# ID: svediakorp-gov2396
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,290
# sentences: 4,067
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
PROTOKOLL
VID
lagtima Riksdagen i stockholm
Åren 18113 oell !8©2t.
EEFTE SAMMSrCrEM.
3^ Afdelningen:
Motioner i Borgare-Ståndet.
7
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\f 1. 1
JW t.
Af Herr Rooth! Örn uppköp af gevär för skarpskyttekorpserna i riket.
Bland frågor, som under sednare tider uppstått, finnes väl ingen, 'som vunnit
en så hastig, så välförtjent uppmärksamhet som den, om bildandet af frivilliga
skarpskyttekorpser i riket, och redan hafva i de flesta städer såväl som mångenstädes
äfven å landet fosterländskt sinnade män, skyndat att ställa sig i deras
leder. Under den korta tiden af deras tillvaro hafva de, så som vi mera än en
gång haft tillfälle att se, redan förvärfva! en färdighet och en skicklighet, som
tillräckligt utvisar att ”Svensken är född till soldat”. Om nu emellertid denna
vackra idé skall fortfarande kunna utveckla sig och ega bestånd, är det, enligt
mitt förmenande, alldeles nödvändigt, att densamma finner stöd hos och .omhuldas
af Statsmagterna. Hans Maj:t Konungen har vid flera tillfällen uttryckt Sitt
nådiga välbehag öfver skarpskyttekorpserna, och det återstår således för Rikets
Ständer, att ej lemna obemärkt en tanke, sorn dagligen antager allt iner och mer
aktningsbjudande dimensioner. På det således ännu mången med mod i bröstet
och ett pär muskulösa armar, men sorn saknar medel att sjelf kumia anskaffa sig
gevär, mätte blifva satt i tillfälle att kunna erbjuda sig till fosterlandets tjenst,
får jag vördsamt föreslå:
att Rikets nu församlade Ständer måtte anslå en summa af Etthundratusen
Riksdaler Riksmynt, att i mån efter omständigheterna hållas skarpskyttekorpserna
såväl i städerna som å landet tillhanda i och för uppköp
af gevär. Jag anhåller om remiss till Högloft. Stats-Utskottet.
Stockholm den 22 Oktober 1862.
F. Rooth.
Bih. till R. St. Prat. IM2 & 1S63. Il Sami. 3 Åfd.
1
2
Motioner i Borgare^ Ståndet 1862. JV$ 2.
JW *.
Af Herr Rydin: Angående bestämmelse i afseende å tiden för betalning
af bokfordringar.
Under en lång följd af år har man hört ständiga, med fog grundade, klagomål
öfver oelterrättligheten i kreditförhållandena inom handeln och industrien.
Manga förslag hafva blifvit gjorda till det ondas a (hjelpande, och många laglorändringar
hafva härtill egt rum, utan att detta ens än i en högst ringa mån förmått
undanrödja olägenheterna. Man står tvehågsen och nästan rådvill, och vet
ej hvad man egentligen bör företaga för att komma synnerligast minuthandlanden,
den mindre fabrikanten, handtverkaren till biträde, så att de någorlunda ordentligt
och inom en ej allt för lång tid må erhålla liqvid för varor, de nödgas lemna
pä kre.dit, utan att af köparen erhålla löpande skuldförbindelse eller annat värdepapper
1'ör beloppet. Dylika fordringar, upptecknade i säljarens bok, utgöra sedan
för honom under en ganska lång tiel endast ett dödt kapitäl, hvaraf han ej kail
betjena sig. Jag vet ganska väl, att man kan invända, det ingen är skyldig att
sälja varor på kredit, och att det således är säljarens eget, förvållande, att han
på sådant sätt har sina tillgångar fastlåsta och oåtkomliga; men jag vet äfven
att endast den som har en ringa eller snart sagdt ingen kännedom om sakförhållanderna,
kan göra en sådan anmärkning. Hvar och en annan vet det vara en
omöjlighet undvika att få en mängd bok fordringar, sä vida säljaren vill påräkna
hafva någon afsättning af sina varor och undvika bedröfvelse!! att se dem ligga osålda.
För att afhjelpa det här påpekade onda, utan att derigenom förstöra handeln
mot bokfordran, samt att fä sädana fordringar ordentligt, inom en ej alltför
lång tid, liqviderade, får jag härtill hos Rikets Ständer afgifva följande förslag,
som enligt min öfvertygelse är både enkelt, lätt tillämpadt och praktiskt användbart.
Aret indelas i fyra qvartaler. Det första qvartalet innehåller Januari, februari,
Mars månader; det andra April, Maj. Juni; det tredje Juli, Augusti, September
och det fjerde Oktober, November, December.
Inom första månaden i hvarje qvartal skola räkningar å bokfordringar från
föregående qvartal utskrifvas och tillställas gäldenärerne, hvilka före det löpande
qvartalets slut äro skyldiga uppgöra liqvid med reda penningar, löpande skuldförbindelse,
accepterad räkning eller annat värdepapper. Har liqvid oj skeft inom
sagde tid, vare fordringsegaren pligtig att inom första månaden af påföljande qvartal
vid vederbörlig domstol utsöka "sin fordran. Uraktlåtes detta, Vare han sin
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 2.
3
bokfordran förlustig, och gäidenären sin skuld qvitt. Accepterad räkning, hvarå
bestämd betalningstid ej blifvit utsatt, är till betalning förfallen efter det löpande
qvartalets slut.
Genom detta, sorn mig synes, enkla och praktiska sätt skulle en stor lättnad
och reda åstadkommas med allt hvad till bokfordran hörer. Inga gamla sådana
fordringar komme att finnas; allt blefve uppgjordt medan man ännu hade i
friskt minne såväl qvantum af borgade varor, som deras pris. Mer än tillräcklig
tid vore lemnad både till handelsböckers ordentliga afslutande, räkningars utskrifvande
och de, inom behörig tid olitjviderade beloppens indrifvande; då man årligen
härtill kunde använda fyra månader, fördelade på fyra terminer af året, —
mot hvad nu är fallet, då allt hopas pä en gång vid hvarje års början. Inga sådana
betydliga skulder skulle samlas på en hand, som nu oftast är fallet, och säljaren
ej befinna sig i den bekymrade, oroande ställning, att lian. oaktadt han eger
mer än riklig tillgång i bokfordringar för att liqvidera egna skulder, lian likväl
ej vet 0111 han eger något eller mindre än intet, ej vet om han vid förfallotiden
kan betala sina egna skulder, då det är honom obekant hvad större eller mindre
värde hans stora bokfordringar kunna hafva, och det är honom omöjligt att kunna
till behötliga utbetalningar använda något af dessa. Ilan måste genom lån, anlitande
af vänners borgensförbindelser, och med detsamma skyldighet till återtjenst
med dermed förenad risk samt annat trassel söka skaffa sig nödiga utvägar
att kunna hålla sig uppe.
Genom den skyndsammare liqviden, medelst kontant eller gångbara papper,
skulle rörelsekapitalet inom hela landet sä att säga tre- eller fyradubblas, mot
hvad nu är fallet. Genom qvartalsräkningarnes liqviderande skulle konkurser i
högst betydlig män minskas både till antal och omfång, och såväl handlande som
andra näringsidkare ej behöfva göra så stora förluster vid dylika tillfällen, som
nu höra till ordningen för dagen. Till detta gynnsammare resultat skulle ytterligare
bidraga, att snart sagdt hvarje affärsman hade ett lätt tillfälle att fyra gånger
om året taga en öfversigt öfver sin ekonomiska ställning, sina fordringar och
skulder; hvilket måhända mer än mycket annat skulle bidraga till ordning och
reda i rörelsen, afhålla mången från svindlande olyckliga spekulationer, ofta af
brist på kännedom hurudana hans affärer egentligen äro; hvaremot han genom
qvartalsuppgörelsen hade ständigt en klar insigt, huru långt hans tillgångar kunde
sträcka sig. Säkerheten att inom bestämd ej särdeles lång tid få, på ett eller annat
sätt, liqvid för bokfordringar gjorde det äfven möjligt att inom kortare tid
betala egna skulder, att till vida större belopp köpa egna förnödenheter mot kontant,
och derigenom naturligtvis erhålla billigare priser. Med ett ord, en vida
mera allmän ordning, reda och punktlighet i alla affärer skulle ©tvifvelaktigt uppstå
genom antagandet af här föreslagna föreskrifter vid bokfordringar. Då en hvar
visste att dylika fordringar ovilkorligen måste fyra gånger om året liqvideras,
blelvo de till allra största, belopp också liqviderade, utan anlitande af exekutiva
magten. Vära mänga banker gifva härpå det säkraste beviset; ty då man vet,
att ett erhållet län ovilkorligen måste der pä en bestämd tid inbetalas, blifva de
också i behörig ordning betalda, och bankerna behöfva endast för jemförelsevis
högst obetydliga belopp företaga lagsökning och till ännu ringare belopp göra
några förluster.
Naturligtvis får ej dessa föreskrifter tydas så. att egare af bokfordran vore
skyldig att vänta på liqvid tills qvartalet utlupit. Det bör ju stå honom fritt att
när sorn helst före qvartalets utgång söka erhålla liqvid för försåld vara, då ej
4
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 3.
någon bestämd betalningstid blifvit antagen. Här är endast föreslagen den längsta
tid en bokfordran får vara gällande. <
Då jag ej tilltror mig kunna uppställa detta förslag i lagform, får jag vördsamt
anhålla, att detta mätte ske af Lag-Utskottet, äfvensom de ändringar eller
upphäfvanden af nu gällande lagföreskrifter, hvilka blifva olämpliga, ifall detta
förslag skulle komma att vinna bifall i mer eller mindre mån.
Stockholm den 29 Oktober 1862.
C. G. Rydin,
JW 3.
Af Herr LCIlltllCll I Om förskottsanslay till fortsättning af arbetet å jernvägen
Falköping—Jönköping m. m.
Det torde få anses otvifvelaktigt att Rikets Högloft. Ständer vid nuvarande
riksdag bevilja det icke] betydliga anslag, som erfordras för fullbordande af den
redan beslutade, till rigtningen bestämda och utstakade samt äfven till största delen
färdiga jernbanan emellan Falköping och Jönköping. Denna jernväg, hvars
gagn för orten och det allmänna städse varit erkänd, antages äfven — och icke
utan skäl — kunna blifva en af de mest begagnade och inkomsfgifvande, när den
blifvit fullbordad och öppnad ända till Jönköping; men dessförinnan är den af
ringa nytta och lemnar en ganska obetydlig inkomst, som icke i någon män motsvarar
trafikkostnaden. Det af Rikets sist församlade Ständer till ifrågavarande
jernväg anslagna belopp är nästan helt och hållet användt. så att, enligt den säkra
upplysning jag erhållit, arbetet måste inställas och upphöra, om icke ytterligare
anslag snart eller före nästkommande Februari månads början meddelas.
Vid detta förhållande och jemväl med fästadt afseende derå, att sedan jernvägen
å vestra stambanan emellan Stockholm och Götheborg numera blifvit färdigbyggd,
en stor mängd jernvägsarbetare blifva ledige och utan arbetsförtjenst,
får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Högloft. Ständer måtte dels så snart ske kan, till fortsättning
af arbetet ä jernvägen emellan Falköping och Jönköping, bevilja ett
förskottsanslag till belopp af Femhundratusen Riksdaler Riksmynt att af
tillgängliga medel i Riksgälds-kontoret vederbörande tillhandahållas,
dels ock, vid definitiva pröfningen och bestämmandet af det för full
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 4.
5
bördande af denna jernväg erforderliga anslag, förordna att, återstoden
af detsamma må användas, i män af behof, äfven under år 1866 och
således före början af nästa statsregleringsperiod.
Om remiss till Höglofl. Stats-Utskottet r.nhålles vördsamt.
Stockholm den 1 November 18C2.
J, Ä. Lemchen.
JW 4.
Af Herr Blanche! Orri anslag och annat, understöd'från Statens sida för
skarpskytt#föreningar ne i riket.
Då jag nu går att framlägga ett förslag angående understöd från statens sida
för det fosterländska sträfvande, som under namn af skarpskytterörelsen åsyftar
attfö rbereda en allmän folkbeväpning i Sverige, må det först tillåtas mig att meddela
hurui, enligt fleras omdömen, skarpskytteföreningarne böra och kunna medverka
till fäderneslandets försvar.
Sverige, innehar i de Europeiska staternas krets den ärofulla bestämmelsen,
att i högsta Norden vara Europas förpost mot den ryska kolossens fortgående påtryckning
mot vestern. Men denna bestämmelse jemte värnandet af egen sjelfständighet
pålägger Sverige, som eger ett ringa antal innevånare, kringspridda på en
stor yta, större uppoffringar för sitt försvarsväsende, än de liesta andra länder med
mindre blottadt läge.
De måttgifvande omständigheter, sorn bestämma storleken af ett lands krigsraagf,
äro af treggehanda beskaffenhet, nemligen: landets 'tillgångar, dess belägenhet
och den väntade fiendens styrka. På alla tre måste afseende göras. De flesta europeiska
stater underhålla i fredstid, då tillgängarne i främsta rummet böra afses,
ungefärligen en procent af landets befolkning såsom stående armée. Afven Sverige,
sorn för närvarande räknar nära Pyra millioner innevånare, underhåller samma procent,
nemligen omkring 40,000 man, hvaraf 33,000 för landt- och 7,000 för sjöförsvaret.
Men när krig tillstundar, då göra sig äfven de båda andra faktorerna gällande
och då ändras förhållandet. Då kunna de stora staterna nöja sig med en
ringa tillökning af procenten, frän en till en och en half, högst tvä procent af befolkningens
numerär, och likväl erhålla tillräckligt antal krigare, och detta icke
allenast till försvar, utan äfven till anfall. Men för de mindre staterna räcker
denna procent icke till, isynnerhet om landels utsträckning och fiendens öfverlag
-
6
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,/W 4.
senhet äro mycket stora; 2, 3, ja till och med 4 procent af befolkningen måste då
utgå och strida för fäderneslandets sjelfständighet — det första och vigtigaste vilkoret
för statens bestånd — och detta äfven om tillgängarne ganska hardt skulle
anlitas.
Om Frankrike, som har 36 millioner innevånare och ett afrundadt läge, vid
krigets utbrott ökar sin stående armée, som räknar omkring 360,000 man, med 1
procent, d. v. s. till 540,000 man, sä kan det värna sig mot hvilken motståndare
som helst. Ökar nämnde land sin armée till 2 procent af befolkningen eller 720,000
man, så kan det, såsom i Napoleon den forstes dagar, bjuda spetsen åt hela det
öfriga Europa. Men om Sverige som är långsträckt, glest, befolkadt och sårbart
på många punkter, anfallcs af Ryssland, hvilken makt vid ett offensivt krig sannolikt
kan disponera öfver 100,000 man, så räcka icke 60,000 man, knappast 80,000
till försvaret, utan vi måste bereda oss pä att uppsätta 3 kanhända 4 procent af
befolkningen, för sävidtbåde landt- och sjöförsvaret skola uppnå tillräcklig styrka
och utan afbrott kunna förses med ersättningstrupper.
Man kan antaga, att sjöförsvaret af de disponibla stridskrafterna erfordrar
högst |:del, då |:delar skulle återstå för landtförsvaret. — Förstärker man vid utbrottet
af ett krig den stående arméen med beväring till 1 procent, så skulle den
i första linien påräkneliga styrkan uppgå till omkring 50,000 man, alla icke stridande
oberäknade. Man tror sig äfven veta, att regeringen, i dess mobiliseringsplan
för arméen, upptagit samma styrka. — Dessutom skulle 20,000 man beväring
samlas i depoterna* för att utbildas till ersättning för lidna förluster.
Men kunna nu nämnde 50,000 man anses tillräckliga att försvara Sveriges
sjelfständighet ? Omöjligt, sedan de allägsnare delarne af det långsträckta och smala
landet jemte fästningarne nödtorftigt blifvit besatta — hvilket tager allt större procent
af den disponibla styrkan, ju mindre denna är — återstår så litet iörhufvudhären
i midten, att densamma svårligen kan göra verksamt motstånd, utan löper
fara att genast i början blifva krossad eller tvingas att genom ett länge fortsatt
återtåg öfverlemna större delen af landet och befolkningen i fiendens väld. Antages
exempelvis att till Norrland och södra delen af landet jemte fästningarne detacheras
20,000 man (en styrka som dock torde vara föga tillräcklig), så återstå
högst 30,000 för midtens försvar, hvilket med fiendens antagna öfvermagt uppenbarligen
är för litet. Den hjelp Norige, enligt dess nuvarande krigsförrättning kan
erbjuda, är ganska ringa; högst 12,000 man.
Man finner således, att den i första hand disponibla styrka, som enligt nuvarande
mobiliseringsplan kan påräknas, är otillräcklig för landets försvar. Den
måste ökas. Och i beväringsinrättningen synes man hafva tillgång härför. I Sverige
uppnå i medeltal ärligen 30,000 personer beväringsåldern. Men af dessa hafva
på den sednare tiden blott 20,000 blifvit approberade till vapenöfning; dc återstående
10,000 hafva antingen undanhållit sig eller också blifvit kasserade på grund
af sjuklighet eller undermålighet. Sedan likväl ansvarsbestämmelserna för undanhällning
enligt sednaste beväringsstadga blifvit skärpta samt undermålighet och mindre
lyten förklarats icke vidare hinderliga för krigstjenst, torde de härför disponible
inom hvarje klass komma att ökas med 5,000 man, hvilka kunna användas till
sådane förrättningar utom striden, sorn icke fordra full kroppsfärdighet. Till vapenöfning
approberade återstå följaktligen 5 klasser å 20,000 man d. v. s. 100,000
man. Afdrager man härifrån lale! för flottans behof— hvilket dock numera torde
vara för mycket i anseende till de sednaste vigtiga förändringarne inom sjöväsendet
— så återstå dock aldraminst 80,000 för landtförsvarets behof. Af dessa ha
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 4.
T
regeringen hittills ej ansett sig kunna använda mera än de 17,000 man, sorn skulle
fylla stående arméens leder samt de 20,000 som skulle sammandragas i depoterna,
d. v. s. 37,000 man; 43,000 återstå.således oanvände. Man torde dock utan fara
för arméens brukbarhet genast vid första uppsättningen kunna införlifva ytterligare
20,000 man beväring med densamma, om tillgång på befäl funnes och om beväringens
öfningar ändamålsenligt anordnades. Den i första linien disponibla försvarsstyrkan
skulle då räkna 70,000 man, med en tillgång på ersättningstrupper af
minst 43,000. En sådan åtgärd synes emellertid ännu icke af krigsstyrelsen vara
påtänkt.
Men äfven dessa 70,000 man torde få mer än tillräcklig sysselsättning med
att motstå, fiendens 100,000. Och skola de kunna göra det med någon framgång
och med någon förhoppning att slutligen förmå utdrifva fienden ur landet, så måste
hans öfverlägsna massor genom någon annan åtgärd splittras och förminskas.
Detta kan ske medelst en väl ordnad landstorm, bestående af ett visst antal åldersklasser
efter utträdet ur beväringsåldcrn samt utgörande den tredje beståndsdelen
af landets försvarssty rka, då stående arméen och beväringen kunna betraktas såsom
den första och andra. Medan den af beväringen understödda arméen ombesörjer
landets mobila försvar, öfvertager landstormen det lokala och skyddar befolkningen
mot fiendens ströftrupper. Medan den aktiva hären sysselsätter de fiendtliga hufvudmassorna
samt för detta ändamål efter behof fördelas eller concentreras samt
förflyttas till de lämpligaste punkterna öfver hela riket, skall landstormen på hvarje
ställe, dit fienden i mindre afdelningar inrycker, utföra folk — eller guerillakriget.
Den bör aldrig ställa sig i vägen för fiendens hufvudmassor, utan vänta
tills dessa passerat, samt då rigta sin verksamhet mot fiendens flank, rygg- och
förbindelse-linier. Den bör med öfverlägsen styrka öfverfalla smärre fiendtliga afdelningar,
svagt eskorterade, transporter och föga besatta orter, förstöra och spärra
vägar, besätta af naturen starka pass, samt på allt sätt hindra och försvåra utförandet
af alla fiendtliga anordningar t. ex. lifsmedels och kontributioners indrifvande,
in. m. d.
Genom sin talrikhet och allestädes befintlighet blir landstormen af största
vigt vid ett försvarskrig. Och om af densamma äfven blott den del, som råkar i
omedelbar beröring med fienden, kommer i verksamhet, så tvingas fienden dock genom
mängden af små afdelningar, som beständigt äro färdige till anfall, att qvarlemna
högst betydliga stridskrafter, hvilka härigenom urståndsättas att verka mot
landets aktiva armée. Denna deremot behöfver ej splittras för en mängd småposteringar,
utan dess olika afdelningar kunna alltid hållas koncentrerade, hvarigenom
dess försvarskraft betydligt okas.
Sådan är den kraftiga medverkan, landstormen kan skänka försvaret, och
mera får man ej heller fordra af densamma, såvida man vill hålla sig inom det
möjligas gränsor. Mera behöfver ej heller medborgaren göra, sedan han i beväringens
leder fullgjort den förnämsta delen af sin värnepligt. Men genom lag måste
landstormen bekräftas, såväl derföre, att ingen må kunna vägra sin medverkan,
som derföre att fienden ej må finna någon förevändning, att betrakta dess verksamhet
såsom uppror eller röfveri.
Den nu pågående ädla och fosterländska rörelsen att skaffa sig vapen och
öfva sig i deras begagnande för att i nödens stund biträda rikets krigsmagt, har
erhållit namnet skarpskytterörelsen, och de sällskaper, som för detta ändamål frivilligt
bildas, hafva kallat sig frivilliga skarpskytteföreningar.
8
Motioner i Borgare-Ståndet, 1862. ,JW 4.
Nu vill skarpskyttar egentligen säga soldater, som uppnått en högre grad
af skjutfärdighet än andra, hvarföre de äfven beväpnas med de bästa gevär, sorn
kunna anskaffas, saint i krig äro ämnade att användas vid särskilda tillfällen. Änskönt
skarpskyttarne visserligen skaffa sig goda gevär samt göra målskjutningarne
till en väsendtlig del af sin verksamhet, sä kan man rimligtvis icke vänta att alla
deras medlemmar, af hvilka största delen aldrig förut händterat ett vapen, skola
blifva skarpskyttar i olvannämnde mening och såsom sådana tjenstgöra i krig.
Dertill fordras naturlige fallenheter, som icke ens inom flertalet af den stående
arméen äro att påräkna.
Men frivilliga skarpskytteföreningarna åro den första början till en landstorm,
den tredje beståndsdelen af rikets försvarsstyrka. Det är deras uppgift att med ord
och handling visa det vara nationens mening, att en landstorm hildas samt derigenom
förmå Regering och Ständer att pä ett sätt som icke förnärmar friviilighetsidéen,
lagstifta i saken och kraftigt understödja densamma, hvarförutan svårligen något i
större skala kan åvägabringas,
För att skarpskytteföreningarne skola kunna användas såsom landstorm fordras,
att de hafva en viss organisation, en viss öfning samt en sä vid?* möjligt är
med arméen likartad beväpning och utrustning. Jag vill här. skärskåda, hvad de i
nämnda hänseende redan sjelfve gjort samt hvilket understöd staten möjligtvis kan
böra lemna.
I afseende på organisationen hafva de frivillige skarpskytteföreningar, som
ingått på Kongl. Förordningen af den 8 Mars 18,61, åtagit sig följande ganska vigtiga
förpligtelser. Dä krig emellan Sverige och främmande magt blifvit förklaradt
eller rikets lugn af yttre fiender så allvarligen hotas, att Svenska krigshären mobiliseras,
skola de, efter uppbåd genom den embetsmyndighet Kongl. Majit utser, fullgöra
hvilken tjenstgöring som helst inom det område, de sjelfva för sin verksamhet
bestämt, och detta under så lång tid, vederbörande anser lämplig. Under denna
tid underkasta de sig äfven gällande krigslag, dock i tillämpliga delar, med iakttagande
af de i Kongl. Brefvet af den 21 Mars 1811 för Gottlands nationalbeväring
stadgade särskilda bestämmelser. Derjemte eger Kongl. Majit att utvälja öfverbefälhafvare
bland trenne personer, som föreningens medlemmar sjelfve utse. Slutligen
skall förening omfatta visst område, såsom stad, socken eller härad.
Dessa äro Kongl. Förordningens bestämmelser. Vidare äro de liesta föreningar
indelade på korporalskaper af ungefär 25 man; af 4 sådane korporalskaper
bildas ett kompani, hvilket således räknar omkring 100 man; och är föreningen
mycket stor, bildas af 4 kompanier en bataljon. Allt befäl, utom öfverbefälhafvare,
såsom korporaler och vice korporaler, kompanichefer och vice kompanichefer
välja föreningarne sjelfva på bestämda tider. Detta'befäl utbildas särskildt inom
föreningarne. Endast bataljons-chefsbefattningen anses erfordra sådane specielt
inilitäriska egenskaper, att de blott hos en man af yrket kunna finnas; der således
öfverbefälhafvaren ej p.å samma gäng kan vara bataljons-chef, användas härtill särskilda
för tillfället antagna bataljonsinstruktörer. Som man ser, hafva således skarpskytteföreningarne
en för kriget ganska brukbar och med arméen temligen likartad
organisation.
Föreningarne eg a enligt Kongl. Förordningen att sjelfva bestämma området
för sin verksamhet. Äsigterna hafva härom varit delade, i det somliga föreningar
för sig bestämt mycket stora, andra mycket små områden. Onskligt vore, om i
detta hänseende några bestämda principer, öfverensstämmande med fordringarne på
landstormens verksamhet, kunde göra sig gällande. Ofvan är visadt, att arméen i
bevä*
Motioner i Borgare-St&ndet 1S62. ,JW 4.
9
beväringen har en tillräcklig och aldrig utsinande käiia tili ersättning för lidna förluster,
.Skarpskytteföreningarne behöfva följaktligen icke ur denna synpunkt underkasta
sig samma vilkor, som beväringen, d. v. s. låta använda sig hvar sorn helst
inom rikets gränser.
Ofvan har jag äfven antydt den rent lokala karakter, landstormens militära
verksamhet innehar. Den andel, landstormsmannen har i landets försvar, gör det
oj nödvändigt för honom att långt aflägsna sig från hemmet. Afven andra skäl
hindra honom derifrån. Ilan går ut med egna kläder och skodon, sorn snart förslitas,
och med liten packning, ty någon tross kan ej tänkas organiserad lör landstormen.
Derjemte mäste han i de flesta fall lefva på egen kost eller hvad som
tillfälligtvis kan öfverkommas, dä man knappast kan antaga att några förråder för
landstormen skulle anskaffas. Dessa häda omständigheter tol de ådagalägga, att han
hvarken någon längre tid kan vara frän hemmet eller på något långt afstånd derifrån
aflägsna sig. Dertill kommer omsorgen för den qverlemnade familjen och egendomen,
sorn aldrig genom lagar kunna iötqväfvas och hvilken äfven torde draga
honom dit.
Vill »nan således hälla sig vid det möjliga och utförbara, som äfven ur militärisk
synpunkt är fullt tillräckligt, samt icke sätta en stor och fosterländsk idé på spel, så
bör man icke af skarpskytteföreningarne foidra för stora områden för deras verksamhet,
ej heller böra dessa sjelfva åtaga sig något. sådant. Idet egna häradet och
de härader, som närmast angränsa till detsamma, tolde pä de flesta ställen komma att
utgöra den vidsträcktaste skådeplatsen för landstormens rörelser. Ett sådant afrundadt
område är tili och med lämpligare än länets gränser, ty inom detsamma
kunde man visserligen bli kommenderad från den ena ändan till den andra, ibland
20 å 30 mil; men ä andra sidan behöfdo de, som bodde vid gränserna, ej gä c 11
steg utom desamma. Der befolkningen är mycket gles. såsom det är i Norrland,
torde egen och nät mast angränsande socknar utgöra tillräckligt vidsträckt område.
Ja! ställen finnas, der detsamma till följd af deras belägenhet" ytterligare bör inskränkas,
nemligen rikets kuststäder, som tinder loppet af ett krig ständigt äro hotade
af fiemltiiga landstigningar och derföre aldrig böra blottas på försvar. Det
torde emellertid vara lämpligast, att. såsom Kongl. Förordningen förutsätter, åt
skarpskytteföreningarne sjelfva öfverlemna att öfverenskomma om vissa grunder för
bestämmandet af deras område.
Det andra vilkoret, för att skarpskytteföreningarne skola kunna på ett tillfredsställande
sätt utföra sin uppgift såsom landstorm, är att de för' ändamålet blifvit
tillräckligt öfvade i militärisk samverkan och vapnens bruk. Färdighet i militärisk
samverkan vinnes genom öfningar. dels i sluten, dels i spridd ordning, samt,
om föreningarne äro mycket starka, äfven i bataljons-exercis. Färdighet i vapnens
bruk lörvärfvas dels genom öfningar i gevärets handterande (handgevärsexercis,
laddning och eld), dels genom flitig målskjutning. Medgifver tiden det, bör ej heller
gymnast, i k, bajonettfäktning och bevakningsfjenster försummas.
Annu är ej den tiden inne, dä hvarje vapenför man i de allmänna läroverken
erhållit den förberedande militärundervisning, som gör honom lämplig att uppfylla
sin första medborgerliga pligt, fäderneslandets försvar. Den ganska stora del
af befolkningen, som bevistat bevägingsmötenn, har visserligen erhåbit någon kän
-
Bih. till Ii. 3t. Brot, iSGJ delli l£ö& 11 Små. 3 ÄfiC.
2
10
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\l> 4.
nedom om rörelser i sluten ordning samt om handgevärsexercisen; men tiden vid
nämnde möten anses ej medge den behölliga öfningen i militärundervisningens öfriga
ämnen, dessa tillkomma således. Men det icke obetydliga antal personer, som enligt
den gamla förordningen lejt för sig eller enligt den nya köpt sig fria från beväringsexercisen,
har ej den ringaste öfning, utan måste från början inlära allt
såsom nytt.
Den rigtning, i hvilken sk a rp sk y t te fö re n i n garn es öfningar böra ledas, bestämmes
af den terräng, i hvilken de såsom landstorm komma att strida. Den svenska
marken är i allmänhet bruten, d. v. s. skogig, bergig och ojemn, samt derföre tjenlig
för smärre fast organiserade och öfvade truppers strid mot disciplinerade. Denna
mark böra landstormens afdelningen följaktligen i främsta rummet söka, och densamma
ger dem äfven bästa tillfället att begagna sig af den naturliga fördel de
alltid mäste hafva öfver fienden genom en noggrannare kännedom af trakten. Men
i bruten mark är den spridda stridsordningen (jägarkedjor med slutna understöd)
den företrädesvis användbara. Då det äfven är i denna mark oell denna stridsordning,
som de personers mod, tapperhet och intelligens, hvilka icke till yrket äro
krigare, på fördelaktigaste vis kunna tillgodogöras, sä böra ät öfningarne i spridd
ordning samt dess nödvändiga bihang, målskjutningen, en särdeles uppmärksamhet
egnas. Nämnde öfningar torde äfven för skaipskytteföreningarne på landsbygden,
der man har svårare att komma tillsammans, vara de enda behölliga, emedan de
liesta af allmogen, på beväringstnötena erhållit kännedom örn rörelser i sluten ordning
och handgevärsexercis. Men i städerna, der de flesta finnas, som icke undergått
vapenöfning, och der man har lättare att samlas, der bör äfven tid egnas
åt öfningar i de återstående ämnena.
Af stor nytta skulle vara, om skarpsky ttefören in garne sinsemellan kunde
öfverenskomma om hufvudpunkterna af en gemensam öfningsplan, fotad på ofvanstående
grunder. liela rörelsen erhölle då en vida högre betydelse, om staten kunde
påräkna, det hvarje skarpskytt innehade ett vistt mått af militärisk färdighet, afpassadt
efter hans verksamhet i landstormen.
Af ännu större vigt vore, om skarpskytteföreningarna antoge såsom grundsats,
att. inom sig försöka utbilda eget befäl, till och med kornpanichefsgrad. Ty man
kan med säkerhet förutse, att allt befäl, sorn tillhör arméen, skulle, vid annalkandet,
af ett krig, genast kallas att tjenstgöra vid sina regementen, hvilka visst icke äro
öfverflödigt försedde med befäl. Ur samma synpunkt vore äfven nyttigt om öfverbefäihafvareplatserna,
der så möjligtvis ske kunde, besattes med afskedade militärer.
De omständigheter, som hittills i väsendtlig mån försvårat och fördröjt
skarpskytteföreningarnes militäriska utbildning hafva varit, dels brist på exercisgevär,
dels de kostnader, som anskaffandet, af tillräckligt antal dugliga instruktörer äfvensom
de nödvändiga förberedelserna til! målskjutningars anställande medfört. Det
synes billigt, att staten i någon män bidrager att undanrödja de svårigheter, som
möta de medborgare, hvilka frivilligt underkasta sig ganska betydliga uppoffringar
både af tid, arbete och penningar, för att i nödens stund kunna värna sitt
land.
På grund häraf vågar jag föreslå, att följande understöd lemnäs till underlättande
af skarpskytteföreningarnes öfningar:
l:o att .åt hvarje skarpskytteförening, som anmält sig vilja ingå på förordningdh^af
den 8 Mars 1861 samt i öfverensstämmelse dermed inlemnat
förslag till öfverbefälhafvare, må öfverlåtas det antal till krigsbruk
odugliga och i kronans förråder befintliga s. k. exercisgevär, somfbegä
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 4.
11
res, mot det att föreningen åtager sig kostnaderna flir inpackning, afsändning
och transport, samt att öfverbefälhafvare!) i sin årsrapport, enligt
förrättad inventering redovisar för gevärens befintlighet och tillstånd.
De gevär, som till åtskilliga föreningar såsom län pä viss tid redan
blifvit öfverlemnade skulle äfven ät dem mot enahanda redovisning
öfverlätas.
Jag har nyss yttrat några ord om nödvändigheten, att inom skarpskytteföreningarne
bilda eget befäl. Men att bilda eget befäl är ej detsamma, som att bilda
skickliga instruktörer. Åt de skarpskyttar, sorn visa särdeles fallenhet för det inilitäriska,
torde man utöfver den egna rekrytutbildningen kunna meddela det plus,
hvarigenom de lära sig ordentligt utsäga kommandoorden och förstå hvad som derpå
bör följa. Men den långvariga och praktiska erfarenhet af trupps inöfvande, sorn
ensamt bildar en duglig instruktör, torde svårligen af skarpskyttebefälet, åtminstone
ej af flertalet, kunna förvärfvas. Såväl för inöfvandet af sjelfva befälet (befälsskola)
som af alla nykomne (rekrytskolan) behöfvas derföre dugliga instruktörer från
arméen. Dertill komma batalj ons-instruktörerna, der denna befattning ej kan bestridas
af öfverbefälhafvare!). Jag vågar med anledning häraf föreslå:
2:o att ät hvarje skarpskytteförening, som sig pä ofvanstående sätt^ dokumenterat,
mätte, på derom af öfverbefälhafvare!) gjord ansökan, såsom bidrag
till aflöning för instruktörer af arméens befäl jernnäs ett understöd af 3
Kalr Runt årligen för person, räknadt efter medlemmarnes antal vid inletnnandet
af öfverbefälhafvarens rapport i slutet af föregående år, mot det,
att öfverbefälhafvaren vid sin nästföljande årsrapport redogör för besagde
medels rigtiga användande och detsamma genom medlagde qvittenser
styrker. Förening, sorn sig under årets lopp bildar och anmäler,
må äfven mot enahanda redovisning åtnjuta samma understöd, räknadt
efter antalet medlemmar, dä föreningen anmäler sig. Då antalet medlemmar
i hittills bildade, officiela föreningar för närvarande uppgår till
närmare 6,000, men under de kommande åren, enligt hvad man har^stor
anledning hoppas, förmodligen betydligt tiilvexer, vågar jag föreslå att
under år 1863 samt under Irenne år, som tillhöra nästkommande statsreglering,
årligen en summa af 30,000 R:dr Runt för nämnde ändamål mätte
utgå såsom förslagsanslag.
Det tredje nödvändiga vilkoret för att skarpskytteföreningarne skola kunna
fullgöra sitt åtagande såsom landstorm, är att de halva tillräckligt antal vapen. Om
de äro aldrig sä talrika, samt aldrig sä väl öfvede och organiserade, sä kunna de
utan vapen naturligtvis ingenting uträtta. Med begreppet landstorm föijer älven
begreppet nationalbeväpning eller folkbeväpning, d. v. s., att hvarje vapeniör man
liar hos sig sitt eget goda gevär samt deraf kan begagna sig på ett sätt som gör
honom användbar såsom krigare. Utom denna beväpning blir hela landstormskaran
blott en pappersarmée utan ringaste förmåga att skada fienden.
Detta hafva äfven skarskytteföreningarne insett, då de flesta af deras medlemmar
såsom hufvudvilkor för inträdet fordrat, att de pä ett eller annat sätt skola
anskaffa egna gevär. Men som gevär, och i synnerhet goda och tidsenliga gevär,
äro dyra, sä kunna till en början blott de mera bemedlade ingå i de frivilliga
skarpskytteföreningarne och om dessa föreningar genom nedsättning ä gevärspriset
12
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. JW 4.
och långa betalningsterminer efterhand bereda tillfälle till inträde för mindro bemedlade,
sä är dock knappast troligt att detta någonsin kan ske i stor skala.
Den beväpning i massa som är ett oundgängligt vilkor för landstormens
verksamhet, torde således svårligen af skarpskytteloreningarne och framför allt icke
pä landsbyggden, hvilket är sä vigtigt, kunna åvägabringas. Denna beväpning är
det just, sorn staten bör förbereda, genom att, i möjligaste mån underlätta inköpet
af gevär för mindre bemedlade — ty skänkas böra de aldrig — och detta hufvudsakligen
genom försäljandet af de i godt skick befintliga gevär af nu bruklig modell,
som blifva disponibla, allt efter som arméen och beväringen förses med sädane
af nyare modell.
Men denna af staten ombesörjda folkbeväpning, som bör fortgå parallelt med
skarpskyttelöreningarnes, mäste verkställas redan under fredstid. Ty vid utbrottet
af ett krig äv det för sent. Krigsstyrelsen bar dä hvarken tid eller tillfälle att
egna sig deråt i den stora skala, som är nödvändig. All möda oell omsorg måste
dä egnas åt arméens och beväringens vederbörliga utrustning.
Enligt inhemtade officiella uppgifter finnas för närvarande i Sverige omkring
206.000 soldatgevär. Häraf äro ungelär 45,000 af äldre modeller och försedda med
flintlås samt till exercisgevär användbare, fastän till krigsbruk oduglige. Det är
af dessa gevär som skarpskytteföreningarne skulle fä sina exercisgevär. I förbigående
må nämnas att de, som till läns redan blifvit utlemnade, uppgå till närmare
4,000.
Af de återstående till krigsbruk duglige gevären äro omkring 8,000 utlemnade
till Gottlands nationalbeväring, 10,000 äro äldre fiintläsgevär, samt omkring
43.000 refflade gevär af åtskilliga modeller med knnllhattsläs; slätborrade med knallha
ttslås finnas 100,000, hvaraf närmare 26,000 äro utlemnade ät arméen och 74,000
i förråderne. Dessutom beviljades vid den iöiflutna riksdagen medel till anskaffning
af 12,000 refflade gevär af nyaste (1860 års) modell, hvaraf 4.000 ärligen
skulle levereras; al dessa ingå 2,000 bland de först nämnde refflade gevären.
Ofvan hafva vi sett att svenika arméen vid mobilisering i första linien blott
antages kunna uppsätta 50,000 man. Häraf åro omkring 42.000 infanteri, hvaraf
dock 2,000 äro befäl eller spel som ej bära gevär. För återstående 40,000 man
finnas redan 41,000 refflade gevär af äldre modell. Den öfverblifna exercerade beväringsstyrkan
bade vid landt- och sjöförsvaret, uppgår till 8 0000 man. .För dessa
finnas de 100,000 krigsdugliga, slätborrade gevären med knnllhattsläs. Alven om
antages att krigsstyrkan skulle behöfva hela denna beväringsmassa, hvilket likväl
enligt hvad man ofvan sett är föga troligt, sä uppstår dock ett betydligt öfverskott.
Jag vill dock antaga, att det nuvarande gevärsbeloppet är behölligt för arméen.
Alen sedan sista riksdagen tillkomma ärligen — fran början af innevarande är, dä
inlevereringen vidtager — 4,000 gevär af nyaste modeil, och detta lörtgår, om innevarande
riksdag lemnar samma anslag, som den föregående. Följaktligen blifva
4.000 äldre gevär med knnllhattsläs ärligen disponible.
Det är pä grund häraf, som jag vägar föreslå:
3:o att, såsom en inledning frän statens sida till en allmän nationalbcväpning, från
böljan af är 1863, bland folket årligen måtte spridas 4.000 siätborrade
gevär med knallhattslås enligt följande grunder:
a) spridningen börjar i de län. som vid ett anfall österifrån äro mest
hotade: nemligen dé norrländska, och fortgå sedermera söderut längst
med östra kusten samt vesterut i de län som höra tili Svealand; för öfriga
delar af riket torde faran för fiendtligt infall först sednare inträda.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 4.
13
b) Spridningen försiggår, för sä vidt möjligt är, häradsvis, samt efter den
grunden att 3 gevär beräknas komma pä livar hundrade innevånare inom
häradet.
c) Gevären förvaras till en början inom närmaste regementes förrådshus
eller kompanitrossbod, hvarest en viss dag i månaden under sommaren
en person linnes tillstädes, som kan utlemna gevär ät dem, som Önska
köpa sädane.
d) Ett dylikt gevär må till ett pris af 5 R:dr Runt kunna lösas af en
hvar, som genom öfverbefälhafvarens intyg kan styrka sig vara medlem
af sådan skarpskytteförening inom häradet, som ingått pä Kongl. Maj:ts
Förordning af den 8 Mars 1861.
De medel, sorn erhällas genom gevärens försäljning, skulle användas till bestridande
af kostnaden för deras inpackning, transport, värd och utlemnande, så
att staten deraf ej tillskyndades någon särskild utgift. De gevär, sorn möjligtvis
ej försåldes vore i aila fall till hands, att vid utbrottet af ett krig utdelas till befolkningen.
Då genom skarpskytterörelsen en mängd personer underkasta sig en betydlig
större värnepligt än den genom lagen föreskrifna, synes mig icke obilligt, om,
der så möjligtvis ske kan utan hinder för uppfyllande af medborgarnes förpligtelser
mot det allmänna, någon lättnad i nämnde värnepligt kunde ega rum. Denna lättnad
kan dock sannolikt icke komma ifråga för dem, hvilka redan exercerat beväring
eller utträdt ur beväringsåren. Men för dem som ännu ej uppnått beväringsåren
skulle den kunna åvägabringas derigenom, att desse under vissa vilkor befrias
från beväringsexercisen, delvis elier helt och hållet. Man bör dock ej glömma, att
staten har rättighet att fordra, det hvarje medborgare bör innehafva ett visst mätt
af militärisk färdighet, som gör honom lämplig att deltaga i landets försvar; jag
återkommer derföre till min ofvan yttrade åsigt om önskligheten deraf att skarpskytteföreningarne
sins emellan öfverenskommq om en gemensam öfningsplan, genom
hvilken ät inediemmarne meddelades åtminstone sä mycken militärisk färdighet,
som kan förvärfvas vid beväringsmötena. Derjemte far man ej heller förgäta
det stora mål skarpskytterörelsen har i sigte, nemligen nationalbeväpningen. Det
är med afseende ii nämnde omständigheter, sorn jag vägar föreslå:
4:o att såvida skarpskytteföreningarne öfverenskomma om gemensam öfningsplan och
denna af Kongl. Maj:t gillas, beväringsskyldig, som vid beväringsmönstring
genom befälhafvarens intyg styrker sig äret före det dä han skall
exercera hafva tillhört skarpskytteförening och der genomgått de öfningar,
sorn vid första beväringsmötet förekomma, må frän detsamma vara
befriad och genast insättas i andra beväringsklassen; samt att beväringsskyldig,
som pä ofvannämnde sätt styrker sig 2:ne är hafva tillhört
skarpskytteförening och der genomgått de öfningar, som vid båda beväringsmötena
förekomma, samt derjemte kan bevisa sig innehafva eget
krigsdugligt gevär af modell, som begagnas af skarpskytteföreningen han
tillhör, ma frän båda beväringsmötena varda befriad.
Sådant är det understöd jag, å ena sidan med iakttagande af sträng sparsamhet
med statens medel, ä andra sidan med hänsyn till skarpskytteföreningarnes
mest trängande behof, tänkt mig att staten skulle lemna den. Det penningebelopp,
14
Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. J\s‘ 4, 5 och 6.
hvarje skarpskytt uppoffrat till anskaffande af gevär och uniform, för skjutbanor,
exercisskolor, instruktörer och amunition in. m.. kan säkerligen beräknas till 150
Enir Emit, hvilket, om man antager samtlige hittills officielt inregistrerade skarpskyttar
till närmare 6,000 personer, representerar den ganska betydliga summan
af 900,000 R:dr Emit. Detta gör ärligen, under den tid af 2 år, sorn den fosterländska
rörelsen fortgått, omkring 450.000 R:dr. Ilvad jag begär frän statens sida,
är blott 30,000 E:dr ärligen, ty de gevär, sorn skola utlemnas, äro redan en gäng
betalda, och deras spridande förorsakar staten ingen kostnad. Jag vägar derföre
hoppas, att denna min motion med välvilja skall af Statsmagterna upptagas.
Stockholm den 8 November 1862.
Aug. Blanche.
JW 5.
Återkallad af Motionären.
JW <5.
Af Herr RinmanAtt kostnaderna för innevarande Riksmöte mätte, såsom
hittills öfligt varit, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Härmed tager jag mig friheten föreslå, att kostnaderna för innevarande
riksmöte måtte, såsom hittills öfligt varit, utbetalas af Riksgälds-kontoret,
Stockholm den 8 November 1862.
F. A. Rinman,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV'' 7-
15
.M 5.
Af Herr BergCl’! Angående upphörande a/ ordinarie räntan utaf mjöloch
sågqvarnar m. m.
Redan vid 1854 ars riksdag hafva Rikets Ständer uti till Kongl. Majit afgifven
underdånig- skrifvelse uttryckt den åsigt, att mjöl- oell sågqvarnar. såsom
egentligen varande fabriksnäringar med en af konjunkturen beroende förmånlighet,
icke kunde rättvist beskattas medelst orubbliga fastän för särskilda verk efter olika
grunder bestämda räntor, och att följaktligen den dessa verk åliggande ordinarie- eller
sä kallade grundränta borde upphöra och mot bevillning utbytas samt lämpligt
vederlag af Statsverket utgå för de q varn ränt or, som voro indelta.
Enligt Rikets Ständers underdåniga anhållan i nyssnämnde skrifvelse hade
också Kongl. Majit, som i allo gillat Rikets Ständers uttryckta åsigter om qvarnoch
sägräntans upphörande, låtit de med denna fråga sammanhängande omständigheter
utredas af Kongl. Kammar-kollegium, som i ämnet algifvit underdåniga
utlåtanden, åtföljde af tabeiier och sammandrag öfver de i Rikets särskilda län
befintliga skattlaggda qvarnars antal och räntebelopp samt till huru stor del dessa
räntor voro till vissa ändamål indelta eller anordnade. — Elter den fullständiga
utredning, sorn denna fråga sålunda vunnit, afgaf 1860 års Stats-Utskott (under
Nio 101) ett förslag till densammas slutliga lösning pä ett med Kongl. Majits och
Rikets Ständers gemensamma önskningar öfverensstämmande sätt. Detta förslag
gillades af Borgare- och Bonde-Stånden, men förkastades af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet hufvudsakligen af det skäl, att den föreslagna be villningen
af mjöl- och sågqvarnar icke ansågs stå i öfverensstämmelse med grundräntans
upphörande; och efter omröstning i förstärkt Stats-Utskott afslogs frågan
med 60 röster emot 50.
Då emellertid denna fråga befinnes fullständigt utredd och det.synes öfverensstämma
såväl med Kongl. Majits sorn Rikets Ständers länge uttryckta mening
och åsigt, vågar jag härmed i ödmjukhet föreslå:
att ordinarie räntan af mjöl- och sågqvarnar må från och med början
af nästkommande statsregleringsperiod upphöra, samt i sammanhang
dermed nödige medel anvisas till ersättning af den del af berörde ränta
som varit indelt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 8 November 1862.
A. A. Berger.
16
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVd 8.
JW §•
Af Herr Lindström! Om förändrad lydelse a( 101 § d:dra moni. i
Banko-reglementet.
Enligt § 1 i lasén fcir Rikets Ständers H ink, af den \ 1 Mars 1830, jemförd
med g^:ua 1 och 2 i lasén, anseende myntbestämningen. af samina dag. är Banken
skyldig att. när sii på ford ras. dess sedlar nied svenskt silfvermyiit inlösa efter
den grund, att Fyra i :dr Runt gälla lika med En Ruir i silfver, efter den med afseende
å slagskattens beräkning i myntet af Kongl. Majit och Rikets Ständer förändrade
1604 sirs myntfot; och är vidare i § 4 af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning
af den 3 Februari 1855. jemförd med Myntordningen af den 9 Maj 1835,
stadgadt att silfvermyntet skall vara tolflödig!, d. v. s. innehålla 3 delar fint silfver
samt en del koppar, skolande af ett skalp, af detta s. k. myntsiifver utmyntas
25 stycken s. k. specier om 4 R:dr Runt, hvadan hvarje sådant stycke eller specie
skall innehålla 6 ort fint silfver och 2 ort koppar.
Detta är den grund, som för invexlingen af Bankens sedlar blifvit fastställd.
Försöken att rubba densamma eller att blott framvisa de påtagliga fel, som vid dess
bestämmande gjort sig gällande, hafva hittills icke rönt det afseende de förtjena
och Regeringsformens 72:dra § samt en ofta ogrundad fraktan för realisationens’bestånd,
ha varit den noll me tangere, sorn hittills hindrat hvarje bemödande att bringa
klarhet och reda uti lagstiftningen beträffande förhållandet mellan det reella
och det s. k. sedelmynfct.
De fel, pä hvilka jag här svffar. lia bestått dels deruti, att, då myntfoten af
år 1664 förändrades, denna ej sä bestämdes, att myntet till halt och vigt gjordes
lika med Ilamburgermyntet, hvilket skulle hafva förebyggt en mängd kollisioner
och jemväl ledt till en större reda i begreppet om hithörande frågor, dels att Banken
ålagts att endast med myntadt silfver inlösa sina sedlar, hvarigenom Banken
ådragit sig. eller, om man så vill, allmänheten onödiga uppoffringar vid alla sådana
tillfällen, dä den enskilde haft fördel att, få sedlar mot omyntadt silfver utbytte.
För att i någon män godtgöra detta fel, och sedan sig visat att den intagna
grunden icke var hållbar, samt stadgandet i följd af omständigheterna behöfde
modifieras, har uti § 101 af det för Banko-verkets Styrelse och förvaltning utfärdade
Reglemente fått inflyta den föreskrift, att Bankofullmägtig?, under vissa förhållanden.
må ega att, i stället för svenskt silfvermynt, i utbyte mot Bankens sedlar,
utgifva äfven silfverplantsar eller omyntadt silfver och det kunde synas, sorn
om denna afvikelse fran den ursprungliga bestämmelsen vöre välbetänkt och
egnad att undanrödja missförhållanden, som både för Bankens och allmänhetens
intresse voro hinderliga. Men här begick man åter ett misstag, som omintetgjorde allt
det goda som eljest af beslutet bort följa, i det man dels lemnade åt Bankofullmägtiges
skött att, efter förekommande omständigheter,1 äoin det heter, medgifva
Motioner i Borgare-S landet 1862. ,J\f 8.
17
eller förvägra utlemnarule af omyntadtfsilfver, dels pä det omyntade silfret satte
ett pris, som öfversteg det myntades. Uti den äberopade §:» är nemligen priset
pä hvarje mark finsilfver, lailnisk vigt, bestämdt tili 37 R:dr R:mt. Som kändt är.
motsvarar l mark finsilfver köln. vigt 55T'n ort, ntaf hvilka, enligt Förordningen af
1855, skall utmyntas 9J stycken speciqr å 4 Kalr Ernit, motsvarande tillsammans
365 Kalr. Häraf synes att, under det att Banken, enligt myntbestämningslagen,
åtagit sig att i myntad form utlemna en mark finsilfver till 863 E:mt, fordrar den,
enligt 101 §:n Banko-reglementet, för det omyntade 37 R:mt; beredande sig på
denna rörelse en vinst af nära 1 procent, utom den som ligger uti den besparade
myntningskostnaden, beräknad till f procent. Då nu Bankens förnämsta pligt är
att upprätthålla sedlarne i dess rätta värde, och värdet väl mäste vara att söka
uti det silfver, som af sedlarne representeras (ej uti den mer eller mindre utstyrda
form man gifvit åt myntet), så framgår det klart, att denna Bankens första och
förnämsta pligt ej blifvit iakttagen, att icke sedlarne uppehållits i dess rätta värde
och att en verklig myntförsämring inträdt. Så sorn, förhållandet nu är, kan jag af
Banken bekomma en silfverspecie, sorn innehåller 6 ort fint silfver och 2 ort koppar,
och pä hvars förfärdigande f procent af dess värde är nedlagdt för 4 R.dr Runt, men
om jag hos Banken begär 6 ort finsilfver, eller lika mycket som silfverspecien
innehåller, och efterskänker kopparn, så får jag, efter beräkning af det å det omyntade
silfret satta pris, derför betala nära 4 R:dr 3 öre, alltså nära 3 öre mera an
silfret är värdt. Såvidt jag är i stånd att uppfatta, utgör detta en sedlarnes försämring
och ett brott mot det löfte, sorn Banken iklädt sig gent emot sina borgenärer.
Med denna § i hand, kunna nu Fullmägtigc tvinga sedelinnehafvaren ätt,
i utbyte mot dess sedlar, taga det dyrare myntet i stället för det billigare omyntade
silfret, utan att, vid ett rätt och fördomsfritt sakens betraktande, någon Bankens
egen fördel dermed är förknippad. Tvärtom föijer deraf en förlust både för
Banken och för sedelinnehafvaren — för Banken, emedan han kunnat bespara sig
myntningskostnaden, | procent, — för sedelinnehafvaren, emedan lian icke kan använda
myntet för liqviden på utländsk ort utan att der först låta nedsmälta det,
hvilket kostar honom T®T procent. Vid utförsel af silfver i myntad form drabbas
således det allmänna af en förlust af ]| procent, en förlust som skulle undvikas,
derest Bankofulhnägtige ålades att utlemna omyntadt silfver till det pris sorn samma,
enligt Myntbestäinnings-lagen, eger, utan beräkning af någon slagskatt, Och
orimligheten att belägga uttagning af finsilfver med en slagskatt, sorn väl egentligen
må anses hafva tillkommit såsom ersättning för myntningskostnaden och derföre
endast i det fall bör drabba, när finsilfver till Banken inlemnas och rnot prägladt
mynt utbytes, och icke tvärtom, så sorn nu är fallet, är, efter hvad jag hoppas
nu hafva visat och vidare vill ådagalägga, så i ögonen fallande, att ett förslag
till ändring af den åberopade §:n må anses fullt berättigad.
Då priset på omyntadt silfver, enligt § 101. bestämdes, föreställde man sig
och utgick från det antagande, att en riksdaler Hamb. Banco motsvarade 4 R:dr
R:mt, att. följaktligen 1 Mark finsilfver, hvars pris i Hamburg är 27 M:k 12 sk.
Hamb. Banco, hos oss skulle ega ett värde af 37 R:dr Runt, och på detta antagande
har man sedermera alltjemt byggt nya stadganden i Banko-reglementet, det
ena mera förvillande än det andra. Men antagandet är falskt. Värdet af ett lands
mynt i förhållande till ett annat bestämmes af myntenas halt och vigt; och dä 1111
befinncs att en svensk silfverspecie innehåller 6 ort silfver och HamburgcrThalern
blott ort> så motsvara 3 M:k Hamb. Banco eller J Tinder icke 4
Bill, till R. St. Prot. 1862—1863. 11 Sami. 3 A/d, 3
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\'j? 8.
R:dr R:mt, utan 3 R:dr 96jj öro. Genom enkel regula de fri kan uträknas, att värdet
af en Kölnisk mark finsilfver, eller B:co M:k 27: 12 sk., alltså är 36j, icke 37
R:dr Runt.
Till hvilka besynnerligheter det i det föregående anmärkta misstag, vid prisets
bestämmande å det omyntade silfret, i förhållande till det myntade, elier kanske
rättare, vid bestämmande af vårt nuvarande silfvermynts vigt, gifvit anledning,
och hvilken rent af okunnighet det underhållit i fråga om de olika myntsorternas
pris, visas, bland annat, af det bemyndigande Bankofullmägtige bekommit, att till
en kurs af ända till 133J inköpa vexlar på Hamburg eller Altona, ställda på 90
dagar, d. v. s. med tillägg af blott 2 procent disconto pr A:o, 134 R:dr för 100
M:k Hainb. Banko. Fullmägtige berättigas alltså att för 134 R:dr, eller 201 ort af
deras eget silfver, inköpa 100 M:k Banco, innehållande endast 198{jj ort af samma
vara, hvarigenom Banken, rätt sedt, för hvarje Riksdaler Riksmynt som han på
detta sätt använder, gör en förlust af 1? öre, eller på hvarje Specie öre. Då
den rätta parikursen, a vista, pä Hamburg är 132 R:dr 13 öre (af några antagen
till 132: 17) för 100 M:k, hade väl rättast varit, i läll Bankofullmägtige bort vid
några bestämda föreskrifter bindas, att denna kurs hade blifvit den bestämmande
såväl för stadgandena uti 101 som lil § af Banko-reglementet. Då hade icke sådane
kursfluktuationer, sorn nu ofta inträffat, kunnat ega rum och den betydliga silfverexport,
som emellanåt förekommit, uteblifvit, ty det säger sig sjelf att kursen på
Hamburg då i allmänhet kommit att hållas lägre och derigenom den handlande haft
mera fördel att köpa vexlar än ur Banken taga silfret. Så som Banken nu drifvit
sin vexelrörelse, har den tvungit köpmannen att erlägga ofta ända till 2 procent
högre kurs för vexlar å Hamburg, än hvad Hamburgermyntet är värdt, hvarigenom
den belagt allmänheten med en motsvarande konsumtionsskatt för alla artiklar, som
från utlandet införskrifvas, utan att dock denna skatt alltid kommit Banken tillgodo;
— en stor del deraf torde ha stadnat i småbankernas och enskilda personers
fickor, hvilka sålunda, med Bankens tillhjelp, fått på den stora allmänhetens bekostnad
rikta sig.
Att Banken sjelf har en uppenbar fördel, att äfven till det lägre priset af
36J R:dr utlemna omyntadt silfver, i stället för myntad t, framgår af följande beräkning.
Enligt den kalkyl, som blifvit uppgjord och uti Rikets Ständers Revisorers
berättelse öfver Banko-verket af 1860 förekommer, måste Banken, då den från
Hamburg införskrifver silfver, för att här till mynt förvandla, vidkännas en kost
nad,
i ett för allt, för hvarje Silfverspecie af 9öre, eller för hvarje M:k Hamb.
banco, 3T-n öre. Om nu Banken från Hamburg indrager 100,000 M:k banco i silfver
och detta till mynt förvandlar; så får Banken, efter förenämde afkortning,
derför  R:mt 130,253.
Om åter Banken intager detta silfver, för att samina i omyntad form
allmänheten tillhandahålla, efter det förutsatta lägre priset af 36£ Ruut, •
sfi får Banken, efter beräkning af 27 M:k 12 sk. B:co för mark finsilfver,
3,603TYr mark, hvilka å 36* gifva  R:dr 132,132,
hvarifrån afgår kostnaden för intagning efter förbernälde beräkning
;... 871. 131.261.
hvilket lemnar för det sednare fallet en profit af Runt 1.008 eller för 100 M:k
B:co cirka 1 R:dr R:mt.
(Den anmärkning må här göras att, enligt hvad innevarande års Revisorer
af Banko-verket inhemtat, kostnaden för silfverintagning under förflutna året varit
billigare än ofvanbcräknade).
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 8.
19
Den oftanäinnda § 101 i Banko-reglementet, sorn bestämmer ett högre pris
för omyntadt silfver, än hvartill detta enligt myntbestämningslagen är beräknadt,
leder nu derhän, att den, som för utländska liqvider har behof af silfveruttagning,
kan med lika fördel uttaga det myntade som det omyntade silfret. För honom kan
det under under sådana förhållanden synas likgiltigt i hvad form det lemnäs, men
likgiltigt är detta icke för Banken, som hade kunnat bespara sig myntningskostnaden
då det berott på honom att, till och med med större fördel för sig, afstå det
omyntade silfret. Men detta är icke den enda förlust, som uppstår af detta Bankens
sätt att med sin metalliska valuta hushålla. Det myntade silfver, som i större
partier uttages, för att antingen i brist, af vexlar, eller vid högt uppdrifven kurs
utföras för att dermed betäcka skilnaden mellan importen och exporten eller utifrån
införskrifna varor fullgör, såsom bekant är, icke samma tjenst som hos oss,
att tagas för hvad det är, utan dermed tillgår vanligen så, att myntet nedsmältes
och att godtgörelse sker blott för det fina silfver som myntet innehållit. Denna
operation kostar i Hamburg procent, och dessa ^ procent äro en ytterligare
uppoffring som silfverexportören mäste vidkännas — allt lör det att den bättre
varan mynt blifvit lemnad i stället för det al mindre värde varande silfver i plants.
Detta silfver, som i myntad form exporterats, kommer nu i plants tillbaka till oss,
sedan vi på denna affär fått vidkännas först myntningskostnaden, J procent,
och sedan nedsmältningskostnaden, f0 procent, eller in summa 1| procent. Man
kan väl knappast tänka sig något mera absurdt, än ett sådant förhållande, och sällan
hafva väl nationalekonomiens läror blifvit mindre beaktade och tillgodosedde
än vid den ifrågavarande lagstifningen.
Emot allt detta kan och skall måhända invändas, att det blott hört till
undantagen att silfver på detta sätt gått ur Banken och att detta kan förekommas
och blifvit förekommet genom vexelkursens hållande så låg, att silfveruttagning
ej lönar sig. Jag svarar derpå dels med den frågan: hvart har då det
myntade silfver, som i millioner, tid efter annan, från Myntverket utgått tagit vägen?
och dels med det påståendet, att undantagsförhållanden icke få upphäfva
rättsgrundsatserna samt att invändningen kan låta höra sig så länge som öfverflödig
eller tillräcklig tillgång är på vexlar; — men låt blott, en gang denna källa
för nya och ständigt nya län tillstängas, eller en allvarsammare penningekris inträffa,
så skall återigen, såsom förr, silfret gå ur Banken och det vidunderliga skådespel
ånyo inträffa, att utländningen skall tillbyta sig vårt mynt, för att gifva oss
det nedsmält tillbaka och vi återigen, lika mycket till hans fördel som förlustelse,
pä nytt företaga samina besynnerliga procedur.
Den enda fiiljd för Bankens rörelse som inträffar derest, såsom jag påyrkar,
Banken ålägges att mot ett pris af 36^ R:dr utlemna silfver i plants blir den, att
vexelkursen pä Hamburg kommer att nedgå med sä mycket, som skilnaden mellan
det, i g 101 bestämda högre och lägre pris på silfver. Då denna nedsättning blir
allmän och sker på en gång, verkar den icke till någon förlust för Banken vid
dess vexclförsäljning, alldenstund den billigare kurs, till hvilken Banken får sälja,
åter kommer Banken till godo vid inköp af vexlar. Men vinsten för det allmänna,
för könnpmaen och konsumenten, för hvarje innehafvare af Bankens sedlar
är afgjordt stor, och häruti torde väl ligga en tillräcklig anledning att söka och
vinna rättelse uti det öfverklagade missförhållandet.
Pä grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, och då jag, af skäl som
med det anförda står i sammanhang, icke anser det åt Fullmägtiges godtycke
höra öfverlätas att medgifva eller förvägra uttag af omyntadt silfver, utan därtill
-
20
Motioner i Borgare-Ståndet 1802. 9.
gang derpå gifves, och sådant af sedelinnehafvaren äskas, Fullmägtige vara förpligtade
omyntadt silfver mot inyntadt utlemna, föreslår jag,
att 101 § 2 mom. af det lör Banko-verkets Styrelse och förvaltning utfärdade
Reglemente må få följande lydelse:
”Fullmägtige vare skyldige att, uppå derom gjord anhållan, i
stället för Svenskt silfvermynt från Banken utgifva silfver- och guldplantsar,
när tillgäng derpå gifves, de förre emot 3Gf R:dr R:mt för hvarje
mark finsilfver, Kölnisk vigt, som det omyntade silfret, enligt Ilamburgerprof
innehåller samt de sednare eller guldplantsar, efter det vid utvexlingen
gällande pris å dukater. Och öfverlemnas ät Fullmägtige att, när
de efter särskild pröfning för hvarje fall finna sådant med afseende å
förekommande omständigheter lämpligt, och för Banken fördelaktigt, jemväl
i stället för Svenskt silfvermynt, när så äskås, utlemna utländska
silfvermyntsorter, emot det vid hvarje tillfälle af Fullmägtige fastställande
utvexlingspris.”
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåller jag vördsamt
Stockholm den 12 November 1862.
Julius Lindström.
JW i}.
Af Herr lindström 1 Om ändring i i och 7 §§ i Instruktionen för Rikets
Ständers revisorer af Statsverket d. 17 April 1841.
Vid 1856—58 årens riksdag beslutade Rikets Ständer den förändring uti
68 § Riksdagsordningen, hvarigenom den revision af Stats-, Banko och Riksgäldsverken,
som förut omfattat tvänne års räkenskaper, för framtiden komme att afse
de för år afslutade, men vidtogs icke samtidigt dea förändring uti instruktionerna
för Revisorerne af bernälde allmänna verks räkenskaper, som i sammanhang med
ändringen af förbesagde § i Riksdagsordningen bort följa. Först vid 1859—60
årens riksdag blefvo nya instruktioner antagna för Revisorerne af Banko- och
Riksgälds verken, men instruktionen för Revisorerne af Statsverket förblef oförändrad;
och sålunda har inträffat, att, sistbemälda instruktion, af d. 17 April 1841,
hänvisar p.t en g i Riksdagsordningen, som, i dess dåvarande lydelse, numera ej
finnes till och att instruktionens stadgande, i hvad tiden och omfånget för revisionen
beträffar, står i strid med den § i Riksdags-ordningen, hvaraf den är ämnad
att utgöra en tillämpning.
Då det torde få anses icke vara utan vigt, att dylika stadganden ega full
tydlighet och stå i full öfverensstämmelse med de fundamental-lagar, till hvilka de
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s' 10.
21
utgöra ett supplement; så tinner jag mig, af det anförda, ega giltiga skäl att
fores! ä,
att sådan förändring af bemälda instruktions 1 och 7 §§ må vidtagas, som af
68 §:s i Riksdags-ordningen nuvarande lydelse påkallas.
Stockholm den 12 November 1862.
Julius Lindström.
JW EO.
Af Herr Lindström: Om ett tillägg till Instruktionen för Rikets Ständers
Revisorer.
52 § Regeringsformen, jemförd med 23 § Riksdagsordningen, stadgar i hvad
ordning och på hvad sätt Landtmarskalk och Talmän för Preste-, Borgare- och
Bonde-stånden utses skola samt 39 § i Riksdagsordningen, jemförd med 22 § Riddarhusordningen,
att i Rikets Ständers Utskott ordet föras skall af den Ridderskapet
och Adelns ledamot, som bland de närvarande har främsta sätet på Riddarhuset.
Men hvarken uti grundlagarne, ej heller uti särskilda förordningar eller
instruktioner, finnes någon bestämmelse om hvem som skal) föra ordet vid Rikets
Ständers Revisorers af Statsverket sammanträden. Saknaden af en sådan föreskrift,
hvilken lämpligast bordt inrymmas uti Instruktionen för bemälde Revisorer, har låtit
på mer än ett sätt och mera än en gång känna sig. Man har ur förlägenheten
sökt att hjelpa sig, genom att tillämpa 39 § Riksdagsordningen, som har afseende
pä tillsättning af Ordförande i Utskott, men detta har variten nödfallsätgärd, som
då ingen rimlig grund lärer kunna försvaras, ty hvarken på analogiens eller annan
väg kan man leda sig till den slutsats, att Statsrevisionen skulle vara jemförlig
med ett Rikets Ständers Utskott. Såväl val till Utskott, som val till Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-kontoret, förrättas på helt annat sätt än val af Revisorer,
hvilket icke sker omedelbart af Rikets Ständer, utan i den ordning de särskilda
Stånden, hvart för sig, lämpligast finna. Grundlagarne, som efter deras ordalydelse
skola tolkas, känna ej till andra Utskott, än de i 53 § Regeringsformen uppräknade;
och bestämmelsen angående Ordförande i Utskott kan således ej ha afseende
på andra Rikets Ständers delegationer.
Detsamma, sorn så ofta blifvit sagt för att erinra om olämpligheten af det
på sjelfskrifvenheten grundade stadgandet, rörande Utskotts-ordlörande, gäller i lika
hög om icke högre grad i fråga om Ordförandeskapet uti revisionen. Grundlagen
föreskrifver nemligen, att St.atsrevisiopen icke må öfverskrida en viss tid, inom hvilken
den ovilkorligen skall vara fullgjord. Möjligheten att kunna verkställa detta
22
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 11.
beror högst väsendtligt af egenskapen och förmågan hos den person, som leder förhandlingärne,
och på valet af denna person ligger derföre ej ringa vigt. Men revisionsarbetet
underlättas äfven derigenom, att revisionens Ordförande eger sina kollegers
förtroende, något som han först då i fullt mått kan påräkna, när han endast
i kraft af detta förtroende intager Ordförandeplatsen. Den sjelfskrifvenhet, som ligger
till grund för ordförandetiilsättningen i Utskott och åt hvars inrymmande jemväl
uti andre Rikets Ständers delegationer man gifvit ett tyst bifall, är alltså här
icke pä sin plats; och då det ej lärer kunna bestridas, att en menlig inverkan på
ärendenas gång deraf lätt följer, samt undanrödjandet af detta vid sidan af grundlagen
tillkomna, endast genom häfd försvarade, bruk kan ske genom en enkel bestämmelse,
såsom tillägg till instruktionen för Revisorerna, utan att dervid grundlagen
tiädes för nära; sä tillåter jag mig föreslå,
att till instruktionen för Rikets Ständers Revisorer lägges en ny paragraf,
af följande innehåll:
”Revisorerne utse bland sig ordförande jemte vice ordförande, hvarvid rösterna
beräknas i enlighet med föreskrifter uti 68 § Riksdags-ordningen.”
Stockholm den 12 November 1862.
Julius Lindström.
JW 11.
Af Herr lindström 5 Om upphörande af dén i Kongl. Förordningen den
5 Dec. 1842 bestämda afgift för vägning af inkommande utländskt
gods, som, efter vederbörlig tillåtelse, verkställes vid eller
i godsegarens enskilda magasin.
Enligt nådig Kungörelse af den 3 December 1842, har Kongl. Majit fastställt
en, på sportelsystemets upphörande grundad, reglering af Tullverkets aflöningsstat,
i följd hvaraf åtskillige, af Tullverkets tjenstemän förut uppburne afgifter, med
1843 års början upphört; hvaremot Kongl. Majit funnit en måttlig ersättning framgent
böra af de trafikerande till tullbetjeningen utgöras, för sådane biträden, bland
andra, som lemnäs vid vägning af sådant inkommande utländskt gods, som efter
vederbörlig tillåtelse verkställes uti eller vid godsegarens enskilda magasin. Och
har Kongl. Majit vidare, enligt nådigt Bref till Kongl. General-Tullstyrelsen af den
11 Nov. 1849, behagat förordna att den, tullverkets tjenstemän och betjente, jemlikt
taxan af den 3 December 1842, tillkommande sportelafgift för artikeln Sill
skall nedsättas till 2 öre för hvarje centner nettovigt.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS'% 11.
23
Den förstnämnda, af dessa nådiga Förordningar har nu på det satt blifvit
i allmänhet tillämpad, att den för inkommande utländskt gods fastställda afgift,
motsvarande 3 runst. banko pr lisp. nettovigt, blifvit varuegaren affordrad icke
bloit då varuvägning verkställts uti eller vid hans enskilda magasin, utan äfven
då sådan vägning skett på andra ställen utom packhuset, hvilken tillämpning af
Förordningen ingalunda är öfverensstämmande hvarken med Förordningens tydliga
ordalag ej heller med dess syfte att, såsom det uti ingressen heter, bereda tjenstemännen
någon ersättning för sådane biträden, som äro af beskaffenhet att icke
kunna betraktas såsom ovilkorliga tjenstepligter.
För ett rätt bedömande af denna fråga och för att ådagalägga huru origtigt
den åberopade Förordningen blifvit uppfattad och till hvilka för handeln och
rörelsen menliga följder densamma föranledt, tillåter jag mig att framlägga följande
fakta, hvilka, som jag hoppas, skola rättfärdiga billigheten och rättmätigheten
af den nu icke för första gången framställda fordran på afskaffande af en lika
obehörig sorn obillig och tryckande beskattning.
Då ofvannämnde uti Förordningen intagna stadgande om en viss afgifts betalande
för vägning af inkommande utländskt gods till efterrättelse kungjordes,
hörde det till regeln, att vägning af sådant gods uti eller vid packhuset verkställdes.
Någon särskild afgift derför kunde då sä mycket mindre ifrågakomma, sorn
det lag i sakens natur, att, då denna skedde endast för att på grund deraf kunna
uträkna den Kongl. Maj:t och Kronan tillkommande tullafgift, den äfven borde afgiftsfritt
af dertill förordnade tjenstemän besörjas. Ett och annat undantagsvis
inträffande fall att någon viss varuegare, af en eller annan orsak, önskade att fä
vägning förrättad uti eller vid sitt magasin, föranledde dertill att, dä tulltjenstemannen
icke ansåg sig ovilkorligen förpligtad lemna sådant biträde, ersättning
derför, i form af sportler, blef honom lemnad, utan att någon hans rättighet till
dessas uppbärande närmare undersöktes, men slutligen genom vana och häfd utan
gensägelse erlades till dess, genom ofvanberörde Kongl. Förordning, som egentligen
afsåg att afskaffa det förderlliga sportelsystemet, en bestämd afgift fastställdes,
hvilken sedan dess fortfarande utgått. Redan häruti låg en orimlighet, ty såvida
icke vederbörande tjensteman, genom förordnandet att väga utom packhuset, ådrogs
någon enskild uppoffring, för hvilken han billigtvis kunde ega anspråk på ersättning,
så utförde han blott hvad hans tjenstepligt ålade honom och något som heldst
honorarium borde således icke ifrågakomma. Emellertid, om ock på den tiden
något skäl fanns att öfverse med ett oskick, som dä ännu icke hunnit taga någon
utsträckning, så är detta icke längre fallet nu. Förhållandena hafva, sedan 20 år
tillbaka betydligt förändrats; handeln och rörelsen ha gjort framsteg som då ej
kunde anas; tullverkets inkomster hafva flerdubblats; sundare national-ekonomiska
äsigter lia gjort sig gällande, men denna förordning, hvarom jag här talar, har
undgått inflytelsen af de inträffade förändringarna och industriidkaren och köpmannen
har derpå, fått lida, icke mindre genom den betydliga tribut h.an tvingats
erlägga till några fä, redan förut väl lönade, tjenstemän, än äfven genom de trakasserier
och obehag hvartill den gamla förordningen gifvit anledning. I den män
rörelsen utvecklades inträffade att de gamla packhusen blefvo otillräckliga och
saknade utrymme för att, på det sätt betjena allmänheten, som densamma med skäl
kunde fordra, och det befanns då nödigt att frångå den bestämmelse, som ålade
vederbörande att endast uti eller vid packhus föträtfa vägning af utländskt gods.
Man fann att denna bestämmelse, strikte följd, skulle åstadkommit tidspillan och
ofta stor förlust för köpmannen, som icke kunde undvikas med mindre, än att stä
-
24
Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. JW li
-
derna, som ha skyldighet att hålla packhus, finge vidkännas en onödig uppoffring
för större lokalers anskaffande och så insåg man att, utan men för Tullverket,
vägningen lika väl kunde förrättas utom som inom packhusets port. Till lättnad
för rörelsen åtogo sig eller ålades derföre tulltjenstemännen att verkställa vägning
vid sjelfva lossningsstället för varor, äfven när detta icke var beläget intill packhuset,
och städernas myndigheter skyndade att genom flyttbara hus eller skjul bereda
tjänstemännen tak öfver hufvudet och tillfälle att pä detta sätt likaväl som
inom packhuset föra sina anteckningar. Enligt mitt förmenande, innebar ett sådant
åläggande eller åtagande ingenting utöfver hvad berörde tjenstemän» pligt
af dem fordrade, men annorlunda har af dem sjelfve saken blifvit sedd och det
otroliga har inträffat, och med vederbörandes goda minne fått passera, att när vägning
utom packhuset af varuegare blifvit begärd, äfven om sådant för tulltjehstemannen
icke medlört större besvär än att gä midt öfver gatan eller några steg frän
packhuset, denne blifvit påförd en så kallad extra vågpenning, eller den afgift
som uti oltanämnda 1842 ars Förordning blifvit bestämd att utgå blott för det fall
att vägning anställdes uti eller vid godsegarens magasin. Under det att det förr
hörde till undantagen att vägning skedde utom packhuset, är detta nu, i följd af
de gamla packhusens obeqvämlighet och ringa utrymme samt rörelsens till vext. det
allmänt följda förfaringssättet., åtminstone inom rikets största handelsstäder, och i
stället hör det nu till undantagen att sådan vägning sker inom packhuset. Såsom
bevis för huru tryckande afgiften är må anföras, att t. ex. i Götheborg, hvarest,
om jag ej misstager mig, 2:ne Packhus-inspektorer äro antagne, hvilkas löner på
ordinarie stat, jemte hvad dem uti så kallad remisslage tillkommer, uppgå, för hvardera,
till cirka 7,000 R:dr Ruut, desse tjenstemän ensamt af tvänne dervarande
firmor, under förra året, uti extra vågpenningar fått uppbära öfver 6.000 R:dr
Runt, utan att derföre hafva vidare besvärats, än hvartill de i alla händelser af
sitt tjensteuppdrag haft åliggande. Jag tillåter mig att härjemte bifoga 2:ne skriftliga
bevis, som närmare bekräfta det sagda, hvarvid jag vill fästa uppmärksamhet
uppå, att den ena af de firmor, som här tecknat sitt namn och som, emot hvad
förhållandet^ i allmänhet är pä den ort hvarom är fråga, fått vägning verkställd
vid sitt, på något afstånd frän Götheborg belägna, magasin, fått vidkännas särskilda
utgifter, utom extra vågafgifter, såsom ersättning för resekostnad, vivre m.
m. ät tujlbetjeningen. Man skall af allt detta finna huru här en, af Förordningen
icke åsyftad och af inga personliga tjenstbarheter föranledd, ganska betungande
beskattning blifvit lagd på handeln och rörelsen och att ett det mest olidliga och
förhatliga sportelsystem ännu fortfar, till stor skada för det allmänna. Skulle,
hvilket likväl ej är förhållandet. Tullverkets tjenstemän för nödig och anständig
bergning ej kunna undvara den ifrågavarande inkomsten, må då Tullverket tillse,
att ersättning af tullmedlen dem beviljas, ty med billighet och rättvisa kan icke
vara förenligt att, på sätt nu sker, den enskilde för detta ändamål varder särskildt
och öfver höfvan beskattad.
På-grund af hvad jag nu haft äran anföra anhåller jag vördsamt,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att den uti
Kongl. Mapts nådiga Förordning af den 3 Dec. 1862 bestämda afgift för
vägning af inkommande, utländskt gods som, efter vederbörlig tillåtelse,
verkställes uti eller vid godsegarens enskilda magasin mätte upphöra.
Stockholm den 12 November 1862.
Julius Lindström.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 12
25
JV? I*.
Af Herr AllUUlt!'! Om bestämmelser till åstadkommande af skyndsammare
lagskipning å landsbygden m. m.
En bland de största olägenheter, af hvilka svenska samhället lider, är den
långsamma gången af dess lagskipning. Jag har sjelf erfarit, att en icke synnerligen
invecklad rättegång kan genom svarande partens tillställning blifva utdragen 5
eller 6 är, och jag har af en skicklig saint erfaren jurist erhållit det megifvande,
att man behöfver icke vara mycket' klyftig eller hemmastadd i lagens hemligheter
för att, genom eget uteblifvande, vittnens fördröjda inställande, m. m. samt genom
hvarjehanda rättegångsinvändningar kunna 4 elier 5 år förhålla sin motpart dess
lagliga rätt, äfven när denna är temligen klar. Också Rikets Ständers Justie-ombudsman
har i sin embetsberättelse till näivarande riksdag fört samma klagan (se
denna ber, sidd. 107—115). 1 alla läll är känd sak så godt sorn vittnad, och jag
behöfver fördenskull icke här andraga många bevis för mitt påstående.
Statens högsta mål ligger visserligen långt uppöfver rättens; men rättstillståndets
vederbörliga bibehållande och utveckling utgör likväl ett af statens aldra
första vilkor, och hvarje lätt utförbart förslag till det öfverklagade ondas afhjelpande
borde derför icke vara ovälkommet. Den framställning jag här går att göra
skall, ifall den blir godkänd, ©tvifvelaktigt komma att välgörande inverka på vår
lagskipning i allmänhet, oaktadt jag dermed närmast afser den lägre lagskipningen
på landet, eller häradsrätternes.
Endast 2:ne medel känner jag till åstadkommande af en skyndsammare lagskipning
å landsbygden, och båda äro lätt användbare, det ena, att häradstingen
hållas mycket oftare, än nu sker; det andra, att häradshöfdingarne bekomma fast,
årlig lön samt att domslösen i stället ingär till staten. Det förra, om det antoges,
blefve ingalunda en nyhet i vår lagstiftning, alldenstund hufvudsakligen samma ordning
var i äldre, ja i äldsta tider just den gällande. Också har den af den efter
år 1809 nedsatta lagkommittéen blifvit föreslagen till återupptagande; och då jag
härmed vördsamt föreslår, att Rikets Ständer ville för sin del genom lagstadgande
föreskrifva tätare häradsting, tror jag mig bäst gagna saken, i det jag såsom min
motion nästan ordagrannt upptager följande paragrafer af bemälte lagkommittés
förslag till rättegångsbalk, såfia ne de lyda i lagberedningens är 1849 utgifna förslag.
Häradsrätten hälle ärligen två ting, det ena mellan tjugondedag jul och
midsommar, det andra mellan Oktober månads början ochjju!. De kallas
lagtima ting.
Allmänna rättegångsdagar skola vara sex under det förra och tre under
det sednare af de ting, som i föregående paragraf sagde äro, nemligen under
förra tinget tjugondedag jul, då den på måndag infaller, men eljest
nästa måndag derefter, och sedan hvar fjerde måndag, som inom tingstiBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami 3 Afd. 4
26
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 12.
dens slut inträffar, så räknadt, att alltid fyra veckor blifva mellan hvarje
måndag, som allmän rättegångsdag- är, samt under sednare tinget förste
måndag i Oktober månad, och sedan hvar fjerde måndag, liksom under
förra tinget. Infaller helgedag pä någon af de måndagar, som till rättegångsdagar
äro föreskrifne; vare nästa söcknedag derefter allmän rättegångsdag,
dock skall ändå tiden till nästa allmänna rättegångsdag frän
måndagen räknas.
I de mindre bebodda orter, der flera tingsställen tarfvas, eller ej så många
ting eller rättegångsdagar, som i föregående paragrafer sägas, gånge
dermed som särskildt stadgas. Pröfvas för någon ort nödigt, att allmänna
rättegångsdagar oftare hållas, än i föregående paragraf sägs; varde ock
demoin särskildt förordnadt.
Aro målen flere, än att de å allmän rättegångsdag utföras kunna; vare
rätten pligtig att näst efterföljande dagar sammanträda, till dess alia målen
förevarit; och kungöre domaren pä allmänna rättegångsdagen, å hvilken
af de påföljande dagar hvarje mål, som öfrigt är, skall förekomma,
der det ej förut till viss dag utsatt blifvit. Ej må ting slutas förr, än
aila de mål och ärender, som ä sista allmänna rättegångsdagen öfrige
äro, förevarit och, der de ej till annat ting uppskjutas böra, åtgjorde blifvit,
, ändå att dertill längre tid fordras, än som för tinget utsatt finnes.
Äskas ting emellan de tider, då lagtima ting hålles; sätte domaren,
utan dröjsmål, det ting ut, och gifve det öfverrätten tillkänna: det kallas
urtjmating, och betales kostnaden till sådant ting af den som tinget äskat.
Å urtimating eller särskild rättegångsdag ege en hvar bevaka ärende,
rörande äktenskapsförord, testamenten eller afhandlingar om lösöreköp,
lifstidsränta eller bolag, så ock inteckningar af lös egendom, ändå att tinget
eller rättegångsdagen ej blifvit för den bevakning utsatt.
Jag förutser mot min motion 2:ne invändningar, hvilka jag ville pä förhand
söka bemöta. Den ena är den, att det är för tidigt nu komma med denna partiella
ändring i vår rättegångsordning, då man heldre borde vänta, till dess det hela kan
på en gång blifva antaget. Härtill svaras, att nämnde nya ordnings antagande synes
ännu en tid komma att dröja; och dessutom hörer det just till gången af svenska
lagstiftningens utveckling att genom delvis antagande bereda inträde fördethela:
så är nemligen förhållandet med den brottmålslag, som vid innevarande riksdag
kommer att Ständerna i nåder föreläggas till antagande så förhöll sig med 1734 års lag
af hvilken en betydlig del antogs redan i Konung Karl XI:s dagar; och så har det
vanligen tillgått under hela den föregående tiden.
Den andra invändningen väntar jag af dem, som ansett den föreslagna ordningen
mer eller mindre omöjlig att verkställa inom en domsaga med 3 eller 4
tingsställen. Men oberäknad! det, att häradshöfdingarne genom tätare ordinarie
ting sluppe åtskilliga urtimating, hvilka de under närvarande förhållanden nödgas
hälla, har dels lagkommittéen varit betänkt pä denna svårighets undgående, dels
kunna icke gerna rättegångsdagarne blifva flere än nu, derför att tingen inträffade
oftare (tvertom hoppades jag deraf just ett motsatt resultat), dels ändtligen kunde,
likaväl som nu, under öfvergångstiden de ordinarie häradshöfdingarne med 3 eller
4 tingsställen lätteligen erhålla biträden, förordnade att förrätta tingen å ett eller
annat tingsställe.
Hvad beträffar förslaget om häradshöfdingarnes fasta ärliga lön och doinslösens
ingående till staten, så skulle genom dess antagande också behofvet af för
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 13.
27
likningskommittéer till stor del bortfalla, och dessutom torde de manga uppskofven
(jemför ett exempel i Justitieombudsmannens nyss omtalte embetsberättelse) snart
krympa ihop till ett helt ringa antal. Emellertid viile jag i detta afseende nu blott
föreslå, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhölle, att högstdensamme täcktes
nedsätta en kommitté, som efter vederbörandes infordrade uppgifter gjorde upp förslag
till samtlige landtdomares löner, äfvensom till lämpligaste sättet för domslösens
ingående till Staten; samt att detta förslag efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning blefve
till antagande framlagdt för Rikets näst sammanträdande Ständer. Jag kan dock
härvid icke undertrycka den önskan, att bemälda kommittés verksamhet borde, om
möjligt, äfven omfatta frågan om indragning till Staten af dornslösen såväl för stadsrätter
och för landssekreterare, som också för alla andra rätter och embetsverk.
Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva, det jag ingalunda åsyftar att förminska
nuvarande domares löneförmåner, hvilkas belopp desse borde få till sin afgång orubbadt
bibehålla; men väl önskade jag, att den föreslagna nya domare-löneregleringen så
ordnades, att det blefve en förde! lör underdomare att söka transport till öfverrätt,
i hvilken sålunda den större domare-erfarenheten skulle koncentreras, hvilket med
nuvarande lönereglering i öfver- och underrätter icke alltid kan vara fallet.
Jag anhållet vördsamligen om remiss till vederbörligt utskott.
Stockholm deo 12 November 1862.
P. G. Alander.
,JVd S *B.
Af Herr Alcllider: Ang. utbrytning och förflyttning till andra orter «/
särskilda divisioner utaf Svea och Göta Hofrätter m. m.
Jag känner knappt någon Stat, der icke öfverdomstolarne (2:dra instansens
domstolar) ligga spridde i landets särskilde delar, förlagde på dessa delars vigtigare
punkter. Sådant är också rätt och naturligt; ty utan att nämna andra fördelar,
lättas derigenom de rättsökandes besvär, och öfverdornarena hafva ofta lättare
att bedöma förhållandena, dä de bo midt upp i de trakter, hvarest förekommande
rättsfrågor uppstått, oberäknadt att den kontroll, hvilken öfverdomstol val i
någon mån bör å underdomstols verksamhet utöfva, omöjligen lärer kunna nöjaktigt
handhafvas på ett 20—30 till och med 70 mils afstånd. Men det långsträckta Sveriges
öfverdomstolar (de heta här hofrätter) ligga nästan uteslutande pä 2:ne punkter.
Detta orimliga förhållande har fästat min uppmärksamhet alltsedan jag såsom
gosse började att läsa geografi samt begripa hvad en öfverdomstol ville säga, och
intet enda giltigt skäl synes kunna anföras för dess bibehållande. Också visar historien,
att det uppstått endast genom en tillfällighet samt utan beräkning med afseende
på bemälde domstolars nuvarande ändamål och verksamhet. Då nemligen
Gustaf II Adolf inrättade Svea och Abo hofrätter, som kort efter hans död förstärktes
med ännu 2:ne, en i Jönköping och en i Dorpat, voro desse rätter rikets
28
Motioner i Borgare- Ståndet 1862. JW 13.
högsta domstolar, hvilket ock deras namn antyder; och de hade såsom sådane aldrig,
åtminstone inom det egentliga Sverige, bort förläggas till liera ställen. Sistnämnde
förhållande tillika med Konungens medgifna ytterligare domsrevision, jemte
uraktlåtenheten af Gustaf Adolfs män att, i och med en ordentlig högsta domstols
inrättning, icke tillika omorganisera lagmansrätterna, gjorde också, att hofrätterna
småningom nedsjönko till domstolar af 2:dra ordningen, så att man ändtligen 1789
nödgades inrätta en ny för hela riket gemensam högsta rätt. Men äfven då begick man
det felet att icke^ med detsamma omorganisera hofrätterna, och i Sverige egde sålunda
under 60 år den besynnerliga företeelsen rum, att det hade bredvid hvarandra
2:ne rader af öfverrätter, nemi. hofrätterna och lagmansrätterna. De senare
försvunno omsider 1849 och tiden synes nu vara inne att fullt ordna hofrätterna
med afseende på deras nya bestämmelse. Tre förändringar lära härvid företrädesvis
böra ifrågakomma: l:o)'att särskilda hofrättsdivisioner utflyttas till särskilda hufvudorter
i landet och der benämnas med sitt egentliga namn. som är ”öfverrätt”:
2:o) att presidentplatserne, genom ifrågavarande utflyttning ännu mer öfverflödige
än förut, indragas; 3:o) att arbetsordningen i öfverrätterna förenklas och ärendenas
gång fortskyndas.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra föreslår jag vördsamt, att
Rikets Ständer ville för sin del besluta, att tre divisioner af Svea hofrätt skola ju
förr desto helre utbrytas samt flyttas, en till Gefle för Gefle och Fahlu län, en till
Hernösand för det öfriga Norrland jemte Lappland, och en till Örebro för Örebro och
Karlstads län. Hvad beträffar Göta hofrätt, så borde, med afseende på landets odling
och gamla historiska förhållanden, en division, d. v. s. en öfverrätt, hafva sitt
säte i Göteborg fär Göteborgs och Halmstads län samt närmaste delar af Westergötland,
en i Wexiö för Wexiö och Jönköpings län, en i Kalmar för större delen
af Kalmar län med Öland samt Gottland, en i Linköping för Linköpings och
nordligaste delen af Kalmar län, och en i Skara för största delen af Westergötland
samt Dalsland. Sverige erhölle genom en sådan anordning 10 öfverrätter, ett med
afseende på landets stora utsträckning ingalunda för stort antal, helst om rätts]edamöternes
antal bestämdes efter mängden af göromål (i Norrige utgöra ledamöterne
i öfverrätterna, eller i dessas divisioner, i fall mer än en sådan pröfvas nödig, blott
3:ne). Men i anseende till hela sistnämnde hofrätts redan befintliga säte i Jönköping,
föreslår jag nu endast en divisions förflyttande till Göteborg och en till Kalmar.
Kostnaden för de föreslagna förflyttningarna skulle blifva liten eller ingen, helst
hofrätternes yngre ledamöter i sina fullmagter redan äro, der så nödigt pröfvas,
förbundne till en sådan flyttning, och de städer hvilka komme att emottaga de
nya öfverrätterna, åtminstone till en början säkerligen tillhandahölle dem nödiga
domstolslokaler för godt pris eller för intet; och de i framtiden besparade presidentlönerna
skulle blifva fullt tillräckliga för dessa utgifter. Hvad slutligen beträffar den af
mig väckta frågan om en förenklad arbetsordning i öfverrätterna, så, och då denna
är mera invecklad samt på det närmaste sammanhänger med förslaget om en alldeles
ny rättegångsordning, anser jag densamma böra till nästa riksdag uppskjutas.
Jag anser mig dock böra i ifrågavarande afseende fästa uppmärksamheten på hvad
lagkommittéen och sista lagberedningen i bemälde fråga föreslagit.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt utskott.
Stockholm den 12 November 1862.
P. G. Alander.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 14.
29
JV? få.
Af Herr Witt: Om förändrade bestämmelser i afseende på författningars
och andra handlingars kungörande inom församlingarne.
Jag anser det nu stadgade bruket, att kungörelser och hvarjehanda tillkännagifvanden
uppläsas från predikstolarne, böra afskaffas, emedan det är opassande,
obehörigt och ändainålslöst. Det är opassande, att sedan en talare, genom
en uppbygglig predikan, lyftat våra känslor och tankar ur gruset, hejjt dem till
Gud och det eviga lifvet, när orgelns sista toner förklingat och församlingen ännu
är hänförd af andakt och en stilla frid, samma talare, ifrån samma heliga rum, förkunnar
huru bränvin skall mätas och graderas, att hingstar äro stationerade här
och der, att en sugga blifvit stulen o. s. v. Det är obehöfligt att anlita presten och
predikstolen för verldsliga bestyr, som bättre kunna uträttas på annat sätt. Det är
ändamålslöst att predikanten, med sin af det föregående talandet trötta stämma, läser
för de få personer som qvarstanna, då pluraliteten aflägsnar sig, väl vetande att nutidens
författningar ej fattas och bibehållas i minnet genom afhörandet af deras
hastiga uppläsning
Jag vågar vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, på grund af nämnde motiver, i underdånighet framställa
en önskan, det Kongl. Majit täcktes förordna, att all uppläsning
från predikstolarne af författningar, kungörelser och tillkännagifvanden
rörande verldsliga angelägenheter förbjudes, att sådana handlingar, en
fjerdedels timma efter gudstjenstens slut, uppläsas af Klockaren, placerad
på gången nedanför koret, samt derefter uppfästas i kyrkans vapenhus, i
sockenstuga eller på annat tjenligt. ställe, der de hållas tillgängliga vissa
tider för dem af församlingen som vilja läsa dem, till hvilket ändamål
det vore nödigt, att tvänne exemplar af Svensk Författnings-samling och
andra officiela kungörelser lemnades hvarje församling, det ena att, likaI
som nu sker, förvaras i kyrkans arkiv, det andra att på förenämnda sätt
användas.
Remiss till vederbörligt utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 12 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
30
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 15.
JW 13.
Af Herr Dällin: Om anslag för uppförande af en byggnad till inrym
mande
af Kongl, bibliotheket och riksarkivet.
Det är en redan länge erkänd och obestridd sanning, att rikets tvänne vigtigaste
historiska och litterära instituter: Riksarkivet och Kongl, eller Riks-bibliothe
ket,
befinna sig i den sorgligaste belägenhet, till följd af bristande tjenliga lokaler. Riksarkivets
hotande läge har under alla de sednaste riksdagarne varit föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar och torde derföre vara i friskt minne. Om Riks-bibliotheket
har man deremot icke offentligen talat sedan 1844. Jag utbeder mig derföre att nu särskildt
få fästa uppmärksamheten derpå.
Kongl. Bibliotheket flyttades till sin nuvarande lokal 1768. Det bestod da af ett
obetydligt antal böcker, egentligen blott utgörande qvarlefvor efter den stora spolieringen
1654 och den förhärjande slottsbranden 1697, föga tillökade under ett långvarigt lägervall,
utan nämnvärdt anslag och passande förvaringsort. Anslaget fortfor att vara blott
ringa ända till 1823 års riksdag, då det ökades till 4,500 R:dr årligen. Några gynnande
omständigheter, såsom införlifvandet af Konungarne Gustaf IILs och Gustaf IY:s
boksamlingar, hade dock så betydligt ökat förrådet, att redan 1805 (37 år efter inflyttningen)
utvidgning af lokalen måste till vägabringas genom ombyggnad af den stora
salens öfversta afdelning: balkongen. Med det ökade, ehuru ännu knappa anslaget,
vexte också samlingen, så att man på 1820-talet nödgades på öfversta galleriets golf
uppföra hyllor, som för ljus och vändrum voro mycket menlige, och efter 1830 dylika i
mersta galleriet. Sedan årsanslaget vid 1840 års riksdag blifvit ökadt till sitt nuvarande
belopp, 12,000 R:dr, och tryckproduktionen inom landet mångdubblad, hvartill
kommit flera högst betydande gåfvor, har samlingen antagit allt större och större dimensioner,
så att på 1840-talet äfven nedersta galleriet måste belastas med golfhyllor,
alla små ställen, som kunnat uppletas, såsom fönsternischer, dubbeldörrar, förstuga, magasiner,
skrubbar och dylikt förses med skåp eller hyllor, och vid 1850-talets början
stora hyllor uppsättas tvärt öfver den präktiga salen, hvilkens utseende derigenom förstördes.
Sedan farhåga för hvalfvens bestånd uppstått genom denna opåräkuade tyngd,
måste andra utvägar sökas för tillvexten; sålunda förhyrdes 1855 f. d. fiskarehuset i närheten
af nya museum, dit man trodde sig snart skola inflytta bibliotheket; vidare uppställdes
mindre skåp längsefter golfvet i stora salen, för att emottaga en dyrbar donation;
slutligen erhölls äfven en mindre lokal i national-museum. Dessutom har man måst tillgripa
uppsättning på dubbla rader samt läggande i högar, der andra utvägar felats —
åtgärder, som för böckernas vård och tillgänglighet äro högst menlige.
Antalet af böcker uppgafs 1845 vara circa 60,000 och handskrifter 3,000. Nu,
1862 i början af Oktober, utgör böckernas antal 120,000 (11,000 häften af oafslutade
verk och tidskrifter oberäknade) hvartill ännu komma mellan 2 och 3 hundratusen (2 och
300,000) småskrifter, förvarade i mer än 7,000 portföljer eller bundtar. Handskrifternas
antal är 5,500. En af Rikets Ständer inköpt gravyrsamling upptar circa 14,000 nummer.
De till största delen nybildade samlingarne af porträtter, kartor, planer, vyer,
historiska m. fl. plancher upptaga 214 portföljer.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV$ 15.
31
Det är af dessa faktiska uppgifter klart, att ett stort, ständigt vexande offentligt
bibliothek behöfver stort utrymme, och ett utrymme, som icke är begränsadt inom
fyra väggar, omöjliga att utvidga, utan en egen byggnad på en tomt, der tillbyggnader
kunna efter behof företagas. Huru tillräcklig man än trott sig tilltaga en sådan icke
tänjbar lokal, skall den dock inom någon tid, och denna alltid kortare än man tror, befinnas
trång. Yi hafva ett slående bevis härför nära till hands: När Kongl, bibliothekets
oafvisliga behof af större lokal redan 1844 var längesedan kändt och erkändt, föreslogs
att inrymma detsamma i det då påtänkta nya museum. Till följd deraf har en
våning deri blifvit afsedd för detta ändamål. Den antogs då förmodligen att blifva tillräcklig
för långa kommande tider, emedan bibliotheket räknade blott 60,000 band och
den nya lokalen ansågs böra rymma 200,000. På de sedan förflutna 18 åren har bibliothekets
bokantal blifvit fördubbladt, och den tillämnade, ännu icke färdiga våningen,
anses nu icke i inredningsplanen, oaktadt den största hushållning med rummet, kunna
lemna åt boksamlingen plats för mer än 185,000 band, då de särskilda lokalerna för
handskrifter, gravyrer, kartor m. m. afräknas från totalutrymmet. Efter all sannolikhet
skall således om 20 år (endast 20 korta år!) samma procedur ånyo börja, som sedan
50 år tillbaka redan egt rum, genom tillgripande af palliativer och lokalens öfverfyllande.
Härtill kommer äfven, att den nya lokalen är långt ifrån väl afpassad för ett bibliothek,
ithy att der finnas ytterst få väggytor, men väl storartade fönster och praktfulla
marmorpelare, som göra en ändamålsenlig inredning omöjlig, samt emedan läsesal
och klokt anordnade arbetsrum saknas — i korthet: den så kallade bibliotheksvåningen
i museum är en präktig lokal, men icke lämplig för ett bibliothek utan för stora sculpturarbeten
och andra fristående föremål, hvartill den väl också var af arkitekten afsedd,
i tanke att bibliotheket, om ock en gång der inrymdt, dock snart af brist på utrymme
måste derifrån bortflyttas. Statens samlingar af marmorstatyer, rustningar m. m.
behöfva också verkligen den största och praktfullaste våningen i museum; det vore äfven
derföre oklokt att icke använda densamma till detta ändamål.
Under sådana förhållanden synes det vara bortkastad tid, möda och kostnad att
inflytta Riksbibliotheket i museum, och vida större hushållning i alla afseenden, att så
gerna först som sist skaffa detsamma en lämplig lokal; en lokal, som är ändamålsenlig,
tillräckligt stor för närmaste framtiden och som efter behof kan utvidgas. Särdeles synes
detta vara påkalladt af den omständigheten att bibliotheket äfven under de år, då
det möjligen kan ega utrymme i det nya museum, helt och hållet kommer att sakna
andra läsesalar än de rum, som allt för väl behöfvas för bibliothekets tjenstemän. Läsesalar
äro dock af högsta vigt, om ett bibliothek skall kunna uppfylla sin bestämmelse.
Också har man på andra ställen lagt mycken vigt derpå. Läsesalarne i Paris och London
rymma flere hundra personer, äro beqvämt inredda och flitigt besökta. I mindre
städer äro de ej så ansenliga, men finnas dock; ty öfverallt har man frågat sig: hvarföre
har man väl ett bibliothek. om dess skatter ej kunna vara lätt tillgängliga för dem,
som der, vilja söka upplysning?
Afven Riksarkivet är i ungefär samma ställning som bibliotheket. Det dignar
under bördan af sina samlingar. Afven det behöfver en för sitt särskilda ändamål ifrån
början beräknad lokal; det vexer ständigt och skall slutligen spränga väggarne på en
byggnad, som ej kan tillökas. Båda verken äro med hvarandra nära beslägtade, båda
förvara de vår historias källor och urkunder, båda supplera de hvarandra, och forskaren
i vårt lands häfder måste ständigt anlita båda för sina studiers fullföljd. Det värdigaste,
klokaste och mest hushållsaktiga Rikets Ständer under sådana förhållanden kunna
göra, anser jag derföre vara, att, med fästadt afseende på framtida tillökning, uppföra
32
Motioner i B or g are-Ståndet 1862- JW 15.
en byggnad, tillräckligt stor för att kunna omfatta dessa båda vårt lands äldsta och
dyrbaraste instituter. Härtill behöfves ingen prakt och glans af marmor eller andra dyrbara
stenarter; endast ett hus i enkel allvarlig stil, fri från ali flärd. Yi se af nya
exempel (Teknologiska institutet och Vetenskaps-akademien) att sådana byggnader låta
uppföra sig på kort tid och utan jemförelsevis öfverdrifna kostnader.
Såsom ett ytterligare skäl för behofvet af en sådan byggnad och såsom exempel
på den villervalla, som måste uppkomma, när man ej har tillräckliga och fullt passande
lokaler för vigtiga samlingar, anhåller jag få nämna, huru det för betraktaren visar
sig stå till med fördelningen af Svenska Statens samlingar.
Historiska arkicalier, som alla borde finnas i Riksarkivet, förekomma nu i Riksarkivet,
Kongl. Bibliotheket, Kammar-kollegium och Vitterhets-akademien.
Handskrifna böcker, som borde vara samlade på bibliotheket, finnas nu i Riks
arkivet,
Yitterhets-akademien och Kongl. Bibliotheket.
Tryckta böcker och småskrifter, som i främsta rummet och fullständigt (med undantag
af serskilda specialiteter) borde finnas i bibliotheket, samlas nu både i Riksarkivet,
Yitterhets-akademien och Kongl. Bibliotheket.
Gravyrsamlingen, sorn' borde förenas på ett ställe, finnes nu både i Kongl. Bibliotheket
och museum.
Konstsaker, målningar och sculpturer, som endast borde finnas i museum, förekomma
nu både i museum och Vitterhets-akademien.
Antiqviteter och Historiska minnen, som egentligen tillhöra Vitterhets-akademien,
finnas nu i museum, Klädkammaren, Rustkammaren och Vitterhets-akademien.
Vapen finnas både i Rustkammaren och Vitterhets-akademien och Ethnografiska
samlingar både i Vitterhets- och Vetenskaps-akademien.
Häraf synes att tillståndet är så att säga nära kaotiskt, och att väl beräknade
och skyndsamma åtgärder för ett systematiskt ordnande af dessa rika men hopblandade
skatter äro af behofvet påkallade. Men följden af ett sådant ordnande blir att Kongl,
bibliotheket förlorar föga af hvad det har, men deremot erhåller åtskilliga nu på andra
ställen förvarade böcker och handskrifter, och att det utrymme i museum, som nu
beräknas kunna räcka i 20 år i någon mån ytterligare upptages.
Sålunda tror jag mig hafva framlagt tillräckliga skäl för mitt åtgörande, då jag
härigenom har äran föreslå,
att Rikets Ständer anslå en summa af 400,0 0 R:dr R:mt till uppförande
af en byggnad, i hvilken såväl Kongl, bibliotheket som Riksarkivet kunna
inrymmas.
Med fästadt afseende på kostnaderna för Teknologiska Institutets och Vetenskapsakademiens
nyligen uppförda byggnader torde man kunna antaga att ofvannämnde summa
förslår till sjelfva huset, om Staten eller staden upplåter fri tomtplats. Genom försäljning
af Riksarkivets hus torde en icke obetydlig ersättning kunna beredas statskassan.
Till byggnadsplan har man att välja emellan Helgeandsholmens vestra del, obebyggda
delar af Skeppsholmen, Humlegården, Drottning Desiderias stallplan med der
bredvid liggande lägenheter på Blasiiholmen m. fl.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåller jag vördsamligen.
Stockholm den 12 November 1862.
O. E. Dahm.
Motioner i Borgare-Ståndet, 1862. JW 16.
33
JW fl 6.
Af Herr Ditzinger: Om ansine/ till årligt understöd för 1808 urs landtvärnsman,
sorn liro i behöfvande omständigheter.
Jag vägar härmedelst taga Ståndets uppmärksamhet i anspråk med anhållan om
understöd för några gamle män, hos hvilka fäderneslandet står i en stor, ehuru tyvärr
ännu ej afbördad tacksamhetsskuld. .lag menar ännu lefvande landtvärnsman från åren
1808 och 1809.
Först pa sednare tider har man närmare lärt känna huru mycket de lidit och
försakat för fäderneslandet. Mången har visst sedan ungdomen hört talas om dem, och
om de sorgliga hemska minnen, som fästa sig vid deras öde. Men den historiska forskningen
har först nyligen blottat det förskräckliga eländet i hela dess vidd.
En blomstrande ungdom, fäderneslandets hopp, sandades vid vårens början 1808
under fanorna, för att med mod och förtröstan gå fienden till mötes samt fullgöra medborgarens
heligaste pligt, fäderneslandets försvar. Huru återfann man denna ungdom
vid vintrens inbrott, några månader derefter? Genom den oursäktligaste försummelse af
en dålig krigsstyrelse sammansmält til! en ringa hop, förtviflad, betäckt med trasor, utsvulten
och förfrusen, med möda framsläpande sig på vägar och gator, eller döende vid
husväggarne, på sjukhusen och under kanonsluparnes tofter. Hvad år 1808 skonat, det
skördade år 1309. Största delen återsåg aldrig mera sitt hem.
Mera än ett halft århundrade har förflutit, sedan detta stora sorgespel utspelades.
Annu lefva några gubbar, stapplande vid grafvens brädd, hvilka då voro ynglingar, med
bröstet fullt af mod och hopp samt lijertat fullt af hänförelse för det älskade fäderneslandet.
De gingo ut att strida för detsamma. Men huru behandlades de? Alla krigarens
lidanden och försakelser fingo de i rikt mått dela; men hurudan blef belöningen?
De kämpade och blödde; men hvar fanns utmärkelsen och äran? Missvårdade och föraktade
blefvo de alltid och de, som öfverlefde eländet, släpptes, oftast med förstörd
helsa, efter krigets slut handlöst ut i verlden.
v Sedan dess har ingen bekymrat sig om dem. Ingen har frågat efter deras öde.
Ar det så, som Sverige skall belöna de män, sorn villigt offrat lif och blod för dess
sjelfständighet ocii ära? Allt för länge hafva vi dröjt, att afbörda en stor tacksamhetsskuld.
Men låtom oss nu göra det. Låtom oss skänka de ännu qvarlefvande landtvärnsmännen,
som deraf äro i behof, en skärf, hvarigenom deras sista dagar kunna befrias
frän allt för stora bekymmer och försakelser.
Må vi komma ihåg, att de flesta genom fältlifvets mödor och lidanden ådragit
sig de krämpor, som nu försvåra deras ålderdom. Må vi erinra oss, att många, sorn
ännu lefva, bevistat strider, som äro så hedrande.för den svenska tapperheten, som de
vid Lemo och Kimito till lands, och de vid Tallholmarne, Sandö-ström, Grönviks-sund,
Palva-sund och Kahiluoto-sund på skärgårdsflottan, förutom.åtskilliga mindre. Må vi
slutligen påminna oss, att den dagen kan randas, då våra egna söner skola utgå samt
dela alla de ansträngningar och lidanden, som äro krigets nödvändiga följeslagare.
Bill. till JR. St. Brot. 1862 1863. 11 Sand. 3 A/d. ' 5
34
Motioner i Borgare-Ståndet 186’-?. ,JV- 17.
Den enskilda välgörenheten har redan blifvit anlitad för ofvanstående ändamål.
Några fosterländskt sinnade män hafva satt sig i rörelse för att under namn af »Kommittéen
för understödjande af 1808 års landtvärnsman» insamla och fördela de medel, som
medlidandet och patriotismen sammanskjutit. Men deras verksamhet-har ej kunnat sträcka
sig långt. Ty antalet qvarlefvande visade sig mycket större, än man från början förmodade.
Tills dato hafva närmare 350 anmält sig, och man anser ej otroligt, att deras
antal kommer att uppgå till 400. Af dessa, hafva ännu knappast 100 fått ett understöd
af 10 R:dr hvar.
Det är derföre, jag vågar föreslå,
att Staten från och med år 1863 måtte lemna ett understöd af 25 R:dr R:mt
årligen, åt de landtvärnsman, som kunna styrka sig vara i behöfvande omständigheter,
samt att för detta ändamål ett förslagsanslag af 10,000 R:dr
R:mt årligen anordnas under åt 1863 och under nästkommande statsregleringsperiod.
Kommittéen för landtvärnsmänn ens understödjande, som från alla sådane
infordrat fattigdomsbevis af vederbörande presterskap jemte uppgift på
de ställen, der de varit använda, och under hvilkens befäl de stått, kan lemna
de nödvändiga upplysningarne, samt är beredd att öfverlemna sina handlingar
åt den myndighet, som, om medlen beviljas, skall besörja deras utdelning.
Om remiss till vederbörande Utskott anhälles.
Stockholm den 12 November 1862,
Hobert Ditzinger
JW St.
Af Herr EkerotI öm inskränkning af deri lagliga edgången, revision af
gällande edsformulär er och afskaffande af edsförpligtelser i läkareattester.
Den med lifvets dagliga förhållanden någorlunda hemmastadde, har det troligen
icke undgått bibehållandet af vissa bruk eller rättare sagdt missbruk, som mindre vjU
passa eller äro förenliga med vårt århundrades civilisation, hvarföre desse, troligen af
glömska ännu qvarstående, oegentligheter böra afskaffas.
Med skäl hör man ofta klandras den benägenhet för svordomar, som begagnas
äfven af de bland samhällets individer, hos hvilka man skulle fordra, att den grad af
bildning, de innehafva, borde värna dem från ett dylikt missbruk.
Men, utan att vidare orda om detta oskick, vill jag påpeka ett annat missbruk,
som ännu i lag finnes tillåtet, nemligen de såkallade lofliga ederna, hvilka i tid och
otid vid våra domstolar och embetsverk ofta flera gånger aflägga* vid befordringar i samma
embete; och hvad kan vara mera sårande för en samvetsgrann tjensteman, än att idkeligen
upprepa denna tro- och huldhetsed han ena gången efter den andra vid förefallande
tjensteombyte måste aflägga. Och hvad Läkaren särskildt beträffar, synes det gränsa
till det löjliga, att vid afgifvandet af Läkarebetyg, ofta öfver en småsak, behöfva bi
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVd 18.
35
foga sitt utlåtande med »så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ», likasom om han, vid
hvarje gång ett betyg skall afgifvas, offentligen måste delgifva sin försäkran, att den
en gång aflagda Embetseden icke gör tillfyllest. Mycket kunde vara att härutinnan tillägga,
men det redan anförda torde af livar och en vid närmare eftersinnande anses tillräckligt
för att tillåta mig föreslå:
Att den lagliga edgången må inskränkas till de fäll, som efter nutidens
fordringar kunna vara lämpliga, äfvensom att de nuvarande långa edsformulärerna
må i väsendtlig mån revideras, samt slutligen, att, edsförpligtelserna i
Läkare-attesten helt och hållet böra utgå.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 12 November 1862.
B. F. Ekerot.
JW I*.
Af Herr Henström 5 Om uppliäfvande eller inskränkning af förbudet mot
beräkning af högre ränta, än 6 för hundra om äret.
Oaktadt frågan om fri ränta vid flere riksdagar varit väckt, men städse fallit,
anser jag dock denna fråga vara af sådan vigt, att jag icke bör underlåta, att nu åter
framställa densamma till Rikets Ständers öfvervägande. — Enligt hvad sammansatta
Banko- och Lag-Utskottets Betänkande JS's. 1 utvisar, gjordes vid sistlidne riksdag 2:ne
särskilda framställningar om räntans frigörande, den ena af Kongl. Maj:t uti en till Ständerna
afläten nådig Proposition, och den andra af mig sjelf uti en af mig afgifven motion
i ämnet. Da jag i denna motion, som igenfinnes under J\ls. 20 uti bilagorna till
Borgare-Ståndets protokoll vid sistlidne riksdag, sökt att, så utförligt jag kunnat, utveckla
denna fråga, samt derigenom tror mig hafva ådagalagt tillräckliga skäl för räntans
frigörande, är det egentligen pä grund af hvad jag i berörda motion anfört, som
jag nu förnyar mitt deri ‘gjorda yrkande om fri ränta. Jag har i denna motion, till
hvars innehåll jag i sin helhet hänvisar, icke blott visat rättsprincipen och fördelarne
af att räntan frigöres, utan äfven, att fara för Riksbanken möjligen kan uppstå, om
den icke frigöres, och jag har deruti tillika, såsom mig synes, till alla delar vederlagt
de betänkligheter, sammansatta Banko- och Lag-Utskottet vid näst föregående riksdag
anfört för sitt atstyrkande af bifall till da väckta motioner i samma ämne.
Några ytterligare skäl för räntans frigörande torde icke vara af nöden anföra,
men jag vill emellertid, för att väsa, hvad värde de skäl kunna hafva, som sammansatta
Banko- och Jjag-Utskottet vid sistlidne riksdag anfört för sitt afstyrkande deraf,
i korthet upptaga de hufvudsakligaste af dessa skäl till besvarande.
Utan att kunna bestrida de grunder, sorn tala för räntans frigörande, öfvergå)-  Utskottet, i sitt betänkande öfver Kongl. Maj:ts Proposition, till en, såsom en reservant
36
Motioner i Borgare-Ståndet i 862. JW 18.
mot Betänkandet uttryckt sig, oklar framställning om Statens förbindelser i afseende på
näringarne, samt yttrar ibland annat, till stöd för sitt afstyrkande af den fria räntan,
att Staten icke. till förmån för de näringar, som framför andra äro i behof af fasta,
eller för längre tid fästade kapitaler, såsom jordbruk, bergsbruk, större fabriker m. m.,
underlättat tillgången på sådane kapitaler genom ändamålsenliga kreditinstitutioner till
tryggande af realkrediten, enär de ännu i lagen qvarstående tysta förmånsrätterna och
bristen på de i andra länder, som gått framåt i kultur, införda så kallade Grund- och
Hypotheksböcker gjorde, att realsäkerheter saknade erforderligt förtroende.
I anledning häraf får jag anmärka, att det visserligen skulle vara önskligt, att
de tysta förmånsrätterna snart blifva afskaffade, äfvensom att de bristfälligheter, sorn
för öfrigt må förefinnas i våra kreditlagar, så fort ske kan blifva afhjelpta, men att jag
dock icke kan finna, att de närvarande förhållandena i dessa hänseenden äro sådana,
att de utgöra något hinder för att frigöra räntan när som helst; och tages nu härtill i
betraktande, att säkerligen intet land kan uppgifvas, der Staten gjort mera, eller ens
så mycket som i Sverige, för att bereda tillgång på kapitaler för vissa hufvudnäringar,
såsom för jordbruket i fastighetslånefonden och diskonterna, för bergsbruket i Jernkontoret
och metallbelåningsrätten, och för fabrikerna i manufakturdiskonten, oberäknadt
en mängd andra låneinrättningar, som äro med Statens medel understödda, så kan jag
icke heller inse, att den ifrågavarande lagförändringen bör kunna för dessa näringar
medföra någon våda.
Utskottet yttrar vidare, i sammanhang med det redan anförda, att då det visat
sig, att landets kapitaler, som naturligen dela sig i fasta och rörliga, på grund deraf,
att realsäkerheter saknade erforderligt förtroende, hafva en tendens att öfvergå från den
förra till den sednare kategorien. Utskottet för ingen del ansåg det tillrådligt, att ytterligare
öka denna tendens genom antagandet af Kongl. Maj:ts Proposition, som tillåter
högre ränta än sex procent för de sednare, men icke för de förra.
Denna Utskottets uppfattning af förhållandet med landets kapitaler, tror jag, i
likhet med hvad en reservant mot Betänkandet yttrat, är alldeles origtig. I min tanke,
är det just motsatsen af detta, som här är så allmän och som kanske mera än något
annat bidragit till, att brist på rörelsekapital varit rådande. Finge penningar, likasom
fastigheter och hvarje annan vara, gälla hvad de kunde, så skulle ock säkert penningekapitalet,
såsom sådant, bibehålla sig och tillvexa i jemnbredd med andra kapitalformer.
Fixera genom lag priset på hvilken vara som helst, och hon skall icke längre blifva föremål
hvarken för spekulation eller produktion.
1 sitt Betänkande öfver min egen motion yttrar Utskottet, att det hyste tvekar
om lämpligheten af räntans frigörande under dåvarande förhållanden, då den allmänna
stagnationen i rörelsen och den höga räntan redan hos näringsidkarne åstadkommit en
oro och en förlägenhet, som ofelbart komme att ökas genpm de uppsägningar och omsättningar,
hvilka, jemte en, åtminstone tillfällig, stegring af räntan, efter ali sannolikhet
blefve följden af lagens förändrande, men att, om till följd af ifrågasatta förändringar
i våra hypotheksinrättningar, den förlägenhet, hvari jordbrukare, till följd af
dessa inrättningars oförmåga att anskaffa penningar, då befunno sig, komme att minskas,
samt, genom förbättrade kreditlagar och kreditinstitutioner, förtroende kunde beredas
åt de säkerheter som erbjödos, man dock vid nästa riksdag torde kunna våga, att
utan allt för kännbara olägenheter underkasta näringsidkarne den rubbning och sättning
i rörelsen, som en förändring i lagstiftningen om maximum af ränta kunde medföra.
Häraf visar sig, att äfven Utskottet, med den mörka föreställning det gjorde, sig
om tillståndet i landet, och hvilket tillstånd, så vidt jag kunde bedöma förhållandet vid
den tiden, alldeles icke var så ofördelaktigt, som Utskottet föreställde sig, var af den
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,yW 18.
tanke, att om, vid Ständernas sammanträde denna riksdag, penningestälklingen i landet
vore bättre, än Utskottet ansåg den då vara, räntan kunde frigöras; oell då jag nu icke
tror, att någon kan förneka, att den förlägenhet, hvari Utskottet säger, att jordbrukare
dä befunno sig, till följd af flypotheksinrättningarnes oförmåga att anskaffa penningar,
bör hafva upphört, sedan högst betydliga ian blifvit af Hypoteksbanken upptagna och
till stor del indragna, samt dertill kommer, att landet i år blifvit välsignadt med en
god och rik skörd, hvilket ofelbart kommer att sprida mycket penningar på landsbygden,
torde väl svårligen någon tidpunkt erbjuda sig, sorn är mera lämplig än den närvarande,
att genomföra denna lagförändring. Att det äfven nu linnes en mängd personer,
som klaga öfver, att de icke kunna få sina penningebehof fyllda, är visst sannt,
men dessa personer kunna endast vara sådana, som,, genom att lättsinnigt hafva kastat
sig in i djerfva företag och spekulationer, utan att ega motsvarande tillgångar, genom
vinglerier hålla sig uppe; och som räntans frigörande utgör ett kraftigt medel att hejda
ett sådant lättsinnigt förfarande, är det jemväl af denna orsak af mycken vigt, att denna
lagförändring icke längre uppskjutes. De redbare och ordentlige affärsmännen och näringsidkarne
skola alltid komma att derpå vinna.
I afseende på den farhåga, jag i motionen vid sistlidne riksdag framställt, att
Riksbanken möjligen kan blifva oförmögen att fullgöra sin förbindelse, att med metallisk
valuta vid anfordran infria sina utelöpande sedlar, om räntan icke frigöres, yttrar Utskottet,
under förklarande, att det icke kunde inse, att Banken någonsin kan komma i
en så svår belägenhet, att om, mot förväntan, en fri ränteförhöjning skulle visa sig
vara nödig såsom ytterligare hjelpmedel för Banken att fullgöra sina förbindelser, det
utan tvifvel vore lämpligare, att, på sätt i Frankrike skett, genom stiftande af en speciallag
bereda Banken sådan tillfällighetshjelp, än att, emot den af Utskottet understödda
åsigten för ränteförbudets bibehållande, endast för Bankens skull borttaga detsamma
Huruvida
denna åsigt kan vara riktig eller icke, öfverlemnar jag till andra att
bedöma. För min del kan jag ej tinna, att det skulle vara lämpligt, att i detta hänseende
stifta någon speciallag för Riksbanken.
Kongl. Maj:ts oftanäinnde nådiga Proposition till Ständerna vid sistlidne riksdag
innehåller, att räntan endast måtte frigöras för försträckning af penningar på viss
kort tid, ej öfverstigande sex månader, och min egen motion i detta ämne innehåller
2:ne alternativa förslag, det ena, att räntan måtte frigöras för alla slags skuldförbindelser,
och det andra, att i fall en sådan lagförändring skulle anses vara för mycket
genomgripande, räntan för intecknade lån i fast egendom icke finge öfverstiga sex procent
per år räknadt, men att det deremot måtte stå en hvar fritt, att för försträckning
af penningar emot förskrifningar, ställda på högst nio månaders betalningstid, taga
den ränta, som han af låntagaren kan betinga sig. Af dessa förslag har Utskottet gifvit
företräde ät det af mig omnämnda första alternativet i min motion, nemligen att
räntan för alla slags kapitaler af lagen lemnäs fri. såsom varande stödt på en riktigare
grundsats och för vissa yrken äfven mindre skadligt, och ehuru väl jag icke kan neka.
att jag tior, att om man förutsätter, att räntans frigörande möjligen kan åstadkomma
någon rubbning i kreditförhållandena inom landet, det må vara klokast, att till en början
endast frigöra den för korta papper, hyser jag dock den fullkomliga öfvertygelse,
att man redan nu, utan ringaste fara, kan taga steget fullt ut, och frigöra den för alla
slags kapitaler,
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, med upphäfvande af det i allmänna lagen 9 kap. 6 §
fiandels-balken stadgade förbud emot beräkning af ränta högre, än sex för
38
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/P 19.
hundradet om äret, måtte besluta, att det må vara en hvar tillåtet, att taga
den ränta för penningar, hvarom han kan blifva ense med låntagaren,
eller i fäll denna lagförändring skulle anses vara för mycket genomgripande, att Rikets
Ständer då, såsom en öfvergång, mätte antaga det förslag till förordning, angående ränta
vid försträckning pä viss kort tid, som Kongl. Majit i sin nådiga Proposition til! Ständerna
vid sistlidne riksdag afgifvit, lydande som följer:
Hvad i 9 kap. <> § Handels-balken finnes stadgadt om förbud att taga eller
låta förskrifva sig större ränta, än sex för hundra om året, ege ej tillämpning
vid försträckning på viss tid, ej öfverstigande sex månader. Aftal om
större ränta vare likväl ej gällande, der det ej med gäldenärens skriftlig^
förbindelse styrkes. Underlåter borgenär, som betingat sig större ränta att
inom en månad från förfällodagen medelst gäldenären delgifven lagsökning eller
stämning, gälden kräfva, njute, för den tid han efter förfallodagen är till
ränta berättigad, ej mer än sex för hundra om året, Ej må till högre belopp
ränta i fast egendom intecknas.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 15 November 1862.
Sv. Renström.
JVS % o.
Af Herr CygniBllS: Angående förändrad föreskrift i afseende « taxeringsvärdet.
såsom grand för krenihv, sorn af Filialbank hos Rikets
Ständers bank erhålles.
Enligt nu gällande föreskrifter för Filialbanker och deras bildande antagas icke
inteckningar i fastigheter å landet och sjelfegande stadsjord, som för kreditivs erhållande
pantsättas hos Rikets Ständers Bank, till högre värde, än hvad 1850 års taxering utvisar.
Meri då kändt är, att fastigheters verkliga värden flerdubbelt öfverstiga 1850
års taxeringsvärde, och en mängd kronohemman blifvit sedan berörde år lösta till skatte
samt flera värdefulla verk och inrättningar anlagda, hvilka, enär de icke varit år 1850
taxerade, icke kunna användas för delaktighet i Filialbank, så får jag vördsamt hemställa,
att det måtte föreskrifvas, att inteckning inom 1860 eller 1861 ars taxeringsvärde
i fastighet å landet och sjelfegande Stadsjord må, för Filialbanker, antagas eller
gälla såsom hypothek för erhållande af kreditiv hos Rikets Ständers Bank, helst de 2:ne
sistnämnde årens taxeringsvärden vida understiga fastigheternas verkliga värden och hvad
för dem i allmänhet betalas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1862.
G. U. Cygnaeus.
Motioner i Borgare-Ståndet 1362. J\? 20.
JW *«*.
Af Herr LOVI‘11! On bestämmande af tiden, Iwar ifrån må beräknas och
utgå en af Kongl, Majit nådigst föreslagen pension för Kaptenen
m. rn, B. Cronstrand.
Uti Kongl. Majits genom Finans-departementet den 24 nästlidne Oktober till
Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets, tillstånd
och behof är till uppförande å Allmänna Indragningsstaten föreslagen en pension
af 1,800 Riksdaler årligen åt f. d. Föreståndaren för Svenska Slöjd-Föreningens
skola, Kaptenen m. m. Baltzar Cronstrand.
Angående tiden hvarifrån den föreslagna pensionen borde utgå och beräknas innehåller
den nådiga Propositionen ej någon närmare bestämmelse, men af ett densamma
vidfogadt utdrag af Stats-Rådets protokoll öfver Civil-Arenden för den 14 samma månad
inhemtas, att Kongl. Maj:t vid den pröfning af ärendet, som för den till Rikets
Ständer aflåtne Propositionen legat till grund, behagat, med bifall till hvad Stats-Rådets
samtlige ledamöter tillstyrkt, besluta att framställning till Rikets Ständer skulle göras
derom, att en pension, motsvarande, det arfvode Cronstrand såsom Föreståndare för
nämnda skola tillförene åtnjutit eller 1,800 R:dr årligen måtte på Allmänna Indragningsstaten
uppföras, för att utgå ej blott från början af nästkommande statsregleringsperiod.
utan äfven, i anseende till Cronstrand» redan framskridna lefnadsålder, för instundande
år ldéd.
Ehuru den af Kongl. Maj:t afsedda tid för tillträdet af pensionen således ej borde
vara tvifvel underkastad skulle dock af den omständighet, att i sjelfva den nådiga Propositionen
tidsbestämmelsen saknas, möjligen kunna hemtas anledning till en sådan tillämpning
af Rikets Ständers bifall till hvad föreslaget blifvit, att pensionsberäkningen ej
kornme att vidtaga förr än med nästa statsreglerings början.
Till förekommande häraf, och dä under hela den tid Kaptenen Cronstrand utöfva!
befattningen såsom Föreståndare för Svenska Slöjd-Föreningens skola, jag i egenskap
af ledamot i Föreningens Styrelse haft tillfälle bevittna det osparda nit, den ihärdighet
och de lyckade bemödanden som Kapten Cronstrand egnat, åt nämnde skolas fortgång
och utveckling, samt i följd deraf jag finner mig både af pligt och böjelse uppmanad,
att så vidt af mig såsom enskild motionär beror, söka att åt den honom tilläinnade
pensionsförmån bereda den utsträckning, som öfverensstämmer med en rätt uppfattning
af den nådiga Propositionen, samt hans förtjenster och omständigheterna i öfrigt
påkalla, tillåter jag mig härmed vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, jemte beviljande af den utaf Kongl. Majit för kaptenen
B. Cronstrand föreslagna pension af 1,800 R:dr årligen, behagade bestämma att
densamma må beräknas och utgå från och med början af instundande år 1863.
Om remiss af denna motion till Högloft. Stats-Utskottet anhåiles.
Stockholm den 15 November 1862.
L. J. Loven.
40
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV$ 21.
JW 21.
Af Herr SffUlST: Om ändring af 5;te § i 25 kap. Rättegångsbalken.
Af här nedan anförda skäl, föreslår jag, att 5 § 25 kap. Rättegångs-balken må
erhålla följande ordalydelse:
»I brottmål — fogel och djurfång. Under-rätts dom, hvarigenom
någon blifvit ansedd saker till döden eller lifstids fängelse, må ej i fullbordan
gå, utan sände Under-ratt ransakning och dom genast in till Hof-rätten, att
der vidare pröfvas och skärskådas;»
i och hvarmed den mängd författningar, som nu bestämma föremålen för underställning
förfalla.
Genom denna förändrade redaktion försvinner underställning i en mängd fall, der
den nu, författningsenligt, eger ruin. Då så väl tilltalad, som åklagare, beggedera hafva
sig öppet lemuadt att öfver Under-rätts Utslag sig besvära, så synes det också i allmänhet
hafva varit en väl långt sträckt omtanka af lagen att för de fall, då både åklagare
och tilltalad lemna Under-rätts dom oöfverk!agad och sålunda synas sjelfva erkänna
Utslagets rättmätighet, icke desto mindre för detsamma påkalla högre Domstols
granskning. Det är äfven oafgjord t, huruvida i sjelfva verket genom underställning sker
den tilltalade någon slags förmån, ty mot den ganska ringa möjligheten af ådömda straffets
undanrödjande eller lindring, underkastas oftast den tilltalade en förlängd häktningstid,
samt den moraliska tortyr, som alltid ligger i den förlängda ovissheten om ens öde.
I moralitetens sanna intresse kan det ej eller anses ligga att bereda sådane tilltalade,
som i medvetandet af deras brottslighet, underkasta sig det ådömda straffet och längta
att genom detsammas utstående försona sig sned det kränkta samhället, möjligheten, att,
i strid mot deras medvetande och önskan, blifva frikände eller njuta betydlig lindring i
i det ådömda straffet; liksom, derest hos högre Domstol påföljden försväras, sådant förefaller
den tilltalade orättvist, då åklagaren icke påkallat sådan försvåring.
Underställningsmethoden har uppkommit i de äldre tider, då underdomare tillsattes,
hvilka icke på något vis dokumenterat sig genom förvärfvade kunskaper hafva
varit Domarekallet vuxne, och då följaktligen just denna osäkerhet om domarens egenskaper
gjorde underställning af behofvet påkallad; men då numera Domare-embetet icke
får beklädas af andra, än dem, sorn dertill ådagalagt full kompetens, så torde också i
ock med detsamma underställning icke rimligen erfordras i annat fäll, än då till döden
eller lifstidstangelse blifvit dömdt, då straffets ‘ stränghet val kan, ensamt i den anklagades
intresse, rättvisa en ytterligare förhållandenas granskning af högre domstolar.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1862.
Pehr Staaff.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\? 22.
41
JV? 22.
Af Herr Staaff: Om ändring af de båda första momenten af 2:dra §
i 12 Kap. liältegångs-balken.
Då, i afseende på sådane lagbud, som föreskrifva vissa förpiigtelser och stadgad
påföljd för uteblifvet iakttagande deraf, jag tror den åsigt böra gälla, att påföljden bör
vara sådan, att den verkar till ändamålet, och icke sådan, att den, i anseende till obetydligheten,
blir utan all verkan, samt jag tillika anser det vara af aldrahögsta vigt,
att domstolars och myndigheters beslut i möjligaste måtto tillförsäkras åtlydnad; så har
det icke kunnat undfalla mig, att den påföljd, som nu tinnes, jemlikt 2 § 12 Kap. Rättegångsbalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 8 April 1849, för uteblifvande
från Rätten gällande, är alldeles otillräcklig; ty den part, som vill tredskas, låter visserligen
icke af fyra Dalers böter derifrån afhålla sig; och torde på samma vis den för
uppropsförsummelse stadgade påföljd af två Dalers böter jemväl finnas otillräcklig, ehuru
visserligen den tredska, som ådagalägges genom uppropsförsummelse, är till natur och
följder ojemnförligt mindre klandervärd än den tredska, som yttrar sig i totalt uteblifvande,
ett förhållande, som, efter min åsigt, gör oriktig den nu gällande proportionen
mellan de olika ansvaren för uppropsförsummelse och uteblifvande.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag derföre vördsamligen föreslå, att de båda
första momenterne af 2 § 12Kap. Rättegångs-balken måtte erhålla följande lydelse:
»År någon förfallolöst borta, då han ropas af Rätten fram att kära eller
svara, bote fyra Daler. Kommer hvarken kärande eller svarande, å landet
innan Häradstingets slut, eller i stad, innan rättegångstim man ute är, bote
hvardera från tjugu till etthundra Daler efter uppsåtet — —»
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1862.
Pehr Staaff.
JW 23.
Af Herr Witt: Angående förbättring af natur a-under hållet för Flottans
manskap.
Uti Kongl. Maj;ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
är med anledning af Rikets Ständers Revisorers anförande derom, att mathållningen vid
garnisons-regementena i hufvudstaden, ehuru till födoämnenas beskaffenhet oklanderlig,
Bih. till B. St. Brot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 A/d. 6
42 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 24.
likväl vore till deras qvantitet otillräcklig, samt att icke mer än två mål om dagen bestås
manskapet vid något af berörda regementen, föreslagen en tillökning i mathållningsanslaget
af 175,000 R:dr. Rikets Ständers Revisorer hafva förmodligen icke kommit
att taga kännedom om och göra anmälan att samma förhållande eger rum med det
Kronans manskap, som af Femte Hufvudtitelns anslag åtnjuter natura-underhåll, ty på
denna titel är icke någon tillökning i mathållningsanslaget äskad. Då emellertid rättvisa
och billighet synas fordra, att den sorn står på post i Carlskrona blir lika väl
mättad med den som postar i Stockholm, att den som hela dagen går i släparbete på
ett varf, ej får klenare föda, än den som håller vakt vid en dörr, med ett ord, att all
Kronans gemenskap lika omhuldas, får jag vördsamt föreslå att samma förbättring i
natura-underhåll, som Rikets Ständer kunna finna sig föranlåtne tillägga Arméns manskap,
äfven måtte beviljas Flottans.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 19 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
JW *4.
Af Herr Witt: Om intagande t blifvande Bevillningsförordning af det
stadgande, ali pensioner eller gratialer icke beräknas såsom beskattningsbar
Inkomst,
Då under sednare år en snart sagdt allmän lönetillökning för Embets- och Tjenstemän
m. fl. blifvit beviljad, hufvudsakligen ur den anledning, att lifsförnödenheterna stegrats
i pris, så har deremot ett motsatt förhållande egt rum med de pensionärer, som
afgått ur tjensten före lönetillökningen. Dessa, som uppoffrat sina bästa krafter i Statens
tjenst och nu på äldre dagar erfara samma olägenhet af lifsmedlens dyrhet, som
lönetagarne, hafva icke blifvit ihogkonme med någon förhöjning i inkomst, utan i stället
mistat något af det de förut hade. Genom den vid 1859—1860 års riksdag antagna Bevillnings-stadga
har det blifvit bestämdt, att äfven pensioner och gratialer, som innehafvas
af personer, hvilkas årliga inkomst uppgår till 400 R:dr Rmt eller deröfver, äro
underkastade bevillningsafgift, ehuru dessförinnan alla pensionärer, som sjelfve bidragit
till sina pensioner, varit från sådan afgift befriade. Det är dels ur detta skäl, dels
derför att pensioner och gratialer i allmänhet, ehvad de äro af Staten skänkta eller genom
egen omtanka och sparsamhet förvärfvade, kunna anses som ett slags för behofvets
stund afsedda undsättningsmedel, jag vågar vördsamt föreslå,
att i den Bevillnings-förordning, som innevarande riksdag fastställes, mätte iakttagas,
att såsom beskattbar inkomst icke beräknas pensioner eller gratialer.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamt.
Stockholm den 19 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 25.
43
Af Herr Wi tt i Om eftergift till förmån för Ronneby köping af dana-nr
efter derstädes aflidna enkan Anna Christina Löfgren.
Efter en år 1860, den 5 Juli, i Ronneby köping afliden enka Anna Christina Löfgren
har ett dana-arf, stort 486 R:dr 33 öre Riksmynt, utfallit, hvilket jag vördsamt
föreslår måtte tillfalla köpingen, för att dermed i någon ringa män lindra de högst betydliga
kommunalafgifterna derstädes. Utom det att uttaxeringen till Fattigvården årligen
uppgår till omkring 2.600 R:dr, har köpingen för närvarande utgifter, dels till ett
nytt skolhus för elementar-läroverket, som kommer att kosta minst 12,000 R:dr, dels
till flera andra kommunala behof. De handlingar, som visa dana-arfvets tillvaro och
storlek, bifogas här med vördsam begäran att efter deras begagnande återfå dem
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 19 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
JW
Af Herr SöHMeiiUS: Angående vissa ändringar och lill i gg i gälland•
Skolsladga.
Då Kongl. Skol-stadgan af den 14 Aug. 1856 knappast varit tillämpad ett år, förrän
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhöllo att en Kommitté måtte nedsättas för att revidera
densamma, så vågar jag ödmjukast föreslå att samma mesure måtte vidtagas
med den nu gällande, som varit tillämpad i tre år och är behäftad med samina svära
fel och brister, som den af år 1856. Afven den vande skolmannen har svårt att tinna
någon väsendtlig skilnad emellan dessa bada författningar.
Det största och väsendtligaste felet i 1856 års Skol-stadga var det hopade antal
ämnen, som samtidigt skulle läsas; detta fel står ännu qvar i 1859 års Stadga. Kastar
man en blick på de fordringar, nu gällande Skol-lag uppställer, så finner man att i de
högre klasserna skall ynglingen samtidigt läsa:
Kristendom, omfattande katekes, dogmatik, kyrkohistoria, nya testamentet pa grundspråket;
Modersmålet;
Latin;
Grekiska:
44
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 26.
Franska;
Tyska;
Matematik;
Naturvetenskap (Botanik, Zoologi, Fysik och Kemi);
Historia och Geografi;
Filosofisk Propedeutik (Psykologi och Logik);
Hebreiska < Dessa ämnen äro visserligen fria, men för fullständig studentexamen behöfves
Engelska j det förra, och det sednare vilja nu för tiden alla ynglingar lära' sig,
Utom dessa 12 läroämnen fordras, att ynglingen skall så noga och omständligt studera
de flesta språken, att han kan skrifva dem. Nu frågas: hvilken fullvnxen menniska
skulle kunna stå ut med att samtidigt studera en sådan massa olika ämnen, utan att
blifva både till kropp och själ förderfvad? Och dock fordrar man ett sådant arbete af
ynglingen, hvars kropps- och själskrafter just äro ännu stadda i utveckling, och hvilka,
omsorgsfullt vårdade och öfvade, kunna komma att bära de herrligaste frukter, men
hvilka genom ett onaturligt och öfveransträngande arbete brytas och förderfvas. Det är
hemskt att se mången yngling, med redlig flit och goda anlag, blifva allt slappare och
svagare, ju längre han hunnit arbeta sig upp i skolan, utan att tala om dem. som, för
att icke sätta lifvet till, tagas ur skolan.
Uttröttad genom hemarbetet kommer ynglingen trött i skolan, der han icke förmå1-  hålla uppmärksamheten tillräckligt spänd pä det myckna, läraren alltid har att säga lärjungen.
Lärarens både krafter och tålamod blifva härigenom ständigt satta på svåra
prof, nemligen att ideligen behöfva säga detsamma omigen, utan att vinna sin afsigt.
Den svåraste uppgift, en lärare nu har. är också att veta, när han med rätta kan
och bör tillrättavisa en yngling, ifall denne icke kan nöjaktigt redogöra för sin lexa. Har
lättja varit orsak härtill, så är det högst nödvändigt, att lärjungen tillrättavises, men
har han deremot användt så mycken tid hans krafter medgifva och ändå icke förmått
draga fram det tunga lasset, så verkar tillrättavisningen i högsta grad menligt, och dock
fruktar jag för att under nuvarande förhållanden dagligen många sådana misstag begås.
Följden af detta oefterrättlighetstillstånd, ifall det länge skall fortfara, mäste blifva, att
skollärarne tvingas att sköta sin tjenst så, som mången tjenst kan skötas, nemligen att man
infinner sig och går när klockan slår, mea örn något verkligt dugligt blifver uträttadt
eller ej, dermed är ej så noga.
Den yngling åter, sorn icke särdeles anstränger sig, infinner sig dagligen i skolan,
utan att kunna redogöra för sina pensa, hvilket förhållande lätteligen urartar till ett fel
af svåraste art, nemligen lättja och oordentlighet, och dennes hederskänsla, dagligen sårad
genom anmärkningar, förslöas och slutligen forstöres.
Väl hafva vi skolman fått oss särskildt ålagdt, att icke öfveranstränga skolynglingarne,
och vi hafva också försökt att efterkomma denna befallning, men vi hafva funnit
det omöjligt, så länge det är oföiändradt, som utgör grunden till det onda.
Likaledes hafva frågor ställts på oss, huru lång tid ynglingarne behöfva för öfverläsningen
i hemmet samt för författandet af hemtemata; men dessa frågor äro af den
art, att de icke kunna besvaras, åtminstone icke så, att deraf kan dragas något säkert
resultat. Ty på samma pensum, som den flitige och samvetsgranne ynglingen använder 2
timmar, använder den slarfvige kanske icke 1 timma, och på samma sätt behandlas hemtemat.
Att äfven de olika anlagen härvidlag spela en vigtig rol, inses lätt. Att saken icke
hjelpes, utan snarare förvärras genom att hålla ynglingen längre qvar i skolan, derpå
hafva vi haft många exempel vid våra läroverk, och det ligger också i sakens natur,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/f 26.
45
att härigenom ingen hjelp vinnes; ty ju längre man håller på med att plåga en menniska,
desto sämre måste hon blifva.
Det samtidiga mångläseriet och det dagliga öfveransträngande arbetet måste bort,
om hjelp skall vinnas.
Då man klagar öfver de stora fordringarne. får man vanligtvis till svar: ja, men i
Tyskland äro fordringarne ännu större.
Denna uppgift är icke sann i sin helhet, ty det är endast i några få ämnen det
så förhåller sig. Och af hvad skäl böra Tyskarne framställas såsom mönster för oss?
Bättre tror jag det vara att vi förblifva Svenskar och försöka uppfostra vår ungdom
till ett lefnadsfriskt, kraftigt och praktiskt folk, ty sådant behöfver det gamla Sverige.
Man har ock redan både i vårt grannrike Danmark och i sjelfva mönsterlandet Tyskland
höjt starka stämmor mot de öfverdrifna fordringarne, och särskildt vill jag hos hvar
och en, sorn nitälskar för vår ungdom och dess uppfostran, rekommendera till noga genomläsande
en uppsats om Sundliedsplein og Skolerne af Professor Doktor E. Horneman,
Köpenhamn 1861.
Lika vigtigt, och angeläget det är att tidigt vänja barnet vid arbete och ordning,
lika vigtigt, ja vigtigare är det att icke genom öfveransträngning förderfva vår ungdom.
Ty val är det sannt, att fåfäng gä lärer mycket ondt, men ynglingen, kommen tili eftertanke,
kan dock, om krafterna äro oförsvagade, åtminstone i någon mån återtaga det
försummade, men icke så den, hvars krafter äro brutna; och jag tror också att vi ej
alldeles böra glömma bort, att ungdomen är glädjens tid.
Vid ordnandet af undervisningen vid de offentliga läroverken måste hänsyn hufvudsakligast
tagas till den stora massan, som besöker läroverket, och ej till den enskilde.
Häri skiljer sig hufvudsakligen den offentliga undervisningen ifrån den enskilda. Och vid
uppgörandet af en läseordning för elementar-läroverken tror jag, att man bör gå tillväga
annorlunda än hittills, då man först uppställt en massa fordringar, utan att se efter,
om det finnes tillräcklig tid till det myckna arbetet, som man fordrar. Enligt min
tanke bör man först göra sig reda för, huru många timmar om dagen man kan rimligtvis
fordra, att barnet och ynglingen skall arbeta efter bestämd föreskrift, samt först sedan
denna fråga blifvit besvarad samt äfven den frågan, vid hvilken ålder ynglingen i
allmänhet bör lemna skolan, så böra fordringarne i de olika ämnena bestämmas, lämpade
efter den tid man har att åt dem egna, och i detta hänseende bör Skol-lagen icke såsom
nn uppställa ett maximum, utan ett minimum af fordringar, aldrig förgätande den
gamla regeln: Non midia sed multum.
Tiden för ynglingeqs vistande i skolan tror jag bör i allmänhet icke räcka öfver
det 18:de året, och om derföre barnet såsom nu får inträde vid 9 års åldei', bör skoltiden
beräknas till 9 är, och dessa fördelas på 9 ett-åriga klasser. Om vidare det lagstadgande
bibehålles, som medgifver ett qvarstannande af till och 2 år i hvarje klass,
så kan ingen, äfven med mindre goda anlag, klaga öfver att han fått sig för iiten tid
inrymd.
Barnet, hvars ålder jag räknar fran 9.de till 13:de äret, bör ej åläggas iner än
högst 8 å 9 timmars arbete, och ynglingen, från 13 - 18:de året, icke mera än 9- 12
timmars om dagen; ty barnet bör sofva minst 10 timmar och ynglingen minst 8 timmar,
och sedan är icke förmycken tid öfrig till lekar och studier, valda efter eget behag, saker,
som nu för tiden alltför litet päaktas och som dock äro af största vigt och betydelse.
Innan jag går att framlägga mitt förslag till ändringar och bestämningar i vår nu
gällande Skol-stadga, anser jag det vara nödigt att förutskicka några ord om Latinet, ty
på dess placerande inom vårt elementar-läroverk beror, om vi skola förblifva i vår närvarande
beklagansvärda ställning, eller vi skola kunna motse bättre dagar.
46
Motioner i Borgare-Ståndet ? 862. JW 26.
Utan att underskatta latinets stora vigt och betydelse såsom undervisningsämne
vid ett grundligt och allvarligt språkstudium och utan att biträda deras mening, som
vilja förlägga detta ämne utanför elementar-iäroverket, och som yrka, att det kan vara
tidsnog att börja med detta språk vid universitetet, kan jag å andra sidan ej gå in på
deras åsigt, som påstå, att man icke kan lära sig hvarken modersmålet eller de andra
i skolan förekommande lefvande språken, utan att hafva börjat med latinet. Att en
tid funnits, då det var nödvändigt att börja språkundervisningen med latin, veta vi alla,
men att den tiden redan är förbi, derom tror jag att de flesta skolman äro ense. Modersmålet
är numera utan tvifvel det språk, hvarmed grunden bör läggas till språkstudiet.
Visserligen har studiet af modersmålet både vid skolan och universitetet varit
så försummadt, att man i sanning bör blygas deröfver, men en bättre tid har äfven i
detta hänseende inträdt. Man har redan länge nog vid de publika läroverken sysselsatt
sig med undervisning i modersmålet, tyska, franska och engelska, för att blifva förvissad
om, att det går ganska bra för sig att bibringa gossen en redig och klar grammatikalisk
insigt, utan att hafva börjat med latinet. Man har derföre också börjat draga i tvifvel
den länge sorn en trosartikel antagna satsen, att latinets och grekiskans förträfflighet
såsom mönsterspråk vid undervisningen, bland annat, skulle ligga i dessa språks rikedom
pä former och ändelser. Länge har jag tviflat härpå ochanser det numera för en fördom,
som räknar sina anor från förflutna sekler. Då det är fråga om att uppfostra
och undervisa barn i och för !9:de seklet, så tror jag det vara rättare och ändamålsenligare
att låta dem börja med språk, som brukas i 19:de seklet, än med sådana, som
upphört för sekler sedan att vara språk i ordets egentliga mening, och stå qvar endast
som monumenter, jag medger gerna, som herrliga monumenter öfver de utmärktaste folk
på sin tid.
Att ett språks förträfflighet skulle ligga deri, att det är rikt på ändelser, tviflar
jag på. Hvarför har vårt modersmål och alla de andra civiliserade folkens tungomål
under tidernas lopp allt mer och mer befriat sig frän denna tunga och oviga rustning?
Svaret behöfver ej sökas långt borta. Genom blotta ändelser kunna inga tankens nyanseringar
så klart och fullkomligt uttryckas, att icke för detta ändamål andra språkliga
hjelpmedel torde behöfva anlitas. Förmågan att alstra nya ord, rikedomen på fraser
och mångfalden och omvexlingen i konstruktionssätt äro vida högre egenskaper hos ett
språk. Kortligen, genom ord blir uttrycket klarare och bestämdare än genom ändelser t
Emedan tiden är det dyrbaraste ynglingen eger, vill jag att den icke onödigt skall
för latinets skull förspillas, utan latinet insattes på den plats i skolan, der ynglingen
kan draga verklig nytta af dess studerande, utan att detta behöfver ske på de andra
läroämnenas bekostnad. Såsom det nu tillgår, då man insatt latinet redan i 3:dje klassen,
lärer man sig hvarken latin, och knappast något annat heller, åtminstone icke så mycket
latin, som motsvarar den långa tid, som härpå användes. Deremot har man rik erfarenhet
på att, om man låter en yngling vid 14 års ålder börja med de gamla språken och allvarligt
studera dem till det 18;de året, han under dessa 4 år vinner en mycket säkrare
och fullständigare insigt i dessa språk, än den, som i hop med en massa andra ämnen
studerat de gamla språken ifrån skolans lägsta, klasser, hvadan jag ock tror att enda
sättet att rädda de klassiska språkens studium är att åt dem upplåta de 4 sista och
bästa åren af ynglingens skoltid. För att, visa huru stor vigt, jag lägger på insigt i
Latin och Grekiska, vili jag nämna, att, enligt min åsigt, ingen skulle fä anställas som
ordinarie Språklärare, med mindre han hade genom aflagda prof vid universitetet visat
sig ega godkända insigter i Latin och Grekiska, och jag går så långt, att nästan alla
elementarläroverks- och universitets-lärare borde ega dessa insigter.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV& 26.
47
I nu gällande Skol-stadga, likasom i den af år 1856, saknas en högst väsendtlig sak,
nemligen en sådan bestämning vid läroverkens klassificering, att hvarje klass af läroverk
representerade i någon mån en på de olika studierna afslutad undervisning. I våra
städer finnas pedagogier, 2, 3, 5 och 7-klassiga elementarläroverk. Att pedagogierna
och de "2-klassiga läroverken äro otillräckliga för att bibringa någon som helst undervisning,
tillräcklig för någon samhällsklass, som bör höja sig något öfver den bildning, som
meddelas i folkskolan, lider väl icke tvifvel. Att åter sända bort 10- eller 11-åringen
från föräldrahemmet, då Staten inrättat en skola i fädernestaden, är orimligt. 1 hvarje
skola, äfven den minsta, bör, enligt min mening, undervisning meddela^ i till och med
3;dje-klassens kurs, men derföre icke sagt att i dessa skolor skola finnas 3 lärare.
Då jag nu öfvergår till framställningen af de förändringar och tillägg i nu gällande
Skol-stadga, som jag anser vara nödvändiga, får jag på förhand tillkännagifva att
det endast kan blifva fråga om hufvudsaker, och att jag vid frågans behandling i Utskottet
och Ståndet får närmare utveckla ämnet samt redogöra för detaljerna.
Förslag till ändringar och tillägg i nu gällande Skol-stadga.
l:o. Alla Sveriges städer skola ega elementar-läroverk;
2:o. Elementar-läroverken delas i 3 grupper:
a) sådana i hvilka undervisning meddelas i till och med 3:dje klassens kurser;
b) 5-klassiga;
c) 9-klassiga eller fullständiga, — alla klasser skola vara ett-åriga. —
3:o. Antalet lärare vid de olika läroverken bestämmes efter lärjungarnes antal. I de
5 lägre klasserna få högst 25 a 30 gossar finnas i hvarje lexlag och i de 4 högre
klasserna högst 15 ä 20.
4:o. Vid de läroverk, der undervisning meddelas endast i till och med 3:dje klassens
kurser, bör ej mera än 1 lärare vara anställd, såvida ej lärjungarnes antal öfverstiger
30. Skulle denne lärare få något flera undervisningstimmar än lärarne i
allmänhet, bör han härför uppbära särskildt arfvode, som längre fram skall föreslås.
Dessa lägste elementar-läroverk förläggas i vära mindre städer, der ringare näringar
och inskränktare handel äro de egentliga förvärfskällorna. De 5-klassiga
förläggas i de städer, der handel eller manufakturer vunnit någon högre utveckling,
utan att folkmängden eller andra vigtiga omständigheter berättiga till ett
fullständigt elementar läroverk. Från de 5-klassiga läroverken böra ynglingarne
kunna utgå väl förberedda till handel, näringar, tillämpningsskolor m. m.
5;o. Skolan delas i 2:ne liufvudafdelningar:
l:a afdelningen innefattar 1 5-klasserna;
2:a afdelningen innefattar 6—9-klasserna.
6.o. 1 första afdelningen meddelas gemensam undervisning ät alla disciplarne och endast
i sådana ämnen, som tillhöra allmän bildning, d. ä. uti kristendom, modersmålet,
Tyska, Engelska, Franska, Historia och Geografi, Matematik, Naturvetenskap,
Välskrifning och Teckning.
I andra afdelningen, i hvars lista klass (eller den ö:te) de båda bildningslinierna
dela sig, blifva hufvudämnena för den klassiska linien .Latin, Grekiska och Matematik,
och för den reala linien Lefvande språk, Matematik och Naturvetenskap.
På det att de ämnen, som varit föremål för undervisning i de 5 nedre klasserna icke
skulle bortglömmas, borde hvar 4:de vecka i månaden ensamt åt dessa användas.
När undervisningen i Latin börjar först i 6:e klass, kan dispens från Grekiskan
lättare medgifvas.
48
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 26.
7:o. Från undervisningsämnena uteslutas Hebreiska, Filosofi och Dogmatik, såsom icke,
tillhörande elementar-läroverken. Dock borde, såsom nu, den yngling, som sådant
åstundar, få njuta fri undervisning i Hebreiskan, på andra timmar likväl än de allmänna
lärotimmarne.
8:o. På klassiska linien skola skriföfningar företagas endast i moderspråket och latin,
i de andra spsåken blott talöfningar eller extemporalier. På reala linien skriföfningar
likaledes i modersmålet och ett främmande språk, efter eget val, och endast
talöfningar eller extemporalier i de 2:ne andra.
9.0. I de 5 nedre klasserna bör ungdomen undervisas 5 timmar i skolan, hafva 2 exercitietimmar
och 1 å 2 öfverläsningstimmar i hemmet dagligen; i de 4 öfre klasserna
böra uppläsnings- och undervisnings-timmarna i skolan ej vara flera än 4,
hvartill fordras minst 7 öfverläsningstimmar och om dertill komma 2 exercitietimmar
dagligen samt den tid, som behöfves för utarbetande af hemtemata, så
hafva äfven dessa ynglingar ej fått för litet att göra.
libo. För reala linien bör skolundervisningen kunna fä afslutas med 8:de klassen, emedan
de, som ämna sig åt de praktiska yrkena, ej gerna kunna stanna i skolorna
längre än till 17:de året.
lim. Då man talar om läroverk, är det visserligen i sin ordning att man mest tänker
på lärjungarne, men man får icke helt och hållet glömma bort lärarne. Fordrar
man för mycket arbete af lärarne, så förstör man läroverket. Nu, mera än tillförene,
är det af vigt att i detta hänseende vara försigtig. Förr voro lärareplatserna
vid elementar-läroverket att anse blott som öfvergångspiatser, nu äro de tjenster
för lifvet. Fordrar man, såsom vår nu gällande Skol-lag gör, 28 ä 32 timmars
tjenstgöring i veckan och dessutom korrigerande af ett betydligt antal scripta,
så härda lärarne ut möjligtvis 9 a 10 år, men under de återstående 20 åren
blifva de först ointresserade för sitt kall, sedan uttröttade och slutligen invalider,
och hela vårt elementar-läroverk i en icke svårberäkneiig framtid en invalidanstalt.
En lärare behöfver dessutom tid och ledighet att idka egna studier, om han
skall kunna motsvara de anspråk, man med rätta bör hafva på en duglig lärare,
och skall någonsin vårt land kunna få tjenliga läroböcker och någon enhet i denna
väg ernås, så skola de författas af insigtsfulle och praktiske lärare, men för att
kunna fullgöra detta i sanning ej lätta arbete, bör läraren vara vid friska krafter,
och ej af ett öfveransträngande arbete i skolan utsliten eller af näringsomsorger
nedtryckt.
Med anledning häraf får jag föreslå:
Att ingen skollärare bör hafva mer än 20 å 24 undervisningstimmar i veckan.
12:o. Lärarnes lönevilkor hafva visserligen under sednare åren, som det tycks, blifvit
betydligt förbättrade, men äro dock för Adjunkter och Kolleger ännu så obetydliga,
att erfarenheten visat, det man ej alltid kan erhålla fullt dugliga personer för
dessa mödosamma och ansvarsfulla platser. Ser man närmare på saken, så är
herrliglieten ej så stor. Förr tjente visserligen kollegan för betydligt mindre lön
några år, men sedan fyllde ett godt pastorat den uppkomna bristen. Nu deremot
är skolläraren ställd på förknappning hela sitt lif.
För att i någon mån afhjelpa denna orättvisa, föreslår jag:
att Adjunkternas och Kollegernas löner höjas från 1,000 till 1,500 R:dr Och
stiga efter 5-årsförhöjningen slutligen till 3,000 R:dr, samt att för alla lärare
hvarje år, som de tjenat som extra-lärare, duplikant eller vikarie utöfver 3
o
ar,
v
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JS/ä 26.
49
år, far beräknas vid uppflyttning till högre lön, sedan de blifvit ordinarier,
en beräkning som bör komma alla äfven nuvarande ordinarier tillgodo.
13:o. En i hög grad vigtig fråga för elementar-läroverkens bestånd och verksamhet är
lärarnes pensionering. Erfarenheten har visat, och jag vågar påstå utan undantag,
att äfven den dugligaste lärare blir vid 150 års ålder genom sitt arbete utsliten,
och en utsliten lärare är till stor skada för sina lärjungar. Många läroverk hafva
visat de bedröhigaste exempel derpå, att samme lärare, som under sina kraftfulla
är arbetat med välsignelserik framgång, har under en mera framskriden ålder, då
hans kropps- och själskrafter slappats och han förlorat denna själens och sinnets
ungdomsfriskhet, som är ett oeftergifligt villkor för framgången af hans arbete,
densamme lärare har med egna händer nedrifvit sin egen under kraftfullare år uppförda
byggnad.
Med anledning häraf föreslår jag,
att en skollärare bör vara berättigad till i af sin lön i pension vid 55 års
ålder, efter 30 års tjenstgöring, samt skyldig att afgå vid 60 års ålder, med
rättighet till hela sin lön i pension, om han tjenat staten i 35 år.
14:o. Lärarnes tillsättning är icke den minst vigtiga frågan. En hvar inedgifver säkert
att anlag för lärarekallet äro lika nödvändiga för att blifva en duglig lärare, sorn
V någonsin kunskaper och inslgter, och dock eger vår skollag ingen annan föreskrift
i detta vigtiga fall än att den sökande skall hafva förvärfvat någon öfning och
erfarenhet i lärarekallet. Ja! genom 67 § tillåtes en lärare vid universitetet att
genast vinna befordran vid elementarläroverket, om han blott tjenstgjort 1 år vid
det förra, men icke en dag vid det sednare. Och dock känner en och hvar, att
man kan vara en utmärkt universitetslärare och ändå icke alls passa för elementarläroverket.
Jag anser derför att det ligger aldra största vigt uppå, att numera,
sedan skollärareplatserna icke äro några öfvergångsplatser, elementarläroverket
iakttager de aldra strängaste kontroller vid tillsättandet af sina lärare.
Jag föreslår således,
att ingen bör till ordinarie lärare antagas, som icke minst i 2:ne år tjenstgjort
vid elementarläroverket, och af dessa år åtminstone det ena vid stiftsstadens
läroverk, och som befunnits tjenlig för sitt blifvande kall. Ingen 'bör
utnämnas till ordinarie lärare i lefvande språk, som icke minst ett är vistats
utrikes och der studerat dessa språk. Till dylika resor bör Staten lemna
understöd.
15:o. Likasom det är en stor brist i vår skollag, att icke ett maximum af ynglingar,
o JO O ~
som bör kunna skötas af en lärare, är bestämdt, sa är det ock mindre välbetänkt,
att skollagen ej föreskri f ver, hvilket antal ynglingar bör vara det högsta
vid ett och samma läroverk. Om ett visst maximum i båda dessa fall öfverskrides,
så blir följden', attj all ordentlig undervisning, ordning, uppsigt och tukt göra
omöjliga, och att föräldrar svikas i en sak, som bör ligga dem mest om lijertat, sina
barns uppfostran. Att ungdomens antal vid ett läroverk kan hastigt och omättligt
stiga, lemnar oss sednaste årens erfarenhet bevis på, då ett läroverk inom 3
år stigit från circa 250 till öfver 500 ynglingar.
Med anledning häraf får jag föreslå,
att det högsta antal ynglingar, en lärare samtidigt undervisar, bör vara 25 å
30 i de 5 nedre klasserna, och 15 ä 20 i de 4 öfre; samt att vid intet läroverk
antalet ynglingar bör få öfverstiga 400.
16:o. Men för ett fullständigt ordnande af elementarläroverket fordras ännu större penningetillgångar.
än de hittills anvisade. För att fylla dessa årligen, ja dagligen
Bih. UU E. St. Prot. 1852 & 1863. 11 Sami. 3 Åfcl. 7 "
50
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,/W 26.
vesande behof, tror jag det ej vara fatt beli billigt att endast anlita Staten, ntan
vi måste, med bibehållande af de anslag Staten redan iemnat och äfven vid denna
riksdag sannolikt kommer att lemna, förr eller sednare äfven i vårt land göra, hvad
man för länge seden gjort i andra länder, nemligen låta dem, som njuta fördelarna
och hafva råd dertill, äfven deltaga i omkostnaderna. Om Sverige håller fast vid
den vackra grundsatsen och seden, att åt fattig mans barn skall undervisning fritt
meddelas, och att såväl för kojans som palatsets son vägen till Statens högsta platser
skall stå lika öppen, så tror jag att Staten uppfyllt sin skyldighet, men det är
i sanning för mycket begärt, att rik mans son skall njuta kostnadsfri undervisning.
Man torde invända att det är svårt att i detta hänseende klassificera menniskor.
Denna invändning är dock lätt att möta, då vi veta, att öfver hela landet en sådan
klassificering årligen göres, och jag vill såsom exempel på, huru man i detta fall går
tillväga i vårt grannland Danmark, nämna att der får hvarje bemedlad fader för
sin son ärligen betala 60 Riksbankdaler, eller 120 R:dr Ruut.
Jag föreslår derföre,
att den rike betalar 50 R:dr, den behällne 25 R:dr örn terminen för sin son,
samt att alia, som icke kunna räknas till någon af dessa båda kategorier,
■skola erhålla kostnadsfri undervisning för sina barn.
Genom denna billiga och för de ifrågavarande personerna verkligen ringa afgift
skulle åtminstone i min landsort alla de många behof kunna fyllas, sorn dagligen
uppträda i allt bistrare gestalter emot oss. Härigenom skulle i samma mån, lärjungarnes
antal vextc, ett tillräckligt antal lärare kunna anskaffas och a.flönas, medel
finnas till särskildt aflöning åt sådan? lärare, sorn för en eller annan orsaks
skull måste undervisa något utöfver det fastställda maximum af lärotimmar, samt
medel erhållas till anskaffande af tjenlig materiel, lärobyggnaders uppförande och
utvidgande m. m.
l-7:o. Rektorsplatserna böra vara fasta, och af alla platser inom läroverket vet jag ingen,
vid hvars tillsättande vederbörande myndigheter säkrare böra kunna göra sitt
val; ty till dessa platser bör aldrig någon annan komma ifråga- än den, som i flera
år tjenstgjort som ordinarius, och sålunda gifvit vederbörande rika tillfallen att
afgöra om han är duglig för en sådan plats eller icke. Men om Rektorerna vid
de högre läroverken skola kunna uppfylla sina vigtigaste åligganden, hvilka enligt
min tanke äro, att hafva ett vaksamt öga öfver undervisningens gång genom hela
läroverket, samt den disciplinära uppsigten öfver det hela, så måste de hafva någon,
helst bland lärarne, som biträder dem i den massa af skrifveri och bokhålleri,
som nu så upptager deras tid, att de för dessa renskrifvare- och kontorsgöromål
ej hinna med att sköta det, hvarpå ofta hela läroverkets bästa beror. Likaledes
är det obilligt att Rektorsarfvodet, 500 R:dr, ar lika, antingen läroverket är besökt
af 100 eller 500 ynglingar.
Jag föreslår derföre,
att Rektorsplatserna blifva fasta; r
att Rektorerna vid de högre elementarläroverken få någon, sorn, mot skäligt
arfvode, biträder dem i allt hvad till skrifveri- och bokhålleri-göromålen
hörer;
att Rektor sjelf får, helst bland lärarne, utse detta biträde, -samt
att Rektorsarfvodet bestämmes i proportion af lärjungarnes talrikhet.
För att anföra blott en bland de många fördelar, som skulle vinnas, om Rektorerna
finge egna sin tid hufvudsakligen åt sina vigtigaste åligganden, vill jag nämna, att
man då ej så ofta skulle få höra klagas öfver det förvända sätt, hvarpå undervis
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,J\? 26.
51
ningen ofta i våra skolor bedrifves, i det läraren tror sig uppfyllt sin pligt, då han
upphört lärjungarnes lexa och gifvit dera nya, ej besinnande att detta är blott en
ringa del af hans åliggande, och att den vida vigtigare är att läraren i skolan
skall så handleda barnet och ynglingen att de, utan ätt få hjelp i sådant, hvari
de kunna hjelpa sig sjelfva, utom skolan ej behöfva och ej få begagna främmande
hjelp.
18:o. För att sätta själ och lif i hela vårt undervisningsverk är det derföre nödvändigt
att detsamma får en egen Öfverstyrelse, som har både tid och förmåga att
taga vård om denna för landet kanske vigtigaste institution, i hvilken jag inbegriper
folkskolan, elementar-läroverket, universitetet och alla andra för det uppvexande
slägtets bildning och under,visning nödiga inrättningar. Särskildt ^ör elementarläroverket
föreslår jag en i hvarje stad befintlig Lokal-styrelse, u sdd a
lärjungarnes föräldrar och målsmän.
Nu blott några ord till slut: Genom detta nu föreslagna läroämnenas anordnande
blifver undervisningen vid våra Elementarläroverk lämpad efter pluralitetens af de kunskapssökande
behof, ty många års erfarenhet har visat att icke ens j:del af skolungdomen
stannar qvar i läroverkens 4 öfre klasser, utan lemnar redan tidigare till mer än
J:délar läroverken. Genom denna gemensamma undervisning för de 5 nedre klasserna
skulle Staten inbespara kostnaden för 50 undervisningstimmar i veckan, hvilka den reala
linien nu har särskilda från den klassiska. Dessa 50 timmar representera 2 lärare, och
då Sverige redan nu har 43 femklassiga läroverk, gör detta, efter en medelberäkning af
2000 R:dr för hvarje lärare, för 86 lärare 172,000 R:dr Runt, sorn årligen kunna inbesparas
och användas till andra läroverkets behof; många andra ovärderliga fördelar att
förtiga, som genom de nu föreslagna förändringarne skulle vinnas.
Sedan jag nu så kort som möjligt framhållit de nödvändigaste ändringar och
tillägg i vår nu gällande skollag, får jag, ifall de här uttalade åsigterna skulle^ vinna
Högloft Ständernas bifall och erkännande, vördsamt anhålla det Rikets Ständer ville hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att en Kommitté måtte, blifva nedsatt, som finge sig ålagdt att i öfverensstämmelse
med här uttalade grunder utarbeta förslag till ny skollag.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles ödmjukast.
Stockholm den 19 November 1862.
G. M. Sommelius.
52
Motioner i Borgare- Ståndet 1862. JW 27, 28.
Af Herr ÖlltUAHSSOIIt Om Landskrona elementarläroverks utvidgning till
femklassigt läroverk och anslag till löner åt förökadt antal lärare
derstädes.
Då reglering af elementarläroverken vid 1856—1858 årens riksdag verkställdes
blef Landskrona upptaget bland treklassiga läroverk. Emellertid förökades antalet
lärjungar med hvarje ar så betydligt, att tre extra lärare mäste antagas. Till
aflöning för en af dessa extra lärare meddelades statsbidrag, hvaremot samhället,
i afvaktan på Rikets Ständers mellankomst, af egne medel besörjde aflöningen till
de öfrige, och genom denna uppoffring har läroverket erhållit det antal lärare, som
erfordrades för undervisningens jemna gång.
Med föranledande häraf, och då vid de femklassige läroverken, med ganska
få undantag, icke linnes så stort antal lärjungar, som vid läroverket i Landskrona,
hvarest 97 ynglingar för närvarande åtnjuta undervisning, torde behofvet af läroverkets
utvidgning vara tillräckligt ådagalagdt, och emedan härtill kommer att
Landskrona icke mera än andra städer bör betungas med aflöning till extralärare,
vågar jag vördsamt hemställa:
att Rikets Höglofl. Ständer behagade besluta, att Landskrona elementarläroverk
må utvidgas till femklassigt läroverk, och såsom följd deraf
anslå medel till löner åt så stort antal lärare, som vid femklassigt läroverk
erfordras för undervisningens upprätthållande.
Stockholm den 19 November 1862.
J Odmansson.
JW 28.
Af Herr lovéll! Om upphäfvande af alla nu gällande bestämmelser, angående
på skyldskap grundad rätt till börd eller lösen af jord
å landet, hvartill eganderätten blifvit åt annan öfverlåten.
Bland de ännu gällande lagstadganden, hvilka ega sin grund, ej i det oföränderligt
rätta och sanna, utan i sådana konventionella rättsbegrepp, som äro be
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 28,
53
roende af särskilda tidsförhållanden och åsigter, ina nied skäl räknas hvad 3 Kap.
2 § saint 5 och 6 Kap. .Torda-Balken, äfvensom dit hänförliga författningar innehålla,
angående skyldemäns rätt till börd af sald, bortskiftad, testamenterad eller
hortgifven fast egendom å landet.
p? . Förflntne riksdagars förhandlingar utvisa, huruledes, efter det bördsrätten i
sin helhet blifvit såsom en föråldrad och af allmänna tänkesättet utdömd institution
förnyade gånger anfallen och till anskaffande ifrågasatt, samma rätt omsider, så vidt
angår börd af stadsfastighet, är vorden genom Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning den
21 December 1857 upphäfd.
Vid 1859 och 1860 årens riksdag upptogs å nyo striden om upphörande af
den ännu bibehållna bördsrätten å landet, och att döma af sä väl de diskussioner
sorn inom de särskilda Riks-Ständen egde rum före äterremissen till Lag-Utskottet
af dess första Betänkande JYfi 28 som af samma Utskotts sednare utlåtande ,/W
49 ville det synas, sorn skulle de, för bördsrättens afskaffande helt och hållet anförda
skäl varit öfvervägande; men vid ärendets slutliga handläggning gjorde sig
gällande förmedlande åsigter och yppade betänkligheter, hvaraf följden biel' Rikets
Ständers i underdånig skrifvelse den 25 Oktober 1860 anmälda förslag till inskränkning
i bördetnännens antal, medelst ändring i 1 8 samt 3 8 1 moni. af 6 Kap. Jorda-Balken.
äfvensom upphäfvande af Kongl. Resolutionen den 15 Sept. 1756.
Å denna underdåniga skrifvelse har, pä sätt i dessa dagar till Ståndets kännedom
blifvit meddeladt, Kongl. Majit vägrat sitt nådiga bifall hufvudsakligen pä
grund af formfel och förbiseenden vid skrifvelsens uppsättning.
Vid sådant förhållande, och då frågan, nu åter öppen, är en ibland dem som
ej fä eller böra förfalla innan de blifvit slutligen lösta, tillåter jag mig anya väcka
densamma, samt i sådant afseende erinra: att bördsinstitutioncn aldrig varit stödd
på verklig rättsgrund, utan leder sin upprinnelse från sådana skenbara efter tid
och omständigheter lämpade rätts-begrepp, som i män af samhiillsidéens utveck]
in o- äro förändringar underkastade; att genom bördsrättens bibehållande motverkas
lagstiftningens ändamål att tillförsäkra och befästa hvarje på god tro vunnen
och annans bättre rätt icke förnärmande åtkomst till fast egendom; att erfarenheten
visat, att om än någon gäng och likasom undantagsvis, den vackra känslan af
kärlek till förfäders jord utgjort bevekelsegrunden för anmälda bördsanspråk, desamma
oftast varit föranledda af oädel egennytta och begär efter vinst på oskylras
bekostnad; att enär otvifvelaktigt högst fä fall inträffa då ej en skyldeman för
egendomens bibehållande inom slägten lemnäs företräde vid frivillig öfverlåtelse af
samma egendom, och vid tvungen försäljning deraf ä offentlig auktion, skyldemannen
just i förkärleken till egendomen och dennes derigenom egande högre värde
fiir honom än för andra har den bästa uppmaning att kunna öfverbjuda hvilken
annan köpare som helst, synes det ej vara välbetänkt, att längre bibehålla lagstadganden.
som befria skyldeman från den täflan vid åtkomst af fast egendom, som
hvarje annan köpare är underkastad, och slutligen att det allmänna tillskyndas en
ej ringa förlust genom den osäkerhet och de olägenheter, som, sä länge bördsrätten
qvarstår, äro förenade med egendomens förvaltning under la^faristiden, i sammanhang
hvarmed jemväl må antydas de mänga anledningar till långvariga och
bittra tvister, sorn af bördsrättens begagnande äro en följd, och hvilka med dess
upphörande skulle uteblifva,
På dessa och de flera under sistförflutne riksdags behandling af detta ärende
anförda skäl, hvilka inom detta Högtärade Ständ föranledde enhälligt beslut örn
54
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 29'
bördsrättens afskaffande, får jag härmed vördsamt föreslå, det behagade Rikets
Ständer för sin del besluta:
att alla i nu gällande lag och särskilda författningar intagna bestämmelser
och stadganden, angående på skyldskap grundad rätt till börd eller
lösen af den jord å landet, hvartill egandcrätten blifvit åt annan öfverlåten,
må upphöra att vara gällande.
Jag anhåller att denna motion mätte remitteras till Lag-Utskottet med uppdrag
alt afgifva förslag pä de särskilda lagrum, som, i händelse motionen vinner
Riks-Ståndens bifall och beslutet derom af Kongl. Majit sanktioneras skulle komma
att upphäfvas.
Stockholm den 19 November 1862.
L J Lovén.
jW 2».
Af Ilerr Lovén! Om' ändring i Kongl, Förordningen den i!2 November
1858, rörande hemmansklyfning och jordafsöndring,
Med tillfredsställelse liar man erfarit, huruledes genom-tid efter annan utkomna
Författningar och sednast genom Kongl. Maj:ts den 12 November 1858 utfärdade
Nådiga Förordning angående ändring i föreskrifterna rörande hemmansklyfning
och jordafsöndring, tillfällen allt mera blifvit beredde jemväl mindre bemedlade
samhällsmedlemmar, att kunna efter råd och lägenhet förvärfva eganderätt till
jord och såmedelst fä uppfylld en både naturlig och billig önskan, att bygga och
bo på egen grund.
Val torde den tid komma, då i mån af rättsbegreppens fortgående utveckling
en ännu större utsträckning af rättigheten till jordafsöndring både fordras och mäste
medgifvas, men så länge oberäknadt andra hinder, Svenska jordens indelning i hemmantal
såsom enhet, med derpå grundad beräkning af skatter och utskyld er fortfar
att gälla, är lätt att inse det hvarje sådan utsträckning är förenad med allt större
svårigheter i tillämpningen.
Under sådana omständigheter är ock hvarje försök i ofvanberörda syfte betänkligt;
men då jag föreställt mig, att framhåliandet af en länge öf verki agad olägenhet,
hvafs afhjelpande kan, utan egentlig rubbning af nu stadgade grundsatser
tillvägabringas, måhända skulle föranleda önskad rättelse, har jag ej tvekat att göra
detsamma till föremål för följande vördsamma motion.
Genom högstberörda nådiga Förordning *Jär stadgadt, att däjpägenhet från
hemman afsöndras, skall densamma, om upplåtelsen sker för alltid under full egande
rätt, innehålla i de fem nordligaste länen minst Tre och i öfrige delar af riket minst
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV^|29.
55
Två tunnland samt om lägenheten under besittning på viss tid upplåtes minst ett halft
tunneland jord. I denna bestämning ligger, åtminstone hvad jordafsöndring under full
egande rätt beträffar, en förutsättning, att egaren måste underkasta sig besvär och omtanka
för jordens skötande, hvilket ock vanligen inträffar i de från städer mera aflägsnade
orter, der landtbruket är hufvudsakliga näringsyrket. Annat är åter förhållandet
i städerna, der ostridigt finnes största antalet personer, hvilka, utan håg för
landtbruk, önska att i stadens närmaste omgifning, antingen för beredande af stadigvarande
bostad eller för trefnad och nöje under sommarmånaderna, bebygga samt.
efter egen beqvämlighet anordna mindre tomter, dervid den trygghet i besittning,
sorn åtföljer egande rätt till jorden, utgör ett väsendtligt vilkor för nedläggande af betydligare
kostnader för byggnader och ställets försköning. Minst kännbar är nu antydda
olägenhet för innevånarne i de städer, som fått sig donerade större eller mindre
jordrymder och hvilka städers Styrelser funnit sig af donationsbrefven oförhindrade
att, utan begränsning till viss areal, jemväl under full egande rätt öfverlåta.
till bebyggande större eller mindre tomtplatser, men i andra städer, hvilka antingen
helt och hållet sakna donerade jordar eller ock fått sig sådana anslagna,
under vilkor, som ej medgifva öfverlätelser med full egande rätt, är o svårigheterna
i anmärkta hänseendet särdeles tryckande; och hvad särskildt Stockholm beträffar
är det allmänt kändt, dels att denna stad, utom sitt bebyggda område, eger endast
en mindre jordrymd, sorn för stadens allmänna behof är och för framtiden måse
vara att påräkna, dels ock att dess närmaste omgifningar och särdeles (Je trakter,
som till bebyggande för prydnad och beqvämlighet skulle vara företrädesvis tjenlige,
och begärlige tillhöra till största delen, antingen Kongl. Djurgården eller de Kongl.
Lustslotten, saint således ej lemna tillfällen till upplåtelser ät enskilde personer
annorlunda än pä viss tid. Antalet säljare af tjenlige byggn ad splatser i stadens
närhet måste således vara ringa i förhållande tili köpare, och följden deraf blifver
naturligtvis uppstegrade priser pä jorden, hvarigenom mången förhindras eller afskräckes
frän tillämnadt köp. Det ligger i sakens natur att detta missförhållande
skulle i betydlig män undanrödjas derigenom, att jordegare blefve tillätet att försälja
jordlotter af mindre rymd än Föriättningarne nu medgifva eller två tunnland.
På grund af ofvanuppgifna- förhållanden och dä, såsom förut är antyd t, denna
framställning endast åsyftar att åt Kongl. Förordningen af den 12 November 1858
söka bereda en särlan ändring, sorn, utan att egentligen rubba de antagna hufvudgrundsatserna
för hemmansklyfningar och jordafsöndringar i landsorterna, verkar till
behöflig och länge önskad lättnad vid köpslut om byggnadstomter och mindre för
jordbruk ej afsedde lägenheter i städernas och med dem i viss män jemförlige köpingarnes
omgifning, får jag vördsamt föreslå, det behagade Rikets Ständer söka utverka
utfärdande, af Kongl. Majds nådiga Förordning derom:
att egare af jord inom en mils afstånd från Stockholm och Götheborg
samt. städerna af första och andra klasserna och inom en half mil från
öfriga städer och köpingar, allt från städernas och köpingarnas staket
räknadt, må vara tillåtet, att, utan hinder af jordens beskaffenhet, få afsöndra
och under full egande rätt för alltid upplåta så stor eller liten
del deraf som helst.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 19 Noveber 1862.
L. ./. Lorén.
56
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV?^30.
M so*
Af Herr Ljungberg: Om tillsättande af en Generalinspektör, för utöfbande
af tillsyn i högre instans öfver samtliga elementarläroverken och
rikets högre undervisningsanstalter,
På den tid, då elementarläroverken hade till hufvndsakligt ändamål att meddela
dengrundläggande bildning, sorn erfordrades för inträde i kyrkans tjenst, var
det också ganska naturligt, att uppsigten öfver desamma tillhörde de myndigheter,
sorn hade att vaka öfver kyrkans intressen. Man skulle till och med kunna påstå,
att denna anordning under dåvarande förhållanden var den bästa möjliga, emedan
kyrkans målsmän, framför andra, både mäste känna sig manade att omfatta skolan
med uppmärksamhet oclt omsorg, samt tillika, med afseende ä undervisningens omfång
och syfte, egde all nödig förmåga att densamma anordna. Efterhand hafva dock
dessa förhållanden betydligen förändrats. Hvart och ett af de lefnadsyrken för hvilka
elementarläroverken äro ämnade att lemna den förberedande undervisningen, kräfva
numera ej blott vidsträcktare, utan äfven specielare kunskaper än tillförene: och
detta har väsendtligen omgestaltat läroverkens undervisningspinn. Nya läroämnen,
hvilka för den presterliga bildningen äro af ringa eller underordnad betydelse, hafva
vunnit inträde och undanskjutit flera af dem, som af nämnda skäl fordom voro de
mest framstående; med ett ord, elementarläroverkens bestämmelse är icke längre
öfvervägande kyrklig, utan rent pedagogisk, och det är häraf en tydlig följd att tillsynen
öfver läroverken kräfver en vidsträckt pedagogisk insigt och erfarenhet, samt
omöjligen kan rätt och kraftigt handhafvas af någon, som ej är i tillfälle att åt
skolan odeladt egna sin tid och sina krafter.
Den styrelse och uppsigt öfver elementarläroverken, sorn af ålder och ännu
tillhör Biskoparne i egenskap af Ephorer, kan således numera, åtminstone om den,
såsom hittills, skall vara den enda. icke på ett fullt tillfredsställande sätt af dem
utöfvas, dels emedan kyrkans högste målsmän endast undantagsvis kunna ega den
sakkännedom, som härtill erfordras, dels ock emedan mångfaldiga embetsgöromål af
annan art i främsta rummet taga deras tid i anspråk. Svårigheten ökas ännu ytterligare
deraf, att läroverken sä betydligt tillvuxit både i antal och omfång, att,
då fordom det egentligen var endast stiftsstäderna, som egde högre elementarläroverk
eller gymnasier, sådana numera förefinnas i alla städer af någon betydenhet.
Dessutom mäste den omständighet, att hvar och en af Ephorerna blott inom ett
mindre område är i tillfälle att iakttaga och verka, både göra deras erfarenhet begränsad
och frukterna af deras verksamhet för skolväsendet ringare, än om inspektionen
öfver detta utöfvades af en person, som både i ena och andra hänsendet kunde
omfatta hela rikets elementarläroverk. Vigten häraf inses lätt, då man betänker,
hurusom lörst genom jemförelse emellan ett större antal lärare i samma ämnen det
blir möjligt att rätt bedöma hvars och ens fel och förtjenster, samt att intet annat
medel
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 30.
57
medel än inspektionens förenande i en hand kan åstadkomma ett lefvande samband
mellan samtliga läroverken.
Likaledes får jag fästa uppmärksamheten derpå, att en enhetspunkt för elementarundervisningen,
någon särskild myndighet egnad att behandla dithörande frågor,
särdeles sådana, som äro af mera allmän natur, innan de blifva föremål för
Kongl. Maj:ts pröfning, för närvarande icke linnes. Skall regeringen nu inhemta utlåtande
i någon dylik fråga, så erhållas minst 32 särskilda svar, hvilka väl ganska
sällan torde jäfva den gamla satsen: quot capita tot sententia. Men om-i andra fal],
vid yppad skiljaktighet i meningar, man har den utväg att tillerkänna pluraliteten
vitsord, mäste sådant i afseende å konsistoriernas utlåtanden, möta stor betänklighet,
dä nemligen medlemmarna af ett domkapitel icke ega kännedom om de skäl
och grunder, sorn inom de öfriga blifvit anförda, och således hos hvar och en särskild
af dessa myndigheter, skiljaktiga motiver, som ej varit underkastade pröfning
af dem alla, ligga till grund för de olika besluten. Att en dylik mångfald af utlåtanden
finge undergå en ytterligare granskning, innan de öiverlemnas till Ecklesiastikdepartementet,
torde vara i hög grad behöfligt; och det måste väcka förundran
att, under det andra mindre omfattande grenar af administrationen, såsom Telegrafverket,
Skogsvården m. 11., tili och med hafva egna Centralstyrelser, de ärenden,
som röra allmänna uppfostran och undervisningen, således äfven folkskoleväsendet,
tillsammantagna ansetts jemförliga med kontrollen öfver bränvinstillverkningen
och, i likhet med denna, blott erhållit en särskild byrå i Konungens Kansli.
Ett Kollegium för undervisnings- tillika med kyrko-ärenden har äfven flera
gånger varit ifrågasatt; men om också ett sådant kunde i åtskilliga hänseenden bereda
fördelar, som nu saknas, torde dock dessa båda slag af ärenden icke i längden
vinna pä att behandlas af samma myndighet. Tillräcklig, och äfven öfverflödig,
enhet mellan kyrkans och skolans angelägenheter förefinnes redan deri, att båda
hafva samma målsman vid Konungens rådsbord; men den styrelseform, som i andra
instanser passar för de förra, är visserligen icke för de sednare, den mest lämpliga.
Detta har äfven, trots den omtalade enheten, af ålder varit erkändt, ithy att
kyrkostyrelsen alltid varit kollegial, och biskopen i sådana frågor eger blott en
röst, hvaremot uppsigten öfver stiftets läroverk är hans ensak och domkapitlet
dermed icke har det ringaste att skaffa.
Uti Konungens throntal blef det Rikets Ständer tillförsäkradt, att nya former
för behandling af kyrkliga frågor skulle under riksdagens lopp föreslås; och
en Kongl. Proposition i detta ämne har äfven blifvit till Ständerna afgifven. Mea
det återstår att låta undervisningsväsendet komma i åtnjutande af en dylik förmän.
Den inom Ecklesiastikdepartementet inrättade läroverksbyrån kan, då den icke står
i omedelbar beröring tued läroverken och icke är i tillfälle att utöfva någon egentlig
inspektion öfver desamma, ej hafva vidsträcktare uppgift än att] vid handläggning
af undervisningsärenden, lemna Ecklesiastik-ministern biträde af sakkunnig person.
Till och med ett Kollegium, uteslutande eguadt skolväsendet, torde knappast
motsvara ändamålet. Det blefve utan tvifvel ett skrifvande embetsverk, hvars ledamöter
sällan, om ons någonsin, finge tillfälle att om skolorna taga kännedom, utan genom
insända redogörelser. Huruvida det ökade skrifveri, sorn häraf äfven för de
underordnade myndigheterna uppkomme, skulle lända läroverken till båtnad, är
tvifvel underkastadt; och i alla händelser är det icke ett sådant efter papper rådplägande
och beslutande embetsverk, som förnämligast göres oss behof. Reglementen
och föreskrifter hafva vi redan nog; men hvad som erfordras är en verksam in
Bih.
till B. St. Brot. 1862-1863. 11 Sami. 3 A/d. 8
58
Motioner x Borgare-Ståndet 1862. . \f 30.
spehtion öfver läroverken, en noggrann tillsyn öfver författnjngarnes likformiga tillJämpning
på olika, orter. Ingen lag kan sä bestämma lärarens förfarande, att ej ett
stort spelrum återstår, nog rymligt för att kunna göra om intet, livad lagen åsyftat.
Detta utrymme för lärarens individualitet är, ä andra sidan, nyttigt, jä nödvändigt,
om ej undervisningen skall förstelna till en liflös mekanism och. i stället lör hild
ning,
hafva till frukt en på ali inre lyftning, allt högre intresse blottad dressyr.
Frågan kata'således ingalunda blifva att inskränka lärarnes frihet, utan just att, tillgodogöra
densamma; och detta kan sko endast derigenom, att deras verksamhet
under sjelfva utöfningen kontrolleras af en person, som eger förmåga och befogenhet
att såväl göra rättvisa ät förtjensten, sorn anmärka och rätta ett felaktigt förfarande.
Med stöd af hvad nu blifvit an förd t får jag alltså föreslå:
att, utan ändring af Ephorernas åligganden i afseende ä läroverken inom
hvarje särskildt stift, må, för utöfvande af tillsyn i högre instans öfver
samtliga läroverken tillsättas en General-inspektör, hvilken skall vara
pligtig att, genom personliga besök, inhemta noggrann kännedom orri deras
tillstånd och behof, samt dels omedelbart efter befogenhet vidtaga, dels
ock i öfriga fall hos Kongl. Majit föreslå de åtgärder till undervisningens
förbättrande och ändamålsenliga ordnande, som kunna linnas nödiga, äfvensom
att, pä Kongl. Majits befallning, afgifva utlåtanden öfver frågor
af mera omfattande natur rörande elementarläroverken.
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beviljat anslag till inspektörer öfver
folkskoleväsendet, skulle, om detta förslag vinner Representationens bifall, endast våra
högre läroverk vara fritagna frän den tillsyn, hvilken man för landets undervisningsväsende
i (ifrigt ansett af behofvet påkallad. Men då jag tror att vära högskolor
icke mera än rikets öfriga undervisningsanstalter kunna göra anspråk på en fullkomlighet.
som icke tarfvar rättelse eller förbättring, anser jag mig böra föreslå:
att ifrågavarande General-inspektör äfven måtte sträcka sin tillsyn till universiteterna
och rikets öfriga högre läroverk, med skyldighet att omedelbarligen
hos Kongl. Majit till rättelse anmäla de afvikelser frän gifna
föreskrifter eller Konungens och Representationens beslut, sorn i fråga
om undervisningens ordnande eller utöfning m. m. tilläfventyrs kunna
förekomma.
Det borde äfven tillhöra denne embetsman att egna sin uppmärksamhet åt vetenskapens
och nationallitteraturens behof och angelägenheter, dä dessa dyrbara intressen
väl äro forijenta af att inför Thronell och Representationen ega sin egen
matsman. För öfrigt skulle det, efter min tanke, åligga General-inspektören att,
vid hvarje ars slut, om sin verksamhet och läroverkens tillstånd afgifva berättelse
till Kongl. Majit, äfvensom han för den tid, som mellan hvarje riksdag förflutit, borde
till Rikets Ständer afgifva en fullständig redogörelse för samtlige de högre läroverkens
och elementarskolornas tillstånd samt hvad Inspektören, beträffande deras
förvaltning och verksamhet, iakttagit; och hemställer jag
att för ifrågavarande embetsman, som forde böra anses i värdighet lika
med Öfver-direktören för lanötuiäteriet och hans vederlikar, mä anvisas
ett lönebelopp af 6.000 Ridr Emit årligen, jemte ersättning lör resor i
embetsarenden.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 18 November 1862.
— - E. Ljungberg.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jty? •>!.
59
J\f? 38.
Af Hörr Callén: Med forsla g till dels förändrad lydelse af 4 § i dd
Kap. Arfda-balkrn, dels förordning angående tillsyn å förmyn
dares,
förvaltning af omyndigs egendom.
Da jag härmed gar att underställa Rikets Ständers pröfning ett förslag till
ordnande och skärpande af kontrollerna öfver förmyndares förvaltning af omyndiges
egendom, forde jag, för motiverande af dess framläggande, endast behöfva
Hels erinra derom, att den förmånsrätt framför inteckning, som pupill-medlen hitintills
egt, försvinner med detta år, dels ock påpeka de hnfvudsakliga brister, sorn
vidlåda den nu gällande lagstiftningen i ämnet.
I sednare hänseendet anhåller jag att i första rummet få fästa uppmärksamheten
å 22 kap. 4 § Arfda-balken, som i afseende å de medel, hvilka oftast och
lättast äro utsatta för sköfling, nemligen den omyndiges redbara penningar, icke
innehåller annan föreskrift, än att de skola ”så förräntas och förkofras, sorn bäst
och säkrast pröfvas.”
Enligt bokstafven och allmänt vedertagen tolkning, är det sålunda förmyndaren
tillåtet att, endast han ordentligt debiterar sig ränta, sjelf innehafva och i sin
rörelse använda myndlingens kapitaler, uppginge de ock till millioner, utan att
behöfva ställa den ringaste säkerhet derför eller inför någon menniska visa, att de
linnas i behåll annorstädes, än i räkningens saldo.
Vådan af att låta hvarje förmyndare — icke allenast den, hvars vederhäftighet
är känd och vitsordad, utan jemväl den, hvars egna affärer befinna sig i
brydsam ställning — fortfarande åtnjuta denna rätt, äfven sedan pupill-medlen
förlorat sin ofvanberörda förmånsrätt, ligger så i öppen dag, att den synes mig
endast behöfva påpekas för att verka till den vådliga rättighetens upjj häfvande, i
all synnerhet som lagstiftaren redan uttalat sin sympathi för en sådan åtgärd.
Kongl. Förordningen den 24 September 1861, angående tillsyn ä förmyndares förvaltning
af omyndiges egendom, stadgar nemligen dels i 3:dje §, att förmyndare
skall vid sin redogörelse foga uppgift å den säkerhet, hvaremot den omyndiges
reda penningar äro utsatte, — hvilket innebär, väl icke en befallning, men dock
en önskan att säkerhet må finnas — dels ock i 5:te §, att kontrolleringsmännen
skola påkalla Rättens åtgärd, derest de anse nödigt att förmyndaren lemna)1 inteckning
eller annan säkerhet för hos honom innestående medel; hvilket sednare stadgande*
— om det ock står i föga harmoni med gällande Intecknings-förordning
och följaktligen torde sakna praktisk betydelse, — dock uttalar den princip att.
förmyndaren, i afseende ä berörda medel, är att anse såsom gäldenär, och ej endast
såsom förvaltare.
Något men af att till positiv lag upphöja denna, af lagstiftaren sålunda redan
önskningsvis uttalade princip, kan jag icke upptäcka. Ingen kan lida deraf,
mer än förmyndaren, Men icke heller han lider i sin rätt, utan endast i »lissbro
-
60
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 31.
ket af sin rätt, såvidt det annars är ovedersägligt, att lians rätt inskränker sig till
full godtgörelse för kostnad och möda, och att följaktligen hvarje anspråk pä annan
vinst är obehörigt, så snart det ej låter förena sig med de garantier, som böra
omhägna barnaarfvet.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra föreslår jag vördsamt.
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att hvad i 22 kap. 4 §
Arfda-balken stadgas om förmyndares skyldighet i afseende å omyndiges
redbara penningar måtte i ofvanberörde syftning kompletteras sålunda,
att nämnde t; gifves följande förändrade lydelse: ”De lösören, som omyndig
ej sjelf behöfver, böra till hans nytta föryttras,men ej må förmyndare
sjelf handla till sig något af den omyndiges gods, löst eller fast. Omyndigs
redbara penningar skall förmyndaren sä förränta och förkofra, som
bäst och säkrast pröfvas; och vare, der han sjelf dem innehar, skyldig
att ställa säkerhet derför, om sä nödigt anses.”
Men om också reglorna för förmyndare-förvaltningen, genom den nu föreslagna
lagförändringen, vinna erforderlig fullständighet, är det dock uppenbart att
dermed föga skall vinnas, derest icke kontrollen öfver deras efterlefvande är tillräckligt
bindande. Öfvertygad att förhållandet för närvarande icke är sådant, har
jag derföre äfven uppgjort förslag till ny lagstiftning i detta hänseende.
Innan jag framlägger detsamma, bör jag dock redogöra för de hufvudsakliga
brister, som, i min tanke, förefinnas i nu gällande kontrollbestämmelser, hvilka,
som kändt är, innefattas i ofvan omforma]da Kongl. Förordning af den 24 September
1861. Dessa brister äro väsendtligen följande:
l:o. I afseende å forum för förmyndaremål, afhandladt i lasta §, saknas bestämmelse
för sådan omyndig, hvars fader eller hvars faders bostad är okänd, äfvensom
det lemnats runi för tvekan, huruvida en under faders lifstid med annan
förmyndare försedd omyndig skall, efter fadrens död, lyda under vårdnad af den
Rätt, som förordnat förmyndaren, eller den, inom hvars domvärjo fadren dog.
2:o. Då möjligheten, att kontrollera förvaltningen af ett förmyderskap, ytterst
beror på kännedom om förmynderskapets tillvaro, är i första rummet angeläget,
att en noggrann förteckning på alla förmynderskap finnes och att densamma är så
inrättad, att kontrollanten icke utan allt för stor svårighet må kunna deruti uppsöka
den förmyndare, angående hvilken någon anteckning bör ske. Intetdera är
händelsen med den i 2:dra § af ifrågavarande Förordning anbefallda förteckning.
Dels blir den ej färdig förr än efter 50 å 60 är, dels blir den icke ens då eller
ens någonsin exakt, när mångfaldiga förmynderskap upphöra, t. ex. genom omyndig
qvinnas giftermål, utan att domaren derom underrättas, och dels blir den slutligen
så voluminös, att domarens tid alldeles omöjligt kan räcka till, att i densamma
uppsöka de befintliga förmyndarnes namn hvarje gång sådant för hvar och en
särskildt påkallas. Efter en ganska måttlig beräkning, som jag uppgjort med ledning
af officiella handlingar, skulle en dylik förteckning, omfattande en af de medelstora
domsagorne, under beräkning af en pagina för hvarje förmyndare, upptaga
minst tjngutusen paginer, bland hvilka man alltså hade att söka, för att, hvarje
gång en förmyndare ingal' redogörelse-bevis, finna den plats, der vederbörlig anteckning
derom borde ske. För öfrigt och såvida författningen icke ger anledning
dertill, att några andra materialier för förteckningen behöfva användas, än förmynderskaps-protokollen,
är en klar följd, att hädanefter såsom hitintills många omyn
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 31.
61
(lige, hvilkas behof af förmyndare icke inför domaren anmäles, fortfarande nödgas
vara utan målsman. Grundas åter förteckningen pä de af mig föreslagna materialier,
kan sådant ej gerna inträffa, ty domaren får då reda icke blott på alla
förmyndare, utan äfven på alla omyndige.
3:o. Stadgandet i 4:de §, att förmyndaren skall vid sin räkning foga uppgift
å befintlige säkerhetshanrllingar, innefattar, enligt hvad redan är anmärkt, icke
någon befallning, att sådane skola linnas, och torde i allt fall, då handlingarnes
laggiltiga beskaffenhet icke lärer kunna granskas utan kännedom om deras ordalydelse,
tjena till föga annat, än att inleda elen mindre samvetsgranne förmyndaren
pä vingleriets och osanningens bana.
4:o. De mindre kommunerna i vårt land hafva redan så tillräckligt uppenbarat
bristande nit och förmåga i tillsyn öfver förmynderskap, att man längesedan
kommit i erfarenhet deraf, att pä deni ingenting är att i det hänseendet bygga.
Det, såsom sporre på nitet, gode männen tillerkända arfvode, eftersträfvansvärdt i
män af kontrollerings-kretsens storlek, skall otvifvelaktig! endast i ganska siillsporda
läll uppfylla ändamålet, såvida denna krets blir mindre än hela domkretsen.
Dessutom bör domaren, den af lagen tillsatte öfverförmyndaren, bättre än
någon vara i tillfälle att utse den till kontrollerings-befattningen lämpligaste person
och i följd deraf icke alldeles uteslutas från inflytande pä valet af gode män.
5:o. Intilldes lagen otvetydigt förklarar, att omyndiges kontanta medel, innestående
hos förmyndaren, äro att anse såsom dennes gäld, är den i 5:te § domaren
antydningsvis gifna tillåtelse, att, utan förmyndarens medgifvande, till säkerhet
för pupill-medlen inteckna hans fasta gods, stridande emot Inteckningsförordningen,
såvida att inteckning — utom i särskilde nämnde fall, hvaribland
detta ej finnes upptaget — ej kan ske annat än för fordran samt att den, hvilken
alford ras icke utläst intecknings-säkerhet, eger freda sig från sådant anspråk genom
att betala ifrån sig de medel detsamma afser.
6:0. Beträffande de under Hofrätt lydande förmynderskap, saknas ali bestämmelse
om kontrollerings-forum, hvilket äfven i viss mån gäller om alla andra
förmynderskap, der förmyndaren och - den omyndige äro bosatte inom särskilde
socknar af samma domkrets. Det är nemligen icke bestämdt, hvilkadera af dessa
socknars gode män skola utgöra forum för kontrollen.
7:o. Slutligen, men icke med minsta eftertryck, torde jag böra fästa uppmärksamheten
ä dt ing förbisedda angelägenhet, att
verförmyndaren, i u _ Q „ uppenbarligen förverkat det för
troende,
som utgjorde vilkoret för pupill-medlens öfverlemnande i hans vård, må
cga magt att genast skilja honom derifrån, äfven utan hans hörande, derest den
omyndiges välfärd skulle kunna genom ett uppskof för slikt ändamål äfventyras.
Ehuru jag ännu icke på långt när framställt alla de anmärkningar, hvartill
den ifrågavarande Förordningen gifver anledning, torde jag dock få antaga, att de
framställda äro tillräckligt många och vigtiga, för att innefatta bevis om behofvet
af en ny lagstiftning i ämnet; och jag öfvergår derföre till framläggande af förslag
dertill, endast förutskickande den observation, att, enär de väsendtligt afvikelserna
frän 1861 års Förordning, sorn i förslaget förefinnas, motiveras af redan
gjorda anmärkningar emot nämnda Förordning, jag icke ansett erforderligt att med
särskild motivering beledsaga förslaget, hvilket har följande lydelse:
tydligt uttala den
ti
för hvarje kontrolleringssystem
!
nödvändiga grundsatsen, att öf
-
62
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 31.
Förordning avgående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom.
§ 1. Förmynderskap staude under vårdnad af den Rätt, hvarunder den omyndiges
fader, der han död ar. vid dödsfallet lydde eller, om han lefver, sitt
< hemvist häfver. År under faders lifstid annan till förmyndare förordnad,
eller har den. sorn uppnått myndiga är, blifvit under förmyndare,, ställd;
lyde förmynderskapet under den Rätt, som förmyndare förordnat. År fader
okänd eller häfver han ej stadigt hemvist eller är detsamma obekant ; värdes
förmynderskapet af den Rätt, hvarunder d§n omyndiges moder lyder
eller, der hon död är, vid dödsfallet lydde. Åro både fader och moder
okände eller utan stadigt eller kändt hemvist, ligge vårdnaden å den Rätt.
hvarunder den omyndige vistas.
Finner, i följd af gjord framställning, Rätten skäl vara förhanden att
vårdnaden af förmynderskap öfverflyttas till annan Rätt. meddele derom
beslut och gifve det den andra Rätten tillkänna.
§ 2. För hvarje stad äfvensom för hvarje härad, skola finnas minst tre gode män,
att hafva tillsyn å förmynderskap. Af desse gode män väljer Rätten en,
som blifver ordförande, oell de på kommunalstämma röstberättigade välja,
på landet genom socknefullmägtige, inför Rätten de öfrige. Den som till
god man väljes vare pligtig att minst fyra år uppdraget förrätta, såvida
han ej, enligt Rättens bepröfvande, af ålderdom, trägen tjenst eller annat
laga förfall hindrad är.
Då god man vald är, varde det, efter Rättens eller domarens anmälan,
af Konungens Befallningshafvande inom länet allmänneligen kungjordt.
f 3. Rätten i stad och domare å landet hålle, i enlighet med lörmynderskaps
protokollen,
särskild längd öfver förmynderskap, utvisande de omyndigas
födelseår samt förinyndarnes namn och hemvist. Af denna längd skall Rätten
i stad för hvarje Ijerdedels är samt domaren å landet för hvarje Ting
gifva ordföranden för gode männen del.
f 4. Vid de årliga husförhören skall äfven presterskapet till namn och ålder
särskildt anteckna de i husförhörsboken upptagne omyndige samt efterforska
och i anteckningen införa förinyndarnes namn och hemvist. Denna anteckning
insändes ofördröjligen till Rätten i stad eller domaren å landet, att
af dem öfverlemnas till gode männens ordförande. Finnas i denna anteckning
upptagna förmynderskap, som lyda under annan Under-rätts vårdnad,
gore Rätten eller domaren, till gode männens efterrättelse, anmärkning derom
och gifve ari de förmynderskap hos den Rätt, hvarunder de lyda, för att
komma till dervarande gode mäns kännedom.
5 5. Förmyndare skall, för livart är, afsluta räkning öfver allt det han har om
händer, med uppgift ä den säkerhet, hvaremot den omyndiges reda penningar
utsatte äro: och ingifve före Januari månads slut följande är den räkning,
jemte styrkt afskrift af de fordringsbevis. hvaremot penningarne äro
utsatte, till ordföranden lör de gode män, som blifvit valde att hafva tillsyn
ä förmynderskapet.
§ 6. Ordförande för gode män skall, med ledning af erhållna utdrag ur förmyn
derskapslängden
och anteckning ur husförhörsboken, årligen upprätta förteckning
öfver de i staden eller häradet befintlige förmynderskap samt deruti
anteckna, när förmyndareräkning aflemnats och huruvida densamma föt—
anledt anmärkning eller ej.
Motioner i 'Borgare-Ståndet 1862. J\'& 31.
(33
§ 7. Gode män gemensamt åligger, att granska inkomna förmyndareräkningar
med dertill hörande bevis och, om de finna att förmyndaren bör ställa säkerhet
för innéhafvande penningar eller, äfven om han sådant fullgjort, icke
är skicklig eller vederhäftig, att ornhänderhåfva den omyndiges egendom,
eller att han densamma ej rätteligen förestått eller eljest brustit i hvad honom
enligt lag ålegat, sådant hos Rätten i stad eller domaren å landet
skyndsamligen anmäla. Underlåter förmyndare art behörigen aflemna räkning.
vare ock det. anmäldt.
£ 8. Omyndiges Ränder ege att hos gode män taga del af förmyndareräkning:
och ege de i afseende derå samma rätt, som i 7:de § omförmäles. År
omyndig till de är kommen, att han sjelf finna kail. det förmyndaren ej väl
hans egendom förvaltar; stände ock honom fritt att det hos Rätten eller
domaren angifva.
; 9. Till gode män varde, såsom arfvode, af förmyndare inbetal 'It ett för hundra
af den omyndiges räntor eller inkomster. Häraf åtnjuter ordföranden hälften
och de öfrige den andra hälften.
§ 10. Sker sådan anmälan, sorn i § 7 sagd är, pröfve Rätten af omständigheterna,
huruvida annan förmyndare genast må förordnas. Tå! -akon uppskof och
har förmyndare underlåtit att afgifva räkning, tillhälla honom Rätten, vid
lämpligt t ite. att fullgöra siri skyldighet. Innefattar den skedda anmälan
annan anmärkning mot förmyndareförvaltning, förelägge Rätten förmyndaren,
derest hans hörande finnes af nöden, vid vite eller att ärendet ändock
pröfvas, viss rättegångsdag tili förklarings afgifvande: och. bifoge förmyndaren,
derest säkerhet för innehafvande penningar fordras, vid sin förklaring
styrkt afskrift af säkerhefshandlingar. vid äfventyr att han anses hafva vägrat
att säkerhet ställa.
5; I !. Protokoll, hvarigenom förklaring infordras, skall, genom exekutor* försorg,
förmyndare delgifvas minst åtta dagar förut, der hart bor inom staden eller
häradet, fjorton dagar, der han bor aflägsmtre men inom länet, hvarvid
Stockholms stad anses,, belägen inom Stockholms län, samt tre veckor, der
han bor längre bort. Ar förmyndare utom riket, bafve tre månaders tid.
§ 12. Kostnad för Rättens protokoll, hvilka skola förmyndare delgifvas, äfvensom
lör sådant delgifvande, förskjutes af den omyndiges medel, men ersättas af
den tredskande eller eljest felaktige förmyndaren.' Finner Rätten gode männens
anmälan af beskaffenhet att ej föranleda åtgärd, bör väl anteckning i.
protokollet derom ske. men gode männen vare ej skyldige att detsamma
utlösa, såvida de ej vilja klaga i högre Rätt: och ina i intet lall ersättningsskyldighet.
dem a,dömas, utan sä är, att de. efter klagan i högre Rätt, finnas
dertill skyldige och omständigheterna ej föranleda dertill, att ersättningen
bör af den omyndiges medel gäldas.
§ 13. I afseende ä de förmynderskap, sorn äro under Hofrätts vårdnad, gäfle för
Hofrätt hvad i § 3 angående förmynderskapslängd blifvit för Rätt i stad
och domare å landet stadgadt. Men tillsynen ä dessa förmynderskap utöfvas
af de enligt § 2 valde gode män i den stad eller det härad, der omyndig
är i husförhör,'.bok antecknad. F innes rörande dessa förmynderskap fog
•till anmälan enligt § 7, ege gode männen att inlemna densamma, ställd till
Hofrätten, hos Rätten i stad eller domaren ä landet, att befordras tili Hofrätten.
som vidare förfar enligt hvad i §§ 10 och II är förord nåd t..
64 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 32.
§ 14. Der Förmyndare-kammare finnes, lände hvad derom särskildt stadgadt är
till efterrättelse*
Som af lorslaget inhemtas, innehåller detsamma ingen bestämmelse om sättet
att söka ändring i domstols beslut uti hithörande förmyndare-ärenden. Men om
det Utskott, som kominer att behandla frågan, skulle finna sådan bestämmelse norlig,
tillåter jag mig fästa uppmärksamhet derå, att tiden för besvärs-fataliernas
början torde, hvad angår frånvarande förmyndare, böra räknas frän den dag, han
erhållit del af Rättens beslut.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsammast.
Stockholm den 19 November 1862.
R. Carlen.
JW 32.
Af Herr JJifzilSgen Om eli förslagsanslag lill aflöning för instruktörer i
militära öfningar vid allmänna läroverken i städerna.
Med idéen om en riationalbeväpning sammanhänger utan tvifvel en annan
sak af stor vigt, nemligen ungdomens militärundervisning i skolorna. Det ligger
säkerligen en stor sanning i den tanken, att den blifvande medborgaren vid de
allmänna läroverken bör förberedas att utöfva sin första medborgerliga pligt, fäderneslandets
försvar.
Om en sådan militärundervisning på ett lämpligt och praktiskt sätt i hela
sin utsträckning kunde genomföras såväl i alla högre och lägre läroverk i städerna,
som äfven i folkskolorna, skulle detta hafva ett genomgripande inflytande
pä hela armé-organisationen. Ty man kunde dä förmodligen i väsendtlig män
lätta beväringsbördan, oell det oaktadt icke allenast intaga en vida större procent
af beväringen, än som hittills ansetts lämplig, i stammens leder, hvarigenom den
aktiva, armén betydligt förstärktes, utan äfven erhålla en del af det underbefäl,
som fiir en sådan utvidgad organisation beliöfdes.
Afven pä landstormen, hvilken tänkes bestå af vissa åldersklasser efter utträdet
ur beväringsåren, skulle denna idés genomförande hafva ett fördelaktigt
inflytande, derigenom att någon vidare öfning i fredstid ej bör komma i fråga,
sedan h varje person både i skolan och vid bevärings-öfningarne tillräckligt bernit
sig till sitt kali såsom fäderneslandets försvarare.
Till dessa militärisk» fördelar sälla sig de fysiska oell moraliska, som uppstå
deraf, att ungdomen härdas genom de ansträngningar, som medfölja militära, öfningar,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS'? 32.
65
gar, samt i tid vänja sig vid ordning och punktlighet, hvilka egenskaper för hela
lifvet äro af oersättligt värde.
Tyvärr stå likväl ännu våra läroverk med hänsyn tili denna fråga på den
låga ståndpunkt, att militärundervisningen svårligen later sig genomföras i den
stora skala, som vore behöflig. Det ojemförligt större antalet gossar, närmare
200,000 besöka blott folkskolorna, och detta i en ålder, då militärundervisningen
kan göra föga nytta, nemligen mellan 9 och 13 år. De uppoffringar Staten nödgas
vidkännas, örn en aldrig så litet omfattande, men dock likartad åtgärd i alla
folkskolor skulle vidtagas, äro sä stora att man verkligen kan sätta i fråga om
kostnaden skulle motsvaras af nyttan. Aritages exempelvis att 50 öre bekostades
för person, hvarigenom en utgift af 100,000 K:dr föranleddes, så kom blott 20 R:dr
på hvarje folkskola, dä elevernas antal beräknades till 40 gossar (förutom lika
mänga flickor). Så vigtig saken än är, torde man likväl få uppskjuta dess genomförande
genom understöd från Statens sida till en framtid, dä folkskolorna få en
ändrad organisation, hufvudsakligen i den rigtningen, att eleverna en längre tid,
t. ex. åtminstone till 15 års ålder, der kunde qvarstanna. Detta hindrar dock ej
att de kommuner, som uppfattade sakens vigt, redan nu kunde göra något till dess
förberedande, hvar som helst torde man mot ringa ersättning kunna fä en indelt
korporal till instruktör, och att anskaffa några trädkolfvar kan ej medföra hvarken
större besvär eller stor kostnad.
Antalet elever, som besöka öfriga allmänna läroverk, uppgår till omkring
10,000, hvaraf 7.000 i de högre (6, 7 ä 8 klassiga) samt 3,000 i de lägre (2, 3 a
5 klässiga och pedagogier). För deras militärundervisning utan att Staten för
mycket betungas, bör något kunna göras, derigenom att medel lemnäs till instruktörers
aflöning. Men såsom ett hufvudsakligt vilkor dervid ville jag fästa, att
skolstadgan ändras så, att ett visst bestämdt antal timmar årligen anslås åt militärundervisningen,
sä att denna ej sammanblandas med gymnastikundervisningen,
hvarigenom ändamålet skulle förfelas. Det är under denna förutsättning jag vägar
föreslå:
att ät hvarje allmänt läroverk i stad måtte gifvas ett understöd efter
1 R:dr Runt per elev till aflöning för instruktörer i militära öfningar.
Dä elevernas antal i stadsskolorna uppgå till omkring 10,000, så skulle
nämnde understöd utgå med 10,000 R:dr ärligen såsom förslagsanslag
under kommande statsreglering.
Om remiss anhålles vördsamt.
Stockholm den 19 November 18G2.
Robert Ditzinger.
Bih. till B. St. Prot. 1862—1883. 11 Sami. 3 A/d.
Ö
66
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVä 33.
JW 33.
Af Herr iteronins: Örn anslag lill uppförande af nytt läroverkshus i
Falun.
Sedan den i Falun förr befintliga lärdomsskola!), genom Rikets Ständers beviljade
anslag till förhöjd lärarestyrka, vunnit en af hela provinsen Dalarne ifrigt
efterlängtad utvidgning till ett fullständigt högre elementarläroverk, och till följd
deraf, genom lärjungarnes ständiga till vext i antal, den gamla, redan längesedan
för sitt bristfälliga skick utdömde, skollokalen blifvit otillräcklig, väcktes vid sistförflutne
riksdag i sä väl Preste- och Borgare- som Bonde-Stånden motion om
statsanslag till nytt läroverkshus, till hvars uppförande enligt en af Kongl. ÖfvcrIntendents-embetet
uppgjord rifning med kostnadsförslag, sorn då företeddes, erfordrades
en summa af 88,000 R:dr Runt.
Höglofl. Stats-Utskottet, soni vid pröfning af detta ärende, fann lärbverket i
Falun vara i stort behof af nytt läroverkshus, äfvensom att i öfrigt sådane omständigheter
dervid förekommo, att Staten borde bekosta detta byggnadsföretag,
tillstyrkte ock ett anslag af 88,000 R:dr Runt. Men sedan detta Utskotts Betänkande
af tvänne Ständ återremitterats, för att fä utred t. huruvida ej Westerås
stifts byggnadskassa vore i tillfälle att till någon mån i kostnaden deltaga och
den upplysning vunnits, att frän nämnde kassa borde kunna påräknas åtminstone
44,000 R:dr Runt, stannade Rikets Ständer vid det beslut, att bevilja anslag af
återstoden i det äskade beloppet med 44,000 R:dr R:mt.
Den allsidigare granskning, som ofvannämnda Kongl. Ofver-Intendents-embefefs
ritning sedermera, vid remiss af densamma frän Westerås Domkapitel till Falu
stads innevånare och läroverkskollegium, underkastades, gaf emedlertid vid handen,
att, oafsedt det mindre lämpliga i byggnadens disposition, dess storlek ingalunda
motsvarade läroverkets närvarande behof och att den således än mindre kunde
anses blifva tillräcklig för läroverket i det omfång, man, med anledning af lärjungarnes
hastigt tillvexande antal, med all sannolikhet kunde antaga, att detsamma
inom en ganska nära liggande framtid komma att erhålla; hvadan stadens innevånare
tillsatte en Kommité till frågans ytterligare utredning.
Denna Kommitté, bestående af kommunens mera framstående medlemmar, fann
vid frågans skärskådande, att den ritning, hvilken stadens dåvarande Riksdagsombud
genom Öfver-Intendent- -emhetets försorg förskaffat, och framlagt för Höglofl.
Stats-Utskoftef, utan att kommunen sjelf hunnit taga del af densamma, verkligen
var behäftad med förutnämnde felaktigheter, isynnerhet i afseende på ett alltför
knappt tilltaget utrymme för det antal lärjungar, man mäste beräkna att läroverket
innan kort koinme att hysa, hvarföre Kommitterade ansågo sig böra uppgöra en
ny. ändamålet bättre motsvarande, planritning. Denna förelädes så väl stadens
innevånare, sorn Domkapitlet i Westerås och vann enstämmigt bifall; hvarefter de
förre itrgingo till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det täcktes Kongl. Bfajit
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,yW 33.
67
anbefalla öfyer-Intendents-ernbctet, att efter denna plan uppgöra fullständig ny
ritning med kostnadsförslag till läroverksbyggnad.
En sådan ritning med kostnadsförslag har sedan af Kongl. Ofver-Intendentsembetet
blifvit uppgjord oell vid remiss till lärarekollegiet och stadens innevånare
blifvit antagen, äfvensom Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse å densamma erhållits.
Detta kostnadsförslag utvisar dock en slutsumma af icke mindre än 171.000 R:dr
l{:int, deraf 153,000 R:dr liro beräknade för sjelfva läroverksbyggnaden samt 18,000
R:dr för nödige ekonomibyggnader, uthus, inredning m. m.
Till betäckande af dessa kostnader eger nu Falu stad 44,000 b:dr R:mt i
statsanslag beviljade vid förra riksdagen samt 44,000 R:dr s. m. hvilka, genom ett
Kongl. Maj:ts utslag, Domkapitlet i Westerås förständigats tillhandahålla från stiftets
byggnadskassa; derjemte har kommunen sjelf, under lifligt erkännande af sin
pligt, att för det uppvexande siägtets val vidkännas alla de uppoffringar hvaraf
den är mägtig, af egne medel tillskjutit 42,000 R:dr s. m., men för anskaffande af
de ännu återstående 41,000 E:dr eger detta mindre bemedlade samhälle ej annan
utväg, än att ånyo anlita Rikets Ständers välvilliga mellankomst.
Kommunen vågar äfven hysa den glada tillförsigt, att Rikets Ständer, som
vid förra riksdagen anslogo det behöfliga fyllnadsbeloppet i dä tillgänglige medel
för läroverksbyggnaden, skola, sedan uppdagadt blifvit, att detta fyilnadsbelopp ej
motsvarar den verkliga bristen, finnas så mycket villigare att bevilja hvad nu
ytterligare behöfves, sorn kommunen sjelf denna gång ikläder sig ett, med afseende
pä sina tillgångar, icke obetydligt tillskott för det goda ändamålets vinnande.
Pä grund häraf vågar jag derföre vördsamligen framställa en ödmjuk begäran,
det täcktes Rikets Ständer vid denna riksdag anslå Fyratioett tusende
(41,000) Riksdaler Riksmynt såsom bidrag till uppförande af nytt Läroverkshus
i Falun i enlighet med af Kongl. Ofver-Intendents-embetet uppgjord
och af Kongl. Majit i nåder gillad och fastställd ritning med kostnadsförslag.
Och anhåller jag vördsamt om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott,
dit nämnde ritning med kostnadsförslag, före frågans afgörande derstädes, skola
blifva öfverlemnade.
Stockholm den 19 November 1862.
V. M. Beronius.
68
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS'J 34,
. JV? 34.
Af Herr Beronins: Om den ändring af 5 % i 28 kap. Byggninga-balken,
ali skyldigheten inom stadskommun ali uppehålla skjulsningsbeslyret
malle åläggas ej blott Borgerskapets utan äfven alla kommunens
öfriga medlemmar, som för fastighet eller inkomst af
kapital eller arbete äro till allmän bevillning derstädes uppförde
m. f/i.
Att skjutsningsskyldigheten, af ålder ålagd de enskilda kommunerna, är ett af
de onera, sorn på en gång hårdast och orättmätigast gravera den svenska jorden,
framstår såsom en allt oafvisligare sanning, ju längre nationen framgår på kulturens
och civilisationens bana och ju klarare insigt hon får om menniskans sanna
rätt och värde.
Att befria sig frän denna skyldighet eiler åtminstone bereda sig lindring i dess
utgörande blifver således en oaflåtlig uppgift för de deraf tryckte och skola de ej
heller upphöra att inom riksförsamlingen höja sin röst häremot, förr än den blifvit
både hörd och bönhörd.
Bonde-Ståndet vid denna riksdag har redan stått upp såsom en man för att
afskudda sig detta ok, men inom detta högtärade Ständ vågar jag höja min röst
till beredande af lättnad i samma afseende åt Borgerskapet i en större del af Rikets
Städer.
Såsom kändt är ålägger nemi. Byggninga-balkens 28 kap. 5 § Borgerskapet
i stad att skjutsen derstädes uppehålla. — Förmodligen grundar sig detta
aläggande, dels på de privilegier, hvaraf Borgerskapet, framför städernes öfrige innevånare
varit i åtnjutande, dels på de donationer i jord samt andra förmåner,
hvarmed det, redan vid städernes uppkomst, hugnades. Ser man dock efter huru
i sjelfva verket för närvarande förhåller sig med alla dessa privilegier och förmåner,
skall man finna, att de förre till största delen äro borttagne, och de sednare,
genom under tidernas lopp förändrade förhållanden, blifvit aldeles otillräcklige att
uppfylla det med dem frän början afsedda ändamål. Sålunda har, genom de friare
åsigter, som gjort sig gällande i handels- och näringslagstiftningen. allt det skydd,
burskapsegande Borgerskap förr egt mot inträng i sin rörelse bortfallit och afkastningen
af den förlänade jorden förslår ej i de fleste städer ens till aflöning af dess
Magistratspersoner, långt mindre att dermed bestrida skjutsningsskyldigheten.
Medgifvas mäste visserligen, att denna tunga ej faller lika svår på Borgerskapet
i alla städer, fy, åt vissa bland desse äro s. k. reservhemman i närmast
kringliggande landsort anslagne till lättnad i sbjutsningsbestyret; i andra åter har
skyldigheten blifvit fördelad mellan borgare, jord-och gårdsegare, men utgöra dessa
förhållanden undantag från regeln och isynnerhet vanlottadt befinner sig det samhälle,
jag har den äran representera, dä nemi. Falu stad ej eger någon stadsjord
Motioner i .Borgare-Ståndet 1862. ,/W 34.
69
ej heller kan från kringliggande landsbygd erhålla något skjutsbiträde, alldenstund
ali denna jord är af bergsfrälse natur oell såsom sådan fri från skjutsskyldighet.
Enligt de uppgifter den af Kongl. Majit år 1859 tillförordnade Kommitté för
skjutsningsbesvärets ordnande, infordrade från samtlige rikets städer, uppgingo deras
ärliga kontanta utgifter i och för skjutsens bestridande till den betydliga summan
af 91,584 R:dr 82 öre K:mt, oberäknadt värdet å vissa förmåner, städerne
sjelfve för nämnde ändamål anslagit, uppgående till 35,457 R:dr 65 öre s. m. Dessa
siffror upplysa mer än tillräckligt i hvilken grad äfven städerna äro af skjutsskyldigheten
betungade.
Det mål, hvartill man bör syfta, är visserligen hela skjutsningsbestyrets, för
såväl land sorn stad. öfvertagande och bekostande af Statsverket och sannolikt, skall
man förr eller sednare komma dit, men ännu torde för ett fullständigt realiserande
af denna plan stora svårigheter möta och Borgerskapet i städerna derföre böra
nöja sig med, att för närvarande erhålla lindring i ett ondt, frän hvilket det ej
helt och hållet kan befrias.
En sådan lindring kan beredas genom ifrågavarande skyldighets utsträckning
till flere medlemmar inom samma kommun, en utsträckning hvarpå ock Borgerskapet
numera kan ega grundade anspråk, sedan det, enligt hvad kändt är, lemnat
från sig största delen af just de privilegier och rättigheter, hvarpå dess uteslutande
skjutsningsskyldighet skulle bero. Genom den likställighet i förmåner, sorn härigenom
uppkommit mellan Borgerskapet och städernes öfrige medlemmar, böra ock
desse sednare finnas villige att ställa sig lika med Borgerskapet i skyldigheten och
utan knot deltaga i ett onus, sorn för öfrigt till sin natur är af så allmän beskaffenhet,
som skjutsningsbestyret.
Pä grund häraf vågar jag derföre vördsam!, föreslå: det täckte Rikets Ständer
för sin del besluta:
att med ändring af Byggninga-balkens 28 kap. 5:te § skyldigheten
inom stadskommun, att uppehålla skjutsen, mätte åligga ej blott Borgerskapet,
utan äfven alla kommunens öfrige medlemmar, som för fastighet
elier inkomst af kapital eller arbete äro till allmän bevillning derstädes
uppförde, samt att ät hvarje stads kommunalstyrelse måtte ölverlåtas,
att bestämma efter hvilka grunder hvars och ens bidrag böra utgå.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålies vördsainligen.
Stockholm den 19 November 1862.
V. M. Bei 'omus.
70
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVs> 35.
JW @5,
Af Herr Alander; Om vissa tillökningar i lärarnes vid rikets elementarläroverk
lön och närmare bestämmelse af vilkoren för samma
lärares pensionering.
Det har inom detta stånd i näst sista plenum i fråga om rikets allmänna elementarläroverk
blifvit, väckt en motion, som uttalat flera synnerligen behjertansvärda
sanningar. Men då denna motion särdeles i ett hänseende är sä genomgripande,
att jag högligen befarar, att de deri föresi agne reformerne åtminstone icke
så snart kunna sättas i verket, sä får jag i afseende på bemälda läroverk föreslå,
att Rikets Ständer ville redan innevarande riksdag fatta följande beslut.
l:o. Att lärare, sorn varit såsom extraordinarie, vikarie elie!' duplikant anställd
vid elementarläroverk, innan han blifvit till ordinarie läraretjenst befullmäktigad,
må vid fråga om uppllyttning till högre lönegrad fa räkna sig
till godo de är, under hvilka han såsom extraordinarie etc. tjenstgjort, så vida
han dertdrinnan filosofie kandidatexamen undergått. Vigtigaste skälet till
detta förslag är, att det, under nu gällande stadganden i detta afseende,
är förmånligare att genast såsom student ingå vid läroverket, der man,
med någorlunda tillräckligt vikariearfvode, vanligen efter 4 års tjenstgöring
af Kongl. Majit erhåller kompetensrätt till kollega eller adjunktstjenst
utan undergången filosofie-kandidatexamen, än att före inträdet derstädes
bemälda examen undergå. Den naturliga följden häraf blir derföre,
att de fleste kollega- och adjunktsbeställningarne i riket hädanefter småningom
komma att intagas af ograduerade män,5 hvilket måste blifva
högst ofördelaktigt för elementarläroverket.
2:o. Att ät samtlige lärare beviljas ännu en löneförhöjningsgrad, så att, efter 20
års (märk 20 års) väl vitsordad tjenstgöring, adjunkt eller kollega bekomme
i årlig lön 3,000 R:dr och lektor 4,000 R:dr.
Billigheten i samt beräkningen med detta förslag skall lätt inses af en hvar,
som besinnar, huru synnerligen vigtigt det är att bekomma dugliga lärare, hvilket
ej vinnes utan nödig uppmuntran, samt hvilka försakelser och mödor det kostaren
lärare, innan han uppnår den ifrågavarande tidpunkten; vidare huru mycket lefnadskostnaden
under sednare åren stigit, isynnerhet för dem, som med familj måste
vara bosatte i städerna, samt huru odryg en lön är, sorn mer eller mindre uteslutande
utgöres af penningar. Heldre än att lietta lönetillökningsförslag skall helt
och hållet afslås, önskade jag att det tillsvidare inskränktes till de större läroverken,
der naturligtvis ett större lärjungeantal kräfver större arbete å lärarens sida.
3:o. Att tiden för en lärares pensionering icke sättes högre än 35 års tjenstgöring
och 65 lefnadsår; med rättighet för lärare att erhålla afsked med pension
5 år tidigare, mot den i andra korpser vanliga nedsättningen i pensions
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,yW 35.
71
beloppet, åtminstone lör den, sorn redan nu är gammal och tjenat sin
mesta tiri under de ofördelaktigaste lönekonjunkturer.
4:o. Att något hundra riksdaler anslås till biträde i skrifveri m. in. åt rektorer
vid läroverk med minst 300 lärjungar.
Man ihägkonune härvid, att alla de göromål, som förr tillhörde 3:ne personer
(rektor gymnasii, rektor scholae och konrektor), jemte mycket nytt, nu blifvit lagde
på en enda. Det kan visserligen invändas att denne nog kan få biträde af medlärare;
men grannlagenheten förbjuder honom att mycket begagna detta biträde
utan någon ersättnings erbjudande, och en ej mindre grannlagenhet nekar honom
att ur sin egen ficka bjuda en vän penningersättning. Slutligen må upplysas,
dels att rektors aldra liesta skrifverigöromål ej kunna fullgöras af någon annan än
en lärare, sorn sjelf nogare känner förhållandena, ja sjelf i ärendena deltager; dels
också, att i Danmark Staten allönar åt rektor vid högre läroverk en dylik biträdare,
utsedd bland läroverkets lärare.
5:o. Att de, som frän lägre läraretjenst blifvit till lektorer befordrade, må, vid
fråga om uppflyttning till högre lönegrad, beräkna äfven de är de före
1858 (före hvilket är elementarläroverkslärarne voro särdeles svagt aflönade)
innehaft ordinarie tjenst vid elementarläroverk.
Ifrågavarande lektorer äro sannolikt ganska fä, och en af Rikets Ständer utöfvad
rättvisa mot dessa skall derför ej blifva mycket dyr.
6:o. Att de reseunderstöd, som de 2:ne sista åren sä. välbetänkt blifvit meddelade
ät elementarlärare för iuhemtande i främmande länder af kännedom om
dervarande elementarläroverk, må sä anordnas, att dylika understöd äfven
tilldelas ärligen åtminstone 2:ne lärare i främmande lefvande språk,
att de mätte få äfven utrikes studera dessa, språk.
7:o. Att de högre löner, som i Kongl. Majits Proposition blifvit föreslagne åt gymnastiklärare,
oell hvilka jag hoppas också skola blifva beviljade, må till
erkännas
ilein med det vilkor, att de tiilförbindas. öfva de högre klassernas
lärjungar också i gevärsexercis, samt den högste klassens begge afdelningar
äfven i målskjutning.
8:o. Att en lika löneförhöjning, som Kongl. Majit föreslagit åt gymnastiklärarne,
äfven ma förunnas lärarne i musik.
Den större tid och möda, som erfordras för att blifva en skicklig musiklärare,
tala mer än tillräckligt för denna af mig föreslagna jetnlikhet i löneförmåner. Också
borde det stora intresse, hvarmed den ädla tonkonsten inom värt fädernesland
omfattas, och det större lif, som inom Musikaliska akademien röjer sig, efter den uppmuntran
Pikets Ständer gifvit densamma genom förökade anslag, äfven sträcka sig
derhän, att man sökte med dagligt bröd förse åtminstone några af dess idkare i
hvarje landsort. Det jag tagit mig friheten föreslå blir i alla fall icke för stort i
mindre landsortsstäder, der endast små eller inga privatförtjenster äro att påräkna.
9:o. Att läraren i teckning vid Skara mycket talrikt besökta högre elementarläroverk
Mankell ma, vid fråga om uppflyttningen till högre lönegrad, få beräkna
äfven de är han för 1860, till en del såsom ordentligen konstituerad,
vikarierat i ifrågavarande befattning med en ordinaries tulla ansvar, samt
densamma bestridt tili full belåtenhet.
Ilan är i detta afseende i alldeles samma ställning, som de andra vikarier
under besagde tid, för hvilka Kongl. Majit i sin tili Rikets Ständer afgifna Proposition
föreslagit samma för . ån, och det vore derför högst obilligt att icke tillerkänna
72 Motioner i Borgare-Ståndet, 1862. .TV? 36.
honom samma rättvisa, sorn jag hoppas iukois Ständer gerna låta de öfrige vikarieme
vederfaras.
.Tåg anhåller vördsamt om min motions remitterande till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 22 November 1862.
P. G. Alander,
J\d/ tid.
Af Herr Afanden Om underdånig anhållan hos Kongl. Maj:l, att rikets
alla pedagogier må med vissa vilkor förklaras for elementarläroverk.
Alla skäl synas tala derför, att Sverige, oberäknade hvarjehanda tillämpningsläroverk,
icke bör ega mer än 3:ne grader af skolor, nemligen folkskolor, < lementarskolor
och högskolor eller universitet. Hos oss finnas likväl ännu ett slags skolor,
jag menar de s. k. pedagogierna, om hvilka, man tyckes icke rätt veta hvart
man skall räkna dem. Med afseende på undervisningsämnena och lärarnes ställning
böra de väl räknas till elementarläroverket, och jag har på sednaste tiden blott hört
anföras ett enda skäl häremot, att de nemligen, i och med detsamma de upptoges
till elementarläroverk, skulle, genom att sålunda ställas under Kongl. Stadgan för
bernälda läroverk, förlora den något större frihet i undervisningen, hvilken de nu
åtnjuta, och utan hvilken de icke kunna rätt trifvas. Men sedan isynnerhet de
tväklassige pedagogien^ genom Kongl. Brefvet af den 22 November 1861 blifvit
i nästan alla alseenden lika. ställde med elementarläroverken, erfordras det endast
några penndrag, för att pä samma gäng uppflytta, pedagogierna bland de läroverk,
till hvilka de egentligen höra, och undanrödja nyss omförmälde befarade olägenheter
af uppflyttningen.
Med anledning häraf, samt för att dels stärka och vidare utveckla det lif, som
åtminstone flere bland pedagogierna nyligen vunnit, dels bekomma en klarare öfverblick
Öfver svenska läroverket i dess helhet, och särskildt lör att i allt hvad
till pedagogierna hörer vinna en större reda, som väl behöfves, får jag vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, attKongl.
Majit täcktes i nåder förklara rikets alla sä väl två- sorn enklassiga pedagogier
för elementarläroverk och sålunda ställde under den för sådana
läroverk i nåder utfärdade stadgan, — likväl med följa de 2:ne vilkor:
l:o. Att det i allmänhet må tillåtas lärpverkseforerna att, på vederbörande
lärares och skolinspektörers förslag, vid fastställande t af förslagen till de
årspensa,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 37.
73
årspensa, som vid hvarje hösttermins början böra till Ephorerna ingifvas,
medgifva icke blott de en- och två-klassiga elementar-läroverken, utan
äfven de tre-klassiga en eller annan frihet i afseende på de föreskrifter,
som gälla för motsvarande klasser i de fem- och sju-klassiga, särskildt
att de må tillstädja dem att, der de tillgängliga lärarekrafterna dertill
förslå, något utsträcka undervisningen utöfver hvad i ofvanbemälda Stadga
är föreskrifvet.
2:o. Att, i afseende på kompetens och prof för tillsättningen af lärare
vid de en-klassiga elementar-läroverken samt desse lärares löner, det må
tillsvidare förblifva vid hvad i nyssnämnde Kongl. ^Bref är föreskrifvet i
afseende på de en-klassiga pedagogierna.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott af denna min motion.
Stockholm den 22 November 18G2.
P G. Alander.
JW 37
Af Herr Alander; Angående vissa tillägg till de af Kongl. Maj:t nådigst
meddelade bestämmelser i afseende å omorganisation af Krigsakademien
på Carlberg.
Det är med synnerlig tillfredsställelse jag i Kongl. Maj:ts Proposition till
Rikets Ständer genomläst framställningen om den antagna planen för omorganisering
af Krigs-akademien på Carlberg, och det är endast intresset för denna nya
organisation, som förmått mig härmed anhålla,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majrt i underdånighet begära, att Kongl,
Maj:t vid merbemälda reforms genomförande, täcktes i nåder taga följande
förslag i öfvervägande.
l:o. Att, vid intagandet af lärjungar i den nya krigsskolan, något företräde
måtte gifvas åt dem, som komma från öfre afdelningen af 6:te
klassen i ett elementar-läroverk.
Annars är nemligen högeligen att befara, att större delen af de lärjungar,
som ämna sig åt krigsskolan, så snart som möjligt öfvergifva elementar-läroverket,
för att medelst privatundervisning på kortare tid inhemta det mått af minneskunskap,
hvilket de anse nödvändigt för inträde i krigsskolan, dervid åsidosättande
den egentliga bildning, som mer eller mindre nödvändigt bör blifva resultatet af
att hafva genomgått ett elementar-läroverks sex klasser. Måhända kunde, vid det
Bill. till R. St. Prat. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 Åfd. 10
u
■Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 87.
tillfälle, då vid elementar-läroverk afgångsexamen anställes med 7:de klassens lärjungar,
en dylik examen också anställas med de lärjungar i G:te klassen, hvilka
önskade till krigsskolan afgå, och desse, ifall deras afgångsexamen godkändes, från
inträdesexamen vid sistnämnda skola varda befriade.
2:o. Att krigsskolans lärjungar mätte, utom i Svensk ämnesskrifning,
äfven minst en timma hvarje vecka erhålla undervisning i Svensk litteratur
samt en timma i kristendom.
Då nemligen den föreskrifna undervisningen i Tyska, Franska och Engelska
icke synes kunna omfatta stort mer, än det egentliga språket, och sålunda studiet
af bemälda tre språks litteratur mäste blifva åtminstone högst ofullkomligt; och då
historiens studium skall och bör drifvas ”med särskildt afseende på krigshändelserna’',
så återstår, derest icke mitt förslag antages, för de nya kadetterna intet
humanistiskt läroämne. Och likväl har man just pä sednare åren klagat öfver en
sådan brist samt påstått, att denna utgjorde en bland orsakerna till de oseder, som
då och då vid Krigs-akademien försports.
3:o. Att jemte kursläsningen också egentlig undervisning af vissa
lexlag måtte införas, åtminstone i de 2:ne af mig föreslagna nya läroämnena,
nemligen kristendom och Svensk litteratur. Skälen härför äro
lor ofta anförda för att här behöfva upprepas.
4:o. Att (denna tanke har jag af en gammal militär i landsorten) kadett
borde, under sista undervisningsåret, såsom underofficer deltaga i mötena
vid något regemente i landsorterna, för att sålunda, innan han såsom officer
inträder i ett regemente, hafva vunnit någon erfarenhet att stå i förhållande
till soldater och att sköta trupp; — en i sanning alltför vigtig
del af officersbildningen för att, såsom hittills skett, nästan alldeles försummas.
5:o. Att, med afseende på slutliga regleringen af ifrågavarande läroverk,
uppmärksamheten borde fästas derpå, dels att antalet tjenstemän vid nuvarande
Krigs-akademi, med Kansler och Guvernör o. s. v., synes vara nog
stort i förhållande till det, sorn jag tror. ieke stort mer än tre gånger så stora
lärjunge-antalet; dels huruvida icke den nya Krigsskolan, både till vinnande
af besparing i statsutgifter och till mera enhet i officersbildningen,
kunde sättas i ett närmare sammanhang med militärläroverket å Marieberg,
så framt de icke kunde rent af förenas till ett enda läroverk, hvars
öfre afdelning nuvarande Mariebergs läroverk då skulle utgöra.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott af denna min motion.
Stockholm den 22 November 1862.
P. G. Alander.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\9 38.
75
.M 38.
Af Herr A hilldén Om införande af en 'preliminär universitets-examen för
blifvande prester samt annan utgärd till en förbättrad prestbildning.
Då det religiösa intresset är så vigtigt i samhället, och fördenskull dithörande
ärenden böra ligga lagstiftarne särskildt om hjerta!, kan en motion om Svenska
religionslärarnes, presternas bildning icke vara ett tor denna lagstiftningskammare
främmande ämne. Presterskapet har i Sverige, liksom i andra protestantiska länder,
i allmänhet hållit i bildningen jemna steg med den bildade allmänheten, många
bland dess medlemmar betydligt höjt sig deröfver, och icke fä stått och stå ännu
ibland de främsta bland lärdomens idkare. I våra dagar har dock onekligen odlingen
börjat mer än någon gång förut utbreda sig bland många samt framträda med större
anspråk, och jag nödgas derföre medgifva, att det kunskapsmått, som fordras för
inträde i prestembetet, numera icke motsvarar tidens fordringar. Tyn sedan stora
religiösa rörelser nästan öfverallt bland menigheten uppstått och då dessutom i
samina afseende frågor väckts och väckas, som äfven inom vetenskapen äro af stor
betydelse; så är det nödvändigt, att prestön icke blott eger varmt kristligt nit, han
mäste ock genom idkade grundliga studier hafva förvärfvat en på insigt grundad
fast öfvertygelse, så att han kan rätt bedöma ställningen, förmår leda oron, besvara
inkasten och (hvarför icke äfven medgifva detta) någon gång sjelf justera
sina kunskaper. Eger han icke dessa egenskaper, så är fara värdt, att han lätteligen
råkar i endera af de ytterligheter, som icke äro så alldeles sällsynta — att
han sålunda antingen slär sig på landtbruket (sorn Gudnås för de liesta Komministrars
bergning synes vara mer elier mindre oundgängligt) samt sköter noggrann!
de yttre presterliga göromålen, men mer eller mindre mekaniskt dem, som utgöra
hans egentliga kall, eller ock att han gripes af den ifver, som vanligen benämnes
läseri, hvilken ofta är förbunden med verkligt goda afsigter, men också någon gång,
det kan ej nekas, tillgripes för att väcka uppseende samt för att dölja bristen pä
verkliga kunskaper eller på förmåga till sann presterlig verksamhet. Jag tror att
det mesta af detta onda icke skulle inträffa, om öresten, jemte kärleken till sitt
kall, också egde lust för studier; men en sådan lust dean i allmänhet ej uppstå, der
han icke redan förut, t. ex. vid universitet, lagt en god grund, så att han förmår
följa och förstå en afhandling af mera vetenskapligt innehåll samt med något strängare
tankegång.
Efter dessa inledande ord får jag vördsamt anhålla, att Rikets Ständer ville
för sin del besluta,
att blifvande prest bör vid universitet, innan han der öfvergår till teologiska
studier, efter förut aflagt skriftligt prof i modersmålet, undergå en
preliminär examen i Latinska och Grekiska språken, historia, teoretisk och
praktisk filosofi, samt, efter fritt val, antingen i mathematik och en natur
-
76
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 26.
vetenskap, eller i tvänne naturvetenskaper utan mathematik. Examinanden
borde erhålla minst betyget godkänd i åtminstone de flesta af bemäl a
examensämnen, särskildt i historien och filosofien, såsom varande synnerligen
vigtiga för hans följande teologiska studier samt för utbildningen
af hans förmåga, till framtida studier på egen hand. Kurserne för ifrågasatte
examen borde så bestämmas, att en flitig och med vanliga anlag
begåfvad yngling kunde på två år genomgå den, hvarefter den teologiska
universitets-prestexamen borde omfatta en kurs af ytterligare tvä är.
Den hittills vanliga prestexamen inför vederbörande stifts Konsistorium
borde med detsamma afskaffas. — I sammanhang med förevarande fråga
må ännu några ord tilläggas. För kompetens till ordinarie tjenst borde
prest efter minst tre års presterlig tjenstgöring (för skolman kunde denna
tid af Kongl. Maj:t förkortas) samt två terminers ytterligare universitetsstudier,
vid universitet undergå pröfning i exegetisk, dogmatisk och pastoral-teologi;
en större del af sistnämnde studiitid borde dessa prester
egna ät inbördes öfningar i vederbörande lärares närvaro. Den hittills
vanliga pastoral-examen borde afskaffas i och med införandet af sist föreslagna
universitets-examen.
Men alldenstund merendels endast medellöse ynglingar egna sig åt presterliga
banan, skulle denna genom mitt förslag blifva nästan alldeles stängd, derest icke åt
dem, som vid universitet sysselsätta sig med presterliga studier, nödigt penningennderstöd
årligen lemnades. Och af denna orsak får jag ytterligare föreslå,
att Rikets Ständer måtte anslå stipendier åt deni, som förbinda sig att
undergå presterlig universitets-examen samt att derefter inträda i presterlig
tjenst.
Jag antager att minst 20 medelst stipendier understödde ynglingar beliöfdes
årligen frän universiteten för stiftens tjenst, och då jag beräknar att stipendiet
till en sådan yngling borde för lista året blifva 100 Ridr, för det 2:dra 200, för det
3:dje 300 och för det 4:de 400 Ridr och att hvarje sådan yngling sålunda komme
att vid universitetet kosta det allmänna 1,000 Ridr; så skulle penningbehofvet härför
stiga till 20,000 Ridr årligen. Men emedan jag fruktar, att Rikets Ständer icke
skola till ifrågavarande ändamål anslå ett så betydligt belopp, inskränker jag min
begäran af dem till blott halfva denna summa; de återstående 10,000 Riksdalerna
ville jag skulle årligen tillskjutas ena hälften af alla tjenstgörande prester, efter de
grunder de sinsemellan stiftsvis genom valda ombud kunde inför vederbörande Konsistorium
öfverenskomma om, och den andra hälften, till lika fördelning mellan
båda, af kyrkorna (afgiften beräknad efter socknarnes folkmängd) och af de i stiften
inflytande s. k. vakans- och kadukmedlen, der icke andra härför disponibla
medel äro i ett stift att tillgå.
Slutligen får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, för den händelse de skulle godkänna ofvanstående förslag,
ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes i
nader dels stadfästa de nu föreslagna besluten om den nya prestexamen,
samt dervid närmare reglera densamma, dels efter vederbörandes hörande
fördela mellan stiften de från dem påräknade 10,000 Ridr; hvarvid ock
borde i underdånighet hemställas, huruvida ej de prestkandidater, som
komme i åtnjutande af stipendii-understöd från det eller det stiftet, borde
tillförbindas att 5—10 år såsom prester tjena samma stift, eller ock återbetala
hvad de utur stiftet i stipendium åtnjutit.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV3' 39.
77
Då frågan om en förbättrad prestbildning i våra dagar synes vara en lifsfråga
för värt fädernesland, dristar jag liysa den tillitsfulla förhoppning, att Konung och
Ständer allvarligt behjerta densamma, samt att de senare icke vägra det relativt
ringa anslaget af 10,000 R:dr årligen. Måhända skall detta anslag icke blifva sä
långvarigt, ty det synes kunna ersättas genom framtida besparingar inom det ecklesiastika
Ståndet, hvilka icke heller gerna kunde bättre användas, än till befordran
af en grundligare prestbildning.
Jag anhåller vördsamt, att denna min motion matte till vederbörligt Utskott
varda remitterad.
Stockholm den 22 November 1802.
P, G. Alander.
JVS 89.
Af Herr Alander: 1 fråga om förändrad arbetsordning för Domkapitlen
och deras tjenstemän samt förbättrad aflöning för de sistnämnde
m. rn.
De tolf embetsverk i Sverige, hvilka heta Domkapitel eller Konsistorier och
i allmänhet räkna en ålder af 600 år, hafva under tidens lopp, likasom allt annat,
undergått hvarjehanda mindre förändringar. På sednare tider har man dock väckt
åtskilliga förslag till deras reformerande, men ännu har intet sådant befunnits rätt
antagligt. Ändock vågar jag nu framträda ined ett reformförslag, ät hvilket jag
hoppas någon framgång, dels emedan det innehåller endast athjelpandct af de nödvändigaste
beholven, utan att försvära införandet af större förändringar, der sådana
skulle linnas behöfliga. dels ock emedan det, efter en kort öfvergängstid, icke medlör
stora kostnader. Likväl innan jag framställer detsamma, ma jag förutskicka
2:ne upplysande anmärkningar. Sex Lektorer vid de i stiftsstäderna belägna högre
elementar-läroverken (Upsala och Lund undantagande) utgöra, såsom bekant, bisittare
i dervarande Domkapitel. Men nu äro vid nämnde läroverk 2:ne Lektorer och
vid många andra högre elementar-läroverk alla Lektorer helt och hållet frie frän
Domkapitels-göromäl, och ändock åtnjuta, de alldeles lika löneförmåner med de i
Domkapitelsgöromälen deltagande. Det är visserligen sannt, att.desse sistnämnde lör
rnerbemälte göromål räkna sig till godo 2:ne (säger 2:ne) timmars minskning i hvarje
veckas undervisningsskyldighet; men dä de Konsistoriel görornälen merändels
upptaga 6—10 timmar i veckan (vid prols afhörande för sökta skolsysslor, och
mera dylikt brukar detta timtal fördubblas), fä ifrågavarande Lektorer påtagligen
arbeta åt Staten ganska mycket, utöfver hvad mänga af deras embetsbroder är
ålagdtj så mycket kännbarare lör dem, som de äfven under ferierna måste dermed
78
Motioner i Bwgare-Ståndet 1862. JS'»' 39.
fortfara, då alla andra lärare njuta ledighet och nödig vederqvickelse. Det är icke
Staten värdigt att utan motsvarande förmåners tillerkännande pålägga dem ett sådant
arbete, sorn tillika är förbundet med stort både moraliskt och ekonomiskt ansvar.
Andare får jag anmärka, att tjenstemännen i Domkapitlens expedition äro
alltför illa aflönade i förhållande tili deras särdeles trägna göromål, hvilka genom
Statens fortgående utveckling och särskildt genom folkskolans utbildning samt elementarläroverkets
sista reform m. m. blifvit under de sednaste årtiondena sannolikt
iner än fördubblade. Konsistorii-notariens i Skara årliga löneinko sfer t. ex. uppgå,
huru många år han än tjenar, endast till omkring 2.000 R:dr, och Amanuensens
(oberäknad en liten kollekt i stiftet) till 400 Kalr, oaktadt denne mäste nästan
oafbrutet biträda sin Notarie, ifall icke alltsammans skall afstanna, och måste med
den noggrannhet deltaga i ärendena samt ega den skicklighet, att han när som helst
(t. ex. om Notarien blir sjuk eller annars får förfall eller åtföljer Biskopen på ein
betsresor)
kan öfvertaga protokollet jemte hela expeditionen. ' Ätt helt och hållet
upphäfva ifrågavarande embetsverk, vore onekligen lättaste sättet att komma ifrån
saken; men man stannade dermed i största förlägenhet, huru man skulle fä de till
en del ganska vigtiga ärendena skötta, hvilka af Konsistorierna handhafva.®.
Det förslag, hvilket jag härmed vördsamt underställer Rikets Ständers pröfning,
är i korthet följande:
l:o. Konsistorium sammanträde in pleno blott en gång i månaden, derest
ej angelägna ärender föranleda ordföranden att detsamma till en kortare
öfverläggning någon gång deremellan sammankalla, oell der lörekomme endast
förslags upprättande till lediga presttjenster, skolsysslors bortgifvande
jemte föregående prof och dessas bedömande, tvistemål, som höra
under Konsistor» dom och andra vigtiga mål. Vid pleni-sammanträden
föres protokoll såsom vanligt och dess expeditioner torde äfven såsom
hittills böra af hela Konsistorium underskrifvas. Öfriga Konsistorii ärenden,
såsom ombuds förordnanden, missivers utfärdande, handlingars remitterande
till kommunikation, kyrkokassa-revisioners och ekonomiska besigtningars
granskning, arfvodens och löners uträkning och reqvisitioner
m. m., handläggés en. 2 eller 3 gånger hvarje, vecka ensamt af ordföranden
och vederbörande notarie, med biträde af en eller högst 2:ne
ledamöter, efter tur och öfverenskommelse. Vid dessa sednare sammanträden
föres intet, protokoll endast en kopiebok öfver utgående skrifvelser,
hvilka sednare underskrifvas ensamt af ordföranden och sekreteraren
eller kamerereraren.
2:0. Konsistorii-expeditionen utgöres af 2:ne medlemmar, af hvilka den
ene, kallad Konsistorii sekreterare, företrädesvis före diariet och protokollet
samt uppsatte alla utlåtanden och ansvare för alla expeditioner, hvilka ej tillhöra
kamererare!). Den andre, kallad Konsistorii-kamererare, biträde för eekonomimålen
vid uppsättningen af protokollet samtuppsätte alla utlåtanden,
rörande sistnämnde mål jemte dithörande expeditioner. Såsom ekonomimål
må anses granskning äflönereqvisitioner åt elementar-iäroverkcn och
pedagogierna, uträkning af vikarie och andra arfvoden för desamma, ali
befattning med aflöning och arfvoden af statsmedel ät folkskolorna, folkskoleinspektörerna
Och seminarierna, granskning af Prostarnes revisioner
öfver kyrko- och vinkassorna samt af ekonomiska besigtningar o. s. v. Dessutom
åligge Kamereraren att föra de räkenskaper, som åligga Konsistorium,
vidare att besörja reparationer ä stiftsstadens elementarläroverks
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s 40.
79
byggnader samt slutligen att, der icke såsom i Lund oell kanske äfven
i Upsala betydliga hinder möta, förvalta domkyrkans inkomster och å
densamma besörja mindre reparationer; större dornkyrkoreparationer och
nybyggnader late Konsistorium verkställa genom särskildt dertill utsedd
lämplig person. De genom sistnämnde anordning öfverflödigablifna domkyrkosysslomanstjensterna
tillslagne löner skulle, efter vederbörande innehafvares
afgång, jemte de till Konsistori i-amanuenserna nu af Statsverket
ärligen utgående 400 R:dr, användas till konsistorii-expeditionernas
af mig föreslagna, löneförbättring.
3:o. Konsistorii-sekreterare och Kamererare skola hvardera bekomma
2.000 riksdalers ärlig lön, hvilken, åtminstone i de större stiften, bör, i samma'ordning
som Lektorernas, efter hvarje femte års väl vitsordad tjenstgöring
förhöjas med 500 R:dr, tills den uppgått tili 3,500 R:dr, med rättighet
tillika för dessa tjenstemän, att, efter 30 års väl vitsordad tjenstgöring samt
uppnådd 05 års ålder, erhålla afsked med pension, motsvarande lönen vid
afskedstatagandet. Likväl skulle till Kongl. Maj:ts disposition ställas medel
att vid den nya löneordningens första inträde, tillägga dem, med afseende på
deras föregående arbete i Statens tjenst, högre än den lägsta lönegraden.
Dessutom må vid hvarje års slut efter förekommande behof lämplig ersättning
tilldelas åt af expeditionen begagnad renskrifvare. — I sammanhang
med denna 3:dje punkt i mitt förslag får jag slutligen vördsamt anhålla,
att Rikets Ständer ville till de ofvan föreslagna förbättrade lönerna, äfvensom
till pensioner åt gamla Domkyrko-sysslomän,' som kunde vilja taga
afsked, för nästa statsreglerings 3:ne år ställa till Kongl. Maj:ts disposition
tillsammans 25.000 Riksdaler, att efter behof användas.
.lag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott.'^
Stockholm den 22 November 1862.
P. G. Alander.
JW 4©»
Af Herr Alftllttel'! Angående nuvarande enskilda bankers ersättande, vid
oklrojtidens slut, af filialbanker samt andra förändringar i bankväsendet.
Ehuru jag är föga hemmastadd i ärenden, som röra finanserna och särskildt
bankväsendet, tror jag dock. att i dem, liksom i de fleste andra, abc kan fattas af
80
Motioner i Borgare-Ståndet 1862; 40;
en hvar. som något nyttjar sin eftertanke. Jag dristar derför nu framkomma med
ett förslag, som viii vid föregående riksdagar i hufvudsaken förevarit oell fallit, men
sorn vid hvarje riksdag bör upprepas, tilis det lyckas segrande framgå. Det lyder
i korthet sålunda:
l:o. Ingen af våra enskilda bankers oktrojer ina vidare förnyas, utan
bör, när den går till ända, banken ersättas af en Riksbankens filialbank,
ifall Sadan filialbank ieke redan förut finnes i länet.
2:o. I hvarje län (Stockholms stad må i detta afseende såsom ett särskildt
län anses och kanske äfven Göteborg), helst i dess residensstad, bör, om
möjligt, en dylik filialbank inrättas. Icke mer än en sådan må inom samma
län finnas; dock vare hvarje annan stad i länet, än der banken är belägen,
berättigad, mot uppfyllande af de af Konung och Ständer föreskrifna
vilkor, att erhålla afdelnings-kontor af läns-filialbanken.
3:o. Från Riksbanken bör skiljas all s. k. diskontering elle (utlåning af
penningar på kortare tid, utan ina denna helt och hållet öfverlemnas åt filialbankerna,
till hvilka fördenskull böra frän Riksbanken upplåtas sä stora
kreditiver, att filialbankernas sammanlagda rörelsekapital kan anses något
så när motsvara så väl deras egen förutvarande, som Riksbankens och de
enskilda bankernas sammanlagda till sådan utlåning använda rörelsekapital.
Dock borde en viss bestämd del af filialbankernas rörelsekapital
afsättas för utlåning med något längre äterbetalningstid, såsom t. ex. den
tid, som nu iakttages med Riksbankens diskontlån.
Fördelarne af de föreslagna anordningarne äro påtagliga. Riksbankens förvaltning
samt kontrollen deröfver blefve nemligen enklare; penningtillgången blefve
jemnare utbredd öfver hela riket; folket finge ett mynt i stället för de nu otaliga
sedelslagen, genom hvilka ofta nog tillskyndas gemene man obehag och förluster;
vinsten af privatbankrörelsen har hittills företrädesvis tillfallit de rike eller de mera
bemedlade, men den föreslagna bankordningen skulle, genom den större räntevinst,
Riksbanken bekomme ä de större kreditiverna till flera filialbanker med mera utsträckt
rörelse, äfven tillskynda de obemedlade och de fattige sin andel i det sålunda
en större summa ur Riksbanken kunde ärligen användas till skattelindring
eller till allmänt gagneliga företags befrämjande.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott,
Stockholm den 22 November 1862.
P. G. Alander.
JW 41.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV-' 41.
81
JW 4*.
Af Herr Alälldcr! Om pension för Bataljons- och Stadsläkaren i Skara
Johan Peter Högselii enka och tre ogifta döttrar.
Rikets Ständer hafva i alla tider med ädel menniskokärlek omhuldat enkor
och faderlösa efter Embets- och Tjenstemän, hvilka i det allmännas' tjenst offrat
sin ungdom och mannaålder åt en gagnande verksamhet inom allas vårt älskade
fädernesland; och då desse uti lifstiden ej innehaft de indrägtigare befattningar,
hvilka medgifva ett öfverskott, hvarmed en liten sparpenning eller pension kan beredas
deras efterlefvande anhöriga, antager utöfvandet af denna menniskokärlek en
ömmare beskaffenhet på samma gång som den, med fästadt afseende på Statens förhandenvarande
tillgångar, lättare kan utöfvas, enär lefnadsvanor hos anhöriga efter
en man, som i lifstiden haft små tillgångar, alltid äro så tarfliga: att Rikets Ständer
med ett obetydligt pensions-anslag då kunna både lindra bekymmer och för deras
ålderdom till och med bereda ett välsignadt lugn med en ringa summa.
Det är på denna grund jag vördsammast vågar motionera:
att Rikets nu församlade Ständer ville anslå en årlig pension af Fyra
hundrade (400) Riksdaler Riksmynt åt Enkan efter aflidne Bataljons- och
Stadsläkaren i Skara Johan Peter Högselius och hennes trenne ogifta och
oförsörjda döttrar, sålunda: att den tillfaller enkan, Fru Högselius, sä
länge iion lefver och, efter hennes död, hennes trenne döttrar; och att
denna pension, då döden äfven börjar bortrycka dem, må oafkortadt få
utbetalas till de eller den efterlefvande, sålänge någon af dessa trenne
syskon lefva.
En ökad anledning för Rikets Ständer att omhulda denna högst behöfvande
familj, förefinnes uti det förhållande, att, under den 27 Juli 1858 uti det lilla samhället
Skara aflidne Stadsläkaren J. P. Högselius tillhört den Läkare-korps, hvilken
under de olyckliga krigsåren 1808 och 1809 tjenstgjort på örlogsflotta!), hvarefter
han med högst ringa aflöning, dels i egenskap af Bataljons-läkare vid arméen,
dels som Stads- och Läroverks-Iäkare samt vaccinatör inom Skara, såsom
skicklig och tnenniskovänlig läkare, gagnat sina medmenniskor under sammanräknadt
50 års tid; hvilket allt synes af de handlingar, jag lika vördsamt bifogar
denna min ödmjuka motion.
Jag anhåller vördsammast att denna motion må blifva remitterad till Statsutskottet.
Stockholm den 19 November 1862.
P. G■ Alander.
Bih. till B. St. Prot. 1862 13o3. 11 Sami, 3 Åfd,
11
82
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 41.
Merit-förteckning för Bataljons- och Stads-läkaren Johan Prter Högselius
upprättad i enlighet med efter honom befintlige originalhandlingar:
1791 d. 22 Juni född i Stockholm, enligt attest.
1808 d. 4 April tagit Chirurgise studiosi-examen.
1808 d. 11 April, tjenstgjorde såväl detta sorn följande år såsom Underläkare vid
Kongl, flottan, dels å örlogsskeppen Tapperheten och Försigtigheten dels å
sjukhusen i Carlskrona, hvarifrån han medförde det betyg: ”att han under
dess tjenstebefattning visat mycken uppmärksamhet och med dess pligt och
böjelse öfverensstämmande örn omvårdnad emot medmenniskor.”
1810 d. 13 April förordnad till ordinarie Underläkare vid Kongl. Svea Artilleri-regemente.
1812 d. 20 Mars undergicks Chirurgise kandidat-examen.
1812 d. 3 September konstituerad att vara Bataljonsläkare vid Kongl. Svea Artilleriregemente.
1813 d. 21 Maj kommenderad med 1 Batteri af Svea Artilleri-regemente till Axevallahed,
med förordnande att bestrida sjukvården äfven vid öfrige trupper å
heden, sålänge Artilleriet der var förlagdt.
1814 d. 1 juli tili uppmuntran för visadt, nit vid sjukvården bekommit Underläkares
fältaflöning pä extra stat.
1815 d. 15 November förordnad ”med afseende på städse visad skicklighet och välförhållande”
att tillsvidare tjenstgöra såsom Bataljonsläkare vid Kongl.
Svea Artilleri-regemente med Underläkare-lön.
1816 d. 7 Mars af Kongl. Sundhets-koilegium ”utsedd och förordnad att vara extra
Bataljonsläkare vid Kongl. Svea Artilleri-Regemente, med afseende derpå att
ordinarie Underläkaren vid bemälda regemente, Chirurgise kandidaten J. P.
Högselius i flera år med beröm förrättat Läkaretjenster inom arméen och flottorna,
samt sedan 1810 vid nämnda regemente.”
1818 d. 9 Juni undergicks Chirurgim-magister-examen.
1818 d. 19 December Kongl, fullmagt att vara Bataljonsläkare vid Kongl. Vestgöta
regemente.
1819 Stadsläkare i Skara, samt vaccinatör i Skara stad och landtsocken, hvilka
platser, tillika med Läkarebefattningen vid gymnasium och skolan i Skara,
J. P. Högselius omsorgsfullt och oafbrutet förestod intill dess död den 27 Juli
1858 eller i nära 40 år.
1846 den 12 Juni erhöll pä begäran nådigt afsked från Bataljonsläkarefjensten med
✓ pension.
Rätteligen förtecknadt, enligt i Sterbhuset befintlige och oss företedde originalhandlingar,
betyga:
Skara den 6 Oktober 1862.
C, W. König,
Regements-läkare.
V. Nernst,
Major.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 42.
83
Framlidne Bataljons- och Stadsläkaren Johan Peter HSgselii enka, Frii Anna
Gustafva Högselius, född Dahlgren den 8 Juli 1809, är moder till följande trenne
oförsörjda döttrar:
Maria Helena Perpetua, född den 30 Juli 1826,
Armida Gharlotta, född den 24 September 1830,
Theodolinda Sofia, född den 24 April 1836,
hvilka hon i alltid knappa lefnadsvilkor gifvit en väl vårdad uppfostran. Vid
hennes mans för fyra år sedan inträffade död befanns boet i utblottadt och skuldsatt
tillstånd, och enkan med de trenne döttrarne utan alla andra betningsmedel,
än de sjelfve genom handarbeten kunnat åt sig bereda; men hvilka, genom bristande
afsättning i förening med modrens och den ena dottrens ofta påkommande
sjuklighet, varit otillräckliga att afvärja en verklig, om än oftast förtegad och undangömd,
brist och nöd. Moder och döttrar hafva gjort sig kända för en i allo
kristlig och aktningsvärd vandel, och förtjena ej mindre än de behöfva ett ömt
behjertande.
Skara den 2 Oktober 1862.
J. Wallin,
Pastor i Skara.
JW 4».
Af Herr Ål Hilder 5 Om pension för Regements-kommissarien vid Hallands
In fanter i-bataljon C. M. Almberg vid afskedstagande.
Jag får härmed vördsamt anhålla, att Rikets Ständer ville tillerkänna Regements-kommissarien
vid Hallands Infanteri-bataljon, Herr Christ. Magn. Almberg,
rätt att, vid afskedstagande! från den regements-kommissarietjenst vid bemälde bataljon,
hvilken han för närvarande innehar, få under sin återstående lifstid såsom
pension behålla sin nu innehafvande årliga lön, utgörande Fyrahundra Riksdaler
Riksmynt. Såsom skäl till denna anhållan får jag äran anföra, hvilket ock af bilagde
handlingar bestyrkes, att Almberg i nästa Februari månad fyller 60 år, att
häri, efter nära tre års studier vid Lunds universitet, under 44 år varit anställd i
Statens tjenst, dels (1818—1822) såsom underofficer, dels (1822—1829) såsom kommissarie
vid arméens öde passevolans-kommissariat, dels (1830—1862) såsom regements-kommissarie
vid Hallands Infanteri-bataljon; samt att han i dessa sina
befattningar städse ådagalagt skicklighet, nit och ett godt uppförande, hvilket ock
för tiden från 1829 till innevarande dag genom härhos bifogade tjenstgöringsbetyg
bestyrkes. Det torde ock till hans förmån böra anmärkas först att, om han tagit
afsked ur Statens tjenst år 1829, då öde passevolans-kommissariatet upplöstes, lian
då, i likhet med sina dåvarande tjenstekamrater, fått på indragningsstat intill sin
84
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,/W 43.
död behålla sin då innehafvande lön; samt vidare, att, vid hans afgång från sin
nu innehafvande regements-kommissarietjenst, denna kommer att med annan tjenst
förenas och med ett mindre aflöningsbelopp förses, så att åtminstone icke mer än
i af den ifrågasatte pensionen för honom komme att såsom ny utgift belasta Statsverket.
Jag anhåller vördsamt, att denna min motion varder till Stats-TJtskottet remitterad.
Stockholm den 22 November 1862.
P. G. Alander.
JW 43.
Af Herr Alander! Om Kyrkoherden G. A. von Zweigbergks enkas Maria
Häggrens bibehållande till hennes död vid äbo- och besittningsrätten
lill eller arrendet af indragna 'predikants-boställena
vid Vestgötha f. d. kavalleri-regemente Törnestorp f mantal och
klofstena Lunnagården i mantal i Skaraborgs län.
Genom nådig Resolution under den 19 Sept. 1827 har Kongl. Majit, med bifall
till dåvarande Komministern sedermera Kyrkoherden G. A. v. Zweigbergks
underdåniga ansökning, tillåtit honom, såsom gift med framlidne Regementsskrifvaren
vid Vestgötha Kongl, kavalleri-regemente Carl Häggrens sondotter Maria
Häggren, att för sin lifstid varda bibehållen vid dittills åtnjuten åbo- och besittningsrätt
af de till general-förrådskassan indragna Predikants-boställena Törnestorp
Jidels och Lunnagården Hofstena Jidels mantal vid Vestgötha Kongl, regemente,
— hvilken åbo- och besittningsrätt varit ofvanbemälde Carl Häggren tillförsäkrad
medelst Kongl. Resolutionen under den 18 Mars 1779.
Det misstag, som förelupit vid sammanfattandet af Kyrkoherden G. A. v.
Zweigbergks ofvan anmärkta underdåniga ansökning, genom äskandet af äborättens
till ifrågakomne boställshemman inskränkning till bemälde Kyrkoherdes lifstid,
uppenbaras klarligen deraf, att det varit uteslutande till följe af hans äktenskap
med Maria Häggren, som han egt till Kongl. Majit ingifva samma ansökning
och fått densamma i nåder bifallen. Följden af detta misstag hafva dock Kyrkoherden
von Zweigbergk och hans maka ansett öfverflödigt att undanrödja med afseende
på de föreskrifter, som sedermera meddelats uti Kongl. Brefvet den 31
Juli 1829 till Chefen för Vestgötha Kongl, regemente, angående dåvarande åboers
bibehållande vid besittningen af vid regementet till general-förrådskassan indragne
boställshemman, genom hvilket nådiga Bref Kongl. Majit dels bifallit åtskiliige
åboers å så beskaffade boställshemman ansökning, att för sig, jemte deras hustrur,
de sednare så länge de efter mannens frånfälle uti enkestånd förblifva, bibehållas
vid besittningen af samma boställen, dels ock, i anledning af llegements-chefens
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 43.
85
derom gjorda underdåniga hemställan, stadgat, att åboerne å de andre boställsdelar
af ifråga komne beskaffenhet, hvilkas innehafvare om en sådan fortvarande
besittningsrätt sig då icke i underdånighet anmält, jemväl egde, om de så åstundade,
enahanda fö fm än åtnjuta.
Utan afseende på den bestämda och oförtydbara föreskriften i sistnämnda hänseendet
uti ofvanåberopade Kongl. Bref af den 31 Juli 1829 och utan att uppsägning
än mindre laga fardag ifrågasatts, blef, sedan Kyrkoherden G. A. von Zweigbergk
aflidit, åborätten till boställshemmanen Törnestorp och Lunnagården klofstena,
hans enka frånkand, ithy att dessa hemman i Februari månad är 1859 under
arrenderätt för Kronans räkning på ett års tid å offentlig auktion upplåtits,
hvarmed hittills på lika sätt, men för längre tider fortfares.
Redan i Mars månad sistnämnde år ingick enkan Zweigbergk till Kongl. Maj:t
med underdånig ansökan att varda, under dess enkostånd, bibehållen vid den ifrågavarande
åborätten, men genom nådigt Bref till Kongl. Kammar-kollegium under
den 12 Januari 1861 förklarade Kongl. Majit sig icke, oaktadt de mest ömmande
omständigheter och bevekande skäl förekommit, kunna, utan Rikets Ständers medgifvande,
till ansökningen lemna bifall, eftersom boställena voro bortarrenderade
och arrendebeloppet redan ingått till Statsverket. Derefter har enkan Zweigbergk
ånyo ingifvit till Kongl. Majit underdånig ansökning derom, att Kongl. Majit matte
täckas till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta nådig proposition i ämnet;
men Kongl. Majit har, genom nådig Resolution under den 28 sistlidne Februari, i
nåder förklarat, med afseende å hvad i målet förekommit, nådig Proposition till
Rikets Ständer i förevarande ämne icke böra af Kongl. Majit framställas.
Derest Kongl. Majits föreskrift uti dess nådiga Bref under den 31 Juli 1829,
angående rättighet för innehafvarnes af de ifrägakomne boställshemman enkor, aft,
efter männens död, under deras enkostånd fortfarande och i deras lifstid åtnjuta
åborätten till boställshemmanen, icke skall frånkännas all laga kraft och verkan,
torde det anses ostridigt, att enkan Maria Zweigbergk, född Häggren, bör åtnjuta
den rätt hon sökt, men Kongl. Majit gjort beroende af Rikets Ständers medgif
vande.
På grund häraf och med företeende af alla här ofvan åberopade handlingar,
jemte särskilda bevis angående enkan Zweigbergks ålder samt det utblottade tillstånd,
hvaruti hon och hennes omyndiga barn sig befinna, yrkar jag vördsamt,
att samma enka måtte undfå Rikets Högloft Ständers medgifvande, att
under sin återstående lifstid och så länge hennes enkostånd varar behålla
åbo- och besittningsrätten till eller arrendet af de af hennes man
i lifstiden innehafda indragne predikants-boställena vid Kongl. Vestgötha
f. d. Kavalleri-regemente, Törnestorp fidels och Hofstena Lunnagården
fidels mantal inom Sköfde socken och Kåkinds härad af Skaraborgslän,
mot enahanda vilkor, hvarpå enkan Zweigbergks man i lifstiden desamma
innehaft, samt att enkan Zweigbergk ur enahanda rättsgrund, som här
ofvan är visad, måtte berättigas att af Statsverket uppbära det arrende,
som för nyssnämnda boställshemman till Statsverket ingått under tiden
från den 14 Mars 1859 till den dag då enkan Zweigbergk kommer i åtnjutande
af åborätten.
Anhållande jag, att denna motion måtte varda till vederbörligt Utskott remitterad.
Stockholm den 22 November 1862.
P. G. Alander.
86
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 44, 45.
JV? 44,
Af Herr CyglRBllS 5 Om tillämpning äfven på byalag af det i Kongl,
Resolutionen den 29 Maj 1752 föreskrifva sätt för stämnings
delgifvande åt hel menighet.
Erfarenheten har visat, att den sora måste anhängiggöra rättegång mot ett
större byalag vanligen har stor svårighet, att la alla svarande stämda, dels emedan
svårt är, att till första Tinget kunna anträffa alla med stämningen, dels ock
af den omständigheten, att under tiden och innan målet förekommer till hufvudsaklig
handläggning hemmansdelar blifvit sålda, hvilkas nye egare till följd deraf
måste instämmas. Ofta har inträffat, att den som af ett. byalag vill utsöka sin rätt
blifvit i åratal uppehållen, innan han ens kunnat få alla parter stämda. Till afhjelpande
af denna olägenhet får jag ödmjukast föreslå,
att det i Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752 föreskrifna sätt, att delgifva
stämning åt en hel menighet äfven måtte få ega tillämpning då
byalag skall stämmas.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
G. TI7. Cygnwus.
JV? 45.
. Af Herr CygllffiMS! Om afskrifning af Vesterbottens och Norrbottens läns
undsullningsskulder, utom den del deraf som belöper på de i
dessa län inrättade sockenmagasiner.
Vesterbottens och Norrbottens läns såkallade undsättningsskulder, härledande
sig från af Staten beviljade lån med anledning af 1830 och näst derefter följande
arens missvexter, utgöra:
för Vesterbotten
147,589 R:dr 51 öre Runt,
hvaraf dock genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beviljats tili afskrifning
126,226 R:dr 88 öre medelst särskilda utslag, som äro underställda
och ännu bero pä Kongl. Kammar-rättens pröfning.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,/V? 46.
87
och för Norrbotten
. . . 74,784 R:dr 37 öre R:mt
enligt en af Kongl. Kammar-rättens Öfverrevisions-dcpartements Civilräkenskaps
kontor den 15 sistlidne Augusti upprättad utredning.
Då utsigt numera icke finnes, att kunna indrifva dessa återstående såkallade
undsättningsskulder, får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte för deras del medgifva, att berörde skulder få
af,skrifvas, med undantag af hvad som kan belöpa på de i länen inrättade
socken-magasin er.
De handlingar, som röra detta ämne, finnas hos Kongl. Kammar-rätten, derifrån
full utredning i saken torde kunna erhållas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
G. 11’. Cygnceus.
.M '16.
Af Herr CygllSBllS Om anslag för läroverkets i Luleå utvidgning lill fullständigt
högre elementarläroverk.
Redan vid 1856—58 årens riksdag, då en så stor och omfattande förändring
i afseende på rikets elementarläroverk genomfördes, tyckes behofvet af ett högre
läroverk lör rikets nordligaste län hafva varit fullt insedt och erkändt. Luleå förut
tväklassiga läroverk utvidgades nemligen då till ett pä real-linien fullständigt elementar-läroverk.
Denna utvidgning kunde under dåvarande förhållanden anses
ganska stor, om ej tiilräklig, då hvarken skollokalens beskaffenhet eller lärjungarnes
antal kunde-gifva skäl till större utvidgning. Sedan den tiden hafva dock förhållandena
så förändrats, att en ytterligare utvidgning synes vara på det högsta
a.f behofvet påkallad, såframt läroverket skall kunna fullt motsvara det mål, sorn
med detsamma åsyftats. Örn man i allmänhet tyckes hafva skäl att betrakta^ det
slag af läroverk, till hvilket Luleå för närvarande hör, såsom en blott öfvergångsform
till fullständiga — hvilket bestyrkes deraf att de flesta sådane, hvilka samtidigt
med Luleå läroverk inrättades, redan blifvit till fullständiga utvidgade — så
torde detta med största skäl böra gälla om det nu ifrågavarande. Nästan alla andra
län i riket hafva nemligen fullständiga högre läroverk; men Norrbottens län
saknar ännu ett sådant. Detta läns stora vidsträckthet, dess på sednare tider raska
framåtskridande i uppodling, handel och. sjöfart, -den betydligt ökade folkmängden,
det af befolkningen allt mera insedda behofvet af upplysning — allt detta borde
dock berättiga det, att inom sig ega en undervisningsanstalt, der den allmänt
88
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 46.
medborgerliga bildning, som läroverken hafva till sin uppgift, att meddela, kunde
fullständigt inhemtas. Så som förhållandet nu är, måste alla de ynglingar, hvilka
vilja inhemta fullständig humanistisk elementar-bildning (och dessa utgöra det öfvervägande
antalet) vid aflägsna, utom länet belägna, läroverk fullborda sina studier,
hvilket är ganska bekymmersamt för föräldrar sä i ekonomiskt sorn moraliskt
hänseende, ty mången gång kan inträffa, att en yngling, sorn för tidigt måste lemna
föräldrahemmet, blir förderfvad. Sjelfva orten, eller det allmänna lider äfven af
bristen på fullständigt läroverk, emedan många af ortens barn nu mäste afbryta
sina studier i anseende till bristande tillgångar att. uppehålla sig vid ett aflägset
läroverk, hvilka ynglingar i annat fall, eller om läroverket varit fullständigt, fortsatt
sina studier, och sålunda blifvit gagneliga embets- och tjenstemän för orten,
der nu stor brist räder så väl på prester som pä läkare, och hvilka platser icke
gerna sökas af personer från söderut belägna trakter.
Hvad särskildt Luleå stad beträffar, så är den synnerligen lämplig till säte för
ett fullständigt elementärläroverk genom sin egenskap af residensstad, genom sitt
läge midt i länet vid utloppet af en eif, som kanhända snart genom förbättrade
kommunikationer kommer att blifva en pulsåder för hela ortens lif och rörelse.
Luleå stad har ock mer än många andra större och rikare städer sökt att medverka
till ernåendet af detta mål, då den på egen bekostnad nyligen uppfört ett större
läroverkshus, i 2:ne våningar, af sten, afsedt att rymma äfven det förökade antal
lärjungar, som af skolans utvidgning blefve en följd, och hvilket läroverkshus redan
denna höst efter vederbörlig utsyning blifvit för undervisningen upplåtet. Att ett
fullständigt läroverk i Luleå skulle kunna påräkna ett tillräckligt stort antal lärjungar
kan med säkerhet antagas pä grund af det faktum, att lärjungarnes antal, som,
före läroverkets utvidgning frän tvåklassigt, vårterminen 1859 var 26, nu utgör 77,
oaktadt läroverket för närvarande endast innehåller 5 klasser.
Detta antal skulle otvifvelaktigt hafva varit betydligt större, så framt ej läroverkets
ofullständighet och de i Skolstadgan föreskrifna lärokursernas förhållande
till fordringariie i student-examen utgjort hinder derför. På den såkallade humanistiska
linien hafva nemligen ynglingar måst lemna läroverket, sedan de genomgått
5 klasser, för att annorstädes fortsätta sina studier; och de ynglingar från
Piteå och Haparanda lägre läroverk, som, om Luleå läroverk varit fullständigt, der
kunnat; afsluta sina elementar-studier, hafva af samma anledning nödgats resa till
andra, aflägsnare läroverk. Hvad äter reala linien beträffar, på hvilken redan nu
fullständig elementar-bildning kan meddelas, så har icke heller den vuxit i antal
så, som man kunnat vänta, till följd af den omständigheten, hvilken vid detta liksom
vid andra läroverk egt rum, att ynglingar, knappt uppflyttade i öde klassen,
skyndat att lemna skolan för att. försöka sig i student-examen — ett förhållande
sorn dock med student-examens förflyttande till läroverken kommer att upphöra.
Pä o fvan anförde grunder vågar jag således vördsammast anhålla,
att Rikets Ständer måtte bevilja anslag för Luleå, nu endast på reallinien
fullständiga, läroverks utvidgning till högre fullständigt elementarläroverk
(således äfven på den humanistiska linien). Dertill erfordras
inalles 10 lärare; d. v. s. att, utom de 8 nu befintliga lärarebefattningarne
(1 rektor, 7 kolleger), 2:ne nya lektioner borde inrättas, den ena uti
latin och den andra i mathematik (med naturvetenskap), äfvensom att
befintlige lärarebefattningen i främmande lefvande språk förändras till
lektion från att vara,,kollegatjenst.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 47.
89
Uti den af Kongl. Majit till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtna nådiga Proposition
äskas visserligen anslag till löner ät 2:ne Lektorer vid Luleå elementarläroverk,
den ene i mathematik och den andre i främmande lefvande språk, men
för att sagde läroverk skall blifva fullständigt äfven på den humanistiska linien
erfordras dessutom en Lektor i latin.
Ett bevis af Rektor Backman, jemte planritning öfver den i Luleå stad uppförda
elementar-läroverksbyggnaden, bifogas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
G. 11 Cygnaeus
JVf -fiS,
Af Herr CygHtEUS Öm anslay till uppförande af ytterligare en läroverksbyggnad
i Umeå.
Till följd af den utvidgning utaf Umeå stads läroverk, sorn af Kongl. Majit
i nåder beslöts år 1858, samt det med hvarje termin ökade antal af läijungar, som
nu uppgår till 169, har det visat sig, att den läroverksbyggnad. hvilken, i öfverensstämmelse
med en af Ofver-Intendents-embetet år 1856 uppgjord ritning, blifvit uppförd
är otillräcklig. Kostnadsförslaget till berörda byggnad uppgick till 23,137
Ridr 25 öre Runt, hvaraf stiftets allmänna byggnadskassa åtagit sig svaia för 15,000
Ridr, Umeå stad för något öfver 5,000 Ridr och en enskild person i nämnde stad
för 2,500 Ridr. Men som kostnadsförslaget var lör lågt tilltaget, har Umeå stad
fått vidkännas 1,947 Ridr 50 öre utöfver berörde 5,000 Ridr samt får ytterligare
vidkännas kostnaden för byggnadens sistlidne sommar verkställda brädfodring,
hvartill kommer byggnadens oljemålning nästa sommar, hvilka sistnämnde kostnader
uppgå till minst 5,000 Ridr.
Umeå stad har således med 11,947 Ridr 50 öre måst deltaga uti uppförandet
af merberörde byggnad. Ehuru i öfrigt förträfflig denna läroverksbyggnad är, befinnes
den dock, på sätt här förut anmärkt är, alldeles otillräcklig för undervisningens
ändamålsenliga ordnande. En ytterligare läroverksbyggnad är således
oundviklig, för att kunna flit. förlägga de tvänne, om icke de fyra, nedersta klasserna,
och för att kunna erhålla dels nödiga rum för bibliotheket, Läroverks-kollegii
sammanträden, naturalhistoriska samlingar, lärorum för kemiska undervisningar
samt rum åt en vaktmästare, dels ock en större gymnastiksal än den nu befintliga,
hvilken, såsom från början beräknad, för högst 50 lärjungar, numera är
alldeles otillräcklig och derjemte har den olägenheten, att ligga utom läroverkets
tomt. Kostnaden för sistberörde byggnads uppförande, jemte ett staket omkring
tomten, uppgår till 39,100 Ridr 54 öre R;mt.
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863. 11 Sami. 3 Afd. 12
90
Mtioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 48.
Då Umeå stad redan uppoffrat nära 12,000 R:dr för uppförande af den derstädes
nu befintliga läroverksbyggnadcn, samt andra samhällen blifvit hugnade med
anslag eller understöd för läroverksbyggnaders uppförande, så får jag vördsamt
hemställa,
det ville Rikets Höglo!]. Sänder, till uppförande af ytterligare en läroverksbyggnad
i Umeå stad, anslå en summa af 39,100 R:dr R:mt.
För sakens belysande får jag äran bifoga:
l:o. Sednaste årsprogrammet för Umeå läroverk, hvilket å pag. 12 och 13 behandlar
ämnet.
2:o. Sednaste läroverkskatalogen.
3:o. Kostnadsförslaget i afskrift.
4:o. Utdrag af Konsistorii i Hernösand protokoll den ll:te Juni innevarande år.
5:o. Utdrag af protokoll, hållet hos Läroverks-kollegium i Umeå den 23 sistlidne
Maj, och
6:o. Summarisk räkning öfver kostnaden för nu befintliga läroverks-byggnaden.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
G. W. Cygnaeus.
JV? 48.
Af Herr CvgHSPlIS! Om anslag till anläggning af väg dels från Örträsk
till Åsele kyrka genom Fredrika socken och dels emellan Åsele
och Wilhelmina kyrkor i Vesterbottens län.
Då den fullkomliga saknaden af kommunikationer inom Vesterbottens läns
Lappmarker utgör ett väsendtligt hinder för denna landsorts uppkomst och förkofran,
hafva i sednare tider åtgärder vidtagits, för att i någon mån söka afhjelpa
denna brist. Sålunda hafva, efter föregångna lokalundersökningar, planer och kostnadsförslag
blifvit upprättade till anläggning af väg dels „emellan Örträsk till Åsele
kyrka genom Fredrika socken, dels ock vidare emellan Åsele och Wilhelmina kyrkor.
Varande kostnaden förslagsvis beräknad för den förra vägen, innehållande i längd
339,554 fot, till 134,930 R:dr R:mt. och för den sednare, 241,600 fot, till 66.950 R:dr.
Med afseende å de vigtiga fördelar, som genom ofvanberörde väganläggningar
skulle beredas ifrågavarande landsort, hvars innevånare sålunda erhölle nu
saknadt tillfälle att till nedra landet framforsla och derstädes afsätta sina produkter
samt i utbyte mot desamma anskaffa och hemföra sina lefnadsförnödenheter,
vore särdeles önskligt, om dessa väganläggningar inom en icke alltför aflägsen
framtid kunde komma till fullbordan; och som Lappmarksboerna icke äro i ständ
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 49.
91
att sjelfve bekosta nämnde arbeten, eller dertill i någon betydligare man bidraga,
så får jag, enligt uppdrag från mina kommittenter i Umeå, yördsammast anhålla,
att, sedan de v äggby ggnadsskyl digo åtagit sig att emot erhållande af ett
statsanslag utaf 100,000 R:dr, utföra väganläggningar emellan Orträsk och
Åsele kyrka, Rikets Ständer ville, till bestridande af utgifterna för ofvanomförmälde
2:ne väganläggningar, anvisa ett. belopp af tillhopa 166,950
R:dr R:mt, under vilkor, att, sedan vägarne blifvit fullbordade, desamma
skola af vederbörande kommuner för framtiden underhållas.
De upprättade planerna och kostnadsförslagen äro öfverlemnade till Kongl.
wlvil-departementet, hvarest de torde vara för Stats-Utskottet tillgänglige. Anllande
jag vördsamt om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 22 November 1862.
G. TU. Cygnaeus.
JV& 4».
Af Herr Ridderstad: Örn anslag till understöd för sådana äldre från
Arméen och Flottan afskedade Officerare, Underofficerare, Läkare
och deras vederlikar, som i Sveriges sednaste krig deltagit,
Enligt Rikets Ständers vid sisth Riksdag fastade beslut, anslogs för den då
stundande, nu pågående statsreglcringsperioden, ett. belopp af 20,000 Rdr till Kongl.
Majits disposition, att, i män af behof, användas till understöd åt sådana äldre frän
Arméen och Flottan afskedade Officerare och Underofficerare samt Läkare och deras
vederlikar, sorn i Sveriges sednaste krig deltagit, och hvilka Kongl. Majit finner
vara för deras nödtorftiga bergning i verkligt behof af dylikt understöd.
Enär vid slutet af denna statsregleringsperiod som vid dess början, samma
förhållanden, samina behof och, med undantag af de under tiden aflidna, samma
personal qvarstå, tillåter jag mig vördsamt föreslå:
l:o att Rikets Ständer jemväl vid detta riksmöte i enahanda rigtning
måtte anslå ett belopp motsvarande behofvet.
På grund af det stora antal af till Kongl. Majit i underdånighet inkomna ansökningar
om delaktighet i anslaget, men som måst, till följd af anslagets otillräcklighet,
skjutas ä sido; på grund jemväl af den i Stats-Utskottets Utlåtande Nio 152
mom. 5, der motionen behandlas, tydligt framskymtande åsigt, att den dä tillstyrkta
anslagssumman var alltför ringa, ehuruväl summan ”torde vara den högsta,”
enligt Utslcotts-Utlätandets egna ord, som, med afseende på Statens »nuvarande”, —
d. v. s. dåvarande eller 1860 — ”tillgångar”, kunde tili ändamålet användas; på
92
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 50.
grund häraf, och under den föreställning att Statens tillgångar numera skulle kunna
tillåta någon förhöjning i anslagsbeloppet, tillåter jag mig ytterligare föreslå:
2:o att anslaget förhöjes från 20,000 till 30,000 Rdr R:mt.
Oaktadt man icke kan och bör betvifla att Kongl. Maj:t anbefallt alla vanliga
kontroller för pröfningen af deras ekonomiska ställning, sorn sökt delaktighet i anslaget;
men anledningar icke dess mindre förefinna? till det antagande — något,
sorn i allt fall icke så lätt lärer kunna förekommas — att anslaget i ett och
annat fall blifvit disponeradt så, att mången mindre behöfvande deraf fått^ del, då
deremot en eller annan i verklig nödtorft försatt, måst stå tillbaka; så vågar jag
slutligen härmed föreslå:
3:o att hvarje understöds-ansökan bör åtföljas af icke blott pastorsembetet?
fattigdomsbetyg, utan jemväl af Konungens Befallningshafvande*
i orten.
Stockholm den 22 November 1862.
C. F Ridderstad.
JW 50.
Af Herr Ridderstad; Om periodiska undersökningar af helsotillståndel i
fosfor-tändsticksfabrikerna till förhindrande af sjukdomen fosfornekros.
Bland nya industriföretag, som pä de sednare decennierna uppstått, kan man
obestridligen inrymma ett förnämligt rum åt tillverkningen af fosfortändstickor. Då
år 1850 tändsticksfabrikerna endast utgjorde 6 till antalet med 287 arbetare, uppgingo
de 1860 till 14 med en arbetsstyrka af tillsammans 1,167 personer. I närvarande
stund torde både fabrikernes antal och arbetspersonal vara ännu större, ty
antagligt är att det ena såväl som det andra står i oupphörlig tillvext. Af arbetspersonalen
utgör en icke ringa del, för att ej säga den aldra största, af minderåriga
barn. Alla dessa, eller flertalet af dem äro dag ut och dag in sysselsatta med
en tillverkning, hvari fosforn ingår såsom en hufvudsaklig beståndsdel.
Till följd af gjorda observationer de sednare åren, har man iakttagit, att den
ständiga inandningen af fosforångor, som arbetet med fosforn mäste föranleda, har
den egenskapen, att ångorna framalstra en sjukdom, som fått namnet josfomekroe.
Doktor J. Molander har uti en akademisk afhandling, redan från trycket utkommen
1855, afgifvit följande förklaring:
”Den sjukdom, hvars pathologiska hufvuddrag jag ämnar framställa, och för h vilken,
— alldenstund den karakteriseras af ett på inandning af fosforgaser beroende sjukdomstillstånd
i käkbenen, tenderande till desammas försättande utom delaktighet af
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 50.
93
den organiska lifsprocessen —benämningen fosfomekros torde vara den lämpligaste —
har i flere Europas länder ådragit sig en ganska välförtjent uppmärksamhet, såväl
derför att den inom pathologien framstår såsom ett egendomligt, nytt. knappt tvänne
tiotal af år gammalt fenomen, som ock med fästadt afseende på de svåra lidanden
och dessas ofta nog olyckliga utgång, för hvilka de af densamma angripna individer
blifvit offer. Fysiologer, kemister och praktiska läkare hafva idre sparat några
bemödanden för att göra sig bekanta med dess natur, i förhoppning att genom dennas
belysning kunna, om ej fullkomligt förebygga, åtminstone inskränka och mildra
ett ondt, som hitintills i flertalet af fall, der ej en förtidig död hindrat hvarje kurativt
åtgörande, blott kunnat afhjelpas genom ett lika djerft, som ingripande förfarande
från kirurgens sida.”
”Denna sjukdom” — tillägger Herr doktor Molander — ”är en giftig kropp
utsprucken från en gren af det stora i mångå hänseenden lifgifvande och i sig sjelf
friska industriens träd: den är ett foster af de fosforgaser, som utvecklas i fosfortändsticks-fabriker.
”
Det af Herr doktor Molander sålunda skildrade onda, som hotar en del arbetare,
bör icke helt och hållet obemärkt förklinga,
I en tid, sådan som vår, så rik på kärlek till menskligheten i allmänhet, sä
uppoffrande då det gäller att vårda sig om det uppvexande slägtet, så rättvis och frisinnad
i alla frågor örn de arbetande klassernas försättande i den största möjliga
sjelfverksamhet, talar det nu angifna sjukdomsfenomenet allt för gripande, att icke
den lagstiftande magten, då dess uppmärksamhet derpå blifvit fästad, skulle i den
mån möjligt är, söka att, om ej fullkomligt förebygga, dock åtminstone inskränka
och mildra det onda; ty äfven här gäller det en mensklighetens sak, en vexande
ungdom, den arbetande klassen.
Min afsigt kan naturligtvis icke vara att i ringaste mån vilja begränsa tändsticksfabrikationens
frihet eller uppstapla några svårigheter och hinder för dess utöfvande,
min afsigt är deremot att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på behofvet,
att en allvarligare och noggrannare uppsigt anbefalles öfver helsotillståndet
å tändsticksfabrikerna, att läkarevården der fördubblas, samt att alla de försigtighetsmått,
medelst ventilation och dylikt, iakttagas.
Sjukdomen är i vårt land ej mera en obekant storhet. Sjukdomsfall hade
redan inträffat 1855, då doktor Molander utgaf sin brochure. Och, efter hvad man
sagt mig, skall man på den kirurgiska afdelningen vid Serafimerlasarettet sedan
den tiden haft ännu flera dylika fall att behandla.
På grund af hvad jag här har haft äran andraga, vågar jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville i underdånighet hos Kongl. Majit anhålla, det
täcktes Kongl. Majit förständiga Sundhets-kollegium tillse det underlydande
Stads- och Provincial-läkare mänadtligen eller oftare, om så påfordras,
undersöka helsotillståndet i fosfortändsticks-fabrikerna samt att
deröfver till Kollegium afgifva rapport, på det att åtgärder i tid må
kunna vidtagas till förhindrande af sjukdomens framfart.
Med bifogande af Herr doktor Molanders akademiska afhandling om sjukdomen
Fosfomekros; anhåller jag ödmjukligen om remiss till vederbörligt. Utskott.
Stockholm den 22 November 1862.
C. F. Ridderstad.
94
Motioner i Borgare-Ståndet. 1862. JW 51.
JV? ö«.
Af Herr Ridderstad! Angående vissa tillägg till de vilkor, hvarunder
enligt förut väckt förslag, skarpskytt må befrias från ett års beväringsexercis.
,
Bland de mångå forslager, som blifvit framlagda till förmån för de frivilliga
Skarpskytte-föreningarne, torde, i främsta rummet, böra räknas det, att beväringsyngling
skall kunna, genom inträde i skarpskytte-förenings aktiva leder, befrias
från åtminstone en del af de, enligt nu gällande beväringslag, bestämde vapenöfningar
i Kronans tjenst. Antages detta förslag vågar jag bebåda, att ett verkligt ordnadt
nationalförsvar derur skall uppvexa, slå rot och bära frukt. Visserligen förändrar
förslaget ingenting af någon betydenhet i den nu fastställda bevärings-organisationen;
men icke dess mindre finge den frivillighetsidée, som utgör skarpskytte-föreningarnes
lifsvilkor, ett finger af sitt lif med i sagde organisation, hvarigenom utan
tvifvel den hitintills temligen förstenade eller liflösa beväringsstommen skulle känna
sig en smula elektriserad, eldad till mer omfattande, rask och frisk uppfattning af
värnepligtens fosterländska betydelse, väckt till verklig krigisk lefnadslust. Visserligen
innebär icke heller förslaget något intrång på skarpskytteföreningarnes frivillighet;
men icke dess mindre skulle dessa föreningar, genom det förtroendefulla
uppdraget, känna sig mera erkända af och ansvariga inför landet, samt sålunda manade
att ännu ytterligare anstränga sina krafter för att värdigt motsvara sin hedrande, nya
ställning. Den ömsesidiga vexelverkan af militärisk hållning och intelligens—hvartill
förslaget sålunda skulle kunna föranleda emellan de tvänne nu förbefintliga elementcrna
till ett nationalförsvar— kunde icke gerna annat än, efter min föreställning,
på en naturlig väg utbilda opinionen om behofvet och nödvändigheten att gifva detsamma
en så ordnad och genomförd organisation, som de förenade nationella och militära
anspråken gifva i våra dagar vid handen. Alltså, jag kan ej annat än lifligt förorda
förslaget å ena sidan derför att det antagligtvis skall förvandla beväringspligten
från en naken och kall skyldighet till ett för ungdomen lefvande intresse, från
ett åliggande till en böjelse, från en börda tili ett ett nöje; å andra sidan derför,
att de frivilliga skarpskytteioreningarne derigenom skulle erhålla en för dem säkert
välkommen praktisk uppgift, e*t för handen varande verkligt mål; begge delarne
utvecklande kärlek till fäderneslandet och dess försvar. Härmed dock hurusomhelst,
resultatet af förslaget beror likväl alltid af — hurti och på hvad sätt detsamma
genomföres.
Tvänne förslager hafva i förevarande fall blifvit framlagda.
Det första af dem förekommer i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets
Ständer om tillägg uti 51 § af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860, angående
den allmänna beväringen; Gifven Stockholms slott den 24 Okt. 1862. Det andra
Motioner i Borgare-SåncLet 1862. ,JW 51.
95
förekommer i den inom Borgareståndet af Herr Blanche väckta motion rörande
enahanda ämne.
Dessa båda förslag skilja sig likväl betydligt från hvarandra.
”När beväringsskyldig”, heter det i Kongl. Maj.ts Proposition, ”sorn bland
allmänna beväringsmanskapet inmönstras är aktiv medlem af frivillig skarpskytteförening
och företer skriftligt betyg, undertecknadt af Öfverbefälhafvare]! lör den
korps, han tillhör, jemte en af chefen lör närmaste regemente eller korps i arméen
tillförordnad, i tjenst varande officer, derom att den beväringsskyldige under minst
ett är deltagit i skarpskyttekorpsens öfningar, utförda i öfverensstämmelse med det
för arméen gällande exercis-reglemente och eger den färdighet i vapenföring, marsch
och manöver, som motsvarar läraktig beväringskarls efter första årets möte, samt derjemte
förvärfvat den skjutfärdighet, som i inälskjutningsinstruktion är för rekryt i
arméen bestämd såsom vilkor lör approbation till soldat, må sådan beväringsskyldig
befrias från deltagande i första årets vapenöfning med den allmänna beväringen.”
Häremot lyder Ilr Blanches förslag:
”Att, såvida skarpskytteföreningarne öfverenskomma om gemensam öfningsplan
och denna af Kongl. Maj:t gillas, beväringsskyldig, som vid beväringsmönstring
genom befälhafvarens intyg styrker sig, året före det. dä han skall exercera, hafva
tillhört skarpskytteförening och der genomgått de öfningar, som vid första beväringsmötet
förekomma, må frän detsamma vara befriad och genast insättas i andra beväringsklassen;
samt beväringsskyldig, som på ofvannämnda sätt styrker sig tvänne
år hafva tillhört skarpskytteförening och der genomgått de öfningar, som vid båda
beväringsöfningarne förekomma, samt derjemte bevisa sig innehafva eget krigsdugligt
gevär af modell, som begagnas af skarpskytteföreningen han tillhör, må från båda
beväringsmötena varda befriad.”
Sålunda äro de båda förslagen formulerade.
Hvad nu först och främst beträffar beväringsskyldigs befrielse från båda eller
blott från det ena af de nubestämda exercisären, anserjag att det bör stans a vid det
sednare. Om man äfven icke kan förneka, att många skarpskyttar, ja till och med
flertalet, ehuru de endast vapenöfvat sig i skarpskyttekorps’ leder, uppnått en färdighet
i ck esällan öfverstigande den, hvartill beväringen gemenligen hinner; förekommer
likväl mycket i ett tvänne veckors fortgående fält- och lägerlif, hvarom
skarpskytteföreningarne knappt nog kunna få något begrepp. Det är ganska vackert
för en vapenför man att vara hemmastadd i manöver, marscher och gevärets
begagnande, men han bör äfven hafva kännedom om soldatlifvets vilkor i allmänhet,
om en längre fortsatt tjenstgörings besvär, om disciplinens behof och karakter,
om den regelmessigt afmatta, punktligt bestämda gång, som allting eger och måste
ega vid en tjenstgörande trupp. Utan erfarenhet i dessa sednare fall, är han ännu
icke invigd i krigareyrket, något också, som efter den erfarenhet jag tror mig ega,
icke står till att förvärfva annat än vid och under möten. Deremot bör alltid ett
års beväringsexercis kunna afskrifvas och öfverföras på skarpskytteföreningarne. såsom
en gärd af tillit och aktning för dem. Svenskens medfödda fallenhet för krigaryrket,
samt skarpskytteföreningarnes goda och vackra hällning förtjena detta erkännande.
Enligt min uppfattning — hvad jag ock redan yttrat — skall nationalförsvarets
idée derpå jemväl alltid hafva mycket att vinna, intet att förlora. Men
på samma gång jag således af hela min öfvertygelse gillar och understödjer befrielse
för hvarje skarpskytt från det första årets beväringsexercis; kan jag likväl icke
underlåta att framställa några anmärkningar mot de vilkor, som dervid blifvit uppställda
såväl i Kongl. Maj:ts Proposition som ock i Herr Blanches motion.
96
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 5!.
Såvida man är en sann oell verklig vän af skarpskytterörelsen och den frivillighets—idée,
sorn allt hitintills så värdigt uppburit dess banér, så mäste man äfven
allvarligt och strängt, vårda sig och vaka deröfver, att denna idée, frivilligheten,
alltid bevaras sin fosterländska betydelse, sin moraliska kialt och sanning, sin
enkla och ädla renhet och icke hemfaller under motsatsen dertill, hvarken i glömska
af sin uppgift, landets försvar, eller i egennyttiga små beräkningar samt salunda
urartar. Framförallt mäste man akta sig för att genom något slags mindre val
betänkt lagstiftande, om ock tillkommet af den största tillgifvenhet för idéen, gifva
den ringaste ^anledning dertill. Skulle den dag komma, då skarpskytterörelsen, i
stället lor att vara ett hedrande uttryck af det svenska folkets kärlek till nationelt
oberoende, blefve ett medel för enskilda intressen, föreställer jag mig att densamma
sett slutet af sitt vackraste tidskifte. Man kan derför — då fråga nu är om
att uttaga de första lagstiftande stegen — icke nog uppmärksamt granska hvarje,
äfven den minsta del deraf. Måhända skall mången anse det i högsta grad opåkalladt
att se ens en skymt i de härofvan framställda förslagen, och vilkoren derför,
som kunde leda till skarpskytterörelsens urartande; icke dessmindre tillåter jag
mig likväl — och det af kärlek till sjelfva idéen — att uttala mina dubier.
Den grundsats af fullkomlig frivillighet, hvarpå skarpskytteföreningarne vuxit
upp, berättigar icke blott den minsta stad, utan jemväl den minsta socken, ja, hyatt
bilda sin särskilda- skarpskytteförening. Lägger man till denna frivillighet nu
rättigheten att befrias ifrån vare sig ett af beväringsårens exercispligt eller till och
med begge, skall tvifvelsutan fördelen deraf blifva nog lockande för organiserandet
af skarpskytteföreningar öfverallt. Till följd likväl af svårigheten att ordna ett
större sammanhängande helt, socknarnes i allmänhet glesa befolkning samt bristande
snabba kommunikationer o. s. v. torde man få antaga att flertalet af dessa föreningar
komme att inskränka sig till ett fätal — kanske ett korpralskap —och ändå
— det vore en förening — lika berättigad som någon annan — nied sitt reglemente,
sitt försvarsområde, sin öfverbefälhafvare — allt i öfverensstämmelse med
Kongl. Förordningen af den 8 Mars 1861. Mig synes att ett sådant resultat likväl
i intet afseende motsvarade skarpskytterörelsens uppgift. Förhållandet skulle vida
mera sönderrifva försvaret, än sammanhålla det. Dessa små föreningar, med sina
motsvarande små proportioner i allt öfrigt, saknade allt egentligt värde såsom ingripande
del i försvarsväsendet. Inom möjlighetens gebit ligger åtminstone, att de
i krigstid icke kunde tagas i någon effektiv beräkning och i fredstid hufvudsakligast
skulle komma att reducera de beväringsskyldiges nu i lag bestämda exercistid.
Men nu har såväl“Kongl.“ Majit i dess Proposition som äfven Herr Blanche i
sin motion föreslagit vissa vilkor, såsom kontroller på huruvida beväringsskyldig^
öfningar i skarpskytteledet motsvarar hans öfningar under beväringsmötena. Antager-man
likväl antingen Kongl. Majits förslag, att kommenderad, i tjenst varande
officer skall verkställa inspektion, eller Herr Blanches förslag att öfverbefälhafvares
intyg är tillfyllest: uppstode, i det förra fallet, att regementenas officerare, till
tidsspillan för andra tjensteäligganden samt till pekuniär tunga för Staten, finge
veckor ut och veckor in korsa fram och åter orterna igenom, och — i det sednare
fallet — att betygen stundom kunde blifva derefter, någongång kanske sjunkande
i pris och värde till samma grad af opålitlighet sorn orlofsedlar och sådant mera.
Jag erkänner att jag i dessa omständigheter ser en våda, ej mindre hotande
vår nuvarande bevärings-inrättning än skarpskytterörelsen, samt i allmänhet — i
följderna — till och med den krigiska andan inom landet, som likväl dessa båda
afse att lifva och elda; jag tror likväl på samma gång att, ifall dessa underordnade
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? 51.
97
de frågor lösas på ett annat sätt, sjelfva hufvndafsigten, eller de frivilliga skarpskytteföreningarnes
och beväringens amalgainerande i visst fall, ganska lätt later
sig verkställas med upprätthållande såväl af sknrpskytteföreningarnes lifs vilkor, frivilligheten.
sorn af beväringspligtens helgd, j)å samma gång ock sorn man skulle kunna
bevaka och utveckla bådas kraft, bådas krigiska intelligens, hvilket ock vill säga
landets. Det enda medel likväl, för uppnåendet af ett sådant mål, som jag förmått
finna, är att man, på samma gäng man medgifver befrielse från ett års beväringsexercis,
dervid förbinder sådana vilkor, som hindra uppkommandet af allt för små
sjelfständiga skarpskytteföreningar, utan som i stället bidraga eller nödga till skarpskytteföreningarnes
ordnande och sammanhållning i större grupper. Ju större en
skarpskyttekorps är, desto mera vidgar sig dess uppfattning al dc dermed förenade
förbindelserna. Området för dess verksamhet ökas. Befälhafvaren väijes med mera
urskiljning. Det allmänna intresset får en större skala. De militära öfningarne
kunna fullständigare genomgås. Exercis i spridd ordning blifver möjlig. Täflan,
denna gnista tili så mycket stort och godt. kan uppstå,
Till de vilkor, som Kongl. Maj:t i dess nådiga Proposition töréslår för skarpskytts
befrielse från ett års beväringsexercis, vågar jag, på grund af hvad jag här
haft äran andraga, ytterligare föreslå:
l:o att hvarje skarpskytteförening bör utgöras af ett antal aktiva medlemmar,
minst uppgående till ett korporalskap eller 24 man, oberäknad!
tvänne korporaler;
2:o att skarpskytteförening, som sjelf icke uppgår till ett fullt kompani
af 100 man, skall ansluta tillden närmast varande förening, som uppnått
denna nutnmerär, samt träda under dess öfverbefälhafvare och statuter;
3:o att skarpskytteförening, som sålunda anslutit till en talrikare förening,
skaij, oaktadt dess sjelfbestämmelserätt, såväl i hvad sorn angår dess
enskilda ekonomi, sorn enskilda öfningar. minst en gång hvaije år deltaga
i den förenings öfningar, med britken den förenat sig. äfvensom jemväl
engång hvarje är, efter ordres från öfverbefälhafvare!!, inställa sig
vid hela föreningens gemensamma samlingsplats, för att derstädes undergå
den inspektion, hvarom Kongl. Maj:ts Proposition talar, den inspektion,
tillföljd hvaraf betyg för befrielse från ett beväringsmöte kan erhållas.
Oberäknad! de skäl, som redan blifvit and ragn a för dessa förslag, torde måhända
äfven böra nämnas:
att hvarje församling alltid med lätthet bör kunna åstadkomma en förening
uppgående til! ett korporalskap; att korporalerna äro nödvändiga, försåvidt öfverbefälhafvarcn
skall hafva några att vända sig till med skriftliga kommunikationer;
att den gemensamma årliga sammanöfningen är det minsta möjliga måttet för inheintandet
af åtminstone ett allmänt begrepp om bataljons- och fältöfningar. samt
slutligen att den årliga inställelsen i och för inspektion befriar Staten frän alla de
utgifter — eller större delen deraf — som måste förutsättas i fall i tjenst varande officerare
skola kommenderas att på stället inspektera hvarje mindre skarpskytteförening,
derför åtnjutande reseersättning och aflöning efter gällande resereglemente.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf tili vederbörligt Utskott.
Stockholm den 22 November 1862.
C. F. Ridderstad,
Bih. till R. St- Prot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 Afd. 13
Motioner i Borgarn-Ståndet 1X62. J\i' 52.
JW .lä.
Af Herr Ridderstad! Att skarpskytteföreningarne må af Staten erhålla
instruktörer, kommenderade ur regementena och afhinade af
Kronan.
Till aktning för alla, sorn höjt sina röster till förmån för de frivilliga skarpskytteföreningarne,
bör anmärkas, att jemväl äfven alla, såväl Kongl. Majit i Dess
nådiga Proposition, söm hvar och en enskild representant, förordat bevarandet och
upprätthållandet af frivillighetens idée. Utan ali förtydning eller öfverdrift kan man
säkerligen äfven antaga, att ingen lagstiftningsåtgärd, intet bindande påbud, intet
tvång skulle i förevarande fall kunnat åstadkomma hvad frivilligheten nu gjort.
Men hvad frivilligheten skapat, kan frivilligheten äfven upplösa. Sjelfbestämmelserättens
latityd är lika obegränsad i det ena som andra fallet. Lika oberoende
som föreningarne befinnas till hvarandra, lika oberoende äro de äfven inom sig.
Med undantag af Kongl. Maj.ts Kungörelse af den 8 Mars 186!, veta de icke af
några andra band, än dem, som de pålägga sig sjelfva. För en väpnad styrka inom
riket, kan, med billig och erforderlig aktning för hvad Regeringsformen bjuder i
11 % en utsträcktare frihet icke tänkas.
Men om jag, i stöd häraf, icke kan se i skarpskytteföreningarne någon såkallad
landstorm, hvilken efter mitt sätt att se, bör hvila pä lagstiftad förbindelse
för hvarje vapenför man och icke blott på frivillighet; hyser jag dock den öfvertygelse,
att frivilligheten, i det stadium, hvari vårt lefvande försvar sig nu befinner,
just är den enda rätta och lämpliga häfstång, hvarmed förr eller sednare en verkligt
ordnad landstorm skall kunna förberedas och åstadkommas.
Statsmagterna kunna se i de frivilliga skarpskytteföreningarne praktiska krigsskolor
på fältet, tillgängliga för hvar och en, hvars böjelse leder deråt; de kunna
i dem se en öppnad ungdomsfrisk lifsådra, vittnande om en ännu flödande varm
kärlek för fäderneslandets oheroende och sjelfständighet; de kunna i dem se, till
följd just af frivillighets-idéen, som hänför och alldeles omedelbart rycker sinnena
med sig — ett kraftigt medel att försona folkets smärtsamma minnen och erinringar
om de olyckor, som 1808 och 1809, på grund af okloka åtgärder, träffade det
så kallade landtvärnet; de kunna i dem se en ny försvarstillgäng, hvarur, i händelse
af fredsbrott, ånga friska och goda krafter kunna utgå, lör att fylla arméens
luckor, icke blott i ledet, utan äfven i befälsgraderna; de kunna i dem se
hedrande och aktningsvärda väckelsemedel tili fosterländska tänkesätt i allmänhet,
till lefvande och sann känsla af vår nationalitet, till klart begrepp om hvars och
ens lika förbindelse att värna landet, till aktning för den menskliga jemlikhetskänsla,
som alltid krigareledet förutsätter, på samma gång det upprätthåller och bevarar
nödvändigheten att lydas och lyda; de kunna i dem se medel, uppfriskande
ordningssinnet, iifvande både den yttre och inre, både den fysiska och psykiska
* Motioner i B or g are-Ståndet 1862. JtyS 52
36
hållningen, jemväl hänvisande tili andra och bättre nöjen och sysselsättningar, än
den blott lättsinniga njutningen.
Bland förslager, framställde till förmån för skarpskytteföreningarne, kan icke
vigten och värdet af instruktörer, bekostade af Staten, förbises. Ligger det någon
sanning i den uppfattning af skarpskytteväsendet, som jag här gjort, bör utan tvifvel
statsmagterna taga vara på hvad frivilligheten af fosterländsk hänförelse skapat.
Det bästa, sorn staten i sådant fal! kan göra, är att gifva föreningarna instruktörer.
Dermed hade Staten gjort det möjligt för deri att allt fullkomligare
och fullkomligare utveckla sig för uppgifvet mål. i afsedd rigtning. Det säger sig
nära nog sjelft, att löreningarnes egna öfverbefälhafvare, upptagne, sorn säkerligen
flertalet af dem är, af mångfaldiga andra göromål, icke kunna tillförbinda» mera än
den kombinerande ledningen af löreningarnes gemensamma öfningar, samt vaka öfver
de angelägenheter, som stå i sammanhang dermed. Allt öfrigt, rekrytskolan,
kompaniöfningarne, gymnastik, bajonettfäktning, samt mälskjutningarne mäste i deras
detaljer besörja.- och öfvervakas af instruktörer. 1 hufvud.staden, måhända äfven
i Götheborg, torde sådana vara ganska lätt att erhålla. Icke så i de mindre
städerna. På landsbygden torde det vara än svårare. Manga militärer draga sig
ännu skygga tillbaka härför; andras tjenstgöring tillåter det icke. A7ill man dock
saken, mäste man äfven vilja medlet, I den af Herr Blanche väckta omfångsrika
motion har han äfven tänkt på detta ämne. Flan föreslår:
”att ät hvarje skarpskytteförening, sorn sig på vederbörligt sätt dokumenterat,
måste, på derom af öfverbefälhafvaren gjord ansökan, såsom bidrag tili aflöning
för instruktörer af arméens befäl lemnäs ett understöd af 3 R:dr B.-mt årligen
för person, räknadt efter medlemmarnes antal vid inlemmandet af öfverbefälhafvarens
rapport i slutet af föregående år, mot det. att. öfverbefälhafvaren vid sin nästföljande
årsrapport redogör för besagde medels riktiga användande och detsamma
genom närlagde qvittenser styrkes. Förening, som sig under årets lopp bildar och
anmäler må äfven mot enahanda redovisning åtnjuta samma understöd, räknadt efter
antalet medlemmar, då föreningen anmäler sig. Då antalet medlemmar i hittills bildade
officiella föreningar för närvarande uppgår till närmare 6,000, men under de
kommande åren, enligt hvad man har stor anledning hoppas, förmodligen betydligt
tillvexer, vågar jag” — det är allt Herr Blanche som talar — ”föreslå, att under
1863 samt under de Irenne år, som tillhöra nästkommande statsreglering, ärligen
en summa af 30,000 R:dr R:mt för nämnda ändamål måtte utgå såsom förslagsanslag.
”
Sä långt Hr Blanche.
Ehuru jag för min del obetingad! instämmer i sjelfva saken, kan jag dock
icke göra det i fråga om sättet. De för mig dikterande skälén i detta fall äro
följande:
att vid de större föreningarne instrnktörs-aflöningar skulle kunna tillskapas
af ganska öfverdrifna belopp;
att instruktionen vid en större förening icke är i proportion tili personalen,
relativt större och besvärligare, än vid en mindre;
att aflöningar — ehuru visserligen af extra natur — uppkomma eller kunde
uppkomma, hvilande pä helt andra grunder, än statsmagterna hitintills hafva kännedom
om; löner eller aflöningar utgående af statsmedel, men tili beloppet bestämda
af enskilda personer.
100
Motioner i Borgare- Ståndet 1862, 53,
komina hvarje möjlighet, af öfverdrift i beräkningen eller misstag i verkställigheten,
tager jag mig friheten föreslå:
att skarpskytteförening:!! ne inom riket, dels efter de olika föreningarnes
nummerär, dels ock efter förutgången ansökan, erhålla af Staten instruktörer,
i vanlig militärisk ordning kommenderade ur de närmast belägna
regementena samt af Kronan aflönade enligt fastställda dagtraktaments-
och atlöningsreglementen.
Skulle detta mitt vördsamma förslag gillas, vunne man dermed:
att alla skarpskytteföreningar erhölle instruktörer;
att instruktions-aflöningarne utginge i prineipiel likhet med sättet för dylika
aflöningars utanordnande vid artnéen;
att dessa aflöningar aldrig öfverstege det verkliga behofvet;
att vederbörande myndigheter vore satta i tillfälle att kontrollera såväl instruktionsarbetet
som den derför beräknade aflöningen, samt slutligen
att totalsumman för erforderliga instruktion saflöningar, i betraktande af de få
mellanstunder, som skarpskytteföreningarna hafva tillfälle att egna åt de militära
öfningarne, efter alla anledningar icke kunde uppstiga till något så särdeles högt
belopp.
Jag anhåller vördsamt om remiss härå till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 22 November 1862-
C F Ridderstad
JW 58.
Af Herr Widell t Om eftergift af Kronans rätt till danaarf efter Andrietta
Lundborg och arfsmedlms användande till utvidgning af
läroverksbyggnaden i Marstrand.
Marstrands lägre elementarläroverk har länge haft behof af ett bättre läroverkshus,
oeh vid 1859 — 60 års riksdag medgåfvo Rikets Ständer vilkorligt forsin
del: att af Kronans tomter uti staden nödig grund, för utvidgning och ombyggnad
af dervarande elementar-Iäroverks hus, finge ■ ostnadfritt upplåtas. Kongl. Maj;t
fann dock icke för godt att härtill för sin del lemna nådigt bifall; hvarföre staden
och läroverket gingo miste om den stora förmån och lättnad, som kunnat beredas
byggnadsföretaget genom fri tomtplats och derigenom möjliggjord försäljning af gamla
läroverksbyggnaden och dess tomt. Man har alltså måst vara betänkt på ombyggnad
af detta gamla hus. Stiftets byggnadskassa, som enligt skolstadgan härtill
borde åtminstone bidraga, är dock alldeles uttömd. Kyrko- och skolekassan,
som hittills nödtorftigt underhållit byggnaden, har skulder utöfver sina kontanta tillgångar
och sina utestående fordringar. Staden Marstrand har visserligen ingen lag
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 54,
101
lig skyldighet att bekosta denna ombyggnad och saknar dessutom medel derför.
Det är dock att hoppas att stadens innevånare skola för ett så vigtigt behof använda
alla de ringa tillgångar, som äro disponibla och icke oundgängligen nödvändiga
för andra ändamål. Dessa tillgångar, äfven med påräknadt understöd af bidrag
från enskilda håll, förslå dock icke.
I förtröstan till Rikets Ständers städse visade välvilja för undervisningsver-.
ken, vjigar jag nu föreslå en utväg att göra ifrågavarande byggnadsföretag möjligtAr
1850 den 28 December afled i Marstrand, der hon tillbragt hela sin lefnad,
Mamsell Andrietta Lundborg. Till hennes efterlemnade förmögenhet, utgörande
en kontant behållning af 578 R:dr 41 sk. B:ko, eller 868 R:dr 28 öre R:mt,
hafva, oaktadt derom utfärdade laga kungörelser, inga arfvingar sig anmält; till
följd hvaraf dessa medel, hvilka ännu innehafvas af Mamsell Lundborgs förmyndare,
Rådmannen A. J. Boustedt, borde såsom dana-arf tillfalla Kongl. Majit och Kronan.
Jag vågar dock föreslå:
Att Rikets Ständer måtte afstå Kongl. Maj:ts och Kronans rätt till detta,
dana-arf, 868 R:dr 28 öre R:mt, med derå upplupna räntor, till lägre elementar-läroverket
i Marstrand, för ifrågavarande ombyggnad och utvidgning
af dess läroverkshus.
Handlingar, styrkande ofvan uppgifna förhållanden, dels bifogas motionen och
skola dels ytterligare vördsamt afgifvas till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 22 November 1862.
Gust. E Widell.
JW 54.
Af Herr Witt: Om åtgärder lill en förbättrad skogs-lagstiflnmg.
Vi hafva en inre fiende i vårt iand, vida värre än någon yttre, isynnerhet
farlig derföre, att man i allmänhet icke uppmärksammat dess härjande framfart och
således ej försökt att sätta någon gräns för densamma. Denna fiende är den utan
hejd fortgående skogsförödelsen. jag har, sedan jag för 28 är tillbaka första gången
hade uppdrag att verkställa skogshygge för Kronans räkning, haft tillfälle att.
under skogsförrättningar inom de flesta af Svea och Götha rikes provinser, se huru
skogen under denna tid minskats och nu går en snar och säker undergång till mötes,
om icke en alldeles ny grund för skogslagstiltningen efter detta antages. Jag
anser för en samvetspligt, att här uppenbara hvad jag sett och vet örn våra skogars
vådliga belägenhet.
Förlidet år hade jag uppdrag att på alla boställen och kronolägenheter inom
Östra Göinge, Gerds och Willands härader af Christianstads län besigtiga ek- och
furuskogen. Uti den offieiela berättelse, jag vid min återkomst ingaf, yttrade jag
102
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 54.
bland annat: ”Hvad nu slutligen resultatet af förrättningen beträffar, så är det
särdeles tillfredsställande i ett afseende, nemligen den stora virkesqvantitet, sorn erhållits,
ty det var i sanning förvånande, att inom blott tre härader finna öfver
5,000 fällbara ekar: deremot högst nedslående i ett annat, nemligen den säkra erfarenhet,
sorn vunnits, att ekskogarne med stor skyndsamhet gå sin undergång' till
mötes, så att i våra efterkommandes tid hvarje ek torde blifva ett sällsynt minne
af ett förgånget slägte. Jag får i afseende härpå törst åberopa den omständigheten,
att de friska tiilvexande ekarne äro obetydligt flera til! antalet, än de fällbara.
Då bland de tiilvexande många, behöfva 50, andra 150 år, för att hinna tillräcklig
storlek, följer att tillgången under 100 år blir obetydligt större, än tillgängen för
ögonblicket. Vidare är det ännu betänkjigare, att telningar nästan total tsaknas. Vidden
af den förstörelse skogen undergått och fortfarande undergår, äfvensom orsakerna
dertill, kan inhemtas af anteckningarne i journalen.” När man nu läser journalen,
så finner man t. ex. angående stora vången vid hemmanet Bastköp i Träne socken
en sä lydande anteckning: ”Då hela denna stora vång, innefattande flera hundra
tunnland (huru många kan jag ej uppgifva, emedan ingen karta öfver hemmanet
fanns), är nästan uteslutande bevuxen med ekskog, torde det vara skäl att här närmare
betrakta, huru en Svensk, Kongl. Maj:t och Kronan tillhörig ekskog (måhända
den största och bästa, sorn numera på något Kronohemman inom landet finnes
qvar) ser ut, och hvad förhoppning en sådan lor framtiden leinnar. Man finner då.
att, skogen härstädes består af om hvarandra blandade bättre och sämre ekar, ett
eller annat uppskjutande rotskott från gamla stubbar efter fordom fällda ekar, rotskott
från bok, afvenbok och lind, de sistnämnde till oerhört stort antal, en och
annan telning af rönn, o. s. v. Men, telningar af ek söker man fåfängt, och om
någon sådan pä ett eller annat ställe händelsevis anträffas, är den alltid på något
sätt skadad af kreaturs tand eller menniskohand. Jag tror knappast, att bland de
unga tiilvexande, från ollon uppvuxna ekar här finnas, kunna upppsökas tjugo oskadade,
sorn hafva mindre än 4 tums diameter, hvilket allt häntyder derpå, att under
loppet af ett betydligt antal är inga telningar här fått uppvexa. Orsaken härtill är
ej svår att inse, när man vet, att då ollon-år inträffa, utsläppas svinhjordarne i
skogarne. Dessa uppäta de flesta och bästa ollonen, och om några goda ollon händelsevis
falla på något för dessa ransakare otillgängligt ställe, eller annars af dem
förbises, så att, plantor deraf uppkomma, försumma dock icke nötkreaturen att de
följande åren afbita den uppskjutande broddén, eller, om ängen höstas, slotferfolket
att, låta lian skära det ena strået med det andra. Hvad här är anfördt om ekskogens
undergång gäller dock icke ensamt Bastköps stora vång, det gäller, med högst
få undantag, alla boställen och kronohemman. Följden häraf är ej svår att förutse,
nemligen att tvenne skördar af ek återstå, den ena just nu, den andra när de nu
såsom tiilvexande utmärkta träden hunnit tillräcklig storlek, och sedan har denna
nyttiga skog, denna landets prydnad, försvunnit. Om utsigten för framtiden, sådan
den af mig nu blifvit visad, är mörk och nedslående, så är den dock tydlig och
klar och blir en sanning, så framt ej oförtöfvadt tjenliga åtgärder vidtagas, för att
rädda hvad sorn räddas kan af deri försvinnande skogen.” — Vid,hemmanet Gråshult
i Loushults socken säges angående dess kohage: ”1 denna vidsträckta betesmark,
som utom de anmärkta ekarna eger ett stort antal (aldraminst 1,000 stycken)
vrakekar af mer eller mindre värde och användbarhet för bostället, upptäcktes ingen
enda ektelning, knappast någon ek under femtio års ålder, allt bevis på ekskogens
förfall och säkra undergång. Såsom redan förut blifvit anmärkt, är dock detta icke
något enstaka fall. utan kan snarare anses vara allmänna förhållandet i både större
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 54.
103
och mindre betesmarker, såväl på det ena som andra bostället. Om den såkallade
”Kungs-skogen” eller Sönnarslöfs ohra i Gerds härad säges: ”Kungs-skogen, fordom
en stor och vacker bokskog, utgör nu en vidsträckt betesmark, endast bevuxen
med enris och der och hvar med en liten lund af bokar. Kronan skall numera
blott ega en liten del deraf, hvilken tillhör Gräsma boställe och är alldeles utan
träd.”
Innevarande år har jag besigtiga! Kronans skogar i norra delen af Kalmar
län, och fann tillståndet der icke bättre än i Skåne.
Det är dock icke ensamt Kronans boställsskogar, som blifvit på detta sätt
handterade. Nej, hela vår skogshushållning eller, rättare sagdt, skogsmisshushällning,
är inrättad efter samma grundtanke, att blott använda hvad som finnes, utan
tillbörligt afseende på framtida behof. De, som ega en för framtiden ordnad skogsvård,
äro så få emot det stora antalet misshushållare, att deras skogar knappast
kunna tagas i beräkning, då man talar om Sverige i sin helhet.
Vi hafva i Westergöthland några öde hedar, med det sorgligt ryktbara namnet
Svältorna. Dylika svältor finnas nu kringspridda på mångfaldiga ställen i vårt
land, och kunde man sammanföra alla de svältor, de kala stenskärf och öde ljunghedar,
hvilka fordom varit klädda med den härligaste skog, sä skulle vi finna dem
upptaga en vidd, hvaröfver vi måste häpna. Och svältorna tillvexa i antal och
storlek med hvarje år. Medan bränvinspannorna i de södra provinserna förtära
qvarlefvorna af våra björk- och bokskogar, exporteras från hela riket milliontals
unga träd, under benämningarne sparr, läkten och pitprops. Lagen hos oss tillåter:
att man kan köpa ett skogshemman, indela hela skogen i små lotter, på auktion
försälja hvarje lott, med vilkor att träden inom viss, ganska kort tid bortföras, med
de influtna penningarne betäcka köpeskillingen, och derefter sälja den kala marken.
Sådana spekulationer hafva lyckats förträffligt. I Danmark har man vetat att sätta
gräns för dylik förstörelse, genom en lag som säger, att ingen som köper skog får,
under de första tio åren efter köpet, af skogen hugga annat, än till egen och godsets
nödtorft, såvida han ej inför räntekammaren styrker att hygget ej är menligt
för skogen. Men hos oss kunna hela provinser ödeläggas på skog utan att lagen
förmår sätta något hinder deremot. När någon anmärkning framställe» mot denna
förfärliga vandalism, får man till svar den skenfagra ursäkten: att skogens bevarande
är ett ingrepp i eganderätten. Vi måste dock tåla vida större ingrepp i
eganderätten, t. ex. Grufve-stadgan, som tillåter hvem som helst att inmuta grufvor
på andras mark, och expropriationslagen, som kan tvinga en person att låta förstöra
den vackraste egendom han har, exempelvis ett lustställe, der han sjelf planterat
hvartenda träd som vexer, och hvilket han icke ville afstå för all verldens rikedom,
men måste lemna, dä det allmänna bästa fordrar, ett en jernväg skall dragas
fram deröfver. Bör det ens kallas ingrepp i eganderätten, att Staten bevarar skogen
åt dem, som sjelfva ej göra det? Men jag ser skogslagstiftningen ur en ännu
högre synpunkt. Jag påstår att nuvarande generation af Svenska nationen icke
eger skogen, utan att den eges af vära efterkommande, att likasom vi af våra förfäder
emottagit ett skogrikt land, äro vi skyldiga lemna det sådant till våra efterkommande,
att skogen är ett anförtrodt gods, ett testamenteradt kapital, hvars ränta
vi få använda, men hvilket vi äro skyldige att oförminskadt bevara åt kommande
slägten; att likasom man genom Successions-ordning och andra Grundlagar bevarar
Statens kontinuitet, bör man i den ekonomiska lagstiftningen iakttaga hvad som
fordras, för att i materielt hänseende bibehålla Statens tillvaro. Det är då helt
naturligt, att emedan skogens lif eller död bestämmer svenska nationens vara eller
104
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .J\'d 54.
icke vara, och emedan skogen ej när som helst kan framkallas, utan behöfver sekler för
att bildas, bör också lagstiftningen för densamma afse seklernas behof, och vi äro icke
här för att lagstifta för dagen eller stunden, utan för att betrygga Statens bestånd under
en obegränsad tidrymd.
Jag vågar nu vördsamt tillstyrka Rikets Höglofl.Ständer:
i:o att innevarande riksdag, så väl i tullsatsers bestämmande, som alla öfriga
med skogsvården sammanhängande frågor, söka hämma skogens förminskning.
2:o att hos Kongl. Majit framställa en underdånig önskan, att nästa riksdag ett
förslag till skogslag, grundad på den sats, att skogen ej eges af nu lefvande
generation, måtte blifva Ständerna meddeladt.
Remiss till vederbörligt Utskottt och kommunikation med öfriga riks-stånden begäres
vördsamligen
Stockholm den 22 November 1862.
Gustaf Carl Witt,
Af Herr HllFéli: 1 fråga om medgifvande af en i möjligaste måtto
oinskränkt näringsfrihet.
Frihet är dagens lösen, och, om det endast gäller tänka, tala och skrifva rörande
kommunens och Statens angelägenheter, hyllas friheten nnmera nästan af alla. Så långt
klingar ordet behagligt och populärt, men vill man göra friheten gällande inom uäringalifvet
och yrka erkännandet af naturliga rättigheten till ärligt arbete, d. v. s. till näringsfrihet,
då har, åtminstone hitintills, inom vår Riksförsamling synts, som skulle det annars
så välljudande ordet förlorat en stor del af sitt behag. Ja det har stundom till
och med mött ovilja.
Erkännes ingen annan frihet för eftersträfvansvärd än den, som kan förvärfvas genom
Konstitutions-utskottet, så måste det vara ett misstag af mig att nu likasom flera
gånger tillförene söka den äfven genom Ekonomi-utskottet. Afven jag värderar högt
den konstitutionella friheten, men med bundna händer kan den hvarken försvaras eller
rätt tillgodonjutas; handbojor hafva aldrig utgjort någon symbol af friheten, utan af motsatsen;
vill man icke upplåta vårt inre näringslif åt välsignelserna af den frihetsgudintians
milda regemente, som man föreger sig så ifrigt dyrka, så måste denna dyrkan vara
stadd på villoväg och föga lärer då hjelpa oss att ega huru fri representationsform som
heldst.
Huru bristfällig vår nuvarande representation än är, så har dock erfarenheten
visat att vi äfven under dess tunga former kunna uträtta mycket. Jag är öfvertygad
att vi icke behöfva afbida en representationsförändring för att vinna allt hvad som i
detta fall återstår att göra för återställande af en under århundranden oss beröfvad,
i vårt
Motioner i Borgare-Ståndet 1862 JV& 55.
105
i vårt kära fädernesland infödd och på sin tid blomstrande frihet i vårt inre näringsliv
Endast förflutna århundradens förtryck i förening med nutidens djupa okunnighet i historien
om uppkomsten och utvecklingen af vårf eget och andra hinders näringslif under
dess så mångfaldigt skiftande former, hvarom våra akademier och lärda män föga
bemödat sig att upplysa oss, kunna förklara möjligheten deraf att en så duglig, arbetsam,
tarflig, kraftfull och om sin frihet ytterst ömtålig nation sorn den Svenska kunnat
till sina begrepp om frihet så förvillas att den tåligt och undergifvet fördragit ett från främmande
land infördt, densamma pålagdt dess anor och odalborenhet paralyserande skråtvång.
Här är icke stället och icke heller är jag mannen att uppdraga en sann historik
öfver vårt och andra länders ekonomiska lagstiftningar, men fullt genomträngd är jag
af den sanningen att näringstvång ingenstädes medfört nytta utan tvärtom största skada
och att det, synnerligast för vårt vidsträckta, glest befolkade land, är ytterst förderfligt.
Näringstvånget är icke heller, såsom sagdt, hos oss infödt. Vi behöfde det aldrig;
såsom händelsen var i en del andra länder, synnerligast Tyskland hvarifrån det olyckligtvis
till oss inporterades. Skydd behöfdes der emot en landsplåga, dessa Borgherrar
eller Borggrefvar, emot hvilkas roflystnad näringslifvet kunde finna skydd endast inom
vallar och förskansningar. Produkten af denna näringsflit jemte andra lifvets förnödenheter
måste vid transporterna till afsättningsorterna eskorteras af borgrarne sjelfva eller
deras besoldade legoknektar.
På sådant sätt var det naturligt att skyldigheter skulle uppkomma emot de rättigheter
som måste förvärfvas. Burbrefvet innefattade rättigheten att emot vissa åtagna
skyldigheter idka handel och handtverk inom derföre noga markerade områden; skydd
behöfdes och erhölls emot vissa betingade vilkor. Sådant var dock aldrig förhållandet hos oss;
här funnos inga borgherrar, utan näringslifvet trifdes och blomstrade öfver hela landet, då
det af missförstådt nit och begär efter statsintrader våldsamt sammanfördes inom råmärkena
af städer, hvilka i och för ändamålet efter hugskott och godtycke rastlöst inrättades
och privilegierades.
Ett blomstrande näringslif lyckades man dock aldrig att der åstadkomma, men väl
lyckades man att förstöra det på landsbygden, påsätt en förtjenstfull ledamot af Kongl.
Vetenskaps-Akademien för nära 100 år sedan så sanningsenligt yttrar:
»Alla missbruk emot närings-författningarne», säger han, »hafva icke af städernas
innevånare så kunnat förebyggas att desse Landtmanna-binäringar hunnit på alla ställen
ännu blifva alldeles ödelagde, ehuru somliga i synnerhet handtverken kunnat genom
tvånget blifva bragte till klåperi; på en del ställen och orter, hvarest vissa näringar
likasom af sig sjelfve fått rota sig, hafva de näppeligen med förbud kunnat ödeläggas,
när de annorstädes och hvarest man velat inrätta dem med inga uppmuntringar kunnat
iståndsättas.»
Dessa sanningens ord uttalades af Pehr Högström vid presidiets nedläggande i Vetenskaps-Akademien
redan den 1 Maj 1765 och dock sitta vi ännu i dag och rådslå
öfver orsaken dertill att vårt näringslif icke vill frodas så som önskligt vore.
Man har städse klagat öfver att våra näringar äro utlandets underlägsna och detta
har man tillskrifvit én felaktig lagstiftning.
Denna har således måst förändras, reformeras; och nya föreskrifter hafva på så
sätt under århundraden utfärdats; men samma klagan höres och göres med full rättvisa
än i dag och jag dristar mig derföre hemställa om det icke vore värdigt vårt föryngrade,
förstärkta Borgarestånd att som en man uppträda med den frågan: Behöfva vi
väl lagar och föreskrifter för att årligt få föda oss med näringar, handel och allt annat
o mtankan och idogheten utvecklande arbete? Att besvara en sådan fråga med nej vore
BUi. till R. St. Prot. 1862—1863. 11 Sami 3 Åfd. 14
105
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 55.
våra dagars frisinnade, upplysta Borgarestånd värdigt. Derigenom skulle grundläggas
dess väl förtjenta anseende och ära så inom eget land som inför andra länders lagstiftare
och statsekonomer samt framkalla efterverldens rättvisa välsignelser. Lagar må
vi, lika nied andra lagbundna samhällen, hafva till skydd för sedlighet, lif och egendom,
men till skydd emot omtankan och idogheten äro de icke behöfliga. Det lärer icke kunna
bestridas att sakens vigt förtjena!- allt behjertande. Jag kan icke föreställa mig att
näringsfriheten skulle medföra hvarken risk eller uppoffringar för Borgare-Ståndet, som
minst af alla behöfver sky eller lida intrång af frihet i näringar och handel.
Aldrig lärer man hort omtalas och ännu mindre lärer det någonstädes inträffat
att industrien lidit, eller hämmats i sin utveckling af rättigheten att fritt ordna sig,
men alla kända exemdel vitsorda motsatsen. Se t. ex. England och Nordamerika å
ena sidan samt Frankrike och Ryssland med flera länder å den andra; hvilken skilnad företer
sig icke i dessa länders industri, och dock hafva de alla likasom vi sjelfva städse
ihärdigt eftersträfvat samma mål. Olikheten i reglementerande kan till väsendtlig del
förklara orsaken till den stora skilnaden i industriel förmåga länderna emellan.
»Den engelska lagen har varit afgjordt fiendtlig mot monopolier och medgifvande
af privilegier för någon särskild klass af individer att förse marknaden med förnödenheter.
Lord Coke bevisar tydligt att alla monopolier för industri och handel äro
stridande mot den frihet, som är garanterad genom den stora Chartan och andra parlamentsakter,
» säger M:r Culloch.
Men det oaktadt fortforo visserligen regenterna i England att utfärda undantagslagar
för industrien ända intill dess att detta, synnerligen under Elisabeths regering,
blef så förhatligt att det framkallade den märkvärdiga parlamentsakten af 1624,
som förklarade alla monopolier, oktrojer, patentbref och lisenser för uteslutande köp,
försäljning af gods och manufakturvaror, som ej voro gifna genom en akt af lagstiftande
magten, helt och hållet stridande mot lagen och utan verkan. Och tillägger M:r Culloch:
»Denna parlamentsakt har måhända mera än någonting annat bidragit till utvecklingen
af industri och samlandet af rikedom.»
Enligt 60 §. Regeringsformen eger visserligen icke heller hos oss Konungen »att
till vinning för Sig och Kronan eller enskilde personer och korporationer några monopolier
fastställa,» men Regeringen har likväl enligt 89 §. Regeringsformen och 34 §. Riksdagsordningen
laglig rätt att besluta angående förklaring och upphäfvande af lagar och
författningar, som Rikets allmänna hushållning röra, hvarom Ständerna endast ega att
afgifva föreställningar och önskningar. Den afgörande magten tillhörer således ensamt
Regeringen och att hon nu insett det oafvisliga behofvet af en tidsenlig förändring i
sjelfva principen för vår föråldrade ekonomiska lagstiftning visas nogsamt af'den skrifvelse,
som Regeringen för någon tid sedan i ämnet aflät till Kommers-kollegium. Då
man känner Regeringens önskan om understöd i detta fall af Rikets Ständer, måste det
medgifvas att ansvaret till stor del kommer att drabba de sednare om de vid ett så för
landets framtida industriella utveckling vigtigt och gynnande tillfälle uraktlåta att understödja
Regeringens upplysta och välvilliga afsigter.
Regeringen gjorde visserligen år 1846 ett svagt försök att medelst då utfärdade
Handels-, Fabriks- och Hsndtverksordningar utvidga rättigheten till näringsverksamhet,
men då dessa författningar icke voro grundade på principen af frihet till ärligt arbete
utan tvärtom endast medgåfvo rättighet till Handel och Handtverk i vissa småaktigt
föreakrifna undantagsfall, så hafva de, långt ifrån att leda till målet, näringsfrihet, i
stället upplifvat de gamla förhatliga bönhas-jagterna och framkallat tvister, beslag och
rättegångar, föga värdiga vårt upplysta tidehvarf, och hvarom våra domstolar, polismyndigheter
och Landshöfdinge-Embetens arkiver bära rika vittnesbörd.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 53, 56.
107
Handelsordningen med alla sina brister innefattade visserligen en vigtig rättsprincip
så till vida sorn rättigheten till handel å landet, ehuru inskränkt till vissa föremål
och begränsad inom visst afstånd från stad eller köping, likväl var medgifven hvar och
en som ville och kunde åstadkomma de derföre i lagen föreskrifna prestanda; men det
är sorgligt att erinra hurusom denna allmänna, 'i lag bestämda, lätt blef på Ständernas
underdåniga begäran genom Kongl. Kungörelsen den 7 Februari 1852 upphäfven samt
godtycket af sockennämnd och Konungens Befallningshafvande i stället för laglig rätt
införd t.
Uti historiken af vår näringslagstiftning är denna episod icke den minst anmärkningsvärda
och lärorika, ty den lemnar ett ojäfvigt vittnesbörd huru litet begreppen om
fördelen af laglig rätt framför godtycke och hugskott ännu endast 10 år tillbaka hunnit
göra sig gällande hos- såväl Ständer som Regering. Lyckligtvis har en bättre uppfattning
af begreppet om näringsfrihet under den sednaste tiden gjort sig gällande; och det
är derföre med full förtröstan om framgång, som jag under åberopande af mitt vördsamma
memorial i samma ämne den 29 November 1855, intaget i Bilagorna till Borgareståndets
protokoll under motionsnummern 70, som närmare utvecklar ärendet, och
hvilket jag anhåller ina blifva jemte detta remitteradt till Ekonomi-Utskottet, vördsammast
föreslår Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit underdånigst anhålla det täcktes Kongl. Majit, med
upphäfvande af alla deremot stridande lagar och författningar, utom de ytterst
få fall, der det allmänna har pligt att genom säskilda föreskrifter sörja för
säkerheten till lif, helsa eller egendom, uädigst tillstädja en oinskränkt näringsfrihet.
Stockholm den 22 November 1862.
P.. Murén.
\JV§ &<&■
Af Herr §0IUF116!illS• Om pedagogiens i Laholm förändring till lägre
elementarläroverk.
I enlighet med de grunder, som närmare finnas angifna i den motion, jag den 19
dennes afgaf i Högtärade Ståndet, rörande åskilliga ändringar och tillägg i nu gällande
Kongl, skolstadga, och med anledning deraf att hvarje stad i Sverige, enligt min tanka,
bör åtminstone hafva ett lägre elementar-läroverk, får jag härmed vördsamt föreslå,
att pedagogien i Laholm matte förändras till ett lägre elementar-läroverk.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukast.
Stockholm den 22 November 1862.
G. M. Sommelius.
108 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 67.
JW ss.
Af Herr SOHlTllClillSi Om anslag af medel såsom bidrag till anläggning
af en hamn vid Lagaåns utlopp.
För framgång af jordbruk, industri och rörelse i allmänhet är ingenting af större
vigt och nödvändighet än lättade kommunikationer.
Staden Laholm har anmodat mig, dess Riksdagsfuilmägtig, att fästa rikets höglofliga
ständers uppmärksamhet på nödvändigheten af att få en hamn anlagd vid Laga-åns
utlopp i hafvet. Laholm, belägen vid Laga-ån, ett af de större vattendragen i södra
Sverige, är den enda stad vid vår vestra kust, som saknar hamn. Laga-ån är segelbar
från sitt utlopp ända upp till Laholm.
För sekler sedan hafva skogarna vid Lagans utlopp blifvit förstörda, sanden flugig
från stränderna i ån, som fört den till å-mynningen, der uppgrundningar hopat sig. Re
dan år 1839 begärde Laholm hos Stor-amiralitets-embetet undersökning i denna frågaoch
dåvarande Kanal-distrikts-chefen kapten Axel Erik von Sydow höll en sådan samt
utlät sig, att ingen hamnanläggning kunde, påtänkas, förrän flygsanden blifvit hämmad.
Detta är nu verkstäldt; fälten äro bevuxna med sandhafra och betäckta till stor del af
gräsmatta, hvilket kan intygas af Landshöfdingen herr baron Ahlströmer, som helt nyligen
besigtigat dessa fält.
Under de sednare 20 åren hafva laga-skifte, utflyttningar och stora odlingsföretag
i de kring Lagan liggande trakter blifvit verkställda, hvilka så medtagit befolkningens
tillgångar, att de sjelfva icke förmå i betydligare mån göra ytterligare uppoffringar, utan
behöfva allmänt understöd för ifrågavarande hamnbyggnad, om ej den sorgliga följden
skall inträffa, att denna sträfsamma befolkning skall gå tillbaka.
Genom stora uppoffringar, flit och arbetsamhet har under de sednare åren sädesproduktionen
betydligt stigit, men till följd af brist på tjenliga kommunikationer kan ej
den nytta dragas häraf, som sig bör.
Ortens binäring är ylletillverkning, för hvars bedrifvande det är af nöden, att såväl
råämnet, som de deraf förfärdigade produkterna kunde utan alltför stora omvägar och
kostnader anskaffas och afsändas.
Från Småland kommer ej obetydligt bräder, som måste på pråmar föras ut i hafvet
till fartygen och der lastas. Funnes hamn, komme säkerligen mycket timmer från
samma håll att utskeppas vid Laholm, isynnerhet som denna ort af Småland är alltför
långt aflägsen från jernbana.
Laga-ån gör ett stycke från Laholm ett så stort och betydligt fall, att fabriker
med fördel der skulle kunna anläggas, om lättare kommunikationer funnos. Nu användes
blott en obetydlig del af detta vattenfalls kraft till en tullmjölqvarn, tillhörig Laholms
Kungsladugård.
Alla dessa förhållanden kunna bestyrkas af såväl Landshöfdingen herr baron Ahlströmer,
som af Ryttmästaren herr P. von Möller och Riksdagsfullmägtigen i hedervärda
Bonde-Ståndet Carl Ifvarsson, med hvilka*jag kommunice ratmig i denna sak.
Motioner i Borgareståndet 1862 58.
109
Med anledning af hvad ofvan anfördt blifvit, får jag vördsamt föreslå,
att för anläggning af en hamn vid Laga-åns utlopp, som enligt närlagda
förslag skulle kosta 168,000 R:dr Runt, Staten ville bidraga med 100,000
R:dr, då Laholm och kringliggande ort vill tillskjuta de återstående 68,000 R:dr.
Sluligen får jag hänvisa till de handlingar och det kostnadsförslag, som för denna
fråga blifvit upprättade af Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren
Remmer, och hvilka härhos bifogas, nemligen:
1:6. Betänkande, plan och förslag.
2:o. Kostnadsförslag.
3:o. 5 st. plancher.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukast.
Stockholm den 22 November 1862.
G. M. Sömm,elim.
JW 5$.
Af Herr Bohmansson 1 Angående förändrade bestämmelser i fråga om
den till inre tullbevakningen hörande personal.
Genom den förändrade lagstiftningen rörande tullväsendet, hafva tullinkomsterna
öfver förmodan ökat sig och smuggleriet aftagit. Det är dock icke att hoppas, att detta
sednare skall helt och hållet upphöra, så länge tull å varor kommer att erläggas, om ock
samma tull bestämmes än så lågt. Emellertid torde det med all kraft böra stäfjas,
för att så vidt möjligt är, förekommas. Det förmånliga förhållande som nu eger rum
rörande tulluppbörden, har sin grund så väl i det förändrade tullsystemet, hvarigenom
nedsättning af tullen å de flesta varor skett och förbudet för vissa varors införande alldeles
upphört, som i tullbevakningens påpasslighet; men ehuru förhållandet, sålunda
synes fördelaktigt, torde dock åtskilliga försigtighetsmått böra vidtagas, för att ej mindre
upprätthålla detsamma, än äfven bringa det till ett ännu bättre. Till dessa försigtighetsmått
hörer i främsta rummet en stark och omutlig bevakning, i synnerhet å de platser,
der trafiken är betydligare. Den svenska tullbevakningen utgöres af yttre och inre
bevakning. Den förra består af kust-vakter, under befäl af kust-sergeanter och kustchefer
samt är ställd på militärisk fot. Häremot torde icke vara något att anmärka.
Den sednare utgöres af vaktmästare samt vid de större tullkamrarne, en och annan uppsyningsman.
Denna organisation synes mig olämplig. Den ena stunden skola vaktmä
starne
tjenstgöra såsom tullkammarföreståndarnes uppassare och den andra uppträda
och hålla hand öfver tullförfattningarnes efterlefnad, utan att, åtminstone i de flesta fall,
sjelfva känna till nämnde författningar. Att vaktmästar-korpsen vid tullverket är en
Ilo
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. JW 59.
förfelad tjenstémannagrad, torde vara utan allt tvifvel. För att erhålla sådati tjenst
fordras ingenting annat, än att vara välfrejdad samt gynnad af någon tullkammarföreståndare,
hvadan vaktmästare-korpsen vid tullverket består till stor del af personer utan
ali bildning. Hvad anseende skall väl en så beskaffad tjenstemannakorps ega? I andra
länder saknar man motstycke till en dylik tullbevakning. Våra tullvaktmästare kunna
icke, om de än sjelfva skulle derom bemöda sig, uppehålla sit anseende som tjenstemän,
blott till följd af sin ställning såsom sådane och sin i allmänhet låga bildningsgrad. För
att, om möjligt, äfven hos dem sjeifve nedsätta anseendet, äro de underkastade förmännens
orlofs-sedlar, hvilka årligen under namn af personella berättelser skola till Styrelsen
afgifvas. Dessa konduitlistor förete en brokig tafla af insinuationer, åsyftande att berömma
dem som råkat komma i gunst och klandra andra, som fallit derur. Dessa
konduit-listor äro ej tillförlitliga, alldenstund de blott innehålla en enda persons, nemligen
närmaste förmannens subjektiva omdöme öfver den underhafvande.
Jag föreslår:
a.) Den så kallade inre tullbevakningen bör vid hvarje större tullkammare
utgöras af en Ofver-uppsyningsman, två uppsyningsman, (den ene för
utrikes och den andra för inrikes sjöfarten) samt så stort antal under-uppsyningsmän,
som anses erforderligt, hvarjemte för' uppassningen å tullkammaren
bör finnas två vaktmästare.
b.) Vid hvarje mindre tullkammare bör finnas en uppsyningsman och
nödigt antal uuder-uppsyningsmän samt en vaktmästare.
c.) För kompetens till öfvei-uppsyningsmans- och under-uppsyningsmansbefattning
fordras att den sökande genomgått antingen något allmänt elementarläroverk
på reala linien, eller ock någon teknisk skola. Högre bildning berättigar
till företräde.
d.) Till uppsyningsman och öfveruppsyningsman må endast den befordras,
som minst tre år oförvitligt tjenstgjort såsom under-uppsyningsman.
e.) Till vaktmästare antager hvarje tullkammare lämplig person.
f.) Inom nu befintlig vaktmästare-korps eger tulldistrikts-chefen föreslå
till under-uppsyningsmän de vaktmästare, hvilka oförvitligt skött sina befattningar
i tre är samt kunna förete tillförlitligt intyg öfver skicklighet i svenska
språkets skrifning och räkning, oansedt de icke genomgått allmänt läroverk.
g.) De inom tullverket nu brukliga s. k. personella berättelser afskaffas.
h.) De tullvaktmästare, hvilka icke anses lämplige till under-uppsyningsmän,
komma att såsom vaktmästare qvarstå i tullverkets tjenst tilis de varda
pensionsmessige, då de från tjensten endtledigas.
Om remiss till vederbörligt utskott erhålles.
Stockholm den 22 November 1862.
C- Bohmansson•
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 59.
lil
JW »»■
Af Herr Rooth I Angående dels anslag till uppförande af ny gymnastik
byggnad
för elementar-läroverket i Helsingborg, dels tillökning af
lärarepersonalen derstädes.
Rikets sednast församlade Ständer hade för elementar-läroverket i Helsingborg
den välviljan, att till detsamma ansia en summa af 12,000 R:dr Runt. Staden
har i år uppfört en vacker och storartad läroverksbyggnad, innehållande alla
de lokaler, som för undervisningen Imhöfvas, och detta arbete kommer att kosta
öfver 00,000 Kalr Runt, men gymnastiklokal, motsvarande det närvarande behofvet,
saknas, och tills vidare mäste den gymnastikbyggnad begagnas, som tillhör den
förra, numera till folkskola bestämda skollokalen, och som alltså, oafsedt dess
öfriga ofullkomligheter, är ett ”commune bonum”, hvars begagnande blir förenadt
med ganska väsendtliga och kännbara olägenheter. De timmar, som äro lämpligast
för undervisningen i, gymnastik för den ena skolan, äro det lika mycket äfven för
den andra, och hvilkendera skall blifva den lidande? Stadens tillgångar äro för
det närvarande hardt anlitade dels förmedelst en beslutad betydlig utvidgning af
dess hamn, dels ock på grund af en större teckning, såsom bidrag till en projekterad
jernväg, och medgifva således inga vidare kostnader i och för laroverket.
Genom läroverkets utvidgning till 7-klassigt, bereddes samhället en förmån,
som det med tacksamhet erkänner. Den praktfulla byggnad det nu uppfört vittnar
nogsamt derom. Men dock räder i ett afseende ganska mycken missbelåtenhet
med den nya anordningen. Genom de gamla språkens uteslutande ur de begge
öfversta klasserna, skulle alla de, som vilja bereda sina söner klassisk bildning,
blifva nödsakade att förflytta dem till annat läroverk. För att gä deras önskningar
till mötes, hafva lärarne hittills genom privatundervisning upprätthållit dessa
studier. Men då Iärjungarnes tid, redan genom det hemarbete, som den offentliga
undervisningen påkallar, är mera upptagen än med deras välbefinnande torde vara
förenligt, sä mäste läsningen af de gamla språken pä rekreationstimmarne vara
förenad med en högst menlig öfveransträngning. Dessa läroämnens ingående i de
begge högre klasserna och i följd deraf en ny lärare, är således en angelägenhet,
af stor vigt för skolans framtid. Det är nemligen icke en och annan lärjunges
behof, som härvidlag kräfver afseende, utan flertalet af lärjungarne i de begge
öfversta klasserna hafva blifvit lidande genom den öfverklagade bristen i undervisningen.
Ty i allmänhet är det högst fä af dem, sorn icke begagna undervisningen
i de klassiska språken, sorn genomgå hela läroverket. De flesta afgå ur Hulje
och 4:de klasserna. Helsingborgs elemcntar-läroverk har under de sednaste terminerna
haft ett antal af omkring 150 lärjungar, deribland en stor del frän Småland,
Halland och kringliggande landsbygd. - Den nya läroverksbyggnaden är inredd
i öfverensstämmelse med ett högre fullständigt läroverks behof.
112
Motioner i Borgare-St&ndet 1862. ,_A4" 60.
Pa grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt,
att Rikets nu församlade Ständer behagade ansia:
1:o. En summa af Tiotusen (10,000) Riksdaler Riksmynt till uppförande
af en ny gymnastikbyggnad för elementar-läroverket i Helsingborg
samt
2:o. bevilja en tillökning i samma läroverks lärarepersonal genom en
Lektor i latinska och grekiska språken.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott. .
Stockholm den 22 November 18G2.
F. Rooth.
JW 60.
Af Herr Lovén: Om pension för Rikets Ständers JuslUie-Ombudsman,
Kammar-rådet S. L Theofelis enka.
Då utmärkta naturgäfvors och sjelfförvärfvade kunskapers oaflåtliga användande
under en läng lefnads verksamhets tid tili samhällets gagn ostridigt medföra
rättighet till bifall och erkännande, varaktigare än den flyende dagens, samt allmännare
i den mån samma verksamhet varit af vidsträcktare omfattning och haft
större inflytande, är det ej utan grundad! hopp om framgång jag genom denna
vördsamma motion hos Svenska Folkets ombud till behjertande anmäler, att Kammar-rådet,
Rikets Ständers f. d. .Tustitie-Ombudsman Sven Lorenz Theorell vid
sin den 15 December nästlidet år timade död åt enka och fem barn, af hvilka endast
tvänne med sjelfständig bergning, efterlemna! ett bo, deri, enligt lagligen förrättad
bouppteckning, skulderna med 117 R:dr 40 öre öfversteg tillgångarna.
För hvar och en, sorn med uppmärksamhet följt den under sednast förflutric
40 åren inom vårt land jemnt pågående utvecklingen af rättsläran och lagarne för
samhällsförhållandena med dertill hörande bestämmelser af ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter är det ej obekant, att Kammar-rådet Theorell med en ihärdighet
och stark vilja, som afpräglade en orubblig karakterens fasthet, samt med en djupsinnighet
och mogenhet i omdöme, som vittnade om en ovanlig förståndets skärpa,
verksamt deltagit i behandlingen och utredandet af dit hörande ämnen, samt att
han dervid, än såsom Statens tjenare med redbarhet och bepröfvad skicklighet,
fullgjort sitt kall och upprätthållit ombetets värdighet, än ock såsom skriftställare
i den rigtning, som en viss naturlig fallenhet och särskildt inträffade tilldragelser
anvisade, uppträd t såsom en oförskräckt försvarare af folkets rättigheter. Till
belöning derföre blef han under tre efter hvarannan följande riksdagar hedrad med
det dyrbara förtroendet att kallas till Rikets Ständers Justitie-Ombudsman. Sedan
tilltagande
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 6i.
tilltagande hö» alder och i bredd dermed aftagande kroppskrafter förbjudit hans
vidare utsättande för de ansträngningar, som med utöfningen af detta embete äro
förenade, anslogs ät honom vid 1856 års riksmöte en lifstidspension motsvarande
Justitie-Ombudsmans-lönen.
På grund af ofvan antydda förhållanden och då Kammar-rädet Theorells enka
Sophia Wilhelmina von Sehwerin vid en uppnådd ålder af 64 är, ej eger för sitt
och sina oförsörjda barns underhåll andra påräkneliga tillgångar än bidrag från
Civil-statens Enke- och Pupill-kassa saint Hiiradshöfdingars m. flis enskilda Enkekassa,
till ett sammanräknadt belopp af 775 R:dr ärligen, får hos Rikets Ständer
jag härmed vördsamt föreslå,
att en årlig pension af Ett tusen fem hundra Riksdaler, eller en summa
ej uppgående till en fjerdedel af den pension mannen i lifstiden innehaft,
mätte anslås ät bemälda enkefru Sophia Wilhelmina Theorell född
von Schwerin att, med beräkning från innevarande års början, utgå samt
under hennes återstående lifstid och så länge hon enka förblifver henne
tillgodokomina.
Om remiss till Högloft. Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
L. J. Lovén
JW Si,
Af Herr SlUtdvällSOIU Om förbud mot användande af kroppslig aga
vid skolungdomens undervisning, eller ock särskild ansvarsbe
stämmelse
för sådan agas utdelande i annan än föreskriften
ordning.
Oti den af herr Sommelius, G. M., väckta och nyss remitterade motion örn
fullständig revision i tidsenligare anda af nu gällande Stadga för Rikets Allmänna
elementar-läroverk saknade jag något bestämdt och betryggande förslag om upp
hörande
eller nödig inskränkning af den kroppsliga agans handhafvande uti vära
läroverk, hvaröfver manga klagomål försports. Och enär missbruken deraf, äfven
på sednaste tiden, ohejdadt fortfarit ända till den ytterlighet, att Justistiekanslersembetet
funnit sig föranlåtet att medelst laga beifran söka hejda desamma, hvaraf
än mera- bekräftas behöfligheten af förändrade, verksamma lagbestämmelser till
detta betänkliga ,ofogs afsk aflande; så känner jag mig af dessa förnyade anledningar
uppmanad att äfvenledes förnya min, den 19 November 1859 i detta ämne väckta,
motion under förhoppning om allvarligare afseende derå, än vid sistlidna riksdag.
Bilf. till B. St. Prot. 1862—1869- 11 Sami. 3 Åfd. 15
114
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\? Cl.
Förhållandena hafva sedan dess icke uti något hufvudsakligt hänseende förändrats,
hvarföre också min förut gjorda motivering kan temligen oförändrad bibehållas
sålunda:
Den enighet och kraft, hvarmed en, på tidens och nationens mildare lynne
aktgifvande, del af representationen uttalat sig för prygel- och daggstraffens afskaflånde,
ingifver mig någon förhoppning, att ett likartadt önskningsmäl för inenniskovärdets
större helgd och fullständigare erkännande äfven skall röna någon
uppmärksamhet.
Den påkallas vördsammast endast för det nppvexande slägtets fromma i detta
hänseende, och lärer derföre icke utan betänkande förvägras, dä ungdomens väl
ligger oss alla om hjertat och står höjdt öfver alla politiska meningsbrytningar.
-Sedan en stigande humanitet och förekommande missbruk af lagbestämmelserna i
ämnet samverkat lill afskalfandet af de afflictiva kroppsstraffen för brottslingar äfvensom
husagan för tjenare; derefter föranledt lagbestämdt ansvar för husdjurens vanvårdande
och misshandlande, samt slutligen framkallat de mest enhälliga och välbefogade
yrkanden på borttagandet af de, i förnyad stadga, ehuru något förmildradt
skick, upplifvade, men hvarje fri man och hvarje civiliseradt samhälle ovärdiga och förnedrande
prygel- och daggstraffen vid krigsmagten; sä synes det vara blott en, i
tidehvarfvets och bildningens förmildrande anda fortgående, oafvislig konseqvens,
att med ens afskaffa all offentlig hudstrykning samt förlägga utdelandet af kroppslig
aga för minderäringar, der den ej kan alldeles undvaras, till familjehemmet och
under fadersväldets omedelbara kärleksband.
Om, såsom man bör hoppas, representationens allvarliga förkastelsedom öfver
prygel- och daggstraffen mäste förvandla dessa sista lemningar af barbariska fördomar
och bruk för pligtkänslans vidmagthållande hos militärer till endast ett, i
våra brottmåls- och straffannaler qvarstående, vittnesbörd om gammal råhet och
väld; sä blefvo det ju en ännu oförsvarligare följdvidrighet och olämplighet att
låta afflietiv bestraffningsrätt qvarstå lör någon offentlig myndighet eller institution
pä det frids- och familjområde, der skolan och skolungdomen onekligen befinna
sig, särdeles som det är ädagalagdt, att missbruken äfven härstädes högljudt mana
till det råa och förkastliga brukets totala afskaffande, samt inga af de skenskäl och
skengrunder för strykmethodens fortsättande här kunna anföras, hvilka man åberopade
för husagans och de afflictiva disciplinärstraffens bibehållande.
De upphäfda afflictiva bestraffningarna drabbade nemligen, likasom prygeloch
daggstraffen, endast fullvuxne och kroppsligen utbildade personer, som i nödfall
möjligen kunde sätta något personligt värn emot enskildt missbruk och uppbrusande
ölverilning, samt hvilkas oftast härdade lekamen uti egen styrka och
fasthet egde ett naturligt skydd mot menligare följder af misshandel. Mången husbonde
ansåg ock den hofsamma husagan vara det enda skräckmedel, han egde, att
tvinga en lat, okynnig eller vårdslös tjenare, som ej lät sig annorledes rättas, till
hans pligters uppfyllande.
Likväl, och med humanitetens fulla rätt,, hafva dessa reliker af forntida slafveri
och missförstädt menniskovärde måst inom värt fosterland vika för mildare
asigter och värdigare medel att lära individen göra ett förståndigt bruk af Ökad
frihet.
I svensk civil-lagstiftning Tjvarstår af det afflictiva hudstrykningssystemet,
utom husaga för minderätiga tjenstebiträden, också egentligen endast kroppsaga
för liela rikets skolungdom. Men minderåriga tjenstebiträden stå och måste väl
äfven med skäl anses vara stadde uti ett patriarkaliskt barnaskaps- och uppfostrings
-
Motioner i Borjare-Ståndet 18G2. JW 6!.
115
förhållande till den öfriga familjen samt derföre beroende af hnsfadren eller husbonden
: rättigheten att utdela kroppslig aga är också här helt och hållet förlagd
inom familjen, hemmet och det enskilda lifvet samt uti dens kärleksrika hand, som
åtagit sig det ansvarsfulla uppdraget att uppfostra och dana dessa minderåringar
likasom sina egna barn till goda, nyttiga och förnuftiga medborgare; här finnes ej
heller någon närskyldare och mildare hand, åt hvilken en allvarsammare upptuktelserätt
lämpligen kunde öfverlåta?.
Men sådant är alldeles icke förhållandet med skolungdom och skolaga. Den
förra eger gemenligen ett hem, dit den sednare kan saklöst förläggas och dit den
äfven flerestädes redan blifvit frän skolan med fördel förlagd.
Mången torde väl äfven vilja grunda kroppsagans bibehållande i skolorna på
något till läraren delegeradt fadersvälde samt det beqväma argumentet i öfrigt att
icke annorlunda ”går an”; men rnägta också föräldrar, jemte en sådan rättighet,
öfverlåta pä hvarje straffande lärare denna sin egen djupa och naturliga kärlek till
barnet, hvilken är säkraste värnet mot alla missbruk deraf och hvarförutan ali dylik
bestraffning oftast blifver, såsom hvarje öfveriiningens verk, ändamålslös och öfverdrifven?
Och eger man icke alltför mänga exempel på dylika missbruk för att
låta en sådan bestraffningsrätt qvarstå i lag? Det torde verkligen vara lika mycket
just den i skolstadgan gifna, ehuru varsamt begränsade, tillåtelsen alt utdela
kroppsaga, som endast dålig slentrian och dåligt lynne inom månget läroverk,
hvilka förnämligast föranledt de lyckligtvis enstaka, men högst upprörande och
vådliga missbruk af denna bestraffningsrätt, med thy åtföljande blånader och blodvite!),
dem man till offentlig nesa sett bevittnade bland annat af allmänt tillgängliga
rättegångshandlingar, med hvilkas närmare refererande jag dock här hvarken
vill eller behöfver störa ett utbildadt rättsinne och en förädlad mensklighcfskänsla.
Uti angifna humaniscrings- och scdeförädlings-arbete af lagstiftaremagtcn
synes sålunda förelinnas en lucka i detta hänseende, och jag kan icke fatta, hvarföre
stegen hejdas pä en bana, som uppenbarligen leder till rätta målet och der
man eger sä lohärda föredömen att följa.
Eller skall endast landets yngsta, svagaste och värnlösaste medborgareklass,
som eger framtidens civilisation och öde i sin hand, förbises i denna råd af sedeförmildringsåtgärdcr
både till personens och husdjurets skyddande för kroppsliga
vexationer? Behöfver man kantänka spara pä humanitetens medel, pä förädlingens
säde, dä jordmånen för dess emottagande obestridligen är fullbcrcdd och mägtig
af skörd?
Äro sålunda, hvilket mäste erkännas, kroppsliga bestraffningar i allmänhet
ändamålslösa, ovärdiga och förkastliga; sä måste de, såsom innebärande det grofsta
miss örstånd af menniskans väsende och värde, isynnerhet vara det vid ungdomens
uppfostran. Det torde vara lika öfverflödigt, som det vöre förnärmande mot allmänna
omdömets aktning för detta menniskovärde och hängifvenhet för den yngsta
generationens kroppsliga och moraliska väl, att här söka utförligare framställa
alla humanistiska, moraliska, physiska och psychiska skäl för denna mildare uppfostringsåsigt:
den liar redan vunnit tillämpning i så mänga läroverk, särdeles de
privata, och hunnit visa sig ega sä stora företräden framför hndstrykningsmethoden,
att den numera fullkomligen rättfärdigar sig sjelf Deremot forde böra anmärkas,
att den kroppsliga agan i de flesta läll och äfven med största besinning utdelad
efter och enligt skol-kollegiets dom snarare föibittrar, än förbättrar det unga sinnet:
gör barnet och ynglingen skygg eller trotsig, krypande och hycklande eller
hånande och förhärdad: oftare undertrycker, än utvecklar hederskänslan och karak
-
116
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 62.
teren, samt förslafvar den blödigare och finkänsligare och lägger gemenligen för
ali framtid grunden till skrymteri eller inre bitterhet och råhet, parade med benägenhet
för väld och väld, hvilka sedan i mängfaldiga former följa mannen pä
hvarje bildningsgrad och i hvarje samhällsställning.
Med anledning af allt detta, och. enär äfven pä aldra sednaste tiden så våldsamma
bestraffningar understundom förekommit genom lärares öfverilning och otålsamhet,
att högsta åklagaremagten mäst ingripa hämmande deruti samt föräldrar
heldre låta sina barn lemna Statens offentliga läroverk, än der blottställas för möjligheten
af slika, betänkliga missbruk; sä vägar jag, helst den enkla ” Anmärkningsboken”
i de liesta privata och många offentliga läroverk redan bevisat sig fullkomligt
och ändamålsenligt ersätta kroppsagans verkningar till förbättring, vördsammast
föreslå:
antingen att
kroppslig aga vid ungdomens undervisning alldeles förbjudes i Rikets
elementar-läroverk och folkskolor genom allmän lag, vid särskildt vite,
utom ansvar för misshandel;
eller och.,
derest ett så billigt, offer ät humanitetens stegrade fordringar och tidehvarfvets
mildare lynne ännu skulle anses för stort, att åtminstone vid
53 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga för elementar-läroverken
i riket, tillägges följande stadgande:
Lärare, som utdelar kroppslig aga i annan ordning, än här föreskrifven
är, miste sysslan eller höte till skolans fattigkassa (frän 10 till 100
R:dr R:mt) efter omständigheterna, och stände särskildt ansvar för misshandeln.
Anhålles vördsamt om remiss häraf till Höglofl. Lag-Utskottet.
Stockholm den 22 November 1862.
J Sundvallson.
es
Af Herr SlUldvälison: Om vilkorligt förbud mot undergångm bestraff
mngs om förmälande i prestbetyg, som för straffad person utfärdas.
Med stort skäl säges det vara ”menskligt att fela och gudomligt att förlåta.”
Men förlåtelsens gudomliga pligt vinner endast långsamt och med svårighet
fullt erkännande i vår lagstiftning.
Motioner i Borgare-Ståndet 18(52. 62.
117
När brottslingen utstått sitt straff, borde han likväl hafva försonat sig och sin
förseelse med det medborgerliga samhälle, hvaruti hän lefver. Hvarje annan uppfattning
eller påföljd af straff kan icke sammanställas med mensklig rättvisa och
kristlig pligt. Lagens mening står ock i hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed;
men denna mening har ännu icke mägtat göra sig gällande i den allmänna uppfattningen,
har ännu icke kunnat blifva allmän och Ovilkorlig sed. Och hindren
derför ligga ej allenast uti fördomen, utan äfven ännu, till dryg del. uti några gamla
bestående censorsstadganden, sorn torde vara mindre välbetänkta.
Väl har omsider, men blott för 7 år sedan, upphört den religiösa akt, hvarigenom
det kristligt medborgerliga samhället i sitt sköte åter upptog brottslingen
efter utståndet straff, ehuru detta upptagande i verkligheten blef ett brottslingens
fullständiga uteslutande frän den medborgerliga samfärdselns och den kristliga menniskokärlekens
flesta välsignelser. Sådana voro hjrkopligtens verkliga följder: det
var mera densamma, än det medborgerliga straffet, som ställde den sålunda bestraffade
brottslingen föraktad, hjelplös och förtviflad i det samhälle, sou* pä detta
sätt förlåtit hans fel och återupptagit honom i sitt sköte.
Men ännu qvarstå i vår lagstiftning en gammal sed, en bestämning, hvilken
man, förmodlingen för den allmänna säkerhetens skull, icke ansett rådlig! att upphäfva,
men hvilken eger fullt lika bedröfliga följder som den gamla kyrkopligten.
Den trycker fastmera vanärans prägel på den straffade brottslingen för hela Sifvet
och inför alla medmenniskor, med hvilka han kan komma i beröring, samt ökar sålunda
de eljest nog stora svårigheterna eller alldeles omintetgör för en straffad usling
möjligheten att, äfven med de största ansträngningar och den allvarligaste föresats
till bättring, kunna föra en oafbrutet ärlig vandel. Denna lagbestämning verkar
sålunda vidsträcktare och skadligare, än kyrkopligten, samt utgör, såsom varande
ett för hela lifvet bestående brännmärke efter bestraffningen, den mest skärande
motsägelse af förlåtelse och försoning.
Detta legala hinder för brottslingens fullständiga förbättring och återgång till
det medborgerligt sedliga samhället är — prcstbetxjget eller, närmare bestämdt, det
ständiga bibehållandet i prestbetyget af undergångna bestraffningar.
Men låtom oss, såsom en närmare utredning och motivering af nödiga förändringar
härutinnan, inhemta ett par officiella profomdöinen härom, hvilka äro mig
nu tillgängliga och hvartill mänga andra motstycken torde finnas, af prestmän, som
bestrida religionsvärd för ifrågavarande olycklingar och hvilkas omdömen derföre
förtjena vederbörligt afseende:
Utdrag ur Berättelsen om religionsvården vid 40:de
och 44:te Kronoarbet-s-kompaniema å Waxholm för
äret 4861
Till II- Domkapitlet i Upsala!
Det har bevisat sig under sistförflutna år en den lifligaste önskan hos mången
allvarligare sinnad kronoarbetskarl, att, då han en längre tid både på frihetens
åtnjutande och i arbete inom inrättningen förhållit sig redligt och väl, det
skulle vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att det uteslöts ur hans
prestbetyg anteckning om den bestraffning, hvarföre han i ett tiotal är lidit i allmänna
opinionen och hvarigenom honom varit omöjligt, att på en fast fot inom
118
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 62.
samhällslifvets frie medborgare kunna bibehålla sig i sfriifvan att med arbete sig
ärligen och redligt försörja. Då sålunda karlar funnits, som anförtrott sig undertecknad
och frågat, om icke en evangelisk predikant funne det vara kristligt, att, då
de i tio år varit ostraffade, icke varit för något, olagligt, oordentligt, oredligt och
sedeslöst uppförande antastade, utan städse bevisat ett utmärkt redbart och godt
väsende, deras försonade och af dem djupt ångrade brott blefve ur prestbetyget utplånade,
så har undertecknad icke kunnat annat svara, än att detta vore med ett
evangeliskt-kristligt samhälles ordning öfverensstämmande, emedan icke blott pä
den enskilde, utan äliven pä samhället kan tillämpas frälsarens ord: fördömer icke,
sä varder J icke fördömde: förlåter, sä varder Eder förlåtet; men har undertccknad^
dä äfven nödgats tillägga, att det icke stod i undertccknads magt att på eget
beråd göra en sådan uteslutning, utan att det berodde af en uttryckligen i samhällslagen
gifven föreskrift, att sä finge ske, men som nu lagen bestämmer, alt brott
skola för hela detta lifvet qvarstå i prestbetyget, mäste predikanten lyda en ännu
gällande <lag. Att den borde ändras och skall måhända snart nog komma att ändras,
det var och är min lefvande öfvertygelse och mitt vissa hopp. Denna öfvertygelse
och detta hopp har jag sökt bibringa de förtviflande, och sökt uppmana
dem behjerta de orden: tålamod är edert behof, pä det i mågen göra Guds vilja,
och få det som lofvadt är.
Waxholm den 28 Juni 1862.
J. E. Roselius,
Predikant för Kronoarbetskorpsen å Waxholms fästning.
Utdrag ur Fångpredikantens i Upsala till Ii. Domkapitlet
derstädes afgilna årsberättelse, rörande religionsrården
vid Upsala länshäkte jör år 1860.
”Bland de fall” (— af brott —) ”sorn i synnerhet väckt mitt medlidande, kan
jag ej undgå att anmärka ett. der fängen, som för 10 år sedan straffats för stöld,
straxt derpå sökte rädda sig frän ständig vanära, genom att ät sig låta skrifva ett
falskt prestbetyg. Upptäckt, med afseende på den begångna förfalskningen, efter
en 10-årig frän olika orter väl vitsordad vandel, möter han nu, efter undergången
bestraffning samma hinder som förut att. återvinna hos medmenniskor det förtroende,
hvaraf han ännu önskar att göra sig förtjent, och detta hinder är prestbetyget.
Om lagen tillät förbigående i prestbetyg af begånget brott, sedan den straffade i
10 år ådagalagt ett godt uppförande, lande sådant för den felande till en förtjent
uppmuntran och till stadfästelse i det gotia, på samma gång en sådan lagstiftning
skulle blifva ett kärleksfullt, ständigt talande medel till väckelse och upprättelse
hos den fallne och alldeles öfverkorsa det hos fångar sä vanliga talet: ”det är ej
värdtnatt försöka; jag är ju nu förskjuten; ingen vill kännas vid mig”. Ständigt
bibehållande i prestbetygen af begånget brott har ju — och det mer än en gäng
— ledt till ett nytt brott, förfalskning, kan städse vara och har i sanning mången
gång varit ett hinder för inträde pä sanningens väg. ty i detta förfarande saknas
kirlck.
Och bristfällig är den lag. som ej har kärleken tili ögonmärke. Om denna
brist ej är så insedd, som den behöfver, för att utplånas, är det en dyr pligt för
- Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\/f 62.
119
hvar och on, sorn möter den, att påpeka densamma, hvarföre ock det ej torde illa
anses, att jag ett ögonblick stadnat vid denna omständighet”.
Rätteligen utdraget ur den af inig till H. Domkapitlet i Upsala afgifna berättelsen,
rörande religionsvården vid Upsala länshäkte för år 1860, intygar
J. W. M. Wessblad,
Fångpredikant.
Utdrag ur kyrkoboken vid Upsala länshäkte år 1860.
,JW 388. Drängen Johan Lundblad född 1826 i Rasbo församling af Upsala
län. Föräldrar: Sadelmakaren Johan Lundblad, boende i Rasbo och dess hustru
Charlotta Lundblad, död ibid. 1841, nattvardsgång, m. m. Uste nattvardsgången
1841 i Häsbo; sista 1849 i Ost. Hanninge af Stockholms län; haft tjenst som dräng
sedan 1841; ogift. Mantalsskrifven i Stockholmslän, Näs församling. Straffad:
1850 för 2:dra resan stöld. 1860, för förfalskningsbrott (begånget 1850). Inkom
på häktet den 21 Juli 1860 för förfalskningsbrott, kristendomskunskap hjelplig. —
Läser innan försvarligt. Afgång: 1860 }g afsänd till cellfängelset i Westerås.
Rätteligen utdraget, betygar
J W. M. Wessblad,
Fångpredikant.
På grund af hvad jag sålunda baft äran anföra, samt med ytterligare hemtadt
stöd af de, i 5 kap. 14 och 17 >§ förslaget till ny strafflag förekommande, förslagsbestäminelser
om förfallande af straff för brott, som ej inom föreskrifven tid åtalats,
samt äfven al laga kraftvunnen dom, som ej verkställts inom 10 år, får jag härmed
såsom ett välbefogadt tillägg till ofvannämnda försonliga och menniskovänliga bestämningar,
hvilket kan betraktas såsom blott en följd deraf och onekligen innebär
mindre vådor än sjelfva straffens eftergifvande, vördsammast yrka och föreslå:
att, derest ej prest betygen kunna helt och hållet afskaffas, att omförmälande
deruti om undergånget straff må (lern år) efter bestraffningens
verkställande vara alldeles förbjudet, derest den bestraffade icke derförinnan
återfaller i förnyad brottslighet af samma art; tillkommande det
Utskottet att närmare formulera detta stadgande.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukast.
Stockholm den 22 November 1862.
J. Sundvallson,
120
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 63.
Af Herr IsÖOFjj,! Om låneunderstöd till betäckande af den gäld, Norrtelge
stad sig ådragit för uppförande af skolhus för dervarande
elementarläroverk.
Sedan Rikets Ilöglofliga Ständer vid 1856 års riksdag beslutat att den af ålder
i Norrtelge stad befintliga pedagogi skulle i stat uppföras till ett lägre elementarläroverk,
med 2 årig lärokurs, och i sammanhang dermed, med vissa inskränkningar,
anslagit löner åt en Rektor och en Kollega; samt ett sådant 2-kIassigt
elementarläroverk, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 29 April 1859. kommit
till stånd den 24 näst derpäföljdc Augusti, hafva derefter inträffat, och af skolans
framåtgåchde betingade omständigheter mcdlört. redan ej mindre än 2 olika
anledningar att ånyo vördsamt påkalla Rikets Ständers benägna uppmärksamhet
pä nämnda skoleinrättning.
Den ena af dessa anledningar, tryggandet af skolans fortgående inre utveckling,
har genom Kongl. Maj:ts nådiga Preposition angående Statsverkets tillstånd
och behof, redan blifvit gjord, och kominer genom särskild motion af mig att
ytterligare göras till föremål för Rikets Ständers ompröfning.
1 afseende äter å den andra anledningen, som afser fiågan, huruvida staden
Norrtelge må kunna, eller icke kunna bära följderna af de uppoffringar, som den
beslutade skolan orsakat, och hvilka uppoffringar näppeligen kunnat undvikas, oro
icke det nya, framåtsträfvandc läroverket skolat hämmas i sin fortgång, till oersättlig
skada för orten, för landet och troligen för närmast belägna läroverk, utber
jag mig att få andraga följande:
Sä väl stadens och närmaste ortens aflägsenhet från andra läroverk, deraf ej
finnes något, beläget närmare Norrtelge, än det i Upsala, på 6f mils afstånd, som
ock kringboende befolkningens snart framträdande, och jemnt tiilvexande behof att
få i Norrtelge, åt sina söner, — och det under sä läng skolekurs som möjligt, — söka
en mer och mer värderad förmån af grundlig barn aundervisning, lät inom ganska
kort tid den uppmärksamme betraktaren inse, att den nya skolan inte länge
skulle kunna qvarhallas inom de tränga gränsor, som äro af skollagen bestämda
för ett 2-klassigt elementarläroverk; — och en sådan öfvertygelse kunde intet annat
än vinna ökad styrka, dels af beskaffenheten utaf dc läscordningar, som af skolans
Ephorus tid efter annan föreskrefvos, och hvilka oförtydbart angåfvo en afsigt
att, sä fort omständigheterna dertill föranledde, framföra skolan tiil 5-klassigt läroverk,
och dymedelst, bland annat, i någon män afleda den öfverbefolkning, hvarmed
Upsala fullständiga elementarläroverk hotas, tiil ej ringa men för undervisningens
gäng och lärjungarnes helsa, — samt dels af den öfverraskande hastighet,
hvarmed lärjungarnes antal i Norrtelge skola ökades, så att detta antal pä dc från
skolans öppnande förflutna 3 åren mer än femdubblats, och nu vuxit till siffran 75.
i stället
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 611.
121
i stället för de 18 lärjungar, som skolan liek emottaga af den derförinnan i staden
varande pedagogi.
1 män som en sadan öfvertygelse om skolans troliga, och visserligen önskvärda
framtid hann göra sig mer och mer gällande, framstodo naturligtvis bekymmersamma
beräkningar huru denna framtid skulle kunna realiseras; och uppenbart
är, att detta bekymmer blef större, alltefter sorn man i staden vänn visshet,
dels derom att någon särdeles hjelp ej var att påräkna frän de landsorter, som insände
till skolan de ojemförligt flesta eleverna, dels derom att skolan snart ej
rymdes inom stadens egande, nyinredda skolhus, utan mäste till en del inrymmas i
andra lokaler, — dels ock derom att tiden icke längre medgaf att vid sistföiflutna
riksdag framkomma med begäran om sä val anslag ät flera lärare, som ock, hvad
egentligen rörer denna motion, byggnadshjelp: — en begäran som dessutom måhända
ej haft mycken utsigt att vill fa ras då, d. v. s. innan läijungarnes vexande
antal, deraf föranledda, enskilda uppoffringar för vidsträcktare undervisnings uppehällande,
och andra omständigheter fulltyga! skolans behof af inre utvidgning och
derefter lämpad lokal, — i afseende på hvilket, sistnämnda behof, eller ett rymligare
läroverkshus, än det kort förut för det nya elementarläroverkets inhysande till
inredningar ändrade skolhuset, staden ej undgick att snarligen fä emottaga en af
skolkollegium gjord och af Ephorus understödd uppmaning.
Under det att häruppå, med anlitande af hufvudsakligast, snart sagd t uteslutande,
inom staden subskriberade medel för a (lönande af först en 3:dje lärare och
derefter äfven en 4:de lärare, skolans Ephorus genom särskilda skrifvelser bestämde,
den 10 April 1860, att det 2-kiansiga läroverket skulle inrättas för 3-årig lärokurs,
— den 18 April 1861, att der skulle undervisas med 4-årig lärokurs, — och
den 15 April 1862. att. tills vidare med nu använda 4 lärare, åt en af hvilka Kongl.
Majit detta är anslagit ett arfvode, detta 2-klassiga läroverk skulle inrättas för 5-årig
lärokurs, så långt detta med sä inskränkta lärarekrafter kumle åstadkommas; —
under, och på grund af allt detta beslöt sig staden i slutet af är 1860 att vedervåga
uppförandet af nytt läroverkshus, under förhoppning att sålunda visadtnitoch
intresse för spridande af upplysning genom skolundervisnings ändamålsenliga ordnande,
skulle mötas af näst sammanträdande »tanders, uti meddelande af lämplig
byggnadshjelp, uttryckta välvilja; föreställande sig staden, att denna förhoppning
val ej borde minskas derföre att staden, dertill nödgad af det tvingande behofvet
och utan att fästa sig vid den omständigheten, att det ingalunda kunde anses afgjordt
att staden hade någon verklig skyldighet att bygga elementarläroverkshus, — raskt
grep verket an, och hade modet att först bygga och sedan begära hjelp, i stället
f ir att begagna den försigtigare utvägen att göra tvärtom; — men väl kunde vexa
till följd af det förhållande att staden, allt ifrån läroverkets öppnande, ej ditsatt
mer än en tredjedel af lärlingarne, hvilka för öfrigt tillhört kringliggande landsort.
— äfvensom pä grund af stadens och dess nuvarande innevånares inskränkta och
för hvarjehanda allmännyttiga företag på sednare tider hardt anlitade tillgångar.
Enligt af Kongl. Majit i nåder fastställd ritning, och pä entreprenad, bygdes
huset af sten, och är nu, tued 6 lärosalar samt en tills vidare såsom gymnastiklokal
använd större sal, färdigt, iflyttadt, afsyna dt, godkändt och. jemte nödiga boställsrum
och utiius, brand försäkrad t, kostande i allo något olver 85,600 R:dr ltnnt
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863. 11 Sami. 3 Ard. 16
122
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 63.
deraf, sedan ett af stiftets byggnadskassa erhållet bidrag af 5,000 R:dr frånräknats,
en återstående summa af 30,000 R:dr betecknar stadens skuld tor skolhuset och
hvad dertill hörer.
Denna, Norrtelge stad, med knappt 1,200 innevånare, af hvilka dock. enligt
årets taxeringslängd, endast 735 personer, och deribland 412 af qvinnkön, äro i
ställning att hafva fått personlig skyddsafgift sig påförd, — med årliga intrader af
mindre än 5,000 R:dr, men ärlig utgiftsstat af närmare 10,000 R:dr, — med en
hardt betungande fattigvård, som till en del kan ännu anses sorn ett arf från den
tid. då genom dervarande Krono-gevärsfaktoriets indragning pauperismen steg i
hastig fart, — har icke dessmindre under det sista årtiondet pä skuld, pä ett pär
donationer och på sammanskott, i och för allmänna företag, (utom nu ifrågavarande
läroverkshus) underkastat sig utgifter till omkring 60,000 R:dr; — och om härvid
i betraktande tages, med särskildt fästadt afseende på här förevarande fråga, att staden
pä sednaste 3 åren, för undervisningsverket bekostat folkskolans fördelande i en
afdelning för gossar oell en för flickor, hvilka sistnämnda undervisas af dertill antagen,
lönad och kosthållen lärarinna, — uppförande af läro- och bostadshus för en
fliekslöjdskola, hvars årliga utgiftsstat går till mer än 1,200 R:dr. — samt aflönande
tills vidare af elementarläroverkets 3:dje och 4:de lärare med hittills sammanskjutna
närmare 4,000 R:dr, —- hvartill torde kunna läggas att till Kollegalönen i läroverket
ett belopp af 400 R:dr årligen tages af inom staden donerade medel; så
torde villigt kunna medgifvas, att en för elementarläroverkets bättre ordnande åsamkad
ytterligare skuld af Trettiotusén R:dr R:mt skulle, om icke Riksens Ständers
välvilja mellankomme i en ellef annan form, t^llt för hardt trycka, om icke alldeles
nedtrycka staden.
Nu, som Norrtelge kommun, i öfverensstämmelse med de åsigter om det allmännas
anspråk på individen, som der redan framkallat sä jemförelsevis betydliga
uppoffringar, ingalunda haft eller har för afsigt att helt och hållet vinna befrielse
från förenämnda, för landets nytta åsamkade gäld, kan här endast blifva fråga om
att söka en utväg att få samma gäld, på möjligast billiga vilkor, så ställd att jemväl
stadens nuvarande innevånares efterkommande måtte komma att draga en tillständig
del af den börda, som tillkommit i beräkning på frukter, de der till betydligaste
delen lära komma att af dem och landet skördas; — och på grund af hvad
sålunda är vordet andraget, vågar jag vördsamt hemställa:
att Rikets nu församlade Höglofliga Ständer täcktes, till betäckande
af den gäld Norrtelge stad ådragit sig för uppförande af skolhus för dervarande
elementarläroverk, anvisa staden ett låneunderstöd af Trettiotusen
R:dr Runt, att återbetalas genom erläggande af fem procent ärligen,
hvaraf 3 procent såsom ränta och 2 procent till amortering af kapitalet,
eller pä andra, möjligen föreskrifvande vilkor.
Till Höglofliga Stats-Utskottet, dit denna motion torde varda remitterad, anhåller
jag att framdeles fä inlemna de handlingar, som äro erforderliga för här förekomna
uppgifters bestyrkande.
Stockholm den 22 November 1862.
F, G. Isberg.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 64.
123
.M 64.
Af Herr Isberg: 1 ng. Norrtelge element ar-lär ov erks förändring till femklassigt
läroverk samt anslag till .löner för ökadt antal lärare
derstädes.
Sedan, på grund ;if Rikets Ständers beslut vid 1856 års riksdag, samt Kongl.
Majits deraf föranledda, den 29 April 1859 aflätna nådiga Bref, sistnämnda års höst
blifvit i Norrtelge stat!, i stället för den af ålder derstädes befintliga pedagogi,
öppnadt ett lägre elementar-läroverk, med 2-årig lärokurs och 2 lärare, lönade af
Staten, med undantag för det belopp af 400 R:dr Kunt, som till Kollegans lön tagits
af, inom staden donerade medel, har detta läroverk, som från pedagogien fick emottaga
endast 13 lärjungar, under den derefter förflutna korta tiden af 3 år, så vunnit
förtroende och anlitats, att lärjungarnes antal derstädes mer än fem dubblats, och
nu uppgår till 75.
Enligt Ephori föreskrifter, gifna gång efter annan, har lärokursen så utvidgats,
att frän 1860 års hösttermin, då elevernas antal stigit till 43. i skolan undervisades
i 3-årig, frän samma termin 1861, då eleverna voro 61, i 4-årig. och från början af
detta ars hösttermin, för 75 lärjungar, i 5-årig lärokurs, för närvarande af 4 iärare,
utaf hvilka, utom Rektor och Kollega, de 2 andra aflönats dels med ett af Kongl.
Majit under innevarande år för en extra lärare anslaget arfvode, och dels med inom
orten sammanskjutna medel, som redan uppgått till en summa af 4,000 R:dr Runt.
Pä vederbörande domkapitels hemställan, och under åberopande af det alltmer
tvingande behofvet att genom läroverkens utvidgning i de omkringliggande
städerna förekomma en alltför stark tillökning af lärjungar vid Upsala högre elementarläroverk,
har Kongl. Majit väl, i den till Rikets nu församlade Ständer afgifna
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit att för
utvidgning af Norrtelge lägre, 2-kIassiga läroverk, måtte anvisas ett, ärligt löneanslag
af 1,500 R:dr, d. v. s. det nuvarande 2-klassiga läroverket uppflyttas i stat till
3-klassigt; men
då i betraktande tagas de här ofvan utredda förhållanden i afseende på skolans
tillvext. beskaffenheten af de tid efter annan lemnade föreskrifterna om ökade
lärokurser, samt deraf i orten hittills föranledda, för lärares aflönande gjorda uppoffringar,
som icke kunna sträckas längre;
dä skolan, med hänsyn till sitt läge, mäste anses vara till gagn för och komma
att uppsamla lärjungar från närmare 30 socknar, befolkade, jemte staden, af
omkring 36,000 personer;
dä den redan är, beträffande lärjungarnes antal, fullt jemförlig med åtskilliga,
redan till 5-klassiga elementarläroverk uppflyttade, skolor:
124
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 65.
då närmast derintill befintliga elementar-läroverk är det på 6f mils afstånd '
Upsala varande, hvilket näppeligen torde tåla starkare tillopp, men väl vara i behof
af minskning för framtiden i ett sådant tillopp;
då annat läroverk inom länet, så vidt jag vet, icke finnes, dit Norrtelge skolas
elever kunna, efter 3-årig kurs, förflyttas, och sådan flyttning ej eller kan rimligen
ske tili skolorna i Stockholm, der lefnadskostnaden för allmogens barn skulle
blifva för hög;
då den af Kongl. Majit meddelade fastställelse å föreslagen ritning till af behofvet
påkalladt och af vederbörande påyrkadt nytt läroverkshus, föranledt uppförandet
af ett nu redan färdigt och iflyttadt sådant för 5-klassigt läroverk; samt
då redan inträdda förhållanden tydligt angifva, att orten ej kan vara tillfreds^
ställd med ett blott 3-klassigt läroverk; så, och med fästadt särskildt afseende å
den temligen säkert kända omständighet, att endast ett missförstånd emellan orten
och Ephoral-styrelsen, samt denna styrelses deraf föranledda inskränkning i den
gjorda underdåniga hemställan om läroverkets utvidgning, orsakat Regeringens åtgärd
att förorda sådan utvidgning till 3-klassigt i stället för 5-klassigt läroverk, tror jag
mig ingalunda sakna skäl att vördsamligen hemställa:
att Rikets Ständer täcktes, med Norrtelge 2-klassiga elementar-läroverks
uppfattning i stat till 5-klassigt, anvisa löner åt de ytterligare 4
lärare sorn för sådant ändamål erfordras utöfver den Rektor och den
Kollega, som redan finnas der a stat anställde.
Örn remiss till vederbörligt Utskott får jag anhålla.
Stockholm den 22 November 1862.
F. G. Isberg.
t/W 65,
Af Herr Isberg l Angående den i Skenninge varande skolas uppförande på
de lägre element,ar-läroverkens stal och anslag af dertill erforderliga
läraremedel.
Enligt mig gifvet uppdrag täger jag mig friheten att, med återupptagande af
rtt, uti Kongl. Maj:ts till sednaste riksdag aflåtna nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof framställdt, men då förfallet förslag, vördsamt hemställa,
att Rikets nu församlade Höglofliga Ständer täcktes uppföra skolan i Skenninge på
de lägre s. k. 2-klassiga elementar-läroverkens stat, samt anslå i sådant hänseende
erforderliga lärarelöner; utbedjande jag mig att, jemte åberopande af hvad i frågan
är vordet i högstberörda nådiga Proposition andraget, få ytterligare erinra hurusom
stadens och ortens behof af skolans utvidgning granneligen bör synas deraf, att.
änskönt stadens folkmängd på de 2 sista årtiondena vuxit från 1.000 tili 1,500 per
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV# .66.
125
söner, och derutöfver, samt kringliggande orten lärer fä anses starkt befolkad, obenägenheten
i staden och på landet att låta barnen börja sin undervisning i Skenninge
skola för att snart sagdt omedelbarligen derefter nödgas söka annat läroverk,
visat sig så stor, att denna skola, som haft mer än 60 lärjungar, förra vårterminen
måste hällas stängd, till följd af total brist pä lärjungar, de der alla lära nödgats
vända sig till andra, aflägsnare, men ändamälsenligare skolor, till stor uppoffring
och bekymmer för föräldrar och målsmän, sorn derigenom satts i mistning af fördelen
att kunna pä nära håll tillse och öfvervaka barnens uppfostran, åtminstone under
de första skolåren.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres.
Stockholm den 22 November 1862.
F. G. Isberg.
JW 6®.
Af Herr Isberg! Om anslag utan återbetalningsskyldighet lill åvägabringande
medelst jernväg, båtled och landsväg af fullständig kommunikationsled
från Sundsvall till Bräcke.
Behjertande nyttan och vigten af att bereda bättre kommunikationer åt provinsen
Jemtland, som trots sitt afstängda läge inom sig eger rika resurser till mångsidig
framtida odling, beviljade 1856—57 års Ständer anslag till åvägabringande
af en kommunikationsled utefter de stora sjöar, som med små afstånd från hvarandra
sträcka sig tvärsigenom provinsen från dess vestra gräns emot Norrige till
sydöstra gränsen emot Medelpad.
Denna kommunikationsled är också jemte en af norska staten utförd fortsättning
deraf ifrån riksgränsen till Levanger och Trondhjems-fjorden för trafiken redan
begagnad. Men hvarken skall Jemtland af det välvilligt meddelade understödet
eller svenska Staten af de på en förhoppning utlagde medlen hafva all den
nytta, sorn deraf kan och bör beräknas och äskas, sålänge ifrågavarande kotnmunikationslinea
med sin ena ändpunkt stannar på ett afstånd af nära 12 mil frän
svensk hamn och stapelstad. Tvärtom skall all den samfärdsel, som provinsen behöfver
och bör söka med andra orter, fortfarande antingen hållas tryckt eller också
tvingas in pä den nyöppnade vägen till hamn vid vesterhafvet, sä länge alla de
varor, som innevånarne kunna behöfva antingen hemta ifrån eller afyttra vid närmaste
hamn, som här är Sundsvall, mäste med en kostnad af 20 å 25 öre per
centner för mil och ibland derutöfver fortskaffas genom forbönder, som dessutom
icke alltid stå att anskaffa.
Upplysningsvis torde här böra nämnas, att från Ostersund afstånd et till Sundsvall
utgör 18,70 och till Levanger 23,66 mil. varande dessutom norska fjellryggen
126
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/? 66.
att å sistnämnda vägsträcka passera med aila de hinder, den åtminstone vissa årstider
lägga för trafiken, saint att den årliga varumängd, Jemtland nu anses behöfva
frän hamn hemta, är kalkulerad till 182,000 centner.
Alla de sakkunnige män, som haft till offentligt uppdrag att yttra sig öfver
Jemtland och dess naturförhållanden, såsom Öfverste-löjtnanten Leijonancker, som
1856 för den då ifrågasatta linien anställde undersökning — Agronomen Jonsson,
som år 1846 på Statens bekostnad besökte landet, Professor Al. Miiller, som 1859 i
flera rigtningar genomreste detsamma, och major Adelsköld uti dess den 5 Januari
1860 afgifna utlåtande, hvartill jag sedermera återkommer, vitsorda enstämmigt,
att Jemtland, af naturen bestämdt att blifva hufvudorten för områdens af flera
hundra qvadratmil industriela lif, eger ymniga källor till framtida rikedom för
sig sjelft och spridande af välstånd omkring sig. Dess vidd af 330 qvadratmil —
ungefärligen Wermlands, Elfsborgs, Göteborgs och Bohusläns sammanlagda område
— dess ofantliga skogar, dess malmförande bergsträckor, dess vidsträckta odlingslägenheter
och jordmånens fruktbarhet, som för ett så nordligt läge saknar
motstycke, utgöra dessa källor; men tydligt är, att de under det förhållande, som
redan näinndt är. antingen icke skola kunna tillgodogöras, eller ock tillgodogöras,
utan att Sverige deraf drager den fördel, som naturligen detsamma bör tillkomma.
Med klar blick för dessa af mig nu berörda förhållanden antydde också Ofverste-löjtnant
Leijonancker redan i förslaget för linien riksgränsen — Bräcke möjligheten
och behofvet af att efter enahanda plan, som lagts till grund för denna
linea, förbättra kommunikationen jemväl frän Bräcke till Sundsvall.
Uppfattande frågan ur samma synpunkt hafva ock Sundsvall och andra kommuner
i Medelpad vidtagit förberedande åtgärder för en dylik utsträckning af linien.
Undersökningar hafva i sådant ändamål af numera majoren och riddaren C.
Adelsköld under sommaren år 1859 blifvit utförda, och förslag af honom för planens
utförande uppgjordt och afgifvet utur sistnämnda förslag, hvaraf så väl sorn
af ett detsamma åtföljande högst förtjenstfull! utlåtande i ämnet jag ödmjukast anhåller,
att det IIögloiligaUtskott, under hvars behandling denna min motion kommer,
måtte taga kännedom, må här endast anföras följande:
”att frän Bräcke allmänna landsvägen, som är mycket backig, skulle omläggas
till vestra ändan af Torpsjön, derifrån, genom upprensning af tvenne forssar i
Ljunga eif samt anläggning af en 2,500 fot lång kanal med tvänne slussar, samma
vattendrag skulle göras segelbart på en sträcka af 4 A mil för till och med 4£ fots
djupgående båtar eller ända till östra ändan af Stödesjön, hvarifrån kommunikationsleden
skulle sluta med en 87.000 fot lång jernväg för lokomotiv till.hafvet
vid Sundsvall;
att kostnaden härför är beräknad
för 2,41 mil jernväg af 4 fots spårvidd för lokomotiv ....... 1,540,000.
” 2,500 fot lång kanal med 2 slussar och bryggor m. m  157,975.
’’ 128.500 fot ny, 20 fot bred landsväg  148,500.
1,846,475;
att oaktadt de olägenheter, som måste åtfölja flere omlastningar, ifrågavarande
linea otvifvelaktig! skulle komma att för vidsträckta orter i norra Sverige
relativt medföra alla de fördelar, som Götha kanal medfört för mellersta Sverige.
att,då den numera färdiga linien mellan riksgränsen och Bräcke redan blifvit af
Kongl. Majit och Rikets Ständer betraktad såsom en slags statslinea, för hvars anläggning
med vägar och bryggor kostnaden bestridts af allmänna medel, och enskildt
bolag endast bekostat sjelfva materielen, såsom ångbåtar, magaziner m. m. för om
-
Motioner i Borgare-Såndet 1862. 66.
127
besörjande af trafiken efter af Kongl. Maj:t fastställd taxa, och då den här föreslagna
utsträckningen af kommunikationsleden till Östersjön utgör ett nödvändigt
kompletterande af densamma, om den helt och hållet skall uppfylla det afsedda
ändamålet, så borde för den del af linien, som sträcker sig emellan Bräcke och
Stödesjön, Staten bestrida hela kostnaden, som erfordras för både landsvägen med
bryggor och kanaliseringen, hvaremot ett bolag skulle bekosta anskaffandet af materialier
såsom ångbåtar m. m., i likhet med hvad sorn egt rum för linien riksgränsen
— Bräcke;
att för den föreslagna jernvägen emellan Stödesjön och Sundsvall åter ett
län å Adelar af den kalkulerade anläggningskostnaden emot 3 procents ränta och
1 procents amortering torde böra beviljas det bolag, som kan vilja åtaga sig utförandet
af anläggningen, framtida underhållet och besörjandet af trafiken enligt
nådigt fastställd taxa;
att äfven i unionelt och militäriskt hänseende denna transitoled mellan Sverige
och Norrige, mellan Nordsjön och Östersjön skulle blifva af allra högsta betydenhet;
att Statens direkta uppoffring på denna jernvägsanläggning sålunda blefve under
den tid, amorteringen varade, något öfver 20,000 Riksdaler årligen, om man
antager 2 procents förlust på det beviljade låneunderstödet, men den indirekta
vinsten deremot utgöras af:
först tillgodogörandet af de betydliga skogstrakter efter Ljungans vattendrag,
som i anseende till de kostsamma transporterna under nu varande förhållanden
ej kunna af egarne med fördel begagnas. Enligt uppgift af tillförlitlig person skulle
efter jernvägens fullbordan endast vid Torphammars bruk samt inom Torps- och
Borgsjö socknar komma att ärligen sågas 20 ä 2'),000 tolfter plankor mera, än
förut kunnat ske, Dessa 25,000 tolfter plankor, skeppade till utrikes ort, indraga
i landet minst 450.000 Riksdaler, och
för det andra de tusendetal inbesparade mans- och häst-dagsverken, hvilka i stället
att förslösas på landsvägen, kunde komma jordbruket och näringarne till godo, samt
den förkofran och välmåga, den oberäkneliga mängd industriela och andra anläggningar
och företag, sorn en billig och snabb kommunikation alltid skapar omkring sig.
Men äfven om man helt och hållet lemnar ur sigte alla dessa sistnämnda,
först efter hand uppkommande fördelar och endast tager i beräkning hvad i zillror
kan uppskattas, så visar sig en årlig vinst af nära en half million Riksdaler Riksmynt
eller en 24-faldig skörd ä det utsäde, sorn Staten sålunda ej låtit falla på
hälleberget, utan i Norrlands förunderligt bördiga och mot odlaren tacksamma
jordmån.
Sedan detta förslag med dess grundliga motivering blef bekant, utsågs bland
de för företaget inom Medelpad intresserade, en interimsbestyrelse för bildande af ett
bolag, som under namn "Sundsvalls-Bräcke Kommunikations-Aktie-bolag” skulle
hafva till ändamål att med de medel, som dels genom aktieteckning, dels genom
möjligen erhållande statsbidrag kunde beredas, öfvertaga utförandet af företaget.
Upptagande tili alla delar herr Adelskölds förslag, har sagde bestyrelse både utfärdat
inbjudning till aktieteckning, som nu fortgår, och tili Kongl. Majit i sistlidne
Juli månad ingått med underdånig anhållan, det Kongl. Majit ville till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om beviljande under föreslagna vilkor af både de anslag
och de Iänebidrag, som här ofvan nämnde äro. Samtidigt dermed hafva äfven
Konungens befallningshafvande både i Jemtlands och Vester-Norrlands län
med enahanda underdåniga anhållan ingått. På nådig befallning har ock Väg-och
Vatttenbyggnads-styrelsen i ämnet afgifvit underdånigt yttrande, hvaruti Styrelsen,
128
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\s‘ 66,
nied särskildt tiilkännagifvande att den ansedt detta företag vara bland deni, som
företrädesvis åro förtjente af statsunderstöd, underdånigst tillstyrkt de begärda anslagen.
Kongl. Majit liar ock uti dess till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtna nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att iiikets Ständer skulle
bevilja till ifrågavarande chausséaniäggning och kanalisering ett belopp af 200.000
Riksdaler Riksmynt såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 53,000 Riksdaler
såsom lån, och har äfven Kongl. Majit bland dylika arbetsföretag ansett detta
i främsta rummet vara förtjent af anslag af allmänna medel.
Tacksamt erkännande detta landsfaderliga omhuldande af företaget, anser jag
mig dock berättigad till det antagande, att, derest medel funnits att, utan upptagande
af statslån, för ändamålet anvisa, Kongl. Majit äfven velat föreslå beviljandet
af det för jernväg från östra ändan af Stödesjön till Sundsvall erforderliga
statsbidrag. Då likväl sannolikt är, att Rikets Ständer älven vid denna riksdag
finna nödigt att för jernvägars fortsatta anläggande i vårt land ytterligare upptaga
statslån, vägar jag i ödmjukhet anse, att frågan om Sundsvall-Stöde jernväg nu
förtjenar Rikets Ständers benägna uppmärksamhet. Obilligt bör det icke heller anses,
om äfven från denna hittills, låt vara föga odlade, men också föga uppmuntrade
trakt nu låter höra sig ett anspråk att af de stora offentliga anslagen till
jernvägarna äfven få någon del på sin lott.
I medvetande af sin oförmåga att konkurrera med de sydligare syskonländerna,
som ega förmånen af äldre kultur och större resurser att göra sina intressen gällande,
har hela det stora landet norr om Ljunga eif hittills icke ens gjort anspråk
pä lott och byte vid utskiftande af de fördelar, sorn »tvifvelaktigt beredas landet
genom användande af de stora lån, för hvilka dock äfven den bygden i sin mån
drager ansvar. Det stolta ryktet om de stora jernvägsarbetenas snabba fortgång i
södra Sverige har äfven nått dit upp, och man har der gladt sig deråt afundsfritt
och fritt medgifvande, att äldre kulturbygd må ega företräde: men i medvetandet
af att ega resurser, sorn med något understöd kunna i en snar framtid göra Norrland
ej blott, rikt inom sig sjelft, utan äfven nyttigt och vigtigt för det gemensamma
kära fosterlandet, börjar man dock nu anse tidpunkten vara inne att för
den gemensamma ansvarigheten erhålla en anpart af de gemensamma fördelarna.
Det'vore också högeligen att beklaga, om en sträcka af 2,41 mil vid,,östra
ändan af den kommunikationsled, som skulle sammanbinda Vesterhafvet med Östersjön,
leinnades till framtida fullbordan, i synnerhet sorn just. der mesta rörelsen
måste hädanefter såsom hittills koncentrera sig, och der en lättare farled sålunda
är i hög grad af behofvet påkallad, hvilket bäst bevisas deraf, att enligt herr Adelskölds
i meranärnnda förslag uppgjorda kåikul denna del af den stora linien redan
till en början borde ega att påräkna en trafik af 1,000,000 centner gods och
15 k 20,000 passagerare om äret.
Af skäl, som jag sålunda haft äran anföra och, dä ifrågavarande konununikationslinea
redan endels är vorden såsom statsfarled ansedd, samt svårighet pä lagligen
kan anses för handen, att inom orten, hvars bästa resurser just genom den
föreslagna kommunikationen skulle väckas till fullt lif, åstadkomma sä stort sammanskott,
som motsvarar en tredjedel af kostnaden för anläggande af jernväg från Sundsvall
till Stödesjön, vågar jag härigenom vördsamt hemställa,
att Rikets nu församlade Ständer behagade såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet.
bevilja den summa af tillsammans 1,846,475 Ridr Rimt,
som enligt åberopade kalkylerna erfordras för åvägabringande, medelst
jernväg om 4 fots spårvidd frän Sundsvall till Stödesjön, båtled derifrån
till
Motioner i Borg are-Ståndet 1862. JV$ 67.
till Torpsjön och 20 fot bred landsväg derifrån till Bräcke, af en fullständig
kommunikationsled frän Sundsvall till Bräcke.
Otn remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
, V. G. Isberg.
JW 67.
Af Herr Kjörck I Med förslag till Förordning om det vilkor i bolagskontrakt,
att endast någon eller någre af bolagsmännen må
bolagets /inna teckna.
Med bifogande i afskrift af den utaf mig vid sisthållne riksdag väckte, och
till Lag-Utskottet remitterade, men der icke behandlade motion, rörande antagande
af en Förordning om det vilkor i bolagskontrakt, att endast någon eller några af
bolagsmännen må bolagets firma teckna, får jag på de grunder samma motion innehåller,
föreslå,
att en dylik Förordning måtte antagas af följande lydelse:
Lägga flere med hvarannan bolag att drifva handel eller annan rörelse,
med det vilkor, att endast någon eller någre af dem må begagna bolagets
firma; är i den firma hans eller deras namn utsatt och ej någon
annans och är dertill lagdt ordet: styresman eller styresmän; dä varén,
der annan bolagsman något för bolaget sluter, de öfrige deri saklöse, sä
framt det ej visas hafva till deras nytta skett; i ty fall må de ej draga
sig undan att godtgöra hvad mot den nytta svarar.
Om remiss till Höglofl. Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 22 November 1862.
A. VF. Björck.
Bih. till B. St. Prof. 1862 - 1863. 11 Sami 3 Afd.
17
130
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 68, 69.
JVs 68.
Af Herr Björck 1 Om närmare bestämmelser i afseende å vissa, näringsidkares
rätt att ställa underpant lill säkerhet jör förlag.
Vid sistförflutne riksdag väckte jag motion om närmare bestämmelser i afseende
pä den vissa näringsidkare medgifna rätt, att ställa underpant till säkerhet
för förlag. Denna motion föranledde Höglofl. Lag-Utskottet att framlägga ett förslag
om allmän rätt att ställa säkerhet genom underpant af lösegendom; hvilket
förslag vann Rikets Ständers bifall, men deremot icke af Kongl. Maj:t godkändes.
Då de olägenheter, sorn föranledt min framställning, alitsa qvarsta och, vid den
hos regeringen förekomna uppfattning af saken, icke kunna afhjelpas på det af
Lag-Utskottet föreslagna sätt; men deremot något hinder för bifall till mitt förslag
icke finnes i den behandling, frågan hos regeringen erhållit; anser jag mig böra
förnya min berörda motion, den jag alltså anhåller att nu få ånyo aflemna.
Remiss till Lag-Utskottet torde gunstigt beviljas.
Stockholm den 22 November 1862.
A. IV’. Björck.
.M 69.
Af Herr Björck: Med förslag till omorganisation af Rikets Ständers
Bank och ordnande af Bankrörelsen.
Inom området för näringslagstiftningen utgör bankrörelsen fortfarande ett föremål
för striden emellan de olika meningar, af hvilka den ena alser att genom lagar
reglera den enskilda verksamheten, och den andra har till syfte att ät den individuela
företagsamheten inrymma en nära obegränsad frihet. Ingendera af dessa
meningar har i detta fall förmått behålla fältet åtminstone icke i värt land. Det förhållande
sorn sålunda uppkommit icke i värt land. Det förhållande som sålunda
uppkommit, synes dock mera bära stämpeln af den ofullkomlighet, som alltid åtföljer
öfvergången från ett system till ett annat, än egenskapen af en på pröfvade
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,yV? 69.
131
grunder vidtagen anordning. Ehuru Riksbanken fått afstå från det uteslutande
privilegium, den haft på bankrörelse, har den dock fortfarande det hufvudsakliga
åliggandet att upprätthålla myntvärdet; men att den eger i sin magt de derför
erforderlige medel kan vara tvifvel underkastadt, åtminstone skall det lätt medgifva?,
att Riksbankens förmåga att reglera rörelsemedlen blifvit betydligt inskränkt
genom de enskilde Bankerne, pä samina gång som stiftandet af sådane blifvit inskränkt
af en pröfning, hvarigenom dock icke pä något afgörande sätt vådan af
dessa inrättningar blifvit förekommen. Om ock erfarenheten hittills visat, att svårare
följder af detta förhållande kunna förekommas genom omtänksamhet och försigtighet
af de särskilda styrelserna, så lärer det dock vara omöjligt att för framtiden
påräkna detta medel såsom tillfyllestgörande. Det ligger i naturen af denna,
såsom all annan rörelse, att den icke kan blifva stillastående, och att den måste
utveckla sig i den ena eller andra rigtningen. Den måste då närma sig den ena
eller andra af de ytterligheter, hvartill den kan komma; och den bör icke härvid
föras af tillfälliga omständigheter.
Hvad sorn nu i korthet blifvit nämndt, torde utgöra tillräcklig anledning att
fästa uppmärksamhet vid de olägenheter, som åtfölja bankväsendet och vid representationens
pligt att taga dessa olägenheter i allvarsamt betraktande. Regeringen
har i detta hänseende ansett sig böra underlätta representationens bemödanden
och för sådant ändamål låtit genom den sednast tillförordnade Finans-kommittéen
undersöka bankväsendet i riket och utarbeta ett förslag till förändradt ordnande
deraf. Denna undersökning likasom det derpå grundade förslag, har för.mig visat
sig så tillfredsställande, att jag ansett mig böra underställa det sednare Rikets
Ständers pröfning, sedan jag dock i detsamma gjort sådana ändringar, som förekommit
mig lämpliga att än mera försäkra myntvärdets upprätthållande, och att
förekomma missbruk af sedelutgifningsrätten, under det jag på samma gång ansett
att utsträcka friheten att stifta enskilda Banker, utöfver hvad Kommitterade
föreslagit.
1 likhet med Kommitterade anser jag de förnämsta olägenheterna af Riksbankens
nuvarande organisation bestå deri, att Bankens sedlar ega tvångskurs; att
bankaffärernas bedrifvande hufvudsakligen för allmän räkning utesluter en behöriginverkan
derpå af den enskilda verksamheten och driften, samt att Bankens principaler,
Rikets Ständer, sjelfve hafva en nära nog oinskränkt rätt till lagstiftning
rörande Bankrörelsen.
Tvångskursen för Bankens sedlar kan icke upphäfvas utan en grundlagsförändring,
sorn torde möta svårighet att åstadkomma; och Kommitterade hafva derföre
föredragit att göra tvångskursen oskadlig derigenom, att de från Riksbanken
skilj t lånerörelsen och gjort till Bankens bestämmelse, att, till förvar och förvaltning
mottaga ädla metaller i myntad och omvntad form, samt att förse landet
med sådane sedlar, som för mynt eller laggildt betalningsmedel i riket må erkännas.
Genom stadgande, att Banken ej må utgifva sedlar till större belopp, än som
fullt motsvaras af Banken tillhörig eller der nedsatt valuta, undanrödjes helt och
hållet den våda, som är oskiljaktig från utgifvandet af sedlar utöfver metallisk
valuta. Och dä det jemväl blifvit, föreskrilvit, att den metalliska valutan alltid
.skall bibehållas vid det belopp af minst Tio millioner R:dr R:mt, som hittills visat
sig tillräckligt för rörelsens upprätthållande, synes någon annan anmärkning mot
förslaget icke kunna göras, än att Banken icke blifvit försäkrad om utvägar att.
under alla förhållanden, kunna fullgöra sistberörde föreskrift. Denna anmärkning
har jag trott böra undanrödjas och liar fördenskull föreslagit, att Riksbanken skall
132
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 69.
erhålla 10 millioner i sådana tillgångar, soia kunna sätta den i tillfälle att vid det
stadgade beloppet uppehålla de sedlar, som skola gälla såsom laggildt betalningsmedel.
I sammanhang dermed har jag ock föreslagit sådana åtgärder, som för
Bankens oberoende i denna del af dess verksamhet funnits nödige.
För att vid Bankrörelsens bedrifvande tillgodogöra den enskilda verksamheten,
erbjuda sig väl flera utvägar, men af grunder, som innefattas i Finans-kommittéens
betänkande, sä väl sorn ock i de särskilda motiver, jag bifogat mitt förslag,
torde det för närvarande lämpligaste sättet vara framstäldt i Kommitterades
förslag, att Rikets Ständer förena sig med enskilde för bildande af en Bank, som
eger nog styrka att öfvertaga Riksbankens nuvarande lånerörelse och att understödja
näringarne. Dä det dock icke kan vara fördelaktigt, att denna Bank blifver
af den omfattning, att den icke allenast kan, utan lör sitt sjelfbestånd jemväl måste
söka att ned hålla andre Bankinrättnigar, har jag något minskat det belopp, sorn
efter förslaget skulle utgöra Bankens grundfond.
Då den sålunda föreslagna Allmänna Svenska Banken skulle underkastas en
lagstiftning, som komme att bero af Kongl. Maj:ts samt Rikets Ständers gemensamma
samtycke, skall ock den Rikets Ständer i grundlagen förbehållna rätt att
lagstifta för Riksbanken, vara utan inflytande pä lagstiftningen för bankrörelsen,
utom i fråga om upprätthållandet af myntvärdet, som fortfarande blifver föremål
för Riksbankens verksamhet.
I sammanhang med de föreslagna förändringarne af Riksbanken hafva Kommitterade
gjort förslag om en ny lag för de enskilde Bankerne. Enligt detta skulle
de Banker, som vilja röra sig med egna sedlar, vara berättigade att utgifva sådane
till belopp af högst 75 procent af hela grundfonden, emot det att minst 20 procent
af densamma skulle bestå i lätt säljbara obligationer. Tili följd af detta stadgande
skall den mångfald af sedlar, sorn nu utgör föremål för klagan, komma att fortfara.
För undanrödjande af denna olägenhet äfvensom ännu mera, för att sätta
sedelemissionen i det förhållande till den metalliska kassan, sorn kan finnas hos
Riksbanken förvarad, liar jag trott de enskilde Bankernes sedelutgifningsrätt lämpligen
kunna och böra göras beroende af samma vilkor, som den Allmänna Svenska
Banken vid sin sedelemission mäste underkasta sig och löija. Detta ändamål har
jag ansett på ett enkelt sätt kunna vinnas derigenom, att Allmänna Svenska Banken
älägges att tillhandahålla de enskilde Bankerne sina sedlar, hvarmed de alltså
hufvudsakligen skulle komma att röra sig;, hvaremot förstnämnde Bank mäste berättigas
att indraga sedlar, dä sådant erfordras, från de enskilde Bankerne i samma
män, som Bankens egen sedelrörelse minskas. Det har härigenom blifvit nödvändigt
att bereda Allmänna Svenska Banken säkerhet för de till enskilde Bankerne
utgifne sedlar, och derföre har desse sédnares sedelutgifningsrätt blifvit förenad
med det vilkor, att deposition af lätt säljbara obligationer skall ske till hela
det belopp, hvartill sedelemissionen vill begagnas. Om detta kan medföra någon
inskränkning i de fördelar, sorn nu tillkomma de enskilde Bankerne, och om stiftandet
af nya Banker således mera kommer att bero af orternas behof af dessa
medel för omsättningens lättande, än af spekulationen på vinst, så skall deraf väl
kunna följa, att de nuvarande Bankernas rörelse undergår någon minskning, men
å andra sidan^ skall ock småningom ett större antal af mindre Banker uppkomma,
sedan något hinder för dylika anstalters inrättande icke finnes eller behöfver läggas
i en föregående pröfning af deras nytta. En sådan pröfning blifver helt och
hållet öfverflödig, då sedelemissionen icke genom ett ökadt antal Banker kan erhålla
någon äfventyrlig utsträckning.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\s' 69.
133
Med åberopande i öfrigt af den redogörelse för innehållet af mitt förslag,
sorn är detsamma bifogad, får jag genom denna motion vördsamt hemställa,
att det af Finans-kommittéen upprättade förslag till Bankväsendets ordnande
mätte med de förändringar, hvarför jag nu i korthet redogjort,
varda antaget såsom grund för Riksbankens omorganisation och bankrörelsens
ordnande, i enlighet med det härvid bilagda förslaget.
Om remiss till vederbörligt, Utskott anhalles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
A. W. Kjörrk.
Den sednast af Kongl. Majit förordnade Finans-kommittéen har, på ett för mig
öfvertyga lide sätt. ådagalagt de hufvudsaklig,iste fel, som vidlåda landets nuvarande
banksystem; oell då; det förslag för bankväsendets ordnande, som af nämnde kommitté
blifvit framstäldt, synes mig vara till sina hufvndgrunder tillfredsställande,
har jag trott mig böra påkalla pröfning af detsamma af herrar Fullmägtige i Rikets
Ständers Bank, för att sedermera begagnas såsom grund för de förslag, sorn det
kan ankomma på herrar Fullmägtige att till Rikets Ständers Banko-Utskott afgifva.
Dä likväl anledning synes förekomma att i förslaget göra åtskillig» förändringar,
har jag verkställt dessa efter min ringa insigt, hvarigenom jag tror mig hafva gjort
förslaget pä en gång lämpligare och mera omfattande. De hufvudsakligäste af dessa
förändringar härflyta derifrån, att jag ansett Rikets Ständers Bank böra sättas i
tillfälle att med egna tillgångar uppehålla metalliska kassan vid det minsta belopp,
hvartill den må nedgå, och att jag trott anledning äfvensom utväg förefinnas att
inskränka ile enskilde Bankernes sedelutgifningsrätt, på samma gång jag velat endast
genom allmänna bestämmelser begränsa rättigheten att stifta sådana banker.
En kort redogöielse för förslagets motiver och innehåll, sådant det härjemte
allomnas, har jag .sammanfattat, i nedanstående punkter.
A.) Då'det icke obetingådt medgifves, att Riksbankens sedlar nu åtnjuta
tvångskurs, forde det icke vara ur vägen att man gör för sig reda, huru fordringar
komma att gälda-', sorn tillkommit under fortgående in vexling, men skola betalas,
efter det denna blifvit, inställd. Till följd af grundlagens bud mäste sedlarne gälla
såsom mynt, ehuru de dä visserligen icke motsvara detta. De mäste tagas i betalning
efter deras lydelse och icke efter deras värde och dermed torde det väl
ock vara klart, att en tvångskurs i verkligheten förefinnes.
B.) Den hufvudsakligaste olägenheten af det nuvarande’ förhållandet synas
de fleste tinna deri, att grunderna för sedelemissionen utöfver metallisk valuta aldrig
kunna bestämmas med den visshet och noggranhet, att icke lära kan uppstå för
realisationens bestånd genom tillämpningen af de gifna grunderne, äfven om de
noga följas.
C.) Den osäkerhet, som sålunda naturligen förefinnes, föranleder en oro vid
Bankvalutans minskning, hvilken oro utöfvar ett menligt inflytande pä, det allmänna
förtroendet, både in- och utrikes.
D.) Ehuru minskningen i den metalliska valutan medför indragning af sedlar,
kan dock sedelemissionen utöfver metalliska valutan förblifva lika stor efter,
som föreminskningen. Detta vållar, särdeles då räntan är lix, att allmänheten icke
134
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 69.
lernnar tillräcklig uppmärksamhet ät förändringarne och vexlingarne förrän dessa
blifva så betydliga, att depå samma gång väcka oro. Af en sådan ofullkomlig
insigt skall tidt och ofta föranledas öfverspekulation och deraf åter fmaneiella
kriser. Oron skall i allt. fall icke kunna afliigsnas, äfven dä ingen giltig anledning
för densamma är för banden.
E.) Om än Bankens ställning för det närvarande är, och efter hvad man bör
kunna antaga, alltid bör blifva sä fast, att någon verklig fara för realisationens
bestånd icke uppstår, är det dock en sanning, att landet redan tagit i anspråk utländsk
kredit tili betydligt belopp och ytterligare kommer att behöfva utländska
lån; och dä denna kredit beböfver vårdas, torde det icke vara ur vägen, om man
sä ordnar, att myntvärdet är försäkradt mot alla vexlingar; hvilket det icke kan
ovilkorligen vara, så länge kreditsedlar, utgifne utöfver metallisk valuta, gälla såsom
mynt.
F.) Dessa olägenheter kunna föfekommas antingen derigenom, att grundlagens
bud, att Rikets Ständers Bankssedlar skola gälla såsom mynt, upphäfves, eller ock
derigenom att, på sätt af den så kallade Finanskommittéen föreslaget blifvit, sådana
sedlar icke utgiivas till högre belopp, än som af metallisk valuta motsvaras.
G.) Den förra af dessa utvägar fordrar mycken tidsutdrägt och en öfverensstämmelse
i meningar, som torde vara svär att ernå; möjligen skulle den ock lätt
kunna origtigt uppfattas, så väl till sin grund som till sina resultater, och alltså
genom en sådan åtgärd förtroendet till Rikets Ständers Bank och till dess förmåga
att inlösa de utgifne sedlarne minskas.
II.) Den andre af kommitterade föreslagna åtgärden bör oemotsägligen hafva
den motsatta verkan, att för ali framtid hälla Rikets Ständers Bankssedlar i värde
lika med mynt, och således göra grundlagens bud till en verklig sanning.
I.) Den fordrar dock, att Rikets Ständers Bank afsäger sig den omedelbara
fördel, som uppkommer af en sedelemission utöfver den metalliska valutan, och förslagets
lämplighet eller olämplighet synes i allmänhet bero deraf, huruvida denna
fördel eller vinst bör skattas lägre eller högre, än det äfventyr och de olägenheter,
som frän en sådan sedelemission äro oskiljaktiga.
K.) Om det nu skulle anses, att de fördelar, som uppkomma af förslaget,
icke äro nog stora eller, rättare sagdt, vigtiga, för att Staten skulle afsäga sig
rättigheten att draga fördel af en kredit, som ostridigt är stödd pä redbara tillgångar,
så bör dock deraf icke obetingadt följa förslagets förkastande, innan man först
undersökt, huruvida icke Banken, genom användande af samma tillgångar, kan utan
begagnande af rätt till sedelemission bereda sig inkomst, jemförlig med den Banken,
med begagnande af samma rätt, hittills förmått realisera.
L.) Denna frågas besvarande beror naturligtvis pä sättet lör användandet af
tillgängarne, men pä förhand synes man väl kunna antaga, att, om Banken ä sitt
hittills egda kapital, 25millioner R:dr, haft i behållen vinst i medeltal circa 1,750.000
R:dr, eller 7 procent, Banken skall kunna bereda sig en inkomst på sitt kapital
af åtminstone 5 procent, dä uppoffringen af rättigheten till sedelemission utöfver metalliska
valutan skulle kosta Banken omkring en half million årligen, hvartill möjligen
komma 50,000 R:dr såsom kostnader för den föenklade förvaltningen. Fragan,
sorn skall besvaras efter pröfning af det föregående, skulle under dessa förutsättningar
blifva den, om de fördelar, som genom den ifrågavarande sedelemissionens
upphörande stå att vinna, äro värde en uppoffring af 550,000 R:dr årligen? Då
genom denna uppoffring alla andra värden vinna fasthet och bestånd, anser jag
för min del en sådan uppoffring icke böra utgöra hinder för ernående af detta mål.
Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. ,]\? 69.
135
M.) Bland de olika sätt, hvarpå Banken, efter upphörande af rättigheten till
sedelemission utöfver den metalliska valutan, kan göra sitt egande kapital fruktbart,
torde hufvudsakligen tre böra komma under öfvervägande: l:o att smånin
gom
realisera hela fordiingsbeloppet och förvandla det i silfver, och derefter antingen
deponera en större del deraf i utländska fonder eller hos utländska bankirer
mot ränta, eller ' ock för detsamma köpa inhemska fondpapper, elier till och med
utlåna en del till andra bankinrättningar eller mot realsäkerheter. Ingendera af
dessa åtgärder står i strid med Bankens ändamål, att. för andra tillhörande metallisk
valuta vara en depositions- och vexelbank; 2:o att begagna tillgångarne för
stiftande af en annan Bank och i ett sådant, företag, med sig förena enskilda (Finans-kommittéens
förslag;) 3:o att föranleda stiftandet af en sådan Bank och att
deri ingå såsom kommandit-delcgare. (Herr Lallerstedts förslag.)
N.) Om banken skulle realisera och indraga sina. fordringar måste dertill
utgå en jemförelsevis lång tid, och möjligheten deraf beror i allt fall derpå, att
annan eller andre Banker med tillräcklig styrka att lemna näringarne det understöd,
Banken hittills deni tillhandahållit, kunde uppkomma.. För det närvarande
synes sådant icke vara tänkbart, utan att Banken i dessa inrättningar deltager pä
denna eller andra sättet och derföre torde ettdera af dessa böra väljas.
O.) Obestridligt skulle styrelsen och förvaltningen af en sådan Bank kunna
betydligt förenklas, om det lemnäs ät enskilde att helt och hållet stifta och sköta
den och Banken deri ingär endast, såsom kommandit-delegare. Dä likväl Banken,
dels för sin egen skuld, dels ock för att sätta den nya anstalten i tillfälle att med
kraft öfvertaga och upprätthålla Bankens nuvarande förhållande till dess debitorer,
måste i densamma ingå med ett stort, belopp, och alltså fä ett sä stort och öfvervägande
intresse, att detta icke skall kunna anses tillräckligen bevakadt och skyddadt
under de vilkor, som kunna stadgas för en konunandit-delägare. kan förslaget
derom, ehuru icke utan fördelar, sannolikt icke anses antagligt.
P.) Det tredje alternativet att Banken stiftar en ny Bank och dervid förenar
sig med enskilde synes deremot medföra lösning af de flesta svårigheter, och torde
derföre ett derpå grundadt förslag kunna påräkna en mogen och omfattande
pröfning.
Q.) lått sådant ordnande af Bankväsendet niedgifver, att, utan ändring af
Grundlagen, undanrödja de väsendtligaste felen i det nuvarande Bankväsendet, enär
den åt riksbankens sedlar gillia tvångskurs blifver oskadlig; vid Bankaffärernas
bedrifvande den enskilda verksamheten och driften kan tagas till biträde, utan att
Bankens säkerhet äfventyras; och Bankrörelsen kan göras beroende af den allmänna
lagstiftningen.
B.) Förslaget, upprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Finanskommittéen
framställda, afser
a) att Rikets Ständers Bank, som förvaltas på sätt 72 §. Regeringsformen
stadgar, får till hufvudsaklig bestämmelse att till förvar och förvaltning mottaga ädla
metaller i myntad och omyntad form och att förse landet med sådane sedlar, som
för mynt eller laggill! betalningsmedel i Riket må erkännas;
b) att under namn af Allmänna Svenska Banken bildas en Bank i ändamål
att öfvertaga den frän Rikets Ständers Bank afskiljdä lånerörelse samt att, bedrifva
denna och annan Bankrörelse;
8 ) Ilufvudsakliga grunderna för Rikets Ständers Banks rörelse skulle vara följande:
a)
Rikets Ständers Bank skulle derefter ej utgifva sedlar eller depositions
-
136
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 69.
bevis å silfver eller guld till större belopp, än som fullt motsvaras af Banken tillhörig
eller der nedsatt valuta i ädla metaller.
b) Bankens grundfond utgör minst Tio millioner Riksdaler Riksmynt.
c) Bankens metalliska valuta af sådan beskaffenhet, att sedlar deremot fä utfärdas
skall alltid bibehållas vid ett belopp af minst Tio millioner Kalr Runt.
d) Af grundfonden skall till en början hälften och sedermera det öfriga, i den
mån det kan realiseras, utgöras af lätt säljbara räntebärande obligationer.
e) Rikets Ständers Bank må ej befatta sig med upplåning eller utlåning af
penningar, så vidt icke upplåning erfordras för fullgörande af föreskriften rörande
minsta beloppet af metalliska valutan, och utlåningen föranledes af en ändamålsenlig
förvaltning af de sålunda upplänte medlen eller af Grundfonden till den delden
för tillfället må vara i metallisk valuta förvandlad. Utlåningen indrages sä fort ske
kan och för Grundfondsmedlen inköpas äter obligationer.
f) För tillverkningen af sedlar öfvertager Banken Tumba pappersbruk samt
Bankens tryckeri.
g) Med Bankens förvaltning förenas kontrollen öfver tillverkning och utgifning
af Allmänna Svenska Bankens sedlar äfvensom (om så finnes lämpligt) öfver
all afslutad räkenskap inom densamma.
h) Banken bibehåller ansvarigheten för utelöpande Lånebnnksobligationer, men
erhåller räntebärande obligationer till motsvarande belopp (oberäknadt Grundfonden).
i) I afräkning å Grundfondsbeloppet öfvertager Banken följande Bankens fordringar:
l:o
för räntefritt lån till Myntverket;
2:o lån till städer och korporationer;
3:o lån emot Låne-bankcns obligationer;
4:o skiften och odlingslån;
5:o lån emot inteckning i stadsfastigheter.
k) Öfriga rörelsegrenar öfverlemnas till Allmänna Svenska Banken med undantag
af länen mot inteckning i fast egendom, hvilka öfvergå till Hypoteksbanken
mot räntebärande obligationer.
T) Rörande Allmänna Svenska Banken föreslås hufvudsakligen:
1) Grundfonden skall utgöra minst 15 millioner, men får ökas till 30 millioner.
Derutöfver kan tillökning ske endast med bifall af Kongl. Majit och Rikets
Ständer.
2.) Rikets Ständer ingå såsom delegare för minst 15, men icke öfver 20 mil
-
50 skola vara bosatte i hufvudstaden eller närheten deraf.
3) Ansvarigheten fördelas mellan Rikets Ständers Bank och de enskilde aktieegarne
i män af teckningsbeloppen. Dessa sistnämnde aktieegare äro sig
emellan solidariskt ansvarige.
4) Så kallade kommandit-delegare kunna i Banken inlåtas, dock icke för mera
än liö
Malmö samt äfven i andra städer.
6) Inom tre månader efter teckningen inbetalas 10 procent och afgifves af
säkerhet åtföljd förbindelse att pä tider, sorn särskildt bestämmas, erlägga det återstående
-
lioner. Teckning lör öfriga beloppet lemnäs öppen ät allmänheten till en början
) Bankens hufvud-kontor är i Stockholm; afdeiningskontor i Götheborg och
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs 69.
137
stående kontant, eller ock 30 procent kontant och öfriga 60 procent uti räntebärande
lätt säljbara obligationer.
7) Kominer icke teckning af enskilde till verkställighet, öppnas Banken under
Rikets Ständers enskilda garanti, Ett belopp motsvarande 60 procent af grundfonden
skall i obligationer af nämnde beskaffenhet nedsättas i Rikets Ständers
Bank.
8) Allmänna Svenska Banken är skyldig att mottaga och i Rikets Ständers
Bank nedsätta de depositioner af räntebärande obligationer, som framdeles skola
komma att utgöra ett vilkor för de enskilda Bankernas sedelutgifningsrätt, hvaremot
dessa Banker för sin rörelse erhålla allmänna Svenska Bankens sedlar utan
annan ersättning än för kostnaderna.
9) Deremot tillförsäkras allmänna Svenska Banken rättigheten att ensam utgifva
myntrepresentativer under förbehåll af de rättigheter, som tillkomma Rikets
Ständers Bank till sedelutgifning, motsvarande metallisk valuta, och af de nuvarande
enskilda Bankerna till sedelutgifning under deras återstående okrojtid.
10) Bankens kreditsedlar lyda å minst 5 R:dr R:mt samt inlösas vid anfordran
med Svenskt silfvermynt eller Rikets Ständers Banks sedlar.
11) Sedelutgifningsrätten bestämmes till sammanräknade beloppet af:
a) i kassa befintliga sedlar och metallisk valuta; b) metallisk valuta å utländska
hufvudplatser för Svenska affärs-forbindelser, samt goda vexlar å dessa orter;
samt c) i Rikets Ständers Bank deponerade lätt säljbara obligationer.
12) Utom de af Bankens egen rörelse beroende utvägar för bibehållande af
den erforderliga vexlingskassan, eger allmänna Svenska Banken att från de enskilda
Bankerna infordra sedlar, så att deras sedelrörelse minskas i lika förhållande som
Bankens. Då omständigheterna medgifva tillökning sker den i proportionerlig! förhållande.
13) Enskild Bank, som upphör med sin verksamhet, är skyldig att inom ett år
utlösa sina obligationer, hvilka eljest realiseras af allmänna Svenska Banken, som,
der brist uppstår, derföre får fordringsrätt.
14) Alla åtgärder, som afse förändring i depositionerna, äro underkastade kontroll
af Bankofullmägtige.
15) Banko-diskonten och lånekontoren öfvertagas af allmänna Svenska Banken.
Utlåningen med omsättningsrätt indrages under de förbehåll, som Rikets Ständer
särskildt stadgar.
16) Det nuvarande kreditivet till Riksgälds-kontoret tillhandahälles af allmänna
Svenska Banken, äfvensom de särskilda kreditiven till Manufaktur-diskonten,
Jernkontoret^ Sparbanker och Filialbanker; dock ersätter Rikets Ständers Bank den
förlust, som å dessa rörelser uppstår.
17) För vissa fall lemnäs ät Kongl. Majit att förordna, att Banken skall ställas
under utredning, äfvensom föreskrifter lemnäs för bevarande af den rätt, som
tillkommer sedelinnehafvare och de enskilda Bankerna för deras depositioner.
1„8) Styrelsen utgöres af en Ofver-styrelse och en Direktion:
Ofver-styreisen består af en ordförande, som Kongl. Majit utnämner; af Rikets
Ständers 12 Fullmägtige i Rikets Ständers Bank, och af ytterligare tolf personer,
utsedde till halfva antalet af bemälde Fullmägtige och till andra hälften af enskilde
delegare, men, i händelse sådana icke finnas, till hela antalet af Fullmägtige.
Direktionen utgöres af ordföranden och 9 ledamöter. De sednare väljas af och
inom Öfver-styrelsen. Af Direktionens medlemmar äro tre utsedde att vara verkBih.
till B. St. Brot. 1862—1863. 11 Sami. 3 A/d. 18
138
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 69.
ställande Direktörer, med skyldighet att åt förvaltningen odeladt egna sin tid. Minst
2 af Fullmägtige skola tillhöra Direktionen.
Afdelningskontor förvaltas af en Direktion med fem ledamöter, hvaraf en verkställande
direktör, alla utsedda af Bankens Direktion.
19) Revision af förvaltning oedi räkenskaper sker årligen och få de enskilda
Bankerna deltaga med en ledamot.
20) Om enskilda delegare ej ingå, afgöres frågan om decharge af Banko-Utskottet.
I motsatt fall representeras Rikets Ständer vid bolagsstämma af deras
Fullmägtige i Banken och Riksgälds-kontoret samt af de utaf Rikets Ständer utsedda
Revisorer för granskning af förvaltningen vid hufvudkontoret.
21) Ändring i den särskilda bolagsordning, som kommer att uppgöras i händelse
enskilde ingå, kan beslutas och blifva gällande med Kongl. Maj:ts bifall. Ändring
i reglorna fordrar derjemte Rikets Ständers samtycke.
22) En reservfond skail bildas 'till Tl(T af aktiekapitalet.
23) Banken erhåller oktroj under 30 år. Denna kan förnyas för tid, som bestämmes
genom beslut af Kongl. Majit och Rikets Ständer.
U.) Såsom öfvergängsstadgande bestämmes, att intilldess de af Rikets Ständers
Bank utgifna sedlar blifvit indragna eller beloppet deraf minskad t till värdet
af den metalliska valuta, Rikets Ständers Bank innehafver, må enskilda Banker,
som afse att drifva sin rörelse med allmänna Svenska Bankens sedlar, erhålla oktroj
och allmänna Svenska Banken eljest utgifva sedlar, endast under vilkor, att
beloppet af de sedlar, som af allmänna Svenska Banken utgifvas, tillsammans med
utelöpande sedlar, utgifna af Rikets Ständers Bank, icke med mera än 30 millioner
R:dr Rant öfverstiger den af Rikets Ständers Bank för inlösen af dess sedlar innehafvande
metalliska valuta.
V.) Såsom en följd af och i sammanhang med den de enskilda Bankerna medgifna
rätt att för sin rörelse erhålla allmänna Svenska Bankens sedlar, tillätes stiftande
af enskilda Banker, med eller utan begagnande af nämnde rättighet, utan att
den föregående pröfning, hvaraf sådan tillåtelse nu är beroende, eger rum. Sedan
allmänna Svenska Banken blifvit satt i tillfälle att reglera sedelutgifningen, skulle
det vara både orättvist och hämmande rörelsens naturliga utveckling att lemna vissa
orter eller föreningar af personer förmånen att stifta Banker, under det en sådan
rätt nekades andra. Ju mera Bankerna äro spridda, desto större nytta kunna de
göra, allenast de icke blifva så obetydliga, att säkerhet saknas för deras ordentliga
vård. Ett minimum af rörelsekapital och af personers antal mäste derföre bestämmas,
likasom ett maximum af kapitalet, pä det att icke rörelsen skall kunna alltför
mycket centraliseras. Om antalet af Banker härigenom skulle blifva särdeles stort,
så skall deraf ingen annan följd inträffa, än den naturliga, att allmänna Svenska
Bankens, såväl som samtliga de enskilda Bankernas rörelse i motsvarande förhållande
lika minskas, utan att konkurrensen skall leda till en öfverflödig sedelutgifning. I
alla händelser bibehåller allmänna Svenska Banken sin öfvervigt och inagten att
reglera sedelutgifningen.
Någon närmare redogörelse för de öfriga föreslagna ändringarne i Privatbankslagstiftningen
torde icke vara erforderlig.
X.) En särskild redogörelse torde deremot väntas för förslaget att den sedelutgifning,
som motsvaras af nedsatte obligationer, skall kunna uppgå ända till 70
procent af beloppet utaf utelöpande sedlar, hvilket med andra ord vill säga att den
kassa, som skall hållas för sedlarnes inlösen, kan nedgå till :i0 af sedolbeloppet.
Härvid måste dock observeras, att i sedelbeloppet inräknas de af Staten och all
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,J\fö 69.
139
manna Verk gjorda depositioner. Det har visserligen hittills blifvit och torde äfven
framdeles förblifva en olöst fråga att uppgifva det rätta förhållandet, som bör förefinnas
emellan den kassa en sedelutgifvande Bank bör hälla och beloppet af dess sedlar.
Det bör dock tagas i betraktande att det icke tillhör lagen att Destämma detta
förhållande, utan endast att fastställa den gräns, hvarutöfver sedelemissionen äfven
under de gynnsammaste förhållanden icke må sträckas, och att det ankommer på
Bankens styrelse att, efter omständigheterna, hålla sig från densamma mera eller
mindre aflägsnad. Från denna synpunkt uppfattadt skall det föreslagna stadgandet
knappast röna annan motsägelse än den, som kan hemtas från den åsigt, att det är
mera lämpligt, att, i likhet med hvad nu är förhållandet, stadga ett visst maximibelopp
för sedelutgifningar utöfver metallisk valuta. Denna utväg torde dock vara
mera äfventyrlig, emedan det skulle blifva nästan omöjligt att uppställa någon tillförlitlig
beräkning till ledning för denna bestämmelse, om endast de närvarande förhållandena
skulle derför läggas till grund. Annu omöjligare skall denna beräkning
blifva, dä dervid ovilkorligen måste göras afseende på rörelsens framtida utveckling,
som icke inedgifver någon sådan uppskattning, att derpå kan grundas en bestämmelse
som icke i något, fall skulle vara menlig. Om beloppet tages för lågt,
skall ett hämmande band läggas på landets hela rörelse, och, om det tages för
högt, är bestämmelsen öfverflödig, om icke skadlig. Med afseende å den särskilda
säkerhet, som linnes i de nedsatte lätt säljbara obligationerna, torde äfven en omtänksam
styrelse blifva i tillfälle att förekomma alla vådor af sedelutgifningen, om
denna än sträckes till den yttersta gräns, förslaget inedgifver.
Y.) De svårigheter, sorn öfvergången från den nuvarande grunden för sedelutgifningen
till den föreslagna medför, utgöra en olägenhet, som knappast vid någon
mera hufvudsaklig förändring af det nuvarande banksystemet kan undvikas1
Genom föreskriften att de af Rikets Ständers Bank utgifna sedlar skola sammanräknas
med dem, som af allmänna Svenska Banken komma att utgifvas, och att,
intilldess de förra blifvit minskade till motsvarighet mot den metalliska valutan,
utöfver denna sednare icke får utgifvas mera än 30 millioner, förebygges möjligheten
af en alltför stor sedelutgifning. Deremot skulle lätt farhåga kunna uppstå lör
en alltför stark minskning af rörelsemedlen, om icke äfven denna vore förekommen
just derigenom, att de nuvarande Privatbankernas sedelutgifningsrätt fortfar under
öfvergången, och om förslaget utan onödigt uppskof sättes i verket, skall i detta
förhållande för förslagets genomförande linnas ett medel, hvarförutan det möjligen
skulle vara betänkligt att inskränka sedelutgifningen till sagde 30 millioner.
Z.) De bestämmelser, som kunna blifva nödiga för nuvarande Privatbanker, då
deras rörelse med allmänna Svenska Bankens sedlar skall träda i stället för deras nuvarande^
sedelutgifningsrätt, kunna sannolikt inskränkas till medgifvande för dem,
att i mån sorn deras grundfondshandlingar bringas till öfverensstämmelse med hvad
förslaget derom stadgar, få verkställa depositionen deraf och till kontroll deröfver,
att indragning sker af deras nuvarande sedlar, allt efter som Bankerna emot nämnde
deposition utbekomma sedlar från allmänna Svenska Banken. Pä sådant sätt
skall en mera märkbar rubbning i dessa Bankers rörelse förekommas.
140
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV? 69.
Om Rikets Ständers Bank.
§ i.
Rikets Ständers Bank förblifver under Rikets Ständers egen garanti och vård
saint förvaltas af de Fullmägtige, sorn Rikets Ständer, jemlikt 72 § Regeringsformer,
dertill förordna.
§ -•
Denna Banks hufvudsakliga bestämmelse skall vara, dels att till förvar och
förvaltning emottaga ädla metaller i myntad och omyntad form, dels ock att förse
landet med sådana sedlar, som för mynt eller laggillt betalningsmedel i riket må
erkännas.
§ 3.
Banken mottager äfven sådana depositioner af säkerheter och effekter, som i
det allmännas intresse kunna vara eller blifva stadgade. Hos Banken må äfven deponeras
paketer eller annan flyttbar egendom, hvarföre lämpliga förvaringsrum inom
Bankens lokaler kunna beredas.
§ 4.
Å insättningar af Svenskt silfver eller guldmynt äfvensom af silfverplantsar
utfärdar Banken, efter insättarens önskan, antingen till innehafvaren ställda bevis,
som kallas Rikets Ständers Banks sedlar, eller ock till viss man ställda depositionsbevis.
Sker åter insättning af utländskt silfvermynt, må Banken endast vara pligtig
att derå utfärda, till viss man stäldt depositionsbevis. Dylikt depositionsbevis utfärdas
äfven å insättning af utländskt guldmynt eller guldplantsar.
§ 5.
De sedlar, som af Rikets Ständers Bank utgifvas, skola lyda å visst belopp,
bestämdt både i gällande svenskt silfvermynt och i deremot svarande vigt sill v er
efter 1830 års myntfot, samt efter sin ordalydelse inlösas.
Bankens depositionsbevis, som å insättningar af ädla metaller utfärdas,_ skola
innehålla uppgift om beskaffenheten af det deponerade samt vid anfordran infrias
med det eller de slag myntad eller omyntad metall, som blifvit mot samma bevis
hos Banken nedsatte.
§ 6.
Å depositioner betalar Rikets Ständers Bank icke någon ränta. För löpande
räkning erlägges afgift, efter hvad derom nu är eller kan blifva stadgadt. Sålunda
utgår ock lorvaringsafgift för vård af paketer eller annan flyttbar egendom.
§ 7.
Rikets Ständers Bank må ej utgifva sedlar eller depositionsbevis å silfvei eller
guld till större belopp, än som fullt motsvaras af Banken tillhörig eller der nedsatt
valuta i ädla metaller.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 69.
141
Bankens grundfond (kapital-öfverskott) skall oberäknade Bankens fasta egendom
och inventarier, mynt- och medaljkabinett deri inbegripet, utgöra en summa af
minst Tio millioner Riksdaler Riksmynt.
§ 9.
Bankens metalliska valuta af sådån beskaffenhet, att Banken må deremot utfärda
sedlar, skall alltid bibehållas vid ett belopp af minst Tio millioner Riksdaler
Riksmynt.
§ 10.
Af grundfonden skall till en början hälften och sedermera det öfriga i den
mån det kan realiseras, utgöras af lätt säljbara räntebärande obligationer. Dessa
får Banken afhända sig, i det fall och i den män den metalliska valutan, hvarå
Banken får utfärda sedlar, visar benägenhet att understiga det i § 9 bestämda
belopp.
§ 11.
/
Rikets Ständers Bank må ej befatta sig med upp- eller utlåning af penningar,
så vidt icke upplåning erfordras för fullgörande af föreskriften i 9 § och utlåningen
icke föranledes af en ändamålsenlig förvaltning af de sålunda upplånade medlen
eller af grundfonden, till den del, den för tillfället må vara i metallisk valuta
förvandlad; dock bör så snart sådant ske kan, denna utlåningsrörelse äter indragas.
För grundfondsinedlen inköpas ånyo lätt säljbara obligationer.
§ 12.
För tillverkningen af Rikets Ständers Banks sedlar öfvertager samma Bank
styrelsen och förvaltningen af Tumba pappersbruk samt Bankens tryckeri.
Med Bankens förvaltning skall jemväl vara förenad kontrollen öfver tillverkning
och utgifning af allmänna Svenska Bankens sedlar (äfvensom öfver all afslutad
räkenskap inom densamma).
§ 13.
Banken bibehåller ansvarigheten för de i § 13 af nu gällande Bank-reglemente
omförmälda länebanks-obligationer, men erhåller deremot' för infriande af denna
skuld ett fullt motsvarande belopp räntebärande, lätt säljbara obligationer (oberäknad
grundfonden).
§ 14.
Vidare behåller Banken följande fordringar, nemligen:
a) för räntefritt lån till myntverket;
b) för län till städer och korporationer;
c) för lån emot lånebankens obligationer;
d) för skiftes- och odlingslån;
e) för lån mot inteckning i stadsfastigheter.
I den mån föreskrifné afbetalningar ä dessa fordringar inflyta, skola derför
efter hvad i § 10 bestämmes inköpas lätt säljbara räntebärande obligationer.
142 Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. ,]\? 69.
§ 15.
Om Bankens inkomster lenina behållning utöfver utgifterna disponeras öfverskottet
af Rikets Ständer, sorn jemväl anvisa medel - till utgifternas bestridande,
derest inkomsterna icke dertill förslå.
§ 16-
Banken öfverlemna!1 till allmänna Svenska Banken, då denna öppnas, den del
af nuvarande rörelsen, hvarmed Banken icke kommer att sig vidare befatta, dock
med undantag at länen mot inteckning i fast egendom på landet, hvarom särskildt
stadgas. (Öfvergå till Hypoteksbanken mot räntebärande obligationer efter särskildt
aftal.)
§ 17.
Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-rätt förblifva!1 Bankens laga forum.
öm Allmänna Svenskt Banken.
§ i.
Allmänna Svenska Banken bildas i ändamål att öfvertaga den från Rikets
Ständers Bank afskiljda lånerörelse, samt att bedrifva denna och annan bankrörelse.
Bankens grundfond skall utgöra minst Femton millioner Riksdaler Riksmynt,
men får på det sätt här stadgas, ökas till 30 millioner Riksdaler Riksmynt. Derutöfver
må tillökning i grundfonden icke ske, utan att Kongl. Makt och Rikets
Ständer dertill lemna bifall.
Kapitalet fördelas i aktier å 1,000 R:dr Runt hvardera; och är hvarje aktie
odelbar,
I grundfonden inberäknas icke det tillskott, som omförmäles i § 9.
§ 3.
Rikets Ständer ingå såsom delegare i Banken för minst 15, men icke öfver
20 millioner R:dr Runt. Intill sistnämnda belopp är dock delaktighet i Banken
Rikets. Ständer förbehållen.
At allmänheten erbjudes att af det öfriga aktiekapitalet genast teckna Fern
millioner R:dr; och kommer teckning för öfriga 5 millioner att på enahanda sätt
allmänheten tillhandahållas om, sedan Banken fortgått ett är, sådant beslutas i den
ordning här nedan stadgas.
§ 4.
Då allmänhetens delaktighet uppgått till 10 millioner R:dr och Bankens rörelse
derefter fortgått i 3 år, må Rikets Ständer, om de så för godt finna, kunna
ytterligare upplåta till teckning af allmänheten 5 millioner R:dr af den andel i
Banken, som ar Rikets Ständer förbehållen; vare sig att densamma blifvit tillfullo
tagen i anspråk eller icke. Det belopp, hvarföre Rikets Ständer i Banken deltagit,
minskas i den nian, sorn till följd af sådan medgifven teckning aktiekapitalet eljest
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? 69.
143
skulle öfverstiga 30 millioner; men i annan ordning må icke utan Kongl. Majits
och Rikets Ständers bifall det insatta aktiekapitalet till större eller mindre del återtagas.
§ 5.
Banken börjar sin verksamhet vid ingången af år 186 , och inträde i Banken
på grund af teckning får ske endast vid början af nytt bank-år.
§ 6-
Derest 200 enskilde personer, af hvilka minst 50 skola vara i hufvudstaden
eller närheten derintill bosatte, teckna sig för delaktighet i Banken för hela det
belopp af Fem millioner Riksdaler Riksmynt, som för teckning allmänheten erbjudes,
vare denna teckning gällande och förbindande till fullgörande af den inbetalning,
som i § 11 stadgas.
I annat fall förfaller teckningen och Banken öppnas under Rikets Ständers
enskilda ansvarighet.
För det fall att enskilde i Banken vinna delaktighet upprättas för Bankbolaget
en ordning, som innehåller erforderliga närmare bestämmelser i de fall sådana
af denna lag förutsättas eller blifva en följd. Bolagsordningen, som antages på en
för sådant ändamål utlyst extra bolagsstämma, fastställes af Kongl. Majit.
§ 7.
Om teckningen kommer till stånd, skall i mån af den delaktighet, som Rikets
Ständer och de enskilde aktie-egarne erhålla, ansvarigheten för bolagets förbindelser
fördelas emellan Rikets Ständer (Staten) för sig, och de enskilde delegarne för
sig; skolande de enskilde delegarne sins emellan, för den pä dem belöpande andel
i bolagets förbindelser, vara solidariskt ansvarige på sätt här nedan närmare bestämmes.
En sådan solidarisk ansvarighet eger äfven rum emellan de först inträdande
enskilde delegarne och dem. som sedermera till följd af ytterligare teckning
tillkommit. Inträde i bankbolaget åtföljes af förpligtelse att, i mån af andel i Bankens
dåvarande kapital, öfvertaga ansvarigheten lör Bankens alla då gällande förbindelser.
§ 8.
Under förbehåll att teckningen icke inskränkes till några få orter, och i den
man öfriga för teckningen bestämda vilkor medgifva, må delegare uti redan bildad
Filialbank erhålla, företrädesrätt till teckning om de vilja denna upplösa i den ordning
och under iakttagande af de förbehåll angående utredning rn. m.. som i sådant
afseende kunna i Filialbankens vederbörligen fastställda reglemente vara bestämda.
Dock må det äfven kunna pä öfverenskommelse emellan Filialbanken och allmänna
Svenska Banken ankomma att bestämma huruledes samma utredning må, utan kränkning
af någons rätt, af allmänna Svenska Banken öfvertagas.
§ 9.
Till grundfondens ytterligare förstärkande kan Banken med sig förena så kallade
kommandit-delegare, hvilka, utan ansvarighet för Bankens förbindelser med
mera än sin insats, och utan rättighet att deltaga i Bankens förvaltning, sä vidt
fråga är om annat än revisioner, erhålla den andel i Bankens vinst, som för sä be
-
144
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 69.
skaffade delegare blifvit bestämd. De kunna försäkras om företrädesrätt till teckning
för delaktighet i Banken.
I det fall att enskilde delegare ingått i Banken, ina kommandit-delegare antagas
till högst hälften af det belopp, för hvilket enskilde solidariskt ansvarige delegare
finnas tecknade.
§ 10.
Allmänna Svenska Banken skall hafva sitt hufvudkontor i Stockholm samtafdclningskontor
i Göteborg och Malmö. I andra städer ina ock dylika kontor inrättas.
Sådan ort, der befintlig enskild Bank-anstalt med sin rörelse upphört, eger
företrädesrätt till erhållande af afdelningskontor.
Bankens laga forum är Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt.
§ N.
De Rikets Ständers Bank tillhörande tillgångar, som från denna af,skiljas, öfverlemnas
till allmänna Svenska Banken för bildande af dess' aktiekapital, ehvad
enskilde delegare komma att i Banken ingå eller ej.
Inom tre månader sedan det för teckningen af enskilde afsedda beloppet, 5
millioner R:dr R:mt, blifvit pä föreskrifvet sätt tecknadt, skola minst 10 procent af
det sålunda tecknade aktiekapitalet vara kontant inbetaide samt delegarne hafva
afgifvit sina förbindelser, åtföljda af säkerhet, att, i den ordning Bankbolaget bestämmer,
antingen inbetala det återstående till det hela kontant, eller ock erlägga
kontant 30 procent och för öfriga 60 procent aflemna räntebärande, utom landet
lätt säljbara obligationer, efter uppskattning al värdet i den ordning, sorn derföre
särskildt bestämmes.
§ 12-
Ett belopp motsvarande 60 procent af allmänna Svenska Bankens grundfond,
skall i räntebärande lätt säljbara obligationer, efter uppskattning af värdet i särskild
stadgad ordning, nedsättas i Rikets Ständers Bank eller å andra allmänna
förvaringsställen under Rikets Ständers Bankofullinägtiges kontroll. Dispositionen
öfver de sålunda deponerade obligationerna tillkommer allmänna Svenska Banken
endast i den ordning här nedan stadgas.
§ 13.
Allmänna Svenska Bankens verksamhet omfattar alla föremål för bankrörelse.
§ 14.
Kongl. Majit och Rikets Ständer tillförsäkra och garantera, att, under förbehåll
af den rätt Rikets Ständers Bank tillkommer att utgifva sedlar motsvarande
metallisk valuta, allmänna Svenska Banken skall under dess oktrojtid förblifva den
enda anstalt, vare sig allmän eller enskild, som är berättigad att utgifva inyntrepresentativer
(sedelmynt); Bankens sedlar tagas i Kronans uppbörd, men må ej
tilläggas egenskapen af laggildt betalningsmedel mellan enskilde.
Den rätt till sedelutgifning, som tillkommer de enskilda Bankerna, förbehålles
dem intill dess deras nuvarande oktrojer upphöra; derest de icke sjeifve livar
för sig medgifva dess inställande derförinnan, i den ordning hvartill de. derom särskildt
gillia stadgandena föranleda. “ 1
§ 15
Motioner i Borgare-Ståndet 1862, 69.
145
§ 15.
Allmänna Svenska Banken är skyldig att emottaga de depositioner af räntebärande
lätt säljbara obligationer, som de enskilde Bankerne enligt lag och särskilde
reglementen fått sig ålagdt att verkställa, samt är deremot förpligtad att tillhandahålla
de enskilde Bankerne af allmänna Svenska Banken utgifna sedlar till motsvarande
belopp, utan ränta eller annan afgift än den, som särskildt stadgas såsom
ersättning för sedlarnes förfärdigande och för bokföringen.
De sålunda mottagne obligationerne skola af allmänna Svenska Banken deponeras
i Rikets Ständers Bank under den i § 12 stadgade kontroll. Allmänna
Svenska Banken förbehälles dock enahanda depositionsrätt öfver desse obligationer,
såsom här nedan stadgas.
§ 16.
Banken vare förbudet att inlåta sig i handel elier industriella företag eller att
ega annan fastighet, än som för Bankens egen rörelse erfordras; honom likväl obetaget
att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som utbjudes på auktion, dervid
Bankens rätt och säkerhet kunna vara i fråga. Sådan inköpt egendom skall dock
åter försäljas, sä snart sådant utan förlust för Banken kan ske.
§ 17.
Banken eger att å löpande räkning emottaga sådane, Statsverket och derunder
lydande kassor tillhörande medel, som enligt gällande eller blifvande föreskrifter
böra på dylik räkning insättas. För sådane medel erlägger Banken icke
någon ränta, men erhåller icke heller folii-afgift.
Angående den ränta eller folii-afgift, som må beräknas för enskildes medel,
hvilka pä löpande räkning eller på viss äterbetalningstid till Banken lemnäs, äfvensom
angående ränta å Statsverkets medel, hvilka kunna på viss tid Banken anförtros,
eger Bankens styrelse att med insättaren öfverenskomma.
§ 18.
Till bevis öfver insättningar på löpande räkning med eller utan ränta,n utfärdar
Banken qvitto, stäldt till insättaren. Sådant qvitto må ej till lyftning å innehafvande
räkning berättiga.
Öfver deposition pä längre eller kortare tid lemnar Banken bevis innehållande
förbindelse att, emot bevisets återlemnande å förfallotiden, infria det deponerade
beloppet med öfverenskomma räntor. Sådane bevis, ställda till viss man, må icke
lyda ä mindre belopp än 100 R:dr och, om de äro ställda till innehafvaren, ej å
mindre belopp än 500 R:dr.
§ 19.
De kreditsedlar, som Banken utfärdar, skola ställas till innehafvaren, lyda å
minst 5 R:dr R:mt samt vid anfordran inlösas med Svenskt silfvermynt eller Rikets
Ständers Banks sedlar.
Banken må ej hafva på en gång utelöpande kreditsedlar eller andre till innehafvaren
ställde, tryckte eller graverade förbindelser af hvad namn och beskaffenhet
som heldst, härunder jemväl inbegripne sådane invisningar, som emellan Bankens
hufvudkontor och afdelningskontor kunna utställas samt de till enskilda Bankerna
Bih, till JR. St. Prot. 1862—1863. 11 Sami 3 A/d. 19
146
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 69.
mot deras depositioner ntgifne sedlar till sammanräknadt högre belopp, än som motsvaras
af:
a) i Bankens kassa befintliga Rikets Ständers Banks sedlar eller andre bevis
öfver derstädes deponerad och för allmänna Svenska Bankens räkning liggande
metallisk valuta;
b) metallisk valuta, som för samma Banks räkning finnes under fullt betryggande
säkerhet nedsatt i London, Hamburg eller annan hufvudplats för den Svenska
affärsförbindelsen med utlandet;
c) af Banken inköpte af inom riket boende person antingen utställde eller
endosserade, pä utländsk ort betalbare, men ej till betalning förfallne goda vexlar samt
d) hos Rikets Ständers Bank deponerade lätt säljbara räntebärande obligationer.
De sedlar, sorn. icke motsvaras af de under a, b, c, ornförmälde tillgångar må
icke öfverstiga 70 procent af beloppet utaf de utgifne sedlarne.
§ 20.
Allmänna Svenska Banken åligger att vara försedd med så stor tillgång af
depositioner hos Rikets Ständers Bank eller inneliggande Riksbankssedlar, att lian
alltid förmår infria sine utgifne kreditsedlar.
För detta ändamål ankommer det på Styrelsen att genom höjande eiler sänkande
af upp- och utlåningsräntan, sä vidt sådant med lag är förenligt; genom
ökande eller minskande af Bankens utlåning och egande behållning i räntebärande
papper, äfvensom genom andre af Styrelsens nit, omtanka och insigter beroende
åtgärder bringa den utelöpande sedelstocken i ett efter Bankens säkerhet och rörelsens
behof lämpadt förhållande, under iakttagande deraf, att häftiga rubbningar
i penningemarknaden så vidt möjligt undvikas.
§ 21.
Utom de af Bankens egen rörelse beroende utvägar för att bibehålla den erforderliga
vexlingskassan eger allmänna Svenska Banken att af samtlige de enskilde
Banker, som undfått Bankens - sedlar mot depositioner, infordra sedlar; så att den
genom de enskilda Bankerna bedrifna rörelse minskas lika i förhållande till sammanräknade
beloppet af de sedlar, de mot deposition af obligationer erhållit och i
iika mån som allmänna Svenska Bankens. Inom 6 veckor elter tillsägelse äro de
enskilda Bankerna pligtige att insända det belopp i sedlar, sorn,,på dem hvardera
belöper i mån af deras särskilde depositioner af obligationerna. Afven innan Bankens
egen rörelse blifvit minskad, kan Banken föreskrifva en dylik indragning att
fortgå under någon tid eller tills vidare, under vilkor, att Bankens egen och de
enskilde Bankernes rörelse i det stadgade förhållandet liktidigt minskas.
I stället för allmänna Svenska Bankens sedlar kan enskild Bank aflemna Rikets
Ständers Banks sedlar eller annat bevis på der nedsatt metallisk valuta eller
ock goda vexlar pä utrikes ort.
§ 22.
1 den mån indragning sålunda sker, eger allmänna Svenska Banken sä väl
som en hvar af de enskilda Bankerna att återbekomma ett mot de för en hvar af
dem indragne sedlarne svarande belopp af de dem tillhörande, i Rikets Ständers
Bank nedsatte, räntebärande obligationer om de sådant fordra.
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. ,JW 69.
147
Då omständigheterna åter medgifva ökad sedelemission, sker tillökningen lika
för allmänna Svenska Banken och de enskilda Bankerna i förhållande till deras
särskilda depositioner af obligationer, så vida dessa sednare lemnats orubbade eller
åter till förra beloppet för deposition aflemna?.
§ 23.
Om den i 21 § föreskrifne åtgärd icke skulle kuuna så skyndsamt utföras, att
den dermed åsyftade verkan skulle vinnas äfvensom om behofvet eljest sådant kräfver,
må Banken ega att försälja til! större eller mindre del de i Rikets St anders
Bank nedsatte räntebärande obligationer, såväl allmänna Svenska Bankens egne
som de enskilda Bankerna tillhörige. Om en sådan försäljning medför rubbning i
den begränsning för sedelutgifningsrätten, som bestämmes i 19 §, skall, genom andre
åtgärder, det stadgade förhållandet genast tillvägabringas.
Vid försäljningen af obligationerne och indragningen af sedlar iakttages emellan
allmänna Svenska Banken och de enskilda Bankerna samt emellan desse inbördes
det proportionsförhållande, som förut är stadgadt.
Så snart ske kan skola de nedsatte obligationerne åter bringas till det ursprungliga
beloppet samt sedelutgifningsrätten till sitt förra belopp åter medgifvas.
Särskilda föreskrifter skola afse att förekomma att den Bank, som i detta hänseende
fullgör sin förbindelse, icke må gå miste om sin rätt, derföre att en annan är oförmögen
att uppfylla sin; (såsom nedsättning för framtiden af sedelrörelsen) likasom
att bringa sedelemissionen i förhållande till värdet af obligationerne, i händelse
detta under tiden anses hafva nedgått under det uppskattade.
§ 24.
Der någon enskild Bank, som undfått sedlar af allmänna Svenska Banken,
upphör med sin verksamhet, eller inställer sin rörelse, är sådan Bank skyldig att
inom 1 är derefter utlösa sine deponerade räntebärande obligationer, medelst inbetalning
af sedlar till det deremot erhållna beloppet och är berättigad att, i mån
sådant sker, återfå de deponerade obligationerne. Underlåtes detta, eger allmänna
Svenska Banken att, sedan nämnde tid förflutit, utan att vara underkastad beväringsskyldighet
i fall af konkurs, försälja obligationerna, och af försäljningssumman godtgöra
sig för beloppet af sedlarne, med laga ränta frän sagde tid. Förslå icke obligationerne
att betäcka det deremot utgifna sedelbeloppet med sagde ränta; eger
allmänna Svenska Banken derföre fordringsrätt hos den enskilda Banken såsom för
annat kraf.
§ 25.
Alla de åtgärder, sorn hafva sammanhang med förändring af deposilionerne i
Rikets Ständers Bank, äro underkastade de särskilde kontroller, Bankofullmägtige,
föreskrifva i allmänhet, eller för hvarje särskildt fall.
§ 26.
Den Bankrörelse, som enligt nu gällande Bankoreglemente varit under namn
af diskontrörelse inom Bankodiskontverket samt lånekontoren i Götheborg, Malmö
och Wisby, bedrifven, kommer att af allmänna Svenska Banken öfvertagas. Utlåningen
med omsättningsrätt indrages efter hand, i den ordning och under de
förbehåll, som Rikets Ständer vid öfverlåtelsen bestämma.
148
Motioner t Borgare-Ståndet' 3862. 69.
§ 27.
Det kreditiv, som Riksgäldskontoret hittills hos Rikets Ständers Bank åtnjutit,
skall det ålägga allmänna Svenska Banken att på nu stadgade vilkor, utan särskild
godtgörelse, Riksgäldskontoret tillhandahålla.
I den män de hittills frän Riksbanken beviljade kreditiv till manufakturdiskonten,
Jernkontoret, Sparbanker och Filialbankerna varda för framtiden bibehållna,
skola jemväl dessa kreditiv af allmänna Svenska Banken tillhandahållas, kommande
dock, derest enskilde delegares rätt sådant fordrar, skilnaden mellan den ränta,
sorn på dessa kreditiv inflyter, och den, sorn de kunnat afkasta om räntan varit
lika med den för andre kreditiv å samma tid erlagde, att Banken tillgodopåföras
Rikets Ständer, och afräknas från deras andel i den årliga, vinsten.
§ 28.
Har Banken föryttrat en tredjedel af de i Rikets Ständers Bank deponerade
obligationerne eller underlåter han att vid anfordran sine sedlar inlösa eller har
han gjort så^ stora förluster, att reservfonden och 10 procent af grundfonden gått
förlorade, då skall på Kongl. Maj:ts pröfning bero, huruvida Banken må tillätas
att i sin verksamhet, fortfara eller om Banken skall ställas under utredning.
Dylik utredning skall verkställas pä det sätt och under den kontroll, som
Kongl. Majit kan finna med allmänhetens säkerhet, de enskilda Bankernas rättsanspråk
och nödig skyndsamhet mest förenlig. Dervid skola samtlige grundfondssäkerheterna
i främsta rummet användas till infriande af Bankens utelöpande sedlar
samt endast allmänna Svenska Bankens egne obligationer tagas i anspråk för öfriga
utredningen, sä vidt de, efter det sedlaine blifvit infriade, lemna någon tillgång,
derutöfver. Skulle emot all förmodan medelst grundfondssäkerheterne och
öfriga tillgångarne icke inom lämplig tid kunna beredas erforderligt belopp för infriande
af Bankens kreditsedlar och andre till innehafvaren ställde förbindelser, då
skola Staten och de enskilde aktieegarne, derest sådane i Banken hafva delaktighet,
ofördröjligen i förhållande till hvarderas andel i Banken tillskjuta det härtill erforderliga
beloppet.
§ 29.
Efter 12 månader ifrån det Banken blef under utredning ställd, skall innehafvaren
af Bankens sedlar eller andre till innehafvaren ställde förbindelser, sorn under
tiden icke blifvit infriade, eg a att sin fordran utsöka hos hvilken han heldst
vill bland de utöfver sin insats ansvarige banlcdelegare, derest sådane finnas. I
alla händelser skola intilldess full betalning sker, alla Bankens skulder, som icke å
rätt förfallodag blifvit, efter derom hos Banken i behörig ordning väckt anspråk,
infriade, löpa med den ränta, som Banken under de sednaste 10 åren af sin verksamhet
högst betingat.
§ 30.
Allmänna Svenska Bankens förvaltning sker genom dess styrelse, sorn lemnäs
frihet att ordna och leda Bankens verksamhet, så att Bankens ändamål derigenom
befrämjas. Denna Styrelse utgöres af en Öfverstyrelse och en Direktion. Den förra
består af en Ordrörande, som Kongl. Majt utnämner, samt af Rikets Ständers tolf
Fullmägtige i Banken och af ytterligare tolf personer, hvilka, derest enskilde icke
komma att i Banken vinna delaktighet, utses till hela antalet af Bankofullmägtige,
Motioner i Borgare-Såndet 1862. Jty!/ 69.
.149
bland personer, som äro kände för redlighet, insigter, sakkunskap och nit i uppfyllandet
af åtagne skyldigheter; men eljest och i fall enskilde i Banken ingå, endast
till halfva antalet af Bankofullmägtige och till den öfrige hälften af de enskilde
dclegarnc.
I den dagliga förvaltningen deltager Ordföranden, så vidt sådant erfordras,
för att tillse, det alla föreskrifter rörande Banken noggrannt uppfyllas; men dess
handhafvande öfverlemnas i öfrigt åt direktionen, hvilken, vald af och inom öfverstyrelsen,
skall bestå af nio ledamöter och bland dom tre verkställande direktörer.
Desse utses för helt år, med skyldighet att åt förvaltningen odeladt egna sin tid,
och skali minst en af dem vara aktieegare derest enskilde i Banken ega delaktighet.
Af de öfrige direktörerne, som kunna väljas för kortare tid, skola minst 2
höra till Bankofullmägtige, äfvensom åtminstone 2 böra väljas bland de enskilde
delegarne, om sådane finnas. För lörvaltningsbestyren böra dagligen 2 vara att tillgå
I vigtigare frågor, sorn särskildt bestämmas, skall Öfverstyrelsens yttrande
inhemtas eller beslut till efterrättelse meddelas; hvarförutan direktionen skall ega
att till Öfverstyrelsens pröfning hänskjuta frågor eller förslag, om hvilka den anser
sig ej böra sjelf lätta beslut.
§ 31.
öfverstyrelsen skall på kallelse af Ordföranden sammanträda minst en gång
i månaden och oftare, om ärende, som ej tål uppskof, sådant påkallar.
§ 32.
Direktionen sammanträder minst en gång i hvarje vecka, öfverstyrelsens
Ordförande vare ock Ordförande i Direktionen.
Såväl vi/l Öfverstyrelsens som vid Direktionens sammanträden röstas efter
hufvudtalet. Åro rösterna lika fördelade, gäller den mening, som biträdes af Ordföranden
eller af den, som är utsedd att i tians frånvaro föra ordet.
§ 33.
Styrelsen vid avdelningskontor skall utgöras af minst fem ledamöter, valde af
allmänna Svenska Bankens Direktion, och skall en af dem särskildt utses till verkställande
Direktör.
§ 34.
Bankens räkenskaper så väl vid hufvudkontoret, som vid afdelningskontoren
skola sä tidigt efter hvarje kalenderårs utgång vara afslutade, ätt revisionen af
afdelningskontoren må kunna verkställas hvarje nästföljande år i Mars månad och
att ett hela Bankrörelsen omfattande bokslut må vid hufvudkontoret kunna, från och
med ingången af April månad, för granskning tillhandahållas der sammanträdande
Revisorer.
§ 35.
Revisionen vid afdelningskontoren vetkställes af tre personer, af hvilka Öfverstyrelsen
utser en och Bankens Direktion två, samt vid hufvudkontoret af nio personer.
En af desse förordnas af Kongl. Majit; och af de öfrige väljas 7 af Rikets
Ständer, om enskilde delegare icke i Banken ingå, samt en af de enskilda Bankerna,
150
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 69.
som undfått sedlar af allmänna Svenska Banken; men eljest 5 af Rikets Ständer,
2 af de enskilde delegarne och 1 af nyssnämnde enskilde banker.
I det fall att enskilde delegare icke i Banken erhålla delaktighet, men Rikets
Ständer medgifva inträde åt kommnndit-delegare, må tillfälle jemväl beredas desse
att i revisionen deltaga, så vida det af sädane delegare insatte belopp uppgår till
2 millioner R:dr R:mt eller deröfver; och minskas i sådant fall antalet af de Revisorer,
som af Rikets Ständer utses, med en.
Revisionsberättelserna skola genom trycket göras allmänt kunnige.
36.
Åt Rikets Ständers Banko-Utskott förbehälles pröfningen af revisionsberättelsen
och af förvaltningen, derest enskilde delegare icke i Banken ingå. Nämnde
Utskott meddelar dä Styrelsen decharge eller förordnar om åtal mot Styrelsen, der
laga skäl dertill förekomma.
Om enskilde delegare i Banken erhålla delaktighet, skall allmän sammankomst
med Bankens delegare hällas i Stockholm under förra hälften af Juni manad hvarje
år. Dervid skola revisionsberättelserne, berättelser af Ofverstyrelsen och af Direktionerna
vid afdelningskontoren angående Bankens förvaltning och ställning äfvensom
dessa, styrelsers förklaring i anledning af revisionsberättelserna, föredragas,
och alla bolaget eller de enskilde delegarne särskildt tillkommande val förrättas,
samt beslut, angående decharge, utdelning, teckning af enskilde intill det i § 3 stad
gade maximi-belopp. och andra till bolagsstämmas pröfning hörande frågor, med
delas.
Förslag tili förändringar i bolagsordniugen och andre vigtigare frågor, som
till bolagsstämmas pröfning förekomma, skola viss tid förut offentligen kungöras
och afdelningskontorens styrelse delgifvas.
Vid bolagsstämma representeras Rikets Ständer af deras Fullmägtige i Banken
och Riksgäldskontoret samt af de af Rikets Ständer för hvarje riksdagspcriod
utsedde Revisorer för granskning af Ilufvudkontorets räkenskaper och förvaltning.
De enskilde aktieegarne ega att hvar för sig personligen elfer genom ombud,
som sjelfve äro delegare, vid stämman föra talan en hvar i förhållande till sitt aktiekapital;
egande hvarje bankafdelning att på utlyst sammankomst vid afdeiningskontoret.
utse en eller två fullmägtige, som rösta vid bolagsstämma med det röstetal,
hvilket dem vid sådan sammankomst tillfallit, samt af Banken åtnjuta rese- och
traktaments-ersättning.
Rikets Ständers representanter utöfva tillsammans den rösträtt, som pä Rikets
Ständers andel i aktie-kapitalet belöper; och fördelas denna rösträtt, lika pä en
hvar af desse representanter.
Den af Kongl. Majit utsedde Ordföranden i Ofverstyrelsen vare ock Ordförande
vid bolagsstämman, dock utan annan rösträtt, än som honom, i egenskap af
aktieegare, kan tillkomma.
Utom vid de val, sorn af Rikets Ständers representanter och af de enskilde
aktieegarne hvar för sig skola förrättas, samt i frågor om bolagsordningen, hvarom
nästföljande §j förmäler, rösta Rikets Ständers ombud och de enskilde delegarne
samfäldt.
Der enkel pluralitet är afgörande gälla, i händelse af lika röster, den mening,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .yV/ 69.
151
som af de flesta röstande personerne biträdes; och äro äfven de lika, vare utslagsrätten
åt Ordföranden förbehållen.
§ 38.
Ändring i den bolagsordning, sorn vid enskilde delegares inträde i Banken
tillkommit, må ej ega rum, med mindre än att sådant beslutas medelst en pluralitet
af tvä tredjedelar af Rikets Ständers Fullmägtiges, och två tredjedelar af de
enskilde aktieegarnes, vid allmän sammankomst afgifne röster samt Kongl. Majit
dertill gifver sitt nådiga bifall.
Alser sådan ändring de bestämmelser, som i denna lag äro stadgade, erfordras
derjemte Rikets Ständers samtycke.
§ 39.
Deri behållna vinst, sorn å Bankrörelsen uppkommer, sedan alla omkostnader
och förluster blifvit afdragne, disponeras af Rikets Ständer, derest enskilde icke i
Banken ega del, men i motsatt fall skall 5 procent ränta k det tillskjutna aktiekapitalet
delegarne godtgöras, saint, af återstoden till reservfond afsättas minst 10
procent intill dess reservfonden uppgått till en tiondedel af aktiekapitalet. Det
öfriga må deremot fördelas mellan akticegarne i mån af deras egande lotter.
De till reservfond afsatte medel skola användas till inköp af räntebärande,
lätt säljbara obligationer.
§ 40.
Bankens oktroj meddelas för en tid af 30 år och kan sedermera af Kongl.
Majit och Rikets Ständer förnyas, hvarje gång för en viss bestämd tid.
Förslag till förordning angåenda Enskilda Banker
§ i.
Enskilde, som vilja törena sig uti bolag i ändamål att genom en vakfstyrelse
drifva bankrörelse, skola hos Kongl. Majit om nådig tillåtelse dertill sig anmäla
och dervid inlemna de af bolaget uppgjorda bolagsreglor samt reglemente för bankens
förvaltning. Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag samt lag och förordningar
i öfrigt, meddelas tillåtelse till bankrörelsens drifvande under en tid af
högst tio är, räknade från bankens öppnande. Önskar bankbolaget förlängning af
oktrojen erhålla, gore derom i den ordning, som nu är sagd, ansökan aderton månader,
innan den löpande oktrojen tilländagår. Enskilda Banker, som afse, att med
ellmänna Svenska Bankens sedlar drifva sin rörelse, på sätt i § 14 stadgas, må
dock icke ega ovilkorlig rätt till oktroj, förr än de nu utelöpande Rikets Ständers
Banks sedlar blifvit indragne, så att återstoden motsvaras af metallisk valuta. Intill
dess sådant skett, meddelas oktroy endast i den mån, att de sedlar, som af allmänna
Svenska Banken i enlighet med 19 § Litt. d. i den för samma Bank gällande
lag kunna utgifvas, tillsammans med Rikets Ständers Banks sedlar icke med mera
än 30 millioner Ridr R:mt öfverstiga den af Rikets Ständers Bank för inlösen af
dess sedlar innehafvande metalliska valuta.
152
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV& 69.
§ 2.
De, hvilka om bankbolags stiftande sig förena, böra vara Svenska medborgare,
till antalet minst tjugo, och svara de, en för alla och alla för en, för uppfyllandet
af alla bankbolagets förbindelser. De kallas solidariske bolagsmän.
Vill bankbolag begagna den i § 14 närmare bestämda rättighet, att mot deposition
undfå sedelmynt från allmänna Svenska Banken, så skall antalet af de solidariske
bolagsmännen vara minst femtio.
§ 3.
De solidariske bolagsmännen stände öppet att, till förstärkande af bankens
grundfond, med sig förena lottegare, hvilkas ansvarighet för bolagets förbindelser
begränsas af deras lotters fulla belopp; dock må sådana lottegare icke uti bolaget
inrymmas för mer, än högst hälften af det belopp, de solidariske bolagsmännen uti
grundfonden insatt.
l:o) Bankbölags af de solidariske bolagsmännen insatte grundfond må ej öfverstiga
5 millioner R:dr Riksmynt, motsvarande, 1,250,000 R:dr Silfver, och ej eller understiga
en half million R:dr Runt, motsvarande 125,000 R:dr Silfver. Vill bankbolag
begagna den i § 14 omförmälde rättighet, må förenämnde grundfond icke understiga
en million R:dr Runt, motsvarande 250,000 Rulr Silfver.
2:o) Denna grundfond skall inom ett år, räknadt från den dag oktroj för
banken blifvit utfärdad, varda till fulla beloppet, dels i kontant, dels i goda hypothek,
insatt, i enlighet med hvad denna lag och bolagets reglor i öfrigt derom
närmare bestämma. Har ej den grundfond blifvit inom nu stadgade tid pä vederbörligt
sätt insatt, vare oktrojen förfallen.
3:o) Hafva till förstärkande af grundfonden lottegare blifvit, efter hvad i § 3
sägs, uti bolaget inrymde, varde likaledes det belopp, hvarmed den ursprungliga
grundfonden sålunda förstärkes enligt de i nästföregående moment bestämda grunder,
insatt inom ett är, räknadt från den dag, den dertill öppnade teckning blifvit afslutad.
4:o) Grundfonden bör i lika lotter fördelas. Lottbref skall alltid ställas på
namngifven person och må ej utfärdas förr, än hvad till grundfonden hörer är
vord el insatt, såsom derom för hvartdera af de i 2 och 3 momentet särskildt berörda
läll stadgas.
5:o) Insatt grundfond må ej genom utdelning minskas, så länge bankrörelsen
fortfar, och icke heller vid dennas upphörande i vidsträcktare mån än att återstoden
fullt motsvarar beloppet af bolagets utelöpande och gällande förbindelser af
alla slag.
§ 5.
l:o) Af grundfonden skola minst tjugofem procent kontant insättas. Den kontanta
insättningen må dock icke understiga 30 procent, der bolaget vill begagna
den i § 14 omförmälda rättighet.
2:o) Såsom grundfondshypothek eller säkerhet för den del af grundfonden,
som ej i kontant skall inbetalas, må antagas och godkännas mynfadt eller kontrollerad!
guld eller silfver, uti fast egendom intecknade skuldebref, samt allmänna verks
och inrättningars räntebärande obligationer, hvilka af bolaget för sådant ändamål
godkännas
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\s 69.
153
godkännas, efter pröning som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, eller den lian i
sitt ställe förordnar, bör öfvervara med "rättighet att dervid göra anmärkning, om
skäl dertill förekommer.
Vid utbyte af handlingar, hörande till grundfondshypothek, förfares pä enahanda
sätt som vid den första pröfningen.
3:o) Om bolaget begagnar den i § 14 omförmälda rättighet, skall i grundfondshypotbeket
ingå räntebärande lätt säljbara obligationer till hela det belopp,
som i uppskattadt värde motsvarar den summa, hvarföre bolaget på grund af hvpotheks-deposition
vill erhålla sedlar från allmänna Svenska Banken. Detta belopp
må dock icke med mera än femtio procent öfverstiga den kontanta insättningen.
4:o) Grundfonds-hypothek skall uti Landtränteriet eller annat allmänt förvaringsrum
nedläggas i kassakista med särskilda las, hvartill styrelsen samt ett af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utsedt allmänt ombud hafva hvar sin nyckel.
Rörande deposition af den del af grundfonden, för hvilken Bankbolaget vill undfå
allmänna Svenska Bankens sedlar, gälle de derför här nedan gifna stadganden.
Bolagsreglorna böra innefatta bestämmelser i följande hufvudsakliga ämnen:
a) om beloppet af grundfonden;
h) om sättet för grundfondens bildande, hvarvid skall iakttagas att i alla händelser
minst tretio procent skola bestå af, eller genom Styrelsen förvandlas till så
beskaffade grundfonds hypotheker, som, enligt denna lag, skola i allmänt förvar ned
läggas. För bankbolag, sorn vill begagna den i § 14 omförmälda rättighet, gäller
derjemte hvad i 5 § 3 mom. är stadgadt:
c) huruvida lottegare med begränsad ansvarighet må inrymmas oell på hvad
vilkor;
d) om rösträttighetens utöfvande vid bolagsstämma;
e) om antalet af styrelsens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret böra vara
minst fem:
f) om antalet af revisorer och om tiden för revisionen, som årligen bör förrättas;
g) om bankens rörelsegrenar samt bland dessa särskildt om deposit- och kreditiv-rörelsen,
äfvensom om uttryckligt förbud att i banken beläna samma banks
löttbref;
h) om sättet för vinnande af ändring i bolagsreglorna;
i) om tiden för ordinarie bolagsstämma, som minst en gång årligen bör hållas,
och om vilkoren för sammankallande al' extra bolagsstämma;
k) om den högre andel i vinsten, sorn framför annan lottegare förbehälles solidarisk
bolagsman, der sådan förmån honom skall tillkomma;
l) om bildande af en reservfond och om den andel af ärliga vinsten, som tilt
densamma skall öfverföras; samt
7/1) om de grunder, efter hvilka de intecknade skuldebref och räntebärande
obligationer, hvilka såsom grundfondshypothek fä antagas, skola uppskattas.
§ 7.
l:o) Solidarisk bolagsman, dess arfvinge eller sterbhusdelegare, vare ej berättigad
att under den för bankbolagets bestånd i stadgandena. bestämda tid ifrån bolaget
afgå eller någon af sina lotter ät annan person öfverlåta, med mindre bolaget
Bill. till R. St. Brot. 1862-1863. 11 Samt 3 ÅJd. 20
154
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J[<t 69.
dertill samtyckt. Begäran derom anmäles skriftligen hos bolaget, och varde den
begäran jrröfvad å den ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.
2:o) När solidarisk bolagsman från bolaget afgått eller ny bolagsman deruti
vunnit inträde, skall uppgift derom genom styrelsens försorg, efter hvarje ordinarie
bolagsstämma, såväl allenmas till vederbörande Rådstufvurätt, för att i dess inteckningsprotokoll
intagas, som ock i allmänna tidningarne kungöras.
3:o) Ej ina i bankbolag antalet af de solidariske bolagsmännen någonsin understiga
det, som i § 2 är stadgadt.
4:o) Lottegare, hvars ansvarighet är begränsad till fulla beloppet af hans lotter,
må sina lotter till annan person öfverlåta, efter anmälan hos bolagets styrelse
och under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter, bolaget i sådant afseende bestämt.
§ 8.
Bankkontor må endast i stad öppnas.
§ 9.
Rätter domstol i sak mot bankbolag, äfvensom då bankbolag råkar i konkurstillstånd,
eller söker årsstämning å sine borgenärer, vare Rådstufvurätt i den
stad, der bolagets hufvudkontor är beläget.
§ 10.
De solidariske bolagsmännen i bankbolag skola bland delegarne i bolaget utse
en styrelse, sorn eger att, enligt den instruktion, som af bolaget utfärdas, och under
sådan kontroll af offentlig myndighet, som i denna lag stadgas, banken.förvalta
och i alla mål för bolaget lagligen tala och svara; skolande ledamot af styrelsen,
äfven om han icke är solidarisk bolagsman, lika med sådan ansvara för bankbolagets
förbindelser, intill dess han afträdt från förvaltningen och för sine åtgärder erhållt
decharge.
Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas, efter beslut, fattadt på
lagligen utlyst bolagsstämma.
§ IL
Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, in- och utrikes
vexlar samt allmänna räntebärande papper, ej heller ega annan fastighet, än
som för bankens inrymmande är behöflig; men vare oförhindradt att inropa pantsatt
eller utmätt egendom, som utbjudes på auktion, dervid bankens rätt och säkerhet
kan vara beroende, dock med iakttagande deraf att sådan egendom äter varder
försåld, så snart detta utan förlust för banken kan ske.
§ 12.
Då utlåning ej är ställd på längre tid än sex månader, eger bankbolag att vid
lånets lifgifvande afdraga den lagenligt betingade räntan för hela lånetiden. Betalar
ej låntagaren å förfallodagen, erlägge derefter, till dess betalning sker, den ränta,
sorn för sådant fall kan vara, enligt lag, föreskrifven; börande lagsökning inom
en månad från förfallotiden anställas.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 69.
155
Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning, som
för Rikets Ständers Diskontverk, nu är eller framdeles varder beviljad.
§ 13.
Förr än banken öppnas och sättes i verksamhet, skall inför Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande styrkas:
a) att inför Rådstufvurätten i den stad, der bolagets hufvudkontor är beläget,
blifvit i hufvudskrift förevisade och uti inteckningsprotokollet ordagrannt intagne,
så väl den af Kongl. Majit för bolaget utfärdade tillstånds-resolution, sorn ock bolagsreglorna,
samt att Rätten, på bolagets bekostnad, låtit i allmänna tidningarne
införa kungörelse om det ingångna bolaget;
b) att uppgift å de bolagsmän, hvilka, i enlighet med denna lag, för bolagets
förbindelser äro solidariskt ansvarige, blifvit ej allenast aflemnad till samma Rätt
och i dess inteckriingsprotokoll intagen, utan ock i allmänna tidningarne kungjord;
c) att till banken blifvit å lotterna inbetalda minst tio procent af grundfonden,
äfvensom att handlingar, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, äro hos banken
aflenmade till säkerhet derför, att återstoden af grundfonden varder, jemlikt §
4, inom ett år i banken insatt;
d) att uti allmänt förvar blifvit nedlagda i föreskrifven ordning pröfvade och
godkända grundfondshypothek till belopp motsvarande minst tretio procent af
grundfonden.
§ 14.
Bankbolag sorn sådant önskar, är berättigadt att för sin rörelses bedrifvande
från allmänna Svenska Bani en erhålla samma Banks sedlar på följande sätt och
vilkor:
a) Till bankbolaget skall af delegarne inbetalas i metallisk valuta eller Rikets
Ständers Banks sedlar ett belopp, sorn icke får utgöra mera än 40 procent af
bankbolagets hela grundfond. Endast i det fall, att bankbolaget med sig förenar
delegare med den rätt, sorn i § 3 bestämmes, må förenämnda belopp ökas, dock icke
utöfver 40 procent af den summa, hvartill enskild Banks grundfond högst får uppgå;
b) vidare skall bankbolaget hos allmänna Svenska Banken deponera lätt säljbara
räntebärande obligationer till ett belopp efter uppskattadt värde, som dock
icke med mera än 50 procent får öfverstiga den summa som blifvit enligt mom. a)
inbetald. Dessa obligationer nedsättas af allmänna Svenska Banken i Rikets Ständers
Bank;
e) lill det belopp, som motsvarar de i mom. b) stadgade depositioner eger
bankbolaget att undfå allmänna Svenska Bankens sedlar utan ränta eller annan
afgift, än den, som särskildt stadgas såsom ersättning för sedlarnes förfärdigande
och för bokföringen;
d) öfver sagde i Rikets Ständers Bank deponerade räntebärande obligationer
erhåller allmänna Svenska Banken dispositionsrätt för det ändamål här nedan säges
och under kontroll af Rikets Ständers Banks Fullmägtige;
e) allmänna Svenska Banken eger, att, för bibehållande af den för sedlarnes
inlösen i allmänna Svenska Banken afsedda vexlingskassa, vid det belopp omständigheterna
fordra, af den enskilda Bank, som undfått sedlar mot deposition af obligationer,
infordra ett belopp i sedlar, på det sätt, att allmänna Svenska Banken
på samma gång minskar, derest den icke redan minskat, den sedelrörelse, som af
156
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ./W 69.
Banken sjelf bedrifves på grund af sådan deposition och i lika mån i förhållande
till beloppet af dessa depositioner;
f) inom sex veckor eller den längre tid, som af allmänna Svenska Banken
bestämmes, är den enskilde Banken skyldig att insända det belopp i allmänna
Svenska Bankens sedlar, som på densamma belöper, elier ock att derför aflemna Rikets
Ständers Banks sedlar, eller annat .bevis på der insatt metallisk valuta, eller
ock godkända vexlar på utrikets ort. Åsidosättes detta, eger allmänna Svenska
Banken att försälja de Banken tillhörige, räntebärande obligationer och att sålunda
indraga sedlar till det belopp, som den enskilda Banken underlåtit att återlemna;
g) då den enskilda Banken aflemnat det föreskrifna beloppet, eger den, om
så fordras, atr återbekomma af dess deponetade räntebärande obligationer ett belopp,
svarande emot de indragne och insände sedlarne;
h) derest det blifver nödigt att indragningen verkställes mera skyndsamt än
som i mom. c) medgifves, och om behofvet eljest sä fordrar, är allmänna Svenska
Banken berättigad att försälja till större eller mindre del, de i Rikets Ständers
Bank nedsatte obligationerna under vilkor, att dess egne lika beskaffade obligationer
på samma gång afyttras, och att dervid iakttages det förut stadgade proportionsförhållande;
i)
i den mån omständigheterna åter medgifva ökad sedelsemission eger den enskilda
Banken att undfå allmänna Svenska Bankens sedlar till det förra beloppet,
så vida de deponerade räntebärande obligationerna lemnats orubbade eller åter till
förra beloppet för deposition allemnas. Derest tillökningen, icke lämpligen kanske
på en gäng, iakttages i allt fall derföre det stadgade proportionsförhållandet mellan
allmänna Svenska Banken och den enskilda Banken;
k) i händelse de af den enskilda Banken deponerade räntebärande obligationer
minskas i värde, eller eljest icke i värde finnes motsvara de sedlar, Banken
elter proportionsförhållandet innehafver, är Banken skyldig att, inom en månad, i
förhållande dertill öka depositionen af sädane obligationer. Fullgöres ej detta, må
försäljning af Bankens räntebärande obligationer ske; kan det rätta förhållandet icke
åstadkommas och måste försäljningen fortgå, lörfares, sedan hela beloppet af de
räntebärande obligationerna blifvit afyttradt, såsom i § 22 är stadgadt.
I) om den enskilda Banken upphör med sin verksamhet eller inställer sin rörelse.
är den skyldig, att inom ett är derefter utlösa sina deponerade räntebärande
obligationer medelst inbetalning af sedlar till det deremot erhållna beloppet, och
berättigad att, i män sådant sker, återfå obligationerna. Underlåtes detta, eger
allmänna Svenska Banken sedan nämnde tid förflutit, och utan att vara underkastad
bevakningsskyldighet i fall af konkurs, att försälja obligationer och af försäljningssumman
godtgöra sig för beloppet af sedlarne med laga ränta derå från sagde
tid. Uppstår brist, ege allmänna Svenska Banken derför fordringsrätt hos den enskilda
Banken såsom för annat kraf.
m) värdet af räntebärande obligationer, som erbjudes till deposition eller äro
deponerade, uppskattas och bestämmes af allmänna Svenska Bankens Öfverstyrelse.
n) de enskilda Bankerna, som undfått allmänna Svenska Bankens sedlar mot
deposition af räntebärande obligationer, ega att utse en delegare att i den årliga
revisionen af allmänna Svenska Banken taga del. Valet af denna revisor tillkommer
första gången den af de enskilda Bankerna, som först börjat rörelse med allmänna
Svenska Bankens sedlar, och sedermera de öfriga i den ordning som nämnde
rörelse vidtagit.
bj
c§
a
S
?•
b3
o
to
»
5?
Si
tv S Sti ö
Sr .2 2: »'
® o - g- :
sr i. g. §
r* jo; r£
C/2 O*”t O*
co § cL *■
^ cr cu 2. ►
cd cd C? ;
2. 2 og 5
03 03 o P c
cr *-J ?
§ -T3 ^
^ c &
a
-1
o
V
05
CO
W
*d.
w
05 05
' 4^ CO
J<I to
051—*
w o
>C CO
— (X)
05 O
✓S ^3
c:
s &|
CT. p:
< b
•• TT
I
<-_J c
■ cd' ps 5*
: 2 O (IQ
:rl"
B. CD
S- TT- ^
o
CD- p*
r,j. r
C CT*
=? £
W
C-1
CO 4-.
4^
o<
Cl?
§r
Cl?
a»
W b
2: ~
B O
c*-
CD
cr c:
02:
3 »•
£u cn
CD pT7-  O
£ ^
oq‘
& b
ObGb
... - &
go
5"
p
S3- H- W
S O
BB
£T r/Q
> 2 r
-
g
K-i
2°
<'
2
c+
03
zn
CD
o
B
<•
1^0
05 *50 O' <1 t— —T
jr, ^ CO <1 O
Of J^5 CO J^5 oi O
c W 05 tji to 1
05 H— Of CO 05 O
O CO O O 05 o
s
M
p:
P
C£
<1
rD
r?
cL
4^
co
-q
to
C£ j
P: '
B
O
CD
-
I
<5
CD
S
CD
-
CrCfQ (
03 [i:
O
<-+■ '"O
c-*' ££
T3
r3
CD
O
O
B
§>
cL
-
(JQ
p
(7^ W
p 2T.
o- 3?'
21 CD
5»»
rr> 1
ö t- W
B* P° o
o ® 2
B -. P
W
CD
B
03o
-
t— CD
a- 2 =n £L
CD O
B 3Q <yj
2° B*
3 CTQ
0 £■
PO
B B
-
co TT
O o
O- B
Br:ho
CTQ O
p-:?
CD
CO w
o 05
-sj 4^
50
O 05
Of W
-q 10
co *<|
o» 4^
10 w
05 InS
-OI r—
H-* OO
Of 05 4^ CO
t—1 )— ►—1 h O»
Of -*q -I -1 10 05 O»
O W O » O JO CO Of Oi o
p 05 05 M OO^M
OOf-<I^OO;<IO
o 00 p Of 50 p 4^ ot
Of 4** o< rc CO “<l *<l 05
C CO 05 M 10 o 4*
Cl?
as«
s
Cl?
f?
{B,
05 00
00 05
C*5 05
t-to
j O 'CO
cp
CO
O 4^
05
*r
CD
(T^
CO
00
<rt“
f?
a
-
4-
05
CO
10
rc
QCf
B s°
B c*-
5 (/3
2 1
2* °
B O
CB B*
UH
a.
p
O: c/3
03
TT- 73
2-' p:
r-t- O
<rt- B
a
CD
cri
p
B
TT
>—« KO
4PJ0» JO
'bVo
Of Of o
Of 4^0
o» toto
KO 4-* O
4- 4-. o
4- CO .
K/ O !
?r
?r
ro
1 s ® s*
g ®
2' ®° tr<
“ S SCO
Bj Cti _ p-,. «—
2 ^ CD CD
- £L cr
~ S. ?®
P: B
3 pr
p
co
B3 ^
po B
£
m
«u
O: cd
s to
W»
sv.
i W
! ^ C5
! |y
: b 00
05 4-
WJ
cL
4^
jo
to
to
to
C/3 CJ *
CD CD
CP <
^0^3
O f-t- c*.
03 t
<
£3 TT
H
a^‘ S
1’
D C
CD
03
C: CD c:
C* C3
CD —
rV?5 <
2. 03
P 03
po
r+-_
Stoq
B
h> a
k
a«
to
Of
c
O Of 05
p
— -'T
tO —
0
Of 0
HH
a
2.
r»-
CD
en'
C:
£é.
B3
B
P
aQ
B
p
CB
CD
0
03
C5
CD
3"
g-
HH P
|3
B
jo
Of
—1
00
"00
to
00
OZ 4—
Of 05 05 to
^ S 4^ 00 ►—
p> ^4*- JO JO ^q w CO
p co —; O 05 t—> 'co
o ^ ^ h oj o Oi
0 05 “JI P ip co Of
1 05 p »— CO Cjf
W tji O C5 o QO
O
o
UQ
03
cr
CD
<1
s. r?
Hj
CC
05
05
05
tsj
CO
OO
^<t
TT 00
4^ 05
CO
p
Of 05
05 CO
O p
Of
GC
05 ^0
05 Of
r\ ,
c——'
CD
02
tb
p
w
H-1
TT
c3
PQ
0Q
u
o
-M
w
m
~U>
O
M
• rH
o
<3
e
rf O
b- 05
t O*
s °
05^ r-H
co ro'
CO 00
00^ CO
td
CO
G0 CO I
lO pH
lo öi :
co co
C^CO
05 L- ,
i-H ^f
(M •©
3S«
ho
fe
G
cö
pq
a3
ri4
O (/}
ho a
G a>
c3 >
CUt/j
•-O
<D CÖ
-U> C
G G
:cö
3 s
G GP
rf
co
b-*
O'
H
O
lO
lO
00"
CO
HO 7G
O +3
2
"g
fcJD
>
o
rO
ö3
G
O
OQ
fe
O
fe
fe
PQ
fe
r*"H
« SO
[>■ fe
rf O 1
rf
L- 05 1 ,
CO
1— d; O
[d
o: O O
05 h
cd co d
d
CO X' o
»o
GC^CO O
sO
d c^r
cd
r—v GN
co
HO
(V*
HH
CO
fe
<1
c/j
i
2
cö
Gh
{3
CO
t».
:o3
G
o3
CA
CA
ai
C/}
O
CA
50
c3
cC
Ä
rb
-+J
CD
-H
c
fe
O CO
oo CO
rf L—
rf rf
05 CO
15 O
lO ]>.
id co
co
rf
t- co
rf
r-
05 05
co
di
d
d cd*
rb
05 -
05
co co
05
b-^
<o
05
d
CD
ld rf
cp
CM
co
05 O
co
co
00
C^fO
GO
d
d
d
»d
co
1 .rf
« : :
HO
CD •
H3
fe
fe
*co Su
O o
^2
c3 S
T3
TJ ^
^ r*
CA G
G ^
<D C
.2
— 'co
"3 .2
o c
a5 rf
■¥.
S
o
fl “ H ^
c/j G r
a3 o
H3
<U n?
CA
w V
oj
rf
'O
O 05
W «
OQ *ö
a> .§
«ö 7,
-*-> G>
C/j C/j
o co
05 i—«
05 Öl
O co
— co
CO L
CO
rf
co co
I
05
O
CO
©
»o
05
:i
c/j
W
£>
>
G CO
<D ,
^ g
Co -«
:5
co G
M £h
S<1
<o_
o b
r g
rf 1 ‘
'"S °"
a3 *t3
*"""' cö
c/j
cö
pq
rO
:cö
-4-3
C/j
A
CD
^ O
GG
fe d
c/j
G G
cö G
cc G
S GO
ro <|
:cö . ~
^ -§
S15
O 1/3
fe
<D
HO
HO
^4-1
G
CD
G
P,
Gu
o
3
h-j
-4—>
O
Gu
CD
ÖJ)
O
CD rQ
«*-.
c3
c/2
HO
U-<
G
a
d
CD
G
+J
o
• r-H
G
*co
*+J
c3
S
o
G
.SP
O
o
<D
HO
CD
2
fe
CO*
rC
64.
1
rf
CO
di
o
td
d
tb
05
co
05
p
05
05^
id
c5
cd
d
co"
Ol
CO
o
co
r—H
GO
oo
pi"
fl'»
iO
d
>d
i-H
GLj
—4
co
rf
d
tu
^ i
d
rvé
HH
^4 :
fe
<D <D
> G
G (D
qq
<D 03
HO >
:a3
5
fcCHO
n c
C G
nP b td}
Ph g
2 o S
1—1 G 00
d oö
•te ro so
G c+0
^3 c
Sr °
>• *G
PPc^o
G
Vi ^
^.22 g>
.2 S oc3
rr a) öd
G <D S
2^
*"
«=! 02
Motioner i Borgare-Ståndet 18G2. ,W 69.
157
§ 15.
l:o) Enskild Banks räntebärande förbindelse, ställd till innehafvaren, eller till
viss man eller ordres, må ej lyda å mindre belopp, än 500 Riksdaler Riksmynt, och,
derest betalningstiden ej efter uppsägning räknas, ej å längre förfallotid, än högst
tolf månader.
2:o) Insättningsbevis, med eller utan utfäst ränta, stäldt till viss man, skall innehålla,
att öfverlåtelse deraf skall till nye egarens säkerhet i banken anmälas.
§ 16.
Styrelsen åligger:
att när som helst hålla Bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller dess ombud, samt för den särskilda undersökning,
Kongl. Maj:t möjligen kan finna för godt att låta anställa;|
att genast efter hvarje qvartals slut i närvaro af Kongl. Majits Befallningshafvande
eller dess ombud, upprätta och derefter ofördröjligen till Kongl. Majit insända,
äfvensom genom allmänna tidningarne offentliggöra en öfversigt af bankens
ställning; och
att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad denna lag bjuder samt de af
Kongl. Majit fastställda bolagsreglor föreskrifva.
Sker afvikelse härutinnan och varder ej det anmärkta förhållandet inom en
månad rättadf, ankomme på Kongl. Majit att i svårare läll förklara bolaget hafva
förverkat rättigheten att bankrörelse drifva.
§ 17.
Har hela den del af bankbolags grundfond, som af räntebärande obligationer
skall utgöras, blifvit föryttrad eller har bankbolag, enligt något räkenskapsårs behörigen
reviderade bokslut, gjort sådana förluster, att bankens reservfond och 10
procent af den grundfond, som de solidariske bolagsmännen insatt, gått förlorade,
då skall banken ställas under utredning och bolaget derefter upplösas, sä framt ej
bankdelegarne på en, af någondera utaf dessa anledningar sammankallad bolagsstämma,
inför protokollet förklarat sig villige att, inom sex månader, genom erforderligt
tillskott ä sina lotter, återställa grundfonden till dess behöriga belopp.
Kongl. Majits Befallningshafvande åligge noggrannt tillse, att sådant bolags
stämmobeslut inom sagde tid blifvit fullgjordt. Ilar ej så skett, varde bolaget ovilkorligen
under utredning stäldt.
158
Motioner i Borg are-Ståndet 1862. 70.
Af Herr BjörckOm upphörande af den del af Riksbankens lånerörelse,
som afser lån mot pant af fast egendom, och Bankens derå
grundade fordringars öfvertagande af allmänna Hypotheksbanken
i utbyte mot dennas obligationer.
Den meningsskiljaktighet, som icke sällan visat sig rörande lämpligheten af den
nuvarande fördelningen af de lånefonder, hvaröfver Bikets Ständers Bank har att
förfoga, torde vara en naturlig följd af den utveckling, som jordbruket och öfriga
näringarne i allmänhet vunnit. Bankens ändamål, så vidt det afsett att understödja
landets näringar, har otvifvelaktigt kunnat äfven med inskränktare tillgångar, mera
fullständigt uppnäs, då näringarnes behof af förlags-kapital så väl som förmåga
att tillgodogöra sig detta, varit mera inskränkt. Det kunde icke eller vara främmande
för Bankens rörelse att lämpa sina låneunderstöd efter de olika näringarnes
behof, så länge Bankens tillgångar lemnade utväg att tillgodose den ena lika med
den andra. I den män näringarne förkofrade sig och anspråken på lån till ökadt
belopp vexte, uppkom och tilltog striden mellan de olika näringarne om företrädet
till lånefonderna. Det mägtigare intresset trodde sin fördel vara att tillegna sig den
större delen, måhända utan att betänka, att fördelen för det allmänna berodde deraf,
att det största och oundgängligaste beliofvet först och säkrast fylldes. Följden
deraf blef i första rummet den, att den större rörelsen, som omfattar landets hela
verksamhet, måste annorstädes söka medel, som den lättare än de öfriga näringsgrenarne
sålunda kunde erhålla. Den fann också hjelp i utländska kapitaler
och Bankens rörelse inskränktes till fastjghets-belåning samt till upprätthållande
af Diskontinrättningar som hufvudsakligen lemnade lån till mindre belopp och på
fid, som mera afsåg låntagarnes beqvämlighetet än Bankens rätta uppgift, att underhålla
en jemn penninge-cirkulation. Häraf framkallades de enskilda Bankerna, som,
oberoende af Riksbanken, gingo sin egen väg men likväl satte Banken i nödvändighet
att bära tyngden af deras operationer. Hade Banken i råttan tid öfvergifva
försöket att understödja aila näringar med särskildt anslag och inskränkt sig
till en rörelse, som omfattat endast hvad som verkligen förtjenat namnet af omsättning,
så hade den egt styrka att upprätthålla denna och jemväl funnit utväg att
genom inrättande af nödigt antal filialer betjena allmänheten på ett beqvämt sätt.
Nu förmådde den icke att kraftigt understödja någon rörelse, och det dröjde icke
eller länge, innan jemväl fastighets-egarne funno Bankens hjelp otillräcklig och äfven
de i sin ordning från utlandet hemtade de kapitaler, som icke pä annat sätt
stodo dem till buds. De funno sin fördel härvid så mycket större, som dessa kapitaler
erhöllos under vilkor, som än bättre öfverensstämde med arten af deras
näring; och efter det Hypotheksinrättningar kommit tillstånd och sedermera ytterligare
Hypotheksbanken trädt i verksamhet, torde tiden vara inne att sluta en strid,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 70.
159
sorn icke längre kan grundas på någon mening om Bankens förmåga att fylla de
särskilda^ anspråken och att således icke förlänga ett tillstånd, som, efter hvad en
hvar måste medgifva, bär stämpeln mera af en öfvergång från ett system till ett
annat, än det grundas på en mogen pröfning af det ändamålsenliga och lämpliga.
Det är derföre som jag tror att uppmärksamheten med framgång, torde kunna fästas
på frågan om fastighetsbelåningen icke nu kan och bör skiljas från Banken.
Om det icke ligger ett misstag deri, att en jemn cirkulation af penningar såsom
bytesmedel, är af den vigt för landet och samtliga dess näringar, att en särskild
omtanka måste egnas deråt; sä torde det ock medgifvas, att en särskild institution
för detta ändamål mäste påtänkas om den icke redan funnes. Den betydenhet,
som landets omsättning redan eger, skulle visserligen icke medgifva, att
ett förslag i denna syftning skulle anses ändamålsenligt, med mindre att en dylik
anstalt grundades på ett kapital, som närmade sig det, hvarmed Riksbanken nu
sträfvar icke allenast att upprätthålla en utsträckt fastighetbelåning, utan jemväl
att förlägga en stor del af näringarne. Redan häraf visar sig tydligt nog att Banken
behöfver hela sitt kapital, så vida den skall kunna fortfara att öfva uågot öfvervägande
inflytande på omsättningen; hvilket för Banken måste vara af den
största vigt, såvida den skall kunna fullgöra sin förnämsta pligt att upprätthålla
myntvärdet. Bankens rörelse måste vexa sättningen. Denna framkallar eljest andra
institutioner, sorn slutligen i stället att underhålla en nyttig täflan, skola blifva
Banken öfvermägtige och ofta röra sig i en riktning, som kan ytterligare förlama
Banken, ja till och med bringa den i verklig fara. Det är denna för Banken och
landet högst vigtiga öfvervigt, sorn måste åt Banken försäkras, men den skall, örn
än småningom dock säkert gå förlorad, om icke Banken sätter sig i tillfälle att följa
omsättningen och gifva den en sådan riktning som omständigheterna fordra.
För sagde ändamål behöfver Banken att hafva en större del af sitt kapital
rörligt, än nu är förhållandet. Banken bär nemligen kunna i vida större mån än
hittills skett förlägga den större rörelsen, sorn nu till stor del underhålles med utländska
kapitaler men i viss män bör vara af Banken beroende. Bland utländska
lån äro ^ de, som oupphörligen omsättas, de vådligaste derföre, att de när som helst
kunna återfordras, och att detta oftast sker, då det medför de största olägenheter.
En hastig återbetalning af utländsk skuld drabbar icke allenast den affär deri
penningarne blifvit använde, utan om den afser något betydligare belopp, måste den
ofelbart leda till stark påkänning af Bankens reela fond. Detta är detta äfventyr,
som bör aflägsnas och det kan ske i betydlig män om Banken sättes i tillfälle att
med inhemska kapitaler förlägga de näringar, som nu uppehållas genom dyra omsättningar
af utländska län. För sådant ändamål måste dock Banken vara i tillfälle
att förfoga öfver de medel, som nu äro orörliga elior åtminstone bundna för
längre tid.
Att skilja Banken från fastighetsbelåningen kan ej heller numera anses förenadt
med någon våda för fastighetsegare sedan i landsorterna finnas Hypotheksinrättningar,
der vida större och fördelaktigare lån kunna erhållas, än de Banken
lemnar. Det är endast de mindre fastighetsegare1, som skulle kunna äfventyra att
i Ilypotheksinrättningarne icke vinna inträde. 1 högst få fall skall detta dock
blifva förhållandet, emedan det med temlig visshet kan antagas, att de flesta egendomar.
som nu äro i Banken belånade på grund af värdering, efter den sä kallade
Bankomethodcn, skola vid uppskattning efter de af Hypotheks-iöreningarne bestämde
grunder finnas uppgå till det värde, att inträde i Ilvpotheks-föreningarne icke kan
dem vägras.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? 71.
Om alitsa Banken, utan äfventyr för fastighetsägarne kan upphöra med utlåningen
mot inteckning, så skall dock Banken länge vidkännas olägenheter och
jemförelsevis betydliga kostnader för denna rörelse, om Banken skulle fortfara att
inkassera sina egande fordringar af nämnde beskaffenhet. Dessutom skall det blifva
lättare att genast tillvägabringa en lämplig organisation af Bankväsendet om Banken
sättes i tillfälle att disponera lätt säljbara obligationer till det belopp, som motsvarar
de nuvarande fastighetslån en. Derföre af särdeles stor ;vigt, att Banken
så snart ske kan skiljes från dessa lån; och jag föreslår på grund af hvad sålunda
blifvit i korthet anfördt,
l:o att län mot fastighet icke hädanefter utlemnas från Rikets Ständers
Bank;
2:o att Bankofullmäktige erhålla uppdrag, att inleda och afluta aftal
med allmänna tlypotheks-banken om öfvertygande af Bankens fordringar
mot pant af inteckning i fastighet på landet, under vilkor att låntagare
tillgodonjuta den dem tillförsäkrade rätt; och att Banken erhåller Hypotheksbankens
obligationer till belopp samt med ränta och förfallotid, sorn
genom öfverenskommelse mellan Bankofullmägtige och Hypotheks-banken
kan varda bestämdt.
Om remiss till Höglofliga Banko-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
A. W. Björck.
M »I.
Af Herr Björck: angående medgifvande för Carolinska Medico-kirurgiska
Institutet att, i likhet med Universitelernas Medicinska fakulteter,
anställa theoretisk medicinsk eller medicine-kandidat-examen,
Redan från äldre tider hafva vigten och nödvändigheten af Medicinsk undervisnings
meddelande i hufvudstaden gjort sig gällande. Deraf föranleddes stiftandet af Collegium
Medicorum, en fri förening af utexaminerade läkare, till inbördes skydd och till bibringande
af såväl theoretisk som praktisk medicinsk bildning åt yngre kolleger och elever.
Denna utom-akademiska undervisning kom dock blott tidtals samt mera ofullständigt
till utförande. Men i början af detta sekel upptogo Rikets Ständer frågan och sedan
dess har denna undervisning af Dem och Regering på ett kraftigt sätt blifvit understödd.
Med anledning af den förfärliga härjning, sjukdomar gjorde inom Svenska arméen
i början af detta århundrade, uttalade Rikets Ständer vid 1809 års riksdag behöfvet af
en för
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 71.
161
en förbättring i den medicinska undervisningen och läkarevården, särdeles för arméen
oell flottorna, och redan följande år tillsatte Kongl. Majit för utredandet af dessa ämnen
en kommitté, i hvilken såsom sakkunnige läkare ingingo dåvarande Praeses i Collegium
Medicum, förste Archiater David Schultzenheim, förste Lifmedicus Weigel,
Generaldirektören Hagströmer samt förste Lifmedikus af Bjerkén. Denna kommitté
afgaf den 9 Juli 1810 förslag till inrättande af ett garnisonssjukhus i hufvudstaden
och i samband dermed ett institut för bildande af fältläkare. Kongl. Majit
beslöt den 3 December 1810 inrättandet af ett sådant Institut, hvilket äfven snart derefter
kom till stånd, inympadt på den skola, som tillhörde dåvarande Collegium Medicum
en fortsättning af ofvannämnde Collegium Medicorum. Först den 6 December 1815
utfärdade Kongl. Majit reglemente för, såsom det i ingressen heter, »det här i staden
»inrättade Carolinska Medico-kirurgiska Institutet, hvars föremål är att undervisa i
»läkarekonstens såväl theoretiska som praktiska delar med särdeles afseende på tillda»ilande
af läkare för arméen och flottorna.»
Institutets sålunda utstakade verksamhet fortgick under sju år, hvarefter Kongl.
Majit den 1:1 December 1822 utfärdade nytt reglemente för detsamma och yttrade i inledningen
till detta reglemente följande: »Som egentliga föremålet med det här i huf
”vudstaden
år 1815 inrättade Carolinska Medico-kirurgiska Institutet varit, att genom
”undervisning derstädes uti läkarekonstens såväl theoretiska sorn praktiska delar tilldana
skicklige läkare för arméen och flottorna; och ett sådant ändamål numera blifvit
”uppfyldt, samt då, under inrättningens fortgång, erfarenheten ådagalagt nyttan deraf,
”att Institutet i förening med härvarande sjukhusinrättningar må erhålla en sådan organisation,
att pålitlige och tillvande praktiske läkare för alla grenar af medicinalver"ket
till Statens tjenst vid samma Institut kunna danas.»
Skilnaden emellan dessa tvänne akter, den af 1815 och den af 1822, är ganska
tydlig; den förra ' reglementerade ett Institut med hufvudsakligt ändamål att tilldana
skicklige läkare för arméen och flottorna, den sednare uttalar detta ändamål uppfyldt
och bestämmer derföre åt Institutet en vidsträcktare verksamhet, den att dana pålitlige
och tillvande praktiske läkare för alla grenar af medicinalverket till Statens tjenst.
Att Institutet äfven var vuxet denna vidsträcktare verksamhet blir tydligt om
man granskar omfattningen af de examina vid Institutet, hvilka 1822 års Kongl. Reglemente
bestämmer, dervid man finner, att dessa examina redan då voro vida mera omfattande,
än motsvarande examina vid universitetsfakulteterna. Dessa examina voro
trenne, hvaraf den första motsvarade den tidens medicine kandidatexamen vid universiteten,
den andra licentiatexamen och den tredje utgjorde en vidsträckt pröfning af läkarens
kännedom i praktisk kirurgi och obstetrik samt hans förmåga att för statsbehof
använda sina kunskaper. Den sista examen blef gerom Kongl. Brefvet af den 8
Oktober 1828 förändrad så, att vissa ämnen öfverflyttades till andra examen, statspröfningen
skulle göras inför Kongl. Sundhetskollegium, och såsom föremål för tredje examen
qvarstodo blott operativ kirurgi och obstetrik. Denna förändring skedde emedan
Universiteternas licentiater, för vinnande af kompetens till vissa läkarebefattningar, måste
undergå ifrågavarande examen.
Vid Institutet bestämdes 1822 ett lärareantal af sex professorer med hvar sin
adjunkt och till dessa hafva sedermera genom Rikets Ständers, tid efter annan, på
grund af Kongl. Majits framställningar eller enskilda motioner, fattade beslut, tillkommit
följande lärarebefattningar, nemligen: en lärare i medicina legalis (1841), en profession
i pediatrik (1845), en profession i pathologisk anatomi och en adjunkt i kirurgi
(1854); en lärare i syfililogi (1858), en adjunkt i pediatrik samt en i psychiatri (1860);
Bih. till B St. Prot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 Afd. 21
162
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Jtä 71.
hvarjemte vid samma riksdag beviljades sextusen Riksdaler Riksmynt för iordningsställande
af Institutets kemiska laboratorium. 1 samma proportion sorn lärareantalet ökats,
har undervisningen vid Institutet blifvit utsträckt och examensfordringarne höjda samt
enligt tidens kraf ändrade, efter medgifvande af Institutets dåvarande öfverstyrelse,
Kongl. Sundhets-kollegium. Institutet har ock tvänne gånger,< på anmodan af denna
sin öfverstyrelse, nemligen åren '1836 och 1856, afgifvit förslag till nytt reglemente för
ordnande af sin verksamhet i öfverensstämmelse med sina ökade resurser och den medicinska
bildningens behof, men begge gångerna utan att vinna regeringens sanktion,
oaktadt förslagen alltid strängt hållit sig till gällande författningar och icke berört universiteternas
företrädesrättigheter. Det var vid det förra tillfället, således redan 1836,
som Berzelius uttalade icke blott nödvändigheten af en medicinsk akademi i Stockholm,
utan förklarade Institutet redan moget att blifva en sjelfständig medicinsk skola.
Utom att ofvannämnde löneanslag till nye lärare vid Institutet utgjort föremål för
Rikets Ständers öfverläggningar, hafva under tiden uppstått åtskilliga andra anledningar
för Rikets Ständer att uttala sig rörande Carolinska Institutets ställning. Då vid
riksdagen år 1840 Rikets Ständer beslöto en förhöjning i lönerna för lärarne vid Institutet,
så fästade Rikets Ständer vid denna förhöjning "det vilkor, att nämnda Institut”
— — — ”hvilket utöfvat ett väsendtligt inflytande på den medicinska undervisningen
”inom fäderneslandet” — — — ”i öfverensstämmelse med Kongl. Reglementet af den
”11 December 1822, erhåller en sådan organisation, att pålitlige och tillvande praktiske
”läkare för alla grenar af medicinalverket till Statens tjenst derstädes kunna danas.”
(Rikets Ständers Skrifvelse af den 23 December 1840).
Den af Rikets Ständer här påpekade och till rättelse åsyftade bristen i organisationen
låg ensamt deruti, att de af Institutet examinerade Kirurgie-magistrar saknade
en till alla grenar af medicinalverket utsträckt kompetensrätt, till följd hvaraf blott få
elever genomgingo alla examina vid Institutet.
Vid Riksdagen 1847—48 begärde Rikets Ständer, på grund af enskild motion,
hos Kongl. Majt, att en kommitté af sakkunige män måtte blifva nedsatt med uppdrag
att utarbeta förslag till den medicinska undervisningens ordnande samt att Kongl. Maj:t
derefter täcktes vidtaga de åtgärder, hvartill detta förslag kunde föranleda, och hvilka
kunde anses för ändamålet tjenliga. (Underdånig skrifvelse af den 19 Augusti 1848).
Denna underdåniga skrifvelse föranledde ej till någon åtgärd.
Vid 1856—58 årens riksdag förekommo flera enskilda motioner, angående den
medicinska undervisningens förbättring. Med anledning af dessa och med en serdeles
utförlig, för Institutet högeligen hedrande, motivering, föreslog Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, ”att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t måtte i underdåninghet anhålla
om åtgärders vidtagande till beredande af den vid Universitet i Upsala nuvarande
Medicinska fakultets förening med Carolinska Medico-kirurgiska Institutet till
”ett Medicinskt undervisningsverk i Stockholm”, samt likaledes i underdåninghet anhålla,
”att intilldess denna föreslagna förening blifvit verkställd, de personer, hvilka vid Institutet
genomgått fullständig examen, må på grund af denna förklaras för Medicine
”och Kirurgie-doktorer med samma rätt till anställning i Statens tjenst, som åtnjutes
”af de från Universiteternas fakulteter utgångna Medicinae Doctorer, hvilka tillika äro
”Kirurgie magistrar”. (Den 20 Juni 1857).
Rikets Ständer, som ansågo det vara af vigt, att en så fullständig läkarebildning
som möjligt måtte kunna åvägabringas, men icke vore i tillfälle att föreslå sättet härför,
anhöllo (den 10 December 1857) i underdånighet, ”att Kongl. Maj:t måfte täckas
”genom en kommitté af sakkunnige män låta uppgöra förslag till den medicinska un
-
I
Motioner i Borgnre-Ståndet 1862. ,JVs 58. 163
”dervisningens ordnande samt efter nådig pröfning deraf, vidtaga de åtgärder, som för
"vinnande af detta ändamål finnas lämpligast”.
”1 sammanhang härmed och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat,de läkare,
,’som genomgått lärokursen vid Carolinska Institutet, icke äro tillerkända enahanda
”kompetens till läkaretjenster, som de, hvilka vid Universiteten blifvit examinerade, få
”Rikets Ständer, enär den vid bemälda Institut meddelade undervisning måste anses,
”icke allenast motsvarande, utan ock i flera delar fullständigare, än den, som vid Universitetens
Medicinska fakulteter kan åstadkommas, i underdånighet hemställa, att de
”läkare, hvilka genomgått alla vid Institutet föreskrifna examina, måtte tillerkännas
”lika befordringsrätt med dem, som efter aflagd Medicine licentiatexamen vid ettdera
”Universitetet undergått den så kallade operationsexamen och erhållit Kirurgie magi”sterdiplom.
Med anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse, nedsatte Kongl. Maj:t den 4
Februari 1859 en kommitté, bestående af en professor från hvartdera af de tre Medicinska
läroverken samt två praktiska läkare, under ordförande af dåvarande Chefen för
Ecklesiastik-departementet.
Denna kommitté af sakkunnige män afgaf deu 30 Juni samma år ett underdånigt
Betänkande, hvaruti fyra af de kommitterade föreslogO: ”att med indragande af såväl
”de vid Universiteterna i Upsala och Lund befintliga Medicinska fakulteter, som af
”Kongl. Carolinska Medico-kirurgiska Institutet, ett enda medicinskt läroverk inrättas
”i Stockholm, för hvars behof således alla de vid ofvannämnde undervisningsanstalter
”befintliga inrättningar och materiella hjelpmedel, så vidt möjligt är, skulle komma att
”användas.” Jemte detta hufvudförslag och ”med afseende på de möjliga svårigheter
”eller oförutsedda hinder, som kunde komma att verka fördröjande på verkställigheten
af detsamma”," framställ de kommitterade ett interimsingalunda ett ”alternativt”, förslag,
enligt; hvilket kommitterade ansågo medicinska undervisningen, ”så godt sig göra
"låter, om ock ofullkomligt, genom att förena de tre befintliga medicinska läroverken
”till enig och^ordnad samverkan”, kunna provisoriskt ordnas för tillfället och intilldess
kommitterades förutnämnda hufvudförslag, hvilket kommitterade framställt ”såsom otvif”velaktigt
det enda rätta, hvarigenom medicinska undervisningen i vårt land på ett fullt
”ändamålsenligt -sätt kan ordnas”, blefve till verkställighet befordradt.
Kongl. Sundhetskollegium, hörd öfver kommitterades Betänkande afstyrkte hufvudförslaget,
samt yttrade, efter en utförlig kritik af interimsförslaget, såsom sin öfvertygelse
”att det vore bättre att förkasta hela förslaget och lemna alla de befintliga läroanstalternas
organisation och verksamhet hufvudsakligen oförändrad, med bibehållande
”af den samverkan, som redan dem emellan eger rum genom den, fakulteternas aluroner
”ålagda tjenstgöringsskyldighet vid de med Carolinska Institutet förenade kliniker, på
”ett lämpligare sätt än hittills bestämma läroverkens inbördes förhållande och rättigheter,
samt ordna Härokurser och pröfniugar så, att de i möjlig mån må blifva pä en
”gång fullständigare och enklare.”
I sådant afseende föreslog derföre Kongl. Sundhetskollegium i underdånighet ”följande
grunder för den medicinska undervisningens ordnande:”
”1:0. Samtliga nu befintliga undervisningsanstalter för läkare bibehållas vid hufvudsakligen
enahanda organisation som hittills, med den tillökning i lärarekrafter, som
”Kongl. Maj:t, efter sig företeende omständigheter, vid den ena eller andra bland dem
”pröfvar nödig”;
”2:0. Carolinska Institutet, som benämnes ”Medicinska fakulteten i Stockholm”,
"ställes under det för båda Universiteten gemensamma Kanslersembetets öfverstyrelse,
164
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. JVs 71.
”med nådigt fastställande af det år 1856 för Institutet föreslagna reglemente i alla de
”delar, hvilka ej genom här meddelade stadganden ändras eller upphäfvas”;
”3:0. Så väl undervisningsämnen som lärokurser och examina bringas, så vidt ske
”kan, till likstämmighet vid alla undervisningsverken, och lägges kommitterades förslag
”till studiiplan i dessa afseenden till grund, i den mån lärarnes antal vid de olika läroverken
det medgifver”;
”4:0. Utom föreskrifven Medico-Filosofisk examen vid ettdera Universitetet, blifva
”de för vinnande af legitimation såsom läkare erforderliga kunskapsprof vid alla tre
”läroverken: Medicine kandidatexamen, innefattande den theoretiska, och Licentiatexa"men
den praktiska delen af lärokursen”;
”5:0. Tredje afdelningen af Kirurgie magister-examen indrages och de dertill nu
”hörande ämnen intagas så väl vid fakulteterna som vid läroverket i Stockholm, uti Licentiatexamen,
till hvilken äfven hörer genomgående af praktiska prof, under ledning
”af vederbörande professor vid det läroverk, der examen aflägges”;
”6:0. De i Universitetsstäderna befintliga sjukvårdsinrättningar likasom allmänna
”garnisonssjukhuset i Stockholm, anlitas för tillvägabringande af förberedande klinisk
”undervisning för Medicinm studiosi, hvilka före adinission till Medicine kandidatexamen
”under bestämd tid böra vid någon af dessa kliniker hafva tjenstgjort”;
”7:o. Den i Kongl. Majis nådiga Skrifvelse till H. K. H. Akademikanslern den
”22 April 1853 för Medicine kandidater bestämda tjenstgöringsskyldighet vid de särskilda
klinikerna i hufvudstaden blifver oförändrad,, med tillägg af skyldigheten att
”jemväl deltaga i de vid fakulteten derstädes förekommande rättsmedicinska undersök”ningar,
samt ^bevista psychiatriska kliniken, och skola vederbörande lärare öfver tjenst”göringarne
meddela graderade betyg, och ingen till Licentiatexamen vid någotdera undervisningsverket
admitteras, sorn icke minst erhållit betyg om »godkänd flit och skicklighet»;”
”8:0.
Vid ettdera läroverket aflägd Medicine kandidatexamen må, efter vederbö”rande
fakultets pröfning, antagas såsom gällande för lärokursens afslutande vid annat
”läroverk, der kandidaten för sådant ändamål sig anmäler”;
*9:0. På grund af genomgången, godkänd Licentiatexamen, eger hvart och ett af
”de frenne läroverken, att, efter aflagd läkareed, tilldela dem, sorn sålunda der blifvit
”utexaminerade, rättighet till läkarekonstens utöfning i hela dess vidd, och dem för legitimerade
läkare förklara”;
”10:o. För vinnande af kompetens till publika läkareplatser, bör Licentiat, vid
”hvilketdera undervisningsverket han än sin lärokurs afslutat, inför Medicinal-styrelsen
”aflägga"'det genom^Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 8 Oktober 1828 bestämda prof på
”skicklighet att i den medicinska embétsutöfuingen använda och tillämpa sin kännedom
”ijmedicinaUegalis och politia medica”;
”11:0. Medicine och Kirurgie doktorsgrad må vid det undervisningsverk, der lä”rokursen
blifvit "afslutad, tilldelas Licentiat, sedan han författat och offentligen vid samma
”läroverk^försvarat en af vederbörande fakultet godkänd, om högre lärdom vittnande af”handlingji
något Vilk läkarevetenskapen hörande ämne”;
”Skulle utdelandet af doktorsgrad betraktas såsom en endast Universiteten tilIkom”mande
"rättighet, härflyter ingen särdeles olägenhet deraf, att de vid fakulteten i Stockholm
utexaminerade Licentiater, vid endera fakulteten i Upsala eller Lund, densamma
förvärfva, på sätt kommitterade äfven föreslagit”;
”12:0. Medicine hch Kirurgie doktorsgrad erfordras endast för att i underdånigt
”förslag till ordinarie läraretjenst vid någotdera läroverket uppföras.”
Slutligen tillägger Kongl. Sundhets-kollegium: ”att såsom kommitterades »hufvud
-
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. 71.
165
”förslag» förutsätter indraga Universitetens Medicinska fakulteter, vore ur allmän vetenskaplig
synpunkt betraktadt, ett betänkligt steg, och ett för läkarebildningen ännu betänkligare
vore det, om, såsom kommitterades s. k. interimsförslag i dess oförändrade
”skick åsyftar, den enda medicinska läroanstalt i riket, som någonsin kan komma att,
”fullt oberoende af de öfriga, uppfylla alla vilkoren för en fullständig medicinsk undervisning,
och som redan genom framfarna konungars nådiga omvårdnad, genom Rikets
”Ständers frikostiga understöd och genom egen vetenskaplig verksamhet, redan står nära
”detta mål, söndersplittrades för att bilda en underordnad länk i ett undervisningssystem,
til hvars ändamålsenlighet det, till följd af sjelfva systemets felaktiga beskaffenhet,
endast ofullkomligt kunde bidraga.”
Ofverblickar man nu alla dessa förhandlingar såväl hos Rikets Ständer som inom
ofvannämnde kommitté och hos Kongl. Sundhets-kollegium, så finner man tydligen att
på intet håll ifrågasattes någon inskränkning af Carolinska Institutets verksamhet, om
man undantager kommittéens förslag, hvilket vill upphäfva alla tre läroverken för att
låta dem samtliga ingå i ett enda nytt sådant. Tvärtom röjer sig i dessa handlingar,
att Statsmagterna konseqvent understödt och utvidgat detta läroverk, samt att den fullkomning
det vunnit, blifvit på alla håll erkänd. Ar 1815 göres Institutet till en anstalt,
som har till ändamål, att dana läkare för arméen och flottorna; 1822 förklarar
Kongl. Maj:t detta ändamål fyldt och organiserar läroverket for danande af läkare för
alla grenar af medicinalverket, 1840 bevilja Rikets Ständer förhöjda löner åt lärarne,
men med det uttryckliga vilkor, att Institutet må sättas i tillfälle upfylla den år 1822
åt densamma gifna bestämmelse; för Institutets utveckling i samma rigtning bevilja Rikets
Ständer löner, till nya lärarebefattningar vid de flesta påföljande riksdagar; 1857
finna slutligen Rikets Ständer, att den vid Institutet »meddelade undervisning måste an»ses
icke allenast motsvarande, utan ock i flera delar fullständigare, än den, sora vid
»Universitetens Medicinska fakulteter kan åstadkommas», och begära på grund deraf f 11
kompetensrätt för Institutets utexaminerade elever; och 1859 gifver Kongl. Sundhetskollegium,
landets högsta medicinska myndighet, ofvan intagna vackra vitsord om Institutets
ställning och verksamhet, samt föreslår, att detsamma måtte blifva ett sjelfständigt
läroverk vid sidan af de andra.
En syftning af helt annat slag, framträder i Regeringens beslut af den 26 April
1861 om den medicinska undervisningens ordnande, på hvilket grunda sig stadgarne för
Carolinska Institutet af samma dag. Detta beslut går uti en helt annan rigtning, än
alla föregående åtgöranden från Statsmagternas sida och afviker, så vidt jag kunnat
finna, från alla de förslag till medicinska undervisningens ordnande, hvilka blifvit
gjorda.
Före denna Kongl. Förordning var Institutet ett fritt och sjelfständigt läroverk
med rätt till att meddela en fullständig såväl theoretisk som praktisk medicinsk lärokurs
och att genom motsvarande examina pröfva lärjungarne. I anseende till inskränkt
kompetensrätt genomgingo visserligen ganska få fullständig kurs vid Institutet, men å
andra sidan undervisades vid detta läroverk fakulteternas alla lärjungar åtminstone på
något, flera på alla stadier af sin studiibana.
Då den Kongl. Förordningen utgafs hade Institutet, såsom det ännu har, de största
resurserna af alla svenska medicinska läroverk, så väl med afseende på materiel sorn
ock i lärareantal. Om man jemför de tre läroverkens lärarepersonal vid 1860 års slut,
så finner man;
166
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 71.
Upsala Medicinska fakultet.
Professor i anatomi, fysiologi
och medicinallagfarenhet;
Professor i theoretisk och
praktisk medicin;
Professor i kirurgi och obstetrik;
Professor
i allmän pathologi,
pathologisk anatomi och
allmän helsö vård;
Professor i medicinsk och fysiologisk
kemi;
Lunds Medicinska fakidtet.
Professor i anatomi;
Professor i praktisk medicin;
Professor
i kirurgi och obstetrik;
Professor
i theoretisk och forensisk
medicin;
Professor i medicinsk kemi;
Lärare i psychiatri;
Adjunkt i anatomi;
Adjunkt i anatomi;
Adjunkt i theoretisk och prak- Adjunkt i theoretisk och praktisk
medicin; tisk medicin;
Adjunkt i medicinsk naturalhistoria
och kemi;
Adjunkt i kirurgi och obstetrik.
Carolinska Institutet.
Professor i anatomi och
fysiologi;
Professor i medicin;
Professor i kirurgi;
Professor i obstetrik;
Professor i pathologisk anatomi;
Professor
i kemi och farmaci;
Professor i materia medica
och medicinsk naturalhistoria;
Professor
i pediatrik;
Lärare i rätts- och statsmedicin;
Lärare
i syfililogi;
Lärare i psychiatri;
Adjunkt i anatomi och fysiologi;
Adjunkt
i medicin;
Adjunkt i kemi och farmaci;
Adjunkt i materia medica
och medicinsk naturalhistoria;
-
Adjunkt i kirurgi;
Adjunkt i obstetrik;
Adjunkt i pediatrik.
Carolinska Institutet 18 lärare;
således
Upsala 10; Lund 7;
hvarjemte Bibliothekarien vid Institutet föreläser medicinens hitoria, enligt Rikets Ständers
bestämmelse år 1857.
Institutet saknade således jemförelsevis intet, som för meddelande af fullständig
Medicinsk undervisning var nödvändigt, och i förhållande dertill kunde dess examina
blifva omfattande och betryggande. Det fanns blott en omständighet, som afhöll mängden
af Medicinae studiosi att begagna så rika tillfällen till undervisning, den nemligen,
att hvar och en, som utgick från detta läroverk fann sin kompetensrätt mera inskränkt,
än deras, som utgingo från fakulteterna.
Huru tillgodogjordes nu dessa tillgångar för den medicinska undervisningen vid reorganisationen
år 1861?
Enligt denna borttages tredje examen från Institutet, en examen, till hvilken Institutet
meddelat nästan hela undervisningen och genom hvilken, med föregående klinisk
tjenstgöring efter Licentiatexamen, Institutet kom i tillfälle att bedöma vederbörandes
praktiska skicklighet, åtminstone i ett par ämnen. Der betages Institutet rätt att be
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1 862. ,JW 71.
167
stämma utsträckningen och formen för Licentiatexamen, — den enda examen, som, enligt
1861 års Kongl. Stadgar får vid Institutet afläggas —, ty hvad som är föreskrifvet
för danna examen vid Universitetens fakulteter gäller (enligt nämnde Kongl. Stadgar)
äfven för den vid Institutet, utan afseende derpå, att det sednare kan verkställa en fullständigare
examen än de förra, till följd hvaraf och da Universiteternas fakulteter äro
de bestämmande, denna examen, den vigtigaste för läkaren såsom praktikus och embetsman,
icke kan blifva så fullständig och betryggande för det allmänna, som den vid Institutet,
med dess större lärarekrafter, kunde åstadkommas.
Men den mest skadliga åtgärden är stadgandet, att Medicine kandidatexamen endast
får afläggas vid Universiteternas Medicinska fakulteter, och det är åtminstone för
mig omöjligt att härför finna något giltigt skäl.
Det är en stympning af Institutet, det är en »söndersplittring» af läroverket, för
hvilken Kongl. Sundhets-kollegium så tydligen och så varmt varnar. Derigenom blifva
sex af dess lärare (3 professorer och 3 adjunkter), om icke försatta i overksamhet, åtminstone
i icke ringa mån hindrade att genom sin verksamhet gagna samhället såsom
de böra och kunna; och de rika resurser, hvilka stå dem till buds, förblifva till större
delen utan användning. Ifrån ett nära fullständigt medicinskt läroverk, det fullständigaste
i Norden, har Institutet blifvit i afseende på sin verksamhet reduceradt till ett
hälft, och detta såsom allmänligen kändt är, icke till följd af någon försummelse å detta
läroverks sida, hvilket högeligen lofordas af Konung, Rikets Ständer och Kongl. Sundhets-kollegium.
Denna stympning kan icke heller föranledas af bristande lärareantal,
ty detta antal är äfven för undervisningen, specielt till Medicine kandidatexamen,
större än vid fakulteterna. Någon vinst för fakulteterna kan icke ligga deruti; ty lärarne
vid dessa måste genom denna examens uteslutande förläggande till fakulteterna få
ökadt arbete och ökadt ansvar i motsats till Institutets ofvannämnde lärare, hvilka få
sin verksamhet inskränkt. Någon vinst för medicinska undervisningen erhålles icke heller,
tvärtom vållas deraf en positiv skada, ty ju mera ämnen hopas på få händer, desto
fullständigare måste undervisningen blifva i hvartdera ämnet.
Vid granskning af denna åtgärd framgår således ganska tydligt, att densamma,
långt ifrån att medföra något godt för undervisning, lärjungar eller lärare tvärtom måste
inverka hämmande på den medicinska undervisningen inom landet, då densamma beröfver
det fullständigaste medicinska läroverk vi ega, möjligheten att, såsom det eljest kunnat,
gagna det allmänna med samtlige sine af Staten aflönade lärare. En sådan åtgärd,
som den af regeringen vidtagna, har icke heller blifvit af någon enda auktoritet föreslagen,
såsom ofvan blifvit anmärkt, och står i strid med Rikets -Ständers förut uttalade
åsigter om Carolinska Institutets verksamhet och bestämmelse.
Hvad regeringen i Brefvet till Kongl. Sundhets-kollegium af den 26 April 1861
yttrar om: »de tre nuvarande medicinska läroverkens förening till enig och ordnad samverkan,
» synes mig icke heller genom Kongl, beslutet af samma dag, hafva blifvit verkliggjordt,
ty någon bättre samverkan kan väl det icke kallas, att Medicine kandidatexamen
blott får afläggas vid Universiteterna och Licentiat-examen afläggas vid hvart och
ett läroverk, oberoende af det andra. Det enda sambandet ligger deruti, att Institutet
vid sina kliniker undervisar alla till Licentiat-examen; men detta »samband» har existerat
de jure sedan Institutets uppkomst, de facto sedan 1840.
Det är förnämligast med anledning af den, som mig synes, i hög grad skadliga
åtgärd, att första examen — den theoretiska, motsvarande Medicine kandidat-examen
blifvit
från Institutet borttagen, som jag gjort denna framställning och det är hufvud
sakligen
deruti, som jag ville uppmana Rikets Ständer att söka skaffa rättelse.
Man torde kanske anmärka, att Institutet, i stället för denna förlust, gjort en vinst
168
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\i‘ 71.
deruti, att de af detsamma examinerade Licentiater få samma rättigheter som fakulteternas.
Vinsten är i så fall ganska dyrköpt, då den endast erhållits genom läroverkets
stympande, hvaremot den synes hafva bort vara en enkel gärd af rättvisa — en rättvisa,
sorn Rikets Ständer redan längesedan både framhållit och påyrkat. Denna vinst är
dessutom ganska problematisk, ty dels är det en gammal erfarenhet, att vid detläroverk,
man börjat sina examina, der fortsätter och afslutar man dem i de aldra flesta
fall, och alla läkare skola nu mera aflägga sin första medicinska examen vid fakulteterna;
dels torde licentiatpröfningen vid Institutet med dess större lärareantal blifva fullständigare,
och derigenom svårare, än vid fakulteterna, hvilket möjligen blir en anledning
för lärjungar, att icke vid förstnämnda läroverk aflägga denna examen. Sedan den
Kongl. Stadgan trädde i verket har också ingen vid Institutet aflagt Licentiat-examen.
Dessutom vinnes doktors-graden ensamt vid Universiteten och den måste nåturligen vinnas
lättare af der redan kände och examinerade personer.
Möjligen skulle man kunna vilja invända, att det ännu är för tidigt att bedöma
verkan af den theoretiska examens borttagande från Institutet. Det är fullkomligen sannt
att verkan icke kan visa sig fullständigt, förr än efter en längre tid, men att verksamheten
för flera af Institutets lärare redan börjat inskränkas, att således verkan börjat
visa sig, är kändt; man behöfver icke afvakta slutet, den för dessa lärare af Kongl.
Maj:t på sätt och vis »legaliserade passiviteten». Härom är dock ej den egentliga frågan,
utan denna gäller: finnes något giltigt skäl, att från Carolinska Institutet, det såsom
ofvan är visadt, fullständigaste medicinska läroverket i riket, borttaga den detsamma
sedan år 1815 tillerkända första examen. Denna fråga, tror jag, kan endast besvaras
med nej, och det är derföre jag, på förut anförda grunder, nemligen att Institutet sedan
1815 egt denna examen, att Rikets Ständer och förut äfven regeringen alltjemt velat
bibehålla Institutet vid dess. egenskap af fullständigt läroverk, att det fortfarande eger i
högre mått än medicinska fakulteterna de materiela resurser och de lärarekrafter, som
för undervisning och pröfning till den theoretiska examen erfordras, samt att dennas borttagande
från Institutet skadar den medicinska undervisningen i allmänhet — härmed
vördsamt får föreslå, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att Kongl. Maj:t, med upphäfvande och ändrande af hvad i Kongl. Stadgarne
för Carolinska Medico-kirurgiska Institutet af den 26 April 1861 kan finnas
deremot stridande, ville åt nämnda Institut medgifva rättigheten att, i likhet
med Universiteternas medicinska fakulteter, anställa theoretisk medicinsk eller
Medicine kaudidat-examen, och sålunda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Kongl. Sundhets-kollegii ofvan citerade förslag, ånyo ställa Carolinska Insti
tutet,
såsom ett sjelfständigt läroverk i jemnbredd med de Medicinska fakulteterna
vid Universiteten.
Om remiss till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålies.
Stockholm den 22 November 1862.
.4 W. Björck.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. j\S 72.
169
Af Herr BjÖFCli! Om eli tillägg till 2 mom. 28 § i Kongl. Förordningen
den 7 December 1860, angående vilkor en för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituosa drycker.
Genom den reform i bränvinslagstiftningen, som vid 1853—1854 årens riksdag till—
vägabragtes, skedde först något allvarligt försök, att genom en ändamålsenlig beskattning
å tillverkningen inskränka den länge öfverklagade konsumtionen af bränvin. Derförinnan
hade lagstiftningen sökt att genom reglerande af försäljningen minska tillfället
till en öfverflödig förtäring af spritdrycker. Då likväl de allmänna reglor, som för detta
ändamål kunde bestämmas, visade sig föga verksamme till det åsyftade målet, blefvo
inom enskilda kommuner, bland hvilka företrädesvis torde böra nämnas Jönköping och
Götheborg vidtagna och af Kongl. Majit nådigst godkända åtgärder, som hufvudsakligen
öfverensstämde med de förfoganden, hvilka sedermera lagts till grund för den nu gällande
Kongl. Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller destillerade spirituösa drycker den 7 December 1860. Den inskränkning i bruket
af dylika drycker, som sålunda blifvit mera allmän, har dock naturligen icke kommit
längre än att den allmänna meningen lemnat sitt bifall åt detta sätt att söka komma
till målet och att sålunda den jemväl är benägen för ett fortskridande på den beträdda
vägen. 1 den mån inskränkningarne blifva större ingripa de dock mera i den enskilda
hushållningen, och deras lämplighet eller olämplighet blifver jemväl, till följd deraf, mera
beroende af olika förhållanden på särskilda orter. Om de icke skola blifva mera tryckande,
än de nödvändigt behöfva att vara, måste de sålunda lämpas efter dessa förhållanden.
Den enda utväg, att härvid träffa det rätta, synes derföre vara att lemna åt
hvarje enskild kommun att för ändamålet af bränvinskorisumtionens inskränkning vidtaga
de särskilda åtgärder, som inom hvarje ort kunna visa sig verkställbara; hvarigenom
man ock lättast kan blifva i tillfälle att urskilja de ytterligare föreskrifter, som lämpligen
kunna göras allmänna. Först sedan man på den nu försökta banan lyckats att
afvänja folket från de af föregående generationer ärfda bruk. hvilka framkallat missbruken,
torde man kunna frånträda en lagstiftning, som gerna må medgifva» innefatta en
nog betydlig utsträckning af Statens lagstiftningsrätt, men som likväl en hvar finner för
det närvarande icke kunna undvaras. Ju mera verksam den kan göras, dess förr skall
den kunna upphöra, och man har endast att tillse, det man icke ålägger den enskilde
uppoffringar, som icke i verkligheten äro nödvändiga för den gemensamma välfärden.
Med afseende härå kunna likväl betänkligheter möta, att åt myndigheterna inom kommunen
gifva en obegränsad magt, att alldeles efter godtfinnande lagstifta i ämnet; och
det är derföre, som denna magt icke torde böra vara ovilkorlig.
Det största missbruket af bränvinet framkallas ofelbart genom sammanvaron på
offentliga utskänkningsställen, och för denna egna sig naturligen mest den ledighet, som
helgdagshvilan medgifver. Öfvertygelse!! att förbudet mot försäljning- af starka drycker
JJih. till B. St. Fröt. 1862—1863. 11 Sami. 3 Afd. 22
170
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. J\F 7.’>.
å sön- och helgedag, skulle vara ett afgörande steg till hämmande af bränvinets missbruk
har derföre blifvit allt mera allmän; och det är en rättighet åt kommunerna att
förfoga om en sådan inskränkning, som jag med denna motion alser. Om *en dylik inskränkning
pålägger den ordentlige mannen, som på utskänkningsstället intager jemte
sin mat en oskadlig mängd af starka drycker, den fordran, att lian för den dagen skall
afstå från denna sin vana, så kan denna inskränkning visserligen sägas vara tryckande;
men är det i sjelfva verket endast i den ringa mån, att om eftertanken väckes till en
rigtig uppskattning af de fördelar, sorn en sådan försakelse på hans sida medför för hans
svagare bröder, de flesta skola finnas beredda att underkasta sig en dylik uppoffring.
Omständigheter kunna dock förekomma inom särskilda, orter, som göra en sådan inskränkning,
olämplig, och tillfallen kunna ock gifvas, då en afvikelse från en dylik föreskrift
är påkallad. Detta är ett ytterligare skål derföre, att det tills vidare bör vara hvarje
kommun förbehållet att vidtaga bestämmelse rörande en sådan inskränkning.
Innan jag går att framställa mitt förslag, bör jag nämna, att i min hemort, meningarne
om nödvändigheten af en inskränkning i utskänkniugsrätten å sön- och helgedagar,
särdeles inom arbetsklassen äro så eniga, att en ansökning derom, ställd till stadens
Magistrat, erhållit underskrifter af omkring 8,800 personer, och ehuru något afseende
icke kunnat fästas på densamma, vågar jag likväl tro, att tillräckliga skäl fin
nas
att lemna åt myndigheterna att pröfva om verkliga hinder möta för en åtgärd, för
hvars nödvändighet sä många röster sig uttalat.
Med anhållan att få hos det Utskott, till hvars behandling denna motion kan blifva,
remitterad, aflemna ofvannämnda ansökning, föreslår jag alltså följande tillägg till 2
mom. 28:de § i förenämnda förordning af den 7 December 1860:
I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än vidare
inskränkas eller helt och hållet förbjudas, derest gemensamt beslut derom fattas
af Magistraten och Stadens kommunalstyrelse samt af Kongl. Maj:ts Be
fallningshafvande
godkännes.
Remiss till vederbörligt Utskott torde gunstigt beviljas.
Stockholm den 22 Nov. 1862.
.1 11. Björclc.
JW 73.
Al Herr Ascliaii: Om anläggning pä Statens bekostnad af en lelegraf
linea
från Jönköping till. Westervik med stationer i Ekesjö och
Wimmerby.'
Befordrande handel och industri, har ett telegrafnät sträckt sig öfver hela vårt
laud, med stationer i nästan alla städer, äfven sådana af mindre betydenhet än dem jag
Motioner i Borgare-Ståndet 1S62. ,J\? 74.
171
representerar. Ekesjö och Wimmerby hafva nära nog ensamma blifvit i saknad af detta
kommunikationsmedel. Skälet härtill är svårt att inse. Båda städerna hafva en ganska
liflig handel bch den omkringliggande trakten är bördig och tätt bebodd af en flitig celi
företagsam befolkning. Dessutom hafva Smålands Hussar-regemente och Grenadier-bataljon
sin mötesplats vid Ekesjö och Calmar regemente sin nära Wimmerby, och Cheferna
för förstnämnda regementen bo i trakten af Ekesjö. En telegrafförbindelse med det
öfriga riket kan således hafva, så väl sin industriella som militåriska nytta, och det är
derföre jag härmed föreslår
att en telegraflinea på Statens bekostnad sträckes från Jönköping öfver Ekesjö
och Wimmerby till Westervik med stationer i Ekesjö och Wimmerby.
Bevis att båda dessa städer förbundit sig att anskaffa och kostnadsfritt upplåta
lämpliga lokaler för telegrafbyråer bifogas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 22 Nov. 1862.
L. F. Aschan.
JW 74.
Af Herr Ekerot; Om pension för aflidne Sekreteraren vid Landtbruksakademien
J. Th. Nathhorsls tre oförsörjda döttrar.
Ar det en sanning att forskning och kunskaper till stor del utgjort de medel, hvarigenom
vårt jordbruk pä de sednare decennierna i så väsendtlig mån förkofrats; är det
likaledes en sanning, att, äfven till detsammas utveckling, införandet af andra länders
genom högre kultur vunna erfarenhet och för våra förhållanden lämpliga modifikationer
berott på insigtsfull mäns oförtrutna sträfvanden att, hos oss tillämpa det dugliga; så
lärer väl ingen neka, att aflidne Sekreteraren i Kongl. Landtbruks-akademien m. m,
Johan Theophil Nathhorst har anspråk på att af Rikets Högloft. Ständer blifva ihågkommen.
Ätt här anföra alla de rigtningar, hvari lian , verkat för en sann utveckling af vårt
jordbruk och dess binäringar, och att framhålla hans outtröttliga sträfvanden att för den
mindre jordbrukaren göra tydligt och klart det okloka i utöfvandet af husbehofsbränningen
jemte mycket annat, torde vara öfverflödigt, då hans åtgöranden härutinnan äro allmänt
kända; hvarföre jag inskränker mig till att här påminna, det Nathhorst, efter en
mera än tjuguårig verksamhet som Sekreterare uti Kongl. Landtbruks-akademien, derifrån
erhöll afsked i Januari månad innevarande ar, saint beviljades honom af Rikets
Ständer vid sednaste riksmöte en årlig pension af 3,600 R:dr R:mt. Men sorn han
redan den 3 sistlidne September af döden hindrades att, som han ärnat. ordna sina
mångå skrifter och deruti, genom tillägg af en rik erfarenhet, lenina efter sig ett testamente
— den enda skatt han hade att disponera — har lian mast försaka denna sin
172
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 75.
önskan oell öfverlemna äfven detta till utförande af sina söner;, och jag har en full förvissning
att detta arf icke skall missvårdas. Deremot hade han icke något att lemna
sina oförsörjda döttrar, och jag är säker att icke misstaga mig om en välvillig uppfyl
lan
af min begäran,
att Rikets Högl. Ständer måtte bevilja aflidne Sekreteraren i Kongl. Landtbruks-akademien
Johan Theophil Nathhorsts trenne efterlemnade oförsörjda
döttrar,
Ida Mathilda, född den 22 Aug. 1823, Emma Amalia född den 22 Maj 1827,
Bertha Diona, född den 7 Aug. 1839, en årlig pension af Tvåhundrafemtio
Riksdaler hvardera; ■—
hvarigenom de obemedlade barnen efter en för vår modernärings förkofran så vidtfrejdad
man icke skola, i förening med egen verksamhet, blifva i saknad af en tarflig utkomst.
Om remiss häraf till Ståts-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 22 Nov. 1862.
B. F. Ekerot.
JW *5.
Af Herr Staaff: med förslag till 'förordning angående rätt för ogift qvinna
att vid viss ålder sjelf utöfva giftomannårätten.
Hvarje äkteuskapsaftal mäste, för att ega inför lag giltighet, vara stödt helt
och hållet pä frihet i valet och ett otvunget samtycke hos båda kontrahenterna.
Möjligheten till en sådan frihet och ett sådant samtycke måste dock lida ett betydligt
afbräck af hvarje utom de kontraherande stående myndighet, som eger annorledes
än med råd tillhandagå kontrahenterna. Men då nu emellertid giftomannaskapet
i dess egentliga form. sådant det i lag bestämmes, innebär tillika för äktenskapsaftalets
giltighet förutsättning af giftomannens samtycke, så lärer giftomannainstitutionen
och dess bibehållande, ehvad motiver derföre än åberopas, hufvudsakligen
hvila på den föreställning, att qvinnan skulle sakna förmåga att under böjelsernas
inflytelse låta förnuftet och eftertanka)! tala, kämpa emot och besegra känslans
magt. Denna föreställning, om den än kan rättvisas, så vidt den rörer qvinnan
i dess första mera svärmande ungdomsår, då erfarenheten ännu icke på henne
öfva! sin nyttiga inflytelse, kan dock endast billiga giftomannaskapets fortfarande
för qvinnan i dessa samma hennes första år. Deremot, synes mig den, som vill hos
qvinnan äfven i hennes mognare år, spåra fortfarande denna oförmåga och detta
slafveri under känslan helt och hållet misskänna qvinnans värde och tillika, mot all
rimlighet, underkänna erfarenhetens allt besegrande kraft.
Den lagstiftning, som anser, och detta med skäl, qvinnan skicklig att vid
fyllda 25 år råda öfver sitt gods, eu åsigt, som hvilar på den förutsättning, att
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV? 76.
173
qvinna» vid donna ålder vunnit, erfarenhet af lifvet i aila dess särskilda grenan
inäste också antaga qvinna» skicklig att räda öfver sin person, ett ämne, ät hvilket
lion ©tvifvelaktigt skall egna den noggrannaste pröfning.
Dessa förhållanden, som jag nu i korthet an tyd t, föranleda mig att söka. i
hvad pä mig kan hero. medverka dertill, att giftomannarätten hädanefter icke mätte
afse den qvinna, som uppnått 25 ars ålder, i hvilket hänseende jag nu går att framställa
lagförslag; i det jag sålunda vördsamt till Rikets Ständers bepröfvande framställer
följande Förslag till förordning, angående rätt för ogift qvinna att vid viss
ålder sjelf utöfva giftomannarätten.
Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt
angående giftomannarätt. förordnas sorn följer:
"Ogift, qvinna, som fyllt tjugofem år, ege sjelf att utöfva den rätt, sorn
hennes giftoman eljest enligt lag tillkommit; dock att om sådan mö äfven
gäller hvad om enka i 6 kap. 2 § Giftermåls-Balken stadgadt är.”
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 22 November 1862.
Pehr Staaff.
.M 76.
Af Herr Si ll (I IT: Om inrättande af en ny Öfoer-dmnstol, ander benämning
Kongl. Hof-rätten öfver Norrland, med säte i Hernösand.
De motiver, som framkallade Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, på
ett sä nära afstånd från Götha Hofrätts säte, gälla i lika. om ej högre, mått förde
norra länen, och påkalla ät dessa en särskild inom desamma belägen öfverdomstol,
och detta numera i desto högre grad. som tvistemålen, i följd af Lagmans-rätternes
indragning, öfvergå direkte till Hof-rätt.
Billigheten och rättvisan fordra att denna sistnämnda göres lika lätt tillgänglig
för alla rikets innevånare; och kan detta icke motsägas, lärer giltigheten af anspråket
på en Öfvcr-rätt för Norrland ej eller kunna med fog bestridas, då flera
orter inom denna del i riket äro belägna 100 mil och deröfver frän den Hof-rätt,
derunder de lyda. Detta betyder dock mindre för den förinögne, men drabbar
desto kännbarare den fattige, som saknar medel och utvägar att i den aflägsna hufvudstaden
förskaffa sig pålitliga ombud, och alltså tvingas att nöjas med Underrättens
dom. ehuru en sale, som gäller 100 R:dr, vanligen är för honom af större
vigt, än en process angående flera tusen K:dr för den rike.
Det kan visas att blott Westernorrlands, Westerbottens, Norrbottens och
Jemtlands län med mer än en fjerdedel af de nu hos Kongl. Svea, Hof-rätt till be
-
174
Motioner i Borgare-Ståndet 1862 ,yY*' 77.
handling ärligen förekommande civila och kriminela mål bidraga till nämnde Kongl.
Hof-rätts sysselsättande.
Behofvet af en Hof-rätt för de norra länen, är sålunda gifvet. Också går
folkmängden inom dessa län till nära en fjerdedel af hela folkmängden inom Kongl.
Svea Hof-rätts jurisdiktion, och ärligen ve.ver, i män af tilltagande odling, denna
befolkning i större progression än i de flesta andra län.
Pä dessa skäl, vägar jag vördsamt föreslå:
inrättandet af en ny Ofver-domstol under benämning af '-Kongl. Hofrätten
öfver Norrland5’ med säte i Hernösand: och torde det Utskott,
hvilket kommer att behandla denna motion, elter inhemtandet af alla
för Utskottet tillgängliga upplysningar i ämnet, äfven yttra sig, om, jemte
ofvannämnde fyra län, hela eller någon del af Helsingland lämpligen bör
tillhöra den nya Hof-rättens jurisdiktion.
Stockholm den 22 November 1862.
Pehr St aa/j',
JW *11.
Af Herr BÖljCSOll! Om statsbidrag lill uppförande i Wenersborg af skol.
och gymnastiklokaler för det der inrättade läroverk.
I enlighet med Rikets Ständers vid sistförfluten riksmöte fattade, af Kongl.
Maj:t i nåder stadfästade beslut, har ett högre elementarläroverk blifvit i Wenersborg
inrättadt. fullständigt ä sä väl reala som klassiska linierim: och sedan, med
innevarande hösttermin, lärare dervid blifvit till vederbörligt, antal tillsatte, har
nu denna läroanstalt börjat sin verksamhet i dess fulla utsträckning.
Huruvida ater skolan skall kunna utveckla den verksamhet och det gagn.
Staten såväl som den enskilde har rätt att fordra, är dock en sak, som ännu ligger
i Statsmagternas händer, beroende derpå, att Staten anvisar skolan lokal, tjenlig till
Järjungarnes emottagande och undervisningens meddelande, hvilket ännu icke skett,
hvadan och da det äldre skolhuset icke varit tillräckligt att inrymma det. hastigt
förökade antalet af skolungdomen, denna mäst, med tvänne klasser, intagas uti en
at staden för ändamålet uti enskildt hus förhyrd lägenhet, en anordning, sä otillräcklig
för undervisningens jemna gang, att om icke Staten tager denna, den enskilda
kommunens krafter öfverstigande, angelägenhet om hand, genom att anslå
medel till uppförandet af ett tillräckligt skolhus, läroverket skall icke allenast hämmas
i sin verksamhet utan efter ali sannolikhet gå sin snara undergång till mötes.
Redan ifrån de allmänna lärdomsskoloi nas första tider i värt land, hafva dessa
anstalter — enskilde donationer oberäknade -- blifvit försedda med lokaler pä
Motioner i Borgare-Ståndet 1802. JV? 77. 175
Statens och de särskilda stiftens bekostnad, och ännu finnes i hvarje stift under
domkapitlets förvaltning en så kallad stiftsbyfjgnadskässa, hvars inkomster äro afsedda
till lärdoinsgkolornas behof af undervisningslokaler, med hvad dertill hörer.
Det torde således vara utan ändamål att här ingå i någon fullständigare utveckling
af de skäl, hvilka gifvit mig anledning antaga såsom ostridigt, att i vårt land
det utgör en Statsmagternas oafvislig» pligt, att åt de högre elementarläroverken,
hvilka t rädt i stället för lärdomsskolorne, anskaffa erforderliga undervisningslokaler
eller skolhus: och hvad särskildt elementarläroverket i Wenersborg angår, sä må
rättvisligen kunna sägas att de allmängiltiga skälen vinna i kraft med hänsigt till
de mera specieln, sorn här föreligga.
Dä i framfarna tider mellersta Sveriges vestra landskap Wermland, Westergötland
och Bohuslän icke hade lärdomsskola!' inrättade annorstädes än i de tre
stiftstäderne Göteborg, Skara och Carlstad, blef den redan dä i Wenersborg befintliga
pedagogien starkt, anlitad af besökande lärjungar, hvilka, i anseende till
stiftsstädernas aflägsenhet, voro förhindrade att der söka undervisning; och följden
häraf blef att Wenersborg nödgades utvidga sitt skolhus efter det vexandc behofvet,
utan att staden kunde anses derutaf skörda någon egen fördel. Sedan vid den beklagansvärda
eldsvåda, sorn är 1834 lade hela staden i aska, äfven skolhuset blef
lågornas rof, har staden för sainmanskjutne medel, utan ringaste hjelp frän det
stifts byggm!dskassa, hvartill Wenersborg hörer, eller annorstädes ifrån, uppbyggt
det nuvarande skolhuset; och dä äfven detta, i anseende till skolungdomens alltjemt
lörtgäendetillökning samt läroämnenas utvidgning, blifvit otillräckligt, hafva stadens
innevånare gatt i författning om förhyrandet uti en privat egendom af ej mindre än
sex rum att vid undervisningen begagnas, och för detta ändamål åtagit sig en beskattning,
sorn aldrig skulle kunnat med stöd af lag deni åläggas.
Dä emellertid icke heller dessa uppoffringar — ganska kännbara i ett af kommunnläfgifter
sä betnngadt samhälle sorn Wenersborg — äro pä långt när tillräckliga
att undanrödja hindren för undervisningens jemna gäng, samt stadens innevånare
sakna utvägar att uti denna sak, som endast till en underordnad del ålderås
egen, göra allt hvad sorn erfordras, har staden ändtligeir, genom sin drätselkammare,
vändt sig till Kongl. Ofver-Intendents-embetet för erhållande af ritning
och kostnadsförslag till ett nytt skolhus med gymnastiklokal, i akt och mening att
få för Statsmagterna vid förevarande riksmöte framlagd en fullständig utredning om
hvad ifrågavarande angelägenhet kräfver; förvissad att ett anspråk pä statsmagternas
kraftiga medverkan till lösning af förevarande fråga icke lärer kunna tillbakavisas.
Med ledning a' de från Kongl. Ofvcr-lntendenfs embetet ' uti ofvanberörda
hänseende utbekomna, här vidfogade ritningar och förslag, utvisande att kostnaderna
för uppförandet af ett skolhus, beräknadt. att inrymma 450 lärjungar, tillika
med erforderlig gymnastiklokal, uppgå till 206,054 R:dr 23 öre Ruut, tomternas inköp
oberäknadt, tror jag mig således ingalunda öfverskrida billighetens och rättvisans
fordringar, dä jag härmed vördsamt hemställer:
att Rikets Ständer mätte mod ett. andag af 150,000 Riksdaler Riksmynt
bidraga till uppförandet i W enersborg af skol- och gymnastiklokaler för
det. der inrättade elementar-läroverketj dä staden ä sin sida förbinder sig
att icke allenast dertill upplåta i alla afseende» tjenlige tomtplatser, utan
äfven anskaffar de medel, som utöfver berörda anslag erfordras till byggnadernas
uppförande och inredning i enlighet med de af Kongl. ÖiVcr*7
* cgdg i) ts - etil b e t c t fastställda ritningar.
176
Motioner i Borgare-Sråndet 1862. DW 78.
Stödjande mig vid rättvisan i detta anspråk, förbigår jag att här vidröra de
flerfaldig» skäl, som ofelbart tala derför att Wenersborg icke saknar giltiga anledningar
till Statsmagternas välvilja, dä, enligt hvad föregående riksdagars historia
vitsordar, nämnda samhälle städse med beredvillighet i sin män dragit tungan af
de betydliga anslag som, tid efter annan, blifvit andra städer för enahanda ändamål
sorn det nu ifrågasatta beviljade, samt Wenersborg, hitintills hänvisadt till egna
krafter, nu för första gängen framträder med begäran om ett kraftigt biträde Irån
Statsmagternas sida, oell detta uti en angelägenhet, som ieke uteslutande är dess
egen utan tillhör ett betydligt landtområde till sin väsendtligaste del. Jag inskränker
mig således till att i afseende pä det nuvarande skolhusets otillräcklighet och orenlighet
hänvisa till den af det gamla läroverkets Rektor flir läsearet 1801 —1802 afgifna,
här vidfogade embetsberättelse, och anhåller ödmjukligen om denna motions remitterande
till Stats-Utskottet,
Stockholm den 22 November 1802.
J. Börjeson.
j\s 28.
Af Herr Hovin: Om ändring af 2 § i 4 kapitlet Jorda-balken.
I afseende på- lagfart af fastighet i stad innehåller 4:<le kap. 2 § • Jorda-balken,
sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den IO September 1823,
bland annat: ”kommer ej klander ä det köp inom tolf veckor ifrån tredje uppbudet,
vare det då lagståndef, och sedan friskilling gifven är skall det med Rättens
fastebref bekräftas.” Bestämmelsen af tolf veckor frän tredje uppbudet såsom den
tid, före hvars utgång köpet sålunda icke blefvc lagståndet och fastebref finge utfärdas,
stod uppenbarligen i sammanhang med det uti 5 kap. 1 §. ofvannämnde balk
förut förekommande, stadgande att. i stad bördeman egde rät t art. inom tolf veckor
frän tredje uppbudet, till sig liisa jord, hus och tomt, ehvad det vore arf eller aflinge.
Ehuru numera genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 allt hvad
lag eller särskilda författningar innehålla, angående rättighet att i börd lösa sald,
bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad blifvit till ali
kraft och verkan upphäfdt samt tiden, inom hvilken viderboende oell nabo böra
den dem tillkommande lösningstalan anhängiggöra, blifvit bestämd, dä lösningsanspråket
angar hus eller tomt, derom köp egt rum, till fjorton dagar från tredje (ippbudets
meddelande och dä fråga är om inlösande af pantsatt hus eller tomt till lika tid,
ifrån det egarens rätt att det pantsatta återlösa tilländagått, qvarstår dock oförändrad
den uti här ofvan törst oinförmälda lagrum förekommande bestämmelse af tolf veckor
frän tredje uppbudets meddehmdo såsom lagaständstid vid lagfart i stad. Att
detta stadgande icke blifvit förändradi i sammanhang med borttagande af börd-rätten
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862, J\st 79.
177
ten samt bestämmande af fjorton dagar ifrån tredje uppbudet såsom fatalietid för
an h ängigg drande af viderboende.^ oell nabot lösnings talan mäste antagas grunda
sig- pä ett förbiseende, hvilket antagande jemväl synes vinna stöd af det förhållande,
att, ! afseende pä lagfart af fastighet på landet, lagaståndstiden blifvit förkortad
i samina män, sorn tiden för anställande af bördst al an blifvit inskränkt. Vid stadsdömstolarne
råda, till följd af hvad jag härofvan andragit, (dika meningar i afseende
pä tiden då vid lagfart ett köp mä anses vara lagständet och fastebref kunna
utfärdas, i ty att åtskilliga Rådhusrätter med tillämpning af olVanäberopade Kongl.
Förordning den 21 December 1857 anse köpet, såvida icke klander derå anhängiggöra.
^ vara lagständet fjorton dagar efter tredje uppbudets meddelande, då andra
deremot af den oförändrade bestämmelsen uti -t kap. 2 § Jorda-balken samt Kongl.
Förordningen den 10 September 1829, finna anledning att fortfarande utsträcka !agaståndstiden
till tolf veckor från nämnda uppbuds meddelande..
På det enhet härutinnan må åstadkommas och dä numera, elter upphälvande
af bördsrätten i stad. ingen anledning förefinnes att vid lagfart derstädes utsträcka
Iagaständstiden utöfver de fjorton dagar från tredje uppbudets meddelande inom Indika
viderboende och nabo, (le ende, sorn numera ega någon lösningsrätt, äro pligtige
att sin lösningstalan lagligen anhängiggöra, föreslår jag att 4.-de kap. 2 § .Jorda-balken
mä erhålla följande lörändrade lydelse:
”Jord, hus och tomt i staden, sorn säljes, skall ock offentligen vid öppna
dörrar å Rådstufva tre måndagar uppbjudas, fyra veckor emellan hvar t
uppbud; faller helgedag in ä uppbudsdag; då fullföljes uppbud nästa måndag
derefter. Kommer ej klander å det köp inom fjorton dagar ifrån
tredje uppbudet, vare det då lagståndet, och sedan friskilling gifven är.
skall det med Rättens fastebref bekräftas. 1 fästebrefvet skall nämnas huru
mänga alnar den gård eller tomt är bred och lang sä ock i hvilket qvarter
och fjerding och emellan hvilka gator och gränder den belägen är.
Om skifte och gåfva vare lag samina."
Om remiss till Lag-Utskottet aiihälles.
Stockholm den 22 November 1862.
J, .4. Burtu.
j\? in.
Af Herr Hotill; Angående riks lid jin■ klander aj lutsesyner. sorn u kronojord
och kronolägenheter af kronobetjent förrättas.
Enligt 27 kap. Byggninga-balken af 1794 års lag samt flere sedermera utkomne
författningar, åligger det Kronofogde och Länsman samt i vissa fall älven Hä~
Bilt. tilt R. St. Prut. 1862-1863. 11 Sand 3 A/d. 23
178
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV'-‘ 80.
radsskrifvare att, med biträde af Nämndemän, förrätta syner oell ekonomiska besigtningar
ä kronojord oell kronolägenheter. Af stadgandet uti 2 § af nämnde kap.
och balk att den husesyn skall sedan d Tinget visas och af rätten pröfvas. följer, att
den, sorn är missnöjd med en sådan syn, eger att densamma vid Häradsrätt öfverklaga,
hvilket naturligtvis bör ske medelst uttagande af stämning ä vederparten;
men deremot saknas all bestämmelse i afseende på tiden, inom hvilken ett sådant
öfverklagande bör ega ruin. Genom Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 har
följande blifvit stadgadt: ”Dä, med anledning af 27 kap. Byggninga-balken, tilieller
afträdes-husesyn blifvit emellan enskild jordegare och landtbo af två nämndemän
i behörig ordning förrättad, äligge den, som med förrättningen ’_är missnöjd,
att inom tre månader, sedan han af syneinstrumentct erhållit del, stämma vederparten
till Rätten in. Försummas det: vara synen gällande; dock skall i syneinstrumentet
tydlig hänvisning lemnäs om hvad den missnöjde sålunda har att iakttaga
för klandertalans anställande.”
I saknad af annan tillämplig bestämmelse har väl i allmänhet vid de aloch
tillträdessyner. som blifvit å kronojord och kronolägenheter af vederbörande
kronobetjent med biträde af nämndemän förrättade, meddelats besvärshänvisning i
öfverensstämmelse med ofvanberörde stadgande, men nämnde praxis iakttages icke
alltid och grundar sig dessutom icke pä en sä beskaffade läll afseende författning.
Dä osäkerhet om hvad härutinnan må anses vara lag kan i mänga läll menligt
inverka på den af dylika syneförrättningar beroendes rätt samt ali obestämdhet
i afseende på hvad hvar och en till sin rätts bevarande har att iakttaga, bör,
såvidt möjligt är, undanrödjas, föreslår jag att Kong'. Förordningen den 6 Februari
1849 må erhålla följande tillägg:
”Hvad sålunda är vordet stadgadt galle äfven i afseende pä de af-och
tiliträdeahusesyner, som ä kronojord och kronolägenheter blifva af vederbörande
kronobetjent förrättade.”
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 22 November 1862.
J. .4. Bovin.
JW 80.
Af Herr GarlsOD t Angående bestämmelser i [råga om undervisningen i
skogshushållning,däran vid Ixmdlbruhsläroverken.
Uti ett föregående plenum har en aktad motionär inom detta Ständ fästat uppmärksamheten
pä det bedrölliga skick, hvari skogarne inom landet, i allmänhet, äro
stadde. Hans skildring är tyvärr, sann; dock torde de åtgärder, motionären till
Motioner i Borgare,-Ståndet ! 862. ,/W 81.
! 79
uiul an rödj ande af detta onda föreslagit, icke vara tillfyllestgörande.S^Efter min tanke
kan t. ex. genom tullagstiftningens mellankomst föga vinnas i åsyftade hänseendet,
utan tror jag fastheldre att sådant säkrast mäste ske 'på öfvertygelsens väg och
genom spridning af kännedom om skogshushållningens vigt och värde, jemte insigt
uti de fullt rationella grunderna för skogsskötsel!! i allmänhet. Och är det på grund
häraf jag vördsammast får föreslå det Rikets Högloflig» Ständer täcktes besluta:
l:o) att skogshushållningsläran må vid vära landtbruksläroverk; föredragas
lika fullständigt, sorn den öfriga iandtbruksläran, samt
2:o) att ej något landtbruksläroverk, vare sig högre eller lägrelandtbruksskola,
ina hädanefter anläggas, utan att å lokalen för densamma
finnes tillräckligt med skog för den praktiska undervisning i skogsskötsel,
som bör lemnäs deni. hvilka besöka densamma, äfvensom
3:o) att vid de redan varande landtbruksläroverken, hvilka^sakna tillgång
på skog, kronoparker eller allmänningar, må för undervisningen vid
dessa läroverk anvisas, för sa vidt sådana parker eller allmänningar finnas
i skolornas grannskap.
Stockholm den 26 November 1862.
C. Fr. Carlson.
. W 81.
Af Herr Hierta.: Otti upphörande af all utanläsning i skolorna aj den
Lindbhtnska fö1 klaringen öfver Luthers katekes.
Vid remissen af Herr Rektor Sommelii motion med förslag till åtskilliga reformer
inom Statens elementarläroverk, framställde jag den önskan, att Ekonomiutskottet
vid behandlingen af detta ämne tillika mätte föreslå, att ali utanläsning
af den så kallade större katekesen eller den antagna Lindblomska förklaringen af
Doktor Martin Luthers katekes måtte hädanefter upphöra. Dä likväl sedermera
min uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att det torde vara tvifvelaktigt huruvida
Utskottet till särskildt utlåtande upptager ett förslag, som i denna form komitier
Utskottet tillhanda, sä får jag härigenom såsom särskild motion vördsamt framlemna
samma förslag att all utanläsning i skolorna af förenäinnda förklaring eller
större katekes må afskaffa*. För att härvid undvika all vidlyftighet ber jag att
till ådagaläggande af det skäliga och enligt min föreställning af behofvet påkallade
i detta förslag, endast fä hänvisa till den ganska upplysande öfverläggning derom,
sorn igenfinnes i välloflig» Borgare-Ståndets protokoll vid sistlidne riksdag, och
anhåller om remiss till Ekonomi-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
L. .1 Hierta.
180
Motioner i B organ-Ståndet 1862. ,7V? 82, 83.
,M 82,
Åf Herr Hiprtft: Om förändring i städernas anktiomreglementen.
Vid sistlidnc riksdag väckte jag förslag om förändring af Kongl. Maj:ts nådiga
reglemente för auktionsverket i Stockholm . Ivensom för de öfriga städerna i
riket, i hvad de mot det förstnämnda regementet anmärkta brister äfven annorstädes
ega ruin. Detta jjförslag, sorn likväl då icke lyckades vinna framgång tillåter
jag mig härmed förnya sådant detsamma finnes tryckt i Borgare-Ståndets protokoller,
under JVST 230 bland motionerna och hvaraf en afskrift bilägges, samt anhåller
om remiss häraf till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
L. J. Hierta.
JW 83.
Af Herr R, Trägårdh: Om nedsättande af särskildt biskutt för behandling
al alla frågor, angående elementarläroverken.
Som erfarenheten visat, att nu gällande stadga för elementar-laroverken i riket
icke uppfyller sitt ändamål, utan behöfver väsendtligt förändras, helsi det tyvärr
torde få anses vara utom allt tvifvel, att skolungdomens sjals- och kroppskrafter
lida af den öfveransträngning, sorn de nuvarande fordringärne taga i anspråk, så
sv n es det vara Representationens pligt, att, så vidt snara rättelser härutinnan genom
dess åtgärd kunna befrämjas, söka åstadkomma desamma så skyndsamt sorn
möjligt. I en särdeles förtjenstfull motion har Herr Sommelius framställt vigten af
denna nationens lifsfråga och pä samma gång som hail sannt och lifligt skildrat
många behjertansvärda förhållanden, i hvilka förändringar företrädesvis fordras, har
han jemväl föreslagit sättet för dessas tillvägabringande, men i sistnämnda hänseende
hade det »tvifvelaktigt varit önskvärdt, att han icke slutligen inskränkt sig till
endast en hemställan, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
att en kommitté måtte blifva nedsatt, sorn finge sig ålagdt, att i öfverensstämmelse
med de uti motionen uttalade grunder utarbeta förslag till ny skollag.
Derest hvad sålunda är föreslaget blefve af Rikets Ständer godkändt, skulle
den vigtiga frågans hufvudsakliga lösning likväl komma att alltför länge fördröjas
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,/W 8-4.
181
saint representationens åtgärd dervid blifva af en särdeles ringa omfattning,, hvaremot,
om Rikets Ständer i stället besluta, att genom inom sig utsedde delegerade
redan under innevarande riksmöte skyndsamt utarbeta ett förslag till ny ändamålsenlig
skolstadga samt att, efter dess behöriga granskning, detsamma till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning öfverlemna, såsom innefattande uttrycken af representationens äsigter
och önskningar i ämnets hela omfång, ej blott en högst betydlig tidsutdrägt
komtne att undvikas, i följd hvaraf utfärdandet af den nya stadgan sannolikt kuride
ske ett eller annat, är tidigare än eljest, utan ock Regeringens tillgöranden för åstadkommandet
af den ifrågavarande, utaf nationen längtansfullt motsedda, reformen,
skulle komma att betydligt underlättas, då frågan, sålunda fullständigt förberedd,
af Rikets Ständer hos Kongl. Majit, i underdånighet anmäldes och icke blef i mer
eller mindre, män gjord beroende af en framdeles skeende utredning utaf en af
Kongl. Majit tillsatt kommitté, hvars medlemmars åsigter. äfven om det må antagas
att dessa icke komma att särdeles skilja sig från Representationens, dock vore af
en jemförelsevis underordnad mera individuel betydelse.
Det är i anledning häraf och jemväl med hänsigt till vigten deraf, att. behandlingen
af förevarande ämne jemte allt hvad dermed har sammanhang, anförtros åt
personer, hvilka specielt dertill kunna anses vara företrädesvis lämplige, , som jag
vägar vördsamt föreslå:
att Borgare-Ståndet mätte, på grund af 36 § 3 mom. Riksdags-ordningen,
för sin del, besluta nedsättandet af ett särskildt Utskott, bestående
af antingen 24 ledamöter, 6 från hvarje stånd, eller 16 ledamöter, 4 från
hvarje ständ, för att upptaga och i hela deras vidd behandla alla frågor
angående elementar-läroverken.
■ Skulle Borgare-Ståndet bifalla detta förslag, får jag lika vördsamt föreslå:
att de öfriga stånden mätte inbjudas, att uti samma beslut instämma.
Stockholm den 26 November 1862.
R. Trägårdh.
.M 8-1.
Af Herr R, T Frig Ani ii! Om upphörande af eli utaf Carlshamn* alud hittills
erlagd.t ärligt lönebidrag till .stadens elemenlar-läroverk.
Från och med är 1813 har Carlshamns stad fortfarande erlagt ett årligt lönebidrag
till stadens elementar-läroverk af 750 R.dr Runt, hvilket likväl endast blifvit
på obestämd tid beviljadt, ”under förbehåll och förutsättning att skolans rättighet
att demittera ynglingar till akademien blefve sorgfälligt bobihällen, på det att
182
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV$ 85.
stadens innevånare måtte undgå kostnaden, att sända sina harn till annat elementar-lä
ro verk.”
Sorn denna dimissionsrätt nu mera upphört samt något skäl icke finnes hvarför
Carlshamns stad i sagda hänseende skall betungas med en utgift, som andra
städer med lika läroverk icke vidkännas, och hvaraf lärarne icke hafva någon förmän,
emedan deras aflöning är densamma, ehvad detta bidrag utgår eller icke, så,
får jag, med tillkännagifvande att stadens innevånare förklarat sig icke vilja för
längre tid, än nuvarande statsreglering omfattar, nämnda bidrag erlägga, vördsamt
härigenom anhålla:
att detsamma må med utgången af innevarande statsreglerings-period
upphöra och således icke vidare blifva inberäknadt uti elementar-läroverkens
allmänna tillgångar.
Till det Utskott, dit remiss benäget meddelas, förbehåller jag mig att framdeles
få aflemna de handlingar sorn för frågan- närmare utredning kunna vara behöflige
Stockholm den 26 November 1862.
Ii. Trägårdh.
JVsf »a.
Åf Herr R i HOIJ 11 ’• ingående vissa bestämmelser ifråga om högsta adjunktseller
kollega-lönegraden vid Elementarläroverken, med afseende å
innehaftarens befordran lill lektor.
Därigenom att vid elemeutar-läroverken högsta lönegraden för adjunkter och kolleger
".är högre än lägsta lönegraden för lektorer, —de förra erhålla i lön 2,590 de sednare
endast 2000 R:dr, — äro innehafvarne af förstnämnde befattningar hindrade att söka
lektors-beställningar, såvida de icke vilja under fem års tid årligen uppoffra en del, eller
500 R:dr, af deras förra inkomster. Då tillgång på skicklige lärare nu är så knapp att
ordinarie lärare-befattningar icke sällan erhållas genast efter aflagd filosofie-kandidatexamen,
kan den invändning icke gerua göras, att ordinarie skollärare skulle efter 15
års tjenstgöring icke mer vara lämplige till lektors-beställningar. Hädanefter måste åtminstone
en och annan gång inträffa att det vore en vinst för det förr såkallade Gymnasium
att tillegna sig erfarna lärare från de lägre afdelningarne. Men att då vara
hindrad att söka en mer magtpåliggande plats, derföre att denna plats icke ger samma
inkomst, som den förut innehafda platsen, kan icke gerna vara välbetänkt och nyttigt
för det allmänna.
Jag föreslår derför
att: adjunkt eller kollega, som innehar högsta lönegraden vid elemeutar-läroverken,
må, om han erhåller lektors-befattning, få bibehålla sin förut in
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,A^’ 86, 87.
183
nehafda lön, likväl utan rättighet att uppflyttas till 3:dje lönegraden för lektorer
förr, än efter tio års tjenstgöring som lektor.
Stockholm deu 26 November 1862.
F. .A. Rinman.
JV»' *©.
Af Herr Hillman: Angående upphöfvande af 12 Kap. 5 §. Kyrkolagen.
Det stadgande i Kyrkolagens 12 Kap. 3 5-, att» uti städerne skal på alla Sökne»dagar
klämtas, om morgonen klockan Tio och om aftonen klockan Fyra; sammaledes
»på landet hvar morgon och afton, som bärtil varit vanligt,» har möjligen från början
härledt sig från nit för religionen och bemödande att väcka församlingen till andakt;
inen numera är klämtningen endast ett foråldradt bruk, som icke tjenar till annat än
onödigtvis förspilla tid och förorsaka kostnader. Klämtning begagnas mig veterligen icke
annorstädes, åtminstone icke i protestantiska länder, i sådant sylte, och sjelfva ljudet,
såsom i allmänhet användt att tillkännagifva eldsvådor, väcker väl ett hemskt men svårligen
ett religiöst intryck. Finnas inga bättre medel att underhålla sann gudsfruktan,
vore det sannerligen illa bestäldt med själavården. Då härtill kominer, att på många
ställen, nästan allmänt på landet, man af en eller annan anledning sökt undandraga sig
ifrågavarande föreskrifts verkställighet, men det måste vara högst otjenligt att bibehålla
ett lagstadgande, som allmänneligen anses onödigt att etterlefva, föreslår jag
att ofvannämnda 3 §. af 12 Kap. Kyrko-lagen måtte till all kraft och verkan
varda upphäfd.
Stockholm den 26 November 1862.
F. A. Rinman.
JW bixt"
Herr lii Hill3 Ib Angående förhöjning af den Postdirektören i Stockholm
S. A. Broman vid afskedstagande tillkommande pension.
Då så väl Postförvaltarnes i allmänhet, som äfven Post-direktörernes i Stockholm
och Götheborg hufvudsakligaste inkomster utgöras af sportler, äro ordinarie lönerne på
184
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,iS/s 87.
stat för de sednare endast 1,800 R:dr Ernit, hvilket belopp de, vid uppnådde 65 års ålder
och styrkt sjuklighet, äro berättigade att vid afskedstagande åtnjuta i pension.
Att detta pensionsbelopp, i jemförelse med nuvarande löner äfven uti mycket lägre
tjenste-grader, är alldeles för ringa för att gifva innehafvarne anledning att från tjensten
kunna afgå, ligger i öppen dag; hvadan Direktören vid härvarande postkontor, postkamreraren
m. m. Broman vid en ålder af nära 68 år, af hvilka, enligt bilagde tjensteförteckning
(bilagan Litt. A.), öfver 52 oafbrutet tillbragte vid olikartade befattningar
inom postverket och deraf 20 vid nu innehafvande tjenst — ej eger annan utväg för
sig öppen, när ännu högre ålder och sjuklighet gör honom oförmögen som sig borde bestrida
sin mödosamma och ansvarsfulla syssla, än att nödgas tillita Postförvaltarnes
sedvanliga sätt, att år efter år söka tjenstledighet; merendels ej till fromma för de
korresponderande, vid tjenster, der sportlerne äro hufvudsak och lönerna bisak.
Nu eger likväl Postdirektören Broman tillika, utkom ordinarie lönen, en å Kongl.
Postverkets indragnings-stat honom personelt tillagd ersättning för frångången sportelinkomst
till belopp af 2,581 R:dr 50 öre R:mt och tillkommen på sätt Kongl. Generalpost-styrelsens
Kammar-kontors härjemte bilagde intyg (bilagan Litt. B.) närmare utvisar.
Beträffande denna personela ersättning i satttmanhang med en år 1849 verkställd
lönereglering för poststaten, dervid samtlige rekomniändations-afgifterne till Kongl. Postverket
indrogos, må, ehuru ej direkt inverkande på hvad nu är i fråga, omnämnas, att
samtlige Postförvaltare ända till år 1857 voro tillförsäkrade att oförryckte få bibehålla
alla sina extra-inkomster; upphörde någon af sportlerne erhölls alltid motsvarande ersättning.
Ett motsatt förhållande vidtog först sistnämnde år, då Kongl. Majit, på General -  poststyrelsens gjorda hemställan, i nådigt Bref den 17 Mars 1857 (bilagan Litt. C.), förordnade:
att i de nådiga fullmagter hvilka hädanefter förpost förvaltare utfärdades skulle
föreskrift införas om den utnämndes skyldighet att underkasta sig den reglering af
tjensten åtföljande löne- och öfrige inkomster, som Kongl. Maj:t kunde finna godt framdeles
besluta. I det Kongl. Majis nådiga Bref den 16 Februari 1849 (bilagan Litt. D.),
som bestämde grunderne för nya löneregleringen och . expeditions-afgiftens för rekommenderade
bref möjliga indragande till Kongl. Postverket, utfäste Kongl. Maj:t det bestämda
vilkor: att merberörda reglering skulle så utföras, att dåvarande inneha}cares rätt icke
finge förnärmas; för fullgörande hvaraf de personela ersättningarne fortgående bort beräknas
och utgå efter antalet af de rekommenderade brefven för hvarje kommande år,
isynnerhet soni dessa bref, för hvilka afgiften utgjorde postforvaltarens hufvudsakligaste
inkomst, voro i oafbruten tiUvext, med dervid förknippad,, tillökning i göromålen och förökadt
ansvar. I strid härmed lade då varande Kongl. Ofver-postdirektörs-embetet till
grund för de personela ersättningarne endast medelantalet af de rekommenderade brefven
för de sist föregångne frenne åren 1846, 1847 och 1848, till mehn för samtlige postförvaltare.
Post-direktören Broman har härvid, för åren 1850 till och med 1861, gått
miste om R:dr 13.938 Runt, deraf för sistnämnde år nära 2,500 R:drR:mt, enligt hosföljande
Kongl. General-postkontroil-Kontors-uträkning (Litt. E.)
I stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, och med hufvudsaklig! afseende fästadt derå,
att den personela ersättningen, R:dr 2,581: 50 öre R:mt, ovilkorligen drabbar Kongl.
Postverkets indragningsstat så länge Postdirektören Broman lefver och i tjensten qvar
står,
får jag vördsamt föreslå:
att om Broman skulle vilja taga afsked från nu innehafvande Direktörs-tjenst
vid härvarande Kongl. General-postkontors afdelning för ankommande poster,
lian då, med hänseende å hans höga alder och långvariga tjenstetid, måtte
berättigas
Motioner i Borgare-Ståndet 1863» ,f\s 88. 185
berättigas, under sin återstående lifstid, utom de honom tillkoriimande 1,800
R:dr R:mt äfvenledes såsom pension få uppbära mera omförmälde honom
personelt å Kongl. Postverkets Jndragningsstat tillagde 2,5S1 R:dr 50 öre
R:mt, eller tillsammans 4,381 R:dr 50 öre Rint.
Jag anhåller vördsammast om remiss å denna min motion, jemte åtföljande fem
(5) bilagor, till llöglofliga Stats-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
F. A. Rinman.
m m*
Af Herr DfllllllOm anslag till beredande af kostnadsfri sjukvård för
fattige sjuke vid länens offentliga sjukhus.
Vid 1739 års riksdag beslöto Rikets Ständer att bereda fond till ett sjukhus i
hufvudstaden genom stamböcker, kollekter och insamlingar vid barndop och bröllop. Härigenom
kom Serafimer-lazarettet till stånd, så att det kunde öppnas 1752. Som detta
likväl i högst ringa mån kunde gagna de aflägsna provinsernas invånare, beslöto Rikets
Ständer vid 1765 års riksdag, att de orter, som redan förskaffat sig egna lazarettshus
eller inom kort skulle med sådan inrättning varda försedde, måtte till understöd behålla
de insamlingar, som från länen till lazarettet i Stockholm årligen utgått. Sålunda grundlädes
länslazaretten och inrymde med få undantag i samma lokaler, som länshospitalen,
samt åtnjöto en årlig andel af de öfverskott hospitalsfonden lemnade. På några få ställen
lingö de understöd genom enskilda donationer. Ett belopp af 5000 R:dr ställdes
till Sundhets-kollegii förfogande att efter behof utdelas till lazaretten, men detta indrogs
1818. Och genom Kongl. Brefvet den 29 Okt. 1828 befriades hospitalsfonden från alla
bidrag till länslazaretten. Med undantag af kollektmedlen, hvilka äro en obetydlighet
och äfven i de folkrikaste län,' som t. ex. Calmar (med 200,000 inv.) utgå med högst
500 R:dr årligen, äro lazaretten blottade på alla medel för uppfyllandet af sin bestämmelse,
såvida de icke kunna erhålla något af öfoerskotten å kurhusafgifterna. Under det
kurhusen ega medel att fullt uppfylla sin bestämmelse att afgiftsfritt vårda dem, som
äro behäftade med venerisk smitta, bero lazaretten, hvilkas ändamål synes vara att till
vård emottaga sådana sjuke, hvilka genom beskaffenheten af deras sjukdomar eller till
följd af yttre förhållanden, icke kunna behörigen vårdas i deras hem, helt och hållet af
de smujor, som falla ifrån kurhusen. Det kan visserligen ej nekas att veneriska sjukdamen
är en vidt utbredd landsplåga, som alltför väl tarfvar att bekämpas på sätt som
sker, men det kan icke heller nekas, att en mängd andra sjukdomar minst sagdt lika
liih. till R. St.. Prot. 1802—1863. 11 Sami. 3 Afd. 24
186
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ./'V?' 88.
mycket påkalla den kristliga kärlekens oell det kristliga samhällets uppmärksamhet.
Det är upprörande att veta. att på flera lazarett ingen emottages utan betalning, och
att den fattige sjuke, som behöfver vård på sjukhus, mäste förgås, emedan han ej kan
betala, eller ock att, i de fall. då församling skall erlägga betalning, man dröjer med
hans försändande till sjukhus i det längsta, då all hjelp kommer för sent. Det är derföre
af högsta menskliga nöd påkalladt, att åtgärder af Statsmagterna vidtagas, för att
sätta landets offentliga sjukvårdsanstalter i stånd att i någon högre mån kunna uppfylla
sin bestämmelse.
Då vid sistlidne riksdag fråga väcktes om en omarbetning af de författningar,
hvilka röra länslazarettet!, förklarade Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet samt
Ständerna, att Sundhets-kolleqium, som har öfverstyrelsen öfver dessa sjukvårdsanstalter,
nog lärer vidtaga de åtgärder, sorn i ofvannämnda afseende torde erfordras. Sundhetskollegium
har ock sedan den tiden afgifvit ett förslag till instruktion tor lazarettsläkare.
Om detta är nog eller om det ens var att börja i rätta ändan, förmår jag ej, såsom
icke varande en man af yrket, att klart inse. Men hvad jag vet och inser är, att behofvet
af förbättrade sjukvårdsanstalter är i landsorten smärtsamt kändt,- och att Lazaretts-direktionerna
äfven under nuvarande förhållanden skulle kunna förbättra sjukvården,
om blott någorlunda tillräckliga medel ställdes till deras förfogande.
För att kunna föreslå den summa, som skulle vara ungefärligen erforderlig, för att
sätta länslazarettet! i stånd att kostnadsfritt vårda alla fattige sjuke, hvilka genom beskaffenheten
af deras sjukdomar eller till följd af yttre förhållanden icke kunna vårdas
i sina hem, skulle man känna medelbeloppet af sådana sjukdomsfall; men då detta beror
på en mängd invecklade förhållanden, och dä man hos oss ännu icke har någon erfarenhet,
så torde man derom ännu foga veta, samt hafva ännu svårare att gissa sig
till, huru många sådane sjuke, som skulle komma att anlita lazarettet, hvarföre man väl
ej eger annan utväg än att föreslå en summa till försök.
Under sådana förhållanden synes det mig icke vara för mycket begärdt, att samhället,
åt dem af våra lidande likar, hvilka, utan att vara behäftade med venerisk
smitta, behöfva vård på sjukhus, anslår ett ungefär lika stort belopp, som är afsedt åt
deni, hvilka lida af denna sjukdom. Enligt officiela, uppgifter har kurhusafgiften inom
Calmar län i medeltal under de sista 10 åren uppgått till 6$, öre för hvarje person af
länets folknummer eller 66 R:dr R:mt för hvarje tusental af länets invånare. Enligt den
icke fullständiga uppgiften i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer den 24
Okt. 1862, angående kurhusafgiften, uppgick den ock i hela riket år 1860 till ungefär
lika belopp. Med ledning häraf föreslår jag vördsamt
att af statsmedlen ett belopp af Femtio Riksdaler Ruut för hvarje jemnt tusental
af hela befolkningen inom hvarje län eller kurhusdistrikt må ställas
till de résp. Lazaretts-direktionernas förfogande, att af dem användas till beredande
af kostnadsfri sjukvård för fattige sjuke vid länens offentliga sjukhus.
Min mening är icke att några nya fristående sjukhus inom länen skulle för dessa
medel inrättas, utan endast att de redan bestående kurhus- ocli.lazaretts-institutionerna,
betraktade såsom en sammanhörande barmliertigliets-iurättning, skulle sättas i stånd att
i större omfång än hittills utöfva nödig sjukvård.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Nov. 1862.
0. K. L. Dahm.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 89.
187
JW H9.
Af Herr Dallin; Angående pension för Lazaretts-läkare.
Det finnes inom samhället få, om några tjenstemän, som i afseende på löneförmåner
äro så vanlottade som lazaretts-läkarne. Deras löner, hvilka af Direktionerna bestämmas,
utgingo 1859 vid 37 lazarett sålunda, att 1 hade 1,600 R:dr, 5 hade 1,500,
8 hade mellan 1,000 och 1,350, 14 hade emellan 1,000 och 50(>, och 9 emellan 500 och
200 R:dr. Af 37 läkare uppbära således 23 mindre än 1,000 R:dr i årlig lön. Denna
lönernas ringhet och bristen på pensioner har gjort, att Lazaretts-läkarne måst med sin
befattning förena andra tjenster. Detta förhållande, sorn alltid verkat menligt på deras
egentliga befattning, kommer efter all anledning att betydligt förändras genom den instruktion
för Lazaretts-läkare, som snart förväntas. Skulle denna förbjuda Lazaretts
läkare
att innehafva sådan annan tjenst, som fordrar hans frånvaro från sjukhuset, så
blir han derigenom förhindrad att, på hittills öfligt sätt, förbättra sina vilkor och förvärfva
sig pensionsrätt. Från vidsträcktare landpraktik är Lazaretts-läkaren i allmänhet
af sin tjenst förhindrad. Stadspraktiken blir oftast af mindre betydenhet, derföre
att lazaretten ofta äro och antagligen snart allmänt blifva förlagde utom städerna, då
enhvar naturligtvis, under i öfrigt lika förhållanden, heldre vänder sig till en nära än
till en aflägse boende läkare. Skulle anslag till lazaretten beviljas, så blifva naturligtvis
sjukhusen så utvidgade och tjenstgöringen så förökad, att föga tid återstår för Lazaretts-läkaren
till enskild praktik.
Jag har anfört dessa sakförhållanden, för att ådagalägga, att Lazaretts-läkaine i
allmänhet äro så otillräckligt aflönade, att de svårligen kunna samla någon förmögenhet,
sorn kan betrygga deras utkomst på ålderdomen. När härtill kommer, att Lazarettsläkaren
icke liar någon pensionsrätt, så blir följden, att han, för att kunna lifnära sig,
blir tvungen att bibehålla sin tjenst intill sena ålderdomen, då den framåtgående vetenskapen
redan lemnat honom långt bakom sig, och då hans yttre sinnen icke längre
kunna ega den säkerhet och skärpa, som sätta honom i stånd att med full noggrannhet
verkställa den mängd kirurgiska operationer, som förekomma på ett lazarett. Att
detta för sjukvården är högst menligt, lärer icke kunna bestridas, och att det icke är
ett endast gissadt förhållande, blir klart, då man betänker, att åttondedelen af rikets
Lazaretts-läkare år 1859 voro mellan 65 och 81 år gamla.
Med anledning af vid sistlidne riksdag väckt fråga om pensionsrätt för Lazarettsläkare,
förklarade dåvarande Stats-Utskott i betänkandet N:o 152, »att billigheten onekvtigen
påkallade, det Lazaretts- och Kurlius-läkare, liksom öfrige i Statens tjenst an"
ställde Läkare, må komma i åtnjutande af pensionsrätt, att om denna förmån ej kunde
”beredas dem genom anlitande af Lazaretts- och Kurhus-kassorna, erforderlig tillgäng
”torde böra af Rikets Ständer anvisas på allmänna indragningsstaten; men att Rikets
”Ständer ej ansågo motionerna till annan åtgärd föranleda, än att i underdånighet an”hålla,
det de gjorda framställningarne måtte delgifvas kommitterade för pensionsväsen”dets
ordnande, för att komma under pröfning vid uppgörandet af det förslag till en
188
Motioner i Borgare-Såndet 1862. 90.
”allmän reglering af pensionsväsendet, som dem blifvit uppdraget.” Jag betviflar ingalunda
att nämnde kommitterade tagit detta ärende under allvarligt öfvervägande och
deråt egnat all den uppmärksamhet, som Rikets Ständer, hvilka godkänt Utskottets ofvannämnda
yttrande, ansett detsamma förtjena; men då det torde draga ut på tiden
innan kommitterades utlåtande vinner Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och blir af Ständerna
godkändt, och som missförhållandet fordrar snar hjelp, så föreslår jag,
att Rikets nu församlade Ständer behagade besluta att de Lazaretts-läkare,
hvilka, efter 25 års tjenstgöring och fyllda 60 lefnadsår, afgå, må. intill dess
deras pensionsrätt kan blifva vederbörligen annorlunda bestämd, på allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 750 R;dr R:mt.
Om remiss till vederbörligt“Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Nov. 1862.
O. E. L Dahm
-
JS/S 90
Af Herr Dallin: Om bestämmande af studentexamen eller deremot svarande
afgångsexamm frän högre elementarläroverk, såsom 'vilkor
för inträde vid krigsskolan å Carlberg.
Sedan Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhållit om krigsakademiens förvandling
till en tillämpningsskola för alla blifvande officerare har Kongl. Majit under den
14 sistlidne Oktober anbefallt en dylik ombildning. Detta nådiga beslut torde dock
icke sakna betänkliga brister. Då för inträde tili krigsskolan stadgas det kunskapsinått,
som eges vid afgången från elementar-läroverkens 6:te klass, antages likväl
ej flyttningsbetyg till 7 klassen, såsom gällande inträde, utan särskild examen skall,
vid Gardberg, afläggas i samma ämnen, som de i skolan genomgångne. Ovilja mäste
ju härigenom väckas hos samtlige clementar-läroverken, hvars lärares afgångsbetyg
sålunda skola af krigsskolans lärare pröfvas och möjligen underkännas.
Ett ännu större fel är att förordningen strider, såväl mot den allmänna meningen,
som mot Rikets Ständers uttryckta önskan. 1 skrifvelse af den 4 Augusti
1860 yttra Rikets Ständer, ”att krigsskolan icke borde vara en läroanstalt för sari
arie humanistiska läroämnen, hvaruti undervisning meddelas i de allmänna läroverken,
och rättast der inhemlas.” Dä nu ynglingen 1 emuar läroverket i 6:te klassen,
utan att hafva genomgått den 7, måste ju de humanistiska läroämnen, sorn
rättast läsas i sistnämde klass, läras i krigsskolan. Ändamålet att från tillämpningsskolan
afskilja ali elementarundervisning vinnes således endast till hälften. Hvar
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,f\s‘ 90.
189
före skulle dessutom den blifvande officeraren icke få samma’förkunskaper, som alla
andra samhällsklasser, en rätt som redan nu länge tillerkänts honom? Första § i
Kongl. Förordningen af den 24 Januari 1835 stadgar: ”För att kunna anmälas till
första officersgraden fordras att hafva undergått studentexamen. Detta var Begeln:
först i § 9 göres det undantag, att ”den. som viii krigsakademien undergått officersexamen,
må i vanlig ordning till officer föreslås.” Rikets Ständers afsigt var säkerligen
ej att upphäfva denna, under 27 år gällande regel, utan, dä de förordade
krigsskolans ombildning, önskade de tvärtom, att principen skulle 1'ullt’tillämpas, sä
att undantaget för krigsskolans elever mätte upphöra. Regeringen deremot har alldeles
frångått denna vigtiga sats och tagit ett steg tillbaka, genom att stadga afgången
ur 6:te klassen såsom norm.
För jnglingarnes framtid kan detta stadgande medföra de svåraste följder.
Den sorn ur skolans 6:te klass ingått till Karlberg och sedan, af en eller annan orsak,
önskar lenina den militära banan, måste återgå till skolan, innan han kan vinna
tillträde till universitetet. Ilar han deremot aflagt fullständig afgängs-examen vid
elementarläroverket är öfvergängen lätt frän en lelnadsbana till en annan.
Skiljas de humanistiska ämnena fullständigt från krigsskolan, kan kursen der
säkerligen minskas med minst Ett år: Vinsten häraf torde vara obestridlig.
I dessa dagar har man haft tillfälle se Landtförsvars-kommittéens betänkande
i ämnet. Ledamöterne i nämnda kommitté äro samtlige f. d. kadetter; deras yttrande
måste således äfven derföre tilläggas stor betydelse. Angelägenheten af officerares
med andra medborgare gemensamma bildning frarnhålles deri pä ett lika varmt
som öfvertygande sätt. Fullständig afgängs-examen fran elementar-läroverken föreslå*,
för inträdet till krigsskolan, och den nu vidtagna åtgärden afstyrkes pä det
kraftigaste. Med anledning häraf och dä den nya förordningen tilikännagifver. att
krig-skolans ombildning väl skall börja nästkommande är, men att Kongl. Maj:t
dock förbehållit sig, att, pä Kanslers-ombetets framställning om de bestämmelser
sorn för en förändrad organisation blifva nödvändiga, dä lätta sitt beslut rörande
denna organisation, i sin helhet, föreslår jag vördsamt
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit vid krigsskolans
slutliga ordnande behagade bibehåll i nu gällande grundsats, att
student-examen, eller deremot svarande afgängs-examen frän något af rikets
högre elementar-lärovcrk. skall fordras, såsom vilkor för inträde vid
krigsskolan.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles.
Stockholm den 20 November 1862.
Ö, E. /,. Dahm.
i
190
Motionär i Borgare-Ståndet 1862. JW 91.
JW 91.
Af Herr Dahm: Angående anslag till löner för 2 trädgårdsingeniörer och
tryckningshjelp för lifgifvande eif en handbok i svenska pomologien
med plancher.
Då det numera börjar erkänna?, att trädgårdsskötseln, rätt bedrifven, icke endast
är landtbrukets poesi, utan en praktisk näringsgren, som på samma gång
den bereder en mängd helsosamma födoämnen åt befolkningen äfven temligen långt
uppåt norra Sverige lemnar en lika stor om icke rikligare vinst än det egentliga
åkerbruket, torde det vara lämpligt, att det allmänna ej dröjer längre art egna
samma uppmuntran och omtanka ät denna handtering som åt andra grenar af landtbruket.
Sveriges trädgårdar äro för närvarande med få uudantag vårdslösade. Man
har anlagt dem pä otjenlig mark; man har ej bearbetat jorden till erforderligt djup;
man grunddikar ej, man rensar ej omkring vexterna och man luckar ej sina träd
med förstånd. Derföre förtvina plantorna och träden, och lenina ingen fägnad för
ögat och ingen behållning i kassan. Man beklagar sig häröfver liksom skulle trädgårdsskötseln
vara det enda yrke. som lemnar brist i kassan för den, som ej förstår
att sköta detsamma. Man borde dock endast beklaga sig öfver okunnigheten.
Det är denna okunnighet som bör undanrödja?.
Tiden tyckes nu vara lämplig för Statsmagten att ingripa i detta afseende.
Intresset för trädgårdsskötseln börjar visa sig lifligt öfverallt i landet: Hushållningssällskapen
lemna understöd åt länsträdskolor; församlingarne anlägga skolträdgårdar;
för trädgårdsalster anställer man expositioner, som blifva rikt försedda, talrikt
besökta och frikostigt belönade. Trädgårdsböcker, små och stora, utgifvas och finna
afsättning. Fabriker uppstå, sorn i stor skala förarbeta trädgårdarnes produkter
till vin, socker, kaffesurrogater o. s. v.
Detta intresse, klokt handled!, kunde bereda trefnad omkring mänga bostäder
och inbringa hudratusentals riksdaler; men fara är att det efter åtskilliga misslyckade
försök åter förslap.pas och inbringar intet, om Statsmngterna försumma att taga vård
om den uppspirande plantan och låta okunnigheten fortfarande regera i våra trädgårdar.
Trädgårdslitteraturen skall väl i sin mån bidraga att skingra åtskilligt trädgårdsmörker;
men vi känne noggrann!, att man icke kan läsa sig till allt vetande,
isynnerhet icke i praktiska ämnen. Det öfvade ögat på sjelfva arbetsplatsen är
isynnerhet vid val af lokal lör en trädgård och vid första anläggningen fullt ut lika
behöfligt, som landtbruksingeniörens öga vid odlingen och draineringen af ett till
åker ärnnadt, fält. Derföre och då anslagen till ingeniörer för landtbruket, färskötseln,
fiskodlingen, m. m. visat sig vara gagneliga, vågar jag vördsamt föreslå.
l:o) att Rikets Ständer anslå tvänne löner, hvardera å 2,000 R:dr Runt
till tvänne trädgårdsingeniörer, hvilka antagas och användas till allmänhetens
tjenst på samma vilkor, som redan antagne, landtbruks-ingeniörer.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVa 92.
191
Som det vid alla hittills hallna fruktexpositior.er inom riket visat sig att bland
den mängd fruktsorter, som frambringas i Sverige, äfven ett icke obetydligt antal
mindre goda finnas, hvilka ieke förtjena odlas; samt att en sä allmän namnförbi*
string ä frukterna är radande, att fruktnamnen ii ro nästan lokala, och att det är nära
omöjligt för en köpare att vid reqvisition erhålla det fruktträd eller den fruktsort
han önskar, så föreslår jag derjemte:
2:o) att en af trädgärdsingeniörerna må få sig särskildt och uteslutande
uppdraget att egna sig åt svenska pomologien, samt att en summa af
4,000 Kalr Runt ina ställas till regeringens förfogande att såsom tryck*
ningslijelp tilldelas den, sorn utgifver en handbok i svenska pomologien
med planchcr.
En sådan handbok är högst behöflig, ty så länge en dylik saknas blir det
aldrig slut på ett ofruktsamt och dyrt experimenterande med dåliga fruktsorter eller
på den babyloniska förbistringen i frukternas namn. Att detta understöd till ut*
gifvande! af en pomologisk handbok icke skall blifva blott ett fåfängt lörsök att
framlocka frukt på ett ännu oarbetadt fält, har jag anledning hoppas, emedan jag
vet, att en enskild man af varmt nit för saken redan gjort betydliga samlingar
olie gnat mycken tid ät studier i denna vetenskap.
Om remiss till vederbörligt Utskott har jag äran anhålla.
Stockholm den 26 November 1862.
O. E, L Dahm.
.M D i
Af Herr BolWlflUSSOn 1 Om anslag till luroverksbyggnad för högre deincntar-läroverhet
i Christianstad.
Christianstads stads innevånare hafva i betraktande af det för staden oafvisliga
behofvet att erhålla antingen nytt hus för der varande högre elementar-läroverk
eller ock förändring och tillbyggnad af den för samma läroverk redan befintliga
lägenhet, vid allmänt sammanträde inför stadens Magistrat beslutat uppdraga
ät en kommitté af sakkunnige män att betänkande i denna för staden vigtbm fräna
n • ,• ° O O C?
algilva.
Ett sådant betänkande hafva kommitterade nu afletnnat. såsom bilagda protokoll
närmare visar. Af detta betänkande inhemtas, ett kommitterade ansett, att nuvarande
skolhustomten, med tillägg af en skolan tillhörig s. k. valltomt, är för
Järnverksbyggnaden den mest ändamålsenliga, helst då nybyggnad kan tillväga—
bringas och ändock största delen af nuvarande hufvudbyggnadcn bibehållas. —
I öfrigt hafva kommitterade låtit uppgöra projekt-ritning och kostnadsförslag i och
för den högst nödvändiga förändringen och tillbyggnaden af läroverkshuset.
192
Motioner « Borgare-Ståndet 1862. 92.
Ehuru skälen för detta behof uti oftanämnda betänkande äro ganska fullständigt
upptagne, anser jag mig dock böra påpeka en del af dessa, nemligen:
att läroverksbyggnadeu — uppförd är 1865 — icke är hvarken till rymd eller
indelning sä inrättad, som Kongl. Maj ts nådiga Stadga angående rikets allmänna
elementar-läroverk af den 29 Januari 1859 föreskrifva]', utan i väsendtlig män derifrån
afvikande:
att sedan läroverksbyggnadeu uppfördes, lärjungarnes antal tredubblats;
att utan öfverdrift kan antagas det läroverksbyggnadeu inom fä är kommer
att erfordra utrymme för 350 lärjungar, såsom följd älven deraf att, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga Stadga den 11 April innevarande är angående afgängs-cxnmen vid
högre elementar-läroverk, lärjungar, hvilka vid lägre elementar-läroverk genomgått
den föreskrilna kursen, komma att fortsätta studierna vid högre läroverk, för att
nå samma punkt, dit man hittills beredt sig väg genom student-examen vid Universitetet.
Kommitteradcs sakrika betänkande upptager många andra skäl för den föreslagna
till- och nybyggnaden, hvilka skäl jag dock icke anser nödigt att här afskrifva,
utan endast åberopa, sädane de i betänkande tandrågås. Men dä jag, i följd
af Christianstads innevånares i bilagda protokoll uttryckta önskan, nu hos Rikets
Högloflig» Ständer begär ett anslag af ett hundra tusen Riksdaler Riksmynt till
stadens läroverksbvggnad med hvad dertill hörer, får jag, såsom stöd för bifall till
denna anhållan, vördsamt andraga:
I:o) Att för staden och orten deromkring ovilkorligen erfordras en sådan lokal för
elementar-läroverket, som nu blifvit föreslagen.
2:o) Att kostnaden för läroverksbyggnadeu, enligt en genom kommitterade föranstaltad
af behörig person uppgjord projekt-ritning och kostnadsförslag, uppgår
till ett belopp af 109,539 Rull' G8 öre.
3:o) Att nuvarande skolhuset är uppförd t utan något bidrag af statsmedel, dels genom
sammanskott, af stadens och ortens innevånare och dels genom bidrag af stiftets
byggnads-kassa.
4:o) Att staden ej förmår åstadkomma medel för ifrågavarande vigtiga ändamål,
enär staden, som, i följd af en densamma är 1847 öfvergången svär eldsvåda,
råkade i betydlig skuld, mäste öka denna genom följderna af de härjningar
cholera-farsoten tio år sednare, eller är 1857, förorsakade samt. nu ytterligare
för sin existens ser sig nödsakad att, f r en bibana frän Hessleholm till staden,
öka sin förut, stora skuldsumma, sä vida statsanslag till denna sednare kostnad
ej kan komma att erhällas, hvilket, är ganska ovisst. — Detta allt, i förening
med andra af allmänna behof påkallade kostnader, har vållat- en tryckande
tillökning uti innevänarnes ärliga bidrag till staden och dess institutioner samt
derjemte, sorn sagdt, i betydlig mån ökat stadens skuld.
Att Rikets Högloflig» Ständer, behjertande det nu anfonia stora behofvet
för staden Christianstad af ett ändamålsenligt läroverkshus och stadens
oförmåga att detsamma bekosta, täcktes bevilja det af mig begärda anslag,
100,0C0 R:dr Runt., derom får jag vördsamt, anhålla;
Oell torde denna min Motion remitteras till Högloflig» Stats Utskottet, der jag anhåller
att. så fort ske kan, få förete detaljerade ritningar ä de tillämnade byggnaderna,
jemte kostnadsförslag.
Stockholm den 25 November 1802.
C. Bohmansson.
JW 93.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVC 93.
JVC »3.
Af Herr Ellqvist; Om anvisande tl Rikets Ständers Banks tillgångar af
ökad försträckning ät Örebro läns filialbank samt fiiialbanke na
i Wisby, Carlshamn och Borås.
Vid riksdagen 1850— 1851 beslöto Rikets Ständer, att Bolag, sorn bildade sig för
att, utan rätt till utgifvande af kreditsedlar, eller andra såsom mynt löpande förbindelser,
bedrifva Bankrörelse, skulle från Riksbanken erhålla försträckning till belopp,
motsvarande den del af teckningssumman, hvarför säkerhet blifvit ställd, dock icke utöfver
R:dr 750,000 R:mt och emot 3 proc. ränta.
Enligt beslutet vid riksdagen 11-56— 1858, kungjordt genom Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelse den 4 Maj 1858, egde Herrar Fullmägtige att, utöfver de till försträckning åt
Filialbanker redan utgifne R:dr 3,450,000 Rnnt, ytterligare dertill använda 5,550,0( 0 R:dr
R:mt af Rikets Ständers Banks reservfond.
Af detta belopp tillsammans R:dr 5',000,000 R:mt hafva de Filialbanker, som blifvit
oktrojerade före den 4 Maj 1858, erhållit försträckning till fulla beloppet af till
Riksbanken ställd säkerhet, för den del af teckningssumman, som icke blifvit af delegarne
kontant inbetaldt, uppgående dessa försträckningar till . R mt R:dr 4,605,000.
De sistnämnde dag oktrojerade Bankerna, som trädt i verksamhet,
hafva erhållit försträckningar till ett sammanräknadt belopp
af ,  » » 3,660,000.
och Nyköpings Bank, som erhöll oktroj den 24 September 1858,
samt Östersunds Bank, med oktroj af den 29 April 1859, hafva
tilldelats
.
» » 73,>,000.
Summa Rnnt R:dr 9,000,000.
Om nu de af ifrågavarande Filialbanker, som blifvit oktrojerade den 4 Maj och den 24
September 1858 samt den 29 April 1859 särskildt tagas i betraktande, så företer sig
det förhållande, att Filialbankerna i Calmar, Helsingborg, Uddevalla och Östersund (oktrojerade
1859) samt Westerbottens läns Filialbank, hugnats med full försträckning till
2:delar af teckningssumman, och motsvarande lemnade säkerheter, samt att Filialbankerna
i Nyköping och Hernösand erhållit försträckningar nära uppgående till 75 proc.
af deras teckningsbelopp, hvaremot Örebro läns Filialbank, med en teckningssumma af
En million R:dr R:mt och med afgifne säkerheter för R:dr 750,000 K:mt allenast erhållit
R:dr 390,000 Rmt, Filialbanken i Carlshamn, med teckningssumma af 'R:dr 750,000
R:rnt, och ställda hypoteker för R:dr 562,500 R:mt, tilldelats äfven R:dr 390,000 R:mt,
Filialbanken i Wisby,^med teckningssumma af R:dr 314,500 R.-mt, hvaraf för 75 proc.
blott erhållits R:dr .12.0,000 R:mt, och Filialbanken i Borås, med en teckningssumma af
R:dr 600,000 R:mt*/i denna kategori minst njuggt behandlade), undfått försträckning
till belopp af R:dr 375,000 Rnnt. Dessa sistnämnda, Örebro läns Filialbank, och Filialbankerne
i Carlshamn, Wisby och Borås, hafva likväl genom uppfyllandet af de vilkor
tor försträcknings erhållande, som finnas bestämda i Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse
Bilt. till It. St. Brot. 1862 och 1863. il Sami. 3 A/d. 25
194
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. M 93.
af den 4 Maj 1858, gjort sig berättigade att i lika vidsträckt mån, som öfrige Filialbanker,
åtnjuta förmånen af försträckning från Rikets Ständers Bank, hvarpå delegarne
ock vid Bankinrättningarnes stiftande gjort sig räkning; alltid förutsättande att om redan
gjorda anslag skulle finnas otillräcklige, Rikets Ständer skulle ytterligare anvisa de
belopp, som erfordrades, för att Herrar Bankofullmägtige måtte sättas i tillfälle att, om
än ej fullt svarande emot hvad som i högstberörda Kongl. Kungörelse utlofvats, åtminstone
någorlunda, eller i det närmaste svarande emot pantförskrifne säkerhetshandlingar,
lemna försträckning åt alla före nästlidne riksdag bildade Filialbanker. En sådan förutsättning
hos dessa Bankers stiftare kan icke anses annat än som fullt befogad, då öl
punkten af Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1858, i 1 mom. uttryckligen stadgar, att Filialbanker,
som fullgöra föreskrifne vilkor, undfå försträckning till belopp, motsvarande
den del af teckningssumman, hvarför säkerhet blifvit ställd, dock icke utöfver R:dr •
750.000 Runt. Det heter ingalunda, så vida tillgång finnes, eller i mån deraf, undfås
försträckning, utan alldeles bjudande och försäkrande, att Filialbank undfår försträckning
till belopp, motsvarande den del af teckningssumman, hvarför säkerhet blifvit ställd och
efter de grunder, som vidare finnas bestämde.
Nu är det solklart att ett Bankbolag, sorn, stödjande sig härpå, ställt sig till noga.
efterrättelse de föreskrifter, som af Statsmagterna blifvit gifne, och med afseende på behofvet
för rörelsen i den ort, der Filialbanken stiftats, fastställt sin teckningssumma, alldeles
icke kan operera med den kraft, och i så vidsträckt mån underlätta allmänna rörelsen,
som afsigten varit och behofvet kräfde, då den af påräknad försträckning från
Riksbanken icke erhåller mer än endast någon del deraf.
En sådan bank är då, för fyllandet af sitt rörelsekapital, hänvisad på upplåning,
men utom det att sådan alltid är förenad med större kostnader, och tvingar Banken till
restriktioner och stegrade anspråk vid utlåning, så är den alltid mer och mindre oviss
och tillfällig, samt lemnar icke det stöd för rörelsen, sorn försträckningen från Rikets
Ständers Bank. Kommer nu dertill att försträckningarne, som lemnats Filialbankerna,
utfallit så ojemnt, som här ofvan visats, så att Banker, som sednare oktrojerats blifvit
mera gynnade än Banker med äldre oktroj, som t. ex. då Nyköpingsbanken, oktrojerad
den 24 September 1858, med en teckningssumma föga, öfverstigande R:dr 600,000 R:mt,
erhållit försträckning till belopp af 435,000 R:dr, och Östersunds Bank, oktrojerad den 29
April 1859, med en teckningssumma af 405,500 R:dr tilldelats i försträckning R:dr
300.000 R:mt, då Örebro läns Filialbank deremot, som, oktrojerad den 4 Maj 1858, med
en teckningssumma af R:dr 1,000,000 R:mt, allenast i försträckning från Riksbanken
undfått 390,000 R:mt, och Filialbanken i Wisby, också oktrojerad den 4 Maj 18'8, med
en teckningssumma af R:dr 314,500 R:mt, i försträckning från Riksbanken undfått endast
R:dr 120,000 Runt, så är det naturligt att skälig anledning till obelåtenhet skulle
förefinnas hos de på sådant sätt missgynnade Bankerne. Ingenting hade för dessa varit
att säga, om vid deras inrättande förmånen af försträckning från Rikets Ständers Bauk
till det belopp, hvarföre de till f:delar af teckningssumman kunde erbjuda säkerhet, icke
varit förespeglad på de vilkor, som Kongl. Kungörelsen af den 4 Maj 1858 upptager.
Så kunna t. ex. de Filialbanker, som tillkommit efter sista riksdag, då ett belopp af
R:dr 1,000,000 R:mt anslogs att utgå såsom försträckning, dock endast i form af kreditiv,
och emot 4 proc. ränta till halfva teckningsbeloppet, och med högst R:dr 500,000
R:mt till de Filialbanker, som dädanefter kunde bildas, icke anse sig besvikne i sina
förhoppningar, ty Bankstiftarne visste, att Rikets Ständer, genom förenämnda beslut, för
dem gjort ändring i dittills gällande vilkor för försträcknings erhållande. Men som visadt
är, stå de Filialbanker, som bildade sig före sista riksdagen i ett helt annat förhållande,
såsom grundade på löftena i Kongl, Kungörelsen af den 4 Maj 1858. Förde
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. iM 93.
195
bland dessa, sorn höra till den mindre gynnade kategorien, nemligen Filialbankerna i
Carlshamn och Borås, men isynnerhet Örebro läns Filialbank och Filialbanken i Wisby,
såsom de mest stjufmoderligt behandlade, hafva Rikets Ständer ett åtagande att upp
fylla,
såsom en gärd endast af sträng rättvisa, nemligen det att vid nu innevarande riksdag
anslå medel för tillökad försträckning på de vilkor, som högstberörda Kongl. Kungörelse
innehåller.
Det belopp, som för ett sådant ändamål erfordras, skulle icke uppgå till j mera än
R:dr 750,000 R:mt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets nu församlade Ständer behagade för sin del besluta, att af Rikets
Ständers Banks tillgångar, på de vilkor som Kongl. Kungörelsen af den 4
Maj 1858 bestämmer, R:dr 750,000 Ruut må anslås för tillökad försträck
ning
åt förenämnda Filialbanker, nemi. Örebro läns Filialbank, Fili albankerna
i Wisby, Carlshamn och Borås.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
L. N. Enegvist,
Enligt Rikets Ständers beslut vid riksdagen
Kungörelse den 4 Maj 1858.
1856 och 1858, samt
Kongl. Maj:ts
Oktrojerad.
Tecknade summan.
Försträckning.
Nyköpings Filialbank . .
. . 24 Sept. 1858.
600,000.
435,000.
Östersunds dito . .
. . 29 April 1859.
605,500.
300,000.
Calmar dito . .
. . dito.
dito.
fått fullt.
Helsingborgs dito . .
. . dito.
dito.
dito.
Uddevalla dito . .
. . dito.
dito.
dito.
Westerbottens läns dito . .
. . dito.
dito.
dito.
Östersunds dito . ,
. . 1859.
dito.
dito.
Hernösands dito : .
. . dito.
dito.
nära fullt.
Örebro läns dito . .
. . 4 Maj 1858.
1,000,000.
390,000.
Carlshamns dito . .
. . dito.
750,000.
390,000.
Wisby dito . .
. . dito.
314,500.
120,000.
Borås dito . .
. . dito.
600,000.
375,000.
Efter sista riksdagen anslogs ytterligare 1,000,000 R:dr för de Filialbanker som
derefter kunde hildas, dock endast i form af kreditiv med 4 proc. ränta.
196
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. 94.
,M »4.
Åf Herr .EflCQVist i Angående grunderna för belåning i Rikets Ständers
Bank, publika verk och inrättningar af vissa fastigheter på
Gotland. ' ,
För befrämjande af åkerbrukets uppb omstring och landtmannanäringarnes utveckling,
torde det vara af högsta vigt att underlätta möjligheten för jordbrukande fastighetsegare,
att erhålla behöfliga kapitaltillgångar till deras egendomars förbättrande och
nödiga skötsel. Jordbruket torde väl komma att blifva ibland de mest produktiva af
landets näringar, och derföre företrädesvis förtjent af bistånd och uppmuntran, helst detsamma,
genom nödig kapitaltillgång, kan uppbringas till en proportionsvis hög och säker
afkastning. Ingen annan näringsgren har att erbjuda kapitalisterna så säkra garantier,
som denna, då den är baserad på bearbetningen af sjelfva jorden, hvilken i och för sig
erbjuder en stor realsäkerhet, och som ytterligare höjes genom värdet af den för sköG
sein nödiga materiel, såsom byggnader och redskap. Sorn emellertid dessa sistnämnde
äro af mera ombytlig beskaffenhet, såsom utsatta för möjligheten, att genom hvarjehanda
olyckstillfälligheter förstöras, eller till värdet förminskas genom eldsvåda, så är det endast
i den mån, de äro försäkrade i någon fullt pålitlig brandförsäkringsinrättning, som
man kan tillägga dem en realsäkerhets värde. Bland brandstodsinrättningar, som böra
tillerkännas full pålitlighet, kunna räknas de under åren 1827 och 1835 för Gotlands
landsbygd, en för hvardera häradet, stiftade föreningar till försäkring mot brandskada.
Dessa föreningar äro försedda med reglementen, fastställda af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, och af denna myndighet vitsordade såsom »särdeles nyttiga
och fördelaktiga». Uti sagda tvänne brandstodsföreningar var år 1860 försäkråd egendom,
hus och åbyggnader samt lösören, till ett sammanräknadt belopp af öfver R:dr
17,000,000 Runt, hvaremot de utbetalde brandskadeersättningarne under samina år uppgingo
endast till något öfver R:dr 1,000 Ruut, hvaraf, äfvensom af den anledningen, att
alla delegare äro solidariskt ansvariga för godtgörelse af genom inträffade eldskador uppkommande
förluster, samt att åbyggnaderne å de flesta egendomarna äro uppförda af
sten, och såsom sådana mindre eldfarliga, det tydligen visar sig, att nämnda brandstodsföreningar
lemna den största möjliga garanti för de deri försäkrade fastigheter och
lösören.
Städernas allmänna Brandstodsinrättning och Brandförsäkringsbolaget Seandia hafva
hittills, och med största skäl varit ansedda såsom erbjudande de största garantier, och
derföre hafva ock uti dem försäkrade egendomar varit tillerkända vissa förmåner, då de
blifvit uti allmänna låneinrättningar hypotiserade såsom säkerhet för erhållne försträckningar.
Sorn jag nu anser, att lika god säkerhet erbjudes af de utaf mig omnämnda, på
Gottland befintliga Brandstodsföreningar, och det är af högsta vigt att jordegarnes fördelar
iakttagas för belåningen af fastigheter, då dessa sistnämnde vid sådana tillfällen
uppskattas efter låga taxeringsvärden, så, och då derigenom ökade.tillgångar skulle be
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV1 95.
197
redas till upphjelpande af jordbruksnäringen i min hemort, får jag härmed vördsamligen
föreslå:
att landtegen domar och hemmansdelar på Gottland, hvars åbyggnader
äro mot eldfara försäkrade i Gottlands Norra eller Södra häraders brandstodsföreningar,
må, vid fråga om hypotisering, för erhållande af lån i Rikets
Ständers' Bank, publika verk och inrättningar, tillerkännas fullkomlig likställighet
med egendomar, hvilka äro emot eldfara försäkrade i Städernas allmänna
Brandstodsinrättning eller Brandförsäkringsbolaget Seandia.
Jag anhåller att denna motion måtte varda till vederbörligt Utskott remitterad.
Stockholm den 26 November 1862.
L. N. Eneqvist.
,M 08.
Af Herr Elie qvist: Angående vissa ändringar i gällande Resereglemente.
Såväl vid föregående riksdagar, som eljest, hafva röster höjts i ändamål att förebygga
det oskick, som förefinnes deruti, att såväl embets- och tjenstemän, som riksdagsmän
och Rikets Ständers Revisorer, med flere, vid resor i Statens ärenden och på dess
bekostnad, enligt gällande rese-reglemente, egt rättighet att beräkna skjuts landväg efter
skjutslega för ett visst antal hästar, oaktadt ångbåts- och, på sednare tider, jernvägslägenhet
ofta begagnats för de resandes fortskaffande. Hvilka betydliga summor denna
rättighet onödigtvis kostat Staten, har ofta blifvit anmärkt, och Rikets Ständers Revisorer,
som vid granskning af Statsverkets räkenskaper erfarit detta missbruk, hafva ock
derå fastat uppmärksamheten.
Sedan ångbåtskommunikationerna under sednare åren betydligen ökats, samt Staten
och enskilda bolag numera eger och håller på att förskaffa sig ännu flera jernvägslinier,
synes tiden vara inne att härå ytterligare fästa uppmärksamheten, på det att
detta slöseri med Statens medel må kunna förekommas. Ofta har jag varit i tillfälle
att vid vederbörande embets- och tjenstemäns inspekteringar och mönstringar af ä
Gotland förlagd militär m. m. bedöma, hvilka ansenliga summor dessa, enligt min åsigt,
ofta föga nödvändiga embetsresor kostat Staten.
Meningen med gällande stadganden i Rese-reglementet kan, enligt mitt förmenande,
omöjligen vara, att de, som i Statens ärenden färdas, skola derutaf hafva någon vinst, utöfver
hvad resorna verkligen kosta, utan lagstiftningens afsigt måste naturligen vara den,
att om någon, till följd af innehafvande befattning eller eljest, har sig ålagdt att på Sta -  tens bekostnad företaga längre eller kortare resor, skall han af Staten ersättas för sina
derunder hafde kostnader, men icke derutöfver bekomma en oskälig vinst.
Hvad särskildt beträffar dylika embetsresor till Gotland, så beräknas vanligen
skjutslegan för dessa landvägen först till Calmar, derifrån till Böda på Oland, och ifrån
198 Motioner i Borgare-Ståndet 1862b'JV$’ 96.
t
Böda sjöledes till Klintehamn å Gotland, och samma väg — eller omväg — tillbaka.
Nu inträffar dock, att ingen resande gerna kan färdas denna väg, emedan den sedan
flere år tillbaka upphört att trafikeras. I tolf år har under vår, sommar och höst funnits
regulier ångbåtsförbindelse emellan Stockholm, Wisby och Calmar, och i tre års tid
har ångbåtsförbindelse emellan Wisby och Westervik vintertiden existerat, hvarmed äfven
allmänna posten transporterats. Följden af den nästan dagliga ångbåtsförbindelsen
emellan Gotland och fasta landet, har ock blifvit den, att vägen till Gotland öfver Calmar
och Oland helt och hållet upphört att af resande befaras. Nu måste det förefalla
hvar och en särdeles besynnerligt, att de, sorn resa på Statens bekostnad till och från
Gotland, ehuru de aldrig taga vägen öfver Oland, likväl ega rätt, att. af Staten utkräfva
betalning för denna långa omväg, på hvilken, såsom nämndt är, ingen resande på';flere
år färdats. Föga välbetänkt vore ock att resa denna långa, besvärliga och oftast rent
af farliga vägen, då det gifves andra, som äro kortare, billigare och mycket beqvämare.
Som det är af stor vigt för ett lagbundet samhälle, att ega goda lagar och stadganden,
och det i motsats häremot är föga lämpligt, att sådana författningar finnas, som
tillåta ofvannämnde missbruk, samt det ur ekonomisk synpunkt är nödvändigt, att Statens
medel, vare sig till större eller mindre belopp, ej onyttigt förspillas, får jag, med
särskildt fästadt afseende på merabemälde embetsresor till och ifrån Gotland, hos Rikets
Vällofl. Ständer vördsamt hemställa,
huruvida ej Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet göra framställning
om ändring uti gällande rese-reglemente; och att synnerligast de,
som färdas i Statens ärenden, och på dess bekostnad, till och ifrån Gotland,
icke må ega rättighet att beräkna skjutsersättning för omvägen öfver Oland,
utan allenast få åtnjuta sådan ersättning med beräkning för köstnaderne å
den väg, hvilken nu trafikeras och hvarpå allmänna posten fortskaffas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 November 1862.
L. N. Eneqvist,
Af Herr Brill!: Angående tillägg till 1845 och 1854 årens Kongl. Förordningar
om jords och lägenhets a/slående till allmänt, behof
Ibland våra lagar lärer det icke gifvas någon, som så djupt ingriper i egande-rätten,
ingen, som understundom så grymt hemsöker den enskilde i hans fria vilja och
dispositionsrätt öfver det han eger, som den så kallade expropriations-lagen. Men eftersom
denna lag, nödvändig för främjande af det allmänna bästa, stundom drabbar så
hardt den enskilde, torde det vara en billig fordran att expropriations-lagen icke använ
-
Motioner i Borgare-Såndei 1862. ,JW 96.
199
des utan föregående noggrann kännedom och utredning, huruvida och i hvad mån genom
dess tillämpande åstadkommes allmänt gagn, eller möjligen motsatsen, allmän skada.
Som i den ort, hvarifrån jag är, man under innevarande år haft en beklaglig erfarenhet,
om ett allt för lösligt förfarande vid anbefallandet af ifrågavarande lags tillämpning,
så föranledes jag, med vördsamt anmälande af detta förhållande, hos Rikets
Höglofliga Ständer hemställa, att, till förebyggande af flera sådana, allmänt ofördelaktiga
händelser, ett lämpligt tillägg måtte göras i expropriations-författningarne.
Tecknadt i några korta drag är saken denna : Under vintern i början af år 1861
företog sig ett på Ljusne-elf trafikerande, sig så kallande strömrensnings-bolag, som dock
på sina ställen gjort mera skäl för namnet uppdämnings-bolag, och som i sjelfva verket
utgöres af 3:ne trävaru- eller sågverks-bmag, som gemensamt flotta timmer, att i Jerfsö
socken af vestra Helsingland anlägga, medelst duc d’albers och bjelklänsor, en större insamiingsbom
för sågtimmer och bjelkar, en mil nedefter det stora, 4 mil långa, stilla
framflytande segelbara vatten, som den härstädes mestadels till sjöar utvidgade Ljusneelf
formerar under dess lopp genom socknarne Jerfsö, Undersvik och Arbrå, utan att
s. k. bolaget dervid frågade om tillstånd hvarken jord- och strandegare eller Konungens
Befallningshafvande i länet.
Denna bombyggnad, som i sin utsträckning efter länsorna upptager öfver en half
svensk mil, är lagd: l:o tvärs öfver den stora grenen af Ljusne eif vid början af s. k.
Tefsjön, hvarest elfven är minst cirka 4,000 fot bred, endast med lemnande invid ena
landet af en liten, för allmänna båtfarten och trafiken, högst otjenlig och endast genom
läng omväg åtkomlig öppning, af cirka 60 ä 70 fot; 2:o helt och hållet öfver en annan
och mindre gren af elfven, det s. k. Glåmsundet, och 3:o likaledes helt och hållet öfver
samt längs efter elfvens tredje gren, det så kallade Kossholms-sundet, hvarigenom bommens
länsor äro utdragna till sydligare delen af Tefsjön. Hvad vår gällande Lag, i 17
och 20 Kap. Byggninga-balken. benämner Kungsådra är här på trefaldigt sätt tillstängdt,
och kännbarast är den totala igenstängningen af de båda mindre grenarne af elfven, som,
dels i följd af den krökning, elfven vid Tefsjön formerar, dels genom dess utvidgning
härstädes till ordentlig sjö med oroligare vatten, från uråldriga tider utgjort de allmänt
begagnade farleder på detta Ljusne-elfs och provinsen Helsinglands till sin utsträckning
betydligaste lugnvatten. De mellan elfvens grenar belägne, så att säga inuti bommen
insnärjde, holmar utgöras nästan helt och hållet och ända intill flodbräddarne af fruktbärande
jord, till större delen af högsta grads beräkning, och deraf den mindre holmen,
Kossholmen håller cirka 600 tunnland, och en annan, Storholmen, enligt uppgift öfver
tusen tunnland, förutom ännu större areal likaledes fruktbärande jord, som ligger på
fasta landet norr om Glåmsundet. Egarne till denna skattlagda, till sitt omfång betydliga
och dyrbara jord hafva, genom de nedpålade duc d’alber och deremellan hopsmidda
bjelk-länsorna, största svårighet att åtkomma och sköta samt föra boskapen på bete
till dessa sina egor, hvilket numera endast låter sig göra på omvägar ute pä öppna sjön.
Genom de betydliga timmermassor, som tidtals hopa sig i bommen, förändras vattnets
rörelse i de mindre grenarne af elfven, så att vattnet härstädes stundom våldsamt stiger
upp och sköljer öfver med flodsand och gör ofruktbara flera tunnland jord, och stundom
skär sig in och underminerar de lösa jordbräddarne, så att jord och understundom derå
byggda lador störta ned i elfven och bortföras; och på hvilka sätt redan flera tunnland
jord, af högsta grads uppskattning, försvunnit. Slutligen är, genom denna förbyggnad i
elfven närmare halfva socknen förhindrad, att, på af ålder öfligt sätt, från sina skogsskiften
på andra sidan om holmarne hemflotta skogseffekter till byggnader, ved, m. m., så
att dessa skogar måste nu af hemmansegarne antingen helt och hållet öfvergifvas, eller
också skogseffekterna föras landvågen med mer än tiodubbel kostnad.
200
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 96.
Detta kolossala våld på egande-rätten, utöfvadt af ett enskildt bolag emot en hel
menighet af flera tusen menniskor, sorn deruti genast insågo en försämring och sköfling
af en del utaf deras egendom, förmådde Jerfsö socken att gemensamt med Undersviks
och Arbrå socknar, som också hade klagomål att anföra öfver timmerflottningen, vända
sig till Konungens Befallningshafvande i länet, med anhållan om syn för timmerflottningen*
bättre reglerande, så att den ej måtte förnärma jordegarne. Men denna syn, som
begärdes under förra hälften af året 1861, och lärer hafva blifvit anbefalld af Konungens
Befallningshafvande att ofördröjligen hållas, väntade man dock ännu året derefter
förgäfves uppå, och hvarföre Jerfsö socken då ingick till Kongl. Majit direkte med underdåniga
besvär, hvarefter, uppå Kongl. Majits nådiga befallning, syn omsider blef hållen
den 8, 9 och 10 sistlidne Oktober af Kronofo^flen i södra Helsingland Genberg, med biträden,
men beklagligen, på sätt och vis — försent! — Ty, underligt att förtälja, medan
socknarne deruppe vid Ljusnan under 1 | år väntade på den lagliga handräckning
och åtgärd, de till skyddande af sin välfångna och skattdragande egendom hos Konungons
Befallningshafvande begärt, medhunno och lyckades det för s. k. Strömrensningsbolaget
att, understödt genom Konungens Befallningshafvandes förord, förskaffa sig Kongl.
Majits Resolution för rättighet att medelst expropriation lösa »landfäste,» och »sjöbotten»,
såsom det heter i den nådiga Resolutionen, för byggande af den timmer-insamlingsbom,
som, enligt hvad förut är sagdt, visserligen redan längesedan var byggd, men hvilket dock
icke hindrade bolaget, att säga Kongl. Majit, att det »ämnade bygga» alldeles på samma
sätt, som bolaget begagnade sig af en annan och lika osann uppgift, nemligen, att det
»ej kunnat komma öfverens med vederbörande jord och- strandegare om lösen», och
denna sednare dikt, oaktadt bolaget till den grad ringaktat både jord- och strandegare
samt egande-rätt, att det icke ens gjort sig besvär att efterfråga, hvilka dessa egare
voro, och hvarföre man också vid det Härads-ting, som i denna expropriationsfråga under
innevarande höst är hållet i Jerfsö, med förvåning hörde den fullkomliga okunnighet
härutinnan, sorn bolagets ombud ådagalade.
Detta är i korthet förloppet, och berättelsen visar dels, huru det kan lyckas några
enskilda personer, för enskilda intressen, att blott på egna, i öfrigt obestyrkta och såsom
det vid ifrågavarande tillfälle visat sig, till en del rent af osanna uppgifter, undfå Konungens
Befallningshafvandes förord åt en expropriationsansökan, och detta i så stort
omfång, som den ifrågavarande, samt häruppå sedan vinna Kongl. Majits sanktion, och
alltså föra ej blott Konungens Befallningshafvande, utan sjelfva Kongl. Majit, bakom
ljuset, — dels att Läns-styrelsen icke alltid besitter den speciella, noggranna kännedom
om hvarje särskild mindre del af länet, som likväl är oundgängligen nödvändig att ega
för att tillförlitligt och rättvist kunna bedöma och afgöra frågor af så laggrann naturså
ingripande i egande-rättens helgd, sorn en expropriationsfråga kan vara.
Följderna af den utfärdade Kongl. expropriations-Resolutionen blifva, sävidt nemligen
denna, i administratif väg utfärdade, Kongl, befallning skall komma att lända till
efterföljd, att den i 17 Kap. 4 §. och 20 Kap. 3 §. Byggninga-balken af rikets gällande
Lag varder alldeles stött för hufvudet, och kungsådran således på en af rikets största
elfvar och af ålder farbart vatten igenstängd;
att den från urminnes tider af landets innebyggare begagnade naturliga vattenkommunikation
emellan socknarne Arbrå, Undersvik och Jerfsö, egande kring detta vatten
cirka 10,000 innevånare, till väsendtlig del varder omintetgjord, och hvilket helt och
hållet gäller om den flottning för husbehof af timmer, bräder och ved, som nära hälften
eller 3,000 af Jerfsö sockens innebyggare från uråldriga tider begagnat sig af från sina
efter Tefsjön, Norsviken och Källsjön, på andra sidan om bommen, belägne skogar;
att äfven vintertiden, genom förbyggnaderne i de omnämnda mindre grenarne af
Ljusne
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 96.
201
Ljusne eif och de timmermassor, som derinuti och synnerligen mot ändan af den stora
insamlings-bommen alltid höstetid qvarstanna och blifva liggande öfver vintern, den gina
vintervägen genom dessa elfgrenar efter det stora lugnvattnet mellan socknarne Jerfsö,
Undersvik och Arbrå är gjord obegagnelig, och att detta hinder i vinterforslingen icke
blott drabbar de omnämnda 3:ne socknarne, utan hela nordvestra delen af Helsingland,
hela Herjeådalen och delar af Jemtland, som alla vintertiden, efter detta då isbelagda
lugnvatten och just genom de mindre elfgrenarne haft från urminnes tider sin allmänt
begagnade utfartsväg vid resor söderut såsom till Söderhamn, Gefle, Upsala, Sala, Stockholm
med flera orter;
att emedan bommens duc d’albers och länsor äro utdragna äfven öfver den större
hufvudgrenen af elfven, vattnet tvärs öfver hela elfven, efter sträckningen af bombyggnaden,
erhållit en hvirflande rörelse, hvarigenom det visat sig, att vakar eller svaga ställen
på isen uppkomma, som göra färden nedefter elfven vådlig;
att den skattlagda, fruktbärande jord, till areal af flere tusen tunnland, som ligger
dels insnärjd, dels svårt åtkomlig genom bombyggnaden, icke mera för egarne har det
värde, den förut haft, dels genom svårigheten att åtkomma och bruka jorden, dels
genom bark och orenlighet af timret, som utsprider sig, förqäfver vextligheten och i längden
måste förderfva sjelfva jordmånen, och dels genom tramp och ohägn af flottningsfolk,
som på dessa vidsträckta fält omöjligen kunna öfvervakas och förhindras;
att slutligen en-direkt förstörelse redan börjat och vidare hotar denna jord derigenom,
att de mindre elfgrenarne blifva fullproppade med timmer och den i sitt naturliga
lopp fördämda floden stundom stiger upp och öfversköljer med flodsand den fruktbärande
jorden, stundom undergräfver och helt och hållet bortför densamma. Det är således
tvänne hufvudsakliga, stora allmänna skador, som genom ifrågavarande Kongl, expropriationsresolution
uppstått eller rättare deraf nu befordras. Den ena är att hinder och afbrott
både sommar- och vintertid skett uti begagnandet af en från ålder utaf flera provinsers
innebyggare anlitad naturlig kommunikationsled; — den andra, jordförminskning
och jordförsämring i stor skala jemte ett beröfvande från flere tusen af landets innebyggare
af en utaf naturen dem gifven och från förfädren ärfd förmån af en gin och billig
väg till sina skogsskiften, och hvarigenom äfven denna deras egendom förlorat betydligt
i sitt värde. Af all detta har också ett så outhärdeligt tillstånd redan inträdt för
Jerfsö socknemän, att dessa enhälligt vid hållet Ting och synförrättning yrkat på en
skattenedsättning för de lidande hemmanen, såvida den för dessa och orten förderfliga
Kongl, resolutionen skall gå till fullbordan.
Som menigheterna i åtskilliga delar af vestra Helsingland förut sökt hjelp mot sina
förtryckare, de timmerflottande på Ljusne eif, utan att synnerligen blifvit hulpne; som
en af mig vid förra riksdagen, uppå anmodan af samma befolkning, väckt motion om en
lag för timmerflottning å rikets elfvar bortvisades af Lag-Utskottet med förklaring, att
en sådan lag icke vore behöflig, emedan vederbörande Landshöfdingar bäst skulle förstå
att härutinnan styra och råda; som slutligen Jerfsö, Undersvik och Arbrå socknemän,
uppå sina besvär hos Konungens Befallningshafvande och begäran om en reglering af
timmerflottningen till jordbrukets och deras uråldriga vattenkommunikationsskyddande,
fått efter . tillräcklig väntan, till svar en Konglig resolution, som, enligt hvad jag här
visat och vidare skall genom särskilda handlingar ännu bättre ådagalägga, skadar och
förqoäfver de båda aldravigtigaste materiella lifselementer, landsbygden eger, nemligen
jordbruket och den lätta kommunikationen innebyggarne och landets delar emellan, så
har jag, för att ega hopp till framgång i den begäran, jag nu till Rikets Ilögloflige Ständer
frambär, ansett mig böra så pass omständligt, som här skett, relatera förhållandena.
Bih. till B, St. Prot. 1862-1863. 11 Sami. 3 ÅJd. 26
202
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\ä 97.
Enär, såsom redan är sagdt, man liar anförda exempel uppå, dels att det kan
lyckas att blott uppå egna, i öfrigt obestyrkta uppgifter erhålla Konungens Befallningshafvandes
förord till expropriationsrätts vinnande samt pä dylika handlingar Kongl.
Maj:ts sanktion, dels att Läns-styrelsen icke alltid besitter all den noggranna kännedom
om hvarje landsbygds inom länet lokala och inre förhållanden, lifsvilkor och behof, sorn
likväl äro nödvändiga att känna, för att tillförlitligt och till allmänt gagn kunna bedöma
frågor af så laggrann beskaffenhet, så ingripande i egande-rätten, som expropriationsfrågör
äro, så föranledes jag att hos Rikets llögloflige Ständer vördsamt anhålla,
det Rikets Ständer ville besluta det tillägg i Kongl. Förordningarne af åren
1845 och 1854, om jords och lägenhets afstående till allmänt behof, att för
erhållande af Kongl. Maj:ts nådig» tillstånd till lösen medelst expropriatiön
af jord och lägenhet fordras, att såväl vederbörande jordegare som kommunen,
inom hvars område jords eller lägenhets upplåtelse sökes, blifva genom
Konungens Befallningshafvandes försorg hörde och de särskilda förklaringarne,
jemte Konungens Befallningshafvandes yttrande i ämnet, tili Kongl. Majit insända,
för att, jemte ansökningen om upplåtelsen, komma under nådig pröfning.
Till denna min motion bifogas ett utdrag af Protokollet, hållet uti allmän, lagligen
utlyst sockenstämma med Jerfsö församling den 28 April 1861, och får jag utbedja mig
tillåtelse att till Utskottet, som kommer att behandla motionen, inkomma med vidare
handlingar, som skola närmare upplysa samt bestyrka, hvad i motionen är andraget.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
Julius Brun,
jv$ in.
Äf Herr Brun: Om användande för folkskolebyggnaden i Hudiksvall af
ett efter Enkan Anna Maria Lundgren fallet dana-arf
ITos Rikets Högloflige Ständer får jag, på uppdrag af mina kommittenter, vördsamt
anhålla, att ett litet dana-arf, stort Banko 127 R:dr 44 sk. 5 rist eller i Riksmynt
191 Ridr 89 öre, som utfallit efter Enkan Anna Maria Lundgren, född Bergström,
hvilken i Hudiksvall med döden afgick den 21 Juni 1857, måtte tå tillfalla
Hudiksvalls stad, att användas såsom bidrag till den folkskolebyggnad, som staden
under de sistförflutna åren uppfört med en kostnad af omkring 23,000 Riksdaler
och hvaraf staden ännu har en del obetald, jemte det att i skolhusets inredning*åtskilligt
ännu fattas, som ytterligare mäste bekostas.
Till denna min motion bifogas:
l:o) Transsumt af bouppteckningen efter Enkan Lundgren;
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 98.
203
2:o) Bevis af pastor att hon tillhörde Hudiksvall och derstädes aflidit utan, kända
arfvingar:
3:o) Trenne nummer af Post- och Inrikes-Tidningar, hvaruti är infördt Rådhusrättens
föreläggande för de okände arfvingarne, att inom natt och år derefter hos
Rådiiusrätten anmäla sina arfsanspräk: samt
4:o) ett bevis frän Borgmästaren i Hudiksvall, att inga arfvingar sig anmält.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag slutligen vördsamt anhålla.
Stockholm den 26 November 1862.
Juhus Brun
JA/S 98,
Af Herr HeilSClieit: Angående åtgärder till förekommande af Dansid Iränvins
olofliga -införsel i Sverige.
Uti motionen JW 103, som här upplästes den 29 December 1853, hade jag, för
att söka bidraga till minskning af danskt och preussiskt bränvins insmugglande i
Sverige, anfört, bland annat, att i den händelse att, såsom jag af en berättelse,
rörande dåvarande danska Finansministern Grefve Sponnecks yttrande, hade anledning
frukta, i Danmark komme att fortfarande gifvas exportpremier (drawback)
för bränvins utförande från Danmark, jag, som högligen ogillade ”ett, dylikt sätt
att skada en annan nations moralitet,” önskade, ”att Rikets Ständer mätte hos
”Kongl. Majit göra framställning om åtgärder för att fä slut på ett sådant tyst
”krig”, hvilket, såsom allt dylikt, vore ”okristligt”.
" Bevillnings-Utskottet, till hvilket motionen remitterades, utlät sig härom i memorialet
JW 30 sålunda: ”sä vidt Utskottet kunnat erfara, äro hvarken i Dan”mark
eiler något annat Iand premier för utförsel af bränvin och sprit medgifne i
”vichstäcktare mån, än att den erlagda tillverknings-skatten vid utförsel möjligen
”återfås; men med den af Utskottet här förut föreslagna tull ä bränvin och sprit,
”torde någon införsel af sådana spritdrycker, som här tillverkas, icke vara att bedara,
äfven om utförseln från andra länder, på sätt nämndt är, underlättas.”
Vid dessa förhållanden ansåg Utskottet mitt ”omförmälda förslag icke böra
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.”
Vid memorialets föredragning i Borgare-Ståndet den Tule November 1854,
förklarade jag, att jag fästade egentlig ”vigt vid den del af ruin i ämnet gjorda
framställning”, som afsåg ”upphörandet af drawback i Danmark och Preussen.”
Men som jag förmodade, att danska och preussiska Regeringarne den tiden icke
skulle medgifva drawbackens upphörande; ville jag icke vidare yrka genomförandet
204
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV$ 98.
af mitt förslag om en underdånig skrifvelse i ämnet. Utskottets utlåtande blef af
Borgare-Ståndet godkändt. Hos Ridderskapet och Adeln deremot återremitterades
frågan till Bevillningsutskottet, som i anledning deraf i utlåtandet J\/$ 32 upplyste,
att de tre öfrige Stånden godkännt Utskottets hemställan; i följd hvaraf den
väckta frågan, enär den icke var af bevillnings natur, ansågs vara afgjord.
Under sistlidna sommar sökte jag skaffa mig underrättelser: dels i Skåne, huruvida
något betydligare belopp Danskt bränvin fortfarande insmugglades; dels i
Köpenhamn, huruvida höga vederbörande i Danmark skulle nu, mera än förr, vara
benägne att låta drawbacken för bränvin upphöra; dels ock hos Svenska General-Tulldirektören,
huruvida någon till ändamålets vinnande verksam åtgärd lämpligen skulle
kunna vidtagas. I anledning häraf fick jag åtskilliga upplysningar, bland hvilka
jag kan anföra följande:
Trovärdige och sakkunnige män, af hvilka åtminstone den ene kunde åberopa
en mindre allmän erfarenhet i ämnet, tillkännagåfvo, att säkerligen icke öfver en
fjerdedels million kannor spritvaror årligen insmugglades från Danmark till Skåne.
Enligt en annan kalkyl skulle icke mer än 200,000 kannor, och åter. enligt andra
uppgifter, ej mer än 150,000 kannor bränvin ärligen insmugglas.
Danmarks nuvarande Finansminister, Exellensen Fenger, täcktes, under ett
längre samtal i ämnet, låta mig nog tydligt förstå, att han fann betänkligt understödja
något förslag om ändring uti ifrågavarande förhållanden, men tycktes dock
icke anse saken alldeles omöjlig.
Och enligt hvad Svenske General-Tulldirektören har sedermera behagat upplysa,
lärer icke ens underhandlingar om kontroller, som till begge rikenas fördel
blifvit af Svenska Tullstyrelsen föreslagnc, haft åsyftad verkan, helst Danske Tullstyrelsen
icke ens velat medgifva, att de, som från Danmark utförde bränvin, och
derför erhölio tillverkningsskatten, skulle, innan denna uppbars, visa, att bränvinet
blifvit infördt i den uppgifna destinationsorten. Ett sådant bevis från vederbörande
tulltjensteman ä den ort, dit bränvinet blifvit förd t, eller från befälhafvaren å
det fartyg, på hvilket bränvinet afyttrats, tyckes likväl kunna blifva ganska nyttigt^
äfven för danska kronan och dess tulltjensteman, enär exempel icke saknats
derå, att, sedan för bränvin, som från Danmark utförts, tillverkningsafgiften från
danska kronans kassor återlemnats, samma bränvin återförts till Danmark, hvars
Regering således kanske 2 eller 3 gånger fått utgifva den blott en gång uppburna
bränvinstillverkningsafgiften.
Ehuru alltså de upplysningar jag fått synas föga uppmuntra till ett nytt försök
att på ifrågavarande sätt bidraga till minskning af den i flera afseende» olyckliga
smugglingen af bränvin från Danmark till Sverige; och ehuru denna smuggling
enligt den kalkyl, som i Skåne för mig uppgjordes, lärer vara vida mindre,
än jag förmodade; anser jag mig dock, med afseende å den moraliska och statsekonomiska
skada, ifrågavarande smuggling medför, samt enär den utgör ett bland
hindren för bränvinstillverkningsskattens höjande, böra, då jag icke erfarit att någon
egentligen sakkunnig härom väckt motion, föreslå:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, med
afseende å det intima förhållande, som numera råder mellan ej blott svenska
och danska folken, utan ock deras Regeringar. Kongl. Majit i nåder
täcktes låta hos danska Regeringen öppna underhandlingar derom, att, till
förekommande af danskt bränvins olofliga införsel i Sverige,
l:o) det slags drawback eller exportpremier, som i Danmark lemnäs
derigenom, att till den, som derifrån utförer danskt bränvin, utbetalas den
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\? 99.
205
derför erlagda tillverkningsskatten, — mätte upphöra; saint, om detta icke
kan beviljas,
2:o) åtminstone några ytterligare ömsesidiga kontroller till den olofliga
införselns hämmande måtte af begge rikenas Regeringar anordnas..
Stockholm den 26 November 1862.
L, T . Henschen.
Af Herr Henschen t Om förhöjd pension för förre Länsnotarien i Upsala
län, Landssekreteraren O. IL Förberg m. m.
I Stats-Utskottets den 4 April 1851 afgifna utlåtande, JW 90, angående regleringen
af utgifterna under Riksstatens 9:de Ilufvudtitel, är 18:de punkten sä lydande:
”Till Utskottet hafva frän Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ständet blifvit
remitterade särskilda af Grefve Taube, Henning Edvard och Professor Lindgren.
med hvilken biskop Fahlcrantz,professor Carlson och kontraktsprosten Forssell
instämt, väckta motioner, att förre Länsnotarien i Upsala län, Landssekreteraren
Olof Henrik Förberg, som. enligt bilagdt läkarebetyg, till följd af öfveransträngande
arbete i tjernsten, ådragit sig organisk sjukdom i ryggmärgen och derigenom,
såsom alldeles oförmögen till tjenstgöring, tvingats att taga afsked från länsnoturieheställningen,
måtto, enär han jemväl vore helt och hållet urständsatf att, på något
sätt genom annat arbete kunna bidraga till sitt underhåll och uppehälle samt länsnotarietjensten
icke medförde någon lätt till pension, såsom icke uppförd å Riksstaten,
ega att frän och med den 1 Juli innevarande är 1851 uppbära en årlig pension
af 200 R:dr Banko;.— hvarjemte Grefve Taube särskildt föreslagit, dels att
härvid matte fästas det vilkor, att denna pension hvarken för gäld finge med qvarstad
beläggas eller införsel deri meddelas, dels att Förbergs hustru Maria Förberg,
född Nordencreutz måtte förklaras berättigad att, om hon mannen öfvcrlefver, såsom
pension årligen uppbära enahanda penningebelopp och med ofvan föreslagna
vilkor.
Enligt hvad handlingarne tillika innehålla har Landssekreteraren Förberg,
hvilken är 1829 anställdes i Statens tjenst, i 15 är varit Länsnotarie i Upsala län,
derunder han vid flera tillfällen på längre tid bestridt Landssekreterare-befattningen
och dervid, jemlikt behörigt vitsord, ådagalagt utmärkt flit, samvetsgrannhet och
206
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 99.
skicklighet, samt i öfrigt till Kongl. Majits Befallningshafvandes synnerliga nöje och
belåtenhet sig förhållit.
Ehuru Förberg, på grund af gällande författningar, icke egt något laga anspråk
att vid afskedstagande! från Länsnotarie-befattningen komma i åtnjutande af
pension, har dock Utskottet, med afseende ej mindre pä "hans i tjernsten ådragna,
obotliga sjukdom, än ock öfriga förekommande, ömmande omständigheter, velat isa
måtto understödja motionärernes framställningar, att Utskottet tillstyrker, det Rikets
Ständer måtte å allmänna Indragnings-staten uppföra Länsnotarien, Landssekreteraren
O. H. Förberg till åtnjutande under hans lifstid af en årlin; pension, stor
200 R:dr Banko, dock att denna pension må utgöra ett honom 'personligen tillerkändt
understöd, hvarå borgenärer icke må ega något anspråk,”
Pä grund häraf fattade Ständerne följande, i deras den 23:dje Augusti 1851
aflåtna underdåniga skrifvelse angående berörda reglering, under J\s" 17 intagna
beslut:
”Enär Rikets Ständer inhemta!, att förre Länsnotarien i Upsala län, Landssekreteraren
Olof Henrik Förberg, hvilken år 1829 anställdes i Statens tjenst och
i 15 år varil Länsnotarie i Upsala län, derunder han vid flere tillfällen på längre
tid bestridt Landssekreteraretjensten och dervid, jemlikt behörigt vitsord, ådagalagt
utmärkt flit, samvetsgrannhet och skicklighet samt i öfrigt till E. K. Maj:ts Befallningshafvandes
synnerliga nöje och belåtenhet sig förhållit, till följd aföfveransträngande
arbete i tjensten, ådragit sig sådan sjukdom, att han derigenom, såsom
oförmögen till tjenstgöring, tvingats att taga afsked från Lärtsnotariebeställningen,
samt jemväl vore helt och hållet urständsatt att pä något sätt genom annat arbete
kunna bidraga till sitt underhåll och uppehälle; så och ehuru Förberg, på grund af
gällande, författningar, icke egt något laga anspråk att vid afskedstagande! från
Länsnotariebefattningen komma i åtnjutande af pension, hafva dock Rikets Ständer,-  med afseende ej mindre på hans i tjensten ådragna, obotliga sjukdom, än ock°öfriga
förekommande, ömmande omständigheter, funnit skäligt å allmänna Indragningsstaten
uppföra Länsnotarien, Landssekreteraren O. H. Förberg till åtnjutande under
sin lifstid af en ärlig pension stor 200 R:dr Banko, dock att denna pension må
utgöra ett honom personligen tillerkändt understöd, hvarå borgenärer icke må ega
något anspråk.”
Den 4:de December 1856 väckte jag här en så lydande motion:
”Pä grund af närlagde handlingar och de betyg, jag skall hos Stats-Utskottet
förete, anser jag mig skyldig föreslå, att den af Rikets Ständer förre Länsnotarien,
Landssekreteraren Olof Henrik Förberg, i anseende till dels den obotliga sjukdom,
lian i tjensten sig ådragit, dels ock öfriga, ömmande omständigheter, tillagda lifstidspension,
tvåhundra R:dr Banko, måtte med etthundra R:dr Riksmynt om äret ökas.”
Med anledning häraf fattade Ständerna ett under J\@ 57 i deras den 26 och
27 Februari 1858 justerade, underdåniga skrifvelse, angående reglering af utgifterne
under Riksstatens nionde Hufvudtitel intaget, sä lydande beslut:
”Sedan Rikets år 1851 församlade Ständer, i anseende till förre Länsnotarien,
Landssekreteraren Olof Henrik Förbergs i tjensten ådragna, obotliga sjukdom och
öfriga för honom förekommande bevekande omständigheter, beviljat bemälde Förberg
för hans återstående lifstid en årlig pension af 200 E:dr Banko, hvilket belopp,
enligt Rikets Ständers föreskrift, borde utgöra ett honom personligen tillerkändt
understöd, hvarå borgenärer icke egde anspråk, men denna pension, i anseende
till den under sednare åren inträffade prisstegringen å alla lefnadsförnödenheter,
blifvit otillräcklig, har hos Rikets Ständer framställning egt ruin om förhöjning
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JX?. lOCk
20?
deraf; och hafva Rikets Ständer, med hänseende tili förekomne, ömmande omständigheter,
funnit godt förhöja nämnde pension till 4ö0 R:dr Runt.”
Med afseende å de skäl. som dels legat till grund för Rikets Ständers ofvan
intagna tvä beslut, dels närmare utvecklats i cn till flere bland Riksståndens ledamöter
'denna riksdag utdelad tryckt ”ödmjuk relation” med ”vördsam supplik” och
”bilagor”, bland hvilka särskildt torde fästas uppmärksamhet å ett af Medicine-prolessorn
d:r O. Glas utgifvet betyg, att Förbergs sjukdom ådragits genom öfveransträngande
arbete i rikets tjenst, och att denna sjukdom är obotlig, samt att han
”icke allenast för närvarande är. utan äfven för sin återstående lefnad blir oför”mogen
att genom eget arbete, vare sig själens eller kroppens, lifnära sig,” — får
jag, pä grund af egen kännedom om förhållandena och på vederbörandes uppmaning,
föreslå:
l:o att Landssekreteraren Rörbergs ifrågavarande lifstidspension må
med trehundra (300) riksdaler årligen höjas sä, att den från nästa års
början blir lika med Länsnotarielön, sjuhundrafemtio riksdaler riksmynt
om året ; samt
2:o) att hans maka, Fru Maria Jakobina Nordencreutz, i fall hon skulle
honom öfverlefva, får under sin enketid af berörda pension tillgodonjuta
hälften, eller trehundrasjutiofem riksdaler riksmynt årligen.
Stockholm den 26 November 1862.
L. V’. Henschen.
tfOO.
Af Herr U(tilSt‘!iCH: Angående särskild utredning och meddelande af föreskrifter
i fråga om användande af kroppslig aga vid skolungdomens
undervisning.
Under JW 247 i bilagorna till Borgare-Ståndets protokoll för är 1856 finnes
en af mig den 4 December ingifven och uppläst sä lydande motion:
”1 den af mig denna riksdag upplästa, allmänna motion om lagreformen har
jag anmärkt att, vid behandling af det i 11 mom. af samma motion gjorda förslag
om husagans upphörande, äfven bör öfvervägas, huruvida ej humanitet och rättskänsla
kunna föranleda inskränkning i den flerstädes förfärligt missbrukade rättigheten
fiir lärare, att, utan ordentlig ransakning och dervid erhållna säkra bevis om felaktighet,
bestraffa lärjungarne på ett för alla ädlare sinnen upprörande sätt.
Pä det denna för hela det uppvexande slägtet, särdeles dem, som begagna
allmänna läroverk, vigtiga fråga må desto säkrare komma till behandling i Stånden
denna riksdag, har jag ansett mig böra derom framlemna denna särskilda motion.
208
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 100.
Det mödosamma och tålamodet hardt pröfvande lärarekallet, med dertill hörande
vana att städse umgås med dem, sorn, enligt 2 inom. 53 § i Kongl. Stadgan
för Elementar-lärovcrkcn af den 4 sistl. Augusti, skola visa ”aktning och ovilkorlig
(?) lydnad för sina lärare, och emottaga, utan gensägelse eller motstånd, deras föreskrifter,
varningar eller aga” — är ingalunda egnadt, att hos skolmannen alstra
det lugn och den opartiskhet samt den vana vid laga former, som äro nödige till
sanningens säkra utredande. Huru mången oskyldig har ej, äfven af Statens domstolar,
blifvit, oaktadt sådana skyddande former, dömd till straff; och huru mycket
snarare sker det icke, iler formerna ej finnas utpreglade, eller ej iakttagas, helst
den förfördelade sällan förstår att skaffa sig upprättelse? — Barn, hvilka af en lärare,
ofta under upprörd sinnesstämning och hotande miner, tillfrågas om kamraters
fel, hvilkas verklighet läraren är på förhand benägen antaga, kunna dels af
partiskhet, stundom af hat och hämdlystnad, dels af fruktan, dels af begär att behaga
läraren, dels ock af brist på sanningskärlek lätt förledas att vittna falskt mot
kamrater; och hvart eller till hvem skall dä det förföljda, värnlösa barnet fly? Ransakning,
dom och exsekution följa ögonblickligt samt verkställas, ej såsom i det större
ordnade samhället ansetts nödigt, af olika, utan af en enda person, som ofta sjelf är
part, förvillad af sjudande känslor och en missledande tanka om nödvändigheten att
i lärjungarnas ögon vara konsequent och alltid synas hafva rätt. Att se en sådan
splid, värnlös varelse, örn hvilkens oskuld i det, hvarom fråga är, flera kunna vara
förvissade, hemfallen under en uppretad lärares misshandling, ryckas, piskas, kastas
till golfvet såsom ett Möst ting, och åter upptagas för att, till dess ilen uppretade
mannens känslor sent omsider svalnat, ytterligare misshandlas, utan att den värnlösa
har rätt att ens fly från sin plågare, mäste verka ej blott förhärdande, utan ock
i flera afseenden skadligt på de öfrigas rätts- och barmhertighetskänslor, sorn deraf
väl i början svårt uppröras, men omsider, genom vanan vid de ofta förnyade exsekutionerna,
döfvas och förslöas. Skall icke häraf hos barnen alstras de för Staten
högst skadliga begreppen, att vissa individer äro rättslösa, och att rättslösheten
äro nästan normal i vissa läll? Och hvad aktning för lag och rätt skall väl häraf
uppkomma hos de uppvexande medborgarne?
Åberopande de ädla grundsatser, som i slikt afseende innehållas i den år 1840
tryckta, berömda boken «om straff och straffanstalters, får jag fästa uppmärksamheten
derå, att samma orsaker, som föranledt lagstiftare att inskränka och till en del
afskaffa spö- och dödsstraff, samt i vissa länder förbjuda deras verkställande offentligt,
måste tala för afskaffandet af ofta förnyade piskningar i alla lärjungars
nävaro. Dessa barbariska straff äro skadliga för barnens både moralitet och kroppar,
i hvilka de finare och ädlare delarne kunna sprängas genom ångesten och smärtan,
isynnerhet der ej dessa piskningar verkat en allmän föresats, att trotsa och tåligt
lida dem såsom oundvikliga olyckor, hvilka det tillhör hederskänslan att förakta,
enär på rätt visa ej mer är att hoppas, Förgäfves skall man invända, att man dock
ej kan förhindra föräldrar att sä misshandla sina barn. Örn detta än medgifves,
följer deraf icke, att sådan misshandling bör tillåtas, utan tvärtom kraftigt förekommas,
i Statens allmänna läroverk; och hvilken lagstiftare kan eller bör utgå
från den grundsats, att det ej är värdt försöka hejda det onda derföre, att det ieke
kan öfverallt afhjelpas?
Jag vill ej kasta skugga på något visst läroverk, än mindre på någon eller
några vissa personer. De kunna vara — ja, jag känner sådana som äro — utmärkta
för sin logiska regelrätthet, sin oböjliga, fast ofta missledda, rättskänsla,
sin
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV& 100.
sin samvetsgrannhet och aktning för Guds ord; och detta oaktadt synes det, som
de icke observerat, att Frälsaren, dä Hail af lärjungarne tillfrågades om, hvem sorn
var den störste i himmelriket, tog fram ett harn och ställde det midt ibland dem. Desse
stränge lagens män, så tyckes det, hafva ingen blick för denna höga syn; häfva icke
än, i den besynnerliga menniskosjälen skådat den störa kraften: kärlek, som derinne
kan lösas, få lif och åstadkomma en underbar högre laglydnad; ja, de handla
stundom så, som de icke kände, att all sedlighet är grundad ytterst på f riheten,
sedlighetens nödvändiga vilkor och element.
Innan motionstidens slut är jag icke i tillfälle att, med ledning af utländsk
lagstiftning, uppgifva förslag huru det onda skall afhjelpas: men jag anhåller,
att det Utskott, sorn skall behandla frågan, täcktes låta den hvila, tilldess ett särskildt
anförande härom frän mig inkommer. Och lar jag nu blott i förbigående
anmärka, att aldrig den, som beslutit, att ett harn skulle straffas, borde få sjelf vara
exekutor, helst han tillika oftast är part. Jag är beredd att enskildt lemna någon
Utskottets ledamot säkra upplysningar, huru barn oell ynglingar ofta blifvit pä ofvanberörda
sätt grymt misshandlade samt genom förskräckelse för ytterligare afiliktiv
behandling förmådde, att falskeligen uppgifva sig hafva begått fel, till
hvilka de varit alldeles oskyldige, och sålunda, emot lärarens vilja och syfte,
af honom tvingade till att ljuga, hvilket svårt, kränkt barnens rättskänsla och plägat
deras samveten. Jag skulle äfven kunna enskildt meddela exempel å besynnerliga,
att icke säga, demoraliserande tal samt skymfande, all hederskänsla utplånande
förberedelser, med hvilka sådana misshandlingar blifvit ofta inledde. Jag
skall alltså ej misströsta, att ju barnens och ynglingarnas lidanden i detta, afseende
och det högst beklagliga tillståndet af rättslöshet i vissa läro verk skola af Utskottet
b ellje rias.”
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvilket denna motion remitterades,
yttrade: "Vidkommande Herr Henschen» motion, åsyftande att bestraffning
ej m:i tillämpas ä lärjunge, utan föregången ransakning och dervid erhållna, säkra
bevis om felaktigt förhållande, sä linner Utskottet att den nya elemeniar-1 äroverksstadgan,
i fråga om lärjunges kroppsliga bestraffande, är a (fattad med all den
varsamhet, till missbruks förekommande, som med upprätthållande af ordning vid
läroverket är förenlig, enär "lindrigare kroppsaga''’ först får användas, sedan andra
lägre bestraffningsgrader visat sig overksamma, och efter det varning för påföljden,
i händelse af ny förseelse, blifvit af Rektor lärjungen meddelad; på grund hvaraf,
och dä motionären dessutom icke närmare utvecklat sitt förslag, samt tillämpligheten
deraf således ej kan bedömas, Utskottet hemställer, att Herr Henschens ifrågavarande
motion må lemnäs utan åtgärd.”
I Borgare-Ståndet lades betänkandet i denna del till handlingarne. Och i
den underdåniga skrifvelsen, .if. 200, som, enligt Ständernas beslut, grundadt pä reservationer
mot betänkandet, den 27 Januari 1858 aflats, biel' icke något anfördt
rörande kontroller vid eller minskning af ifrågavarande bestraffningar.
En följd häraf torde hafva varit, att stadgandena om ”ordning och tukt” i §§
51—56 uti Stadgan af den 29 Januari 1859 nästan ordagrannt äro de samma, sorn
motsvarande §§ 53—57 uti stadgan af den 14 Augusti 1856.
Också hafva piskningarne, åtminstone i vissa elementar-läroverk, fortfarit. Att
dessa skadliga, straff begagnas flerstädes i folkskolorna, och det uti än högre mätt
Bih. till JR. St. Prat. 1862 -1863. 11 Sami. 3 Afd. 27
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\é' 100.
är temligcn allmänt kändt. Bestraffningarna der torde ock vara än mindre kontrollerade
samt derföre än mer vådliga för barnens helsa och moralitet. Erfarenheten
har således numera ytterligare bekräftat, att noggranna stadganden om former
och kontroller ärö högst nödiga både till de oskyldigas skydd och till förekommande
deraf, att de skyldiga Istraffas mot eller utöfver bade lag och billighet.
Jag önskade visst, att all piskning förvistes från de offentliga läroverken, helst
en långvarig erfarenhet vid nya elementnr-skolan här i staden och flerstädes visat,
att, om hvarje lärare iakttager ett värdigt och kärleksfullt uppförande samt icke
samtidigt skall undervisa flera lärjungar, än han kan väl sköta, t. ex. tio till
tjugo, — alla egentliga affliktiva straff ä lärjungarne äro öfverflödiga.
Sedan jäg väckte ofvanintagna motion hafva ock flera författningar, utvisande
lagstiftningens stigande humanitet och barmhertighet mot dem, sorn äro mest värnlösa,
blifvit utfärdade. Sä har rättigheten att med husaga tillrättavisa tjenstehjon
af mankön, som fyllt 18 år och qvinnkön, som fyllt 16 år, blifvit, enligt Kongl.
Kungörelsen den 1 Oktober 1858, upphäfd, och böter af 5 till 100 Riksdaler äro
genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 bestämda för den, sorn mot
kreatur (djur) visar uppenbar grymhet. Jag hoppas ock, att vi snart erhålla cn
strafflag, eler icke spär till de egentligen affliktiva straffen skall finnas.
I öfverensstämmelse med de grundsatser, Svenska lagstiftningen sålunda och
uti flera andra författningar i afseende å straffarterna, under sednare årtionden
godkännt och lärer komma att denna riksdag vidare tillämpa;
samt med afseende ä hvad dels jag här ofvan, dels andre representanter de
tvä nästförflutna riksdagar härom anfört:
och alldenstund alla barn uti de i lag anbefallda eller af offentliga myndigheter
anordnade skolor inom det gemensamma fosterlandet böra lika skyddas och
värdas;
men vid hvarje betydligare förändring i lagstiftningen högst nyttigt är att taga
noggrann kännedom om, hvad erfarenheten lärt i sä väl detta land sorn andra
civiliserade länder, anser jag mig böra föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit, i underdånighet anhålla,
att oberoende af frågan om de mer genomgripande ändringar, som i andra
afseenden kunna komma att företagas uti Kongl. Majda den 29 Januari
1859 utfärdade, förnyade stadga om rikets elcmentar-läroverk,
Kongl, Majit täcktes:
A) åt sakkunniga och fördomsfria män uppdraga att
l:o) taga närmare kännedom och till Kongl. Majd ingifva fullständig berättelse
om verkningarna af de föreskrifter, som under sednare tider
tillämpats för vinnande af ”ordning och tukt”
a) inom nya elementar-skolan här i staden;
b) vid andra inrikes . läroverk, hvarest begagnats samma method
för ändamålets vinnande, eller ock eljest, efter hvad bland männen
af facket kan vara kändt, barnens piskning undvikits; och
c) i skolor och vid läro- samt uppfostrings-verk uti Schveitz,
Frankrike, Belgien och några andra civiliserade länder, der uppfostringsväsendet
och den . vesterlandska kulturen nått större utveckling;
2:o) afgifva och låta genom trycket, särdeles till skollärare, sprida fullständigt
motiverade förslag till föreskrifter i dessa ämnen;
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,J\V 101.
211
B) öfver dessa förslag höra vederbörande myndigheter, samt
C) meddela de nådiga föreskrifter, sorn för ändamålets vinnande kunna anses
tjenlig a.
Stockholm den 2G November 1862.
L. V. Henschen
,M 101.
Af Herr Trägårdh S.: Om anslag för anläggning af jernväg från Eslöf
vid Södra Stambanan till Ystad.
Uti särskilda, underdåniga ansökningar den 6 Augusti och den 6 September
innevarande år har Interims-Styrelsen, för anläggande af en jernväg emellan Södra
Stambanan vid Eslöf och staden Ystad, med bifogande af kartor, kostnadsförslag
och öfriga frågan rörande handlingar, ä det för jernvägsanläggningen bildade bolags
vägnar, i underdånighet anhållit, att, enär bolaget tecknat sig för en tredjedel
af den för nämnda jernvägsanläggning, enligt Kapitenen Frykholms upprättade
förslag, beräknade kostnaden 3,682,000 K:dr Runt, Kongl. Maj:t, med fästadt afseende
ä anförda skäl, mätte täckas föreslå Rikets nu församlade Ständer, att för
ifrågavarande jernbana bevilja ett anslag, motsvarande återstående tvätredjedelarne,
eller i rundt tal 2,450,000 R:dr, emot de förbindelser och vilkor i afseende å byggnad
och underhäll m. m., som kunde blifva bestämda.
Vidare har Herr Landshöfdingen i Malmöhus län, Kommen deuren S. G. von
Troil sistliden Lördag inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln, uti afgifven motion.
gjort framställning derom, att, för anläggande af en tvär-jernbana genom Skäne
från Helsingborg och Landskrona öfver Eslöf till Ystad, Rikets Ständer måtte, emot
föreslagna vilkor, bevilja tvåtredjedelar af den för en sådan jernbana, enligt åberopade
förslag, beräknade kostnaden.
J)å de ojäläktiga skäl, hvilka tala för anläggandet af jernvägen Eslöf—Ystad,
finnes fullständigt, upptagna såväl uti Interims-styrelsens ofvannämnda under
derdäniga
ansökningar som uti Ilerr Landshöfdingen von Troils motion, och dessa
handlingar med tillhörande bilagor otvifvelaktig! komma Höglofliga Stats-Utskottet
tillhanda, är det som jag, till undvikande af vidlyftighet i detta mitt memorial, inskränker
mig till åberopande af förenämnda handlingars sakrika innehåll, såsom
stöd för följande min framställning och anhållan:
att Rikets nu församlade Ständer för anläggning af en till begagnande
med ångkraft afsedd jernväg från Eslöf till Ystad måtte, såsom anslag
bevilja en summa, uppgående tili tvåtredjedelar af den derföre beräknade
kostnad, i enlighet med Kapitenen Frykholms uppgjorda förslag, eller ock
212
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\i‘ 102.
enligt de andra grunder, Rikets Ständer kunna linna lämpligt att för byggnaden
fastställa.
Örn remiss häraf till Höglofliga Stats-Utskottet auli tilles vördsammast, på samma
gäng som jag utbedjer mig att framdeles få till Höglofliga Utskottet ingifva de
frågan rörande handlingar, hvartill jag kan finna mig befogad.
Stockholm den 25 November 1862.
Sv. Trägårdh.
JW 102.
Af Herr Grape: Om femton för aflidne Pdst inspektoren, i Gefle, Postdirektören
Abraham Sjölins irenne ogifta döttrar.
Sedan Post,-Direktören Abraham Sjölin, sorn ifrån år 1792 varit i Postverkets
tjenst anställd, år 1844 såsom Post-inspektor i Gefle allidit, och i torftiga omständigheter
efterlemnat fyra oförsörjda döttrar, af hvilka sedermera en blifvit gift, men
de öfriga 3:ne, såsoin numera till åren komne och sjukliga befinna sig uti ytterst
torftiga omständigheter, hvilket allt, rörande de 2:ne, sorn. för närvarande i hufvudstaden
vistas, styrkes af barbos bifogade prest- och läkare-betyg; sä anser jag mig
af dessa ömmande omständigheter uppmanad att hos Pikets Högloflige Ständer
vördsamt anhålla:
om en årlig pensmn af Statens medel för dessa den gamle tjenstemannens,
hvilken i mer än 50 är varit i Statens tjenst anställd, nu gamla,
oförsörjda och fattiga frenne döttrar, hvilken jag vågar föreslå till 150
R:dr för hvardera, eller tillsammans 450 R:dr Runt.
Upplysningsvis anser jag mig böra anföra, att deras aflidne fader, enligt hos mig
företedda handlingar, efter särskilda förordnanden att förestå Post-inspektorstjensterne
i Jönköping'o'ch Nyköping, år 1801 förordnades till enahanda befattning i Wasa och
1803 utnämndes till Post-inspektor derstädes, hvilken befattning han innehade till
år 1808, då han, efter särskilda gånger undergången plundring af Ryssarne, flyktade
med hustru och barn till Stockholm, dervid medförande post-uppbörden, hvarföre
hart, enligt'Kongl. Maj:ts resolution al den 8 November s. ä., hugnades med en gratifikation
af 600 Ridr Banko samt utnämndes till Fält-postmästare vid Åländska arméen;
1809 att emottaga Grisslehamns postkontor och 1810 till Post-inspektor i
Gefle, samt slutligen är 1833 hugnades af Kongl. Majit, med Post-direktörs namn,
heder och värdighet.
Orri remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm i November 1862.
Eric Dan. Grape.
Motioner i Borgare- Ståndet 1862. 103.
213
JW 10^.
Af Herr CVS^IlaBllS: Om antingen anläggning för Statens räkning af kanaler
förbi Hedens och Ede forssar i Luleå eif, eller ock anslag
till utförande af nämnda företag.
Redan för lång tid tillbaka har man insett behofvet och den stora nyttan af
cn förbättrad kommunikation efter Luleå eif emellan det inre landet och kustlandet,
hvarom äfven talas i Bil. N:o ö (pag. 73) till Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
Stats-TJtskott aflätna nådiga Proposition.
Undersökningar hafva åtskilliga gånger egt rum, rörande denna kommunikation,
och sednast af Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen R. Schough, hvartill
kostnaderna frikostigt sainmanskjutits af provinsens innevånare sä väl ståndspersoner
som bönder,
Luleå eif, måhända den största i riket, liar en lugn vattenyta, eller är segelbar
12 | mil från hafvet inåt landet, likväl med tvänne svära afbrott, nemligen He
dens
forssar, tillsammans något öfver j mil länga och Edeforssen } mil i längd.
Luleå elfs lloddal omfattar en areal af omkring 8.393.000 tunnland, eller vid pass
jalelar af hela länets vidd, och innesluter ilera hundra tusen tunnland odlingsbar
jord, stora vidder med rika skogstillgångar, till en del Kronans samt de allmänt
kända, snart sagdt, outtömliga malmfälten vid Gellivare, Routivare och Ivanick.
Igenom att göra Luleå eif segelbar, jemväl förbi omtormälda forssar, skulle
bosättningar och odlingar ä de stora dertill tjeniiga fält, sorn finnas å båda sidor
om elfven, i den betydligaste grad påskyndas och underlättas; de stora, Kronan
tillhöriga skogar, som ligga inom lappmarksgränsen, lättare och fördelaktigare tillgodogöras;
den derstädes befintliga mängd skadad skog, som nu öfverlenmas åt förruttnelse,
nyttbargöras vid de jernverk, sorn utan tvifvel komma att anläggas vid
Luleä-elfs stora och vattenrika fall; samt den nuvarande svära och ytterst kostsamma
transporten af gods och lifsförnödenheter, ett stort hinder för ortens utveckling
och framåtskridande, försvinna. Man kan föreställa sig hvilka svårigheter, som
nu möta för bosättning i det inre landet, när transporten dit frän kustlandet af en
tunna korn uppgår till belopp, hvartill samma tunna korn kan å kustlandet köpas,
och dä transporten af en tunna salt kostar fyra gånger sä mycket som värdet, eller
inköpspriset ä kustlandet, af samma tunna salt.
Bosättningar i det inre landet hafva visserligen hittills egt rum, dock icke
med den framgång och på långt när icke till det antal, som skulle hafva skett, om
man oj varit i saknad af vägar och kommunikationsanstalter.
Öm Luleå eif blifver segelbar på ofvanuppgifne längd, eller förbi Hedens och
Ede forssar, så äro kommunikationerna med det. inre landet dermed dock icke fullbordade,
ty det behöfs äfven vägar, sorn frän sidorna lätta trafiken med det på bå
-
214
Motioner i Bory are-Ståndet 1862. JW 103.
da sidor om elfven breda landet, och .hvaribland må nämnas jernväg till Gellivare
malmberg, beläget omkring 8 mil från segelledens ändpunkt.
Inom denna del af provinsen, der förut ingen väg finnes, kommer Luleåelf,
sedan den blifver oafbrutet farbar, att motsvara hvad allmänna landsvägarne och
stambanorna äro för södra Sverige, i det att till denna led komma att utmynna
alla de sidovägar, som behöfvas för kommunikationen, och sedan stamleden blifver
utförd på allmän bekostnad, kan det blifva möjligt för den enskilda företagsamheten,
att förmå bekosta kompletteringen af kommunikationsleden medelst de nödvändiga
sidogrenarne. Det är icke att tänka på, och man kan icke begära, att provinsens innevånare,
ehuru idoge och arbetsamme, skola bekosta så väl stamleden, som sidokommunikationerna,
ty dertill linnas icke tillgångar. Stamleden bör, så vidt den
skall komma till stånd, bekostas af allmänna medel, och sidokommunikationerna må
sedan öfverlemnas åt de enskildes omsorg.
Rättvist och billigt synes det äfven vara, att de nordligaste provinserna, och
deribland Norrbottens län, ensamt utgörande 921- qvadratmil i areal, eller J:del af
hela Sverige, med sina rika naturtillgångar, hvilkas motsvarighet svårligen torde
kunna uppvisas i någan annan provins, äfven niå, dä sådana naturtillgångar till
följd af felande kommunikationer icke kunna tillgodogöras, komma i åtnjutande af
fördelar eller anslag, svarande, åtminstone till någon väsendtlig del, emot de, hvarmed
mcdlersta och södra Sverige hugnats i afseende ä kornmunikationsanstalter
samt derstädes anlagda kostbara ocii beqväma jernvägar.
Pä sätt förut är nämndt. har Löjtnant Schough sistlidne vår och sommar
hållit undersökning samt uppgjort plan och kostnadsförslag för kanal med lutande
plan förbi så val Hedens,förssar som Edeforssen. Detta byggnadssätt har förut icke
varit tillämpad! i Sverige, men man har dock visshet, att detta är praktiskt, enär
kanalen emellan Österede och Elbing i Ostpreussen, som är byggd efter samma
method, befmnes ändamålsenlig och beqväm art trafikera, och hvarom Löjtnant
Schough, som sjelf besett denna kanna! med dess inrättningar och byggnader, sig
förvissat.
Enligt, det af bemäldc Schough upprättade kostnadsförslag, för kanaler af ifrågavarande
beskaffenhet förbi Hedens och Edeforssär, erfordras 966,000 E:dr till
kanalen förbi Hedens forssar och 312,500 R:dr till kanalen förbi Edeforssen, tillsammans
1,278,500 I’:dr, hvarförutan till rörelsernateriel erfordras 221,500 R:dr eller
en sammanlagd summa af 1,500,000 Riksdaler Riksmynt.
På nu anförde grunder samt de skäl, som i öfrigt äro åberopade uti de till
Kongl. Maj:t ingifna, denna sak rörande handlingar, hvilka nu finnas hos Kongl.
Väg- och Vatfenbyggna(Is-Styrelsen, derifrån det" Utskott, som kommer att behandla
ärendet, sannolikt desamma infordrar, får jag vördsammast anhålla t
det Rikets Höglo!!. Ständer ville besluta att för Statens räkning anlägga
ifrågavarande kanaler och bedrifva rörelsen derstädes, eller, derest
sådant icke kan bifallas, att Rikets Ständer anslå- en million Riksdaler
Riksmynt utan äterbetalningsskyldighet, att öfverlemnas till det bolag, som
kan bilda sig, för att, med tillhjelp af sistnämnde summa, utföra kanalbyggnaderna
och desamma för framtiden underhålla. Och må, i sistnämnda
fall, Staten, sedan aktie-egarne eller bolaget på det tecknade beloppet
njutit 6 procent, taga Adelar utaf den möjligen återstående behållna inkomsten
från rörelsen, såsom ränta eller afbetalning ä det lemnåde kapitalet.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. „yVf'‘ 104.
215
Såsom ytterligare skäl för bifall till hvad nu är hegardt, torde få anföras, att
nu föreslagna kanaler med lutande planer skola, genom deras biliga anläggningskostnad
— kanaler med vanliga slussar skulle uppgå till 4 gånger den föreslagna
summan — i förhållande till de stora fallhöjderna och kommunikationsledens längd,
blifva, efter deras fullbordan, en anvisning till efterföljd inom vårt fädernesland,
med sina många och stora vattendrag, hvilka dock genom landets stupning pä liera
ställen äro afbrutna af strömfall.
Afskrifter af en till Kongl. Maj:t ställd underdånig ansökan samt Konungens
Befallningshafvandes i Norrbottens län underdåniga utlåtande i saken bifogas.
Anhållande jag om remiss häraf till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 22 November 1862.
G. W. Cygnaeus.
JW 1.0'i.
Af Herr CyglltBUSJ Örn pension för Postinspektor en i Umeå A. F. Tinnerliolms
enka.
Efter anmodan tager jag mig friheten fästa Rikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet
pä följande särdeles omina och behjertansvärda förhållande.
Postinspektoren i Umeå A. F. Tinnerholm hade i 42 är varit i Statens tjenst,
då han, träffad af slag, atled den 4 April 1861.
Vid mannens frånfälle hade hans efterlomnade enka Johanna Brigitta Tinnerholm
redan i 13 är, likaledes af slag, varit och fortfar ännu att vara. bunden vid
sjuksängen, samt såsom sådan éttt'ständigt föremål för andrås skötsel och omvårdnad.
Enligt bifogade utdrag af bouppteckningen var boets behållning 331 R:dr 97 öre
Riksmynt.
Mig synes att enkan efter en man, som grånat i Statens tjenst, icke bör på
ålderdomen, och då all arbetsförmåga är henne betagen, lemnäs hjelplös ät nöden
och eländet, och vågar jag alltså föreslå:
att en ärlig pension af 300 R:dr Runt måtte af Rikets Höglofliga Ständer
åt nämnda enka varda beviljad.
Handlingar, som bestyrka uppgifna förhållanden, bifogas; och anhåller jag
vördsamt om remiss häraf till Höglofliga Stats-TJtskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
G. W. Cygncms.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVS 105.
,M t©5.
Af Herr CyglltCllS! Om ytterligare låneunderstöd till fullbordande af
brobyggnad öfver Umeå eif i närheten af staden Umeå.
Sedan uti ett af Herr Majoren Adelsköld uppgjordt kostnadsförslag till uppförande
af bro öfver Umeå eif i närheten af Umeå Stad utgiften för berörde byggnadsarbete
blifvit beräknad till 86,000 R:dr Hant, deraf nämnda stads innevånare förbundit sig tillskjuta
3,000 R:dr, beviljade Rikets Ständer vid 1859 och 1860 årens riksdag till omförmälda
företag ett, emot återstoden af den förslagsvis beräknade kostnaden ungefärligen
svarande, anslag af 82,500 R:dr, deraf j:del eller 27,500 R:dr utan återbetalningsskyldighet
och |:delar såsom lån mot 4 procent ränta och årlig amortering. Med användande af
dessa medel har brobyggnadsarbetet fortgått med den drift, att alla stenpelarne och
landfästena af sten äro färdiga och endast öfverbyggnaden af trä återstår. Men med
anledning deraf, att sten måste anskaffas från berg, beläget f:dels mil från bron. och att
stenarten varit särdeles svårarbetad, samt att de till öfverbyggnaden erforderliga bjelkar
af bestämda grofva dimensioner mäste hemtas långt uppe i landet och derigenom blifvit
dubbelt dyrare än flottade bjelkar, då afseende icke göres på dimensioner, kommer omförmälde
brobyggnad att kosta 32,288 R:dr utöfver ursprungliga kostnadsförslaget. Till
följd häraf, och då de byggnadsskyldige icke kunna anskaffa nämnda, opåräknade öfverskott
i den för brons byggande beräknade kostnad, får jag vördsammast hemställa,
att Rikets Ständer, pä det hinder för skyndsamt fullbordande af förut omförmälda
brobyggnadsföretag, icke af bristande medel må inträffa, måtte ytterligare
bevilja ett emot ofvannämnde, öfverskjutaude kostnadsbelopp svarande
lån af 32,288 R:dr Rant utan ränta, eller, derest det icke kan bifallas, emot
den ränta, som Rikets Ständer kunna finna för godt bestämma.
Om remiss till vederbörligt Utskott anliålles vördsamt.
Stockholm den 26 November 1862.
G. M. Cygmeus.
N:o 106.
Motionär i B orgare-S t ände t 1862, .JV#' 106.
217
JW ssrn
Af Herr CygnsHS: Om pension för f. d. Landshöfdingen Gustaf Mont
gomerys
enka och barn.
Hos Rikets Höglofliga Ständer har det städse varit en lika vacker som värdig och
uppmuntrande plägsed ej allenast att belöna synnerligen förtjenta mäu under deras lifstid
utan äfven sträcka sin skyddande omvårdnad till deras efterlefvande enkor och barn
Hvarje riksmöte lemnar flera bevis på detta ädla och betryggande hägn.
Sedan Ständernas sednaste sammanvaro har, jemte många, en i flera afseenden
förtjent och utmärkt man, f. .d Landshöfdingen öfver Westerbottens län, Kommendören
af Kongl. Nordstjerne-Orden in. m. Gustaf Montgomery aflidit. Hvad han under sin
lefnad varit och verkat, torde för de flesta vara väl bekant, och står dessutom för alla,
som derom vilja hafva en närmare kännedom att läsa i Biografiskt Lexikon öfver namnkunnige
svenske män.
Bland hans litterära produkter intager hans i 2:ne delar utgifna Historia öjver
sista Finska kriget ett förtjenstfull! rum.
Landshöfding Montgomery har efterlemnat enka med sex barn, af hvilka 4 eller
rättare 5 äro oförsörjda, ty den äldsta dottern är ej längesedan vorden en värnlös
enka.
Genom sparsamhet behöll sig Landshöfding Montgomery i ekonomiskt oberoende
och samlade till och med en liten förmögenhet, såsom bifogade transsumt af bouppteckning
visar. Men fördelad emellan enka oc h barn blir dock den befintliga tillgången för
knapp till deras försörjning, och dristar jag fördenskull föreslå,
det Rikets Högloflige Ständer ville bevilja Landshöfding Montgomerys enka och
barn en årlig pension af 1,000 R:dr R:mt.
Stockholm den 26 November 1862.
G W Cygnceus.
Jjih. till E St. Prot. 1802—1863. 11 Sand. i A/d.
218
Motioner » B or gar t-Ståndet 1862. JM 107.
JW 107.
Af Herr Lemchen; Angående föreskrift % frågu om Uden. hvarifrån utfärdade
allmänna Författningar må vara gällande.
I Kongl. Cirkuläret till Konungens Befallningshafvande af den 2 April 1833 stadgas,
att de i Konungens höga namn eller, i följd af Hans nådiga befallning, genom Hofrätten
Kollegier eller andra publika Verk utfärdade författningar, uti hvilka icke någon
viss tid blifvit utsatt, hvarifrån de komma att gälla, skulle från den dag, då deras uppläsning
blifvit börjad i socknens kyrka, eller uti någon kyrka af sådana gäll, der, enligt
stadgad ordning. Gudstjenst icke hvarje söndag i alla dithörande kyrkor hålles, inom
samma socken eller gäll vara ländande till efterrättelse. Men det har icke sällan inträffat,
att utkommen lag eller författning ej blifvit i en eller flera kyrkor uppläst derför,
att efter Gudstjenstens slut alla närvarande, utom presten och klockaren eller kyrkoväktaren,
aflägsnat sig, vid hvilket förhållande presten ansett uppläsning af ankomne
författningar och kungörelser onödig. Både vid Underrätter och Hofrätter hafva också
invändningar blifvit framställda mot tillämpningen af en sålunda icke i kyrkan uppläst
författning, med den påföljd, att densamma icke kunnat tillämpas i det förevarande målet.
Dessutom medför ofvannämnda stadgande den olägenhet, att under någon tid en| allmän
lag eller författning kan vara gällande i en del af riket, men icke i en annan, och
till äfventyrs i en socken eller gård, men icke i den angräsande. En annan föreskrift,
angående tiden, då en ny lag eller författning skall blifva gällande, torde derför vara af
behofvet påkallad; och jag får härmed vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofl. Ständer måtte, icke allenast för sin del, besluta, att författningar
angående allmän Civil-, Kriminal- och Kyrkolag skola, der icke
annorledes i särskilda fall stadgas, vara gällande tre månader efter den dag,
då de utgifvas, utan äfven hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla sin önskan,
att, med undanrödjande af ofvannämnde föreskrift i Kongl. Cirkuläret
den 2 April 1833, en viss tid måtte bestämmas, hvarifrån allmänna författningar,
som utfärdas rörande rikets allmänna hushållning, komma att lända
till efterrättelse.
Jag anhåller om remiss häraf till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 26 November 1862.
J. A. Lemchen.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ^\S 108.
219
,M 8 08.
Af Henr LeillfllCn: Angående upphäfvande af föreskrifterna om tullstämpling
af från utrikes orter inkomna varor.
Den i Sverige, men icke i angränsande Stater och kanske ej heller numera i något
annat civiliseradt land föreskrifna tullstämpling af varor, som från utrikes orter inkomma
medför stora olägenheter, men icke någon motsvarande nytta. Olägenheterna äro tidsförlust,
icke obetydliga kostnader för importörer och Tullverket samt varornas skadande
i större eller mindre mån genom och under stämplingen. Den fördel, som afses och
förmehats kunna vinnas genom tullstämplingen, består deruti, att densamma skulle
utgöra en kontroll och ett hinder mot oloflig varuinförsel samt tjena till upplysning och
rättelse vid undersökning efter olofligen infördt gods; men denna kontroll, som kanske
aldrig varit särdeles verksam, har förlorat all betydelse, sedan stämplingsskyldigheten
för inhemska handtverks- och fabriksvaror dels redan upphört och dels, enligt Kongl.
Kungörelsen af den 13 sistlidne Juni, vid nästa års början kommer att upphöra; ty det
torde vara och blifva omöjligt att städse med säkerhet bestämma, huruvida en vara är
af utländsk eller inhemsk tillverkning. Dessutom bör en sådan kontroll anses obehöflig,
sedan fullständiga och ändamålsenliga åtgärder, till varuinsmugglings förhindrande, vidtagits
genom skärpta kontroller och ökad bevakning å Rikets kuster. Det bästa och
enda fullt verksamma korrektiv mot varuinsmuggling är utan tvifvel, att tulltaxan uppgöres
och regleras efter handelsfrihetens grundsatser; och detta har redan i mänga delar
skett och kommer säkerligen att allt mer och mer iakttagas. Erfarenheten har äfven
visat, att förtullning af vara, derå tullstämpling varit, men icke nu mera är föreskrifven,
ej minskats, utan tvärtom blifvit ökad efter det föreskriften om dess stämpling upphört
att vara gällande.
Städerna Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Kongelf hafva erhållit rättighet
att uppbära stämpelafgift för der förtullade stämpelbara utländska varor; men i följd af
den derigenom ökade kostnad vid varors förtullning i dessa städer, lära der boende importörer
icke sällan hafva förtullat sina varor annorstädes, t. ex. i Calmar och Warberg,
hvarigenom förstnämnda städer förlorat icke obetydlig tolagsersättning, som åtminstone
till någon del motsvarat den behållna inkomsten af stämpelafgifterna; och dessutom torde
tullstämplingens upphörande i annat hänseende medföra större fördelar, äfven för dessa
städer, än nämnda inkomst.
Med åberopande i öfrigt af de uti Kongl. General-tullstyrelsens, i afskrift bifogade,
underdåniga utlåtande till Kongl. Maj:t, anförde skäl, hvilka, efter mitt förmenande, visserligen
bort leda till ett annat slut än det, hvari Kongl. General-tullstyrelsen då, beträffande
denna fråga stannat, får jag vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att nu
gällande föreskrifter om tullstämpling af varor, som från utrikes orter inkomma,
varda upphäfna.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
J. A. Lemchen.
220
täotioner t Borgare-Ståndet 1862. JW 109.
JVs *09.
Af Herr F&1I161D 1 Att, i öfverensstämmelse med hvad redan beslutats i
afseende å jernhandteringen, förädlingen af mineralrikets öfriga
alster må befrias från all annan beskattning än bevillning.
Sedan Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers framställda underdåniga
ansökan, genom Dess nådiga förordning af den 20 September 1859, angående utsträckt
frihet för bergshandteringen, under uttryckande deraf: ”att de näringar i allmänhet,
hvilka afse förädling af mineralrikets alster, numera icke synas böra vara underkgtade
särskilda inskränkningar eller andra föreskrifter för rörelsens bedrifvande, än dem
sorn gälla för likartade näringar, och lossandet af de från äldre tider ännu bibehållna
band å bergshandteringen kan verkställas utan samtidig rubbning uti nu fastställda grunder
för dess beskattning”, bestämt, att masugnar, hyttor och andra inrättningar, som afse
tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster, skola, i afseende å vilkoren för rörelsens
utöfning, hänföras till fabriker; samt då vidare, med anledning af under sistlidna
riksdag derom väckt motion, Rikets då församlade Ständer för deras del beslutat, att
hammarskatten för hela riket och tackjernslionden för alla hyttor, belägna utom de egentligen
tackjernsblåsande bergslagen, skulle upphöra, och Kongl. Maj:*, genom Dess nådiga
Förordning af den 14 December 1860, åt detta Ständernas beslu* gifvit Dess nådiga
sanktion, har, såväl hvad anläggning och drifning af verkstäder för tillgodogörande af
mineralrikets alster vidkommer, som särskildt hvad angar skatternas utgörande af jernhandteringen,
en mera fri och tidsenlig åsigt inom lagstiftningen gjort sig gällande,
I betraktande häraf, och med speciel hänsyn tili de skäl, sorn tala för förenklingen
af skatternas utgörande af jernhandteringen, och hvilka skäl i motionen d\s. 104 af
den 30 November 1859 vid förlidna riksdag blifvit så fullständigt utvecklade, synes det
vara alldeles klart, att då beredningen och förädlingen af jern och andra mineralrikets
alster blifvit satta i likhet, hvad anläggande och drifning af verkstäder för samma ändamål
beträffar, konseqvens och rättvisa fordra, det, äfven likhet härutinnan inräder i
fråga om grunderna för beskattningens utgörande.
På grund häraf, och under åberopande af de i ofvannämnde motion förebragte
skäl, såsom i de f flesta hänseenden tillämpliga på och talande för framgången af förhandenvarande
framställning, samt hvad i öfrigt blifvit i ämnet andraget, tager jag mig
friheten att till Rikets Ständer hemställa:
det, — i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid nästlidna riksdag fattade, af
Kongl. Maj.-t fastställda beslut, rörande skatteforenklingen å jernhandteringen, —
all tionde å tillverkningen af öfriga metaller och andra mineralrikets alster,
såsom svafvel, vitriol, rödfärg, m. m., der icke samma tillverkning är i be
-
Motioner i B or gare-Sundet 1862. JV& 110.
221
sittning af särskilda privilegier, matte afskaffa.» och beskattningen j ställa?
påläggas endast i form af bevillning.
Om remiss häraf till Högloft. Stats-Utskottet anhållea.
Stockholm den 26 November 1862.
H. E Falhem.
jW 110.
Af Herr BlflllcllC: Om anslag till lön åt en Intendent för Bilcs-musei pa
laiontologiska
afdelning och förökande af dess samlingar, m. m.
Det naturhistoriska Riks-Museum, hvars förkofran tid efter annan blifvit befrämjad
genom af Rikets Ständer beviljade anslag, liar, under Kongl. Vctenskaps
Akademiens
Styrelse, utbildat sig till en institution, som pä ett fäderneslandet värdigt
sätt omfattar ansenliga, för den allmänna bildningen såväl sorn för vetenskapliga
studier värderika samlingar i zoologi, botanik och mineralogi.
Men det gifves en gren af naturhistorisk vetenskap, som inom Riks-museum
ännu icke är särskildt representerad, palaeontologion. läran om de förgångna or
ganismerna, det organiska lifvets historia, hvilken i våra dagar i alla civiliserade
länder, sysselsätter talrika forskare, och genom de lysande resultater hon vunnit vid
geologiens sida, i hög grad ådragit sig alla bildades'uppmärksamhet. Det har ej
utan skäl funnits anmärkningsvärdt, att i Sverige för denna vetenskap ännu ej finnes
någon fast plats, och isynnerhet hafva, såväl inom som utom Vetenskaps-akademien,
de, som af pligt eller intresse tagit en närmare kännedom om det naturhistoriska
Riks-museum, länge insett behofvet af en särskild afdelning derinom för
palmontologi, med egen Intendent. Så länge likväl museets trånga lokal ej engång
medgaf att på ett tillfredsställande sätt ordna de afdclningar, som redan funnos,
kunde för palssontologien intet annat göras, än att begagna de tillfällen, som erbjödo
sig att anskaffa goda samlingar af försteningar, särdeles från Sveriges egna formationer
och att tillsvidare förvara dem i förråden. Tillika utsågs, när planen för
nybyggnaden uppgjordes, en passande loka! för paleontolog], jemte förråds- och arbetsrum,
och i Vetenskaps-nkademiens bibliothek anskaffades, i den mån tillgångarna
det medgåfvo, det vigtigaste af ämnets rika och dyrbara litteratur.
Det Naturhistoriska Riks-museets stat upptager f. n. fem Intendentslöner. deraf
två af 4,000 R:dr samt tre af 3,500 R:dr. Anslagen tili samlingarna äro sa fördelade,
att på zoologiens trenne afdclningar komma 6.700 Kalr. på botaniken 2,000,
samt på mineralogien 3.600 R:dr.
m
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? lil»
På.grund af hvad jag ofvan anfört, och med ledning af dessa uppgifter samt
med afseende på kostbarheten af vissa föremål, sorn ej böra saknas i en samling af
ifrågavarande slag, får jag härmed föreslå:
att Rikets Ständer ville besluta, att till en Intendent för Riks-musei
palseontologiska afdelning anslå en ordinarie lön af 3,500 R:dr samt, till
förökande af samlingarna, materiel och vetenskapligt biträde, en årlig
summa af 3,000 R:dr eller minst 2,500 R:dr.
Det synes så mycket heldre vara lämpligt att nu vidtaga denna åtgärd, som
tillfälle äfven erbjuder sig att åt en insigtsfull vetenskapsman, hvars forskningar öfver
nordens palseontologi och geologi så inom som utom fäderneslandet njuta ett rättvist
anseende, öfverlemna ordnandet och den vetenskapliga vården om den nya musei-afdelningen,
som pä samma gång skulle blifva tillökad med dyrbara och omfattande
samlingar, hvilka det är bekant, att mer än en utländsk institution sökt
att förvärfva,
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862. ^
A. Blanch'.
JW III.
Af Herr Blandie? Om af skaffande af prygelstraff el.
Då jag nu går att för Rikets Ständer framlägga en motion om prygel- och
daggstraffens afskaffande inom Svenska krigsmakten till lands och sjös, torde jag
något utförligare få motivera densamma, emedan, om å ena sidan, visserligen mänga,
kanhända de flesta, anse nämnde straffsätt som en numera obehöflig, barbarisk och
upprörande qvarlelva från fordna tider, likväl ännu åtskilliga finnas, som försvara
detsamma både som nyttigt och nödvändigt.
Hvarföre finnes prygelstraffet? Det är nödvändigt för disciplinens uppehållande,
svarar man. Låtom oss då först undersöka: hvad är disciplin? Disciplinen
är den kraft, genom hvilken tusentals menniskor med olika lynnen, böjelser och
åsigter sammanhållas till ett helt och verka för ett gemensamt ändamål, samt genom
hvilken de aila kunna ledas af denne ende, som kallas öfverbefälhafvare.
Hvarifrån kommer denna krart, huru uppstår den? Genom den hos alla djupt
rotade öfvertygelsen om nödvändigheten af en ovilkorlig och ögonblicklig^ fastän
derföre icke tanklös lydnad hos hvar och en i sin grad mot dem, som stå öfver
honom, såvida icke allt skall sönderfalla till ett förvirradt kaos. såvida icke neder
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW lil*
223
lag och undergång skola blifva det hela» öde, samt död eller fångenskap' den enskiltes
lott.
Men om, ä ena sidan, denna öfvertygelse uppstår hos individen lika mycket
af omsorg för krigsändamålets uppnående, som af sjelfbevarelsedrift, så måste den,
å andra sidan, äfven grunda sig på ett fullkomligt förtroende till förmans förmåga,
att rätt kunna leda, samt pä aktning för hans öfverlägsna vetande och moraliska
karakter, hvarigenom allenast den hängifvenhet kan alstras, sorn måste träda i stället
för den egna öfvertygelsen i alla de fall, då man ej förstår eller rent af betviflar
rigtigheten af gifna befallningar.
Soldaten känner i fält ett naturligt behof att följa och lyda sitt befäl, emedan
han inser, att derpå både framgången och hans egen välfärd i främsta rummet
bero. Men saknar han det nödvändiga förtroendet för befälet, då skola inga våldsåtgärder
i verlden förmå honom lyda, utan han följer af sjelfbevarelsedrift i mer
eller mindre mån sin egen vilja.
Disciplinen hvilar således ytterst på rent moralisk grund, på förtroende, aktining
och tillgifvenhet. Der denna grund saknas, der finnes ingen verklig disciplin.
Nu frågas: är det möjligt, att en sådan disciplin,kan skapas och bibehållas hos
myndige män genom prygel, genom kroppsaga? Ar det möjligt, att soldaten kan
hysa nämnda känslor för personer, hvilka när som helst kunna ådöma honom en
skymflig och vanärandc bestraffning? Jag vågar tro, att ingen skall kunna besvara
denna fråga med annat än ett bestämdt nej.
Straff mäste, tyvärr, finnas inom krigsmakten, och stränga straff. Derom är
intet tvifvel. Men de få ej vara af sådan beskaffenhet, att de borttaga sjelfkänslan.
Ty saknas denna egenskap, sä försvinner sjelftilliten, utan hvilken en duglig soldat
ej kan tänkas. Men prygelstraffet måste ovilkorligen förqväfva hvarje känsla af
eget menniskovärde samt i stället framkalla feghet, dolskhet och liknöjdhet för
heder och ära, de förnämsta driffjedrarne till bragder och bedrifter.
Prygelstraffet har också aldrig utvecklat sig i krig, utan blott under fred, der
en mängd småaktiga tjensteförhållanden träda i stället för striderna, mödorna och
ansträngningarne samt för åsynen af döden i tusende olika skepnader. Genom
fruktan för kroppsaga kan v serligen ett slags sken-disciplin uppkomma och med
hvilken man kan hjelpa sig fram under fred. Men denna disciplin duger ej i krig,
der endast soldatens förtroende till befälets skicklighet och till sitt eget mod samt
den deraf uppkommande säkerheten och kraften i handlingen bereda framgången.
Fordom åsyftades med de flesta straff blott hämd och vedergällning för anstiftadt
ondt, och denna vedergällning utöfvades genom att tillfoga delinqventen
kroppslig smärta, kroppsligt obehag, såsom tortyr, gatlopp, spö, svält, köld och
osnygghet i dåliga fängelser; derjemte låg äfven i de flesta straff skymf och vanära,
hvarigenom vägen till förbättring afskars. Enligt sednare tiders upplystare
åsigter har man betydligt mildrat det kroppsliga obehaget samt i stället satt det
moraliska, som uppstår genom en längre förlust af friheten eller af det för hvarje
individ nödvändiga umgänget med medmenniskor. Dessutom har man borttagit
skymfen, hvarigenom förbättring blifvit möjlig. De flesta straff, der icke med obehaget
äfven förbättring åsyftas, anses icke öfverensstämmande med vår tids framåtskridande
civilisation.
Det säkra är emellertid att prygelstraffet, långt ifrån att förbättra, tvärtemot
försämrar, och detta i främsta rummet delinqvinten. Han kan aldrig undgå att
deruti finna mera hämd än rättelse. Den inför kamraterna tillfogade skymfen
tännes bittert. Mot befälet, som ofta lättsinnigt och hjertlöst tillämpar straffet,
224
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JVs' lil.
appstår hat, Mången nykter och ordentlig karl har af grämelse öfver detsamma
blifvit drinkare, ja till och med beröfvat sig lifvet, hvarpå man har icke få exempel.
Den beständiga möjligheten, att när som helst för en ringq, ofta obetydlig
förseelse underkastas ett smärtsamt och vanärande straff, borttager den för hvarje
krigare så nödvändiga hederskänslan samt väcker vildsinthet och hämdlystnad.
Prygelstraffet verkar försämrande på åskådaren. Mången dånar första gången vid
åsynen af delinqventens sprittningar och vid åhörandet af hans genomträngande
skri. De äldre, vid det bedröfliga skådespelet mera vanda kamraterna göra spe af
honom. Ilan försöker nästa gång dölja sin alsky och fasa; han lyckas och har
härigenom förqväft mången ädel känsla i sitt hjerta. Slutligen blir han likgiltig,
hans sinne hårdnar, medlidandet försvinnner. Ilan begabbar i sin ordning andra,
blir sjelf känslolös för mildare rättelser samt slutligen mogen för ett straff, hvars
blotta åsyn första gängen kom honom att darra.
Prygelstraffet verkar försämrande på befälet, sorn anbefaller detsamma eller
öfvervakar dess utförande.
Det sednare öfverlemnas vanligtvis åt någon bland de yngre offieerarne, hvilken
är tvungen att bibehålla en lugn och sträng uppsyn, huru mycket hans inre
än må uppröras, hvarigenom han för manskapet mäste framstå som en känslolös
tyrann och sjelf slutligen förhårdnar. Mer än väl känna äfven de liesta, att straffet
hos soldaterna borttager det förtroende, och den tillgifvenhet, som äro nödvändiga
för den verkliga disciplinen, samt i dess ställe, såsom den förnämsta driffjedern för
lydnaden, sätter fruktan för en ur deras synpunkt nyckfull och oåtkomlig domare.
Härigenom vänjer sig befälet vid ett redigt missförtroende mot manskapet, som
ofta föranleder nya bestraffningar.
Långt ifrån att således befästa det band af vänskap och förtroende emellan
förmän och underhafvande, sorn är nödvändigt för den sanna disciplinen, för den
enda, som duger i krig, verkar prygelstraffet i stället ömsesidigt försämrande samt
åstadkommer en klyfta, hvilken alltid blir svår att fylla. Med säkerhet kan man
antaga, att det regemente, der prygelstraffet under fred mest florerar, i krig är
det sämst disciplinerade, liksom att den armé, hvilken styres genom fruktan för
kroppsstraff, aldrig kan utföra sådana bragder som den, der hederskänslan och det
ömsesidiga förtroendet upphålla disciplinen. Exemplet ligger nära vid handen i
förhållandet mellan de Österrikiska och Franska arméerna under det sednaste kriget
i Italien.
Prygelstraffet är på samma gäng sin egen orsak och sin egen verkan. Det
försämrar, förfäar och förvildar sinnena, så att det, sä länge det finnes, måste synas
oumbärligt för disciplinens upprätthållande. Men tag bort det. och man skall snart
linna, att dess nödvändighet bortfaller. Sinnena bli mildare, iätthandterligare samt
låta sig leda och rätta genom mildare straff.
Kongl. Majit har äfven i sin förordning, angående förmanskap och extrajudiciel
bestraffningsrätt inom armén, gifven Stockholms slott den 29 Mars 1859, anlydt
och medgifvit användandet af åtskilliga mildare straff. Der förekommer § 15 först
för lättare förseelser varning, meddelad af befälhafvaren, antingen enskildt elier i
närvaro af några utaf den felandes förmän eller kamrater, samt vägran af tjenstledighet.
Vidare a) exercis, vaktgöring och handräckning utom vanlig ordning;
b) förrättande af besvärligare eller sä kallade släparbeten, hvilka för krigsmaktens
behof kunna förefalla; c) inskränkning i friheten att å eljest tillåten tid vistas utom
kassern, läger eller qvarter; d) innehållning af bränvinsportion. Man skulle härtill
kunna
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\G lil.'
225
kunna lägga åtskilliga andra, mildare straff, hvilka, utan att, vara vanärande eller
menliga för helsan, likväl kunde medföra ganska betydligt obehag för den felande.
Härefter komma, såsom straff för svårare förbrytelser: första graden: vak!-  arrest under högst 6 dagar; andra graden : mörk arrest eller arrest vid vatten och
bröd, likaledes under högst 6 dagar: tredje graden: mörk arrest eller arrest vid
vatten och bröd under minst 7 och högst 10 dagar; samt först i fjerde graden, och
sedan den tredje föregått (S 37) från 25 till och med högst 40 prygel eller (lagg.
Enligt regeln kan fjerde gradens straff blott tilldömas af regements- eller korpschef,
samt af öfrige regements-officerare blott då de äro detacherade (§§ 23 och 24).
Likväl kringgås detta stadgande i icke obetydlig män genom den i § 26 gifna
något godtyckliga föreskriften, att äfven officerare af lägre grad samt underofficerare,
medan de äro detacherade, så framt den högre befälhafvare, som strafträttighet
öfver afdelningen egentligen tillkommer, åt dem uttryckligen uppdragit
större straffrätt, må kunna ålägga svåraste gradens^straff. Jemföres härmed det i
§ 10 förekommande, likaledes ganska godtyckliga stadgandet, att om hinder möter
för verkställighet af arreststraff, och det för ordningens och krigstuktens vidmagthållande
är af nöden, att bestraffningen ej uppskjutes, tilldess^hindretfkan undanrödjas,
— hvem som skall bedöma detta, finnes ej antydt — den felande må åläggas
i stället för de frenne första gradernas bestraffning, motsvarande högst 5, 15
eller 25 prygel eller dagg, — sä finner man att ännu ettfganska vidsträckt^utrymme
för det vanärande straffets extradjudiciella ådömande är bibehållet. Slutligen
qvarstår detsamma till hela sin vidd i alla de mål, som af krigsrätt skola afgöras.
Nu frågas emellertid, om icke den individ med fullt skäl må kunna anses
oduglig för krigstjensten, som ej låter rätta sig genom det flera gånger upprepade
användandet af de lättare straffen, jemte de frenne första graderna af svårare straff,
hvilka ytterligare kunna skärpas vid sådana mål, som af krigsrätt skola afdömas
och hvartill man äfven borde kunna lägga en längre eller kortare tids hållande
till straffarbete vid kronoarbetskorpsen? Hvarföre dä icke skilja honom frän yrket
eller om ännu någon större del af hans kapitulationstid återstår, låta honom aftjena
den sednare vid kronoarbetskorpsen? Hvartill gagnar det att medelst demoraliserande
straff under fanorna qvarhålla en person, som blott kan göra föga nytta,
men i alla händelser mycken skada genom sitt dåliga exempel? Detta får nästan
utseende af ett slags hämnd från Statens sida på individen för hans oförmåga att
blifva god soldat. Må de, som äro odugliga, för krigareyrket, från detsamma aflägsnas;
detta är allt hvad Staten, hvad def allmänna bästa kan fordra.
Jag skall straxt visa orimligheten och skadligheten af prygelstraffets qvarstående
för beväringen. Den äsigten, att det skulle vara nödvändigt för disciplinens
upprätthållande inom indelta armén, torde numera äfven bland militären hafva få
förs varare; den i allmänhet ordentlige, gudfruktige och af sträng pligtkänsla genomträngde
indelte soldaten, sjelf ofta make och far, behölver ej, liksom en okynnig
pojke genom fruktan för käppen hällas till uppfyllandet af sina skyldigheter. Inom
mänga, indelta regementen har äfven på flera år ingen prygelbestraffning egt rum.
Det vore således egentligen för den värfvade krigsmagten, som prygelstraffet skulle
vara nödvändigt, och detta tröttna ej dess försvarare vid att oupphörligt upprepa.
Låtom oss nu antaga, att beväringen räknar 100,000 man och samtliga stående
korpser till lands och sjös 40,000 man, af hvilka sednare högst 7,000 äro värfvade,
så finna vi att för denna ringa procent, som blott utgör en nittondedel af hela
krigsmagten, prygelstraffet skulle bibehållas. Men äfven inom denna nittondedel
Bih. till B. St. Prot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 A/d. 29'
226
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. J\@ lil.
är det naturligtvis blott ett ringa antal individer, som icke anses kunna ledas medelst
mildare behandling. Nu vill jag (Väga: finnes den allägsnaste rimlighet att för
dessa få dåliga subjekfers skull inom krigsinagten bibehålla ett förnedrande straff,
sorn, utan att medföra den åsyftade verkan, den sanna disciplinens upprätthållande,
likväl är så vanarande för liela nationen?
Prygelstraffet är en qvarlefva från de tider, då de flesta arméer uppsattes och
flottor bemannades medelst värfning, hvarvid lockning, tubbnin», berusning och
falska förespeglingar spelade en stor roll, eller rentaf medelst våldsam press ing.
Dessa sålunda på mer eller mindre godtyckligt sätt sammanförda individer, ofta
samhällets drägg, vilda sällar, hoprafsade från alla möjliga håll och utan ringaste
moraliska lyftning, måste medelst en ögonblickligt verkande, på kroppslig misshandling
grundadt straff-system göras användbara för krigstjensten och lydiga under
disciplinens lagar.
I Holländska och Engelska marinerna utvecklade sig detta system först till
sjös samt öfvergick sedan till andra nationer. I Preussen nådde det sin högsta
fulländning under Fredrik Wilhelm I och hans son Fredrik den store, hvarifrån det
genom efterapning sedan öfvergick till åtskilliga andra arméer, emedan man i detsamma
trodde sig se ett arcanum för de segrar, den sednare genom sitt snille hade
tillkämpat sig.
Detta system, nyttigt och användbart, så länge landets krigsmagt sålunda uppsattes
och så länge de i allmänna lagarne föreskrifna straffen voro ,af enahanda
natur, mäste naturligtvis försvinna öfverallt, der landets söner af alla klasser frivilligt
trädde under länorna, och såsom konskriberade beväringar eller guerillaskaror
stridde för fosterjordens oberoende. I Frankrike upphäfdes prygel-straffet
genom revolutionen, i Preussen genom frihetskriget 1813; dessa länders exempel
följdes efter hand af en mängd andra; för närvarande qvarstår det, för mig veterlig!,
blott i Ryssland, der armén rekryteras genom tvungen utskrifning, i österrike,
der lederna Jfyllas genom tvungen konskription, och i England, der värfning ännu
eger rum, samt dessutom i några få mindre stater.
Bland dessa sednare måste jag, tyvärr, äfven finna Sverige, och detta fastän
bevärings-inrättningen hos oss existerat i ett halft århundrade, Prygelstraffets qvarstående
är äfven utan tvifvel en af de förnämsta orsakerna, hvarföre nämnda, med våra
nationella förhållanden så öfverensstämmande och för värt försvar så nödvändiga
institution ännu pä långt när icke erhållit den behölliga utvecklingen, ja fortfarande
af allmogen betraktas med en sådan ovilja, att Bonde-Ståndet vid flera tillfällen försökt
afskudda sig den för hvarje medborgare vigtiga och heliga pligten att med
egen person försvara fosterjorden. Och likväl finnes intet folk i verlden, sorn i ari'
frän lädren har en sä naturlig böjelse och fallenhet för krigareyrket som det Svenska.
Den lätthet och hastighet, med hvilken landets ynglingar bildas till ganska hjelpliga
rekryter och läras uppfatta disciplinens fordringar, är lika känd sorn förvånansvärd
samt har ofta väckt utländningeus beundran. Utom denna naturliga fallenhet
skulle äfven hela vår krigs-organisation, med dess i förhållande till andra länders
sä ytterligt korta öfningsmöten, vara ett oting.
Och likväl är bevärings-inrättningen icke populär, eller kan någonsin blifva
dot, så länge man genom prygelstraffets bibehållande systematiskt motarbetar den
medfödda hågen lör krigareyrket. Med rätta säger bonden: ”jag sänder ruin son
till öfning,smötena att såsom fri man lära sig försvara sitt fädernesland, men ej pä
vilkor att han under tiden skall underkastas, möjligheten af att undergå ett vanärande
straff, hvarifrån numera de värsta brottslingar äro befriade.” Han ansträn
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 111 -
227
ger sig ofta öfver liöfvan för att friköpa sonen från en förpligtelse, hvilken han annars
i,/le flesta fall säkerligen med nöje skulle se honom utöfva.
Afven de högre folkklasserna göra af samma skäl allt för att undandraga sig
bevärings-skyldigheten, hvilken härigenom får utseende af en börda, som blott linnes
till för den mindre bemedlade delen af nationen. Huru kan man under sådana
förhållanden någonsin hoppas, att bevärings-inrättningen hos oss skall erhålla sin
behöriga utvecklingen?
Såsom en besynnerlig orimlighet och som en skriande inkonsequens måste
slutligen alltid det förhållandet qvarstå, att, då tjufvar, skälmar och brottslingar
numera äro befriade från kroppsstraff, då husagan är afskaffad, ja, sjelfva djuren
genom lag äro skyddade för misshandling, prygelstraffef likväl dagligen k an utöfvas
icke allenast mot dem, som valt krigareståndet till yrke, utan äfven mot landets
hela manliga befolkning under en tid af 5 år. Blott i dessa fä ord, blott i denna
ernla omständighet ligger, enligt min åsigt, ett så kraftigt stöd för prygelstraffets
afsk a ilan de, att detta ensamt vore tillräckligt, äfven om inga andra lika vigtiga och
af mig nu anförda skäl funnes vid handen.
Alltså och emedan, efter hvad jag nu sökt ådagalägga, kroppsstraff, långt
ifrån att upprätthålla och befästa den enda vigtiga och sanna disciplinen, hvilken
bör vara grundad pä förtroende, aktning och tillgifvenhet för befälet, snarare upplöser
den:
emedan det, långt ifrån att förbättra ilén felaktige, i stället försämrar icke allenast
honom, utan äfven dem det skall tjena till varnagel, samt i allmänhet förvildar
sinnena;
emedan det vid ett gradvis användande af andra lämpliga, mildare eller
strängare straff är obehöfligt;
emedan det i högsta grad inverkar hinderlig! på den för fäderneslandets försvar
så nödvändiga bevärings-inrättningens utveckling;
emedan det står i fullkomlig strid med de upplysta re och menskligare åsigter
i afseende på straffs ändamål och mening, hvilka göra sig gällande i landets allmänna
lagar; och slutligen
emedan det är en orimlighet, ätt hela landets manliga befolkning under en tid
af 5 år skall vara underkastad möjligheten af dess erhållande, vägar jag. öfvertygäd
att härvid blott föra den allmänna meningens talan, vördsammeligen föreslå:
att Rikets Ständer mätte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit
täcktes foga anstalt, det prygel- och dagg-straffen inom krigsmakten till
lands och sjös mätte varda afskalfade, samt alt alla detta ämne rörande
lagar, stadgar och förordningar m. m. i öfverensstämmelse härmed mätte
blifva ändrade.
Stockholm den 26 November 1862.
Auij. Blanche.
228
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 112.
JW II*.
Af Herr SoiIHWlIiUS: Om pension för Majoren vid Södra Skånska Infanteriregementet
O. G. Carlgvisls enka och tre oförsörjda döttrar.
Svenska nationens allmänt erkända deltagande för behöfvande likar anlitas
visserligen nästan dagligen, men Svensken förtröttas icke i välgörenhet. Detta hufvuddrag
i den Svenska karakteren ger mig förhoppning om framgång, dä jag vänder
mig till det Högtärade Ståndet, med anhållan om, att i någon mån hjelpa en
familj, sorn är boende i det samhälle, hvilket jag tillhör.
I Lund lefver en enka med tre oförsörjda döttrar efter framlidne Majoren vid
Södra Skånska Infanteri-regementet Otto Gustaf Carlquist. Major Carlqvist var
född i Finland 1784, blef officer vid Svea Artilleri-regemente 1806, transporterades
1807 till Informations-adjutant vid Finska Artilleriet, deltog i Finska kriget 1808
och 1809, derunder han illa sårades i fäktningen vid Ruona bro; benådades med
guldmedaljen för tapperhet i fält och befordrades är 1811 till löjtnant samt 1814
till kapten vid Södra Skånska infanteriet; bevistade 1813 och 1814 årens fälttåg i
Tyskland, Nederländerna och Norrige; erhöll afsked 1846 såsom dåvarande 2:dre
Major efter 40 års officers-tjenst. Under 24 år, såsom kompani-chef, åtnjöt han aldrig
högre lön än 700 R:dr B:ko, och såsom Major, till en början 900 R:dr,
och först de sista åren 1,100 R.-dr B:ko samt kom aldrig i åtnjutande af majorsboställe.
Efter afskedstagandet till sin död, som inträffade i början afår 1854,
hade han i särskild pension såsom blesserad officer 300 R:dr B:ko.
Dessa äro de löneförmåner, denne aktade och tappre Finne åtnjutit för den
40 års långa tjenst, han offrat åt det gamla Sverige, hvars fana han förblef trogen,
dä systerlandet Finland, hans moderland, slets från det blödande Sverige. Major
Carlqvist hade att uppfostra 6 barn, hvilken talrika familj ej lemnade honom möjlighet
att spara ihop något för sina efterlefvande eller bereda sin enka någon pension.
Majorskan Carlqvist, född Anna Margaretha Klow, är snart 61 år gammal
och sjuklig, samt till följd deraf oförmögen att numera genom eget arbete bidraga
till sitt uppehälle; hennes tre oförsörjda döttrar, Milda, Carolina och Emilie, äro
likaledes, synnerligen de tvä förstnämnda, mycket svaga till helsan, hvilka alia förhållanden
närmare bestyrkas af närlagde 4 intyg.
För att i någon ringa män betrygga dessa 4 värnlösa qvinnors framtid, får jag
vördsamt föreslå,
att ät enkefru Majorskan Anna Margaretha Carlqvist och hennes tre oförsörjda,
förut nämnda döttrar måtte beviljas en ärlig pension, stor Trehundra
l?:dr Runt.
Stockholm den 26 November 1862.
G. M. Sommelius.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. .JV& 113.
K
229
JW 113.
Af Herr Swidin: Örn löneanslag för anställande af en Provincial-läkare
i Carlskoga härad.
Länge har behofvet af en Provincial-Iäkares anställande inom Carlskoga härad
varit ganska, kännbart,, då bemälda härad, sorn består af Carlskoga och Bjurkärns
socknar, eger en folkmängd af tillsammans omkring 11,000 personer, hvilka, på 3 ä
5 mils afstånd från närmaste städer, måste s;öka hjelp af läkare, så snart någon sådan
inom häradet icke finnes att tillgå. Aro nu läkarne i de närmaste städerna,
hvilket understundom händer, förhindrade att lemna sina stationer, blifva häradsboerna
inskränkta till rättigheten att påkalla besök af Provincial-läkaren, hvilken,
såsom boende i Örebro på 4 å 8 mils afstånd från häradsgränserna. icke kan, åtminstone
i de fall, der hastig hjelp erfordras, något uträtta. De ofvan antydda svårigheterna
att erhålla nöjaktig läkarevård samt intresset att för framtiden afhjelpa
det onda, förmådde förmer än ett halft sekel tillbaka en af häradets utmärktare män
att till häradet donera en mindre hemmansdel i ändamål att till läkare-boställe
användas. Dä Rikets Ständer vid sistlidna riksdag ansiogo medel till 20 stycken
nya provincial-liikare-löner, hoppades Carlskoga härad att komma i åtnjutande af
någon af dessa, så mycket mera som genom bemälda donation, redan fanns uppfyldt
det vilkor Rikets Ständer stadgat för vinnande af de nya lönerna och häradet dessutom
förband sig att ansvara för underhållet allt framgent af läkare-bostaden. Men,
detta oaktadt, och ehuru Carlskoga härad, hvarest redan finnes anlagdt och i verksamhet
ett privilegieradt apothek, erkändes uti såväl det af Kongl. Majit, pä Rikets
Ständers begäran, till nästförflutna riksmöte, framstälda förslag af den 11 November
1859 till den civila sjukvårdens ordnande i riket, som ock Sundhets-kollegii i samma
ämne till Kongl. Majit, efter Konungens Befallningshafvandes i Örebro län hörande,
afgifna underdåniga förslag af den 11 April 1859, vara i synnerligt behof af särskild
inom häradet boende läkare, ansågos likväl vid fördelningen af de nya anslagen
andra orter böra ega företräde framför Carlskoga härad, såsom jag tror,
hufvudsakligen af det skäl, att i dem icke fanns någon läkare, då deremot Carlskoga
härad för tillfället åtnjöt värd af en enskild praktiserande läkare, som under
de sednare åren der bosatt sig. Detta skäl har numera bortfallit, sedan den ifrågavarande
läkaren, som utsträckt sin verksamhet äfven till delar af Edsbergs härad,
af brist på nödtorftig utkomst funnit sig tvungen Jemna orten. Häradet är således
för närvarande i saknad af all annan läkarevård än ilen, sorn kan erhållas af någon
af de aflägset boende läkarne i närmaste städer. 1 sin nyligen aflåtna nådiga proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, har Kongl. Majit, visserligen begärt,
att vid innevarande riksdag löner skulle anslås till 8 stycken nya Provincial
-
230
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVi‘ 114.
läkare, men ela det omöjligen kan med bestämdhet förutsägas, livad beslut, Rikets
Ständer kunna komma att med hänseende till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet
fatta, vågar jag, öfvertygad om nödvändigheten för häradet att få det ytterst kännbara
behofvet af en Provincial-läkares anställande derstädes snart afhjelpt, hvilket
likväl icke kan ske utan bidrag af statsmedel, ödmjukast föreslå:’
att till aflöning åt en i Carlskoga härad stationerad Provincial-läkare
Rikets Ständer täcktes bevilja ett årligt anslag af ett Tusen femhundra
Riksdaler Riksmynt.
Om remitterandet af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
Nils Sundin.
JW lil.
Af Herr Lallerstedt: Angående en nalional-belömng för Herr Öfversten
m. m. Friherre Nils Ericson
Då jag nu efterkommer en under gårdagens plenum af flera ståndskamratcr
uttalad önskan och såsom motion aflemnar mitt dä gjorda amendement till Kongl.
Maj;ts nådiga Proposition om pension ät Chefen för Statens jernvägshyggnader,
Friherre Ericson, behöfver jag icke ånyo framhålla hans förtjenster om det allmänna.
Om dessa linnes i landet endast en mening och denna vill se dem erkända
pä ett nationen värdigt sätt. dag vågar derföre vördsamt föreslå Rikets Ständer.
att, i stället för den pension af 10,000 R:dr Runt, hvarom Kongl. Majit
till Rikets Ständer gjort framställning, Rikets Ständer mätte, jemte
det att de uttrycka sin saknad öfver Herr Ericsons afgång från en chefplats,
på hvilken han under en så kort tid uträttat så stora verk, ställa
till Kongl. Maj:ts dispositön 'det kapital, hvarå den af Kongl. Majit föreslagna
pensionens belopp utgör ränta efter fem för hundrade, elier 200,000
R:dr Runt, för att, såsom en gärd af nationens tacksamhet och erkänsla
för den utomordentliga skicklighet, den uppoffrande oegennytta, den rastlösa
drift, den exempellösa ordning samt det för öfrigt i alla afseende
utmärkta sätt, hvarpå Statens jernvägshyggnader blifvit af Friherre Ericson
utförda, af Kongl. Majit till honom öfverlemna.*.
Så vida Staten för närvarande disponerade någon med passande åbyggnad
försedd egendom till ett värde af 200,000 R:dr, skulle det visserligen vara lämpligare,
om Rikets Ständer med full egande-rätt till honom öfverläto en sådan egendom,
men då detta, efter hvad jag tror mig veta, icke är förhållandet, återstår icke an
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 115- 231
nät än att, pä sätt jag nu föreslagit, till Herr Ericson öfverlemna berörda belopp i
penningar, hvilka kunna af honom sjelf, onl han sä vill, användas till inköp af en
egendom invid det storverk, sorn skall göra hans minne oförgängligt.
Stockholm den 27 November 1862.
Gust. Lallerstedt.
JW »5.
Af Herr KistllCI'I Angående tillökning i anslaget för elementar-läroverket
i Söderhamn.
Enär det i Söderhamns stad varande tre-klassiga elementar-läroverk redan visat
sig vara för staden och orten otillräckligt, sä att man, för att i någon män tills
vidare afhjelpa behofvet af ytterligare erforderligt lärarebiträde, mäst genom enskilda
bidrag anskaffa lön ät en Ijerde lärare, får, såsom ombud för nämnde stad,
jag ödmjukast föreslå:
att elementar-läroverket i Söderhamn måtte till lein-klassigt varda utvidgadt.
Såsom skäl för en sådan utvidgning af ifrågavarande läroverk får i öfrigt
jag äran anföra: att då, pä sätt af bifogade handlingar inhemtas, 23 af de i Söderhamns
folkskola varande gossar nu ega det kunskapsmått, som erfordras för inträde
i stadens elementar-läroverk, samt då dessutom flere anmälningarom inträde
vid läroverket frän landsbygden gjorts, vid läroverket, hvilket nu, enligt n.ärlagda
katalog, eger 42 lärjungar, antalet lärjungar redan nästa läsetermih kommer att
uppgå till omkring 70; att i Söderhamn nu är under byggnad ett tvåvånings stenhus,
innehållande, utom böllerum och bibliothek, 8 lärosalar, och således afsedt för
inrymmande af ett femklassigt läroverk, hvilket hosföljande kopior af ritningarna
utaf ifrågavarande läroverkshus gifva vid handen, och hvilken byggnad, utan Statsbidrag1,
under förhoppning om skolans utvidgning genom Statens mellankomst, bekostas
af stadens innevånare, oaktadt den nu varande skollokalen innehåller 5 läserum
och utan synnerlig svårighet och kostnad skulle kunnat försvarligen utvidgas och
förändras till begagnande för 5-ldassigt läroverk; att, pä sätt äfven är nämndt, och
sorn vidfogade vidimerade afskrift af Upsala Domkapitels förordnande visat, medel
till aflönande af en fjerde lärare beredts genom frivilliga sammanskott utaf enskilde
personer, sä att skolan, hvad katalogen äfven ådagalägger, för närvarande har
fyra klasser; att afståndet från Söderhamn till Hudiksvall är nära 6 mil och till
Gefle 9 mil; att södra Helsingslands provins,, i hvars midt pä östra sidan Söderhamns
stad, med en folkmängd af nära 3000 menniskor är belägen, utgöres af 15
kyrksocknar med en talrik befolkning, sorn har sina handelsaffärer pä Söderhamn,
såsom den närmast belägna staden, och i följe deraf äfven för sina barns
232
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 116.
undervisning äro mest betjenade af ett utvidgadt läroverk derstädes samt att utom
allt tvifvel, i händelse den ifrågasatta utvidgningen af läroverket kommer att ega
rum, lärjungarnas antal i högst betydlig män än ytterligare skall ökas.
Al hvad jag sålunda halt äran anföra, lärer behofvet af ifrågavarande läroverks
utvidgande vara ådagalagd, och får förthy jag vördsamt anhålla,
det Rikets Höglofl. Ständer mätte bevilja en tillökning i anslaget för
ineranäinnda läroverk med 3,500 R:dr, nemligen till förhöjning i Rektorslönen
500 R:dr samt till lön åt tre Kolleger 3000 Riksdaler.
Om remiss af denna motion tilljHöglofliga' Stats-Utskottet får jag äran anhålla.
Stockholm den 24:de November 1862.
L. R. Kistner.
JSfi 116.
Af Herr KitltltT.stfUlOm de för gymnastiklär arne vid allmänna läroverken
anvisade löners utgående till lika belopp och under samma
vilkor, ehvad dessa lärare äro dertill blott förordnade eller
på ordinarie stat uppförde.
Vid åtskilliga af rikets elementar-läroverk förekommer det läll, att gymnastiklärare,
sorn blott tjenstgöra enligt förordnande, icke tillgodonjuta samma löneförmåner,
sorn ordinarie tillsatte gymnastiklärare. Sådant är åtminstone förhållandet
vid Linköpings elementar-läroverk. Vid detta läroverk finnes en gymnastiklärare,
som icke allenast tjenstgjort allt ifrån år 1835, utan jemväl tjenstgjort med
ett nit, en skicklighet, en så outtröttlig omtanka, att skolan derför står i de största
förbindelser hos honom. Såsom ett bevis pä hans verksamhet må särskildt
nämnas, att han för iner än 20 år tillbaka införde vid detta läroverk militär-öfningar
för ungdomen. Jag har sjelf sett den hållning, det lif han derigenom väckt
hos ynglingarne. Jag har dessutom sjelf hört Rektor hembära honom för ådaglagdt
arbetsnit sin erkänsla och tacksamhet. Icke desto mindre dock underkännes
hans rättighet att tillgodonjuta en ordinaries lön.
Som bekant är, är löneanslaget till gymnastiklärare indeladt i tvänne klasser.
Första klassens lön är 500 R:dr R:mt.
Andra klassens, efter fem år tjenstgöring, är 750.
Tredje klassen, efter 10 års tjenstgöring, är 1000.
När så är, huruledes dä förklara, att en gymnastiklärare, sorn skött sin tjenst
27 år, än icke bekommit den högsta möjliga lön?
Pä
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 117.
233
På grund af hvad jag här haft äran framställa samt med full förtröstan jemväl
derpå, att rättvisa oell billighet skola uttaga sin rätt, vågar jag föreslå:
Att Rikets Ständer ville fatta det beslut, att löneanslagen må utgå till
gymnastiklärarne såväl vid elementar-läroverken som vid rikets öfriga
allmänna skolor till lika belopp och under samma vilkor såväl till dem,
som blott äro förordnade, som till dem hvilka äro på ordinarie stat uppförda.
Stockholm den 27 November 1862.
C. F. Ridderstad.
lil.
Åf Herr Ridderstad: Angående ett förslagsanslag till fyllnad i enskilda bidrag
för uppresande af ett monument öfver Konung Carl XI1' m. m.
Vår tid lifvas utan tvifvel af stora och ädla tänkesätt. Hvart man blickar
uppenbarar sig i samhällets alla rigtningar ett sträfvande, vittnande om intresse
för mensklighet, kärlek för fosterlandet, rättvisa och frisinthet, hvarvid i det offentliga
såväl som enskilda lifvet förutfattade meningar mäste vika och gifva rum för
nya och bättre. Det är som om en ny och bättre upplaga af slägtet vore under
utarbetande. Satsen gäller icke allenast frågorna för dagen, icke endast de för
den kommande, utan äfven för gångna tiden. Sjelfva historien är i månget och
mycket underkastad ny revision. Sålunda har den stora, i bragder och händelser
digra och rika hjeltesagan som bär namnet — ”den tolfte Kari” —åter blifvit uppslagen.
Men sjelfva kritiken — kulturens öga, tidens samvete — betrakta den
nu annorlunda än förr. Den beundran och kärlek, hvarmed det svenska folket,
endast ledt af sin naturliga och enkla uppfattning, i triumf, fört hans minne fram
till vår tid, erkännes nu af samtidens bildning. I de mångåriga krig, som hjältekonungen
förde, ser man icke numera blott de olyckor, som till följd deraf drabbade värt
fädernesland, utan afsigterna. I den strid på lif och död, hvaruti han inkastade sig,
ser man ej heller mera blott en äfventyrlig stridslust, utan förutseende statsmanna vishet.
Kung Carl anade redan hvarthän Ryssland syftade,hvilken för Sverge hotande
magt Ryssland en dag skulle kunna blifva, i läll det ohejdadt fick fortgå sin
bana, och han mötte det, för att hejda dess väldes tilivext. pä dess egen strand.
Se der den djerfva hjeltediktens enkla innehåll- Hänförd af den tanke, som i alla hans
handlingar är den mest framstående, kärleken till fäderneslandet, bekämpade han
den frän Europas nordöstra skepper framträngande fienden: han bekämpade den —
i Danmark, i Polen, ja, ända in i hjertat af dess egna länder. Men krigslyckan
öfvergaf honom omsider, och dermed vände sig på en och samma gäng bladet för
honora och landet. Var det dock hans fel? Spårar man icjce Snarare händelsernas
omslag i den honom delgifvande Svenska afunden?
Ifift. tål B. St. Prut. 18C2—-1860. tl Sami. 3 AJd. 30
234
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. il7.
”Alan mäste vara from sorn ett lam”, yttrade laan redan vid 7 års ålder. liflig,
hafva hjerta i lif vet och visa sig häftig mot sina fiender som ett lejon0.
Hvad lian sorn gosse sålunda tänkte och talade, blef lian trogen lifvet igenom.
Men om lian var lysande och stor i sina segrar, vid landstigningen pä Seland,
i slaget vid Narva, vid Fraustadt, vid Holofsin, vid öfvergängen af Beresina
o. s. v., var han det icke mindre i olyckan och motgången.
Under stridstumultct vid Pultava, dä Kung Karl, lidande af ett skottsår, bars
på en bär af korslagda pikar, säg förödelsen oell villervallan bland sina tappre,
trogne krigare, utropade han:
Svenskar! Svenskar!
Huru mycket sade han icke i dessa ord!
1 vår historia dyker allt ^mellanåt upp en tanke på Norge. Redan medeltiden
gifver det vid handen. Afven i Kung Carls själ framblixtrade den. Det vallinus
sista tanke. Ilan stupade för och med den. Hans dödsbädd var en löpgraf,
hans dödskudde ett bröstvärn och hans sista handling — det halfdragna svärdet.
Under loppet af det sednaste äret har Ryssland, pä samina gång det aflyste
alla andra inom dess landamären hitintills sedvanliga ärligt återkommande segerfester,
endast bibehållit jubelfesten öfver Svenskarnes nederlag vid Pultava, vändpunkten
i Kung Carls och vår historia. Ryssland erinrar Europa dermed, att det
var genom denna dess seger, som det först lyckades detsamma att intaga en ställning,
till följd hvaraf det steg för steg sedermera kunnat trampa europeisk folkrätt
under sina lotter. Återigen Sverige erinrar det dermed om den blodiga slutkatastrofen
i vår mest lysande och segerrika historia, pä samma, gäng som det torde
få betraktas såsom en inför verld en afgifven hånande signal att det ställer oss utom
kretsen af de stater, för hvilka det, genom upphäfvandet af segerfesterna öfver dem,
betygar sin uppmärksamhet, hvarjemte åtgärden i icke ringa män synes blotta de
hemliga tankar, som czarväldet ännu i dag mäste bära, i små politiska framtids-vyer
på oss. Den ryska ukasen, företrädesvis rigtad mot oss, mäste också företrädesvis
väcka vår harm och uppmärksamhet. Det svenska folket har it\ke helier slumrat
härför. Handsken har blifvit upptagen. Samtidigt med Rysslands jubelfest öfver
vårt nederlag — årsdagen af slaget vid Pultava — hafva, detta år, inom hela vårt
rike jemväl fester firats, manifesterande vår sjelfständighet, vår tillit till framtiden
— äfven om det skulle gälla en dust med Ryssland. Ej nog dermed. Ur dessa
manifestationer uppstod såsom en naturlig, förenande, gemensam tanke, att liksom
ur sin ett och ett halft hundraåriga graf uppmana den tolfte Carl sjelf, denne vår
historias förnämste representant i vårt, fäderneslands ställning tili grannen i Oster,
att uppmana honom, säger jag, i ett för vårt land och våra tänkesätt värdigt monument.
Det svenska folket har också varmt, och lifligt, fattats och hänförts af denna
tanke, denna föreställning. Från alla delar af riket inkomma bevis derpå i
frivilliga bidrag. Summan är redan ganska betydlig. Men skola Rikets Ständer
— svenska folkets ombud — förblifva, eller ens kunna förblifva likgiltiga derför?
Jag kan icke förmoda eller antaga det, Riksförsamlingen bör i sina handlingar och
åtgöranden alltid vara en trogen återspegling af folkets tänkesätt. Betänka måste
man att en skillingsinsamling, sådan sorn den, hvilken nu pågår inom landet, möjligtvis
icke kan uppgå till den, för uppresandet af ett värdigt monument, erforderliga
summan. Betänka mäste man ock att landet nu inför Europa satt sin hederi
pant, att monumentet mäste resas. Betänka mäste man slutligen jemväl att monumentet
får ett annu högre värde, ifall till folkets frivilliga gärd dess ombud vid
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 118.
235
riksdagen, dess konstitutionella förtroende-män, dess representanter äfven betyga
sitt gillande, genom en dermed öfverensstämmande gärd i hela nationens namn.
Det är med anledning af hvad jag nu haft äran andraga, som jag vågar föreslå:
att Rikets Ständer mätte, såsom fyllnadssumma till den frivilliga insamlingen
för uppresandet af ett värdigt monument öfver Carl XII, anslå
en summa stor 100.000 R:dr R:mt, att utgå såsom förslagsanslag.
Pä det att monumentet redan vid nästkommande riksdags öppnande må, i
närvaro ai Rikets Ständer, pä ett lika värdigt som högtidligt sätt kunna aftäckas
och helsås af nationens bifall, tillåter jag mig vidare föreslå:
att Rikets Ständer måtte till IT. Maj:t Konungen ingå med en underdånig
skrifvelse, det högstdensamme täcktes uppdraga vederbörande, att så
skyndsamt sorn möjligt vidtaga alla sådana åtgärder — såsomj uppgörandet
af ritningar — bestämmandet af platsen för monumentet — beställningen
af gjutningen o. s. v. som saken påkallar, på det att monumentet
redan vid början eller under loppet af nästa riksmöte mätte blifva
färdigt.
Anhålles om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 27 November 1862.
C, F. Ridderstad.
M 118.
Af Herr Slllldt <l!!»S0Il: Om inskränkning af universitetemas disciplinära
myndighet öfver de studerande.
I sammanhang med de nya statuterna för universiteten i Upsala och Lund,
utfärdade Kongl. Maj:t den 2 April 1852 nådiga Förordningar, dels angående upphörande
af universitetemas domsrätt, dels angående den universiteten tillkommande
disciplinära myndigliet*öfver de studerande.
fyA Från den härvid etablerade allmänna regeln, att ”tvistemål, brottmål eller
andra domare-ärenden, som skiljas från Universitets-Konsistorieras handläggning,
skola af allmänna domstolarna upptagas,” göres uti 3 § af Kongl. Förordningen om
domsrättens upphörande det märkliga och mindre lämpliga undantaget, ”att studerande
ej må för brott, begånget i universitetsstaden eller inom en mil deromkring,
tilltalas vid domstol, innan saken blifvit dit utaf vederbörande Konsistorium öfverleinnad.
”
Enligt 3 § af Kongl. Förordningen om den universiteten tillkommande disciplinära
myndigheten öfver de studerande, sträcker sig denna exceptionela inskränkning
till ”alla förbrytelser, större eller mindre, som af studerande begås inom det
sålunda bestämda området, och skola dessa alltid hos Rektor till åtal anmälas,
236
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,]\d> 118.
Uti lindrigare fall ransa kar, pröfvar och dorner denne embetsman, som oftast icke
eger någon juridisk bildning, sjelf oell allena; svårare förbrytelser hänvisar han till
vederbörande Konsistorium. Det heter visserligen, att Konsistorium skall uti sålunda
hänvisade mål först pröfva, om ”det angifna förfarandet kan med disciplinärt
ansvar försonas,” och eljest utan uppehåll öfverlemna saken till allmän domstol;
men någon närmare bestämning, som lagbinder och reglerar den understundom ganska
subjektiva och egendomliga uppfattningen af förseelsernas straffbarhet och art,
lemnäs icke för denna Rektors och Konsistorii ompröfning. Följden häraf har
också emellanåt varit, att allmänna åklagare på sålunda privilegierade orter funnit
sig, genom vederbörandes förklaring att det till åtal anmälda förfarandet kunde med
disciplinärt ansvar försonas af studerande, ehuru enahanda förseelse, begången af hvarje
annan medborgare inom samhället ovilkorligen påföljes af lagstadgadt ansvar, förhindrade
och förmenade att vederbörligen fullgöra sina tjenstepligter i afseende på
lagens och ordningens upprätthållande med den jemlikhet, rättvisa och personliga
hänsynslöshet, som är grundtanken i vära lagar och grundvilkoret för all god
medborgerlig ordning.
Denna universiteternas disciplinära myndighet öfver de studerande, hvilken icke
stödjer sig på allmän lag och endast torde vara en, af glömska och förbiseende bestående,
lemning af den medeltidsanda och uppfattning, som tillerkände nästan
hvarje korporation och skrå sin särskilda undantagslagstiftning och domvärjo, är
visserligen uti de nya universitets-statuterna icke nyskapad, utan, enligt 1 § i Kongl.
Förordningen om universitcts-domsrättens upphörande, med frångående af universiteternas
hithörande privilegier i öfrigt, upptagen ifrån samt i afseende på omfång
och föremål begränsad till de bestämningar, som omförmälas uti Kongl. Brefvet tili
Akademi-Kanslererne och samtliga Hofrätterne af den 1 Mars 1750; men hela
detta Kongl. Bref synes saklöst kunna till all kraft och verkan upphöra att. vara
gällande, enär detsamma, såsom nedanföre skall visas, dels icke nrnnera lämpar sig
för förhållandena och den allmängiltiga uppfattningen af hvarje medborgares både
frihet uti och befogenhet att personligen ansvara, enligt allmänt gällande lag, för
sitt handlingssätt; dels utgör en undantagslagstiftning af ganska tvetydigt värde,
icke blott för några jemförelsevis fä individer, utan i afseende på dessa, endast så
vidt desamma fela mot medborgerlig ordning i universitetsstaden och inom
en mil deromkring. Om dessa individer, af hvilka de flesta uppnått 20 års ålder
vid deras första inträde vid universitetet och mängden hunnit vida utöfver den
lagbestämda myndighetsåldern, kan för öfrigt med allt skäl vitsordas, att desamma
mindre än andra medborgare af samma ålder lära i verkligheten behöfva eller vilja
tillgodogöra sig någon obehörig befrielse från efterlefnaden af allmän lag och stadgad
medborgerlig ordning.
Ofvannämnda Kongl. Bref, hvarpå denna disciplinära myndighet sig grundar
och hvarifrån äfven motiven för dess bibehållande äro hemtadc, tillkom under förhållanden,
lagbestämningar och åsigter för mera än hundrade år sedan, hvilka numera
icke förefinnas, hvarjemte detsamma, pä anförda skäl, hufvudsakligen afsåg
att beröfva den studerande ungdomen förmånerna af vanlig rättegångsordning; låta
de. brottmål, som af studerande vid akademierne. inom de privilegierade distrikten,
begås igenom hvarjehanda oljud och andras förolämpande’’ m. m., af Rektor eller
akademiska Konsistoriet sumtnario processu afgöras; samt förläna ”Konsistorium
frihet att, efter omständigheterna, fälla den brottslige till annat straff, än i allmänna
lagen är utsatt.” Skälen för en så vådlig exceptionel rättegångsordning och
en så godtycklig lagtillämpning voro, att ”de brottslige skulle beiordras till en
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 118.
237
skyndsam näpst; ej kunna genom besvärs anförande öfver Konsistor» utslag utdraga
tiden och undgå deras välförtjenta straff, samt lagens verkan illudera,” hels1
som ock i anseende till den enahanda beskaffenhet, som vore emellan publik och
privat uppfostring, de studerande vid akademierna ej mera, än barn och pupiller,
som hemma stå under föräldrars och förmyndares inseende, tyckas fä betjena sig
af den allmänna processen, till att dermed betacka och undandölja deras fel,”, med
hvad mera dylikt, bemälda Kongl. Bref innehåller.
Men, enär hvarken dessa och dylika skäl rättfärdiga omförmälda undantagslagstiftning,
hvilkens tillämpning understundom kan göra den ännu vidunderligare samt
vidsträcktare än afsedt varit; ej heller de studerande kunna numera anses endast
såsom ”barn och pupiller,” enär hvarenda en af dem, redan vid sitt första inträde vid
universitetet, uppnått den ålder, att han icke kan, utom denna privilegie-rnil, tillgodonjuta
öfvermages otillräknelighet för sina gerningar, utan måste juridiskt ansvara
för sitt handlingssätt lika som alla andra jemnåriga, men enligt sakens natur
mindre upplysta och derföre mindre tillräkneliga medborgare; så, och då detta undantagsförhållande
gifvit anledning till åtskilliga befogade anmärkningar och klandervärda
missförhållanden i afseende på alia medborgares likställighet inför lag och
lagstadgad ordning, vägar jag ödmjukast yrka och föreslå:
att oftanämnda Kongl. Bref af den 1 Mars 1750 om den disciplinära
myndigheten öfver de studerande vid universiteten måtte till all kraft och
verkan upphöra;
äfvensom att, i följd deraf, men till framtida bibehållande och beredande hos universiteternas
Rektorer och Konsistorier af nödig kännedom om de studerandes seder
och uppförande, och med hemtadt exempel uti härvid tillämpliga delar från nu
gällande stadganden om ecklesiastika Konsistoriers samt kompani- eller regementslullmägtiges
tillförordnande, när militär, prest eller skolbetjent blifver af annan tilltalad
för större eller mindre brott eller eljest inför allmän domstol dragen i mål,
som röra rättigheter eller konduit, Rikets Ständer måtte för sin del besluta följande
förändringar och tillägg uti hithörande stadganden, hvarigenom universiteternas
styrelser erhålla lämplig disciplinär-myndighet öfver de studerande och jemlikheten
inför lagen i detta hänseende vinner fullt erkännande, nemligen uti:
1) Kongl. Majis nådiga Förordning, angående upphörande af universiteternas
domsrätt den 2 April 1852, hvars 1 § erli oile ungefär denna lydelse:
”Den,
enligt hittills gällande föreskrifter, universiteterna tillkommande
domsrätt skall upphöra, utom hvad angår dels disciplinär-myndigheten öfver
de studerande., hvilken myndighet "i afseende på omfång och föremål
bestämmes uti och” framgent kommer att utöfvas i enlighet med den af
oss likaledes under denna dag derom utfärdade Förordning, dels ock den
domsrätt, som — — etc.
samt 3 §:
”Tvistemål, brottmål upptagas; dock att studerande ej må för brott,
begånget i universitetsstaden eller inom en mil deromkring,” vid domstol
svara, innan saken blifvit genom domaren (eller Rättens ordförande) anmäld
för universitetets rektor. Utsökningsmål anhängiggöras —'— stadsråd.”
*2:oj Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående den universiteterna tillkommande
disciplinära myndighet öfver de studerande den|2|April 1852,
hvars 1 § borde erhålla följande ungefärliga lydelse: ”universiteterna,
hvartdera i sin ort uppehålla. Den disciplinära myndigheten,” så
-
238
Motioner i Borgare-Siandet 1802. 119.
dan den genom denna Vår nådiga Förordning blifvit bestämd, ”sträcker sig
till universitetsstaden och en mil deromkring.”
3 §
"'Alla förbrytelser, större eller mindre, som af studerande begås inom det
i § 1 bestämda område, skola hos Rektor ”anmälas, när de af allmän domstol
till åtal upptagas. Bektor förordne genast universitets-fullmägtig, hvilken
sälten bevista kan och göra de påminnelser vid rättegången, hvilka å universitetets
rägnar kunna pröfva» nödiga, samt sedan underrättar Bektor ont. den
brottsliges förhållande. Ar sådan underrättelse af fullmågtig lemnad, "eller
kommer förbrytelsen annorledes förtjena.”
Atnöjes — — — — — hänvisas.”
Sker hänvisning — fall med saken; men eljest, och så snart förbrytelsen
är i lag eller laga stadga belagd med straff, ”varde den utan uppehåll
till allmän domstol öfveriemnad.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott an hålles vördsamt.
Stockholm den 28 November 1862.
J, Sundvallson.
119.
Af Herr SlllUlvailsOli: Om total eller partiel förändring af 9 Kap. och
12 Kap. 2 § Ä.B.
Regelmessigt, som alla våra sednaste riksdagar, har det ständigt återkommande
yrkandet varit, att borgerliga sterbhusdelegare i städerna måtte göras likberättigade
med alla öfriga sterbhusdelegare i riket i afseende på bouppteckningars och arfskiftens
upprättande. Mångfaldiga reformer af genomgripande vigt och inflytande för åstadkommandet
af bättre och jemlikare rätt hafva hunnit upptänkas, regleras och utföras,
medan denna fråga legat på Ständernas bord — ouppmärksammad, att icke säga alldeles
negligerad, af flertalet bland reformens vänner. Och ändock torde få lagreformer
hvila på bättre och allmängiltigare rätt samt vara lättare att genomföra, utan någons
förnärmande, än just denna. Grundtanken för och ändamålet med densamma är ju
endast att, uti ett hittills bestående anmärkningsvärdt undantagsfall, bereda jemlikliet
inför lagen och rättvisa åt städernas alla oprivilegierade innevånare. Då härjemte
medlen för detta ändamåls uppnående endast bestå uti tillämpandet af sunda
och rigtiga lagstiftningsprinciper, hvilka för länge sedan pröfvats, godkänts samt med
specielt afseende härpå affattats i detaljerad lagform af våra utmärktaste jurister, så
att frågan redan vunnit all erforderlig utredning af sakkunnige män, kan detta oblida öde,
denna exceptionela obenägenhet mot denna frågas rättmätiga lösning icke annat än
förefalla underlig och oförklarlig.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 119.
239
Under sådana förhållanden och enär antagas måste, att den allmänna rättskänslan
ständigt progredierar jemnsides med den sanna och oväldiga liberaliteten, föranlåtes
jag att, tagande i anspråk vidgade insigter om billigheten och nödvändigheten af alla medborgareklassers
likställande inför lagen äfven i detta hänseende, härmedelst vördsammast
förnya min, den 26 November 1859 i ämnet väckta, men vid förliden riksdag
just uti den vigtigaste och mest öfverklagade punkten utan afseende lemnade motion.
Jag finner mig härtill så mycket mera föranlåten och berättigad som både Väliofliga
Lag-Utskottet och Rikets Ilöglofiiga Ständer samt slutligen äfven Kongl. Majit
godkänt den delen af berörda motion, hvilken sammanföll med annan motionärs framställning
i det speciela syftet att endast förekomma förskingring af död mans bo, eller
], 6 och 7 §§ af lagberedningens hithörande förslag, hvarigenom sålunda erkändt blifvit,
att 9 kap. A.B. verkligen tarfvar omarbetning och förfuJlständigande i Hera hänseenden,
på sätt lagberedningen föreslagit, ehuru förra riksdagens Vällofliga Lag-Utskott
på anförda grunder, hvilka dock vid närmare ompröfning icke torde finnas förtjenta af
synnerligt afseende eller på något sätt rättfärdiga befogenheten af dess utlåtande i öfrigt,
hvarken ville taga steget fullt ut och billiga hela det föreslagna omfånget för reformen,
ej heller godkänna och förorda den speciela del af förslaget, hvilken skulle
afhjelpa de allmännaste och rättmätigaste klagomålen i detta fäll. Enär härtill kommer,
att yrkandena blifva med hvar dag högre och förmodligen äfven enigare derom, att städernas
och landsbygdens innevånare skola, utan afseende på ständ, klasser eller boningsorter,
göras likberättigade i afseende på handels och näringars idkande, så att all
skilnad i rättigheter härutinnan upphör emellan stad och land, men städernas borgerlige
innevånare hittills varit underkastade vissa undantags-onera och afgälder, deribland
just boupptecknings- och arfskiftes-procenten till deras magistratspersoner, egentligen
i och för åtnjutandet af de undantagsförmåner i näringsrätt, hvilkas fullständiga
upphörande påyrkas och förberedes; lärer det endast vara ett billigt ersättningsanspråk
och en akt af alldagligaste rättvisa att, om eljest skyldigheter och rättigheter skola betinga
hvarandra i något rättsén ligt förhållande, förläna städernas borgerlige innevånare
enahanda rättigheter, sorn landsbygdens och rikets öfriga redan åtnjuta i afseende på
uppteckning och skifte af sterbhus. Lagen bör i detta såsom alla andra fäll vara lika
för alla.
För närmare utveckling af detta allmänna yrkande må här erinras om följande
data, och förhållanden, hvilka omförmäldes uti mitt ofvannämnda memorial i ämnet
vid drleden riksdag, utan att föranleda Vällofliga Lag-Utskottet till annan åtgärd, än
ett noggrannt referat deraf:
9:de kap. A.B. utgör i dess nuvarande lydelse och med alla gång efter annan tillkomna
utvexter å detsamma, hvilka gemenligen afsett vissa klassers befriande från och
andras bindande till sterbhus-procents erläggande med högsta möjliga belopp, för närvarande
en hel liten lagsamling för sig, med det ena privilegiet och undantaget stapladt
ofvanpå det andra till en oreda och mångfald, hvilka äro lika förvånande som förbistrande
uti en allmän civillag. Här finnas specialstadganden för nästan alla enskilda
sterbhus och särskilda lefnadsförhållanden i städerna, gående ut derpå, att, der försvaret
af urgammal odalmanna- och familje-rätt icke varit öfvermägtigt, eller det ena
privilegie-intresset icke lika vaket och segt som det andra, härutinnan bilda ett nytt
priviiegiefält i städerna, hvarå deras magistrater eller drätselverk kunde inhösta några
ökade inkomster vid dödens härjningar. Har tarfvas sålunda en lagförändring, sorn
både ställer alla medborgare lika inför lagen L detta hänseende och bereder sterbhus i
allmänhet större Wduing, reda oell vård. *
240
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 119.
Af ålder bestodo för sterbhusdelegare bruket och rättigheten att, utan någon tnyiidigheternas
tutelära inblandning uti deras egande- och familje-rätts angelägenheter,
sjelfva taga vård om och skifta den döde anhöriges bo: egendomen var familjens och
familjen visste i stad och på landet att noga häfda denna sin rätt. Adelsmannen och
bonden afträdde icke heller någonsin densamma, och landsbygdens innevånare i allmänhet
hafva, likasom presteriiga sterbhus, temligen oqvaldt åtnjutit enahanda rättsförmån.
Boupptecknings- och arfskiftesprocenten är sålunda egentligen endast en
stadsskatt, tillkommen väl under alla beskattningars barndom, men också under helt
andra kredit- och affärsförhållanden än nu, för att bereda städerna nödiga hjelpinkomster
till deras tjenstemäns aflönande. Anledningen till detta lagstadgande var sålunda
ursprungligen icke någon civilrättslig nödvändighet, utan endast en kommunal-financiel
åtgärd; man ville icke, såsom det kunde synas, genom första stadgandet härom, bereda
större ordning och reda uti sterbhus och arfsförhållanden, der boet såsom i städerna
gemenligen till stor del bestod af en lätt förskingrelig lösegendom; utan man afsåg hufvudsakligen
tillskapandet af en ny stadsinkomst. Derföre nämnes icke heller denna
beskattning förr än i 1636 års privilegier för Stockholms stad, hvarefter den, dock endast
hvad borgerskapet angick, för samma ort, men inga andra städer i riket, närmare
ordnades och bestämdes i Kongl. Förordningen om Arfs- och Förmyndarekammaren i
Stockholm den 27 April 1667. Detta var första upphofvet härtill. Först 1693 utsträcktes
denna, borgerskapet allena dittills drabbande, sterbhusskatt äfven till alla andra
ofrälse samhällsklasser i Stockholms stad. Detta hufvudstadens exempel verkade
snart på rikets öfriga städer, som småningom införde enahanda beskattning. Den utbildades
således af sig sjelf och olika i de särskilda städerna, tills slutligen hela detta
Ärende och det, med civilisationen och vidgade affärsförhållanden stigande, behofvet af
större reda i sterbhus ordnades och reglerades genom 1734 års lag. Det var och är
dock ännu i dag mera genom en sjelfmyndig tolkning och tillämpning af sistnämnda
allmänna lagbud, jemförda med bestående kommunal-stadganden samt Kongl. Förordningen
den 10 December 1756, än, såsom sedan skall visas, i följd af lagens tydliga föreskrift
och mening, som det urgamla bruket och rätten i detta hänseende småningom förvandlades
uti Rikets städer från en sterbhusdelegares förut oqvalda rättighet, att till
boupptecknings- och arfskiftes-förrättare sjelfve kalla hvilka redliga män som helst, till
en numera föråldrad både vidrig, obillig och betungande skattskyldighet under städernas
magistrater eller, på några ställen, deras drätselverk.
Medan adelsmannen, odalmannen och landsbygdens öfriga innevånare sålunda
ständigt bibehållit sin urgamla rättighet att till boupptecknings- och arfskiftes-män kalla
och bruka dem, de ega förtroende för, samt äfven ecklesiastika sterbhus både i stad
och på landet och några dessutom privilegierade klasser i städerna, såsom tjenstemän
vid universiteten och amiraliteten, bergsmän och bergs-arbetare vid Fahlu grufva m. fl.,
tillförsäkrat sig enahanda rättighet, ehuru såsom en undantagsförmån, tillföljd hvaraf
alla dessa klasser äro från all annan sterbhusprocent befriade, än den som föreskrifves
i 17 kap. 4 § Ef.B. och utan undantag drabbar alla svenska sterbhus lika, nemligen:
»de fattiges del, fyra öre af hvarje hundrade daler, efter egendomens värde»; så äro
städernas borgare och öfrige borgerliga innevånare, som representeras af detta riksstånd,
de ende/ikets innebygsare, hvilka, egentligen blott genom en fintlig tolkning af 1 §
9 kap. A.B. och en inrotad godtycklig praxis, fortfarande nödgas erlägga den orimliga
och förhatliga sterbhusskatten, en procent af summa inventarii eller hela boets affärsställning,
med skulder och allt, uti inventerings- samt procent uti arfskiftes-afgift till
städernas magistrater eller kassör. Ä ‘ -
* För
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. l l 9.
241
För att göra dessa lagstadgandeu, hvilka såsom sådana borde Vara lika för hela
riket och alla samhällsklasser ännu godtyckligare och obilligare, eller snarare för att
ådagalägga orimligheten af allt lagstifteri, som på detta sätt måste variera för olika
orter och personer, och hvilket alltid är orättvisans och privilegiiväsendets natur och
följder, har inan för Stockholm och Götheborg nedsatt dessa afgifter till hälften af
deras belopp uti rikets öfriga städer. Lika väl hafva dessa sednare, hittills förgäfves,
yrkat beskattningens jemkning och nedsättning till detta billigare belopp. Detta lagkapitels
historia hvimlar sålunda af oefterrättligheter.
Lika fruktlösa hafva äfven de, gång efter annan gjorda, försöken varit att få
denna likskatt i städerna bestämd, antingen efter sterbhusets verkliga behållning, hvarigenom
den blefve en någorlunda rimlig förmögenhets- eller sterbhus-procent, sådan den
finnes i främmande länder och påyrkas af en modernare beskattningstheori; eller efter
endast den döda makans lott, d. v. s. halfva boet, så att den ofta förekommande, ännu
hårdare orättvisan uti denna, föröfrigt nog irrationella och ejennia, beskattning icke
klefve regel och slentrian, nemligen att efterlefvande maka, barn eller anhöriga, som
ofta nog ingenting ega att förlora af det gäidbundna boet, få ena året betala för fadrens,
andra för modrens och kanske ett tredje för en medarfvinges eller kompanjons död,
fulla en procent hvarje gång af och för en och samma egendom, i löst och fast, tillgångar
och skulder.
Men äfven utan så på hvarandra hopade dödsfall inom samma familj eller bolag
kan detta missförhållande blifva ganska kännbart och beklagligt. Derigenom att procenten
utgår, enligt Kongl. Förordningen den 10 December 1756, af ali .i boet befintlig
egendom utan afdrag för skulderna, kan ofta hända och har äfven handt, att sterbhus
måst, endast för bouppteckningsprocentens skull, afträdas »till borgenärers förnöjande»,
hvilket väl här dock rättare borde heta: magistratspersonernas förnöjande. Härigenom
har emellertid mången värtilös och torftig familj sett sin, genom ett beklagligt dödsfall
fördystrade, framtid ännu mera förmörkas af bekymmer och förtviflan.
Dessa missförhållanden, hvilka af den egendomliga stämningen och ställningen vid
ett beklagansvärdt dödsfall ytterligare förstoras i den fromma föreställningen, stegras
vidare till förhatlig olaglighet af den omständigheten, att slik procent utgår efter procenttagarnes
egen uppteckning och värdering, hvarigenom ej ens skenet af opartiskhet härvid
iakttages. Huru pligttrogen och samvetsgrann hvarje menniska i allmänhet och magistratspersoner
isynnerhet kunna vara, så är dock en sådan oformlighet vid dylika
förrättningar ett alldeles olaga förbiseende af den, såsom en rättvisans vårdande anda,
genom hela vår lagstiftning fortlöpande föreskriften om opartiskhet och laga jäf, helst
magistratspersonen påtagligen »eger nytta eller skada» af sjelfva förrättningen.
Om man derföre, på alla dessa skäl, får hoppas oväldigare uppmärksamhet å
denna rättsfråga än tillförene, så att jemlikhet i detta hänseende åstadkommes inför
lag, hvilket här kan ske utan förnärmande af något privilegium eller någons skäliga
rätt; så borde sakens verkställighet underlättas medelst uppvisandet af tjeuligare ersättningar
för de sportelinkomster, som magistratsperson^- eller stadskassör genom la -  förändringen förlora. I detta hänseendet anser jag dock tillräckligt att erkänna och
fastställa sjelfva grundsatsen, det slik ersättning ovilkorligen bör beredas, men i öfrigt
öfverlåta till de skattdragandes eget skön att med sina tjenstemän'skäligen aftala både
beloppet och sättet för dess utgörande i deras lifstid. Städernes innevånare ega mångå
medel härtill, hvaribland företrädesvis må nämnas och förordas direkt uttaxering enligt
2:dra Art. Bévitlningsförordningen, såsom numera tillämplig och användbar i hvarje stad,
samt i alla hänseenden mycket lämpligare och billigare än nuvarande hQ§kättuingsmeBih,
till B. St. Prot. 1862—1863. 11 Sami 3 J/d. 31
242
Motioner i Éorgäre-Siåndet 1862. 119-
thod, då den skattskydige härigenom kan och får i lifstiden afbörda sig ett onus, hvilket
eljest ovilkorligen utkräfves efter hans död.
Mycken billighet torde ock vederbörande löntagare böra vid ersättningsfrågans
uppgörande iakttaga., dels emedan de härigenom undgå hela obehaget, förhatligheten och
orättvisan uti detta aflöningssätt, hvarjemte den nu ganska ojemna och tillfälliga sportelintraden
blefve fix och regelmessig; dels emedan mycken sådan inkomst äfven sedermera
naturligen skulle godvilligt tillfalla samma' magisträtspersoner, som vinna förtroende,
eller hvilka rätten förordnar; och isynnerhet emedan hela denna inkomstkälla eljest
sannolikt kunde ganska lätt, alldeles tillstoppas utan lemnad ersättning. Endast
en rigtigare och opartiskare tolkning af 9 kap. A.B. synes kunna och böra ega' sistnämnda
allmänna påföljd. Det heter der, beträffande städerna, endast att »Borgmästare
och Kåd nämna två eller flere redlige män, som egendomen uppteckna och värdera»,
men detta innebär alldeles icke att, såsom nu skef och hvarigenom hela denna
beskattning tillskapats, Borgmästare och' Råd ega rättighet nämna sina egna ledamöter,
hvilka påtagligen äro jäfvige att dylika förrättningar verkställa, då arfvodesprocenten
för sjelfva förrättningen såsom en lönesportel går till delnings dem emelian. Lagens
närvarande ordalydelse betager sålunda icke uttryckligen sterbhusdelegare rättigheten att
få till dylika förrättnirigsinän nämnde »de redlige män», dem de hafva förtroende för
och sjelfva föreslå; det är endast den temligen godtyckliga tillämpningen deraf, sorn betagit
dem denna naturliga rättighet. Hela det förmenta privilegiet, som lågt så många
hinder i vägen för en öhskfig och behöflig lagreform i denna punkt, hvilar sålunda på
högst lösa grunder, derest det ej snarare saknar all laglig sådan..
Af alla dessa skäl, och då denna beskattning sålunda är både ojemn och orättvis;
mera drabbar idogheten Och rörelsen, än förmögenheten och kapitalet, sorn på
mångfaldigt sätt dessutom kunna undandraga sig densamma, samt gifvit anledning både
till många underslef, hvarigenom äfvert fättigprocenten beröfvats församlingarna, och äfvenledes
till illfundiga, bedrägerier, på sjelfva dödsbädden; så får jag vördsamt föreslå den
ändring af 9 kap. 1 § och 12 kap. 2 § Å.B.,
att äfven sterbhusdelegare i städerne må åtnjuta samma rättighet som alla
rikets öfriga innebyggare, nemligen att till boupptecknings- och arfskiftesförrättaro
välja den de hafva förtroende för; sämjäs de ej om valet, varde,
då anmälan derom sker, förrättningsman af Rätten förordnad. Den sorn bouppteckning
förrättar, tage sig till biträde två ojäfvige män.
Men sorn hela 9 kap. A.B. är mindre tillfredsställande och tidsenligt, i det flera
bestämningar deruti saknas, .sorn skulle bringa större ordning och reda uti sterbhus; så
ville jag, såsom en tillämpning af ofvanstående grundsats göra det detaljerade förslaget
att — då Lagberedningen uti sitt 6 kap. A.B. längesedan lemnat ett' ändamålsenligt
och antagligt förslag i detta hänseende, hvilket endast med ett par Öväsendtliga ordförändringar
och utan rubbning af öfriga grunder och bestämningar uti 1734 års lag, med
deruti sedermera gjorda tillägg och förändringar, kan sättas i stället för hela nu gällande
9 kap. A.B. hvars alla både civila och kriminella stadganden, sorn böra qvarstå,
återfinnas dels i nämnda, till införande föreslagna, nya kapitel,.dels i andra nu gällande
lagrum och Kongl. Förordningar —, denna lagförbättring måtte så mycket heldre beslutas,
som den endast är ett fortgående på den, vid sednare riksdagar beträdda, utvägen,
att ur granskade och godkända förslag uti 1734 års lag småningom upptaga Speciela,
med dess öfriga innehåll öfverensstämmande,, tidsenliga stadganden. Härigenom
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\f 119.
243
skulle 9 kap. Ä.B., med bibehållande af Kongl. Förordningen den 21 September 1861,
angående vård af död mans bo, i dess helhet erhålla följande förändrade lydelse:
Orri vård or:li uppteckning af sterbhus *) .
1 §. När dödsfall timar, ligge vårdnaden om boet å efterlefvande make eller
närmaste arfvinge, Ar ej någon af dem när, eller i stånd att sådan vårdnad utöfva,
och finnes ej annan person, sora af den döda till syssloman i boet satt är; då skall
det af husfolk, eller af husvärd genast hos Rätten aumälas;, och ligge å deni boets
vård, till dess Rätten derom förordnat.
(§ förut antagen.),
2 §. Uppteckning af boet, sådant det vid dödstillfället var, skall utan dröjsmål
företagas och, inom tre månader från dödsfallet slutad vara.
3 §. År bo så vidlyftigt, eller eljest så beskaffadt, att det ej upptecknas kan
inom den tid. sorn i 2 § sägs, och söka sterbhusdelegare förty hos Rätten i den ort,
der den dödas hemvist var, anstånd med uppteckningen; lagge Rätten annan tid
dertill före.
4 §. Till bouppteckningsman eger sterbhusdelegare välja, den de hafva förtroende,
för: sämjas de ej om valet; varde, då anmälan derom sker, bouppteckningsman af
Rätten förordnad. Den som bouppteckning förrättar, tage sig till biträde två ojafvige
män.
5 §. Bouppteckningsman utsätte , dag, då bouppteckning hållas skall, och late,
sjelf eller genom den sorn boet i vård häfver, sterbhusdelegarne derom kunskap få.
Är sterbhusdelegare i så god tid kallad, att han kunnat sig infinna, men kommer ej:
gånge ändock bouppteckning för sig.
6 §. Ar någon sterhhusdelegares vistande okändt, eller så fjerran,, att säkert bud
ej kan inom bouppteckningstiden, till och ifrån honom komma; då skall det af annan
sterbhusdelegare, eller af bouppteckningsman eller den, sorn boet i vård häfver, hos
Rätten anmälas, der ej god man redan of Halten förordnad är*); och namne Rätten,
när sådan anmälan sker, god man, att vårda den frånvarandes rätt,, till dess han sjelf
kommer eller annorlunda förordnar.
(§ förut antagen utom i den kursiverade delen.)
7 §. Nu kan så hända,- att å tid då rättegångsdag ej inträffar å landet, föreskrift
tarfvas, huru bo, vårdas skall; då ege domaren derom tillsvidare förordna; anmäle dock
förhållandet å nästa rättegångsdag; och meddele Rätten derefter beslut i ämnet. Sökes
efter 4 § å landet förordnande för bouppteckningsman, & tid då rättegångsdag ej inträffar;
varde det förordnande af domaren meddeladt. Tarfvas god man lör sterbhusdelegare,
sorn är frånvarande eller eljest urståndsatt att sin rätt bevaka, eller förmyndare
för omyndig, och går bouppteckningstid till ända, innan Rätten derom förordna kan ; då
ege ock domaren tillsätta ombud, att å den frånvarandes eller omyndiges vägnar bouppteckningen
bevista; och meddele det sedan Rätten, som god man eller förmyndare
förordnar.
(§ förut antagen utom i den kursiverade dejen.)
8 §. I bouppteckning skola alla arfvingars namn och vistelseort, så ock omyndigas
ålder införas; och varde sedan upptecknadt allt hvad till boet hörer, löst och fast,
*) Lagberedningens ord': “död mans bo“ sjrnas böra utbytas mot sterbhus eller aflidna? bpj
till undvikande af tvetydighet.
**) Enligt t. ex. 15 kap. 5 § Ä.B. eller oek eljest.
244
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JVs 119.
med skäligt värde derå: hem följd *), der sådan åt arfvinge gifven ar: fordringar hos arfvingar
eller andra: skrifter och handlingar, de der gifva upplysning öm boet eller eljest
af vigt äro: och slutligen boets gäld. Hvad som påstås höra efterlefvande make enskildt
till, skall särskildt antecknas, med värde derå. Efterlefvande makes gångkläder
må från bouppteckningen uteslutas.
9 §. Ilar emellan makar boskilnad till den enas död fortfarit, och har efterlefvande
make egendom under särskild förvaltning; varde ock till bouppteckning
uppgifven.
10 §. Anmäler efterlefvande make förord, eller angifves testamente; eller finnes
sådant i boet; då skall det i bouppteckningen anmärkas.
11 §. Döljer sterbhusdelegare egendom, uppsåtligen undan; håfve sin del deri
till de öfrige förverkat.
12 §. Af bouppteckning skola två exemplar upprättas och af bouppteckningsman
och deni, som honom biträdt, underskrifva?; teckne ock den, sorn boet uppgifvit, å
båda exemplaren edlig förpligtelse, att ej något af egendomen, eller af boets gäld, med
hans vilja och vetskap, blifvit doldt eller utelemnadt. Fordrar sedan sterbhusdelegare
eller annan rättsegande i boet, att uppgiften genom edgång sannas må; då skall
■det ske.
13 §. Sedan bouppteckning slutad är, skola sterbhusdelegare i stad inom fjorton
dagar, Och å landet sist å den allmänna rättegångsdag, sorn näst efter en månad infaller,
ingifva båda exemplaren öppna till rätten i den ort, der den döda sitt hemvist hade ;
och varde i protokollet anmärkt att de till rätten inkommit. Ena exemplaret skall
bland Rättens handlingar förvaras, och det andra till sterbhusdelegarne återställas, med
bevis derå, att det ingifvet varit.
14 §. Vill sterbhusdelegare, att det exemplar af bouppteckning, som i Rättens
vård förblifver, skall försegladt vara; gifve det Rätten tillkänna; och läte Rätten det
under sitt insegel förvaras. Ej må det sedan öppnas der ej Rätten finner för sig nödvändigt
att upplysning deraf söka, eller sådan upplysning äskås af annan, hvars rätt
derå beror: öppnas i detta fall bouppteckning; varde den, då upplysningen inhemtad är
genast åter förseglad.
15 §. Har den döda lemnat efter sig egendom på flera orter: varde uppteckning
å hvarje ort hållen. Om sådan särskild uppteckning skall anmärkning göras i bouppteckningen
å den ort, der den döda sitt hemvist hade; och anses förty denna hufvudbouppteckning
ej slutad förr än de särskilda uppteckningarna hållna äro. Då hufvudbouppteckningen
till Rätten ingifves efter hvad i 13 § stadgadt är, skola de särskilda
uppteckningarna tillika aflemnas./
16 g. Ej må Rätten i pröfning af boupptecknings beskaffenhet ingå, utan att klander
derå göras af sterbhusdelegare eller annan rättsegande i boet.
17 Ar bouppteckning ej hållen inom tid. som i 2 eller 3 § sägs, och finnes
den, sorn boet i vård häfver, dertill vållande; vare han skyldig att gälda den skada,
soni af försummelsen kom.
18 £. Finner Rätten att i något bo uppteckning fördröjes; foge då anstalt att
boet upptecknadt varder. Dröja sterbhusdelegare att bouppteckning, inom rätt tid sedan
den förrättad var, ingifva; hålle Rätten deni ock dertill.
19 g. Egendom, som ostridigt hörer annan till, så ock allmänna verks eller en
skilda
personers handlingar skola från boet emot bevis, utlemnas till den, sorn eger
att sådant fordra.
*) Det af lagberedningen här begagnade ordet “hemgift11 utbytes mot “hemfölid11, hvilket
förekommer i 16 kap. G.B. '
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 120.
245
20 g. Förfares egendom eller tager skada, genom vållande eller försummelse af
den, ä hvilken boets vård ligger; gälde denne allt åter.
För att håfva den möjliga obenägenhet mot den nu föreslagna lagförändringen,
hvilken ännu kan foretin nas och härflyta af betänkligheten, att magistrat,spersoner eller
drätselverk skulle, såsom en följd af reformen, komina att gå miste om de lönesportler
och intrader, som boupptecknings-och arskiftesprocenterna nu inbringa, får jag, till betryggande
af deras väl befogade rätt i detta hänseende, hvarigenom till och med alla
sken-skäl för denna lagreforms afslående undanrödja», slutligen föreslå följande.
(>[vergungsstnd(jandr.
Denna förändring inträder icke i full kraft och allmän tillämpning inom de särskilda
stadskommunerna förrän deras skattskyldige innevånare genom laga kraft vunnet
beslut bestämt den ersättning till nuvarande inagistratspersoner eller det vederlag
till städernas drätselverk, hvarest dessa sednare nu uppbära eller komma att uppbära
dessa sterbhusprocenter, med hvilka ersättningar vederbörande åtnöja*; och böra öfverenskommelser
härom vara träffade inom 1864 års slut.
Om remiss häraf till Hoglofligä Lag-Utskottet anhålles vördsamligen.
Stockholm den 28 November 1862.
J. SundvalUcm,
J\9 120.
Af Herr Dil zillJfCl'! ttied [örning till vissn förändrnde föreskrifter i [rugn
om allmnnnn bevil/ningens utgörande.
Nu gällande Bevillnings-stadga ger anledning till följande anmärkningar, mestadels
afseende de föreskrifter deri, sorn för hufvudstaden skola tillämpas: jemlikt 25 §, mom.
b. t>:o skall för hvarje år af vederbörande Tullkammare lemnäs summarisk uppgift å
hvarje handlandes export och import af varor till slag och myckenhet, men då en sådan
uppgift, som naturligtvis icke kan utgöra någon säker ledning för omdömet, huruvida den
person, hvars rörelse det skulle vara ändamålet med denna uppgift att kontrollera, deraf
haft vinst eller förlust, dessutom icke kunnat vara tillgänglig för de flera Bevillningsberedningar
och Taxerings-kommittéer, hvilka samtidigt måst vara i verksamhet och den
beräknade fördelen af detta vidlyftiga och mödosamma arbete alltså icke medfört motsvarande
gagn, vill det synas, som skulle ifrågavarande uppgift kunna helt och hållet
undvaras,
246
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV? 120:
Föreskriften uti 36 §, att Beredningarnas sammanträden skola hallas inom taxeringsdistriktet,
lämpar sig icke för hufvudstaden, i anseende till det ständigt återkommande
behofvet, att rådfråga dels sådana för taxeringen nödvändiga uppgifter och andra handlingar,
som äro gemensamma för hela staden och ej kunna upprättas för hvarje distrikt
särskildt, dels ock mantals- och taxeringslängderna för de andra distrikterna. Att dagligen
flytta dessa digra längder fram och åter, är dessutom i och för sig icke något litet
besvär och tänker man vidare på oläinpligheten af uppbördsmännens frånvaro under
en längre tid från deras af allmänheten ständigt besökta tjensterum, sa visar sig af allt
detta, huru otjenligt det är, att hålla beredningarna i andra lokaler, än så nära intill
hvarandra och intill Uppbörds-kontoreu, som görligt är.
Det i 43 § förekommande bemyndigande för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
bestämma, huruvida en större stad skall fördelas i flera taxeringsdistrikter eller, enligt
det allmänna stadgandet, utgöra ett enda sådant distrikt, kan i sjelfva verket icke gälla
Stockholm, der åtminstone sex taxeringsdistrikter ovilkorligt måste finnas, ora annars
föreskrifterna i §§ 60 och 6,2 om Pröfnings-koinmittés tillsättning skola iakttagas. Då
nu jemnlikhet i beskattningen alltid. är' ett vilkor för , dess rättvisa, och, hvad bevill—
ningen angår, så mycket angelägnare att söka åstadkomma i hufvudstaden, som aldra-,
största delen af de betydliga kommunal-skatterna der efter en gemensam beräkningsgrund,
utgår i förhållande till bevillningen; men en sådan jemnlikhet icke kan tillvägabringas,
der flera af hvarandra oberoende Taxerings-kommittéer skola utöfva beskattningsrätten
och Pröfnings-kommittéen omöjligen kan medhinna, att sträcka sin verksamhet
utöfver pröfniugen af anförda besvär, så faller genast i ögonen, huru nödvändigt det
är, att för hufvudstaden hafva blott en Taxerings-kommitté. Såsom erfarenheten redan
nu visat, hafva med afseende på taxeringen för inkomst af kapital eller arbete, i fråga
hvarom den subjektiva öfvertygelsen hos Taxeringsmännen nästan uteslutande bestämmer
besluten, en del Taxerings-kommittéer följt den åsigten att de uppskattade inkomsterna
borde hållas så höga som möjligt, under det att andra Kommittéer handlat efter mildare
grundsatser. För att bringa dessa till mera enhet, vore otvifvelaktigt bäst om Stockholm
finge en enda gemensam Taxerings-kommitté. Denna kunde då arbeta på afdelningar,
men taxeringsbeloppen icke bestämmas annorlunda än efter öfverläggning, hvari
alla afdelningarna borde deltaga. Om det nu brukliga valsättet, det oaktadt, bibehölles,
hvilket uti 46 § borde särskildt utmärkas, så rubbades härigenom icke hvad i 62 § stadgas
om föreslående och utseende af ledamöter i Pröfnings-kommitté.
Föreskriften i slutet af 44 §, att Ilandels-kollegium föreslår tiden för Taxeringskommittéernas
sammanträden, är icke nog omfattande. Den borde derföre utbytas mot
det allmänna stadgande, att för Stockholms stad Ilandels-kollegium fullgör de Magistraterne
i öfriga städer åliggande skyldigheter.
I 47 §, mom. 3, bestämmes ej hvilken myndighet har att pröfva, huruvida anmäldt
förfall må anses lagligt eller icke. Bestämmelse härom borde icke i Förordningen
saknas.
Orden i 61 §, »under September och Oktober» borå för Stockholms stad, hvarest,
debetsedlarne skola utfärdas innan Pröfnings-kommittéen sammanträder, utbytas mot Olden:
»Oktober och November».
Stadgandet i 64 §, om tid för ändrings sökande i Taxerings-kommittés beslut, är
icke lämpligt å Svenska Diplomater och Konsuler i utlandet, hvilka vistas å långt aflägse,
orter och derföre icke nog tidigt kunna erhålla kännedom om flem påförd beskattning,
för att, om så fordras, hinna inkomma till Pröfnings-kommittéen med, sina besvär
öfver Taxerings-kommittéens beslut. För att bereda nämnde personer möjlighet att få
en felaktig taxering rättad, stadgades genom Kongl. Brefvet den 14 April 1837, att be
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 120.
24?
svar i dylika mål finge anföras hos Öfverståthållare-embetet inom 2:ne månäder efter
det debetsedlarne genom Herr Statsministerns för' Utrikes Ärendena försorg kommit vederbörande
tillhanda. Men då denna föreskrift lärer få anses genom nu gällande Bevillningsförordning
vara uppliäfd, vore det måhända lämpligt att, till undanrödjande af
all tvekan i afseende härå, berörda föreskrift upplifvades, hvilket numera så till vida
är mindre betänkligt än förr, som, enligt sednaste mantalsskrifnings-förordning af den
20 Juli 1861, förstnämnde personer skola mantalsskrifväs i hufvudstaden och St. Nicolai
församling.
Med anledning af föreskriften i 80 §, mom. 1, kan med skäl frågas, om alla der
uppräknade personer, Krono-ombud, Berednings- eller Kommitté-ledamöter eller andra
behörige personer äro pligtige att gemensamt eller hvar för sig uppträda såsom åklagare
i fråga om tillämpning af bötesansvar för uraktlåtet fullgörande af de i Bevillningsstadgan
meddelade föreskrifter? Får den ene lita på den andre, lärer i de flesta fall en
sådan anmälan helt och hållet uteblifva. Rättelse häri torde böra ske och särskildt orden:
»andra behörige personer», såsom föga upplysande, om de icke kunna alldeles uteslutas,
utbytas emot andra mera bestämmande såsom t. ex. allmän åklagare.
I 15 § af Instruktionen för Taxeringsförrättningarna stadgas, att bevillning för rörelse
skall påföras, såvida rörelseidkaren icke före den 1 Maj, det år taxeringen förrättas,
med yrket upphört och »sådant vederbörligen anmält.» Ätt denna anmälan skall ske
hos den myndighet, som utfärdat tillstånd att idka det ifrågavarande yrket, är väl här
meningen, men borde för undvikande af all tvetydighet närmare utmärkas, än som med
ordet »vederbörligen» velat antydas.
Den i 20 § förekommande beräkning af skattskyldigs Ifefnadsköstnad i förhållande
till den hyra lian betalar är, med de nu i hufvudstaden så ytterligt uppdrifna hyrorna,
alldeles för hög. Familjer, som befinna sig i de mest anspråkslösa lefnadsvilkor, nödgas
ofta betala för de lägenheter de bebo från JOO till 500 R:dr, för att icke tala om så
dana-
i de förnämligare stadsdelarne, hvarest rummet ofta betalas med 200 R:dr och
derutöfver. Att nu i förhållande till dessa hyresbelopp beräkna den skattskyldiges inkomst
från 900 R:dr till och med 2,000 R:dr, är att räkna alltför obilligt med de obemedlade.
Dessa betungas öfver höfvan, under det att den förmögne, som väl betalar
högre hyra, men i förhållande till den bättre bostad han innehar, på långt när icke så
mycket, som fordras för de smärre och i alla afseenden sämre lokalerna, hvarå, såsom
mest eftersökta, priset äfveii är mest uppjagadt, slipper jemförelsevis lätt undan. Innevarande
års taxeringar lemna härpå de mångfaldigaste bevis. De som förut hade debetsedlar
å 3—4 R dr häfva nu fått dem ökade till 30— 50 R:dr, medan de, som förr betalte
dessa belopp, nu taxerats till ungefär detsamma, som då. Lika kändt som detta
förhållande är ock, att tarfiigare familjer med sinne för ordning och hemtrefnad, ofta
nödgas gifva mera i hyra än tillgångarna annars skulle medgifva, blott för att bo nå
gorlunda
bra, underkastande sig i stället de mest kännbara försakelser och derigenom
inbesparande hvad som öfverbetalas i hyra. Att genom öfverdrifven beskattning tvinga
sådane inennixkor, måhända de sträfsammaste i hvarje samhälle, till ytterligare inskränkningar
vore hardt, ja, grymt.. Det vore att förtrycka en lyckligtvis ännu ganska talrik
medborgareklass, hvaraf man icke kan få för många, och således äfven statsekonomiskt
oklokt. Om man icke vill taxera, enkom för att fa sä mycket mera att afkorta, bör
derföre endast blifva, fråga om att taga bevillning af verklig inkomst, ej af den, som
blott i inbillningen finnes till. Häraf visar sig då tillfyllest nödvändigheten af att på
lämpligt sätt minska de nu stadgade proportionerna emellan hyra och lefiiadskostnad, sa
att t. ex., der den förra icke uppgår till 300 R:dr, den ej må tagas till grund för be
-
248
Motioner i Borgare-Ståndet 1862; ,J\d' 121;
räkning af den sednare och hyra till belopp af 300 R:dr till och med 500 R:dr endast
tyrdubblas, i stället för att såsom nu, femdubblas vid uppskattning af lefnadskostnad.
Med yrkande af rättelser och jemkningar i de §§ af Bevillnings-stadgan och Instruktionen
för Taxeriugsförrättningarna, jag härofyau uppräknat och i den syftning jag
nu särskildt lör hvarje § angifvit, anhåller jag vördsamt om remiss härå till Högioli.
Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 28 November 1862.
Roberl Ditzinger.
JVs' i SI.
Af Herr DifziHS?CF! Angående upphörande af expeditionslösen för kontrakt
eller prolokollsuldrag om leveranser för Kronans räkning.
Jemlikt Kongl. Förordningen om expeditionslösen af den 20 November 1855 skall
för kontrakt angående leverans lill Kronan dylik lösen utgå med 1 R:dr 50 öre, då kontraktet
utfärdas af Embetsmyndighet, klassificerad under den i samma Förordning upptagne
första afdelningen, samt med 4 Riksdaler Riksmynt, då det expedieras från myndighet,
tillhörande andra afdelningen, hvarvid dock. enligt 20 § i Kongl. Reglementet om
kronoauktioner för landt- och sjöförsvaret af den 20 December 1825, undantag eger rum
vid »mindre leveranser» och sådauc, som genast kunna fullgöras, hvarom bör meddelas
endast protokollsutdrag, sorn löses vid första afdelningen nied 75 öre och vid den andra
med 1 R-.dr 50 öre; och lärer gällande praxis vara, att såsom mindre leveranser anses
sådane, som till värdet ej öfverstiga 25 R:dr Banko eller 37 R:dr 50 öre Riksmynt.
Till följd af första momentet i Kongl. Circuläret den 9 November 1860 (under
•At. 49 i Författningssamlingen) lärer denna lösen numera i de aldraflesta fall ingå till
Kronans kassa; men då icke något giltigt skäl synes kunna åberopas till stöd derför att,
såsom här är förhållandet, vid ett emellan två kontrahenter uppgjordt aftal, den ene skall
till den andre erlägga en viss afgift för erhållande af bevis om hvad dem emellan aftalats,
samt då åläggandet för leverantören, att lösa kontrakt ej allenast i många fall tillskyndar
honom ett ganska kännbart afdrag å den påräknade betalningen för det, sorn
lemnäs, utan ock för vederbörande tjenstemän föranleder onödigt besvär med uppbörd och
redovisning af ifrågavarande lösen, anser jag densamma böra upphöra och detta desto
heldre, som Kronan ej kan anses åtnjuta någon pekuniär fördel af lösen för leveranskontrakter,
enär hvarje leverantör, sorn eger kännedom om en dylik lösen antagligen beräknar
ett i förhållande dertill högre pris; och får alltså jag härmedelst hemställa:
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet toresia att all
expeditionslösen för kontrakt eller protokollsutdragen om leveranser för kronans
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862* 122.
249
nans räkning må komma att upphöra, eller åtminstone lösen för sådane handlingar
icke må komma att vidare utgå i de fall, då den, enligt gällande föreskrifter,
skall till Kongl. Majit och Kronan redovisas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
Robert Ditzinger.
JW 122.
Af Herr Stil äffi Angående särskildt anslag till anläggning eller förbättring
af vägar i de fyra nordligaste länen i riket samt till vägundersökningar
derstädes.
Uti de norra länen, som i allmänhet äro ytterst fattige på nödiga kommunikationer,
och hvarest de redan af ålder befintliga vägar äro besvärade med en mängd backar,
som göra deras befarande svårt och mödosamt, är inrättandet af nya vägar, äfvensom
omläggningen af gamla sådana, beggedera af högsta vigt för landets välstånd och trefnad.
Då nu, så till sägandes, endast hufvudvägar i norra länen, allt hitintills anlagts
och dessa åtfölja kusten samt de större vattendragen — dessa sednare i rigtning från
vester åt öster — alstrar allt sådant den påföljd, att, i saknad af sammanbindningsvägar
mellan särskilda ådalar och särskilda socknar, vägen emellan sådana för de resande,
hvilka icke vilja eller kunna begagna utvägen att till fots vandra så kallade fjellvägar,
ofta från den ena trakten till den andra, blir fyra å fem gånger så lång, sorn den kunde
och borde vara, om de tillfällen till kommunikationer begagnades, som naturen anvisat.
Så t. ex. har den, som vill från Fjällsjö socken resa till Junsele intill den förra
gränsande socken, sexton mil, i stället för tre, ifrån Ramsele socken till Hammerdahls
tillgränsande socken, trettiotvå mil, i stället för sex mil, från Botheå kyrka till Sidensjö
kyrka tio mil, i stället för fyra, mångfaldiga andra exempel att förtiga, hvilka nästan
öfverallt förete sig, till stöd för påståendet; och får, som exempel på backar, hvilka
kunna, fastän med kostnad, kringgås, jag nämna Krångebackarne, Oringen, Ödsbacken,
Lidensbackarna, Ertricksbackarna, samt-flera andra.
Att ett sådant kommunikationernas outvecklade och dåliga skick skall i högsta
måtto ofördelaktigt inverka på de norra orternas rörelse, är gifvet, liksom jemväl att
ett slikt missförhållande fordrar bot. Tryggt vågar jag också påstå, att ingen ort kan
vara tacksammare för hvad i kommunikativt hänseende offras, än Norrland, ty vägar äro
medlet till odling, och, uppodladt, eller i full utveckling, skall Norrland lemna resultater,
dem kanske ingen utom den, som genom direkt beröring känner orten, kan föreställa
sig.
Bih. till Ii. St. Brot. 1862—1SG3. 11 Sami. 3 Afd. 32
250
Motioner i "Borgare-Ståndet 1862. J\fS 122.
Dessa omständigheter tog jag mig friheten redan vid förra riksdagen till Rikets
Ständers behjertande framlägga, med den lyckliga påföljd, att Rikets Ständer anslogo en
särskild summa af 150,000 Riksdaler att under nu fortlöpande statsregleringsperiod utgå
till väganläggningar och vägförbättringar i de fyra norra länen, förutom den andel i allmänna
anslaget, som dessa län kunde tillkomma.
Ett stort steg var härigenom taget i det billigheten af de norra länens anspråk på
lättade kommunikationer sålunda erkändes; men anslagets belopp är dock så ringa att
för hvar och en, som känner förhållandet jemte rikedomen af de resurser, som i brist på
kommunikationer ligga utan all tillgodogörelse, den smärtsamma visshet skall ega rum,
att om icke kraftigare åtgärder vidtagas, dessa vigtiga orter komma att till skada för
fäderneslandet och dess utveckling ännu i många decennier ligga i dvala.
Att anslaget för ifrågavarande ändamål bör minst tredubblas, om någon verklig
nytta derigenom skall uppkomma, är utom all fråga, och jag skall inför vederbörande
Utskott framlägga handlingar, som belysa och bestyrka detta förhållande. Många bevis
torde dock vara öfverfiödiga, då man betänker att det nuvarande särskilda anslaget, fördeladt
på fyra län, gör årligen för hvartdera länet endast 12,500 Riksdaler Riksmynt.
Innerligt och utan all känsla af afund glädja sig Norrlands innebyggare åt de södra
orternas utomordentliga utveckling i kommunikativt hänseende. Sjelfve hafva de väl endast
en aflägsnare fördel deraf, men allt, som länder ett älskadt fosterland till ära måste
också glädja dess söner och blifva dem kärt, ja kanske än kärare derigenom, att de
med kännbara uppoffringar till det goda ändamålet bidragit, men de hoppas derjemte att
äfven sjelfve få en gång se de egna hemlanden gjorda till föremål för det allmännas
omtanka, ja, för de stora sträfvandena till gemensam och välsignelsebärande utveckling.
På grund af det nu anförda föreslår jag derföre
att Rikets Ständer måtte benäget till anläggande af nya och förbättrande af
redan befintliga landsvägar tillägga de fyra norra länen ett särskildt af allmänna
anslaget oberoende anslag af 150,000 Riksdaler Riksmynt årligen under
nästa statsregleringsperiod;
hvarjemte jag särskildt vågar föreslå det stadgande,
att af det nu begärda anslaget måtte särskildt för hvardera länet beräknas
en summa af 4000 Riksdaler Riksmynt årligen till verkställande af vägundersökniugar.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
Pehr Staaff.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\f 123.
251
123.
i
Af Herr Staaff: Om inrättande af och löneanslag för en ny lektorstjenst
vid högre element arlår överhet i Hernösand.
Härmed vågar jag påkalla benägen uppmärksamhet på nedanstående framställning,
åsyftande afhjelpandet af en länge insedd brist och olägenhet i afseende på undervisningen
vid Hernösands högre elementarläroverk uti ett läroämne, som enligt gällande
nådiga Läroverksstadga har sig den vigt tilldelad, att ett längre fortfarande af nu varande
förhållafiden ovilkorligen synes komma att lända läroverket till stort mehn.
Den första särskilda lärare i främmande lefvande språk, som, enligt då gällande
författningar, vid detta läroverk varit anställd, afgick, efter sökt och erhållet afsked,
från tjensten vid början af laseåret 1854—1855 och en ny efterträdare åt honom erhölls
först efter vid pass 8 månaders ledighet i Maj 1855. Efter att något öfver 2 år
hafva innehaft tjensten, begärde och erhöll denne i Augusti 1857 afsked från densamma
och nu kunde först efter hela 2 år, eller i Juli 1859, en ny ordinarie innehafvare af
tjensten erhållas, hvilken då utnämndes till adjunkt vid läroverket med undervisningsskyldighet
i främmande lefvande språk. Men efter åter ett är, eller i Augusti 1860,
hade denna sistnämnde sökt och erhållit befordran till lektor vid Umeå läroverk, hvarefter
en efterträdare erhölls i Januari 1861, men hvilken åter efter ett år, eller i sistlidne
Januari månad lemnade tjensten, dock icke, såsom den förre, till följd af erhållen
befordran, utan endast genom erhållen transport till enahanda läropiats vid Östersunds
läroverk, men der lektor i samma ämne fanns. Och har sedermera tjensten 2:ne gånger
varit ledig förklarad till ansökning, utan att någon sökande sig dertill anmält. Att
nu under den korta tidsrymden af vid pass 8 år, hvarunder ofvanberörda tilldragelser
egt rum, denna vigtiga och vid detta läroverk i sitt slag enda tjenst ej blott 3 gånger
ombytt innehafvare utan under nära hälften af samma tid stått alldeles otillsatt och måst
af vikarier skötas, är något, som i sig sjelft tillräckligt vittnar om att det eller de läroämnen,
som af denne tjensteinnehafvare skola uppehållas, måst åtminstone lida af de täta
ombytena och den deraf följande osäkerheten i afseende på undervisningens jemna fortgång.
Men ännu svårare .visar sig förhållandet, då i betraktande tages, hvad erfarenheten
under denna tid ådagalagt, eller huru svårigheten att erhålla de mestadels för hvarje
termin ombytta vikarier.ne varit till den grad stor, att läroverksstyrelsen ofta måst dertill
taga den förstkommande, utan att om hans erforderliga duglighet för tjenstens hjelpliga
skötande ega på förhand andra vitsord än hans egen uppgift.
Att nu antydda svåra förhållanden skulle komma att afhjelpas, om adjunktstjensten
i främmande lefvande språk ånyo kunde blifva med ordinarie tillsatt, är ingen skälig
anledning att hoppas, ty nu blifvande innehafvare skulle utan tvifvel begagna första
lägliga tillfälle att söka en annan tjenst, om ej lektors-, åtminstone adjunkts-tjenst vid
läroverk, der lektor finnes i samma ämne, och detta af säkerligen ingen annan anledning,
än den, som de näst föregående innehafvarne af tjensten icke otydligt låtit för
-
252
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\f 124.
märka, eller att tjensten är alltför mödosam och ansträngande, i förhållande till den lägre
aflöningsrätt, som är dess innehafvare tillerkänd, helst, så länge icke lektor finnes
i läroämnet, adjunkten skall, såväl i afseende på det hufvudsakliga af kompetensprofvet
som i allt hvad till undervisningen hörer," fullgöra en lektors åligganden — ja, hvad
antalet undervisningstimmar angår, långt mera. Det kan ej fördöljas att en sådan åsigt
ej blott är grundad på erfarenheten vid ifrågavarande läroverk, utan vinner fullt stöd
vid betraktande af de fordringar på undervisning i de tre främmande lefvande språken,
som nu gällande nådiga Läroverksstadga uppställer för ett högre fullständigt läroverk,
och hvilka fordringar, om man sammanräknar lärotimmarne med skyldigheten att hvarje
vecka rätta de 5 öfversta klassernas skriftliga öfningar, synes nödvändigt förutsätta läroverkets
fördelning på 2:ne lärare, då nu lärare med den högre bildning, sorn tarfvas
för undervisningen i de högre klasserne icke lärer erhållas, sä framt ej lektors löneförmåner
dem erbjudas, men då tillika, om en lektor i läroämnet anställes och adjunktens
undervisningsskyldighet derigenom kan återbringas inom dess naturliga gränsor, ingen
svårighet kan blifva att finna sökande till adjunktstjeusten, så torde deraf finnas, att
frågan om en dylik lektorstjensts inrättande vid läroverket är af den vigt, att derförutan
det ofvanantydda skadliga tillståndet komme att fortfara och den nödiga undervisningen
i främmande lefvande språk vid läroverket att för framtiden på ett betänkligt sätt äfventyr
as.
På dessa grunder vågar jag vördsamt anhålla
det, med orubbadt bibehållande af läroverkets ordinarie lärarepersonal i öfrigt,
Rikets Ständer besluta inrättandet af en ny lektorstjenst vid Hernösands
högre elementarläroverk, med undervisningsskyldighet i främmande lefvande
språk samt för ändamålet nödigt anslag till lön för densamma, enligt gällande
allmänna grunder.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862,
Pehr Staaff,
JW 124.
Af Herr Widell: Om ökadi mtal af lärare vid pedagogien i Falköping.
^ Staden Falköping är en kommun, som, till följd af sitt läge och andra gynnsamma
förhållanden, årligen tillvexer uti industri, folkmängd och välmåga. Uti dess enklassiga
pedagogi undervisades vårterminen detta år 31 lärjungar och antalet i början
af innevarande termin utgjorde 26. Läroämnena och kurserna vid detta läroverk äro
ungefärligen desamma, som vid de lägre 2-klassiga elementarläroverken, och om den
inskränkta skol-lokalen medgåfve det, så skulle nog lärjungarnes antal varit större, enär
förtroendet till läroverket visat sig vara välförtjent; men samma behof af ytterligare en
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JYI 125.
253
lärare, som erkändes förra riksdagen, med afseende å pedagogierna i grannstäderna Sköfde
och ITjo, gör sig nu gällande för Falköping. Vilkoret å stadens sida vore ett utvidgadt
och förbättradt läroverkshus och följden skulle säkerligen blifva densamma, som egt
rum i nyssnäinuda städer: ett ökadt antal lärjungar. Genom en sådan fortgående förbättring
och utvidgning af läroverken i de smärre städerna, skulle, utom den direkta
fördel, som derigenom tillskyndades städerna och den omgifvande landsbygden, tillika
minskas det öfverklagade allt för stora tilloppet till de högre fullständiga läroverken.
Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå:
att staden Falköpings pedagogi förses med ytterligare en lärare, och såväl
lärarne sorn läroverket tillförsäkras samma förmåner, som tillkomma öfriga
pedagogier med 2 lärare, och alltså äfven erhåller lärare i gymnastik och sång.
Stockholm den 28 November 1862.
Gus/. K. Widell.
,M 128.
Af Herr Rhodin •• Angående anslag till uppmuddring af norra grenen utaf
Göta eif elier den s. k. Nordre eif, närmast Kongelf, och ombyggnad
af dervarande bro.
Sedan, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, undersökningar blifvit, genom Styrelsens
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader föranstaltande, verkställda och kostnadsförslag
upprättadt, särskildt beträffande segelleden genom norra grenen af Göta eif eller den s.
k. Nordre eif, närmast Kongelfs stad, jemte ombyggnad af en der befintlig bro och särskildt
hvad angår elfvens fördjupning nedanför staden till Saltsjön; får jag på anmodan
af Kongelfs stads samhälle, härmed vördsamt anhålla
det täcktes Rikets Ständer, till utförande af förstnämnde del af det ifrågaställa
arbetet, nemligen uppmuddring af elfgrenen närmast Kongelf samt ombyggnad
af dervarande bro, bevilja en anslagssumma af 74,500 R:dr R:mt,
deraf ^:del såsom lån och §:delar utan återbetalningsskyldighet; och bifogas
härjemte alla, ärendet rörande handlingar, utom upprättade kartor, hvilka,
förvarade i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens arkiv, derifrån torde, i fall af
behof, infordras af Höglofl. Stats-Utskottet, till hvars behandling denna min
motion sannolikt varder remitterad.
Stockholm den 28 November 1862.
Guslaf Rhodin.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862, JV? 126,
JV$ 126.
Af Herr IUlOdill t Om förhöjning af den för Häradsskrifvare bestämda
pension ä indragningsstat.
Ganska få, om några, tjenstemän i vårt land hafva så trägna, besvärliga, att icke
säga, odrägliga tjenstegöromål som häradsskrifvarne, men deremot äro de ingalunda väl
lottade i afseende på löneinkomster och pensionsrätt. En häradsskrifvares samtlige löneförmåner
uppskattas till 2,000 R:dr, hvaraf en icke obetydlig del åtgår till resekostnader
och aflöning åt biträde; och när han vid fyllda 65 år, hvilken ålder, i följd af hans ansträngande,
för helsan skadliga arbete, högst sällan upphinnes, erhåller pension på indragningsstat,
beaiik nas denna till endast 1,500 R:dr.
Jag anser det vara öfverensstämmande med rättvisa och billighet, att häradsskrifvare
på indragningsstat få åtnjuta pension, som motsvarar deras löneinkomster, och till
lika högt belopp som kronofogdar, samt å derför vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta förhöjning å beloppet af häradsskrifvares
pension på indragningsstat till 2,000 R:dr R:mt.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukeligen.
Stockholm den 28 November 1862.
Gustaf Rhodin.
JV? 127.
Af Herr flllOdilt 1 Angående elementarläroverkets i Lidköping uppförande
å stat såsom fem-Jdassigt läroverk.
Under åberopande af den omständligare utveckling, som uti en inom detta högtärade
Stånd afgifven motion redan blifvit åt elementar-läroverks-frågan egnad, dristar
jag efter dertill erhållet uppdrag, beträffande tre-klassiga läroverket i Lidköping, hvilken
stad valt mig till ombud vid innevarande riksmöte, vördsamt anföra:
att lärjungarnes antal derstädes de sednare fem åren oafbrutet ökats, och uppgått
under förliden och innevarande läsetermin till 85, — Sedan höst-terminen 1858, dä sko
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\@ 127.
255
Ian, fråu att vara pedagogi lief elementar-lärorerk, till innevarande tid hafva 120 nya lärjungar
blifvit vid läroverket inskrifne;
att såväl stadens som den kringliggande bördiga ortens folkmängd är i jemn
tillvext; •
att i fö 1 jd häraf ett vida större antal elever, än det nyssnämnda, otvifvelaktigt
vore att påräkna och redan skulle hafva anmält sig, derest erforderlig, ständig lärarepersonal
vid skolan förefunnes;
att högst få, 2 ii 3 lärjungar årligen, från detta läroverk afgå för att fortsätta
studierna i Skara; hvaremot det vida öfvervägande antalet, efter vid hemskolan slutade
studier, ingår i de praktiska yrkena och är af sin medellöshet förbjudet att besöka
något utom födelsestaden beläget läroverk.
På grund häraf och då omsorgen, att åt ett så stort antal barn och ynglingar meddela
en för deras behof tillräcklig skolbildning, skäligen må anses mera än hvad som med
blott 3:ne lärare kan nöjaktigt utföras, helst de flesta af det jemt tillvexaude antalet
lärjungar uppehålla sig vid läroverket från 9:de till I5:de och I6:de året, samt Rikets
Ständer vid föregående riksdagar funnit skäligt att till fem-kjassiga läroverk uppflytta
sådana stads-skolor med hvilka den nu ifrågavarande kan anses fullt jemförlig, (såsom
t. ex. i Mariestad, Borås, Eksjö, Sundsvall, Carlshamn, Piteå och Haparanda,) vågar jag
vördsamt förslå
att Lidköpings elementarskola på stat uppföres såsom fem-klassigt läroverk
med Rektor och fem Kolleger.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 28 November 1862.
Guslaf Rhodin.
.M 128.
At Herr Rootlll Om anslag till en för ångkraft afsedd jernväg från
Helsingborg ma Landskrona lill Eslöf vid södra stambanan.
Vid tvänne föregående riksdagar har jag från denna plats haft äran afgifva motion
om en jernväg till Helsingborg, och vid sistlidne riksdag väckte Helsingborgs dåvarande
representant, herr Eneman, fråga i enahanda syfte, utan att dessa vördsamma
framställningar hitintills lyckats tillvinna sig Rikets Ständers bifall. Alla de skäl, som
i så hög grad tala för jernvägens fortsättande till Helsingborg hafva alltför ofta blifvit
antydde och utvecklade, för att jag nu skulle behöfva åter upprepa dem. På en omständighet
anhåller jag emellertid att ännu en gång få fästa Rikets Högloflige Ständers
uppmärksamhet, den nemligen, att Helsingborg snart sagdt hvarje år för längre eller
kortare tid under vintermånaderna är den enda punkten i vårt land, öfver hvilken postsamt
person- och godstrafiken obehindradt går till och kommer från utlandet, och då
256
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 129.
nu Helsingborg snart erhåller en rymlig och fullt ändamålsenlig hamn och derjemte jernväg
inom kort blifver färdig emellan Köpenhamn och Helsingör, synas väl alla möjliga
talande skäl vara för handen, att, i Statens och landets välförstådda intresse, draga jernvägen
till Helsingborg. Vederbörlig undersökning har för detta’ändamål »blifvit af herr
major Adelsköld verkställd, och skola kostnadsförslager, kartor m. m. blifva till Höglofliga
Utskottet aflemnade. För att nu ej ytterligare förlora en dyrbar tid, och ovissa
om Rikets Ständer skulle vid denna, mera än vid^föregående riksdagar, vilja taga oss
under sina vingars beskydd, hafva vi tänkt oss såsom möjligt att snarare uppnå det
stora mål, hvartill vi så länge sträfvat, genom att sjelfve efter yttersta krafter dertill
bidraga. Ett Bolag har sålunda bildat sig, för att i förening med Landskrona bygga en
för ångkraft afsedd jernväg till stationen Eslöf vid södra stambanan och vill nämnda
Bolag nied ^ deltaga i arbetets utförande. Bolagsreglor äro redan af Kongl. Maj:t stadfästade.
Herr Landshöfdingen och Kommendören von Troil har sistlidne Lördag å Riddarhuset
afgifvit en lika utförlig, som väl motiverad motion om en jernväg emellan Helsingborg
och Ystad till stambanan med en branchbana till Landskrona, och i det jag tager
mig friheten åberopa densamma samt mina och herr Enemans vid de 3:ne sistförflutna
riksdagarne i ämnet afgifna motioner, äfvensom den till Kongl. Majit af Direktionen för
Helsingborgs Jernvägs-bolag i underdånighet ingifna skrifvelse, vågar jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer behagade vid denna riksdag ansia Tvåtredjedelar af hela
anläggningskostnaden för en för ångkraft afsedd jernväg från Helsingborg via
Landskrona till Eslöf, emot vilkor att bolagen i Helsingborg och Landskrona
åtaga sig en tredjedel i hela arbetets utförande.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 27 November 1862.
F. Rooth.
JW 121?.
Af Herr Rootli: Angående en särskild national-belöning för Öfversten m. m.
Friherre Nils Ericson, i egenskap af Chef för Statens jernvägshyggnader.
. ...... ; ‘ \
Nyligen hafva vi varit vittnen till den betydelsefulla och för vårt lands framtid
vigtiga stund, då rikets hufvudstad biel' med Götheborg genom jernväg förenad.
Vid hvarje tillfälle, dä en storartad handling ser sin. fullbordan, är det naturligt,
att tanken företrädesvis hvilar hos den, under hvars öfverinseende och ledning handlingen
eller iöretaget blifvit utförd t, och säkerligen linnes ingen ibland o.ss, som ej
med taeksamhet inser och villigt erkänner de stora förtjenst er och det oegennyttiga
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 130»
257
nyttig»! nit, som Chefen för Statens jernvägsbyggnnder, Herr Öfversten, Baronen och
Kommendören Ericson alltifrån första stunden, då han tillträdde utöfningen af sitt
lika vigtiga som ansvarsfulla kall ådagalagt, och de vackra minnen af rastlös verksamhet,
han ät framtiden lemnar efter sig, äro minnen, vid hvilka hvarje fosterlandsvän
ined glädje fäster sig, och som skola göra hans namn odödligt i våra häfder. Herr
Öfverste Ericson har frän Hans Majit Konungens sida erhållit en lika vacker
som välförtjent utmärkelse, och det synes mig, som skulle det vara representationen
värdigt, att äfven å sin sida på något lämpligt sätt visa sin erk inslå åt den man,
som egnat fosterlandet så stora tjenster. Utan att för min ringa del vilja tillåta
mig framlemna något bestämdt förslag, huruledes min vördsamma framställning
skulle pä det mest passande sätt kunna bringas till utförande, hvilket jag i första
rummet öfverlernnar att föreslås af det Utskott, som kommer att behandladenna
angelägenhet, får jag emellertid hos Rikets nu församlade Ständer anhålla:
att Rikets Ständer mätte såsom en gärd af tacksamhet för det lika förtjenstfulla.
, som i allo utmärkta sätt, hvarpå Statens jernvägsbyggnader
blifvit utförda, och utan afseende på huruledes frågan om den af Kongl.
Majit i nådig Proposition föreslagna pension kan komma att afgöras, ät
Öfversten m. m. Ericson i egenskap af Chef för Statens jernvägsbyggnader
bestämma och anslå en nationalbelöning, värdig det folk, hvars ombud
vi hafva äran vara.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 28 November 1862.
F. Rooth.
JW 130.
Af Herr Rooth-' Om anslag till inrättande vid Höganäs och Torekow af
stationer för lifräddnings-anstalter m. m.
Vid de tvänne riksdagarne före den sist förflutna, afgaf jag motion om inrättandet
af lifbergnings-anstalter vid våra kuster, för att i farans stund kunna anlita*
och begagnas. Mina ödmjuka framställningar vunno hos Rikets Ständer det afseende,
att anslag blefvo beviljade i och för detta ändamål, men mycket återstår
ännu innan desamma blifva sä fullkomligt spridda, som vära vidsträckta kuster erfordra.
På de ställen, der dessa lifbergnings-anstalter blifvit stationerade, såsom Brantevik,
Sandhammaren, Wiken m. fl., hafva de redan hunnit visa sina välgörande verkningar,
i det att å dessa stationer tid efter »annan mer än 200 menniskolif blifvit
Bih. till R. St. Brot. 1862—1863. 11 Sami. 3 Afä. 33
258
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,f\f 131.
bergade, som, dem förutan, säkerligen skulle i vågorna hafva funnit sin graf. I södra
delen af riket finnes, bland andra, tvänne platser, der sjöolyckor som oftast inträffa,
och der förmedelst långt ut i hafvet gående stenref samt blindskär, det är alldeles
omöjligt att i storm kunna gå ut med vanliga båtar eller företaga påg o t till de i
fara varandes räddning. Dessa ställen äro Höganäs och Torekow. A det förra, behöfves
en räddningsbåt och ii det sednare en raket-apparat. Enligt mig från tillförlitligt
håll benäget leornad upplysning, kostar ordnandet af en fullständig riiddnings-station
omkring 5,500 R:dr R:mt, samt för en station med endast raket-apparat
omkring 700 R:dr, hvarjemte årliga underhållskostnaden för den förra uppgå
till omkring 500 R:dr och för den sednare till omkring 250 R:dr. Till bemanningen
ä räddningsbåtarne äro aflöningar bestämda, men dessa, äro små, jemförda med den
fara, för hvilken manskapet är utsatt, nära nog vid hvarje räddningsföretag. På
grund af livad jag sålunda tillåtit mig anföra, anhåller jag vördsamt:
l:o) att Rikets nu församlade Ständer måtte anslå erforderliga medel för inrättandet
af en station med räddningsbåt vid Höganäs samt en station
med raket-apparat vid Torekow, äfvensom nödiga medel för dessa sta
tioners
ärliga underhåll, samt
2.o) att en summa af Ett Tusen Riksdaler måtte ställas till disposition af Kongl.
.Förvaltningen af Sjö-ärendena, för att såsom extra godtgöreise kunna användas
ät dem eller den, som vid räddningsföretag, genom ådagalagd rådighet
och raskhet, deraf kunna göra sig förfjente.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 28 November 1862.
F. Rooth.
,M 131.
Af Herr G Alill 1 Angående ändring af 5 § 2 mom. i Kongl. Förordningen
den £1 December ISiil om egors /redande inut skada af
annans hemdjur samt om stängselskyldighet.
Kongl. Maj:ts Förordning af den 21 December 1857, om egors fredande mot
skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet, stadgar visserligen uti 1 §
såsom allmän regel, att, ”hvar som husdjur eger vare pligtig om dem hålla sådan
vård, att de icke olofligen inkomma på annans egor,” men gör uti 5 § 2 mom. i
afseende på hägn för skogsmark, från denna regel det ganska väsendtliga och för
skogsskötseln menliga undantag, attsädan mark. om den ej är inhägnad, ”anses
vara till gemensamt mulbete upplåten”.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 131.
259
Genom detta undantagsstadgande betages skogsegaven all rättighet, att freda
sina skogsplanteringar från främmande kreaturs förhärjningar, såvida han ej håller
dem eller hela skogsmarken inhägnad; — men utom det att inhägnandet af en
större skogsvidd medför betydlig kostnad, samt till stängselvirke erfordrar sä mycket
yngre skog, att tvifvelaktigt kan vara, om ej derpå, i de flesta fall, uppoffras
lika mycket skog, sorn den, hvilken derigenom skulle räddas undan förstörelsen, sä
har man dessutom, der inhägnandet af skogsmark i större skala blifvit försökt, inom
kort mäst öfvergifva detta sätt, enär det för den, som deraf linner sin fördel, är
ytterst lätt, att obemärkt och strafflöst, så skada hägnaden, att kreaturen få obehindradt
tillträde till marken och der kunna åstadkomma ganska stor skada, innan
ohägnet upptäckes, Vare sig således, att skogsmarken inhägnas eller ej, så blifver
dock i båda fallen, en gifven följd af denna medgifna fria betesrätt på annans
skog att ärligen inom landet gagnlöst förstöres en högst betydlig skogsmassa; och
torde derför ej saknas skälig anledning, att söka förändra detta stadgande i sådan
rigtning, att skogshushållningen befrämjas, utan att dervid någons rättmätiga anspråk
förnärmas.
Rättast och fullständigast skedde sådant utan tvifvel, om hela detta moment
utur förordningen borttoges, då den ohägnade skogsmarken komme i åtnjutande af
samma skydd som inegornn, men då skogsbetet, pä många orter med mindre utveckladt
jordbruk, ännu svårligen torde helt och hållet kunna undvaras, och der så är
förhållandet, äfven blefve väl kännbart för många kreaturs egare, att hela sommaren
om hälla pålitliga vallhjon för sina kreatur, så torde man tillsvidare böra inskränska
förändringen dertill, att betning af annans mark lorbjudes endast under
den tid af äret, dä den största skada pä skogen derigenom åstadkommes, eller under
våren och början af sommaren.
Då kreaturen denna årstid, innan ännu tillräckligt gräsbete för deni finnes,
utsläppas till skogsbete, uppsöka de alltid fallen, der de med begärlighet förtära
såväl de späda skogsplantorna som ungskogens saftiga toppskott; och för den skogsegare,
som bemödar sig om, att med omsorg sköta sin skog, är dét sannerligen både
smärtsamt och nedslående att se, huru några få af hans grannars utsvultna kreatur,
kunna pä en enda dag, förstöra flera tunnland af hans med kostnad och möda
verkställda skogsplanteringar, eller så misshandla hans ungskog, att dess vextlighet
för alltid förderfvas.
Man må sannerligen ej undra på, om under sådana förhållanden, hågen fölen
bättre, med kostnad förenad skogskultur, vinner föga insteg i vårt land.
Längre fram pä sommaren, när kreaturen af gräsvexten finna sin tillräckliga
föda, lemna de skogsplantorna, hvilka dä ock för dem blifva mindre smakliga, mera
orörda, och kan i följd deraf skogsbetningen denna årstid, utan synnerlig skada, medgifvas
samt blifver stundom äfven nödvändig, för att förekomma, det en allt för
stark gräsvext ej må förqväfva skogsplantorna.
För den omtänksamme jordbrukaren skulle ett sådant förbud alls icke mediöra
någon rubbning uti nuvarande förhållanden, ty han ställer aldrig sin hushållning
sä illa, att han behöfver anlita detta dyrbara och onaturliga sätt till sina
kreaturs lifnärande, men för dem, som hittills haft ovanan, att på detta sätt föda
sina kreatur pä skogsegarens bekostnad, blefve det deremot ett lika behöflig! som
nyttigt tvångsmedel, att bättre sköta sitt jordbruk och mera affatta kreaturens antal
efter fodertillgängen, så att de kunde föda sina kreatur inne till den tid, då de
kunde finna sin naturliga löda ute på marken, eller ock inskränka förödelsen till
egen skogsmark.
260
Motioner i Borg are-Ståndet 1862. J\? 132.
De öfver allt kring våra byar förekommande stora vidder, bevexta med dvergartade,
fast ofta 100-åriga gran- och tallbuskar, gifva ett rätt sorgligt exempel på
hvad kreaturen, synnerligast fåren, i den vägen kunna åstadkomma, och mången
skogsegare, som annars kunde vara hågad att i detta afseende skona sin skog, afhålles
nu derifrån, då han finnér att hvad han sjelf skonar, af grannarne kan ohejdadt
förstöras, likasom man torde kunna förutse, att mången, som nu af tanklöshet
eller bristande insigt om sakens skadlighet, genom förtidig betning förderfvet- sin
egen skog, skall genom lagens stadgande komma att väckas till uppmärksamhet på
den skada, han på detta sätt omedvetet tillfogar sig sjelf.
Såväl skogshushållning som jordbruk och ladugårdsskötsel skulle således ovilkorligen
komma att vinna pä förändringen.
För mellersta Sverige torde medlet af Juni månad vara den tid, hvarefter
betning å skogsmark utan synnerlig skada kan börjas, men då denna tid, till följd
af klimatet, mäste vara helt olika i andra landsorter, lärer svårligen några speeiela
stadganden i detta afseende kunna införas uti en allmän förordning, utan borde,
efter mitt förmenande, öfverlemnas till hvarje orts landsting att bestämma, hvad
tid af året fritt bete å annans ohägnade skogsmark ina för den orten tillåtas; och
då alla som saken rörer, uti landstingen blifva representerade, torde man kunna
påräkna, icke allenast att frågan blifver med fullkomlig sakkännedom pröfvad och
afgjord, utan äfven att bestämmelserna med mindre ovilja komma att efterlefvas,
än om de utginge från någon annan myndighet.
På grund häraf vågar jag föreslå:
att ofvannämnda 5 § mom. 2 mätte erhålla följande förändrade lydelse:
”Finnes emellan egor, som nu sagde äro, ej stängsel, då skall så länge det
förhållandet fortfar, den ohägnade marken anses vara till gemensamt
mulbete upplåten, under den tid af året, som af landstinget för hvarje ort
bestämmes, om ej annorlunda aftalt är”.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
H. P. W. Gahn.
JW 132.
Af Herr G Ali II: Om anslag till uppförande af ett hospital för sinnessjuka,
af sedt för Wermlands, Nerikes och Dalarnes behof.
Uti embetsberättelse till riksdagen 1862, sid. 148, yttrar Rikets Ständers Justitie-ombudsman:
”På flera ställen har klagomål försports öfver de befintliga sjuk
-
Motioner i Borgare-Ståndet 18C2. J\? i 32.
261
flomsanstalternas otillräcklighet, isynnerhet har en sadan klagan låtit höra sig öfver
bristande utrymme pä hospitalen, eller vårdanstalterna för sinnessjuka.”
”Hvad sorn till afhjelpandet af denna brist kan uträttas, är derför af behofvet päkalladt
och skall utan tvifvel inom hela landet med tacksamhet emottagas.”
Dylik klagan, som Rikets Ständers Justitie-ombudsman förmäler sig hafva flerestädes
försport öfver bristande utrymme å hospitalen, är öfver hela landet temligen
allmän. Antalet af sinnessjuka Ökas ej endast i förhållande till folkmängdens förökning,
utan sannolikt, åtminstone i vissa provinser, i ännu större progression.
Enligt Statistiska Central-byråns sednast utgifna berättelse, funnos vid n 1855
års slut 3.893 vansinniga inom hela riket, eller en vansinnig på 935 innevånare.
Dm rikets folkmängd vid 1862 års slut antages uppgå till fyra millioner, skulle antalet
af de vansinniga efter beräkning af 1 på 935, nu uppgå till 4,278; — eller sannolikt
till lulla 4,500. Enligt upplysningar, erhållna från Serafimer-ordens-gillet
funnos ä rikets samtliga hospitaler vid 1861 års slut endast 1,074 platser för sinnessjuka;
sålunda en plats för omkring hvar ljerde beräknad sinnessjuk. Men enär
ej alla sinnessjuka äro i behof af hospitalsvård, utan kunna, med mer eller mindre
lätthet, värdas utom hospitalen, hafva aproximativa beräkningar i de liesta Europeiska
riken visat, att minst j af dessa olyckliga böra, antingen såsom vådliga för
sig sjelfva eller andra, eller för att kunna återställas till helsan, vårdas å hospitaler
eller andra inrättningar för sinnessjukas våld och behandling. Om denna beräkningsgrund
tillämpas pä vårt land, hvilket med största sannolikhet torde kunna
ske, skulle 1,500 hospitalsplatser vara behöfliga; men då, vid 1861 års slut endast
1,074 dylika funnos ä hospitalen, uppgick bristen till ej mindre än 426, hvarvid
dock bör anmärkas, att under loppet af detta år, 120 nya platser lära blifva att
tillgå, hvadan den nuvarande bristen blifver omkring 300.
Vid betraktande af detta förhållande, synes den klagan, som flerestädes inom
riket lörspörjes öfver otillräckligt utrymme för sinnessjukas vård, vara fullt befogad.
Denna brist har ock under sednare åren varit orsak till flera brott, begångna
af vansinniga, hvilka af bristande utrymme ej kunnat mottagas i hospitalerna.
Till föjd af nu anförda förhållanden anser jag för ett trängande behof, att nya
hospital inom riket upprättas, så att platserna å hospitalen må komma att uppgå
till ett sanunanräkuadt antal af minst 1,500. De nuvarande hospitalernas antal äro
9, nemligen Hernösand, Upsala, Stockholm, Nyköping, Wadstena, Wexjö, Göteborg,
Malmö och Wisby. Vid betraktande af dessa hospitalers läge, finnes lätt,
hurusom vissa af rikets landskap äro särdeles vanlottade på tillfällen till vård för
sina sinnessjuka, genom det linga afständet från hospital. Hit höra i främsta rummet
Wermland, Dalarne, Nerike, Wester- och Norrbotten samt Jemtland. Enligt
Statistiska Central-byråns berättelse funnos är 1855 inom Wermland 267, inom Dalarne
248, inom Nerike 130, inom Westerbotten 38, inom Norrbotten 55, samt inom
Jemtland 40 sinnessjuka, hvaraf synes, att det låga antalet sinnessjuka inom de tre
sistnämnda landskapen ej torde för närvarande göra behofvet af någon hospitalsinrättning
derstädes sä trängande, då deremot de tre förstnämnda landskapens
höga sjukantal förtjenar i hög grad afseende.
Jag föreslår derför upprättandet af ett, nytt hospital, afsedt att emottaga sinnessjuka
från Wermland, Nerike och Dalarne, och dä det sammanlagda antalet sinnessjuka
uti dessa landskap är 1855 utgjorde 645, bör detta hospital hafva utrymme
för omkring 200 sjuka. Lämpligaste platsen lör detta hospital torde likväl böra
262
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JV? 133.
bestämmas af Konn-]. Majit, efter inliemtade utlåtanden af Serafimer-ordens-gillct
oell respektive Landshöldinge-embeten.
Enligt kostnadsförslagen öfver uppförandet af ett nytt hospital vid Göteborg,
hvilka Serafimer-ordens-gillet öfverlemna! till Kongl. Majit under den 13 Augusti
detta är, med hemställan om nådig proposition till Rikets Ständer om anslag
för detta ändamål, och hvilken underdåniga hemställan Kongl. Majit i niidor bifallit,
upplyses, att det erforderliga beloppet för uppförande af ett hospital för JcO
sjuka uppgår till nära 600,000 R:dr Ruut: men sorn byggnadskostnaderna skäligen
kunna antagas lägre inom de nämnda orterna än vid Göteborg, torde denna summa
blifva tillräcklig äfven för ett hospital afsedt för 200 sjuka.
Pä grund af hvad nu blifvit anlördt, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer mätte bevilja 600,000 Ridr Runt för uppförandet af
ett hospital med 200 sjukplatser, afsedt för landskaperna Wermlands,
Nerikes och Dalarnes behof, samt att detta anslag må utgå under tre år
med 200,000 Kalr Runt årligen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles.
Stockholm den 28 November 1862.
II. P. W. Gahn.
JW 133
Af Herr Qllitlillg l Om ett nytt skattesystems grundläggande.
Redan i tillvaron af den mångfald skatter, som ännu förefinnes och utgör det hufsakliga
af Statens och kommunernas årliga inkomster, får man anledning misstänka, att
för lagarne om beskattningsväsendet en allmängiltig klart insedd rättsgrund saknas. Också
lärer den, som vill gifva sig af med en närmare undersökning, icke kunna undgå slutligen
erkänna, att i allmänhet endast tillfälligheternas tvång och hugskott stiftat våra
skattelagar, samt att hvad en gång blifvit lag historien gjort till rätt, utan att så noga
efterfråga, hvad å förnuftets sida deremot kunde varit att i hvarje fall invända. De talrika
skatteslagen må antagas, var vid tiden för dess upphof, hafva utgjort beqvämaste,
måhända lämpligaste medlet att åtkomma penningar. Men dermed är icke gjordt tillfyllest,
Gent öfver samhällets anspråk på medel för bestridande af samhällsutgifterna
står ett annat, lika rättmätigt, som måste tillfredsställas. Det är individens. Om för
honom skatten kännes tryckande, men så kännes för alla andra, äfven den rikaste, har
han icke att beklaga sig öfver annat, än de stora samliällsbehofven, hvilka likväl, förutsatt
att de med oväldig och upplyst omsorg blifvit såsom sådana pröfvade och fastställda,
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 133»
263
kräfva af individen hvarje offer. Är deremot pälagan kännbar för honom, men icke i
samma mån för hvarje annan, då är beskatta in gssättet felaktigt och gör haus klagan
fullt befogad. Ty han måste anses ega obestridlig rätt att fordra skattens belopp, så
vidt sig göra låter, afvägdt efter individernas olika förmåga att draga skatt, just på det
att skattens börda må för alla skattdragande kännas lika. Att tillgodose denna individens
rätt, är ett beskattningssystems ena nödvändiga. Men att det nu bestående saknar
denna väsendtliga egenskap, skall en hastig öfverblick på de förnämsta skatteslagen
vara nog för att ådagalägga.
Fastighetsskatter intaga främsta rummet både i ålder och anseende. Men sjelfva
den princip, hvarpå de hvila, är falsk. Det är nemligen icke egendomen, som bör beskattas;
det är personen. Att man för att beskatta en person, äfven måste taga i betraktande
hans egendom, är klart. Men den allena kan icke bestämma hans skatteförluåga.
Två personer kunna hafva jemngod egendom, men böra skatta mycket olika. Den
ene kail, exempelvis, ega stor familj att underhålla, den andre endast sig sjelf. Hvem
vill förneka, att den sednare kan och bör med ett ansenligare belopp än den förre bispringa
samhället? Under skatteåret kan den ene hafva fått ingen inkomst af sin egendom,
den andre en mycket stor. Den ene kan redan hafva frivilligt uppoffrat betydliga
summor för det allmänna bästa, den andre vara en gnidare, sorn aldrig sett till godo
någon annan än sig sjelf. Den enes hushållning kan bedrifvas i en så stor skala, att tio
riksdaler af honom utgöras lika lätt sorn af den andre en. Ofverflödets alla njutningar
kan den enes vink framkalla, när den andre med största sparsamhet knappt kan draga
sig fram. Med få ord, mångfaldiga kunna de förhållanden vara, som bestämma en persons
skatteförmåga, och alla böra de vid hans beskattning afses, men för ingen del blott
en enda omständighet, såsom egandet af vare sig fast eller lös egendom. Då samhället
icke bör kunna fordra iner, än att hvar efter sin förmåga bidrager till dess underhållskostnad,
blifver en särskild fastighetsskatt för hvarje mindre bemedlad liksom ett straff
för hans dristighet att vilja ega en torfva, der han kan få vara sin egen, ett begär som
lagstiftningen dock snarare borde understödja än bestraffa och förhindra. I förbigående
må ock anmärkas, vid skatt så väl på fastighet som annat gods, det vidlyftiga och mödosamma
arbete, som samhället måste underkasta sig för att lära känna, förteckna, värdera
och kontrollera dessa massor af egendom, och sorn i sanning kan kallas ett förspildt
arbete.
Inkomstskatter hvila på samma falska antagande som fastighetsskatterna, det att
egendom icke person bör beskattas. Två personer kunna hafva alldeles jemngoda inkomster
men brira, om ett förnuftigt resultat vill ernås, sättas mycket olika i skatt. Inkomsten
är dessutom för alla industriela yrken omöjlig att kontrollera och kan hafva
varit alls ingen. I sistnämnda fall borde idkaren alltså, konseqvent, vara fri från skatt,
hvilket åter är orimligt, om lian icke dess mindre tåler sådan.
Tullen räknar sina anor ända upp i den gråa forntiden, men innefattar den beskattning,
som minst af alla kati på rättsgiltiga grunder försvaras. Icke nog dermed, att
äfven den utgår från det gamla, hedniska föreställningssätt, .sorn i allmänhet skyndar
personen likgiltigt, förbi, att desto begärligare hänga sig fast vid hans egendom; den har
derjemte olycksdigra och förderfliga följder i flera hänseenden:
a) införseltullen fördyrar de utländska produkterna, hvilka dock redan blifvit och
allt mera mäste blifva — ty kulturutvecklingen fordrar utbyte af folkens produkter och
arbete •— nödvändighetsartiklar, och utförseltullen försvårar afsättningen af landets
egna alster;
b) den skattdragande kan icke beräkna sin skatt, då en stor, kanske den största
del deraf ligger i det högre pris, hvartill han måste inköpa sina förnödenheter;
264
Motioner i Borgare-Ståndet 18C2. JW 133.
c) tullen vållar betydande hinder och svårigheter i seglationen och gör förhatliga
samhällsinrättningar nödiga;
d) den inbegriper högst störande i handelns naturliga gång och derigenom förvrider
eller försätter i ett onaturligt skick en mängd sociala förhållanden;
e) den motarbetar nationernas beröring med hvarandra, som deremot borde i allan
måtto underlättas;
f) den verkar på flera sätt demoraliserande, särdeles genom att framhålla, liksom
till frestelse, en stor vinst för den, som lär sig att kringgå tullagarne, hvilket i allmänhet
torde få räknas som en mindre svår konst;
g) denna skatts uppbärande kostar, i förhållande till Statens inkomst deraf, enormt;
och denna kostnad, likasom det dermed vedergällda arbete, måste anses som bortslösade
kapitaler.
Alla nu uppräknade med flera onda och säkerligen oundvikliga följder af tullen
gifva påtagligt vid handen, att detta för hvarje oförvilladt omdöme, lindrigast sagdt, underliga
skatteslag, hvars första ursprung någon velat söka,, icke osannolikt, uti längst
förgångna tiders löfvener till sjös och lands, dä varuforslaren måste med en del af varan
fria sig från total plundring af svärdets män, icke har att påräkna bestånd längre,
än vanans magt får gälla högre än förnuftet. Den så kallade Lilla- Tullen är ock, till
en del af liknande anledningar, längesedan afskaftäd.
Stämpelpapper sa fgiften är en skatt, lagd på dem, som man ansett under vissa förhållanden
böra betala något till Staten utöfver de andra skatterna. Att denna extra
ordinära skatt icke låter sig förlika med ett på rätt och billighet grundadt beskat-tningssystem,
följer af hvad redan är sagdt om egenskaperna hos ett sådant. Det besvär och
den kostnad, som denna skatt förorsakar både privatpersoner och embetsman samt Staten
för särskild redogörelse, med tillverkning och kontroller, jemte de bedrägerier som
erfarenheten visat kunna dermed vara förenliga, äro ock bidragande skäl till dess utdömande.
Embete- och Tjensternäns sportelinkomster utgöra likaledes en undantagsskatt, påbördad
dem, som behöfva dessa personers biträde, och hvilka sålunda komma att skatta
stundom ojemförligt iner än andra med jemngod skatteförmåga. Redan derföre är en sådan
skatt förkastlig. Men den har flera andra olägenheter och gör, bland annat, omöjligt
för den skattdragande att hålla reda på, hvad han i sjelfva verket måste skatta.
Dessutom tillbakavisar den individens billiga anspråk att få anse sig genom den allmänna
skatt, han betalar, hafva godtgjort allt det biträde, han kan komma att behöfva
af samhället och dess tjenare.
Bränvin8tillverknings- och försäljningsafgiften, nu en så betydande inkomst för Staten
och kommunerna, har till en början samina grundfel som de flesta öfriga skatter,
att vidlåda egendom och sålunda omöjliggöra en beskattning, lämpad efter den skattskyldiges
förmåga. Men hvad som derutöfver är att högeligen klandra hos detta slags
skatt, sorn blott förskjutes af varutillverkaren och försäljaren, är, att den drabbar företrädesvis
arbetsklassen oell i allmänhet dem, som stå under medium i välmåga. Ty det
är hufvudsakligen dessa, samtlige utgörande det stora flertalet af nationen, sorn förtära
bränvinets så kallade syndaflod och alltså genom det högre priset på varan betala bränvinsskatten.
I stället att taga skatter ut, der något Annes att taga, lägger man genom
bränvinslagarne skatten på dem, som hafva litet eller intet att undvara och gör dem,
arma nog förut, derigenom ännu armare. De ofantliga summor, som sålunda utpressas
hos den öfvervägande majoritet af Svenska folket, som utgöras af alla de miudre lyckligt
lottade jemte de fattigare och aldra fattigaste, förtjenar derföre ock i mer än ett
hänseende
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. ,JVd 133.
265
hänseende namn af syndapengar. Om denna skatts biändamål, att genom bränvinets
fördyrande åstadkomma- nykterhet, kan sägas detsamma som om tullens i sednare tider
tillkomna biändamål, att genom höga tullsatser upphjelpa de inhemska näringarna: välment,
men omöjligt att till hela samhällets gagn vinna på den vägen.
Allmänna bemllningen kan man anse som första tacksamma steget till ett ration elt
skattesystem. Lagstiftningen dö rom har verkligen påträffat enda tänkbara sättet att
åstadkomma en beskattning, proportionel till individernas olika skatteförmåga, nemligen
årligen förnyad taxering. Men då lagstiftarne icke tänkt på, att göra det skattebelopp
på förhand kändt, som bör utgå af en stad eller socken, hafva olämpliga bestämmelser
måst tillgripas, slutligen reducerade till procentberäkning af taxerad egendom eller inkomst,
hvarigenom man återkommit tili egendomsskatt. Det är således icke den skattdragande,
som taxeras, utan hans egendom, hvarförutan författningen satt för vissa fall
absolut bestämda afgifter. Genom detta allt äro taxeringens fördelar, som icke kunna
ernås utan fullkomligt fria händer för taxeringsmännen, åter upphäfda, och denna skatt,
som dertill gör taxeringsman och räkenskapsförare, blott för en förhållningsvis ringa pennings
anskaffande, ett ganska besvärligt arbete och vållar mycken förargelse, består nu
hufvudsakligen af fastighets- och inkomstskatter, derom alltså gäller hvad förut är sagdt.
Vida flere och följdrikare, än en kort behandling af dessa ämnen mägtar uppräkna,
äro de missförhållanden, olägenheter och orättvisor, som härflyta af nu gällande, så onaturligt
tillkonstlade och tillkrånglade beskattningssystem, hvars utmärkande drag kan sägas
vara, att det icke går ärligt och rakt fram till sitt mål, utan smyger sig dit på
alla omvägar, likt en som har ondt samvete, och hvars allmännaste resultat, om det
kunde åskådliggöras, skulle visa fördelarne allenast på de mer än väl behållna klassernas
sida, der skatten i allmänhet torde utfalla jemförelsevis allt för ringa, och derifrån
också det egentliga motståndet till en förändring sannolikt blifver att emotse. Emellertid
förefinnes i mängden af det onda, hvilket här, antager jag, blott behöft påpekas
för att tillräckligt senteras, det praktiska skäl, som skall tala kraftigare för en ändring,
än allt hvad sägas må om teoriens fordran på utsträckande af rättvisans välgerningar
äfven till denna halft borglömda vrå af rättsområdet, hittills aldrig, i ett omfång som
tillåter öfversigt, mig veterligen öppnad för lagstiftande magtens granskning och reglering.
Men det gamla systemet, hvars fel man icke bör söka öfverskyla dermed, att mönstren
styckvis återfinnas i utlandets författningar, är af beskaffenhet att icke kunna genom
partiella ändringar förbättras, derföre att dess allmännaste grund, egendomens beskattning,
såsom rättstridig skall i längden befinnas ohållbar. Det måste helt och hållet
öfvergifvas och lemna plats för ett, som möjliggör personens beskattande. Utkast till
ett sådant ber jag, utan anspråk på ofelbarhet, att här få framlägga. Mig synes det
icke allenast innebära största fördelarne och minsta omgångarne för samhället utan ock
i fullt betryggande mån respektera individens rätt.
Förnuftsenligt bör, vid pennir.gecirkulationens redan vunna och dagligen ökade utsträckning,
icke gifvas mer än ett enda slag af skatt, som till åtskilnad från de gamla
slagens hela brokiga skara, lämpligen kan föra namn af allmän skatt. Sättet för dess
åstadkommande är högst enkelt och skall svårligen falla det parti i smaken, — ett sådant
gifves verkligen — som har sitt intresse i det konstiga, helst litet mysteriösa och blott för
invigda handterliga samhällsmachineriet. Den penningsumma, som för året anslås till
rikshushållningen, fördelas af Rikets Ständer på länen, hvartill ledning fås af hittills
från hvarje län utgångna skattebelopp samt kända statistiska facta. Ett läns skattebelopp
fördelas af landstinget på länets Grannlag — jag tillåter mig nyttja detta ord för
att beteckna på en gång stad och socken på landet, hvilka båda, efter stadsprivilegierBih.
till B. St. Prot. 1862 och 1863. 11 Sami. 3 A/d. 34
266
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 133.
nas sannolikt icke aflägsna fall, äro bestämde att intaga alldeles samma linia af statsrättslig
betydelse. Den kronoskatt, som sålunda fallit på ett grannlags lott, sammanslås,
med det belopp, som samma grannlag har för egna utgifter af nöden, och hela
summan fördelas af Grannlag sstyrelsen — jag benämner så de genom Kongl. Förordningarne
af den 21 Mars detta år tillsatta nya allmänna kommunalförsamlingar — på grannlagets
individer i förhållande till deras genom noggrann taxering bestämda inbördes skatteförmåga.
Efter uppbörden levereras hvarje grannlags kronoskatt genom grannlagsstyrelsens
försorg i landtränteriet, såsom följd hvaraf Kronan i beskattningsväg framdeles
hade att hålla sig allenast till grannlagen och icke finge med individerna att sköta vidare,
än att vid levereringen uppgifne restantier, hvilka dock torde blifva, jemförelsevis
till hvad hittills varit, få, enär skatten är afpassad efter hvarje skattskyldigs förmåga,
måste genom kronans embetsmän indrifvas.
Man finner att vid detta nya beskattningssätt väsendtligen kommer an på den
noggrannhet, hvarmed skattebeloppens fördelning, såväl på länen och Grannlagen, som på
individerna verkställes. De båda förstnämnda slagen af fördelning skola desto lättare
kunna utföras, ju mera statistiken hinner upparbetas och i enkla, snarfattliga men på
samma gång mångsidigt belysande uppställningar utbreda kännedomen af land och folk.
För utskiftningen af grannlagets skattebelopp på individerne kunna flera metoder gifvas,
och äfven den bästa skall utan tvifvel tillåta ytterligare förbättring, hvadan ock, då man
bör kunna antaga ju längre framåt desto större intelligens hos Grannlagsstyrelserna och
följaktligen omtanka för individernas väl, en allt större fullkomlighets ernående i beskattningen
mycket väl låter tänka sig. Den metod, som nu synes mig lämpligast, antydes i
följande punkter:
l:o. Skatteförmågan kan uttryckas genom tal, så till exempel, att 1 utvisar den
minsta. En person, som åsättes talen 100 eller 1000 anses kunna skatta hundra eller
tusen gånger mer än den, som skattar minst, och får således lika många riksdaler i
skatt, när den sistnämnda har en riksdaler. Summan af grannlagets alla skattetal förhåller
sig till dess hela skattebelopp, sorn hvarje individs tal till hans skatt.
2:0. Skattetalen åsättas med afseende på egandet inom grannlaget af fast eller af
löst gods hvar som helst, yrke, omfånget af industriel rörelse, antagliga inkomster, skulder.
tillfälliga vinster och förluster, lefnadssätt, ålder, helsotillstånd och andra personliga
förhållanden, familjeförhållanden samt alla de omständigheter i öfrigt, som taxeringsinännen
kunna anse af beskaffenhet att böra inverka på individens skatteförmåga.
3:o. Taxeringsmännen må häri vara bundne endast af egen öfvertygelse men böra
för undvikande, så vidt möjligt, af misstag, hvilka väl ändock kunna ske, men icke tili
jemförlighet på långt när med orättvisorna i det gamla systemet, inhemta tillgängliga
upplysningar, som af alla embetsverk skola efter anfordran lemnäs, hvarförutan den skattskyldige
är obetaget, om så önskas, att, icke mindre framlägga för taxeringsmännen de
facta, som kunna vägleda omdömet om hans skatteförmåga, än ock föreslå eget eller andras
skattetal till det afseende, som kan finnas förtjent. Den som uraktlåter uppgift
eller beträdes med en sådan osannfärdig, får skylla sig sjelf, om hans förmåga blifver
öfverskattad.
4:0. Från beskattning undantagas:
a) person under 21 år utan förmögenhet.
b) alla de. om hvilka kändt är, att de icke mägta någon skatt utgöra, hvarigenom
debiteringens och afkortningens onödiga omgångar för sådana personer undvikas.
c) Kronan och Kommunerna för egendom, som omedelbart för deras räkning
brukas.
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. JM 133.
267
5:o. Alla andra taxeras hvar för sig, utan afseende på bolag. Äfven qvinnor,
hemmavarande öfveråriga barn, husfolk och tjenstehjon måste efter förmåga bidraga till
samhällskostnaden; börande den ene icke vara för den andres skatt ansvarig.
6:0. Finnes inom grannlag fastighet, som eges af der icke skattskrifven person,
eller idkar sådan person rörelse inom grannlaget, då må fastigheten eller rörelsen anses
som person och taxeras, änskönt dervid anställde personer blifva särskildt beskattade.
7:o. De natura-prestationer, som nu utgå af fastigheter inom ett grannlag till
Kronan, värderas i penningar och sammanräknade beloppet tillägges grannlagets kronoskatt,
börande egarens sedermera bestämmande skattebelopp minskas med värdet af dylika
hans hemman vidlådande onera.
8:o. Alldenstund taxeringens resultat blifver tillförlitligare, ju bättre dess verkställare
känna den, som är i fråga att åsättas skattetal, må det icke tillåtas Grannlagsstyrelsen
att omedelbart taxera, om grannlagets folkmängd öfverstiger till exempel 5,000.
I så fall bör en förberedande taxering ega rum distriktsvis af dertill utsedde personer
inom Styrelsen med tillkallade gode män från distriktet, sedan Styrelsen till vinnande af
jemförelse mellan distrikterna satt i skattetal allenast några af de bekantare namnen
inom hvarje distrikt. Samtlige distriktstaxeringarne granskas sedermera af Styrelsen, som
slutligen, bestämmer skattetalen.
9:o. Grannlagstaxeringarne böra få öfverklagas hos en Pröfningskommitté, som
lämpligast utgöres af Landstinget, men icke vidare, såsom beroende af lokalkännedom.
10:o. Uppbördsterminerne böra vara åtminstone tre med skyldighet för den skattdragande
att hvarje gång erlägga en motsvarande andel af sin skatt, men med rättighet
att betala det hela.
Jag har inlåtit mig i dessa detaljer, för att visa förslaget i dess tillämpning. Den
som skulle frukta att underkasta sig en slik taxering, vill jag erinra, att han redan är
i beskattningsväg på åtskilliga sätt beroende af taxering, och den efter mindre tillförlitliga
metoder; och om någon invände, att individens skattebelopp blefve mycket betydligare
än nu, vill jag svara, att man nu omöjligt kan beräkna sin verkliga skatt.
Ty till de allänna debetsedlarnes belopp bör läggas hvad individen nödgas betala i högre
pris för en mängd förnödenheter, hvad det stämplade papperet kostar, som han tidtals
behöfver, hvad han utger såsom sportelinkomst åt de många tjenstemän, hvilkas biträde
han nödgas anlita, hvad han betalar mer än naturliga priset för de spirituösa
drycker han förbrukar o. s. v. Om alla dessa med flere dylika utgifter kunde uträknas
och tilläggas den direkta skatten för en hvar, skulle man häpna öfver resultatet, utvisande
en beskattning så ojemn, ända till orimlighet, att något liknande under den föreslagna
taxeringens auspicier är alldeles otänkbart.
Då emellertid en lika allmän som grundad mening torde vara, att ett annat system
icke kan med ens genomföras i sin helhet, inskränker jag mig nu till att vördsamt
föreslå,
att här framställda nya beskattningssätt, i händelse dess princip, nödvändigheten
af en beskattning lämpad efter den skattskyldiges förmåga, vinner erkännande,
måtte i tillämpliga delar användas med hänseende till innevarande
riksdags beslut om så kallade allmänna bevillningen, samt att, i stället för
en blott temporärt gällande bevillningsförordning, nu måtte utarbetas en på
förberörda grunder hvilande, permanent : allmän beskattningslag, att lända till
rättelse för utgörande af dels det skattebelopp, som vid hvarje riksdag fastställes
att utgå under titeln: allmän bevillning, dels ock alla slag afkommunalutskylder.
Stockholm den 28 November 1862.
N. II. Quiding.
268
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. Mi 134.
»/W 834,
Af Herr i)(lmans$011: Angående statsbidrag för anläggning af gern
bana från södra stambanan vid Eslöf till Landskrona och vidare
till Helsingborg.
Vid sist förflutna riksdagar begärde städerna Landskrona och Helsingborg
genom deras fullmägtige, hvar för sig, hos Rikets Ständer understöd för anläggandet
af jernvägar till södra stambanan, men Rikets Ständer ansägo sig icke kunna lemna
bifall åt dessa framställningar. Härigenom öfvertygade om vanskligheten att erhålla
bidrag af Staten till 2:ne särskilda banor, förenade sig städerna om anläggning
af en gemensam jernväg frän södra stambanan vid Eslöf till Landskrona och från
lämplig punkt på denna bana till Helsingborg, samt anhöllo uti underdånig ansökning,
att Kongl. Maj:t i nåder täcktes hos Rikets Ständer begära statsbidrag för
berörda anläggniag, och har nådigt afseende å denna ansökan i så måtto blifvit
fästadt, som Kongl. Maj:t uti aflåten nådig Proposition föreslagit Rikets Ständer,
att för anläggning af en bana från Eslöf, eller någon annan punkt vid södra stambanan,
till Helsingborg; och Landskrona bevilja ett amorteringslån emot ränta och
öfrige vilkor.
Såväl i den Kongl. Propositionen, sorn äfven uti en af Herr Landshöfdingen
m. m. von Troil hos Ridderskapet och Adeln väckt motion rörande denna angelägenhet,
äro alla de skäl, som tala för ban-anläggningens nytta och nödvändighet
så fullständigt framhållne, att jag, till undvikande af onödig vidlyftighet, tillåter
mig endast åberopa dessa skäl, såsom voro de här intagna; men hvad angår bansträckningen
emellan Landskrona och Eslöf, såsom ett helt för sig, torde jag få
tillägga, att ett bolag redan år 1860 blifvit bildadt för anläggning af denna bana
och bolagsreglor af Kongl. Majit fastställda, att Landskrona stad i bolaget ingått
för Trehundratusen Riksdaler och enskilde personer för lika summa, deraf 40 procent
äro inbetaide, samt att Herr Majoren och Riddaren Adelsköld, efter verkställda
noggranna undersökningar, upprättat tre alternativa kostnadsförslag, upptagande
kostnaden:
för bana med 4 fot 8J tuni’ spårvidd
1,788,000
” 4 fot d:o
1,430,000
” ” ”3 fot 5 tuni d:o
1,295,000
Riksdaler Riksmynt.
Om för hvarje kommunikations-linea, hufvudsakligen afsedd att blifva en föreningslänk
emellan hafvet och de inre delarne af ett land, tillgängen på en god,
rymlig och genom tillräckligt djup för den allmänna trafiken tjenlig hamn måste
utgöra en nödvändig betingelse, sä erbjuder Landskrona hamn, med ett djup af 24
till 36 fot, alla dessa fördelar, förenade med trygghet, beqvämlighet och billiga omkostnader.
Det måste alltså vara af största vigt, åtminstone för den del af landet,
som genomskäres och kommer att genomskäras af södra stambanan, att berörda
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\? 135.
269
bana sammanbindes med Landskrona hamn, som, utom ofvannämnda fördelar, vid
alla årstider är för trafiken tillgänglig.
Under åberopande af hvad jag här anfört, vågar jag vördsamt föreslå:
att Rikets höglofliga Ständer behagade för anläggning af en jernbana från
södra stambanan vid Eslöf till Landskrona och vidare från någon punkt
å denna bana till Helsingborg, meddela statsbidrag till två tredjedelar af
anläggningskostnaden, antingen såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
eller om detta icke kan beviljas, såsom lån emot den ränta och de
vilkor i öfrigt, Rikets Ständer finna lämpligt bestämma.
Stockholm den 28 November 1862.
J. Odmansson.
.M 188.
Af Herr Odmansson Om kostnadsfri upplåtelse för den tillämnade jernvägen
mellan södra stambanan samt Helsingborg och Landskrona
af viss del utaf Kronans omkring sistnämnda stad be
finlliga fästningsverk.
Den tillämnade jernvägen emellan södra stambanan samt städerna Helsingborg
och Landskrona måste, för att komma* till hamnen i sistnämnda stad, dragas genom
der befintliga, till större delen raserade fästningsverk, på sätt den upprättade kartan
närmare utvisar; och som jern vägs-anläggningen afser ett allmänt nyttigt ändamål,
vågar jag hoppas, att hinder icke möter för upplåtelse, utan ersättning, af så
stor del af de gamla fästningsverken, som för jernvägs-anläggningen erfordras, hvadan
jag vördsamt få föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte för sin del medgifva och besluta, att
sä stor del af de omkring Landskrona stad befintliga, Kongl. Maj:t och
Kronan tillhöriga, fästningsverk, som erfordras för ifrågavarande jernvägsanläggning
genom fästningsverken till Landskrona hamn, måtte för detta
ändamål kostnadsfritt upplåtas.
De handlingar och kartor, som angå jernvägsbyggnaden, blifva till Höglofliga
Stats-Utskottet aflemnade.
Stockholm den 28 November 1862.
J. Ödmansson.
270
Motioner i Borgare-Ståndet 1862, 136 och 137.
.M 186,
Af Herr OdtMHSSOI! Angående pedagogiens i Engelholm förändring lill
lägre elementar-läroverk.
I enlighet med de grunder, som finnas angifna i Herr Sommelii motion, angående
åtskilliga ändringar och tillägg uti nu gällande skol-stadga och äfven med
anledning deraf, att, enligt min åsigt, hvarje stad i vårt land bör vara i åtnjutande
åtminstone af ett lägre elementar-läroverk, lår jag vördsamt föreslå:
att pedagogien i Engelholm måtte förändras till ett lägre elementar-läroverk.
Stockholm den 28 November 1862.
J. Odmansson.
JW 187.
b:- %
Af Herr AlaildPl' Angående undersökning om tillkomsten af de så kallade
prebende-hemman m. ni., som äro anslagna åt vissa lärare vid
äldre elementar-läroverk.
Af de hemman eller jordar eller boställshus, som nu äro*på lön anslagna åt
några lektorer vid flera af rikets äldre elementar-läroverk, synas åtminstone de
fleste hafva blifvit till detta ändamål skänkta eller på annan väg disponerade före
Konung Gustaf II Adolfs och Drottning Christinas dagar, ja, måhända redan före
kyrko-reformationens införande; och de synas för den skull vara snarare bestämde
för domkapitlen, än för de gamla gymnasierna. Men alldenstund om förenämnda
förhållanden olika åsigter uppstått och börjat göra sig gällande, får jag härmed
vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta anställa en noggrann undersökning om dassa
förr s. k. prebendens m. m. tillkomst samt, ifall resultatet af densamma
skulle så utfalla, som jag förmodar, med anledning häraf i nåder utfärda
en derefter lämpad närmare förklaring af 72 § i den under den 29
Motioner i Borgare-Ståndet 1802. M 138. 271
Januari 1859 utfärdade nådiga stadgan för rikets allmänna elementarläroverk.
Jag anhåller vördsamt om denna motions remiss tili Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-U tskottet.
Stockholm den 28 November 1862.
P. G. Alander,
JV$ 138.
Åf Herr Alander: Om anslag til humle-odlingens befrämjande i Sverige
Af offentliga handlingar inhemtas, att under de sednare åren från utlandet årligen
till Sverige införes humle för mer än en half million Riksdaler. Det är den
stora utveckling, hvilken ölbryggerierna inom landet under dessa år vunnit», i förening
med ett å flera utländska orter iakttaget ändamålsenligare förfarande vid
humlens inskördande och torkning m. m., som synes hafva förorsakat en så betydlig
stegring i importen af besagde vara. Och likväl har humle varit af ålder med
framgång odlad i värt fädernesland, och i vära klimatiska förhållanden lära för dess
odling äfven i stort icke förefmnas några hinder, så att Sverige väl skulle kunna
genom egen odling sjelf fullt förse sig med oftabemälde vara, måhända deraf också
sälja öfverskott till utländningen. Men för att åstadkomma en lycklig förändring
härutinnan, fordras dels en allmännare utbredd kunskap i hithörande saker, dels
någon uppmuntran från det allmänna.
Med anledning af här ofvan antydda förhållanden, får jag härmed vördsamt
anhålla:
att Rikets Ständer vilie ställa till Kongl. Maj:ts disposition: l:o) minst
3,000 Riksdaler för bekostande af en eller kanske 2:ne lämpliga personers
utsändning till inhemtande utrikes af fullständig kännedom om nuvarande
bästa sättet lör humle-odlingens bedrifvande, såväl i större, som
i mindre skala; 2:o) minst 2,000 Riksdaler till hvarje län, der förening
bildade sig, som förbunde sig att a) på tjenligt ställe samt med biträde af
någon af förutnämnda personer, anlägga en nonnal-humlegård för länet
af minst 2:ne tunnlands areal, b) der anställde en af förutnämnde personer
inlärd humlegårds-mästare, som, jemte skötandet af normal-humlegården
samt meddelande af undervisning på stället, också vissa tider
hvarje år, mot billig resekostnads-ersättning af hushålls-sällskapet, kringreste
länet för att uppmuntra till humlegårdars anläggning, biträdde dervid
samt efteråt besökte dessa anläggningar och meddelade ätegarneräd
för bemälda odlings förkofran och utvidgning.
Till en början synes dock sist ifrågasatta anslag ej behöfva beräknas för flera
än 5 eller 6 län, emedan under nästinträdande statsregierings-perioti högst detta
272
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 139.
antal torde anmäla sig till delaktighet af anslaget. Hvad Skaraborgs län beträffar,
är jag dock viss, att det skall blifva ett af de första, som begagna tillfället att tillegna
sig ifrågavarande nya näringsfång, hvilket, efter hvad en sakkunnig person
försäkrat mig, är, der det med skicklighet och klokhet idkas, ett af de mest vinstgifvande
sätt för jordens användande.
Jag anhåller vördsamt om denna motions remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 28 November 1862.
P. G. Alander.
JW 13».
Af Herr GfeilJUldCr: Om anslag till utvidgning och förbättring aj liarnnoch
lastage-platsen vid Askersund.
t
Sedan plan till utvidgning och förbättring af hamn- och lastage-platsen vid
Askersund blifvit af vederbörande Distriktschef uppgjord och beräknad att erfordra
en kostnad af 60,000 R:dr, men stadens innevånare emellertid beslutat, att, till en
början, utföra blott en del af hamn-arbetet, upptagen till en summa af 24,000 R:dr,
likväl, under förutsättning, att stats-understöd skulle erhållas, har Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, på Kongl. Maj:ts befallning, i det general-förslag
öfver allmänna arbeten, som denna styrelse före innevarande riksdag afgifvit, antecknat
hamnbyggnaden vid Askersund, och — med yttrande, att denna hamn är
af behofvet högt påkallad, i följd af stigande rörelse, hvilken otvifvelaktigt komme
att ökas genom Statens vestra stambanas ernådda fullbordan, samt att stadens tillgångar
för det närvarande, enligt meddelad uppgift, icke medgifva att bestrida mera
än | af arbetskostnaden — föreslagit ett bidrags-belopp af 18,000 R:dr R:mt.
På dessa af bemälda Styrelse anförda skäl och då dessutom stadens sjö-trafik
blifvit betydligt ökad under innevarande års höst genom isbrytare-fartyget ”Svans” reguliera
turer dit 2 å 3 gånger i hvarje vecka, får jag, enligt anmodan från staden
Askersund, hvars fullmägtig jag vid detta riksmöte har äran vara, vördsammast
anhålla:
att Rikets Ständer till ifrågaställa hamn-arbete vid Askersund måtte
bevilja ett anslag af adertontusen Riksdaler Riksmynt.
Anhållande jag om remiss häraf till Höglofliga Stats-Utskottet, med tillkännagifvande
att ritning, kostnadsförslag och öfrige ärendet rörande handlingar finnas
förvarade hos Styrelsen för allmänna väg- och vatten-byggnader, som förmält sig
skola desamma, efter vederbörlig reqvisition, till nämnda Utskott aflemna.
Stockholm den 28 November 1862.
Alfred Grenander,
JV*' 140.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 140.
273
JW UO.
Äf Herr BÖrjcsOll: Om anslag lill fortsatt lifgifvande af planche-verket
”Fordna och närvarande Sverige”.
Vid sist hållna riksmöten, det ena efter det andra, har, på grund af motioner
hvilka inom detta högtärade Stånd förekommit, anslag blifvit beviljadt, för fortsatt
utgifvande af plancheverket ”Fordna och närvarande Sverige”, i afseende å hvilket
arbete följande upplysningar torde få äran meddelas: att detsamma, enligt nådig
befallning af Konung Carl XIII, påbörjadt år 1817 af Öfverste-löjtnanten och Riddaren
U. Thersner, efter hans år 1828 timade död blifvit fortsatt af hans sedermera jemväl
aflidna enka, genom deras dotter Thora Thersner, som derefter ensam besörjt
arbetets utgifvande; att arbetet är på en gäng det äldsta och största af ännu fortgående
inhemska plancheverk och har till föremål bekantgörandet af inom fäderneslandet.
varande märkvärdigaste och naturskönaste egendomar, genom såväl dessas
aftecknande, som fullständig historisk och topografisk beskrifning deröfver: samt att
Thersnerska verket, som isynnerhet under högstbemälde konung och konung Carl
XIV Johan samt jemväl derefter rönt uppmuntran genom stundom icke obetydliga
anslag eller understöd, hvilka dock på' en sednare tid varit för ändamålet allt för
ringa, i förhållande till dermed förenade dryga kostnader, sålunda fortgått utan afbrott
och ännu fortgår, sä att sedan år 1859 två häften af provinsen Westergötland
och tvä af Westmanland utkommit, hvarjemte ett häfte med vyer från Dalarne är
färdigt att utgifvas vid instundande jul samt handteckningar äro utförda till ännu
ett häfte öfver sistnämnda provins.
Dä nu utgifvarinnan, sorn odeladt gj’ort till sitt lifs hela föremål att utföra sin
aflidne faders plan och grundidé med fullföljande af detta högst förf jenstfulla nationalarbete,
helt och hållet saknar egna medel att dertill bidraga, och anledning således
är för handen, att arbetet mäste afstadna, om detsamma icke å Statens sida understödjes,
får jag, med fästad t afseende äfven derå, att utgifvarinnan är af en ytterst
svag kropps-konstitution, äran föreslå:
att Rikets höglofliga Ständer benäget måtte, till fortsatt utgifvande af
arbetet ”Fordna och närvarande Sverige”, för nästa statsregleringsperiod,
eller heldre under utgifvarinnans lifstid, så länge nämnda konstverk af
henne med samma nit som hitintills fortsättes, bevilja ett ärligt ansia»,
hvars belopp, af sist förflutna riksmöte bestämdt tili 400 R:dr, torde &i
förhållande till de ökade svårigheterna af arbetet, i den män utgifvarinnans
krafter blifvit af sjuklighet medtagne, billigtvis få höjas till 600 R:dr
Riksmynt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåjles.
Stockholm den 28 November 1862.
' J. Börjeson.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 Å/d.
35
274
Motioner i Borgare~Ståndet 1862. J\rs 141.
JW 141.
Af Herr lundberg: Om anslagets för stads-pedagogierna bestämmande
med afseende på behofvel af ökadt antal lärare vid pedagogierna
i Ulricehamn och Falkenberg.
Efter det vid 1856—1858 års riksdag af Kongl. Majit föreslagits, att samtliga
pedagogierna i städerna skulle förändras till elementar-läroverk på rikets stat, har,
ehuru Stats-Utskottet då icke härtill på hufvudsakligen endast den grund, att närmare
utredning, för att kunna uppgöra en bestämd stat för ifrågavarande läroverk,
skulle erfordras, ansåg sig kunna tillstyrka bifall, dock, enligt af Rikets Ständer
både vid nämnda och sistförfluten riksdag fattade beslut, blifvit medgifvet och förklarad!,
att lärare vid städernas pedagogier böra af Staten aflönas; och enär icke
lärer kunna vara med rättvisa och billighet eller Rikets Ständers och Kongl. Maj:ts
mening eller afsigt öfverensstämmande, att städer, hvarest folkmängden och antalet
af lärjungar är större än på de ställen, der redan tvänne lärare blifvit anställde, skola
fortfarande vara försedda med blott en lärare, får jag, med åberopande af hvad
staden Ulricehamns fullmägtig vid sednaste riksdagen, Herr Auditören A. Grenander,
uti väckt motion under J\s' 42, rörande pedagogierna, anfört, vördsamt hemställa:
att,
såvida icke möjligen stads-pcdagogierna i allmänhet varda til elementarläroverk
förändrade, anslaget för pedagogierna måtte af Rikets Ständer bestämmas
pä så sätt, att dervid beräknas och afses löner för tvänne lärare
vid både pedagogien i Ulricehamn och pedagogien i Falkenberg, jemte
arfvoden åt särskilde lärare för undervisning uti gymnastik och säng, i
enlighet med hvad uti Kongl. Maj:t,s Proposition blifvit beträffande tväklassiga
pedagogier eller elementar-läroverk föreslaget.
Mindre rigtigt må väl kunna synas, att med folkskolor jemföra pedagogier,
der från äldre tider meddelats undervisning i samina ämnen som vid de skolor,
hvilkas lärare utaf Staten aflönats; och torde åtminstone icke kunna anses skäligt,
att vid en pedagogi, hvarest antalet af lärjungar är lika eller större än vid dylika
skolor med två lärare, undervisningen skall af en ensam lärare bestridas, ined åtnjutande
af lön till belopp af endast 1,000 R:dr Runt, och att deruti till och med,
emot hvad Rikets Ständer angående två-klassiga pedagogier, förklarat, inberäknas
bidrag från stads-kommunen; utbedjande jag mig att till Stats-Utskottet få aflemna
de närmare uppgifter uti ifrågavarande hänseende, sorn frän vederbörande kunna
erhållas.
Stockholm den 28 November 1862.
A. M. Lundberg
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 142.
275
JW lis.
Af Herr Limdberg! Angående statsbidrag i afseende å hamnbyggnad
vid Falkenberg.
Sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag beviljat statsbidrag af
67.000 Kalr R:mt, deraf såsom lån 47,000 R:dr och anslag 20,000 R:dr för hamnbyggnad
vid staden Falkenberg, enligt af herr Majoren A. Remmer år 1853 uppgjord
plan oell upprättad! approximativt kostnadsförslag, uppgående till en summa af
87.600 R:dr Runt, och staden, ehuru det bestämda anslagsbeloppet var jemförelsevis
ringa och dagsverkspriserne voro något högre än vid sistnämnda tid, dock under
förlitande pä kostnadsförslagets beräkningar, i öfrigt ansett sig icke böra tveka
att begagna det tillfälle, som erbjöds att företaga till utförande en hamnbyggnad,
som var af så mycken vigt för orten och hvars stora behöflighet genom ständigt
återkommande svårigheter och olyckshändelser erfarenheten allt mer och mer ådagalagt,
hade redan vid slutet af är i800, till följd hufvudsakligen dels af prisstegringar å
ej allenast arbetslöner, utan äfven materialier, hvilka sednare icke till erforderlig
myckenhet kunnat pä afsedda sätt erhållas, dels deraf att faskinbäddarne under
hamnarmarne, enligt under arbetet meddelad föreskrift, pä det hamnbyggnaden
skulle ernå säkrare bestånd, måst anläggas till både större dimensioner och längre
utsträckning än den af Kongl. Majit gillade planen angaf, och att åtskilligt annat
uti kostnadsförslag^, alldeles icke upptaget eller beräknadt arbete mäst verkställas,
dels ock derutaf att nyssberörde års starka nederbörd förorsakat flere oförutsedda
svårigheter, och starka stormar åstadkommit skador under hamnbyggnaden, visat
sig att lör hamnbyggnadsarbetet blifvit användt ett belopp af 79,200 R:dr och att
till dess fullbordande, enligt då gjord beräkning, skulle ytterligare erfordras 58,650
R:dr, så att hela kostnaden för hamnbyggnaden komme att uppgå till 137,850 Ridr
eller 50,250 Ridr mera, än som beräknats uti det primitiva kostnadsförslaget; i anseende
hvartill staden hos Kongl. Majit i underdånighet begärt att från Handelsoch
Sjöfartsfonden erhålla, för fullbordande af hamnbyggnaden, ett statsbidrag af
40.000 Ridr, och att deraf en del finge utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet;
och har, efter inhemtande af Kongl. Styrelsens för allmänna väg-och vattenbyggnader
yttrande, Kongl. Majit enligt nådigt Bref den 22 Februari 1861, vid betraktande
deraf att hamnbyggnaden vid Falkenberg var för orten af väsendtlig vigt
och då stallen icke utan alltför stora uppoffringar förmådde bestrida de ytterligare
betydliga kostnader, som, utöfver hvad vid kostnadsförslagets uppgörande beräknats,
för hamnbyggnaden erfordrades, väl funnit godt att för sådant ändamål bevilja staden
ett låneunderstöd af Handels- och Sjöfartsfonden till belopp af 40,000 Ridr
276 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\§ 142.
R:mt att utgå med vilkor, att återbetalning af lånet skulle ske på det sätt, att vid
1863 års utgång en tiondedel deraf, jemte ett års ränta, erlades och sedermera under
nästpåföljde nio år likaledes en tiondedel af lånesumman vid hvarje års slut,
tillika med fyra procent ränta å det vid förfallotid en återstående kapitalbelopp;
men enär dels för hamnbyggnaden, som antages före utgången af innevarande är,
i enlighet med den derför fastställda planen och med den utsträckning densamma
redan erhållit, kunna fullbordas, åtgått, utöfver hvad är 1860 beräknats, ytterligare
omkring 10,000 R:dr, till följd hvaraf staden, jemte det dess på sednaste åren besparade
medel blifvit för hamnbyggnaden använde, skulle för denna komma att
hafva till förräntning en skuld af 109,000 R:dr, dels för någon muddring vid inloppet
till hamnen och verkställande af genom-muddring utaf den af sten och lera
bestående bank eller s. k. rabben, som är belägen ofvanför nya hamnrännan eller
emellan densamma och den eljest till midten at staden djupa Etra-elfven, anses
erfordras från 15,000 Ralr till 20,000 Kalr, hvilket arbete, ehuru omnämndt i herr
Majoren Remmers är 1853 afgifna betänkande, icke afsågs uti förrberörda gillade
plan för hamnbyggnaden, men dock numera, för hamnens ändamålsenlighet samt
undvikande af betydliga kostnader och olägenheter, funnits böra ofördröjligen företagas
till utförande, dels ock hamnafgifterne under flere år antagligen icke kunna
lemna tillgång till annat än verkställande af för hamnen i öfrigt nödiga arbeten, såsom
anläggande af bryggor, kajer och vägar samt således betalningar i afseende å stadens
för hamnbyggnaden ådragna skuld mäste ske genom andra medel, och det
icke lärer kunna” synas rimligt eller billigt, att för annan kapitalafbetalning än genom
vanlig eller medelst en ä tvä procent skeende amortering stadens nuvarande
innevånare skulle betungas med för flertalet af dem i hög grad kännbart tillskott,
får jag vördsammast föreslå och hemställa,
att Rikets Högloflige Ständer mätte täckas bevilja Falkenbergs stad,antingen
utan återbetalningsskyldighet, ett anslag af 20,000 R:dr, såsom bidrag till
verkställande af ofvanberörda muddringsarbete och de första arens kapitalafbetalningar
å omförmälda lån från Handels- och Sjöfartsfonden,
eller ock ett län af 50.000 Riksdaler Runt på de billigare vilkor, sorn
kunna bestämmas och med skyldighet för staden att deraf genast inbetala
hela nyssnämnda ur Handels- och Sjöfartsfonden bekomna lån; och
att denna min vördsamma framställning, beträffande ett företag, deruti
ingen enskild eger del och deraf icke någon inom staden har att omedelbart
eller egentligen annorledes än hvar och en inom omgifvande orten
påräkna fördel, men derför stadens skattdragande i hvarje fall måste
få vidkännas uppoffringar och utgifter, icke skall ogillas, vågar jag desto
heldre antaga, som väl uti Stats-Utskottets, af Rikets Ständer år 1857
bifallna utlåtande under M:o 158 i 23 punkten finnes anfördt, att ”Utskottet
föreställde sig att staden Falkenberg, genom den tillökning i dess
rörelse och inkomster, som till följd af hamnbyggnaden derstädes framdeles
borde uppkomma, skulle blifva i tillfälle att återbetala största delen
af det föreslagna statsbidraget”, men det anslag som beviljats dock
icke utgör en sjundedel af den kostnad, hvartill hamnbyggnaden uppgått;
hvaremot för andre hamnbyggnader i riket erhållits anslag till belopp
af åtminstone en tredjedel af kostnadssumman och för dylikt hamnbyggnadsarbete
uti en af Falkenbergs närmaste grannstäder åtnjutits, utan
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. ,J\s' 143.
277
skyldighet till återbetalning, ett anslag af 90,000 Kalr Knnt, jemte särskildt
bidrag till räntebetalning; anhållande jag att hos Stats-Utskottet. till
hvilket denna min motion torde blifva remitterad, handlingar rörande
hvad jag nu andragit må af mig få företes.
Stockholm den 28 November 1862.
A. 31. Lundberg.
JW 1-43.
Af Herr ElUMjvistt Om anslag till dels arfvode för en ny lärare vid
Navigationsskolan i Wisby, dels förhöjd aflöning för nuvarande
lärare derstädes.
Enligt den för Navigationsskolan i Wisby under den 25 Januari 1861 fastställda
aflöningsstat, uppgår statsanslaget för skolan till ett sammanlagdt belopp af R:dr 2,950
R:mt. Genom detta bidrag från Statens sida har undervisningen i skolan fortgått till
stor nytta för de elever, vanligen uppgående till inemot 40, hvilka årligen inom nämnda
skola erhållit sin theoretiska sjömanna-bildning. Det är en känd sak, att en ej obe
tydlig
del af öns befolkning redan från barndomen egna sig åt sjömannayrket, hvilket
bevisas äfven derutaf, att på en stor del af svenska handelsflottan finnas sjömän från
nämnda ö, de flesta erkända för duglighet, och med stor fallenhet för yrket. Många
af öns söner innehafva ock befäl å fartyg, merendels å seglande fartyg, en och annan äfven
å ångfartyg.
På sednare åren har antalet af sistnämnda fartyg betydligen tillvext, och farkoster,
framdrifna med ånga, synas allt mer och mer vinna terräng framför de fartyg, som endast
begagna segel för sin fortkomst. För att kunna anställas såsom befälhafvare eller
maskinist å ångfartyg fordras dock att hafva kännedom om ångmaskiner, deras konstruktion,
användande och behandling. I Wisby Navigationsskola finnes likväl ej någon lärare
anställd att undervisa dervarande elever härutinnan.
Ett stort antal af dessa elever hafva under sednare åren önskat undervisning uti
denna i närvarande tid särdeles vigtiga kunskapsgren för en kunnig och duglig sjöman,
men i brist af lärare i ämnet inom skolan har denna deras vetgirighet ej kunnat tillfredsställas.
Inom åtskilliga andra Navigationsskolor i riket, såsom den i Stockholm, uti Götheborg,
uti Gefle och i Carlshamn, hafva anslag blifvit beviljade åt en lärare i ångmaskinlära;
men i Wisby Navigationsskola finnes, såsom nämndt är, ej något anslag till en
dylik lärarebefattning. Till följd häraf har skolan ej kunnat till fullo uppfylla.sin bestämmelse,
då den ej varit i tillfälle att bibringa sina elever sådan undervisning och
278
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JW 144.
kunskap, som nuvarande tid nödvändigt fordrar af en sjöman, som vill anses skicklig i
sitt yrke och förtjent af befordran.
För att nu afhjelpa denna brist hos Navigationsskolan i Wisby, hvilken är för
GotlaYid så mycket kännbarare som en stor del af öns manliga befolkning, såsom nyss
blifvit omnämndt, hafva sjömansyrket såsom sin näring, har jag ansett mig böra vända
mig till Rikets Höglofliga Ständer, som alltid med lifligt intresse omfattat hvarje tillfälle
att främja landets ungdoms förkofran uti intelligens och i nyttiga kunskapers förvärfvande,
med vördsam begäran
att Rikets Ständer ville anslå ytterligare ett årligt belopp af R:dr 500 R:mt,
såsom arfvode åt en lärare, som får sig uppdraget att meddela undervisning
i läran om ångmaskiners konstruktion och deras användande och behandling,
vid den i Wisby inrättade Navigationsskola.
Enligt Kongl. Maj:ts under den 24 sistlidne månad aflåtna, nådiga Proposition till
Rikets Ständer, har Kongl. Majit äskat ett förhöjdt anslag af 5,263 R:dr 75 öre R:mt, till
Navigationsskolorna i Stockholm, Götheborg, Gefle och Malmö, »till beredande af förhöj»ning,
dels i nu utgående löner och arfvoden för ordinarie lärarne och underlärarne vid
»ofvannämnde 4 Navigationsskolor, dels och i anslagen för materiela behofven vid samma
skolor»; och då lärarne vid Wisby Navigationsskola utan gensägelse äfven äro i behof
af förbättrade lönevilkor, alldenstund de, såsom boende i en mindre stad, hafva svårare
att erhålla, utom sin lön, några biförtjenster, får jag nu[hemställa:
det Rikets Ständer
ville för sin del anslå, för beredande af förhöjning i nu utgående löner och
arfvoden till ordinarie läraren vid Wisby Navigationsskola, som nu har R:dr
1,875 R:mt, förhöjning af R:dr 125 — och till underläraren dersammastädes,
som nu har R:dr 625, förhöjning för begge årligen af R:dr 375 R:mt, i enlighet
med Kommers-kollegii underdåniga skrifvelser af den 4 Juli och 12 Augusti
detta år.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
L N. Eneqvist.
JW 144.
Af Herr EllCljvistj Om anslag till teknisk elementarskola i Wisby.
Ön Gotland, som genom sitt läge icke kan draga synnerlig fördel af de institutioner,
hvilka på flera ställen af fasta landet, genom rikligt understöd från Statens sida,
blifvit inrättade till industriens höjande och näringarnes upphjelpande inom vårt fädernesland,
men i sin mån fått bidraga till medlens sammanskjutande härtill, har, det oak
-
Motioner i Borgare-Såndet 1862. J\? 144.
279
tadt, i jemförelsevis ringa grad varit föremål för Statens omtänksamma omvårdnad i
denna del.
Det är dock nödigt, att i sådant afseende något göres för denna provins, hvars
befolkning, af naturen utrustad med håg och fallenhet för slöjd och industri, hvarpå den
vid mångfaldiga tillfällen lemnat talande bevis, genom utförande af flerahanda mekaniska
arbeten af enklare konstruktion, genom lemnadt tillfälle till erhållande af en någorlunda
fullständig undervisning i de tekniska kunskaperna, skulle kunna sättas i tillfälle
att, på ett såväl för dess hemort som för hela landet gynsammare sätt, tillgodogöra sin
arbetskraft och sina af naturen lemnade rikhaltiga tillgångar. Lemnade nära nog åt sig
sjelfve, och utan bistånd af såväl främmande spekulation, som främmande insigter och
erfarenhet, hafva öns innevånare, hvilka dock äro nödsakade att sjelfve sörja för uppfyllande
af sina flesta behof, icke förmått att höja industrien till den punkt, som vore
önsklig, och som med för handen varande resurser lätteligen skulle kunna ernås. Handtverkeriernas
tillverkningar äro för detsamma väl tillräckliga, men deremot finnes icke
inom länet någon fabriksrörelse, säkerligen till föl jd deraf att denna industrigren, för att
kunna med fördel bearbetas, förutsätter teknisk skicklighet hos dem, som egna sig deråt;
och någon sådan står icke att erhålla, då inom länet icke tinnes någon teknisk läroanstalt.
Saknaden af en sådan ådagalägger sina menliga verkningar, såväl i förutnämnda
fall, sorn genom det baud, den lägger på öfriga näringars tidsenliga utveckling, hvilket
åter ingalunda kan vara att emotse, derest ej vetenskapens upptäckter och den rikare
erfarenhetens rön beredas tillfälle att komma den praktiska tillämpningen till godo; hvarjemte
afsaknaden af en undervisningsanstalt af förutnämnda beskaffenhet betager ali
möjlighet för de förmågor i den mekaniska och tekniska branchen, som inom provinsen
kunna alstras, att få sina anlag utvecklade genom inhemtande af nödig theoretisk underbyggnad
i dithörande ämnen. Det är med anledning af hvad jag sålunda haft äran
andraga, och för att ofvan påpekade allmänt erkända brist må kunna afhjelpas, jag nu
får ödmjukast föreslå:
att Rikets nu församlade Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af R:dr
10,000 Runt för en teknisk elementarskola i staden Wisby, att allt framgent
årligen utgå för underhåll af densamma, och till aflöning åt behöfligt antal
lärare, under vilkor att staden deremot åtager sig att för skolan anskaffa
lämplig lokal.
Örn remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
L. N. Eneqvist.
280
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 32 145.
JW 145.
Af Herr Witt! Angående anslag till utvidgning af Slöjdskolan i Carlskrona.
Om vårt fädernesland skall kunna utveckla alla sina rika tillgångar, underhålla
och skänka trefnad åt en alltjemnt stigande folkmängd, så är första vilkoret, att en hög
grad kunskap, vetande, skicklighet finnes hos nationen i sin helhet. Det är icke nog
att lärdomens salar stråla af skinande ljus, det är fastmera nödvändigt, att i synnerhet
de praktiska vetenskaperna göras allmänna för praktiska män. Våra handtverkerier stå
jemförelsevis på en låg ståndpunkt, derföre att man, ända till våra dagar, aldrig tänkt
på att handtverkaren behöfver annan förmåga, än en inlärd slentrian. Nu deremot
har äfven denna hittills temligen förbisedda, dock för fäderneslandet så nyttiga, sä nödvändiga
samhällsklass börjat höjas till det anseende och den uppmärksamhet den förtjenar,
och vi kunna hoppas, att den dag skall nalkas, då Svenska haudtverkerierna komma
att intaga en hedersplats både inom och utom landet. Det är, i min tanke, Statens
skyldighet och Statens egen fördel att, hvarhelst man ser ett bemödande till den ädla
och för landet gagnande verksamheten, att sprida kunskap bland dem, sorn egna sin
framtid åt handtverk och slöjd, komma detta bemödaude till hjelp. — J Carlskrona
börjades i April år 1860 en slöjdskola, hvilken sedan varit besökt af 24 elever,
årligen, och innevarande termin hafva 31 elever, handtverkslärlingar och andra
personer, hvilka om aftnarne njuta undervisning uti Aritmetik, Geometri,
Rättstafning, Grunderna af Fysik och Kemi, Ritning, Modellering, Svarfning och Bildhuggeri.
Medellöse hafva fri undervisning, men haudtverkslärling betalar 2 R:dr, gesäll
6 R:dr och annan person 10 R:dr årligen. Trenne lärare och en vaktmästare äro
antagne och aflönas med mycket små arfvoden, som kunnat åstadkommas af de ringa
tillgångarne för denna skola, hvilken har enskild onflanka och enskildt nit för saken att
tacka för sin tillvaro. För att kunna utvidga denna inrättning till likhet med Eskilstuna
Söndags- och Aftonskola, och utan hvilken utvidgning den ej kan uppfylla sin bestämmelse,
fordras ett årligt statsanslag af 6,000 R:dr Runt, enligt den beräkning, som
af Skolstyrelsen blifvit uppgjord. Underdånig ansökan att af statsmedel erhålla denna
summa har hos Kongl. Maj: t blifvit framställd; och Kongl. Kommers-kollegium har, uti
yttrande deröfver, ansett sig icke sakna anledning att till Nådigt afseende i underdånighet
förorda ansökningen; men på anförda skäl föreslagit en summa af endast 4,000 R:dr.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet säges, att, enär det gagn, som till näringsflitens
utveckling och förkofran kan påräknas af den ifrågavarande läroanstalten, företrädesvis
måste tillgodokomma Carlskrona stad, och Statsverket icke i allmänhet bör betungas
med utgift för dylika inrättningar af en mera .inskränkt beskaffenhet, har Kongl.
Maj:t icke funnit skäl att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet. -— Fullt
inseende rigtigheten af denna slutsats, är det under en annan förutsättning, nemligen att
icke blott
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 146. ■ 281
icke blott Carlskrona, utan hela landet, skulle draga nytta af en sådan inrättning, alldeles
på samma sätt som hela landet har nytta af andra på olika ställen förlagda läroverk
och undervisningsanstalter, jag vördsamt hemställer anslagsfrågan till Rikets Höglofliga
Ständers behjertande. Utan att vidare anföra några bevekande skäl, låter jag
blott saken tala för sig sjelf, då jag vördsamt föreslår,
att Rikets Ständer måtte till utvidgning af Carlskrona Slöjdskola anslå ett
årligt statsbidrag af Sextusen (6,000) R:dr R:mt, eller åtminstone af det
mindre belopp Fyra tusen (4,000) R:dr, som Kongl. Kommers-kollegium ansett
erforderligt.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 28 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
JW I4ö.
Af Herr Witt'. Om anslag för tillbygnad af elementarläroverkets i Carlskrona
lokal.
Ehuru vanskligt det är att framträda med begäran om statsanslag, synnerligast då
anslaget gäller den kommun man sjelf tillhör, kan jag dock icke underlåta att, med kännedom
om den frikostighet, hvarmed Rikets Ständer i allmänhet begåfvat de läroverk,
som haft behof af anslag, omnämna följande, som jag tror, mindre vanliga förhållande.
Carlskrona samhälle har från äldre tider tillbaka helt och hållet på egen bekostnad inredt
och underhållit stadens publika skolhus. När elementarläroverket, till följd af i
nåder anbefalld utvidgning från 4 till 8 klasser, behöfde en utvidgad lokal, ifrågasattes
det att begära statsanslag till en storartad byggnad, men. jag och flere med mig ansågo
Statsverket nog betungadt ändå, och yrkade förändring och påbyggnad af det äldre huset,
hvilket ock skedde. Förändringen kostade 33,702 R:dr, hvartill 10,000 R:dr erhöllos
af stiftets byggnadskassa, men för det öfriga blef staden skuldsatt. Ytterligare måste
staden åtaga sig en årlig beskattning af 500 R:dr till hyresersättning åt rektorn,
som förut haft bostad i skolhuset. Nu erfordras likväl en tillbyggnad för laboratorium,
bibliotheksrum och samlingar af naturalier m. m., hvilken, enligt uppgjord beräkning,
kommer att kosta 23,618 R:dr 50 öre, och det är blott sistnämnda summa, jemnad till
23,600 R:dr R:mt, jag vågar vördsamt föreslå,
att Rikets ständer måtte af statsmedlen anslå.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 28 November 1862.
Gustaf Carl Witt.
Bila till B. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 3 AJd.
36
282
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. vl£ 147.
JW
Af Herr Isberg.; Om anslag till understöd för• en af doKtor 0. Sandahl
i hufvudstaden inrättad medico-pneumatisk anstalt.
Redan länge hade man iakttagit, att den förtunnade luft och det ringare lufttryck,
för hvilka den menskliga organismen utsättes vid uppstigandet på höga berg och vid
luftseglingar, utöfvade på organismen ett egendomligt inflytande och kunde framkalla
svåra rubbningar i, bland annat, andedrägten och blodomloppet; — likasom man, i motsats
härtill, hade iakttagit att den förtätade luften i dykare-klockor framkallade i afseende
å muskelkraften, matsmältningen och hörseln åtskilliga fenomener, som syntes
vara af välgörande natur; då dessa och andra likartade iakttagelser, för BO år sedan,
föranledde Emile Tabarié i Montpellier att göra de första, förnuftigt ordnade, försöken
till utrönande af komprimerad lufts inverkan på den menskliga organismen, synnerligast
under sjukdomstillstånd i andedrägts-organerna.
Dessa försök utföllo särdeles gynnsamt, och hans idé fullföljdes efterhand af doktor
Bertin i Montpellier, af doktorerna Pravaz och Milliet i Lyon, äfvensom i Nizza. Rörande
resultaterna af denna nya behandlings-methods användande i åtskilliga sjukdomar,
företrädesvis i bröstorganerna, hafva under sednare åren offentliggjorts en mängd afhandlingar
i de medicinska journalerna i Frankrike, England, Tyskland och Italien, —
af hvilka afhandlingar jag här endast vill hänvisa till Bertini "Etude clinique sur bains
d’air comprimé”, och doktor Vivenofs ”lieber den Einfluss des veränderten Luftdruokes
auf dem menschlichen Organismus”, och hvilken sistnämnda afhandling fått ett rum i
den berömde professor Virchoivs ”Archiv fur Pathologische Anatomie und Physiologie,
und flir Klinische Medicin”.
Förtjensten att hafva, till den lidande mensklighetens gagn, i vårt fädernesland
infört denna kur-method, tillhör Herr Doktorn Oskar Sandahl, som, efter under en utländsk
resa inhemtad närmare kännedom om methoden och deraf då redan vunna resultater,
och efter åtskilliga motgångar och misslyckade försök, hvilka högst betydligt
ökade den i allt fall nog dryga anläggningskostnaden, i Oktober månad 1860 här i
Stockholm öppnade en dylik, s. k. ”Medico-pneumatisk” anstalt, med 2 stycken s. k.
;,Klockor” för inandning af förtätad luft, och hvilken anstalt derefter varit i oafbruten
verksamhet, och intill den 1 sistlidne Oktober begagrtats af 353 personer, som der tagit
tillsammans 8,653 luftbad, af hvilka dock 3,229 bad lemnats utan afgift åt fattiga och
mindre bemedlade. — Den tabellariska sammanställning af härstädes upphemtade resultaterna,
som jag har äran bifoga denna min motion, utvisar, att af de 353 patienterna
hafva 254 blifvit förbättrade och till helsan återställda, — att, i afseende å 28, resultatet
kan anses ovisst, eller icke blifvit kändt, — och att för 71 personer ingen förbättring
inträdt, detta säkerligen icke sällan^af det skäl, att patienten ej velat tillräckligt
länge begagna baden, utan tagit så få sådana, att deraf ej varit att hoppas bot för
oftast mångårigt lidande.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 147.
283
Om detta förhållande, i afseende å anstaltens kurativa nytta, hvilken ock är vorden
på det amplaste vitsordad af Svenska Läkaresällskapets den 25 i denna månad i ämnet
afgifna yttrande, hvilket jag anhåller att, jemte dertill hörande protokoll för den
18 dennes, få härhos bilägga, måste anses fulltyga att anstalten har visat sig fördelak
tig
för vetenskapen och för patienterna, så är beklagligen händelsen ickesåda n för
den menniskoälskande vetenskapsman, som, med mycken möda och stora uppoffringar,
hos oss infört den nya kur-methoden; — och hvilket klarligen framgår af den omständigheten,
att då anstaltens årliga underhålls- och driftkostnad m. m., utan att dervid
tages i beräkning någon ersättning för föreståndarens tidspillan och besvär, uppgår till
8,500 R:dr R mt, kan icke ens denna kostnad betäckas af de bad, som i klockorna be
talats
med 3 R;dr stycket för 2 timmar.
Anstaltens ekonomiska bestånd är således betänkligt hotadt, till å mycket större
skada för det- allmänna, som, på sätt Svenska Läkaresällskapets åberopade yttrande angifver,
det torde, som orden lyda — ”blifva omöjligt för en enskild person att, utan
förlust, upprätthålla och drifva en inrättning, (som den ifrågavarande) som redan i sig
sjelf dyr att anlägga, erfordrar så betydliga dagliga omkostnader som denna, — så vida
han icke erhåller offentligt understöd”, — och hvilket ytterligare lärer kunna skönjas
deraf att dels frågan om en slik inrättnings tillvägabringande i Upsala fallit för kännedomen
om de dermed förenade stora kostnader, och dels frågan om en sådan inrättning
i Helsingfors ej kunnat annorlunda komma till verkställighet, än att inrättningen, understödd
af Regeringen med 4,000 Rubel Silfver, förenats med Universitetets Medicinska
Clinicum, handhafves af klinikens föreståndare och tillhör sålunda helt och hållet
Staten och Universitetet.
Då hvad jag nu haft äran andraga tydligen ådagalagt den nytta för det allmänna,
som vunnits och är att förvänta af den Medico-pneumatiska anstalt, som här i hufvudstaden
anlagts af Herr Doktorn 0. Sandahl, — den betänkliga förlust, som skulle uppkomma
genom anstaltens indragning, — och den omöjlighet, som lärer förefinnas för enskild
person att. utan offentligt understöd, upprätthålla densamma; — så får jag, under
åberopande af hvad i sådant hänseende har blifvit af Svenska Läkaresällskapet tillstyrkt,
härigenom vördsamt hemställa:
att Rikets nu församlade Höglofliga Ständer ville til ] understöd för den af
Doktorn Oskar Sandahl här i Stockholm inrättade Me dico-pneumatiska anstalt
anvisa ett årligt anslag af fyratusen R:dr R:mt» under vilkor att anstalten
ställes under tillsyn af Kongl. Sundhets-kollegium, dit föreståndaren
har att årligen om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom att
vid anstalten dagligen, i mån af behof, lemnäs 4 fribad åt fattige.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott, och att dit få framdeles inlemna
den fullständiga redogörelse om den ifrågavarande anstaltens verksamhet, som nu är under
tryckning.
Stockholm den 28 November 1862.
F. G. Isberg.
284
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\dt 148.
JW 14».
Af Herr Lovéll: Om anslag för inköp af tomt till byggnad för en skola
efter nya elementarskolans undervisningssätt.
För 34 år sedan uppstod i hufvudstaden en läroanstalt, Nya Elementarskolan,
med syfte att — enligt förslag- af en kommitté, tillsatt att granska de allmänna läroverken,
— pröfva nya grundsatser inom skolväsendet. Det program, sorn vid denna
skolas afslutning sistlidne vårtermin åtföljde årsberättelsen och hvaraf ett exemplar
bifogas denna motion, redogör för i hvad män de grundsatser, som vid skolans
början antogos, vunnit erkännande inom skolverlden samt hos Regering och Ständer.
Under det denna läroanstalt verkat för skolreformer, har densamma derjemte
tillvunnit sig ett ständigt vexande förtroende hos allmänheten, hvilket bevisas af
det för hvarje år tilltagande antalet föräldrar och målsmän, hvilka önskat att derinom
få plats för sina barn och myndlingar. Antalet lärjungar bestämdes först till
100. Men då tilloppet af de inträdessökande ständigt vexte, samt slutligeh uppgick
till öfver 200, och dä skolan var inrymd i en hyrd lokal, så‘beviljade Rikets
Ständer på Direktionens hemställan medel till byggande af ett nytt skolhus, som
1859 öppnades. Mången tvekade, huruvida det nya undervisningssättet skulle vara
med ett större antal lärjungar förenligt, men erfarenheten har visat, att detta ganska
väl låter sig göra, och skolan har under de sednaste åren med ökad styrka
gått framåt.
Antalet af inträdessökande har emellertid efter skolans utvidgning stigit jemförelsevis
hastigare än någonsin förut, och vid början af innevarande år uppgick
det till 297, som då ännu icke kunnat vinna inträde. Direktionen beslöt derföre,
att, med begagnande af ett tillfälle att få hyra en lägenhet på samma skoltomt,
ytterligare utvidga skolan, och Kongl. Maj:t behagade på direktionens framställning
anslå medel till löner för ett ökadt antal lärare.
Vid innevarande hösttermins början öppnades läroverket för 300 lärjungar,
och lärarepersonalen uppgår, de 3:ne tills vidare antagne extra lärarne inberäknade,
till 19, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Cirkulärbrefvet af den 20 Mars
1858 för rikets elementarläroverk i allmänhet föreskrifver. Något hinder för undervisningssättets
framgång lärer ej rönas af detta ökade lärjungeantal.
Men oaktadt nu 100 nya lärjungar vid denna termins början blifvit i skolan
intagne, och oaktadt många af de sökande ej kunnat emottaga kallelsen, emedan
de i följd af den långa väntan på intagning nödgats öfvergå till andra skolor, sä
uppgår dock genom ständigt nya anmälningar antalet af de inträdessökande för det
närvarande åter till öfver 250 och detta oafsedt ganska många föräldrar och målsmän
efter vunnen upplysning, att inträde i skolan icke på många år kan förväntas,
låtit förmå sig att från anmälningen afstå.
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 148
285
Någon vidare utvidgning af skolan är naturligtvis icke möjlig, enär det ej kan
vara fördelaktigt för undervisningen, om ett läroverk upplåtes för ett obegränsadt
antal lärjungar.
Det är bekant, att 1859 års skolstadga i 3:dje och 4:de §§ föreskrifver, att rikets
elementarläroverk skola vara af 2 slag, högre och lägre, de högre bestående
af 7 klasser, de lägre af 5 till 2 klasser. Men det oaktadt är rikets hufvudstad,
om Nya Elementarskolan undantages, icke i besittning af ett enda högre elier sjuklassigt
läroverk. Klar», Maria, Jakob och Katarina äro nemligen aila lägre elementar-läroverk,
och Stockholms gymnasium eger den med alla andra rikets läroverk
olikartade ställning, att ensamt bestå blott, af de högsta klasserna. Icke heller
är någon utsigt för handen, att något af hufvudstadens läroverk, antingen såsom
de förra, ofullständiga uppåt, eller såsom gymnasium, ofullständigt nedåt, skall
förändras till sjuklassigt, emedan skolbyggnaderna icke härtill äro tillräckliga, andi\a
hinder att förtiga.
Då nu allmän klagan spörjes öfver trängseln i alla stadens offentliga skolor,
och då flera privata såsom lyceum och tvänne till Nya Elementarskolan förberedande
skolor äfven äro öfverfyllde med lärjungar, och dä dertill kommer, att undervisningen
i dessa privata skolor, utom de större kostnaderna för föräldrame, äfven
med de utmärktaste föreståndare och bästa lärare, måste lida af brister, som
icke stå att afhjelpa, såsom täta lärareombyten m. m., sä lärer, af alla dessa skäl.
skolbristens afhjelpande i hufvudstaden vara en oafvislig nödvändighet. Men då
Nya Elementarskolans pedagogiska verksamhet onekligen har höjt de andra läroverken
till framsteg, äfven i de grundsatser dessa sjelfve omfattat, och då förtroendet
till den nya skolan ständigt ökats, ädagalagdt af det stora antal sökande,
som ej kunna vinna inträde, sä synes ingenting vara naturligare, än att en ny skola,
likartad med denna och efter samina system, anlägges, sä mycket mera, som hufvudstaden
då får ytterligare ett läroverk, fullständigt nedifrån och uppåt; och tvänne
sådana är väl det minsta en så stor stad bör ega. Man torde kunna hoppas,
att den nuvarande direktionen för Nya Elementarskolan, nitälskande för undervisningens
framgång, ej skall undandraga sig att taga den nya skolan under sin värd.
Det är att förmoda, att erhållandet af erforderliga lärarelöner för ett sådant,
läroverk icke skall mota. något hinder vid den lyckliga benägenhet och frikostighet,
hvarmed Rikets Ständer under sednare år omfattat elementar-undervisningen;
men svårigheten ligger i anskaffandet af skolhus.
Skäl finnas visserligen, som tala för den tanken, att då Staten lönar lärare,
bör kommunen anskaffa byggnad. Men dels hafva redan en mängd af rikets städer
erhållit statsmedel till sina skolhus, och bland dessa har äfven nyligen rikets
andra stad fått ett anslag af 150,000 R:dr till detta ändamål; dels. förekommer för
Stockholm den egenheten, att denna stad icke i afseende på skolväsendet är en
kommun, utan här finnas ej mindre än 8 sådana, och man kan ej begära, att någon
af dem skall bekosta ett skolhus, som skulle begagnas af andra församlingar
lika mycket som af den, i hvilket detsamma vore beläget, i sammanhang hvarmed
jemväl bör tagas i öfvervägande, huruledes, äfven om staden i allmänhet vore pligtig,
att bekosta lokaler för här inrättade och för stadens barn afsedda läroverk, en
sådan förpligtelse svårligen skulle kunna staden lagligen åläggas i afseende på den
nu föreslagna skolan, då undervisningen deri skulle komma att meddelas efter grunder,
till väsendtlig del afvikande från dem, som i allmänt gällande skolstadga äro
utstakade och fastställda. Då det otvifvelaktig! äfven är för landet i allmänhet af
största vigt, att de nya undervisningsåsigterna erhålla ett vidsträcktare fält för ut
-
286
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. J\d> 149.
öfvandet af sin gagnande verksamhet, och då skolstadgan tillåter skolors inrättande
efter Nya Elementarskolans system, sä snart eforus och lärare sådant önska, men det
visat sig att en sådan önskan att frångå det gamla icke förekommit, synes det vara
ganska lämpligt, att. dä ett eforat finnes, som dertill har god vilja, sakens utförande
ät detsamma öfverlåtes, enär utan god vilja härtill den är omöjlig.
Pä alla. dessa skäl anhåller jag att Rikets Ständer måtte besluta:
att ställa en summa af 200,000 R:dr tili Kongl. Maj:ts förfogande för inköp
af tomt, att derpå uppföra en byggnad med full inredning för en skola
af 300 lärjungar efter Nya Elementarskolans undervisningssätt och hvilken
summa linge af denna skolas direktion lyftas, i män som kostnadsförslag
blefve för en sådan byggnad upprättadt och ritning af Kongl.
Maj: t fastställd, samt plan för inredningen af densamma uppgjord.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 28 November 1862.
L J. Lovén.
JW 149.
Af Herr Schenström I Om låneunderstöd till anläggning af jernbana för
lokomotiv från hamnen vid Köping norrut till Uttersberg med
grenbana till sjön Lillsvan.
Under 1856 års riksdag gjordes framställning hos Rikets Ständer om erhållande
af lån åt ett dä bildadt bolag för anläggning af en jernväg emellan Köping
och Uttersberg inom Skinnskattebergs bergslag. Uti deröfver afgifvet utlåtande N:o
235 erkände Stats-Utskottet, ”att den jernbana, för hvars anläggning ifrågavarande
”län vore begärdt. onekligen komme att blifva af stort gagn och medföra synnerlig
”lättnad för den lifliga rörelsen vid de mänga bergverken inom den ort, hvilken
”denna bana skulle genomgå”, samt anförde vidare, att då, enligt hvad för Utskottet
uppgifvits, ifrågavarande jernvägsbolag icke skulle vara belåtet med de betalningsvilkor,
som, med hänsigt till den dåvarande allmänna penningeställningen, efter
Utskottets åsigt, borde af Rikets Ständer bestämmas för ett län, som vid den
riksdagen kunde ät samma bolag meddelas, ansåg sig Utskottet böra hemställa, såsom
orden lyda: ”att det begärda låneunderstödet för utförandet af jernvägsanlägg”ningen
mellan Köping och Uttersberg icke må under innevarande riksdag beviljas.”
Detta afslag var således gifvet i en form, som berättigade till förhoppning, att bolaget
framdeles och sedan den då inträffade rubbningen i penningerörelsen öfvergåtf,
egde att motse framgång för sina önskningar. Och de ledamöter af detta
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. ,JW 149.
287
Högtärade Stånd, hvilka vid förberörde riksdag tillhörde Stats-Utskottet, skola äfven
helt säkert minnas hurusom knappast någon dä ifrågasatt bibana hade tillvunnit
sig så bestämd och allmän öfvertygelse om dess behöflighet och stora nytta, som
den ifrågavarande. Det kan väl ej heller bestridas att det låg största rättvisa i
en sådan öfvertygelse, ty den grundades derpå: att uti den från Köping utgående
dalsänkning, som bildas af Hedströmmen, finnes pä en omkrets af 3—4 mil icke
mindre än 17 särskilda jernbruk, hvilkas årliga tillverkning, uppgående till något
mer än 200,000 centner jerneffekter, motsvarar omkring -nydel af landets hela jernexport;
att formän för dessa effekter under vissa tider af året knappast kunna erhållas
under det forlönerna i allmänhet stegrats utöfver 100 procent; att dessa med
brukseffekternas forsling förenade svårigheter föranledt ett allt för härdt anlitande
af bruksegendoinarnes och derunder lydande landtbönders arbetskrafter, hvilket motverkade
de inom bergslagerna ådagalagda ansträngningar för jordbrukets förkofran;
att, utom ofvannämnde jerneffekter, en betydlig mängd spanmål, sill, salt och andra
förnöden hetsvaror, upptaga åtminstone 60,000 kördagsverken, eller mer än 200 på
hvarje dag; samt att slutligen både Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader i riket pä det högsta förordat
denna jernv ägs a n I äggni n g.
En så vigtig angelägenhets utförande kunde således väl uppskjutas, men den
är allt för betydelsefull för både jordbruk och jernhandtering inom en sä vigtig ort,
för att än längre vänta sin fullbordan. Den synes nu ock hafva genomgått behörig
liggetid, under afvaktan att Rikets Ständer emellertid må hafva varit i tillfälle
tillgodose flere andra orters lättnad i kommunikationer, dessa de kraftigaste hjelpmedel
att befordra landets odling och välmåga. Ett bolag under benämning: ;’Köpings-Uttersbergs-Aktie-bolag”,
bestående af de mest solida delegare, har derföre åter
bildat sig; och jag vågar nu, på grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, härigenom
vördsammast föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer behagade, på de vilkor som under innevarande
riksmöte för likartade företag varda bestämda, bevilja omförmälda
bolag ett amorteringslån af 500,000 R:dr Runt, motsvarande julelar af
kostnaden för tillvägabringandet af en jernväg för lokomotiv, som, utgående
från hamnen vid Köping, sträcker sig norrut till Uttersberg med
grenbana till sjön Lillsvan.
Karta och öfriga hithörande handlingar skola aflemnas till Stats-Utskottet, dit
denna motion torde få remitteras.
Stockholm den 29 November 1862.
Oskar Schenström.
288
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JSfsf 150.
JVs. 150.
Al' Herr Bersen Om förändring i grunderna för deltagande i kyrknoch
prestgårdshyggnad äfvensom i prestval
Uti de under innevarande år utkomna nya författningar om kommun&lstyrelse på
landet samt om kyrkostämma m. m. finnes val en efter allmänna grunder uppgjord och
utstakad bestämmelse, angående ej mindre rösträtts utöfvande än deltagande i kommunalutskylder,
men genom de stadganden, som i begge dessa förordningar §§ 35 och 60
förekomma, att, »der genom lag eller allmän författning stadgadt är, att kommunalutskyld
annorlunda utgöras bör, der skall gälla till efterrättelse hvad sålunda förordnadt
är», uppstå en mängd undantag från tillämpningen af dessa nya författningars
grunder, hvilka undantag mången gång kunna icke allenast vara svåra att känna än
äfven föranleda villrådighet och tvister.
Bland andra äldre författningar, som alltså ännu qvarstå såsom märkliga undantag
från författningen om kommunalstämma på landet samt kyrkostämma, beder jag
få fästa uppmärksamheten på dem, som röra dels prestval, dels skyldigheten att bygga
kyrka och prestgård. Så finnes stadgadt att alla skola bygga prestgård efter gårdatalet,
samt att stångjernshamrar och masugnar, så framt de ej ligga på säteris eller
rå och rörs egor, skola deri deltaga och räknas hvardera lika med ett hemman, hvarjemte
ock vill synas som skulle de qvarnar, hvilka utgöra possessioner för sig sjelfva,
böra deri deltaga efter deras grundränta, jemförd med den hemmanen i orten åsätta
grundränta. — Angående kyrkobyggnad finnes stadgadt att socknemännen efter det
oförmedlade mantalet skola deruti deltaga, hvarjemte bruk och qvarnar också deltaga
häri efter den beräkning, som de taga del i prestval.
Då den öfvertygelse numera torde vara allmän, att bruk och qvarnar icke äro
att anse annorlunda än som annan fabrik eller näring, måste det också synas obilligt
och orättvist att de i afseende på byggnad af kyrka och prestgård skola högre beskattas
än hvar och en annan, som inom kommunen idkar fäbriksrörelse eller annan näring.
— Redan det förhållandet, att hvarje härd skall anses lika med ett helt hemman
och att qvarnar skola upptagas i hemmantal efter jemförelse mellan deras och öfrige
hemmanens grundränta, visar också tillräckligt att stadgandet härom är att anse såsom
jöråldradt och numera ej tillämpligt, enär, hvad dessa sednare eller qvarnarne beträffar,
grundräntan af desamma efter all anledning snart torde komma att upphöra och hvad
bruken angår dessas storlek och beskaffenhet ej kan alltid bestämmas eller utrönas efter
antal härdar, helst vid flera bruk, der valsverk, vällugnar eller andra methoder för
jerntillverkningen uppstått, det gamla, begreppet om härdar försvunnit och dessutom en
sådan beräkningsgrund, utom att den måste medföra osäkerhet och oreda, står i fullkomlig
strid mot de nya allmänt erkända grunderna för deltagande i så väl rösträtt,
som utskylderna inom kommunen.
Derest
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV»' 150.
289
Derest man ej skulle heldre vilja anse, att alla utan undantagson) erlägga bevillning
efter 2:dra artikeln skola deltaga i såväl prestval, som byggnad af kyrka och
prestgård efter deras rösträtt i kommunal- eller kyrkostämma, en utsträckning, som
möjligen ännu torde anses något betänklig, måste det, väl vara med billighet och rättvisa
fullkomligen förenligt, ej mindre att brukens och qvarnarnes rösträtt vid prestval
upphör än äfven att de befrias från den skyldighet, de ännu hafva att deltaga i kyrkooch
prestgårdsbyggnad och sålunda ställas i jemnlikhet med al'a andra fabriker och
inrättningar.
Jag vågar derföre i största ödmjukhet härmed föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om en sådan
förändring i författningarna om prestval samt om kyrko- och prestgårdsbyggnad,
att den bruken, masugnar och qvarnar åliggande skyldighet att deltaga i
kyrko- och prestgårdsbyggnad äfvensom deras rättighet att deltaga i prestval
må för framtiden upphöra,
eller ock, derest Rikets Ständer icke skulle godkänna detta utan heldre anse det
med mera rättvisa förenligt, att skyldigheter och rättigheter i detta hänseende utsträckas
till alla, sorn erlägga bevillning efter andra artikeln,
att Rikets Ständer då ville i underdånighet anhålla om en sådan förändring
i omförmälde författningar, att såväl rösträttighet vid prestval som skyldighet
att deltaga i kyrko- och prestgårdsbyggnad må bestämmas efter samma
grunder som i allmänhet för utöfvande af rösträtt eller deltagande i kommunalutskylder
äro uti författningarne, angående kommunal-styrelse på landet
samt angående kyrkostämma, föreskrifna.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 November 1862.
A. A. Berger.
JW 151.
Af Herr MéllSCllCll! Att. Lag Utskottet må utarbeta förslag till afhjel/pande
af vissa i Juslilie-ornbudsmannens embetsberättelse till innevarande
riksdag anmärkta, brister i flera lagar och författningar, särskildt
i fråga om åtal mot prester i religionsmål m. m,
Under behandlingen af R>kets Högloflige Ständers Justitie-ombudsmans embetsberättelse
vid innevarande riksdag, hafva bland Utskottets ledamöter försports olika
meningar i frågan, huruvida Utskottet egde rättighet, att, pa den grund, att Riksstånden
remitterat nämnda Berättelse, till särskild handläggning, liksom motioner uppBih.
till R. St. Prat. 1862—1863. 11 Sami. 3 Afd. 37
290
Motion i Borgare-Ståndet 1862. ,JVi 151.
taga och utarbeta förslag till lagförbättringar, i afseende å vissa frågor, rörande hvilka
Justitie-ombudsrnannen väl anmärkt brister i nuvarande lagar och författningar, men
icke direkt hemställt, att dessa brister måtte ändras på visst sätt, än mindre, såsom
önskligt varit, framställt fullständigt utarbetade förslag till de författningar, genom
hvilka dessa brister kunnat afhjelpas. Den korta tid, nuvarande Justitie-ombudsman
innehaft embetet, och mängden af de göromål, med hvilka han under denna korta tid
öfverhopats, samt svårigheten att redigera lagtexter så, att de i alla afseenden, såsom
verkliga partiela lagförbättringar, kunna inpassas bland en mängd äldre och yngre,
från olika principer utgående, påbud, utan att bland dem sprida ytterligare förvirring, —
torde kunna gälla såsom tillräckliga ursäkter för det, att icke nuvarande Justitie-ombudsmannen
i detta afseende hittills fullgjort hvad honom ålegat, enligt den för honom gällande
Instruktions 14:de §:s lista punkt, så lydande: »Justitie-ombudsmannen åligge vid hvarje
riksdag till Rikets Ständer aflemna en allmän redogörelse för sin förvaltning af det
honom förtrodda embetet saint deruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka
bristerne uti lagar, författningar och allmänna hushållningen, samt uppgifva förslag
till deras förbättring.»
Alldenstund nu den enskilde riksdagsmannen är skyldig deltaga i öfverläggniugar
och beslut i både det Utskott och det Stånd, der han är ledamot, samt från den dag
omförmälda embets-berä.ttelse i Lag-Utskottet slutligen handlades, föga mer än åtta dagar
af motionstiden återstå; fördenskull kan än mindre af en Utskottets ledamot nu
väntas, att han, under denna korta tid, skall ens försöka utarbeta lagtexter till afhjelpande
af de brister, Justitie-ombudsmannen i sin berättelse anmärkt. Ett sådant försök
vore desto mindre möjligt, då den enskilde riksdagsmannen anser sig skyldig att
i flera andra ämnen författa särskilda motioner
För att likväl sätta Lag-Utskottet i tillfälle att, så vidt andra brådskande göromål
det tillåta, enligt 1 mom. 33 § Riksdags-ordningen, »utarbeta» »förslag till stiftande»
af författningar, genom hvilka omförmälda brister kunna afhjelpas, tar jag mig frihet,
att, emedan ingen annan hittills veterligen gjort det, föreslå,
att Lag-Utskottet icke allenast, så vidt tiden det medgifver, utarbetar förslag
till afhjelpande af omförmälda i Justitie-ombudsmannens embetsberättelse
anmärkta brister i flera der nämnda lagar och författningar:
O O
utan ock särskildt utarbetar förslag till författning, som afhjelper det tvifvel,
hvilket uppstått i frågan, huru Kongl. Brefvet den 8 Maj 1731 och Gite
§ i Kongl. Cirkulär-brefvet den 7 Sept. 1787, rörande åtal mot prester i
s. k. »religionsmål», skola tillämpas;
i hvilket afseende jag, åberopande hvad i nämnda embetsberättelse anförts, sidorna
66—107, äfvensom 36 § Regeringsformen, får, såsom särskildt förslag, hvilket dock
tarfvar närmare granskning, här nedan införa den af Justie-ombudsmannen äfven åberopade
69 §. 7 kapitlet i det af en Kongl. Kommitté utarbetade, med underdånig skrifvelse
af den 29 Dec. 1846 till Kongl. Majit öfverlemnade, år 1847 tryckta, förslag till
Kyrkolag och särskilda lagar rörande kyrkoväsende! samt kyrk ostadgar.
Och som med berörda 69:de § de följande två ega närmaste sammanhang äro äfven
här nedan såsom mitt förslag upptagna alla 3 $t:na, dock med de tå ändringar,
som varit nödiga i afseende ä sådana uttryck, hvilka passa, endast till omförmälda för
slag;
hvarjemte, och enär, enligt den af Prosten A. J. Cnattingius, enligt Kongl. Majits
förordnande, upprättade och med underdånig skrifvelse af den 15 April 1854 inlemnade,
samma ar tryckta, »Jemförelse emellan dä gällande kyrkostadganden och Kongl. Kyrkolagskomittéens
1846 afgitna förslag till kyrkolag» m. m. jemte anmärkningar, Konsisto
-
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS/S 151.
291
rium (ecclesiasticum) i Upsala anmärkt, att, i afseende på prest, som lärer något stridande
mot den rena evangeliska läran, Domkapitlet borde bibehållas vid rättigheten
att förbjuda honom tjenstgöra under ransakningen, — jag, emedan ordning och nödvändigheten
att förekomma »allmän förargelse» kunna någon gång sådant kräfva, tillagt
särskildt förslag i berörda syfte. Och som när Biskopsembetet är ledigt, någon i detta
fall bör Biskopssysslan förrätta; har jag tagit mig frihet för det fallet föreslå särskildt
stadgande.
De ifrågavarande §§:na jemte berörda stadgande skulle då komma att lyda ungefär
sålunda:
§ 1.
Angifves hos Domkapitel, att prest, sorn under dess lydnad står. lärer något, stridande
mot den rena evangeliska läran; eller är han annars derför skäligen misstänkt;
har han med den villomening ej förr varit funnen; då skall Biskop i stiftsstad, men
Konsistorii ordförande i Stockholm, så ock prost i prosteri, anmodas, att den prest öfver
misstankan först höra. Finnes prests förklaring ej tillfyllestgörande, och rättar han
sig ej genast; varde han då kallad att personligen sig hos Domkapitlet inställa, på det
utrönas må, om han sig der undervisa och rätta låter. Blifver han ock inför Domkapitlet
vid sin villomening; varde målet öfverlemnadt till Advokatfiskal i Hofrätten.
Yppas misstanke, som nu sagd är, mot prost; varde han först af Biskopen hörd; och
gånge i öfrigt som nu är sagdt.
Ar Biskop så misstänkt; varde saken genast till Advokatfiskalen i Hofrätten
öfverlemnad.
§ 2.
Förekommer anledning, att prest ånyo lärer något, emot den rena evangeliska
läran stridande, som han en gång återkallat; då skall Domkapitlet af den misstänkta
ock infordra förklaring. År angifvelse gjord, öfverlemne Domkapitlet, så snart förklaringen
inkommit, målet tili Advokatfiskalen i Hofrätten. Har domkapitlet af annan
orsak förklaringen infordrat; pröfve då, om med målet skall förfaras, som nu är sagdt,
eller om det nedläggas må.
År det Biskop, som misstankes för återfall i villomening, gånge som dä han första
gången för den mening misstänktes.
§ 3.
Finner Domkapitel nödigt att prest, sorn sålunda åtalats, varder från all tjenstgöring
skild, till dess Hofrättens dom fallit, elier Advokatfiskalen anmält sig icke vilja
åtalet fullfölja, skall Domkapitlet, sedan presten fått tillfälle sig i det afseendet förklara,
honom från tjeusten skilja, och det ej blott i pastoratet, der presten tjenstgör, utan ock
i allmänna tidningarna kungöra; och gånge beslutet genast i verkställighet, äfven om
deröfver klagas.
§ 4.
Finnes ej Biskop i Stiftet; skall dess ofvanbestämda göromål förrättas af kapitlets
ordförande.
292
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JS@ 151.
Skulle, i anledning häraf, Lag-Utskottet finna nödigt föreslå några ytterligare stadganden,
rörande domkapitlens organisation och göromål, får jag ytterligare hemställa:
att i dessa afseenden föreslås de stadganden, som i åberopade 7:de kapitel
af nämnda kyrkolagsförslag intagits, dock med de modifikationer, jag i Utskottet
skall uppgifva.
Stockholm den 29 November 1862,
L. V. Henschen.
152.
Af Herr Hertsell CI1 I Om ändring af I § t 3 kap. Handels-balken och 47
kap. Rättegångs-balken samt andra åtgärder till förekommande och
minskning af edgångar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets den 27 Januari 1854, JVi 84, afgifna
”Betänkande i anledning af väckta motioner om ändring i nu gällande föreskrifter, dels
”i afseende å läkare-betygs bekräftande med edelig förpligtelse, och dels om användande
”af edgång i allmänhet,” innehålla följande:
”Uti förevarande ämne hafva två motioner blifvit till Utskottets behandling öfver”lemnade,
nemligen:
”l:o en, väckt hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr Cederschiöld, Fredrik
”August, hvilken fästat uppmärksamheten ej mindre vid det för hvarje rättskaffens lä”kare
sårande misstroende, som den ensamt detta slags tjenstemän åliggande skyldigheten
att med edelig förpligtelse bekräfta hvart och ett utfärdadt embetshetyg innebure,
”än äfven vid angelägenheten, att skona den hos hvarje menniska inneboende religiösa
”känslan ifrån det ständiga upprepandet af en dyr och kraftig ed, hvarigenom, sedan
”denna heliga känsla gång efter annan blifvit på sådant sätt våldförd, slutligen kunde
”insmyga sig missaktning för sjelfva edens helgd; i anseende hvartill, och då, oberäknadt
”det oegentliga deruti, att, ehuru mången gång till läkarens besvarande framställdes frågor,
i anledning af hvilka något bestämdt yttrande icke ens kunde afgifvas, läkaren
”likväl icke eller i sådant fall vore från den edeliga bekräftelsen frikallad, något giltigt”skäl
ej förefunnes dertill, att läkare, mera än andra tjenstemän, skulle vara skyldige
”att sina betyg beediga, motionären, som hyste den mening, att, om en person vore nog
”äreförgäten att kunna meddela falska betyg, han icke ryggade tillbaka för en ed,
”sorn han, genom dess idkeliga upprepande, måhända kommit att anse blott såsom en
”tom formel, föreslagit, att hvarje i publik tjenst varande läkares betyg måtte, i likhet
”med andra embetsmäns intyg, förklaras ega fullt gällande kraft, utan särskild edelig
”bekräftelse, och således det stadgande, som föreskrefve denna edgång, upphäfvas; och
Motioner i B or gare-Ståndet 1862. ,]SfS 152.
293
”2:o en, väckt inom Högvörd. Preste-Ståndet af Herr Lektor A. F. Sondén, som
”anfört, att då alla förpligtelser, som i oträngda mål skedde vid Guds namn, måste an”ses
olofliga och hvarje edgång, för att vara loflig, måste vara af.nöden, eller med an”dra
ord af samhällets eller den enskildes väl ovilkorligen påkallad, samt häraf följde,
”att hvarje af en enskild person efter eget godtycke aflagd ed innefattade ett missbruk
”af Guds namn; så gjorde sig Staten sjelf icke mindre skyldig till ett sådant missbruk,
”om den, genom lagstiftningstvång, nödgade den enskilde att aflägga ed, der icke någon
”ed behöfdes. Det i vårt land ofta, såsom vid vittnesförhör, tjenstébefordran och utfär”dande
af läkarebetyg, förekommande upprepande af en ed eiler edsförpligtelse ansåge
”motionären icke behöfligt. Så länge Staten genom sin lagstiftning fordrade ett sådant
”upprepande af en ed, kunde visserligen den enskilde lugna sitt samvete dermed, att
”eden vore nödvändig för fullgörandet af hans medborgerliga pligt; men svårligen kunds
”det bestridas, att ett idkeligt upprepande af eden, så vidt den ansåges såsom ett band
”på den person, hvilken eden ginge, vore antingen onödigt eller onyttigt. Det vore nemligen
onödigt med afseende. å en person med samvete, ty en sådan vore tillräckligt bunden
af en edgång, och Staten egde således ej befogenhet att fordra någon ny. Skulle
”åter en Statens medlem icke göra sig samvete af att bryta sin ed och icke sky en
”mened, torde förhållandet icke blifva annorlunda derför, att eden två eller flera gånger
”förnyades, och upprepandet alltså vara ändamålslöst. Vanan att svärja medförde blott
”desto större lättsinne och förhärdelse.
”Af sådana skäl ville motionären föreslå, att en revision af alla författningar angående
edgång måtte i vederbörlig ordning företagas, på det användandet af alla um”bärliga
eder kunde afskaffas, och att, oberoende af en sådan allmän revision, Rikets
”Ständer måtte i underdånighet anhålla om en sådan förklaring af nu gällande lag och
”författningar, att upprepande af en redan aflagd ed icke vore behöfligt, och att, i följd
”deraf, en hvar hvilken redan aflagt enahanda ed med den, hvartill han, enligt något
”visst lagstadgande, kunde vara pligtig, blefve från samma eds högtidliga förnyande fri”
kallad.
”Uti denna motion hafva Herr Kontraktsprosten Linnarsson, Herr Doktor Sandberg
”och Herr Kongl. Hofpredikanten Hasselrot förenat sig, med förklarande, det de ansågo åt”skilliga
nu påbjudna; edgångar öfverflödiga och att vittneseden kunde afskaffas i det
”fall, att den icke af åklagare eller parter uttryckligen fordrades.
”Efter öfvervägande af hvad sålunda af motionärerne blifvit framstäldt, har Utskottet,
som delar den öfvertygelse, att många af nu gällande edsformulärer äro mindre
”lämpliga, och att vid åtskilliga tillfällen förnyade eder och edsförpligtelse!' torde kunna
”umbäras, ansett sig böra i så måtto fästa afseende å motionerna, att Utskottet vörd”samt
tillstyrker
”det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t. i underdånighet anhålla, att
”Kongl. Maj.t i nåder täcktes förordna om en revision af nu gällande föreskrifter
i afseende å eder och deras användande.”
I öfverensstämmelse härmed beslöto Rikets Ständer att aflåta den underdåniga skrifvelse,
som, daterad den 22 Februari 1854, intagits under J/s. 11 i lO:de samlingen af
RihaDget till Riks-Ståndens Protokoll för dåvarande riksdag!
Men som, vid nästföljande riksdag, icke något hufvudsakligt i ämnet var åtgjordt,
och jag, ’på mångfaldiga sätt, erfarit det trängande behofvet af skyndsam ändring uti
ifrågavarande afseende, samt särskildt i afseende å den i i §, 3 kap. Handels-balken
föreskrifna borgared; ansåg jag mig böra väcka följande, med J/s. 248 i Bilagorna till
Borgare-Ståndets Protokoll betecknade, den 4 December 1854 daterade,
234
Motioner i Borgare-Ståndet 1862. JV& 152.
Motion:
"'Efter öfvervägande, bland annat, deraf lio att, då hvarje edgång, för att vara
r5loflig, måste vara af nöden, eller, med andra ord, af samhällets eller den enskildes väl
”ovilkorligen påkallad, samt Staten följaktligen gjorde sig skyldig till missbruk i be”rörda
hänseende, om den genom lagstiftningstvång nödgade den enskilde att aflägga ed,
”der icke någon ed behöfdes, och 2:o att åtskillige föreskrifne eder vore lika obehöfliga,
”der samvetet rådde, som i annat fall otillräcklige och således onyttige, samt 3:o, att
”mångå nu gällande edsformulärer vore mindre lämpliga, — hade Rikets sednast församlade
Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes förordna om en revision
af nu gällande föreskrifter i afseende å eder och deras användande.
”Alldenstund nu denna revision, hvartill förberedande åtgärder för närvarande vid”tägas
hos Justitiekanslers-embetet, torde, i följd af der uppgifna hinder, längre tid för”dröjas,
men angeläget är, att under tiden afhjelpas de mindre brister i föreskrifterna om
”edgång, hvilka icke hafva närmare sammanhang med andra föreskrifter i samma ämne;
”fördenskull, och då otvifvelaktigt är, att den i L §, 3 kap. Handels-balken föreskrifna
vborgare-ed, äfvensom den tro- och huldhets-ed, sorn, i sammanhang med borgare-eden, af”lägges,
äro öfverflödige, helst månge fabrikanter och andre näringsidkare, hvilka hvar”ken
aflägga tro-, huldhets- eller borgare-ed, ej blott äro sin Konung och nuvarande
”statsskick lika tillgifne, som de, hvilka vid Gud och Hans heliga Evangelium svära,
”att de skola Grundlagarna, dem månge af dem föga studerat, ''Hill alla delar lyda och
”efterkomma”, utan ock drifva sina fabriker och idka sina näringar lika troget och laglydigt,
som de, hvilka förpligtat sig dertill med en ed, som dessutom för något ömmare
”samvete kan vara nog kinkig, då vår Frälsares i Matth. 5 kap. 34 v. antecknade yttrande:
”J skolén icke alls svärja”, tages efter ordalydelsen; fördenskull täger jag mig
”frihet föreslå, att för Burbrefs erhållande icke må erfordras tro-, huldhets- eller borgare”ed;
och att alltså berörde § må i detta hänseende ändras.”
Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet, af hvilket motionen behandlades, yttrade
sig deröfver i Betänkandet J\is. 33 af den 3 Febr, 1857. Och enär Justitiekanslerndå
ännu icke afgifvit det infordrade underdåniga utlåtandet, samt frågan således redan
vore på vederbörlig embetsmyndighets åtgärd beroende, för att sedermera underställas
Kongl. Majits nådiga pröfning, hemställde Utskottet
att motionen ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Med afseende härå blef icke den riksdagen någon underdånig skrifvelse i ämnet
till Kongl. Majit aflåten.
Vid sistlidne riksdag väcktes åter frågan; och uti deröfver afgifna, den 24 Sept.
1860 daterade Betänkande, 181, i 8:de samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll,
yttrades:
”Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en inom
”Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Friherre Alströmer, J., väckt motion, deruti
”motionären, under förmälan, hurusom ”det vore en känd sak, att intet land bure en så”'dan
skuld för eder i oträngda mål, svordomar och Guds namns missbruk, som Sverige”,
”ansett det böra tillses, huruvida icke ”det funnes något i Statens institutioner, som,
”’så att säga, gåfve luft åt, öppnade dörren för eller legaliserade denna beklagliga osed.”
”Motionären, som funnit det härtill böra svaras ett obetingadt ja, har i berörda hänseende
hufvudsakligen erinrat, att, ”då våra lagar såväl i kyrkliga, som andra förhållanden
”ålade en tjensteman att nästan vid hvarje befordran aflägga en ed, hvilken egentligen
”blott innehölle ett upprepande af den, som redan en eller flera gånger förut blifvit af
”honom aflagd, det vore klart att sådant måste nedsätta begreppet om och försvaga sam
-
Motioner i Bovgare-Ståndel J862. ,JV£ 152.
295
”vetets känslighet för den första eden. Men hade denna väl förlorat i betydelse, så skulle
”de följande göra det ännu mer, tilldess eden slutligen blefve blott en formel iakttagelse
”för att vinna den med eden förknippade förmånen. Genom detta y'lagliga svärjande”
”befordrades i betydlig mån flet dagliga svärjandet på och vid hvarje företag. En an”nan
omständighet, som, enligt motionärens tanke, äfven bidroge till nedsättande af edens
”betydelse, vore den, att en embets- och tjensteman, som gjorde sig skyldig till tjenstefel,
väl bestraffades för detta, men icke tillika för mened, oaktadt han genom tjenste”felet
äfven brutit emot sin ed.”
”Egentligen att tala vore hvarje edgång förbjuden genom den Heliga Skrifts ord:
skolén allsintet svärja: —- - Men edert tal skall vara ja, ja; nej, nej: hvad derut''öfver
är, det år af ondo.”*) Då nu det oaktadt funnes och i alla tider funnits eder,
”sorn kallats tillåtliga eller till och med varit i lag påbjudna, och sådana ”för vår ond”skas
skull” tilläfventyrs icke torde helt och hållet kunna undvaras, vore dock nödigt
”att de inskränktes till så få fall som möjligt, så att åtminstone alla onödiga edgångar
”måtte utgå ur vårt samhälles institutioner. Och har motionären, för att i detta afseende
göra en ringa början föreslagit:
”1:0 Vill någon, förvissad om sanning och rättvisa på sin sida, således utan fruktan
för mened, ändock för samvetets skull blifva befriad från edgång; vise då med in”tyg
af prestman, till hvilken ojäfaktigt förtroende härvid kan sättas, att hans utsago
”bör gälla såsom ed; och vare då hans ja eller nej så godt, som vore det bekräftadt
”med ed.
”2:o En gång aflagd embetsed galle sedan för hela embetstiden, så väl vid befordran
till högre grad, som flyttning till annan ort.
”3:o Edsformulärerne böra så ställas i korta bestämda uttryck, så få som möjligt,
”att samma formulär må kunna användas åtminstone för de flesta embeten.
”1 hufvudsakligen enahanda syfte med detta förslag hafva såväl vid 1853 och 1854
”sorn vid 1856—1858 årens riksdagar, motioner blifvit väckta, hvilka vid förstnämnda
”riksdag föranledde Rikets Ständer, att i underdånig skrifvelse af den 22 Februari 1854
”anhålla det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna om en revision af gällande föreskrifter
i afseende på eder och deras användande. Enligt upplysningar, som kommit Ut”skottet
tillhanda, har efter det Justitie-kansleren erhållit nådigt uppdrag att, efter in”hemtande
af nödiga upplysningar, inkomma med underdånigt utlåtande öfver berörda
”skrifvelse, ett sådant utlåtande jemväl blifvit den 21 Juni 1859 af Justitiekansleren af”gifvet,
hvilket ännu är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.
”Då således Kongl. Maj:ts nådiga Beslut i anledning af Rikets Ständers ofvanbe”rörda
skrifvelse ännu är att förvänta, samt nu ifrågavarande förslag innehåller åtskilligt
nytt, som i samma skrifvelse icke omförmäles och synes lämpligen böra i sammanhang
dermed komma under nådig skärskådan, tillstyrker Utskottet vördsamligen,
Uti den egentliga Svenska Kyrkobibeln, tryckt i Upsala 1541 lyda dessa ord sålunda: „J
skolén alzintet sväria: .“ „Meri idhart taal skal wara, ja, ja, neij, neij, Hwadh theroffuer
är, thz är aff ondo.“
I den af Kongl. Svenska Bibelkommissionen sistlidet år utgifna öfversedda upplagan af „Det
Nya Testam en tet11 äro desse ord återgifna på sätt Friherre Alströmer citerat dem, dock med den
obetydliga skilnad att i stället för orden „aWs intet'1' står ordet „allsicke“.
I andra år 1860 tryckta upplagan af Biskop Tliomanders öfversättning af „Nya Testamentet*
återgifvas orden sålunda: „Jag säger eder att icke svärja i allmänhet — — —. Men edert ordskall
vara ja, ja; nej. nej: men hvad derutöfver är, är af det onda“, (eller af den onde.)
Örn "man än ville med Herr Biskopen öfversätta det i 34 versen nyttjade ordet ”oXöjg1'
(Vulgata: ,,omninou: Luth. „allerdinge nicht"; så synes dock meningen blifva nära densamma, i följd
af den bestämda utveckling, budet erhållit i 37 versen.
296
Motioner i B or g are-Ståndet 1862. JVd 152.
”att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t au”mäla
de af motionären framställda förslag, att af Kongl. Majit tagas i nå”digt
öfvervägande i sammanhang med pröfningen af Rikets Ständers ofvan
”omförmälda skrifvelse.” ,
Detta förslag bifölls af Borgare- och Bonde-Stånden, men blef af Ridderskapet och
Adeln samt Presteståndet afslaget, troligen blott på den af Grefve Snoilsky i reservation
mot Utskottets Betänkande nförda grund, att ärendet vore förut understäldt Kongl.
Majits nådiga pröfning.
Vid innevarande riksdag hafva Prosten Palmlund i Preste-Ståndet, herr Ekerot i
detta Stånd och Riksdagsmannen Rosenberg i Bonde-Ståndet väckt motioner i ämnet, de
två förstnämnde i det syfte, att i gällande författningar föreskrifna eder måtte inskränkas
i afseende å både antal och innehåll, samt den sednare på det att vittneseden icke
måtte så ofta afläggas.
Den således, angående minskning af edgången, åter väckta fråga, hvilken vid flera
riksdagar förevarit, är visserligen en bland dem, som icke kunna falla, innan den praktiskt
besvarats bättre, än som skett genom Kongl. Kungötelsen af den 15 April 1829
och Universiteternas kanslers skrifvelse af samma dag, samt den mängd föreskrifter,
som, rörande edgångar, utfärdats till och med den dag, då det sista Kongl. Cirkuläret af
den 15 November 1861 utgafs; dock bör härvid tacksamt erkännas att, genom 2:dra
mom. 13 §. i Kongl. Majits den 23 Oktober 1860 gifna nådiga förordning, angående
främmande trosbekännare och deras religionsöfning, lagstiftningen beträdt en ny bana,
och erkänt den rätta grundsatsen genom följande stadgande: »är främmande trosbekännare
af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga i lag föreskrifven ed, då den
erfordras; förordne Konungen, sedan Högste Domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör.»
Härigenom kunde väl den, som vore ledamot af en särskild församling, hvilken i
sin trosbekännelse förklarat edgång vara oloflig, och af Kongl. Majit erkänts på det sätt,
som i nyss åberopade förordning föreskrifvits, befrias från den samvetsplåga, som edgång,
i följd af Jesu ovilkorliga bud, antecknadt i Matthei Evangelium 5 Kap. 34 och
37 verserna, lätt kan oräaka. Men alldenstund, dels i berörda förordning, såsom vilkor
för ett slikt erkännande af Statsmagten, inskränkningar i de s. k. naturliga rättigheterna,
som Svenska stats-kyrkans medlemmar njuta, bestämts tilli sådan mängd och beskaffenhet,
att mig veterligen icke någon församling af dem, som från svenska kyrkan
på sitt sätt utträdt, ännu blifvit lagligen bildad och erkänd; dels ock det vanligen är
blott särskilda personer, men icke hela församlingar, som anse sig bundna af Jesu nyssberörda
bud; fördenskull har ofvananförda stadgande svårligen kunnat medföra, liksom
det ock i verkligheten hittills icke medfört, något annat egentligt gagn, än att en högvigtig
princip blifvit i visst afseende erkänd.
Emellertid sargas nästan dagligen ömma samveten, och icke ringa olägenhet träffa
dem, som vilja heldre lida, än i detta afseende handla mot Jesu bud. Ibland den mängd
exempel, som kunde till stöd härför åberopas, må jag blott nämna ett, emedan det är
särdeles talande och blifvit mig af flera trovärdiga personer meddeladt, hvartill kommer
att jag sjelf varit bekant med den, som lidandet drabbade. En svensk kofferdi-skeppare
S. egde en fordring å flera tusen riksdaler, som han skulle i konkurs bevaka; men enär
han, af ofvan angifna orsak, ansåg sig icke kunna beediga fordringen, hvars riktighet
ådagalades och af vederbörande i öfrigt erkändes: blef han, (kofferdi-kaptenen) jemlikt lista
punkten 79 §. i Konkurs-lagen den 12 Mars 1830 sin fordran qvitt. Sedan denne redbare
man sålunda, i följd af en hård och för det enskilda samvetets röst döf lagstiftning,
förlorat hälften af sin förmögenhet; fann han naturligtvis bäst att fly från ett land, der,
efter
