anslaget till befrämjande af göromålens gång inom Kanslistgraden
i Kollegium.
För egen del får Kollegium i underdånighet anmäla, att, då det onekligen leder
till enkelhet och redighet i räkenskaperne, att hvarje anslag särskildt redovisas, Kollegium
meddelat föreskrift derom, att sistberörda tvänne anslag,' af hvilka det sednare
kommer att med innevarande år upphöra, skola för samma år uti särskilda räkningar
— 339 —
upptagas och redovisas, samt att i afseende å förenämnda anslag å 2,400 R:dr enahanda
redovisningssätt skall för framtiden iakttagas.
Den nådiga remissen återställes i underdånighet, och Kollegium framhärdar med
djupaste vördnad,
Stormäktigste, Allernådigst e Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
P. ÅKERMAN.
J. N. BORELIUS.
1. s.
Stockholm den 11 December 1860. G. Hegardt.
Kongl. Rammar-rättens
underdånig» utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkning
vid detta embets-verks e.xpensmedels-räkning
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Medelst nådig remiss af den 26 sistlidne Oktober, har Eders Kongl. Maj:t i nåder
behagat infordra Kammar-rättens underdåniga utlåtande i anledning af hvad Rikets
Ständers innevarande år församlade Revisorer erinrat derom, att i Kammar-rättens expensmedels-räkning
för år 1858 upptagits och redovisats äfven sådana arfvodes- och gratifikations-
samt löneförbättrings-medel, hvilka ej utgått af anslaget till skrifmaterialier
och expenser, och hvaraf följden blifvit den, att utgifterna för egentliga expenser visat
sig större, än de i verkligheten varit, hvilket förhållande för framtiden syntes böra rättas;
och får, till fullgörande af denna nådiga befallning, Kammar-rätten underdånigst anmäla,
att vederbörande redogörare redan erhållit förständigande, att, i enlighet med faststäldt
formulär, för innevarande år och framgent i särskilda, men, för att icke onödigtvis
öka räkenskapsbandens antal, hvarandra vidhäftade räkningar till redovisning upp
-
— 340 —
taga uti elen ena egentliga expenser och i elen andra öfriga till Kammar-rättens disposition
ställda medel.
Kammar-rätten framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj;ts
C. E. ALANDER.
Referent.
A. WILH. EDMAN.
C. PRINTZENSKÖLD. C. O. Y. BURÉN.
Stockholm den 14 December 1860.
underdåuigste och tropligtigste
tjenare och undersåker,
CARL G. RÖRAER.
L. KINMANSON.
C. \V. ZETTERSTRÖM.
P. yl. Martin.
Kongl. Siinclhets-kollegii
underdåniga utlåtande öfver livad i
1860 års revisions-berättelse blifvit anmärkt
rörande nämnde Kollega expensmedels-räkuing.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Med öfverlemnande af transsumt utaf Rikets Ständers Revisorers afgffna underdåniga
berättelse om verkställd granskning af stats-verkets jemte andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, har Eders Kongl.
Majit den 30 sistlidne November täckts anbefalla Sundhets-kollegium att inkomma med
underdånigt utlåtande öfver hvad anmärkt blifvit, beträffande Kollegii expensmedels-räkning,
nemligen att anslagne gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente
derutinnan till redovisning upptagits, hvarigenom utgiften för egentliga expenser visat sig
större, än den verkligen varit.
Till fullgörande af högstberörda befallning, får Kollegium, efter inhemtande af dess
Kammar-kontors yttrande i ämnet, underdånigst anföra, att, då Rikets Ständers Revisorers
i berörda hänseende framställda anmärkning endast åsyftar rättelse i sättet för
redovisningen af omförmälda gratifikatiöns-medel, hvilken redovisning, i saknad af föreskrift
derom, hittills ansetts kunna äga rum i oxpe.nsmedels-räInningeu, denna rättelse
visserligen kan enklast åstadkommas derigenom att dylika medel hädanefter varda i
— 341 —
särskild räkning redovisade; och hemställer Kollegium alltså, att en så beskaffad förändring
i redovisningsättet hädanefter må i nåder varda anbefalld.
Remisshandlingen åtföljer, och Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet
och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konungi
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
MAGNUS HUSS.
E. G. ENGBERG. C. U. SONDÉN. A. T. WISTRAND. AX. GABI!, CARLSON.
Stockholm den 17 December 1860. -r t • 7
J. Ljungberg.
Öfvcrståtliållarc-emklets
underdåniga förklaring, i anledning
af en vid dess expensmedels-räkning
för år 1858 af Rikets Ständers Revisorer
gjord anmärkning.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Vid den af Rikets Ständers härstädes sist församlade Revisorers den 15 Oktober
1860 afgifna underdåniga berättelse, om verkställd granskning af stats-verkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858,
har blifvit anmärkt, hurusom åtskillige embetsverk såsom expens-medel upptagit och redovisat
äfven arfvodes-medel med mera, hvilka ej utgått af anslaget till skrifmaterialier
och expenser, hvarigenom utgifterna för egentliga expenser vid dessa verk kommit att visa
sig större, än de verkligen varit, i hvilket förhållande Revisorerne ansett nödigt, att rättelse
vidtages; och har,af sådant skäl anmärkts, att 150 R:dr, utgörande diskretioner till
e. o. tjenstemän, uti Ofverståthållare-embetets expensmedels-räkning för omförmälde år
blifvit upptagne och redovisade. I följd häraf kommer, vid dylika medels redovisning, den
äskade rättelsen att för framtiden iakttagas.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
J. HAMILTON.
Stockholm den 15 December 1860.
P. JE. Ingelgren.
— 342 —
Öf\er-i|it«ii(leHt,s-einbetets
underdåniga utlåtande, angående Rikets
Ständers Revisorers anmärkning
vid nämnde Embetes expensmedelsräkning
för år 1858.
Underdånigste Memorial.
Genom nådig remiss anbefaldt afgifva underdånigt utlåtande, i anledning af Rikets
Ständers sednast församlade Revisorers, jemlikt bilagde transsumt af deras berättelse,
gjorda anmärkning, att Öfver-intendents-embetets, årliga gratifikations-anslag blifvit redovisadt
uti Embetets expensmedels-räkning, får Ofver-intendents-embetet i underdånighet
anmäla, att, då gratifikations-anslaget till en del utgör ersättning för de förut varande
ljuspenningarne, och dessa, enligt det af Kongl. Maj:t den 14 November 1842 nådigst fastställda
formulär för expensmedels-räkningarne, skolat uti sistnämnda räkning redovisas,
enahanda redovisningssätt af Embetet ansetts, i saknad af annan föreskrift, böra äfven
för mefberörda anslag iakttagas; men, då anmärkning nu blifvit häremot framställd, har
Embetet för afsigt att för framtiden redovisa gratifikations-anslaget på enahanda sätt som
de å Embetets stat uppförde löner och arfvoden. Stockholm den 27 November 1860.
G. SÖDERBERG.
C. F. Smerling.
Öfver-rtirektöreiis vid Laadtmäteri-koiitoict
underdåniga
utlåtande öfver 1860 års
Revisorers anmärkning vid Gen eralländtmäteri-köntorets
expensmedelsräkning.
Underdånigste utlåtande.
Sedan Rikets Ständers Revisorer, i den 15 sistlidne Oktober afgifven underdånig
berättelse om verkställd granskning af stats-verkets samt andra, af allmänna medel bestående,
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, med uppgift, att, vid
granskning af expensmedels-räkningarne, utgifterna för vissa uppgifna Verk befunnits uppgå
till vissa, af Rikets Ständers Revisorer likaledes uppgifna belopp, deribland för General-ländtmäteri-kontoret:
Expens-medel
2,549: 5.
Aflönings-medel
675:
Summa R:dr Runt 3,224: 5,
— 343 —
yttrat, att häraf inhemtades, hurusom åtskilliga embetsverk såsom expens-medel upptagit
och redovisat äfven sådana arfvodes- och gratifikations- samt löneförbättrings-medel, hvilka
ej utgått af anslaget till skrifmaterialier och expenser, äfvensom att följden häraf blifvit
den, att utgifterna för egentliga expenser vid dessa embetsverk visade sig högre, än de
verkligen varit, hvilket förhållande Revisorerne, som ansett nödigt, att rättelse vidtoges i
berörda redovisningssätt, velat anmäla; ■— så har Eders Kongl. Maj:t under den 23 dennes
häröfver infordrat Ofver-direktörens vid Landtmäteriet underdåniga utlåtande, i anledning
hvaraf Ofver-direktören får i djupaste underdånighet yttra följande:
Den af Revisorerne uppgifna summan är riktig, men i så kallade aflöning s-medel
har under år 1858, såsom det årets expensmedels-räkning tydligen utvisar, härstädes ej
utgifvits mer än 600 R:dr Runt, eller det belopp, som, enligt nådigt bref af den 9 November
1854, Rikets Ständer vid samma års riksdag uppförde å General-landtmäterikontorets
stat »till erforderligt skrifvare-biträde vid Kontoret.» För detta belopp, sorn af
Eders Kongl. Maj:ts och rikets Stats-kontor qvartalsvis utanordnas, fordrar Stats-kontoret
i hvarje anordning redovisning. Denna har åren 1855,1856 och 1857 lemnats i expens-medels-räkningarne,
under rubriken »arfvoden och gratifikationer», utan att hvarken Eders Kongl.
Maj:ts och rikets Kammar-rätt eller Rikets Ständers Revisorer deremot gjort någon anmärkning.
På samma sätt har förfarits de efterföljande åren, utan att Kammar-rätten
dervid haft något att anmärka, och anledningen till detta förfaringssätt är hemtad från
Eders Kongl. Maj:ts och rikets Stats-kontors kungörelse af den 30 December 1842, med
hvilken Stats-kontoret meddelat ett af Stats-kontoret upprättadt formulär, som Kongl.
Maj:t den 14 nästförutgångne November befallt skola följas vid samtlige rikets kollegier
och embetsverk, som hafva medel till expenser att disponera, och uti hvilket formulär finnes
ofvannämnda rubrik: »arfvoden och gratifikationer.»
Den nådiga remiss-akten varder härmed underdånigst återställd.
LUDVIK B, FALKMAN.
Stockholm i General-landt mäter i-kontoret den 29 November 1860.
P/t. II. Öhrvall.
Kongl. Thcalcr-direktionciis
underdåniga utlåtande öfver hvad Rikets
Ständers Revisorer anfört vid
granskning af Kongl. Theaterns räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till fullgörande af Eders Kongl. Maj:ts-nådiga befallning, får Direktionen för Eders
Kongl. Maj:ts Hof-kapell och spektakler öfver hvad i Rikets Ständers sednast församlade
Revisorers berättelse förekommer, rörande Eders Kongl. Maj:ts Theater, i underdånighet
anföra:
— 344 —
Hvad framställningen i § 3 beträffar, att, enär Kongl. Theaterns Direktion, för
ett med Eders Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande upptaget lån, stort 36,000 R:dr E;mt,
fått utbetala omkostnader, uppgående till 7J procent, denna skuld, om den ännu qvarstår,
må ofördröjligen inbetalas, eller, om detta icke kan ske, nytt lån annorstädes upptagas
på mindre betungande vilkor än dem, Direktionen genom denna lånetransaktion
fått vidkännas, får Direktionen i underdånighet meddela, att denna skuld, som lupit med
6 procents årlig ränta och hvarför uti omsättniugS-prövision under spelåret 1858 och
1859 dessutom utbetalts } procent, blifvit den 28 Januari innevarande år af Eders
Kongl. Maj:ts Hof-förvaltning öfvertagen.
Vidkommande den sednare i § 4 gjorda framställning att, då Direktionen för de å ett
den 31 Januari 1859 uti Stockholms enskilda bank erhållet kassa-kréditiv begagnade medel
erlagt ett belopp, motsvarande 8', procent i ränta och omkostnader för år räknadt, så vida
Direktionen ytterligare är i behof af dylikt kreditiv, sådant bör sökas annorstädes, der detsamma
till billigare vilkor kan erhållas, får Direktionen i underdånighet förklara, att,
då vid början af hvarje nytt spelår och förnämligast under dess två första månader åtskilliga
större utbetalningar, deribland för aflöningen, äro af nöden och då just vid samma
tid sommarferierna inträffa, hvarunder inga recettmedel ingå, samt dessutom i allmänhet
Kongl. Theaterns anslag och recettmedel icke alltid inflyta i paralelt förhållande till
utgifterne, Direktionen icke vågar hysa förtröstan om möjligheten att undvara det i öfverensstämmelse
n:ed Eders Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande beredde kreditiv, för hvars
begagnande omkostnaderna dock på långt när icke uppgå till det ofvanuppgifna belopp;
varandes för de å kreditivet lyftade medel under loppet af är '1858, till hvilket år den
gjorda anmärkningen förmodligen bör hänföras, enligt nu ifrågavarande räkenskaper, ut
-
eller circa 3.1, procent å ifrågavarande kreditiv-belepp; hvarförutom, enligt de ännu icke
granskning undergångne räkenskaperna för spelåret 1859 och 1860, utbetalts för begagnande
af kreditiv under år 1859 159: 42, hvilket belopp, tillhopa med kreditivafgiften
för nämnde år, utgör en omkostnad af circa 21 procent, för år räknadt, i stället
för de i anmärkningen antydde 81 procent.
Direktionen framhärdar i underdånighet,
betalt ränta
samt kreditiv-afgift
239: 33.
100: —
eller tillhopa 339: 33.
Storm äktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
Stockholm den 29 December 1860.
DAN. HVASSER.
— 345 —
Kongl. Serafimcr-lazaretlsdirektionens
underdåniga
utlåtande, i anledning
af Rikets Ständers Revisorers yttrande
år 1860, rörande Serafimerlazarettet.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majit har i nåder behagat infordra Lazaretts-direktionens underdåniga
utlåtande i anledning deraf, att Rikets Ständers sednast församlade Revisorer uti
deras underdåniga berättelse i afseende å Serafimer-lazarettet yttrat, att de, efter att
hafva besökt Lazarettet, ansågo sig äga anledning instämma i det af nästlidne års Revisorer
uttalade omdöme, att utvidgning af denna sjukvårds-anstalt är af behofvet påkallad,
och att det vore önskligt, om medel för detta ändamål på ett eller annat sätt kunde beredas.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande öfver Rikets Ständers år 1859 församlade
Revisorers i enahanda syftning gjorda framställning, har Lazaretts-direktion i underdånighet
anfört: »Det har väl redan under flera år visat sig, att., såsom Revisorerne an
»märkt,
utrymmet vid Serafimer-lazarettet icke medgifvit, att alla, som der sökt vård,
»kunnat emottagas; men Serafimer-lasarettets bestämmelse torde icke heller vara att
»meddela ali den utsträckta sjukvård, som hufvudstadens tilltagande befolkning be»höfver.
Utan att likväl afse en mera utsträckt sjukvård, än den, som under sed»nare
åren tillhandahållits vid Serafimer-lazarettet med 300 till 308 sjuksängar, har
»visat sig ett kännbart behof af tillökadt utrymme, dels för att sjukrummen må
»kunna utrymmas, renas och vädras, dels för att vinna tillräckliga och ändamåls»enliga
lokaler för matberedning, för bad och till förvaring af den för sjukvården
»erforderliga mängd is m. m. Emedlertid, då vid sistförflutna riksdag framställning till
»Rikets Ständer var gjord om anslag för nödig tillbyggnad vid Lazarettet och till fyll»nad
i utgifts-staten, men Rikets Ständer ansågo medel icke kunna anvisas för mera än
»sistnämnda ändamål, har Lazaretts-direktionen trott icke lämpligt nu ånyo ifrågasätta
»anslag till byggnad vid Lazarettet. Enligt vilkoret! vid en till Lazarettet gjord donation,
skall afkastningen af densamma ännu några år kapitaliseras i ändamål att den
»sålunda samlade fond må användas till bidrag för sådan tillbyggnad vid Lazarettet,
»som med inrättningens bestämmelse är förenlig, och torde det blifva Lazaretts-direktion
»tillåtet, att då i underdånighet göra framställning om det vidare anslag, som för inrätt»ningens
ändamålsenliga ordnande kan finnas af nöden »
Då, sedan nästlidet år, de anförda förhållandena vid Serafimer-lazarettet icke
undergått någon förändring, anser Lazaretts-direktionen sig såsom utlåtande Öfver sednast
församlade Revisorers framställning endast böra åberopa innehållet af det sålunda tillförene
afgifna underdåniga utlåtandet.
Lazaretts-direktionen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
undersåter och tjenare,
G, A. SPARRE. F, BRAUNERHJELM.
Stockholm den 19 December 1860. ^
(j. Jtr. Almqvist.
44
— 346 —
Direktionens öfver Drottninghuset
underdåniga
utlåtande, i anledning
af de uti 1.860 års revisiöns-berättelse
förekommande anmärkningar vid
Drottninghusets räkenskaper för år
1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till fullgörande af Eders Kongl. Maj;ts nådiga befallning, genom remiss den 22
November sistlidne år, får Direktionen öfver Drottninghuset härmedelst afgifva underdånigt
utlåtande, i anledning af de hos Rikets Ständers Revisorer, vid verkställd granskning
äf Drottninghusets räkenskaper för år 1858, framställda anmälanden och anmärkningar.
Jemte det Revisorerne ansett sig böra anmäla, dels att den i 1859 års revisionsberättelse
omförtfiälda, i Kongl. Kammar-rätten gjorda, anmärkning angående i 1857 års
räkenskap afförda 870 R:dr 32 sk., utgörande åtskilliga personer tilldömda rättegångskostnador,
är på Advokätfiskals-embetets handläggning beroende, dels att Drottninghusets
i samma revisiöns-berättelse upptagna fordran, 19,060 R:dr, ännu icke till någon
del blifvit gulden, hafva Revisorerne anmärkt, att i 1858 års räkenskap afföras icke allenast
Köngl. Kammar-rättens Advokat-fiskal tillkommande ytterligare aktorats-provision,
1,746 R:dr 50 öre, för handläggning af f. Kamereraren Möllers balans, än äfven 128
R:dr samina mynt, utgörande Enkan G. Cederberg tilldömd rättegångskostnad i mål
emellan Direktionen och bemälda Enka, angående hennes förpligtande att återställa utan
lösen en af Möller hos Cederberg hypothiserad, intecknad förskrifning å 15,000 R;drB:ko.
Redan af 1859 års Revisorer anmärktes: att af Inrättningens medel blifvit utbetald
den Kongl. Kammar-rättens Advokat-fiskal, i och för handläggning af målet rörande
f. Kamereraren Möllers balans, tillkommande aktorats-provision, 2,287 R:dr 9 sk.
8 rst., äfvensom att den fastighet, uti hvilken Drottninghuset erhållit inteckning för
ett år 1857 upptaget lån, stort 19,060 R:dr, icke ansåges lemna full säkerhet för
kapitalet.
Öfver dessa anmärkningar afgaf Direktionen infordradt underdånigt utlåtande; och
sedan Rikets sednast församlade Ständers Stats-utskott i den 10 Augusti 1860 afgifvet
utlåtande, N;o 157, i anledning af år 1859 församlade Revisorers berättelse, uti 15:de
§:n omförmält den förra anmärkningen och hemställt, att densamma icke borde till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, samt i afseende å den sednare anmärkningen, enligt
18:de f:n, funnit densamma, såsom nöjaktigt förklarad, icke vara af beskaffenhet att
påkalla någöt yttrande, har berörda utlåtande blifvit af Rikets Ständer godkändt. Vid
sådant förhållande och då Rikets Ständer, hvilka äga att pröfva Revisorernes anmärkningar,
funnit dessa anmärkningar icke till någon deras åtgärd föranleda, torde Direktionen
icke nu ånyo behöfva afgifva någon förklaring öfver de, det oaktadt, af Rikets
Ständers år 1860 församlade Revisorer, i den 15 Öktober samma år afgifna berättelse,
— 347 -
anmälda förhållande angående Drottninghusets fordran och framställda anmärkning i
afseende å den under år 1858 till Kongl. Kammar-rättens Advokat-fiskal utbetalda
aktorat s-provision.
Hvad åter beträffar anmärkningen angående den till Enkan Cederberg utbetalda
rättegångskostnad, anhåller Direktionen att endast få anmäla, dpt den ifrågavarande förskrifningen
jemväl var af Möller från Drottninghuset tillgripen, pch såsom förklaring öfver
denna anmärkning åberopa hvad Direktionen, i anledning af en hos Rikets Stäpders Revisorer
år 1859 gjord enahanda anmärkning, i den 31 December samma år atgifvet underdånigt
utlåtande anfört. Direktionen anser sig så mycket mindre böra inlåta sig i
något vidlyftigare yttrande, sorn, enligt hvad Revisorerne anmärkt, sistnämnda anmärkning
är på Advokatfiskals-embetets i Kongl. Kammar-rätten handläggning beroende.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj.:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
IV. S. v. KOCH.
TH. WENSJOE. J. G. LUNDBERG.
Stockholm den 12 Januari 1861.
F. W. Gahn.
Direktionens öfver allmänna
Barnbördshuset i Stockholm
underdåniga utlåtande, angående Rikets
Ständers Revisorers anmärkningar
vid Barnbörds-husets räkenskaper
för år 1858.
Storinäktigste, Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den
22 sistlidne November, får, i anledning af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers
anmärkningar vid allmänna Bårnbördshus-inrättningens räkenskaper för år 1858, Direktionen
öfver samma anmärkningar härmed afgifva underdånigt utlåtande.
348 —
Revisorerne hafva fästat uppmärksamhet å, dels att till Medicinse Doktor F. C.
Claraeus blifvit utbetaldt ett belopp å 30 R:dr Runt, utgörande Medicinae Dektor Borgman
af Direktionen tillerkänd två månaders hyresersättning, utan att vid räkenskapen bifogats
hvarken Borgmans fullmakt för Claraeus att medlen uppbära eller annan handling,
som styrker den sednares behörighet dertill, dels ock att å en af Direktionen underskrifven
anordning å 230 R:dr en öfverskrifning af orden »Två hundra» ägt rum i det med
bokstäfver utskrifna beloppet,
Direktionen, som funnit den gjorda erinran riktig, skall för framtiden tillse att
sådant vidare icke kommer att äga rum.
Vidare hafva Revisorerne erinrat, att, då kassa-räkningen är uppställd under vissa
titlar, verifikationerne, särdeles Direktionens anordningar, bordt lemnäs särskildt för hvarje
sådan titel och att, till vinnande af önskvärd reda och ordning i räkenskapen, vederbörändes
qvittenser böra efter samma grunder afgifvas; men då hvad Revisorerne sålunda
hemställt hvarken medförer mera reda eller ordning i räkenskapen, utan endast skulle
föranleda att anordningarnes antal ökades från 18 å 20, som de nu årligen utgöra, tili
130 å 150, och att verifikationernas antal äfvenledes ökades, anser sig Direktionen så
mycket mindre böra vidtaga någon förändring med räkenskapen, i anledning af Revisorernes
erinringar, som Inrättningens räkenskaper föras efter enahanda grunder som alla
andra allmänna verks räkenskaper.
Med djupaste, vördnad, nit och trohet framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
MAGINUS HUSS.
CARL HENR. PFEFFER. AX. GABR. CARLSON. G. A. BREDENBEGR.
JACOB WESTIN. N. A. WILANDER.
Stockholm den 8 December 1860. Carl Dahlgren.
Direktionens öfver allmänna
Barnlms-inrättningen i Stockholm
underdåniga
utlåtande öfver en i 1860
års revisions-berättelse gjord anmärkning
vid Barnhusets räkenskaper för
år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Under den 22 i nästlidne månad har Eders Kongl. Maj:t i nåder anbefallt Direktionen
öfver allmänna Barnhus-inrättningen i Stockholm att inkomma med underdånigt
— 349 —
utlåtande, i anledning af den i Rikets Ständers Revisorers den 15 Oktober innevarande
år afgifna underdåniga berättelse, om verkställd granskning af stats-verkets jemte andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, förekommande
anmärkning, att Revisorerne, i saknad af erforderlige handlingar, varit, lika
litet som 1859 års Revisorer, i tillfälle att meddela upplysning, huruvida under revisionsåret
några åtgärder rörande förre Kamereraren J. E. Bloms balans möjligen blifvit vidtagne
utöfver dem, som i 1858 års revisions-berättelse omförmälas.
I anledning häraf får Direktionen i underdånighet upplysa att, sedan Stockholms
Rådstufvu-rätt, uppå yrkande af Barnhusets Ombudsman, ålagt Bloms sterbhusdelägare,
att i stadgad ordning ersätta Barnhuset en under Bloms tjenstetid uppkommen brist i de
under hans uppbörd stående förråder, men Eders Kongl. Maj:ts och rikets Svea Hof-rätt
uti dom, som af Eders Kongl. Maj:t under den 24 November 1857 blifvit fastställd, på
anförde' skäl, ansett saken i dess dåvarande skick icke hafva tillhört Rådstufvu-rättens
pröfning och i följd deraf, med upphäfvande af Rådstufvu-rättens dom, förklarat Bloms
sterbhusdelägare ej kunna, i anledning af vederpartens uti nämnde sak förda talan, förpligtas
att omtvistade beloppet eller någon del deraf till Barnhuset betala, så har Barnhusets
Ombudsman, på sätt Direktionen uti underdånigt utlåtande den 28 December nästlidne
år öfver Rikets Ständers Revisorers anmärkningar vid Barnhusets räkenskaper för
år 1857 anfört, uti ett den 7 förutgångne September afgifvet memorial yrkat, att ifrågavarande
balansmål skulle af Direktionen i första hand pröfvas, och Bloms sterbhusdelägare
åläggas att balansen ersätta, hvarefter och sedan Direktionen utställt detta memorial till
förklaring af bemälde, i olika delar af riket bosatte, sterbhusdelägare samt^ desse med förklaringar
inkommit och Barnhusets Ombudsman den 24 Maj innevarande år påminnelser
afgifvit, ärendet blifvit inför Direktionen den 28 nästlidne November föredraget, dervid
beslut fattats om infordrande af ytterligare för målets pröfning erforderliga upplysningar,
hvilka numera den 12 innevarande månad inkommit.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
S. DE MARÉ.
C. A. EKSTRÖMER. AX. GABR. CARLSON. PEHR LINDSTÉN.
TIL ANKARSVÄRD. OSCAR AREHN. C. G. CERVIN. KARL JOIL BERG.
Stockholm den 27 December 1860,
A. L. Frykholm.
— 350 —
Kansleren för Upsala Akademi,
med underdånig förklaring, i anledning
af 1860 års Revisorers anmärkningar
vid Akademiens räkenskaper.
Underdånigt Memorial.
De af Konsistorium Akademicum Minus i Upsala samt vederbörande räkenskapsförare,
till följd af Eders Kongl. Maj:ts den 22 nästförvikne November meddelade nådiga
befallning, afgifna underdåniga förklaringar öfver Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
rörande Upsala Universitets räkenskaper för år 1858, får jag, jemte remiss-akten,
barbos i underdånighet insända, med förklarande att jag, för min del, dervid ej har något
att tillägga.
Stockholm den 15 Januari 1861.
G. A. SPARRE.
J. J. Nordström.
Konsistorii Akademie] i Upsala
underdåniga förklaring öfver Rikets
Ständers Revisorers anmärkningarvid
Upsala Akademis räkenskaper för år
1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Såsom infordrad underdånig förklaring, i anledning af Rikets Ständers Revisorers
underdåniga berättelse om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858 samt de vid Universitetets
räkenskaper upptagne anmärkningar och framställningar, får Konsistorium Akademicum
i underdånighet åberopa hvad Akademie-räntmästaren och Akademie-kamereraren
uti närlagde förklaring anfört, samt för egen del tillägga dels, i afseende å första anmärkningspunkten
om sifferbeloppet å öfverskotts-spanmålen, att det rätta beloppet, 899
tunnor 27,03 kappar spanmål, enligt hvad summeringen visar, blifvit äfven i kapitalräkningen
iakttaget, ehuru, genom skriffel, den siffra felar, som skulle beteckna att ingen
tiondedel kappe spanmål här är uppförd, och dels, beträffande Revisorernes tillstyrkan af
någon förenkling uti räkenskapens uppställning, att nytt formulär till räksnskapsbok för
— 351 —
Universitetet numera blifvit i behörig ordning fastställdt att hädanefter lända till efterrättelse.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och unders åter,
F. F. CARLSON,
Kongl. Akademiens n. v. Rektor.
A. F. BECKMAN. OLOF WINGQVIST. FR. SUNDEWALL.
K. OLIVECRONA. J. W. GYLLENSVARD.
Upsala den 9 Januari 1861. G. Ekeroth.
Förklaring.
Till svar å första punkten af Rikets Ständers Revisorers anmärkningar mot Upsala
Kongl. Universitets räkenskaper för 1858, få vi härmed ödmjukeligen anföra, att
på grund af samma nådiga föreskrift, enligt hvilken kapital-räkningen affär värdet för
tillsammans 8,322 tunnor 8,43 kappar af spanmålstillgången, till bestridande af spanmåls-anslagen
på personella staten, al' samma anledning har värdet å återstoden af
spanmålstillgången för året, eiler den så kallade öfverskotts-spanmålen, upptagen till 899
tunnor 27,3 kappar, äfven blifvit affördt till betäckande af anslagen i penningar så långt
beloppet sträckt sig, hvaraf inses att någon serskild ytterligare afföring af sistnämnde
spanmålsvärde icke kunnat äga rum.
I afseende på de i följande båda punkter anmärkta balanserna, kommer under
innevarande år utredning att ske, för erhållande af behörigt tillstånd till deras afskrifning
eller af godtgörelse.
Den i fjerde anmärkningspunkten upptagna behållningen i Räntkammaren vid
1858 års slut, af 53,670 R:dr 49 öre, utgöres hufvudsakligen af intressemedel, hvilka,
ehuru förfallna till betalning den 31 December, likväl till största delen ej influtit förr
än under loppet af påföljande Januari månad, under hvilken tid December månads räkenskap
hålles för sådant ändamål öppen, på det att det till följande året balancerade
obetaldta räntebeloppet måtte blifva så litet som möjligt. Dessa medel blefvo emellertid,
jemte öfriga under Januari, Februari och Mars 1859 influtna, genast i Mälare-provinsernas
Enskilda bank på upp- och afskrifnings-räkning insatta, på sätt nämnde års
räkenskaper utvisa, till ett sammanräknadt belopp af 60,000 K:dr Rmit.
— 352
Beträffande det i sista punkten anmärkta öfverskottet, 690 R:dr 96 öre R:mt,
få vi upplysa, att det utgör den akademiska kassans ersättning för det Kemiska och
Physiska fonderna tillgodoberäknats fullt intresse på sina inbalanserade kapitaler, ehuru
dessa under året till en del blifvit af prefekterna förskottsvis efter hand uttagna och
till den vetenskapliga inredningen af Kemiska laboratorierna och Physiska samlingarnes
förökande använda, hvilken ersättning i kapital-räkningen likväl fått namn af Akademiens
andel i intresset på utlånta kapitaler.
Upsala Akademie-kontor den 7 Januari 1861.
J. W. Gyllensvärd. E. C. F. Schenson.
Upsala erkestift^ Konsistori!
underdåniga utlåtande, i anledning
af Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
vid Konsistoriernas räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste, A11 ernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj ts nådiga befallning, åligger det
Konsistorium afgifva underdånigt utlåtande, med anledning af de i Rikets Ständers Revisorers
den 15 sistlidne Oktober afgifna underdåniga berättelse, om verkställd granskning
af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under å 1858, derom gjorda anmärkningar, att uti redogörelsen för Upsala
högre Elementar-läroverk saknats reqvisitions-förslag å Lärarnes aflöning för nämnde
års 2:dra och Adje tertialer, och att uti räkenskapen för Gefle högre Elementar-läroverk
sådant reqvisitions-förslag icke funnits bilagdt. Till följe häraf utbeder sig Konsistorium
nåden få anföra följande:
Sedan, med anledning af föreskriften i nådiga cirkulä r-brefvet den 17 September
1856, angående förändring i sättet för uppgörande af Konsistoriernas och elementarläroverkens
räkenskaper, mom. h., Konsistorium den 19 Maj 1858 hos Eders Kongl.
Maj:ts och Rikets Stats-kontor förfrågat sig om sättet för de til! stiftets läroverk utgående
nya lönernas reqvisition och utanordning, anmodade Eders Kongl. Maj.ts och
Rikets Stats-kontor, i skrifvelse af den 21 i samma månad, Konsistorium att, enär reglering
af elementar-läroverken ännu icke blifvit i nåder fastställd, vända sig, såsom tillförene
öfligt varit, till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län uti frågor,
rörande anslag för läroverken inom stiftet, hvadan alla sådana lönemedel för år 1858
af Konsistorium reqvirerades från Eders Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande och
derefter fördelades på de särskilda läroverken. Några reqvisitions-förslag af vederbörande
Rektorer, i enlighet med föreskriften i högstberörde nådiga cirkulärbref, kommo
derföre icke i fråga för år 1858, ehuru de af Rektorerna för lista tertialet ingåfvos och
af Konsistorium, förr än Kongl. Stats-kontorets svar ingått, godkändes. Endast Rektor
vid Upsala högre Elementar-läroverk bilade detta första reqvisitions-förslag vid årets
— 353 —
räkenskap, hvarjemte Rektor vid Hudiksvalls Läroverk i räkenskapen intog^ skälet till
förslagets utelemnande, hvilket synes vara orsaken, hvarföre ingen anmärkning vid Hudiksvalls
Läroverks räkenskap blifvit gjord.
Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
A. F. BECKMAN.
Upsala Domkapitel den 5 December 1860.
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
H REUTERDAHL.
C. A. TORÉN.
C. A. HULTKRANTZ.
J. A. Schagerström,
Linköpings stifts Konsistor»
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers antnärkningar
vid Konsistoriernas räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majit har under den 22 nästlidne November i nåder anbefallt Domkapitlet
att inkomma med underdånigt utlåtande, i anledning af de i Rikets Ständers
Revisorers berättelse, angående verkställd granskning af stats-verkets jemte andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, upptagne
anmärkningar i afseende på Linköpings Konsistorii och stifts räkenskaper för samma
år; till åtlydnad hvaraf Domkapitlet får underdånigst anföra:
Hvad, rörande ofullständighet i vissa delar af såväl sammandraget utaf hufvudredogörelserna
för Konsistorium och elementar-läroverken som räkenskapen dels för Linköpings
högre Elementar-Iäfoverk och dels för lägre Element ar-läroverket i Söderköping,
Revisorerne i § 1 anmärkt och till framtida iakttagande anmält, har blifvit meddeladt
vederbörande räkenskapsförare för den rättelse, hvartill denna anmärkningspunkt föranleder.
Uti § 2 hafva Revisorerne, då hufvudredogörelsen för stiftets Konsistorii-kassor
45
- 354 —
utvisade en kontant behållning, vid räkenskapernas afslutande den 31 December 1858,
af 13,860 K:dr 82 öre Knnt, och det ansetts icke öfverensstämmande med en god förvaltning
att medel till så betydligt belopp ligga räntelösa, hemställt, att Rikets Ständer
hos Eders Kongl. jVIaj:t i underdånighet anhålla om nådigt förständigande för vederbörande
att noga tillse, det dylika kontanta behållningar så fort ske kan göras fruktbärande.
I anledning häraf får Domkapitlet i underdånighet upplysa, att, af ifrågavarande
inneliggande kontanta medel, 3,776 R:dr 25 öre dels tillhörde allmänna premieoch
fattig-kassan, hvars inkomst, enligt 133 § i den nådiga läroverks-stadgan, bör årligen
i det närmaste utdelas och således ej kan utlånas, och dels utgjorde stiftets Folkskolelärare-seminarie-anslag,
som ej heller kan komma i fråga till utlåning. I byggnadsoch
läroverks-emeriti-kassorna, hvartill det öfriga anmärkta beloppet hörde, måste deremot
tillräckliga medel för de löpande, icke obetydliga, utgifterna ur samma kassor hållas
tillgänglige; och äfven om för detta ändamål så stort inneliggande belopp som det, hvarom
nu -är fråga, ej alltid skulle vara erforderligt, kan dock en betydligare behållning
i kontanta medel stundom ej undvikas att i räkenskaperna blifva synlig, dels emedan
tillfälle till utlåning mot den säkerhet, som en omtänksam förvaltning kräfver, ej
alltid förefinnes, och dels derföre att de under räkenskapsåret förfallna räntorna för de
redan utlånte kapitalen till ej ringa del först under tiden mellan räkenskapernas afslutande
och deras uppgörande inflyta, och hvad som efter räkenskaps-årets slut inkommer
sålunda, ehuru upptaget i årets räkenskaper såsom betaldt, i sjelfva verket icke förr än
under följande året varit att tillgå för utlåning. Emellertid skulle efter Domkapitlets
tanka sådan föreskrift, som den, hvarom liikets Ständers Revisorer gjort hemställan,
blifva för allmänna kassor måhända mera menlig än gagnelig, då förvaltare, för att
ställa sig den till efterrättelse, stundom nödsakades, för skyldigheten att ovilkorligen göra
kassamedlen fruktbärande genom utlåning, förbise beskaffenheten af den derför erbjudna
säkerhet.
Hvad vidare angår den i § 3 gjorda anmärkningen, att verifikationer saknas för
de i byggnads-kassans debet till ett belopp af 350 R:dr upptagna hyresmedel, hafva
sådana verifikationer blifvit under den 7 sistlidne November till Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kammar-rätt insända.
Vidkommande sedermera hvad som § 4 innehåller i afseende på de i byggnadskassans
credit såsom husröteersättning till Komministern i Väderstads och Harstads
församlingar afförde 1,200 R:dr 85 öre, hafva dessa medel på grund af vederbörande
synerätts utslag den 23 Juni 1858 blifvit utbetalda; och ehuru Kronolänsmannen E.
Moselius, såsom af Domkapitlet antagen arrendator af nämnde församlingars Komministers-boställe
under vakans-året från den l Maj 1857 till den 1 Maj 1858, enligt med
honom upprättadt kontrakt, varit skyldig att godtgöra byggnads-kassan ifrågavarande
utbetalning, har dock den omständigheten, att Moselius hos Eders Kongl. Maj:ts och rikets
Götha Hofrätt öfverklagat synerättens omförmälde beslut, samt, efter det Kongl.
Hof-rätten den 20 December 1858 afgifvit utslag i målet, enligt företedt diarii-utdrag
från Justitie-revisions-expeditionen af den 31 Januari 1859, hos Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet fullföljt sina besvär, vållat, att den anmärkta summan, ehuru nämnde arrendator
affordrad, icke kunnat inom ifrågavarande räkenskapsår hos honom för kassans
räkning utsökas; och då medlen sålunda bero på rättegång, hafva de ej eller, såsom Revisorerne'fordrat,
lämpligen kunnat, såsom en ovilkorlig kassans tillgång, särskildt upptagas
i utgående balansen.
1 afseende på den uti läroverks-emeriti-kassan under särskild titel upptagna
fordran hos Fabrikör Adlerz, utgörande i kapital och ränta tillsammanräknadt 1,773
— 355 —
R:dr 8 öre, hafva Revisorerne i § 5 uttalat den åsigt att, då samma fordran är beroende
af konkurs-utredning, Dom-kapitlet genom anteckning i räkenskaperna bordt meddela
upplysning, om kassan för berörde fordran kan påräkna full godtgörelse ur konkursmassan
eller, i motsatt fall, omförmäla hvilka åtgärder blifvit vidtagna till kassans bevarande
emot törlust. Då såväl låntagaren Adlerz som båda hans löftesmän samtidigt
försattes i konkurstillstånd, blef lånet, utgörande ursprungligen 3,000 R:dr Runt, bevakadt
i alla tre konkursraassorna, och har, genom utdelning ur desamma, kassan af kapitalet
återfått 1,010 R:dr 31 öre. Någon annan än denna bevakningsåtgärd har hittills
icke kunnat vidtagas; och synes Dom-kapitlet så mycket mindre kunnat meddela
den af Revisorerne ifrågasatta upplysningen, sorn konkursernas utredning ännu icke blifvit
afslutad, hvilket bland annat bevisas deraf, att en mindre ytterligare utdelning från
den ene löftesmannens konkurs under innevarande år till kassan influtit.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
L. LAURENIUS. J. H. W. STEINNORDH.
L. E. RUSÉN. E. WIDMARK.
Linköpings Dom-kapitel den 12 December 1860. J. Friedleif.
Sltara stifts Konsistorii
underdåniga, utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
vid Konsistoriernas räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den
22 sistlidne November af anmärkningar, sorn Rikets Ständers Revisorer, vid granskningen
af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tilstånd, styrelse
och förvaltning under år 1858, framställt vid de af Konsistorium för nämnde är ingifna
räkenskaper, lår Konsistorium afgifva följande underdåniga utlåtande.
— 356 —
Revisorerne hafva anmärkt, »att de i Kongl, brefvet den 17 September 1856, mom.
litt. h, anbefallde reqvisitions-förslag å elementar-läroverkens och Konsistorienotariens
aflöningsmedel icke blifvit räkenskaperna bilagde.» Med afseende härpå, får Konsistorium
underdånigst upplysa att, derest anmärkningen endast skall innebära ett klander
deröfver att inga af Konsistorium godkände reqvisitions-förslag alls finnas räkenskapen
bifogade, sådane likväl i verkligheten, af Konsistorium sjelf uppgjorde, äro såsom verifikationer
bilagde Konsistorii egen räkning öfver elementar-läroverkens aflönitigs-medel.
Om åter anmärkningen är rigtad mot sättet, hvarpå afiöningsmedlen för nämnde år blifvit
till elementar-läroverkens Lärare utbetalde, så får Konsistorium underdånigst förklara,
att Konsistorium ansåg lämpligast att efter förra vanligheten sjelf reqvirera lönerna
och deröfver afgifva redovisning, alldenstund, då Kongl. Stats-kontoret uteslutande på
Skaraborgs läns Ränteri anordnat lönerna för ifrågavarande år till Lärarne vid alla stiftets
elementar-läroverk, äfven dem sorn äro belägne i Elfsborgs län, och sjelf till Konsistorium
öfversände nästan alla arfvoden till extra lärare och vikarier, författningen,
som åberopats, ändock icke i alla delar efterlefdes och af öfrige vederbörande icke kunde
efterlefvas, äfven af det skälet, att någon stat för året icke blef Konsistorium i vanlig
ordning meddelad, hvilken kunnat delgifvas elementar-läroverkens Rektorer och vid
reqvisitions-förslagens affattande tjena till efterföljd, och det dessutom syntes Konsistorium
nödvändigt att, i fråga om de stiftets läroverk, som äro belägne i Elfsborgs län,
och för hvilka lärare-lönerna författningsenligt bordt vara å det länets stat anordnade,
hålla Lärarne sina löner tillhanda på förut vanligt sätt,, då, likasom under ifrågavarande
år, lönerna utbetaldes från Ränteriet i Skaraborgs län. För öfrigt vågar Konsistorium
i underdånighet hoppas, att det sätt, som af Konsistorium under förutnämnde förhållanden,
hvilka otvifvelaktigt hade sin grund deri, att ny stat för elementar-läroverken
det året skulle utarbetas, användes för lönernas utdelande till elementar-läroverkens
Lärare och för deras redovisande, äfven deruti skall finna en gällande ursäkt, att redovisningen
blifvit, om icke verkställd i full öfverensstämmelse med åberopade Kongl,
författning, åtminstone till sin riktighet lemnad utan anmärkning, samt att, enligt Konsistorii
förmenande, lönerna för en större del af Lärarne vid stiftets elementar-läroverk
derigenom kunnat med mindre omgångar och mindre tidsspillan utfalla. Från och med
1859 hafva emellertid lönerna reqvirerats och redovisats i full öfverensstämmelse med
föreskrifterna i det åberopade nådiga brefvet. Hvad angår anmärkningen om saknadt
reqvisitions-förslag å lönen till Konsistorii-notarien, så torde det nådigst tillåtas Konsistorium
upplysa, att det åberopade nådiga brefvet ingenting innehåller, på grund hvaraf
något synes kunna anmärkas såsom uraktlåtet i fråga om reqvisition och redovisning af
denna lön.
Till de underdånigst bifogade förklaringar, som afgifvits af Rektorer vid stiftets
elementar-läroverk, i anledning af de anmärkningar, som blifvit gjorde vid granskningen
af deras för ifrågavarande år afgifne räkenskaper, har Konsistorium för sin del ingenting
att tillägga.
Beträffande åter de anmärkningar, som blifvit framställde mot de räkenskaper,
som inkommit från stiftets paedagogier, och öfver hvilka vederbörande redovisare fått
afgifva förklaringar, hvilka likaledes underdånigst bifogas, har det icke undfallit Konsistorii
uppmärksamhet, att de hufvudsakligen tillkommit hinder den förutsättning, att
Kongl, brefvet den 17 September 1856 skulle äga tillämpning äfven på psedagogierna.
Då emellertid denna författning uttryckligen afser endast Konsistorium och elementarläroverken,
så har Konsistorium icke ansett sig och anser sig ej heller utan särskild nådig
befallning böra, på grund af densamma, föreskrifva någon förändring i hittills bruk
-
— 357 —
liga sättet att redovisa pmdagogiernås medel, helst Konsistorium icke kan inse, huru redovisningen
af deras i allmänhet mycket obetydliga kassor skulle genom en förändring
blifva enklare och åskådligare, ej heller huru större garantier skulle vinnas, 0111 en särskild
Inspektor förordnades att granska och underskrifva räkenskapen, än om, såsom hittills
skett, vederbörande Pastor förrättar denna granskning och genom sitt namns underskrift
å räkenskapen intygar räkningens riktighet.
De underdånigst bifogade förklaringarne från vederbörande redovisare för Folkskolorna
i Hofva och Thun föranleda icke något särskildt Konsistor» yttrande.
Med djupaste vördnad, nit och trohet framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majrts
J. COLLÉN.
J. BJÖRKEGREN. N. SALANDER.
FR. E. FAGERSTRÖM.
Skara Dom-kapitel den 4 Januari 1861.
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
J. A. BUTSCH.
G. WENNERBERG.
Gabr. Söderlind.
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Skara.
I anledning af Rikets Ständers Revisorers gjorda anmärkningar vid Skara högre
Elementar-läroverks egen räkning för året 1858, får jag afgifva den förklaring, att jag,
för ifrågavarande året redovisare för bemälde kassa, ansett, det Ivollegii och Efori underskrifter
skulle fullt ersätta de af Revisorerne nödiga ansedda inkomst-verifikationerna,
samt att jag numera och för de efter 1858 följande åren redovisar medelst särskilda
förteckningar öfver nyintagne och öfver under terminen närvarande lärjungar.
Skara den 22 December 1860.
P. G. Älander.
n. v. Rektor.
— 358 —
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Skara.
Genom skrifvelse af den 5 dennes liar jag erhållit befallning att inkomma med
förklaring öfver en af Rikets Ständers Revisorer, vid granskning af allmänna medels
förvaltning år 1858, framställd anmärkning, af ir.nehåll:
»att för 5 stycken i Mariestads Elementar-läroverks egna kassa förekommande
utgiftsposter, tillsammans 289 R:dr 77 öre, för ljus, ved och städning
m. m., verifikationer endast i afskrift finnas räkenskapen bilagde, samt
att berörde verifikationer, hvilka dessutom jemväl åberopas såsom bevis för
utgifter från Läroverkets bibliotheks-kassa, äro högst ofullständiga, samt att,
då för öfrigt dessa poster under granskningen måst från särskilda håll i räkenskapen
uppletas, granskningen härigenom i betydlig mån försvårats.»
Till en början torde det tillåtas att erinra derom, att Rektors-ombyte ägt rum
sedan år 1858, hvadan förklaringen torde blifva mindre fullständig och upplysande, än
eljest möjligen blifvit fallet.
Att de i anmärkningen omnämnda original-verifikationer finnas i Läroverkets arkiv
förvarade, synes af det här bifogade intyg.
Att dessa originalräkningar icke blifvit räkenskapen bifogade, synes hafva föranledts
utaf angelägenheten att kunna bemöta möjligen skeende förnyadt kraf af redan betalt
belopp. Åtminstone minnes jag mig hafva för något år sedan hört dåvarande Rektor
klaga deröfver, att en fordringsägare, som framställt sådant förnyadt kraf och blifvit
besvarad med förevisande af den qvitterade räkningen i bestyrkt afskrift, ej velat
obetingadt erkänna giltigheten af detta bevis öfver skedd liqvid.
Ofver anmärkningen rörande verifikationernas ofullständighet synes ingen förklaring
kunna afgifvas, då det ej närmare angifves hvari denna ofullständighet består.
Hvad slutligen angår anmärkningen att de särskilda kassornas utgifter äro i verifikationerna
sammanblandade, så är det helt naturligt, att en handelsman, som ej känner
till de särskilda kassorna vid ett läroverk, helt enkelt debiterat Läroverket, hvarefter
det varit redogörarens ensak att göra fördelningen.
Mariestad den 19 December 1860.
I största ödmjukhet,
Iv. U. Sörensson.
Vid genomseende af handlingarne i Mariestads Elementar-läroverks arkiv hafva
derstädes anträffats, i original och qvitterade:
1) En räkning, märkt B. 1., utgifven af P. W. Karström den 31 December 1858,
slutande sig på 109 R:dr 27j- öré;
2) En räkning, märkt B. 2., utgifven af Johan Magnusson den 27 Oktober 1858,
på 125 K:dr 50 öre;
3) En räkning, märkt B. 3., af Anna Jonsdotter den 17 December 1858, på
55 R:dr.
Mariestad den 19 December 1860.
Tv. U. Sörensson.
Tjenstgörande Rektor.
Riktigheten af ofvanstående vitsordas af
Abr. Lang. Herman Bosén.
Borgmästare. Förste Landtmätare.
- 359 —
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Skara,
Med anledning af Högvördiga Dom-kapitlets skrifvelse den 5 innevarande December,
åtföljd af transsumt ur Rikets Ständers Revisorers den 15 sistlidne Oktober afgifna
berättelse, hvari den anmärkning förekommer, »att räkenskapen för Läroverkets i /lorås
egna kassa icke åtföljts af verifikationer å erlagd lösen, tillsammans 18 R:dr 95 öre, för
handlingar angående lägenheten Sahlängen», får jag härigenom afgifva den vördsamma förklaring,
att ifrågavarande utgiftsposter äro i räkenskapen för år 1858 specificerade såsom
de särskilda handlingarne åtecknad lösen för syn å den Läroverket detta år tillfallna donations-lägenheten
Sahlängen, för bevakning vid Rådlms-rätten af nämnde donation, för
erhållande af fastebref, med dertill hörande taxerings-bevis, samt för förnyad inteckning
af förpantningsrätten till dithörande skogslotter; att den officiella handlingen, i enlighet
med gällande expeditions-taxa, åtecknade lösen i allmänhet icke uti räkenskaper plägar
med ytterligare särskildt bevis yerificeras, helst dylikt bevis anses icke lagligen kunna
cxpeditionshafvande affordras, eller erhållas utan kostnad af ny lösen, som då tarfvade
ytterligare verifikation, samt att dessutom i förevarande fall, då, enligt särskilde föreskrifter,
elementar-läroverkens räkenskaper skola granskas och underskrifvas såväl af särskilda
inventeringsmän sorn af Läroverks-kollegii ordinarie ledamöter, i denna deras efter verkställd
granskning gjorda underskrift innebäres en med hvarje annat af dem underteeknadt intyg
lika gällande verifikation af det i räkenskapen upptagna lösebeloppets enlighet med den
officiella anteckningen å dem förevisade originalhandlingar.
Borås den 16 December 1860.
A. G Hollander.
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Skara.
Uti skrifvelse den öde dennes har Högvördiga Dom-kapitlet infordrat min förklaring
öfver följande af Rikets Ständers sist församlade Revisorer gjorda anmärkning: »att
vid räkenskapen för Elementar-läroverket i Alingsås (1858) för fullständighetens skull
antingen bordt biläggas särskild förteckning, upptagande de hemman eller lägenheter till
namn, nummer och läge, hvilka tillhöra den Läroverket anslagna Lendahlska stipendiefonden,
eller ock så beskalfade uppgifter bordt inflyta uti den öfver Läroverkets stipendie
medel
afgifna redogörelse.»
Utom förenämnda Lendahlska stipendie-fond finnas ej några stipendie-medel för
härvarande Läroverk; och som nämnde stipendie-fond icke står under Läroverkets Rektors
vård och förvaltning, var icke min afsigt att deröfver afgifva någon fullständig redogörelse,
utan blott att anmäla, det en sådan fanns, härvarande skolungdom till gagn och
nytta. Icke heller upptogs den i hufvudredogörelsen.
• Följande utdrag ur »transsumt af framlidne Bandfabrikören Sven Lendahls den 2
Maj 1783 gjorda och efter dess död lagligen bevakade testamente,» det enda offentliga
dokument, som, rörande denna sak, finnes i min vård, torde närmare belysa förhållandet
och motsvara den gjorda anmärkningens syfte: •
— 360 —
l:o »Ungdomens uppfostran är onekligen ett ibland de angelägnare föremål, som
verkar både på när- och tillkommande tider; till någon liten hjelp och lättning uti detta
ämne, skänker och testamenterar jag till fattiga och värnlösa fem stycken borgare- ellet
handtverksmäns barns underhåll och skolegång följande å landet belägne fastigheter, nemligen
Wästerg. i Agvena ett halft hemman frälse, beläget i Härljunga gäll. Till samma
behof anslås Frälse såg och qvarn, belägen uti Norunga Socken, kallad Norska qvarn.
Likaledes öfverlemnas såg och qvarn vid Krytteg., belägen uti Norunga gäll och
Ljurs socken, den jag igenom förpantning innehafver. (Redan såld af Testator sjelf).
Dessa lägenheter få intet föryttras, men räntan deraf, som blifver emellan 50 och
60 R:dr Specie årligen, sättas för alla tider under denna stads Magistrat och Kyrko-råds
förvaltning, att jemnt dela emellan fem fattiga infödde stadens barn, helst borgare-söner,
som hunnit till 7 å 8 års ålder och redan äro i skolegång, då de denna gåfva åtnjuta i
fyra års tid, och sedan kunna emplojeras att lära handtverk eller annan nyttig näringsgren;
hvarefter andra borgare- eller mästare-söner i dessas ställe komma att detta underhåll
få, på lika vilkor och så allt framgent. Blifvande det Magistratens och Kyrko-rådets
gemensamma sak, att dessa barn utvälja och räntorna låta indrifva samt qvartaliter utdela,
samt tillika tillse, att de till sitt rätta behof allena af föräldrar eller förmyndare
blifva nyttjade.
2:o Att min öfriga egendom både i löst och fast kommer genom offentlig auktion
att uti kontanta penningar förvandlas, hvilka då, uti tio lika stora lotter lagde, komma
till följande behofver och personer efter nedanstående proportion att fördelas, som följer:
l:o En lott till förenämnde fem stycken barns behof vid skolan, hvaraf räntan dem
årligen tilldelas. — — — — — — — — — — — — — — — —
Alingsås den 2 Maj 1783. S. G. Lendahl.
L« S*
Såsom tillkallade vittnen härtill:
Lor. Wolt. Rothof, Oekonomie Lektor. J. Wallman P:son.
Att föregående är utur originala Testamentet transsumeradt och dermed alldeles
enligt, intygas af Jonas Froman.r>
Alingsås den 22 December 1860.
A. F. Cederin,
Rektor.
Till M. V. Konsistorium i Skata.
Med anledning af M. V. Konsistor» skrifvelse af den 5 dennes jemte bifogadt t rans-5
sumt ur Rikets Ständers sist församlade Revisorers protokoll, innefattande anmärkningar
öfver Lidköpings Elementar-läroverks räkenskaper för år 1858, får jag afgifva följande
förklaring;
— 361 -
Läroverkets donations-medel hafva under år 1858 blifvit använda och utdelade efter
samma grunder, som under en längre följd af år varit antagna, nemligen såsom uppmuntran
och belöning åt förtjenta lärjungar, hvarvid den åt hvarje lärjunge tillerkända
andelen gifvits antingen uti kontanta penningar eller medelst böcker, som för en del af
donations-medlen blifvit inköpta. Att jag i redogörelsen öfver ifrågavarande fonds ställning
begagnat ordet »premier», är möjligen mindre riktigt och torde måhända hafva föranledt
den gjorda anmärkningen; men mig har synts, som ordet »stipendium» ej vore rätt
användbart, då en summa af 37 R:dr Runt, den arliga räntan af Läroverkets 3:ne donations-fonder,
utdelas bland lärjungarne uti högst små poster, ända ned till 50 å 25 öre.
Beträffande anmärkningen, att relation öfver de till Läroverket donerade medel
.saknas, så får jag vönisamligon genmäla, att någon fullständig sadan ej lätteligen kan af
Rektor afgifvas, enär han ej har donations-brefven i sin vård, utan äro dessa, om de ens
alla finnas till, uti skiljda personers eiler auktoriteters ägo. Ränte-medlen blifva, till det
belopp Läroverkets räkenskaper utvisa, årligen på bestämda tider Rektor tiilhandahållne,
och utdelas af honom vid vårterminernas slut, i enlighet med följd praxis och i öfverensstämmelse
med den traditionella kännedom han har om ifrågavarande donationers syftemål.
Lidköping den 19 December 1860.
Ödmjukligen
Wilh. Nilson,
Rektor.
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Skara!
Med befallning om inkommande förklaring, har Högvördiga Dom-kapitlet uti skrifvelse,
daterad den 5 dennes, tillställt mig ett så lydande
»Transsumt af Rikets Ständers Revisorers den 15 Oktober 1860 afgifna underdåniga
berättelse om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858. — — — Härvid
hafva Revisorerne anmärkt: — — — — — — — — — — -— — —
Att, ehuru räkenskapen för Padagogien i Hjo vid 1858 års slut upptager dels kontant
behållning, 94 R;dr 30 öre, och dels utlånt kapital, 2,090 R:dr Runt, hvarken denna behållning
eiler säkerhetshandlingarne för Paedagogiens utlånta medel, och hvilka handlingar
dessutom bordt i räkenskapen specificeras, på föreskrifvet sätt blifvit af Inspektor Scholae
attesterade, samt att låneräkning saknas.
Rätteligen transsumeradt styrker, ex officio, Gabr. Söderlind.»
Och vill jag, till åtlydnad af Högvördiga Dom-kapitlets befallning, afgifva följande
förklaring:
Vid tillträdandet, hösten 1857, af min tjenstgöring och befattning härstädes, funnos
nästan inga hvarken säkerhets- eller andra handlingar, tillhörande Hjo Pedagogi, uti
dess arkiv (bil. N:o 1), utan blefvo dessa, till den del sådant varit möjligt, genom dåva
46
-
— 362 —
rande vice Pastorn i Fogelås S. Hammars benägna biträde, ur aflidne Doktor Mittags bo
småningom under loppet af 2:ne år framletade. Möjligheten af säkerhetshandlingarnes
specificerande och attesterande var mig sålunda till en början betagen, helst jag icke ens
om deras tillvaro ägde fullgiltig visshet. Sedermera deremot, efter deras återfinnande, har
specificerandet och attesterandet i räkenskaperna uraktlåtits på den grund, att jag icke
ansett mig berättigad att ställa mig de föreskrifter till efterrättelse, som, med afseende
på räkenskapers uppgörande, med afseende på redovisning m. m., äro för elementar-läroverken
gällande. Jag är i okunnighet om de föreskrifter, som för paedagogierna i nyssnämnde
hänseende möjligen kunna förefinnas, och har derföre fört skolans räkenskaper i
öfverensstämmelse med det sätt, hvaruppå de förut utan anmärkning, så vida mig veterligt
är, blifvit förde. Någon särskild låneräkning har för Padagogien aldrig förts. Emellertid
och då Rikets Ständers Revisorers billiga anmärkningar val icke kunna annat än
l:o åsyfta Statens visshet derom, att de i Paedagogiens räkenskaper upptagne tillgångar i
verkligheten finnas till, och 2:o gifva en anvisning rörande sättet för berörde räkenskapers
förande och verificerande, har jag i förra fallet ansett mig skyldig på lagligaste sätt styrka
tillgångarnes befintlighet (bil. 2), och skall i det sednare, vid insändandet af löpande årets
räkenskaper, noggrannt iakttaga hvad derigenom synes mig föreskrifvet vara.
Hjo den 21 December 1860. Ödmjukligen
J. A. Klefbeck.
Bil. N:o 1.
Att under min hela tjenstetid vid Hjo stads Psedagogi alla säkerhetshandlingar
och dokumenter, rörande nämnde Psedagogis fonder, varit, med undantag af 3 skuldsedlar,
2 utfärdade af Komminister G. Röding och en af Ingeniör J. Gyllenspets, uti dåvarande
Inspektor Scholas Doktor L. G. Mittags våld och vård, varder härmed på begäran intygadt af
Lidköping den 15 December 1860. P. G. Söderlund.
Bil. N:o 2.
Att Herr Rektorn J. A. Klefbeck innehar och mig förevisat fullgoda säkerhetshandlingar
å fullt Tretusende Riksdaler, som för Hjo stads Psedagogis räkning blifvit,
emot laga 6 procent årlig ränta utlånta, äfvensom att jag i dag hos bemälde Herr Rektor
uppräknat öfver Etthundra Riksdaler, allt Riksmynt, i kassan befintliga medel, som
förmälts vara Psedagogien tillhöriga, betygas. Hjo Rådhus den 20 December 1860.
På Borgmästare-embetets vägnar,
Gustaf Rhodin.
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Skara!
Då Högvördiga Dom-kapitlet af undertecknad den 5:te dennes infordrat
förklaring öfver Rikets Ständers Revisorers den 15 Oktober 1860 gjorda
— 363 -
anmärkningar vid räkenskapen för Sköfde stads Pedagogi under år 1858, får jag härmed
vördsammast afgifva öfver berörde anmärkningar följande förklaring:
Då räkenskapen för Sköfde stads Pedagogi under år 1858 af undertecknad afgafs
i hufvudräkning, med åberopande af specialen, ansåg jag icke nödigt att bilägga nämnde
special, helst som summan af de i verifikationerne upptagne belopp motsvarade i hufvudräkningen
upptagne utgifter, hvilken åsigt synes vinna än mer stöd deraf, att Rikets Ständers
Revisorer, i sin underdåniga berättelse om den verkställda granskningen af räkenskapen
för Sköfde stads Paedagogi under år 1858, »skolat anmäla, att de i verifikationerne
upptagne belopp sammanlagde motsvara utgifterna.»
Hvad den saknade specifikationen å kassans säkerhetsliandlingar beträffar, äfvensom
att desamma likasom kassans kontanta behållning, 169 R:dr 33,5 öre R:mt, icke varit
attesterade af Inspektor Scholm eller åtföljde af någon låneräkning, får jag vördsammast
nämna, att Kyrkoherden i Sköfde G. A. v. Haugwitz, skolans Inspektor, påtecknat
den för år 1858 afsända hufvudräkningen, hvilket jag icke kan annat än förklara vara
detsamma, som han hade attesterat räkenskaperna; ty innan han å hufvudräkningen kunnat
teckna sitt »vidi», måste han naturligtvis hafva genomgått och granskat alla de räkenskapshandlingar,
på hvilka hufvudräkningen stöder sig, hvilken granskning ock blifvit
verkställd icke allenast af honom, utan äfven af de öfriga ledamöterna i Direktionen för
Padagogien, såsom alla gemensamt ansvarige för psedagogi-kassans tillgångar, hvarom dessutom
särskildt protokoll vid Direktionens sammanträden hvarje år kan närmare upplysa.
Något vidare har jag icke att tillägga till den mig aflordrade förklaringen; men
då det synes nödigt att, till anmärkningars undvikande, hädanefter bifoga afskrifter af
såväl special som skuldbok, vill jag också ställa mig detsamma till skyldig efterrättelse.
Sköfde den 11 December 1860.
C. P. Lindström,
Rektor vid Sköfde stads Pedagogi.
Till M. V. Konsistorium i Skara.
Då M. V. Konsistorium låtit tillställa mig följande:
»Transsumt af Rikets Ständers Revisorers den 15 Oktober 1860 afgifna underdåniga
berättelse om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858. — — — — —
Härvid hafva Revisorerne anmärkt, — — — — — — — — — — —
att, vidkommande Padagogien i Ulricehamn, räkenskapen för denna läroanstalt är angifven
i afskrift, bestyrkt endast af Skolläraren; att äfven denna räkenskap saknar låneräkning,
och att hvarken den kontanta behållningen, 135 Riksdaler R:mt, eller säkerhetshandlingarne
för Pmdagogiens utlånte medel blifvit attesterade af Inspektor Scholae,
Rätteligen transsumeradt styrker, ex officio, Oabr. Söderlind,»
364
hvilket den 11 :te i denna månad kom mig tillhanda jemte skrifvelse, som ålägger mig att,
före den 24 innevarande December, med min förklaring öfver förberörde anmärkningar
till M. Y. Konsistorium inkomma, får jag i ödmjukhet upplysa, att jag afgifvit räkenskapen
för Ulricehamns Paedagogis lilla kassa år 1858 i alldeles enahanda form, som under
föregående åren, dä den blifvit lemnad utan anmärkning.
Visserligen är räkenskapen afgifven i afskrift, bestyrkt endast af Skolläraren, men,
då Skolläraren och redovisaren är samma person, tyckes räkenskapen härigenom hafva
tillräckligt af en original-räknings väsentliga egenskaper, för att äga vitsord; och då, såsom
aflemnade afskriften af hufrudräkningen upplyser, Inspektor påtecknat sitt »vidi Gust.
Sundborg» å originalet, torde äfven anmärkningen, »att hvarken den kontanta behållningen
eller säkerhetsliandlingarne för Paedagogiens utlånta medel blifvit attesterade af Inspektor
Schola», finnas vara temligen obefogad. Ulricehamn den 21 December 1860.
O. W. Zengerlein,
Skollärare.
Underdånig Förklaring.
Riksens Ständers Revisorer af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858 hafva anmärkt:
»Att räkenskapen för Padagogien i Hofva VA 1 i credit upptager Padagogiens skuld
från år 1857, 124 R:dr 61 öre R:mt, såsom varande betald, men' att verifikation till bestyrkande
af detta förhållande saknas, samt att behållningen, 21 R:dr 85 öre, till år 1859
icke blifvit af Inspektor Schola attesterad.»
Hvad den förra delen af denna anmärkning angår, »att verifikation till bestyrkande
deraf, att kassans skuld, 124: 61 Runt, blifvit betald, saknas», så torde obehöfligheten af
en sådan verifikation bäst upplysas af en blick på nästföregående räkning ifrån den 24
Juni till den 1 Januari 1858, jemte thy åtföljande verifikationer, hvaraf tydligen inses
att utöfver kassans dåvarande tillgång fordrades ett tillskott af icke mindre än just de
anmärkta 124: 61 R:mt, samt att vederbörliga verifikationer för alla den räkenskapens
utgifter voro densannna följaktige, hvadan en itererad verifikation för de ifrågavarande
124: 61 icke gerna kunde komma i fråga på annat sätt, än att helt enkelt införa nämnde
summa i räkenskapens credit. Och torde detta förhållande så mycket mindre kunna läggas
räkenskapsföraren till last, som han af egna medel förskjutit dessa 124: 61, utan att
uti 1858 års räkenskap beräkna sig någon ränta till godo.
Hvad den sednare delen af anmärkningen rörer, »att behållningen, 21: 85 Runt,
till år 1859 icke blifvit af Inspektor Scholae attesterad», så torde den finna sin tillräckliga
förklaring deruti, att räkenskapsföraren och Inspektor Scholm, för tillfället, var samma
person. Hofva den 12 December 1860.
P. O. Carlander,
P. 1., Inspektor Scholae.
— 365 —
Till skyldigaste åtlydnad af Kongl. Maj:ts nådiga remiss till Högvördiga Domkapitlet
i Skara, i anledning af Rikets Ständers Herrar Revisorers gjorda anmärkning,
rörande saknad relation angående Guldbrandsonska fonden vid Thuns skola för året
1858, får jag äran underdåuigst anföra:
Att då räkenskapen godkänts, oell denna räkenskap för åberopade tidrymd, lika
enkelt, sorn fran stiftelsens början och utan alla andra tillägg än verifikationerne, afgifvits,
och sadant utan gjord anmärkning, samt Rikets Ständers Herrar Revisorer icke
närmare bestämt, livad med åberopade relationen menas; vågar jag allerödmjukast hänvisa
dem till stiftelsens hufvudskrift, hvaraf ett exemplar förvaras i Kongl. Ecklesiastikexpeditionen.
Thun den 18 December 1860.
Carl Barledt.
Strengnäs stifts Konsistorii
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkning
vid stiftets räkenskaper för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, uti remiss af den 22 sist—
lidne November, att inkomma med underdånigt utlåtande öfver en af Rikets Ständers
senast församlade Revisorer gjord anmärkning vid detta stifts räkenskaper för år 1858,
har Dom-kapitlet infordrat sin räkenskapsförares förklaring öfver samma anmärkning,
och får, jemte öfverlemnande deraf samt remisshandlingarnes återställande, underdånigst
tillkännagifva, att det för sin del icke har något att till samma förklaring tillägga.
Med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet framhärda att vara,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdåuigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
lil. ANNERSTEDT.
J. S. WIDEBECK. JOH. GEZELIUS. LARS BROMAN.
L. E. KUMLIN. H. AMINSON.
Strengnäs Dom-kapitel den 27 December 1860.
E. G-. Lundblad.
— 366 -
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Strengnäs.
Som Högv. Dom-kapitlet, till åtlydnad af Kongl. Maj:ts nådiga befallning, att inkomma
med underdånigt utlåtande öfver Rikets Ständers senast församlade Revisorers anmärkning
»att räkenskapen ieke är försedd med register och folio-nummer samt att den icke
hänvisar till verifikationerna, hvarigenom granskningen i väsendtlig mån försvårats», af
undertecknad, i egenskap af dess räkenskapsförare, infordrat förklaring öfver samma anmärkning,
så får jag till följd deraf vördsamt anföra följande: Vidkommande först den
underlåtna registreringen, så, enär Kongl, cirkulärbrefvet den 17 September 1856 föreskrifver,
»att, då räkenskapen omfattar många olika redovisningar, register bör densamma
åtfölja», men den ifrågavarande räkenskapen, utom redovisningen för Dom-kapitlets
kassor, icke omfattar flera än 5 fullkomligt lika redovisningar af Rektorerne vid stiftets
elementar-läroverk, har undertecknad föreställt sig att i sådant fall register skulle vara
öfverflödigt, helst som det numera anbefallda sammandraget af samma redovisningar
ganska väl kan tjena i dess ställe. Hvad vidare angår anmärkningen »att räkenskapen
icke är försedd med folio-nummer samt att den icke hänvisar till verifikationerna, hvarigenom
granskningen i väsendtlig mån försvårats», så nödgas jag, ty värr, bestrida dess
enlighet med sanna förhållandet; det öppnade räkenskapsbandet vittnar nemligen ovedersägligen
att förberörde 6 redovisningar hvar för sig äro försedda med folio-nummer,
som hänvisa till de efter hvardera redovisningen inbundne verifikationerna, och detta förfaringssätt
har jag följt under föregående 25 år af min tjenstetid, utan att förr, än innevarande
år, någon klagan, »det granskningen derigenom försvarats», hvarken från Rikets
Ständers förutvarande Revisorer eller Kongl. Kammar-rätten försports.
Strengnäs den 24 December 1860.
J. E. Flodberg.
Götheborgs stifts Konsistorii
underdåniga utlåtande öfver en i 1860
års revisions-berättelse förekommande
anmärkning vid Konsistorii räkenskap
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:t har genom nådig remiss af den 22 sistlidne November anbefallt
Konsistorium att inkomma med underdånigt utlåtande öfver den af Rikets Ständers Revisorer,
efter verkställd granskning af stats-verkets jemte andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 185S. mot Konsistorii i Götheborg räkenskap
för nämnda år gjorda anmärkning, bestående deri. att denna räkenskap saknade register,
verifikations-folier till special-räkningarne och relation öfver stipendie-fonderne; och
får Konsistorium, efter att i saken hafva hört sin f. d. Notarie, i egenskap af räkenskapsförare,
numera Kyrkoherden O. E. Rabe, som, åtminstone hvad verifikations-folierna
beträffar, vill bestämdt erinra sig att sådane åtföljt Konsistorii egna räkenskaper,
härmed i djupaste underdånighet förklara, att, så vidt i anmärkta hänseende forsum
-
•- 367 —
melse i öfrigt ägt rum, sådant berott på oriktig tydning af gällande förordningar å rä
kenskapsförarens
sida, samt tillika upplysa, att hans efterträdare, vid uppgörandet af
sistlidne ars räkenskaper, sökt att i ofvanomförmälda hänseende efter bästa förstånd ställa
sig till underdånig efterrättelse Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 17 September 1856.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trehet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigst e Konung!
Eders Kongl. Majits
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
GUST. 1). BJÖRCK.
C. PREHN.
N. W. LJUNGBERG. A. O. HEURLIN.
Götheborgs Dom-kapitel den 19 December 1860.
J. D. Magnusson.
1. n.
Carlstads stifts Konsistorii
underdåniga utlåtande, öfver de vid
stiftets räkenskaper utaf 1860 års Revisorer
framställda anmärkningar.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majits befallning uti remiss af den 22
sistlidne November, får Dom-kapitlet, efter vederbörandes hörande, öfver de anmärkningar,
sorn Rikets Ständers sednast församlade Revisorer mot räkenskaperna från Carlstads
stift för år 1858 gjort, härmed afgifva följande utlåtande:
öfver § 1.
Enligt redogörarens försäkran, saknades icke register vid Konsistorii räkenskaper
för 1858. Men skulle likväl så vara fallet, skall Dom-kapitlet noga tillse att så vidare
icke sker.
Att sammandrag af alla hufvudredogörelser från stiftet skulle af Notarie-expedition
upprättas, har icke blifvit.observeradt, då något formulär derför icke finnes bland
— 368 —
dem, som åtfölja Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 17 September 1856. Hädanefter
skall sådant sammandrag upprättas.
Samma förklaring gäller ock för liufvudredogörelsen öfver Konsistor» räkenskaper.
Räkning öfver allmänna premie- och fattig-kassan finnes bland liandlingarne från
härvarande högre Elementar-läroverks Rektor. För framtiden skall den öfverfiyttas till
Konsistor» räkenskaper.
Stipendia collectanea tillhöra ej stiftets läroverk, utan utdelas till studerande af
Wermlands nation vid båda Universiteterna.
Carlstads stift är ett bland dem som sakna emeriti-kassa.
Detsamma gäller än mera i afseende på »bibliotheks-kassa för stiftets alla lä
roverk»;
någon annan redogörelse kunde icke finnas bland Konsistor» räkenskaper; ty
veterligen finnes icke inom något stift en sådan kassa. Särskilda bibliotheks-kassor finnas
icke uti de nya skolorna i Christinehamn och Arvika, hvarföre derifrån inga sådana
räkningar kunnat inkomma. Från de öfriga läroverken hafva bibliotheks-räkningar blifvit
lemnade.
Att räkning öfver aflöningsmedel, såväl de indragna som de till lärarne utgående,
icke bland Konsistor» räkningar förekomma, har sin grund deruti, att, enligt föreskriften
uti 1856 års nådiga bref, alla anordningar å sådana medel disponeras på Rektorerna,
hvilka således medlen redovisa. Med Åmåls och Filipstads skolfond är det särskilta
förhållande, att anslaget för de skolorna genom nådiga brefvet den 21 September
1833 öfverlemnades till Dom-kapitlets vård och redovisning.
Att låneräkning skall upprättas är endast vilkorligen föreskrifvet, och Dom-ka
pitlet
har hittills icke ansett någon sådan vara behöflig.
Meningen med yttrandet angående »procenten å de särskilda räkningarnas utlånta
kapital» är för Dom-kapitlet ofattlig. Skulle något fel vara begånget uti ränteberäkning,
aflåter nog Eders Kongl. Maj:ts Kammar-rätt bestämd anmärkning och skaffar rättelse.
Då ingen hufvudredogörelse för Konsistor» räkenskaper finnes, kunde den för läroverkens
kassor föreskrifna underskrift icke heller finnas, men afgifna räkningar äro af
Dom-kapitlet godkända samt säkerhetshandlingarne inventerade. Hädanefter skall hufvudredogörelsen,
enligt formuläret, underskrifvas.
Beskyllningen för oreda är icke åtföljd af uppgift på begånget fel,' hvarföre den
saknar egenskapen af anmärkning. De särskilda räkningarna äro åtföljda af sina verifikationer,
till hvilka räkningarne i nummerföljd hänvisa. Någon ordningsföljd räkningarne
emellan är icke föreskrifven, och således i det fället ingen föreskrift öfverträdd.
Bristfällighet uti en eller flera räkningars uppställning är väl antydd, men äfven här saknas
egenskapen af anmärkning, då icke någon förseelse är ådagalagd. Dom-kapitlet kan
således icke lemna någon föreskrift till rättelse.
öfver § 2.
Som Eders Kongl. Maj:ts Kammar-rätt icke lärer uraktlåta att anmärka och
skaffa rättelse, i händelse något fel blifvit begånget i afseende på byggnads-kassans ut
-
- 369 —
gifter, anser sig Dom-kapitlet böra förbigå sifferanmärkningen vid nämnde räkenskap, i
den öfvertygelse att Rikets Ständer icke lära fatta något beslut i sådana ämnen.
Att rekommendationsbevis blifvit, i stället för vederbörligt qvitto å till Riksgälds-kontoret
inbetalda 720 R:dr Ruut, räkningen bilagdt, är orätt, och kommer vidare ej att ske.
Att kontanta behållningen uti byggnads-kassans utgående balans var så stor,
hade sin grund deruti, att en betydlig reparation, samma år börjad, förestod och ännu
icke är fullbordad; dessutom hade den kontanta behållningen ej länge legat uti kassan,
då medlen småningom under året och förnämligast vid dess slut influtit, så att de icke
kunnat det året utlånas.
öfver § 3.
Att 1,5: O R:dr Runt vöre , uti Wähnermanska kassan till utlåning disponibla var
uti räkningen tillkännagifvet, på det att ingen skulle tro meningen vara att de skulle
blifva liggande. De kunde icke utlånas förr än erbjudna säkerhetshandlingar blifvit inlemnade
och godkände. Att hvarken nuvarande eller föregående redogörare låtit influtna,
utgifterna öfverskjutande, medel länge ligga i kassan, bevisas deraf, att fonden, som
år 1800 var 3,715i R:dr, nu 1860 är nära 22,000 R:dr Riksmynt.
öfver § 4.
Att studenten i Upsala, August Wallin erhållit sina stipendie-inedel, derom är
Dom-kapitlet fullt öfvertygad, emedan kollekt-stipendierna sändas till Wermlands nations
Inspektor såväl i Upsala som Lund; huruvida han sjelf eller en broder qvitterat
dem, kan Dom-kapitlet icke upplysa. Dom-kapitlet, har icke kunnat fordra att fattiga
studerande skola lyfta stipendierna här genom ombud och fullmakt, då medlen sent och
med betydliga afdrag skulle kommit dem till godo, hvarföre de sändas till Inspektor vid
Universitetet.
öfver § 5.
Då frågan var om Åmåls och Filipstads skolfond, frågade Herrar Revisorer ej
efter huru den uppkommit; men en derutur uppkommen besparad räntefond framkallar frågan
om dennes uppkomst. Dom-kapitlet har icke ansett, att en af statsmedel bildad
fond.vore af samma egenskap som stipendier och andra fromma stiftelser, uppkomna genom
gåfvobref, testamenten eller andra urkunder. Stats-anslaget för skolorna i Amål
och Filipstad, hvilket år 1833 öfverlemnades till Dom-kapitlets förvaltning, växte genom
upplupna räntor under den tid skolorna förbereddes och fullbildades, så att år 1837
dessa, icke använda, räntor utgjorde ett kapital, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 1 I Augusti 1837, delades emellan de båda skolorna för att accumuleras.
Att termins-penningarne blifvit särskildt redovisade, grundar sig på såväl. 1856
års nådiga bref som på nådiga skolstadgan. De enskilda kassorna behöfde visserligen
af de medlen förstärkas, men någon rättighet dertill hafva de ännu icke fått.
Filipstads föga gamla Elementar-läroverk har hvarken många eller särdeles olika
redogörelser, hvarföre något register deröfver icke synes vara behöfligt; dock försäkrar
redogöraren att ett sådant åtföljde handlingarne.
47
— 370 —
Att vid så enkla räkningar bifoga en låneräkning, kan Dom-kapitlet icke anse vara
behöfligt, då fordringarna äro bådo få och små.
öfver § 6.
Dom-kapitlet, som uti 1856 års nådiga bref e.j funnit något stadgande angående
original-qvittensers bifogande vid läroverkens räkenskaper, har icke kunnat ogilla Rektorns
i Christinehamn" förfarande att bifoga vidimerade afskrifter af qvittenser, då det
lätteligen kan blifva ett behof att häfva original-qvittenset att visa, om samma fordran
ånyo kräfves af enskild man eller en konkursmassa.
Att Christinehamns skola till 1858 var en paedagogi, borde icke varit obekant
för Herrar Revisorer, af hvilka mer än en vid 1856 års riksdag deltog uti beslutet om
dess förvandling till lägre elementar-läroverk. Några aflöningsmedel funnos således icke
år 1858 hvarken att emottaga eller redovisa.
öfver § 7.
Från Amål är icke någon annan låneräkning lemnad än redovisningen för besparade
räntefonden, hvars tillkomst och förhållande äro uti föregående utlåtande öfver § 5 omnämnda.
„Af dess medel är endast hvad icke kunnat till enskild person utlånas insatt
uti Åmåls stads sparbank.
Dom-kapitlet kan icke annat än beklaga, att några grundade anmärkningar kunnat
göras emot dess räkenskaper, hvartill orsaken varit den förändring, som med år 1858
inträdde i afseende på redogörelsen. Framdeles skall anledning dertill icke gifvas.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
J. M. MALMSTEDT. E. E. ÖSTLING. L. M. GROTH.
J. FRYKHOLM.
Carlstads Dom-kapitel den 22 December 1860.
U. II. Wahlström.
- 371 -
Hernösands stifts Konsistorii
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
vid stiftets byggnads-kassas
räkenskap för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts befallning att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af de anmärkningar, sorn Rikets Ständers Revisorer, vid granskningen
af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1858, gjort vid Konsistorii redovisning för Hernösands
stifts byggnads-kassa för nämnde år, får Konsistorium härmed i underdånighet afgifva
följande förklaring.
Hvad först beträffar den af Revisorerne gjorda anmärkning, att i byggnads-kassans
räkning finnes afförd en post å 6,000 R:dr Runt såsom bidrag till en. skolhusbyggnad
i staden Umeå, utan att utdrag af Konsistorii protokoll för den dag, ifrågavarande
utbetalning beslöts, blifvit räkenskapen bilagdt, får Konsistorium i underdånighet anföra,
att då denna utbetalning grundar sig på Eders Kongl. Maj:ts föreskrift i nådigt bref
den 12 Februari 1858, att till uppförande af ett nytt skolhus i Umeå ett bidrag af
15,000 R:dr Runt, motsvarande af den beräknade kostnaden, skulle utgå från stiftets
byggnads-kassa, Konsistorium ansett sig böra i mån af behof under skolbyggnadens fortgång
medlen öfversända, utan att för hvarje gång derom fatta särskildt beslut; och får
Konsistorium, för att styrka utbetalningens befogenhet, härhos i underdånighet vidfoga
utdrag af förenämnda Kongl, bref samt af Konsistorii beslut under den 14 Juli 1858.
Vidkommande åter den andra anmärkningen, att till byggn afls-k.assan redan år
1856 skola hafva influtit, inkoip.ster af Nysätra lediga pastorat för åren 1853 och 1854
samt af Offerdahls pastorat för åren 1854 och 1855, men att dessa medel, först i 1858
års räkenskap blifvit redovisade, får Konsistorium i underdånighet upplysa, att dessa
medel blifvit under benämningen vakanta medel i Konsistorii räkenskapsböcker bokförda
under samma dagar, som de till Konsistorium blifvit aflemnade; men,dä enligt Eders Kongl.
Majits gällande skolstadga endast »efter i underdånighet framstäldt och. af Kongl. Maj:t
gilladt förslag Konsistorium äger att disponera behållna inkomster vid ecklesiastika sysslor
till den kassa, som deraf finnes i behof,» och då Konsistorium, under det frågan om
uppförande af nytt lärohus i Umeå var under-Eders Kongl. Maj:ts pröfning, oell kupan
det ännu hade blifvit afgjordt i hvad mån stiftets byggnads-kassa borde dertill bidraga,
ej ansåg sig äga att något förslag angående förenämnda medels användande, afgifva,.har
Konsistorium af dessa skäl funnit sig förhjndradt att till byggnadskasspif .öfverföra ifrågavarande
vähanta jpedel, .förr, än Eders iKppgl, Mäj:t„ på j^op^istgrii',', kétn
-
— 372 —
»tällan angående medels anvisande för meranämnde läroverks-byggnads uppförande, genom
ofvan berörda nådiga bref den 12 Februarii 1858, till detta öfverförande lemnat
Sitt bifall.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
1SR. BERGMAN.
ER. ALMQVIST. P. ENGMAN.
C. J. ÖSTLING. A. F. WIMMERCRANZ.
Hernösands Domkapitel den 19 December 1860.
And. Sidner.
(Transsumt.)
OSCA R etc. etc.
Wår ynnest ete. Uti skrifvelse den 20 Februari 1856 håfven J underdånigst
förmält, att som det hittills begagnade skolhuset i Umeå så förfallit, att uppförandet
af ett nytt sådant vore oundgängligen nödigt, J, för att bereda lindring i stiftets allmänna
byggnads-kassas utgifter, helst densamma för det närvarande nästan alldeles
saknade medel till deras bestridande, sökt förmå stadens invånare att till besagde byggnads
uppförande bidraga med någon del af den erforderliga kostnaden, hvilket äfven i
så måtto lyckats, att de vid allmän sammankomst den 28 September 1855 beslutat, att
uti den för ett nytt skolhus, enligt upprättadt förslag, beräknade kostnaden, 10,162 R:dr
36 sk. B:ko, deltaga med en tredjedel; hvarjemte J, med öfverlemnande till Wår nådiga
pröfning af upprättad förslagsritning till nybyggnaden, underdånigst anhållit, det Oss
måtte täckas att dels i nåder fastställa, den tillvägabragta fördelningen af byggnadskostnaden
mellan byggnads-kassan och Umeå stad, och tillika anbefalla eder att vidtaga
åtgärder till byggnadsarbetets företagaude, dels ock att, till beredande af nödiga tillgångar
åt byggnadskassan, föreskrifva, att ej mindre redan influtna och framdeles inflytande
erhållna inkomster af lediga ecklesiastika lägenheter, som ej redan blifvit af Oss
till annat ändamål bestämda, än ock behållningen af indragna 7:de lektorslönen i„ Hernösand
efter förloppet af de 5 år, under hvilka den bör för skolhusbyggnaden i Öster
-
373 —
sund användas, må få af eder anslås till förstärkande af byggnads-kassan, så länge och
intilldess densamraas kostnader i och för uppförandet af ifrågavarande skolhus blifvit
till fullo betäckta.
Sedan AV i öfver förenämnde förslagsritning infordrat Wårt Öfverintendents-embetes
utlåtande, har samma Embete, under den 28 Oktober 1856, tillkännagifvit, hurusom Embetet
funnit ritningen böra omarbetas och derföre låtit, med ledning af från läroverkets
Rektor infordrade upplysningar, för skolhusbyggnaden uppgöra ny ritning med tillhörande
kostnadsförslag, slutade med en summa af 15,424 R:dr 40 sk. B:ko, hvilken sednare
ritning blifvit vederbörande delgifven, dervid ej mindre Umeå stads innevånare än dervarande
magistrat anhållit, att skolhuset måtte uppföras i enlighet med sistnämnda ritning,
helst v. Konsuln L. Glas förklarat sig villig att, i sådant fall, för detta ändamål
såsom gåfva erlägga 1,754 K:dr 1 sk. 4 rst. B:ko, utgörande skillnaden mellan den
summa, stadens innevånare förut förbundit sig att till byggnadsföretaget utgifva, och
tredjedelen af kostiiadsförslaget till byggnadens uppförande i öfverensstämmelse med den
hos Embetet utarbetade ritningen; hemställande Embetet, att samma ritning måtte af
Oss i nåder fastställas. — — — — — — — — __ — — — —
Vid underdånig föredragning af detta ärende, håfve Wi funnit godt i nåder gilla
den hos Ofverintendents-embetet för merberörde skolhusbyggnad omarbetade ritning, hvilken
genom Embetets försorg kommer att eder tillställas, för att vid byggnadsföretaget
lända till efterrättelse; hvarjemte Wi velat tili eder ofvanomförmälda hemställan i afseende
på nödiga tillgångars beredande åt stiftets byggnadskassa för bestridande af den
andel i byggnadskostnaden, som bemälde kassa kommer att vidkännas, i så måtto lemna
nådigt bifall, att såväl redan influtna som framdeles inflytande behållna inkomster af
lediga ecklesiastika lägenheter, hvilka ej till annat ändamål redan blifvit af Oss disponerade,
ma af bygguadskassan uppbäras tillsvidare och tilldess densammas utgifter i
och för ifrågavarande skolhusbyggnad såmedelst blifvit till fullo godtgjorda.
Meddelande eder sådant härigenom till egen och vederbörandes underdåniga efterrättelse,
befalle Wi etc. Stockholms slott den 12 Februari 1858.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
CARL.
L. A. ANJOU.
Till Konsistorium i Hernösand, angående uppförande af nytt skolhus i Umeå.
Vidimeras.
ex. officio
And. Sidner.
— 374 —
Utdrag af protokollet, hållet i Hernösands Konsistorium
den 14 Juli 1858.
§ 11.
Konsistorium beslät, att iåta genom kassaförvaltaren remittera till skolbyggnadsdirektiohen
i Umeå 2,780 R:dr, till fyllnad, med hvad som hittills afsändts, i jemnt
6,000 R:dr R:mt, såsom byggnadskassans bidrag till läroverks-byggnaden derstädes.
Ut supra. in fidem.
And. Sidner.
Wisby stifts Konsistor»
underdåniga utlåtande, angående Rikets
Ständers Revisorers anmärkningar
vid Konsistoriernas räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Under den 22 nästlidne November har Eders Kongl. Majit i nåder anbefallt Konsistorium
att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af de i Rikets Ständers
Revisorers berättelse, om verkställd granskning af stats-verkets jemte andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, förekommande
anmärkningar vid Wisby Konsistor» räkenskaper; och får Konsistorium i anledning deraf
i underdånighet anföra följande;
Det af Rikets Ständers Revisorer anmärkta förhållande, att Lärarnes aflöningsmedel
icke intagits i hufvudgörelsen, har föranledts af det antagande, att enär, enligt nådiga
cirkuläret af den 17 September 1856, mom. 2, »Konsistorium redovisar slutsummorna
af de åt samtlige läroverken inom stiftet beviljade löne-anslag,» en sådan redogörelse
icke borde eller behöfde i Konsistor» hufvudredogörelse ingå, då stiftet icke har mera
än ett elementar-läroverk, och således alldeles samma summa, som i läroverkets räkenskap
förekommer, skulle i denna hufvudredogörelse uppföras. Konsistorium skall dock
för framtiden iakttaga, att hufvudredogörelseh uppgöres i noga öfverensstämmelse med det
i nåder fastställda formuläret,-äfvensom att räkenskapen åtföljes af särskildt register.
I afseende på de af Revisorerne gjorda anmärkningar vid Wisby Elementar-läroverks
räkenskaper, får Konsistorium i underdånighet åberopa hosföljande, af Läroverkets
Rektor afgifna, underdåniga förklaring. Konsistorium anhåller endast att dervid, i anledning
af Revisorernes anförande i fråga om ett från egna kassan utbetaldt aktoratsarfvode,
hvilket det synes Revisorerne att den person, som förorsakat anmärkningen, hade
— 375 —
bordt ersätta, för sin del få tillägga, att Konsistorium såväl af Kongl. Kammar-rättens
skrifvelse den 24 November 1858, genom hvilken detta aktorats-arfvode infordrades, sorn af
den i nyssnämnda skrifvelse åberopade 23 ti i den för Kongl. Kammar-rätten gällande instruktion
saknat ali anledning att annorlunda förfara än .-om skett.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Sto rm äktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
L A- ANJOU
D.
SÖDERBERG.
O. W. LEMKE. C. J. BERGMAN.
Wisby den 29 December 18Ö0.
II. P. Gustafson.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Öfver Rikets Högloflige Ständers Revisorers anmärkningar vid Wisby högre Elementar-läroverks
räkenskaper för år 1858, får jag afgifva följande underdåniga förklaring.
Revisorerne hafva anmärkt, att räkenskapen saknar register och sammandrag. Då
Eders Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 17 September 1856, mom. c, föreskrifver, att
register bör räkenskapen åtfölja, då den omfattar många olika redovisningar, har jag ansett
för detta Läroverks räkenskaper annat register icke erforderligt, än det summariska,
som å hvarje räknings omslag är upptaget; men skall jag för framtiden ställa mig anmärkningen
till efterrättelse. Hvad åter sammandraget angår, så är ett sådant i ofvanåberopade
nådiga cirkulär, mom. i, väl föreskrifvet för Konsistorii redogörelser för hela
stiftet, men icke för läroverkens räkenskaper, såsom ock af det bifogade formuläret N:o 1
tydligt synes.
I afseende på anmärkningen öfver utbetaldt arfvode till Kongl. Kammar-rättens
Advokat-fiskal, får jag endast underdånigst upplysa, att denna utbetalning skett efter mig
meddelad anordning af Konsistorium.
Med den anmärkta afskrifningen af 107 R:dr 90 öre är förhållandet följande: Då
jag år 1857, såsom Elementar-läroverkets Rektor, mottog förvaltningen af Wisby skolas
kassor, voro i räkenskaperna från längre tid tillbaka balanserade trenne särskildt specifice
-
— 376 —
rade poster, till ett belopp af R:mt 247 R:dr 51 öre, hvilket belopp redogöraren redan
år 1853 till afskrifning hos Konsistorium anmält. Sedan Konsistorii utslag i denna afskrifningsfråga
blifvit Kongl. Kammar-rättens pröfning understäldt, blefvo Konsistorii ledamöter,
genom Kongl. Kammar-rättens utslag af den 22 December 1856, ålagde att betala
en af de balanserade posterna å 66 R:dr 56 öre, hvaraf dock fjerdedelen, utgörande
den andel en då redan afliden konsistorii-ledamot bordt betala, finge med 16 R:dr 64 öre
afskrifvas; hvaremot redogörareu ålades att betala dels en balanserad post å 59 R:dr 44
öre, oafkortad, dels af det återstående beloppet, som utgjorde 121 R:dr 51 öre, så stor
del. sorn skolat utan ;förmånsrätt belöpa, om beloppet blifvit i Konsistorie-notarien Gustafsons
konkurs bevakadt. Detta Kongl. Kammar-rättens utslag, som af skolkassans redogörare
hos Eders Kongl. Majit öfverklagades, blef, såsom af bilagda vidimerade afskrift
synes, af Eders Kongl. Majit, genom nådigt utslag af den 30 November 1858, faststäldt.
Enligt hvad hos Kongl. Kammar-rätten blifvit styrkt, utgjorde utdelningen i förenämnde
konkurs 24,8032 procent, och till följe häraf aflemnades, såsom räkenskapen utvisar, till
Läroverkets kassa genom Lands-kontoret i Wisby såväl förenämnda 59 Ridr 44 öre som
ock 30 Rrdr 25 öre, eller 24,8932 procent af 121 Ridr 51 öre; hvilka 89 Ridr 69 öre,
tillsamman med de af Konsistorii ledamöter erlagda 49 Ridr 92 öre, utgöra de kassan,
för de till afskrifning anmälda posterna 247 Ridr 51 öre, tillgodokomna 139 Ridr 61 öre;
hvarefter resten, 107 Ridr 90 öre, för hvilka ingen ersättning kunnat vinnas, blifvit ur
räkenskaperna slutligen afförda.
Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet framhärdar,
Storniäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majits
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
Wisby den 21 December 1860. Cari Cramér.
Afskrift af det uti Landtränteri-specialräkningen för ar 1858, pag. 1,144 etc.,
intagna transsumt af Kongl. Majits utslag öfver af Rektorn vid
Wisby Lärdoms- och Apologist-skola Cramér i underdånighet anförda
besvär.
Utslag uppå de besvär, Rektorn vid Wisby Lärdoms- och Apologist-skola, Filosofie
Magistern J. N. Cramér i underdånighet anfört deröfver, att, sedan han hos Konsistorium
i Wisby sökt att få i nämnda skolas räkenskaper afskrifva, bland annat, hvarom nu ej är
fråga, dels åttioen Riksdaler sex runstycken banko, som skola såsom ränta utgifvas af
Hemmansegaren Lars Gustafssons i Gudings sterbhusdelägare, men hvilken summa ej kunnat
skolkassan tillvinnas, efter det klagandens företrädare i tjensten, Kyrkoherden S.
Gren, som fört skolans rättegång mot nämnde sterbhus angående samma fordran och underlåtit
fullfölja talan derom emot Lars Gustafssons arftagare, numera aflidne Konsistorienotarien,
Prosten M. Gustafsson, är vorden, medelst Svea Hof-rätts dom den 20 April
1852, frikänd från den, genom anhängiggjord tvist, emot honom yrkade betalningsskyldighet,
samt jemväl i öfrigt utväg saknades till dessa medels utfående, dels ock trettionio
— 377 —
Riksdaler trettio skillingar banko, utgörande arfvode, som blifvit utbetaldt till Landsfiskalen
Linné i egenskap af skolkassans ombud i rättegång emot bemälde Kyrkoherde Gren;
oell Konsistorium, i utslag den 9 November 1853, i berörde delar sig utlåtit, —■ — —
har Kammar-rätten, genom utslag den 22 December 1856, i nu fullföljda delar af målet
sig utlåtit: att, alldenstund klaganden, hvilken — — •— — — — — — —
fördenskull och då — — — — — — •— — — — —- — — —
pröfvar Kammar-rätten, med upphäfvande af Konsistorii utslag härutinnan, rättvist tillförbinda
klaganden att ersätta och till Wisby skolas kassa utgifva ej allenast berörde
rättegångs-arfvode, trettionio Riksdaler trettio skillingar banko, utan äfven det på Lars
Gustafssons förbindelse återstående fordringsbelopp, åttioen Riksdaler sex runstycken banko,
dock detta sednare belopp endast till så stor del deraf, som skolat utom förmånsrätt belöpa,
om det uti Konsistorie-notarien Gustafssons konkurs blifvit bevakadt; deruti klaganden
i underdånighet sökt ändring; hvaröfver vice Advokatfisk alen Lind, å Advokatfiskalsembetets
vägnar, i underdånighet sig förklarat, äfvensom Kammar-rätten underdånigt utlåtande
afgifvit; med Kongl. Majits Högsta Domstol beslutadt. Gifvet Stockholms slott
den 30:de November 1858.
Kongl. Majit har i nåder låtit Sig föredragas ofvanberörde underdåniga besvär;
och pröfvar, beträffande påståendet om klagandens förpligtande att ersätta skolkassan de
oguldne räntemedlen, åttatioen Riksdaler 6 runstycken banko, rättvist Kammar-rättens
utslag att fastställa, äfvensom, och dä klaganden icke styrkt sin, å Advokatfiskals-embetets
sida bestridda uppgift, att den emot Kyrkoherden Gren anställda rättegång varit af
Konsistorium klaganden såsom tjensteåliggande anbefalld, Kongl. Majit finner kostnaden
för samma rättegång icke kunna anses böra af skolans medel gäldas, och gillar alltså äfven
i denna del det slut, Iivari Kammar-rätten i målet stadnat.
Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Under Kongl, Majlis Sekret.
(Sigill.)
W. WRETMAN.
Utslag uppå Rektorns, Filosofie Magistern J. N. Cramérs underdåniga besvär.
Rätt- transsumeradt betygar, ex officio, C. Möller Allersson,
t. f. Kanslist i Kongl. Kammar-rättens
Advokatfiskals-kontor.
Vidimeras:
Ex officio
Johan Gardell.
48
378
Stockholms stads Konsistorii
underdåniga utlåtande, angående Rikets
Ständers Revisorers anmärkningar
vid Konsistoriernas räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Uti nådig remiss den 22 sistlidne November har Eders Kongl. Ma;j:t i nåder infordrat
Stockholms stads Konsistor» underdåniga utlåtande öfver af Rikets Ständers Revisorer
uti deras till Eders Kongl. Majit den 15 sisfidne Oktober afgifna underdåniga berättelse,
om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, gjorda anmärkningar, rörande
af Konsistorium gjord utbetalning af 351 R:dr Runt till underhåll af sex hjon vid
Soopiska fattighuset, hvilken utgift, enligt bemälde Revisorers tanka, bort bestyrkas medelst
utdrag af Konsistor» protokoll för den dag beslut derom fattades, äfvensom derom
att vid denna räkenskap vederbörandes intyg saknas, huruvida inventering af säkerhetshandlingarne
och'kassabehållningen i behörig ordning blifvit verkställd.
Med anledning häraf får Konsistorium i underdånighet tillkännagifva, att Soopiska
fattighusets räkenskaper för sagde år blifvit i behörig ordning af Konsistorium granskade
och godkände, samt att inventering af till samina räkenskap hörande säkerhetshandlingar
och kassabehållning i sammanhang med denna granskning försiggått, hvarvid ingen anmärkning
af de dertill utaf Konsistorium utsedde revisorer blifvit gjord; och torde till följe
häraf Rikets Ständers Revisorers uti den underdåniga berättelsen gjorda anmärkningar
böra förfalla.
De i nåder öfversända remisshandlingarne varda härjemte i underdånighet återställda.
Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernåd igste Konung!
Eders Kongl. Mapts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
TII. WENSJOE.
J. NORDLUND.
A. SJÖDING.
J. G. LUNDBERG.
ER. II. ERIKSSON.
PEHR LINDSTÉN.
O. M. FALLENIUS.
JOHANNES ROHTLIEB.
N. J. EKDAHL.
Stockholm i Stads-konsistorium den 21 December 1860.
Er. Morén.
— 379 —
Kongl. Kam mar-lätt ens
underdåniga utlåtande, i anledning
af 1860 års Revisorers anmärkningar
vid Konsistoriernas och Elementarläroverkens
samt andra förvaltande
myndigheters räkenskaper för år 1858.
Stormaktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majit liar, genom nådig remiss af den 1 nästlidne December, anbefallt
Kammar-rätten att till Eders Kongl. Majit inkomma med underdånigt utlåtande i
anledning af de anmärkningar, hvilka, uppfattade i sex-lj:r, blifvit af Rikets Ständers Revisorer
särskildt framställda vid Konsistoriernas och Eiementar-läroverkens äfvensom andra
förvaltande myndigheters räkenskaper för år 1858.
Uti lista § hafva Rikets Ständers Revisorer erinrat, huruledes, vid upprättandet
af åtskilliga Konsistoriers och Läroverks räkenskaper, de genom Kongl. Majis nådiga
cirkulär den 17 September 1856 fastställda räkenskapsförmulär icke blifvit behörigen
iakttagna och tillämpade.
Kammar-rätten liar i anledning häraf förständigat Civilräkenskaps-kontoret, hvarest
alla räkenskaper af ifrågavarande beskaffenhet undergå revision, att vid den granskning
af Konsistoriernas och Eiementar-läroverkens senare räkenskaper, som nu förehafves,
uppmärksamma, huruvida det anmärkta förhållandet ännu fortfar och i sådant fall
derom hos Kammar-rätten göra anmälan till dess vidare åtgärd.
Af uppgifven orsak är uta* Revisorerne, enligt 2:dra §, den önskan yttrad, att
Konsistorierna borde vid hvarje års räkenskap foga en förteckning, deruti uppgift lemnades,
dels å alla under Konsistor» förvaltning varande lägenheter, af hvilka dö särskilda
kassorna hade inkomst, dels å beloppet utaf afgälden för hvarje sådan lägenhet
och k tiden för dess erläggande, dels äfven, i händelse afgälden fördelades emellan olika
kassor, å det belopp, hvarje kassa genom fördelningen undfått.
Kammar-rätten hemställei underdånigst, om icke nådig föreskrift härom kunde
Konsistorierna till framtida iakttagande meddelas.
Enär de inom stiften befintliga Pedagogien åtnjöto inkomst af stats-medel, dels i
kronotionde, dels i kontant ersättning för djeknepenningar, hafva Revisorerne, enligt 3:dje
anfört, hurusom det jemväl bordo åligga dessa lägre läroverk att, hvad likväl endast
inom några stift iakttagits, till syftets Konsistorium inlemna sin räkenskap, uti tillämpliga
delar upprättad i öfverensstå iin,e.lse med det genom 1856 års cirkulär påbjudna
formulär.
Kammar-rätten får i undt fånighet likaledes hemställa, att Konsistorierna måtte
erhålla nådig föreskrift att tillse, Iqt årsfedogörelser för de inom hvarje stift befintliga
— 380 —
sådana paedagogier, sorn åtnjuta inkomst af statsmedel, varda afgifna, på sätt och för det
ändamål, som i åberopade nådiga cirkulär den 17 September 1856 upptages.
Af Revisorerne är vidare, uti 4:de f, anmärkt, att verifikationerna till flera Konsistoriers
och Elementar-läroverks räkenskaper blifvit infästade emellan räkenskapens särskilda
konti, i stället för att, såsom Revisorerne ansett, konti och verifikationerna skolat hvar
tor sig fortgå i en följd, och de sednare helst bort uti särskildt band häftas, i ändamål
att granskningen må derigenom kunna lättare verkställas.
Ehuru den uppgifna olägenheten af sättet för verifikationernas infästande endast
bestått deri, att de fogats omedelbart efter hvarje särskild kassas räkning, skall Kammar-rätten
dock, enär ett sådant ordnande af verifikationerna, som af Rikets Ständers
Revisorer funnits tjenligare, synes mera öfverensstämmande nied de fastställda räkenskapsformuiären,
erinra vederbörande Konsistorier om detsaiumas iakttagande. Huruvida
åter verifikationerna borde särskildt häftas, dervid, om så skedde, räkenskapsbandens
antal blefve ökadt, torde bero synnerligast på handlingarnas större eller mindre
vidlyftighet; och Kammar-rätten hemställer underdånigst, att det i detta hänseende må
på Kammar-rätten få ankomma att, när fråga derom väckes, i hvarje fall efter omständigheterna
förordna.
TJti 5:te § hafva Revisorerne anfört, hurusom, vid granskning af säkerhetshandlingarna
för lån ur allmänna inom hufvudstaden befintliga kassör, Revisorerne erfarit, att
Direktions-ledamöter och äfven Redogörare häftade för skuld till de kassor, hvilka desse
personer skulle förvalta eller redovisa; äfvensom af en Konsistorii-räkenskap befunnits,
att Konsistorie-notarien hade en skuld af 45,000 R:dr till 'en kassa, hvars redovisande
honom ålåg. Enär dylikt förfarande lätteligen kunde föranleda till förvecklingar, ansågo
Revisorerne ett stadgande böra utfärdas af sådan lydelse, »att ledamot i Direktion eller
der anställd tjensteman icke må kunna erhålla lån af de under Direktionens förvaltning
ställda medel».
Då den af Revisorerne uttalade grundsats utan tvifvel är riktig, men Kammarrätten
anser sig icke böra utsträcka sitt yttrande om dess tillämpning,,i afseende å andra
förvaltningar än dem, hvilkas räkenskaper undergå granskning i Ofver-revisions-departementet,
och icke heller dervid i vidsträcktare mån än anledningen till Révisorernes
anmärkning påkallar, får Kammar-rätten i underdånighet hemställa, om icke Eders Kongl.
Majit kunde i nåder pröfva skäligt utfärda ett sådant stadgande, att, i enlighet med
hvad för vissa kassor redan finnes föreskrifvet, ledamot af någon inom hufvudstaden befintlig
myndighet, som förvaltar kassa, hvars räkenskap skall ingifvas till Kammar-rätten
för att i Ofver-revisions-departementet granskas, eller af Konsistorium inom något af
stiften äfvensom tjensteman, hvilken hos sådan myndighet eller hos något stifts Konsistorium
är vid kassa-förvaltningen anställd, må icke erhålla lån af de medel, som på
nämnde sätt skola redovisas.
Slutligen hafva Rikets Ständers Revisorer uti 6:te § anfört att, då i åtskilliga räkenskaper
inkomst af uthyrda lägenheter väl blifvit påförd, men icke bestyrkt, de myndigheter,
hvilkas förvaltande kassor ägde dylik inkomst, borde förständigas, att vid räkenskapen
bilägga transsumter af hyreskontrakterna i hvad dessa rörde de till kassorna
ingående hyresbelopp.
Att vid hvarje årsräkenskap foga dylikt transsumt, torde ej vara nödvändigt.
Kammar-rätten har tillförene i fall af enahanda beskaffenhet ansett, att hyres-kentrak
-
— 381 —
tet i sin helhet, eller utdrag deraf angående tiden för kontraktets bestånd och afgäldens belopp,
vore ovilkorligen behöfligt endast vid första redovisning för inkomst af hyra enligt nytt
kontrakt, hvarefter i följande räkenskaper det endast erfordrades, att vid hyresinkomstens påförande
hänvisa till den äldre räkenskap, vid hvilken kontraktet eller utdrag deraf bilagts. I
detta hänseende har Civil-räkenskaps-kontoret blifvit af Kammar-rätten erinradt, att uppmärksamma
räkenskaperna för fonder, till hvilka hyresinkomst inflyter.
Det vid ärendets handläggning hos Kammar-rätten förda protokoll, upptagande
dervid framställda skiljaktiga meningar, varder i underdånighet bifogadt.
Kammar-rätten framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj;ts
underdånigste, tropligtigste
undersåter och tjenare,
CARL, ii. MÖRNER.
C. E. ÅLANDER. A. WILH. EDMAN. L. KINMANSON,
Referent.
C. PRINTZENSKÖLD. C. O. V. BURÉN. C. W. ZETTERSTRÖM.
Stockholm den 15 Januari 1861.
P. A. Martin.
Utdrag af Kongl. Maj-.ts och. Rikets Kammar-rätts
protokoll, hållet i Stockholm den 15 Januari 1861.
S. d. föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga remiss af den 1 nästlidne December å de af
Rikets Ständers Revisorer, uti deras den 15 Oktober 1860 afgifna berättelse, särskildt
gjorda och i sex paragrafer upptagna anmärkningar vid Konsistoriernas och Elementarläroverkens
jemte andra förvaltande myndigheters räkenskaper för år 1858. Dessa anmärkningar
lästes, tillika med Civil-räkenskaps-kontorets deröfver infordrade yttrande;
och, jemte de beslut, som för öfrigt fattades och i detta protokoll finnas särskildt upptagna,
resolverades underdånigt utlåtande, på sätt registraturet innehåller.
I fråga om Kongl. Kammar-rättens utlåtande med anledning af 2 § af Rikets
Ständers Revisorers anmärkningar, anförde Herr Grefven och Presidenten:
— 382
»Jag är i så måtto af skiljaktig mening, att jag hemställer, det nådig föreskrift
må meddelas om fogande vid hvarje års räkning af en förteckning, sorn bör upptaga icke
allenast alla de lägenheter, af hvilka kassorna hafva inkomst, utan äfven innefatta behörig
längd öfver alla de anslag af hemmansräntor eller tionde, hvaraf Konsistorierna
eller under deni lydande kassor kunna vara i åtnjutande.»
Herr Kammar-rätts-rådet Kinmanson, med hvilken Herr Kammar-rätts-rådet Printzensköld
sig förenade, yttrade, i afseende å besvarandet af anmärkningarnes 5 §, följande
skiljaktiga mening;
»En allmän föreskrift angående förbud för tjenstemän jemte andre att undfå lån
af kassa, hvars redovisande dem tillkomme, och hvars räkenskap vore underkastad granskning
i Kammar-rätten, skulle, i anseende till de egna förhållanden, som understundom
kunna vid åtskilliga förvaltningar förete sig, utan tvifvel blifva i ett eller annat fall
mindre lämplig, likasom dylik föreskrift för de förvaltningar, hvilka redan fått sig densamma
särskildt meddelad, blefve obehöflig. Till följd häraf, och då icke uppgifvet är,
hvilken eller hvilka direktioner inom liufvudstaden må med Rikets Ständers Revisorers
anmärkning åsyftas, torde det klandrade förfarandet, som ej heller kan annorledes än såsom
undantag förekomma, icke böra betraktas såsom giltig anledning att fastställa omförmäldta
utlåningsförbud genom en utfärdad författning, hvilken skulle afse olika slag
af förvaltnings-myndigheter, likväl utan föregången pröfning af hvad deras reglementen i
afseende å utlåning af medel redan innehålla och af hvad dervid eljest nödigt vore, eller
som på enahanda sätt skulle blifva gemensam blott för kassaförvaltningarne uti hufvudstaden
och endast på dem tillämplig, i det att stadgandet till sin allmänlighet ej utsträcktes
längre. På dessa skäl anser jag, för min del, Kammar-rätten icke böra. tillstyrka
annan bestämd föreskrift i ofvannämnda syftning än sä vidt angår stiftens Konsistorier,
med föranledande af den i detta hänseende af Rikets Ständers Revisorer gjorda uppgift;
och torde i öfrigt icke för det närvarande böra ifrågaställas vidare åtgärd i ämnet,
än att i hvarje förekommande fall, der så befunnes erforderligt, härutinnan fullständiga
särskilda förvaltningars låneföreskrifter».
Herr Kammar-rätts-rådet Alander anförde åter, beträffande samma §, att Herr
Kammar-rätts-rådet helst sett, att Kongl. Kammar-rättens underdåniga tillstyrkan fått
en större, mera allmän utsträckning, men lade dock härpå icke någon uteslutande vigt,
då Herr Kammar-rätts-rådet, för sin del, vore fullt öfvertygad derom, att den ifrågavarande
grundsatsen, sora redan funnes uttalad i flera af Kongl. -Majit utfärdade äldre
och nyare reglementen angående styrelsen och förvaltningen af offentliga kassor, nu äfven
öfvergått i allmänna tänkesättet och, i följd häraf, sådana låneafhandlingar, som de
af Rikets Ständers Revisorer anmärkta, torde blifva allt mera sällsynta och, såsom veterligen
aldrig genom någon lag eller författning tillåtna, slutligen öfverallt utdöma sig
sjelfva, Ar och dag, som ofvan.
Efter befallning;
Björnström.
— 383 —
Direktionen olver Stockliolms
stads undervisningsverk,
med underdånig förklaring öfver Mikels
Ständers Revisorers vid nämnde
Direktions räkenskaper för är 1858
gjorda a 11 vn ärli ni 11 gar.
8toi’m äktigste, A Iler n ådigstc Konung!
1 öfverensstämmelse med Eders Kongl. Mäjits nådiga befallning, har Direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk infordrat ansvarige redogörarens förklaring öfver
de af Rikets Ständers Revisorer uti deras till Eders Kongl. Majit den 15 sistlidne
Oktober afgifna underdåniga berättelse, om verkställd granskning af stats-verkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år
1858, vid Direktionens för sagde år upprättade räkenskaper gjorda anmärkningar, hvilken
förklaring jemte remlsshandlingarne Direktionen får i underdånighet öfverlemna.
Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
C. M. FALLENIUS.
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
J. HAMILTON.
J. F. GRÅÅ. TIL WENSJOE.
BROR EM. HILDEBRAND. J. G. LUNDBERG.
N. J. EKDAHL.
J. ÖHNELL.
FREDR. HÖJER.
F. A. RINMAN.
Stockholm den 14 December 1860.
Er. Morén.
— 384 —
Förklaring öfver Rikets Högloft. Ständers Revisorers
anmärkningar vid Direktionens öfver Stockholms
stads undervisningsverk räkenskaper för år 1858.
§ 1.
Anmärkningen angående den oriktiga öfverföringen af Sekreterarens fordran, 2,033
Riksdaler 4! öre i stället för 2,036: 41, från 1857 till 1858 års räkning, är med verkliga
förhållandet öfverensstämmande; och som Sekreterarens fordran således ökas med
skillnaden, 3 R:dr, kommer rättelse härutinnan att i näst afgifvande redogörelse iakttagas.
§ 2.
Den i Kongl, brefvet den 17 September 1856, mom. g, lenmade föreskrift, med
hänvisning till konto i räken.skaps-formuläret, har blifvit sålunda tillämpad, att Rektorerne
vid hufvudstadens skolor, enligt erhållet intyg å förteckningar öfver betalande lärjungarnes
antal, uti Kongl. Ränte-kammarcn insatt termins-afgifterna och dervid, såsom verifikation,
aflemnat berörde förteckningar; men särskilda räkningar öfver dessa medel hafva
icke af Rektorerne till Direktionen aflemnats, hvaraf följt, att termins-afgifterne ej heller
blifvit i Direktionens räkenskap intagna. Anmärkningen, ehuru för ifrågavarande ar
befogad, torde dock för kommande tid icke föranleda till åtgärd i det syfte densamma
afser, sedan, jemlikt 134 § mom. d, termins-afgifterna dädanefter komma att ingå i
hvarje läroverks egen kassa och der pä föreskrifvet sätt redovisas.
§ 3.
I afseende på erinran om saknad af kouti: för premie- och fattig-kassor, för emeriti-kassor
äfvensom för lärarnes aflöning smedel, meddelas, att premie- och fattig-kassorna
finnas redovisade å konti uti„ hvardera skolans räkenskap; — att någon annan emeriti-Icassa
icke finnes, utom den Aleniska fonden, för hvars redovisning inför Kongl. Kammar-rätten
föreskrift förut saknats, men nyligen blifvit af nämnde auktoritet meddelad,
i följd hvaraf räkenskaperna öfver denna fond för åren 1858 och 1859 äfven blifvit dit
aflemnade; — att, rörande saknad af konto öfver lärarnes aflöning smedel, förekommer,
att första kontot i 1858 års räkenskap omfattar anslag och fonder till lärarnes aflöning,
upptagande uti debet:
l:o behållen fond,
2:o anslagen till läroverken å riksstatens 8:de och 9:de hufvudtitlar, hvarje anslag
särskildt utmärkt, i enlighet med Kongl. Stats-kontorets räkenskaper,
3:o anslag af Stockholms stad för tolags-medel, och
4:o räntemedel å kapital-fonden;
samt uti credit:
l:o fondens skuld,
2:o lärarnes aflöningsmedel, som utgått af de olika debiterade anslagen, verificerade
med de af Direktionen underskrifna qvartalsaflönings-listorna, å hvilka vederböran
-
— 385 —
de lärare tecknat sina qvittenser; och hvilka listor till de särskilda beloppen öfverensstämma,
hvad statsmedlen angår, med de från Stats-kontoret, enligt reqvisitions-förslagen,
uppburna Och i räkningen debiterade belopp; lärande, vid sådant förhållande, såsom
verifikation för såväl debitering som creditering, några andra reqvisitions-förslag än
dessa listor, som specifikt upptaga beloppet för hvarje löntagare, ej behöfvas eller vara
i räkenskapsformuiäret eller genom andra stadganden föranledda; livilande alltså, i afseende
å denna räkenskap, erinran dels om tertiala qvittens-listor, äfvensom dels att
qvittens-listor skulle saknas, på ett fullkomligt misstag, helst de vid Banko-insättningsbevisen
fogade, med förkortningar skrifna, promemorier, endast afse att lemna Upplysningar
om beskaffenheten af de å Skol-direktioneus räkning i Banken insatta olika auslagsbelopp,
men ingalunda innefatta annan verifikation.
Vidkommande det anmärkta förhållandet, att räkenskaperna för Stockholms Gymnasii
saint Clara och Maria högre lärdomsskolors fonder saknats, så härleder sig detta
deraf, att öfriga skolornas i Stockholm räkenskaper, hvilka förut icke blifvit till Kongl.
Direktionen aflemnade, skulle infordras och till Kongl. Kammar-rätten insändas, under
väntan hvarpå de trenne ofvannämnda icke ingåtvos, men hafva nu i sammanhang med
de senare blifvit afgifna.
I öfrigt må erinras att, om än Direktionens räkenskap synes afvika ifrån de konti
räkenskaps-formuläret upptager, underrättelserna vid detsamma dock gifva anledning dertill,
att räkenskapen bordt lämpas efter den form, som med de olika förhållandena varit
öfverensstämmande.
Stockholm den 11 December 1860.
A. Lindberg.
Chefens för Mional-muselbyggiiadcii
underdåniga
förklaring öfver en i 1860
års revisions-berättelse förekommande
anmärkning vid Musei-bvggnadens
räkenskaper för år 1858.
Underdånigste Förklaring;
Efter att här hafva emottagit Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss af den 22 sistlidne
November, jemte bifogadt transsumt, innehållande en af Rikets Ständers Revisorer
gjord anmärkning vid en bland National-musei-byggnadens räkenskaper för år 1858 förekommande
reqvisition å ersättning för en af undertecknad företagen resa till Tyskland, Italien
och Belgien, under sommaren är 1857, i Musei-byggnadens ärenden, får jag härmed
afgifva följande underdåniga förklaring:
Rikets Ständers Herrar Revisorer för innevarande år hafva trott sig finna anledning
till anmärkning emot ifrågavarande reqvisition derutinnan, att densamma icke blifvit
specificerad, utan i en summa upptagen, hvarigenom någon granskning af densamipa
icke skulle vara möjlig.
49
— 386 —
Én sådan anmärkning äger tvifvelsutan sin tulla kraft i fråga om resor i Sta*
etns ärenden inom landet, för hvilka ett reglemente finnes, sorn på det nogaste bestämmer
hvarje dervid förekommande utgift, oell efter hvilket således granskning af en så beskaffad
reseräkning blir möjlig; deremot äger den, efter mitt förmenande, ingen tillämplighet
i fråga örn dylika resor utomlands, för hvika också ersättningar alltid utgått summariskt,
vid alla de tillfällen, sorn jag har mig bekant, utan att någon specificerad uppgift
å kostnaderna dervid blifvit ifrågasatt. Således bestämdes nådigst, i en summa,
500 K:dr B:ko såsom ersättning för den resa, sorn jag första gången företog till Berlin
i och för Musei-byggnaden; och med ledning häraf hafva ersättningar för alla efterföljande
resor, i enahanda ärenden, likaledes summariskt utgått, till de belopp, som. dessa
resor i verkligheten kostat, utan att detta gifvit anledning till någon anmärkning, vare
sig vid den granskning, som räkningarne undergått i Kongl. Kammar-rätten, eller hos
Rikets Ständers Revisorer. — Hvad särskildt angår deri nu ifrågavarande resan till Italien,
så företogs den för att besigtiga och öfvervara inlastningen af de dyrbara marmorpjeser,
som i Carrara blifvit beställde för National-musei-byggnaden. Hetsa marmoreffekter
hade, enligt kontrakt, bordt vara färdiga i April månad 1857, men belunnos
vid min ankomst dit, i början af Maj, till en icke obetydlig del ännu ofullbordade. Denna
omständighet, äfvensom att en af entreprenörerne råkat i konkurs-tillstånd, fordrade
min närvaro på stället under större delen af sommaren, dels för att bevaka Kronans
rätt ch påskynda tillarbetningeu af den ännu återstående marmorn, dels ock för att besörja
inlastningen och transporten deraf från Livorno till Stockholm, uti 2:ne dertill
redan förhyrde fartyg, och dervid vaka öfver att ingenting skadades. Ständiga resor
emellan Carrara, lastageplatsen Marina och Livorno, blefvo häraf en nödvändig följd,
som, jemte åtskilliga andra utgifter för att påskynda arbetet, ligga alla inbegripne uti
den i reqvisitionen upptagna summan. Kronan undgick lyckligen sålunda all förlust, alla
dessa invecklade förhållanden oaktadt, ooch marmor-pjeserne anlände till Stockholm, utan
att hafva tagit den ringaste skada. — Återresan togs öfver Mannheim, Aachen och Belgien,
för att till fördelaktigaste priser kunna afsluta kontrakt om lefverans af glas till
Musei-byggnadens lauterniner och fönster. — Det är denna resas utsträckning till flera
länder och det deraf och på öfrige omständigheter beroénde längre vistandet å utrikes
orter, samt de särskilda kostnader, som denna resa medfört, som vid pröfuingeu af den
derföre utgående ersättning utan tvifvel lemnar en säkrare ledning för omdömet, än de
mest specificerade uppgifter, då intet reglemente finnes — och af lätt begripliga skäl
icke kan finnas — hvarefter dessa kunna granskas och kontrolleras. Sannolikt hafva
ock dessa omständigheter blifvit vederbörligen tagne i betraktande vid granskningen af
såväl denna som öfrige reseräkningar, tillhörande Musei-byggnadens räkenskaper, i
Kongl. Kammar-rätten, enär ingen anmärkning deremot, liksom icke heller mot öfrige
Musei-byggnadens räkenskaper, hittills blifvit gjord.
Dessa äro de enda detaljupplysningar, (sorn hufvudsakligen återfinnas i sjelfva reqvisitionen)
och den enda förklaring, sorn jag, efter flera års förlopp, är i tillfälle att
lefnna med afseende på den ifrågavarande verifikationen och den deremot rigtade anmärkning,
hvilken sednare jag vågar hoppas härigenom skall vara tillfredsställande förklarad.
Remisshandlingen återställes underdånigst,
Amelie-les Bains, Pyrenees Orientales, den 16 December 1866.
J. AF KLEEN.
Clio! lör Musei-bygguadeu.
/
387 —
Utdrag af JiistHje-ilqiarlf
meiitets
protokoll,
angående Rikets Ständers
Revisorers anmärkningar vid redovisningarne
för en del af de till nämnde
Departement oell derunder lydande
embetsverk anvisade medel.
Note ur 'protokollet öfoer Justitie-departementgärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen
uti Stats-rådet å Stockholms Slott Tisdagen
den 15 Januari 1861.
Hans Excellens Herr Justitie-statsrainistern anmälde i underdånighet: att, sedan
vid underdånig anmälan genom Finans-departementet af Rikets Ständers Revisorers underdåniga
skrifvelse, med berättelse angående verkställd granskning af stats-verkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning år 1858, —
Kongl. Maj:t den 26 Oktober sistlidne år i nåder förordnat, bland annat, att transsumt
af samma berättelse skulle tillställas öfriga Stats-departementen, för att, så vidt berättelsen
innefattade anmärkningar eller framställningar, rörande de under dessa Departement
hörande verks och myndigheters förvaltning, deröfver infordra vederbörandes underdåniga
utlåtanden; så och efter det omförmälda transsumt till .Tnstitie-departementet inkommit,
hade utlåtanden blifvit infordrade dels från Presidenten i Svea Hof-rätt öfver 5 §, dels
ock från Fångvårds-styrelsen i anledning af 12 och 13 §§ af ifrågavarande anmärkningar.
Med afseende åter å hvad merberörde anmärkningar afsåga medel, som valdt anvisade
att användas för Justitie-stats-, Justitie-revisions- samt Justitie-kanslers-expeditionerna,
yttrade Hans Excellens Herr Justitie-statsministern: att, beträffande anmärkningen
i 5 §, de medel, som skolat användas för befordrande af göromålens gång inom kanslistoch
kopist-graderna i de två förstnämnda Expeditionerna, blifvit under år 1858 såsom
under föregående åren, enligt Justitie-statsministerns skriftliga fördelning, af Registratorerne
utdelade till vederbörande tjenstemän emot deras qvittenser, hvilka af Registratorerne
förvarats och ej blifvit till Kammar-rätten aflemnade af den anledning, att de stundom
omfattat jemväl andra belopp, som ej omedelbart utgjorts af siats-medel, utan uppkommit
genom afdrag och innehållning å tjenstledige tjenstemäns löner; men att dessa
qvittenser skulle blifvit Rikets Ständers Revisorer tillhandahållna, derest någon framställning
derom skett; samt att föreskrift blifvit vederhörande Registratorer meddelad att för
åren 1859 och 1860 till Kammar-rätten aflemna ifrågavarande qvittenser; och ville Hans
Excellens, i öfverensstämmelse med Revisorernes åsigt, tillse att, derest dylik redovisning
i framtiden kornrne i fråga, enahanda ordning, som följts inom Civil- och Finans-departementen,
blefve iakttagen;
att, enär, hvad anginge anmärkningen i 8 §, någon åtgärd icke lärer i något fall
kunna vidtagas under innevarande statsregleringsperiod, Hans Excellens anhölle att, dä
Kongl. Maj:t före nästa riksdags början komme att taga i öfvervägande den Kongl, proposition,
angående stats-verkets tillstånd och behof, som bör till Rikets »Ständer aflåtas,
få i underdånighet afgifva det yttrande, hvartill ifrågavarande anmärkning må föranleda;
388
att, i fråga om anmärkningen i 9 '§, som alser ett af Kongl. Majit i nåder fattadt
och af Rikets sednast församlade Ständers Konstitutions-utskott utan anmärkning lemnadt
beslut, Rans Excellens endast ville fästa uppmärksamheten derå, att det ifrågavarande
obetydliga ersättningsbeloppet för en utgift, som Norska stats-Verket fått vidkännas för
lemnad handräckning åt en Svensk, icke tagits af fångvårds-medel, hvaraf det skolat utgå
derest handräckningen blifvit i föreskrifven ordning af Svensk auktoritet äskad, utan bekostats
af extra utgifts-medel, angående hvilkas disposition några föreskrifter icke funno-s
meddelade, samt
att, hvad slutligen vidkomme den särskildt framställda erinran, hurusom åtskilliga
embetsverk, hvaribland alla tre ofvannämnde Expeditioner, äfvensom Krigs-hofrätten, vid
redovisningen af expens-medlen i räkningarne upptagit äfven sådana arfvodes- och gratifikations-
samt löneförbättrings-medel, som ej utgått af anslaget till skrifmaterialier och
expenser, hvaraf följden blifvit att utgifterne för egentliga expenser vid dessa embetsverk
visa sig större, än de i sjelfva verket varit, — vederbörande redogörare redan erhållit förständigande
att för innevarande år och framgent i särskilda, men hvarandra vidhäftade
räkningar till redovisning upptåga i den ena egentliga expenser samt i den andra öfriga
medel af ofvanberörda beskaffenhet, som äro ställda till embetsverkets disposition; och
hemställde vidare Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, att Presidentens ^ i Svea
Hof-rätt och Fångvårds-styrelsens förutnämnda underdåniga utlåtanden matte fa, jemte
note ur protokollet, öfverlännäs till Finans-departementet, för att, i ändamål att till trycket
befordras, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret tillställas.
Uppå Stats-rådets öfrige ledamöters tillstyrkande, behagade Kongl. Majit i nåder
bifalla hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern sålunda hemställt.
Ex protocollo:
N. Becker.
Presidentens i Kongl. Svea
Hofrätt
underdåniga utlåtande öfver en af Rikets
Ständers Revisorer år 1860 gjord
anmärkning.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Genom nådig remiss har Eders Kongl. Majit anbefallt mig, såsom President i
Eders Majits och rikets Svea Hof-rätt, att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af
rikets sednast församlade Revisorers anmärkning, att de vid 1858 års riksdag för göromålens
gång inom vissa embetsverk, deribland ock Svea Hof-rätt, anvisade belopp blifvit
af »cheferna» disponerade på-Registratorerne, utan att annan redovisning derföre än dessas
qvittenser finnes vid räkenskapen.
Härvid bör jäg erinra, att anmärkningen, så vidt Svea Hof-rätts chef — Presidenten
— beträffar, ej äger sin riktighet i så, måtto, som ifrågavarande medel icke varit
— 389 —
ställde till Presidentens utan till Hof-rättens disposition, såsom följd hvaraf ej eller någon
utbetalning deraf från Stats-kontoret ägt rum annorlunda, än uppå reqvisition från Hofrätten.
De hafva blifvit, jemte åtskilliga andra belopp, som ej äro stats-medel, men hvilka
tillkomma tjenstemän i Ilof-rätten, utdelade qvartaliter af Hof-rätten, dervid fördelningen
hvarje gång är vorden intagen i protokollet, i enlighet hvarmed utbetalning derefter verkställts
af Hof-rättens Advokat-fiskal. Han förvarar qvittens-listorna och håller dem tillgängliga
till granskning; hade någon önskan derom blifvit framställd, skulle de visserligen
blifvit till Revisorernes skärskådande öfverlemnade.
Med djupaste undergifvenhet, nit och trohet framhärdar,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
undersåte och tjenare,
V,. A. SPARRE.
Stockholm den 14 Januari 1861.
Styrelsens öfver fängelser
oell arbetsinrättningar i riket
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
vid 1858 års räkenskaper angående
fångvården.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Genom nådig remiss den 23 November nästlidna år,-har Eders Kongl. Maj:t behagat
infordra Fångvårds-styrelsens underdåniga utlåtande, i anledning af bifogadt transsumt
af Pikets Ständers Revisorers den 15 Oktober samma år afgifna underdåniga berättelse
om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858; enligt hvilket transsumt
i afseende å fångvårdens räkenskaper blifvit anmäldt, dels, enligt § 12, att uti
räkenskapen för. straff- och arbets-fängelset på Långholmen balanseras fordringar hos
M. Stangenberg, J. A. Wallinder, cellfängelserna i Carlstad och Luleå, Stockholms stads
Drätsel-kommission och W. Lundgren till sammanlagdt belopp af 4,941 R:dr 24 öre R:mt,
i anledning hvaraf och då nämnde poster, af hvilka de fleste under flera år qvarstått
oförändrade, fortfarande balanseras utan att orsaken dertill uppgifvits i afseende å andra
än de för Stangenberg och 'Wallinder balanserade poster, hvilka, enligt anteckning,
— 390 —
skulle bero på Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätts pröfning, Revisorerne hemställt,
att åtgärder skyndsamt ina vidtagas för indrifvande af dessa fordringar, eller ock
att upplysning måtte meddelas örn de hinder, som derför möjligen kunna mota, och dels
i § 13 att, på grund af en i Wisby Lands-kontor den 8 Oktober 1858 utfärdad anordning,
utbetalts ett belopp af 3 R:dr 57 öre för en fånges forslande, ehuru anordningen
icke varit försedd med Landshöfdingens underskrift, utan endast med tillförordnade Landskam
ererarens kontrasignation.
I anledning häraf får Styrelsen i förstnämnda hänseende underdånigst anföra, dels
att de anmärkningar, på grund hvaraf fordringarne såväl hos Stangenberg och W allinder,
som oek hos W. Lundgren balanserats, numera blifvit slutligen pröfvade och till en
del fullgjorde, dels ock att Styrelsen vidtagit åtgärder för omföring af fordringarne hos
cellfängelserna i Carlstad och Luleå samt för liqvids erhållande af Drätsel-kommissionen,
hvadan ifrågavarande balansposter, i den mån sådant icke redan skett, efter all anledning
komma att utgå uti innevarande års räkenskap.
I afseende å den från Wisby Lands-kontor utfärdade ofullständiga anordning å
3 R:dr 57 öre, hvilka af Landt-räntmästaren derstädes blifvit utbetalde, har Revisionen
hos Styrelsen yttrat att, dä utgiften funnits behörig, Revisionen icke ägt att inot densamma
göra någon anmärkning, likasom ej eller förhållandet, såsom påtagligen föranledt
af förbiseende vid anordningens expedierande, ansetts påkalla anmälan i ämnet hos vederbörande
Embets-myndighet, som det tillkommit att i detta hänseende väcka åtal.
Remisshandlingen återställes underdånigst, och Styrelsen framhärdar med djupaste
vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
W. STRÅLE.
R. TH. CEDERSCHIÖLD. VICTOR LJUNGSTEDT.
Stockholm den 8 Januari 1861.
E. A. Lindencrona.
- 391 -
Uiiirng af Ecklesiastikdepartementets
protokoll,
angående åtskilliga af Rikets
Ständers Revisorer år 1860 gjorda
anmärkningar.
Utdrag ur protokollet, (ifver JScktesiimtik-urender, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-vudet å Stockholms
slott den 12 Januari 1861.
Departements-chefen Stats-rådet Thyselius anmälde i underdånighet, att sedan,
vid underdånig föredragning genom Finans-departementet af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse med berättelse om verkställd granskning af stats-verkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858,
Kongl. Maj:t den 26 Oktober sistlidne år i nåder förordnat, bland annat, att transsumt
af samma berättelse skulle tillställas vederbörande Stats-departement för att, så vidt
berättelsen innefattade anmärkningar eller framställningar rörande de under dessa Departement
hörande verks och myndigheters förvaltning, deröfver infordra vederbörandes underdåniga
utlåtanden; så och efter det omförmälte transsumt till Ecklesiasik-departementet
inkommit, hade i anledning af ifrågakomne anmärkningar utlåtanden blifvit infordrade
från a) Suudhets-koIIegium, b) Stockholms stads Konsistorium, c) Erkebiskopen, d) Direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk, e) Direktionen öfver Allmänna
Barnhuset i Stockholm, f) Direktionen öfver Veterinär-inrättningen i Stockholm, g) Direktionen
öfver Serafimer-ordens-lazarettet, h) Konsistorierna i Carlstad, Upsala, Götheborg,
Wisby, Hernösand, Strengnäs och Linköping samt i) Chefen för National-museibyggnaden.
Beträffande anmärkningen i 5:te punkten, sorn afsåge medel, hvilka skolat användas
för befordrande af göromålens gång inom kanslist- och kopist-graderna i Ecklesiastik-departementets
Expedition,yttrade Departements-chefen, ätt dessa medel blifvit under år 1858, såsom
under de föregående åren, enligt Departements-chefens skriftliga fördelning, af Registratorn
utdelade till vederbörande tjenstemän emot deras qvittenser, hvilka af Registratorn förvarats
och ej blifvit till Stats-kontoret aflemnade af den anledning, att de stundom omfattat
jemväl andra belopp, som ej omedelbart utgjorts af stats-medel, utan uppkommit
.renom afdrag och innehållning å tjenstlediga tjenstemäns löner, men att dessa qvittenser
skulle blifvit Rikets Ständers Revisorer tillhandahållna, derest någon framställning derom
skett, samt att föreskrift blifvit vederbörande Registrator meddelad att för åren
1859 och 1860 till Stats-kontoret aflemna ifrågavarande qvittenser; och ville Departements-chefen,
i öfverensstämmelse med Revisorernes åsigt, tillse, att derest dylik redovisning
i framtiden korame i fråga, enahanda ordning, som följts inom Civil- och Finansdepartementen,
blcfve iakttagen.
Vidkommande dernäst den serskildt framställda erinran, hurusom åtskilliga Embetsverk,
hvaribland Sundhets-kollegimn, vid redovisningen af expens-medlen i räknin
-
— 392 —
garna upptagit äfven sådana arfvodes- och gratifikations- samt löneförbättringsmedel,
som ej utgått af anslaget till skrifmaterialier och expenser, hvaraf följden blifvit, att
utgifterna för egentliga expenser vid detta Embets-verk visa sig större än de i sjelfva
verket varit, hemställde Departements-chefen, att Sundhets-kollegium måtte erhålla förständigande
att för innevarande år och framgent i serskilta, men hvarandra vidhäftade
räkningar till redovisning upptaga i den ena egentliga expenser och i den andra öfriga
medel af ofvanberörda beskaffenhet, som äro ställda till Kollegii disposition.
Hvad slutligen anginge anmärkningen i afseende på det belopp 1,085 K:dr 30
öre R:mt, hvilket till följd af Kongl, brefvet den 18 Mars 1856 blifvit utbctaldt såsom
bidrag till aflöning för en predikant vid helsobrunnen i Carlsbad, ansåg Departementschefen,
som fann betänkligt att under nuvarande förhållanden föreslå, att Staten icke
vidare skulle för detta ändamål lemna sitt biträde, sig likväl böra hemställa, att Kongl.
Majit täcktes uti de genom förenänmda nådiga bref för bidragets beräkning bestämda
grunder stadga den förändring, att berörde bidrag skall från och med detta är utgå med
ett bestämdt belopp af 600 K:dr Kunt och att Erkebiskopen, sorn fatt sig uppdraget
att till predikants-befattningens bestridande lämplig person utse, måtte derom underrättas.
Och framställde Departements-chefen vidare, dels att förutnämnde utlåtanden måtte
få genom note ur protokollet öfverlemnas till i mans-departementet för att, i ändamål att
till trycket befordras, Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor tillställas, dels
ock att de förklaringar, sorn i anledning af 1 ikets Ständers Fevisörers anmärkningar
framdeles inkomma och ej till någon åtgärd föranleda, måtte, utan föregången ny anmälan,
till Finans-departementet i samma ändamål öfverlemnas.
Uppå Stats-rådets öfrige ledamöters tillstyrkande behagade Kongl. Maj:t i nåder
bifalla hvad Departements-chefen sålunda hemställt.
Ex protocollo:
Edv. Heijkenskjöld.
Westerås’ stills Konsistor!!
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
vid Konsistoriernas räkenskaper
för år 1858.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majlis, Konsistorium, i nådig remiss af
den 22 November 1860, meddelade befallning att afgifva underdånigt utlåtande i anledning
af Rikets Ständers Revisorers berättelse, angående verkställd granskning at statsverkets
jemte andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1858, får Konsistorium, med bifogande af infordrade yttranden från vederbörande
räkenskapsförare, nemligen Rektorerne i Westerås, Fahlun och Sala samt Konsistorie-notarien,
för egen del i underdånighet tillägga:
— 393 -
Att det i Eders Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 17 September 1856 föreskrifna
konto för lärarnes aflöningsmedel «bör upptaga samtlige till stiftets läroverk (äfven Pedagogierna)
utanordnade såväl ordinarie som extra löne-anslag», är det yrkande af Herrar
Revisorer, hvars béfogenhet Konsistorium, såvida fråga är allenast om sådane lönemedel,
som blifvit till Konsistorium utanordnade, villigt erkänner; hvaremot, i händelse
yrkandet verkligen skulle — såsom af detsammas ordalydelse vill synas — afse samtlige
deri omförmälde löne-medel, således äfven sådane, som hittills icke blifvit till Konsistorium
utanordnade — t. ex. vissa åt Rektor vid stads-pedagogien i Linde för mistad
inkomst af djeknepenningar beviljade medel, och hvilka, å Orebro läns stat uppförda,
af bemälte Rektor A länets Ränteri uppbäras —, det icke lärer tillkomma Konsistorium
att vid detta tillfälle derom yttra något omdöme.
Vid Fahlu Elementar-läroverks räkenskap anmärka Revisorerue, att Konsistor»
åtgärd, hvarigenom extra aflöningsmedel för året kommit lärarne derstädes tillhanda direkt
från Konsistorium, vore »ett förfaringssätt, i afseende på utbetalningen af dessa
medel, hvilket står i strid med föreskriften i ofvanberörde nådiga cirkulär.» Konsistorium
lärer i detta afseende allenast behöfva upplysa, att de tvenne löneposter, som
här menas, från Kongl. Stats-kontoret ankommo till Konsistorium, den ena i kontant,
den andra medelst anordning att lyftas å Landt-ränteriet i Westerås; begge posterna,
den sednare efter att af Konsistorium hafva enligt anordningen utbekommits å Ränteriet
härstädes, öfversändes sedan från Konsistorium till Rektor i Fahlun att af honom till
vederbörande lärare utdelas, en åtgärd från Konsistor» sida, som visserligen icke bör med
tadel bemötas.
Då Revisorerne på detta ställe antyda, hvad de ock näst förut i fråga om Westerås
Elementar-läroverks räkenskaper uttryckligen »erinra», att lärarnes extra löner,
jemlikt oftanämnde nådiga cirkulär, hade — likasom de ordinarie lönemedlen — »bordt
reqvireras direkte från länets Ränteri», må Konsistorium ock slutligen, till bemötande af
denna erinran, underdånigst anföra, att, då Konsistorium reqvirerade ifrågavarande extra
lönemedel, icke å länets Ränteri, utan hos Kongl. Stats-kontoret, detta skedde i bokstaflig
öfverensstämmelse med den al Eders Kongl. Maj:t, genom nådiga cirkuläret af
den 26 November 1858, angående arfvodeu för vikarier och extra lärare gifna anvisning.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Storinäktigste, Al 1 er n ådigs te Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
CHRIST. ER. FAHLCRANTZ.
C. O. BJÖRLING. E. G. BJÖRLING. LUDVIG MOSSBERG.
Westerås Domkapitel den 14 Februari 1861,
J", W. Sjöqvist.
50
- 394 —
Till Högvördiga Domkapitlet i Westerås.
Såsom förklaring öfver de anmärkningar vid Westerås Elementar-Iäroverks räkenskaper
för år 1858, hvilka af Rikets Ständers Revisorer vid granskningen af statsverkets
m. fl. fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under nämnde år blifvit gjorda,
enligt mig af Högvördiga Domkapitlet den 14 sistlidne December delgifna transsumt,
får jag vördsammast anföra följande:
Af de i allmänna premie- och fattigkassan afförda
311: 49,
hafva Westerås Elementar-Iäroverks premie- och fattig-kassa tillgodoförts
309: 74,
och samma Läroverks egna kassa, under rubrik »Tillberga sockne
gångsmedel»,
1: 74.
Summa 311: 48,
allt i öfverensstämmelse med hvad praxis varit alltifrån den 1 Juli 1850 till den 30
Juni 1851, nemligen —• innan riksmynt-beräkningen infördes — den förra posten upptagen
årligen till 206 Ii: dr 23 sk. 9 r:st., och den sednare till 1 R:dr 7 sk. 9 r:st. B:ko.
— Orsaken hvarföre en liten del af ifrågavarande allmänna medel, nemligen 1 R;dr
7 sk. 9 r:st. B:ko, blifvit Läroverkets egna kassa tillegnade under nämnde rukrik, är
förmodligen den, att af ålder verkligen socknegångs-medleu från Tillberga socken varit
åt skolans kassa anslagen. Också förekommer inkomstposten »Tillberga socknegångsmedel»
upptagen i hvarje års räkenskap för skolans egna kassa (icke dess premie- och
fattigkassa) åtminstone från och med året 1686, och det ej allenast intill året 1808,
från hvilket år särskild räkenskap för skolans fattig-kassa för hvarje år finues till
hands, eller året 1821—1822, då för första gången rubriken aandel af allmänna premie-kassan»
förekommer i skolans premie- och fättig-kassas räkenskap,...utan äfven derefter
allt framgent. — Före år 1850 (det året, då Gymnasium och skolan förenades till
ett läroverk) och alltifrån året 1841—1842 var skolan särskildt af allmänna premieoch
fattig-kassan (eller af djeknepenninge-ersättningen) anslaget ett belopp af 39 R:dr
16 sk. 2 r:st. B:ko, och deraf disponerades — äfven då — de 1 R:dr 7 sk. 9 r:st. till
egna kassan under titeln »Tillberga sockengångs-medel», och resten, 38 R:dr 8 sk. 5 r:st.,
till skolans premie- och fattig-kassa. Under dessa år voro af djekne-penninge-ersättningen
168 R:dr 15 sk. 4 r:st. särskildt anslagne gymnasii premie-kassa. Från och med
1850 har summan af detta sistnämnda belopp och skolans 39 R:dr 16 sk. 2 r:st., således
207 R:dr 31 sk. 6 r:st. B:ko, varit anslagen åt det förenade läroverkets premieoch
fattig-kassa (och deraf, som sagdt är, de 1 R:dr 7 sk. 9 r.st. tillgodoförts egna kassan).
I Riksmynt utgör denna summa rätteligen 311 R:dr 48 öre. (Se åtföljande
bilaga).
Af denna förklaring torde vara tydligt, att Herrar Revisorers anmärkning i denna
del bör förfalla.
395 -
Hvad vidare beträffar anmärkningen, att den i Kongl, brefvet af den 17 September
1856 anbefallda förteckningen »å gåfvobref m. lil., å stipendie-fonder och andra
donationer» saknades i Läroverkets räkenskap för ifrågavarande år, toide jag endast
behöfva erinra, att inga andra stipendie- eller donations-fonder än den Klercker ska sti—
pendie-fondeu ännu det året befumios under Läroverkets Rektors förvaltning, samt att
i sjelfva räkenskapen för den Klerckerska fonden gåfvobrefvets datum var uppgifvet,
äfvensom den upplysningen tillagd, att afskrift af detsamma hade af Konsistorium blifvit
i vederbörlig tid till Kongl. Kammar-kollegium insänd (i enlighet med föreskriften i
1809 års Kongl. bref). — Samtliga fonder för öfrigt, af hvilka räntan går till stipendier
vid detta Läroverk, befinnas — sorn bekant är — under Konsistor» förvaltning, och
gåfvobrefvet för hvarje särskild sådan fond finnes årligen till datum ni. lii. uppgifvet i
fondens till Kongl. Kammar-rätten ingående räkenskap.
Vidkommande åter anmärkningen, att Konsistor» godkännande af lärarnes löner,
upptagne å 2:ne bilagor, kallade »förskotter å 1858 års Lsta och 2:dra tertialer utaf
den af Rikets Ständer beviljade löneförhöjning för ordinarie lärarne», saknades, har jag
blott att erinra, att dessa lönemedel utbetaltes å Ränteriet till Konsistorium på dess
reqvisition och sedan beloppen — som då ännu icke hunnit fullt bestämmas — blifvit
af Konsistorium på vederbörandes anmodan approximativt uträknade, samt att de
derefter af Konsistorie-notarie till mig öfverlemnades till utdelning åt lärarne enligt den
hos Konsistorium uppgjorda reqvisitions-listan, såsom ock i Läroverkets räkenskap
fanns uttryckligen nämndt.
Hvad åter slutligen beträffar Herrar Revisorers erinran, att lärarnes såväl ordinarie
som extra löner bordt reqvirera* direkt från länets Ränteri och på Rektor disponeras
samt af honom, men icke, såsom här skett, genom Konsistorie-notarien till lärarne
utdelas, så tillkommer det naturligtvis icke mig såsom Rektor att i anledning af
denna erinran afgifva någon förklaring; upplysningsvis bör jag dock nämna, att
någon utdelning af ordinarie lönemedel till lärarne icke det ifrågavarande året
skedde genom Konsistorie-notarie, utan endast genom Rektor, såsom ock Läroverkets
räkenskap för året utvisar, nemligen l:o) de bägge första tertialerna för
året, beräknade ännu då efter 1857 års stat, enligt af Konsistorium pä Rektor disponerade
anordningar, och 2:o) de ofvannämnda, approximativt uträknade, förskotten å
samma tertialers förhöjning efter nya löneregleringen, enligt den af Konsistorium uppgjorda
reqvisitionslistan, som jemte penningarne till mig öfverlemnades af Konsistorienotarien.
Westerås den 2 Januari 1861.
E. O. Björling.
(Bilaga.)
Efter oss förevisade räkenskaper för Elementar-läroverket i Westerås, varder härmed
på begäran sanningsenligt intygadt:
att från och med året 1850 den 1 Juli till 1851 den 30 Juni blifvit Läroverkets
premie- och fattig-kassa årligen tillgodoförd* ett belopp af B.ko R:dr 206: 23. 9, eller'*1
309: 74 limit, såsom kassans andel af stiftets allmänna premie- och fattig-kassa, och
— 396
samma Läroverks egna kassa ett belopp af B:ko R:dr 1: 7. 9. eller 1: 74 R:mt under titel:
»Tillberga socknegångs-medel»;
att före året 1850 och alltifrån året 1841 1842 ett belopp af B:ko R:dr 168: 15.
4. blifvit Gymnasii och B:ko 38: 8. 5, skolans premie- och fattig-kassa årligen tillgodoförda,
såsom deras andelar af ersättningen för indragna djeknepenningar, och derjemte
B:ko R:dr 1: 7. 9 skolans egna kassa under titel: »Tillberga socknegångsmedel»;
samt att från och med året 1686 inkomstposten »Tillberga socknegångs-medel» årligen
finnes upptagen i skolans kassas räkenskaper; i skolans premie- och fattig-kassas räkenskaper
(från och med året 1808) finnes icke denna post intagen.
Westerås den 2 Januari 1861.
And. Arhusiander. H. E. Lyrberg.
Till Maxime Venerandum Konsistorium i Westerås.
Återställande bifogade, mig till förklarings afgifvande kommunicerade transsumt
af Rikets Ständers Revisorers den 15 Oktober 1860 afgifna underdåniga berättelse om
verkställd granskning af stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1858, innehållande af Revisorerne gjorda anmärkningar
vid nämnde års räkenskap för Elementar-läroverket i Fahlun, får jag i djupaste
ödmjukhet afgifva följande genmäle derå:
l:o anmärkes, att räkenskapen för Elementar-läroverket i Fahlun upptager i 1858
års ingående balans Flygarska stipendie-fonden till 34 R:dr 50 öre, hvaremot denna fond
i 1857 års utgående balans är antecknad till 22 R:dr 14 sk. 11 r:st, hvilket belopp rätteligen
utgör i Riksmynt 33 R:dr 47 öre, hvadan redogöraren bör tillgodoföras 1 R:dr
3 öre.
Glad öfver såväl att det anmärkta felet tillskyndat mig och icke fonden någon
förlust, som öfver hoppet om att återvinna en på språng stående om ock liten penningesumma,
skyndad® jag, efter genomläsningen af denna anmärkning, att i räkenskaps-böckerna
efterse huru det anmärkta förhållandet kunnat uppkomma. Till icke ringa förvåning
för mig, fann jag i 1857 års räkning öfver Flygarska fonden i utgående balansen
upptagne, icke 22 R:dr 14 sk. 11 r:st, utan 22 R:dr 47 sk. 11 r:st, hvilka, reducerade
till Riksmynt, utgöra de i 1858 års ingående balans rätteligen uppförda 34 R:dr 50 öre.
Då emedlertid denna Revisorernes anmärkning icke kan vara gripen ur luften, måste jag
antaga, att i den till Kongl. Kammar-rätten insända afskriften af räkenskapen för 1857
någon miss-skrifning insmugit sig, ehuru det tycks gränsa till det otroliga, att ett så lätt
uppdagadt fel kunnat utan anmärkning genomgå skärselden af Collegii Scholastici, Konsistor»,
Kongl, Kammar-rättens och föregående Fikets Ständers Revisorers sorgfälliga
granskning.
2:o att »i öfrigt saknas vid denna räkenskap både anordningar och qvittenser å extra
aflöningar; dock har redogöraren anmält, att ifrågavarande medel bekommits direkte
— 397 -
ifrån Konsistorium, ett förfaringssätt, i afseende på utbetalningen af dessa medel, hvilket
står i strid med föreskriften i oftanämnda Kongl, bref, samt att qvittenserna å de
af lärarne uppburna belopp sedermera blifvit till Konsistorium insända. I Konsistor»
räkenskap återfinnas emellertid icke dessa belopp»
Hvad denna anmärkning, så vidt den rörer mitt åtgörande, beträffar, har jag endast
att vidhålla min ofvannämnda, vid räkenskapen fogade, anmälan: »Att då de extra
lärarnes arfvoden hitkommit ifrån Kousistorii-expeditionen icke i anordningar på härvarande
Ränteri, utan i kontanta medel, jag äfven ansett mig böra till Konsistorium öfversända
vederbörandes qvittenser. Hvarföre dessa belopp icke blifvit i Konsistor» räkenskaper
upptagne eller ytterligare redovisade, är något som ligger utom mitt bedömande.
Fahlun den 24 December 1860.
J. F. Kindttröm.
Till Högvördiga Dom-kapitlet i Westerås.
Med anledning af Högv. Dom-kapitlets den 12 dennes afgifna skrifvelse, angående
Rikets Ständers Revisorers anmärkningar vid Sala Elementar-läroverks räkenskaper
för år 1858, får jag vördsamt nämna, att Prosten C. F. Wall, hvilken i egenskap
af Rektor var räkenskapsförare vid Sala Elementar-läroverk under det ifrågavarande
året, efter inhemtad underrättelse om förhållandet, anmodat mig, såsom ägande
tillgång till Läroverkets handlingar, att den infordrade förklaringen afgifva.
Till följd häraf får jag af Läroverkets handlingar härhos äran bifoga ett utdrag,
hvilket torde vara tillräckligt att tjena såväl till verifikation för den ifrågavarande premie-utdelningen
som till upplysning om det j räkenskapen upptagna räntebeloppet.
Upplysningsvis får äfven meddelas, att det från Läroverkets egna kassa utlånta
kapital för år 1858 ej utgjorde 167 R:dr 37 öre, som Pevisorerne uppgifvit, utan enligt
räkenskapen befinnes detta kapital vara 164 R:dr 37 öre.
Sala den 31 December 1860.
.7. O. Westman,
Rektor vid Sala Elementar-läroverk.
— 398 -
(Bilagor.)
Utdrag af protokollet, hållet vid Collegii Scholastici i
Sala sammanträde den 7 Juni 1858.
3:o bestämdes utdelningen af premie- och fattig—medel:
a) af Läroverkets premie- och fattig-kassas tillgångar tilldömde® åt G. W. Billmanson
2:dra delen af Svedboms tyska läsebok och Norbecks lärobok i Theologie B:ko
2 R:dr 8 sk., åt J. A. v. Schimer 2:dra delen af Svedboms tyska läsebok och tyskt
handlexikon = B;ko 2: 32, åt F. A. Gefvert lista delon af Svedboms tyska läsebok
= 1 R:dr. åt C. E. Brandberg Rabes latinska grammatika = 1: 8, åt J. 0. Ericsson
tyskt handlexikon — 1: 24, åt Y. K. Forssell 2 R:dr B:ko, åt Arvid Johansson
Svedboms elementar-kurs i tyska språket = 1 R:dr, åt 0. L. Ostgren Hjorts tyska
språklära = 1 R:dr 4 sk., åt A. W. Södergren Oldes läroböcker i franska språket =
3: 16, åt J. A. Sollenberg Oldes franska språklära = 1: 40, och åt E. Lindberg 2
R:dr B:ko.
c) af enkefru Ahlströms anslag beslöts följande utdelning: åt J. A. Östgren Sjögrens
latinska lexikon = 4 R:dr, åt G. W. Johansson handlexica i franska och tyska
språkea — 2: 40, åt B. L. Smedberg franskt handlexikon och I sta delen af Svedboms
tyska läsebok 2: 16.
Ut supra.
In fidem,
Carl F. Wall,
Enligheten med originalet intygar,
Ex officio:
J. O. Westman.
Utdrag af protokollet, hållet vid Collegii Scholastici i
Sala sammanträde den 15 December 1858.
2:o Tilldömdes af de premie-medel, sorn genom enskildt anordnande äro anslagna
att vid höstterminens slut utdelas, åt U. Östlund 3 R:dr R:mt och åt F. V. Klingius 3
R:dr s. m.
Ut supra.
In fidem,
Carl F. Wall.
Enligheten med originalet intygar,
Ex officio:
J. O. Westman.
— 399 -
Att förestående premier blifvit till ofvannämnda lärjungar dels i Juni och dels i
December 1858 utdelade, attesteras af
Gustaf Arpi, ,J. G. Westman,
Lärare vid Sala Elementar-läroverk. Lärare vid Sala Elementar-läiwerk.
Utlånta kapitalel' utur Sala Elementar-läroverks kassor för år 1858:
utur Läroverkets egna kassa:
l:o ett lån å 150 R:dr R:mt, enligt revers af den 11 Februari 1854, å 5 procent*
ränta;
2:o i Sala Sparbank innestående kapital, 13 R:dr 81 öre den 31 December 1857,
å 4 procent;
utur premie- och fattig-kassan :
Ett lån å 100 R:dr R:mt, enligt revers af den 1 December 1850, å 6 procents
ränta.
Enligheten med Läroverkets handlingar intygar,
Ex officio:
J. G. Westman.
Olis. A de i Sala Sparbank innestående medel, tillägges det föregående årets ränta
alltid till kapitalet den 1 derpå följande Januari.
Till llögvördiga Dom-kapitlet i Westerås.
Ofver de af Rikets Ständers Revisorer vid Konsistor» räkenskaper för år 1858
gjorda anmärkningar, får undertecknad härmed ödmjukast afgifva följande förklaring:
1858 års räkenskap var den första, som skulle uppgöras efter de nya formulären.
Dessa innehålla verkligen många ändringar och tillägg i det dittills följda sättet för räkenskapernas
uppgörande. Så föreskrifves äfven att, utom den anbefallda nya hufvudredogörelsen
öfver Konsistor» fonder och kassor, en ytterligare hufvudredogörelse, eller,
såsom den i formuläret kallas, sammandrag af hufvudredogörelscrna för stiftets Konsistorium
och elementar-läroverk, skall uppgöras och räkenskaperna biläggas. Det är detta
sammandrag, som, enligt Revisorernes första anmärkning, saknas vid 1858 års räkenskap.
1859 års räkenskaper åtföljas af det anbefallda sammandraget. Föreskriften skall för
framtiden iakttagas.
Vidare anmärkes, att »konto öfver lärarnes aflönings-medel felas, ett konto, hvilket,
om Revisorerne skola kunna tillse, att alla stats-anslag blifvit för dermed afsedda
ändamål använda, nödvändigt bör upptaga samtlige till stiftets läroverk (äfven Pedagor
gierna) utanordnade såväl ordinarie sorn extra löneanslag. Räkenskapen i dess nuva
-
— 400 —
rande skick lemnar icke heller någon upplysning rörande förhållandet med de till Peda
gogierna
i stiftet beviljade aflöningsmedel. Såsom exempel härpå få Revisorerne meddela,
att Rektor vid Pedagogien i Linde erhållit ett extra anslag i ersättning för mistad
inkomst af djeknepenningar, 113 R:dr 8 öre, hvilket anslag icke redovisas i Konsistor»
räkenskap.»
Hvad nu först vidkommer det ifrågaställda kontot, så upptar hvardera räkenskapen
för stiftets tre elementar-läroverk ett konto öfver lärarnes aflöningsmedel. Ar nu
meningen, att Konsistorie-notarien skall, genom att afskrifva dessa i läroverkens räkenskaper
förekommande aflönings-konti, under ett gemensamt konto upptaga dessa tre konti,
så lärer väl Hevisorernes besvär härigenom icke underlättas, då det alltid blifver ett
konto mera att granska; men säkerligen blifver det för Konsistorie-notarien, hvilkens tid
genom det nya sättet för räkenskaperna- uppgörande redan är mycket anlitad, ett förökadt
besvär. Om nu detta är den egentliga vinsten af det nya kontot, så synes det
utan olägenhet kunna inbesparas. Af detta skäl har ock måhända Kongl. Kammarrätten,
som icke brukar spara nödig stränghet, vid granskning af ifrågavarande 1858 års
räkenskaper icke aktat nödigt fästa afseende vid det bristande kontot, som verkligen är
i de gifna formulären föreskrifvet. Det äskade kontot skall i blifvande räkenskaper upptagas.
Hvad åter angår, att detta konto jemväl skulle omfatta de till Pedagogierna utanordnade
löneanslag, *å finnes i Kongl. Maj:ts bref af den 17 September 1856 derom
icke någon föreskrift. Det Kongl, brefvet synes icke afse andra än^ elementar-läroverk;
och bland de samma bref åtföljande formulären finnes icke heller något för uppgörande
af räkenskaper för Pedagogierna. Fordras åter räkenskaper äfven för dessa sistnämnda
läroverk, så lärer det väl böra åligga dessa läroverks Rektorer, likasom Rektorerne vid
elementar-läroverken, att uppgöra dessa räkenskaper och redovisa för till deni utanordnade
löneanslag. I öfrigt, och hvad särskildt beträffar de lönemedel utöfver deni, hvilka
af ålder äro till stiftets Pedagogier anslagna, så hafva under år 1858 inga andra sådana
medel blifvit (ill Konsistor» disposition utanordnade, än just de af Revisorerne anmärkte
113 R:dr 8 öre, djeknepenninge-ersättning till Rektor i Linde för åren 1854, 1855,
1856 och 1857, för livartdera af dessa år 28 R:dr 27 öre, samt dessutom 28 R:dr 27
öre för år 1858, hvilka medel i kontant valuta till Konsistorium ankommo den 15 Augusti
1858 och af Rektorn i Linde Magister E. J. Tägtström inhändigades den 24 samma månad,
enligt af honom å dessa medel utfärdade och hit öfversända samt härhos i afskrift
bilagde tvänne qvittenser. ("Bil. A.) Dessa, Rektor i Linde beviljade 28 ll:dr 27 öre
R:mt årligen, för mistad inkomst af djeknepenningar, hafva sedermera icke gått genom
Konsistorium, utan såsom ordinarie anslag varit i staten för Lindes Pedagogi uppförde
och af Rektor Tägtström sjelf på Ränteriet i Orebro uppburne.
Vidare anmärkes, att vid Konsistor» räkenskap »saknas den i Kongl, brefvet
den 17 September 1856, angående förändring i sättet för uppgörande af Konsistoriernas
och e le m e n tar-lä ro ver ke n s räkenskaper, föreskrifna förteckning å gåfvobref iu. m., å sti—
pendie-fonder och andra donationer».
Öfver alla de under Konsistor» vård stående medel, hvilka grunda sig på gåfvobref,
testamenten eller andra urkunder, och af hvilka räntan utgår till stipendier, gratifikationer
eller lönebidrag, förås särskilda räkenskaper, hvilka sammanbindas och bära
en gemensam utanskrift, så lydande: »Räkning öfver diverse publika medel under Westerås
Konsistor» vård». Så har i långliga tider skett, och så sker ännu. Hvarje af
— 401
dessa räkenskaper föres så, att redan rubriken utgör ett slags förteckning. Så heter t. ex.
rubriken å den första af nämnda räkenskaper »Räkning öfver de af aflidne Assessoren
0. Ahllöf till Westerås Gymnasium donerade medel»; vidare upptar hvarje räkenskaps
debet-sida,utom medlens belopp, en uppgift å namnet på donator, datum och årtal å testamentet,
gåfvobrefvet eller urkunden, hvarpå medlen sig grunda, samt dessas ändamål.
För att nu göra detta för en hvar tydligt, bifogas här afskrifter af tvenne af dessa räkenskaper
för år 1858. (Bil. B.) Ar det nu så, att Kongl. Maj:ts mening i Dess nådiga
bref af den 17 September 1856 är, att räkenskapsföraren skall vid hvarje års räkenskap
foga fullständiga afskrifter af de ofta mycket långa stiftelse-urkunderna, hvilket
dock med skäl kan betviflas, så är Revisorernes anmärkning naturligtvis riktig; om åter
Kongl. Majrts mening icke är den nyssnämnda, så torde med billighet kunna frågas, om
ej de uppgifter, som i hvarje af nu ifrågavarande räkenskaper innehållas, utgöra en så
fullständig förteckning, som det Kongl, brefvet afser.
Vidare anmärkes, att, »Emeriti-kassans debet upptager dels en post under titel:
Komminister Rosenius inbetalt å Elfdahls arrende 18 R:dr 34 öre, utan att hvarken af
räkenskapen eller en såsom verifikation till samma post bilagd, af Erik Rosenius undertecknad,
räkning med Konsistorium kunnat inhemtas beloppet af arrendesumman, om
detta är ett arrende af ledigt pastorat eller en komministratur, och dels 428 R;dr 56
öre, som skola utgöra af det för Ludvika komministratur, enligt ett under år 1857
upprättadt kontrakt, betingade arrende, 500 R:dr, men någon redovisning för återstående
iidelen af detta arrende lemnar icke räkenskapen, likasom den icke heller angifver orsaken
till samma i:dels uteslutande derifrån.» För att riktigt kunna granska en räkenskap,
fordras i allmänhet tillgång till föregående ett eller flere års räkenskaper, som
beröra och belysa antingen liela den räkenskap, som skall granskas, eller någon viss
del deraf. På reqvisition torde dessa räkenskaper utan svårighet från Kongl. Kammarrätten
erhållas. Beträffande då den första af nyssnämnde tvenne anmärkningar, så förekommer
detta arrende första gången i emeriti-kassans räkenskap för året från den 30
Juni 1854 till den 1 Juli 1855, med hvilken räkenskap arrende-kontraktet följde. Af
sistnämnda räkenskap inhemtas, att Komminister E. Rosenius inbetalt på arrendet af
Elfdahls Sacellani 150 R;dr B:ko och i den, samma kassas, räkenskap, som går näst
före 1858 års räkning, förekommer jemväl en inbetalning å detta arrende, allt genom
verifikationer bestyrkt och belyst, hvadan väl utan så synnerlig svårighet och möda kunnat
inhemtas ej mindre beloppet af arrende-summan än äfven kännedom om arrendet utgått
af ledigt pastorat eller komministratur, och förklaring sålunda vinnas öfver det i
detta hänseende dunkla i räkenskapen.
Hvad angår den andra af förberörde tvenne anmärkningar, så har alltsedan stiftets
emeriti-kassa, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 19 Mars 1831, bildades,
och räkning å kassans, medel första gången uppgjordes den 30 Juni 1832, en del af
de så kallade, till denna kassa ingående, vakans-medlen tillfallit Kollegerne vid stiftets
Pedagogien Denna fördelning af vakans-medlen öfverflyttades med sjelfva medlen, som
förut ingingo till stiftets byggnads-kassa, tillden nybildade emeriti-kassan. I byggnads-kassans
räkenskap af den 30 Juni 1823 finnes en fullständig'relation om fördelningsgraden. Kollegerne
vid stiftets Pedagogien voro 1823 till antalet 7. Allteftersom derefter Koliegatjensterne
vid dessa mindre läroverk indrogos. tillfullo de till samma tjenster anslagne andelar af berörde
vakans-medel emeriti-kassau. Af sistnämnde kassas första räkenskap för den 30
Juni 1832 synes, att de då ännu qvarvarande Kollegerne vid ofta omförmälde Pedagogien
voro 4. Af räkningen, som afslöts den 30 Juni 1846, inhemtas, att blott eu af de
7 Kollegerne då fanns qvar, hvadan från och med detta år till kassan ingått af vakans
-
— 402 —
medlen !j:dplar, och l:del tillfallit den återstående af dessa Kolleger, C. E. Carlström i
Avesta. Ofver dessa till nämnde Kolleger utgående andelar har städse särskild räkenskap
förts och blifvit af Konsistorium granskad. Kollega Carlström är nu med döden
afgången.
Hvad slutligen vidkommer den anmärkningen vid räkenskapen för Elementar-Iäroverket
i Fahlun, att, sedan till Konsistorium ankomne arfvoden åt de under året anställde
extra lärare vid nämnde Läroverk blifvit till Fahlun öfversände och qvittenserna
derå hit ingått, dessa belopp ej återfunnits i Konsistorii räkenskaper, så lärer väl redogöraren
hafva gjort orätt deri, att han hit insändt qvittenserna i stället att vidfoga dem
sin redogörelse. Att medlen riktigt kommit vederbörande tillhanda, inhemtas af närlagde
afskrifter. ('Bil. C.)
Westerås den 25 Januari 1861.
J. W. Sjöqvist,
Konsistorie-notarie.
Bil. A.
(Afskrift.)
Djeknepenninge-ersättning till Hektor i Linde för år 1858 qvitteras med 28
K:dr 27 öre.
Lindesberg den 24 Augusti 1858.
E. J. Tågtström.
(Afskrift.)
Djeknepenninge-ersättning för åren 1854, 1855, 1856 och 1857, utgörande tillsammans
113 R:dr 8 öre, qvitteras.
Lindesberg den 24 Augusti 1858.
Er. Joh. Tägtström.
Likheten med originalen intygar,
Ex officio:
And. Arhusiander.
— 403 —
Bil. B.
(Afskrift.)
Räkning öfver de af aflidne Assessoren O. Ahllöf till Westerås Gymnasium donerade
medel år 1858.
Debet.
, Kapitäl. Ränta.
Enligt Lanebanko-attest, hafva exekutorerne af frami. Assessoren O. Ahllöfs
testamente den 19 Oktober 1748, bifogadt 1796 års räkenskaper,
till understöd för studerande vid Westerås gymnasium, emot
4 procents ränta i Låne-banken insatt  2,500.
Ett års ränta  100.
Summa R:dr R:mt 2,500. 100.
Credit.
. Kapital. Ränta.
Af motstående ränta är utbetaldt, enligt verifikationerne 1 och 2,
100.
Saldo: behållning
2,500.
Summa R:dr R:mt 2,500. 100.
(Afskrift.)
Räkning öfver de af Revisionssekreteraren F. M. Troil till Westerås Gymnasium donerade
stipendie-medel för år 1858.
Debet.
Kapital. Ränta.
Enligt testamente den 2 Februari 1809, bifogadt 1811 års räkenskaper,
har aflidne Revisions-sekreteraren F. M. Troil, till understöd för
2:ne från Westerås Gymnasium till Akademien afflyttande lärjungar,
anslagit  1,500.
Ett års ränta  75.
Summa R:dr Runt 1,500. 75.
Credit.
Kapital. Ränta.
Utbetalt, enligt verifikationen 4,  75.
Saldo: behållning
1,500.
Summa R;dr R:mt 1,500. 75.
Kapitalet innestår mot inteckning i Ansta Säteri.
Likheten med original-räkningarne intygar,
Ex officio:
And. Arhusiander.
— 404 —
Bil. C.
(Afskrift.)
Att, i skrifvelse af den 23 Augusti 1858, ifrån Konsistorie-expeditionen i Westerås
hit ankommit och blifvit vederbörande tillställde följande då utfallna arfvoden för tjenstgöring
vid Läroverket under vår-terminen samma år, nemligen 300 R:dr till extra läraren
S. A. Simlund, 90 R:dr till Gymnastik-läraren Löjtnant A. E. Svedelius och 90
R:dr till tillförordnade Ritläraren G. A. Berg, med tillsammans 480 R:dr R:mt, försäkras.
Fahlun den 7 Januari 1861.
J. F. Kindström,
då t. f. Rektor.
(Afskrift.)
Qvittenser,
A arfvoden, anslagne åt extra lärarne vid Fahlu högre Elementar-läroverk, för
tjenstgöring under höst-terminen år 1858.
Riksmynt.
Vikarierande Adjunkten S. A. Simlund 375.
Dito dito C. C. Berg .... 375.
Dito dito W. Carlgren 375.
Dito Ritläraren Berg  125.
Summa R:dr Runt 1,250.
Likheten med orginalen intygar,
Qvitteras.
S. A. Simlund.
Carl C. Berg.
Wilh. Carlgren.
A. G. Berg.
Ex officio:
And. Arhusiander.
Register
öfver
Rikets Höglofl. Ständers år 1860 församlade Revisorers berättelse, angående granskningen af
stats-verkets samt dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning,
jemte de, i anledning af samma berättelse, till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga
utlatanden.
Revisions-berättelsen, Utlåtandena.
Afkortningar å stats-verkets inkomster.
JBil. litt. C. vid
sid. 5.
Aflöning, Krigs-kollegii,
» 74—75, 77. 310—312.
Afvittringar i åtskilliga län  » 176—180. 334—335.
Akademiens för de fria konsterna räkenskaper
» 205.
— Krigs- dito » 89—91. 313—315.
— Krig s-vetenskaps- dito » 76.
— Landtbruks- dito » 170—171.
— Lunds dito » 223.
— Musikaliska dito » 206.
— Svenska dito » 202—203.
— Upsala dito » 220 - 222. 350—352.
— Vetenskaps- dito » 199—202.
— Vitterhets-, historie- och
antiqvitets- dito » 203—204.
Aktoratsråkning, Kammar-rättens
» 185 186.
Alingsås Elementar-läroverks räkenskap » 236. 359 360.
Allmänna barnbördshuset
» 215—216. 347 — 348.
Allmänna barnhuset
» 217—220. 348—349.
Allmänna enke- och pupill-fonden, Ci
vil-statens
pensions-inrättnings,  » lil.
Bil. litt. P. vid
» Hl.
Allmänna garnisonssjukhuset
» 91—92. . 315 316,
Allmänna hospitals- och barnhus-fonden » 207—209.
— 406 —
Reviiions-berättelsen. Utlåtandena.
Allmänna Institutet för döfstumma och
blinda
sid. 278—279.
Allmänna magasins-fonden
— — ärendena
Allmänna våg- och vattenbyggnader
Amiralitets-krigsmans-kassan
Anordningar å allmänna indragnings
staten
— å extra utgifts-anslagen
— å hufvudtitlarnes besparingar
— ä öfverskottena
Antiqvitets-akademien
Arbetsinrättningar och fängelser
Bilagorna litt. R. och S. vid ....
Arfvoden för Revisorernes biträden ....
Arméen, värf vade och indelta, utgifter för
Bilagorna litt. K. och L. vid ....
Arméens pensions-kassa
Bilagan litt. Q. vid
Artiller i-afdelning, Krigs-kollegii
Bilagan litt. I. vid
Assurans-medel, Postverkets
Avesta Krono-inspektion
Balanser, proprie-
Balans-relationer, Fång-styrelsens
— Krigs-kollegii
Barnbördshuset
Barnhus, Stockholms allmänna
Barnlius-fonden, allmänna
Barthelemys, kolonien S:t, räkenskaper
Begrafnings-kassa, Kongl. Theaterns ar
betares
Behållningar, reserverade å hufvudtit
larne
f
Bergs-skolan i Fahlun
Berättelser, emottagna af Revisorerne....
Besparingar, stats-verkets, Riksgäldskontoret
tillgodoförda,
Besök, anställda af Revisorerne
Beväring s-manskapet, bestridda kostnader
för
Bilagan litt. M. vid
Bibliotlieket, Kongl
Björkön, väganlägguing å
Blesserade officerares pensions-fond
Blindas och döfstumrnas institut
Borås Elementar-läroverks räkenskap
Boställs-kassan, Militie-
» 32-33.
» 29-33.
» 116-120.
» 114—115.
» 13—14.
» 10.
» 10.
» 14—15.
» 203—204.
» 151—162.
» 155, 160.
» 282.
» 88.
» 88.
» 111—114.
» 114.
» 71—72, 75, 88, 303.
» 77.
» 49.
» 33-34.
» 159—160, 186. 389—390.
» 159 -160.
» 76-77.
» 215—216. 347—348.
» 217—220. 348-349.
» 207-209.
» 280-281.
» 191—192.
» 9.
» 193.
» 3-4.
» 6—7, 9.
» 88, 151, 211, 219, 282.
» 88.
» 88.
» 207.
» 120.
» 17.
» 278—279.
» 236. 359.
» 84.
— 407 —
Brandväsendet och yttre lyshållningen å
Stockholms slott
sid.
Revisions-berättelsen.
189.
Utlåtandena.
Bref, med posterna expedierade
»
48.
Brister i stats-anslagen
»
7, 9, 22—27.
288-291.
— i stats-verkets inkomster, bilagan
litt. D. vid
»
5.
Bränvinsskatten, bokföring af
»
24-2.'».
288, 291.
Byggnader och reparationer, anslagen till
»
68-70.
Byggnads-medel, Stockholms slotts
»
188.
General-larn!tmiiteri-kontorets »
41—42.
Carlbergs Krigs-akademi
>:
89-91.
313—315.
Carl Gustafs stads gevärsfaktori
»
77—78.
Carlsbad, ersättning till Svensk Brunns-  predikant i
»
12 — 13, 284-285.
392.
Carlshamns Navigations-skola
»
110.
Bilagan litt. 0. vid
»
110.
Carlskrona Station af Flottan
»
101-108.
322—324.
Carlstads hamn
»
120.
Carlstads stifts Konsistorii räkenskaper
»
256—261.
367—370.
Carolinska Medico-kirurgiska institutet
»
60-61.
Cellfångelse-byqgnader, anslagen till
»
160—162.
.
Bilagan litt. S. vid
»
160.
Christinehamns Elementar-låroverks rä-  kenskap
»
261.
368-370.
Civilstatens pensions-inrättning
»
lil.
Bilagan litt. P. vid
»
lil.
Dahlby kungsgård och stuteri
»
168-169.
Danviks hospital
»
211—213.
Depositions-råkningar. Ofverståthållare-  embetets Kanslis
»
183.
Depot, Flottans, i Götheborg
»
101—106.
Drottningholms och Svartsjö slotts räken-  skaper
»
193—194.
Drottninghuset
»
213—215.
346-347.
Döfstummas och blindas institut
»
278—279.
Ecklesiastik-verk, Lappmarks, fonden för
»
21-22.
Ek-planteringarne
»
39-41.
293-294.
Elektriska telegraf-verket
»
67, 96—100.
316-318.
Bilagan litt. N. vid
»
100.
Elementarskolan i Stockholm
»
275.
Elementar-läroverkens räkenskaper
))
225-271. 3
52-382. 392-404.
Elev-skola, Trädgårds-för eningens
»
176.
Elfstedtska pensionsfonden, bilagan litt.
P. vid
»
lil.
Enke- och pupill-fonden, allmänna och
enskilda,
*
lil.
Bilagan litt. P. vid
»
lil.
En-per-mille-fonden
»
79.
— 408 —
Revisions-berättelaen.
Expensmedels-råkning arne
sid.
187.
Extra stats-anslag till landtförsvaret ....
77-78.
Bilagan litt. I. vid....
»
77.
- - stats-reglerirgs-fonden för år 1858
»
5.
Bilagan litt. E. vid....
»
5.
— utgifter, anslagen till
»
10.
Fahlu bergsskola
»
193.
— Elementar-läroverks räkenskap ....
»
240-242. 244.
Filéenska testaments-fonden
»
17.
Filipstads skolas räkenskaper
»
260.
Flottans räkenskaper
»
101—108.
Flyinge och Dahlby kungsgårdar och
168—169.
stuteri-inrättning
»
Formulär till räkenskaper för de förval-
tande verken
»
4—5.
Fortifikations-afdelnings, Krig s-koll eg ii,
räkenskaper
»
72-73, 75, 77.
Bilagan litt. I. vid
»
77.
Fria konsternas Akademi
»
205.
Fribref s-rått
»
48, 52.
Fi/ring s-verket
»
101, 106 -107.
Fängelserna och arbets-inrättningarne i
riket
152—162.
Bilagorna litt. R. och S vid ....
»
155, 160.
Fästning s-byggnader, anslag till
»
77.
Bilagan litt. I. vid
»
77.
Förenade mötes-passevolans-fonderna ....
»
80—81, 87.
Förskotter, balanserade
»
15-16.
Förslags-anslagen, brister och besparin-
gar å
»
9 — 10, 22—27.
Försvarsverket till lands, anslag för
»
70-88.
Bilagorna litt. G, H. I, K, L och
M vid
»
70, 71, 77, 88.
Försvarsverket till sjös, anslagen för ....
»
101 — 106.
Förvaltningens af sjöärendena räken-
skaper
»
101 —108.
Garnisonssjukhuset, allmänna
»
91—92.
Gefle—Dala jernvägen, tillökning j stats-
bidrag för
»
119.
— Elementar-läroverks räkenskap
»
225 —227.
— Navigationsskola
»
110.
Bilagan litt. 0. vid
»
110.
Gefleborgs län, afvittringar i
»
177—178.
General-landtniäteri-kontoret
»
41-42.
General-post-styrelsen
»-
42-56.
General-tullstyrelsen
»
56—59.
Gevärs tillverkning
»
77-78.
Utlåtandena.
343, 388—389,
391—392.
369-397.
368—370.
318—325.
304-306.
380-389.
318- 325.
318-325.
315—316.
352.
294-298.
**"* 409 *****
Revision s-berättelsen.
Utlåtandena
Gripsholms slotts räkenskaper
sid.
Grundfond, stats-verkets • »
Bilagan litt. B. vid
»
Götha Hofrätts pensionsfond,
Bilagan litt. P. vid
»
Götheborgs Depot af Flottan
»
— Karantäns-kommission
»
— Navigationsskola
»
Bilagan litt. O. vid
»
— Sjötulls-kaininäre
»
— stifts Konsistorii räkenska
per
»
— straff- och arbets-fångelse .... »
Haga lustparks räkenskaper
»
Haga lustslotts räkenskaper  »
Hamnbyggnader  »
Handels- och sjö farts-fond, Sveriges enskilda
»
Hand-kassa, f. d. Kanslistyrelsens  »
.Hernösands Navigationsskola  »
Bilagan litt. O. vid
»
— stifts Konsistorii räkenska
per
»
Hjo stads pedagogi
»
Hofva pedagogi
»
Hollånderier, Stam-
»
Hospital, Danviks
»
Hospital-byggnad å Kungsholmen, anslag'
t.iil
»
Hospitals- och barnhus-fonden, allmänna »
Hufoudtitel, riks-statens 4:de. anslagen å »
Bilagorna litt. G, H, I, K, Loch
M vid
»
Hufvudtitlarne, brister å  »
— reserverade behållningar å, »
Hufvudtitlar.nes besparingar, anordningar
å,
»
Husqvarna gevärsfaktori
»
Hvitfeldtska stipendie-fonden
»
Härads-häkten
Vl
Hästjägare-,sqvadrons-fond, Norrbottens )>
Jemtland, afvittringarne derstädes,
»
Jemtlands roterings-kassa
»
Jernväg sbyggnader, statens
»
Bil. litt. A, B, C, D.
Iridragniwjs-tftalen, allm,önna, anordningar
å
n
52
196-197.
5, 23.
5.
lil.
101 — 106.
66.
110.
110.
59.
251—254.
154, 155, 161.
195-196.
194—195.
) 19-120.
66—67.
20—21.
110.
110.
261-266.
236.
236.
169-170.
211—213.
69 - 70.
207—209.
71-78.
70, 71, 77, 88.
7—8, 9—10.
9.
10.
77-78.
275-277.
162.
81—82, 87.
178-179.
88-89.
120—151.
136, 137, 139.
13—14,
366 -367.
371—374.
361—362.
364.
302-312.
410 —
Revisions-berättelsen.
Inkomster, stats-verkets, bilagan litt. D,
vid
sid.
5.
Institut, Ultuna landtbruks-
Institutet för döfstumma och blinda ....
»
171-175.
»
278-279.
— Medico-kirurgiska
»
60-61.
Pharmaceutiska
»
60—61.
— Skogs-
»
38-39.
— Teknologiska
Intendents-afdelnings, KAgs-kUiegu, rä-
»
180—181.
kenskaper
» 73
74,75—77, 286.
Invalidhus-fonden
Inventering af de i Räntekammaren för-
»
85-88.
varade säkerhetsliandlingar
— af material-förråden i Carls-
»
27.
krona
Isbergska pensions-fonden, bilagan litt.
»
106.
P. vid
Jönköping, anslag till landtbruksmöte
»
lil.
der
»
175-176.
Jönköpings Sjötulls-kammare
»
59.
Kalmar Navigationsskola
»
110.
Bilagan litt. 0. vid
»
110.
— stifts Konsistorii räkenskaper..
»
255-256.
Kammarrättens aktorats-räkning
granskning af Konsisto-  riernas och elementar-
185- 186.
läroverkens räkenskaper
»
269—271.
Kanslistyrelsens handkassa
Kapital-räkningar, riks-hufvudbokens
»
20—21.
Bilagan litt. A. vid
»
0.
Karantåns-inråttningarne
»
65—66.
Karta-sigillata-uppbörden
»
27—29.
Karteverk, Topografiska korpsens
)>
95.
— socken-
»
41. 42.
Kolonien S:t JBarthelemys räkenskaper
Kommando-expedition, Sjöförsvars-de-
»
280—281.
partementets
Kommerse-kollegii redogörelse för karan-
»
109—119.
täns-medlen
»
65.
Kommissariatet, Konvoy- ;
»
66-67.
Konsistoriernas räkenskaper
»
225-271.
Kontrollverket
»
36-37.
Konvoy-kommissariatet
»
66—67.
Kopparbergs läns afvittring sverk
»
177.
Korrektions-inrättningarne .,
» 153
—155, 157—161.
Kreditivet, mindre
»
16.
Krig8-akademiens räkenskaper
»
89-91.
Utl&tandena.
327—334.
307-310.
320, 323-324.
379-382.
352-378, 392 — 404.
313-315.
— 411 —
Revisions-berättelsen.
Krigs-kollegii räkenskaper  sid. 70—88.
Bilagorna litt. G, H, I,
K, L och M. vid  » 70, 71, 77, 78.
— Aflönings-afdelnings räken
skaper
» 74—75, 77.
— Artilleri-afdelnings dito .... » 71—72, 75, 88.
Bilagan litt. I. vid  » 77.
— Fortifikations-af delnings rä
kenskaper
» 72—73, 75, 77.
— förvaltning, särskilda kas
sor
och fonder under.... » 79—88,
hufvudbok och bokföring.... » 70—71, 87—88.
— inkomster och utgifter, bi
lagorna
litt. G,*ET, I, K,
L och M. vid  » 70,71, 77,88.
— Intendents-afdelnings rä
kenskaper
» 73—74.75—77, 286.
Krigsmanshus-kassa, Wadstena  » 83 — 84.
Krigsmans-kassan, Amiralitets-
» 114—115.
Krigs-vetenskaps-akademien
» 76.
Kronans lias i Slockholm
» 68, 183.
Kronoarbets-korpsen
» 154—159.
Bilagan litt. R och tabellen vid » 155.
Kronohäktena
» 154, 156 —159.
Tabellen vid  » 155.
Krono-inspektion, Avesta
» 33 — 34.
-— magasinerna
» 29 — 30.
— räkenskaper, Stockholms stads .... » 184.
Krut- och salpeter-för säljuings-medlen .... » 78 — 79.
Krut-tillverkningen
» <75.
Kungsholmen, hospital-byggnad å  » 69—70.
Köping och Hult, jernvägs-anläggning
mellan
» 27.
Landskrona, Krigs-rätts sammanträde i » 76, 285.
Landtbruks-akademiens räkenskaper  » 170—171.
Landtbruks-institut, Ultuna
» 171—175.
Landtmäteri-lcontoret
» 41—42.
Langska testaments-fonden, bilagan litt.
P. vid
» lil.
Lappmarks ecklesiastik-verk, fonden för » 21—22.
Lazar etts-direktionens, Serafimer-, räkenskaper
» 210—211.
Lidköpings elementar-läroverks räkenskap » 236.
Linköpings stifts Konsistorii räkenskaper » 227—233.
Liqvid med liiksgälds-kontoret  » 9, 27—29.
Lots- och fyring sv er ket
» 101. 106:—107.
Lunds Domkyrkas räkenskaper
» 224.
— stifts Konsistorii dito  » 246—-251.
Utlåtandena.
302-312.
310—312.
303.
304—306.
302.
307—310.
309.
327—334.
345.
360-361.
353—355.
288-291.
Lunds Universitets räkenskaper
Lustslottens dito
Lyahållningen, yttre, å Stockholms slott
Lånens redogörelser
Länsfängelse-byggnadcrna
Bilagan litt. S. vid
Magasins-fonden
Magasins-ärendena, allmänna
Malmö Navigationsskola
Bilagan litt. 0. vid
— straff- och arbetsfängelse
Mariebergs Artilleri-läroverk
Mariestads Elementar-lär overks räkenskap
Medico-kir ur giska institutet
Militie-boställs-kassan
Mindre kreditivet
Musei-byggnaden. National-
Museum, Kongl
— National-
— Riks- ("naturhistoriska)
Musikaliska akademiens räkenskaper ....
Myntverket
Mötes-passevolans-fonderna, förenade ....
National-musei-byggnaden
Naturhistoriska Riksmuseum
Navigationsskolorna
Bilagan litt. 0. vid
Norénska testaments-fonden
Normalskola, Vexelundervisningens
Norrbottens hästjägaresqvadrons fond....
— län, afvittringar i
Norska gränsen, väg genom Jemtland
till
Nya Elementarskolan i Stockholm
Ny-Elfsborgs strafffängelse
Officerare och under-officerare, fonden
för blesserade
Optiska telegraf-inrättningen
Ordbok öfver Svenska språket, anslag
för dess utarbetande
Ordensgillet, Serafimer-
Ordinarie stats-reglerings-fonden
Bilagan litt. C. vid
Ottenby stuteri
Paketpost-inrättningen
Passevolans-fonderna, förenade mötes-....
Passevolans-fonden, Tross-
412 —
Re vision 8-ber!ittel sen. Utlåtandena.
sid. 223.
193—199.
189.
4—5, 184. 336-337.
160-162.
160.
32—33.
29-33.
110.
110.
153. 159, 161.
88. 303.
» 235—236. 358.
» 60-61.
» 84.
» 16.
» 277—278. 385—386.
» 204—205.
» 277—278. 385—386.
» 199-200.
» 206.
» 34—36.
» 80-81, 87.
» 277-278. 385—386.
» 199—200.
» 110.
» 110.
» 16.
» 273-274.
» 81-82, 87.
» 179.
» 119.
» 275.
» 154.
» 17.
» 100—101.
» 203.
» 207—209.
» o.
» 5.
» 166-168.
» 48-49.
80—81, 87.
80, 87.
Pedagogiernas räkenskaper
Pensionsfonden för blesserade officerare
Pensions-inrättning, Civil-statens
Bilagan litt. P. vid
Pensions-kassa, Arméens
Bilagan litt. Q. vid
Pharmaceutiska institutet
Pionier-korpsen
Polishäktena
Porto-upphör den i riket
Postverket
Proprie-balanser
Bilagan litt. A. vid
Publika hus i Stockholm
Pese-reglementet, förslag till förändring i
Reservationer, till Revisionens protokoll
anmälde,
Reserverade behållningar å hufvudtit
larne
Restantier
Revision, tiden för nästa
Riksgälds-kontoret, liqvid med
— tillgodoförda besparingar
Riksgålds-verkets fond
Bilagan litt. F. vid
Rikshufvudboken, sammandrag öfver alla
deri ingående medel,
bilagan litt, A. vid
Riksmuseum, Naturhistoriska
Riksstatens anslag, brister och besparingar
å
— fjerde hufvudtitels anslag ....
Bilagorna litt. G, H,
I, K, L & M. vid ....
bil. litt. H. vid
— utgifter, bilagorna litt. C. & E.vid
Roterings-kassa, Jemtlands
Räkenskaper, stats-verkets, formulär till
Räntekammarens hufvudbok
Räntekammaren, in visningar å
Rönnowska testaments-fonden
Sala Elementar-läroverks räkenskap ....
Salpeter-fonden
Bilagan litt. H. vid
Salpeterförsäljnings-medlen
Sammandrag öfver samtlige i 1858 års
413 —
Revisions-berättelsen. Utlåtandena.
sid. 236. 361—364.
» 17.
» lil.
» lil.
» 111-114.
» 114.
» 60-61.
» 157.
» 156.
» 43. 47.
» 42—56. 294—295.
» 159-160, 186. 389—390.
» 5.
» 68, 183.
» 22. 287—288.
» 282, 284—286.
» 9.
» 5-6.
» 283.
» 9, 22—27. 288—291.
» 6—7.
» 5.
» 5.
» 5.
» 199—200.
» 7, 9, 22-27. 288—291.
» 70-88.
» 70, 71, 77, 88.
» 71. 302—312.
» 5.
» 88-89.
» 4-5.
» 4.
» 26. 288—289.
» 209.
» 241, 243—244. 397—399.
» 93-94.
» 71.
» 78-79.
— 414 —
Revisions-berättelsen.
rikshufvudbok ingående medel, bilagan
litt. A. vid  sid. 5.
Serafimer or dens-gillet
» 207—209.
S er afimer-lazar ettet  » 210—211.
Sifferuppgifterna, ansvarigheten för  » 282.
Sjöfarts-fond, Sveriges enskilda
» 66—67.
Sjöförsvaret, anslagen till  » 101 —103, 105—106.
Sjöförsvars-departementets Kommandoexpeditions
räkenskaper  » 109—110.
Sjökarte-kontoret  » 101, 108—109.
Sjötulls-medlen  » 56—59.
Sjöärendena, Förvaltningen af  » 101—108.
Skara stifts Konsistorii räkenskaper .... » 233—236.
— veterinär-inrättning
» 64.
Skeppsholms brobyggnad  » 116, 120.
Skiften och afvittringar  » 176—180.
Skog s-institutet  » 38—39.
Skog splantering s-kassan
» 18—20.
Skogsstyrelsen  » 40.
Sköfde stads pedagogi
» 236.
Slite hamns fästningsbyggnad
» 77.
Slottsbyggnads-medlen  » 188.
Sockenkartor, anslagen till
» 41, 42.
Spanmål in natura, stats-verkets
» 29—30.
Sqvadrons-fond, Norrbottens hästjägare- » 81—82, 87.
Stads-häkten  »- 160, 162.
Bilagan litt. S. vid  » 160.
Stambanorna, jernvägs-  » 120—149.
— — Bilagorna litt. A, B,
C, D och E. vid » 136, 137, 139.
Stamholländerierna
» 169—170.
Statens jernväg sbyggnader  » 120 — 151.
— — Bilagorna litt. A, B,
C,DochE. vid » 136,137,139.
Stationer, Flottans  » 101 —108.
— jernvägs-
» 121— 126, 131—-132,
136. 151.
— post-
» 44—47.
— telegraf-  » 97 — 100.
Bilagan litt. N. vid  » 100.
Statistiska tabell-kommissionen  » 181—182.
Statistiskt sammandrag öfver de af Krigskollegium
under år 1858 bestridda
utgifter  » 88.
Bilagorna litt. K, L och M. vid » 88.
Stats-kontorets embete-förvaltning och redovisning
» 4—34.
Utlåtandena.
345.
318-325.
318—325.
355 — 3ö5.
334—335.
293—294.
362—363.
318—325.
295—296.
316—318.
287 - 293.
— 415 —
Hc visions-berättelsen. Utl&tandena
S tats-reglerings-fonden, extra, bil. litt. E. i ., _
ordinarie — C. 81 '
Statsverket, egentliga
Statsverkets grundfond
Bilagan litt. B. vid
Statsverkets inkomster, bilagan litt. D. vid
— — afkortningar å,bi
bi
gun litt. 0. vid
— reserverade behållningar ....
skuld till Kiksgälds-kontoret
— spanmal in natura
-— utgifter
Bilagorna litt. C. & E. vid
— öfverskott och brister
Bilagan litt. D. vid
Stipendie-fonden, Kongl, och Hvitfeldtska
Stockholms allmänna Barnhus
— — Garnisons-sjukhus
— Elementarskola
— Navigationsskola
Bilagan litt. O, vid
— Normalskola för vexelun
dervisning
en
— slotts brandväsende och yttre
lyshållning
— — byggnads-medel
stads Konsistorii räkenskaper
•— —- krono-räkenskaper
— — undervisningsverks rä
kenskaper
— Station af Flottan
— Veterinär-inrättning
Stora Kopparbergs län, skiften oell af
vittringar
i
Straff- och arbets-fängelser
Bilagan litt. R. och tabellen vid
Strengnäs stifts Konsistorii räkenskaper
Strömsholms slott
— stuteri
Stuteri, Flyinge
— Ottenby
— Strömsholms
— Of ver styrelsens räkenskaper
Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
räkenskaper
»
4-33.
387-391.
»
5, 23.
tf
5.
»
5.
))
5.
»
9.
»
22—24.
288—291.
»
29-30.
»
5, 10—15.
))
5.
»
9, 14—15. 22—27.
»
5.
y>
275-276.
»
217—220.
348—349.
»
91-92.
»
275.
»
110.
»
110.
»
273 -274.
»
189.
))
188.
»
268-269.
378.
))
184.
»
271—273.
383—385.
»
101-106.
324—325.
»
63—64.
300—301.
))
177.
»
153—159.
«
155.
»
237—240.
365—366.
»
198 - 199.
»
164—165.
»
168—169.
»
166—168.
326.
))
164—165.
))
162 — 163.
326.
u
116-120.
416
Revisions-berättelsen.
Styrelsens öfver fängelser och arbets-in-
råttningar räkenskaper
sid.
151—162.
Bilagorna litt. R. och S. vid
»
155, 160.
Styrelsens öfver stuterierna räkenskaper
»
162-163.
Stämplade pappers-uppbörden
»
27—29.
Sundhets-kollegii räkenskaper
»
60—62.
Svartsjö lustslotts dito
»
193—194.
Svenska akademiens dito
»
202—203.
Svenska språket, anslag till ordbok öf-
ver
»
203.
Såkerhetshandlingar, Kongl. Räntekam-
27.
marens
»
— Post-verkets
»
56.
Söderköpings Elementar-läroverks rak en-
232.
skap
»
Södra Stambanan från Malmö
»
131 — 133, 139-140.
145—148.
Bilagorna litt. D.
och E. vid
»
139.
— från Falköping
»
133—134, 148—149.
Tabell-kommissionen. Statistiska,
»
181—182.
Taxa för jernvägstrafiken, Bil. litt. C. vid
»
137,
Teknologiska institutet
»
180-181.
Telegrafinrättningen, elektriska
»
67, 96—100.
Bil. litt, N. vid
»
100.
— optiska
»
100-101.
Testaments-fonden, Filéenska
»
17.
— Langska, bilagan litt.
P. vid
»
lil.
— Norénska
»
16.
— Rönnowska
»
209.
Tlieaterhs, Kongl., räkenskaper
»
190—191.
— -— arbetares sjuk- oell be-
grafning s-kassa
»
191-192.
Thuns skolas räkenskap
»
236.
Tiden för nästa Stats-revision
»
283.
Tjenstemanna-fond, Civil-statens pen-
lil.
sions-inrättnings, bilagan litt. P. vid
»
Topografiska korpsens räkenskaper
»
95.
Tross-passevolans-fonden
»
80, 87.
Trädgårds-j'öreningens elevskola
»
176.
Tullverket
»
56 — 59.
Ulricehamns stads pedagogi
»
236.
Ulriksdals slott
»
197—198.
Ultuna Landtbruks-institut
»
171-175.
Under visnings-verk, Stockholms stads ....
»
271—273.
UndsaUnings-fonden
»
30—32.
298-
Utlåtandena.
389—390.
-300, 391—392.
353.
316-318.
343-344.
365.
363—364.
327—334.
383—385.
— 417 —
— Upsala, dito
Upsala erkestifts Konsistorii räkenskaper
Utgifter, extra, anslag till
Utrikes Departementets räkenskaper ....
Wadstena krigsmanshus-kassa
Bilagan litt. Q,, vid
Warbergs sträf- och arbets-fängelse ....
Tabellen vid  ....
Wattenaftappningar
Westerbotten, afvittringar i
Wester-Norrland, afvittringar i
Westerås stifts Konsistorii räkenskaper
Westra Stambanan från Götheborg
Bilagorna litt. A,
B. och C. vid
—- — från Stockholm
Vetenskap s-akademiens räkenskaper
Veterinär-inrättningen i Skara
— i Stockholm
Vexelundervisningens Normalskola
Wexiö stifts Konsistorii räkenskaper ....
Wisby hamns fullbordande
— Navigationsskola
Bilagan litt. O. vid
— stifts Konsistorii räkenskaper ....
Wisingsö', ekplanteringarne å
Vitterhets-, historie- och antiqvitets-alcade
miens
räkenskaper
Vårfvade Arméen, kostnader för, Bil.
litt. K. vid
Åmåls Elementar-låroverks räkenskaper
Arensningar, fonden för  ,
Öfverintendents-ernbetets räkenskaper ....
Öfverskott, stats-verkets
Bil. litt. D. vid
— — anordningar å ....
— — liqvid om
Öfver styrelsens för Statens jernvägsbygg
nader
räkenskaper
Bil. litt. A, B,
C, D. och E. vid
— för stuterierna räkenskap
53
Revisions- b e rä tte Isen.
Utlåtandena.
sid.
223.
»
220—222.
350—352.
»
225-227.
352—353.
»
10.
»
37-38.
»
83-84.
»
114.
»
154, 161.
»
155.
»
119.
»
179.
»
178.
»
240—244.
392 404.
»
12:1—125, 136- 139.
141 — 144.
»
136, 137.
»
125-131, 144—145.
)>
199—202.
63-64.
»
64.
300-301.
»
273—274.
»
244—246.
»
117.
»
110.
»
110.
»
266-268.
374—377.
»
39-41.
293 -294.
»
203-204.
»
82-83, 87.
»
116—120.
»
88.
»
261.
368—370.
»
119.
»
68—70.
»
14—15.
»
5.
»
14—15.
»
9, 22—27.
120—151.
»
136, 137, 139.
»
162—163.
326.
— 418 —
Revisions-berättelsen.
Öfverståthållare-embetets Kanslis räkenskaper
sid. 182—183.
— — — embets-lokal » 12.
— -— depositiqns-räk
rdngar
» 1°3.
öresundska tullens upphäfvande, utgift
för  » *>7-
Utlåtandena.
RIKETS HÖGLOEL. STÅNDERS
REVISORERS
BERÄTTELSE
ANGÅENDE
DEN ÅR 1860 FÖRRÄTTADE GRANSKNING AF DE UNDER
KONGL MALTS OCH RIKETS K0M9ERSE K0LLEGIIM
STÄLLDÅ FONDER OOM MEDEL.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS A. L. NORMÅN, liBGO.
.1 enlighet med gällande föreskrift få undertecknade, till Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens
öfverseende valde Revisorer, härmedelst till Rikets Ständer afgifva berättelse
angående den af oss i sådan egenskap verkställda granskning af räkenskaperna för
och förvaltningen utaf följande under Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegium
ställda fonder och medel, nemligen Manufaktur- och Ullrdiskont-fonderne, Manufaktur-,
Exira Licent-, Tull- och Konfiskations- samt Eskilstuna Fristads-medlen, äfvensom de
särskilda anslagen till godtgörande af Svenske och Norske Konsulers utgifter, dels för
nödställdt Svenskt sjöfolks, dels för andra medellöse Svenskars understöd och hemförskaffande.
Som ifrågavarande medels förvaltning och räkenskaper för år 1857 utgjort
föremål för Rikets Ständers sistlidet år församlade Revisorers granskning, har den nu
förrättade revisionen omfattat året 1858.
Revisorerne, som vid förrättningens början emottagit räkenskaperna öfver samtlige
ofvannämnde fonder med dertill hörande verifikationer, hafva jemväl tagit kännedom såväl
af Kongl. Kommerse-kollegii till Kongl. Majit afgifna underdåniga berättelse om
dessa fonder för år 1858 samt den af särskilde utaf Kongl. Majit i nåder tillförordnade
Revisorer i underdånighet aflemnade berättelse angående Manufaktur- och Ull-diskontfondernas
förvaltning och räkenskaper för samma år, jemte Kommerse-kollegii öfver
sistnämnda berättelse afgifna underdåniga utlåtande, som ock af Kongl. Majlis under
loppet af året till Kommerse-kollegium aflåtna nådiga bref uti ämnen, som röra förvaltningen
af ifrågavarande medel.
Det öfver Manufaktur-diskont-fonden upprättade kapitalslut, hvilket till upplysning
rörande fondens ställning härjemte bifogas, utvisar, att dess inkomster genom in
flutne
räntor å utlånta kapital utgjort
Riksmynt Ridr 143,786: 8.
hvartill komma liyresmedel för en lägenhet uti fondens egendom
318: 75.
Summa R:dr 144,104; 83.
Deremot hafva utgifterna under revisionsåret uppgått till följande
belopp:
Ränta till Rikets Ständers Bank för de af kreditivet begagnade
medel
70,362: 27.
Förvaltnings-kostnader, pension och begrafningshjelp
29,895: 36.
Extra utgifter
2,095: 57.
Omkostnader för fondens fasta egendom
1,424: 20.
Transport: 103,777: 40. 144,104: 83.
Transport; 103,777: 40. 144,104: 83.
Inbetalning till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
i ersättning för det å riks-staten öfverflyttade, tillförene
af Manufaktur-diskontens vinstmedel omedelbarligen bestridda,
årliga anslag till Teknologiska Institutet
SI,000; —
hvarjemte under året afskrifning egt rum af en osäker
fordran
67: 75. 124,845: 15.
Och utgjorde alltså Manufaktur-diskontens tillväxt under år 1858 19,259; 68,
till följd hvaraf dess behållning, hvilken vid 1857 års slut utgjorde .... 1,598,513: 34.
vid 1858 års utgång ökats till
R:dr 1,617,773: 2.
deruti likväl inbegripas osäkra fordringar af tillsammans 254,394 R:dr 50 öre, hvilken
summa med 700 R:dr 71 öre öfverstiger det belopp, hvartill dylika slags fordringar uti
1858 års ingående balans finnas upptagne.
Sedan Kongl. Maj:t, uti nådigt bref af den 30 December 1857, gifvit Kommersekollegium
tillkänna, att, enligt hvad Rikets då församlade Ständer i underdånighet anmält,
det till manufakturernas och fabrikernas understödjande, till ett belopp af 2,700,000
Riksdaler Riksmynt, på Riks-banken anvisade kreditiv komme att under hvartdera af
åren 1858, 1859 och 1860 förminskas med 150,000 R:dr nämnda mynt och intill näst
derpå följande riksdag hållas Kollegium tillhanda mot enahanda vilkor och förbehåll, som
för de dittills i Banken för berörda ändamål anvisade låne-understöd varit stadgade, samt
att Rikets Ständers i berörda afseende fattade beslut blifvit af Kongl. Maj:t godkändt,
så har, efter hvad Revisorerne inhemtat, Kommerse-kollegium, till följd häraf, under den
26 Januari 1858 till Rikets Ständers Bank aflemnat en i öfverensstämmelse härmed utfärdad
ny förbindelse för ifrågavarande kreditiv.
Då vid början af år 1858 den uti 8 § af Kongl, reglementet för Manufakturdiskonten
af den 8 Februari 1844 föreskrifna årliga fördelning af fondens lånetillgångar
uppgjordes, beräknades dess säkra fordringar tillika med behållningen i Rikets Ständers
Bank samt inflytande räntemedel under året till ett sammanlagdt belopp af 4,230,220
Rdr 74 öre. Sedan härifrån afdragits den af Rikets Ständer beslutade inbetalning å
fondens kreditiv på Rikets Ständers Bank, utgörande för år 1858 150,000 R:dr, ränta
å återstående kreditivbeloppet, förvaltnings-kostnader, ersättning till Riksgälds-kontoret
för Teknologiska Institutets årsanslag äfvensom de lån, med hvilkas återbetalning särskildt
anstånd blifvit i nåder medgifvet, hvilka afdrag tillsammans utgjorde 360,055 R:dr
35 öre, samt derjemte afsatts de 750,000 R:dr, hvilka, enligt Kongl, brefven den 9 December
1818 och den 5 Maj 1841, årligen böra till s. k. förlagslån användas, ansågs den
återstående tillgången för alla till lån i vanlig diskontväg berättigade idkare kunna uppskattas
till 3,120,165 R:dr 39 öre, eller, sedan härifrån ytterligare afgått 374,202 R:dr
69 öre, utgörande beloppet af den manufakturisterne i Eskilstuna Fristad och deras förläggare
tillkommande särskilda lånerätt, till 2,745,962 R:dr 70 öre. Denna summa, enligt
stadgade grunder fördelad emellan de i den allmänna lånerätten deltagande idkare,
lemnade en lånerätts-procent för första klassens idkare af 94 procent, för andra klassens
af 7j procent och för tredje klassens af 4f procent af 1857 års tillverkningsvärde,
eller för första klassens 1 procent, för andra klassens § procent och för tredje klassens
4 procent mindre än lånerätten nästföregående året utgjorde. I öfverensstämmelse härmed
och sedan sex af första klassens idkare för vid klädestillverkning använd Svensk
ull fått sig tillagd en förhöjning i lånerätten med 4| procent af samma ulls värde,
— 5 —
259,859 R:dr, uppgick lånesumman, för första klassens idkare, med ett sammanräknadt
tillverkningsvärde af 20,212,806 R:dr, till 1,907,874 R:dr, för andra klassens, med ett
tillverkningsvärde af 3,719,141 R:dr, till 264,988 E:dr, och för tredje klassens idkare,
med ett tillverkningsvärde af 12,337,157 R:dr, till 586,015 R.dr.
Utom egarne af sådane manufaktur- och fabriks-inrättningar, åt hvilka, enligt 2
§ i Diskont-reglementet, låneunderstöd från Manufaktur-diskonten äro i allmänhet afsedde,
hafva jemväl, på grund af särskilda, tid efter annan meddelade, Kongl, bref och resolutioner
samt efter gjord behörig anmälan, följande fabriksidkare under år 1858 varit till
begagnande af den allmänna lånerätten i Diskonten berättigade, nemligen 2 porslins-fabrikanter,
17 egare af jerngjuterier, mekaniska verkstäder och metall-fabriker samt 1
porterfabrikant i första klassen, 3 messings-fabrikanter i andra klassen samt 2 tapetfabrikanter
i tredje klassen.
A det till förlagslån, för anläggning och drifvande af större fabriks-inrättningar
af antingen ny eller väsendtligen förbättrad beskaffenhet, å Manufaktur-diskont-fonden
anvisade särskilda anslag, stort 750,000 R:dr, voro vid 1857 års slut dylika lån utestående
till sammanräknadt belopp af 748,419 R:dr 59 öre, och förefanns således en
obegagnad tillgång af
R:dr 1,580: 41.
Genom förfallna inbetalningar af ifrågavarande lån hafva under
år 1858 influtit
» 127,000: —-
tillsammans R:dr 128,580: 41.
Af dessa tillgångar hafva under revisions-året utbetalts nedannämnde af Kongl.
Maj:t i nåder beviljade förlagslån, nemligen till:
l:o Intressenterne i Malmö bomullsväfnads-fabrik, återstoden af det, enligt Kongl.
brefvet den 30 Januari 1857, beviljade lån för nämnde fabriks
drifvande
R:dr 33,000: —
2:o Smedjeholmens aktie-bolag för dess ylleväfnads-fabrik i
Norrköping, jemlikt Kongl, brefvet af samma dag,  » 85,000: —
3:o Carlsviks aktie-bolag, för dess här i hufvudstaden anlagda
hel- och halfylle-väfnads-fabrik, enligt Kongl, brefvet den 5 Februari
1858, i afräkning å beviljade 80,000 R:dr,  » 10,000: —
Summa Kunt R:dr 128,000: —
varande således vid 1858 års utgång af förlags-lånefonden lån meddelade till sammanräknadt
belopp af 749,419 R:dr 59 öre.
Genom högstberörda nådiga bref af den 5 Februari 1858, har Kongl. Maj:t jemväl
tillagt dels Lindholmens varfs- och fabriks-aktie-bolag, för dess vid Götheborg anlagda
mekaniska verkstad och gjuteri, ett förlagslån å 50,000 R:dr, dels ock Fabriksidkarne
A. Nyqvist och C. O. Holm, för Trollhätte mekaniska verkstad med gjuteri, ett
dylikt lån å 20,000 R;dr, hvilka summor, jemte resterande beloppet af det Carlsviks
aktie-bolag beviljade ofvan omförmälda lån, vid 1858 års slut återstodo att af förlagslåneanslaget
utbetala.
På sätt närlagda kapitalslut utvisar, hafva Ullrdiskontens inkomster år 1858 utgjort:
-
Ullsorterings-, värderings- och magasins-afgifter.... R:dr 2,262: 10.
Hyresmedel
» 828: —
Bidrag af manufaktur-medlen, enligt Kongl, brefven
den 9 November 1836 och den 30 Januari
1857,
» 1,800: —
Ordinarie räntor  2.575: 69.
Förfallo-räntor
138: 35. „ 9714. a
— 2 2>7]4~ 4- R:dr 7,604: 14.
samt utgifterna under året bestigit sig till:
Aflöning till Ull-kontorets tjenstemän och betjente R:dr 4,550: —
Omkostnader för ullmagasins-huset
» 257: 18.
Diverse utgifter
» 298: 23.
Ränta till Riksgälds-kontoret för begagnade kre
ditiv-medel
» 2,136: 67. 7 242- 8.
i följd hvaraf inkomsterne under ifrågavarande år öfverstigit utgifterna
med  » 362: 6.
och utgjorde således Ull-diskont-fondens behållning, sorn vid 1858
års början beräknades till
» 11,538: 43.
vid årets slut
R:dr lf,900: 49.
uti hvilken tillgång likväl ingå osäkra fordringar af tillsammans 3,049 R:dr.
Jemlikt föreskriften i Kongl. Maj:ts nådiga bref den 8 Juli 1851, har Kongl. Landtbruks-akademiens
Förvaltnings-kommitté till Kongl. Kommerse-kollegium aflemnat redovisningar
såväl öfver Kronans stam-schäferiers tillstånd vid 1858 års början och de under
årets lopp timade förändringar, som äfven för de genom försäljning af arrendefår från
dessa schäferier influtna medel; af hvilka handlingar inhemtas, bland annat, att antalet
af de vid schäferierne befintliga får vid 1858 års slut utgjorde 844 stycken, nemligen af
Southdown- 257, af Elektoral- 459, af Strelitzer-metizer- 53, och af Cheviot-race 75
stycken. Vid granskning af dessa räkenskaper har det fästat Revisorernes uppmärksamhet,
att för 80 stycken vid schäferierne försålda, fårkreatur år 1858 influtit endast
953 R:dr 98 öre, eller ej fullt 12 R:dr stycket, men att deremot för under nämnda år
från England inköpte 7 baggar och 10 tackor, eller tillsammans 17 fårkreatur, kostnaden
uppgått till 5,269 R.dr 35 öre, eller omkring 310 R:dr för hvartdera.
Den af Ull-kontoret i Norrköping för år 1858 upprättade kassa-räkning äfvensom
Kontorets redovisning öfver emottagen och aflemnad ull hafva jemväl blifvit af Revisorerne
genomsedde. Sistnämnda redogörelse utvisar, att 61,618 skålpund ull blifvit under
året vid ull-magasinet sorterade.
Revisorerne få vidare bifoga sammandrag af 1858 års räkenskaper öfver de å
riks-statens sjette hufvudtitel anvisade medel till manufakturernas befrämjande äfvensom
öfver de i sammanhang härmed redovisade Extra Licent-, Tull- och Beslags- samt
Eskilstuna Fristads-medlen, hvilka räkenskaper blifvit i Kongl. Kammar-rätten granskade
utan anmärkning.
Vid 1858 års början utgjorde behållningen af samtlige
ifrågavarande medel
R.:dr 11,009: 57.
och hafva inkomsterna under samina år uppgått till  » 22,988: 73.
Summa R:dr 33,998: 30.
hvaremot utgifterna, bestående af premier, stipendier och arfvoden,
reseunderstöd åt fabriks- och handtverks-arbetare, aflöning till
tjenstemän i Eskilstuna Fristad m. m., bestigit sig till  » 21,302: 42.
så att vid 1858 års utgång en behållning återstod af
R:dr 12,695: 88.
Enligt hvad den bland förenämnde räkenskaper intagna redogörelse utvisar, har
såsom premier för inom Wester-Norrlands län tillverkade finare lärfter blifvit under
ifrågavarande år utbetaldt ett belopp af 3,002 R:dr 42 öre.
Granskning har äfvenledes egt rum af 1858 års räkenskaper dels öfver det, jemlikt
Kongl, brefvet den 30 Januari 1830, från statsverket utgående anslag, till belopp
af högst 2,700 Riksdaler Riksmynt årligen, för godtgörande af Svenske och Norske Konsulers
förskotter till nödställdt Svenskt sjöfolks understöd och hemförskaffande, dels öfver
de, genom Kongl, brefven den 14 September 1843 och den 6 Augusti 1858, å Handelsoch
Sjöfarts-fonden till Kongl. Kommerse-kollegii disposition anvisade 2,000 Riksdaler,
att användas till ersättande af sådana bevisliga utgifter för Svenskar, hvartill Konsulerne,
antingen i anseende till utgifternas beskaffenhet eller svårigheten att derå anskaffa
fullständiga verifikationer, ej äro, enligt förut gällande föreskrifter, berättigade till godtgörelse
af allmänna medel. Berörda räkenskaper, af hvilka särskilda utdrag härjemte
bifogas, hafva jemväl blifvit i Kongl. Kammar-rätten utan anmärkning reviderade.
Behållningen å förstnämnde anslag uppgick vid 1858 års slut till 3,337 R:dr 82
öre, deraf likväl 3,099 R:dr 3 öre voro förskottsvis till Konsuler, utbetalde och följaktligen
böra från vederbörande rederier i ersätfningsväg indrifvas. A det sednare anslaget
åter förefanns vid samma tid en behållning af endast 30 R:dr 85 öre, sedan, jemlikt
föreskriften i Kongl. Maj:ts nådiga bref till Kommerse-kollegium af Jen 6 Augusti 1858,
den å berörda anslag uppkomna behållning af 15,007 R:dr 67 öre blifvit till Kongl.
Konvoy-kommissariatet öfverlemnad.
Räkenskaperna öfver samtliga ofvanberörda fonder och medel hafva befunnits
förda med ordning och redighet; och har någon anmärkning vid granskningen deraf icke
förekommit; varande uppgifterne angående de vid revisions-årets slut i Rikets Ständers
Bank innestående behållningar styrkta medelst vederbörliga attester.
I afseende å det sätt, hvarpå bevakningen och indrifningen af fondernas förfallna
fordringar blifvit af Ombudsmannen besörjda, hafva Revisorerne, som tagit kännedom af
bemälde tjenstemans lagsöknings-diarier äfvensom de utaf honom afgifne balans-berättelser,
icke funnit något att erinra.
Vid af Revisorerne anställd inventering, hafva fondernas lånehandlingar befunnits
säkert förvarade och omsorgsfullt ordnade.
För de i förestående revisions-berättelse intagne ziffer-uppgifter ansvarar den Sekreterare,
som vid granskningen af de under Kongl. Kommerse-kollegium ställda fonders
förvaltning och räkenskaper varit hos Revisorerne anställd.
Slutligen få Revisorerne anmäla, att de, med anledning af sin instruktion, till
Kongl. Majit i underdånighet insändt ett exemplar af denna berättelse.
Stockholm den 15 Oktober 1860.
Högloflige Ridderskapet och Adelns ledamöter:
G. LAGERBJELKE. G. H. STRÅLE. C. G. HJERTA.
H. GYLLENRAM. M. WOLFFELT. A. ADLERSPARRE.
Högvördige Preste-ståndets ledamöter;
J. I. HÅHL. FR. E. FAGERSTRÖM.
JOIL FR. ÅKERBLOM. A. MELANDER.
JOH. VICT. ABOM.
PEHR STAAFF.
J. ANDERSSON.
OLOF LINDSTRÖM.
Välloflige Borgare-ståndets ledamöter:
CARL O. KJELLBERG.
J. WAHLSTRÖM.
Hedervärda Bondeståndets ledamöter:
OL. PEHRSSON.
PEHR ÖSTMAN.
J. LUNDBERG.
ERNST RIETZ.
J. SUNDWALLSON.
C. G. HAVERMAN.
NILS SWENSSON.
ERIC ERSSON.
Gr. Hegardt.
_ 10 ~
Utdrag af 1858 ars hufvudbole för Manufaktur-,
Eskilstuna
Riksmynt.
Deket.
Behållningar och fordringar:
från år 1857
11,100:
80.
afgår skuld
91:
23.
återstå tillgångar
11,009
57
Inkomster:
Manufaktur-medel
13,502:
42.
Extra Licent-medel
1,775:
72.
Tull- och konfiskations-medel
2,433:
97.
Eskilstuna Fristads-médel
26:
62.
Från Rikets Ständers Riksgälds-kontor, jemlikt Kongl.
brefvet den 9 November 1854, anordnade medel
5,250:
—
22,988
73
Summa Knut R:dr j 33,998|30j
Stockholm af Kongl. Kommerse-kollegii
— 12
Utdrag af rakningen för apphttrna medel till godtgörande
hestridt, för lienifÖrskaffnnde
Riksmynt.
Bebet.
Enligt 1857 års räkning utgjorde behållningen vid samma års slut
5,592
16
Inkomst:
af Kongl. Stats-kontoret anordnade medel, hvilka blifvit genom Kongl,
brefvet den 30 Januari 1830 anvisade till ersättande af de utgifter,
Svenske Konsuler bestridt för Svenskt sjöfolk
2,700
Balans till år 1859:
Skuld, »ppkommen genom för mycket insatte
2
Summa R:mt R:dr
8,292
18
Stockholm af Kongl. Kommerse-kollegii
— 11 —
Kastra lAcent-, Tutt- och Höf/fisk&tions* snnit
Eristfx-tls »medel.
Credit.
Utgifter:
af Manufaktur-medlen
12,902: 42.
» Extra Licent-medlen
1,725: —
» Tull- och konfiskations-medlen
2,725: —
» Eskilstuna Fristads-medlen
100: —
» de från Riksgälds-kontoret anordnade medel
3,850: —
Behållningar och fordringar:
af Manufaktur-medlen
3,930: 92.
» Extra Licent-medlen
135: 18.
» Tull- ock konfiskations-medlen
4,249: 40.
» Eskilstuna Fristads-medlen  3,119: 56.
» de från Riksgälds-kontoret anordnade medel 1,400: ■— 12,835: 6.
afgår skuld
139: 18.
Summa R:mt R:dr
Statistiska Kontor den 13 Oktober 1860.
Efter förordnande:
E. G. Leyonmarck.
Riksmynt.
21,302
42
12,69588
33,998 30
1
af f/c utgifter, Svenske och Norske Honsuler a utrikes orter
af Svenskt sjöfolk ar ±S3S.
Riksmynt. j
Credit.
Utgift:
Kongl. Stats-kontoret.
Till Kongl. Räntekammaren levererade medel, hvilka influtit såsom er-  sättning för lemnadt understöd till Svenskt sjöfolk, hvarför Konsuler
blifvit förskottsvis godtgjorde
4,945
94
Afskrifning:
Enligt Kongl. Kollegii beslut den 31 December 1857
8
42j
Balans till år 1859:
Till Konsuler förskottsvis utbetalde ersättningar för bestridde omkostna-  der för Svenskt sjöfolk, om hvilkas godtgörande af rederier Advo-
kat-fiskals-embetet fått sig uppdraget att besörja,
3,099: 3.
Behållning af kontanta medel  238: 79.
3,337
82|
Summa R:mt R:dr
8,292
18!
Statistiska Kontor den 13 Oktober 1860.
Efter förordnande:
E. Q. Leijonmarch,
i
_ 14 —
Utdrag af MS5S års räkning öfver det, genant Kongl» brefven
och Sjöfarts-fonden beviljade anslag till godtgörande af Sven
-
Riksmynt.
Debet.
Behållning från år 1857
15,653
78
Inkomst:
Af Kongl. Kouvoy-kommissariatet anordnade medel för år 1858
2,000
Summa R:dr
17,653
78
Stockholm af Kongl. Koinmerse-kollegii
— 15 —
den 14 September- 1S43 och dem G Augusti 1858. ctf Mandels
■ike
och Norske Konsulers utgifter för Svenske un ders» ter.
Credit.
Riksmynt.
Afskrifning
af de till Svenske och Norske Konsuler förskottsvis gjorda utbetalningar,
för hvilka någon ersättning icke kunnat erhållas, enligt Kongl Kol-  legii beslut,
2,615
26
Aterleverering:
till Kongl. Konvoy-kommissariatet, på grund af Kongl, brefvet den 6
Augusti 1858,
15,007
67
Balans till år 1859:
Behållning af kontanta medel
30
85
Summa R:dr
17,653
78
Statistiska Kontor den 13 Oktober 1860.
Efter förordnande:
TZ. G. L&jonmaroh.
Kapital-slut öfver Ull-diskont-fonden för år 1858.
Skuld:
ti ebet.
Balans från år 1857.
Till Rikets Ständers Riksgälds-kontor, för af kreditivet år 1857 begagnade
medel
101,505: —
Obetald ränta vid 1857 års slut
1,524: 71.
Balans till år 1855.
Tillgång:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank
2:o Säkra fordringar:
Diskontlån
Hos ull-kontoret i Norrköping
3:o Osäkra fordringar
66: 30.
Riksmynt.
89.179: —
102: 86. 89,281; 86.
3,049: —
103,029:71
92,397
16
Credit.
[Balans från år 1857.
Tillgång;
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank
68: 85.
2.0 Sältra fordringar:
Diskontlån  111,289: 16.
Hos ull-kontoret i Norrköping
161: 13. 111,450: 29.
3:o Osäkra fordringar
3,049: —
Vinst- och förlust-konto.
Inkomster:
Ullsorterings-, värderings- och magasins-afgifter
Hyresmedel
Bidrag af manufaktur-medlen, enligt Kongl, brefven den 9
November 1836 och 30 Januari 1857,
Ordinarie räntor
2,575: 69.
Förfallo-räntor  138: 35.
Utgifter:
Aflöning till ull-kontorets tjenstemän och betjening
Omkostnader för ullmagasins-huset
Diverse utgifter
Ränta till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
Fondens vinst år 1858 har alltså utgjort
2,262: 10.
828: -
1,800: —
2,614: 4.
4,550: —
257: 18.
298: 23.
2,136: 67.
7,604: 14.
7,242:
Balans till år 1859.
Skuld:
Till Rikets Ständers I iksgälds-kontor, för af kreditivet år 1858 begagnade medel:
kapital
78,360: —
obetald ränta vid 1858 års slut  2,136: 67.
Riksmynt.
Summa R:dr I 195,426|87
Stockholm af Manufaktur-diskont-kontoret den 13 Oktober 1860.
114,568
14
362 6
80,496|67
Summa R:dr 195,426 87
S. Agrell.
C. Brandel.
/ ■ ! . fl' =r■ ;■ BfOlZ! 13 0"' T
po
c:
rc
i:
cS
X
—
JK-,
: V
■
£3
~ —i —4-
*
JC
a
&
!■— •'
ot>
. ;r~
Ö
* r X
Kapital-slut öfver Manufaktur-diskont-fonden för år 1858.
Debet.
Balans från år 1857.
Skuld:
Tilt Rikets Ständers Bank,
Kongl. Kommerse-kollegii kreditiv för Manufaktur-diskonten, emot 3 procents årlig
ränta å det begagnade kapitalet,
2,700,000: —
Obetald ränta vid 1857 års slut
38,783: 78.
Riksmynt.
Afskrifning:
af en osäker fordran, enligt Kongl. Kommerse-kollegii utslag den 13 Augusti 1858, ....
2,738,783 78
75
Transport R:dr [ 2,738,851
53
Credit.
Balans från år 1857.
Tillgång:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen N:o 5 medDeposi
tions-afdelningen
7,932: 36.
2:o Säkra fordringar:
a) Diskont-lån
3,231,252: 70.
b) Förlags-lån
747,000:
upplupna räntor
15,705:
c) Anstånds-lån  ■ ■■■ 79,933:
upplupna ränter  _ 1,779:
93- 762,705: 93.
34-
81,712: 34. 4>075,670: 97.
3:o Osäkra fordringar:
a) Diskont-lån
232,643: 87.
b) Förlags-lån,
resterande kapital å F. Rippes lån .... 1,419: 59.
upplupen ränta derå  422: 40.
dito dito å Rosenborg &
Ekenmarks lån  19,207: 93. iq«qn- 33 «•.
“  19,b30. 33. 21,049: 92. 253,693: 79.
Vinst- och förlust-konto.
Inkomster:
Ordinarie räntor.,.. ...... ,
137,713: 35.
Förfallo-räntor
6,072: 53.
Hyra för en lägenhet m. m
318: 75. 144,104: 83.
Riksmynt.
4,337,297
12
Transport R:dr | 4.337,297
12
Transport R:dr
Balans till år 1859.
Tillgång:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen N:o 5 med Deposi
tions-afdelningen
352,442: 78.
2:o Säkra fordringar:
a) Diskont-lån  2,750,260: 43.
3:o Osäkra fordringar:
Förfallo-räntor.
Förlags-lån,
upplupen ränta derå
422: 40.
dito dito å Rosenborg &
Ekenmarks lån....  19,207: 93.
748,000:
—
14,552:
19.
78,501:
11.
1,802:
6.
232.879:
84.
464:
74.
1,419:
59.
19,030:
33.
762,552: 19.
_80,303MY. 3}593>115: 79
233,344: 58.
1,049: 92: 254,394:
50.
2,738,851
53
4,199,953, 7
Transport R:dr
Utgifter:
l:o Aflöning, pension och begrafnings-hjelp
..
23,865: 3.
2:o Arfvoden till Kongl. Koinmerse-kollegii President och
Ledamöter m. fl.
6,030: 33,
3:o Extra utgifter  2,095: 57.
4:o Omkostnader för fondens fasta egendom
1,424: 20.
5:o Ersättning, enligt Kongl, brefvet den 9pNovember 1841,
till Rikets Ständers Riksgälds-kontor  21,000: —
6:o Ränta till Rikets Ständers Bank för af kreditivet begagnade
medel
70,362: 27.
Fondens vinst år 1858 har alltså utgjort
Balans till år 1859.
Skuld:
Till Rikets Ständers Bank,
Kongl. Koinmerse-kollegii kreditiv för Manufaktur-diskonten, emot 3
procents årlig ränta å det begagnade kapitalet,
2,550,000: —
Obetald ränta vid 1858 års slut
32,180: 5.
124,777: 40.
Summa R:dr j 6,938,804 60
Stockholm af Manufaktur-diskont-kontoret den 13 Oktober 1860.
Summa R:dr
4,337,29712
i
19,327 43
I
2,582,180 5
——u— n ni i,
6,938,80460
OS. Agreli.
C, Brandel.
Kongl. Landtbruks-akademiens
F örvaltnings-kommittcs underdåniga
förklaring i anledning af Rikets Ständers
Revisorers anmärkning vid 1S08
års räkenskaper,, rörande Kronans
stam-schäferier.
Underdånigste Memorial.
Genom skrifvelse från Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegium af den
23 nästlidne Oktober, har Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommitté erhållit del af
Rikets Ständers Revisorers, vid granskning af Kommittéens till Kollegium ingifna räkenskaper
för år 1858, framställda anmärkning, hurusom det väckt Revisorernes uppmärksamhet
att för 80 stycken vid schäferierna försålda får endast influtit 953 R:dr 98 öre,
eller ej fullt 12 R:dr stycket, men att deremot för under nämnde år från England inköpte
7 baggar och 10 tackor, eller tillsammans 17 fårkreatur, kostnaden uppgått till
5,269 R:dr 35 öre, eller omkring 310 R:dr för hvardera; och då Kollegium häröfver infordrat
Kommittéens till Eders Kongl. Maj:t ställda förklaring, får Kommittéen, med anledning
deraf, i underdånighet anföra följande:
Alltsedan Statens stam-schäferier under åren 1828 till 1833 organiserades och
då, i brist af Staten tillhöriga och för ändamålet disponibla egendomar, mäste uppställas
hos enskilde personer, har Schäferi-styrelsen städse varit och är ännu till en viss
grad beroende af de personers insigter, omtanka och nit, hvilka äro stamhjordarnes innehafvare.
Under den tid af omkring 30 år, som sedermera förflutit, har Staten icke
anslagit några medel till underhåll och förädling af sina schäferier, utan har såväl den
fordna Schäferi-styrelsen som Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommitté, hvilken
från och med år 1849 innehaft styrelsen öfver schäferierna, varit helt och hållet inskränkt
till de obetydliga medel, hvilka kunde erhållas genom försäljning af de får, hvilka såsom
arrende årligen erlades.
Vid de åren 1855 och 1856 verkställda schäferi-inspektioner visade det sig, att
skyndsamma åtgärder till schäferiernas upphjelpande voro högeligen af behofvet påkallade.
Ett större antal till förädling olämpliga djur förefunnos, och då deras bibehållande
icke kunde hafva något tänkbart ändamål, täcktes Eders Kongl. Majit, uppå Kommittéens
derom gjorda underdåniga anhållan, medgifva försäljning af nämnde odugliga får,
hvilkas antal var 80 stycken, för ätt derigenom söka bereda någon tillgång till inköp af
bättre afvelsdjur. Redan förut, eller den 14 .Tuni 1856, hade Kommittéen hos Eders
Kongl. Majit gjort underdånig framställning rörande åtgärder till fårafvelns upphjelpande,
med anledning hvaraf nådig proposition om anslag till inköp af får för stam-schäferiernas
förädling till Rikets samma år församlade Ständer afläts, dock utan att leda till
det åsyftade resultatet.
Försäljningen af de y>till afvel oduglige» djuren skedde på offentlig auktion, och de
låga pris, som för dem erhöllos, hafva sin fullständiga förklaring i deras nyssnämnda
beskaffenhet, eller att vara till förädling otjenlige. De betalades derföre endast med köttvärdet,
och inkomsten blef, såsom Revisorerne anmärkt, ej fullt 12 R:dr R:mt för stycket.
Hvad åter beträffar inköpet från England, hvartill Kommittéen endast kunde disponera
något öfver 5,000 R:dr R:mt, så inses det lätt af hvar och en, sorn är bekant
med prisen på utmärkta afvelsdjur i nämnde land, att de inköpta djuren erhöllos till
ett relativt billigt pris.
Af de från England inköpta 17 stycken djur voro nemligen:
7 stycken baggar, som tillsammans kostade 157 £ 10 sh., utgörande i Svenskt
mynt, å 18: 15,
2,858: 62.
eller omkring 408 R:dr stycket, samt
10 stycken tackor, som tillsammans kostade 105 £, utgörande i
Svenskt mynt
1,905: 75.
eller omkring 190 R:dr stycket.
Summa inköpskostnad 4,764: 37.
hvarjemte öfriga kostnader, bestående af frakter och transport-umgälder såväl
i England som vidare till Stockholm, samt provision för de hos vederbörande
Bankir lyftade medel, uppgått till sammanlagdt  504: 98.
eller inalles 5,269: 35.
Förvaltnings-kommittéen får i sammanhang härmed upplysa, att 1 till 3,000 R:dr
för en bagge och 4 till 500 R:dr för en tacka ur Englands yppersta hjordar är ett icke
ovanligt pris; och då Kommittéen i år fann sig föranlåten att genom Eders Kongl. Maj:ts
Beskickning i London reqvirera en springgumse ur en sådan hjord, var inköpspriset på
stället 50 £ eller omkring 900 R:dr R:mt — ett pris, som åtskilliga enskilda Svenska
schäferi-ägare äfven funnit med sin fördel öfverensstämmande att för sådana djur be
tala.
Stockholm den 21 November 1860.
På Kongl. Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommittés vägnät:
CAHL «. MÖRNER.
,/. Th. Nathhorst.
BERÄTTELSE
TILL
RIKETS HÖGLOFL. STANDER,
ANGÅENDE
BAMO-VEROT,
AP
RIKETS STÄNDERS REVISORER.
ÅR 1860.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS ISAAC MARCUS,
1860.
Till Mikels Högloft Sländer.
1 öfverensstämmelse med den i 1 § af Instruktionen för Rikets
Ständers Revisorer öfver Banko-Verket meddelade föreskrift, hafva
undertecknade, utsedde och förordnade att granska Stats-, Bankooch
Riksgälds-Verkens tillstånd, styrelse och förvaltning, den 15
nästlidne Augusti, sammanträdt i Rikets Ständers Bank, och sedan
vi styrkt behörigheten att i revisionen deltaga samt lifligen aflagt
och med våra namn undertecknat den i åberopade instruktion intagna
tysthetsed, hafva vi, genom Banko*Fullmäktige, emottagit
de berättelser, som, enligt 20 § i Banko-Reglementet af den 10
Mars 1858, skola till Revisorerne öfverlemnas, nemligen:
Banho-Fullmäldiges, dels om Bankens tillstånd, rörelse och
förvaltning i sin helhet samt de hos Fullmägtige förekomna hufVudsakliga
ärenden, jemte öfversigter af Bankens ställning vid revisionens
början, dels ock angående Tumba Pappers-bruk; varande
härvid fogade de af särskildt utsedda Revisorer afgifna berättelser,
4
rörande verkställd granskning af Låne-Kontorens i Götheborg,
Malmö och Wisby räkenskaper och förvaltning för år 1859;
Direktionernes vid Banko-Diskont- Verket i Stockholm samt LåneKontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby, om dessa Diskont-inrättningars
rörelse;
Bankens Under styrelses, om den samma styrelse, äfvensom departemental-styrelserna
åliggande förvaltning och
Bankens Fiskals-Embetes, om de till samma embetes befattning
hörande ämnen.
Till Eevisorerne. äro derjemte aflemnade icke allenast Fullmäktiges
allmänna och särskildta protokoll samt Understyrelsens och
Kommissariernes i Låne-Kansliet protokoll för tiden från den 15
Oktober sistlidet år, till hvilken dag decharge är vorden Fullmägtige
lemnad för de af dem vidtagna beslut och åtgärder, utan äfven
Bankens och Tumba Bruks räkenskaper för 1859; Och sedan
Revisorerne, genom tagen närmare kännedom af omförmäldta
berättelser och protokoll samt verkstäld granskning af ofvanberörde
räkenskaper, tillsett Banko-Verkets tillstånd i alla dess delar och
huru detsamma, under den tid, som utgjort föremål för Kevisorernes
granskning, styrdt och förvaltadt blifvit; få Eevisorerne, efter sålunda
fulländad förrättning, derom afgifva följande berättelse, i
hvilken för ärendena redogöres i enahanda ordningsföljd, som
förut iakttagits och hvilken är föranledd af Banko-Reglementets
uppställning.
§ 1.
öfverstyra- Efter de af respektive Riks-Stånden vid innevarande Riksdag
sens personal, anställda val, utgöres Bankens Öfverstyrelse nu af följande:
För Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
Hans Excellens, Herr Riks-Marskalken m. m. Grefve A. F. N.
Gyldenstolpe,
Herr Kommendör-Kaptenen in. m. G. B. Lilliehöök och
Herr Presidenten m. m. F. Akerman.
För Ilögv. Pr est e-St andel:
Herr Kongl. Hof-Predikanten och Kyrkoherden m. m- Doktor
J. Nordlund,
5
Herr Kongl. Hof-Predikanten och Kyrkoherden m. m. Doktor
T. Wensioe och
Herr Professorn m. m. Magister N. H. Selander.
För Vallo fl. Borgare-Ståndet:
Herr Grosshandlaren m. m. J. G. Schwan,
Herr Grosshandlaren L. J. Hierta och
Herr Eådmannen A. W. Björck samt
För Hederv. Bonde-Ståndet:
Erik Mallmin från Westerås Län,
Josef Holm från Stockholms Län och
Anders Gudmundsson från Hallands Län.
De nyvalde Ledamöterne hafva i Ofverstyrelsen inträdt:
Höglofl. Ridder skap et och Adelns,
den 1 Mars detta år;
Vallo fl. Bor gar e- St ån dets,
den 23 nästförutgångna Februari, och
Hederv. Bonde-Ståndets,
den 14 i samina månad.
Till följd af förfall för ordinarie Ledamöter, hafva, af utsedda
Suppleanter, nedannämde, i Ofverstyrelsen deltagit, nemligen:
af Höglofl. Ridderskapet och Adelns:
Herr Kapten-Löjtnanten m. m. C. J. A. Skogman;
af Våll oj l. Borgare-Ståndets:
Herr Grosshandlaren D. Erskine;
och af Hederv. Bonde-Ståndets:
Adolf Fredriksson från Upsala Län,
G. G. Sköldberg från Nerikes Län och
A. Söderholtz från Södermanlands Län.
§ 2.
Utöfningen af den tillsyn öfver ordningens vidmakthållande
inom Verkets afdelningar, som, enligt 5 § i Keglementet, åligger
Fullmägtige, är sålunda besörjd, att Fullmägtige fördelat sig å
serskilda inspektions-afdelningar, hvilkas ledamöter, tid efter annan,
tillsett, huru göromålen inom Verisets afdelningar, kontor och expeditioner
blifvit besörjda och, der något varit att anmärka af be
-
Inspektionen
öfver BankoVerket.
skaffenhet att fordra åtgärdande af Öfverstyrelse!], derom till samma
styrelses protokoll gjort anmälan.
Inventering af
Fullmäktige.
Inventering af
Fevisor erne.
Likmätigt sednare punkten af nyss åberopade Reglements §,
förvaltas Tumba Bruk, utan Understyrelsens deltagande, af Fullmägtige
samfäldt, under specielt inseende af en deras Ledamot.
Detta speciela inseende har fortfarande, äfven under den tid,
hvarför redovisning nu lemnäs, utöfvats af Herr Kongl. Hof-Predikanten
och Kyrkoherden m. m., Doktor Josef Nordlund.
Det af Fullmäktige, den 29 September 1836, fattade beslut, att,
före September månads utgång, inom sig, utse en Ledamot, som,
från och med den 25 derpåföljande October till samma dag året
näst derefter, komme att ombesörja inspektionen öfver Tumba
Bruk, synes icke hafva blifvit under år 1859 iakttaget.
§ 3.
Jemte det Fullmägtige, till åtlydnad af föreskriften i Keglementets
6 §, enligt af vederbörande uppgjorda, fullständiga och
verificerade inventarie-förteckningar, sednast den 21 nästlidne Maj
förrättat inventering i Bankens alla kassor och öfriga förvaringsrum,
hafva Fullmägtige besigtigat Bankens hus och inventarier
och dervid förordnat angående den nu verkställda reparationen af
det större banko-huset.
§ 4.
Dylik inventering är af Kevisorerne verkställd den 24 nästlidne
September, då behållningarne i guld, silfver och koppar
befunnos uppgå till följande belopp:
Guld.
My ntadt:
401 stycken fyrdubbla dukater 1,604
1,662 „ dubbla d:o  3,324
39,472 „ enkla d=o
39,472
Kontrolleradt dukat och arbetsguld  26
Omyntadt guld  12,386
Summa Dukater 56,812
7
Silfver.
Myntadt efter 1664 års myntfot:
hela Riksdaler . . . 38,528
två tredjedels d:o . . 14,000
en tredjedels d:o . . 62,800
en sjettedels d:o . . 28,800
en tolftedels d:o . . 10,400
en tjugufjerdedels d-.o 10,400:
Myntadt efter 1830 och 1835 årens
mynt-ordningar:
en åttondedels Riksdaler 312,000: —
en trettiondetvåendels d:o 13,200: —
4 R:dr Riksmynt
2 R:dr d:o
1 R:dr d:o
50 öre d:o
25 öre d:o
10 öre d:o
164,928: -
325,200: -
1,519,800: -  460,200: -  442,900: -  244,041: so
713,924: -
120,912: 70 3,501,778: 20 3,991,906: ao.
Utländskt mynt, efter förvandling i R:dr R:mt:
Holsteinska, Danska och Norska specier 1,5 8 3: 66.
Ryska Rubler (sedan år 1810) . . 683,017: 86. 684,601: 52.
Kontrolleradt verksilfver  3,860: 21.
Omyntadt silfver  . . . . 9,943,639: 81.
Summa Rmit R:dr 14,624,007: 74.
Koppars It iljemyn t.
Oresmynt:
i 5 ören  23,619: 60.
„ 2 d:o  6,463: 20.
„ 1 d:o  32,025: 18.
„ -J- d:o  7,557: 75.
Af äldre prägeln:
i 4 skillingar  18,820: 75.
69,665: 73.
2
d:o
1
d:o
2
3
d:0
20,581: 25.
13,809: 87.
14,385: 56.
Transport 67,59 7: 43. 69,6 6 5: 73.
Besvär af Bankens
embetsoch
tjenstemän,
<j anförda.
Om indragning
af ljuspenningar
ne för Fullmägtige.
Halfårs-upp
gifterne.
Transport 67,597: 43. 69,665: 73.
„ | d:o
4,877: 22.
„ i d:o
699: 19. 73,173: st.
Af äldre prägel, å 1, U -£ och sk  5,452: 72.
Riksgälds-Kontorets polletter
2,492: 84.
Summa R:mt R:dr 150,785: 13.
§ 5.
Ofver förment lidande vid befordringar eller andra Bankens
embets- och tjenstemän rörande, af Fullmäktige vidtagna åtgärder
och beslut äro besvär hos Revisorerne ej anförda; och Revisorerne
hafva ej heller haft anledning begagna den i 3 § litt. g af Instruktionen
dem lemnade rättighet, att, äfven utan anförda klagomål,
göra erinringar vid åtgärder och beslut, som, i frågor, rörande befordringar
samt tillökningar i sysslor, löner eller pensioner, blifvit
af vederbörande Styrelser vidtagna.
§ 6.
I den angående verkställd revision af Rikets Ständers Riksgälds-Kontors
förvaltning afgifna berättelse är framställning gjord
derom, att de för Fullmägtige i nämnde Kontor nu utgående ljuspenningar
måtte indragas.
Under åberopande af de derför anförda skäl, hvilka jemväl
här äro tillämpliga, få Revisorerne hos Rikets Högloft. Ständer
hemställa, att ljuspenningar hädanefter ej må utgifvas till Fullmägtige
i Rikets Ständers Bank.
§ 7.
Jemlikt föreskrifterna i 5 § af Lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830 och 25 § i Reglementet, äro för hvarje
halft år, inom en månad efter förloppet deraf, upprättade, tryckta
och med allmänna tidningarne utdelade uppgifter öfver förhållandet
imellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande sedlar och
depositions-skuld jemte obegagnade andelar af kreditiv- och låneförlag,
af hvilka uppgifter för sednare hälften af 1859 och förra
9
hälften af detta år inhemtas, att Bankens metalliska kassa, hvilken
den 30 nästlidne Juni utgjorde i Ruut .... 19,863,427, 87.
och den 30 December 1859
16,557,137, 64.
under första hälften af detta år stigit med Runt 3,306,290, 23.
ehuru Banken i liqviden af andra afbetalningen å Statslånet, på
sätt här nedan närmare utredes, deltagit med 1,000,000 mark
Hamb. Banko eller 1,333,333* R:dr R:mt.
Det förhållande, nyssnämnda uppgift utvisar har, efter den
30 nästlidne Juni, undergått den förändring, som ådagalägges af
nedanstående redogörelse för den 8 September.
Sedelskuld:
Utelöpande sedlar, invisningar och insättnings-bevis 39,283,460, 35.
Depos it iöns-skuld:
Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar
samt bolag och enskilde personer
8,634,219, 49.
Dito i guld, 281 dukater å 8, 25 . 2,3 1 8, 25. 8,6 3 6,5 3 7, 74.
Sedel- och depositions-skuld 47,919,998, 09.
Obegagnade andelar af kreditiv- och låneförlag:
tillhörande
Depositions-Afdelningen . 7,000,553, 87.
d:o Låne-Afdelningen . . . 4^029,143, 41. 11,029,697, 28.
S:gr 58,949,695, 37.
Härifrån afgå, jemlikt stadgandet i 116 § af Banko
Reglementet
5,380,475, -
Summa Sedelstock 53,569,220, 37.
Skillnad härimellan och maximi-beloppet af Sedelstock,
beräknad enligt samma §  513,274, 52.
Summa Runt R:dr 54,082,494, 89.
Bankens Guld- och Silf v er till g ån g:
Dukater. B: dr Silfver i E:mt.
Myntadt, gångbart, i kassa liggande . 45,541. 4,012,928, —
Utländskt mynt
682,416, 08.
Omyntadt 12,412^ 9,156,592, oi.
Hos Kongl. Myntet till förmyntning . 11,342. 105,285, 33.
Transport 69,295^ 13,957,221, 42.
Revisorernes Berätt. ang. BankoverJcet. 2
10
Öfversigt af
Hankens hela
ställning.
Dukater. R:dr Silfver i R:mt.
Transport 69,295 13,957,221, 42.
Innestående på utrikes ort:
Hos Nord-Tyska Banken
i Hamburg . . . 1,717,262, 91.
„ Handelshuset Peter
Siemsen & K:o i d:o 159,5 1 5, 92.
,, d:o S. Heine i d:o 1,705,853, 33.
„ d:o H. J. Merck &
K:o i d-.o 4,343,528, 50.
„ d:o J. H. & G. F.
Baur i Altona 1,561,5 9 3 , 57.
Oremitterade vexlar . . 65,833, 84.  9,553,588, 07.
Summa 69,295 AA 23,510,809, 49.
Guldtillgången utgör k 8, 25 per dukat .... 571,685, 40.
S:gr R:dr 24,082,494, 89.
Sedelstocken får derutöfver utgöra . . . . ► . 30,000,000, —
Summa Runt R:dr 54,082,494, 89.
Metalliska kassan har sålunda ytterligare stigit, och utvisar,
jemnförd med förhållandet den 30 December 1859, en tillvext i Runt
af 7,52 5,3 5 7, 25.
Likaledes är, i enlighet med åberopade föreskrifter i Lagen
för Rikets Ständers Barde och Banko-Reglementet, den efter nästlidet
års bokslut uppgjorda Öfversigt af Bankens hela ställning
till trycket befordrad och med allmänna tidningarne till allmänheten
utdelad.
Af denna Öfversigt inhemtas, bland annat, dels att, Inkomster
och Vinster utgjort  2,285,298, 98.
samt Utgifter och Förluster  547,262, 41.
så att behållna vinsten uppgått till  1,738,036, 57.
och dels att Bankens tillgångar och fordringar utöfver dess skulder
vid årets slut uppgingo till  24,955,524, 42.
eller:
11
Grundfond  15,000,000, —
Återstående behållning derutöfver från år 1856 4,336,992, 81.
Vinst år 1857
2,163,000, —
„ år 1858
1,717,494, 29.
„ år 1859
. . . 1,738,036, 57.
Summa 24,955,524, 42.
§ 8.
I den ordning, 28 § i Reglementet föreskrifver, hafva Banko- Gotha KanaiFullmägtige,
gemensamt med Fullmägtige i Riksgälds-Kontoret, 1J"ikhonanställt
val af Ledamot i Götha Kanal-Direktion för innevarande
år, dervid i nämnde uppdrag bibehållits Herr General-Majoren
m. m. J. Kléen.
Det i samma § omnämnda val af ett ombud, att, å Bankens
och Riksgälds-Kontorets vägnar, deltaga i revisionerne af KanalVerkets
räkenskaper, har deremot för innevarande år icke ifrågagakommit,
enär sådan revision verkställes allenast hvartannat år
för två års afslutade räkenskaper.
§ 9.
Angående förvaltningen af Statslåne-fonden, få Revisorerne statsiånefonmeddela
följande fortsättning af den redogörelse derom, som före- denfinnes
i 1859 års Revisions-berättelse § 7.
Inköp af Statslånefonds-obligationer har ej ifrågakommit
under den från nämnde berättelses afgifvande förflutna tid, hvaremot,
af de obligationer, Banken då redan innehade, 44,000 mark
Hamb. Banko, tillhörande andra serien, gått i afräkning vid 2:dra
afbetalningen å Statslånet, till hvilken, utgörande 2,250,000 mark
Hamb. Banko, Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, med anledning
af Rikets Ständers vid denna Riksdag fattade beslut, hos Nord-Tyska
Banken i Hamburg nedsatt ett belopp af 1,250,000 mark Hamb.
Banko, hvarför ersättning å 133} R:dr Runt per 100 mark till
bemäldta Kontor aflemnats med 1,666,666 R:dr 67 öre Runt; så
att endast 1,000,000 mark Hamb. Banko härtill afsetts af Bankens,
genom vexelköp, å utrikes ort förvärfvade tillgångar; Och äro
härförutan de obligationer å 44,000 mark Hamb. Banko, som
12
tillhörde 3:dje serien, använda vid liqvid af den i September månad
å Statslånet förfallna ränta.
För verkställande af omförmäldta 2:dra afbetalning äro, af
Statslånefondens till utlåning anvisade tillgångar, till Banken återlefvererade:
från
Banko-Diskont-Verket i Stockholm . . Hulr 1,256,333, 33.
„ Låne-Kontoret i Götheborg  „ 625,000, —
„ d:o i Malmö  „ 875,000, —
„ d:o i Wisby  „ 35,000, —
samt från Fullmägtiges omedelbara utlånings
rörelse,
återstoden  „ 150,000, -
S:gr R.-dr 2,941,333, 33.
Skilnaden motsvaras af ofvanberörde 44,000
mark i obligationer eller i R:mt . . . R:dr 58,666, 67.
S:gr R:dr 3,000,000, -
Tredje afbetalningen å Statslånet, förfallen den 15 nästlidne
September, är af Rikets Ständers Riksgälds-Kontor verkstäld med
2,250,000 mark Hamb. Banko; kommande bemäldta Kontor jemväl
att fullgöra den 4:de och sista inbetalningen å samma lån.
Sedan från Banko-Diskont-Verkets andel af Statslåne-fonden
blifvit hänvisade:
till Låne-Kontoret i Götheborg R:dr 150,000, —
„ d:o i Wisby  „ 100,000, -
så är fonden för närvarande, de särskilda Diskont-Verk en emellan,
sålunda fördelad, att
Banko-Diskont-Verket innehar R:dr 3,366,333, 33.
Låne-Kontoret i Götheborg  „ 1,400,000, —
d:o i Malmö  „ 1,000,000, -
d:o i Wisby
. „ 175,000, -
S:gr R:dr 5,941,333, 33.
Återstoden  „ 58,666, 67.
motsvaras af qvarvarande tillgången i obligationer,
44,000 mark Hamb. Banko, tillhörande
4:de serien.
Summa R:dr 6,000,000, —
Inkomna rapporter utvisa att vid slutet af Augusti månad voro utlånade
:
13
vid Banko-Diskon t-Verket R:dr 3,173,705, 82.
„ Låne-Kontoret i Götheborg  „ 1,368,704, 14.
„ d:o i Malmö  „ 888,260, -
„ d:o i Wisby ' „ 166,470,'-
R:dr 5,5 9 7,139 , 96.
hvadan det icke utlånade beloppet då utgjorde „ 344,193, 37.
S:gr 5,941,333, 33.
Vinst- och förlust-räkningen, som den 1 September 1859 utvisade
en behållning af  315,743, 72.
har sedermera till och med den 8 September detta
år förhållit sig sålunda:
Inkomst:
Ränta å innehafvande obligationer . . 16,560, -
Vinst af utlåningen:
genom Fullmäktige omedelbart . 10,000, —
„ Banko-Diskont-Verket . . 289,892, 43.
„ Låne-Kontoret i Götheborg 126,32 3, 85.
„ d:o i Malmö . 112,601, 34.
„ d:o i Wisby. . 10,774, 74.
Ränta å behållningar på utrikes ort . 39,8 5 7, 58. 6 06,009 , 96.
S:gr R:dr Runt 921,753, 68.
Utgift:
Ränta å Statslånet:
den 15 September 1859 . . 360,000, —
„ 15 Mars 1860 . . 270,000, -
„ 15 Juni „ . . 45,000, —
„ 15 September „ . . 180,000, - 855,000, -
Diverse  6,933, 17.
Stämpel och porto m. m  8,143, 67. 870,076, 84.
Behållning ! " . R:dr 51,676, 84.
14
Sammandrag öfver utlåningen från Statslånefonden för år i 859.
Anvisade vid årets bör-  jan ......
Under loppet af året till
Banken återbetaldta
DenafFull-  mägtige o-  medelbarli-  gen besörj-  de utlåning.
Banko-
Diskont-
Yerkets.
Lane
Götheborg.
-Kontor
i
Malmö.
ens
Wisby.
Summa
Summarum.
335.000
185.000
—
6.515.000
1.701.000
—
2,500,000
625,000
—
2,500,000
625,000
—
150,000
40,000
—
12,000,000
3,176,000
—
Fond vid årets slut
150,000
-
4,814,000,' —
1,875,000
—
1,875,000
—il io,ooo|—1
8,824,000
—
Utestående vid årets
början
Utgifne lån ....
335,000
—
5,764,095 82
5,022,620 —1
2,330,887
637,050
28
2,499,000
2,817,770
I
146,700
'146,650
~
'11,075,683
8,624,090
10
__
Summa j
Inbetaldte lån . . ,|
335.000
185.000
j
10,786,715
6,016,713
82
5
2,967,937
1,195,517
28
28
5,316,770
3,542,370
—
293,350j—
185,000:—
19,699,773
11,124,600
10
33
Utestående vid årets
slut
Outlånad fond . . .
150,000
—
4,770,002
43,997
77
23
1,772,420
102,580
—
1,774,400
100,600
—
108,350
1,650
_
j 8,575,172
248,827
77
23
Fond vid årets slut
150,00o! —
4,814,000
-1
1,875,000
—
1,875,000
—
110,000
| 8,824,060
—
Ink o mete r:
Förskottsränta och pro-  vision
Öfverränta . .
16,533
33
343,648
17,007
99
78
114,705
6,537
10
88
137,963
4,231
96
98
8,523
117
68
13
621,375
27,894
6
77
Summa
16,533!33
360,656
77
121,242 98
| 142,195!94
8,640
8l| 649,269'83
Utgifter:
Förvaltningskostnader .
Diverse utgifter . . .
Lagsökningskostnad .
Behållen vinst . . .
1
8,145 83
252 80
513] 60
351,744'54
6,112
153
182
114,794
50
20
86
42
4,750
217
137,228
57
37
750
7,890
81
19,758
623
696
611,658
33
57
46
14
Summa
—
360,656|77'
121,242|9s| 142,195|94|
8,640
si!
632,736(50
På lagsökning beroende
vid årets början . .
Under året utlemnade
-
|
5,845182
270,7 00j —
[ 1,767,28
| 148,748|40
ll,50oj—
174,580|—
4,000
[ 4,500
_
23,113
598,528
10
40
Summa
Under året inhetaldt .
—I 276,545 82
—I 155,660' —
150,515’68j 186,080j —
72,855 68> 146,380’ —
8,500,—
8,500 —
621,641
383,395
50
68
På lagsökning beroen-  de vid årets slut
—
—! 120,885'82
77,66o! —
39,700'—|
-1
238,245 82
15
Med anledning af de vid innevarande Riksdag beslutade förändrade
föreskrifter, angående förvaltningen ock utlåningen af
Statslåne-fondens medel, hafva Fullmägtige, den 29 Mars detta
år, i afseende å återbetalningen af de till Diskont-Verken för utlåning
anvisade medel, förordnat att, sedan vederbörande DiskontVerk
i nästderpåföljde Maj månad verkställt återbetalning till
redan stadgadt belopp, återstoden af de till livartdera DiskontVerket
anvisade samt de medel, som genom omflyttningar från
ett till annat Diskont-Verk kunde tillkomma, till Banken inbetalas
med en åttondedel af det sammanräknade beloppet vid medlet af
hvar tredje månad under åren 1861 och 1862, dock att i denna
för sistnämnda två år sålunda stadgade återbetalning jemnkning
kunde, beträffande så väl belopp, som terminer ifrågakomma,
äfven oberoende af framställning derom från vederbörande DiskontDirektioner.
§ io.
Efter anmälan af Understyrelsen, att göromålen inom Sedel- ^xtra tjemteKontoret,
hvilka under sednare åren och särdeles år 1859, i an- ^i-Konloat'
seende till Riksmynts-sedlarnes tillverkning och utgifning i allmänna
rörelsen, blifvit så betydligt ökade, att de tidtals icke kunnat
af den fåtaliga ordinarie tjenstemanna-personalen medhinnas, för
det då närvarande voro så öfverliopande, att ett större arbetsbiträde
ovilkorligen erfordrades, hafva Fullmägtige, den 1 Mars innevarande
år, berättigat nämnde Styrelse förordna två extra ordinarie
tjenstemän att, emot full aflöning, från och med den 13 i nyssnämnde
månad till derpåföljde Maj månads slut, i Sedel-Kontoret
tjenstgöra, den ene såsom Bokhållare och den andre i egenskap af
Kontors-skrifvare.
§ 11-
Sedan, genom företedt Läkarebetyg, styrkt blifvit, att Kontors- Kontors-sh-ifskrifvaren
Johan Fredrik Rydberg, hvilken under en tid af fem f fSr
år oafbrutet åtnjutit tjenstledighet för vårdande af sin svaga syn, flyttning P°a
dåmera befunne sig i det tillstånd, att med visshet kunde bestäm- vensiom-siatmas,
det han aldrig skulle återvinna tillräcklig syneförmåga, för
att kunna sköta sin tjenst eller annars sysselsätta sig med något,
16
Decharge för
Banko -  DiskontVerkets
förvaltning.
Decharge för
Direktionerne
öfver Zerne -  Kontoren.
Metalliska
kassans förändringar.
sorn fordrade ett mera ansträngande bruk af ögonen, så och enär
det vid sådant förhållande icke vore med Verkets fördel öfverensstämmande,
att den af Rydberg innehafvande Kontors-skrifvaresyssla
än vidare genom vikariat bestriddes, hafva Fullmägtige, den
19 Juli detta år, på grund af 57 § 1 mom. i Reglementet, förflyttat
Rydberg på Bankens pensions-stat, med rättighet för honom
att, under sin återstående lifstid, uppbära en hans lön på ordinarie
stat motsvarande årlig pension af 750 R:dr Runt.
§ 12.
Högloflige Banko-Utskottet har granskat Banko-Disk ont-Verkets
räkenskaper och förvaltning för år 1859, och deröfver afgifvit
berättelse till Rikets Högloflige Ständer samt meddelat Direktionen
decharge för samma års förvaltning.
§ 13-
Granskning af Låne-Kontorens i Götheborg, Malmö och
Wisby räkenskaper är jemväl verkställd af dertill utsedde Revisorer,
hvilka för förvaltningen meddelat kontorens Direktioner decharge,
som sedermera, med anledning af 5 § i den för bemälde Revisorer
gällande Instruktion, blifvit af Fullmägtige godkänd.
§ 14-
För metalliska kassans förändringar, är redogörelse lemnad i
1859 års tryckta Revisions-berättelse till den 10 September nämnde
år, hvarefter rapporterna angående samma kassa utvisa:
1859
till oell
med den
31 Dec.
Utgifna
Dukater.
5,083.
Inkomna
Dukater.
1,528.
Minskning.
3,555.
1860
11
11
11 11
31 Mars.
3,301.
3,301.
11
11
11
11 11
30 Juni
5,793.
5,793.
11
11
11
11 11
8 Sept.
5,446.
843.
4,603.
Summa
19,623.
2,371.
17,252.
hvilken minskning efter 8, 25 per dukat utgör i Riksmynt
142,329 R:dr.
17
TT, , , j, Bankens metalliska
U tguvet myntadt , . , ,, ,
& *1 * • r» i kassa i myntadt och
olliver, i it:dr , ,
c,.,/. c, . omyntadt har enek
Siliver-Specie.
, . -n ,
r tivt okats i Jt:mt.
1859 till och med den 31 December 55,800: — 2,875,351, 63.
1800 „ „ „ „ 31 Mars 10,800: - 851,030, 26.
„ „ „ „ „ 30 Juni 58,500: - 2,529,157, 47.
„ „ „ „ „ 8 Septemb. 119,850: — 4,255,994, 2.
Summa 250,950: — 10,512,133, 38.
Metalliska kassan utgjorde den 10 September 1859 i R:mt,
med afräkning af depositionsskulden i dukater, . 13,710,372, 20.
Efter tillägg af effektiva ökningen i silfver . . 10,512,133, 38.
24.222,505, 64.
men med afdrag af guldförminskningen .... 142,329, —
visar det sig att nämnde kassa den 8 September
detta år uppgick till  24,080,170, 64.
eller med tillägg af dukatskulden, 281 dukater ä 8 : 25 2,3 1 8, 25.
Silfver Runt 24,082,494, 89.
§ 15.
1 de för invexling af utländska Silfvermyntsorter, uppräk- ln^”/akf
nade i § 99 af Reglementet, bestämda pris är förändring ej vid- “ mint.
tagen.
Under tiden från den 15 Augusti 1859 liar invexling ägt
rum af allenast Ryska rubler. Beloppet af invexladt sådant mynt
utgör i R:mt 128,717, 00 öre och 7:de § här ofvan gifver vid
handen, att Bankens hela tillgång i utländskt mynt uppgick den
8 September till Rnnt  082,410. os.
hvaraf i Ryska rubler  080,832, 42.
och i Holsteinska, Danska och Norska
specier  1,583, 66.
S:gr R:dr 082,410, 08.
§ 16.
Den försäljning af silfver i omyntad form, som, från den 24 försäljning af
Augusti 1859 till och med den 8 September detta år, ifrågakom- myltadfalm.
mit och uppgått till belopp i Rnnt af 30,760 R:dr 23 öre, har
Revisorerna Berätt. ang. Banlcoverlcet. 3
18
Invexlingspriset
a dukatet'.
Uppköp oell
försäljning af
rexlar.
skett till det i Reglementets 99 § 2 mom. utfästa högsta pris af
37 R:dr per mark fin-silfver, kölnisk vigt. För Banken uppkommen
vinst å denna försäljning, myntskatten oräknad, utgör 644
R:dr 47 öre och motsvarar skillnaden imellan Hamb. Banko och
Svenskt Silfver-Specie, hvilken vinst, förutom myntskatten -f procent,
för Banken går förlorad, då silfver i myntad form utgifves.
§ 17.
Ehuru, under den tid, som förflutit sedan priset å dukater af
Fullmägtige bestämdes till det ännu gällande af 8 R:dr 20 öre
Runt per dukat, guldet något fallit i värde å den utländska penninge-markaden,
har förändring i priset icke ansetts erforderlig, af
uppgifven anledning, som jemväl styrkes af redogörelsen i 14:de
§:n här ofvan, att utvexlingen af dukater vida öfverstigit invexlingen.
Dessutom och då, enligt 101 § i Reglementet, utvexlings-priset
icke får öfverstiga invexlingspriset med mera än 10 öre per
dukat, skulle, i händelse nedsättning af det sednare ägt rum,
Bankens tillgång af guld, som redan efter nuvarande pris rönt
efterfrågan, kunnat till hela beloppet genast uttagas, derest ej
Fullmägtige vägrat utvexling af dukater, hvilket åter varit obeqvämt
för resande till utrikes orter, som ofta anlita Bankens tillgång
i guld, hvarigenom uttagen af myntadt silfver något minskas.
§ 18-
1 21 § af 1859 års Revisions-berättelse redogöres för resultaten
af Bankens vexel-rörelse till och med den 14 September nämnde
år, då behållningen utgjorde .... R:dr Silfver 78,810: 34-1,
hvilken redovisades sålunda:
Innestående hos:
Handelshuset R. Siemsen & K:o . . . 4,265: 28^
Salomon Heine .... 19,215: —
J. H. & G. F. Baur . . 19,372: 34
42,853: 14-^
Protesterade vexlar  35,957: 20
S:gr R:dr 78,810: 3p
Transport 78,810: 344
19
Transport 78,810: 34.;
Behållningen blef under samina år ökad:
1:0. genom köpta vexlar .... 793,297: 16.
2:o. „ influten ränta oell kapitalinbetalning
å obligationer . . 7,430: 32.
3:o. „ ränta å beliållningarne
på utrikes ort  1,324: 2.
4:0. „ i Hamburg influten afbetalning
å protesterade vexlar. 281: 44. 802,339: 46.
till  ... Silfver R.:dr 881,150: 32.:.
men deremot minskad:
l:o. genom influten afbetalning å protesterade
vexlar  9,154: 17.
2:o. „ dessa vexlars afföring
från vexelräkningen till då
återstående belopp af . 20,803: 3.
8:0. „ godtgjord stämpel, porto
och provision i Hamburg . . 1,037: 16]. 36,994: 36].
till "T 1 '. . Silfver R:dr 844,155: 44-
Denna vid 1859 års slut befintliga behållning
af Silfver R:dr 844,155: 44.
har under innevarande år sålunda förändrats, att,
sedan följande poster dertill ingått, nemligen:
l:o. köpta vexlar å  2,448,007: 30.
2:o. ränte- och kapital-afbetalning å
obligationer i utländskt mynt 8,595: 16.
3:0. ränta å beliållningarne på utrikes
ort  5,516: 29.
4:o. öfverförda Statslånefonds-behåll
ningar
80,976: 42. 2,543,096: 21-
S:gr R:dr Silfver 3,387,252: 17"
samt nedanuppräknade derifrån afdragits, nemligen:
l:o. remitterade medel för afbetalning å Statslånet
......... 443,655: 13.
2:o. indraget silfver  551,277: 13.
Transport 994,932: 26. 3,387,252: 17.
20
Transport 994,932: 26. 3,387,252: 17.
3:o. köpta vexlar  2,864: 47.
4:o. Stämpel, porto och provision i
Hamburg .... . . . 1,057: 39, 998,855: ic.
behållningen, den 8 nästlidne Sept. utgjorde R:dr Silfver 2,388,397: 1.
som redovisades sålunda:
Innestående hos:
Handelshuset P. Siemsen & K:o . . 119,636: 15.
d:o Salomon Heine . . . 1,279,390: —
d:o J. H. & G. F. Baur . 1,171,195: 3.
d:o H. J. Merck & K:o . 3,257,646: o.
Nord-Tyska Banken  1,287,947: 3.
Oremitterade vexlar .... 49,375: 6.
S:gr mark Hamb. Banko 7,165,191: T == 2,388,397: 7.
eller i R:mt 9,553,588 R:dr 8 öre.
Af de hos Fullmägtige förda särskildta protokoll hafva Revisorerne
inhemtat upplysning icke allenast om de vilkor och förbehåll,
hvarunder affär s-förbindelser blifvit inledda med Nord-Tyska
Banken i Hamburg och Handelshuset H. J. Merck & K:o dersammastädes,
utan äfven angående beskaffenheten af den säkerhet, sistbémäldta
Handelshus ställt Rikets Ständers Bank för en del af de
hos detsamma deponerade medel.
Inkomst och Utgift, i följd af vexel-handeln, har under år
1859 förhållit sig, som föijer:
Inkomst:
Vinst å sålda vexlar  2,221, 66.
d:o å köpta d:o  8,233, 95.
d:o vid liqvid af protesterade vexlar, enligt Bankens
bokslut  39,824, 37.
Ränta å behållningarne hos Bankens hus i Hamburg
och Altona  5,296, 17.
S:gr R:mt 55,576, 15.
21
Utgift: Transport 55,576, 15.
Provision, stämpel och porto i Hamburg och Altona
4,149, 37.
Mäklare-kurtage:
i Stockholm  1,860, 31.
i Götheborg 1,914, oö. 3,2 74, 96.
Arfvoden:
i Stockholm:
till deputerade .... 5,000, —
„ deras biträde . . . 1,000, —
i Götheborg:
till ombuden  2,500, —
„ deras biträde . . . 500, 9,000, -
Postporto och diverse utgifter:
i Stockholm  242, 75.
i Götheborg .... 92, 41. 3 3 5, 16. 16,7 5 9, 49.
Behållna vinsten har sålunda uppgått till . . . R:mt 38,816, 66.
Det under innevarande år från utrikes ort indragna silfver,
hvaraf en del i Bankens räkenskaper bokförts efter den 8 September,
till hvilken dag redovisning, i berörde afseende, här ofvan
är vorden lemnad, har, enligt inkomna fakturor, uppgått till 2,262,723
mark 3 sk. Hamb. Banko, eller
enligt faktura af den 29 Maj  301,156: 13.
„ d:o „ 14 Juni  299,704: 13.
„ d:o „ 19 Juni ........ 298,938: 3.
„ d:o „ 4 Augusti  305,706: 12.
„ d:o „ 8 Augusti  147,023: 11.
„ d:o „ 17 Augusti  301,301: 9.
„ d:o „ 23 Augusti  301,388: 3.
„ d:o „ 28 Augusti  307,503: 3.
S:gr Banko mark 2,262,723: 3.
I dessa fakturor ingå följande omkostnader:
Emballering, forsellön m. m  617: 14.
Transport 617: 14. 2,262,723: 3.
22
Transport 617: u. 2,262,723: 3.
Assurance  6,091: —
Provision  2,825: 15. 9,534: 13.
återstoden utvisar silfrets värde i Hamb. Banko
mark  2,253,188: 6.
eller i Runt 3,004,251, 17.
Jemlikt de af Kongl. Myntverket, efter anställd
probering och uträkning, till Banken aflemnade attester,
har berörde silfver lemnat Banken, efter afdrag
af myntskatt, Runt 22,327, 15 Silfver i Runt
till värde af 2,954,640, 47 och således utan afdrag
af myntskatt Silfver Runt 2,976,967, 62.
Skillnaden i värdet imellan Hamb. Banko och
Svenskt Silfver-Specie skulle alltså uppgå till Runt 27,283, 55.
hvarvid dock bör anmärkas att, i Kongl. MyntVerket,
för proberingens anställande, från hvarje
plants uttagits omkring -f lod, belöpande detta för
ifrågavarande Silfver, som utgjort 624 plan tsar, till
312 lod fin-silfver, förminskande omförmäldta skillnad,
efter beräkning af 2, 08 pr lod, med .... 648 : 96.
till , . . . Runt 26,634: 59.
Till ofvanupptagna, i fakturorne påförda omkostnader, Hamb.
Banko mark 9,534: 13, utgörande i Runt .... 12,713, 08.
komma ytterligare:
Frakt till Lubeck och speditions-umgälder derstädes 1,596, 67.
Frakt från Lubeck till Stockholm  4,176, 94.
Dragare-penningar till Packhus-arbetarne .... 27, 91.
För vägning och uträkning till Kongl. Mynt-Verkets
tjenstemän å 1 R:dr per plants .... 624, —
Transport till och ifrån Kongl, Mynt-Verket . . 171, 50.
Summa omkostnader Runt 19,310, 10.
Det inkomna’ silfret har, på sätt ofvan omförmäles, efter afdrag'
af myntskatten, utgjort i Runt 2,954,640: 47, som, förvandlade
till R:dr Silfverspecie, visar ett belopp af R:dr 738,660: -  Vid fördelning på dessa Silfver R:dr 738,660 af de särskilta
utgifts-posterna, uppkomma å hvarje R:dr Silfver-Specie:
för skillnaden imellan Hamb. Banko och Svenskt
Silfver-Specie, utgörande R:mt 26,634: 59. Runt öre 3,605
för Myntskatten uppgående till Runt 22,327: 15 „ „ 3,023
och för omkostnaderna, slutande i ett belopp af Runt
19,310: 10
. ■ „ „ 2,614
eller tillsammans Runt öre 9,242
De med vexelköp oell försäljning förenade göromål och bestyr
hafva besörjts, intill nästlidet års utgång, af dåvarande Ledamöterne
i Banko-Styrelsen, Herrar Grosshandlarne Fr. Schartau och
C. D. Arfwedson, under första qvartalet detta år, af Herr Kommendör-Ivaptenen
G. B. Lilliehöök och Herr Professoren N. IL Selander
och sedermera af den sistnämnde och Herr Grosshandlaren
J. G. Sch wan, med undantag för den tid af Juli och Augusti mådader,
då, under bemälde deputerades frånvaro, Herr Grosshandlaren
L. J. Hjerta och Herr Rådmannen A. W. Björck innehaft ifrågavarande
uppdrag.
Till Ombud i Götheborg, för besörjande af Bankens vexelärenden
derstädes, äro utsedde Herrar Grosshandlarne Chr. Arjoidson
och A. W. Lewgren samt, i händelse af förfall för någondera
af dem, Herr Grosshandlaren J. O. Gréen.
§ 19.
Sedan Högloft. Banko-Utskottet, genom utdrag af protokollet
för den 16 December innevarande år, till iakttagande meddelat, att
de protesterade vexlarnes belopp borde från Bankens metalliska
kassa ofördröjligen afföras; så förordnade Fullmägtige att, vid
verkställighet deraf, ett nämnde vexlar motsvarande belopp af
107,212 R:dr 27 öre Runt skulle minska behållningen å Bankens
Reserv-fond, hvilken åter komme att godtgöras de af- och slutbetalningar
å protesterade vexlarne, som dädanefter kunde komma
att inflyta.
Å dessa vexlar äro sedermera, till och med den 8 September,
inbetalta 3,704 R:dr 44 öre Ruut.
Protesterade
vexlars afftiving
frän
Metalliska
Kassan.
24
V
V
V
V
75
§ 20.
Bduppet af ] 24 S af 1859 års Revisions-berättelse är upplysning: lemnad
utelöpande . t . t 11 >/ o
sedlar vid ser- angående beloppet vid serskildta tidpunkter af Bankens utelöpande
>kptmktef' se<^av- fortsättning häraf, få Revisorerne meddela, att nämnde
‘‘ sedlar å nedanupptagne tider utgjort:
1859 September 10
36,364,700, 72.
„ Oktober 15
36,142,121, 20.
„ November 12
35,052,208, 12.
„ December 17 . . .
36,066,914, 54.
1860 Januari 14
37,386,096, 92.
„ Februari 11
36,991,073, 96.
„ Mars 10
37,203,016, 54.
April 14
36,284,353, 7.
Maj 12
36,262,350, 73.
Juni 16
37,235,114, 75.
Juli 21
37,335,145, 21.
Augusti 11
37,361,929, si.
„ September 8
39,283,460, 35.
Om från beloppet af utelöpande sedlar m. m. den 10 September
1859  R:dr 36,364,700, 72.
afräknas det å Låne-afdelningen då anordnade förskott
i och för Postremissmedels-räkningens
förstärkande  3,000,000, —
och hvilket förskott motsvaras af kontanta behållningarne
hos Låne-Kontoren i dervarande postremiss-kassor;
så utvisar återstoden, . . . 33,364,700, 72.
det verkliga beloppet af utelöpande Sedlar å nämnde dag; hvilket,
efter verkställande af enahanda afdrag, uppgående till 3,800,000
lkdr den 8 September, då utgjorde .35,483,460, 35.
§ 21.
Myntning af Behållningen i silfvermynt af de sorter, som från Banken i
‘ vexling till allmänheten utgifvas, uppgick den 8 September detta
år till Runt 3,850,800 R:dr och utgjordes af följande valörer:
25
å 4 R:dr R:mt R:dr 1,552,800
2 „ „
„ 459,000
ii ii ii
,, 438,600
„ 50 öre R:mt  „ 238,800
ii 25 „ „
. . . . „ 716,400
n 10 „ „
„ 121,200
S:gr R:dr 3,526,800
R:dr Silfver R:dr 312,000
ii sV ii ii
„ 12,000
Summa R:dr 3,850,800: —
Utmyntning liar endast ifrågakommit för tillgodogörande af
Bankens behållning hos Kongl. Mynt-Verket, i afräkning hvarå
till Banken lefvererats i 1 R:dr Runt stycken R:dr 112,200.
§ 22.
Ofver guld- och silfver-utmyntningen äro från Kongl. Mynt- Kongl. MyntVerket,
efter utgången af hvarje qvartal äfvensom för sistförflutna Verk£*Jräk~
året, räkningar ahemnade, hvilka, efter undergången granskning
och befunnen öfverensstämmelse med Bankens räkenskaper, vid
de till Fullmägtige inkomna handlingar förvaras.
§ 23.
I öfverenstämmelse med föreskriften i 128 § af Reglementet, inventering «
hafva hullmägtige, genom deputerade, deltagit i den inventering, Konyir^nt'
som i Januari månad detta år är vorden å Kongl. Mynt-Verket
anstäld och hvarvid, i hvad Banken rörer, anmärkning ej förekommit.
24.
Genom in- och utvexling af kopparskiljemynt har Bankens och utvex
i
p i . 1?ng af koppar
skiljemynt.
förråd af nämnde mynt undergått följande förändring- Ungafkoppar
-
Revisorernes Berätt. ang. Banlcoverket.
4
26
Af äldre prägeln
j i i i 1 t
a -1! 2! 41 (P i2
sk. samt Riks-  gälds-kontorets
polletter.
Af äldre prägeln
å 4, 2, 1, |-,
och jt sk.
Summa.
Behållningen utgjorde den SO Juni 1859
Från allmänheten äro till och med den
30 Juni detta år invexlade
4,650
1,750
—
48,675
18,375
53,S25
20,125
—
Hvadan behållningen af dessa slags
kopparmynt, sorn numera icke få
utvexlas, sistnämnde dag uppgick
till
6,400
67,050
78,450
Någon ommyntning af Kopparmynt af äldre prägeln
har under tiden från sednaste Revisionsberättelsens afgif-  vande ej egt rum, hvarföre Bankens förlust på så beskaffad
ommyntning, beräknad från och med år 1842, då denna
ommyntning tog sin början, vid 1859 års slut fortfarande
utfördes till 20,576 R:dr 41 öre.
I kopparöremynt innehade Banken den 30 Juni 185 9
R:dr  1 18,500: —
Efter afdfng för de till samma dag
detta år utvexlade  34,200: —
utgjorde behållningen den 3 0 Juni 18 60
84,300
—
och hela behållningen af kopparskiljemynt
. . R:dr
1
157,750
—
§ 25.
Angående det Med anledning af Rikets Ständers, genom Högloft. BankosediLnebcgag-
Utskottets protokolls-utdrag af den 19 Januari detta år, Fullmägnade
papper, ti ge delgifna beslut om angelägenheten deraf, att Fullmägtige, så
fort ske kan, vidtaga åtgärder till införande af nödiga förbättringar
vid tillverkning af det till Riksmynts-sedlarne begagnade papper,
så att Banken till sina sedlar må erhålla ett papper af i
möjligaste måtto tjenlig och ändamålsenlig beskaffenhet; tillkännagifva
Fullmägtige i den af dem till Revisorerne afgifna berättelse,
att de angående proftillverkning af nytt sedelpapper föranstaltat
och att de ej skola underlåta att åt denna vigtiga angelägenhet
egna noggrann omsorg.
27
Revisorerne hafva härvid inliemtat, att till Fullmägtige inlemnade
prof å nytt sedelpapper icke ansetts i alla delar fullt motsvara
det ändamål, som afses; hvadan vederbörande voro sysselsatta
med ytterligare försök i denna väg.
§ 26.
Antalet af till Banken ingångna förslitna och tillverkade mja
sedlar har från och med den 1 Juli 1859 till samma dag 1860
uppgått till följande belopp.
Stycketal.
Riksmynt.
Banko-sedlar.
500
R:drs
valör ....
3,509
2,631,750
100
99
„ ....
17,321
2,598,150
33J
99
99 ....
31,260
1,563,000
16;
99
99 ....
24,468
611,700
10
99
99 ....
82,700
1,240,500
6 \
99
99 ....
340,000
3,400,000
—
2
99
99 ....
747,000
2,241,000
—
3 2 skilks „ ....
2,184,500
2,184,500
—
16 „
99 «...
6,000
3,000
—
12 „
99 ....
8,750
3,281
25
8 „
99 ....
10,250
2,562
50
14 „
99 ....
1,000
437
50
10 „
99 ....
500
156
25
Inkomna förslitna sedlar
Förfärdigade nya sedlar
Stycketal.
Riksmynt.
231,000
231,000
Summa
3,457,258
16,480,037
50
231,000
231,000
—
Riksmynt*-sedlar.
Af
1000
R:dr
valör
6,095
6,095,000
—
8,000
8,000,000
99
500
99
99
2,388
1,194,000
—
99
100
99
99
11,143
1,1 14,300
—
38,000
3,800,000
—
99
50
99
99
10,739
536,950
—
28,000
1,400,000
—
99
10
99
99
104,5u0
1.045,000
—
493,500
4,935,000
—
99
5
99
99
309,600
1,548,000
—
332,500
1.662,500
—
99
1
99
99
853. 250
853,250
—
3,360.000
3.360,000
—j
Summa | 1,297,710] 12,386,500]—„4,260,000|23,157,500,-
Inkomna, försilina
och förfärdigade
nya
sedlar.
28
Fullmägtige, hvilkas uppmärksamhet fästats derå, att kassationen
af Biksmynts-sedlarne vore högst betydlig, hafva, enligt
hvad protokollet för den 14 nästlidne Juni utvisar, för utrönande
af orsakerna härtill, närmare granskat åtskilliga af de sedlar,
hvilka såsom förslitna, blifvit från Bankens kassor till Sedelkontoret
lefvererade och af vederbörande kommissarier korssade; Och
som Fullmägtige dervid erfarit, att ganska många sedlar i kassorna
annullerades och till berörde kontor aflemnades, hvilka långt
ifrån voro för vidare gångbarhet oanvändbara, hafva Fullmägtige,
genom utdrag af protokollet, erinrat Understyrelsen, som, enligt
32 § morn. 1 i Beglementet, hade att besörja den egentliga förvaltningen
af Banko-Verket på det hela och hvars Ordförande
och ledamöter, i egenskap af Chefer, hvar för sin afdelning eller
kontor inom Verket, åligga att hafva tillsyn öfver ordningen inom
dessa afdelningar och kontor, förständiga vederbörande att dädanefter
med större noggrannhet härutinnan förfara.
För att visa, i hvad mån Fullmägtiges omförmäldta protokollsutdrag
medfört åsyftad verkan, få Bevisorerne, under erinran att
sedlarne å valören 1 B:dr Bunt sist af samtliga valörer och ej
förr än den 1 Septeinber nästlidet år utkommo i rörelsen samt att
dessa sedlar såsom spridda bland en större allmänhet, måste vara
mera utsatta för nötning, än öfrige sedelvalörer, meddela följande
jemnförande uppgift å inkomna förslitna Biksmynts-sedlar under
nedanstående månader år 1860:
Mars och April.
Juli och Augusti.
Stycketal
Riksdaler.
Stycketal.
Riksdaler.
Af
1000
R:dr
valör
1,310
1,310,000
748
7 48,000
ii
500
ii
ii
471
235,500
338
1 69,000
ii
100
ii
a
2,328
232,800
1,608
1 60,800
a
50
ii
a
3,085
154,250
1,857
92,850,
ii
10
a
a
30,400
304,000
24,900
249,000
ii
5
a
a
65,450
327,250
56,250
281,2501
ii
1
a
246,250
246,250
253,250
253,250
Summa | 349,294) 2,810,05Oj 3 3 8,951)1,9 54,150
29
Och ehuru den betydliga förminskning i annu]leringen af sedlar
å alla valörer, utom den lägsta, som således under de 2:ne
sednare månaderne egt rum, icke gerna kan antagas hafva helt
och hållet härrört af omförmäldta till Understyrelsen aflåtna erinran,
enär under förra hälften af året, genom de från landtränterierrie
inflytande medel för krono-utskylder, vanligen ingå större
antal förslitna sedlar än eljest, kan dock med visshet deraf dragas
den slutsats, att vederbörande numera med större noggranbet och
urskiljning tillvägagå vid annulleringen af inkomna förslitna
sedlar.
Revisorerne få härvid omförmäla, att under år 1859 blifvit,
jemlikt 181 § af Reglementet, utbetaldt:
för granskning och öfverkorsning af förslitna sedlar, R:dr 6,053, 60.
„ underskrifter å sedlar „ 19,422, —
Tillsammans Ralr 25,475, oo.
Utelöpande transportsedlar, samt sedlar å 3 och 2 R:dr på
ofärgadt papper, hvilka, på grund af Rikets Ständers år 1857 fattade
beslut, äro inom linien förda och från beräkningen af Bankens
sedelstock uteslutna, utgjorde vid 1848 års slut R:dr 350,879 27.
Under året äro inlösta: transportsedlar R:dr 3,040, —
sedlar å 3 och 2 R:dr Banko på dubbla blad „ 66, —
d:o d:o på enkla blad „ 406, 50. 3,512, 50.
och balancerades alltså såsom utelöpande vid 1859
års slut R:dr 347,366, 77.
§ 27.
Förskott till invexling af förslitna småsedlar hafva under nästlidet
år blifvit reqvirerade af Läns-Styrelserne uti Kronobergs,
Jönköpings, Westmanlands, Östergöthlands, Elfsborgs, Stora Kopparbergs,
Örebro, Gefleborgs, Hallands och Norrbottens Län, genom
antagne vexlingsförrättare, till hvilka anordnats tillsammans R-dr
171,750 Runt.
De vexlingsmedel, hvilka uti Länen utestodo den 31 December
1859, utgjorde 42,250 R:dr, hvaraf uti
Invexling t
landsortcrnc af
förslitna småsedlar.
30
Kontrasignation
af Bankens
sedlar.
Kronobergs Län R:dr 5,000
Jönköpings „  „ 5,000
Westmanlands „  „ 3,750
Östergöthlands „  „ 5,000
Elfsborgs „  „ 4,500
Örebro „  „ 5,000
Gefleborgs „  „ 5,000
Hallands „  „ 4,500
Norrbottens „  „ 4,500
8:gr R:dr 42,250
Enahanda förskott har under nämnde tid anordnats
till Götheborgs Lånekontor med R:dr 390,000
„ Malmö d:o „  „ 300,000
S:gr R:dr 690,000: -
hvaraf vid 1859 års slut endast hos Lånekontoi'et i Götheborg utestodo
30,000 R:dr.
Wisby Lånekontor, som under året ej undfått något vexlingsförskott,
har deremot redovisat en del af 1857 års balans, R:dr
6,450, med R:dr 5,000 Runt.
Sammanlagda beloppet af de från Banken under år 1859 utgifna
förskott till invexling af förslitne småsedlar i landsorterne
uppgår således till R:dr 861,750:
samt de vid åi'ets slut oredovisade till 73,700 R:dr.
§ 28.
Uppå gjord anmälan af Understyrelsen, att, efter det åtskillige
af Bankens tjenstemän under sommaren detta år undfått ledighet,
de 3:dje och 4:de graderna tillhörande tjenstemän, hvilka egde att
kontrasignera Bankens sedlar å 10, 5 och 1 R:dr, icke medhunne
att underskrifva berörde sedlai’, hvaraf understundom erfordrades
2000 å 3000 bundtar i veckan, hafva Fullmägtige, den 5 nästlidne
Juli, tillåtit, att, under tiden till den 1 i denna månad, de Bankens
extra ordinarie tjenstemän, som af Fullmägtige, eller af Understyrelsen
blifvit eller blifva förordnade att förrätta ordinarie
tjenst, finge, lika med de ordinarie tjenstemännen, deltaga i kontrasigneringen
af Bankens sedlar å 10, 5 och 1 R:dr.
31
§ 29.
Sedan Fullmägtige, under den 22 December nasti, år, dels 0m viieaneranberättigat
vikarierande kommissarier, att, under den tid kommissa- Jes Skyldighet
rie-befattning af dem besörjdes, med de ordinarie kommissarierne att deltaga i
Ti, • v • ,.n i • • i n.. i* r* sluihqa qransk
deltaga
i granskning, öfverkorsning, uppräkning och försegling af ni„g;n Jaf för.
annullerade och förslitne sedlar, och dels förordnat, att de af sist- sedlar.
berörde sedlar, hvilka i ofvanuppgifna ändamål till kommissarierne
eller deras behörigen tillförordnade vikarier aflemnades, borde vara
till Sedelkontoret återstälda sednast inom 15:de dagen i månaden
näst efter den, då sedlarne af dem emottagits, så hade Understyrelsen
fästat uppmärksamhet å det möjliga äfventyr, som för Verket
kunde uppstå derigenom, att en såsom kommissarie tjenstgörande
kassör deltoge i sedel-korsningen, i det att en kassör, som
längre eller kortare tid varit förordnad att såsom vikarierande
kommissarie tjenstgöra, vid återgåendet till sin kassörs-syssla måste
icke allenast till kassan medföra en del af de sedlar, som han
under sitt vikariat emottagit till slutlig granskning och korsning,
utan ock ytterligare emottaga och qvittera hvad som icke under
vikariats-tiden kunnat åt honom från Sedel-kontoret utdelas, till
följd hvaraf han således skulle hafva att på samma gång af allmänheten
emottaga och i första hand annullera förslitna sedlar
samt derjemte för verkställighet af den kommissarierne tillkommande
gransknings- och annullerings-skyldigheten få om händer
lika beskaffade, förut i kassan behandlade sedlar, samt slutligen
att derigenom åtminstone för någon gång svårighet kunde möta
dels för Understyrelsens ledamöter att besörja den anbefälda månadtliga
inventeringen i Speciel-kassorna och dels för Kassa-Chefen
att dagligen taga en öfversigt af behållningarne dersammastädes.
Med anledning häraf och enär det med god ordning och nödig
kontroll närmast öfverensstämde, att kommissarie, som af en
eller annan anledning hnge tjenstledighet, genast då densamma vidtoge,
från sig till den utsedde vikarien, mot dennes qvitto, aflemnade
alla de af bemälde kommissarie derförut, för korsning m. m.
emottagna men ej handlagda sedlar, likasom att vikarierande kommissarie,
då han frånträdde det innehafda förordnandet, likaledes
32
Om indragning
af Bankens
sedlar a 1
JR:dr JR:mt.
mot qvitto, till den ordinarie kommissarien öfverlemnade alla dylika
sedlar, hvilka han under tiden emottagit men ej handlagt, samt
med iakttagande ej mindre häraf, än att ofvankerörde qvittenser
tillstäldes vederbörande i Sedelkontoret, de olägenheter, Understyrelsen
förmenat kunna uppstå deraf att såsom kommissarie tillförordnad
kassör i sedelkorsningen deltoge, enligt Fullmägtiges åsigt,
vore undanröjda, hafva Fullmägtige ansett Understyrelsens ofvanberörda
framställning icke böra föranleda ändring i det af Fullmäktige
fattade, ofvan omförmäldta beslut.
Ö O 7
§ 30.
Äfven under innevarande Riksdag liar fråga förevarit derom
att Riks-Banken ej må utgifva sedlar å valören 1 R:dr R:mt, och
hufvudsakligaste anledningen dertill att Rikets Högloflige Ständer
ej beslöto indragning för framtiden af nämnde sedel-valör, hemtades
från befarad starkare påkänning å metalliska kassan för
dessa sedlars ersättande med silfvermynt, än nämnde kassa, under
dåvarande förhållanden, kunde motstå. Man antog att, i och med
detsamma utgifningen af denna sedelvalör upphörde, silfver skulle
komma att uttagas för utelöpande sedlar icke allenast å 1 R:dr
R:mt, utan äfven å 32 sk. Banko, hvilket, i bredd med pågående
silfver-utvexling för skillings-sedlarnes ersättning, skulle fordra en
ganska betydlig summa i silfver. Härvid har likväl förbisetts,
dels att R:dr-sedlarnes förbytande i silfver komme att ske småningom,
så att någon betydlig förminskning af metalliska kassan
på en gång ej borde uppstå, och dels att för endast en del af dessa sedlar
silfver komme att i och för rörelsens behof inom landet uttagas;
ty då det är lättare att för de dagliga, mindre liqviderna
städse vara försedd med sedlar å 1 R:dr, än ett lika belopp i
silfvermynt å samma eller andra valörer, skulle bruket af småmynt
sannolikt komma att minskas. Men om ock vid den tid då förevarande
fråga sednast utgjorde föremål för Rikets Ständers pröfning,
omförmäldta anledning för bibehållande af sedelvalören 1
R:dr R:mt kunde äga stöd af metalliska kassans ställning, kan
samma anledning nu ej åberopas, sedan nämnde kassa stigit till
omkring 24,000,000 R:dr R:mt i Silfver; Och Revisorerne hålla
dessutom före, att den förminskning, kassan undergår, genom
spridning i rörelsen inom landet af ett minskningen motsvarande
belopp i silfvermynt, icke kan utöfva något menligt inflytande på
realisationens bestånd oell sålunda ej heller påkalla serskildta åtgärder
till metalliska kassans förstärkning. Tvärtom dela Revisorerne
den hos Rikets Högloflige Ständer ofta uttalade föreställning,
att realisationen vinner i stadga derigenom att sedlarne’|förbytas
mot verkligt mynt, och Revisorerne tveka således icke att ånyo
upptaga denna fråga och att söka vederlägga de skäl, som hufvudsakligen
blifvit anförda till stöd derför att sedlar å den låga
valören 1 R:dr Runt fortfarande böra af Banken utgifvas.
Sålunda, och utom hvad här ofvan blifvit till vederläggning
upptaget, har den åsigt uttalats att, genom indragning af Bankens
skillings-sedlar och deras ersättande med silfvermynt, allmänheten,
åtminstone till någon del, redan bibringats en riktig föreställning
om myntets verkliga värde, så att för vinnande af detta ändamål
ytterligare åtgärder kunna undvikas. Riktigheten af denna sats
kunna Revisorerne ej medgifva; ty ännu är den förvillelse mera allmänt
spridd, att sedlar, vare sig utgifna af Riks-Banken eller Enskilda
Banker, äro mynt, och denna förvillelse kan ej borttagas på annat
sätt, än att verkligt mynt sprides i rörelsen och mera uteslutande
begagnas vid mindre liqvider, hvilket skulle blifva händelsen derest
minsta sedelvalören bestämdes till 5 R:dr. På detta sätt komme
allmänheten att betrakta sedlarne för hvad desamma verkligen äro,
ö /
eller representanter af mynt, och skulle lära sig inse att saknaden
i rörelsen af silfvermynt vore ett förebud till förändrade förhållanden,
som borde aktgifvas. Vidare har det ansetts, att indragning
af sedlarne å 1 R:dr Rmit skulle leda till minskad beqvämlighet
vid alla mindre liqvider och vexlingar, vid remissor
med posterna o. s. v. Då likväl silfver utmyntas å valörerne 4,
2 och 1 R:dr, 50, 25 och 10 öre Runt, kunna ej Revisorerne finna
att saknaden af sedlar å en R:dr skulle störa beqvämligheten vid
liqvider och vexlingar, och enär den tid icke torde vara aflägsen,
då för allmänheten tillfälle beredes att erhålla postremiss-vexlar
äfven å belopp, understigande 5 R:dr Runt, synas ej de högst få
förekommande remissorna å små summor böra undanskjuta en i
sig sjelf högst vigtig förändring. Befarad missbelåtenhet hos
Bevisorernes Berätt. ang. Bankoverket. o
34
allmänheten har ock anförts bland skälen för bibehållande af den
meranämnde sedelvalören; men detta skäl jäfvas af det kända
förhållandet, att numera sannolikt endast en färre del af allmänheten
skulle vilja tillbyta sig skillings-sedlar mot silfvermynt och
det kan utan öfverdrift antagas, att, snart nog efter det Riksdalerssedlarne
blifvit med silfvermynt ersatta, ganska få skulle önska
en återgång till det förut varande. Slutligen har å ena sidan
kostnaden för sedlarnes tillverkning ansetts böra verka till deras
indragning, hvaremot å, andra sidan anmärkts, att förlusten af ett
silfvermynt drabbade både individen och staten samt att silfvermyntets
nötning och deraf härledda förlust motsvarade kostnaden
för sedeltillverkningen, men att, då sedel ginge förlorad, Banken
och följaktligen det allmänna deraf hade vinst. Väl är det
sannt att silfvermynt, som genom nötning eller ovarsamt begagnande
till en del eller till det hela går förloradt, utgör en förlust
för landet; men individen lider mera genom användandet i rörelsen
af sedlar, än af silfvermynt, ty de förra kunna lika lätt förloras
och äro underkastade en nötning och förslitning, som ofta leder
till vägrad inlösen; och hvad kostnaderne angå, så lärer, att
döma af den erfarenhet, som, beträffande silfvermyntets nötning,
vunnits i länder, der metalliskt mynt nästan uteslutande cirkulerar,
förlusten i berörde hänseende knappast uppväga utgiften för
sedlarnes underskrifning och slutliga annullering i Banken.
Då, på sätt Revisorerne sökt att ådagalägga, ganska väsendtligt
fördelar skulle beredas både Banken, det allmänna och individen,
derest Bankens sedlar å minsta valörerne efterhand lemnade
rum i allmänna rörelsen för silfvermynt, få Revisorerne hos Rikets
Iiöglofliga Ständer hemställa att Banken hädanefter ej må utgifva
sedlar å lägre valör, än 5 R:dr R:mt.
§ 31.
Om förbud för Sorn Revisorerne anse sig vara pligtige att fästa uppmärkker
‘att ht yfva samhet å sådana åtgärder, sorn kunna leda till relisationens upprättsediar
a lägre hållande och till fördel för Banken och det allmänna, hafva Revis-dr
a]'LJ. sorerne icke kunnat underlåta att erinra om det skadliga inflytande,
som, i berörde afseende, de enskilda sedelutgifvande bankernas
rätt att utgifva sedlar å lägre valörer utöfvar. Genom de
35
tillfällen, sorn i sednare tider alltmera yppat sig att kunna erhålla
anvisningar och vexlar å alla orter, der banker eller afdelningar
af sådana äro förlagde, hafva Riks-Bankens sedlar å de högre valörerna
erhållit minskad omloppstid och de af denna Banks sedlar,
hvilka skulle uppfylla rörelsens behof i såväl hufvudstaden,
som orterna, undanträngas af de enskilda Bankernas sedlar å motsvarande
valörer; enär dessa bankers närmaste intresse är att uppsamla
Riks-Bankens sedlar och ersätta dem med egna sedlar, ett
undanskjutande af Riks-Bankens sedlar, hvilket .vunnit den utsträckning,
att, i vissa orter, sistnämnde sedlar endast med
svårighet kunna erhållas, icke ens vid uppbärandet af medel hos
Statens offentliga myndigheter. I)å likväl obestridligen Riks-Bankens
sedel gör flera liqvider, än Privat-Bankens eller med andra
ord kan användas vid liqvider, der enskild banks sedel icke emottages,
måste, i synnerhet för den mindre bemedlade delen af allmänheten,
häraf uppstå olägenheter, hvilka böra afhjelpas och undanrödjas.
För Riks-Banken och realisationen verkar, såsom nyss är
nänindt, undanträngandet ur rörelsen af Riks-Bankens sedlar ofördelaktigt
och kan blifva af verklig skada vid en tid, då, till följd
af conjunctur och andra förhållanden, penningar strömma ur landet,
emedan då äfven de mindre sedlarne bana sig väg till Banken,
för att der förbytas till silfver, som från landet exporteras.
På grund häraf och under åberopande i öfrigt af de flerfaldigt
skäl, som vid föregående Riksdagar utvecklats och föranledt beslut
af Rikets Högloflige Ständer om förbud för de enskilda bankerna
att utgifva sedlar å lägre valörer, hemställa Revisorerne, att
Rikets Högloflige Ständer täcktes å nyo taga i öfvervägande,
huruvida icke dylika banker, hvilka hädanefter undfå octroj, må
förbjudas att utgifva sedlar å lägre valör, än Tio R:dr R:mt.
Enär Filial-Banker icke allenast kunna fortfarande bestå, utan
äfven, åtminstone i flera fall, lemna ej obetydlig utdelning åt sina
actieegare, ehuru dessa banker icke äro berättigade att utgifva
egna sedlar; så är det utom allt tvifvel, att enskilde sedel-utgifvande
banker söka förlängd octroj, äfven om minsta sedelvalör,
de äga att utgifva, bestämmes till Tio R:dr Runt och någon inskränkning
i den af dem utvecklade verksamhet kan lika litet
36
DcpQ8iMom
rörelsen.
häraf komma att härflyta, som då minimi-sedelvalören höjdes från
3 till 5 R:dr.
§ 32.
Af de, jemlikt 128 § af Reglementet, i Banken mottagne och
på särskilde räkningar i Depositions-Afdelningen förda medel, innestodo
den 31 December 1858:
Dukater
Riksmynt
lista klassen:
Medel, som bero af Bankens egen
styrelses disposition
2:dra klassen:
Kreditiv eller förlag af Banken .
3:dje klassen:
Staten samt dess allmänna verk och
kassor tillhöriga medel
4:de klassen:
Medel, tillhörande de under Stockholms
Stads Styrelse lydande Embetsverk
och kassor, jemte åtskilliga allmänna
inrättningar, välgörenhets-anstalter,
konkursmassor m. fl. . . .
5:te klassen:
Medel, tillhöriga stiftelser och bolagsföreningar,
grundade med beräkning
på vinst för den enskilde äfvensom
enskilde personer
Summa
Insättningarne under år 1859 uppgingo till
Summa
samt assigneringarne till
så att innestående beloppet vid 1859 års
slut utgjorde
283
283
1,120
1,403
1,313
90
201,533
5,114,967
5,667,005
1,703,410
65,245
12,752,162
224,571,913
237,324,075
227,067,039
10,257,036
88
63
34
64
21
70
24
94
83
11
hvaraf tillhörde räkningshafvare i
37
Irsta
2: dra
3:die
4:de
5:te
klassen
d:o
d:o
d:o
dro
S-jTF
Dukater
Riksmynt
90
90
292,634
4,502,833
4,072,450
1,373,271
15,845
10,257,036
n
Räkningarnes antal äfvensom insättningarne och assigneringarne
inom de särskilde klasserna hafva uppgått till följande
belopp:
Räkn:s
Insättningar
Assigneringar
antal.
duk.
Riksmynt.
duk.
Riksmynt.
:sta klassen . . .
ulra d:o . . .
:dje d:o . . .
:de d:o . . .
:te d:o . . .
7
31
69
122
5
1120
16,998,206
93,583,984
90,250,386
22,418,155
1,321,180
65
60
46
23
30
1313
16,907,106
94,196,118
91,844,940
22,748,294
1,370,580
18
42
90
07
26!
Summa
234
1120
224,571,913
24
1313
227,067,039
83
§ 33.
1 folii-afgift för enskildes assignering i Depositions-Afdelnin- Foin-afgiftför
gen har under nästlidet år till Banken ingått 480 R:dr. mnerl^gl-räk
Vid
1859 års slut balancerades fortfarande Bankens, i flere ningar.
föregående Revisions-berättelser omnämnde, oguldne fordran för
följande i assignanternes konkurser bevakade belopp, nemligen i
numera aflidne Ryttmästaren C. Hammarskölds för 1849 och 1850
årens obetalde folii-afgifter R:mt Rrdr 942: —
och i aflidne Brukspatronen C. G. Johanssons,
återstod af 1849 års enahanda afgift . . „ 192: 30.
Tillsammans R:dr 1,134: 30.
38
Postremiss
anvisningar.
Angående omfattningen af anvisnings-rörelsen till förekommande af
sammandrag af räkenskaperna deröfver för år 1859.
Anvisningar utfärdade af
Rikets Ständers Bank
Låne-Kontoret i Götheborg
d:o i Malmö .
d:o i Wisby . .
Stockholms Enskilda Bank
Anvisningar infriade:
Rikets Ständers Banks . .
Låne-Kontorets i Götheborg
d:o i Malmö
d:o i Wisby
Stockholms Enskilda Banks
pa
Summa utfärdade anvisningar på
Summa infriade anvisningar a:
Summa utelöpande anvisningar pt,
Assignationer utfärdade af Wisby Låne-Kontor R:dr 74,300, infriade af
Rikets Ständers Bank .... R:dr 72,900, utelöpande på
Af de från Låne-Afdelningen för rörelsens bedrifvande använda förskott
R:dr 5,000,000 äro återbetaldta R:dr 2,500,000 och således oliqviderade
Summa skule.
Fordran hos Stockholms Enskilda Bank den 31 December 1859
Kassa-behållningar s. d hog>
Summa tillgång'
39
34.
p en n in ge-för sän dn in gar med posterna få Revisorerne meddela följande
Rikets Ständers
Bank.
Götheborgs J Malmö
Låne-Kontor. I Låne-Kontor.
Wisby
Låne-Kontor.
Summa.
11,033,670
3,140,720
308,768
43
74
05
3,321,113
295,919
40,667
3,140,673
1,579,429} 43
518,267'
11,725
1,450,000
05
325,627
1,998
1,650
31,334 o
5,226,170
11,553,936
3,438,290
361,160
4,622,008
14,483,159 22
10,900,967
3,130,882
298,355
14,330,206 oi
6,798,373
3,318,748
292,194
3,559,421) 48
1,579,429 43
517,867
360,611) 23
40,365
3,111,968 03
6,763,276
11,725
1,450,000
05
324,161
1,998
1,650
31,334
73] 3,559,021
48
359,145
25,201,565
5,222,339
81 11,420,833
3,424,727
350,446
95 4,593,302
18
25,011,649
152,953| 2i
1,400
35,097
276,076
30
1,868,292) oo
400
1,466
05
189,916
1,400
2,500,000
377,546
32
12,209
73
2,691,316
157,191
2,534,124
2,691,316
50
50
40
-Afgift»? för
JDepositionshvalfvets
begagnande.
Frim Fanken
utgifna räntebärande
skuldförbindelser.
Af rapporterna för elen 8:de nästlidne September inhemtas,
dels att behållningen å postremissmedel s-räkningen i Deposi
tions-afdelningen
utgjorde Ihdr 176,938, 17.
dels att kontanta behållningen, tillhörande nämnde
räkning vid Låne-Kontoren, uppgick till
3,891,458, 05, nemligen
vid Låne-Kontoret i Götheborg . . 3,145,687, 37.
„ d:o i Malmö . . . 713,671, 86.
„ d:o i Wisby . . . 32,099, 42. 3,891,458, oa.
R:dr 4,068,396, &•>.
och dels att till förstärkning af omförmäldta räkning
i Depositions-Afdelningen blifvit å LåneAfdelningen
anordnade förskott å sammanräknade
R:dr  3,800,000. —
§ 35.
För Depositions-hvalfvets begagnande år 1859 har influtit 868
R:dr 76 öre.
§ 36.
Under år 1859 hafva af de från Banken utgifna äldre Lånebanko-obligationer
(förr kallade Låne-banko-attester och Låne-bankokapitaler)
blifvit inlöste:
Obligationer ä 41 procent till ett belopp af . R:dr 970, —
d:o k 4 procent  „ 32,541, 67.
d:o a 3 procent .... . . . . ,, 72,300, -
. Tillsammans R:dr 105,811, 67.
hvarigenom Bankens skuld i förbindelser af detta slag blifvit minskad
till 477,852 R:dr 13 öre.
Hvarken någon obligation för inlemnadt silfver (så kallad
silfversedel) eller någon realisations-obligation har under ifrågavarande
tidrymd blifvit hos Banken till inlösen företedd, utan balanseras
ännu beloppet af sådana obligationer med 402 R:dr 34
öre af förra slaget och 337 R:dr 50 öre af det sednare.
Af de för 1830 års upplåning utgifna obligationer äro fortfarande
187 R:dr 50 öre utestående.
41
§ 37.
Vid slutet af år 1859 äro, i öfverensstämmelse med § 134 i A^fn!"d9 "
Banko-Reglementet, 22 stycken af Eikets Ständers Eiksgälds-kon- kontorets skuld
tor till Banken utfärdade obligationer för 1808 oell 1809 årens w Banken.
krigskostnader å 4,000 R:dr Banko hvardera infriade samt ett års
ränta k 4 procent för Bankens fordran godtgjord; utgörande Riksgälds-kontorets
skuld för återstående 550 stycken dylika obligationer
3,300,000 R:dr.
§ 38.
Någon afbetalning å Bankens i 135 oell 136 §§ af 1858 års
Banko-Reglemente omförinalde, inom linien balancerade, fordringar .fordringar.
hos Staten och Södertelge kanal-bolag har under år 1859 icke influtit.
§ 39.
Låne- och Kreditiv-rörelsen utvisade, på det hela, följande L^dit^h
ställning, den 8 nästlidne September: rörelsen.
Lån
d:o
(1:0
(1:0
d:o
(1:0
(1:0
(l:o
(1:0
(1:0
d:0
(1:0
(1:0
mot pant af fast egendom å landet
d:o i städerna
d:o och återbetalning
silfver, approx. .
till Filial-Banken i Blekinge . .
d:o
d:o
d:o
d:o
d:0
d:o
d:o
d:o
d:o
Boras
Calmar . . .
Carlshamn. .
Christianstad
(Jefle ....
Helsingborg.
Hernösand .
Lund ....
i Nyköping
Transport
Utestående.
7,449,997 99
1,143,972 20
40,000
420.000
200.000
435.000
200.000
500.000
600.000
250.000
200,000j —
500.000 —
200,000| —
12,138,970|19
Oan vändt.
12,029
12,029 81
81
Förlag.
Medel, insatta
på Upp- och
Afskrifningssamt
Depositräkningar.
8,646,000
420.000
200.000
435.000
200.000
. 500,000
600,000
250.000
200,000'
500.000
200.000
12,151,000
Ilevisorerncs Berätt. ang. Ban/cover/cet.
42
Lån till Filial-B
d:o „
d:o
d:° „
d:o
d:0 „
d:o
d:0 ,,
d:o
d:o
d:0
d:o
d:o
Kreditiv till d:o
d:o
„ dm
d:o
„ d:0
d:o
„ d:0
d:o
„ d:0
d:o
„ d:o
d:o
„ d:o
d:o
„ d:o
d:o
„ d:o
d:o
„ d:0
d:o
„ d:o
d:o
„ d:0
d:o
„ d:o
d:o
,, d:o
d:o
„ d:o
d:o
„ d:o
d:o
„ d:o
d:o
„ d:o
d:0
„ Kon;
d:o
„ Jern-
d:o
„ Itiks<
Transport
Skaraborgs län
Sundsvall . . .
Uddevalla . .
Wisby ....
Westerbottens
län
Örebro ....
Östersund . .
Blekinge . . .
Borås
Calmar ....
Carlshamn . .
i Christianstad.
i Gefle
i Helsingborg .
i Hernösand . .
i Hudiksvall . .
i Lund
i Nyköping . . .
i Skaraborgs läi
i Sundsvall. . .
i Uddevalla . . .
i Wisby ....
i Westerbottens
län
i Örebro ....
i Östersnnd. . .
Vid Banko-Diskont- Verket.
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning
d:o på aktier och publika papper . . .
d:o på vågförda effekter
A beviljade kassa-kreditiv It:dr 3,697,500:
lyftade
Utlåning med omsättningsrätt
Transport | 32,446,016
Utestående.
12,138,970 19
450.000
500,100
200.000
60,000
375.000
200.000
140.000
68.700
44.700
65,800
4,100
85.250
34.250
89.400
81,900
153.000
127,650
16.400
6,500
4,350
21,100|
11,500
77.200
25,000
25.200
2,129,155 89
761,950
1,828,270;
2,518,553
249,960
1,641,524
2,133,411
6,177,121
0 an vän dt.
Förlag.
69/"
12,029
141.300
55,300
151,700
95.900
164.750
115.750
35.600
18,100
34.500
122,350
83.600
218,500
245,550
78.900
18.500
110.300
75,000
44,800
195,844
138,050
1,500,000
81
12,878
11
83
12,151,000
450.000
500,100
200.000
60,000
375.000
200.000
140.000
210.000
100,000
217.500
100,000
250.000
150.000
125.000
100.000
187.500
250.000
100.000
225.000
249,900
100.000
30.000
187.500
100,000
70.000
2.325.000
900,000
1.500.000
6.700.000
6.190.000
Medel, insatta
på Upp- och
Afskrifningssamt
Depositräkning.
1,671,719
79[ 3,669,202|75| 34,443,500'—| 1,671,719
54
54,
43
Transport
Vid Lelne-Kontoret i Götheborg.
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning
d:o på aktier och publika papper . . .
d:o på vågförda eifekter
A beviljade kassa-kreditiv R:dr 1,213,000:
lyftade
Utlåning med omsättningsrätt
Vid Ldne-Kontoret i Malmö.
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning
cd:o på aktier och publika papper .
A beviljade kassa-kreditiv R:dr 834,200:
lyftade
Utlåning med omsättningsrätt ....
Vid Läne-Kontoret i Wisby.
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning
A beviljade kassa-kreditiv R:dr 181,000:
lyftade
Utlåning med omsättningsrätt
Summa R:dr R:mt
Utestående.
Oan vändt.
32,446,016
73,861
2,871,886
74,050
747,370
806,810
2,638,829
282,964
1,295,050
11,900
490,700
1,325,659
110,059
46,600
136,120
149,590
|
79 3,669,202
82
92
28
07
Förlag.
Medel, insatta
på Upp- och
Afskrifnings -  samt Deposi träkning
•
75
34,443,500
6,170 18
340
12,220
410
43,507,467
83
3,688,344
72
93
3,900,000
2,645,000
1.440.000
1.326.000
305.000
150.000
58|
1,671,719|54
673,977
640,614
44,209,500 — 2,986,312 4ll
95
92
47,195,812, 41.
47,195,812, 41.
§ 40.
o
A lånen på äldre Låne-banko-obligationer äro under sistförfluten r>å aldre
år inbetalde 342 R:dr 41 öre, hvarigenom Bankens återstående obligationer.
fordran för så beskaffade lån nedgått till 23,100 R:dr 87 öre.
44
§ 41.
utlåning mot Af fastighet s-lån mot återbetalning i silfver har under nästlidet
fast ^egendom något blifvit före de utsätta förfallotenninerna liqvideradt,
och återbetai- i enlighet nied de i Kongl, kungörelsen den 6 Mars 1830 stadgade
ning i silfver. grunaer.
Afbetalningarne i öfrigt å dessa slags lån, hvaribland slutbetalningar
nied återstående belopp i silfver af 52 landt- och 10
stadsegendoms-lån, hafva utgjort:
å landtegendoms-lån Silfver R:dr 6,190: 7. 8.
„ stadsegendoms d:o  „ „ 1,210: 21. 5.
så att dessa låns återstående belopp minskats med
tillsammans Silfver R:dr 7,400: 29. l.
Utestående beloppet vid 1858 års slut uppgick
på landtegendomar till R:dr 21,508: 12. 4.
„ stadsegendomar „  „ 4,262: 39. 1.
Summa Silfver R:dr 25,771: 3. 5.
Efter afdrag af minskningen  7,400: 29. 1.
utestodo således vid 1859 års slut . . Silfver Rahr 18,370: 22. 4.
hvaraf å
landtegendomar . . . Silfver R:dr 15,318: 4. s.
stadsegendomar ... „ „ 3,052: 17. 8. 18,370: 22. 4.
§ 42.
Lån au städet- Genom de å lånen till städer och korporationer under näst
°chtimer.
'a lidet år verkställde afbetalningar å tillsammans 5,032 R:dr 26
öre har lånet till Landskrona kyrka blifvit till fullo återguldet
samt Bankens fordran för dylika lån minskad till R:dr 5,864, 72.
nemligen:
lånet till Calmar consistorium  2,785, 23.
„ till Calmar domkyrka  3,079, 49. 5;864, 72.
§ 43.
Fastighets- Den i 141 8 af Reglementet föreskrifna innehållning af fon
Icioicfotxcl&iis
förminskning,
den till utlåning mot inteckning i fast egendom är verkstäld, beträffande
den andel deraf, som är afsedd för belåning af fast
45
egendom å landet till hela det för åren 1857—1859 bestämda belopp
af 975,000 R:dr och af stadsfastigbets-lånefonden för åren 1858
och 1859 tillsammans 100,000 R:dr och för år 1860 till och med
den 8 nästlidne September 29,000 R:dr, hvadan för detta år ännu
återstå att innehålla 21,000 11:dr; utgörande förstomförmälde fond således
nämnde dag en summa af 8,646,000 R:dr, hvilken, i följd
af Rikets Högloflige Ständers vid innevarande Riksdag fattade beslut,
skall redan under detta år ytterligare minskas, genom innehållning
af 125,000 R:dr af landtfastighets-fonden.
§ 44.
Den 31 December 1858 voro mot pant af fast egendom och
återbetalning i sedlar utestående .... R:dr 8,822,108, 19. fastighet och
Under år 1859 hafva utgifvits '
191 stycken landtegendoms-lån å R:dr 240,870, —
13 „ stadsegendoms-lån å „ 43,500, — 284,370, —
S:gr R:dr 9,106,478, 19.
Kapital-afbetalningarne hafva uppgått till
å bruksegendoms-lån  7,773, 8o.
„ landtegendoms-lån  430,368, 29.
„ stadsegendoms-lån  88,018, 82. 526,160, 91.
Och utgjorde utestående kapitalet den 31 December
1859
bruksegendoms-lån  52,779, 32.
landtegendoms-lån  7,357,362, 40.
stadsegendoms-lån  1,170,175, 50. 8,5 80,3 1 7, 28.
I öfrigt hafva Revisorerne ansett sig böra meddela, att, sistnämnde
år till Bankens Låne-kansli ingifvits följande ansökningar
om nya lån:
249 stycken emot pant af fastighet på landet
å R:dr 341,498, vt.
23 stycken emot pant af fastighet i
städerna  76,610, -
tillsammans 272 stycken lån å R:dr 418,108, 17.
46
att
3 stycke)i stadsegendoms-lån,
1 d:o landtegendoms-lån,
1 d:o odlings-lån,
tillsammans 5 stycken lån blifvit på nya egares namn omsatte,
samt att de å fonden verkställde innehållningar föranledt, det omförmälde
under året utgifne landtegendoms-lån vanligen icke kunnat
utfalla förrän 8 å 9 månader förflutit efter det de biföllos,
och stadsegendoms-lånen icke förrän efter ett och ett halft års förlopp,
hvilka väntningstider, i anseende till de under innevarande
år redan gjorda och ytterligare förestående indragningar å fonden,
komma att för lån, som hädanefter beviljas, ganska betydligt
förlängas.
§ 45.
fb\7nd?ifning Under tiden från sednaste Revisions-berättelses afgifvande till
af fastighets- den 1 nästlidne Augusti, hafva lagsökningar för fastighets-lån bliflan‘
vit anstälde, dels för slutbetalning af dylika lån, och dels för indrifvande
af uraktlåtna års-inbetalningar.
Af lagsöknings-ärenden utaf förstnämnde beskaffenhet voro
den 1 Oktober 1859
oafgjorda
12.
hvarefter tillkommit 38. 50.
Häraf äro
instäld enligt kansli-kommissariernes beslut .... 1.
och afslutade genom verkstäld indrifning 19. 20.
hvadan återstå oafgjorda 30.
Af lagsöknings-ärender för förfallna års-inbetalningar voro
ofvannänmde dag qvarstående 54.
sedermera tillkomne  170. 224.
af hvilka äro
instälde, i följd af mellankommen liqvid 18.
afslutade genom verkstäld indrifning 79. 97.
och återstå således 127.
47
§ 46.
I lån till skiften och odlingar, hvilka efter slutet af år 1857 icke
fått beviljas, voro den 31 December 1858 utestående R:dr 99,908, 52.
Häraf äro under nästlidet år inbetaldte och till
Bankens Reserv-fond lefvererade „ 20,159, 31.
så att vid 1859 års slut Bankens fordran för dylika
lån uppgick till R:dr 79,749, 21.
§ 47.
Den 1 Oktober 1859 voro af skiftes- och odlings-lån på ut- La9‘°!‘nin9ar
i . i -> Jor skytes~
sökning beroende o. 0ch odiingsiån.
Sedermera hafva tillkommit 2. 5_
Häraf äro afslutade genom verkställd indrifning .... 2.
återstå 3.
§ 48.
Säkerhetshandlingarne för lån mot pant af fast egendom samt inventering af
o x o sä/ccy/icts*"
för skiftes- och odlings-lån äro af Revisorerne utan anmärkning handlingar.
inventerade.
§ 49.
Till fortsättning af den uti 51 § af sednaste Revisions-berät- utlåning mot
telse lenmade redogörelse för den af Rikets Ständer, vid 1858 års pafeh ”Lifver.
riksdag, till underlättande af den dåvarande tryckta penninge-ställningen,
im-ättade anstalt för belåning i Banken och låne-kontoren
till 1859 års slut af guld och silfver, hafva Revisorerne, till en
början, ansett sig böra meddela, att under hela den tid, denna
lånerörelse varit för allmänheten tillgänglig, belåning icke ifrågakommit
vid låne-kontoren i Götheborg och Malmö, hvadan de åt
nämnde låne-kontor för ändamålet anvisade förskott blifvit till
Banken återbetalde.
Af de från Banken i denna rörelse utgifna lån utestodo vid
1858 års slut R:dr 16,368, 69.
Under år 1859 äro
195 stycken nya lån utlemnade å R:dr 107,509, 75.
308 „ lån omsatta  „ 94,883, 85.
48
Alla dessa lån voro vid 1859 års slut, då denna lånerörelse
upphörde, fullt liqviderade, med undantag af 11 stycken, för hvilka
panterna, nemligen 10 stycken silfverpanter och en guldpant, såsom
icke inom föreskrifven tid utlöste, till Banken hemfallit. Sedermera
har dock en af dessa, till Banken hemfallna silfverpanter,
vägande 7 skålpund 39 ort viktualievigt och belånad med 369
R:dr 50 öre, blifvit, enligt Högloft. Banko-Utskottets protokolls-utdrag
af den 27 nästlidne Mars, af låntagaren utlöst mot erläggande
af 402 Ihdr 2 öre, utgörande det värde, hvartill ifrågavarande
pant, efter det i 102 § af Reglementet bestämda inköpspris å
verksilfver, 1 R:dr 70 öre per lod, i Bankens räkenskaper finnes
upptagen. Bankens vinst på omförmälde hemfallne panter uppgår
till R:dr 260, 37.
och den under året influtna ränte-inkomsten till „ 1,994, 43.
S:gr R:dr 2,254, so.
Om härifrån afdrages det för tjenstgöring vid pantlåne-expeditionen
utbetaldta arfvode .... R:dr 1,784, 33.
blifver den behållna vinsten R:dr 4 70, 47.
Vid Låne-kontoret i Wisby, hvarest, vid 1858 års slut, voro
mot enahanda pant utestående R:dr 450, —
äro under nästlidet år utgifne nya lån för . „ 370, -
S:gr R:dr 820, —
samt inbetaldte  » 670, -
Återstoden R:dr 150, —
utgör belåningssurnman för en till Banken hemfallen pant, hvilken
icke inom föreskrifven tid blifvit utlöst.
Enär Banken fortfarande meddelar lån på oädla metaller, ehuru
utlåningen mot pant af guld och silfver redan vid 1859 års slut
upphört, men denne sednare lånerörelse, enligt Revisorernes åsigt,
bör lända både Banken och allmänheten till icke mindre fördel
än den förre, helst hvad Banken angår, en guld- och silfverpant
alltid lemnar säkerhet af fullt värde, och kommer, i fall den ej
utlöses, att öka Bankens metalliska kassa, anse Revisorerne, att
tillfälle till belåning i Banken af guld och silfver må ånyo och
på förbättrade vilkor allmänheten beredas.
49
§ 50.
Riksgäldskontoret, som, på grund af 145 § i Reglementet,
eger att från den 1 September det ena året till den 30 Juni det
nästpåföljande i Banken räntefritt begagna kreditiv af bögst
1,500,000 R:dr R:mt, har inom föreskrifven tid undfått och återbetalt
samma kreditiv.
§ 51.
Likmätigt föreskriften i 146 § af Reglementet, har det till
manufakturernas och fabrikernas understöd anvisade kreditiv
blifvit förminskadt vid slutet af nästlidet år med 75,000 R:dr och
vid utgången af Juni månad detta år med enahanda belopp, så
att nämnda kreditiv nu utgör 2,325,000 R:dr; och hafva de indragna
summorna, tillsammans 150,000 R:dr, ingått till Bankens
Reserv-fond.
§ 52.
Angående verkställd granskning af räkenskaper och förvaltning
för nästlidet år af det till Jern-kontoret, enligt § 147 i Reglementet,
anvisade kreditiv å 900,000 R:dr, äro berättelse och decharge
till Fullmägtige aflemnade af det Ombud, som å Bankens
vägnar i revisionen deltagit. Hvarken mot räkenskaper eller förvaltning
har vid omförmäldta revision anmärkning förekommit.
§ 53.
Som Höglofl. Banko-Utskottet, uti sin, under N:o 28, afgifna
berättelse, angående den af Utskottet förrättade granskning af
Banko-Diskont-Verkets räkenskaper och förvaltning för nästlidet
år, meddelat resultaten af nämnde Diskont-Verks rörelse, hafva
Revisorerne, jemte hänvisande till nämnde berättelse, här endast
ansett sig böra framlägga följande sammandrag öfver Låne-kontorens
rörelse för år 1859.
Riksgäldskontorets
kreditiv.
Kongl. Kommers-Kollegii
kreditiv.
Jern-kontorets
kreditiv.
Diskont-rör elsen.
Itevisorernes Borätt. ang. Banlcoverket.
7
50
A. Handels- och Närings-Diskont-fonden.
Inkomster:
Af vexel-diskonter-ing:
Förskotts-ränta
Öfver-ränta
Af lån på löpande förskrifningar:
Förskotts-ränta
Öfver-ränta
Inbetalningar å inom linien förda
lån:
Kapital
Af lån på aktier och publika papper:
Förskotts-ränta
Af lån mot pant af vågförda effek-  ter
Af kassa-kreditiv-rörelsen:
Inträdes-afgift
Ränta
I Götheborg.
I Malmö.
I Wisby.
2,82 7
40
7,054
8
71,832
511
94
80
“5
65
5,367
37
1,610
18
63
28
89
11 7,730
4 8
300
5,943
58,985
39,400
74
16
61
1,436
—
3,659
23,523
30
7
854
5,843
30
39
Summa R:dr
225,1 87
59
1 0 8,0 2 61 19
13,731
69
Utgifter:
1,000
1,085
21
86
i
Trycknings-kostnad, bokbindare-arbete
m. m
Ränta å medel, insatta på upp- och
afskrifnings-räkning
Ränta å medel, insatta å Deposit-räk-  ning
58
33
364
15,376
88
52
36
918
67
S:gr R:dr
Behållen vinst
2,193
222,994
56
3
15,817
92,208
36
63
918
12,81 3
67
02
Summa R:dr | 225,1 87| 39| 108,026
19
13,731
69
51
Skuld vid årets slut:
till Rikets Ständers Bank för förlag
„ d:o d:o för derutöf
ver
erhållen förstärkning från
Reserv-fonden
„ Upp- och Afskrifnings-räkningen
för derå innestående medel .
„ d:o d:o för innestående ränta
„ Deposit-räkningen för derå innestående
medel
Utelöpande assignationer på Banken
Balanserad vinst
I Götheborg.
3,250,000
650,000
38,900
1 24,700
2,250
89,583
68
I Malmö.
1,150,000
290,000
505,900
1 5,3 7 6
13,700
Summa R:dr | 4,155,433(68
Tillgåvig vid årets slut:
Kassa-behållning
322,169
33
Hos Depositionsafdelningeninnestående
3,337
50
Utestående belopp för diskonterade
vexlar
62,833
68
„ lån på löpande förskrifningar
2,237,473
17
„ lån på aktier och publika
papper
1 12,000
—
„ lån mot pant af vågförda
effekter
914,300
„ kassa-kreditiv
503,320
Summa R:dr
Balans inom kolumn:
Osäkra lån på löpande förskrifning .
„ „ på aktier och publika papper
På lagsökning beroende, men bland
säkra fordringar upptagne:
Yexlar
Lån på löpande förskrifningar .
1,974,976
1 97,755
125,770
1,230,750
31,200
389,500
4,1 55,43 3 [ 68
18,040
700
44,613 91
74
1,974,976
3,500
65
67
I Wisby.
225,000
20,000
15,900
1,200
262,1 00
85,454
84,135
20,700
71,810
262,100
850
20
80
52
B. Allmänna Diskont-fonden.
Inkomster:
Förskotts-ränta
Ofver-ränta
Inbetalning å inom linien fördt lån:
Kapital
I Götheborg.
I Malmö.
I Wisby.
106,045
34,782
86
67
57,506
16,824
27
67
5,944
1,678
43
70
42
1
Summa R:dr
140,828] 53
74,330
94
7,623
55
Utgifter:
Aflöning
Diverse omkostnader
Lagsöknings-kostnad
Revisions-kostnad
Reparations-kostnad
Nya eller förändrade inventarier .
26,373
7,673
625
1,742
471
15
32
31
94
27
29
18,1 33
3,977
17
1,622
491
225
32
42
32
12
14
26
4,093
608
91
42
644
67
S:gr R:dr
Behållen vinst
36,901
103,927
16
37
24,466
49,864
58
.36
5,346 70
2,2 7 61 85
Summa R:dr j 140,828
53
74,330] 94
7,623
55
Skuld vid årets slut:
till Banken för förlag
„ d:o för olefvererad innehåll-  ning af fonden .
Innestående vinstmedel
„ medel för afslagne om-  sättningar
Värdet af låne-kontorets hus .
Inventarier J
2,730,000
20,000
31,397
1,370,000
150,000
94
—
102
15,480
4,962
82,500
4,341
42]
19
435
08
Summa R:dr | 2,868,239] 36| 1,890,544] 19j 150,43ö|o8
53
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
Behållning på räkning i Depositions
Afdelningen
Utestående lån
Förskjutna lagsöknings-kostnader .
„ sedelvexlings-kostnader
„ omkostnader vid postre
miss-rörelsen
.
Värdet af låne-kontorets hus .
Inventarier
I Götheborg.
Summa R:dr
Balans inom kolumn:
Osäkra lån
På lagsökning beroende, men bland
säkra lån upptagna fordringar .
27,926
26,822
2,724,020
2,414
213
82,500
4,341
2,868,239
47,435
42
I Malmö.
446
1,367,655
2,000
6(1
40
15,480
4,9 6 2| 19
36| 1,390,544| 19
47
61,9461 41
11,994! 66
| i
1 5,485) 40|
I Wisby.
310
149,690
435
150,435
4,780
570
08
08
03
Fördelning på distrikter, näringar och yrken af de år 1859 utgifna
lån med omsåttningsrätt.
Distrikter:
Götheborgs stad ....
Götheborgs och Bohus Län
Skaraborgs Län ....
Elfsborgs d:o ....
Hallands d:o ....
Transport
I Götheborg.
I Malmö.
I Wisby.
Antal.
106
1,210
463
587
532
R:dr.
92,090
517,710
289,050
301,850!
260,6001
Antal. 1 R'.dr.
1
2,898 1,461,300
Antal.
R:dr.
t
54
Mandels- och
NäringsDiskontfonduns
fördelning.
I Götheborg.
I Malmö.
I Wisby.
Antal.
R:dr.
Antal.
R:dr.
Antal.
R:dr.
-
Transport
Malmö Stad
Malmöhus Län ....
Christianstads dlo ....
Blekinge d:o ....
Gottlands d:o ....
2,898
1,461,300
75
426
38
88
87,150
546,010
46,390
98,340
128
83,080
Summa
2,898
1.461.300
62 7
7 7 7,890
128
83,080
Näringar och yrken:
Jordbrukare utom bonde-
ståndet
138
1 66,850
2 5
78,500
7
5,600
Jordbrukare inom d:o .
2,323
949,1 80
458
497,790
62
37,280
Bergsbruksidkare . . .
Fabriksidkare ....
Handlande
2
28
63
5,500
30,650
67,050
12
23
29,100
62,300
3
3,000
Andra borgare ....
80
44,150
54
43,700
25
13,550
Embets- och tjenstemän, ec-  clesiastike, civile och mi-
litäre
221
1 77,720
48
63,350
28
21,900
Diverse personer ....
43
20,200
7
3,150
3
1,750
Summa
2,8 9 8
1,46 1,300
627
777,890
128
83,080
eller
Landtmanna-näringar
2,463
1,121,530
483
5 7 6,290
69
42,880
Stadsmanna-näringar .
171
141,850
89
1 35,100
28
1 6,550
Tjenstemän
221
1 7 7,720
48
6 3,3 50
28
21,900
Diverse personer ....
43
20,200
7
3,150
3
1,750
Summa
2,898
1,461,300
627
777,890
128
83,080
§ 54.
I den genom 151 § af reglementet bestämda fördelning på
de serskildta Diskont-Verken af Handels- och Närings-Diskontfonden
är förändring ej vidtagen, hvadan deraf tillhandahållas:
55
Banko-Diskont-Verket R:dr 6,700,000, —
Låne-kontoret i Götheborg  „ 3,250,000, —
eko i Malmö  „ 1,150,000, -
d:o i Wisby  „ 225,000, -
Den förstärkning af fonden, sorn, enligt §§57 och 65 i 1859
års Revisions-berättelse, blifvit från Bankens Reserv-fond hänvisad
till Banko-Diskont-Verket med 500,000 R:dr, är till Reserv-fonden
återlenmad; hvaremot Låne-kontoren i Götheborg och Malmö
ännu bibehålla de summor, tillhörande Reserv-fonden, hvilka bemälda
Låne-kontor, jemlikt åberopade Revisions-berättelse, då redan
innehade, eller Götheborgs Låne-kontor 650,000 R:dr och
Malmö Låne-kontor 290,000 R:dr. Och har Låne-kontoret i Wisby,
efter verkstäld inbetalning af 60,000 R:dr i afräkning å den
Låne-kontoret meddelade förstärkning af 80,000 R:dr, sedermera
återbekommit samma belopp, så att detta Låne-kontor för närvarande
innehar en tillökning i fonden af 80,000 R:dr.
Härförutan äro af de å upp- och afskrifnings-räkning vid
Banko-Diskont-Verket ingångna medel till utlåning vid Låne-kontoret
i Götheborg öfverflyttade 300,000 R:dr.
§ 55.
Under den tid hvarför redovisning nu meddelas, har anvis- Asngnering å
ning å Bankens Reserv-fond icke kommit i fråga, i det ändamål,
som angifves i 152 § af Reglementet, eller till förstärkning af verken.
kassan hos vederbörande Diskont-Verk vid uttag å upp- och afskrifnings-räkningen.
Tvärtom, och ehuru vid dessa verk kassakreditiv
blifvit beviljade å en betydligare del af låne-fonden, hafva
tillgångarne i allmänhet, beträffande handels- och närings-diskonternas
rörelse, visat sig vara tillräckliga för tillfredställande af
låne-ansökningen; och hvad serskildt angår Banko-Diskont-Verket,
böra Revisorerne meddela, att kassan derstädes under närmaste
tiden ständigt varit i stigande, hvilket ock föranledt Fullmägtige
att taga i öfvervägande, huruvida icke räntan för diskontering och
utlåning från handels- och närings-diskont-fonden, nu bestämd till
6 procent, borde nedsättas till 5 procent, en nedsättning, som
Fullmägtige likväl, under dåvarande förhållanden, ansett ej böra
äga rum.
56
Innehållning a
Allmänna Disk
ont-Fonden.
§ 56.
Till följd af stadgandet i 2:dra momentet af Reglementets
153 §, liro af Allmänna Diskont-Fonden, under år 1859, innehållna
300,000 R:dr. Den för innevarande år föreskrifna innehållning till
enahanda belopp har af Fullmäktige blifvit å de serskildta DiskontVerken
sålunda fördelad, att inbetalningen skall utgöra:
från Banko-Diskont-Verket i Stockholm  100,000, —
„ Låne-kontoret i Götheborg  135,000, —
„ dito i Malmö  65,000, —
S:gr R:dr 300,000, -
Af dessa medel äro influtna och till Bankens Reserv-fond
öfverförda:
från Banko-Diskont-Verket R:dr 60,000, —
„ Låne-Kontoret i Götheborg  „ 85,000, —
„ d:o i Malmö  „ 44,000, -
eller tillsammans R:dr 189,000, —
och utgjorde, den 8 nästlidne September, ifrågavarande fond,
vid Banko-Diskont-Verket R:dr 6,190,000, —
„ Låne-Kontoret i Götheborg  „ 2,645,000, —
„ d:o i Malmö  „ 1,326,000, —
Banko-Diskont-Verket i Stockholm borde visserligen, eldigt
Reglementet, innehafva en större andel af fonden, än som, efter
slutligt verkställande af den förordnade innehållningen, kommer
att å nämnda verk belöpa, men med afseende å den Fullmägtige
förbehållna rätt, att, efter sig företeende omständigheter, kunna
besluta annan fördelning Diskont-Verken imellan af fondens tillgångar,
än den i allmänhet antagna, hafva Fullmägtige, i betraktande
af summan af hvilande, bifallna, lån vid hvartdera Verket, ansett
sig ej böra ytterligare minska Låne-Kontorens i Götheborg och
Malmö andelar af fonden.
Beloppet af bifallna, men, i saknad af tillgängliga medel,
hvilande lån uppgick å berörde dag, den 8 September,
vid Banko-Diskont-Verket till R:dr 247,540, —
„ Låne-Kontoret i Götheborg  „ 653,790, —
„ d:o i Malmö  „ 251,540, —
57
utmärkande dessa siffror en väntningstid:
vid Banko-Diskont-Verket af omkring 5 veckor,
„ Götheborgs Låne-Kontor . 25 a 30 d:o
„ Malmö d;0 , . 20 d:o.
Den för Låne-Kontoret i Wisby afsatta andel af fonden, R:dr
150,000, får ej förminskas.
§ 57.
Den uti 67 § af Reglementet Sparbankerna i riket förunnade
kreditiv-rätt bar under nästlidet år begagnats af Sparbankerna
i Stockholm, Westervik, Södertelge, Hudiksvall, Götheborg, Wenersborg,
Skara, Amål, Malmö, Christianstad, Ystad, äfvensom af Sällskapet
D. B. W:s Sparbank i Wisby.
§ 58.
I hvad mån upp- och afskrifnings- samt deposit-rörelserne
vid de särskildte Diskont-Verken under år 1859, varit anlitade, inhemtas
af följande:
A. Upp- och Afshrifnings-räkningen.
i Stockholm.
i Götheborg.
i Malmö.
i Wisby.
Innestående vid årets början
4,061,100
53,300
199,800
11,500
Insatte
29,130,500
735,200
2,366,200
282,800
Summa R:dr
33,191,600
788,500
2,566,000
294,300
Lyftade
30,356,000
749,600
2,060,100
278,400
Innestående vid årets slut .
2,835,600
38,900
505,900
15,900
Kassa-kreditiv
till Sparbanker.
Tipp- och afskrifningssamt
Kepositrörelsen,
-
Revisorernes Berätt. äng. Bankoverket.
8
58
B. Deposit-räkningen, innefattande jemväl de af Sparbanker
insatta medel.
Innestående vid årets början
Insatte
Summa R:dr
Infriade deposit-bevis ....
Innestående vid årets slut
i Stockholm.
i Götheborg.
44,600
1,088,100
1,132,700
311,200
821,500
i Malmö. | i Wisby.
127,700
1 27,700
3,000
124,700
19,700
19,700
6,000
13,700
1,200
1,200
1,200
För de nästlidet år å upp- oell afskrifning^- samt depositräkningarne
insatte medel har beloppet af utbetald ränta utgjort:
Stockholm
Götheborg
Malmö
Wisby
å Upp- och Af-  skrifnings-räk-  ningen.
å Deposit-räk-  ningen.
105,140
21
15,876
918
89
53
32
67
5,832
86
76
49
45
36
tillsammans R:dr
121,457
41
5,995
30
På upp- och afskrifning^- samt depositräkningarne voro i
medlet af nästlidne September månad innestående:
59
å upp- och af-  skrifuingsräk-  ningen.
å deposit-räk-  ningen.
Summa.
Deraf i lånerö-  relse använde.
Stockholm .
3,438,200
1,299,400
4,737,600
1,671,719
u
Götheborg*) . .
362,000
133,000
495,000
673,977
9u
Malmö .
933,300
62,200
995,500
640,614
92
Wisby . . . .
21,700
2,000
21,900
—
§ 59.
För åstadkommande af någon förminskning af det vid BankoDiskont-Verket
i kassa varande belopp, förordnade Fullmägtige,
den 19 nästlidne Juli, dels att, från oell med den 1 derpåföljde
Augusti och tills vidare, räntan för de å deposit-räkning vid
samtlige Diskont-Verken ingående medel skulle utgöra, för insättning
ä tre månaders uppsägning 34 procent oell för insättning å ö
månaders uppsägning 44 procent, efter år räknadt, dels att alla depositions-bevis,
löpande med högre ränta, än den nu bestämda,
genast borde till betalning uppsägas oell dels att å medel på uppoch
afskrifnings-räkning vid Banko-Diskont-verket skulle från och
med sistnämnda dag och tills vidare godtgöras allenast två procent
ränta.
Som vid Låne-Kontoren, hvarest, med undantag af LåneKontoret
i Malmö, ett jemnförelsevis ganska ringa belopp funnes
å upp- och afskrifnings-räkning innestående, ansågo Fullmägtige
sig då ej böra besluta angående nedsättning af räntan å omförmälda
räkning, enär de emottagne medlen med fördel kunde i
utlånings-rörelsen derstädes användas. Nedsättning af räntan å
deposit-räkning vid samtliga Diskont-Verken var deremot påkallad
af nödvändigheten att förekomma det missbruk, som eljest sannolikt
kommit att äga rum, genom insättning vid Låne-Kontoren af
I do af Götheborgs Låne-kontor i låno-rörelsen använde medel äro Inberäknade
de från upp- och afskrifnings-räkningen i Stockholm förskjutna 300,000 R:dr
Riksmynt.
Manta a depont-
och uppoch
afskrifning
s-räkningarne.
60
Om rättighet
för Riksgäldskontoret
att a
deposit-r åkning
i Ranken
insätta ägande
kassa-behallningar.
medel, som vid Banko-Diskont-Verket endast mot lägre ränta
emottagits.
§ 60.
Redan under vanliga förhållanden har Rikets Ständers Riksgälds-kontor
stora kassa-behållningar, hvilka, intilldess desamma
erfordras för sina behöriga ändamål, af Riksgälds-kontoret förräntas.
Dessa behållningar hafva under sednare tider betydligen
stigit, till följd af de indragningar, Riksgälds-kontoret verkställt
af det utaf Staten, i och för jern vägs-anläggningar, å utrikes ort
upptagna lån, och Riksgälds-kontoret har således kommit i tillfälle
att än vidare utsträcka denna sin låne-rörelse. Revisorerne
vilja visserligen icke bestrida, att fruktbargörandet af Riksgäldskonrorets
i kassa varande kapital utgör för Staten en fördel på
samma gång, som derigenom för allmänna rörelsen beredes lättnad;
men Revisorerne betvifla, att det sätt, hvilket nu af Riksgälds-kontoret
begagnas för nämnda fruktbargörande, är det lämpligaste,
i betraktande deraf, att Riksgälds-kontoret är ett Rikets
Ständers Verk och, såsom sådant, bör handla i full öfverensstämmelse
med det Rikets Ständers Verk, eller Banken, som har det
vigtiga åliggandet att upprätthålla myntvärdet i landet. Det är
nemligen naturligt, att då det sednare Verket, för uppfyllandet af
omförmälda dess förnämsta bestämmelse, ovilkorligen måste minska
siri sedel-ansvarighet genom indragning efter hand af den lånerörelse,
som Banken genom Diskont-Verken bedrifver, när metalliska
kassan nedgår till sitt minimum, det andra af Rikets Ständers
Verk deremot, bibehållet vid rättigheten och skyldigheten att
utlåna sina kassa-behållningar, endast skall afse att bereda sig
vinst, obekymradt för Bankens bemödande att minska den sedelansvarigliet,
som trycker på metalliska kassan, och således, genom
sin utlåning, sätta sedlar i omlopp, hvilka motverka det ändamål,
hvartill Banken nödgas att sträfva, eller minskad påkänning å den
metalliska valutan. Dylika exempel hafva under framfarna tider icke
saknats, och det torde ensamt få tillskrifvas mellankomna lyckliga
omständigheter att skada för realisationen deraf icke följt. Vid
sådant förhållande, hafva Revisorerne ansett sig böra å detta ämne
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet och derjemte föreslå sådana
61
förändringar, som, enligt Revisorernes förmenande, skola leda till
bägge Verkens gemensamma fördel.
Det slags låne-rörelse, Riksgälds-kontoret, såsom ofvan är oniförmäldt,
numera i betydlig utsträckning bedrifver, måste för
Riksgälds-kontorets bestämmelse vara mera främmande och kan ej
heller för allmänna rörelsen medföra den nytta, som borde kunna
påräknas om samma låne-rörelse utöfvades af ett penninge-utlånande
Verk. Den förra af dessa förutsättningar grunda Revisorerne
på det kända förhållandet, att Riksgälds-kontoret, för att
vara beredt på förestående utbetalningar, måste antingen i förtid
indrifva utlånade medel och genom dylik åtgärd för sig sjelf föranleda
ränte-förlust, eller ock, till förekommande deraf, eller möjligen
äfven af andra orsaker, anlita det kreditiv, Riksgälds-kontoret
i Banken äger och hvilket är afsedt, ingalunda för att kunna
hålla utlånade medel en längre tid fruktbara utan, såsom orden
lyda: »för bestridande af Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar.
» För den sednare förutsättningen åter hemta Revisorerne
stöd deraf, att Riksgälds-kontoret ofta måste återfordra utgifna
lån å tider, då allmänna rörelsen bäst kunde vara deraf i behof,
hvarigenom för denna rörelse störande fluktuationer i penningemarknaden
uppstå. Dessa oegentligheter kunde undvikas, derest
Riksgälds-kontoret ägde icke allenast att å deposit-räkning hos
Banko-Diskont-Verket mot den ränta, som för tillfället vore bestämd,
tid efter annan, insätta sina kassa-behållningar, utan äfven
att, om behof deraf gjordes, hos Banko-Diskont-Verket upptaga
lån mot gällande utlånings-ränta. Riksgälds-kontoret skulle sålunda,
utan bedrifvande af särskild utlånings-rörelse, erhålla ränta
på inneliggande behållningar, någon gång på det hela för Riksgälds-kontoret
mera inbringande än exempelvis nu är händelsen,
då Riksgälds-kontoret icke ens till en Bankens understigande ränta
kan utlåna allt, hvad kontoret har i kassa; och Banken skulle
tillskyndas en vinst, hvilken dock blefve negativ, enär Rikets
Ständer, som vid hvarje Riksdag hafva att förordna angående
dispositionen af Bankens behållna vinst, kunna hänvisa den del
deraf, hvilken icke erfordras för Bankens konsoliderande, till Riksgälds-kontoret,
sorn på sådant sätt kan komma i tillfälle att hos
Banken sjelf förränta Bankens egna vinster. Men den positiva
62
oell mest framstående fördelen af den ifrågasatta förändringen
skulle för Banken uppkomma derigenom, att Banken kunde bättre,
än nu är fallet, reglera sedel-utgifningen oell bibehålla Bankens
sedlar vid deras rätta värde. För allmänna rörelsen bör förändringen
vara särdeles välkommen, då genom densamma rörelse-kapitalet
vinner mera stadga, helst indragning eller förminskning af
Bankens låne-rörelse, när sådan ifrågakonnner, kan ske småningom.
Låne-tillgångarne i Diskont-Verken skulle dessutom förökas och
medlen erhålla jemnare spridning bland allmänheten, än som är
möjlig under närvarande förhållanden, då Statens bägge verk,
oberoende af hvarandra, besörja utlånings-rörelse.
Revisorerne föreslå, med anledning häraf, att Riksgäl ds-kontoret
må befrias från åliggandet att till allmänheten utlåna ägande
kassa-behållningar, hvilka i stället, för beredande af vinst åt
Riksgälds-kontoret, insättas å deposit-räkning i Banko-DiskontVerket.
Men antagandet af detta förslag förutsätter oundvikligen förändringar
i deo angående Diskonternas utlånings-rörelse nu gällande
föreskrifter. Ät icke allenast Banko-Fullmägtige, utan äfven Diskont-Verkens
Styrelser måste lemnäs friare händer såväl i allmänhet,
som t. ex. vid bestämmandet af räntan vid diskontering
och utlåning från handels- och närings-diskont-fonden; beträffande
de obligationer och andra säkerheter, som få belånas; angående
högsta tillåtna skuldsättnings-beloppet, i fråga om maximum för
kreditiv; rörande tiden och sättet för lånens utgifning samt i afseende
å de lån-berättigade, så att hvarken enskilda banker eller
aktie-bolag eller korporationer må vara från lånerätt uteslutna.
Revisorerne anse väl icke lämpligt, att i berörde hänseende framställa
något förslag, enär Rikets Högloft Ständer, genom sina vederbörliga
Utskott, bäst äro i tillfälle att inhemta de upplysningar
och utredningar, hvilka erfordras, derest sjelfva hufvudsaken eller
låne-rörelsens hänvisning från Riksgälds-kontoret till Banken, af
Rikets Högloft Ständer gillas; men, på det att denna framställning
ej må erhålla motståndare bland personer, som befara att, genom
lemnad rättighet åt enskilde bolag och korporationer att erhålla lån
hos Diskont-Verken, låne-tillgångarne må minskas för den enskilde,
kunde i samband med öfriga förändringar i föreskrifterna
63
angående låne-rörelsen, det stadgande införas, att lån ej få utgifvas
till enskilda banker, aktie-bolag oell korporationer å högre
sammanräknadt belopp, än som motsvarar hvad Riksgälds-kontoret
hos Diskont-Verket har å deposit-räkning innestående.
§ 61.
Sedan, under tiden från sednaste Revisions-berättelses afgifvande,
åtskiliige af då redan oktrojerade Filial-Banker undfått förhöjning
i förut ägande försträckning och nya Filial-Banker blifvit
bildade och trädt i verksamhet, så innehade, den 15 nästlidne
September, nedanupptagne Filial-Banker försträckningar å följande
belopp, nemligen:
Filial-Banken
Blekinge
Lån .
Kreditiv .
Borås
Lån .
Kreditiv .
Calmar
Lån .
Kreditiv .
Carlshamn
Lån .
Kreditiv .
Christianstad
Lån
Kreditiv .
Gefle
Lån
Kreditiv .
Helsingborg
Lån . .
Kreditiv .
R:dr 420,000:
„ 210,000:
n
n
n
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
250,000: -  125,000: -
435,000: -  217,500: -
260,000: -  130,000: -
500,000: -  250,000: -
600,000: -  150,000: -
250,000: -  125,000: -
630,000:
375,000:
652,500:
390,000:
750,000:
750,000: -
375,000:
Transport 3,922,500: —
För sträckningar
till FilialBanker.
'
64
Filial-Banken
11
11
11
ii
ii
ii
ii
ii
ii
Transport 3,922,500: —
Hernösand
Lån . . .
R:dr
230,000: -
Kreditiv . ,
11
115,000: -
345,000: -
Hudiksvall
Lån . . .
ii
200,000: -
Kreditiv . .
ii
100,000: -
300,000: -
i Lund
Lån . .
11
500,000: -
Kreditiv . .
V
250,000: -
750,000: -
i Nyköpins;
Lån . .
11
250,000: -
Kreditiv . .
11
125,000: -
375,000: -
i Skaraborgs Län
Lån . . .
11
450,000: -
Kreditiv . .
’1
225,000: -
675,000: -
i Sundsvall
Lån . . .
11
500,100: -
Kreditiv . •
11
249,900: -
750,000: -
i Uddevalla
Lån . . .
11
280,000: -
Kreditiv . .
11
140,000: -
420,000: -
i Wisby
Lån . . .
11
00,000: -
Kreditiv . .
11
30,000: -
90,000: -
i Westerbottens Län
Lan • 51
375,000: -
Kreditiv . .
11
187,500: -
562,500: -
i Örebro
Lån . . •
11
260,000: -
Kreditiv . •
11
130,000: -
390,000: -
i Östersund
Lån .
11
200,000: -
Kreditiv . .
11
100,000: -
300,000: -
fe:gr R:dr 8,880,000: -
65
Transport 8,880,000, —
Af det till för sträckningar åt Filial-Banker, på
det hela, anvisade anslag, B:dr 9,000,000, voro sålunda
reserverade R:dr 120,000, —
Sigr R:dr 9,000,000, -
Berörde 120,000 R:dr torde komma att till redan varande
Filial-Banker af Fullmägtige utdelas, sedan de vid revisionen af
Filial-Bankens i Wisby räkenskaper och förvaltning gjorda anmärkningar
blifvit af Fullmägtige pröfvade.
§ 62.
1 granskningen af de serskilda Filial-Bankernas räkenskaper
och förvaltning, derom berättelser i föreskrifven ordning afgifvits,
hafva Fullmägtige genom ombud deltagit.
§ 63.
Vid verkställd revision af Filial-Bankens i Christianstad räkenskaper
och förvaltning, under nästlidet år, är vordet anmärkt,
att, ehuru 19 § i det för Filial-Banken gällande Reglemente innehåller,
att lån mot borgen icke må utlemnas till sammanlagdt
högre belopp än en femtedel af teckningssumman och derutöfver
till ett mot summan af insättningar på upp- och afskrifningsräkning,
under en längre tid, svarande belopp, vid hvilket förhållande
och då en femtedel af Filial-Bankens tecknings-summa
utgjorde 200,000 R:dr och insättningarne på upp- och afskrifningsräkningen
under året i medeltal 159,000 R:dr eller tillsammans
359,000 R:dr, utlåning mot borgen icke bordt öfverstiga sistnämnda
summa, samma utlåning likväl vid bokslutet den 31 December
1859 utgjort 600,000 R:dr, efter att tidtals under året hafva uppgått
till mera än 700,000 R:dr.
Sedan Filial-Bankens Direktion, i häröfver infordrad förklaring,
icke kunnat bestrida rigtigheten af hvad sålunda anmärkt blifvit,
eller att utlåning mot borgen under sistlidet år egt rum till högre
belopp än vederbordt, ehuru Direktionen, på anförda skäl, ansett
sig ega rättighet att, utan afvikelse från Reglementets föreskrifter,
mot borgen utlåna ett belopp af 510,259 R:dr 35 öre R:mt,
Revuorernex Borätt. ang. Banlcoverket. 9
Revision af
Filial-Banle
er ne .
Filial-Banken
i Christianstad.
66
Filial-Banken
i Helsingborg.
Filial-Banken
i Örebro.
men Direktionen, sedan anmärkning blifvit gjord mot dess ifrågavarande
förfallande, förmält sig skola bereda rättelse i berörde
afseende och tillse att utlåning mot borgen till liögre belopp, än
Reglementet medgåfve, för framtiden icke komme att ega rum;
så hafva Fullmägtige, vid sådant förhållande, för denna gång,
låtit den gjorda anmärkningen förfalla.
§ 64.
Vid verkställd granskning af Filial-Bankens i Helsingborg
räkenskaper och förvaltning för tiden från Filial-Bankens öppnande
den 1 Oktober 1858 till 1859 års slut, bar det förhållande, bland
annat, blifvit anmärkt, att af det antal, 500 aktier, som enligt
föreskriften i 3 § af Reglementet för Filial-Banken, borde
vara tecknade, innan Banken öppnades till verksamhet, endast
468 stycken blifvit tecknade af enskilde personer, hvaremot delegarne
gemensamt öfvertagit återstående 32 aktier samt, efter inbetalning
af derför belöpande kontanta tillskott, beredt säkerhetshandlingar
för återstoden, 75 procent af tecknings-beloppet, medelst
Hypotheks-Förenings-obligationer, åtföljda af förbindelse, utfärdad
af Direktionen för Filial-Banken.
Sedan Fullmägtige, hvilka ansett en på dylik väg beredd
säkerhet vara mindre betryggande, enär Filial-Bankens grundfond
derigenom i sjelfva verket vore belastad med skuld, som egde lika
rätt med alla andra bolagets förbindelser, de der icke egde förmånsrätt,
förständigat Direktionen att, inom utgången af nästlidne
Augusti månad, hafva för ifrågavarande 32 aktier ställt fullt nöjaktig
säkerhet; så har, enligt hvad Revisorerne inhemtat, Direktionen
öfver Filial-Banken, genom protokolls-utdrag af den 18 i
sistnämnda månad med derå tecknadt bevis af Bankens Ombud
vid Filial-Banken, styrkt, att rättelse i ofvanberörde hänseende blifvit
vidtagen, derigenom att ifrågavarande 32 aktier blifvit på
enskild man mot säkerhet öfverlåtna.
§ 65.
Af den till Fullmägtige insända berättelse öfver verkställd
granskning af Filial-Bankens i Örebro räkenskaper och förvaltning
för år 1859 inhemtas, bland annat, att mot stadgandet i punkten
67
51 morn. 1, a) af Kongl, kungörelsen angående Filial-Bankens
styrelse och förvaltning den 4 Maj 1858, inteckningarne för aktierna
N:ris 28, 47, 55, 56, 63, 72 och 97 öfverstigit 1850 års
taxerings-värde med en sammanlagd summa af 4,565 R:dr 12 öre
Emit, såsom fyllnad i hvilka belopp dock, enligt hvad Direktionen
öfver Filial-Banken meddelat, vederbörande delegare kontant aflemnat
för N:o 55 Sex hundra E:dr och för N:o 63 Ett Tusen
Sexhundrafemtio R:dr: och som nu anmärkta förhållande af Direktionen
blifvit lemnadt obestridt, hafva Fullmägtige, utan afseende
dels å Direktionens till förklaring af berörda förfarande lemnade
uppgift, att verkliga värdet af landtegendom i Nerike mångdubbelt
öfverstege taxeringsvärdet och att berörde inteckningar således,
ehuru ölverstigande 1850 års taxeringsvärde, innefattade full
säkerhet, och dels å det förhållande, att Banken hvarken nu vore
eller framdeles torde blifva i tillfälle att till ifrågavarande FilialBank
anvisa försträckning till belopp, motsvarande den säkerhet,
hvaremot anmärkning ej förekommit, ansett sig icke kunna eftergifva
tydliga föreskriften i ofvanberörde Kongl. Kungörelse, hvadan
Direktionen blifvit förständigad att uti anmärkta hänseendet ofördröjligen
bereda rättelse.
§ 66.
Enligt 70 § af 1859 års tryckta Eevisions-berättelse hade,
till och med den 10 September samma år, till Bankens Reserv-fond
ingått åtskilliga summor, till sammanräknadt belonp
af R:dr 8,369,911, k
från nämnda tid äro influtna:
af behållna vinstmedel och afbetalningar å obligationer
1,801,894, 46.
„ fonden till skiftes- och odlingslån
18,945, 56.
„ fonden till belåning af fast egendom
på landet  94,500, —
„ d:o till d:o af d:o i städerna . . 50,000, —
Transport 1,965,340, 2. 8,369,911, 22.
Bankens
Reserv-fond.
68
Transport 1,965,340, 2. 8,369,911, 22.
af kreditivet till manufakturernas och
fabrikernas understöd .... 150,000, —
„ fonden till utlåning med omsätt
ningsrätt
295,000, —
i afbetalning å protesterade vexlar. 3,704, u. 2,414,044, 46.
S-gr 10,783,955, 68.
hvaremot å Reserv-fonden blifvit under samma tid
anvisade:
till försträckning åt Filial-Banker . 1,340,000, —
„ förstärkande af Handels- och Nä
rings-Diskont-fonden
.... 60,000, —
„ ersättning af återstående beloppet
af protesterade vexlar .... 107,212, 27.
Juinina 1,507,212, 27.
hvilket belopp, med tillägg dertill
af förut anvisade  5,247,600, -
afdraget från summan af influtna medel med . 6,754,812, 27
utvisar Reserv-fondens ställning den 8 nästlidne September
4,029,143, 41.
Enligt § 61 här ofvan, återstår väl af anslaget
till Filial-Banker ett belopp af endast 120,000 R:dr,
mensom sednast beviljade försträckningar 69 7,500 R:dr
ännu ej äro af vederbörande Filial-Banker lyftade,
komma dessa  697,500, —
att, i mån som desamma uttagas, minska Reservfonden
till R:dr 3,331,643, 41.
§ 67.
Bankens tili- Enligt tryckta öfversigten af Bankens hela ställning efter
gång t obiiga- ^359 års bokslut, innehade Banken, vid samma års slut, föliande
obligationer å nedanupptagna belopp, nemligen:
Riksgälds-kontorets å R:dr 3,300,000, —
Arméens ackords-aroorterings-fonds k 4 ^ å „ 2,016,600, -
Transport 5,316,600, —
69
Transport 5,316,600, —
Skånska Hypotheks-föreningens å 4\ % . . . . 622,500. —
D:o D:o å 4 X? ställda i ut
ländskt
mynt, 10,900 mark Hamb. Banko, inköpta
för  14,533, 33.
Mälare-provinsernas Hypofheks-förenings ä 4 % å
157.000 R:dr, inköpta för  142,870, —
D:o D:o k 4 stälda i utländskt mynt, 54,500
mark Hamb. Banko, inköpta för  72,666, 67.
Wermlands Hypotheks-förenings h 4 ^ å 134,500
Il:dr, inköpta för  122,395, —
Smålands och Hallands Hypotheks-förenings, dels å
4{ X, å 15,000 R:dr, dels å 4 % å 176,800
R:dr, inköpta för  175,888, —
D:o d:o ä 4 stälda i utländskt mynt,
263,500 mark Hamb. Banko, inköpta för . . 327,618, 33.
Östgötha Hypotheks-förenings å 4 % å 971,300
R:dr, inköpta för  891,839, —
D:o d:o å 4 stälda i utländskt mynt, 495,000
mark Hamb. Banko, inköpta för  620,400, —
S:gr 8,307,310, 33.
Sedan, af förestående obligationer, Skånska Hypotlieks-Föreningens
å 4| % ränta, till belopp af 405,000 R:dr, blifvit utbytta
mot samma Förenings obligationer, bärande 5 % procents ränta, och
i afräkning å nedannämnde obligationer, till följd af utlottning,
influtit:
å Smålands och Hallands Hypotheks-Förenings ä 4 procent, stälda
i utländskt mynt, 3,000 mark Hamb. Banko, efter ett bokföringsvärde
af  3,730, —
„ Östgötha Hypotheks-förenings k 4 proc., 11,300
R:dr, efter ett bokföringsvärde af  10,355, —
„ d:o d:o å 4 proc., stälda i utländskt mynt,
5.000 mark, efter ett bokföringsvärde af . . 6,266, 67.
så utgjorde tillgången i obligationer, den 8 nästlidne September:
af Riksgälds-kontorets  3,300,000, -
Tran sport 3,300,000, —
70
Transport 3,300,000, —
af Arméens ackords-amorterings-fonds k 4 proc. . 2,016,600, —
„ Skånska Hypotheks-föreningens a 44 proc. . . 227,500, —
„ d:o d:o k 5 proc  405,000, —
„ d:o d:o k 4 proc., stälda i
utländskt mynt, 10,900 mark Hamb. Banko, inköpta
för  14,533, 33.
,, Mälare-provinsernas Hypotheks-förenings a 4 proc.
å 157,000 11:dr, inköpta för  142,870, —
„ d:o d:o a 4 proc., stälda i utländskt mynt,
54.500 mark Hamb. Banko, inköpta för . . 72,666, 67.
„ Wermlands Hypotheks-förenings k 4 proc. å
134.500 R:dr, inköpta för  122,395,” —
„ Smålands ocb Hallands Hypotheks-förenings, dels
k 4* proc. å 15,000 R:dr, dels k 4 proc. å 176,800
R:dr, inköpta för  175,888, —
„ d:o d:o k 4 proc., stälda i utländskt mynt,
260.500 mai’k Hamb. Banko, inköpta för . . 323,888, 33.
„ Östgötha Hypotheks-förenings k 4 proc. å 960,000
R:dr, inköpta för  881,484, —
„ d:o d:o k 4 proc., stälda i utländskt mynt,
490,000 mark Hamb. Banko, inköpta för . . 614,133, 33.
S:gr 8,286,958, 66-
Af dessa obligationer äro Smålands och Hallands Hypotheksförenings
med 4J procent ränta å 15,000 R:dr uppsagda till inbetalning
den 8 December innevarande år och beslut af Fullmäg
tige
fattadt angående uppsägning af de Skånska Hypotheks-Föreningens
obligationer, som bära 4.', procent ränta, å de tider, då
dessa kunna uppsägas.
§ 68.
Leverering af Af Bankens vid 1856 års utgång upplupna disponibla vinst
SiZgäids-kon- liafva> jemlikt föreskriften i 177 § af Reglementet, vid slutet af
toret. ål’ 1859 blifvit, i och för Statens allmänna behof, till Riksgäldskontoret
aflemnade 500,000 R:dr Ruut.
71
§ 69.
Revisorerne hafva besett Bankens myntkabinett och funnit
dervarande samlingar väl ordnade,- hvarförutan Revisorerne erfarit,
att af Bankens Garde des Medailles, Riksantiqvarien m. m.
B. R. Hildebrand blifvit utgifven en beskrifning å minnespenningar
öfver Svenska privatpersoner, hvilken, derigenom att densamma
upptager hvarje sådan minnespenning, som finnes i Bankens
samling, utgör en fullständig katalog öfver denna del af Bankens
myntkabinett.
Vid 1858 års slut uppgick metalliska värdet af Bankens myntkabinett
till R:mt R:dr 21,400, 46.
Genom sedermera verkställda uppköp af mynt och
medaljer har nämnde värde ökats med  670, 5.
så att detsamma vid 1859 års slut utgjorde R:mt R:dr 22,070, 51.
Då den till myntkabinett för närvarande upplåtna lokal är
af särdeles inskränkt utrymme, och detta numera, sedan ny plan
för myntsamlingen blifvit fastställd, kommer att ytterligare tagas
i anspråk för de mynt och medaljer, som årligen inköpas, anse
Revisorerne det vara af stort behof, att rymligare lokal för denna
värderika samling varder, om möjligt, beredd.
Angående Bankens pappersbruk Tumba.
§ 70.
Efter tagen kännedom af ej mindre Inspekterande Fullmägtigens
och Brukförvaltarens, hvar för sig, särskildt afgifna berättelser
öfver bruksdriften under nästlidet år, än äfven Fullmägtiges
protokoll och brukets räkenskaper, hafva Revisorerne besökt Tumba
och dervid inhemtat upplysning, angående underhållet af dervarande
byggnader och förråder.
§ 71.
Af Brukets räkenskaper för år 1859, till siffran granskade
utan anmärkning, få Revisorerne meddela följande sammandrag:
Myntkabinet
tet.
Revisorernes
besök vid
Tumba.
Sammandrag
af Brukets
räkenskaper.
72
l:o Ingående Balans.
Debet.
Kapital-behållning
. . ,
Skuld för levererade varor
Summa
Kredit.
Tumba Bruk med jordegendom oell åbyggnader .
Värdet af den under nästlidet år uppförda källarebyggnaden
Kassa-behållning
Fordringar hos åtskilliga verk och insättningar för
levereradt papper
Färdiggjordt papper
Rudimaterier och förråder
Inventarier
Papper under arbete från föregående år
Förskott till Direktör Wallman å kostnaden för nedra
verkhuset
Summa
2:0 Kapital-konto.
Debet.
Rikets Ständers Banks Låne-afdelning erhållit utöfver
dess förlag till bruksdriften
Utgående balans
Summa
R:dr.
566,735 48
1,026!—
567,761 48
375,000
698
4,060
1,487
3,439
70,750
50,409
8,600
53,315
567,761
13
48
74,467 65
566,927(73
641,395|3ä
73
Kredit.
Ingående balans
Vinst af bruksrörelsen under året
566,735
74,659
'i 8
87
Summa R:dr
641,395
35
3:o Brukets räkning med Låne-Afdelningen.
Debet.
Värdet af under året till Banken levereradt papper .
Dito af dito till andra levereradt papper, mot
till Banken ingången liqvid
Hyra för ett Bruket tillhörigt magasin, sorn ej af
Bruket användes
152,568
10,656
750
74
88
Summa R:dr
163,975
G2
Kredit.
Förskott under året till bruksdriften och till byggna-  ders underhåll m. m
Af Banken deponerade medel för fullföljande af rätte-  gången mot Direktör Wallman
Låne-afdelningen erhållit utöfver dess förskott . .
78,000
11,508
74,467
62
Summa R:dr
163,975
62
4:o Räkning öfver papperstillverkningen.
Debet.
Värdet af papper, under arbete från nästföregående år
Egentliga kostnader för papperstillverkningen:
Aflönings-utgifter:
8,600
Transport
8,600
-
Revisor emes Berätt. ang. Bankoverket. 10
74
Transport
Ordinarie aflöning och arfvo
den
29,086, 26.
Öfverarbete  2,277, 29.
Falsning och skärning af papper
1,600, 54.
Arbeten med formning, sortering,
skärning af lump m.jn1_J^828!_i2. 36,792, 21.
Rudimaterier:
Lump  18,130, 44.
Lin och blånor . . . • 2,837, 4.
Förbrukadt omslags-, mellanläggs-
och utskottspapper
923, —
Klorkalk, svafvelsyra, alun,
färger m. m. . . . . 4,9 24, 99 . 26,8 1 5, 47.
Andra för bruksdriften använda materialier:
Lamp-
och bomolja . . . 1,265, 34.
Ved och kol 6,191, 39.
Diverse  972, 89. 8,429, 62.
Afskrifning för förnötta inventarier . . 1,090, 37.
Hitförda omkostnader:
Reparationer 8,176, 81.
Nybyggnad af en källare  1,7 3 2, 33.
Utskylder, skrifmaterialier och diverse
allmänna omkostnader  8,458, 21.
Medikamenter och hälsovård  1,361, 66.
Pensioner och fattigvård  647, 12.
Resor och traktamenten  1,700, 62.
Legoarbete  555, 98.
Forlöner  225, 30.
Utfodring åt dragare .... . 4,9 5 8, 35.
Vinst af pappers-tillverkningen .... . ■ • •
Summa R:dr
8,600
73,127
67
27,816
71,327
180,871
38
64
69
75
Kredit.
Värdet af färdiggjordt papper:
För Bankens räkning, enligt specifika-  tion litt. a) 149,306, 74.
„ åtskillige verk och inrättningar, en-  ligt specifikation litt. b) . . . . 10,190, —
„ Brukets eget behof, enligt specifi-  kation litt. c)  412, —
159,908
74
Under året fallet utskotts-papper . . . 289, 51.
Försåld pappersspån  5 03, 44.
792
95
Värdet af papper under arbete till år 1860 . . . .
20,170
-
Summa B:dr
180,871
69
5:o Räkning öfver mjölqvarnen.
Debet.
Omkostnader:
Aflöning  436, 69.
Öfverarbete  236, 94.
Dagsverken, forlöner m. m  86, 96.
760
59
Vinst af qvarnen
1,109
3
Summa R:dr
1,869
62
Kredit.
Influten qvarntull
1,869
62
76
6:o Räkning öfver jordbruket.
Debet.
Omkostnader:
Utsäde  68, 59.
Aflöning 410, 85.
Dagsverken m. m  338, lo.
817
54
Vinst af jordbruket . . .
815
21
Summa R:dr
1,632
75
Kredit.
Årets skörd:
Spannmål  557, 75.
Hö oell kalm . ... .... 1,075, —
1,632
75
7:o Vinst- och förlust-konto.
1
Debet.
]
Prisskilnad å en del förråder  17, 12.
Förlust på sågen  109, 6.
På Brukets bekostnad, till följd af arbetares
sjukdoms förfall eller andra orsaker, be-  sörjda dagsverken  165, 20.
291
38
Vinst å Bruksrörelsen
74,659
87
Summa R:dr
74,951
25
Kredit.
Prisskilnad å en del förråder  126, 76.
Vinst å försåld lump  722, 51.
Hyresmedel för Brukets magasin i Stockholm 750, —
1,599
27
Transport
1,599
27
77
Transport
Vinst af: pappers-tillverkningen .... 71,327, 64.
„ „ mjölqvarnen 1,109, 3.
„ „ jordbruket  815, 21.
„ „ skogen *. 100, 10.
1,599
27
73,351
98
Summa R:dr
74,951
25
8:0 Utgående balans.
Debet.
Tumba Bruk med jordegendom och åbyggnader . .
Inventarier
Kassabehållning
Fordringar hos åtskilliga verk och inrättningar för
lefvereradt papper
Färdiggjordt papper
Rudimaterier och förråder
Papper under arbete till år 1860
Förskott till Direktör Wallman å kostnaden för orn-
byggnad af nedra verkhuset
Af Banken deponerade medel för fullföljande af rätte-  gången mot bemälde Direktör
375,000
57,432
357
7,846
77
41,412
20,170
53,315
11,508
26
82
56
67
29
13
Summa R:dr
567,119
73
Kredit.
Skuld för till Bruket levererad råg
Kapital-behållning
192
566,927
73
Summa R:dr
567,119
|?3
78
Under året tillverhadt Papper.
aj för Bankens räkning.
Sedelpapper:
910.000 st. blanketter för 32 sk. valör
a 10: so 9,555, -
136.000 „ „ „ 6^ R:dr valör
k 27 R:dr 3,685, so.
2,096,000 „ „ „ 1 R:dr R:mt k
7: so 15,720, -
991.000 „ „ „ 5 R:dr R:mt k
10 R:dr 9,910, -
491.000 „ „ „ 10 R:dr R:mt
a 20 R:dr 9,832, -  203,600 „ „ „ 50 R:dr R:mt
k 20 R:dr 4,072, -  76,800 „ „ „ 100 R:dr R:mt
k 30 R:dr 2,304, -  36,400 „ „ „ 500 R:dr R:mt
k 30 R:dr 1,092, -
25,500 „ „ „ 1000 R:dr R:mt
k 30 R:dr 765, -
Skrifkartor: 1,109,000 st. blanketter a 51
R:dr 56,559, —
Biläggningskartor: 2,382,700 st. blanketter
k 11: 20 26,686, 24.
Filial-banks-assignationer: 167,000 st. blank, k 18 R:dr
Qvittenser för Låne-afdelningen: 52,000 st. blank, a 18 „
Insättnings-bevis för Kassa-afdelningen: 138,000 st.
blanketter a 18 R:dr
Skrifpapper N:o 1: 120 Ris k 9 R:dr
d:o N:o 2: 180 Ris a 7 „
Läskpapper: 40 Ris k 9 „
Summa R.-dr 1149,306 74
B: dr.
56,935
83,245
3,006
936
2,484
1,080
1,260
360
50
2 4
79
b) för åtskilliga verk och inrättningar.
Kongl. Kommerse-Ivollegium :
364,000 st. blanketter till fabriks-tillverk-
ningsstänrplar k 7, 50 2,730, —
120,000 st. d:o till d:o ä 3, 75 450, —
10 Ris medianpapper k 25 R:dr .... 250, —
3,430
—
Kongl. General-tull-styrelsen:
224,000 st. blanketter till tullplakat-stämplar k 10, 50.
2,352
-
Kongl. General-poststyrelsen:
87 Ris porto-frimärken k 20 R:dr
1,740
—
Riksgälds-kontoret:
4,000 st. ark kortmanufaktur-stämplar
96
—
Mälare-Provinsernas Hypotheks-förening:
6,900 st. blanketter till Obligationer a 60 R:dr 414, —
6,900 st. d:o till kuponer k 60 R:dr 414. —
828
Nyköpings Läns brandstods-bolag:
3,000 st. blanketter till obligationer k 18 R:dr . . .
54
—
Wermlands Enskilda Bank:
30,000 st. blanketter sedelpapper k 15 R:dr . . . .
450
—
Stockholms Enskilda Bank:
20,000 st. blanketter sedelpapper k 11 R:dr . . . .
220
—
Östgötha Enskilda bank:
116,000 st. blanketter sedelpapper k 7: so . . . .
870
—
Norrköpings Enskilda bank:
5,000 st. blanketter sedelpapper k 30 R:dr . . . .
150
-
Summa R:dr
10,190
-
c) för Brukets eget behof.
56^ Ris mellanläggspapper k 6 R:dr . . . 341, 25.
3 Ris skrifpapper k 9 „ ... 27, —
l£ Ris medianpapper k 25 „ . . . 43, 75.
412
-
80
Vinst af
brukar örrisen.
Värdet af Hilvor
kadi papper.
Förlust på
sågen.
§ 72.
Af förestående räkenskaps-sammandrag inhemtas, att vinsten
å bruksrörelsen för år 1859 utgör R:dr 74,659, 87.
Utöfver det till bruksdriften lemnade förskott har Banken
bekommit R:dr 74,467, 62.
hvilket belopp uti tryckta öfversigten af Bankens
hela ställning för år 1859 är upptaget till „ 72,514, 62.
Skilnaden R:dr 1,953, —
är tillkommen af den rättelse i Låne-afdelningens räkenskaper,
som uti 80 § af sednaste revisisionsberättelse finnes omförmäld.
§ 73.
Värdet af det under år 1859 vid Tumba förfärdigade papper
har uppgått till 159,908 R:dr 74 öre.
Af denna summa är Rikets Ständers Bank påförd ett belopp
af 149,306 R:dr 74 öre, deraf
för sedel-och annat papper för Bankens eget behof R:dr 63,055, 50.
„ charta sigillata-papper  83,245, 24.
„ papper till Filialbanks-assignationer . 3,006, — 86,251, 24.
S:gr R:dr 149,306, 74.
Om härtill lägges värdet af det papper, som blifvit
tillverkadt dels för åtskillige verk och inrättningar 10,190, —
och dels för brukets eget behof .
412, -
så erliålles ofvan upptagna värdesumma af . . R:dr 159,908, 74.
§ 74.
Den förlust, 109 R:dr 6 öre, som den vid bruket inrättade
såg under nästlidet år medfört, har uppkommit deraf, att, i anseende
till bristande vinterföre, något större förråd af sågvirke
icke kunnat framforslas, så att tiden användts till en för sågen
behöflig reparation, som jemväl i sin mån bidragit till omförmälde
förlust.
81
§ 75.
Af föregående Revisions-berättelser, jemte öfriga tillgängliga ••%«««* rehandlingar,
hafva Revisorerne inhemtat, hurusom dåvarande för- P,ZhTdedkhuvaltaren
af Tumba, Professoren J. Bagge, efter af honom väcktset och det med
fråga och med anledning af Fullmägtiges under den 5 September ^wanmaTom
1850 honom gifna förständigande, afgifvit kostnadsförslag, bland verkställighet
annat, hvarom nu icke är fråga, å reparationen af machineriet ZddfkZZdkt.
uti nedra verkhuset vid Tumba samt mjölqvarnens förflyttande
till annat ställe, hvilket kostnadsförslag, upprättadt af en vid
namn C. J. Nilsson, och upptagande i allmänna ordalag de behöfliga
förbättringarne, slutade å 33,000 R:dr Banko; och vidare
att, sedan Banko-Utskottet, vid å Tumba den 20 Juni 1851 företagen
pröfning af nödvändigheten utaf den ifrågaställda reparationen,
funnit skäligt medgifva densamma i enlighet med ofvannämnda
kostnadsförslag, utan att af handlingarne kunnat inhemtas,
huruvida någon sakkunnig person lemnats tillfälle derom taga
kännedom, samt Fullmägtige den 10 Juli samma år uppdragit åt
Professoren Bagge att gå i författning om verkställigheten af
reparationen, kontrakt den 5 Januari 1852 blifvit upprättadt med
Direktören C. Wallman om utförandet af ifrågavarande reparation
mot ofvannämnde summa 33,000 R:dr B:ko, å hvilket kontrakt
finnes antecknadt ett godkännande af då varande Banko-Fullmägtigen,
framlidne Grefve A. G. Gyldenstolpe, med tillägg att
besigtningen af den verkställda reparationen uppdroges åt Professoren
Bagge och det biträde han åt sig utsåg.
Sedan reparationen förmenats vara till fullo af Wallman
verkställd, men vid hållna besigtningar derå, såväl den 19 Maj
som den 7 Juli 1854, oaktadt besigtningsmännen uti berättelsen
derom vidlyftigt uppehålla sig vid förträffligheten af den gjorda
reparationen, machineriet dels icke kunde sättas i gång, dels, efter
att en kort stund hafva gått, af sig sjelf afstannade, hvartill orsaken
ansågs förefinnas uti bristande vattenkraft, så hade BankoUtskottet,
å Fullmägtiges framställning, den 26 Oktober sistomförmälde
år, åt Fullmägtige uppdragit dels att gå i författning om
utrifvande af det oanvändbart befunna machineriet samt vidRcvisorernet
Berätt. ang. Bankovcrknt. 11
82
tagande af de förändringar, som kunde blifva nödvändiga för verkets
ordnande och iståndsättande, dels ock att, till bestridande af
dessa kostnader, å entreprenad-summan innehålla af Wallman
ännu icke lyftade 6,000 R:dr Banko.
Imedlertid och då Wallman icke lät sig åtri öjas med detta beslut,
instämde han Rikets Ständers Bank till Kongl. Svea Hofrätt,
med påstående att utbekomma, bland annat, å den kontraherade
summan återstående 6,000 R:dr B:ko, med ränta från den 26
Oktober 1854, hvarefter Kongl. Hofrätten, uti dom den 4 Augusti
1859, af skäl att, vid verkställd besigtning, den af Wallman åstadkomna
reparationen befunnits enligt kontraktet utförd och Wallman
således måste anses hafva å sin sida fullgjort hvad han sig
åtagit för utbekommande af den betingade återstående betalningen,
samt den omständigheten att verket, färdigt i öfverensstämmelse
med oftanämnde förslag, icke var ändamålsenligt, ej kunde å Wallmans
rätt till betalning inverka, ålagt Rikets Ständers Bank, att
till Wallman erlägga omtvistade beloppet med ränta eller tillsammans
11,508 R:dr Runt, mot hvilken dom Banken, i behörig
ordning, hos Kongl. Majit fullföljt talan.
Revisorerne hafva ej kunnat undgå att finna ofvananförda,
i korthet framställda, förhållanden i flera afseenden anmärkningsvärda,
såsom:
l:o att det ursprungliga kostnadsförslaget synes vara nog
lösligt uppgjordt samt icke underkastadt någon granskning uti
sina detaljer af sakkunnige män;
2:o att, sedan reparationen blifvit beslutad, densamma ej, såsom
vanligt med dylika företag för statens räkning, blifvit å auktion
till den minstbjudande på entreprenad utlyst;
3:o att, sedan Wallman föreslagit eller framställt fråga om
begagnandet af turbin i stället för vattenhjul, sådan förändring
uti den ursprungliga planen fått ske, utan föregången pröfning
och undersökning, huruvida detta vore med den tillgång på vattenkraft,
som för verkets drift förefanns, förenligt eller ens verk ställbart,
genom hvilken undersökning tvifvelsutan en del af den
Banken nu åbragta kostnaden varit besparad;
4:o att uti kontraktet med Wallman icke finnes intagen någon
förbindelse att göra den dyrbara reparationen så beskaffad,
83
att machineriet kunde begagnas, eller något förbehåll att slutliqvid
ej finge ske förrän sig visat nyttan och ändamålsenligheten
af den vidtagna förändringen, genom hvilket förbiseende inträffat,
att Banken, genom Hofrättens ofvannämnde dom, blifvit ålagd att,
utöfver förut utbetalde 40,500 R:dr Ruut, till Wallman gälda ettbelopp
af 11,508 R:dr s. m. för ett arbete, som befunnits så mycket mera
odugligt och ändamålslöst, som Banken nödgades låta utrifva och
borttaga bvad Wallman hufvudsakligen verkställt och till verkets
försättande uti användbart skick derutöfver utgifva 12,815 R:dr
3 öre Runt;
och slutligen
5:o att den meningsskiljaktighet, som, efter hvad af besigtningsinstrumentet
inhemtas, vid afsynandet af den verkställda reparationen,
egt rum mellan dåmera tryckeri-föreståndaren uti Banken,
Professoren Bagge, samt föreståndaren vid Tumba, Magister
Samzelius, så tillvida torde hafva menligt inverkat på bevakandet
af Bankens rätt och bästa vid ifrågavarande tillfälle, som ett lyckligare
samverkande mellan desse begge Bankens tjenstemän, måhända
bidragit till en kraftigare protest mot reparationens förmenta
ändamålsenlighet.
Om ock hvad Revisorerne i afseende på denna sak anfört,
icke kan uti hvad som redan skett, verka någon förändring, anse
Revisorerne sig likväl deraf befogade framställa den åsigt, att
framtida skeende ändringar och förbättringar vid Tumba icke
må utan nödiga försigtighetsmått och noggrannare pröfning vidtagas.
§ 76.
Vidkommande åter Tumba bruks räkenskaper och i första Sältet för berummet
den uti desamma upptagna vinst å bruksrörelsen under
år 1859, belöpande sig till 74,659 R:dr 87 öre Runt, anse Reviso- Tumba bruk*
rerne, vid det förhållande att all jemförelse saknas för bedöm- rnrdsemandet
om de priser, till hvilka pappersbruket debiterar Banken
för lefvereradt sedel- och annat papper, äro med billighet öfverensstämmande
eller.icke fastheldre efter godtfinnande upptagna,
sig urståndsatte att förvärfva någon riktig föreställning om den
stora vinst, som på denna tillverkning, efter förvaltarens förmenande,
84
skulle Banken tillkomma. Fast mer vill det synas Revisorerne
som, med de till en del föråldrade arbetsmethoder, hvilka utan
tvifvel vid Tumba ännu begagnas, med den, i förhållande till
tillverkningens mindre betydliga belopp, stora tjenstemanna- och
arbetspersonal, hvilken åtnjuter större förmåner, än enskilde fabrikanter
kunna åt sina arbetsbiträden medgifva, med de minutiösa
kontroller, hvilka förmenas vara vid Tumba nödvändiga, en så
beskaffad fabrikation uti den konkurrens underkastade enskilde
fabriksidkarens hand skulle lemna föga eller ingen behållning.
Uti denna föreställning hafva Revisorerne blifvit ytterligare
stärkte genom inhemtad kännedom derom att uti brukets böcker
såsom tillgång balanseras, hvarje år med oförminskade belopp,
alla vid bruket befintliga eller erforderliga inventarier af hvad beskaffenhet,
som heldst till ett belopp af 57,432 R:dr 26 öre R:mt,
oansedt det ojemförligt största antalet af dessa dels äro af beskaffenhet
att förslitas så mycket hastigare, som de vid sjelfva tillverkningen
användas, dels äro föråldrade och i händelse af försäljning
endast skulle inbringa ett högst obetydligt belopp. Så
balanseras fortfarande uti böckerna äldre, numera oanvändbara,
formar för tillverkning af bankosedlar, till en vid inköpet derför
utgifven summa af omkring 5,700 R:dr, ehuru en hvar, heldst sedan
man tagit dessa formar i ögonsigte, lätteligen torde finna deras
numera ringa värde. Vidare tillgodoföres bruket, såsom en tillgång
och till ett belopp, öfverstigande 1,800 R:dr, åtskilliga formar
för tillverkning af papper för enskilda Bankers och korporationers
räkning, ehuru, då Bruket uti priset för det med dessa
formar åstadkomna |papperet redan sig tillgodoräknat kostnaden
för formames förfärdigande, desamma, af denna orsak, äfven bort ur räkenskaperna
afföras.
Fastän redan vidlyftigt är ordadt om den af Wallman verkställda
reparationen, kunna Revisorerne likväl ej med tystnad förbigå
en icke minst anmärkningsvärd följd deraf, eller att såväl
det till Wallman utgifna belopp R:dr 40,500: —
och den kostnad, hvilken orsakats genom utrifvandet
af turbinen och insättning af vattenhjul m. m. uppgående
till 12,815, 13.
Transport 53,315, 13.
85
Transport 53,315, 13.
som ock den summa, hvilken Banken genom HofRättens
dom blifvit ålagd till Wallman utgifva . . 11,508, -
eller tillsammans 64,823, 13.
fortfarande balanseras såsom en brukets fordran hos Wallman,
genom hvilket bokföringssätt vinsten, till en tid, synes större än
den i verkligheten skulle förefinnas.
Om likväl den papperstillverkning, som vid Tumba under revisionsåret
åstadkommits, uti förträfflighet, styrka och hållbarhet,
lemnat föga öfrigt att önska, samt man således saknat skäl att
i sådant afseende anställa några betraktelser, skulle tvifvelsutan
hvad Revisorerne här ofvan anfört i väsendtlig mån saknat sin
betydelse och vigt; men med kännedom derom att, endast från
den 1 Juli 1859 till samma tid 1860 af det vid Tumba förfärdigade
papper till nya sedlar, förslitna sådana sedlar inkommit
och blifvit kasserade
å 1 R:dr Runt  853,250 st.
„ 5 „
309,600 st.
samt å öfriga valörer
134,865 st.
eller tillsammans 1,297,715 st.
finna Revisorerne sig icke böra undertrycka hvad uti ofvan omförmäldta
afseenden förekommit anmärkningsvärdt.
§ 77.
På särskilda, af Fullmägtige gjorda, framställningar har Hög- inrättande af
lofl. Banko-Utskottet medgifvit, att, för inrättande vid Tumba 9asverJc och ny
o 7 7 # r enings apparat
af ett gasverk, äfvensom för anbringande af ny renings-apparat för vaskvatten.
för vaskvatten, finge, i enlighet med upprättade kostnadsförslag,
användas en summa af högst 9,669 R:dr 45 öre för det förra och
1,030 R:dr Runt för det sednare föremålet. Sedan, beträffande
gasverket, plats för retorthus, kolskjul och gasklocka blifvit utsedd,
har med anläggning af nämnde gasverk arbetet numera så
fortskridit, att murarne till retorthuset till en del äro uppförda.
Den tillämnade renings-apparaten för vaskvatten är jemväl under
arbete.
§ 78.
inköp för bru Sedan Bruk sförvaltaren, jemte förmälan, att den anstalt, som
trifugj*'urk- redan förut funnits vid Tumba för att befria så kalladt halftyg
maskin, från det vatten, hvarmed det efter valsningen är blandadt, väl
varit tillräcklig för halftyg af mera slitna lumpsorter, från hvilket
vattnet lätt afginge, men icke för halftyg af lin och mindre sliten
linnelump, hos Fullmägtige anhållit, att få för brukets räkning
inköpa en så kallad centrifugal-torkm askin, som, för ernående af
en hastigare och fullständigare uttorkning af halftyget, vid flera
utländska pappersbruk med fördel användes, samt upplyst blifvit,
att en machin af ifrågavarande beskaffenhet kunde erhållas för
300 R:dr Hant; så hafva Fullmägtige, efter vunnen kännedom om
macliinens ändamålsenlighet för bruket och enär hvarken emot
densammas beskaffenhet eller tillverkningskostnad något vore att
erinra, bifallit, att nämnde machin finge för brukets räkning inköpas
för den uppgifna summan af 300 R:dr.
Omförmälde tork-machin hafva Revisorerne funnit lämplig
och fullt motsvara dermed afsedt ändamål.
§ 79.
Ny källare- Utom det att åtskilliga nya machiner och redskaper för pap
biuklu1
arbe- perstillverkningen blifvit anskaffade äfvensom reparationer af äldre
tan m. m. dylika blifvit verkställda, allt genom brukets egne arbetare, hafva
Revisorerne ansett sig böra omförmäla, dels att en med tegelhvalf
försedd källarebyggnad för brukets arbetare är vorden uppförd fölen
kostnad af 1,732 R:dr 33 öre, och dels att södra sidan af det
så kallade klockhuset undergått reparation, som medfört en kostnad
af 353 R:dr i öre.
§ 80.
Försäljning af Det af Chefen för statens jern vägsbyggnad er gjorda erbju
dande
att, i stället för den bestämda ersättningssumman, 1,274
gasinshus m. m. R:dr 6 öre, för af Tumba bruk till jern vägsanläggningen afstådd
jord, lemna bruket antingen beqvämt magasinsrum vid bangården
i Stockholm af ända till 8,000 kubikfots rymd, eller ock, om detta
utrymme ej motsvarade brukets behof, kostnadsfritt, på lämpligt
87
ställe å bangården åt bruket anvisa byggnadsplats till högst 4,000
qvadratfots areal, hafva Fullmägtige ansett vara med brukets fördel
öfverensstämmande och fördenskull hos Högloft. Utskottet tillstyrkt,
att samma erbjudande måtte antagas; hvarjemte och enär,
under förutsättning af bifall härtill, det bruket tillhöriga, i qvarteret
Skinnarviksberget mindre, inom Maria församling här i staden,
vid Stora Skinnarviksgatan belägna magasinshus med tomt,
icke vidare blefve för bruket behöfligt, Fullmägtige hemställt, att
nämnde hus med tomt måtte få försäljas.
§ 81.
Uti den angående Stats-Verket afgifna berättelse hafva Revisorerne,
enär meningen med stadgandet om resekostnads-ersättning
vid förrättningar i allmänna ärenden måste vara, att den resande
skall för sina dermed förknippade kostnader erhålla full godtgörelse,
men icke att derutöfver förskaffa honom en oskälig vinst,
hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning om den förändring i rese-reglementet, att, vid
resor i statens ärenden, den resande, när lägenhet med ångfartyg
eller å jernväg kan begagnas, icke för den del af resan, sorn sålunda
tillryggalägges, eger, utom stadgadt traktamente, åtnjuta
högre ersättning, än den, hvartill den verkliga kostnaden uppgått;
och då de förhållanden, hvilka föranledt denna hemställan, ega
tillämplighet äfven på de resekostnads-ersättningar, hvilka böra
tillkomma Rikets Ständers Revisorer, hafva Revisorerne ansett sig
böra hos Rikets Ständer föreslå, att ett stadgande af ofvanberörde
beskaffenhet jemväl må inflyta i 8 § af den uti Kongl, kungörelsen
af den 17 December 1835 intagna och genom Kongl, kungörelsen
af den 29 Augusti 1851 ändrade Instruktion för Rikets Ständers
Revisorer öfver Banko-Verket, äfvensom att i samma § må stadgas,
att någon resekostnads-ersättning icke må till Revisor utbetalas,
om han, i följd af annat allmänt uppdrag, under den tid
revisionen pågår, vistas å revisionsorten samt för sådant uppdrag
åtnjuter dylik ersättning.
Om ändring i
beräkningen af
ersättning för
resor i allmänna
angelägenheter.
88
Angående
ändring i Revisor
emen instruktion.
§ 82.
Enligt 7 § sednare punkten af den för Rikets Ständers Revisorer
öfver Banko-Verket gällande Instruktion af den 17 December
1835, skola af Revisorernes berättelse 2:ne exemplar utskrifvas
oell af Revisorerne undertecknas, det ena för att under försegling
genast till Riddarhus-archivet aflemnas oell det andra för att, enligt
Revisorernes föranstaltande, befordras till trycket och, så fort
sig göra låter, till allmänhetens kännedom med officiella tidningarne
utdelas; hvaremot i den för Rikets Ständers Revisorer vid
granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning utfärdade
instruktion af den 10 Februari detta år genom 5 § stadgas,
att berättelsen, sedan densamma blifvit af Revisorerne underskrifven,
skall tillställas Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, hvilka
ofördröjligen låta till trycket befordra och sedermera med allmänna
tidningarne utdela densamma jemte de upplysningar, som
af deri anmärkta förhållanden möjligtvis kunna påkallas; hvarefter
berättelsen, med tillhörande bilagor, skall af Fullmägtige till
Rikets Ständer öfverlemnas, äfvensom tryckta exemplar deraf Rikets
Ständers nästsammanträdande Revisorer tilldelas.
Enär således af berättelsen angående granskningen af Riksgälds-kontorets
förvaltning serskildt exemplar ej utskrifves, för att
till Riddarhus-archivet aflemnas, synes sådant berättelse-exemplar,
hvad revisionen af Banko-Verket angår, destoheldre kunna undvaras,
som Fullmägtige i Banken, likasom fallet är med Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret, kunde få sig ålagdt att till Rikets Högloft.
Ständer öfverlemna det af Revisorerne undertecknade exemplar af
berättelsen, hvilket Revisorerne skola tillställa Fullmägtige; och
Revisorerne anse sig fördenskull böra hemställa, att Instruktionen för
Revisorerne öfver Banko-Verket måtte i ofvanupptagna del undfå
enahanda lydelse, som Instruktionen för Revisorerne öfver Riksgälds-kontoret,
hvars 5 § äfven i öfriga delar är fullständigare,
än den samma § i förstnämnde Instruktion motsvarande 7:de §.
Den fördel skulle af förändringen kunna härflyta, att Revisorerne
komme i tillfälle att minska antalet af det för revisionen af
89
Banko-Verket erforderliga kansli-biträde oell således bereda nedsättning
i revisions-kostnaderna.
Imedlertid oell till åtlydnad af stadgandet i ofvanomförmäldta Angående rc7
§ af Instruktionen för Revisorerne öfver Banko-Verket, äro af uZZ^béfTdenna
berättelse två exemplar utskrifna, af Revisorerne underteck- drande tui
nade och öfverlemnade, det ena under försegling till Riddarhus- iryckcU
arcliivet och det andra till Banko-Fullmägtige, för att till trycket
befordras och, så fort sig göra låter, till allmänhetens kännedom
med officiella tidningarne utdelas.
§ 83.
För ziffer -uppgifternas öfverensstämmelse med räkenskaperne -Ansvarighet
och med de till Revisorerne aflemnade räkenskaps-sammandrag är uppgiffcrna.
Banko-Sekreteraren ansvarig.
§ 84.
De reservationer, som icke åtfölja denna berättelse, förvaras Reservationer.
vid de hos Revisorerne hållna protokoll.
Som, under den verkställda granskningen af Banko-Verkets Charge.
styrelse och förvaltning, Revisorerne med tillfredställelse erfarit,
att Banko-Fullmägtige, vid utöfningen af det åt dem anförtrodda
vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, städse sökt att iakttaga hvad
som kunnat leda till Banko-Verkets säkerhet och förkofran samt
myntvärdets .orubbliga bibehållande: så få Revisorerna härmed
hos Rikets Ständer tillstyrka, att Fullmägtige måtte undfå full
decharge för Bankens förvaltning till och med 1859 års utgång,
äfvensom för de beslut och åtgärder, Fullmägtige till och med
Ecvisorernes Berätt. ang. Bankovcrlcet. 12
90
slutet af Augusti månad detta år vidtagit och hvarför redovisning
innefattas i Fullmägtiges protokoll.
Stockholm den 15 October 1860.
På Högloft. Ridderskapet och Adelns vägnar:
G. Lagerbjelke. G. H. Stråle. C. G. Hierta.
H. Gyllenram. M. Wolffelt. A. Adlersparre.
På Högv. Preste-ståndets vägnar:
J. I. Håhl. Fr. E. Fagerström. J. Lundberg.
Joh. Fr. Akerblom. A. Melander. Ernst Rietz.
På Vällofl. Borgare-ståndets vägnar:
Joh. Vict. Abom. Carl O. Kjellberg. J. Sundvallson.
Pehr Staaff. J. Wahlström. C. G. Haverman.
På Hederv. Bonde-ståndets vägnar:
Pehr Östman. Oloj Lindström. Nils Svensson.
01. Pehrsson. J. Andersson. Eric Ersson.
C. O. Ossbahr.
91
Reservationer:
vid 3 0 §:n i Revisions-Berättelsen:
af Riksdags-fullmägtigen ./. Andersson från Östergöthlands Län.
Ensamt den omständigheten, att Rikets nu församlade Ständer afslagit
väckt fråga om indragning af Riks-Bankens sedelvalör å 1 R:dr R:mt tyckes
gifva stöd åt den förmodan, att behöfligheten af cn dylik åtgärd ännu
icke ingått i den allmänna öfvertygelsen, och att förslaget härom synes nu
vara alltför tidigt återupprepadt, hälst som inga andra eller giltigare skäl
härför kunnat åberopas än dem, som förut varit framställda, Men oafsedt
detta förhållande, kan jag för min del icke finna, att någon nytta för det
allmänna eller fördel för Banken skulle vara förenad med förslagets realiserande,
men väl att många olägenheter deraf skulle blifva följden. — Då man
föreställer sig, att blott en del af ifrågavarande sedelslag skulle för de dagliga
mindre liqviderna komma att ersättas med silfvermvnt, emedan, som
det heter, 'hiet är lättare att för dessa behof vara försedd med sedlar å 1
R:dr än ett lika belopp af silfvermynt å samma eller andra valörer”, hvarigenom
bruket af småmynt skulle komma att minskas, så medgifver man
ju sedlarnes större beqvämlighet framför silfret, på samma gång man, enligt
min tanka, misstager sig om effekten; ty behofvet af småmynt torde väl
svårligen kunna inskränkas derigenom, att detta mynt till sin form göres
mera besvärligt. — Sedan Banken numera upphört att utgifva sedlar å 3
R:dr Runt valör, skulle naturligtvis saknad af äfven En R:dr-sedlar blifva
än mera kännbar, synnerligast vid remisser af penningar antingen i mindre
summor eller för att jemna ett större belopp. Till afbjelpande af denna
olägenhet, föreger man visserligen, att ”den tid icke torde vara aflägsen, då
för allmänheten tillfälle beredes att erhålla postremiss-vexlar äfven å belopp,
understigande 5 R:dr Runt.” — Jag lemnar derhän huruvida eller i hvad
mån en hänvisning till en oviss framtid i detta fall kan vara tillfredställande.
Befintliga fakta vore likvisst obestridligt mera talande skäl. Men
oaktadt alla olägenheter, som för enskilde blifva en följd, om förslaget
sattes i verket, så skulle jag likväl anse uppoffringen af dessa enskildes
92
beqvämlighet billig, om derigenom några väsendtliga fördelar för det allmänna
kunde vinnas, — men det är just detta jag betviflar. — Det har
visserligen blifvit sagdt, att ett större belopp silfvermynt, spridt bland allmänheten,
skulle bibringa en riktigare insigt af skilnaden mellan verkligt
mynt och dettas representant. För min del kan jag likväl icke tillmäta
folket i allmänhet så ringa urskiljning, att icke sådan numera skulle tillräckligt
af nästan hvar och en, som handterar mynt, inses. Men om allmogen
skattar Riks-Bankens sedelmynt lika högt med silfver och mottager
de lägre valörerna af det förra med mera begärlighet än af det sednare,
så misstager man sig ganska mycket, om man antager att sådant härleder sig
af okunnighet om hvartdera myntets betydelse; tvertom får orsaken härtill
sökas dels i det oinskränkta och, som jag tror, lycklig}* förtroendet hos
folket till Bankens förmåga att inlösa sina förbindelser, och dels uti den
större beqvämlighet, seni sedlarna erbjuda vid den olika användningen. I
alla händelser skulle jag tro, att detta förtroende till Bankens förmåga är
nyttigt, emedan, ty förutan, realisationsförrnågan torde onödigt sättas på
prof. Detta "aktgifvande" hos allmänheten på en minskad penningetillgång,
ifall silfvermynt vore mera spridt i rörelsen, och som Revisorerne
anse så önskvärdt, torde, såvida ett sådant hade inflytande på förtroendet
till Bankens sedelmynt, någon gång komma mindre väl till pass; ty för
mig vill det synas sorn det rubbade förtroendet till Bankens förbindelser
väl skulle ha den verkan, att hvarje innehafvare af sådana förbindelser i
så fall skulle skynda att vända sig till Banken för att erhålla valuta för
sina sedlar, och på så sätt skulle möjligen Banken genom misstänksamma
"aktgifvanden” väl kunna bringas på obestånd, men svårligen kan jag finna
huru denna, måhända ofta i otid, vakna misstänksamhet hos allmänheten
skullo kunna bidraga till Bankens starkare förmåga att reda sig, ifall en
verklig fara i detta hänseende vore för handen; och i alla händelser lärer
väl de minsta sedelvalörerna blifva de sista, som komma att trycka på
den metalliska kassan. För min del, tror jag likväl icke att tre å fyra
millioner silfvermynt mer eller mindre, spridda bland lika många millioner
menniskor, hvarken i ett eller annat afseende skulle åstadkomma den
effekt, som man deraf synes vänta sig. Slutligen har man anspeglat på
kostnaden för sedlarnes tillverkning såsom ett skäl för den ifrågavarande åtgärden.
Men om man kunde riktigt uppskatta värdet af den förlust, som
nötningen å det cirkulerande silfvermyntet förorsakar, samt tillförlitligt
beräkna beloppet af på ett eller annat sätt förlorade mynt af samma slag,
och sorn obestridligen är en nationalförlust, så tror jag man skulle finna
detta värde nära fullt motsvara sedlarnes tillverkningskostnad, hvaremot
förloradt sedelmynt blir en ren behållning för Banken.
På grund af nu anförda skäl, hvartill ännu flera skulle kunna läggas,
nödgas jag reservera mig emot förslaget om upphörande för Banken att
utgifva sedlar å lägre valör än 5 Riksdaler Riksmynt.
93
I denna reservation hafva instämt: Riksdags-fullmägtige Ola Pehrsson
från Gefleborgs Län, Nils Svensson från Christianstads Län, Olof Lindström
från Westerbottens Län och Erik Ersson från Gefleborgs Län.
Vid 31 §:n i Revisions-Berättelsen:
af Riksdags-fullmägtigen Jonas Andersson från Östergöthlands Län.
På grund af nedan anförda skäl kan jag icke dela pluralitetens af Revisorerne
mening derom, att det skulle vara särdeles nyttigt, om PrivatBankerna
förbjödos att utgifva sedlar å lägre valörer än Tio R:dr R:mt,
och får sålunda vördsamligen reservera mig emot det fattade beslutet i
frågan.
Mod förutsättning att Riks-Banken vore i en sådan ställning, att densamma
ensamt kunde förse landet med behöfligt rörelsekapital, så vill jag
äfven medgifva riktigheten af Revisorernes åsigt derom, att en inskränkning
i privat-bankernas nu egande sedelutgifningsrätt borde ske och vore
förenlig med det allmännas fördel; men då erfarenheten visat oss, att så
icke är förhållandet, så vill det synas för mig som Revisorernes raisonement
i denna del icke fullkomligt kan hålla stånd. För att kunna draga
riktiga slutsatser, måste man här, såsom vid hvarje annan fråga, taga saken
sådan den för tillfället verkligen befinner sig, och man torde då lätt finna,
att det industriel» lifvets verksamhet inom vårt land numera är alltför
mycket beroende af det bidrag till erforderligt rörelsekapital, som privatbankerna
lemna, för att icke ett högst skadligt hämmande strypsystem
skulle inträffa, om detta bidrag skulle upphöra. Om man antaeer, att samtliga
privat-banliornas i rörelsen använda sedlar, med afdrag af deras invexlingskassor,
blott motsvara Bankens utelöpande sedelstock med 3-del,
och då man derjemte har den erfarenheten, att låne-efterfrågan öfverstio-er
tillgångarna både hos Riks-Banken och de privata penningeverken, så torde
det sagda ej kunna jäfvas. Om det sålunda ej kan nekas, att ifrågavarande
privat-institutioner fylla en lucka, som Riks-Bankens oförmåga lemnat
öppen, så kan med skäl ifrågasättas, huruvida ett försvårande af dessas
verksamhet kan leda till allmänt bästa. Den närmaste följden af förslagets
i verket sättande skulle nemligen blifva, att privat-bankerna måsto
hålla en mot sina utgifna sedlar jemförelsevis större vexlingskassa, hvilket
visserligen skulle kunna synas vara menligt blott för dessa banker sjelfva;
men effekten af hela proceduren träffade dock i verkligheten de lånebehöfvande
derigenom att penningarne på ett eller annat sätt gjordes för
dem dyrare, såvida nämnde privatinrättningar skulle finna någon fördel
vid att fortsätta sin rörelse. Att Riks-Bankens realisationsförmåga på
något sätt skulle vara beroende af privat-bankernas utelöpande 5-R:drssedlar,
torde tarfva en närmare förklaring, innan sådant kan tagas sorn
gifvet.
Om det i några orter skulle vara större svårighet att till ltronomedlens
liqviderande anskaffa riksmynt, så bevisar detta ingenting annat än
94
att de beviljade skatterna stå i en alltför skarp missproportion till det
inom landet befintliga riksmyntet, hvadan jag för min del anser, att uppbörden
betydligt underlättas derigenom att de flesta enskilda bankbolag
fogat anstalt derom att deras sedlar mottagas vid kronouppbörd, för att
sedermera genom uppbördsmännens försorg invexlas hos hankerna.
Då Revisorerne slutligen åberopat de flerfaldiga skäl, som vid föregående
Riksdagar föranledt beslut af Rikets Höglofl. Ständer om förbud
för do enskilda bankerna att utgifva sedlar å lägre valörer, så täger jag
mig friheten att häremot erinra, att det uti 1846 års lag, om sedelutgifvande
banker, intagna stadgandet, att minsta valören skulle utgöra Tio
R:dr, på ganska goda skäl, upphäfdes efter 1853 års Riksdag genom Kongl.
Maj:ts nådiga kungörelse den 10 November 1855, enär det under tiden visat
sig att förbudet skulle hafva medfört större olägenheter än gagn för det
allmänna.
I anledning häraf, och då antagandet af Revisorcrnes här gjorda förslag
i alla händelser skulle komma att leda till inskränkning af det förut
alltför otillräckliga rörelsekapitalet inom landet, hvilket påtagligen i sin
ordning komme att föranleda en strypning i affärsrörelsen, som eger ett
oberäkneligt inflytande på jordbruk och andra näringar; så föranlåtes jag
att protestera mot det af majoriteten fattade heslutet såsom, efter mitt
förmenande, hvarken nödigt eller nyttigt.
Vid 49 §:n i Revisions-Berättelsen'.
af Herr Landshöfdingen m. m. Grefve G. Lagerbjelke.
Det är kändt, att den lånerörelse, hvars upplifvande genom förslaget i
denna punkt afses, vid sednaste Riksdag tillkom, för att om möjligt i någon
mån underlätta den tryckta penninge-sfällning, som var en följd af den i
November 1857 inträffade handels-kris, och det torde likaledes vara kändt,
att orsaken hvarför beloppet af de lån, som i denna väg utgåfvos, fick inräknas
i metalliska kassan, härledde sig ingalunda dei*af' att den pant, som
för lånen bordo aflemnas, utgjorde guld eller silfver, utan deraf att Bankens
låne-rörelse för den kommande tiden redan var ordnad, då fråga om
införande af guld- och silfver-belåning väcktes, hvadan de för låne-rörelsen
tillgängliga medel redan voro tagna i anspråk för andra föremål. Om ock
under brydsamma förhållanden åtgärder måste vidtagas, hvilkas behörighet
i financielt hänseende kunna ifrågasättas, så kan och bör ej sådant gälla
såsom regel för framtiden. Rikets Ständer, inseende detta, hafva ock, vid
denna Riksdag, ganska välbetänkt lemnat utan uppmärksamhet väckt fråga
om denna låne-rörelses upplifvande. Det är ju helt naturligt, att under
ofördelaktig konjunktur, då silfret visar benägenhet att gå ur landet, den
sedel, som Banken utgifver för derstädes upptaget lån mot pant af guld
och silfver, är lika användbar för uttagande från Banken af silfver, som
den, hvilken på annan väg från Banken utgifves, och det är icke otänkbart,
snarare antagligt, att vid en sådan tid belåningen af nämnde pant
95
skulle kunna blifva så, stark, att då Bankens räkenskaper utvisade en stor
metallisk kassa, hvilken likväl till ej ringa del vore grundad på guld- och
silfver-belåning, den verkliga kassan nedsjunkit under derför faststäldt minimum,
tvingande Banko-iS ty reisen till åtgärder, skadliga för Banken sjelf
och för det allmänna. För all annan lånc-rörelse, Banken omedelbart eller
genom Diskont-Verken bedrifver, äro förlag afsatta, som ej få öfverskridas
med andra än af allmänheten upplånade och således från allmänna rörelsen
indragna medel; och Banko-Styrelsen har till åliggande att minska och
alldeles inställa nämnda låne-rörelse, derest metalliska kassans ställning det
påkallar, samt på sådant sätt afböja en tryckning på kassan, hvilken i oförminskad
kraft qvarstode, om på guld och silfver lån finge utgifvas till obegränsad
summa. Det bör dessutom ej förbises, att, då panten för utgifvet
lån, den må ock utgöras af guld eller silfver, är oåtkomlig för Banken intill
dess liqvid af lånet uteblifver, och då omsättning alltid kan på omvägar
erhållas, sådan pant, lika litet som pant af oädel metall, kan anses för metallisk
kassa; och jag beklagar Bank-inrättning, med föremål att upprätthålla
myntvärdet i ett land, eller heldre det land, der så beskaffad institution
finnes, som skall grunda sin sedel-utgifning på den för utgifna lån
lemnadc säkerhet, denna säkerhet må ock bestå af guld och silfver; ty det
lider ej något tvifvel, att sådan Bank kan förr eller sednare nödgas att inställa
sin verksamhet såsom realisations-bank.
Hvad sjelfva låne-rörclsen angår, nödgas jag förklara, att densamma
egnar sig mera för en pantlåne-inrättning än för en Stats-Bank. Det guld
och silfver, hvars belåning skulle ifrågakomma, är att hänföra till lyx-artiklar
och husgerådspersedlar, och med belåning deraf bör väl en Stats-Bank
aldrig hafva befattning. Rikets Ständer insågo ock detta, då den i Banken
tillförene under en lång följd af år bedrifna belåning af guld och silfver
alldeles instäldes. De många skäl, som föranledde detta Rikets Ständers beslut,
äro fullständigt utvecklade i Banko-Utskottets betänkanden, och torde sålunda
ej behöfva att här upprepas. Ett af dessa skäl vill jag dock framhålla
och detta var, att Banken, tid efter annan, belånat falska silfver-panter
och att denna förfalskning utförts med en skicklighet, som trotsat äfven
noggrann föregående undersökning. Bedrägerierna lära väl tyvärr ej hafva
nått sin utveckling; och man kan ju således utan öfverdrift tänka sig möjligheten
deraf, att, derest guld- och silfver-belåning åter infördes, utan ett bestämdt
förlags-kapital, inom maximum för Bankens sedel-utgifning, derför
afsattes, Bankons metalliska kassa framdeles kunde komma att till en del
grundas på låne-panter af oädel metall.
Vid 75 §:n i Hevisions-Berättelsen:
af Herr Häradshöfdingen P. Staaff.
Mot hvad Herrar Revisorer anfört rörande vissa uppgifna felaktigheter
i de åtgärder, som, i afseende på reparationen af machineriet uti nedra
vcrkhuset vid Tumba och förflyttningen till annat ställe af Tumba mjöl
-
96
qvarn, under åren 1850—1851, vidtagits af dåvarande Herrar Banko-Fullmägtige,
äfvensom mot i sammanhang dermed framstälda erinringar mot
tvenne Bankens tjenstemäns förfarande, nödgas jag anmäla min reservation,
enär jag anser den tid, Herrar Revisorer sålunda afsett med sina andraganden,
— de der i följd af syftning och ordalydelse ej kunna annorledes än
såsom anmärkningar betraktas, — icke ligga inom det instruktionsenliga
omfånget af nuvarande revisions verksamhet, samt anmärkningarne sålunda,
om än indirekt, innefatta ett klander af föregående revisioners och till och
med Banko-Utskottets verksamhet. Till anmärkningar för en redan praescriberad
tid anser jag en sednare revision oberättigad, ehuru visserligen
pligtig att omförmäla hvad felaktigt eller för det allmänna menligt i följd af
äldre åtgärder under den af revisionen omfattade tid yppats eller inträffat
af beskaffenhet, att icke förr hafva kunnat yppas.
I närvarande fall kan icke heller Kongl. Hof-Rättens dom berättiga
anmärkningarne, enär densamma endast berör sådana förhållanden, som
förut varit kända eller åtminstone kunnat vara det och dessutom domen
såsom öfverklagad kan vara underkastad ändring.
Deltoge jag deremot i den revision som, näst efter det Kongl. Maj:t i
saken dömt, sammanträder, så skulle jag anse tiden då vara inne att medelst
en kort sammanfattning bringa till Rikets Ständers kännedom hvad
i afseende på de ifrågavarande hyggnads-företagen åtgjorts äfvensom den
uppkomna rättegångens slutliga resultat.
I denna reservation har Herr Kyrkoherden Lundberg instämt.
Till Rikets Högloft. Ständer.
I elen af Rikets Ständers innevarande år församlade Herrar Revisorer
afgifna berättelse, angående Banko-verket, hafva Herrar Revisorer i 2 §
förmält, att ett af Banko-Fullmäktige, den 29 September 1836, fattadt
beslut, att töre September månads utgång inom sig utse en Ledamot,
som, från och med den 25 October till samma dag året näst derefter,
komme att ombesörja inspektionen öfver Tumba Bruk, syntes icke hafva
blifvit under 1859 iakttaget.
Fullmäktige få, i anledning häraf, upplysa att, till följd af afsägelse,
nytt val af inspekterande Ledamot öfver Bruket anstälde's i Mars
månad 1859, hvarigenom öfvereuskommelsen i det åberopade beslutet lärer
få anses vara äfven för sistnämnde år fullgjord.
Öfver den i 76 § af samma berättelse förekommande anmärkning,
i fråga om sättet för beräkning af vinsten å Tumba Bruks rörelse, har
Förvaltaren vid nämnde bruk afgifvit härhos bifogade förklaring, hvarvid
Fullmäktige, för egen del, icke hafva något att tillägga; dock skola Fullmäktige
ej underlåta att, nied anledning af berörde anmärkning, framdeles
Rnvuorornen Bur ätt. ang. Bankovnrkot. 13
98
taga i öfvervägande, huruvida i de delar af nu stadgad bokföring och
redovisning vid bruket, der det kan tillkomma Fullmäktige att föreskrifter
meddela, ändring må anses vara erforderlig.
De yttranden och förslag, Revisions-berättelsen i öfrigt innefattar,
synas för närvarande ej påkalla serskildt utlåtande af Fullmäktige.
Stockholm den 6 December 1860.
A. F. N. Gyldenstolpe. G. B. J.liliehöök. F. Akerman.
N. H. Selander.
Th. U ’ensioe.
J. Nordland.
L. ,/. Hierta.
,1. W. Björck.
Erik Mallmin.
J. Hohn.
C. O. Ossbahr.
99
Tili Herrar Fullmäktige i Rikets Ständers Bank!
Genom protocollsutdrag af den 18 nästlidne October hafva Herrar
Fullmäktige infordrat mitt utlåtande öfver Herrar Revisorers af Bankoverket
Styrelse och Förvaltning uti § 76 af deras berättelse gjorda anmärkningar
öfver sättet för beräkningen af vinsten å Tumba Bruksrörelse, hvarjemte
i Transsumt till mig blifvit öfverlemnad den åberopade delen af
berättelsen, så lydande:
”Vidkommande åter m. m.” — — — — — — — — — — — —
Dessa anmärkningar, som med endast iå undantag äro framställda
uti allmänna och obestämda ordalag, innebära dock ett bestämdt ogillande
af Brukets' förvaltning i de flesta särskilda delar. Efter mitt omdöme
härröra de till största delen af missförstånd och en alltför flyktig uppfattning
af förhållandena vid Tumba. Det skulle varit önskligt, om Herrar
Revisorer låtit mig, antingen personligen inkallad till hufvudstaden, eller
vid deras besök å Tumba, muuteligen lemna de upplysningar, som kunnat
anses behöfliga, hvarigenom jag hoppats skola visa sig att, oaktadt de
ofullkomligheter, hvilka här liksom vid alla menskliga inrättningar lära
finnas, så väl ordning, nit och omtanka i allmänhet, som iakttagande af
gifna särskilda föreskrifter alltid vid Förvaltningen blifvit ådagalagda.
Då likväl denna utväg ej fått begagnas, och då de gjorda anmärkningarne,
om de utan närmare utredning af de förhållanden, som af Herrar
Revisorer endast äro i korthet antydda, öfverlemnas till allmänhetens kännedom,
ej blott hos denna lära väcka den föreställningen, att hos Bruks
styrelsen
saknas både insigt, omtanka och samvetsgrannhet, utan kanske
vid en kommande Riksdag skola föranleda nya förslag antingen om Brukets
försäljning, ehuru 1857 års Högloft. Banko-Utskott i sitt Utlåtande N:o 25
klart motiverat dess bibehållande i Bankens ägo, eller nya reorganisationsförslag,
hvilkas införande för lång tid skulle, liksom förr inträffat, hindra
förvaltningen att vinna stadga och fasthet, så ser jag mig nödsakad att vid
de särskilda anmärkningarne ingå i en utförligare förklaring, hvarigenom
jag hoppas kunna skingra misstroendet och framställa Bruket i en annan
dager, än af Herrar Revisorer skott.
Hvad först papperspriserne angår, hvilka Herrar Revisorer anse ”mindre
med billighet öfverensstämmande än fast hellre efter godtfinnande upp
-
100
tagne,’ så får jag anmärka, att enligt de af Herrar Fullmäktige uti sin till
1844. års Banko-Utskott afgifna berättelse pag. 20, samt af 1857 års Bankoutskott,
uti sitt Utlåtande N:o 25 pag. 7, meddelade uppgifter, både det
Franska och Engelska sedelpapperet är mångfaldigt dyrare än det Svenska,
och att, efter mig enskildt lemnade upplysningar, det af ett par Enskilda
Banker från England beställda sedelpapper kostat vida mera än vid Tumba.
Samma förhållande visar sig äfven deraf, att de flesta Svenska privatbanker
finna skäl att härstädes ' låta tillverka allt sitt sedelpapper, samt
att pappersbeställningar de sednare åren hit ingått från Norrige och Finland.
Att Bruket icke egentligen kan sägas ”efter godtfinnande” debitera Bankon
för levereradt papper, är Herrar Fullmäktige väl bekant, enär prisbestämningen
visserligen sker efter af Brukets Förvaltare afgifvet förslag, men
detta likväl för att blifva gällande måste af Herrar Fullmäktige godkännas
och i protocollet upptagas. Jag torde dessutom böra upplysa, att de vid
Bruket nu gällande papperspriser i allmänhet äro vida äldre än min förvaltningstid,
såsom å Imperial, Regal, Median, post och skrifpapper af flera
slag, Bankens attester, Tullstämpelblanketter m. fl. hvilka äro bestämda
på 1830- och 1840-talet. A det s. k. lamelierade sedelpapperet är priset
bestämdt 1835, |hvilket pris 1858 bibehölls eller rättare vid förvandlingen
från Banko till Riksmynt något nedjemkades. De gamla priserna på
1,000 stycken sedelblanketter af särskildta formater voro 7, 18 och 21 R:dr
Banko, och:.1 deJ^nya motsvarande 10, 20 och 30 R:dr Runt. På papperet
till charta sigillatajär redan uti kontrakt med Kongl. Stats-kontoret af år
1843 priset faststäldt, hvilket uti det år 1859 förnyade kontraktet är bibehållet,
ehuru formatet på de nya chartonia är ej obetydligt ökadt. På
några papperssorter, t. ex. på Riksbankens sedelblanketter å 1 R:dr Runt,
alla enskilda Bankers sedelpapper, äfvensom å Kommerse-kollegii här tillverkade
stämpelblanketter, är under min förvaltningstid priset nedsatt med
en fjerdedel af förra beloppet, ehuru under samma tid både material- och
arbetskostnad betydligt stigit. På de nya papperssorter, som under tiden
tillkommit, äro priserna jemförelsevis ej högre. Att priset på charttepapperet
är högt, är allmänt kändt och erkåndt. Jag vill ej heller påstå, att prisernajpå
öfriga papperssorter äro låga, hvilket bland annat visar sig deraf,
att Bruket gått mec\ vinst. Jemförda med priserna på ordinära papperssorter,
som vid enskilda pappersbruk, särdeles machinfabriker, tillverkas, lära
de till och med synas höga, hvartill orsaken ligger deruti, att vid dessa en
lägre kostnad vid Bruksdriften är möjlig, hvarom jag nedanför något närmare
skall yttra mig. Men att de ej heller äro obilliga eller oskäligt boga,
såsom Herrar Revisorer synas påstå, anser jag, genom hvad nu är anfördt,
vara tillräckligt ådagalagdt.
Då vidare Herrar Revisorer framkasta den anmärkningen, att "föråldrade
arbetsmethoder vid Tumba ännu utan tvifvel begagnas”, men Bruksstyrelsen
vet sig, ej blott efter eget eftersinnande utan äfven med ledning
af utländska journalers uppgifter och Verkmästarens iakttagelser under in
-
101
och utländska resor, hvarföre han, efter medgifvande af Bankostyrelsen och
Rikets Ständer, af Bruket erhållit ersättning, hafva sökt införa alla de förbättringar,
sorn här varit lämpliga, så har jag, efter ett af en bland Herrar
Revisorer fäldt yttrande, anledning förmoda, att härmed åsyltas den
omständighet, att machinfabrikation af papper här icke blifvit införd.
I afseende härpå torde jag få anmärka, att pappersmachiner egentligen
äro fördelaktiga för tillverkning af stora qvantiteter af ordinära papporssorter,
hvarmed längre tider oafbrutet fortfares, men deremot ej äro
passande, för smärre qvantiteter af olika papperssorter, der ombyte ofta
sker, såsom fallet är vid Tumba, hvarest beställningar ofta inkomma af endast
ett och annat ris papper af egen beskaffenhet. Att vid en sådan tillverkning,
der lör ombytets verkställande' ofta skulle erfordras mora tid och
arbete än för sjelfva fabrikationen, och der vid hvarje ombyte i början,
innan machinen kommer i behörig gång, möjligen skulle uppkomma mera
utskottspapper, än det färdiga papper man önskar, använda pappersmachin,
skulle vara lika litet ekonomiskt, som t. ex. anläggande af jernväg för
smärre transporter, som beqvämligen kunna ske på skottkärra, eller uppförandet
af ångmachin för utpumpning af små vattenqvantiteter, som kunna
bortskaffas med bandpump. Lika vigtigt är med afseende härpå det kända
förhållande, att det på machin tillverkade papper uti styrka och hållbarhet
ej kan mäta sig med det handformade, hvilka egenskaper dock allmänneligen
fordras hos alla de papperssorter, hvilkas tillverkning vid Tumba kan
ifrågakomma. Framför allt torde dock den omständighet bär böra afses,
att machintillverkningen skulle medföra, om ej absolut omöjlighet, åtminstone
nästan oöfvervinnerliga praktiska svårigheter vid att kunna kontrollera
och specifikt redovisa allt det papper, som tillverkas, en sak hvarpå
här lägges och måste läggas uteslutande vigt. Också tillverkas mig veterligen
utländska Bankers sedelpapper ingenstädes på machin, ehuru jag sett
åtskilliga förslag dertill uppgifvas.
Hvad de ifrågavarande kontrollerna vid redovisningen beträffar, synas
dock detta års Herrar Revisorer derpå lägga mindre vigt, då de med ett
slags förakt tala om ”de minutiösa kontroller, hvilka förmenas vid Tumba
vara nödvändiga.” Det lärer ej tillhöra mig att ingå i något försvar för
dessa kontroller, hvilka ej hero på Bruksstyrolsens godtfinnande utan af
Bankostyrelsen äro anbefallde. Men jag måste anmärka, att den stora
Tjenstemannapersonal, hvarvid Herrar Revisorer fästat särskild uppmärksamhet,
till en stor del just för dessa kontrollers skull är behöflig, och att
anställandet deraf i allmänhet föranledts af föregående Herrar Revisorers
anmärkningar i detta afseende. Sålunda blefvo, kort efter det att vid 1841
års Riksdag reglering skett af löner och arfvoden för Brukets då bestämda
Tjenstemannapersonal, hvilka voro Förvaltaren och Pappersmästaren, som
af Herrar Bankofullmäktige tillsattes, samt Bruksskrifvaren, Vaktmästaren
vid Bruket och Vaktmästaren i Stockholm, hvilka Förvaltaren egde antaga
(se 1841 års Banko-Reglemente, §§ 228, 231) af 1843 års Herrar Revi
-
102
sorer, under granskningen af 1841 och 1842 års räkenskaper, sådana anmärkningar
gjorde öfver hushållningen vid Bruket, att 1844 års Bankoutskott,
efter vidlyftiga förhandlingar i saken, fann nödigt att genom
§ 249 uti då utfärdade Banko-Reglemente ålägga ”Herrar Bankofullmäktige
att låta utarbeta förslag till föreskrifter för framtida hushållningen vid
Tumba Bruk, samt införa sådan ordning för bokföringen, hvarigenom verklig
kontroll å Bruksförvaltningen blefve möjlig, hvarvid Herrar Fullmäktige
ägde att efter indragning af Bruksskrifvarebefattningen tillsätta en
Tjensteman, hvilken det ålåge att öfver penninge- och materialförvaltningen
vid Bruket hålla en kontrollerande tillsyn”. Sedan vidare Herrar
Fullmäktige år 1843 funnit skäl att utom Pappersmästaren antaga en
Verkmästare, hvilken ansvarade för vissa delar af tillverkningen, och för
hvilken befattnings införande såsom hufvudsakligt skäl anfördes, (se 1845
års Revisionsberättelse pag. 65) att derigenom en behöflig kontroll erhölles
öfver det tillverkade papperets noggranna redovisning, förnyades uti
1848 års Banko-i-eglemente § 239 föreskriften för Herrar Fullmäktige
att låta utarbeta ofvanförmälde förslag till Bokföring samt föreskrifter för
hushållningen vid Bruket. Detta uppdrag öfverlemnades ät 2:ne Tjenstemän
i Banken, hvilka förut genom flerårig granskning af Brukets räkenskaper
om ställningen härstädes ägde bekantskap, hvilka med förslaget till Herrar
Fullmäktige inkommo den 13 Maj 1850 jemte ett memorial, hvaruti de
säga sig ”ej mindre vid Tumba än åtskilliga andra pappersbruk tagit kännedom
om de olika bokföringsmethoder samt de kontroller, som vid hvart
och ett af dem användas”. De yttra sig jemväl öfver ”den vid Tumba
erforderliga Tjenstemannapersonal samt göromålens fördelning dem emellan,
så vidt de röra erforderliga kontroller”, och föreslå, ”efter moget öfvervägande
och tagen kännedom om göromålens omfång och beskaffenhet, en
Förvaltare, 2:ne Bokförare, en Verkmästare och en Pappersmästare”, d. v. s.
samma personal, som nu finnes. Sedan detta förslag genom flera utlåtanden
af d. v. Förvaltaren och förslagets upphofsman blifvit, ytterligare ventileradt
och jemte memorial af Herrar Fullmäktige till Högloft. BankoUtskottet
inkommit den 10 April 1851, blef det, med några nödige ansedde
förändringar, af Höglofl. Utskottet den 21 Augusti samma år tills vidare
antaget att gälla från 1852 års början med åt Herrar Fullmäktige lemnad
rättighet att efter pröfning af de erinringar, som deremot kunde göras,
för ett följande år göra nödiga förändringar, äfvensom Herrar Bankofullmäktige
ålades (Banko-reglementet § 234). att till följande Riksdag
inkomma med anmälan, huruvida med det antagna bokförings- och redovisningssättet
fullständig kontroll å förvaltningen vunnits.
Den föreslagna Tjenstemanna-personalen antogs genast derefter, men
vid den under 1852 gjorda tillämpning af bokföringssättet framställdes
deremot flera ytterligare anmärkningar, som föranledde en mängd utlåtanden,
hvaraf närmaste följden blef cn omarbetning af bokföringsförslaget,
som den 5 Jan. 1853 af Herrar Fullmäktige antogs att från början af
103
nämnde år införas, och hvilket framgent följdes, utan att Herrar Fullmäktige
vid nästföljande Riksdag ansågo sig haft erfarenhet nog att bedöma
dess ändamålsenlighet eller derom inkomma med anmälan, hvilket åliggande
derföre i 1854 års Banko-reglemente förnyades. Sedan emellertid
1855 års Herrar Revisorer anmärkt, att kontrollen vid sedelpapper af de
s. k. mindre valörerne vore i så måtto ofullständig, som det dervid uppkommande
utskottspapper endast af Pappersmästare!) uppräknades och derefter
utan kontrollräkning makulerades samt efter vigt till förråderne
afiemnades, och Herrar Fullmäktige efter underteckuads hörande den 19
Febr. 1857 anbefallt, att nämnde utskottspapper bör af en annan Brukets
tjensteman kontrollräknas och i dennes närvaro fullständigt makuleras, samt
ytterligare utlåtanden öfver bokföringens, redovisningens och kontrollernas
lämplighet inkommit, fann ändtligen Högloft. Banko-Utskottet den 15 Dec.
1857 skäl att till efterrättelse fastställa så väl ”Stadga angående räkenskapsföringen
och redovisningen vid Tumba Bruk” som äfven ”Instruktion
och arbetsordning för Förvaltaren och Betjeningen vid Bruket”, hvilka nu
sålunda böra följas, och hvarest de här ofvan berörde kontroller äro upptagne
i §§ 24, 30, 34 och 35. Jag har ansett mig böra anföra dessa förhållanden
för att visa, att minutiösa kontroller och en talrik tjenstemannapersonal
icke kunna af Förvaltaren efter godtycke antagas eller förändras,
utan att de äro efter långvarig pröfning af Bankens högsta Styrelse bestämde.
Beträffande Tjenstemäns och arbetares löneförmåner, så kunna dessa bero
på många omständigheter, såsom skicklighet, arbetstid, lokala priser m. mv
som vore för vidlyftigt att här omtala. Jag tror väl, att via obetydliga
fabriksanläggningar eller i aflägsna landsorter tjenstemän och arbetare
kunna fås för billigare priser, än hvad de här uppbära. Deremot vet jag
med säkerhet, att vid större fabriker och i hufvudstaden enskilde Fabrikanters
eller affärsmäns så väl Tekniska som Kontorsbiträden, hvilka äga
samma skicklighet, som här erfordras, i allmänhet uppbära betydligt större
årliga inkomster än härstädes. Man torde äfven böra besinna, att i hufvudstadens
närhet, der på ett ställe bor en talrik personal, hvilken för
kontant måste anskaffa sina behof, utan att äga samma lätthet som i staden
att vid en ymnig tillförsel och talrika försäljningsställen göra sina
inköp, lefnadskostnaderna skola vara högt uppdrifne, så att en lön, som
på ett annat ställe skulle vara riklig, bär kan vara knapp eller endast
jemnt tillräcklig. Utan tvifvel har Högloft. Banko-Utskottet vid lönernas
anslående tagit detta i behörigt öfvervägande. Detta gäller äfven om de
ordinarie arbetarnes aflöning, hvilken årligen regleras af Bruksstyreisen
och underställes Herrar Bankofullrnäktiges godkännande. Denna aflöning
rättar sig visserligen i någon mån efter arbetspriserne i hufvudstaden, men
jag har vid flere jemförelser funnit, att pappersarbetarne härstädes erhålla
vida mindre aflöning än fabriksarbetare derstädes, äfven med beräkning af
de förras naturaförmåner af fri bostad, ved samt ett litet planteringsland.
104
Dessas aflöning är härstädes ej större, utan tvärtom något mindre än vanliga
handtverksmäns, såsom timmermäns m. fl. Oell hvad desse sistnämnde
angår, så har det alltid visat sig, att de vid Bruket på ordinarie stat antagne
åtnöja sig med ungefär en fjerdedel mindre dagspenning, än de som
vid större arbeten tillfälligtvis måste antagas. Drängars, handtlangares och
tillfälliga arbetares aflöning rättar sig efter ortens priser, men har vid
Bruket under de sednare åren aldrig uppgått till så högt belopp, som vid
det i grannskapet utförda jernvägsarbete!. För öfrigt torde jag få upplysa,
att arbetspriserna, sorn här bibehållit sig nästan oförändrade från omkring
1830 till 1855, vid sistnämnde års lönereglering, i anseende till då rådande
dyrhet på alla förnödenhetsvaror samt allmänt stegrade arbetslöner, höjdes
ungefär en fjerdedel öfver sitt förra belopp, hvilket sedermera endast i
ringa grad kunnat nedsättas. Emedlertid tror jag icke, att öfverdrift i den
egentliga arbetskostnaden, utöfver hvad hos enskilde egare är fallet, här
eger rum, eller bör hindra erhållandet af skälig vinst af Bruksrörelsen.
Huruvida detta åter kan vara fället med förvaltningskostnaden, kan vara
en särskild fråga. Det är till ledning för omdömet i detta afseende, som
i den nya bokföringsstadgan efter mitt förslag är föreskrifvet, att Tjenstemännens
löner och arfvoden skola föras på sitt eget konto, och ej såsom
förut föras på ett för tjenstemän och arbetare gemensamt aflöningskonto.
Att tjenstemannagöromålen här måste vara flere och personalen 'större än
vid en enskild fabrik, är tydligt, då man besinnar, att vid den sednare
endast sådana göromål ifrågakomma, som afse Bruksdriftens uppehållande
och uppdrifvande till högsta möjliga vinst, men härstädes jemväl afse så
väl kontroll å hushållningen i allmänhet, som i synnerhet specifik redovisning
af allt tillverkadt papper. Att kostnaden för Bruksrörelsen derigenom
måsto ökas och priserna på tillverkningen höjas är naturligt. I sjelfva
verket är väl Brukets egentliga föremål icke att gifva vinst, utan att jemte
en god tillverkning lemna de säkraste kontroller deröfver. Kunna båda ändamålen
vinnas, är det så mycket bättre. Och ehuru det vid ett sådant allmänt
verk, som detta, icke bör ifrågasättas att, vare sig i prisernas billighet eller i
vinstens betydenhet, täfla med enskilda fabrikanter, så böra likväl, om
möjligt är, papperspriserna så beräknas, att de betäcka ej mindre förvaltnings-
och koutrolleringskostnaden, än underhålls-, material- och arbetskostnad.
Då dessa likväl temligen mycket kunna variera och rörelsen härstädes
likaväl, som andra dylika, till någon grad beror af tillfälliga conjuucturcr,
så är det önskvärdt, eller vittnar åtminstone om mera omtanka
hos förvaltningen, att vinst uppkommer, såsom äfven i sednare tider varit
fallet.
Efter denna förklaring i afseende på Herrar Revisorers allmänna
betraktelser öfvergår jag till de af dem framställda 2:ne specialanmärkningar
och först till Inventariernas bokföring. Härvid måste jag redan ifrån
början tillbakavisa den beskyllning, hvilken väl ej är bestämdt uttryckt, men af
sammanhanget är fullt tydlig, att förvaltaren, genom att till högt belopp hok
-
105
föra Brakets inventarier och andra imaginära tillgångar, söker att betäcka öfverdriften
i kostnader och sålunda vill vilseleda omdömet om Brukets verkliga
ställning för att vid bokslutet kunna skyldra med en i sjelfva verket endast
skenbar vinst. Oriktigheten af denna föreställning hoppas jag redan deraf
skall vara synbar, att bokföringen oeh bokslutet för år 1859 skett på
samma sätt, som de föregående åren, och efter det redan från äldre tider
i denna del antagna systemet, deruti någon förändring hvarken i det ofvanlörmälda
nya bokföringsförslaget ej heller af Herrar Revisorer någonsin
varit ifrågasatt. Enligt detta bokföras verkligen alla lösa inventarier, så
länge de äro i behåll, till sitt ursprungliga värde. Att detta i vissa fall,
hvarom nedanföre skall vidare sägas, är ofullkomligt eller oriktigt, är en
sanning; men att det ej är så orimligt, sorn det vid ett flyktigt betraktande
förefallit Herrar Revisorer, finner man, om man bemärker, dels att
till här ifrågavarande inventarier icke föras det, stark nötning underkastade,
gående .verket jemte machinerier, hvilkas underhålls- och ombyggnadskostnad,
likasom husens, upptages på det s. k. nybyggnads- och reparationskonto
och årligen afskrifves, dels att å detta eller annat dylikt
(omkostnads)-konto upptages och afskrifves ersättandet af förslitne inventarier
med nya dylika, hvilkas anskaffande således ej belastar inventariikonto,
och dels äfven, att obrukbara och förnötta inventarier dessutom årligen
afskrifvas, hvilket år 1859 skett till belopp af 632 R:dr 24 öre, såsom
verificationen N:o 1,023 utvisar, och hvaraf följer, att inga andra än
fullt brukbara inventarier såsom en behållning från det ena året till det
andra öfverföras. Af denna orsak och då, såsom f årets inventäriikonto
utvisar, inventariivärdet under året förändrats med mer än 6,000 R:dr,
kan det ej rätteligen uppgifvas, ”att uti Brukets böcker såsom tillgång
balanceras, hvarje år med oförminskade belopp, alla vid Bruket befintliga
eller erforderliga inventarier af hvad beskaffenhet, som helst, till ett belopp
af 57,432 R:dr 26 öre R:mt, oansedt det ojemförligt största antalet af desse
dels äro åf beskaffenhet att förslitas, så mycket hastigare, som do vid tillverkningen
användas, dels äro föråldrade och i händelse af försäljning endast
skulle inbringa ett högst obetydligt belopp”, hvarvid jag i förbigående
måste anmärka, att försäljningspriset, såsom i allmänhet beroende af tillfälliga
omständigheter, är en högst otillförlitlig måttstock på sakernas
verkliga värde, och i bästa fallet mera skulle afse värdet för köparen än
för Braket. Bedömmandet, hvilka inventarier skola bibehållas eller
afskrifvas, kan stundom vara tvifvelaktigt. Detta beror härstädes vanligen
på anmälan af de tjenstemän, som enligt §§ 25, 46 uti Instruktionen öfver
dem hafva speciel tillsyn, hvilka jemväl hafva underskrifvit ofvan åberopade
afskrifningsverification. Ett högt afskrifningsbelopp skulle efter mitt
omdöme vittna mindre fördelaktigt om hushållningen och vården deraf,
och en nogräknad granskare skulle till och med kunna misstänka, att
Revhorerncs Ber ätt. ang. BanTcoverhit. 14
106
afskrifningen mindre föranledts af sakernas obrukbarhet än af egennytta,
eller önskan att undslippa ansvaret och redovisningen derföre.
Hvad särskildt angår de af Herrar revisorer anmärkta pappersformar
för tillverkning af Bankosedlar, så är orsaken, hvarföre dessa ej
blifvit afskrifne, hvilket under året iakttagits med de gamla chartasformarne,
såsom ofvannämnde verification utvisar, egentligen den, att för de nya skrif -  cbartorne papperets beskaffenhet blifvit till fullo bestämd och befunnits lämplig,
men att i afseende på det nya sedelpapperet så stränga omdömen blifvit
offentligen uttalade, att en mer eller mindre modifierad återgång till det gamla
papperet ej syntes alldeles otänkbar, till följe hvaraf dessa formar allt hittills
ansetts böra bibehållas och således jemväl till sitt gamla värde bokföras. 8å
högt detta värde än är upptaget, så är det ändock i förhållande till årets Bruksvinst,
hvilken betydligt öfverstiger hela inventarii-beloppet, allt för ringa för att
endast till höjande deraf hafva bibehållits. Då Herrar Revisorer derpå nu
lagt sådan vigt, kan det vid nästa bokslut icke underlåtas ätt taga denna
sak i närmare öfvervägande. I afseende åter på de anmärkte lormarne.
för papperstillverkning till åtskilliga offentliga Verk, enskilda Banker och
korporationer m. m., får jag förklara, att sedan Herrar Bankofullmäktige
af förekommen anledning år 1853 beslutat, att dylikt papper ej borde tillverkas
på andra än Bruket tillhöriga formar, som derstädes skulle förvaras,
jag icke anser skäl vara att bokföra dem på annat sätt än Brukets
öfriga pappersformar. Visserligen är priset på detta, likasåväl som på allt
annat papper, så beräknadt, att det jemväl ipbegriper formarnes tillverknings-
och underhållskostnad, men då det ej lärer ligga någon oriktighet
deri att, vid å nyo förekommande reqvisitioner af samma papperssorter,
hvilket med vissa papperssorter för Kongl. General- Tull- och Poststyrelserna,
Riksgälds-kontoret, Kongl. Kommerse-kollegium, enskilda Banker
m. fl. årligen kan vara fallet, man begagnar förut nyttjade formar,
om de ännu äro brukbara, hvarigenom både tid och kostnad besparas, så
äga onekligen dessa, så väl som andra pappersformar för Bruket sitt värde,
hvarföre de skola bibehållas och bokföras. Annat är förhållandet med
formars lagning eller sådanas förfärdigande för blotta försök eller tillfälliga
behof. Sådana upptagas icke på Inventarii-konto, utan kostnaden
derför afskrifves omedelbart på tillverknings-konto, hvilket under revisionsåret
skett till ett belopp af 1,011 R:dr 37 öre.
Efter dessa upplysningar om inventariernas hittills brukliga bokföringssätt
anhåller jag att ytterligare få återkomma till deras värde,
hvarvid det efter min tanke ej kan nekas, att om också å några få, särdeles
metallpersedlar, som för många år sedan inköpts och föga förslitits,
det ursprungliga och ännu bibehållna värdet understiger det verkliga,
motsatsen i de flesta fall eger rum, så att flertalet, som för många år sedan
anskaffats, nu mera efter ett längre begagnande ej motsvarar det i
Inventarii-konto dem åsätta värde. En annan fråga är, om och huru någon
förändring häri bör vidtagas. Den hittills följda methoden medför för
-
v
\
107
dolén att genast lemna upplysning om inventariernas ursprungliga inköpseller
tillverkningspris, hvilket ofta kan vara till nytta. Deremot missleder
den onekligen omdömet om deras nu varande verkliga värde, äfvensom
för det fall, att Bruksstyrelsen skall ansvara för de under dess vård varande
inventarier efter deras bokförda värde, den alldeles till obillighet
stegrar denna ansvarsskyldighet. Inom det egentliga Bankoverket blifva
med anledning af Banklagens stadgande i § 4, att Bankens fasta egendom
och inventarier icke skola i beräkning af Bankens behållning upptagas,
utgifter för inköpta inventarier o. d. omedelbart afförda bland administrationsutgifterne,
och persedlarne införas utan åsatt värde på de derstädes
befintliga inventarii-förteckningarne. Men utom det att Bankens här ifrågavarande
inventarier, bestående mest i husgeråds- och kontorspersedlar,
hafva ett jemförelsevis mindre värde än vid Tumba Bruk, der till egendomens
och Brukets skötsel dragare och mera kostbara redskaper måste
finnas, synes detta bokföringssätt äfven derföre här mindre lämpligt, emedan,
om det infördes, det komme att upphäfva.eller åtminstone betydligt
förminska förvaltningens ansvar för inventarierna, för hvilka, om de vanvårdades,
förkomme eller undansnillades, ersättning till något visst belopp
svårligen skulle kunna kräfvas. En slags modification häraf, som vid större
fabriksanläggningar lär användas, består deri, att inventarierna inom linien
specifikt upptagas till deras ursprungliga värde, men att af den sammanräknade
summan årligen vissa procent för förslitning afskrifvas, hvarefter
återstoden utföres och såsom deras verkliga värde i Balance-konto öfverföres.
Denna method har fördelen att med lätthet summariskt angifva
inventariernas ungefärliga värde, ehuru den vid kostbarare inventarier lätt
kan lemna rum för ganska betydliga speciela misstag, hvarförutan man vid
denna likasom vid den föregående svårligen kan fördra specifik ansvarighet
för hvarje persedel till något visst belopp. Yissa enskilda personer pläga
för bokföring af deras lösegendom årligen derpå göra en specifik och
förnyad värdering; men äfven införandet af en sådan synes ej här rätt
lämpligt, emedan, om den skall ske af Bruksstyrelsen, som derför är
ansvarig, misstanka för godtycklighet och egennytta lätt kan uppstå; och
att en sådan detaljerad årlig uppskattning af Brukets smärre inventarier
skulle åligga Herrar Bankofullmäktige, synes ej heller rätt passande.
Jag har tänkt mig en medelväg, som på ömse sidor synes kunna förena
alla billiga fordringar, den jag, då gällande föreskrifter mig veterligen
ej hindra dess begagnande, med Herrar Eullmäktiges bifall anser kunna
beträdas, bestående deri, att alla sådana inventarii-persedlar, hvilkas
värde ej uppgår till 10 eller 5 R:dr R:mt, på en gång afföras från
Inventarii-konto och utan balancevärde införas på en särskild förteckning,
som vid de årliga inventeringarne följes, och att äfven vid framtida
inköp samma ordning följes, men att alla Inventarier, som öfverstiga detta
värde, till sitt ursprungliga pris bokföras och dervid bibehållas, till dess
vid de hvart tredje år inträffande, i § 189 af Bankoreglementet föreskrifne
108
besigtningarna, deras värde med Herrar Banko-fullmäktiges bifall blifvit
förändradt. På detta sätt anser jag Herrar Revisorers önskan att se inventarierne
bokförde till deras verkliga värde i någon mån, om också blott
approximativt, kunna uppnås, medan dess fullständiga vinnande, hvad
method man än använder, torde vara omöjligt.
Hvad slutligen räkningen med Herr Wallman beträffar, så får jag
först erinra, att både ifrågavarande byggnadsarbete och derå afbetalte summor
jemte deras bokföring tagit sin början redan före min förvaltningstid.
Då kontraktet innehåller, att förskott i mån af arbetets fortgång skulle
lemnäs, men slutbetalning, först sedan arbetet blifvit färdigt, afsynadt och
godkändt, så tyckes mig att afbetalningarne ej rätteligen på annat sätt
kunde bokföras, än att Herr Wallman, som å do lyltade summorna hvarje
gång lemnade qvitto, derföre i räkning debiterades, hvarefter han vid arbetets
slut skulle komma att för detsamma crediteras till ett värde af accordsummans
hela belopp, som då på en gång borde påföras Brukets Byggnadskonto
och sålunda komma att afskrifvas, hvarföre den påbegyuta bokföringen
på samma sätt fortsattes. Sedan likväl, efter det afsyuingen skett,
tvist uppstått, huruvida Herr Wallman rätteligen fullgjort sina förbindelser,
har förskottsbeloppet, utgörande 40,500 R:dr Ruut, i afbidan på den
derom väckta rättegångens slut ej kunnat afskrifvas utan måst från det
ena året till det andra balanceras.
Sedan vidare, efter det Herr Wallman låtit såsom färdigt afsyna
byggnadsarbetet, detta ej funnits för Verkets drifvande lämpligt, utan kostsamma
arbeten måst vidtagas för att få verket i gång, hvartill enligt Högh
Banko-Utskottets år 1854 meddelade beslut nödige medel borde af Bruket
förskjutas, hvilka dock af Herr Wallman rätteligen boi-de ersättas, hvarom
i den uppkomna rättegången anspråk äro framställda, så hafva äfven dessa
kostnader, till ett belopp af 12,815 R:dr 13 öre, blifvit Herr Wallman i
räkning påförda, för att genom räkenskaper kunna styrka brukets ersättningspåståenden,
såsom jag i min berättelse till Herrar Fullmäktige öfver
1855 års Bruksrörelse särskildt omnämndt. Jag kan icke finna, att uti
detta bokföringssätt ligger någon oriktighet. Det öfverensstämmer, så vidt
jag vet, både med grunderna för en riktig bokföring och med vanlig praxis.
Herr Wallman kan, såsom mig synes, ej undgå att debiteras för de af
honom uppburna och qvitterade förskotter, förr än han derföre till fullo
redogjort, det vill här säga, förr än genom processens "slut afgjordt, blifvit,
hvad värde det af honom verkställda arbete kan anses äga. Och till upplysning
uti den väckta tvistefrågan i öfrigt, är det högst angeläget, att de summor,
för hvilka Bruket af Herr Wallman fordrar ersättning, äro honom i Brukets
böcker tydligt påförda. Skulle dessa böcker bland andra för den
årliga rörelsen gjorda utgifter äfven upptagit dessa, eller bland andra byggnadskostnader
äfven afskrifvit de nu ifrågavarande, så hade Bruksförvaltningen,
som mig synes, derigenom erkännt, att den af Herr Wallman i
afseende på dessa summor ej har några pretentioner, hvilket dock ej kan
blifva fallet före rättegångens slut.
109
Den sista bland de i berättelsen i sammanhang härmed uppgifna
summor, eller 11,508 R:dr, är icke såsom Herrar Revisorer uppgifva, i
Brakets böcker påförd Herr Wallman, hvilken densamma ej uppburit, utan
dermed förhåller sig sålunda, att, då Kongl. Hof-Rättons dom i målet fallit
och tilldömt Wallman nämnde summa, Herrar Fullmäktige för målets
fullföljande hos Kongl. Maj:t måst densamma sätta i taka händer, hvarvid
den i Banken blifvit å Tumba Bruks räkning anvisad, till hvars redovisande
i Brukets hufvudbok blifvit upptagen en särskild räkning: "Depo
sitionsmedel
i den Wallmanska processen,” på hvilken nämnde summa blifvit
förd, samt, enär först genom rättegångens slut, kommer att afgöras, huruvida
Herr Wallman eller Bruket får lyfta den, vid 1859 års slut utbalancerad.
Hvad värde de här ifrågavarande balancerade summor för Bruket
kunna äga, beror på processens utgång, och det medgifves gerna, att värdet
är blott nominelt för så stor del, som Herr Wallman ej kan ådömas
att ersätta eller vidkännas. Hvar och en som inser sakens rätta sammanhang,
finner ganska väl, att ifrågavarande räkning alltifrån 1852 till närvarande
tid blifvit fortsatt för att visa Brukets ställning till Herr Wallman,
oell ej för att, såsom Herrar Revisorer vilja antaga, ”till en tid visa vinsten
större än den i verkligheten förefinnes”. År 1853, då förskottssumman
till Herr Wallman redan uppgick till det närvarande beloppet, 40,500
R:dr, utgjorde Bruksvinsten 69,311 R:dr 91 öre, och hade således varit
mer än tillräcklig att utan synbar förlust på Bruksrörelsen medgifva densammas
afskrifning, om icke öfvervägande skäl funnits till densammas
balancerande; och den sammanlagda Bruksvinsten under åren 1853—1859
utgör ej mindre än 366,066 R:dr 22 öre, i jemförelse hvarmed de här ifrågavarande,
annars betydliga, summorna äro för ringa för att behöfva begagnas
till dess blott skenbara höjande. Att jag för min del gjort, hvad
mig skäligen ålegat för att förekomma här gjorda misstydning, visar sig,
utom af hvad redan är anfördt, deraf, att jag i min berättelse till Herrar
Fullmäktige för år 1854, eller det år, då Wallmanska arbetet afslutades,
tydligen nämnde, att Bruksvinstens betydliga belopp under året till stor
del härrörde deraf, att de reparationskostnader, som blifvit afskrifne, vore
mindre än vanligt, och att reparationen af nedre verkhuset .deri ej vore
inbegripen, enär de till Herr Wallman utbetalte summor blifvit honom
och ej Brukets Byggnadskonto påförde. Samma förklaring har jag flere
gånger afgifvit, och 1857 års Herrar Revisorer hafva uti sin berättelse
(§ 62) anfört detta förhållande, utan att dervid anmärka någon oriktighet.
Jag kan således ej annat än fortfarande anse för lämpligast att, tills rättegången
är slutad, balancera dessa summor, såsom hittills skett, och sedan
på en gång afskrifva hela beloppet.
Det återstår mig nu endast att yttra mig öfver den härvarande
tillverkningens beskaffenhet, hvars underhaltighet Herrar Revisorer till slut
framdraga, mindre såsom en ny anmärkning, emedan detta ämne redan
varit föremål för föregående Herrar Revisorers och Rikets Högl. Ständers
110
uppmärksamhet än för att gifva mera eftertryck åt de föregående anmärkningarna.
Det torde kanske synas förmätet att vilja säga något till
Brukets försvar i detta afseende, då det allmänna omdömet, ofta bearbetadt
af tidningsartiklar, hvilkas skefva framställningar det likväl bär ej är
stället att vederlägga, redan för längesedan deröfver anses hafva fällt förkastelsedomen.
Men då ett förut ej yppadt tillfälle nu gifvits mig att
afgifva förklaring i ett ämne, som så nära rörer det allmänna Verk, hvars
förvaltning är mig anförtrodd, så anser jag mig skyldig att meddela några
upplysningar, och fästa uppmärksamhet vid några förhållanden, som möjligen
kunna mildra det stränga omdömet.
Hvad sålunda först angår tillverkningen af vanliga papperssorter, såsom
skrif-, post- och regalpapper m. fl. så har denna onekligen under de
sednare åren vunnit sådana förbättringar, att dessa papperssorter ej blott
kunna anses klanderfria, utan efter hvad en competent domare, sjelf pappersfabrikant,
försäkrat mig, vida öfverträffa så väl hvad andra Svenska pappersbruk
som många utländska i den vägen kunna åstadkomma. Såsom exempel
härpå torde jag blott behöfva åberopa de nya Skrifchartorne afRiksmynts
valör, om hvilkas både lätta skrifbarhet, styrka mot förslitning och deraf
härflytande tjenlighet till offentliga documenter, jag icke hört mer än ett
omdöme. Hyad tillverkningen af särskilda papperssorter angår, så vittnar
den ofvan anförda omständigheten, att papper här beställes ej blott för
enskilda Bankerna Utan äfven från främmande länder, så vidt jag kan förstå,
onekligen till Brukets fördel.
Beträffande tillverkningen af Riksbankens sedelpapper, så borde jag
strängt taget, enligt ordalydelsen i Herrar Revisorers berättelse, inskränka
mig till ”den papperstillverkning, som vid Tumba under revisionsåret åstadkommits.
” Men då derunder, efter hvad Brukets tillverkningsböcker utvisa,
endast förekommit sedelblanketter för valörerna 10 och 1 R:dr R:mt,
med hvilka, efter hvad jag annars tyckt mig förmärka, allmänheten ej funnit
sig obelåten, samt då Herrar Revisorer i det följande uppgifva antalet
af sedlar, som, utan afseende på tillverkningstiden, under revisionsåret inkommit
förslitne och måst casseras, så torde jag böra utsträcka mitt yttrande
till det nya sedelpapperet i allmänhet. Det bör kanske härvid erinras,
att Bruksförvaltningens åliggande dervid ej blott varit att tillverka
papperet, utan äfven att dertill uppgifva förslag, och det torde egentligen
vara häruti, som förvaltningens bemödanden ej anses hafva lyckats, ehuru
den derpå användt otroliga ansträngningar. Under flere års förlopp har jag
genomgått ej blott egna utan alla åtkomliga tekniska journaler för att
derur anskaffa möjliga upplysningar, och noga tagit kännedom om alla tillgängliga
slag af sedelpapper för att deraf draga nytta. Under samma tid
hafva, såsom det är Herrar Fullmäktige väl bekant, nästan otaliga försök
vid Bruket blifvit verkställde, och mångå tiotal, jag kunde säga hundradetal, af
olika pappersprof tillverkade, hvart och ett på sine egne, dertill särskildt förfärdigade
formar, hvaraf en mängd blifvit till Herrar Fullmäktige aflemnade jemte
