# ID: svediakorp-gov2397
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,705
# sentences: 4,045
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 152.
297
efter hans öfvertygelse, man i vissa afseenden vore rättslös då man ville samvetsgrannt
lyda Guds ord. Derföre begaf ock lian med familj sig till en annan verldsdel, derifrån
han med glödande färger prisar dess fria institutioner, och naturligtvis främst den religiösa
frihet, som der, vida mer än här, respekteras äfven i afseende å det enskilda samvetets
kraf.
Flere andra i samma afseende skrupulösa hafva domstolar sökt att med vitén
tvinga till vittneseds afläggande; hvilket för fattiga menniskor naturligtvis medfört lidande.
Och jag är nära bekant med en samvetsgrann och mycket bildad yngling, som,
emedan han ansåg sig icke kunna, utan att aflägga diverse eder, vinna befordran såsom
tjensteman, tänkt att emigrera.
Men fosterlandet gör icke någon vinst derpå, att det tvingar sina barn emigrera
endast derför, att de, för sitt samvetes skull, icke kunna svärja. Och de, som fosterlandet
sålunda mister, äro ingalunda bland de sämsta medborgarne.
Missbruket med lagliga eder, har, såsom ofvan anmärkts, till en del gynnat bruket
af dagliga och olagliga. Oell detta missbruk är här i landet så gammalt saint har tidtals
varit så gräsligt, att, efter hvad jag hört berättas, främmande personer, som, icke noga
känt vårt språk, hafva trott att namnet Sverige varit härledt ur ordet (verbet) svärja.
Att edgångar så ofta och i öfverflödig mängd anbefallts, torde till en del vara orsakadt
deraf, att man icke närmare betänkt l:o) de sanningar, sorn, på sätt ofvan ur
riksdagshandlingar anmärkts, blifvit, under de tre sista riksdagarne, af fyra motionärer,
äfvensom åren 1854 och 1860 af Ekonomi-Utskottet, samt ar 1854 jemväl af Rikets
Ständer framliållne; 2:o) att skyldigheten, att uppfylla tjensteåligganden, samt icke begå
förräderi emot Konung eller Ständer, kan hvarken ökas eller minskas genom edgång;
hvars kraftlöshet dessutom i sådana afseenden ådagalagts här i landet don 13 Mars och
den 10 Maj 1809 samt vid nästan hvarje politisk revolution, och, beträffande tjensteärenden,
tyvärr nästan dagligen; samt 3:o) att skyldigheten att undvika lögn (uppsåtlig osanning)
och att vid vissa tillfällen fullt tala ut sanningen, ingalunda kan genom edgång
ökas eller minskas.
-På grund af de skäl, som här ofvan och särskildt af Ekonomi-Utskottet sistlidne
riksdag anförts, samt, enär man icke bör med undanskaffande af ett ondt dröja endast
derför, att man icke kan genast afskaffa allt ondt at enahanda art., får jag ödmjukligen
föreslå:
A) att Rikets Ständer för sin del besluta, att ur l:sta§ 3 Kap. HandelsBalken
skola uteslutas orden: »och gjöre så vanlig borgare-ed.»
B) att Lag-Utskottet genom remiss af denna motion, sättes i tillfälle
»utarbeta», och Rikets Ständer för sin del besluta, i 17 Kap. RättegångsBalken
och öfriga hithörande författningar sådana ändringar och tillägg, att ofvanberörda
ändamål i afseende å vittnen vid domstolar vinnes; med anledning
hvaraf jag, för att närmare beteckna detta ändamål, utan att nu genast kunna
uppgifva bestämdt förslag till författningens lydelse, får hemställa, om ej
den kunde, bland annat, innehålla:
l:o att om den, som skall edligen vittna, anmäler sig vara af sam
vetet
hindrad aflägga eden, samt parterna icke, enligt 17 § nämnda kapitel,
gifva »vitnes-eden up», Rätten skall höra vittnet utan ed, och
ålägga det att vid vite af högst tio riksdaler, en eller två gånger hos prest,
som Rätten nämner, sig infinna för att undervisas om edgångs loflighet; hvarom
presten bör gifva vittnet bevis, innehållande äfven motiveradt utlåtande,
huruvida prest anser, att vittnet endast af samvetet hindras eden aflägga;
Bih. till R. St. Prut. IS(!2 & 1863. II Sami, 3 Afd. 38
298
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVt 152.
2:o) att, om vittnet, sålunda undervisadt, vägrar aflägga eden, samt en eller
begge parterna fortfarande yrka, att den skall fullgöras, Rätten eger pröfva,
om det ske skall, eller om vittnesmålet likväl må hållas gildt så, som vore
det edeligen bekräftadt;
3:o) att, örn prest intygat, att vittnet endast af samvetet hindras eden aflägga,
Rätten på sådant intyg bör fästa synnerligt afseende vid den pröfning, nu
sagd är;
4:o) att Rätten, om den Anner vittnets trovärdighet tvifvelaktig, må åter
ålägga vittnet, att, vid vite af högst tio riksdaler, hos prest, som Rätten nämner,
en eller två gånger sig infinna, för att undervisas om skyldigheten att
äfven utan edgång tala sanning; hvarom presten ock bör gifva bevis, med
upplysning om han anser vittnet vara trovärdigt;
5:o) att Rätten, om den Anner vittnet icke vara så trovärdigt, att dess utsago
utan ed kan gälla så, som edligt vittnesmål, må förelägga vittnet, att, vid
vite af högst tio riksdaler, eller enkelt fängelse högst fjorton dagar, aflägga
eden;
6:o) att, om vittnet, det oaktadt, och äfveii sedan det utgifvit böterna, eller
den tid, Rätten föreskrifvit, hållits i fängelse, vägrar aflägga eden, Rätten
må, utan hinder deraf, handlägga målet, och pröfva hvad verkan vittnets berättelse
medför;
7:o att, om målet kommer under högre Rätt; och part der yrkar, att vittnet
skall aflägga eden, denne Rätt må låta vittnet ytterligare undervisas, och i
öfrigt vidtaga de åtgärder, som här ofvan stadgats, samt
8:o) att vittne icke må härutöfver åläggas något vite, eller tillfogas olägenhet,
för det vittnet vägrar aflägga ed.
C) att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, efter
öfvervägande af hvad i dessa frågor nu ytterligare förelupit, täckes nådigst
pröfva, om några, och hvilka, af de eder, rörande hvilka Kongl. Majit, i följd
af 89 §. Regeringsformen och 1 mom. 34 § Riksdags-ordningen, anses ega
ensam besluta, kunna upphäfvas, genast och utan vidare förberedelser; hvarom
då ock Kongl. Majit torde utfärda nödiga föreskrifter.
D) att Kongl. Majit rörande öfriga eder täckes åt sakkunnige män uppdraga,
att afgifva ett fullständigt motiveradt utlåtande, med förslag till de särskilda
föreskrifter, som kunna anses lämpliga till förekommande och minskning af
edgångar; samt
E) att, sedan vederbörande häröfver hörts, Kongl. Majit behagade till Rikets
näst församlade Ständer göra de framställningar, som påkallas af Ständernas
önskan, att ofvanberörda syftemål måtte, ju förr dess heldre, ernås.
Jag anhåller om remiss till Lag-Utskottet, hvilket icke lärer underlåta att i ole
delar, sådant erfordras, hänvisa detta ärende till behandling i sammansatt Lag- och
Ekonomi-Utskott. Och är jag beredd att hos Utskottet vidare utveckla skälen för mitt
förslag.
Stockholm den 29 November 1862.
L W. Henschen.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 153 och 154.
299
JW 1.33.
Af Herr Vice Talu^uinen Millén: Om afskciffande af de i nu gällande
tulltaxa förekommande utförseltullsatser.
Det är längesedan, sorn äfven hos oss, deu grundsatsen gjorde sig gällande, att den
tull, som ålägges landets produkter vid utförseln i verldsmarknaden icke, såsom fordom
troddes, drabbar den utländske konsumenten, utan i stället utgör en skatt på den inhemska
produktionen och, till följd derutaf, äfven ett stort hinder för densamma.
Derföre har ock denna beskattningsmethod så småningom öfvergifvits, att vår nuvarande
tulltaxa endast innehåller sex rubriker för utförseltullar.
Att dessa få föremål för denna sorts tulibeskattning icke i och för beskattningen
hitintills bibehållits, utan endast qvarstå som en lemning från den äfvenledes föråldrade
idéen, att medelst tulltaxan reglera industrien, veta vi ock, men då denna, idé äfven för
längre tid tillbaka blifvit underkänd och till det hufvudsakligaste äfven öfvergifven samt
slutligen en stor besparing i bevakningskostnader skulle beredas och mycken tid besparas
tullpersonalen till användande för en omsorgsfullare bevakning af införseln, så får
jag härmedelst vördsammast föreslå:
att de i nuvarande tulltaxa åsätta utförseltul lsatser måtte afskaffas
och för hvilket yrkande jag närmare skall utveckla skälen i Bevillnings-Utskottet, dit
jag anhåller att denna motion blifver remitterad.
Stockholm den 29 November 1862.
P. Murén.
JW 134,
Af Herr CäXléll: Om upphö/vande aj 2 § i I Kap. • Straff-Balam.
och antagande af Lagberedningens förslag till häktningslag med
vissa förändringar.
Bland lagar i vårt land, hvilka stå i uppenbar strid med vår tids humana anda,
torde lagbudet om missgerningsmäns häktning, kunna tillerkännas det sorgliga företrädet
att vara på samma gång den vådligaste och den mest orättvisa.
300
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVd 155.
För ett brott, som anses försonadt med några dagars fängelse vid vatten och bröd
ellery med en eller annan månads enkelt fängelse, tean den skäligen misstänkte, men
slutligen måhända oskyldig befunne, inkastas i årslångt ransakningshäkte, och måste ovilkorligen
— sedan första domstolen funnit honom saker — derstädes försmäkta, ytterligare
mahanda ett år, tilldess hans skuld eller oskuld blifvit i högsta instans afgjord.
Tager man derjemte i betraktande den frikostighet i afseende å urbota bestraffningar,
sorn utmärker det till Rikets Ständers antagande öfverlemnade strafflagsförslaget
och hvilken frikostighet går ända derhän, att t. e3L ett oförargeligt rus, äfven med
det aldrafrommaste ölsinne, kan medföra fängelsestraff; sa springer vådan och orättvisan
at lagens stadgande i 1 Kap. 2 S Straff-Balken, att hvarje arm syndare, sorn gör sig
skyldig till urbota bestraffning, skall i häkte inmanas, än bjertare i ögonen.
Det är visserligen sannt, att en god domare hitintills rätt ofta paralyserat den
dåliga lagen, genom att förbise den; men först och främst är det en grymhet af lagstiftaren,
att tvinga ffagskiparen att åsidosätta sin pligt såsom domare för att kunna
uppfylla sin pligt^ såsom menniska, och för det andra finnas personer, som anse den
drakoniska häktningslagens bokstafiiga tillämpande af den utomordentligt samhällsvigtiga
betydelse, att dess åsidosättande för mensklighetens kraf påkallar den högtidligaste
af alla tillrättavisningar, eller åtal af Rikets Ständers egen Ombudsman, enligt hvad af
dennes nyligen afgifna berättelse inhemtas.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, föreslår jag:
att Rikets Ständer, för sin del, besluta att, med upphäfvande af 1 Kap. 2 §
Straff-Balken, i stället antaga den häktnings-lag, som är’af Lagberedningen
föreslagen, med de ändringar, som påkallas af strafflags-förslaget, och de inskränkningar,
sorn betingas af nu gällande rättegångsordning.
Um remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
U Carlén,
JSJ2 SS.
Af Herr Carlén: Angående ändring i gällande förordningar om stäm
pelpappers
af giften och annan b villning.
.Tåg har äran föreslå följande förändring i nu gällande Förordningar om stämpelpappers-afgiften
och annan bevillning.
l:o att den afgift, som för närvarande under form af dubbel-stämpladt
papper, belastar hvarjehanda vid domstol företedda eller derifrån utgående
handlingar, må upphöra, utom hvad angår köpe- och bytes- samt faste-bref
äfvensom bouppteckningar;
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\'s‘ 156.
2:o att, afgiften för dessa må uppbäras, icke under form af stämpelpapper,
utan i reda penningar och af vederbörande uppbördsman, att af honom
redovisas liksom andra uppbördsmedel; — i sammanhang hvarmed bör bestämmas,
att värdet af fastebrefs-kartan i förskott uppbäres tillsammans med
afgiften för fångesbrefvet, samt
•l:o att, såsom kontroll stadgas, att domaren icke må till inprotokartering
eller' annan legal åtgärd emottaga köpe- och bytes-brefven och bouppteckningarne,
med mindre de äro försedde med uppbördsmannens bevis om
erlagd afgift; och att han skall hvar tredje månad i stad och efter hvarje
ting å landet, till Konungens Befallningshafvande insända förteckning å de
afgiftsskyldiga handlingarne, med uppgift å afgiftsvärdet.
Motiverna för detta förslag äro:
att med det dubbelstämplade papperet skulle försvinna alla de tillfällen till underslef,
hvartill detsamma gifvit och kan gifva anledning;
att domaren skulle befrias från ett, för hans egentliga embete alldeles främmande,
i hög grad odiöst uppbördsmannabestyr, man att den sannskyldige uppbördsmannens besvär
ökades i större mån, än att det med en ringa penning kan ersättas; samt
att om vinst för Statsverket skulle uppstå genom besparing af kostnaderna för
tillverkning och transport af det dubbelstämplade papperet samt för provision m. m.,
och hvilken vinst torde icke obetydligt öfverstiga behållna- värdet af det stämpelpapper,
hvarmed de, efter förslaget, från afgift befriade handlingarne, enligt nu gällande stadganden,
skulle förses.
I afseende å dessa handlingar — af hvilka endast skuldebref och arrendekontrakt
äro, med afseende å afgiften, af någon betydenhet — torde mig tillåtas fästa uppmärksamhet
derå, att deras afgiftsfrihet i hög grad betingas af billigheten, enär afgiften för
skuldebref ven nära nog uteslutande drabbar den gäldbundne, som behöfver lån, men ej
den långifvande, kapitalisten, samt att afgiften för arrendekontrakt innebär en oskälig
tillökning i den skatt, hvarmed antingen arbetet ellpr fastigheten redan förut äro betungade.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Ii. Carlén.
.M 156. m
Af Herr Carlfll ; Om anvisande till nordvestra stambanan aj dr för en
sammanbindning sbana genom Stockho in från Jernvägen till
Clara sjö af sedda medel m. in.
i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statens jernvägar, äskås anslag af
3,070,000 R;dr för en sammanbindningsbana genom Stockholm och af endast 3,010,000
R:dr för nordvestra stambanans påbörjande.
302
Motioner i Borgare-Ståndet 18G1?. ,JVs' 157
Nödvändigheten, tili och med gagnet, af den förra banan — åtminstone såvidt
angår sträckningen från jernvägen till Clara sjö är likväl ännu mycket omtvistad, då
deremot angelägenheten af jernvägskommunikation med Norrige torde ligga i öppen dag för
en och hvar, som erkänner värdet af föreningen med brödralandet och önskar att densamma
må vinna all den utveckling, som med begge staternas sanna fördel är öfverensstämmande.
I betraktande häraf, och under förutsättning att behofvet af sammanbindningsbanan
genom Stockholm, från jernvägen till Clara sjö, icke varder så allmänt insedt, att
anslag dertill (åtminstone denna riksdag) beviljas, föreslår jag vördsamt:
att de af Kongl. Maj:t till berörda del af nämnda sammanbindningsbana påräknade
medel i stället anvisas till nordvestra stambanan samt att, derest
dessa och de af Kongl. Maj:t äskade medel för sistnämnda bana ej skulle
förslå för banans framförande till Christinehamn, den ringa bristen må fyllas,
så, att redan under nästa statsregleringsperiod, den vigtiga fördelen må kunna
vinnas, att Statens jernvägar komma i förbindelse med en hamn vid sjön
Wenern.
Om-remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 20 November 18G2.
II. Carlén
JW 157.
Af Herr Carlén 2 Angående Södertelge stads befrielse från erläggande af
kronotionde för dess donerade jord.
Magistraten i Södertelje har anmodat mig att, i enlighet med framställd önskan
vid allmän rådstuga derstädes, väcka motion om »nämnde stads befriande från erläggande
af kronotionde för dess donerade jord»; hvarför såsom skäl anförts: att inom
Stockholms län ingen annan stad utgör sådan skatt; att jorden, bestående till största
delen af sandbackar, är alltför svag, för att tåla vid denna beskattning utöfver hvad
deraf åtgår till den med donationen afsedda aflöning till stadens tjenstemän; samt att
denna stad, mera än andra mindre städer, har betungande onus, ej mindre för utgörande
af skjnts, genom skyldighet att dertill hålla 25 hästar dagligen, än äfven för
tågande truppers inqvartering, som, i följd af stadens läge, särdeles ofta förekomma.
Enär dessa skäl synes mig synnerligen behjertansvärda, liar jag ansett mig
böra efterkomma Magistratens uppmaning och far alltså äran härmed vördsatnligen
föreslå:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. jSfd 158.
303
att Södertelje stad måtte befrias från erläggande at kronotionde för dess
donerade jord.
Och torde det tillåtas mig. att framdeles få till vederbörligt Utskott inlemna
de handlingar, sorn bestyrka nu uppgifna förhållanden.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 29 November 1862.
ii Carlén.
JVn> 158.
Af Herr HhlllcilK'* Om anslag till anders/tid för ett af Mamsell Jeanette
Berglind i hafrudstaden inrättadt barnhem med skola för döf
stumma.
Den fria undervisning, som i allt större utsträckning erbjudes vårt land, står
väl äfven i viss mån öppen för de af naturen mest vanlottade bland våra landsmän -—
för blinda och döfstumma, — men, hvad de sistnämnda beträffar, blott för ett inskränkt
antal. (I hela riket funnos vid 1855 års slut, enligt Statistiska Centralbyråns berättelse,
2,678 döfstumma, deraf 608 voro under 15 år.) Oaktadt nya frikostiga anslag och
deraf följande utvidgningar af institutet vid Manilla, måste Styrelsen dock årligen bortvisa
många olyckliga, som der söka inträde och hvilka sålunda förblifva helt och
hållet beröfvade ali slags bildning och undervisning, utkastade i verlden utan medel
till sjelfförsörjning och beröfvade möjligheten att ens göra sig förstådde af sina niodmenniskor.
Otillräckligheten af denna läroanstalt, samt de sorgliga följderna deraf insågos
redan för 20 år sedan af en ung flicka, Jeanette Berglind, som också redan då uppgjorde
planen till framtida grundläggande af en egen liten skola fö : döfstumma. Under
ett mångårigt vistande på Manilla i dåvarande föreståndarens och sedermera i en
af lärarnes familj, och under den dagliga beröringen med de olyeki iga, mognade planen
till verkställighet. Hon hade dels genom hopsparade iöner, dels ge lorn arf samlat 400
R:dr Runt och började, vid 42 år, med denna ringa gruudpenning sitt menniskovänliga
företag. Oaktadt alla vänners afrådan och många pröfvande j mtgängar innan det
tillämnade hemmet och skolan för döfstumma kunde komma till st md, lät hon sig icke
afskräckas, utan fullföljde sin plan i fast tillit till den goda saken framgång och fromt
förtröstande på Försynen. Hon hade en mindre lokal på norrmr Im i Stockholm och
använde större delen af sitt lilla kapital till inköp af bohag och skolmaterialier samt
öppnade för hagot öfver 1\ år sedan sin skola. Lärjungarne s! ulle erlägga en viss
årsafgift, högre för helpensionärer, lägre för halfpensionärer; men flertalet voro fattig
-
304 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 168.
mans barn och förestånderskap hade ej hjerta att bortvisa de medellösa små, hvaraf
följden blef att mångå betalade blott half eller fjerdedels afgift. Till lärare antog hon 1
en ung, döfstum artist, som nyligen utgått från Manilla, hvilken ock lifvades af varmt
nit för skolan och åtog sig att undervisa barnen utan annan ersättning än fri bostad
och föda. Hyra och lefnadskostnader öfverstego snart inkomsterna och alla tillrådde
att, upplösa den nya skolan. Men förestånderskan fortgick med förtröstan på den utstakade
banan. I trots af denna beundransvärda sjelfförsakelse och ihärdighet skulle
det vackra företaget dock snart hafva ramlat, o m det ej i H. M. Drottningen funnit
en frikostig beskyddarinna, som mer än en gång räddat det lilla barnahemmet och
dessutom sjelf betalar för en fattig döfstum flicka. Under vexlande öden har den lilla
skolan för döfstumma barn sålunda fortgått i snart 3:ne år, derunder hon lemnat undervisning
och vård åt 13 döfstumma barn, deribland 7 helpensionärer, 6 från landsorten,
d« öfriga från hufvudstaden. Sedan skolan nu inflyttat i en rymlig och särdeles
lämplig lokal på en malmgård, JYS 25 Gråbergsgatan, samt erhållit ännu en lärare, kan
läroanstalten anses fullt ändamålsenligt ordnad, och, enligt intyg af föreståndaren på
Manilla, motsvara en förberedande skola för döfstumma. Deraf att institutet på Manilla
årligen mäste vägra inträde åt ett stort antal sökande, synes nog att skolan är i
högsta grad behöflig, och onekligen gäller ock här att undervisningen blir mer fruktbringande,
om den i tid får börjas. Men’ det är tydligt att företaget icke på längden
är af dem, som kunna bära sig sjelfva, lika som att det omöjligen kan fortgå om det
ej har någon annan grund för sitt ekonomiska bestånd, än den enskilda välgörenhetens
tillfälliga bidrag. Uppburet under snart 3:ne år af förestånderskans och hennes biträdares
outtröttliga möda, sjelfuppoffrande nit och osvikliga förtröstan, synes nu företaget
såväl som dess ledarinna tillräckligt bepröfvade, för att göra sig förtjenta af ett årligt
understöd af allmänna medel. För att skolan må kunna framgent fortgå i ostörd verksamhet,
föreslår jag härmed:
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 1.500 R:dr R:mt till
understöd för Mamsell Jeanette Berglinds barnhem och skola för döfstumma,
för att derigenom? kunna utsträckas till ett större antal af ifrågavarande
arma vanlottade barn.
Såsom vilkor för anslaget föreslår jag
att skolan ställes under inspektion af Stockholms stads Folkskole-styrelse
eller af Direktören och förste läraren vid Manilla.
Stockholm den 29 November 1862:
Äng. Blanche.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\tS 159.
305
JW 359.
Af Herr Ljungberg! Angående Upsala universitets förläggande till hufvudstaden,
m. m.
Vårt fädernesland har inom en kort tiderymd tagit gigantiska steg på det
materiela framskridandets väg. Många år hafva icke förflutit sedan en svensk författare
kunde med en viss grad af sanning säga, att svenska folket i materiel kulturutveckling
befann sig halftannat, århundrade efter en af Europas större nationer.
Och nu: om vi ännu i dag icke i nämnda hänseende uppnått detta folk, så är dock
afståndet emellan detsamma och oss ansenligt förminskadt. Men för nationer, såsom
för individer, vexer den sanna lyckan och välsignelsen blott .inifrån, och själens
odling, den andliga kulturen, måste gå hand i hand med den materiela, om en
sund och harmonisk utveckling af folkets lif, en varaktig förkofran af dess välstånd
skall inträda. I denna rigtning återstår oss blott allt för mycket att göra.
Det är sannt att nationen i sednare åren gjort stora uppoffringar för såväl folkskolornas
som elementarläroverkens förbättring, och att vi på denna väg otvifvelaktig!
skola, inom en icke aflägsen framtid, skörda god frukt af de offer och de
ädla sträfvanden, som varit egnade dessa vigtiga föremål. Men hvad hafva vi
gjort för tillfredsställande af nationens högre bildningsbehof. för vetenskapernas utveckling
och deras fruktbargörande? Om det vore nog att inrätta nya lärareplatser
och uppföra stora byggnader i akademistäderne, så kunde visserligen Rikets
Ständer med stor tillfredsställelse se tillbaka på de sistförflutna decennierna; ty
knappast har väl under en föregående lika kort tiderymd svenska Staten gjort så
betydliga uppoffringar för den akademiska undervisningens befrämjande. Men tyvärr
har, såsom lätt kunnat förutses, det visat sig fruktlöst att söka på detta
sätt uppnå målet. Penningen kan uträtta stora ting; men den kan icke göra allt,
minst då den icke på tjeniigt sätt och rätter ort användes; den förmår icke bryta
förhållandenas magt, icke till enhet och samverkan bringa frän hvarandra vidt afskilda
elementer. Universitetets högsta bestämmelse, som är att utgöra medelpunkten
för nationens vetenskapliga bildning och derigenom tillika för hela dess intellektuella lif,
kan icke uppnås, om vi ock mångdubbla anslagen derför, så länge detsamma nästan
uteslutande utgör en examinationsanstalt, som knappast förmår väcka, än mindre fostra
och nära det vetenskapliga intresset, och så länge man icke vill förlägga en sådan
institution i det nationella lifvets medelpunkt. Universitetets andra uppgift,
danandet af Statens blifvande embetsman, kan icke helier tillbörligen uppfyllas, emedan
den för embetsverken bestämda ynglingen om han, efter flyktigt genomgående af
en examenskurs eller, med andra ord, efter inhemtandet af de hufvudsakligast uti
s. k. kollegier införda minneslexor, som äro honom föresätta, genast inkastas i det
praktiska lifvet, med ringa, tillfälle och ingen uppmuntran, att fortsätta sina studier.
Vid sjelfva den tidpunkt, då ynglingen af vetenskapen inhemtat. sä mycket, att åtminstone
hos en och annan ett intresse derför vaknat, hvilket endast behöft något
Bill. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 39
306
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV$ 159.
rådrum, någon tid för att veckla sig ut till blomma och frukt,— vid samma tidpunkt
ryckes han bort till en för honom och hans studier helt främmande verld; ty i den
lilla staden, der han åtnjutit sin akademiska undervisning, finnas vanligen för honom
inga medel till utkomst och saknar han derjemte de utvägar att, under fortsatta
studier, i embetsverken bana sig väg till framtida befordran, som hufvudstaden
kunde hafva erbjudit.
Det finnes, som man vet, personer, hvilka, såsom ett oöfvervinnerligt hinder
för en eller flera fakulteters flyttning från någon af högskolorna, städse framhålla
nödvändigheten af en s. k. LJniversitets-idés bevarande, en idé, som skulle fordra ett
sambyggarelif emellan alla de fyra fakulteter våra universiteter ega. Men borde
icke bevarandet af universitetets idé, dess förmåga, att uppfylla sin bestämmelse,
skattas af högre vigt? Att så icke skett mäste desto mera förvåna, som icke någon
fakultet bildar ett undantag från den ofullkomlighet och oförmåga att på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, som våra småstads-universiteter i sin helhet
förete. Det är erkändt att 2:ne af universiteternas hufvudsakligaste undervisningsämnen,
medicin och lagfarenhet, icke utan erfarenhetens eller praktikens stöd kunna
med framgång inhemtas. Men detta samband emellan teori och praxis saknas vid
de medicinska och juridiska fakulteterna i Sverige; och de afsigter och försök, som
i den medicinska undervisningens namn framträdt, att, genom kostsamma anläggningar
i universitetsstäderna och inskränkningar i Carolinska institutets rättigheter,
gifva i synnerhet den medicinska falkulteten i Upsala en utvidgning i undervisningsmedel
och kompetens, som kunde göra undervisningen i Stockholm umbärlig,
hafva icke lyckats och skola alltid stranda ej blott pä svårigheter i sakernas natur,
utan äfven pä omöjligheten att af Staten erhålla tillräckliga medel till de storartade
anläggningar, som för de fåfänga försöken erfordrades. Också hemställde,
vid 1856—58 årens riksdag, Ekonomi-Utskottet, att medicinska fakulteten i Upsala
mätte flyttas till Stockholm, jemte det Utskottet yrkade, att de personer, sorn vid
Carolinska Institutet genomgått fullständig examen, skulle förklaras för medicine
och kirurgie doktorer, med samma rätt till anställning i Statens tjenst, sorn åtnjutes
af de från universitetens fakulteter utgångne medicine doktorer, hvilka tilllika
äro kirurgie magistrar. Rikets Ständer, som insågo att, ”genom undervisningens
inhemtande på 2:ne ställen, den medicinska kursen blefve onödigtvis i hög
grad fördyrad och förlängd,” begärde emellertid tills vidare endast nedsättandet af
en kommitté för utarbetande af förslag till ändamålsenligt ordnande af ifrågavarande
undervisning; men denna kommitté föreslog att de 3:ne medicinska läroverken
skulle förenas till ett enda i hufvudstaden. Ehuru de kommitterades _ utlåtande
afgafs redan den 30 Juni 1859, biel' i anledning deraf någon åtgärd icke
af Regeringen vidtagen, förr än efter den påföljande riksdagens slut, hvarföre Ekonomi-Utskottet,
år 1860, afstyrkte de ånyo väckta förslagen om förflyttning af medicinska
fakulteten i Upsala. Stats-Utskottet framställde dock, vid samma riksdag, att
Ständerne skulle hos Kongl. Maj:t begära fullständig utredning till nästblifvande
riksdag angående samtlige de kostnader för byggnader, undervisningsmateriel och
lärare, som af kommittéens förslag föranleddes. Men efter riksdagens slut har, under
sistlidet år, en författning utkommit, som belastat och ökat den oreda och den för
landet betungande kostnad, som den medicinska undervisningen förut medförde; om
hvilken förökning i kostnad Regeringen äfven vid innevarande riksdag gifvit Ständerne
en påminnelse, genom sin begäran om ytterligare en profession och andra
nya anslag för den medicinska fakultetens i Upsala behof.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 159.
307
Beträffande nödvändigheten af den Juridiska fakultetens;förflyttning till Stockholm,
har samma fakultet sjelf, jemte enskilde dess ledamöter, så ofta framlagt
oemotsägliga bevis derför, att jag icke behöfver vidlyftigt utveckla densamma. Man
har nemligen öppet medgifvit, dels att någon tillfredsställande undervisning i rättsvetenskapen
icke vid Upsala nu lemnäs eller kan lemnäs, emedan för flera vigtiga,
delar af denna vetenskap särskilda lärare saknas, dels ock att ynglingarne ^ i allmänhet
endast inhemta det minimum af lagkunskap, som erfordras för att pä ginaste
väg bereda sig inträde på den praktiska banan, lemnande åsido allt annat såsom
öfverflödigt. För att afhjelpa detta onda har man, för att undgå anlitandet af
det enda verksamt gagnande medlet, föreslagit lärareantalets förökning och skärpta
fordringar eller den juridiska embetsexainens borttagande, i hvars ställe hvarje jurist
skulle aflägga juriskandidat-examen. Men erfarenheten har visat, att ökad lärarepersonal
ingalunda förminskat klagomålen öfver det juridiska studiets förfall
och den civila embetsinannabildningens låga tillstånd. De hafva fortfarit och i sednare
tider snarare stegrats än aftagit, ehuru fakulteterne i Upsala och Lund, vid
1840—41 årens riksdag lingö professionernas antal fördubbladt. Lika litet hafva
stegrade examensfordringar visat sig mägtiga att förhindra ytlighet i studierne och
svaga insigter hos de examinerade. Svårigheterne ligga djupare och kunna ej halvås,
med mindre än att fakulteten förlägges på en ort, der de studerande icke, för
bröds skull, nödgas i brådskande hast aflägga examen och sedermera, vanligen för
alltid, afbryta sina studier.
Den svårighet, som vid hvarje ny ledighet inom fakulteten, yppar sig för platsernas
besättande, samt de olägenheter, med hänseende till undervisningens uppehållande,
som uppstå, när någon eller några af lärarne, för riksdagsgöromål eller
andra angelägenheter, söka befrielse från tjenstgöringen, vittna för öfrigt, att det i
Upsala icke kan erhållas tillräckligt antal goda lärarekrafter för ett ökadt antal embeten.
Det har i allmänhet antagits, att hufvudsakligen den medicinska och juridiska
fakulteten skulle vara i behof af det erfarenhetens och praktikens stöd, m. fl. fördelar,
som hufvudstaden erbjuder; men det erfordras icke mycket eftersinnande, för
att inse, af hvilken omätlig vigt det äfven för de vetenskapers odlande, hvilka omlättas
af den Filosoji-ska och Theologiska fakulteten, vöre om dessa blefve förflyttade
till Stockholm. En af Upsala universitets utmärktare nu aflidne lärare (Atterbom)
har öppet erkänt, att filosofien icke under närvarande förhållanden kan med
framgång vid universitetet studerås*) Afven en annan upplyst man, II. Järta,
*) »Näppeligen, säger lian, få vi upplefva, att den Filosofislia fakulteten, med befrielse
från de främmande tillsatserna, blifver återförd till sin naturliga bestämmelse, så i anseende till
sig sjelf, som till den studerande ungdomen; näppeligen att den akademiska examensinrättningen,
i sitt liela, blir närmad till det ideal, sorn dock är antydt i sjelfva benämningen akademisk. Men
så länge skall ock, å ena sidan, billigt klagas, att hvarje i nämnda fakultet stiftad profession,
ehuru väsendtlig den må vara i en till fullständighet sträfvande utbildning af universitetets idé,
blott medbringa!' en för examinanden betungande, ja förderflig tillökning i mångläseri, under
det, å audra sidan, just representanterna af dan kunskapsart, hvarifrån fakulteten lånat sitt namn,
nödgas aldralägst nedsätta sina fordringar, för att, så litet som möjligt, medverka till förhöjningen
af ett undt, hvars närvarande vidd, hvars tillkommande följder filosofien minst kan undgå att genomskåda
och behjerta. • .. ...
Hvilken vän af denna vetenskap dristar, under slika förhållanden, vänta sig annat, än det
som vanligast inträffar: att intresset för densamma hos do fleste studerande aldrig erhåller lugn
och rådrum att vakna, eller komma till sjelfbesinning; att de, som hafva tid att höra en filosofisk
föreläsning, ej kunna förstå den, och tvärtom att lexor, flyktigt inhemtade ur mer eller
mindre kompendierade »kollegier», ersätta det bokstudium och framför allt den sjelftanke, hvar
-
308
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV'; 159.
hvars förkärlek för Upsala är väl bekant, klagar dock öfver den ringa vetenskaplighet,
sora vid universitetet finnes samt den ytliga bildning ej blott Statens blifvande
erabetsmän, utan äfven den öfriga studerande ungdomen der inhemtar.
Tryckta af de ”trägna göromålen och de enformiga förhören” m. m., ”kunna professorerne”,
säger han. ”hvarken sins emellan underhålla ett friskt vetenskapligt
lif eller uppväcka ett sådant bland de studerande. Dessas ojemna bildning gör äfven
”att något gemensamt litterärt intresse ej kan förena dem. De flesta studier
hafva det närmast erforderliga examensbetyget tills föremål. Genvägar, för att
hastigare hinna dit, blifva sorgfälligt uppsökta. — Derefter afresa de från lärdomssätet,
så fort de hinna, för att blifva män i Staten.” Hvad här ofvan blifvit sagdt.
om do filosofiska, gäller åtminstone i viss mån äfven om de theologiska studierna;
ty dessa bilda ingalunda undantag från den för albi studier gällande regel, att de
fordra tid, flit och sann vetenskaplig håg. Om någon fakultet skulle utan större
olägenhet kunna i Upsala qvarlemnas, vore det likväl denna; och om man, för att
göra flyttningskostnaden mindre kännbar och någon längre tid kunna begagna de
akademiska byggnaderne i Upsala, beslöte detta, borde sådant åtminstone icke kunna
möta någon gensägelse frän deras sida, som anse småstadslifvet, med thy åtföljande
isolering från den yttre verlden. vara. helsosamt och omistligt för vetenskaperna.
De invändningar, som framställas emot. universitetets flyttning äro antingen,
såsom de om skadan af att centralisera undervisningen och om nyttan af den täflan,
som 2:ne på skilda ställen befintliga lärostolar i en vetenskap skall medföra, af
den art, att de förfalla, dä fråga endast är om det ena af de svenska universiteternas
flyttning, eller ock röja de — såsom t. ex. påståendena om faran af de
förströelser och andra frestelser, för hvilka de studerande skulle i Stockholm vara
blottställde — ett förundransvärdt förbiseende af åtskilliga annars väl kända förhållanden,
såsom att svenska ungdomen icke mera än andra nationers ungdom saknar
urskiljning och karaktersstyrka; att nästan alla öfriga hnfvudstäder i hela Europa
ega universiteter, hvaraf både de sednare och hufvudstäderna funnit sig sä
väl, att de ingalunda vilja åtskiljas, samt att Stockholm redan, oberäknad!, elementarläroverkens
och folkskolornas ungdom, inom de här befintliga instituter, m. fl. läroverk,
har en talrikare ynglingaskara än Upsala universitet någonsin egt, utan att
man likväl om denna ungdom hört några klagomål med afseende på dess sedlighet
till de afhörda föreläsningarne vilja anvisa och väcka; ändtligen att till Filosofie Magistrar icke
sällan kreeras personer, sorn äro minst hemmastadda i just den kunskapsgren, hvarefter deras värdighet
benämnes? äfven i bästa fallet erhålles denna värdighet (öfver hufvud taget) vid den tidpunkt,
när ett egentligare filosofiskt studium, såsom ett fritt och sjelfbestämdt, skulle kunna begynna;
ty dessförinnan gifves sällan en yttre möjlighet dertill, om ock den inre möjligheten är tillstädes,
och om så förhåller sig: hvem bör ej befara så mycket mer att genom ett strängt omdöme tillfoga
mången af här ifrågavarande unge män en orättvisa, när han besinnar, att de vid samma
tidpunkt nästan mangrannt af armodets kategoriska motiver befallas anse sig för full-lärde, antingen
de vilja eller icke? Förgäfves hyser mången den lifligaste önskan, att ännu någon tid vid
universitetet qvarstadna, för att nu först i ordets fullkomligare betydelse »akademiskt studera;«
de jagas ut i verlden åt alla håll, för att äflas efter sysslor och brödstycken.
Sålunda är nu visadt, att filosofiens öfverklagade svårfattlighet för unge studerande till en
väsendtlig del beror på en förberedelse — och tidsbrist, som med våra universiteters nuvarande skick
sammanhänger. Men dervid ha vi ock utpekat en annan hufvudsaklig brist, som förknippar sig
med denna. Vi mena bristen på tillräckliga utvägar att understödja, och nästan alla utvägar att
till mognare bildning qvarhålla unga vetenskapsälskare, under den period af deras lif, då i allmänhet
det vetenskapliga intresset, och i synnerhet det filosofiska, kan antagas befinna sig i ett
antingen vaket, eller åtminstone vaknande tillstånd.“ (Studier till Filosofiens Historia och System 1
Bd. Upsala 183b, sidd. 98 o. f.)
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. M 159.
309
och flit. Tvärtom torde svårligen någon af våra minsta städer kunna lemna vackrare
vitsord om dervarande ungdoms förhållande, än hufvudstaden kan meddela i
afseende på dessa ynglingar.
Om dessa inkast sålunda föga påkalla någon utförlig vederläggning, anser jag
mig deremot, i anseende till den vigt sistlidne riksdags Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott tillagt de ekonomiska svårigheterna, hvilka, enligt, dess åsigt, voro
de enda, som i fråga om Upsala universitets förflyttning förtjenade något afseende,
böra med några ord vidröra de förmenta financiella hindren.
Man har velat påstå, att större delen af den jordegendom. hvarpå ifrågavarande
universitet är grundadt, skulle, emedan donations-brefvet lyder ä ”Upsala
Högskola eller Konungsliga Akademi”, frångå universitetet, om det förlädes utom
staden Upsala. Det vore i sanning en egendomlig tolkning af den mest storsinnade
handling, som någon Svensk konung utfärdat, att betrakta den såsom åsyftande
icke dess verkliga ändamål, vetenskapernas befordran, utan den kommuns materiella
fördel, i hvilken akademien tillfälligtvis då var förlagd. Om den store Gustaf
Adolf donerat sina gods till Upsala stad, för upprättandet af en ny akademi derstädes,
då kunde ifrågasättas, huruvida afkastningen af dessa egendomar finge på annan
ort användas, emedan konungen möjligen kunnat anses hafva med en sådan
stiftelse angifvit sin åsigt, att akademien borde vara förlagd i Upsala och icke
annorstädes; men då den ädle gifvaren lemnat sin rika donation icke till nämnde
stad, utan till den längesedan der anlagda akademien för vetenskapernas bästa och
ej för stadens förbättrande, då skulle det ju vara en kränkning af konungens högsinnade
afsigter, att. vilja förbehålla nämnde kommun samma egendomar eller att
lemna dem obegagnade, sedan akademien, afen tvingande nödvändighet, eller i följd
af vunnen insigt om dess oförmåga att på sin närvarande plats fylla sin uppgift,
blifvit till annan ort förflyttad. Det är vä! ovedersägligt, att den store konungen
icke skulle velat, motverka sitt eget ändamål, och att han aldrig gifvit ett enda
hemman till Upsala akademi, om han kunnat förutse, att hans gåfva skulle missbrukas
till förhindrande af den nationella kulturens högre utveckling och tagas till
förevändning för universitetets qvarhällande pä det inskränkta stadium, hvaruti
densamma sig befinner och länge befunnit, med hänseende till förmågan att uppfylla
ej mindre statsförvaltningens behof, än de höga fordringar pä vetenskapernas och
den allmänna bildningens höjande, som nationen måste göra på en sådan institution.
Mångfaldiga exempel pä en dylik, ofta af omständigheterna påkallad förflyttning af
donationer, från en lokal till annan, när blott ändamålet fortfarande tages i akt,
kunna dessutom anföras.
Att döma af de städse upprepade ansökningar om statsanslag, som numera
frän Upsala akademi framställas, torde icke heller de Gustavianska godsenjjlemna
en så rik och för akademiens uppehållande väsendtlig afkastning, som man i allmänhet
påstått och antagit. Det är bekant, att detta universitet, äfven af andra
donatorer fått sig betydliga fonder tillslagna; men detta oaktadt uppgafs, t. ex. är
1860. af medicinska fakultetens Decanus, att kostnaden för denna fakultet bestreds
till mer än hälften af statsmedel. Af akademiens egna fonder och donerade medel
åtnjöt fakulteten 16,365, men af statsanslag 17,787 R:dr Runt. Detta statsanslag
vore för öfrigt ensamt tillräckligt för fakultetens behof, om densamma förenades
med Carolinska Institutet, dä vissa lärareplatser kunde indragas, samt båda läroverkens
anslag och materiel sammansloges.
Det torde i sammanhang dermed icke böra förbises, att en förflyttning af universitetet
utan tvifvel skulle låta ett af de största hinder för dess uppbringande till
310
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JY& 169.
en högre ståndpunkt i vetenskapligt hänseende, bortfalla, i det att den myckenhet
för vetenskaperna och undervisningen främmande cmbetsgöromål, sorn förvaltningen
af de många jordagodsen nu pålägger de akademiske iärarne, då sannolikt blefve högst
väsendtligt förringade. Denna förvaltning, lika föråldrad som för professorerna betungande,
måste antagligen då ställas på annan fot, desto heldre som det icke lider
något tvifvel, att de stora egendomarne skulle, på ett mera tidsenligt sätt behandlade,
gifva en afkastning, sorn skulle i hög grad, om icke helt och hållet, aflägsna
behofvet af Statens understöd för detta läroverk.
Motståndarne af universitetets flyttning hafva i allmänhet medgifvit nyttan,
ja, till och med behofvet af att i landets hufvudstad hafva ett universitet, om fråga
vöre att nu anlägga ett nytt sådant, men påstått, att de redan i Upsala uppförda
byggnader gjorde all tanke derpå fåfäng. Hvarje nytt byggnadsanslag har motiverats
dermed, att ett äldre redan vore beviljadt, och sedan Ständerne icke mera
synas benägna att bifalla nya propositioner i denna syftning, får man åtnöja sig
med att summera hvad man fått till motståndets förstärkande. Men det har längesedan
och vid hvarje tillfälle, när byggnadsanslagen beviljades, varit sagdt, att
dessa medel vore att betrakta såsom bortkastade, bade med hänseende till sitt ändamål
och den tid, för hvilken de kunde anses användbara, och dylika kostnader lära
icke kunna anses mindre förspillda, om byggnaderne, såsom nu, användas utan
relativt gagn. Vi hafva vida kostsammare byggnader än dessa, sorn, derföre att
de lättsinnigt eller utan behörigt öfvervägande af tids- eller sakförhållandenas kraf
blifvit på orätt ställe anlagda, måst öfvergifvas; och man har ändock ansett detta
vara en större vinst, än att begagna de otjenligt anlagda. Huru många fästningar
hafva vi icke till spillo gifvit, ja raserat, emedan de befunnits icke motsvara sina
ändamål! Hvad som år oförnuftigt blir icke klokt genom att fullfölja detsamma.
Hvad beträffar kostnaderna för sjelfva förflyttningen, så ligger det naturligtvis
i deras intresse, som motsätta sig densamma, att insinuera, det dessa kostnader skulle
uppgå till millioner. Men vill man lugnt öfvertänka saken, skall man finna, att
dessa påståenden äro i högsta måtto öfverdrifna. Det kan nemligen icke vara nödigt
att, såsom i nyare tider i Upsala skett, bygga palatser hvarken för institutionerne
eller professorerne. Det blefve hufvudsakligen blott ett bibliotekshus och
föreläsningssalar, som behöfde anskaffas. Dessa sednare kunde, såsom det ända
till sednaste tiden skett i Kristiania, och ännu pä mänga ställen i andra länder
sker, till en början förhyras, till den del, som icke redan uti Vetenskaps-akademiens
stora hus, Karolinska Institutet och andra offentliga byggnader finnes att tillgå. Jag
utber mig äfven få fästa uppmärksamheten derpå, att uti den stadsdel, Kungsholmen,
hvilken, såväl i anseende till dess mindre trångboddhet och fria läge, sorn de
många der redan befintliga inrättningar för den medicinska undervisningens behof,
synes för ett universitets anläggande vara särdeles tjenlig, finnes en storartad, nu
till garnisons-sjukhus använd byggnad, hvars för dess nuvarande ändamål otjenlig»
läge är lika allmänt öfverklagadt som för en hvar påtagligt. Dä hufvudstadens
garnison är förlagd på en från detta sjukhus så aflägsen stadsdel som Ladugårdslandet,
och således en lång och för pafienterne svår transport af denna sjukinrättnings
nuvarande läge förorsakas, lider det intet tvifvel, att Rikets Ständer snart
skola anse sig nödsakade bevilja medel till ett garnisons-sjukhus i den stadsdel, der
kasernerne befinnas, och då blefve denna vackra och kolossala byggnad användbar till
universitets-byggnad. Det vid innevarande riksdag af enskild motionär begärda
biblothekshus bör, om den äskade summan beviljas, blifva tillräckligt till inrymmande
äfven af Upsala akademi’s bibliothek. Det utrymme detta kräfver får neni
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. •M 159.
311
ligen icke bedömas efter den byggnads omfång, som pä 1820-talet, der grundlädes;
ty det kan icke vara obekant, att utrymmet i detta hus till en väsendtlig del upptages
af en storartad solennitetssal, slottslika trappor m. m. Med ett ord, om alla
omständigheter, som i detta fall böra tagas i betraktande, skänkas behörig uppmärksamhet,
och om man, såsom naturligt är, icke påförer det nya universitetet
kostnader, som i allt fall måste af Staten utgöras, skall man finna, att de kostnader,
som för universitetets förläggande till Stockholm erfordrades, icke, i anseende
till de flera gynnsamma förhållanden, som här i närvarande tid förefinnas och de
utvägar, att af härvarande redan befintliga institutioner begagna sig, som erbjuda
sig, skulle medföra en kostnad, uppgående ens till fjerdedelen af en million, än mindre
till flera millioner. Denna summa skulle dessutom icke kunna betraktas såsom en
ny, Staten tillskyndad uppoffring, emedan de upprepade fordringar å nya byggnader
och institutioner, som från Upsala akademi framställas, innan kort, om tanken
pä universitetets flyttning öfvergafves, skulle föranleda en minst lika stor summas
nedläggande på dylika företag i Upsala. Det bemödande att erhålla dels nya akademi-byggnader
uppförda, dels de äldre ombyggda, som i sednare tider hos Upsalas
un i versi tcts-sty reise framträdt, skulle, efter ali sannolikhet, återuppvakna, om Rikets
Ständer visa benägenhet att bibehålla universitetet derstädes och slutligen, då
intet skäl mera funnes att vägra, vinna seger. Pä detta sätt blefvc Staten underkastad
enahanda uppoffringar, men med hvilket skiljaktigt resultat!
Man talar om den förlust Upsala stad skulle, genom universitetets aflägsnande
derifrån, lida, om dess undergång o. s. v. Men utom det, att en stad, som endast
genom konstlade medel, såsom tillvaron derstädes af en garnison, en akademi eller
annan stats-inrättning, naturligtvis förer ett skenlif, för hvars uppehållande Staten
visserligen icke borde uppoffra högre intressen, mäste härvid ihågkommas, att Upsala
fanns till omkring 200 år förr än högskolan der inrättades, att detsamma, utom
det lilla, vid en af länets ytterkanter belägna Enköping, utgör enda staden i ett
folk- och sädesrikt län, hvarföre densamma o tvifvelaktigt är för sitt bestånd oberoende
af universitetet, samt att närvaron af detta, med de lätta försörjningsutvägar
det erbjuder, sannolikt motverkat en större och mera solid näringsverksamhets
uppkomst. Upsala hörer för närvarande till de städer, i hvilka industrien
(åtminstone hvad fabriker och manufakturer angår) är minst utvecklad af alla i landet,
och att ett universitet icke heller i och för sig förmår göra en kommuns ställning
blomstrande, visar sig, bland annat, deraf, att under de sednaste femtio åren
en myckenhet andra både till folkmängden mindre och af yttre förhållanden mindre
gynnade städer i Sverige gjort vida större framsteg i folknummer och välstånd.
Skulle icke äfven andra Staters erfarenhet kunna vara för oss upplysande i
detta fall?
Det är icke bekant, att någon Stat tvekat att, för den intellektuella utvecklingens
befrämjande, förflytta något i en småstad beläget universitet, eller till och
med, när detsamma icke längre var behöfligt, indraga detsamma. Tvärtom har
detta varit ganska vanligt. Universitetet i Landshut förflyttades, är 1826, till Bnijerns
hufvudstad Munchen; universitetet i Tyrnau, i slutet af förra året, till Ofen, hvarifrån
det sedermera blifvit flyttadt till Pesth; universitetet i Frankfurt an der Oder,
år 1811, till" Breslau; det i Abo, år 1827, till Helsingfors o. s. v., utan att någon
enda af dessa städer derigenom gått under, men till ömsesidig båtnad för universitetet
och de liufvudorter geller större städer, i hvilka de genom denna flyttning
blefvo förladda. Tyskland egde fordom 40, nu endast 23 universiteter; och hvad
312
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? 159.
hafva icke Staterna och deras hufvudstäder vunnit genom dessa förflyttningar, eller
universiteters upprättande derstädes ? Hvad skulle Kristiania och Helsingfors vara
utan sina universiteter? Hvilken hög betydelse för national-andans, vetenskapernas
och litteraturens utveckling har icke Köpenhamn och Berlin m. fl. hufvudstäder,
hvardera för sina respektive länder, genom de der förlagda universiteter, vunnit ?
Från den tid, folken började mera klart inse, att universiteterna hade en högre betydelse,
än att utgöra undervisningsanstalter och tjena till en viss trosbekännelses befästande
(hvilket sednare lärer hafva varit en hufvudgrund till Upsala akademie
anläggning), har man i allmänhet i alla hufvudstäder, som hittills saknade sådana
inrättningar, upprättat högskolor; så t. ex. år 1810 i Berlin, 1811 i Kristiania, 1816
i Warschau, 1819 i Petersburg. 1826 i Munchen, 1827 i Helsingfors, 1828 i London,
1834 i Briissel och Bern samt 1836 i Athén.
För vetenskapernas befordrande, för den högre undervisningens höjande samt
pä det att Sveriges hufvudstad, och med den vår nation, icke i allmänanda och
intelligens skall nödgas stå effei' andra hufvudstäder och nationer, föreslår jag
således:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t begära Upsala universitets förläggande
tili hufvudstaden. samt att, till öfvervägande af de för detta ändamål nödiga
åtgärder och förslags afgifvande för deras verkställande en kommitté
måtte nedsättas, hvars betänkande, jemte Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
i ämnet, Rikets Ständer torde utbedja sig fä vid nästa riksmöte
emottaga.
1 anseende till den tidsutdrägt dessa åtgärder medföra, och dä det synes vara
tid. att Sveriges hufvudstad, i någon mån. försättes i åtnjutande af fördelar, hvaraf
andra Europeiska hufvudstäder längesedan varit i besittning, vägar jag äfven
föreslå:
att Rikets Ständer för innevarande statsreglerings-period bevilja ett mindre
anslag till föreläsningars hållande i hufvudstaden, uti vissa vetenskaper,
på sätt af annan medlem äf detta Stånd lärer, efter hvad mig blifvit ined
deladt,
komma att motioneras.
De finnas utan tvifvel, som skola anse sistnämnda förslag redan i sig vara
nog löftesrikt, för att göra det förra mindr nödvändigt, och hvilka skola benämna
frågan om Upsala universitets förflyttning för tidigt väckt. Jag vet äfven, hvilket
oljud emot mig detta förslag skall framkalla från alla dem, som hafva sitt intresse
uti universitetets bibehållande på sin nuvarande plats. Men utan mod och strid
har någon seger aldrig vunnits; och om aldrig någon här i landet bort göra
något upprop till national-andan och sina medborgares pligtkänsla, förr än framgången
vore gifven, hade vi säkerligen icke heller nu varit i besittning af de
stora verk, af hvilka nationen nu skördar frukterna. Frågan om Ups da universitets
flyttning är dessutom långt ifrån ny. Den är redan äldre än en och annan stor
fråga, som, i trots af det motstånd äfven hon. vid sitt första afhandlande, möttman
påminne sig blott jernvägsfrågan), redan längesedan gatt med seger igenom;
ty redan uti det af kommittéen till öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk,
år 1828, afgilna betänkande omtalas fördelarne af båda universiteternas
flyttning till Stockholm såsom en ofta omhandlad angelägenhet. Skulle dä icke en
period af omkring 40 är vara tillräcklig att låta en fråga mogna, som, enligt hvad
Rikets Ständers delegerade för undervisningsfrågors behandling icke längesedan
yttrat, är af den vigt för vår kultur, att dess lösning endast af ekonomiska skäl
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. '.JVtf 159.
313
kan uppskjutas ellar förhindras. Böra vi, i en tid, då allt annat ilsnabbt skyndar
framåt, hafva behof af ett århundrade, för att besluta oss till ett företag af 2 å
300.000 Ralrs eller aldra högst J millions kostnad, vi. som, få år efter det man ansett
hvarje jcrnvägsanläggning här i landet dåraktig och hvarje tanke derpå opraktisk.
bestämde oss för ett kommunikationsnät, som skulle kosta öfver 100 millioner
samt- inom 8 år för stambanor utbetalat 47,350.000 R:dr. Nej! denna idé har haft
tid nog till mognad: det erfordras blott någon endrägt och värma derför, för att
sätta den i verket.
Hvad beträffar det alternativ man eger, att se tiden an, att åtnöja sig med
en anspråkslös institution, utan fasta lärare och utan egentliga lärjungar, sä skulle
visserligen äfven inrättandet af en sådan läroanstalt i och för sig utgöra ett vackert
framsteg. Mer. äfven med antagande att en sådan institution skulle kunna mycket
verka till den allmänna bildningens befrämjande, bör man dock icke förbise, dels
att densamma, i anseende tili de inskränkta tillgångar, som komma att stå henne
till buds, till en början mäste hafva ett föga vidsträckt läro-område och ett ringa
antal lärare, dels ock det gagneliga inflytande på en stor stadsbefolkning, som ett
universitet utöfvar, till en väsendtlig del. har sin grund i en talrik studerande
ungdoms, ett stort antal äldre och yngre lärares spridning bland massan af de i
praktiska yrken sysselsatta menniskor. Månne jag mycket misstager mig. då jag
tror att en myckenhet aktningsvärda personer, som nu, såsom oss synes, allt för
uteslutande egna sig åt materiella bestyr och dagens flyktiga intressen, skulle hufvudsakligast
och kanske endast genom det personliga umgänget med vetenskapligt
bildade män, genom att oftare och pä nära häll se och höra talas om studier och
litterära angelägenheter, vinna en ljusare, fördomsfriare åskådning af dessa samt af
det samband emellan theori och praktik, som alltid linnes och aldrig utan ömsesidig
skada för båda dessa grenar af menniskans verksamhet kan förbises; att denna
stora allmänhet, hvilken nu knappt känner lärdomen från annan sida än den löjliga,
eller frän de mindre fördelaktiga uppenbarelser af korporations-intressen, sorn nu
icke sällan framträda, skulle lära. sig att akta och värdera vetenskapen och dess
idkare. När man dertill ihägkommer, att i ett folkfattigt land tillgången pä andliga
krafter af en högre ordning, icke kan vara sä stor, att vi kunna väl besätta
den myckenhet af lärareplatser, som redan nu vid båda universiteterna saint vid
Stockholms läroverk och institutioner måste fyllas, samt att vi, genom dessa krafters
splittring på 3:ne hufvudorter, omöjligen kunna pä nägotdera åstadkomma det
vetenskapliga lif och den litterära samverkan, som erfordras för att kunna öfva
något inflytande pä den europeiska kulturen, ja, lör att blott kunna behörigen tillegna
oss denna kulturs frukter och kunna följa med dess utveckling; och dä man
vidare ihägkommer. att ett fattad t beslut om universitetets flyttning, efter ali anledning,
mäste först föranleda en kommittés nedsättning och sedermera, genom den
obenägenhet, hvarmed en stor del vederbörande skulle skrida tili verkställighet
deraf, sannolikt, först efter 10 ä 15 är skulle fä se de förberedande praktiska åtgärderna
för flyttningen vidtagna, sä kan jag icke annat än anse ett ytterligare
uppskof redan med sjelfva beslutets lättande hos Rikets Ständer, vara alldeles obehöfligt
för de betänksammaste bland oss och att det skall befinnas skadligt af dem,
sorn icke anse likgiltigt, om den nuvarande eller först en kommande generation, kommer
i åtnjutande af de fördelar, denna flyttning är egnad ått bereda.
Jag anser allt uppskof i detta läll äfven derföre vara skadligt, och origtigt,
att Staten icke längre, än nödigt är, bör belastas med underhallande pä 3:ne olika
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 40
314
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\i' 160.
ställen af institutioner, som, till egen och det allmännas fördel, kunde vara förenade
på ett eller två, samt att flyttningens motståndare, under den tid vi tveka, skola
uppbjuda al! sin förmåga för Upsala universitets befästande på sin nuvarande plats.
Dessutom! Nationen har icke framtiden i sina händer. Den dag vi omsider skulle
anse frågan mogen, skulle vi tilläfventyrs, i anseende till yttre eller inre oroligheter,
financiella hinder och andra svårigheter, icke kunna företaga hvad vi då allvarligen
önskade.
Stockholm den 29 November 1862.
C. E. Ljungberg
JW i®o.
Af Herr ljlingilt 1'^'! med särskilda förslag till stadganden rörande skogsväsendet,
äfvensom till förnyad jagtstadga.
Redan samtidigt med utfärdandet af 1805 års skogsordning, blef dess otillräcklighet
erkänd genom det cirkulärbref, som då afläts till samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
innehållande en uppfordran att inkomma med förslag till särskild stadga
angående återplantering af skog.
Mer än ett halft århundrade har sedan dess förflutit och den för hela landet vigtiga
skogsflugan är icke desto mindre ännu olöst. Visserligen hafva under tiden åtskilliga
författningar, beträffande skogarne, blifvit synliga, men af dessa äro de flesta
föga tillfredsställande och vissa hafva till och med varit för skogarne förderfliga. Så
har t. ex. på grund af Kongl. Kammar-kollegii cirkulärbref af den 14 April 1824 största
delen af kronoparkerna och härads-allmänningarne gått för Staten förlorade, hvarefter
de ej sällan blifvit förvandlade till öde fält. De verkningar till ett bättre, sorn
1838 års instruktion för Skogs- och Jägeri-staten gaf anledning att hoppas, förlamades
genom ofullständig kontroll och bristen i en väl organiserad centralstyrelse, hvarjemte
tid efter annan utfärdade författningar, särskildt rörande de norrländska skogarne, ofta
gifva tillkänna en felaktig uppfattning af dervarande förhållanden.
De regerings-åtgärder, som, med anledning af Rikets Ständers, under en följd af
riksmöten, förnyade framställningar, blifvit vidtagne i och för utarbetandet af ny skogslag,
inskränka sig till en, för tjugofyra år sedan, åt Kongl. Kammar-kollegium gifven
föreskrift att inkomma med förslag till dylik lag samt, sedan det visat sig att nämnda
Kollegium, i anseende till öfrige mångfaldiga göromål, lemnade detta uppdrag ofullbordadt,
till nedsättandé, år 1855, af en kommitté för skogsfrågans utredande. Kommittéen
afgaf följande året ett underdånigt betänkande angående åtgärder till befrämjande
af en förbättrad skogshushållning, åtföljdt af förslag till förordning om skogarne
i riket, hvarefter ärendet öfverläts till Rikets Ständers pröfning, med tillkännagifvande
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 160.
315
att regeringen ansåg vissa i förslaget ingående grundsatser ej då kunna antagas. Rikets
Ständer upptogo dock icke frågan till närmare öfverläggning, utan uppställde blott
vissa punkter, hvilka ingåfvos med underdånig framställning derom, att en förordning,
affattad i enlighet med dessa, måtte sedermera Rikets Ständer föreläggas. Kommittéens
förslag remitterades nu till den år 1859 inrättade Skogs-styrelsen, för att omarbetas i
öfverensstämmelse med af Rikets Ständer angifna grunder.
Inseende vigten derutaf att en lag, som kan förebygga skogarnes allt hitintills
fortgående sköfling, med snaraste må blifva antagen, får jag, efter att hafva inhemtat
kännedom om de förslag till skogsväsendet^ ordnande, som nyssnämnda Styrelse nyligen
afslutat och som i tryckta exemplar kommit Vällofliga Ståndet tillhanda, såsom motion
bland dem upptaga följande, nemligen:
I. Förslag till förordning rörande skogarne i riket;
II. Förslag till förordning angående rättighet till och vilkor för utsyning af
skogsalster från kronomarker, hemman och nybyggen i de sex norra länen;
III. Förslag till vissa tillägg och förändringar i stadgan angående afvittringsverket
i Wester-Norrlands, samt Wester- och Norrbottens län;
IV. Förslag till vissa stadganden rörande syneförrättningar å kronohemman och
nybyggen i de fem nordligaste länen;
V. Förslag till stadganden angående grunder för värdering af skogsmark, med
hänsyn till skogsområdens upplåtande åt sågverk i Westernorrlands samt
Wester- och Norrbottens län; äfvensom
VI. Förslag till förordning angående åtgärder för flygsandens dämpande.
Dessa lagförslag äro möjligen behäftade med brister och uttrycka stundom åsig
ter,
hvilka ej torde komma att gillas af pluraliteten, men förslagen hafva dock förtjensten
att vara de mest fullständiga, som hittills blifvit framlagde och synas derföre lämplige
att tjena till utgångspunkter för den diskussion, hvarutur omsider en med Rikets
Ständers önskningar öfverensstämmande skogslag kan framgå.
De grunder, uppå hvilka lagförslagen äro byggda, synas åtminstone ej kunna tillvitas
felet att icke vara nog frisinnade; så tillstädjes, med afseende å härads-allmänningarne,
intressenternas deltagande i deras värd och förvaltning; utvidgning föreslås i
rättigheten till utsyning å kronomarkerne m. fl. skogar i de norra länen, och intet band
har blifvit lagdt pä den enskilda hushållningen. Som emellertid åtskilliga af stadgandena
ej torde åstadkomma den trygghet, med afseende å såväl de allmänna som enskilda
skogarnes fortfarande bestånd, hvilken af skogslagen borde kunna förväntas, får
jag föreslå antagandet af följande från förslagen skiljaktiga punkter nemligen:
l:o att härads-allmänningarne skola antingen stå under förvaltning af Jägeritjenstemän
eller ock af allmännings-intressenterne gemensamt med sådane
tjenstemän förvaltas.
Ehuru fördelaktigt, för spridande af kunskap om en ändamålsenlig skogshushållning,
allmännings-intressenternas deltagande, genom kommitterade, i skogsförvaltningen
än må anses, så synes dock det fullständiga öfverlemnandet deraf i delegärnes händer,
utan biträde af någon i skogshushållning kunnig person, såsom förslaget under vissa
vilkor medgifver, ej vara lämpligt.
2:o att Staten öfvertager skogshushållningen å kungsgårdar, kungsladugårdar,
å till Kronan indragne boställen samt andra hemman och lägenheter, hvilka
förvaltas eller äro utarrenderade för Kronans räkning; å kyrko-, akademi-,
hospitals-, krigsmanshus- samt andra allmänna inrättningars hemman och
lägenheter, äfvensom ä boställen af alla slag, hvilka icke äro till Kronan
indragne.
316
Motioner .i Borg ar c-Ståndet 1862. ,yW 130.
Tillsynen, hvartill förslaget inskränker Statens förfoganden å. skogar till nyssnämnde
gårdar, hemman och lägenheter, skiljer sig ej väsendtligt från den uppsigt, som
redan nu utöfvas, men hvilken dock visat sig högst otillfredsställande. Missförhållandet,
sora förefinnes mellan å ena sidan arealen af de allmänna skogarne och å andra
sidan landets skogsbehof samt rikets ytvidd, utaf hvilken de endast upptaga 2 procent,
då deremot stats-skogarue i vida sydligare länder utgöra 10 och stundom 20 procent
af landets yta, borde vara en tillräcklig uppmaning för Staten, att ej längre uppskjuta
kraftiga åtgärder, för bibehållande af åtminstone de skogar, till hvilka dess rätt är
obestridlig.
3:o att boställsinnehafvare må erhålla utsyning till husbehof af boställets skog,
men att den öfriga afkastniugen tillfaller det allmänna.
Den i förslaget upptagna fördelningen af boställs-skogarnes afkastning, hvaraf i
enlighet dermed ena hälften borde tillfalla Kronan och den andra boställs-innehafvaren,
skulle än ytterligare öka den olikhet i tjenstemännens aflöning, som, oafsedt skogen,
redan är en följd deraf att vissa äro med boställen försedde.
4:o att skatteman, i öfverensstämmelse med Byggninga-balkens 10 kap. 8 §
samt med 18 § i 1805 års Skogs-ordning, ej må ega nyttja sin skog så,
att hemmanets förmåga att utgöra skatt derigenom äfventyras.
Detta stadgande, som af 1855 års Skogs-kommitté blifvit uteslutet, i det af denna
utarbetade förslag till förordning om skogarne i riket, är der ersatt „genom ett, så
väl
för frälse- som skatte-egare gällande förbud mot skogsförödelse. Afven i Skogsstyrelsens
förslag saknas nämnde Byggninga-balkens stadgande, men något annat, hvaraf
skogarne kunde njuta skydd, har ej blifvit uppstäldt. Tidpunkten synes dock ej vara
väl vald för undanrödjande af de få lagparagrafer, som äro affattade till skogarnes
förmån.
5:o att, efter köp af jordegendom, försäljning af skog derifrån må vara förbju
den
under köpet närmast följande 10 år, så framt ej egaren genom vederbörande
låtit för skogen upprätta ändamålsenlig hushållningsplan, då försäljning
af den deruti beräknade virkesafkastningen må ega rum.
Den, under sednare tider, allt för ofta förekommande handeln med skogsegendomar,
under afsigt att använda skogen ej allenast till köpeskillingens betäckande, utan äfven
för att till penningar förvandla hvad som derefter möjligen kan återstå, är egnad att
väcka allvarliga bekymmer hos fosterlandsvännen, som nödgas åse huru skogarne måste
lemna rum för kala och ofruktbara hedar samt nakna berg. Ett stadgande i den anda,
som nyss är angifven, och som har sin motsvarighet i vårt grannland Danmark, skulle
omintetgöra denna för landet skadliga industri, utan att likväl vara ett hinder för skogens
begagnande inom de gränsor, som för en ändamålsenlig hushållning blifvit utstakade.
Skulle de här ofvan omnämnda lagförslagen till större eller mindre del befinnas
antagliga, torde de, i enlighet med dem, upprättade förslagen till instruktion för Skogsstyrelsen
samt Skogs- och Jägeri-staten äfven böra tagas under öfvervägande.
I samband med lagförslagen rörande skogarne, har äfven ett förslag till förnyad
Jagtstadga blifvit utarbetadt, hvilket bland Skogs-styrelsens förslag till skogs- och
jagt-väsendets ordnande förekommer under N:o VIII. Jemväl detta förslag får jag i
min motion intaga, framhållande dervid de emot en del §§ uppställda alternativ och
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. ,JVi' 161.
317
hemställande, hvad beträffar den för jagt å vissa djurslag tillåtna tiden, att denne, i
anseende till nedannämnde djurs fortplantning eller de späda ungarnes behof af skydd,
må bestämmas:
för Elg till Augusti och September månader samt för Råbock och Rapphöns
till September och Oktober månader, äfvensom att den dubbla beckasinen
må uppföras bland de fredlysta foglarne, och såsom sådan vara tillåten
att skjutas under Augusti, September och Oktober månader.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamligen anhålla.
Stockholm den 29 November 1862.
C. E. Ljungberg.
161.
Af Herr Ljungberg t angående pension för Majoren i Arméen August
Hahr.
Den lön för möda och använd talang, den emot nöd betryggade lefnadsställning
på ålderdomen, som är de män förbehållen, hvilka äro anställde i tjenstbefattniugar,
som i större eller mindre mån äro egnade åt vetenskapernas befrämjande kommer icke
de män till godo, som med lika, ofta större, insigt och förmåga, af ren kärlek till
vetenskaperna, utan lön, egna sig åt dessas odling. Kanske är det likväl de, som hufvudsakligast
fört vetenskaperna framåt och som hårdast dragit arbetets tunga, kanske
äfven de, som först måste med brutna krafter lemna älskade odlingsfält åt yngre förmågor.
En af dessa oförtrutna arbetare är Majoren i Armén Aug. Hahr, som i 36 år
oafbrutet egnat sin tid åt utförande af kart-arbeten öfver Sverige, dels såsom Topo
graf-officerare från 1821 till 1837, med rekognosceringar, uppritning och gravering af
Militärkartverket, dels såsom tjenstgörande åren 1842 —1844 vid Generalstabens
lithografiska byrå, med gravering af den stora skolkartan i 4 blad öfver Sverige och
Norrige, utgifven på Statens bekostnad, dels under åren 1845—1848 med kartarbeten i
och för jernvägsundersökningarne för Orebro—Nora—Hultbanans anläggning, samt slutligen
från nämnde år med författande och utgifvande af 4 större statistiska kartarbeten.
Hvar och en vet att dylika arbeten, huru förtjenstfulla de må vara, likväl icke i allmänhet
gifva någon egentlig behållning; och på det sist utgifna af dessa kartor öfver
mellersta och södra Sverige, häftar en skuld af betydligt belopp.
Den hedrande utmärkelse, som sistnämnda arbete vid detta års verldsutställning
fått röna, i det 2:ne medaljer deröfver erhållits, vittnar, lika med allmänna omdömet
öfver Herr Hahrs arbeten i allmänhet, att de ega förtjenster, som, då helsa och arbetsförmåga
nu, vid fyllda 60 år, börja svika dess författare, påkalla representationens upp
-
318
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 162.
märksamhet på nödvändigheten att tillse, det icke en Förtjent författare på sin ålderdom
må lida nöd; och jag vågar derföre föreslå,
att Rikets Ständer må för Major Hahrs återstående lifstid bevilja en pension
af 1,500 R:dr Runt.
En promemoria öfver Herr Hahrs arbeten, jemte ett betyg af Generalmajor Hazelius
bifogas.
Stockholm den 29 November 1862.
C. E. Ljungberg.
. W 1«2.
Af Hc;r fjllllgbcrg t Angående tullfrihet för eller nedsättning i införseltull
å vissa för bokbindareyrket nödiga rudimaterier.
Uti de vid sednaste riksdagar antagna tulltaxor har man allt mer och mer frångått
det systemet att genom förbud och högre tullsatser uppmuntra och emot utländsk
konkurrens skydda den inhemska fabriksindustrien och näringsfliten samt, såsom ett
lämpligare^ sätt att gynna industrien, dels helt och hållet upphäft, dels ock nedsatt
tullen å råämnen och beredningsmaterialier för näringarnes behof. Men då man ej konseqvent
genomfört detta system, har följden deraf blifvit, att på samma gång man öppnat
vårt, land och vår industri för utländsk medtäflan, man just genom brist på konseqvens
gjort det i vissa fall omöjligt för den inhemske producenten att deltaga i denna
täflan. Då man borttog eller nedsatte tullen för en del råämnen, hvarföre icke
tillämpa samma grundsats vid dem alla? Tullsatsen stegrar ju alltid priset på fabrikatet,
och då härtill kommer att, till följd af brist på tillräckligt antal skicklige arbetare,
arbetslönen härstädes är högre än i de länder, som stå med vårt land i de största
handelsförbindelser, inses lätt att all täflan för den inhemske näringsidkaren, åtminstone
hvad priset beträffar, blifver omöjlig. Men en varas pris beror i viss mån af det
arbete, som derpå blifvit nedlagdt, eller dess qvalitet, och följden blir, att om den inhemske
producent, som för det af honom förarbetade råämnet måste erlägga tull, vill i
pris täfla med utländningen, tvingas nedlägga mindre arbete på sin vara och sålunda
försämra dess qvalitet, då resultatet blifver detsamma.
Bland nämnda inkonseqvenser i nu gällande tulltaxa vill jag fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet vid en sådan, i hvilken den enklaste rättvisa synes mig påbjuda
rättelse.
Böcker, på främmande språk eller i Finland på svenska språket tryckta och af
finska undersåter författade, äro, vare sig bundne eller obundne, såsom billigt, tullfria.
Deremot måste den svenska bokbindaren för en del af siua, till yrkets utöfvande, nödvändiga
rudimaterie!-, hvilka icke i landet tillverkas, erlägga följande tullsatser, nemligen:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\? 163.
319
för B okbindare-cloth, hvilken förtullas som bomullsväfnader, tryckta eller pressade, per
skålpund 90 öre;
» färgade skinn för Bokbindare, per skålpund 75 öre:
» spaltade fårskinn, ofärgade, hvilka förtullas under taxerubrik: Hudar & skinn, andra
slag, derunder inbegripna lackerade hudar och skinn, per skålpund 40 öre.
Bokbindare-cloth tillverkas ej i Sverige, ty den artikel, som under benämning
cloth vid våra inhemska fabriker åstadkommes. består af en tunn genomskinlig bomullsväfnad,
som endast användes såsom foder etc. hos Skräddare, hvaremot den för bokbindareyrket
användbara dothen utgöres af en fast och tät dylik pressad väfnad.
Ett stycke af den införda dothen, vägande omkring 12 skålpund kostar i London
högst 15 R:dr 75 öre Runt och tullen efter 90 öre per skålpund utgör 10 R:dr 80 öre,
eller omkring 66 § procent af varans värde. Reflexionerna öfver orimligheten i denna
tullbestämning göra sig sjelfva.
Spaltade fårskinn, eller klufna mexikanska fårskinn beredas ej heller i Sverige,
då till följd af den ringa afsättningen af denna vara, anskaffandet af en klyfningseller
spaltnings-machin härstädes ej skulle bära de dermed förenade dryga omkostnaderna.
På de af mig anförda skäl yrkar jag således
tullfrihet för, åtminstone nedsättning i tull å ofvan uppräknade, inom bokbindareyrket
nödvändiga rudimaterier, hvilka ej inom landet tillverkas, och
anhåller vördsamt om remiss af denna min motion till Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
• C. E, Ljungberg.
Jtfi 1ÖS.
Af Herr Ljllllg5)6rg! Angående lönetillökning för K ammar skrift) arne *
Kongl. Statskontoret.
Vid den reglering af Kongl. Stats-kontorets personal, som omförmäles uti Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 24 Mars 1824, uppfördes för en kammarskrifvare inom samma
embetsverk, såsom lön, 400 H:dr B:ko på stat, hvarjemte honom tillerkändes förmån af
tillökning för 38 tunnor spanmål efter årligt riksmarkegångspris, så att denne tjensteman
inom lägsta tjenstegraden, till exempel år 1827, erhöll ända till och med 529 H:dr
2 sk. Banko, motsvarande 793 R:dr 56 öre Runt; jemlikt föreskriften i Kongl, brefvet
den 19 Oktober 1850 skedde åter reglering af Kongl. Stats-kontoret, som erhöll ny stat,
men hvilken likväl af uppgifna orsaker icke kunde tillämpas förr än år 1851, då hvardera
af nämnde tjenstemän, enligt en den 9 Augusti samma år utfärdad interimsstat,
undfick 438 R:dr såsom lön och ett arfvode af 148 K: dr 32 sk., eller tillhopa 586 R:dr
32 sk. Banko eller 880 R.-dr R:mt. Den 23 Oktober 1854 biföllo Rikets då försam
-
.'520 Motioner i Borgare-Ståndet 1802. JV$ 163.
lade Ständer den af Kongl. Maj:t för Statskontoret äskade tillökning och den 21 Februari
1855 utfärdades af Kongl. Majit ny Interims-stat.. enligt hvilken en Kammarskrifvare
erhöll i aflöning 600 R:dr Banko eller 900 R:dr R:mt och bibehöll han denna
aflöning intill 1857 års slut.
Häraf visar sig påtagligen, att desse tjenstemän, vid den af Rikets Ständer under
1857—1858 årens riksdag, beslutade reglering erhållit en, i förhållande till de stegrade
priserna och deraf följande högre lefnadskostnader, högst obetydlig aflöning och att borttagandet
af spanmålen under lönerna kan sägas vara just den egentliga orsaken härtill.
Om man till exempel jemför den inkomst 793 R:dr 56 öre, som år 1827 åtnjöts, mot
den som från och med år 1858 erhölls, eller 1,000 R:dr, så visar sig att skilnaden
häremellan uppgår till endast 207 R:dr 47 öre, efter en tidrymd af mera än 30 år. — Skilnaden
emellan den under 1851 och 1858 utgångne, aflöning åter är ännu mindre eller
blott 120 R:dr samt emellan 1857 och 1858 årens aflöning den obetydliga förhöjningen
af blott 100 R;dr eller 10 procent, dä deremot de fleste tjenstemän erhöllo mera än
50 procents förhöjning. Det lärer näppeligen sålunda kunna nekas, att dessa tjenstemän
i allmänhet och särskildt relativt till sina vederlikar eller de äldste kammarskrifvarue
inom Kongl. Kammar-rätten äro högst vanlottade, helst kammarskrifvarne t. ex. inom
Kongl. Statskontorets kammarkontor svårligen kunna mottaga annan tjenst utom embetsverket,
och om de undantagsvis innehafva en sådan, alltid få vidkännas pekuniär uppoffring,
enär de nödgas pä embetsrutnmet använda tiden för tjenstens förrättande från
kl. 10 f. m. till 2 e. ra., och allmänheten, i händelse af deras frånvaro någon stund pä
förmiddagen, skulle få vänta på angelägna, oftast högst brådskande anordningar. Under
qvartalsmånaderne måste de, för att ärendena icke skola ligga efter och löntagaren
få vänta, använda både för- oph eftermiddagarne, oftast till sent på aftnarne, i följd
hvaraf de äro förhindrade att på annat sätt förskaffa sig något bidrag till de dryga
lefnadskostnaderne. Lägges nu härtill att de medellöse bland de lägste tjenstemännen
varit nödsakade att skuldsätta sig innan de kunnat fullgöra akademiska prestanda
för vinnande af inträde uti Räkenskapsverk en; att de få vänta 8 a 12 år innan de
vinna befordran inom detta embetsverk, med i förhållande till göromålens stora omfattning
fåtalig personal, så kunna dessa tjenstemän med en lön af blott 1,000 R:dr
för år, sägas vara vida sämre lottade än vaktmästaren i sin samhällsställning med
600 R.dr.
På grund af hvad jag här haft äran ådagalägga, föreslår jag alltså följande,
nemligen:
att kammarskrifvarue inom Kongl. Stats-kontoret måtte undfå en årlig löntillökning
af 600 R:dr i likhet med hvad de 7 äldste af de lägste tjenstemännen
inom Kammar-rätten åtnjuta, eller derest en sådan löntillökning för
alla kammarskrifvarne ej medgifves, att åtminstone de sex äldste komma i
åtnjutande af samma aflöning, som kammarskrifvarne i Kongl. Kammarrätten
eller l,6e0 H:dr hvardera — helst ingen med kännedom om verkliga
förhållandet torde kunna bestrida att göromålen för en kammarskrifvare i
Kongl. Statskontoret i alla afseenden äro trägnare och fullt ut så magtpåliggande
som i Kongl. Kammar-rätten, hvadan ock tillförene och ända intill
den statsreglering, som med 1858 ingick, en kammarskrifvare i Kongl.
Stats-kontoret aldrig varit sämre aflönad än hans vederlike i Kongl. Kammar-rätten.
Stockholm den 29 November 1862.
C. E. Ljungberg.
JW 164.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JtyJ? 164.
Af Herr ! Angående pension för /örre e. o. Kammarskrifvaren
vid f. d. Kongl. Tabell kommissionen, f. F. Montelius.
Om det är hvarje folkombuds både rättighet och pligt att i alla afseenden yrka
ett noggrannt iakttagande af den möjligaste sparsamhet med allmänna medel, gifves det
dock tillfallen, då man icke, utan att begå en verklig orättvisa, kan förfäkta det stränga
genomförandet af denna grundsats. Ett sådant fall inträffar nu, då jag tager mig friheten
till Rikets Ständer hemställa, huruvida de icke skulle finna skäl tilldela en pension
åt Lorenz Ferdinand Montelius, hvilken i 40 år biträdt, och i närmare 30 års tid
varit anställd såsom e. o. Kammarskrifvare vid f. d. Kongl. Tabellkommisionen samt,
enligt hvad bilagda intyg utvisar, oafbrutet och med de bästa vitsord för flit och noggrannhet
tjenstgjort vid det grannlaga tabellsammanräkningsarbetet, upprättandet af de s. k.
Liggarne och de efterhand offentliggjorda Generalsammandragen, under hvilken sysselsättning
hans syn, efter hvad vederbörlig läkareattest gifver vid handen, till den grad
försvagats, att han numera icke kan företaga något skrifgöromål, som fordrar synförmågans
starkare ansträngande. I sitt 57:de år med en ringa lön såsom vågskrifvare och
utan all utsigt till vidare befordran, befinner sig derföre Montelius, jemte hustru och 3:ne
barn, i för framtiden ganska bekymmersamma omständigheter.
Det är visserligen sannt att Montelius icke innehaft någon ordinarie befattning
på rikets stat, ehuru de tjensteåligganden han bestridt under en så lång och berömligen
vitsordad tjenstebana synas tillhört en ordinarie befattning och det årliga arfvode
han dervid i så många år uppburit kunde betraktas såsom verklig lön: men efter min
tanke är det icke Staten värdigt att, på grund af förstnämnda omständighet, lemna helt
och hållet utan afseende och understöd en man, sorn uppoffrat en sä stor del af sin
bästa ålder i dess tjenst, i förväntan att vinna en stadigvarande utkomst, hvilken, till
följd af verkets ombildning och dess nya arbetsordning, gått för honom förlorad. Jag
tager mig derföre, i betraktande af anförda skäl och ömmande omständigheter, friheten
föreslå:
att ' ikets Ständer måtte bevilja förre e. o. Kammarskrifvaren vid f. d. Kongl.
Tabellkommissionen Lorens Ferdinand Montelius en pension al 500 H:dr
R:mt årligen.
Om remiss till Högled. Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm deri 29 November 1862.
C. Ljungberg
Bih, till JR. St, Prof. 1862 A 1863. 11 Sami. d A/d.
41
322
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\'p 165.
JW 165.
Af Herr B61'0IlillS* Angående nuvarande 26 extra prnvineialläkarehefattnihgars
uppförande på ordinarie stat med lön, af 1,500 H:dr
för hvardera samt anslag af medel dertill.
I anledning af den vid 1828 års riksdag allmänt yttrade klagan öfver otillräckligheten
af läkarnes antal i flera delar af riket för bestridande af den allmänna sjukvården,
begärde Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t, att ett förslag till provins-läka re vårdens
ändamålsenliga reglering måtte varda framlagdt, och anvisade, i sammanhang dermed,
tillsvidare till Kongl. Maj:ts disposition ett anslag af 2,000 R:dr Banko, för afhjelpande
af den största bristen pä läkare. I anledning häraf biföll Kongl. Majit den 23
Januari 1830 en interimsreglering af provins-läkarevården, hvarigenom 8 nya läkaretjenster
inrättades, hvilka, med afseende derpå, att anslaget endast blifvit tillsvidare
och under dåvarande statsregleringsperiod anvisadt, benämndes extra provincialläkare
och erhöllo arfvoden, hvardera af 250 R:dr Banko (375 Ridr Runt) och sedan erfarenheten
visat, att dessa svagt aflönade befattningar endast med svårighet funno sökande,
bestämdes genom K ongl. Resolution af deri 14 December 1833, att innehafvaren af dessa
befattningar kunde dermed förena bataljonsläkaretjenst. Vid riksdagen 1833 beviljade
Ständerna, på grund af ytterligare styrkt behof, ej blott fortfarandet af nyssbemälde
2,000 R:dr Banko, som också uppfördes på ordinarie stat, utan ock ytterligare anslag
til! samma belopp af 7 nya extra provincialläkare, så att dessas antal då uppgick
till 15. Med anledning af fortfarande klagan öfver den befintliga läkarepersonalens
otillräcklighet; beviljade 1840 års Ständer ater anslag till nya extra provincial-iäkarebefattningar,
allt med arfvoden af 250 R:dr Banko, dock med vilkor, att ifrågavarande
befattningar icke utan menigheternas begifvande finge med annan tjenst förenas Genom
ett omsider ar 1844 framlagdt, af Rikets Ständer gilladt och af Kongl. Majit år 1845
stadfästadt, förslag till reglering af provins-läkarevården i riket, bestämdes då provineialläkarnes
antal till 82, deraf 65 ordinarie och'16 extra provincialläkare. Oaktadt
denna reglering väcktes vid hvarje derpå följande riksdag ytterligare motioner,
dels om nya provincialläkares anställande och dels om löneförbättringar för dem,
hvilka i så måtto vunno bifall, att under nästföljande 10 år ytterligare 10 extra provincialläkare-befattningar
inrättades.
Med anledning af dessa vid hvarje riksdag upprepade framställningar om erhållande
af ytterligare ökadt antal läkare och behofvet af förbättrade lönevilkor för provincialläkare,
anhöllo Ständerna omsider vid 1856 års riksdag, att Kongl. Majit måtte
låta utarbeta och till härnäst samanträdande Ständer afgifva förslag till ett fullständigt
ordnande af den civila sjukvården i riket, dervid jemväl den önskan uttrycktes, att det
nuvarande förhållandet, att, extra provincialläkare få med sin befattning förena bataljonsläkaretjenst.
konnne att upphöra; och efter det Kongl. Majit till 1860 års riksdag
afgifvit sådant förslag, innefattande, förutom en väsendtlig tillökning i provincialiäkarnes
antal, jemväl att extra provincialläkare måtte varda å ordinarie stat uppförde, med lika
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,7V^' 165.
323
löner 1,500 R:dr Rint, som ordinarie provincialläkare och att den hittills medgifna föreningen
af extra provincialläkarebefättningar med bataljonsläkaretjenst måtte upphöra,
anvisade Ständerna, sorn bekant är, 30,000 R:dr R:mt till 20 nya provincialläkare*
aflönande.
Emellertid firmas ännu 26 extra provincialläkare-befattningar. hvilka, ehuru de
cga. alldeles fullkomligt enahanda åliggande och ansvar, som de ordinarie provincialläkarne,
likväl icke åtnjuta mer än två tredjedelar af en ordinarie provincialläkare*
förmåner.
Alldenstund syftemålet med de. på ofvannämnda sätt alltsedan år 1828 successive
inrättade extra provincial-iäkarebefättnigarne, till en början varit endast att tillsvidare
afhjelpa det mest kännbara behofvet af läkarevård för vissa orter, intilldess den
ifrågasatta allmänna regleringen af provincialläkarevården kunde hinna genomföras och
att dessa, befattningar, der de visade sig beböflige, vid den blifvande regleringen skulle
såsom ordinarie provincialläkare-befattningar uppföras, och emedan erfarenheten nu adagalagt
nödvändigheten af dessa befattningars ständiga bibehållande i de orter, för hvilka
de blifvit förordnade samt i betraktande deraf, att innebafvarne af dessa befattningar i
alla hänseenden hafva enahanda åliggande och ansvar, som de ordinarie provincialläkarne,
så svnes ock tiden nu vara inne, att de hittills varande extra provincialläkare-befattningarna
må uppföras pä ordinarie stat med lika lön som ordinarie provincialläkare, i
sammanhang hvarmed ock den hittills medgifna tillåtelsen, att förena extra provincialläkarebefättuiug
med bataljonsläkaretjenst, genom hvilken de inrättade nya extra provincialläkare-befatt.
ningarna medföra en chimerisk, på papperet märkbar, men i sjelfva
verket ingen tillökning i läkareantalet, torde böra upphöra.
Enligt de upplysningar jag sökt och erhållit äro ibland befintlige 2b extra provincial-läkarebefattningar
10 obesatta i brist på sökande, 5 uppehållas af bataljonsläkare,
sorn med sin tjenst förena extra provincialläkare-befattningar, hvadan endast 1 I
af dessa 26 befattningar i verkligheten äro besatte. I)å det ändamål, som med Rikets
Ständers anslag till läkarevårdens förbättring i riket åsyftas, icke kan vara, att endast
på papperet erhålla tillökadt antal provincialläkare, utan att sådana ock i verkligheten
må finnas att tillgå i de orter, der de befunnits vara påkallade för sjukvårdens behof,
så synes' angeläget vara, att den nu pågående provincialläkare-regleringen, framför allt,
jemväl må omfatta de nuvarande extra provincialläkare-befattningarues uppförande pä
ordinarie stat med sådana löneförmåner, att de med behörigt qvalificérade personer
kunna besättas.
Af hvad nu anfördt blifvit föranlåtes jag vördsamt föreslå:
att de hittills varande 26 extra provincialläkare-befattningarna varda "pä ordinarie
stat uppförda med lön af 1,500 R:dr R:mt för hvardera samt att för
vinnande af detta ändamål Rikets Ständer täcktes anslå en summa af 13,000
R:dr R:mt, att årligen från Statsverket utgå.
Om motionens remiss till vederbörligt Utskott anliålles vördsamligen.
Stockholm den 29 November 186 2.
V'. M. Ber ov,tu t
-
324
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\s' 166.
JW Kitt.
Af Hen Beronius: Angående ersättning till f d. regementsläkaren md
Kongl. Dal-Regementet m. m. B. F. Levin för af honom vid
t/enstehyte erlagdt ackord.
Då, för nära 30 år sedan, genom Konungens och Rikets Ständers förenade frikostighet,
det lyckades att sätta en gräns för de länge öfverklagade tjensteköpen genom
så kallade ackorder vid indelta arméen och dervid som grundsats stadgades: att hvad
bevisligen i ackord var utgifvet skulle utan afdrag ersättas, blefvo likväl Regementsläkarne
jemte öfrige civile tjenstemän vid arméen uteslutne från denna ackordsersättning,
på grund af den uppgift, som framställdes af kommitterade för berörde ackordsreglering:
att de af nämnde tjenstemän utgifne ackords-summor "aldrig genom någon Kongl, författning
blifvit tillätne" (se hosföljande transsumter). Att denna kommitterades uppgift
ej var med verkliga förhållandet öfvensstämmande visar emellertid medföljande transsumt
ur Kongl. Maj:ts Bref af den 4 December 1765, hvarigenom stadgas att ;'Auditörer
och Regimeuts-fältskärer, enär de äro berättigade till pension, måge, vid afskedstagande^
jemväl njuta förmånen af ackord.” Detta oaktadt blefvo dock, såsom ofvan är
anfördt, Regem mts-fältskärerne, eller, såsom de numera kallas, Regements!äkarne m. fl.
uteslutne från ackordsersättning, och då ändring i detta redan lagstadgade förhållande
svårligen på annat sätt står att vinna, men flera skäl tala för billigheten af ersättning,
åtminstone för en af de sålunda från aekordsregleringen uteslutne, vågar jag i detta fall
taga Rikets Ständers välvilja i anspråk.
I Dalarne lefver nemligen ännu vid 82 års ålder en af förenämnde tjenstemän,
Ofver-Fältläkaren och Riddaren B. F. Levin, hvilken, efter att redan 1805 hafva inträdt
i det allmännas tjenst såsom Provincial-medici medhjelpare i Hedemora distrikt,
blef 1812 den 16 Juni, efter erläggandet af 4,000 R:dr Riksgälds i ackord (se bilagan)
utnämnd Regements-läkare vid Dalregementet och sedan bestred denna tjenst i nära 47
år, eller till den 20 April 1859, då han hugnades med nådigt afsked och pension. En
så långvarig och af höga vederbörande, genom flere utmärkelser, väl vitsordad tjenstemaunabana,
hvarunder det äfven lyckades honom, sorn praktiserande läkare, att i ovanlig
grad tillvinna sig förtroende, så väl bland provinsens allmoge, som öfrige samhällsklasser,
synes mig i detta fall utgöra en uppmaning till Rikets Ständer, att ej låta en
gammal förtjent embetsman gå miste om den ersättning för utbetaldt ackord, hvilken
han vid afskedstagandet tyckes hafva bort åtnjuta, men hvilken ersättning, på grund
af nu gällande författning, svårligen står att vinna annat än genom Rikets Ständers
åtgärd.
Med anledning af allt detta vågar jag derföre hemställa:
att, med fästadt afseende på f. d. Régements-läkaren B. F. Levins långa tjenstetid,
samt pä öfriga skäl, som tala för billigheten af ackordsersättning i
detta fall, Rikets Ständer täcktes låta tilldela honom Fyra Tusen Riksdaler
Riksmynt, utgörande den summa, som han bevisligen i ackord utgifvit och
hvilken, enligt den i Kongl. Maj:ts Bref af den 2 Februari 1833 stadgade
grundsats (se bilagan), skulle utan afdrag vid afskedstagandet ersättas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 29 November 1862.
W. Al. tiel 'Witus.
Motioner i Borgart- Ståndet 1862. «yV? 167.
325
JW 16J.
Af Herr SI» ali; Angående föreskrifter i afseende å antagande, af undervi.
snmgsböcker för läroverken sand anslag för uppmuntran till
goda läroböckers lifgifvande.
Vid behandlingen af Läroverksfrågan hafva Rikets Ständer hittills iner eller mindre
uteslutande gjort Läroverkens organisation eller lärarens aflöning eller båda dessa
ämnen i förening till det hufvudsakliga föremålet för sina öfverläggningar och beslut.
Det gifves dock äfven andra härmed i omedelbart sammanhang stående frågor, hvilka
ej ännu tillvunnit sig den uppmärksamhet de, såsom för en ändamålsenlig undervisning
af yttersta vigt, onekligen förtjena. En sådan fråga är, bland andra, den om undervisnings-
eller läroböckernes beskaffenhet.
Det kan naturligtvis icke vara meningen, att af Rikets Ständer fordra några närmare
bestämmelser eller föreskrifter, om hvilka eller hurudana läroböcker böra vid undervisningen
begagnas. Men hvad Rikets Ständer både kunna och böra göra är, att af
Regeringen begära och sålunda åt skolstyrelsen och lärare tillförsäkra den anvisning,
ledning och tillsyn en så vigtig sak, som antagande eller afskaffande af läroböcker, onekligen
kräfver. Skulle för ett sådant ändamål någon ekonomisk uppoffring behöfvas, kan
den dock endast vara obetydlig och säkerligen bland dem, som ingalunda kunna kallas
bortslösade.
Att ett verksammare ingripande och bestämmande af Regeringen i fråga om läroböcker
verkligen behöfves det visar erfarenheten. Jemför man med hvarandra de uppgifter,
som förekomma i de sä kallade Årsprogrammen för elementar-läroverken, skall
man förvånas öfver den massa olika och till åsigter, plau, method och värde vidt skilda
läroböcker i samma läroämnen, som nyttjas vid olika läroverk, stundom äfven vid sådane,
som äro belägne inom samma stift och således lyda under samma skolstyrelse.
Denna olikhet synes redan betänklig. Likväl skulle densamma ensam och i och
för sig icke utgöra tillräckligt skäl för den vördsamma motion, jag härmed går att afgifva.
Enhet är visserligen önskvärd, särdeles i läroverk, som genom lokala eller andra
förhållanden med hvarandra stå i ett lifligare förhållande af samband och vexelverkan.
Men å andra sidan skulle jag för ingen del vilja tillstyrka uniformité som omöjliggjorde
begagnandet af olika läroböcker och derigenom förhindrade pröfningen af deras olika värde;
äfvensom den skulle neka lärarne, en både för dem och lärjungarne nyttig och välgörande
grad af frihet och rätt att handla efter egen bästa öfvertygelse.
Men det hufvudsakliga felet ligger deruti, att vid denna mångfald af läroböcker,
som under allt för svaga kontroller vid läroverken införts och införas, äfven sådant förekommit
och förekommer, som redan blifvit af en allmännare opinion bland skolmännen
sjelfve utdömdt såsom otjenligt, origtigt, stundom till och med skadligt. En otjenlig lärobok
kan sålunda i åratal bibehålla sig i allmänt bruk, endast derföre att ingen impuls
gifves till dess afskaffande. Stundom kan åter vid en eller högst få skolor läroböcker
förekomma, som för det stora flertalet af lärare äro till och med ajldeles obekante. Or
-
326
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\?i> 167.
sakerna till alla dessa förhållanden kunna vara mångahanda. Ä ena sidan kan vanans
magt och en icke ovanlig misstro mot hvarje förändring förorsaka att slägte efter slägte
får hålla tillgodo med en och samma otjenliga eller längesedan öfverträffade lärobok,
hvartill kommer, a^tt alltför liten uppmärksamhet och understöd gifvas för författare af
goda läroböcker. A andra sidan kan man tänka sig dels ombytes- och nyhetslusten hos
en lärare så stor, att böckerna, utan tillräcklig begrundning och pröfning, afskaffas, dels
sjelfförtroendet till egen förmåga och en ungdomlig benägenhet att pröfva egen författaretalang,
nog mägtig, att stundom låta läroböcker införas, dem en allvarligare pröfning ovil
korligen
skulle förkasta.
Orsaken till dessa missförhållanden äro, enligt min tanke, bristen på tillräckliga kontroller
och korrektiver, äfvensom bristen på uppmuntran från Statens sida för författande
af goda läroböcker.
Kongl. Maj:ts stadga för elementar-läroverken af 1859 gör rått uti att ej föreskrifva
hvilka läroböcker skola begagnas. Men den gör orätt deri, att den icke lemnar
tillräcklig garanti derför, att goda läroböcker väljas. Visserligen föreskrifver denna stadga
i § 83: »Ephorus bestämme pä förslag af vederbörande Rektor och lärare valet afläro»böcker.
» Men med ali aktning för Herrar Ephorers och Lärare-kollegiers nit och skicklighet,
mäste man dock erkänna, att detta är för ändamålet otillräckligt. Pröfningen af
läroböcker fordrar ej liten erfarenhet och omdöme. Nu kan det lätt hända att med undantag
af den lärare, som föreslår en ny lärobok, knappast någon i kollegiet finnes, som
i det särskilda ämnet eger en större och djupare insigt. Obehagligt nog vore det ock
för en chef, att t. ex. förkasta en af en underlydande lärare föreslagen lärobok, aldrahelst
om denna tillika är af samme lärare utarbetad. Ar åter läroboken god, är det en
vida större tillfredsställelse för författaren, att få densamma af en öfverordnad, så tillsägandes
fristående, myndighet godkänd. Vidare är klart att med den mängd Läroverkskollegier,
som finnas, äfven den billigaste fordran på önsklig enhet och öfverensstämmelse
i afseende på åsigter och methoder icke står att vinna. Läroverks-stadgan tyckes sjelf
temligen otvetydigt erkänna detta, då den nemligen medelbart efter den nyss anförda
föreskriften tillägger »derest ej i ett eller annat hänseende är eller varder för läroverken
»i allmänhet annorlunda förordnadt.»
Tiden bör nu vara inne att denna Läroverks-stadgans egen antydning kan blifva
till en sanning.
Frågan blifver då, hvad bör i detta afseende göras och huru skall det göras.
Att af byråchefen för Uppfostrings-ärenden begära, att han ensam skall företaga
granskningen af läroböcker kan naturligtvis icke falla någon in. Dels vore det orimligt,
att hos en person fordra den insigt uti och pedagogiska erfarenhet utaf alla skolämnen,
som för detta ändamål kräfves, dels skulle denna enabetsmans mångfaldiga vigtiga göromål
omöjligt medgifva honom den erforderliga tiden. Detsamma gäller naturligtvis äfven
i ännu högre grad om Föredraganden för Ecklesiastik-ärenden.
Det förslag, jag härmedelst tager mig friheten afgifva, är säkerligen behäftadt med
brister och misstag. Behandladt och moditieradt af sakkunnige män i Utskottet och Stånden,
torde det dock kunna tjena sorn ett uppslag till frågans lösning.
Jag föreslår vördsamt
!:o att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att Kongl.
Maj:t måtte genom sitt Ecklesiastik-departement låta till läroverken i riket
utgå ett cirkulär med förständigande till vederbörande skolstyrelser att ingen
lärobok må, pä sätt 83 § Läroverks-stadgan föreskrifver af Rektor och lä
rare
hos Ephorus till antagande vid läroverken föreslås, utan att densamma
förut blifvit af en vederbörligen tillsatt gran skniv gsnämnd godkänd.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV&' 167.
327
I tydlig följd härutaf skulle i § 83 af Skol-stadgan i stället för de nyss anförde
orden »derest — — förordnadt» inflyta en bestämmelse, innehållande ofvan föreslagna
vilkor.
2:o Att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att Kongl.
Maj:t, ville anbefalla Stats-rådet för Ecklesiastik-departementet att, efter inhemtande
"af byråchefens för Uppfostrings-ärenden tankar och förslag, utse en
nämnd till att granska hvarje till departementet inkommen lärobok, öfver
hvilken yttrande blifvit begärdt. Denna nämnd sammansättes af olika personer,
allt efter som den inkomna skriften afhandlar olika undervisningsämnen.
Till medlemmar af Nämnden utses en universitets-lärare eller medlem
af Svenska Vetenskaps-akademien samt 2:ne för lärdom och erfarenhet kände
skollärare. Nämnden vare skyldig, att öfver hvarje inkommande skrift uttala
omdömet »godkänd till begagnandet vid offentligt elementar-läroverk» eller:
nicke godkänd till begagnande vid offentligt elementar-läroverk»; nämnden
dock obetaget att i förra fallet äfven kunna meddela ett utförligare högre
vitsord.
Likaledes böra äfven efterhand genom dylika nämnder de redan i bruk varande
läroböcker granskas och bedömas.
Denna Statens granskningsrätt, som ingalunda bör med någon slags censur jemföras,
omfattar läroböcker i alla ämnen utan undantag och äfven sådane. som tjena till
lärjungarnes hjelp och ledning, såsom t. ex. Lcxika och mera dylikt.
Af granskningsnänmd godkänd lärobok må vid läroverk, der Ephorus pä Lärare
kollegiets
förslag så beslutar, till begagnande införas.
Lämpligt arfvode åt medlem af granskningsnänmd må, efter slutadt arbete, af Kongl.
Maj:t bestämmas och utgå af besparingarne å 8:de Hufvudtiteln.
Vidare och då särdeles önskligt vore att något mera än hittills kunde på Statens
sida göras, för att uppmuntra till och befrämja utgifvandet af goda läroböcker, föreslår jag:
3:o Att Rikets Ständer ville anslå en summa af 3000 Riksdaler Riks
mynt
årligen att med lämpliga belopp användas såsom belöning för författande
af de bästa under året utkomne läroböcker. Dock må ej flere än högst 4 sådane
årligen belönas. Skulle inga eller särdeles få läroböcker anses af .så
stort värde att belöning bör ifrågakomma, må beloppet för det äret i sin helhet
eller till större eller mindre delfingå till besparingarne å 8:de Hufvudtiteln.
Granskningen och bestämmandet af belöningarne sker af sådan eller
likartad nämnd, som förut blifvit föreslagen.
Om remiss till vederbörande Utskott auhålles.
Stoe kholm den 29 November 1802.
Pehr Staaff.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 168.
JW 168.
Af Herr Staal!’: Om tillökning i andagen till lärareiöner och de mate
riel»,
behofven för Navigationsskolorna i Kalmar, Hernösand,
Westervik, Wisby och Carlshamn,
1 Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof har,
på grund af vederbörandes ansökning och Kongl. Kommers-kollegii tillstyrkande, Kongl.
Maj:t täckts till beredande af förhöjning dels i nu utgående löner och arfvoden för ordinarie
lärarne och underlärarne vid de fyra så kallade större Navigationsskolorne, nemligen
i Stockholm, Göteborg, Gefle och Malmö, dels ock i anslagen för materiela behofven
vid samma skolor, äska en ytterligare tillökning i anslaget för »undervisningsanstalter
för Handel och Sjöfart», med 5,263 R:dr 75 öre, hvarigenom öfverlärarnes löner
skulle höjas, i Stockholm till 3,50»), i Göteborg till 3,000 samt i Gefle och Malmö
till 2,500 R:dr, äfvensom underlärarnes arfvoden likaledes höjas i Stockholm och Göteborg
till 1,200 R:dr, samt i Gefle och Malmö till 1,000 R:dr, hvarjemte det förhöjda
anslaget för hvardera skolans materiela behof beräknades för Stockholm och Göteborg
till 1,200 R:dr samt för Gefle och Malmö till 750 Riksdaler.
De sålunda äskade förhöjningarne hafva blifvit at Kongl. Kommers-kollegium tillstyrkta;
men oaktadt förhöjning af nämnda Kongl. Kollegium föreslagits jemväl för Navigationsskolorne
i Kalmar, Hernösand, Westervik, Wisby och Carlshamn, har likväl
Kongl. Maj:t icke täckts härvid fästa något afseende.
Nu är likväl förhållandet, att samma skäl, som talat för de föreslagna förhöjningarna
vid de fyra så kallade större Navigationsskolorna i lika grad förefinnas i afseende
på Hernösands Navigationsskola, hvars Direktion också hos Kongl. Kollegium anmält
behofvet af de ifrågasatta förhöjningarne. På sätt Kongl. Kollegium förmält lära dylika
skäl ej heller saknas för de öfriga Navigationsskolorne eller de i Kalmar, Westervik,
Wisby och Carlshamn. Gifvet är ju också, att öfverlärarnes ansvarsfulla och mödosamma
bestyr bör skäligen godtgöras, så att härom synes all vidare utredning vara
öfverflödig.
Att jemväl underlärareplatserne i Navigationsskolorne måste beklädas med duglige
personer, derest icke skolorna skola förfela ändamålet, ligger i öppen dag. Underlärarens
plats är också, för undervisningens jemna gång och danandet af skickliga navigatörer,
relativt lika vigtig, som öfverlärarens.
Lika stor skicklighet hos lärarne fordras vid alla Navigationsskolor, derest icke
man vill påstå att undervisningens värde och framgång bör betingas af städernas storlek
och betydenhet, — ett påstående, som väl icke lärer kunna framhållas än mindre
försvaras. Skall Svenska Handelsflottans anseende behörigen bibehållas på den höga
ståndpunkt, den för närvarande innehar, så erfordras väl att skolorne i landets skilda
delar tillförsäkras åtminstone relativt lika goda och starka lärarekrafter. Uppenbart
måste det
Motioner i Borgare-Såndet 1862. JVs 169-
329
måste det också vara att dugliga och nitiska underlärare icke rimligen kunna i en aflägsen
landsort erhållas och längre tid påräknas för det nuvarande låga arfvodet, 625
R:dr Runt, och sålunda mäste väl ett sådant arfvode skäligen höjas. I annat fall qvarstadna
icke de dugliga underlärare, som nu finnas på dessa platser.
Att äfven anslaget för de materiela behofven, på sätt Kongl. Kominers-kollegium
antagit, är alltför lågt, lider icke heller något tvifvel, då man betänker hurusom förnyade
uppfinningar och grundliga forskningar allt mer och mer öka behofvet af instru
menter,
kartor och böcker, så vidt eljest undervisningen skall kunna hålla någorlunda
jemna steg med vetenskapen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra vågar jag vördsamt föreslå:
att det årliga löneanslaget för öfverlärarne vid Navigationsskolorne i Kalmar,
Hernösand, Westervik, Wisby och Carlshamn måtte ökas till 2,000 R:dr och
arfvodet för underlärarne till 1,000 R:dr samt det årliga anslaget för de ma
teriella
behofven vid samma skolor till 750 R:dr, allt Riksmynt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Pehr Staaff.
JW S«9.
Af Herr Staal?: Om antagande och användande, särskildt för hvarje
församling, af tryckta eller Hthografierade formulär till prestbetyg
m. m.
Det är ej nog att Staten bestraffar brott då desamma blifva röjda, det är lika
vigtigt att, der frestelsen till föröfvande af brott ligger nära, Staten drager försorg att
densamma aflägsnas, ty eljest skall mången duka under, hvilken, om frestelsen och lagÖfverträdelsens
lätthet ej varit så stor, måhända kommit att föra under hela sitt lif en
redbar och oklandrad vandel.
Bland dessa frestelser är, för den lägre klassen, knappt någon så stor, som den,
hvilken lockar till förfärdigande af falskt prestbetyg, der det rätta förkommit eller blifvit
försedt med någon påskrift, som ej varit omtyckt. Man har sett sådana förfalskningar
föröfvas af de lumpnaste anledningar. Oftast röjes förfalskningen genom ihaudlingen
befintliga staffel; men der sådana fel ej finnas förblifver förfalskningen gemenligen
oupptäckt.
För att försvåra förfalskningen och undanrödja lockelsen dertill föreslår jag vördsamligen:
att
Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära en författning,
hvarigenom stadgas:
Bit. till R. St. Prot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 Afd. 42
330
Motionär i Borgare-Ståndet 1862. M 170.
l:o. Att för hvarje församling skall tryckas eller lithografieras, på församlingens
bekostnad, formulär till prestbetyg, upptagande vid formulärets
början församlingens, stadens eller häradets samt länets namn, så att den
ena församlingens formulär ej kan användas till betyg för annan församling.
2:o. Att prestbetyg ej må, vid ansvar såsom för tjenstefel, utfärdas på
annat papper än det för församlingen tryckta eller lithografierade formulär.
3:o. Att de nu gällande prestbetygen böra, inom fem år från författningens
utfärdande, utbytas mot andra, skrifna å sådana formulärer, som nu
äro föreslagna och om utbekommande af hvilka betyg anmälan bör göras i
den församling, der man då är boende.
Jag anhåller vördsamt om remiss härå till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
Stockholm
den 29 November 1862.
Pehr Staaff.
JW 17©.
Af Herr G&llll: Angående ekplanterings och allmänna jagtkassomas öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för skogs- och
jagtväsendels ordnande rn. m.
Med föranledande af det intresse, som försports inom detta Ständ, för befordrande
af den för hela riket så magtpåliggande, allt för länge fördröjda Skogslagstiftningen,
har äfven jag ansett mig böra yttra några ord, angående ett med berörda lagstiftningsärende
nära sammanhängande ämne. Det måste nemligen, efter mitt förmenande, erkännas
att, om också genom väckta motioner eller den Proposition i ämnet, som med
all visshet lärer vara att förvänta från Regeringens sida, en nöjaktig Skogsförfattning
skulle erhållas, de frukter, som deraf förmenats kunna skördas, äro ytterst beroende af
möjligheten att åstadkomma nödiga medel till bestridande af de med organisationen af
Skogs-staten och en utvidgad verksamhet för Skogskuiturens befrämjande förenade kostnader.
Dessa kostnader hafva vi sett beräknas olika. Uti berättelsen om Statsverkets
tillstånd och behof, anser Kongl. Majit dessa kostnader för den närmaste tiden kunna
betäckas med ett reservationsanslag å Riks-statens 7:de Hufvudtitel, stort 75,(J00 R:dr,
med tillhjelp af tillgångarne från Skogsplanteringskassan.
Häremot beräknar Skogs-styrelsen den arliga omkostnads-staten — under antagande
dock att organisationen blir fullständigt genomförd på sätt Styrelsen föreslagit —
till 400,400 R:dr för Skogsväsendet och ytterligare för jagtväsendet eller till skottpremier
45,000 R:dr, således tillsammans till 445,400 R:dr R:mt. För betäckande af detta
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 170.
331
belopp, har Skogs-styrelsen påräknat, sedan Skogs- och Ekplanterings- samt Jagtkassorne
blifvit sammanslhgna, räntan å dessa kassors kapital, jemte dit ingående intrader;
de för närvarande såsom Statsmedel i'edovisade Stubböresmedlen från norra länen; påräknade
inkomster af boställsskogarne och slutligen ett reservationsanslag å 7:de Hufvudtiteln
af 153,000 R:dr.
Jdig synes att, om också Skogs-styrelsens organisationsplan skulle komma att till
hela sin omfattning slutligen gillas, det, på sätt Kongl. Maj:t också erinrat, icke skall
blifva möjligt att på en gång genomföra denna plan, hvilket måste ske småningom, samt
att häraf också måste följa att omkostnadsbeloppen kunna för nästföljande statsregleringsperiod
betydligt nedsättas.
Men på samma gång jag i detta hänseende biträder den åsigt, som uttalas i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, har jag ansett Skogs-styrelsens förslag, att för det ifrågavarande
ändamålet — skogs- och jagtväsendets ordnande — företrädesvis använda ofvanomförmälda
kassor och dit framgent ingående medel, förtjent att tagas under pröfning.
Jag håller nemligen före, att, om också inkomsterne från boställsskogarne icke
med visshet kunna påräknas — ty, troligen blir derom mycken tvist — förvaltningen
bör kunna bestridas genom anvisningen å dessa kassor och dit ingående medel. Det
synes mig naturligast att hvad skogen och jagten redan lemnat och gifver, användes till
skogshushållningens och jagtens befrämjande och att tillämpningen af organisationsplanen
utföres så småningom i den män, genom förvaltningens omtanke, kassorna vinna förkofran.
Något undantag för ekplanteringskassan bör här icke göras, enär, efter den
åsigt Rikets Ständer vid sista riksdagen uttalade, odlad jord icke bör användas till
ekeplantering, och plantering af detta trädslag följaktligen är hänvisad till skogsma]ker,
egentligen ämnade för andra trädslag, som numera måste blifva gemensamma för dessa
och ekeplanteringen.
Till följd af hvad jag sålunda anfört, föreslår jag vördsamt:
att Rikets Ständer måtte för skogs- och jagtväsendets ordnande och betäckande
af de årliga omkostnaderne för berörde förvaltningsgren öfverlemna till
Kongl. Maj ts disposition, på sätt med skogsplanteringskassan redan är förhållandet,
ekeplanterings- och allmänna jagtkassorna med dit ingående medel,
samt att de omförmälda stubböresmedlen måtte tillerkännas Skogsplanteringskassan.
Men utom detta får jag också fästa uppmärksamhet på nödvändigheten
att, på sätt Skogs-styrelsen också till Kongl. Majit hemställt,
Rikets Ständer öfverlåter åt Kongl. Majit att disponera öfver de till
Jägeri-staten nu hörande eller derifrån till Kronan indragna boställen i så
vidsträckt mån att Kongl. Majit må kunna tillåta utbyte af sådana boställen
mot lämpligare belägna, äfvensom försäljning af icke användbara mot inköp
eller ordnande af andra.
Slutligen anser jag ock det höra till saken, att Rikets Ständer besluta om
dessa ifrågavarande kassors förvaltning. Vi hafva af Rikets Ständers Revisorers
berättelse förnummit att Revisorerne ansett ”det böra leda både till
ordning och reda uti förvaltningen samt möjligen äfven till besparing, om
Skogs-styrelsen ensam” — i stället för såsom nu är fallet, denna Styrelse,
Kongl. Stats-kontoret och Lans-styrelserna, finge emottaga och disponera så
väl Skogsplanteringskassan, som samtlige för skogsväsendets ordnande anvisade
medel, helst genom en dylik anordning, på ett ställe blefve synliga alla
utgifter i och för denna gren af Statshushållningen”. Då jag förenar mig i
denna åsigt, hemställer jag tillika vördsamt att Rikets Ständer mätte också
332
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 171.
besluta denna åtgärd samt öfverlemna till Kongl. Maj:t, att bestämma de
reglementariska föreskrifter, som anses nödiga för denna förvaltning.
Ett exemplar af Kongl. Skogs-styrelsens underdåniga förslag till skogs- och jagtväsendets
ordnande bifogas.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
f
H P. W. Gahn.
JW lil.
Af Herr Hjertström ; Om, anslag till lönefyllnad för intendenten vid Kongl,
landtbru ksahademiens experimentalfält.
I det betänkande Kongl. Landtbruks-akadernien den 14 sistlidne Juni till Kongl.
Maj:t i underdånighet ingifvit, angående åtskilliga åtgärder, som för jordbrukets och boskapsskötselns
befrämjande borde vidtagas, har Akademien, bland annat, fäst uppmärksamhet
vid vigten och angelägenheten deraf, att den med Statsmedel understödde anstalt,
som under namn af Akademiens experimentalfält sedan längre tid varit i verksamhet
och i egentlig mening måste anses såsom en Staten tillhörig inrättning, måtte varda försatt
i ett med tidens fordringar öfverensstämmande skick, så att de anspråk kunde tillfredsställas,
som nian egde på en offentlig, i hufvudstadens närhet befintlig dylik anstalt,
hvilken ofta besöktes af innevånare från olika delar af landet, äfvensom af resande från
främmande länder. Akademien har således föreslagit, att då det numera vore en erkänd
sanning, att vid en sådan inrättning, som den i frågavarande, de theoretiska undersökningarne
oeftergifligen borde sammanbindas med, och åtföljas af, den praktiska tillämpningen,
samt såväl de förra som den sednare ordnas, utföras och öfvervakas af dertill
fullt lämplige personer; så borde experimentalfältet anordnas, såväl till en agrikulturkemisk
försöksanstalt, som jemväl till en mönster-farm, samt för uppnåendet af detta
dubbla ändamål de statsanslag beviljas, dels för en gång, och dels årligen, som af behofvet
påkallades.
Kongl. Maj:t, som i nåder gillat hvad Akademien sålunda i hufvusaken hemställt,
har emellertid i sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof under
Sjette Hufvudtiteln uppfört tillökningen i Intendentens vid experimental-fältet nuvarande
lön till endast 900 R:dr om året, i stället för af Akademien begärda 1,900 R:dr, i följd
hvaraf bemälde Intendents aflöning, hvilken Akademien ansett böra höjas till minst 4,000
R:dr, skulle komma att utgå med allenast 3,000 R:dr. Och har orsaken till denna nedsättning,
enligt det bifogade Stats-Rådsprotokollet, uppgifvits vara, att Intendenten, såsom
boende vid fältet, tillgodokomme fördelar in natura, hvilka borde tagas i beräkning.
Jag anhåller att i denna fråga få andraga följande.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS's 171.
333
Den person, hvilken skall vara chef för experimentalfältet efter den omdaning af
verksamheten dervid, som af Landtbruks-akademien förordats, måste ej mindre besitta
de mest vidsträckta kunskaper i jordbrukets och boskapsskötselns theori, än äfven vara
en utmärkt praktisk landtbrukare, med förmåga att ordna, leda och öfvervaka det hela.
Endast få så qvaliiicerade personer finnas ännu i vårt land, villiga att åtaga sig denna intendentsbefattning,
och de, som dertill skulle kunna anses fullt lämplige, sakna numera
icke tillfälle, att rigta sin verksamhet åt annat håll, der visshet om tillräcklig utkomst
är att påräkna. Befattningen måste derföre åtföljas af sådane löneförmåner, som göra
antagligt att Akademien städse må kunna påräkna dess beklädande af en man, som är
densamma fullt vuxen. Hvarom icke, blir hon nödsakad att inskränka sina anspråk i
ena eller andra hänseendet, hvaraf åter följden troligen blefve, att det ändamål, som
sökes komrae att förfelas. t
Bifalles det af Akademien i detta ämne gjorda förslag, skulle Intendentens vid
Experimental-fältet aflöningsvilkor komma att blifva, utom boställslägenhet, 4,000 R:dr
i lön, och några natura-förmåner, hvilka kunna skattas till vid pass 600 R:dr om året.
Dessa emolumenter i förening, hvilka äro mindre än de, som nu för tiden tilldelas mången
förvaltare af större bruks- och landtegendomar, kunna desto mindre anses för öfverdrifna,
eller, för innehafvaren af ifrågavarande befattning, mer än tillräckliga, som lefnadskost
naderna
vid experimentalfältet äro större än i hufvudstaden, från hvilken nästan alla
förnödenheter skola hemtas, och som befattningen utan tvifvel blir af en ganska mödosam
beskaffenhet, fullt upptagande Intendentens tid hela året om, och dessutom
förknippad med ett ingalunda obetydligt ansvar; honom åligger nemligen, utom ordnandet
och skötseln af fältet, och öfvervakandet af de mångfaldiga försök, som derstädes
komma att anställas, jemväl hela redogörelsen för använda medel, hvilken vid en anstalt,
sådan sorn denna, eller en förenad försöksanstalt och mönsterfarm bör, och oundgängligen
måste, blifva vidlyftig och tidsödande, för ådagaläggandet af försökens praktiska
användbarhet i stort. Sannolikt är derföre, att han till sitt biträde i räkenskapsföringen
behöfver anlita någon dertill skicklig person, hvilken han åter i sådant fall sjelf
måste på sin bekostnad aflöna.
På dessa grunder får jag vördsamt föreslå:
att, i enlighet med Landtbruks-akademiens hemställan, Rikets Ständer, till
lönefyllnad för Intendenten vid experimentalfältet, måtte anvisa en årlig
summa af 1,900 R:dr.
Stockholm den 29 November 1862.
Fr, Hjertström
334
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 172.
.M m.
Af Herr Hjertström 5 Angående en telegraflima från Jönköping till Westervik
afvei' Ekesjö och Wimmerby
Såsom tillägg till en här i Ståndet redan framställd motion, angående Telegrafstationer
i Städerna Ekesjö och Wimmerby, får jag anföra följande, på grund af upplysningar,
inhemtade af en nitisk och skicklig Telegraf-tjensteman i landsorten: — Ekesjö
stad har förgäfves flera gånger sökt att få en Telegrafstation öppnad derstädes. Det
har städse svarals på vederbörlig ort, att medel ej funnos dertill. Det har ej hjelpt
att staden erbjudit sig lemna fri lokal samt bekosta en del telegrafstolpar etc. Afseende
har ej fästats dervid att en Telegraf-station skulle bära sig der långt bättre än i de
flesta småstäder, då Ekesjö är en icke obetydlig handelsplats, såsom hufvudorten i en
bördig, vidsträckt och folkrik bygd. Men hvad som dock talar kraftigast för en telegrafledning
öfver Ekesjö, är den stora fördel, som skulle tillskyndas Telegraf-korrespondensen
i allmänhet, om en Telegraflinea sträcktes från Jönköping öfver Ekesjö om
Wimmerby till Westervik; vi saknar nemligen hittills ett direkt Telegraf-förbindelse
mellan Sveriges östra och vestra kust, gent öfver mellersta Sverige. Genom den projecterade
linien, komme Göteborg på genaste vägen i samband med östra kustens vigtiga
handelsplatser. Såsom nu deremot är anordnadt, skall ett Telegram från Göteborg
för att t. ex. komma till Kalmar eller Wisby passera en lång krokväg och hindra korrespondensen
mellan många andra vigtiga handelsplatser, såsom Jönköping, Norrköping, samt
Stockholms-korrespondensen med sydöstra Sverige jemte Skåne. Stor fördel är det för
Telegrafverket, att flera linier finnas att anlita vid behof; då storin, ljungeld o. d. förstört
en linea, är högst nödvändigt att andra finnas, hvarigenom ett Telegram kan leta sig
fram till adressorten, på det ej såsom förliden vinter. Telegrammer från utlandet och
Göteborg måste närmare trenne dagar uppehållas på vägen, till följd deraf att storm
förstörde de flesta telegraflinerna. Sedan linierna blifvit efter hand lagade, lågo så mänga
Telegrammer hopade på de större stationerna, att, som sagdt är, 3:ne dagar åtgingo,
innan de hunnit blifva expedierade. Hade en Telegraf-linea då funnits mellan Jönköping
och Westervik samt dymedelst en Telegraf-linea tvär- öfver landet från vestra kusten
till den östra, skulle ett afbrott uti telegrambefordringen, så långvarigt som nyss omnämndes,
icke hafva uppstått, äfven om den supponerade Jönköpings- Westervikslinien
af stormen blifvit skadad, hvilket olycksfall dock är mindre troligt, ty i skogsbygden,
der den projekterade linien skulle framgå, hade denna varit mera skyddad. I Jönköping
sammanstöta linierna fran söder, vester och norr; derifrån borde äfven långt för detta,
en linea funnits gående österut; otrolig lättnad för Telegram-befordringen vunnes härigenom.
Nu sedan jernväg förenar Göteborg med Stockholm, blir det nödvändigt för
Telegraf-verket att genom flera linier underlätta Göteborgs—Stockholms-korrespondensen;
ty då man kan resa mellan dessa begge orter på 13 å 14 timmar, vore det obehagligt
om, till följd af afbrott på linien, Telegrammer blefvo lika länge om icke längre försinkade
på vägen. Då alla linier äro hela, går det visserligen an att vinna skyndsamhet för
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 173.
335
Stockholm -- Göteborgs-Telegrammer, derigenom, att påbud utfärdas att' dylika skola,
ehuru , till förfång för mellanliggande stationer, ega befordringsrätt i likhet med Statsdepecher,
men ändamålsenligare och rättvisare vore, att en ny Telegraflinea leddes
från Jönköping österut till Westervik öfver Ekesjö och Wimmerby, och hvilken
linea jag sålunda vördsamt får förorda. Upplysningsvis får tilläggas, att när
nu ett Telegram skall befordras, t. ex. från Wisby till Göteborg, skall vägen tagas
från Westervik antingen öfver Åtvidaberg, Linköping, Söderköping, Norrköping, Wadstena,
Grenna och Jönköping o. s. v.; eller ock söderut öfver Oscarshamn, Kalmar,
Carlskrona, Carlshamn, Sölvesborg, Christianstad, Ystad, Trelleborg, Malmö, Lund, Landskrona,
Helsingborg, Engelholm Halmstad och Warberg; hvilka stationers korrespondens
med hvarandra, eller med nordöstra Sverige, då afbrytes.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm 29 November 1862.
Fr. Hiertström.
S73.
Af Herr Hjertström: Om anslag, utan återbetalmngsskyldighet, till full
bordande
af den s. k. Kinda båtled medelst kanalisering af
Slångan från sjön Rengen till Linköpings hamn.
Långt innan Göta kanal påbörjades, hade fråga uppstått att från norra ändan af
sjön Rengen, ungefär 1^ mil från Linköping, anlägga en kanal till Roxen och vidare
till Östersjön samt, i sammanhang dermejd, öppna en båtled genom de med hvarandra
sammanhängande sjöarne Jernlunden, Asunden, Erlången, Juttern och Krön, hvilka
sträcka, sig från Rengen tili trakten af Wimmerby. Den del af denna kanalsträckning,
so.n skulle sammanbinda Roxen med Östersjön, har genom Göta kanals anläggning redan
i 30 år varit trafikerad. Den öfriga sträckningen är deremot ännu ofullbordad, ehuru
mera än ett sekel förflutit, hvarunder, med storin och mindre mellantider, denna fråga
blifvit bearbetad. Sålunda bildade sig redan år 1801 ett af Kongl. Maj:t den 2 Juni
nämnde år oktrojeradt bolag för ifrågavarande kanalarbetes utförande. Genom detta
bolags förjsorg blefvo ock 2:ne slussar af trä anlagda, den ena mellan sjöarne Jernlunden
och Öfre Rengen, den andra emellan sjöarne Öfre och Nedre Rengen. Arbetet förfelades
dock, samt afstadnade i brist på penningar och nödig erfarenhet i kanalbyggnadskonsten.
Sedan derefter Göta kanal börjat anläggas, lät Grefve v. Platen på
1820-talet verkställa en fullständig undersökning och plan för byggande af den ifrågavarande
kanalsträckningen, hvilken fått benämningen Kinda kanal. Att Grefve v. Platen
ansåg denna kanal, ifall elen komme till utförande, blifva af utomordentlig vigt icke
blott för den vidsträckta ort, kanal- och båtleden skulle genomlöpa, utan ock lör Gö
-
336
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 173
ta kanal, är allmänt kändt. Det stora gagnet af denna kommunikations-led är ock
lätt att inse, om man besinna)', att densamma genom Stångån skulle utmynna i sjön
Roxen och sålunda blifva en bikanal till Göta kanal samt, i förening ined ofvannämnde
sjöar, utgöra en sträcka af omkring 10 mils längd, eller mera än hela Östgöta-linien af
Göta kanal. Men Grefve von Platen gick bort innan han fick se Göta kanal fullbordad,
och de närmaste efter hans död följande åren voro icke gynnsamma för utvidgning
af hans storverk. Först på 1850-talet kom frågan om utförandet af Kinda kanal och
båtled ånyo med allvar å bane och det med den framgång, att en icke obetydlig del
deraf, omkring 5 mil, eller båtleden genom sjöarne Asunden, Jernlunden samt Öfre och
Nedre Rengen, sedan hösten 1861 varit öppnad för allmänna trafiken. Sedan Rikets
Ständer vid 1854 års riksdag beviljat strandegarne kring nämnde sjöar ett lån stort
160.000 Riksdaler Banko eller 240,000 R:dr R:mt för nämnde sjöars sänkning, med
skyldighet att, enligt en af Friherre De Geer uppgjord plan, utföra arbetet så, att en
oafbruten båtled genom och mellan dessa sjöar tillvägabragtes, blef detta, i förhållande
till strandegarnes tillgångar högst betydliga, arbete är 1855 påbörjadt och, efter sju års
arbete, med en kostnad af omkring 520,000 R:dr, (deraf Staten såsom lån anvisat tillhopa
390,000 R:dr) sistlidet år så fullbordadt att, såsom nyss är nämndt, båtleden då
kunde öppnas för allmänna trafiken. Den redan vunna erfarenheten om denna trafik,
har ådagalagt det oafvisliga behofvet af arbetets fortsättande från sjön Rengen till
Roxen. Det är nemligen först sedan detta arbete blifvit fullbordadt, som den nu öppnade
båtleden, på hvilken redan en mindre ångbåt med stor fördel under innevarande
år gjort reguliera turer, kan erhålla sin egentliga vigt och betydelse för denna vidsträckta
och på kommunikationer vanlottade ort. Man måste nemligen besinna, att de
tunga varor, förnämligast bestående af skogsprodukter, spanmål och viktualier, som orten
har att afsätta, äfven om de sjöledes ankomma till sjön Rengens norra strand, icke
kunna utan alltför stora omlastnings- och transportkostnader derifrån landvägen forslas
till närmaste afsättningsort, Linköping,
Behofvet af detta arbetes snara utförande har ock alltmera börjat inses, ej mindre
inom sjelfva orten, än äfven af vederbörande myndigheter. Till följd deraf hafva
ock noggranna undersökningar och kostnadsförslager blifvit^ uppgjorda, utvisande, att
lämpligaste sättet att vinna det åsyftade målet vore att, med begagnande af Stångåns
vatten från Rengen till Roxen, förbi vattenfallen i nämnda å anlägga slussar samt i öfrigt
upprensa och göra ån segelbar. Kostnaden härför har blifvit beräknad till
1.313.000 R:dr Runt.
Sedan Konungens Befallningshafvande i Ostergötlands län. med öfverlemnande af
det uppgjorda förslaget, uti underdånig skrifvelse af den 15 sistlidne Augusti ho.s Kongl,
Majit förordat en af Kinda båtleds Bolags-direktion gjord anhållan, att Kongl. Maj:t
måtte täckas hos Rikets högloft Ständer utverka nödigt anslag för arbetets utförande,
behagade Kongl. Majit kort derefter anbefalla Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
att, vid upprättandet af Styrelsens generalförslag öfver de allmänna Vägoch
Vattenbyggnads-arbeten, till hvilkas utförande statsunderstöd erfordras, taga den
ifrågavarande anläggningen uuder öfvervägande; och har Styrelsen uti berörda generalförslag
tillkännagifvit, ”att Styrelsen delade sökandenas åsigt om vigten af att den inuti
”landet redan bildade farleden blir utsträckt såsom oafbruten vattenväg till Linköping, och
”således sättes i förening med hafvet igenom Göta kanal.” Styrelsen yttrar vidare:
”Den del af Östergötland, hvarest Kinda båtled framgår, är dessutom, till följd af läge
”och naturförhållanden, mindre lämplig för jernvägsanläggning. Visserligen är en värdefull
förbättring i ortens kommunikations-anstalter åvägabringad genom den förutnämnda
redan
Motioner i Borgare-Ståndet, 1862. .JVS 173.
337
”da redan verkställda vattenleden; men för att åstadkomma fullständig lättnad i transporterna,
bör densamma likväl först och främst förenas med sjön Roxen, och den kan
”sedermera i framtiden utsträckas i söder till Wimmerby. Enligt Styrelsens underdå”niga
åsigt bör den nu ifrågavarande norra sträckningen, eller förbindelsen mellan sjö"arne
Rengen och Roxen, företrädesvis anläggas; och, enär Kinda båtleds- och sjösänk”ningsbolag,
hvilket före detta erhållit Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, nu ställt
”sig i spetsen för utförandet samt begärt, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
”Östergötlands län skulle inför Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning att,
”för så vidt icke Statens stambana erhåller sådan sträckning, att densamma kommer att
”beröra den nuvarande Kinda båtled, Eders Kongl. Maj:t måtte nådigst. till Rikets nu
”sammanträdande Ständer aflåta proposition om nödiga medels anvisande till båtleds anläggning
mellan norra ändan af sjön Rengenoch Linköpings hamn; så, och då detta
”bolag borde öfvertaga arbetets utförande, har Styrelsen, fastän aktie-teckningslista icke
”blifvit ansökningshandlingarne bifogad, ansett sig kunna antaga att, om bidrag varder
■’vid instundande riksmöte till anläggningen afsatt, densamma skall under statsreglerings”perioden
varda påbörjad; och får Styrelsen derför, samt emedan ortens menighet samfäldt
deltagit i Kinda båtleds verkställande, i underdånighet (bland första klassens arbeten)
anteckna |:delar af den till utsträckningen beräknade summan, eller 875,300
”Riksdaler.”
För att vidare ådagalägga vigten af ifrågavarande arbete, torde här böra återgifvas
följande omdöme af Herr Friherre De Géer, som uppgjorde första förslaget till arbetets
utförande. Efter att hafva uppgifvit kostnaden för anläggningen, yttrar han:
”Detta är visserligen en stor summa, men jemföres den med hvad en jernväg af samma
”längd skulle kosta, så uppgår den icke till en tredjedel deraf. I afseende på nyttan
”för orten, som i allmänhet har tunga och skrymmande varor att. afsätta, synes kanal”ledenvsom
sätter hvarje punkt af de vidt utgrenade sjöarnes stränder i direkt beröring
med afsättningsort, böra föredragas framför en jernväg, som skulle beröra jemförelsevis
få punkter, och å hvilken tran sport-kostnaden skulle blifva betydligt större än
”å kanal-leden”.
Likaså har Jernvägs-kommittéen, i fråga om östra stambanans rigtning, uti icke
ringa mån grundat sin åsigt om dess läge på den förutsättningen, att Kinda kanal
skulle komma till utförande. Efter att hafva anfört några andra skäl mot stambanans
förläggande öster om sjön Sommen, yttrar Kommittéen i sitt betänkande, pag. 79:
”Kommittéen har dessutom, i afseende på denna fråga, tagit i betraktande, att
”förslag redan är uppgjordt till en, för jemförelsevis ringa kostnad, i förening med pågående
sjösänkningsarbeten, utförbar sammanhängande vattenkommunikation från Linköping
genom sjöarne Rengen, Jernlunden, Asunden, Juttern och Krön ända till Wimmerby,
äfvensom från Asunden till Östersjön vid Gamleby, medelst hvilken segelled
”midten af landet mellan östra stambanan och Östersjön kan erhålla en lika behöflig,
”sorn för denna orts produkter af hufvudsakligast trävaror beqväm, och billig kommunikation
med slättlandet, Göta kanal och äfven hafvet;”
samt pag. 121:
”Då dessutom fråga är om den såkallade Kinda kanals bringande till verkställighet,
och Wimmerby samt trakten deromkring med en jemförelsevis ringa kostnad derigenom
kan erhålla en särdeles billig kommunikation till Göta kanal, samt möjligen
”äfven genom Gamlebyviken till Östersjön, så minskas äfven behofvet af en jernväg från
”denna trakt till Westervik.”
Bih. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sand. 3 Afd. 43
338 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,j\b> 173.
Vidare har Herr Öfversten Friherre Ericson, i anledning af den i år verkställda
undersökningen om jernvägens förläggande öster om sjön Sommen, yttrat:
”Den genom enskilda bidrag bekostade, nu utförda undersökningen, har haft det
”goda med sig, att den vigtiga frågan om östra stambanans rätta läge blifvit närmare
”utredd, och, hvad som i en nära framtid för sydöstra Östergötland och norra delen af
”Calmar län är af synnerlig vigt, frågan om en kanalanläggning mellan Linköping och
”sjön Rengen, med utsträckning genom sjöarne Jernlunden, Asunden, Juttern och Krön
”till inemot Wimmerby, måste genom jern vägsfrågans utredning framträda med ökadt
”intresse; ty den redan vidgjorda och icke obetydligt påkostade kommunikations-leden
”längs sistnämnda sjöar bör på ett eller annat sätt få sin utsträckning till Linköping,
”der på samma gång segelleden på Roxen och Göta kanal samt en station på östra stambanan,
sedan denne kommit till stånd, anträfFas. De orter, som öster om Sommen kun”nat
vänta sig fördelar af östra stambanans anläggning i denna rigtning, böra, med afseende
å dessa bygders tunga produkter, vara mera betjenta med en ändamålsenlig ka”nalisering
af ofvannämnda vattendrag fram till Linköping, än med jernväg, som endast
”delvis kommer dem till godo.”
Af Kongl, Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, finner
man ock, att Kongl. Maj:t ansett anläggningen af Kinda kanal vara af synnerlig vigt,
enär utaf den mängd arbeten, som förordas i Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens ofvanomförmälda
general-förslag, endast 2:ne kanal-anläggningar blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna
att erhålla statsunderstöd, nemligen segelleden från Hattefura hamn vid Wenern
till sjön Stora Lee i Elfsborgs lån samt den ofvannämnda Kinda-kanalen, eller sammanbindningen
af Kinda båtled med, sjön Roxen.
Det statsbidrag Kongl. Maj:t behagat föreslå Rikets Ständer för dessa båda arbeten,
är dock så ringa, åtminstone hvad angår anläggningen af Kinda kanal, att all
tanke på detta arbetes utförande måste öfvergifvas, derest icke Rikets Ständer skulle
behaga på ett mera verksamt sätt understödja detsamma. Kongl. Maj:t har nemligen,
på sätt den nådiga Propositionen, pag. 53, innehåller, endast alternativt föreslagit att,
derest icke vederbörande inom 1863 års utgång i behörig ordning afslutat kontrakt om
utförande af arbetet för segelleden emellan Hattefura och sjön Stora Lee, den för detta
arbete under denna statsregleringsperiod afsedda lånesumina af 450,000 R:dr skulle få
användas såsom lån för utförande af Kinda kanal, derför arbetskostnaden syntes påkalla
statsbidragets fördelande på 2 statsregleringsperioder.
Granskar man närmare innehållet af Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition,
så kan man dervid icke undgå att finna, att de på sjette Hufvudtiteln föreslagna statsbidrag
till produktiva arbeten äro ytterst knappt tilltagna. Väl är det lätt att inse att
då Staten i så mänga andra rigtningar tarfvar stora anslagssummor, tillgångarne måste
blifva hårdt anlitade; men då man af ifrågavarande nådiga Proposition derjemte inhemtar,
att Rikets Ständers Bank eger ett behållet öfverskott af icke mindre än 6 millioner
R:dr, hvilket icke tagits i beräkning för de uti den nådiga Propositionen föreslagna
statsutgifter, torde man kunna hysa den säkra förhoppning, att tillgångar skola
kunna beredas äfven för andra produktiva arbeten än anläggningen af Statens jernvägar,
hvilka, enligt hvad föregående Rikets Ständer antagit, förnämligast böra byggas med
upplånta medel, så att icke ensamt samtiden får vidkännas kostnaden för deras utförande.
Jag vågar ock föreställa mig att, såvida jernvägarne skola erhålla tillräcklig
trafik, måste landet samtidigt upparbetas äfven i andra orter än dem, der jernvägarne
blifva förlagda. Ty ett ensidigt bearbetande af endast jernvägar genom de delar af landet,
som dermed kunna gynnas, kan icke annat än blifva skadligt för sådana af naturen
mindre väl lottade trakter, som icke ega tillräckliga medel att sjelfva utföra stora
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,_JW 173.
339
konimunikations-anläggningar, men sorn, med bidrag af Staten, kunna tillvägabringa nödiga
förbättringar i de af naturen anvisade farlederna.
Då jag, på sätt nyss blifvit antydt, hyser den förhoppning, att Rikets Ständer
icke uteslutande skola använda de förhanden varande tillgångarne att dermed bygga
jernvägar, utan ock komma att reservera några betydligare belopp för åstadkommande
af andra kommunikationer i det inre af landet, bör jag derjemte fästa uppmärksamhet
derpå att, enligt hvad under en längre tid varit vanligt, Rikets Ständer för understöd
till väganläggningar och kanaler plägat bevilja minst gidel ar af arbetskostnaden att utgå
icke, såsom i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i förevarande fall är föreslaget, i form af
lån, utan såsom anslag utan återbetalningsskgldighet, mot det att de bolag eller menigheter,
som åtaga sig arbetets utförande, förbinda sig bekosta återstoden. Det är ock
endast på sådaid sätt det kan blifva möjligt att för dylika arbeten bilda bolag, enär
erfarenheten visat, att aktieegarne, i anseende till arbetenas dyrhet och den långa arbetstiden,
icke kunna på flera år påräkna någon ränta på sina i sådana företag nedlagda
penningar.
Väl har sedan någon tid en inbjudning blifvit utfärdad tor aktieteckning till fullbordande
af nu ifrågavarande arbete; men denna inbjudning, som med välvilja omfattats
såväl inom som utom Östergötland, har utgått från den förutsättningen, att ett betydligare
statsanslag utan återbetalningsskyldighet skulle af Rikets höglofliga Ständer anvisas.
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens ofvanberörda förslag har ock gifvit anledning
till den förhoppning, att arbetet skulle, såsom högst gagneligt, vinna ett sådant understöd.
Likaså har frågan af Göta kanal-direktion ansetts af den vigt, att bemälde direktion
lärer vara betänkt på att kalla bolaget till extra stämma, för att höras öfver
gjord framställning, att äfven Göta kanalbolag måtte för något betydligare belopp deltaga
i aktieteckningen för Kinda kanals fullbordande, så framt statsanslag kan för ändamålet
varda beviljadt.
Jag hyser sålunda intet tvifvel derom att, derest Rikets Ständer täcktes anvisa
5 af den för detta arbete erforderliga summa att utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
den återstående tredjedelen, ehuru uppgående till det betydliga beloppet af
omkring 440.000 R:dr, skulle kunna genom aktieteckning erhållas. Jag torde icke heller
sakna skäl till den förhoppning, att Rikets Ständer skola bevilja de erforderliga medlen,
då jag vet, att Stats-Utskottet vid 1856 - 1858 års .riksdag, i anledning af då väckt
fråga om anslag för båtledens utsträckning från sjön Asunden genom sjöarne Erlången,
Juttern och Krön till Wimmerby-trakten, gifvit förslaget sitt varma förord och hos kommande
Ständer rekommenderat detsamma till erhållande af nödigt understöd vid utförandet.
I Stats-Utskottets den 20 November 1857 afgifna betänkande J\fs. 158, pag. 46,
förekommer nemligen följande yttrande:
”Med begagnande af de flera nära hvarandra liggande och nästan sammanhängande
”sarpt hufvudsakligen i samma rigtning sig sträckande sjöar, hvilka söder om den midt
”i Östergötland belägna sjön Roxen genomskära denna provins och en del af norra Småland,
synes visserligen en både naturlig och ändamålsenlig kommunikations-led genom
”och mellan nyssnämnda landsorter böra åstadkommas, och Stats-Utskottet tror sig kunna
”antaga, att denna kommunikations-led inom en föga aflägsen framtid skall vara bade
”öppnad och allmänt begagnad för transporterandet af samma orters naturprodukter.
”Stats-Utskottet tager alltså för gifvet, att Rikets Ständer, som under sednaste riksdag
”beviljade ett ingalunda obetydligt bidrag af allmänna medel för att, jemte den seder”mera
påbörjade sänkningen af några bland ofvan uppräknade sjöar, bereda en båtled
'mellan dem, framdeles icke skola vägra att med ytterligare statsbidrag understödja samma
'kommunikations utsträckning till dess nu uppgifna ändpunkter.’-
340
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVs 174.
Det torde icke behöfva erinras, att ett arbete af den betydenhet, som det ifrågavarande,
måste, för att icke alltför mycket fördyras, bedrifvas med mycken kraft, så att
arbetstiden i möjligaste mån förkortas, helst kanalen, först då den blir fullbordad, kan
begagnas och lemna någon inkomst. Till följd häraf vore det ock nödigt, att det anslag,
som beviljas, hnge utgå, i mån af arbetets fortgång, helt och hållet under den instundande
statxreglerings-perioden.
På alla de skäl jag nu haft äran anföra, vågar jag hos Rikets Höglofliga Ständer
vördsamt föreslå:
att ett anslag utan återbetalningsskyldighet, stort 875,300 Riksdaler Riksmynt,
motsvarande tvåtredjedelar af den beräknade kostnaden, måtte varda
bevilja.dt att successive under instundande statsregleringsperiod utgå till fullbordande
af Kinda båtled, medelst kanalisering af Stångån från sjön Rengen till
Linköpings hamn, under vilkor att ett bolag varder bildadt, som förbinder sig
att, emot åtnjutande af detta understöd, i enlighet med det kontrakt, som
derom kan varda afslutadt, behörigen fullborda arbetet.
Jemte det jag anhåller, att denna min motion varder till Stats-Utskottet remitterad.
får jag framställa den önskan, att Utskottet behagade infordra de uppgjorda planerna
och kostnadsförslagen samt öfriga till saken hörande handlingar.
Stockholm den 29 November 1862.
Fr. Hjertström.
JW U4.
Af Herr LdlllcIlCli: Om anslag lill bekostande af offentliga föreläsningars
, hållande i hufvud stadm ali nissa vetenskaper.
Om vi se till grunden för alla de stora reformer, sorn höjt folkens medvetande,
sedlighet och sjelfverksamhet, skola vi finna, att det är vetenskaperna, som ytterst
bragt dessa reformer å bane, i det de trängt ned till folket, förädlat och berigtigat
samhällsåsigterna, humaniserat tänkesätt och seder samt ombildat lagarne. På det att
vetenskaperna skola kunna utöfva denna bildande och förädlande inflytelse, måste likväl
en större allmänhet än den vid ett universitet studerande ungdomen göras deraf
delaktig, och det bör otvifvelaktigt ligga Staten om hjertat att sätta hvarje kunskapssökande
medborgare i tillfälle att mätta sig från det rika bord, till hvilket hittills i
vårt land endast få privilegierade egt tillträde.
Det råder i vår nationela uppfostran en brist, hvars menliga följder låta känna
sig i alla grenar af vår statsförvaltning, i alla delar af vårt samhällstillstånd. Rikets
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\S 174.
441
hufvudstad saknar hvad snart sagdt alla andra hufvudstäder i Europa ega. ett universitet.
De flera förslag till afbjelpande af denna brist genom det närbelägna Upsala
universitets hitflyttning hafva icko kunnat tillvinna sig den seger öfver fördomar, häfd
och lokalintressen, som för detta förslags framgång erfordrades; och om också nytt förslag
härom skulle vid denna riksdag vinna behörigt afseende, måste dock alltid flera år
förflyta, innan förslaget kan genomföras. Under tiden lider likväl såväl erabetsmannabildningen
som värt offentliga lif och andan i hufvudstaden, hvilken på landsorten utöfvar
så stort inflytande genom saknaden af de tillfällen till undervisning och intellektuel
förkofran, som en högskola i Stockholm skulle hafva medfört, 1 följd af de
Svenska universiteternas belägenhet i småstäder, har det hos oss blifvit sed att de studerande,
så snart de, efter en så hastigt som möjligt slutad examensläsning, inträda i
det praktiska lifvet, afbryta sina studier samt att vaktgöringen och renskrifningen komma
att utgöra en tyvärr alltför tankefattig fortsättning af kunskapssökandet.
Det är min öfvertygelse att ett sådant afbrott af studierna utöfvar en högst ofördelaktig
inflytelse på vår embetsmannabildning och hela vårt statslif, samt att det
skulle för landet vara af synnerlig vigt, om den från universiteterna afgångna ungdomen
i hufvudstaden under de skickliga lärares ledning, som lätteligen här kunde erhållas,
vunne tillfälle att fullfölja sina studier och hemta näring för det vetenskapliga intresse,
som under den knappa exainenskursen näppeligen hunnit vakna, än mindre tillfredsställas
och utvecklas. Men äfven för den stora allmänheten tror jag att en vetenskaplig
inrättning i Stockholm kunde medföra rikt gagn. Det klagas ofta öfver den
flärdfulla ton och den brist på allmänanda m. m.. som råda i hufvudstaden. Men
man glömmer att hufvudstaden blott är nationens verk, att, så länge vi förneka densamma
de medel till intelligensens höjande och en bättre andas utveckling, som hon
länge med rätta af oss begärt och hvilken andra nationer längesedan beredt sina hufvudstäder,
hafva vi ingen rätt att förundra oss eller klaga. Men hvad nationen i detta
afseende åsidosätter fäller tungt tillbaka på henne sjelf, och ett obestridligt samhällsbehof
måste förr eller sednare, och desto förr ju längre det blifvit försummadt, tillgodoses.
Jag föreslår derföre
att. intilldess Upsala universitet blir till Stockholm förflyttadt, hvilken åtgärd
jag anser för nationens intellektuela utveckling af synnerligt behof påkallad,
Rikets Ständer måtte anslå ett belopp af (30,000) Tretiotusen R:dr
årligen, till bekostande af offentliga föreläsningars hållande i följande veten
skaper:
Politisk och allmän kulturhistoria, statsrätt, statistik och statskunskap
i allmänhet, biologi, fysik, mineralogi och praktisk lagfarenhet.
Dessa ämnen äro blott förslagsvis framställda, då jag öfverlemna!- åt vederbörande
Utskott att pröfva, om andra må synas detsamma af större behof påkallade; men då
Stats-Utskottet vid förra riksdag afstyrkte ett i samma syftning af Grefve Ankarsvärd
väckt förslag, på den grund att närmare utredning i ämnet saknades, en utredning, som
likväl ett Utskott otvifvelaktigt lättare är i tillfälle att lemna än en enskild motionär,
anser jag mig böra tillägga några ord huru jag tänkt mig saken utförd.
Jag anser en föreläsare, som under 8 månader af året bestred vetenskapliga lektioner
i ämnen, sådana jag här ofvan föreslagit eller med dem likartade, icke kunna
aflönas med mindre än 2,600 a 3,000 R:dr om året, emedan, om också icke i företagets
begynnelse den fordran bör såsom ovilkorlig uppställas, att han med ifrågavarande
uppdrag icke finge förena annan befattning — en fordran, som ofelbart skulle beröfva
t
342
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,.\3‘ 174.
den nya institutionen utmärkta lärarekrafter, sorn nu äro vid andra inrättningar fästade
— löneinkomsterna likväl icke böra bestämmas till lägre belopp, än att förtjente män,
sora ville åt detta kall helga sin tid odelad, kunde deraf hafva en tarflig utkomst.
Till föreläsuingslokaler kunna, efter hvad jag har mig med visshet bekant, erhållas dels
det stora auditorium — en af de största lokaler i Stockholm — som nu är i Kongl.
Wetenskaps-akademiens hus under inredning, dels ock de mindre rum, som äro derintill
belägna. Vidare saknar jag icke skäl antaga, att Kongl. Landtbruks-akademien skulle
vara villig för ifrågavarande ändamål en eller annan dag i veckan upplåta en eiler annan
dag i veckan upplåta en eller tvenne salar i dess hus; och hvad utrymme, som för
öfrigt kunde erfordras, skulle, om det icke i något af Statens eller stadens hus här i
Stockholm erhölles, kunna förhyras, såsom nu ofta sker i främmande hufvudstäder. Till
apparater, möbler och inredning m. ra., jemte uppassning, torde de medel af anslaget,
sorn, efter det lärarues arfvoden och hyresbeloppen utgått, återstode. vara fullt tillräckliga.
Skulle något öfverskott uppstå, borde det, efter min tanka, användas till en eller
flere andra lärares anställande hvarvid jag såsom föreläsningsämne ville särskildt
anbefalla Rättshistorien, hvilken vetenskap nu lärer föga odlas vid Upsala universitet;
och om åter brist uppkomme, saknas icke medel till dess fyllande.
Jag bör nemligen nämna, att ett större antal högt aktade män inom och utom
hufvudstaden subskribera^ icke obetydliga belopp, för åstadkommande och underhållande
här i staden af en vetenskaplig institution, i den syftning jag har haft äran föreslå,
med vilkor att l.ikets Ständer visa det deltagande för saken och så uppskatta dess
vigt och gagnelighet, att de till nämnda institutions första uppsättande anslå medel.
Det är således att antaga, att här, såsom vid universiteternas uppsättande i vissa andra
hufvudstäder, såsom Briissel och London, det hufvudsakligen blir genom enskilda
medel denna institution kommer till behörig utveckling, och för att sålunda, på sätt på
dessa orter skett, inrymma tillbörlig andel åt subskribenterna uti verkets styrelse, har
jag, för min del, ansett tjenligast att, till ledning af inrättningens angelägenheter, en
Direktion utses, uti hvilken, — jemte 2:ne af Wetenskaps-akademiens ledamöter och en
medlem af Carolinska institutets Lärarekollegium, hvilka af dessa korporationer väljas,
— såsom ett icke-officielt element tillkomme ett autal af fyra bland subskribenterna på
allmän sammankomst utsedde, för kunskap och vetenskapligt intresse utmärkte personer.
Denna Direktion som sinsemellan utsåge ordförande, skulle ega tillsätta lärare och
vaktbetjening samt uppbära de af Rikets Ständer och subskribenterna beviljade medel,
af hvilka de förra tilläfventyrs borde uppföras på Kongl. Wetenskaps-akademiens stat,
eller ock på Riksgälds-kontoret, till fullmägtiges disposition, när vederbörande Direktion
sig anmälde, anvisas. Detaljerade föreskrifter om institutionens verksamhet. Lektorernas
kallande och entledigande m. m., kunde, efter min tanke, af Direktionen, i samråd
med subskribenterna meddelas.
Det ligger i sakens natur att en institution, såsom denna, endast pä ett mycket
ofullkomiigt sätt kan ersätta bristen af ett universitet; och man kan icke deraf begära
samma välsignelserika frukter för hufvudstaden och landet, som om en högskola vore
här förlagd. Förr eller sednare måste dette ske, om vi på den andliga kulturens väg
vilja hålla steg med andra folk som äro i åtnjutande af denna förmån; men tilläfventyrs
skall denna anspråkslösa inrättning i någon mån tillfredsställa det begär efter vetande,
sorn på ett så hedrande, ja, jag skulle, med hänseende till den obenägenhet vederbörande
visa att tillfredsställa detsamma, vilja säga, på ett så rörande sätt utmärker
hufvudstadens allmänhet. Det skulle då vara att ailtförmycket misskänna det nit
...
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,Ai> 175.
343
och den värma för den nationeia bildningens befrämjande, som representationen i sednare
tider ådagalagt, om jag skulle betvifla dess beredvillighet att lemna ett så ringa
bidrag sorn det här ofvan begärda, för ett ändamål, hvars storhet och vigt utan tvifvel
öfvergår flertalet af dem, till hvilka anslag i sednare tider blifvit, i vetenskapernas namn,
begärda och beviljade.
Stockholm den 29 November 1862.
J. A. Lemchen.
JW 1J4.
Af Herr Lemehen: Angående dels upphörande af skyldighet för klagande
part i brottmål, att nedsätta eller ställa bor-m för honom ådömda
böter m. m„ dels ett tillägg till 6 § i 5 kap. Utsöknings-Balken.
Sådana stadganden i lag, som lägga hinder i vägen elier medföra oskälig svårighet
för part att hos högre Rätt söka och vinna rättelse i ett till äfventyrs felaktigt
beslut, äro rättsvidriga och böra derföre undanrödjas, sä framt de ej folden
allmänna säkerheten, eiler i följd af för tillfället befintliga samhällsförhållanden
äro nödvändiga. — Till stadganden af ifrågavarande beskaffenhet vill jag hänföra
hvad som föreskrifves i 38 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och
Kongl. Förordningen den 19 Juli 1815 om skyldighet för klagande part i brottmål
att nedsätta honom ådömda böter och ersättning e ler derför ställa borgen eller
ock förete fattigdoms-bevis. Dessa föreskrifter medföra, enligt mitt omdöme, intet
gagn. De hindra sällan eller aldrig fullföljd af obefogad talan, men föranleda icke
sä sällan, att den enfaldige, i rättegångar oerfarne och mindre bemedlade förlorar
talan mot ett beslut, deri han kunnat och bort vinna ändring'. Det är äfven ofta
svårt och stundom omöjligt att iakttaga samma föreskrifter. — Om en person, som
är af Underrätt fälld till ett högt belopp böter, vill anföra besvär deröfver i Hofrätt,
mäste han inom den korta besvärstiden, utgörande i de flesta fall endast 20
dagar, antingen nedsätta böterna i Ränteri, eller ock anskaffa borgen af två personer
med vederhäftighetsintyg eller fattigdomsbevis; och ifall han icke eger penningar
till böternas nedsättning; men annan egendom, som ej kan under ofvannämnda
tid realiseras, samt han möjligen ej har sådan kredit, att han kan inom
samma tid anskaffa penningar eller borgen, så förlorar han sin talan och kommer
att undergå en bestraffning, sorn tilläfventyrs icke varit laglig. Detta förhållande
kan ännu lättare inträffa, när sakfälld person vill söka ändring i Hof- eller Öfverrätt*
utslag i brottmål, ty då eger han icke ställa borgen, utan mäste antingen nedsätta
både böter och ersättning eller förete fattigdomsbevis. I många fall kan äfven
talan förloras derigenom, att någon af de i omförmälda författningar nämnde
embets- och tjenstemän vägra eller anse sig icke kunna utfärda vederhäftighets-.
344
Motioner i Borgare-Ståndet i 862. JW 176.
bevis eller intyg om partens fattigdom. - Dessutom förekommer anmärkningsvärd!,
att den, sorn nedsatt honom ädömda böter och ersättning, meri sedermera af Hofrätt
eller Kongl. Majit befrias från ansvar och ersättningsskyldighet, icke utan
besvär och kostnad kar återfå hvad han nedsatt, i följd hvaraf ej sällan inträffat,
att dylika deponerade belopp icke blifvit återtagna. I Lag-kommittéens och Hågberedningens
förslag till Rättegångs-balk finnes ej heller några föreskrifter uti ifrågavarande
hänseende, utan har Beredningen endast föreslagit i 25 § 4 kap. afRättegångs-balkens
sednare .del, att mälsegande skulle ega rätt att erhålla verkställighet
a!' Under-rätts och ()fver-rätts sammanstämmande beslut, hvarigenom skadestånd
blifvit honom tiildömdt; och en sadan föreskrift synes mig böra meddelas.
1 anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ilöglofliga Ständer mätte för sin del besluta: att stadgandena i 38
punkten af Kongl, förklaringen den 23 Mars 1807 och Kongl. Förordningen
den 19 Juli 1815, om skyldighet för den, som vill söka ändring i Underrätts
eller Hofrätts utslag i brottmål, att antingen nedsätta eller ställa borgen för
honom åd ömd a böter och ersättning, eller ock förete fattigdomsbevis,
skola upphöra att vara gällande; samt att till 5 § 3 kap. Utsökningsbalken
göres följande tillägg: ”År i brottmål ersättning för skada och
”kostnad målsegande tilldömd, håfve han rätt att derför erhålla utmätning,
ändå att ändring i högre Rätt sökes; ställe dock borgen för det
"som lyftes."
Stockholm den 29 November 1862.
./, A. Lemchen
JW I7tt.
%
Af Herr Lemchen; Angående upphäfvande af vissa i administrativa eller
polis-för fattningar stadgade vilkor för sökande af ändring i
myndig het s-bes lut.
1 sammanhang med den af mig nyligen framställda motion om upphäfvande
af föreskrifterna i 38 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och Kongl.
Förordningen den 19 Juli 1815, angående skyldighet att vid ändrings-sökande i
brottmål nedsätta adörnda böter och ersättning m. in., och pä de i samma motion
anförda skäl — anser jag mig böra vördsamt hemställa:
om icke Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att de stadganden af enahanda beskaffenhet, som förefinnas i administrativa
eller s. k. polis-författningar,, måtte undanrödjas.
Stockholm den 29 November 1862.
J. A. Lemchen.
JW 177.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 177.
345
JW 1»».
Af Herr Lemchen : Angående upphäfvande af lagens stadganden om skyldighet
att vid fullföljande af talan mot Underrätts och Hofrätts
dom eller utslag i tvistemål, ställa horgen för kostnad och skada,
insätta revisionsskilling och fullgöra dom.
Af samma skäl. som blifvit anfördt för mili förut väckta motion om upphörande
af skyldigheten för klagande part i brottmål, att antingen nedsätta honom
ädömde böter och ersättning eller derför ställa borgen, eller förete fattigdomsbevis.
anser jag äfven lagens stadganden i 26 och 30 kapitlen Rättegångs-balken,
att part, som söker ändring \ Underrätts och Hofrätts dom i tvistemål, skall ställa
borgen för kostnad och skada, insätta revisions-skilling och utgifva det, som dorndt
är, böra upphäfvas.
Syftemålet med dessa stadganden är, att derigenom hindra, att mål utan fog
fullföljas från den ena instansen till den andra. Men detta syftemål vinnes icke,
och de uppställda hindren träffa ej mindre den, som har rätt, och således fog att
fullfölja talan, än den, som har orätt. Obefogad fullföljd af rättegångar hämmas
säkrast derigenom, att den, som slutligen tappar, förpligtas till fullo godtgöra sin
vederparts rättegångskostnad, och, om uppenbart är, att han utan skäl dragit
målet frän en domstol till en annan, dömes till ansvar för detta ofog. Den
rike och förmögne kan utan svårighet fullgöra ifrågavarande föreskrifter, men för
den mindre bemedlade är det ofta ganska svårt och kanske ej så sällan omöjligt.
Den fattige kan visserligen blifva fri frän skyldigheten att ställa borgen samt insätta
revisions-skilling och fullgöra dom; men för att vinna en sådan befrielse, mäste
han beediga sin fattigdom och vidtaga andra, af den enfaldige och oerfarne lätt
försummade åtgärder, samt tili och med, om han ej kan ställa borgen för sig sjelf,
träda i fängelse tili sakens slut. — Föreskrifterna om doms fullgörande synas dessutom
vara alldeles öfverflödiga. då den, som vunnit, enligt 3 kap. 4 och 5 §§ Utsöknings-balken,
eger njuta utmätning och. emot borgen, lyfta det utmätta eller fä
det satt i qvarstad, äfven om vederparten i högre Rätt fullföljt talan.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer matte för sin del besluta: att lagens stadganden om
skyldighet, att vid fullföljande af talan mot Underrätts och Hofrätts dom
eller utslag i tvistemål ställa borgen för kostnad och skada, insätta revisions-skilling
och fullgöra dom, skola upphäfvas.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 44
346 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s 178.
Jag anhåller om remiss häraf till Lag-Utskottet, i hvilket jag, såsom ledamot,
torde få vidare utveckla skälen för denna min motion, i den mån sådant kan erfordras.
samt jemväl afgifva bestämdt förslag till upphäfvande eller ändring af de
lagrum och förordningar, hvari stadganden af ifrågavarande beskaffenhet förefinnas.
Stockholm den 29 November 1862.
J. A. 1 emchen.
JW 178.
Af Herr Lemchen: Om upphäfvande af sista morn. af 9 § i 30 kap.
Rätlegångs-balken.
Lagens stadgande i sista momentet 9 § 30 kap. Rättegångs-balken, att tiden
för fullföljd af underdånig talan hos Kongl. Majit i vexel- och sjörätts-sak skall vara
hälften kortare än i andra civila inål, synes mig vara olämpligt ännu mera,
sedan, genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857, tiden för anmälan af
missnöje mot Hofrätts dom blifvit förlängd till tjugo dagar efter det domen föll. Om
nu part anmäler missnöje med Hofrätts dom i vexel- eller sjörätts-sak å tjugonde
dagen och erhåller Hofrättens beslut tredje dagen derefter, hvarförinnan beslutet i
allmänhet icke blifver uppsatt, underskrifvet och till parten ntgifvet, återstår endast
af den för sakens fullföljd hos Kongl. Maj:t bestämda tid sju dagar, om saken är
afdömd i Svea Hofrätt, och tjugotvå dagar, om den åtgjorts i Göta Hofrätt eiler
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Inom denna korta tid blifver det särdeles
svårt, om ens möjligt, att å inställelsedagen inlemna kompletta handlingar: och att
dessförinnan fullgöra dom, enligt föreskrifterna i 5 och 6 §§ 30 kap. Rättegångsbalken,
måste vara en omöjlighet, särdeles om parten dertill saknar kontanta medel,
hvilket merändels torde vara tället. Dessutom förekommer den oformlighet,
att, enligt Kongl. Förordningarne den 24 April 1754 och den 20 November 1845,
Hofrätten skall ålägga revisions-sökanden att, vid äfventyr af talan? förlust, ingifva
lösen och stämpladt papper till Kongl. Hofrättens protokoll i saken inom en månad
efter det revisions-utslaget meddelats, och således efter det inställelsedagen hos
Kongl. Maj:t längesedan förflutit.
Jag finner mig i följd häraf föranlåten vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta upphäfvandet af sista momentet
i 9 § 30 kapitlet Rättegångs-balken.
Stockholm den 29 November 1862.
J A. Lemchen.
Motioner «' Borgare-Ståndet 1862. ,/W 179.
347
JVf 179.
Af Herr Lcmclien: Om utsträckning af liden, morn hvilken Häradsrätts
och Rådstuj vur ätts protokoll i mål angående inteclmingar, uppbud
och lagfarter m. m. skola vara till Hofrätt insända.
I flera, om ej de flesta domsagor inom riket kunna Häradshöfdingarne icke
iakttaga föreskriften i 28 § af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 och i Kongl.
Cirkulärbrefvet den 11 Februari 1847, att inom en månad efter slutet af hvarje
s. k. tingsår till Hofrätten insända protokollen i mål angående inteckningar, uppbud
och ■agfarter, äktenskapsförord, förmyndares förordnande, bouppteckningar,
morgongäfvobref samt afhandlingar angående lösöreköp. Denna föreskrift, som är
hemtad ur 3 § 7 kap. Rättegångsbalken i 1734 års lag, var nog i afseende på tiden
lämplig 1734 och sannolikt äfven verkställbar 1818 och 1847, men sedan dess
hafva antalet af de till ifrågavarande protokoll hörande ärenden i hög grad tilltagit,
ja mångdubblats. I många domsagor har jemväl den sed vunnit insteg, att å
den dag, dä ting afslutas, inlemnas en mängd, om icke de flesta dylika handlingar,
för hvilkas expedierande en icke kort tid atgår. Domhafvandes i sednare tider
tillkomna bestyr för lättande af kontrollen öfver handlingarnes kartering är äfven
tidsödande, och på. många ställen möter stor svårighet att fä biträde till protokollens
renskrifning. — Den i nämnde § stadgade tid af 14 dagar efter hvarje månad
för insändande till Hofrätt af Rådstufvurätts protokoll i omförmälda mål torde också
böra anses för kort; och då någon olägenhet eller osäkerhet icke bör kunna uppkomma
derigenom att tiden för insändande till Hofrätt af Häradsrätts och Rådstufvurätts
ofvannämnde protokoll förlänges, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta den förändring i 28 § af
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 och Kongl. Cirkulärbrefvet den
11 Februari 1847, att tiden, inom hvilken protokoll i mål angående inteckningar,
uppbud och lagfarter, äktenskapsförord, förmynderskap, bouppteckningar,
morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp skola
vara till Hofrätt insände, bestämmes för Häradshöfding till tre månader
efter hvarje gång han hållit ting i sitt häradshöfdingedöine, och för Rådstufvurätt
till slutet af månaden näst efter den, under hvilken protokollen
blifvit förde.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
J A. Lemchen.
348
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,d\f 180.
JW 180.
Af Herr II0fl lil 11 il SSOn: Angående statsbidrag till anläggning af en bibana
från Christianstad till Södra stambanan vid Hessleholm.
Det stora allmänt erkända behofvet för staden Christianstad och hela orten
deromkring af en bibana emellan staden samt, Statens södra stambana vid Hessleholm
har under flera år föranledt åtskilliga sammanträden och förslag, tills omsider
en vid sammanträde inför Kongl. Majit,s Befallningshafvande i Christianstads
län den 29 Januari detta år utsedd Kommitté uppdragit,s att betänkande i frågan
afgifva. Denna Kommitté anmodade Majoren vid Kongl. Väg-och Vattenbyggnadskorpsen
Herr C. Adelsköld att uppgöra förslag' å kostnaden för anläggning af en
smalspårig bana emellan Hessleholm och Christianstad och i öfrigt afgifva utlåtande
i frågan. Herr Majoren afletnnade slikt utlåtande och förordade smalspårig bana,
för hvilken kostnaden, enligt förslag, skulle utgöra 1.080,000 R:dr Runt.
För erhållande af denna summa utfärdades en inbjudning till teckning af aktier,
lydande hvardera å 100 R:dr. och har denna aktieteckning — inberäknadt
6.000 aktier för staden Christianstad — nu så fortskridit, att t,vå tredjedelar af erforderliga
summan lärer blifvit tillvägabragt. i följd hvaraf man har all anledning
hoppas det denna för staden och orten sä vigtiga fråga får en tillfredsställande lösning.
Detta är likväl beroende af Rikets Ständer, helst om anslag eller fördelaktigt
lån ej lemnäs, företaget svårligen kan komma till utförande. Och då jag nu,
i följd af mina Kommittenters uppdrag, hos Rikets Höglofl. Ständer begär att för
ofvannämnde bibana erhålla ett anslag af 270,000 R:dr samt ett lån på möjligast
billiga vilkor, till belopp af 540,000 R:dr, får jag, såsom skäl härför och för angelägenheten
af den ifrågavarande bibanan, vördsamt anföra:
att i staden Christianstad finne* ett betydligt militär-etablissement med en
stor del af södra Sveriges vapenförräder och utredningspersedlar, hvarförutan staden
är säte för Hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt för länsstyrelsen;
att Statens södra stambana »tvifvelaktigt, skulle vinna en betydlig tillökning
i dess trafik genom ifrågavarande bibana, som mera direkt än nu är fallet, skulle
draga Christianstads-ortens rörelse till stambanan; och
att den kanalanläggning från Christianstad till hafvet vid Åhus, hvilken nu
synes kunna påräknas blifva inom ett decennium fullbordad, och detta utan ringaste
uppoffring från det allmännas sida, skulle komma att blifva för landet och dess
framåtskridande än mera välsignelserik, om kanalen sattes i förbindelse med landets
stora pulsåder, jernvägsstambanan, medelst nu ifrågavarande bibana, derigenom den
fördelen, bland många andra, i öfrigt vanns, att de varor, som från vestra kusten
och vestliga delar af landet böra söka hamnar vid Östersjön, lättare och med mindre
fara kunde öfver bibanan och genom kanalen föras till Östersjöhamn en vid Åhus.
Af det nu anförda bör kunna beräknas, att bibanan Hessleholm—Christianstad,
utom det stora gagn den kommer att medföra i militäriskt hänseende, skall både
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 181.
349
genom person- och godstrafiken inbringa så betydliga inkomster för stambanan, att
god ränta erhålles för det anslagsbelopp, som må kunna beviljas, hvadan jag vördsamt
anhåller
att, i fall anslag till någon bibana beviljas, för bibanan Hessleholm—Christianstad
ina erhållas ett sådant till belopp af 270,000 R:dr R:mt, motsvarande
J:del af anläggningskostnaden, samt lån på fördelaktigaste^ vilkor
för hälften af samma kpstnad 540,000 R:dr R:mt — eller också att
detta sammanlagda belopp, Atta hundra tio tusen R:dr R:mt. må såsom
lån utgå på så förmånliga vilkor som möjligt.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamligen anhålla.
Stockholm den 29 November 1862.
C. Bohmansson.
.M 18i.
Åf Herr Witt: Angående dels undersökning i afseende å en jernväg
mellan södra stambanan och Carlskrona, dels förslagsanslag till
en sådan undersökning.
Då Rikets förs v ars väsen de med rätta tilldrager sig vår uppmärksamhet och
vårt allvarliga begrundande, torde det tillåtas mig att här framställa ett af mig
länge påtänkt förslag, hvilket står i nära sammanhang med^ våra vigtigaste försvarsanstalter.
Jag frågar: hvilken väg tager en fiende till vårt land? — och jag
svarar: ehuru det ej är omöjligt att det blir landvägen, kan dock förvisso antagas,
att det äfven blir sjövägen. Ilan söker då naturligtvis det för landstigning bäst
passande ställe. När man nu vet, att ingen bättre hamn än Carlskrona finns i Europa,
att der är utrymme och skydd för den största flotta, som kan visa sig pä
hafvet, så synes fienden ej behöfva annat, än med hela sin krigsstyrka begifva sig
dit, der landsätta sina trupper och med denna plats såsom nyckel öppna det inre
af landet. Bättre fotfäste lär väl ock svårligen en fiende kunna få än Carlskrona,
der både kaserner, förrådshus, sjukhus, ångbageri och andra beqvämligheter för
trupper, dockor och verkstäder för skeppens reparation m. m. finnas i beredskap.
Fragan blir att hindra denna landstigning. Att vår flotta skulle kunna mäta sig
med den, som kan sättas emot oss, och således hindra fienden att nalkas våra kuster,
hör naturligtvis till de fromma önskningarne, och sådana äro icke att förakta,
men gälla föga vid en lugn och kall beräkning. Hafva vi deremot hvad vi kunna
och böra hafva, nemligen en flotta, som kan skada fienden på hafvet, motarbeta
hans landstigning och försvaga hans styrka, innan han kan få fast fot, fästningar,
som kunna bidraga till samma ändamål, är detta af ovärderlig förmän; men slutli
-
350
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 182.
gen är det dock på stranden vi måste stå färdiga att med stål och bly möta hvarje
ovälkommen gäst. Det är af denna strand vi icke få afstå en fotsbredd, utan att
fukta den med blod. Och huru skall detta försvar gå till ? Jo, på det sätt, att från
aila trakter af landet vapenföra män hasta till den punkt, hvarest anfallet sker,
och att betydliga qvantiteter krigsförnödenheter skyndsamt samlas der. Skall värt
skarpskytteväsende utveckla all den kraft, skänka all den hjelp i nödens stund, fäderneslandet
af den ädla, sannt. fosterländska inrättningen väntar, så är det nödvändigt,
att landets tappra söner sättas i tillfälle att skyndsamt hasta till de ställen,
der hjelpen behöfs. Derför erfordras jernväg till Carlskrona. En annan omständighet
finnes äfven, som talar för samma sak, nemligen: om vi i farans stund
skulle påräkna vänners hjelp, så funnes för dem ej heller beqvämligare ställe, för
att aflemna folk, ammunition m. m. än Carlskrona, hvarifrån följaktligen jernväg
borde linnas, för att hastigt sprida hjelper! till de trakter, der den för tillfället behöfs.
Betraktar man åter jernvägarne ensamt såsom medel för landets ekonomiska
välstånd och industriela förkofran, måste man väl med erkännande af den hittills
följda grundsatsen, det^ deras hufvudändatnål hos oss är. att förbinda det inre af
landet med hamnarne, inse att en förbindelse med Carlskrona hamn äfven i detta
afseende är af stor nytta för riket. Då det blott är omkring elfva högst tolf mil
från Carlskrona til! närmaste ställe på den under arbete varande jernvägen, vore
kostnaden ej så stor, att den kan afskräcka från en så vigtig angelägenhet.
Det är dock ingalunda min mening att framkomma med något yrkande, att
Carlskrona-jernvägen framför de af Kongl. Majit föreslagna borde komma i åtanke,
utan blott, att vördsamt föreslå,
det Rikets Högioflige Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
begära, att undersökning blir verkställd till utrönande af lämpligaste rigtningen
för en ändamålsenlig jernväg emellan södra stambanan och Carlskrona
och kostnaden för en dylik, samt att Rikets Ständer ville lemna
ett förslagsanslag till undersöknings-kostnadernas bestridande, hvartill,
enligt mig meddelad säker uppgift, en summa af niotusen femhundrade
(9,500) Ridr är fullt tillräcklig.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 29 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
isa.
Af Herr EklDäD: Om anslag till kanalanläggning emellan Nora sjön och
Fåsjön i Nora bergslag.
Redan på 1700-talet, väcktes fråga om anläggning af en kanal emellan Norasjön
och Fäsjön i Nora bergslag. Behofvet deraf har sedermera blifvit mer och
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 182.
351
mer kännbart och Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader har äfven,
uti de till flera föregående riksdagar, af nämnda Styrelse, upprättade generalförslag,
förordat understöd af allmänna medel för ifrågavarande kanalanläggning. Af samma
Styrelses till innevarande riksdag afgifna underdåniga memorial, af den 19 nästlidne
September, bilagd Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständers Statsutskott,
angående Statsverkets tillstånd och behof, inhemtas, att, bland de företag
af sådan allmännyttig beskaffenhet att understöd till visst bestämdt belopp synte
dertill böra anvisas, i första klassen blifvit uppförd anläggningen af kanal emellan
Fåsjön och Norasjön, hvarföre ett anslag af R:dr 100,000 Runt är vordet af Styrelsen
föreslaget.
Då Kongl. Maj;t likväl ej funnit skäl, att, ibland de företag, för hvilka anslag
å sjette Hufvudtiteln äskats, upptaga det nu ifrågavarande, så nödgas jag, uti enskild
motion, till Rikets Ständers behjertande anmäla denna vigtiga angelägenhet.
Genom den ifrågasatta kanalen skulle en oafbruten vattenväg af 1^ mils längd
norrut från Nora åstadkommas. Hela denna ort, der en betydlig bruks-och grufverörelse
bedrifves och som öfver Nora utför sina tillverkningar, skulle naturligtvis
genom anläggningen beredas väsendtlig lättnad i sina transporter, och särskildt
komme, förutom Lerbergs och Klacka betydliga jernmalmsfält, icke mindre än 3
jernbruk och 8 masugnar att vinna direkt gagn af den nya transportleden och såmedelst
blifva i tillfälle att i hög grad öka sin produktion. Att landtbrukets utveckling
skulle befrämjas, när de nu brukliga transporterna af ortens tunga produkter
ej mera rycka krafterna från jorden, ligger äfven i öppen dag. Företaget
har äfven inom orten blifvit om fathult med det intresse, att ett bolag bildats och
påbörjat aktieteckning, som redan * uppgår till (10,000 R:dr och inom kort torde
kunna uppbringas till 81,144 R:dr, eller den summa, som kanalen enligt beräkningskulle
kosta utöfver det af Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader förordade
anslaget. Längre lärer likväl ortens bidrag ej kunna sträckas, dä dess krafter
förut strängt anlitats för de stora kommunikationsföretag, som på sednare tiden
blifvit der utförda, men deremot vågar man sä mycket heldre påräkna Statens mellankomst
för denna angelägenhet, som den ökade utveckling af handel och näring,
hvilken af den ifrågavarande kommunikationsförbättringen skulle framkallas, måste
tillföra Statens jernbanor en betydligt ökad rörelse.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra far ja^ föreslå,
att Rikets Ständer mätte anvisa ett anslag, utan aterbetalningsskyldighet,
af Ett Hundra Tusen R:dr, till en kanalanläggning emellan Norasjön och
Fåsjön, med skyldighet för bolaget, som för ändamålet bildats, att ansvara
för byggnadens fullbordande inom viss bestämd tid.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Carl Ekman
352
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 183.
JW 183.
Af Herr EklMIi: Om tillåtelse för enskilde att anställa särskild, prest
man
till upprätthållande af gudstjenst i orter, sorn' från församlingens
kyrka äro mera aflägsna m. m.
För afhjelpande af det allmänt erkända behofvet af en ökad och lättad undervisning
i religionen, såvida denna beror af en allmän Gudstjenst, har hittills föga annat
kunnat från Regeringens sida tillgöras, än att förordna om delning af de större pastoraterna
och att tillvägabringa en och annan ny församling med egen kyrka och prest.
De många hinder, som en sedan sekler ordnad kyrkoförvaltning måste lägga i vägen för
anordningar, svarande emot förändrade förhållanden, lemna föga hopp, att några åtgärder
af större omfattning i detta hänseende skola genom Statsmagterne kunna tillvägabringas.
Deremot torde i detta, som andra fall, det enskilda intresset och nitet kunna
och böra tagas till hjelp; åtminstone så vidt, att de hinder undanrödjas, som för närvarande
försvåra alla anstalter för gudstjensts förrättande och ordentliga upprätthållande
af prestmän, i orter med talrikare bosättningar aflägsne från kyrkan. Väl är det icke
ovilkorligen förmenadt en församling att för sådant ändamål uppföra en kyrka utom den,
som det lagligen tillkommer församlingen att underhålla, äfvensom att tillåtelse kan vinnas,
att anställa särskild prestman, under namn vare sig af kapellan eller sockneadjunkt,
för gudstjenstens upprätthållande. De kostnader, som sådane åtgärder påkalla, äro dock
så betydliga, att dylika tillgöranden mera sällan komma till användande och förbindelsen
att allt framgent underhålla kyrkan och utgöra aflöningen till prestmannen afskräcka
äfven från ett sådant åtagande. Det är icke eller gifvet, att ett behof af ökad religionsundervisning,
hvilket för någon tid och under vissa omständigheter kan visa sig särdeles
bjudande, skall allt framgent fortfara eller att det alltid skall kunna fyllas på ett
sätt, som gör uppoffringen lätt, enär den finnes icke vara fruktlös. Men om det medgifves
vare sig enskilde personer, som i sitt arbete använda en talrikare personal, att
kalla och anställa särskild prestman, för att bereda sina arbetare lättadt tillfälle att på
ett värdigt sätt begå den allmänna gudstjensten, eller flera förenade byalag, som äro
mera aflägsne från kyrkan, att på detta sätt sörja för sitt behof af en jemnare religionsvård;
så skall ett sådant behof, der det verkligen låter känna sig, afhjelpas på ett sätt,
som, i fall omständigheterna så fordra, skall leda till nya församlingars bildande utan särskilda
anordningar derom, men i annan händelse skall visa sig motsvara äfven det tillfälliga
behofvet, der endast ett sådant förefunnits. Det vilkor, som för en sådan tillåtelse
synes nödvändig, torde kunna inskränkas dertill, att ett värdigt rum för gudstjenstens
förrättande anskaffas och underhålles, och att aftalet med prestmannen blifver sådant,
att han icke kan ställas utan presterl.ig tjenstgöring; hvaremot åt honom måste
medgifvas den befordringsrätt, som tillkommer det inom församlingarne tjenstgörande
presterskapet.
Då de inskränkningar, som kyrkolagen och presterskapets privilegier bestämma i
rättigheten för enskilde att kalla prestmän, härflyta endast från omsorgen att den allmänna
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .JVC 184.
353
manna gudstjensten skall hållas vid magt och att presterskapets befordringsrätt icke
skall förringas genom anspråk af sådane, som icke arbeta inom församlingen; så torde
det vara klart att i kyrkolagen och presterskapets privilegier icke finnes något hinder
för en anordning, som afser att tillvägabringa en allmän gudstjenst och att anställa prest
under förhållanden, lika med dem, som utgöra grunden för presterskapets allmänna befordringsrätt.
Och då prestmannen skulle försäkras om den ställning i afseende på bestånd,
verksamhet och tillräckligt underhåll, som lagen afser att bereda honom, lärer en
hvar, som i verkligheten vill bidraga dertill att religionsvården förbättras, nödgas medgifva,
att någon invändning af vigt ej kan göras emot förslaget. Jag tillåter mig alltså
att föreslå,
det Rikets Ständer för sin del besluta, .såsom tillägg till 19 kap. 31 § kyrkolagen,
eller i annan lämplig form, att för inrättande och upprätthållande af
ordentlig gudstjenst i orter, så aflägsna från församlingens kyrka, att denna
icke kan med lätthet besökas, det må vara enskilde, eller föreningar af sådane,
tillåtet att kalla och anställa särskild prestman, emot det att lämpligt
rum för gudstjenstens förrättande inrättas och underhålles, och att sådant
kontrakt, med prestmannen afslutas och för förvar till Domkapitlet aflemna»,
att han icke kan ställas utan presterlig tjenstgöring äfvensom att befordringsrätt
i likhet med öfriga presterskapet sådan prestman tillerkännes.
Om remiss af denna motion, till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Carl Ekman
JW 184.
Af Herr HolHl(|Vist i Angående anslag för Lindesbergs stads skolas förändring
till tvåhlassigt elemeniar-läroverk.
Vestra Westmanland eller den del af Örebro län, som tillhör Westerås stift, har
redan allt för länge varit vanlottadt på läroverk. Visserligen föreslogs redan vid 1817
års riksdag en lägre lärdomsskola i Lindesberg, men huru Stats-Utskottet i sitt betänkande
af den 6 Mars samma år erkände behofvet af en sådan i städerna Nora och Lindesberg,
så afslogs dock detta, enär dessa orter egde en lång tids vana att sända sina
barn till Örebro elier Arboga, hvarföre denna utväg tillsvidare ännu borde anses hjelplig.
Detta tillsvidare har nu öfver 45 år fortfarit och, då vid 1856 års riksdag de flesta
elementar-läroverken och många pedagogier i riket omreglerades och hugnades med betydliga
lönförhöjningar, afhördes intet förslag till förbättring af Pedagogierna inom denna
etiftsdel, som omfattar nära nog halfva Örebro län, och år 1855 räknade en befolkning
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 45
354
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\fl 185.
af ej mindre än 38.541 personer. Vid sednaste riksdag erhöll skolan i Nora sådan löneförbättring,
att densamma numera kunnat förändras till 2-klassigt läroverk; men ehuru
de deromkring belägne socknarne, Nora, Jernboås, Hjulsjö, Hellefors och Grythyttan, af
ofvannämnde befolknings numerär inom den styfmoderligt behandlade stiftsdelen, egde
minsta antalet eller år 1855 blott 18,794 personer, men i den återstående delen af denna
ort, eller Lindes, Ramsbergs och Ljusnarsbergs socknar, uppgick samma år befolkningen
till 19,747 personer, glömdes eller förbisågs likväl Lindesbergs pedagogi, hvilken fortfarande
lemnades utan uppmuntran samt i det otillfredsställande och mot ortens behof
alldeles icke svarande skick, hvaruti densamma sig befunnit under loppet af många mansaldrar.
Denna trakt saknar också de kommunikationsförmåner, som för densamma skulle
underlätta skolungdomens bevistande af läroverken i Orebro eller Arboga; då deremotNora
stad med omkringliggande bygd åtnjuter förmånen af direkt jernvägsförbindelse med
både Örebro och Arboga.
Under innevarande år har lärjungarnes antal vid Lindesbergs en-klassiga skola
varit 28 eller samma antal, sorn två-klassiga skolan i Nora räknadt under samma tid.
Med en kostnad af 36,163 R:dr R:mt har staden Lindesberg pä de sednare sju åren
uppfört ett prydligt skolhus af sten, hvilket, utom trenne rymliga lärosalar, innehåller
boställsrum såväl för Rektor som Kollega.
Då Rikets Ständer vid föregående riksdagar anslagit medel för utvidgning af de
flesta äldre pedagogier i Rikets städer; torde Lindesbergs stad och angränsande folkrika
socknar, nu, sedan staden gjort så betydlig uppoffring för åstadkommande af ett rymligt
och tidens fordringar fullt motsvarande skolhus, kunna med skäl hysa den förhoppning,
att en framställning om nödiga medels beviljande för skolans förändring i likhet med
hvad grannstaden Nora erhållit, skall af Rikets Högloflige Ständer behjertas.
Med stöd af hvad jag här ofvan haft äran andraga får jag derföre vördsamt anhålla
och yrka,
att Rikets Höglofliga Ständer mätte anslå nödiga medel för Lindesbergs
stads skolas förändring till tvåklassigt elementar-läroverk, och utbeder mig att,
då denna fråga i Stats-Utskottet förekommer, få meddela de vidare upplysningar,
som kunna anses erforderliga.
Stockholm den 29 November 1862.
A. Ludvig Holmqvist.
.Aid 1S5.
Af Herr Ekerot: Angående ändring af 5 § i 24 kap. Rdtlegångs-balken.
Skyndsamhet är dagens lösen, och detta icke allenast med hänseende till de merkantila
och industriela yrkena utan äfven i administrativa förhållanden, samt hvad sär
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. , ]\d' 185.
355
skildt lagskipningen beträffar har ofvannämnda sanning gjort sig gällande. ■— Visserligen
har icke någon genomgripande reform ännu hunnit genomföras rörande vår lagskipning?
ofullkomlighet, och ehuru åtskilliga åtgärder härutinnan blifvit vidtagna, beträffande förändringen
i våra domstolars organisation och arbetsordning, hör man, detta oaktadt, esomoftast
klagas öfver, kanske icke utan skäl, en viss långsamhet med rättegångars slutliga
afgörande. Det torde derföre tillsvidare vara en oafvislig skyldighet för lagstiftarens bemödanden
att afhjelpa de partiela missbruk, .sorn till följd af ännu qvarstående lagstadganden
kunna uppkomma; och om än missbruken vid de fleste domstolar aldrig förekomma,
blifva de dock icke mindre kännbara för den rättsökande om de sällan inträffa,
och äro så mycket mera beklagansvärda, då de hafva sin orsak i ett bristfälligt rättegångssätt.
Med fästadt afseende härpå och tilldess mera omfattande förbättringar kunna genomföras,
tager jag mig friheten föreslå en förändring af -24 kap. 5 § Rättegångs-balken,
för att i någon mån befordra rättskipningens regelbundna skyndsamhet i de fall, dåden
möjligen af en eller annan orsak kan blifva hämmad. Nämnda lagstadgande tillåter Rådstufvurätt
afkunnna utslag efter anslag; och kan det således inträffa, att rättsökande
parter, oaktadt de oppoffrat mycken tid och kostnader, synnerligast då de äro boende
långt utom domstolens jurisdiktion, förlora sina fatalier. — Understundom åberopas, att,
hopade göromål kräfva längre tid för rättegångarnes afslutande, men ärendenas undanskjutande
till en oviss framtid, hvarunder nya ärenden tillkomma, torde, om icke förvärra,
åtminstone icke förbättra tillståndet. Någon gång kan det visserligen hända, att mängden
af sammanträffande göromål blifver stor, och sålunda svårigheter möta för dagens
bestämmande när domen kan afkunnas, men i dylikt fall får uppskof.stiden förlängas;
hufvudsaken är i de flesta fall den, att få en bestämd dag utsatt, da ett mål kan hinna
slutligen afgöras.
Med anledning af hvad nu anförts, samt under hänvisning till Justitie-Ombudsmannens
utlåtande i sin till Rikets Ständer innevarande år afgifna Embets-berättelse
pag. 109, får jag vördsamt föreslå
ändring af 24 kap. 5 § Rättegångs-balken, så, att Stadsdomstolarne i likhet
med Ilärads-rätterna skola vara skyldiga, när mål öfverlemnas till afgörande,
för parterna uppgifva bestämd dag, då dom kommer att afkunnas; och
får såsom längsta tiden härtill föreslå trenne månader, så vida hufvudsakligt
beslut ej genast afkunnas.
Anhålles vördsamt om remiss häraf till Lag-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
B F. Ekerot.
356
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 186.
.M i 86.
Af Herr Ekerot Alt det Pharmaceuhska Institutet må blifva ett läroverk,
sorn af Staten underhålles och avslag dertill beviljas.
Det är en känd^sak ttt apothekens antal i riket alltjemt ökas, d;i flera nya
apothek hvarje år mäste inrättas, för att motsvara den tillvexande folkmängdens
behof. Inrättandet af nya apothek häller t enklig en jemna steg med upprättandet
af nya Läkare-stationer, och detta af det enkla skälet att läkaren behöfver apothekaren,
d. v. s. att läkaren ej kan, såsom sig bör, gagna den befolkning, bland hvilken
han är verksam, såvida ej denna befolkning har tillfälle att lätt och hastigt
förskaffa sig nödiga läkemedel. Om pä detta sätt blifvit tillräckligt sörjdt för folkets
behof, hvad apothekens antal beträffar, sä är det naturligtvis ej mindre vigtig!,
att apotheken, pä det de skola motsvara sitt ändamål och göra sig förtjenta
af allmänhetens förtroende, innehafvas af bildade och i sitt yrke skicklige män.
Om ock apothekare-bildningen hos oss, i betraktande af de ringa hjelpmedel
till förvärfvande af kunskaper, hvilka hittills stätt pharmaciens idkare i vårt land
till buds, kan anses vara sä god, sorn man kan hafva skäl att fordra och många
andra länders ej underlägsen, så är det likväl äfven en sanning, att. ej allenast i
apothekarnes, utan äfven i allmänhetens väl förstådda intresse, ännu åtskilligt återstår
att göra för pharmaceuternes undervisning.
En apothekares verksamhet kan vara, och är äfven merändels, ganska omfattande;
ty utom skötseln af apotheksrörelsen, åligger honom dessutom att i rättsmedicinska
fall biträda vederbörande läkare med anställande af kemiska undersökningar,
då dessa äro af nöden, hvarjemte i aflägsnare landsorter apothekaren
ofta är den ende, som i praktiska frågor, hvilka falla inom naturvetenskapernas
område, kan meddela upplysningar. Behöfligheten för pharmaceuten af bildning
och kunskaper utöfver dem han innanför officinen är i tillfälle att inhemta, har
derföre längesedan blifvit insedd, och redan år 1822 började apothekarne i Stockholm
att, för detta behofs alhjelpande, åtminstone till någon del, af räntan å ett
af dem snmmanskjufet kapital, ärligen utdela tvänne stipendier, hvardera belöpande
sig till 300 R:dr Runt, åt skicklige pharmaceuter, för att sätta dem i tillfälle att
genom studier vid något af rikets universiteter förvärfva en mera omfattande bildning,
speciel! uti pharmaciens grundvetenskap.
Då likväl detta sätt att befrämja pharmaceuternes bildning inom korf visade
sig förfeladt, enär de fleste, som genom stipendierna kommit i tillfälle att vid universitetet
studera, kastade sig frän pharmacien in på andra banor, och då, i följd
häraf, nödvändigheten af en särskild för pharmaceuternes behof afsedd och ordnad
läroanstalt allt mer och mer gjorde sig gällande, så indrogos år 1836 de ofvannärnnde
stipendierna och i stäijet inrättades af den samtidigt organiserade Apothekare-societeten
en pharmaceutisk undervisningsanstalt med tvänne lärare, nemligen
en i Kemi och Pharmaci samt en i Naturalhistoria och Materia medica.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,]^i‘ 186.
357
Denna läroanstalt, sorn fatt namn af det pharmaceutiska Institutet, underhölls
sedermera ända tili är 1845 uteslutande af Apothekare-societeten: men nyssnämnde
år beviljade Rikets Ständer, pä Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, ett anslag af
1,500 R:dr Runt, att under tiden till nästföljande riksdag ärligen utgå, mot vilkor
att Apothekare-soeietetens årliga bidrag för samma ändamål skulle uppgå till lika
stor summa. Samtidigt härmed, eiler är 1845, erhölls äfven, för att tillfälle
till praktiska öfningar i Kemi mätte beredas pharmaceutiska Institutets elever, tillåtelse
för dem att på vissa vilkor begagna det Carolinska Medico-kirurgiska Institutets
laboratorium på de dagar och timmar, då det ej för Carolinska Institutets eget
behof var upptaget. Det, nyss förut beviljade statsanslaget gjorde det äfven möjligt
att vid läroverket anställa en laborator för ledningen af de praktiskt-kemiska
öfningarne, till hvilka dessutom den nödvändigaste materielen kunde för det nämnda
anslaget anskaffas. Det är 1845 beviljade statsanslaget förnyades sedermera äfven
under de följande statsregleringsperioderna; och pharmaceutiska Institutets ärliga
tillgångar förblefvo oförändrade ända till 1858, då Rikets Ständer, i anledning äfen
af enskild motionär framställd begäran, höjde Institutets årliga statsanslag till 3,750
R:dr Runt. mot vilkor att Apothekare-societeten skulle med enahanda belopp ärligen
till Institutets underhåll bidraga. Vid 1859—1860 arens riksdag beviljade sedermera
Rikets Ständer Apothekare-societeten ett amorteringslån, stort 50,000
R:dr Runt, pä det att Societeten derigenom mätte sättas i tillfälle att uppföra en
byggnad, i hvilken tillräckliga och tjenliga lokaler skulle för pharmaceutiska Institutet
beredas. Denna, byggnad håller för närvarande pä att uppföras och anses
till nästa höst kunna blifva fullständigt färdig, så att pharmaceutiska Institutet då
kan dit förflyttas. Apothekare-societeten har äfven till det nya laboratoriets inredning
sammanskjutit några tusende Hulr, hvilka likväl ej torde vara för ändamålet
tillräckliga. Pharmaceutiska Institutet kommer dock ej att lä denna lokal för
intet: ty det är ali anledning förmoda att Apothekare-societeten liar för afsigt att
af Institutet fordra åtminstone 3,000 R:dr Runt i ärlig hyra för det, nybyggda huset,
för att med denna inkomst, bestrida räntebetalning och amortering ä det erhållna
statslånet. Då detta lån, i sådan händelse, skulle komma att betalas med pharmaceutiska
Institutets ärliga tillgångar, vore det ock billigt att Institutet, hvilket för närvarande
lika mycket är ett Statens som Apothekare-soeietetens läroverk, finge egandérätt
till huset. Detta torde dock juridice helt och hållet blifva Apothekare-soeietetens
egendom och mäste följaktligen, i händelse Institutet framdeles komme att alldeles
skiljas från Societeten, från densamma inlösas.
På denna punkt befinner sig för närvarande det pharmaceutiska Institutet i
afseende på sina materiel» tillgångar. Dess ärliga inkomster uppgå sålunda, dä
man deruti inberäknar räntan å ett, till Institutet doneradt kapital, stort 3,000 Rd:r
R:mt, samt, de afgifter, som af de studerande erläggas och hvilka kunna anses årligen
i medeltal uppgå till 450 Rnir Runt. till 8,100 R:dr Runt, af hvilken summa
enligt nu gällande stat utgå:
till lön åt läraren i pharm. Naturalhistoria och ph.irmacognosi
1,000.
„ ,, „ „ „ Kemi, med åliggande att, tillika undervisa i elemen
terne
af Geologi och Mineralogi
1,500
„ „ „ ,, „ Mathematik och Physik
400
„ „ ,, „ „ Laboratorn
1,200.
och dessutom för åliggandet att. undervisa i
pharmaceuti.sk
358
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 186.
till arfvode åt Inspektor
200.
„lön ät en vaktmästare
400.
»Hyra
2,000.
„Ve'd och lysningsämnen
500.
Dä dessutom utgå till Ion ät en laboratorii-dräng
400,
sä. återstå til! laboratoriets underhäll, anskaffande af för laborationsölbingarne
nödvändig materiel, samlingarnas kompletterande,
inköp af för undervisningen nödvändiga instrumenter, samt af
böcker rn. rn. endast
300. 7()0.
Summa R:dr Runt 8,100.
Manga skäl kunde anföras för hehöRigheten af en särskild läroanstalt för
pharmaceuter; men det bästa beviset härför hemtas dock från den förut i korthet
limmade framställningen af pharmaceutiska Institutets uppkomst och utveckling. Af
denna synes nemligen, huruledes redan för tiotal af år sedan behofvet, af en för
pharmaceuter särskildt afsedd och lämpad undervisningsanstalt sä kraftigt gjorde
sig gällande, att apothekanio, an digo det alldeles nödvändigt att inrätta en,sådan,
ehuru de dervid voro helt. och hållet hänvisade till egna resurser och för det afsmida
ändamålet mäst göra ganska betydliga uppoffringar, isynnerhet som de under
en läng följd af ar uteslutande pä egen bekostnad fingo underhålla den af deni
inrättade läroanstalten. Vidare visar pharmaceutiska Institutets historia att, sedan
läroverkets verksamhet leinnat goda resultater och det i följd häraf blifvit i hög
grad' önskvärd! att densamma mätte utvidgas, apothekarnes berömvärda sträfvanden
lör Institutets inrättande och underhäll, slutligen vnnno Statsmagternas erkännande
genom de bidrag till Institutet, hvilka beviljades att of Statens medel ärligen
utgå. För at gifva en föreställning om omfattningen af Institutets verksamhet,
må i sammanhang härmed nämnas, att innevarande hösttermin 54 studerande pierre
ut er a'ro vid läroverket inskrifne och der åtnjuta undervisning.
Oaktadt Institutets tillgångar, såsom vi hafva sett, efterhand ökats oell dess
\crksamhet utvidgats, är likväl undervisningen vid detsamma behäftad med en väsendtlig
brist, utan hvars afhjeipamde det ej kan blifva hvad det bör, och icke kan,
såsom behöflig! är, verka för den pharmaceutiska undervisningen.
Denna brist består deruti att Institutet, i saknad af erforderliga hjelpmedel,
ej varit och ej (Dier är i tillfälle att bereda de vid detsamma studerande pharmaceuter
handledning i en. med afseende på apothekareyrkets behof tillräckligt vidsträckt
praktisk tillämpning af de theoretiska insigterna, och denna brist är naturligtvis
hufvudsakligen kännbar i den kemiska undervisningen, hvilken för den
pharmaceutiska bildningen, är af så framstående vigt. Institutet eger nemligen,
såsom af den ofvan anförda staten synes, för närvarande ej mer än 300 R:dr Runt
årligen att använda till laboratoriets underhäll, anskaffande af materialier för iaborationsöfningarne,
drog- och bok-samlingarnes kompletterande, samt till inköp
aF för undervisningen nödvändiga physikaliska instrumenter m. m. Men inom
kort, då hyran för Institutets nya lokal högst sannolikt kommer att utgå med åtminstone
3,000 R;dr R:mt (således minst 1,000 R:dr R;mt utöfver hvad som nu
betalas), mäste likväl äfven dessa 300 R:dr Runt tagas i anspråk att (till en del)
fylla tillökningen i hyresbeloppet; och alldenstund de ej eller förslå härtill, kommer,
utom det att alldeles inga medel blifva disponibla tili anskaffande af för undervisningen
nödvändig materiel, dessutom en brist af minst 700 R:dr R:mt att
uppslå.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s‘ 186.
För pharmaceutiska Institutet är (let för öfrigt af största vigt att vid detsamma
ina fästas skicklige och nitiske lärare; ty af lärarnes skicklighet och nit
beror läroverkets framtid. Med de ringa löner, sorn för närvarande äro bestämda
af lärarne vid Institutet, kan man likväl ej hoppas att der la längre tid behålla
någon lärare af iner framstående duglighet, luiru stor oegennytta nian hos honom
än må förutsätta. Tvärtom mäste motses ett lätt ombyte af lärare, eller ock att
Institutet får åtnöja sig’ med lärare af mindre duglighet, såväl det ena som det andra,
til! stor skada för läroverket.
I sammanhang härmed bör äfven tagas i betraktande, att Kongl. Majit i nådiga
brefvet till Kongl. Sundhets-kollegium af den 26 April 1861 anbefallt Kollegium
”att inkomma med underdånigt förslag till ett sådant ordnande af det pharmaceutiska
Institutet att det deltagande i Apothekare-examen, som tills vidare mäst
tillhöra det Carolinska Institutet mätte upphöra” och till pharmaceutiska Institutet
öfverflytta?. Ett sådant ordnande af pharmaceutiska Institutet förutsätter att dess
tillvaro först måste vara mer betryggad, än hvad nu är händelsen, då Statens bidrag
tili Institutets underhäll är beroende pä apothekarnes tillskott, och detta när
sorn helst till större eller mindre del, ja till och med helt och hållet, kan komma
att upphöra.
Det enda sättet att betrygga Institutets framtida bestånd är derför att det
göres till ett Statens läroverk., sorn af allnänna medel underhålles.
Härvid göres måhända den anmärkning, att emedan apothek arne äro en privilegierad
klass af medborgare, de ock för åtnjutandet af sina privilegier böra sjelfve
underhålla den pharmaceutiska läroanstalten, men vid en sådan anmärkning får
jag erinra, dels att Rikets Ständer, genom vid flera riksdagar lemnade anslag till
den pharmaceutiska undervisningens bestridande, erkänt principen af Statens skyldighet
att bekosta denna, likasom ali annan allmän undervisning, dels att nedanstående
begäran "och förslag endast omfattar löner åt en för det pharmaceutiska
Institutet numera oundgängligen behöflig lärarepersonal jemte underhåll af materiel,
instrumenter och dylikt för laborationsöfningarne. men att deremot Institutet i anseende
till den fasta egendomen samt vid Institutet redan befintliga drog-, bok-och
instrumentsamlingar, fortfarande eges och tillhandahälles för undervisningens hellof
af rikets apothekare, hvilka, genom den utgifna köpesumman för egendomen
samt bestridandet af den ränta och amortering, hvilken apothekare-societeten är
skyldig att erlägga på ett af Rikets Ständer för Institutsbyggnadens kompletterande
förliden riksdag erhållet lån 50,000 R:dr Ram, under detta fortsatta deltagande
för Institutet framgent mäste komma att vidkännas ett lika stort bidrag för Institutet,
som det, hvarmed de hittills under flera är deltagit, och hvarförutan bör erinras,
att de så kallade apofheks-privilegierna blifvit under sednare åren, samt blifva
ännu allt mer och mer kringskurna genom de flera nya Provincial-läkaredistrikter.
hvilka inom riket uppkommit och framdeles torde ytterligare beviljas och hvarmed
alltid en ny apothcksanläggning med icke säljbara privilegier blir förenad till
minskning i de äldre apothekens inkomster.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå, att Rikets
Ständer mätte besluta:
l:o att det pharmaceutiska Institutet hädanefter må blifva ett läroverk,
sorn af Staten underhålles, och
2:o att till ifrågavarande läroverks underhäll bevilja ett ärligt anslag af
17,500 R:dr R:mt, att bland de ordinarie statsutgifterne uppföras, af hvilket
anslag skulle utgå:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs. 181.
R:dr R:mt.
till lön åt en lärare i Kemi och
Mineralogi
3.500,
,, „ „ Pharmaceutisk Na
turalhistoria
och
Pharmacognosi
3,500,
„ Mathematik och
Physik
1,500,
,, ,, laborator
2,500
och ät densamme för undervisning
i Pharmaceutisk Författningskunskap
500 3,000,
” arfvode åt Föreståndaren
500,
* arfvode ät 2:ne Amanuenserj ^qq
1,000,,
” lön åt en vaktmästare
500.
" underhåll af laboratorium, anskaffande af materiel för laborationsÖfnin
garne,
drog- och boksamlingarnas förfullständigande, samt inköp af
physikaliska instrumenter
3,000,
"n ved, lysningsämnen och vatten--
1,000,
Summa R:dr R:mt 17,500.
Om remiss till Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 29 November, 1862.
B t Ekerot
M 18?.
Af Herr BUVill’: Angående statsbidrag till uppförande af ny lar över ks
byggnad
r Sala.
Sedan Rektor i det lägre treklassiga elementarläroverket i Sala, af skäl att iärjungarnes
antal vid läroverket på sednare tiden så betydligt tillvext, att ingen af do nuvarande
lärosalarne vore nog rymlig, att utan stor olägenhet kunna begagnas vid undervisningen
derstädes, gjort framställning derom, att åtgärder matté varda vidtagne till afhjelpande
af detta för läroverket högst menliga förhållande, så har, tili följd af Domkapitlets
i Westerås derom framställda begäran, af behörig person blifvit uppgjord ritning
med åtföljande kostnadsförslag till uppförande af nytt lärohus af sten, hvilken ritning
blifvit under den 28 December 1861 af Kongl. Majit gillad och fastställd. Kost
nadsförslaget
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 187. 361
nadsforslaget upptager en summa af 22,875 R:dr 80 öre Ruut, deruti likväl icke äro
inberäknade ersättning för ritningens uppgörande samt inköp af erforderlig ny byggnadsplats
äfvensom för uppförande af ett uthus, hvarigenom allt sammanlagda kostnaden
för ifrågavarande nya lärohus med säkerhet icke kommer att understiga
25,000 R:dr,
Då 124 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga för Rikets allmänna elementarläroverk
af den 29 Januari 1859 stadgar, »att byggnad och underhållande af lärohus
skola, der de icke enligt gällande författning åligga städerna, ske på bekostnad af
stiftens byggnadskassör, genom vederbörande Biskops och Konsistorii försorg och under
deras tillsyn», samt för Sala stad någon författning icke är gällande, som på staden
öfverflyttar här ofvan omförmälda byggnadsskyldighet, har staden hos Domkapitlet
gjort framställning om erhållande af det understöd från byggnadskassan, hvartill här
ofvan åberopade stadgande föranleder, hvilken framställning dock icke medfört annat
resultat än att Domkapitlet, hufvudsakligen af den anledning att byggnadskassans medel
blifvit till större byggnadsföretag i stiftsstaden använde, förklarat sig icke kunna
biträda med högre belopp än en tredjedel af den i kostnadsförslaget upptagna summa
till uppförande af nu ifrågavarande lärohus. Ofver Domkapitlets berörda - beslut har
Sala stad väl anfört underdåniga besvär, men då byggnadskassans medel redan blifvit
på annat sätt använde har Kongl. Maj:t förklarat sig i Domkapitlets beslut icke kunna
göra någon ändring.
Ehuru det visserligen icke författningsenligt åligger Sala stad att, utöfver kostnaden
för anskaffande af erforderlig byggnadstomt, bestrida de utgifter, som förorsakas genom
uppförande af nytt elementarlärohus, vill staden dock icke undandraga sig att i
förhållande till dess ganska inskränkta samt i och för andra kommunala företag strängt
anlitade tillgångar dertill bidraga. — Som likväl, utan Statens mellankomst, de med
uppförande af nytt lärohus förenade kostnader skulle öfverskrida stadens tillgångar, får
jag härigenom anhålla:
att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till nu ifrågavarande lärohusbyggnad
bevilja ett anslag af 12,000 R:dr R:mt.
Såsom ytterligare skäl för bifall till ofvanberörda framställning får jag anföra:
att dylika understöd tillförene blifvit åtskilliga kommuner meddelade;
att en stor del af lärjungarne vid Sala elementarläroverk icke tillhöra staden utan
landsorten deromkring;
att staden, hvars tillgångar redan förut blifvit för kommunala företag i hög grad
anlitade, utfäst sig att till den föreslagna norra stambanan kostnadsfritt upplåta mark
öfver stadens egor, hvilket med all säkerhet kommer att för staden medföra en utgift
af 25 å 30,000 R:dr, samt
att, enligt hvad styrkas kan, under de sednaste 50 åren en summa af minst 50,000
R:dr Runt under de långa kyrkoherde-vakanserna vid Sala pastorat ingått till stiftets
byggnads- och emeriti-kassor, utan att någon fördel deraf kommunen tillfallit.
Ritning och kostnadsförslag till ifrågavarande skolhusbyggnad varda härhos öfverlemnade;
anhållande jag om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
J. A. Bovin.
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 46
362
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 188.
,M 188.
Af Herr Bovill*. Angående rättighet för Kongl. Maj:ts Justitierevision att
meddela tillåtelse till hegardt vittnesförhör i hos Kongl. Magd
genom revisionssökande eller besvär fullföljdi mål.
Genom Högsta Domstolens förstärkande och fördelande på två afdelningar samt
förordnande af större antal föredragande derstädes, äro visserligen ganska väsendtliga
åtgärder vidtagna för undanrödjande af anledning till tidsutdrägt med rättegångars afgörande
i högsta instansen, men det torde ock böra tillses, att icke till följd af sjelfva
rättegångsordningens stadganden dessa åtgärder motverkas samt Högsta Domstolens
arbeten förtyngas och dess arbetstid onödigtvis upptages genom pröfning af förhållanden,
för hvilkas granskning det icke torde vara egentligen behöfligt att inkräkta på en så
dyrbar arbetstid.
Såsom ett sådant förhållande torde få räknas det, då part, uti hos Kongl. Majit
genom revisionssökande eller besvär fullföljdt mål, antingen uti till Justitie Revisionsexpeditionen
ingifven underdånig påminnelse- eller svarsskrift, besvärsskrift eller förklaring,
eller vid förhör inför Nedre Revisionen, begärt att, innan saken företages till
afgörande i Högsta Domstolen, få, till bestyrkande eller vederläggande af någon i saken
åberopad omständighet, förebringa ytterligare bevisning genom vittnens hörande, meri
antingen denna begäran blifvit af vederparten bestridd, eller oek, i revisionssak, vederparteri
ej år hos Kongl. Majit tillstädeskommen.
I sådant fall, nemligen om vederparten bestridt vittnesförhör eller, i revisionssak,
är hos Kongl. Majit uteblifven, skall, enligt nu gällande stadgande, den andra partens
begäran om tillåtelse till vittnens afhörande, anmälas hos Högsta Domstolen, som, i
händelse bestyrkandet af den omständighet eller det förhållande i fråga, hvarom bevisning
erbjudits, af Högsta Domstolen pröfvas kunna medföra inflytande på sakens utgång,
då ej bör eller lagligen kan göra annat, än meddela den begärda tillåtelsen; — men
för att kunna ingå i en sådan pröfning behöfver Högsta Domstolen mången gång nära
nog lika grundlig kännedom om den sak, hvari vittnesförhör begäres, som skulle erfordras
för sjelfva sakens pröfning och afgörande; — och för att erhålla denna kännedom
måste åter Högsta Domstolen afhöra en måhända lika fullständig och följaktligen
äfven tidsödande föredragning af sjelfva saken, som om denna skulle af Högsta Domstolen
då företagas till hufvudsaklig pröfning, hvilken pröfning likväl, om det begärda
vittnesförhöret af Högsta Domstolen tillåtes, ej kan förekomma förr, än sedan detta
förhör försiggått, och således i de flesta fall först flera månader sednare, då saken måste
ånyo fullständigt föredragas.
För att förekomma den för andra måls behandling menliga tidsförlust, som således
föranledes derigenom, att för hvarje mål, deri vittnesförhör blifvit begärdt och af
Högsta Domstolen tillåtes, två särskilda föredragningar i Högsta Domstolen måste ega
rum, torde den nu ifrågaställa pröfningen deraf, huruvida hos Kongl. Majit begärdt
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JY2 188.
363
vittnesförhör må tillåtas, kunna i första hand uppdragas åt Nedre Revisionen, (bestående,
i hvarje mål, som der handlägges, af Föredraganden och två andra Revisionssekreterare)
hvilken har sig anförtrodt och ålagdt att i öfriga afseenden bereda målen
till föredragning i Högsta Domstolen samt i revisionssaker hos Högsta Domstolen afgifva
underdåniga betänkanden, innefattande förslag till Kongl. Maj:ts beslut; och får jag derföre
vördsamt föreslå, att antingen såsom tillägg till den för Justitie-revisionen gällande
Instruktion af den 3 Augusti 1809 eller i annan ordning, som kan befinnas lämpligare,
måtte utfärdas stadgande i den syftning,
att då part uti hos Kongl. Maj:t genom revisionssökande eller besvär fullföljdt
mål begärt att få i målet förebringa ytterligare bevisning genom vittnens
afhörande, Nedre Revisionen må, äfven om vederparten denna begäran
bestridt, eller, i revisionssak, icke hos Kongl. Maj:t tillstädeskommit,
ega att, såvida det begärda vittnesförhöret af Nedre Revisionen anses kunna
inverka på sakens utgång, meddela tillåtelse till vittnens hörande; men att,
i händelse Nedre Revisionen finner slik begäran icke böra bifallas, samma
begäran, såsom hittills, underställes Högsta Domstolens pröfning».
Genom en sådan af Nedre Revisionen meddelad tillåtelse, vore äfven om, såsom
jemväl med det nu brukliga förfaringssättet vid dylik tillåtelses meddelande kan inträffa,
Högsta Domstolen sedermera, vid sakens slutliga pröfning, skulle finna den åberopade
och tilläfventyrs tillvägabragta bevisningen icke medföra den af parten åsyftade
verkan, ingen annan skada skedd, än att parten, som tillgodonjutit den tillfredsställelsen
att hafva fått förebringa all den bevisning, han förmenat vara erforderlig och kunnat
åstadkomma, icke i och för sin sak haft något gagn af den kostnad, han genom
det honom under sakens behandling i högsta instansen tillåtna vittnesförhöret sig ådragit
; _ och till följd af den nu föreslagna åtgärd kunde destomindre någon tidsutdrägt
med målens föredragande i Högsta Domstolen föranledas, om tillika stadgades, att tillåtelse
till vittnesförhör och vederbörliga föreskrifter angående detsammas verkställande
borde af Nedre Revisionen meddelas så lång tid förr än, målet komme i tur att i Högsta
Domstolen hufvudsakligen föredragas, att vittnesförhöret dessförinnan kunde vara
verkstäldt och, om detta försigginge vid annan domstol, protokoll deröfver till Justitierevisionen
inkommet.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 29 November 1862.
J. A. Bovén.
3 (i 4
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .JW 189.
JW 189.
Af Herr IjovilF Om utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas,
alt hvad redan gäller såsom lag, i afseende å kommunikation
af besvär hos Hofrätt i skuldfordring smål, jemväl bör tillämpas
pä alla andra mål, som genom besvär dragas under Hofrätterna
och icke angå , häktade personer.
Man klagar understundom öfver långsamhet i lagskipningen, men man besinnar
icke alltid, att orsakerna till denna långsamhet ofta äro att söka i beskaffenheten
af de processuela stadganden, domstolarne måste iakttaga. — Rikets Ständers
Justitie-ombudsman har uti sin berättelse till innevarande riksdag fästat uppmärksamheten
på åtskilliga missförhållanden, i afseende pä rättegångssättet hos
underdomstolarne. Men om dessa, af honom antydda olägenheter skulle, genom en
förändrad praxis, kunna till aldra största delen afhjelpas, så måste man deremot
medgifva, att i den gällande process-ordningen för Hofrätterna gifvas stadganden,
som i väsendtlig män motverka ett skyndsamt afgörande af målen, och hvilka derföre,
så vidt som en snabb rättvisa mäste anses såsom ett af de förnämsta vilkoren
för samhällets trefnad, ovilkorligen tarfva förändring.
Hvar och en har sig bekant, huru mycken tidsutdrägt, som ofta uppstår, då
inål, som genom besvär inkomma till öfverordnade myndigheter, utställas till ”vederbörandes
hörande”. Hos Hofrätterna är denna tidsutdrägt icke minst. Orsakerna
äro, utan tvifvel, att söka i process-ordningens föreskrifter, ty väl förfares, enligt
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, i skuldfordringsmål sä, att, då besvären
utställas till kommunikation, i sammanhang dermed lorelägges den, som skall förklara
sig, att sådant fullgöra inom viss tid efter erhållen del af besvären, vid äfventyr,
att icke vidare varda i saken hörd, om den tid försittes. ”Kommer ej svar”,
heter det, "gifve då klaganden in afskrift af besvären, med dertill hörande handlingar,
hvarpå målet af Kongl. Hofrätten företages och, efter beskaffenheten, afgöres.
Vare ock klaganden skyldig, att dessa besvärshandlingar genast uttaga, dem ve
derparten
tillställa och bevis derom till Kongl. Hofrätten ingifva inom .
Försummas det, håfve klaganden förlorat sin talan emot öfverklagade utslaget.”
I brottmål, der klaganden är fälld till böter, och der Underrätten i sin besvärshänvisning
meddelat fullständiga föreskrifter, enligt Kongl. Förklaringen den 23
Mars 1807, förelägges jemväl den klagande att ingifva kommunikationsbevis inom
viss tid, vid äfventyr, att han eljest anses hafva förlorat sin talan, och att besvären
således ej komma under pröfning. Men i alla andra mål, som genom besvär
dragas under Hofrätten — undantagande sådana, som angå häktade personer, —
förfares, enligt lag, 9 kap. 2 § Utsöknings-balken och 27 kap. 8 § Rättegångs-balken,
sålunda, att klaganden förelägges, att "ofördröjligen" uttaga handlingarne, tillställa
vederparten desamma och ingifva bevis derom till Hofrätten, allt vid vite af
Motioner i B or g are-Ståndet 18(52. JtyF 189.
365
feni riksdaler. — Nu händer ofta, att klaganden försummar att uttaga handlingarne.
Han fälies då, efter någon tids förlopp, till vitet och förelägges att fullgöra resolutionen,
vid äfventyr, att det öfverklagade utslaget varder för laga kraftvunnet ansedt.
Då fullgör han resolutionens föreskrift, inkommer inom stadgad tid med kommunikationsbevis
och har således förvarat sin talan. Yederparten, som i första
resolutionen fått sig förelagd t att afgifva förklaring inom viss tid, efter erhållen
del af besvärshandlingarne, vid vite af fem riksdaler, försummar sin skyldighet i berörda
hänseende och förelägges då högre vite; men förklarar sig icke ändå och får
då föreläggande, med äfventyr, att icke vidare varda i saken hörd. Han kommer
det oaktadt icke med förklaring och, då han emellertid har handlingarne i sitt våld,
så förelägges han, vid vite, att allenast återställa handlingarne. Han försitter äfven
detta vite, och nu har man ingen annan utväg, än att förelägga klaganden
sjelf att inkomma med protokoller i målet och afskrift af besvären eller uppgift
på deras innehåll, vid vite, och om nu slutligen klaganden icke efterkommer denna
föreskrift, så fälles han till vitet och får enahanda föreläggande ånyo, med det
äfventyr, att uraktlåtenhet att fullgöra hvad Hofrätten föreskrifvit, icke hindrar
målets afgörande; hvaruppå omsider, i händelse klaganden ändå icke inkommer
med protokollen och afskrift af besvären, Hofrätten i utslag afgör målet och förklarar
sig, i saknad af nödiga handlingar, icke kunna göra ändring i Underrättens
beslut. Emellertid hafva, sedan målet först anhängiggjordes hos Hofrätten, åtskilliga
år förflutit. Man må icke föreställa sig såsom en stor sällsynthet, att alla de
åtgärder behöfva vidtagas, som jag här ofvan beskrifvit. Det inträffar ganska ofta,
att större delen af åtgärderna måste vidtagas, innan ett mål kan bringas till slut.
Det torde vara alldeles öfverflödigt att vidare, än som skett, genom ett enkelt
relaterande af förhållandena, visa orimligheten af gällande lagstadganden uti
ifrågavarande hänseende. Jag tager mig likväl friheten att erinra om huru mycken
dyrbar tid, som rent af förspilles för domstolar och verkställande myndigheter genom
ett sådant förfaringssätt, som det, hvilket för närvarande är det lagliga; och
jag får, med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer för sin del besluta utfärdandet af en författning, hvarigenom
stadgas, att hvad som redan gäller såsom lag i afseende pä kommunikation
af besvär hos Hofrätt i skuldfordringsmål, jemväl bör tillämpas
på alla andra mål, som genom besvär dragas under Hofrätterna, undantagande
sådana mål som angå häktade personer.
Jag anhåller om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
J. A. Bovin.
366
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVf 190.
JW 190.
Af Herr CcirlsOll! Angående förändradt sätt för uppbörden af och redovisningen
för de till allmänna verk och inrättningar utgående
eller till embets- och tjenslemäns aflöning anslagne skatter, vare
sig tionde eller räntor.
Genom sednast åvägabragta förenkling af grundskatterna, har en väsendtlig
och länge efterlängtad lättnad vunnits för landets jordbrukare genom den större enkelhet
och den säkrare grund, som blifvit lagd för de grundskatter, som häfta vid
Svenska jorden. — Men derigenom, att tionde och räntor, som äro anslagne till
enskilde tjenstemän, verk och allmänna inrättningar, utdebiteras och uppbäras af
särskilde uppbördsman, stå stora olägenheter ännu qvar, dels för ränte- och tiondetagarne,
hvilka oftast icke, utan genom kommissionärer, äro i tillfälle att utbekomma
sina löneförmåner, dels ock för den skattdragande jordbrukaren, som nödgas inställa
sig vid flera uppbördsstämrnor för liqviden af olika debetsedlar, och hvarigenom
icke blott mycken tidspillan och trassel förorsakas, utan äfven mindre säker
kontroll är att påräkna vid utdebiteringen, än om detta skedde genom Kronans
uppbördsman. Som det både för de skattdragande skulle medföra en lättnad, och
det derjemte för uppbörd och redovisning af skatterna skulle åstadkomma större
säkerhet och trygghet, om liqviden af samtliga skatterna finge verkställas till Kronans
fogdar, och då härigenom alla nu varande enskilde uppbördsman skulle blifva
öfverflödige och kunna indragas, samt ej obetydliga besparingar derigenom i en icke
aflägsen framtid kunna göras, så får jag härmed vördsammast föreslå:
det Rikets Höglofliga Ständer täcktes besluta, att alla skatter, vare sig
i tionde eller räntor, som utgå till allmänna verk och inrättningar, eller
äro anslagne till embets- och tjenstemäns aflöning, må uppbäras af Kronans
uppbördsmän, och af dem redovisas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
samt att, i sammanhang härmed, de löntagare, som hafva sådan
tionde eller räntor sig anslagne, mätte få lyfta dem i de respektive länens
ränterier.
Stockholm den 29 November 1862.
C. Fr. Carlson.
Motioner, i Borgare-Ståndet 1862. J\S 191.
367
JW 191.
%
Af Herr Alflhild’! Om anslag lill inrättande af ett Landtbruksinstitut i
Skaraloi'gs län m. m.
Bland Sveriges 3:ne stora näringskällor, jordbruk, bergsbruk och skogsbruk,
har jordbruket alltid intagit och kommer säkerligen alltid att intaga det främsta
rummet. Också finnes intet landskap, der icke detta bruk mer eller mindre idkas,
under det de båda andra merendels äro inskränkta till vissa trakter eller provinser.
Likväl linner man, att äfven för jordbrukets bedrifvande i stort vissa delar
af landet företrädesvis egna sig, af hvilka de förnämsta äro slätten norr om Mälaren,
mellersta Östergötland, Vestgötaslätten, sorn utbreder sig söder och sydost om Venern,
“oeh Skånes framför de öfriga bördiga slättland.
Att landtbruket hos oss under de sista 30*till 40 åren i utveckling gått med
stora steg framåt, kan ingen förneka. Orsakerne till denna raska framgång hafva
visserligen varit flere; men utan tvifvel stå, härvid främst de många läroverk, sorn
småningom inrättats för detsammas ändamålsenliga och rationela bedrifvande. Ända
intill sednare tider bedrefs, sä väl hos oss sorn i främmande länder, åkerbruket
hufvudsakligenKefter erlärenhetsrön, men ensamt detta sätt att vinna kunskap är
en både långsam och dyr väg; och'dä många vigtiga upptäckter tidt och ofta göras
inom naturvetenskapernas område, vore det väl dåraktigt att icke äfven för
landtbruket^ deraf draga lördel. Ja, ett åkerbrukande tolk i vära dagar, som icke,
genom inrättande af läroverk äfven för åkerbruket, befrämjade detsamma, k omne
nödvändigt att stadna långt efter i nationernas stora täflan. Den sorn i detta afseende
iitom Sverige först bröt isen, var Edvard Nonnen, hvilken lör nära 30 är
sedan på sin egendom*Degeberg i Skaraborgs län, med understöd af Staten, inrättade
vårt första landtbruksinstitut. Ehuru han, till förlust för den landsorten, efter
lif. tiotal af år nedsatte sitt institut tillden blott rättareskola, har dock hans exempel'
ej^blifvit utan efterföljd i andra bygder, så att Sverige för närvarande eger
nästan i hvarje län sin rättareskola samt dessutom 2:ne landtbruksinstitut, det ena
i norra ändan af den egentligen sädesodlande delen al riket, det andra i dess sydligaste
del. Det är påtagligt, att dessa begge instituter icke kunna räcka till för
vart långsträckta fädernesland; och om man än måste medgifva, att genom lättade
kommunikationsanstalter’ afstånden blifvit betydligt förkortade (från Vester-och
Östergötland till bemälda instituter uppgår vägen likväl till 20—30 mil), så visar
erfarenheten vid dem båda, att plats ingalunda finnes för de många, som der söka
inträde. Förr än de 2:ne återstående, mellanliggande slättländerna öster och vester
om Vettern erhålla hvar sitt institut, och måhända Norrland också sitt, har
man ingalunda tillräckligt sörjt för Sveriges behof i förevarande afseende. Till stod
för yrkandet pä ett snart inrättande afj.flera landtbruksinstituter får jag dessutom
fästa uppmärksamheten derpå, att den stora utrikes skuldsättningen genom hypo
-
368
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 191.
thekslån, hvilken af Sveriges nuvarande jordbrukare göres, är ganska betänklig, derest
icke genom ett allmännare spridande af större insigter i det rationela jordbruket
svenska jordens produktion under tiden mer och mer ökas. Det lärer ej kunna
nekas, att en sådan insigt befordras, icke blott genom direkt undervisning vid instituter,
utan äfven och kanske lika mycket genom landtbrukares besök å dessa
samt genom derifrån erhållna råd, hvilket allt klarligen ådagalägger, att dylika inrättningar,
om de skola åstadkomma vederbörligt gagn, icke få ligga pä för långa
afstånd eller vara för få. Härtill komma»-, att det väl synes vara önskligt, att af
de mångå ynglingar, som studera vid elementarläroverken och icke alla kunna fä
rum på embetsmannabanan, en godjjdel genom landtbruksinstituten (rättareskolor förmå
icke detta) droges öfver till landtbruket, som aldrig kan bekomma för mångå
skickliga idkare.
Efter förutsändande af dessa anmärkningar tager jag mig friheten härmed
vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville anslå nödiga medel för inrättande af ett landtbruksinstitut
i Skaraborgs län.
Skälen hvarför jag anser, att nämnde stora sädesodlande bygd denna gång
bör föredragas slättlandet öster om Vettern, äro företrädesvis fyra. l:o) Sedan det
är afgjordt att genom Nonnens inträffade död landtbruksskolan på Degeberg med
nästa års utgång kommer att upphöra, bör, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Rikets Ständer, nu ett nytt landtbruksläroverk derstädes organiseras; ett landtbruksinstituts
anläggande i stället för en rättareskola skulle der aflöpa med mindre
kostnader, än i någon annan landsort. 2:o) Står, sä vidt mig är bekant, Vestergötlands
landtbruk i allmänhet pä en lägre utvecklingsgrad än Östergötlands, hvadan
också i Vestergötland ett institut dels är mer behöflig!, dels älven skulle genom
befordran af länets bättre odling snarare återgälda åt det allmänna en härför
använd kostnad. jl:o) Det är en allmänt vedertagen grundsats att frän en person
eller en ort icke återtaga ett en gång meddeladt understöd eller anslag, sä länge
detta vederbörligt och väl användes till det åsyftade ändamålet. Nu hafva Rikets
Ständer redan för 28 år sedan anslagit till Nonnens institut i Skaraborgs län 15,000
riksdaler ärligen (ungefär samma summa ville jag bekomma för det nya institutet),
och ifall icke han, af skäl. hvilka jag ej fullkomligt känner, nedsatt sitt läroverk
till en rättareskola, så hade efter all sannolikhet nämnde län ännu i dag haft detta
anslag qvar. Mitt förslag utgör således i detta hänseende blott ett återbördande dt
länet af hvad Rikets Ständer en gång för ett landtbruksinstitut ät detsamma förr
anslagit samt sedan, under flera hvarandra följande riksdagar, medgifvit det att för
samma ändamål behålla. 4:o) Skulle ett i Skaraborgs län inrättadt landtbruksinstitut,
om det förlädes på det ställe, som synes mig vara det lämpligaste, blifva det
för Statsverket minst kostsamma i riket, men ändock åtminstone i ett hänseende
böra åstadkomma den bästa undervisningen.
Att nogare bestämma platsen för det föreslagna landtbruksinstitutet är ej möjligt
för en enskild person, hvilken ej, såsom t. ex. Nonnen, sjelf eger en större
egendom och vill densamma för ändamålet upplåta. Men denna omständighet bör
sä mycket mindre hindra Rikets Ständer att bevilja anslag åt den förordade inrättningen,
som man väl kan taga för gifvet, att länets invånare, med Konungens
Befallningshafvande i spetsen, nog komma att sörja för att, ifall medel beviljas, dessa
blifva pä lämpligaste vis för oftabemälda ändamål använde. Tvärtom skulle det
i de flesta fall blifva mer eller mindre fåfängt att bestämdt anskaffa lokal, innan
man
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 191.
369
man vunnit någon vissare förhoppning att bekomma nödiga medel för det eftersträfvade
målet. Emellertid, och för att visa, det jag ej varit alldeles obetänkt på också
denna del af ärendet, får jag här uttrycka den åsigt, att, enligt mitt förmenande,
jord utmed staden Skara skulle för ett landtbruksinstitut inom länet blifva en
ganska tjenlig plats, ja måhända den tjenligaste, som kan erhållas. Oberäknadt
nämligen dess läge nästan i medelpunkten af den bördigaste och mest odlade delen
af länet, är det ett erkändt faktum, att det i staden befintliga, för det närvarande
af mer än 400 lärjungar besökta elementarläroverket, äfvensom den invid staden
belägna veterinärinrättningen, föranleda i allmänhet flere personer att dä och då
resa hit, än till någon annan ort i länet, hvilket förhållande,»enligt hvad jag ofvan
angifvit. utgör ett ganska vigtigt moment i fråga om det gagn, som ett landtbruksinstitut
kan sprida omkring, sig. Vidare finnes på stället dels veterinärinrättningens
jord samt åtminstone 2:ne boställen, som kunna arrenderas lör lång tid, dels mellan
dessa possessioner åtskillig enskild jord, som lätt får köpas, så att en jordrytnd
för ett blifvande institut här rätteligen kan anskaffas till en areal af 512 tunland,
till det aldra mesta redan odlade. Vidare består ifrågavarande jord af flerehanda
slag, såsom styf lera, småningom öfvergående till lätt lera, svartmylla, sandmylla och
sand, hvilken omvexling är af icke ringa vigt vid valet af ställe för ett landtbruksläroverk.
Än vidare eger veterinärinrättningen och ofvannämnda boställen ej obetydliga
skogar, hvilka kunde förökas genom enskildes derintill liggande, sä att hela
den sammanlagda skogsarealen uppginge till minst 600 tunland, belägne allesammans
alldeles intill nyss omtalte åkerjord; och härmed öppnades ett fullt tillräckligt
fält för instituts-elevernes undervisning i skogshushållning, oberäknadt'att bevarande
för framtiden af dessa skogar skulle blifva till aldra största gagn för den kringliggande,
genom nästan systematiskt skogsutrotande, mer och mer skogfattig blifna
orten. Om, såsom jag ville yrka, institutets byggnader uppfördes helt nära veterinärinrättningen,
å dess jord, vunnes för institutet den ytterligare fördel, att landtbrukseleverne,
sädeles under vintrarna, dä landtbruksgöromälen ej äro så mänga,
sattes i tillfälle att inhemta grundlig kunskap i veterinärvetenskapen, jemte det de
finge i samma vetenskap någon praktisk öfning, hvartill vid bemäldc inrättning anledningar
ofta gifvas; och skulle, i anseende till det nära sammanhanget mellan boskapsskötsel
och landtbruk, ett landtbruksinstitut vid Skara i nyssnämnda afseende
komma att ega ett bestämdt företräde framför rikets båda andra instituter. Ändtligen
bör tilläggas, att alldeles intill veterinärinrättningen Skaraborgs läns trädplanterings-förenings
betydliga trädgård är anlagd, i hvilken landtbrukseleverne
också finge undervisning i trädgårdsskötsel. Härförutan bör ej lemnäs oanmärkt,
att närbelägenheten af Skara, hvilken såsom stad är för liten för att kunna menligt
inverka pä elevernes flit och ordning, helst om de vore förbundne att bo ä institutet,
deremot blefve af en afgjord fördel i afseende på institutets allmännare gagn,
alldenstund personer i och utom länet (hvad angår de sednare, tänker jag äfven pä
södra Vermland), som önskade att då och då taga institutets arbeten m. m. i ögonsigte,
just genom stadens närbelägenhet kunde, utan att behöfva gå grannlagen.»
heten för när, genom att taga förestånd arens gästfrihet för mycket i anspråk, mer
än en dag i sender vistas på stället, för att af institutet draga fördel. Slutligen bör
för ingen del lemnäs oanmärkt att, ifall det föreslagna institutet förlägges till Skara,
den årliga kostnaden för detsamma blir betydligt lägre, än med dess förläggande'
till annat ställe inom länet, i anseende dertill, att lärarne vid veterinärinrättningen,
och vid elementarläroverket kunde påräknas att öfvertaga undervisningen i 4 eiler
Bih. till 11. St. Fröt 1£>62 & 11 Samt 3 A få. 47
370
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 191.
5 läroämnen, mot betydligt lägre arfvoden, än som erfordrades för andra särskilda
lärare i jamina ämnen, hvilka nödgades i bemälda ändamål enkom uppehålla sig
vid ett å landsbygden förlagdt institut.
Efter denna framställning får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer för inrättande af att landtbruksinstitut inom Skaraborgs
län, under vilkor att det fritt underliölle och undervisade 16 eller
20 rättarelärlingar och 4 elever, samt lemnade bostad m. m. och undervisning
åt 12 eller 16 betalande elever, ville
l:o) anslå en gång för alla dels till uppförande, af behöfliga byggnader, nemligen
ett större lius med boningsrum åt föreståndare och lärare i praktiskt
åkerbruk samt i skogshushållning, äfvensom åt elever och läri ingar, tillika
med undervisningsrum och minst 2:ne kök, vidare ladugård, magasin
och visthus in. m., äfvensom smedja och slöjdhus; dels till inköp af inventarier,
nemligen kreatur och åkerbruksredskap, m. m. 50,000 R:dr,
2:o) lemna ett ärligt anslag a) till arrende för arrenderad och ränta
å köpesumman för enskildes inköpta jord, utgående med 6,500 ”
b) till lön åt föreståndare och samtlige lärare  9,500 ”
hvilket sistnämnda belopp likväl, ifall institutet förlädes
till annan ort än Skara, mäste förökas med ytterligare
4,500 eller ‘  5,000 ”
3:o) Af de omkring 50,000 R:dr, hvilka årligen ur kronoskogarna i Skaraborgslän
inflyta till rikets skogsplanteringskassa, anvisa, till inköp frän enskilde,
af omkring 400 tunland skog och skogsmark, minst 5.000 R:dr årligen
under vissa år, med vilkor att framdeles i vanlig ordning, för samma
skogsplanteringskassas räkning, ur de inköpta skogslotterna årligen försåldes
det virke, m. in., som för institutet ej behöfde användas. Och
blefve säkerligen denna nya kronopark i en snar framtid lika indrägtig
för bemälda kassa, som länets nuvarande kronoskog ar.
Vid jemförande af ofvanstående anslagsförslag med nu utgående anslag till
Ultuna och Alnarps instituter, böra de ofvan under 2:o) litt. ä) upptagne 6,500
R:dr, hvilka borde utgå till arrende eller ränta för dels arrenderad, dels inköpt jord, '
med allt skäl afräknas, emedan Staten, i stället för nämnde jord, ät bemälda båda
instituter upplåter 2:ne kungsgårdar.
Sist föreslår jag vördsamt:
att lör den händelse Rikets Ständer, såsom jag vågar hoppas, bevilja de
relativt små anslag till ett landtbruksinstitut i Skaraborgs län, hvilka jag
nu ifrågasatt, en direktion, med länets höfding i spetsen, mätte af Kongl.
Maj:t ijnåder utses, för att bringa hela det af mig härmed framlagda förslaget
till verkställighet.
Jag anhåller vördsamt om remiss #f denna motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 29 November 1862.
P. G. Alander.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 192 och 193.
371
JW 192.
Af II err AlfllldCl*! Om låneunderstöd för anläggande af ny väg från
jernvägsstationen Töreboda i rak sträckning till Wenerns hamn
vid Mariestad.
Ja g anhåller härmed vördsamt, att Rikets Ständer ville bevilja Mariestads
samhälle ett anslag, med eller helst utan återbetalningsskyldighet, af 150,000 R:dr
för anläggande af en ny väg frän jernvägsstationen Töreboda i rak sträckning till
Wenerns hamn vid nyssnämnde stad. Då jag är temligen viss om, att äfven inom
annat Stånd dylik motion varder väckt, med utförligt andragande af motiverna
äfvensom af sättet för lånets utgående m. m., anser jag mig ej böra upptaga Ståndets
tid med att här framställa vidlyftig motivering af förslaget. Jag inskränker
mig fördenskull endast till den anmärkning, att ifrågavarande väg skulle dels icke
obetydligt öka trafiken å Statens jernbana, till och från nyssnämnde jernvägsstation,
till hvilken inga andra vägar finnas, än dåliga häradsvägar; dels mycket förminska
Kronans årliga utgifter för posternas fortskaflände m. m.; dels tillskynda
kringliggande orter samt staden Mariestad mångahanda fördelar o. s. v., och dymedelst
åt det allmänna småningom återgälda de uppoffringar, Staten iklädde sig
för detta företag.
Jag anhåller vördsamt om min motions remitterande till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
P. G. Alander.
JW 193.
Af Herr Rydin: Om tullfrihet för vissa råämnen.
Då under de sednare årens tullagstiftning den grundsats allt mer och mer
gjort sig gällande, att, så vidt möjligt, råämnen för fabrikerna och handfygrkérierna
böra vara fria från tull, så tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå; ätt;
underrubriken r,Gräs,,} förekommer färgadt. trensadt eller upprispad! 1 g, sohr
372
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 194.
drager en tull af 3 öre, och under rubriken ”Mattor” af strå eller rötter är likaledes
tullen å 1 S" 3 öre. Då det förra utgör råämne till de sednare, så förefaller
det mig besynnerligt att tullen skall vara lika för råämnet och fabrikatet, hvarföre
jag föreslår
att det förra bör vara tullfritt.
Under rubriken: ”Hudar och skinn”, ej hänförliga till pelsverk, oberedda,
förekommer:
torra, osaltade och obestrukna, 1 Centner  2: 50.
saltade eller bestrukna 1 dito
1: 25.
vätsaltade och andra slag  .  Fria.
I följd af ofvan antydda grundsats föreslår jag
att tullen å dessa råämnen bör borttagas och rubriken i stället komma
att lyda:
Hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, oberedda, alla slag, Fria.
Tran och späck, alla slag, drager nu en tull pr S" 1 öre.
Ehuru jag önskar att denna tull helt och hållet blefve borttagen, så, för den
händelse att detta icke vinner framgång, föreslår jag
att Späck, som är råämne till Tran, åtminstone blir tullfritt.
Rubriken skulle dä komma i förra fallet att lyda:
Tran och späck, alla slag
Fria.
eller i sednare fallet:
Tran, alla slag, 1 S'
1 öre.
Späck, alla slag  :
-  Fritt.
Om remiss häraf till Höglofliga Bevillnings-Utskottet anhålles vördsamt,
Stockholm den 29 November 1862.
C. G. Rydin.
JW 194.
Af Herr D«l!llstrÖIll: Om statsbidrag till Oscarshamn för utlösning af
tomtöresafgälden till egaren af de hemman, från hvilkas områden
stadens utmål är afsöndradt.
Genom Kongl. Brefvet den 19 Augusti 1844 erhöllo invånarne i dåvarande
köpingen Döderhultsvik, ”till befordrande af rörelsens vidare utveckling och hastigare
till vext, saint betryggande af köpingens framtida bestånd”, rättighet att för
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jty? 194.
373
värfva full oell medelst lagfart befästad eganderätt till deri från frälsehemmanen
Kikebo, Humlekärshult och Nynäs upplåtna mark, som då utgjorde köpingens område,
äfvensom till den jord, sorn till köpingens utvidgning ytterligare erfordrades,
hvarvid jemväl i nåder föreskrefs, att köpingens utmål, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Kalmar län föranstaltande, skulle, efter undersökning af dertill förordnad
Landtmätare, på karta läggas samt till byggnadstomter, torg, gator o. s. v.
indelas, samt att en årlig afgäld af alla dessa lägenheter fortfarande borde till vederbörande
hemmansegare utgå, hvilken afgälds belopp skulle på öfverenskommelse
med samma hemmansegare bero. Enligt af Kommissions-landtmätaren N. Landgren
den 24 Maj 1845 upprättad och af Kongl. Maj:t den 18 Februari 1846 i nåder fastställd
karta utgöra byggnadstomternas arealinnehåll 978,370 qvadratalnar och den
till torg, gator och andra allmänna platser indelade mark 517,486 qvadratalnar
eller tillsammans 1,495,856 qvadratalnar. Den tomtöreafgift, som, enligt med vederbörande
hemmansegare träffad öfverenskommelse, blifvit bestämd, utgör ett runstycke
banko för hvarje qvadrataln. Denna afgift kändes visserligen från början
ganska tung, enär marken blifvit dyrt inköpt och genom sin bergiga och oländiga
beskaffenhet erfordrade högst betydliga kostnader, för att till byggnadstomter, torg
och gator planeras. Men än mera tryckande har denna afgift varit, sedan köpingen
Döderhultsvik under år 1856 blef stad. Oscarshamn erhöll icke, såsom andra
städer i vårt land, vid anläggningen några särskilda, till lättnad för deras första
bebyggare afsedda förmåner, icke heller någon för aflöning af stadens Magistrat,
öfrige embets- och tjenstemän samt andra kommunala behof alsedd stadsjord, till
följd hvaraf alla i ock för detta ändamål nödiga medel mäste genom en dryg grundskatt
åstadkommas. Härigenom har afgälden för tomtegare uti Oscarshamn blifvit
högst tryckande och utöfvar detta icke allenast ett menligt inflytande på välståndet
bland samhällets nu varande invånare, utan verkar såsom ett stort hinder
mot inflyttning till staden, således mot dennas utveckling och emot tillkomsten af
flera deltagare i de nedtyngande gemensamma bördorna.
Det har derför ofta varit ifrågasatt, att staden skulle söka förskaffa sig ett
amorteringslån, för att dermed inlösa de till egaren af Nynäs, Humlekärshult och
Kikebo utgående årliga tomtöreafgifter. Men klart är, att ett sådant län icke skulle
kunna erhallas på billigare vilkor, än att den årliga räntan och den årliga kapitalafbetalningen
i det närmaste uppginge till hvad nu årligen i tomtöreafgift erlägges.
Någon lättnad kunde således icke härigenom beredas den närvarande generationen
af tomtegare, utan först dem, som lefva i en aflägsen framtid, och hvilka, befriade
från en mängd bördor, som stadens nuvarande invånare i och för samhällets ordnande
burit och ännu komme att bära, vida bättre än de nu lefvande borde kunna
erlägga den ifrågavarande afgiften.
Under det andra städer inom vårt land vid deras första anläggande erhållit
flera förmåner, bestående dels i skattefrihet under flera år, dels deruti att Staten
lemnat medel till uppbyggande af deras publika byggnader och dels deruti, att de
erhållit ej allenast den för sjelfva staden erforderliga grunden fri, utan ock, för aflöning
af Magistrat och öfrige embetsman, betydliga jordsträckor, uppgående för
flere af landets städer till flera mantal, har Oscarshamn icke åtnjutit någon af dessa
fördelar. Sjelf har staden efter högt pris inköpt den bergiga och oländiga mark,
som utgör dess område, derå nedlagt högst betydliga kostnader för sprängning och
planering, sjelf sörjt för aflönande al sin Magistrat och sina tjenstemän, utan något
bidrag af allmänna medel eller enskilda donationer, under få år inköpt eller nybyggt
ett större rådhus med fängels} tullkammare med våg och packhus, fattighus,
374
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 195.
folkskolebyggnad och ett hus för telegrafstationen, upptagit, planerat och stensatt
torg och j*ator, byggt hamn- och lastbrygga med flera mindre företag; och inom
kort förestår dock en dyrbar kyrkobyggnad jemte inköpande och planerande af
kyrkogård.
Såsom ofvan blifvit, omnämndt utgör stadens hela område 1,495,856 qvadratalnar.
Beräknas ett runstycke banko för hvarje qvadrataln uppkommer ett belopp,
hvilket, kapitaliseradt efter förhållandet 100: 5, gifver en summa af Femtioett tusen
niohundra tretionm R:dr 22 skillingar Banko eller 77,909 R:dr 16 öre Riksmynt.
Enligt afgifven skriftlig förbindelse har dock egaren af Nynäs, Kikebo och Humlekärshult,
Herr Ryttmästaren och Kommendören af Kongl. Wasaorden J. F. Hultenheim
utfäst sig, att, emot en kontant lösesumma af 75,000 R:dr Runt, för sig och
sine rättsinnehafvare för evärdeliga tider afstå från rättigheten att uppbära ifrågavarande
tomtöreafgifter, derest denna summa erlägges inom förloppet af tre års tid,
räknad från den 30 sistlidne Juni.
Med anledning häraf och de flera skäl, Oscarshamns stads innevånare anfört
uti till Kongl. Majit ingifven underdånig ansökning derom, att Kongl. Maj:t måtte
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande till nämnde stad af erforderligt
anslag för utlösen af tomtöreafgifterna derstädes, vågar jag, oviss om
denna underdåniga ansökan hos Kongl. Maj:t vinner nådigt bifall, härmed föreslå,
det Rikets Ständer mätte bevilja staden Oscarshamn ett anslag, utan
återbetalningsskyldighet, af Sjutiofem tusen Riksdaler Riksmynt, för utlösen
af tomtörealgälden till egaren af hemmanen Nynäs, Humlekärshult
och Kikebo, utaf hvilka hemmans områden hela stadens utmål är afsöndradt,
eller, derest sådant icke bifalles, att hälften af den begärda summan
mätte ifrågavarande stad beviljas som anslag utan återbetalningsskyldighet
och andra hälften som amorteringslån.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhåller jag vördsamt,
äfvensom att dit, derest sådant erfordras, få ingifva Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
^ i Kalmar län samt Kongl. Kammar-kollegii och Stats-kontorets afgifna
underdåniga utlåtanden öfver Oscarshamns stads innevånares ofvanberörde underdåniga
ansökning, jemte öfriga deri åberopade handlingar.
Stockholm den 29 November 1862.
Ludv. Dahlström.
JW 195.
Af Herr Dahlström: Om anslag till utvidgning af elementar-!äroverkel t
Oscarshamn.
Genom det anslag Rikets Ständer vid 1856 års riksdag beviljade, till aflöning åt
en Rektor och en Kollega vid Oscarshamns skola, har detta samhälle och den omkring
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 195.
375
liggande orten, sedan Oktober 1858, kommit i åtnjutande af en dittills saknad fördel,
Att emellertid samhällets behof uti ifrågavarande hänseende härmed icke blifvit fylldt,
behöfver icke sägas. Det kunskapsmått, som, enligt gällande skolstadga, bör bibringas
inom elementarläroverkens båda nedersta klasser är mycket ringa, i jemförelse med hvad,
enligt nutidens kraf, måste anses höra till en någorlunda fullständig elementarbildning.
Föräldrar och målsmän, som för barn och myndlingar kunna bekosta en sådan, finna
det vanligen bäst och ändamålsenligast, att genast från början insätta dem vid ett
fullständigt elementarläroverk. Men det stora flertalet af föräldrar och målsmän, som
ej kunna bekosta en sådan kurs i en långt aflägse belägen stad, hvarmed de i öfrigt
icke stå i någon beröring, kunna icke vid Statens inom staden förlagda läroverk för
sina barn erhålla vidare undervisning, än den högst otillräckliga, som ligger inom andra
klassens lärokurs. Utan annan bildning, än den inhemtandet af denna lilla kurs medförer,
utgå dessa i allmänhet omedelbart till något af de industriela yrkena, ett förhållande,
som hvarken för dem sjelfve eller det allmänna kan vara gagneligt. Det kan
under sådana förhållanden sättas ifråga, huruvida de fördelar läroverket tillskyndar
samhället äro så stora, att de uppväga de ganska kännbara uppoffringar, samhället för
detsamma måste vidkännas.
Hvad här är sagdt torde kunna tillämpas på de fleste städer, der endast tvåklassigt
elementarläroverk finnes. Ingen stad inom hela landet torde dock vara i större
behof af ett fullständigare elementarläroverk än Oscarshamn, i anseende till aflägsenheten
ifrån stad med fullständigare elementarläroverk. De närmast belägna städerna,
der elementarläroverk finnas, äro Kalmar, Westervik, Wimmerby och Ekesjö. Afståndet
till Kalmar är 9, till Westervik 9, till Wimmerby 7 Och till Ekesjö 13 mil. Wimmerby,
som är den mest närbelägna, har endast ett treklassigt läroverk, der lärokursen
sålunda ej kan vara synnerligen större, än vid det tvåklassiga läroverket i Oscarshamn.
För att erhålla en fullständigare elementarbildning måste en lärjunge derifrån sålunda
vända sig till annan stad, belägen åtminstone på 9—13 mils afstånd. Med dessa städer
står Oscarshamn, isynnerhet under vissa tider af året, i föga beröring och i en än
mindre den omkringliggande landsorten. Tvärtom står landsorten i närheten af städerna
Wimmerby och Ekesjö till ej ringa del, på grund af affärsförbindelser, i närmare
beröring med det vid hafvet belägna Oscarshamn. Och i samma mån Oscarshamn med
hvarje år i allt flere afseendfen bildar sig till centralpunkt för en folkrik och mycket
vidsträckt landsorts rörelse, i samma mån framstår behofvet af ett fullständigare elementarläroverk
derstädes alltmera oafvisligt. Redan nu eger staden en folkmängd af
omkring 2,500 innevånare; och flere städer med mindre folkmängd åtnjuta fördelen af
fullständigare elementarläroverk, ehuru belägne mycket närmare till andra städer, som
uti ifrågavarande hänseende, jemte eget, kunna fylla kringliggande landsortens behof. I
närheten af Oscarshamn ligga åtskilliga folkrika köpingar, af hvilka en, Mönsterås,
belägen på 3 J mils afstånd, har en folkmängd af omkring 1,400 personer, således
mera än cirka 30 af rikets städer, af hvilka nästan alla hafva elementarläroverk eller
pedagogi.
Äf hvad här i korthet och ofullständigt är anfördt torde följa, att Oscarshamns
stad är i behof af ett, åtminstone på reallinien fullständigt elementarläroverk. För det
närvarande blefve likväl detta behof i det närmaste uppfyldt genom det nu varande
tvåklassiga läroverkets utvidgning till ett femklassigt, en utvidgning, som blifvit afsedd
i den af Kongl. Maj:t nådigst godkända planen för den nya läroverksbyggnaden i Oscarshamn.
I anledning häraf vågar jag föreslå
en sådan förhöjning i anslaget till lärarelöner vid lägre elementarläroverket
i Oscarshamn, att detsamma må kunna till ett femklassigt läroverk utvid
-
376
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 196.
gas eller, om skäl till bifall härför icke skulle anses vara anförda, att, ehuru
samhällets och ortens behof derigenom endast i ringa mån blefve afhulpet,
Rikets Ständer måtte bifalla den förhöjning i cCnslaget till ifrågavarande elementarläroverk,
som kan erfordras för dess utvidgning till treklassigt.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
Ludvig Dahlström.
JW 196.
Af Herr DfttilstFÖMI Om progressiv löneförhöjning för Provincial-läkare.
Uti en till Kongl. Majit af flere Provincial-läkare inom riket ingifven underdånig
ansökning hafva desse anhållit, att, enär desse tjenstemän saknade all utsigt till befordran
och icke kunde genom förvärfvad duglighet och erfarenhet i tjensten bereda sig
någon bättre ekonomisk utkomst än de vid inträdet i densamma erhöllo, helst, i anseende
till Provincial-läkarnes manga tjenste-åligganden, tillfälle att genom enskild praktik
förvärfva erforderlig bergning icke stöde dem i lika mån öppet, som andra läkare,
Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer en progressiv löneförhöjning för ifrågavarande
Läkare. Yid jemförelse af Provincial-läkarnes löneförmåner med dem, som tillkomma
Militär-läkare och, med hänseende till de förras trägna och mångfaldiga embetsgöromål,
synas de för Provincial-läkare anslagna lönebelopp nog ringa, särdeles då
besinnas att dessa tjenstemäns arbetskrafter, till följd af beskaffenheten utaf deras ansvarsfulla
tjensteåligganden, ofta tidigt nog förminskas; och sålunda flerfaldige af desse
måste, vid högre ålder och deraf inskränkt praktisk verksamhet, befinna sig uti en- betryckt
ställning.
Det är med anledning häraf och under förmenande, att de skäl, som legat till
grund för Rikets Ständers vid 1856 års riksdag fattade beslut om progressiv löneförhöjning
för lärarne vid Statens elementarläroverk, äfven i någon mån gälla för en dylik
löneförhöjning för ifrågavarande tjenstemän samt, under åberopande af Kongl. Sundhetskollegii
den 15 nästlidne Maj öfver förenämnde ansökning afgifna underdåniga utlåtande,
jag vågar föreslå,
att desse Läkares löner måtte, efter tio års af medicinal-styrelsen väl vitsordad
tjenstgöring, höjas till 2,000 Ridr, samt, efter ytterligare feni år, till
2,500 R:dr, eller till samma belopp som för adjunkter vid elementarläroverken
är bestämdt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Ludvig Dahlström
197
Motioner i Borgare-Ståndet 1802. ,/W 197.
,M 197.
Af Herr lill Illström: Örn anslag för fullbordande aj elementarläroverks^
byggnaden i Oscarshamn.
Vid sednaste riksdag hugnades staden Oscarshamn med ett anslag af 20,000 Riksdaler,
såsom bidrag till uppförande af ett tjenligt hus för elementarläroverket derstädes;
för hvilket understöd, det första, som kommit nämnda samhälle till del, det är djupt
tacksamt, men då törslagei till samma byggnad blifvit uppgjordt med behörigt afseende
på läroverkets blifvande utvidgning och det för samma byggnad upprättade och gillade
kostnadsförslag upptager en summa af något öfver 45,000 R:dr Runt, erfordras härför
från stadens sida en utgift af 25,000 ii:dr. Byggnaden är nu, enligt fastställd ritning,
uppförd till murar och tak, dervid kostnader blifvit nedlagde utöfver det erhållna understödet.
Uti vid föregående riksdag af Herrar Fr. Thollander och C. J. Svensén väckta
motioner begärdes som understöd för uppförandet af ifrågavarande byggnad ett anslag
af 30,000 R:dr; och samma skäl, som derför anfördes och som då ingaf Oscarshanms
stad förhoppning att hos Rikets Ständer erhålla det sökta understödet, qvarstå ännu.
Det är under åberopande af dessa då anförda omständigheter, och enär staden
Oscarshamn fortfarande fortgår i sin sträfvan till utveckling och förkofran samt, till
följd af de stora uppoffringar samhället i sådant afseende måst underkasta, sig, då det.
enligt officiela uppgifter efter undfåendet af stadsprivilegier eller år 1856, af egna medel
på byggnader och allmänna arbeten nedlagt en summa, utöfver 100,000 R:dr, nu
saknar utväg att, utan ytterligare understöd, anskaffa den till fullbordandet af ifrågavarande
byggnad nödiga summan, 25,01/0 R:dr, jag vågar, efter dertill erhållet uppdrag,
vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer för fullbordandet af elementarläroverks-byggnaden i Oscarshamn
måtte åt staden anvisa ett ytterligare understöd utan återbetalningsskyldighet
af 10,000 R:dr R:mt.
Om remiss af denna motion till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Ludv. Dahlström.
Bih. tilt R. St. Prof. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d.
48
378
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,j\V 198.
JVS *»«•
Af Herr BjÖrcli! Angående förändrad grund för utmyntningen af Svenskt
silfvermynt och tillvägabringande af likhet i de Skandinaviska
ländernas myntjör hållanden.
Bland de olägenheter, som åtfölja våra nuvarande myntförhållanden, har icke utan
s kai den blifvit framhållen, såsom en af de svåraste, att den Svenska såkallade Specien
icke, såsom den Norska och Danska, blifvit bestämd till likhet med Hamburger-riksda
iern.
Nekas kan det icke eller, att härigenom vållats omedelbara förluster, likasom ock
fördelar gått förlorade, som eljest kunnat påräknas.
Det må gerna medgifvas, att orsakerna till den öfvervigt, som Hamburger Banko
haft och har i jemförelse till dess rätta värde, äro flere. Redan förut har jag haft tillfälle
att fästa det högtärade Ståndets uppmärksamhet derpå, att, bland andra anlednin
gar
till detta förhållande, en origtig föreställning om medlen att qvarhålla silfver i landet
dertill medverkat, att inflytelse jemväl måtte tillerkännas den fordom nog allmänna
åsigten, att landets produktion borde gynnas och konsumtionen deremot hämmas; och att fram
för allt förhållandet mellan tillgång och efterfrågan varit bestämmande för värdet af det
utländska mynt, hvari den största omsättningen hittills förekommit. Men om dessa och
andra förhållanden gjort, att vexelkursen hållit sig högre, än som motsvarat de olika
myntens verkliga värde, så skulle ofelbart en motvigt funnits, om den Svenska Specien
varit till sitt innehåll och värde så bestämd, att det icke erfordrats någon särskild beräkning
af dess värde i förhållande till Hamburger-riksdalern. Utom det, att då export
af silfver måste ega rum, det Svenska myntet, derest det visat sig vara med noggrannhet
och omsorg utmyntadt, snart skulle tillvunnit sig det förtroende, att det utan omsmältning
fått vid liqvid å den utländska orten gälla för sitt fulla värde, och att således
den enskilde för sin liqvid vunnit ett hastigare, och derföre förmånligare, äfvensom
i allmänhet fördelaktigare resultat ; så skulle ock, då omständigheterna medgåfvo silfrets
återförande, detta företrädesvis återkomma i myntad form, hvarigenom den betydliga
myntningskostnaden skulle besparas och Banken undgå förluster af myntningen. Den
allmänna kännedomen af det Svenska myntets verkliga värde skulle ock göra det omöjligt
att nedtrycka samma värde, enär spekulationen snart skulle hindra, att sådant skedde
i någon betydligare mån. En återverkan på vexelkursen skulle deraf blifva en följd åtminstone
så vidt, att den hölles inom den gräns, som bestämdes af de minskade kostnaderna
för det exporterade myntets tillgodogörande; och om, såsom sannolikt är, myntets
bestämda och allmänt kända värde framkallade vexeldragning på Sverige i Svenskt
mynt, så skulle omkosnaderna för manufakturhandelns liqvider på utländsk ort, icke såsom
nu drabba den Svenska köpmannen, utan den utländske.
Då det numera är en allmänt insedd sanning, att rörelsen och omsättningen mellan
olika länder i väsendtlig mån befordras af likhet i mynt, och det mer och mer erkännes
såsom ett önskningsmål, att en lifligare och lättad förbindelse mellan de Skan
-
Motioner i B ov g are-Sandel 1862. J\i> 198.
379
damviska länderna åstadkommas, tror jag mig icke vidlyftigt behöfva visa fördelarne af
ett lika mynt i Sverige, Norrige och Danmark. Denna fördel, hvaraf vi hittills varit i
saknad, skall utan tvifvel af en hvar uppskattas, om än olägenheterna af det nuvarande
förhållandet äro mera kända af dem, som tillhöra de orter i landet, der beröringen med
våra stamförvandter är och måste vara lifligare.
Om det alltså måste anses och erkännas såsom en olägenhet, att den Svenska
Specien icke varit bestämd till likhet med Hamburger-riksdalern och om det jemväl måste
finnas angeläget, att likhet i myntförhållanden finnas inom de Skandinaviska länderna,
så må deraf väl följa, att det Svenska myntet bör undergå en förändring. Innan
man bestämmer sig för denna, må dock noga öfvervägas lämpligaste sättet att ernå de
fördelar, som af en sådan förändring kunna väntas.
Vid närmare betraktande af hvad ofvan blifvit anfördt om olägenheterna af olikheten
mellan den Svenska Specien och Hamburger-riksdalern, skall det lätteligen visa
sig, att dessa bero vida mindre deraf, att en sådan olikhet förefinnes, än att det Svenska
mvntet icke är bestämdt så att dess värde i förhållande till Hamburger-riksdalern
kan af en hvar lätt beräknas Icke eller någon af de fördelar, som en fullkomlig likhet
mellan dessa myntslag skulle medföra, kan gå förlorad, om likheten är sådan, att
den medgifver, att utan någon beräkning, genast bestämma och känna myntets värde.
Det- skulle väl kunna sägas, att om likheten vore fullkomlig, det Svenska myntet skulle
gälla i Hamburg fullt lika, som Hamburger Banko; men detta torde icke i någon händelse
blifva förhållandet, hufvudsakligen af den anledning, att i Hamburg något mynt,
prägladt efter denna myntfot, icke finnes, utan att den dagliga omsättningen rörer sig
med ett annat mynt, som benämnes Mark kurant. Hamburger Mark Banko utmärker
således endast värdet af en viss vigt finsilfver, och då silfvermynt måste vara blandadt
med andra metaller, men äfven med den största noggrannhet icke kan, hvarken i afseende
på metaller, men äfven med den största noggrannhet icke kan, hvarken i afseende
på metallernas inbördes förhållande, eller myntstyckets vigt, göras fullt lika, ligger redan
häri en anledning dertill, att icke något mynt kan hållas i en fullkomlig likhet med
en värdemätare, som bibehåller sin oföränderlighet just derigenom att den aldrig framträder
under formen af mynt. Häraf följer ock, att alla myntslag, äfven de, som stå i
ett gifvet förhållande till Hamburger Banko, måste vara underkastade kursbestämning,
som dessutom måste uppkomma, då det ena myntslaget kan för tillfället vara sökt mera
än det andra, enär äfven i afseende på ett till lätt beräkneligt värde bestämdt mynt,
de allmänna grunderna för värdebestämningen göra sig gällande, om än i mindre mån.
Bäst visar sig detta deraf, att ehuru det Preussiska myntet bibehåller ett bestämdt
värde i Mark kurant, dess värde i Mark Banko är underkastadt kursförändring, hvilket
innebär, att sjelfva sjelfva Mark kuranten, ehuru den utgör den myntfot, som reglerar
alla liqvider på platsen, dock förändrar sitt värde i förhållande till Mark Banko och är
beroende af vexlande kursbestämmelse i detta sednare myntslag, hvilket jemväl är förhållandet
med de Danska och Norska Specierne, ehuru dessa äro afsedde att vara lika
med Hamburger-riksdalern.
För liqviderna i Hamburg kan således, då endast den större rörelsen afses, enahanda
fördelar vinnas, om det Svenska myntet erhåller någon lätt beräknelig olikhet med
Hamburger-riksdalern, som om en fullkomlig likhet skulle sökas; men deremot torde jernförelsen
med Hamburger-kuranten icke böra lemnäs ur sigte och detta af flera skäl. Om
det Svenska myntet erhåller en sådan värdebestämning, att det står i ett lätt beräkneligt
förhållande till Mark kuranten, skall det kunna bringas i den allmänna rörelsen i
Hamburg och gälla till sitt fulla värde, i stället att det nu väl är gångbart, men i allmänhet
endast till det väde, som det skulle ega, om det jemnt motsvarade Hamburger
-
380
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\d 198.
riksdalern. Derigenom skulle det Svenska myntet blifva för Hamburgaren brukbart,
emedan Iian vid dess utlemnaude i rörelsen får dess fulla värde, och det skall derföre
undgå att komma i smältdegeln, samt således vid gynnsamma förhållanden återvända
i oförändradt skick. Men härtill kommer, att då, på sätt ofvan är anmärkt,
Mark kuranten är underkastad kursbestämning, men denna i allmänhet måste vara mindre
fluktuerande, så skall den Svenska Speciens bestämda förhållande till Mark kuranten,
väl icke göra det Svenska myntet i större partier oberoende af särskild kursbestämning,
men ändock dels hålla denna inom vida trängre gränser, dels ock ställa den i
den dagliga rörelsen under samma kursbestämning, som Hamburger-kuranten.
Ehuru de mångfaldiga affärsförhållanden, som förefinnas mellan Sverige och Hamburg,
rigtat blicken i första hand till denna plats, så torde dock skäl förefinnas att icke
lemna ur sigte de öfriga länder, som med oss stå i beröring, och, lika med oss, begagna
silfver till värdemätare. Förhållandet i det öfriga Tyskland torde då företrädesvis vara
af vigt, sedan nästan samtliga Tyska staterne under den 24 Januari 1857 träffat förening
om ett mynt, och dertill antagit den Preussiska Thalern, under namn af Vereins
Thaler. Denna, stora länder med talrika och idoga befolkningar omfattande, förening,
eger utan tvifvel den afgörande betydelse, att dess stadgade myntförhållanden skola
blifva bestämmande i afseende på hvarje värdemätare i silfver, som icke reglerar en jemförelsevis
lika betydlig omsättning och rörelse. En sådan finues dock icke i Europa,
och någon anledning att en dylik skall uppkomma förefinnes ej eller. Mera omständligt
torde det icke behöfva visas, a t', hvarje mindre land, som vill hafva sitt silfvermynt
kändt och erkändt, mäste ställa, det i ett gifvet och lätt beräkneligt förhållande till den
Tyska Vereins-thalern; och då denna, på sätt redan är anmärkt, eger ett bestämdt värde
i förhållande till Hamburger-mark-kuranten, vinnes ock, genom en sådan anordning, de
fördelar, som åtfölja ett Svenskt mynt, hvilket är lämpligt att erhålla en bestämd beräkning
i Hamburger Mark kurant.
Enligt myntordningen den 9 Maj 1855 och Kongl. Förordningen den 3 Februari
1855 består myntsilfver af 3 delar fint silfver och en del koppar. Af 2 skålpund viktualievigt
sådant silfver, utmyntas 25 hela Riksdaler Silfver-specie, som alltså innehålla
1^ skålpund fint silfver. Då nu ett Svenskt skålpund motsvarar 425 Franska gramm,
hvaraf utmyntas 16 j Specier, visar sig att en Specie innehåller 254 Franska gramm
finsilfver.
Den Tyska Vereins-thalern är deremot grundad derpå, att ett skålpund Tysk tullvigt,
motsvarande 500 Franska gramm, finsilfver utmyntas till 30 Thaler, så att hvarje
Thaler innehåller 16 j gramm finsilfver. Den Svenska Specien innehåller väl, såsom nyss
är visadt, 254 gramm finsilfver, men sällan gäller den i Hamburg mera än 25 gramm,
eller 50 procent mera än Thalern. Det är denna skilnad af 4 gramm på hvarje Specie,
sorn nu vanligen går förlorad för innehafvaren af det Svenska myntet, då han i utlandet
vill göra sig det till godo; och denna förlust skall, om än småningom, dock säkert
förekommas, om den Svenska Specien bestämmes att hålla 25 gramm finsilfver och således
jemnt 50 procent mera finsilfver än den Preussiska Thalern. Ett Svenskt skålpund
finsilfver skulle således utmyntas till i7 Specier och då den Preussiska Thalern
motsvarar 40 skilling Hamburger kurant, skulle den Svenska Specien få ett bestämdt
värde af 60 skilling kurant; likasom då 150 Preussiska eller Verein? thaler vanligen i
silfvervärde beräknas, om än sällan noteras till 100 Hamburger-thaler eller 300 Mark
Hamburger Banko, en lika fördelaktig beräkning borde kunna påräknas för Svenska
Specien.
Lika med de flesta utländska mynt innehåller den Tyska Vereins-thalern endast
en tiondedel koppar, och då erfarenheten visat, att myntet genom en sådan tillsats vin
-
Motioner i Borgare-Ståndet 186'?. JW 198.
381
ner erforderlig hårdhet och förmåga att motstå slitning, saknas all anledning att, såsom
na hos oss sker, underkasta Staten den uppoffring, sorn en onödig tillsats af en större
mängd koppar medför. Det Svenska myntet bör således hädanefter bestå af 9 delar
silfver och 1 del koppar, hvarigenom detsamma både hastigt skall vinna och säkert bibehålla
förtroendet i de Tyska länderna, enär det blifver för en hvar lätt att kontrollera
vigten, genom jemförelse af 2 Svenska Speciel- med 3 Vereins-thaler, hvilka skola
väga lika och ega alldeles enahanda värde. Den Svenska Specien skulle då komma atl
innehålla 25 gramm finsilfver och 2$ gramm koppar samt väga 27$ gramm; så att
18 Speciel- innehålla i vigt 500 Franska gramm. I Svensk vigt komme en Specie
att innehålla 6T85| ort hvaraf ort silfver och j'f§ ort koppar, eller annorlunda uttryckt
ort silfver och j-5» ort koppar. Vidare skulle ! 5Tt Speciel- i vigt utgöra
ett Svenskt skålpund och alltså 306 Speciel- 20 skålpund eller ett lispund.
De fördelar, som af en sådan förändring skulle vara att påräkna, skola dock i betydlig
mån inskränkas och möjligen till väsendtlig del äfventyras, om icke det Svenska
myntet tillverkas med den aldra största noggrannhet i afseende på både halt och vigt.
Det är derföre ock nödvändigt att föreskrifterna i dessa hänseenden blifva så öfverensstämmande
med de Tyska som möjligt. Beträffande finheten äro nu bestämmelserna lika,
sä att afvikelsen från den bestämda halten får utgöra ^^delar, men rörande vigten innehåller
den Tyska myntordningen, att hvarje särskildt Thaler icke får afvika mera än
med 10jj5:delar och den dubbla Thalern med endast T(fofF:delar af sin vigt. Det nu stadgade
remedium i vigt af endast T8C(j:delar hvad den hela Specien beträffar bör bibehållas,
men förändring ske i så måtto, som för beräkningen af vigfen bör läggas till grund
icke såsom nu, ett utmyntadt skålpund myntsilfver, utan den utmyntade Specien.
Då hos oss silfvermynt hittills utmyntats till hela, halfva, julelar, ,'B:delar och
f'lT:delar af en Specie, men det torde vara svårt, om icke omöjligt att verkställa mynt
ningen
af det mindre silfvermyntet med lika noggrannhet, som det större, torde ett större
remedium i vigt böra medgifvas, åtminstone hvad beträffar myntet under j.-dels Specie;
hvilket med skäl kan och bör betraktas endast såsom skiljemynt.
Ehuru stora de fördelar otvifvelaktigt äro, som den nu föreslagna förändringen
skulle medföra, hvarken kan eller bör det döljas, att den jemväl har olägenheter, af
hvilka dock endast en torde vara af beskaffenhet, att den skall kunna väcka en alfvarligare
betänksamhet. Denna härflyter från den, enligt myntbestämningslagen af den 1.
Mars 1830, Rikets Ständer åliggande förbindelse att inlösa de nu i omlopp varande
sedlarne med silfver efter den grund, som i samma lag är stadgad; hvaraf jemväl uppkommer
förpligtelse för en hvar, som nu är eller intill dess förändringen trädt i verket,
blifver förbunden till liqvid i nu gällande mynt, att efter nämnda grund fullgöra sådan
liqvid. Frän dessa förbindelser kan hvarken Rikets Ständers Bank, Staten eller den
enskilde, nu eller för framtiden frikallas, och häri förefinnes otvifvelaktigt en svårighet
vid genomförande af hvarje förändring i myntet. Lyckligtvis synes äfven denna svårighet
kunna öfvervinnas till följd deraf, att förhållandet mellan det nuvarande myntet och
det föreslagna, är sådant, att beräkningen af skilnaden är särdeles enkel och lätt; och
att alltså de liqvider, af äldre förbindelser, vare sig Bankens, Statens eller enskildes,
som böra fullgöras enligt nu gällande myntbestämningslag, men komma att ske efter förändringen,
kunna lätt verkställas med det nya myntet, utan någon beräknelig förlust å
någondera sidan. Det förhåller sig nemligen så, att, enligt hvad ofvan är visadt, 425
Franska gramm finsilfver skulle utmyntas till 17 Speciel- eller 100 gramm till 4 Spe•
cier. Nu innehålla 4 Specier 102,02 gramm finsilfver, hvaraf visar sig, att med åsidosättande
af det obetydliga bråket, jemförelsen mellan det föreslagna och det äldre myntet
utfaller så, att det nya myntet med 2 procents tillägg motsvarar det nu gällande,
382
Motioner.i Borgare-Ståndet 1862. Jtä 198.
så att liqviden af en Riksdaler Riksmynt, som bör gäldas efter den nu bestämda grunden,
kan med det föreslagna myntet ske med 102 öre, 100 R:dr med 102 R:dr och 100
Specier med 102 Specier. I alla liqvider som uppgå till 50 öre, kan utan svårighet om
icke en alldeles fullkomlig, likväl en fullt nöjaktig noggrannhet iakttagas och sällan
skall väl någon förändring i myntet vara tillvägabragt eller kunna tillvägabringas, som
fullständigare förenar afseendet på rättvisans fordringar med den nödiga enkelheten och
beqvämligheten.
Den förmån af ett lika mynt i de Skandinaviska länderna, som icke bör förbises
vid en förändring af våra myntförhållanden, skulle, enligt förslaget, icke kunna vinnas i
annen mån, än att jemförelsen mellan det föreslagna myntet och det nuvarande Danska
och Norska skulle blifva lika lätt, som med Hamburger-riksdalern, så vidt för jemförelsen
samma grund gjorde sig gällande, som i fråga om förhållandet mellan Preussisk kurant
och Hamburger Banko, då den obetydliga skilnaden mellan det nya Svenska myntet
och det Danska eller Norska icke i allmänhet folie oss till last. Derigenom vunnes
dock icke den omedelbara fördel att liqvider, den noggrannhet måste ega rum, kunde
mellan dessa länder ske med ett lika mynt. Detta kan således icke ernås utan att
jemväl i Norrige och Danmark en förändring sker till likhet med den nu föreslagna;
och då sannolikt samma skäl tala derföre, att dessa länders mynt bringas i förhållande
till den Tyska Yereins-thalern, som här, torde ett förslag i syftning att åstadkomma en
lika och gemensam värdemätare för alla de tre Skandinaviska länderna, under namn af
en Skandinavisk Specie eller annan lämplig benämning icke med ovilja upptagas af de
Norska och Danska folkens styrelse oeh representationer. En större svårighet för denna
förändring kan väl förefinnas deri, att det Norska och Danska myntets förhållande till
det föreslagna, noggrannt iakttaget, skulle fordra, att vid liqvider med det nya myntet
af äldre förbindelser, tillägget skulle utgöra 1,126 likasom att decimalräkningen icke är
införd, så vidt jag vet, i något af dessa rikens myntsystemer, men sannolikt skola de
stora fördelarne, som ett gemensamt Skandinaviskt mynt erbjuder, framkalla utvägar att
undgå eller åtminstone i en väsendtlig grad minska denna svårighet, så att deraf icke
skall uppstå hinder för förslagets tillämpning i hela dess afsedda utsträckning.
Efter det en sådan öfverenskommelse blifvit tillvägabragt och utmyntningen af det
Skandinaviska myntet vunnit förtroende för noggrannhet, torde anledning icke saknas
för Regeringen att ingå sådant aftal med de Tyska länderna, att de särskilda staternas
mynt erhåller en större användbarhet i den allmänna rörelsen; hvarefter först alla fördelar
af förändringen skola kunna visa sig. Det blir ock då nödvändigt att vidtaga
lika bestämmelser som de Tyska, med afseende ä det förslitna myntets indragande.
Med anledning af hvad sålunda i största möjliga korthet blifvit framstäldt, föreslår
jag:
att Rikets Ständer för sin del ville besluta:
i:o. Att den Franska grammvigten skall utgöra myntvigt och att 500
gramm finsilfver skall utmyntas till 20 Riksdaler Silfver-Specie.
2:o. Att myntet skall bestå af 9 delar silfver och 1 del koppar, och alltså
18 Riksdaler Silfver-Specie i vigt innehålla 500 gramm.
3:o. Att myntets remedium i finhet bibehålies, men att remedium i vigten
bestämmes i enlighet med här ofvan angifna grunder.
4:o. Att Rikets Ständers Banks sedelmynt, det nu utgifna, så väl som
det, hvilket utgifves, intill dess förändringen vidtager, skall äfven derefter
inlösas med silfver efter den nuvarande myntfoten.
5:o. Att, der utbyte sker af nuvarande sedelmynt mot det, som kommer
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 199.
att utfärdas efter det förändringen vidtagit, det förstnämnda inlöses med det
nya sedelmyntet, med tillägg af 2 för hundrade.
6:o. Att enahanda grund gäller för liqvid af alla, vare sig Statens, korporationers
eller enskildes förbindelser, som äro åtagna att fullgöras i nu gällande
mynt, eller som tillkomma, innan förändringen ägt rum.
7:o. Ätt dessa bestämmelser skola träda i verksamhet, sedan Bankofullmägtige
hos Kongl. Maj:t i underdånighet, anmält, det hinder derföre å Bankens
sida icke möter och å tid, som Kongl. Majit finner för godt att bestämma
samt låta kungöra.
8:o. Och att ett nytt formulär för det blifvande nya sedelmyntet efter
Banko-Utskottets förslag af Rikets Ständer fastställes.
Samt vidare att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla:
att Kongl. Majit täcktes vidtaga de åtgärder, som Kongl. Majit finner
lämpliga, på det att den sålunda bestämda grunden för utmyntningen afsilfvermynt
ina varda antagen till myntfot i Norrige och Danmark, och att, om
sådant sker, en gemensam benämning tillägges det lika beskaffade myntet;
äfvensom att Kongl. Majit måtte bibehålla den nuvarande indelningen af myntets
underafdelningar.
Stockholm den 29 November 1862.
A. Vt:. Björck.
JW
Af Herr Björck: Om nedsättning i tullen A hijdfrukter och annan lindring
i afseende å deras förtvlhiing.
Den direkta handeln med åtskilliga Medelhafshamnar befordras till väsendtlig del,
om såsom lastfyllnad kunna medtagas sydfrukter Apelsiner, Citroner. Betraktade såsom
en öfverflödsvara hafva dessa frukter likväl blifvit belagde med en tull, omkring ^gånger
högre än äpplen och andra dylika frukter. Tullen ökas än ytterligare och ofta nog
mångdubbelt derigenom, att det icke är tillåtet att vid tullbehandlingen från nederlag
frånskilja de skadade och skämda frukterna, oaktadt icke sällan hälften eller mera öfvergått
till förruttnelse och blifver utan allt värde. Af denna omständighet uppkommer en
fördel för det närbelägna Köpenhamn, derifrån vid export till Sverige endast frisk frukt
afsändes, sedan den skämda blifvit å nederlaget der frånskiljd.
Då sydfrukter inkomma hufvudsakligen å den tid, då andra friska frukter endast
mot högt pris äro att tillgå, och äfven den mindra bemedlade skulle kunna bereda sig
tillfälle till förtäring al dessa för helsan nyttiga frukter, om tullen betydligare nedsattes
384
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\$ 200.
hvarigenom ej eller någon minskning, utan snarare ökning i statsinkomsten skulle uppkomma,
tillåter jag mig föreslå.
att tullen å sydfrukter må nedsättas till j af hvad den nu utgör, och att deH
i intet fall beräknas för sådant, hvilket såsom skämdt måste frånskiljas; äfvensom
att ett dylikt frånskiljande må tillåtas vid förtullning jemväl från
nederlag.
Stockholm den 29 November 1862.
A. IF. Björck.
,M 200
Af Herr Ddlllll: Om pension för adjunkten vid elementarläroverket i
Calmar Abraham Kjöhlströms enka.
Adjunkten vid elementar-läroverket i Calmar, Abraham Kjöhlström, som, enligt befogade
intyg af Biskop P. Genberg, under en längre tjenstgöring med knappa lönevilkor
genom hedrande och värdigt förhållande i sitt enskilda och offentliga lif i lifstiden tillvunnit
sig allmän högaktning, afled i kolera den 7 September 1859 i sina bästa år och
efterlemnade en enka med 3 minderåriga barn i särdeles behöfvande omständigheter.
Som denna hans enka saknar medel till sina små barns uppfostran, anhåller jag vördsamt,
att Rikets Ständer, i likhet med hvad förut vid flera dylika fall skett, täcktes
på allmänna indragningsstaten anvisa en årlig pension af 200 R:dr R:mt åt
Läroverks-adjunkten Abraham Kjöhlströms enka. Hilda Maria Elfving.
Stockholm den 29 November 1862.'
O. E. L. Dahm.
\
JVs■ 201.
Motioner i Borgare-Ståndet 186'2. j\$' 201.
JVt 201.
Af Herr OÖrJCSOJI I Om låneunderstöd för anläggning af jernväg från
Herrljunga station vid vestra stambanan öfver Håkantorp och
Wenersborg till Uddevalla.
De offentliga hinder för en friskare utveckling i kommersiell och industriell hänseende,
hvarmed, i följd af ofullkomliga kommunikationsanstalter, icke allenast städerna
Wenersborg och Uddevalla, utan äfven den omkringliggande sädesproducerande orten i
alla tider haft att kämpa, och hvilka uppenbarligen haft och hafva det aldra största inflytande
på ännu mera vidsträckta landtområden, dertill må räknas Wermlands län,
Skaraborgs län och Dalsland, hafva från långliga tider tillbaka varit föremål för förstnämnda
orters innevånares bekymmer och omtanka; och sedan en i häfderna förvarad,
af en framfaren konung i egen hög person på stället undersökt plan cm byggandet af
en kanal emellan Wenern och Westerhaget genom den smala landsträckan från Wenersborg
till Uddevalla, blifvit af okänd anledning undanskjuten för det sedermera utförda
företaget af Trollhätte kanals anläggning, har, - då denna kanal icke förmått på ett
med sednare tiders fordringar öfverensstämmande sätt upprätthålla kommunikationen
emellan ofvannämnda landskaper och hafvet samt uppfinningen af jernvägar lemnat öppet
val emellan detta kommunikationsmedel och den först påtänkta kanaliseringen — tanken
på en jernvägsförbindelse emellan Wenersborg och Uddevalla gjort sig mer och mer
gällande.
Redan vid början af 1840-talet uppträdde i sådant afseende i Uddevalla några
patriotiske män, hvilka dels genom egna och andra enskilda personers penningesammanskott
och dels med bidrag från statskassan bragte saken derhän, att genom en från
Preussen efterskrifven ingeniör fullständig undersökning gjordes samt ritningar och kostnadsförslag
upprättades för anläggandet af en jernväg emellan ofvannämnda städer; men
ehuru alla anledningar och öfverslag gåfvo vid handen att företaget skulle bära sig,
måste detsamma likväl af brist på erforderliga kapitaier till utförandet lemnäs å sido
till en obestämd framtid, under det att med hvarje år behofvet af den ifrågasatta jernvägen
blef allt mera kännbart.
Det kan här icke vara utan intresse, att, i en tid dä äfven inom våra landamären
jernvägsanstalterna uppnått en icke obetydlig grad af utveckling, fästa uppmärksamheten
dervid att ofvanberörda jernvägsförslag är det äldsta inom vårt land och att detsamma,
ehuru egande omätlig vigt och direkt inflytande på hela provinsers ekonomiska framåtskridande,
fått stå tillbaka, emedan medel till anläggningskostnaderna icke kunnat på
enskild väg sammanbringas.
Men om än frågan af nyssnämnda skäl i ett tjugutal af är måst vänta på sin lösning,
så har den dock derföre icke förlorat något af sin vigt. Tvärtom! Genom tidernas
ISih, tili R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Ajd. . 49
38C
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 201,
ökade kraf har den vuxit i omfattning, så att det numera icke blott och bart gäller att
förena Wenern med Westerhafvet, till deras båtnad och nytta som sända sina varor öfver
nämnda insjö, utan förhållandena betinga uu, att man jemväl sammanbinder Wenersborg
med vestra stambanan af Statens jernvägar, icke allenast för att öppna lika
vidsträckta som fruktbärande trakter af Skaraborgs och Elfsborgs län väg till verldsmarknaden
med sina landtmannaprodukter och stora fabriksidkande orter underlättad
afsättning af sina fabrikater, på samma gång åkerbruket från Halle- och Hunneberg
kan med mindre kostnader och besvär än nu är händelsen åtkomma kalk till erforderlig
gödning, utan äfven för att åt norra delen af Bohuslän, hela Dalsland och de utmed
Wenerns sydöstra sida belägna trakter åstadkomma tidsenlig kommunikation med det
inre landet och hufvudstaden, hvilket måste från Statens sida finnas så mycket mera önskvärdt,
som en sådan kommunikationsanstalt ofelbart skall ganska betydligt bidraga att
föröka rörelsen å nämnda stambana.
I denna utsträckning har frågan om anläggandet af en jernväg emellan vestra stambanan
och Uddevalla öfver Håkantorp och Wenersborg blifvit gjord tilli föremål för
noggranna undersökningar och, med antagande att sammanbindningspunkten med stambanan
borde blifva Herrljunga, hvarest jernväg från Borås tillstöter, har, på bekostnad
af enskilda personer och Wenersborgs stadskassa, herr Majoren och Riddaren C. Adelsköld
upprättat ritningar och kostnadsförslag för anläggandet af en jernbana med ångkraft
från Herrljunga station öfver Håkantorp och Wenersborg till Uddevalla, likasom
ett bolag, bestående dels af enskilda personer, dels af städerna Wenersborg och Uddevalla,
hvilka såsom kommuner beslutat att i företaget ingå för 300,000 R:dr hvardera,
bildat sig, i ändamål att bygga nämnda jernväg af fyra fots spårvidd, såsom bibana tili
vestra stambanan, i enlighet med åberopade ritningar och förslag, som vunnit Väg- och
Vattenbygguads-styrelsens godkännande, på samma gång Styrelsen hos Kongl. Maj:t i
afgifvet underdånigt yttrande förklarat att. bland alla vid nuvarande riksmöte till erhållande
af allmänt understöd anmälda vägfrågor, den nyssnämnda vore deraf företrädesvis
förtjent.
Då nu det upprättade förslaget utvisar att kostnaden af ifrågavarande bibanas
byggande är beräknad till 4,860,000 R:dr Riksmynt samt en fullständigare utredning,
än det som ligger i det anförda, derom att företaget i sig innefattar fördelar al aldra
största vigt för fäderneslandet icke torde erfordras, men vidare erinras må, att staden
Lidköping i dessa dagar förehaft fråga om anläggandet af en likadan jernväg emellan
nämnda stad och Håkantorp, hvarigenom det inre landet skall komma att sammanbindas
med två vigtiga hamnar vid Wenern, går jag att härmed vördsamt föreslå:
att, för anläggandet af en jernväg, af 4 fots spårvidd, från Herrljunga station
vid vestra stambanan öfver Håkantorp och Wenersborg till Uddevalla, Rikets
Ständer måtte bevilja ett låneunderstöd af 3,240,000 R:dr, motsvarande tvä
tredjedelar af anläggningskostnaden, på enahanda vilkor som blifvit bestämda
vid beviljandet af lån till Gefle—Dala jernvägsbolag.
Om remiss af denna motion till Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 29 November 1862.
J Börjeson
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JSfå 202 och 203.
387
JS/S 202.
Af Herr Bhodin: Orri, låneunderstöd för anläggning af dels bibana från
Herrljunga öfver Håkantorp och Wenersborg till Uddevalla, dels
ock en grenbana emellan Håkantorp och Lidköping.
Jemte rict jag, såsom ombud för Lidköping, instämmer i Herr Börjeson» afsrifna
motion — angående låneunderstöd för en bibana frän Herrljunga öfver Håkantorp
och Wenersborg till Uddevalla — får jag tillika vördsamt anhålla:
att Rikets Höglofiiga Ständer ville, pä enahanda vilkor, bevilja låneunderstöd
för en grenbana emellan Håkantorp och Lidköping med belopp motsvarande
jj:delar af kostnads-förslaget.
Om remiss h raf till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 2$ November 1862.
Gustaf Bhodin.
203.
Af Herr Lallerstedt: Om anslag för beredande af tillfälle att t marmor
utföra en af Professoren Molin arbetad, i bronzerad zink gjuten
grupp, kallad bältespännarne.
Det finnes andra krafter än ångan, som föra ett folk framåt. Det gifves andra
intressen, än materiela, som förtjena en national-församlings hägn och uppmuntran,
Visserligen utgör det materiela framåtskridandet ett vilkor för allt annat framåtskridande,
men lorvärfvet är fullt berättigadt, endast när det afser tillfredsställandet
af icke blott de timliga, utan ock de högre, andliga behofven. Af Staten måste
dessa behof sättas i första rummet. I bredd med stigande ekonomiskt välstånd,
måste en nation göra allt större och större uppoffringar för litteratur och konst.
Sverige har under sekler haft statsmän, fältherrar, vetenskapsmän och poeter med
388
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV& 204.
Europeiskt rykte. Det är, med få undantag, först under sednare tider, som Sveriges
konstnärer utom landet ådragit sig uppmärksamhet och icke så sällan beundran.
Det förnämsta konstverket pä den sednaste verlds-expositionen i London Var
ett Svenskt konstverk. Molins grupp, bältespännarne, var under hela expositionen
företrädesvis ett föremål för allmän beundran. Alla länders konst-tidningar hafva
med den största berömmelse talat och åter talat om detta konstverk, som blifvit
satt vid sidan af "brottarne* i den s. k. Florentiner-tribunen, det yppersta som vi
ega af grekisk konst. Sverige har den stora tillfredsställelsen att ega en konstnär,
hvilkens namn under sednaste tider gått öfver deri bildade verlden. Genom sitt
arbete har Herr Molin i dubbelt hänseende hedrat sitt fosterland, ty det är icke
blott, i och för sig ett beundransvärdt konstverk, utan det är derjemte ett nationelt
konstverk. Det tillhör nu nationen att hedra mästaren; och får jag i sådant afseende
vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, enär det årliga anslaget för inköp af konststycken
icke dertill kan lemna tillgång, mätte ställa till Kongl. Maj:ts disposition
en till 30,000 R:dr förslagsvis beräknad summa, för att sätta Professor
Molin i tillfälle att i marmor utföra ifrågavarande, nu endast i bronzerad
zink gjutna grupp, hvilken derefter skulle komma att intaga en hedersplats
i det under byggnad varande national-museum, som man väl en
gång bör hoppas att se fullbordadt.
Stockholm den 29 November 1862.
Gust. Lallerstedt.
Af Herr lallerstedt: Angående, vissa bestämmelser i fråga om. sättet att,
der omyndigs medel icke äro nedlagda i fastighet, göra desamma
fruktbärande.
Under sednare tider har man från inånga håll yrkat, att vårt land måtte tillgodogöra
sig fördelarne af ett inhemskt fond-svstem. så att Svenska Statsverkets,
äfvensom andra inrättningars fonderade förbindelser eller obligationer kunna inom
landet finna placering, och sålunda behofvet af utländsk skuldsättning i väsendtlig
mån minskas. Det önskvärda häri lärer ingen bestrida, men för att uppsamla kapital,
är det ej tillräckligt att tillverka och till salu hälla obligationer. Dertill
fordras förnämligast tillgång på sådana kapital, för hvilka placering företrädesvis
önskas i fondpapper. Så länge landet, på sätt hittills varit förhållandet, icke egt
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. «yV? 204.
389
tillräckliga rörelse- och förlags-kapital för den inhemska industrien, hafva enskilda
kapitalister haft godt tillfälle att deruti mer elier mindre omedelbart placera sina
kapital till högre ränta, än den fondpapper i allmänhet lemna. Med ett väl ordnadi.
öfver hela landet utbredt sparbankssystem, till hvars befordrande jag ämnar
väcka motion, torde ett bättre förhållande i detta afseende snart nog inträda. Det
kan dock ännu dröja, innan kapitalisterna finnas benägna att i fondpapper nedlägga
synnerligt stora belopp. Det är äfven i andra länder förnämligast de små kapitalerna,
äfvensom omyndiges, publika kassors och andra allmänna inrättningars behållningar,
som nedläggas i sådana fonder. I motsats häremot är i Sverige ännu
temligen allmänt i bruk, att förvaitarne af omyndiges medel, likasom af de betydliga
kapital, som tillhöra allmänna inrättningar och kassor, räkna för en pligt att
söka erhålla den högsta möjliga ränta och för sådant ändamål äflas att belåna inteckningar
och andra enskilda förbindelser, som lemna, om möjligt, 6 procents ränta.
Nu mera, då första klassens inteckningar allmänt söka sin placering hos hypoteksföreningar
eller i andra inrättningar, som lemna amorteringslån. är det klart, att
den högre räntan ej i längden kan påräknas, utan mot papper, som erbjuda mindre
säkerhet.
Vid sådant förhållande och då det vid förvaltningen af omyndiges medel torde
vara af större vigt. att kapitalet mot skälig ränta säkert och utan äfventyr bibehålies,
än att något högre ränta tillfälligtvis vinnes, tar jag mig friheten föreslå:
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att omyndiges medel, der
de icke är o nedlagde i fastighet, skola göras fruktbärande genom säkra
inteckningars belånande, eller inköp af Statsverkets eller andra med
Kongl. Maj:ts fastställelse försedda inrättningars obligationer, som å inköpspriset
lemna minst procent årlig afkastning, men att, derest beloppet
är så ringa, att det icke lämpligen kan pä ena eller andra sättet
Claceras, det må insättas i någon af Kongl. Maj:t sanktionerad sparank.
Om ett sådant beslut vidtages och vunne Kongl. Maj:ts fastställelse samt
derjemte meddelades betryggande föreskrifter rörande förvaret af de omyndiga tillhörande
värdepapper, skulle äfventyret för de omyndige af de tysta förmånsrätternas
upphörande, kunna till stor del undanrödjas.
Stockholm den 29 November 1862.
Gust. Lallerstedt
,190
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .Af 205 och 206.
.Af 205.
Af Herr Lallerstedt; Om föreskrift för alla lill statsförvaltningen hörande
kassor eller allmänna inrättningar, som hafva medel alt förränta,
att använda dem till inköp af Statsveruels eller andra
med Kongl. Majlis fastställelse försedda inrättningars räntebärande
obligationer.
Under åberopande af de skäl, sorn finnas anförda i min, denna dag väckta, motion,
angående åläggande för förmyndare att göra deras myndlingars medel fruktbärande
genom säkra inteckningars belånande oller inköp af fonderade obligationer,
får jag vördsamt föreslå Rikets Ständer:
att hos Kongl. Maj:t i underdå- ighet. anhålla om meddelande af sådana
föreskrifter, att alla till statsförvaltningen hörande kassor eller allmänna
inrättningar, som hafva medei att förränta, skola, der de icke måste för
de dagliga utgifternas bestridande hållas i beredskap, använda dem till
inköp af Statsverkets eller andra med Kongl. Maj:ts fastställelse försedda
inrättningars räntebärande obligationer, hvilka, vid förefallande behof,
utan svårighet kunna afyttras.
Stockholm den 29 November 1862.
Gust. LaUerstedt.
.Af 206.
Af Herr Lallerstedt1 Angående föreskrifter i afseende å sparbankers stiftande
och befrämjande af uppkomsten utaf eli öfver hela landet
utbredt sparbankssystem.
Gammal är den klagan, att sinne för sparsamhet hos Svenska folket i allmänhet
saknas. Om å ena sidan ej kan bestridas, att en sådan klagan eger fog, måste å den
andra medgifvas, att intill sednare tiden tillfälle för arbetaren och den stora mängden
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\'$ 206.
icke i allmänhet stått till buds, att på ett både säkert och fruktbärande sätt kunna placera
deras små besparingar; och det bör ej väcka förundran om den, som endast med
möda och genom umbärande kan åstadkomma någon liten sparpenning, föredragit att sjelf
använda hvad han förtjenat framför utvägen att utlåna en liten tillgång till en granne
eller kamrat, med äfventyr i många fall att icke få den åter, åtminstone icke utan obehag.
Försakelse för att spara kan icke förväntas, så vida icke derigenom beredes utsigt
af större eller mindre framtida gagn. Först med inrättningen af sparbanker erbjöds
åt folket — åt de obemedlade — tillfälle att med visshet få förvarade och fruktbärande
de små besparingar, hvilka för dagliga behofven kunde undvaras och under den tid af
40 år — en i nationens lif kort period — som dessa inrättningar inom Sverige varit i
verksamhet, hafva de likväl hopsamlat och förvara nu en kapitalbehållning af mer än
Tretio millioner Riksdaler. Detta för vårt land belydliga belopp skulle visserligen till
största delen icke funnits till, derest sparbankerna ej uppstått. Annu 1834 funnos i
Riket endast 31 sparbanker med ett kapital af 2,3b0,000 Riksdaler; endast småningom
ökades deras antal och utgjorde 1859 118 sparbanker med 179,760 delegare samt kapitaltillgång
27,239,000 R:dr. Med den stora utsträckning vårt land eger, med mer än
3,000 församlingar och en befolkning af omkring 4 millioner, måste nämnda antal sparbanker
och delegare anses ganska ringa. Endast derigenom att tillfälle till insättning i
sparbank af en tillfällig tillgång ligger nära till hands och när som helst kan begagnas, vinnes
ändamålet att draga arbetarens tillfälliga öfverskotter undan en konsumtion som för hans
helsa och sedlighet ofta är skadlig. Med afseende härpå hafva inom flera län åtgärder
blifvit vidtagna för att inom socknarne uppsamla små belopp och insätta desamma i en
större sparbank. Sålunda har Stockholms läns Hushållnings-sällskap uppgjort system
för besparingars uppsamlande i länets alla socknar och blefve detsamma allmänneligen
antaget, skulle ett sådant system bereda ett mängdubbladt tillfälle till uppsamling af lediga
småkapital och besparingar. Detta system har endast en månad uti Stockholms
läns sparbank varit tillämpadt, men insättarnes antal, lika som insättningarne hafva
visat en förvånande tillvext. Att i täflan med den ständiga frestelsen till utgifter tillvänja
folket att i stället, så ofta de kunna, afsätta något till framtiden och såmedelst
väcka och underhålla håg och sinne till sparsamhet, lärer — det torde icke af någon
kunna bestridas — vara ett mål förtjent af Statsmagternas uppmärksamhet och bemödande.
Med en allmän håg till sparsamhet skulle visserligen ganska stora kapital årligen
kunna sammanläggas och stora företag kunna utföras utan utländsk skuldsättning.
Sverige är visserligen icke ett rikt land, men för dess befolkning af omkring 4 millioner
och för arbeten samt andra företag konsumeras med visshet årligen åtminstone 1,000
millioner. Vid sådant förhållande skulle af hvarje individ icke erfordras stor inbesparing
i utgifter för att bilda en rätt ansenlig årlig besparing. Man ihågkomme nemligen
att En procent af nämnda konsumtionsbelopp motsvarar 10 millioner Riksdaler. Sparbankerna
visa under tiden från 1834—1859 en årlig kapitaltillvext af omkring en million
och under denna tid hafva sådana inrättningar funnits till allenast på några få spridda
ställen inom riket; de hafva varit leinnade. åt sig sjelfva, utan någon synnerlig uppmuntran
eller understöd från det allmännas sida. Funnos nu sådana besparingsinrättningar
ändamålsenligt organiserade med tillfälle till besparingars aflemnande inom hvarje
kommun inom landet, egnades mera uppmärksamhet åt sådana besparingsinrättningar, och
ville de mera bemedlade lifva och understödja hågen hos underlydande och omgifning att
genom insättningar i sparbanker eller ränteförsäkrings-anstalter afsätta något för framtiden,
skulle derigenom ej blott sammanbringas betydliga kapital utan ock nationen småningom
få sinne och vana för sparsamhet. Den enes erfarenhet deraf att en annan-med
lika inskränkt förtjenst lyckats genom små besparingar bilda sig ett litet kapital och
393
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,/V-' 206.
lägga grunden till ekonomiskt oberoende och välstånd, skulle icke förfela sin helsosamma
inverkan. Det är kändt att det lilla Holland är ett af de rikaste länder i Europa. Dess
rikedom ar visserligen icke förnämligast hemtad utifrån. Folkets flit, ordentlighet, och
sparsamhet hafva vida mer dertill medverkat. I detta land har vanan och numera national-andan
gjort det till en hederssak, att en hvar, i hvilken ställning han än är, årligen
sparar och lägger af något, mer eller mindre, och om så icke sker, anses det såsom
ett tecken till förfall, hvarför ingen saklöst vill blottställa sig.
Utan att äfventyra ytterlighet, kan man dock påstå att för oss mycket i den vägen
återstår att göra. Jag tillåter mig att här upprepa hvad jag derom i tryck nyligen
anfort:
För hvar och en, som inser sparbankernas stora betydelse, så i ekonomiskt som
socialt hänseende, är det lätt att finna huru mycket som återstår att göra, för att få
vårt sparbanksväsende ordnadt på ett någorlunda tillfredsställande sätt. Det är ett högst
eget förhållande att, medan Regering och Ständer ständigt lagstiftat för andra banker,
ingenting blifvit af Statsmagterna gjordt för att befordra sparbankerna och betrygga deras
förvaltning, ty att Ständerna för nära ett halft sekel sedan hos Regeringen gjort
framställning om inrättande af Stockholms stads sparbank, och beviljat denna och några
andra sparbanker kreditivrätt i riksbanken, kan icke räknas för någonting, och Regeringen
har inskränkt sig till att stadfästa inkommande reglementen tilldess den äfven visat dessa
ifrån sig. Man synes icke hafva föreställt sig att en allmän lag, hvarefter dessa banker
böra inrättas och förvaltas, är lika nödvändig som lagar för alla andra slags banker.
Och dock är förhållandet sådant. En blick på andra länders sparbanksförhållandeu
skall derom öfvertyga oss.
Det är i England, som de första sparbanker blifvit inrättade. Redan vid slutet af
förra århundradet föranleddes parlamentet af de ständigt vexande fattigtaxorna att söka
utvägar för att minska antalet af dem, som kunde fordra fattighjelp. Man ansåg fattigdomens
förekommande bättre än de bästa planer för de fattiges understöd, och enda sättet,
hvarigenom de högre klasserna i samhället kunde i verkligheten hjelpa de lägre,
vara att kraftigt uppmuntra dem till flit, sparsamhet och dygd; att förmå dem att sjelfve
vara betänkta på sin egen bergning och trefnad; att nära hos dem begäret efter sjelfständighet,
saint att med urskiljning belöna utomordentliga exempel af godt uppförande
och god hushållning. Redan 1793 vidtogs en författning tili uppmuntran af s. k. vänliga
associationer (friendly societies), som voro ett slags försäkrings-inrättningar mot
sjukdomar och ålderdomsbräcklighet. Emot viss mindre summa, som hvarje vecka eller
qvartal inbetalades till den gemensamma kassan, kunde en person efter viss tid, vanligtvis
efter tre år, erhålla understöd, då han genom sjukdom, olyckshändelse eller ålderdomsbräcklighet
blef oförmögen till arbete, enär de medlemmars bidrag, som antingen
dogo innan de blefvo berättigade till understöd eller aldrig behöfde anlita det, föllo de
behöfvande medlemmarne till godo. Lagstiftningen beviljade dessa inrättningar åtskilliga
förmåner, och de fingo snart en ganska stor utbredning.
Den första sparbank inrättades 1810 i Ruthwell och 1817 stadfästade parlamentet
för första gången en bill rörande sparbankerna. Sedan den tiden ehar knappt någon enda
session gått förbi utan att parlamentet sysselsatt sig med dem. Ar 1828 utfärdades en
ny lag, som kan anses för sparbankernas karta. Enligt denna lag måste sparbankernas
reglementen behörigen fastställas och förvaltarne få icke taga något slags arfvode. Sparbankernas
medel insättas på fonden för statsskuldens förminskande. Enligt en lag afår
1860 få de numera läggas i alla genom parlamentsakter garanterade värdepapper. Sparbankernas
antal i det förenade konungariket, som år 1859 endast utgjorde 640, i hvilka
pa
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 206.
393
på 1,479,723 böcker voro insatta 36,462,440 .£, fingo sistlidet år på en gång en ofant-'
lig tillökning, då Regeringen stadfästade en bill, som stadgar att i hvarje postexpedition,
der rekommenderade bref få inlemnas, och deras antal uppgå i det förenade Konungariket
till icke mindre än 2,200, skola mottagas depositioner af minst 1 shilling
sterling och multiplar deraf. Utom anteckning i deponentens bok lemnäs honom särskildt
qvitto af postförvaltningen, som återbetalar honom de insatta medlen sednast inom
en vecka efter gjord uppsägning. De insatta medlen sändas från postexpeditionerna till
generalpostmästaren och öfverlenmas af denne till fonden för statsskuldens förminskande.
Om denna fond vid något tillfälle skulle sakna medel till fullgörande af sina förbindelser,
så får skattkammaren förskjuta hvad som erfordras.
Det är en egen företeelse i England att Regeringens inflytelse mer och mer utsträckes
till fall, der den hittills icke egt rum, och på samma gång,detta sker, drager
man icke i betänkande att öka Statens förbindelser och ansvarighet. Man ville befordra
sparbankernas utbredning och derföre försäkrade man insättarne om högre ränta än
den, som erlades för statspapperen. I England tvekar man icke att göra uppoffringar
för realiserandet af en stor idé. Man kan göra sig ett begrepp om de uppoffringar engelska
Staten gjort för sparbankerna, om man betänker att Staten, i händelse den nu
ville liqvidera sparkassornas fond, skulle derpå förlora 41 mill. £ eller omkring 80 millioner
Riksdaler Riksmynt. Det kan dock icke nekas att sparbankernas medel understundom
kommit Regeringen väl till pass. Det var hufvudsakligen med deras medel sorn
lord Althorp år 1834 sattes i tillfälle att konvertera den dåvarande engelska 4 procents
räntan till 3.1 procents ränta.
Vi hafva något vidlyftigare sysselsatt oss med de engelska sparbankerna, enär den
oaflåtliga uppmärksamhet, som engelska Regeringen och Parlamentet egnat åt dessa inrättningar
bildar en fullkomlig kontrast till den likgiltighet, hvarmed de blifvit af Svenska
Statsmagterna behandlade. Och dock eger England många andra förträffliga, men
hos oss okända inrättningar för att sätta de mindre bemedlade i tillfälle att hjelpa sig
sjelfva, såsom loan societies, i hvilka arbetarne kunna insätta sina besparingar, tilldess
de uppgå till 5 £, då de få en obligation löpande med 5 och stundom 6 procents ränta,
penny banks, som mottaga så låg insats som en penny m. fl.
Huru lärorika de här ofvan uppgifna förhållanden med de engelska sparbankerna
än äro, skall jag dock äfven från andra länder meddela några uppgifter, sorn ådagalägga
huru högt man allestädes uppskattat sparbankernas vigt och betydelse.
I Frankrike inrättades den första sparbank år 18 i 8 i Paris, hvartill åtskilliga välgörande
personer skänkte en grundfond och hvilken genom en lag af samma år tillerkändes
karakteren af en allmännyttig inrättning. Småningom utbredde sig sparbankerna
öfver hela Frankrike, och de voro stadda i stor tillvext så i afseende på insatsernas antal
som de insatta kapitalen, när de genom Februari-revolutionen träffades af ett hårdt
slag, hvarefter de behöfde lång tid för att repa sig. Afven i Frankrike tog Staten sparbankernas
medel om händer och de anförtroddes år 1837 åt den s. k. depositions- och
konsignationskassan. Efter Februari-revolutionens utbrott skedde en stormlöpning på
sparbankerna, och nämnde kassa egde icke tillräckliga medel att fullgöra de förbindelser
hon egde till dem. Ehuru provisoriska regeringen genom ett dekret den 9 Mars
1848 proklamerade, att af all egendom var den fattiges små besparingar den heligaste,
inskräntes sparbankernas utbetalningar snart till 100 francs i klingande mynt och återstoden
lemnades i skattkammareobligationer och 5-procentsräntor. Oaktadt allt detta
fortforo i sjelfva Paris insättningarne och afbrötos en enda söndag den 25 Juni 1848.
Detta visar att sparbanksinrättningen är helt och hållet införlifvad med franska folkets
Bilt. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 50
394
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 206.
seder och behof. Allt minne af 1848 års händelser är redan utplånadt och den arbetande
klassens förtroende till sparbankerna är nu större än någonsin. Den nuvarande
kejserliga regeringen egnar dem den aldra största uppmärksamhet och årligen afgifver
ministern för jordbruk, handel och allmänna arbeten en omständlig rapport till kejsaren
om sparbankerna. Ar 1859 funnos i Frankrike 415 sparbanker med ett på 1,121,465
böcker insatt kapital af 336,461,832 francs.
Om vi nu öfvergå till Preussen, så finna vi äfven der ett genom lag ordnadt sparbanks-system.
Samtidigt med sparbanken i Paris inrättades den första preussiska sparbank
i Berlin och år 1859 funnos i Preussen 462 sparbanker, af hvilka 353 i städerna
och 109 på landet. De förra äro stiftade och garanterade af statsmunicipaliteterna, och
de sednare af kretsmyndigheterna, men alla stå de under administrationens uppsigt. Enligt
en lag af år 1838 äro bankstyrelserna förbundna att till öfverstyrelse i provinserna
årligen insända berättelse om sin förvaltning och jemväl offentliggöra den i orternas
officiella blad. Ar 1859 utgjorde det i de Preussiska sparbankerna insatta kapital
44,709,310 Thaler.
Men vi behöfva icke gå längre än till brödrariket, för att finna ett både ändamålsenligt
och betryggande sparbanks-system. Den första norska sparbank inrättades år
1822 i Kristiania, och redan 1824 utfärdades en lag om vissa förrättigheter för de sparbanker,
som då voro eller framdeles kunde komma att inrättas. Denna lag medgaf
sparbankerna, bland annat, högre ränta än den lagliga och att utom de i lag stadgade
formaliteter utsöka sina fordringar. Finans-departementet, under hvars närmare uppsigt
sparbankerna höra, har sedermera för deras inrättande och förvaltning utfärdat allmänna
föreskrifter, som åsyfta att betrygga deras ställning. Yi äro icke i tillfälle att bestämdt
uppgifva de norska sparbankernas antal, men de uppgå säkert till 150. Yi kunna icke
heller uppgifva det belopp, sorn i dem nu finnes insatt, men som detta belopp år 1855
utgjorde 8,803,279 speciedaler, så måste det efter ali anledning nu vara betydligt större.
1 Kristianias sparbank, som arden betydligaste i Norrige, voro vid 1860 års slut insatta
1,326,914 speciedaler, eller omkring hälften mer än hvad som fanns insatt i Stockholms
sparbank.
Den danska sparbanks-inrättningen har likhet med de norska och äfven de danska
sparbankernas verksamhet har varit mycket betydlig.' Ar 1857 funnos i Danmark 55
sparbanker, med ett insatt kapital af 39,548,663 R:bdr, i Sleswig 39, med 3,216,452 R:bdr
och i Holstein och Lauenburg 72, med icke mindre än 12,719,273 R:bdr.
Om i andra länder sparbankerna blifvit från det allmännas sida på allt sätt understödda,
så är ock deras verksamhet på de flesta ställen, och icke minst i våra grannländer,
verkligen storartad. Hos oss har visserligen sparbankernas verksamhet, då man
betänker att de endast haft enskildes nit och uppoffringar att tacka för sin tillvaro, varit
ganska aktningsvärd; men frågan är huruvida icke tiden är inne att ifrån det allmännas
sida något göres, för åstadkommande af ett öfver hela landet utsträckt sparbankssystem.
I andra länder hafva Statsmagterna på allt sätt sökt att så väl befordra sparbankernas
uppkomst, som betrygga deras förvaltning. Genom lagar äro allmänna föreskrifter
meddelade huru de böra inrättas; deras reglementen, som måste vara upprättade
i öfverensstämmelse med dessa lagar/fastställas antingen af Regeringarne eller underordnad
regeringsinyndighet; om deras förvaltning] afgifvas årliga berättelser till ortsmyndigheterna
och dessa berättelser offentliggöras i de officiella bladen; ortsmyndigheterna
meddela vederbörligt Regerings-departement uppgifter om de i orten befintliga sparbankers
rörelse, och ministern afger slutligen periodvis till Regeringen en rapport om
landets hela sparbanksväsende.
Motioner i Borgare-Ståndet ! 862. JVst 206.
695
Huru är förhållandet i vårt, kära fädernesland? Ingen skymt till allt detta! Om
icke Finans-kommittéen företagit sig att infordra uppgifter angående sparbankerna, så
hade man knappt vetat att några sparbanker i vårt land finnas. Åtminstone hade man
varit i fullkomlig okunnighet om de betydliga belopp, som de fattiga eller mindre bemedlade
hafva i dessa banker insatta.
I början granskade och fastställde Regeringen inkomna sparbanksreglementen. Så
skedde under den tid framlidne presidenten Skogman, som hade ett så varmt intresse
för sparbankerna och verksamt deltog i inrättandet af Stockholms sparbank, var statssekreterare
för finansexpeditionen, och de honom närmast efterträdande cheferna för
finansdepartementet följde hans exempel, men på sednare tiden har finansdepartementet
visat från sig inkomna sparbanksreglementen och öfverlemnat deras fastställande åt
landshöfdingarne. Derom voro ingenting att säga om en lag för sparbanker funnes, men
i saknad deraf synes oss detta förfarande högst olämpligt, ty derigenom går kontrollen
öfver dessa inrättningar i väsentlig mån förlorad.
Det förekommer mig oförklarligt att både Regeringen och Ständerna visat en så
stor likgiltighet för sparbankerna. Hvarföre så många formaliteter för banker, sorn vilja
emottaga de rikes eller mera bemedlades tillfälliga besparingar, som oftast endast utgöra
en ringa del af deras förmögenhet, då man icke bekymrar sig om de banker, der
den fattige eller mindre bemedlade ofta insätter allt hvad lian eger? Föreställer man
sig måhända att inga kontroller här äro behöfliga? För att häfva en sådan villfarelse,
torde det vara skäl att upplysa, att medan vid 1859 års slut i landets alla enskilda
banker fanns på depositions- samt upp- och afskrifningsräkningar insatt ett belopp af
16,738,337 R:dr, insättningarne i sparbankerna vid samma tid uppgingo till 27,259,202
R dr. Af detta belopp voro icke mindre än 10,437,610 R;dr utlånta mot borgen och
1,413,939 mot annan säkerhet, som icke kunnat hänföras till inteckning, aktier eller
publika papper och således väl icke får anses bättre än borgen. Nära hälften af sparbankernas
medel var således utlånt mot borgen- eller dermed jemförlig säkerhet. 1 andra
länder har man varit särdeles angelägen att för placeringen af sparbankernas medel
föreskrifva den största möjliga säkerhet. Der sparbankernas medel icke läggas i
Statens händer, utlånas de vanligen till största delen mot inteckningar i fast egendom
och statspapper. Endast ett mindre belopp lemnäs mot borgen. Detta belopp utgör i
Preussen omkring 10 och i Danmark endast omkring 8 procent af det hela.
Det första vilkoret för ett ändamålsenligt ordnande af vårt sparbankssystem är
att en lag för sparbankernas inrättande och förvaltning utfärdas, hvarefter reglementenas
fastställande saklöst kan lemnäs åt landshöfdingarne. Om Regeringen, som ofta sysselsätter
sig med de största bagateller, icke hyser tillräckligt intresse för sparbankerna,
för att härom göra framställning till Ständerna, hoppas vi att vid nästa riksdag någon
enskild motion derom skall framkomma.
Sparbankerna äro foster af vår tid och en af hennes vackraste skapelser. Den
ytlige betraktaren må i dem endast se penuingeinrättningar för uppsamlande af mindre
besparingar och således förtjenta af mindre uppmärksamhet än de stora bankerna. Men
för den, som ser något längre, är förhållandet alldeles motsatt. Utom det att sparbankerna
i financielt hänseende spela en ganska vigtig rol, hvarom de betydliga belopp,
med hvilka de redan röra sig, bära tillräckligt vittnesbörd, hafva de en stor moralisk
bestämmelse att uppfylla. De 27 millioner, som år 1859 af omkring 180,000 personer
voro insatta i sparbankerna, utgöra väl en för vårt land högst betydlig fond, men den
betyder dock långt mindre än den fond af sedlighet och förädling, som sparbankerna
skapat hos de talrika insättarne och för hvilka dessa millioner endast utgöra ett svagt
uttryck.
396
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/s 206.
Det är icke financierer, utan ädla och varmhjertade patrioter, hvilka man allestädes
har att tacka för sparbankernas uppkomst. Hos oss var det den om fäderneslandet
så högt förtjente Carl Forsell, som jemte Skogman och några andra nitiska personer
framkallade Stockholms Stads Sparbank; och sedermera fann exemplet småningom efterföljd
i alla landsändar, så att vi år 1859 hade 118 sparbanker. Emellertid återstår
ännu oändligt mycket att göra. Det i dessa sparbanker insatta kapital, sorn, enligt hvad
vi härofvan uppgifvit, utgjorde 27,259,202 R:dr, understiger alltför betydligt hvad som
fanns insatt i de danska och norska sparbankerna. Oaktadt folkmängden i Danmark,
utom hertigdömena, endast utgör omkring 40 % och i Norge ungefär lika mycket af den
svenska, uppgingo insättningarne i de danska sparbankerna till 50 % och i de norska
till omkring 40 % mer än hvad sorn var insatt i våra sparbanker.
En tillfredsställande till hela landet utsträckt organisation af sparbanksväsendet
skall naturligtvis förändra detta för oss i jemförelse med våra grannländer så ofördelaktiga
förhållande. För åstadkommande af en sådan organisation synes mig intet vara
bättre än att, på sätt nu är för Stockholms län föreslaget, öfver hela landet inrätta
länssparbanker med sockenkonnnittéer, samt insättningstillfällen i socknarne och filialkontor*
der sådana kunna erfordras. Härigenom skulle naturligtvis icke i något afseende de
sparbanker störas, som redan finnas i verksamhet. Att länssparbankerna nu ställas under
hushållningssällskapens öfverinseende synes ändamålsenligt. När landstingsinstitutionen
kommer till ständ, kunna sparbankerna, såsom en länens allmänna angelägenhet,
än lämpligare ställas under landstingets öfverinseende och detta äfven öfvertaga ansvarigheten
för deras förvaltning.
En sådan organisation af vårt sparbanksväsende skulle något likna den, som finnes
införd i de flesta tyska stater, men framför denna ega det väsendtliga företrädet af långt
flera insättningstillfällen. Utan tvifvel är det rigtigare att, om en allmän organisation
af sparbankerna skall ega runi, ställa dem under kommunernas förvaltning än att deruti
inblanda Staten. Vi hafva sett hvika olägenheter det medfört att i England och
Frankrike Staten lagt under sig sparbankernas medel.
Vill man att våra sparbanker skola utveckla någon större verksamhet, sorn kan
ställa dem vid sidan af de danska och norska, så måste de utbredas öfver hela landet.
Ju flera tillfällen till insättningar, desto större resultater. Erfarenheten har redan ådagaagt,
att i de län, der de flesta sparbankerna funnits, verksamheten också varit störst,
så har förhållandet varit i Malmöhus, Kristanstads, Wermlands, Örebro, Kalmar och
Södermanlands län, dericke blott stads- utan härads- och sockensparbanker finnas inrättade;
hvaremot verksamheten varit jemförelsevis mindre i de län, såsom „ Östergötlands och
Westerås, som endast hafva sparbanker i städerna. Så funnos i Östergötlands sparbanker
år 1859 insatta endast 1,371,729 R.dr, men i Wermlands 1,451,505 R:dr och i
Westmanlands läns sparbanker 343,720 R:dr men i Södermanlands 922,833 R dr.
Hufvudsaken är således att tillfälle till insättning i sparbankerna beredes på landsbygden,
och för sådant ändamål har Stockholms läns Sparbank inrättal kommittéer
inom socknarne, hvilka kommittéer hvarje Söndag mottaga insättningar. Det förekommer
mig som skulle Stockholms läns Sparbank kunna tjena till mönster vid bildandet
af andra Läns-sparbanker.
Utom sparbankernes stora nytta i moraliskt hänseende skulle ett väl ordnadt sparbanks-system
jemväl i financielt hänseende medföra oberäkneliga fördelar. Ja man kan
med trygghet påstå att derförutan i vårt glest befolkade land ingen fullt tillfredsställande
bankorganisation står att vinna.
På grund af hvad jag sålunda haft äran att anföra, får jag vördsamt föreslå,
Motioner i Borgars-Ståndet 1862. 207.
397
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t ville genom en förordning meddela de allmänna föreskrifter, som böra
tjena till efterrättelse vid sparbankers stiftande samt i allt hvad på Kongl.
Maj:t kan ankomma, söka befordra uppkomsten af ett öfver hela landet utbredt
sparbankssystem, som erbjuder lättade tillfällen till insättning och, så
vida Rikets Ständers medverkan dervid kan anses erforderlig, derom hos Rikets
näst församlade Ständer göra framställning.
Stockholm den 29 November 186:'.
Gust. Lallerstedt.
207.
Af Herr Lallerstedt: Om anläggande af en undervattens-lelegraflednmg
mellan Skåne och Preussiska kusten samt bestridandet af kostnaden
derför.
Vid 1856—1858 års riksdag väckte jag inom detta Stånd motion om anläggning
på Svenska Statens bekostnad al en elektrisk under vattens-telegraf emellan
Skåne och Preussiska kusten. Denna motion, hvilken finnes intagen under N:o 81
i bilagorna till Borgare-Ståndets protokoller vid berörde riksdag tillvann sig bifall
hos Rikets Ständer, som uti underdånig skrifvelse den 2 Oktober 1857 ho •
Kongl. Maj:t anhöllo att, enär den alltför stora tidsutdrägt, som vållats med fortskafiändet
af det betydliga antal, depescher från både Sverige och Norrige, hvilka
uteslutande på de Danska telegraflinierne måste till utlandet befordras, kunde i icke
ringa mån undvikas om en undervattenstelegraf emellan Skäne och någon lämplig
preussisk ort vid Östersjön anlades och sattes i förbindelse med elektriska telegrafverket
i Berlin, samt utom den Betydliga vinst i tid, en sådan telegraflinea måste
medföra, vunnes en icke ringa fördel derigenom, att telegra (förbindelsen mellan
Sverige och det öfriga Europa blefve oberoende af de omständigheter, hvilka den
Danska telegraflinien öfver Balterna kunde vara underkastad, Kongl. Maj:t måtte,
efter föregången utredning af frågan, hvartill hörer underhandling med Preussen
och Danmark, vidtaga åtgärder för anläggning af ifrågavarande telegrafledning.
Chefsembetet öfver telegrafverket, som hördes öfver denna underdåniga skrifvelse,
medgaf nyttan af den föreslagna telegrafledningen såsom betryggande af .förbindelsen
med utlandets telegrafinrättningar. Chefsembetet erkände till och med
att omständigheterna kunde göra en dylik direkt ledning nödvändig för den utländska
telegrafförbindelsens oafbruten gång; men Chefsembetet ansåg, att sedan år 1857
från Helsingör till Hamburg, hvarest funnits endast en enda ledningstråd, ytterligare
tvä trådar blifvit anlagda, depeschbefordringen skulle gå fullkomligt oförhin^
398
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .M. 207.
W ra dt och de från Sverige ankommande eller dit afgående depescher icke vidare
blefve onödigt uppehållna. Och Regeringen hastade att redan den 6 November
1857 förklara, att, med afseende i hvad Chefsembetet anfört, Rikets Ständers förslag
dä icke borde till någon Kongl. Majits åtgärd föranleda.
Emellertid hade Chefsembetet vid telegrafverket, på samma gång det uppreste
betänkligheter mot Rikets Ständers framställning, i underdånighet hemställt, att
Kongl. Majit måtte, för den händelse att inom längre eller kortare tid den föreslagna
undervattensledningen bragtes till verkställighet, låta i ministeriel väg öppna
underhandlingar med Preussiska regeringen. Sådana underhandlingar egde också,
uppå Chefsembetets förnyade framställning, rum med Preussiska regeringen, som
förklarade sig benägen att med hälften deltaga i anläggningen af ifrågavarande undervattensledning.
Då likväl XV artikeln af den med Danmark den 23 November
1854 uppgjorda konvention om undervattensledning i Öresund innehåller, att, om.
det frän Svensk sida beslutades att anlägga en ytterligare undervattensledning till
någon utanför Danmark liggande punkt i Östersjön söder om norra kusten af Curlend,
skall Svenska Statsverket till Danska Regeringen återbetala hela det belopp,
hvarmed hon bidragit till den nuvarande ledningens anläggning, ansågs det nödvändigt,
att genom underhandling erhålla Danmarks medgifvande till anläggningen af
den af Rikets Ständer begärda undervattensledningen. Det later otroligt, men är
dock en sanning, att, oaktadt mänga försök, det icke varit för Svenska diplomatien
möjligt att utverka ett sådant medgifvande. De tjenster, som de förenade rikena
varit i tillfälle att göra Danmark i en fråga, der det gäller ingenting mindre än
Danmarks politiska existens, harie eljest skäligen bort föranleda en något större
benägenhet å Danmarks sida att gä Sveriges önskningar till mötes i en ekonomisk
fråga af jemförelsevis ringa vigt. Danska regeringen skydde dock icke att yrka på
skadeersättning, hvilken icke med något sken af billighet bör ifrågasättas. Danmark
kan göra anspråk på inlösen af dess -andel i telegrafledningen, men ingenting derutöfver.
Pä annat sätt kan XV art. i konventionen icke rimligen tolkas. Vid anläggningen
af undervattensledningen i öresund föreställde man sig icke att den skulle,
sä bära sig, att anläggningskostnaden kunde inom någon kortare tid betäckas. Det
har emellertid inträffat, att denna telegrafledning från början af år 1855 till den 1
Oktober innevarande, eller pä 7| är inbringat hvardera kontrahenterna den betydliga
summan af 207,261 R:dr 94 öre och detta oaktadt portot, som i början var
2 R:dr för enkelt telegram, år 1860 nedsattes till 1 R:dr 10 öre. Då anläggningskostnaden
för hvardera landet utgör endast 42,401 R:dr 16 öre har öresundsledningen
följaktligen hittills fem gånger återgäldat anläggningskostnaden. Huru kan
Danska regeringen under sådana omständigheter ens tala om skadestånd och hvarpå
skulle det grundas? Det synes dock som skulle vederbörande vid första invändning
gifvit vika för så oskäliga anspråk. Till svar å Chefsembetets vid telegrafverket
förnyade framställning förklarade. Kongl. Majit under den 27 Januari 1860, att
nödvändigheten af den ifrågasatta telegrafledningen från Skåne till Preussiska kusten
destomindre kunde anses vara för handen, som en dylik ledning, om den för
tillfället lemnades å sido, framdeles kunde, derest omständigheterna skulle göra saknaden
deraf mera kännbar, utan synnerlig tidsutdrägt tillvägabringas och att under
tiden möjligen inträffande afbrott i telegraferingen öfver Danmark ej heller komme
att helt och hållet utestänga Sverige från dylik förbindelse med det sydligare Europa,
sedan dertill öppnat sig en annan, örn än längre och kostsammare väg uti
telegrafledningen frän Haparanda på östra sidan om Bottniska viken.
Motioner i Borgareståndet 1862. JW 207.
399
Kongl. Majit hänvisade således de förenade rikenas telegrafkorrespondenter
till de ryska teJegrafledningarne; man kan dock svårligen föreställa sig, att det
saknas medel, som kunna förmå Danska regeringen att lösgöra oss frän följderna
af en ilia skrifven konventionsartikel, hvilken, om den skulle efter ordalagen tilllämpas,
skulle sätta oss i nödvändighet att under ytterligare 17 är, som konventionen
skall gälla, försaka en dräglig telegrafförbindelse med utlandet eller underkasta
oss aflösningen af ett nytt slags Öresundstull. Sätter Danmark något pris på
de förenade rikenas bona officia i tvisten med Tyskland, låter det i nödfall göra
sig att dervid fästa ett sådant vilkor, som låter Danmarks hittills visade obenägenhet
för en reglering af telegrafförhållandena mellan de begge länderna försvinna.
Samtidigt med Kongl. Majits nyss åberopade skrifvelse till Chefsembetet för telegrafverket,
inträffade ett afbrott i telegraferingen genom Öresund genom kabelns
sönderslitande och sistlidne vinter blef den af samma orsak åter afbruten. För närvarande
består kabeln endast af tvä trådar, ty den tredje kan icke vidare repareras
och de ännu i verksamhet varande två trådarna lära, efter hvad som är utredt,
endast någon kortare tid kunna begagnas. De förenade rikena äfventyra således att
en vacker dag med telegrafkorespondensen fä taga den af Herr Finansministern anvisade
vägen genom Ryssland, hvarmed, enär alen såkallade zonberäkningen för portot
der är gällande, särdeles betungande kostnader blifva förenade.
Ehuru Danska Regeringen, såsom det säges, under den sednaste tiden sträckt
sin obenägenhet ända derhän att den allt hittills undandragit sig att afgifva yttrande
öfver ett af Chefen för Svenska Telegrafverket redan den öl December 1860
upprättadt förslag till ny telegraf-konvention med Danmark, i hvilket förslag XV
artikeln i nu gällande konvention är utesluten, bör man hoppas, att Danska Regeringen
slutligen skall, efter förnyade framställningar, nödsakas att utan ifrågasättande
af någon som helst ersättning lösa oss frän det band. berörde artikel ålägger
oss; och jag får derföre vördsamt föreslå Rikets Ständer,
ätt hos Kong!. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes,
sedan tvistefrågan med Danmark blifvit uppgjord, låta i förening med
Preussiska regeringen så fort ske kan anlägga en undervattens-telegrafledning
mellan Skäne och Preussiska kusten, samt ur Handels- och Sjöfartsfonden
bestrida den pä Sverige belöpande hälft i den dertill erforderliga
kostnad.
Stockholm den 29 November 1862.
Gust. Lallerstedt.
400
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? 208.
JW 208.
Af Herr Lallerstedt: Om anslag till löner för två nya lärare vid Wadstena
tre-klassiga elementar-läroverk.
Efter erhållet uppdrag från ett större antal medlemmar inom staden Wadstena,
för hvilken jag har den äran att vara ombud vid denna riksdag, får jag hos Rikets
Ständer vördsamt föreslå.
att stadens elementar-läroverk måtte utvidgas från tre- till femklassigt.
En sådan utvidgning är af behefvet påkallad. Staden är i ett starkt framätgående.
Den kringliggande orten är tätt befolkad och lärjungarnas antal tillvexa,
så mycket man kan vänta det i ett blott 3-ldassigt läroverk. Med den utvidgning
af läroverket, som jag nu föreslagit och orten lifligt önskar, skall lärjungarnes antal
fördubblas, hvarigenom den fördel vinnes att antalet minskades vid Linköpings
läroverk, der det är större än för undervisningen är lämpligt. 1 flen närbelägna och
folkrika Köpingen Motala finnes ingen skola och i grannstaden Skenninge så godt
som ingen. Dessa båda orters innevånare påyrka statsanslag för mindre skolors
anläggande, men säkerligen skulle det för dem vara fördelaktigare att, då de ligga
blott på något mer än en mils afstånd från Wadstena, derstädes ega ett någorlunda
fullständigt läroverk. Ur ekonomisk synpunkt blifva det för Staten mindre betungande
att bekosta ytterligare två lärare i Wadstena än två eller tre på hvardera
af de andra ställena. Det torde böra upplysas att skollokalen i Wadstena, är
så beskaffad, att två nya lärosalar lätt kunna inredas.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte anslå löner till tvä nya lärare vid Wadstena
tre-klassiga läroverk, hvarigenom det blefve till femklassigt utvidgadt.
Stockholm den 29 November 1862.
Gust. Lallerstedt.
209.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 209.
401
.M> SO».
Af Herr Wallenberg: Angående nedsättning af Manufaktur-diskont
kontorets
kreditiv i Rikets Ständers Bank,
Redan vid förra riksdagen hade jag tillfälle fästa uppmärksamheten pä en
Statens inrättning, hvilken qvarstår, oaktadt tiden lemnat den långt efter sig, nemligen
den s. k. Manufaktur-diskonten, ställd under Kommers-kollegii förvaltning.
En hvar, som vill taga denna låne-anstalt under närmare skärskådande, måste medgifva,
att dess längre bibehållande icke kan tor det allmänna vara gagnelig!.
Manufaktur-diskonten stiftades är 1756, förmedelst försträckning af Riksbanken,
i ändamål att genom lån understödja sådana fabriker och manufakturer, som
företrädesvis ansågos böra gynnas. Denna låne-inrättning, sorn således härleder
sin tillvaro från skrå-andans och skrä-författningarnes tid, då näringarne leddes i
band under Kommers-kollegii styrelse, har likväl ända hittills kunnat bevara
grunddragen af sin bild oförändrade, under det att de åsigter, på hvilka den hvilar,
blifvit för längesedan förkastade, och näringarne i öfrigt lösgjort sig från det
förmenade stöd. sorn hindrade deras lifligare utveckling.
De näringar, hvilka ännu betraktas såsom förtjenta att med län frän Manufaktur-diskonten
understödjas, äro för detta ändamål indelade i vissa klasser, hvarefter
åt hvarje klass anvisas en olika, i förhållande till tillverkningsvärdet utgående
procent, såsom lån af Diskontens för äret tillgängliga lånesumma. På detta
sätt upptagas i Inrättningens Reglemente den 8 Februari 1844 trenne klasser, indelade,
såsom det heter, ”med afseende ä näringarnes olika art och behof af understöd”.
Främst, i l:a klassen stå klädesfabrikerna och sist i den 3:dje mekaniska
spinnerier.
Egare af klädesfabrik får dessutom sin län erätt ökad till hälften för den väfnad,
han styrker sig hafva af inhemsk ull tillverkat. Och det må i sammanhang
härmed omnämnas, att klädesfabrikationen ytterligare är gynnad med en särskild länerätt
i Ull-diskonten.
De allmänna föreskrifterna, till efterrättelse för Kommers-kollegium, vid läns
beviljande och förvaltningen i öfriga, delar, varda af Kongl. Majit meddelade.
Manufaktur-diskontens föga naturliga existens uppehälles fortfarande genom
ett kreditiv ä Riksbanken, hvilket, orimligt stort för Riksbankens tillgångar, löper
med 3 procent ränta, och numera utgör 2,250,000 Riksdaler Riksmynt, sedan Rikets
Ständer vid 1856—1857 årens riksdag å krediti vet indragit ett. belopp af
450,000 Riksdaler. Sjelfva fondens tillgångar vid början af innevarande är 1862
uppgingo till Runt 1,689,625 R:dr 81 öre, deraf 219,648 R:dr 24 öre äro osäkra fordringar.
En låne-inrättning, som sä bedrifvit affärerna, att de osäkra fordringarne
uppgå till i det närmaste 13 procent, är redan i och för sig en betänklig föreBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 51
402
Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. ,j\s' 209.
teelse. Att tilldela en sadan anstalt ett stående lån, under namn af ett tre procents
löving*-kreditiv, till ett vida högre belopp än sjelfva fonden utgör, är redan besynnerligt,
men dä detta s. k. kreditiv lemnäs af Riksbanken, sorn kunde, utan
Ökade förvaltningskostnader, med större profit och till större gagn för allmänna
rörelsen använda dessa penningar sjelf, sä blir det hela rent af orimligt. För att visa,
att kreditivet i det närmaste kan betraktas såsom län. torde böra anföras, att kreditiv-skulden
vid innevarande ars ingång utgjorde, jemte ränta, 2,281,047 R:dr 65
öre. Bland kostnaderne för fondens förvaltning uppgår den årliga aflöningen till
26,440 Riksdaler. Länen utlemnas pä högst 9 månader emot 4 procent och äro således
ett slags premielån.
Med vida större framgång har redan blifvit försökt ett annat sätt att genom
fondens medel gagna näringarne, eller medelst de s. k. förlags-lånen, hvilka, efter
pröfning för hvarje särskildt fall, omedelbarligen beviljas af Kongl. Maj:t, vanligen
till större belopp och pä längre betalningsterminer, samt äro afsedda till understöd
för anläggning och drifvande af större labriks-inrättningar utaf ny eller väsendtligen
förbättrad beskaffenhet. Af fondens tillgångar är härtill afsatt en summa af
750.000 Riksdaler, enligt Kongl. Brefvet den 5 Maj 1841.
Mer än halfva fonden saint hela låneförsträckningen från Rikets Ständers Bank
utgår dock i län pä det gamla viset, hvilket utlåningssätt efter rangordning i stånd
och klasser icke kan försvaras i vår tid, med dess uppfattning af pligter, med hänsigt
til! näringarne och med dess lika för alla öppnade Irinetillfällen i Riksbanken
och andra låneinrättningar. Ett stöd, som ej mera behöfves, mäste ock verka menligt
på den kraft, som förmår att sjelf utveckla sig.
Det är tydligt, att fördelen af de från Manufaktur-diskonten letnnade län borde
hufvudsakligast förefinnas i kapitalets erhållande. Men dä. såsom redan är nämndt,
länerätten fastställes efter fördelning i olika klasser och med en viss procent af
tillverkningsvärdet, så har det ock måst inträffa, att denna iäneprocent, år efter år,
väsendtligen förminskats, till följd både af de läneberättigades ökade antal och af
den i sig sjelf allt mera vexande produktionen inom fabriks- och manufakturnäringarne.
Utom de åt Eskilstuna stads manufakturister och deras förläggare till
i allmänhet mindre belopp, ehuru tili högre procent af tillverkningsvärdet eller
den försträckta summan, utgifna lån. har under nedannämnda år procenten för lånesökande
fabriksidkare utgjort:
kr
1840 i
Esta kl.
17
%
—- i
2:dra kl.
12$
% —
i dalie
kl. 84
%
7
1845 i
7
16
7)
5
7)
12
7
i ' ”
8 ‘
7
7
1850 i
7
15*
n
— i
7
llj
7
i »
71
7
7
1855 i
»
14*
7)
— i
7
lOi
7
i ”
7*
7
7
1858 i
7
94
7)
— i
7,
Vi-
7)
i »’
4}
7
7
1861 i
7
8 \
7)
— i
7
ff T6
7
i »
4*
7
Läneprocentens pä sådant sätt fortgående förminskning och redan uppnådda
obetydlighet lägga klart i dagen, att Diskont-inrättningen, hvars lån dessutom endast
meddelas pä högst 9 månader, upphört att kunna nöjaktigt understödja fabrikerna.
Denna minskning, som uppkommit genom de läneberättigade fabriksklassernas
utvidgning och ökade påträngande kring den gemensamma låneprocenten,
har också det egna med sig, att inrättningens förmåga att understödja någon enda
fabriksidkare aftager i alldeles samma förhållande, som fabriksidkarens tillverkningar
vexa och behofvet för honom af lånebiträde antagligen blir större.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,./W 209.
403
För den enskilde kan visserligen vara fördelaktigt, att i en låneanstalt hafva
på sin räkning hvilande ett bestämdt belopp, sorn under hvilken tid af året, han
finner för sig tjenligast. kan uttagas mot 4 procent ränta, och det må derföre ej
väcka förvåning att man begagnar sig af en sådan rätt; men denna förmän, som
numera egentligen består blott i den lägre räntan, är under alla förhållanden obehöflig,
och, sä länge räntefoten i allmänhet står högre, äfven mycket orättvis, i jemförelse
med andre lånesökandes lott, likasom den i intet fall är af beskaffenhet, att
dess tillhandahållande för en eller annan smärre korporation bör fortfarande göras
till föremål för särskild Stats-inrättning.'
Då, enligt hvad redan blifvit anlördt, vissa fäbriksklassers medlemmar äro i
Manufaktur-diskontens Reglemente tillförsäkrade en ovilkorlig lånerätt och till belopp,
sorn jemväl varder för hela året på förhand bestämdt; och dä således lånen
mäste af diskontens styrelse utlemnas utan den vidsträcktare pröfningsrätt, som eljest
inom alla låne-inrättningar är oeftergiflig, för att trygga lånerörelsen mot förluster
och för att i alla delar åstadkomma en ändamålsenlig förvaltning; så mäste
ock häraf uppenbara sig den följd, att Manuläktur-diskontens rörelse, bunden af
reglor, hvilka ej äro lämpade eften derpå inverkande tidsförhållanden, understundom
icke kari utÖfvas med den framgång, som eljest borde förväntas. En i detta
hänseende uti ”Stats-ekonomisk Statistik’1 gjord utredning för åren 1820—1850 utvisar,
att under denna tid utgifterna tilltagit mera än inkomsterna, samt att de
osäkra lbrdringarne ökat sig i långt större progression än de säkra, och utgjorde
vid 1850 års slut 232,179 Riksdaler biksmynt, sedan under den föregående, nämnda
tiden afskrifvits tillhopa 92,550 Riksdaler Runt. Huruvida resultaten sedermera
varit lyckligare, har jag ej varit i tillfälle att nu inhemta. De osäkra lbrdringarne
uppgingo vid 1861 års slut, såsom ofvan blifvit sagdt, till 219,648 Riksdaler, sedan
under de tvänne nästföregående åren, för hvilka ensamt några uppgifter varit tili
hands, blifvit utskrifvet ett sammanräknadt. belopp af 22,281 Riksdaler 65 öre.
En annan omständighet, i afseende ä reglorna för lånerörelsen, bör ej förbigås.
För att utskifta hela den tillgängliga lanes timman emellan de iäneberättigade,
beräknas värdet af deras tillverkningar under nästföregående året. Härvid var
tillförene stadgadt, att, om tillverkningarne voro underkastade stämpling, ett bevis
ur stämpelboken bestämde lånerätten. samt att tillverkare af ostäinpelbara varor
borde med ed, styrka varornas qvantitet och priser. Men nu mera har, såsom bekant
är, den offentliga tillverknings-stämplingen upphört, hvilket åter måst. medföra
den genom Kongl. Kungörelsen af den 13 Juni innevarande år giflis föreskrift,
att för lånerätts åtnjutande i Manufaktur-diskonten, pä grund af tillverkningar,
som förut varit underkastade stämpling, skall iakttagas hvad som i fråga
om lånerätt för ostämpelbara tillverkningar blifvit stadgadt. Edgång är således
vorden ett nödvändigt vilkor för all lånerätt uti denna diskont, i följd hvaraf ett
antal af omkring 250 näringsidkare (låntagarne voro 255 under är 1861) nu böra
för hvarje år med ed intyga uppgiften af sina egna tillverkningars rätta värde,
hvilket ords mångtydiga begrepp icke heller blifvit närmare bestämdt, utan är öfverlemnadt
åt tillverkarens egen uppfattning.
Det torde med skäl väcka förvåning, att en sådan Stats-institution kail ännu
i vära dagar qvarstå. Den har likväl ej undgått att blifva föremål för ogillande
såväl af Kongl. Majit, sorn af Rikets Ständer.
Genom ett Kongl. Bref den 11 sistlidnc Juli, har Kongl. Majit förklarat sig
anse, att förlagslånen haft särdeles fördelaktigt inflytande pä fabri k s-industri en och
404
Motioner i Borgare-Ståndet 18(52. ,JW 209.
i vida verksammare man bidragit till näringarnas utveckling, än de amira frän Manufaktur-fonden.
på nio månaders tid utlemnade allmänna lånen; hvadan Kongl. Majit,
i betraktande häraf, och enär den till förlagslån anvisade fond af 750,000 Riksdaler
i långt ringare män, än (hiskligt varit, motsvarat framställda läneanspräk, funnit
godt anbefalla Kommers-kollegium, att afgifva underdånigt förslag till öfverflyttning
af lämpligt belopp från diskont-rörelsen tili förlags-lånefonden, i sammanhang
hvarmed Kollegium ock borde föreslå de förändringar eller jemkningar uti
reglementet för Diskont-fonden, hvartill nu befintliga förhållanden kunde, med hänseende
till industri-idkarnes klassifikation eller eljest, föranleda.
Det är härvid tydligt, att en öfverby turing af medel frän diskontfonden till
förlags-lånefonden endast gör den förra ännu mera obetydlig och gagnlös, likasom
att det skall blifva omöjligt, att pä ett tillfredsställande sätt åstadkomma en blott
jemkning uti de nu emellan näringsid karne på förhand noga uppdragna rangiinierna
i samhällsvigt och lånebehof, t. ex. emellan tillverkare af i sjelfva väfnadssättet
fasonera.de
emellan fabrikant af kulörta bomullsväfnad er och en, som tillverkar hvita och ofärgade,
o. s. v. Frågan härvid om understödjande genom lån beror väl ytterst pä
intet annat, än den särskilda anläggningens egen beskaffenhet och pä det förtroende
till dess framgång, som den förmår ingifva, efter föregången pröfning af hvarje fall,
alldeles såsom det nu tillgår vid förlagslånens beviljande. Manufaktur-diskonten
kan derföre, i afseende å dess allmänna, diskont-rörelse, omöjligen icke nöjaktigt
regleras annorledes, än förmedelst dess fullkomliga upplösning, på det sätt, att Rikets
Ständer successivt indraga, det af Riksbanken lemnade kreditiv: hvarvid den
hos Manufaktur-diskonten upphörda lånerörelse må, i den män sådant vore erforderligt,
ersättas derigenom, att Riksbankens utlåning ökades, för att sålunda både
bereda en koncentrering af Statens egen lånerörelse och utöfva den till näringa
mes gagn efter tidsenliga grunder.
Härigenom vunnes ock lättast det af Kongl. Majit, åsyftade ändamål, ty efter
kreditivets indragning blefve Manufaktur-diskontens samlade egna behållning tillgänglig
att uteslutande användas till förlagslånen, hvilkas fond sålunda skulle komma
att frän 750,000 Riksdaler uppgå till ett fördubbladt belopp, eller till omkring
1,500,000 Riksdaler R:mt. Men då ansökningar om förlagslån profves och beviljas
af Kongl. Majd, och befattningen för den myndighet, som handhade de dertill
anvisade medlen, således blefve inskränkt till ren penningeförvaltning, mäste ock
förlagslånefonden förläggas från Kommers-kollegium till det Verk, som omhänderhafver
Statens kassa, eller till Statskontoret.
Enligt beslut vid förra riksdagen hafva Rikets Ständer hos Kongl. Majit anhållit,
att Konvoj-kommissariatet mätte såsom särskild styrelse upphöra samt Handels-
och Sjöfarts-fonden förläggas till Statskontoret, Det skulle sålunda kunna
lyckas bereda, den i flera fall gagnande förenkling, att Handels- och Sjöfartsfonden
samt, nuvarande Manufaktur-diskonts förlags-länefond, förenade i deras hufvudsakliga
syfte att understödja industriel utveckling, ej allenast erhöllo en gemensam
styrelse, utan ock blefvo ställda under värd af det. embetsverk, hvars uppdrag
är att. förvalta Statens medel, eller Statskontoret.
Dä man ofta hör talas om embet,sverkens organisation, torde ock förtjena
uppmärksammas, att all förändring af Kommers-kollegium till något förenklad!
bättre ej later verkställa, sig, med mindre detta Kollegium befrias frän de för det
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,]\dt 209.
405
samma alldeles främmande göromålen vid en betydlig penningeförvaltning och lånerörelse.
Angående Manufaktur-diskonten hafva äfven Rikets Ständer 2:ne gånger uttalat
sitt omdöme. Vid 1856—1857 årens riksdag yttrade Rikets Ständer, såsom skäl för
deras dä beslutade indragning, stor 450,000 Riksdaler, af Manufaktur-diskontens
hos Riksbanken beviljade kreditiv, att anvisandet å Riksbanken af särskilda låneoch
kreditiv-förlag, för att anlitas uteslutande af vissa samhällsklasser, — örn också
i fordna tider tilläfventyrs för industriens befrämjande lämpligt, — dock hvarken
öfverensstämmer med en rigtig bank-förvaltning eller är af benofvct päkalladt, i
samma män som tillförene, sedan utvägarne att annorledes erhålla låneunderstöd
blifvit för en hvar underlättade.
I anledning af den vid sistlörflutna riksdag väckta fråga om Manufakturdiskontens
upphörande, yttrade Banko-Utskottet i sitt. betänkande, att Utskottet till
alla delar instämde i förenämnda åsigter; men emedan indragning af Manufaktur-diskontens
kreditiv och dess rörelses afstadnande sannolikt skulle, under
förhanden varande penningeställning, medföra väsendtligen olägenheter för de låneberättigade
näringsidkarne, hade Utskottet, efter hvars tanke utförandet af denna
låneinrättning* upphörande borde afpassas efter tidsomständigheterna, på det att verkningar
ne deraf må för den enskilde blifva så litet störande sorn möjligt, ansett tiden
ej vara tjenlig för åtgärdens vidtagande, och Utskottet hemställde derföre, att
frågan för det dåvarande ej mätte till någon åtgärd föranleda.
Detta betänkande bifölls af Riks-Ständens pluralitet, under det att BorgareStåndet.
sorn närmast är i tillfälle att bedöma verkan af Manufaktur-diskontens rörelse
samt af densammas snara minskning eller upphörande, beslöt en successiv
indragning af viss summa utaf kreditivet.
Ehuru någon verklig olägenhet genom inställande utaf Manufaktur-diskontens
allmänna lånerörelse destoinindre är att befara, som tillfälle kunde förefinnas att,
på sätt redan blifvit antyd t, i erforderlig mån öka Riksbankens fond till utlåning,
tillåter jag mig dock att löija den väg. Rikets Ständer redan utstakat; och jag får
således, pä ofvan anförda skäl, föreslå:
att Rikets Ständer, i ändamål att bereda Manufaktur-diskontens upplösning,
behagade besluta, att af Riksbankens ät Manuläktur-diskonten lenina
de kreditiv skall till en början, under hvarje af åren 1864, 1865 och
1866, ett belopp af 250,000 Riksdaler till Riksbanken återbetalas.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet anhälles.
Stockholm den 29 November 1862.
t. O. ty allenberg.
406
Motionär i Borgare-Ståndet 1862. ,JV? 210 och 211
,M 210.
Af Flcrr Wallenberg: Om löfbered ande åtgärder till Mamfaktur~d>skont
inrältninc/ens
och drus allmänna lånerörelses; upphörande.
Under åberopande af de motiver, som igenfinnas uti min motion N:o 2i,9, hvilken
slutar med hemställan alt det såkallade kreditivet i Rikets Ständers Bank till Manufaktur-diskonten
måtte minskas, tillåter jag mig föreslå,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj.-t. med anmälan om deras nämnda
förfogande, i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit, medgifvande att
Manufaktur-diskontinrättningen och dess allmänna lånerörelse finge upphöra,
täcktes i nåder förordna om de förberedande åtgärder, sorn kunde påkallas
i detta hänseende och för det syfte att denna inrättnings egna behållning
må varda öfverflyttad till vård af Stats-kontoret., för att, enligt Kongl.
Majits föreskrifter, fortfarande användas till förlagslån eller annorledes till
ett tidsenligt främjande af industriela företag.
Och torde denna min motion blifva till Höglofliga Stats-Utskottet remitterad.
Stockholm den 29 November 1862.
.1. 0. Fl allenberg.
,M 211.
Af Herr Wftllcilfrfirg: Örn upphörande af UIldiskontens kredit'ivrätt i Mikels
Ständers Riksgälds-konlor och andra åtgärder lill upplösning
af förstnämnda inrättning.
Jag har redan framställt ett. förslag derom, att den under Kommers-kollegii
tillsyn ställda Manufaktur-diskonten måtte upphöra, såsom icke vidare motsvarande
sitt ändamål. Af samma orsak hemställer jag ock, att den till sammma embetsverk
förlagda, af Manufaktur-diskontens tjenstemän närmast förvaltade, Ull-diskonten må
blifva indragen.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 211.
407
Med ett tilldeladt anslag af den då ännu befintliga, sedermera upplösta s. k.
Manufaktur-fonden, .stiftades Ulldiskonten genom Kongl. Brefvet den 1!) Maj 1781, för
att genom lån främja upphandlingen af inhemsk ull och understödja den mindre förmögna
fabriksidkaren. Men den, i öfverensstämmelse härmed, bedrifna lånerörelse ansågs
ej Svarande mot ändamålet, enär ullproducenterne voro utestängde från låns erhållande,
samt den fördel, hvilken genom lånen tillskyndades fabrikanterne, i allt för
ringa mån delades af landtmannen. Vid 1828 -1830 årens riksdag lemnade Rikets
Ständer derföre ett kreditiv å Riksgälds-kontoret. för att, genom inrättandet af
ett ullkontor, öppna för landtmannen dittills saknade utvägar, ej allenast att få
sin vara sorterad och uppskattad, utan äfven att vid bristande afsättning kunna den
beläna. Medelst den äldre fondens tillgångar byggdes derpå ullmagasinet i Norrköping,
hvarefter båda fonderna blifvit till en enda hopslagna.
Lånen beviljas mot 4 procents ränta på högst 11 månader, och till 50 procent
af ullens antagna värde.
Ulldiskontens tillgångar vid början af innevarande år 1862 utgjorde i kontant
och utestående lånefordringar tillhopa 95,463 R:dr 39 öre, hvaraf i osäkra fordringar
Runt 1,678 R:dr 83 öre. Dess skuld till Riksgälds-kontoret för hvad af kreditivet, stort R:mt
225,000 R:dr, blifvit begagnadt, uppgick, med ränta derå, till bunt 79,512 R:dr 4 öre, hvadan
fondens behållning var Runt 15,951 R:dr 35 öre, de osäkra fordringarne inberäknade.
Det saknar ej intresse att följa huru lånerätten småningom utvecklat sig.
Ulldiskontens reglemente af år 1831 inskränker lånerätten till förmån för producent
af inhemsk ull, hvilken vara blifvit såsom pant i Ullkontor aflemnad; och reglementet.
1835 utsträcker den äfven till dem, som deraf emellertid blifvit egare. Redan
i sistnämnda reglemente medgafs, att den, som erhållit lån emot. underpant af ull,
må, innan länet, är betaldt, från Ullkontoret uttaga ullen mot annan säkerhet; och man
finner således att pantens utbyte emot borgen snart blef tillåtet. Men detta var ännu
till förmån egentligen för ullproducenten, tills Kongl. Brefvet den 11 Augusti 1837
samtyckte dertill, att klädesfabriksidkare såsom vid ullmarknad i Norrköping tillhandlat
sig ull, egde, med bibehållande af den honom tillkommande lånerätt för redan i ullmagasinet
insatt ull, genast från magasinet uttaga och disponera ullen. Slutligen utfärdades
den 14 Augusti 1841 en Kongl. Kungörelse och ett Kongl. Bref, som båda
åsyftade att ytterligare gynna klädesfabrikanterna. Genom den Kongl. Kungörelsen
utsträcktes förut medgifven lånerätt i Ulldiskonten till hvarje innehafvare af inhemsk
ull; och genom det Kongl. Brefvet förunnades särskildt åt klädesfabrikanterna den fördel,
att desse, om de antingen vid ullmarknad eller direkte från svenskt schäferi uppköpt
förut icke belånad inhemsk ull samt förete producents under edelig förpligtelse utgifna
intyg såväl att ullen är fallen vid dess schäferi, som angående det pris, hvilket
för samma ull beräknats, må, utan hinder deraf, att ullen icke blifvit i allmänt ullmagasin
inlagd och värderad, få ur Ulldiskonten, efter sig företeende omständigheter,
erhålla lån för dylik ull emot godkänd säkerhet.
Det visar sig således, att den nyare Ulldiskontfonden till väsendtlig del frångått
sin första bestämmelse derigenom att fabrikanterne till fullo återfått den lånerätt, hvilken
de egde före år 1831, och hvars borttagande just ingick bland vilkoren för den nya
diskontens bildande. De äro nu vida mer gynnade än ullproducenterna, för hvilka fonden
tillkom; och man skulle nu åter ega fog att, likasom före år 1831, klaga deröfver,
att den fördel, som genom lånen tillskyndas fabrikanten, i allt för ringa mån delas af
landtmannen, så vida icke tänkesättet heldre utdömde hela Ulldiskonten såsom både för
fabrikanten och för landtmannen obehöflig.
408
Motioner i Borgare-Ståndet ! 802. JV/ 211.
Denna inrättning har haft mycket svårt att ät sina medel bereda en nöjaktig
låueafsättning, fastän för någon tid sedan till och med den utväg blifvit försökt, att
tjenstemän från Kommers-kollegium begifvit sig till Norrköpings ullmarknad, försedde
med Ulldiskontens penningar, för att på stället med någon större framgång hälla dem
tillhanda. Kreditivet har ej behöft ens till hälften anlitas. Ar 1855 uppgick utlåningen
till R:mt 32,430 R:dr fördelade mellan 8 personer, och år 1857. då största beloppet
var utgifvet, till Rimt 110,745 Ridr, hvaraf 17 personer erhållit del. Sällan inträffar, att
någon ullproducent anmäler sig till låns bekommande; och under nästlidet år 1861
förvärfvade Ulldiskonten icke någon enda sådan gäldenär. Af den vid detta års slut på
säkra händer utestående lånesumma, Runt 03,144 R:dr 33 öre, hade under årets lopp
utlemnats, på grund af företedda betyg om upphandlad ull, 14 lån ät klädesfabrikanter,
hvilka således blifvit på detta sätt gynnade för deras visade benägenhet att köpa ull
för deras egna klädesfabrikers behof.
Rikets Ständer torde icke böra tillåta att denna lilla, onyttiga inrättning
längre fortfar.
I anledning af härom vid sistlidna riksdag af mig väckt fråga yttrade sammansatta
Stats- och Ekonomi-Utskottet, i sitt betänkande N:o 43, att, då Ulldiskontens
verksamhet är af särdeles ringa omfång, fastän densamma frångått bestämmelsen att
blott verka till befrämjande af ullens produktion och blifvit en vanlig diskont för belåning
af reverser; — då den Ulldiskonten lemnade kreditivrätt på Rikets Ständers
Riksgälds-kontor är olämplig i flera afseenden och särskildt derföre att Riksgälds-kontoret
sjelft hade behof af kreditiv och af sådan orsak tillagts rätt dertill hos Riksbanken;—då
i allt fall det, af uppgifna skäl, ej är klokt och praktiskt att söka uppmuntra
ullproduktionen genom varans belånande i producentens hand; — och då med sednare
tiders sträfvanden mera öfverensstämmer att sammanföra allmänna utlåningsfonder.
än att bibehålla sådane, som endast afse främjande af vissa klassers eller mindre korporationers
fördelar, Utskottet föranläts hemställa om Ulldiskontens successiva indragning.
Men saken förföll sedermera derigenom, att tvänne Stånd stadna de med sitt
beslut emot de tvänne andras.
På anförde skäl får jag nu vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer behagade besluta, att Riksgälds-kontorets åt Ulldiskonten
meddelade kreditiv skall indragas och hvad deraf blifvit begagnadt så
ledes
på vissa lämpligen bestämda tider till Riksgälds-kontoret återbetalas;
samt
att Rikets Ständer ville, med anmälan härom, hos Kongl. Majit i under*
dånighet anhålla, att Kongl. Majit,' medgifvande Ulldiskontens upplösning,
täcktes nådigst dels tillåta, att denna inrättnings obetydliga egna behållning
finge sammanslås med Manufaktur-diskontens, för att derefter, såsom föreslaget
blifvit, öfverflyttas till Stats-kontorets förvaltning, dels förordna om de
öfriga åtgärder, som af Ulldiskontens upphörande kunde påkallas.
Om remiss till Högiofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
A. O. Wallenberg.
JVst 212
Motioner i Bergare-Ståndet 1862. JW 212.
409
.JW 212.
Al' Herr Wallenberg: Om ändring i Remedium af vigt och finhet i Rikets
mynt rn. m.
Enligt gällande myntordning skall 2 skålpund myntsilfver, bestående af 75 delar
finsilfver och 25 delar koppar, utmyntas till 25 hela specier eller 50 halfva specier
eller 100 fjerdedels specier. Remedium i finhet får utgöra fördelar öfver eller under,
d. v. s. tillsammans Tjf0ff:delar; remedium i vigt får utgöra för hel riksdaler Trj|jn, half
riksdaler TrfTO och fjerdedels riksdaler xwin öfver eller under pr skålpund. Nu har
erfarenheten gifvit vid handen, att det från Roug). Myntverket utgångna specie-mynt
aldrig tagit i anspråk den medgifna toleransen utöfver hvad det skolat innehålla. Deremot
har variationen varit i vigt emellan 11 skålpund T9^ och 11 skålpund ^ för 150
specier, som skolat väga 12 skålpund. Det vill således synas som om remedium i vigt
kan utan fara nedsättas till rl$,c öfver eller under för såväl hela, halfva som fjerdedels
specier; samt, då man kan taga för gifvet att den större noggrannhet vid utmyntningen
som nu inträdt. icke behöfver så stor latitud, som hittills varit medgifven i afseende
på finheten, så torde äfven remedium i finheten kunna nedsättas till xutro skålpund
öfver eller under på hvarje skålpund finsilfver.
För att visa huru orimligt det vore att för fjerdedels specien, som numera är
den rätta mynt-enheten, bibehålla remedium i vigt och To3ot remedium i finhet, torde
endast behöfva tagas i betraktande den omständighet, att när båda remedierna. äro
ogynnsamma för den, som skall mottaga betalning i rikets fasta mynt, erhåller han på
detta sätt eller en hel procént mindre än han borde erhålla. Då jag icke nu vidrört
silfvermyntet om 50, 25 och 10 öre, så är det af den enkla orsak, att detta bör
betraktas endast såsom skiljemynt hvarom jag ber att få väcka särskild motion.
Jag föreslår således:
l:o) att, med ändring af förordningen af den 3 Februari 1855, vid utinyntning
af silfver, remedium i vigt må bestämmas till xajj® öfver eller under
för såväl hela, halfva som fjerdedels specier;
2:o) att remedium i finhet må nedsättas till rjjajT öfver eller under på hvarje
skålpund finsilfver; samt
3:o) att hvarken kronans uppbördsman elier enskild person må vara förbunden
att vid liqvider emottaga silfvermynt å mindre valör än en fjerdedels
riksdaler specie, eller 1 riksdaler riksmynt, till högre belopp vid hvarje liqvid
än 25 riksdaler riksmynt.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
,4. O. Wallenberg.
Bih. till jR. St. Prot. 1862 och 1863. 11 Samt. 3 Afd. 52
410
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs' 2J3 och 214.
JW 213.
Af Herr Wallenberg': Om rättighet för nuvarande och blifvande filial
banker att å egande krediliv-behållning i Rikets Ständers Bank
utgifva å vista betalbara vexlar jemväl i brutna tal.
Vid nästliden riksdag beslöts, att filialbankerna skulle ega på kreditiv i Rikets
Ständers Bank utställa postremissvexlar till viss man eller ordres jemväl i brutna tal.
Denna lättnad för allmänna rörelsen har icke kommit till verkställighet, emedan man
velat tyda detta beslut såsom endast gällande dädanefter oktrojerade filialbanker.
Det torde icke behöfva mycken motivering för att visa fördelarne för, såväl filialbankerna
som allmänheten af att de förra kunna jemte sina invisningar på Riksbanken,
ställda till innehafvaren, utställa till viss man eller ordres lydande vexlar. Jag ber derföre
få föreslå,
att samtlige varande och blifvande filialbanker må tillstädjas att, till allmänna
rörelsens underlättande, utgifva vexlar betalbara ä vista jemväl å
brutna tal å egande behållning å deras kreditiv i Rikets Ständers Bank,
samt att beslutet härom må med det snaraste bringas till verkställighet,
utan afvaktan af hela Bankoreglementets omredigerande.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet an hålles.
Stockholm den 29 November 1862.
A. O. Wallenberg.
JW sm
Af Herr Wallenberg’. Om föreskrift för lönekontoren i Malmö och Göteborg
att för medel, som böra till Riksbanken insändas, uppköpa
tillgängliga, af behörigen oktrojerande Svenska bankinrättningar
utställda vexlar. betalbara ä vista i Stockholm.
Endast i den mån bankväsendets utveckling fortgår, kommer man till insigt
derom, att bankrörelsen på mångfaldigt sätt kan underlätta allmänna rörelsen. Den
under sednare är vidt utgrenade po tremis.srörelsen torde få anses utgöra ett bland
bevisen, men icke destomindre har denna rörelse ännu icke blifvit så gagnande, som
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 215.
411
den kan och bör blifva. Rikets Ständers Bank är ofta nödsakad, att frän länekontoren
i Göteborg, och någon gäng frän det i Malmö, infordra remisser och dä.
särdeles från det förstnämnda, beloppen uppgå till millioner, som der hopat sig till
följd af de betydliga tullintraderna i rikets största handelsstad, så sändas gemenligen
dessa till millioner uppgående summor med någon resande fullmägtig eller
kommisarie till Stockholm. Som Göteborg är medelpunkten för ett stort handelsterritorium,
men deremot Stockholm är tyngdpunkten för landets penningerörelse,
så ske liqvider i Göteborg frän omkringliggande städer med enskilda bankers och
filialbankers vexlar, betalbara å vista i Stockholm. Hvarföre kan nu icke lånekontoret
i Göteborg tillstädjas köpa dylika vexlar för de öfverskott, som i alla fall
skola ölverllyttas till Riksbanken och deremot dessa vexlar insändas til! Stockholm,
behörigen transporterade på Riksbanken.
Om man ett enda ögonblick tänker pä risken att köpa en sådan banks ä vista
vexel pä Stockholm, så bör man ihågkomma, att lånekontoren äro berättigade, att
köpa icke allenast bankinrättningars utan jemväl enskilde personers och firmors
nittio dagars vexlar pä Hamburg, hvilka icke kunna presenteras till accept inom
sä kort tid, sorn ifrågavarande vexlar inom eget land. Såsom det nu tillgår sändas
penningar till Riksbanken frän Göteborg till Stockholm och penningar för enskilde
från Stockholm till Göteborg. Jag vägar således föreslå:
att till allmänna rörelsens underlättande, lånekontoren i Göteborg och
Malmö må erhålla föreskrift, att för sådana medel, som af en eller annan
orsak böra till Riksbanken insändas, uppköpa tillgängliga af behörigen
oktrojerade Svenska bankinrättningar utställda vexlar. betalbara ä vista i
Stockholm.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet anhållas.
Stockholm den 29 November 1862.
A. O Wallenberg.
JW 285.
Af Herr Wallenberg; Alt Rikets Ständers Bank samt dess lånekontor
i Göteborg, Malmö och Wisby må, utan beräkning af inkasseringsprovision,
diskontera vexlar, accepterade a/t betalas å sådan
ort, der lånekontor elter filialbank finnes.
De åtgärder, landets bankinrättningar under sednare tider vidtagit att underlätta
den allmänna rörelsen och förenkla penningerörelsen, halva mottagits med välvilja
och uppmärksamhet från. allmänhetens sida. Detta angenäma förhållande sy
-
412
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 215.
nes mig böra af bankinrättningarne beaktas och ingen möda af dem sparas att söka
bibehålla och utveckla detsamma.
En af de fördelar, allmänheten genom dessa åtgärder vunnit, är postremissvexelrörelsen,
sedan man med rätta kommit till den öfvertygelsen, att kontanta
penningars sändande fram och tillbaka med posterna innebär allt för mycken både
kostnad, besvär och risk. Den utsträckning, denna gren af bankväsendet vunnit,
visar bäst med hvilken begärlighet man omfattat tillfället att undgå anlita Postverkets
omedelbara ansvarighet för penninge-remissor. Nödvändigheten att på det
sednare sättet förfara qvarstår dock uti ett fall, som det beror på bankinrättningarne
att göra öfverflödigt,
Bruket är nu att, när acceptanten ej är boende ä samma ort, som vexelns
utställare, vexeln accepteras betalbar hos trassenten. Härigenom uppstå för acceptanten
flera olägenheter; först måste han hafva beloppet i beredskap flere dagar före
törfallodagen för att sedermera med posten insända detsamma till trassenten, som
här besörja iiqviden. Har nu trassenten råkat i förlägenhet, så kan acceptanten fä
en fordran i en konkurs och dessutom betala sin accept; hvilket allt är följden af
att densamma varit domicilierad och att acceptanterna icke blifvit satta i tillfälle
att betala sina aceepter, der de sjelfva äro boende. Detta mål vunnes väl snarast,
genom att Riksbanken och dess lånekontor, likasom öfriga bankinrättningar, utan
att beräkna någon inkasseringsprovision, diskontera vexlar betalbara å ort, der lånekontor
eller filialbank finnes. Transaktionen är ofantligt enkel. Vexeln insändes
inemot förfallotiden till det lånekontor eller filialbank, der den af acceptanten
skall betalas och lånekontoret eller filialbankeu återsänder i sin ordning beloppet
i sin egen vista vexel pä egande behållning i Riksbanken. Att Rikets Ständers
beslut, att alla filialbanker få utställa vexlar på egande kreditivbehållning i Rikets
Ständers Bank nu kommer till verkställighet, tager jag för alldeles gifvet. Jag får
derföre föreslå:
att Rikets Ständers Bank, såväl som dess lånekontor i Göteborg, Malmö
och Wisby, må, utan att beräkna någon inkasseringsprovision, diskontera
vexlar, accepterade att. betalas ä sådan ort. der lånekontor eller
filialbank finnes.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet anhålles
Stockholm den 29 November 1862.
A. O Wallenberg
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JS/T 216.
413
.M 216
Af Herr WftlldlbCrg •' Om upphäfvande af de > Kongl. Förordningen
den 15 Juli 1818 och Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1835
meddelade förhud och stadganden i afseende å Digifvande af assignat'loner
eller invisningar.
Sedan man temligen allmänt kommit till den åsigt, att landets välstånd ingalunda
befordras genom allehanda lor affärsrörelsen hindrande bestämmelser och försök
att hälla den under förmynderskap, sä hafva visserligen mänga onödiga, att icke
säga skadliga, restriktioner blifvit afskalTade, men ännu återstå, likasom ruiner från
näfrättstiden, en och annan sådan inskränkning, hvilka ju förr dess heldre böra undan
rödj as.
Sålunda förefinnes uti Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, jemte stränga
straffbestämmelser, förbjudet dels att utgifva tryckta elier graverade assignationer
eller invisningar pä enskilde personer, och dels att utgifva handskrifna, på sedelhafvaren
eller pä viss man och ordres ställda invisningar eller assignationer på
mindre summa än ett hundra (100) Riksdaler Banko; samt uti Kongl. Kungörelsen
den 20 Maj 1835 löreskrifvet, att handskrifven invisning bör, för att vara gällande,
antingen egenhändigt skrifvas och undertecknas af utgifvaren, eller ock bestyrkas af
2:ne pä en gång tillstädesvarande vittnen, af hvilka det ena skall hafva invisningen
skrifvit.
Invisningar eller assignationer hafva mycken analogi med vexlar. Skilnaden
består hufvudsakligen uti formen och den strängare exsekutiva verkan vexelrätten
medför. Dä det numera står hvar och en fritt att utgifva vexlar, handskrifna eller
till större eller mindre del graverade, med eller utan vittnen, och utan inskränkning
i fråga om beloppet, så bör väl samma frihet, gifvas i afseende pä invisningar, helst
desse, till följd af deras enklare form och mindre stränga exsekutiva verkan, torde
föredragas af många, särdeles landtbrukare och mindre industriidkare, af hvilka man
icke rimligen kan fordra så noggrann kännedom om gamla, minst sagdt besynnerliga,
special författningar, och för hvilka således ifrågavarande lagbuds fortfarande
giltighet skulle vara en verklig snara, en källa till förluster och chikaner.
Jag får alltså vördsamt föreslå:
Det Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att ofvannämnda, uti Kongl.
Förordningen af den 13 Juli 1818 och Kongl. Kungörelsen den 20 Maj
1835 meddelade, förbud och stadganden måfie till ali kraft och verkan
upphäfvas.
Om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet anhälles.
Stockholm den 29 November 1862.
A. O Wallenberg.
414
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. •As. 217.
,M SIS’,
Af Herr Wallenberg t Om upphä[vande af de i Kongl. Kungörelserna
den 7 Augusti 1816 och den 7 Maj 1817 meddelade stadganden,
äfvensom af alla öfriga före den 25 Augusti 1851 utkomna
författningar angående vexlar, i hvad de icke angå sjelfva
ordningen för köpslut af utrikes vexlar och kontrollen derå.
Dti Kongl. Kungörelsen den 7 Augusti 1816 föreskrifves, att å utländsk ort
pä här i riket vistande man dragen vexel i Svenskt mynt, ställd på längre betalningstid
än tre dagars siclit eller fjorton dagar frän lifgifvande!, icke må under vexelrätts
tillgodonjutande accepteras; och uti Kongl. Kungörelsen den 7 Maj 1817
stadgas, att enahanda föreskrift skall gälla i afseende på invisningar, som för utländsk
mans räkning i Svenskt mynt här utgifvas för att å Svensk ort infrias, och
hvilka i sådant fall böra såsom vexlar betraktas; hvarjemte vexelrättens förlust och
bötesansvar besfämmes.
Genom ingressen tili Vexellagen af den 23 Augusti 1851 hafva lagen om inrikes
vexlar den 20 Maj 1835 äfvensom Vexelstadga» den 2! Januari 1748 och nila
öfriga författningar rörande den utrikes vexelhandel», i hvad de icke angå sjelfva
ordningen för köpslut af utrikes vexlar och kontrollen derå, blifvit upphäfde; men
alla öfriga författningar angående inrikes vexlar lära således fortfarande gälla, derest
de icke särskildt blifvit uppbädda.
Menas med utrikes vexel, sådan sorn är utgifven å utrikes ort, utan afseende
pä personer eller myntslag, och sådan som för utländsk mans räkning är utgifven
i Sverige, af och till Svenske män i Svenskt mynt att här betalas, sä lära de i ofvannämnda
2:ne Kongl. Kungörelser meddelade stadgande» endast afse utrikes vexelhandel,
och äro följaktligen icke mera gällande. Men någon laggild bestämmelse
om hvad med utrikes vexel i laglig mening bör förstås, finnes mig veterligen
icke.
För undvikande af ovisshet i detta hänseende och deraf möjligen härrörande
tvister och förluster, samt då jag icke kan inse något skäl för bibehållandet af berörda
restriktioner, får jag vördsamt föreslå:
Det Rikets Ständer behagade för deras del besluta, att ofvannämnda uti
Kongl. Kungörelserna af den 7 Augusti 1816 och den 7 Maj 1817 meddelade
stadgande», äfvensom alla öfriga före den 23 Augusti 1851 utkomna
författningar angående vexlar, i hvad de icke angå sjelfva ordningen
för köpslut af utrikes vexlar och kontrollen derå, mätte till ali kraft och
verkan upphäfvas.
Jag anhåller om remiss häraf till Höglofliga Lag-Utskottet.
Stockholm den 29 November 18G2.
A. O. Wallenberg.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,yW 218.
415
.M 218.
Af Herr Hierta I Angående ändring af 1 § i 8 kap. GiftermåIs-balkm
och tillägg tdl 9 kap. i samma Balk.
Oaktadt på den sednare tiden qvinrians rätt i samhället mera än tillförene blifvit
påaktad af den lagstiftande magten, genom den, om än icke fullständigt, numera medgifna
rättigheten för ogift qvinna, att vid 25 års ålder vara myndig, så qvarstår ännu
en orättvisa emot den gifta qvinnan uti den oinskränkta magt, som allmänna lagen i
9 kapitlet af Giftermåls-balken, om målsmanskapet, tillägger mannen, att ensam råda
öfver förvaltningen och användandet af hustruns egendom, utan att undantag -derifrån
kan ega rum annat än i hvad giftorätt angår, vare sig genom äktenskapsförord, eller
frivillig öfverenskommelse, då denna icke enligt lag är bindande, eller af hvilken annan
orsak som helst.
Utan att sätta i fråga, at( ju det naturliga förhållandet inom äktenskapet såsom
allmän regel är, att mannen måste vara hustruns målsman, der ej särskildt annorlunda
är öfverenskommet, och att äktenskapet, hvad personerna beträffar, innefattar någonting
mera än ett vanligt kontrakt, emedan det icke der, såsom i andra fall, beror af
kontrahenterna att upphöra med bolaget efter en antingen i sjelfva kontraktet eller i
lag stadgad uppsägningstid, och icke heller kan ega rum endast för viss bestämd tid,
utan afser hela kontrahenternas återstående lifstid; så lärer det å andra sidan icke
kunna bestridas, att detta förhållande ingalunda till sin grund kan utgöra hinder emot
ett aftal vare sig före eller under äktenskapet, om afvikelse för vissa fall ifrån den
allmänna regeln, i hvad som angår egendom, utan all skada för det allmänna, när tredje
mans rätt icke derigenom förnärmas. Det synes ock ligga en motsägelse deruti, att
enka eller till myndiga år kommen mö, sorn sjelf får råda öfver hvad hon eger, skall
nödgas helt och hållet afsäga sig och förlora denna rätt, blott derigenom att hon träder
i äktenskap, utan att något slags förbehåll defrvid kan ega rum, om än båda makarna
dertill samtycka.
Det vore lätt att ur det dagliga lifvet uppvisa otaliga fall, der det obegränsade
i mannens målsmanskap ledt till olyckliga följder för det gemensamma hushållet, men
torde vara obehöfligt att upptaga tiden med anförande af exempel, på hvad som är
allmänt bekant. Det må här vara nog att erinra, att en ung man kan ega den hederligaste
karakter och många goda egenskaper, utan att vid den period af lifvet, som
är dcu naturliga för äktenskapets ingående, hans förmåga att sköta en hushållning eller
taga sig fram i lifvet ännu är bepröfvad. Hvad vore dä billigare, än att den qvinna,
som vill förena sig med honom, ifall hon eger förmögenhet kunde, om hon det åstundade,
till säkerhet för framtiden förordna om större eller mindre del deraf på sådant
sätt, att hon sjelf fortfarande kunde råda deröfver, helst då i alla händelser blott hennes
samtycke sedan fordrades för att öfverlåta dispositionsrätten åt mannen och erfarenheten
i de flesta fall har visat, att ett sådant samtycke lemnäs, hvarigenom hustrun
underskrifver mannens skuldförbindelser.
416
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\s 218.
Inom de obemedlade klasserna händer det mycket ofta, att mannen slår sig på
lättja eller starka drycker, samt förtär hela sin arbetsförtjenst utomhus, lemnande åt
hustrun ensam att försörja sig och barnen bäst hon gitter. År hustrun en idog qvinna,
som genom egen flit och omtanka kunnat förvärfva sig någon behållning i kontanta
medel, så kan hon möjligen gömma dessa, men hon kan icke, äfven om mannen sedan
en längre tid skulle hafva förlupit henne, för denna besparing köpa sig en fast egendom
för sin räkning; mannen sjelf eller hans borgenärer kunna i sådant fall utan vidare
omsvep komma och tillegna sig (man kunde med andra ord utan oskäl begagna
uttrycket: röfva tili sig) denna egendom. Sak samma äfven med varulager; och allt
detta utan möjlighet af invändning å hustruns sida, der ej konkurs egt rum och domaren
i sådant^ fall medgifvit boskilnad, som likväl ändock icke fullkomligt upphäfver den
magt målsmanskapet lemnar mannen.
Orättvisan af de missförhållanden jag här päpekat är sä ögonskenlig, att icke
mer lärer behöfva anföras för att motivera ändamålsenligheten af en sådan förändring
i lagen, hvarigenom en billig rättelse må vinnas. Det är på denna grund jag vördsamt
föreslår, att, med borttagande från 8 kap. 1 § Giftermåls-balken af den melianmening,
som föreskrifver att förord icke må göras om annat än giftorätt, samt med tvänne till
lägg
i 9 kapitlet af samma Balk, dessa lagrum må erhålla följande lydelse:
$ kapitlet 1 §: Vilja man eller qvinna, der hon enka eller myndig är, eller
giftoman å omyndig mös vägnar, gora förord före äktenskapet angående giftorätt
eller förvaltning och användande af den egendom, endera makan då eger
eller framdeles har att vänta; då skola de det skrifteligen med tvänne vittnen
upprätta innan vigsel sker. Ej må förord göras till förfång för dem,
som a den tid hafva eller enligt lag kunna pröfvas ega bättre rätt till något,
hvarom förordet handlar. Äktenskapsförord skola o. s. v. ("härefter lika med
nuvarande lagen.)
9 kapitlet 1 §: Sedan man och qvinna sammanvigde gro, då är han, der
ej genom äktenskapsförord annorlunda blifvit bestämdt, eller de fall inträffa,
hvarom nästföljande § handlar, hennes rätte målsman och eger o. s. v. (lika
med nuvarande § 1 till slutet.)
2 §: Idkar hustrun i eget namn handel eller annat yrke och sådant offent
ligen
kungjort, eller har mannen utan hustruns förvållande kommit på obestånd,
eller utöfvat misshandling å hustrun, eller afsäger han sig frivilligt
målsmanskapet, då må hustrun söka och svara för sig sjelf samt förvalta
den egendom hon derefter kan förvärfva, dock utan förfång för andras bättre
rätt å den tid, då målsmanskapet upphörde.
Jag anhåller om remiss af denna motion till Höglofliga Lag-Utskottet, med det tilllägg,
att om sjelfva hufvudåsigten af Utskottet gillas, är jag långt ifrån att hafva något
emot, om Utskottet skulle till syftemålets vinnande finna någon förändring i de föreslagna
ordalagen behöflig.
Stockholm den 29 November 1862.
L J. Hierta
JV? 219
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. , 1V$' 219 och 220.
417
,M 219.
Af Herr lidi (Hil li: Angående anslag till ny läroverksbyggnad \ Malmö.
I Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständers Stats-IJtskott, angående
Statsverkets tillstånd och behof, står ibland tillämnade nådiga framställningar om anslag
till nya och utvidgade byggnader vid åtskilliga läroverk i riket äfven Malmö läroverk
omnämndt. Då emellertid Kongl Maj:t ännu icke hunnit att i detta afseende närmare
nådigt Utlåtande afgifva, tillåter jag mig, till tids vinnande, vördsamt anhålla,
det täcktes Rikets Högloflige Ständer anslå en sumiba af 150,000 Riksdaler
Riksmynt till ny läroverksbyggnad i Malmö, på sätt till Kongl. Maj:t ingifne
handlingar, ritningar och kostnadsförslag närmare upplysa.
Stockholm den 29 November 1862.
Gabr. Hedman.
JW 220.
Af Herr Btlttf! Angående förändrad bestämmelse t afseende å stämpelpappersafgift
för bouppteckningar.
Till följd af Rikets Ständers beslut vid föregående riksdag bestämdes^ stämplade
pappersafgiften för bouppteckningar efter en progressiv skala och tillika så högt, att
denna afgift, om densamma skall fortfara, måste anses för en af de mest betungande.
Sedan jemväl förändrade uppskattningsvärden å fast egendom, på grund af vid
sednaste riksdag vidtagne bevillningsförordning, inträdt, så att en egendom, sorn förut
kunnat i bouppteckning upptagas till ett belopp af t. ex. 10,000 R:dr, numera i medeltal
torde få anses kunna och böra upptagas till 40,000 R:dr och mången gång ännu
högre, måste en gifven följd häraf vara, att ifrågavarande beskattning, sådan den vid
sednaste riksdag bestämdes, blifvit i ännu högre grad betungande.
Af Bevillnings-Utskottets betänkande JVé 38 förlidna riksdag finner man ock, att
det var efter votering i förstärkt Utskott, som denna afgift, genom en knapp majoritet,
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 53
418
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs? 221.
eller med 60 röster mot 59, bestämdes till hvad den nu är. i strid mot de åsigter härom,
som hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet gjort sig gällande.
Jag vägar derföre härmed vördsamt föreslå att, i likhet med hvad dessa begge sistnämnda
Stånd i denna fråga vid föregående riksdag beslutade,
stämpeln å bouppteckningar, dä behållningen i boet uppgår till fulla 200
R:dr eller derutöfver, må för hvarje fulla 100 R:dr beräknas till 25 öre.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
A. A. Berger.
' JW 221.
Al Herr lill! llliflIt: Angående förhöjning i det af Kongl. Maj:t nådigst
äskade anslag till den del af nordvestra stambanan, som utgöres
af linien Porla—Kristinehamn rn. m.
Uti den nådiga Propositionen angående Statens jernvägsbyggnader har Kongl. Maj:t,
till påbörjande af arbetet å nordvestra stambanan, föreslagit för banan emellan Porla
och Kristinehamn 2,410,000 R:dr och för banan ifrån Arvika till riksgränsen 1,000,000
R:dr; hvarjemte Kongl. Maj:t tiilkännagifvit att med förstnämnde anslag bandelen emellan
Porla och Degerfors ansågs kunna blifva fullbordad.
Visserligen hade jag med afseende på den nordvestra stambanans stora politiska
och komraersiela betydelse önskat, att Kongl. Maj:t skulle hafva föreslagit större anslag
till arbetets påbörjande på hela denna bana i den af Jernvägs-kommittéen föreslagna
rigtning, men då jag icke anser sannolikt, att Rikets Ständer skulle underkänna giltigheten
af de^ skäl, sorn förmått Kongl. Maj:t att begära anslag endast för ofvannämnde
bandelar, så ock, da dessa bansträckningar hvar för sig äro af stor vigt, finner jag något
annat förslag för närvarande icke böra framställas, än det, att Rikets Ständer genom
tillräckliga anslag icke allenat möjliggöra bådaderas bearbetning, utan äfven den enas
fullbordande. \ id bestämmandet af anslaget till bana emellan Porla och Kristinehamn
torde nemligen böra tagas i betraktande, att Staten otvifvelaktigt skall tillskyndas jemförelsevis
vida större fördel om detta anslag ökas så, att hela denna bansträcka kan
under nästa statsregleringsperiod fullbordas, enär rörelsen på bandelen emellan Porla
och Degerfors icke kan blifva betydlig, förrän hela banan till Kristinehamn blifvit för
trafiken öppnad. Tillgång för ett så förhöjdt anslag skulle ock kunna beredas, utan att
totalsumman af de utaf Kongl. Maj:t äskade belopp i någon väsendtligare mån öfverskrides,
om, med afseende derpå, att behofvet af den föreslagna sammanbindningsbanan genom
hufvudstaden icke ännu torde vara så allmänt erkändt, Rikets Ständers beslut i
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\é' 222.
419
afsende på denna banas anläggning till annan riksdag uppskjötes och det för denna
bana föreslagna belopp i stället ansloges till Porla—Kristinehamnsbanan.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, utom de af Kongl. Maj:t föreslagna belopp för påbörjande
af arbetet å nordvestra stambanans ofvannämnde delar, nu bevilja en förhöjning
med 3,117,999 R:dr uti det för bearbetande af banan emellan Porla och
Kristinehamn nådigst föreslagna beloppet, hvarigenom denna bande) under
nästa statsregleringsperiod kan fullbordas.
Dessutom hemställer jag vördsamt, att då, enligt hvad den nådiga Propositionen
upplyser, skiljaktiga meningar i afseende pä nordvestra stambanans lämpligaste sträckning
från Kristinehamn förefinnas och undersökningar om denna bansträckning till följd
deraf komma att anbefallas,
Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att på lämpligt
sätt valde delegerade från provinsen Wermland matte i dessa undersökningar
få deltaga.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhåller jag vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
( Hultman.
,M 222.
Af Herr HiiitllUUU Angående kreditivrält i Riket. Ständers Bank för en
tillämnad Filialbank i Carlstad.
För den händelse att Rikets Ständer vid innevarande riksdag icke skulle, såsom
vid föregående riksdagar skett, bevilja anslag till försträckningar åt nya Filialbanker får
jag
med tillkännagifvande att inom Wermlands län ett bolag bildadt sig för bedrif
vande
af Filialbankrörelse i Carlstad och då provinsen Wermland för ett fortsatt kraftigt
bedrifvande af sin i alla industriens grenar vidt utsträckta verksamhet, är i stort
behof af ett förökadt rörelsekapital — härmed vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville åt denna Filialbank, hvars aktieteckning, redan uppstigande
till 1,0(10,000 R:dr, blifvit afslutad ock hvars reglemente blifvit till
Kongl. Majit för erhållande af nådig fastställelse ingifvet, bevilja ett. kreditiv
för Riksbanken till belopp at 500,000 Ridr, på de vilkor, som i nu gällande
Banko-reglemente äro föreskrifne.
Om remiss till Banko-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
C. Hultman,
420
:Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,,/W 223.
.M 223.
Vf Herr Ridderstad: Ali. utöfver det a/ kongl. Majit nådigst äskade
anslag till påbörjande af Östra stambanan, särskilda medel må
anvisas för anläggning af sträckan mellan Norrköping och l.in
1
nådig Proposition, angående fortsättning af Statens jernvägs byggn ader och anvisande
af dertill erforderliga medel, har Kongl. Maj:t, bland annat, behagat föreslå Rikets
nu församlade Ständer att, till fortsättande och fullbordande af Södra stambanan,
i den vid sistlidna riksdag beslutade sträckning, anslå nödiga medel, äfvensom att, till
påbörjande af Ostra stambanan ifrån Katrineholm öfver Norrköping och Linköping vester
om sjön Sommen till trakten af Nässjö, anvisa det för anläggningen af sträckan
emellan Katrineholm och Norrköping erforderliga belopp, i jemnadt tal, af 4,135,000
Riksdaler.
De motiver, som legat till grund för föregående riksdagars beslut, om Vestra stambanans
framförande öfver Katrineholm och den Södra stambanans öfver Nässjö, gifva
anledning att förmoda det Rikets Ständer skola villigt erkänna angelägenheten af denna
Ostra stambanas byggande. Icke nog med att denna banas anläggning skall „ mägtigt
bidraga till ökande i alla rigtningar af näringsflitens alster inom provinsen Östergötland,
medelst den lättade förbindelse, sorn så vål behöfves och derigenom åstadkommes,
emellan det inre af provinsen och dennes förnämsta stapelstad. Norrköping. Icke heller
nog med att Statens Vestra stambana skall från dennes Ostra bana, genom varuutbytet
jdcIi persontrafiken emellan Östergötland och enkannerligen den för sin industri
och invånarnes talrikhet mera framstående staden Norrköping, å ena sidan, och hufvudstaden
samt norra, mellersta och vestra Sverige å den andra, hemta en betydlig tillökning
uti vinstgifvande rörelse; den föreslagna Östra stambanan skall framförallt
blifva af stor betydelse för det allmänna, derigenom att den bereder en omkring 10 mil
kortare jernvägsförbindelse emellan hufvudstaden och de södra orterna, än som åstadkommes
genom Falköping—Jönköpings-banans förening vid Nässjö med den söderifrån
kommande stambanan.
Vid ett sådant förhållande och då det större eller mindre gagn, sorn den Södra
stambanan, till hvars fullbordande nödiga medel antages komma att vid innevarande
riksdag beviljas, skall kunna bereda person- och varutrafiken emellan de norra och södra
delarne af landet, i så väsendtlig mån är beroende af huruvida en Östra stambana
finnes såsom fortsättning af den förstnämnda, synes det vara inagtpåliggande, att denna
Östra stambanas utförande icke alltför långsamt bedrifves.
Motioner i B argare-Ståndet 1862. JW 223.
421
Skulle, såsom Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå, endast sträckan från Katrineholm
till Norrköping, beräknad till 4 mil 25,930 fot, komma till utförande inom slutet
af nästinstundande statsregleringsperiod, så återstode vid den tidpunkt, då Södra
stambanan vore fullbordad och ett lika allmänt som kännbart behof af en Ostra stambana
läte sig förnimma, icke mindre än 14 mil 32,220 fot jernväg, med en till
10,609,487 Riksdaler beräknad anläggningskostnad, att utföra till fullbordande af ifrågavarande
stambana. Äfven om man med temlig visshet kan emotse, af anförda skäl,
att Rikets Ständer vid nästkommande riksdag icke skola finna med det allmänna bästa
förenligt att uppskjuta fullbordandet af denna bana utöfver den derpå följande statsregleringsperiod,
så synes det dock vara högeligen önskvärdt, att en större sträcka än
den af Kongl. Majit i nåder föreslagna kunde redan före nästa riksdag komma att anläggas,
på det att, då de återstående arbetena blefve minskade, den fullständiga föreningen
med Södra stambanan kunde så mycket tidigare efter nästa riksdag tillvägabringas.
Att utsträcka det af Kongl. Majit nådigst föreslagna beslutet om den Östra stambanans
påbörjande derhän, att det komme att omfatta linien Katrineholm—Norrköping
—Linköping, vore att besluta anläggandet till ungefär hälften af nämnde stambana eller
8 mil 33,650 fot, med anvisande dertill af 7,307,295 Riksdaler eller, i jemnadt tal,
7,308,000 Riksdaler; att vid en sådan utsträckning likväl hafva funnit en lämplig slutpunkt
uti staden Linköping — och att icke hafva tillagt till Kongl. Maj.ts nådiga förslag
annan jernvägssträcka än som bör i större mån än de fleste i riket, genom derå
uppkommande liflig trafik, lemna Staten en mot anläggningskostnaden svarande inkomst.
1 betraktade häraf och för den händelse att Rikets Ständer komma att anvisa
större belopp lill fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, än Kongl. Majit i nåder
funnit för godt att föreslå eller att eljest, i anledning af Rikets Ständers blifvande beslut
om de af Kongl. Majit i nåder föreslagna jernvägsbyggnader, erforderliga medel
blifva att tillgå, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville, till påbörjande af Östra stambanan ifrån Katrineholm
öfver Norrköping och Linköping vaster om sjön Sommen till trakten
af Nässjö, anvisa - utöfver det belopp af 4,135,000 Riksdaler, som Kongl.
Majit i nåder föreslagit måtte anslås för anläggningen af sträckan e.nellan
Katrineholm och Norrköping , 3,173,000 Riksdaler för anläggandet af
sträckan emellan Norrköping och Linköping.
Stockholm den 29 November 1862.
C. F Ridderstad.
422
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVd 224.
.M 22-1.
Af Herr Ridderst ad: Angående utarbetande a/ förslag i och för ordnandet
af en verklig landstorm.
I de framställningar om rikets försvar, som blifvit gjorda inom detta Högtärade
Stånd, har mer än en gäng ordet Landstorm blifvit nämndt.
Huru väl ett lands försvarsväsende än må vara organiseradt, kan man icke för
neka
att landstormen utgör dess egentliga slutsten, dess fulländning. Der en sadan
icke finnes, återstår ännu alltid en brist i systemet. För ett lands betryggande emot
fiendtligt inbrott finnes ingen säkrare garanti, än en verklig, ordnad landstorm.
Landstormen utgör visserligen i fredstid ingenting annat än en talrik och stor
armé på papperet; men i behofvets och farans stund blifver denna pappers-armé hela
nationens kraft. <
Blotta tanken att ett helt folk liksom solidariskt förbundit sig att i lif och död
värna sitt oberoende och sin sjelfständighet vittnar om en sä lefvande och stark nationalkänsla,
att hvarje fiende, äfven den mägtigaste, skall skygga tillbaka för att våga
ett inbrott.
Skulle riket anfallas, är jag visserligen öfvertygad om att talrika skaror frivillige
skola hasta tili för att kämpa-under de gamla fanorna; att den Svenska patriotismen
nu, som förr, skall utveckla sig på ett ärorikt och kraftigt sätt; att landets opinion i
sådant fall, som i så mångå andra, icke ett enda ögonblick skall tveka i sin höga
uppgift, värnandet af den egna härden. Men lika obetingadt, som jag är öfvertygad
härom, lika obetingadt måste jag ock — i öfverensstämmelse med hvad jemväl yttrats
i en reservation, åtföljande Beväringsbetänkandet af 1859, antaga, att ali sådan oregelbunden
kraftyttring, hur ädel dess hänförelse än ina vara, icke allenast lätteligen
kan lemnäs till pris åt sin egen ohejdade fart, utan ock vid mötet med ordnade fiendtliga
krafter i grund tillintetgöras.
Vid behandlingen af detta ämne, bör man icke förbise, att, under krig, när landets
befolkning frivilligt erbjuder sig att deltaga i striden, fienden alltid hotar att ödelägga
landet, ifall ej den fria befolkningen genast nedlägger vapen och återvänder till
sina hem. Helt annorlunda blifver deremot förhållandet, ifall ej den blotta frivilligheten,
utan åtlydnad af lag, ordnar befolkningen under rikets fanor.
I betraktande af allt detta, i betraktande af vårt lands långsträckta läge samt
mångå anfallspunkter, i betraktande af våra erinringar kort efter Carl den XII:tes död
samt vår materiela oförmåga att underhålla en med hänsyn till vår granne i öster fullt
tillräcklig stående här, vågar jag, såsom det lämpligaste medlet, att, utan alla uppoffringar
från Statens sida samt utan alla egentliga rubbningar i nu bestående förhållanden,
vördsamt föreslå:
Motioner i Borgare-Ståndet. T 8(5:?. 224.
423
att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
det Kongl. Majit täcktes låta utarbeta förslag i och för ordnandet af en
verklig Landstorm.
För såvidt Rikets Ständer, för deras del, anse sig dervid böra uttala några
grundsatser, tillåter jag mig förslagsvis här framställa några sådane. särdeles som ämnet
dymedelst äfven blifver fullständigare utredt.
Allmänna Stadganden.
§ L
Alla medborgare, med undantag af dem, som äro i krigstjenst eller bland
beväringen inskrifna eller äro nödvändiga för den ecklesiastika och civila förvaltningens
oafbrutna gäug, skola, i öfrigt utan afseende på samhällsställning,
såvida de ej äro vanföra, vara skyldiga att från 25 till fyllda 40 år tilfhöra
Landstormen.
§ 2-
Landstormen kan endast uppbådas i händelse fäderneslandets egna gränsor
hotas af fienden och dess inbrytande i landet är att befara.
§ 3.
Då Landstormen uppbådas erhåller den vapen och underhåll af Kronan, i
likhet med indelta soldaten. Beklädnad bekostar den sig sjelf, utan rättighet
till beklädnads-ersättning.
§ 4-
I fredstid kan Landstormen icke uppbådas till någon slags tjenstgöring.
Indelningen.
§ 1.
Riket indelas i Landstorms-distrikter, till omfång och utsträckning öfverensstämmande
med de militärdistrikter, hvari landet och arméen nu finnas
indelade.
§ 2.
Rikets hela Landstorm fördelas i trenne åldersklasser. Första åldersklassen
räknas frå 25 till 30 år; andra åldersklassen från 30 till 35 år; tredje
åldersklassen från 35 till 40 år.
§ 3.
Konungens Befallningshafvande inom de olika orterna draga försorg om att
alla, som tillhöra Landstonnen, församlingsvis blifva antecknade, särskildt för
hvarje åldersklass.
§ 4.
Militär-distriktets General-befälhafvare indelar de antecknade i bataljoner
424
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 224.
och korpser, alltid så att hvarje socken eller pastorat får i möjligaste måtto
vara tillhopa.
§ 5.
Kompanierna och korporalskaperna ega att fritt välja inom sig officerare,
underofficerare och korporaler; för hvarje 25 man en korporal, för hvar 50
man en underofficer och för hvar 100 man en kompanichef. När befäl med
döden afgår, ega kompanier och korporalskaper att sjelfva gå i författning om
nytt val. Konungen förordnar — i händelse af krig och uppbåd — bataljons-
och korps-chefer.
§ 6.
Såvida Kongl. Maj:t icke annorlunda förordnar, står Landstormen inom
hvarje militärdistrikt i händelse af fiendtligt inbrott i landet under militärdistrikts-generalbefälhafvaren,
såsom högsta militärmyndighet.
Särskilda stadganden.
§ 1-
Landstormen kan aldrig kommenderas utom gränsorna af det militärdistrikt,
som den tillhör.
§ 2.
Anfalles riket, så att Landstormen behöfver uppbådas, kommenderas ålderklasserna
under vapen i den ordning, de inom sig ega, så att den l:sta klassen
först beväpnas, derefter den andra och slutligen och sist den tredje; kunnande
dock de tvänne första — äfven alla tre — klasserna uppbådas på en
gång i fall behofvet det påfordrar.
§ 3.
Sedan Landstormen är samlad i trupp och under befäl, efterlefvas krigsartiklarne,
med de modifikationer, som Kongl. Brefvet a i den 21 Mars 1811 för
Gotlands nationalbeväring gifva vid handen.
Stockholm den 29 November 1862.
C. F. Ridderstad.
M 225.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JUs 225
425
.M
Al Herr Ridderstad: Med förslag till lagbestämmelser angående ut- och
inländska försäkringsbolag.
Det finnes en affärsgren inom landet, som hufvudsakligen bedrifves af Utländska
Bolag utan all kontroll från Statsmagtens sida och snart sagdt utom lagen, åtminstone
utom svensk lag, nemligen: de utländska bolagen för Brand- och Liffor säkringar.
Ensamt i Hufvudstaden annoncera öfver 30*) Utländska Försäkrings-bolag, om
hvilka man i allmänhet har sig föga annat bekant än hvad tidningsannonserna innehålla,
nemligen: att bolaget är grundadt genom Parlaments-akt, Kejserligt dekret eller Konglig
sanction, samt att de ega en grundfond af så och så många millioner £ sterling, francs
eller thaler. Allmänheten nöjer sig merändels med att veta, att agenten är en respektabel
person, ehuru i många fall agenterna sjelfva äro ganska klent underrättade om sina
bolags solidité och redbarhet, emedan de gemenligen emottaga agenturen endast såsom en
vinstgifvande inkomstkälla, med relativt iinga besvär, utan att fästa sig vidare dervid.
I hvarje liten landsortsstad finnas äfven en eller flera agenter och såkallade inspektörer
genomkorsa landet i alla rigtningar. Emellertid följer helt naturligt af allt detta, att
stora summor gå ur landet för så kallade premier.
Här är icke meningen att yrka på något förbud mot dessa bolags operationer inom
landet, ty sjelfva saken såväl Sjö, Brand, som lifförsäkringen är för menskligheten af
största vigt och välsignelse och tusentals familjer hafva derigenom blifvit räddade ur
nöd, fattigdom och elände. Men de ganska tätt på hvarandra följande fallissementer,
hvartill dessa försäkringsbolag särdeles på sednare tider gjort sig skyldige, samt de många
skandalösa rättegångar, som förekommit vid anspråk på utfående af förfallna försäkringsbelopp,
gifva all anledning till att egna denna sak ali möjlig uppmärksamhet och framkalla
skyddsåtgärder emot missbruk och bedrägerier. Det är visserligen, tyvärr, a.lt
för sannt att många finnas, som icke akta för rof, att söka ernå en slem vinning på försäkringsbolagens
bekostnad, men det har också icke sällan händt att bolagen genom
långvariga kränkande och kostsamma processer sökt att undanslippa en skyldig och rättvis
utbetalning, hvarjemte ett mycket gängse bruk förekommer, att ackordera med försäkringstagaren,
och sålunda efter lång väntan, utbetala endast en större eller mindre
del af försäkringssumman. En enda liten tvetydighet, ett obetydligt formfel, eller en
*) Utländska bolag, som hafva agenter i Stockholm, äro: Albert and Medical, Albion, Alliance,
Eagle, som öfvertagit Mentor, Economic, Engeneers’and Age, English andlrtsh, Cliurch and University
European, Germania, Globe. Northern, L’Imperiale, Janus, • Lifförsäkringsanstalten i Köpenhamn
London Assurance Corporation, Magdeburger, National Assurance, National Försäkrings-bolageti
Stettin, Pelikan, Phoenix, Providentia, Queen, Royal Insurance Company, Tyska Lifförsäkringsbolaget
i Lubeck, Unity, Ultrajectum, Liverpoo and London, Köpenhamns Sjö-assurans-förening, L’loyds Sjöförsäkring,
Öger i Drammen, Norska Sjöförsäkrings-sällskapet i Arendal, samt Nederländska
Glasförsakrings-sällskapet i Amsterdam. — Summa 34.
Bill. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d, 54
426
Motioner i .Borgare-Ståndet 1862. JW 225.
lika? betydelselös förglömd anmälan gifva ofta anledningar till invändningar och rättegångar,
som blifva dubbelt. obehagliga och tio gånger så kostsamma emedan bolagen ické
— på grund af polisens lydelse — underkasta sig svensk lag eller domstol. Ett annat
oskick förefinnes och praktiseras isynnerhet vid lifförsäkringar; då poliserne affattas på
främmande språk, under det att prospekterna tryckas på Svenska. Vill man noggrannt
öfversätta vilkoren för försäkringen så skall man rätt ofta finna, att dessa vilkor icke
öfverensstämma med de i prospekterna utlofvade fördelarne. Det är lätt insedt till hvilka
förvecklingar ett sådant förhållande kan gifva anledning.
På sednare tider har bolagen, till följd af en yttre påtryckning, funnit det med deras
egna fördelar förenligt, att offentliggöra sina bokslut, och såmedelst lemna allmänheten
kännedom om deras ställningar. Dessa uppgifter i allt värde, torde man dock
med temlig visshet kunna antaga att de ljusaste sidorne af bolagets verksamhet företrädesvis
framhållas.
Granska vi något närmare dessa uppgifter så skola vi finnna åtskilliga anmärkningsvärda
saker deri. För att visa huruledes det förhåller sig härmed vill jag efter
en mig föreliggande redogörelse något närmare undersöka förhållandet, t. ex. med grundkapitalet
för ett af dessa bolag. Bolagets grundkapital är 5,000,000 fr. hvilka representeras
af 80 aktionärer, egande 9,524 aktier tillsammans. Aktierna äro ställda på
viss person, som å hvarje aktie endast inbetalt 125 fr. eller tillhopa 1,190,500 fr. Diverse
aktionärer innehafva 476 aktier ställda till innehafvaren, samt fullt guldna med
500 fr. eller 238,000 fr. således tillsammans inbetaide 1,428,500 fr. Att, såsom det
uppgifves, betalas vid anfordran, återstår således, 3,571,500 fr.
Men granskar man närmare denna sednare uppgift, som är en bland de bättre, som
förekommit, så finnes dock icke någon säkerhet angifven för uppfyllandet att ifrågavarande
resterande 3,571,500 fr. också verkligen skola inbetalas vid så kallad anfordran. Om
garantien blott ligger deruti, att den enskilde aktieinnehafvaren genom en enkel förbindelse,
utan hypothek, åtagit sig denna betalning i händelse af behof, så kan i sanning,
just i behofvets stund, det stora grundkapitalet lätt decimeras, synnerligast då det här,
jemt lika för alla beräknadt, gör per hvarje aktionär ej mindre än 40,000 francs.
Jag har med uppställningen af dessa fakta icke uttalat något omdöme om detta
eller andra bolags förmåga att fullgöra sina förbindelser, ty dertill behöfver man vara
fullt initierad uti deras sannolikhets-beräkningar, men jag har velat framhålla de punkter,
som tarfva en närmare granskning och böra utgöra föremål för uppmärksamheten.
Exempel förekomma dock af ganska anmärkningsvärd egenskap:
“Herr C. G. von Koch afslutade försäkringar för ett utländskt bolag*) och annonserade
sig som agent för detsamma. Till Wifsta varfs bolag meddelade von Koch en flerårig
försäkring, men, då brandskada inträffade, befanns bolaget icke vidare existera,
samt förklarade det upplösta bolagets chef att von Koch aldrig varit auktoriserad att för
bolaget afsluta försäkringar och att bolaget icke utfärdat någon brandförsäkring för Wifsta
varf, än mindre erhållit någon premie redovisad af Herr von Koch för nämnde Brandförsäkring.
Herr von Kock visade då sin fullmagt, hvilken befanns vara utfärdad af ifrågavarande
bolags agent i Paris, hvilken sednares fullmagt innehöll endast bemyndigande
att afsluta försäkringar i Frankrike, alldeles icke att tillsätta agent i Sverige.
Den 11 sistlidne Juni nedbrann Sandö bryggeri; ersättningsräkning tillställdes agenten
för ett annat utländskt bolag**) i slutet af påföljande månad, men har till dato icke
något svar erhållits; under tiden har bolaget ombytt agent härstädes. Samtidigt tillställdes
agenten för åter ett annat bolag ***) ersättningsräkning för samma brand, hvapå
*) Defender aud Palladium. **) Northern. ***) Providentia.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. <M, 225. 427
först svar erhölls den 6 November; under tiden upphörde bolaget med sin försäkringsrörelse
i Sverige. I September månads början tillställdes ytterligare ett annat bolag*)
ersättningsräkning för samma brand, hvarpå svar ännu icke följt; under tiden upphör
detta bolag helt och hållet, men fortsätter agenten, detta oaktadt, att erbjuda allmänheten
att afsluta försäkringar, med det icke existerande bolaget.
Det finnes Sjöförsäkringsbolag**), som lemna sina agenter rättighet att teckna
försäkringar till ett bestämdt belopp inom viss tid. — Jag kan visserligen icke påstå
att någon blifvit lidande på, att någon agent tecknat öfver den tillåtna summan; men
då icke något åliggande för agenten är stadgadt att han skall, tid efter annan, offentligen
uppgifva maximi-beloppel af den risk, bolaget godkänner, eger man ej heller någon
visshet på'att ej denna summa af agenten öfverskrides.
Jag behöfver väl blott påpeka de af Svenska konsuln i Amsterdam till Kommerskollegium
insända varningen emot bolaget Ultrajectum, som fortfarande annonserar sin
tillvaro. Detta bolag har, likasom Providentia ikiädt sig alltför stora risker och stå
båda under omreglering eller uppgörelse, man vet ej ännu med hvad resultat.
Allmänt och noggrannt har man sig bekant att försäkringsbolagen redan gjort Sverige
till en verklig marknad för sin industri, att ett stort antal svenskar, lockade af de vackra
inbjudningarne, inlåtit sig uti affärer med dem, att följaktligen många familjers väl, äfvensom
ganska vackra kapitaler stå på spel; under sädaue förhållanden är tiden visserligen
inne att Statsmagterna så tili vida taga saken om hand och, förmedelst erforderlig
lagstiftning, vaka öfver den allmänna säkerheten.
För upprätthållandet af den likställighet i rättigheter och skyldigheter, sorn bör
finnas emellan alla med lika verksamhet och inom samma område, vägar jag vördsamt
föreslå följande lagbestämmelser för alla Försäkrings-bolag, vare sig ut- eller inländska
nemligen:
t l:o Bolag eller enskild person, som här i landet vill teckna assuranser, för
Sjöskada, Brand eller å Lif, ränte- och /ca/fta/-försök ringar och andra dylika
hvarför en viss premie i förskott erlägges, skall till vederbörande myndighet,
inlemna en ansökan åtföljd af en fullständig redogörelse öfver bolagets ställning,
dess tillgångar ooh förvaltning, jemte uppgift på den högsta risk bolaget
tecknar på en gång.
2:o Bolaget skall affatta alla sina prospekter och alia policer på svenska,
och i svenskt mynt beräkna assurans-summan och premierne.
3-.o Bolaget skall underkasta sig svensk lag och domstol i händelse af
tvister.
4:o Bolaget skall årligen inlemna till vederbörande myndighet och offentligen
kungöra sina bokslut, och böra dessa redogörelser för Svensk beskickning
eller Konsul vara uppvisade och af dem verificerade.
ö:o Agent skall hos vederbörande myndighet förete fullinagt, verificerad af
Svensk Minister eller Konsul, samt densamma härstädes lagföra och kungöra.
Slutligen att
6:o Ansvar för agent, som icke ställer sig dessa reglor till efterrättelse bör
stadgas i den ordning, som Kongl. Maj:t eller vederbörande myndigheter kunna
finna för godt att bestämma.
Stockholm den 29 November 1862.
C. F. Ridderstad.
Unity. **) Lloyd, bland andra.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862, ,JW 226.
JW 226.
Af Herr Ridderstad: Angående löneförhöjning för de fem i /jens ten äldste
Kammarskrifvarne i Kongl. Kammar-kollegium.
Hyllande den åsigt att den person, sorn i Statens tjenst användes och för densamma
är behöflig, äfven af Staten skall erhålla den ersättning hans arbete förtjenar och
för hans existens är nödvändig, går jag nu att till Rikets Högloflige Ständer öfverlemna
ett förslag, som jag hoppas skall vinna behjertande.
Hvar och en, som har kännedom om lefnadskostnaden och andra förhållanden i hufvudstaden
måste erkänna, att en årlig inkomst af 1,000 R:dr R:mt är alltför ringa för en i Statens
tjenst anställd tjensteman, som nödgas der uppehålla sig. Detta synes också blifvit be
hjertadt vid utfärdandet af Kongl. Maj:ts Cirkulärbref den 9 Nov. 1860, som uti 3:dje punkten
stadgar att »två eller flera embeten eller tjenster med lön på rikets Stat må i allmänhet
icke hos samma personer förenas; dock må undantag härifrån ske inom de tvänne
lägsta, lönegraderna, så vida Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, dertill lenman
bifall. Till följd af detta undantag hafva också de flesta Embetsverk hos Kongl. Majit
i underdånighet hemställt att der anställde tjenstemän, hvilka i andra Embetsverk innehafva
tjenster måtte få desamma förena, och har Kongl. Maj:t härtill lemnat nådigt
bifall. Ett annat förhållande inträffade dock med Kammar-kollegium, enär nämnda
Kollegium, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 Juni 1861, sig utlåtit: »1
olikhet med kanslisterne, hvilkas mesta arbete — renskrifningen af expeditioner — hvarigenom
de äro i tillfälle att på förmiddagen egna en del af sin verksamhet åt andra
håll, hafva kammarskrifvarne hos Kollegium sin hufvudsakliga tjenstgöring under nämnda
tid af dagen; då de enligt hvad Kollegii arbetsordning äfven förmår, böra vara å embetsrummen
tillstädes. Deras flesta göromål äro nemligen af beskaffenhet att fordra
nästan ständig tillgång till der förvarade jordeböcker och andra handlingar, och då mängden
af arbete på kontoren tager i anspråk der anställde tjenstemäns hela förmåga och
ansträngning, om göromålen skola hållas i jemn och ordentlig gång, anser Kollegium att
Kammarskrifvare-befattningarne icke böra få förenas med tjenster i andra verk, der
tjenstemannens närvaro på förmiddagen påkallas, hvarigenom hans arbetstid hos Kollegium
inskränkes till blott en del af hvad som der borde användas.» Och har Kongl.
Maj:t, uti nådigt Bref den 19 April 1861, gillat Kammar-kollegii härutinnan uttalade
åsigt. Men denna af nit för det allmänna af Kammar-kollegium uttalade åsigt ställer
dock kammarskrifvarne uti Kollegium uti en svårare belägenhet än tjenstemän uti samma
tjeustegrad inom andra Embetsverk, hvilket förhållande jag för min del anser böra
tagas i betraktande vid bestämmandet af deras löneförmåner.
Bland de hos Kammar-kollegium anställde tjenstemän intaga kammarskrifvarne,
ehuru tillhörande lägsta tjenstegrad, en ganska vigtig plats. Det åligger dem att biträda
med undersökningar i jordeböcker och räkenskaper samt de öfriga handlingar af
fyrfaldiga, slag, hvarutur upplysningar måste hemtas vid handläggningen af de ofta syn
-
Motioner i Borgare,-Ståndet 1862. .JSfS 2-26.
429
nerligen invecklade mål, som tillhöra Kollegii befattning och hvarpå så väl kronans, som
den enskildes rätt är beroende; de skola deltaga i uppsättning af kontorens yttranden
och, i eget namn, handlägga de ärenden, som dem uppdragas, då de dertill erhålla förordnande.
För att kunna väl uppfylla sina tjensteåligganden fordras af dem en icke
ringa kännedom i den mängd af äldre och nyare författningar, som ligga till grund för
vårt invecklade kameralverkj; — omdömesförmåga att urskilja hvad af vunna upplysningar
i en sak kan vara vigtigt att upphemta; ifver och flit att låta arbetet gå undan.
Med hjelp af dugliga kammarskrifvare kan en kontorschef befordra ärendena till god
utredning och skyndsamt slut; utan sådana måste han lita endast på sig sjelf; kan ej,
med bästa vilja, medhinna allt, och följden måste blifva, att ärendena i mer eller mindre
mån eftersättas, hvarigenom såväl Kronan, som den enskilde blifver lidande.
Kammar-kollegium har ock, vid flere tillfällen, då fråga varit om ny aflöningsstat
för Kollegium , i underdånighet fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på dessa
förhållanden och i underdånighet hemställt om högre lönebelopp för kammarskrifvarne,
än hvad som i allmänhet tilldelas tjenstemän i samma tjenstegrad, men härå har nådigt
afseende icke blifvit fästadt. Don 15 sistlidne Augusti ingick Kammar-kollegium,
sedan dess kammarskrifvare derom gjort anhållan, till Kongl. Maj:t med underdånig begäran
att Proposition till Rikets Ständer måtte aflåtas med anhållan om förbättrade
löner för kammarskrifvarne, men äfven denna gång har nådigt afseende dervid icke blifvit
fästadt, enär den till Stats-Utskottet aflåtna nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof derom intet innehåller, ehuru anslag till andra Embetsverk blifvit
äskade och till icke obetydliga belopp. Uti ofvannämnde till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga
skrifvelse af den 15 sistlidne Augusti har Kammar-Kollegium visat, att uti
Kammar-rätten finnas anställde på stat 14 Revisorer med tvänne lönegrader och 15
kammarskrifvare äfven med tvänne lönegrader, nemligen 7 med 1,600 R:dr och 8 med
1,000 R:dr. Uti Kammar-kollegium äro på kontorssidan anställde endast 4 tjenstemän
i andra lönegraden och 10 i första lönegraden —- dessa sednare eller kammarskrifvarne
med blott 1,000 R:dr hvardera. Ehuru de hos Kammar-rätten anställde kammarskrifvare
icke hafva trägnare tjenstgöring än de hos Kammar-kollegium samt deras göromål
icke heller äro af svårare beskaffenhet eller mera magtpåliggande, men deremot större
utsigter till befordran i högre tjenstegrad förefinnas, har dock Kammar-kollegii hemställan
att halfva antalet af hos dem anställde kammarskrifvare måtte tilldelas efter ålder
i tjensten 1,600 R:dr Runt i årlig lön icke vunnit Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Med anledning häraf och då härtill kommer att de hos Kammar-kollegium anställde
kammarskrifvare vanligen aldrig kunna påräkna att blifva befordrade till andra gradens
tjenst med lön af 2,200 R:dr R:mt förrän vid uppnådda 40 lefnadsår, anser jag det
billigt och rättvist, att kammarskrifvarne i Kammar-kollegium tillerkännas samma förmåner,
som kammarskrifvarne i Kammar-rätten. Den ökade utgiften af 3,000 R:dr R:mt
är så obetydlig, att dervid icke torde böra fästas något afseende.
.Tåg får derföre till rättvist behjertande föreslå:
att aflöningen för de fem kammarskrifvare, hvilka äro äldst i tjensten inom
Kammar-kollegium, måtte varda bestämd till Ett Tusen Sexhundra Riksdaler
Riksmynt för hvardera om året.
Om remiss af denna min motion till Stats-Utskottct får jag i ödmjukhet anhålla
Stockholm den 29 November 1862.
C. F Kidderstad,
-II
430
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 227.
JW 227.
Af Herr Ridderstad: Om anslag lill inköp af embetslokal för Kongl
Topografiska korpsen.
Topografiska korpsen eger nu till embetslokal endast 4 rum i Kammar-rättens
hus på Kiddarholmen, hvilket inskränkta utrymme endast medgifver att der inrymma
Krigs-arkivet med dess samlingar samt att vara arbetsrum för några få af korpsens
officerare. Sedan korpsens arbeten, i följd af det påskyndade utgifvandet af Svenska
karteverket blifvit så betydligt utvidgade, har en vidsträcktare embetslokal blifvit nödvändig.
Redan 1858 ingick Chefen till Kongl. Maj:t med framställning om detta behof
och Kongl. Maj:t behagade då anslå medel att hyra en större iokal, för korpsens
gravör- och ritarbeten, äfvensom för dess kart-tryckeri. Men denna lokal kunde icke
länge få begagnas, och sedan förra riksdagen hafva Riksgälds-kontorets herrar Fullmäktige
benäget för korpsen upplåtit tvänne våningar i Rikets Ständers hus, nemligen såväl
Expeditions- som Ekonomi-Utskottens rum. Genom den nu sammanträdande riksdagen
måste ånyo embetslokal hyras, hvilken till lämplig beskaffenhet endast stod att
på norr erhålla. Der äro nu uti 8 rum inrymda korpsens officerare, de kommenderade
officerarne, samt korpsens talrika rit- och gravör-persönal. 1 en annan lokal är
inhyrd korpsens galvanopiastiska inrättning, afsedd, dels att förvara, dels att mångfaldiga
kopparplåtarna och åter i en annan på norr belägen, är korpsens karttryckeri
inhyst.
Olägenheterna att icke ega Krigsarkivet, der kart- och instrumentssamlingarne
förvaras och hvarifrån alla materialier skola hemtas, i samma lokal som rit- och gravörarbetena,
likasom att icke på samma ställe som dessa ega karttryckeriet, äro i
ögonen fallande. Skickningar mellan olika stadsdelar af koncept-kartor af ganska högt
värde, samt af graverade kopparplåtar, å hvilka den minsta skada är svår att godtgöra,
kunna icke undvikas, utan måste oupphörligt ske. Uppsigteu öfver arbetena måste
äfven härigenom i hög grad försvåras.
Att arbeten, hvilka fordra gemensamhet, i utförandet skola vara fördelade på så
mänga, aflägset från hvarandra liggande, lokaler, måste vara högst olämpligt. Genom
att tryckeriet är aflägset, kunna ej kopparplåtarna, såsom ske borde, mellan det täta
nyttjandet förvaras uti hvälfdt rum, utan äro utsatte för möjligheten af en olyckshändelse
genom eldfara, som kunde medföra en förlust för det allmänna, till belopp många
gånger större än värdet af ett hus. Dessutom om man också skulle lyckas att mot en
dyr hyra erhålla alla arbetslokalerna i ett hus förenade, hade man ingen säkerhet för
att ej i hyrda lägenheter vara underkastad flyttningar. Kongl. Majit, hos hvilken
Chefen för korpsen vid statsregleringsförslagens uppgörande till innevarande riksdag begärde
ett anslag af 150,000 R:dr, till inköpande af något redan färdigbygdt hus, för
att der inrymma korpsens samtliga arbeten, har icke ansett medel finnas, utan förklarat
sig vilja framdeles tillse, om någOD lokal i något Kronans hus kan blifva att tillgå
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV$ 228.
431
Men då man vet att alla embetslokaler äro fyllda, att flera embetsverk äro i behof af
en utvidgning, så kan intet hopp egas att snarligen på denna väg vinna ändamålet.
Då Kongl. Maj:t, sannolikt af fruktan för alltför höga anslag, men ingalunda underkännande
sakens vigt, icke till Rikets Ständer velat framställa Proposition i ämnet,
och Rikets Ständer vid förra riksdagen med så beredvillig frikostighet ökade korpsens
arbetsanslag, för att kunna påskynda Svenska kartearbetena, och det till dessas framgång
är oundgängligt att ega en tillräcklig arbetslokal, hoppas jag på en välvillig framgång
af min motion, då jag, på de skäl, som i ämnet äro utförligt utvecklade, i det
till Stats-Utskottet aflemnade förslag frpn Kongl. Krigs-kollegium, innefattande antalet
af behöfliga rum och till hvilket ändamål hvart och ett af dessa skulle användas, vördsamt
föreslår:
att Rikets Ständer ville ställa till Kongl. Maj:ts disposition 150,000 JR:dr,
till inköp af en embetslokal för Kongl. Topografiska korpsen, att utgå sedan
Kongl. Majit, på ingifvet förslag, funnit en sådan vara lämplig.
Stockholm den 29 November 1862.
C. F Ridderstad.
Af Herr Hesselgren: Om nu gällande, tullagstiftnings bibehållande utan
förändring under den statsregleringsperiod, som innevarande riksdag
omfattar.
Under sednast förflutna riksmöten hafva väsendtliga förändringar blifvit af Statsrnagterna
beslutade i den del af rår lagstiftning, som rörer införseln af främmande varor
och den beskattning, sorn under namn af Tullafgifter är dylika varor åsatt. De
vidtagne förändringarne hafva till en stor del befunnits ändamålsenliga och för landet
i många afseenden fördelaktiga, ehuru rubbningen i förut varande förhållanden icke kunnat
undgå att väcka farhågor hos den talrika industri-idkande befolkning, hvars existens
ofta beror derpå, att icke alltför brådstörtande förändringar företagas i den ekonomiska
lagstiftningen. Emellertid har denna nyttiga klass af medborgare sökt lämpa,
sig efter de nya förhållanden, sorn inträdt och den synes för närvarande med mera
lugn än tillförene motse framtiden. Likväl är det för densamma af väsendtlig vigt, att
icke nya förändringar alltför hastigt inträda, hvarigenom dess bemödanden att fortfara
med sin verksamhet kunde blifva fruktlösa och de ofta betydliga kostnader sorn i sådant
afseende blifvit nedlagda, kunde vara förgäfves bortkastade. Det är af sådan anledning
och Mert ill uppmanad af många bland de näringsidkande klasserna, som jag tager
mig friheten föreslå:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs' 229.
att nu gällande tullagstiftning måtte få blifva oförändrad under den stats
regleringsperiod, som innevarande riksdag omfattar.
Att en eller annan mindre förändring i redaktionen af de i detta afseende nu gällande
föreskrifter må vara, på grund af vunnen erfarenhet, nödvändig och af behofvet
påkallad, det inser jag allför väl, och det är icke min afsigt att motsätta mig dylika
smärre förändringar, men det är deremot min öfvertygelse, att det för landet är nyttigast,
att de hufvudsakiiga bestämmelserna i vår Tulltaxa icke under nuvarande riksmöte
blifva rubbade eller komma att undergå någon väsendtlig förändring. Afven i
sådana länder, der industrien vunnit en långt större utveckling än inom vårt fädernesland,
har man städse med mycken varsamhet beträdt banan af en förändrad tulllagstiftning.
Det torde knappast kunna bestridas att inom vårt land de härom sednast
antagna författningar äro mera frisinnade, än i de flesta andra Stater och vi hafva på
denna väg redan gått så långt, som för närvarande kan vara förenligt med en försigtig
omtanke för vidmagthållandet af den inhemska industrien. Det är möjligt att framtiden
kan blifva gynnsam för antagandet af en ännu mera oinskränkt frihet, men klokheten
bjuder utan tvifvel att inhemta någon tids erfarenhet om verkan och följderna af
de under sednaste riksmöten vidtagna genomgripande förändringar i vår tull-lagstiftning
innan vi gå längre på den beträdda banan.
Man torde till en början böra afvakta, att främmande länder genom reciproka
författningar lossa på de band, som ännu mångenstädes i icke obetydlig mån hindra
Sveriges alster att uppträda på den utländska varumarknaden, under det vi redan betydligt
lättat införandet af dessa länders tillverkningar i vårt land.
Stockholm den 29 November 1862.
P B Hesselgren.
JVs> 229
Af Herr Hesselgren: Angående upphörande af den i Slockholm utgående
s. k, rasp- och spinnhusafgiften för testamenten.
i Stockholm debiteras och uppbäres ännu under namn af rasp- och spinnhusmedel
en fjerdedel» procent af alla testamenten; för hvilken debitering man hetntar
stöd af ett Kongl. Bref till Kommers-kollegium utaf den 23 Juni 1722, som finnes
oinnämndt å sid. 179 i Danckwardt» lagsamling.
Angående spinnhusafgifternas beräknande inhemtas för öfrigt af åtskilliga äldre
handlingar, bland annat:
Att
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JY&’ 229.
433
att publikationen elen 9 Oktober 1727 angående fondens förökande för spinnoch
rasphuset, hvaraf de husfattige en fjerdedel tillkomme, upptager allenast afgifter
dels för fastebref med * %, dels för åtskilliga handelsvaror och dels för connoissementer;
att
enligt Kongl. Resolutionen på Städernas besvär den 12 Juli 1731 § 19
den af Rikets Ständer beviljade fonden af tärande varor till rasp- oeh spinnhuset
skulle den 1 Juli alldeles upphöra och koinme en ny fond dertill att tagas på sätt,
sorn Kongl. Maj:t med Rikets Ständers godtfinnande förordnat;
att publikationen den 10 Juli 1731 ”angående den förbättrade fonden till
rasp- och spinnhuset i Stockholm” innehåller, det Kongl. Majit förordnat att den
förra fonden dertill af tärande varor skulle upphöra och i det stället betalas: vid alla
köp af fast egendom i Stockholm ^ %>, af allt hvad publikt på Banken köptes J %.
för åtskilliga varor vissa belopp, af Komedianter m. fl. samt af krogar, kaffehus
m. m. särskilda afgifter, äfvensom penningeböter för olofligt spel m. m. voro till
rasphuset anslagne; hvaremot här icke omtalas någon skyldighet att erlägga afgift
för testamenten;
att en den 22 Juli 1735 utfärdad ”Taxa till spinnhusfondens uppbärande i
Stockholm och Göteborg samt de smärre stapelstäderna såsom ock uppstäderna i
gemen öfver hela riket” upptager afgifter för alla köp af fast egendom i städerna,
af allt hvad publikt pä Banken köptes, för en mängd specificerade varor, af k.omedianter
och krogar m. m. äfvensom böter för olofligt spel; men icke heller i denna
taxa omtalas afgift för testamenten;
att, enligt Kongl. Resolutionen på Städernas allmänna besvär den 12 April
1739 § 9, den förut bestämda rasp- och spinnhusafgiften för köp af fast egendom
skulle upphöra, ”emedan slike fastigheter dessutan nog äfventyr och afgifter underkastade
voro;”
Samt att Kongl. Kommers-kollegii kungörelse deri 12 Dec. 1782, angående
uppbörden och redogörelsen för spinnhusafgiften, upplyser, hurusom fondens inkomster
dämera i rikets städer utom Stockholm voro inskränkte till allena feni hufvudposter,
nemligen afgifter för connoissementer, af komedianter, af krogar och af
kaffehus m. m. samt böter för olofligt spel.
Enär åberopad Kongl. Resolution af den 12 Juli 1731, såsom ofvan omförmäles,
upphäfver de äldre föreskrifterna om fonden af tärande varor till spinnhuset och förklarar
att nya bestämmelser derom voro af Kongl. Majit med Rikets Ständer förordnade;
dä
publikationen af den 10 Juli samma år upplyser, att under benämningen
fonden af tärande varor ansetts inbegripen jemväl afgiften för fastighetsköp, och
med lika stort skäl testamentsafgiften kan under samma benämning hänföras; och
då 1735 års allmänna taxa för Stockholm och öfriga städer icke upptager
någon afgift för testamenten, så förefaller det mig visserligen mest antagligt, att
ofvanomförmälda stadgande i Kongl. Brefvet den'23 Juni 1722 redan längesedan
är vordet upphäfdt; men då likväl samma stadgande fortfarande tillämpas och bibehållandet
deraf för hufvudstaden allena synes vara i hög grad obilligt, särdeles vid
det förhållande, att testamenten numera blifvit med bevillnings- och karta-sigillataafgifter
ganska mycket betungade, samt någon emot rasp- och spinnhusafgiften mot
Bih.
till, R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 55
434
Motioner i. Borgare-Ståndet 1862. JW 230.
svarande kontribution derför i rikets öfriga städer icke eger ram, anhåller jag vörd
sammast
om Rikets Högloflige Ständers medverkan dertill, att ifrågakomne så kallade
rasp- och spinnhusafgift för testamenten icke vidare må debiteras
och uppbäras.
Stockholm den 29 November 1862.
P. H. Hesselgren.
JW 230.
Af Herr SlHldVälIsolt: Angående 'pension för Kamereraren J. A. Furstenhoff.
Vid förliden riksdag väckte Herr G. F. Ekholm en så lydande motion, hvilken
jag önskar härmed upptaga såsom min egen:
”Ibland inrättningar, hvilka på Rikets Ständers begäran och med deras understöd,
här i landet uppstått och utöfvat en allmänt nyttig verkan, intager tvifvelsutan
diligens-inrättningen för paketers fortskaffande emellan Stockholm, Göteborg
och Helsingborg ett utmärkt runi; hvilken inrättning, befordrad af patriotiskt
sinnade män, utan den aldraringaste förhoppning på enskildt gagn, åstadkoms
år 1828 med ett obetydligt understöd af statsmedel. Naturligtvis var meningen den,
att, om också med uppoffring, bibringa allmänheten den öfvertygelsen, att den för
jordbruket i hög grad betungande skjutsskyldigheten kunde småningom försvinna,
samt utbytas emot lämpligare och mindre tungt drabbande fortskaffningsmedel.
Andamålet kunde likvisst, i anseende till företagets af omständigheterna betingade
inskränkta omfång, endast i ringare mån ernås. Men uppmärksamheten blef dock
å denna angelägenhet en gång fästad, och Rikets Ständer funno densamma värd af
deras fortfarande behjertande, hvadan ock år 1835 Rikets Ständer yrkade dess fortfarande
bestånd och hugnade anstalten med ett förökadt anslag af 12,000 R:dr Runt
årligen, som för ett par år sedan ökades med ytterligare 3,000 R.dr R:mt. Derefter
har diligens-inrättningen oafbrutet bestått, ehuru till ganska tarflig, om någon,
vinst för bolaget intill detta år, då, i anledning af jern vägsbanans anläggning mellan
Arboga och Orebro samt Töreboda och Göteborg, anstalten i den utsträckning
den var anlagd, befanns öfverflödig och i stället särskilda diligenser inrättades
pä mellanstationerna emellan jernvägarne, i förening med befordring af paketer, på
Kongl. Postverkets bekostnad, ehuru antalet af platser för passagerare nu är vida
mindre än förut egde rum. Följden häraf har blifvit, att det gamla diligens-bolaget
måst inställa sin rörelse, sedan statsbidraget upphört.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 230.
435
Den person, som emellertid under största delen af den förflutna tiden, eller
ifrån och med år 1837 och hitintills, i egenskap af Kamererare förestått diligensbolagets
hnfvudkontor och besörjt kommunikationens oafbrutna gång. till allmän
belåtenhet, har nu igenom denna förändring gatt miste om sin framtida utkomst,
nemligen Herr Johan August Furstenhoff. Det lärer väl svårligen kunna lyckas
för den, som åt en allmänt gagnelig inrättning offrat hela sin medelålders kraft och
verksamhet, samt under en trägen sysselsättning förspillt sin helsa, att kunna vinna
någon ersättning för sitt arbete, derest icke Rikets Ständer, med behjertande af
dessa omständigheter, träda emellan; och som den upphörda diligens-inrättningen,
ehuru besörjd af ett enskildt bolag, onekligen åstadkommit allmänt gagn, utan särdeles
uppoffring ä Statens sida, tager jag mig friheten föreslå,
det Rikets Ständer behagade, till nämnde inrättnings förenämnde väl
vitsordade Föreståndare, hvarom närlagde betyg bär vittnesbörd, tillslå
å allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1.200 R:dr R:mt.”
Ilärförutan torde vara mig tilläfet, att anföra följande, såsom ytterligare styrkande
befogenheten af det gjorda yrkandet.
Kamrer Furstenhoff har under 22 år, tili allmän nytta och belåtenhet, förestått
och förvaltat den vidt utsträckta diligens-inrättningens hela administration,
enligt närlagde betyg a), och har derunder offrat både kraft och helsa, sä att
han vid inrättningens upphörande, af sjuklighet, enligt läkarebetyg b), icke kunnat
åtaga sig något arbete, om han ock vid sin nära 59-åriga lcfnadsäldcr skulle lyckas
erhålla något sådant; ty vid de många försök han gjort, att erhålla någon ledig
tjenst, har alltid hans ålder och sjuklighet utgjort enda hindret att erhålla någon
sådan. Och dä lian. allt sedan inrättningens upphörande i Maj 1859, utan någon
inkomst, måst söka uppehålla sig och sin familj, har af bekymmer hans helsa försvårats
och hans ekonomiska ställning blifvit allför tryckande.
Jag vill derföre vädja till Rikets Ständers rättskänsla och ädelmod, så att Rikets
Ständer, då Furstenhoff, utan egen förskyllan, genom den för det allmänna sä
gagneliga diligens-inrättningens, pä grund a^f statsbidragets upphörande, inställda
rörelse, gått miste om sin framtida utkomst, icke måtte tillstädja att lian på sin
ålderdom lider nöd,
utan, på grund af allt detta, bevilja bemälde Kamererare Johan August
Furstenhoff' en ärlig pension af 1,200 R:dr R:mt å allmänna indragningsstaten.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles vördsamligen.
Stockholm den 29 November 1862.
J. Sundvallson.
t
a) Herr J. A. Furstenhoff har under 22 års tid i egenskap af Kamrer och Inspektör
handhaft hufvudbestyret med diligensinrättningen mellan Stockholm och
Göteborg samt Helsingborg, intilldess densamma innevarande år upphört, och derunder
städse ådagalagt en outtröttlig omsorg för den vidt utsträckta inrättningens
vidmagthållande, samt med utmärkt ordning och noggrannhet fört diligensbolagets
436
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 231.
räkenskaper, motsvarande i alio det honom lemnade förtroendet af verkets administration;
hvilket härmed intygas.
Stockholm den 14 November 1859.
Pä f. d. diligensbolagets vägnar:
C. F. Horn.
(Sigill.)
b) Att Kamereraren Herr .Joli. Äng. Furstenhoff, efter numera uppnådde 59
lefnadsår, hvaraf 22 blifvit använde i diligens-inrättningens mellan Stockholm—
Göteborg och Helsingborg mödosamma tjenst, derunder ådragit ett sjuklighetstillstånd,
sorn på de sednare åren allt mer och mer förminskat hans tjenstbarhet och
gjort honom oförmögen att åtaga sig något slags arbete, intygas, sä väl pä min
förut aflagda embetsed, såsom ock med denna min edeliga förpligtelse: sä sanni
mig Gud hjelpe till lif och själ. bekräftas.
Stockholm den 12 November 1862.
Carl J. Sandahl.
Med. Doct., Chir. & Phil, Mag:r
JW 231.
Af Herr SllIHlVfl II.S0JI Om anslag till påbörjande af norra stambanans
anläggning, i enlighet med äldre förslag, öster om Sig tuna/jer den
direkte till Upsala m. m.
"Vid uppmärksam genomläsning af den delen utaf Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
af den 25 innevarande November, angående Statens jern vägsbyggnader,
hvilken handlar om norra stambanan, kan man omöjligen afvärja det intrycket af
dess oväldig» ompröfning, att första afdelningen uti ifrågavarande punkt utgör den
mest slående och öfvertygande vederläggning af den sednare samt det slutresultat,
hvartill Kongl. Maj:t kommit, i afseende pä denna stambanas rigtning och ändamål.
Denna afdelning omfattar all den utredning af frågan, som förekommit intill
den 7 sistlidne Mars. Denna utredning utgöres af noggranna och tillförlitliga mätningar.
afvägning»!- samt tekniska och ekonomiska beräkningar och uppgifter, hvilka
tvänne Kongl. Kommittéer, den af år 1855 och den af år 1858, ombesörjt, samlat,
ordnat och sammanställt samt den utmärkte och högst sakkunnige Chefen för Statens
jernvägsbyggnader flerfaldig» gånger granskat, reviderat och godkänt, alltid
med det, i fråga om och med uteslutande afseende påen nordlig stambana, sammanstämmande
och oförändrade resultat, sorn af de faktiska förhållandena ovilkorligen
betingas, nemligen att norra stambanan borde vid närmaste utspränget från hufvud
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 231.
437
staden förläggas öster om Sigtunafjerden rakt på Upsala med vestlig sträckning
derifrån till Sala och lämplig anknytningspunkt å Gefle-Dala-jernvägen, så att både
norra Westmanlands samt Dalarnes, Gestriklands, Helsinglands och hela Norrlands
behof af förbättrad och underlättad kommunikation genom denna stambana vederbörligen
tillgodosåges.
Sednare afdelningen af ifrågavarande punkt uti denna nådiga Proposition vidhåller
ännu och godkänner sålunda fortfarande denna äldre uppfattning af frågan,
jemlikt hvilken norra stambanan skulle, jemte ofvannämnda fosterländskt, storartade
syftemål samt för deras säkrare ernående, närmast afse att pä ginaste och billigaste
väg med hvarandra förbinda Stockholm, Upsala och Sala samt vidare Westerås
Fahlun och Gefle ocii de möjligen största fastlandsbygderna omkring alla dessa
städer.
Sä långt yppas ännu uti Kongl. Propositionen af den 25 i denna månad inga
divergenser emellan första och sednare afdelningen uti denna punkt af den nådiga
framställningen. Det större afseende, som uti sednare afdelningen möjligen tillkommit
på Westerås stad, finnes äfven, såvidt, detsamma kan rimligen sammanställas
nied ofvannämnde öfriga och allmängiltigare syftemål med en nordlig stambanas
anläggande, vederbörligen gjordt uti förra afdelningen eller'alla de äldre betänkandena
i ämnet, enär deruti aldrig någonsin förbisetts nödvändigheten och ändamålsenligheten
af en bibanas anläggning; emellan sistnämnde stad och Sala, hvaraf Westmanland
och Dalarne skulle ega obestridliga fördelar. Frän Westerås underlättar
det korta afståndet äfven anläggandet af en jernvägsbana till Köping och Arboga.
Men den återstående delen af den Kongl. Propositionens ifrågavarande punkt
skiljer sig icke allenast ifrån Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i samma, ämne af
den 28 November 1856, utan stöder säg äfven pä ett betänkande, sorn, tillkommet
genom subjektiva jemkningar af de mest stridiga och oförenliga meningar, hvarvid
den mera sakkunniga minoriteten blifvit öfverröstad, just uti den mest omtvistade
punkten, med blott en enda rösts öfvervigt, af en i dylika frågor mera profan och
främmande majoritet, söker etablera grunder för och syftemål med en nordlig stambana,
hvilka pä det tydligaste och ovedersägligaste gendrifvas af alla förutgående,
pä verklig sakkännedom och faktiska förhållanden grundade, utlåtanden och betänkänden
i ämnet. Hvimlande af motsägelser och inadvertenser af mångfaldigt slag,
samt utgående från lösa förmenande!), obevisade försäkringar samt, till dryg del,
endast kammarkalkyler öfver distanser, lutningar och krökningar m. m. och såmedelst
skapade kostnadsförslag — hvilka uppgifter först sedermera, efter afslutandet
af Kommittéens arbete och betänkande, sökt och. förunderligt nog, äfven funnit motsvariga
bekräftelser till någon de! af pä eftersommaren och hösten verkställda oeulärbesigtningar
å marken, om hvilkas äfvensom öfriga kalkylers tillförlitlighet ej ens
alla ledamöterna af denna Kommitté äro förvissade, —■ synes detta betänkande icke
kunna förtjena det allvarliga afseende eller tillmätas elen bestämmande vigt, som
likväl erfordrades för att, utan våda af svåra och sedan oförbätterliga misstag, blott
pä denna grund frångå Kongl. Maj:ts äldre tillstyrkanden i ämnet, hvilka grundade
sig på sakkunnige mäns och auktoriteters oväldiga och allsidiga ompröfning och
utlåtanden. Det möter vidare verklig svårighet att ur detta betänkande framleta
någon pluralitetens bestämda mening, hvarförutan, då ingen antydan derom finnes
hvarken i sjelfva betänkandet eller Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, man är berättigad
antaga, att Chefen för Statens jernvagsbyggnader, Öfversten och Kommendören
Friherre N. Ericson, hvars sakkunniga och oväldiga omdömen bevisat sig vara
tillförlitliga, och hvilken väl äfven rätteligen bort, i följd af sitt embete, häröfver
438
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JU 231.
höras, icke egt något tillfälle att afgifva embetsutlåtande öfver detta Kommittébetänkande
och de förändrade åsigter om norra stambanans ändamål och rigtning,
hvilka man vill grunda pä detsamma.
Då emellertid så dyra och magtpäliggande företag, som en ny jern vägsstambana
här i riket af omkring 25 mils längd, och hvaraf den vidsträcktaste, samt i
allmänhet på lättade kommunikationer mest vanlottade, delen af landet skulle och
kunde för den aflägsnaste framtid betjenas och uppdrifvas i odling och välstånd till
egen och fosterlandets allmänna fromma, om banans rigtning uteslutande bestämdes
enligt allmängiltigare och allmännyttigare grunder;
då Chefen för Statens jernvägsbyggnader icke afgifvit något utlåtande om det
sålunda förändrade förslaget till norra stambanans rigtning, hvaraf man berättigas
antaga, att han ogillar detsamma samt vidhåller sina förriga utlåtanden i ämnet;
samt enär härtill kommer, att sju af Kongl. Maj:ts Statsråd emot tre, enligt
hvad Stats-Råds-protokollet för den 25 dennes vitsordar, dels obetingadt, dels med
vissa tydligen af andra förhållanden betingade, modifikationer eller accommodationer,
sorn likväl alldeles icke bestrida, utan fastmera ytterligare vitsorda ändamålsenligheten
och behofvet af norra stambanans förut afsedda nordligare rigtning öster
om Sigtunafjerden, biträdt och tillrådt, hvad tvänne äldre Jernvägs-kommittéer med
Chefen för Statens jernvägsbyggnader sålunda förordat på andragna skäl, samt äfven
hvad Kongl. Maj:t tillförene allernådigst föreslagit och Stats-Utskottet vid 1856—
1857 årens riksdag tili alla delar godkänt och gillat för sin del, med den påföljd,
att tvänne af Riksstånden äfven godkände den föreslagna östliga rigtningen och ett.
Stånd till och med anslog erforderliga medel; så måste jag, pä alla dessa grunder
samt med hufvudsakligt afseende å hvad första afdelningen uti Kongl. Maj:ts sednast
e Proposition i ämnet innehåller och vitsordar, jemte hvad reservanterna, herrar
Bennich, Hazelius och Taube, emot sednaste Kommittéens betänkande andragit, vördsammast
yrka och föreslå, i likhet med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets
Ständer vid 1856 års riksdag,
att antingen det af Kongl. Maj:t nu föreslagna belopp, 5,850,000 R:dr
Runt eller en något högre summa mätte vid denna riksdag anslås och
anvisas till påbörjande af norra stambanans anläggning, i enlighet med
ofvannämnde äldre förslag, öster om Sigtunafjerden direkt till Upsala
samt derifrån uti utstakad rät rigtning tili Sala, hvarifrån denna bana
sedermera utgrenas dels till Westerås, dels till Storviks station vid DalaGefle
jernväg, allt pä sätt kan finnas lämpligast för ett rättvist tillgodoseende
af Uplands, Westmanlands, Dalarnas och Norrlands befogade anspråk
och behof i detta hänseende.
Anhålles vördsamt om remiss häraf till Höglofligä Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
J. Sundvallson.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV# 232.
439
JW 232,
Al Herr Cygnaeus ■' Om anslag föi' vidtagande af åtgärder till förekommande
af utskärningar i Ume eif.
Redan från äldre tider har Ume eif åstadkommit utskärningar å de ställen
af de höga stränderna, der jordmånen varit mera lös. Förödelsen har dock pä intet
ställe af Ume elfs stränder varit så stor och de derigenom uppkommande förluster
för de derinvid boende jordegare så hardt drabbande, som för Ytterhiske
byamän inom Ume socken. Elfven har nemligen vid Ytterhiske by, belägen på
norra stranden af densamma och vester örn Umeå stad bortskurit en betydlig del
af byns odalåker, samt fört den nedrasade jorden till Ume fjärd, eller längre ned
i elfven, ungefär en mils väg, hvarigenom segelleden till Umeå stad årligen uppgrundas.
Om kraftiga åtgärder till förekommande häraf icke snart vidtagas kunna
följderna af berörde olyckliga förhållande blifva ytterst kännbara för så väl förutnämnde
by som Umeå stad.
Genom hällne undersökningar dels af herr majoren och riddaren Adelsköld
dels ock af Härads-synerätt har blifvit utrönt, att bästa och billigaste sättet till
förekommande af dessa skärningar i Ume eif vöre, att upptaga en kanal öfver 2:ne
från motsatta stranden utskjutande mindre uddar, samt inlösande och raserande af
en vid en af dessa uddar belägen laxfiskebyggnad, hvarigenom strömfårans yta
blifver mera än dubbelt så bred som den nu är, och vattnets hastighet följaktligen
mycket mindre.
Enligt upprättadt kostnadsförslag skulle ifrågavarande arbete uppgå till en
kostnad af 23,856 R.dr; och som Ume härad icke har medel att åstadkomma beförda
arbete, samt Ytterhiske by ännu mindre eger tillgångar dertill, så får jag,
på anmodan, vördsamt föreslå
att Rikets Högloilige Ständer ville anvisa ett anslag af 23,856 R:dr R:mt
för vidtagande af de nödige befunne åtgärdcrne till förekommande af
förutnämnde skärningar i Ume eif.
Handlingar och karta, som utbreda ifrågavarande förhållande, komma att till
Stats-Utskottet aflemnas.
Anhållande jag vördsamt om remiss häraf till nämnda Utskott.
Stockholm den 29 November 1862.
G. W. Cygnaeus.
440
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 233.
JV*‘ 233
Af Herr Bäcklill: Om anslag till upprensning och Tätning af rännan i
det s. k. Skanlssundet vid inloppet till Nyköping.
En af de kraftigaste häfstänger till ett lands förkofran och välstånd är åstad
kommandet af lätta, snabba, och säkra kommunikationer inom detsamma.
Denna sats i statsekonomien har allaredan blifvit ett axiom, som icke behöfver
några andra bevis, än deni, sorn erfarenheten dagligen ger vid handen. Men
hvad som i detta läll gäller om landet i dess helhet, gäller äfven om de särskilda
delarne af detsamma. En stad t. ex. som genom lätta, snabba, och säkra kommunikationsmedel
kan sätta sig i beröring med andra städer och orter, måste alltid
derpå vinna och dess välstånd i följd deraf ökas. Också täfla nu, åtminstone i de
tätare befolkade delarne af riket, hvarje landsort, hvarje stad, för att icke säga
hvarje socken och by, att blifva delaktig af de stora fördelar, som åtfölja snabba
och goda kommunikationsanstalter. Icke underligt då, om äfven det samhälle, af
hvilket jag är en medlem delar denna allmänna sträfvan till ett bättre.
Nyköping stad,• af ålder bekant för sitt sunda och vackra läge, är visserligen nu
icke af den betydenhet den var fordom, hvartill väl de flera densamma öfvergångna
vådeldar torde till en del vara orsaken. Men äfven andra orsaker hafva kraftigt verkat
dertill, och en af de kraftigaste är, att Nyköpings innevånare icke haft råd att försätta
den segelled, som förenar staden med hafvet i ett tids- och ändamålsenligt
skick. Denna segelled, som är ungefär en mil lång, går igenom frenne fjerd ar,
stads-mellan-och Sjösa-fjerdarne, vid hvars slut det s. k. Skantssundet vidtager och
sträcker sig till den vik af Östersjön, som erhållit namnet Orsbaken. Alla dessa
fjerdar äro så grunda, att fartyg, som ligga djupare än 5 å 6 fot, på intet ställe
kunna gå pä sidan om den uppmuddrade rännan.
Under åren 1840,—1845 blef denna ränna uppmuddrad till hela dess längd
från det djup af 7 å 8 fot, som den förut hade, till ett djup af 10 fot vid lägst kända
vattenstånd, hvarjemte den på ett par ställen mellan staden och Skantssundet rätades.
I nämnda sund blef den dock i dess sträckning bibehållen sådan den var,
emedan kostnaden för dess upprensande och rätande, alldenstund botten der består
af sten och grus, öfversteg de tillgångar, öfver hvilka staden kunde disponera.
Man har följaktligen ännu mäst begagna den gamla rännan eller strömfåran med
alla dess tvära krokar, hvilka för seglande fartyg göra det ytterst svårt att komma
fram genom detsamma såvida icke vinden för dem är synnerligen gynnande.
Vid en för ungefär 4 år sedan företagen noggrann undersökning af segelleden
fann man att rännan på åtskilliga ställen blifvit betydligt uppgrundad, dels i följd
af den lösa botten, som finnes i de fjerdar, genom hvilka den går, dels i följd af
de grälningar, som, för sjöarne Långhalsen och Yngarens sänkning, måst verkställas
i strömmarne ofvanom Nyköping och under hvilka en mängd slam, lös jord o. d.
medföljt
Motioner i Borg are-Ståndet 1862 ,JW 233.
441
medföljt Nyköpingsån och afsatt sig på rännans botten. Djupet i densamma hade
på sina ställen minskats till 8 fot, men var i allmänhet omkring 9 fot.
Att en så beskaffad, träng krokig och grund segelled måste lägga stora hinder
i vägen för sjöfarten pä Nyköping, hvarifrån en stor del af den bördiga provinsens
spannmål utskeppas, ligger i så öppen dag att enhvar kan inse detsamma.
Men icke blott för handeln och sjöfarten, utan äfven för industrien, är den med så
mångå svårigheter förenade kommunikationen med hafvet i hög grad hinderlig.
Såsom kändt är, finnes i Nyköping en af rikets största mekaniska verkstäder, ett
faktori som sysslsätter öfver 300 arbetare och vid hvilket flera större ångfartyg,
hvaribland ”Ernst Merk” samt de första för Statens räkning i Sverige förfärdigade
lokomotiv äro gjorda.
Få af de många fartyg, som tillföra detta faktori dess behof af stenkol, kunna
med sina laster gå ända upp till Nyköpings hamn, utan nödgas lossa större eller
mindre del af desamma i mindre fartyg på Örsbaken, hvilket naturligtvis förorsakar
både stor kostnad och tidsspillan.
Nyköpings stad, hvars befolkning för närvarande uppger till något öfver 4,000
personer, har mer än val insett nödvändigheten af att undanrödja de hinder, som
den grunda farleden lägga i vägen för kommunikationen med Östersjön, men den
har tillika insett, att, om detta ändamål skall kunna fullständigt vinnas, så mäste
rännan i Skants-sundet rätas och segelleden i sin helhet göras genom muddring
cirka 11 fot djup vid lägsta kända vattenstånd, då vid vanligt sådant fartyg om
13 å 14 fots djup skulle kunna gå upp till Nyköping.
För utrönande af kostnaden för Skantssunds-rännans rätande och uppmuddrande,
till hvilket äfven hörer upptagande af 2:ne större stenkistor, sorn, efter sägen, blifvit
1719 pä Regeringens befallning sänkta, pågår för närvarande undersökning afKapitenen
vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen, Herr G. Nerman, hvadan jag nu endast på
ett ungefär kan uppgifva denna kostnad till 1(5,000 R:dr.
Till att utföra detta lika önskvärda, sorn gagneliga arbete ensamme, saknar
dock dess innevånare tillgångar. På egen bekostnad tro de sig kunna och vilja
de uppmuddra hela den från Nyköping till Skantssundet sträckande rännan till ett
djup af minst 10 4 fot och 50 fots bredd, men till uppränsning och räkning af rännan
i Skantssundet, hvilken skulle blifva 11 fot djup och 60 å 70 fot bred, ega de
icke, såsom nyss nämndes, medel och väga fördenskull genom undertecknad, deras
ombud vid innevarande riksmöte, vända sig till Rikets Höglofliga Ständer med
begäran att till utförande af detta sistnämnda arbete erhålla ett anslag, som betäcker
kostnaderna för dess verkställande.
Sä snart kostnadsförslaget och dertill hörande karta erhållas, skall jag åt Höglofliga
Stats-Utskottet, till hvars handläggning jag anhåller att denna min min motion
måtte blifva remitterad, öfverlemna detsamma.
Skulle, emot ali förmodan, kostnadsförslaget uppgå till ett sä stort belopp, att
det sökta anslaget icke i dess helhet anses kunna bifallas, blifva Nyköpings stads innevånare
dock .tacksamma för det som, .till vinnande af detta för dem så magtpåliggande
arbetes verkställande, af Rikets Höglofliga Ständer kan komma att varda beviljadt.
Stockholm den 29 November 1802.
J. E. Bäcklin
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd.
56
442
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .Jfys 234.
JW 234.
Af Herr Berggren: Angående upphö/vande eller ändring af Kongl. Sera/imer-ordens-gillets
Cirkulär-bref den 2 Mars 4804, i hvad
det angår fattiga patienter.
Emellan Kongl. Serafimer-ordens-gillets cirkulärbref af den 2 Mars 1804, upplifvadt
gerfom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 23 December 1852 å ena sidan och nu gällande
Kongl. Fattigvårds-förordning å den andra förefinnes en stridighet, som mången
gång medfört olägenhet och som derföre bör undanrödjas.
Enligt förstnämnda bref åligger det nemligen Lasarett att »fritt och utan afgift»
mottaga och vårda fattige patienter • äfven från annat distrikt än Lasarettets. Fattigvårds-förordningen
deremot, 18 §., föreskrifver, att fattigunderstöd åt den, som vistas å
främmande ort, skall lemnäs af dess Fattigvårdsstyrelse efter samma grunder, som äro
antagna fiir underhållet af dess egna fattiga samt ersättas af det .samhälle, som deu
fattige tillhör. Nu inträffar, särdeles å orter, der liflig rörelse råder och dit sålunda fattige
arbetare från olika håll i mängd tillströmma, att en sådan insjuknar.- Han skall
då af fattigvården på stället skötas såsom »egna fattiga». Nåväl! sådana intagas på
Lasarettet, då behofvet det påkallar, och kostnaden drabbar fattigvården. Den främmande
skall behandlas efter »samma grunder» och Fattigvårdsstyrelsen söker sedan ersättning
från den kommun, dit patienten hörer. Men nu vägras denna ersättning under
åberopande af det ofvannämnda cirkuläret.
Hade åter den sjuke blifvit utackorderad till enskild vård, till hvad pris som helst,
så hade ersättning icke kunnat vägras från den vårdades rätta fattigvårdssamhälle. Men
då den vård, som kunde bättre och för billigare pris motsvara ändamålet, anlitades,
ogillas ersättningsanspråket:
Här kan visserligen invändas, att Fattigvårdsstyrelsen eger regress — att af Lasarettet
återfordra sålunda utlagd liqvid, men då. drabbas ju Lasarettet af förlusten
och hvar tinnes den Lazarettskassa, som uthärdar kostnaden för ett större antal sjuklingar
från andra områden utom dess eget?
Följden blir, stt Lasarettet vägrar mottaga sådana sjuka, för att icke duka under
för obegränsade utgifter, under det inkomsterna äro limiterade.
På anförda skäl får jag i ödmjukhet hemställa,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att förstnämnda
cirkulär, i hvad det angår fattiga patienter, antingen ma upphäfvas,
sedan Fattigvåds-förordningen numera tillförsäkrar nödig vård at sådana, hvarhelst
de vistas, eller ock med densamma sättas i nödig öfverensstämmelse.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsammeligen.
Stockholm den 29 November 1862.
E. Berggren.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 235.
443
JW 235.
Af Herr Dalhin! Om eli förslagsanslag till betryggande af segiationen i
Calmar sund och dess grannskap.
Med anledning af det synnerliga intresse, hvarmed Rikets Ständer på sednare
tider omfattat alla förslag, rörande förbättrandet eller inrättandet af nya fyrar och
sjömärken å vära vidsträckta för seglation särdeles farliga kuster, får jag nu vördsamt
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet pä beskaffenheten af ett farvatten, som
icke allenast är ett af de mest trafikerade, utan ock i förhållande till den mängd
af undervattens-grund och skär. hvarutaf det är uppfyldt och omgifvet, bland de
svåraste, som fartyg under resor längs kusten hafva att passera. Detta farvatten
är Calmar sund.
De sjömärken, som derstädes för närvarande finnas, äro:
Ölands norra fyr, med en synvidd in åt sundet af 10 qvart mil;
Grimskärs fyr, med 8 qvart mils synvidd såväl åt norra som ät södra delen af
sundet;
Ölands södra fyr, med en synvidd af 14 qvarts mil; samt dessutom en del
spirbåkar och prickar.
Af dessa märken är det egentligen endast fyrarne, som tjena till ledning under
den mörka delen af dygnet.
Calmar sund befares årligen af omkring 18 ångfartyg, hvilka under sina reguliera
turer genomfara sundet cirka 650 gånger. De vid sundet belägna hamnarne,
Figeholm, Oskarshamn, Mönsterås, Timmernabben, Pataholm, Calmar, Ekenäs,
Värnanäs, Kolboda, Bergqvara, Christianopel, Öland och W esterviks skärgård, tillhöriga
fartyg, som befara sundet, uppgå till 240 stycken, hvilka i medeltal passera
sundet 12 gånger om året, eller tillhopa 2,880 gånger. Således passeras Calmar
sund årligen 3,530 gånger af ångfartyg och i Småland hemmahörande segelfartyg.
Lägges härtill de Skånska och Blekingska kustfartyg, sorn endast passera genom
sundet utan att anlöpa dess hamnar, sä torde antalet af de fartyg, som årligen passera
Calmar sund, uppgå till det högst betydliga beloppet af 5,000 stycken.
Ängfartygen, som gå genom sundet, passera vanligen en del af detsamma, antingen
den norra eller södra, i mörker. Seglande fartyg, som utgå från någon af
de småländska harnnarne, göra detta vanligen med god vind och så tidigt på dagen
att de före mörkret hinna utom sundet. Skulle de till följd af inträffande motvind
ej hinna detta, så nödgas de, till följd af brist på fyrar, ätt före mörkret vända eller
söka annan hamn. Högst sällan finner man någon seglare våga att kryssa i sundet
om natten.
Vid angörandet af Calmar sund norrifrån om natten, har man god rättelse af
fyren på Ölands norra-udde samt derefter af Jungfrun, från hvilken sednare kursen
sättes för att passera fritt Öster om det farliga och frän smälandslandet långt utskjutande
grundet Dämman, midt för hvilket grund kursen ändras^ vestligare för att
undvika Lars Persons grund och Marsgårdskulan. dä man noga får akta sig att ej
komma i närheten af de mänga längs smålandssidan belägna farliga grunden; häri
-
444
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 235.
från sattes kursen åt grundet Hatten utanför Skägganäs. Således har man nattetid
icke någon rättelse för seglingen från Jungfrun till in emot Skägganäs, eller ett
afstånd af 32 qvarts mil, hvarföre man är tvungen att endast förlita sig till kompassen
och den beräknade gjorda distansen, hvilka medel dock icke lemna den nödiga
säkerhet oell trygghet för navigeringen i detta med många farliga grund uppfyllda
farvatten, der dessutom ofta starka och ombytliga strömmar löpa. Mot vind från
Nord till NO, finnes ingen annan under natten tillgänglig ankarplats än SV om
grundet Hatten, hvilken, i brist pä fyr, icke kan sökas under mörker.
Vid angörandet af Calmar sund söderifrån komma, fartyg i närheten af de midt
i sundet belägna Kyrko- eller Utgrunden; dessa grund kunna af segelfartyg under
kryssning icke med full säkerhet passeras nattetid, enär den enda ledning, som dervid
förefinnes, är den 10 qvarts mil aflägsna södra Uddens fyr.
Då seglare närmat sig Calmar på 10 qvarts mils afstånd, sökes Grimskärs fyr
för att, genom ledning af densamma, passera mellan Mörbylånga och Hageby-grunden;
men denna fyr fäs sällan i sigte, förr än man redan har Mörbylånga tvärs,
eller då man kommit in i den trängare delen af farvattnet.
För att sä mycket som möjligt minska de här ofvan anförda svårigheterna
rörande seglingen i Calmar sund, erfordras:
I norra sundet:
l:o) en fyr med 12 qvarts mils synvidd ä vestra sidan af Borgholms slottsruin, placerad
så, att dess sken synes ifrån NO till SSV.
2:o) en flytande fyr med en synvidd af 4 qvarts mil vid grundet Hatten. Denna
torde möjligen kunna apteras pä en större boj, hvilken äfven borde vara försedd
med ringklocka för att tillkännagifva grundets grannskap under tjockt
väder.
Såsom bevis att denna fyr är högst nödvändig må nämnas, att under många
år befälhafvarne å de ångfartyg, sorn passera sundet, öfvérenskommit nied lotsarne
att de skola ligga ute med landtärna ä detta grund vid fartygens gång
sä väl söderut sorn norrut;
3:o) större eller tydligare märkens utläggande pä nedan uppräknade grund, enäi
de prickar, som för närvarande användas för att utmärka dem, äro af så dålig
beskaffenhet, att de icke från fartyg under sjögång och stark ström kunna
utan svårighet iakttagas. Dessa bättre utprickning behöfvande grund äro:
Dämman, Marsgärdskulan, Bengtsan, Enskärsbådan, Nygrundet, Silläsen, Jerngrund,
Bakaren, Bredgrund, Masknaggen, Krongrund, Svingrund, Yxhammarsgrund,
Mellgrund, Döden, Hufvudet, mellan Gilburn, yttre Gilburn, Tonunegrundet,
Forsmansgrundet, Skansgrundet och Bosegrundet.
I allmänhet borde alla uti större segelleder befintliga grund, med afseende
pä deras mer eller mindre farliga läge och beskaffenhet, indelas i t. ex. 3
klasser samt utprickas på sådant sätt, att de farligaste grunden blifva tydligast
utmärkte, och hvarvid äfven borde iakttagas att grund af samma klass
erhålla lika utprickning,
I södra sundet:
4:o) ett fyrfartyg å NV delen af Kyrko- eller Utgrunden, försedt med en röd fyr,
lysande pä 8 minuters afstånd, samt en boj ä SO hörnet al samma grundfläck.
5:o) Grimskärsfyrens ändring sä, att dess synvidd blir 10 qvarts mil, enär dess nuvarande
ljusstyrka och höjd öfver vattenytan icke äro tillräckliga att i tid
gifva seglare ledning till att med säkerhet passera mellan Mörbylånga- och
Hageby-grunden.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\d? 236.
445
6:o) Utläggande af lämpliga konprickar eller bojar ä följande grund: Spanstakakullen,
yttre Stengrund, Röret, Utgrundet, Hägeby- och Ilosmogrunden, Gåsstensgrundet,
saint utanför Risingegård, Mörbylånga och Fröbygårda.
Dessutom förtjena såväl Grankulla-viken å Ölands norra pynt, som med
föga kostnad kan apteras till en god hamn, som äfven inloppet till Carlskrona
genom LängörenS-sundet, hvilket också medelst en obetydlig upprensning kan
göras farbar!, särdeles uppmärksamhet.
Pik anförda skäl får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer behagade anvisa ett förslagsanslag, stort 100,000 Riksdaler,
till Kongl. Majds disposition i och för förbättradt ordnande af åtgärderna
för seglationens betryggande uti och i granskapet af Calmar
sund, i enlighet med hvad här ofvan blifvit antydt.
Ett sjökort öfver Calmar sund medföljer.
Stockholm den 29 November 1862.
O. E. L. Dahm.
JV? 236.
Al’ Herr Lovéll! Angående pension för K ammar junkar en W. von Wright.
Mången torde ännu erinra sig den tid, då ingen skrift, som afhandlade jagtens
konst eller naturhistorisk,forskning, ansågs kunna undvara att illustreras af
W. v. Wrights mästarehand. Annu helt ung hade han kommit till oss från sitt hem
i Finland, der han vext upp. så att säga, vid bössan och penseln, och med den
hängifvenhet ät naturen, som sä blifvit honom egen, och den ihärdighet, som tillhör
hans nation, var det han, som under en följd af år alltid var färdig med sina
bilder, antingen det var fråga om skogens djur, fiskarnes olika slag, de ringaste
insekter, anatomens mikroskopiska preparater. eller vextarternas mest kritiska skiljaktigheter,
och alltid beundrades pä en gång det helas sanning och detaljernas trogna
fulländning. Af de talrika arbeten vJWright sålunda frambragte anses ännu
många, inom som utom vårt land, säsom“oö Iver träffa de, men många, till en del de
bästa, förvaras, ännu outgifna i Wetenskaps-akademiens bibliothek.
Sä arbetade v. Wright tills hans synförmåga, länge alltför mycket tagen i anspråk,
vägrade sin tjenst. Han måste då lemna sin, med endast 750 R:dr aflönade.
befattning såsom ritare vid det naturhistoriska Riks-museum, och bosatte sig på landet,
i Bohuslän. Tid efter annan fullbordade han der ännu några förträffliga teckningar,
men egnade sin mesta tid åt kommunala värf och fiskeriernas förkofran,
446
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. M 237.
till dess, för några år sedan, en svår, ännu fortfarande sjukdom alldeles bröt hans
helsa, och den fordom rastlöst verksamme mannen, som länge lärt sig att försaka,
äfven måste umbära glädjen att vara verksam.
På grund af hvad jag här anfört, får jag föreslå:
att Rikets Ständer ville besluta, att tillägga Kammarjunkaren W. v.
Wright en årlig pension af 500 R:dr.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
L J. Lovén.
JW
Af Herr Rydill! Angående tullfrihet för rå Bergolja.
Uti nu gällande tulltaxa af den 7 December 1860 finnes icke artikeln Petroleum
eller Bergolja upptagen. Behofvet deraf har hittills ej heller gjort sig kännbart; men
sedan, på grund af vunnen patenträtt, uppstått fabriker för raffinering af s. k. Fotogénolja
ur råämnet Bergolja, torde det blifva nödvändigt att detta råämne intages i taxan,
så mycket hellre som detsamma eljest troligen kommer att, lika med Terpentinolja, draga
en tull af 4 öre pr skålpund. Sålunda skulle råämnet komma att draga lika tull med
det deraf tillverkade fullfärdiga fabrikatet. Detta blifver så mycket orimligare, som råämnen
numera äro tullfria, och till och med en del halffabrikater njuta samma förmån.
En tullsats af 4 öre per skålpund för Bergolja är äfven obillig. Nämnda råämne gällde
å Londons marknad den 18 Oktober innevarande år 18 £ 10 sh. per ton, hvilket motsvarar
ett pris af omkring 14 öre per Svenskt skålpund; hvadan tullsatsen utgör ungefär
28 % af varans värde. Tager man derjemte i beräkning att vid raffineringen af rå
ämnet
nära hälften af detsamma lärer gå förlorad, blir obilligheten i nämnda tullsats
ännu mer i ögonen fallande; men derjemte förtjenar det anmärkas att, under det raffinerad
Bom-, Hamp-, Kokosnöt- m. fl. feta oljor draga en tull af 2 öre pr skålpund, skulle
deremot råämnet Bergolja drabbas af dubbelt så hög afgift.
Någon svårighet vid förtullningen torde ej heller vara att befara, då, såsom bekant
är, den råa Bergoljan har en mörkgrön färg samt derjemte innehåller vatten och
jord, hvaremot den raffinerade oljan är ljus till färgen.
På dessa skäl yrkar jag tullfrihet för artikeln rå Bergolja och anhåller om remiss
af denna min motion till Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
C. G. Bydin.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,J\s ‘238 •
447
JW *38.
Af Herr BrUli: Om undersöknings anställande, angående omläggning af en
del utaf den stora Norrländska kusivägen.
Bland ofullkomligheter och brister i kommunikationsanstalterna å fasta landet, rikets
särskilda delar emellan, lärer ett motstycke icke gifvas till den knapphändiga beröringslinie,
som finnes mellan den sydligare och den nordligare halfvan af riket. Denna
beröringslinie består uti en enda väg, den gamla landsvägen upp genom det Norrländska
kustlandet, och denna väg, anlagd för flera hundra år sedan, befinner sig, märkvärdigt
nog, ännu på de mesta ställen i samma skick, som en väg i ett bergland för
dessa hundratal af år tillbaka brukade befinna sig.
Ifrån Enånger i Helsingland upp emot Westerbotten är denna Norrlands hufvudväg
uppfylld af otaliga, de förskräckligaste backar, för hvilka sannolikt mer än en resande
hissnat, då han måst gifva sig dem utföre. Orsaken till detta förhållande med
kustvägen, under det att nästan alla de inåt landet gående vägarne äro omlagde och
jemna, är att landets egentliga bygder, de stora öppna dalarne äro belägna inåt landet,
hvarest stora och mägtiga socknar finnas, under det att kustlandet allmänneligen utgöres
af endast små hopträngda dalsänkningar, hvars innebyggare sammanslutit sig till
små och följaktligen vanmägtiga samhällen, hvilka sednare hvarken hafva lust eller förmåga
att omlägga den norrländska hufvudvägen. De försök, som tid efter annan gjorts
af landshöfdlngarne, hafva derföre icke ledt till något resultat, utan endast mötts af afslag
från dessa små kommuners sida. — Men kan det vara skäl att låta saken längre
stanna härvid? -— En stor del af året är vattenkommunikationen stängd, och man vet,
genom förteckning ur dagböckerna öfver de talrika resande samt af de flera tusende lass
Norrlandsprodukter, som efter denna väg årligen nedgå till sydligare delar af riket, att
denna landsväg flitigt begagnas; — och redan detta borde vara ett tillräckligt skäl för
omläggning af den väg, på hvilken en så stor del af riket under mer än halfva året
har all sin beröring med det öfriga. Men det måste äfven ur allmännare och större
synpunkt sedt vara skäl att Staten vårdar sig om denna väg, ty i strategiskt hänseende,
för vården om rikets sjelfständighet och försvar torde det vara af vigt att ega åtminstone
en rigtigt farbar väg upp genom de norrländska provinserna, då man nemligen
måste tänka sig, att i den nordliga delen af riket ett fiendtligt infäll eller angrepp lättast
kan göras, och hvarvid man kan vara förhindrad att på någon annan väg, än landsvägen,
komma dit upp, dels nemligen om hafvet är tillfruset, dels om fiendtliga skepp
dominera Bottniska viken.
Uppå dessa skäl och andra, som vid sakens närmare betraktande ur ekonomisk
och strategisk synpunkt klarligen torde framgå, föranledes jag vördsamt hemställa:
det Rikets Ilöglofliga Ständer ville hos Kongl. Maj:t anmäla behofvet af en
omläggning utaf en del af den stora norrländska kustvägen samt begära att
448
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 239.
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla undersökning för en sådan vägomläggning jemte
utrönande i hvad mån vederbörande kommuner kunna förmås att härutinnan
deltaga och till hvilket belopp Staten, derför kan böra tillsläppa medel.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Juliun Brun.
JVs' 23».
Af Herr Brill!: Om anslag af lön för en lektor i de klassiska språken
vid högre elementarläroverket i Hudiksvall.
Hudiksvalls elementarläroverk, grundlagdt år 1650, har i mer än 200 år utgjort
provinsen Helsinglands enda högre bildningsanstalt. Intill år 1849 motsvarade detsamma
de fordna trivial-skolorna med fyra klasser och en apologistklass. Sistnämnde år
öppnades tvänne särskilda bildningslinier, en humanistisk och en realistisk, hvaremot den
fordna apologistklassen indrogs. Läroverkets uppgift blef fortfarande att meddela undervisning
intill gymnasium, hvilket fortfor till och med vårterminen 1858, hvarefter läroverket
varit på reala linien fullständigt.
Vid 1856—1858 års riksdag framlade Kongl. Maj:t nådig Propsition till Rikets
Ständer om ett fullständigt läroverk, med tolf lärare för Hudiksvall; men i sista instansen
reducerades detta förslag till ett på real-linien fullständigt läroverk med en rektor
och sju kolleger. Med detta omfång börjades undervisningen höstterminen 1858, men
dervid visade sig genast, att största antalet lärjungar slöto sig till den så kallade humanistiska
eller klassiska bildningslinien, så att af 34 ynglingar i de öfre klasserna endast
8 voro realister men deremot 26 humanister. I följd häraf och på det att hågen
för grundligare studier icke måtte förqväfvas, nödgades stadens och kringliggande bygdens
för saken intresserade medlemmar ingå till Kongl. Maj:t med underdånig begäran
att läroverket! genast måtte så utvidgas, att undervisningen i humaniora äfven finge
meddelas i de högsta klasserna, så att ynglingarne jemväl på den klassiska linien kunde
derifrån afgå direkte till akademien, hvaremot petitionärerna förbundo sig att under sex
år, genom egna kontanta bidrag, aflöna den extra lärare, som för sådant ändamål var
oundgängligen|nödvändig. Till denna underdåniga petition lemnade Kongl. Maj:t under
den 16 Juni 1859 nådigt bifall, och har läroverket från och med början af sistnämnde
år verkat i detta utvidgade skick. — Genom Rikets Ständers uppå Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition sistlidne riksdag beviljade anslag, har läroverket sedermera kommit i
åtnjutande af en lektor för undervisning i matematik och fysik, och vid innevarande
riksdag har Kongl, Majit täckts föreslå Rikets Ständer att bevilja ytterligare en lektorslön
för undervisningens bestridande i lefvande språk.
Tacksamt
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVi‘ 239.
449
Tacksamt, erkännande såväl denna Kongl. Maj:ts sorn Rikets Ständers redan visade
välvilja emot läroverket, vågar jag dock vördsamt begära att få fästa Rikets Hög
lofliga
Ständers uppmärksamhet på det vid flere riksdagar framhållna behofvet för Hudiksvalls
skola, att äfven på den klassiska bildningslinien kunna meddela ynglingarne
tillräcklig undervisning för afgång till akademien.
Såsom förhållandet härutinnan visade sig straxt efter skolans förändring till ett på
real-linien fullständigt läroverk, år 1858, fortfar det ännu att vara, så att för närvarande
ibland 50 i de högre klasserna valfrihet egande lärjungar 42 äro latinläsare och
endast 8 läsa uteslutande real -ämnen. Under detta nu i flera år iakttagna, rådande
förhållande, och enär med 1864 års utgång de af enskilde personer i staden och orten
utfästade lönebidrag till den, för den latinska undervisningens bestridande anställde läraren
upphöra, så föranledes jag vördsamt anhålla:
det Rikets Högloflige Ständer ville, jemte bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om lön för en lektor i lefvande språk vid Hudiksvalls högre elementarläroverk,
äfven anslå lön af 2,000 R:dr R:mt, att från och med år 1865
utgå för en lektor i de klassiska språken vid samma skola.
Utom redan anförda skäl till denna min framställning, får jag, i afseende på provinsen
Helsingland och särskildt Hudiksvall, äran erinra, hurusom Hudiksvalls stad är
belägen på jemt halfva vägen eller midt på den sträckning af 30 mil efter kusten, som
utgör afståndet emellan de i söder och norr om Hudiksvall belägna, på båda bildningslinierna
fullständiga läroverken i Gefle och Hernösand; — hurusom Hudiksvalls stad
derjemte är belägen alldeles midt på kuststräckningen af provinsen Helsingland., och
derföre har vesterom sig den stora centern, och i öfrigt omkring sig den betydligaste
delen af Helsingland eller inalles 23 kyrksocknar med cirka 48,000 invånare, och att
Hudiksvall sålunda, med afseende på detta sitt centrala läge, ej blott i afseende på de
närmast intill belägna högre läroverken utan jemväl inom provinsen, ovedersägligen är
den rätta platsen för ett fullständigt högre elementarläroverk, till gagn för omgifvande
vidsträckta provins, som också bland alla sina behof i läroverksväg framför allt. annat
behöfver ett gemensamt fullständigt högre elementarläroverk.
Oanmärkt bör heller ej lemnäs att Hudiksvall redan eger en tillräcklig, i godt stånd
varande samt med stora och höga lärosalar försedd skol-lokal, samt att derjemte staden
lemnat en särskild förbindelse att, endast med bibehållande för Skolan af vederbörlig
andel i stiftsbyggnadskassan, för framtiden vidmagthålla skolbyggnaden.
I stöd af alla dessa anförda skäl och omständighete.r, och då jag förnummit hurusom
anspråk göras på betydligare anslag för utvidgning af mindre skolor, som, hvad
deras läge och förhållande till omgifvande landskap beträffa, omöjligen kunna komma
att sprida samma gagn, som Hudiksvalls skola genom sitt i alla afseenden centrala läge
måste göra, så vågar jag med tillförsigt emotse Rikets Höglofliga Ständers benägna bifall
till den billigare begäran, jag här, för en större skola med naturligt tillfälle till
vidsträcktare och likformigt gagn inom landet, vördsamt frambär.
Om remiss till Stats-Utskottet begäres vördsamt.
Stockholm den 29 November J862.
Julins Unni.
Bilt. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd.
57
450
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\i' 240.
M 240.
Af Herr Heiisclien: Om utarbetande af lagar i afseende å religionsfriheten,
fullt öfverensstämmande med grundlag arnes stadganden,
angående religiösa förhållanden.
I 7:de afdelningen af »Danmarks Riges Grandlov» af den 5 Juni 1849, hafva, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de, sedan år 1789, hos flera civiliserade nationer
införda grundlagsstadganden, angående religiösa förhållanden, intagits följande allmänna
hufvudbestämmelser:
»§ 81. Borgerne havé Ret til at forene sig i Samfund for at dyrke Gud paa
den Maade, der stemmer med deres Overbeviisning, dog at Intet lmres eller foretages,
som strider mod Ssedeligheden eller den offentlige Orden.
§ 82. Ingen er pligtig att yde personlige bidrag til nogen anden Gudsdyrkelso
end den, som er hans egen; dog skal Enhver, der ikke godtgjör at vaere Medlem af et
i Landet anerkjendt Troessamfund, til Skolevsesenet svare de til Folkekirken lovbefalede
personligé afgifter.
§ 84. Ingen kan paa Grund af sin Troesbekjendelse beröves Adgang til den fulde
Nydelse af borgerlige og politiske Rettigheder, eller unddrage sig Opfyldelsen af nogen
almindelig Borgerpligt».
Stadganden af ungefärligen samma innehåll hafva i den reviderade Preussiska grundlagen
eller Författnings-urkunden af den 31 Januari 1850 under 2:dra titeln införts i
12:te och följande artiklar till och med 24:de. Och föreskrifter af dylikt syfte finnas
i flera nyare grundlagar hos bildade folk i både Europa och Amerika. «
I Danmark och de flesta andra stater hafva ock dessa grundlagsbud respekterats
så, att religionsfrihet der verkligen finnes. Sällan eller aldrig förspörjes någon klagan
deröfver. Tvärtom prisas denna frihet såsom en bland de yppersta, och en mängd
danska prester hafva, på ett så kalladt skandinaviskt kyrkomöte, efter hvad offentligen
tillkännagifvits, enhälligt uttalat sin tillfredsställelse med danska grundlagens ofvan
intagna föreskrifter.
Afven i vår främsta »grundlag», Regeringsformen, är i sådant syfte meddelad en
ganska betydelsefull föreskrift; ty, såsom bekant är, innehåller 16:de § Regerings-formen
följande:
»Konungen bör» — — — »ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda
hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, såvidt han derigenom icke störer samhällets
lugn eller allmän förargelse åstadkommer».
Detta liksom alla andre grundlagsbud, skulle jemlikt sednare punkten 83 § Regeringsformen
efter ordalydelsen »i hvarje särskildt fall tillämpas»; men vi alle känna
att så icke skett. Orsakerne dertill, äfvensom olagligheten, ja, grundlagsvidrigheten
deraf, har jag sökt ådagalägga i en redan 1838 författad och den 10 November 1841
genom trycket offentliggjord skrift, äfvensom i det år 1850 tryckta numret 2 af den
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 240. 451
år 1846 påbörjade tidskriften »Kyrka och Stat», samt i ett längre anförande här den
22 Juni 1857, hvilka skrifter skola tillhandahållas ledamöterna i det Utskott, dit denna
motion remitteras. Äfvenledes har nuvarande Justitie-rådet Naumann, under det han var
Juris Professor i Lund, i utgifna skrifter och i en särskild tidningsartikel ådagalagt rätta
betydelsen af ifrågavarande stadgande; hvarjemte detta framhållits och utvecklats i
rättegångar, hvarom tryckta handlingar äfven skola rör Utskottets ledamöter blifva
tillgängliga. Slutligen har Kongl. Maj:t i sin till Rikets Ständer den 30 Mars 1857
aflåtna nådiga Proposition, N:o 104, yttrat bland annat: »Uti 16 § Regeringsformen har
»ock den grundsats blifvit uttalad, att hvarje svensk medborgare skall vara berättigad
»att fritt utöfva den religion, till hvilken han sig bekänner, så vidt han derigenom icke
»störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer; men denna grundsats har
»icke, efter hvad erfarenheten visat, uti lagskipningen ansetts kunna vinna den tillämp»ning,
som man har anledning att antaga dermed varit åsyftad».
.Oaktadt detta Kongl, erkännande: oaktadt alla de skäl, som af en mängd representanter
under de tre sistförflutna riksdagarna anförts, dels rörande tolkningen af denna
grundlag, dels ock om de fördelar, religionsfrihetens utvidgande medförer för det religiösa,
vetenskapliga och medborgerliga lifvet: oaktadt för svenska allmänheten genom
trycket blifvit tillgänglige med sakkännedom och urskiljning gjorda sammandrag af två
utmärkta verk, det ena af en stor vetenskapsman, den högt förtjente, för sin grundliga
lärdom prisade Superintendenten Doktor A. G. Rudelbach a), och det andra af den
i två verldsdelar vidtberömde filantropen Robert Baird b): oaktadt allt detta, har det
klara grundlagsbudet icke blifvit åtlydt; och i följd deraf har religionsfriheten i Sverige
icke blifvit sådan i verkligheten, som den är i grundlagen bestämd. — Väl har,
efter mångfaldiga strider, under sednaste riksdagen beslutits de genom Kongl. Förordningarna
af den 23 Oktober 1860 kungjorda stadganden, angående dels »ändring i gällande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära»,
dels ock »främmande trosbekännare och deras religionsöfning»; men enär icke någon af
dessa förordningar är fullt öfverensstämmande med grundlagarna, och dessutom den
sednare är så beskaffad, att dermed åsyftadt lugn, reda och ordning i kyrkliga förhäl*
landen icke dermed vunnits, eller rimligen kunnat vinnas; anser jag, som nu vid motionstidens
slut icke har tillfälle försöka redigera fullständiga förslag till föreskrifter i
dessa ämnen, böra blott ödmjukligen föreslå:
att Lag-Utskottet, i följd af l:sta mom. 33 § Riksdags-ordningen, täckes,
med ledning af: dels ofvanintagna §§ ur »Danmarks Riges Grundlov»:
dels derefter omförmälda, i afskrift härvid fogade, stadganden i Preussiska
grundlagen af den 31 Januari 1850; dels den af Konung Oscar, i egenskap
af Norriges regent, den 16 Juli 1845 sanktionerade »Lov angaaende dem, der
»bekjende sig till den kristelige Religion, uden at vmre Medlemmer af Stats»kirken»;
dels ock härefter förslagsvis antecknade bestämmelser, hvilka
dock icke nu kunnat göras med den exaktityd, som för en god lag erfordras.
— nutarbeta förslag till» lagar, hvilka i afseende å religionsfriheten fullt
öfverensstämma med, de stadganden, som, angående religiösa förhållanden finnas
i Sveriges nu gällande grundlagar.
I följd häraf torde Lag-Utskottet komma att föreslå att Rikets Ständer för sin
del besluta:
O “Den evangeliske kirkeforfattniugs oprindelse og princip: et utförligt kirkeretligt och kirkeliistoriskt
votum for virkelig religionsfrihed af Doktor A. G. Rudelbach. Kiöbenhavn 1849“.
*>) “De la religion aux états-unis d’Amerique; par le rev. Robert Baird, traduit de 1’anglais
par L. Burnier. Paris 1844“.
452
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 240.
A) upphäfva följande stadgande», så vidt de kunna anses ännu gälla:
l:o) Kyrkolagens l:sta kapitels lista oell 2:dra §§ samt 3:dje kapitlets 3:dje
§ och 11 kapitlets 2:a § äfvensom hvad dermed oskiljaktigt sammanhang
eger.
2:o) Kongl. Maj:ts den 20 Mars 1735 utfärdade nådiga »stadga och på»bud
till hämmande af hvarjehanda villfarelser och deras, utspridande, emot
den rena evangeliska läran», samt Kongl. Majlis till samtliga Konsistorierna
aflåtna nådiga Bref, »angående villfarelsers förekommande», så vidt detta
Bref är infördt i den pä Konungens befallning utgifna, år 1845 tryckta
kyrkolagsamlingen.
3:o) Ofvanberörda två förordningar af den 23 Oktober 1860.
4:o) Be i Kongl. Majits den 26 Oktober 1858 utfärdade nådiga förordning,
angående särskilda sammankomsters hållande, intagna förbud, eller inskränkningar
i friheten att sådana sammankomster hålla.
5:o) Hvad i öfrigt uppenbarligen strider emot ofvan intagna del af 16:de
§ Regeringsformen och de föreskrifter, som utfärdas för att göra berörda
grundlagsstadgande gällande.
B) I stället för de stadgande», som sålunda upphäfvas, och jemväl med
afseende å 2 mom. 3 i »Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers fastställda Tryckfrihetsförordning
af den 16 Juli 1812, stadga ungefärligen följande:
a) om ansvar för den, som genom religionsöfning stör er samhällets lugn eller
allmän förargelse åstadkommer, så ock den, som i vissa förhållanden utsprider
villfarande låra.
§ 1.
l;o) Den, som, genom utöfning af sin religion, eller ock genom förnekelse
af en Gud eller ett lif efter detta, eller af den rena evangeliska läran, sådan
den i de heliga evangelierna är framställd, störer samhällets lugn eller
allmän förargelse åstadkommer, bote högst 100 R:dr.
2:o) Sker det sedan han blifvit derför varnad inför offentlig myndighet;,
må han dömas till fängelse, högst 6 månader.
3:o) Varder någon andra gången eller oftare dömd saker till sådant brott;
bote högst 300 R:dr, eller straffas med fängelse högst ett år.
4:o) Svenska kyjrkans medlem, som offentligen förnekar en Gud eller ett
lif efter detta, eller den rena evangeliska läran, och, efter varning inför offentlig
myndighet, dermed ej afstår, bote 20 till 100 R:dr, ändock han ej
genom den förnekelsen stört samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommit.
,,
5:o) Är den, som i något af dessa afseenden sig förbryter, prest i svenska
kyrkan; miste han ock embetet.
§ 2.
l:o) Den, som, genom bedrägliga medel, eller hotelse om timlig skada,
eller löfte om timlig fördel, söker förmå annan som är äldre, än femton år,
antingen till affall från den rena evangeliska läran, eller till öfvergifvande
af den religion, i hvilken han är uppfostrad, eller den trosbekännelse, han,
enligt lag, tillhör, eller ock till öfvergång från ett kyrkosamfund till ett annat,
— bote högst 300 li:dr. Sker verkligt affall eller öfvergång, då må till
fängelse under högst ett år dömas.
/
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 240.
453
2:o) Gör det någon med den, sorn yngre är än femton år, bote 100 till'
300 R:dr, och om affall eller öfvergång sker, högst 500 R:dr, eller dömes
till fängelse högst ett år, eller straffarbete högst 6 månader.
§ 3.
J:o) Den religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare, hvilken
söker att, utan vederbörande målsmans tillåtelse, bibringa till uppfostran
eller undervisning mottaget barn religiös tro, som strider mot den, barnet,
enligt lag, ega bör; bote 100 till 500 R:dr, eller straffes med fängelse högst
ett år. Medför försöket åsyftad verkan; då må till straffarbete högst ett
år dömas.
2:o) Har den brottslige härvid användt olofliga medel, såsom i 2 § sägs;
må straffarbetet till 2 år höjas.
§ 4.
Varder den, som är yngre än femton år, eller står under annans lydnad,
af lärare, husbonde eller förman nödgad eller lockad deltaga i öfning af annan
religion, än den i hvilken han är uppfostrad; bote lärare, husbonde
eller förman 10 till 100 R:dr, eller straffes som i 2 § 2 mom. sägs.
§ 5.
Fälles någon tili urbota ansvar enligt föregående §§, varde Utslaget understäldt
Hofrätts pröfning.
§ 6.
För brott, som i l:sta § sägs, må ingen åtalas förr, än han sig förklarat,
och på Domkapitlets begäran, Konungens Justitie-kansler förordnat åklagare
att målet utföra.
b) Om främmande trosbekännare och deras religionsöfning.
§ 1.
Vill någon från svenska kyrkan utträda; gifve det personligen tillkänna
hos kyrkoherden i den församling, till hvilken han hörer. Kyrkoherden,
eller den prest inom pastoratet, hvilken kyrkoherden dertill förordnar, skall
inom nästa eller, om laga förfall det hindrar, inom åttonde dagen efter den,
tillkännagifvandet skett, undervisa och förmana den utträdande, samt derom
genast lemna honom bevis. Vill han ändock från svenska kyrkan skiljas,
gifve det personligen tillkänna hos Domkapitlet eller dess dertill förordnade
ombud, eller ock Kontraktsprosten; och varde af den, hos hvilken sådant
tillkännagifvande skett, innan nästa dags utgång, eller, om laga förfall det
hindrar, inom åttonde dagen efter den, då tillkännagifvandet skett, ytterligare
undervisad och förmanad, hvarom bevis då ock skall lemnäs. Framhärdar
den utträdande i sin vilja; lemne sistberörda ^bevis till Kyrkoherden, hos
k vilken första tillkännagifvandet skett; och denne gifve sitt recipisse, innehållande
jemväl bevis, att utträdandet anteknats i kyrkoboken.
454
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\§ 240.
§ 2.
Vill religionssamfund, bestående af kristna trosbekännare, blifva lagligen
erkändt såsom en från svenska kyrkan skiljd församling; gore derom hos
Konungen ansökning, och uppgifve dervid sin trosbekännelse och församlingsordning.
2:o) Bifalles ansökningen, ege hvarje medlem af församlingen rätt till fri
utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn
eller allmän förargelse åstadkommer.
3:o) De, enligt hittills gällande författningar, redan bildade församlingar af
främmande trosbekännare, njuta samma rätt, sora dylika församlingar, hvilka
med Konungens tillstånd hädanefter bildas.
8 3.
l:o) Varder den, som från svenska kyrkan utträdt på sätt i l § sägs,
upptagen i främmande religionssamfund; lemne det i 1 J:s sista punkt föreskrifna
recipisse till samfundets föreståndare, som, inom en månad efter det
den utträdande blifvit i samfundet upptagen, sådant hos kyrkoherden i orten
tillkännagifver. I denna och 1 § föreskrifna bevis skola utan lösen
lemnäs. B
2:o) Ar den, som sålunda upptagits ä främmande religionssamfund, icke 18
år gammal; vare han skyldig att till dess han fyllt 18 års ålder, om Domkapitlet
finnér det tjenligt, årligeno undergå ytterligare förhör hos kyrkoherden
iden socken, der han vistas. Atlyde, han ej kallelse till sådant förhör;
och kan han ej visa laga förfall; bote 2 till 10 R:dr».
8 4.
(Torde kunna blifva ungefär lika med motsvarande § 2 i 1860 års ifrågavarande
förordning).
§ 5.
(Torde ock kunna blifva lika med § 3 i nämnda förordning.)
§ 6. .
l:o) »Föreståndaren åligge» (etc. lika med berörde förordnings 4:de g J:a
morn., som slutas med orden »honom meddelas»).
2:o) »Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning
åligger bote 20 till 100 R:dr eller straffes enligt allmän lag.
y 7,
§ 8 och
§ 9-
kunna blifva ungefärligen lika lydande med §§ 5, 6 och 7 i 1860 års ifrågavarande
förordning.
§ io.
l:o) Skolor eller andre undervisningsanstalter, i hvilka läres något, hvarigenom
antingen samhällets lugn störes eller allmän förargelse åstadkommes,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 240.
455
eller ock förnekas en Gud eller ett lif efter detta, må ej af främmande trosbekännare
hållas. Sker det; vare skolan eller undervisnings-anstalten stängd
och dess föreståndare bote högst 200 R:dr.
2:o) Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att
vid sammankomst till andaktsöfning af svenska kyrkans medlemmar hålla
föredrag, så vidt han derigenom störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer, eller ock förnekar en Gud eller ett lif efter detta.
§ 11.
l:o »Lysning» etc. (lika med l:a mom. 9 § i 1860 års förordning).
2:o »Vigseln må i det fall, att både mannen och qvinnan tillhöra främmande
religionssamfund, som tillåtet är, förrättas efter dess bruk. Ar blott
endera medlem af sådant samfund, skall vigsel ske af svenska kyrkans presterskap,
der ej både mannen och qvinnan begära, att vigseln må förrättas
efter bruket i det främmande religionssamfund, af hvilket endera är medlem.
§ 12.
Främmande trosförvandts barn skall undervisas i den lära föräldrarne bestämma.
Aro de derom icke ense, gälle hvad genom äktenskapsförord är
bestämdt. Finnes ej förord härom, bestämme fader, i hvilken lära barn skall
undervisas. Vill eller kan ej fader sådant bestämma, gore det moder. Vill
eller kan hon det ej, gore det målsman. Ilar ej barnet särskild målsman,
utöfves dess rätt af Skolstyrelse i orten.
Barn, som undervisas i offentlig skola, hvilken bekostas af Kronan eller af
svenska kyrkans medlemmar, ege dock ej der fordra undervisning i annan
religionslära, än den rena evangeliska, derest icke skolans Styrelse annorlunda
förordnar.
§ 13.
(Kunde blifva af samma innehåll, som § 11 i 1860 års ifrågavarande förordning.
)
§ 14.
(Ehuru mot 12 § kunde vara åtskilligt att anmärka, helst den otvifvelaktigt
i framtiden, och i synnerhet i följd af Kongl. Maj:ts den 11 sistlidne
Juli utfärdade nådiga Förordning, angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster, kommer att orsaka många svårigheter, hvilket kan slutas af
dylika förhållanden i England och Irland, anser jag dock icke någon ändring
i denna § böra nu föreslås; utan torde 12 § kunna i den af mig föreslagna
nya förordningen införas.)
§ 15.
»Med de inskränkningar» etc. (lika med 1 mom. i § 13). Härvid torde
min särskildt afgifna motion, om edgångars minskning och förekommande böra
tagas i betraktande.
§ 16.
(Emedan det, hvarom § 14 handlar, blifvit af mig afsedt vid redaktionen
af § 1 om utträdande från svenska kyrkan; så kan icke något ytterligare
stadgande i berörda afseende vidare här ifrågakomma; utan bör här intagas
Motioner i Borgare-Ståndet 18(52. tJVd 240.
första morn. af femtonde § och äfven andra mom. sedan derutur borttagits
orden: »samt Konungen eller den myndighet, sorn eger att tjensten till
sätta, finner skäligt att honom dervid behålla.» Bäst vore likväl om hela2
mom. uteslöts.
§ 17.
(Blir lika med 16 § i 1860 års ofta åberopade förordning; och
§ 18.
som skolat motsvara förordningens 17 §, erfordras icke för den händelse,
att 8 och 10 §§. 1 kapitlet i det af Kongl. Maj.t till Ständerna denna riksdag
aflemnade förslag till strafflag varder oförändradt antaget.
c) om de borgerliga följderna af sakramehternas begagnande:
en författning, i hviken, med afseende å dopets och nattvardens evangeliska
och andliga beskaffenhet, stadgas, att begagnandet af. eller underlåtenheten
att begagna, det heliga dopet och Herrans heliga nattvard, ej må medföra
vinst eller förlust, förmåner eller olägenheter, kompetens elier inkompetens, i
verldsligt afseende. Enligt nu gällande Handels- samt Fabriks- och Handtverksordningar
får ingen af svenska kyrkans medlemmar idka handel eller
fabrik eller handtverk, eller ens, enligt förordningen om bränvinstillverkning,
då han ej »eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord»,
bränna bränvin, utan att hafva begått Herrans nattvard. I detta afseende
får jag åberopa en del af hvad jag, såsom reservation mot 1 mom. 1 i; i
det af särskilda Utskottet, med Betänkande af den 31 Mars 1854, afgifna
»förslag till förordning angående vilkoren för bränvinstillverkning», yttrat sä
lydande: »Begåendet af Herrans heliga nattvard vill jag ej med bränvinstillverkningen
förknippa så, att ingen finge utöfva den sednare utan att hafva
åtnjutit den förra. De äro i alla afseenden så skiljda, att lagstiftaren
icke bör söka emellan dem åstadkomma något samband. Den, som begår
H. H. nattvard för att blifva behörig tillverka bränvin, missbrukar densamma:
bättre hade han (sökanden) gjort, om han icke för det ändamålet begått
nattvarden: och bättre hade lagstiftaren gjort, om han icke förledt honom
dertill: må heldre den, hvars samvete tillåter honom sådan handtering, tillverka
bränvin utan H. H. nattvard.»
Härvid bör äfven tagas i betraktande en af Kontraktsprosten m. m. D:r
P. J. Emanuelsson vid denna riksdag föreslagen motion, rörande förklaring
öfver 2 § 11 kap. Kyrkolagen.
d) Om tvångsdop:
En förklaring, att de två i enskilda mål utfärdade Kongl. Bref, som den 7
Juni 1733 till Konsistorium i Stockholm och den 24 Januari 1740 till Konsistorium
(Ecclesiasticum?) i Upsala aflåtits, angående, det förra N. G:s
och det sednare Hofjunkaren J. G:s barns döpande, och hvilka Kongl. Bref
vanligen åberopas till förment stöd för på lag icke grundade, och äfven för
flera kristligt sinnade prestmän inom svenska kyrkan afskyvärda, tvångsåtgärder,
för att få barn döpta, —- måtte förklaras icke vara gällande lagar,
och
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. «yW 24!. 457
och således ej få af tjenstemän eller myndigheter vidare åberopas till stöd
för sådana åtgärder, helst dessa äfven kränka den rätt Gud gifvit föräldrarna
Öfver sina späda barn.
e) Om borgerligt äktenskap.
Någon författning, som förekommer de olägenheter, hvilka nu i afseende
pä åtskilliga separatisters giftermål ofta yppas.
Stockholm den 30 November 1862,
L V. Henschen.
JVs 241.
Af Herr Henschen i Angående dels Härads-rälternas organiserande enligt
vissa Lagberedningens förslag, dels förberedelser till ändringar
i Domstolarnes organisation och verksamhet.
Den, som gjort sig något bekant med den mängd skrifter, som i detta ämne både
i äldre och sednare tider utgifvits, erinrar sig, hurusom, t. ex. under åren 1754, 55, 56,
58, 59 och 1762, frågan om rättegångars förkortande, och, i sammanhang dermed, till
en del äfven frågan om domstolarnes organisation och verksamhet behandlades med stort
allvar, och icke ringa sakkännedom äfven angående utländska förhållanden. Måhända
kan deraf inhemta® något äfven för närvarande tid dugligt.
Att frågan om domstolarnas organisation och verksamhet skulle med förnyad kraft
upptagas i sednare tider, var en nödvändig följd deraf, att Rikets Ständer i April 1810
biföllo Lag-Utskottets den 1 i samma månad afgifna ''Betänkande angående Lagarnas
urskiljande, förenkling och förbättring,5' samt att Kongl. Majit, på Ständernas begäran,
den 14 Februari 1811 förordnade en kommitté "till upprättande af förslag tilt en ny
allmän Civil och Kriminal-lag."
En bland de första frukterna i detta ämne af omförmälda kommitté, den s. k.
Lag-kommittéen, var det af dess arbetande ledamöter vid kommittéens allmänna sammanträde
den 25 Mars 18! 5 afgifna, och af hela kommittéen i underdånig skrifvelse af
den 31 i samma månad till Kongl. Majit aflemnade, Betänkande, angående åtskilliga ändringar
i domstolarnes dåvarande organisation; i hvilket afseende kommittéen föreslagit,
det skulle Härads-rätterne blifva mer permanente, ingen domsaga hafva mer än ett tingsställe,
Lagmans-rätterne försvinna, blott en underdomstol, Härads- eller Stads-rätt, finnas,
i följd deraf instantierna blifva tre, Hof-rätternas divisioner utflyttas, på sätt i
Norge sketf, då Stifts-öfver-rätterne blefvo inrättade, och, naturligtvis i följd af allt detta,
Högste Domstolen blifva en verklig instans. 1 anledning häraf ankom till Lag-kommitBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 58
458
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\s' 24l.
téen ett den 11 Augusti 1815 aflåtet nådigt Bref, hvaraf till upplysning om ärendets
behandling här intages följande: ”Sedan J till Oss i underdånighet inkommit med Betänkande
och Förslag till Domstolarnes och Höf-rätternes antal och organisation, och
Wi detsamma i nådig skrifvelse till Riksens Ständer öfverlemnat, i ändamål att yttra
sig, huruvida J, vid utarbetande af Lagverket, kunde ställa Edre förslag i beräkning på
en sådan ny organisation; så hafva Riksens Ständer, uti underdånig skrifvelse den 27 i
förlidne Juli månad, härå meddelt det svar, att de nu icke vilja någon annan åtgärd i
detta ämne vidtaga, än att för det närvarande låta frågan alldeles hvila, och utan något
i förväg fattadt beslut, som skulle kunna lägga hinder i vägen för ämnets vidare
utvickling och pröfning, hos Oss i underdånighet anhållit, det hela målet måtte tillLagkommittéens
bearbetande återlemna»; hvarefter, sedan det i föreskrifven ordning blifvit
genom trycket till allmän granskning utgifvet, det må bero på Wårt och tillkommande
Ständers pröfning, att antaga eller ogilla såväl det fulländade Lagverket, som grunderna
för detsamma; Och vele Wi detta Riksens Ständers underdåniga svar härmedelst Eder i
Nåder meddela. '
Så aflopp det, så vidt jag känner, första allvarligare försöket att förmå Rikets
Ständer att yttra sig om Domstolarnes organisation i allmänhet. Frågan var ock säkerligen
icke i allmänna opinionen bland de tänkande och magtegande så förberedd, sorn
alla dylika frågor böra vara innan de öfverlemnas till Folkrepresentationen.
Men de utmärkte, klarseende och nitiske män, som fått Lagverkets utarbetande
sig närmast anförtrodt, gingo vidare på den beträdda banan. Och då det af dem utarbetade
förslaget till Rättegångs-balk för tvistemål den 2 Januari 1821. granskades af
kommittéen in pleno, vidblefvos ofvanangifna, då i detaljerade förslag framlagde, grunder.
Redan den 22 i nämnda månad slöts granskningen af oinförmälda förslag, hvilket trycktes
och sålunda lades under allmänhetens ögon nästföljda år 1822. Genom detta förslag
hade i Domstolarnes organisation och verksamhet icke föreslagits någon annan väsendtlig
ändring, än den ofvanangifna. De i detta afseende vigtigaste föreskrifterna, om
underdomstolarnes organisation innefattades i följande stadganden:
2 kap. 1 §.
”Härads-rätt skall utgöras af den Domare, Konungen förordnar, och af den nämnd,
»om i domsagan väljes.
2 §.
I Härads-nämud må ej flere, än tolf, och ej färre, än sju, på en gång sitta. De
skola vara redlige och förståndige män, som i Domsagan bo och hemman under egandeeller
nyttjande-rätt der' innehafva. Ej må dock någon till nämndeman väljas, som i
Konungens eller Rikets tjenst är.
3 §.
Hvarje socken skall minst en nämndeman välja. — — - — — — — — —
4 §•
För hvart år skall nämndemans val hållas å ordentlig sockenstämma; oek ege hvar,
som efter 2 § till nämndeman väljas kan, dervid lika röst. — — — — — —
9 §.
I den Domsaga, som för Härads-rätt utstakad är, ehvad den består af ett Härad
eller flere, skall ej mer, än en tings-stad vara. Der hålle Rätten årligen två ting, det
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,7W ?41.
459
ena mellan tjugondedag Jnl och midsommar, och det andra emellan Michaelis- och Thomaidag.
De kallas lagtima Ting.
§ 10.
Allrnånne Rätteg äng a-dag ar skola vara: sex under den första, och tre under det
andra af de Ting, som i 9 § sagde äro, nemligen under första Tinget: tjugondedag Jul.
då den på måndag infaller, men eljest nästa måndag derefter, och sedan hvar fjerde måndag,
som inom tingstidens slut inträffar, så räknadt att alltid fyra veckor blifva emellan
hvarje måndag, som allmän rättegångsdag är; samt under andra tinget: första måndag
i Oktober månad, och sedan hvar fjerde måndag, likasom under törsta Tinget. Infaller
helgedag på någon af de måndagar, som till rättegångsdagar nu föreskrifna blifvit; vare
nästa söcknedag derefter allmän rättegångsdag; dock skall ändå tiden till nästa allmänna
rättegångsdag från måndagen räknas.
3 kap. I §.
Stads-rätt utgöres af domare, dem Konungen förordnar. Ej skola på en gång flere,
än fem, och ej färre, än tre, i Rätten sitta. Af dem ege hvardera en röst; och vare den
ordförande, som dertill förordnad är, eller eljest främst i Rätten sitter,
2 i
Kan stad ej löna det antal af domare, sorn för Stads-rätt nödigt är, efter ty i
I § sägs; då skall Stads-rätt utgöras af en domare och Nämnd, sorn om Härads-rätt i 2
kap. stadgadt är; och varde den Nämnd vald bland män, som i staden bo och der näring
idka eller fast egendom hafva.
7 i
År Stad så ringa, att hvarken efter 1 eller 2 § Stads-rätt der underhållas kan;
då skola de mål, som i staden förekomma, upptagas vid den Härads-rätt, inom hvars
Domsaga staden ligger.”
Hof-rätt och Högste Domstolen skulle hafva sammanträden hela äret.
Sedan detta förslag, jemte förslagen till öfriga delar af civil-lagen, hvilka ock blifvit
genom tryck allmänheten tillgängliga (nemligen Giftermåls- och Handels-balkarne redan
år 1815, Årfda- och Jorda-balkarne 1818 och Byggninga-balken 1819) liksom förslagens
högt begåfvade författare, väckt, allmännare uppmärksamhet; så funno Rikets år
1823 samlade Ständer, utmärkte för ej mindre det då, till fullt medvetande, vaknade
konstitutionela lifvet, än äfven den progressiva rigtningen i allmänhet, sig föranlåtna att
icke blott antaga det hufvudsakliga af kommittéens förslag derom, att soeknestämman,
med lika rösträtt för valberättigade, skulle välja nämndemän till Härads-rätt, ehuru valrätt
och valbarhet inskränktes till bönderna allena, utan ock anhålla ”om vidtagande af
nödiga mått och steg till påskyndande af Lag-kommittéens arbeten, så att hela förslaget
till ny civil- och kriminal-lag så tidigt måtte fullbordas, från trycket utgifvas och allmängöras,
att detsamma, i den ordning 47 ”(33?)” § i Riksdagsordningen och 87 § Regeringsformen
bestämma, kunde, så vidt möjligheten det medgåfve, i ett sammanhang
komma under Ständernas pröfning vid nästa riksdag:” i anledning hvaraf Kongl. Maj:t
460
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVd 241.
l:o i det throntal, hvarmed Ständerna den 22 December år 1823 hemförlofvades,
yttrade följande: "Den kommitté, åt hvilken utarbetningen af civila lagen blifvit anförtrodd,
har fullgjort detta uppdrag, och dess förslag är öfverlemnadt till mitt och mitt
Stats-Rads bepröfvande. Det skall föreläggas Rikets Ständer vid deras nästa sammanträde,
med de jemkningar och förbättringar, sorn jag kan anse nödige”; och
2:o den 11 Mars 1824 till Lag-kommittéen aflät nådigt Bref, i hvilket, bland annat,
föreskrefs, att civil-lagförslaget (och således äfven dertill hörande Rättegångs-balk
med stadganden om domstolarnes organisation och verksamhet) skulle dels af Högste
Domstolen och Stats-Rådet granskas innan det till Ständerna öfverlemnades, dels, i anledning
af inkomna anmärkningar och af andra orsaker, revideras af kommittéen; äfvensom
att ”förslaget till brottmålslagen och den dertill hörande del af processen samt de
motiver på hvilka de sig grunda,” skulle af kommittéens arbetande ledamöter ensamme
uppgöras.
Redan den 29 December 1825 slöts den sålunda anbefallda granskningen af förslaget
till Rättegångs-balkens förra del, om rättegången i tvistemål. Och några väsendtliga
ändringar hade vid denna granskning icke föreslagits i de §§, som ofvan intagits
utur det år 1822 tryckta förslaget till Rättegångs-balk. — Men sedan revisionen slutats,
"tillkännagåfvo arbetande ledamöterne. att de, i sammanhang med denna Balk, utarbetat
”förslag till Notariats-inrättning å landet ; men enär det innefattade endast reglemen"tariska
stadganden, hvilke i sjelfva lagen ej borde upptagas, hemställde de, om icke
”lämpligast vore, att detta förslag, såsom Bihang, åtföljde allmänna lagförslaget; en hemställan,
den granskande ledamöterne funno för godt att bifalla, sedan berörda förslag
”blifvit uppläst.” Detta förslag fogades såsom bihang till det år 1826 tryckta fullständiga
”förslag till allmän civil-lag”. Hufvuddragen af förslaget till Notariats-inrättDing
inhemtas af förslagets följande delar:
”1 §.
I hvarje domsaga å landet skola kunnige och redlige män, två eller flere, allt efter
som nödigt pröfvas, tillsatte vara att de göromål förrätta, som i denna lag sägas. De
kallas Härads-notarier.
2 §.
Till Härads-notarie ege domare i Härads-rätten förslag upprätta; och varde notarien
derefter af Ofver-rätten nämnd. Ej må någon föreslås, som ej de prof undergått,
hvilka föreskrifne äro för dem, sorn i Rättegångs-verken söka inträde.
4 §•
En af notarierne före Härads-rättens protokoll, och ansvare, att allmänna sakprotokollet
å rätt tid till justering färdigt varder, så ock, att utdrag ur protokoll utan
dröjsmål meddelas åt en hvar, som det äskar. — — — — — — — — —
5 §.
Härads-notarierne varén boutredningsmän i domsagan, och tagen, under denna befattning,
noga i akt hvad lagen i 6 och 8 kapitlen Arfda-balken bjuder. För uppteckning
njute notarie tre fjerdedels procent af den egendom, som upptecknas, och för skifte,
lika mycket af den behållning, som i skiftet ingår.”
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 241.
461
Öfver det sålunda fullbordade Civil-lagförslaget, blef, genom nådigt Bref af den 16
November 1826 infordradt utlåtande af Hofrätts-presidenterna och af dem utsedda ledamöter;
i anledning hvaraf Presidenten i Hof-rätten öfver Skåne och Bleking samt två
bland den Hof-rättens ledamöter, af hvilka åtminstone den ene alltsedan nitiskt verkat
för det juridiska vetandets odling, den 20 December 1826 företogo och redan den 19
Juni 1827 slöto granskningen af hela Civil-lagförslaget; men projekterade icke någon ändring
i Lag-kommittéens förslag till domstolarnes organisation. De två ledamöterna af
Göta Hof-rätt, hvilka jemte dess president granskade Civil-lagförslaget, gjorde deremot,
i deras den 28 Juli 1827 afslutade utlåtande, flera anmärkningar mot förslaget om Lagmans-rätternas
indragning och Hof-rätts-divisionernas utflyttning m. m. Och dermed, så
vidt jag numera minnes, börjades i frågan om Lagmans-rätternas indragning, den egentliga
och allvarligare striden, hvilken, såsom bekant är, fördes i periodiska tidskrifter, tidningar,
brochyrer och riksdagsförhandlingar. Vid Lagförslagets granskning i Högsta Domstolen,
den 4 Juni 1833, behandlades ock frågorna om domstolarnes organisation, samt
således äfven om Lagmans- och Kämnefs-rätternas indragning, hvarom jemväl der yppades
olika tankar.
Sedan Kongl. Maj:t år 1829 anbefallt sammanträde mellan '-den till utarbetande
af en ny brottmålslag för Konungariket Norrige förordnade Kommission- och Svenska Lagkommittéen,
hade desse under är 1830 haft sammanträden, och Lag-kommittéen derefter
utarbetat samt i Oktober 1831 ytterligare granskat förslag till Straff-balk och Rättegängs-orduing
för brottmål. Den 16 Januari 1832 hade kommittéen äfven granskat förslagen
till jury-inrättning och vissa rättelser i civil-lagen. Dessa arbeten blefvo 1832
tryckta. Och deremot framställda anmärkningar blefvo i utlåtande af den 19 December
1833 mästerligt besvarade, utan att några väsendtligare ändringar ansågos böra ske i
den af Lag-kommittéen först föreslagna organisation af domstolarne.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse, den 26 November 1834, anhållit, att
en kommitté måtte förordnas till författande af en ”Tablå’’, ”innehållande dels en sammandragen
och lätt öfverskådlig framställning af förslagets plan och allmänna grundsatser,
med hänvisning till de i Lag-förslagen upptagna motiver, dels jemnförelse emellan
förslagens och nu gällande Lags speciela stadgandeu, med uppgift af de väsendtligaste
skiljaktigheter”; blefvo den 4 November 18.35 dertill förordnade dels Lagmannen C. G.
Cassel och Häradshöfdingen, Lagmanen P. G. Norin, som med skrifvelse af den 1 November
1839 sådan plan och tablå till Kongl. Maj:t atiemnade, dels ock Revisions-sekreteraren
Ludvig Johansson Boije, som upprättade andra dylika, tryckte åren 1837 och 1838.
Och sedan Hof-rätternas presidenter hvar för sig med två af dem utsedda ledamöter
granskat förslaget till ny brottmålslag och till Kongl. Maj:t inkommit med utlåtanden
deröfver, daterade det från Göta Hol-rätt afgifna den 1 Mars 1838 och det från
Hof-rätten öfver Skåne och Bleking den 19 Juni 1838; så hade Kongl. Regeringen, enligt
note ur dess protokoll den 9 Juni 1839, infordrat Konungens Högste Domstols utlåtande
öfver förslaget till brottmålslag. Och blef samma förslag från och med den 7
September samma år till och med den 6 Mars 1840 af Högste Domstolen granskadt;
hvarefter en dylik tablå, som den ofvan omförmälda, blef öfver Straff-lagen med tillhörande
Rättegångsordning af nämnda kommitté upprättadt och år 1841 tryckt.
Slutligen blef, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers anhållan, ”genom Kongl.
Brefvet den 28 Augusti 1841”, ”åt den Lagberedning, sorn, enligt samma Kongl. Bref,
”skulle träda i verksamhet, i nåder uppdraget att, med jemnförelse af gjorda anmärkningar
vid de af Lag-kommittéen utarbetade lagförslag,” ”ytterligare granska och genomgå
desamma, att undersöka och uppgöra förslag till de förändringar i domstolarnes
”organisation och i fängelsesystemet, som med det nya lagverket måste införas, så ock
462
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/V 241.
”att utarbeta grunderna och ordningen för lagverkets promulgerande och sättande i verkställighet;”
hvarförutan Beredningen borde ”redigera förslag till de författningar, som vid
”och för det nya lagverkets antagande och promulgation kunde finnas behöfliga att tillika
utfärdas.” Särskildt hade Kongl. Majit den 14 Augusti 1841 förständigat Lagberedningen
”inkomma med underdånigt yttrande”, bland annat, ”öfver frågorna om domstolarnes
organisation”; Till åtlydnad häraf afgaf Beredningen, med skrifvelse af den 16
December 1842, ett fullständigare utlåtande öfver frågorna om domstolarnes organisation.
Vid detta utlåtande voro fogade väl motiverade yttranden af åtskilliga Beredningens medlemmar.
Striden om de vigtigare genom Lag-kommittéen föreslagna ändringar fick nytt lif
sedan en utmärkt jurist, begåfvad med ovanlig statistisk förmåga, Kammar-rådet, sedermera
Justitie-ombudsmannen Sven Lorentz Theorell, började deri deltaga äfven offentligen
genom sina åren 1846, 1847 och 1818 tryckta ”Betraktelser och handlingar hörande
till reformen i National-representationen och allmänna lagen.” Och i sin till Rikets
Ständer vid riksdagen 1850 såsom Justitie-ombudsman afgifna berättelse yttrade
samma utmärkte man sig på tänkvärdt sätt om följande ämnen nemligen om a) ”Domstols-organisationen
i förhållande till dess allmänna bestämmelse”, b) ”äro enmansdomstolar
ändamålsenliga?” c) ”instanser och deras antal”, d) ”plan till en reform, hvarigenom
domstolar, svarande mot andra instansen, blefve omedelbart dömande,” e) ”Synerätter
i jordatvister”, f) ”formen för åtal mot domare”, g) ”sättet för städernas upptagande
i planen”, h) ”vilkor för talans fullföljande i högre rätt”, i) ”modifikationer, i
händelse städernas varande domstolar bibehållas”, j) ”financiela följder af planens antagande
och förkastande”, k) ”dess inflytande på fängelsesystemet”, 1) ”fortsatt granskning
af lagförslaget om domstols-inrättningen”, ro) ”kostnadsersättning till vederpart i
stället för revisionsskilling”, n) ”granskning af förslaget till jury”, ,o) ”offentlighet vid
domstolarne”, p) ”plädering hos öfverrätter,” q) ”röstberäkning i domstolar” m. m.; hvilka
alla ämnen förtjena en fullständig utredning, sorn dock, såvidt jag vet, ännu icke lemnats
här i landet.
jigffi" Uti sitt vid Lag-Utskottets den 11 Augusti 1848, J\fs 58, afgifna ”Betänkande, i
anledning af dels Kongl. Majits nådiga Proposition om antagande af ny Straff-lag, med
flere tillhörande lagbestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner i afseende
på Kriminal-lagstiftningen,” har Lag-Utskottets nu och ofta förr varande ordförande,
Grefve Erik Sparre, yttrat bland annat: ”Brottmälslagstiftningen innefattar 3:ne hufvudmomenter:
1) behandlingssättet vid undersökningen angående förbrytelser, eller råttegångs-ordningen;
2) karakteriserandet af brotten, eller bestämmandet af brottens kännetecken,
tillräkneligheten o. s. v.; samt 3) straff-systemet.
Ifrågavarande förslag till ny lag omfattar blott de tvenne senare momenterna. Det
är likväl otvifvelaktigt att, vid en reform af brottmåls-lagstiftningen, början bort ske
med rättegången. Straff-lagen utgör nemligen endast en del och just den senare delen
af kriminal-lagstiftningen. Den måste till sitt innehåll bero af de former, som äro gifna
för utredande af sanningen, äfvensom för lagens tillämpning; och det är företrädesvis
dessa former, som, till följd af den stigande civilisationens framsteg, blifva i behof af
att reformeras.
”En sådan hufvudsaklig punkt i rättegångs-ordningen, af hvilken straff-lagen till sitt
innehåll måste blifva beroende, är domstolarnes organisation. Om man, lika med Utskottet,
anser att, för åstadkommande af fullkomlig rättvisa, måste öfverlemnas åt domaren,
att, efter den åsigt han fattar om de vid hvarje särskildt fall förekommande omständigheter,
bestämma straffets svårighet och långvarighet; om man, till följd häraf anser
att, i motsats mot vår nu gällande lag, som i de flesta hänseenden för hvarje brott
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 241.
463
stadgar ett bestämdt straff, en ny lag bör stadga ett visst maximum och minimum af
straff, med rättighet för domstolen, att lämpa straffet efter sin uppfattning af brottet
eller brottsligheten; så är det uppenbart, att man på förhand måste känna beskaffenheten
af dessa domstolars organisation, antingen de skola utgöras af en eller flere domare,
antingen nämnden eller domstolen skall afgöra frågan om förbrytarens skuld eller
oskuld o. s. v. At en af flere lagfarne personer bestående domstol kan en sådan pröfningsrätt
vid straffets bestämmande öfverlåtas, men icke ät en ensam domare, helst om,
såsom förhållandet är med våra Härads-rätter, denna domare stundom är en yngling utan
erfarenhet, och, på sätt vi i det följande skola finna, icke underkastad de kontroller, som
äro nödvändiga vid öfverlåtelse åt domaren af en sådan magt.
Vår nu gällande lag har sökt att förekomma, under-domares magtmissbruk genom
stadgandet, att gröfre brottmål skola underställas Ofver-rätts pröfning. En sådan pröfning
kan för Hof-rätten blifva möjlig, dä Hof-rätten dervid har att följa en lag med
bestämda straff, och en bestämd bevis-theori; då protokollerna således endast skola utvisa,
huruvida de i lag föreskrifna bevis förefinnas derom, att ett visst brott, som till sin karakter
är genom lag eller stadgad praxis bestämdt, blifvit begånget elter ej, hvarefter lagen
bestämmer det straff, som å brottet, der det är begånget, skall följa. Men huru
skola dessa protokoller inrättas, för att med tillräcklig klarhet framlägga alla de mildrande
eller försvårande omständigheter, som böra inverka på straffmätningen? Hvilken
förmåga förutsättes ej hos under-domaren, om han skall kunna, icke allenast rigtigt uppfatta,
utan äfven på ett tillfredsställande sätt framställa dessa omständighetar? och blir icke
öfver-dornstolen satt i nödvändighet att grunda sin dom på en ensam ung under-domares
uppfattning eller, hvad värre är, på den tilläfventyrs högst ofullständiga framställning,
han förmått gifva åt sin individuela uppfattning? I de länder, der strafflagen åt domare
öfverlemna]1 pröfningsrätt vid straffets bestämmande, är den allmänna rösten derom
ense, att en så beskaffad lag skall tillämpas af en utaf flere personer bestående domstol
och utan apell-, och med afseende å den för friheten vådliga magt, som härigenom
skulle läggas i domarens händer, påkallar man en rättegångs-ordning med jury.
En annan punkt i rättgångs-ordningen, som, på strafflagens innehåll, måste öfva
ett väsendtligt inflytande, angår domarens åliggande vid brottmål'sransakningen. Det är
nemligen en hufvudsaklig skilnad om, vid sådana ransakningar, den ackusatoriska methoden
följes, d. v. s. att en allmän åklagare efter en föregående preliminär undersökning
utför processen inför domstolen, som i sådant fall endast pröfvar halten af de förebragta
bevisen, äfvensom den tilltalades brottslighet; eller om den inqvisitoriska methoden vid
rättegången följes, så att t. ex., såsom hos oss sker, domaren pä embetets vägnar ransakar
och till någon del sjelf för processen mot den tilltalade. At en domare, sorn handlar
efter förstnämnda method, kan öfverlemnas en pröfningsrätt vid straffets bestämmande,
som i de länder, der den sednare methoden följes, blefve för den medborgerliga friheten
högst vådlig.
Jag har redan i förbigående nämnt de kontroller, som domaren mäste underkastas,
i händelse en större magt åt honom öfverlemnas. Dessa kontroller bestå, dels i närvaron
af en offentlig åklagare, tillhörande en särskild korps, med djupare insigter och kunskaper
än hos våra åklagare förefinnas; dels i brottmåls-protokollerna. Om man åt domaren
öfverlemna!- en så vidsträckt magt, hvarom här är fråga, så kan man icke åt honom
medgifva rättigheten att sjelf och utan al! närmare tillsyn uppsätta de protokoller,
pä grund af hvilka hans förfaringssätt af öfver-rätten skall pröfvas.
Innan man antager en straff-lag, sorn, vid bestämmandet af straffen, åt domaren
öfverlemna!' en vidsträckt latitud, är det således nödvändigt att veta, huruvida de nu
nämnda garantierna emot missbruk af domaremagten komma att ingå i den blifvande
464
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s' 241.
rättegångs-orduingen, och huruvida de med afseende på vårt lands förhållande kunna införas
(så uppstår t. ex. den fråga om, med afseende på den glesa befolkningen, tillräckligt
antal jurymän med erforderlig bildning kan ä alla orter erhållas o. s. v.). För närvarande
känna vi icke, hvad förslag till rättegångs-ordning kan komma att oss föreläggas,
icke ens om detsamma ännu är slutligen utarbetadt.
Men om således rättegångs-ordningen, otvifvelaktig! en af de delar i vår brottmålslagstiftning,
sorn i första rummet behöfde förbättras, lemnats orörd; så hafva de öfriga
tvänne delarne, eiler brottens karakteriserande och straff-systemet i förslaget undergått
desto större förändringar. Lag-Utskottet har erkändt, att man vid jemförelsen af den
nu gäHande lagen med den föreslagna, genast inser, att den sednare väsendtligen skiljer
sig från den förra så till form som innehåll.
Häraf torde, mer än af något annat, inses vigten deraf, att skyndsamt något göres
till förbättrande af Härads-rätternas organisation, enär man med temlig visshet kan
förutsätta, att, i följd af Kongl. Majits denna riksdag till Ständerna aflåtna nådiga Proposition
“om antagande af en ny straff-lag", en sådan varder denna riksdag beslutad.
I sitt sista arbete, nemligen det förslag till Rättegångs-balk, hvars granskning slutades
den 3 Juni 1848 (då man icke beräknar en justering och vissa reservationers aflemnande
den 10 April 1849, och tryckningen, som var slutad före den 30 November'
samma år), har Lagberedningen bibehållit det hufvudsakliga af Lag-kommittéens förslag
och således ansett sig ej kunna föreslå annat, än att landsbygden och städerna skulle
hafva särskilda domstolar, men deremot dels inskränkt nämndemännens antal till högst
fem, minst tre, dels ansett att äfven under-domstol i stad skulle utgöras af domare och
sådan nämnd; dels ock gifvit under-domstolen på landet namn af Lands-rätt,
Sedan jag på ofvanstående sätt, i största korthet omförmält, eller rättare lemnat
anvisningar till kännedom om de förberedande åtgärder, som under vårt nuvarande stats
skick vidtagits i fråga om de allmänna domstolarnes organisation, samt dervid särskildt
erinrat, att, i följd af berörda förberedelser, Kämners- och Lagmans-rä tterna blifvit indragna;
torde ej vara ur vägen påminna äfven derom.
l:o att, — i följd af ”Lagkommittéens, samt de af Kongl. Majit, dels för Styrelseverkens
reglering, och dels för de ekonomiska författningarnes öfverseende, i nåder för”grdnade
kommitterades” den 6 April 1820 afgifna och 1823 tryckta ”underdåniga betänkande,
rörande rättsfrågors skiljande från de administrativa verken”, Kongl.
Majit, genom en den 17 April 1828 utfärdad nådig Förordning, angående upphörande af
styrelseverkens domsrätt i vissa mål, öfverflyttat flera sådana från de administrativa
verken till domstolarne;
‘2:o att åtskilliga särskilda domstolar och fora privilegiata upphört. Så har till
exempel:
a) i följd af Kongl. Kungörelsen den 7 Maj 1831 Sjötullsrätterna upphäfvits, och
deras åligganden flyttats till Rådstufvurätterna,
b) genom Kongl. Kungörelsen den 9 November 1836, Posträtterna samt blandade
Post- och Rådstufvu-rätterna, äfvensom Kansli-rättens domsrätt i hvad postväsendet angår,
upphört, och de till nämnda domstolar hörande mål öfverflyttats till allmänna domstolarne,
c) genom Kongl. Förordningea den 19 December 1841, nedre och öfre Boigrätternas,
Slottsrättens för Stockholms slott och stad äfvensom utom Stockholm varande Slottsrätters
domsrätt upphört, samt målen likaledes till allmänna domstolarne flyttats, hvarjemte
Riksmarskalks-embetets befattning med utsökningsärender öfverlemnafs till allmänna
exekutorerna,
d) enligt
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jty? 241.
465
d) enligt Kongl. Förordningen den 5 Juni 1850, Bergs-tingsrätterne samt den
domsrätt, som tillkommit de vid Sala och Stora Kopparberget befintliga G-rufve-rättar,
upphört vid slutet af år 1851, samt
e) genom Kongl. Förordningen den 2 April 1852 Universiteternas eller rättare deras
Konsistoriers domsrätt i tviste- och brottmål samt andra domareärenden öfverflyttad
till Rådstufvu-rätterna, och Univiversitets-rektnrernas befattning med utsökningsmål
upphört.
Af allt detta synes väl, att, i öfverensstämmelse med Lagkommittéens betänkande
den 25 Mars 1815, åtskilligt gjorts till förbättrande af domstolsorganisation, och att således
omförmälda betänkande, ehuru knapphändigt affattadt, likväl burit ganska goda
frukter; men derjemte är för en hvar, som något tänkt öfver dessa ämnen, klart, att
åtskilligt vida vigtigare och följdrikare återstår att göra innan domstolsorganisationen
blir sådan, att den säkert och skyndsamt medför rättvisa, utan att den, som lidit rättskränkningen,
behöfver,'för att få den afhjelpt, blifva särskildt betungad genom en långvarig
och i följd af domstolsorganisationen oviss rättegång.
Sjelfva instantiernas inbördes förhållande och funktioner kunna medföra de besynnerligaste
och för domstolarnas goda namn och rykte vådligaste tilldragelser. Så torde
det kunna t. ex. af trovärdig man inom detta Stånd intygas, hurusom, under den tid
Kämnärs-rätterna existerade samt i större städer bestodo af flera jurister, några sterbhusdelegare
fingo, i ett vigtigt mål, sina påståenden af alla ledamöterna i Kämnärs-,
Rådstufvu- och Hof-rätterna, äfvensom af hälften bland ledamöterne i Högsta Domstolen
godkända, men radikalt tappade rättegången, emedan bland andra hälften af ledamöterne
i Högsta Domstolen fanns den, som der satt främst, och som, jemte tre andra
ledamöter i samma domstol, ogillade berörda påståenden. Här inträffade hvad, i följd af
Svenska domstolarnas nuvarande organisation och verksamhet, lätt och ofta nog kan
hända, nemligen att den, som har tre eller fyra domare för sig, lätt kan vinna emot
den som har sexton domare för sig, emedan en af de tre eller fyra i Högsta Domstolen
har votum decisivum, hvarföre de tre eller fyra ledamöter i samma domstol, som icke
hafva den främst sittande med sig, vid voteringen öfverröstas, äfven om deras mening
delas af alla dem, som i Hofrätten och underrätterna handlagt målet.
Detta i förbigående: jag vill icke besvära med påpekanden af flera abnormiteter i
afseende å domstolarnes organisation och verksamhet; men detta exempel torde åtminstone
visa nödvändigheten att öfverväga, huruvida ej Högsta Domstolen bör vara en blott
Kassationsdomstol.
Under innevarande riksdag hafva Herrar Alander och Staaff i Borgare-Ståndet samt
åtskillige riksdagsmän i andra stånd väckt motioner, som med dessa ämnen hafva nära
sammanhang, och, efter hvad jag förmodar, skulle kunna samtidigt med denna motion af
Lag-Utskottet behandlas. Äfven jag anser, att den del af Rättegångsordningens förbättrande
som rörer Härads-rätternas organisation och oftare sammanträdande, kunde
börjas snarare, än man i allmänhet tyckes vilja antaga. Och jag får derföre, samt på
de grunder jag i Utskottet skall utveckla, toresia:
J:o. Att Bär ads-r ätterna organiseras så, som Lagberedningen föreslagit i
afseende å Lands-rätt;
2:o. Att i den mån, det ske kan, protokollsföringen vid Ilärads-rätten bestrides
af särskild notarie, ungefärligen så, som Lag-kominittéen föreslagit i
dess ofvan omförmälda och till en del intagna förslag till notariatsinrättning
på landet, samt
3:o. Ätt Härads-rätterue oftare, än nu sker, hålla ordinarie ting.
Bi/i. till JR. St Brot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 A/d.
59
466
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. 241.
Men då mången torde anse, att hvarken Kongl. Lag-kommittéen eller den Lagberedning,
Kongl. Majit sedermera förordnat, ej heller någon bland de myndigheter, hvilka
afgifvit underdåniga utlåtanden öfver Lag-kominittéens så ock Lagberedningens förslag
till Rättegångs-balk, hafva så grundligt och fullständigt, som man kunnat vänta af landets
yppersta jurister, hvilka varit ledamöter i berörda kommitté och beredning, eller i
endera af dem, besvarat frågorna om domstolarnas organisation och verksamhet ined hvad
dertill hörer, torde jag, utan att förnärma omförmälda juristers höga och välförtjent»
anseende, kunna, ehuru jag hufvudsakligen instämmer i Herr Alauders förslag och framställt
eget. förslag om tillägg dertill, ödmjukligen föreslå:
att frågan om domstolarnas organisation och verksamhet i allmänhet, äfvensom
de frågor, som dermed hafva nära sammanhang, måtte ånyo och
mera grundligt behandlas, samt erhålla en fullständig utredning, genom hvilken
för den Svenska allmänheten, och särskildt för riksdagsmännen, som skola
i dessa ämnen besluta, framläggas, bland annat, detaljerade underrättelser om
domstolarnas organisation och verksamhet, icke blott i brödralandet Norrige,
samt i Danmark, utan ock i några öfriga, europeiska länder, der juridisk bildning
nått någon större utveckling, såsom i England med dess egendomliga inrättningar,
i Holland, Tyskland och äfven i Frankrike, der romerska rätten
haft ett större inflytande.
När, efter Julirevolutionen 1830, fängelsereformen i Frankrike började med allvar
påtänkas, blefvo, för att i ämnet inhemta den säkrare underrättelse om Amerikanska
fängelse-systemer och straffanstalter, hvilken endast genom åskådning på stället kunde
vinnas, till Förenta Staterna i Norra Amerika, efter uppdrag af ministern för handeln
och allmänna arbeten i Frankrike, utsände advokaterne vid Cour royale i Paris de
Beaumont och de Tocquevälle, hvilka, efter ett längre vistande på stället, der förvärfvat
”de mest intuitiva och säkra, kunskaper i ämnet”, samt ej blott till ministern afgåfvo
en berättelse i ämnet, utan ock från trycket utgåfvo ett verk, som troligen i hela Europa
åberopats. Och då frågan om Jury-inrättningens införande i Norrige började lifligare
behandlas, fann norska regeringen nödigt att, för erhållande af säkra underrättelser,
utsända två jurister, Munk Raeder och Stiftsoverretsprokuratorn, sedermera Sörenskriveren
Aubert, af hvilka den förre, i anledning häraf, låtit åren 1850, 51 och 52 i
Christiania trycka ett större arbete, angående ”Jury-institutionen i Storbrittannien, Canada
och de Förenta Staterna i Amerika.”
Ehuru jag ingalunda önskar ett så digert verk, som Munk Rreders omförmälda,
helst det då säkerligen blefve oläst af de flesta, som skulle i ämnet besluta, är jag dock
lifligt öfvertygad om nyttan, att icke säga nödvändigheten, deraf, att man af sakkunnige
svenske män får en på deras egen erfarenhet grundad underrättelse, om domstolar
nas
orgaiisation och verksamhet i främmande civiliserade länder, innan lagstiftande magten
fattar beslut om den förestående domstolsreformen.
Jag vågar derföre ödmjukligen föreslå:
l:o. Att två, högst tre, unga, kraftfulla, vetenskapligt sinnade och för ändamålet
nitiske män. som ega tillräcklig humanistisk och juridisk bildning,
färdighet att lätt och exakt uttrycka sig på tyska, franska och engelska språ
ken,
samt praktisk kännedom om förhållandena här i landet, måtte ungefärligen
så, som det skedde med nyssnämnde Fransmän och Norrmän, erhålla
uppdrag, att,' i:o under tre eller fyra år, på Statens bekostnad, i Danmark,
Tyskland, Schweitz, Frankrike, Belgien och Holland besöka domstolar, exekutionsverk
och dermed sammanhaug egande inrättningar för Lagfarts-, Hy
-
Motioner i Borgare-Ståndet 3862. JW 241.
467
potheks- och Förmyndare-väsende, samt 2:o till Kongl. Majit, i afseende å
förhållandena i nämnda länder, afgifva en detaljerad beskrifning angående:
a) der befintliga teoretiska och praktiska undervisningsanstalter för jurister
och civilister;
b) inrättningar till juridikens och statsvetenskapernas utveckling och
förkofran;
c) de qvalifikationer och prof, hvilka erfordras för att anses kompetent till
att erhålla högre och lägre domare-embeten, samt exekutiva och lägre administrativa
befattningar; samt
d) domstolarnas organisation och verksamhet (göromål), hvarvid borde dels
upplysas, huru sig förhåller med kassationsdomstolarna och hvad dertill hörer,
samt hvad anseende desse inrättningar hafva bland de mest sakkunnige
och i detta afseende kompetente män i landet; dels ock huruvida administrativa
ärenden och polisundersökningar af domare handläggas.
2:o. Att ej blott ät nämnde personer, sedan de hunnit ordna och utgifva
oinförmälda beskrifning, utan ock at några ytterligare sakkunniga och vetenskapligt
bildade män, uppdrages, att, i egenskap af kommitté, författa en
fullständig och detaljerad undersökning och utredning'.
a) om den rätta skilnaden mellan Statens och kommunens funktioner, samt
yttrande, huruvida, jemväl med afseende å de nya kommunalförfattningarna,
Svenska kommunerna erhållit, hvad deni i sådant afseende rätteligen tillhörer,
och huruvida Kronans embetsman böra i städerna öfvertaga icke blott
domaremagtens utöfning, utan ock exsekutioner och kronouppbörd;
b) huruvida särskilda domstolar för stad och land numera i Sverige erfordras,
eller om, sedan skiljaktigheterna mellan lands- och stads-rätt försvunnit,
och städerna i allt underordnats den allmänna lagstiftningen, jurisdiktionerne
böra arronderas utan afseende ä stad elier land, samt underdomstolarne
blifva krets-rätter ungefär så, sorn i Preussiska monarkien skedde genom
Kongl. Förordningen den 2:dra Januari 184U;
c) huruvida och hvarföre, i fall särskilda domstolar för landet erfordras,
desse böra vara organiserade olika med dem i staden, och om de böra bestå
af en eller flera litterärt bildade jurister:
d) huruvida ordföranden i under-rätt på landet, i fall den bör vara organiserad
annorlunda än stadsdomstol, framdeles såsom hittills bör vara envåldsherre
öfver både ransakning, protokoller och beslut, med rättighet att
sjelf, utan appell, vitsorda sina anteckningars rigtighet, då den ifrågasattes
eller bestrides; eller ock om i hvarje rätt bör finnas åtminstone en sjelfständig
protokollsförande, mot hvilken anmärkningar rörande protokollet kunna
rigtas, för att af domaren pröfvas;
e) huruvida Högsta Domstolen bör äter blifva en blott Revision, eller till en
Kassationsdomstol förvandlas, eller ock vid sina nuvarande funktioner bibehållas;
f)
huruvida en mängd administrativa befattningar, såsom t. ex. Magistraternas
nuvarande, böra bestridas af domare, eller huruvida domare böra endast
skipa rätt (skilja tvistande) och således icke befatta sig med något annat,
samt
g) huruvida i alla kollegiala rätter och verk, som arbeta på flera afdelningar,
målen böra, i följd af den grundsats, på hvilken hela
den menskliga odlingens framsteg hvilar, nemligen arbetett delning, efter
468
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 242.
dess art, äfvenledes efter målens art delas mellan de olika afdelningarna.
*
Utan att sådant särskildt föreskrifves, lärer en sådan kommitté, som den
jag ofvan föreslagit, inse nödvändigheten, att, för att fullständigt och noggrannt
fullgöra sitt uppdrag, kommittéen lemnar äfven en exposé af hvad angående
domstolarnas organisation och verksamhet dels stadgats i äldre och
nyare Svenska lagar, dels ock föreslagits af Svenska deputationer, Kommittéer
och Beredningar samt Rikets Ständers Justitie-ombudsmän och åtskilliga
myndigheter. Härvid böra naturligtvis lemnäs hänvisning till och vidfoga*
de handlingar, der ämnena utvecklats.
3:o. Att Kongl. Maj:t måtte i nåder infordra vederbörande myndigheter*
underdåniga yttranden öfver Kommittéens utlåtanden och förslag.
4:o. Att dessa förslag och utlåtanden med tillhörande handlingar måtte
tryckas och till vissa embetsmyndigheter samt riksdagsmännen vid näst derefter
följande riksdag utdelas; och
5:o. Att Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta nådiga Propositioner,
angående de lagförändringar och anslag, som kunna erfordras, derest
Kongl. Maj:t, i anledning af berörda förslag och yttranden, finner några ändringar
i nu bestående förhållanden böra ske.
Jag anhåller att denna motion, likasom med Herr Alanders skett, måtte remitteras
till Lag-Utskottet, der jag blir i tillfälle att för detta förslag anföra motiver, med
hvilkas uppläsande här jag ansett mig icke böra onödigtvis förspilla Ståndets dyrbara
tid. Lag-Utskottet lärer icke underlåta att öfverlemna motionen till det sammansatta
Utskottet, hvartill en del af densamma kan höra.
Stockholm den 30 November 1862.
L V Henschen.
.M 242.
Af Herr Ridderstad: Om vexelundervisnmgs-inetodens införande i rikets
elemenlar-läroverk och allmänna skolor samt upphörande af s. k.
hemlexor.
Rörande vårf nuvarande undervisningsväsende hafva flera motioner blifvit
väckta, alla uttalande ett stort bekymmer öfver det undervisningssystem, sorn nu
följes och sättet hvarpå det utföres. under framställandet på samma gäng af förslager.
förmedelst hvilka man hoppas komma till ett bättre. Den värma, hvarmed
Borgare-Ståndet enhälligt omfattat ämnet, vittnar om. alt det eger inom detta Stånd
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. , 'JW 242.
469
sanna vänner. Fullkomligt öfvertyga»] liäroin, vägar jag, såsom ett tillägg till de
gjorda anmärkningarne äfven framställa några, som, om de ock af föregående motionärer
blifvit antydda, likväl icke blifvit sä tillräckligt framhållne/som de synas
mig förtjena.
Enligt den nuvarande undervisningsmethoden, äro elementar-läroverken —
eller, med ord. vär Svenska skola i allmänhet — indelade eller indelad i årsklasser,
med thy åtföljande ärs-examina och ärsflyttning. Under hvarje klassärhar
ungdomen samma kurser och. öfverhufvud taget, samma lexer. Ynglingarne eller
gossarne äro derigenom liksom sammanbundne vid hvarandra i undervisningen.
Något större eller mindre afseende göres knappast pä deras mer eller mindre goda
hulvuden. större eller mindre kunskapliga mottaglighet. Dag ut och dag in befinna
de sig i samma leXlag elier nära nog detsamma. Följden häraf kan icke blifva
annan än den, att de större förmågorna känna sig tillbakaliällne eller hejdade af
de svagare, och de svagare förmågorna, pä ett för dem öfverdrifvet sätt jägtade af
bättre, begge delarne onaturligt och beklagligt. De tillbakaliällne skola nödvändigt
känna sig missnöjde öfver, att ej sä raskt lä fortgå i läroämnena, som de kunna:
ile mindre skola deremot erfara samma missnöje, till följd af att pädrifvas allt för
mycket. Det ena med det andra kan ej annat än framkalla leda vid undervisningen.
tröttnad vid boken. Läraren, såsom den egentlige regulatorn, har ert svär,
för att ej säga omöjlig uppgift att lösa. I det dilemma* hvari han befinner sig, skall
han erfara mera obehag vid uppfyllandet af sina pligter, än behag.
Undervisningsverken erbjuda derföre i deras allmänliga uttryck lör det närvarande
också den föga glädjande anblicken af någonting i förväg uttröttad t och föråldra
dt. ' '
Den nu följda undervisningsmethodens oefterrättlighet har likväl en ännu betänkligare
sida. 1 fall en eller flera ynglingar, vid den slutligen inträffande årsexamen,
blifva underkände, kanske i ett enda ämne eller möjligtvis i tvänne, dömas
de att qvarstadna i samma klass ännu ytterligare ett helt år. Ligger det väl ringaste
billighet och förstånd häri ? Icke blott att de derigenom nedsättas i andras,
i sina kamraters ögon, utan de nedsättas äfven i sina egna. Ett frö inkastas i
deras själ till tvifvel på sig sjelfve, till modslutenhet för arbetet, till misstro till
skolan, de förlora tillfredsställelsen att fä löija med sina gamla klasskamrater. För
att lära sig det eller de ämnen, hvari de voro mindre skickliga, • nödgas de ånyo
ett helt år läsa äfven de ämnen, sorn de redan kunde. 1 tron till och med att de
verkligen kunna dem, blifva de likgiltiga för dem. Och med likgiltighet följer lättjan.
— Men utan att här vidare ingå i hvad ynglingen eller gossen sjelf härom
kan tänka, och de känslor, som ovilkorligt måste göra sig gällande hos honom,
torde man utan all öfverdrift dock kunna antaga, att han skall betrakta qvarsittandet
såsom ett stort och smärtsamt straff — hvilket det onekligen ock är — och
skolan till följd deraf för honom, snart sagdt, framstå såsom en straffanstalt, hvilket
föreställningssätt, jemte allt öfrigt, sorn står i sammanhang dermed, ytterligare
skal! öka hans olust och leda vid alltsammans. Tänker man sig härtill den hos
gossen möjligtvis vaknande uppfattning, att han blifvit orättvist behandlad, skall
man måhända för alltid brutit stafven öfver hans kunskapliga sträfvanden. eller åtminstone
öfver den sannt barnsliga och goda karakteren deri
England, detta pä en och samma gång sä praktiskt förständiga, som naturligt,
klart och redigt tänkande och handlande land, har lika väl i förevarande fall.
470
Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. JSf? 242.
sorn i så inånga andra, funnit och utkastat en planka till det uppvcxande slägtets
räddning ur alla dessa missförhållanden, nemligen den så kallade vexelundervisningBmethoden.
Icke blott, att lärarne der understödjas af så kallade monitorer: methoden
hvilar jemväl på den hvarje friskt och rent sinne mest lifvande grundsats, på
friheten, d. v. s. pä fri läsning, fri examen, fri flyttning.
Alla de olägenheter, sorn vidlåda den gamla rnethoden, och sorn jag här sökt
teckna, äro härmed undanröjda.
Tiden torde också långt för detta ha varit inne, .att, med de modifikationer,
som erfarenheten gifvit vid handen, antaga och vid vära undervisningsverk införa
denna method. Men om äfven det bort ske långt före detta, må man dock icke
nu. då Rikets Ständer sjelfva synas vilja taga saken om hand, tveka vid stegets
uttagande. 1 de vexandc generationernas intresse vet jag intet vigtigare.
Såsom grundsats har rnethoden, om äfven med åtskilliga afvikningar. varit
antagen och begagnad vid Kongl. Krigs-akademien pä'Carlberg redan omkring ett
halft århundrade. Vid den nya elementar-skolan i Stockholm finnes den äfven införd.
Å begge ställena, hafva1 resulfaterna i alla utseenden visat sig gynnsamma.
Ynglingarnes olika mottaglighet har uttagit sin rätt. De mera intelligente bland
deni hafva raskt gatt till sitt mal, ständigt uppmuntrade och lifvade i sökandet efter
högre kunskaper; de lojare och iikgiltigare hafva mognat. — om ock långsammare
— pä sitt sätt. Ingendera af dem har stätt i vägen, den ene för den andre. Fältet
har varit fritt. 1 stället att. deri tvångströja, hvari den gemensamma ärsläsningen
kläd t, bundit och hämmad t alia, har den fria läsningen deremot, öfverensstämmande
med hvars och ens natur, vackt den egna. sjelfverksamheteri, sporrat lörbefintlig
kraft till ytterligare ansträngningar, uppmuntrat till ständigt nytt kunskapsbegär,
gjort undervisningen till ett dyrbart förvärf, kort och godt, eldat och lifvat tili
intresse och kärlek för bokliga framsteg. Friheten har framför allt kanske utöfvat
ett fördelaktigt inflytande pä de minst mottaglige, emedan den förr eiler sednare
alstrat ambition och täflan, och dermed liksom uppväckt deni ur försoffningen sa intryck
t dem med sig. Afven för lärarne blifver skolan någonting helt annat än förr.
Den döda slentrianen försvinner oell i dess ställe inträder ett rörligare lif. Ynglingarne,
som ej mera äro reducerade till simpla lexläsare, utan göras till mera lefvande,
kunskapssökande väsenden, framstå nu i en dager, vid hvars ljus äfven läraren
kan hafva-mycket att studera. Ynglingens sinne och hjerta äro ofta rika pä
egenskaper och — olikheter, icke sällan innebärande upppslag till någonting karakteristiskt
nytt, der friheten i iil åter det att utveckla sig. I ersättning för det bokliga
vett, som läraren meddelar ynglingen, ger ynglingen läraren tillfälle att, blicka
in i hans inre väsende, sä, lifligt, rent. och obefläckad t som det är, dä det, icke
bindes af konstlade band. Vexelbytet dervid kan ej utveckla annat än ömsesidig
kärlek. Ynglingen har att, lära sig sina kurser, men hvilka af läraren erhålla högre
intresse och betydelse: läraren har att studera ynglingens mottaglighet, hans inre öfvergång
frän knopp till blomma, frän blomma till frukt, hans väsendes hela utvecklingsgång.
Icke den bundna, endast den fria Jäsningen sätter ynlingasinnet likväl i tillfälle
att. utveckla sig, enligt sin egen inneboende natur.
Under samtal med gamla skoikarlar har jag ej hört någon enda röst höja sig
emot de äsigter, jag här uttalat. Man har erkänt, att den nuvarande ärsläsningen
i mer än ett afseende är otillfredsställande; att rnethoden är öfverlefvad, att en
stor och genomgripande förändring vore af nöden, att vexelundervisning»-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862, ,JVi‘ 242.
471
methoden, eller — kanske rättare — fri kursläsning borde införas, såsom det enda
medel att pä en gång sopa bort mer än ett ondt, sorn nu läder vid skolväsendet.
Detta har man från flere än ett håll öppet och rättfram tillstått. Meri man har
tillagt, att en sådan förändring nära nog är omöjlig, emedan Iärarne äro obekante
med den nya methoden, emedan de sjelfve icke blifvit uppfostrade i den, utan i
den ganda samt emedan det icke häfver sig sä lätt att bryta medgamla häfd vunna
vanor. Det må vara. Men om det nu är en obestridlig sanning, att en förändring,
sådansom den här infrågasatta. vore för det uppvexande slägtet gagnande och nyttig,
nära nog oundvikligt påkallad, att erfarenheten erkänner den gamla methodens
oduglighet och ilen nyas företräden; eger väl då den sålunda mot förändringen
anförda argumentationen någon så bindande vigt, att man derför bör likgiltigt slå
armarne i kors och låta skolväsendet förblifva vid hvad det är? Jag kan icke inse
det. Skolans uppgift att, motsvarande mensklighetens och tidens kraf, uppfostra,
det vexande slägtet, är också dess ändamål. Efter och för detta måste alla medel
rätta sig, såväl methoden, som alia de, hvilka arbeta i dess tjenst. Staten och
Statsmagterna hvarken böra eller kunna i sådant afseende efterskänka någonting.
Må vara, att undervisningsverkens nuvarande lärare-uppsättning, tili följd af obekantskap
med en nyare och bättre method, kan föranleda behofvét af en öfvergängsperiod;
men några talande skäl för uraktlåtandet af stegets uttagande i berörda
rigtning förefinnas ej. För de större samhälisanspräken måste de mindre vika. aldrahelst
och Iram för allt, då, som händelsen här är, de endast hvila på ganska lätt
besegrade mindre svårigheter. Utan tvifvel skulle nemligen hela den obekantskap,
som nu andragés, snart försvinna, endast man toge någon kännedom om huru undervisningen
praktiseras vid Carlberg och nya elementar-skolan i Stockholm. Svårare
torde blifva, att besegra den häfdvunna vanans — slentrianens — magt. En
gång för alla har det dock kommit derhän, att en för det allmänna nyttig och gagnande
reform ej mera låter afskräcka elier hejda sig deraf. 1 sådant afseende
man har fullständig kännedom derom skulle man aldrig komma frän stället.
En arman anmärkning, som jag, i sammanhang med förestående, äfven anser
mig böra framställa, angår sjelfva läro- eller läsesättet.
Man kan antaga, att livarje yngling eller gosse dagligen undervisas af 3. 4 k
5 lärare. Hvarje morgon och förmiddag, då lärjungarne inställa sig i skolan, fordra
Iärarne, att de skola kunna sina iexor. Kunna de dem, så är det icke mera än
deras skyldighet: kunna de dem deremot icke, blifver följden förebråelser och bestraffning,
allt efter omständigheterna. Vid slolet af lektionerna erhålla gossarne af
hvarje lärare nya iexor, tre, fyra å fem till antalet," större eller mindre, alif efter
sorn Iärarne vilja pådrifva sina ämnen, utan att de sins emellan hafva ringaste
kännedom orri huru stort pensum de, i sin helhet, gemensamt ålagt. Så betungad,
återvänder gossen hvarje dag till sitt hem, sällan till och med vägledd af några
upplysningar från lärarens sida huruledes han bör förstå och lätta det ämne. han
har ätt inlära. Väl vetande hvad som händer honom, ifall han dagen derpå ej
kan sina Iexor, börjar han hemarbetet. Jag har sett ynglingar dermed sysselsatta
hela sin egentligen lediga tid, ända till 8. 9 å 10 pä qvällarne. Jag har sett ynglingar,
sorn, ehuruväl hvarken late eller enfaldige, ej hunnit att lära sig lexornä,
emedan ämnena varit både för mångå och långa, att de snarare löranledt ett oredigt
hvimmel, än klarhet och reda i deras hufvuden. Jag har sett ynglingar, som,
uttröttade till själ och kropp, slutligen somnat vid boken.
Man talar om, att man öfveranstränger ungdomen, att man nedtrycker den
472
Motioner i Borgare-Ståndet i 862, JW 242.
förmedelst idit för öfverdrifna bokliga anspråk. Jag tror äfven det. Men i icke
oväsendtlig mån torde niiin böra söka dessa öfveransträngningar, dessa tryckande
och tröttande förhållanden i sjelfva läro- eller !äse-s«ättet.
Ett undervisningssätt, der Järarne egentligen blott utdela lexor och efterhöra
huruvida ynglingarne kunna dem oller ej, under det de ålägga ynglingarne sjelfve
att utom skolan lära sig dem, motsvarar icke sin verkliga, sin sanna uppgift.
Undervisningskallet innebär i första rummet skyldigheten att lära ynglingen hvad
han bör lära. Examinerandet utgör undervisningskallets andra åliggande, pröfvandet
nemligen, om ynglingen bevarat i sitt minne och rätt förstått hvad han läst.
Förrän det kommit till fullt erkännande häraf anser jag också, att värt skolväsende
icke motsvarar sitt ändamål. Betänker man blott den omständighet, att skolan,
blott för att efterhöra huruvida gossarne kunna sina lexor, dagligen tager den största
och vigtigaste delen af tiden i anspråk, nemligen morgonen och förmiddagen,
stundom till och med en del af eftermiddagarne, hvadan blott någon del
af den sednare och hela aftonen står ynglingen äter, för att lära sig lexorna, det
ojemförligt svåraste, så mäste en och hvar inse och erkänna, att fördelningen af
arbetet är orimligt. Fördelningen borde snarare vara alldeles omvänd. Det är om
morgnarne, som själ och sinne äro friskast och mottagligast för intryck och lärdomar.
Kroppen är dä uthvilad, Morgonstund, heter det ock frän gammalt, har
guld i mund. Det borde också vara dä, som gossen skulle läsa öfver och lära sig
sina lexor. Och hvad han på morgonen ej hinner med, borde han fä fullfölja under
en del af förmiddagen. Allt likväl under lärarens ledning och tillsyn. Eftermiddagarne
voro lämpliga att användas tili lexornas uppläsning, till förhör, aftnarne
måhända deremot bäst passande till friare öfningar, såsom till musik; ritning
och gymnastik. — Antoge man ungefärligen en sådan arbetsordning, skulle,
efter alla anledningar, skolan vida bättre än nu komma att motsvara siri uppgift.
Arbetet indelades då icke blott i en viss naturlig öfverensstämmelse med sinnets
mottaglighet under olika stunder och timmar på dagen, utan jemväl sä, att skolan
sjelf linge tillse och vaka öfver, att ungdomen ej allenast kunde lexorna, utan äfven
linge lära dem. Visserligen blefve lärarne häraf mera betungade än hitintills:
rnen här står en vigtigare fråga på spel, än frågan derom: här gäller det nemligen
ungdomen, det dyrbaraste och största framtidskapital, som landet eger. Alla betänkligheter
måsie vika för hvad som är gagnande och nödvändigt för dess förädling.
Tvifvelsutan äro lärarne äfven till för ungdomens skull och icke ungdomen
för lärarnes. Hemlexorna utgöra, efter min uppfattning, ett verkligt, ett djupt ondt.
Näst den hämmade eller ofria klassflyttningen, är hemlexan den mörkaste skuggan
i värt skolväsende. Hemlexorna lemna ynglingen aldrig ett enda ögonblick rigtig
inre frihet och ro; de förfölja honom natt och dag, i hans tankar och företag,
värre än ett ondt samvete, de förjaga all sann glädje ur hans själ och inviga honom
allt för tidigt ät bekymmer, de ingifva honom ohåga för boken och leda vid
skolan. Ofverlemnad till sin egen osäkra uppfattning af lexans verkliga betydelse
oell innehåll, skall den till och med visa sig för honom mångdubbelt svårare än
den i sjelfva verket är. Hemlexan sprider äfven den största otrefnad i hemmet.
Föräldrar och anhöriga, sorn omgifva och älska gossen, försättas i en ständig oro
öfver honom. Man mäste på en och samma gäng frukta för, att han ej skall hinna
med att lära sig, hvad han bör, och att det ständiga lexläseriet skall skada hans
helsa och bryta hans krafter. Fordom, då de bokliga klåfven voro mindre, sade
man, att barnen voro husets — familjens — välsignelse; men sådan skolan nu är,
äro
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\d 243.
473
äro de föräldrahemmets första och största bekymmer. Men hemlexan gör lärarne
äfven främmande för gossen. När denne skal! kunna allt, då han framträder för
sina mentorer, blifva dessa aldrig i tillfälle att sätta sig in i lärjungarnes mottaglighet.
i haus hjerta och själ. Förhållandet dem emellan skall blifva kallt, i stället
för kärleksfullt. Kunskapen blir äfven derefter. Utan att som plantan uppvexaoch
utveckla sig i naturlig ordning, blifver den en ympqvist, hvarvid visserligen ympningen
stundom lyckas, men ännu oftare misslyckas, ehuruväl något credit och debet
deröfver ej lärer kunna uppgöras. Den inpluggade hemlexan blifver dock alltid en
mer eller mindre o smältbar kost. men på denna okostliga grund baserar man icke
dess mindre undervisningen nu.
Men ämnet är allt för omfångsrikt att här kunna uttömmas.
Bland alla de vigtiga angelägenheter, som vid detta riksmöte skola förekomma,
kan reformen af vårf skolväsende numera icke gerna undgå att blifva ett ibland de
förnämligaste uppgifterna. Det är ur skolan, sorn samhället ständigt vexer, liksom
på nytt, upp; det är i skolan, sorn framtiden berede.s. I den mån, sorn dessa äro
oss dyrbara, mäste skolan ock omhuldas. Förvissad äfven derom, att ärendet blifver
behandlad! på ett sätt, motsvarande dess vigt och värde, vägar jag, till det behjertande
och öfvervägande, sorn det förtjenar, härmed vördsamt föreslå:
ho) Att vexelundervisnings-methoden, med de modifikationer, sorn tid
och erfarenhet gifva vid handen, mätte läggas till grund för undervisningen
inom rikets elementar-läroverk och allmänna skolor, samt
2:o) att alla så kallade hemlexor upphöra.
Stockholm den 30 November 1862.
C. F. Ridderstad.
Af Herr Ljungberg: Om öfverlemnande tdl Topografiska korpsen af del
ekonomiska kartverkets bearbetande, m. m.
Det intresse, jag fortfarande dristar hysa för en vetenskap, sorn jag med hängifvenhet
omfattat, och hvilken förtjenar att af enhvar omfattas, för dess egen och ej för
bröds skull, föranleder mig att fästa Höglofliga Ståndets och Rikets öfrige Ständers uppmärksamhet
på nödvändigheten att, innan alltför stora kostnader blifvit pä otjenlig! sätt
använda, vidtaga någon förändring i de föreskrifter, hvarefter arbetet å sjelfva grunden
tili en af de vigtigaste grenar af vår statistik utföres samt, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sand. 3 Afd. 60
474
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JUs. 243.
proposition om Statsverkets tillstånd och behof, är ämnadt att fullföljas, dag talar om
det Ekonomiska Kartverket.
Att genom en fullständigare mätning af landet och upprättandet af geografiska kartor
öfver alla dess delar, vinna en säker kännedom om Sveriges ytinnehåll, ej blott i
dess helhet, utan äfven till förhållandet emellan land och vatten, utsträckningen af kärr
och mossar, hedar och skogar m. m. är en gammal tanke; och äfven upprättandet af dylika
kartor, med statistiska beskrifningar öfver alla socknar i riket, är en plan af snart 40 års ålder;
men vi hafva likväl icke ännu hunnit till slut i det förra afseendet och högst obetydigt
i det sednare. Man har, uti åtgärderne för tillvägabringandet af det förr s. k. Socknekartverket,
hvarmed jag här ensamt ämnar sysselsätta mig, hastat från misstag till misstag.
Regeringen, som väl icke kunnat helt och hållet förbise planens otjenlighet, har
dock åtnöjt sig med att vid flera riksdagar begära ökadt anslag, och sedan omsider, för
3:ne år sedan, ny plan för detta arbete blifvit uppgjord, har, sedan det visat sig, att,
för ett enda läns kartläggning och beskrifning, vid pass 4 år komma att erfordras, samt
Styresmannen för det ekonomiska Kartverket begärt 50,000 R:dr årligen, för detta verks
fullföljande sålunda, att det efter 44 års förlopp blefve färdigt, oberäknadt det betydliga
anslag (14.750 R:dr), som för Norrbottens län erfordras, Regeringen hvarken till denna
plans utförande äskat tillräckliga. medel eller uttänkt ett annat, mera ändamålsenligt
system, men likväl begärt, att ett med 18,250 R:dr förhöjdt anslag sålunda uppgående
till 40,000 R:dr årligen, skulle å Riksstatens sjette Hufvudtitel uppföras. Man kan
döma om den nuvarande planens beskaffenhet och huruvida skäl ej må vara att taga
denna fråga i allvarligt öfvervägande, då jag nämner, att, ehuru regeringen nu begärt
nära nog en fördubbling i årsanslaget för berörda kartverk, skulle man likväl, efter
denna plan och om ej kostnadssumman blefve ytterligare förökad icke förr än närmare
medlet af 20:de århundradet komma till målet!
Men för att gifva Rikets Ständer en klar föreställning, i hvad skick denna fråga
sig för närvarande befinner, måste jag lemna en kort historik af dess utveckling. Såsom
bekant är, var det genom Landtmäteri-Instruktionen af den 4 Maj 1827, som föreskrifter
första gången meddelades om socknekartors och beskrifningars upprättande. Deri
stadgades nemligen, att sådana arbeten skulle utföras 'af Ofver-lngeniören och de fem
Ingeniörerne i General- Landtmäteri-kontoret samt af Förste och Andre landtinätarne
och af de Vicekommissions-landtmätare, som önskade blifva Kommissions-landtmätare.
Men dessa föreskrifter kommo ej till verkställighet. Sjelfva Regeringen medgaf,
till en början stillatigande, att de voro overkställbara och erkände detta sedermera öppet
i sin Proposition till Rikets Ständer den 19 Juli 1844, hvaraf följden blef, dels att
Rikets Ständer beviljade, såsom regeringen begärt, 3,000 R:dr B:ko för verkets befordrande,
och dels att Regeringen den 12 December 1845 utfärdade nya föreskrifter i ämnet.
Men „ äfven dessa motsvarade ej sitt stora ändamål, hvilket år 1850, kort efter
det n. v. Öfver-direk tören,, för Landtmäteriet tillträdt sitt embete, af denne ådagalades.
Regeringen gillade ej då Ofver-direktörens åsigter; men af Kongl, brefvet den 15 April
1859 visar sig dock, att de efter några år, gjorde sig till en del gällande.
Öfver-direktören hade på uppgifne skäl, oaflåtligen yrkat, att General-landtmäterikontoret
och landtmätarne i orterne borde befrias från skyldigheten att upprätta sockenkartor
och redan i underdånigt memorial den 11 Maj 1852 hemställt, att socknekarteverket
borde till gagn för det allmänna samt stor besparing af tid och kostnad, bearbetas
af Topografiska Korpsen, erforderligen förstärkt, eller ock, men hvilket vore sämre,
utföras af en särskild Recognoscör-korps, ställd under Ofver-direktörens befäl.
Angående dessa alternativ skulle beslut fattas, sedan, på Proposition af Kongl. Maj:t,
Rikets Ständer, uti skrifvelse af den 6 Februari 1858, beviljat ett begärdt anslag »för
Motioner i B or gare-Ståndet 1882. JW 243.
475
Socknekarteverkets bearbetande» å tillsammans 21,750 R:dr årligen, att för nämnda
ändamål, på sätt Kongl. Maj:t funne lämpligt, disponeras.
Regeringen hörde, så mångå sakkunniga myndigheter, sorn i landet funnos att
tillgå.
Ofver-direktören ådagalade i underdånigt utlåtande af den 12 April 1858, bland
annat, att stora svårigheter dåmera kounne att möta för Recognoscörs-tjensternas tillsättning
med skicklige män, emedan, sedan han sednast i ämnet yttrat sig, dels alla skicklige
och arbetsamme landtmätares ställning blifvit väsendtligen förbättrad, genom den förnyade
Landtmäteri-taxan af den 12 Maj 1857, och derigenom att Förste, Andre samt
Storskiftes- och Afvittrings-landtmätares lönevilkor blifvit förbättrade vid 1857 års Riksdag,
samt dels Regognoscörs-tjensterne försämrade derigenom, att de ej kunde besättas
för mera än högst 3 år, enär större delen af det beviljade anslaget, eller 15,750 R:dr,
blifvit upfördt på den s. k. extra Statsregleringen för blott nämnde tid, hvilket ej ingaf
full säkerhet för tjensternas bibehållande. Han befarade således att högre årsarfvoden
åt Recognoscörerne än förut antagits, skulle erfordras och således det, under andra
förhållanden beviljade anslaget, blifva otillräckligt; och han antog, att detta ovilkorligen
inträffade, om ej de många stomkartor öfver länen, som Topografiska korpsen
redan, med högst betydliga kostnader för det allmänna, upprättat, begagnades till grund
för sockenkartornas författande.
T. f. föreståndaren för Statistiska Céntral-byrån afslutade ett vidlyftigt memorial
i ämnet af den 10 Oktober 1858 på följande sätt: ”Slutligen dristar jag, efter att
”hafva ät ämnet, efter bästa förmåga, egnat min eftertanka, utbedja mig Eders Kongl.
”Maj:ts nådiga öfverseende, att jag, om än för närvarande någon åtgärd deraf icke
”kunde föranledas, i djupaste underdånighet uttalar mina farhågor, att det ifrågavarande
”vigtiga nationela företaget icke, utan de största svårigheter och hinder torde, kunna ut”förås
af General-Landtmäteri-kontoret och Laudtmäteri-korpsen, äfven med den förestår
lening af korpsen, hvartill nu beviljadt anslag kan bereda utväg. Mig synes nemligen,
att Landtmäteri-korpsen, i sin rätta bestämmelse att utföra skiftesverket och den
”enskilda ägodelningen, har en så vidsträckt och för landets framtida utveckling magtpå"liggande
verksamhet, att denna korps’ redan erkända otillräcklighet för nämnda be”stäminelse
borde vara étt tillräckligt skäl mot nya uppdrag. Ju mer åter Landtmäteri”korpsen
får odeladt egna sig åt skiftesverket och egoniätningen med dithörande kartors
”utarbetande, desto värdefullare förarbeten blifva derigenom ock undangjorde för det
”nya ekonomiska karteverket, hvars arealberäkningar få en ovärderlig utgångspunkt i
”rik tillgång pä goda s. k. geometriska eller Landtmätare-kartor. Det kan ej heller för”bises,
att, då, för det nya karteverket, sjelfva stommen måste lånas från Topografiska
"korpsen, det nya karte verkets utförande härigenom är stäldt i ett ganska stort beroende
"af <lenna korps. General-Landtmäteri-kontoret, upptaget icke blott, af det vidlyftiga och
”för ali äganderätt så magtpåliggande skiftes- och egodelningsverket, utan ock af juste”ringen
af mått, mål och vigter, som i närvarande öfvergångspunkt ovilkorligen mäste
”taga detsamma i stort anspråk, torde ej heller, enligt mitt förmenande, kunna afse en
”tillräckligt stor personal med erforderlig kunskap och skicklighet för det ifrågavarande
”kartearbetet, att såsom stam för den blifvande förstärkningen, eller nya s. k. Recog”noscör-korpsen,
öfvertaga dess bildande och öfvervaka dess arbeten, hvilket dock tyckes
”vara ett oundgängligt vilkor för att förebygga, mindre noggrannhet och tillförlitlighet. Om
”deremot den särskilda personal, åt. hvilken, för detta karteverks utförande, anslag beviljats,
kunde anslutas till Topografiska korpsen såsom, stam, skulle enligt mitt förme-.
”nande, deruti ligga den högsta säkerhet för företagets utförande med största skicklighet,
"skyndsamhet och besparing i kostnader, nödig kunskap och färdighet kunde då lätt
476
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,A^' 243.
”meddelas af Topografiska korpsens utmärkta stam: af lärare och officerare; nödig till71
syn och ordning städse handhafvas af desse sednare; tillgången till goda prim ärkadaster”(landtmätare)-kartor
blefve, som redan anfördt är, desto störe, ju mer Landtmäteri”korpsen
odeladt finge åt desse egna sig; konnekterandet af Landtmäteri-kartorne för
”Topografiska korpsens egna stomkartor uppfyllde pä en gång behofven för båda karte”
verken; rekognosceringar ne å fältet kunde i väsendtlig mån för båda ändamålen under”stödja
hvarandra; kontrollerna för karteverkens öfverensstämmelse blefve vida större;
"utförandet i litografi å en gemensam atelier skulle kunna blifva mycket underlåttadt och
"kostnaden utan allt tvifvel i längden betydligt förminskad, under det att Topografiska
”korpsens, ät kartearbeten odeladt egnade och med så mycken framgång krönta, verksamhet
otvifoelaktigt gifver den säkraste borgen, att företaget med varmt intresse skulle
”utföras till heder och båtnad för landet.”
Chefen för Topografiska korpsen yttrade sig första gången den 6 November 1858
i ett utförligt betänkande. Han fann det obestridligt, att de arbeten, hvilka erfordras
för upprättandet af topografiska och ekonomiska kartor, voro i det hufvudsakliga gemensamma;
— ”att tanken, att båda dessa arbeten skulle kunna ske i mera samband
"med hvarandra och under samma ledning, låge här nära;” - att ”det vore gifvet och
”af ali erfarenhet besannadt, att alla arbeten skedde med mera skyndsamhet, drift och
"under mera tillsyn, liksom för mindre kostnad, då de utfördes under militäriska lydnads—förhållanden
— att de vid korpsen redan anställde Under-officerare ”visat sig
"fullt, ut lika duglige, som de från arméen kommenderade Offic.erare;” att, mot ”torrlaget,
att öfverlåta det ekonomiska karteverkets utförande .åt Topografiska korpsen,”
det "icke vöre lätt att göra invändning" —• och att, om, hvad han åtog sig, berörda
öfverlåtelse skedde, ”den högst vigtiga utvidgning af planen då icke vore omöjlig, men
”hvilken eljest vore alldeles otänkbar, att upprätta kartverket i :del, göra nya kar
”testomar
i denna skala, i stället för Topografiska korpsens gamla kartestomar i 57T|l0T,:de],
”hvilka, då de icke i och för detta ändamål uppgjorts, icke vore så fullständiga, som
”önskvärdt vore, — samt att” hela karteverket skulle härigenom ojemförligt vinna i an”vändbarhet.
”
Härefter tick chefen för Topografiska korpsens Kongl. Maj:ts befallning, att inkomma
med fullständigt förslag om sättet och vilkoren för det ekonomiska karteverkets
bearbetande genom samma korps, hvilken befallning han fullgjorde i underdånigt memorial
af den 14 December 1858. Deruti visade han, att de af Rikets Ständer anslagna
medlen. 21,750 R:dr. om den ifrågaställde föreningen sattes i verket, förslogo till aflöning
af två afdelnings-chefer, tagna bland korpsens officerare, med 1,500 R:dr arfvode
hvardera, och 10 underofficerare med 1,310 R:dr i lön hvardera, beklädnadshjelp, inqvartering,
dagarfvoden och skjutsersättning, samt till handräckningsmanskap 2,000 R:dr,
flitpenningar 2,000 R:dr, arfvode till krigsarkivarien 300 R;dr, hushyra, ved och uppassning
750 R:dr instrumenters och möblers underhåll 300 R:dr samt tillfälliga utgifter
300 R:dr, tillsammans 21,750 R:dr; äfvensom att den ifrågaställde föreningen ej fordrade
annat än ganska enkla organisationsåtgärder, hvilka i detalj uppgåfvos; och vidare yttrade
han, ”att det ligger i de topografiska arbetenas intresse, att möjligast påskynda de eko”nomiska,
såsom utgörande de förras föregående grundläggning— att ”båda karte”verken
borde utföras i samband," dertill fullständig plan uppgafs, samt att ”det för
”landets geografiska kartverk vore af största vigt, att kunna draga fördel af den stora
”noggrannhet och fullständighet, som detta karteverk vunne, då det såsom grundläggning
"föregicks af det ekonomiska."
Nu remitterades förenämnda tvänne Chefers yttranden tili Ofver-direktören vid
Landtmäteriet, som den 31 December 1858 afgaf nytt underdånigt utlåtande i ämnet.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 243.
477
Han uppdrog deruti en historik af hvad i den vigtiga frågan tillförene förekommit; —
han visade, att förberörde två Chefers skäl för den ånyo ifrågakomna föreningen, voro
till en högst betydlig del desamma, som hail sjelf längesedan och vid flera tillfällen anfört
till stöd för sin, med deras åsigter öfverensstämmande och af honom aldrig öfvergifna
mening: — han anförde ytterligare, skäl för svårigheten, att väl besätta de blifvande
Rekognoscörs-tjensterna, med mindre de dertill föreslagna arfvodena högst betydligt
ökades, men hvilket lian ansåg orimligt, då sådant, på sätt Chefen för Topografiska korpsen
uppgifvit och af skäl, hvilka Ufverdirektören närmare utvecklade, ej hehöfdes om
det ekonomiska karteverkets bearbetande öfverlemnades till nämnda korps, och han ådagalade,
huruledes General-Landtmäteri-kontorets göromål redan då högst betydligt ökats,
men att dess ringa tjenstemanna-personal vore oförändrad o. s. v.
Sä stod saken, då Landshöfdingen P. fl. Widmark den 31 Januari 1859 inkom
till Chefen för Kongl. Civil-departementet med ett vidlyftigt “yttrande i sockenkarteverksfrågan”
åtföljdt af en ”promemoria aflemnad till en ledamot af Stat-Utskottet,” allt
hufvudsakligen innehållande, att Förste, Andre och Yice-kommissions-iandtmätare borde
befrias från skyldigheten, att upprätta socken-kartor och beskrifningar; — ”att det vore
mindre vål betänkt och misshushållning med Statens medel,” att i rikets södra och mellersta
provinser utarbeta sockenkartor annorlunda, än att Topografiska korpsen å sina
special-kartor insatte ekonomiska, och statistiska detaljer, hvaremot i de 6 nordligaste lånen
socknekartor borde med all kraft upprättas under inseende af Länsstyrelserna samt
Afvittrings-styresmännen.
Häröfver hördes Chefen för Topografiska korpsen. Han visade i utlåtande af den 6 Februari
1859, att han och Widmark vore i mycket af lika åsigter, men i andra icke,
och slutade sålunda: ”Min oförgripliga och fullkomligt oväldiga tanke är, att om saken
”skall ske, hvilket beror på Regeringens pröfning, så saknar Landtmåteriet icke blott per”sonal,
utan äfven traditionela arbetsmetoder vid dennas bildande, samt organiserad
”tillsyn vid dessas handläggning.”
' Slutligen hördes äfven Professor N. H. Selander. Jemväl han ansåg, att de insigter
saknades inom Landtmäteri-korpsen, hvilka äro erforderliga för att astronomiskt eller geodetiskt
bestämma sådana punkter, å hvilka hvarje större karteverk, för att hafva fullt
värde, nödvändigt måste grundas. Han visade att "äfven vid detaljmätningarne åtskilligt
”skulle komma att utföras dubbelt, om de topografiska och ekonomiska arbetena ställdes
”under olika ledning,” hvarigenom ”både kostnad, och tid skulle utan ändamål förslösas.”
Och han yttrade: ”Enligt den plan för arbetet, som Chefen för Topografiska korpsen
”framställt, borde så väl den ekonomiska, som topografiska undersökningen så vidt möj”ligt
är, verkställas af samma personal. Betta är ett godt förslag. Ty det är klart,
”att den lokalkännedom, som under den ena sommaren vinnes, skulle särdeles verksamt
”bidraga till fortskyndandet, af den sednare sommarens arbeten. Jag bör härvid tillägga,
”att den arbetsskicklighet, som finnes inom Topografiska korpsen och den kontroll, som
"der utöfvas öfver utförandets samvetsgranna, noggrannhet, åro en borgen för arbetenas
”tillförlitlighet.”
På sätt nu är anfördt, voro alla de myndigheter, som i ämnet yttrat sig, af den
åsigten, att de ekonomiska kartearbetena icke kunde väl utföras af Landtmäteriet och
att de borde verkställas af Topografiska korpsen, såvida man vill hafva goda resultat,
spara tid och undvika misshushållning med Statens medel — Landshöfdingen Widmark
dock med undantag för allenast de 6 nordligaste länen.
478
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\? 243.
Regeringen blef deremot af en helt annan tanka. Ty i bref till Öfver-direktören
vid Landtmäteriet iraf den 15 April 1859 (Svensk Författnings-Samling N:o 20) förordnades,
att det af Öfver-direktören tillförene väckta, men af Kongl. Maj.t ej antagna för
slag, enligt hvilket utförandet af det ekonomiska kartverket skulle uppdragas ät Topografiska
korpsen och de derför beviljade medel sålunda dragas från den Hufvudtilel, till
hvilken de blifvit af Rikets Ständer anslagne, äfven borde, under närvarande omständigheter
förfalla ; att samma verk skulle fortfarande stå under inseende och ledning af
Ofver-direktören, med biträde af Öfver-ingeniören och Ingeniörerne i Landtmäteri-kontoret,
men icke af landtmätarne i lånen, som befriades från sockenkartors upprättande såsom tjensteskyldighet;
—• att Öfver-direktören skulle dels antaga skickliga personer till kartografer
— så skulle arbetarne vid det ekonomiska karteverket kallas - mot årsarfvoden
från 1,000 till 1,600 R:dr, bestämde efter kartografernas ådagalagda skicklighet och
verksamhet samt tjenstetid, oberäknadt 30(1 R:dr i respenningar, samt dels ega att öka
arfvodet för den kartograf, som antoges till förman till högst ‘2,500 R:dr; — att för
befordrandet af större säkerhet, enighet och skyndsamhet, Topografiska korpsens ra. fl.
kartor borde begagnas; — att skalan skulle vara i allmänhet 5,-„%0:del, eller dubbelt
mindre än den skala, i hvilken kartorna kunnat författas genom Topografiska korpsen
med det tillgängliga anslaget; att arbetet skulle börjas dels i något af de närmast Stockholm
belägna länen, med tillhjelp af nämnde korps'kcertor, och dels i Norrbottens län,
i detta under Landshöfdingen Widmarks ledning och att, af de anslagna medlen, han
skulle äga att disponera ensamt för sitt lån lo,750 R:dr och Öfverdirektören för hela
riket i öfrigt allenast 11,000 R:dr ärligen o. s. v.
Med anledning häraf utfärdade Öfver-direktören för Landtmäteriet både kungörelse
i tidningarne och särskildt cirkulär till Landtmäteri-Staten om anställning vid GeneralLandtmäteri-kontoret
af 8 kartografer på de af Kongl. Maj:t bestämda vilkor, och då,
vid ansökningstidens slut, tillräckligt antal skicklige sökande sig icke anmält, utfärdades
ny kungörelse, men hvilken ej heller medförde åsyftad verkan, ty den 19 September
1859 funnos ej flere an tag lige n söka tide än 4, deribland den ene till Förmnnsbefattningen.
Samma dag anmälde Öfver-direktören detta förhållande hos Kongl. Majit i ett
underdånigt Memorial, uti hvilket Öfver-direktören ansåg, att 4 arbetare voro alltför litet
för det stora verkets bearbetande; uppgaf skälen, hvarföre väl Topografiska: korpsen,
meri icke Öfverdirektören, nu eller framdeles, kunde, utan att urfvvdena ansenligt höjdes,
få nödigt antal skickliga arbetare; —- påminde om, de utomordentligt, ökade gör omålen i
General-Landtmäteri-kontoret och om de stora fördelar, sorn kunde vinnas genom det
ekonomiska karteverkets bearbetande genom nämnde korps samt derom, att af Kongl.
Brefvet den 15 April 1859 ville synas, som skulle den omständigheten, att de tor det
ifrågavarande verkets utförande anslagna medlen blifvit uppförde å Sjette i stället för
Fjerde Hufvudtiteln, utgjort en väsendtlig orsak till, att verket, ernot alla vederbörandes
tillstyrkan, ej uppdragits ät Topografiska korpsen, — och ytfrade, att li#n ansett sig
skyldig göra denna sin anmälan för den händelse, att Kongl. Majit skulle finna lämpligt
aflåta Proposition till Rikets, i då näst påföljande Oktober månad, sammanträdande
Ständer, rörande nyssberörda medels omflyttning från Riks-Statens 6:te till dess 4 Hufvudtitel
samt emellertid låta anstå med vidare försök, att bringa Kongl. Brefvet den
15 April 1859 till verkställighet, så vidt det, anginge General-Landtmäteri-kontoret och
dervid anställande kartografer.
Ofver denna anmälan resolverade Kongl. Majit genom Bref af den 16 December
18.59 — med flere uteslutningar infördt i Svensk Författnings-Samling för året, N:o 69
— sålunda, att Öfver-direktören entledigades från sitt uppdrag och detta lemnades åt
Ingeniören G. Ljunggren, såsom styresman för det ekonomiska karteverket, med 2,500
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .JW 243.
479
R:dr i lön och 300 R:dr i resepenningar, eller sarainanlagdt nära det belopp, tor hvilket
Chefen för Topografiska korpsen åtagit sig anskaffa två Afdelningschefer eller styresmän,
och att Chefen för Civil-departeinentet skulle tillsätta kartografer samt jemväl bestämma
deras arfvode, enligt de i Kongl. Brefvet den 15 April 185-9 fastställde grunder,
hvilket sednare väl svårligen kan sägas hafva skett, då de 3 kartografer, som antagits
och finnas, kafva högsta arfvodet eller i,(i00 R:dr i lön och 300 R:dr i resepen
ningar,
tillsammans 1,900 R:dr, och 2 af dem lingö dessa inkomster innan de haft någon
”tjenstetid” inom det ekonomiska karteverket eller der ådagalagt någon verksamhet,
då de antogos, Osammanhang hvarmed bör anmärkas, att Chefen för Topografiska korpsen
åtagit sig anskaffa 10 kartografer, eller, som han kallade dem, Underofficerare för en
kostnad af 1,310 R:dr för hvarje, inberäknadt resepenningar
Emellertid kom det ekonomiska karteverket i gång, i så val Upsala, som Norrbottens
län.
I det förra länet hafva Styresmannen och 3 kartografer varit sysselsatta i 3 är
och komma att sysselsättas det fjerde innan länet Olifver kartlagdt och beskrifvet, hvilket,
enligt styresmannens uppgift, (hvarom se nedannämnde bilaga), kommer att kosta 44,000
R:dr, oberäknadt, 10,500 R:dr för kartors gravering och tryckning, tillsammans 60.500
R:dr för allenast det jemförelsevis lilla Upsala lån. Styresmannen har vidare, enligt
Bilaga N:o 5 till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
den 24 sistlidne Oktober, funnit sig böra begära 50,000 R:dr årligen för det ekonomiska
karteverkets bearbetande i alla andra län än Norrbottens, bland annat, för aflöning
af 12 kartografer med 1,900 R:dr hvardera, oberäknadt flitpenningar, och 4 extra
biträden, samt antagit att, med nämnda anslag ”kartor och beskrifningar öfver ett helt
”län, skulle kunna hvartannat år hinna fullbordas och från trycket utgifvas” med
andra ord, att verket skulle för 22 län Upsala och Norrbottens nemligen ej beräknade
- blifva färdigt efter 44 års förlopp från 1864 års början räknadt, således vid
1908 års ingång.
Af den åberopade Bilagan synes vidare, att utarbetandet af karteverket öfver Norrbottens
län, hvilket varit handlagdt sedan medlet af 1859, kostar 14,750 R:dr årligen
och att så stort anslag troligen fortfarande i många år erfordras.
Enligt de begge Styresmännens åsigter, skulle således fordras 64,750 R:dr årligen,
men Kongl. Maj:t har ej äskat mera än 40,000 R:dr, hvaraf dels följer, afl verket ej
kan blifva färdigt ens år 1908 och dels antagligt är, att af nästkommande Rikets Ständer
äskas de nu afprutade 24,000 R:dr, om icke mera, för att få verket snart färdigt.
Ty härpå ligger största vigt, emedan någon tillförlitlig jordbruks-statistik, hvilken
dock vore af oskattbart värde, ej kan upprättas innan säker kännedom* \innes om landets
areal af åker, äng, skog o. s. v. och denna kännedom åter icke kan erhållas, ulan genom
ekonomiska kartor och beskrifningar, hvartill kommer den högst väsendtliga omständigheten,
att det visserligen icke är nog att upprätta dylika kartor och beskrifningar,
utan desse måste, med nya kostnader, vid vissa tidpunkter - hvart femte eller tionde
är. e. d. — öfverse» och rättas efter de förändringar, som timat, till följd af nyodlingar,
nybyggnader, väganläggningar, m. m., men hvilket omöjligen låter sig tillfredsställande
göra å kartor, författade i mindre -kala än en tjugutusendedel.
Och dock upprättas karteverket öfver Norrbottens län i xouVön:<^e^ naturliga
storleken, enligt hvilken skala, 100 fot å marken, på kartan motsvaras af jg.dels linie
d. v. s. ungefär en vanlig nagels tjocklek, — och således arealen af ett qvadratref,
eller 5f:dels kappland, knappt kan å kartan utmärkas, äfven i det högst sällsynta fall,
att berörda areal har formen af en qvadrat — hvars sidor komme att innehålla allenast
fg.de
480
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 243.
en högst betänklig sak, emedan kartefigurernas innehåll skall i beskrifningarne uppgifvas
i qvadratref, men hundradetals byggnadstomter, trädgårdar, nyodlingar m. m. icke
innehålla ett qvadratref och följaktligen alldeles icke kunna å karta i v;dels skala
upptagas.
Det är ett oroväckande faktum, att Regeringen har en stor benägenhet och förmåga
att, ehuru sådant är betungande för Statsverket, inrätta nya embeten och styrelser,
i stället att åt redan varande uppdraga tillsynen öfver nya arbetsföretag eller inrättningar.
Så har Regeringen, inom de sednaste tio åren, uppdragit åt särskilda Chefer
dels byggnaden af National-museum, ehuru det finnes ett Öfverintendents-embete i
hufvudstaden; dels Telegrafverket, ehuru det finnes en General-poststyrelse, och dels det
ekonomiska karteverket, ehuru alla vederbörande myndigheter varit ense om, att detta
verk borde höra under Chefen för Topografiska korpsen. Och snart få vi kanske en
elier två särskilda General-direktörer för Statens jernvägar, ehuru det finnes en Styrelse
för allmänna väg- och vattenbyggnader.
På detta sätt bör man dock, enligt min tanke icke fortgå. Jag vill visserligen
icke motsätta mig beviljande af det anslag, som Kongl. Maj:t äskat för bearbetande af
det ekonomiska karteverket, emedan jag inser behofvet af ett stort anslag för detta
verks bringande till slut på möjligast korta tid. utom hvilket de utgifna medlen äro
till stor del bortkastade, — enär det ligger i naturen af statistiska uppgifter, att dessa
skola, för att hafva sannt värde, så samtidigt sorn möjligt, anskaffas. Om annorlunda
sker, blifva de först bekomna antiqverade, eller åtminstone till anställandet af nödiga
jemförelser oduglige, når de sista erhållas. Men jag anser ej några medel för det ekonomiska
karteverket böra beviljas, om ej verkets bearbetande uppdrages åt vår erkändt
skickliga Topografiska korps, såsom alla i ämnet hörda myndigheter, på de giltigaste
och i det föregående, korteligen anförda skäl, sammanstämmande tillstyrkt — denna
korps, som med sina många redan utgifna kartearbeten oemotsägligen bevisat, att den i
hög grad besitter drift och insigter, och som är ett, sedan många år tillbaka, väl ordnadt
verk, med officerare och lärare af stor skicklighet, både uti att kunna sjelfve författa
större och svårare kartearbeten och att deri undervisa samt praktiskt uppöfva
andra.
Nämnde korps har redan med stora kostnader för det allmänna, upprättat stomkartor
— få i 2fl*M-in:dels och de flesta i 5,,,Vedels skala, öfver mer än hälften af rikets,
mellersta och södra, län. Dessa kartor, hvilka bestå af transporter i mindre skala
af alla tillgängliga landtmäteri-kartor, som sammansatts till ett helt efter vissa, vetenskapligt
bestämda punkter, hafva — jemte många andra kartearbeten, den längsta tiden
med ett jemförelsevis ringa årsanslag — upprättats under icke fullt 30 års tid. Om
nu, hviket vore ett lätt och snart verkstäldt arbete, man antingen kopierade de nyare
och dugliga af berörda stomkartor eller, der de äro upprättade i transporte
rade
dem till n^^dels skala naturligtvis med uteslutande af allt sådant, som ej
skall finnas ä de ekonomiska kartorne och som är ganska mycket, — så hade man inom
kort stommar för sistnämnde slags kartor, å hvilka stommar borde, efter tillgängliga
nyaste landtmätare-kartor och rekognosceringar samt, der det tarfvades, mätningar ä
fältet, insättas nu varande gränser för hemman, för åker och för äng m. m. dylikt, hvilket,
med tillräcklig arbetsstyrka, kunde gå ganska skyndsamt. Och att en sådan styrka
kunde fås för 40,000 R:dr — nemligen vid pass 24 arbetande årligen är klart deraf,
att Chefen för Topografiska korpsen kunde år 1858 anskaffa TI arbetare för 21,750 R:dr.
Det skulle följaktligen ej åtgå många år, innan man hade ekonomiska kartor öfver omkring
hälften af rikets vigtigaste län.
Häremot
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS@ 243,
481
Häremot kan visserligen invändas, att smärre fel genom transporteringen från en
mindre till en större skala kunde uppkomma. Men utom det, att man numera har kartetransportörer
af den utmärktaste beskaffenhet, så är det en sanning, att berörda fel
blifva af föga betydenhet, då de ekonomiska kartorne icke äro ämnade till stöd för eller
befästande af jordeganderätts-förhållanden, utan till vinnande af kännedom om rikets
areal samt dennas fördelning i ekonomiskt-statistiskt afseende, hvilket låter sig nöjaktigt
göra, utan att, — hvad i allt fall, med den antagna lilla skalan icke kan ernås, —
arealen uppgifves med fullt geometrisk noggrannhet.
Men så, som jag nu föreslagit, har man ej tillvägagått- i Upsala län, öfver hvilket
Topografiska korpsen långt för detta upprättat stomkartor. Styresmannen för ekonomiska
karteverket har ansett samma kartor oanvändbara för utmärkandet af ekonomiska
förhållanden och fördenskull alldeles icke begagnat dem, utan upprättat helt och
hållet nya stomkartor, sedan alla tillgängliga landtmätarekartor, blifvit för sådant ändamål
transporterade till och uppritade uti den antagna skalan, till hvilket betydliga
arbete naturligtvis åtgått mycken tid och kostnad. Och på samma sätt lärer meningen
vara att förfara i de andra länen, hvilket skulle innebära, att alla de af Topografiska
korpsen upprättade stomkartor, således äfven de nyare, vore odugliga för ekonomiskt behof,
men hvilket är ett orimligt och för korpsen oförtjent sårande antagande.
I ett sådant förfarande finge vi se följden deraf, att man söndrat det, som till sin
natur är ett och samma och en bekräftelse på professor Selanders ofvan anförda yttrande,
att ”äfven vid detalj-mätningarne åtskilligt skulle komma att utföras dubbelt, om
de topografiska och ekonomiska kartearbetena ställdes under olika ledning”, hvarigenom
”både kostnad och tid skulle, utan ändamål, förslösas.”
Men ett sådant förfaringssätt bör förekommas, och jag föreslår fördenskull,
att de af Kongl. Maj:t, i dess nådiga Proposition den 24 sistlidne Oktober,
äskade 40,000 R:dr för ekonomiska karteverkets bearbetande väl må beviljas,
men icke uppföras, såsom Kongl. Majit föreslagit, å sjette Hufvudtiteln,
utan bland fjerde Hufvudtiteln tillhörande extra anslag, under "3:o Topografiska
korpsens arbeten' och en så lydande rubrik: ”Till bearbetande af rikets
ekonomiska karteverk”, samt med vilkor, att detta verk ställes under Chefens
för nämnde korps tillsyn och ledning, äfven livad Norrbottens lån angår.
Med det sednare afser jag icke blott att vinna besparing af penningar —
aflidne landshöfdingen Widmark hade nemligen, hvad troligen hans efterträdare
har eller får, 1,500 R:dr årligen för tillsyn af kartearbetena i nämnda
län samt 400 R:dr för det han af sina boställsrum lemnade lokal till karteverkets
bearbetande, och således omkring en sjundedel af hela årsanslaget —
utan äfven, att detta verk med säkerhet alltid må stå under sakkunnig och
erfaren myndighets ledning. Widmark var visserligen en med saken väl bekant
person, men hvarje blifvande landshöfding i Norrbottens län är det in
galunda,
och Widmarks oväntadt tidiga frånfälle är i hög grad varnande, att
vidare uppdraga utförandet af kostsamma, vigtiga och långvariga kartearbeten,
för hvilkas rigtiga utförande fordras särskilda insigter och erfarenhet, åt
myndigheter eller personer, hos hvilka erforderliga egenskaper icke kunna med
skäl förutsättas, om de ock någon gång, såsom hos Widmark och Ljunggren,
tillfälligtvis finnas.
Det tillkommer icke mig, att föreslå några reglementariska föreskrifter eller sådana,
som angå personela förhållanden; men jag tillåter mig ändock uttrycka den ön~
Bilt. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 61
482
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jtys? 244.
skan, att den personal, som nu nu är anställd vid det ekonomiska kartaverket, måtte,
såsom ett erkännande af dess arbetsamhet och bemödanden, derå prof uti vackra kartor
utan tvifvel blifva Stats-Utskottet förevisade, varda vid sine inkomster bibehållna, emot
det att de inom Topografiska korpsen utföra de arbeten, som af korpsens chef kunna blifva
dem uppdragne.
Örn remiss till nämnda Utskott får jag härigenom vördsamt anhålla.
Stockholm den 30 November 1862.
C. E Ljungberg,
JW 444.
Af Herr Ljungberg: Om af skaffande af pastoralexamen och meddelande
af den föreskrift, att prester skola fullgöra sin studiikurs, innan
de inträda i utöfningen af sitt kall.
Länge har man klagat, att presternas antal är, i förhållande till behofvet.
allt för ringa; och för afhjelpandet af denna brist hafva hvarjehanda medel blifvit
föreslagna, såsom t. ex. nya stipendieanslag åt theologi® studiosi. ökade löneförmåner
för adjunkterne o. s. v., hvilka dels redan visat, dels säkerligen komma att
visa sin otillräcklighet för ändamålet. Grunden torde väl ligga djupare, nemligen
uti den bestående förbindelsen mellan kyrka och skola samt uti påbudet om pastoralexamen.
Då endast upphäfvandet af sistnämnde olägenhet torde, för närvarande,
hafva utsigt att vinna tillräckligt understöd, för att besegra motståndet mot alla
hithörande reformer, utbeder jag mig att få pä denna examens beskaffenhet fästa
uppmärksamhet.
Det är väl bekant, att, vid en tilltagande ålder, minnet i allmänhet försvagas
och en stor obenägenhet hos äfven kunniga personer uppstår att underkasta sig
lexläsning och förhör. Likväl fordrar man. att presterna skola, i allmänhet, mänga
är efter det de Iemnat akademien och först sedan de öfverskridit en viss ålder, underkasta
sig ett så plågsamt och förödmjukande tvång. Om vi sökte införa en dylik
lag för jurister eller kameralister, så att de, förr än de finge söka en domsaga eller
en landskamreraretjenst in. m., mäste undergå förhör och skrifva disputationer, så
skulle man anse oss vilja, på en omväg, reducera eller upplösa vår civila embetsmannakörps.
Och likväl är det just detta, som man alltjemnt fordrar af presterna.
Icke nog, att examinationen för sig, för en hvar, sorn, sedan några år, lemnat det
vid våra universitetet' öfvade bokstudiet, måste vara obehagligt, såsom det äfven
af alla uppfattas. Det blifver stundom, dä 60-ärige gråhärsmän, som en hel generation
inom en församling lärt sig älska och vörda, skola inställa sig inför några
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,yV? 245.
483
unga consistoriales eller academici, till undergående af förhör i sin trosbekännelse
m. m., en osmaklighet vidunderlighet. Också gifve» det inom hvarje stift ett stort
antal komministrar, sorn icke vilja eller våga att underkasta sig examenstvånget,
och derföre, ehuru ofta i lära och lefverne högt framstående öfver en del yngre
pastorer, som genomgått sin pastoralexamen och derföre erhållit pastorat, måste
med familj försaka all bättre utkomst, än den en komministratur kan gifva. Då således
dessa befattningar bibehållas ”på fasta händer", såsom man säger, hindras adjunkternas
fortkomst, sä att mången af dem först vid några och 40 års ålder kan
erhålla ett medelmåttigt sacellani: hvaremot pastoraterne, som kunnat i större mån
intagas af komministrar, nu till icke ringa del besättas med skolman.
.Jag föreslår således:
att pastoral-examen afskaffa» samt att presterne. lika med andra embetsmän,
fullgöra sin studiikur», innan de inträda i sitt kalls utöfning.
Stockholm deri 30 November 1862.
C. E. Ljungberg.
.M 2£5.
At Herr Ljungberg: Om tillökning i kopparhalten af nu brukliga myntstycken
å 10 öre.
Emedan kopparn, i anseende till dess ringa värde och dettas föränderlighet,
mindre väl lämpar sig till mynt, användes dertill i Sverige, såsom i alla andra civiliserade
länder — der icke guld blifvit föredraget — företrädesvis silfver. Men
då denna metall icke, för mindre betalningar, kan delas i nog små delar, använder
man, såsom bekant är, till skiljemynt koppar, och i de flesta odlade länder gifver
man de mindre silfvermynten en lägre silfverhult eller större uppblandning af koppar,
på det att dessa mynt skola låta sig lättare handtera och förvara. Icke så i
Sverige. Här bibehåller myntet samma halt i alla dess fördelningar. Allt vårt silfvermynt
innehåller 3 delar fint silfver emot en del koppar och är således 12-1 ödigt; men
det Norska sillvermyntet. sorn i de hela och halfva spccierna är 14-lödigt, har i
mindre delar lägre halt, nemligen i jb-speciedalern li, i T’5-dels-speciedalern 8 lod,
i 4 och 2 speciedaler 4 lod på marken. I Danmark iakttages samma gradering
uti myntets korn: likväl förekommer der äfven 6-lodigt silfvermynt, och räder
en mindre skiljaktighet i myntets fördelning, sä att man der har ^-specie af 11-  lödigt, j5 af 8-lödigt silfver, o. s. v. Den Preussiska thalern är 12-lödig; men
thale,rn är något mer än 8-lödig (8 1. 6 grän).
Afven i Sverige egde fordom dylika gradationer i myntets lödighet ruin. Den
gamla specieriksdalern af 1776 var, liksom den af lb64, 14-lödig, men af det
484
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ./W 246.
mindre myntet var ^-specie elfva- j, åtta- och ^ sex-lödig. Tio- och
fem-örestycken af 1776 hade 7 lod 2 gräns, fyra- och två-örestycken 5 lods halt.
Då den dagliga erfarenheten visar, att de nu utmyntade 10-örest.yckena äro,
i följd af sin höga halt. alltför små, för att icke lätt bortfalla och förkomma, hvaröfver
täta klagomål låta sig höra. synnerligast från iandtfolk, klagomål, soni väl
försenade något afseende af Rikets Ständer, får jag vördsamt hemställa:
att, med bibehållande af enahanda silfver-qvantitet i nämnda myntstycken,
som nu dei i inlägges, de göras 8-lödiga. Ett tio-öre innehåller nu 15
korn fin silfver och 5 korn koppar: men om man till de 15 kornen silfver
satte 15 korn koppar (hvarigenom silfret blefve 8-lÖdigt), komme
hvarje sådant att innehålla 30 korn ätta-lödig mynt-metall, i stället för
20 korn 12-lödig och blefve 50 procent tyngre samt kunde följaktligen
göras betydligt större. Kostnaden blefve visserligen något förökad för
myntverket, som får betala den tillsatta kopparn: men denna förökning
blefve obetydlig för de små mynten, hvaraf ej stora qvantiteter släs.
Jag anhåller, att detta mitt förslag måtte till vederbörligt Utskottet remitteras.
Stockholm den 30 November 1862.
C E. Ljungberg.
,M 24«.
Af Herr Ljungberg: Angående införande af s. k. tjenstehjonsböcker och
andra bestämmelser, i afseende å förhållandet mellan husbönder
och tjenare,
Den förändring uti Tjenstehjons-stadgan, sorn Statsmagterna år 1858 vidtogo.
i det de afskaffade rättigheten att tilldela tjenare, som öfverskrida den första ungdomsåldern,
husaga, var tidsenlig, i det afseende, att den utgjorde en förmildring
afen föråldrad lag; men den hade, i min tanke, bort åtföljas af andra, af behofvet
pakallade, tillägg och förändringar i berörda stadga.
Husagan kunde missbrukas, och det lider intet tvifvel, att densamma icke
sällan blifvit obehörigen använd; men i allmänhet begagnades icke denna rättighet,
under det att dess tillvaro likväl betryggade husbonden för allt för grofva förnärinelser
irån tjensffolkets sida. Nu har husbonden i verkligheten hvarken något
skydd emot förolämpningar eller något medel att straffa en tjenare, som förnärmat
honom eller hans hustru och barn; ty tjenaren vet ganska väl, att husbonden i
allmänhet heldre lider än besvärar sig och polis eller kronobetjening med sä obe
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,j\!t 246.
485
hagliga mål, äfvensom att det i de flesta fall blefve husbonden, som, genom
saknaden af vittnesgilda intyg, finge i sådant mål vidkännas både kostnader och
nytt moraliskt lidande.
Under sådana förhållanden måste det anses såsom en af de största sociala angelägenheter,
att det åtminstone uti tjenstefolkets betyg erhålles någon, om än ringa,
garanti för tjenarens beskaffenhet, samt att man, genom tillfället att se huru
länge en sådan person pä olika ställen vistats, kunde erfara hvad förtroende borde
sättas till hans stadga och duglighet. 1 anseende till den opålitlighet, de nuvarande
orlofssedlarne ega och den lätthet tjenstfolket har att, under hvarjehanda förevändningar,
undanskaffa en eller annan deribland, har det ansetts nödigt, att genom
s. k. tjenstehjonsböcker försäkra sig om någon ordning i detta fall, och Rikets
Ständer hafva äfven vid sistlidne riksdag hos Kongl. Maj:t begärt utfärdandet af
en lag härom.
Såsom man med ledsnad erfarit, har emellertid .Regeringen underlåtit detta;
och jag nödgas derföre härmed föreslå:
att Rikets Ständer ånyo till Kongl. Maj:t framställa den begäran, att
denna, af behofvet påkallade författning mätte utfärdas.
Det har i allmänt tryck klagats, och genom mångfaldiga exempel ur den enskilda
erfarenheten har blifvit styrkt, att, efter den genom Kongl. Kungörelsen den
1 Oktober 1858 vidtagna förändring i 5, 9 och 10 §§ af Tjenstehjons-stadgari,
tjenstfolket ansenligt försämrats; och personer, som begagna mångå arbetare, beklaga,
att de numera knappt ega något medel, hvarken att förmå en ovillig tjenare
till hörsamhet eller någon trygghet emot att blifva af sina arbetare öfvergifven,
när de som bäst behöfvas. I städerna afvika ofta tjenare inom ett par dagar efter
det de inträd t i tjensten, om de icke, såsom det heter, trifvas; om icke tillräckligt
sällskap och slammer i huset förefinnas, utan den är för tyst; om icke betjent
finnes, o. s. v. Städseln, sorn förr utgjorde ett band pä tjenarens ostadighet, har
numera i allmänhet förlorat ali betydelse. Den äterlemnas blott, och husbonden,
som i 2 å 3 månader före flyttningstid en tryggat sig vid säkerheten att denna tid
erhålla, en, såsom man naturligtvis hoppas, bättre tjenare och således icke efterhört
andra, befinner sig efter den 24 Oktober (eller, i Stockholm, den 24 April) plötsligt
i saknad af allt biträde till de angelägnaste fgöromål, på en tid, då ofta endast
dräggen af tjenstfolket står utan tjenst. Afven för detta onda skulle troligen
Tjenstehjons-böckerna sätta en gräns, emedan den tjenare, hvars bok utvisade
mycken ostadighet, skulle med största svårighet erhålla goda tjenster och följaktligen
vakta sig för täta ombyten.
För den rättrådige fjenaren kan tjenstboken medföra ingen olägenhet, men väl
stor fördel, emedan han derigenom icke, såsom nu, komme i jemnlikhet med de
sämre fjellarne, som, bortkastande ofördelaktiga betyg, begagna sig af ett och annat
godt, sådant till erhållande af lika fördelaktiga tjenster, som de goda tjenarne.
Emellertid skulle det. i mänga fall, både för husbonde och tjenare, vara godt att
utan längre tidsutdrägt eller stora svårigheter, kunna åtskiljas; och jag föreslår
derföre:
att i städerna, åtminstone, tili en början, i Stockholm, uppsägningen
blefve frigifven sålunda, att, utan afseende på årstid, båda parterna egde
åtskiljas efter en mängds uppsägning.
486
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 247.
Hvad som nu verkar den täta flyttningen, äfvensom det ofta förekommande
återlemnandet af städseln. är, utom lättsinnet och den af- lagstiftningens slapphet
uppmuntrade ostadigheten, farhågan att under ett helt är eller halfår, komma att
allt för mycket vantrifvas eller lida; men om tjenaren vore förvissad, att utvägen
att flytta inom sä kort tid som en månad stöde honom öppen, skulle han sannolikt
icke hysa öfverdrifven fruktan, för att qvarstadna, under det att husbonden
ej heller funne sig för längre tid bunden vid en dålig tjenare. Jag anser likväl,
att i den härom utfärdade författningen bör utsättas, att. öfver hvarje från någondera
sidan skedd uppsägning skriftligt bevis skall alf andra parten lemnäs. Kunde
tjenaren icke skrifva, egde han naturligtvis, i vittnens närvaro, mundtligen eller
genom sitt bomärkes undertecknande, afgifva ett sådant bevis. På sådant sätt torde
det äfventyr kunna förebyggas, att tjenaren, efter endast ett lösligt yttrande att han
ärnade flytta, hvilket husbonden kanske icke ens uppfattat, aflägsnade sig, under
förevändning att uppsägning skett. Städseln skulle naturligtvis, efter vidtagandet
af en sådan anordning, hvilken dock icke vore för landsbygden tillämplig, bortfalla.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
C. E. Ljungberg
Af Herr Ljungberg ! Angående förbättring af lönevilkoren för de embetsoch
tjenstemän, sorn före den vid 1856—58 årens riksdag beslutade
lönereglering blifvit på allmänna In dr a gm» as staten förflyttade.
Vid 1856—58 årens riksdag afgafs en Kongl. Proposition om löneförbättringar
för de då i tjenst varande embetsmål]; och beviljades äfven i sådant afseende icke
obetydliga belopp. Men ingen röst höjde sig för Statens ur tjenst gångne tjenare,
eller til! förbättring af deras vilkor, hvilka af ålder och sjuklighet redan voro förflyttade
på Indragnings-staten.
Lelnadskostnaden för dessa gamla embetsmän är dock icke mindre, än de för
de i tjenst varande; och dä dertill kommer, att de, i sin höga ålderdom, icke kunna
länge betunga statskassan, synes mig både rättvisa och billighet kräfva, hvad jag
härmed anser mig böra föreslå;
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jtys? 248.
487
att (le redan, vid nyssnämnde lönereglering på Allmänna Indragningsstaten
förflyttade embets- och tjenstemän tilläggas enahanda lönevilkor,
sorn deras vederlikar efter denna tid erhållit, eller åtminstone att dem
må tillgodokomma någon förbättring i deras hittills åtnjutna vilkor.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
C. E. Ljungberg
M *4»
Af Herr Ljungberg1: Angående vissa förändringar i gällande föreskrifter
om expeditionslösen.
Då billigheten fordrar att rättsökande icke mer, än skäligt är, betungas med
handlingars och protokollers utlösen, anser jag mig böra vördsamt hemställa, att
personer, som söka inteckningsförnyelser, icke måtte vara pligtade att, utom lösen
för handlingens påskrift, lösa protokoll, så framt de ej sådant begära, äfvensom att
den i sednare momentet af 8 § af Kongl. Expeditionstaxan den 30 November 1855
stadsdomstolar meddelade ovilkorliga rättighet att särskildt protokoll för hvarje
rättegångsdag, något mål förekommer, utskrifva, må bortfalla, så att, på sätt, enligt
1 inom. af samma §, vid domstolar å landet, under samma ting, förläres, det i ett
mål förda protokoll, om än målet flera dagar förevarit, i ett sammanhang utskrifves,
derest ej begäran om särskildt utdrag af protokollet för hvarje dag fraiuställes.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 November 1862.
C. E Ljungberg
488
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. 249.
M 249.
Al Herr Berger: Om anslag dels lill anläggning af båtled mellan sjöarne
Kläggen, Flaten och Kilen i Fryk sdals öfre tingslag, dels till
vägbyggnad mellan Östmarks kyrka och Kaikelandstorp eller dess
närhet vid Norska gränsen.
Innevånarne uti Frykdalshärads öfre Tingslag, af Wermlands län, som länge
funnit sig vara i stort behof af en båtled frän Östmarks kyrka å sjöarna Kläggen,
Flaten och Kilen samt Thorsby eif till sjön Fryken för utforsling till denna sistnämnde
sjö af deras bruks- och skogseffekter samt tillförsel af spanmål och köpmannavaror,
som fragtas till dem på Fryken från länets södra del, hafva låtit genom
Chefen för Vestra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet uppgöra förslag till anläggning
af berörde båtled, som med en längd af ungefärligen 2 mil blifvit beräknad
att kosta 86,779 R:dr R:mt. För företagets utförande är äfven aktieteckning i
orten gjord, men dä mängden af dessa innevånare äro obemedlade samt till och med
när skörden slår felt, hvilket der i orten cj sällan händer, i bekymmer för lifsbergningen,
har denna aktieteckning icke kunnat uppbringas högre än till 18,760 R:dr
Riksmynt.
Derjemte hafva Fryksdals Öfre Tingslags vägbyggnadsskyldige inför Häradsrätten
den 30 sisth Oktober öfverenskomma att bygga väg, af vid pass Ifmils längd
irån östmarks kyrka till Kaikelandstorp vid Norska gränsbandet, så vida de dertill
erhålla bidrag af allmänna medel med §:delar af det. för vägbyggnaden beräknade
kostnadsbeloppet 53,397 R:dr och Norrmännen blifva villiga att sammanbinda denna
väg med det Norska vägsystemet.
Då nu med de omnämnde båda företagen, eller inrättandet af båtled från
Östmarks kyrka till närheten af Thorsby bruk och sjön Frykens strand samt Vägbyggnaden
från Östmarks kyrka till Kaikelandstorp eller dess närhet vid Norska
gränsen, afses en sammanhängande kommunikationsled genom Fryksände och Östmarks
socknar af Fryksdals öfra tingslag till Grue socken af Hedemarkens arnt i
Norrige; då öppnandet af en dylik led varit i många år efterlängtad af berörde
orters gränsboer, som, oaktadt svårigheterna att sammanträffa, likväl ej sällan med
hvarandra kommit i beröring; och då så väl båtleden sorn vägen, måste icke allenast
efter hvad Konungens Befallningshafvande i länet och vederbörande Domstol
derom yttrat, blifva för ortens innevånare af stort gagn utan äfven medföra nytta för
gränsboerna i Norrige, hvarinom vägbyggnaden ofelbart kommer att fortsättas från
gränsen till annan väg i landet, och sålunda förena Glommedalen i Norrige med
Fryksdalen i Sverige, och för hvilket ändamål anslag, såväl på grund af Kongl.
Proposition som ock af särskilde ansökningar, begärts af Norriges nu pågående
Storthing; så föreslår och anhåller jag att Rikets Ständer måtte bevilja:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,j\s> 250.
489
dels ett anslag af 68,019 R:dr R:mt till anläggning af båtled emellan
sjöarna Kläggen, Flaten och Kilen uti Fryksdals öfre tingslag, enligt
det af Chefen för vestra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet den I8:de
innevarande November upprättade förslag, och med vilkor att de, som
tecknat sig till deltagande i kostnaden för arbetet, åtaga sig och ställa
säkerhet för detsammas utförande inom viss tid;
dels ock tili vägbyggnad emellan Östmarks kyrka och Kaikelandstorp
eller dess närhet vid Norska gränsen, enligt det af Kapten Palm är 1858
upprättade förslag, ett anslag af 35,598 R:dr R:mt, utgörande |:delar af
det i förslaget beräknade kostn adsbeloppet, under vilkor att Fryksdals
härads öfre tingslags vägbyggnadsskyldige inom viss tid utföra arbetet.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 30 November 1862.
A. A. Berger.
,M 250.
Af Herr Wallenberg! Angående vissa ändringar i reglementet för Rikets
Ständers Bank och medgifvande af fri ränta för samma Bank.
Man säger att Riksbanken endast med svårighet kan uppfylla sina förbindelser
och denna farhåga saknar ej grund. Anledningen är helt enkelt och naturligen
den, att Riksbanken har sina tillgångar mer eller mindre otillgängliga och således
icke kan minska sedelstocken på annat sätt än genom vexeltrassering, men
derigenom minskas banksedelstocken och metalliska kassan på en gång så att proportionen
emellan banksedelstock och metallisk kassa blir sämre, efter hvarje sådan
trassering, än förut. För att hindra metalliska kassans fall och effektivt förbättra
Riksbankens ställning erfordras, att Riksbanken må kunna lämpligen höja
både upplåningsräntan och diskonto, sä att banksedelstocken kan tillfälligtvis minskas
utan att metalliska kassan minskas. För att vinna detta vigtiga syftemål och
väsendtligen betrygga Riksbanken erfordras att densamma ovilkorligen kommer i
åtnjutande af fri ränta, samt derjemte att de utlånade penningarne äro så placerade,
att de med större lätthet kunna återbekommas.
Jag ber derföre få föreslå nedanstående förändringar i Bankoreglementet, hvarjemte
Rikets Ständer böra för sin del besluta,
att Riksbanken må komma i åtnjutande af fri ränta samt derå begära
Kongl. Majds nådiga sanktion, äfven om frågan om fri ränta i allmänhet
ej skulle tillvinna sig nödigt bifall:
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. fl Sami. 3 Afd. 62
490
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JYs 250.
Diskont-direktionen i Stockholm utgöres af nio ledamöter, valda af Fullmägtige
för ett år i sender bland sakkunnige personer inom eller utom Bankoverket
och dess Öfverstyrelse.
Diskont-direktionerne i Göteborg och Malmö utgöras på hvardera stället af
sju ledamöter, deraf fyra äro de af Riks-Stånden valda inom länedistriktet boende
Länekontors-direktörerne samt 3:ne af Herrar Fullmägtige för ett år i sender utsedde
personer.
Hvarje Diskont-direktion utser inom sig en verkställande Direktör, samt bestämmer
pä förhand huru förfaras bör, när verkställande Direktören är hindrad sitt
uppdrag fullgöra.
Fullmägtige utfärda instruktioner för såväl Direktionerne som verkställande
Direktörerne.
1 dessa instruktioner intagas alla de bestämmelser rörande upp- och utlåningen,
som Fullmägtige anse nödiga. Fullmägtige ega, när de för godt finna, göra
ändring i de af dem utfärdade instruktioner, men böra alltid, minst en gång i hvarje
qvartal, taga under öfvervägande huruvida omständigheterna påkalla någon jemkning
uti Riksbankens gällande upp- och utlåningsränta.
Till diskontering, kassakreditiv, belåning af metaller, obligationer, aktier och
löpande förskrifningar m. m., som Fullmägtige genom utfärdade instruktioner förklara
sig anse innefatta tillräcklig säkerhet, samt till lån mot borgen afses en fond stor
30,000,000 R:dr R:mt, som bildas genom sammanslagning af nu varande allmänna
Diskonten samt Handels- och Närings-diskonten, med tillägg af hvad som kan indragas
af Manufaktur-diskontens kreditiv samt hvad som kan erhållas vid öfverflyttandet
af fastighetslånen till Hypoteksbanken. Erhälles vid denna öfverlåtelse
obligationer, skola dessa, eller ett motsvarande belopp af dem Riksbanken förut innehar,
afyttras, sä att Banken ofördröjligen må erhålla den ifrågavarande summan
al 30,000,000 R:dr till den allmänna utläningsfonden.
Denna allmänna utläningsfond fördelas sålunda:
Diskontverket i Stockholm
R:dr R:mt 14,000,000.
Lånekontoret i Göteborg
„ 7,000,000.
Lånekontoret i Malmö
„ 3,000,000.
Till Fullmägtiges förfogande
„ 6,000.000.
Runt R:dr 30,000,000.
Olver fördelningen emellan Diskontverket i Stockholm och Lånekontoren, af
de till Fullmägtiges förfogande ställde 6 millioner, ega Fullmägtige bestämma efter
rörelsens mera tillfälliga behof och penningemarknadens ställning.
Utan afseende pa gällande förbud för enskilde, att betinga högre ränta än sex
för hundradet om äret, ega Fullmägtige att till underlättande af ett samvetsgrant
fullgörande afBankens förbindelser, deribland främst banksedlarnes infriande enligt
deras pålydelse, bestämma Riksbankens i ppläningsränta, diskonto- och utlåningsränta.
För samma ändamål ega Fullmägtige anbefalla minskning af diskontering
och utlåning eller försälja inneliggande obligationer, allt efter sig företeende omständigheter.
Lånekontoret i Wisby förblifver i dess nuvarande skick till dess en större
filialbank derstädes kan medgifva detta Länekontors indragning.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 November 1862.
A. O. Wallenberg.
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. ,J\ä' 251.
491
JW *51.
Af Herr VVllIIClllltM'^Om ovilkorlig skyldighet för Rikets Ständers Bank
att vid anfordran infria samma Banks sedlar med hela riksdaler
i silfver, då sedelhafvaren sådant äskar.
Vid sistlidne riksdag väckte Herr Hierta motion derom att Riksbanken borde
åläggas invexla banksedlarne med hela specier enligt deras pålydelse. Den motionen
kunde ej annat än bifallas, ty att öppet förklara Riksbanken berättigad öfverträda
Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, ville man ej. Men
på det att Fulbnägtige ej skulle helt och hållit sakna stöd af Bankoreglemente^ närde
funno lämpligt att icke gifva full valuta för banksedlarna, så insattes i beslutet
häröm de märkvärdiga orden ”så vidt ske kan”. Jag vill icke nu falla besvärlig
med en vidlyftig deduktion om huru mycket Staten förlorar, genom att tvinga banksedelinnehafvare
att taga endast små mynt. Ryska Kejsaren, som tillåtit ut- och
införsel af silfvennynt, har förbjudit utförsel af silfverskiijemynt. Bankofullmägtige
hafva tvungit allmänheten att endast åtnöja sig med Svenskt silfverskiijemynt för
att liqvidera utländsk skuld. Genom förhandling emellan Riksbanken och Hypoteksbanken
öfvertog den förra en silfvertillgång i Hamburg, tillhörande den sednare,
och lemnade temligen plötsligt flera millioner riksdaler i banksedlar pä en
gång i den inhemska penninge arknaden. Nu är det en naturlag att ej mer än en
viss qvantitet banksedlar kan af rörelsen absorberas. Utsläppes derutöfver så presenteras
de till utvexling. Af dessa millioner sändes några till Skäne och som denna
provins vanligen har och hade flytande skulder i Köpenhamn, hvilka betalades
med de undfängna Svenska banksedlarne, sä inskickades dessa till Stockholm från
Köpenhamn, för att utbytas mot metallisk valuta. Denna så kallade silIV- rintagning
var således en följd af Fullmägtiges åtgärder och var det. derföre så mycket
mera oväntadt att den åttonde November 1861 svarades i Riksbanken, da jag anhöll
att mot 82 st. Riksbankssedlar ä 1,000 R:dr Runt utbekomma 20,500 st. silf—
verspecier, att, enligt order från Herrar Fullmågtige, banksedlarne icke vidare skulle
invexlas med annat ån åttondedels specier.
Sjelfva lagen förutsätter att detta silfverskiijemynt får vara nära \ procent
sämre än hela specier, och verkligheten öfver träffade lagstadgandet vid det försök,
sorn gjordes af mig för att utröna förlusten eller förringandet i värde af banksedlarne.
Jag anhöll nemligen att få den bästa valuta, som kunde fäs för 40 st. riksbankens
sedlar ii 1,000 R:dr Runt och erhöll 80,000 st. j:dels specier eller 50-örestycken.
Hvad skulle man med fog kunna säga om en Privatbank försökte att hindra
invexlingen af egna sedlar genom att endast gifva i utbyte 50-öre-stycken?
492
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 252.
Pä grund af hvad jag nu anfört beder jag få föreslå att Rikets Ständer måtte
besluta :
att Rikets Ständers Bank ovilkorligen skall vid anfordran infria Rikets
Ständers Banks sedlar med hela Riksdaler i silfver eller, sorn dessa förut
benämndes, hela specier, då sedelhafvaren sådant äskar.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
A. O. Wallenberg.
JW 252.
Af Herr Walenberg! Att silfverplanlsar af uppgifven beskaffenhet må
mot visst pris genom Rikets Ständers Bank samt Lånekonloren
i Göteborg och Malmö allmänheten tillhandahållas.
Genom skiftningarne uti de olika ländernas produktion och konsumtion uppkommer
tid efter annan att det ena landet har till det andra en skuld, sorn jag,
till skilnad från den fonderade, skulle vilja benämna handelsskuld. Sådan skuld
balanceras ofta i ny räkning, men understundom måste den salderas d. v. s. betalas,
Betalningsmedlet emellan de olika länderna äro de ädla metallerna. Genom
att göra dessa liqvider så enkla och lediga som möjligt bringas skuldsumman till
det minsta möjliga. Dessutom inverkar detta på priserna å förnödenhetsvaror inom
landet och således på välståndet; ty billiga lefnadskostnader är ett bland grundvilkoren
för välstånd. Såsom det nu är stäldt betalas så beskaffad handelsskuld billigast
med myntadt silfver. Vid hvarje sådan liqvid förlorar Svenska Stat- n |
procent myntningskostnader och den till legering använda kopparen. Om således
för sådana större liqvider banksedlarne invexlades med finsilfver, så uppkom ofvannämnde
besparing för Staten och man besparades den föga uppbyggliga företeelse
att prägla silfvermynt här för att smälta ned detsamma i Hamburg.
Jag föreslår derföre:
att Rikets Ständer mätte besluta att genom Riksbanken låta tillhandahålla
allmänheten plants, innehållande 60 u finsilfver efter svenskt prof
och vigt, mot Fyra Tusen Riksdaler Riksmynt i Riksbankens sedlar för
hvarje sådan plants.
Jag ber vidare få föreslå:
att, enär Göteborg och Malmö äro närmare i beröring med det öfriga
Europa än Stockholm och sedan jernvägarne numera underlätta transporterne,
Rikets Ständer må besluta: att dylika plantsar må jemväl tillhandahållas
åt allmänheten vid lånekontoren i Göteborg och Malmö.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
A. O. Wallenberg.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\f 253.
493
JW S53.
Af Herr Wallenberg': Angående inskränkning i befogenheten alt göra sådan
fordran gällande, sorn grundas på förskrifning eller invisning,
ställd till viss man eller ordres.
Det är domaren förbjudet att i utslag införa sådant, sorn kan gifva anledning
till andra tvister.
Långt mera nödvändigt är det, att författningarne eller uti lagskipnitigen antagne
grundsatser icke må innebära underlättande eller befrämjande af oredlighet
eller bedrägeri: samt att, der sådanc finnas, de må blifva afskaffade.
Jag vill framställa ett sådant förhållande.
Med afseende å fordringsegare kunna skuldförbindelser stiliseras på 3:ne sätt,
nemligen att betalas till viss person, till viss man eller ordres, samt till innehafvaren.
Hvardera af desse 3:ne termer eller uttryck eger, om de enkelt och oförryckt få tolkas
enligt svenska språkbruket, sin särskilda mening och betydelse, nemligen den första
att, förutom vid dödsfall, cession och dylikt, endast den namngifne fordringsegaren
är berättigad att utkräfva förskrifna beloppet, hvadan dennes qvitto gör förskrifningen,
i hvilkens hand den må finnas, ogiltig; den andra, att skulden skall beta
talas
till den, som vid förfallotiden innehar förskrifningen och visar sig, i följd af
behörig öfverlåtelse eller annorledes, vara rätter egare till densamma; samt den
tredje, att betalningen skall erläggas i utbyte mot skuldförbindelsen, utan afseende
på hvilken som innehar den eller huru den åtkommits.
Förskrifningar af de båda sednare slagen äro väl lika deruti, att eganderätten
till dem kan, utgifvare]) oåtspord, öfverlåtas till hvem sorn helst, men de hafva dock
— eller böra hafva — den väsendtliga olikheten att, åtminstone i hvad utgifvaren
angår, eganderätten till den till innehafvaren ställda förskrifning medföljer innehafvandet,
hvaremot eganderätten till den till viss man eller ordres ställda förskrifning
icke öfvergår utan medelst behörig öfverlåtelse.
Sådan är obestridligen meningen med dessa olika slags förskrifningar; men vid
lagskipningen har, besynnerligt nog, den grundsats gjorts allmänt gällande, att ingen
åtskilnad bör göras emellan de båda sistnämnda slagen, och att följaktligen förskrifning
till viss man eller ordres anses exekutiv, äfven utan transport, i hvilkens
hand den befinnes.
Derigenom omintetgöres den väsendtliga fördelen med förskrifningar till viss
man eller ordres, nemligen att dessa må kunna, utan fara för missbruk, remitteras
eller för ett eller annat ändamål för längre eller kortare tid utletnnas till annan
person.
Erfarenheten visar, att personer, som till förvarande, eller för inteckningsförnyelse,
räntas inkassering eller annan åtgärd, fått emottaga förskrifningar, ställde till
494
Motioner i Borg are-Ståndet 1862. JW 254.
viss inan eller ordres, missbrukat fortroendet och för egen räkning användt dessa,
hvilket icke kunnat ske, och troligen icke fallit dem in, om behörig transport erfordrats
för förskrifningens giltighet i deras händer.
Rent af stulna förskrifningar till viss man eller ordres blifva i följd af berörde,
i min tanke, felaktiga lagtolkning lätteligen användbara.
Förhållandet är enahanda med hänsyn till invisningar med samma stilisering.
Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå, det Rikets Ständer måtte för
deras del besluta utfärdande af en författning, hvarigenom, med ändring eller förklaring
af i dessa hänseenden gällande lagbud, må stadgas:
att fordran på grund af förskrifning eller invisning, ställd att betalas till
viss man eller ordres, icke må kunna göras gällande af någon annan än
den. till hvilken förskrifningen eller invisningen är ställd, eller den, som
medelst behörig öfverlåtelse eller pä annat lagligt sätt visar sig vara rätter
egare till samman fordran.
Om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet anhälles.
Stockholm den 30 November 1862.
A. O. Wallenberg.
JW 25/4.
Af Herr Wallenberg’. Angående det stadgande, alt lagtima Härads-ting
skall i hvarje härad eller tingslag hållas tre gänger om året.
Det är troligen allmänt kändt, att i rikets nordliga, glest befolkade trakter, lagskipningen
på landsbygden är inskränkt i somliga tingslag till ett, i andra till tvänne
lagtima Härads-ting om året. — Denna inskränkning härrör utan tvifvel deraf, att man
ansett de rättsökandes antal så obetydligt, att deras rätts fördröjande icke uppvägde besväret
och kostnaden för Häradsrätts-ledamöternas sammankommande.
Men äfven andra orter, till och med ibland de mest befolkade i riket, t. ex. det
bördiga landet rundt omkring Linköping ända till grannskapet af Norrköping och förbi
Söderköping till Östersjön, äro lika vanlottade i berörda hänseende. Här finnes, så vidt
jag kan inse, icke något skäl för inskränkning uti det i allmänhet vanliga antalet af
Härads-rätternas ordinarie sammanträden nemligen tre (3) gånger om året.
Af åtskilliga orsaker, hvilka nu icke behöfva anföras, förekomma vid Härads-rätterne
allt för ofta uppskofsbeslut i civilmål, ja det torde till och med höra till undantagen,
då andre civilmål, än der käromålet af svaranden medgifves, varda vid första tinget
afgjorde. — Härigenom orsakas betydlig tidsutdrägt redan der trenne ting om året
hållas, men ännu känbarare, der blott tvänne eller ett ting hållas.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,M 255.
495
Det tillhör utan tvifvel Statsmagterne att tillse, icke blott att lag och rätt må
skipas, utan äfven att den må skipas lika för alla och så skyndsamt som möjligt, så
att hvarje rättsökande må utan obehörigt dröjsmål förhjelpas till sin rätt. Detta sker
dock ingalunda då den ene kan få sin sak afgjord inom några veckor eller månader, men
den andre en lika beskaffad sak först efter ett, stundom 2:ne år.
Den omständigheten, huruvida man bor i en tätt befolkad eller en glest bebodd ort,
bör lika litet, som om man bebor ett palats eller en koja, anses såsom giltigt skäl för
olika förmåner i afseende på åtnjutandet af hvarje medborgares rättighet till likhet inför
lagen.
Gerna må erkännas svårigheten för Rätts-ledamöternes sammanträdande i vidsträckta,
glest bebygda tingslag, der afstånden byar och gårdar emellan äro stora; men denna svårighet
torde lätt kunna afhjelpas genom anslående af någon ersättning af allmänna medel
för Nämndemännens tingsresor i de orter, der distansernes längd sådant föranleder.
Jag får alltså vördsamt föreslå,
det Rikets Höglofliga Ständer må för deras del besluta:
att, med ändring af derom nu gällande författningar, må stadgas, att lagtima
Härads-ting skall i hvarje härad eller tingslag hållas tre (3) gånger om
året.
Jag anhåller om remiss häraf till Högloft. Lag-Utskottet.
Stockholm den 30 November 1862.
A. O. Wallenberg.
JW 255.
Af Herr Wallenberg: Angående åtgärder till åvägabringande af ett gemensamt
mått-, vigt- och mynt-system för de förenade ikena
samt konungariket Danmark.
Den nära handelsberöring, i hvilken de Skandinaviska länderna kommit, har vid
flerfaldiga tillfällen visat de olägenheter, som uppkomma af skiljaktiga bestämmelser
inom de särskilda Konungarikena. För att underlätta i sådana delar, som innefatta
icke uppoffring å någon sida, utan deremot en gemensam vinst, torde det icke kunna
bestridas att ett gemensamt system för mått, vigt och mynt vore i hög grad önskvärdt.
Då emellertid ingendera af dessa länder eger något system, som är så fullständigt, att
man skäligen kan begära detsammas antagande af de öfriga, så vore måhända lämpligast
att genom föregående utredning inhemta, hvilket system, som hade största sanno
-
496
Motioner i B or g are-Stån det 1862. J\d' 256.
likhet att vinna bifall i samtliga de Skandinaviska länderna. Jag tillåter mig derföre
föreslå,
det Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit ingå med en underdånig skrifvelse,
med anhållan: att Kongl. Maj:t behagade vidtaga nödiga åtgärder för
åvägabringande af ett gemensamt mått-, vigt- och mynt-system för de förenade
rikena samt konungariket Danmark.
Om remiss till Höglofliga Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
il. O. Wallenberg.
JW »86.
Af Herr WilliCllll(M‘o: Angående förflyttning utom staden af Kongl Flottans
varf och dithörande materiel m. m., samt Skeppsholmens
och galérvarfvets upplåtande till Stockholms stad.
Vid 1856 års riksdag fästade jag uppmärksamheten på behofvet af ökade tillfällen
att anlägga sådana byggnader i närheten af hamnen här i Stockholm, som företrädesvis
afse handelns och sjöfartens behof. Under åberopande af berörde min vördsamma motion
om Skeppsholmens upplåtande till stadsdel, emot ersättning för de med dervarande
etablissements flyttning förknippade kostnader, tillåter jag mig att nu, med ytterligare
stöd af de förändringar i sjövapnet, som ofelbart förestå, hemställa det Rikets Ständer
må till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig skrifvelse med anhållan om:
att Kongl. Flottans varf och all dithörande materiel, kaserner och boställen
m. m. må varda till lämplig plats utom hufvudstaden förflyttade; samt
att såväl Skeppsholmen som det så kallade galérvarfvet må, emot den ersättning,
Kongl. Majit finner lämplig, upplåtas till Stockholms stad för att ändamålsenligt
bebyggas, med hufvudsakligt afseende på handelns och sjöfartens
behof.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 November 1862.
A. O. Wallenberg.
J\& 257.
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. j\f 257 och 258.
497
,M 257.
Af Herr Wallenberg’: Om vilkorligt anslag lill Baggens-stäkets upp
rensning.
Då man numera inser den ofantliga vigten af lättade kommunikationer och icke
tvekar att ådraga samtid och framtid skatt och tunga för dylika ändamål, så hemställer
jag vördsamt att något jemväl måtte göras för farlederne i Stockholms skärgård, särdeles
då hufvudstaden derigenom kan få 5 å 6 mil kortare väg till södra Sverige och utlandet.
Under åberopande af den vidlyftiga utredning, som finnes att tillgå, föreslår jag vördsamt
det Rikets Ständer mätte anslå
300,000 R:dr R:mt till Baggens-stäkets upprensning till 16 fots djup, under
vilkor och förbehåll att Stockholms stad bidrager med hvad som derutöfver
kan erfordras för ändamålets vinnande.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
.4. 0. Wallenberg.
J\v 258.
Af Herr Wallenberg! Om upphörande af ej mindre alla afgifter, sorn
för fartyg lill tullverket erläggas, än äfven förpassning af tullfritt
gods mellan Svenska hamnar, jemväl då oförtullad vara
finnes bland, fraktgodset ombord.
Till lättnad för sjötrafiken borde väl jemväl något kunna göras. Frihet fordras
och medgifves i så många fall. Jag hoppas derföre att man må erkänna det ingen betalning
bör erläggas för tullbevakning och således inga afgifter må uppbäras af fartyg
Bilt. till Ii. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 63
498
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\o‘ 259.
för tullverkets tillsyn vid lossning eller lastning. När vi i dessa farvatten hafva en
jemförelsevis kort seglationstid, så är särdeles olämpligt att, t. ex. i Norrland, lossning
ej får ega rum utan särskild afgift till tullverket för att få lossa eller lasta, oaktadt
solen står högt på himmelen. Vidare skall, för det att en eller annan colly oförtulladt
utländskt gods finnes ombord, allt gods förpassas, jemväl emellan Svenska hamnar. Jag
föreslår derföre vördsamt till sjöfartens underlättande:
att Rikets Ständer må besluta:
att all afgift från fartyg för så kallade öfvertimmar eller under hvilken
annan förevändning som helst, till Kongl. Tullverket må upphöra; äfvensom
att förpassning af tullfritt gods emellan Svenska hamnar må upphöra jemväl
i de fall att oförtullad vara finnes bland fraktgodset ombord.
Om remiss till Höglofliga Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 40 November 1862.
A. O. Wallenberg
JW 259.
Af Herr \\ Ullenberg' I Angående dels heinehe för ångfartyg, som göra
regelbundna, på förhand annonserade resor, från skyldigheten ali
taga lots eller betala mfarts-afgift, dels ändring i lotstaxan.
Jag åberopar mina föregående motioner och förnyar min hemställan om befrielse
från skyldigheten att taga lots.
Numera har denna befrielse vunnits mot erläggande af half afgift. Afgiften var
således hufvudsaken och icke den säkrare ledning af fartyget, som lotsen erbjöd.
Nu har en ny lotstaxa utkommit med hufvudsakligen samma fel och hvilande
på samma principer, som den gamla. Fartyg, kommande från utlandet, betalar drygare
lotsafgift än det, som kommer från Svensk hamn. Kan det vara konstigare att
lotsa ett fartyg till samma hamn derföre att det kommer från Helsingör eller från Helsingborg?
Jag
föreslår derföre vördsamt:
att ångfartyg, som göra regelbundna, på förhand annonserade resor, må befrias
från skyldigheten att taga lots eller betala infartsafgift, samt att lotstaxan
må ändras så, att endast en tariff finnes, grundande sig på fartygets
djupgående och antalet sjömil, som lots begagnas, utan allt afseende på hvarifrån
fartyget kommer eller dylikt.
Om remiss till Höglofliga Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
A. 0. Wallenberg.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 260.
499
JW 260
Af Herr Hierta! Angående undersökning rörande kostnaderna för åstad,-  Kommande af en aderton fot djup och för större segelfartyg
tillräckligt bred kanal mellan Skatviken vid Lännersta-fjärden
och Sumpviken vid Baggens-jjärden, rn. m.
Redan för mera än 20 år sedan väcktes lios Rikets Höglofliga Ständer motion
om beredande af en kortare segelled än den nu för större fartyg användbara mellan
hufvudstaden och öppna hafvet. Såsom lättaste utvägen att åstadkomma en sådan, föreslog
dåvarande motionären, att Rikets Ständer måtte bevilja nödigt anslag till upprensande
och fördjupande af den redan befintliga farleden för smärre fartyg och båtar genom
Bo sund och Stäkets kanal. Sedan denna motion blifvit, för bristande utredning af
ämnet, afstyrkt, upptogs det angelägna ärendet till behandling af Stockholms grosshandels-societet
och skeppsredare. Följande den redan väckta tanken, läto de anställa undersökning
om kostnaden för bemälda farleds fördjupande, och en motionär i detta Stånd
begärde derefter ett visst statsbidrag till kostnaden för arbetets utförande. Denna sak,
liksom mången annan, fordrade dock tid för att göra sig gällande, helst den ständigt
mötte motstånd af den från uppgifna militäriska grunder hemtade invändningen, att ett
nytt inlopp till Stockholm för djupgående fartyg ej skulle utan våda för hufvudstaden
kunna öppnas, med mindre än att starka befästningar blefve anlagda till dess försvar.
Vid riksdagen 1853—1854 och ännu mera vid 1856—1858 års riksdag erkände Rikets
Ständer fullkomligt det gagn som skulle uppstå, om seglingen mellan Stockholm
och hafvet kunde blifva 51 mil kortare genom en farled mellan Baggensfjärden och Skurusundet.
Vid sistnämnde riksdag beslöto Rikets Ständer också, med erkännande af en
sådan segelleds stora fördelar, att hos Kongl. Maj! begära dels upplysning om i hvad
mån befästningar kunde blifva nödiga, derest farleden förbi Baggensstäket blefve upprensad,
och dels om huru stort bidrag Stockholms kommun kunde vilja lemna till kostnaderna.
Innan Stockholms kommun yttrade sig i sistberörda hänseende uppdrog den åt en
kommitté — bestående af en högre officer vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen samt
åtskilliga skeppsredare och sjökaptener att undersöka beskaffenheten och de blifvande
fördelarna af den ifrågasatta farleden för större fartyg.
Denna kommitté — liksom förut Storamirals-embetets tredje afdelning, äfvensom
Stockholms grosshandels-societet och skeppsredare, Allmänna Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
samt Rikets Ständer — erkände till fullo de stora fördelarne för Sveriges handel
och sjöfart af ett fördjupande utaf den gamla farleden, som kommittéen hade fått
uppdrag att undersöka. Men kommittéens undersökning och utlåtande gaf tillika anledning
till den tanken, att en annan, ännu fördelaktigare farled än den föreslagna genom
Stäket, kunde erhållas genom en kanalanläggning. Men som kommitterade, utan att anställa
någon närmare undersökning, antogo att kostnaderna skulle blifva alltför stora, så
500
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,j\l> 260.
afgåfvo de icke något förslag rörande denna genomfart, desto mindre som sådant icke
egentligen hörde till deras uppdrag.
Genom dessa herrar kommitterades yttrande blef emellertid nu, för första gången
officielt uppmärksamheten fästad på angelägenheten af att närmare undersöka huruvida
farleden genom Bo sund och förbi Baggens-stäket verkligen är så lämplig för en större
sjöfart, som man förut på god tro antagit.
I detta hänseende visar en blick på kartan, att man kan sträcka med samma vind
från det så kallade Små Dalarö till udden vid Bo. Der gör segelleden i spetsig vinkel
en tvär vändning åt sydvest och genomgår i nästan parabolisk krok hela det trånga
sundet vid Bo och Baggens-stäket ända ut till Länuersta fjärden, så att seglaren
möter alldeles sam .na svårigheter och är blottstäld för lika tidsutdrägt för att der
komma igenom, som han på den nuvarande allmänna segelleden är underkastad i det
beryktade Kodjupet utanför Waxholm.
Om deremot, i enlighet med kommitterades mening, en kanal blefve sprängd genom
den till en del träskartade och ej synnerligen höga dalgång, som till ungefär 1300
alnars längd sträcker sig i fortsättning af segelleden på Lännerstafjärden ut till Baggeustjärden,
från Skatviken vid den förra till Sumpviken utanför torpet Moram invid dea sednare
fjärden, så skulle seglare kunna med en och samma vind gå från Små Dalarö ända
upp till inloppet af Skurusundet. Och sorn de vid inseglingen från Baggensfjärden
i kanalen finge i Sumpviken skydd mot de fleste vindar och god ankarplats, så skulle de
icke heller på denna väg löpa den fara att drifva på land, som hotar dem vid inseglingen
från den öppna Baggensfjärden i det krokiga och trånga Bo-sundet. Att segelleden
blefve två ä tre tusen alnar kortare och framför allt att icke olika vindar behöfdes
skulle naturligtvis göra denna genomfart i hög grad tidbesparande.
På grund af hvad jag nu anfört och dertill uppmanad af en del skeppsredare,
handlande och sjökaptener i Stockholm, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Majit
låta genom Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader försorg ■—
antingen på dess för sådana ändamål egande anslag eller mot särskildt anvisade
ersättningsanslag — anställa undersökning och upprätta förslag öfver kostnaderna
för åstadkommandet af en 18 fot djup och för större segelfartyg tillräckligt
bred kanal mellan Skutviken vid Lännersta-fjärden och Sumpviken
vid Baggensfjärden;
samt att såväl detta kostnadsförslag, som uppgift å öfrige kostnader för
beredandet af en ny segelled för större fartyg genom Skurusundet till Stockholm,
måtte så tidigt delgifvas Rikets nu församlade Ständer, att Rikets
Ständer må blifva i tillfälle att, i händelse förslaget pröfvades lämpligt, dertill
anslå nödiga medel, hvarom jag har den äran väcka särskild motion.
Om remiss anhålles till Stats-Utskottet, till hvilket de för detta ärendes pröfning
nödiga handlingar skola blifva öfverlemnade.
Stockholm den 30 November 1862.
L. J. Hierta.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,]\/s 261.
501
.M *61.
Af Herr Hierta ■ Om vilkorligt anslag till utförande af den i motionen
J\§ 260 omförmälda kana,länl. äggning
I sammanhang med en af mig denna dag väckt motion om föranstaltande af
en undersökning, rörande kostnaderna för åstadkommande af en 18 fot djup och för
större segelfartyg tillräckligt bred kanal mellan Skatviken vid Lännerstafjärden och
Sumpviken vid Baggensfjärden, i ändamål att åstadkomma en omkring 54 sjömil
kortare segelled genom Stockholms skärgård till hafvet, får jag härmed — åberopande
de i Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Majit (N:o 217 af den 16 Februari
1858) utförligt andragna skäl för en sådan farleds öppnande — vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, sedan Kongl. Majit låtit delgifva dem de i ofvan åberopade
motion begärda kostnadsförslag, mätte besluta att bevilja tvä
tredjedelar af den summa, som må befinnas, enligt nämnda förslag, nödig
för åstadkommande af en kanal af 18 fots djup och för större segelfartyg
tillräcklig bredd genom dalgången mellan Sumpviken och Skutviken
i Stockholms skärgård, äfvensom för tillvägabringande af farledens motsvarande
djuplek intill och genom Skurusundet — allt detta under förbehåll
att Stockholms stad åtager sig såväl arbetets utförande och framtida
underhåll i behörigt skick, som bestridandet af återstående tredjedelen
utaf kostnaden.
Den för hela riket liksom för hufvudstaden stora nyttan af en sådan ny farled,
hvarigenom sjöfarten på Stockholm ansenligt förkortas och lättas, har vid flera
föregående riksdagar blifvit så tydligt ådagalagd under diskussionerna i Stånden,
äfvensom i Siats-Utskottets utlåtanden öfver väckta motioner om utvidgande af
farleden förbi Baggensstäket, att jag endast behöfver hänvisa till dessa yttranden
och utlåtanden.
Om remiss anhälle.s till Stats-Utskottet, till hvilket komma att öfverletnnas
de för detta ärendes pröfning nödiga handlingar.
Stockholm den 30 November 1862.
L. J. Hierta.
502
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. N:is 262 och 263.
JVC 262.
Af Herr R. Trägårdh: O/n anoändandet a/ vissa Riksbankens medel
till beredande af återstående försträckningar till Filialbankerna i
Carlshamn, Örebro, Wisby och Borås, företrädesvis till förstnämnda
Filialbank,
Med åberopande af den utredning, sorn innefattas i Herr Enegvist* redan afgifva
motion, angående medels anvisande lor beredande af återstående försträckningar
till de före sistförflutna riksdagen oktrojerade filialbankerna i Carlshamn,
örebro. Wisby och Borås, får ja» vördsamt föreslå,
att särskildt de 550,000 Ralr R:mt, som snart blifva tillgänglige genom
återbetalning af öfverskottsmedel frän Blekinges, Christianstads och Skaraborgs
filialbanker, må blifva för sagde ändamål anvisade att användas,
sä långt de förslå, samt att filialbanken i Carlshamn, på de skäl, hvilka
af mig anfördes löre remissen af Herr Eneqvist.-- ofvannämnda motion,
företrädesvis må komma i åtanka för erhållande af dess fyllnadssumma
172,500 R:dr.
Om remiss till Högloiliga Banko-Utskottet anhälles.
Stockholm den 30 November 1862.
B. Trägårdh.
JVC 263.
Af Herr R, Trägårdh: Angående nedsättning i skyddstullen för porslin.
Under förutsättning att nu gällande tulltaxa kommer att af Eevilinings-Utskottet
revideras samt- att åtskilliga förändringar deruti komma att föreslås, får jag
särskildt fästa uppmärksamheten på behofvet. af nedsättning i skyddstullen för porslin,
som endast tillverkas å tvänne ställen i landet, nemligen Gustafsberg och Rörstrand,
öfver hvilka begge fabrikers tillverkningar m. m., äfvensom å beloppen af
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 264.
603
till Staten under sednare tider influtna afgifter för förtulladt porslin, jag förbehåller
mig att framdeles få till nämnda Utskott aflemna behöriga upplysningar.
Emellertid tager jag mig friheten föreslå följande tullafgifter å porslin, såsom
de högsta, hvilka synas mig böra ifrågakomma, nemligen:
Porslin,
oäkta, sten- eller fayans:
hvitt eller enfärgadt, men omåladt
1 "W 5 öre.
mäladt eller tryckt
I 'B 10 „
äkta:
hvitt eller enfärgadt
1 tt 15 „
förgyldt eller mäladt i figurer eller med blommor Ig" 30 .,
Om remiss till Höglofliga Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
R. Trägårdh.
JW 264
Af Herr R. Trägårdh: Om anslag till inrättande af en teknisk läroanstalt
i Carlshamn.
Till inrättande af en teknisk läroanstalt i Carlshamn har framlidne Grosshandlaren
A. Hellerström donerat 30,000 R:dr R:mt; men dä med denna tillgång,
jemte de bidrag stadens invånare äro villige tillskjuta, en sådan skola af erforderligt
omfång icke kan åstadkommas, får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer för ändamålet må täckas bevilja ett årligt anslag under
nästinstundande statsregleringsperiod af minst 6,000 R:dr R:mt eller
samma belopp, som Herr Witt i en redan afgifven motion begärt för en
slöjdskola i Carlskrona.
Jag förbehåller mig att framdeles lä gifva närmare utredning åt frågan och
att hos Höglofl. Stats-Utskottet. förete alla saken rörande handlingar.
Stockholm deri 30 November 1862.
R Trägårdh.
504
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 265.
JW 265
Af Herr IJ<11)1 lili)r; Om statsbidrag tilI uppförande af nytt läroverkshus
för elementarläroverket i Halmstad.
Med anledning af Halmstads stads invånares af vederbörande embetsmyndigheter
understödda ansökning, om behofvet af stadens lägre elementarläroverks utvidgning,
har Kongl. Majit, uti sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, såsom af bilagan N:o 7 till den nådiga Propositionen pag. 27 & 28 närmare
synes, föreslagit, att Halmstads läroverk mätte upptagas bland de fullständiga
elementarläroverken och erhålla, jemte Rektor, 4 Lektorer och 7 Adjunkter.
Då det emellertid ännu icke är afgjordt, hvad framställning Kongl. Majit kan
täckas göra till Rikets Ständer, i anledning af Halmstads stads invånares hos
Kongl. Majit tillika gjorda underdåniga anhållan, om utlåtande af nådig Proposition
till Rikets Ständer, om anvisande af anslag eller lån, såsom bidrag till uppförande
i nämnde stad af ett nytt läroverkshus i stället för den i högsta måtto
bristfälliga, otillräckliga och osunda lokal, som nu dertill begagnas, vägar jag med
åberopande af den ritning jemte kostnadsförslag och de frågan rörande handlingar
i öfrigt, sorn blifvit till Kongl. Majit i underdånighet ingifne, utvisande att kostnaden
för det nya läroverkshuset, då beräknadt endast för fullständigt läroverk på
reallinien, skulle, all skolmateriel oberäknad, uppgå till mera än 80,000 R;dr och
hvilka handlingar, om de icke på annat sätt blifva för Högloiliga Stats-Utskottet
tillgänglige, jag anhåller att särskildt få till Utskottet aflemna och, enär Hallands
län högst ringa och Halmstads stad alldeles intet på sednare decennier tillgodonjutit
något statsbidrag, dä andra bättre lottade provinser och städer dels erhållit
millioner till jernvägsanläggningar, samt högst betydliga anslag, såväl till läroverksbyggnader
som andra ändamål, och lärjungar, som besöka Halmstads läroverk, ej
endast utgöras af ynglingar från staden och provinsen, utan jemväl från angränsande
län, samt staden Halmstad under sednare 3:ne åren uppfört nytt fattighus, ny gymnastiklokal,
nytt råd- och tullkammarhus jemte ny småbarns-skollokal med en kostnad
af öfver 100,000 Ridr och hvarföre samhället till större delen måst skuldsätta
sig; samt, enligt handlingarne vidfogadt bevis, intet bidrag är att erhålla ur stiftets
byggnadskassa, vågar jag härmed vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, med afseende å Halmstads stads samhälles oförmåga
att kunna anskaffa alla erforderliga medel för uppförande derstädes af
en läroverksbyggnad, fullt motsvarande nutidens anspråk pä utrymme för
ett på båda linierna fullständigt elementarläroverk, hvaraf icke allenast
provinsen, utan äfven vidsträckta delar af tillgränsande län komma att
hemta väsendtliga fördelar, mätte såsom bidrag till ifrågavarande byggnadsföretag
bevilja Halmstads stads invånare ett anslag, eller, om beklagligtvis
Statens tillgångar voro så förut anlitade, att det ej kunde låta sig
göra, åtminstone lån på billigaste vilkor, af 50,000 Ridr Rimt.
Stockholm den 30 November 1862.
Göran Hammar.
JV$ 266.
Motioner i Borgare-Stånd et 1862. 266.
505
.M 20ö,
Af Herr IfRIIllllall*! Angående de så kallade Halländska kyrkohemmanen.
Nära för ett halft sekel sedan väcktes frågan om Statens jordeganderätt till de
såkallade Halländska kyrkohemmanen och åboernes dermed förenade besittningsrätt,
samt har sedermera riksdag efter riksdag, varit föremål för Rikets Ständers öfverlägga
ningar och beslut, utan att ännu hafva vunnit en slutlig Och fullt tillfredsställande
lösning.
Utan ätt ingå i någon undersökning huruvida en del eller de fleste af dessa
kyrkohemman äro att betrakta såsom kronohemman, enär denna skulle fordra en närmare
och vidlyftigare utredning, som på det bemedlingsförslag jag härmed tager mig
friheten underställa Rikets Ständers pröfning icke för det närvarande har något bestämdt
och afgörande inflytande, torde det tillåtas mig få förklara, att afsigten med de många
motioner som angående detta ärende redan sett dagen icke någonsin varit att förvägra
eller beröfva kyrkorna deras lagliga rättigheter och behöfliga inkomster, utan endast
afsett betryggandet af åboernes besittningsrätt, utan att kyrkornes såsom räntetagare
skulle förnärmas. Det är detta mål jag också nu har i sigte.
För att således undvika ett långt och tröttande återupprepande af å ömse sidor
anförda skäl, under de många och långa förhandlingar sorn rörande ifrågavarande hemman
vid riksdagarne förevarit, och då frågan genom några modifikationer och förtydliganden
uti det af Konungens Befallningshafvande i Hallands län, gemensamt med Biskopsembetet
i Göteborgs stift, öfver Rikets sednast församlade Ständers, i skrifvelse
af den 24 Oktober 1860, hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda framställning om förändrade
föreskrifters utfärdande i afseende å de såkallade Halländska kyrkohemmanen,
dock med undantag af kyrkornes enskilda jordar och sådana hemman hvartill do kunna
ega donations- eller gåfvobref, den 2 September 1861 afgifna underdåniga utlåtande efter
min förmening kan utan vidare omgång synas tillräckligt förberedd, för att omsider vinna
ett af åboerne länge efterlängtadt och slutligt afgörande, har jag för min del ansett
mig böra upptaga de i nämnda utlåtande uttalade åsigter såsom mina' egna, helst de
utstaka en medelväg mellan rättigheter och skyldigheter å ömse sidor, som synes mig
billig och antaglig, hvadan jag ock, i händelse nemligen Kongl. Majit icke skulle finna
skäl bifalla ofvanäberopade Rikets Ständers skrifvelse, med stöd deraf får föreslå:
l:o. Att en viss tid bestämmes, inom hvilken arrendatorerne eller åboerne,
i fäll af befogenhet, må väcka fråga om huruvida hemmanet tillhör
kyrkan eller kronan, och sedan afgjordt blifvit hvilka hemman äro kyrkans
eller kronans, med åboskapet å dessa sednare bör förhållas såsom med vanliga
kronohemman, kyrkan dock förbehållen den ränta hon egde, hvaremot
med de hemman, som äro kyrkans eller tilldömas den, borde så förfaras, att
Bilt. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 64
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 266.
de på lika sätt som om kronohemman förordnadt är, åt innehafvarne upplåtas
under åborätt, mot erläggande af städja till kyrkan efter samma beräkningsgrund,
som den för kronohemman gällande, jemte afgift till Wadstena
krigsmanshus lika med kronohemman, erhållande städjobref af Konungens
Befallningshafvande och Biskopsembetet samt utgörande till kyrkan af en
viss årlig spannemålsränta, beräknad efter hvarje särskildt hemmans uppskattade
inegorymd, med fästadt vederbörligt afseende på jordens bättre
eller sämre beskaffenhet, befintliga odlingstillfällen samt andra herrligheter,
och fastställd efter samma grunder, som frågor om maximi-arrendes bestämmande,
enligt Kongl. Brefvet den 26 April 1826 afgöras, dock ej till högre
belopp än 2 kannor, hälften råg och hälften korn för hvarje uppskattad
qvadratref jord.
2:o. Att åbo med lifstidsstädjobref på sålunda stadt hemman skulle ega
rätt att sitt hemman till skatte lösa, efter lika bestämmelser och mot erläggande
af enahanda skatteköps-afgifter som för kronohemman nu äro stadgade,
deraf likväl, utaf sjelfva skatteköpsskillingen skulle till kyrkan ingå
hvad som deraf motsvarade kyrkans andel af landgilleräntan. hvarvid i
skattebrefvet skulle förbehållas kyrkan den bestämda årliga spanmålsräntan
och hemmanen till kyrkan försättas i samma ställning som frälseskatte,
eller att kyrkan afhände sig eganderätten endast på det sätt, att om till
skatte köpt hemman således utom åboslägten, kyrkan skulle ega lösningsrätt
viss laga tid efter hembjudande, hvilken förmån kyrkan äfven torde böra
tilläggas i afseende på icke skatteköpte hemman, hvarå åborätt afstås till
oskyld.
3:o. Att nuvarande innehafvarne af kyrkohemmanen, vare sig på grund af
arrendekoutrakt, städjobref af kyrkoföreståndare, eller i följd af köp utaf
förutvarande innehafvare elier åbo och i mantals- eller skattskrifningslängden
såsom åboer skrifne, skola ega rätt att framför andra å sina innehafvande
hemman, emot erläggande städja, erhålla städjobref.
4:0. Att bestämmandet af den i lista punkten omnämnda årliga afgift
för hvarje uppskattad qvadratref af inegorymden bör, i närvaro af såväl
Pastor eller dess ombud, som åboen, verkställas af särskildt förordnad landtmätare
jemte å ömse sidor utsedde gode män, hvarvid ersättningen till förrättningsmännen
bör af åboen bekostas.
o:o. Att vid denna taxeringsförrättuing äfven bör tagas i betraktande de
utskylder eller naturaprestationer till Kronan, som, efter hvad jordeböckerna
utvisa, af hvarje särskildt hemman utgöras, så att i detta afseende tyngre beskattade
hemman må i förhållande till kronoskatten njuta lindring i den
årliga afgiften till kyrkan.
Anhålles om remiss af denna' min motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 30 November 1862.
Göran Hammar.
Motioner i B«rgare-Ståndet 1862, N;ris 267 och 268,
507
JW 261.
Återkallad af motionären.
JV» 268.
Af Herr Sv* Trägårdh! Angående förhöjning i Regements-och Sqvadronshäslläkares
löneförmåner.
Af Statens alla tjenstemän finnas få, som äro så vanlottade, som de vid landets
kavalleri-regementen anställda Veterinär-läkare. Desse tjenstemän, som efter en ganska
dyr, minst fyraårig kurs, erhålla plats vid ett kavalleri-regemente, uppbära såsom
lön från 385 till 480 R:dr R:mt om året, men äro skyldige att för denna summa hålla
sig uniform och ligga i ständig garnisonstjenstgöring vid värfvade kavalleriet, göra resor
för besigtningar af hästar vid remont- och ådermöten, till befälsmöten med indelta
kavalleriet, och att än vidare egna sin tid åt skötseln af regementshästar, då dessa äro
på roten, i läger och fält.
Billigheten synes fordra att äfven desse tjenstemän erhålla en tidsenlig aflöning,
och jag vågar derföre föreslå:
en löneförhöjning för Sqvadrons-hästläkare till 800 R:dr Runt. samt skjuts
till och ifrån åder- och remontmöten enligt resereglementet.
Då vidare Sqvadrons-hästläkaren kan vänta endast en befordran, nemligen till
Regements-hästläkare, och blott ett mindre antal Sqvadronshästläkare kan komma att
en sådan befordran erhålla vågar jag hemställa:
om ej billigt anses, att sqvadrons-hästläkarne efter tio års oklandrad tjenstgöring
få en löneförhöjning af 200 R:dr eller lön af 1,000 R:dr R:mt.
För regements-hästläkarne, sorn omhandhafva ett regementes hela veterinär-attiralj
och högsta tillsynen öfver den veterinära sjukvården inom regementet m. m , vågar jag
i sammanhang med ofvan anförda föreslå,
lön af 1,200 R:dr om året, som efter tio års tjenstgöring förökas till 1,500,
den högsta inkomst som en militär-veterinär under nuvarande förhållande
sålunda kan komma att åtnjuta.
Stockholm den 30 November 1862.
Sv. Trägårdh.
508
Motionär i Borgare-Ståndet 1862. N:ris 269 och 270.
,M 209.
Af Herr Sv. Trägårdh: Angåf lide eli bestämdt anslag, att användas till
åtgärder för betryggande af seglationen i Calmar sund och dess
granskap, företrädesvis med afseende å de i samma sund belägna
grunden "Dämman och Utgrunden
De skäl och förhållanden, hvilka närmare finnas uppgifna uti herr Dahms under
gårdagens aftonplenum, inom detta högtärade Stånd, afgifna motion, rörande fyr-och båkväsendet
samt de särskilde upplysningar som mig härutinnan blifvit meddelade, föranlåta
mig att vördsamt yrka:
det Rikets Ständer måtte, i stället för de af herr Dahm, såsom förslagsanslag
begärde Etthundrade tusende R:dr R:mt i och för förbättradt ordnande
af åtgärderna för seglationens betryggande uti och i grannskapet af
Kalmar sund, anvisa och till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett bestämdt anslag
stort 150,000 R:dr samt att, vid användandet af dessa medel, afseende
företrädesvis mätte fästas å de i Kalmar sund belägne grunden »Dämman
och Utgrundenv..
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Sn. Trägårdh.
,M 270.
Af Herr Lundberg: Angående utsträckning af tiden för anmälan af vad
mot Underrätts dom och. utslag.
Då, sedan, genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857, tiden för tillkännagifvande
af åstundan att få till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna Hofrätts dom eller
utslag blifvit förändrad från sju till tjugu dagar, lika giltige skäl för förlängning af
tiden för anmälan af vad emot Underrätts dom eller utslag torde förefinnas, helst en
part stundom kan vara boende på lika stort afstånd från Underdomstolen som från
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 271.
509
Öfverrätten och en svarandepart, till hvilken vid Underrätt icke utan särskild anhållan
expedition utskrifves, mången gång icke förr än efter vadetidens slut kunnat få nogare
kän-nedom om domslutets innehåll, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att, med ändriug af 25 kap.
1 och 15 §§ Rättegångsbalken samt Kongl. Förordningen den 18 April 1849,
tiden för vädjande emot Underrätts dom eller utslag bestämmes till 14 dagar
eller ock, i enlighet med hvad af Lagkommittéen och Lagberedningen
föreslagits, till tjugo dagar, hvilket sednare dock, så länge andra tidsbestämmelser
uti nämnda kapitel förblifva oförändrade, torde kunna anses mindre
lämpligt.
Stockholm den 30 November 1862.
,4. M. Lundberg.
JW 211.
Af Herr Limdberg: Angående upphäfvande af Kongl. Brefvet den‘Hl November
4759 och förklaring eller ändring af 16 kap. 4 § Ratti -  gångs-balken, i fråga om anmälan af missnöje mot de i samma
lagrum omförmälda beslut.
' '" ' #
Då anmälan af missnöje i anledning af ett under rättegången gifvet beslut, som
icke får öfverklagas annorledes än i sammanhang med sökande af ändring uti hufvudsaken,
synes vara utan egentligt ändamål eller icke böra erfordras såsom vilkor för rättigheten
att samma beslut öfverklaga, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer för sin del måtte, under meddelande af härmed öfverensstämmande
förklaring eller ändring af 16 kap. ! § Rättegångs-balken, besluta
upphäfvande af Kongl. Brefvet den 2 November 1759, som innehåller, att,
sedan gifvits utslag öfver någon sådan invändning i rättegången, som ej emot
berörda lagrum får genom besvärs anförande från hufvudsaken skiljas, domaren,
jemte vidare fortfarande med saken, åligger underrätta den part, hvilken
medelst samma utslag tappat, att missnöje deröfver bör inom den i 1 och 2
§§ af nämnda kapitel utsatta tid anmälas, såframt han sin talan deremot vill
förvara, ifall hufvudsaken nnder högre rätts bepröfvande kommer.
Stockholm den 30 November 1862.
A. M. Lundberg.
510
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 272
JW 272.
Af Herr Staaff t Angående årlig gratifikation för förste Landtmätaren i
Wesler-Norrlands lån, Aug. Welckewitz.
Numera förste Landtmätaren Aug. Welckewitz anställdes efter aflagda examina
som Auskultant vid Lantmäteriet år  :  1816,
Blef i nåder utnämnd till Kommissions-landtmätare
1821
Och till förste Landtmätare i Wester-Norrlands län
1844,
med skyldighet derjemte från och med April månad år 1845 att vara styresman för afvittringen
i länet, mot 400 Riksdaler Banko årligt arfvode, som sedermera i nåder förökades
till 633 Riksdaler samma mynt, resekostnaderne deri inbegripne.
Med denna sednare förpligtelse åtföljde förbud, att handlägga privata landtmäteriförrättningar,
hvilka skulle hafva inbringat flere gånger det ringa afvittrings-arfvodet.
Vid afgång från afvittrings-befattningen år 1855 och efter 10-årig mödosam tjenstgöring
i fjellskogarne afvaktades förhoppningsfullt, fastän förgäfves, underdånigst begärda och
af så väl Läns-styrelsen som Chefs-embetet tillstyrkta årliga gratifikation 500 Riksdaler
Banko såsom ersättning för minskade inkomster i följd utaf afvittrings-uppdraget, allt i
likhet med hvad förre Afvittrings-styresmannen i Norrbotten och Jemtland, förste Landtmätarne
Rutbäck och Albin, i nåder beviljats och båda två till deras död fått utaf afvittrings-fonden
uppbära.
Att också Afvittrings-styresmänna-arfvodet var för knappt, synes bäst derutaf att
Welckewitz’ efterträdare genast tillerkändes och fortfarande uppbär 3,000 Riksdaler Riksmynt
utan att de med tjensten förenade åligganden ökats.
Utsliten och grånad i Statens tjenst är Welckewitz vid mer än 64 lefnads- och
46 tjensteår. i följd af ett obotligt armbrott, ådraget redan år 1852 under afvittringsresor
på obanade fjällvägar, oförmögen att sjelf förestå första Landtmätaretjensten och
Justerare-befattningen, hvilka utaf tillförordnade vikarier utöfvas till stor minskning af
dermed förenade knappa inkomster; och vågar jag derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville från och med Juli månad år 1855 och framgent bevilja
Welckewitz en högst behöflig årlig gratifikation af 750 Riksdaler Riksmynt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Pehr Staaff
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\$ 273.
611
JV? 273.
Af Herr Kli lil till: Om dels användande lill folkskolornas understöd af
halfva personliga skyddsafgiften, dels anslag och andra åtgärder
till ordnande af folkundervisningen.
Få af de frågor, sorn vid innevarande riksmöte komina att utgöra föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar och beslut, torde vara af den vigt, som folkskole-frågan;
ty på denna frågas rätta lösning beror hela vår ungdoms bildning, och på denna åter
Fäderneslandets framtid.
Med tacksamhet mäste erkännas, att genom utfärdandet af 1842 års folkskolestadga
ett stort steg blef taget för folkets bildning; ty då det förut åt hvarje familj var
fritt öfverlåtet, att, bäst den kunde, sörja för barnens undervisning, blef, genom nämnda
stadga, ett visst kunskapsmått bestämdt, som hvarje barn bör inhemta, och tillika uttryckligen
föreskrifvet, att för detta ändamål i hvarje stadsförsamling och hvarje socken
på landet bör finnas minst en, helst fast, skola med vederbörligen antagen lärare. Att
det föresätta målet icke är ernådt, vet hvar och en, som i ringaste mån intresserat sig
för folkskolan. Orsakerne dertill äro många. Att målet icke på en gång kunnat vinnas
ligger, så att säga, i sakens egen natur. En så djupt ingripande och vidt omfattande
institution, som folkskolan, behöfver tid att mogna; många rön behöfva göras, mycket
omoget och olämpligt bortrensas.
Då den Kongl, stadgan om folkundervisningen i riket utfärdades var sjelfva folkskoleinrättningen
bland allmänheten så föga förberedd och behofvet deraf så litet erkändt och
behjertadt, att, då folkskolorna inom församlingarne skulle ordnas, detta på många ställen
väckte ovilja bland folket, som i den nya institutionen blott såg ett nytt medel till
beskattning.
Sjelfva det stadgande i den nådiga Förordningen, att folkskolorne inom fem år
skulle vara i full verksamhet, gjorde det omöjligt, att få dessa skolor sådana, de borde
vara, ty till följd af detta stadgande blef det alldeles nödvändigt, att seminarierne med
största skyndsamhet sattes i gång och att elever med stor brådska der genomgingo
sin kurs.
Hvar skulle man då i en hast taga skicklige föreståndare och lärare till de anbefallde
13 seminarierne, och hurudan skulle den lärarebildning blifva, som torvärfvades på
en termin, ja ofta till och med på en eller annan månad? Hela seminarie-inrättningen
blef härigenom ett hastverk och följderna deraf har man rätt ofta fått och kommer sannolikt
att i ännu många år få erfara inom våra folkskolor. Uppslaget var emellertid gifvet
och det tillhörde kommande Rikets Ständer, att, ledde af erfarenheten, rätta félstegen
samt vidare utveckla och fullkomna institutionen. Denna pligt hafva Rikets Ständer
också erkänt samt befiitat sig att uppfylla, och isynnerhet äro vid 1853 och 1856
årens riksdagar i afseende å folkskolan vidtagna flere vigtiga beslut hvilka ock sedermera
blifvit af Kongl. Maj;t gillade. Fortgår man nu oaflåtligt på den beträdda vägen,
512
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 273.
ledd af egen och andra länders erfarenhet, så skall folkskolan utan tvifvel mer och mer
närma sig sitt höga mål.
Den allmänt begagnade undervisnings-methoden är den så kallade Bel-Lankasterska,
hvars pedagogiska ofullkomlighet länge varit insedd och icke lärer af någon erfaren lärare
kunna förnekas. Felen bestå hufvudsakligast deruti: att barnen ej på grund af
ålder och kunskapsmått äro fördelade i särskilda klasser med hvar sin lärare, eller lärarinna,
och att man fordrar det en lärare i hvarje skola, medelbart genom såkallade
monitorer, skall undervisa alla barnen, från nybörjaren till femtonåringen, uti samma rum
och på samma tid. I följd af sådana anordningar är det endast i städer eller på tätt
befolkade orter å landet (t. ex. vid bruk och fabriker) som skolan kan bli besökt och
den nytta, som barnen af undervisningen hemta, är på långt när ej sådan som den, med
afseende å använd tid borde vara.
Ett verksamt medel att föra folkundervisningen framåt och bringa den till samma
ståndpunkt som i andra länder, der den uppnått någon högre grad af utveckling vore
efter min tanke om det bestämdes, att skolan skall indelas i särskilda klasser uti hvilka
undervisning meddelas åt alla barnen gemensamt under lärarens omedelbara ledning. Detta
system finnes genomfördt uti, bland andra länder, Amerikas Förenta stater, England, Skottland,
Danmark och vårt brödrarike Norrige, hvilket just vid omorganiserandet af sina folkskolor
följt Skottlands exempel. Afven hos oss har denna idé varit känd och under de
sista 20 åren på åtskilliga ställen tillämpad. Det var aflidne Grefve Rudenskölds förtjenst
att inom vårt land icke allenast först inse fördelarné af ett sådant undervisningens
ordnande utan äfven att praktiskt bevisa sanningen deraf, då han, vid om bildningen
af Otterstads församlings folkskola, hvars ledning han öfvertog, indelade den i 3:ne klasser:
Rotskolan, Centralskolan och Elitskolan, hvilka benämningar sedan utbyttes emot
småskolan, den egentliga folkskolan och den högre folkskolan, men hvilka alla endast
äro att anse såsom olika klasser af en och samma folkskola. Systemet har sedermera
vunnit folkskole-inspektörernas erkännande och de uttalade, på sammanträdet i hufvudstaden
sisth sommar den åsigt, att såvida den egentliga folkskolan, d. v. s. andra klassen,
skulle kunna uppfylla sitt ändamål,'så måste småskolor - första klassen—inrättas, uti
hvilka barnen erhöllo den förberedande undervisningen och att dessa småskolor borde,
åtminstone i glest befolkade orter, förläggas på olika ställen inom församlingen, éj långt
från barnens hem. En vigtig omständighet, hvarförutan en sådan organisation blir snart
sagdt omöjlig är den, att till lärare i småskolorne och till en del äfven i de egentliga
folkskolorne andra klassen - kan och bör användas fruntimmer, hvilka i nödfall ej
behöfva hafva tagit seminarii-examen, utan blifvit för kallet bildade genom praktisk öfning
i någon väl organiserad folkskola. Då dessa lärarinnor genom en farindre kostsam
bildning och i följd af deras inskränktare behof hafva ringare anspråk, sättes man i tillfälle
att bättre aflöna läraren i tredje klassen, så att man till denna plats kan erhålla
en person med nödig pedagogisk bildning och sådane egenskaper i öfrigt som fordras, för
att ej blott undervisa i alla de ämnen, som uti en fullständigt ordnad folkskola böra
förekomma, utan äfven leda kommunens skolväsende, efter ändamålsenlig plan, hvarigenom
enhet och sammanhang emellan de särskilda klasserna vinnes. Om något skall stadgas i
afseende på skollärarnes aflöning och detta ej helt och hållet öfverlemnas åt kommunen, torde
det tillåtas mig att i sammanhang härmed få tillägga, att jag anser lönen böra vara så stor att
läraren ej för sin utkomst tvingas att söka biförtjenster, hvilka draga hans kraft och uppmärksamhet
från det som för honom bör vara hufvudsak, skötandet af skollärarekaliet.
Lönen bör derföre, utom fria husrum och vedbrand saint sommarbete och vinterfoder för
en ko, eller i dess ställe 8 tunnor, hälften råg och hälften korn, samt planteringsland,
minst
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 273.
513
minst utgöra 4 tunnor för hvarje af de 8 månader skolundervisningen pågår, hälften råg
och hälften i de sädesslag hvartill kronotionden i orten utgår, att antingen levereras in
natura eller ock lösas efter årets markegång.
Men om behofvet af åtminstone en pedagogiskt bildad folkskolelärare inom hvarje
kommun af det nu anförda torde få anses vara ådagalagdt, så följer äfven deraf att
läroanstalter måste finnas, hvarifrån fullt skicklige lärare kunna påräknas. Ehuru det
må medgifvas att Folkskolelärare-seminarierne i åtskilliga fall, och isynnerhet på några
ställen, under den sista tiden gått framåt, så lärer man likväl vid granskning af det,
under sistlidne 21 Mars, utfärdade nådiga Reglemente för Folkskolelärare-seminarierne i
riket, nogsamt finna att fordringarne af den utgående skolläraren äro allt för ringa, för
att han med verklig insigt och till sina blifvande lärjungars gagn skall kunna bekläda
sitt vigtiga kall.
Sanningen häraf bekräftas ytterligare om man anställer en jemförelse emellan våra
seminarier och sådana i andra länder, t. ex. med de Danska och det för Finland föreslagna.
Och jag inskränker mig härtill att med hänvisande till åberopade nådiga Reglemente
fästa uppmärksamhet endast derå att fordringarne för inträde på seminarium
äro ganska obetydliga, så att snart sagdt de aldra första elementerna af vetande der måste
bibringas, vidare att undervisning i åtskilliga för folkskolan högst vigtiga ämnen der
icke meddelas och slutligen att allt för liten tid egnas åt öfningen att undervisa andra.
Följden af allt detta blir ock att eleverna från seminarium utgå med föga högre kunskapsmått
än som i en väl ordnad folkskolas 3:dje klass skulle kunna inhemtas.
Efter mitt förmenande borde derföre stadgas att hvarje elev, för att vinna inträde
på ett seminarium, bör hafva genomgått någon väl organiserad folkskola och der från sitt
i5:de till 18:de år biträdt med undervisningen, så att det må vara tillräckligt utrönt, huruvida
han eger fallenhet och lust för kallet. Härigenom skulle undvikas, hvad som nu
ofta inträffar, eller att en yngling emottages på seminarium, utan egentlig fallenhet för
lärarekallet eller förmåga att lära, men, en gång der intagen, genomgår kursen, ehuru
sådant hvarken länder honom eller folkundervisningen till någon sann båtnad. Vidare
borde antalet seminarier minskas, på det att så stort belopp af det anslag Staten lemnar
till dessa inrättningar må belöpa sig på hvartdera, att något verkligt gagn deraf kan
vinnas. Trenne sådana deraf, ett för qvinnor och två för männer, torde för vårt lands behof
vara fullt tillräckliga. Med en tredjedel af hela det till seminarierna föreslagna anslag,
lemnadt åt hvardera af dessa trenne, kunde de blifva väl organiserade och detta
är sannerligen af större vigt än att Staten, för att bespara en del af eleverna drygare
resekostnader, underhåller 13 seminarier, som, bland annat, i följd af bristen på lärarekrafter
i vårt land, äro illa organiserade.
Genom bifall till de nu af mig antydda åtgärder skulle, efter mitt förmenande,
folkskolorna blifva ändamålsenligt ordnade och skicklige lärare och lärarinnor kunna
påräknas, men derjemte är det nära nog lika nödvändigt att skolorna blifva försedda
med tillräcklig och för undervisningen lämplig materiel. Om en kommun nu vill utveckla
sitt folkskoleväsende till högsta grad af fullkonming, så är det den nästan omöjligt,
emedan ändamålsenlig materiel icke finnes inom vårt land, isynnerhet hvad åskådningsundervisningen
beträffar. Skall man åter anskaffa sådan från utlandet, så blir den
så dyr att säkerligen ganska få skolor kunna dermed blifva försedda. Statens mellankomst
är fördenskull i detta afseende behöflig och bör, efter mitt förmenande, bestå
deruti, att undervisnings-materiel beställes i stor skala, hvarigenom den erhålles billigare
än om den enskilde skulle köpa den, samt derefter antingen skänkes till skolorna eller
hålles dem tillhanda för ett lågt pris.
BiL till It. St. Fröt. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 65
514 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 273.
Ett ordnande af folkskole-väsendet på sätt jag nu haft äran omnämna, kan icke
aflöpa utan betydligt förökade kostnader. Ytterst vigtig är likväl, enligt min tanke, den
grundsats, att det i främsta rummet bör åligga hvarje kommun att, så långt dess förmåga
det medgifver, sjelf uppehålla och bekosta sin folkskola. En annan åsigt har stundom
blifvit yttrad och äfven vid denna riksdag har man hört framkastas den tanke, att
Staten borde öfvertaga hela folkskoleangelägenlieten och alla utgifter derför, således af
allmänna medel bestridas. Må man likväl noga betänka hvarthän en sådan öfverflyttning
af kommunens åligganden på Staten skulle leda. Må man allvarligt besinna icke blott
att en dylik anordning skulle blifva en källa till oupphörligt ökade utgifter för det allmänna
och till alltjemnt stegrade anspråk på understöd, hvarför gränsen icke kan på
förhand beräknas, utan äfven — och hvad värre är —- att i samma mån kommunen
befrias från åliggandet att sjelf uppehålla folkskolan, i samma mån skall ock intresset
för densamma förslappas och afsvalna samt att, då man tillåter sig att göra en eftergift
i föräldrars pligt att omedelbart bekosta sina barns undervisning, står man nära att
taga ett steg hotande att lossa och afslita ett af de heligaste band, som sammanknyta
familjen.
Emellertid är äfven, såsom förut antydes, det allmännas medverkan för ändamålet
af beliofvet högt påkallad. I detta afseende får jag vördsamt föreslå:
l:o Att Rikets Ständer med godkännande af här ofvan framlagda plan för
folkundervisningens ordnande måtte medgifva att halfva den personliga skyddsafgiften,
utgörande, för hvarje i mantalslängd uppförd och till mantalspenningars
erläggande skyldig person, ett belopp af 20 öre för man och 10 öre för qvinna
må ytterligare anvisas till folkskolornas understöd, att af Kronouppbördsmämnen,
i sammanhang med de allmänna utskylderna till Staten uppbäras och
kommunen direkte tillställas.
2:o Att Rikets Ständer jemte underdånig anhållan att nu befintliga Folkskolelärare-seminarier
måtte indragas, behagade i stället besluta upprättandet
af endast 3:ne, men fullständigt ordnade Folkskolelärare-seminarier, deraf två
för männer och ett för qvinnor, samt dertill anvisa ett årligt anslag af 65,000
R:dr R:mt och
3:o att för inköp af lämplig skolmateriel måtte till Kongl. Maj:ts disposition
ställas ett förslags-anslag af 50,000 R:dr R:mt.
Bifalla Rikets Ständer hvad jag nu vördsamt föreslagit, så synes det äfven vara
billigt att Rikets Ständer fordra garanti tor uppfyllandet från kommunernas sida af de
anspråk på folkundervisningens ordnande, som med beviljandet af ofvannämnde anslag
varit afsedda att vinnas. För detta ändamål anser jag nödigt att inom hvarje stift må
af Kongl. Maj:t tillsättas en inspektör öfver folkskolorna; att till befattningen böra utses
personer, som ådagalagt nit för folkundervisningen och ega sakkännedom samt lärareförmåga;
att Folkskole-inspektörerna med ifrågavarande uppdrag icke få förena annan
befattning utan skola egna sin tid och sina krafter uteslutande åt tillsyn af folkskolorna
och åt meddelandet af råd och upplysningar för skolornas utveckling samt att inspektörerna
böra årligen till Kongl. Majit ingifva berättelse om folkskolans verksamhet under
förflutna året, dervid framställa orsakerna, som befordrat eller hämmat undervisningens
gång och afgifva förslag till de åtgärder, som anses nödiga för undervisningens befrämjande.
Då inspektörernas verksamhet bör ledas efter en bestämd sammanhängande plan
lärer såväl derför, som för att kontrollera dem och att i allmänhet handlägga de mål, som
rörafolkskolan och hvilkas mängd redan utomordentligt tillvext och allt mer komma att
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 274.
515
tillvexa, det finnes oundgängligen nödvändigt att inom Ecklesiastik-departementet en särskild
byrå för folkskole-ärenden inrättas, såvida dessa skola komma att handhafvas så,
som deras vigt kräfver, hvilket synes vara omöjligt, äfven med bästa jvilja och förmåga
för den nuvarande Byrå-chefen ensam, hvars krafter och tid sa väsendtligen
tages i anspråk af frågor, som röra de höga läroverken; så mycket mer som chefen för
den ifrågavarande nya byrån tillika borde vara Ofver-inspektor för folkskolorna i hela riket
och såsom sådan behöfde tidtals vara frånvarande på inspektions-resor.
På grund häraf får jag slutligen vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, med godkännande af hvad äfven i dessa delar blifvit föreslagit,
måtte anvisa, till Folkskole-inspektörers aflöning^ ett årligt anslag af
45,000 R:dr Runt och till inrättandet af en särskild byrå inom Ecklesiastikdepartementet,
för handläggning af folkskole-frågor. det belopp som dertill må
anses nödigt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Carl Ekman.
JV2 274.
Af Herr Grape 5 Angående pension för Regementsläkaren vid Kongl.
Helsinge regemente N. L. Rahmströms enka.
Genom Regementsläkaren vid Kongl. Helsinge regemente Doktor Nils Lorentz
Rahmströms dödliga frånfälle har hans efterlemnade enka Emilia Christina Rahmström,
född Kusel, kommit i de bekymmersammaste omständigheter. Hennes man hade nemligen
underlåtit att bereda henne delaktighet i någon pensionsinrättning; och qvarlåine
behållningen i boet efter Doktor Rahmström, som afled den 29 Januari 1861, uppgick,
såsom hosföljande transsumt af bouppteckningsinstrumentet utvisar, till endast 2,761 R:dr
70 öre. Vid realiserandet af det hufvudsakligaste utaf denna behållning, som bestod af
böcker, möbler och diverse husgeråds-saker, blef för enkan en kontant tillgång af tillhopa omkring
1,400 R:dr R:mt, deraf likväl en ej ringa del medtagits för gäldandet af skulder,
som vid bouppteckningstillfället ej varit kände. Om hon nu icke för sitt lifsuppehälle
under den närmaste framtiden använder återstoden af detta ringa kapital, är hon för
sin bergning inskränkt till årliga, räntan deraf; ty olyckligtvis är hon i följd af skada
i högra handen urståndsatt att annat än i den obetydligaste mån genom något arbete
bidraga till sin näring. Äfven med den största sparsamhet kunna ju emellertid desse
medel icke vara tillräckliga ens för de oundgängligaste lefnadsbehofven; och de sorgliga
följderna häraf äro alltför gifna, att jag skulle behöfva dervid mera uppehålla
mig. Det är under sådana förhållanden jag tror mig hafva skälig anledning att till
516
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. M 275.
Rikets Ständers behjertande framställa enkefru Rahmströms hjelplösa och öfvergifna
ställning, som, redan hardt tryckande, med nöd och elände hotar hennes ålderdom.
Till stöd tor min framställning får jag åberopa Doktor Rahmströms förtjenster.
Dessa äro visserligen icke sa framstående, att de kunna anses haft något mera märkbart
inflytande å det allmänna; men han har dock, såsom af bifogade meritförteckning
kan närmare inhemtas, åt Statens tjenst olfrat en tid af icke mindre än 47 år,
dera! någon mindre del varit upptagen af aktiv tjenstgöring i krig; och de utmärkelser,
såsom Riddarevärdighet, Carl XIV Johans medaljen samt Gefleborgs läns Kongl. Hushållningssällskaps
guldmedalj, hvarmed Doktor Rahmström tid efter annan blifvit för
sin mångsidiga medborgerliga verksamhet hugnad, torde nogsamt bära vittne om, att
denna ingalunda varit utan gagn för fäderneslandet.
På grund af dessa omständigheter och med biläggande jemväl af prestbetyg om
enkefru Rahmström samt läkarebetyg, vågar jag föreslå:
det Rikets Ständer mätte bevilja enkefru Rahmström en årlig pension af
300 R:dr Runt.
Stockholm den 30 November 1862.
Eric Dan, Grape,
JW
Af Herr RiilIMli: Om förhöjning i anslaget till allmänna institutet för
döfstumma och blinda.
En anstalt, högeligen förtjent af allmän uppmärksamhet och som derföre äfven städse
utgjort och ännu utgör ett föremål för det allmännas omvårdnad och den enskilda välgörenheten,
är det här vid hufvudstaden å Kongl. Djurgården befintliga allmänna institut
för uppfostran och undervisning af döfstumma samt deras danande till nyttiga samhällsmedlemmar.
Ifrån detta institut, hafva efter dess stiftelse för något öfver 50 år
sedan utgått öfver 500 på sådant sätt vanlottade, med det resultat, att desamma, bildade
till förstånd och hjerta och till utöfvande af någon handaslöjd, sedermera kunnat,
utan det allmännas betungande, sig sjelfve försörja; och uti institutet uppfostras och
undervisas för närvarande 99 sådana barn, deraf 65 underhållas på Statens bekostnad.
Till lokal för detta institut, hvilket ifrån år 1819 till år 1840 varit emot hyra
inryradt å lägenheten Manhem och Manilla holme å Kongl. Djurgården och ännu är derstädes
förlagdt, inköptes sistberörda år med inrättningens egna medel samma lägenhet
för 17,333 Riksdaler 16 skillingar Banko eller 26,000 Riksdaler Riksmynt, och denna
lokal har sedermera, allt efter som under tidens lopp större utrymme blef af nöden för
emottagandet af allt flere och flere elever, måst förses med nya byggnader till bostäder
och andra för inrättningen angelägna ändamål, så att lägenheten i dess nuvarande skick,
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. ,JW 275.
517
enligt 1861 års afslutade räkenskaper, står inrättningen till boks till ett värde af 45,000
Riksdaler Riksmynt.
Dä emellertid, vid folkmängdens tillvext i riket, den i sammanhang dermed stående
törökningen äfven af döfstumma^ antal (af hvilket, enligt Kongl. Statistiska Central-byråns
uppgift, vid 1855 års slut funnos 549 emellan 1 och 15 år, eller omkring
275 vid lämplig undervisningsålder,) ådagalade behofvet och angelägenheten af att utsträcka
undervisningen vid institutet till ett större antal sådana, än de högst 100:de,
som på samma gång kunde derstädes inrymmas, föranleddes deraf Rikets Ständer, som
städse ömmat för de döfstummas beklagansvärda belägenhet, att till nybyggnad vid institutet
af allmänna medel bevilja vid 1854 års riksdag ett anslag af 25,000 Riksdaler
Banko eller 37,500 Riksdaler Riksmynt och att, då dessa medel såsom befunna otillräckliga
till uppförande af någon ändamålsenlig sådan, ej lyftades, vid riksdagen 1857
ytterligare dertill anslå 120,000 Riksdaler, eller tillhopa 157,500 Riksdaler Runt.
Sedan dessa anslag af Rikets Ständer beviljats, föranstaltade institutets Direktion,
genom en till dess biträde af Kongl. Ofver-intendents-embetet utsedd architekt, om uppgörandet
af ritning till uppförande å anvisad plats vid lägenheten öfre Manilla å Kongl.
Djurgården af den nya byggnaden för institutet, afsedd att inrymma bostad för omkring
180 döfstumma elever jemte kyrko-, läro- och matsalar, verkstäder för den tekniska
undervisningen, boställsrum för lärare- och ekonomi-personalen, kök m. m., hvilken ritning
med dertill hörande förslag å kostnaden för byggnadens uppförande slutande sig
på en summa af 217,000 R:dr R:mt Kongl. Maj:t fann skäligt i nåder fastställa. Då
emellertid nämnde kostnadsbelopp, 217,000 R:dr, med 59,500 R:dr öfversteg det anslag
af 157,500 R:dr, som Rikets Ständer för byggnaden beviljat, men institutet hade egna
kapitaler, tillkomna genom donationer, till största delen utan vilkor, och räntebesparingar,
samt uppgående vid 1858 års slut till 232,171 R:dr 49 öre Ruut, fann sig institutets
Direktion föranlåten att hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t måtte i nåder tillåta Direktionen att af dessa institutets kapitaler få använda
hvad som utöfver det erhållna statsanslaget kunde erfordras till utförande af ifrågavarande
byggnadsföretag, hvarmed åsyftades, bland annat, att bereda utrymme för emottagande
i framtiden ej allenast af ett större antal frielever på institutets fond, utan äfven
af de flere döfstumma barn, för hvilka inträde vid institutet städse sökes emot betalning,
men hvilkas ansökningar hitintills ej kunnat bifallas i brist af utrymme vid
institutet; och till denna Direktionens underdåniga hemställan behagade Kongl. Majit i
nåder lemna bifall.
Derefter blef omförmälda byggnadsföretag å det anvisade stället påbörjadt år 1860
och har sedermera allt hitintills fortgått, så att den nya byggnaden för närvarande befinner
sig under tak och är antagen blifva fullt färdig hösttiden år 1863; men detta
byggnadsföretag, som, på sätt förut nämndt är, beräknats att uppgå till 217,000 R:dr,
har beklagligen, i följd af oförutsedda missgynnande lokala förhållanden i afseende å
grunden för byggnaden samt stegrade priser på byggnadsmaterialier och ökade kostnader
för dagsverken, kommit att blifva långt dyrare än i kostnadsförslaget beräknadt var.
(Oberäknad nemligen kostnaden för bergssprängning till grunden och källarevåningen
samt uppmurning af gråstensmurarne till byggnaden, uppgående till det betydliga beloppet
af 83,438 Ridr 22 öre, har Direktionen, efter infordrande af anbud på uppförandet
af den öfriga delen af byggnaden i fullständigt skick, och antagande af det lägsta,
måst, enligt med vedederbörande byggmästare afslutadt kontrakt, utfästa sig att derför
betala 264,000 Ridr, så att hela den af Direktionen nu kända kostnaden för denna nybyggnad
uppgår till 347,438 Ridr 22 öre Rimt; en visserligen ganska betydlig summa,
518
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 276.
hvilken dock, i betraktande af byggnadens storlek samt det solida och prydliga sätt,
hvarpå den blifvit uppförd, billigtvis ej torde kunna anses vara anmärkningsvärd.
Till bestridande af den del utaf kostnaden för denna nybyggnad, som öfverstiger
ofvanberörda af Rikets Ständer till densamma beviljade Statsanslag, eger visserligen institutet,
enligt hvad här ofvan förmäldt är, tillgång i egna kapitaler; men dessa kapitaler
blifva i och med detsamma till största delen medtagna, och institutet går äfven
dermed i mistning af årliga räntan af dessa kapitaler, så väl behöflig för att dermed
kunna bidraga ej allenast till bestridande af de för institutets ändamålsenliga verksamhet
nödiga utgifter, än äfven till underhåll på institutets fond af ett större antal frielever
för emottagande af hvilka det årliga Statsanslaget af 45,000 R:dr Runt ej lemnar
tillgång,
För att nu hålla institutet för döfstumma och blinda skadeslöst för denna ränteförlust,
får jag härmed vördsammast anhålla:
det Rikets Höglofliga Ständer behagade till nämnde institut, utöfver det ^'anslag
af 45,000 Riksdaler Riksmynt, som för närvarande af Statsmedel årligen
till institutet utgår, ytterligare anslå en årlig summa af Femtontusen
Riksdaler, så att hela årliga Statsanslaget till institutet hädanefter må blifva
Sextiotusen Riksdaler Riksmynt.
Stockholm den 30 November 1862.
F. A. Rinman,
JW 276.
Af Herr Hedman: Angående utfärdande af en förordning innefattande
alla erforderliga stadganden i fråga om mått och vigter samt
deras justering och arfvodet derför.
Sedan Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid 1854 års riksdag beslutat ett nytt system
för rikets mått och vigt, så utfärdade Kongl. Maj:t den 31 Januari 1855 en Stadga
om mått och vigt samt en Instruktion för justerare af mått och vigter.
Båda dessa författningar angå den stora allmänheten på det närmaste, och det
hade fördenskull varit en fördel för samma allmänhet, om den haft alla ämnet rörande
föreskrifter samlade i en enda författning, i stället att den nu måste söka dem i tvänne
författningar.
Emellertid hade väl detta gått för sig, allenast berörda författningar förblifvit
oförändrade. Men detta har icke skett, utan, ehuru merberörda författningar icke skola
i alla afseenden gälla till efterrättelse förr än den 1 Januari 1863, så äro de redan i
många stycken, genom särskilda författningar och Kongl, bref, ändrade, nemligen:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 276.
519
Stadgan om mått och vigt, genom
l:o Kongl. Brefvet den 19 September 1856, angående upphörande af de särskildt
meddelade föreskrifterna om kolmåtten inom Stora Kopparbergs bergslag;
2:o Kongl. Kungörelsen den 6 November 1857, angående upphörande af den särskilda
medicinal-vigten;
3:o Kongl. Förordningen den 7 September 1858 om förfalskning, så ock om bedrägeri
och annan oredlighet, genom hvilken Förordnings 7, 8, 19, 26 och 28
§§:r straffbestämmelserna i 2:dra mom. af 16 i; uti ifrågavarande Stadga, äfvensom
3:dje och 4:de mom. uti 26 § Justerare-instruktionen blifvit väsendtligen
ändrade, utan att sådant, som är ganska betänkligt, åtminstone för menige
man, är i nämnda förordning särskildt erinradt, samt
4:o Kongl. Kungörelsen den 29 November 1861, hvarigenom 13 § i Stadgan om
mått och vigt fått en helt och hållet ny redaktion; och
Instruktionen, genom
l:o Kongl. Kungörelsen den 9 December 1856, angående förändrad lydelse af £§
14, 15 och 17 i samma Instruktion;
2:o Kongl. Kungörelsen den 6 November 1857, angående upphörande af den särskilda
medicinal-vigten;
3:o Kongl. Kungörelsen den 23 April 1858, angående ändring af §§ 9 och 19 uti
den ifrågavarande Instruktionen;
4:o Kongl. Brefvet den 13 Maj 1859, med förändrade föreskrifter, i afseende på
kröning af förvarings- och transport-kärl för saltad fisk;
5:o Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860, angående begagnande vid Statens jernvägar
af bro- och decimal-vågar;
G:o Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860, angående föreslagen ändring i föreskrifterna
om formen och justeringen af förvaringskärl för tjära och vissa sorter
saltad fisk;
7:o. Kongl. Kungörelsen den 29 November 1861, angående ändring af 18 och 21
§§ uti Justerare-instruktionen;
8:o Kongl. Brefvet den 29 November 1861, angående justering och begagnande af
särskilda postvigter, samt
9:o Kongl. Kungörelsen den 6 Juni 1862, angående vissa ändringar uti oftanämnda
Justerare-instruktion.
Den stora allmänheten och trafikerande af alla slag måste, i följd af detta allt,
genom studium af en mängd särskilda författningar, söka göra sig förtrogen med till
största delen nya förhållanden af stor inflytelse på nästan all slags handel och rörelse.
Men detta är, utan tvifvel, för mycket hegardt, och det är mer än troligt, att den stora
allmänheten kommer att göra sig skyldig till en mängd fel och misstag samt för dem
dragas inför rätta, om ej lämpliga åtgärder deremot vidtagas.
En sådan har jag föreställt mig vara, att Kongl. Maj:t utfärdade en enda förordning
om mått och vigter samt deras justering och arfvodet härför, i hvilken, med uppliäfvande
af allt hvad hittills blifvit i dessa ämnen föreskrifvet, alla erforderliga stadganden
meddelades.
Och jag får härmed vördsamt föreslå :
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet
af en sådan förordning, som jag nu antydt, så fort sig göra låter.
För vinnandet af det sednare, tillåter jag mig särskildt anhålla, att i remissen af
520
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 277.
denna motion till vederbörligt Utskott, dettas uppmärksamhet måtte fästas på nödvändigheten
att behandla samma motion med största möjliga skyndsamhet, på det att den
ifrågaställda nya förordningen måtte kunna utkomma redan i början af nästa år, då
det nya systemet för mått och vigt skall uteslutande tillämpas.
Stockholm den 30 November 1862.
Gabr. Hedman.
Af Herr Eneqvist: Om bildande af en pensionsanslall för Svenska handelsflottans
skeppare, styrmän och öfriga sjöfolk samt anvisande
af medel dertill.
Sednast vid 1853 — 1854 års riksdag väcktes af en aktad medlem af detta högtärade
Stånd motion angående bildandet af en för hela riket gemensam pensionsanstalt
för Svenska handelsflottans skeppare styrmän och öfrige sjöfolk.
Rikets Ständer, som ansågo det åsyftade ändamålet högligen behjertansvärdt, fann
likväl icke skäligt att i ärendets dåvarande outredda skick bevilja något anslag för
understödjande af den föreslagna pensionsanstalten, men anhöll i underdånig skrifvelse
af den 22 September 1854, att Kongl. Maj:t måtte täckas låta utreda, huruvida en
dylik anstalt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgifna grunder kunde åstadkommas.
Kongl. Majit behagade i nådigt Bref af den 5 Juli 1855 åt en särskild kommitté
uppdraga, dels att närmare utreda de förhållanden, som vöre en följd af, eller
egde sammanhang med gällande stadganden och hemkommande besättningars rättighet
att åtnjuta så kallad föring, dels ock att uppgöra och till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna fullständigt förslag till inrättande af en sådan pensionsanstalt för ålderstigne
eller bräcklige sjömäns understödjande, som Rikets Ständers förenämnda underdåniga
skrifvelse afsåge.
Bemälde kommitté afgaf den 2 Februari 1856 underdånigt betänkande, med förslag
till reglemente för den ifrågaställda pensionsinrättningen, hvilka den 18 i samma
månad i nåder remitterades till Kommers-kollegium, med befallning att i anledning deraf
inkomma med underdånigt utlåtande.
Sedan Kommers-kollegium anmodat samtliga Sjömanshus-direktionerna i riket,
äfvensom Magistraterna i de med sjömanshus icke försedde stapelstäder, att, sedan vederbörande
skeppsredare samt sjökaptener och kofferdiskeppare blifvit hörde, afgifva
yttrande öfver förberörda reglementsförslag, har Kollegium sednast den 31 December
1861 till Kongl. Majit inlemuat underdånigt utlåtande angående dels afgifna förslag till
reglemente
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 278.
521
reglemente för en pensionsanstalt för Svenska handelsflottans skeppare, styrmän och
öfrige sjöfolk, dels väckt fråga om föringsmedelns fördelning emellan sjömanshusen, till
förstärkande af deras gratialfonder för skeppare och sjömän, samt dessas enkor och
barn.
Då numera något sådant skäl, som föranledde 1853 —1854 årens Rikets Ständer,
att neka anslag, icke torde förefinnas, så vågar jag, under åberopande af de skäl, som
i motionen N:o 116, den 29 December 1853, från detta rum uttalats, och i enlighet
med kommittérades underdåniga utlåtande, föreslå
att Rikets Ständer ville för sin del besluta, att en för hela riket gemensam
pensionsanstalt för Svenska handelsflottans skeppare, styrmän och öfrige sjö
folk
bör bildas. Att för ändamålet användes den så kallade föriugen, som
genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut förklarats
böra, »i händelse en för liela riket gemensam pensionsinrättning för
handelsflottans sjömän blefve organiserad, för ändamålet användas»,
och den så kallade plåtafgiften, som, fastställd uti 6 art. 1 mom. af 1748
års Kongl, reglemente för kofferdiskeppare och skeppsfolk, samt 3 mom. af
1828 års Kongl, kungörelse, bör af besättning å Svenskt, från utrikes ort
hemkommande fartyg utgöras till det sjömanshus, hvarunder fartyget lyder.
Att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,
huruvida icke Kongl. Maj:t skulle täckas i nåder medgifva, att ett årligt belopp,
motsvarande sammanlagda summorna af föringen och plåtafgiften, måtte
till utgående från Handels- och Sjöfartsfonden i nåder beviljas.
Att ehuru det synes sannolikt att ofvan föreslagne tillgångar blifva tillräckliga,
möjlig brist måtte få fyllas af tullmedlen, och af General-tullstyrelsen
tillhandahållas.
Jag anhåller om remiss häraf till vederbörligt Utskott, och att dit få inlemna erforderliga
handlingar.
Stockholm den 30 November 1862.
L N Eneqvist.
JW 3*8.
Af Herr ÅtlOlll: Om upphörande af^städernas våg- och stämpelpenningar
samt kaj-afgifler såsom särskilda utgiftsposter m. m.
Hos den Kommitté, hvilken år 1856 var sammankallad för utarbetande af förslag
till ordnandet af Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,
väcktes, bland många andra, handelns friare utveckling åsyftande frågor
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 66
522
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 278.
jemväl den om erforderliga undersökningars anställande för en sådan reglering af
de till städerna utgående inkomster af den utländska varutrafiken, att icke blott
tolagen, utan jemväl våg- och stämpelpenningar m. fl. dylika afgifter kunde inbegripas
under tullsatserna och vedergällning till städerna utgå af tullmedlen. I sitt
den 2 Maj nämnde år afgifna underdåniga utlåtande hemställde jemväl bemälda
Kommitté om dylika undersökningars företagande. Öfver denna framställning hördes
Kongl. Kommers-kollegium, som i underdånig skrifvelse af den 5 påföljde November
väl vitsordade, att, genom vidtagandet af en sådan förändring, den Svenska
tulltariffen skulle lemna en fullt tillförlitlig och betryggande anvisning om beloppet
af all den afgift, som vid en varas in- och utförsel skulle erläggas; hvarförutan med
hänseende till afgifternas olikhet i särskilda städer, upphörandet af desamma skulle
icke allenast undanrödja det genom denna olikhet förorsakade hinder för handelns
naturliga utveckling, utan ock bereda en nu saknad utväg att genom afpassade
tullsatser för rå- och beredningsämnen samt halffabrikater, å ena, och fullfärdiga
fabriksartiklar, å andra sidan, sätta de inhemska förädlings-näringarne i tillfälle att
uthålla täflan med främmande länders industri; men, i saknad af erforderliga uppgifter,
ansåg likväl Kongl. Kommers-kollegium sig icke då kunna afgifva något utlåtande
om och i hvad mån den ifrågasatta regleringen kunde eller borde verkställas;
och har, i nådigt reskript af den 18 December 1857, Kongl. Maj:t, med
anledning af hvad Kongl. Kommers-kollegium sålunda anfört, förklarat sig icke då
finna lämpligt, att i det för ifrågavarande afgifters utgående gällande sätt någon
förändring vidtaga.
Denna fråga, hvars vigt och behörighet sålunda blifvit af Kongl. Kommerskollegium
erkänd, är emellertid lemnad tills vidare hvilande. Men i den mån som
handelsfrihetens grundsatser vinna allmännare tillämpning, och sådant har skett
företrädesvis under den tid som förflutit, sedan här ofvan vidrörda ämne gjordes
till föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, har jemväl insigten blifvit mera klar
och mera allmän derom, att enkelhet och lätthet vid tullbehandlingen, likasom handelns
frihet att, oberoende af olika afgifter på olika ställen, direkte kunna söka de
hamnar, som för varuafsättningen bäst lämpa sig, äro fördelar, som i den allmänna
trafikens intresse icke längre kunna eller böra åsidosättas. I sådan rigtning tillkom
vid 1856—1858 årens riksdag det beslut, hvarigenom under sjelfva tullsatserna
blefvo innefattade ej mindre den särskilda afgift, som för importartiklar tillförene
utgick till Handels- och Sjöfartsfonden, än jemväl den under olika benämningar
och efter olika grunder särskilda stapelstäder för in- och utförde varor beviljade
tolag. Den erfarenhet, som dessa förändrade stadganden lemnat, har varit sådan,
att ett fortgående efter samma system alltid måste blifva ett önskningsmål, afsedt
att i sina yttersta konseqvenser göra handeln så fri, som, å ena sidan, dess egen
natur kräfver samt, å den andra, Statens anspråk på inkomster möjligen må kunna
medgifva. I detta syfte skulle det varit väl, om, då tolagen såsom särskild afgift
upphörde, under tullsatserna jemväl innefattats åtskilliga andra, pä utländska handeln
lagda, städerna efter olika grunder tillkommande afgifter, hvilkas största olägenhet
mindre består i sjelfva afgifternas belopp och den beskattning, som derigenom
blifvit lagd på handeln, än i det besvär och den tidsförlust, som dessa till
olika uppbördskassör ingående umgälders utgörande vålla. De förnämsta af dessa
umgälder äro: Våg- och stämpelpenningar samt quai-afgifter. I fortsättning af de
åsigter, jag nu haft äran antyda, och under antagande, att hvarje lättnad, som handeln
vinner, kommer icke allenast köpmannen, utan i sista hand äfven konsumenten
tillgodo, tager jag mig friheten föreslå,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,jV$ 279.
523
att sistnämnde utgifter, öfver hvilkas bruttobelopp, såvidt Stockholm angår,
härhos bifogas en uppgift för de sednaste 5 åren, mätte såsom särskilda
utgiftsposter upphöra, samt, alldenstund tullinkomsterna befinna
sig i ständigt stigande, antingen och helst utan särskild förhöjning inbegripas
under nu redan utgående tullsatser, eller, om detta icke vinner
bifall, åtminstone fä med tullafgiften sammanslås och från Tullverket till
städerna utbetalas, på sätt i afseende å tolagens utgörande blifvit bestämdt,
hvarigenom i allt fall det hufvudsakligaste ändamålet med förevarande
förslag, som i främsta rummet afser att bereda handeln en lättnad
frän några af de nog många band, hvilka hämmande inverka på
densamma, skulle, utan någons förfång, kunna erhållas.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Joh. Vict. Abom.
JVs' 85».
Af Herr Boll lili) I1SS011: Om vissa tillägg i Kongl. Förordningen den 7
December 1860, angående vilkor cn för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Uti Kongl. Förordningen den 7 December 1860 angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, förekomma
stadganden:
i 6 §: att rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin icke må
tilldelas annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt
skrifva och räkna, samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara;
i 7 och 14 §§.: att, sedan förberedande åtgärder blifvit vidtagne, för stad af
Magistraten och Stadens Äldste samt för landet af Socknenämnd, Sockenstämma
och Pastor, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger bestämma utminuterings- och
utskänkningsställenas antal, samt att rättigheterna kunna få, i den ordning 10 och
15 §§. föreskrifva, tilldelas personer för tid af till och med tre är; och
i 14 § 2 moni.: att fråga om i föreskrifven ordning tillkommen utskänkningseller
utminuteringsrätts å landet upphörande sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit,
skall behandlas på enahanda sätt, som frågor om inrättande af nytt utskänknings
eller utminuteringsställe.
Vidare innehåller författningen föreskrifter huru den, som vunnit utskänkningseller
utminuteringsrätt, skall densamma utöfva samt ansvarsbestämmelser för öfver
-
524
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,J\1> 279.
skridande af dessa föreskrifter, af hvilka en del äro af den art, att om öfverträdandet
upprepas, utskänknings- eller utminuteringsrättigheten förverkas.
Nu inträffar att, sedan i stadgad ordning Kongl. Majrts Befallningshafvande
leinnat tillstånd att under i författningen medgifven tid, utskänkning må ä bestämdt
ställe å landet hållas och person, sorn gjort antagligt anbud å rättigheten, af Socknenärnnd
pröfvats vara tjenlig och derföre antagits till utskänkningens utöfvande, den
sålunda antagne, utan att göra sig skyldig till sådane förbrytelser, för hvilka i författningen
blifvit gifna särskilda ansvarsbestämmelser, likväl handhafver utskänkningen
pä sådant sätt, att vid näringsstället förefalla oordningar, hvilka vittna derom,
att näringsidkaren icke fortfarande besitter den ordentlighet och tjenlighet,
som voro vilkor för hans antagande ; men han kan dock författningsenligt icke skiljas
frän näringens utöfvande förr, än den vid hans antagande bestämda tiden tilian
dalupit. Vidare inträffar att, då någon till minutering eller utskänkning berättigad,
som ställes under åtal för förbrytelse, medförande minutering*- eller utskänkningsrättighetens
förlust och derföre af första domstol blifvit fälld, han, för att få
fortsätta rörelsen under största delen af eller hela den tid, som för honom återstår,
genom att i besvärsväg draga åtalsfrågan under Hof-rätts och sedermera Högsta
Domstolens pröfning, eluderar straffbestämmelsen sålunda, att då denna slutligen
skall verkställas, har redan tiden, under hvilken han fått tillstånd att hålla utminutering
eller utskänkning, förflutit.
Dessa förhållanden synas påkalla följande af mig nu föreslagna tillägg i författningen
:
l:o Förekomma vid utskänkningsställe oordningar af den art, att innehafvaren
af utskänkningsrättigheten icke kan anses hafva bibehållit de
egenskaper af ordentlighet och tjenlighet, som han, enligt 6 § vid antagandet
till utskänkare pröfvades besitta, må fråga om utskänkningsrättighetens
indragning väckas och behandlas sålunda, att ä landet Kommunalnämnden
upptager anmälan derom, undersöker förhållandet och
meddelar yttrande med af- eller tillstyrkande och skälen derför, hvarefter
Nämnden insänder dess protokoll och utlåtande till ordföranden i
Kommunalstämman, som å stämma inhemtar Kommunens utlåtande och
detta jemte eget yttrande insänder till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som derefter fattar beslut i frågan; samt att i stad Magistraten efter
verkställd,,undersökning och Stadsfullmägtiges, eller, der sådane ej finnas,
Stadens Äldstes hörande, i ärendet meddelar beslut; och gånge dessa
beslut i verkställighet utan hinder af besvär.
2:o Innehafvare af utminuterings- eller utskänkningsrätt, som uppå åtal
af förste Domstol blifvit fälld till ansvar, medförande förlust af minuterings-
eller utskänkningsrättigheten, vare, oaktadt han drager frågan under
högre Rätts pröfning, underkastad äfventyr att genast från utöfningen
af näringen skiljas, dä Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för landet
eller Magistrat i stad pröfvar skäligt derom förordna.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
C. Bohmansson.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,j\S 280 och 281.
JW 280.
Af Herr RÖrjCSOII: -4tt lektorer i lefvande språk och naturvetenskap,
hvilka varit vid offentligt läroverk anställde under benämning af
gymnasii-lärare, må, i fråga om uppflyllning lill högre lönegrad,
få räkna sig till godo den tid, de i nämnde egenskap tjenstgjorl
Emedan, vid uppgörandet af nu gällande lönereglering för lärare vid elcmentar-läroverken,
det icke blifvit förunnadt de lektorer i lefvande sprak och naturvetenskap,
hvilka förut varit anställde vid läroverken, under namn af gymnasiilärare,
att i fråga örn uppflyttning till högre lönegrad få beräkna sig till godo den
tid, de i nämnde egenskap tjenstgjort; men rättvisan synes fordra, att deras anspråk
härutinnan erkännes, får jag, med antagande, att anmärkta missförhållandet
endast af glömska tillkommit, härigenom vördsamt hemställa:
att lektorer i lefvande språk och naturvetenskap, hvilka förut varit vid
offentligt läroverk anställde under benämning af gymnasii-lärare, måtte,
i fråga om uppflyttning till högre lönegrad, få räkna sig till godo den
tid, de i nämnde egenskap tjenstgjort.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag äran anhålla.
Stockholm den 30 November 1862.
J. Börjeson.
JW 281.
Af Herr Börjeson; Om anslag lill nybyggnad samt inredning af anatomi-
och obduktions-salar m. m. vid Veterinär-inrättningen i
Stockholm.
Med anledning deraf, att Rikets Ständers Revisorer, i berättelsen om granskningen
af Statsverkets med flera af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
526
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 282.
styrelse och förvaltning under åren 1859 och 1860, beträffande Kongl. Veterinärinrättningen
i Stockholm, anmält, hurusom Revisorerne, vid å Inrättningen gjordt
besök, funnit flera af denna Inrättnings byggnader i ett ytterst bristfälligt skick
samt att ett skyndsamt afhielpande af dessa bristfälligheter är af behofvet påkalladt:
och, enär ur tillförlitlig källa inhemtats, att särskildt der. s. k. röda byggnaden be
finnes
i så förfallet skick, att den omöjligen fortfarande kan förblifva boningshus,
ja, knappast utan våda kan qvarstå, samt andra lägenheter, t. ex. anatomi- och obduktions-rummen,
äro allt för mörka, kalla, trånga och olämpliga för det med dem
afsedda ändamål; tager jag mig friheten att vördsamligen för Rikets Ständer framlägga
följande förslag:
l:o) att den s. k. röda byggnaden, å tomten N:ris 2 och 4 viii Grefgatan,
såsom irreparabel, nedrifves och att på samma tomt, der denna
träbyggnad nu star, en annan mindre byggnad af sten uppföres i bredd
med den nybyggda smedjan, och att härtill anslås Sexton tusen (16,000)
Riksdaler Riksmynt, hvilket belopp, jemte den summa, som för den gamla
byggnadens nedrilning och försäljning, af Brandförsäkringsverket erhålles,
bör blifva tillräckligt för en ny byggnads uppförande efter ritning, som
sedan kan uppgöras och af Kongl. Maj:t gillas.
2:o) till inredning af anatomi- och obduktions-salar, med museer och
arbetsrum i det magäsinshus, som ligger i linie med stora ridhuset, och
nedrifning af nuvarande obduktions-boden, vågar jag föreslå en summa
af Tjugotusen (20.000) Riksdaler Riksmynt, af hvilka likväl Trettontusen
R:dr redan böra vara tillgängliga i det. anslag, Rikets sednast församlade
Ständer beviljade till utanordning, dä en fullständig plan för Veterinärinrättningens
byggnaders iordningsättande blifvit uppgjord, men hvilka
Trettontusen Riksdaler ännu icke användts, sä att endast Sjutusen (7,000)
Riksda'ers nytt anslag egentligen erfordras.
Stockholm den 30 November 1862.
J. Börjeson.
JW 383.
Af Herr LPIHCllSIl: Om löneanslag för 2 nya lektors- och i nya adjunktsbeställningar
vid högre elementar-läroverket i Jönköping.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref. af den 20 Mars 1858, utgöres lärare-antalet
vid högre elementar-läroverket i Jönköping af tillsammans 13 ordinarie lärare,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 282.
527
nemligen rektor, 4 lektorer och 8 adjunkter. Detta antal var afpassadt efter mängden
af då varande lärjungar. Sedan dess har emellertid lärjungeantalet varit i ett
jemnt och oupphörligt stigande. Redan påföljande året steg detta antal till 234,
år 1860 utgjorde det 255, 1861 uppgick detsamma till 273 och utgör för närvarande
311. Under loppet af 4 år har således elevantalet ökats med öfver 100. Att undervisningen
af detta betydligt ökade antal lärjungar ej utan största svårighet kunnat
af de ordinarie lärarne bestridas, är klart. På underdånig framställning har
ock Kongl. Maj:t för förflutna läsåret beviljat 2 samt för det innevande 4 extra
lärares antagande. Men dels har det icke varit utan stor svårighet att finna skicklige
och duglige personer till dessa extralärare-platsers bestridande, dels kunna sådana
lärare, om de än med goda kunskaper och undervisningsgåfvor äro utrustade,
ingalunda fullt ersätta bristen af ordinarie lärare, hvilka oafbrutet egna sina krafter
åt läroverkets tjenst.
Kongl. Majit har derföre ock i sin till Rikets nu församlade Ständer aflåtna
nådiga Proposition, om Statsverkets tillstånd och behof, äskat, att dessa åt Jönköpings
läroverk beviljade 4 extra lärare måtte såsom adjunkter pä ordinarie stat
uppföras. Om detta af Rikets Ständer beviljas, skulle således antalet af ordinarie
lärare vid nämnda läroverk komma att uppgå till 17.
Men, enligt Rikets Ständers uttalade och af Kongl. Majit i förutnämnda nådiga
Bref gillade grundsats, att ett normalantal af 16 lärare må anses motsvara behofvet
för 200 lärjungar, samt att, då dessas antal ökas med 30 eller 40, en ytterligare
lärare bör beräknas, skulle Jönköpings elementarläroverk nu vara berättigadt
till 19 ordinarie lärare. Detta antal är ock redan nu det minsta, såvida det synnerligen
menliga förhållande skall kunna undvikas, som sistlidet lä§år egde rum, nemligen
att ända till 54 lärjungar måste undervisas gemensamt. Annu mera är för
den närmaste framtiden detta lärareantal det minsta möjliga, såvida ej extraläraresystemet
med alla dess olägenheter genast ånyo skall behöfva anlitas; ty nied visshet
kan antagas, att skaran af lärjungar för hvarje år ökas, åtminstone i icke mindre
proportion än hittills, till följe dels af Jönköpings stads läge, dels ock af det
förtroende, dess läroverk med skäl tillvunnit sig.
På grund häraf anser jag en förstärkning i lärareantalet vid detta läroverk
af minst 6 ordinarie lärare vara af ett tvingande behof påkallad. Men skall ndamålet
med denna färstärkning fullt uppnås, så böra de sex nya lärareplatserna så
ordnas, att undervisningen jemnt och lämpligt kan fördelas emellan läroverkets
högre och lägre klasser. Skall detta kunna ske, måste minst två af dessa lärare
vara lektorer. Först derigenom kan den mängd af läroämnen, som, till tunga för
lärarne och till skada för undervisningen äro hopade på hvar och en af de nurarande
lektorerne, mera ändamålsenligt kunna fördelas. Exempelvis må nämnas,
att af de nuvarande lektorerna har en sig ålagdt att undervisa i matematik, fysik,
kemi, botanik och zoologi, samt en annan i theologi, historia, geografi, filosofi och
Svenska språket. Att ett sådant hopande af vigtiga läroämnen pä en person hindrar
undervisningens fortgång i hvarje ämne genom flera klasser är klart, likasom att detta
för undervisningen verkar menligt. Också har lektors-undervisningen i några läroämnen
måst uppdragas åt adjunkter. Men obilligheten deraf, att den såsom adjunkt
aflönade läraren år efter annat älägges lektors-göromål, och ansvar torde
lätt erkännas, likasom att läroverkets bästa af ett sådant förhållande icke kan
främjas.
528 Motioner i B or g are-Ståndet 1862. JW 283.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå och anhålla
:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte anslå lön till två nya Lektors- samt
fyra nya Adjunkts-beställningar vid högre elementar-läroverket i Jönköping,
efter de för hvardera af dessa befattningar stadgade grunder.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf till Höglofliga Stats-Utskottet.
Stockholm den 30 November 1862.
J. A. Lemchen.
Af Herr Lemchen: Att Tiikets Ständer, så snart ske kan och innan jernvägsfrågan
i sin helhet, företages till 'pröfning, måtte anslå erforderligt
belopp för fullbordande af den mellan Mullsjö station
och Jönköping utstakade och påbörjade del af södra stambanan.
Kongl. Maj:t har i sin nådiga Proposition, angående Statens jernvägar, föreslagit,
att af det till södra stambanans fullbordan begärda belopp redan under är
1863 3,815,000 R:dr, jemte^ återstoden af förut anslagna medel, skulle disponeras. 1
anledning häraf och med åberopande af min uti ifrågavarande hänseende förut af
gifna
motion, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer täcktes, så snart ske kan och innan jernvägsfrågan i
sin helhet företages till pröfning, anslå det belopp, som erfordras för full
bordande
af den emellan Mullsjö station och Jönköping utstakade och
påbörjade del af ofvannämnda stambana.
Stockholm den 30 November 1862.
J. A. Lemchen,
JM 284.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. N:ris 284 och 285.
j\V 284.
Vt Herr Lt‘|||(|!(“|l Om anslag till m teknisk• eller slöjdskola i Jön
-
Jönköpings stad har i sednare tider gjort stora framsteg i industriel! hänseende.
Der finnas nu flera fabriker af betydligt omfång, sorn lemna sysselsättning
och förtjenst åt ganska många arbetare och hvilkas tillverkningar uppgå till ett
ganska högt värde. För att bilda skickliga arbetare och i sådant afseende utveckla
de goda anlag, som i allmänhet finnas hos ortens befolkning, erfordras undervisning,
och tillfälle att erhålla en sådan af ändamålsenlig beskaffenhet; och det bör icke
anses obilligt, att Jönköping nu hugnas med en förmån, sorn förut blifvit beviljad
andra städer, der industrien, enligt de upplysningar, jag erhållit, icke står på en
högre ståndpunkt, den förmän nemligen, att erhålla statsbidrag tili en teknisk eller
slöjdskola. Jag får derföre vördsamt anhålla:
att Rikets Ständer täcktes anslå Tolftusen (12,000) Riksdaler Riksmynt
att årligen utgå till en dylik skola i Jönköping, när den der blifver inrättad
;
och torde mig tillåtas att framdeles vidare utveckla denna min motion och att hos
Stats-Utskottet, dit den lärer blifva remitterad, förete nödiga handlingar.
Stockholm den JO November 1862.
J. A. Lemcken.
JVp 283.
Af Herr BovilD Om anslag för anläggning af en telegraflinie från Westerås
till Sala, Avesta, Hedemora, Säter och Fahlun med sta
tioner
vid dessa ställen.
De flesta orter inom riket hafva redan kommit i åtnjutande af de fördelar för
handel och rörelse m. m., som äro en följd af elektriska telegrafers inrättande. 1 detta
Bih. till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 6?
530
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 286.
afseende har dock hitintills för en stor del af Westmanland samt hela Dalarna intet
blifvit åtgjordt. Då rörelsen i denna ort emellertid är af den omfattning att lättade
kommunikationer och förbindelser jemväl derstädes äro af behofvet synnerligen påkallade,
får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer behagade anslå medel till anläggande af en telegraflinea
från Westerås till Sala, Avesta, Hedemora, Säter och Fahlun med stationer
å dessa ställen.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
J. A. Bovin.
JW 286.
Af Herr Bovini Om utfärdande af en förordning, hvarigenom förbjudes
att öfver allmän landsväg anbringa grindar eller annan stängsel.
Lättade och utvidgade kommunikationer är dagens lösen. Medelst nya ångbåts
och
jernvägslinier har mycket blifvit härutinnan på sednare tider åtgjordt, men huru
långt man genom dessa fortskaffningstillfällen än kan komma, kunna vi dock icke
undvara våra gamla landsvägar. Med tidens sträfvan för en snabb och obehindrad
fortkomst är således öfverensstämmande att tillse det de hinder, som möta vid dessas
b egagnande, så vidt möjligt är, undanrödjas. Ett bland dessa hinder äro landsvägsgrindarne,
hvilka på åtskilliga orter tilltaga i mängd, allt efter som laga skiften hinna
fullbordas. Inom Westmanlands län finnas för närvarande å allmänna landsvägarne
icke mindre än 1,361 stycken grindar, och i Stockholms samt Upsala län, der jag
längre tider vistats och sålunda har mig förhållandet bekant, är antalet visst icke
mindre.
Då det icke kan vara med god ordning öfverensstämmande att på de allmänna
1 andsvägarne inom riket, öfver hvilka Staten har full och uteslutande dispositionsrätt,
trafiken sålunda försvåras, får jag föreslå,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af en förordning, hvarigenom det förbjudes att öfver allmän landsväg
anbringa grindar eller annan stängsel.
Hade uti Kongl. Förordningen, angående stängselskyldigheten af den 21 December
1857, steget blifvit fullt uttaget, vore denna motion öfverflödig. — Kan bifall till
densamma föranleda till minskning af gärdesgårdar och besparing af skog så är ett
dubbelt mål vunnet.
Om remiss till Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
J. A. Bovin.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 287.
531
JW 287.
Af Herr Hesselgren: Om anslag till vårdande och förökning af en i
hufvudstaden till den inhemska industriens främjande grundad
s. k. "teknisk samling."
Ett antal industriidkare och andra för den inhemska industriens bästa nitälskande
personer i Stockholm förenade sig vid tiden för sednaste verldsexposition i London om
en inbjudning till samlande af penningebidrag för att genom utskickade ombud vid sagde
verldsexposition förvärfva prof å rudimaterier, adresser å tillverkare, priskuranter, modeller
och ritningar å machiner och verktyg m. m. för grundandet i Stockholm af en
Teknisk samling, uti hvilken svenska industriidkare så väl i Stockholm som i landsorten
kunde taga kännedom om å hvilka orter och af hvilka personer dylika den svenska
industriens behofsartiklar kunde erhållas i första hand, till billigaste pris och af
bästa beskaffenhet, och hvarigenom den inhemska industrien skulle sättas i tillfälle att
långt fullständigare och hastigare än nu tillegna sig och omedelbart tillämpa nya främmande
uppfinningar och förbättringar så väl i fråga om de industriela föremålens mate
riela
beståndsdelar som den mekaniska proceduren och verktygen för deras åstadkom
mande
eller användning.
Det lyckades för kommitterade för denna samlings grundande att samla penningebidrag
och för de af kommitterade befullmägtigade vetenskapsmän att vid Londonerexpositionen
göra en ganska rikhaltig samling af för ändamålet lämpliga expositionsartiklar,
af hvilka en del redan hit anländt och är under uppställning och det öfriga i
dessa dagar väntas anlända. Men med dessa åtgärder till grundandet af den, till öfverlemnande
åt Svenska Slöjdföreningen bestänida samlingen äro de insamlade penningarna
åtgångna och kommitterade sakna medel så väl för bekostandet af tillämnade
vidare uppköp af artiklar, som till framtida hushyra för samlingen och arfvode till
dess vård och förevisning för allmänheten.
Då det är att antaga att Rikets ^tänder icke skola finnas likgiltiga för det med
denna samling afsedda och af hvarje industriidkare lätt insedda vigtiga ändamål och
icke skola utan medverkande understöd lemna det nyttiga nit och de ansträngningar,
som uppenbarat sig uti samlingens anskaffning, vågar jag föreslå:
att Rikets Ständer ställa till Kongl. Maj:ts disposition att, under de vilkor
och förbehåll, som Kongl. Majit kan finna skäl att bestämma, till sagde Tekniska
samlings vård och förökning anslå en summa af 1,500 R:dr R:mt årligen
under tre år.
Till tidens vinnande har jag ansett mig icke böra nu ingå i vidare förklaring
rörande samlingens omfattning, anordnande och förvaltning, utan förbehåller mig att
derom få lemna vidare meddelande till Stats-Utskottet, till hvilket jag anhåller att
denna min motion måtte blifva remitterad.
Stockholm den 30 November 1862.
P. H. Hesselgren.
532
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. N:ris 288 och 289.
JS/S ‘288.
Af Herr Hesselgren! Angående förhöjdt anslag till reseunderstöd åt
fahriks- och handiverksarbetare.
Uti Kongl. Majrts nådiga Proposition till Rikets Ständer finnes å Sjette Hufvudtiteln
föreslaget såsom reseunderstöd åt fabriks- och handtverkSarbetare ett belopp af
3,000 R:dr årligen.
Då det är en känd sak, att arbetarne pä sednare tiden med begärlighet sökt
komma i åtnjutande af dylikt understöd, för att i främmande länder få tillfälle ytterligare
utveckla sin konstskicklighet och då man kan taga för alldeles afgjordt att, med
de mänga goda anlag, som frambringats genom den af Svenska slöjdföreningen iuratf.
ade söndags- och aftonskola, deras antal år för år allt vidare vinner tillökning, torde
tiden nu vara inne att uti anslaget göres någon förhöjning och vågar jag således för
denna nyttiga, och af Rikets Ständer vid flera föregående tillfällen omhuldade samhällsklass
göra vördsam framställning,
att under nästa statsregleringsperiod för samma ändamål uppföres att utgå
från Riksgäldskontoret årligen ett belopp af 4,500 R:dr R:mt.
Om remiss häraf till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 November 1862.
P. H Hesselgren.
JVS 289.
Af Herr D11 Illström : Angående vissa bestämmelser i afseende å Statens
stambana från Sjöberg, norr om. sjön Salen med flera ifrågasatta
jernvägsstråckningar.
Ehuru utsigterna att erhålla en förändring i den af Kongl. Maj:t föreslagna
rigtningen af södra stambanan torde vara ganska mörka, då förslaget grundar sig
på ett fortfarande bibehållande af den origtiga indelningen af Statens stambanor,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV§ 289.
533
har jag likväl trott mig böra fästa rikets Ständers uppmärksamhet på vigten deraf
att, innan arbetena norr om sjön Salen fortsättas, taga under noggrannt öfvervägande
åtskilliga förhållanden, hvilka icke varit nog utredda vid de tillfällen
Rikets Ständer under sednast förflutne riksdagar behandlat frågan om stambanornas
rigtning.
Då Rikets Ständer vid 1853 och 1854 års riksdag först anslogo medel till
Statens jern vägsbyggnader förklarade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den 18 November 1854, sig anse anläggandet af en stambana mellan Stockholm och
Göteborg i främsta rummet böra till verkställighet befordras. Vidkommande åter
den andra af de stambanor, för hvilka statsanslag under nämnde riksdag yrkats,
eller jernbanan mellan Skånska kusten och Wettern, så hade Rikets Ständer fästat
uppmärksamhet derå, att, genom en jernväg från någon af Skånes hamnplatser till
Jönköping, kommunikations-systemet inom Sverige blefve fullbordadt till sina hufvuddrag,
hvilka, elter hvad naturen sjelf anvisat, borde åsyfta att förena de stora
insjöarne inom mellersta delen af riket mod hvarandra och med de haf, som omgifva
landet. Utförandet af jern vägs-stambanan mellan sydvestra kusten af Skäne
och Wetterns södra ända syntes derföre Rikets Ständer ofördröjligen böra företagas
samt nödiga medel dertill anslås. 1 öfverensstämmelse härmed anvisade Rikets
Ständer vid nämnde riksdag en million Riksdaler Banko för påbörjande af
en i rigtning ät Jönköping gående stambana frän Malmö till den pä nordliga sidan
af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken Kongl. Maj:t funne lämpligt bestämma.
Det synes uppenbart att, vid den tid nämnde anslag beviljades, frågan om
stambanornas rätta läge befann sig uti ett alldeles outredt skick, hvilket ock bekräftas
deraf, att Rikets Ständer vid samma riksdag beviljade ett särskildt anslag
af 60,000 Riksdaler Banko för anställande af noggranna undersökningar i statsekonomiskt
och topografiskt afseende samt uppgörande af förslag till jernvägars
rigtning, anläggningssätt m. tn. Sedan Kongl. Majit, i anledning häraf, uppdragit
åt en särskild kommitté, bestående af Chefen för Topografiska korpsen, General
Akrell, Chefen i Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, v. Sydow, och Grefve A. v.
Rosen, att uppgöra förslag till stam-jernbanornas rigtning m. m.. afgäfvo desse
konunitterade den .30 September 1854 sitt till trycket befordrade betänkande i ämnet,
deruti, bland annat, föreslogs, att de såkallade stambanorna mätte blifva fem
till antalet, nemligen:
l:o. Vestra stambanan, från Stockholm, norr om sjön Mälaren, till Göteborg;
2:o. Norra stambanan öfver Giresta och Upsala till Gefle;
3:o. Nordvestra stambanan öfver Christinehamn och Arvika till Norska gränsen;
4:o. Östra stambanan från Stockholm öfver Södertelje, Cathrineholm, Norrköping.
Linköping, Mjölby och Tenhult till den södra vid Götaström och med utgrening
till .Jönköping; samt
5:o. Södra stambanan, utgående från den vestra vid Falköping öfver sjön
Stråken, Axamo, Götaström, Lagaå-dalen, till Malmö, med bibana från Axamo till
Jönköping.
Att detta förslag, hvilket i viss män syntes vidhålla den vid Köping—Hultbanan
följda principen, att jernbanorna borde sammanbinda de stora vattendragen,
icke understöddes, hvarken af Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfverste
Ericson, eller af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, är allmänt bekant. Deremot
blefvo följande, af Kongl. Maj:t i dess nådiga Proposition framställda principer i
534
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 289.
afseende på stambanornas rigtning fastställda, hvilkas rigtighet svårligen torde
kunna bestridas, nemligen:
att de stambanor, som pä Statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast
genom de orter, hvilka, i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer,
af dessa icke kunna draga fördel;
att följaktligen en stambana blott undantagsvis bör i en längre sträckning
framgå parailelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma
vid sådana punkter, iler den inre rörelsen antingen redan befinnes eller
kan emotses blifva för vissa orter koncentrerad;
samt att afståndet emellan stambanornas ändpunkter i möjligaste mån bör
förkortas, till besparing såväl i byggnadskostnad som i tid och transport-kostnad,
dock under iakttagande af att, så vidt sådant utan längre omvägar kan ske, stambanorna
jemväl beröra de punkter, som, i följd af ett för inre rörelsen gynnsamt
läge eller af större produktion, mest liro i behof af kommunikationer och väl belägna
för bibanors anslutande.
Efter långvariga öfverläggningar i den vrgtiga frågan komino Rikets Ständer,
enligt hvad deras underdåniga skrifvelse af den 16 September 18.57 innehåller,
till den åsigt, att i fråga om antagande af ett visst system, omfattande alla de jernvägsanläggningar,
sorn uteslutande af Staten skulle bekostas, sådant vore alltför
tidigt, enär nödiga undersökningar ännu ej hunnit företagas, samt att ett utaf Rikets
Ständer antaget jernvägssystem ingalunda kunde betrygga detsammas fortsatta
tillämpning och fullföljande, — enär kommande Ständer i allt fall vore oförhindrade,
att, vid anvisande af de nödiga anslagssummorna för arbetets fortsättande,
meddela sådana förändrade bestämmelser, att derefter skedda jern vägsarbeten komme
att i väsendtlig mån afvika från hvad derom vid föregångna riksdagar blifvit beslutadt.
Rikets Ständer hade derföre, oberoende af nämnde system, öfvervägt
hvilka jernvägsanläggningar under närmaste statsreglerings-period borde på allmän
bekostnad bearbetas, saint dervid beslutat, att, förutom anslagen till vestra
stambanan, anvisa för södra stambanans fortsättning ifrån Lund till norra ändan
af Finja sjön, 4,365,000 Riksdaler samt för arbetena å södra Stambanans norra
del frän Falköping till Jönköping 1.300.000 Riksdaler, förutom särskilda anslag till
bangårdar och verkstäder.
Äfven vid denna riksdag hade dock Rikets Ständer kommit i erfarenhet
deraf, att frågan om banornas rätta läge, i brist af nödig kännedom om landets
beskaffenhet, befunne sig i ett alltför outredt skick, i följd hvaraf Rikets Ständer
anvisade ett särskildt anslag af 150,000 Riksdaler Riksmynt tor företagande af noggranna,
icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska undersökningar;
och blef äfven nu en särskild kommitté tillsatt, till hvars ordförande utnämndes
Chefen för Statens jernvägsbyggnader, hvilken kommitté den 8 November 1859 algat
sitt i flera hänseenden högst sakrika betänkande, hvilket till väsendtlig del
legat till grund för det beslut Rikets Ständer vid sistlidne riksdag fattade i frågan
om södra stambanans rigtning, och hvarigenom bansträckningen frän Finjasjön genom
Laga-dalen till Jönköping utbyttes mot en östligare sträckning mot sjön Halen
till Nässjö.
Men äfven nu bibehöllos de oegentliga benämningarne af Södra stambanan
för att dermed beteckna sträckningen från Malmö öfver Nässjö och Jönköping till
Falköping samt af Östra stambanan för sträckningen från Cathrineholm öfver Norrköping,
Linköping och Mjölby till Nässjö, i stället att förändra benämningarne så,
att man med Södra eller Sydöstra banan betecknade sträckningen mellan Malmö
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 289.
535
och Cathrineholm, samt deremot betraktade sträckningen emellan Falköping öfver
Jönköping till Nässjö såsom en sammanbindning sbana mellan Vestra och Södra
(eller Sydöstra) stambanorna. Man korn genom ett sådant bibehållande af de gamla
benämnirigarne Södra banan (Malmö-Nässjö-Jönköping-Falköpings-sträckningen)
och Ostra banan (Nässjö-Mjölby-Norrköping-Cathrineholms-sträckningen) i nödvändighet
att först yttra sig om södra banans lämpligaste läge, med afseende på dess
förening med vestra stambanan, i stället för att i främsta rummet undersöka lämpligaste
sträckningen af en stambana mellan Malmö och Cathrineholm. Följden häraf
blef naturligen den, att, sedan man, för att icke låta södra stambanan alltför
mycket aflägsnas från Jönköping, bestämt Nässjö såsom den nordostligaste punkten,
för denna bana, man sedermera, vid bestämmandet af Östgöta-banans rigtning,
måste utgå från Nässjö och låta denna bana, i strid med de förut antagna principerna,
löpa, parallelt med Wettern på ett afstånd från denna stora segelbara sjö
af endast 2 å 3 mil. Kommittéen, som visserligen synes insett den stora inkonseqvensen
i sitt förfaringssätt härutinnan, har i sitt betänkande sökt gifva skäl för
denna behandling af den vigtiga frågan. Det heter nemligen uti betänkandet:
”Om kommittéen, trots betydliga lokalhinder, försökt att utstaka linien från
”Linköping, öster om sjön Sommen, för att såmedelst gifva östra stambanan ett mera
"centralt läge genom det 12 mil breda landet emellan Östersjön och Wettern, så
”hade sedermera dels en omväg, för att träffa södra stambanan, ej kunnat undvi”kas,
dels det utmärkt folkrika och bördiga slättland, som banan nu genomskär
”och berör emellan Linköping och Mjölby, blifvit till skada för rörelsen aflägsnadt
”från jernvägen.”
Det synes således häraf, att egentliga skälet hvarför Östgöta-banan skulle
komma att anläggas utefter Wettern, varit det, att södra stambanans nordostligaste
punkt icke blifvit förflyttad mera östligt, så att banan ifrån Malmö till Linköping
blefve i möjligaste mån förkortad. Då likväl kommittéen icke kunnat eller velat
framkomma med ett sådant skäl, har kommittéen, såsom nyss är närnndt, sökt göra
troligt, att på östra sidan om sjön Sommen skulle förefinnas så betydliga lokalhinder,
att all tanke på stambanans framdragande i denna rigtning borde öfvergifvas.
Det händer understundom, att man lyckas sä ofta upprepa en obevisad
sats, att densamma slutligen anses såsom ett axiom, som icke behöfv.er bevisas.
Sådant har förhållandet varit med uppgiften om de betydliga lokalhindren, hvilka
skola ligga i vägen för stambanans framdragande öster om sjön Sommen och hvarigenom
banan eljest skulle erhållit ”ett mera centralt läge genom det 12 mil breda
”landet emellan Östersjön och Wettern.” Jernvägs-kommittéen ansåg nemligen icke
ens behöfligt att låta undersöka utförbarheten af en jernbana förlagd i kortaste
rigtningen mellan sjön Salen och Linköping, d. v. s. pä östra sidan om sjön Sommen;
och fruktan för att i denna del vinna visshet om verkliga förhållandet har
inom åtskilliga delar af de orter, som skulle gynnas af den mera vestliga sträckningen,
varit så stor. att man med ali kraft sökt motarbeta en noggrann och fullständig
undersökning om verkliga förhållandet. Det har dock genom ihärdiga och
nitiska bemödanden inom åtskilliga delar af Östergötland och Småland lyckats att
sammanbringa de för en sådan undersökning erforderliga medel, hvarefter Kongl. Maj:t,
uppå derom gjord underdånig ansökning, under den 16 sistlidne Maj behagade i
nåder anbefalla Chefen för Statens jernvägsbyggnader låta, på de enskilde subskribenternas
bekostnad, verkställa de ifrågavarande undersökningarne samt att derefter
med eget betänkande i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma. Den ifrågavarande
undersökningen har derefter under förliden sommar blifvit verkställd med all den
536
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JYs 289.
noggrannhet, sorn den korta tiden och de inskränkta tillgängarne niedgifvit. Enligt
Chefens för Statens jernvägsbyggnader till Kongl. Majit afgifna underdåniga
memorial har anläggningen af en jernväg från sjön Salen, på östra sidan örn Sommen,
till Linköping befunnits icke allenast utlörbar, utan ock 10,450 fot kortare än
den föreslagna vägen på vestra sidan; och beträffande de förespeglade lokala svårigheterna
för en anläggning pä östra sidan, så synas desamma, jemförda med de
svårigheter, hvilka pä flera ställen förekommo på den redan fullbordade Vestra
stambanan, icke i ringaste mån förefinnas; hvilket bäst synes deraf, att kostnaden
för 17 mil 9,200 fot, eiler nära 17 | mils jernväg endast utgör 12,465,428 R:dr eller
omkring 722,000 Ridr per mil, då deremot, enligt bilagan litt. V. till Stats-Utskottets
betänkande N:o 56 vid sistförflutne riksdag, anläggningskostnaden för Askersund—
Örebro upptages till 953,900 R:dr per mil. Jemförd med kostnaden för den af Kongl.
Majit nu föreslagna jern vägs-sträckningen mellan Cathrineholm och Norrköping,
hvilken för 4 mil 25,930 fot eller närmare 5 mil utgör 4,934,053 Ridr, visar sig
anläggningen för vägen öster om Sommen särdeles lätt och billig, enär vägsträckan
mellan Norrköping och Cathrineholm skulle komma att kosta omkring 990,000 Rubner
mil ellen nära 270,000 Ridr mera per mil, än den för sin eländighet förkastade
bansträckningen öster om sjön Sommen. Visserligen är det sannt, att
man genom mångåriga undersökningar och derigenom vunna förbättringar i planerna
för väganläggningen vester om sjön Sommen vunnit en sådan nedsättning
i kostnads-förslagen, att kostnaden för denna väg, som upptages till 17
mil 19,650 fot, eller något mer än 17^ mil, kunnat beräknas till endast
11,918,286 Ridr eller omkring 691,000 Ridr per mil; men denna skilnad, sorn
för hela vägsträckan skulle uppgå till 547,142 Ridr, är dock icke af någon
betydenhet, ifall det skulle befinnas, att sträckningen öster om sjön Sommen i öfrigt
vore för landet gagneligare och af behofvet mera påkallad, än den vestra. Det
torde ock med ali visshet kunna antagas, att genom noggrannare och fullständigare
undersökningar, än de, sorn under den korta tiden af endast 4 månader
under innevarande års sommar, medhunnits och med de ringa tillgängarne kunnat
bekostas, nan skall lyckas så förbättra planerna för en jernväg öster om' Sommen,
att icke allenast våglängden skall blifva betydligt kortare än som nu uppgifvits,
utan ock lutnings- och kröknings-förhållandena blifva betydligt förmånligare än
som vid den första undersökningen visat sig, och att, tili följd häraf, icke allenast
den högre kostnaden, utan äfven öfriga omständigheter, sorn blifvit anförde mot
den östra rigtningen, skola så utjemnas, att förmånen af den östliga rigtningen
framför den vestliga skall blifva alldeles påtaglig.
Uti Chefens för Statens jernvägsbyggnader ofvanberörda underdåniga betänkande
förekommer visserligen, att linien från Falköping öfver Jönköping och Tenhult,
för att träffa östra alternativet, måste förlängas med 1 mil 10,000 fot, till
följd hvaraf en förökad kostnad af omkring 820,000 Ridr skulle uppkomma, så att
verkliga prisskilnaden till fördel för vestra linien skulle utgöra 1,367,142 Ridr,
Denna anmärkning försvinner dock, om man besinnar, att södra stambanans nordostligaste
punkt blir förflyttad en mil 10,000 fot öster om Nässjö samt följaktligen
kommer att gagna en vidsträcktare ort, än om den blott berörer Nässjö. Besinnar
man derjemte att möjligheten af en bibanas anläggning ifrån Jönköping öfver Nässjö
och Ekesjö till Oscarshamn härigenom betydligen underlättas, mäste ock medgifvas
att kostnaden för den tillökade våglängden icke bör eller kan upptagas såsom
någon tillökad kostnad för bananläggningen emellan Malmö och Cathrineholm.
Deremot
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. . J\å‘ 289.
537
Deremot kan med skäl påstås, att om'jernvägen förlägges öster om Sommen oell
i sådan rigtning, att densamma komme i Kinda båtleds grannskap, kostnaden för
anläggningen af den för hela Kinda-orten samt trakterna ända till Wimmerby eljest
jå högst behöflig^ Kinda kanal, kunde undvikas, hvarigenomgskulle uppkomma en
besparing fullt motsvarande det belopp af 1,367,142 R:dr, hvarmed kostnaden folden
östra sträckningen beräknats komma att öfverstiga den vestliga.
Jag hyser dock den föreställningen, att med anläggningen af vägen mellan
Jönköping och Nässjö, äfvensom mellan sistnämnda ställe och den punkt, der .Jönköp
ing-Nässjö-vägen skulle träffa den östliga rigtningen, kunde anstå intill dess vägen
från norra ändan af sjön Salen till Cathrineholm^blefve fullbordad: samt att
den kostnad, som härför blifvit beräknad, bättre och gagneligaregkunde användas
om det erforderliga beloppet ansloges såsom bidrag för Östgötabanans fullbordande.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition äro för vägen mellan Nässjö och Tenhult,
utgörande 2,14 mil, begärde
Pair 1.479,120*. —
och för vägen mellan Tenhult och .Jönköping, utgörande 1,50 mil, R:dr 1,324,000. —
eller för 3,64 mil, tillhopa
K:drJ2,803.120, —
för hvilken summa skulle kunna byggas nära 4 mil af Östgötabanan, hvarest tillgångar
torde kunna beredas för denna banas fullbordande genom minskning af begärda
statsbidrag för andra mindre nödiga banor.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra samt på de flere skäl som förclinnas
men hvilka det biefvé alltför vidlyftigt att i en motion fullständigt utveckla,
får jag vördsamt föreslå, att Rikets Ständer måtte besluta:
l:o. Att Statens stambana från Sjöberg, norr om sjön Salen, bör utläggas
i så ostlig rigtning som omständigheterna medgifva, för att vinna
den kortaste förening mellan Malmö och Linköping;
2:o. Att med byggandet af den föreslagna jern vägssträckningen mellan
Nässjö och Jönköping skall anstå intill dess stambanan genom Östergötland
blifvit fullbordad;
3:o. Att de medel, som blifvit afsedda för sträckningen mellan Nässjö
och Jönköping, eller 2,803,120 R:dr, måtte anvisas*'för Östgötavägens
fortsättande; samt
4:o. Att Rikets Ständer måtte anslå i öfrigt erforderliga medel för stambanans
fullbordande genom Östergötland under nästinstundande statsreglerings-period,
och det ehvad jernvägen, enligt Rikets Ständers blifvande
beslut, bör anläggas öster eller vester om sjön Sommen.
Om remiss häraf tili Höglofliga Stats-Utskottet anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 30 November 1862.
Ludv. Dahlström.
Bih. tihl B. St. Prof. 1862 & 1863. 11 Sami 3 Afd.
538
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/2 290.
JW 290.
Af Herr Swärtz ,* Angående vissa ändringar i Kongl. Förordningen om
Kommunalslyrelse i stad den 21 Mars 1862.
' Uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860. i anledning af Kongl. Majrts
nådiga skrifvelse, med det af Kommitterade afgifna underdåniga betänkande och
förslag angående Kommunal-styrelser, yttrade sig Rikets Ständer vid § 4 i förslaget
till Förordning om Kommunal-styrelse i stad på följande sätt:
”En af de hufvudsakligaste bristerna i städernas kommunalväsende, sådant detsamma
för närvarande är ordnadt, ligger, såsom redan är antydt, deruti att, i följd
af den privilegierade ställning det egentliga Borgerskapet innehar, hela den öfriga
stadsbefolkningen är utesluten frän deltagande i stadens vigtigaste kommunalangelägenheter,
såsom förvaltningen af stadens egendom, tillsättandet af de municipala
embetsinännen o. s. v., likasom å andra sidan Borgerskapet, ensamt eller i förening
med fastighetsegarne, har att draga åtskilliga kommunalbördor, från hvilka
stadens öfriga medlemmr äro befriade. Också hafva Rikets Ständer uti den underdåniga
skrifvelse, som föranledt nu förevarande lagstiftningsarbete, med anledning
af detta förhållande, bland annat, yttrat, ”att den reform af städernas municipalväsende,
som vore af verkligt behof påkallad, borde fotas på grundsatsen af alla
stadsinnevånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter.” De Kommitterade
hafva dock i denna del icke följt den af Rikets Ständer lemnade antydning,
utan ansett sig förhindrade att i de burskapsegande stadsmedlemmarnes särskilda
rättigheter och skyldigheter göra någon rubbning, hufvudsakligen derföre att
desamma till en del stödde sig på stadganden i grundlagen. Men äfven om giltigheten
af detta skäl erkännes, såvidt detsamma har tillämplighet, så torde detsamma
dock icke kunna åberopas såsom stöd derför, att de icke burskapsegande stadsmedlemmarne
fortfarande icke skulle ega att deltaga L sådana särskilda kommunala rättigheter
och skyldigheter, som icke omförmälas i grundlagen; och Rikets Ständer
anse derföre för sin del förevarande § böra lyda sålunda:
I såväl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit burskapsegande
borgare, som de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka sådana
borgare ålegat, ega jemväl de. hvilka jemlikt § 3 äro medlemmar af stadskommunen,
taga del, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter äro genom
Rikets Grundlagar vissa klasser af stadens medlemmar särskildt förbehållna.”
Sedan Rikets Ständer på ett så otvetydigt sätt, som här skett, uttalat sig
hysa den åsigt, att reformen af städernas municipalväsende borde fotas på grundsatsen
af alla stadsinnevånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter,
mäste det väl få anses hafva berott endast på någon tillfällighet, att Rikets
Ständer, uti förberörda underdåniga skrifvelse, lemnat utan anmärkning § 71 uti
Kommitterades ofvan omförmälda förslag, hvilken § var af följande lydelse:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 290.
539
”Der i Lag .eller allmän Förordning stadgadt är, att burskapsegande medlemmar
af en stadskomraun skola ensamt utgöra bidrag till viss utskyld, eller
att någon stadsutskyld skall efter andra, än de i denna Förordning bestämda,
grunder utgå, eller att vissa ''rån skattskyldighet till staden eljest befriade innevånare
skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gälle till efterrättelse
hvad i thy fall förordnadt är.”
Följden häraf har emellertid blifvit den, att §§ 4 och 58 i Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning mn Kommunalstyrelse i stad den.21 Mars 1862, hvilka §§ pätagligen
grundats på Rikets Ständers behandling af ärendet, innehålla:
§ 4.
I såväl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit borgare,
som de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka borgare uteslutande
ålegat, ega hädanefter, med de inskränkningar allenast hvarom här nedan förmäles,
alla medlemmar af stadskommunen att taga del, såvida icke samina rättigheter
och skyldigheter äro genom rikets grundlagar borgerskapet särskildt
förbehållne.
och
8 58.
Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att viss utskyld skall utgå efter
annan än den i nästföregående § mom. 1 bestämda allmänna grund, eller
att vissa frän skattskyldighet till staden eljest befriade innevånare skola till
fyllande af särskilda behof bidraga, skall till efterrättelse gälla hvad i thy lall
förordnadt är.
Så vidt nu detta sistnämnda stadgande innefattar, att borgare och fastighetsegare
fortfarande skola draga de kommunalbördor, som dem, hvar för sig eller
i förening, hittills ålegat, med befrielse af stadens öfriga röstberättigade innevånare
frän deltagande deruti, så synes den nya kommunalförfattningen vara Föga egnad
att tillfredsställa hvad man väntat sig af densamma. Utan att den af Rikets Ständer
vid två riksdagar påyrkade grundsatsen af likställighet emellan stadskommunens
alla medlemmar, i afseende på såväl skyldigheter som rättigheter, kommer att
i denna författning göra sig fullt gällande, skall sannolikt föga uträttas med densamma.
till åstadkommande af ett lifligare intresse för eller en ändamålsenligare
vård om kommunens gemensamma angelägenheter. Att lifva känslan af gemensamhet,
borde vara förordningens hufvudsyfte; men lemnäs denna förordning oförändrad, huru
skall den väl komma att verka just i sådant hänseende? Den skall göra tvifvelaktigt
om stadens röstberättigade innevånare eller, der stadsfullmägtige finnas, desse ega att
taga befattning med frågor om sådana utskylder och besvär, hvaruti de icke alla sjelfve
deltaga, t. ex. frågor om skjuts- och inqvarterings-väsendet, äfvensom båtsmanshållet,
och andra sådana skyldigheter, hvilka i lag eller allmänna författningar äro ålagde
vissa af städernas innevånare. Såsom gemensamma ordnings- och hushällnings-angelägenheter
borde visserligen dessa ärenden vara underkastade kommunens beslutande
rätt, ej mindre i afseende å organisation än å förvaltning och redovisning; men, om
så sker, vederfares de grupper af skattskyldige, som ensamme äro förbundne att
bekosta ifrågavarande anstalter och behof, en dubbel orättvisa. Först hade man
540
Motioner i Boryare-Ståndet 1862. j\p 290.
ålagt (km, att, utöfver alla utskylder oell besvär, hvaruti de lä deltaga lika med
kommunens öfriga medlemmar, ensamme ansvara för uppfyllandet af åtskilliga kom
munens skyldigheter, ehuru icke ens- en skymt af dem tilldelade större medborgerliga
rättigheter kan åberopas såsom skäl för ett slikt åläggande. I det antagna fallet
skulle man derutöfver göra vidden af deras uppoffringar beroende, åtminstone
till en del, af bestämmande genom personer, som med kostnadernas bestridande
hade intet att skaffa, hvarigenom möjligen tyngden af de ålagda förbindelserna blefve
ännu större än den för ändamålets vinnande behöfde vara. — Visst är att, om
förordningen, i sitt nuvarande skick, skall strängt tillämpas, kommer enhet och sammanhang
i förvaltningen af städernas angelägenheter fortfarande att saknas, debiteringen
af kommunalafgifterna att blifva krånglig, räkenskapsverket vidlyftigare,
än som eljest behöfdes, och öfversigten af kommunens årliga inkomster och utgifter,
för ådagaläggande af skattebehofvet, antingen invecklad eller ofullständig; hvarjemte
inträffar, att den i § 12 stadgade röstberäkningsgrund blifver i så måtto orättvis, sorn
icke alla de röstberättigade erlägga algifter till kommunen ensamt efter densamma
grunden.
För behofvet och nyttan af en förändring i den riktning, som här blifvit antydd,
talar dessutom ett skäl. af stor och allmän betydelse. Lätom oss, en gång för
alla, bryta med de sista traditionerna från en tid, då städernas kommunal väsen de
var uteslutande grundadt pä de borgerliga yrkena. Tag bort från borgaren alla
dessa extra onera, som väl icke heller i allmänhet böra betraktas annat än som
bihang till hans numera försvinnande företrädesrättigheter; gör honom i alla skyldigheter
likställig med kommunens öfriga medlemmar, likasom de förut i rättigheter
blifvit det med honom: — och ett af de förnämsta inkasten mot införandet af
en utvidgad näringsfrihet är dermed undanröjdt.
Måhända skall man invända mot det förslag, som här framlägges, att uti en
eller annan stad borgare erhållit jord till ersättning för något visst onus, som blifvit
honom ålagdt, och att borgaren derföre icke bör ifrån det sednare befrias.
Detta synes mig emedlertid blott vara en enskild hushållningsfräga för den staden,
enär, mig veterligt, ett sådant förhållande icke har sin grund i någon lag eller allmän
författning. Icke lärer en sådan öfverenskommelse behöfva, till stadens trygghet,
skyddas genom någon allmän kommunalförfattning; ej heller kan borgaren i,
den stad, der förhållandet är sådant, som det förutsatta, klaga öfver att vara oskäligen
betungad, i fäll staden fordrar ett fortsatt uppfyllande af de skyldigheter, sorn
äro fästade vid jordens innehafvande, och de båda parterna, staden och borgaren,
icke heldre öfverenskomma om jordens återgång till staden. Der allmän eller enskild
rätt skulle anses utgöra hinder för omedelbar förändring af nuvarande anordningar,
lärer med förändringen få anstå intill dess ett sådant hinder upphör.
Skulle emellertid denna invändning kunna fullkomligt häfvas genom uttrycklig föreskrift
om sådant uppskof, må ett stadgande derom inflyta under § 58, hvars nuvarande
innehåll i alla händelser torde befinnas böra helt och hållet utgå.
Alldeles öfverflödigt torde deremot vara att till skydd för någons egande rätt
bibehålla mom. 2 i § 5, hvilket moment är af följande lydelse:
”Den egendom, som särskildt tillhör det burskapsegande borgerskapet eller
någon annan viss klass af stadens medlemmar, skall, till dess annorlunda varder
förordnadt, förvaltas och användas i enlighet med de föreskrifter, hvilka
härutinnan gällande äro.”*
Detta moment bör så mycket heldre försvinna, som ingen den ringaste anledning
bör finnas för någon ätt tro, att ju icke all den egendom, som det burskaps
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,J\s 290.
541
egande borgerskapet hittills, samfäldt och i egenskap af stadens representanter, om
händer haft, skall till den nya kommunalrepresentationen aflemnas.
Med lifligt "minne af den stora betydelse, sorn Rikets Ständer förut tillagt det
nu af inig afsedda ändamål, vägar jag alltså vördsamt föreslå:
att, till åstadkommande af alla röstberättigade stadsinnevänares likställighet
i kommunala rättigheter och skyldigheter, de i lag och författningar
gifne stadganden om förpligtelse för vissa klasser af städernas innevånare,
borgare eller fastighetsegare, att såsom medlemmar af kommunen
fullgöra allmänna skyldigheter, måtte varda förändrade derhän, att åläggandet
kommer att gälla stad i stället för viss klass eller vissa klasser
af stadsinnevånare och att i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om .Kommunalstyrelse
i stad den 21 Mars 1862 måtte vidtagas följande förändringar:
Mom.
2 i § ö utgår. •
Mom. 3 i samma § får följande förändrade lydelse: ”Till bestridande af
utgifter, som utöfver de i mom. 1 af denna § omförinälda tillgångar kunna
erfordras för fullgörande af de kommunen åliggande allmänna skyldigheter
och besvär eller till stadens gemensamma gagn eller för särskilda
dess behof, äro, efter derom i laga ordning fattadt beslut, kommunens
medlemmar underkastade beskattning i enlighet med de grunder, som i
denna förordning bestämmas, hvarvid ordet ”erfordras” är uppflyttadt
till ordet ”kunna” och orden ”för fullgörande af de kommunen åliggande
allmänna skyldigheter och besvär eller” tillagde.
§ 57 förändras så, att början af denna § blir sä lydande: ”Medlem af en
stadskommun är i allmänhet skyldig att till de utgifter, som för fullgörande
af de kommunen åliggande allmänna skyldigheter och besvär äfvensom
för kommunens öfriga gemensamma behof böra enligt § 5 mom.
3 uttaxeras, lemna bidrag” etc.
§ 58, hvars nuvarande innehåll alldeles borttages, får i stället inrymma
ett sä lydande stadgande: ”Der någon af de i nästföregående §
omförinälda utgifter och besvär hittills varit bestridda af någon viss klass
af kommunens medlemmar, som deremot är i besittning af förmåner, hvilka
komma enskilde personer af densamma tillgodo, på det sätt, att bibehållandet
deraf tillhör dem såsom enskild rätt, skall till efterrättelse gälla
hvad nu derom förordnadt är, intill dess förändring kan ske utan att någons
rätt förnärmas.”
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Erik Swartz
»42
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,^W 291.
,JW »91.
Af Herr vice Talmannen Moréll! Angående revision af gällande tulltaxa
till afskaffande af ännu bibehållna skyddstullar samt förtydligande
af vissa rubriker i samma taxa
Tullagstiftningen har i sednare tider fortgått i riktning till återförande al dit
med tulluppbörd af ålder afsedda ändamålet, beskattning, och då uppnåendet af
detta länge godkända tullsystem utgör ett af de väsendtligaste medlen för utveck
lingen
af landets industri och produktionsförmåga, så får jag vördsammast föreslå':
att en revision af nuvarande tulltaxa måtte verkställas^sä, att^det uti en
stor£del tullsatser ännu uttryckta skyddssystemet måtte, så vidt omständigheterna,
medgifva. afskaffas och principen af finans- i stället för skyddstull
i ständigt stigande grad blifva tillämpad, samt att rubriceringen i
tulltaxan sä förtydligas, att tvister om rätta tillämpningen icke må kunna
uppstå, på sätt nu är fallet med t. ex. rubriken »Redskap och Machine
rier
eller delar deraf, ej specificerade.” Denna föreskrift har blifvit högst
olika tillämpad icke allenast vid särskilda tullkammare, utan äfven vid
särskilda tillfällen och tider vid en och samma tullkammare samt hos
Generaltullstyrelsen, likasom ock hos Regeringen, hvarom oj ä fak tiga bevis
skola företes för Bevilinings-Utskottet, dit jag anhåller att denna motion
blifver remitterad.
Stockholm den 30 November 1862.
P Murén.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 292. j 5411
J\fS *9Ä.
Af Herr Asclläil I Om Ekesjö stads befrielse från framtida underhålls
och
byggnadsskyldighet för dervarande elementarläroverks hus
och kostnadens bestridande a/ stiftets byggnadskassa,
Då numera elen åsigt rätteligen gjort sig gällande, att de allmänna läroverkens
nytta icke inskränker sig endast till den stad, der desamma äro belägna, utan
bela nationen, hvars uppvexande medlemmar, vare sig landt- eller stadsboer, bondeeller
borgaresöner, både kunna önska och behöfva inhemta ett vidsträcktare kunskapsmått,
än de inom hvarje kommun befintliga s. k. folkskolorna äro i tillfälle
lemna, sä har jemväl Statens skyldighet att till elementarläroverkens vidmakthål
lande
och förbättrande bidraga blifvit erkänd. Detta torde få antagas hafva utgjort
bevekelsegrunden till de tid efter annan beviljade anslag till don utvidgning
eller nybyggnad af läroverkshusen, hvilken i de flesta städer blifvit en nödvändig
följd af de förbättringar och tidsenliga reformer undervisningsverket undergått, och
hvilken man icke billigtvis, med tillämpning af den föråldrade principen för städernas
skyldighet att bygga och underhålla skolhus, ansett sig kunna pålägga de
redan förut af skattebördor nog betungade stadsinnevånarne. Ekesjö stad, som har
ett femklassigt elementarläroverk med sex lärare, hade redan innan förstnämnde åsigt
vunnit ett allmännare erkännande, verkställt en för staden dyr nybyggnad af ett
skolhus, som fullt motsvarar äfven vår tids stegrade fordringar pä beskaffenheten af
ett sådant, utan att staden härtill erhållit något statsbidrag, utan endast från stiftets
byggnadskassa 2,800 R:dr, som Högstsalig Hans Majestät Oscar I i nåder beviljade.
Husen äro i städernas brandstodsbolag försäkrade till 15,000 R:dr och
tomten har i inköp kostat 2,000 R:dr. Dä Ekesjö stad. till följd häraf,’icke anlitat
Staten om anslagsbidrag, såsom många andra städer, men billigheten kräfver att
äfven Ekesjö kommer i åtnjutande af någon bland de fördelar en riktigare uppfattning
af elementarläroverkens allmännyttighet medfört, vägar jag föreslå:
att Ekesjö stad befrias från framtida underhålls- och byggnadsskyldighet
af dervarande elementarläroverkshus. och att kostnaden för deras underhäll
eller nybyggnad hädanefter må ur stiftets byggnadskassa utgå.
Såsom ytterligare bevis för billigheten af denna min anhållan får jag nämna:
att af elementarläroverkets 87 lärjungar endast en tredjedel äro från staden, de öfrige
58 frän kringliggande landsbygd; att, utom alla öfriga publika byggnader, staden
har att bygga och bättra Rektors gård om 7 rum, kök och uthus samt att staden
nyligen uppfört nytt hus till folkskolan för en kostnad af 15,000 R:dr och således
väl kan sägas hafva lemnat sin fulla gärd ät befordrandet af allmän upplysning
och bildning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862. \
L F. Aschan.
544
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. N:is 293 och 294.
JW 293.
Af Herr AsftllcM! Om anslag till uppförande af nytt gymnastikhus för
elementarskolan i Ekesjö.
Ekesjö fem-klassiga elementar-läroverk är i saknad af tjenligt gymnastikhus. Det
som nu dertill begagnas är en af läs-salarne och i följd deraf både för litet och för lågt.
Länge har det insetts att ett för ändamålet passande hus borde byggas, men i brist af
medel har förslaget ej kunnat realiseras. Min ödmjuka anhållan är derför:
att Rikets Ständer beviljade ett anslag af 10,000 R:dr R:mt till uppförande
af ett nytt gymnastikhus för Ekesjö stads fem-klassiga elementarskola.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
L F Aschau.
JV»' 394.
Af Herr BrOD 1 Om antagande för. norra stambanans anläggning mellan
Slockholm och Upsala af sträckningen öster om Sigtuna-fjerd en.
Sedan jag utaf Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer inhemtat hvad
Kongl. Maj:t, beträffande norra stambanans anläggning nu tillstyrker Rikets Ständer,
uppmanar mig min pligt såsom representant att uttala, det jag anser Kongl. Maj-.t i
denna del af sin nådiga Proposition till Ständerne icke kommit till det för| Riket och
det allmänna lyckligaste val; och för hvilken skull jag föranledes‘att medelst denna min
motion vördsamt hemställa,
det Rikets Höglofliga Ständer, vid beslutandet om denjiorra stambanans anläggning,
ville för vägen emellan Stockholm och Upsala antaga den gena sträckningen
öster om Sigtuna-fjerden.
De
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/s> 294.
545
De skäl, som tala för banans läggning den gena vägen inpå fastlandet, öster om Sigtunafjerden,
äro ej blott många, klara och öfvertygande samt vidlyftigt relaterade, bland annat
i Kongl. Jernvägs-kommittéens Betänkande i ämnet, utan de förekomma i sjelfva den
Kongl. Propositionen, och, leda såsom det förekommit mig, äfven här den uppmärksamme
betraktaren till ett annat slut, än det, hvarvid Kongl. Maj:t stannat.
Att här ingå i särskilda bevisningar för hvad jag tagit mig friheten anföra eller
för företrädet af den östra linien, anser jag varä alldeles öfverflödigt, enär hvar och en,
som vill hafva skäl och taga skäl, torde finna tillräckligt af sådana uti en föregående,
år 1856 af Kongl. Maj:t aflåten nådig Proposition till Rikets Ständer; uti Kongl. Jernvägs-kommittéens
betänkande; uti det förord för östra linien, som en gång är lemnadt af
den utmärkte, insigtsfull och oväldige chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten,
Friherre Nils Ericson; uti den betecknande omständighet, att denne utmärkte mans utlåtande—
som man alltid tillförene sökt, framlagt för Svenska folket och detta alltid kunnat
så tryggt lita sig till - nu, vid den Kongl. Propositionen saknas,— samt slutligen
uti den reservation emot Kongl. Maj:ts nu framställda Proposition till Rikets Ständer,
som ej mindre än sju af Stats-Råden afgifvit.
Blott på en sak bland skälen för den östra jernvägslinien önskar jag här få fästa
någon särskild uppmärksamhet, och denna är, så vidt jag eljest besitter någon kännedom
om Norrland, om denna stora riksdels både närvarande och sannolika framtida värde
för riket, att man i alla aflåtna betänkanden och framställningar, rörande en nordlig stambana,
tillmätit Norrland en alldeles för ringa vigt och betydelse. — Jag bjuder dem, som
icke känna hvad denna stora landsdel för Sverige betyder och hvarthän detta land kan
utveckla sig, gifva akt uppå hvad man redan här i Stockholm kan af detsamma förnimma,
nemligen dess stora ångbåtsflotta, helt och hållet tillkommen under de sistförflutna
25 åren och nu snart öfverträffande i rymd eller lästetal hvilken annan landsdel»
som helst. Kan man väl tro att alla dessa stora Norrländska fartyg gå utan ändamål?
Kan man väl vidare tro att ett land, som redan framför andra delar af riket utmärker
sig för en betydlig handel, export, utvidgade odlingar och hastigt stigande folktillökning,
och der öfverallt befolkningen är intelligent, rörlig och liflig samt allmogen befinner sig
i bättre bergningsvilkor, än i något af rikets sydligare landskap, kan man, frågar jag,
tro att detta land, som derjemte under mera än halfva året ligger afstängdt från all annan
beröring med det öfriga riket, än medelst landsvägen, icke skall hafva tillräcklig
sysselsättning att lemna ät en jernväg, som förenar detsamma med sydligare delar af
riket?
Sammanlägger man verklig kännedom om Norrland med de erfarenheter man eger
från de Norrländska jernvägarne, nemligen att dessa i forslingens mängd och deraf härflytande
inkomster öfverträffa jernvägarne i de sydligare delarne af riket, så lär man väl
förnuftigtvis icke kunna komma till något annat resultat, än att Norrland skall komma
att ega den aldra största betydelse för en jernbana som så anlägges, att den betjenar
Norrland.
Huru origtigt hafva icke förfäktarne af den vestra sträckningen förfarit, då de inför
allmänna omdömet sökt underordna det stora naturfriska, framåtgående Norrland under
en aftynande bergslagsrörelse kring Sala och Fahlun. — Men skall det nu blifva
någon fördel för Norrland att en jernbana sträckes upp genom Upland och Gestrikland,
och skall å andra sidan en sådan jernbana få den fördel och vinst, hon kan draga af
Norrland, sä måste hon icke kroka intill den och den obetydliga punkten in emellan
Mälarens vikar och, kommen till Upsala, sedermera icke heller dragas mot Korsnäs, ty då
är det ömsesidiga stora allmänna gagnet förspildt, och till och med sjelfva namnet på denna
Bih. till R. St. Prof. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 69
546
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 295,
bana skall sta der som en osanning inför hvar och en, som känner hvad Sverige eger uti
Norrland.
Strategiska skäl har man också talat om, då man velat gå vester om Sigtunafjerden,
men vill man se ett sannt strategiskt skäl, så måste man finna detta i vigten
att lätt och hastigt kunna komma upp emot de Norrländska provinserna, det Iand som
lättast kan röfvas från Sverige.
Under åberopande af min förutstående vördsamma hemställan till Rikets Höglofliga
Ständer, anhåller jag om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 30 November 1862.
Julius Brun.
JV* »95.
Af Herr Bnil) 5 Angående ändring af 23 § 2 morn. i Kongl. Förord
ningen den 7 September 1858 om förfalskning, så ock om bedrägeri
och annan oredlighet.
Ofvanstående lagstadgande har följande lydelse: ”Såsom bedrägeri skall anses och
efter 22 § straffas:
2:o om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring för brand- eller
sjöskada eller annat.”
Det vill synas som grunden för detta stadgande varit den ganska rigtiga att, då
försäkringsaftalet alltid måste i mer eller mindre mån grundas på förtroende till den försäkringstagandes
uppgifter, bedrägeri härvid ansågs fullbordadt så snart det lyckades att
på falska uppgifter erhålla en försäkring, som eljest ej skulle lemnats. Att på dylika
uppgifter skaffa sig försäkring är emellertid vida mindre både brottsligt och för andras
rätt kränkande än att på veterligen falska uppgifter söka att, sedan skada skett, åtkomma
högre ersättning än som vederbör. Det har likväl inträffat att, sedan en person,
som lidit brandskada, vid värdering för ersättnings bestämmande, uppgifvit nedbränd
byggnad vara af annan och dyrare beskaffenhet än den verkligen var, samt såmedelst
föranledt en för hög värdering, äfvensom sökt att värderingsbeloppet utfå, Domstolen,
der han af försäkrings-inrättningen ställdes under tilltal för bedrägeriet, väl förklarat,
att han vore öfvertygad att hafva emot bättre vetande gjort falska uppgifter för värderingsmännen
och derigenom orsakat att värderingssumman blifvit för hög, men tillika
ansett att, då han icke utbekommit ersättningsbeloppet, kunde ansvar honom ej ådömas.
Då nu uppenbart synes mig vara, att det ifrågavarande stadgandet behöfver göras tydligare
och fullständigare, får jag föreslå att detsamma måtte erhålla följande lydelse:
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. '296.
547
Såsom bedrägeri skall anses och straffas om man på veterligen falsk uppgift
förskaffar sig försäkring för brand- eller sjöskada eller annat, eller ock
efter timad skada söker att, medelst sådan uppgift, skaffa sig högre ersättning
än rätteligen utgå bör.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Julius Brun.
Af Hen R. Trägårdh: Angående förhöjning i lönen för Ofvei-Fältläkaren
vid Kongl. Maj:ls flotta.
Bland befattningar, hvilka i löneväg förtjena att, höjas till likhet med andra i betydenhet,
ansvar och anseende dermed jemförliga, är Ofver-Fältläkarens vid Kongl. Maj:ts
flotta; och jag får derföre vördsamt föreslå,
att hans lön, som för närvarande utgör 3,000 R:dr, jemte ett så kalladt arfvode
af 500 R:dr, må, med arfvodets upphörande, höjas till 4,000 R:dr eller
till lika belopp med Kommendör-kaptenerne.
Jag förbehåller mig att framdeles få, i den mån sådant kan finnas behöfligt, hos
Höglofliga Stats-Utskottet ingifva en omständligare motivering.
Stockholm den 30 November 1862.
I!. Trägårdh.
548
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\s 297.
.M 29?.
Af Heri' (ia IIII i Om vissa ändringar och tillägg i gällande Bevillningsstadga.
Om vid första tillämpningen af den nya Bevillningsförordningen åtskilliga förhållanden
hafva påträffats, der densamma ej lemnat taxeringsmännen tydlig vägledning,
kan sådant icke ens för dem, som utarbetat denna, efter så helt och hållet nya grunder
uppställda, förordning vara oväntadt; men i mån som sådana brister upptäckas torde
de skyndsamt böra afhjelpas. och af denna anledning tager jag mig friheten påpeka
några dylika fall. med afseende hvarpå rättelse och förtydligande tyckas böra ske.
Dessa äro:
1:0. För värdering och taxering af privata personer och bolag tillhörande jernvägar
tinnes intet särskildt stadgande, i följd hvaraf man på dem sökt tillämpa det för
all annan fastighet gällande stadgandet uti § 2, men dervid kommit till den
absurditet, att nödgas värdera sjelfva jernvägen, med dertill hörande jord,
styckevis pr aln eller i delar af mil, allt efter som delar deraf befunnits
inom de olika taxeringsdistrikten, enär ingen Bevillningsberedning eller Taxeringskommitté
ansett sig befogad taga befattning med någon fastighet utom sitt
distrikt. 1 afseende på sjelfva värderingen hafva också helt olika åsigter gjort
sig gällande, i det man dels värderat sjelfva jernvägen för sig, och uppfört särskildt
värde för den jord, hvarpå den varit byggd, och som på sidorna om banan
den tillhört, dels alls icke värderat jernvägen, utan endast dess jord, och denna
dels till det pris pr tunnland, hvartill den blifvit inköpt, eller exproprierad, dels
till dess värde före jernvegsbyggnaden, såsom jordbruksfastighet, med afseende
på dess beskaffenhet af åker, äng, eller skogsmark, och dels endast till dess nuvarande
låga värde, såsom helt och hållet genom jernvägsbyggnaden förstörd för
allt annat bruk. Likaså hafva skiljaktiga meningar uppstått, om denna mark
borde påföras bevillning efter 3 eller 5 öre pr 100 R:dr.
De till jernvägen hörande byggnader, såsom stationshus, magasiner, reparationsverkstäder
och banvaktarestugor, kunna visserligen utan synnerlig svårighet
värderas inom de särskilda kommuner, der de äro belägna, men lämpligare torde
dock vara, att äfven dessa, såsom ingredierande delar af hela jernvägsbyggnaden,
värderas i ett sammanhang med densamma.
Om jernvägen är belägen inom ett enda län, kunde den visserligen i sin helhet
värderas af en särskildt dertill förordnad kommitté, ehuru det i alla fall
torde vara svårt finna en taxeringskommitté, som kunde bedöma en sådan byggnads
»verkliga vården, men om den sträcker sig genom tvänne eller flera län, med
olika pröfningskommittéer, blifver äfven denna utväg mindre lämplig. Mig synes
derför lämpligast, att sådana jernvägar icke påföras någon fastighetsbevillning, vare
sig för jernvägen, jorden eller dertill hörande byggnader, utan endast påföres
Motioner i Borg are-Ståndet 1862. JW 297.
549
inkomstbevillning för sin behållna afkastning, vid hvars beräknande i så fall afdrag
ej bör få ske för räntan å dess fastighetsvärde.
Samma torde ock förhållandet böra blifva med kanaler och slussbyggnader.
På grund häraf vågar jag föreslå,
att ett stadgande härom måtte uti förordningen införas.
2:o. Olika meningar hafva äfven förefunnits, huruvida regementens och officer skorp sers
vid mötesplatser endast för begagnande under mötena, uppförda byggnader, samt
enskilda personer tillhörige kyrkor och bönehus, kunde inbegripas under de uti § 2
mom. 2 från fastighetsbevillning befriade byggnader, och då mig synes rättvist
och billigt, att dessa byggnader äfven äro fria från bevillning, då de ej lemna
egaren någon inkomst, föreslår jag,
att desamma måtte bland de uppräknade undantagen införas.
;J:o. Den i g 8 medgifna befrielse från bevillnings erläggande, då årsinkomsten icke
uppgår till 400 R:dr, äfvensom afdraget af 300 R:dr, när densamma ej öfverstiger
1,800 R:dr, såsom afsedd att befria mindre bemedlade personer från bevillning
för hvad de till sitt oundgängliga lifsuppehälle behöfva, synes mig ej
böra få tillämpas för bolag, hvars särskilda delegare ofta hvar för sig kunna
hafva ganska stora årsinkomster.
Dylika bolås:, hvars inkomster stadna vid ganska låga belopp, finnas rätt
många uti bergslagsorterna såsom hyttebolag, grufve- och kalkstensbrottsbolag
m. fl., hvilka förekomma till beskattning utan att man känner deras delegare.
Härvid kunna visserligen sådana fall inträffa, dä någon af bolagsmännen i och för
sig kunde vara berättigad till afdraget; men då omöjligt blifver att alltid utreda
och afväga huruvida sådana omständigheter förefinnas eller icke, torde vara rättast
stadga,
att intet bolag bör tillgodonjuta sådan befrielse.
4:o, I afseende på bevillniugsberedningar och taxeringskommittéer finnes föreskrifvet, att
deras längder skola någon viss tid hållas den skattskyldige tillhanda, på det han
vid högre instanser må kunna anföra sina besvär mot deras beslut; men då rätt
ofta torde inträffa, att pröfningskommittéen finner anledning förhöja den föreslagna
bevillningen, borde den skattskyldige, för hvilken sådant inträffar, äfven deraf
skyndsamligen få del, på det han deröfver, om han finner för godt, må kunna
anföra besvär innan debiteringen verkstäiles. Uti § 69 torde derföre böra införas
ett åläggande för vederbörande, att genast efter pröfningskommittéens slut medelst
protokolls-utdrag underrätta den, för hvilken förhöjning skett, om sitt beslut.
5:o. Uti § 10 af instruktionen för Taxeringsförrättningarna bör till förtydligande, efter
ordet »malmtillgångar», införas: samt kalkstens- och andra mineralbrott.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
H. P. W. Galm.
550
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. N:ris 298 och 299.
JW 298.
Af Herr tlClISClieii! Angående förbud mot anställande af s. k, auktioner
till fattiga barns utackorderande.
Som det är väl bekant, att Fattigvårdsstyrelsens flerstädes hafva, för att minska
kostnaderna för späda, fattiga barns underhåll, utackorderat dem genom offentliga
utrop, liknande slafauktioner, dock med den skilnad, att, — då vid slafauktionen spekulanternas
mängd och utropen uppdrifva priset på slafven, hvars köpare, i mån af slafvens
dyrbarhet och värde, måste använda omsorg för slafvens bibehållande vid lif och
helsa, — utropen och spekulanternas mängd deremot, vid ifrågavarande s. k. auktioner,
minska ersättningen för barnets årsunderhåll, hvaraf följer att inroparen måste,
ju mer ersättningsbeloppet nedsättes, destomer svälta och destosämre kläda det arma
barnet, för att på inropet få någon vinst, sorn ofta är spekulantens enda afsigt med
inropet ; alltså och för att söka tillintetgöra ifrågavarande hemska och demoraliserande
bruk, der det än fortfar, helst det. icke synes väl förenligt med 2 mom. 6 § i Kongl.
Maj:ts den 13 Juli 1853 utfärdade nådiga Förordning, angående fattigvården i riket,
tager jag, som gerna ville bidraga till de mest värnlösas beskydd, mig frihet, att då
ingen mer sakkunnig mig veterligen gjort det. föreslå:
att sådana s. k. auktioner, till fattiga barns utackorderande, varda alldeles
och ovilkorligen förbjudna.
Stockholm den 30 November 1862.
I.. V. Henschen.
JW 299-
Af Herr HcilStllCll 1 Angående anläggning af jernväg mellan Stockholm
och Upsala öster om Siglunafjärden.
på de mångfaldiga skäl, som anförts i l:o) Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
herr Öfversten m. m. Nils Ericsons till Kongl Civil-departementet, vid början af riks
-
-Motioner i Borgare-Ståndet 18(52. 299.
551
dagen 1856, afgifna betänkande, »angående sättet och ordningen för ntförandet af
Statens jernvägsstambanor, samt deras antal och rigtning»; 2:o) Kongl. Maj:ts den 28
November 1856 till Rikets Ständer aflätna nådiga Proposition, »angående utförandet af
de större jernvägsanläggningar inom riket, hvilka böra af allmänna medel bekostas»;
3:o) Stats-Utskottets den 7 Maj 1857 till Rikets Ständer afgifna utlåtande, »angående
föreslagna jernvägsstamliniers utförande och dertill erforderliga medels anvisande», äfvensom
4:o) mitt vid samma utlåtande fogade yttrande, med särskild motivering, bilagan
sidorna 72 — 75; 5:o) »underdånigt betänkande af den för undersökningar angående
stambanornas lämpligaste sträckning i nåder tillförordnade kommitté», tryckt 1859;
6:o) Landshöfdingen A. G:son Benoichs och herr Förste Landtmätaren Grefve Henning
A. Taubes samt till en del äfven Herr Generalmajoren m. m. Joh. Aug. Hazelii reservationer
vid det af särskildt i nåder förordnad kommitté den 17 sistlidne Juni afgifna
underdåniga betänkande angående lämpligaste rigtningen för en jernväg norrut från hufvudstaden,
m. m.»; 7:o) en del af reciten, som, angående motiverna för en jernvägsstambanas
dragande öster om Sigtunafjärden till Upsala, anförts uti Kongl. Maj:ts den 25:te
innevarande månad till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition, angående Statens
jernvägsbyggnader: 8:o) Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråles, af flera
Statsråder biträdda reservation, äfvensom Statsrådet Malmstens tillägg till berörda
reservation, samt till en del jemväl Hans Excellens Justitie-Statsministern, Friherre De
Geers, och i vissa afseenden Statsrådet Grefve von Plåtens reservationer, som fogats
vid samma Kongl. Proposition, — får jag ödmjukligen föreslå:
a) att en jernvägsstambana emellan Stockholm och Upsala, öster om
Sigtunafjärden, bygges med medel, som Rjkets Ständer denna riksdag anslå
till byggande af Statens jernvägsstambanor, samt
b) att arbetet för jernvägsstambanans fortsättning från Upsala till Sala
under instundande statsregleringsperiod, likaledes på Statens bekostnad,
börjas och fortsättes så långt de medel, Rikets Ständer dertill kunna anslå,
räcka.
Och förbehåller jag mig, att, sedan den Kongl. Propositionen, med tillhörande
protokoll, blifvit tryckt och utdelad, få i ett särskildt anförande utveckla
syftemålet med och motiverna för denna motion.
Stockholm den 30 November 1862.
I.. V. Henschen.
552
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 300.
JW 300.
Af Herrar Henschel! oell SllllllVilli.SOU 1 Om anvisande af statsmedel till
en teknisk läroanstalt i Upsala.
I händelse här i riket införes en fullständig näringsfrihet, sådan den föreslagits
af Herr vice Talmannen P. Murén och förordats af talrika röster inom detta högtärade
Ständ, och således städernas handtverkare nödgas täfla med landsbygdens,
skall otvifvelaktig t den handtverksskicklighet, som hitintills vidmagthällits och
ständigt utvecklas inom de särskilda yrkena i städerna, hvarom en mängd
expositioner af industri- och handtverks-alster i flera af dessa städer burit de fördelaktigaste
vitsord, behöfva genom läroverk än vidare utvecklas, derest den skall
kunna tillfredsställa det med en utvidgad täflan och odlingens framgång stegrade
behofvetoch anspråket såväl i qvantitativt som i qvalitativt hänseende, samt göra
nationen i dessa afseenden ännu mera oberoende af utländsk industri-, manufakturoch
handtverksskicklighet. Derföre bör Staten samtidigt med en sådan fullständig
reform uti våra gamla närings- och industriförhållanden, vidtaga verksamma och
ändamålsenliga åtgärder icke allenast för bibehållandet af Svensk industri- och
handtverksskicklighet på den aktningsvärda ståndpunkt, densamma numera intagit,
utan äfven för dess vidare rastlösa utveckling till fullkomlig jemnhöjd med den
bästa utländska.
Enär dessa äsigter svårligen lära kunna bemötas med likgiltighet elier motstånd
af någon, som vill förena fullständig näringsfrihet meden sjelfständig Svensk
industri- och handtverksskicklighets utbildning och fullkomnande, skulle sålunda
enda återstående frågan vara, hvilka åtgärder i följd häraf tarfvas å Statens eller
det allmännas sida för att vinna detta syftemål.
I detta hänseende leinnar oss det industriösare utlandet, hvarhelst dylik skicklighet
finnes i någon framstående grad, äfven föredöme och erfarenhet, hvilka förtjena
efterföljd. Utan en meia real rigtning af undervisningsväsendet, än hos oss,
finnes inom sådana industriländer talrika praktiska tillämpningsskolor för handtverkens
och teknikens alla brancher, hvarest fullständig och på vetenskapliga grunder
stödd undervisning meddelas för alla möjliga yrken och alla möjliga samhällsklasser
pä Statens bekostnad.
Våra teknologiska institut och tekniska småskolor innebära ett godkännande
af detta systems användbarhet och tillämpning äfven hos oss; men tillämpningen
är ännu alldeles för otillräcklig. Blott uti några få städer finnas ännu dylika läroanstalter.
Deras välgörande och nyttiga verkningar hafva derföre icke kunnat
blifva vidsträckta, än mindre allmänna, såsom de borde vara. Hvad som hittills utförts
i denna rigtning kan endast betraktas såsom formligt godkännande af systemet
och en sporre till vidare fortgång på samma väg.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s‘ 300.
553
På »rund al dessa sanningar borde dylika tekniska läroanstalter till en början
inrättas åtminstone uti aila de större och folkrikare städerna, der ett talrikare
lärjungeantal kunde med de stigande insigterna om dylika anstalters vigt och
nytta för flertalet af det uppvexande slägte, som egnar sig ät handtverk och fabriker,
påräknas och ett vidsträcktare fält derigenom vara boredt för spridandet af
kännedomen om medlen att bereda sig odling, välstånd och oberoende. Ehuru förhållandena
sålunda oafvisligen mana till en dylik generel åtgärd, samt förslaget
derom skulle blifva ett bland de mest omfattande, mest allmännyttiga och framtidsfulla,
torde det gamla kardinalskälet — bristande statsmedel — huru dålig och oberättigad
tillämpningen deraf än kan, vid närmare ompröfning af alla hithörande
förhållanden, befinnas vara. af flera åberopas, såsom hinder mot realiserandet i någon
vidsträcktare män af detta allmännyttiga förslag. Med de pä sednare åren
genom tullmedlen och bränvinsskatten så betydligt ökade statsintraderna borde dock
ett sådant verkligt folkbehof, en så stor nation alangelägenhet, icke af detta skäl stå
tillbaka för en mängd andra anspråk på Statens medel, hvilka torde vara vida
mindre berättigade och angelägna.
Emellertid tvingar denna omständighet till inskränkningar äfven i detta hänseende;
hvarföre vi, — ej blott med kännedom om behofvetafen teknisk läroanstalt
i Upsala samt om dess borgerliga invånares frikostiga beredvillighet att derför bereda
nödiga lokaler m. m., utan ock med särskildt afseende derå, att bristen ä erforderligt
antal skickliga lärare för rikets tekniska elementarskolor, skulle kunna
afhjelpas genom inrättandet af ett större sådant läroverk uti denna universitetsstad,
iler med lätthet skulle bland en mängd härför lämplige, unga vetenskapsidkare
kunna till dylika lärare utbildas, hvarigenom erforderligt antal med teoretisk underbyggnad
och vetenskaplig bildning försedde lärare bereddes; hvarjemte genom
planens vidsträcktare utförande i flera af rikets städer, utsigter för dylika lärareämnen
öppnades pä lönande anställningar — våge ännu en gäng vördsamligen fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet å denna omständighet, samt, dels på det att bättre
och tidsenligare måtte tillgodogöras de talrika, unga och utmärkta lärarekrafter,
sorn der erbjudas, dels ock med afseende å den lätthet, hvarmed en teknisk läroanstalt
i Upsala stad kan åstadkommas, föreslå,
att Rikets Ständer täcktes på de speciela grunder undertecknad, Henschen,
närmare anförde uti sin motion härom, N:o 243 vid 185G års riksdag,
till en teknisk läroanstalt i Upsala stad anvisa nödiga medel till det belopp
flera andra städer förut erhållit.
Om remiss häraf till Höglofliga Ståts-Utskottet anhålles vördsamligen.
Stockholm den 30 November 1862.
L. 1. He nachem. ./. Sundvall sou.
Bill. till II. St Fröt. 1862 & 1863. 11 Samt, 3 A/d.
?0
554
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. N:i» 301 och 30-
JW 301.
Af Herr Berger: Om upphörande af skyldigheten att vid jern- och ståleffekters
utförsel sjöledes ur riket låta desamma å metallvåg upplägga
och väga, m m,
Uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 12 Jan. 1855 § 7 finnes stadgadt, att
jern- och stål-effekter skola, innan de sjöledes må ur riket utföras, så framt i utskeppningsorten
metallvåg finnes, der uppläggas och vägas. För dem, som i allt fall behöfva
upplägga sina effekter å en sådan våg, innan de utskeppas, kan detta icke vara något
onus; men för dem åter, som möjligen äro i tillfälle att från egen eller annan hamn i
sin närhet kunna direkte utskeppa sina effekter, är detta stadgande ett tvång, som
synes lika obilligt, som det måste anses strida mot konseqvenserna af en fri näringslagstiftning.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer ville till Kongl. Majit ingå med en skrifvelse, i syftning,
att den skyldighet, som, enligt nu gällande författningar, åligger en hvar att
vid jern- och stål-effekters utförsel sjöledes ur riket, låta desamma upplägga
och väga å metallvågarne i rikets stapelstäder måtte för framtiden upphöra,
samt hvar och en, som det önskar, berättigas att från hvad hamn eller plats
som helst ur riket utföra dessa effekter under den kontroll och de vilkor i
öfrigt, som kunna anses erforderliga och som Kongl. Majit kan finna lämpligt
att föreskrifva.
Stockholm den 30 November 1862.
A A. Berger.
JW 30».
Af Herr EJlldCStrÖID! Att tryckningen aj allmänna författningar och kungörelser
må på entreprenad till den minstbjudande upplåtas.
Da det är af icke ringa vigt inom ett iagbundel samhälle, att allmänna författningar
och kucgöreler må hållas tillgängliga till möjligast billiga pris, för att kunna
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ./Vi*' 303.
555
destomer spridas bland folket, sorn är skyldigt att lyda deni, samt då det icke torde
vara mer än en tanke derom, att den officiela upplaga af sådana författningar, sorn
sedan längre tid utgifvits från det Kongl. Tryckeriet, icke uppfyller denna fordran, såsom
varande i allmänhet både genom ett onödigtvis glest tryck och genom priset, efter ark
räknadt, dyrare än hvartill en samling, sorn kari påräkna en så betydlig afsättning,
borde kunna lemnäs, så föreslår jag vördsamt,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att tryckningen
af nämnde Författningssamling, likasom af andra offentliga kungörelser,
må, i likhet med hvad om arbeten för allmän räkning i öfrigt är stadgadt,
upplåtas på entreprenad till den minstbjudande, vare sig för sjelfva tryckets
verkställande eller för rättigheten till förlaget af de officiela exemplaren, efter
ark räknadt, med iakttagande af de förbindelser och vilkor, som nu äro
gällande.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
N. P. Lindeström
JW 303.
Af Herr Lindeström! Angående noggrannare bestämmelser t afseende å
bestraffningars användande vid elementarläroverken,
Då det är allmänt kändt, att den § af 1859 års skolordning, som handlar om
bestraffningar vid elementarläroverken, är behäftad med en obestämdhet och otydlighet,
som gifvit anledning till olika tydning och deraf härflytande obehagliga förvecklingar,
så får jag härigenom vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer i underdånighet hos Kongl. Majit anhålla, att Han täcktes
bestämma noggrannare,
l:o hvilka straff i skola må få användas,
2:o i hvad ordning de må följa på hvarandra; samt
3:o uttryckligen vid lämpligt ansvar förbjuda lärare att, efter ögonblickets
ingifvelse, utdela straff i annan ordning än lag stadgar.
Stockholm den 30 November 1862.
N. P. Lindeström.
•556
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. „/W 304.
JW »04.
Af Herr Lindeström: Angående vinsa jöreskrifter i [råga om bibliolhekariers
vid elementarläroverks- och stifts-bddiolhe c löneförmåner
och pensionsrätt.
Vara offentliga boksamlingar vid elementar-läroverken hafva hittills varit
föga beaktade. Åtskilliga af deni innehålla dock litterära skatter af icke ringa
värde, hvilka väl förtjena att bevaras och att på allt sätt göras tillgängliga för allmänheten.
Vid de sina bibliotheken är detta lätt, och bibliothekarie-tjensten kan
der lämpligen skötas såsom en bisyssla, emot ett ringa arfvode. De större deremot
forde mera behöfva en man, sorn särskildt egnar sig ät denna befattning, och som
ej af sin ekonomiska ställning tvingas att, vid första lägliga tillfälle, söka sig till
någon annan tjenst.
Sfifts-bibliothekarierna hafva vanligen äfven större eller mindre undervisningsskyldighet.
vid läroverken och torde derföre lämpligen höra sättas i likställighet
med lärarne vid elementar-läroverken. Jag får alltså vördsamt föreslå:
det Rikets Ständer behagade bestämma:
l:o_) att bibliothekarie vid elementarläroverks- eller stifts-bibliothek,
sorn innehåller minst 10,000 volymer, må åtnjuta samma löneförmåner,
sorn läroverks-adjunkter;
2:o) att bibliothekarie, som innehaft sin befattning frän och med 1859,
ma i afseende på lönegrad och pensionsrätt tillgodonjuta enahanda retroaktiva
tjensteärsberäkning, som blifvit elem en tar-1 ära re medgifven.
Stockholm den 30 November 1862.
A. P. Lindeström
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jtä 305.
557
JW »05. *)
Af Herr Alfl.nd6]‘: Med förslag till bestämmelse i fråga om häradstings
hällande oftare än nu är föreskri frel.
En bland de största »lägenheter, af hvilka Svenska samhället lider, är den
långsamma gången af dess lagskipning. .lag har sjelf erfarit, att en icke synnerligen
invecklad rättegång kan genom svarande partens tillställning blifva utdragen 5
eller (i år, och jag har af en skicklig samt erfaren jurist erhållit det medgifvande,
att man behöfver icke vara mycket klyftig eller hemmastadd i lagens hemligheter,
för att, genom eget uteblifvande, vittnens fördröjda inställande m. m. samt genom
hvarjehanda rättcgangs-invändningar kunna 4 eiler 5 ar förhålla sin motpart dess
lagliga rätt. äfven när denna är temiigen klar. Också Rikets Ständers Justitieombudsman
har i sm embots-berättelse till närvarande riksdag fört samina klagan
(se denna berättelse sidd. 107 -115). 1 alla, fall är känd sak så godt sorn vittnad,
och jag behöfver fördenskull icke här andraga många bevis för mitt påstående.
»Statens högsta mal ligger visserligen långt, uppöfver rättens; men rättstillståndets
vederbörliga bibehållande och utveckling utgör likväl ett. af Statens
aldra första vilkor, och hvarje lätt utförbart förslag till det. ölverklagade ondas afhjelpande
borde derför icke vara ovälkommet. Den framställning, jag här går att
göra, skall, itali den blir godkänd, otvifvelaktig! komma att välgörande inverka på
vår lagskipning i allmänhet, oaktadt jag dermed närmast afser den lägre lagskipningen
på. landet, eller häradsrätternes.
Endast, 3:ne medel känner jag, till åstadkommande af en skyndsammare lagskipning
ä landsbygden, och aila, tre äro lätt användbare, det Irsta, att häradstingen
hållas mycket oftare, än nu sker: det 2:dra, att bötesbeloppen för uteblifvande
utan laga skäl betydligt, höjas; det 3:dje, att häradshöfdingarne bekomma fast, årlig lön,
samt att domlösen i stället ingår till »Staten. — Det lörsta, om det ant oges, b) ef ve
ingalunda en nyhet, i vår lagstiftning, alldenstund hufvudsakligen samma ordning var
i äldre, ja, i äldsta tider, just den gällande. Också har den af den efter år 1809
nedsatta lag-kommittéen blifvit föreslagen till återupptagande: och .då jag härmed
vördsamt föreslår:
att Rikets Ständer ville för sin del genom lagstadgande föreskrifva tätare
häradsting, tror jag mig bäst gagna saken, i det jag, såsom min motion,
nästan ordagrannt upptager följande paragrafer af bemälde lag-kommittés
förslag till Rättegångs-balk, sädane de lyda i Lag-beredningens år 1849
utgifna förslag:
Häradsrätten hålle årligen två ting, det ena mellan tjugondedag jul och midsommar,
det andra mellan Oktober månads början och jul: de kallas lagtima
ting.
*) Utgör en del af motionen N:o 12, som. med Ståndets bifall, blifvit af motionären delad i två»
(Näs 305 och 306.)
558
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. %J\? 305.
Allmänna råttegångsdagar skola vara sex under det förra och tre under
det sednare af de ting, sorn i föregående paragraf sagde äro, nemligen under
förra tinget tjugondedag jul, då den på Måndag infaller, men eljest nästa
Måndag derefter, och sedan hvar fjerde Måndag, som inom ting stidens slut inträffar,
så räknadt, att alltid fyra veckor blifva mellan hvarje Måndag, som
allmän rättegångsdag är, samt under sednare tinget första Måndag i Oktober
månad och sedan hvar fjerde Måndag, liksom under förra tinget. Infaller
helgdag på någon af de Måndagar, sorn till råttegångsdagar äro föreskrifne;
vare nästa söcknedag derefter allmän rättegångsdag, dock skall ändå, tiden till
nästa allmänna rättegånsdag från Måndagen räknas.
I de mindre bebodda orter, der flera tingsställen tarf vas, eller ej så många
ting eller råttegångsdagar, som i föregående paragrafer sägas, gånge dermed,
sorn särskildt stadgas. Prof vas för någon ort nödigt, att allmänna råttegångsdagar
oftare hållas, ån i föregående paragraf sågs; varde ock derom särskildt
förordnadt.
Äro målen flere, än att de å allmän rättegångsdag utföras kunna; vare
rätten pligtig att näst efterföljande dagar sammanträda, till dess alla målen
förevarit; och kungöre domaren på allmänna rättegångsdagen, å hvilken aj de
påföljande dagar hvarje mål, som öfrigt är, skall förekomma, der det ej förut
till viss dag utsatt blifvit. Ej må ting slutas förr, än alla de mål och
ärenden, sorn å sista allmänna rättegångsdagen öfrige äro, förevarit och, der
de ej till annat ting uppskjutas böra, afgjorde blifvit, ändå att dertill längre tid
fordras, ån sorn för tinget utsatt finnes.
Åskas ting emellan de tider, då lagtima ting hålles; sätte domaren utan
dröjsmål, det ting ut och gifve det öfoerrätten tillkänna: det kallas urtima
ting, och betales kostnaden till sådant ting af den, som tinget äskat.
A urtima ting eller särskild rättegångsdag ege en hvar bevaka ärende, rörande
äktenskapsförord, testamenten eller afhandlingar om lösöreköp, lifstidsränta
eller bolag, så ock inteckningar af lösegendom, ändå att tinget eller rättegångsdagen
ej blifvit för den bevakning utsatt.
Jag förutser mot min motion 2:ne in vändning,ir, hvilka jag ville pä förhand
söka bemöta. Den ena är den, att det är för tidigt nu komma med denna parti
ela
ändring i vår rättegångsordning, dä man heldre borde vänta, till dess det hela
kan pä en gäng blifva antaget. Härtill svaras, att nämnda nya ordnings antagande
synes ännu en tid komma att dröja; och dessutom hörer det just till gången af
Svenska lagstiftningens utveckling, att genom delvis antagande bereda inträde för
det hela: så är nemligen förhällandet med den strafflag, sorn vid innevarande riksdag
kommer att Ständerna i nåder föreläggas till antagande; sä förhöll sig med
1734-års lag, af hvilken en betydlig del antogs redan i konung Carl XI:s dagar;
och så har det vanligen tillgått under hela den föregående tiden.
Den andra invändningen väntar jag af dem, sorn anse den föreslagna ordningen
mer eller mindre omöjlig att verkställa inom en domsaga med 3 elier 4 tingsställen.
Men oberäknadt det, att häradshöfdingarne genom tätare ordinarie ting
sluppe åtskilliga urtima ting. hvilka de under närvarande förhållanden nödgas hälla,
har dels Jag-kommittéen varit betänkt på denna svårighets undgående, dels kunna
icke gerna rättegångsdagarne under äret blifva flere än nu, derföre att tingen inträffade
oftare (tvärtom hoppades jag deraf just ett motsatt resultat), dels ändtligen
kunde, lika väl som nu, under öfvergängstiden de ordinarie häradshöfdingarna med
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,A/s> 606.
559
3 eller 4 tingsställen lätteligen erhälla biträden, förordnade att förrätta tingen å ett
eller annat tingsställe.
Hvad beträffar bötesbeloppens höjande, så har Justitie-ombudsmannen i sin
ofvan åberopade embetsberättelse tillräckligt påpekat detta förhållande, sä att jag
ej torde böra här upptaga detsamma till vidare utveckling.
Hvad slutligen angår förslaget om häradshöfdingarnes fasta, ärliga lön in. m.:
så, alldenstund denna fråga ansetts icke kunna af Lag-Utskottet till behandling upptagas.
har jag i särskild motion framställt densamma, för att fä den af annat vederbörligt
Utskott behandlad.
Om remiss af denna min motion anhåller jag vördsamt.
Stockholm den 10 December 1862.
P. G. Alander.
,JW 30Ö.
Af Herr Altllltler; Angående reglering af samtlige landtdomares löner,
äfvensom domslösens ingående till Staten, m. m.
Jag har i en särskild motion, under .^2 12, afgifven inom Vällofliga Borgare-Ståndet,
fästat uppmärksamheten på de stora olägenheter, hvilka en alltför långsam lagskipning
tillskyndar det svenska samhället, en långsamhet, som också blifvit föremål för en
framställning i Justitieombudsmannens sist afgifna embetsberättelse. Ett af medlen till
det ondas afhjeipande vid den lägre lagskipningen för landsbygden, eller vid häradsrätterna,
anser jag vara, att häradshöfdingarne erhölle en fast, årlig lön, samt att domslösen
i stället inginge till Staten. Genom denna anordning skulle säkerligen förlikning
af rättegångsmål i ej ringa mån befordras, och behofvet af förlikningskommittéer med
detsamma småningom bortfalla; och dessutom skulle troligen de många uppskofven (jemför
exemplet i Justitie-ombudsmannens nyssbemälda embetsberättelse) mer och mer förminskas
till antalet. Utan att härmed vilja kasta skugga på våra domares ärlighet
och oegennytta, lärer dock ingen kunna förneka, att den föreslagna anordningen skulle
göra det till ett domarens eget intresse, att fortskynda målens afgörande; och blott
den tron hos allmänheten, att han kanske just icke är emot rättegångsmålens omständligare
och långsammare gång, än nödigt vore, borde både för det allmänna och för domrarne
sjelfva vara ett tillräckligt skäl till en förändring i ifrågavarande afseende. Då
härtill kommer, dels att det nuvarande aflöningssättet måste vara odiöst, så väl för
den betalande, som för den mottagande, dels ock att frågan om afskalfande af ett dylikt
aflöningssätt för presterskapet, för hvilket likväl frågan varit af privilegii natur, nu
omsider blifvit af Konung och Ständer löst på ett sätt, som i hufvudsaken öfverensstämmer
med mitt förslag rörande sättet för domares aflöning; så kan jag icke gerna före
*)
Utgör en del af motionen N:o 12, som, med Ståndets bifall, blifvit af motionären delad i två,
(Näs 305 ocb 306.)
560
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 307.
ställa mig annat, än att detta förslag skall vinna behörigt afseende. Förslaget är i
korthet följande:
Rikets Ständer skola hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Han
täcktes nedsätta en kommitté, som, efter vederbörandes infordrade uppgifter,
uppgjorde förslag till reglering af samtlige landtdomares löner, så att dessa
blefve bestämde till ett fast, af Staten årligen utgående belopp, äfvensom till
lämpligt sätt för domslösens ingående till Staten, samt att Kongl. Majit, efter
förslagets nådiga pröfning, täcktes detsamma till antagande framlägga
för härnäst sammanträdande Riksständer.
Jag kan dock härvid icke undertrycka den önskan att bemälde kommittés verksamhet
borde, om möjligt,
äfven omfatta frågan om indragning tili Staten af domslösen så väl för stadsrätter
och för landssekreterare, som också för alla andra, rätter och embetsverk.
Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, det jag ingalunda åsyftar att förminska
nuvarande domares löneförmåner, hvilkas belopp desse borde få till sin afgång
orubbadt bibehålla; men väl önskade jag, att den föreslagna nya domare-löneregleringen
så ordnades, att det blefve en fördel för underdomare att söka transport till öfverrätt,
i hvilken sålunda den större domare-erfarenheten skulle koncentreras, hvilket
med nuvarande lönereglering i öfver- och underrätter icke alltid kan vara fallet.
Jag anhåller vördsamligen om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 10 December 1862.
P G. Alander
,M 307.
Af Herr Ridderstad: Angående föreskrifter i afseende ä antagande af
undervisningsböcker för läroverken i riket.
Vid behandlingen af läroverksfrågan hafva Rikets Ständer hittills mer eiler mindre
uteslutande gjort läroverkens organisation eller lärarens aflöning eller båda dessa
ämnen i förening till det hufvudsakliga föremålet för sina öfverläggningar och beslut.
Det gifves dock äfven andra härmed i omedelbart sammanhang stående frågor, hvilka
ej ännu tillvunnit sig den uppmärksamhet de, såsom för en ändamålsenlig undervisning
af yttersta vigt, onekligen förtjena. En sådan fråga är bland andra den om undervisnings-
eller läroböckernes beskaffenhet.
Det kan naturligtvis icke vara meningen, att af Rikets Ständer fordra några närmare
bestämmelser eller föreskrifter, om hvilka eller hurudana läroböcker böra vid undervisningen
begagnas. Men hvad Rikets Ständer både kunna och böra göra är, att af
Regeringen
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 307.
561
Regeringen begära oell sålunda åt skolstyrelsen och lärare tillförsäkra den anvisning, ledning
och tillsyn en så vigtig sak, som antagande eller afskaffande af läroböcker, onekligen
kräfver.
Skulle för ett sådant ändamål någon ekonomisk uppoffring behöfvas, kan den dock
endast vara obetydlig och säkerligen bland dem, som ingalunda kunna kallas bortslösade.
Att ett verksammare ingripande och bestämmande af Regeringen i fråga om läroböcker
verkligen behöfves, det visar erfarenheten. Jemför man med hvarandra de uppgifter,
som förekomma i de så kallade årsprogrammen för elementarläroverken, skall man
förvånas öfver den massa olika och till åsigter, plan, method och värde vidt skilda läroböcker
i samma läroämnen, som nyttjas vid olika läroverk, stundom äfven vid sådana,
som äro belägna inom samma stift och således lyda under samma skolstyrelse.
Denna olikhet synes redan betänklig. Likväl skulle densamma, ensam och i och
för sig, icke utgöra tillräckligt skäl för den vördsamma motion, jag härmed går att afgifva.
Enhet är visserligen önskvärd, särdeles i läroverk, som genom lokala eller andra
förhållanden med hvarandra stå i ett lifligare förhållande af samband och vexelverkan.
Men å andra sidan skulle jag för ingen del vilja tillstyrka uniformité, som omöjliggjorde
begagnandet af olika läroböcker och derigenom förhindrade pröfningen af dess
olika värde: äfvensom den skulle neka lärarne en både för dem och lärjungarne nyttig
och välgörande grad af frihet och rätt att handla efter egen bästa öfvertygelse.
Men det hufvudsakliga felet ligger deruti, att vid denna mångfald af läroböcker,
som under allt för svaga kontroller vid läroverken införts och införas, äfven sådant förekommit
och förekommer, som redan blifvit af en allmännare opinion bland skolmannen
sjelfva utdömdt såsom otjenligt, origtigt, stundom till och med skadligt. En otjenlig
lärobok kan sålunda i åratal bibehålla sig i allmänt bruk endast derföre, att ingen impuls
gifves till dess afskaffande. Stundom kan åter vid en eller högst få skolor läroböcker
förekomma, som för det stora flertalet af lärare äro till och med alldeles obekanta.
Orsakerna till alla dessa förhållanden kunna vara mångahanda. A ena sidan
kan vanans magt och en icke ovanlig misstro mot hvarje förändring förorsaka, att slägte
efter slägte får hålla till godo med en och samma otjenliga eiler längesedan öfverträffade
lärobok, hvartill kommer attoalltför liten uppmärksamhet och understöd gifves för
författare af goda läroböcker. A andra sidan lian man tänka sig dels ombytes- och
nyhetslusten hos en lärare så stor, att böckerna utan tillräcklig begrundning och pröfning
afskaffas, dels sjelfförtroendet till egen förmåga och en ungdomlig benägenhet att
pröfva egen författaretalang nog rnägtig, att stundom låta läroböcker införas, dem en
allvarligare pröfning ovilkorligen skulle förkasta.
Orsaken till dessa missförhållanden äro, enligt min tanke, bristen på tillräckliga
kontroller och korrektiver äfvensom bristen på uppmuntran från Statens sida för författande
af goda läroböcker.
Kongl. Maj:ts Stadga för Elementarläroverken af 1859 gör rätt uti att ej föreskrifva
hvilka läroböcker skola begagnas. Men den gör orätt deri att den icke lemnar
tillräcklig garanti derför att goda läroböcker väljas. Visserligen föreskrifver denna
Stadga i § 83 ”Ephorus bestämmer, på förslag af vederbörande Rektor och lärare, valet
”af läroböcker”. Men med all aktning för Herrar Ephorers och Lärarekollegiers nit och
skicklighet, måste man dock erkänna, att detta är för ändamålet otillräckligt. Pröfningen
af läroböcker fordrar ej liten erfarenhet och omdöme. Nu kan det lätt hända, att,
med undantag af den lärare, som föreslår en ny lärobok, knappast någon i kollegiet
finnes, som i det särskilda ämnet eger en större och djupare insigt. Obehagligt nog
Bih. till Ii. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 71
562
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVd 607»
vore det ock för en chef att t. ex. förkasta en af en underlydande ^lärare föreslagen lärobok,
aldrahelst om denna tillika är af samme lärare utarbetad. Ar åter läroboken god,
är det en vida större tillfredsställelse för författaren, att få densamma af en öfverordnad,
så till sägandes fristående myndighet godkänd. Vidare är klart att med den mängd
läroverkskollegier, som finnas, äfven den billigaste fordran på önsklig enhet och öfverensstämmelse
i afseende på åsigter och inethoder icke står att vinna. Läroverksstadgan
tyckes sjelf temligen otvetydigt erkänna detta, då den nemligen medelbart efter den
nyss anförda föreskriften tillägger: ”derest ej i ett eller annat hänseende är eller varner
för läroverken i allmänhet annorlunda förordnadt”.
Tiden bör nu vara inne att denna läroverksstadgans egen antydning kan blifva till
en sanning.
Frågan blifver då: hvad bör i detta afseende göras och hur skall det göras?
Att af byråchefen för uppfostringsärenden begära att han ensam skall företaga
granskningen af läroböcker, kan naturligtvis icke falla någon in. Dels vore det orimligt
att hos en person fordra den insigt uti och pedagogiska erfarenhet utaf alla skolämnen,
som för detta ändamål kräfves, dels skulle denne embetsmans mångfaldiga vigtiga
göromål omöjligt medgifva honom den erforderliga tiden. Detsamma gäller naturligtvis
äfven i ännu högre grad om föredraganden för ecklesiastikärendena.
Det förslag, jag härmedelst tager mig friheten afgifva, är säkerligen behäftadt med
brister och misstag. Behandladt och modifieradt af sakkunnige män i Utskottet och
Stånden, torde det dock kunna tjena som ett uppslag till frågans lösning.
Jag föreslår vördsamt:
l:o. Att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte genom sitt Ecklesiastik-departement låta till läroverken
i riket utgå ett cirkulär med förständigande till vederbörande Skolstyrelser,
att ingen lärobok må, på sätt 83 § Läroverks-stadgan föreskrifver, af rektor
och lärare hos Ephorus till antagande vid läroverken föreslås, utan att densamma
förut blifvit af en vederbörligen tillsatt granskningsnämnd godkänd.
I tydlig följd härutaf skulle i 83 af Skolstadgau, i stället för de nyss
anförda orden: ”derest etc. — förordnadt”, inflyta en bestämmelse innehållande
ofvanföreslagne vilkor.
2:0. Att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t ville anbefalla Statsrådet för Ecklesiastik-departementet att, ef
ter
inhemtande af byråchefens för uppfostringsärenden tankar och förslag, utse
en nämnd till att granska hvarje till departementet inkommen lärobok, öfver
hvilken yttrande blifvit hegardt. Denna nämnd sammansättes af olika personer,
allt efter som den inkomna skriften afhandlar olika undervisningsämnen.
Till medlemmar af nämnden utses en universitetslärare eller medlem af
Svenska Vetenskapsakademien samt 2:ne för lärdom och erfarenhet kände
skollärare. Nämnden vare skyldig att öfver hvarje inkommande skrift uttala
omdömet: godkänd till begagnande vid offentligt elementarläroverk eller icke
godkänd till begagnande vid offentligt elementarläroverk; nämnden dock obetaget
att i förra fallet äfven kunna meddela ett högre vitsord.
Likaledes böra äfven efter hand genom dylika nämnder de redan i bruk
varande läroböcker granskas och bedömas.
Denna Statens granskningsrätt, som ingalunda bör med någon slags censur
jemföras, omfattar läroböcker i alla ämnen utan undantag och äfven sådane,
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. 308.
563
som tjena till lärjungarnes hjelp och ledning, såsom t. ex. lexika och mera
dylikt.
Af granskningsnämnd godkänd lärobok må vid läroverk, der Ephorus på lärarekollegiets
förslag så beslutar, till begagnande införas.
Stockholm den 17 December 1862.
C F Ridderstad.
jw se».
Al Hörr Ridderstad; Om anslag lill belöningar för goda läroböckers
författande, m. m
Uti en at mig vackt motion har jag fästat uppmärksamheten på den inom våra
offentliga skolor befintliga orimlighet, att en massa, till åsigter, plan, method och värde
vidt skilda läroböcker i samma läroämnen begagnas vid olika läroverk, stundom äfven
vid sådana, som äro belägna inom samma stift och således lyda under samma skolstyrelse.
För afhjelpandet häraf samt för vinnandet af erforderliga kontroller och större
enhet, har jag i samma motion föreslagit att alla skolböcker, innan de vid undervisningsverken
antagas, först böra granskas och godkännas af en särskild, derför tillsatt "granskningsnämnd”.
Författandet af goda och lämpliga skolböcker är ingen lätt uppgift. Ett sådant
författareskap tager i anspråk icke allenast den fullständigaste öfverblick och kännedom
af ämnet, utan äfven den vida vigtigare förmågan, att gifva arbetet en för den uppvexande
ungdomens olika bildningsgrad afpassad både form och gräns såväl i sjelfva
framställningssättet, som äfven i ämnets omfång och utveckling. Ungdomen eger vid
olika ålder olika uppfattning och mottaglighet. Författaren får derför icke bibehålla sin
egen vetenskapliga ställning; han får liksom lof att nedstiga från den högre kathedern
och närma sig gossen eller ynglingen, samt tilltala dem i sitt arbete på en och samma
gång med kunskapens och det enkla förståndets och hjertats ungdomsspråk. Saknar
en skolboksförfattare denna förmåga, misslyckas han oftast i sitt företag. I allmänhet
nöjer man sig med sammandrag, kalla och nakna, hvartill någon gång lägges ett stundom
fyndigt stundom misslyckadt sökande efter en något ny method, en, så att säga,
genväg i sjelfva undervisningen. Sällan fäster man sig vid det mest tilltalande, nemligen
sjelfva språket, samt de erforderliga öfvergångar, som deri kunna och böra inläggas
för olika klasser, olika kunskapsmått, olika åldrar. Många vid våra skolor antagna
böcker anses med allt skäl äfven mindre lämpliga. Svårigheten att lösa problemet
visar sig aldra bäst, betänker man, att, ehuru otaliga bemödanden gjorts, ännu i dag vi
icke ega en katekes, som fullt motsvarar behof och ändamål. Vid författandet af en
sådan är det ej nog att dogmatiken håller i pennan, en sannt kristlig, okonstlad och
barnslig kärlek måste också göra det. Många exempel skulle kunna uppletas i ena
-
564
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .JVs 308.
handa hänseende. Våra grammatikor till exempel. I stället för att til! en början hålla
sig vid språkens väsendtligaste egenheter, formlärans mest karakteristiska bestämmelser,
framställer eller uttömmer man gemenligen på en gång nu alla dess olika konstruktioner,
böjningar, härledningar o. s. v., till följd hvaraf språkets organiskt enkla karakter försvinner
eller bortskymmes af petitesser. Rigtigast vore väl i alla fall, att gifva ynglingen
först och främst en klar och redig bild af det hela samt derefter — allt som ynglingens
kunskapsmått utvecklades — inviga honom i språkets egentliga detaljer. Men om
man nu också finner, nästan hvart man blickar, skäl till dylika anmärkningar, torde man
äfven böra medgifva, att författandet af skolböcker blifvit från Statens sida allt för litet
uppmärksammadt och uppmuntradt; man kan nära nog säga, att det allt hitintills icke
varit fästadt något större anseende, någon egentlig ära vid detta slag af författareskap, utan
att det, förbisedt och anspråkslöst, fått — allt efter eget tycke och smak — krypa
fram sin torftiga väg mellan skolväggarne. När emellertid akademier finnas, som prisbelöna
böcker och skrifter af såväl rent vetenskapligt värde som skönlitterärt, hvarför
då helt och hållet lenina å sido skol-litteraturen? När statsanslag i olika former gifvas
för att uppmuntra den fullmognade bildningens produkter, hvarför icke då också
anslå någon gärd af pekuniär uppmuntran åt dem, som med sin verksamhet söka att
hos ungdomen grundlägga en framtids bildning? Månne icke skolans män äro deraf lika
förtjente samt hafva lika behof? Öfvertygad om att fallet är sådant, samt att Staten
är skyldig att göra någonting derför, icke blott på det att lärarestatens tjenstemän må
finna sig lika erkända som andra, utan äfven på det att ungdomeu slutligen måtte erhålla
för den passande och goda läroböcker, tillåter jag mig föreslå:
l:o. Att Rikets Ständer må anslå en summa af 3,000 R:dr Runt årligen,
att med lämpliga belopp användas såsom belöning för författandet af de bästa
under året utkomna läroböcker; dock så, att ej flera än högst 4 sådana
årligen belönas. Skulle inga läroböcker anses af så stort värde att belöning
bör ifrågakomma, må beloppet för det året i sin helhet eller till större eller
mindre del ingå i besparingarne på 8:de Hufvudtiteln.
2:o. Att pröfningen och bestämmandet af belöningarne verkställes af sådan
eller likartad "granskningsnämnd”, som den, hvarom jag i inledningen
till detta memorial talar, och som för öfrigt i särskild af mig vackt motion
blifvit föreslagen.
Stockholm den 17 December 1862.
C. l'\ Ridderstad.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN. 1863
Motioner i Borgare-Ståndet ! 862. JIS. 309.
JW *«»
Af Herr Börjeson: Angående förändradt vilkor för den af Kongl Maj.t
nådigst föreslagna öfverlåtelse till Wenersborgs stad af en Kronan
tillhörig tomt derstädes.
te
Medelst nådig Proposition, af den 6 i denna månad, har Kongl. Majit täckts
på förekomna anledningar, föreslå Rikets Ständer, att en af Kongl. Majit och Kronan
är 1837 för landshöfdingens i Elfsborgs län diposition inköpt tomt i Wenersborg,
betecknad med nummern 414 ä stadens karta, måtte till en viss del få på
nämnde stad öfveriåtas med full eganderätt, mot skyldighet för staden att, såsom
lösningspris, till länets höfding erlägga en årlig afgäld af 75 Riksdaler Riksmynt,
motsvarande 5 procents ränta ä tomtdelens uppskattningsvärde, 1,500 R:dr. Men
dä Kongl. Kammar-kollegium, i afgifvit underdånigt utlåtande, enligt hvad den
Kongl. Propositionen innehåller, funnit anledning tillstyrka ifrågavarande tomtdels
öfverlemnande till Wenersborg utan någon ersättning samt ett sådant förfaringssätt
onekligen har för sig de mest talande skäl, då i betraktande tages dels att hela
tomten blifvit af staden sald till Kronan för den ringa köpeskillingen af 202 Ridr
10 sk. 8 rst. banko; dels att ifrågavarande del deraf icke är för landshöfdingen behöflig;
dels ock att tomtdelens nuvarande högre värde uppkommit derigenom att
staden låtit der nedanför med betydliga kostnader anlägga en hamnbrygga för sjötrafikens
behof, får jag, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, vördsamt hemställa:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte för sin del besluta och tili Kongl.
Majit underdånigst hemställa, att ifrågavarande tomtdel skall för all framtid
öfveriåtas till Wenersborgs stad, utan annan eller vidare afgäld, än
att staden till nuvarande landshöfdingen i Elfsborgs län. så länge han
berörde embete innehar, utbetalar räntan ä tomtdelens uppskattningsvärde,
med 75 Riksdaler Riksmynt årligen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 Februari 1863.
./. Börjeson.
Bih. till B. St. Prof. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd.
72
STOCKHOLM, irvckt hos a. l. norman, 1863.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 310.
JW 310.
Af Herr Lallerstedt: Äng. förhöjning af Adjunkts lönerna vid Karolinska
medico-kir ur giska Institutet.
Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition rörande förhöjda löner för
lärarne vid Carolinska ined. institutet och pä grund af den rätt 56 § Riksdagsordningen
medger, beder jag vördsamt att få framställa följande motion:
I afseende på Professorerna vid nämnda läroverk har Kongl. Majit nädigst
föreslagit att lönerna, såsom billigt och rättvist är, måtte höjas till likhet med
professorslönerna vid universiteterne, men i afseende på Institutets Adjunkter innehåller
den Kongl. Propositionen följande förslag: ”Att af de 8 Adjunkterne, deribland
en i pathologisk anatomi, 5 må erhålla i lön 2,000 Rdr och de öfrige tre
1.500 R:dr, varande skilnaden emellan dessa belopp och de löner, som uppbäras af
universitets-adjunkterna” — adjunktlönerna vid universiteterna äro nemi. dels
2.500 och dels 2,000 Rdr — ”rättvisad deraf, att Institutets Adjunkter, icke såsom
de vid universiteterna, hafva bestämd, offentlig föreläsningsskyldighet sig ålagd,”
Redan sedan flera år tillbaka och innan Universitets-adjunkterne lingö föreläsningsskyldighet
sig ålagd, hafva Adjunkterne i medicin och kirurgi vid Carolinska
institutet alltid hållit tvänne gånger i veckan 2 timmars klinik med kliniska
föreläsningar.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 26:te April 1861 till Kongl. Sundhetskollegium,
angående den medicinska undervisningens ordnande (Svensk författningssamling
1861 JVs 36), bestämmes: ”att de af Kongl. Majit för universiteten i Upsala
och Lund utfärdade statuter skola gälla äfven för Carolinska institutet i de
delar, som på detsamma kunna tillämpas, hvilket stadgande ytterligare återfinnes
i § 3 af Kongl. Maj:ts nådiga Stadgar för Carolinska medico kirurgiska institutet,
gilna Stockholms slott den 2ö:te April 1861. Då det nu (enl. mom. 2 i* 117 af
Kongl. Majits Statuter för universiteterna af den 2 April 1852,) åligger Adjunkterna
vid universiteterna offentlig föreläsnings-skyldighet torde det af ofvan citerade
Kongl. Majits nåd. Bref och Stadgar vara klart, att en sådan föreläsningsskyldighet
äfven åligger Adjunkterne vid Carolinska institutet, då i denna del Universitetsstatuterna
kunna och böra tillämpas på Carolinska institutet. Det synes ock
af det här bifogade undervisnings-schemat för Carolinska institutet under läsåret
1862—1863, att Lärare-kollegium så äfven uppfattat och bestämt Adjunkternas
skyldigheter i samband med hvad § 36 i samma nåd. Stadgar föreskrifver. Upplysningsvis
bör här nämnas att Adjunkterne i anatomi och kemi i likhet med motsvarande
Adjunkter vid universitets-fakulteterne icke hålla offentliga föreläsnin
Bih.
till Ii. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d. 73
567
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 310.
gar, enär de flera timmar dagligen äro upptagne af att biträda och handleda de
studerande vid dissektions- och laborations-öfningarne. Dessutom torde böra tilläggas
att Adjunkterne i paediatrik och obstetrik (utom den i föreläsnings-schemat
upptagna undervisningsskyldighet) äfven under sonnnarferierne upprätthålla den
kliniska undervisningen, hvardera i sitt ämne, hvarigenom dessa Adjunkter äro långt
mera upptagne af undervisnings-åligganden än nägonAdjunkt vid universiteterne.
Då det å ena sidan alltid måste blifva ganska svårt, att för den ringa lönen
af 1,500 R:dr erhålla skicklige lärare pä adjunktsplatserne och således den lägsta
lönekategorien billigtvis icke bör vara mindre än 2,000 Il:dr, men å andra sidan
så väl läroverket i Stockholm, som universiteternes fakulteter böra draga samma
nytta af de vid dem anställde lärare, så får jag härmed vördsamt föreslå:
att adjunktslönerna vid Carolinska medico-Hrurgiska institutet höjas till
likhet med motsvarande löner vid universiteterna och att således 5 Adjunkter
måtte komma i åtnjutande af 2,500 och tre af 2,000 Hulr, men med samma
åligganden som gälla för Adjunkterne vid universiteterne.
Stockholm den 7 Mars 1863.
Gust. Lallerstedt.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. korman, 1863.
Motioner i Borgare-Ståndet 1868. N:ris 311 och 312.
568
Jw ai*.
Af Herr Björck I Äng. underdånig anhållan hos Kongl. Maj.t att Dess regering
må i samverkan med andra Stater, som garanterat
Wiener traktaten, i diplomatisk väg påyrka Konungariket Polens
återupprättande.
Den rättighet, som i våra Grundlagar finnes den enskilde representanten tillerkänd,
att äfven efter motionstidens slut väcka förslag med anledning af någon
under riksdagens lopp timad händelse, vill jag nu här taga i anspråk; och det är
icke någon händelse af det vanligare slaget, som föranledt mitt uppträdande såsom
motionär vid detta tillfälle; det är någonting, som i ordets fullaste bemärkelse kan
kallas en verldshändelse. Det är den kamp, som i vårt fordna grannrike nu pågår
emellan ett ädelt hjeltefolk och dess främmande förtryckare; en kamp för de
heligaste, oförytterligaste rättigheter, för hvilkas tillgodonjutande ätta Europeiska
raagter, hvaribland äfven Sverige, gått i borgen.
Folken hafva redan i denna stora fråga, som icke blott är en politisk, utan
ock en humanitetens och rättens, uttalat sin opinion, enhällig och aktningsbjudande.
Tiden synes nu vara inne för regeringarne att äfven uttala sin mening i frågan;
en åtgärd, till hvilken de icke blott äro fullt berättigade, utan och traktatsenligt
förpli”tade; och enligt de i dessa dagar ingångne underrättelser är ock en cooperation
i denna rigtning emellan flera Europeiska magtcr redan verkligen å bane.
Under sådana förhållanden och på här anförda grunder får jag vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Dess regering må i samverkan med andra Stater, som garanterat Wienertraktaten,
i diplomatisk väg påyrka Konungariket Polens återupprättande.
Remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet torde gunstigt beviljas.
A. W. Björck.
JW 31 a.
Motionen af Herr Falhem. Återtagen.
B*., till li. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 A/d.
74
569
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. 313.
JW 313.
Af Herr Rilllllänt Äng. löneförhöjning för tjenstemännen i de tre lägsta
tjenstegraderna i Rikets Ständers Bank.
o
Ar 1835 utgjorde Bankens ordinarie tjenstemanna-personai:
I Kommissariegraden  23
» Kamererare »
19
» Bokhållare »
45
»Kontorsskrifvare »
39 j9(;
hvarjemte 15 e. o. tjenstemän då åtnjöto årligt tjenstgöringsarfvode; men
till följd af den utaf Rikets Ständer vid 1834—1835 årens riksdag föreskrifna
reorganisation af Banken undergick verket sådan förändring, att
vid 1840 års riksdag staten fastställdes att endast utgöra:
I Kommissariegraden
20
» Kamererare »
20
» Bokhållare »
28
»Kontorsskrifvare»
26 94.
Under 1853—54 årens riksdag reorganiserades Banken ytterligare och
Inskränktes personalen till
Kommissarier, Banko-Sekreteraren och Advokatfiskalen
16
Kamererare, Kassörer och Understyrelsens Sekreterare  14
Bokhållare och Notarier
20
Kontorsskrifvare och Kanslister
17 67.
Således har redan vid dessa 2:ne organiseringar personalen blifvit förminskad
till inemot halfva antalet, eller med 59 tjenster, oberäknadt det att 15 extra ordinarier
förut erhöllo tjenstgöringsarfvoden af ungefärligen half lön.
Genom fastighetslånerörelsens upphörande minskas antagligen personalen och
lönestaten med:
2 äldste Kommissarier i Låne-Kansliet å 4,400 R:dr
8,800.
2 yngre dito dito ä 4,000 »
8,000.
1 yngre Kommissarie i Låne-Afdelningen
4,000.
Chefens för Låne-Kansliet arfvode
600.
Tjenstgöringspenningar för 5 Kommissarier å 600 R:dr
3,000.
1 Kamereraresyssla i Låne-Afdelningen
3,000.
Tjenstgöringspenningar till dito
450.
2 Numer-bokhållare i Låne-Afdelningen)
2 Kontroll-bokhållare i dito ( 6 st. å 2,000 R:dr
12,000.
1 Notarie i Låne-Kansliet / tjenstgöringspenningar å 300R:dr 1,800.
1 Registrator '
Transport 41.650.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. .3? 313.
570
Transport 41,650.
5,000.
2 Kontorsskrifvare i Låne-Afdelningen.. j kjenstgöringspenningar å 150  750.
2 Kanslist-tjenster i Låne-Kansliet........ 1 5 st k , 000 R;dr
5,000.
I dito i Fiskals-Kontoret.... '
17 st. tjehster. R:rat R:dr 47,400.
Den menliga inverkan, så genomgripande förändringar hafva på personalens
ekonomiska ställning,låter sig lätt tänkas. — Att uppgöra en detaljerad jemförelse
öfver den tid, som åtgått för vinnande af befordran inom de särskilda tjenstcgraderna,
vare sig före och efter reorganisationsperioderna eller mellan Bankens och
andra verks tjenstemän, skulle blifva allt lör vidlyftigt och med osäkerhet förenligt,
såsom beroende af åtskilliga eventualiteter.
I afseende å Bankens nuvarande personal, som bär tungarn af de besparingar,
Rikets Ständer i förening med mera enkelhet i förvaltningsbestyren af organisationerna
vunnit, må dock anföras några omständigheter för bedömande huruvida ändamålet
med tjenstemännens indelning i olika lönegrader, nemligen att deras lönevilkor
blifva, med tilltagande behof för familjelifvet, successive förbättrade, under
nuvarande förhållanden kunnat på ett löngifvaren värdigt sätt uppfyllas.
Anställer man fördenskull en jemförelse emellan Bankens nu befintlige tjenstemän
i de 4 särskilda lönegraderne, så visar det sig att Bankens embetsman i l:sta
graden, bland hvilka de Heste undgått reorganisationens verkan, erhållit sina sysslor,
i medeltal räknadt, vid en tjensteålder af 23 år 7 månader 14 dagar, hvaremot
för Kamereraregradens uppnående åtgått, i stället för kortare, tvärtom 21 års längre
tid eller 26J år och för Bokhållaregraden 19| år samt för den lägsta graden
mer än 15 är. Denna på tjenstemannabanan alldeles ovanligt långa väntningstid
blef en gifven följd deraf att ingen tjenstetillsättning i lägsta graden egde rum på
6 års tid, under den förra och på 51 års tid, annorlunda än medelst konstitutorial,
under den sednare reorganisationens genomförande; och för de konstituerade tjenstemännen,
som i följd af 1854 års reorganisation måste lemna sina tjenste förordnanden,
åtgick det — till följd deraf att vid inträffande ledigheter åtskillige på Indragningsstat
uppförde tjenstemän åter inflyttades — ända till något öfver 6 är
innan de ånyo kunde blifva delaktiga af Bankens lönestat i lägsta lönegraden.
Det är klart att då den af Rikets Ständer nu beslutade indragning af fastighetslånerörelsen
medför indragning af 5 Kommissarie-, 1 Kamererare- och 6 Bokhållaregradens
tjenster, så har nu inträdt det förhållande, att flertalet af Kamercraregraden
ej kan vänta någon vidare befordran och att i de lägre graderna befordringstillfällena
blifva fåtaliga och till tiden mycket aflägsna.
Rikets Ständer hafva ofta trädt emellan dä olycka öfvergått någon samhällsklass
eller enskilde, sorn varit af Staten beroende. Ifrågavarande tjenstemäns lidanden
äro icke allenast oförskylde utan äfven af Rikets Ständers beslut föranledda,
hvartill kommer att de äro tjenare i Rikets Ständers eget embetsverk, der de dock
haft full anledning påräkna en anständig utkomst för sig och sina familjer.
Det lärer icke kunna förnekas att något för dem bör göras sedan deras ställning
blifvit känd och uppmärksammad. Frågan blir dä hvad lämpligen kan göras.
Aflöningen för Bankens tjenstemän är 4,000, 3,000, 2,000 och 1,000, med tjenstgöringspenningar
af 600, 450, 300 och 150 för de fyra olika gradcrne. Dessa tjenstemän
hafva, såsom tillhörande ett penningeförvaltande verk, i förra tider alltid
varit något högre aflönade än Rikets Kollegier, men vid de allmänna löne'
571
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. J\i' 313.
ningarne till följd af stegrad lefnadskostnad liar förhällandet utjemnats derhän, att
Bankens tjenstemän i åtskilliga fall stå lägre. Kamereraregraden i Krigs-kollegium
är t. ex. allönad med 3.500, men i Banken åtnjuter denna tjenstegrad, inberäknadt
tjentsgöringspenningarne något lägre aflöning. — I Kammar-rätten och andra verk
äro de tvä lägsta graderna itudelade med 2,500 för ena och 2,000 R:dr för andra
hälften samt 1,600 ena och 1,000 K:dr andra hälften i hvardera graden, motsva
rande
,Bankens lönegrader af 2,000 och 1,000 R:dr.
öfverlemnande till vederbörande Utskott att taga i öfvervägande hvad mera
som kan göras, inskränker jag mig till att endast föreslå,
att Rikets Ständer mätte bevilja en partiel löneförhöjning för de 3 lägre
tjenstegraderna med 500 R:dr för minst halfva antalet i hvarje grad, så
att 2:dra gradens tjenstemän undfå i lön 3,500 å 3,* 00 R:dr, 3:dje
gradens 2,500 å 2,000 R:dr och 4:de gradens 1,500 å 1,000 R:dr, jemte
de samma grader åtföljande tjenstgöringspenningar, och att,
då orsaken till det redan nu befintliga missförhållandet är att söka i de förut
gångna
reorganisations-besluten,
den föreslagna löneförhöjningen må, om ej förr, med nästkommande års
början inträda,
ehvad fastighets-lånerörelscn till större eller mindre del då finnes qvar, ty då utlemnandet
af nya lån, enligt Rikets Ständers beslut, ovilkorligen upphör, blir i allt
fall, äfven om de gamla lånen icke på en gång kunna från Banken Öfverflytta®,
åtskillig© tjenster successive indragne samt all avaneering för längre tid afbruten.
Vill man anse detta förslag i visst hänseende oegentligt, såsom beroende af
något som kommer att ske, så fästes uppmärksamheten på hvad sorn till följd af reorganisationerna
redan inträffat, nemligen att de ifrägakomne 3 gradernas tjenstemän
redan uppnått en sä hög ålder, att man billigtvis ej bör hålla dem i deras
nuvarande låga aflöning, då de på samma gäng beröfvas allt hopp till vidare snar
befordran. Hälften af tjenstemännen i Kamereraregraden har nemligen, per medium
beräknadt, vid innevarande års början uppnått den höga lefnadsåldern af 60f
år och under 14\ år qvarstått, i samma grad. Nästföljande grads halfva antal innehar
per medium till samma tid räknadt icke mindre än 53 lefnadsår och I2| tjensteår
i graden. Efter enahanda beräkningsgrund hafva tjenstemännen i lägsta graden
en lefnadsålder af 471 är, jemte det att de i 9^ års tid stått stängde frän vidare
fortkomst.
Då Bankens lånerörelse mot inteekningssäkerhet blifvit afslutad och personalen
derefter reglerad synes, enligt hvad ofvan är anfordt, personalen blifva inskränkt
till 11 tjenster i Usta, 13 uti 2:dra, 14 i 3:dje och 12 i 4:de graden, hvadan den
föreslagna Jönetillökningen af 500 E:dr för minst halfva antalet i de 3 sistnämnde
graderna framdeles skulle komma att utgå för endast. 20 tjenster, utgörande 10,000
R:dr Runt om äret, hvilket är föga mer än £:dcl af den summa som genom fastighets-länerörelsens
indragning för Banken ärligen besparas och hvilken summa af
47,400 R:dr om året, noga räknadt, ändock tages frän tjenstemännens förhoppningar
om förbättrade löneinkomster.
Stockholm den 2 Maj 1863.
F. A. Rinman.
STOCKHOLM, tryckt iios a. l. norman, 1863.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. Jty? 314.
JW 314.
Af Herr Hierta! Örn rättighet för utländsk man, som erhållit tillstånd
alt här i riket vistas, alt i rikets stapelstäder sig bosätta och
drifva grosshandel och större fabriksrörelse m. m.
Ehuru jag hade önskat, att rättigheten till idkande af fabriker och handtverk
hade kunnat, såsom en dei af Ståndets ledamöter yrkat, göras oberoende af
en föregående pröfning och tillständsbrefs meddelande, så är det dock min öfvertygelse,
att de beslut, som här i dag blifvit fattade rörande detta ärende, komma
att utgöra ett al de mest hedrande bladen i det Svenska Borgare-Ståndets historia.
Emellertid synes mig i de beslutade grunderna till en ny författning förekomma
en brist, hvarpå jag utber mig få fästa det Högtärade Ståndets uppmärksamhet, i
ändamål, att, med anledning deraf, erhålla ett tillägg till de öfriga bestämmelserna.
Det är nemligen väl bekant, att hvad som i främsta rummet erfordras för
vårt lands framskridande i förkofran, är förlagskapitaler, och att det skulle lända
till stor fördel, om utländska kapitalister kunde förmås att i detta hänseende komma
till biträde, dä tillgängen på penningar inom landet icke motsvarar tillfället
till deras produktiva användande. Detta kan emellertid svårligen vinnas, så länge
utländingar äro hindrade att kunna uppehålla sig här i landet för längre eller kortare
tid och göra affärer utan att afsäga sig sin nationalitet och blifva Svenske
undersåter, en rättighet hvaraf deremot Svensk man kan begagna sig för större
handelsaffärers idkande i åtskilliga främmande länder.
Det var af denna anledning som jag vid sistforflutne riksdag väckte en
motion, att det måtte blifva utländsk man tillåtet att i rikets stapelstäder bosätta
sig och drifva grosshandel samt större fabriksrörelse, äfvensom att, med iakttagande
af hvad tullförfattningarna derom stadga, föra sina varor från en ort till en annan.
Denna motion hade ock så till vida framgång, att densamma till sin hufvudsyftning
gillades af Rikets Ständer, som derom afläto en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit, hvilken igenfmnes under N:o 179 uti 10:de Samlingen af Bihanget
till Riks-Ståndens protokoll. Men i anseende till de svårigheter, som vissa då ännu
bestående, i den underdåniga skrifvelsen åberopade, lagstadganden lade i vägen lör
ett omedelbart bifall till förslaget anhöllo Rikets Ständer i underdånighet att Kongl.
Majit täcktes tillse, i hvad mån utvidgade rättigheter för utländningar att härstädes idka
handel och annan näring må kunna genom en förändrad lagstiftning beredas, samt derom
till nästkommande Ständer aflåta nådig Proposition.
Någon sådan proposition har väl icke vid denna riksdag till Rikets Ständer
blifvit afgifven, men jag tror mig dock veta att frågan utgjort ett allvarligt föremål
för Regeringens uppmärksamhet och anledningen till utcblifvandet af någon
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 75
573
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. 314.
framställning från Kongl. Majit i detta särskilda fall är således troligen att Kongl.
Majit velat först afvakta de beslut, som Rikets Ständer för sin del kunde fatta i
afseende på undanrödjandet af de lagstadganden, som hittills stått i vägen för Svenske
medborgares näringsfrihet.
Sedan nu emellertid genom de beslut såväl detta, som de öfriga Stånden
fattat, hela denna sak befinner sig i en förändrad ställning, sä anhåller jag vördsamt
att Borgare-Ståndet måtte, såsom tillägg till bestämmelserna om Svensk mans
rättighet till näringars idkande, för sin del besluta:
att det jemväl må vara utländsk man, som erhållit tillstånd att
här i riket vistas, tillåtet att i rikets stapelstäder sig bosätta
och drifva grosshandel och större fabriksrörelse, äfvensom att,
med iakttagande af hvad allmän lag och särskilda författningar
i allmänhet stadga, föra sina varor frän en ort till en annan.
Då motiverna för detta förslag hufvudsakligen finnas upptagna i Rikets Ständers
ofvannämnda underdåniga skrifvelse N:o 179, anser jag mig nu ej behöfva
upptaga Ståndets tid med deras utförligare upprepande.
Sedan åtskillige ledamöter önskat och Herr Talmannen ansett mest öfverensstämmande
med 49 § Riksdags-Ordningen, att mitt förestående förslag framlägges i
form af särskild motion med anledning af det ärende, som nyligen varit föremål för
Ståndets öfverläggning, sä får jag densamma härmed skriftligen inlemna och anhåller
vördsamt om remiss deraf till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Stockholm den 17 Juni 1863.
L J. Hierta.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JVs 315.
574
JW 315.
Af Herr lallerstedt: Med förslag till förordningar, dels angående en
Hypotheksbank för rikets städer och köpingar, dels angående
allmänna grunder vid bildande af Hypotheks-föreningar mellan
egare af stadsfastigheter, m. m.
Sedan, vid ett i hufvudstaden den 20, 21 och 22 innevarande månad hållet
sammanträde, ombud från de flesta af rikets städer och köpingar godkänt de af
utsedde Komiterade upprättade förslag till förordningar dels om inrättande af en
hypotheksbank för städerna och köpingarna, dels om de allmänna grunderna vid
bildandet af hypotheksföreningar emellan egare af stadsfastigheter och dessa föreningars
framtida verksamhet; så hafva bemälde ombud anmodat mig att, med den
rätt Riksdags-ordningen medgifver, upptaga samma förslag såsom min motion och
sålunda underställa dem Rikets Ständers pröfning.
Dä Kongl. Majit, efter det reglementen rörande särskilda hypothekskassor
eller föreningar för Stockholm och Göteborg blifvit fastställda, i dessa dagar utfärdat
reglemente angående en dylik inrättning för de Skånska städerna, kan det
befaras, att, derest icke en hypotheksinrättning, sorn omfattar alla rikets städer
och köpingar, snart kan tillvägabringas, antalet af särskilda stadshypothekskassor
eller föreningar här i landet allt framgent kommer att förökas. Erfarenheten har
tillräckligt ådagalagt, hvilket skadligt inflytande de oberoende af hvarandra opererande
hypotheksföreningarne mellan egare af landtfastigheter utöfvat på den
svenska krediten i utlandet. Det var denna erfarenhet, som föranledde Rikets
Ständer, att vid sednaste riksdag bevilja ett slags statsgaranti för allmänna hypotheksbanken,
som nu besörjer all upplåning lör nyssnämnda föreningars behof.
Enär uppkomsten af ett större antal stadshypothekskassor eller föreningar, som
komme att hvar för sig operera, ©tvifvelaktigt skulle, hvilka bestämmelser som än
göras i afseende på beskaffenheten af de obligationer de ega utfärda, ånyo nedsätta
den nu väl befästade krediten i utlandet, hvaraf både Staten och enskilde komme
att lida men, är det angeläget att, till förebyggande häraf, nödiga åtgärder, medan
tid ännu är, å Rikets Ständers sida vidtagas; och jag får derföre, under åberopande
af 56 § Riksdags-ordningen, såsom min motion upptaga ifrågavarande, härhos bilagda
förslag, under vördsam hemställan, att Rikets Ständer måtte bifalla att, såsom
yttersta säkerhet för den föreslagna hypotheksbankens operationer, må af Riksgälds-kontoret
utfärdas och till Banken öfverlemnas statsobligationer till ett värdebelopp
af Fyra millioner Riksdaler Riksmynt under de vilkor och förbehåll, sorn i
Bih. m B. St, Prat. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Åfd. 76
575
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JVs 315.
berörda förslag finnas upptagna eller Rikets Ständer kunna finna för godt att bestämma;
och torde Rikets Ständer, i händelse af bifall härtill, uti underdånig skrifvelse
öfverlemna desamma till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse.
Stockholm den 21) Juli 1863.
Gust. Lallerstedt.
Förslag
till
förordning angående en hypothekshank för rikets städer oell köpingar.
§ i
Under
namn af städernas hypoteksbank skall i Stockholm inrättas en hypoteksbank,
i ändamål att för de i föreskrifven ordning bildade och stadfästade
hypotheksföreningar mellan fastighetsegare i rikets städer och köpingar, med dertill
hörande områden, ombesörja all den upplåning, som erfordras för att åt dessa
föreningar bereda medel till de på årlig afbetalning ställda lån, hvilka enligt fastställda
grunder skola deras delegare tillhandahållas.
Denna hypoteksbank eger ock att för stad, som erhållit Kongl. Maj:fs nådiga
tillstånd att för stadens allmänna behof upptaga amorteringslän, sådant lån
anskaffa.
§ 2.
Såsom delegare i städernas hypoteksbank skall ingå hvarje hypoteksförening
af ofvannämnda beskaffenhet, som hädanefter bildas; och må i samma
bank äfven deltaga de för särskilda städer i riket redan bildade hypotheksföreningar,
så vida deras af Kongl. Majit i nåder stadfästade reglementen öfverensstämma
med Kongl. Majits denna dag utfärdade nådiga förordning angående de allmänna
grunder, som vid bildande af hypotheksföreningar emellan fastighetsegare i rikets
städer och köpingar samt dessa föreningars framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända.
På hypoteksförening ankomme, att bestämma den summa, för hvilken föreningen
vill såsom delaktig i hypoteksbanken tecknas: dock må den ej få understiga
Femhundra tusen Riksdaler.
§ 3.
På det belopp, för hvilket delaktighet i städernas hypoteksbank blifvit
tecknad, inbetalas ärligen till banken en och en half procent, äfven om hypoteksföreningen
något lån från banken ej uttagit, i hvilket fall ä sådan inbetalning räknas
föreningen tillgodo lika stor ränta, sorn' delegare, hvilken lån erhållit, för kapital-afbetalning
i räkning påföres.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. ,]\/S 315.
576
§ 4.
Städernas hypoteksbank skall ega en grundfond, sora bildas sålunda, att
hvarje hos banken låntagande hypoteksförening är förbunden att för fem procent
af lånebeloppet emottaga grundfonds-obligationer; och skall ett emot grundfonden
svarande belopp alltid finnas i bank-depositionsbevis, räntebärande obligationer, som
lätt kunna realiseras, eller i kontanta medel.
Till ytterligare säkerhet för städernas hypoteksbank öfverlemnar Staten,
uti Riksgälds-kontorets obligationer, ouppsägbara ä innehafvarens sida samt bärande
lika stor ränta, sorn uti andra af Staten utgifna, inhemska obligationer högst förskrifves
ett värdebelopp, stort Fyra millioner Riksdaler; egande hypoteksbanken
öfver dem förfoga efter som här nedan sägs.
§ 5.
Grundfonds-obligationerna, som icke lemna afkastning i annan ordning, än
här nedan stadgas, ställas på innehafvaren, och utfärdas i särskilda serier för valörer
af 1,000 R:dr, 500 R:dr, 100 R:dr och 50 R:dr, med nummerordning inom
serien, och erhålla i öfrigt den lydelse bifogade formulär (Litt. A) utvisar.
§ 6.
Sedan föreskrifna ränte- och amorterings-liqvider årligen egt rum samt de
för räkenskapsåret belöpande omkostnader och möjligen inträffade förluster blifvit
med inkomsterna för året betäckte, skall af öfverskottet utdelning ske i hela procent
å de grundfonds-obligationer, som under hela året varit utelöpande och ä de
öfriga i förhållande till den tid, som förflutit frän deras utgifvande. Det belopp,
hvarmed nämnda öfverskott kan öfverstiga fulla procent, afsättes till en särskild
fond, kallad reservfonden, och må, så länge denna reservfond icke uppgår till
hälften af grundfondens belopp, utdelningen å grundfonds-obligationerna icke göras
med mer än högst lern procent ärligen. Skulle inkomsterna för året icke förslå
till betäckande af utgifterna, fylles bristen i första rummet af reservfonden. Finnes
ej reservfond, eller lemnar den ej full tillgång, då skall, i det förra fallet, liela bristen
och i det sednare, hvad frän reservfonden ej blifver betäckt, fyllas af grundfonden,
och ej må sedermera någon utdelning ä grundfonds-obligationerna ega rum,
innan hvad sålunda från grundfonden utgått, blifvit till fullo ersatt.
§ 7.
Stad, som, enligt hvad i § 1 sägs, vill genom städernas hypotheksbank
undfå amorteringslån, tecknas icke såsom delegare i hypotheksbanken, utan skall
härmed så förfaras, att sedan, i den ordning, som föreskrifves i gällande författningar
angående kommunalstyrelse i rikets städer, beslut blifvit fattadt och af Kongl.
Maj:t stadfästadt, att för stads räkning, till dess allmänna behof, skall upptagas lån,
stäldt pä återbetalning genom årlig amortering under tid, som icke får öfverstiga
tretio är, med utfästande af sådan ränta, som af hypotheksbanken bestämmes,
och bidrag till bankens förvaltningskostnader, i likhet med hvad för de deruti låntagande
.hypotheksföreningar är stadgadt, må hypotheksbanken, om dess tillgångar
ej för hypotheksföreningars behof tagas i anspråk, och såvida stadens genom
577
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. J\f 315.
vederbörande myndighet utfärdade förbindelse å lånet, affattad enligt det härvid
bilagda formulär (Litt. B), finnes å det stadfästade beslutet rätteligen och till fullo
grundad, det sökta lånet meddela.
§ 8.
Städernas hypoteksbank öppnar sin verksamhet så snart tre eller flera
hypotheksföreningar tecknat sig för delaktighet till ett sammanlagdt belopp af
minst Tre millioner Riksdaler.
§ 9.
Då hypotheksföreningar, hvilka såsom delegare n uti städernas hypoteksbank
ingått, eller städer till erhållande af lån, ställda på viss årlig afbetalning, sig
anmäla och erforderliga handlingar i beredskap hafva, skall hypoteksbanken, der
icke andra för ändamålet användbara medel finnas att tillgå, foga anstalt om upptagande
för de sökandes behof af sådana län, mot räntebärande, till innehafvaren i
Svenskt mynt ställda, på viss årlig afbetalning lydande obligationer.
Hafva flera föreningar om lån sig anmält, och kan behofvet samtidigt ej på
en gång till fullo motsvaras, må de medel, hypoteksbanken genom upplåning
eller annorledes för sådant ändamål sig beredt, fördelas mellan de lånsökande föreningarne
i förhållande till det dem beviljade lånebelopp.
§ 10.
Med undantag af det belopp, som, enligt hvad i § 4 sägs, skall till hvarje
låntagande hypoteksförening utlemnas i grundfonds-obligationer, bör lånesumman
till hypoteksföreningen utlemnas i kontanta penningar, derest ej förening, för enskild
lånesökandes räkning, begär, att för något visst belopp erhålla hypoteksbanken
amorterings-obligationer, i hvilket fall bankens styrelse må bestämma om
sådant skall medgifvas, äfvensom det pris, hvartill obligationerna skola beräknas.
§ 11.
Städernas hypoteksbank må ej upptaga lån med viss årlig afbetalning och
derför utgifva obligationer, utan så är, att vilkorcn dervid äro förenliga med de
grunder, som för amorteringslåns utgifvande till hypotheksföreningarnes delegare
finnas till efterrättelse fastställda.
§ 12.
För tillfälliga, af förut ingångna förbindelser föranledda behof, vare städernas
hypoteksbank berättigad att verkställa upplåning mot obligationer, som lyda
på inlösen efter uppsägning, dock att dessa obligationer ej må ställas på kortare
uppsägningstid än sex månader, och ej på lägre belopp än Hundra Riksdaler; börande
för öfrigt i afseende å säkerheten och lånevilkoren äfven härvid iakttagas
hvad i § 11 är sagdt.
För beredande af medel till ainorteringslän åt hypoteksförening eller stad,
må städernas hypoteksbank ej utgifva obligationer, ställda på uppsägning.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JV3 315.
578
Har upplåning mot obligationer, ställda på uppsägning, egt rum, varde, der
ej inlösen af dem förut kunnat ske, den sålunda upplånta summan återbetald med
de medel, som inflyta för det amorteringslän, som näst derefter kan komma att
upptagas.
§ 13.
Städernas hypoteksbank åligger att vid all den upplåning, som banken för
hypotheksföreningar ombesörjer, noggrannt tillse, att tillräcklig säkerhet derför
ställes och under hela afbetalningstiden bibehålies i enlighet med de grunder, som
i sådant afseende äro bestämda.
De af delegare för erhållna lån ställda säkerhetshandlingar skola under offentlig
värd på lämplig ort nedsättas.
§ 14.
Hypoteksförening eller stad, som i hypoteksbanken undfått lån, stäldt
på viss ärlig afbetalning, vare pligtig att årligen på bestämda tider till banken
verkställa liqvid af den ränta och kapitalafbetalning, som vid lånets utgifvande till
föreningen eller staden blifvit bestämda; erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna,
efter hvad derom är stadgadt.
§ 15.
Alla i städernas hypoteksbank delegande hypotheksföreningar ansvara,
en hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser, banken
genom utgifna obligationer eller annorledes sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant afseende kunna
användas: de förskrifningar med tillhörande säkerheter i fastigheter och öfriga
förbindelser, som hypotheksföreningar och städer för undfångna lån afgifvit; reserv-
och grundfonderna; bankens alla öfriga tillgångar och slutligen de af Staten
till städernas hypoteksbank öfverlemnade obligationer, på sätt här nedan sägs.
§ 16.
De i § 4 omförmälda, af Staten till städernas hypoteksbank öfverlemnade
obligationer må ej i någon händelse till anskaffande af medel för bankens utlåningar
begagnas, utan endast i följande två fall kunna, genom deras försäljning till
större eller mindre del, efter behof, användas, nemligen: a) då, i följd af fördröjd
eller underlåten inbetalning af hvad delegande hypotheksföreningar eller städer
för undfångna län, enligt § 14 böra erlägga, eller af annan anledning, banken saknar
egna, för tillfället användbara, tillgångar till fullgörande af sina förbindelser
mot sina långifvare, samt b) i den oförmodade händelse, att sådant i den ordning,
som i § 15 är sagdt, vid bankens utredning, för infriande af bankens förbindelser,
oundviidigen erfordras.
I de under Litt. a) omförmälda fall må de af Staten till städernas hypotheksbank
öfverlemnade obligationer till större eller mindre del äfven kunna af
banken pantsättas; åliggande banken i hvarje händelse, att om obligationernas användande
Riksgälds-kontoret genast underrätta.
579
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. Jty? 315.
§ 17-
Har af den under Litt. a) i nästföregående § nämnda anledning försäljning
af Riksgälds-kontorets obligationer egt rum, vare städernas hypotheksbank pligtig
så väl att, så snart ske kan, åter inköpa ett, det försålda motsvarande, belopp af
samma obligationer, som ock att till Riksgälds-kontoret godtgöra den för de försålda
obligationerna belöpande ränta, till dess att de till betryggande af bankens
säkerhet afsedda obligationer på nämnda sätt blifvit till ursprungliga beloppet
återställda.
Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter aftal emellan Riksgälds-kontoret
och städernas hypotheksbank bestämmes, och som ej må utsträckas
öfver två är, erlägge hypotheksbanken till Riksgälds-kontoret full liqvid för de
ännu utelöpande obligationerna och varde derigenom berättigad att, i de användas
ställe, nya obligationer till motsvarande belopp erhålla.
Der, på sätt i § 16 medgifvet är, obligationer blifvit för hypotheksbankens
behof pantsatta, skola de sednast inom ett år frän pantsättningsdagen af banken
åter inlösas.
§ 18.
För den händelse, att medel till det återköp eller den liqvid, som i § 17
sägs, ej annorledes kunna anskaffas, ege städernas hypotheks-bank för sådant ändamål
infordra nödigt tillskott frän de i banken delegande hypotheksföreningar,
i mån af deras delaktighet; egande föreningarne att, genom en efter behofvet lämpad,
pä föreningarnes låntagande medlemmar uttaxerad förhöjning af kapital-afbetalnings-procenten,
det nödiga beloppet upptaga.
Om genom försäljning eller pantsättning af de till städernas hypotheksbank
af Staten öfverlemnade obligationer för det i § 16 Litt. a) uppgifna ändamål, beloppet
af dessa obligationer vid något tillfälle skulle komma att nedgå till Två
millioner R:dr, må ej hypotheksbanken nytt lån upptaga förr, än statsobligationerna
blifvit till den ursprungliga summan återställda; skolande i detta fall hypotheksbankens
delegare, derest icke allmän ordinarie sammankomst, efter hvad i
§ 22 sägs, inom en månad infaller, genast kallas till extra sammankomst, för vidtagande
af de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
§ 19.
Der så händer, att medel till städernas hypotheksbank inflyta, som icke
genast kunna till utlåning åt hypotheksföreningar eller städer, i den ordning denna
förordning stadgar, eller till fullgörande af andra bankens förbindelser användas,
ege hypotheksbanken att göra sådana medel på kortare tid fruktbärande genom
utlåning mot säkerhet i stads- eller landtfastighet eller i Statens eller egna
eller allmänna hypotheksbankens eller hypotheksföreningars räntebärande obligationer,
eller genom uppköp af sådana obligationer, eller, om sådant finnes lämpligare,
genom medlens insättande i bankinrättning mot ränta.
§ 20.
Städernas hypotheksbank förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstaden.
Styrelsen skall bestå af fern ledamöter, af hvilka en, som skall vara ordförande,
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. j\s 315.
580
utses af Kongl. Maj:t, en, sorn skall vara vice ordförande, utses af Riksgälds-kontoret,
och tre väljas af de i banken delegande hypotheksföreningar.
Om antalet af delegande hypotheksföreningar icke uppgår till mer än tre,
må enhvar af dem utse en ledamot. Öfverstiger antalet tre, ega deras, vid den i
§ 22 omförmälda sammankomst närvarande ombud, att gemensamt och efter hufvudtal
de tre ledamöterne utse. I vigtiga fall, såsom då beslut fattas om amorteringslåns
upptagande, skall styrelsen dessutom till rådplägning och deltagande i
beslutet kalla ett ombud för hvarje delegande förening. En hvar ledamot af styrelsen
äfvensom för tillfället inkalladt ombud svare, en för alla och alle för en,
för alla de beslut rörande bankens förvaltning, till hvilka han med sin röst bidragit.
Beslut må ej fattas, utan att tre ledamöter äro tillstädes och tvä af dem om
beslutet äro ense. I fall af skiljaktiga meningar gälle den mening, om hvilken de
fleste sig förenat. Aro rösterna lika delade, vare den mening beslut, hvilken ordföranden
biträder.
§ 21,
Revision af städernas hypotheksbanks förvaltning och räkenskaper skall
årligen verkställas på tid, som vid allmän sammankomst mellan de i banken delegande
hypotheksföreningar bestämmes. Uppgår dessas antal icke till mer än tre
eller fyra, välje en hvar af dem en revisor. Går antalet öfver fyra, välja de fyra
revisorer efter tur. Utom de revisorer, som af de delegande föreningarne väljas,
skall derjemte i alla händelser en revisor af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret utses.
Revisorerne ega att inom sig utse ordförande.
Till deltagande i revisionen af de hypotheksföreningars förvaltning, som i
hypotheksbanken äro delegare, skall ett ombud af bankens styrelse utses.
§ 22.
Allmän ordinarie sammankomst emellan hypotheksbankens delegare skall
hållas i hufvudstaden årligen under de fem första åren efter det banken öppnat sin
verksamhet, samt sedermera hvart annat år, efter revisionen af bankens förvaltning,
men om den femte allmänna ordinarie sammankomsten ej hålles samma år som bolagsstämman
med städernas allmänna brandstodsbolag, .skall äfven det sjette året
allmän ordinarie sammankomst ega rum, hvarefter, såsom förut stadgadt är, sammankomsten
hålles hvartannat är, kort före eller straxt efter nämnda bolagsstämma.
Dag för sammankomsten bestämmes pä nästföregående sammankomst, och skall
hvarje delegande förening dertill sända tre ombud, af hvilka minst en bör vara
ledamot af föreningens styrelse. Fullmägtige i Riksgälds-kontoret skola ock ett
ombud dertill utse.
På denna sammankomst, dervid revisorerne, så vidt ske kan, böra vara tillstädes,
skola de efter sednaste ordinarie sammankomst afgifna revisionsberättelser
till granskning företagas, beslut rörande decharge för styrelsen fattas, och val af
ledamöter i styrelsen och suppleanter anställas.
Vid ordinarie sammankomst skola, till efterrättelse för i städernas hypotheksbank
delegande hypotheksföreningar, de grunder bestämmas, efter hvilka
inom hvarje förening fastigheter böra värderas, samt beslut fattas huruvida och till
hvad belopp vinstutdelning å grundfonds-obligationerna må ega rum. Hvad som i
öfrigt kan angå hypotheksbankens förvaltning, må jemväl vid ordinarie samman
-
581
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JW 315.
komst tagas under öfverläggning och beslut, men der fråga väckes om utverkande
af ändring i denna förordning eller i förordningen angående de allmänna grunder,
som vid bildande af hypotheksföreningar mellan fastighetsegare i städer och köpingar,
samt deras framtida verksamhet skola tjena till efterrättelse, må beslut derom
ej förr än på nästa allmänna sammankomst kunna fattas.
Bestämmande af arfvoden och aflöningar för ledamöterna i hypotheksbankens
styrelse samt revisorerne äfvensom för bankens tjenstemän, ankomme ock på
delegarnes beslut vid allmän ordinarie sammankomst.
§ 23.
Allmän extra ordinarie sammankomst eger styrelsen utlysa, när det af omständigheterna
påfordras. Kallelse dertill skall delegande hypotheksföreningars styrelser
meddelas minst en månad förut och tillika upptaga de frågor och ärenden,
som på sammankomsten förekomma.
§ 24.
Utom i de frågor, som angå decharge för styrelsen samt arfvode för styrelsens
ledamöter, ega desse i besluten vid allmän sammankomst taga det. Revisorerne
ega alltid deltaga i besluten, såvida fråga icke är om bestämmande af deras
eget arfvode.
§ 25.
Vid allmän sammankomst väljes ordförande.
Besluten afgöras genom omröstning efter hufvudtal med enkel pluralitet. Utfalla
rösterna lika för olika meningar, gälle såsom beslut den mening, ordföranden
biträder, utom i fråga om val, då, i händelse två eller flera erhålla lika många
röster, företrädet dem emellan genom lottning bestämmes.
§ 26.
Innan ordinarie sammankomst' hålles, skola den eller de revisionsberättelser,
som dervid böra föredragas, i tryck offentliggöras och såväl samtliga i städernas
hypoteksbank delegande hypotheksföreningars styrelser samt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
delgifvas, som ock till Kongl. Finans-departementet insändas.
§ 27.
När helst Kongl. Majit kan finna skäligt att låta anställa granskning af städernas
hypotheksbanks förvaltning och räkenskaper, skola alla banken tillhörande
handlingar och räkenskaper äfvensom bankens kassa för denna granskning hållas
tillgängliga.
Ofvergåcnde
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JW 315.
582
Öfvergående stadgande:
Förr än städernas hypoteksbank öppnar sin verksamhet, skola å tid, som
Kongl. Majit bestämmer, ombud såväl för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, sorn
för de hypotheksföreningar, som till inträde i svenska städernas hypotheksbank
sig anmält, äfvensom de af Kongl. Majit och af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
utsedde ledamöter i hypotheksbankens styrelse sammanträda, för att vidtaga de
beslut och förrätta de val, som måste föregå öppnandet af städernas hypotheksbank.
Formulär Litt. Ä.
Svenska städernas hypotheksbanks gmndfonds-olligation
o
a
serien A Riksdaler 1,000. J\@
( » B » 500. » )
( » C » 100. » )
( » D » 50. » )
Innehafvaren häraf, som med ett belopp af Ett tusen (Fem hundra) (Ett
hundra) (Femtio) Riksdaler bidragit till bildande af grundfonden för svenska städernas
hypotheksbank, eger att ä nämnde belopp erhålla vinstutdelning i den ordning
§ 7 af Kongl. Förordningen den
angående en hypotheksbank för
rikets städer föreskrifver.
Stockholm den
På Svenska städernas hypotheksbanks vägnar:
(Tre Ledamöter af Styrelsen.)
kupon för 18.... års vinstutdelning å
Svenska städernas hypotheksbanks grundfonds-obligation
serien
JW
å 00 Riksdaler.
(Ordföranden.)
(Kamereraren.)
Formulär Litt. B.
Sedan N. N. stad under den
erhållit Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd
att för upptaga ett amorteringslån stort 000 Riks
daler
och Herrar Stadsfullmägtige (stadens innevånare å allmän rådstuga) genom
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Å/d. 77
583
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. Jty? 315.
beslut den  ....... hvilket vunnit laga kraft, tillförbundit staden, att årligen
under loppet af 00 år för ett sådant låns förräntande och amortering samt gäldande
af stadgadt förvaltningsbidrag till städernas hypoteksbank erlägga en summa
af 000 R:dr, att af stadens inflytande allmänna medel eller genom uttaxering på
enahanda sätt som öfriga kommunalutskylder af stadens innevånare godtgöras; så
och efter det N. N. stad af städernas hypoteksbank bekommit ett lån §tort 000
(med bokstäfver) Riksdaler, eller 000 (med bokstäfver) Riksdaler Silfver Specie,
förbinder sig N. N. stad att årligen ä de dagar bankens styrelse bestämmer, å
denna lånesumma halfårsvis erlägga ränta, 00 (med bokstäfver) procent, bidrag till
bestridande af förvaltningskostnader, enligt föreskriften i Kongl. Förordningen den
angående städernas hypoteksbank, samt, såsom kapital-inbetalning
00 (med bokstäfver) procent, intill dess stadens genom kapitalinbetalningar med
derå beräknad ränta, hos hypoteksbanken uppkomna behällniug uppgått till belopp,
fullt motsvarande ofvanstående lånfångna summa, 000 (med siffror) Riksdaler
eller 000 (med siffror) Riksdaler Silfver Specie.
N. N. den
(Underskrifter.)
Förslag
till
förordning angående de allmänna grunder, som vid bildande af hypotheks*
föreningar emellan fastighetsegare i rikets städer och köpingar samt
dessa föreningars framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.
§ i.
Fastighetsegare i rikets städer och köpingar med dertill hörande områden
ega att distriktsvis bilda hypotheksförening, som skall hafva till ändamål, att,
inom det distrikt föreningen omfattar, emot pant af så väl hus och tomt i stad eller
köping som jord inom de dertill hörande områden meddela lån, hvilka, om de i
föreningens reglemente stadgade vilkor fullgöras, inom viss tid amorteras, utan att
kunna å längifvarens sida till betalning före amorteringstidens slut uppsägas.
Sådan hypotheksförening må, sedan fastighetsegare deruti tecknat sig för
delaktighet med ett belopp af minst Femhundra tusen Riksdaler, såsom delegare i
städernas hynotheksbank ingå.
Fastighetsegare inom stad, der delaktighet tecknas för en summa af minst
Två millioner R:dr, må, om de sådant önska, bilda egen förening.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. 315.
584
Å bildad hypoteksförening sökc delegarne Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse
och ingifve dervid ett i öfverensstämmelse med grunderna i denna förordning uppgjordt
förslag till det reglemente, de vilja antaga.
§ 2.
Byggnad å egendom, hvarför delaktighet i hypoteksförening sökes, skall
vara försäkrad i städernas allmänna Brandstodsbolag eller i annan, med vederbörlig
stadfästelse försedd, inländsk försäkrings-inrättning, der vunnen försäkring är i
afseende på försäkringens bestånd samt inteckningshafvares rätt och säkerhet lika
betryggande, som hos nämnde bolag.
t»
§ 3.
Det belopp, för hvilket fastighet må i hypoteksförening belånas, pröfvas
och bestämmes af direktionen, men må icke i något fall öfverstiga hälften af fastighetens
värde, faststäldt vid värdering, som, efter här nedan bestämda grunder,
på länesöknndens bekostnad förrättas af två af hypoteksföreningen valda värderingsmän
och en af lånesökanden utsedd tredje person.
Yid värdering af sådan fastighet bör afseende fästas å den sednast betingade
köpeskillingen, samt å fastighetens läge, areal, årligen behållna afkastning^ och användbarhet
i ett eller annat hänseende. Derjemte bör i beräkning tagas åbyggnadernas
brandförsäkrings- och taxeringsvärde. Fastighet, hvaruti fabriksrörelse bedrifves,
får icke 'hppskattas till högre värde, än som den kan anses ega, äfven om
fabriksrörelsen kommer att nedläggas.
§ 4.
Enhvar, som i stad eller köping elier på dess område eger fastighet, hvars
värde, uppskattadt på sätt § 3 föreskrifver, uppgår till minst Två tusen R:dr, vare
till inträde i hypoteksförening berättigad, der ej andra omständigheter ett sådant
inträde förhindra.
§ 5.
I den mån tillgångar dertill förefinnas, lemnäs från föreningen lån till högst
hälften af det belopp, hvartill fastighetens värde blifvit af direktionen faststäldt,
såvida lånesökanden, jemte andra erforderliga handlingar, efter hvad derom i § 8
sägs, aflemnar vederbörlig inteckning uti den till belåning godkända fastigheten sä
väl för det sökta länet, som för två procent derutöfver, till säkerhet för utsöknings-,
bevaknings- och brandförsäkringskostnader.
§ 6.
Låntagare, hvilkens hos hypotheksförening pantsatta fastighet genom tillbyggnad
eller betydligare reparation eller af annan anledning stigit i värde, må
uti ofvan stadgad ordning ega att undfå ytterligare län å samma fastighet till högst
585
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JY&' 315.
det belopp, som, i förening med det förut varande lånets återstod, utgör hälften af
fastighetens värde, uppskattadt på sätt i § 3 föreskrifves.
§ 7.
Lån å fastighet må till det i § 3 bestämda belopp endast mot första inteckning
i fastigheten kunna beviljas. Derest denna förut är med laga inteckning, till
säkerhet för annans fordran, besvärad, och sådan inteckning ej pä föreningen i vederbörlig
ordning öfverflyttas, eller till förmånsrätt efter inteckningen för det hos
föreningen sökta län tillbakasättes; varde det länebelopp, som eljest hade kunnat
på samma fastighet beviljas, med så stor del minskadt, som motsvarar den äldre
intecknade gälden med derå beräknad tre års ränta.
§ 8.
Utom iivad angående inteckningssäkerheten är sagdt, åligge lånesökande, ej
mindre att vederbörligen styrka sin eganderätt till den uppgifna fastigheten och
sin rätt att densamma låta inteckna, än ock att förete värderingsinstrument, bevis
att fastigheten är vederbörligen brandförsäkrad i sådan försäkrings-inrättning, hvarom
i § 2 sägs, samt de öfriga handlingar, som enligt hypotheksföreningens reglemente
för läns beviljande erfordras.
§ 9.
Låntagare är förbunden, att för fem procent af lånebeloppet emottaga städernas
hypotheksbanks grundfonds-obligationer.
Skulle fem procent af lånet icke utgöra fullt hundratal Riksdaler, är låntagaren
förbunden att, när det belopp, som öfverstiger jemnt femtiotal, utgör mer än
tjugofem R:dr, vid låneliqviden emottaga i grundfonds-obligationer det belopp, som
motsvarar närmaste jemna femtiotal utöfver fem procent af lånesumman; hvaremot,
om nyssnämnda, öfverskjutande belopp icke utgör mer än tjugofem R:dr, grundfondsobligationer
derför icke må utgifvas.
§ 10.
På lån, som med viss årlig afbetalning från hypoteksförening tihl delegare
utgifves, må ej högre ränta än fem för hundrade om året bestämmas. Årlig afbetalning
på hufvudstolen skall minst utgöra en och cn half procent. Såsom bidrag
till förvaltningskostnadernas bestridande erlägge dessutom hvarje läntagare årligen
en half procent af sitt länebelopp.
Befinnes detta bidrag något år understiga hvad ändamålet påkallar, varde
bristen uppförd i särskild förskottsräkning, och beslute låntagarne vid nästa bolagsstämma
huruledes bristen fyllas skall. Uppgår denna brist till en fjerdedels procent
af upplånta beloppet, må den ej öfver ett år balanseras, och varde då, genom
förhöjning af bidraget till förvaltningskostnadernas ersättande, fylld. Skulle åter
så stort öfverskott å bidraget till förvaltningskostnaderna uppstå, att det kan till
hälften, eller cn fjerdedels procent nedsättas, må det ankomma på hypotheksbankens
delegare, att vid allmän sammankomst om en sådan nedsättning besluta.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. ,JV? 315.
586
§ 11.
Försummar låntagare, att å bestämda tider halfårsvis till föreningen erlägga
full liqvid för ränta, årlig afbetalning pä bufvudstolen och bidrag till förvaltningskostnaderna,
skall han ä det till betalning förfallna beloppet erlägga en half procent
i månaden frän förfallodagen till dess liqvid sker. Har sådan ej skett inom
14 dagar frän förlallodagen, anställes ofördröjligen lagsökning för utbekommande
af halfårsafgiften med ränta och kostnadsersättning samt, om Direktionen pröfvar
sådant nödigt, äfven af återstående kapitalet med ränta, hvilket allt den försumlige
låntagaren, der så fordras, vare skyldig att inom tre månader gälda.
§ 12.
Om extra försäkringsafgift eller tillskott skulle för belånad fastighet påbjudas,
vare låntagare skyldig att, minst en månad innan tiden för afgiftens erläggande
skulle utlöpa, till hypotheksföreningens direktion insända bevis öfver verkställd
liqvid deraf. Der sådant underlåtes, ombesörjer direktionen, på den försumliges
bekostnad, inbetalningen och utsöker beloppet; och är sådan låntagare underkastad
enahanda äfventyr, sorn i nästföregående § stadgas eller att inbetala
återstoden af sitt lån, så till hufvudstol som ränta.
§ 13.
Varder åbyggnad ä fastighet, som blifvit af hypotheksförening belånad, så
vanvårdad, att fara är att, för dess bofällighet, värdet varder förminskad t, eller
användes åbyggnad pä sådant sätt, att, i händelse af inträffande brandskada, tvist
om ersättning är sannolik, eller borttages någon del af åbyggnaden, eller förekomma
andra omständigheter, som kunna förringa eller tillintetgöra hypotheksföreningens
säkerhet, då skall det pä direktionen ankomma, huruvida lånet må till hela det
återstående kapitalet vara till betalning förfallet, eller om så stor del deraf må få
qvarstå, hvarför panten i sitt förändrade skick anses utgöra full säkerhet. Hvad
inbetalas bör, skall vara förfallet efter tre månaders uppsägning, derest icke så beskaffade
omständigheter förekomma, som af direktionen pröfvas erfordra lånets indrifvande
utan uppsägning, då direktionen må vara till sådan åtgärd berättigad.
Uppdagas sådana omständigheter, som här omförmälda äro, efter det lån
blifvit beviljadt, men innan utbetalning egt rum, må det icke utgifvas.
Varder hos hypotheksförening pantsatt fastighet af eld skadad, ankommer
på direktionen, huruvida det lånebelopp, hvarför fastigheten hos hypoteksföreningen
häftar, eller blott någon del deraf, må fortfarande qvarstå, eller om hela
återstående beloppet skall indrifvas.
§ 14.
Hvarje femte år, eller oftare, om hypotheksbankens styrelse så nödigt
pröfvar, skall ett ombud från vederbörande hypotheksförening vara närvarande
vid brandsynens förrättande ä de egendomar, som i föreningen blifvit belånade, för
att utröna huruvida vanvård å dem egt rum.
587
Motioner i Bbrgare-Ståndet 186?. JV$ 315.
§ 15.
De lånebelopp, hvilka i följd af direktionens uppsägnings- och utsökningsåtgärder
till hypoteksförening inflyta, må användas till utgifvande af nya amorteringslån,
om tillfälle dertill förefinnes: men i annat fall skola beloppen,^ likasom
öfriga medel, som till hypoteksförening af dess låntagare i och för erhållna lån
inbetalas, till städernas hypoteksbank insändas.
§ 16.
Vill låntagare i hypoteksförening, mot återbetalning af lånet, derifrån utträda,
eller verkställa större ärlig afbetalning å hufvudstolen, än den i § 10 bestämda,
ankomme på pröfning af föreningens direktion, huruvida sådant må niedgifvas.
Ej må utträde beviljas, eller större än fastställda årliga afbetalningar å
hufvudstolen medgifvas, utan så är, att direktionen finner sig kunna de till inbetalning
erbjudna medlen utan ränteförlust emottaga eller mot enahanda vilkor som
tillförene använda.
§ 17.
Öfvergår fastighet, hvaruti hypoteksförening för ineddeladt lån eger inteckning,
genom laga fång till annan egare, vare denne pligtig, att inom sex månader
från den dag han af egendomen egare blef, hos föreningens direktion skriftligen
anmäla sig till lånets öfvertagande på sitt namn. Försummas det, ankomme
på direktionen att, när den så skäligt finner, lånet uppsäga till inbetalning, inom
sex månader, räknadt från uppsägningsdagen.
§ 18.
Låntagare vare för hypotheksförenings förbindelser ansvarige, enhvar i mån
al det belopp, han såsom lån från föreningen erhållit.
§ 19.
Af det förvaltningskostnads-bidrag, som, enligt § 10, låntagare i hypoteksförening
har att erlägga, skall af föreningen hälften till städernas hypoteksbank
för bestridande af dess förvaltningskostnader, inbetalas.
Skulle hypoteksbanken? förvaltningskostnader något år icke kunna genom
detta bidrag och öfriga, för andra ändamål ej afsedda tillgångar betäckas, åligge
det samtliga i banken delegande hypotheksloreningar att, i förhållande till hvarderas
lånebelopp, genom förhöjdt förvaltningsbidrag, fylla bristen.
§ 20.
Hypoteksförening, hvilken såsom delegare ingått i städernas hypoteksbank,
är pligtig att, i fråga om sina upplåningar, i alla delar ställa sig till efterrättelse
hvad derom uti den angående nämnde bank utgifna nådiga förordning af
denna dag finnes stadgadt.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. Jfy? 315.
588
§ 21.
Ledamöterne i hypotheksförenings direktion svare, en för alla och alle för
en, för de beslut rörande föreningens förvaltning, till hvilka de ined sin röst bidragit.
§ 22.
De närmare föreskrifter, sorn i öfrigt vid förvaltningen af hypotheksförenings
angelägenheter skola tjena till efterrättelse, upptagas i det reglemente föreningen,
enligt hvad i § 1 sägs, har att uppgöra och Kongl. Majit till nådig pröfning
och stadfästelse underställa.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Motioner i B or gare-Ståndet 1863. JVs 316.
589
JW 31©.
Af Herr Rydin: angående underdånig anhållan i fråga om förening af landsbygd
och stad lill gemensamma samhälligheter med lika rät‘
tigheter och skyldigheter.
Kastar man en blick på det stora antal vigtiga samhällsreformer, som under
de sednaste 25—30 åren blifvit införda uti vårt kära fädernesland, och de lika vigtiga,
som äfven vid denna riksdag blifvit dels föreslagna, dels antagna, såsom representationsförslaget,
nya brottmålslagen, handels- och handtverksfriheten, fortsättning
af jernbansbyggnaderna, med flera andra djupt ingripande samhällsreformer,
inses lätt behofvet och nödvändigheten att äfven i andra rigtningar företaga
förändringar och reorganisationer, vid hvilka man hittills ej fästat särdeles afseende,
men hvilka likväl mäste blifva en nödvändig följd af hvad som redan egt och vidare
kommer att ega rum, när de vid denna riksdag föreslagna eller beslutade
förändringar komma till stånd; så att allt må stå i någorlunda harmoni med hvartannat
och utgöra en hel sammanhängande organism, till gemensam båtnad, styrka
och förkofran åt hela landet.
Hvad som likväl i betydlig mån sannolikt skall förhindra och motverka en
högre utveckling af en dylik fullständigare organism är det redan nu varande och ännu
större blifvande missförhållandet emellan rikets städer och landsbygd, om ej någon
ändring häri företages. Medan att rikets städer så småningom och frivilligt
afsagt sig all uteslutande rätt till handel och handtverk, och meddelat denna äfven
åt landsbygden, samt i många andra hänseenden sökt närma sig denna, har, mig
veterligt, intet enda steg egt rum från landsbygdens sida att närma sig städerna.
Det hela utgör nu en bjert i ögonen fallande, djupt ingripande disharmoni, som
ju förr ju heldre bör afhjelpas och afskaffas. Detta torde böra ega runi på det sätt,
att äfven andra förmåner, som städerna ensamt nu åtnjuta, böra meddelas äfven
åt landsbygden, och att en del af landsbygdens förmåner åt städerna, sä att äfven
allt deltagande i lika skyldigheter gifver lika rättigheter; eller med ett ord, att land
och städer blifva gemensamma samhälligheter. Då först kan sannolikt hela vårt
land till fullo ernå det välstånd, civilisation, oberoende och utveckling af all nyttig
verksamhet, hvartill dess inre förhållanden kunna i en framtid göra det mägtigt;
hvartill så många grundelementer redan äro lagda och genom nu pågående riksdagsåtgärder
vidare blifva lagda.
Till vinnande af detta önskvärda mål, och med stöd af 56 § Riksdags-ordningcn
och af vid denna riksdag vidtagna åtgärder, får jag i motionsväg ödmjukligen
föreslå följande:
Rikets Ständer ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan om nedsättande
af en komité till utarbetande af ett förslag att föreläggas nästkommande
Rikets Ständer om sqmmanslaaning af landsbygd och stad tillgemenBih.
till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Afd. 78
590
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JW 316.
samma samhälligheter med lika rättigheter och skyldigheter för håda uti alla
landets gemensamma angelägenheter.
Hufvuddragen af en sådan sammanslagning och gemensamhet torde måhända
kunna blifva ungefärligen följande:
Hela rikets samtliga landsbygd, städer och köpingar indelas i hvad man måhända
kan kalla Landkretsar.
Då det nya representationsförslaget antager omkring 175 ledamöter i nedre
kammaren, borde landkretsarne bestå af samma antal; och då rikets folkmängd nu
uppgår till något öfver 4 millioner personer, borde hvarje landkrets ega 20,000—
25,000 innebyggare, i mån af mer eller mindre tät befolkning inom olika orter.
Städer af större befolkning må indelas i 2, 3, 4 etc., landkretsar, i mån af
folkmängden.
Hvarje landkrets, för såväl stad som tillagd landsbygd, bör hafva en gemensam
civildomstol, och en gemensam brottmåls- eller polisdomstol; den sednare utgörande
en underafdelning under civildomstolen.
Inom hvarje landkrets underhålles gemensam fattigvård, hvartill tjenligast
torde vara att på landsbygden inom kretsens område använda någon jordegendom,
till hvars skötsel fattighjonen, i mån af krafter, bidraga.
Likaledes borde en dylik egendom på landsbygden användas till arbetshus åt
lösdrifvare, lättingar, m. fl., hvilka jemte egendomens skötsel borde hållas till allmänt
arbete; hvartill sannolikt inom de flesta orter ej något kunde vara tjenligare
än sönderkrossning af sten till landsvägarnes underhåll och förbättring. För så väl
fattigvård som arbetshus är landkretsens befolkning stor nog att erfordra dylika
inrättningar och att härpå kunna hafva behörig tillsyn, underhållet blifva mindre
kostsamt genom jordegendomens afkastning, samt få större ordning, arbetsamhet och
nykterhet hos sjelfva hjonen, särdeles om ej bränvin finnes i grannskapet.
En gemensam högre eller lägre lärdomsskola skall finnas inom hvarje landkrets.
Ett gemensamt fängelse med vaktbetjening skall af landkretsen underhållas.
Pä samma sätt borde gemensamhet inom landkretsen ega rum, i hvad sorn
rörer skattskrifning, uppbörd, läkare och sjukvård, sparbank, välgörenhetsinrättningar
med flera angelägenheter, sorn borde tillhöra hela samhälligheten. Stor vinst
skulle det sannolikt äfven medföra om landkretsen äfven blefve en bestämd begränsad
underafdelning uti allt, hvad som hörde till kyrkan eller till landets försvar.
Deremot skulle alla sådana angelägenheter, hvilka endast kunna angå en
särskild stad, socken eller församling inom landkretsen, ordnas, underhållas och bekostas
af denna enskildt och icke blifva föremål för landkretsens handläggning eiler
bekostnad.
Hvad här blifvit påpekadt, har hufvudsakligast afseende på sådana landkretsar,
der en mindre stad är förenad med kringliggande landsbygd. Att i fråga om
så stora städer att de utgöra en eller flera landkretsar, eller en landsbygd, dermed
ingen stad är förenad, dessa skola ordnas i det närmaste på lika sätt, som fallet
blifver med landkrets af blandad natur, är påtagligt.
Lätt är att förutse det många invändningar och stora svårigheter anföras
mot detta förslag, men inga äro af någon oöfvervinnerlig natur, i händelse Rikets
Ständer anse min framställning i öfrigt förtjena något afseende.
Om remiss anhålles till Utskott.
Stockholm den 8 Augusti 1863.
G. G. Rydin.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JV? 317.
591
JW 317.
(ej remitterad till Utskott).
Af Herr FfllllClll: angående underdånig framställning hos Kongl. Majit i fråga
om afskaffande af tionde utaf tillverkningen af vissa metaller
och andra mineralrikets alster.
Som bekant är, beslöto Rikets Ständer vid förlidne riksdag, att hammarskaften
för hela riket och tackjernstiondet för alla hyttor, belägna utom de egentligen
tackjernsblåsande bergslagen, skulle upphöra. Sedan Kongl. Maj:t genom dess nådiga
förordning af den 14 December 1860, åt detta Ständernas beslut gifvit nådig
sanktion, har härigenom jernhandteringen, lyckligen befriad från denna onaturliga
och betungande produktionsskatt, kommit i besittning af ett af de hufvudsakligaste
och vigtigaste vilkoren för en näringsgrens förmåga att kunna framgå och höja sig
i utveckling, nemligen en naturlig beskattning.
Men hafva Konung och Ständer, erkännande och tillämpande denna grundsats,
dymedelst sökt, hvad på dem berott, lyfta en af vårt lands vigtigaste näringsgrenar,
jernhandteringen, och så att säga, gifvit densamma den för dess friska och naturliga
utveckling oundgängliga lifsluften, så synes häraf såsom ett corollarium följa, att
tillverkningen af öfriga metaller och mineralrikets alster äfven bort blifva lossad
frän den boja, produktionsskatten, som ännu förlamande inverkar på hela dess utveckling
och lif.
Så har emellertid icke skett. Då undertecknad, — inseende så väl billigheten
och rättvisan deraf att, med afseende på näringsidkarne, den ena metalltillverkningen
ställdes i likhet med den andra, som ock nödvändigheten för landet att
dess inclustriela framgång i allt befordrades, — i ofvannämnda syftning i min i
Borgare-Ståndet afgifna motion, JV2 109, föreslog tiliverkningarnes å samtliga mineralrikets
alster likställighet i afseende på beskattningen, vann denna motion hvarken
Stats-Utskottets eller Rikets Ständers bifall.
De skäl för afslag, — om man såsom sådana vågar anse dem, — som af Utskottet
anfördes, voro dels att det icke blifvit visadt, att produktionsskatten menligt
inverkade på handteringarne, dels att frågan icke var tillräckligt utredd.
Af dessa begge motiver för afslag torde åtminstone det förstnämnda icke
vara af beskaffenhet att behöfva särdeles uppmärksammas, och, hvad det sednare
vidkommer, torde, — ifall frågan i sig sjelf icke ansågs tydlig och Idar, — dess mindre
utredda beskaffenhet få sökas uti den motionärens föreställning, att det skulle tillkommit
Utskottet att ”ärendet bereda och utarbeta".
Då emellertid kan tyckas som motionären härutinnan misstagit sig; — då,
om man vågar draga denna slutsats af frågans utgång, det vill synas som flertalet
inom Utskottet ochtrenne Riks-Stånd ansett, att initiativet i ett ärende af dylik beskaffenhet
lämpligast bör tagas af Regeringen; — och då Regeringen, medelst inhemtande
från vederbörande af nödiga upplysningar o. d., torde vara den, som på
det mest tillfredsställande sätt bör kunna utreda ämnet, så att dess stora vigt och
592
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JW 318.
betydenhet för industriens framgång i vårt land för livar och en klart och tydligt
framstår, anhåller undertecknad ödmjukligen, med stöd af 56 § Riksdags-ordningen,
det behagade Rikets Ständer besluta att i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida, i likhet
med hvad vid jernhandteringen eger rum, tionde å tillverkningen af
öfriga metaller och mineralrikets alster, såsom svafvel, vitriol, rödfärg
m. m., der icke samma tillverkning är i besittning af särskilda privilegier,
må kunna afskafTas, och beskattningen endast påläggas i form af
bevillning, samt i sådant fall till Rikets härnäst sammanträdande Ständer
i ämnet afgifva nådig Proposition.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 19 Augusti 1863.
H. E. Falhem
JW 318.
Af Herr Rootll! angående vilkoren för ett vid sistlidna riksdag heviljadt lån till
utvidgning och förbättring af staden Helsingborgs hamn.
Vid riksdagen 1859 och 1860 beviljade Rikets då församlade Ständer till
utvidgning och förbättring af staden Helsingborgs hamn ett låneunderstöd stort
230,000 R:dr Runt. Berörda lån har sedermera på Hamndirektionens reqvisition utgått
från Riksgälds-kontoret den 29 sistl. December samt kommit Hamndirektionen
tillhanda den 9 Januari innevarande år. Vilkoren i afseende å amortering och räntebetalning
för detta län hafva af Hamndirektionen ej blifvit rigtigt uppfattade, och
staden Helsingborg hade, i händelse länet rekvirerats endast några fä dagar sednare
än som skedt, under hela det nu löpande äret varit befriad från räntebetalning,
alldenstund den missförstådda punkten innehåller: ”att räntan betales efter slutet
af det år hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret utbekommits", hvaremot
Hamndirektionen förmenat, att räntan skulle betalas vid slutet af det år hvarunder
sagda lån utbekommits.
Då sålunda endast genom ett förbiseende af lånevilkoren staden skulle komma
att tillskyndas en ganska betydlig ränteförlust, den der helt och hållit förekommits
om lyftningen af ifrågavarande medel uppskjutits blott några dagar, får, jemväl
på grund af mig uti närlagde skrifvelse från Hamndirektionen i Helsingborg
särskildt lemnadt uppdrag, samt med stöd af 56 § Riksdags-ordningen, jag vördsamt
anhålla:
att Rikets Höglofliga Ständer ville medgifva att amortering och ränta a
ifrågavarande lån skall beräknas först frän 1864 års början, och det sä
mycket heldre som medlen först i år kommit Hamndirektionen tillhanda.
Handlingar, som närmare belysa uppgifna förhållandena bifogas och torde
denna min motion blifva till Höglolliga Stats-Utskottet remitterad.
Stockholm den 29 Augusti 1863.
F. Rooth.
Motioner i Borgare-Ståndet 1863. JW 319.
593
JW 3fl».
Af Herr Björck: om uppdrag åt Expedilions-Ulskotlel ali genast be i örja
tryckning och utdelning af eli Stats-Utskottets protokoll.
Dä Expeditions-Utskottet icke expedierat Stats-Utskottets Memorial N:o 143
pä det sätt, Stats-Utskottct sjelft bestämt och Expeditions-Utskottet meddelat, utan
frän memorialet skiljt det Stats-Utskottets protokoll, som efter sistnämnda Utskotts
beslut borde såsom en del af Utskottets meddelande till Rikets Ständer åtfölja, får
jag härmed föreslå, att Borgare-Ståndtt för sin del beslutar, att åt Expeditions-Utskottet
uppdrages att genast besörja tryckningen och utdelningen af ifrågavarande
protokoll.
Stockholm den 31 Augusti 1863.
A. W. Björck.
Bih. till R. St. Brot. 1862 å 1863. // Sami. 3 A/d.
79
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
