# ID: svediakorp-gov2393
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,716
# sentences: 2,556
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 95.
5
rättigheter och skyldigheter i afseende å fast egendom på landet derigenom först
blefve bestämda, samt enär uppskattning till ränta i allmänhet utgjorde ett oeftergifligt
vilkor för dylik egendoms upplåtande till enskild person, hvilken således måste,
om icke uttryckligen, såsom oftast vore fallet, dock åtminstone medelbarligen, anses
hafva påkallat densamma, — Kronan, på sätt äldre författningar innehålla, fortfarande
borde vara befriad från kostnadsersättning åt nämndemän vid skattläggningar, och
denna ersättning deremot af den enskilde godtgöras.
I fråga huruvida och i hvilka fall ersättningen för syner och besigtningar å boställen
samt Kronans bortarrenderade egendomar och lägenheter bör utgå af allmänna
medel eller godtgöras af boställsinnehafvare och arrendatorer, är af Kollegierna dess
utom
föreslaget: att, med tillämpning af 1854 års Kungörelse, det måtte förklaras, att
arrendatorer af Kronans egendomar, hemman och lägenheter skola utgöra rese- och
traktamentsersättning till nämndemän vid så väl laga syner å berörda egendomar,
som äfven vid af- och tillträdessyner derå, med undantag endast för det fall, att
Kronan omedelbarligen är antingen af- eller tillträdare, då det på synerätts pröfning
borde få ankomma, om och i hvad mån Kronan bör i dylik kostnad deltaga; hvilken
föreskrift jemväl syntes Kollegierna böra utsträckas till de för indelta arméens aflönande
utarrenderade boställen; — att vid af- och tillträdessyner åter å de boställen,
som till bostäder för militäre, civile och ecklesiastike embets- och tjenstemän
äro upplåtna, den nämndemän tillkommande ersättning, så framt undantag icke genom
särskilda författningar redan voro medgifna, äfvensom vid de tillfällen då Kronan är
af- eller tillträdare, borde emellan af- och tillträdaren lika fördelas; — att deremot
vid laga syner och ekonomiska besigtningar å ifrågavarande boställen, hvilka förrättningar
utgjorde en bevakningsåtgära å Kronans sida, ersättning borde utgå af allmänna
medel, derest icke förrättningen påkallats genom boställsinnehafvarens försummelse
att fullgöra synerätts föreskrift och boställets derigenom iråkade vanhäfd, eller
särskilda undantag derifrån redan äro uti gällande författningar bestämda; — samt
att kostnaden för husesyner å kronohemman och för ekonomiska besigtningar så väl
å Kronans utarrenderade egendomar, hemman och lägenheter, som å indelta arméens
utarrenderade boställen, jemväl finge af allmänna medel ersättas, der ej annorlunda
genom arrendekontrakt stadgades och förenämnda orsak till förrättningens hållande
icke inträffade.
Under erinran i öfrigt, dels att för undersökningar om ändring eller utrifning
af vattenverk de nämndemän, som i egenskap af gode män tillkallas, jemnlikt 7 § i
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824, erhålla ersättning i likhet med hvad gode
män vid skiftesförrättningar tillkommer, och att för det sällsynta fall att nämndemäns
biträde härutinnan påkallades och af Kronan borde ersättas, förändring i sättet för
denna ersättnings utgående icke syntes af behof påkallad, dels att nämndeman biträda
vid flera andra förrättningar, der den enskilde, för hvilkens räkning biträdet erfordrades,
sjelf måste bestå kostnaden för deras resa och traktamente, dels att nämndemäns
anlitande vid åtskilliga ärenden i sednare tider upphört, såsom vid afvittringsförrätt
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
ningar i norra länen samt vid skogsutsyningar å kronomarkerna i Norrbottens och
Westerbottens län, dels ock att biträde af nämndemän torde kunna å Kronans sida
påkallas i andra än ofvan uppräknade fall, utan att alla dessa fall på förhand kunde
eller syntes böra bestämmas, — hafva Kollegierna hemställt, att nämndemän, vid alla
de förrättningar, för hvilka ersättning från Kronans sida blifvit af Kollegierna i underdånighet
tillstyrkt, måtte tillerkännas skjuts- och traktamentsersättning enligt elfte
klassen i resereglemente! af den 31 Oktober 1851, med den förhöjning i traktamentet,
som genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 13 Mars 1857 blifvit beviljad;
dock att skjutsersättning icke må tillgodonjutas för förrättningar, då förrättoingsstället
är beläget inom en half mil från nämndemannens hemvist, ifrån hvilket,
vid öfriga förrättningar, skjutsersättningen borde beräknas och utgå.
Hvad åter fjerdingsman vidkomme, så enär icke någon utsträckning af deras
rätt till skjuts- och traktamentsersättning, utöfver hvad Kongl. Kungörelsen den 25
Januari 1842 innehåller, egt rum genom nådiga Kungörelsen den 11 Augusti 1854,
som endast alser nämndemän, och då genom nådiga Stadgan den 1 Juni J850 det
icke allenast blifvit tillförsäkradt fjerdingsman, hvilkens befattning förklarats vara ett
menighetsbestyr, att under tjenstetiden tillgodonjuta de friheter från skjuts, inqvartering
eller andra allmänna besvär, som genom författningarne särskildt äro stadgade,
utan äfven bestämdt hvilka åligganden tillhöra fjerdingsman och för hvilka af dessa
han eger att uppbära rese- och traktaments- eller annan ersättning, samt dertill
komme att, enligt nådiga Kungörelserna den 9 Augusti 1851 och den 23 Oktober
1857, alla hemman af hvad beskaffenhet de vara må, jemte särskilda lägenheter,
verk och inrättningar, samt alla på landet boende och borgerlig rörelse idkande handlande,
numera, der fjerdingsmannen är med bestämd lön försedd, deltaga uti hans
aflönande, hafva Kollegierna ansett hvarken någon närmare utredning om och i hvilka
fall ersättning bör fjerdingsmän för extra förrättningar i Kronans ärenden tillkomma,
än hvad 1842 års Kungörelse och ofvanberörda nådiga Stadga innehålla, vara erforderlig,
eller någon utvidgad rätt till ersättning åt fjerdingsmän för biträde i Kronans
ärenden af behofvet påkallas.
Uti hvad förbemälde Kollegier i underdånighet föreslagit i afseende å ersättning,
utgående till nämndemän för syner och besigtningar å de till hospital och fromma
stiftelser anslagna hemman och lägenheter äfvensom för syner å kapeilansbohl, hafva
Domkapitlen instämt, endast med de undantag, att Domkapitlet i Strengnäs blott
tillstyrkt det dylik ersättning må vid af- och tillträdessyner å kapeilansbohl af vederbörande
kyrkakassas medel bestridas, samt alt Domkapitlen i Upsala och Calmar ansett
hospital och fromma stiftelser icke böra vidkännas kostnader för ifrågavarande
förrättningar, utan dessa kostnader af allmänna medel eller på annat sätt bestridas,
derest icke förrättningarne kunde af vederbörande nämndemän kostnadsfritt verkställas;
hvarjemte Serafimer-ordens-gillet förklarat, att, i fall Kongl. Maj:t funne lämpligt
förordna, att för extra förrättningar i Statens ärenden af ifrågakomne beskaffenhet
ersättning för skjuts och traktamente skulle till dervid biträdande nämndemän
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
7
utgå, billigheten jemväl syntes fordra, att dem tillädes rätt till enahanda ersättning
för biträde vid syner och besigtningar å hemman och lägenheter, som af Hospitalsstyrelsen
förvaltades, ehuru sådant skulle komma att medföra betydlig tillökning i de
dessutom med hvarje år stigande utgifterna för hospitalsinrättningarne.
Kongl. Maj:t, som, på grund af hvad Kollegierna anfört, finnér giltig anledning
icke förekomma till utsträckning af redan meddelade stadganden i fråga om skjuts—
och traktamentsersättningar i vissa fall åt fjerdingsman, anser deremot, lika med Rikets
Ständer, att sådan ersättning bör nämndemän tillkomma äfven vid en del andra
förrättningar, än dem, som i nådiga Kungörelserna den 25 Januari 1842 och den
11 Au gusti 1854 äro afsedde, och vill, med förklarande att Kongl. Maj:t anser de
af Kollegierna föreslagna grunder för ett närmare bestämmande häraf i hufvudsakliga
delar vara med billighet öfverensstämmande, härmed, innan författning i ämnet utfärdas,
inhemta Rikets Ständers yttrande i afseende å den ersättning, som af allmänna
medel bör utgå, och i sådant hänseeude föreslå Rikets Ständer, att dessa kostnader,
hvilkas belopp nu svårligen kan med någon säkerhet beräknas, må, i likhet med hvad
som redan eger rum med de nu bestämda ersättningarne i slika fall, utgå af reseoch
traktamentsanslaget å den Riks-statens Hufvudtitel, hvars rätt eller fördel anses
hafva varit af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen beroende.
Kongl. Maj:t förbiifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Arenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Stals-Rådet å Stockholms Slott den SI Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, uppläste härefter till
justering följande, i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Skrivelser till Rikets Ständer,
nemligen:
l:o i fråga om nämndemäns och fjerdingsmäns rätt till ersättning för extra förrättningar;
-
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i enlighet
dermed, nådiga Skrifvelser — —, af den lydelse bilagorna
Litt. A, — — — till detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto FF. Seippel.
Nio 06.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
9
M:o
Ank. lili Exp.-TJtsk. den 23 April 1863, kl. 11 f. ni.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om kostnadsersättning
till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för
en del resor i tjenste-är enden; Gifven Stockholms Slott den Hfl
Mars 1863.
Sedan hos Rikets vid 1856—1858 års riksdag församlade Ständer blifvit föreslaget,
att skjutsersättning enligt resereglementet måtte indelta arméens öfver- och
underbefäl samt civilstat tilldelas för sådana resor i tjenste-ärenden, som icke förorsakats
af föreskrifven tillsyn å de underlydande, nemligen: vid de syner och ekonomiska be
sigtningar,
som anbefallas i Militieboställs-ordningen, jemte en del andra uppgifna
förrättningar, så anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 24 Oktober
1857, att, då det visserligen vore ganska betungande för indelta arméens befäl att
af egna medel nödgas bestrida utgifterna för resor icke allenast i och för den egentliga
tjenstgöringen, utan ock för förrättningar, hvilka icke stöde i omedelbart sammanhang
dermed eller vore deraf föranledda, men flere embets- och tjenstemannaklasser,
likaväl som den indelta arméens befäl, hade sig ålagdt att utan ersättning
företaga resor i tjenste-ärenden, och billigheten fordrade, att deras möjligen icke mindre
grundade anspråk ej lemnades utan afseende, Kongl. Majit måtte, efter ärendets
behöriga utredning, till Rikets Ständer göra nådig framställning, dels om och i hvilka
fall ersättning borde tillerkännas militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för resor
vid förrättningar inom deras tjenstedistrikt, dels ock om de kontrollföreskrifter, sorn
i berörda hänseenden kunde finnas erforderliga.
Med anledning af denna Rikets Ständers anhållan har Kongl. Majit infordrat
Krigs-kollegii, Förvaltningens af Sjö-ärendena och Kammar-kollegii gemensamma underdåniga
utlåtande, hvilket afgifvits, sedan Kongl. Majits samtlige Befallningshafvande
och Domkapitlen i stiften, äfvensom Chefs-embetena för vissa indelta regementen och
korpser hörde blifvit, hvarefter Domkapitlen ytterligare på gifven anledning sig yttrat
lith. till R St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Haft 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
i frågan huruvida icke, vid förrättningar i vissa af bemälda Kollegier förutsatta fall,
ecklesiastik jords rätt lämpligen kunde bevakas ensamt af behörigen utsedd konsistoriifullmägtig,
och sålunda icke både krono- och konsistorii-ombud behöfva tillstädeskomma;
och Kongl. Majit går nu att meddela Rikets Ständer hvad till utredning af
frågan hufvudsakligen förekommit.
Med antagande, att, enligt Rikets Ständers skrifvelse, den nu väckta frågan om
rese-ersättning omfattade endast sådana förrättningsresor, hvilka, till följd af särskilda
förordnanden, af vederbörande inom deras tjenstgöringsdistrikt företagas samt icke stå
i omedelbart sammanhang med eller äro föranledda af den egentliga tjenstgöringen,
hafva Kollegierna i allmänhet anmärkt, att vid frågans bedömande väl icke borde
förbises, att löneförhöjning blifvit militär- och civilstaterna i sednare tider beviljad,
men att denna löneförhöjning, utom det att densamma för vissa stater blott vore provisorisk,
likväl ingalunda kunde anses så betydlig, att någon ersättning för en del
resor vid extra förrättningar derföre icke borde utgå, synnerligast hvad anginge arméens
befäl och underbefäl, hvilka derjemte måste företaga en mängd resor för tjenstens
utöfuing, hvarvid någon resekostnadsersättning icke kunde ifrågakomma.
För vissa stater eller korpser hafva dock Kollegierna ansett några ytterligare bestämmelser,
än de af Kongl. Majit genom särskilda stadganden och föreskrifter redan
meddelade, icke, i anledning af Rikets Ständers skrifvelse, erfordras. Till dessa vore
att hänföra landtmäteri-, skogs- och jägeri- samt lots- och fyringsstaterna, äfvensom
cheferne för flottans båtsmanskompanier, för hvilka stater och korpser voro till efterrättelse
ländande i för landtmäteristaten Kongl. Majits förnyade taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar af den 12 Maj 1857; för skogs- och jägeristaten Kongl.
Brefvet den 23 Februari 1858, jemte Krigs- och Kammar-kollegiernas samt Statskontorets
derpå grundade kungörelse den 17 April samma år, hvarförutan särskilda
föreskrifter för skogs- och jägeristaten i de norra läneu blifvit meddelade; samt för
lots- och fyringsstaterna gällande förordning och reglemente om lots- och fyrinrättningen.
Med anledning af Kongl. Brefvet den 5 Oktober 1820 hade cheferne för
flottans båtsmanskompanier tillagts ersättning för deras resor till visst belopp, hvilket
tid efter annan och sednast genom Kongl. Brefvet den 13 Mars 1858 blifvit till—
ökadt, hvarföre det ålåge nämnde chefer att på egen bekostnad verkställa de resor
och förrättningar inom kompaniets stånd, hvilka för kompaniet kunde erfordras eller
särskildt anbefallas; och hvarvid Kollegierna ansågo att äfven framgent borde förblifva.
Hvad särskildt beträffade de personer af ecklesiastikstaten, hvilka förordnas att
såsom ombud bevaka ecklesiastika egendomars och personers rättigheter, hafva Kollegierna
anmält, att Kongl. Majit genom nådigt Bref till Consistorium Ecclesiasticum i
Upsala af den 15 Juli 1803 förklarat, att omförmälda fullmägtigskap borde åtfölja
embetet och betraktas icke allenast såsom skyldigheter, dem kyrkostatens tjenstemän
mot hvarandra inbördes borde fullgöra, utan ock såsom en res privilegii presterskapet
i nåder förunnad till bevakande af ståndets bästa, samt att konsistorii-fuilmägtige der
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
11
före icke egde att för deras embetsbefattning dervid uppbära traktamente eller resepenningar.
Denna grundsats syntes äfven fortfarande böra vinna tillämpning i de
fall, då fråga vore om sådana förrättningar, som med prestembetets utöfning stöde i
närmare sammanhang eller afsåge presterskapets löneförmåner i allmänhet; men deremot
borde ersättning tillkomma konsistorii-ombud, derest sådant särskildt förordnas,
vid syner och besigtningar å ecklesiastika boställen, hemman och lägenheter, samt vid
rättegångar, laga skiften och andra förrättningar, som rörande dessa hemman och lägenheter
kunde ifrågakomma; hemställande Kollegierna, att berörda kostnadsersättning
borde gäldas af kyrkans medel, eller, om tillgång dertill saknades, af församlingen,
enär den institution, hvilkens rättighet härvid skall bevakas, icke syntes kunna undgå
att vidkännas kostnaden för konsistorii-ombudets inställelse, samt då den ersättning,
som i enlighet med stadgandet i 8 § af Kongl. Kungörelsen den 28 Maj 1830
tillkommer vederbörande, som förrätta ekonomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen,
kappellans- och klockarebohl samt prestestomhemman, skulle af kyrkornas medel utgå,
och enahanda stadgande blifvit, rörande kostnaden för laga husesyn å klockarebohl,
genom nådiga Kungörelsen den 19 Juli 1841 meddelad.
I sammanhang härmed hafva dock Kollegierna fästat uppmärksamheten derå, att
vid dylika syner, rättegångar samt egodelningsförrättningar jemväl särskildt kronoombud
förordnades, i enlighet med stadgandet i 34 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807. Enär det likväl i allmänhet vore obehöfligt att både kronooch
konsistorii-ombud skulle vara närvarande, då fråga endast vore ora bevakande af
ecklesiastikstaten anslagen jord eller dermed förenade rättigheter och skyldigheter, eller
när tvist icke förekomme emellan ecklesiastikstaten upplåten jord å ena, samt Kronans
eller till andra stater och inrättningar anslagen jord, å andra sidan, utan det deremot
vore mera lämpligt och rättsenligt, att Kronans tjensteman ensam utförde och bevakade
ecklesiastika boställets eller jordens rätt, — samt då i dylika mål rörande militiestaten
upplåten jord, der Kronans och regementets rätt och bästa stöde i oskiljaktigt
sammanhang med hvarandra, det af enahanda skäl syntes öfverflödigt och obehöfligt,
att, jemte krono-ombud, jemväl regements-ombud förordnades, helst kronoombudet
på samma gång kunde bevaka regementets rätt och fördel, är af Kollegierna
hemstäldt, huruvida icke skäl skulle vara för handen att, efter vederbörandes
hörande, meddela ett stadgande i ofvan antydda syftning, helst derigenom icke obetydlig
besparing i kostnaden skulle vinnas, samt den till militie- och ecklesiastikstaterna
upplåtna jordens rätt komme att lika noggrannt bevakas, som om särskilda
regements- eller konsistorie och krono-ombud tillstädes voro.
Då emellertid målens utgång till väsendtlig mån berodde derpå, att skickliga
ombud i landsorten förordnades till bevakande af Kronans rätt, och det vore med
billighet öfverensstämmande att någon ersättning bereddes åt de vanligen med ringare
löneförmåner försedde tjenstemän, som för utförande af sådana fullmägtigskap
ofta måste företaga långa resor, hvilka, genom i sednare tider stegrad skjutslega blifvit
ganska betungande, samt slik ersättning äfven innefattade en uppmuntran för om
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
buden att med ospardt nit fullgöra dem anförtrodda uppdrag, hafva Kollegierna, —-  under hemställan, att, vid beräknande af resekostnadsersättning, såsom allmän regel
borde iakttagas, att sådan ersättning ej finge ifrågakomma för det fall att förrättningen
eger rum inom en half mil från tjenstemannens boställe eller, i händelse han
icke är med boställe försedd, hans hemvist, — i underdånighet tillstyrkt, att ersättning
för resor till och ifrån extra förrättningar, så framt icke sådan förmån genom
särskilda författningar redan är bestämd eller i aflöningen inbegripen, måtte beviljas,
nemligen:
l:o. För militärstaten, eller befäl, underbefäl och civilstat vid indelta arméen
vid nedannämnda förrättningar, hvilka icke afse manskapets tjenstbarhet eller sammandragande
till vapenöfning:
a) syner och ekonomiska besigtningar å militieboställen;
b) syner å samt omflyttning af ryttare- och soldattorp;
c) ombudsmannaskap vid syner och besigtningar å boställen, landtmäteriförrättningar,
skogs- och jordransakningar samt rättegångar om jord, tillhörande boställen
eller ryttare- och soldattorp;
d) krigsrättssammanträden, vid andra tillfällen än under mötestiderna eller inom
garnisonsort;
e) besigtningar och inventeringar å Kronans hus och byggnader samt å persedlar
i regementenas allmänna förråd, äfvensom inventeringar af uppbördsmans handlingar;
och
f) inställelse vid utdelning af underhåll från Wadstena krigsmanshuskassa;
hemställande Kollegierna, att, hvad angick militärperson, som beordras att
hafva tillsyn vid nybyggnad eller reparation af karaktershus å militieboställen, ersättning
finge, efter vederbörande embetsverks pröfning, honom tilldelas medelst ett lämpligt
arfvode, i förhållande till arbetets beskaffenhet och den större eller mindre tidsutdrägt,
som uppdraget medfört;
2:o. För den landtstaten tillhörande fögderibetjeningen, eller kronofogde, häradsskrifvare
och länsman, då de beordras att, i egenskap af krono-ombud, öfvervara
syner och besigtningar å boställen, landtmäteriförrättningar, rättegångar om boställsjord
samt andra Kongl. Maj:ts och Kronans rätt rörande ärenden, äfven för skogsoch
jordransakningar, med i öfrigt bibehållen rätt, att vid erhållna förordnanden, i
anseende till jäf eller laga hinder, till förrättningar utom sitt tjenstgöringsdistrikt åtnjuta
förut medgifven ersättning; — dock att ersättning icke borde utgå till kronofogde
eller länsman i mål, som handläggas å Häradsting, eller vid de tillfällen, då
kronofogde eller länsman, till följd af sin tjenstebefattning, måste vara närvaran
de;
och
3:o. För ecklesiastike embets- och tjenstemän, då de i egenskap af tillförordnade
ombud äro närvarande vid förrättningar, som angå ecklesiastike boställshemman
och lägenheters rätt.
I afseende å beskaffenheten af den sålunda föreslagna ersättningen hafva Kölle
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N.'o 96.
13
gierna, då de för ofvanberörda förrättningar erforderliga resors antal och väglängd
icke kunde för hvarje tjensteman på förhand bestämmas, eller ens någon approximativ
uppgift å den årliga kostnaden derför upprättas, hemställt, att samma ersättning
måtte få utgå med skjutslega för det antal hästar, som, enligt resereglementet, är
för hvarje särskild tjenstegrad bestämdt, samt bekostas, dels af statsmedel vid alla
de tillfällen, då förrättningen för Kronans räkning eller för bevakande af Kronans
rätt och fördel påkallades, utan att enskild person varit till densamma vållande och
alltså borde ersättningen utgifva, dels ock af publika kassor och fonder samt allmänna
verk och inrättningar, då förrättning för deras räkning och fördel ifrågakomme; dock
att ersättning borde af statsmedel utgå till krono-ombnd, i det fall att ombudet ensamt
bevakar till militie- eller ecklesiastikstaten anslagen jords rätt, hvarvid för så
väl ombudet som den myndighet, hvilken egde inseende öfver den jord, hvarom fråga
vore, borde i tillämpliga delar gälla föreskrifterna uti Kongl. Kungörelsen den 16
Maj 1827.
Beträffande derefter kontrollen i afseende å ersättningens beräknande och utbetalande,
hafva följande bestämmelser blifvit af Kollegierna föreslagna:
att skjutsersättningen borde beräknas ifrån det boställe eller den ort, der embets-
eller tjenstemannen är stationerad och har sin tjenstgöring; dock att officer
och underofficer, hvilka icke äro med boställen försedde, skulle, i det fall att de äro
boende inom kompaniets, eller för staben inom regementets stånd, ega att från sina
hemvist beräkna ersättningen, men, för den händelse åter att de äro boende utom
kompaniets, eller för staben utom regementets stånd, ersättningen utgå endast för den
del af vägen, som ligger inom gränsen för kompaniets eller regementets stånd;
att vid Hallands infanteribataljon och Wester-Norrlands beväringsbataljon anställde
officerare och underofficerare, hvilka ega att emellan mötestiderna vara boende
utom bataljonernas stånd, måtte, om deras hemvist vore så belägna, få, vid de tillfällen
då de emellan mötestiderna kommenderas till förrådsbesigtning, beräkna skjutsersättning
för den del af vägen, som är belägen inom gränsen af bataljonens stånd;
att, då samma person är beordrad till flera på hvarandra följande förrättningar,
ersättningen skulle utgå för en resa, men icke för särskilda resor från hemvistet till
hvarje förrättning och åter till hemorten;
att, så vidt lämpligen och utan olägenhet ske kunde, förrättningarne borde så
ordnas, att de efter hvarannan egde rum, och att samme person blefve förordnad att
såsom ombud öfvervara Hera på hvarandra följande förrättningar inom samma distrikt,
till exempel syner och besigtriingar å boställen;
att gällande resereglementes bestämmelser och föreskrifter borde tillämpas;
att ersättningsräkningen alltid borde åtföljas af förordnande från vederbörande
embetsmyndighet, och verificeras, om personen varit förrättningsman, med utdrag af
protokoll eller instrument öfver förrättningen, samt, derest ersättningstagaren varit ombud,
med förrättningsmannens intyg derom, att ombudet förrättningen öfvervarit;
att, sedan räkningen, hvilken borde ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
i det län, hvarinom förrättningen egt rum, blifvit i Lands-kontoret granskad och till
väglängden bestyrkt, Kongl. Majits Befallningshafvande egde att det godkända beloppet
från Landtränteriet förskottsvis utbetala, emot ersättning från den Riks-statens
Hufvudtitel, publik kassa eller fond, verk eller inrättning, hvartill utgiften rätteligen
hörer; samt
att Kougl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ega att, vid hvarje halfårs utgång,
till vederbörande embetsverk, som hade sig uppdragen förvaltning af Hufvudtiteln eller
fonden, eller till Styrelsen öfver det betalningsskyldiga verket eller inrättningen, insända
ersättningsreqvisition, åtföljd af behöriga verifikationer, i öfverensstämmelse med
hvad genom nådiga Brefvet den 14 November 1834 och Krigs-kollegii derpå grundade
kungörelse den 30 Januari 1835 redan är stadgadt, angående rese- och traktamentsersättning
åt nämndemän, samt att lika föreskrifter rörande ersättningsreqvisitionernas
granskning hos embets- eller styrelseverken måtte meddelas, som genom
berörda nådiga Bref äro till efterrättelse anbefallda i afseende å ersättningsreqvisitionerna
å nämndemännens resekostnader.
Kongl. Maj:t, som finner Kollegiernas ifrågavarande förslag till bestämmelser angående
rese-ersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del dem
åliggande tjensteförrättningar böra i hufvudsakliga delar godkännas, anser dock ändring
och rättelse i de föreslagna stadgandena böra i nedannämnda hänseenden ega rum.
Enär vid rättegångar, syner och andra förrättningar, som angå till ecklesiastik—
eller militiestaten anslagen jord, eller dermed förenade rättigheter och skyldigheter,
tillräcklig trygghet för bevakandet af det allmännas rätt bör kunna vinnas genom
närvaro af endast ett allmänt ombud, bör väl ändring i de för dylika fall nu gällande
stadganden ske; men, då största nitet för bevakandet af den ena eller andra
af dessa staters rätt och bästa är att förvänta hos ett ombud, som tillhör samma
stat, anser Kongl. Majit att endast konsistorii- eller regements-fullmägtig bör i dessa
fall förordnas, der icke, på grund af särskilda förhållanden, äfven krono-ombuds beordrande
kan anses af omständigheterna påkalladt; hvaraf ock blifver en gifven följd,
att ersättning till sådan regements-fullmägtig skall af statsmedel utgå, hvaremot godtgörelse
till konsistorii-ombud bör gäldas på sätt Kollegierna föreslagit.
Äfven för embets- och tjensteman, som innehar boställe, dock utan att der vara
boende, synes resekostnadsersattningen lämpligast kunna beräknas ifrån haus rätta hemvist,
med iakttagande af de bestämmelser i öfrigt, som blifvit föreslagna för de fall
att regements-ombuds hemvist är beläget utom kompaniets eller regementets stånd.
Som Kongl. Majit är sinnad att framdeles meddela beslut om ändring i nu gällande
föreskrifter angående militär-befäls närvaro vid utdelning af underhåll från Wadstena
krigsmanshuskassa, kan all fråga om ersättning för resor till dessa förrättningar förfalla.
På sätt Kollegierna föreslagit, bör väl ersättning, der den kommer att utgå, inskränkas
till endast skjutslega för det antal hästar, som, enligt resereglementet, är eller
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
15
varder för hvarje tjenstegrad bestämdt; med då antalet af förrättningar, der sådan ersättning
ifrågakommer, sannolikt inom hvarje län blifver ganska stort, fastän beloppet för hvar
och en särskildt svårligen kan blifva af större betydenhet, är det af särdeles vigt att
söka ernåendet af enkelhet i bestämmelserna, utan eftergift af nödig kontroll. Dessa
fördelar synas Kongl. Majit åstadkomna i de föreskrifter, som i detta hänseende redan
blifvit tillämpade å ersättningar för tjensteresor vid Statens jernvägar, i thy att
godtgörelsen utbetalas med visst lika belopp för hvarje mil, oberoende af förhållandet
att ömsom lands- och stadsskjuts, ömsom reserv- och entreprenadsskjuts varit begagnad.
Ett sådant medelbelopp torde, — med afseende å den olika lega per mil, som
för hvarje häst nu utgår med 80 öre, 1 Riksdaler och 1 Riksdaler 20 öre, jemte
6 öre milen i lega för åkdon med fjedersäte, färj- och bropenningar å en del ställen,
samt godtgörelse för skjutsbudning och till medföljande körsven, hvilka sistnämnda
två afgifter, ehuru icke i lag påbjudna, dock genom häfd numera äro af beskaffenhet
att desamma i de flesta fall svårligen kunna af en resande undvikas, — lämpligast
kunna fastställas till 1 Riksdaler 25 öre milen för hvarje häst; och skulle, med undantag
af hvad i resereglementet angående dagtraktamente finnes bestämdt, föreskrifterna
deri för öfrigt gälla till efterrättelse.
Då den af Kollegierna föreslagna kontroll att vid ersättningsräkningen borde
fogas, icke blott förordnande till förrättningen af vederbörande embetsmyndighet, utan
jemväl, lör uppgifna särskilda fall, antingen utdrag af förrättningsprotokoll eller instrument,
eller ock intyg af förrättningsman att ombudet vid förrättningen varit tillstädes,
synes, hvad beträffar sistnämnda utdrag eller intyg, vara mindre af behof påkallad,
enär det icke torde böra hos de till ifrågavarande uppdrag förordnade embets- och
tjenstemän förutsättas sådant bedrägligt förfarande, att de skulle afgifva räkning å
godtgörelse för resor till förrättningar, vid hvilka de icke iakttagit inställelse, — anser
Kongl. Majit föreskriften härom böra kunna inskränkas till biläggande endast af förordnandet.
Innan emellertid författning i ämnet utfärdas, har Kongl. Majit ansett sig böra
inhemta Rikets Ständers yttrande i afseende å den ersättning, som af allmänna medel
bör utgå, och vill i sådant afseende föreslå Rikets Ständer, att dessa kostnader, hvilkas
belopp svårligen kan på förhand med någon säkerhet beräknas, må, på sätt med
likartade ersättningar i andra fall eger rum, få utgå af rese- och traktamentsanslaget
å den Riks-statens Hufvudtitel, hvars rätt och fördel kan anses hafva varit af den
ifrågakomna rättegången, synen eller förrättningen beroende.
De detta ärende tillhörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, som med frågan kommer att taga befattning; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 96.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ar enden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den UTI Mars 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld,
Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, uppläste härefter till
justering följande, i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Skrifvelser till Rikets
Ständer, nemligen:
2:o i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän
för en del resor i tjenste-ärenden;
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i enlighet
dermed nådiga Skrifvelser — — —, af den lydelse bilagorna
Litt. — B, — — till detta Protokoll utvisa, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Nso 93.
Kongl. Maj:ts Nåd, Skrifvelse N:o 97.
17
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 April 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående ifrågasatt
bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden till gäldande af den
för Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma; Gifven
Stockholms Slott den 27 Mars 1863.
Sedan, efter föregångna ministeriela underhandlingar i ändamål att befria sjöfarten
på Elbetloden från den afgift, som, under benämning af Stade- eller Brunshausertullen,
hittills uppburits för laster uti fartyg, hvilka vid gåendet uppför Elben passera
mynningen af Schwingelloden, en traktat rörande berörda afgifts upphörande, emot
öfverenskommen lösen, afslutats emellan Kongl. Hannoveranska Regeringen å ena sidan,
samt de förenade Rikena, jemte åtskilliga andra Magter, å den andra, och denna
traktat, tillika med ett särskildt protokoll angående det sätt, hvarpå Sverige och
Norrige skola uppfylla de dem jemlikt traktaten åliggande förbindelser, blifvit af
Kongl. Majit, under förbehåll af Svea Rikes Ständers och Norriges Rikes Slorthings
bifall, den 2 Juli 1861 antagen och ratificerad, föreslog Kongl. Majit, uti nådig Proposition
den 31 Oktober nästiidet år, det Rikets Ständer, med godkännande af de
förbindelser, Kongl. Majit genom ifrågavarande traktat sig och riket iklädt, måtte,
enär de till ullösningssummans gäldande erforderliga medel icke kunde, utan inskränkning
i andra nödiga utgifter, af Handels- och Sjöfartsfondens tillgångar anordnas, till
fullgörande af den genom traktaten åtagna betalningsskyldighet antingen anvisa hela
det belopp, hvartill Sveriges andel i aflösningssumman uppgår, 92,495 Tlialer, att,
jemte ränta från och med den 1 Juli 1861 intill samma tid detta är, 7,399 Thaler
18 sigr, på en gång utgå med tillsammans 99,894 Thaler 18 sigr, motsvarande
i jemnadt tal omkring 270,000 Ridr Rimt, eller ock, derest den Sverige i traktaten
förbehållna rättighet till betalning medelst annuiteter funnes böra begagnas, bevilja
de härtill jemlikt uppgjord uträkning nödiga medel.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1803. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 19 Hä/t. 3
18
Kongl. Maj:t$ Nåd. Skrifvelse N:o 97.
Till svar å denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer, uti skrifvelse den
4 nästlidne månad, i underdånighet anmält, det Rikets Ständer funnit sig böra, på
sätt Kongl. Maj:t äskat, godkänna de förbindelser, Kongl. Maj:t genom ifrågavarande
traktat Sig och riket iklädt; att Rikets Ständer, vid betraktande af det icke särdeles
betydliga belopp, hvartill aflösningskapitalet uppgår, beslutat att hela beloppet skall
på en gång under första hälften af innevarande år utbetalas, jemte ränta, beräknad i
enlighet med traktatens innehåll, samt att, beträffande frågan om anvisandet af de
härtill erforderliga medel, Rikets Ständer, lika med Kongl. Maj:t, väl funnit önskligt,
att ifrågavarande utbetalningar kunde anordnas till utgående från Handels- och Sjöfartsfonden,
men att, enär fondens tillgångar härtill icke lemnade utväg, utan beviljandet
af särskilda medel, åtminstone till en betydligare del deraf, vore oundgängligen
nödvändigt, Rikets Ständer beslutat att på Riksgälds-kontoret till Kongl. Maj:ts disposition
anvisa ett förslagsanslag af 270,000 Riksdaler att, i mån af behof, utbetalas
dels för godtgörande af den utaf konsulsfonden redan erlagda ränta, dels till liqviderande
på en gång af det öfverenskomma aflösningskapitalet, 92,493 Thaler, jemte
derå ytterligare upplöpande ränta. Då emellertid Riksgälds-kontoret, jemlikt Rikets
Ständers vid 1853 och 1854 års riksdag, i sammanhang med beviljandet af lån åt
Norbergs nya jernvägsbolag, fattade beslut, under den 18 December 1856 till Handels-
och Sjöfartsfonden utfärdat skuldförbindelse å 150,000 R:dr R:mt, att från och
med 1858 års slut återgäldas medelst årlig inbetalning 15,000 R:dr å kapitalet
jemte fyra procents ränta å det vid hvarje inbetalning återstående belopp, hafva Rikets
Ständer, under antagande att, derest Handels- och Sjöfartsfonden på en gång
från Riksgälds-kontoret utbekomme denna sin fordran, hvilken, efter derå sednast
skedd inbetalning, nu i kapital utgjorde 90,000 R:dr, jemte ogulden ränta från sistlidet
års slut, berörda fond möjligen skulle kunna med detta belopp bidraga till den
för Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma, i underdånighet hemställt, huruvida
icke, för den händelse en sådan liqvid af Riksgälds-kontorets skuld till handelsoch
sjöfartsfonden komme att ega rum, en häremot svarande andel af omförmälda
utgiftssumma må kunna af nämnda fonds tillgångar bestridas och det på Riksgäldskontoret
anvisade förslagsanslaget i följd deraf med ett lika belopp förminskas.
Uti häröfver infordradt utlåtande har Konvoj-kommissariatet, jemte vitsordande
att Riksgälds-kontorets ifrågavarande kapitalskuld nu utgjorde Nittio Tusen Riksdaler,
i underdånighet yttrat, att då den minskning i handels- och sjöfartsfondens årliga
inkomster under åren 1863—1868, som afskrifning eller eftergift af Riksgäldskontorets
berörda skuld komme att förorsaka, enligt uppgjord approximativ beräkning
icke vore af den betydenhet, att, under de för fonden numera inträdda gynsammare
förhållanden, denna derigenom skulle sättas ur stånd att fullgöra de densamma åliggande
årliga utbetalningar, Konvoj-kommissariatet, med afseende jemväl derå att den
om Stadetullens upphörande afslutade traktat onekligen afsåge ett för Sveriges sjöfart
vigtigt ändamål, funne sig böra tillstyrka bifall till Rikets Ständers framställning,
hvarvid Konvoj-kommissariatet dock till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlem
-
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 97.
19
nät, huruvida det icke skulle leda till minsta omgång, om Riksgälds-kontorets hela
återstående skuld till Handels- och Sjöfartsfonden finge, inberäknadt den från 1863
års början upplupna ränta, på en gång ur fondens räkenskaper afskrifvas, hvaremot
hela liqviden af Sveriges ifrågavarande skuld till Kongl. Hannoveranska Regeringen
kunde ensamt af Riksgälds-kontoret ombesörjas, utan att Konvoy-kommissariatet deruti
toge någon del.
Kongl. Maj:t, som, på grund af hvad Konvoj-kommissariatet härvid anfört, anser
något hinder icke möta för handels- och sjöfartsfonden att med ofvanberörda, af
Rikets Ständer ifrågaställda bidrag, Nittio Tusen Riksdaler, deltaga i gäldandet af
meranämnda lösningssumma, äfvensom ali den af Konvoj-kommissariatet föreslagna
utväg för ett så beskafFadt deltagande i lösniogssummans liqviderande är med minsta
omgång förenad, vill härmed föreslå Rikets Ständer, att hela det till Stadetullens aflösning
erforderliga belopp må från det af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret för
ändamålet anvisade anslag utgå, emot det att all fråga om vidare inbetalning å Riksgälds-kontorets,
enligt förbindelsen af' den 18 December 1856, till handels- och
sjöfartsfonden egande skuld, till såväl kapital som ränta kommer att förfalla och
samma förbindelse varder till Fullmägtige i Riksgälds-kontoret återställd.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL
G. Lagerstråle,
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 97.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 17 Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, uppläste härefter till
justering följande, i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
förut fattade beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Skrivelser till Rikets
Ständer, nemligen:
3:o angående ifrågasatt bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden till gäldande af
den för Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma.
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i enlighet
dermed, nådiga Skrifvelser — — —, af den lydelse bilagorna
Litt. — — C, — till detta Protokoll utvisa, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto fF. Seippel.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98.
21
W:o 98.
Ani», till
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
på allmänna Indragningsstaten för K ommissions- land tmä t aren
P. A. Toll; Gifven Stockholms Slott den 31 Mars 1865.
Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län till Kongl. Majit
insänd skrift har Förste Landtmätaren derstädes, J. E. Nyström i underdånighet anmält;
hurusom Kommissions-landtmätaren i nämnda län, Pehr Adölf Toll, född år 1812,
till följd af sjukdom, som inverkat på själsförmögenheterna, under en längre tid varit
urståndsatt att medelst arbete lifnära sig och sin hustru, Samt att Toll, hvilken måst
fråntagas alla tjenstegöromål, befunne sig i det största ekonomiska betryck; i anledning
hvaraf och då, oaktadt dertill af andra bekostade försök, Toils sjukdom icke
kunnat häfvas utan fastmera så tilltagit, att densamma syntes vara obotlig, Förste
Landtmätaren i underdånighet hemställt, det någon årlig pension måtte Toll beredas,
deraf han, som eljest komme att falla fattigvården till last, vore desto mera förtjent,
som han riktat General-landtmäterikontorets arkiv med flera renovationsarbeten samt
i allo skickligt och väl fullgjort sina tjensteåligganden; till stöd för hvilken framställning
bifogats, bland annat, ett af Provincial-läkaren E. Tyselius i December månad
sistlidet år utfärdadt bevis, af innehåll att Tolls helsa, som under flera år varit svag,
de sednaste åren mycket försämrats, med betydlig slöhet i minne och tankeförmåga,
jemte deraf följande stor svårighet att göra sig begriplig i så väl tal, som skrift, samt
att numera intet hopp syntes återstå att Toll någonsin må kunna återvinna helsa och
själskrafter, eller ens varda i någon mån förbättrad, äfvensom ett af vederbörande
pastors-embete meddeladt intyg, bestyrkande att Toll är utfattig och i saknad af alla
medel till sin utkomst; förmälande Kongl. Majits Befalllningshafvande sig desto heldre
tillstyrka nådigt bifall å berörda framställning, som Kommissions-landtmätaren Tolls
iråkade nödställda belägenhet inträffat utan hans eget förvållande samt han under sin
tjenstetid städse ådagalagt flit och redbarhet.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition IS:o 98.
Öfver-direktören vid landtmäteriet har uti häröfver afgifvet utlåtande, jemte
vitsordande att Toll städse varit flitig och ordentlig, så att någon anmärkning i och
för tjensten aldrig mot honom förekommit, i underdånighet anfört, att, då Toll icke
vore mera än något öfver Femtio år gammal och ej varit i Statens tjenst mera än
nära Tjugu år, han väl icke vore lagligen berättigad till pension på rikets allmänna
Indragningsstat, om han nu sökte och erhölie afsked, men att Öfver-direktören, enär
Toll utan eget förvållande blifvit nödsakad att upphöra med utöfningen af sin tjenst,
af hvilken han eljest kunnat påräkna nödtorftig bergning, samt han lede af en såsom
obotlig ansedd kropps- och sinnessjukdom och derjemte vore stadd i fattigdom, funne
sig böra tillstyrka, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om pension för Toll, såsom Kommissionslandtmätare, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken nådigt afsked från Kommissionslandtmätare-beställningen
kunde blifva honom beviljadt.
Denna underdåniga framställning har Kongl. Majit tagit i nådigt öfvervägande;
och vill Kongl. Majit, med afseende å de härvid förekommande ömmande omständig
heter
samt enär, efter hvad intygadt blifvit, någon förbättring i Tolls sinnessjukdom
icke är sannolik, härmed föreslå Rikets Ständer, att Kommissionslandtmätaren Toll,
som uppnått en ålder af Femtio år, må med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller nådigt afsked, få på allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension af Sexhundra Riksdaler.
De till detta ärende hörande handlingar skola till vederbörande Utskott öfverlemnas,
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 98
23
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ar enden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27 Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Föredragande Departements-chefen, Stals-Rådet Lagerstråle, uppläste härefter till
justering följande, i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag dels till — — dels ock till nådig Proposition
till Rikets Ständer angående pension på allmänna Indragningsstaten för Kommissionslandtmätaren
P. A. Toll;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna, att i enlighet
dermed — — —, Proposition, af den lydelse bilagorna
Litt. — — och D, till detta protokoll utvisa, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
TUS:o 9».
Arik. tiil Exp.-Utsk. deri 23 April 1863, kl. 11 f. m
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
af statsmedel till lönéfyllnad åt nuvarande innehafvaren af
Weskinde och Bro församlingars pastorat, Theologie Lektorn vid
Wisby elementarläroverk Q. W. Lemke, på det sagde pastorat
må, utan afbidan å inträffande kyrkoherdeledighet derstädes,
kunna i egenskap af prebende upphöra; Gifven Stockholms Slott
den 27 Mars 1865.
Uti tili Kongl. Maj:t den 31 Mars 1857 ingifven skrift anhöllo Weskinde och
Bro till Wisby stift hörande församlingar, genom befullmägtigade ombud, att, sedan
pastoratet, på grund af församlingarnes vid gällstämma den 19 Augusti 1770 gjorda
medgifvande, blifvit lill prebende åt konrektor vid dåvarande trivialskolan i Wisby
samma år upplåtet, med rättighet för församlingarne att sjelfva af tre på förslag i
stadgad ordning uppförde prestmäu välja vice pastor, denna prebende-egenskap måtte
så fort som möjligt upphöra och pastoratet återgå till sin förra natur af konsistorielt
gäll; till stöd för hvilken ansökning hufvudsakligen anfördes: att pastoratets bibehållande
såsom prebende medförde flera olägenheter, deribland ofta inträffande ombyten
af själasörjare, jemte svårigheten att erhålla skicklig vice pastor, då pastoralierna skola
delas mellan honom och prebende-innehafvaren; samt att den ecklesiastiska aflöning,
som utginge från de ät prebende-innehafvaren anslagna hemman och de åt vice pastor
anvisade, merendels vore olika och för de förre mera betungande; åberopande sökanderne
derjemte det vid ofvanberörda den 19 Augusti 1770 förrättade gällstämma
af pastoratets dåvarande innevånare gjorda förbehåll, att det skulle stånda deras efterkommande
fritt att, om de så åstundade, söka på högvederbörligt ställe, det prebenderätten
måtte transporteras på ett annat pastorat.»
Uti häröfver infordradt och den 15 Juli 1857 afgifvet utlåtande anförde Domkapitlet
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
25
kapitlet i Wisby, bland annat, att Domkapitlet mot Weskinde pastorats befrielse från
berörda skyldighet ej hade något att invända, så vida utvägar på annat sätt bereddes
att lemna prebende-innehafvaren ful! ersättning för de förmåner, han af pastoratet åtnjöte;
hvarjemte Domkapitlet upplyste att, sedan dåvarande kyrkoherden i Weskinde
den 18 Juli 1857 blifvit befullmägtigad till pastor prebendarius i Endre, Domkapitlet
låtit kungöra ledigheten af Weskinde pastorat.
Vid underdånig föredragning den 11 Augusti oftanämnde år af detta ärende
fann Kongl. Maj:t frågan om upphörande af prebende-egenskapen vid förberörda pastorat
lämpligast böra till nådig pröfning förekomma i sammanhang med det af Rikets
Ständer i underdånighet framställda förslag uti enahanda syftning beträffande
prebendepastorater i allmänhet; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade, det Domkapitlet
egde i vanlig ordning fullfölja åtgärderna för återbesättande af den lediga kyrkoherdebeställningen
i Weskinde på sätt dittills egt rum; dock med sökändernas förständigande,
att den blifvande kyrkoherden skulle vara underkastad den förändring i afseende
å pastoratets innehafvande, som kunde blifva en följd af Kongl. Maj:ts nådiga
beslut i anledning af Rikets Ständers nyssberörda underdåniga framställning.
Efter det Kongl. Majit under den 20 Maj 1858, med bifall till hvad Rikets
Ständer, uti skrifvelse den 23 förutgångne Februari angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens åttonde Hufvudtitel, underdånigst hemställt i afseende å de
med lärarebefattningar vid elementarläroverken förenade prebendepastorat, i nåder förordnat,
att dessa pastorat med undantag af dem, som borde åtfölja theologie iektorsbeställningarne,
skulle, i mån af inträffande ledighet, såsom prebenden upphöra; samt
sedermera den 1 påföljde Oktober, i enlighet med hvad Domkapitlet föreslagit, förklarat
Endre pastorat böra för framtiden vara med theologie lektorsbeställningen i
Wisby förenadt, i följd hvaraf Weskinde och Bro pastorats prebende-egenskap kommer
att vid inträffande ledighet upphöra; äfvensom Kongl. Majit, med anledning af
gjord framställning och på det hinder för berörda förändrings inträdande ej måtte
från vice pastors sida kunna möta, genom nådigt Bref den 17 Februari 1860, tillåtit,
att med tillsättningen af vice pastorsbeställningen finge tills vidare anstå och tjensten
under tiden genom en af Domkapitlet förordnad vikarie upphållas, hafva pastoratets
innevånare, uti ånyo ingifven skrift, underdånigst anhållit, att, då merberörda
fråga vore för sökändernas kommunala och ekonomiska välbefinnande af synnerlig vigt,
Kongl. Majit mätte med första möjliga till nådig pröfning företaga berörda underdåniga
ansökning, helst de menliga verkningar prebende-egenskapen för pastoratets
innebyggare medförer, ökats derigenom att vice pastor numera icke utses af dem
sjelfva, utan af Wisby Domkapitel.
Sedan ej mindre Domkapitlet än nuvarande prebende-innehafvaren, Lektor O.
W. Lemke, uti infordrade underdåniga yttranden, förklarat sig ej hafva något att emot
den ifrågasatta förändringen invända, så fr^mt, enligt hvad Domkapitlet äfven
tillförene apfprt, utvägar kunde på annat sätt beredas att lemna prebende-innehafvare
Bilt. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Häft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
full ersättning för de förmåner, han af pastoratet nu egde, är af församlingsboerna,
uti ytterligare ingifven skrift, särskildt andraget, att konrektorsbefattningen vid Wisby
trivialskola, med hvilken befattning Weskinde pastorat genom 1770 års sockenstämmobeslut
i egenskap af prebende var förenadt, redan år 1849 upphörde; att församlingarne,
som icke förbundit sig att till någon annan lärare öfverlåta prebende-rätten,
varit berättigad att då återtaga sin natur af konsistorielt gäll, men att prebende-rätten,
det oaktadt, utan församlingarnes börande, då öfverflvttades på en lektor vid Wisby
samma år bildade gymnasium; och har slutligen Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor,
häröfver hördt, under den 3 innevarande månad, i underdånighet upplyst, att
Weskinde och Bro pastorat för närvarande är uti theologie lektorns vid Wisby
högre elementarläroverk aflöning inberäknadt med 1,063 Riksdaler, hvadan, när
prebende-egenskapen kommer att upphöra, ersättning af statsmedel till motsvarande
belopp erfordras, för att fylla bemälde lektors lön till hvad gällande stat för honom
upptager.
Frågan om Weskinde pastorats förändring från prebende till konsistorielt gäll
har väl genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut den l Oktober 1858 redan blifvit på
det sätt afgjord, att Endre pastorat hädanefter skall tillhöra theologielektorsbeställningen
vid Wisby elementarläroverk, till följd hvaraf Weskinde pastorats egenskap af
prebende vid nuvarande innehafvarens afgång kommer att upphöra; dock som håde
rättvisa och billighet synas tala derför, att sistnämnda pastorat, som af församlingsboerna,
på sätt sockenstämmobeslutet den 19 Augusti 1770 utvisar, icke blifvit upplåtet
till prebende åt annan än innebafvaren af den numera indragna konrektorsbeställningen,
till förbättring i hans ringa löneförmåner, och hvilket pastorat sedermera,
utan församlingarnes dertill lemnade särskilda medgifvande, är vordet förenadt med
en af lektorstjensterna vid Wisby år 1819 inrättade gymnasium, icke mot församlingsboernas
bestridande bibehålles vid ifrågavarande egenskap, som, enligt hvad upplyst
blifvit, för pastoratet medför flera olägenheter; alltså finner Kongl. Maj:t sig höra
i nåder föreslå Rikets Ständer att, på det Weskinde och Bro församlingars pastorat,
redan innan nuvarande innehafvaren från sin lektorsbefattning afgår eller erhåller annat
prebendepastorat, må komma i åtnjutande af de fördelar, som af en förändring
till konsistorielt gäll påräknas, ett belopp af 1,063 Riksdaler, utgörande den i gällande
stat under theologie lektorns lön upptagna inkomsten af pastoratet, varder uppfördt
under anslaget till elementarläroverken, för att ingå såsom fyllnad i lönen för
bemälde lektor.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas vederbörande Utskott tillhanda;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
C. J. Thyselius.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 99.
27
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott dm a/1 Mars 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Statsrådet Thyselius till justering ett i öfverensstämmelse med
denna dag fattadt beslut uppsatt förslag till nådig framställning hos Rikets Ständer
om anslag af allmänna medel till lönefyllnad åt nuvarande innehafvaren af Weskinde
och Bro församlingars pastorat, på det att detta pastorats egenskap af prebende må,
utan afbidan af kyrkoherdeledighet derstädes, kunna upphöra;
och täcktes Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bifogadt, samt förordna, att nådig Proposition skulle, i enlighet
dermed, till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
F. A. Dahlgren.
28
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100,
N:© lOO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 April 1863, kl. lif. itu
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående■ försäljning
till skatte af de s. k. Halländska kyrkohemmanen; Gifven
Stockholms Slott den 10 April 1863.
Med anledning af en vid sistförflutna riksdag väckt fråga om vidtagande af åtgärder
för reglering af förhållandena med dispositions- och eganderätten till de s. k.
Halländska kyrkohemmanen, hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 24
Oktober 1860 yttrat, bland annat, att olägenheterna af dessa förhållanden voro af
den betänkliga beskaffenhet, att förändring deruti af verkligt behof påkallades och att
en friare dispositionsrätt till berörda hemman borde åboerna medgifvas. Nu gällande
stadganden, enligt hvilka hemmanen borde till den mestbjudande utarrenderas, måste
nemligen i hög grad menligt inverka på jordbrukets tillstånd, enär, till följd af desamma,
en hemmansinnehafvare icke kunde vara hugad nedlägga kostnad och arbete
på jordens förbättring och uppodling, då han icke för sig och sina efterkommande
egde att påräkna någon säker vinst, men deremot med visshet kunde förutse, att
hemmanets förbättrade beskaffenhet skulle vid nästinträffande arrende-auktion föranleda
ytterligare stegring af arrendet. Då denna håglöshet för jordens vård och förbättring
icke allenast för åboerna i moraliskt och ekonomiskt hänseende medförde
svåra följder, utan äfven i anseende till det stora antal familjer och hemman, hvarå
detta förhållande inträffade, utgjorde för hela samhället en olägenhet af så betänklig
art, att dess afhjelpande från Statens sida i hög grad påkallades, hafva Rikets Ständer,
på sätt ofvannämnda skrifvelse utvisar, under förklarande, att, enligt deras åsigt,
någon ändring i förhållandet med de hemman, hvarom laga kraftvunnen dom mellankomma
eller angående eganderätten hvartill donationsbref kunde åberopas, icke borde
ega rum, för sin del beslutat en så beskaffad reglering af de öfriga kyrkohemmanens
förhållanden, att i stället för den städja kyrkorna i äldre tider vid åboförändring uppburit,
äfvensom i stället för de arrenden, som i sednare tider blifvit anbefallda, kyrkorna
skulle under namn af städje-ersättning komma i åtnjutande af en förhöjd ränta,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
29
bestämd på Sätt i den underdåniga skrifvelsen uppgifves; hvarjemte åbo eller arrändator,
som sådant önskade, skulle ega att genom skatteköp förvärfva äganderätt till
det kyrkohemman han brukade.
Sedan infordrade underdåniga yttranden i detta ämne blifvit afgifna af Kongl.
Majits Befallningshafvande i Hallands län och Biskopen i Göteborgs stift gemensamt,
af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, äfvensom af Kongl. Majits Justitiekansler,
hvilka embetsmyndigheter, såsom bilagda, inför Kongl. Maj:t denna dag hållna,
protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden omförmäler, enstämmigt afstyrkt bifall till hvad
Rikets Ständer i ämnet beslutat, men ej mindre bemälde Läns-styrelse och Biskop
än ock Justitie-kanslern, med afseende jemväl derå, att, vid väckta frågor om allmän
reglering af förhållandena med de Halländska kyrkohemmanen, de begge statsmagterna
och, när fråga åter varit huruvida eganderätten till särskilda hemman tillhörde
Kronan eller Kyrkan, Kongl. Majit, i Stats-Rådet, Högste Domstolen, Kammarkollegium
och allmänna Domstolar å föga skilda tider yttrat alldeles olika åsigter i
detta ämne, rörande hvilket lärde forskare jemväl vore af skiljaktiga meningar, framställt
särskilda förslag till ordnandet af förhållandet med dessa kyrkohemman; så har
Kongl. Majit tagit detta ärende i nådigt öfvervägande, hvarvid, med hänseende till
de i förenämnda Stats-Råds-protokoll omförmälda omständigheter, och i betraktande
förnämligast deraf:
att i afseende å det betydliga antal kyrkohemman, för hvilka i laga ordning
tillkomna bestämmelser om egande- och dispositionsrätten dertill ännu saknas, grunderna
för bedömandet, huruvida sådan rätt bör tillkomma Kronan, kyrkorna eller
presterskapet, hufvudsakligen måste hemtas ur de i Danska och Svenska arkiven befintliga
handlingar från eller närmast efter den tid, då Halland var en Dansk provins,
hvilka handlingar såsom i flera delar ofullständiga, hvarandra motsägande och tillika
föranledande till olika begrepp om deri förekommande anteckningars och termers betydelse,
icke kunna bibringa full visshet om förhållandet med egande- och städselrätten
under nämnda tid;
att, hvad beträffar den s. k. Lunds Landebok, hvilken blifvit upprättad i afsigt,
såsom det förmäles, att förhindra det kyrkornas och presternas hemman skulle förskingras,
den osäkerhet om rätta förståndet deraf, som tillförene visat sig vid pröfningen
af tvister om kyrkohemmanens natur, icke, till följd af på Kongl. Majits befallning
anställd undersökning i Danska arkiverna och en med ledning deraf författad
och år 1848 från trycket utkommen afhandling i ämnet, lärer kunna anses hafva
blifvit så i allo undanröjd att, oafsedt det förhållande, att Landeboken hvarken blifvit
underskrifven eller undergått granskning af behörig embetsmyndighet, lagligen
skulle kunna förordnas att, på sätt Kammar-kollegium i underdånighet hemställt,
Landeboken skall ega vitsord och alltid förstås och tillämpas så, som den i berörda
afhandling är vorden tolkad;
att tvister om eganderätt till de kyrkohemman, hvilka utan stöd af laga kraftvunnet
beslut blifvit för kyrkors räkning utarrenderade eller annorlunda disponerade,
30
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100.
möjligen skulle leda till minskning af den inkomst, som kyrkorna nu från ett eller
annat af dessa hemman hafva att påräkna, men deremot icke, hurudan utgång tvisten
än erhölle, kunde lända Kronan till någon afsevärd fördel;
att osäkerheten i besittningen eller farhågan för ökade afgälder ostridigt måste
hos mången åbo eller arrendator verka till mindre benägenhet för odlingar eller andra
förbättringar å innehafvande hemman; samt
att åbo eller arrendator å hemman, hvilket genom laga kraftvunnet beslut blifvit
någon kyrka tillerkändt, icke, då den årliga afgälden sättes efter hufvudsakligen
enahanda grunder, som nu gälla vid arrende-afgiftens bestämmande, skäligen bör förvägras
tillfälle att till den kyrkojord han brukar, förvärfva lika rätt som åbo eller
arrendator å kyrkohemman, hvarom tvist ej uppstått;
Kongl. Maj:t, i likhet med Rikets Ständer och äfven Justitie-kanslern, Kongl.
Maj:ts ofvanbemälde Befallningshafvande och Biskopen i Göteborgs stift, funnit vidtagandet
af åtgärder så väl till förekommande af vidare tvister om Kronans och kyrkornas
eganderätt till ifrågavarande kyrkohemman, som ock till beredande af en på
bestämda oföränderliga vilkor^ tryggad besittningsrätt till dessa hemman vara både i
Statens, kyrkornas samt åboernes och arrendatorernes intresse af omständigheterna påkalladt.
Beträffande sättet för tillvägabringandet af en sådan reglering har, i anseende
till giltigheten af de anmärkningar, Kammar-kollegium och alla öfriga vederbörande
gjort emot hufvudsakliga delar af Rikets Ständers beslut, Kongl. Majit icke funnit
skäl att detsamma biträda, men vill deremot, i närmare öfverensstämmelse med de
grunder för skattelösen, som blifvit dels af Justitie-kanslern, dels af Kongl. Majits
Befallningshafvande och Biskopen framställda, härmed föreslå Rikets Ständer att med
Kongl. Majit besluta, som följer i
l:o.
Halländska kyrkornas hemman, hvartill ej vidare må för Kronan väckas anspråk
på eganderätt, få, så framt kyrkans eganderätt ej kan med köpe- eller donationsbref
styrkas, och de ej äro anslagna till boställen, stom-, annex- eller mensalhemman, under
följande vilkor till skatte lösas, de, å hvilka stadgad åborätt eger rum, af åboen,
och de, som äro utarrenderade, af arrendatorn.
2:o.
Vilkoren för denna skattelösen äro:
a) i stället för erläggandet af skatteköpeskilling åsättes hemmanet en årlig spanmålsränta,
motsvarande efter medelpris under det år, då skattelösen sökes, två
femtedelar af det från hemmanet utgående årliga landgille;
b) derjemte skall i den ordning och efter de grunder, som för bestämmandet af
maximi-arrende finnas stadgade i Kongl. Brefvet den 26 April 1826, och med
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
31
fästadt afseende å öfriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig, äfven i spanmål
bestämd ränta hemmanet åsättas;
c) kyrka eller prest, som ensamt åtnjutit landgille af hemmanet, får ock ensam,
jemte landgillet, uppbära de i förestående moment omförmälda räntor, men, der
landgille är deladt emellan (lere, åtnjutas räntorna i förhållande till hvarderas
andel i landgillet;
d) genom skatteköpet sker icke någon ändring uti de till Staten af hemmanet utgående
allmänna skatter eller i de allmänna besvär hemmanet åligga eller i de
friheter detsamma förut åtnjutit;
<?) den, som till skattelösen finnes berättigad, eger att, sedan räntorna å hemmanet
blifvit bestämda, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Biskopen erhålla
skattebref å hemmanet; dock att, då utarrenderadt hemman varder skatteköpt,
de i arrende-kontraktet bestämda vilkor angående afgälder skola under den
återstående arrendetiden förblifva gällande, så framt icke annorlunda varder öfverenskommet.
För sålunda skatteköpt hemman skola de nya räntorna, i afseende hvarpå de i
allmänhet stadgade grunder för räntors utgörande tjena till efterrättelse, införas i
Jordeboken under gemensam titel: ränta i följd af skatteköp, och, derest hemmanet
varit i Jordeboken upptaget såsom krono, skall detsamma deri omföras till skatte.
4:o.
Intilldess skatteköp skett, förfares med kyrkohemman enligt nu gällande stadganden.
Handlingarne i detta mål skola vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
3:o.
År och dag som ofvan.
C. J. Thyselius.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 100.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10 April 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Derefter yttrade Departements-chefen, Statsrådet Thyselius:
»Rikets sednast församlade Ständer, hos hvilka fråga blifvit väckt om angelägenheten
af förändrade stadganden beträffande de s. k. Halländska kyrkohemmanen,
hafva i skrifvelse den 24 Oktober 1860 anmält, att de för sin del i afseende på
nämnda kyrkohemman beslutat:
l:o. Kyrkorna i Halland försäkras om framtida oqvaldt åtnjutande af den ränta,
som under namn af landgille af ålder utgått från de nuvarande kyrkohemmanen i
Halland, allt efter hvad Jordeböckerna nu utvisa.
2:o. Såsom ersättning för den städja, hvilken kyrkorna i äldre tider uppburit
vid förändring med åboer å nämnda hemman, äfvensom för de arrenden, hvilka i
sednare tider blifvit i stället för städjandet anbefallda, komma kyrkorna att åtnjuta en
förhöjd ränta under namn af städje-ersättning.
3:o. Denna förhöjda ränta bestämmes på det sätt att:
a) städjebrefven emellan år 1776 och år 1826 tagas till grund för densamma
;
b) såsom medium af tiden mellan åboförändringarne antages omkring 20 år;
c) i följd häraf beräknas den under femtio år vanliga städjan, förvandlad i penningar,
der någon andel varit på annat sätt bestämd, tredubbel;
d)
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
33
d) sedan sålanda medeltalet af städjans kapitalbelopp blifvit för SO år funnet,
uträknas ränta derå efter fem procent, och denna ränta blifver det årliga belopp, som
under namn af städje-ersättning skall i all framtid af hemmanet utgå.
4:o. Denna städje-ersättning skall under detta namn, utöfver ordinarie räntan,
uti hemmanens jordeboksränta intagas till ovilkorlig framtida efterrättelse.
5:o. På sådana vilkor anses de åboer och arrendatorer, som nu innehafva
hemmanen, de förre från 18S9 års början, de sednare vid nuvarande arrendekontrakts
utgång, berättigade att fortfarande besitta hemmanen, de, deras hustrur och barn,
led efter led, såsom för krono-åboer stadgadt är; dock att genom nu meddelade
föreskrifter ej göres någon ändring i förhållandet med de hemman, hvarom laga domstols
kraftvunna beslut mellankommit, eller beträffande eganderätten till hvilka donationsbref
kunna åberopas.
6:0. Skulle åbo eller arrendator önska att genom skatteköp på samma sätt,
som krono-åbo, förvärfva eganderätt till de kyrkohemman, som han nu innehafver
eller hans efterlefvande hustru och barn, skall sådant vara dem tillförsäkradt.
7:o. Vid beräknandet af skatteköpeskillingen erlägges densamma till Staten
jemte städje-ersättning i enlighet med hvad om skatteköp af kronojord stadgadt är,
för den del af räntan, som Kronan tillkommer; men till kyrkan gifves i skattelösen
ett belopp, motsvarande tolf gånger den ränta som kyrkan årligen, efter medelmarkegång
för sistförflutna tio år, tillkommit.
Uti detta beslut har Preste-Ståndet icke med de öfriga Stånden instämt, utan
i särskild skrifvelse, äfvenledes den 24 Oktober 1860, yttrat, att då omförmälda be
slut
synts Preste-Ståndet hvarken förenligt med den för dylika måls behandling stadgade
form eller i statsekonomiskt hänseende väl betänkt och derjemte befunnes för
de kyrkor, hvilkas rätt derunder vore beroende, särdeles oförmånligt, Ståndet ansåge
sig föranlåtet, med åberopande af de i detta ämne förut utfärdade Kongl. Bref och
Resolutioner, som tillförsäkrade kyrkorna i Halland deras lagliga egande- och dispositionsrätt
till ifrågasatta hemman, underdånigst anhålla, att Eders Kongl. Majit, med
vägran af nådigt bifall till Rikets Ständers beslut, täcktes låta bero vid hvad ditintills
funnes i ämnet stadgadt.
Hörde i anledning häraf hafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands
län och Biskopen i Göteborgs stift anfört, att det visserligen vore i många hänseen
den
önskvärdt att få slut på den tvist om de så kallade Halländska kyrkohemmanet),
hvilken under mer än femtio år ständigt varit föremål för så väl riksdagsförhandlingar,
som Kongl. Majrts nådiga pröfning, och tillika icke sällan alstrat osämja emellan
presterskapel och åhörare, de obehagligheter och rättegångar att förtiga, hvilka den
obestämda dispositionsrätten öfver ifrågavarande hemman vållat enskild man emellan,
och de förluster åtskilliga kyrkor medelst processlystne åboers tillställningar blifvit
tillskyndade, ithy att de först efter mångåriga rättegångar kommit i åtnjutande af
deras rätt; men att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Biskopen likväl beBih.
till Ii St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 19 Häft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
tviflade, att de af Rikets Ständer föreslagna förändrade föreskrifter skulle åstadkomma
ett för alla parter rättvist slut på frågan och medföra den ömsesidiga belåtenhet, som
dermed varit åsyftad. En sådan tvekan föranleddes af många skäl, hvaraf de hufvudsakligaste,
förutom det att både Kronan och kyrkan genom förslagets beviljande
kunde blifva lidande, voro:
att det blefve i de flesta fall ganska svårt, — i många alldeles omöjligt, — att, på
sätt Rikets Ständer föreslagit, komma till rätta resultatet med den årliga städjan för
hemmanen, derföre att äldre årens kyrkoräkenskaper icke voro fullt upplysande eller
tillförlitliga i afseende på den städja, som för hemmanen blifvit erlagd, och för många,
om ej de flesta hemmanen, hade aldrig någon städja erlagts; hvarförutan städjebeloppet,
äfven då det med någon säkerhet skulle kunna på föreslagna sättet uträknas,
blefve, efter hvad Preste-Ståndet i dess underdåniga skrifvelse jemväl ådagalagdt, en
sådan obetydlighet emot hvad kyrkorna nu ega af hemmanen, att kyrkorna deraf
knappast skulle kunna anses ega någon inkomst att nämna;
att den kontanta inkomst, kyrkorna skulle erhålla genom hemmanens försäljning
till skatte, icke syntes motsvara, än mindre uppväga de fördelar, kyrkorna skulle
kunna få, om förslaget i denna del ändrades sålunda, att kyrkorna erhöllo en viss
årlig spanmålsränta äfven sedan hemmanen försålts till skatte, emedan den förra skulle
kunna straxt efter densammas ingång användas för kyrkornas behof och således endast
verka lindring i nuvarande generations kyrko-afgifter, då kyrkorna icke sedermera
hade att påräkna någon synnerlig afgift af hemmanen, hvaremot en årlig afgift
otvifvelaktigt blefve vida större och fördelaktigare så väl för kyrkorna, som för de
kyrkobyggnadsskyldige, äfven i framtiden; samt
att en sådan öfvergång i föreskrifter rörande de s. k. kyrkohemmanens besigt
ningsrätt
och skattelösen, som den af Rikets Ständer föreslagna, icke skulle vara särdeles
fördelaktig för några andra än nuvarande åboerne, enär endast desse fingo vinsten
af att, sedan de mot en obetydlig penning förskaffat sig skatterätt, sälja hemmanen
emot mångdubbelt större köpeskilling.
Enligt dessa embetsmyndigheters åsigt skulle det deremot enklast och bäst leda
till målet, att en viss tid bestämdes, inom hvilken det lemnades arrendatorer eller
åboer öppet att, i händelse af befogenhet, väcka fråga om hemmanet tillhörde kyrkan
eller Kronan och att tvisten derom finge såsom vanligt i administrativ väg afgöras;
att sedan, antingen genom slutligt utslag elier åbos uraktlåtenhet att inom föreskrifven
tid väcka fråga om eganderätten, blifvit afgjordt, hvilka hemman voro kyrkans eller
Kronans, med åboskapet å dessa sednare komme att förhållas såsom med vanliga
kronohemman, kyrkan dock förbehållen den ränta hon egde, hvaremot med de hemman,
som tilldömdes kyrkan, borde förfaras sålunda, att de, på lika rätt som i afseende
på kronohemman är förordnadt, åt innehafvarne upplätes under åborätt emot
erläggande af städja till kyrkan efter samma beräkningsgrund, som den för kronohemman
gällande, och afgift till Wadstena krigsmanshus lika med hemman af sistnämnde
natur; att städjebref af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Biskops-embetet
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
35
utfärdades efter samma bestämmelser, som de för kronohemman gällande, samt att
åboen skulle till kyrkan utgöra en viss årlig spanmålsränta, beräknad efter hvarje
särskildt hemmans inegorymd, med fästadt särskildt afseende på befintliga odlingstillfälien
jemte andra herrligheter, och fastställd efter samma grunder, som vid frågor
om maximi-arrendcs bestämmande enligt Kongl. Brefvet den 26 April 1826 följas,
dock ej till högre belopp än två kannor, hälften råg och hälften korn, för hvarje
qvadratref jord; samt slutligen att åbo med lifstids städjebref på sålunda stadt hemman
skulle ega att sitt hemman till skatte iösa efter lika bestämmelser och emot erläggande
af enahanda skatteköpsafgifter, som för kronohemman nu aro stadgade, deraf likväl,
utaf sjelfva skatteköpeskillingen, skulle till kyrkan ingå så mycket som motsvarade
dess andel af räntan; och skulle i skattebrefvet förbehållas kyrkan den årligen bestämda
spanmålsräntan och hemmanen försättas till kyrkan i samma ställning, som
frälseskatte, eller så att kyrkan afbände sig eganderätten endast på det sätt, att, om
till skatte köpt hemman såldes utom åboslägten, kyrkan egde lösningsrätt viss tid efter
hembjudande, hvilken förmån kyrkan äfven borde tilläggas i afseende på icke skatteköpta
hemman hvarå åborätt afstodes tili oskyld. Genom så beskaffade stadganden
blefve kyrkau, som först efter år 1823 kommit i besittning af någon större inkomst
af sina hemman, för framtiden tryggad, och åboerne vunne den fördel, att, om hemmanen
i deras hand uppodlades eller eljest uppbringades till högre afkastning, de icke,
såsom nu, skulle vid arrendetidens slut äfventyra att få arrendeua så uppstegrade, att
de måste från hemmanen afgå och såmedelst förlora hvad de med omtanka användt
till hemmanens förbättring; varande slutligen till förebyggande af alla rättegångar mot
nuvarande innehafvare af kyrkohemmanen om företrädesrätt till åboskap för afkomlingar
efter äldre åboers och för nuvarande innehafvares bibehållande vid hemmanen, hemstäldt,
att stadgas måtte, att de som innehafva sådana hemman, vare sig på grund
af arrendekontrakt, städjebref eller till följd af köp utaf förutvarande innehafvare eller
åbo och i mantals- och skattskrifningslängd äro såsom åboer skrifne, skola ega rätt
att framför andra å hemmanen erhålla städjebref.
Vid öfverlemnandet af detta, utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Hallands län och Biskopen i Göteborgs stift afgifna yttrande, har Kammar-kollegium
i underdånigt utlåtande den 21 Oktober 1861, efter redogörelse för de ärenden,
hvilka rörande de Halländska kyrkohemmanen i allmänhet förut varit handlagda, hufvudsakligen
förmält, att de utaf Rikets Ständer föreslagna stadganden skulle hafva till
påföljd en uppenbar orättvisa, när derigenom all rätt afskures Kronan och kyrkan
att genom rättegång i laga ordning tillvinna sig hvad den ena eller andra verkligen
tillhörde; att den svårighet, som tillförene ansetts ega rum att afgöra tvister om de
Halländska kyrkohemmanen, numera vore undanröjd, sedan genom den af Kongl.
Maj:t anbefallda och af Ofver-direktören Falkman verkställda undersökning i Danska
arkiverna och dermed förenad utredning af ämnet, gällande kraften af 1569jårs Landeholm
funnits obestridlig och numera af alla auktoriteter erkändes, hvarom flera af
Kongl. Maj:t så väl i administrativ väg, som genom Högste Domstolen meddelade be
-
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o iOO.
slut, buro ojäfaktigt vittnesbörd; att af de 219 hemman och lägenheter, hvilka uti
Öfver-direktören Falkmans arbete upptogos såsom utgörande räntor till kyrkor och
presterskap, omkring halfva antalet redan var i enskild ego eller varit föremål för
rättegång; att Kollegium icke kunde inse ringaste giltiga anledning dertill, att de
hemman, hvarom rättegång ännu icke varit väckt, skulle undantagas och således någon
fråga derom icke få anhängiggöras för att i laga ordning få afgjordt, hvilkendera,
Kronan eller kyrkan, hemmanet rätteligen tillhörer, eller dertill att för Halland behöfde
stiftas särskild och annan lag än för andra orter, der ock kyrkor disponerade
hemman, om behörigheten hvaraf tvist kunde uppstå och ofta äfven uppstode; varande
af Kollegium på dessa och flera andra anförda grunder tillstyrkt, att Eders Kongl.
Maj:t måtte förklara sig ej kunna lemna bifall till Rikets Ständers underdåniga framställning,
mot hvilken Kollegium jemväl, vid deraf anställd speciel granskning, gjort
åtskilliga detalj-anmärkningar; och har Kollegium emot Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
och Biskopens förslag i afseende på afgörandet om ett hemman är Kronans
eller kyrkans, anmärkt, att nämnda förslag ginge derpå ut, att detta afgörande skulle
en åbo eller arrendator i första och sista hand tillkomma, enär det på honom berodde
att om hemmanets egenskap af Krono anställa rättegång eller icke, med den
påföljd att hemmanet, om han af en eller annan orsak underlät att inom förelagd
tid väcka slik rättegång, ovilkorligen blefve kyrkans; hvadan Kollegium samma förslag,
såsom i allo olämpligt, afstyrkte.
Efter af förenämnda handlingar erhållen del har Justitie-kanslers-embetet den 14
Juni nästlidet år uti afgifvet underdånigt memorial yttrat, att, äfven om man, i likhet
med Kammar-kollegium, ville antaga att 1569 års Landeboks gällande kraft vore obestridlig
och numera af alla auktoriteter erkänd, den af Kollegium omförmälda enkelhet
och lätthet att afgöra dessa tvister, likväl ingalunda deraf följde, så framt man
ej, jemte Landebokens vitsord, med de Kammar-kollegii tre ledamöter, hvilka afgifvit
Kollegii utlåtande, äfven vågade antaga några af Öfver-direktören Falkman framkastade
förslagsmeningar, hvilka likväl, enligt hvad Justitie-kanslers-embetet sökt ådagalägga,
icke kunde godkännas såsom tillförlitlig grund för bedömandet af eganderätten
till ifrågavarande hemman; att, om nämnde grund bortfölle, någon annan icke återstode,
hvilken antagligen skulle mera allmänt godkännas för slitande af ständigt återkommande
tvister om dessa hemman; att vid väckta frågor om allmän reglering begge
statsmagterna, och när fråga åter varit angående rätt till särskilda hemman, Kongl.
Maj:t, i Stats-Rådet, Högste Domstolen, Kammar-kollegium och allmänna Domstolar
å löga skilda tider yttrat alldeles olika åsigter i detta ämne, rörande hvilket lärde
forskare i arkiverna jemväl äro af skiljaktiga meningar; och har embetet, som vid
sådant förhållande icke tvekade att såsom sin åsigt uttala, det vidtagandet af någon
åtgärd till undanrödjande af den i fråga om de Halländska kyrkohemmanen nu rådande
säkerhet rörande egande- och besittningsrätten, jemte af denna osäkerhet föranledt
skada och olägenhet, vore af omständigheterna högeligen påkallad, beträffande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
37
sättet huru förhållandena skulle kunna ordnas, i underdånighet tillstyrkt, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer att fatta följande beslut:
l:o. Kyrkorna och presterskapet i Halland försäkras om framtida oqvaldt åtnjutande
af den ränta, som under namn af landgille af ålder utgått och ännu utgår
från kyrkohemmanen i Halland.
2:o. Staten efterskänker allt vidare anspråk på eganderätt jemte den rätt Staten
kan ega till uppbärande af städja samt skatteköpeskilling utaf hvarje nuvarande kyrkohemman,
hvilket, enligt de här nedan stadgade grunder, varder till skatte försåldt.
3:o. Åbo med lifstidsstädjebref å kyrkohemman eller, vid åboledighet, den som,
enligt de för kronohemman gällande bestämmelser i Kammar-kollegii kungörelse
den 29 Februari 1808, på grund af skyldskap är berättigad att åborätt tillträda,
eller sedan vederbörligen utrönt är, att någon sålunda berättigad person icke
finnes, arrendator af hemmanet eger att, då han dertill sig anmäler, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och Biskops-embetet erhålla skattebref å hemmanet under följande
vilkor:
a) skatteköpeskiliingen beräknas till kapital efter 10 års värde, enligt i länet
gällande medelmarkegång, å det nu utgående landgille. Å detta kapital, hvilket får i
hemmanet innestå, skall såsom skatteköpeskillmgsränta fyra för hundradct årligen af
hemmanet utgå;
b) för hvarje hemman fastställes i den ordning och efter de grunder, som stadgas
för bestämmande af minimi-arrende uti Kongl. Brefvet den 26 April 1826, och
med fästadt afseende jemväl å öfriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig i spanmål
utsatt frälseränta;
c) kyrka eller prest, som ensam åtnjuter landgille, får ock ensam uppbära ej
mindre skaUeköpeskillingsräntan, än ock den bestämda frälseräntan. Är landgillet
deladt emellan flera kyrkor eller prester, åtnjutas nämnda räntor i förhållande till
hvarderas andel i landgillet;
d) sålunda skatteköpt hemman kommer derefter att anses såsom frälseskatte,
dertill kyrka eller prest har ränte-eganderätten och skattemannen jordeganderätlen;
e) genom skatteköpet sker icke någon ändring uti de till Staten af hemmanet
utgående allmänna skatter, uti de allmänna besvär hemmanet åligga eiler de friheter
detsamma förut åtnjutit, samt
/') intilldess skatteköp skett förfares med kyrkohemmanen enligt nu gällande
stadganden.
4:o. Skatteköp får icke ske af kyrkohemman, som är anslaget till boställe elier
dertill eganderätts beskaffenhet kan med donationsbref styrkas;
5:o. Dessa stadganden tillämpas icke på hemman, som genom laga kraftegande
beslut blifvit kyrka eller prest fråndömdt.
Såsom motiver för hvad sålunda blifvit i underdånighet hemstäldt, anför Justitiekanslers-embetet,
bland annat, följande:
att, lika påtagligt som båda statsmagternas gemensamma beslut erfordras för en
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
sådan reglering af detta ärende, som den Embetet föreslagit, lika obestridlig vore,
till följd af 77 § Regeringsformen och öfriga stadganden i Grundlagen, deras rätt
att gemensamt vidtaga förfoganden, hvarigenom Statens, kyrkans och presterskapets
rättigheter inskränkas eller utvidgas, när icke någon enskild medborgare dervid beröfvas
någon honom tillkommande rätt, utan det skulle bero af hvar och en enskild
man, som eger eller förmenar sig ega anspråk å något af ifrågavarande kyrkohemman,
antingen att låta vid nuvarande förhållanden förblifva och afbida vederbörande
domstols eller embetsmyndighets pröfning, af samma anspråk eller att frivilligt anmäla
sig att, på stadgade vilkor, erhålla skatte- och jordeganderätt till hemmanet;
att, beträffande förslaget om efterskänkande af den rätt Staten kunde ega till
städja och skatteköpeskilling af kyrkohemman, så vore att bemärka, att, utom det
denna rätt funnes obestämd och omtvistad, vore den ock för Staten, om den vunnes,
af högst obetydligt värde, och att hvad Staten derpå kunde förlora, dessutom skulle
dels tillgodokomma kyrkorna och presterskapet samt således användas för ett af Statens
högre ändamål, dels ock, efter all sannolikhet, medelbart godtgöras Staten genom
ökad bevillning af, efter eganderättens betryggande, bättre häfdade och odlade samt
derigenom i värde stigande hemman; hvarförutom en icke oväsendtlig vinst skulle tillskyndas
det allmänna, när Konungs, Ständers, Kollegiers, Domstolars och andra myndigheters
tid icke vidare behöfde att idkeligen tagas i anspråk för att afgifva sig
ständigt korsande utlåtanden eller beslut angående de Halländska hemmanen;
att Presterskapet väl tillförene i allmänhet motsatt sig de förslag, som blifvit väckta
för denna frågas iösning; men enär ganska få af hemmanen tagits i anspråk för prester,
utan nästan alla för kyrkan, det vill säga för att lindra utgifterna för församlingarnes
kyrkobyggnadsskyldige innevånare, vore det egentligen dessas intresse, som
hitintills blifvit bevakadt och bevaradt medelst presterskapet, hvilket dock derigenom
stundom ådragit sig ovilja af medstånd, hvilkas medlemmar af presterskapets tillgöranden
i detta hänseende åtnjutit den väsendtligaste ekonomiska fördelen;
att, derest de föreslagna stadgandena godkändes, kyrka elier prest sannolikt icke
af något hemman, dertill eganderätten vore bestämd, finge mindre inkomst än den
nuvarande, hvaremot efter all anledning afkomsten blefve flerfaldigt större af många
hemman, dertill eganderätten ännu vore obestämd; samt
att ehuru, hvad innehafvarne af kyrkohemman anginge, de årliga afgifterna till
kyrka eller prest för de liesta bland dem sannolikt komme att icke obetydligt förhöjas,
det likväl vore att förmoda, att de i allmänhet skulle finna sig med den föreslagna
regleringen tillfredsställde, enär dessa afgifter blefve för alltid bestämda, enär
innehafvaren från åbo eller arrendator med osäker besittning blefve sjelfständig hemmansegare
utan någon kapitalutgift, derigenom hans förlag och förmåga att sköta hemmanet
skulle minskas, samt enär vidare han och alla hans arfvingar eller rättsinnehafvare
betryggades vid åtnjutandet af alla frukterna af den skicklighet, idoghet, omtanka
och kostnad, som nedlades å hemmanet.
Varande, i anledning af hvad Justitie-kanslers-embetet sålunda anfört och till
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
39
styrkt, underdåniga utlåtanden afgifna så väl af Eders Kongl. Maj:ts ofvanbemälde
Befallningshafvande och Biskopen i Göteborgs stift, som äfven af Kammar-kollegium.
All åtgärd i anledning af Rikets Ständers nu anmälda skrifvelse har af Kammarkollegium,
såsom) redan är anfördt, blifvit afstyrkt, hufvudsakligen på den grund,
att tvister om de Halländska kyrkohemmanen äro ganska enkla och lätta att afgöra,
sedan Öfver-direktören Falkman i sin år 1848 från trycket utgifna afhandling i ämnet
utredt, hvilka af samma hemman, under den tid Halland var en Dansk provins,
med eganderätt tillhörde kyrkorna och hvilka tillhörde Kronan, — en utredning, som
grundar sig på det antagande, att de hemman, hvilkas egor finnas i Lunds Landebok
omnämnda eller beskrilna, skola tillhöra kyrkorna, men de öfriga Kronan eller
enskilde.
Justitie-kanslerns erinran häremot, att Ofver-direktören Falkman sjelf i afseende
på 14 hemman uppgifvit sig icke kunna bestämma, hvilken under Danska tiden egt
dem, är af Kollegium besvarad dermed, att yttrandet om enkelheten afsåg förhållandet
i allmänhet och icke ett eller annat särskildt fall samt att af nämnda 14 hemman
endast tre ännu icke utgjort föremål för tvist; medgifvande dock Kollegium att
i de fall der Landeboken saknar beskrifning på socknar och beträffande andra är
ofullständig, — ett förhållande, som enligt Kollegii yttrande inträffar med 9 andra
hemman, — målens utredning, såsom erfordrande vidlyftiga undersökningar, medför
möda och arbete. Det är således ett antal af 12 mål, hvilka, enligt Kollegii åsigt,
kunna blifva svåra att afgöra. Undersökningar om dem måste ske i Kollegii arkiv.
Men sådana undersökningar hafva, efter Ofver-direktören Falkmans förklarande, icke
sällan ledt till det resultat, att kyrkohemman, som under Danska tiden varit Kronans
egendom, tilldömts kyrkorna, då deremot hemman, som tillhört kyrkorna, blifvit
tilldömda Kronan.
Hvad åter angår de kyrkohemman, som i Landeboken äro upptagna, skulle
visserligen tvistefrågor om dem vara ganska lätta att afgöra, så framt såsom osviklig
grund dervid kunde antagas, att de hemman, hvilkas egor blifvit omnämnda eller beskrifna,
äro kyrkornas egendom, men de öfriga deremot Kronans. Det har dock
icke kunnat visas, att man till ett sådant antagande berättigats genom något förklarande
i Landeboken eller någon för dess upprättande gifven föreskrift eller emellan
dem, som till Landeboken lemnat uppgifter, ingången öfverenskommelse.
Afsigten med beskrifningen skall, enligt uppgift i förenämnda förtjenstfulla och
om vidsträckta forskningar vittnande afhandling, hafva varit att förhindra det kyrkornas
och prestornas hemman m. m. skulle förskingras och komma i främmande händer.
Det faller sig emellertid svårt att antaga, alt uppgiften om huru många tunnor
säd sås på ett hemmans åker eller huru många lass hö fås af ängen skulle i
nämnda hänseende vara betryggande, helst genom odling eller vanhäfd förhållandet
dermed kunde blifva så betydligt förändradt, att hemmanet på den lemnade beskrif
-
40
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o iOO.
ningen icke blefve igenkännelig; och den frågan framställer sig sjelfmant: hvarföre
skulle ej en sådan beskrifning ansetts lika erforderlig för de kyrkorna tillhöriga särskilda
lägenheter, om hvilka beskrifningar saknas i Landeboken?
Justitie-kanslerns anmärkning i sistnämnda hänseende är i Kammar-kollegii utlåtande
bemött dermed, att utsättandet af jordens namn var för ändamålet tillräckligt
i en tid, då, med kännedom om namnet, älven kännedom om rymden var lörenad;
men utom det att sålunda blifvit förutsatt, att kännedomen om spridda jordlägenheter
varit långt större i fordna tider än som nu är vanlig, saknas all antydning om anledningen
dertill att en dylik kännedom, hvad hemman beträffar, då skolat saknas. 1 allt fall synes
det för ändamålets vinnande varit vida bättre att i stället för en uppgift angående
utsädet och höfångsten, om hvars betydelse i afseende på eganderätten icke någon
tanke synes hafva uppstått, förr än Ofver-direktören Falkman den framställde, helt
enkelt i Landeboken blifvit för hvarje hemman utsatt, hvilken, antingen Kyrkan, Kronan
eller någon annan, med eganderätt detsamma innehade; och vid jemförelse t. ex.
emellan anteckningarne för hemmanen N:ris 117 och 120 i den till ifrågavarande
afhandling fogade tablå öfver de Halländska kyrkohemmanen, faller det sig icke lätt
att få den föreställningen, att det förra hemmanet, som uttryckligen säges vara Svendt
Atzerssönns gård, skall, lika som det sednare, hvilket säges vara kyrkans gård, anses
vara icke Svendt Atzerssönns, utan kyrkans, derföre att utsädet och hö-afkastningen
uppgifvits.
Den bevisning, som til! stöd för ifrågavarande påstående blifvit företedd, må nu
vara huru bindande som helst, så kan deri likväl icke sträcka sig längre än till det
antagande, att de som lemnat uppgifter till Landeboken (häradsprostarne, enligt Kongl.
Brefvet den 11 Augusti 1569,), haft den mening, att de hemman, hvilkas egor omnämndes
eller beskrefvos, borde anses vara kyrkornas eller presterskapets egendom.
Det återstår då att taga i betraktande, huruvida denna häradsprostarnas mening bör
lända till ovilkorlig efterrättelse vid bedömandet af frågor om eganderätten till kyrkohemman.
Efter den erfarenhet, som vunnits derom, att sedan Halland blef en Svensk
provins, kyrkorna ofta obehörigen tillegnat sig dispositionen af verkliga kronohemman,
af hvilka någon del af räntan varit kyrkorna tillagd och hvarom Kammar-kollegii utlåtande
den 15 Februari 1842, intaget i Stats-Utskottets Betänkande N:o 182 vid
1844 års riksdag, äfvensom liera Kongl. Bref, såsom de af den 7 Oktober 1852,
angående hemmanen Hunnakull, Bäckagård, Räfvinge, Slöinge och Getinge bära
vittne, torde det med skäl kunna antagas att sådant äfven under den tid Halland
lydde under Danmark, understundom velat försökas och sålunda kunnat åsyftas med
en eller annan anteckning i Landeboken. Det betyg af Danske Professorn Kolderup
Rosenvinge, hvilket är bifogadt Stats-Utskottets förenämnda utlåtande, talar ock
om »Misbrug som fia saakaldte Regnskabs-provsters side ikke har vaerit usaedvanlig».
Antagligt är det äfven att origtiga anteckningar kommit att i Landeboken inflyta
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
41
llyta af den anledning att presterna sjelfve varit om rätta förhållandet okunnige.
Uti omförmälda, af Öfver-direktören Falkman utgifna afhandling anmärkes att många
ofullständigheter i Landeboken troligen härledde sig derifrån, att somliga socknar
saknat ordinarie pastor eller en sådan, som haft nit och skicklighet nog för att lemna
de erforderliga uppgifterna. Det säges ock i denna afhandling, att man var den ti
den
»ej så nogräknad om termerna», hvarpå såsom exempel anföres, att så väl ordet
Krona och ordet Stift hade, hvar för sig, en dubbel bemärkelse, att kyrkas och
stifts inkomster voro hvarandras motsatser, men att annorstädes Kronan och stiftet
betydde så mycket ett och detsamma, att man ibland brukade än det ena och
än det andra.
I Öfver-direktören Falkmans afhandling visas jemväl att ordet landgille, när
dermed afsågs det gamla rätta landgillet, uttryckte jordeganderätten, men på ett annat
ställe i samma afhandling säges, att det numera icke låter sig göra att utreda
huruvida med ordet landgille, då, såsom oftast är fallet, det förekommer utan binamn
eller förklarande sido-ord menas del »gamla rätta» eller gästeri. Det kan derföre
vara antagligt att under föreställning att blotta innehafvandet af landgille utmärkte
jordeganderätt, en del prester endast på sådan grund utan närmare undersökning ansett
kyrkorna hafva jordeganderätt och derföre lemnat beskrifning på hemmanets egor,
så vida äfven sålunda skulle uttryckas jordeganderätt, men andra deremot ansett omnämnandet
af landgille ensamt vara tillräckligt för att utmärka jordeganderätten.
Mot Öfver-direktören Falkmans, af Kammar-kollegium gillade tolkning af Landeboken
har Justitie-kanslers-embetet erinrat, att af densamma skulle följa, att endast
tre kyrkohemman i södra Halland, men deremot alla i norra Halland skulle vara
kyrkans eller presterskapets, hvilket likväl syntes föga antagligt vid det upplysta förhållande,
att nära tre sekler efter Landebokens upprättande och förr än Öfverdirektören
Falkman framställde och vissa myndigheter derefter godkände berörda
tolkning, hvarken kyrka eller prest veterligen någonsin haft större inkomst eller ansetts
ega bättre rätt till kyrkohemmanen i norra än i södra Halland. Denna erinran
är af Kollegium bemött med det yttrande att till öfvertygelse om origtigheten
af denna tolkning man lagligen endast kan och får komma, om det verkligen bevisas
och ådagalägges att flera, af kyrkor egda hemman, än de omförmälda funnos i
södra Halland den tid Landeboken upprättades. Nu är dock af tablån öfver kyrkohemmanen
att inhemta, hurusom, oberäknadt det att 29 hemman blifvit af kyrkorna,
utan uppgifven tillåtelse af embetsmyndighet, utarrenderade eller eljest disponerade,
icke mindre än 19 andra hemman i södra Halland äro, vid uppkomna tvister om
jordeganderätten kyrkorna tilldömda, nemligen 9 genom Kongl. Maj:ts, 3 genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och 7 genom Domstols utslag.
Till stöd för den af Kollegium antagna tolkning åberopas äfven särskilda betyg,
meddelade af Danske Professorerne Kolderup Rosenvinge och Molbeck samt Geheimearkivarien
Knudsen.
liih. till R. St. PM. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 11) Häft. 6
4?
Kongl. Maj:ts Ndd. Proportion N:o 100.
I dessa betyg tillkännagifves dock, att någon omfattande granskning af afhandlingens
detaljer icke blifvit företagen, och blott i ett bland deni namnes något särskildt
om betydelsen af egornas beskrifning i Landeboken, likväl endast så att utgifvarén
af betyget under vistelse i Malmö genomgått en del af Landeboken angående
Malmöhus län och dervid öfverbevist sig om att «navnlig denne Bog kun beskritver
jorderne, naar disse tillhöre Kirker og Praester,» hvilket han ock funnit bestyrkt al
en nyligen funnen Landebok för Selands stift; varande härmed, enligt min uppfattning,
icke annat sagdt, än att prester eller kyrkovärdar, som lemnat uppgifter lill
Landeboken, velat låta förstå, att med beskrifning å kyrkohemman i nämnde län
och stift egor utmärktes, att de afsågo hemmanen tillhöra kyrka eller prest.
Vore den i förenämnda alhandling lemnade och af Kollegium antagna tolkning
af Landeboken äfven godkänd af Kongl. Maj:t såsom Kollegium uppgifvit, och beslut
af Kongl. Majit endast på en sådan tolkning grundade, så kunde det visserligen förefalla
nog mycket vågadt af mig, att häremot göra någon invändning. Men förhållandet
är ej sådant. Vid granskning af de 14 Kongl. Bref i frågor om eganderätt till
kyrkohemman, hvilka af Kollegium blifvit särskildt omförmälda, nemligen ett af den
21 Mars och 13 af den 7 Oktober 1852, befmnes det deremot att i alla dessa mål
Kongl. Majit endast helt enkelt förklarat skäl ej vara anfördt till ändring af Kollegii
beslut, och att bland de sex af dessa Kollegii utslag, hvilka blifvit gifna efter det
Öfver-direktören Falkmans afhandling utkom och röra hemman, som upptagits i Landeboken,
endast i två omförmäles, dock i förening med annat skäl, att jorden icke
beskrifves i Landeboken. Skulle nu, genom blotta fastställelse!! af det ena eller andra
af dessa Kollegii utslag, ifrågavarande tolkning af Landeboken hafva blifvit godkänd,
så borde likaledes hvarje annat till grund för utslagen af Kollegium anfördt
skäl anses hafva blifvit af Kongl. Majit giliadt, såsom t. ex. det sorn anförts för beslutet
att tilldöma Kronan eganderätten tili hemmanet Lundby, nemligen att detta
hemman blifvit genom donationsbref förlänadt till grefskap åt Grefve Axel Lillie; men
genom ett obetingadt gillande af detta domskäl, skulle ock Kongl. Majit anses hafva
underkänt den af Kollegium nu framhållna betydelsen af egobeskrifningen i Landeboken,
emedan, derest nämnde domskäl tillädes enahanda verkan för hemmanen Nybygge
och Lillerödt i Bredareds socken, hvilka genom samma donationsbref blifvit skänkta
till Grefve Lillie, den omständighet att dessa hemmans egor blifvit i Landeboken beskrifna,
följaktligen måste lemnäs utan betydelse.
I sitt sednaste utlåtande förordar Kollegium, i afseende på hädanefter förekommande
tvister om kyrkohemman,- ehvad de äro belägna i södra eller norra Halland,
att förklaras må det Landeboken skall ega vitsord samt alltid förstås och tillämpas
så, som den af Ofver-direktören Falkman tolkats. Tvifvelsmål om Landebokens vigtighet
egde, euligt Kollegii utsago, icke rum hvarken under Danska tiden eller den
närmast derefter följande. Kort förut är dock af Kollegium, efter Ofver-direktören
Falkman, citeradt ett utlåtande af Biskop Vinstrup i Lund, deruti han talar om
»Landebogen, som en part osores ministcrii vill giörre tvillactig.» Biskop Vinstrup atled
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.
43
år 1679. De osores ministerii, som han omtalar, mäste således hafva funnits i lifvet
antingen under Danska tiden eller den närmast derefter följande — Kollegium yttrar
vidare, att Landeboken haft det märkeliga ödet alt i sednare tider blifva betvillad af
personer, hos hvilka rakt motsatta åsigter borde vara gällande. Hvilka dessa personer
varit eller äro, uppgifves väl icke; men härvid ledes tanken derpå, att PresteStåndet
sjelft, i skrifvelse till Kongl. Maj:t under riksdagen 1840, uttalat det icke sedermera
mig veterligen återkallade omdöme, att om Landeboken äfven vore en följd
af Kongl, befallning, deraf dock ingalunda följer, att sjelfva förteckningen, enär den
saknade vanliga yttre kriterier på sin gällande kraft, — underskrift och erkännande
af någon offentlig myndighet, — verkligen eger laglig tillförlitlighet. Afven Kongl.
Majit har den 29 Mars 1825 förklarat, att Lunds Landebok icke kan tilläggas sådant
vitsord, att derpå något beslut bör byggas i de fall, dä den från andra sednare
trovärdiga handlingar afviker, samt att «om Landeboken än egde fullt vitsord, befinnes
dock dess innehåll i förevarande sak (om eganderätt till kyrkohemman) vara mörkt
och tvätydigt.» Detta mörker och denna tvätydighet kunna, enligt mitt omdöme,
icke^ genom den af Ofver-direktören Falkman utgifna afhandling anses vara belysta
ända till den grad, att icke allenast sjelfva Landeboken, utan ock en tillförene sannolikt
icke anad, åtminstone icke offentligen uttalad slutsats om betydelsen af egobeskrifning
skulle kunna tillerkännas fullt laga vitsord i fråga om eganderätten till kyrkohemmanen.
Men äfven om eganderätten skulle vara ovilkorligen beroende af egobeskrilningen
i Landeboken, förekommer härvid en omständighet, som, derest Landeboken alltid skulle
förstås och tillämpas i öfverensstämmelse med den af Ofver-direktören Falkman antagna
tolkningen deraf, komme att medföra villrådighet vid behandlingen af tvister
om kyrkohemman, nemligen frågan huruvida städselrätten skall anses vara med eganderätten
förenad. Ofver-direktören Falkman har tolkat Landeboken så, att Kronan
i allmänhet hade städselrätt till de hemman, hvilka, då Landeboken upprättades, voro
Kronans egendom, hvadan ock för hemmanen Blackeberg, Frönige och Stafsinge blifvit
i tablån antecknadt, att städselrätten är Kronans. Nu befinnes det dock att
Kammar-kollegium i tre särskilda utslag af den 17 Juni 1850, — således mera än
ett år efter det Öfver-direktören Falkmans afhandling från trycket utkom, — angående
dessa hemman tillämpat Landeboken i uppenbar strid mot Ofver-direktörens
tolkning deraf, ty Kollegium har genom nämnda utslag gillat Kongl. Majits Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom de kyrkor, till hvilka landgillet utgick, berättigats
att öfver merberörda hemman utöfva städselrätt, och uppå underdåniga besvär häröfver
har Kongl. Majit den 7 Oktober 1852 förklarat skäl ej vara anfördt, som kunnat
föranleda till ändring af öfverklagade utslagen. Kongl. Majit har således icke
godkänt, utan, lika med Kammar-kollegium, lemnat utan afseende den i förenämnda
afhandling gifna tolkning af Landeboken i denna del. Af en sådan tolkning skulle
ock följa, att kyrkorna obehörigen tillegnat sig den städselrätt, som de i sednare tider
utöfvat öfver de hemman, hvartill de på grund af egobeskrifningen ansetts hafva
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100
eganderätt, och att således, efter gällande stadganden i Kongl. Brefven den 22 Maj
1819 och den 26 April 1826, dessa hemman ej kunde räknas bland dem, hvilka,
derföre att kyrkorna utöfvat städselrätten utan att hafva densamma sig obehörigen
tillegna!, skulle få för kyrkornas räkning utarrenderas.
I betraktande deraf:
att i afseende å det betydliga antal kyrkohemman, för hvilka i laga ordning
tillkomna bestämmelser om egande- och dispositionsrätten dertill ännu saknas, grunderna
för bedömandet, huruvida sådan rätt bör tillkomma Kronan, kyrkorna eller
presterskapet, hufvudsakligen måste hemtas ur de i Danska och Svenska arkiven befintliga
handlingar från eller närmast efter den tid, då Halland var en Dansk provins,
hvilka handlingar, såsom i flera delar ofullständiga, hvarandra motsägande och
tillika föranledande till olika begrepp om deri förekommande anteckningars och termers
betydelse, icke kunna bibringa full visshet om förhållandet med egande- och
städselrätten under nämnda tid;
att hvad särskildt Lunds Landebok beträffar, den osäkerhet om rätta förståndet
deraf, som innan Öfver-direktören Falkmans afhandling i ämnet från trycket utkom,
visat sig hafva egt rum vid pröfningen af tvister om kyrkohemmanens natur,
icke lärer kunna anses hafva blifvit så i allo undanröjd att, oafsedt det förhållande
att Landeboken hvarken blifvit underskrifven eller undergått granskning af behörig
embetsmyndighet, lagligen skulle kunna förordnas att, enligt Kammar-kollegii mening,
Landeboken skall egaj vitsord och alltid förstås och tillämpas så, som den af Öfverdirektören
Falkman blifvit tolkad;
att tvister om eganderätt till de kyrkohemman, hvilka, utan stöd af laga kraftvunnet
beslut, blifvit för kyrkors räkning utarrenderade eller annorlunda disponerade,
möjligen skulle leda till minskning af den inkomst, som kyrkorna nu från ett eller
annat af dessa hemman hafva att påräkna, men deremot icke, hurudan utgång tvisten
än erhölle, kunde lända Kronan till någon afsevärd fördel;
att osäkerheten i besittningen eller farhågan för ökade afgälder ostridigt måste
hos mången åbo eller arrendator verka till mindre benägenhet för odlingar eller andra
förbättringar å innehafvande hemman samt att åbo eller arrendator å hemman,
som genom laga kraftvunnet beslut blifvit någon kyrka tillerkändt, icke, då den årliga
afgälden sättes efter hufvudsakligen enahanda grunder, hvilka nu gälla vid arrendeafgiftens
bestämmande, skäligen bör förvägras tillfälle att till den kyrkojord han brukar,
förvärfva sig lika rätt, som åbo eller arrendator å kyrkohemman, hvarom tvist
ej uppstått; anser jag, i enlighet jemväl med Rikets Ständers, Justitie-kanslerens,
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Hallands län och Biskopens i Göteborgs
stift sammanstämmande mening, vidtagandet af åtgärder så väl till förekommande af
vidare tvister om Kronans och kyrkornas eganderätt till ifrågavarande kyrkohemman,
som ock till beredande af en på bestämda oföränderliga vilkor tryggad besittningsrätt
till dessa hemman vara, både i Statens, kyrkornas samt åboernes och arrendatorernes
intresse, af omständigheterna påkalladt.
Beträffande
Kongl. Maj.'tt Nåd. Proposition N:o 100.
45
Beträffande sättet för tillvägabringandet af en sådan reglering, torde, i anseende
till giltigheten af de anmärkningar Kammar-kollegium och alla öfriga vederbörande
gjort emot hulvudsakliga delar af Rikets Ständers beslut, Eders Kongl. Majit icke
finna skäl att detsamma biträda, utan deremot, i närmare öfverensstämmelse med de
grunder för skattelösen, sorn' blifvit dels af Justitie-kansleren, dels af Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande i länet och Biskopen i Göteborgs stift framställda, föreslå
Rikets Ständer att med Kongl. Majit besluta, som följer i
l:o.
Halländska kyrkornas hemman, hvartill ej vidare må för Kronan väckas anspråk
på eganderätt, få, så framt kyrkans eganderätt ej kan med köpe- eller donationsbref
styrkas och de ej äro anslagna till boställen, stom-, annex- eller mensalhemman,
under följande vilkor till skatte lösas, de, å hvilka stadgad åborätt eger rum,
al åboen, och de, som äro utarrenderade, af arrendatorn.
2io.
Vilkoren för denna skattelösen äroi
a) i stället för erläggandet af skatteköpeskilling åsättes hemmanet en årlig span
målsränta,
motsvarande efter medelpris under det år, då skattelösen sökes, två femte
delar
af det från hemmanet utgående årliga landgille (eller fyra procent af det kapital,
som uppkommer då landgillet för tio år sammanräknas);
b) derjemte skall i den ordning och efter de grunder, som för bestämmande af
maximi-arrende finnas stadgade i Kongl. Brefvet den 26 April 1826 och med fästadt
afseende å öfriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig, äfven i spanmål
bestämd ränta hemmanet åsättas;
c) kyrka eller prest, som ensamt åtnjutit landgille af hemmanet, får ock ensam,
jemte landgillet, uppbära de i förestående moment omförmälda räntor, men, der landgillet
är deladt emellan flera, åtnjutas räntorna i förhållandet till hvarderas andel i
landgillet;
d) genom skatteköpet sker icke någon ändring uti de till Staten af hemmanet
utgående allmänna skatter, eller i de allmänna besvär hemmanet åligga, eller i de
friheter detsamma förut åtnjutit;
e) den, som till skattelösen finnes berättigad, eger att, sedan räntorna å hemmanet
blifvit bestämda, af Kongl. Majits Befallningshafvande och Biskopen erhålla
skattebref å hemmanet, dock att, då utarrenderadt hemman varder skatteköpt, de i
arrendekontraktet bestämda vilkor angående afgälder, skola under den återstående
arrendetiden förblifva gällande, så framt icke annorlunda varder öfverenskommet.
3:o.
För sålunda skatteköpt hemman skola de nya räntorna, i afseende hvarpå de i
Bia. lill R. St. Prat. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Hafi. 7
46
Kongl Majts Nåd. Proposition N:o 100.
allmänhet stadgade grunder för räntors utgörande tjena till efterrättelse, införas i
Jordaboken under gemensam titel: ranta i följd af skatteköp, och, derest hemmanet
varit i Jordeboken upptaget såsom krono, skall detsamma deri omföras till skatte.
4:o.
Intilldess skatteköp skett, förfares med kyrkohemman enligt nu gallande stadganden.
»
Härefter uppläste Departements-chefen ett af honom uppsatt förslag till nådig
Proposition i ämnet, och hemställde, att Kongl. Maj:t, med gillande af detta förslag,
sådant det finnes detta Protokoll vidfogadt, måtte tillåta, att nådig skrifvelse finge,
i enlighet härmed, till Rikets Ständer expedieras.
Hvad föredragande Departements-chefen föreslagit och hemställt,
och hvaruti Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Majit Konungen till alla delar gilla och bifalla.
Ex piolocollo
C. A. Th. Ädelgren.
i
Stockholm, tuyckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. JY2 101.
1
*\:0 lOl.
Anti. till Exp.-Utsk. den 23 April 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag lill beredande af arbetsförtjenst för de behöfvande
inom Marks härad af Elfsborgs län;
Gifven Stockholms Slott den 17 April 1863.
Bland de sju härad inom Elfsborgs län, der väfnadsindustrien sedan längre
tid tillbaka utgjort befolkningens hufvudnäring, intages främsta rummet af Marks
härad, hvarest, efter det bomullen kommit i allmännare användning, tillverkningen
af bomullsväfnader så väsendtligen tilltagit, att denna tillverkning uteslutande sys
selsatt
omkring en tredjedel of häradets hela befolkning, jemte det alt äfven den
öfriga delen af befolkningen från samma näring i mer eller mindre mån bemtat
medlen för sin utkomst. Verkningarne af den genom kriget emellan Norra Amerikas
stater uppkomna minskning i tillgången på den för berörda industris ohämmade
fortgång nödvändiga råvaran och den bärof föranledda betydliga stegring i
bomullens pris, hvilka förhållanden förorsakat en högst väsendtlig inskränkning i
tillverkningen af nämnde slags väfnader, hafva på ett kännbart sätt drabbat äfven
denna landsorts invånare. De industriidkare, hvilka hittills varit förläggare för
ortens väfvarebefolkning och jemväl under den sednaste tiden, med enskilda uppoffringar,
låtit tillverkningen af bomullsväfnader fortgå, för att icke betaga nämnda
befolkning dess snart sagdt enda utväg till arbetsförtjenst, se sig dock numera
urståndsätta att dermed än vidare fortfara, helst afsättningen af dessa väfnader,
oaktadt priset derå icke blifvit höjdt i förhållande till råämnets dyrhet, likväl så
förminskats att de hopade lagren icke medgifva näringens fortsatta drifvande i den
omfattning, att arbetarne deraf kunna egu full sysselsättning och såmedelst förvärfva
en torftig utkomst för sig och de sina. Den stockning i näringslifvet, som
sålunda inom orten uppstått och hvaraf de menliga verkningarne ännu mera ökas
Bih. lill B. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 20 Uäft. I
2
Kongl. Maj.is Nåd. Prop. JY1 101.
derigenom, att förlid ne års potatisskörd derstädes var af särdeles svag beskaffenhet,
har redan bland den fattigare befolkningen spridt nöd och elände samt ingifver
allvarliga farhågor för möjligheten att, utan understöd af allmänna medel, under
den närmaste framtiden fylla de nödvändigaste hfnadsbehofven.
Med åberopande af dessa förhållanden hafva Örby, Thorestorps, Surteby, Berghems,
Sätila och Seglora pastoratsboer inom Marks härad, genom dertill å allmänna
kommunalstämmor utsedde ombud, hvilka i hufvudstaden sig inställt, hos Kongl.
Maj: t gjort underdånig framställning om en snar mellankomst från det allmännas
sida till lindrande af den talrika, fattiga och arbetslösa befolkningens betiyckla
ställning. Af de till Kongl. Majit ingifna, på husförhörslängderna grundade förteckningar
öfver de personer inom ofvannämnda pastorat, som af väfnadsslöjden
haft sin hufvudsakliga utkomst, inhemtas, att dessa personers antal uppgår till
10,470, deraf likväl 1,021 personer äro fabriksarbetare, till hvilkas underhåll
fabriksegarne äro skyldige att bidraga. De återstående 9,449 utgöras af inhyseshjon,
backstugusittare och utfattige torpare, af hvilka de förstnämnde icke ega
någon jord att bruka, hvaremot de sednare väl innehafva sådan, men hvilken, till
följd af dess svaga beskaffenhet och innehafvarnes oförmåga att åt jorden gifva
behörig vård och skötsel, i allmänhet lemnar blott ringa afkastning, hvadan omförmälda
befolkning, derest tillfälle till arbetsförtjenst ej varder för densamma beredt,
komme att hemfalla till fattigvården. Men då fattigvården inom ofvannämnda
kommuner, hvilkas hela befolkning uppgår till omkring 28,000 personer, redan lemnar
understöd åt 2,453 underhållstagare, samt penningeförlägenheten hos de smärre hemmansbrukarne
äfven är ganska stor, så att någon hjelp till de nödlidande icke kan
af dem påräknas, skulle det icke blifva för kommunerne möjligt att bära denna
ökade fattigvårds omkostnader. På grund häraf och da det utaf Rikets Ständer
till vägförbättringar inom häradet redan anvisade anslag af Sextio Tusen Riksdaler,
deraf en betydlig del åtgår till betäckande af expropriationskostnader m. m., icke
blefve på långt när tillräckligt alt bereda sysselsättning och arbetsförtjenst åt den
behöfvande befolkningen derstädes, hafva ofvanbemälde menighetsombud i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit måtte af Rikets Stan ler äska ett ytterligare
anslag af Sextio Tusen Riksdaler utan återbetalnings skyldighet, att fördelas emellan
meranämnde pastorat, för att användas till väganläggningar och vägförbättringar,
för hvilka planer och kostnadsförslag redan finnas upprättade, jemte andra
för kommunerna nyttiga företag, af den beskaffenhet att icke allenast män och
qvinnor, utan äfven vuxna barn dervid må kunna erhålla sysselsättning och arbetsförtjenst.
Vid öfvervägande af denna framställning har Kongl. Majit funnit den nödställda
belägenhet, hvaruti en stor del af den idoga befolkningen inom Marks
härad blifvit utan eget förvållande försatt, vara i hög grad förtjent af behjertande
och påkalla det allmännas kraftiga hjelp. Statens mellankomst för att bispringa
Kongl. Majus Nåd. Prop. M 101.
3
de samhällsmedlemmar, som vid inträffande allmännare missvexter hemsökas af brist
och lidande, har redan länge ansetts vara nödig och medelanslag för sädana tillfällen
hafva blifvit ställda till Kongl. Maj:ts disposition; men de förhållanden, hvilka
nu beröfvat ifrågavarande befolkning dess snart sagdt enda utväg att genom arbete
förskaffa sig en tarflig bergning, synas vara af enahanda ömmande beskaffenhet
och gifva samma befolkning giltiga anspråk på understöd från det allmännas
sida för att skyddas från hunger och elände, helst ett snart öfvergående af omförmälda
förhållanden icke ännu synes kunna emotses. De medel, hvilka för ifrågavarande
ändamål erfordras, torde lämpligen kunna anvisas till utgående från den
för behöfvandes undsättning i missvextår afsatta fond, hvilken, enligt Rikets Ständers
derom aflåtna underdåniga skrifvelse, har en disponibel tillgång af 1,260,699
Riksdaler 23 öre; och vill Kongl. Maj:t alltså härmed föreslå Rikets Ständer att
å nämnda fond till Kongl. Maj:ts disposition anvisa ett belopp af Sextio Tusen
Riksdaler, att användas till beredande af arbetsförtjenst ät de behöfvande inom
Örby, Thorestorps, Surteby, Berghems, Sätila och Seglora pastorat af Marks härad.
Dessa medel, hvaraf en tiondedel eller 6,000 R:dr torde böra få fördelas
emellan sådana behöfvande, hvilka i mer eller mindre mån sakna krafter att genom
arbete förtjena sitt uppehälle eller användas till inköp af lifsförnödenheter för
deras underhåll, synas lämpligast böra ställas under en för ifrågavarande sex pastorat
gemensam förvaltning eller Direktion, så sammansatt, att hos densamma
kunde förenas kännedom af alla lokala förhållanden med ett upplyst nit och lifligt
intresse för medlens användande på ändamålsenligaste sätt och hvilken utan omgång
eller tidsutdrägt vore i tillfälle att genast träda i verksamhet..
Kongl. Maj:t anser denna Direktion böra utgöras af Ordföranderne i kommunalstyrelserne
inom pastoraten jemte de af socknarne utsedde särskilde deputerade,
åt hvilka det uppdrag blifvit anförtrodt att från orten ingå med den underdåniga
framställning, som föranledt Kongl. Maj:ts förevarande Proposition; att
Landshöfdingen i länet, när tid och omständigheter medgifva honom i Direktionen
tillstädesvara, der skall föra ordet, men att Direktionen inom sig må utse Ordförande
alt vid öfriga tillfällen leda öfverläggningarne samt att denna Direktion, i
allt der dess medlemmar enhälligt förena sig om anordningar och beslut, må ega
att i öfverensstämmelse med ofvan angifna grund och emot redovisningsskyldighet
använda de medel, som för ändamålet varda anvisade, men deremot, om stridiga
meningar uppslå, vara pligtig att anmäla sådan fråga tili Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som skall ega att efter sig företeende omständigheter i ämnet besluta.
Under afvaktan af Rikets Ständers beslut i anledning af hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit, låter Kongl. Maj:t emellertid, på del åtgärder skyndsamt må
kunna vidtagas till de behöfvandes bispringande, nu anbefalla Sitt och Rikets
Stats-Kontor att lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Elfsborgs län disposition
förskottsvis utanordna ett belopp af Tio Tusen Riksdaler.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. J\l 101.
De ärendet rörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers Statsutskott;
och Kongl. Majtl förblifvcr Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Yn
Datum
ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Slats-Rddet å
Stockholms Slolt den 17 April 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstru'e,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Vidare föredrog Departements chefen, Statsrådet Lagerstråle, efter förutgången
beredning gemensamt med Chefen för Finans-departementet, Herr Friherre Gripenstedt,
en, genom utsedde deputerade från Örby, Thorestorps, Surteby, Berghems,
Sätila och Seglora pastorat inom Marks härad af Elfsborgs län, till Kongl. Maj:t
ingifven underdånig skrift, med framställning om behofvet af understöd till beredande
af arbetsförtjenst för den, i följd af inträffad stockning i väfnadsindustrien,
nödställda befolkningen inom nämnda pastorat, i hvilket afseende hufvudsakligen
anförts: — — — — — — — — — — — — — —
Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. M 102.
5
Föredragande Departements-chefen yttrade i underdånighet:
»Den nödställda belägenhet, hvaruti en stor del af den idoga befolkningen
inom Marks härad — — — — — — — — — — — —
Hvad Föredragande Departements-chefen sålunda i underdånighet anfört
och föreslagit, deruti Siats-Rådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Kongl. Maj:t till alla delar gilla och bifalla; hvarjemte Kongl.
Majit förordnade att, i öfverensstämmelse dermed, nådig Proposition,
af den lydelse bilagan Litt. B. utvisar, skulle under denna dag till
Rikets Ständer aöåtas.
Ex protocolio
Edvard Seldener.
\s« 1©&.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
medels anvisande till ett vägarbete i Norrbottens
län, för af böjande af der befarad hungersnöd; Gifven
Stockholms Slott den 17 April 1863.
I ändamål att bereda tillfälle till arbetsförtjenst för den genom sistlidet års
missvext lidande befolkningen inom den i detta afseende framför andra hemsökta
Gellivara socken, hvars invånares antal vid 186*2 års slut, enligt uppgift, utgjorde
2,511, deraf omkring 1,870 Finnar och Lappar, har Kongl. Majits Befallningshafvande
i Norrbottens län uti skrifvelse den 12 nästlidne Mars hos Kongl. Majit
gjort underdånig framställning om medels anvisande för utförande af en föreslagen
viiganliiggning emellan Skröfelfven och Gellivara kyrkoplats. För detta arbetsförelag,
hvarmed afses alt från Skröfvens by, der Skröfelfven, en bigren till Kalix
eif, upphör att vara med båt farbar, erhålla en 12 fot bred väg af 6 mil 13,800
fots längd till nämnde kyrkoplats och sålunda genom en oafbruten kommunikationsled
sammanbinda denna plats med kustlandet, hafva redan år 1860 af Löjtnanten
R. Schough blifvit upprättade plan och kostnadsförslag, upptagande:
för vägen emellan Gellivara och Leipojerf, 2 mil 20,800 fot R:dr 30,859: —
för d:o från Leipojerf till Hackas, 2 mil 1,000 fot » 25,150: —
och d:o från Hackas till Skröfven, 1 mil 28,000 fot . . . » 23,730: —
eller tillsammans R:dr 77,739: —
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ns 102.
Nämnda anläggning anses blifva af största vigt för den pä kommunikationer
särdeles vanlottade Gellivara socken, hvarest, när vinterföret upphört, ej finnes annat
sätt för den fattige nybyggaren att hemforsla sina oundgängligaste förnödenhetsvaror,
än att, efter en vådlig och kostsam transport uppföre strida, af strömfall
besvärade elfvar, efter obanade stigar på egna skuldror fortskaffa desamma;
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har upplyst, att, äfven om ifrägasatt jernvägsanläggning
mellan Gellivara malmberg och Storbacken vid gränsen mellan Jockmocks
och Ofver-Luleå socknar kommer att utföras, vägen förbi Skröfven ändock
är af behofvet påkallad, emedan jernvägen komme att dragas genom vestra, mindre
bebyggda delen af Gellivara, till föga gagn för den på betydligt afstånd derifrån i
östra delen bosatta befolkningen. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har tillika anmält,
att, ehuru Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funne angeläget att, såsom förut
varit tilltänkt, upptaga väg utefter he!o sträckningen från Gellivara till Kangis i
Ofver-Kalix socken, hvaraf nu ifrågavarande väg utgör en del, och haft för afsigt
att föranstalta ytterligare undersökning för väganläggning jemväl emellan Skröfven
och Kangis, för att sedermera i ett sammanhang göra underdånig framställning
om understöd för arbetet i sin helhet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl af
nu för handen varande omständigheter ansett sig föranlåten att, utan afbidan af
lämplig tid för berörda undersökning, söka åstadkomma medel för den mindre
vägdelen; och har Kongl. Majrts Befallningshafvande sålunda i underdånighet hemställt:
att af tillgängliga medel måtte anvisas, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
hela den af Löjtnanten Schough beräknade kostnadssumman, 77,759 R:dr,
till utförande af vägganläggningen mellan Gellivara och Skröfven, eller ock att,
derest hinder häremot skulle möta, dock för sträckningen emellan Leipojerf och
Skröfven måtte beviljas den derför uppgifna summan af tillsammans 46,880 R:dr,
samt att blifvande anslaget, i stället för att öfvertagas af den Direktion, som till
arbetets utförande skulle bildas, måtte, enär denna Direktion syntes icke blifva i
tillfälle att anskaffa borgen till säkerhet för detsamma och för arbetets utförande,
ställas till disposition af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som lämpligast borde
vid sommarens inträdande åt nybvggarne, hvilka då icke förmådde aflägsna sig till
nedre landet för att söka arbetsförtjenst, bereda sådan på stället och draga försorg
om lifsmedels anskaffande och transporterande till orten.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader erinrat, hurusom, sedan berörde arbetsplan blifvit för flera år
sedan uppgjord och till Styrelsen inkommit, samt menigheten då, i ämnet hörd,
förklarat, att densamma, om tre fjerdedelar af beräknade kostnaden anvisades, ville
verkställa arbetet och för ali framtid underhålla vägen, dock under anhållan, alt,
enär företaget ansetts af för stor omfattning att på en gång utföras, anslag till en
början måtte anvisas till anläggning af vägen blott mellan Skröfven och Leipojerf,
Styrelsen uti det före innevarande riksdags början i underdånighet afgifna general
-
Kongl. May.ts Nåd. Prog. m 102.
7
förslaget öfver allmänna arbeten, till sistomförmälda vägsträckning uppfört ett anslag,
motsvarande tre fjerdedelar af derför beräknade kostnaden, eller 53,200 R:dr;
hvarjemte Styrelsen tillstyrkt, att, pä grund af det utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anmälda behofvet af tillfälle till arbetsförtjenst inom orten, nämnda belopp
måtte af tillgängliga medel anvisaS till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes disposition
på sätt föreslaget blifvit.
Då sistlidet års missvext inom Norrbottens län varit så omfattande, att det
allmännas mellankomst funnits nödig för afböjande af för bela orten menliga, långvariga
följder af densamma, och lämpligaste sättet dervid synes vara, att anskaffa
arbetsförtjenst åt den nödställda befolkningen genom utförande af allmänt nyttiga
arbeten, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att för verkställande, i
enlighet med Löjtnanten Schoughs ofvanomförmälda plan, af ifrågavarande väganläggning,
dock för närvarande icke i större utsträckning, än för den del, som
komme att löpa mellan Skröfven och Leipojerf, måtte anvisas ett anslag utan återbetalningsskyldighet,
hvilket, då fullgörande af menighetens förut gjorda åtagande
att till arbetet bidraga med en fjerdedel af beräknade kostnaden icke numera,
med hänsigt till den nödställda belägenhet, hvari samma menighet sig befinner,
torde kunna skäligen påfordras, men icke heller hela den äskade summan synes
erforderlig, enär dagsverkspriset icke kan antagas, om arbetsförtjenst saknas, bibehålla
sig vid det i förslaget upptagna höga belopp af 1 R:dr 75 öre, Kongl. Maj:t
anser kunna lämpligen bestämmas till Fyratio Tusen R:dr och utgå af de till behöfvandes
undsättning vid missvexter afsedda, i Rikets Ständers Riksgäldskontor
innestående medel, utgörande i början af innevarande år 1.260,699 R:dr 23 öre,
samt, i enlighet med hvad föreslaget blifvit, ställas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
disposition; blifvande emellertid, i afbidan på Rikets Ständers beslut,
Kongl. Maj:ts och Rikets Stals-Kontor anbefaldt, att, på det åtgärder skyndsamt
må kunna vidtagas till de beböfvandes bispringande, af under händer varande
medel till Kongl. Maj:t.s Befallningshafvandes i länet disposition för ändamålet förskottsvis
anordna ett belopp af 8,000 R:dr.
De ärendet rörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers Statsutskott;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
f!
Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. JY! 102.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Siats-Rådet å
Stockholms Slott den 17 April 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Sedan protokollet öfver Civil-ärenden för den 10 innevarande månad blifvit
justeradt, föredrog Departemerits-chefen, Statsrådet Lagerstråle, gemensamt med
Chefen för Finans-departementet, Herr Friherre Gripenstedt:
Kongl. Majrts Befallriingshafvandes i Norrbottens län uti skrifvelse den 12
nästlidne Mars gjorda underdåniga framställning angående medels anvisande till ett
vägarbete inom länet, för afböjande af der befarad hungersnöd; i hvilket afseende
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört: — — — —• — — — —
Statsrådet Lagerstråle yttrade derefter i underdånighet: »Då sistlidet års
missvext inom Norrbottens län varit så omfattande — — — — — —
Till berörda, af Stats-Rådets öfriga ledamöter biträdda, hemställan behagade
Kongl. Maj.t lemna nådigt bifall, samt befallde att, i eldighet
dermed, nådig Proposition, af den lydelse bilagan Litt. A. utvisar,
skulle under denna dag lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Edvard Seldener.
Kongl. Maj;ls Nåd. Prop. M 103.
9
XtO 103.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 April 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
upplåtelse till Stockholms stad af en del utaf lagenheten
Stallmästaregården för anläggande af en
lastbrygga vid Brunnsviken; Gifven Stockholms Slolt
den 17 April 1863.
Hos Kongl. Ma :l har det för sänkning af sjön Brunnsviken, i Stockholms
län, bildade bolag, genom utsedde Komité!ade, i underdånighet anhållit, atl, sedan
såväl Stockholms stad, som enskilde personer derstädes tecknat bidrag till berörda
allmännyttiga företag, med vilkor att för den genom nämnde sjös förening med
saltsjön uppkommande sjöfart, hamn kunde beredas invid stadens norra lull, och
då till plats för sådan anläggning endast kunde ifrågakomma den Kronan tillhöriga
lägenheten Stallmästaregården, i Solna socken och Danderyds skeppslag, hvilken
intill midfastan år 1864 är utarrenderad; — Kongl. Maj:! måtte täckas dels hos
Rikets Ständer göra nådig framställning om denna lägenhets upplåtande till nämnda
ändamål, antingen kostnadsfritt eller mot billig ersättning, lämpad endast efter lägenhetens
jordrymd, dels ock i nåder förordna atl under tiden all åtgärd för vidare
utarrendering af omförmälda lägenhet matte varda inställd.
Sedan Kongl. Maj:l öfver denna underdåniga ansökning infordrat Sitt och
Rikets Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, har bemälda Kollegium den 2 December
sistlidet år dylikt utlåtande afgifvit och dervid tillika öfverlemna!, dels infordrad
underdånig förklaring af lägenheten Stallmästaregårdens nuvarande arrendator,
entreprenören Anders Carlsson, som, på grund af honom utaf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillerkänd options—rätt til! nytt arrende af samma lägenhet, bestridt
ansökningen, men erbjudit sig atl till ifrågasatta hamnplats upplåta erforderligt
utrymme vid lägenheten mot den afgift, sorn emellan honom och Bolaget kunde
öfverenskominas, dels ock underdånigt yttrande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som, på samma giund, afstyrkt nådigt bifall till den sökta upplåtelsen af hela lägenheten
Stallmästaregården, hvaraf på sin höjd en mindre del kunde för afsedda ändamålet
erfordras. — För egen del bar Kammar-kollegium/ jemte meddelande,
bland annat, att del genom sednaste kontrakt bestämda arrendet för ifrågavarande
lägenhet utgjorde 1S8 tunnor 26| kappar, hälften råg och hälften korn, hvaraf
lith. till R. St. Prol. 1862 & 186,3. 1 Sami, 1 Afd. 2 Rand. 20 Haft. 2
10
Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. JW 103.
endast 2 tunnor 8£ kappar beräknats för lägenhetens öppna jord, men återstoden
för dermed förenade öfriga förmåner, äfvensom att 19 åbyggnader funnes å egendomen
uppförda, — för öfrigt i underdånighet anfört, alt, ehuru, emot 5:te punkten
i Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, Arrendatorn Carlsson icke på grund af
sin optionsrätt egde lägga något hinder i vägen mot lägenhetens upplåtande på
föreslaget sätt, Kollegium likväl, enär, i del skick frågan förekomme, påtagligt
syntes, att icke hela lägenheten med alla dess åbyggnader kunde för ändamålet
erfordras, utan blott en inskränkt del deraf, hvilken arrendatorn erbjudit sig upp
låta,
ansåge den underdåniga ansökningen icke böra till annat nådigt afseende föranleda,
än att blott sjelfva hamnplatsen, sådan den kunde komma alt erfordras,
måtte åt sökanderne upplåtas emot den afgäld till arrendatorn, som kunde mellan
honom och sökanderne öfverenskommas eller af mälismän bestämmas.
Yid underdånig föredragning af detta ärende den 9 sistlidne Januari, har
Kongl. Majit förklarat sig vilja, före frågans slutliga pröfning, från Styrelsen öfver
Allmänna Väg- och Vatten-byggnader inhemta underdånigt utlåtande angående såväl
bebofvet, som det nödiga utrymmet och den lämpligaste anordningen af den
föreslagna hamnanläggningen; hvarjemte Kongl. Majit anbefallt Kammar-kollegium
att emellertid och tillsvidare uppskjuta med ytterligare åtgärder för berörda lägenhets
utarrendering.
1 det underdåniga Memorial, som, till följd af förstberörda nådiga beslut,
blifvit af Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vatten-byggnader den 21 sistlidne
Februari afgifvet, har hemälda Styrelse, —— som låtit verkställa nödiga undersökningar
för frågans utredande och i sådant afseende jemväl öfverlemnat en upp
rättad
karta öfver Stallmästaregården och den dertill angränsande sjöviken; —
hufvudsakligen anfört: att behofvel af en baron, eller rättare last- och lossningsplats
vid Stallmästaregården syntes vara obestridligt, i betraktande af ställets närbelägenhet
till en bland de delar af hufvudstad n, sorn, i följd af aflägsenhet ifrån
Saltsjöns och Mälarens lastplatser, för närvarande vore vanlottad i afseende på kommunikation
för transport af tyngre nödvändighetsvaror, såsom ved, tegel, kol, kalk
m. m.; — att, hvad angick det nödiga utrymmet för lastplats vid Stallmästaregården,
varutillförseln ej kunde antagas blifva större, än att den lågt belägna delen
af gamla stranden, nedanför gårdsplanen och de hufvudsakliga byggnaderna, skulle
blifva för upplag tillräcklig, helst de varor, hvilka här adastades, säkerligen komme
alt bortföras i mån som tillförseln skedde; utgörande den sålunda erforderliga jordrymd
endast en jemförelsevis ringa del af Stallmästaregårdens hela areal; — somt
att, beträffande lämpligaste anordningen af den ifrågasatta lastplatsen. Styrelsen ansåge,
det man till en början borde, såsom ändamålsenligt och minst kostsamt, anlägga
en omkring 200 fot lång och 20 fot bred pålbrygga med plankbeklädnad,
hvilken medelst tre vinkelrätt ingående, 12 fot breda pålbryggor, som äfven borde
plankläggas, skulle förenas med fasta stranden, på sätt å kartan funnes utmärkt.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. J\s 103.
11
Innan nu omförmälda underdåniga Memoria! blifvit af Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vatten-byggnader afgifvet, bade jemväl Öfverståthållare-embetet, uppå
af Stockholms stads Drätselkommission derom gjord framställning, i underdånig
skrifvelse af den 10 sistlidne Februari hos Kongl. Maj:t hemställt, att, då lämpligast
syntes, det ifrågavarande hufvudsakligen för stadens invånares nytta afsedda
hamnplats ställdes under Stadsmyndigheternas tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t
täcktes, i betraktande jemväl deraf, alt staden med ett belopp af 10,000 R:dr
bidragit till bestridande af kostnaden för Brunnsvikens sänkning och dess sättande
i förbindelse med Saltsjön, för egen del i nåder medgifva och till Rikets Ständer
aflåta Proposition derom, att ifrågavarande lägenhet måtte få öfverlåtas till Stockholms
stad och med dess judiciela område förenas, mot det att för hvad Kronan
afståi en mot den årliga afgälden svarande köpesskilling af staden erlägges;
Och har, i anledning af sistberörda underdåniga framställning, Arrendatorn
Carlsson sedermera inkommit med underdåniga påminnelser, deruti han anhållit,
att samma framställning mätte varda af Kongl. Maj.t afslagen.
Kongl. Maj:t har tagit detta ärende i nådigt öfvervägande; och då Kongl.
Majit dervid ansett lämpligast, att den plats, hvilken erfordras till en för rörelsens
behof nödig hamn eller lastbrygga vid Stallmästaregården, ställes under Stockholms
Stads myndigheters tillsyn och kontroll, vill Kongl. Majit som, lika med Kammarkollegium
och Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, funnit endast en
mindre del af nämnda lägenhet behöfva för ändamålet användas, härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, ali, till beredande af en för allmänna rörelsen nödig och
tjenlig hamnplats vid Brunnsviken, det vid stranden af denna sjö belägna område,
tillhörande lägenheten Stallmästaregården, hvilket blifvit på den af Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader bifogade karta, såsom härtill erforderligt, utvisadl,
må till Stockholms stad kostnadsfritt upplåtas: äfvensom alt, i sådan händelse,
de på detta område belägna, Kronan tillhöriga byggnader må borttagas,de r
est
ej staden förklarar sig vilja samma byggnader, eller några af dem, efter be
hörig
värdering inlösa.
De till frågan hörande handlingar, jemte förenämnda karta, skola blifva tillställda
det Utskott, lill hvars behandling ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit fcrblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J)1 103.
Utdrag af Protokollet ofver Finans-Ar enden, hållet inför Hans
Maj.i Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 17
April 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr J usti t ie-Sta tsin in i stern, Friherre De Geer ;
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Gre ve Manderström samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve^aon Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulsrup och
Renterskiöld.
Deparlements-chefcn, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste lill justeeing
ett, i öfverensstämmelse mod Kongl. Majits på Stals-Rådets enhälliga tillstyrkande
törut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majlis nådiga Proposition till
Rikets Ständer, angående upplåtelse till Stockholms stad af en del utaf lägenheten
Stallmästaregården: för anläggande af en lastbrygga vid Brunnsviken.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Siats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Maj Is Nåd. Prop. JYs 104.
13
m-.o i©4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 April 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Muj:ts nådiga Proposition till Rikets Stander i fråga
om nedsättning i räntan för åtskilliga skogslotter
å förra Kronoparken Rella Tall pä Oland; Gifven
Stockholms Slott den 17 April 15J63.
I ändamål alt befrämja en förbättrad vård af allmänna skogarne i landet, beslöto
Rikets vid 1810 års riksdag församlade Ständer, att de Kronans parker och
skogar, hvilka icke voro för allmänt behof erforderliga, skulle till enskilde afyttras,
och vid 1817 och 1818 års riksdag bestämdes såsom vilkor härvid, bland annat,
att försäljningen skulle ske under skattemannarätt, på öppen auktion och till den
mestbjudande, att årliga räntan skulle utgöra minst sex skillingar banko för hvarje
tunnland skog eller mark, och någon annan skattläggning derå lill räntans bestämmande
icke ega rum; att skatteköpeskillingen borde erläggas med sex gånger den
ränta, hvarå högsta anbudet gjordes vid auktionen för hvarje tunnland skog eller
jord, och ej mindre den årliga räntan än skatteköpeskillingen beräknas i spanmål
efter ett medeltal af länets maikegångspris under de tio näst före köpet förflutna
åren; och slutligen att Landshöfdingen egde föreslå samt Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-kollegium pröfva och bestämma huru många tunnland i hvarje utrop vid
auktionen skulle försäljas.
På grund af Rikets Ständers sistnämnda beslut, hvilket i underdånig skrifvelse
den 13 Juni 1818 blef Kongl. Majit meddeladt, förordnades genom Kongl, brefvet
den 8 Maj 1821 att kronoparken Rella Tall i Högsrums socken och Ölands
norra Mot af Calmar län, med en areal af 398 tunnland 26 kappland, skulle, fördelad
i 13 lotter, under de stadgade vilkoren försäljas. Vid auldionen, som kort
Jerefter egde rum, uppgingo anbuden, ehuru för olika lotter b e t y cl I i g t«s k i I j a k l i g a,
likväl till särdeles höga belopp, emedan inroparne endast fästade afseende å skogstillgången,
men icke vid jordens beskaffenhet och således icke betänkte möjligheten
för jordegaren att, äfven efter skogens borthuggande, utgöra den erbjudna räntan.
ii
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 104.
De menliga följderna häraf uteblefvo icke heller länge, ty pä åtskilliga lotter var
skogen snart så afverkad, att endast sjelfva marken, bestående af ofruktbar sandmo,
återstod; och som egarne af dessa lotter sedermera icke förmådde utgöra hvarken
jordräntan eller sina personela kronoutskylder, måste, till gäldande deraf, lägenheterna,
i saknad af annan tillgång, tagas i mät. När dessa lägenheter derefter
skulle ånyo försäljas, inträffade alt tio särskilda auktionsförsök måste, ehuru utan
framgång, anställas. Då försäljningen alltså ansågs omöjlig och det knappast kunde
antagas, att någon skulle vilja ens såsom skänk mottaga lågenheterna, så vida dermed
följde skyldighet att erlägga den förut bestämda räntan, samt härtill kom alt,
i anledning af väckt fråga om förmedling af räntan för iotten JVs 4, Kammarkollegium,
genom utslag den 9 Juni 1842, förklarat, det förmedling icke kundo
ega rum å räntor, tillkomna i så beskaffad ordning och på det sätt, sorn skett
med den berörda skogslott påförda räntan, hemställde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånig skrifvelse den 10 Juni 1844, att räntebeloppet finge för
framtiden nedsättas till det genom Kongl. Brefvet den 8 Maj 1821 bestämda minimum
af spanmål, motsvarande sex skillingar för tunnlandet, samt de ifrågavarande
lägenheterna med sådan ränta genom offentlig auktion ånyo till försäljning utbjudas.
Genom Kongl. Brefvet den 30 Oktober 1843 bifölls denna framställning, hvarefter
försäljning på de sålunda förändrade vilkoren också försiggick af lägenheterna N:ris
3, 4 och 5 samt 40/47:delar af J\s 10 och %„ af JVé 11.
Nu har emellertid Kongl. Majits Befallningshafvande i Calmar län ånyo anmält,
att jemväl för lotten J\° 12 Sr liga räntan, jemte lottegarens personela kronoutskylder,
vore för flera af de sednare åren oguldne och i räkenskaperna balanserade
med ett sammanräknadt belopp af 919 R:dr 43 öre. Til! gäldande häraf
funnes ingen annan tillgång än lägenheten, hvilken cckså blifvit tagen i mät och
vid utlysta auktioner till försäljning förgäfves utbjuden. Äfven på denna lägenhet
har all den skog, hvarmed den vid försäljningen från Kronan var försedd, blifvit
afverkad och jorden, som består af mager betesmark af flvgsandsnatur, är således
till odling oduglig, hvadan det af denna orsak varit omöjligt för innehafvaren att
utgöra den åsätta räntan. I betraktande af dessa förhållanden har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande hemställt, att enahanda nedsättning i räntan, som genom nyssnämnda
Kongl. Bref den 30 Oktober 1843 medgifvits för ofyanomförmälda lägenheter,
jemväl måtte få ske för nu ifrågavarande, hvarigenom hindret för försäljningen
möjligen kunde undanrödjas.
Dessutom hafva, uti en den 7 Augusti nästlidet år till Kongl. Majit ingifven
skrift, egarne till de öfriga skogslotterna N:ris 2, 6, 7, 8, 9 och 13 samt till
7/47delar af JYs 10 och Vi0:del af J\s 11, med åberopande af ett bifogadt, af
Förste Landtmätaren i länet samt Kronobetjeningen i orten, med biträde af nämndemän
upprättadt undersöknings-inslrument jemte kartebeskrifning öfver dessa lotter,
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes antingen i nåder bevilja nedsätt
-
Kongl. Maj-Is Nåd. Prop. M 104.
15
ning i räntorna för dessa lägenheter till de af förrättningsmännen föreslagna belopp
eller för lotterna N:ris 2, 7, 8 och 9 samt de omnämnda delarne af N:ris 10
och 11 till 3/4 kappe och för N:ris 6 och 13 till V2 kappe säd pr tunnlandet,
eller ock, derest nedsättningen icke kunde af Kongl. Majit bifallas, aflåta nådig
framställning derom till Rikets Ständer, på sätt som skett vid 1833 års riksdag, i
fråga om förmedling af räntorna för lägenheter å f. d. kronoparken Strandskogen
å Öland.
I anledning af ej mindre Kongl. Majlis Befaiiningshafvandes berörda framställning
än omförmäide lägenhets-innehafvares underdåniga anhållan, har Kammarkollegium
den 2 Februari innevarande år afgifvit införd rädt underdånigt utlåtande,
sedan Skogs-slyrelsen samt Landshöfdinge-embetet i länet blifvit i ämnet hörda.
Skogs-styrelsen, som fann lotten JV2 12, såsom till arealen endast 27 tunnland
26 kappland, alltför obetydlig alt för Kronans räkning bibehållas till skogsplantering,
ifrågasatte, om icke samtlige delegarne i f. d. kronoparken Rella Tall
borde böras, huruvida de voro villige att mot billig ersättning afstå lill Kronan
sina andelar i parken, då, i händelse Kronan komme i besittning af hela parkens
areal, skogsplantering derå kunde verkställas lill framtida fördel såväl för Staten,
som för den ort, der parken är belägen.
Med undantag endast af egarne till N:ris 4 och 3, hvilka för 4000 R:dr
hvardera velat afstå sina lotter, hafva emellertid de öfriga lägenhets-innehafvarne
anfört, att, ehuru deras lotter icke hade något synnerligt värde, flera likväl vore
med myckeri kostnad och besvär vårdade, så att de i en framlid kunde lemna rik
tillgång på skog, under det att andra voro odlade och bebyggda, samt lotterna N:ris
2, 7, 8 och 9 dessutom delade mellan icke mindre än 34 egare och försedde
med tillsammans 30 åbyggnader; hvars invånare, till antalet omkring 200, svårligen
skulle inom Högsrums socken, i anseende till del inskränkta utrymmet, finna andra
byggnadsplaner och dessutom saknade medel till byggnadernas bortflytlande; och
hafva på dessa skäl bemälde lägenhets-innehafvare gemensamt förklarat, att de på
inga vilkor kunde sina innebafvande lotter afträda.
Handlingarne upplysa, att lotten JVs 1, hvarför någon nedsättning i räntan
icke blifvit sökt, tillhör hemmannet Rella samt alt.sökändernas nyssberörda uppgift,
angående fördelningen af vissa lotter mellan flera egare, är med verkliga förhållandet
öfverensstämmande. A lotten JV° 2 äro 5/8 odlade till åker, de öfriga 3/8:delarne
bestå af jemn skogsmark, bevext med gran; af loiten JV° 10 äro de nu ifrågavarande
7/41:delarne likasom Vi0:del af JVa 11 samt af JV2 13, 88,SO qvadratref
eller omkring 14 tunnland likaledes uppodlade lill åker, ehuru å dessa, liksom
öfriga lägenheter, hvilka, med undantag af JVs 2, helt och hållet sakna skog, jordmånen,
såsom bestående af fin mager sand, icke är tjenlig till annat än skogssådd.
De räntor lägenheterna hafva sig ålagda, bestämdes vid skatteförsäljningen till
följande belopp nemligen:
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 104.
för
JW
2
till
7
tunnor
26 kappar
, för omkring 42 tunnland.
»
»
6
»
5
»
5 »
» » 86 »
»
»
7
»
4
»
3% »
» » 31 »
»
»
8
»
6
»
14 »
» » 45 »
»
»
9
»
9
»
21 »
» » 63 »
»
»
10
»
10
»
30V*; och
då för 40/47:delar nedsättning
skölt till 20 kappar, utgör räntebeloppet för återstående
7/47tdelar 1 tunna 20 kappar för en areal af omkring 7
tunnland;
» » II till 9 tunnor 31’/3 kappar eller, efter nedsältningen för
9/10:delar till 22 3/8 kappar för återstående '/m nära 1
lunna för en areal af omkring 7 tunnland 31 kapplaud.
» » 12 till 5 tunnor 23 kappar för 27 tunnland 26 kappland.
» » 13 » 1 » 29 » » omkring 39 tunnland.
Då förhållandet med nu ifrågavarande jordlotter, i hänseende till såväl lotternas
beskaffenhet, som räntornas tillkomst och behofvet af nedsättning i desamma, be
finnes
vara enahanda, som med de lägenheter å förra kronoparken Strandskogen,
för hvilka, uppå Kongl. Maj:ts den 16 November 1833 derom aflåtna framställning,
Rikets Ständer för deras del medgåfvo förmedling af räntan, har Kongl. Maj:t, som,
beträffande särskildt lotten JVs 12, anser att för densamma, såsom numera skoglös,
skogsränta å 6 sk. banko tunnlandet icke, såsom Kongl. Majrts Befallningshafvande
ifrågasatt, är lämplig, ulan att med denna lott bör förhållas på samma sätt, som
med de öfriga, funnit sig föranlåten afl, i öfverensstämmelse med hvad Dess och
Rikets Kammar-kollegium tillstyrkt samt Läns-styrelsen i anledning af lägenhetsinnehafvarnes
underdåniga ansökning jemväl hemställt, härmed föreslå Rikets Ständer,
att skattläggning efter ortens method må, på Statsverkets bekostnad, få ega rum
å samtliga nu ifrågavarande lägenheter, samt att, sedan skallläggningarne blifvit,
enligt i allmänhet gällande författningar, pröfvade och vunnit stadfästelse, den derigenom
bestämda nya räntan må, i stället för den nuvarande, utgöras af hvar och
en lägenhet, hvars innehafvare inom tre månader efter erhållen del af beslutet om
den nya räntans belopp, derom bos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gör anmälan.
Kongl. Maj: t för b I ifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag sorni ofvan.
CARL.
./ .4. Gripenstedt.
Utdrag
Kongl. Maj: Is Nåd. Prop. M 104.
Utdrag a/ Protokollet ofver Finans-År enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 17
April 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer;
Hans Excellens, Herr Statsministern för Ut rikos Ärendena Grefve Manderström samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-cbefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådels enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
lill Rikets Ständer, i fråga om nedsättning i räntan för åtskilliga skogslotter å förra
kronoparken Hella Tall på Öland.
Kongl.- Majit behagade, jemlikt Stats-Rådels underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren
Bih. till B. St. Prof. 1862 & 18f>3. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Höft.
3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jtt 105.
1
N:o 105.
Ank. till Eip.-Utsk. den 18 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående KrigsKollegii
ombildning till en Armée-förvaltning; Gifven Stochholms
Slott den 21 April 1863.
Uli underdånig skrifvelse af den 25 April 1857 anhöllo Rikets Stiinder, det
Kongl. Majit liicktes förordna en Komité af sakkunnige personer för att afgifva
yttrande oell förslag, huruvida och på hvad sätt en sadan förändring uti Styrelseverkens
och Förvaitnings-myndigheternas organisation skulle kunna åstadkommas,
sorn, i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå den sä kallade departementalstyrelsen
hvilar, beredde en dylik organisations närmare samband med Stats-departementen.
äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling, i förening med nödig
säkerhet; samt att Kongl. Majit derefter ville, med delgifvande af nämnda förslag,
framställa den nådiga Proposition i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad.
Den i sådant afseende, genom nådigt Bref af den 19 Juni 1858. tillsätta Komité
afgaf den 26 Maj 1859 sitt underdåniga betänkande, hvilket, till trycket befordradt.
innefattar redogörelse, bland annat, för denna Komilés åsigt med hänseende
till Krigs-kollegii organisation; och har Krigs-kollegium under den 29 November
samma år häröfver sig i underdånighet yttrat.
Vidare och sedan Kongl. Majit under den 16 Juli 1861 tillsatt en Komité för
utarbetande af betänkande uti åtskilliga Landtförsvaret rörande frågor och till denna
Komités ytterligare utredning öfverlemnat frågan om Krigs-kollegii ombildning, har
sistnämnda Komité eller den så kallade Landtförsvars-komitéen under April månad lörBih.
till R. St Prot. 1862 & 1863. 1 Sam. 1 Afd. 2 Rand. 21 Haft. 1
2 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 105.
lidet är lill Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt ullätande i delta ämne och dervid
afgifvit förslag lill krigsförvallningens omorganisation, deröfver Krigs-kollegium
under den 30 December samma år meddelat sitt underdåniga utlåtande; hvarefter
Landt försvars-komitéen med påminnelser deremot inkommit.
De lill delta mål hörande, här ofvan omförmälda handlingar, för hvilkas innehåll
finnes hufvudsakligen redogjordt uli här bifogade utdrag af det den 31 näst
hdne
Mars inför Kongl. Majit i Stals-Rådet hållna Protokoll öfver Landt förs vars
ärenden,
har Kongl. Majit i nåder låtit sig föredragas; och då Rikets Ständer för
sin del ansett en förändring nödig i nu varande styrelseverks och förvaltande myndigheters
organisation, samt Kongl. Maj-t, så vidt frågan rörer Krigs-kollegium, som
har den allmänna förvaltningen al Arméens angelägenheter sig uppdragen, instämmer
i Rikets Ständers sålunda uttryckta åsigt; så enär Landiförsvars-komitéen, med ledning
af den utredning, som härutinnan vunnits genom 4 858 års Komilés betänkande
och Krigs-kollegii dervid gjorda anmärkningar, efter ärendets ytterligare öfvervägande
algifvit ett förslag till Kngs-förvaltningens organisation, hvilket Kongl. Maj;t
finner i luifvudsaklmaste delar kunna motsvara den af Pikets Ständer framlagda och
• »
af Kongl. Maj:t delade åsigt i afseende på anspråken å elt sådant styrelseverk, der,
i förening med önskvärd säkerhet för ärendenas skyndsamma och noggranna behandling
samt lagenliga afgörande, tryggheten för anslagsmedels rätta användande
icke på något sätt minskas; vill Kongl. Majit härmed äska Rikets Ständers medgifvande,
alt Krigs-kollegium må förvandlas till en. i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af L indtförsvars-komiléen föreslagna grunder, organiserad armée-förvaltmng,
derest Kongl. Maj.l skulle finna skäligt att före nästa riksdag derom förordna, samt
att i sådan händelse det för Kngs-kollegu aflöning nu på Riks-stalen uppförda anslag
inå för den nya förvaltningen användas, intilldess en definitiv stal kan i sådant
afseende varda i behörig ordning antagen.
De lill målet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, som med
detta ärende kommer all taga befattning, och Kongl Majit förbiifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse väl bevågen. Datum ut supra.
GARL.
A F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JY2 105.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landt försvars-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Siats-Rådet å Stockholms Slott den 21 April i8G3.
Närvarande:
Hans Excellens, Juslitie-Slatsministern, Herr Friherre De Geer.
Hiins Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet. Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 3'l sist lid ne Mars fattade
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majlis nådiga Proposition till Rikets Ständer, an
gående
Krigs kollegii ombildning till en Armée-förvallnmg; och läcktes
Kongl. Majit, enligt Slals-Rådets underdåniga tillstyrkan, i nåder
gilla nämnda förslag, samt förordna, att, i enlighet dermed, nå
dig
Proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd. skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex profocollo
K. E. Kindblad.
4
Kongl. Majlis Nåd. Proposition NI 105.
Utdrag af Protokollet öfver Landl/örsvars-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stals-Ilädet å Stockholms Slott den 31 Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Sfalsminrstern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Statsrådet, Grefve von Platen, anmäldes vara af sjukdom hindrad att tillstädeskomma.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, anmälde i underdånighet
handlingarna i frågan om Krigs-kollegii ombildning till en Armée- eller
Krigs-förvaltning, nemligen:
ö 7?’ O
a) Det af Koiniterade den 26 Maj 1859 afgifna underdåniga Betänkande, angående
förändrad organisation af Rikets Styrelse- och Förvaltnings-verk, i hvad rörer
Krigs-kollegium;
b) Ki igs-kollegii underdåniga utlåtande deröfver af den 29 November samma
år, från Civil-departementet öfveriemnndt genom Protokollsutdrag den 2 Maj 1862;
c) Den år 1861 tillförordnade Landtförsvars-komitéens förslag till krigsförvalt
ningens
omorganisation; och
d) Krigs-kollegii den 30 December 1862 deröfver afgifna underdåniga utlåtande,
jemte påminnelser deremot af Landtförsvars komitéen;
hvarefter Departements-chefen, uti sammanfattande framställning af ärendet,
anförde:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
5
Uti underdånig skrifvelse af den 25 April 1857 anhöllo Rikets Ständer, det
Kongl. Majit täcktes förordna en Komité af sakkunniga personer, för alt afgifva yttrande
och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring uti Styrelseverkens
och Förvaltnings-myndigheternas organisation skulle kunna åstadkommas, sorn, i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarpå den så kallade departemental-stvreisen hvilar,
beredde en dylik organisations närmare samband med Stats-departementen, äfvensom
möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening med nödig säkerhet, samt
att Kongl. Majit derefter ville, vid nästa riksdag, med delgifvande af nämnda förslag,
framställa den nådiga Proposition i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad.
Den i sådant afseende, genom nådigt Bref af den 19 Juni 1858, tillsatta
Komité afgaf den 26 Maj 1859 sitt underdåniga betänkande, hvilket, till trycket
befordradt, innefattar redogörelse, bland annat, för denna Komités åsigt, med hänseende
till Krigs-kollegu organisation. Genom nådigt Bref af den 30 Juli samma år anbefalldes
samtliga de embetsverk och myndigheter, som saken rörde, att med utlåtande
öfver Komiterades betänkande inkomma, hvilket åliggande Krigs-kollegium fullgjorde
den 19 derpåföljande December.
Sedan öfriga embetsverk och myndigheter äfven till Civil-departementels Expedition
aflemnat underdåniga utlåtanden, af hvilket ds t sista inkom den 8 April 1862,
blef frågan i sin helhet den 2 Maj sistlidet år, på Civil-departementels föredragning,
Eders Kongl. Majit underställd, hvarvid Eders Kongl. Majit i nåder förordnade: att
då under den tid, som förflutit sedan Komiterades betänkande afgafs, frågan om Krigskollegii
ombildning blifvit, i sammanhang med andra Arméen rörande förhållanden, af
Kongl. Majit öfverlemnad till ytterligare utredning af särskildt tillsatte Komiterade, och
den Komité, som då var 'sysselsatt med utarbetande af förslag till ordnande af rikets
sjöförsvar, jemväl behandlade frågan om ändring i gällande bestämmelser, angående
förvaltningen af Flottans materiel och de till sjöförsvaret gifna anslag, samt förslag
lill den militära helsovårdens skiljande från den öfriga helsovården i riket blifvit af
tillsatte Komiterade ularbetadt, hvarefter detta, på frågan om Sundhets-kollegii organisation
väsendtligen inverkande förslag varit den 15 November 1859 inför Kongl.
Maj.t anmäldt, men ännu icke till hufvudsaklig pröfning förekommit, några för organisation
af Rikets Kollegier och högre Förvaltningsverk allmänt giltiga grunder, vare
sig för den nuvarande organisationens bibehållande eller förändring deruti, icke borde
fastställas, förr än dessa frågor blifvit inom de särskilda Departement, under hvilka
embetsverken närmast lydde, fullständigt beredda; — för hvilket ändamål de utlåtanden,
hvilka afgifvits från andra embetsverk än de under Civil-departementet lydande,
blefvo till öfriga vederbörande Departement öfverlemnade; varande på grund deraf
frågan om Krigs-kollegu organisation nu på Landtförsvars-departementets handläggning
beroende.
Genom nådigt Bref af den 16 Juli 1861 har Kongl. Maj:t emellertid, såsom
förenämndt är, tillsatt en Komité för utarbetande af betänkande uti åtskilliga Landt
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
försvaret rörande frågor; och då Kongl. Majit, sedan Krigs-kollegium afgifvit underdånigt
utlåtande öfver 1858 års Komiterades betänkande, angående förändrad organisation
af Rikets Styrelse- och Förvaltningsverk, i livad Krigs-kollegium rörer. funnit
vara ådagalagdt, att detta vigliga ämne kräfde en fullständigare utredning, än den
som vunnits genom sistbemälde Komiterades arbete, har Kongl. Majt, i Gite punkten
af den i samma nådiga Bref innefattade instruktion, till Landlförsvars-komiléens besvarande
framställt den frågan: »kan och bör krigsförvallningen undergå någon förändring,
ledande till mera enkelhet, redighet i öfversigten deraf och besparing, med
bibehållande af nödiga kontroller?»
Komitéen har för besvarande af denna fråga under förlidne April månad afgifvit
underdånigt utlåtande i öfverensstämmelse med Komiléens samtliga Ledamöters tanke,
med undantag af en Ledamot, som bifogat sin reservation.
Delta betänkande remitterades den 9 derpåföljande Juli till Krigs-kollegium; och
sedan Kollegium den 19 sistlidne Januari till Departementet afgifvit sitt underdåniga
utlåtande i ämnet, med bilogadt prolokollsutdrag och särskilda anföranden af t. f.
Presidenten och 4 ledamöter, har Siats-Rådet derom tagit kännedom; och anhåller jag
nu att i underdånighet få detta mål Eders Kongl. Majit föredraga.
Det af 1858 års Komité afgifna underdåniga förslag och Krigs-kollegii deröfver
ingifna utlåtande hafva visserligen förut blifvit Eders Kongl. Majit föredragna, och
Eders Kongl. Majit har anbefallt ytterligare utredning i denna fråga; men för att återföra
i minnet detta förslags hufvudsakhga innehåll och de anmärkningar, som dervid
blifvit gjorda och hvilka sedan åberopas, anhåller jag i underdånighet att först få i
korthet föredraga detta och sedan få redogöra för det af Landtförsvars-komitéen af
gifna
förslag och Krigs-kollegii derom afgifna utlåtande.
1858 års Komité.
Komiterade föreslå, alt vissa ärenden, rörande indelnings- och roteringsverken,
måtte från Krigs-kollegium afsk iljas och till Kammar-kollegium öfverflyttas, nemligen:
a) Granskning af syne- och ekonomiska besigtnings-inslrument öfver indelta
Arméens boställen utan undantag, samt meddelandet af de föreskrifter, i hvad beträffar
häfd, stängsel och vård samt laga husens vidmagthållande, som af syn eller besigtning
kunna påkallas.
b) Beviljandet af besinningstid å nybyggen och uppodlingar å utmark, tillhörande
militieboställen.
c) Upptagandet af frågor om skyldighet till rustning och rotering samt om indelning
dertill. (Nu gemensamt för begge Kollegierna.)
d) Pröfning af Kongl. Maj:ts Belallningshafvandes i Militie-boställsordningen omförmälda
beslut, rörande boställs-skogar, när sådant beslut i vederbörlig ordning öfverklagas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
7
e) Pröfning af besvär i frågor om foders försäljning från boställe eller anläggning
derstädes af gagnelig inrättning; samt alt, då Kongl. Maj:t sådant anbefaller, afgifva
underdåniga utlåtanden:
f) rörande Iviste- och andra frågor emellan ryttare eller soldater och deras
rust- eller rotehållare om rättigheter, grundade på knekte- eller legokontrakt, äfvensom
g) i frågor rörande knektetorps åbyggnad och skötsel.
Deremot tillstyrker Komitéen, att Armée-förvaltningen tnå ensamt bibehållas vid
behandlingen af:
Frågor rörande byggnad och underhåll af karaklershus;
Inqvarteringspenningars utgifvande;
Brandstods beviljande i det fall Militle-boställsordningen förutsätter; och
gemensamt med Kammar-kollegium afgifva underdåniga utlåtanden i allmänna
frågor rörande indelningsverket, i hvad angår detsammas hufvudgrunder och deras
upprätthållande.
Krigs kollegium anser, på anförda skäl, denna öfverflyItning och deraf följande
splittring i förvaltningen medföra menliga följder och kan förslaget icke biträda.
Vidare hemställer Komitéen. att Regementsskrifvare, efter vederbörande Chefs
förslag, må af Kongl. Majit utnämnas, och pröfningen och vården af borgensskrifterna
samt tillsynen, att de bibehållas vid gällande kraft, må tillhöra vederbörande Chef.
Dertill tillstyrker Krigs-kollegium bifall.
Komitéen hemställer, att Komitéen för Salpeterärendena måtte indragas samt dess
befattning fä öfvertagas af Krigs kollegium eiler det embetsverk, som i Kollegii ställe
kan varda inrättadt.
Krigs -kollegium åter anser, på anförda skäl, Krigsförvaltningen böra vara skiljd
från bestyret med salpeternäringen, hvilket deremot, om Salpeterkomitéen kommer
alt indragas, lämpligast torde kunna öfverlemnas åt den myndighet, hvarunder öfriga
närnmnr inom riket höra.
t1
Komitéen hemställer, att såväl Salpeterfonden, som de under Krigs-kollegii olika
Afdelningar till förvaltning nu ställda 8 kassor eller fonder, nemligen: KrigsmansbusIcassan,
Jnvalidhusfonden, Trosspassevolansfonden, Förenade Mötesp as se rolan sjo aden,
Norrbottens IJästjägare-Sqvadrons-fond, Volontär-vakansmedels-for.den, Militie IJos tal Iskassan
och En per mille fonden, måtte blifva Armée-förvaltningen såsom en gemensam
Styrelse lill vård och förvaltning anförtrodda.
Krigs-kollegium förklarar sig icke kunna detta förslag biträda.
Komitéen har funnit, att Krigs-kollegii bestyr hufvudsakligen utgöras af den
ekonomiska slqrelsen och vården, i hvad som rörer rikets försvar till lands, äfvensom
af användandei och redovisningen i stadgad ordning af de för landlförsvaret
afsedda medel; alt dessa bestyr egentligen icke äro annat än sådana förvaltningsoch
verkställighetsåtgärder, hvilka hafva sin bestämda gi und i fastställda stater eller
särskildt gifna föreskrifter; alt de derföre icke ovilkorligen erfordra den samrådighet
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 105.
i pröfning, som endast kan och bör af andra, mer allmänt giltiga orsaker betingas;
alt tvärtom den kollegiala sammansättningen måste leda till omgångar och tidsutdrägt,
samt derigenom verka återhållande på ärendenas gång; och alt Statens anspråk på
nödig säkerhet vid ärendenas handhafvande kunde tillfredsställas genom 6n enklare och
ändamålsenligare organisation, som medgåfve större lätthet och skyndsamhet i arbetssättet.
Komitéen föreslår alltså:
att Krigs-kollegium må såsom Riks-kollegium upphöra;
att Presidents-embetet indrages;
O ’
att i Kollegii ställe inrättas en Armée-förvaltning, hvilken organiseras sådan som
Tabell \ framställer;
hvarvid Komitéen föreslår göromålens fördelning, arbetsordning, äfvensom sättet
för ärendenas beredning och föredragning samt målens slutliga afgörande.
Beslutanderätten är tillagd Afdelnings-chefen allena, men Civil-ledamoten obetaget
att till protokollet anföra sin mening, om den afviker från beslutet, hvilket han eljest
anses hafva biträdt.
Sådana ärenden, hvilka för Landtförsvaret äro af mera allmän vigt eller röra
antagande eller förordnande lill tjenst inom Armée-förvaltningen, eller annan angelägenhet
af gemensam beskaffenhet, skola in pleno behandlas, hvarvid Armée-förvaltningen
utgöres af dels beslutande, dels föredragande ledamöter.
Beslutande äro de fyra Afdelnings-cheferne eller deras Suppleanter.
Föredragande, med rättighet och pligt att till protokollet sig yttra, äro antin
gen
Krigsrådet å Fortifikations-afdelningen, då ärendet rörer Armée-förvaltningen i
allmänhet, eller ock Krigsrådet å den afdelning, till hvilken ärendet närmast hörer.
Ordförande vid pleni-sammankomst är den i värdighet och ålder inom graden
främste ledamoten, hvilken tillägges afgöranderält, om vid omröstning rösterna falla lika.
Komitéen föreslår för öfrigt: hvilka ärenden böra vara pleni-mål eller afdelningsmål,
äfvensom huru bör förhållas vid förfall för Afdelningschef och Ledamot.
C1
Komitéen har vid lagen närmare kännedom af de diarii- och expeditionsformer
samt bokförings- och kontroll-anstalter, som enligt gällande arbetsordning äro i Krigskollegium
inrättade, väl funnit dem vittna om synnerlig månhet att åstadkomma
ordning och säkerhet; men bemödandet att göra dem fullständiga syntes hafva ledt
till en öfverdrifven omständlighet, som vid tillämpingen i flera fall måste medföra
vidlyftighet, omgångar och arbetets försenande. Komitéen föreslår derföre en annan
arbetsfördelning och annat expeditionssätt, hvarigenom Sekreteraren för Pleni-ärenden,
Hegistrators- och Aktuarie-beställningen samt Kamererare-beställningarna i Artillerioch
Fortifikations-kammar-kontoren, Intendents kammar-kontoret och Aflönings-kontoret
skulle kunna indragas oell Krigsråden blifva Kontors-föreståndare, med biträde af en
i hvartdera Afdelmngs-kontoret anställd Kammarförvandt;
Att, vid nuvarande innehafvarens afgång, förenade Ombudsmans- och Kamererare-befallningen
vid Invalidbusfonden må indragas; Att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 105.
9
Alt ali bokföring och revision, jemte medels- och per sedels-anor dningarnes utskrifvande,
må öfverflytias till Boksluts- och Kontroll-kontoret, att derinom förrättas;
börande, så vidt ske kan, alla årsredogörelser för A:de Hufvudtitelns anslag i detta
Kontor förberedande granskas, innan desamma till Kammar-rätten insändas med Armceförvaltningens
hufvudbok;
Att Boksluts- och Kontroll-kontoret, äfvensom allmänna Kassan, ehuru för Arméeförvaltningen
gemensamma, ställas under Chefens för 4:de Afdelningen tillsyn och
kontroll.
Komitéen framlägger derefter utkast till Aflönings-Stat för Arméeförvaltningen,
slutande på samma summa, som 1858 års stat anvisar för Krigs-kollegium, eller
107,750 R:dr; — och hemställer slutligen: att Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande,
alt upprätta förslag till Instruktion för Förvaltningen, hvilken sjelf borde
framlägga förslag till Arbetsordning.
Krigs-kollegium, i betraktande af de olika bestyr, som tillhöra Kollegium, anser
Komitéen icke hafva fästat behörigt afseende å vigten af den del af statsförvaltningen,
som åt Krigs-kollegium såsom 2:dra instans blifvit anförtrodd, och således icke
heller å de af Rikets Ständer för reorganisation af förvaltningsverken bestämda allmänna
vilkor, dels att den säkerhet för ärendenas behöriga handläggning, som är
afsedd derigenom, att denna handläggning är öfverlemnad åt embets- och tjenstemän,
hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i laga ordning ansvarige, icke
må äfvc-ntyras, dels att enahanda trygghet vid ärendenas handläggning, som med de
nuvarande formerna är afsedt och hvarvid det allmänna tänkesättet fäster mycken
vigt, må kunna bibehållas; hvadan och då, i Kollegii tanka, Komitéen saknat skälig
anledning till det afgifna förslaget, Kollegium på grund häraf och med stöd af de
skäl, som vidare anföras, afstvrker förslaget att Krigs-kollegium må såsom Rikets
Kollegium upphöra. Kollegium framställer äfven erinringar mot de föreslagna beställningarne
för General-krigskommissarien och ett nytt Krigsråd; anmärker, att
Kamereraren på i:de eller Aflönings-afdelningen får större myndighet än samtliga
Krigsråden, enär han, men ej de, är Föredragande med rösträtt; att Mililär-ledamöterne
icke hafva, i likhet med Civil-ledamöterne, rättighet att till protokollet anföra
sina från Afdelnings-chefens beslut möjligen afvikande meningar; att, då Civil-ledamot
har skyldighet att med yttranderätt öfvervara Militär-ledamots föredragning, Militärledamot
blott vilkorligen har enahanda skyldighet vid Civil-ledamots föredragning,
och, oaktadt således Militär-ledamots befogenhet är mer begränsad än Civil-ledamots,
skulle likväl, efter Komitéens åsigt, Militär-ledamot, då Afdeinings-chefen är frånvarande,
inträda i alla dennes rättigheter och alltså blifva Civil-ledamots förman; Kollegium
gillar icke Komitéens förslag till bestämmande af pleni-mål och anser så väl
detta som bestämmelserna för antagande m. m. af Verkmästare och Handtverkare
vid Artilleriförråden böra förändras till likhet med nuvarande förhållanden. — KolleBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
gium afstyrker, på anförda skäl, de af Komitéen föreslagna indragningar och förändringar
af beställningar, äfvensom den föreslagna förändringen af diarii-förandet från
ett för hela Förvaltningsverket gemensamt till ett för hvarje Afdelning särskildt bestyr.
Kollegium anser de nuvarande Krigsråden, så framt de ej derpå vilja ingå,
emot 36 § Regeringsformen icke kunna förflyttas och nedsättas till de af Komitéen
föreslagna nya Krigsråds-embetena; att benämningen af Krigsråd för dessa beställningar
är högst olämplig; att de heldre torde benämnas Krigs-kommissarier. — Kollegium
afstyrker, på det högsta, bifall till hvad Komitéen i afseende på frågorna om
bokförings- och revisions- samt anordnings-bestyrets öfverflyttande till Boksluts- och
Kontroll-kontoret, föreslagit, likasom den föreslagna förändringen i föreskrifterna om
inventeringar och om en förberedande granskning i Boksluts- och Kontroll-kontoret
af årsredogörelsen för 4:de Hufvudtitelns anslag.
Emot den föreslagna Aflönings-staten framställer Kollegium anmärkningar, visande
att anslagssumman måste höjas till 114,200 R:dr, hvilken summa ytterligare komme
att ökas med löner på indragningsstat och arfvoden, som af Kollegium anses erforderliga.
— Kollegium tillägger, att den af Komitéen gjorda hemställan om åliggande
för embets- och tjenstemän, som tillträdt af Rikets Ständer beviljad löneförhöjning,
att vara underkastade den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid embetsverkets förändrade organisation varder stadgad, icke kan af
Kollegium tillstyrkas, för så vidt en sådan förbindelse skulle sträcka sig utöfver den
då varande statsregleringsperioden eller 1860 års utgång. — Slutligen anser Kollegium,
i motsats till hvad Komitéen antagit, den minskning i antalet ledamöter, Riksrätten
skulle tillskyndas genom Kollega förvandlande till Förvaltande verk, vara betänklig
och utgöra ett bland hindren för genomförande af Komitéens organisationsförslag.
1861 års eller den så kallade Landtförsvars-homiléen.
Efter afgifven historik om Krigs-kollegium, jemte de äldre förslagen till dess
ombildning, öfvergår denna Komitée till framläggandet af sina egna tankar i ofvan
vidrörda ämne.
Efter granskning och öfvervägande af hvad i fråga om krigsförvaltningen, dess
sammansättning och verksamhet blifvit, af i ämnet hörda myndigheter, anfördt, anse
Komiterade denna vigtiga angelägenhet lämpligt kunna utredas genom besvarande af
följande hufvudfrågor:
Uppfyller Krigs-kollegium, i sitt nuvarande skick, till alla delar sitt ändamål, att
vara ett centralt förvaltningsverk för rikets försvar till lands, eller kan detta ändamål
bättre ernås genom Kollegii ombildning, medelst en i vissa delar förändrad orga
nisation;
och bör i sådant fall det nuvarande Presidents-embetet bibehållas? samt
Hvilka äro fördelarne, eller de möjliga olägenheterna deraf, att ärendena, uppå
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
11
fristående afdelningar beredda och föredragna, i vissa fall af Afdelnings-chefen allena
afgöras?
Komiterade, sora i vissa fall dela de af 1858 års Komité, så vidt Krigs-kollegium
angår, inför Eders Kongl. Majit framlagda åsigter, hafva ansett sig böra ingå
i granskning af åtskilliga inkast och betänkligheter, som Krigs-kollegium mot förenämnda
1858 års Komitées betänkande framställt, för såvidt de äfven stå i strid med
Komilerades egna åsigter i ämnet och med det organisationsförslag lill Krigs-kollegii
ombildning, som af Komitéen framställes.
Sedan Komitéen, för besvarande af de uppställda frågorna, redogjort för det olika
inflytande, Kollegii President tid efter annan halt på ärendenas behandling, och jemfört
behofvet af den kollegiala organisationen för målens utredning inom detta och
andra Kollegier, kommer Komitéen till den åsigt, att:
Krigs-kollegium bör såsom Riks-kollegium upphöra och ombildas till:
en I{r i g s-för v alin ing, inom hvilken ärendena, efter sin olika art, pröfvas och
afgöras utaf särskilda, af hvarandra oberoende Afdelningar eller Embeten, under
hvar sin ansvarige Chef, i vissa mål allena beslutande, i vissa mål samfäldt med
embetsledamöter.
Dessa embeten äro:
1 :o. General-Fält-tygmäslare-embelet (Artilleri-afdelningen);
2:0. General-Ingeniörs-enibetet (Fortifikations-afdelningen);
3:0. General-lntendents-embeiet (Intendents- och Aflönings-afdelningarne).
Dessa embeten skola likväl, ej mindre med hvarandra, än med rikets allmänna
departemental-styrelse för Landtförsvaret, ega det samband, som för ärendenas behöriga
och skyndsamma behandling erfordras.
Till General-Fält-tygmästare-embetet hänföres de ärenden, som nu tillhöra Artilleri-afdelningen;
till General-Ingeniörs-embetet' de ärenden, som nu tillhöra Fortifikations-afdelningen;
och General-Intendents-embetet bör omfatta handläggningen
af alla de angelägenheter, som nu besörjas af Intendents- och Aflönings-afdelningarne,
men hvilka ärenden, äfven inom General-Intendents-embetet behandlas och afgöras
på två särskilda afdelningar under samma benämningar.
Komitéen instämmer i den af Krigs-kollegium mot 1858 års Komiterade yttrade
mening: att behandlingen af de frågor, rörande indelta Arméens boställen m. m,
Krigs-kollegium nu åligga, fortfarande bör af Krigsförvaltningen utöfvas och således
icke, enligt desse Komiterades förslag, till Kammar-kollegium öfverflyttas.
Till de särskilda embetena borde för öfrigt höra alla sådana, af Krigs-kollegium
nu in pleno behandlade mål, hvilka icke till sitt innehåll verkligen äro af gemensam
beskaffenhet, utan endast beröra ett visst embetes förvaltningsområde; •— dock med
undanlag af utfärdandet af de kungörelser och cirkulär, hvilka skola i Svensk Författningssamling
intagas.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 105.
Huruvida någon jemkning i den allmänna arbetsfördelningen, embetena emellan,
kan finnas lämplig, borde få ankomma på embetenas egen gemensamma pröfning.
Krigs-förvallningen skulle i afseende å rang och värdighet bland rikets styrelreoch
förvaltningsverk intaga den plats, som Krigs-kollegium nu innehar.
Till vinnande af närmare samband inom Armée-administralionen i allmänhet, har
Komitéen föreslagit: att Cheferne för Krigs-förvaltningens särskilda embeten ina till
öfverläggning i förekommande frågor kunna sammankallas af Chefen för Landtförsvarsdepartementet,
i närvaro jemväl af endera eller begge Expeditions-cheferne inom
Departementet; samt att det inbördes förhållandet emellan ifrågavarande Styrelseorganer
må, så litet som möjligt, blifva bundet af formela iakttagelser och föreskrifter.
G eneval- Fält-iygmästare-embetet skulle hafva:
tili Chef: General-fält-tygmästaren,
» Ledamöter: Fält-lygmästaren ooh ett Krigsråd;
General-lngeniörs-embetet:
till Chef: Chefen för Ingeniörs-korpsen,
» Ledamöter: Öfversten vid samma korps och ett Krigsråd (samma som i Generalfält-tygmästare-em
betet);
G eneral-lnlendents-embelet:
till Chef: General-intendenten (med General-majors rang),
» Ledamöter:
å Intendenls-afdelningen:
Intendenten (med Öfverste-löjtnants rang),
Ett Krigsråd;
å Aflönings-afdelningen:
Ett Krigsråd;
hvarjemte Krigsrådet på Intendents-afdelningen skulle å Aflönings-afdelningen deltaga
i sådana beslut, som fattas genom omröstning.
Vid gemensamma öfverläggningar emellan Krigsförvaltningens alla embeten i gemensamma
angelägenheter, föres ordet af äldste Embets-chefen; — och ledamöter
äro då de öfrige Embets-cheferne och samtlige Krigsråden, — Föredragande härvid
är Krigsrådet på den afdelning, till hvilken målet hörer. — Uti mål, som ej tillhöra
viss afdelning, är Krigsrådet vid General-fält-tygmästare- och General-ingeniörsembetena
föredragande.
I händelse af hinder eller förfall för någon af Embets-cheferne att sina åligganden
utöfva, föres styrelsen inom embetet af dess tvänne ledamöter, som föredraga
ärendena inför hvarandra, såsom vid Landshöfdinge-embetena tillgår. — Uppstå olika
meningar, galle den, som af föredraganden uttalas.
Då två af Krigs förvaltningens särskilda embeten sammanträda i gemensamma
ärenden, föres ordet af den Embets-chef, till hvars förvaltning målet egentligen hörer,
eller, om ovisshet härom uppstår, af äldste Embets-chefen. I begge Embets-chefer
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 105.
13
nes frånvaro är äldste ledamoten ordförande. Uti dylikj ärender deltaga begge
ledamöterne inom hvartdera embetet Föredragningen sker af den ledamot, som
ärendet närmast vidkommer, eller, om sådant icke kan bestämmas, af yngste ledamoten.
Å General-Intendents-erabetets aflönings-afdelning deltager, då Embets-chefen är
frånvande, Intendenten å Inlendens-afdelningen i beslutets fattande; dervid föredragande
Krigsrådet eger afgöranderätt, om skiljaktiga meningar dem emellan uppstå.
1 mål, som förekomma inom de särskilds embetena under Cbefernes frånvaro
och hvilka böra genom samfäld omröstning afgöras, inträder för tillfället, såsom ledamot,
Krigsråd inom annat embete, som målet närmast angår, eller, vid ovisshet härom,
den yngste af öfrige Krigsråd.
I sammanträden emellan tvänne embeten, under endera Embets-chefens frånvaro,
deltager ej, till förekommande af mindre lämplig röstöfvervigt å det ena embetets
sida, Militär-ledamoten inom det embete, hvars Chef vid sammanträdet är närvarande.
Då embete inom Krigs-förvaltningen, under Embets-chefens frånvaro, sammanträder
med annat verk, deltager i öfveriäggningen, såsom tredje medlem å embetets
sida, Krigråd från annat embete, hvilket frågan företrädesvis angår, eller, när osäkerhet
härom eger rum, den yngste af öfrige Krigsråd.
När ledamot är hindrad att sin tjenst förrätta, uppdrager Embets-chefen densamma
åt den tjensteman inom embetet, han dertill anser mest lämplig, i afvaktan
på Kongl Majlis nådiga bestämmande, huru härmed bör förfaras.
I begge nu oraförmälda fall, skall anmälan derom genast ske hos Chefen för
Landtförvaras-departement, samt, om hindret fortfar mer än två veckor, förhållandet
hos Kongl Majit tillkännagifvas, med hemställan och förslag i afseende å den fortsatta
utöfningen af ledamotens befattning.
Beträffande Embets-chefernes och ledamölernes olika myndighet, föreslår Komi
téen:
Ertibets-chef
hvar inom sin förvaltning, må, efter föredragning af och öfverläggning
med vederbörande ledamöter på en gång närvarande, ensam besluta; — dock
med undantag af följande mål, som inom de särskilda embetena afgöras genom
samfäld omröstning, nemligen:
a) Frågor om underdåniga förslag till allmänna författningar, ändring deruti, samt
om tolkning och tillämpning deraf;
b) Mål angående Indelnings-verket;
c) Afskrifningsfrågor; och
d) Fondförvaltninrrs-ärenden
j O
Embets-chefen allena tillkommer deremot:
a) Att till Kongl. Majit afgifva förslag till besätlaude af ledig ledamots-befattning;
b) Att afgifva underdåniga förslag till besättande af lediga Kamererare- och Sekre
-
14
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition M 105.
terare-tjenster, hvarvid förfares på samma sätt, som då Landshöfding föreslår till
tjenster, som af Kongl. Maj:t tillsättas;
c) Att på samma sätt föreslå förordnanden till dessa tjensters tillfälliga bestridande;
d)
Tillsättande af öfriga tjenster, jemte förordnanden, inom de särskilda embetena;
beviljande af transport, tjenstledighet och afsked till och ifrån dylika befattningar;
antagning af extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjening;
e) Utnämning, permittering eller entledigande, olika inom olika embeten, af underlydande
vid tyg-, ammunitions-, gevärs-, befästnings- och utrednings- m. fl förråd
samt verkstäder, m m., anställde tjenstemän, som nu i Krigs-kollegium tillsättas;
f) Att upptaga frågor om ansvar för fel och försummelser i embetets tjenst.
Em betets ledamöter skola vid målets föredragning uttala sina åsigter och till
protokollet anföra, hvar för sig, sin mening, då denna är afvikande från det af Embets-ehefen
fattade beslutet. — Protokollen skola härefter åtfölja de till Kongl. Majit
ingående expeditionerna. — Har ledamot ej särskild mening till protokollet anfört,
anses han hafva instämt i beslutet.
Vid gemensamma öfverläggningar emellan två eller alla Krigsförvaltningens embeten,
skall beslut alltid fattas genom allmän omröstning. Om dervid lika röster
stadna mot lika, gälle ordförandens. — Till gemensamma öfverläggningar sker kallelse
af den Embets-cbef eller ledamot, som åligger föra ordet.
Komitéen anför härefter, hvilka Kanslier och Kontor erfordras för besörjande af
de speciela göromålen hos Krigsförvaltningen; — hvilket inhemtas af Bilagan J\S. 2.
Till hela Krigsförvaltningens gemensamma öfverläggning hörer, utom de mål,
som röra de tre gemensamma Kontoren (Advokat-fiskals-, Kassa- och Hufvudbokskontoren),
följande:
a) Allt hvad sorn angående Krigsförvaltningen bör i Svensk Författnings-samImg
införas;
b) Underdåniga förslag till förändring i gällande författningar, rörande Krigsförvaltningens
organisation eller i den af Kongl. Majit för Verket fastställda instruktion;
c) Kongl, remisser, som icke till någon viss afdelning af Krigsförvaltningen
äro ställda;
d) Underdåniga arbets-berätlelser efter hvarje års utgång;
e) Alla Kongl, bref och general-ordres, som till ett embete ankommit, hvilka
af Sekreteraren blott till sina rubriker anmälas;
/) Krigsförvaltningens arbets-ordning, så att i lika fall ett lika iakttagande eger
rum på samtliga afdelningarne.
I enlighet med den grundsats, att de särskilda Förvaltnmgs-embetena skola
vara fullständiga inom sig sjelfva för förvaltningen af dem åliggande göromål, bör all
revision och speciel räkenskaps/öring verkställas på embetenas enskilda kontor.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV! 105.
15
Komitéen har väl, på anförda skäl, ansett det vara för Krigs-förvaltningen fördelaktigt
att öfvertaga åtskilliga revisionsbestyr i afseende å Arméens årsredogörelser,
hvilka nu åligga Kammar-rätten; men huru vigtiga de skäl än äro, som tala för införandet
af en utsträcktare revision i Krigsförvaltningen, och oaktadt de fördelar, som
dermed skulle kunna vinnas, torde dock en sådan revision, då den skulle synas
komma att stå i strid med hvad i detta afseende inom rikets öfriga förvaltningsverk
är gällande, samt då dermed skulle vara förenad en årlig kostnad af omkring
10,000 R:dr såsom löner för dertill anställde tjenstemän, vågar Komitéen icke detta
föreslå, till införande ensamt i Krigsförvaltningen.
Till vinnande af förenkling i bokföringen föreslår Komitéen: att i Krigsförvaltningens
gemensamma Hnfvudboks-konlor icke någon annan bokföring må ega rum,
än hvad som består dels i sammanfattningen af en hufvudbok för hela Krigsförvaltningen
af de särskilda Afdelningarnes special-redovisningar, dels i räkningars förande
med Stats-kontoret och Riks-banken, samt dels, om sådant anses nödigt, ett summariskt
uppbörds-sammandrag för kassans kontrollerande, öfver de assignationer på
Banken, hvilka Afdelningarne utfärda, och de Banko-attester, som till dem ingå, hvilka
sedermera, i sådant fall, böra samlas på Hufvudooks-kontoret. — De sålunda in
skränkta göromålen å kontoret anser Komitéen kunna väl medhinnas af en person,
benämnd Hufvudbokhållare, med skyldighet tillika att utöfva den speciela kontroll
öfver Krigs-kassören, sorn Krigsförvaltningen funne skäligt föreskrifva. — Till följd
häraf kunna kamererare- och kammarskrifvare-ljenslerna i Krigs-kollegii Boksiutskontor
indragas.
I afseende å nuvarande Krigsmanshus-kontor föreslås, dels att kammarskrifvareIjensten
derstädes må indragas, genom dess förening med revisorstjensten, och dels
att Kamereraren må öfvertaga köntorshandläggningen af alla fondförvaltningsfrågor
inom Krigsförvaltningen, såsom låns beviljande, försäkrande och uppsägning m. m.
Derigenom skulle alla lånefrågor inom Krigsförvaltningen komma att tillhöra ett och
samma kontor. — Något hinder mot fondernas och lånens fortsatta räkenskapsföring
på öfriga kontor, som hade befattning med de olika föremål, hvartill fonderna vore
afsedda. anser Komitéen icke kunna uppstå af här framställda förslag.
Benämningen: Krigsmanshus-konlor skulle utbytas mot Pensions- och Fond/örvallnings-kontor.
I sammanhang härmed tillstyrkes indragning af förenade ombudsmans- och
kamererare-tjensterna för den under Krigs-kollegii aflönings-afdelning ställda lnvalidhus-fonden
samt tjenstegöromålens fördelning emellan Advokat fiskals-kontoret och
General-intendents-embetets Pensions- och Fondförvaltnings-kontor, att så fort ske
kan ega rum.
Krigsförvaltningens tjenslemannapersonal skulle, på grund häraf, blifva den, som
Bilagan M 2 utvisar.
16
Kongl. Majus Nåd. Proposition JVS 105.
Särskildt föreslås, i sammanhang med organisationsplanen, följande:
1. Befordringar och transporter från en till annan af Krigsförvaltningens afdelningar
få af tjenstemännen sökas, med tillgodonjutande af de meriter, de inom de
särskilda embetena förvärfva).
2. I sammanhang härmed borde, på sätt '1858 års Komiterade äfven föreslagit,
examen för inträde i de administrativa embetsverken så ordnas vid Universiteten,
att derigenom vägen blefve öppen för ernående af hvilken plats som helst
inom dessa Verk.
3 Den embets-ed, som det nu åligger Regements- och Korps-chefer att inför
Krigs-kollegium aflägga, kunde hädanefter upphöra.
4. Begementsslcrifvare utnämnas icke af Krigsförvaltningen.
5. Öfver-intendents-embelets nuvarande skyldighet att afgifva yttrande i byggnadsfrågor,
angående indelta Arméens boställen, borde upphöra; •— samt Krigsförvaltningen,
för ombesörjandet af såväl detta bestyr, som upprättande eller granskning
af nybyggnads- och reparationsförslag. angående Arméens hus och byggningar
i allmänhet, jemte ritningar deröfver, ega alt disponera, utaf de fonder eller anslag,
från hvilka byggnadskostnaderna böra utgå, erforderliga arfvoden för en sakkunnig
person, åt hvilken nämnda arbeten borde uppdragas, på sätt i vissa fall redan nu
till en del förfares.
Komitéen föreslår härefter Aflönings-slat för Krigsförvaltningen, hvilken stat slutar
å 102,000 R:dr, då Krigs-kollegii nuvarande stat uppgår till 107,750 R:dr. —
En besparing skulle sålunda uppstå i aflöningen med
5,750 Rd:r,
hvartill komme det jemväl besparade Presidents-arfvodet, med  3,000 »
Summa besparing 8,750 R:dr.
Hvad Komitéen föreslår om lönetillökning för en del af tjenstepersonalen vid
Stockholms och Göteborgs Utredningsförråd, föranleder icke till någon åtgärd, enär
Kongl. Majit hos Rikets Ständer gjort framställning i ämnet.
Genom indragning af kamererare- och ombudsmans-tjensten vid Invalidhusfonden,
skulle denna fond beredas en besparing af 1,200 R:dr.
Komitéen, sorn ansett sig icke tillkomma att för den nu föreslagna Krigsförvaltningen
försöka uppgöra förslag till fullständig arbetsordning, finner sig dock böra
ådagalägga, hvilka hufvudsakliga förenklingar i Krigs-kollegii nuvarande arbetsordning
kunna genom den nya organisationen låta verkställa sig. >— Dessa äro följande:
1:0 Kongl, bref, general-ordres och remisser, som till de särskilda Förvaitnings-embetena
ankomma, brytas af Embets-chefen eller, i hans frånvaro, af äldste
ledamoten. — Alla öfriga bref öppnas af Sekreteraren, med undantag af rekommenderade,
hvarmed förfares hufvudsakligen som hittills.
2:o Särskildt diarium föres å hvarje Afdelning, hvilket diarium så uppställes,
att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
17
att behandlingen och afgörandet af hvarje mål eller Inlaga kan der omförmälas under
ursprungliga ordningsnummern. Hänvisning kan dock ske till koncept-expedition eller
protokoll, då sådana förefinnas.
3:o Efter skedd anteckning i diarium fördelar Förvaltnings-chefen emellan ledamöterne
de inkomna målen, efter deras olika beskaffenhet I Chefens frånvaro sker
fördelningen genom äldste ledamoten.
4:0 Mål, som fordra utredning, granskning m. m., innan de kunna till afgörande
företagas, öfverlemnas af föredragande ledamoten till vederbörande Kontor att deröfver
sig yttra; — men remitteras ej formligen i annat fall än alt Kontorets handläggning
af målet icke kan medhinnas till först inträffande ordinarie sammankomst
för ärendens afgörande inom Förvaltningen eller den afdelning deraf målet tillhör.
5:0 Krigs-kollegii nuvarande Registrators-kontor indrages, såsom öfverflödigt
6:0 Målens beredning å vederbörande Kontor bör verkställas grundligt, men
utan onödig vidlyftighet. — Yttranden i mindre omfattande ämnen må kunna afgifvas
i form af »Promemorior», eller mundtligen före eller vid ärendenas föredragning.
— Vederbörande tjenstemän må ega rättighet att sig med föredragande
ledamot rådföra i remitterade frågor.
7.0 Målens föredragning och afgörande vid ordinarie sammanträde sker minst
en gång i hvarje vecka; — men alltid oftare för de mål, som antingen genast
kunna afgöras utan föregående beredning, eller ock äro af angelägnare beskaffenhet.
8:o Enär det å hvarje Förvaltning inrättade diarium skall fullständigt utvisa
målens behandling och afgörande, när sådant kan ske; behöfver särskild protokollsföring
endast ega rum i sådana mål, hvilka antingen till följd af sin beskaffenhet icke
lämpligen kunna i diarium beskrifvas eller undergått en vidlyftigare behandling än
expeditions-skriften i målet kan angifva, eller och framkallat olika meningar vid afgörandet.
— Sålunda bör protokoll föras i frågor om förslag till tjenster, utnämningar,
förordnanden, fondförvaltningsärenden, öfver auktioner, m. m. dylikt. — Till
bestyrkande deraf, att alla mål, som ej protokollföras, blifvit afgjorda i vederbörande
ledamots eller ledamöters närvaro, bör egenhändigt intyg derom af ledamot tecknas
på sjelfva målet, eller i diarium.
9:o Delgifvande af Kontorens anmärkningar eller erinringar uti redogörelse-el -  ler förvaltnings-frågor bör lämpligen ske genom expedierande af en afskrift utaf
vederbörande Kontors memorial eller utlåtande, — så vida formlig anmärkningsakt
i frågan icke erfordras, — med tillkännagivande från embetet allenast af den åtgärd,
som för det närvarande påkallats af det anmärkta förhållandet.
10:o Med billigt förtroende till vederbörande myndigheters insigt och omtanka,
— när motsatt anledning icke är för handen, •— må verkställigheten, vid
regementen, i garnisonsorter m. m., af sådana åtgärder, som äro att hänföra til
årliga mindre behof och hvilka på dervarande myndigheter i första hand bero, kunna
Bih. till R. St Prot. 1862 & 1863. 1 Sam. 1 Afd. 2 Band. 21 Baft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVI 105.
öfverlåtas åt samma myndigheters försorg, utan någon föregående närmare pröfning
i Krigs-förvaltningen, blott med förbehåll att, dels vid reqvirerandel i god tid förut
af erfoderliga förskottsmedel för behofvet, ändamålet och ungefärliga kostnaden derför
hos Förvaltningen uppgifves, dels åtgärden verkställes med iakttagande, i öfrigt, af
allmänt gällande eller särskildt gifna föreskrifter, och dels redogörelsen för dylika åtgärder
verificeras på vanligt sätt, men med tillägg af sådana handlingar, som skulle
hafva erfordrats för behofvets bestyrkande inför Krigs-förvaltningen i nu föresknfven
ordning. — Till här åsyftade detaljfrågor räknas, bland annat, byggnads- och persedel-reperationer
af mindre omfång.
I afseende å Krigs-kollegii öfvergång eller ombildning till det af Komitéen föreslagna
Krigs-förvaltningsverk, har Komitéen ansett det böra närmast tillkomma Kollegium
att, efter erhållen del af Kongl. Majlis afsigt i omförmälda hänseende, uppgöra
förslag till indragnings- eller öfvergångs-stat, under iakttagande dervid att det i Kongl.
Cirkulärbrefvet den 23 Februari 1858 föreskrifna vilkor, att embels- eller tjensteman,
som tillträdt den af Rikets Ständer beviljade löneförhöjning, är underkastad den
vidsträcktare tjenstgöringsskyIdighet eller jemkning i åligganden, som vid embetsverkets
förändrade organisation varder stadgad.
Emot det sålunda framställda organisationsförslaget har en af Komitéens leda
möter,
Öfversten m. m E af Klint, afgifvit reservation.
Krigs-kollegium har, i afseende å förslaget om Kollegii upplösning, Presidentsembetets
indragning och Kollegii ersättande med en Krigs-förvaltning, organiserad på
särskilda af hvarandra oberoende afdelningar eller embeten, bland annat, yttrat:
att enmannavälde icke utgör något vilkor för befordrande af ärendenas skyndsamma
gång, under de förhållanden Komitéen förutsatt, vid behandlingen af ärendena inom
Armée-förvaltningen. •— Kollegium kan nemligen icke inse, af hvad orsak ärendena
skulle fortare kunna afgöras af 1 beslutande chef med biträde af 2 rådgifvande ledamöter,
än af 1 chef och 2 föredragande ledamöter, som alla äro beslutande. —
I allt hvad det vetenskapliga och tekniska området inom Krigs-administrationen
angår, hafva redan General-fälttygmästaren och Chefen för Jngemör-korpsen all den
myndighet att besluta och verkställa, som skulle dem genom Komitéens förslag tillkomma;
och de kunna således redan tillse, att dithörande ärenden med skyndsamhet
och kraft bedrifvas. Det är egentligen i fråga om medlens disposition, förvaltning
och redovisning, samt tillämpning af författningar, m. m., som desse embetsman dela
myndigheten med Kollegii President och vederbörande Civil-ledamot. Dessa sednare
förvaltningsärenden, likasom de, hvilka tillhöra Intendents- och Aflönings-afdelningarne,
och som i allmänhet äro af civil natur, blifva, efter Kollegii åsigt, med större varsamhet
och hänsyn till Stålens säkerhet behandlade, om besluten deri fattas af flere,
än af en. Genom Krigs-kollegii ombildning till fristående afdelningar, hvilka sakna
gemensam Chef, komme den enhet i ärendenas behandling och den likhet i tillämpa
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 105.
19
ning af författningar, sorn åtföljer den kollegiala sammansättningen och utgör vilkor
för en ordnad förvaltning, att till stor del gå förlorad.
Beträffande Landtförsvars-komitéens påstående, att de flesta ärenden, som till behandling
inom Krigs-kollegium förekomma, vore verkställighetsåtgärder, på grund af
gifna föreskrifter, har Kollegium anfört, att om de anordningsåtgärder, som ålåge
Kollegium att vidtaga, — oaktadt, desamma esomoftast måste föregås af en utaf olika
uppfattning om föreskrifternas innehåll och mening föranledd öfverläggning,— ändock
blott skulle betraktas såsom verkställighetsåtgärder, så torde åtminstone icke såsom
sådana kunna anses uppgörandet af förslag till författningar, instruktioner och reglementen
samt underdåniga utlåtanden i ärenden, som angå landtförsvaret; tillämpningen
i förekommande fall af dessa författningar, instruktioner och reglementen, på hvilkas
rigtiga tydning såväl Kronans som enskildes rätt vore beroende, samt underdåniga
utlåtanden, dels öfver af Rikets Ständer, myndigheter eller särskilda Komitéer väckta
frågor, dels i besvärs- och ansökningsmål. För handläggningen af dylika ärenden,
svnnerligast de förstnämnda, fordrades både samrådigheten eller fleres deltagande i
besluten och en genom studier och erfarenhet förvärfvad kännedom af lag och
författningar. Dessutom torde någon på förhand uppdragen gräns, hvilken skulle
omfatta så kallade rena verkställighetsåtgärder, aldrig kunna med någon säkerhet utstakas.
Äfven om största delen af de ärenden, som tillhöra Krigs-kollegii behandling,
skulle utgöras af anordningar efter stater och gifna föreskrifter, så torde likväl meningarne
vara delade, huruvida det vöre med en nödig omtanka om Statens rätt och
säkerhet förenligt, att dispositjonen af millioner Riksdaler lemnades i en mans hand.
För att kunna bedöma, huruvida Presidents-embelet i Krigs-kollegium och den
nuvarande kollegiala formen, såsom Komitéen påstått, verka uppehållande och hindrande
samt tillbakahålla General-fälttygmästaren, Fortifikations-generalen och Generalintendenten,
särdeles vid de årliga statsreqvisitionsförslagens upprättande, i deras bemödanden
att befordra vapnens styrka och användbarhet, erfordras i främsta rummet
kännedom angående beskaffenheten af de ärenden, hvilka utgöra föremål för Kollegii
särskilda afdelningars behandling. De mål, som å Aflönings-afdelningen behandlas,
äro af så uteslutande cival natur, att för desammas pröfning och afgörande icke erfordras
kännedom i någon gren af den egentliga militära bildningen. Vidkommande
åter Artilleri- och Fortifikations-afdclningarne, så hafva från dessa afdelningar långt
före detta blifvit afskiljda nästan alla frågor och ärenden, som tillhöra rent militära
ämnen, hvadan högst få mål numera å samma afdelningar förekomma, som påkalla
militäriska insigter eller kunskaper. I öfverensstämmelse härmed har ock upprättandet
af de årliga statsreqvisitionsförslagen blifvit öfverlemnadt, för Artilleri-afdelningen
åt General-fälttygmästaren och, för FortiFikations-afdelningen, åt Chefen för Ingemörkorpsen.
De tilf Intendents-afdelningens handläggning hörande många och olikartade
ärenden äro, dels af rent militär-, dels af rent civil- och dels af blandad militär- och
civil-natur. I olikhet med förhållandet å Artilleri- och Fortifikations-afdelningarne.
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition NI 105.
uppgöras på Intendents-afdelningen, och således efter kollegialt samråd och beslut, såväl
förslag till den årliga fördelningen af sistnämnda afdelnings andel i anslaget för
försvarsverket i allmänhet, för de särskilda behof, hvartill denna anslagsdel blifvit
afsedd eller det s. k. statsreqvisitionsförslaget, som ock de före hvarje riksdag erforderliga
förslag öfver ordinarie och extra anslagsbehofven för den kommande statsregleringsperioden.
Då Kollegium icke kan underlåta erkänna rigtigheten af den grundsats, att
General-intendenten, — hvilken, lika med Kollegii öfriga 2:ne ordinarie Militär-ledamöter,
har ett embete, som medför andra åligganden än de, sorn tillhöra honom såsom
Kollegii ledamot, — äfven bör hafva en mera fristående ställning till Kollegium,
än han nu innehar, så anser Kollegium för sin del, att General-intendenten bör, så
vidt de honom tillhörande ärenden det medgifva, ställas i samma förhållande till Intendents-afdelningen,
som General-fälttygmäslaren till Artilleri-afdelningen, och Chefen
för Ingeniör-korpsen till Fortifikations-afdelningen; — hvilken förändring dock ingalunda
påkallar Kollegii och dess President-embetes indragande.
På grund häraf och hvad Kollegium för öfrigt anfört, har Kollegium ansett sig
icke kunna tillstyrka nådigt bifall lill hvad Landtförsvars-komitéen, i fråga om Krigskollegii
oinbildning till en Krigs/örvallning, i underdånighet föreslagit.
För den händelse Kongl. Maj:t skulle finna Landtförsvars-komitéens ifrågavarande
förslag i mer eller mindre mån till afseende föranleda, har Krigs-kollegium, beträffande
förslagets öfriga delar, hufvudsakligen anfört följande:
Förslaget att begge föredraganderne i vederbörande chefs frånvaro må föra
styrelsen inom embetet i alla mål, som ej bora afgöras genom omröstning, samt alt
i sådana mål, om de begge ledamöterne äro af skiljaktiga meningar, föredragandens
blifver embetets beslut, anser Kollegium icke vara tillämpligt inom en Förvaltning,
som näst under Regeringen eger att pröfva frågor, hvilka af dels högre embetsman,
än den pröfvande, såsom Landshöfdingar och Regements-chefer, dels kollektiva myndigheter,
såsom Beklädnads-, Provianterings-, Bostäils-direktioner m. fl., blifvit först
afgjorda Att ett sådant förslag, med hänseende till de vigtiga ärenden af nämnda
art, som skulle tillhöra Krigs-förvaltnmgen, äfven kunde vara för Statens rätt och säkerhet
äfventyriigt, torde destomindre kunna bestridas, som här blott en rådgifvande
ledamot skulle biträda den allena styrande föredraganden. Då för öfrigt embetschefernes
tid torde blifva upptagen af andra för deras vapen vigtiga och med dessa
eller med deras embeten, utom Krigs-förvaltningen, sammanhang egande omsorger och
syselsättningar, som stundom påkalla deras frånvaro från hufvudstaden på längre
eller kortare tid, samt i följd häraf ärendena på de särskilda embetena ofta nog
komme att behandlas och afgöras af de begge ledamöterne eller föredraganderne,
kunde med skäl ifrågasättas, om det verkligen vore ändamålsenligt och nyttigt, att
en sådan magt och dermed förenadt ansvar anförtros en person, sorn väl kunde innehafva
alla de egenskaper, hvilka fordras hos en duglig och insigtsfull ledamot, men
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
21
deremot möjligen saknade den kraft och bestämdhet i handling, som af omständigheterna
stundom påkallas.
Bland mål, som inom de särskilda embetena skulle afgöras genom samfäld omröstning,
vore äfven: frågor om underdåniga förslag till allmänna författningar, ändring
deruti, samt om tolkning eller tillämpning deraf; men då tolkning eller tillämpning af
allmän författning, hvartill torde få räknas Kongl. Bref, som innefatta stadgande eller
prejudikat i administrativa frågor, förekomme i nästan alla ärenden, sorn angå enskild
persons rätt eller förmån, så anser Kollegium, att ovisshet kan uppstå, dels huruvida
de förvaltningsärenden, uti hvilka tolkning eller tillämpning af allmän författning kan
ifrågakomma, äfven skola genom omröstning afgöras, dels ock om hvem som skulle
pröfva en emellan embels-chef och ledamöter i detta afseende uppkommen meningsskiljaktighet.
I afseende på Komitéens förslag att afskrifningsfrågor skulle af vederbörande embete
afgöras efter omröstning, anmärker Kollegium att delta icke öfverensstämmer
med föreskrifterna i 2 och 7 §§, af Kongl. Förordningen den 11 December 1830,
angående sådana frågors behandling
Bland de ärenden, som skulle tillhöra embets-chefen att allena afgöra, förekomma
uppgörandet af underdåniga förslag till besättande af lediga ledamots-, kamererare-
och sekreterare-befattningar, samt tillsättning af öfriga tjenster inom embetet,
äfvensom beviljandet af transport till och från dylika sysslor. Denna förslagsoch
tillsättnings-rätt tillkommer dock i sjelfva verket endast General-intendenten,
emedan General-fälttygmästare- och General-ingeniörs-embetena skulle gemensamt ega
en Civil-ledamot, ett Kansli och ett Kammar-kontor; i följd hvaraf för förslags uppgörande
till sekreterare- och kamererare-tjensterna vid dessa embeten, likasom för
öfriga dithörande tjensters återbesättande, embetena måste sammanträda, och (rågans
afgörande, enligt Komitéens eget förslag, blifva beroende på omröstning. Samma
förhållande kommer äfven att ega rum vid uppgörande af förslag till Civil ledamotsembetes
till- eller återbesättande, så framt ej General-fälttygmästaren och Chefen för
Ingeniör-korpsen kunna om en person åsämjas, helst det icke synes lämpligt, att en
adjungerad Civil ledamot skall föredraga eller deltaga -j ett så beskaffadt ärende.
Frågor om befordran eller transport till tjenster inom Advokat-fiskals-, Kassaoch
Hufvudboks-kontoren, hvilka äro gemensamma för Krigs-förvaltningens alla 3
embeten, skulle naturligtvis in pleno behandlas och således bero af omröstning; —
hvarigenom uppstår skiljaktighet i formen för befordringsmålens behandling.
Att frågor om ansvar för fel och försummelser i embetets tjenst skulle af embetschefen
allena afgöras, synes icke heller kunna tillämpas på tjenstemän inom
General-fälttygmästare- och General-ingeniörs-embetena eller de 3 gemensamma Kontoren.
I följd af hvad Krigs-kollegium ofvan anfört om de mål. som, enligt Komitéens
förslag, borde af embets-chef allena upptagas och afgöras, så anser Kollegium, för
22
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 105.
sia del, till beredande af mogen pröfning och likhet i behandlingssättet, alla frågor
om tjenstetillsättningar, transporter och afsked, samt åtal rörande fel eller försummelser
i tjensten, för så vidt Krigs-förvaltningens egna tjenstemän angår, böra af embetena
vid gemensamma sammanträden afgöras.
Jemte det Krigs-kollegium i allmänhet instämmer i Komitéens utlåtande i den
del af förslaget, som rörer revision och räkenskapsföring samt förenkling i bokföringen,
har Kollegium, såsom tillägg till hvad Komitéen anfört mot åliggandet för Revisionen
inom Krigs-förvaltningen att fullständigt granska alla till denna förvaltning ingående
räkenskaper, — ett åliggande, som dock fullgöres inom Krigs-kollegium för
samtliga lill Artilleri- och Forlifikations-afdelningarne inkommande årsredogörelser, med
undantag af Salpeter-komitéens redogörelse, — åberopat sitt, i underdånigt utlåtande
öfver 1858 års Komiterades förslag om alla till 4:de Hufvudtiteln hörande räkenskapers
fullständiga granskning inora Armée-förvaltningen, afgifna yttrande, hvaraf
hufvudsakligen in hein tas: att ehuru Kollegium ansett detta förslag vara till grundsatsen
rigtigt, om en dubbel revision vore nödvändig, så, och då det, på andragna
skäl, vore omöjligt för Krigs-kollegium att under nuvarande förhållanden öfvertaga
den ökade revision, Komiterade ifrågaställa måste sådant vara än mer ogörligt för
den nya Armée-förvaltningen
Huruvida den af Landtförsvars-komitéen föreslagna indragning af nuvarande
Boksluls-konlor och detta kontors ersättande med en Hufvudbokhållare må anses lämpligt
eller med bibehållande af nödig kontroll öfver Krigskassören förenligt, vore svårt
att på förhand afgöra, men synes i hög grad betänkligt, om Hufvudbokhållaren skulle
sjukna eller få annat laga förfall; vid hvilka tillfällen någon utväg till platsens fyllande,
såsom nu (innes uti den Presidenten i Krigs-kollegium medgifna rättighet att
förflytta tjenstemän af lista och !2:dra graderna, icke är de nya embetena bevarad.
I allt fall kan förändringen icke vidtagas, om del för Kollegium föreslagna nya hufvudboks/ormulär
varder af Kongl. Majit gilladt; emedan detta formulärs begagnande
ej medgifver någon förminskning i Kollegii kontorspersonal, utan deremot påkallar,
om ej tillökning i densamma, åtminstone särskildt medelsanslag till arfvoden Äfven
med bibehållande af nuvarande hufvudboksformulär, visa sig stora svårigheter,
huru den nye Hufvudbokhållaren skulle kunna utöfva någon kontroll öfver Krigskassören,
samt i öfrigt medhinna det egentliga bokslutet. Om, mot förmodan, Komitéen
afsett någon förändring i Embets- eiler Afdelnings-kammar-kontorens förberedande
arbeten i och för bokslutets uppgörande, i den syftning att hvarje Kontor
borde sitt bokslut sjelf upprätta så medgåfve icke den nuvarande eller blifvande
kontorspersonalens tid en sådan opåräknad tillökning i dess vanliga, trägna göromål
I följd af Komitéens förslag att Kamereraren i nuvarande Krigsmanshus-kontoret
skulle öfvertaga kontorshandläggningen af alla fondförvaltningsfrågor, skulle denne
Kamererare till vård och redovisning emottaga de under Krigs-kollegii förvaltning
ställda fonders och kassors säkerhetshandlingar för utgifna lån. Mot denna öfver
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
23
flyttning anser Kollegium några större svårigheter icke mola, enär Komitéen afsett,
att fondernas och lånens räkenskapsföring fortfarande skulle tillhöra de Kontor, som
hafva befattning med fondernas föremål; men Komitéen har icke yttrat, huruvida de
låneärenden, uti hvilka Fondförvaltnings-kamereraren har att utlåta sig, eller de åtgärder,
i afseende på bevakningar, inteckningsförnyelser, inventeringar m m, hvilka, till
förvarande af kassornas rätt och säkerhet, erfordras, skola till afgörande förekomma
på de särskilda embeten eller afdelningar, lill hvilka kassorna höra, eller på aflömngsafdelningen
ensamt. Sednare alternativet synes Kollegium otvifvelakiigt ega företräde,
enär samma skäl, som legat till grund för Komitéens förslag om en gemensam
Kamererare för fondförvaltningsärenden, äfven äro tillämpliga å en gemensam
föredragande för samma ärenden.
Krigskollegium medgifver, att dess Registrator och den honom biträdande
Kanslisten kunna umbäras, om, såsom Komitéen föreslagit, Krigsförvaltmngens plenum,
General-fälttygmästare- och General-ingeniörs-ernbetena, samt General-intendents-embetets
Intendents- och Aflönings-afdelningar hvardera erhålla sitt diarium, men då en
sådan anteckningsbok, som, enligt sin vanliga bestämmelse, icke gerna kan innehålla
annat än en kort rubrik öfver inkomna handlingar, uppgifter om dermed vidtagna
förberedande åtgärder, samt dagarne då målen inkommit, de särskilda åtgärderna
vidtagits och beslut i målen blifvit meddelade, skulle, enligt Komitéens förslag, i vissa
fall ersätta protokollet, blefve det, så framt Kongl. Majit i nåder medgifver den inom
ett högre förvaltningsverk ovanliga ordningen, att icke protokoll skall föras öfver alla
mål, som till afgörande förekomma, nödigt tillse, att kansli-personalen inom de särskilda
embetena så organiserades, att ej allenast de inkommande målen blifva fullständigt
och ordentligt inregistrerade, samt deras behandling behörigen antecknad,
utan och expeditionen på ett noggrannt, skyndsamt och med verkets värdighet öfverensstämmande
sätt må försiggå.
Enär, jemlikt Komitéens förslag, Sekreteraren å General-fälttygmästare- och
General-ingemörs-embetena ej allenast skulle, i sådan egenskap, tjenstgöra vid Krigslörvaltningens
gemensamma öfverläggningar, utan ock öfvertaga ansvaret för dess
arkiv, hvilket sistnämnda åliggande torde föranleda många afbrott och uppehåll i hans
vanliga göromål; samt, under sådana förhållanden, del syntes omöjligt att denne Sekreterare
jemväl skulle kunna besörja diarii- och protokollsföringen vid begge dessa
embeten och vid pleni-sammankomsterna, hvilken befattning åtminstone motsvarade
en tjenst i lista lönegraden, anser Kollegium att, då blott en Kanslist finnes för bemälda
embeten och plem-sammanträdena föreslagen, hvilken tjensteman hade tillräcklig
sysselsättning med registrering af expeditioner samt dessas utskrifning och afskickande,
en ytterligare Kanslist borde anställas.
Som den genom 1849 års organisation antagna princip, att göromålens utförande
sattes i beroende af tillräckligt antal extra ordinarie tjenstemän, redan visat
olägenheter, hvilka gjort sig allt mera kännbara i den mån fordringarne stegrats vid
24
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition JVJ 105.
Universiteten på kunskaper och hos individerna på godtgörelse, åtminstone något
motsvarande den tid, de använda i förbidan på en osäker och aflägsen befordran,
anser Kollegium äfventyrligt alt, för vinnande af någon obetydlig nedsättning i aflönings-statens
belopp, alltför mycket påräkna biträde af extra ordinarie tjenstemän,
helst desse nu mera än förr kunna vinna tidigare utkomst vid åtskilliga industriela
inrättningar.
Emot Komitéens förslag att de mål, som genast kunde afgöras utan föregående
beredning, alltid skulle oftare, än vid ordinarie sammanträde, föredragas och afgöras,
har Kollegium anmärkt, att bifall härtill skulle leda till dagliga sammanträden för afgörande
af en mängd obetydliga eller ej brådskande ärenden och derigenom till
ständiga hinder och afbrott i föredragandernes trägna göromål, samt till oreda och förvecklingar
vid expeditioner af bref, anordningar och assignationer å Banken. Mål,
som fordra skyndsam expedition, kunna i allt fall, såsom nu tillgår, vid extra sammanträde
till afgörande genast förekomma
Hvad slutligen beträffar Komitéens yttrade mening, i fråga om förslag till indragnings-
eller öfvergångs-stat, har Krigs-kollegium förmält sig icke kunna medgifva
rättmätigheten af det utaf Komitéen åsyftade iakttagande dervid, enär dels Rikets
Ständer i sin underdåniga skrifvelse af den 3 Februari 1858, hvilken grundlagt
Kongl Cirkulärbrefvet den 23 i samma månad, uttryckligen förklarat, att löneförhöjningarne
för embets- och tjenstemän blott för den ingångna statsregleringsperioden
blifvit beviljade, samt att de af Rikets Ständer för rättigheten, att af löneförhöjning
komma i åtnjutande, bestämda och af Komitéen anförda vilkor endast »under ifrågavarande
lid blifva gällande», dels Kongl. Majit, enligt Rikets Ständers beslut vid
1859 och 1860 års riksdag, genom nådigt Bref den 9 November 1860 förklarat,
att de i Kongl. Cirkulärbrefvet den 23 Februari 1858 stadgade vilkor för tillgodonjutande
af de vid föregående riksdag befriade löneförhöjningar skola i tillämpliga delar
fortfarande förblifva gällande för de civile embets- och tjenstemän, för hvilka
blifvit beviljade löneförhöjningar under statsregleringsperioden 1861—1863 utöfver den
före år 1858 bestämda aflöning, utan att på ordinarie stat uppföras; af hvilka stadganden,
sins emellan jemförda, otvifvelaktigt följde, att embets- och tjenstemän för
tiden efter 1863 års utgång icke vore, utan eget medgifvande, underkastade
den vidsträcktare tjenstgöringsskyIdighet eller jemkning i åligganden, som vid embetsverkets
förändrade organisation kunde varda stadgad.
Såsom följd af hvad Krigs-kollegium sålunda anfört, har Kollegium i underdånighet
tillstyrkt: att Landtförsvars-komitéens förevarande förslag om Krigs-kollegii
ombildning till en Krigs-förvaltning ej må till annat nådigt afseende föranleda, än att
Kongl. Majit täcktes i nåder stadga och förordna, att Arméens General intendent, med
rang af Ganeral-major, må innehafva samma fristående ställning inom Krigs-kollegium,
som Kollegii öfrige 2:ne ordinarie Militär-ledamöter, och att således General-intendenten
ställes
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 105.
25
ställes i samma förhållande till Krigs-kollegii Intendents-afdelning, som General-fälttygmästaren
och Chefen för Artilleriet till Artilleri-afdelmngen, samt Chefen för
Ingeniör-korpsen till Fortifikations-afdelningen; — att, i följd häraf, General-intenden
ten
må ega att. ulan föregången kollegial öfverläggning, omedelbart hos Kongl. Majit
föreslå de åtgärder, han finner nödiga och nyttiga lill vidmagthållande och förbättrande
af den del utaf Arméens materiel, som står under Intendents-afdelningens inseende,
äfvensom afgifva underdånigt förslag, ej mindre öfver Afdelningens medelsbehof under
samtliga de i Riks-staten upptagna anslag, som tillhöra Afdelningens förvaltning, än
ock till medlens användande; samt — att det må vara General-intendenten öppet
lemnadt alt, utom i det fall sådant genom 52 § 2 mom. i 1858 års underhålls
reglemente
redan är medgifvet, hos Intendents-afdelningen reqvirera förskottsmedel
inom viss af Kongl. Majit bestämd summa, emot redovisningsskyldighet och egen ansvarighet
för behörigheten af de utgifter, hvartill medlen afses.
C1 O O
Vid Krigs-kollegii utlåtande öfver Landtförsvars-komiléens förslag voro fogade
särskilda yttranden af Kollegii t. f President samt åtskilliga ledamöter; och uti afgifna
påminnelser mot de af Kollegium gjorda anmärkningar vid berörda förslag, har
den afdelning af Komitéen, som haft förslagets utarbetande sig uppdraget, sökt visa,
att de af Kollegium framställda betänkligheter, olägenheter, svårigheter och faror, dels
äro skenbara, dals lätteligen kunna undanrödjas.
Det förslag till Krigs-kollegii organisation, som 1858 års Komité afgaf, visas i
sammandrag uti närlagda tabell J\1 1, och det nu af Landtförsvars-komitéen afgifna
underdåniga förslag är framstäldt i tabell-bilagan JVs 2.
Den hufvudsakliga skilnaden emellan dessa olika förslag till reorganisation af
Krigs-kollegium (hvars nuvarande organisation åskådliggöres genom bifogade tabell
3) är den, att. då 1858 års Komité föreslagit Krigs-kollegii förändring till en
Armé förHällning på 4 afdelningar (Artilleri-, Fortifikations-, Intendents- och Aflöningsafdelningcn),
hvardera under sm chef med 2:ne föredragande ledamöter i Styrelsen
och derunder lydande Militär-konlor, Kansli och Kammar-kontor; med undantag af
Afiönings-afdelningen, som, under General-krigskommissariens chefskap med ett Krigsråd
och en Kamererare till ledamöter, skulle hafva ett Kansli, ett Aflonmgskonlor,
ett Pensions- och Fondförvaltnings-kontor, ett Boksluts- och Kontroll-kontor,
eli Kassa-kontor och ett Advokatfiskals-kontor, de 3.ne sednare kontoren gemensamma
för Armé-förvaltningen, men Boksluts- och Kontroll-kontoret likväl stäldt under
General-krigskommissariens tillsyn och kontroll; — så har Landtförsvars-komitéen
föreslagit samma Kollegii förändring till en Krigsförvallning under 3:ne embetsverk,
hvartdera med en chef och 2:ne föredragande ledamöter i Styrelsen, nemligen Generalfälltygmästare-embetet,
General-ingeniörs-embetet och General-inlendents-embetel — De
2:ne förstnämnda skulle hafva hvar sitt Militär-konlor, men gemensamt Kansli och
Kammar-kontor; — General-intendents-embetet deremot delas i 2:ne afdelningar, nem
Bih.
till R. St. Prot. 1802 åt 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Baft. 4
26
Kongl. Majus Nåd. Proposition JM 105.
ligen: Intendents-a/delnmgen och Aflönings-afdelningcn, den förra med ett Militärkontor,
, ett Kammar-kontor och ett Kansli, den sednare afdelningen med 2:ne Kammarkontor
och ett Kansli; hvarjemte Komitéen föreslår gemensamt för alla tre embetena
ett Advokal/iskals-kontor, ett Kassa-lcontor och ett Hufvudboks-konlor.
Härefter yttrade Departements-chefen:
»Då Rikets Ständer, uti skrifvelse den 25 April 1857, i underdånighet anhållit,
alt Kongl. Maj:t täcktes förordna en Komité af sakkunnige personer, för att afgifva
yttrande och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelseverkens
och förvaltmngs-myndigheternas organisation skulle kunna åstadkommas, som,
i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå den så kallade Departemenlal-styrelscn
hvilar, beredde en dylik organisations närmare samband med Stats departementen,
äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening med nödig säkerhet;
då Rikets Ständer dervid, bland annat, yttrat: att de väl icke vore i tillfälle alt
ingå i närmare utredning om beskaffenheten af de organisationsförändringar, som kunde
vara erforderliga och lämpliga, samt ännu mindre att derför uppgöra fullständiga
förslag, men att det likväl icke undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet att, för så
vidt fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa en uti åtskilliga andra
länder bruklig s. k. minislerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena blifva a/gjorda
af Departements-cheferne och Departementen således organiserade med byråer endast
för ärendenas beredande, en dylik förändring hvarken vore öfverensstämmande med
rikets grundlagar, eller i öfrigt förenlig med den säkerhet att ärendena behörigen
handläggas, som är afsedd derigenom, att denria handläggning är öfverlemnad åt
embets- och tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i laga
ordning ansvarige; alt deremot ändamålet torde kunna vinnas derigenom, att de behofliga
förvaltningsverken såsom särskilda afdelningar förenades under Departementschefens
högsta chefskap och inseende; samt att i sådant fall behandlingen af dithörande
ärenden och rättigheten att derutinnan besluta likväl borde, under behörig
ansvarsskyldighet, tillhöra der anställde embets- och tjenstemän, antingen kollektivt,
då ärendenas vigt och beskaffenhet funnes böra dertill föranleda, eller, då frågan endast
vore om verkstäilighetsåtgärder eller mindre vigtiga ärenden, af vederbörande
Afdelnings-chefer; och
då Rikets Ständer slutligen anhållit, att Kongl. Majit, efter frågans utredning,
ville, med delgifvande af de förslag, som af Komiterade blifvit afgifna, framställa den
nådiga Proposition i ämnet, som kunde af behofvet finnas påkallad;
så visade sig häraf, att Rikets Ständer för sin del anse en förändring nödig i
nuvarande styrelseverks och förvaltande myndigheters organisation.
På grund häraf och då, i hvad denna fråga rörer Krigs-kollegium, som liar den
allmänna förvaltningen af Arméens angelägenheter sig uppdragen, jag helt och hållet
instämmer i Rikets Ständers sålunda uttryckta åsigt, samt Landlförsvars-komitéen, med
ledning af den utredning, sorn härutinnan vunnits genom 1858 års Komitées betän
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
27
kande och Krigs-kollegii dervid gjorda anmärkningar, efter ärendets ytterligare öfvervägande
afgifvit ett förslag till Krigsförvaltningens organisation, hvilket, efter min tanke,
i hufvudsakligaste delar kan motsvara den af Rikets Ständer framlagda och af mig
delade åsigt, i afseende på anspråken å ett sådant styrelseverk, der, i förening med
önskad säkerhet för ärendenas skyndsamma och noggranna behandling samt lagenliga
afgörande, tryggheten för anslagsmedels rätta användande icke på något sätt minskas; —
så anhåller jag i underdånighet att framdeles få till Eders Kongl Maj:ts bepröfvande
framlägga förslag till ombildning af Krigs-kollegium i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af Landtförsvars-komitéen afgifna förslag.
Lika med Landtförsvars-komitéen, ehuru i strid med Krigs-kollegii åsigt, anser
jag, att. då skyldigheten för embets- och tjenstemän, som tillträdt den af Rikets
Ständer beviljade löneförhöjning, att underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid embetsverkets förändrade organisation
varder stadgad, är genom Kongl. Cirkulären den 23 Februari 1858 och den 9 November
1860 stadgad icke blott för dem, hvilka åtnjuta provisorisk löneförhöjning,
utan äfven för de till sådan förmån på ordinarie stat uppförde, enahanda förbehåll
borde, i hvad Krigsförvaltningen angår, gälla såsom vilkor för dithörande embetsoch
tjenstemäns bibehållande på ordinarie stat vid de löneförhöjningar, som de hittills
provisoriskt åtnjutit.
Genom den förändrade organisation af Krigsförvaltningen, som af Landtförsvarskomitéen
föreslås, skulle följande embete och tjenster, jemte dermed förenad aflöning,
kunna umbäras, nemligen:
På Krigs-kollegii stat:
Adjutants-befattningen i Presidents-expedition, med arfvode R:dr 800: —
Kollegii-sekreterare-ljensten, med lön » 3,500: —
Kamererare-tjensten i Boksluts-kontoret, med lön ... » 3,500: —
Registrator? och akluarie-ljensten, med lön » 2,500: —
Fyra Notarie-tjenster, med lön å 2,200 R:dr . . . . » 8,800: —
En Bokhållare-tjenst, med lön  » 2,200: —
Två Kammarskrifvare, med lön å 1,000 R.dr » 2,000: —
En Kammardräng, med lön » 450
23,750:
samt dessutom:
det nu af särskilda statsmedel utgående Presidents-arfvodet R:dr 3,000: —
och
den af Invalidhus-fonden bekostade aflöningen för Ombudsmannen
och Kamereraren vid denna fond ...» 1.200: — 4,200:
tillhopa R:dr 27,950.-
28
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
men deremot tillkomma:
En Adjutant i Intendents-militär-kontoret, med arfvode .... R:dr 800
En Sekreterare å Intendents-embetet, med lön » 3.500
Två Sekreterare A de 2:ne andra embetena, med lön å 3,000 R:dr » 6,000
En Hufvudbokhållare, med lön  » 3,000
Löneförhöjningar:
för General-intendenten R:dr 2,000: —
» Intendenten  » 1,000: —
» Advokat-fiskalen  » 500: —
» 4 Karamardrängar, å 50 R:dr » 200:— 3,700
samt tillökning i gratifikationsmedlen  . 1,000
tillhopa R.dr 18,000: —
Den blifvande indragnmgsstaten synes mig kunna inskränkas till sådana beställningar,
som blifva öfvertaliga och hvilkas innehafvare icke kunna till andra befattningar
förflyttas, t. ex.:
Kollegii Sekreterare, med ordinarie lön R:dr 2,400: —
och provisorisk förhöjning » 1,100:— 3,500: —
Registratorn och Aktuarien, med ordinarie lön . » 1,800; —
provisorisk förhöjning » 700:— 2,500: —
En Kammardräng, med ordinarie lön » 375: —
provisorisk förhöjning b 75 — 450: —
hvaremot innehafvarne af öfriga, vid organisationen indragna eller förändrade tjenster
kunde antingen förflyttas till andra likartade beställningar i den nya förvaltningen,
eller ock tillsvidare komma på öfvergångsstat. intilldess de i uppkommande ledigheter
kunna vinna befordran; dock hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes om detta allt, likasom ock, derest vid den slutliga organisationen skulle
erfordras någon förändring i Komitéens förslag till personal- och aflömngsstat, derom
Sitt nådiga beslut framdeles meddela
Vid förevarande organisationsfråga bör icke lemnäs obemärkt, att till Krigsförvaltningen
rätteligen hörer anskaffandet, vården och underhållet af sjukvårds-attiralj och i
sammanhang dermed ordnandet af militära läkarevården; men då detta till en del
ingår på Sundhets-kollegii nuvarande verkningskrets och förändring derutinnan icke i
detta mål är i fråga, hemställer jag i underdånighet, att någon åtgärd i dessa afseenden
nu icke måtte beslutas, helst bestyret med sjukvårds-attiraljen kan sedermera,
om så erfordras, utan rubbning af Krigsförvaltningens af Komitéen föreslagna organisation,
lätteligen dit öfverflyttas.
Af Komiterade är framhållen nyttan af en sådan anordning att, för ernående
af den fördel för tjenstemännen att kunna vinna befordran eller transport från en
till
Kongl. Majus Nåd. Proposition JV2 105.
29
till annan af Krigsförvaltmngens afdelningar, en och samma universitets-examen för
inträde i de administrativa embetsverken öppnade vägen för ernående af hvilken
plats som helst inom dessa afdelningar eller embeten, hvilken anordning väl, efter
min åsigt, vore fördelaktig, men, såsom icke tillhörande detta departement att handlägga,
bör endast omnämnas för den åtgärd, som framdeles kan för ändamålets vinnande
finnas behöflig.
Krigs-kollegium har i sitt utlåtande, om det af 1858 års Komité afgifna förslag,
yttrat betänklighet dervid, att, genom Presidents-embetets indragande, ledamöternes
antal i Riksrätten skulle minskas, men då denna Rätt icke genom Krigs-kollegii Presidents
afgång lärer komma att sakna det minimiantal af 12 ledamöter, sorn, enligt
102 och 106 §§ Regeringsformen, stadgas för att vara domför, så anser jag hinder
häruti ej förefinnas emot den nu ifrågavarande förändringen.
Den åtgärd, jag i underdånighet föreslår för närvarande måtte af Eders Kongl.
Majit vidtagas, är, att Eders Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer göra framställning
Om deras medgifvande, att Krigs-kollegium må förvandlas till en, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Landtförsvars-komitéen föreslagna grunder, organiserad
Arméförvaltning, derest Kongl. Majit skulle finna skäligt att före nästa riksdag derom
förordna, samt att i sådan händelse det för Krigs-kollegii aflöning nu på Riksstaten
uppförda anslag må för den nya förvaltningen användas, intilldess en definitiv stat
kan i sådant afseende varda i behörig ordning antagen.»
Uti hvad Departements-chefen sålunda angående detta ärende
yttrat och hemställt, förenade sig Stats-Rådets öfriga ledamöter,
med undantag af Statsrådet Bredberg, som i underdånighet anförde:
»Då
jag, efter sorgfälligt öfvervägande af Landtförsvarskomiléens
förslag till Krigsförvaltmngens organisation, jemte Krigskollegii
deröfver afgifna utlåtande, icke funnit mig öfvertygad
derom, att de vid Kollegii förvaltning anmärkta brister, hufvudsakligen
bestående i långsamhet och onödig omgång vid ärendens
behandling, skulle så fullständigt, som Komiterade föreställt
sig, afhjelpas genom den föreslagna nya organisationen, der
ärendena ändock blefve föremål för öfverläggning mellan flera
personer, hvar och en med förbindelse att derom bilda sig en
mening och afgifva ett yttrande;
men en sådan öfverläggnings förnämsta ändamål, nemligen
förekommandet af ensidiga och förhastade beslut, lätteligen kunde
förfelas, om, älven i de icke militäriskt tekniska, utan rent
administrativa frågor, till hvilka en betydlig del af de inom
Krigsförvultningen förekommande måste hänföras, all delaktighet
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Haft. 5
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 105.
i beslulande-rätten frånkändes den civile ledamoten, hos hvilket
företrädesvis kunde väntas kännedom om gällande författningar
och lagliga former, samt afgörandet blefve beroende af den
militäre Förvaltnings-chefen ensam;
och då härtill kommer, att sjelfva sättet för ärendenas behandling
i den blifvande Krigs- eller Armé-förvaltningen, hvars
tre afdelningar skulle verka, än hvar för sig, än två tillsammansoch
än alla tre gemensamt, icke synes vara af Komiterade så
genomtänkt och utveckladt, att en på deras förslag grundad plan
för ordnandet af denna vigtiga gren utaf statsförvaltningen kan
anses lemna full säkerhet om en ändamålsenlig, för allmän och
enskild rätt betryggande handläggning af dithörande frågor;
kan jag, för min del, icke tillstyrka den af Departementschefen
föreslagna nådiga framställning rörande Krigs-kollegii upplösning,
utan vågar i underdånighet hemställa, alt Eders Kongl.
Majit, med bifall till Kollegii förslag om förhöjning af Generalintendentens
rang och utsträckning af hans embetsbehörighet,
måtte anbefalla Kollegium att inkomma med underdånigt utlåtande
såväl rörande de nya föreskrifter, hvilka till följd deraf
må finnas erforderliga, som ock beträffande de förändringar, hvilka
i afseende på bokföring och målens formela behandling inom
Kollegium och dess afdelningar må kunna vidtagas till förenklande
af göromålens gång och förekommande af större tidsförlust,
än deras noggranna behandling oundgängligen medföra
Kongl. Majits täcktes i Nåder gilla och bifalla den af Departements-chefen
och Stats-Rådets pluralitet i detta mål afgifna
mening: — i följd hvaraf förslag till Proposition i ämnet till
Rikets Ständer borde Kongl. Majits pröfning underställas.
Ex Protocollo
J. II. E. von Knorring.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863,
1858 års Komiterades förslag:
pag, 69 i det tryckta Betänkandet.)
Artilleri-afdelningen.
Chef: General-fälttygmästareD.
Ledamöter:
Fälttygmästaren och
1 Krigs-Råd [Jltl 1).
Militär-kontor.
1 Adjutant.
Kansli:
1 Sekreterare,
1 Kanslist.
Arm ée-F örvaltningen.
Fortifikations-afdelningen. Intendents-afdelningen.
Chef: Fortifikations-geueralen. Chef: General-intendenten.
Ledamöter: Ledamöter:
Öfversten vid Iogemör-korpsen och Intendenten och
Kammar-kontor:
1 Kammarförvandt,
1 Kammarskrifvare.
1 Krigs-Råd (JVI 2).
Militär-kontor.
1 Adjutant.
Kansli:
1 Sekreterare,
1 Kanslist.
Kammar-kontor:
1 Kammarförvandt.
1 Krigs-Råd (J\2 3).
Militär-kontor:
1 Adjutant.
Kansli:
1 Sekreterare, anslag till Kanslist-aflöning
och renskrifvare-biträde.
Kammar-kontor:
1 Kammarförvandt,
2 Kammarskrifvare.
Bilagan 1.
Aflönings-afdelningen.
Chef: 1 General-krigskommissarie (ny).
Ledamöter:
1 Krigs-Råd (JV2 4 ny) och Kamereraren för
Pensions- och Fondförvaltnings-kontoret.
Kansli:
1 Sekreterare,
1 Kanslist.
Aflönings-kontor: Pensions- o. Fondförvaltnings-kontor: Boksluts- o. Kontroll-kontor:
1 Kammarförvandt,
1 Kammarskrifvare.
1 Kamererare, (tillika Ledamot
å Aflönings-afdelningen),
1 Kammarförvandt,
1 Kammarskrifvare.
1 Kamererare,
3 Bokhållare (hvaraf
2 för medels- och
1 för persedelss-räkenskapen),
1 Kammarskrifvare,
(för revision:)
3 Revisorer,
3 Kammarskrifvare.
Kassa-kontor:
1 Krigs-kassör,
1 Kammarskrifvare.
Advokat-fiskals-kontor:
Advokatfiskal (tillika ombudsman
för kassor och fonder),
Kanslist.
Hör till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop., 1862—1863, JYi 105.
Anm.: Ofvanstående 3 Kontor äro gemensamma för Armé-förvaltningen; men Boksluts- och Kon.
troll-kontoret står likväl under General-krigskommissariens tillsyn och kontroll.
(Landtförsvars-komitéens förslag.)
Krigs-F öryal tningen.
Bilaga M 2.
1. General-fälttygmästare-embetet.
Artilleri-afdeimngen.
Chef: General-fälltygmäslaren.
Föredragande ledamöter:
Fält-tygmästaren,
Ett Krigs-Råd (AG 1).
Militärkonlor.
1 Adjutant.
Kammarkontor.
\ Kamererare
1 Kammarförvandt.
1 Revisor.
1 Bokhållare.
3 Kammarskrifvare.
2. General-ingeniörs-embetet.
Fortifikations-afdelnineen.
O
Chef: Fortifikations-generalen.
Föredragande ledamöter:
öfversten vid Ingeniör-korpsen,
Ett Krig-Råd [Als 1).
Militärkonlor.
1 Adjutant.
Kansli.
1 Sekreterare (jemväl för gemensamma
ärenden inom Krigsförvaltningen, samt
med ansvarsskyldighet för dess arkiv),
1 Kanslist.
3. General-intendents-embetet,
Intendents- och aflomngs-afdelningarne.
Chef: General-intendenten.
Intendents-Afdelningen.
Föredragande ledamöter:
Intendenten,
Ett Krigs-Råd [A/s 2).
Militärkonlor.
\ Adjutant.
Kammarkontor.
I Kamererare.
1 Kammarförvandt.
1 Revisor.
1 Bokhållare.
2 Kammarskrifvare.
Kansli.
\ Sekreterare.
3 Kanslister.
Aflönings-ajdelningen.
Föredragande ledamöter:
Ett Krigs-Råd [Als 3),
Ett Krigs-Råd [JVi 2) eventuelt.
Kammarkontor.
(för Aflönings- och Indelnings-iirenden)
I Kamererare
1 Kammarförvandt.
1 Bokhållare.
2 Kammarskrifvare.
Kammarkontor.
(för Pensions- och Fondförvaltnings-ärenden)
\ Kamererare.
1 Revisor och Kammarskrifvare.
Kansli
1 Sekreterare.
1 Kanslist.
Advokatflskals-kontor. Kassa-kontor. Hufvudboks-kontor.
^ Advokatfiskal. \ Krigskassör. 1 Hufvudbokhållare.
1 Kanslist. 1 Kammarskrifvare.
Hör till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop., 1862—1863, 105.
(Nuvarande Krigs-kollegium.)
President.
Bilaga JW 3.
1 Adjutant (vid Presidents-expeditionen).
Artilleri-afdelningen. Fortiflkations-afdelningen. Intendents-afdelningen.
Ledamöter: Ledamöter: Ledamöter:
General-fälttygmästaren och Krigs-Råd. 1. Chefen för Ingemör-korpsen o. Krigs-Råd. General-intendenten och Krigs-Råd. 2.
Militär-kontor.
1 Adjutant.
Militär-kontor.
1 Adjutant.
Kammar-kontor.
i Kamererare.
\ Kammarförvandt.
1 Revisor.
1 Bokhållare.
3 Kammarskrifvare.
M ilitär-konlor.
\ Intendent.
Kammar-kontor.
1 Kamererare
1 Kammarförvandt.
1 Revisor.
\ Bokhållare.
2 Kammarskrifvare.
(Gemensamma Kontor.)
Regislralors-kontoret.
I Registrator och Aktuarie.
\ Kanslist.
Advolcatfiskals-konloret.
^ Advokatfiskal.
1 Kanslist.
Krigskassörs-kontoret.
\ Krigskassör.
1 Kammarskrifvare.
Aflönings-afdelningen.
Ledamöter:
Krigs-Råd. 3. och Krigs-Råd. 1.
K ammar-kontor.
\ Kamererare.
I Kammarförvandt.
1 Bokhållare.
2 Kammarskrifvare.
Krigsmanshus-konlo r.
\ Kamererare.
1 Revisor.
1 Kammarskrifvare.
(för Invalidhusfonden)
Ombudsman och Kamererare.
Boksluls-konloret.
I Kamererare.
1 Bokhållare.
1 Kammarskrifvare.
Eansliet.
\ Sekreterare (Pleni-ärenden).
4 Notarier (af hvilka 1 för Artilleri- och Fortifikations-ärenden, 2 för Intendents-ärenden och
4 Kanslister. 4 för aflönings- m. fl. ärenden).
Hör till Kongl. Majus Nåd. Prop., 1862—1863, M 105.
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 106.
1
JXo 106.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Majcts nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
afsöndring af jord från Häradshöfdingebostället Hvetlanda
Thomas- och Kullagården i Ostra härad, Jönköpings län;
Gifven Stockholms Slott den / 4 April 1865.
Hos Kongl. Majit hafva åtskilliga å häradshöfdingebostället ett mantal
krono, N:ris 4 och 6 Hvetlanda Thomas- och Kullagården, i Hvetlanda socken,
Östra härad och Jönköpings län, bosatte handlande och andre näringsidkare,
jemte utsedde koiniterade för nämnda härads innevånare, i underdånighet anhållit,
att enär den lifliga varuomsättning och tilltagande rörelse, som på sednare
tider vid Hvetlanda tingsställe uppstått, föranledt uppförandet derstädes af en
mängd nya och kostsamma byggnader, såsom för apothek, postkontor, handelsbodar,
fabriker och handtverkerier, hvilka byggnader, i anseende till egarnes af angränsande
hemman vägran att afstå för ändamålet nödig jord, måst till största delen
anläggas på egorna till häradshöfdingebostället, hvars innehafvare för sin tjenstetid
upplåtit dertill erforderlig mark, men byggnadernas egare skulle äfventyra
sin ekonomiska tillvaro, derest en blifvande boställshafvare fordrade en oskälig
planskatt eller påyrkade åbyggnadernas bortflyttande, hvarigenom dessa skulle
komma att förlora sitt egentliga värde, hvilket nu i brandförsäkring uppginge
till en summa af 51,395 Riksdaler Riksmynt, Kongl. Majit måtte, för att bereda
dels nämnda byggnaders egare framtida säkerhet i besittningen af byggnadsplanerna,
dels tjenlig plats för uppförande af bostad åt distriktets i Hvetlanda staBih.
lill B. St. Prol. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Hdft. 1
2
Kongl, Majlis Nåd. Proposition N:o 106.
tionerade Provincialläkare, till hvilken häradet hittills icke kunnat anskaffa annan
än för tillfället hyrd lokal, till Rikets Ständer göra nådig framställning,
att ej allenast sökandernes nu innehafvande, på ifrågavarande boställes utmark
belägna och bebyggda tomter, deri inberäknade de tjugotvå ref sjutio stänger,
hvilka, genom Kongl. Brefvet den 6 Februari 1851, blifvit från bostället upplåtna
för en tid af femtio år till plats för en apotheksbyggnad, utan äfven den
till bostad åt Provincialläkare!! afsedda jordrymd, fem ref sjutiofem stänger, utgörande
tillsammans, enligt en af Kommissions-landtmätaren W. Widéen upprättad
karta med beskrifning, nittiofyra ref femtio stänger eller omkring en tjugoåttondedel
af boställets hela egorymd, Två tusen sexhundrafyratio qvadratref fyratio
stänger, finge från bostället afsöndras och af sökanderne, antingen hvar
för sig elier gemensamt, till skatte lösas efter den för skatteköp i allmänhet
stadgade grund eller eljest efter den lösningsgrund, som kunde varda föieskiif—
ven, äfvensom sökanderne voro villige att, jemte skatteköpeskillingen, till bostället
utgöra den årliga afgäld, som kunde blifva i laga ordning bestämd, och
med åtaget äfventyr, för underlåtenhet att afgälden erlägga, att jorden skulle
anses till bostället återfallen.
Öfver denna af nuvarande boställshafvarcn, Häradshöfdingen Friherre Malte
von Liewen, förordade ansökning äro yttranden afgifna af Kronofogden och Häradsskrifvaren
i orten samt af Kongl Maj:ts Befallningshafvande, hvilka, med
vitsordande af uppgifterna om den lifliga rörelse och varuomsättning, som vid
Hvetlanda eger rum, tillstyrkt den ifrågavarande markens upplåtande under
egande- eller ständig besittningsrätt, såsom medförande fördel icke blott för sökanderne
utan ock för orten i allmänhet genom industriens vidare utveckling
pä denna af sitt läge gynnade plats, hvarvid likväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som ansett mindre lämpligt, att en så betydlig egorymd som nittiofyra
ref femtio stänger, eller sexton tunn- och tjugoåtta kappland, blefve för alltid upplåten
ät det inskränktare antal personer, som för närvarande deraf äro innehafvare,
hemställt, att den begärda afsöndringen måtte bifallas med det vilkor, att
marken på sökandernes bekostnad indelades i byggnadstomter af, så vidt ske
kunde, någorlunda lika rymd och att sedan en sådan reglering vunnit behörig
stadfästelse, dessa tomter, allt efter som någon anmälde sig att dem emottaga
och bebygga, finge, med tillämpning af de för åbocrs antagande å kronohemman
i allmänhet gällande stadganden, upplåtas under ständig besittningsrätt, emot
skyldighet för innehafvarne att till boställshafvaren erlägga skälig jordskyld eller
så kallade tomtören, hvilken afgift borde, i sammanhang med tomtregleringen,
af Kongl. Maj:t,s Befallningshafvande fastställas; dock att vid första upplåtelsen
nuvarande innehafvare borde ega företrädesrätt till de tomter, hvarå de
hafva byggnader uppförda, samt att tomt för läkareboställe särskildt beviljades.
Kongl. Maj-.ls Nåd. Proposition N:o 106.
3
Vidare har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, öfver ofvanbelörda
ansökning hördt, derom anfördt: att då, enligt hvad af Kommissionslandtmätaren
Widéens förrättade undersökning inhemtades, deri till afsöndring
från nämnda boställe ifrågaställa mark, till jordmånen bestående af grusblandad
sand, befunnits af beskaffenhet att icke kunna lemna ringaste afkastning, Kollegium
funne sig böra desto hellre understödja ansökningen, som genom bifall dertill
underlättades bildandet af en köping, hvilken syntes uppstå af särskilda i
orten dertill verkande förhållanden; hvadan Kollegium, — som, med hänsyn till
fördelen af rymligare tomter dels för trädgårdsanläggningar och dermed förenade
flera förmåner samt dels till förekommande af större förödelser af möjligen inträffande
eldsvådor, ansåge en sådan tomtreglering, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagit, lämpligen icke böra ega rum såsom ledande till inskränkning
i den dispositionsrätt, ej mindre innehafvaren af lotten N:o 3 om
tjugotvå qvadratref sjutio stänger genom Kongl. Brefvet den 6 Februari 1851
erhållit för en tid af femtio ar, än äfven öfriga sökanderne. med indelningsinnehafvarens
begifvande för det närvarande åtnjuta och först vid hans afgång torde
kunna dem fråntagas, — för sin del tillstyrkt, att sökanderne måtte förunnas
eganderätt till de af dem innehafvande nu ifrågavarande jordlotter emot erläggande
af vanlig skatteköpeskilling eller tio års räntor, sedan, på sökandernes
bekostnad, räntebeloppet för jordlotterna blifvit efter skattläggningsrnethod och i
öfrigt gällande författningar uträknadt och faststäldt.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, och då Kongl. Majit lika med
Kammar-kollegium ansett för det afsedda ändamålet lämpligast, att de jordlotter
hvarom fråga är, blifva under eganderätt till sökanderne upplåtne, men tillika
funnit angeläget, att icke, genom upplåtande för alltid från förenämnda häradshöfdingeboställe
af den betydliga egorymden, boställshafvaren kommer i mistning
af den inkomst, som för honom genom markens upplåtande för tjenstetiden
kunnat skäligen påräknas, har Kongl. Majit, med föranledande jemväl af hvad
sökanderne sjelfve erbjudit, velat på det sätt understödja ifrågavarande framställning,
att Rikets Ständer härigenom varder föreslaget att medgifva upplåtande
under full eganderätt dels till de enskilde sökanderne, hvar för sig, af de
tomter, som af hvardera nu innehafvas, dels till Ostra härads samtliga innevånare
af den till bostad åt Provincialläkaren särskildt afsedda omförmälda jordrymd,
— emot det att till boställshafvaren för hvardera jordlotten årligen erlägges
sådan i laga ordning bestämd afgäld i spanmål, som motsvarar ej mindre hvad
af hela hemmanets räntor oeh öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas
storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade lägenheten belöper, än äfven
hvad som, med ledning af den jordskyld, boställshafvaren af de redan upplåtna
lägenheterna uppbär, kan skäligen anses motsvara den årliga afkomst, boställs
-
4
Kongl. 1)laj:ls Nåd. Proposition N:o 106.
hafvare» för öfrigt kunnat af ifrågavarande lotter, derest de ej från bostället afsöndrat^,
sig bereda.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all
Kunglig Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Deparlemen/s-Arenden, hållet
inför Hans Majit Honungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den /A April 1865.
i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
En af åtskillige å häradshöfdingebostället ett mantal krono. N:ris 4 och
6 Hvetlanda Thomas- och Kullagården i Hvetlanda socken, Östra härad och
Jönköpings län, bosatte handlande och andra näringsidkare, jemte utsedde komiterade
för nämnda härads innevånare i underdånighet gjord ansökning, att få
till skatte lösa vissa delar af omförmälda boställes egorymd, öfver hvilken, af
nuvarande boställshafvaren, Häradshöfdingen Friherre Malte von Liewen, förordade
ansökning Kammar-Kollegium, efter hörande af så väl ortens Kronofogde
och Häradsskrifvare, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, inkommit med infordradt
underdånigt yttrande.
Kongl. J\Iaj:ts Nåd. Proposition N:o i 07.
5
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, som hemställde, att nådig
Proposition angående ifrågavarande lägenheters afsöndring från bostället under
eganderätt och mot årlig afgälds erläggande till boställshafvaren måtte till
Rikets Ständer aflåtas, uppläste ett förslag till sådan Proposition;
Och behagade, på tillstyrkande af Stats-Rådets öfrige ledamöter,
Kongl. Maj:t, med godkännande af berörda förslag,
förordna att Proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Sv. P. Ekstrand.
il.o 107,
Ank till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension från Allmänna indragnings-staten åt Chefen för
Kameral-deparlemenlet i Fångvårdsstyrelsen Carl Mauritz
Kruskopf; Gifven Stockholms Slott den 28 April 1863.
Hos Kongl. Majit har Chefen för Kameral-deparmentet i Fångvårds-styrelsen
Carl Mauritz Kruskopf med företeende af behörigt läkarebetyg derom, att han
lider af en periodiskt återkommande ögonsjukdom jemte led-rheumatism, i underdånighet
anhållit att, enär omförmälda lidande, hvaraf hans förmåga att uthärda
det med Kameral-departementschefs-befattningen i Fångvårds-styrelsen förbundna
ansträngande arbete under sednare åren förminskats, numera lemnade
föga förhoppning att kunna afhjelpas, så länge den dertill i synnerhet verkande
orsaken, ögonens öfveransträngning, fortfore, Kongl. Maj:t måtte täckas genom
nådig framställning till Rikets Ständer bereda sökanden å allmänna Indragningsstaten
enahanda pensionsrätt, som tillkonune embetsman i allmänhet vid 65 års
6
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o i07.
ålder, derest han, som den 18 sistlidne September uppnått 60 lefnadsår, blefve
af fortfarande sjuklighet nödsakad att från nämnda befattning begära entledigande;
varande af sökanden i öfrigt äberopadt, att han, som saknade ärfd förmögenhet,
under tjenstetiden icke, oaktadt ett alltid indraget lefnadssätt, kunnat på knappa
löneinkomster göra besparingar till betryggande af hans eget och hans hustrus
uppehälle på ålderdomen.
Jemlikt företedd tjensteförteekning, har sökanden, som är född den 18 September
1802, blifvit den 8 Februari 1826 antagen i Statens tjenst, den 31 Mars
1840 utnämnd till Kammarskrifvare och den 13 Juni 1844 befordrad till Notarie
och Revisor i Krigs-kollegium, äfvensom han den 3 September 1845 erhållit
nådigt förordnande såsom extra Kameral-ledamot i Styrelsen och den 30
Oktober samma år medelst konstitutorial till Kameral-ledamot derstädes förordnats,
hvarefter han fortfarande qvarstått uti sin tjenst hos Krigs-kollegium, den
han dock, i följd af gällande föreskrifter, icke under tiden utöfvat.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, och då, efter hvad Fångvårds-styrelsen
uti infordradt underdånigt utlåtande upplyst, Departements-chefen
Kruskopfs omförmälda sjuklighet i synnerhet under sednaste åren särdeles ofta
hindrat honom från tjenstgöring, så att han under mera än halfva tiden af sistförflutna
tio år varit på grund af styrkt sjukdomsförfall i åtnjutande af tjenstledighet,
samt då läkarens betyg föranleder, att det åberopade ögonlidandet med
ali sannolikhet skulle vid den kallare årstiden framgent komma att genom tjenstens
fortsatta skötande underhållas, -— vill Kongl. Majit, med särskildt afseende
å vigten deraf, att innehafvaren af ifrågavarande embete mera oafbrutet
än den nuvarande kan egna sig åt den vigtiga förvaltningsgren, som är detta
embete anförtrodd, härmed hos Rikets Ständer begära, att Departements-chefen
Kruskopf måtte från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från
hans befattningar i Statens tjenst kan varda honom beviljadt, å allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension, motsvarande åttatio procent af hans nu innehafvande lön, Fyratusen
Femhundra Riksdaler, eller således till belopp af Tretusen Sexhundra Riksdaler
Riksmynt,
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda; och Kongl. Majit förbi ifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
C A R Ii.
Louis De Geer.
Kongl. Majas Nåd. Proposition N:o 107.
7
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 28 April 1865.
i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
'Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet en at
Chefen för Kaineral-departementet i Fångvårds-styrelsen Carl Mauritz Kruskopf
den 17 innevarande månad ingifven underdånig ansökning, det täcktes Kongl.
Maj:t hos Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att Kruskopf, som lider
af sjuklighet och i följd deraf tidtals under de sednare åren varit hindrad
från tjenstgöring, måtte varda uppförd å allmänna Indragningsstaten, derest han
af fortfarande sjuklighet blefve nödsakad att från befattningen begära entledigande;
i anledning af hvilken ansökning Fångvårds-styrelsen infordradt underdånigt
utlåtande afgifvit.
Hans Excellens, som i underdånighet hemställde, att Kongl. Maj:t behagade
berörda ansökning bifalla, uppläste ett förslag till nådig Proposition i ämnet;
Och täcktes Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets öfrige ledamöters
tillstyrkande, i nåder gilla nämnda förslag och befalla, att i
enlighet dermed, nådig Proposition i ämnet, sådan den finnes
detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflätas.
Ur protokollet
E. Adlerstråhle.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i 08.
JV o #OV
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
tillökning i Arméens nuvarande kavalleri-styrka; Gifven
Stockholms Slott den 28 April 1865.
Under behandling af de frågor, som blifvit hänskjutna till den af Kongl.
Maj:t tillförordnade Landtförsvars-komités öfvervägande, har, vid betraktande af
det förhållande, hvaruti de särskilda vapnen för närvarande stå till hvarandra,
samt vid beräkning af hvarje vapens nödvändiga styrka och huru Arméen från
fredsfot må med största skyndsamhet och säkerhet kunna öfvergå på krigsfot,
det befunnits för försvaret högst magtpåliggande, att nuvarande ringa kavalleristyrka
ökas med minst 500 man.
Af Landtförsvars-komitéen är härvid, bland annat, anfördt, huruledes kavalleriet,
inberäknadt både det värfvade och indelta, efter afdrag af de till
åtskilliga ändamål indragna och anslagna nummer, räknade ej fullt 4,300 man,
af hvilka dock 144 äro oberidne. Härtill vore visserligen beräknadt att läggas
omkring 3,700 man beväring; men huru än den slutliga organisationen häraf
må ske, torde af ekonomiska skäl blifva omöjligt att under fredstid göra kavalleriets
beväring beriden och, till följd deraf, att åt densamma gifva den ryttarebildning,
hvarigenom någon förstärkning inom kortare tid kan komma kavalleriet
till godo. Af öfriga vapnen räknade, efter enahanda afdrag som ofvan
angifvits, infanteriet omkring 22,500 man och artilleriet samt sappör-truppen
nära 2,700 man, allt stamtrupper. Härtill komme af beväring omkring 70,000
man för infanteriet och något öfver 1,500 man för artilleriet. Afven med en
vida längre än hittills utsträckt beväringsexercis, vore väl icke tänkbart att
genast
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 108.
9
genast med infanteriet till aktiv tjenstgöring införlifva allt det ofvannämnda,
vapnet tillhöriga beväringsmanskapet; men om ock endast 20,000 man beräknades
kunna straxt efter arméens mobilisering förenas med infanteriet, komme
dock, med tillägg af stamtrupperna, den i fält stående arméen att uppgå till
vid pass 50,000 man, deraf kavalleriet ej utgjorde fullt 4.150 man; ett förhållande
i kavalleristyrka, hvilket vore lägre än hvad allmänt inom andra
arméer anses motsvara behofvet af nämnda vapenslag. Annu betänkligare
framstode detta missförhållande, då i betraktande tages, att här icke, såsom
inom andra arméer, finnas särskilda trupper afsedda för intendentsväsendet, för
trossbevakning och för ordonnanstjenstgöring. Vid en armée af ofvan antagna
styrka, torde nemligen minst. 500 ryttare blifva för dessa behof erforderliga.
Afräknades nu detta antal från kavalleriets verkliga styrka, samt afdroges ytterligare
hvad uti depoterna måste förläggas i ändamål att bilda beväring och
dressera remonter, skulle säkerligen den för fälttjenstgöringen påräkneliga delen
af kavalleriet ej uppgå till mer än vid pass 3,000 man. Och detta endast i
fälttågets första början; ty iner än något annat vapen vore kavalleriet underkastadt
afgång, enär denna af dubbla förhållanden, så väl hästens som karleus
otjenstbarhet, vore beroende. Ej så hastigt kunde denna afgång ersättas från
depoterna. Det skulle blott lända till skada, om, för att uppehålla kavalleriets
styrka, man skulle vilja i dess leder insticka knappt halfbildade ryttare eller
halfdresserade hästar, som skulle förtynga eller bringa oordning uti kavalleriets
rörelser. Mer än något, annat vapen måhända, hade kavalleriet, för sitt uppträdande
och sin verksamhet, af nöden en utbildad manöverfärdighet och individuel
fullbildning'; och ojemförligt mer gagn åstadkommes medelst ett till antal
ringa, men väl öfvadt kavalleri, än medelst ett, om ock betydligen starkare,
tungt och osammanhängande, hvars rörelser icke fullständigt lyda anförarens
vilja och befallning, och hvars krafter denne icke fullt och ögonblickligen kan
taga i anspråk. Någon förstärkning kunde således icke inom kortare tid vara
att påräkna, men väl en förminskning i kavalleriets ofvan angifna styrka. Att
under sådana förhållanden denna icke kunde motsvara arméens behof vore påtagligt,
då man besinnar de talrika detacheringar af kavalleri, hvilka mäste
utgå, samt den aflägsna förpost- och rekognoscerings-tjenstgöring, sorn åligger
detsamma; hvarefter lätt kunde beräknas den ringa styrka, som återstår till
bildande af den vid åtskilliga tillfällen så vigtiga kavalleri-reserven.
Kongl. Majit finner äfven, för sin del, högst nödigt, att kavalleriet erhåller
den af komitéen föreslagna tillökning af minst 500 man. Redan åtskilliga
gånger tillförene har åsigten om kavalleriets behöfliga tillökning, äfven i större
grad, gjort sig gällande; men de svårigheter, sorn varit att öfvervinna för af
Bih.
till II. St. Prof. 1862 & 1863. I Sami. I Aid. 2 Band 22 Haft. 2
10
Kongl. Maj;Is Nåd. Proposition N:o 108.
hjelpande af missförhållandet emellan kavalleriets och infanteriets styrka, hafva
återhållit frågans slutliga lösning.
Lyckligtvis hafva landets stridskrafter under tiden icke behöft tagas i anspråk
; och enär det för fäderneslandet är ett vigtigt önskningsmål, att sådant
ej heller på lång tid må behöfva ske, samt ett medel dertill är att alltid vara
val och fullständigt rustad, har Kongl. Maj:t ansett att, oaktadt dermed förenade
svårigheter och kostnader, åtgärder böra vidtagas till förekommande af ifrågavarande
brist i en framtid.
I likhet med Landtförsvars-komitéen anser Kongl. Majit tvänne utvägar
erbjuda sig för bristens afhjelpande, nemligen antingen att uppsätta en ny
värfvad kavalleri-trupp, eller att bereda den erforderliga tillökningen i kavalleri-vapnet
från något af de såsom infanteri nu tjenstgörande rusthålls-regementena.
Den förstnämnda utvägen har visserligen en öfvervägande fördel i enkelheten
vid utförandet, äfvensom deruti att nu varande infanteri förblifver oför
minskadt;
men dä, i följd af en sådan anordning, kostnaderna skulle blifva så
betydliga, att Kongl. Majit, äfven med hänseende till behofvet af andra ound
gängliga
utgifter för försvarets ordnande, dragit i betänkande att af Rikets
Ständer äska medel för uppsättande af en ny värfvad kavalleri-korps, anser
Kongl. Majit den sednare utvägen, eller ett rusthålls-regementes återuppsittning
till häst, böra föredragas, hvilken utväg väl äfven påkallar uppoffringar, men
dock i vida mindre mån kräfver tillökning i anslag.
Denna sednare utväg kan likväl icke för ändamålet anlitas förr än efter
1870 års utgång, då de med Andra Lif-Grenadier-regementet och Vestgöta
regemente afslutade hästvakans-kontrakt löpa till ända, eller, om derför skulle
afses Lif-regementets Grenadier-korps eller Smålands Grenadier-bataljon, hvilkas
hästvakans-kontrakt med år 1871 tilländagå, efter detta års slut.
För förändringens utförande på denna väg finnes således val emellan fyra
regementen eller korpser. Det kan visserligen vid första betraktandet synas
lämpligast att för behofvet använda Lif-regementets Grenadier-korps eller Smålands
Grenadier-bataljon, hvilka hvar för sig äro af den styrka, som för Kavalleriets
tillökning afses; men vid bestämmandet måste tagas i öfvervägande
möjligheten att utan stora svårigheter erhålla manskap och hästar, passande för
vapnet, samt rusthållarnes förmåga att uppehålla rustningen, äfvensom ock den
omständigheten, i hvilken del af landet minsta olägenhet uppstår genom att
förminska dervarande infanteri.
Vidkommande Lif-regementets Grenadier-korps, kunna säkerligen rusthållarne
vid denna korps utan svårighet uppehålla rustningen äfven till häst;
men hvarken folk eller hästar i den provins, der korpsen är hufvudsakligen
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o i 08.
11
förlagd, äro särdeles lämpliga för kavalleri-tjensten, hvartill kommer att hvarje
minskning af infanteriet i Mälaredalen har sina betänkligheter.
Det om Lif-regementets Grenadier-korps sagda kan, i hufvudsakliga delar,
äfven lämpas på Andra Lif-Grenadier-regementet.
Hvad åter beträffar Smålands Grenadier-bataljon, skulle denna väl kunna
sammanslås med det Husar-regemente, hvaraf den tillförene utgjort en del;
men då provinsen Småland, hvars skaplynne icke lämpar sig för kavalleri, ej
har någon högt uppdrifven hästrace, men deremot ovedersägligen eger utmärkta
soldater; då vidare genom förnyade motioner vid riksdagarne det visat sig vara
rusthållarnes i provinsen lifliga önskan att mot hästvakansafgift få, i stället för
ryttare, utrusta fotfolk; samt då rusthållarne vid Smålands Grenadier-bataljon,
såsom anledning är att antaga, torde finnas benägne att öka den för dem nu
bestämda vakans-afgift till det belopp, hvarmed den utgår viii andra rusthåll;
anser Kongl. Majit skäl icke vara för handen att, när det kan undvikas, inom
Småland uppsätta kavalleri.
Härefter återstår således blott Vestgöta regemente, hvilket äfven i hvarje
afseende visar sig till kavalleri-trupp lämpligt. Provinsen, der detta regemente
är indeladt, eger en hästrace, bland de inom landet mest passande för kavalleritjenst,
en vid hästskötsel van befolkning samt en rik och fruktbar slättbygd,
belägen inne i landet och otngifven af liera infanteri-regementen. Den förenar
sålunda inom sig förhållanden, sorn visa sig särdeles fördelaktiga för bildande
af kavalleri; och Kongl. Majit anser, lika med Landtförsvars-komitéen, att nödigt
kavalleri der bör af Vestgöta regemente bildas, till fyllande af den omförmälda
bristen i detta vapen.
Då Kongl. Majit, på grund häraf, anser tjenligast, att kavalleriet genom
uppsittning vid Vestgöta regemente ökas med 500 man, uppstår frågan huruvida
ej för framtiden vore förmånligare, att hela detta regemente af 1000 man
till kavalleri uppsitter och deremot en kavalleri-korps af 500 man i stället förändras
till infanteri. Om derföre Smålands Husarer, nu utgörande 500 man,
komme att afsitta och sammanslås med Smålands Grenadier-bataljon, men Vest
göta
regemente deremot att i sin helhet uppsitta, vunnes derigenom fördelen
att i stället för fyra korpser, som skulle blifva följden af Vestgöta regementes
uppsittning till endast hälften, man erhölle tvänne hela regementen, nemligen
Smålands Infanteri-regemente och Vestgöta Kavalleri-regemente, hvartdera pa
1000 man; hvilken anordning Kongl. Majit linner vara både företrädesvis ändamålsenlig,
med hänseende till de ofvan omförmälda provinciela förhållandena,
och äfven ledande till någon besparing, då derigenom undvikes ett större antal
särskilda staber.
Oaktadt de i början uppkommande olägenheter af två regementens rubbning,
delar Kongl. Majit, på grund af ofvan anförda omständigheter, Landtförsvars
-
12
Kongl. 31aj:ls fräd. Proposition N:o i OS.
komitéens mening, att hela Vestgöta regemente bör anbefallas uppsitta, sedan
nuvarande hästvakans-kontrakt derstädes tilländagått, men att deremot aftal må
träffas med rusthållarne vid Smålands Husar-regemente om dess förändring till
infanteri, likväl sålunda, att detta sednare icke komme att afsitta förr än en
bataljon af Vestgöta regemente hunnit att till kavalleri organiseras, på det
styrkan af det tjenstbara kavalleriet icke under någon tid må minskas emot
hvad för närvarande eger runi.
Då verkställigheten häraf till en del är beroende af öfverenskommelser med
vederbörande rusthållare, kan ej heller, innan desse blifvit hörde, något bestämdt
förslag uppgöras för förändringens utförande, utan derför endast uppgifvas
de allmänna grunderna.
I sådant afseende har Kongl. Maj:t antagit följande:
a) Kavalleriet ökas med 500 man genom uppsittning vid Vestgöta
regemente;
/>) Sedan denna förstärkning af kavalleriet försiggått, skall, för den faktiska
indelningen, återstående delen 500 man af samma regemente äfven uppsitta;
men på det infanteriet icke må alltför mycket minskas och stats-utgifterna
ökas, skall en kavalleri-korps af motsvarande styrka eller 500 man afsitta,
hvarom uppgörelse med rusthållarne vid Smålands Husar-regemente i första
rummet bör inledas;
c) Vidare och för underlättande af denna förändring bör stadgas, att vid
ersättande af de vid Vestgöta regemente uppkommande befäls- och manskapsvakanser,
från den tid uppsittningen varder definitivt beslutad, afseende skall
fästas hufvudsakligen på kavalleriets bildande; att uppsittningen, då den efter
kontraktstidens slut ifrågakommer, skall ske sucfcessivt, i mån af tillgång på
dertill tjenligt manskap samt i den ordning, som derför kan varda stadgad med
tillbörligt afseende å rusthållarnes lättnad, så vidt dermed kan förenas det åsyftade
ändamålets vinnande; och att åt rusthållarne samt det tjenande manskapet,
som genom regementets förändring kunna komma att vidkännas olägenheter och
förluster, lämpligt understöd må meddelas.
För öfrigt och under förutsättning, att de till Vestgöta regementes gamla
kavalleri-stat anslagna, nu till Statsverket ingående räntor, boställs-afkastningar
m. m. åter komma att för sitt ursprungliga ändamål användas, är afsedt:
att, för förändringens genomförande, till Kongl. Maj:ts disposition ställes:
a) afgiften för de tillfälliga karl-vakanser, som vid regementet uppstå efter
beslutet om uppsittningen; b) en fjerdedel af hästvakans-afgiften vid regementet
för hvarje af åren 1867, 1868, 1869 och 1870; och c) från och med år
1871 de hästvakans-afgifter, som vid regementet kunna komma att utgå i af
vaktan
på nummerhästs anskaffande för bildande af ny sqvadron;
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 108. 13
att vakans-besparingar å samma regementes aflönings-stat må användas
till befordrande af befälets nya organisation derstädes; och
att, till lättnad för de rustande, så väl vid den trupp, hvilken till kavalleri
förändras, som vid den, hvilken öfvergår till infanteri, förut innehafvande gevärspersedlar
må i Kronans förråd få utbytas mot gevärspersedlar, tillhörande det
nya vapnet.
Kostnaderna, som af den ifrågavarande förändringen skulle för Staten uppkomma,
och hvaröfver Landtförsvars-komitéen oell Krigs-kollegium hvar för sig
lemnat utredning, kunna approximativt beräknas blifva följande:
fl:» Minskade Inkomster.
a) Ilästvakans-afgiften för 1,000 nummer
vid Vestgöta regemente, 7 f tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, per nummer,
eller tillhopa 7,500 tunnor å 12 R:dr
60 öre
R:dr
hvarifrån afgår dylik afgift för 500 till afsittning
föreslagna nummer vid Smålands
nuvarande Husar-regemente, efter lika beräkning
Denna minskning i stats-inkomst skulle
ytterligare kunna till någon del uppvägas
genom den förhöjda afgift af J tunna spanraål
per nummer, som torde böra åläggas
de 500 rusthålien vid Smålands grenadierbataljon
för deras bibehållande vid förmånen
att fortfarande efter 1871 års utgång få erlägga
hästvakans-afgift, hvarigenom statsverket
bereddes en inkomst af 250 tunnor
spanmål, motsvarande i kontant efter ofvan
-
stående beräkning.
R:dr 3,150:
då minskningen i inkomst för
vakansspanmålen endast blefve 44,100: —
S:ma R:dr 47,250: —
b) Besparingarna från Vestgöta regementes
gamla kavalleristat af indelta räntor, boställs-afkastning
m. m
Transport
94,500
47,250
Årlig kostnad.
47,250
25,000
72,250
72,250 —
14
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:0 i 08.
Transport
3 o Utgifter.
a) Möteskostnaderna för Vestgöta regemente,
såsom kavalleri, beräknas uppgå i
medeltal årligen till
men härifrån bör afdragas:
dels det belopp, hvartill regementets möteskostnader,
såsom infanteri, i medeltal
uppgått, eller
dels den besparing i moteskostnader, som
uppstår genom Smålands Husar-regementes
förvandling till infanteri, hvilken besparing,
enär berörde kostnader nu i medeltal utgöra
32,177: —
men efter förändringen endast . 8,600: —
således uppgår till
hvarefter den tillökade utgiften uti möteskostnader
inalles blifver ......
b) Materielen. Af personela utredningsoch
trosspersedlar, hvilka, till följd af passevolans-kontrakt,
bekostas af trosspassevolansfonden,
måste, enligt gällande trossplan,
för Vestgöta kavalleri-regemente anskaffas
och underhållas följande, hvilka under den
tid regementet varit infanteri, icke varit
för detsamma behöfliga, nemligen:
126 krubbstruk j
378 krubbpålar
286 tunnsäckar :
167 hackelsebommar :
S:a R:dr 3,502
hvarifrån afgår beräknadt värde
för de vid Smålands hussar-regemente
nu befintliga dylika persed
-
4 R:dr 504
2 » 756
2 » 572
10 » 1,670
Transport 3,502: .—
Årlig kostnad.
72,250
67,029
14,690
23,577
38,267
28,762.
101,012.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 108.
15
Transport 3,502: —
lar, som efter regementets afsitt
ning
blifva der öfverflödiga . . 873: —
Utgift för en gång . . . R:dr 2,629: —
Härtill kommer den årliga underhållskostnaden
för ofvannämnde persedlar vid
Vestgöta kavalleri-regemente, eller 10 proc.
af anskaffningskostnaden , . R:dr 350: —
men hvarifrån dock bör afräknas
nu utgående underhållskostnad
för samma persedlar vid Smålands
Husar-regemente . . . 175: —
då den tillökade årliga underhållskostnaden
i detta afseende
blifver R:dr 175: —
Enär alla dessa kostnader bestridas af
Trosspassevolans-fonden, upptages den ökade
utgiften derifrån, så väl den för en gång
behöfliga, som den årliga, endast inom
linien.
c) Aflöningen. Om denna beräknas efter
nuvarande stater vid indelta kavalleriet och
infanteriet, kommer, genom Smålands Husar-regementes
afsittning och förenande, såsom
infanteritrupp, med Smålands grenadierbataljon
till ett regemente, dels stabspersonalen
att minskas och dels kavalleri-aflöningen
att nedsättas till likhet med hvad
för indelta infanteriet i allmänhet är gällande.
I följd häraf uppstår följande förhållande
:
Efter uppskattningsvärde å boställen, indelta
räntor och kronotionde, jemte kontant
statsanslag, har Smålands Husar-rege
-
Transport
Ärlig kostnad.
101,012
101,012)
16
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 10S.
Årlig kostnad.
Transport
inente R:dr 57,200: —
och Smålands grenadier-bataljon 28,380: —
101,012
tillhopa R:dr 85,580: —
För det nya infanteri-rege-  mentet erfordras ungefär . . 55,000: —
hvarigenom uppstår en aflöningsbesparing
af
Det nya Vestgöta kavalleri-regementet
erfordrar, för att komma på lika stat med
de indelta Skånska kavalleri-regementena, ett
aflöningsbelopp af omkring R:dr 86,000: —
och då nuvarande Vestgöta in-  fanteris aflönings-anslag utgör
endast
51,600: —
30,580
uppstår en brist af . . R:dr 34,400: —
Till betäckande af denna
brist finnes i första rummet det
beräknade värdet å de nu till
Statsverket ingående, men Vest-  göta regemente af ålder tillhö-  rande indelta räntor, boställen
m.
R:dr 25,000:
efter hvilket afdrag bristen nedsättes till .
men då ofvanberörde för Smålands infan-  teri-regemente uppkommande besparing vi-  dare tages i beräkning, visar sig i nuva-  rande aflöningstillgångar på det hela en
behållning af
så att Statsverkets förhöjda årliga utgifter
i följd af den ifrågaställa organisationen
skulle blifva R:dr
9,400
21,180
79,832
_
oberäknadt den här ofvan anförda tillökade årliga utgiften fran Trosspasse'
volans-fonden, 175 R:dr.
d) Dessutom
Kongl. Maj. ts Näll. Proposition N:o i 08.
17
(I) Dessutom erfordras till byggnader och inventarie-persedlar följande
kostnad för en gång: För Vestgöta kavalleri-regementes exercis-sqvadron måste,
så framt icke redan befintliga byggnader på Axevalla mötesplats kunna för
ändamålet användas, uppföras kasern, ridhus och stall. Till undvikande af
alltför stora årliga underhållskostnader för dessa byggnader, samt för att betrygga
deras långvarigare bestånd, torde de böra uppföras af sten. Kostnaderna
kunna då beräknas som följer:
För ridhus, i likhet med det i Örebro nyligen uppförda, R:dr 36,000: —
För kasern, enligt förslaget för sådan byggnad vid Drottningholm
1 18,000: —
För stall, sådant som det vid Drottningholm befintliga . . . 25,000: —
tillhopa R:dr 170,000: —
men enär Smålands Husar-regementes nuvarande stall och ridhus äro i det
bristfälliga skick, att de, om regementet bibehålies på kavallerifot, snart måste
ombyggas, bör kostnaden derför, eller för stallet,.... R:dr 25,000: —
och för ridhuset
” 36,000: —
tillhopa R:dr 6 1,000: —
härvid tagas i beräkning, då, efter afdrag från  179,000: -—
af den sednare eventuela utgiften  61,000: —-
den egentliga förhöjningen utgör R:dr 118,000: —
Om, såsom lättnad för vederbörande rusthållare vid förändringen, dem
medgifves att utbyta gevärspersedlar, föranleder detta till en ytterligare kostnad
för Staten:
vid Smålands Ilusar-regemente
R:dr 4,116: 25.
vid Vestgöta regemente » 15,758: 50.
tillhopa ‘R:dr 19,874: 7o.
enligt den af Krigs-kollegium deröfver uppgjorda beräkning, och då förut begagnade
men brukbara gevär från Kronans förråd utlemnas.
Utgiften för en gång frän Trosspassevolans-fonden belöper, såsom förut
nämndt är, till ett belopp af 2,629 R:dr.
Ofvanstående beräkningar framställa förhållandet sådant det skulle blifva
sedan förändringen hunnit fullbordas. Beträffande öfvergångstiden, af Krigskollegium
beräknad till 21 år, eller från och med 1871 till och med 1891,
men hvilken tid torde kunna antagas blifva vida kortare, visar sig i afseende
å möteskostnaderna, enligt deröfver uppgjord kalkyl, att dessa kostnader under
berörde tid skulle i medeltal årligen uppgå
vid Vestgöta regemente till 64,945 R:dr eller 2,084 R:dr mindre än
hvad dertill sedermera erfordras; och vid Smålands tili Infanteri förvandlade
Ilusar-regemente till 14,214 R:dr eller 5,614 R:dr mer än hvad slutligerf blir
erforderligt;
ISih. lill II. Sl. Pral. 1S62 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Hafi. 3
ITonyl. MajUs Maj. Proposition .V:o fOS.
kommande möteskostnaderna för ifrågavarande trupper alltså att under
öfvergångstiden öfverstiga de derefter beräknade med omkring 3,500 R:dr årligen
i medeltal.
e) Tillfälliga utgifter kunna för öfrigt förekomma, men hvilka nu icke kunna
med någon tillförlitlighet beräknas. Härtill höra de ersättningar utöfver infanteristat,
hvartill befäl och underbefäl vid Smålands Husar-regemente må vara berättigade
intilldess de afgå eller genom befordran komma i åtnjutande af annan lön
än den, hvarå de vid kavalleriet hafva fullmagt. Afven måste vid begge regementena
förekomma öfverllyttning på indragnings-stat af en eller annan tjensteman,
som icke kan transporteras eller vid förändringen användas.
Ifrågavarande förslag om kavalleri-styrkans tillökning, utgörande en del af
den allmänna plan för försvarsverkets ordnande, hvarmed Landtförsvars-komitéen
är sysselsatt, innefattar, enligt hvad af ofvanstående framställning inhemtas, följande
såsom medel och utvägar för förändringens genomförande:
att, då de med rusthållarne vid Vestgöta regemente afslutade hästvakanskontrakt
med år 1870 tilländagå, hästvakans-spanmålen för 500 nummer af
detta regemente derefter må från Statsverkets allmänna till regementets inkomster
afföras, samt enahanda afgift för öfriga 500 nummer vid regementet likaledes
från Statsverket återgå, i den mån hästvakans-medel af ett motsvarande antal
nummer från annat regemente kan komma att erläggas och till Statsverket ingå;
att till Kongl. Maj:ts disposition ställes: a) den vakans-afgift, som kan
komma att erläggas för tillfälliga karl-vakanser från den tid Kongl Maj:ts beslut
om Vestgöta regementes uppsittning kungöres och intilldess uppsittningen sker;
b) en fjerdedel af hästvakans-afgiften från Vestgöta regemente under hvarje af
åren 1867, 1868, 1869 och 1870; c) de hästvakans-medel, som kunna komma
att utgå efter år 1870 i aivaktan på nummerhästars anskaffande för bildande af
en ny sqvadron; och cl) de besparingar, som uppstå på befälets allöningsmcdel
frän uppsittningens kungörande till tiden för uppsittningen;
att de besparingar af indelta räntor, boställsafkastning m. m., tillhörande
Vestgöta regementes gamla kavalleri-stat, hvilka nu ingå till Statsverket, må
från och med år 1871 användas för regementet;
att rusthållarne vid Vestgöta regemente må kunna från Kronans förråd
erhålla brukbara kavalleri-gevärs-persedlar i utbyte emot sina nu egande infanteri-gevärs-persedlar,
på sätt af Kongl. Majit närmare kommer att bestämmas:
att kontrakt må uppgöras med rusthållarne vid Smålands Husar-regemente
om erläggande af hästvakans-afgift, samt regementet förändras till infanteri; i
sammanhang hvarmed kontrakten vid Smålands Grenadier-bataljon, när de nu
varande tilländagå, borde uppgöras i likhet med dem för Husar-iogcmentet; och
att rusthållarne vid Husar-regementet må i Kronans förråd kunna göra ut
Kongl. ilajUs Nåd. Proposition N.o 10S.
19
byte af nu egande kavaileri-gevärs-persedlar mot infanteri-beväring, eftersom
derom vidare af Kongl. Maj:t kan förordnas.
Kongl. Maj:t, som nu i nåder framlagt den uppgjorda planen för Vestgöta
Infanteri-regementes återförvandling till kavalleri och Smålands Husar-regementes
öfvergång till infanteri, vill för denna förändring, såsom åsyftande att bringa
arméens stridskrafter till häst och till fot i ett lämpligare inbördes förhållande,
härmed äska Rikets Ständers medverkan och i sådant hänseende föreslå, att
Rikets Ständer, med antagande af den framlagda planen, måtte bifalla de till
dess genomförande erforderliga, här ofvan omförmälda anordningar af inflytande
vakans-afgifter och lönebesparingar samt öfriga åtgärder, så vidt de äro afsedda
att. ega rum under nästa statsregleringsperiod, under hvilken deremot icke, till
följd af den föreslagna förändringen, erfordras några särskilda anslag; viljande
Kongl. Majit framdeles, i mån af behof, framlägga nådiga förslag om anvisande
af de medel, som under följande statsregleringsperioder komma att för ändamålet
tagas i anspråk.
Landtförsvars-komitéens betänkande och Krigs-kollegii deröfver afgifna underdåniga
utlåtande skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott, som kommer
att med frågan taga befattning; och Kongl. Majit, förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL
A. F. Z. Reuterskiöld.
f] Idrag af Protokollet öfver Land Iför sv ars-Arend e n, hållet inför
Hans Maj:t Honungen uti Siats-Rådet å Stockholms Slott
den 28 April 1865.
Närvarandei
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
20
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o / 09.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering ett, i öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkan, förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående tillökning i Arméens nu varande Kavalleri-styrka;
Och
täcktes Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla nämnda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, samt förordna, att i enlighet dermed
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J, 11. E. von knorring.
i\:o 109.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 18C3, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition till Rikets Ständer angående
upplåtelse af mark till utvidgning af Upsala Central-hospilals
område; Gifven Stockholms Slott den 15 Maj 1865.
Med hänseende till behofvet af ökadt utrymme och mera ändamålsenlig anordning
för de sinnessjuka vid Upsala Central-hospital har Direktionen vid
nämnda hospital hos Seraphimerordens-Gillet föreslagit, att hospitalets nuvarande
område, som, enligt en upprättad karta, kallad "projekt N:o 1 till utvidgning
af Upsala Central-hospital», vore begränsadt inom egofiguren a, b, c, d, e, f, g,
skulle utvidgas med mark, tillhörande dels kronoparken Asen, dels Ultuna f. d.
kungsladugård, dels Uplands regementes mötesplats, Polacksbacken, allt, i Bondkyrka
socken af Upsala län; hvarigenom hospitalets egovidd hädanefter skulle
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 109.
21
komma att innefattas inom den å kartan med litt. A, B, C, D, e, f, g, utmärkta
figur.
I anledning häraf hafva yttranden blifvit afgifna utaf Öfver-Jägmästaren i
länet, Landshöfdinge-embetet derstädes, Chefs-embetet vid Uplands regemente
samt Styrelsen för Ultuna Landtbruks-institut, dervid Öfver-Jägmästaren samt
Landshöfdinge-embetet, med afseende å kronoparkens behöflighet för orten och
genom föregående upplåtelser redan förminskade område, afstyrkt ytterligare afsöndiing
derifrån; hvaremot Chefs-embetet ansett sig endast för närvarande eller
intilldess en hos Kongl. Majit väckt fråga om utvidgning åt annat håll af regementets
mötesplats blifvit afgjord icke kunna tillstyrka att någon del deraf regementet
afhändes; samt åter Styrelsen för Ultuna Landtbruks-institut, som numera
innehar Ultuna kungsladugård, för sin del medgifvit afträdande till hospitalet, icke
allenast af den för detsamma i förslaget afsedda del af en kungsladugården tillhörig
beteshage, utan äfven af den emellan denna hage och Fyris å befintliga
jordremsa, hvilken, under förutsättning att densamma vore för Institutet behöflig
såsom väg till den bro, som nu öfver ån leder till andra Ultuna egor, icke blifvit
uti förslaget inberäknad för hospitalet; såsom vilkor hvarför Styrelsen likväl
förbehållit sig, att dels jemngodt vederlag för de sålunda afträdda delarna blefve
Institutet lemnadt närmast intill en kungsladugården tillhörig lägenhet, lilla Djurgården
kallad, från hospitalshemmanet Nontuna 1 ‘ mantal, beläget på andra
sidan om ån i Danmarks socken, dels ock att nyssberörde bro skulle, utan kostnad
för Institutet, flyttas å annan lämplig plats ned emot Ultuna gård.
Enär behofvet inom orten af vård för ett vida större antal sinnessjuka, än
som å Upsala Central-hospital nu kunde intagas, vore oafvisligt, samt denna
inrättning dessutom, så vidt ändamålet med densamma skulle kunna i väsendtligen;
mån uppnås, behöfde organiseras efter numera insedda bättre grunder, har
Seraphimerordens-Gillet, uti skrifvelse den 13 Augusti nästlidet år, Hospitalsdirektionens
ofvanomförmälda förslag till utvidgning af hospitalets jordområde
underdånigst förordat, endast med den förändring deri, som uppstått genom den
erbjudna utsigten för hospitalet, att jemväl kunna tillvinna sig den förut omnämnda
jordremsan utmed Fyris å; hvarigenom fördelen af en naturligare gräns och
fri tillgång till detta vattendrag erhölles; och har Seraphimerordens-Gillet i följd
häraf anhållit:
l:o att af kronoparken Åsen och Uplands regementes mötesplats finge afsöndras
och till Upsala Central-hospital, utan någon ersättning från hospitalsstyrelsen,
förläggas de jordområden, som finnas närmare angifna å ofvanåberopade
karta, och af hvilka det kronoparken tillhöriga endast utgjorde omkring 14 tunnland;
samt
2:o att af Ultuna kungsladugård jemväl finge till hospitalet afsöndras den å
samma karta anvisade mark, med tillägg af det öster derom intill Fyris å be
-
22
Kony!. Majit* Såd. Proposition Nio 100.
flntliga egostycke, emot ett jemngodt vederlag af det å andra sidan af denna å
i Nontuna by belägna hospitalshemmanet Nontuna, sedan det i byn verkställda
laga skifte blifvit vederbörligen faststäldt eller förrättningen eljest slutligen pröfvad,
samt emot skyldighet för hospitalet att ombesörja och bekosta flyttningen
af den vid norra ändan af nyssnämnda egostycke varande bro något längre söder
ut till en mera lämplig plats i närheten af Ultuna gård.
Öfver denna underdåniga framställning hafva Skogs-styrelsen äfvensom Krigsoch
Kammar-kollegierna blifvit hörda och med underdåniga utlåtanden inkommit,
deri Skogs-styrelsen, som ansett den ifrågasatta afsöndringen från kronoparken
icke blifva till någon väsendtlig skada för parken, nådigt bifall till Seraphimerordens-Gillets
framställning i denna del tillstyrkt, med vilkor att den på platsen
vexande ståndskogen försäljes för skogsplanterings-kassans räkning; men Krigskollegium,
med förmälan, hurusom till Uplands regementes mötesplats blifvit, i
anseende till dess inskränkta vidd, enligt en af Kongl. Maj:t den 25 November
nästlidet år lill Rikets Ständer aflåten Proposition, begärd en utvidgning af 39
tunnland 4,3 kappland af annan kronojord, ansett regementet icke kunna, förr
än denna tillökning erhållits, undvara någon del af mötesplatsens område; och
har slutligen Kammar-kollegium anfört att, hvad angår den från kungsladugården
begärda jordafsöndring, så skulle densamma, enligt träffad öfverenskommelse, ega
rum mot jemngodt vederlag, enligt skiftes-stadgans grunder, af mark tillhörande
hospitalshemmanet Nontuna; hvarjemte hospitalet skulle åligga att flytta nuvarande
gamla bron till annan lämplig plats; och som härigenom någon förlust
icke tillskyndades kungsladugården, har Kollegium ansett hinder icke möta för nådigt
bifall till förslaget uti denna del; äfvensom Kollegium, vidkommande afsöndringen
från kronoparken Asen, af hvilken, enligt hvad Kollegium upplyst, ändock
skulle återstå en behållen vidd af 366 tunnland 18 | kappland, samt från
Uplands regementes mötesplats Polacksbacken, nådigt bifall härtill jemväl i underdånighet
tillstyrkt, med vilkor likväl, beträffande kronoparken, att hvad skogsstyrelsen
föreslagit i afseende å ståndskogens försäljning varder iakttaget, samt,
i frågan om upplåtelse af mark från Polacksbacken, att denna upplåtelse endast
må medgifvas under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit
uti ofvanomförmält!» nådiga Proposition den 25 November 1862 föreslagit.
Sedan Rikets Ständer, medelst underdånig skrifvelse den 11 April innevarande
år, bifallit ifrågavarande hos detn gjorda framställning om utvidgning af
Uplands regementes mötesplats, har Kongl. Majit låtit detta ärende sig föredragas;
och vill Kongl. Majit härmed föreslå, att Rikets Ständer lemna sitt samtycke
till den af Seraphimerordens-Gillet i ofvanberörda måtto hemställda utvidgning
af Upsala Central-hospitals område, allt på de vilkor, som dervid blifvit
af Kammar-kollegium föreslagna.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N.o 109.
Handlingarna i målet skola tillhandahållas vederbörande Utskott och Kongl.
Majit törblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen
Datum ut supra.
C A R Ii.
C. J. Thyselius.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Slals-liådet å Stockholms Slolt den 15
Maj 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten, ,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Majit nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
l:o angående upplåtelse af mark till utvidgning af Upsala Central-hospitals
område; — — — — — — — — — — — — — — —
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll vidfogade, bilagorna litt. A, B, C, D, samt
förordnade att i enlighet dermed nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. E. JVahlström.
Kongl. Majds Råd. Prof silian A:o 110.
A:o HO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1863, kl. 11 f. in.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
till förändring och tillbyggnad af Gentral-hospitalcl
vid Upsala; Gifven Stockholms Slolt den i5 Maj 1863.
Sedan, uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti sistlidet år, Serafimerordens-Gillet,
beträffande ifrågakommen utvidgning af Central-hospitalet vid Upsala,
hemställt, att, för uppförande af en ny hospitalsbyggnad med beräknadt utrymme
för 100 å 120 patienter, ett belopp af 400,000 R:dr måtte af Rikets Ständer
begäras; men Kongl. Majit utaf förekomne anledningar icke ansett sig böra
derom till Rikets nu församlade Ständer aflåta Proposition; så har Serafimerordens-Gillet,
som funnit sig manadt att söka få de väsendtligaste bristfälligheterna
vid ifrågavarande hospital afliulpna, i sådant hänseende och på det
sjukvården derstädes icke ytterligare en längre tid må befinnas alltför otillfredsställande,
uti underdånig skrifvelse den 4 sistlidne månad till Kongl. Majit inkommit
med framställning af följande innehåll.
De antydda bristfälligheterna vid ifrågavarande vårdanstalt egde egentligen
rum i cell- och ekonomi-afdelningarne, i det att kökslokalen vore både otillräcklig
och illa belägen, samt de för stormande, våldsamma och osnygga patienter
af mankön afsedda cellerna i stora hospitalshusen sådane desse nu äro beskaffade,
icke kunde den kallare årstiden tillräckligt uppvärmas och icke heller
voro från hvarandra eller från den öfriga lokalen fullständigt afsöndrade, till följd
hvaraf skrik och buller från dem höras, hvarigenom åter tillfrisknande patienter beröfvades
nödig ro och hvila. För att härutinnan åstadkomma en bättre anordning,
hade Hospitals-direktionen föreslagit att utsträcka stora hospitalshuset medelst
uppförande af sidoflyglar, innehållande hvardera 30 alnar i längd och 17
alnar i bredd, af hvilka den ena eller den södra skulle innehålla: å nedra
botten celler för stormande, våldsamme och osnygge manspersoner, hvilka celler,
för att hindra fortplantningen af ljud, borde göras hvälfda; uti källarevåningen
en uppvärmningsapparat af samma beskaffenhet som de nya cellfängelsernas, hvarifrån
äfven till de i gamla cell-lokalen redan befintliga badrum erforderligt varmt
vatten
Kongl. 3laj:is M/l. Proposition N'.o i Ht.
25
vatten kunde erhallas; en trappa, upp ett för de angränsande afdelningarne gemensamt
större dagrum med tillhörande snyggningsrum och vaktrum samt två
celler för konvalescenter, hvaremot nuvarande celler, utgörande endast afplankmingar
af ett stort ruin, skulle inredas till sofrum för orolige, men icke stormande,
samt, på nedra botten, för lugna, men osnygga patienter, hvarjemte iva
ruin blefve användbara för sängliggande kroppsligt sjuke; — varande den norra
flygeln ämnad att upptagas af hospitalsköket med tillhörande förrådsrum, skafferi,
källare och boningsrum för hushållerska jemte köksbetjening, äfvensom en trappa
upp af två sofrum för angränsande qvinno-afdelningen; hvarjemte nuvarande bofälliga
kökslokal skulle inredas till matsal, som för de lugna qvinnorna för närvarande
beit och hållet saknas, samt till sofrum för konvalescenter. Utgiften för
denna förbättrade anordning, hvartill ritning funnes uppgjord och hvarigenom
utrymme tillika skulle beredas för emottagande af lo patienter utöfver nuvarande
biigsta antalet, uppginge, jemlikt äfvenledes upprättade kostnadsförslag, till en
sammanlagd summa af ö(!,920 Ridr 2<> öre, deri likväl icke inberäknad kostnaden
för varmapparaten till cellflygeln; och dä af högsta behof påkallades, att
hospitalet blefve någorlunda svarande mot fordringarne å en ändamålsenlig sjukvård,
såvidt sådant utan större kostnad kan låta sig verkställa, har Serafiinerordens-Gillet,
som forsin del ansett Hospitals-direktionens förslag till nyss angifna
mål ledande, i underdånighet hemställt att, för utförande af ofvan beskrifne
förbättringar vid Upsala hospitals-inrättning, af Rikets nu församlade
Ständer måtte i nåder äskas erforderligt anslag, med afseende å kostnaden, jemväl
för varmapparaten, icke understigande 40,000 Riksdaler.
Med anledning häraf har Kongl. Majit, som, i likhet med Serafimer-ordensGillet,
funnit af behofvet påkalladt, att Central-hospitalet vid Upsala varder, medelst
ofvanomförmiilda förändringar och tillbyggnader, bragt uti ett för sjukvården
mera ändamålsenligt skick, härigenom velat i nåder föreslå Rikets Ständer
att till bestridande af kostnaderna såväl härlör, sorn för den behöflig» varmapparaten,
af allmänna medel anvisa ett belopp af Fyratiotusen Riksdaler Riksmynt;
kommande ritning-»- och kostnads-förslagen, i anledning af hvilka Ofverintendents-embetet
infordrat underdånigt utlåtande afgifvit, att, jemte öfriga till
detta ärende hörande handlingar, till Rikets Ständers vederbörande Utskott
öfverlemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
C A K la.
C. J. Thyselius.
llih. lill 11. Sl. Pral. 1S63 & 1863. 1 Sand. 1 Afd. 2 Band. 22 IIä[t.
I
26
Kongl. Maj is Naii. Proposition N:o 110.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-brenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 15
Maj 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets
Ständer.
2:o angående anslag till förändring och tillbyggnad af Central-hospitalet
vid Upsala;
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll vidfogade, bilagorna Litt. — — B samt
förordnade att i enlighet dermed nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. E. Wahlström.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hl.
27
Ao lil.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer angående anslags
beviljande dels till betäckande af en uti Svenska
Spetsbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels
till fortsättning af rekognosceringsarbe/ena pä Spetsbergen
med afseende pä utför bar heten af en gradmätning
derstädes; Gifven Stockholms Slott den 15 Maj 1863.
Sedan, för befrämjande af en under Zoologie Adjunkten, Magistern Otto
Torells ledning tillämnad vetenskaplig expedition till Spetsbergen, Rikets vid
i 859—1860 årens riksmöte församlade Ständer anvisat en summa af 8,000
R:dr samt, uppå derefter af Vetenskaps-Akademien i underdånighet gjord hemställan,
Kongl. Maj:t för expeditionens utförande efter en utvidgad, mera fullständig
och ändamålsenlig plan, i nåder beviljat ytterligare understöd med
12,000 R:dr utöfver hvad till företagets befrämjande af Rikets Ständer anvisats,
har, efter det ifrågavarande vetenskapliga expedition under år 1861 kommit till
verkställighet, Adjunkten Torell om densamma aflemnat underdånig berättelse,
hvaruti, efter föregången redogörelse för företagets tillkomst, hjelpmedel och fortgång,
äfvensom för de särskilda vetenskapliga arbeten, som derunder åstadkommits,
och den deraf för vetenskaperna påräkneliga fördel, räkenskap blifvit aflagd
för de med expeditionen förenade kostnader och användningen af dertill meddelade
understöd, i sammanhang hvarmed ock framställts anhållan om ersättning
för en uppkommen brist af 17,356 R:dr 80 öre med ränta från dagen för räkenskapens
afslutande eller från den 1 Januari sistlidet år.
I anledning af berörda berättelse har Vetenskaps-Akademien, efter erhållen
28
Kanyl. iUuj:ls Säd. Preposition .Yr» t Ii.
nådig befallning att sig deröfver utlåta, af sina ledamöter, General-Majoren Friherre
Wrede, Professorerne Boheman och Edlund samt Assessoren Lindhagen, inhemfat
yttrande, hvilket Akademien till Kongl. Majrt öfverlemna! med Tillkänna—
gifvande, att hon detsamma såsom »in egen åsigt antagit.
Efter hvad af detta yttrande inhemtas, liar expeditionen blifvit på ett synnerligen
förtjenstfullt sätt utförd, helst när i betraktande togos de vanskligheter,
hvilka en resa i arktiska trakter alltid måste vara underkastad. Med expeditionen
var afsedt att, till ett omfång, som af för tillfället rådande naturförhållanden
och andra omständigheter måste blifva beroende, söka fullkomna kunskapen om
Spetsbergens ögrupp i geografiskt, fysikaliskt, mineralogiskt och geognostiskt samt
zoologiskt och botaniskt hänseende; en afdelning skulle söka att, så vidt möjligt,
på den fasta polarisen framtränga så långt norrut från Spetsbergen, som tid och
omständigheter tilläte, för att lemna bidrag till besvarandet af frågan om möjligheten
att uppnå norra polen, äfvensom af andra frågor och förmodanden rörande
polartraktens natur; tor öfrigt hade expeditionen det särskilda uppdraget att söka
närmare utreda den frågan, huruvida det kan låta sig göra att på Spetsbergen
utföra en latitudsgradmätning, och att för sådant ändamål söka pä ögruppen
Utstaka ett, så nära som möjligt i rigtning från norr till söder fortlöpande triangelnät
af största möjliga utsträckning. Att alla dessa syftemål skulle kunna uppnäs
var knappast att påräkna. Det tilltänkta framträngandet på den fasta polarisen
hörde till de mest framstående, men också vanskligaste föremålen för expeditionens
verksamhet, ilar möttes expeditionen af högst ogynnsamma omständigheter,
i det att ständig drifis, sorn icke utan största risk med båt eller segelfartyg
kunde forceras, omgaf Spetsbergens nordligaste delar så länge, att slutligen
ensamt den framskridna årstiden måste anses för tillräcklig grund att uppgifva
hvarje tanke på planens realiserande. 1 alla öfriga rigtningar hade expeditionen
utvecklat en lyckad verksamhet. Beträffande särskildt gradmätnings
v
o o
rekognosceringen, för utförandet hvaraf Magister K. Chydenius skulle söka att
från en af Spetsbergens nordligaste öar framföra ett triangelnät i sydlig rigtning
ned mot Storfjorden, under det en annan af deltagarne i expeditionen borde
söder ifrån i samma fjord intränga, för att på denna väg i motsatt rigtning framföra
ett annat triangelnät, som med det förra skulle i Storfjordens nordligaste
hörn sammanknytas till ett helt, omintetgjordes aldeles rekognoseringen för södra
nätet derigenom, att drifis och motiga vindar förhindrade framträngandet mot
Stoi fjordens mynning, men deremot lyckades det Magister Chydenius att fullständigt
lösa sin uppgift och genom verkliga vinkelmätningar bestämma ett Triangelnät
fran Ross-Lland, det nordligaste kända land i verlden intill ett herg, sorn
ansågs ligga icke laugt ifrån Storfjordens norra ända, samt såmedelst ådagalägga
att för en gradmätnings utförande de klimatiska förhållandena på Spetsbergen
icke utgöra oöfven innerlig» hinder; — utvisande en återblick på expeditionens
Knntjl. Majus Aåd. Proposition .\:o ili.
29
prestationer, att densamma i väsendtlig mån vidgat kunskapen 0111 Spetsbergens
oell derigenom äfven i allmänhet om den högsta nordens naturförhållanden, samt
för fortsatta vetenskapliga forskningar i samma trakter öppnat nya vägar, äfvensom
riktat fäderneslandet med värderika naturhistoriska samlingar, genom hvilka
den arktiska naturalhistorien fullständigare än i något annat land för närvarande
här representeras samt tillfälle äfven gifves att med en befintlig mängd duplettsviter
dels förse de inhemska museerna, dels oek i utbyte förvärfva andra naturföremål.
I fråga vidare om expeditionens räkenskaper, omförmäles uti ifrågavarande
af Vetenskaps-akademien till Kongl. Majit öfverlemnade yttrande, hurusom, oaktadt
Adjunkten Torell enskildt bestridt en mängd utgifter i oell för förberedelserna
till expeditionen, samt hvarje deltagare deri af egna medel bekostat resan
frän sin hemort till Tromsö och, efter återkomsten från Spetsbergen, färden samina
väg tillbaka, utgifterna likväl uppgått till 51,967 R:dr 63 öre, hvadan, enär
inkomsterna, med inberäkning af ej mindre de beviljade statsanslagen och försäljningssumman
för öfverblifna effekter, än äfven de belopp, hvarmed Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland och andra företagets gynnare detsamma
linderstedt, samt expedifionsmedlemmarnes kontanta bidrag, tillsammans utgjort
allenast 34,610 R:dr 83 öre, en brist uppstått af 17.356 Ridr 80 öre: och
uttalas derjemte den åsigt, att då, huru betydande utgiftssumman än kan tyckas
vara, en vetenskaplig expedition till Ishafvet af det omfång som den ifrågavarande
icke förr blifvit för så billigt pris utförd och för öfrigt den svenska Spetsbergs-expeditionen
sannolikt i det hänseendet står ensam i sitt slag, att dess
samtlige vetenskaplige medlemmar icke endast ställt sina personer och sina intelligenta
krafter utan särskild godtgörelse till vetenskapens och det allmännas tjenst,
utan äfven sjelfve, ehuru mestadels obemedlade, lemnat kontanta bidrag till expeditionens
utförande, billigheten vid sådant förhållande fordrar, att Adjunkten
Torell undfår godtgörelse af allmänna medel för den brist, som i expeditionens,
räkenskaper förefinnes, äfvensom för räntan derå, tilldess godtgörelse utfaller.
Slutligen och jemte det uti ifrågavarande yttrande framhålles vigten af den
utaf svenska Spetsbergs-expeditionen så förtjenstfull! utförda, ehuru icke afslutade,
gradmätningsrekognosceringen, är äfven framställning gjord derom, att, för fortsättning
af nämnda arbete, hvilket af Magister Chydenius jemte någon annan
vetenskapsidkare skulle, under den förres ledning, med tillräckligt antal biträden
verkställas, måtte anvisas ett belopp af 10,000 Ridr, för hvars tillräcklighet
Magister Chydenius åtagit sig ansvara; med afseende hvarå tillika anförts, att
det lifliga intresse, hvarmed denna angelägenhet omfattas i utlandet, der man
antager att rekognosceringsarbetet med det snaraste kommer att från svensk sida
fullbordas, gör det ganska troligt, att en effektiv gradmätning på Spetsbergen
skall frän likare länder icke låta länge vänta på sig. sedan en afslutad rekog
-
30
Kongl. Hlaj:ls Nåd. Proposition N:o 111.
noscering till fullo ådagalagt, möjligheten af ett sådant företags utförande, hvadan
så mycket angelägnare vore, att äran af att hafva bevisat denna möjlighet
odelad tillkommer det land, som derutinnan redan tagit det första och sannolikt
svåraste steget.
Vid hvad sålunda förekommit och då resultaten af den under Adjunkten
Torells ledning utförda vetenskapliga expedition äro af den betydenhet, att de
lända fäderneslandet till icke mindre gagn än heder, samt i öfrigt Kongl. Majit
lika med Vetenskaps-akademien, finner billigt, att den i expeditionens kassa
uppkomna brist varder Torell af allmänna medel ersatt, vill Kongl. Majit härmed
föreslå Rikets Ständer att, till betäckande af nämnda brist, bevilja erforderliga
17,356 Ridr 80 öre, att åt Torell utbetalas med fem procents ränta från
den 1 Januari 1862; äfvensom Kongl. Majit, med hänsigt till hvad Vetenskapsakademien
om vigten af gradmätnings-rekognosceringen på Spetsbergen anfört,
finner sig föranlåten att, för berörda rekognoscerings-arbetens fortsättning, af
Rikets Ständer äska ett anslag af 10,000 Ridr, att under innevarande år utbetalas,
på sätt af Kongl. Majit kan varda i nåder förordnadt.
De till detta ärende hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CAIt Ij.
C. J. Thyselius.
Kongl Nåd. Proposition N:o Hl. 31
Utdrag af Protokollet Öfver Ecklesiastik- Ar enden, kallet inför Hans
Maj:t Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 15
Maj 1863.
När va rån de:
Hans Excellens Justitie-Statsminisfern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut
fattade heslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
3:o angående anslags beviljande dels till betäckande af en uti svenska
Spetsbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till fortsättning af rekognoscerings-arbetena
på Spetsbergen, med afseende på utförbarheten af en gradmätning
derstädes:
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådane de finnas
detta Protokoll vidfogadc, bilagorna litt. —C— samt förordnade
att i enlighet dermed nådiga Propositioner skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protoeollo
J. E, Wahlström.
32
Kongl. ifaj:>s Nihl. Proposition A;:o II!.
N:o 112.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 18S3, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
till Gymnastiska Cen tr al-ins titute t; Gifven Stockholms
Slolt den 15 Maj 1865,
Uti skrifvelse den 20 Februari 1858 hafva Rikets då församlade Ständer,
enär, i följd af det ökade anslag, sorn, i sammanhang med regleringen af utgifterna
under 8:de Hufvudtiteln vid samma riksdag, blifvit Gymnastiska Centralinstitutet
beviljadt med ett belopp af 4,450 R:dr utöfver det förutvarande anslaget,
7,550 R:dr, en utvidgning af Institutets verksamhet vore att motse, och
således ett reglemente för denna läroanstalt, hvilket ännu saknades, så mycket
mera af behofvet päkalladt, underdånigst anhållit, bland annat, att tillsynen öfver
Gymnastiska Central-institutet måtte uppdragas åt en direktion, uti hvilken
icke blott män af pedagogiska insigter, utan äfven militärer och läkare inginge
såsom ledamöter, samt att, sedan en så bildad direktion, eller ock en komité
af sakkunnige män, förslag afgifvit-, för Institutet matte i nåder utfärdas ett
reglemente, öfverensstämmande med vissa af Rikets Ständer jemväl uppgifna
allmänna grunder.
Sedan, med anledning af denna underdåniga framställning, Kongl. Maj:t
under den 17 Juli nämnda år funnit godt åt särskildt utsedde komiterade lemna
uppdrag att utarbeta förslag till nytt reglemente för Gymnastiska Central-institutet
samt till den gymnastiska undervisningens ordnande i riket, hafva bemälde
komiterade den 14 Oktober 1859 utlåtande och förslag i berörda hänseende afgifvit,
och dervid anfört: att undervisningen vid Institutet borde omfatta och
fördelas på 3:ne olika lärokurser eller afdelningar, efter de olika hufvuddelar,
hvari gymnastiken sönderfaller, nemligen den pedagogiska, den militära och den
medi
-
Kungl. Maj:!» Nåd. Proposition N:o 112.
33
medicinska elier sjukgymnastiska, äfvensom för hvardera af dessa afdelningar
anställas en professor och en lärare, förutom 3:ne underlärare, hvilka skulle biträda
vid undervisningen inom de särskilda afdelningarne, på sätt direktionen
pröfvar behöfligt; att då inseendet öfver denna undervisning fordrade särskilda
insigter, som i allmänhet icke kunde förutsättas hos de myndigheter, under
hvilka de offentliga undervisnings-anstalterne ära ställda, komiterade, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers yttrade åsigt, ansett ändamålsenligast, att Institutets
styrelse anförtros åt en särskild direktion, bestående af ordförande och tre
ledamöter, af hvilka en borde vara skolföreståndare eller skollärare, en militär
och en läkare; samt att, ehuru, beträffande aflöningarne för Institutets lärarepersonal
samt öfrige tjenstemän äfvensom betjeningen, lönerna borde bestämmas
till sådant belopp, att lärarepersonalen sattes i tillfälle att utan ekonomiska bekymmer
kunna egna tid och krafter åt Institutets tjenst, komiterade likväl härvid
äfven ansett böra tagas i betraktande, ej mindre att flertalet af nämnde
personal blefve i tillfälle att genom den enskilda undervisning vid Institutet,
sorn för dem utgjorde dels en skyldighet och dels en rättighet, bereda sig extra
inkomster, och, hvad särskildt vidkomme Professoren i den militära afdelningen,
denne tillika kunde innehafva annan tjenstebefattning, än äfven att, till följd af
tjenstgöringens vid Institutet beskaffenhet, det vore af högsta vigt, att åtminstone
en del af lärarepersonalen i Institutets egendom erhölle boställsrum; med afseende
å hvilka förhållanden, äfvensom å de lönebelopp, som för andra någorlunda
motsvarande befattningar funnes fastställda, komiterade föreslogo följande aflöningsstat
för Institutet, nemligen:
lön för Professoren å den pedagogiska afdelningen .... R:dr 4,000: —
» för Professoren å den militära afdelningen » 4,000: —
Om Professorn å denna afdelning tillika innehar annan
tjenst med lön eller arfvode på stat, bör hans lön vid Institutet
minskas med ett mot den andra lönen eller arfvodet svarande
belopp, dock icke till lägre belopp än 3,000 R:dr,
* för Professoren å den Medicinska afdelningen . ... » 3,000: —
Arfvode till föreståndaren .. » 400: —
lön för en lärare (den äldste) ...... n 2,200: —
” » en dito » 2,000: —
” » en dito (den yngste) - . « 1,800: —
» » en underlärare (den äldste) .  ” 1,200: —
» » en dito  * 1,000: —
» » en dito (den yngste) ” 800: —
» » en lärarinna, sorn fullständigt genomgått sjukgymnast
kursen
» 1.000: —
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863„ t Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Höft. 5
34
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o US.
lön för en lärarinna, som fullständigtgenomgåttsjukgymnastik-kursen R:dr 1,000: —
Om någon af lärarinnorna inhemtat endast
de pedagogiska ämnena af sjukgymnastkursen,
åtnjuter en sådan lärarinna i lön
blott 800 R:dr,
» ” sekreteraren och redogöraren ” 800: —
» ” vaktmästaren ” 500: —
» » gårdsdrängen , ... ” 400: —
Summa R:mt R:dr 24,100: —
hvarjemte komiterade beräknat öfriga omkostnader för Institutet sålunda:
För undervisning i ridning R:dr 1,500: —
dock med anmärkning, att om de för ridöfningarna erforderliga
hästar kunde från Strömsholms stuteri tillhandahållas
Institutet, denna kostnad skulle komma att
med omkring halfva beloppet minskas;
» underhåll af två hästar för voltigeöfningarna, remonterings
kostnad
inberäknad ” 900: —
» underhåll af gymnastikredskap, fiiktrustningar, vapen m. m. » 670: —
* Bibliotheket och samlingarna  ” 100: —
i> ved och lysning med gas ” 2,000: —
Diverse utgifter för skrifmaterialier, litografering och tryckning,
dissektionsöfningar m. m ” 230: —
Hyresersättning till den af Institutets Professorer, som ej innehar
boställslägenhet i Institutets egendom 3 600: —
Summa R:mt R:dr 6,000: —
och skulle alltså de årliga utgifterna vid Institutet uppgå till ett sammanlagdt
belopp af 30,100 R:dr; hvarförutan, med afseende derå att ett fullständigt genomgående
af de för gymnastik-läkare och sjukgymnaster af komiterade föreslagne
lärokurser kräfdc ej allenast mycken tid och möda, utan äfven betydliga
kostnader, komiterade hemställde, att, på sätt för pedagogiske elever och, under
en annan form, äfven för militärer, redan egde rum, stipendier måtte anslås
till understöd och uppmuntran äfven för blifvande gymnastik-läkare och sjukgymnast-elever
; hvilka stipendier komiterade ansåge böra bestämmas till tvänne
för hvardera af nämnde elev-klasser, och beträffande den sednare klassen, tilldelas
en manlig och en qvinlig elev, så framt sökande af båda könen sig dertill
anmälde; och hafva komiterade slutligen till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
Öfverlemnat såväl ritnings- sorn kostnadsförslag, det sednare slutande å en summa
af 128,680 R:dr 94 öre, till den nya gymnastikbyggnad äfvensom den för
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N-.o H2.
35
ändring af Institutets äldre hus, sora för ett fullständigt genomförande af Institutets
organisation enligt de af komiterade framställda grunder erfordrades.
Efter det vederbörande afgifvit underdåniga yttranden i anledning af omförmälda
förslag, och dervid emot detsamma, synnerligast i hvad det afsåg den
medikala gymnastiken, åtskilliga anmärkningar blifvit framställda, har Kongl.
Maj: t, då ärendets fullständigare utredning syntes fordra, det komitéen blefve satt
i tillfälle att ånyo sig i ämnet yttra, funnit godt till komitéen låta öfverlemna
handlingarne beträffande såväl ordnandet af den gymnastiska undervisningen i
Riket, som ock nybyggnaden vid Central-institutet, med nådig befallning att
taga dessa frågor i hela deras vidd under förnyad ompröfning, och derefter till
Kongl. Majit inkomma med de ytterligare utlåtanden och förslag, hvartill de
framställda anmärkningarne eller andra omständigheter kunde föranleda. Till
fullgörande af denna befallning har komitéen afgifvit till Ecklesiastik-departementet
ett i vissa delar förändradt förslag till stadga för Gymnastiska Central-institutet
och för den gymnastiska undervisningen i riket; hvarjemte komiterade i afseende
ä Institutets stat ansett sig böra tillstyrka några modifikationer i det förut
afgifna förslaget; varande i afseende härå af komitéen i underdånighet anfördt:
att, med anledning deraf, att lönen för professoren å den medicinska afdelningen
föreslagits till endast 3,000 R:dr, då deremot de två öfriga professorerne
skulle åtnjuta en årlig lön af 4,000 R:dr hvardera, Kongl. Maj:ts Sundhetskollegium
anmärkt, det förstnämnde professor, jemte den undervisningsskyldighet
han, lika med öfrige professorer, får sig ålagd, tillika skall för
tillvägabringande vid Central-institutet af en sjuk-gymnastisk klinik, vara skyldig
att till kostnadsfri behandling emottaga ett visst antal fripatienter af båda könen,
ett åliggande, som vore särdeles både vigtigt och ansträngande, och att i följd
häraf denne professor, hvilken sålunda hade ett åliggande mer än de öfrige,
snarare borde erhålla högre, men icke lägre aflöning än desse; med anledning
hvaraf komiterade, erkännande såsom billigt att ifrågavarande professors aflöning
bestämmes lika med de båda öfrige professorernes vid Institutet, ansett sig böra
nu föreslå den förras höjande till 4,000 R:dr; — att, vidkommande den öfriga
lärarepersonalen, komitéen dels funnit lönen för den ena af lärarinnorna lämpligen
kunna nedsättas från 1,000 R:dr till 800 R:dr, och dels ansett det böra åt
Institutets direktion öfverlåtas att bestämma antalet af de underlärare, eller såsom
de lämpligare borde kallas, extra lärare, hvilka för undervisningen och öfningarne
vid institutet behöfvas, hvarigenom tillika vunnes den fördelen, att antalet
af sådane lärare bättre kunde lämpas efter behofvet, samt, då ersättningen
för deras biträde komme att utgå icke i fasta löner utan i tillfälliga arfvoden,
sannolikt ett större antal lärare erhålles för samma kostnad, hvarförutan, då
dessa lärare icke blefve vid Institutet definitivt anställde, det vore lättare att
från Institutet skilja dem, som visade sig icke motsvara de förväntningar om
36
Kongl. Maj is Nåd. Proposition N;o US.
blifvande lärareskicklighet man vid deras antagande trott sig kunna hysa; —-  samt slutligen beträffande den i förra förslaget under rubriken: »'öfrige omkostnader»
upptagna utgift: för undervisning i ridning, 1,500 R:dr, att denna utgift
kunde helt och hållet i ribe sparas, emedan hvarken den pedagogiska eller medicinska
afdelningens elever torde, vid deras blifvande verksamhet såsom gymnastik-utöfvnre,
hafva behof af nämnde konst, och de militära eleverna egde
tillfälle att på andra ställen inhemta nödig skicklighet i densamma, hvadan komitéen
anser obehöflig! att undervisning i detta ämne vid Institutet meddelas;
—• genom hvilka förändringar i den förut föreslagna staten denna blefve minskad
med 700 Rsdr och således skulle komma att utgöra 29,400 R:dr.
Enär den plats, hvarå de åt Institutet för närvarande upplåtna byggnader
äro belägne, enligt komiterades åsigt, hvarken vore elier kunde blifva för ändamålet
fullt lämplig, hufvudsakligen af det skäl, att derstädes saknades en gårdstomt
elier öppen plats, tillräckligt stor för att en del väsendtliga öfningar, hvilka
borde verkställas i fria luften, kunde å densamma rätt bedrifvas, hafva komiterade
äfven hemställt, att de för Institutets behof erforderliga nybyggnader måtte
uppföras antingen å norra ändan af Carl XIII:s torg eller å Trädgårdsföreningens
f. d. lokal vid Drottninggatan, eller ock å tomten midt emot stora barnhuset
emellan sistnämnda gata och Holländaregatan, med hänsigt till hvilken
sistnämnde plats de af koiniterade insände ritnings- och kostnadsförslag äro upprättade,
och skulle, enligt samma förslag, kostnaden uppgå till R:dr 348,450: 57.
hvartill komme kostnaden för inköp af sjelfva byggnadsplatsen,
efter afdrag af värdet å dels Institutets nuvarande egendom, dels
de å nybyggnadstomten befintliga användbara materialier efter rifning
af dervarande hus
R:dr 70.000: —
hvarigenon slutsumman ansetts komma att uppgå till . . R:dr 418.450: 57.
Genom nådig Remiss anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande
och dervid jemväl meddela yttrande i afseende å de af komiterade föreslagna
byggnadsplatsernas tjenlighet dertill, äfvensom huruvida några andra än de af
komiterade nämnda lokaler borde komma i fråga, såsom för ändamålet lämpliga,
har Kongl. Maj:ts Öfver-Intendents-embete, uti memorial af den 21 nästlidne
April månad anfört: att hvad först anginge den föreslagna tomtplatsen emellan
Drottning- och Holländaregatorna samt de med afseende derå uppgjorda ritningar,
embetet ansett sig böra anmärka, hurusom, enär byggnaden vore afsedd att
uppföras till frenne våningars höjd åt Drottninggatan och med en vinkelrät deremot
förlagd, endast en våning hög, gymnastikflygel åt Adolf Fredriks {dan,
denna sistnämnda öppna plats, hvilken omgifves i norr af Vetenskaps-akademiens
hus och i öster af Adolf Fredriks kyrka, skulle å sin södra sida erhålla en anordning,
hvarigenom, till följd af dé särskilda byggnadsdelarnes olika ändamål
och deraf föranledda skiljaktighet i dimensioner, ingalunda åstadkommes ett arki
-
jKongl. Majlis Nåd. Proposition N:o ii2.
37
tektoniskt helt eller ett platsen värdigt utseende; — att å ifrågavarande tomt,
utan att erbjuda större areal af gårdsutrymme än omkring 12,300 qvadratfot,
dessutom funnes vara till icke obetydlig del upptagne af byggnader, hvilkas
inlösen skulle fördyra företaget, utan att af dem kunde dragas någon väsendtligare
fördel, Öfver-Intendents-embetet af sådan anledning ansåge sig ej böra tillstyrka
nybyggnadens förläggande å samma tomt, att beträffande vidare norra
delen af Carl XIII:s torg, den dyrbara grundläggningen, hvilken redan tillförene
utgjort ett väsendtligt hinder för verkställandet af åtskilliga derstädes ifrågasatte
byggnadsföretag, i förening med Central-Institutets ådagalagda behof af
vidsträckt gårdsutrymme, samt deraf föranledda betydliga inkräktning å torgets
område, torde utgöra alltför väsendtliga skäl emot antagandet af detta förslag,
samt, vidkommande den äfvenledes föreslagna f. d. Trädgårdsföreningens trädgård, att
detta område i anseende till dess särdeles sanka och fuktiga läge syntes ÖfverIntendents-embetet
vara för ändamålet föga användbart.
Dä sålunda ingen af de byggnadsplatser, komiterade föreslagit, befunnits
fullt tjenlig, samt någon med afseende ä Central-Institutets behof af ej för aflägset
läge och vidsträckt utrymme lämplig lokal icke heller förmodades kunna
utan alltför betydliga uppoffringar å annat ställe erhållas, hade hos Öfver-Intendents-embetet
fråga blifvit väckt, huruvida icke den åt Institutet för närvarande
upplåtna egendomen skulle, genom en ändamålsenligare anordning än hittills af
dervarande tomt och byggnader, kunna på ett för behofvet tillfredsställande sätt
användas, och som det skäl komiterade emot denna lägenhet hufvudsakligen anfort.
eller saknaden af en större gårdsplan, syntes Öfver-Intendents-embetet undanröjd
t derigenom att, vid byggnadsplanens närmare granskning hos Embetet,
det visat sig möjligt att en regulier och nära qvadratformig plan, skiljd från de
öfriga delarne af tomten, kan beredas till ett areal-innehåll af omkring 14,300
qvadratfot eller 2,000 fot mera än den öppna plats, hvilken enligt komiterades
förslag kunnat erhållas, har Öfver-Intendents-embetet, efter det t. f. föreståndaren
för Central-Institutet, häröfver hörd, förklarat sig å Institutets vägnar sistnämnda
projekt, på de af Embetet anförda skäl, godkänna, ansett sig böra i
öfverensstämmelse dermed uppgöra nya förslagsritningar, hufvudsakligen innefattande
:
1 :o) Förändring och afkortning af det gamla gymnastikhuset, genom borttagande
af de ä dess Östra ända befintliga rum och trappor;
2 o) Uppförandet af en ny större gymnastik byggnad i linie med den gamla:
3:o) Uppförandet åt Hamngatan af en nybyggnad, innehållande i bottenvåningen
gymnastiksal för fruntimmer samt i öfre våningen en större föreläsningssal
och tvänne mindre rum, hvilken våning kunde ytterligare utvidgas
genom den lägre delens påbyggnad i jemnhöjd med föreläsningslokalen, då ut
-
38
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N'.o HS.
rymme komme att lemnäs för ännu en föreläsningssal eller för bibliotek och
samlingar;
4:o) Bostiillshusets till- och påbyggnad, samt
5:o) en mindre anatomibyggnad å södra gården o. s. v.
Sedan dessa ritningar jemte tillhörande kostnadsförslag blifvit delgifna Central-Institutet
samt af dess t. f. föreståndare godkände utan annan anmärkning
än att denne, som funnit ändamålsenligt, att huset åt Hamngatan i hela sin
sträckning uppfördes till lika höjd, hvarigenom kunde, oafsedt byggnadens mera
fördelaktiga utseende, vinnas ett för Institutets utvidgning af behofvet påkalladt
ytterligare föreläsningsrum, hvad kostnadsförslaget anginge, ansett, att i detsamma
jemväl borde beräknas kostnaden för införandet af erforderliga gas- och vattenledningar;
har öfver-Intendents-embetet, efter iakttagande häraf, berörda ritnings-
och kostnadsförslag till Kongl. Majit insändt, samt dervid tillkännagifvit,
att byggnadskostnaden enligt desamma blifvit beräknad till Ridr 161,178: 84.
eller, derest den lägre byggnaden åt Hamngatan uppföres
till lika höjd i hela sin utsträckning till  » 167,178: 84.
Huru angeläget det är, att gymnastik och vapenöfningar såsom ett väsendtligt
element ingå i den allmänna uppfostran, hafva Rikets vid de två sednast förflutna
riksdagarne församlade Ständer, uti underdåniga skrifvelser till Kongl.
Majit framställt, och de förslag, som af ofvanbemälde komiterade blifvit i ämnet
utarbetade, stå i full öfverensstämmelse med de åsigter Rikets Ständer uttalat.
Den del af dessa förslag, som afser undervisningen i förenämnda öfningar
inom elementarläroverket och folkskolan, har Kongl. Majit redan till pröfning
förehaft och derutinnan under den 9 Januari innevarande år meddelat föreskrifter,
hvilka, enligt hvad Kongl. Majit tillförser sig, skola lända icke allenast den
uppvexande ungdomen till båtnad, utan ock fäderneslandet i sin helhet till ökad
trygghet och säkerhet; och äfven den anordning af undervisningen vid Gymnastiska
Central-Institutet, som i förslagen innefattas, har under det i dessa dagar
sig slutande läroåret blifvit, så vidt ske kunnat, tillämpad och dervid befunnits
lika ändamålsenlig som till följd af gymnastikens stigande utveckling af behofvet
påkallad. Kongl. Majit, som jemväl finner Rikets Ständers förslag om Gymnastiska
Central-Institutet och öfriga allmänna gymnastikanstalters i riket ställande
under en gemensam styrelse pä förhanden varande förhållanden väl grundadt,
anser, i likhet med komiterade, att vid detta institut Professorer med erforderligt
antal biträdande lärare böra anställas, en för den pedagogiska, en för
den militära och en för den medikala gymnastiken. Men då genomförandet af
en fullständig organisation på dessa grunder, hvilken organisation Kongl. Majit,
Kongl. Maj;ls Nåd. Proposition N:o US.
39
äfven i dess detaljer anser böra verkställas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
komiterades förslag, påkallar större penningetillgångar än de, som nu äro för
Central-Institutet anvisade, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer att
för detta ändamål bevilja en summa af 29,400 R:dr årligen, att fördelas på det
i komiterades sednare förslag upptagna sätt, endast med den förändring, att då
Institutets vaktmästare för närvarande på stat åtnjuter högre lön än 500 R:dr,
hvilken summa af komiterade härtill blifvit föreslagen, hans lön må bestämmas
till 550 R:dr, hvaremot de till aflönande af portvakt eller gårdsdräng på stat
upptagne 400 R:dr synas kunna minskas med 50 R:dr, och återstående 350
Rulr lämpligen uppföras under rubriken diverse utgifter, deribland någon kostnad
för målskjutning icke skulle komma att ingå, enär, enligt komiterades förslag,
undervisning deruti icke bör vid Institutet lemnäs.
Härutöfver anser likväl Kongl. Maj:t., i likhet med hvad under nästföregående
statsregleringsperiod egt rum, ett belopp af 2,000 R:dr böra anvisas till
stipendier för Institutets civile elever, med rättighet för Kongl. Majit att, beträffande
sättet för fördelningen af dessa medel, utfärda de närmare föreskrifter,
som blifva af nöden.
Sammanräknade beloppet af de årliga anslag, som Kongl, Majit för Gymnastiska
Central-Institutet äskar, är alltså Ridr 31,400: —
eller utöfver nuvarande beloppet  » 12,000: —
en Summa af Rulr 19,400: —
Då den utvidgade verksamhet, som af Central-Institutet hädanefter skulle
komma att fordras, efter hvad komiterade ådagalagt, icke står tillsammans med
begagnandet af de i flera hänseenden inskränkta lokaler, som för närvarande
äro till dess begagnande upplåtne, vill Kongl. Ma:jt, sorn, enligt den af ÖfverIntendents-embetet
lemnade utredning, finner behofvet i detta hänseende kunna
afhjelpas genom ny- och ombyggnader på Institutets nu innehafvande tomt, föreslå
Rikets Ständer, att till verkställande deraf anslå det belopp af 167,178
Rulr 84 öre, hvartill kostnaden blifvit af nämnda Embete uppskattad.
De till detta ärende hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan,
CARL.
C. J. Thyselius.
40
Kongl. SlajUs Nåd. Proposition N:o ii!.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
15 Maj 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer:
4:o) Angående anslag till Gymnastiska Central-Institutet;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll, bilagorna Litt. — — — D, vidfogade
samt förordnade att i enlighet dermed nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. E. IVahlström.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 18 63.
Kongl Maj:ts Nåd Proposition N.o 113
t
W:o 113.
AnL till Exp.-Utsk. elen 3 Juni 1863, kl. 6 e. m.
Kongl. Majlis nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående inrättandet
af en pensions-anst alt för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk
å Svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg,
äfvensom maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg:
Gifven Stockholms Slott den 29 Maj 1863.
Uti underdånig skrifvelse af den 22 September 1854 hafva Rikets Ständer
anfört:
att, enär väsendtliga fördelar i så väl allmänt som enskildt hänseende skulle
beredas af en välgörenhetsinrättning, hvarifrån sjömän, tillhörande Svenska handelsflottan,
bade att under en kraftlös ålder åtnjuta stadigvarande understöd, framställning
hos Rikets Ständer blifvit gjord derom, att en pensions-anstalt för handelsflottans
skeppare, styrmän och öfriga sjöfolk måtte bildas och åt en för hela riket
gemensam styrelse till omvårdnad och förvaltning anförtros; att denna anstalt borde
tillförsäkras en årlig inkomst af omkring 45,000 R:dr Banko, och att för beredande
af tillgång härtill måtte anvisas, ej allenast de afgifter, som, enligt 1748 års
Kofferdi-reghemente och Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti 1828, af besättningar
och rederier för likartadt ändamål erlades till sjömanshusen, samt den sjömännen tillkommande
föringen, hvarmed de sjöfarande borde sjelfve bidraga, utan äfven dels en
lika stor summa, som föringen utgjorde, eller omkring 16,000 R:dr Banko, af
Handels- och Sjöfartsfonden, och dels från tullmedlen hvad för fyllande af ofvan uppgifna
totalsumma vidare erfordrades;
att Rikets Ständer, vid öfvervägande af denna framställning väl insett vigteu
och fördelarne af en sådan anstalt för sjömäns pensionering, helst derigenom frestelserna
för nämnda folkklass att af vinningslystnad söka anställning i främmande nationers
tjenst minskades och en icke obetydlig förstärkning af dugligt sjöfolk borde af
fäderneslandet vid inträffande krig kunna påräknas;
men att, då sättet för pensioneringens ordnande, hvartill de så kallade löringsmedlen
väl kunde användas, äfvensom något bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden
Itih. tilt H. St. Prot. 18(12 * 18(13 I Sami. I Afd. 2 Rand. 23 Haft. t
2 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 113.
»annolikt vore att förutsätta, i öfrigt saknade den för frågans bedömande erforderliga
utredning, Rikets Ständer ansågo tillskott från Statens sida icke lämpligen kunna
medgifvas, innan ett fullständigt förslag till inrättningens organisation vore uppgjordt
samt skeppsrederierna jemväl blifvit hörde, om de ville till inrättningen lemna bidrag;
hvarföre Rikets Ständer för uppnåendet af det högligen behjertansvärda ändamålet
i underdånighet anhöllo, att, innan de fattade sitt beslut angående det ifrågaställa
anslaget, Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta utreda, huruvida en anstalt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ofvan uppgifna grunder kunde åstadkommas.
Med anledning häraf och sedan, till följd af nådig remiss. Kongl. Maj:ts och Rikets
Kommers-kollegium afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, dervid Kollegium
bland annat anmärkt, att något bestämdt yttrande i afseende på det bidrag, som
från skeppsrederierna påräknades, ansåges icke kunna från dessa erhållas, innan ett
fullständigt förslag rörande grunderna för den tillämnade inrättningens organisation
blifvit uppgjordt; behagade Kongl. Maj:t uti nådigt Bref den 5 Juli 1855 åt en särskild
Komité uppdraga, dels att närmare utreda de förhållanden, som vore en följd af
eller egde sammanhang med gällande stadganden om hemkommande skeppsbesättuiugars
rättighet att åtnjuta så kallad töring, dels ock att uppgöra och till Kongl. Maj:t
i underdånighet öfverlemna fullständigt förslag till inrättande af en sådan pensionsanstalt,
som Rikets Ständers ofvannämnda underdåniga skrifvelse afsåge.
Efter att från Ofverståthållare-embetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande!!
samt Direktionerna vid de i riket varande sjömanshus hafva erhållit nödiga upplysningar,
afgaf omförmälda Komité den 2 Februari 1856 underdånigt betänkande i
ämnet tillika med förslag till reglemente för den ifrågaställa pensions-inrättningen,
hvilka handlingar den 18 i samma månad till Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium
i nåder remitterades med befallning att i anledning deraf inkomma med
underdånigt utlåtande. Sedan, för fullgörande häraf, bemälda Kollegium anmodat samtliga
Sjömanshus-direktionerna i riket äfvensom Magistraterna i de med sjömanshus icke
försedde stapelstäder att, efter det vederbörande skeppsredare, sjökaptener och kofferdiskeppare
blifvit hörde, afgifva yttrande öfver berörda reglementsförslag, blefvo de i
följd deraf inkomna yttranden, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Komitéens
anhållan meddelade nådiga befallning, af Kollegium öfverlemnade till bemälda Komité
för sammanjeinkande, så vidt möjligt vore, af de olika åsigter, som af vederbörande
uttalats angående lämpligaste sättet och vilkoren för den ifrågasatta anstaltens tillvägabringande.
Då Komiterade derefter den 26 Oktober 1857 till Kongl. Maj:t inkommo med
förnyadt underdånigt förslag till reglemente för ofta berörda pensions-inrättning, anbefalldes
Kommers-kollegium att i sammanhang med sitt i anledning af förra reglementsförslaget
infordrade utlåtande äfven yttra sig öfver det sednare; hvarjemte genom
särskild remiss af den 1 September 1859, för att tagas i samtidigt öfvervägande,
till samma Kollegium öfverlemnades en af Direktionen för sjömanshuset i Calmar
till Kongl. Majit ingifven underdånig skrift, deruti Direktionen på anförda skäl an
-
Kongl. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 113.
3
hållit, att föringcn måtte med sistnämnda års slut upphöra att omedelbart utgifvas
till sjömanskapet, och att i stället sfl väl föringsinedlen som andra tillgångar, hvilka
kunde varda för ändamålet anvisade, finge, i likhet med de från Kommers-kollegium
till sjömanshusen årligen ankommande fattigkollektmedel, på sjömanshusen i riket fördelas
till förstärkande af deras gratialfondcr för orkeslösa sjökaptener, kofferdiskeppare
och sjömän samt dessas enkor och icke arbetsföra barn.
Sedan, i anledning dels af Komiterades sednare reglementsförslag, dels af Calmar
Sjömanshus-direktions omförmälda ansökning, ytterligare yttranden afgilvits af ej mindre
Sjömanshus-direktionerna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gefle, Malmö, Carlskrona,
Wisby, Westervik, Nyköping, Christianstad, Carlshamn, Ystad, Carlstad, Halmstad,
Hernösand, Sundsvall, Hudiksvall, Söderhamn, Umeå, Piteå och Oscarshamn samt
Magistraterna i Uddevalla, Landskrona, Helsingborg, Wenersborg, Luleå, Marstrand,
Kongelf och Strömstad, än äfven af skeppsredarne, sjökaptenerne och kofferdiskepparne
uti åtskilliga aT nämnda stader, har Kommers-kollegium under den 13 Februari
1862 med underdånigt utlåtande angående omförmälda frågor till Kongl. Majit inkommit.
Kongl. Majit liar i nåder låtit samtliga dessa handlingar sig föredragas och deraf
inhemtat, att, om än åsigterna i afseende på den ifrågaställa pensioneringens verkställande
äfvensom vilkoret! för pensionernas åtnjutande varit hos vederbörande i viss
mån skiljaktiga, alla likväl öfverensstämmande vitsordat nyttan och behofvet af en
pensions-anstalt för sjöfolket; och har Kongl. Majit i betraktande af den stora vigt
för fäderneslandet, att en sådan anstalt varder med det snaraste åstadkommen, funnit
skäl att till Rikets ännu församlade Ständer aflåta nådig framställning angående de
åtgärder, hvilka i Kongl. Majits tanke äro för det afsedda ändamålet erforderliga.
I sådant afseende och under hänvisande till den närmare utredning af frågan,
som i bifogade Stats-Råds-protokoll finnes upptagen, vill Kongl. Majit nu i nåder
föreslå Rikets Ständer att lemna sitt bifall till bildandet af en pensions-anstalt för
befälhafvare, styrmän och unnat sjöfolk å Svenska till utrikes sjöfart använda segeleller
ångfartyg, äfvensom, lör maskinister och eldare ä sistnämnda slugs fartyg, inrättad
i öfverensstämmelse med det förslag till reglemente, som härhos till Rikets
Ständer öfverlemnas, samt att Rikets Ständer måtte medgifva, att till denna pensionsanstalt
må, från och med nästkommande år, af tullmedlen utgå ett mot den så kallade
föringen — hvilken från samma tid ej vidare skulle direkte till sjöfolket utbetalas
— ungefärligen svarande belopp, hvilket, enligt de grunder förslaget innehåller,
lör närvarande bestämmes till 24,000 Riksdaler årligen; viljande Kongl. Majit, i händelse
af bifall härtill, vara betänkt på att vid nästkommande riksdag framställa nådigt
förslag om anvisande af det statsbidrag, sorn för ändamålet ytterligare erfordras.
Kongl Maj . ta Nåd. Proposition N:o 113.
Förslag
tili
Reglemente för en pensions-anstalt för befälhafvare, styrmän och annat
sjöfolk å Svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg,
äfvensom för maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg.
1 Artikeln.
Om pensions-anstaltens tillgångar.
§ i.
Pensions-anstaltens tillgångar utgöras af:
l:o) Ett emot den [öring, som blifvit kofferdiskeppare och skeppsfolk genom
5 Art. 4 § af Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente den 30 Mars 1748 tillförsäkrad,
men som hädanefter icke kommer att till nämnda sjöfolk direkte utbetalas, ungefärligen
svarande belopp, hvilket af tullmedlen utgår och vid hvarje års början af Generaltullstyrelsen
anstaltens Direktion tillhandahålles; varande detta belopp nu, då lästetalet
af de till utrikes sjöfart begagnade Svenska fartygen under sednaste åren uppgått
till emellan 110 och 120,000 läster, bestämdt till Tjugufyra Tusen Riksdaler Riksmynt,
men skolande detsamma framdeles ökas med Ett Tusen Riksdaler för hvarje
fullt Femtusental utöfver 120,000, hvarmed lästetalet å sådana fartyg kan komma
att tillvexa;
2:o) Bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden till belopp af Tugufem Tusen
Riksdaler Riksmynt ärligen; samt
3:o) Anslag af statsmedel, hvilket uppföres å Riks-statens nionde Hufvudtitel,
likaledes till belopp af Tjugufem Tusen Riksdaler Riksmynt.
* Artikeln.
Om delaktighet I penslona-anstalten samt om delegarnea klassifikation,
äfvensom pensionernas belopp och antal.
§ 2.
De personer, hvilka kunna förvärfva delaktighet i denna pensions-anstalt, äro:
Befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å Svenska till utrikes fart använda segeleller
ångfartyg, äfvensom maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg.
Kongl. Maj.ts Nåd■ Proposition N:o 113. 5
§ 3-
De i nästföregående § uppräknade personer indelas, med afseende på beloppet
af dem tillkommande årliga pensioner, i nedannämnda fyra klasser, nemligen:
Första klassen:
Fartygsbefälhavare, som antingen aflagt sjöofficers-examen eller ock undergått
sjökaptens- eller kofferdiskeppare-exarnen af första klassen.
Andra klassen:
Fartygsbefälhavare, som aflagt sjökaptens- eller kofferdiskeppare-exarnen af andra
klassen.
Tredje klassen:
Fartygsbefälhavare, som icke undergått någondera af ofvannämnda examina, samt
styrmän, äfvensom ångmaskinister.
Fjerde klassen:
Öfrigt sjöfolk, äfvensom eldare å ångfartyg.
§ 4.
Antalet af pensioner inom de olika klasserna är för närvarande bestämdt sålunda:
i
första klassen:
100 pensioner, hvardera å Etthundrasextio Riksdaler Riksmynt;
i andra klassen:
100 pensioner, hvardera å Etthundratjugu Riksdaler Riksmynt;
i tredje klassen:
100 pensioner, hvardera å Etthundra Riksdaler Riksmynt;
i fjerde klassen:
600 pensioner, hvardera å Sextio Riksdaler Riksmynt;
skolande dock pensionsrummens antal inom de fyra klasserna framdeles i samma
förhållande ökas, i den mån fondens tillgångar sådant medgifva.
3 Artikeln.
Om vilkoren för pensions erhållande.
§ 5.
Till att erhålla pension berättigar i allmänhet:
a) att hafva uppnått femtiofera års ålder;
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition A’.-v> 113.
b) att hafva tjugufem år varit å Svenskt sjömanshus inskrifven och, utan att
hafva gjort sig skyldig till rymmngsbrott, tillbragt denna tid hufvudsakligen i tjenstgöring
under utrikes sjöfart med Svenskt handelsfartyg eller såsom förhyrd å Svenskt
örlogsfartyg; och
c) att ega behörigen vitsordad god frejd.
S 6-
På Direktionens särskilda ompröfning må bero, huruvida den, som rymt men
åter inställt sig och derefter pålitligt tjenat minst femton år och så länge att hans
tjenstetid derigenom tillsammans utgör tretio år, må, derest öfriga i § 5 föreskrifna
vilkor blifvit uppfyllda, tillgodonjuta pensionsrätt.
§ 7.
Aro de pensionssökande liera, än som med inrättningens tillgångar kunna pensioneras;
ege den till pension företräde, hvilken först blifvit dertill berättigad. Hafva
två eller flere samtidigt blifvit pensionsberättigade, och finnas ej pensionsrum för alla,
afgöres genom lottning, hvem eller hvilka skola pension undfå.
4 Artikeln.
Om aätt«t huru pension skall sökas, oell om pensionernas utbetalning;.
§ 8.
Den, hvilken anser sig till pension berättigad, anmäle sig, derest han ännu är
vid sjömanshus inskrifven, med företeende af bevis öfver ålder och frejd, hos Direktionen
för det sjömanshus, hvarunder han lyder; börande Sjömanshus-direktionen dessa
handlingar tillika med bevis rörande såväl tiden, hvarunder den sökande varit å sjömanshus
inskrifven, som den, under hvilken han å utrikes sjöfart med Svenskt handelsfartyg
tjenstgjort eller å Svenskt örlogsfartyg varit förhyrd, äfvensom Direktionens
eget utlåtande i ämnet, till Direktionen för pensions-inrättningen ofördröjligen insända.
Ar sökanden icke längre vid sjömanshus inskrifven, ingifve till Direktionen vid
det sjömanshus, derunder han sednast lydt, omförmälda bevis öfver ålder och frejd.
Ansökningen om pension må ock, åtföljd af ofvannämnda bevis, kunna omedelbart
till Direktionen för pensionsinrättningen ingifvas.
»«ol$t4| ,S1 „o.«>!.., mO
Pröfvas sökande till pension berättigad, utfärde Direktionen pensionsbref, hvilket,
derest ansökningen blifvit af Sjömanshus-direktionen insänd, tillställes samma Direktion,
för att genom dess försorg komma den sökande tillhanda.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 113.
7
§ 10.
Pensionerna, hvilka beräknas för hela månader, vidtaga från början af den månad,
som följer näst efter den, hvarunder de blifvit beviljade, och upphöra med slutet
af den månad, under hvilken pensionstagaren afliden
»b.-, a,e
Efter företeende af så väl pensionsbref som betyg öfver frejd och öfriga på
pensionsrätten inverkande omständigheter ege pensionstagare att, sjelf eller genom behörigen
befullmägtigadt ombud, i Mars och September månader, emot qvitto och anteckning
å pensionsbrefvet, hos Direktionen utfå den honom lör nästförflutna halfår
tillkommande pension; skolande, derest ombud begagnas, tillika aflemnas bevis af vederbörande
presterskap i den församling, der pensionstagaren har sitt hemvist, eller af
domaren eller kronobetjeningen i orten, att pensionstagaren vid ingången af sista månaden
i halfåret ännu lefde.
§ 12.
Pensionstagare, som är boende utom Stockholm, vare berättigad att hos Direktionen
för det sjömanshus, som han i sådant afseende uppgifver, emot pensionsbrefvets
uppvisande och påtecknande samt qvitto, sjelf, eller genom behörigen befullmägtigadt
ombud, kostnadsfritt sin pension uppbära; skolande dock dessförinnan de i §
11 omförmäida bevis antingen till Sjömanshus-direktionen aflemnas och genom dess
försorg till Direktionen för pensions-anstalten insändas, eller ock omedelbarligen tili
sistnämnda Direktion ingifvas.
§ 13-
1 händelse pensionsbref lörkommer eller varder pensionär afhändt, bör denne,
på egen bekostnad, låta i Statens officiela tidning tre gånger införa vederbörlig kungörelse
om dödandet af detsamma, och inför pensions-anstaltens Direktion förete dessa
tidningsnummer, hvarefter Direktionen har att nytt pensionsbref utfärda.
§ 14-
De uti § 11 föreskrifva bevis böra, daterade i Februari och Augusti månader
hvarje år, vara före månadens slut till Direktionen inlemnade eller insända.
§ IS
Den,
som under loppet af tre år ej uttagit sin pension, blifve från pensionsstaten
afförd. Anmäler han sig sedermera ånyo, ege att åter komma i åtnjutande af
den förut innehafda pensionsrätten, dock utan rättighet att för den förflutna tiden
någon pension uppbära, derest han ej gitter visa laga förfall.
8
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 113.
§ 46.
Pension må icke för gäld med qvarstad beläggas, ej heller införsel deri meddelas.
5 Artikeln.
lini förvaltningen af pensionn-inrättningen oell redovisningen derför.
.§ 47.
Pensions-anstalten förvaltas af en Direktion, som har sitt säte i Stockholm och
består af en ordförande och fyra ledamöter, hvilka af Kongl. Maj:t i nåder förordnas,
hvarje gång för tre år. Hvarken ordförande eller ledamöter åtnjuta derför aflöning,
' arfvode eller traktamente under hvad namn det vara må.
Direktionen har att vid förvaltningen ställa sig till efterrättelse pensionsinrättningens
reglemente, oell sammanträder en gång i månaden eller oftare, om ärendenas
behandling det erfordrar.
Ar ordföranden förhindrad att bevista sammanträdet, före den i ordningen främste
närvarande ledamot ordet. Ej må beslut fattas, derest icke, jemte den som för
tillfället förer ordet, minst två ledamöter äro närvarande. Aro meningarne lika delade,
gälle den, hvilken ordföranden biträder.
§ 48.
Ordförande och ledamöter af pensions-anstaltens Direktion ansvare, en för alla
och alla för en, för vården af de under Direktionens förvaltning varande medel, äfvensom
för hvarje nämnda förvaltning rörande beslut eller åtgärd, i hvars fattande
eller vidtagande de deltagit.
Fel och förseelser af ordförande eller ledamot i Direktionen åtalas, då fråga är
om balans- eller räkenskapsmål, inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, men i
alla öfriga fall inför Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt.
§ 49.
Aflider ordförande eller ledamot, eller åstundar han det i nåder anförtrodda
uppdraget sig afsäga, har Direktionen att sådant hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla.
§ 20.
Direktionen eger att antaga en Kamererare, som tillika är Sekreterare, samt i öfrigt
nödigt skrifvarebiträde och vaktbetjening, hvilkas aflöning bestämmes uti pensionsinrättningens
aflöningsstat.
Atal emot Kamererare!) eller annan af Direktionen antagen tjensteman anstäiles i
balansmål
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 113.
balansmål inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, men för alla öfriga fel och förseelser
i tjensten inför Rådstufvu-rätten i Stockholm.
Direktionen vare ock berättigad att, utan föregånget åtal, skilja tjenstemäunen
och vaktbetjeningen ifrån deras befattningar, så snart inrättningens bästa det erfordrar.
Dock vare sådant beslut icke gällande, derest ej fyra utaf Direktionens ledamöter
derom sig förena; böraude skälen till beslutet i protokollet antecknas. I sådant beslut
må ändring icke sökas.
§ 21.
Kamererare!» ställe för de medel, som kunna honom anförtros, sådan borgen, som
för Kronans uppbördsmän är föreskrifven.
§ 22.
Förslag till pensions-inrättningens aflöningsstat skall af Direktionen uppgöras och
till Kongl. Majrts nådiga pröfning och fastställelse anmälas.
Förändring i den en gång fastställda allöningsstaten får icke utan nådigt tillstånd
vidtagas.
§ 23.
Direktionen verkställer hvarje år reglering af pensionsstaten för samma är så tidigt,
att utbetalningen af pensionerna kan på derför bestämda tider försiggå.
§ 24.
Pensions-anstaltens Direktion åtnjute fribrelsrätt i aila ärenden, som inrättningen
röra.
§ 25.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, äfvensom andra embetsverk och myndigheter
böra, utan uppehåll, lemna Direktionen öfver pensions-anstalten handräckning uti de
ärenden, som inrättningen angå.
§ 26.
Alla till pensions-inrättningen inflytande medel skola på dess räkning i Rikets
Ständers Bank insättas.
§ 27.
Inrättningens räkenskaper skola för hvarje år vara uppgjorda före April månads
utgång del nästföljande året, hvarefter desamma ofördröjligen genom Direktioliih.
till ii. St. Prat. 1862 & 1863. 1 Sunil. 1 Åfd. 2 Band. 23 Haft. 2
10
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
nens försorg insändas till Kammar-rätten för undergående af vederbörlig granskning.
Direktionen åligger ock att i början af hvarje år till Kongl. Maj:t i underdånighet
afgifva berättelse angående pensions-inrättningens verksamhet och tillstånd under
det nästföregångna året.
§ 28.
Ofver de af Direktionen vidtagna beslut, som angå rättigheten till och vilko—
ren för pensions åtnjutande, må den missnöjde hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium
anföra besvär, hvilka skoia dit ingifvas inom sextionde dagen efter
erhållen del af beslutet.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 113.
11
f tdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maji
Konungen % Stats-Kådet å Stockholms Slott den 8 Maj 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre l)c Geer,
Hons Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg och
Thulstrup.
Departoments-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt föredrog haudlingarne
i frågan om bildande af en för hela riket gemensam pensions-anstalt för handelsflottans
skeppare, styrman och öfriga sjöfolk, hvarvid Herr Departements-chefen yttrade:
»Mer än en gång har uppmärksamheten blifvit fästad på svårigheten för sjömanshusen
i riket, eller åtminstone för de flesta af dem, att med begagnande af nu
disponibla medel kunna behörigen fullgöra samtliga dessa inrättningar, jemlikt
1748 års Kofferdi-reglemente samt Kongl. Brefvet den 22 December 1749, åliggande
skyldigheter att understödja de befälhafvare och sjömän å Svenska handelsflottan,
hvilka, till följd af ålder, sjukdom eller olyckshändelser blifvit satta ur stånd till ytterligare
tjenstgöring, äfvensom dylikt sjöfolks efterlemnade enkor och barn. De förslag,
som tid efter annan blifvit framställda för att undanrödja denna svårighet, men
som hittills icke medfört åsyftadt resultat, torde desto heldre nu böra i korthet om
förmälas,
som de tjena att närmare belysa och utreda det ärende, hvarom fråga är.
Sedan, uti underdånigt betänkande angående handels-sjöfartens tillstånd och utvägarne
till dess befrämjande, särskilde i detta hänseende utsedde Komiterade den 15
Maj 1839 föreslagit, bland annat, att den, enligt 4 § 5 Art. i 1748 års förberörda
reglemente samt 24 § i underrättelserna till då gällande tulltaxa, hemkommande sjömän
tillerkända s. k. föring måtte upphöra och en pensionsfond i stöllet inrättas för
sjömän, hvilka genom ålder eller olyckshändelser blifvit satte ur verksamhet, äfvensom
för deras enkor och barn, aflöt Kongl. Maj:t den 14 Maj 1840 nådig framställning
till Rikets Ständer, huruvida ej ett årligt anslag, motsvarande medelsumman
af hvad under de sednast förflutna tio åren såsom föring från tullverket utgifvits,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
finge anvisas att från och med år 1841 räknadt, af tullmedlen utgå, i händelse Kongl.
Majit skulle finna godt att låta nämnda åt de sjöfarande medgifna förmån från och
med samma år upphöra, under förklarande derjemte att, så vida Rikets Ständer medgäfve
omförmälda anslags utgående, Kongl. Maj:t ville i nåder besluta angående de
ytterligare åtgärder, som kunde ifrågakomma, med hänsigt till den blifvande pensionsfondens
bildande samt dess framtida användande och förvaltning.
Till svar härå yttrade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 21 April
1841, att ehuru en pensions-anstalt för orkeslösa sjömän samt deras enkor och oförsörjda
barn, om den på ändamålsenligt sätt organiserades, skulle för de sjöfarande
medföra vida större fördelar och uppmuntran än den nu utgående föringen, hvilken
i smärre summor tillfölle sjömännen, just då de vore deraf minst i behof, samt ofta
af dem mindre hushållsaktigt användes, Rikets Ständer likväl, i saknad af ett fullständigt
uppgjordt förslag i ämnet, icke funnit skäl bifalla det ifrågaställa utbytet af
föringen emot ett ärligt anslag af tullmedlen. Till följd deraf fann Kongl. Majit den
då väckta frågan om bildande af en särskild pensionsfond böra förfalla.
Vid 1847—1848 årens riksdag väcktes frågan ånyo och denna gång af Rikets
Stander, hvilka uti underdånig skrifvelse den 3 Oktober sistnämnda år tillkännagåfvo,
att de för sin del bifallit föringens användande till en för hela riket gemensam pensionsinrättning
för Svenska sjöfolket samt medgifvit att, så snart inrättningen blefve
organiserad, en viss bestämd summa, svarande mot medeltalet af de för tio sednast
förflutna år anordnade föringsmedel, jemförda med lästelalet af de fartyg, för hvilkas
besättningar föring egt rum, finge anslås till nämnda pensionsinrättning, att utassigneras
å tullmedlen antingen till ett för alltid faststäldt belopp eller med jemkning i
mån af berörda lästetals till- och aftagande.
Då likväl ej mindre Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium än
Sjömanshus-direktionerna, skeppsredarne och Kofferdiskeppare-societeterna i Stockholm,
Göteborg, Gefle och Calmar, i ämnet hörde, ansågo föringsmedlen icke böra till en
allmän pensions-anstalt för sjöfolk användas, men ett sådant användande af Rikets
Ständer gjorts till vilkor för beviljande af omförtnälda anslag, fann Kongl. Majit frågan
äfven denna gången böra förfalla.
Efter hvad i ämnet sålunda förelupit och sedan Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 22 September 1854, på anförda skäl, anhållit, det Kongl. Majit täcktes
låta utreda, huruvida en för hela riket gemensam pensions-anstalt för handelsflottans
skeppare, styrmän och öfriga sjöfolk kuude i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
uppgifna grunder och med användande af antydda tillgångar åstadkommmas, blef, efter
Kommers-kollegii hörande, för ändamålet den 5 Juli 1855 i nåder tillsatt en särskild
Komité, hvars underdåniga betänkande!! och förslag i ämnet, jemte deröfver af
vederbörande afgifna underdåniga yttranden, äfvensom en af sjömanshuset i Calmar
till Eders Kongl. Majit ingifven skrift, innefattande anhållan, att föringsmedlen tillika
med andra för sjöfolks understödjande anvisade medel mätte pä sjömanshusen i riket
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
13
fördelas till förstärkande af deras gratialfonder, jag härmed ber att i underdånighet
få underställa Eders Kongl. Majits nådiga pröfning.
Af dessa handlingar behagade Eders Kongl. Majit inhemta, att, om än åsigterna
i afseende på den ifrågaställa pensioneringens verkställande äfvensom vilkoren för
pensionernas åtnjutande varit hos vederbörande i viss mån skiljaktiga, alla likväl öfverensstämmande
vitsordat nyttan och behofvet af en pensions-anstalt för sjöfolket;
och torde, i betraktande af den stora vigt för fäderneslandet, att en sådan anstalt
varder med det snaraste åstadkommen, Eders Kongl. Majit finna skäl att till Rikets
ännu församlade Ständer aflåta nådig framställning angående de åtgärder, hvilka pröfvas
för det afsedda ändamålet erforderliga.
Beträffande grunderna för anstaltens organisation hafva Sjömanshus-direktionerna i
Göteborg, Calmar, Westervik och Hernösand, i enlighet med dervarande skeppsredares
samt sjökapteners och kofferdiskeppares uttalade mening, uttryckligen afstyrkt en för
hela riket gemensam pensionsinrättning och hemställt, att de medel, som kunde för
den afsedda pensioneringen blifva tillgängliga, måtte till vederbörande sjömanshusdirektioner
varda aflemnade till förstärkande af de utaf sjömanshusens redan befintliga
tillgångar bildade understöds- och gratialfonder. Såsom skäl för pensioneringens öfverlåtande
.åt lokalmyudigheter är hufvudsakligen anfördti att, i händelse inrättningen
centraliserades, Styrelsens ledamöter, hvilka saknade personlig kännedom af de understödsökande,
följaktligen vore nödsakade att vid bedömandet af sökandernes behörighet
till eller behof, af pension helt och hållet rätta sig efter företedda betyg, hvilka
icke alltid kunde antagas vara fullt tillförlitliga; att Styrelsen dessutom måste i sin
verksamhet blifva bunden af gällande reglemente, hvars bestämmelser icke alltid medgålve
understöds meddelande åt personer, som deraf företrädesvis vore i behof; att
anskaffande och insändande till Centralstyrelsen af erforderliga betyg ofta skulle för
de hjelpbehöfvande föranleda känbara kostnader och tidsutdrägt; att deremot Sjömanshus-direktionerna,
hvilka, såsom valda af skeppsredare och sjöfarande, egde sjöfolkets
närmaste förtroende, vore i tillfälle att personligen känna flertalet af dem, som hos
Direktionerna sökte hjelp, och kunde om deras förhållanden ofördröjligen vinna önskade
upplysningar samt, utau kostnad, tidsutdrägt och omvägar för de behöfvande,
lemna erforderligt understöd just då sådant vore af nöden; att, om än till en början
personer skulle finnas villige att utan lön eller arfvode åtaga sig ledamotskap i den
ifrågaställa Centralstyrelsen, sådant ingalunda kunde förväntas blifva förhållandet, sedan
erfarenheten framdeles ådagalagt den tids uppoffring, och omtanka, som erfordrades
för behörigt fullgörande af dylikt uppdrag, med hvilket äfven ett betydligt ansvar
blefve förenadt; att det följaktligen snart blefve nödigt att, utom hvad till tjenstemannapersonalens
aflönande i allt fall åtginge, till löner eller arfvodeu åt Styrelsens
ledamöter anvisa särskilda medel — en kostnad som, derest pensioneringen såsom en
kommunal angelägenhet besörjdes af Sjömanshus-direktionerna, icke ifrågakomme; — och
slutligen att, i fall en centralinrättning skulle öfvertaga alla för pensionering al fartygsbefälhavare
och sjömän samt deras enkor och barn afsedda tillgångar, det för
-
14
Kongl, Majus Nåd. Proposition N:o 113.
hållande, hvad Göteborgs sjömanshus särskildt angår, inträffade, att en af aflidne Kommersrådet
m. m., Olof Wijk, för sjökaptens enkors understödjande testamenterade
fond å 30,000 R:dr R:mt ginge för ändamålet förlorad, enär det vilkor vid donationen
blifvit fäst, att alla under Sjömanshus-direktionens vård och inseende nu ställda
medel jemväl framdeles borde af Direktionen förvaltas.
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kolagium har i sitt underdåniga utlåtande
erkänt, att förvaltningens centraliserande skulle bidraga till vinnande af en lättare
och säkrare kontroll derå, att de för pensioneringen anvisade allmänna medel
blefve för afsedda ändamål behörigen använda, äfvensom till undanrödjande af ett
eller annat under nuvarande omständigheter möjligt missförhållande, såsom att, i följd
af de vid särskilda sjömanshus befintliga olika tillgångar, personer i lika stort behof
och lika förtjente af understöd åtnjöte pensioner eller gratial till betydligt olika belopp,
samt att, medan den ena Direktionen vore i tillfälle att understödja äfven så
dane
sjömän, hvilka jemförelsevis mindre behöfde understöd, andra deremot i saknad
af medel nödgades lemna utan bistånd verkligen nödställde. Men Kollegium har dock,
vid betraktande, å ena sidan, af de fördelar och olägenheter, hvilka med det nuvarande
systemet af pensioneringens verkställande genom lokalmyndigheters försorg äro förenade,
och, å den andra, af dem som ansåges åtfölja inrättandet af en centralpen
sionsanstalt,
trott att företrädet med hänsigt till ändamålsenlighet borde förstnämnda
system tillerkännas.
Alla mot anstaltens centralisering sålunda gjorda invändningar grundas synbarligen
på den förutsättning, att anstalten skulle hafva till ändamål att endast, eller åtminstone
hufvudsakligen, åt behöfvande sjömän i mån af tillgångar utdela gratial elier
tillfälligt understöd. I sådant fall torde ock lokalmyndigheter onekligen vara bättre
än en centralförvaltning i tillfälle att, hvar för sin ort, bedöma huruvida de gratial—
sökande både befunne sig i verkligt behof af understöd och förtjenade att deraf
komma i åtnjutande. Men det är tydligt, att en inrättning, hvars ändamål vore af
nyssomförmälda beskaffenhet, skulle blifva icke blott en pensions-anstalt, utan äfven,
och hufvudsakligen, komma att sträcka sin verksamhet till obestämd gräns in på fat—
tigförsörjningens område; och en stor del af inrättningens resultater — ehuru välgörande
i och för sig — skulle således egentligen blott komma att bestå deruti, att
på Staten hädanefter öfverflyttades en del af den fattigförsörjnings-skyldighet, som nu
enligt lag åligger vederbörande kommuner. Detta anser jag dock, för min del, hvarken
vara lämpligt eller hvad som med anstalten bör åsyftas, minst då för ändamålet
anslag af allmänna medel måste användas. Syftet med ifrågavarande inrättning bör
deremot, i min tanke, vara att, så vidt möjligt är, åstadkomma en verklig pensionsanstalt,
hvarifrån en hvar, som under vissa år egnat sig åt sjömansyrket, har rättighet
att, under stadgade vilkor, efter uppnådd viss ålder tillgodonjuta en till beloppet
bestämd pension för sin återstående lefnad; men enär det anslag, som för en dylik
anstalt i dess fulla utsträckning skulle erfordras, icke af handlingarne i målet kan till
beloppet med tillförlitlighet beräknas, lärer det för närvarande blifva nödvändigt att i
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 113. 15
så måtto begränsa nämnda rättighet, att antalet af pensionsrum inom de olika klasserna
af inrättningen fixeras.
Då emellertid Styrelsen för en inrättning, hvars åliggande i afseende på allmänheten
inskränker sig till att åt dertill, på grund af officiela intyg, berättigade personer
bevilja och utdela på förhand bestämda pensioner, icke behöfver om de pensionssökande
ega personlig kännedom;
då för andra ändamål, som längre fram skola angifvas, jag anser nödigt att sjömanshusen
vid sina nu författningsenligt tillfallande inkomster bibehållas, och följaktligen
äfven det mot inrättningens centraliserande anförda skäl, att Wijkska donationen
skulle frångå sjömanshuset i Göteborg, helt och hållet förfaller;
då vidare pensions-inrättningen icke utan anslag af allmänna medel kan åstadkommas,
och alltså, om de medel, som för ändamålet anvisades, blefve till sjömanshusens
förvaltning öfverlemnade, derigenom skulle uppstå lika många redovisande uppbördsverk,
som sjömanshus finnas i riket, hvilket måste vara mindre lämpligt; och
då slutligen, oafsedt alla andra skäl för inrättningens centraliserande, förekommer,
att Rikets Ständer förut gjort detta till vilkor för beviljandet af det anslag,
som för anstaltens åvägabringande erfordras;
tvekar jag ej att i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Rikets Ständer att, derest de fortfarande finna en pensions-anstalt för Svenska
handelsflottans befälhafvare och manskap af nöden, såsom grundsats vid anstaltens
ordnande må fastställas, att en ansvarig Centralstyrelse, som af Eders Kongl. Maj:t i
nåder förordnas, skall besörja förvaltningen och redovisningen af dertill anvisade medel.
Antalet af de år 1855 vid sjömanshusen i riket inskrifna sjömän har, enligt
de af förbemälda Komité infordrade uppgifter, utgjort tillsammans 9,605 personer,
nemligen 1,088 skeppare eller kaptener, 783 styrmän och 7,734 öfrigt sjöfolk. Af
detta antal hafva Komiterade, hvilka, med afseende på de för sjökaptener föreskrifna
olika kunskapsprof, indelat desse fartygsbefälhafvare i två klasser, antagit 100 kaptener
af l:sta klassen, 100 af 2:dra klassen, 100 styrmän och 600 öfrigt sjöfolk eller
eller tillhopa 900 parsoner, vara i behof af pension; hvadan, då för beredande åt
den verkligt behöfvande af en någorlunda tryggad, efter hvars och ens samhällsställning
lämpad bergning samt med hänsigt till förhållandet af de pensionerades bidrag,
Komiterade föreslagit pensionerna till följande belopp, nemligen:
för Kapten af l:sta klassen  160 R:dr,
» Kapten af 2:dra klassen
120 » ,
» Styrman  100 » ,
» öfrigt sjöfolk 60 » ,
Sjutiofyra tusen Riksdaler Riksmynt beräknats vara för den ifrågaställda pensioneringen
erforderliga, oberäknadt hvad som kunde ej mindre för aflönande af pensionsinrättningens
tjenstemän och vaktbetjening, än äfven för hyra af nödiga arbetsrum
samt expenser åtgå.
Komiterade, hvilka i sitt sednare betänkande förmält, att, enligt upplysningar
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
som de under liand då erhållit, det förut uppgifna antalet af pensionsbehÖfvande
kunde betydligt nedsättas under det af Komitéen beräknade, hafva trott, att förberörda
kostnad för pensions-inrättningens åvägabringande skulle under alla eventualiteter
blifva tillräcklig.
Då emellertid såsom vilkor för pensions erhållande af Komiterade, bland annat,
föreslagits, att sjöman skulle, »i följd af olyckshändelse eller under tjenstgöring åsamkad
sjuklighet eller annan åkomma, hafva blifvit till vidare tjenstgöring såsom sjöman
bestämdt oförmögen och urståndsatt att genom annan sysselsättning nödtorftligen sig
försörja»; men, i min tanke, sjuklighet eller oförmögenhet att sig försörja, icke bör
utgöra ett allmänt nödvändigt vilkor för pensions undfående;
då vidare, utom ofvannämnde vid sjömanshusen inskrifne sjömän äfven sådane,
hvilka uti de tio stapelstäder, der sjömanshus hittills icke funnits inrättade, för utrikes
sjöfart på- och afmönstras af vederbörande Magistrat eller municipalstyrelse, i
min tanke jemväl böra af den föreslagna pensions-inrättningen blifva delaktige;
då, i öfverensstämmelse med hvad Kommers-kollegium underdånigst hemställt,
delaktighet i pensions-inrättningen ytterligare synes böra tillerkännas ej blott en hvar
till befäls förande å Svenskt till utrikes ort gående segel- eller ångfartyg behörigen
antagen person, — följaktligen jemväl, dock under tredje pensionsklassen, de oexaminerade
fartygsbefälhavare, hvilka, enligt Kongl. Förordningen den 7 Maj 1842
samt Kongl. Kungörelserna den 22 Maj 1852 och den 2 Mars 1854, föra fartyg
till hamnar vid Östersjön, Nordsjön och Kanalen äfvensom i Norrige, samt Storbritanien
och Irland, — utan äfven, för ångfartens befrämjande, de maskinister och eldare,
som, jemlikt numera gällande föreskrifter, å sjömanshus inmönstras till tjenst å utrikes
gående ångfartyg, nemligen maskinister under tredje pensionsklassen och eldare
under den fjerde;
och då de af Komiterade föreslagna pensionsbelopp i hvarje klass icke synas
mig lämpligen kunna nedsättas:
anser jag den af Komitéen för pensions-inrättningens åstadkommande nödig ansedda
årliga inkomstsumma, 74,000 R:dr Runt, icke kunna med säkerhet, knappt
med sannolikhet, antagas blifva tillräcklig att, utan ofvan omförmälda inskränkningar
af pensionsrätter bestrida alla inrättningen åliggande utgifter. Det är af denna anledning
som jag, till betryggande af anstaltens bestånd med nämnda summa, utöfver
hvilken anslag för närvarande icke lämpligen torde kunna anvisas, i underdånighet
tillstyrker, att pensionsrummen inom inrättningen måtte, tillsvidare och intilldess erfarenheten
hunnit tillförlitligen ådagalägga, huru många pensionsberättigade i medeltal
årligen förefinnas, fixeras till det antal, som Komiterade, på sätt ofvan är sagdt, i
hvarje klass förslagsvis beräknat, nemligen 100 i första, 100 i andra, 100 i tredje
och 600 i fjerde klassen.
Såsom påräknelig tillgång för fyllandet af pensions-inrättningens behof hafva
Rikets Ständer uti sin omförmälda underdåniga skrifvelse af år 1854, bland annat,
angifvit
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
17
angifvit de afgifter, som nu af besättningar och rederier för sjöfolks understödjande
erläggas till sjömanshusen, d. v. s. l:o) den s. k. lästeafgiften, hvilken, jemlikt Kongl.
Kungörelsen den 28 Augusti 1828, vid Svenskt fartygs utgående från Svensk hamn
till utrikes ort, af fartygets redare betalas till sjömanshuset i den stad, der resan
börjas, med 2 sk. banko per läst af fartygets drägtighet, samt 2:o) den s. k. plåta/giften,
som, fastställd uti 1748 års Kongl. Reglemente för kofferdiskeppare och
sjöfolk samt 1828 års nyssberörda Kungörelse, bör af besättningen å Svenskt från
utrikes ort hemkommande fartyg utgöras till det sjömanshus, hvarunder fartyget lyder,
af skeppare med 4 öre kopparmynt, styrman med 3 öre och af hvarje annan person
utaf besättningen med 2 öre för hvarje plåt, räknad till 6 daler kopparmynt af den
förtjenta hyran eller månadspenningen. Men då pensions-anstaltens verksamhet, jemlikt
Rikets Ständers hemställan, borde inskränkas till meddelande af understöd åt
Svenska handelsflottans skeppare, styrmän och öfrige sjöfolk, då det således skulle
fortfarande tillhöra sjömanshusen att, jemlikt Kongl. Brefvet den 22 December 1749,
understödja fartygsbefalhafvares och sjömäns behöfvande enkor och oförsörjda barn;
då vidare sjömanshusen för dessa utgifters bestridande, oberäknadt vissa dels obetydliga
och dels tillfälliga inkomster, i allmänhet icke hafva andra än de ofvannämnda,
hvilka, med ledning af vederbörandes uppgifter å medelbeloppen deraf för åren 1845—
1854, kunna antagas tillsammans utgöra omkring 29,250 R:dr R:mt; och då, om
nämnde inkomster fråntoges sjömanshusen, de flesta ibland dem blefve satta ur stånd
att fullgöra dem åliggande förbindelser samt, i sådan händelse, en stor del af de underhållstagande
enkorna och barnen komme att falla kommunerna och den allmänna
fattigvården till last, hafva Komiterade ansett läste- och plåt-afgifterna icke böra för
pensions-inrättningen tagas i beräkning, och föreslagit, att desamma fortfarande som
hittills, måtte åt sjömanshusen bibehållas.
Enahanda åsigt har äfven uttalats af Kommers-kollegium, som, till stöd derför,
ytterligare anfört, hurusom utaf de personer, hvilka från sjömanshusen årligen åtnjuta
understöd, den vida största delen, enligt Sjömanshus-direktionernas uppgifter, utgjordes
af enkor och barn, så att t. ex. af det pensionsbelopp, som vid Göteborgs sjömanshus
årligen utdelades, sjömäns enkor och minderåriga barn erhölle minst fem
sjettedelar, då deremot blott en sjettedel utginge till manliga pensionärer; äfvensom
att vid Gelle sjömanshus understöd meddelades åt allenast 20 styrmän och matroser,
men deremot åt 69 skeppare-enkor samt 220 styrmans- och matros-enkor jemte deras
barn; vid Calmar sjömanshus åt 34 sjöman samt 125 enkor och 20 barn; vid
Westerviks åt 12 skeppare och sjömän samt 66 enkor och ogifta qvinnor af sjömansklassen,
och vid sjömanshuset i Sundsvall åt 3 skeppare och sjömän samt 35
enkor med barn;
hvarjemte Kollegium antydt att, då genom öfverflyttandet af sjömännens pensionering
från sjömanshusen öfverskott å dessas inkomster antagligen komme att uppstå,
derigenom en behöflig utväg bereddes till meddelande af understöd åt sådane i
Bih. lill R. St. Prat. 1862 * 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 23 Haft 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
behof stadde fartygsbefälhavare och sjömän, hvilka icke fullgjort de för pensions er
hållande
från centralfonden föreskrifna vilkor.
I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt och då, i min tanke, all gratial
utdelning
ät behöfvande sjömän, hvilka icke uppfyllt de för pensions erhållande före
skrifna
vilkor, bör från ifrågavarande pensions-inrättning afskiljas och fortfarande, liksom
understödjandet af sjömäns enkor och barn, tillhöra sjömanshusen, anser jag läste- och
plåt-afgifterna icke böra till förevarande pensionering disponeras.
Vidare hafva Rikets Ständer uti omförmälda underdåniga skrifvelse uttryckt en
förmodan, att något bidrag till inrättningen billigtvis kunde från skeppsrederierna
förväntas; men enär sådant ej kan erhållas utan de sednares uttryckliga begifvande
och, i afvaktan derå, den redan länge ifrågaställa och behöiliga pensions-inrättningens
organiserande skulle komma att än ytterligare fördröjas, samt i betraktande deraf, att
så framt rederierna skulle finnas benägna att göra någon uppoffring för de sjömäns
skull, hvilka äro i deras tjenst anställde, ett värdigt föremål för välgörenheten erbjuder
sig i de nödställda, ålderstigna enkorna och de oförsörjda värnlösa barnens uppfostran;
så, ehuru jag icke betvillar skeppsredarnes af Rikets Ständer förutsatta beredvillighet,
anser jag, lika med såväl Komiterade som Kommers-kollegium, någon beräkning
på detta obestämda, frivilliga åtagande icke kunna grundas, så mycket mindre
som, på sätt förut är omförmäldt, skeppsredarne i fyra stapelstäder alstyrkt bildandet
utaf en pensions-anstalt af ifrågavarande beskaffenhet.
Till beredande af nödiga tillgångar till pensions-inrättningen hafva Komiterade,
med hufvudsakligt föranledande af Rikets Ständers oftaberörda skrifvelse, underdånigst
tillstyrkt användandet af: l:o) den s. k. föringen, hvilken för åren 4845—4854 i
medeltal utgjort 45,589 R:dr 8 sk. 40 r:st Ranko eller 23,385 R:dr 78 öre R:mt;
2:o) bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden, till belopp motsvarande föringsmedlens,
samt 3:o) tillskott af tullmedlen till så stort belopp, som, efter det förenämnda inkomster
tagits i beräkning, möjligen kunde till fyllande af behofvet för inrättningen
erfordras.
Beträffande först föringen, hvilken, enligt Komiterades förslag, vid hvarje års
början eller, så snart kändt vore till hvad densamma under föregående året uppgått,
borde af Eders Kongl. Maj:ts General-tullstyrelse tillhandahållas pensions-inrättningen,
hafva Komiterade yttrat, att, om föringen blefve använd till pensionering, hvilket redan
genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut förklarats böra
ske, i händelse en för hela riket gemensam pensions-inrättning för handelsflottans sjöfolk
blefve organiserad, föringen sålunda skulle på ett fördelaktigare sätt än hitttills
komma de sjöfarande tili godo.
Kommers-kollegium har, efter utredning af uppkomsten och beskaffenheten utaf
ifrågavarande sjömännen tillerkända förmån, jemväl instämt i Komitéens berörda tillstyrkande,
så mycket hellre som de grunder och vilkor, hvilka i fråga om föringsmedlens
utgående för närvarande tjena till efterrättelse, i Kollegii tanke vore mindre
lämpliga; och af öfriga vederbörande, hvilka yttrat sig i ämnet, hafva, med undantag
Kongl. Mag:fa Nåd. Proposition N:o 113.
19
blott af Sjömanshus-direktionen, skeppsredarne samt sjökaptenerne och kofferdiskepparne
i Göteborg — hvilka ansett föringen icke lämpligen böra sjöfolket fräntagas —
alla antingen tillstyrkt eller icke framställt någon erinran emot föringsmedlens användande
till pensionering af fartygsbefälhavare och sjöfolk; dock hafva Sjömanshusdirektionerna,
skeppsredarne samt sjökaptenerne och kofferdiskepparne i Calmar, Westervik
och Hernösand vid sitt tillstyrkande fäst det, förbehäll, att föringsmedlen, efter
fördelning emellan sjömanshusen, skulle af Direktionerna för dessa inrättningar få till
pensioneringens verkställande disponeras.
Då föringen, — ehuru ursprungligen tillkommen i följd af 1667 års Sjölag såsom
penninge-ersättning åt skeppare och besättning på utrikes ifrån hemkommande
fartyg för deras då upphäfda rättighet att medföra en qvantitet varor utan erläggande
af den för dylika varors införsel i allmänhet stadgade tull, — likväl numera icke
kan betraktas såsom en sjöfarandes lagliga rättighet, utan fasthellre, enär den vid
hvarje riksdag i sammanhang med tulibevilluingen till beloppet fastställes, kan anses
för ett statsanslag beroende af Rikets Ständers medgifvande; och
då Rikets Ständer vid så väl 1847—1848 som 1853—1854 årens riksdagar
för sin del medgilvit nämnda medels användande såsom tillgång för en allmän pensions-inrättning
för Svenskt sjöfolk,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit, på sätt jemväl de flesta
vederbörande tillstyrkt, täcktes i nåder förklara, att, derest Rikets Ständer bifalla inrättandet
af ifrågavarande pensions-anstalt, föringsmedlen hädanefter icke må till skeppsbesättningarne
omedelbart utbetalas, utan, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Komiterades
förslag, ett häremot svarande belopp af General-tullstyrelsen vid hvarje års
början tillhandahållas Direktionen för nämnda pensions-inrättning.
Enär emellertid det af Komiterade föreslagna samt af Kommers-kollegium tillstyrkta
sätt för bestämmandet af det belopp, som af General-tullstyrelsen sålunda årligen
skulle utbetalas, nemligen uträknandet af den summa, hvartill, med tillämpning
af gällande föreskrifter, föringsmedlen skulle för året hafva i verkligheten uppgått,
endast skulle leda till onödig vidlyftighet och tidsödande omvägar, utan att inrättningens
fördel det oaktadt blefve bättre tillgodosedd,
och enär afsigten att genom berörda utbetalningssätt åskådliggöra, det sjöfolket
till en del sjelft bidrager tdl sin pensionering, lämpligen synes kunna vinnas, om beloppet
af det föringsersättnings-anslag, som till pensions-inrättningen skall från Tullverket
utgå, bestämmes på sätt Rikets Ständer vid riksdagen 1848—1849 föreslagit,
i förhållande till lästetalet af de fartyg till hvilkas besättningar föring utgått, och
med detta efter vissa grunder ökas;
så hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Majit täcktes i nåder föreslå
Rikets Ständer, det nämnda anslag må för närvarande, då lästetalet af de till utrikes
sjöfart begagnade Svenska fartygen under sednaste åren uppgått till emellan 110,000
och 120,000 läster, fastställas till 24,000 Ridr eller närmast det belopp, som förin
-
20
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 113.
gen nu utgör, men framdeles ökas med 1,000 R:dr för hvarje fullt femtusental utöfver
120,000, hvarmed lästetalet å sådana fartyg kan komma att tillvexa.
Hvad angår det ifrågaställa bidraget från Handels- och Sjöfartsfonden, så hafva
Rikets Ständer uti den underdåniga skrifvelsen år 1854 antydt lämpligheten att ett sådant
för den föreslagna pensions-inrättningen anvisades; och Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kommers-kollegium har uti sitt underdåniga utlåtande i ämnet jemväl tillstyrkt
att. så vida Handels- och Sjöfartsfonden* tillgångar sådant medgåfve, ett årligt
anslag, till beloppet motsvarande hvad för samma år i ersättning för föringsmedlen
utginge, måtte af nämnda fond anordnas »till förstärkning af sjömanshusens pensionsoch
understödsfonder».
Med afseende härå och då genom ifrågavarande peitsions-anstalt befälhafvare och
månsköp å Svenska handelsfartyg vunne säkerhet att, när, efter en längre tids verksamhet
i fosterlandets tjenst, ålderdomens bräckligheter mana dem till öfvergifvande
af sjömansyrket, erhålla en åtminstone emot de oundgängligaste behofven svarande
lifstidspension;
dä vidare genom den egentliga pensioneringens frånskiljande från sjömanshusen
dessa sednares nu strängt anlitade gratial- och understödsfonder för bispringande af
sjömän, hvilka genom inträffad olyckshändelse eller annorledes i förtid blifvit satte ur
stånd att utöfva sin tjenst, äfvensom af sjömäns behöfvande enkor och oförsörjda
barn, varda för det dermed afsedda ändamålet i samma mån mera tillräckliga;
då dessa förhållanden antagligen måste icke obetydligt inverka ej blott till undanrödjande
af duglige personers betänklighet mot inträde i det äfventyrliga sjömansyrket,
utan äfven till förekommande af Svenska sjömäns rymning på utländsk ort,
der en större vinst för ögonblicket möjligen lockade dem att öfvergifva sin antagna
tjenst;
och då pensions-inrättningen sålunda kraftigt måste befrämja den för landet vigtiga
och naturliga sjöfartsnäringen,
anser jag, att för vinnande af ett så magtpåliggande ändamål, ett lämpligt bidrag
bör från Handels- och Sjöfartsfonden utgå, och hemställer i underdånighet, att
detta bidrag må i nåder bestämmas till hälften af hvad för den ifrågavarande pensions-anstalten
utom föringsmedlen erfordras, eller till 25,000 R:dr årligen.
Vidkommande slutligen det återstående tillskott, som är nödigt till fyllande af
pensions-inrättningens behof och hvilket, enligt Komiterades förslag, skulle utgå af
tullmedlen, hafva Komiterade såsom skäl för detta bidrags beviljande underdånigst
anfört, att den ej mindre af statsklokhet än rättvisa och menniskokärlek högt påkallade
institutionen, hvilken vore ämnad att bispringa den för hela landets förkofran
och välstånd så verksamma och nyttiga sjömansklassen, borde för all framtid och i
alla händelser fullkomligt betryggas; och har Kommers-kollegium äfven ansett att,
om ock pensionstagarne blelve färre än hvad Komiterade på grund af inkomna uppgifter
beräknat, anstalten likväl, dä något bidrag från skeppsrederiernas sida icke borde
tagas i beräkning, med de förut föreslagna inkomsterna icke skulle kunna behörigen
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
21
fullgöra sitt åliggande, utan att til! fyllande af dess årliga behof ett särskildt förslagsanslag
af allmänna medel blefve anvisadt.
I betraktande af dessa omständigheter, och då hvarje åtgärd, hvilken, i likhet
med ifrågavarande pensions-anstalt, är egnad att på ett mera verksamt sätt befordra
sjöfartsnäringens utveckling — hvilken näring måhända hittills icke blifvit af Staten
lika frikostigt understödd som åtskilliga andra — redan i denna egenskap påkallar
det allmännas behjertande, och då detta måste i vida högre grad blifva händelsen,
när man betänker, att den duglighet, kraft och fosterlandskänsla, sorn derigenom i
fredstid kunna vinnas åt handelsflottans manskap, skola i farans stund öka rikets för—
svarsstyrka och värn, enär nemligen, enligt Kongl. Kungörelsen den 13 November
1860, allt det till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i
Magistraternes rullor inskrifvet; så ock sjökaptener och styrmän, äfvensom maskinister
å ångfartyg, äro pligtige att under krig tjenstgöra å Eders Kongl. Maj:ts Flotta från
och med året näst efter fyllda 20 år, till och med det år, då 35 års ålder uppnås;
hemställer jag i underdånighet, att, som för åstadkommandet af pensions-anstalten
med förutnämnda antal pensionsrum, till det af Komiterade föreslagna pensionsbelopp,
erfordras en årlig inkomst af 74,000 R:dr Rimt, Eders Kongl, Majit må
finna skäligt i nåder föreslå Rikets Ständer att, till fyllande af hvad som, med beräkning
af förut angifne inkomster, ännu brister i omförmälda summa, för tillgodoseende
af inrättningens behof måtte af statsmedel anvisas ett belopp af 25,000 R:dr
R:mt årligen.
L afseende på tidpunkten, då såväl detta anslag, som bidraget från Flandelsoch
Sjöfartsfonden skulle taga sin början, förekommer emellertid, att någon utbetalning
deraf, åtminstone under den nästinstundande statsregleringsperioden icke torde
vara nödig. Det kan nemligen, efter min tanke, ej skäligen begäras, att pensionsanstalten
nu genast skulle begynna sin verksamhet och således omedelbart utbetala
pensioner, innan ännu någon tid förflutit, sedan det bidrag, som genom föringens
indragning tillskjutes af de pensionsberättigade sjelfve, kommit inrättningen till godo;
och jag anser derföre, att ifall anstalten nu kommer tdl stånd, pensioneringen likväl
ej bör taga sin början förrän efter 5 år, eller från och med år 1869. I följd häraf
skulle också icke något anslag hvarken af statsmedel eller från Handels- och Sjöfartsfonden
behöfva dessförinnan utgå, men deremot borde föringsersättningen få af
pensions-anstalten uppbäras frän och med nästa års början, så mycket hellre, som
derigenom kan grundläggas en tillgång till bestridande af de utgifter, som, förutom
pensioneringen, äro med inrättningen förenade.
De för pensions undfående från inrättningen, i min tanke, erforderliga vilkor
hafva i det föregående blifvit till sin allmänna syftning antydda. Det har dervid redan
anmärkts, att en i följd af olyckshändelse eller under tjenstgöring åsamkad sjuklighet
eller bestämd oförmögenhet att sig försörja, icke ansåges böra, på sätt af
Komiterade föreslagits, såsom något nödvändigt vilkor föreskrifvas. Äfvenså anser jag
det af Komiterade föreslagna stadgandet, att ingen, hvars årliga inkomst af enskild
22
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 113.
förmögenhet eller andra tillgångar uppginge till mer än dubbelt af pensionsbeloppet
uti den klass, hvartill han hörer, skulie kunna tillerkännas pension — ehuru åtskilligt
för billigheten häraf kan anföras — likväl vid tillämpningen medföra så mycken
osäkerhet och möta så stora praktiska svårigheter, att jag, i likhet med Sjömanshusdirektionerna
i Norrköping och Nyköping, äfvensom Kommers-kollegium, icke kan
till detta förslag tillstyrka nådigt bifall.
Deremot hemställer jag, — då nyssnämnda vilkor af sjuklighet och fattigdom
sålunda skulle bortfalla — att för vinnande af en nödvändig begränsning af pensioneringen,
och på det att ej understundom ännu fullt tjenstbare personer måtte i förtid
dragas från sjömansyrket, det må såsom vilkor för pensions undfående bestämmas,
att den sökande skall hafva uppnått 55 års ålder.
Öfriga af Komitéen föreslagna vilkor, — nemligen dels att ega behörigen vitsordad
god frejd, och dels alt hafva 25 år varit å Svenskt sjömanshus inskrifven och
utan att hafva gjort sig skyldig till rymningsbrott, tillbragt denna tid hufvudsakligen
under tjenstgöring å Svenskt handelsfartyg eller såsom förhyrd å Svenskt örlogsfartyg,
— tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t må i nåder bifalla,
endast med den ändring att, på sätt ej mindre Sjömanshus-direktionen och sjökaptenerne
i Stockholm än äfven Kommers-kollegium föreslagit, nämude för pensionsrättigheten
föreskrifna tjenstgöring å Svenskt handelsfartyg skall hufvudsakligen hafva
egt rum under utrikes sjöfart.
Beträffande det af Komiterade föreslagna medgifvandet, att på Direktionens särskilda
pröfning måtte få bero, huruvida den, som rymt men åter inställt sig och
derefter pålitligt tjenat minst 15 år och så länge, att hans tjenstetid derigenom tillsammans
utgör 30 år, finge tillgodonjuta pensionsrätt, har Göteborgs Sjömanshusdirektion
erinrat, att ett så beskaffadt stadgande kunde bidraga till förminskande af
farhågan för de af nämnda brott härflytande följder samt på denna grund icke lämpligen
borde i reglementet införas.
Men då rymning bland sjöfolk stundom förekommer under omständigheter, som
göra förseelsen mindre straffbar, t. ex. när en ung i verldserfarenhetens skola nyss
intagen sjöman genom bristande uppfostran i saknad af strängare moraliska begrepp,
lockad och tubbad af försåtliga förespeglingar om vinst och lycka, i ett ögonblick af
öfverilning, måhända äfven föranledd af mindre grannlaga behandling af befälhafvare
och kamrater, låter förleda sig att från fartyget afvika;
då sålunda ett ovilkorligt uteslutande från delaktighet i pensions-anstalten af en
hvar från Svenskt handelsfartyg rymd sjöman, äfven om han sedermera återvändt och
redligt förhållit sig, kunde i vissa fall innefatta en obillig hårdhet;
då vidare de för sådan sjömans pensionsrätt föreslagna särskilda bestämmelser
synas tillräckligen förebygga den befarade menliga följden af nämnde pensionsrätts
medgifvande;
anser jag nämnda undantagsstadgande i afseende på pensionering af sjömän,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
23
hvilka gjort sig skyldige till rymningsbrott, lämpligen böra af Eders Kongl. Majit i
nåder godkännas.
I öfverensstämmelse med nu angifna allmänna grunder och med behörigt
afseende på Kommers-kollegii och öfrige vederbörandes i ämnet afgifna yttranden
har hosföljande förslag till Reglemente för en pensions-anstalt för befälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk å Svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg
äfvensom för maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg, blifvit uppgjordl,
och tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit behagade genom
nådig Proposition föreslå Pikets Ständer, att lemna sitt bifall till bildandet af en i
öfverensstämmelse med detta förslag inrättad pensions-anstalt, samt medgifva att tdl
densamma måtte, från och med nästa år, af tullmedlen utgå ett emot den s. k. föringen
— hvilken från samma tid ej vidare skulle direkte till sjöfolket utbetalas, —
ungefärligen svarande belopp, på sätt i förslaget närmare uppgifves; lärande Eders
Kongl. Majit, i händelse af bifall härtill, vara betänkt på att vid nästkommande riksdag
framställa nådigt förslag om anvisande af det statsbidrag, som för ändamålet ytterligare
erfordras.
Slutligen utbeder jag mig att få i underdånighet fästa Eders Kongl. Majits uppmärksamhet
derpå, att, efter hvad Kommers-kollegium upplyst, sjömanshus för närvarande
saknas i tio af rikets stapelstäder, nemligen! Uddevalla, Landskrona, Jönköping,
Helsingborg, Söderköping, Sölvesborg, Marstrand, Kongelf, Strömstad och Haparanda,
samt att bestämda föreskrifter rörande sättet och ordningen för understödjaude
af de nämnda tio städer tillhörande sjömän samt deras enkor och barn icke blifvit
till efterrättelse fastställda. Då emellertid för läste- och plåt-afgifters uppbärande
och förvaltande till afsedda ändamål, äfvensom för delaktighet uti ifrågavarande pensions-anstalt,
jemte många andra skäl, synes mig vara af behofvet påkalladt, att sjömanshus
varda i alla städer, der sådana icke finnas, inrättade, men frågan härom icke
lärer tillhöra Finans-departementets handläggning, hemställer jag underdånigst, att
ärendet i denna del måtte genom Protokolls-utdrag till vederbörande Departement
öfverlennes.»
Hvad Herr Departements-chelen sålunda i underdånighet yttrat och tillstyrkt
och deruti Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde, behagade Kongl.
Majit i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majt
Konungen i Stats-Iiådet å Stockholms Slolt den 99 Maj 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt, upplåste
till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
förut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till
Rikets Ständer angående inrättandet af en pensions-anstalt för befälhafvare, styrmän
och annat sjöfolk å Svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg, äfvensom
maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
och befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle
till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
C, F. Smerling.
H:o 114,
Kongl. Maj t* Nåd. Proposition N:o 114.
25
M:o 114.
Ant. till Exp.-Utsk. (len 3 Juni 1863, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer angående rätt för
Biskopen i Hernösands stift m. m. Doktor Israel Bergman, att,
vid afskedstagande, på rikets allmänna indragningsstat uppbära
pension; Gifven Stockholms Slott den 29 Maj 1863.
Uti en till Kongl. Maj:t den 27 innevarande Maj ingifven skrift har Biskopen i
Hernösands stift. Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden, Doktor Israel
Bergman, med anmälan, att han, som fortfarande lider af en försvagande sjuklighet,
deraf funne sig manad till den önskan att genom afträdande från embetet lemna rum
för dess öfverlåtande åt större och friskare krafter, än dem, som efter redan fyllda
68 år stodo till hans förfogande, i underdånighet anhållit att då han från fullföljande
af denna önskan för det närvarande hindrades af den omständighet att han saknade
egna tillgångar, tillräckliga att afvanda bekymren för en sparsam utkomst under sina
återstående dagar, Kongl. Maj:t täcktes till Rikets nu församlade Ständer göra framställning
om anvisande å allmänna indragningsstaten af någon pension åt Biskopen, på det
han framdeles, derest ej hans sjukdomstillstånd skulle, mot hvad nu vore att hoppas,
i väsendtlig mån förbättras, kunde komma i tillfälle att från sitt innehafvaude embete
begära nådigt afsked.
Ett vid ansökningen fogadt, utaf Ordföranden i Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium,
General-direktören m. m. M. Huss, utfärdadt betyg innehåller att med någon visshet
ej kan bestämmas huruvida det sjukdomstillstånd, hvaraf Biskop Bergman sedan längre
tid lider och hvilket orsakar minskning uti krafter och arbetsförmåga, kan häfvas,
men att antagligt är, att detsamma af embetsomsorgerna underhålles och att af dem
hvarje möjlig förbättring motverkas, hvadan det ansågs för Biskopen nödvändigt att
för undvikande af ett betänkligt försämrande söka erhålla frihet från sitt embetes
utöfning; och inhemtas i öfrigt af handlingarne, att Biskop Bergman är född den 16
Mars 1795 och, efter promotion till Philosophie Magister år 1818, samma år kallades
iiih. tilt It. St. Brot. 18li2 A 1803 l Sami. t Afd. 2 Hand. 23 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 114.
till Docent i Astronomi vid Upsala universitet, hvarefter han Sr 1824 befordrades
först till extraordinarie Observator vid nämnda universitet och derefter till Adjunkt
vid Hernösands Gymnasium, der han, Sr 4833 såsom Lektor i Grekiska och Hebreiska
språken anställd, sedermera i sådan egenskap tjenstgjort tills han den 14 Februari
1848 af Kongl. Maj:t i nåder utnämndes till Biskop.
Den rättighet, som numera tillkommer de fleste civile äfvensom militäre tjenstemän
att sedan de uppnått en högre ålder och varit någon bestämd längre tid i
Statens tjenst anställde, vid afskedstagandet undfå pension af allmänna medel, denna
förmån har uppå skäl, hvilkas giltighet ej kan ifrågasättas, icke blifvit till medlemmarne
af Preste-Ståndet utsträckt, men förhållanden kunna dock understundom förekomma,
de der, ehvad de betraktas ur synpunkten af det allmännas egen fördel eller
den enskildes billiga förväntan, påkalla ett undantag ifrån den allmänna regeln, och
så beskaffade undantagsförhållanden synas Kongl. Majrt vara i afseende på Biskop
Bergmans omförmälda ansökning för handen. Enligt hvad det ingifna läkarebetyget
utmärker, utgör den sjuklighet, hvaraf Biskopen länge lidit, icke allenast ett hinder
för honom att med full styrka bestrida det vigtiga embete han, med hörsammande
af den samfälda kallelsen af stiftsbröders odelade förtroende och sin Konungs önskan,
för 45 år tillbaka emottog och hvilket han, deråt offrande själens alla krafter, bestridt
på ett sätt, som af Kongl. Maj:t med nådigt välbehag ansedt, förvärfvat Biskopen
stiftets tillgifvenhet och allmän aktning, utan denna sjuklighet hemtar ock näring af
de omsorger embetet pålägger och blifver derigenom utan hopp om förbättring. De
till Biskops-embetet hörande lika mångfaldiga som maktpåliggande värf och åligganden,
hvilka äfven äro af beskaffenhet att, vid förfall för Biskopen, i vissa hänseenden icke
få och till andra delar icke utan stor svårighet kunna af stiftets Domkapitel bestridas,
taga allestädes, för att kunna på ett rätt tillfredsställande sätt fullgöras, i anspråk
sinnets friskhet, men fordra än mera i ett stift med den stora utsträckning, som
Hernösands stift eger och med de skiljaktigheter i flere förhållanden som derinom
råda, en ovanlig och af sjukdom icke mattad arbetsförmåga. Med härå fästad uppmärksamhet
är det ock som Biskop Bergman, såsom af det föregående inhemtas, tillkännagifvit
sin önskan vara att, för den händelse hans helsotillstånd icke i väsendtlig
mån förbättras, kunna från embetet afgå. Då likväl löneförmånerna vid Biskopsembetet
antagligen icke varit tillräckliga att, sedan de kostnader blifvit bestridda, som
påkallats af Biskopens embetsställning, för hvilken såsom främmande icke kunna anses
sådana utgifter, hvilka hafva medellöse studerandes understödjande till föremål,
derutöfver bereda någon besparing för kommande dagars behof, och förverkligandet
af förenämnda af pligtkänsla och nitälskan för Kyrkans bästa Biskopen förestafvade
önskan, hvarförutan någon förbättring i hans betänkliga helsotillstånd ej är att emotse,
icke kan ega rum med mindre, åt honom, som, efter hvad anmäldt är, icke af enskilda
tillgångar eger betryggad utkomst, varder, såsom någon ersättning för den med
Biskops-embetet förenade aflöning, beviljad en årlig pension af allmänna medel, till
åtnjutande af hvilken förmån Bergman, derest han icke från den lektorsbefattning,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ii4.
27
han förut innehaft, blifvit till Biskops-embetet förflyttad, obestridligen redan varit berättigad,
finnér, med hänseende till de särskilda förhållanden, som alltså i detta ärende
förekomma, Kongl. Majit sig böra föreslå Rikets Ständer att Biskop Bergman må
förklaras berättigad att från och med ecklesiastikåret, näst efter det, då afsked från
Biskops-embetet i Hernösands stift kan varda honom beviljadt, på rikets allmänna
indragningsstat uppbära en pension, hvilken Kongl. Majit anser böra bestämmas till
lika belopp med det, som på samma stat för Landshöfding beviljas, eller Sex Tusen
Riksdaler årligen.
De ärendet rörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers Stats-Utskott;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL
C. J. Thyselius.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen t Stats-Rådet å Stockholms Slott den 29 Maj 1865.
Närvarandei
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden! Herr Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste till justering Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, ett i
öfverensstämmelse med af Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
förut under denna dag fattadt beslut uppsatt förslag till nådig Proposition till Rikets
Ständer, angående rätt för Biskopen i Hernösands stift ra. m. Doktor Israel Bergman
att, vid afskedstagandet, på rikets allmänna indragningsstat uppbära pension.
Och fann Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
godt berörda förslag i nåder gilla samt befallde att nådig
Proposition i enlighet dermed, af den lydelse bilagan till
detta Protokoll upptager, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocoilo
C. A. Th. Adelgren.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, isca.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 115.
1
Y:0 115.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juli 1863, kl. G e. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Standerangående
pension får framlidne f. d. Landshöfdingen m. m.
L. A. Prytzs enka; Gifven Stockholms Slott den 5
Juli 1865.
Sedan f. d. Landshöfdingen i Gefleborgs län, Kommendören af Kongl. Nordstjerne-
och Wasa-orden, Riddaren af Kongl. Svärds-orden, Lars Adolf Prytz den
28 sistlidne Mars aflidit, har hans enka, Fredrika Elisabeth Prytz, född Rosenberg,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte till Rikets
nu församlade Ständer aflåtas om pensions beviljande åt henne.
Af de till stöd för denna ansökning bifogade handlingar inhemtas hufvudsakligen,
dels att f. d. Landshöfdingen Prytz, född år 1792, såsom militär varit anställd
i Statens tjenst åren 1812—1832, hvarunder han deltagit i Norska fälttåget,
samt alt han blifvit sislberörda år utnämnd till Chef för södra Tulldistriktet
och 18S3 lill Landshöfding i Gefleborgs län, från hvilket embete han år 1861
erhöll nådigt afsked rned pension; dels ock att vid hans död boets skulder öfverstigit
tillgångarne, i följd hvaraf hans enka icke egde andra tillgångar till sitt uppehälle,
än de henne tillagda särskilda årliga pensioner af 4S0 R:dr från Tull-statens
Pensions-inrätlning och ISO R:dr från Arméens Enke- och Pupill-kassa.
Med afseende på f. d. Landshöfdingen Prylz’s under en lång tjenstetid ådagalagda
redbarhet och förljenster i flera honom uppdragna vigtiga befattningar samt
å de torftiga omständigheter, hvari hans enka, som är sjuklig och snart uppnår
63 års ålder, sig befinner, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Stän
der,
att en årlig pension af Sexhundra Riksdaler Riksmynt måtte henne tilläggas
och på allmänna Indragnings-staten uppföras.
Bih. till 11. St. Brot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Häfl. 1
2
Kongl. Mgj:ts Nåd. Proposition M 115.
Handlingarno i detta mål skola tillställas det Utskott, till hvilket frågan varder
af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 3 Juli 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie—Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr-Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet, Herr' Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl.?Maj:ts på Siats-Rådets enhälliga
tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående pension för framlidne f. d. Landshöfdingen L. A. Prytz’s enka.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
och befallde att. i enlighet dermed, nådig Proposition skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Ädelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 116.
3
\:0 116.
Ant. till Exp.-Utsk. den 6 Juli 1863, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtande af en del utaf kronoängen Tyskhagen i
Westmanlands län till byggnadsplats för Kungsbarkarö
församlings folkskolebyggnad; Gifven Stockholms
Slott den 3 Juli 1863.
Uti en lill Kongl. Majit ingifv.n skrift har Folkskole-styrelsen i Kungsbarkarö
församling af Westmanlands län underdånigst anhållit att till byggnadsplats och
gårdstomt för ett skolhus samt till planteringsland för lärarens behof och skolbarnens
öfning i trädgårdsskötsel måtte få till församlingen upplåtas tvänne tunnland
jord invid landsvägen emellan Kungsbarkarö by och Kungsöhr från kronoängen
Tyskhagen, som dertill vore synnerligen väl belägen, mot förbindelse för församlingen
att lill arrendatorn af samma äng under återstående arrendetiden årligen
utgifva en tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, för tunnlandet, såsom han
betingat sig, men med rättighet att derefter få jordrymden utan afgift behålla,
hvarom Skol-styrelsen begärt Wår medverkan genom nådig framställning till Rikets
Ständer, helst då den jord, som, till en vidd af 11 tunnland 17>\ kappland,
för det närvarande innehades af församlingens Komminister såsom boställe, blifvit
helt och hållet upplåten från Kungsbarkarö bys mark, det syntes med billighet öfverensstämmande
att till församlingens gagn den till skolgård nu föreslagna arealen
lemnades af kronojorden.
Öfver denna underdåniga ansökning har Kongl. Majlis och Rikets Kammarkollegium,
enligt meddelad nådig remiss den 22 Maj 1862, infordrat yttranden af
ej mindre Kungsbarkarö socknemän och Kronofogden i orten, än Konsistorium i
Westerås och Kongl. Majlis Befallningshafvande i länet, hvilka sammanstämmande
tillstyrkt alt den gjorda ansökningen, såsom afseende ett för folkundervisningens
inom socknen ändamålsenliga ordnande vigtigt behof, måtte vinna Kongl. Majits
nådiga bifall.
Och har Kammar-kollegium uti sitt den 14 nästlidne April afgifna utlåtande
för egen del dels upplyst att kronoängen Tyskhagen, som innehåller i vidd 43
tunnland 2£ kappland, är en bland de flera Strömsholms och Kungsöhrs kungs
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 116.
ladugårdar tillhörande lägenheter, hvaraf arrendet utgöres till Strömsholms stuteri
och hvilka, enligt Kollegii kontrakt den 28 Mars 1844, blifvit på 30 års tid, till
midfastan år 1874, utarrenderade samt nu innehafvas af Handlanden C. A. Malmqvist,
— dels lika med öfrige vederbörande tillstyrkt att den begärda jordrymden
må varda Kungsbarkarö församling upplåten, med vilkor att det öfverenskomna
afgäldsbeloppet derför till arrendatorn af nämnda kungsladugårdar erlägges intill
slutet af arrendetiden, eller midfastan år 1874.
Derjemte och ehuru det, enligt Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842, tillhör
lörsamlingarne alt anskaffa lokal till skolhus och planteringsland för skolläraren,
har Kollegium äfven, lika med öfrige vederbörande, i underdånighet hemställt huruvida,
då annan tjenlig plats icke är att tillgå, Kongl. Maj:t skulle i nåder finna skäligt
att till Rikets Ständer framställa nådig Proposition om rättighet för Kungsbarkarö
församling att för detta nyttiga ändamål få efter arrendetidens slut ifrågavarande
plats, hvilken borde genom församlingens försorg å karta affattas och beskrifvas,
för framliden utan särskild afgift disponera.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majit, som vid föredragning
af detta ärende i nåder, bifallit att den begärda jordrymden af 2 tunnland må
från kronoängen Tyskhagen till Kungsbarkarö församling under återstående arrendetiden
upplåtas, med vilkor att det betingade afgäldsbeloppet derför till arrendatorn
af Kungsöhrs kungsladugårdar erlägges intill slutet af arrendetiden, eller midfastan
år 1874, nu velat, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och öfrige
vederbörande härvid tillstyrkt, i nåder föreslå Rikets Ständer medgifva att platsen
må för det uppgifna gagnande ändamålet efter arrendetidens slut för framtiden
utan särskild afgift till församlingen upplåtas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott till hvars åtgärd denna nådiga framställning varder öfverlemnad; och Kongl.
Majit lörblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 116.
5
Utdrag af Protokollet öfver Pinans-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 3 Juli 1863.
härvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsrninislern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle och
Malmsten.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med^Kongl. Maj:tsjpå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ls nådiga Proposition
angående upplåtande af en del utaf kronoängen Tyskhagen i Westmanlands
län till byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings folkskolebyggnad.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
och befallde alt, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex prolocollo
Axel Ädelgren
c
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition JVs 117.
%:o 117.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om anslag
för National-museibyggnadens inredning, jemte andra
i sammanhang dermed erforderliga kostnader; Gifven
Stockholms Slott den 3 Juli 1863.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1860, — jemte
anmälan, att till fullbordande af National-museibyggnaden samt till verkställande
af den del utaf dess inredning, hvilken i sammanhang med det egentliga byggnadsarbetet
borde utföras, en summa af Trehundra Åttatio Tusen Riksdaler Riksmynt
blifvit för nu löpande statsregleringsperiod anslagen, — i underdånighet anhållit,
det Kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige personer uppdraga att utarbeta fullständigt
förslag i afseende på de återstående arbeten, som erfordrades ej mindre
för byggnadens inredning och försättande i fullständigt skick, än för samlingarnes
inrymmande och omgifningarnes ordnande, samt att deröfver uppgöra noggranna
kostnadsberäkningar med iakttagande af all den sparsamhet, som kunde stå i förening
med ett ändamålsenligt utförande af ifrågavarande arbeten, och Kongl. Maj;t,
med bifall till denna Rikets Ständers anhållan, under den 12 April 1861 förordnat
en Komité, bestående af Öfver-intendenten G. Söderberg, Riks-antiqvarien B.
E. Hildebrand, Professoren vid Akademien för de Fria Konsterna J. C. Boklund,
vice Bibliothekarien i Kongl Bibliotheket G. E. Klemming och Lektorn vid högre
Elementarläroverket i Skara G. Wennerberg, att uppgöra berörda förslag, hvarvid
Komiterade, i händelse af behof, finge sig till biträde och till deltagande i öfverläggningarne
tillkalla andre sakkunnige personer; så hafva Komiterade, som, till
följd af denna nådiga tillåtelse, vid några tillfällen under fortgången af sina arbeten
inhemtat råd och upplysningar af Intendenten öfver Kläd- och Lifrustkammarens
samlingar Friherre G. Fleetwood samt Professorerne vid Akademien för de
Fria Konsterna C. G. Qvarnström, F. W. Scholander och J. P. Molin, den 18
December nästlidet år afgifvit sitt, utaf plan- och modellritningar samt särskilda
kostnadsförslag åtföljda, underdåniga betänkande i ämnet, hvaraf inhemtas, bland
annat:
att, ehuru, enligt nådiga Brefven den 19 Mars 1846 och 24 Februari 1847
i fråga om uppgörande af ritningar till National-museum, följande samlingar blifvit
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JY2 117.
7
afsedda att i denna byggnad inrymmas, nemligen de till Kongl. Museum hörande
konstverk i målning och bildhuggeri, Kongl. Bibliotheket, Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-akademiens samling af fornsaker, jemte Myntkabinettet, samt Kongl.
Kläd- och Lifrustkammarens förråder, hvarförutan varit åsyftadt alt derstädes erhålla
en hörsal för populära föredrag i vetenskapliga ämnen, — och ehuru till
följd häraf plats för hvarje af dessa ändamål blifvit beräknad i de utaf Preussiska
Geheime-Öfver-byggnadsrådet A. Stiller uppgjorda planer och ritningar för Museibyggnaden,
— Komiterade likväl, efter tagen kännedom af den nu till större delen
fullbordade byggnadens konstruktion, utrymme och beskaffenhet, samt efter
noggrannaste möjliga uppskattning af ifrågavarande samlingars nuvarande omfång,
kommit till öfvertygelse om nödvändigheten deraf, att någon bland dessa samlingar
blefve från National-museum afskild, så vida nemligen det borde anses nödigt
att åt hvarje samling genast från början skaffa det utrymme och deraf följande
utseende, som en vetenskaplig och för den besökande allmänheten lärorik uppställning
gör önskvärdt och samlingarnes framtida tillvext kräfver; hvadan Komiterade
funnit sig böra tillstyrka en sådan afskiljning, hemtande stöd för detta tillstyrkande
jemväl deraf, att Kongl. Majit i nådiga Brefvet den 19 Mars 1846 förklarat
sig vilja, i händelse af bristande utrymme inom Museibyggnaden för alla de nämnda
samlingarne, framdeles bestämma hvilka af dem skulle uteslutas;
att, då så väl Kongl. Musei samling af dyrbara och fäderneslandet hedrande
konstverk, som äfven de under Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens
vård ställda histoiiska samlingar af till en stor del fosterländska minnesmärken,
väl utan all fråga borde i främsta rummet vara afsedda att i National-museum
inrymmas, och ehuru, hvad Kongl. Bibliotheket och Lifrustkammaren angår, Komiterade
icke hyste någon tvekan, hvilken af dessa båda lämpligast skulle från bemälda
Museum afskilja®, helst den sistnämnda obestridligen stöde i helt nära samband
med de historiska och konstsamlingarne, hvaremot ett bokförråd, om än aldrig
så dyrbart, icke vore på sin rätta plats i en byggnad, som både nämnes och
anses för ett Museum, Komiterade dock, i betraktande deraf att Kongl. Bibliothekets
värderika och snabbt lillvexande samling länge varit i behof af en ny,
rymlig lokal och att detta behof för hvarje år visat sig allt mera kännbart, ansett
sig böra framställa två alternativa förslag till inrymmande och väsendtligt ordnande
af ifrågavarande samlingar, med undantag likväl i det första förslaget af Lifrustkammaren
och i det andra af Bibliotheket; — allt under förutsättning att, i händelse
af det första förslagets antagande, Lifrustkammaren, och, i händelse af det
sednares, Kongl. Bibliotheket finge lämplig lokal annorstädes sig anvisad;
att Komiterade icke i något af dessa förslag afsett plats lill ofvan omförmälda,
i byggnadsritningarne beräknade hörsal för vetenskapliga föredrag, utan trott
den härtill ämnade lägenhet böra anvisas för ändamål, mera motsvarande Museibyggnadens
egentliga bestämmelse; — ej heller lill den i ritningarne jemväl be
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 117.
räknade bostad för en Kamererare (»Kastellan») vid Museum, enär Komiterade ansett
inga andra lägenheter i byggnaden böra till bostäder användas, än några rum
i källarevåningen åt portvakt och åt eldare vid värmapparaten, hvarföre Komiterade
ock redan i underdånig skrifvelse den 19 April sistlidet år hos Kongl. Maj:t
anhållit, att den tillämnade åtgärden för kamererarebostadens inrättande icke måtte
komma till verkställighet;
att, enligt förslå förslaget, den erforderliga kostnaden skulle utgöra följande
belopp, nemligen :
för inredning  180,046: 4.
» målning
» samlingarnes inflyttning
» omgifningarnes ordnande, inberäknadt 70,400
R:dr för en quaibyggnad med trottoir utefter
Ladugårdslandsviken från Skeppsholmsbron till
Sillhofstomten, i händelse detta arbete icke blefve
genom Stockholms stads föranstaltande och på
dess bekostnad utfördt,
hvartill komme dessa särskilda afgifter:
för åtskilliga till Museibyggnadens invändiga fullbordan
återstående gipsornerings- med flera arbeten,
uppgifna af Byggnads-chefen, Generalmajoren
J. af Kléen, ett af Komiterade nedsatt
belopp af
för åskledare  4,180: 60.
» vattenledning  11,328: 92.
» ställningar och instrumentalier . 6,000: —
till aflöning åt den arkitekt, som
erhölie närmaste bestyret med att
anskaffa och bringa till verkställighet
hvad till de återstående arbetena
hörer  5,000: —
tili oförutsedda omkostnader . . 15,000: —
till den med anledning af Kongl.
Brefvet den 19 Juli 1850 utafStockholms
stads Magistrat och Borgerskapets
Äldste, enligt beslut den 3
Oktob er 1851, fordrade ersättning
Transport 40,509: 52. 43,639: 56. 368,755: 55.
Trans
-
83,551:
9,500:
76.
95,657: 75. ges,755: 55.
43,639: 56.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVi 117.
9
Transport 40,509: 52. 45,659: 56. 568,755: 55.
dels för kyrkholmskanalcn, dels lör
den sindén tillhöriga mark, som
jemte kanalen ansetts erforderlig till
utvidgande af det för National-museibvgguaden
först bestämda område,
dels ock för det så kallade
Krönerihuset samt Fiskaregången . 15,000: •— gggno; 52. 99 14g. g
tillsammans R:dr R:mt 467,904: 65.
och, enligt andra förslaget:
för inredning 157.522
55.
41.
» målning  85548:
» en konsthistorisk gipssamling  20.000: —
» samlingarnes inflyttning  8,500: —
» omgilningarncs ordnande (lika med första för—
slaSel)  95,657: 75. 54s 028: si.
hvartill komme särskilda utgifter:
för gipsornerings- med llere arbeten, hufvudsakligen
lika som vid första förslaget  42,725:56.
samt för åskledare, vattenledning m. m , likasom
enligt första förslaget, tillsammans  55.509:52. 98 255: 8
Summa R:dr R:dr 445,261: 59.
Anförande Komilerade, i afseende på den upptagna kostnaden för en konsthistorisk
gipssamling, eller gipsafgjulningar efter de märkvärdigaste och skönaste skulpturverk
från äldsta till nuvarande tid, att, då Staten icke för närvarande eger en dylik
samling, emedan de få gipser, som redan finnas, ej med skäl kunde anses annorlunda
än såsom en högst ofullständig del af en sådan; då drt numera vore
nästan omöjligt att erhålla orginalarbeten af annat än modern skulptur, och lill
följd deraf den Svenska vetgiriga allmänheten skulle, i saknad af en sådan gipssamling,
till sin aldra största del gå miste om att någonsin !å se eller göra sig
en klar föreställning om de mästerverk, som den äldre bildhuggarekonslen frambragt;
— då den lätta tillgången lill en dylik samling vore af stort värde icke
blott för vetenskapsmannen och konstnären, utan äfven för handtvcrkarea, hos hvilken
sinne för sköna former och proportioner skulle väckas och hvars smak skulle
bildas och underhållas genom åskådandet af arbeten, hvilkas ädla och karakteristiska
skönhet ingen lid förnekat; — då den stora, praktfullt anlagda trappan i
National-museibyggnaden icke kunde, i anseende till bristen på tillräckligt antal
Bih. till 11 St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JY3 117.
originalskulpturer af större dimensioner, pä iindamålsenligare och med arkitektens
mening mera öfverensstämmande sätt orneras, än just med en dylik, väl vald och
ordnad samling; — samt då anskaffandet af denna samling vore jemförelsevis föga
kostsamt: Komiterade ansett sig ega grundad anledning att föreslå dess inköpande;
— hvarjemte, såsom skäl till de föreslagna utgifterna för åskledare och vattenledning,
blifvit anfördt, alt, då tredje våningen of National-museum dels är försedd
med takbelysning genom lantcrniner, som hafva sin utsträckning öfver större
delen af byggnaden, dels står med de två öfriga egentliga våningarne i omedelbar
förbindelse genom det stora öppna trapphuset, hvadan byggnaden icke för faran
of eldsvåda å vinden kan på vanligt sätt bevaras genom brandbotten brandkupor
och jerndörrar, Komiterade ansett af synnerlig vigt att andra åtgärder blefve vidtagna,
för att, så vidt möjligt, mot eldfara skydda de dyrbara och i flera hänseenden
oersättliga samlingar, som vore ämnade att i Museum inrymmas; — och
hafva Komiterade, som i sina beräkningar upptagit innanfönster för de i byggnaden
varande arbetsrum, deremot förmält, alt någon utgift för anskaffande af dylika
fönster i salarne och gallerierna icke blifvit uppförd, emedan dessa rum ansetts
skola, äfven utan dubbelfönster, under den kallare årstiden erhålla en lör sådana
lägenheter tillräcklig uppvärmning genom derinom anbragt värmeledning; kunnande,
i händelse dock anställda försök med värmeapparaten skulle ådagalägga, att
innanfönster i nämnda rum blefve nödvändiga, den för della ändamål erforderliga
koslnadssumma, beräknad tili Tjuguett Tusen Riksdaler, likväl, enligt Komiterades
tanke, icke behöfva att vid innevarande riksdag anvisas.
Hvad beträffar företrädet hos det första oller andra af de framställda båda
förslagen, hafva Komiterade, utom hvad redan är i sådant afseende anfördt, hufvudsakligen
yttrat: att, då de lii! uteslutning ur Museibyggnaden allernatift ifrågasatta
samlingar, nemligen Lifiuslkammarens samt Kongl. Bibliolhekets, vore hvarandra
både till innehåll och utsträckning så olika, att åt de förra lätt nog, men
åt de sednare endast med största svårighet en passande lokal kunde anskaffas, i
händelse de blefve ur National-museum uteslutna, det första förslagets antagande
onekligen skulle medföra den fördelen, att Bibliotheket genast er höllö en af dess
behof högeligen och längre påkallad lägenhet, och att eller detsammas öfverflyttning
till Museum den nuvarande bi bl iothek ssaien i Kongl Slottet möjligen kunde
bestämmas till plats för Lifrustkammarcn, hvarigenom, enligt detta första förslag,
olla samlingarne blefve inom beqvämligare lokaler än de nuvarande, samt dertill i
Kronans hus inrymda, och således särskilda utgifter för hyror och nybyggnader
skulle kunna undvikas; men att likväl denna fördel, den enda som ifrågavarande
förslog erbjöde, måste blifva of kort varaktighet och torde mer än motvägas af de
med förslagets antagande förknippade olägenheterna, att samlingar af väsendtligen
olika slag komme att inrymmas jemte hvarandra i samma byggnad och till cn del
i samma våning, nemligen den tredje, der taflor och skulputurer blefve tillhopa
Kongl. Maj.ts Nåd. Propositon 117.
11
ställda i samma salar, ehuru dessa olika konstarbeten, satta bredvid hvarandra i
ett Museum, långt ifrän att befordra, tvärtom slöra en ren och tillfredsställande
uppfattning, ja oftast inverka ganska menligt pä hvarandra och den här afsedda
belysning uppifrån vöre lika ofördelaktig för de plastiska bildverken, som förmånlig
för målningnrne; alt deremot samlingar af helt lika art blefve vidt åtskilda, nemligen
Lifrustkammaren från de öfriga historiska samlingarne; alt byggnadens praktfullasto
våning, den andra eller medlersta, komme att betydligt förlora i utseende
gvnorn inrymmande derstädes of Kongl Bibliotheket, hvars tätt ställda bokhyllor
skulle slänga eller afbryta utsigten från de flesta punkter, undanskymma de vackra
kolonnerna och fönstren samt i allmänhet förhindra hvarje fri och hel anblick af
do ljusa salarnes proportioner; att uppställandet af en större och konsthistoriskt
ordnad samling af gipsafgjutningar utaf plastiska mästerverk — för hvars anskaffande
Komiterades skäl äro ofvan omförmälda, — skulle, af brist på utrymme,
blifva omöjligt; att, då konstsamlingarne, genast efter inflyttningen, kotnmc att
ända lill trängsel upptaga den åt dem anvisade tredje våningen, intcresset alt öka
dessa samlingar och pligten att samvetsgrant^ uppställa hvad de redan ega, mäste
hämmas af denna brist på utrymme och slutligen lätt nog slappas; samt att, om
den samling, som saknade utrymme, finge sig rum upplåtet hos dem, hvilka för
tillfället deraf hade öfverflöd, en sådan i alla händelser olämplig anordning måste
inom kort hafva lill följd allmän trängsel och medföra nödvändigheten af någon
samlings utrymmande och förseende med särskild lokal, hvarvid, i fall, såsom sannolikt
kunde antagas, Kongl. Bibliotheket då blefve från Nulional-museum uteslutet,
hela den dyra inredning, som derstädes för bibliotheket varit nödig, gjordes
oamändbar, salarnc i andra våningen lemnades lill sina nya ändamål i ett skick,
som genast påkallade en större reparation, och man finge inom en föga aflägsen
tid undeikasta sig så väl kostnaden, som de för hvarje framåtgående hinderliga
olägenheterna af in-, ut- och omflyttningar; — hemställande Komilerade, alt, då
olla dessa med flera menliga förhållanden, som i deras betänkande fullständigare
utvecklas, kunde genom det andra förslagets antagande undvikas, enär, enligt detsamma,
Nalional-museum blefve upplåtet endast åt historiska och artistiska samlingar,
skulptur och måleri icke blandades tillsamman, Lifrustkammaren ej lösrycktes
från de beslägtade samlingarne, byggnadens praktvåning komme att aktas såsom
sådan, anskaffandet af en omfattande och lärorik gipssamling gjordes möjligt,
trapphuset blefve på det ulmärktaste sätt dekoreradt, ingen trängsel uppkomme,
onödiga kostnader och omflyttningar undsluppes och de inrymda samlingarne kundo
under en längre tid i ro få utvidga sig inom de dem lemnade lokaler, — Kongl.
Majit täcktes gilla Komiterades åsigt om detta förslogs företräde och detsamma i
nåder bifalla;
och, då angeläget voro all Nalional-museum så snart som möjligt kunde
upplåtas för de samlingar, som der komma att inrymmas; då sådant i synnerhet
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition M 117.
för dem Iliand dessa samlingar, hvilka i Rik s-ark i vet s lius äro ställda under Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitcts-akademiens inseende, vöre af stort behof, till följd
af do oroväckande siitlningsskador, som å della lius förefinnas; samt dä Museibyggnaden
sä fortskridit, alt, derest medel funnes anvisade, hinder icke skulle
möta alt redan under innevarande år och således före nästa statsregleringsperiods
ingång påbörja de återstående gipsornerings-, målnings- och inredningsarbetena,
hvilka derefter borde utan svårighet kunna så bedrifvas, att samlingarne hvar efter
annan och sednast sommaren 1865 finge derstädes inflyttas, hafva Komiterade med
anledning häraf i underdånighet hemställt, huruvida icke Kongl. Majit, h vilket dera
af ofvan omförmälda förslag än vunne nådigt godkännande, täcktes föreslå Rikets
Ständer, att det anslag, sorn kunde blifva beviljad t ej mindre för National-museibyggnodens
inredning och försättande i fullständigt skick, än för sarjlingarnes inrymmande
och omgifningarnes ordnande med mera, finge utgå med Etthundra
Femtio Tusen Riksdaler Riksmynt under hvarldcra af åren 1865 och 1864 samt
med återstoden under år 1865.
Medan Komiterade ännu voro sysselsatte med fullgörande af sitt uppdrag,
inkom Byggnads-chefcn, General-majoren af Kléen lill Kongl. Majit med underdånig
hemställan, att åtskilliga arbeten för orncring af väggar och tak, hvilka åtgärder
han ansåg icke egentligen tillhöra sjelfva byggnadsarbetet, likväl mätte, med
begagnande af befintliga ställningar, få genom hans försorg verkställas; och fann
Kongl. Majit efter Komiterades hörande samt efter inhemtad upplysning derom, alt
takens ornering i nedre vestibulen och i den stora eller så kallade hörsalen uti
midtelbyggnadens vestra del, jemte målningen af öfre veslibulens eller trapphusets
tak, redan vore, utan alt medel dertill behöft särskildt anvisas, nära fullbordade,
skäligt att, till besparing af kostnad för nya ställningar och till förekommande af
den skada, som vid deras uppsättande och vid det påföljande orncringsarbetet kunde
tillskyndas de dyrbara golfven, under den 17 Oktober nästlidet är i nåder förklara,
alt jemväl (önslerorneringarne och de åtta pilasterkapitelcrnas insättande i
nedre vestibulen samt de derstädes och i hörsalen behölliga målningar och förgyllningar,
äfvensom takorneringen till och med hufvudgesimsen i den andra, österut
belägna stora salen med tillhörande half-åttkant, borde i sammanhang med det egentliga
byggnadsarbetet utföras genom Byggnads-chcfens försorg roed rättighet för honom
att, i den mån kostnaden derför och för de redan verkställda orneringarne
å begge veslibulernas och hörsalens tak icke kunde med de till hans disposition
ställda medel, utan åsidosättande af dermed närmast afsedda föremål, bestridas,
särskildt hos Kongl. Majit göra framställning om godtgörelse för denna kostnad,
likväl icke lill högre belopp, än förslagsvis beräknade tillsammans Fem Tusen
Tjugusex Riksdaler 76 öre; hvilken summa Kongl. Majit jemväl den 50 December
samma år, på anhållan af Byggnads-chefen, i nåder anvisat alt af Stats-Konloret,
efter vederbörandes reqvisition under förskoltslite! utbetalas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jtä 117.
13
Niir Kongl. Mnj:t derefter, vid föredragning den 9 sisllidne Januari af ofvanbemnlde
Komitorades afgifna betänkande, inliemtade, att de bland utgifter för ordnande
af Museibyggnadens omgifningar upptagit, såsom ofvan är anfördt. Femton
Tusen Riksdaler, fordrad ersättning till Stoekliolms stad för Kvrkholmskanalen och
CJ v
den staden tillhöriga mark, som utom kanalen ansetts erforderlig till utvidgning
of !\lusei område, jemte Kröncriliuset och Fiskaregången; äfvensom att Komiternde,
för den händelse, att quaibvggnad med troltoir utefter Ladugårdslandsviken från
Skeppsliolmsbron till Sillhofstomten icke komme alt genom stadens föranstaltande
och på dess bekostnad utföras, beräknat kostnaden lör detta arbete till Sjutio
Tusen Fyrahundra Riksdaler att likaledes ingå bland utgifter för ordnande af Musei
omgifningar; men det syntes sannolikt, att hufvudstaden, som år 1846 med afseende
å blifvande försköning och fördel för staden, medgifvit kostnadsfri upplåtelse
af byggnadsplats för National-muscum, icke skulle undandraga sig att med lika
frikostighet bereda den numera till sitt yttre fullbordade byggnaden så stort tomtutrymme,
som är oundgängligen erforderlig för att lemna anblicken deraf öppen
och tillförsäkra nödigt dagsljus åt de dyrbara samlingarne i Musei alla våningar;
beslöt Kongl. Maj:t att, före aflåtandet till Rikets Ständer of framställning om anslag
till de ändock betydliga kostnader, hvilka för Muscibyggnadens inre fullbordande
och för ordnande af dess omgifningar erfordras, låta höra hufvudstadens vederbörande
myndigheter, huruvida icke staden, med afseende på berörda förhållanden
jemte den fördel, som genom uppförandet af den nya bron emellan Skeppsholmen
och den fordna Kyrkholmen, blifvit staden tillskyndad, numera vore benägen
alt till National-museum utan lösen afstå ifrågavarande kana!- och jordområde,
of hvars åbyggnader Krönerihuset under liden nedbrunnit och Fiskaregången upphört
alt för sådant ändamål begagnas; och infordrade Kongl, Maj:t i sammanhang
härmed upplysning, om och när en quaibyggnad mellan Skeppsholmsbron och Sillhofstomten
vore afsedd att genom stadens försorg och på dess bekostnad verkställas.
På dessa frågor, hvilka Magistraten och Borgerskapets Äldste, efter Drätselkommissionens
hörande, förehaft, men hänskjutit till Sladsfullmägtige, har sistnämnde
kommuna'myndighet under den 2:dra innevarande månad, afgilvit det svar, att
under lörutsältning, det Rikets Ständer bifalla hvad Kongl Majit i nåder föreslagit
i fråga om öfverlåtelse till staden af den Kronan tillhöriga mark, som för strandgatas
anläggning vid Ladugårdslandsviken är behöflig, Sladsfullmägtige, med frånträdande
af stadens anspråk på den af Magistraten och Borgerskapets Äldste bestämda
lösesutnma, medgåfve kostnadsfri upplåtelse till Kronan af den numera lill
större delen igenfyllda Kyrkholmskanalen tillika med ifrågavarande, derinvid belägna
mork jemte Fiskarehuset; dock under förbehåll att, om, i följd af Rikets
Ständers blifvande beslut, någon lösen för Kronans ofvanberörda jord vid Ladugårdslandsviken
komme i fråga, staden skulle ega att vid liqviden räkna sig till
godo den af Magistraten och Borgerskapets Äldste för Kyrkholmskanalen med mera
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M W.
bestämda, nu vilkorligen eftergifna lösesumma; — men, då staden til! Kronan
kostnadsfritt afstått liela Kyrkholmen, och den strand deraf, som utefter Museibyggnaden
sträcker sig emellan Skeppsholmsbron och Sillhofstomten, icke kunde
komma att såsom hamnplats begagnas, ansågo Sladsfullmägtige alt det icke borde
tillkomma staden att den ifrågaställda quaibyggnaden vid nämnde strand utföra eiler
bekosta, utan frågan derom, likasom ordnandet af Museibyggnadens närmaste omgifningar
i öfrigt, vöre en Kronans angelägenhet. Fullmagtiges i ämnet sålunda
fattade beslut har Öfver-stålhållare-cmbelet jemväl för siri del hiträdt samt, i underdånig
skrivelse den 8 innevarande månad, underställt Kongl. ]\Jaj:ts nådiga
pröfning och fastställelse.
Slutligen, sedan General-majoren af Kléen, genom underdånigt memorial den
11 näsllidne Maj, hvilket blifvit till trycket befordradt för att Rikets Ständer
tillställas, anmält det honom anförtrodda uppdrag i afseende på Musei-byggnaden
vara fullgjordt och Kongl. Majit den 15 i samma månad i nåder anbefallt Ölverintendents-embetet
att byggnaden, med hvad dertill hörer, i befintligt skick emottaga
för att besörja vården och tillsynen deröfver, äfvensom utförandet af de arbeten
för byggnadens vidare fullbordande, hvartill medel framdeles blefve anvisade,
har bemälda Embete, efter anställd besigtning å byggnaden för utrönande, huruvida
några ytterligare åtgärder för densammas slutliga fulländning kunde utöfver
de redan verkställda eller af Komitéen föreslagna, vara af behofvet påkallade, inkommit
till Kongl. Maj:t med underdånigt memorial af den 16 i denna månad,
innefattande hemställan, att, i sammanhang med beredandet af anslag för de af
Komiterade föreslagna inrednings- med flera åtgärder, erforderliga medel måtte i
nåder anvisas för bekostande jemväl af följande arbeten och utgifter, nemligen:
A. Byggnadsarbeten, såsom stensättning af källargolf, skiljcmurar och jerndörrar
mellan källare, afsedda för olika behof, afputsning af stora vestibulens väggar, vindarnes
förseende med golf och inre tak, två spiraltrappors uppdragande, på derför
afsedda ställen, från källaren upp till vinden, terrasstrappor vid östra porten, rökför
brännares anbringande på värme-apparaten och ombyggnad of dess pannmurar,
provisionela betäckningar ä marmor- och paiketlgolfven samt marmortrapporna,
putsnings- och slipningsarbeten å pelare med mera, tillsammans upptaget till en
kostnad af R:dr 45,465: —
B. Underhåll al koppartaket och fönstren under nästkommande tre
år samt byggnadens uppvärmning under samma tid  17,250: —
äfvensom mattor med tillbehör för framtida skyddande af marmorgolf
•i D
och marmortrappor  1,775: —
C Aflöning och arfvoden åt Arkitekt för ett år utöfver de två, som
Komiterade beräknat åt en Tillsyningsman, en Kamererare och Kassör,
två eldare och en portvakt under tre år samt åt en uppsyningsman
Transport 64,490: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 117.
15
Transport 64,490: —
vid värme-apparaten under de 7 månader den på prof begagnas,
tillsammans 42,380: —
Summa R:dr 77,070: —
hvarförutan Ofver-intendents-embetet förordat att stora veslibulens väggar
och trapp-armar måtte, med afseende på byggnadens i öfrigt rika
ornering, beläggas med så kallad sluccoluslro i stallet för att, enligt
Komiterades förslag, oljemålas, samt uppgifvit att genom denna förändring
slutsumman skulle ökas med  47,470: —
eller lill R:dr 94,540: —
Vid öfvervägande af allt hvad i detta ärende förekommit och dervid först af
frågan, huruvida Lifruslkammaren eller Kongl. Bibliothcket hör uteslutas ur Museibyggnaden,
hvilken, enligt den af Komilcrade verkställda utredning, icke lämpligen
kan inrymma hegge dessa samlingar jemte de öfriga, har Kongl. Majit, på de skäl som
Komitéen anfört, funnit dess sednare alternativförslag hafva företrädet, så att byggnaden,
med uteslutande af Bihliolbeket, för hvilket ökadt utrymme kan provisoriskt
beredas i nuvarande museirumrnen uti Stockholms slott, skulle i den första eller
bottenvåningen inredas för do historiska samlingarne, Kongl, klädkammaren deribland
inbegripen, och Myntkabinettet i andra våningen för skulptur, för Lifrust—
kammaren och en af hvarjehanda konststycken af guld, silfver, elfenben, glas, emalj
med mera bestående så kallad »konslkammares» samlingar, samt i tredje våningen
för målnings- och tecknings-samlingarne, hvarje kollektion med dertill hörande nö
diga
arbetsrum i samma våning; hvarförutan trapphuset skulle upptaga ofvanherörda
samling af gipsafgjutningar efter de märkvärdigaste och skönaste skulpturverk, från
äldsta tider till nuvarande, samt källarvåningen innehålla värme-apparater, bostäder
för portvakt och eldare, jemte utrymme för åtskilliga förråder. Då den kostnad,
som Komilerade, på grund af noggranna och i de minsta delar utförda beräkningar,
upptagit för detta alternalivförslags verkställande, jemte byggnadstomtens stenläggning,
plantering på östra och en del af norra sidan med låga buskvexter i
grupper samt förseende med troltoirer, quai och stängsel mot grannlomlerna, uppgår
lill Fyrahundra Fyratiotre Tusen Tvåhundra Sextioen Riksdaler Femtionio öre;
men i denna summa inbegripas Femton Tusen Riksdaler ersättning lill Stockholms
stad för Kyrkholmskanalen och derintill gränsande delar af den för Museum be
hölliga
tomt, tillika med dennas äldre åbyggnader, och Stadsfullmägtige å stadens
vägnar numera afstålt från anspråket på sådan ersättning, under förbehåll och förutsättning
af Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag om öfverlåtelse
till staden af den Kronan tillhöriga mark, som för strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken
erfordras; kommer vid det förhållande, alt berörda nådiga förslag
redan lärer vara vid riksdagen bifallet, ifrågavarande kostnad att, enligt Komité
-
16
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition M 117.
förslagets öfriga innehåll, utgöra R:mt R:dr 428,261: 39,
hvilken summa, ökad med ofvanberörda af Stals-konloret
utgifna förskott till godlgörelse för redan verkställda
orneringsarbcten  » » 3,026: 76,
och med de af Ofver-intendents-embetet anmälda ytterligare
behof, tillsammans  » » 94,340: —
utvisar, alt en summa af Runt R:dr 527,828: 35,
erfordras för National-museibyggnadens försättande i fullfärdigt skick, med all in
redning
som de antiqvariska, historiska och artistiska samlingarne för en värdig
uppställning påkalla, samt vidare för dessa samlingars inflyttning, — och omgifningornes
ordnande, jemte byggnadens underhåll och rummens uppvärmning under
de tre år, som nästkommande stalsregleringsperiod antagligen kommer alt omfatta.
Ännu ett tillägg vid ofvanberörda för National-museuin återstående kostnader
är likväl oundgängligt. Geheimerådet Stiller i Berlin, den frejdade arkitekt, som,
enligt uppdrag, år 1848 uppgjort den sedermera gillade och följda ritningen för
Museibyggnaden, har för dess utförande varit under hela byggnadstiden anlitad, icke
blott om muntliga och skriftliga råd och anvisnir.gar, utan äfven om uppgörande
af detaljritningar för nästan alla byggnadens och orneringens delar, äfven sådana,
som ännu icke hunnit utföras. Om vidden af den möda och den tidsuppoffring,
som varit med alla dessa arbeten förenade, vittnar nogsamt det förhållande, att 4
å 500 af Stiller eller under hans ledning författade ritningar funnos bland Museibyggnadens
tillhörigheter, när denna f ån Byggnads-chefen aflemnades lill Ofverintendents-embetet,
och en mängd andra dylika ritningar är under den föregående
tiden förbrukad. För hela det sålunda under omkring 15 år använda arbete, med
två derunder företagna resor till Stockholm, har Geheimerådet Siiiler, under åberopande
af de i bans fädernesland antagna grunder för vedergällning af arkitektbiträde,
gjort anspråk på den i förhållande till samina grunder billiga godtgörelsen
af minst 2 procent å bela byggnadsumman. Om nu från de, enligt Byggnadschefen,
General-majoren af Kleens berättelse den 11 Maj detta år, dittills för
Museibyggnaden utgifna R:dr 1,775,844: 6.
afdragas 13 års aflöningar till honom sjelf, en Arbets
chef,
en Konduktör och en Redogörare, tillhopa 84,942: —
utgifna arfvoden lill Geheimerådet Stiller och Arkitekten
Wentzel  17,885: 11.
värmledningens värde  61,000: —
resekostnader 11,716: 7.
Galuläggnings-afgift med mera  3,714: — 179 257: 18
återstår egentlig byggnadskostnad .
1,596,586: 88.
Transport 1,596,586: 88.
Träns
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JYs 117. 17
Transport 1,596,586: 88.
Härtill komma de af Byggnads-chefen serskildt utförda
orneringar för  5,026: 76.
samt af Komiteradc föreslagna arbeten: för inredning  137,522: 55.
för målning  83,348: 4i.
för gipsornering ined mera
42,723: 56.
för ställningar och inslrumenlalior  5,000: —
och oförutsedda omkostnader
. 15,000: -—
äfvensom de af Öfvcrinlendents-cmbetet tillagda byggnadsarbeten för 45,465: —
Pä den sålunda uppkommande egentliga byggnadssuinman R:dr 1,950,672: 96,
skulle Geheimcrädet Stiller tillgoJokomina, såsom arkilekt-arfvodc, 2 procent
mel  58,615: 46.
och, då han hittills erhållit tillsammans  13,788: 35
återstår i sådant hänseende att gälda R:dr 24,825: 11.
Kongl. Maj:t har nu, på grund af sorgfälliga beräkningar framställt alla de
kostnader, som erfordras för att bringa det nalionela företaget, Museibyggnaden och
hvad dertill hörer, till ett hedrande slut; och, om än de dryga utgifter, som förelaget
ännu kräfver, skulle kunna på en längre lid fördelas eller någon enstaka del
deraf, såsom til! exempel kajhyggnaden, uppskjutas lill en aflägsnare framtid, anser
Kongl. Maj.t likväl det anstånd, som härigenom kunde för någon de! af utgifterna
beredas, hvarken vara förenligt med en på det hela klok hushållning, som fastbo
1 d r o fordrar, att arkitekt-arfvoden med mera dylikt inskränkes (ill kortaste möjliga
lid, eller uppväga olägenheterna deraf, alt byggnadens efterlängtade fulländning
och upplåtande för sin vigtiga och förädlande bestämmelse skulle utöfver bo
hof
undanskjutas. Fördenskull vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå, att Rikets
Ständer, för godtgörande så väl af de här ofvan till Femhundra Tjugusju Tusen
Åttahundra Tjuguåtta Riksdaler 55 öre sammanräknade kostnader, som af Gehcimcrådet
Slulers arfvodesfordran, målto till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en jemnad
summa af Femhundra femtiotrc Tusen (555,000) Riksdaler Riksmynt att utgå med
Sjuttiotre Tusen Riksdaler under loppet af innevarande år samt återstoden, i män
af behof, under åren 1864, 1865 och 1866.
Samtliga de till detta mål hörande handlingar och ritningar skola tillhandahållas
det Utskott, lill hvars handläggning ärendet varder af Rikets Ständer öfver
lemnadl;
och Kongl. Maj:t förhlifver Rikets Ständer med all Konglig Nåd och Ynnest
städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
C. J. Malmsten.
Bill. tiU R. St. Brot. 1862 & 1S63. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 fläjt. 1!
18
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition JW 117.
Utdrag af Protokollet öfoer Ecklesiastik-ärenden, hållet
inför Hans M«j:l Konungen i Stats-Håde t å
Stockholms Slott den 3 Juli 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slalsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve ton Platen,
Lagerstråle och
Malmsten.
T. f. Dopartcments-chefen, Statsrådet Malmsten uppläste till justerin”; följande,
enligt Kongl. Maj:ts, uppå Siats-Rådets enhällig,a tillstyrkande, förut fattade beslut,
uppsatta förslag till Kongl Maj:ts nådiga Proposition lill Rikets Ständer:
angående anslag för Nalionnl-muscibyggnadcns inredning jemte andra i sammanhang
dermed erfordcrlige kostnader;
Oell täcktes Kongl. Maj:t, på Stals-Rådcls underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes delta Protokoll bifogadf,
samt förordna alt, i enlighet deimcd, nådig Proposition skulle
lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander
Kongl. Majus Nåd. Proposition Jtä 118.
19
KtO SIN.
Ant. till Exp.-Utsk. den 6 Juli 1863, kl, 6 c. ro.
Kongl. Maj.Is Nådiga Proposition lill Rikets Stander om full
dispositionsrätt för Stockholms stad och Ian lill den
dt stadens och lånets gemensamma Karhus-inråtlning
dr 4815 upplåtna egendom å Kungsholmen; Gifven
Stockholms Slolt den 3 Juli 4863.
Selinn Kongl. Maj:t, med anledning af en utaf Direktionen öfver Allmänna
Barnhus-inrättningen i Slockholm gjord underdånig framställning, angående öfverISleise
till Barnhus-inrättningen, emot skälig ersättning, af den genom Rikets Sländets
skrifvelse den 27 Juli 1815, till begagnande för den gemensamma Kurhus—
inrättningen för Stockholms stad och län upplåtna tomt, med åbyggnader, å Kungsholmen,
efter vederbörandes börande, uti nådig Proposition den 21 Oktober 1859
föreslagit Rikets då församlade Ständer, alt, i fall öfverenskommelse om öfverlåtelse—
vilkoret! i öfrigt kunde mellan Barnhus-direktionen samt Stockholms stads och läns
för ändamålet utsedde deputerade träffas och blcfvo af Kongl. Maj:t i nåder gillad,
Rikets Ständer måtte förklara hinder icke möta för densammas alslutandc och
framtida kraft, såsom bade berörda tomt och byggnader varit Kurhus-inrättningen
med full egande rätt tillerkända, samt Rikets Ständer medelst underdånig skrifvelse
den 8 Februari 1860 till denna Kongl. Aloj:ts nådiga framställning lemnat
bifall, men någon öfverenskommelse om vilkoret! för den af Kurhuset begagnade
egendomens öfverlåtande till Barnhus-inrättningen icke kunnat åvägabringas, utan
frågan derom numera förfallit; så bar Kong! Maj:'s Befallningshafvande i Stockholms
Ian, som redan år 1856 i underdånighet framställt angelägenheten deraf, att
länets sjuk värds-anstalter i hufvudsladen ordnades på ett sätt, som vöre mera ändamålsenligt
än nu är förhållandet, uti skrifvelse den 15 September riäsllidet år.
enar behofvet för länet of en oafhängig sjukvårds-anstalt inom hufvudsladen för så
väl lazaretts- som kurhus-patienter ännu qvarstode och årligen allt mera onfvisligt
gåfve sig tillkänna, i enlighet med deputerades från länet vid sammanträde den 29
Juli nämnda år fattade beslut, underdånigst anhållit om aflåtande af nådig Proposition
till R.kels Ständer derom, att ofvanomförmalda af Rikets Stander fir 1815
till Kurhus-inrättning för Stockholms stad och bin öfverlåtna egendom å Kungsholmen
måtte, med derå vid öfverlåtelsen befintliga åbyggnader, kunna af staden
20
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition M 118.
eller länet inlösas, eller ock, vare sig hel och hållen eller delvis, (ill annan allmän
inrättning eller enskild person föryllras, under förbindelse för <len part, som sin
andel deri sig afhändcr, att anskaffa och inrätta en behofvct motsvarande ändamålsenlig
sjukvårds-anslalt för Kurhus-patienter.
Uti häröfver infordradt yttrande har Kurhus-direktionen undcrdånigst förordat
Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes berörda framställning, under förutsättning och
med vilkor alt den gemensamma nyttjanderätt lill ifrågavarande faslighet, som genom
Rikets Ständers beslut år 1815 blifvit Stockholms stad och län tillerkänd,
icke må upphöra utan ömsesidig öfverenskommelse, och försäljning eller fördelning
af fastigheten således icke kunna ega rum, så vida icke de, som i förevarande
fråga utöfva stadens och länets rätt, derom blifva ense; och har Öfverståthållare—
Embelet, uti anbefaldt eget utlåtande i ämnet, detta Direktionens underdåniga yttrande
bi träd t.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj:t i nåder
föreslå Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis Rcfallningshafvandes
ofvanbcrörda framställning, medgifva, det ifrågavarande af Rikets Ständer år
1815 till Kurhus-inrättning för Stockholms stad och län öfverlåtna egendom ä
Kungsholmen mätte, med derå vid öfverlålelsen befintlige åbyggnader, kunna af
staden eller länet inlösas, eller ock, varö sig hel och hållen eller delvis, till annan
allmän inrättning eller enskild person föryttras, under förbindelse för den delegare,
som sin andel deri sig alliander, att anskaffa och inrätta en behofvct motsvarande
ändamålsenlig sjukvårds-anstalt för Kurhus-patienter.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Konglig Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
C. J. Malmsten.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 116. 21
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiasli/e-ärenden, hållet
inför flans Maj:t Konungen i Stats-Rddet ä
Stockholms Slott den 3 Juli 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle och
Malmsten.
Slutligen uppläste t. f. Departernents-chefen, Statsrådet Malmsten till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stals-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. * Maj:ts nådiga Proposition till Rikets
Ständer:
om full dispositionsrätt för Stockholms stad och län till den åt stadens och
länets gemensamma Kurhus-inrättning år 1813 upplåtna egendom å Kungsholmen;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes delta Protokoll bifogadt,
samt förordna att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander.
frih. till fr. SI. Prat. 1862 <k 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 frand. 24 Hafi.
STOCK liom, TRYCKT HOS JOHAN BECKMAN, 1863.
Kongl. Majt:» Nåd. Proposition M 119.
t
N:o 119.
Ank. till Eip.-Ut»k. den 10 Aug. 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Majit» Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående afsöndring
af jord från majors-bostållet Hammar vid Wermlands regemente
till begrafningsplats åt Hammarö för samling i Wermlands län;
Gifven Stockholms Slolt den 7 Augusti 1863.
Hos Kongl. Maj:t har Hammarö församling i Wermlands län och Carlstads stift
i underdånighet anhållit att af egorna till tredje majors-bostället vid Wermlands infanteri-regemente,
Hammar, en jordrymd af två tunnland, eller efter det nya ytmåttet
11,20 qvadralrefvar, som, jemlikt en af vice Kommissions-landtmätaren E. A. Hård
deröfver upprättad karta och beskrifning, är nära intill kyrkan belägen, måtte från
bostället få afsöndras och emot afgäld åt församlingen upplåtas, för att användas till
ny begrafningsplats, hvaraf församlingen, enär dess nuvarande kyrkogård vore otillräcklig,
hade behof, äfvensom till annat församlingens gagn, i händelse nämnda jordafsöndring
till hela sitt omfång icke funnes nödig för nyss uppgifna ändamål
Öfver denna underdåniga ansökning, uti hvilken då varande boställshafvaren,
Majoren och Riddaren af Kongl. Svärds-orden Ernst Wilhelm Hård, instämt, hafva
ej mindre utnämnde tredje Majoren vid Wermlands regemente, Öfverste-löjtnanten och
Riddaren af Kongl. Svärds-orden Anders Theodor Wijkander, såsom tillträdande boställshafvare,
utan äfven Lönings-direktionen och Cbefs-embetet vid samma regemente
samt Landshöfdinge-embetet i länet afgifvit underdåniga yttranden och ansökningen
tillstyrkt; hvarjemte Krigs- och Kammar-kollegierna inkommit med underdånigt utlåtande
i ämnet och dervid, jemte upplysning att, enligt jordeboken, tredje majorsbostället,
Hammar 1, i Hammarö socken af Carlstads tingslag utgör 2 mantal
krono-säteri, med 49 R:dr 40 sk 10 rist anordnad och afkortad ränta, anfört att,
enär församlingens behof af ny begrafningsplats vore af vederbörande vitsordadt och
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft. l
2
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition M 119.
ifrågavarande plats, såsom landtmätarens karta och beskrifning utvisade, både för ändamålet
lämplig och utan synnerligt värde för bostället, Kollegierna funno sig böra
tillstyrka nådigt bifall till afsöndringen af omförmälda jordrymd och densammas upplåtande
till församlingen, med förbehåll att behörig afgäld derför, i den ordning Kongl.
Förordningen den 19 December 1827, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning
och jordafsöndring, stadgar, varder bestämd att af församlingen lill boställshafvaren
årligen utgöras.
I anledning af hvad i detta ärende blifvit anfördt och upplyst, vill Kongl. Majit
härmed föreslå Rikets Ständer att omförmälda jordrymd af 11,20 qvadratrefvar må
från majors-bostället Hammar afsöndras och till Hammarö församling upplåtas, för
att såsom begrafningsplats användas, dock med förbehåll att behörig afgäld derför, i
enlighet med hvad Krigs- och Kammar-kollegierna föreslagit, af församlingen till boställshafvaren
årligen utgöres.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas, och
Kongl. Majit förbiifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Arenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet, å Stockholms Slolt den 7 Augusti 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsråden: Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson. .
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af Stats-Rådet en
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 120. 3
hålligt tillstyrkta nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majis nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående afsöndring af jord från majors-bostället Hainmar vid
Wermlands regemente till begrafningsplats åt Hammarö församling i Wermlands län;
Och täcktes Kongl. Maji, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla nämnda förslag, samt förordna att. i likhet
dermed, nådig Proposition, sådan den finnes vid detta Protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M J. Bandelin.
N:o 120.
Alik. till Exp.-Utsk. ilen 10 Aug. 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
å allmänna indragnings staten åt aflidne Navigalionsskole-inspektören
m. m. C. 4. Petterssons enka, Hilda Amanda Catharina
I;undberg; Gifven Stockholms Slott den 7 Augusti 1863.
Sedan f. d. Kapiten-löjtnanten vid Kongl. Majis Flotta, Inspektören vid Rikets
Navigationsskolor, Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden, Carl Anton Pettersson den
23 Juni innevarande år aflidit, har hans enka, Hilda Amanda Catharina Pettersson,
född Lundberg, uti en af Kongl. Majis och Rikets Kommers-kollegium till Kongl.
Maji öfverlemnad ansökning, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maji måtte till Rikets
Ständer aflåta nådig framställning om beviljande af någon årlig pension till hennes
och hennes fyra minderåriga barns uppehälle.
Framlidne Kapiten-löjtnanten Pettersson, född 1818 och år 1840 utnämnd till
Sekund-löjtnant vid Kongl. Majis Flotta, derifrån han år 1858 på begäran undfick
nådigt afsked, har sedan år 1847 varit ordinarie Navigations-skollärare, först i Göte
-
4
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 120.
borg och sedermera i Stockholm, hvarjemte han år 1858 erhöll nådigt förordnande
att vara inspektör öfver navigations-skolorna i riket Dessutom har Pettersson från
trycket utgifvit åtskilliga vid undervisningen allmänt begagnade arbeten i navigationsvetenskapen
och jemväl, enligt dertill erhållet nådigt uppdrag, verkställt astronomiska
ortbestämningar i Norrbottens län, att tjena till grund för det under utarbetning varande
ekonomiska karteverket öfver nämnda län.
Vid öfverlemnandet af berörda ansökning har Kommers-kollegium i underdådighet
anfört det Kollegium, beträffande Petterssons verksamhet såsom navigationsskole-lärare
och inspektör öfver navigationsskolorna, ansåge för en dyrbar pligt att
vitsorda ej mindre den framstående skicklighet och det oförtröttade nit han såsom
lärare städse ådagalade, än ock den oaflåtliga omsorg och det redbara allvar hvarmed
undervisningen vid ifrågavarande läro-anstalter af honom öfvervakades, på det att
dessa skulle kunna tidsenligt uppfylla sitt ändamål; att, om dessa hans egenskaper i
och för sig syntes innefatta anledning för det allmänna att lemna något vedermäle af
erkänsamhet åt hans efterlemnade enka och fyra barn, af hvilka det äldsta nyss uppnått
tolf år, en verklig förbindelse härutinnan förefunnes vid betraktande af den nödställda
belägenhet, hvaruti, på sätt den efter Pettersson hållna bouppteckning utvisade,
den aflidnes familj kommit, genom hans alltför tidiga bortgång; samt att Kollegium, med
afseende å dessa förhållanden och då Petterssons enka icke vore berättigad till pension
efter sin man, på grund af någon af de befattningar, han i lifstiden innehaft, funne
sig böra hemställa det Kongl. Majit måtte för sökanden och hennes oförsörjda barn
af Rikets Ständer äska årlig pension från allmänna indragningsstaten.
Då af handlingarne inhemtas, att f. d. Kapiten-löjtnanten Petterssons efterlemnade
qvarlåtenskap betydligt understiger boets skulder, samt Pettersson genom sin gagnande
verksamhet i de honom uppdragna befattningar gjort sig så förtjent af det allmänna,
att hans i behöfvande omständigheter efterlefvande familj ej bör lemnäs utan
det understöd, som för dess tarfliga utkomst är behöfligt, vill Kongl. Majit härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer att Petterssons enka, Hilda Amanda Catharina Lundberg,
måtte å allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af Ett Tusen
Riksdaler Riksmynt, samt att Rikets Ständer, med afseende å härvid förekommande
ömmande omständigheter, måtte medgifva att denna pension finge beräknas från och
med månaden näst efter Petterssons död, och således utgå från och med sistlidne
Juli månad.
De till ärendet hörande handlingar skola tillställas det Utskott, till hvilket frågan
varder af Rikets Ständer öfverlemnad, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 120.
5
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maji Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 7 Augusti 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsmimstern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle föredrog derefter i underdånighet:
1:o. Kommers-kollegii underdåniga skrifvelse af den 22 nästlidne månad, deruti
Kollegium, jemte eget yttrande, öfverlemnat en af framlidne f. d. Kapiten-löjtnanten,
Inspektören öfver rikets navigationsskolor m. m., C. A. Petterssons efterlemnade
enka, Hilda Amanda Catharina Pettersson, född Lundberg, till Kongl. Maj:t ställd, af
åtskilliga handlingar åtföljd skrift, innefattande underdånig anhållan, att Kongl. Majit,
med afseende å hennes aflidne mans förtjenster och den nödställda belägenhet, hvaruti
hon med fyra minderåriga barn sig befunne, måtte af Rikets Ständer äska någon
pension för hennes och hennes barns nödtorftiga uppehälle.
Föredragande Departements-chefen yttrade i underdånighet:
»Då af handlingarne inhemtas — — — — — — — — — — :—
Denna af Stats-Rådets öfriga ledamöter biträdda hemställan
O
täcktes Kongl. Maj:t i nåder gilla, samt befallde att, i enlighet
med ett af föredragande Departements-chefen nu till justering
uppläst förslag, nådig Proposition i ämnet, af den lydelse bilagan
Litt. A. till detta Protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
6
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 121,
N:o 121.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Aug. 1803, kl. 11 f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anvisande
af medel till betäckande af kostnaden för iståndsättandet af åtskilliga
broar å den så kallade Carl Johans vägen i Jemtland,
m. m.; Gifven Stockholms Slott den 7 Augusti 1863.
Sedan Kongl. Majit, under den 27 Mars 1858, till reparation eller ombyggnad
af flera, å den på Statens bekostnad inom Jemtlands län, melian Ostersund och
Norska gränsen, anlagda så kallade Carl Johans vägen befintliga träbroar, beviljat nödigt
auslag, att af den då sednast anvisade vägbyggnadsfonden utgå, anmälde Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader under den 17 Februari 1860 hos Kongl.
Majit i underdånighet: att, oaktadt enligt den fastställda planen för berörda reparationsoch
ombyggnadsarbeten beräknats endast 817 Riksdaler för erforderliga smärre lagningar
och underhållsarbeten å de två broarne öfver Hjerpeström, öster om Undersåkers
kyrka och öfver Bådsjösundet, vester om Åhre kyrka, hade likväl under den
tid som förflutit sedan ofvanberörda plan uppgjordes, omförmälda två stora träbroar,
till följd af vårflöden och isgång, lidit så betydliga skador, att, enligt ett af extra
Adjutanten i norra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Kapitenen E. T. F. Nordbeck,
efter noggrann lokalbesigtning upprättadt kostnadsförslag, till fullständigt iståndsättande
af ifrågavarande broar, skulle erfordras, för bron öfver Hjerpeström, inberäknadt anläggandet
derstädes till framtida skydd för bropelarne, af tre isbrytare af sten, 12,535
Riksdaler, samt för bron öfver Bådsjösundet, inberäknadt anläggning af en dylik isbrytare,
8.840 Riksdaler, eller tillsammans 21,375 Riksdaler utöfver de smärre underhållskostnader,
som i förutnämnda förslag beräknats; och hemställde Styrelsen vid
sådant förhållande, ätt sistnämnda summa måtte af Kongl. Majit i nåder anvisas, i
ändamål att berörda två broar, på hvilkas bestånd trafikens fortgång genom Jemtland
till Norrige vore beroende, måtte med görligaste första kunna iståndsättas. Då dessa,
till allmänt underhåll icke indelade, utan genom Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader försorg samt på Statens bekostnad vidmagthållna broar, genom de
Kongl. Majus Nåd. Proposition JM 121.
7
vid 1859 års vårflod derå inträffade skador, kommit i det bristfälliga skick, att, derest
icke dessa skador ofördröjligen afhjelptes, fara vore för handen, att broarne helt och
hållet skulle rasa, hvarigenom allmänna rörelsen mellan Jemtland och Norrige komme
att på ett kännbart sätt hämmas, uppdrog Kongl. Majit, under den 9 Mars 1800 ål
bemälde Styrelse att, på det för ändamålet lämpligaste sätt, skyndsamt gå i författning
om verkställandet af ifrågavarande reparationsarbeten, jemte öfriga åtgärder till
broarnes skyddande mot isgång; och erhöll Stats-kontoret befallning alt de härtill
erforderliga medel, dock ej öfver den beräknade kostnadssumman, 21,375 Riksdaler,
af under händer varande tillgångar utbetala.
Sedermera och med anledning af Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
hos Kongl. Majit gjorda underdåniga framställning om nödvändigheten att snart
vidtaga åtgärder, dels för ombyggnad af bron Nio 34, öfver Buttersbäcken, å Carl
Johans vägen, och, i sammanhang dermed, omläggning af närmast derintill befintliga
vägdelar, dels ock för anbringande af ny farbana å broarne öfver Staa-elfven och
Bådsjösundet, hvilka företag, enligt två särskilda, af Kapitenen Nordbeck upprättade
förslag, beräknats tillsammans erfordra en kostnad af 10,299 Riksdaler, har Kongl.
Majit, under den 7 Februari 1862, uppdragit åt bemälde Styrelse att skyndsamt gå
i författning om utförande, på det för ändamålet lämpligaste sätt och så snart årstiden
det medgåfve, af ofvanberörda reparationsarbeten, samt anbefallt Stats-kontoret
att de härtill beräknade medel med högst sistberörda
utanordna.
Genom tid efter annan meddelade Kongl, beslut, sednast den 26 Maj 1854,
hade blifvit bestämdt, att den ifrågavarande vägen skulle underhållas på entreprenad
med fortfarande af vägafgift, enligt fastställd taxa, under förbehåll likväl att, i händelse
ny vägdelning inom provinsen skulle komma att försiggå, i laga ordning borde
pröfvas huruvida vägen kunde å de vägbyggnadsskvldige till underhållande indelas.
De inflytande vägafgifterna hade dock städse visat sig vara otillräckliga för bekostande
af betydligare reparationer å de större broarne i väglinien. — Sedan Kongl. Majit,
genom nådig Resolution den 27 Juli 1860, förordnat, att ny allmän vägdelning inom
provinsen Jemtland borde ega rum samt väghållningsbesväret fördelas gemensamt på
samtliga vägbyggnadsskyldiga hemman, anförde Kongl. Majits Befallningshafvande i
underdånigt memorial af den 16 Februari 1861, hurusom åtgärder för att bringa
denna vägdelning till verkställighet då vore under förberedande handläggning; att fråga
uppstått och snart förekomme till behandling vid allmänt landsting, huruvida de väg
hållningsskyldige kunde förena sig om någon gemensam verkställighet af vägunder
hållet,
så att åtminstone de från vägen alltför aflägsna hemmanen blefve befriade från
vägunderhållet in natura oph i stället finge lemna ersättning i penningar till den, som
åtoge sig underhållet; att ehuru väsendtliga lättnader genom den nya vägdelningen
vore att emotse, farhågorna för nya vägars intagande i vägdelningen likväl vore så
starka, att Kongl. Majits Befallningshafvande, på grund af flera i det underdåniga
belopp under förskottstitel
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVf 121.
memorialet uppgifna skäl, befarade, att någon förening om gemensamt vägunderhåll
icke kunde till vägabringas, derest äfven ifrågavarande fjällväg skulle komma att i vägdelningen
ingå; att, om åter en sådan förening icke komme till stånd, qvarstode i
sin fulla giltighet de skäl, som föranledt det nådiga beslutet af den 26 Maj 1854
om fjällvägens underhållande på entreprenad och mot vägafgifter, enär vägen icke
kunde fördelas på de få i trakten belägna hemmanen och deremot vägunderhållet
skulle för flera mil aflägsna hemman utgöra en alltför tryckande börda; samt att, enligt
en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framlagd beräkning, vägafgifterna, hvilka
blifvit på arrende upplåtna och under de sednare åren lemnat en årlig inkomst af
1,518 Riksdaler, voro fullt behöfliga för vägens underhåll så väl sommar- som vintertiden
och troligtvis komme att förminskas samtidigt med öppnandet af den nya
kommunikationsleden mellan Jemtland och Norrige, som då var under utförande, hvadan
någon nedsättning i dessa afgilter svårligen kunde ega rum; hemställande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, på dessa skäl, att Kongl. Majit täcktes tillåta, att den ifrågavarande
fjällvägen finge från den nya vägdelningen inom Jemtland undantagas och
de under den 26 Maj 1854 i nåder meddelade föreskrifter angående underhållet af
samma väg och afgifterna för dess begagnande fortfarande och tillsvidare lända till
efterrättelse. — Vid underdånig föredragning häraf den 1 Mars 1861 fann Kongl.
Majit, med afseende å hvad Dess Befallningshafvande lill stöd för sm framställning
anfört, godt tillåta, att ifrågavarande vägsträcka för det då närvarande ifrån allmän
vägdelning inom Jemtland undantoges, samt att de i nådiga Brefvet den 26 Maj 1854
meddelade föreskrifter, angående underhållet af samma väg och afgifterna för dess be
gagnande,
finge tillsvidare fortfarande lända till efterrättelse; och anbefallde Kongl.
Majit derjemte Sin Befallningshafvande, att hvart femte år inkomma med underdånig
anmälan, om och till hvad belopp nedsättning i de fastställda vägafgifterna skulle kunna
ega rum. — Den häri omförmälda vägdelning, som. efter hvad upplyst är, afser en
tid af endast tio år, har sedermera kommit till stånd.
Under den tid, som numera förflutit, hafva af ofvanberörda, vid särskilda tillfällen
anvisade belopp, blifvit från Stats-kontoret på Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader reqvisition utbetalade och för de afsedda ändamålen disponerade ej
mindre 8,840 Riksdaler till islåndsättande af bron öfver Bådsjösundet och anbringande
af en isbrytare derstädes, än äfven de för ombyggnad af bron öfver ButtersEäcken
jemte dertill hörande vägförbättringar samt anbringande af nya farbanor å
broarne öfver Staa-elfven och Bådsjösundet bestämda 10,299 Riksdaler. Deremot
hafva, enligt hvad Stats-kontoret anmält, de för reparationen af bron öfver Hjerpeström
afsedda 12,535 Riksdaler ännu icke blifvit från Stats-kontoret reqvirerade, af
anledning, efter hvad särskildt blifvit meddeladt, att i sammanhang med inom orten
väckt fråga om ett annat läge för bron öfver Hjerpeström, de nödvändigaste reparationerna
å gamla bron blifvit verkställda, utan det beviljade anslagets anlitande.
Enär
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition M 121.
9
Enär ifrågavarande för kommunikationen med konungariket Norrige på Statens
bekostnad anlagda väg med tillhörande brobyggnader icke, efter hvad antagligt är,
på längre tid kan blifva i vanlig ordning lill underhåll indelad och inflytande algifter
för vägens begagnande icke heller finnas tillräckliga att bekosta omläggning af de
derå befintliga större broar; samt de utgifter, som nu äro i fråga och hviika lill
en del ej varit kända förr, än det vid sednaste riksdag beviljade anslag till vägomläggningar
redan blifvit fördeladt på andra arbetsföretag, icke skäligen synes böra
drabba det anslag, som vid innevarande riksdag tilläfventyrs kan komma alt för nästa
statsregleringsperiod beviljas för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, vill Kongl. Majit, — under erinran, att, i
följd af Kongl. Majits nådiga beslut den 20 Juni 1862 angående återgång af uppgjordt
kontrakt om en vägförbättring mellan Östergötlands länegräns och Wida gästgifvaregård
i Calmar län, ett belopp af 45,000 Riksdaler från 1856—1858 års
riksdags vägbyggnadsfond icke kommit att användas till det af Rikets Ständer med
nämnda fond afsedda mål, utan vid innevarande riksdag blifvit för Rikets Ständer
disponibelt, — härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att anvisa medel för betäckande
af dels de 8,840 Riksdaler, sorn enligt nådiga Brefvet den 9 Mars 1860 å
Stats-kontorets under händer varande medel anvisats för iståndsättande af bron öfver
Bådsjösundet, jemte anläggning af en isbrytare derstädes, dels ock de 10,299 Riksdaler,
som Kongl. Majit under den 7 Februari 1862 anbefallt Stats-kontoret att, likaledes
under förskottstitel, utanordna, för ombyggnad af bron Nio 34 öfver Bultersbäcken
och omläggning, i sammanhang dermed, af de närmast derintill belägna delar
af Carl Jöhans-vägeri, samt anbringande af ny farbana å broarne öfver Staa-elfven
och Bådsjösundet; viljande Kongl. Majit tillika gifva Rikets Ständer tillkännna, att, beträffande
dé för reparationer af bron öfver fljerpeström afsedda 12,535 Riksdaler,
hvilka ännu icke blifvit af Stats-kontoret utbetalda och troligen icke komma att under
innevarande statsregleringsperiod utgå, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
erhållit nådig befallning, att, derest Rikets Ständer komme att för nästa
statsregleringsperiod ställa medel till Kongl. Majits nådiga disposition, för omläggning
eller förbättring af backiga eller eljest mindre goda vägar, uppföra omförmälda reparationskostnader
i det förslag till dessa medels fördelning, sorn det åligger Styrelsen att
uppgöra och Kongl. Majits nådiga pröfning underställa.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft.
2
10
Kongl. Majits Nåd. Proposition M 121.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 7 Augusti 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Lagerstråle.
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, till justering, följande,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
4:o angående anvisande af medel till betäckande af kostnaden för iståndsättandet
af åtskilliga broar å den så kallade Carl Johans-vägen i Jemtland, m. m.
2:o — — — — — — — — - — — — — — —
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl.
Majit dessa förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet dermed,
Propositioner af den lydelse bilagorna Litt. B. & C. till detta
Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition M 122.
Ii
N:o 122.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Aug. 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om anvisande af
anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande
dels i 1862 års allmänna industri- och konst-exposition i London,
dels ock i den för landtbruks-alster och redskap innevarande
sommar anordnade internalionela utställning i Hamburg; Gifven
Stockholms Slott den 7 Augusti 4863.
Sedan härvarande Kongl. Stor-Britanniske Minister tillkännagifva, att en för alla
nationer gemensam industri- och konst-exposition komme att öppnas i London den 1
Maj 1862, samt de för anordnandet af denna exposition af Hennes Slor-Brilanniske
Maj:t utsedde kommissarier framställt önskan att få sätta sig i beröring med sådane
personer eller sällskap, hvilka bäst vöre i tillfälle att gagna dem, som ämnade på expositionen
utställa artiklar, så, och då erfarenheten ådagalagt, att vid hittills anordnade
allmänna större industri-expositioner de fleste Stater, med anspråk på högre utveckling
och med tillgång på värdefulla industri- och slöjdarbeten samt konstalster, deruti
tagit del, samt Rikets Ständer, vid föregående likartade allmänna utställningar uttalat
sig för landets deltagande i desamma och för ändamålet då anvisat erforderliga medel,
förordnade Kongl. Majit, under den 17 Maj 1861, att åtgärder äfven då borde
vidtagas, på det att Sverige vid ifrågavarande exposition icke måtte lemnäs orepresenteradt
samt utsåg Grosshandlaren m. m. C. F. Waern att vara kommissarie för
Sverige vid omförmälda exposition; hvarjemte Kongl. Majit, i likhet med hvad tillförene
egt rum, tillsatte en särskild central-komité för Sveriges deltagande uti berörda
exposition, samt uppdrog åt Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland att i
bemälda komité vara ordförande.
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition As 122.
Till bestridande af de med förevarande uppdrag förenade kostnader anbefallde
Kongl. Majt, tid efter annan, Sitt och Rikets Stats-kontor, att. utaf under bänder varande
medel å förskottstitel anordna och bemälda central-komité tillhandahålla, uppå
dess i mån af behof skeende reqvisitioner och emot framtida redovisning, ett belopp
af tillsammans '145,000 Riksdaler, hvarutaf, enligt till Kongl. Majit utaf komitéen aflemnad
redogörelse, 144,146 R:dr 2 öre blifvit för ändamålet använde och återstoden
853 R:dr 98 öre blifvit till Stats-konloret återlevererade; varande uti ofvannämda
utgiftssumma likväl upptaget ett belopp af 4,761 Ridr 84 öre för anskaffande
af ett praktverk öfver expositionen, hvilket ännu vore under utgifning i London och
hvarutaf Kongl. Majit tillåtit att vissa exemplar finge af allmänna medel inköpas,
för att framdeles utdelas på sätt Kongl. Majit komme att i nåder förordna; i sammanhang
hvarmed skulle tagas under nådigt öfvervägande, af hvilka medel kostnaden
för detta inköp borde godtgöras
Då emellertid de med Sveriges deltagande i oftanämnda exposition förenade
kostnader icke syntes kunna för fäderneslandet medföra åsyftad fördel, med mindre
än att kännedom om det i teck nisk t och industriell hänseende lärorika, som
vid expositionen kunde vara att inhemta, sedermera blefve inom landet mera allmänt
spridd, ånsåg Kongl. Majit tillfälle böra beredas dels åt vissa dertill utsedde lärare
vid de teckniska undervisnings-anslallerna i riket, äfvensom åt andra, hvilka genom
sina insigt er eller eljest kunde anses utöfva en mera allmän inverkan på industriens
u’véckling. dels ock åt skicklige och redbara arbetare inom olika grenar af landtbruksocb
fabriksindustrien, att expositionen besöka.
På grund häraf anbefallde Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 21 Mars 1862,
Stals-kpntoret att, af under händer varande medel, för nämnda ändamål under forsk
ot tsl itel anordna ett belopp af 20,000 Ridr, att utgå till ena hälften såsom resestipendier
åt sådane lärare vid teckniska undervisnings-anstalterna eller andre personer,
som Kongl. Majit kunde finna skäligt att utse, och till den andra hälften för att såsom
resebidrag tilldelas industri-idkare och arbetare, hvilka vitsordats såsom skicklige
i sitt yrke och för öfrigt lämplige.
För att derjemte bereda tillfälle åt det stora antal af industri-idkare och arbetare
af särskilda yrken, hvilka, dels med understöd af statsmedel, dels ock utan tvifvel
på egen bekostnad, komme att besöka expositionen, till erhållande af vägledning,
upplysningar och förklaringar af kunnige personer, hvilka haft tillfälle att på förhand
taga kännedom om expositionens olika delar, tillät Kongl. Majit, enligt central-komitéens
förslag, att i London under två månaders tid en särk;ld byrå finge inrättas för upplysningars
meddelande åt Svenske industri-idkare, som besökte expositionen, samt att
de för detta ändamål erforderliga kostnader finge utbetalas af de medel, hvilka blifvit
till komitéens disposition i nåder anvisade.
Äfvenledes hade, under loppet af 1862, »the Royal Horticultural Societv». i
London meddelat Sveriges kommissarie, att nämnda förening föranstaltat en interna
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition JVJ 122.
13
tionel utställning af frukter, pumpvexter med flera trädgårdsalster samt säd, att hållas
öppen inom föreningens lokal i London den 8, 9 och 10 Oktober samma år,
enligt utfärdadt program, samt tillika uttryckt den önskan, att odlare af berörda vextrikets
alster från Sverige äfven måtte uti denna för alla nationer öppna pristäflan
deltaga; och medgaf Kongl. Majit, uppå central-komitéens hemställan, att de för programmets
spridning samt landtbruks-alstrens afsändande från Göteborg till expositionen
belöpande kostnader finge bestridas och redovisas i sammanhang med det centralkomitéen
förut i nåder lemnade uppdrag, hvadan ock omkostnaderna för såväl sistnämnda
utställning som nyssbemälda byrå blifvit af komitéen upptagen i dess ofvanberörda
redogörelse och ingår i ofvannämnda utgiftssumma.
Den närmare redogörelsen ej allenast för de åtgärder, central-komiléen för befordrande
af det med Sveriges deltagande i expositionen afsedda mål vidtagit, än ock
för beskaffenheten af de utgifter, som för ändamålet varit nödiga, upptages uti den
af komitéen den 28 Juni innevarande år i underdånighet afgifna berättelse och redogörelse,
till hvars innehåll Kongl. Majit i sådant afseende hänvisar. På sätt komitéen
i berättelsen anfört, kan det icke förnekas att omkostnaderna för Sveriges deltagande
uti 1862 års allmänna industri- och konst-exposition hafva, vid jemförelse med föregående
omkostnader af samma slag, varit utomordentligt stora; men detta förhållande
torde förklaras dels af arbetets och materialiers dyrhet i London, särdeles under expositionstiden,
dels af de högre arfvoden, som måste beslås tjenstemännen och betjeningen
i anseende till de jemförelsevis höga lefnadskoslnaderna på stället, och dels
af de särskilda omkostnader för arbetares resor, samt beredande åt dem af nödig
vägledning och upplysning under vistelsen i London, som af central-komiléen blifvit
med nådigt tillstånd bestridda.
Med skäl bör dock kunna antagas att dessa utgifter fullt motsvaras af det gagn.
som för den Svenska konsten och industrien varit att hemta från den internationela
utställningen och den täflan, som den framkallat. Att Sverige dervid icke intagit något
underordnadt rum bevittnas af den allmänna uppmärksamhet flera af våra ditsärida
konst- och industri-alster sig
vit Svenske utställare tilldelade
I sammanhang härmed har Kongl. Majit ock velat meddela Rikets Ständer, att
sedan Kongl. Majit, med anledning af g]ord anmälan om en i Juli månad detta år
tillämnad international utställning i Hamburg af landlbruks-alster och redskap, äfvensom
af alla sorters afvelsdjur, dels under den 9 sistlidne Januari, med förklarande
det endast åkerbruks-redskap och landtbruks-alster af alla slag borde härifrån riket
till ifrågavarande exposition på allmän bekostnad utsändas, åt Laridtbruks-akademiens
Förvaltnings-komité uppdragit att vidtaga nödiga åtgärder för bringande till allmänhetens
kännedom ‘ af de närmare, vilkoren för deltagande i utställningen, samt att, i
samverkan med vederbörande Husliållnings-sällskap, bestämma lämpliga platser, så väl
för expositions-artiklarnes insamlande inom orterna, som för deras afsändande till
14
Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition M 122.
Hamburg m. m., dels ock under den '17 derpåföljande April förordnat Professoren
m. m. Johan Arrhenius att vara kommissarie för Sverige vid omförmälda exposition,
samt att, i sådan egenskap, dels vidtaga de anordningar, som för Sveriges deltagande i
berörda utställning kunde af omständigheterna påkallas och i sådant afseende sätta sig i
förbindelse med den för expositionen i Hamburg tillsatta komité, dels ock utse de biträden,
som för uppdragets fullgörande funnes behöfliga, anbefallde Kongl. Maj:t, uppå Förvaltnings-komitéens
framställning, genom nådigt Bref den 17 Maj innevarande år, Statskontoret
att, till bestridande af de för ifrågavarande exposition nödiga organisationsomkostnader,
å lörskotts-titel anordna och till Förvaltnings-komitéen utbetala ett belopp
af Fem Tusen Riksdaler Rikmynt, emot framtida redovisningsskyldighet; hvarjemte Kongl.
Majit bemyndigade nyssbemälde komité såväl att anskaffa ett kreditiv å Tio Tusen mark
Hamburger-banko, att af den utsedde kommissarien användas till förefallande utgifter
vid expositionen, som att till bemälde kommissarie och hans biträden utbetala lämpliga
förskott, hvarjemte Kongl. Majit förklarat Sig vilja, uppå derom af Förvaltningskomitéen
efter expositionens slut skeende underdånig anmälan, i nåder bestämma den
godlgörelse, som borde bemälde kommissarie och dess biträden tilldelas.
Afven vid denna, numera försiggångna exposition, hafva, enligt inlupna underrättelser,
de ifrån Sverige utställda produkter och landtbruks-redskap tillvunnit sig
särdeles uppmärksamhet. Flera prisbelöningar hafva ock utställarne tilldelats. Någon
redovisning för de anvisade medlen har väl ännu icke hunnit afgifvas, men densamma
torde inom kort vara att emotse.
Under tillförsigt att Rikets Ständer skola finna de verkställda utbetainingarne af
ofvan omförmälda särskilda belopp hafva, för Sveriges värdiga deltagande uti de ifrågavarande
expositionerna, varit af omständigheterna påkallade, vill Kongl. Majit härmed
föreslå Rikets Ständer att anvisa medel till ersättning åt Stats-kontoret dels för utbetainingarne
till central-komiléen för Londoner-expositionen, enligt den afgifna redogörelsen
Ridr 144.146: 2.
efter afdrag likväl af den deri upptagna utgiftspost af . » 4,761: 84.
för inköp och hemtransporterande af det i London utgifna
praktverket öfver expositionen, hvilken utgiftspost framdeles
kommer att af andra medel Stats-kontoret godtgöras,
eller med återstående
» 139,384: 18.
äfvensom för de, jemlikt Kongl. Majlis nådiga beslut den 21
Mars 1862, anordnade  » 20,000: —
liff resestipendier åt lärare vid teckniska undervisnings-anstalter
och andre af Kongl. Majit utsedde personer, samt rese
bidrag
åt industri-idkare och arbetare, alltså med en sara-
manlagd summa af Ridr 159,384: 18.
dels ock för det belopp, som, enligt framdeles ingående redovisning, kan styrkas hafva
blifvit utbetaldt för utställningen af landtbruks-alster och redskap i Hamburg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JY2 122.
15
De ärendet rörande handlingar skola vederbörligt Utskott tillhandahållas och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Magit Konungen
i Stals-It ådel å Stockholms Slott den 7 Augusti 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stalsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Slutligen uppläste Departeinents-chefen, Statsrådet Lagerstråle, till justering,
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
1:0. — — — — — — — — — — — — — —
2:o. angående anvisande af anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges
deltagande dels i 1862 års allmänna industri- och konst-exposition i London, dels
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\5 122.
6ck i den för landtbruks-alster och redskap innevarande sommar anordnade internationela
utställning i Hamburg.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl.
Majit dessa förslag i nåder gilla, samt befallde att, i enlighet
dermed, Propositioner af den lydelse bilagorna Litt. B. & C. till
detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition JW 123.
1
N:o 123.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Sept. 1863, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående med Ko
nungariket
Belgien afslulade traktater om upphörande af Scheldetullen,
m. m.; Gifven Stockholms Slott den H Augusti 1863.
Den afgift för skeppsfarten å Scheldefloden, hvars undanrödjande utgjort
föremål för ifrågavarande traktater, har sin gruud i de förhållanden, hvilka närmare
omförmälas i följande, från Utrikes-departementel meddelade utredning:
I hörjan af sextonde århundradet hade Belgiens och särdeles staden Antwerpens
handel uppnått en hög grad af välstånd, men den politiska och religiösa
kris, som sedermera inträdde, utöfvade i flera hänseenden ett menligt inflytande
på densamma, och i medlet af det följande århundradet upphörde Scheldefloden,
som bildar inloppet till Antwerpen att vara en fri flod. Genom en emellan Spanien
och Generalstaleroa i Holland den 30 Januari 1648 i Mönster afslutad fredstraktat,
Art. 14, föreskrefs det nemligen, att Schelden skulle vara tillsluten för
alla främmande nationers fartyg, hvilket hade til! följd att staden Amsterdams handel i
betydlig mån tilltog, på bekostnad af Antwerpen, hvars handel hotades af fullkomlig
undergång; och oaktadt de bemödanden, som tid efter annan gjordes, i
ändamål alt förmå Generalstaterna att medgifva en förändring häruti, 1'örblef Schelden
stängd omkring halftannat århundrade, eller intill den 16 November 1792,
då Franska National-konventet proklamerade Scheldens frihet, hvilken sedermera,
uti en emellan Generalstaterna och Franska republiken den 16 Maj 1795 i Haag
afslutad traktat af Generalstaterna erkändes, äfvensom genom annexe XVI till
Wiener-traklalen den 9 Juni 1815 ytterligare bekräftades. Schelden, hvars mynningar
vid Belgiens och Nederländernas skiljsmessa förblefvo under Nederländsk
Bill. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Käft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 123.
landshöghet, har sedan nämnda tid, är '1792, varit fullkomligt fri, allt intill år
1839, då, oaktadt de protester, Belgien under de långvariga underhandlingar, som
i London egde rum, rörande detta lands och Nederländernas skiljande från hvarandra,
inlade emot Nederländernas anspråk på fastställandet af en afgift utaf sjöfarten
på Schelden, till förmån för sistnämnda land, det uti Art. 9 § 3 af den
emellan de båda rikena under de fem Stormagternas inflytande den 19 April
1839 afslutade traktat bestämdes, att Nederländska Regeringen skulle ega att af
de å Scheldefloden och dess mynningar trafikerande fartyg uppbara en afgift af
1 Fl. 50 cent. per tonneau sålunda, att 1 Fl. 12 cent. skulle erläggas för fartyg,
som, kommande från öppen sjö, ginge uppföre den gren af Scheldefloden, som
benämnes vestra Schelde, för att begifva sig till Belgien, antingen på Scheldefloden
eller T ernenserkanalen, samt 38 cent. per tonneau för fartyg, som på samma väg
afgå från Belgien till öppen sjö.
Samma dag afslöts emellan Nederländerna, å ena sidan, samt Österrike, Frank -  rike, Storbrittamen, Preussen och Ryssland, å den andra, en traktat, hvarigenom
de uti omförmälda traktat intagna bestämmelser blefvo ställda under Regeringarnes
i de fem sistnämnda länderna garanti.
Medelst en den 5 Juni 1839 utfärdad lag förklarade derefter Kongl. Belgiska
Regeringen, som befarade, att Antwerpens handel genom den afgift, Nederländerna
sålunda egde af Scheldeflodfaiten uppbära, skulle komma alt ånyo hämmas i sin
utveckling, det denna afgift skulle blifva de å Schelden trafikerande fartyg, hvilken
nation de än tillhörde, af Belgiska Staten godlgjord, Regeringen dock förbehållet
alt om, med hänseende till någon af de främmande nationernas fartyg, särskilda
och vigtiga omständigheter sådant föranledde, för dessa fartyg upphäfva tillämpningen
af denna bestämmelse; hvarjemte Kongl. Belgiska Regeringen tillkännagaf sig
vilja före den 1 Juni 1843 taga i öfvervägande, om den sålunda medgifna förmånen
komme att fortfarande förunnas de länder, med hvika icke under tiden några
särskilda öfverenskommeiser rörande handels-, tull- eller sjöfortsförhållandena de
respektive länderna emellan blifvit träfläde.
Någon granskning eller allmän återkallelse af denna lag har likväl icke hvarken
år 1843 eller sedermera egt rum och alltifrån afslutandet af omförmälda traktater
har det i praxis tillgått så, att ifrågavarande, under namn af Scheldelullen kända,
afgift icke blifvit af fartygen erlagd, utan att Belgien, som, jemte Nederländerna,
hållit noga tillsyn å fartygens lästetal, direkte till Nederländerna betalt tullen,
hvilken under de öfverläggningar i Belgiska kamrarrie, hvartill densammas införande
gaf anledning, ansågs icke kunna beräknas till högre maximum än 508,000
Francs årligen, men småningom ökades "så att den år 1860 utgjorde ungefär
1,900,000 Francs eller nära fyra gånger det belopp, hvartill den beräknats skola
uppgå.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 123.
3
Kongl. Belgiska Regeringen började emellertid allt mer och mer blifva obenägen
att fortfarande erlägga denna tull, såsom utgörande en alltför tryckande
och ständigt vexande börda. Vid de underhandlingar, som egde rum i Köpenhamn
år 1856 angående Sundska tullens aflösning och i Hannover 1861 i och för S'adetullens
kapitalisering, blef Scheldetullens framlida aflösning af de sjöfa r tsid k ande
nationerna dem förespeglad; och i slutet af sistnämnda år gjorde Kongl. Belgiska Regeringen
hos Kongl. Majlis Regering framställning, huruvida den icke vöre benägen
att, i likhet med hvad förut egt rum, i afseende å Sundska tullen och StädetuI—
len jemte öfriga intresserade Magter deltaga i en aflösning af Scheldetullen. Enligt
det förslag, som då framlades, skulle allöningssumman bestämmas till
41,950,000 Francs, motsvarande 25 gånger medel-inkomsten af 1858—1860
årens uppbörd, och emellan de respektive Staterna fördelas i mån af deras sjöfart
på Schöldén, då Sveriges andel komme att uppgå till 816,525 Francs, hvaremot
Belgien ville afstå från uppbärande af tonnage-afgifter utaf fartyg som besöka
Belgiska hamnar, samt bereda nedsättning i lotsafgilterna på Scheldefloden; och
förklarade Kongl. Belgiska Regeringen sig derjemte benägen alt med Sverige afsluta
en handels-traktat, hvarigenom det skulle tillerkännas samma förmåner, som,
genom en kort förut med Frankrike afslulad dylik traktat, blifvit detta land medgifna
och hvilkas beviljande åt andra länder jemväl utgjorde föremål för underhandlingarne.
Beträffande den ifrågasatta handels traktaten meddelades det svar, att Kongl.
Majlis Regering alltid skulle finnas beredvillig att afsluta en sådan, grundad på
fullkomlig reciprocitet, och innefattande garantier för en ömsesidig behandling i likhet
med den, de mest gynnade nationer åtnjölo; men enär, på sätt ofvan förmäles,
efter det genom Wiener-traktaten, hvilken Sverige undertecknat och som
för detsamma icke upphört att vara gällande, Schelden förklarats fullkomligt fri,
den tull, om hvars aflösning fråga sålunda blifvit vackt, genom en emellan Belgien
och Nederländerna afslutad, samt af Österrike, England, Frankrike, Preussen och
Ryssland garanterad traktat, hvilken till stöd för Kongl. Belgiska Regeringens framställning
åberopats, blifvit pålagd sjöfarten på Schelden, utan att Sveriges samtycke dertill
äskats, eller ens samma traktat då eller sedermeja på officiel väg blifvit Kongl.
Maj:ls Regering till kännedom meddelad, samt berörda traktat följaktligen icke för
Sverige medförde förpligtelse alt utgöra denna af dess fartyg aldrig utkräfda tull,
i motsats mot hvilken Sverige genom ingågna traktater varit förbunden att betala
såväl Sundska tullen som Stadetullen, ansågs traktatens omförmälda bestämmelse
icke heller kunna grundlägga någon skyldighet för Sverige att bidraga till samma
tulls aflösning, hvadan och då, hvad angick de förmåner, hvilka under förutsättning
af Sveriges deltagande i aflösningen, skulle detsamma tillerkännas, det med skäl
kunde ifrågasättas huruvida dessa förmåner motsvarade den betydande uppoffring
4
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition M 123.
Sverige komme att vidkännas, Kongl. Belgiska Regeringens framställning härutinnan
blef i dess dåvarande skick från Kongl. Maj:ts sida afböjd.
Samtidigt härmed hade Kongl. Belgiska Regeringen jemväl hos flere andra
Magter gjort likartade framställningar, men äfven hos dessa rönte förslaget mycket
motstånd, och de underhandlingar, som öppnats emellan Belgien och Nederländerna,
hvilken sednare Magt förklarat sig med Belgien ensamt och icke med
öfrige Magter vilja träffa uppgörelse om kapitalisationsfrågan, skredo icke framåt,
utan snarare tvärtom, så att de ännu i början af hösten sistlidet år till och med
betraktades såsom definitift afbrutna.
Emellertid, sedan Scheldetullens kapitalisation omsider af Nederländerna blifvit
till principen godkänd, och ytterligare underhandlingar derefter egt rum med
Kongl. Storbrittanniska Regeringen, hvars bifall Belgien i främsta rummet var angeläget
att utverka, enär Englands andel i aflösnmgskapilalet blefve det jemförelsevis
drygaste, förklarade bemälde Regering sig i början af innevarande år
villig att på uppgifna vilkor bidraga till Scheldetullens aflösning och, uppmuntrad
af denna framgång, beslöt Kongl. Belgiska Regeringen att göra förnyade framställningar
till öfrige i frågan intresserade Magter och till en början till dem, som
garanterat traktaten af den 19 April 1839. Äfven dessa började då visa sig gynnsamt
stämda för förslaget, och med åberopande häraf inledde Kongl. Belgiska Regeringen
derefter nya underhandlingar med Kongl. Maj.ts Regering, hufvudsakligen
på följande med de af Kong). Storbrittanniska Regeringen betingade vilkor öfverensstämmande
grunder.
Aflösmingskapitalet, i afseende hvarå Kongl. Nederländska Regeringen yrkat att
det måtte bestämmas till 46,000,000 Francs, motsvarande 25 gånger medeltalet
af de fem sednaste årens uppbörd, skulle upptagas till endast 36,000,000 Francs,
utgörande blott 20 gånger de sex sednaste årens medel-uppbörd. Detta kapital
hade blifvit bestämdt tili 20 och icke såsom vid Stadetullens aflösning till endast
15i gånger uppbördens medelbelopp, af det skäl, att inkomsten af Stadetullen
icke, hvad dess progressiva stigande beträffar, kunde jemföras med inkomsten af
Scheldetullen, som under de sednaste tio åren i det närmaste fördubblats, då
deremot Stadetullen, under de sednaste tio åren af dess tillvaro, endast ökats med
något mera än 50 proc., och att, då värdet af tullen stöde i direkt förhållande
till densammas afkastning, det vöre rättvist och billigt, att afseende blefve fästadt
på den hastigare och mera bestämda tillvexten af den inkomst, som skulle försvinna.
Emellan vederbörande Stater skulle aflösningskapitalet, enär Scheldetullen
utgått, icke af varan, utan efter fartygens drägtighet, fördelas i mån af deras sjöfart
på Schöldén; men då det ansetts, att Scheldetullens upphörande erbjöde ett
särskildt intresse för Belgien och att delta lands andel derföre icke borde bestämmas
efter den allmänna regeln, ville Kongl. Belgiska Regeringen, för att befrämja
sakens framgång och ehuru Belgien allt hittills ensamt burit hela bördan
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JW 123.
5
af denna tull, som under åren 1839—1862 uppgått lill ett sammanlagdt belopp
af omkring 30,000,000 Francs, samtycka till att Belgien utöfver dess bidrag efter
föenämnda beräkningsgrund, 3,683.160 Francs, erlade så stort belopp, att Belgiens
andel komme att utgöra 12,000,000 Francs, hvarigenom det kapital, som skulle
emellan öfriga Stater fördelas, nedginge till 24,000,000 Francs, och Sveriges bidrag
komme att utgöra endast 543,600 Francs. Belgien åter, å dess sida, ville,
på sätt det förut erbjudit sig, afskaffa de dryga tonnage-afgifterna, utverka
nedsättning i lotsafgifterna och genom en handels-traktat göra Sverige delaktigt af
de betydande tullnedsättningar, som beviljats andra Stater, samt dessutom tillse
att de lokala sjöfartsafgifterna i Antwerpen blefve minskade. Om, emot förmodan,
några af de respektive Staterna icke vore benägna att deltaga uti denna uppgörelse,
skulle deras fartyg och varor i Belgien blifva underkastade en differentiel
behandling; i stället för Scheldetullen, hvilken i alla händelser komme att upphöra,
och de nuvarande tonnage-afgifterna, skulle en beskattning af 5 Francs per
tonneau, motsvarande i det närmaste nämnda tull och afgifter, i Belgien påläggas
faryg, tillhörande dessa Stater, och affordras dem hvarje gång de anlöpte någon
hamn i Belgien, och de nedsättningar i tulltarifen, som komme de Stater lill godo,
hvilka på aflösningen ingått, skulle ej till fördel för de icke deltagande Staterna
tillämpas.
Förutom England hade nu icke allenast öfriga fyra Stormagter, utan jemväl
Nord-Amerikanska förenta Staterna, Danmark, Italien, Spanien, Portugal, Kyrkostaten,
Turkiet, Bremen, Lubeck, Brasilien och Peru samtyckt till aflösningsförslaget
på de i London uppgjorda hufvudgrunder, och underhandlmgarne med Hannover.
Oldenburg, Mecklenburg och Hamburg voro väl ej afslutade, men anginge
icke vidare sjelfva principen, hvilken af dem godkänts, utan endast dessa Staters
andelar i aflösningskapitalet eller ock betalningssättet. Med Nederländerna hade
Belgien den 12 Maj afslutat en traktat, hvarigenom, bland annat, Nederländerna,
mot en ersättning af 17,141.600 Nederländska Floriner, från och med den dag
första afbetalningen derå af Belgien verkställdes, hvilket borde ske genast efter
ratifikationernas utvexling, för alltid afstod från uppbärande af den i Art. 9 § 3
af Traktaten den 19 April 1839 Nederländerna tillförsäkrade afgift af sjöfarten
på Schelden, samt lotsafgifterna på denna flod nedsaltes med 20 proc. för segelfartyg.
25 proc. för bogserade fartyg och 30 proc. för ångfartyg.
Sedan flertalet af de mest intresserade Staterna sålunda förklarat sig benägna
att biträda Kongl. Belgiska Regeringens förslag och aflösningsfrågan nu mera antagit
karakteren af en underhandling om det pris, hvarför Belgien vore benäget att
låta de respektive Staterna komma i åtnjutande af fördelarne utaf en allmän leforin
i dess tullsystem, äfvensom af andra förmåner och lättnader för handeln och sjöfarten,
anmodades Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium att meddela utlåtande,
huruvida de fördelar, Sveriges handel och sjöfart skulle vinna genom Scheldetullens
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JM 123.
upphäfvande, kunde anses öfverväga eller motsvara den uppoffring från dess sida,
som för sådant ändamål blifvit äskad. I fråga härom yttrade Kommers-kollegium
uti afgifvet utlåtande, bland annat: att genom den 3 Februari 1858 utvexlade
deklarationer blifvit förklarad!, att Sverige skulle uti Belgien komma i åtnjutande af
de fördelar, som härflöte från lagen af den 19 Juni 1856, angående upphörande
af de i Belgien då gällande differenlial-tullafgifter, samt att ej mindre Svenska fartyg
skulle fortfarande ega att i Belgien idka kustfart från en hamn lill en annan,
utan ock den reciprocitet, som då redan förefanns emellan Sverige och Belgien i
afseende å skeppsumgälder bibehållas, hvilket allt borde blifva gällande intilldess endera
af de kontraherande Magterna gifvit den andra en motsatt önskan tillkänna;
att det af Kongl. Belgiska Begeringen genom lagen den 5 Juni 1839 gjorda åtagande
i fråga om Scheldetullens erläggande för främmande fartyg, äfvensom det
tillerkännande åt Svenska fartyg af vissa förmåner i Belgiska hamnar, som genom
åberopade deklaration egt rum, icke vöre af den bindande egenskap, afl derå kunde
grundas några anspråk på ett ovilkorligt tillgodonjutande af de Svenska sjöfarten
på Belgien sålunda förunnade lättnader, utan att berörda åtagande och medgifvande
kunde af Kongl. Belgiska Regeringen när sorn helst återkallas, samt denna sjöfartsrörelse
underkastas de afgifter och betunganden, bemälda Regering kunde finna
för godt samma rörelse pålägga; att om äfven härvid å ena sidan kunde erinras,
att Belgiens omfattande handel i första rummet hade ali vidkännas olägenhet af
en dylik åtgärd, som för detta land skulle minska en behöflig tillgång på fraktfartsidkande
fartyg, samt att i denna omständighet ett väsendtligt hinder borde
möta för Kongl. Belgiska Regeringen att i någon vidsträcktare mån tillämpa deri
ditlerentiela behandling, som fartyg, tillhörande de Stater, hvilka icke inginge på
det framställda förslaget om Scheldetullens aflösning, skulle underkastas, så måste
dock å andra sidan i betraktande tagas, att Kongl. Belgiska Regeringen i detta
hänseende befunne sig i en mindre beroende ställning till dessa Stater, sedan numera
i det närmaste samtliga de i Scheldeflodfarten hufvudsakligen deltagande länders
Regeringar förklarat sig villige att för dessa landers fartyg sagda förslag biträda;
att det alliså kunde antagas att, derest Sverige undandroge sig alt biträda förslaget
om Scheldetullens aflösning, Kongl. Belgiska Regeringen skulle finna sig så mycket
mera oförhindrad att, med återkallande af ofvan åberopade deklaration, pålägga
Svenska fartyg den differentiela afgift af 5 Francs per tonneau, om hvars införande
lagförslag blifvit för landels representantkammare framlagdt, som från Sveriges sida
en reciprocitets-åtgärd med hänseende lill Belgiska sjöfarten på Sverige dels vore stridande
mot här gällande allmänna bestämmelser, dels ock, i anseende lill denna
sjöfartsrörelses obetydliga omfattning, icke kunde å densamma utöfva något väsendtligt
inflytande; alt, hvad deremot Sveriges sjöfart på Belgien anginge, sammanlagda
drägtigheten af de Svenska fartyg, som under sednast förflutna fem år besökt
Belgiens hamnar, j medeltal årligen utgjort 6,435 svåra läster, motsvarande ungefär
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JW 123.
7
ligen 16,000 tonncaux och alt de utaf dessa fartyg, på grund af nu gällande bestämmelser,
i berörda hamnar utgångna lonnage-afgifter i medeltal årligen uppgått
till nära 20,000 Francs; att, med tillämpning åter på denna sjöfartsrörelse af den
i förenämnda lagförslag ifrågaställa afgiftsbestämmelse, beloppet af de samma rörelse
sålunda ålagda förhöjda lästafgifter skulle komma att öfverstiga 80,000 Francs
årligen; att, då nu genom Sveriges deltagande i Scheldetullens kapitalisering medelst
föreslagna bidrag af 543,600 Francs, derå årliga räntan, beräknad efter 5 proc.,
utgjorde 27,180 Francs och efter 4 proc uppginge till endast 21,744 Francs,
för Sveriges sjöfart på de Belgiska hamnarne skulle vinnas dels befrielse från
ifrågavarande beskattning i tonnage-afgifter af minst 80,000 Francs årligen samt
hvarje annan dylik afgift, dels ock nedsättning i lotsafgifter till ett belopp,
som, på grund af hvad samma afgifter för Svenska fartyg under år 1862 utgjort,
uppskattats till 4,800 Francs årligen, samt dessa fartyg i följd af berörda lättnader
blefve i tillfälle att uti frakfarten på Belgien med andra genom Scheldetullens
aflösande på lika sätt gynnade nationers fartyg uthålla en täflan, som eljest skulle
i hög grad försvåras, så ansåg Kommers-kollegium det vara otvifvelaktigt, alt de
förmåner, hvilka i nu omförmälda hänseende kunde påräknas, icke allenast fullt
motsvara, utan äfven öfverväga den uppoffring från Sveriges sida, som blifvit fordrad
medelst ifrågavarande bidrag, hvilket i allt fall med 238,400 Francs understege
det belopp, hvartill de af Belgiska staten från 1839—1862 för Svenska fartyg
erlagda tullafgifter af flodfarten uppgått; och komme för öfrigt, hvad beträffade de
särskilda lättnader i landets varuafsättning på Belgien, medelst minskade tullafgifter
derstädes, som i följd af nämnda tillskott skulle Sverige förunnas, att på vidstäcktheten
och vigten af dessa lättnader bero, i hvad större eller mindre mån Sverige
genom dem kunde för denna uppoffring blifva ytterligare godtgjordt.
Då nu, å ena sidan, ej allenast emot aflösningssumman i dess helhet någon anmärkning
med afseende å hvad i fråga derom, på sätt ofvan förmäles, blifvit upplyst,
skäligen icke kunde göras, utan äfven Belgien, utöfver dess rätta andel, åtagit
sig så stort belopp, att öfriga Staters anparter derigenom undergått väsendtlig
minskning, och sjelfva grunden för fördelningen emellan dessa Stater af återstoden
utaf aflösningskapitalet jemväl var att såsom billig och rättvis anse, samt å andra
sidan, på sätt Kommers-kollegium yttrat, de förmåner Sverige, genom erläggande
af det äskade bidraget till Scheldetullens aflösning, hade att påräkna, fullt motsvarade
och till ocfi med öfvervägde denna uppoffring, fann Kongl. Maj.t efter de förändringar
denna aflösningsfråga sålunda på sednare tider undergått, och ehuru, hvad
sjelfva rättsfrågan angår, Kongl. Belgiska Regeringens framställning icke, i afseende
å Sverige, kunde såsom välgrundad anses, det vara af Sveriges välförstådda intresse,
likasom af dess värdighet, föreskrifvet att icke genom ett afslag å den gjorda inbjudningen
blottställa sig för de menliga följderna af ett isoleringstillstånd, utan fastheldre
att, i likhet med öfriga större handlande och sjöfartsidkande Stater, biträda det förslag
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 123.
härutinnan, som af Kongl. Belgiska Regeringen blifvit väckt; och uppdrog Kongl. Majit
alltså åt Statsministern för Utrikes Ärendena att träda i underhandling om och afsluta
den handels- och sjöfarts-traktat, som, i utbyte emot deltagandet i Scheldetullens aflösning,
borde med Belgien uppgöras, hvarjemte Kongl. Majit anbefallde Sin Minister-resident
i Briissel att, såsom Sveriges Fullmägtig. deltaga i de konferenser derstädes, hvarvid
Scheldelullen komme att af de respektive Magterna förklaras för alltid upphäfd.
I följd häraf och efter förutgångna ytterligare underhandlingar, har dels den
20 sistlidne Juni en på fullkomlig reciprocitet grundad handels- och sjöfarts-traktat
blifvit emellan de Förenade Rikena och Belgien afslutad, dels ock den lOnästlidne
Juli emellan Belgien, å ena sidan, samt Sverige och Norrige, jemte flere Stater, å
den andra, blifvit afslutad en allmän traktat rörande Scheldetullens upphörande.
Genom förstnämnda traktat, som är egnad att öka och underlätta de redan
icke obetydliga handels- och sjöfartsförbindelserna emellan Sverige och Belgien,
har Sverige, hvars förnämsta exportsartiklar till Belgien, utom artikeln tjära, som
är tullfri, hufvudsakligen utgöras af stångjern och trävaror, med afseende å tullsatser,
ej allenast kommit i åtnjutande af alla de förmåner, som i Belgien åt andra
nationer beviljats, utan ock derutöfver erhållit en icke obetydlig nedsättning
i tullen å sistberörda artikel. Sålunda är genom denna traktat tullen nedsatt för
stångjern från 4 Fr. 80 cent. per 100 kilogrammer lill 4 Fr. år 1863, och till
3 Fr. år 1864 och följande år; för tackjern från 2 Fr. 40 cent. per 100 k i lo
gro
miner till 1 Fr. 50 cent. år 1863. och till 1 Fr. för liden derefter, samt för
gjutgods (rån 16 Fr. 10 cent. per 100 kilogrammer till 6 Fr. år 1863, och se
dermera
till 4 Fr; och beträffande trävaror, flir hvilka genom en den 19 Juni
1856 utfärdad lag, en allmän nedsättning i tullafgifterria egt rum, har tullen i
Belgien, som förnämligast från de Förenade Rikena förses med de för den inhemska
förbrukningen erforderliga furuplankor och bräder, i följd af den nu afslutade
traktaten blifvit ytterligare nedsatt med en sjettedel eller för osågadt virke till 3
Fr. per kubikmétre, samt för sågad t. d:o af mera än 5 cenlimétres tjocklek till 6
Fr. per kubikmétre och af 5 centimétre’s d:o eller derunder lil 9 Fr. per kubikmétre.
Vidkommande åter sjöfartsafgifterna, är genom samma traktat stadgadt,
att från och med den dag. då genom en allmän öfverenskommelse Scheldetullens
kopitalisation blifvit försäkrad, tonnage-afgifterna i Belgien skola upphöra, lotsafgifterna
i hamnar uti Belgien och vid Scbeldefloden nedsättas med 20 proc. för
segelfartyg, 25 proc. för bogserade fartyg, och 30 proc. för ångfartyg, samt beloppet
af de lokala sjöfartsafgilterna i Antwerpen i sin helhet nedsältas. 1 öfrigt
hafva Svenska fartyg och deras laddningar blifvit i Belgien tillförsäkrade enahanda
behandling, som Belgiska fartyg och deras laddningar derstädes åtnjuta, äfvensom
i allmänhet är stadgadt, att de förmåner, som i fråga om handeln och sjöfarten
äro eller ytterligare kunna blifva de mest gynnade nationer beviljade, jemväl
skola
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 123.
9
skola komma Sverige tillgodo. Derjemte innehåller denna traktat bestämmelser
rörande Sveriges deltagande i aflösningen af Scheldetullen, hvartill samtycke lemnats
mot vilkor:
att aflösningssummans totalbelopp icke öfverstiger en summa af 36,000,000
Francs;
att Belgien tager på sin andel tredjedelen af detta belopp;
att återstoden fördelas emellan öfriga Stater i förhållande till deras sjöfart på
Schelden;
att Sveriges andel ej kommer alt öfverstiga en summa af 543,600 Francs;
att denna andel skall gäldas medelst annuiteter till lika belopp, inbebripande
kapital äfvensom ränta efter fyra för hundrade på de icke inbetalda kapitalbe
loppen
;
att annuiteterna bestämmas till 25 och den första erlägges i Brussel den 1
Januari 1866;
att räntan å annuiteterna beräknas från den dag då ratifikationerna af traktaten
emellan Belgien och Nederländerna af den 12 sistlidne Maj utvexlas; samt
att Sverige eger att på förhand inlösa hela dess andel eller någon del deraf.
Den allmänna traktaten af den 16 nästlidne Juli åberopar uti Första Artikeln
dels omförmälda emellan Belgien och Nederländerna afslutade traktat, hvaruti Belgien
för alltid afstår från uppbärande af den afgift, som varit pålagd sjöfarten på Schelden,
dels ock ett vid konferensens första sammanträde den 15 Juli af Kongl. Nederländska
Ministern i Brussel, å dess Regerings vägnar, afgifvet förklarande att afskaffandet
af Scheldetullen skall gälla samtliga Staters flaggor, och att denna tull icke
under någon form skall kunna återinföras; och innehåller denna traktat i öfrigt särskilda
artiklar, hvaruti dels Hans Maj:t Konungen af Belgien för dess del afgifvit
enahanda förklarande med det i nyssnämnda Art. omförmäida, samt emot de kontraherande
Magterna förbundit sig såväl att från och med den dag, då Scheldetullens
uppbärande upphör, afskaffa tonnage-afgifterna i Belgiska hamnar, nedsätta lotsafgifterna
till meromförmälda belopp och de lokala sjöfartsafgifterna i Antwerpen i enlighet
med en särskild uppgjord tarif, som ock att icke återinföra de sålunda afskaffa
de
tonnage-afgifterna eller höja öfriga nedsatta afgifter, dels ock Sverige definitift för
pligtat
sig att med 543,600 Francs bidraga till det belopp, Belgien såsom ersättning
för Scheldetullens upphörande skall till Nederländerna utgifva. Hvar och en Stad
skall vara ansvarig endast för det bidrag, som på densamma sig belöper, och åberopas,
beträffande sättet, stället och tiden för betalningen af de särskilda Staternas andelar,
de särskilda öfverenskommelser, som äro eller kunna blifva med Kongl. Belgiska
Regeringen träffade.
lith. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JSl 123.
Uti dessa båda traktater stadgas föröfrigt, att verkställigheten af de ömsesidiga
förbindelser, som i dem innehållas, skall bero af uppfyllandet utaf de formaliteter
och förpligtelser, de kontraherande Magterna, enligt gällande konstitutionela lagar,
kunna hafva att iakttaga.
I fråga om medel till bestridande af omförmälda utbetalningar, som afse att
bidraga till utplånande af sista spåret efter dylika tuil-afgifter och att derjemte bereda
större afsättning af Svenska produkter i utlandet och ökad sysselsättning derstädes för
dess handelsflotta, har Kongl. Majit, enär Handels- och Sjöfartsfondens tillgångar medgifva
att intill nästa statsregleringsperiods slut från denna fond verkställa dessa till beloppet
mindre betydliga betalningar, uppgående till, förutom ränta, 21,744 Francs eller omkring
15,600 Rd:r R:mt årligen, icke funnit nödigt att nu af Rikets Stander för
sådant ändamål äska beviljandet af särskildt anslag; men då, i händelse omständigheterna,
emot hvad nu synes antagligt, icke skulle tillåta utgiftens fortfarande anvisande å
Handels- och Sjöfartsfonden, andra tillgångar framdeles måste anslås, vill Kongl. Majit
med tillgännagifvande, att Kongl. Majit, under förbehåll af Rikets Ständers bifall, å
ifrågavarande traktater meddelat sin ratifikation, härmed föreslå Rikets Ständer att
genom deras godkännande bekräfta de förbindelser i afseende å betalning till Belgien
af Sveriges bidrag till Scheldetullens aflösning, som Kongl. Majit genom samma traktater
Sig och Riket iklädt.
Kongl. Majit förbhfver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag sorn ofvan.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition JVS 123.
tl
Utdrag af Protokollet ö/ver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maji Konungen
i Stals-Rådet å Stockholms Slolt den 14 Augusti 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justilie-Slatsministern. Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Slalsministern för Utrikes Ärendena. Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle föredrog i underdånighet:
Sedan, efter föregångna, ministeriela underhandlingar, dels den ?6 sistlidne Juni
en på fullkomlig reciprocitet grundad handels- och sjöfarts-traktat blifvit afslutad
emellan de Förenade Rikena och Konungariket Belgien, dels ock, under den 16
nästhdne Juli, emellan sistnämnda Konungarike, å den ena sidan, samt Sverige och
Norrige, jemte flere Stater, å den andra, afslutats en allmän traktat angående Scheldetullens
upphörande, samt Kongl. Maj:t, under den 7 innevarande månad, i sammansatt
Svenskt och Norskt Stats-Råd meddelat nådig Ratifikation å båda dessa traktater
— —
anhöll Föredragande Departements-chefen, efter föregången gemensam beredning med
Chefen för Finans-departementet, nu i underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning frågan om beredande af tillgång till de medel, som erfordrades för
fullgörandet af berörda årliga utbetalningar; i hvilket afseende Departements-chefen
yttrade att, då omförmälda utbetalningar, hvilka afsåge — — — — — —
Hvad Departements-chefen sålunda yttrat och hemställt, och hvari
Stats-Rådets öfrige närvarande ledamöter instämde, behagade
Kongl. Maj;t till alla delar i nåder gilla; hvarjemte Kongl. Majit
befallde att, i öfverensstämmelse med ett af Departements-chefen
nu till justering uppläst förslag, nådig Proposition i ämnet, af
den lydelse bilagan till detta Protokoll utvisar, skulle till Rikets
Ständer aflåtas
Ex prolocollo
W. 'lh. Strokirk.
12
Kongl. Maj-As Nåd. Proposition JV2 124.
N:o 124.
Ank. till Eip.-Utsk. den 3 Sept. 1863, kl. 2 e. m.
Kongl. Magda Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension för
framlidne Bergmästaren, Ojver-intendenten m. m. F. A. von
Schéeles enka; Gifven Stockholms Slott den 28 Augusti 4863.
Till Kongl. Majit bär Dess och Rikets Kommers-kollegium under den 19 innevarande
månad öfverlernnat en af framlidne Bergmästaren i Sjunde Bergmästaredistriktet,
Öfver-intendenten, Riddaren af Kongl. Majus Nordsljerne- och Wasa-ordnar
Frans Adolf von Schéeles enka, Maria von Schéele fodd Lundqvist, till Kollegium
ingifven skrift, deruti bemälda enka, under åberopande af sin aflidne mans förtjenster
om det allmänna, samt med bifogande af en den 1 I i denna månad utaf tillkallade
behörige förrättningsmän verkställd preliminär uppteckning af sterbhusets tillgångar och
skulder, utvisande att de sednare, så vidt de då ännu voro kände, med omkring
Sju Tusen Riksdaler öfverstiga de förra, anhållit att, som den pension, hon kunde
påräkna från Civilstatens pensionskassa, jemte ett henne af Wermländska Brukssocieteten
tillförsäkrad! understöd, icke försloge att bereda nödtorftigt uppehälle åt
henne och en ännu oförsörjd dotter samt en ålderstigen moder, Kollegium måtte hos
Kongl. Majit göra underdånig framställning om någon lämplig pension åt henne af
allmänna medel.
Vid öfverlemnadet af berörda ansökning har Kommers-kollegium anfört, hurusom
Bergmästaren von Schéele, hvilken den 20 nästhdne månad afled i en ålder
O ...
af 67 år, deraf han tillbragt 48 år i Statens tjenst, under denna sin långa tjenstemannabaha
med sällsynt nit omfattade och sökte befrämja allt hvad han ansåg leda
till det allmännas gagn, samt att det nyttiga, han sålunda åstadkommit, äfven rönt
offentligt erkännande och således icke behöfde af Kollegium vitsordas; och då det
understöd
Kongl. Majit» Nåd. Proposition M 124.
13
understöd, hans enka förmält sig hafva att påräkna ifrån Civilstatens pensionskassa
samt af Wermiändska Brukssocieteten, svårligen torde komma alt emotsvara behofvet
för hennes lefnadskostnad, ansåge Kollegium förevarande fall kunna jemföras med
de flera dylika, då en i knappa omständigheter stadd enka efter en utmärkt tjensteman
funnits böra hugnas med särskild pension af statsmedlen, hvadan Kollegium i
underdånighet hemställt, det Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska beviljande
af en årlig pension för sökanden.
Med afseende å Bergmästaren von Schéeles, under en långvarig tjenstetid ådagalagda
nitiska bemödanden för bergsbruksnäringens förkofran, äfvensom till åstadkommande
af allmännyttigt gagn i öfrigt inom den landsort, der han hade sin verksamhet,
samt i betraktande jemväl af den behöfvande ställning, hvaruti hans efter
lemnade
enka sig befinner, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå, att enkan Maria,
von Schéele, hvars pension från Civilstatens enskilda enke- och pupillkassa, enligt
inhemtad upplysning, kommer att, intilldess stadgade årsafgifter blifvit till fullo erlagde,
utgå med 375 Riksdaler, men sedermera med 500 Riksdaler årligen, må af Rikets
Ständer å allmänna indragningsstaten uppföras till en årlig pension af Sexhundra
Riksdaler.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörligt Utskott tillhandahållas och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
GARL.
G. Lagerstråle.
Bih. till II St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Baft.
3
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 124.
Utdrag af Protokollet öfver Givil-Ärenden, hållet inför lian» Maj:l Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 28 Augusti 4863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Statsråden Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Stalsrådet Lagerstråle föredrog derefter i underdånighet:
4:0. kommers-kollegii underdåniga skrifvelse af den 19 innevarande månad, deruti
Kollegium, jemte eget yttrande, ölverlemnat en af framlidne Bergmästaren i Sjunde
Bergmästare-distriktet, Öfver-intendenten Frans Adolf von Schéeles enka, Maria von
Schéele, född Lundqvist, till Kollegium ingifven skrift, hvaruti bemälda enka
— — — — — — — — — — anhållit, alt
— —
Kollegium måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om någon lämplig
pension åt henne af allmänna medel.
Föredragande Departements-chefen yttrade i underdånighet:
»Med afseende å —- — — — — — — — — —
Denna af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträda hemställan behagade
Kongl ;V'aj:t i nåder gilla samt befallde, att, i enlighet
med ett af föredragande Departements-chefen nu till justering
uppläst förslag, nådig Proposition, sådan den finnes vid detta
protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
TV7. J. Modigh.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. M 125.
1
J¥:0 135.
Ank. till Exp.-Utsk. den H Okt. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
en den Svenska Beskickningen i Turkiet tillhörig, i Pera
belägen fastighet; Gifven Stockholms Slolt den 29 September
1865.
Med afseende å svårigheten för Kongl. Maj:ts beskickning vid den Ottomaniska
Porten att förskaffa sig passande bostad, samt i öfverensstämmelse med braket i
Orienten, ansågs redan för mer än hundra år sedan nödigt att anskaffa eget hus
för nyssnämnda beskickning. Följaktligen blef, genom dåvarande Envoyéen G. von
Celsings försorg, år 1797 inköpt beskickningens ännu egande fastighet i Pera, hvilken
då var med lämpliga byggnader försedd. Egendomen har sedan dess blifvit
tillökad med ett par mindre tomtdelar. Genom en år 1818 inträffad vådeld blef
emellertid det å densamma befintliga stora boningshuset i grund förstördt, till följd
hvaraf beskickningen allt sedan varit på ett högst inskränkt och nödtorftigt sätt
inrymd i en, egendomen tillhörig, mindre byggnad, ursprungligen innefattande blott
3:ne små rum, men efter det stora husets brand provisoriskt tillökad med ytterligare
4 eller 8 sådana, jemte ett kök.
Oaktadt tid efter annan icke obetydliga kostnader blifvit nedlagda på underhåll
af denna byggnad, befinnes den för närvarande i sådant skick, att den svårligen
någon längre tid lärer kunna användas till bostad åt beskickningen, åtminstone ej
utan att på densammas upphjelpande användas dryga kostnader, hvilka, nedlagda på
en så beskaffad byggnad, lära fä anses såsom till större delen förspillda. Enligt
gjorda undersökningar befinnes nemligen detta hus, som till större delen är uppfördt
endast af korsvirke, beslaget med bräder, i så försämradt skick, så väl till väggar,
som tak och golf, att det ej lärer på något varaktigt sätt kunna iståndsättas utan att
undergå näia nog fullständig ombyggnad. En så kostsam reparation elier ombyggnad
vore så mycket olämpligare, som detta hus, i anseende till sitt inskränkta utrymme,
Bih. till B. St. Brot. 18(12 A 1863. 1 Sami, 1 A/d. 2 Band. 27 Baft.
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog). M 125.
ingalunda kan motsvara äfven de måttligaste anspråk på en passande bostad för
Kongl. Maj:ts beskickning, så mycket mindre, som med denna beskickning år förenadt
ett General-konsulat, årligen anlitadt af flera hundrade svenska och norska
fartyg och hvartill följaktligen erfordras särskilda och rymligare embetsrum än de,
som här stå till buds. Tages dertill i betraktande att en beskickning i Orienten
måste, förutom den vanliga legationspersonalen, vara försedd med (lera i andra
länder öfverflödiga tjenstemän, såsom tolk och kavasser, för hvilka äfven utrymme
måste beredas, lärer tydligen framstå, hura otillräcklig den nuvarande provisoriska
byggnaden är, och huru föga lämpligt det vore att påkosta densamma någon betydligare
reparation eller ombyggnad. En annan omständighet lägger äfven bestämdt
hinder i vägen för ett sådant företag. En förordning af municipalitetet i Pera
föreskrifver nemligen, att till utvidgande af den utmed svenska beskickningens hus
löpande, sa kallade »Stora gatan» måste samtliga vid densamma belägna hus, i mån
af ombyggnad eller betydligare reparation, dragas tillbaka ett visst afstånd, och för
att påskynda verkställigheten häraf tillätes numera ej ens den ringaste förändring
med de delar af husen, som vetta åt ifrågavarande gata. Att bibehålla den i mycket
dåligt skick varande ytterväggen oförändrad under en sådan ombyggnad, som
huset skulle erfordra för att göras någorlunda passande, lärer emellertid vara, om
ej alldeles omöjligt, åtminstone förenadt med så stora olägenheter och kostnader, att
tanken derpå lärer böra öfvergifvas.
Möjligen kan det förefalla den, som ej närmare känner förhållandet i Konstantinopel,
dels att de interessen, Sverige der har att bevaka, borde kunna nöjaktigt
skötas genom endast ett konsulat, utan att påkalla de drygare utgifterna för
en särskild beskickning, dels äfven, att då Staten ej underhåller hus för sina beskickningar
i andra länder, borde ett sådant vara öfverflödigt der på platsen. Det
torde derföre böra anföras, att den kejserliga Ottomaniska regeringen ej erkänner
några konsuler i Konstantinopel annorlunda än såsom varande tjenstemän vid derstädes
anställda främmande beskickningar, och icke heller åt dem meddelar exequatur.
En embetsman af högre grad måste följaktligen der vara anställd, och är detta så
mycket mer nödvändigt på en ort, der lagarne ej alltid förmå lemna samma skydd
som i andra länder, och der alltså utländningar, deras fartyg eller egendom ofta
äro i behof af ett kraftigt biträde. Det egendomliga förhållandet i Orienten, der
hvarje stat utöfvar doms- och skyddsrätt öfver icke blott sina egna der bosatte
undersåter, utan äfven öfver alla dem, som på ett eller annat sätt kommit i åtnjutande
af dess protektion, utgör äfven ett vigtigt skäl för denna beskicknings fortsatta
vidmagtbållande. Slutligen bör ej förbigås, att Sverige, som under konung
Carl XII:s tid blifvit erkändt såsom skyddsmagt för de Lutherska församlingarne i
Orienten, på visst sätt iklädt sig förbindelsen att i Konstantinopel underhålla ett
kapell för denna trosbekännelse. Ett sådant finnes äfven uppfördt på beskickningens
tomt, der gudstjenst förrättas af Legationens predikant.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 125.
3
Samma orsaker, som förut gifvit anledning till inköp af ett hus för beskickningen
i Konstantinopel, förefinnas alltjemt. Icke blott svårigheten att på annat
sätt erhålla passande bostad, och den dryga hyra, som för en sådan måste erläggas,
tala derför, utan än mer seden och åskådningssättet i landel. Dessa orsaker halva
förmått de flesta europeiska stater, att i likhet med Sverige förskaffa sig egna legationshoteller
i Pera, och de, som hittills varit i saknad deraf, såsom Belgien och
Italien, äro nu på väg att inköpa eller uppföra sådana.
Bredvid öfriga legationers präktiga hoteller kan den svenska beskickningens
nuvarande bristfälliga hus ej undgå att väcka ett ganska obehagligt uppseende, hvilket
i ett land sådant som Turkiet, der det yttre skenet onekligen har vida större betydelse
än annorstädes i Europa, måste göra ett för rikets anseende ingalunda fördelaktigt
intryck.
Under ofvanomförmälda omständigheter, och sedan anmäldt blifvit, att bristfälligheterna
å ifrågavarande, hus så betydligt förökats under sednaste tid, att flera af
rummen ej längre kunna, i deras nuvarande skick, begagnas, har Kongl. Maj:t varit
betänkt, att med de tillgångar, som af den ifrågavarande egendomen kunna beredas,
finna utväg till åstadkommande af ett nytt och passande hus för de förenade rikenas
beskickning i Konstantinopel.
Ett föredöme i detta fall är gifvet af den Kongl. Nederländska beskickningen
derstädes, hvars hus, som äfvenledes nedbrunnit, blifvit nyligen på ett prydligt sätt
återuppfördt med de model, som anskaffats genom försäljning af en del af dess
egande tomt. Enahanda utväg skulle med fördel kunna anlitas för att, utan ringaste
kostnad för statsverket, bereda Kongl. Maj:ts beskickning i Konstantinopel ett
passande och vackert hus. Den svenska tomten är nemligen tillräckligt stor att
lemna fullt utrymme för det nya huset, äfven sedan så mycket jord derifrån blifvit
undansåldt, som skulle erfordras för att inbringa det för nybyggnaden behöfliga
belopp.
Då emellertid det icke för närvarande låter sig bestämma, huruvida det för
sagda ändamål kan blifva förmånligast att anlita ofvanstående utväg eller att utbyta
ifrågavarande egendom mot någon annan, som redan vore lämpligen bebyggd, eller
att försälja densamma i sin helhet och med de inflytande medlen inköpa eller uppföra
de för beskickningen erforderliga byggnader, eller ock att i annan ordning,
genom tomtens afkastning eller dess intecknande, bereda utväg att på lämpligaste
sätt ordna denna angelägenhet, men omständigheterna möjligen påkalla åtgärder i
detta hänseende tidigare än att, efter uppgörandet af fullständigt förslag i ämnet,
Rikets Ständers sammanträdande vid nästa riksdag kan afvaktas, vill Kongl. Maj:t
härmed äska Rikets Ständers medgifvande, att, efter inhemtande af nödiga ytterligare
upplysningar, Kongl. Maj:t må ega med denna egendom vidtaga de förfoganden,
som befinnas bäst ledande till att, utan särskild kostnad för Staten, bereda Dess
beskickning i Konstantinopel en passande och riket värdig bostad.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 125.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
L. Manderström.
Utdrag af Protokollet öfver Utrikes Departementets
Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 29
September 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr .lustitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern lör Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
l:o.
Statsministern för Utrikes Ärendena anmälde i underdånighet att, sedan, med
afseende å svårigheten för Kongl. Maj:ts beskickning vid den Ottomaniska Porten
att förskaffa sig passande bostad samt i öfverensstämmelse med bruket i Orienten,
det redan för mer än hundra år sedan ansetts nödigt att anskaffa eget hus för
nyssnämnda beskickning, och följaktligen blifvit, år 1757, genom dåvarande Envoyéen
G. von Celsings försorg, inköpt beskickningens ännu egande fastighet i Pera, —- —
hemställde Statsministern för Utrikes Ärendena i underdånighet att Kongl. Maj:t
ville, genom nådig Proposition, i enlighet med närlagda förslag, äska Rikets Ständers
medgifvande att, efter inhemtande af nödiga ytterligare upplysningar, Kongl. Maj.t
må egu med denna egendom vidtaga de förfoganden, som befinnas bäst ledande till
att, utan särskild kostnad för Staten, bereda Dess beskickning i Konstantinopel en
passande och Riket värdig bostad;
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
härtill lemna nådigt bifall.
2:o.
Ex protocoilo
Rudolf Cederström.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 126.
X.o 126.
Ank. till Exp.-Utsk. den S Okt. 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Stander, i fråga
om afsöndring af jord från Eskilstuna kungsladugård
till utvidgande af Eskilstuna stads samt Klosters
och Forss församlingars begrafningsplats; Gifven
Stockholms Slott den 2 Oktober 1863.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 29 September 1854 af Eskilstuna
kungsladugårds mark upplåtit 1 tunnland 21 kappland till utvidgande af Eskilstuna
stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats, så hafva, uti en till
Kongl. Majit enligt uppdrag af nämnda församlingar ingifven skrift, komiterade för
den sålunda upplåtna jordrymdens ordnande för ändamålet i underdånighet anmält,
att densamma vid anställda undersökningar befunnits till större delen innehålla berg
och således vara till begrafningsplats oanvändbar, hvadan komiterade, hvilka för öfrigt
ansågo att de der befintliga lemningarne efter det under konung Gustaf den l:stes
tid till slott förändrade, men sedermera år 1688 genom vådeld förstörda Johanniterklostret
icke borde belt och hållet utplånas, anhållit, att, för beredande af nödig
tillökning af nämnda begrafningsplats, en jordrymd af 2 tunnland 3,7 kappland, eller
11 qvadratrefvar 84 stänger, utmärkt på en af vice kommissions-landtmätaren C.
F, Spangenberg upprättad och af sökanderne bifogad karta, malte få från Eskilstuna
kungsladugård afsöndras, i hvilket afseende företetts en af Rådmannen P. G. Schotte,
som nu under arrenderätt innehar nämnde kungsladugård, afgifven skriftlig förklaring,
att han för sin arrendetid medgåfve denna afsöndring; och hade komiterade
derjemte hemställt, att den af Kongl. Majit till begrafningsplats redan upplåtna, men
dertill otjenliga marken måtte, för att genom trädplanteringar förskönas, få af församlingarne
fortfarande bibehållas mot skyldighet för dem att från ytterligare förstöring
vårda de återstående minnesmärkena efter ofvanberörda kloster och slott.
Denna ansökning, hvaröfver Kammar-kollegium, sedan så väl Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Södermanlands län jemte kronofogden och häradsskrifvaren i
orten som äfven Konsistorium i Strengnäs stift blifvit hörda, den 27 sistlidne
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JVH 126.
Augusti i underdånighet afgifvit infordradt utlåtande, har Kongl. Maj:t derefter tagit
i öfvervägande och vill, i öfverensstämmelse med hvad bemälda vederbörande tillstyrkt,
härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att för deras del medgifva, att ofvan
omförmälda jordrymd, utgörande 11 qvadratrefvar 84 stänger, af Eskilstuna kungsladugårds
mark, må, mot afgäld enligt Kongl. Förordningen den 19 December 1827,
åt nämnda församlingar till utvidgande af deras begrafningsplats för alltid upplåtas,
med rättighet för dem att den för enahanda ändamål genom nådiga Brefvet den
29 September 1854 beviljade jordafsöndring derjemte fortfarande bibehålla, under
vilkor dels att å densamma verkställa trädplantering, dels ock att behörigen vårda
berörda derå befintliga minnesmärken.
Handlingarne i detta mål skola, jemte dertill hörande karta, tillställas det Utskott,
till hvilket frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förbiifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. År och dag,
som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet ofver Finans-ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i Stals-Rådet å
Stockholms Slott den 2 Oktober 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Fiiherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 126.
7
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
denna dag fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i
fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna kungsladugård till utvidgning af Eskilstuna
stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och
befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
STOCKHOL»:, TRYCKT HOS Jon. BECK »IAN, 1863.
Kongl. MajHs Nådiga Proposition Jtä 127.
1
N:0 127.
Ank. till Exp. Utsk. den 24 Okt. 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i jråga om försäljning
af Nya Varfvet vid Göteborg; Gifven Stockholms Slott den 23
Oktober 1863.
Redan i det utlåtande, som den 17 Februari 1843 afgafs af en i nåder förordnad
Komité för utarbetande af förslag till sjöförsvarets ordnande, yttrades den åsigt
att, då Kongl. Flottans etablissement å Nya Varfvet vid Göteborg icke utan en
vidlyftig, med högst betydlig kostnad förenad, befästning kunde skyddas mot fiendtliga
anfall samt just den omständigheten, att en del af Flottan med sina dyrbara
förråder vore der förlagd, sannolikt skulle gifva fienden ökad anledning att mot Göteborg
rigta sina anfall, Flottans nämnda etablissement borde till lämpligare ort förflyttas;
och sedan detsamma, både i afseende å personal och fartyg, undergått en betydlig
inskränkning samt år 1854 blifvit från station förvandladt lill en depot, lydande under
Stockholms station, har äfven den Komité, som år 1861 tillsattes att utreda lämpligaste
sättet för ett tidsenligt ordnande af rikets sjöförsvar, i sitt underdåniga betänkande
af den 23 Maj 1862 tillerkänt åsigten om Nya Varfvets olämplighet för
Flottan en ökad giltighet, i samma mån som platsens försvar mot nutidens sjökrigsmateriel
blefve ytterligare försvåradl. På grund af denna öfvertygelse, som af Komitéen
vidare utvecklades, tillstyrkte den, bland annat, att Flottans nuvarande depot på
Nya Varfvet måtte, genom försäljning eller på annat sätt, som för Kronan kunde
finnas fördelaktigast, tillgodogöras.
Oaktadt de nu anförda skäl, som tala mot Nya Varfvets bibehållande för Flottans
behof, ansåg Kongl. Majit frågan om förändring härutinnan icke böra upptagas
bland dem, som vid innevarande riksdags början i den nådiga Propositionen om StatsBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 28 Haft. i
2
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition M 127.
verkets tillstånd och behof, gjordes till föremål för Rikets Ständers behandling, ty
de anmärkta olägenheterna deraf, att en del af örlogsflottan ännu fanns vid Göteborg
förlagd, syntes under nuvarande förhållanden icke vara så betydliga, all fartygens bortflyttning
behöfde påskyndas, och kostnaden för depotens underhåll med dertill hörande
personal befanns icke större, än som skäligen motsvarade behofvet för materielens
behöriga vård. Någon framställning till Rikets nu församlade Ständer om förändrad
disposition af Kronans ifrågavarande egendom skulle icke heller sedermera blifvit erforderlig
eller af omständigheterna påkallad, om icke i dessa dagar anledning yppat sig
till det antagande, att Nya Varfvet, hvars nuvarande bestämmelse i allt fall torde kunna
snart upphöra, deremot skulle med annan användning väsendtligen gagna ett för den
Svenska industriens framtid vigtigt företag och derjemte inbringa åt Kronan en större
köpesumma, än för egendomen vore att i allmänhet påräkna.
Samtidigt dermed, att de vid Göteborg förlagda örlogsfartygens antal, efter utrangering
och försäljning af åtskilliga för sjöförsvaret odugliga, numera nedgått till ungefär
hälften af hvad det utgjorde år 1854, eller till 27 stycken, af hvilka 3, enligt
redan gifven föreskrift, komma att med snaraste slopas eller försäljas och de återstående,
till största delen kanonjollar och andra fartyg af minsta cert, kunna vid förefallande
behof utan svårighet inrymmas vid Flottans begge stationer eller på annan
tjenlig ort, har hos Kongl. Majit blifvit i underdånighet anmäldt, att med anledning
af svårigheterna för en tidsenlig jernförädlings bedrifvande vid många smärre verk,
ett bolag, hufvudsakligen af bruks- och hvtte-egare, vore under bildning för att på
någon lämplig punkt i vestra Sverige anlägga ett större jernförädlingsverk, som kunde
blifva en kraftig häfstång för höjandet af den inhemska jernhandteringen och bereda
ökadt tillfälle till förtjenst åt en stor mängd af arbetare; samt att ibland de platser,
som för denna anläggning varit i fråga, Nya Varfvet tillvunnit sig synnerlig uppmärksamhet,
genom sitt läge vid ett ofta under hela året öppet vatten i närheten till en
stad med så vidsträckt och tilltagande handel som Göteborg. De män, som fått sig
uppdraget att vidtaga förberedelser till den tillämnade jernverksanläggningen, hafva följaktligen,
vid det brådskande valet af läge för densamma, icke velat bestämma sig
för något annat ställe, förr än det vore afgjordt, huruvida icke Nya Varfvet komme
att försäljas och utväg således yppade sig att för det nya jernverket förvärfva denna
dertill synnerligen tjenliga plats.
Denna fråga synes Kongl. Majit vara af den betydenhet, att tillfället till densammas
dragande under den församlade folkrepresentationens pröfning icke bör lemnäs
obegagnadt, ehuru tiden, vid den redan långt framskridna riksdagen, icke medgifvit
vidtagandet af de åtgärder, som för ärendets fullständiga utredning skulle varit önskliga
och under vanliga förhållanden bort föregå framställningen till Rikets Ständer.
Vid nuvarande omständigheter och enär, äfven utan särskild undersökning, det
visar sig sannolikt, att Nya Varfvets åbyggnader, bestående till stor del af långsträckta,
till verkstäder särdeles lämpliga stenhus, skulle företrädesvis vara eller lätt
Kongl. Maj\ts Nådiga Proposition JM 127.
3
kunna göras användbara för en industriel anläggning i stor skala, samt att följaktligen,
vid öppen täflan om egendomens förvärfvande, högre anbud äro att påräkna
vid ett tillfälle, då densamma är begärlig för ett sådant kändt ändamål, än en annan
gång, då något dylikt tilläfventyrs icke är å bane, har Kongl. Majit i nåder velat
härmed till Rikets Ständers pröfning öfverlemna, huruvida de, med hänseende till
hvad ofvan är anfördt, samtycka att, sedan värdet af ifrågavarande egendom och de
derå befintliga, Staten tillhörande byggnader blifvit med största möjliga noggrannhet
utrönt samt vederbörande embetsmyndigheter lemnats tillfälle att i ämnet sig yttra,
Kongl. Majit må bestämma, om fastigheten är för Kronan umbärlig, och i sådant
fall med fastställande af de försäljningsvilkor, som pröfvas med det allmännas fördel
bäst förenliga, låta offentligen infordra köpeanbud å Nya Varfvet jemte åbyggnader
samt ibland de anbud, som dervid göras, antaga det, hvilket, med afseende på summans
storlek och möjligen sig företeende andra omständigheter, befinnes för Kronan förmånligast;
kommande köpeskillingen derefter att ingå till Riksgälds-kontoret för att
Rikets näst sammanträdande Ständer tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CAEL.
B. von Platen.
4
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition JVS 127.
Utdrag af Protokollet öfver Sjö/örsvars-Ärende, hållet inför Hans Majtl
Konungen uti Stais-Itådet å Stochholms Slolt den 25 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för §jöförsvars-departementet, Statsrådet Grefve von Platen, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med denna dag fattadt beslut, uppsatt förslag tili
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer i fråga om försäljning af Nya
Varfvet vid Göteborg; — — — — — — — — — —
—
och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt befalla, att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
L. Th. Neijber.
Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 128.
1
N:o 128.
Ank. till Kxp.-Utsk. den 23 Nov. 1863, kl. 2 e. ni.
Kongl. Majds Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om beviljande af ett
särskildt kreditiv till försvarsverkets fullständigare ordnande;
Gifven Stockholms Slott den 23 November 1863.
Ehuru Kongl. Maj:!, hvars oaflåtlig» bemödande varit och städse skall blifva att
från de Förenade Rikena afhålla krigets vådor och olyckor, fortfarande hyser förhoppning
att de tvistefrågor, sorn för närvarande uppröra Europa, skola Finna en
fredlig lösning; samt de förpligtelse!’ lill bistånd åt ett med oss nära förbundet
grannfolk, sorn hittills varit i fråga för vissa förutsatta fall, icke ega större omfattning,
än att de kunnat uppfyllas med de medel, Rikets Ständer redan ställt till Kongl.
Maj:ts förfogande, är likväl den politiska ställningen i allmänhet lör ögonblicket sådan,
ali omtankan lör fäderneslandet kräfver förberedande åtgärder till våra försvarsmedels
försättande i ett skick, som, i händelse af behof, medgifver deras kraftiga
användande för sitt ändamål, utan allt för stor tidsutdrägt. Kongl. Majit, som hade
önskat att, derest icke alla anledningar till oro för våra yttre förhållanden skulle
före Rikets Ständers åtskiljande hafva upphört, göra Rikets Ständer meddelanden i
afseende å den ställning de Förenade Rikena bade alt intaga, men af fortgående
underhandlingar och hastigt vexlande händelser nu är derifrån förhindrad, finnér sig
likväl af omständigheterna föranlåten all af Rikets Ständer äska ett särskildt kreditiv
å Tre millioner Riksdaler, att af Kongl. Maj t, i mån af behof, användas till ett
fullständigare ordnande af försvarsverket.
Kongl. Maj .t förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
L. Manderström.
Bih. till B. St. Brot. 1862 dk 1863. 1 Sunil. 1 A/d. 2 Band. 29 Haft.
s
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition N:o 128.
Utdrag af Protokollet öfver ett Utrikes Departements-ärende, Åtf/fef iw/or
//ans Maj.t Konungen i Stals-Rådet ä Stockholms Slott den 23
November 1863.
Närvarande
Hans
Excellens Herr Justitie Siats-Ministern, Friherre De Geer-,
Hans Excellens Herr Stals-Minislern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström;
Stats-råden Herr Friherre Gripenstedt;
Grefve von Platen;
Lagerstråle;
Malmsten;
Bredberg;
Thulstrup;
Reuter skiöld;
Carlson.
Uppå Stats—Rådets enhälliga tillstyrkande behagade Kongl. Maj.t i nåder besluta
att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, sådan den finnes detta Protokoll
bifogad, om beviljande af ett särskildt kreditiv till försvarsverkets fullständigare
ordnande.
Ex Prolocollo
F. T. Lindstrand.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1065.
Innehålls-förteckning
öfver Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner och Skrifvelser
till Rikets Ständer, åren 1862 och 1863.
JV2
1. Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof.
!2. Dito om tillägg uti SI § af Kongl. Kungörelsen den 13 November
1860, angående den Allmänna Beväringen.
3. Dito angående pension å Allmänna Indragningsstaten för konstituerade
Andre Bataljonsläkaren vid Svea Artilleri-regemente Fredrik Adolf
Zettergren.
4 Dito angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Magasinsförval
taren
och Sjukbus-inspektoren vid Gotlands National-beväring Gustaf
Lindström.
9. Dito angående pension på Allmänna Indragningsstaten för Löjtnanten vid
Westgöta Regemente Carl Julius von Holten.
6. Dito angående Ofver-Fältläkaren m. m. Doktor Fredrik Bågenholms
uppförande till pension å Allmänna Indragningsstaten, efter erhållet
afsked eller entledigande från innehafvande befattningar.
7. Dito angående pension åt Regements-kommissaren vid Södra Skånska In
fanteri-regementet
Johan Krook, vid afskedstagandet.
8. Dito angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Andre Bataljons
läkaren
vid Calmar regemente Ehrenfrid Jeremias Kamph.
Bih. till II St. Prof. 1802 & 1863 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Haft. 1
2
JV2
9. Proposition, angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Underlöjtnanten
vid Jemtlands Hästjägare-korps Carl August Gustafsson Stjernefeldt.
10. Dito angående upplåtelse åt Eskilstuna öfre Kanal-bolag af plats på
Carl Gustafs stads gevärsfaktoris område för en slussanläggning.
11. Dito angående afsöndring och upplåtelse åt Westerviks Tändsticksfabriks—
bolag af en mindre jordrymd från tredje majorsbostället Stufverum
vid Andra Lif-Grenadier-regementet.
12. Dito angående gjord underdånig ansökning om öfverlåtande till staden
Christianstad af en Kronan tillhörig tomtplats derstädes.
13. Dito angående jordafsöndring från kaptensbostället Bredaryd Norregård,
för utvidgning af Bredaryds församlings kyrkogård.
14. Dito angående utbyte af jord emellan Kronan och Malmö stad.
13. Skrifvelse, i fråga om ersättning af Statsverket till trenne Officers-enkor, för innehållen
aflöning för deras numera aflidne män under krigsfångenskap.
16. Dito om förordnande af en Statsråds-ledamot, i afseende på handlägg
ningen
af vissa i Riksdags-ordningens 36 och 42 ,§§ omförroälda
riksdagsärenden.
17. Dito angående begärdt anstånd med föreskrifne kapital- och ränte
inbetalningar
å de till Norbergs jernvägsanläggning af allmänna
medel anvisade lån.
18. Dito i anledning af Cimbrishamns stads ansökning om eftergift af åter
stoden
å ett staden beviljadt amorteringslån.
19. Proposition, angående ytterligare anslag för det nya jordeboksverkets fortgång.
20. Dito angående anslag för framtida vårdandet af Gustaf Wasas monument
vid Utmeland i Dalarne.
21. Dito angående ersättning till Kongl. Theaterns och Ilofkapellets pensions
kassor
för de af dem tillförene åtnjutna afgifter utaf enskilde
skådespelare, m. 0.
22. Dito angående utbyte af de till boställe åt Länsmannen i tredje distrik
tet
af Westra härad i Jönköpings län anslagna hemmansdelarne
J:dels mantal Repperda Annagården N:o 9, J:dels manta! af Repperda
Källagården N:o 3 samt |:dels mantal af Ufvanäs Westergården,
mot krono-skatte kavalleri-augmentshemmanet | mantal
N:o 3 Hultsjö Bergagården.
3
JV2
23. Proposition, angående befrielse för Fältkaroereraren m. m. Ph. A. Areils enka,
Albertina Heimberger, från lifgifvande af observationsprocent och
anmärkningsmedel, hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande
ådömda.
24. Dito angående försäljning till enskild person af en komministerbostället
Hof-Dalbogård i Kronobergs län tillhörig del i den så kallade
Spetsamossen.
23. Dito angående utbyte af komministerbostället Svensbohl i Rudskoga soc
ken
emot sergeantsbostället Höjdebråten i Nysunds socken.
26. Dito angående fortfarande kurhusafgift.
27. Skrifvelse, angående Markaryds församlings framställning om befrielse från skyl
digheten
att betala återstoden af ett för dess kyrkobyggnad beviljadt
lån af allmänna medel.
28. Proposition, angående upphörande af den så kallade Näs kungsgårdshjelp.
29. Dito angående försäljning till skatte af Ljusne stora kronolaxfiske i Gefle
borgs
län.
30. Dito angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextår.
51. Dito angående upplåtande under ständig besittningsrätt af en jordrymd
vid Kungsöhrs norra kungsladugård.
32. Dito om antagande af en författning angående giftermål emellan kristen
och mosaisk trosbekännare.
33. Dito om antagande af en författning, angående allmänt kyrkomöte.
34. Skrifvelse, i anledning af åtskilliga af Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte
föreslagna lagförändringar.
35. Proposition, angående ersättning tili domare och målsegare i de fall, då Hera
härader hafva gemensam tingstad i brottmål.
36. Dito om antagande af en författning angående förnyande af Svensk myn
dighets
beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande
land.
37. Dito om antagande af en ny Strafflag.
38. Dito angående en med Hannover afslutad traktat om upphörande af
Stade- eller Brunshauser-tullen.
39. Dito i fråga om anslag för fortsättning af de geologiska undersöknin
garne
inom riket samt utgifvande af derpå grundade kartor,
4
JV2
40.
Proposition,
angående försäljning till skatte af den under Elfsborgs kungsladu-  gård lydande lägenheten Klintens bana.
41
Dito
om förhöjd pension åt Kammarrätts-rådet C. Printzensköld, vid
afskedstagande!.
42.
Skrifvelse,
angående Stockholms stads Magistrats underdåniga ansökning om kre-  ditivrätt i Rikets Ständers Bank för Stockholms Förmyndare-  kammare.
43.
Proposition,
angående anslag till folkundervisningens befrämjande.
44.
Dito
angående anvisande af medel till ombyggnad af Nyqvarns bro öf-  ver Sagån i Tillinge socken och Åsunda härad af Upsala län,
jemte deraf föranledd vägomläggning.
45.
Dito
angående statspension åt Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öf-  versten m. m. Friherre Nils Ericson.
46.
Dito
om anskaffande af medel till jernvägsbyggnader.
47.
Dito
angående Statens jernvägsbyggnader.
48.
Dito
angående gjorda underdåniga framställningar om statsbidrag för an-  läggning af särskilda bibanor till Statens jernvägar.
49.
Skrifvelse,
angående förslag till ändringar och tillägg i nu gällande tulltaxa.
50.
Proposition,
angående föreslagen utvidgning af Uplands regementes mötesplats
Polacksbacken.
51.
Dito
angående pension från Rikets Allmänna Indragningsstat åt Justitie-  rådet m. m. Axel Fredrik Gyllenhammar.
52.
Dito
om anslag till försök för utrönande af dels så kallade pansarplåtars
af Svenskt jern förmåga att emotstå skott och dels lämpligaste
konstruktionen af refflade gjutna jernkanoner tili fartygs be-  styckning.
53.
Dito
om antagande af en ny förordning angående mantalspenningarne.
54.
Dito
angående afskrifning i räkenskaperna af Statsverkets äldre undsätt-  ningsfordringar inom Westerbottens och Norrbottens län.
55.
Dito
angående upplåtelse till Göteborgs Museum af Kronans andel uti
f. d. Ost-Indiska Kompaniets hus i Göteborg.
56.
Dito
angående eftergift till förmån för enkan Märtha Nilsdotter Tulpan
af Kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hennes syster enkan
Anna Nilsdotter i Makrismåla.
5
61.
Dito
62.
Dito
63.
Dito
64.
Dito
JV2
57. Proposition, angående beloppet af arfvoden för Bevakningsbefälhafvarne vid krono
häktena
i Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka.
58. Skrifvelse, angående en för djupgående fartyg ifrågasatt ny farled genom Stock
holms
skärgård mellan Baggensfjärdea och Stora Wärtan.
59. Proposition, angående en ridskolas inrättande vid Strömsholm.
60. Dito om beviljande af ett, till följd af förändrad reglering i afseende å
vissa Westerås domkyrkas inkomster och utgifter, erforderligt
fyllnadsanslag i Iöningsstaten för högre elementarläroverket i
Westerås.
om antagande af ny Riksdagsordning och dermed sammanhängande
ändringar i Regeringsformen.
angående begrafnings- och öfriga kostnader, med anledning af
Hennes Maj:t Enkedrottning Desiderias dödliga frånfälle.
angående i vissa afseenden förändrade föreskrifter i fråga om sältet
för utarrendering af Kronans egendomar.
angående musikläraren vid Malmö elementarläroverk H. J. Teng
valls
uppförande till pension å Allmänna Indragningsstaten, efter
erhållet entledigande.
65. Skrifvelse, angående Riksdagens förlängning.
66. Dito angående sökt statsbidrag för anläggning af jernväg mellan Christian
stad
och Hessleholms station å södra stambanan.
67. Proposition, om beviljande af anslag till inköp för Statens räkning af en del
utaf den Kammarherren m. m. Gr. D. Lorichs i lifstiden tillhö
riga
samling af mynt och medaljer.
68. Dito angående ersättningsanslag för upphörd dagsverksskyldighet till åt
skilliga
militieboställen.
69. Skrifvelse, i fråga om statsbidrag till kanalisering af Luleå eif, till beredande
af farled förbi Hedens- och Eds-forssarne derstädes.
70. Proposition, om anvisande för fyra år af ett fyllnadsanslag till Kongl. Maj:ts
hofhållning.
71. Dito angående upplåtelse till Wenersborgs stad af en Kronan tillhörig
tomt derstädes.
72. Skrifvelse, angående pensionering å Allmänna Indragningsstaten af läkare vid
arméen och flottan.
6
M
73.
Proposition, angående upplåtande af en del utaf slottsträdgärden i Halmstad till
tomt för ny elementarläroverksbyggnad derstädes.
74.
Dito
angående anslag till uppförande af ny byggnad i hufvudstaden för
den af Svenska Slöjdföreningen inrättade söndags- och aftonskola.
73.
Dito
om anvisande å Allmänna Indragningsstaten af ett belopp af 300
Riksdaler, att årligen från och med nästkommande år tillgodo-  njutas af Rektorn vid Hudiksvalls läroverk F. Wennberg.
76.
Dito
angående lönereglering för Landt-staten.
77.
Dito
angående ersättning till Lunds universitets löningsfond för minskad
inkomst af Hardeberga och Sandby församlingars prebendepastorat.
78.
Dito
angående anslag till nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga
elementarläroverks behof.
79.
Dito
angående ytterligare anslag till det Carolinska Medico-chirurgiska
institutet i Stockholm.
80.
Dito
i fråga om de tiil åtskilliga stadsskolor inom Lunds stift äfvensom
Hallands län utgående klockare-pensioner samt landtgillen af kloc-  karebol.
81.
Dito
med förslag tiil ny Sjölag.
82.
Dito
angående aflönings- och utgifts-anslagen för Teknologiska institutet.
83.
Dito
med förnyad framställning i fråga om Bergs-skolans i Fahlun flytt-  ning till Stockholm och förening med Teknologiska institutet.
84.
Dito
angående förändring och tillbyggnad af Kronans egendom N:o 4 å
Riddarholmen, för inrymmande derstädes af Riksarkivets samlin-  gar m. m.
83.
Dito
om anslag till löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och
tjenstemän.
86.
Dito
angående pension 3 Allmänna Indragningsstaten för Direktören vid
Landskrona straff-fängelse, Under-löjtnanten Carl Peter Westergren.
87.
Dito
augående upplåtelse till Stockholms stad af Kronan tillhörig mark
för anläggning af strandgata utefter Ladugårdslandsviken från
Nybron till Fredrikshof.
88.
Dito
angående öfverlåtelse till staden Malmö af förra fästnings-bastionen
Nyköping.
89.
Dito
angående rättighet för Professorerne och öfrige lärare vid Carolinska
Medico-chirurgiska institutet till pension å Rikets Allmänna In-
7
90.
91.
92.
»
93.
94.
93.
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102.
103.
dragningsstat, enligt de för civile embets- och tjenstemän i sådant
afseende stadgade grunder.
Proposition, angående rese-ersättning och dagtraktamente till Ordförande och
ständige Ledamöterne uti de Nämnder, åt hvilka reglering af
Presterskapets aflöning, i enlighet med nådiga Förordningen den
11 Juli nästlidet år anförtros, samt om anslag till skrifbiträde
åt dessa Nämnder.
Dito angående tilldelande af pension från Allmänna Indragningsstaten
åt Provincial-läkaren i Herjeådalens distrikt, Johan Ellmin.
Dito angående pension från Rikets Allmänna Indragningsstat åt Adjunkten
vid Wexiö högre elementarläroverk, Magister Sven Sandberg.
Dito angående antagande af en författning om nya Strafflagens införande
och hvad, i afseende derå, iakttagas skall.
Dito med förslag till ny Jagt-stadga.
Skrifvelse i fråga om Nämndemäns och Fjerdingsmäns rätt till ersättning för
extra förrättningar.
Dito i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike
Tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
Dito angående ifrågasatt bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden till
gäldande af den för Stade-tullens aflösning erforderliga utgiftssumma.
Proposition, angående pensiou på Allmänna Indragningsstaten för Kommissionslandtmätaren
P. A. Toll.
Dito angående anslag af statsmedel till lönefyllnad åt nuvarande inne
hafvaren
af Weskinde och Bro församlingars pastorat, Theologie
Lektorn vid Wisby elementarläroverk O. W. Lemke, på det
sagde pastorat må, utan afbidan å inträffande kyrkoherdeledighet
derstädes, kunna i egenskap af prebende upphöra.
Proposition, angående försäljning till skatte af de s k. Halländska kyrkohemmanen.
Dito angående anslag till beredande af arbetsförtjenst för de behöfvande
inom Marks härad af Elfsborgs län.
Dito angående medels anvisande till ett vägarbete i Norrbottens län,
för afböjande af der befarad hungersnöd.
Dito angående upplåtelse till Stockholms stad af en del utaf lägenheten
8
Jti
104.
105.
106.
107.
108.
109.
110.
111.
112.
113.
114.
115.
116.
117.
Stallmästaregården för anläggande af en lastbrygga vid Brunsviken.
Proposition, i fråga om nedsättning ijräntan för åtskilliga skogslotter å förra
Kronoparken Bella Tall på Öland.
Dito angående Krigs-kollegii ombildning till en Armé-förvaltning.
Dito angående afsöndring af jord från häradshöfdingebostället Hvet
landa
Thomas- och Kullagården i Östra härad, Jönköpings län.
Dito angående pension från Allmänna Indragningsstaten åt Chefen för
Kameral-departementet i Fångvårdsstyrelsen Carl Mauritz
Kruskopf.
*
Dito angående tillökning i Arméens nuvarande kavalleristyrka.
Dito angående upplåtelse af mark till utvidgning af Upsala Central
hospitalsområde.
Dito angående anslag till förändring och tillbyggnad af Central-hospitalet
vid Upsala.
Dito angående anslags beviljande dels till betäckande af en uti Svenska
Spetsbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till fortsättning
af rekognoscerings-arbetena på Spetsbergen med afseende
på utförbarheten af en gradmätning derstädes.
Dito angående anslag till Gymnastiska Central-institutet.
Dito angående inrättande af en pensionsanstalt för befälhafvare, styr
män
och annat sjöfolk å Svenska till utrikes fart använda
segel- eller ångfartyg, äfvensom machinister och eldare å sistnämnda
slags fartyg.
Dito angående rätt för Biskopen i Hernösands stift m. m. Doktor
Israel Bergman, att, vid afskedstagande, på Rikets Allmänna
Indragningsstat uppbära pension.
Dito angående pension för framlidne f. d. Landshöfdingen m. m. L. A.
Prytzs enka.
Dito angående upplåtande af en del utaf kronoängen Tyskhagen i
Westmanlands län till byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings
folkskolebyggnad.
Pito om anslag för national-museibyggnadens inredning, jemte andra
i sammanhang dermed erforderliga kostnader.
418.
M
118.
119.
120.
121.
122.
123.
124.
125.
126.
127.
128.
Ö
Proposition, om full dispositionsrätt för Stockholms stad och län till den ät
stadens och länets gemensamma Kurhus-inrättning år 1815
upplåtna egendom å Kungsholmen.
Dito angående afsöndring af jord från majorsboställe! Hammar vid
Wermlands Regemente till begrafningsplats åt Hammarö församling
i Wermlands län.
Dito angående pension å Allmänna Indragningsstaten åt aflidne Na
vigationsskole-inspektören
m. m. C. A. Petterssons enka, Hilda
Amanda Catharina Lundberg.
Dito angående anvisande af medel till betäckande af kostnaden för i
ståndsättandet
af åtskilliga broar å den så kallade Carl Johansvägen
i Jemtland, m. m.
Dito om anvisande af anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges
deltagande dels i 1862 års allmänna industri- och konst-exposition
i London, dels ock i den för landtbruksalster och redskap
innevarande sommar anordnade internationela utställning i
Hamburg.
Dito angående med Konungariket Belgien afslutade traktater om upp
hörande
af Schelde-tullen, m. m.
Dito angående pension för framlidne Bergmästaren, Ofver-intendenten
m. m. F. A. von Schéeles enka.
Dito angående en den Svenska Beskickningen i Turkiet tillhörig, i
Pera belägen, fastighet.
Dito i fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna kungsladugård till
utvidgande af Eskilstuna stads samt Klosters och Forss församlingars
begrafningsplats.
Dito i fråga om försäljning af Nya Varfvet vid Göteborg.
Dito om beviljande af ett särskildt kreditiv till försvarsverkets fullstän
digare
ordnande.
Hih. till 11. St. Prot. 1862 <5i 1863 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Haft.
2
Stockholm, trtckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
BIHANG
TILL
SAHIIPM©!® IMKS«OTÅ»IM!HS
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen ft stockholm
Åren 186S oell 1863.
FÖRSTA SAMLIIGEI.
2^ KdeRiiii^en:
Berättelse om hvad sig i Bihets Styrelse tilldragit, sedan nästföregående
Riksdag, jemte de af Kongl. Majit till Rikets Ständer
hällne Tal samt Kongl. Majits Nådiga Svar uppå de af Rikets
Ständer gjorda underdåniga framställningar och förslag.
BIHANG
TILL
SAsasrM©iB
PROTOKOLL
VID
Lagtima H!k§d^en i stockholm
Åren 1@62 nek 1863*
~
FÖRSTA SAMJLSMGEA.
2^ KdeRun^en:
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit, sedan nästföregående
Riksdag, jemte de af Kongl. Majit till Rikets Ständer
hällne Tal samt Kongl. Majits Nådiga Svar uppå de aj Rikets
Ständer gjorda underdåniga framställningar och förslag.
SKÉCEtaÄVS &ZL’
J J 0 fl 0 T 0 fl 1
ail«»«léi»o& 5 I «»*. si», .a.4.- iltjgnii
ikr:: éiN
yi-*rs& r
.
\W\vtft\
petättelfc
Olli Otoiri i 9£ifct 0(0 5>cf} ®tt>*eIfe fm
tittPvagit fcOon ftfto
©iftoen StocElioImé Slott a Sttféfalcn beit 23 .Cftobcr 1862.
^^eit Slddmäftige SBårbarett af meriffligfjetend oben Ifar imber be år,
l)mi(fa från Otifetd ©tanberg febnafte fammanträbe förflutit, fortfaranbe
befTärt ©mea foll ocf) taub mälftgnelfen af oflbrb tfcjcfa.
£t)ronföljben bär munnit en föröfab fiabga genom ben rcäIftgnelfe®s;ffÄ.§§.
en nåbig förfpn ffättft (Derad Äottgl. ,f?ögl)eterd .öertigend od) £>ertigtn= ©ottianb od)
Sffieftergötl)»
nang af £)ftergötf)tanö äftenilap. Konung od) folf Ifafma beremot libit taub febetfe.
en fmättfani fortuft genom bortgången af Äonungalfufetd abla od) ät=fromnnge®effabe
ftamuiober. ftberms^^fran
SOleb
atta fråmmanbe Skaftet fyafma mättffapltga förfcinbetfer orub= ^örijättanbct
babe fortfarit, ©eitont perfontiga befof ()od ®antnarfö, @ng(anbd od/^e matter.1'
^ranfrifed fuoeråner l)ar ^tané SJlajtt konungen åbagalagt be fänflor
af tillgifmenl)et .fpan f)t)fer för befia Olegenter od) beråd folf, od) i ©itt
emottaganbe ^ar ^an funnit ett ojäfaftigt berntd på en öriifeftfeig mät=
mitja. Unber ben ^ottitngeitd från ma ro, font förantebbed genom bet gnterhns»
(angre af befia befof, förbed rifdflprelfett, jemlift grunblageitd ocb rifds lC3eu1’9-
aftend ftabganben, af ett tid lifa antal af ©menjfa od) ^torffa (eba=
möter fanimaufatt jlatdråb.
©ib- tilt 9t. ©t. $rot. 1862—1863. l:a ©ami. 2:a SIfb. 1
2 SSer ätt eif e om Ijmab t Olilet och befö
(gl)itru fjerran aflägfet från bet bellagattdmärba flåbefpelet af en
föröbanbe broberjlrib, font uti ^riftaterna på anbra fiban af Slftantijfa
Oceanen utlämpad od) font hatar att fpränga ftörbunbet, t)ar @merige
lilmäl ide luttitat uttbgå be på merlbdhaitbeltt och fpiiiierligajl på inbit*
firiett få bjnpt ingripanbe od) I)ämntanbe merlningarna af bettna Stuteris
fattfFa jirib, men Ipclligtmid rönt befia, fåfont bet mät är att tjoppaö,
öftuergåenbc merlningar, ont än tänubart, lilmäl t mtba lägre grab än
många anbra duropeiffa lättber, hwilfad mera mibflräcfta inbuftriella fores
tag af befja målbfatttnta t)mätfningar erfara ännu mera ingripanbe meri*
nittgar. $öljattbe tneb liflig uppmärlfamhet be politijfa hättbelfer, forn
mexlat od) ännu mexia på Staliend jörb, l>ar fåottgl. SÖlaj:t gifroit
Sitt obelabe ledning åt rättmätigheten af bet 3talieiiffa folfetd, ur en
lågattbe foflerlaitbdfärlel framfprungtia, fträftoait till flatdförening, od)
fåfont berntd berpå, näft dmglattb förft af diuropad malter, ffpnbat att
erfäitna ben af natioitalmiljan tttlorabe konungen af Stalien, bictor
dmtanuel II. Huber inflptelfen af be goba od) roänjfapliga förhållans
ben, font uteb alla utlänbffa Sölafter egt rum od) font, imber murben af
angelägna intrefien, uti inbörbed aftning od) attfeenbe hemta grunber
till forttoaro, l)ar Äottgl. SJlaj:t egitat 0ina oaflåtliga outforger åt uts
mibgattbe och hefäftanbe af be i mår tib, till följb af beit ftigaitbe
ctoilifationend Iraf, allt tuera titåugfalbigabe odh migtiga fattthanben
emellan follen.
$<mber«* dmedatt be ^öreitabe Ölifena od) bett e^öga Ottomannipfa porten
tråftfltct hac ett nptt hattbelds od) fjöfartdsförbrag hlifmit, i ©onftautinopel
bett 215 mmSd J862/ afflittabt. Olatiftlationerne å betfantma äro
gifna, af efjand SÖlajd konungen bett 29 Slprit od) af Ottomanntffa
Äejfarett bett 24 ftftf. SÖlaj. 2>e ttt)a förhådaitben, font uti Stalie»
ftpretfe fig titlbragit feban fifta t f ö J> a g. 5
uppfommit titt följb af be färffilba jlatentas förening titt ett fonuttga=
rife, I)afroa, nteb tjänfigt titt be förenabe Oiifeitaö ^anbclös ocp fjöfartd*
förbinbelfer nteb betta tanb, gjort föränbrabe traftatdbeftämmelfer nöb=
wättbiga, od) är på grunb beraf en t)anbeté= od) fjöfartcMraftat itt=
gången i Surttt ben 14 Suni 1862. tKatififationerne af bettna traftat
äro gifita, af .jpattö Sttiajtt konungen beit n ftftt. Suli od) af ^attö
Silaj:t konungen af Station ben 15 i fantuta titåttab.
Sif befantma, uti en obeljtnbrab tjanbetö od; fjöfartd intrefen gruiufionoeittioncm
@tube*tuftcn8
babe, ffäl, font för några år tittbafa gifmit anlebntttg titt aflöpning af offfaffanbt.
be fonungarifet ^Danmart bittittö tittfattanbe tnttafgifferne toib farten
genom Örefiittb od) Sälterne, Ijabe fråga btifmit mädt om att genom
ertägganbe af en beftämb löéningéfutntna titt fonungarifet hannover
befria fjöfarten på (Stbe=fIoben från bett imber benämning af ©tabe=
etter SSrunét)aufer=tutten fättba afgift, od) feban unbertjanblittgar i få=
bänt affeettbe blifmit öppnabe emellan ^aitttooeranffa regeringen å
ena jtbatt, farnt ©rcerige od) Norrige i förening nteb regerittgarne uti
be flejfa f)atibelö= od) fjöfartd=ibfanbe lätiber å attbra jtbatt, Rafina be
tebt titt afjlutanbe af ett traftat i $anno»cr bett 22 Suni 1861. Uti
ett färffitbt protofott, unbertedfnabt i ^aitttooer ben 2 Suli fattima år
af Äoitgt. ©rcenjfe od) Corfle od) Äoitgl. ^anttoveraitffe mib unber=
fyaitölittgcit befuttmäftigabe ombuben, är upptagen en öfroerenöfomntelfe,
rörattbe fättet för uppfylla libe af be förbinbelfer, fjroilfa ©werige genom
berörbe traftat ftg åtagit, (Sitär Äoitgl. 9)faj:t, imber förbehåll af
9tifetd ©tänberö bifatt, beit fålunba ingångna traftaten äfwenfom bet
berrnib fogabe protofottet gittat od) ratificerat, få fontmer ttåbig pro=
pojttioit rörattbe betta ämne att titt 9lifetd ©tanber aflåtad.
Ur fynpunfteit af bet toth rättmifand I)attbt)afioanbe attmäitna gagn, Äon»entio«
font borbe ©roerige od) 25antnarf, fåfottt grattnlänber nteb lifligavemcb 3)aumai-!-
•4 Serättelfe om Ifmab t Utif et o c t) b e fö
beröring, tidftynbaö, om ömfeftbig merfftädigbet funbe mib påforbran
gifrnaö åt bomar ocb utflag, affttnnabe t be refpeftioe länbertta, Ijabe
toib tiben för Dtifeté Stänberö febnafte famina »maro mebbelanben egt
rnm emedan begge länbernaä regeringar, ocb febatt Äottgl. 3Diaj:t, beit
21 September 1860, nti aflåten S^åbig $ropofttion tid Otifetö Stänberö
antaganbe öfioertemnat ett förflag tid föroröning i fåban fyftning, famt
fdifetä Stauber, nti jtrifmelfe af ben 20 £)ftober fattima år, för (tit
bel, t unöeröånigfjet anmält fitt bifad tid betta förflag, fyat betfamnxa
btifioit fiabfätfabt genom afflutanbe af en fonoention meb fonungarifet
Danmart, t Stortyolm ben 25 2lpril 1861, bmtlfeit tonöention är af
.jpanö SJiaj:t konungen ben 50 2lpril ocb af cjpanö Sftaj:t konungen
af Danmart ben 10 SJlaj jtftitämnbe år ratiftcerab.
©ytrabitions» Uti berättetfen tid dtitetö Stänber mib början af jtftförflutna
'Oitfébag omnäntnbeö, att unberl)anbliitgar moro öppnabe meb ^örenabe
Staterna i Slmertfa för afflutanbe af en fonoentiou, angåeitbe ömfefibigt
tttlemnanbe af förbrytare. @n fåban fonoention är afl)aitblab
ocb ingången i 2öaft)ington ben 21 Maro 1861, äfroenfont ratifi'fatio=
ttet af bettfantma blifmit gifna. Semmät ^ar en meb Diyfilanb adt=
ifrån år 1828, l)mart 6:te år, genom utmerling af minifterieda noter
förttyab öfmerenéfommelfe, röranbe ömfejtbigt återfänbattbe af löébrif=
mare, tiggare ocb förbrytare, blifmit genom en, i S:t ^eteröburg ben
December 1860, afflutab odf> behörigen ratiftcerab foitoention be=
fäftab.
telegraf» Deit uti febnafte berättetfen tid diitetö Stänber ontförmälba ttn=
berfjaitblingen uieb Oiyflaitb, i änbamål att öfmer Dorneå förena be
Smenfla od? diyffa tetegrafdinierna, fytfma, feban fammanbinbningé=
linien blifmit utförb, lebt tid afflutanbe af en telegrafdonoention i
ftpretfc fig tillbragit feban fifta fRifébag. 5
@:t ^eteréburg ben -J-®- Suni 1860. Slatiftfationerna af benfatnma
Rafina blifnnt utroeirlabe.
3 affeenbe på unberf)å(Ianbe af pofförbinbelferna emellan ©roerigeöftmensiom.
od) 33reu§en träffabeö i Serlin ben 25 Maré 1861, genom it tinér l i n g’po^dngbått'
af beflarationer, ben öfroerenéfommelfe för ett år, att po^4ngbåtö=f©nmig"Lo^
farten emellan ©tccff)olm od? ©lettin famt emellan §)ftab od) ©tralfunb '^u
ffnlle af ©merige enfamt öfwertagaé od) ombeförjaé, emot bet att en
befämb erfättningöfumma af bet ^3reuéft|Ta till bet ©roeitffa pofroerfet
erlabeé. ^örtipab öfwerenéfommelfe rbranbe benna poftfart är på
famina grunber, för obeftämb tib od) meb öntfefibig uppfägningérätt,
ingången i Sertin ben i februari betta år.
©enom utmerlabe minifteriella beflarationer är, ben 18 3lpril ®e«aration.
1860, emellan be Sörettabe Clitena od) fonungarifet Sannom träffab
öfroerensfommelfe, rötaitbe ömfeftbig rättighet för fartyg att ibfa fufl=
fart emellan l)amnarne uti be refpeftioe läitberna.
2)å Äejferliga ^-ranffa regeringen, i affeenbe på f)aitbelé= ocpunbc^anbiin»
gar.
tuödagftiftning, imber febnare tiber gpnfamt omfattat be friare åjigter,
font tibeljroarfmeté anba od) folfend inbötbeö intrefen framfadat, od)
till följb beraf ingått banbetétraftater meb angräitfanbe fater, fåfom
©nglaitb od) Setgien, imber tynbart tyfte att alltmera od) mera utiuibga
fferen till aflägétiare länber, l>ioilfet ej allenaft ben meb ^reufen för
fort tib tillbafa afflutabe f)anbelé=traftaten, utan äfrcett be mellan
Sranfrife od) Stalien famt Sleberlänberna nu pågåenbe unberf)anblingar
bevittna, t)or Äongl. Majit anfett ben närwaranbe tibpunften mara
lämplig att unberföfa, l)uruioiba be fd ofta utan önffab framgång
förba unberbanbliiigariia för affiutanbe af en fåban traftat meb Swnffa
regeringen funbe, meb mera utfigt till måleté minnanbe, inlebaé;
6 ©erättelfe om tjwab t 9itfet och b ef é
hvarföre äfrcen t fåban afftgt förberebetfer btifmit mibtagna. 5|Bå
grunb beraf att Sonika öarneö ^autameitt antagit en tåg, t)wari=
genom, emot bemitjanbe af full reciprocitet, famina rättigheter tiö=
erfämtaö främmanbe fartyg uti Soniffa öatneö hamnar, forn be hwitta
af nämnbe bärö egna fartyg åtnjntaé, hafma unberhanbliitgar btifmit
öppnabe meb Äongl. 0tor=58ritanniffa regeringen för att tittförfätra
fartyg från be förenabe rifena befia förmåner.
Snftitte ©täts» ©utigt be titt Suftitie 0tåtdminiftern, för afgifmanbc af befi
beTslerätteifc^eintJetöherättetfer, från bomfiolatne famt potiö= od; mertftättanbe mytt=
bighcter infomna uppgifter, har antatet af berfiäbeö ant)ängiggjorba
mål od) ärenber utgjort, för tmiftemåt, år 1858: 49,877, år 1839:
44,084 och år 1860: 41,045, utföfningömåt, år 1838: 124,982, år
1839: 99,801 od) år 1860: 97,955, anbra arita ärenber, år 1858:
550,575, år 1859: 525,765 od) år 1860: 514,667, famt brottmål,
år 1858: 40,265, år 1859: 42,212 och år 1860: 43,098. 2litgifna
hafma btifmit, år 1858: 46,600, år 1859: 49,517 od) år 1860:
49,697 brott od) förfeetfer. SBtanb be faffätlbe hafina btifioit bötnbe
tift böben, åt 1858: 46 männer od) 55 qminnor, år 1859: 50 männer
och 36 qminnor famt år 1860: 54 männer od) 57 qminnor; till ftraff=
arbete etter annan urbota bcftraffuitig bömtö, år 1858: 1,924, år
1859: 1,884 od) år 1860: 1,707 perfoner, famt bötfätltö, år 1858:
37,899, år 1859: 40,551 od) år 1860: 59,048 perfoner. 5tntatet af
ant)äugiggiorba fonfurö= och öfriga tmifiemåt famt af utföfningömåt,
forn år 1858 marit ftörre än näftföregåenbe år, har febermera neb=
gått, od) ehuru be miiibre brotten och förfeetferna något titltagit, I)ar
boet antalet af perfoner, forn blifmit faffätlbe för gröfre brott, fortfaranbe
förminffatö, oaftabt befolkningen inom Oiifet t betybtig mån föröfatö.
ftprelfe fig tillbragit feban fifta Ditfébag. 7
©eban, i enlighet nteb $ottgl. SDiajitö od) S^ifeté ©täuberö faitt=§i>gfia ®om>
manjläntmanbe beflitt, nåbig ©tabga blifroit beit 23 ©ftober 1860 ,10lc"’
utfärbab angäenbe .fjögfta Domftolenö tjenfigörtng på titia afbelniitgar,
l)ar från od) itteb 1861 årö början ett fåbant arbetéfätt warit inom
^ögjta SDomjiolen iafttaget, härigenom ocf be balanferabe måten,
forn tillförene unber flera år fortfaranbe öfatö, börjat nebgå.
3 anlebniitg af ben wäcfta frågan om en allmän reglering af SomfageDtifetö
bomfagor, l)ar en fåban inbelning af befantma numera blifmit te9lmn9C"'
genom tib efter annan nåbigft mebbelabe förejlrifter faftjlällb, att nå=
gon änbring berutinnan mai fan frambeled i något färffilbt fall möjli=
gen warba af omftänbigljeterna förantebt, men ej fpned för itärwaranbe
påfatlab; till följb tnoaraf ocf Äongt. S)taj:t ben 7 februari 1860
täcftö i nåber förftara, bet omförmälba fråga famt be förflag, forn i
anlebning beraf warit framjiädba, iefe borbe för närwaranbe till någon
wibare åtgärb föranteba famt att förtig ben genom ^oitgl. 9Jiaj:té
nåbiga bref ben 23 SJtarö 1847 Defj od) Oiifetö Jpof^D^ätter mebbelabe
föreffrift att tillöwibare, när ^ärabé^öfbingeembete fwtgöred lebigt,
införa i fuugörelfen unberrättelfe, att blifwanbe anföfningar antogeé
affe tidfättniug i ben pppabe lebigtjeten utan inffränfning till rnifjt om=
våbe, berejt ej aitföfningen annat uttrpcfligen inneljölle, fomine att förfalla.
SBeträffanbe fångwårbeit, Ijar för befi ©greife Äongl. 3ftaj:t unberpngwarben.
ben 16 December 1839 utfärbat nåbig tnfiruftion, berwib ben bittidé
begagnabe benämningen »©tprelfen öfwer ^ängelfer od) 2trbetöinrättnin=
gar i fJiifet» är utbutt emot ben fortare benämningen »$ångwårbé=©tps
retfen». @enom benna infiruftion är bet feban länge affebba målet af
betta embetbmerfö futtflänbiga organiferaitbe att anfe fåfont uppnåbt.
Sifalebeö l)ar Äoitgl. 3Jlaj:t ben il December 1860 mebbelat injiruftion för
embete od) tjenfiemänneit wib Olifetd {traff* od) arbetdfängelfer, od) ben
8 ©erättelfe om pioab i 9tifet ocp befö
47 0eptember 1861 flabga angåenbe ertrajnbiciel beflraffntng för ben
lägre manliga betoafntngöperfonalen toib rifetö fängelfer.
sntja xänscett- 0eban länéfängelfer efter cellfpflemet numera blifioit fuöborbabe i
faugeifet. £j|er|-un^ ^emöfanb od) Umeå famt lifa beffaffabe fängelfer i Upfala
ocb Snöping blifioit få nära förbigå, att be antagaö funna till fån=
gårö emottaganbe öppitaö imber loppet af inneioaranbe dr, äro bermeb
9lifetö famttiga län jemte 0tocfpolmd ftab meb cellfängelfer efter uätnnba
fp flem förfebba.
sitja ftabs» ocf) Semlift ben af fåongl. 9Äaj:t loib ftfla 9Jiföbag till Olifetö 0tän=
l)(irab6l)äften
efter ce%« ber afgtfna berättelfe mar fbrorbnanbe ba reban mebbelabt om upps
(temet ,
föranbe i 9iorrföping af ett efter ceUfpflemet mrättabt f>äfte, gemenfamt
för 9lorrföptngö fia b famt SBjörfefinbö, Öjlftnbö, Söftngö, SBråbo ocp
SKemmingö gräber. 3Detta fättgelfe pär, meb unberflöb af bet till
uppföraitbe af flabö= od) päraböpäften af 9Jifetö 0tänber loib 1841
årö Oliföbag beioiljabe anflag, numera blifioit fuUborbabt ocp anfeé funna
bett i injlunbaitbe 9iooentber till begagitanbe upplåtaö. derjemte par
feberniera, uppå berotn gjorb pentfläHan, Äongl. SDtajit tillåtit, att få=
bana fängelfer frage, meb bibrag af famina anflag, uppföraö belö i
cfpaparatiba belé i Ubbeioallaj i famnianpang ptoarmeb fåongl. 9Kaj:t
förflarat, att befa päften, pioilfa fornilla att innepåda bet förra 16
ocp bet febnare 34 fångceller, böra fåfont fronopäften anfeö.
Snbragntiig af ®å ben uti ©priflianftab till flraffsfängelfe för lifötiböfångar be=
fongrife. gagnajje j0fa( befunnits i flera affeenben niinbre tjenlig, famt utrpnime
för be berfläbeö intagna fångaré fönoaranbe funnat berebaö å flraff=
fängelferna i Sanböfrona ocp Sarberg, pioilfa jeintoäl äro för lifdtibd=
fångar affebba, par Äongl. SJlajit ben 29 ftflltbne Itpril gifioit befaH=
ning
ftprelfe fig tillbragit febati fifta Stifdbag. 9
liing om inbragning af ©frijiianfiabö jiraff;fängelfe, ocb fåtigarned förs
flottning titt be bägge anbra ntjfinämnba fängelfetna.
Sitt futtföljanbe af ben tillförene t många fatt mibtagna od) på@emenfamma
_ , _ „ . , tinggftäber för
jfongl. görorbntngett ben 20 Stooember 1845 gritttbabe anorbntug, attfärpba tjära»
, , ber.
ranfafntngat meb i cettfängetfe förioarabe fångar må funna mib famina
fängelfe företagad, bnr ^otigl. Staj:t, efter bet beti febnajie berättelfen
titt Stifetd ©tanber afgafd, i imber tillåtit, att gemenfam tingoftab för
banbläggnitig af brottmål angåenbe bäftabe perfoner må begagnad: för
Storrå ocb ©öbra Störe Ijäraber å ländcellfängelfet i ©almar, för
©ottlanbd Storrå od) ©öbra bäraber å ländcettfängelfet i 2öidbp, för
©latidbamtnard, Örebro, Sljferd od) ©fötterjla bäraber å ländcettfätt;
gelfet i Örebro, för Sonia od) Sara bäraber å ländcellfängelfet i
SDtalmö, för fahlund bomfagad fer l)äraber å ländcellfängelfet i ^ablun,
fallit för Smeta, SBifta ocb SSto bäraber å ländcettfängelfet i Sönföptitg 5
bmarförutan mebgifmitd, att i enaljanba fjänfeenbe raitfafningar må
bådad för Storrbo l)årab å ländcellfängelfet t SBejleråd fanit för 2Si(;
lanbd l)ärab å ländcellfängelfet i (S^vifiianflaö; maranbe tillita, i fann
iitaiil)atig meb ofmannätnrba beflut angåenbe uppförande af ett frönö;
bälte i Ubbematta affebt, att raitfafningar berftäbed [fola fontina att l)ål=
lad meb bäftabe perfoner för Sane, Suttge, ©tångenäd, ©ötbpggbend od)
©otenäd båraber etter bett f. f, ©unnermifend bomfaga, för öroujt ocb
Sjörud bäraberd bomfaga famt för Sitlanbd Storbre, gräftie ocb Sorpe
bäraber; od) ba* Äongl. Staj:t, för att än mibare bereba lttfiräcfiiing åt
tillämpningen af ben grunbfatd, bramrå åberopabe förordning är bpggb,
genom fungörelfe ben 20 fifiltbne Staj mebbelat StåbjlnfminStätterne
föreffrift angåenbe brottmåldranfafningard bållanbe å länd; ocb frönö;
cellfäitgelferna meb ffäbentad fångar.
33ib- titt JR. ©t. Droi 1862-1863. l:a ©ami. 2:a 5tfb. 2
5paf,lagftift*
ningen.
fiontvott-fiab
ganben.
SUagföränbrttv
gar.
SSevättelfe om fjmab t fRifet ocl) befö
2)å ^ittiffö gädanbe föreffrifter angåenbe pafi för refanbe mifat
fig minbre tidämpliga i ben man fommnnifationémebten lättatö, famt
ben poliéuppftgt, font meb befja föreffrifter marit affebb men enbaft
ofudftänbigt munnitö, fptö imber JÄifeté maranbe t>tfre ecb inre trpgg*
I)et funna untbäraö, f)ar Äongl. SWajtt, meb anlebning jemmäl af Ijmab
9iifetö ©tanber i benna fråga yttrat, imber bett 21 September 1860
funnit gobt att utfärba nåbig ^örorbning om uppljäfmanbe af ffplbigffe*
ten för refaitbe att mara förfebba meb pafi.
$ör berebanbe af fudftänbigare fontrod, än enligt förut gätlanbe
ftabganben fmtnat minnas, i fråga om bett tib, bå lanbtmäteri*förrätt*
itingéljanbtingar blifmit af (Sgobelningérättd orbföranbe mottagna eder
tid landmätare återlemnabe, f>ar Äongl. 9Jtaj:t ben 2i december 1860
utfärbat nåbig Ättngörelfe angåenbe föränbrabt formulär tid bagböcfer
för egobelningömål. ©å l)ar Äongl. 9Jtaj:t ocf, i änbamål af öfabe
fontroder, belö ben is fifilibnc 2lpril fafijlädt noa formulär för Öfmer*
©tåtl)ådare*(Imbetetö od) Äongl. SRaj:tö Sefadningé^afmanbeö årliga
arbetérebogörelfer, belö ben 17 påföljbe Suni ålagt -fpärabdjöfbingarne
att upprätta förut ej föreffrtfna förtecfningar öfmer mifia extra förrätt*
ningat, äfmenfom, i anfeenbe tid befunna brifter i föreffrifterna otti
inbrifning od) rebomiéiting af böter, i betta ämne imber beit 29 Sann*
ari 1861 utfärbat nåbig Äimgörelfe.
Sid nebannämnba af diifetö febnaft förfamlabe ©tänber aflemnabe
förflag tid lagföränbringar, öfmer lemilla Äongl. 3Raj:t icfe funnat före
©tänbernaö åtffiljanbe mebbela ©itt beflut, Ijar Äongl. 9ftaj:t febermera,
efter iafttaganbe af föreffrifterna i 87 § ^Regeringsformen, lemnat
nåbigt bifad od) låtit å bejia förflag grunbabe förorbningar imber föl*
janhe bagar utfärbaé, nemligen:
ftt)telfe fig titlbragit febatt fifta 9iifébag.
1860 ben 15 Uiobembet angående beräfning af tiben för åbömbt jlraff*
arbete ocb fängetfeftraff;
» ben 20 November angåenbe änbring i fiabganbeita vöranbe oenig*
bet i äftenffap;
» f. b. om ttppljöranbe af ben i 7 fapitfet Stiggtiiiigébalfen ftab=
gabe ffijtbigbet att båtta bnmtegårb;
1861 ben 29 3anuart angåenbe mord, dråp ocb annan mi^)anbet;
» f. b. angåenbe jemftttng i gåtlanbe förejfrifter om tiben för be*
gåenbe af cfjerratté 9iattfarb;
» ben 9 5lpril om änbring af 25 § t förorbningeit röranbe in*
tecfning i faft egendom ben 15 3uli 1818;
» beit 2-i September angåenbe ttttfpn å förmtmbareä författning
af omt)itbigé cgenbom;
» f. b. angåenbe farb af bob manö bo;
» ben 8 Dftober om änbring t fifia betar af 17 fabittet .fjmttbelé*
Salfelt ocb anbra författningar röranbe borgenärerö rätt ocb
företräde för t)faranitatt titt gälbeitärö egenbottt;
» f. b. angåenbe ytterligare föreffrifter i affeenbe å lagfart;
1862 bett 4 9)taré om tioårig preffriptiott ocb om åröflämttiitg;
» ben 18 September fonfttrélag;
» f. b, om boffittnab ocb tinbanffiftanbe af ntafarö bo; fantt
» f. b. [)tirtt gätb fib böbéfatl betataö ffafl od) ont urarfmagöretfe;
få ocf angåenbe tutbanjfiftanbe af egettbom i bob ntafeö bo.
Sifotebeé bär, i öfferenéftämntelfe meb bet af Sötigt. 9)iaj:t fib
febitafte ttiifObag franifläOtba ocb af 9iifeté ©tanber gobfäitba förjtag
titt tag om merfftätligbet i ©fertge af bomar ocb utftag, mebbetabe af
bomjfot t fonungarifet ^Danmart, åfongt. 3)tajj:t, efter bet fåfom offait
12 SSerätteffe om brod b i OJ i f e t ocl) b e fö
är närnnbt, fonoention blifmit meb ^panö S0Jaj:t konungen af 3)anntarf
träffab angåenbe reciprocitet i fråga om merfjtälligbet berftäbeö af
@menff mpnbigbetö beflut, ben 15 Suni 1861 låtit i ämnet utfärba
nåbig förorbning.
Öfrige af OJiFetö 0tänber beflntabe lagföräitbringar £>ar Äongl.
Sftajit icte funnit gobt bifalla, ocb ffafl beröm färffilb berättelfe, inne=
fattanbe jeunoäl be jfäl, forn binbrat fötflagené antaganbe, marba OJifetö
0tänber mebbelab.
91$ aHmän ©enom reban beflutab nåbig propofxtion l)ar Äongl. 9)taj:t till
ftraffiag. @tänber öfroerlemnat ett utarbetabt fullftänbigt förflag till itp
allmän ftraffiag.
©jötagen. Sid följjb af bet länge infebba bebofroet af en förbättrab fjölag,
bär förflag till itp lagftiftning i betta ämne blifmit uppgjorbt ocb tia
$ögfta SDomflolen, för afgifmanbe af utlåtanbe beröfmer, öfmerlemnabt.
Srigstagftift» £lfmen frigötagftiftningenö öfmerfeenbe ocb förbättring b«r utgjort före=
mn8en' mål för Äongl. 3Raj:tö uppmärffambet od) ornforg, för bmilfet änbamål
förberebanbe arbeten ocf blifmit mibtagna, eburu meb fnllföljben beraf an=
fettö böra anftå i afbiban å fuOänbanbet af ben lipa aUmänna jtrafflagen.
äCrméett? ma- ®Én inbelta artncenö mapenöfitittgar, broilfa itnber år 1860,
ptnofmngat. ^rU£ un{,er jjg tmå näftföregåenbe åren, fortgått enligt be
beftämmelfer t affeenbe på tiben, font mib 1856—1858 årö 9lifö=
bag antogoö famt genom JJotigl. 9Raj:tö febermera utfärbabe 1858
årö unberbållö=reglemente fafijlättbed, l)afma unber åren 1861 od)
1862, febait enligt Oiitetö 0tänberö mi b förra Siiföbageit fattabe
beflut bet förut maranbe för flagöanflaget för berörba mapettöfningat
blifmit föränbrabt tid ett inom mifjt belopp begränfabt anflag, måft
i ide obetpblig mån tnffränfaö, 2Bäl baftt'a rofo kavalleriet erer=
ftprelfe ftg tillbragit febait ftfta Siiföbag. 15
ciöfq»abrotter famt befälö= ocp fqöabronö-möten, ocft »ib infanteriet
befälös ocp refrptstnöten, funnat Ijddaö tid förejfrifmen tibölängb, men
truppernas regementsmöten t) a fm a imber ftflnämnba tmenne dr måft
bets tnflädaö, bets förfortaö. Öfitiitgöläger l)ar, efter of man aittpbba
föränbring tneb möteöaitflaget, eubafl tnnemaranbe dr funnat fydllaö
meb någon ftörre truppflprfa, fjmaremot uti 1861 drö öfningötäger bel=
togo blott tmd inbetta regementen, utom dtffidigt från arméen i öfrigt
bitfommenberabt befäl.
fåommenöertitgar ur inbelta arméen, tid garttifonöförflärftung d Sommcnbe.
fäfiningar, fdngbemafning, m. m., l)afma fdfotn manligt egt tum; l)mar= n 3 ’
förutan arbetéfommenberingar utgått tid flåtens jernmägsbpggnaber.
SSemäringömanffapet l)ar unbergdtt föreffrtfna mapenöfningar; ocf) Senmnngs
,
mauffaliet.
pafma be förrättabe mapenöfntngarna meb anbra bemäringöflafien gifmit
popp om möjlighet att mib annéenS mobiliferiug, efter någon tibö forts
fatta öfningar t bepåterna, funna förena betfamma meb flammén, för
att uppträba mot en mötanbe ftenbe. — Slngdenbe betta manffap äro
utfärbabe följanbe författningar, nemligen: $ottgl. Äungörelfen ben 15
fJtooember 1860, angdenbe ben admättua bemäriitgen; Äongl. $örorb=
ningen ben 9 februari 1861, angdenbe bett allmänna bemärtngenö
ntönflringar ocp öfningsmöten; famt Äongt. ^örorbitingen bett 4 $t!brttart
1862, angdenbe beroäringSeliter. — 25en dt bemäringSffplbige numera
lemnabe rättighet att, mot erläggattbe af miff afgift, minna befrielfe
från mapeiiöfniug i frebötib, fjär begagnats dr 1861 af 1,060 ocp dr
1862 af 925 bemäringéflplbige. 58apenöfningöfrifjétéafgiften l)ar utt=
ber åren 1861 ocp 1862 marit af Äongl. S)taj:t beflämb tid ioo9?:br.
3)en ingår tid adntättna bemäringSfottben, meb fpoarö bilbanbe fales
beö början blifmit gjorb, för att fdfotn en färjlitb tidgdng, efter Äougl.
14 SBerättelfe om f)wab i 9?ifet ocl) befö
SRajitö bidpofttion, anmänbad tid beroäringöinrättningenö ytterligare
utwedfling. — 9lf benna fonb beftribed, tilt (torre beten, fojfnaben för
bewäringd-eliterna, beraf imber intiewaranbe drö möten blifroit blanb
arntéend od) flottand bemäringdmanffap ittatted antagna 148 perfoncr,
l)wilfa mebelft tjenflgöringdfontraft förbunbit ftg till beltaganbe i be=
wäriitgdmanffapetd årliga wapenöfningar, utöfwer Ijwab be bewäringd*
(fytbige t allmänhet åligger.
Sntuiffiga $rån början af år 1861 fyafroa flerejldbeö inom 9iifet bilbåt fig
föreningar, föreningar, imber benämning af friimEiga ffarpffytte=corpfcr elter för=
eitiitgar, i änöamål att, efter förwärfmab injtgt od) färbigl)et i wapeit=
föring od) anbra militärijfa wapenöfningar, i farand jlitnb mebmetfa
lid fäbernedlanbetd förfinar. — Äongl. 3)laj:t, forn meb ioälbel)ag an*
fett benna foftertänbjfa fyftning af föreningarned ioerffaml)et famt be=
ffämt be l)itfnuibgritnber, Qwilla för beni (fola tjena titt efterrättelfe,
bereft be wilja utgöra en bet af nationatförfwaret, fjär äfwen warit i
tittfatte att åt fåbaiia föreningar, l)wilfa antagit bejla l)itfwubgrunber,
lemna bibrag af gernar ur frölland förråb, belö fåfom lån, belö till in=
föp. — Semwäl l)ar åt bemälba föreningar lemnatö tittflånb att ur
frölland förråb mot betalning erhålla få wät l)anbgewärdfrut forn äf
wen båbe ffarp od) löd ammunition jemte täubl)attar, 9lt flera ffarp=
ffytteföreningar, forn beröm anhållit, Ijar Äoitgl. SJlajit mebbelat tittås
telfe att wib frölland gemäröfaftori i ©ari ©uftafö ftab beftätta nya
refflabe infanterigewär af beit febnaft för arméen antagna mebell, äf=
wenfont att erf)åtta erforberligt antal tänbfmttötappar i refero, allt
emot berför ftabgabe prid.
lltweeflingen af bejla föreningar f)ar fortgått på ett lifa utärfbart
forn tittfrebdjldttanbe fatt, wittnanbe om meblemutarned oförtröttabe nit
ftnreffe fig tillbragit feban fifta diiföbag. 15
od) warma foflerlanbäfänfla. Huber ben förflutna tibrpmbeu intill @ep=
ternber månabS flut år 1862 tjafwa, enligt be af Äongl. S0iaj:t be=
dambo hufwubgrunberna, inalles bilbåt fig 47 bplifa föreningar, hwar
och en ineb wifjt otnrdbe för jin werffatnfjet i tjänbelfe af arméens
molulifering. — Öfwerbefalt)afware äro, efter afgifna förflag, af Äongl.
9Jla j: t för bein tillförorbnabe, hrntlfa befälhafware blaub annat åligger
att årligen till Äougl, SRaj:t afgifwa rapport om föreningarneS jlprfa
od) beraS öfningar. H)en 15 ©ftober innewaranbe år utgjorbe ffarp*
ffptte=föreningarneS aftioa meblemmat ett antal af omfriug 7,000.
— ©mellan 4,oco och 5,000 gernar fjafwa blifwit ur frcnané
förråb utlemnabe fåfom lån, till begagnan&e wib beraS öfningar i
exercis.
2)å antalet af ffarpffi)tte=föreningar ännu fiänbigt är i tiötaganbe,
famt be rebau waranbe åbagalagt i förl)åHanbe till öfningStiben ide
ringa framfteg i militär=öfningar, torbe, om be af ftatsmattcrna unber=
jtöbjaS, gobo förhoppningar wib beni funna fäftaS för ett werf)arnt
biträbe wib fäberneölanbets förfwar od) bewaranbet af befi frihet och
fjelfftäubighet.
$ör mebbelanbe af unberwiSning i wapenföring åt ben duberanbe »ajonettfäit
1
’ nirtgSgchjär
ungbomen, hflr Äongl. Swärn, uppå beröm giorb anmälan, tillåtit ett för elmen»
tar4cirot»erf.
dort antal elementar=läromerf att, mot beflämbt linbrigt pris, få ur
fronauS förråb utaf ber befintliga älbre till frigébtuE oanwänbbara
gewär iuföpa bet antal, hmaraf lärowerfen anfett dg för änbauiålet
wara i behof, feban be för bajonettfäftuing affebba gewäreu blifwit ber=
till apterabe.
©fjutffolor, hjortin beorbraS fubaltern=officerarne från arméenS ©fiutjiotor.
regementen och corpfer, hofwa warit fammanbragita imber åren 1861
16
fiibffolor.
SSerättelfe ont £; m a b t IKifet ocf) b e f é
od) 1862. — 3M fran början warit affebt, att tmå ård anflag jfutte
erforbrad för fjmarje fåbatt fola, få att ben ide oftare än ijwartannat
år fuitbe organiferad, t)ar Äongl. 9Haj:t numera, jemte anbefallba förs
anbringar t ffjutjfolornad organifation, förorbnat att hädanefter tre ård
anflag fola affed för tmå ffjutffolor, fymarigenom öfabt tillfälle tem=
nåd arméeitö officerare att minna od) utbilba funfap od) färdighet i
ffjutlonfen.
2)å inrättanbet af rtbfFotor för laoaderiet reban länge marit af
be l)o fm et påfadabt, famt brijlen af bplifa unbermidningdanflalter, ju
längre ben fortfar, befto iner inåfe blifma menlig för faoallerietd
tjenfbarljet, fjär fåongl. £Dfaj:t, i falnad af färfilbt anjlag för betta
änbamål, mibtagit åtffilliga ptoöiforiffa åtgärber för afjjjelpande i nå=
gon måll af benna brift. ©ålunda l)ar i SOlalmö blifmit organiferad
en ribffola imber ledning af ©taflmäfaren mib .§ufar=Oregementet
honung Sarl XV, äft. @iefe, l)millen, emot ett årligt aroobe, förbund
bit fig att lemna unbermidning i ribning od) ifäfbrejjpr åt unga offtce=
rare mib fasaneriet, od) bmarmib fquabronMjeferna för be i SMmö
förlagba fgoabroner af nätnnba futfiarsregemente fläda till [foland bidpo*
fition mijjt antal läflar, ©ibäre Ijafma anffalter träfatd för inrätt
tanbe af en ribffola mib fadmäfate=bofället mib ©fånjfa ^>u^ar=
regementet ©mendtorp, l)mareft en regementetd offtcerd=corpd tillhörig
ribl)U6bt)ggnab reban ftnned famt en faflbpggnab, forn tillhört förre
inbelningdljafmaren, blifmit af bronan inlöpt, tillgångar Ijärtid, äf=
menfoni tilt uppförande af anbra nöbiga byggnader å fället, berebad
genom bofäöetd utarrenberanbe ocp arrende=afgiftend anmänbanbe för
änbamålet.
2lf
ftprelfe fig tillbragit feban fifta 9lifébag. i7
Sif bet årliga anflag, forn ftnneö bemiljabt till berebanbe af
fålle för arméenö officerare att ingå i frigätjenft f)oé frätnmanbe, imng iutianbff
mänffapligt för^ållanbe nteb ©merige jlåeitbe matt, Ifmaré armée ät
på frigöfot, Ijafma flera artnéend officerare erhållit itnberflöb efter miut=
lien fåban anrättning; men anflaget Ifar boet icte marit tillräcfligt för
unberjlöb åt ada be officerare, ffmilfa i fåbant ättbamål fig beröm
anmält.
Slt afftebabe, beböfmattbe officerare, nnberofficerare od) (ätare,unberg<u
afflebabe uti»
forn beltagit i ©meriged febnafte trig, l)ar Äottgl. 9Jtaj:t tittbelat iutber= Ktärperfoner.
fibb från bet af ttlifetd ®tänber för änbamålet mib förra Oiifsbageu
bemiljabe anflag; od) l)afma 260 fåbana afftebabe militär=perfoner,
Ifmilfa tillhört arméen, af bplitt uitber|löb ^ittillö funnat tomma i åt=
njutanbe.
©eban Sifgarbe6=regementena till fot öfmertagit bet bcjii)r mebsiflöMngibcmapenöfning
af ®tocfl)olmd ftabd ecb länd bemäring, Ifmiltet förut åle=n»bgotgarbe«.
regementena.
gat 8ifbemäringd=regementet, fatnt Äongl. majit i atilebntng beraf flin?
nit nöbigt, att befäldperfonalen mib förfinämba regementen något titl=
ötabed, bmarotn framftättning till Oiitetd ©tänber mib förra 9Jifdbagen
äfmen egbe rum; bot ^ottgl. SOlajtt, efter Oliteté ©tänberd berå ineb=
belabe fmar, för närmaranbe i affeenbe å benna befäldtittötning i nå=
ber förorbnat om tillfättanbe af fpra anbra fapitendbeftättuingar, tmå
mib b^flrlbfca af ©mea od) Slnbra 8ifgarbed=regementena, famt att
aflöningdfofinaben för bofia lipa beftällniugat ffall utgå från befparin=
garne å 8ifbemäringd=regementetd fiatdanflag, intittbefi beloppet fan
berifråit marba öfmerflpttabt till fiatdanflagen för meranämnba @arbed=
regementen.
33tl). till 3i. ©t. sJ)rot. 1862—1863. J:a ©arnt. 2:a 9lfb. 3
18 Serättelfe om tyro a b t 3Hfet ocfj befb
©ottjanbs yia= IBefätet mib ©otttanbö Stationalbemäring fjär btifmit organiferabt
ring. i öfmerenbfiätnmetfe raeb bet af $ongt. SOlajit mib förra 9?ifbbagen
framlagba ocp af tKifetb ©tanber gobtänba förflag; odp febart 5Bibbp
ftabö borgerffap affagt fig förut eganbe rättighet att mätja officerare
mib benna flabb beväring, tiar Äottgl. 3Jtaj:t förorbnat, att officerare
af atla gräber mib ftabenb bemäriitg tomma att antagab od) beforbrab
efter famina grunber, forn för officerare mib tanbtbemäringen äro etter
frambeteb marba föreffrifna. — <Sn 119 inbetning af ©otttanbb 5latioitalbemäring
i bataljoner od) fompanier I)ar, fåfom fötjb af titltommet
befät för fju npa tompanier, btifmit fafljlällb enligt ett af ä)iititär=33e=
fätt)afmaren på ©otttanb afgifmet ocb af meberböranbe foctemfuttmäftige
på öit för berab bet gobfänbt förflag. — 3)et å ©otttaub förtagba, ©mea
StrtitlerUregemente förut tittt)öranbe bepotfompani tjär, efter Dtifetb
©tänberb mebgifmaitbe, btifmit från nämnba Hrtifteri=regemente afffiljbt
od) titt ©otttanbb 5Jlationa(bemäring öfmerftpttabt, för att meb benna be=
märingb förut eganbe artitteri bitba en corpb, imber benämning: "@ott=
tanbb Slationatbemäriiigb 5trtitteri=corpb." — Uppå Otifetb ©tänberb
beröm gjorba framftältning tiar $ongl. 2Jiaj:t befattt, att från arméenb
ammnnttionbförråb årtigen må uttemuab 30,000 ffarpa patroner titt
ffjutöfningar mib ©otttanbb 9tationatbemäring.
Solmans tDå ben tib, bmarunber föbra batatjonen af tBobub 8änb rege*
regementes fö= „ ,
bra bataijonsmente febimft mebgtfmitb att mara pa rnfantert=fot/ meb 1862 arb flut
föränbrtng titt , „ „
rottjäitsinfamttuänbagar, pär scongt. SJiajd, meb affeenbe a ruft()åttarneb, genom be*
teri.
futtmättigabe ombub, gjorba unberbåniga antiåttan om ttämnba batalf
jonb förmanbtanbe tilt ftänbigt infanteri, famt på grunb af 9iifeté @tän=
berb mib 1840 odi i841 årb 9itfbbag för berab bet i ämnet fattabe
beftut, funnit gobt i uåber bifalla benna föränbring imber be mitfor
ftprelfe ftg tillbragtt feban fifta 9iifdbag. 19
od) förbehåll, forn itmeljådaö litt ett af $ongt. $>taj:t förejTaget od) af
ruftljåflarne febertnera antaget fnefte=fontraft, tsmilfet berefter blifmit
af Äotigl. SRajit imber beit 18 September ittnemaranbe år flutitgen
fajiftädbt.
2)en »ib 3Seflgötlja regemente år 1854 beflutabe &efläbnabéför=uw>töMing af
etling emellan rnftl)ållare, för anffaffning af munbertitgö meb flera per* föreningen
feblar, bmilfa feban år 1857 marit i merffaml)et od) beruti 447 raft* Ä regi
mente
l)åll ingått, l)ar, uppå beröm gjorb ltnberbånig framfiädning, blifroit
upplöft, enär be meb famma förening åfpftabe förbelar, enligt l)oé Äongl.
SDtajit ffebb anmälan, ide munnitd: fomtnatibe befa rnftl)åll meb år
4863 att inträba t ontebelbar utöfning af fina förbinbelfer att £)ålla
manffapet enligt gädaitbe författningar bemärabt, befläbt od) utruftabt.
SJteb refrpteringen mib Sfterifeö regemente, få mibt bet inom £>re=g°räubvhtg i
bro Säll är inbelbt, l)ar från älbre tiber tillgått fålunba att, utan af^ätteMn™8^
, rileö od) @ö*
feenbe å fjmareft »afanferna inträffat, recepter blifmit till erforberligt bermaniantg
regementen
antal anffaffabe od) legbe af ffofrotarne; men bå betta refrpteringöfätt,
el)uru bet jentnabe tungan af refrt)teringen, lifmäl lemnat runi för flri=
biga intrefen emellan rotarne, t bet att oafant rote, lifafout regement
tetö befäl, önffabe få tid folbat antagen få bitgltg fart forn möjligt,
Ijmaremot ffofrotarne föft att erf>åda refrpt för lägfia priö, berför ide
adtib bäfta folfet funnat legad, l)ar Äongl. 3Jlaj:t funnit gobt flabfäfla
en af rotel)å(larne näftan ent)ädigt träffab öfmerenéfommelfe: att, bå
folbatrefrptering inom Sättet föreftår, ffofroten ffalt, t ftädet för beit
förut manliga ftäbja od) lega, på tib font af Äongl. Stiaj;tö SSefatt'
mitgéfjafroanbe beftämmeé, uti Sättetö ränteri nebfätta 73 9ib:r, t)mar=
emot ffofroten från allt mibare åtgöranbe i betta fall befriad, famt att
till oafaitt rote rotel)ådareu fjetf ffalt attffaffa filt refrpt od) ega, bå
20
Semttanbs ro
teringsEajja.
SSerättelfe om Ijtoab i 3? ife t ocf) befö
benna bliftoit behörigen inroterab, t räitteriet Ipfta ben af (löfröten tteb=
fatta fumman.
Uti enaljanöa fpftning, eljuru meb något olifa beflämmelfer, fjär
Äongl. 9)iaj:t btfadit ett framjlädbt förflag tid föränbring i refn;te=
ringtfättet toib ©öbermanlanbt regementet ltfia bataljon.
Semtlanbt roteringtfajja fjär, enligt Äottgl. 9Jlaj:tt od) diifett
©tänbert beflnt, bliftoit från od) meb år 1861 befriab, belt från ad
utgift för fabelmunberingent ltnberfjådanbe toib ^äft=3ägarecorpfen,
belt ocf från allt bibrag till anjTaffning od) unberfjåd af befläbnaben
toib fatttnta corpt; Ijtoarjemte erfättning tittgobofommit fawatt för be af
benfamma befiribba befläbnabtutgifter nnber åren 1858, 1859 ocf) 1860.
©eban roteljådarne i 3emtlanb toib fåtoäl ,§>äft=3ägarecorpfeti
font $ält=3ågarecorpfett enhälligt funnit meb jin förbel öfioerentftäm=
manbe, att Ijtoarbera corpfen erljöde bejiämb attbel i roteringtfafian,
meb färffilb rebogöretfe; fjär Äottgl. 9ftaj:t, meb bifall till rotehållare
net för berat bet fattabe beflnt, i nåber förflarat, att 3emtlanbt ro=
teringtfa§at fapitalfonb, fåbatt ben toib fayant bilbattbe ftnttet upptas
gett uti 1852 årt gtattjfabe och gobfäitba räfeitjfaper, ffad, jemte faé=
fant i 2:bra § af befi reglemente tidförfäfrabe årliga bibrag, emedan
be begge corpferna få förbelat, att l)toab beraf efter rotetalet ftg belös
per för 400 rotar toib ^äjKSägarecorpfen och 525 rotar toib ^ält*
3ägarecorpfen för fpoarbera corpfett färffilbt ut föret och årligen rebo*
toifat, tiflifa meb be för corpfett uttber året bejirtbba utgifter, adt meb
efterräftiing från ocp meb år 1852: i följb fjtoaraf belningtgrunben få
toäl för fapitalfonben toib fayant bilbattbe forn för iitfomflerna från
och meb år 1852 bliftoit faftflädb tid ^:belar för ^äjl=3ågarecorpfen
och Si:belar för §alt=3ägarecorpfen.
ftprelfe fig tillbragit feban fifta 9lifdbag. 21
«&äfk3ägarecorpfend rotehållare äro, enligt Äongl. SJlajtté od) embring för
. , - „ » rotehållare ttrib
9itfetd ©tättberd beflut, fran och meb ar 1B61 befrtabe fran fttt förra fasaneriet i
. . , Semttanb.
altgganbe att beförja nummerhäftarned fottragertng nnber marcherna
emellan fq»abrond=famlingdplatferna och mötedplatfen.
hvarigenom bet numera ide later fig göra att, för inqvartering af™®8^^^'
©vea 2lrtiHeri=regementeé manjfap, font ännu fafttar fafern, anffaffa^t®^“lms
tjenliga Maler mot ben fontanta erfättning af @er rifdbaler årligen
för hvarje nummer, heiden i 3nqvarteringé=Örbningen för ©todfvlmd
ftab beflämmed i bet fall, att inqvarteringen ide ffer uti bertill anjfaf=
fabe Eaferner, lmr Äongl. Sftajtt, feban ©tcdljolmd 3nqvarteringd=
Äontmidjton förflarat bet vara för ftabend inqvarteringdgifvare för=
belaftigare att, äfven meb någon förhöjning, få utgöra inqvartering^
erfättning i fontant, än att ontbeförja truppend inqvartering tit natura,
famt regementets batteri od) fontpani=chefer förmält ftg villige att meb
beftpret om truppend inqvartering fortfara, nteb vidor att inqvar=
teringderfättningen förhöjbed till Solf rifdbaler för nuntmern, i tiåber
bifallit benna förhöjning i inqvarteringéerfättningen vib ©vea ?lrtil=
leri=regemente, att från ben i Slpril J862 och tilldvibare beräfnad.
Sifalebcd, od) uppå framftällning om fvårigheten för famtliga ©arni=
fond=regementenad i ©torholm unberofftcerare, font ide äro boettbe i
fafern, att mot bet enligt 3nqvarteringd=£)rbningen utgåenbe inqvar=
teringdbelopp, ©ertio rifdbaler, åt ftg anffaffa lämplig boftab, fyax,
efter Snqvarteringd^ommidjtonend od) jtabend inqvarteringdgifvared
tilljfprfan, inqvarteringéerfättningen åt be utom fafern boettbe unber=
officerare och beråd veberlifar vib berötba regementen blifvit från ben
l 5lpril i 8fi2 och tilldvibare förhöjb till ©tthunbra rifdbaler. — Sen
22 SSerättelfe om t)tt? a b t 9? if et och befö
jemväl otitträrfliga fetttifcn för be ltnberofficerave mcb roebetlifat, forn
i Eronand faferu åtnjuta boftab, E)ar från famina tib och tilldmibare
blifroit förhöjb från femton titt ©ertio rtfdbaler; hvarförutan fernia
erfättningen för forporater och garbifter nub 8if*©arbed=regementena
titt fot och t)äfi tittöfatd meb £re rifdbaler för hvarje nummer. —
©tatdmerfetd bibrag titt be bewiljabe för^öjningarne uti få mål ingmar*
terittgd* font femd*erfättning fontmer bodt att årligen utgå enbaft titt
bet belopp, forn af referoationéanflaget titt inqroarteringend orbnanbe t
©tocEholm förut ftnneé obifponerabt.
u^Bronbc af 3 anlebuiug af Oiifetö ©tänberd ^oé Äongl. €Ölaj:t gjorba fram*
förimbet för ge* ,
menffafien tBibjlättuing om upphäfmanbe af fövbubet för gemenffapen toth frtgdmaften
frigSmalten , ’ .
att inga gifter-att gifta ftg utan meberbörnnbe befäld famtpcfe, fjär Jcongl. 9ftaj:t för*
mitt utan be*
fätete fam- orbnat, att förut gättaitbe ftabganben beröm att manfrapet loth Engö*
n,du maften titt lanbö ocb fjöd ffutte, för att Eunna ingå giftermål, bertill
hafira meberböranbe befäld fomtpcfe, fiola uppföra att mibare tillämpad,
bocE att, när någon af betta utanffap änutar träba i äEtenffap, honom
åligger att fåbant ()od befälet anmäla.
strrcftftraffmib 25 å, efter utfärbanbct af Äoitgl. $örorbningeit beit 29 SJEard
arméen. ^ „ , , , „ „ _ , •
1859, angaenbe förmaitfrap 0$ ertrajubtciel bejlraffntngérätt mb frtgö*
maften, Äongl. 9Jtaj:t aufett bet mara af wigt, för möjligheten af pr 9=
gelftraffetd inffränftiiug, att tittfätte icEe fafnabed för nmoänbanbe af
arrejlftraff uti förefommanbe fatt, har Äoitgl. ällajit, genom nåbtgt cirEulär*
bref ben 17 Slpril i»60, för arrejljlrnffetd merfflällighet mtb inbelta
arméen, bå ben är på roten förlagb, mebbelat wipa föreffrifter att
tittömibare gälla, hnfmubfafligen affeenbe att, genom öfmerenéfommelfer
meb enjTilba perfouer och emot ftabgab erfättning, föEa anffaffa nöbiga
arrejMofaler. — (Erfarenheten h^ Hfronl roifat, att fmårighet flereftä*
fttjrelfe fig tillbragit (eban fifta OUfdbag. 23
bed mött för erbådanbe på fåbatit fatt af be för arreftftraffeté altman*
banbe erforberliga lägenheter, ferbeleö fåbana ber beftraffning meb
mört arrefl tan merfftädad; graban $rigds(Sodegiutn erbåQit befattning
att titt Äoitgl. 9Jlaj:t afgifma förjlag, buvumiba åt iubetta armeen ina
funna bercbad egna, på fronand befoftnab bpggba ecb unbert)å(tna
arrefter, beräfnabe för arreftftraffetd fatta tillämpning enligt ofroan*
bcrörba nåbiga ^örorbtting. — %öx SBermlanbd 3nfanteri= od) ftält*
jägaresregementen t)afma titt en början egna arrcftbpggttaber bejlutitd
titt itppföranbe å beråd mötedptatd £rojjnädfält.
Ärigdmaterielen bär blifmit unberbåtfen, i mån af berför anmifabe strméens
attjlag. SOteb affeenbe å nöbmänbigbeten att, feban numera bemäringd*
manffapetd anbra flafi mapeitöfmad famtibigt meb ftamtritpperna, ben
mib armeend färffilba mötedplatfer förut bcfiuttiga ocb efter planen för
jlamtruppen beräfnabe fjufmårbdmateriel erl)ötte tiCtöfning åtminjlone
meb be mera mäfenbtliga fjufmårbdperfebtarne, b«t Äongt. Sftajit för*
orbnat om anffaffning od) förbetning emellan regementen ocb corpfer,
efter beroäringéjtyrfan, af be för fjttfmårben erforberliga fäng* od) be*
fläbnabd=perfeb(ar titt beftämbt antal ocb bejlaffenbet. 3emmät t)ar
Äongt. 9daj:t för bäflarned beböriga fjufmårb- få mät i freb font imber
frig, mib faoatleriet od» artilleriet, anbefatlt anfFaffanbe af fttdfiänbigare
ntrebtiing, beftåeitbe af cartoucber, jlotpg famt mebicinat= od) inffru=
mental=fiftor, D?ib= od) anfpamtd= nu fl. perfebtar för tmenne artides
rietd I2spitnöiga referosbatterier, bmarfid extra ftatdanflag mtb förra
tKiföbageit bemitjabed, äro imber tidmerfniitg.
iDe tid infaitterigcmärd ar-jlaffaitbe auflagtta mebel b^fma, fåforn (Smars,
tillförene, blifmit förbelabe emedan .jpudqmanta gemärdfaftori ocb fr0; fabnffltI0im
24
S3efäflmttg8»
arbeten.
SSerättetfe otti I)tt>ab t (Ht fe t och b e fö
nattö fälton t Sorl ©ttflafS flab för tiflroerfntrtg af bet årligen affebba
antalet, ©emäten fötfärbigaé numera enligt ben år I8G0 fajlfäUba
ntobell. 2öib Ironattö faltori äro för öfrigt af benna mohell unber år
I8fii tiUmerfabe sno gernar åt ffarpffptte=föreningar, emot ftabgab
betalning.
Sefäftningéarbetena toib karlsborg, ©arlölrona och i 0torfl)olmö
ffärgårb l)afma fortgått, enligt af Äottgl. SHaft årligen gidabe arbeta
planer; allt i mått af berför attmifabe tillgångar. — ^öränbrtng i
planen för bet unber bpggnab maranbe fäftningétoriiet å Äurrholmen
på ©arlslrottaé inte rebb l)ar, t följb af lipare rön inom IrigSmäfenbet,
anfettö nöbig; od) fomnter betta torn nu att uppföraö till enbaft ett
måningö l)öjb, hvarigenom äfmen beräfttaö [fola uppftå befparittg i
bpggnabéloftnaben. — $ör tillmägabringanbe af en för 9Barf)olmö fäft=
ning behöflig hatttnbpggnab l)ar arbetsplan blifmit af Äongl. SJlajd
gillab. — 3>å 0iifetö ©tanber ide funnit fläl bemilja bet af Sötigt.
SDlajtt mib förra 9iiföbagett begätba anflag till fortfättanbe af påbörjabe
arbeten för ©todholmö befäftanbe åt lanbjtban, l)afira befja arbeten
blifmit inftållba; bod febatt, enligt af Äongl. 9Jlaj:t goblänb arbeta
platt, unber år 1861 blifmit ttteb för hanben maranbe tillgångar utförba
åtffiöiga arbeten, l)ufmitbfafligett åfpftanbe att ffpbba bet förut
merlftällba arbetet mot ffaba eller åmerfan; hvarjemte bett för befia
befäflningar reban inlöpta marien, ttteb berå befintliga lägenheter
blifmit för Ironanö rälnittg tiHémibare utarrenberab.
$ör att anmänbaS till ©todijolmö befäftanbe, ttär bettna migtiga
angelägenhet blefrne bragt tiH merljlällighet, har numera afltbite $api=
tenen,
ftprelfe ftg tillbragit feban fiftn 9?tföbag. 2S
tenett, $ril)erre %. ©. 0tjerttclou lillienberg ^Salnigirifl genom tefia=
mente bonerat en fumma af 100,000 0fi:br 9l:mt; Öd) f)ar tongl.
ältajit i anlebntng f)äraf förflarat, att bejla bonationömebel ffola, unber
be af teftator bermib fäflabe milfor, af fronan emottagaö od) rebomtfaö
imber titel: ”ffSalmqmiflffa fonben till 0tocff)olmö befäflanbe”, famt
göraö fruftbäranbe genom utlåning, intitlbej? Äongl. 3ftaj:t fan finna
för gobt att om betaé anmänbanbe för änbamålet i nåber befluta.
0eban år 1859 f)afma topografi|7a arbeten fortgått i 0fåne, odf) scopografifja
förmäntad, mib 1802 årö flut, få mål SMmöljuö font (S&rijlianjlabö Sten!
Sätt blifma förbigå på fältet. Sif fartan öfmer 0fåite öro reban tit)=
graoerabe od) för allmänf)etenö tjenft tillgängliga följanbe blab, be=
itätnnba efter be f)ufmuborter, font på blaben ligga, nemligen: SJtaluiö,
Satibéfrona, ©ngellmlm, (Simbritéfjamn od) Gtfjrifiianflab. — $-ör öfrigt
äro utgifna blaben: 0ala, gjeUbadfa, llpperub, Sllarieflab, ©pftnge,
Xlbbemada, Söenereborg, (Sarfsborg, Örebro od) 0finffatteberg. — 3n=
aQeö 15 blab f)afma fålebeö feban förra tFiiföbagen utfommit; f)mari=
genom ocf fpftemålet meb bet mib förra Oiifsbagen för bejla arbeten
bemiljabe för£)öjba anflaget, eller arbctenaö påffpnbanbe, futlfomligt
munntté. — bartan i fin l)ell)et benämne^: ”£opograftffa corpfenö
farta öfmer 0merige”, meb fjmard utgifmanbe början ffebbe år 1859.
Sif Sänéfartorna är föbra beleit af (Slfe&orge 8äit feban förra
IJliföbagen utgifmen. — 3entmäl £>ar öfmer f)iifmubflabend omgifningar
en farta t 9 flora blab genom corpfettö förforg utgifmitö.
2öib corpfen äro nu anflällbe fp ra graoörer, af fjmtlfa en fmenff.
(Sorpfené från litrifcö ort anffaffabe foppartrt)dfprefi l)ar fullt arbete
meb corpfené farttrpcf famt meb fjöfartearfioeté fjöfort, font äfmen
af benna prefi tri)cfaö; Ijmarmib arbetet utfaller på utmärft fått.
S3i^. lia 31. ©t. ^)rot. 1862-1863. l:a ©ami. 2:a 3lfb. 4
20 SBerättelfe om hwab t 9fifet o Cl) b ef 0
Qtorpfcu f>ar för öfrigt anlagt en färffilb fotografi}! anftalt för fart*
merfetö åtffidiga behof; och gahmniferad numera fopparplåtarne l)är*
ftäbed för att bereba beråd maraftighet, äfmenfont för att mångs
falbiga beni.
sitjBijgcjnaber fårutljnfet mib Dtåbelöf, nära ©hviftianftab, affebt att inrymma
be ftörre' frutupplagen i fiäberna ©hviflianftab od) Saitbdfrona, är
numera fudänbabt; hvarigenom befia fläber fomma att befriad från
ben fara, font möjligen funnat nppftä genom berörba upplagd beftnts
ligl)et inom ftäbernaé områben. — 3 ftädet för ben nebfadna älbre
ribl)nébpggnaben toib drottningholm, har för Sifregementetd dragon*
corpd’ behof berftäbed blifmit uppförbt ett nptt rib^ud, äfmenfom en
nthudbpggnab. — 9ribl)ud meb flera bpggtiaber för Sifregementetd
-fpnfiarscorpd i Örebro äto merfjlädba. — göt ©mea Sifgarbe, mib
befi etablifiement å gtebrifdhof, fjär fudborbatd nptt erercidfjud, famt
beflut fattatö om etablijjementetd förfeenbe meb en nöbig utfmébpggnab,
i ben förra förfadnad fläde. — Sifalebed femmer, enligt fattabt bes
flut, uptt erercidl)itd, jemte bel)öfliga utfjud, att för 2lnbra Sifgarbet
uppförad. — 2lrtideri=etabtifiementet å Sida Ottarhädan i (götheborg
l)ar blifmit fudborbabt och upplåtet åt ©otha Slrtiderisregemente. —
gör erercidfgoabrondsetablifjementet mib ,£>ertemabdflo|ier i ©fåne har
en ptterligare jiadbpggnab anfettd mara af beljofmet påfadab; beröm
fåongl. 5Ölaj:t jemmäl i nåber förorbnat. — Uppå direftionend för
Stdmänna ©arnifondfjufhufet i ©tocfholw fratnjlädning, har $ongl.
SJlajtt tidåtit inrättanbet af en bablofal i öppna fjön utanför fjufhufetd
tomt, tid begagnanbe för be å fjufljufet intagne, efter läfarend förorb*
uaitbe. — 3 följb af be utfträcfta mapenöfningarna för få mäl inbelta
armeen forn bemäriiigdmanffapet, hav Äongl. 9Jiaj:t, för fjufmårbend
ftprelfe f ig tillbtagit (eban fifta 9i i t é b a g.
27
Behöriga i>atib^aftt>anbe betwib, funnit 0ig föranlåten att föranfiatta
om anffaffanbe af npa od) mera tillrådliga fjitll)udlofa(er å flera möteés
platfer. 0ålunba äro belö uppförba belö bejlutabe nija fjufl)uö: för
Uplanbö regemente od) befi betoäringömanffap å ^oladöbaden; för
Sönlöpingé regemente o cl) befi bewäringömanffap nuö 0lillfngarpb; för
5öejtgötl)a=3)alö regemente ocB befi bemäringömanfFap å regementetö
m;a möteöplatö ©runnebo; för fiifregementetö Jjpufiarcorpö od) Sleriieö
regemente, meb titll)öraufce betoäringömanffap, å ©anna Ijeb; för SBernts
lanbö infanteris od) fältjägaresregementenö {lam od) betoäring å
Srofinäöfält; för ©öbra 0låuffa infanterisregementet od) befi betoäringös
ntanffap å Stoebörra; ocb för ^allanbö infanterisbataljon å befi npa
för fronanö räfning inlöpta möteöplatö toib 0febala. — É STrofinäés
fält od) mib 0febala Ijaftoa äftoett bliftoit uppförba npa förråbl)uö. —
©eban timrabe baracler, till begagnanbe af refrpter od) itnberbefäl toib
be tibigt om wåren infallanbe refrpts od) befätömötena, reban förut
ftitnaö mib flera regementen, bär Äongl. 9)taj:t förorbnat om fåbana
baraderö tiHwägabringanbe äftoen för tlplanbö od) SBeftmanlanöö
regementen famt Söerntlanbö $ältjägaresregentente å bcraö möteös
platfer.
Uppå gjorb unberbånig anmälan, bet nöbigt ntrpmme felabeö
bet åt ÄrigdsQtollegium upplåtna embetöl)uö, l)ar $ongl. 9)taj:t bifallit cmbe^uC
en tillbpggnab beraf tnebelfl befi begge flpglarö fammanbtnbanbe på
l)uötomtenö wefira jtba; hwitfelt tillbpggnab är imber utföranbe.
9ip möteöplatö tyar blifmit anffaffab för 28effgötljas3)alö rege=£^ötcs)jrotfcr.
mente toib ©runnebo, i (fället för regementetö Ijittillö begagnabe å 9Ips
gårböängen, ^millen npa möteöplatö är imber orbnanbe. — $(era
anbra möteöplatfer l)af»oa unbergått nöbiga förbättringar.
28 Serättelfe om Ijmab i O?ifet ocf) befö
<Saipeter= Dett inom diifet tidmerfabe od) af fromm inföfia falpeter, font
titfoerfningen. „ , _ , . t .
för ar 1857 uppgtd tid en qoantttet af 15,222 8 ät, utgjorbe ar 1858:
16,228 Sät, ar 1859: 15,487 8ät ocb år 1860: 14,082 8ät. Då
fa[peter=titlnoerfningen beremot unber åren 1854 od) 1855 uppgått tid
mer ätt 17,000 8 ät, fptteö att benna tiflmerfning ittottt fHifet på bet
beta är i aftaganbe. — Utöfmer kronans bel)of af benna mara för
tidmerfnittg af frigöfrut, uppftd eniedertib årligen beltåflningar å bett
leoererabe falpetern, Ijmilfa, meb nitbantag af ett tid 2000 centner
befiämbt referv^förråb, äro affebba till förfäljning för falpeterfonbenö
väfning- Detta referoförråb af trnbblerab fatpeter är numera fndbt;
fjmarförutan reban för år 1860 fannö ett öfmerjTott af något mer ätt
iooo centner, fimilfet i brijt af attbttb ide l)abe funnat förfäljaö, utan
tidémibare förmarabeö i fronanö magoftner.
Gffjtttu bett inom tanbet tillmerfabe od) levererabe fatpetern för
froitan uppgår till en fojlttab per centner, miba öfmerjiiganbe bet priö,
^martill fattima qvantitet utlänbff fåbatt mara fatt erl)ållaö, famt, [eban
fruttidmerfningeit för fronanö väfning numera är inffränft till an pfaff*
liing af ttöbigt frigefrut, frottatt ide geller är i befjof af all bett fal*
peter, font nu inlöfeö, l)ar $ongl. SO^aj:t lifmäl, bå bet är af f)ögfta
migt, att flaten, för fitt befjof af frigefrut, ej må blifma belt od) hållet
beroenbe af tidförfeln beraf eder befi l)ufroubfafliga beflånbébel, fal*
petern, från frätntttattbe lanb, fjmtlfen tillförfel färbeleö unber frigötib
fatt möta fmårigl)et, anfett falpeterdidmerfitingen ittottt lanbet, l)milfett
bittide betraftatö fåfont en behöflig ocf) npttig binäring inom flera orter,
fortfaraitbe böta, få mibt fle fatt, uppel)ådaö ntebelfl falpeternö inlöfett
utaf bertid anmifabe flatentebel; och f)ar Äongl. Sdajd, i affeenbe å
löéningöprifet för falpeter, i tiåber förorbnat, att, om mib 1862 årö
ingång få ttöbigt ffttde beftnttaö, betta priö må bibef)ådaö mib 45 9i:br
ftt>relfe fig ttllbragit feban fifta 0?iföbag. 29
per centner enbaft för fåbait falpeter, font rabattfri leoereraö, men 40
S^tbr erbjttbad för manlig mara af beffaffenljet, forn 19 § i 1832 åré
^Reglemente omförtitäler.
Uppbörbett af t,eu falpeter, font flaten till {»löfen fjentbjttbeö, Ijabe siben för
, , följetet*
ettltgt förr mebbelabe föreffrifter borbt förrättaö imber mintermånaberna; uwbörben.
ilten feban fortffaffntngömeblen inom lätthet mäfenbtligen föränbratä ocb
utmerflatö, få att från be flefia falpetertillmerlanbe Sätt numera ftnned
tillfälle till falpeterné forsling nteb ångbåt od) inom några orter på
jernmäg, f)ar Jfongl. 9ftaj:t, få mät till lättnab för be fronoffjutö=
ffplbige font till befparing för falpeterfonben, bempnbigat foiniten för
falpeterärenbena att, utan kinber af ftabganbet om falpeteruppbörbds
förrättningarneö merfftällanbe imber mintermånaberna, få bertill beftämma
beit årötib, font, nteb affeenbe å förrberörba för^ållaitben, af fomitéen
pröfmaö lämptigaft.
3 anfeeitbe till beit obetpbliga leoereringen af falpeter t 3emtlanb,slagningaf
fjär Äongl. äftajtt förorbnat, att Uitberflpreömanötjenflien fantt be trefaipetcrfjuberi
rm
. flaten.
SBercmäftarebefcittningarne berftäbeé ffola efter tutmaranbe tntteljafmarned
afgång iubtagaö.
$ör beljanbling od) utrebiting af åtffilliga migtiga, lanbtförfmaret komité,
roraitbe frågor, l)ar $ongl. SDlajtt ben 16 3uli i 86i tiHförorbnat en
fomite, meb uppbrag att beröm afgifroa betänfanbe. IDenna fomité
l)ar marit tillfammanö från ben i Oftober 1861 till ben i 9ftaj 1862
od) [fall, enligt Äongl. £Olaj:tö befallning, åter fammaitträba bett 6
Oftober för att fullfölja bet bör fabe maftpåligganbe arbetet.
30 Serättelfe om Ijmab i 9? t ? e t ocl) b ef ö
(Syeycis od) Skiftningarna to t b flottan Ijafroa imber ben tib, forn förflutit feban
Slottan. Slifets ©tänber febnaft fammanträbbe, lifafom förut t frebdtib, f)ufraub=
fafligen fjaft titt föremål att bereba öfning för befäl od) manffap, od)
bå IjanbelnS od) fföfartenS ffbbb, transporter etter attbra änbamåt ber=
meb affettS, I)aftoa äftoen be tittfätten titt fåban öfning, forn beruieb
pppats, omforgéfuttt blifmit begagnabe, ©åtunba od) feban be 2:tie
foroetter, tymtlfa titt banbelnS ffpbbaube od) vmgre officerares öfning
utfänbeS år 1859 titt aflågSnare fanoatten, återmänbt år isgo, bleftoo
bejja fartyg för famina änbamåt Ijöfletiöen fiftnämnbe år åttyo ittruflabe
titt erpebition, bet ena på Sttebetyafmet od) bet anbra på 2Beft=3nbien
od) 2tmerifa. (Sfter beraS återfoinft od) afmålning 1861 ocl) feban flot=
tanS perfonal äfmenfom en bet fabetter från ÄrigS-3lfabemien fommarti=
beit ftftberörbe år mera än manligt fått tillfälle titt öfning toib ben er=
erciS=erpcbition, font bå meb ett litiieffepp, en fregatt fantt flera for=
oetter od) ininbre fartyg ägbe rum i Öfterfjön od) Sttorbfjöit, utfänbeS
Jjöfietibcn famina år en foroett titt 3l?ebelljafmet, famt titt 3Zorb-?lme=
rifanffa fanoattneua en fregatt, för att frpfia i bejja matten imber en
tib, bå förl)ållanbena tynteS berftäbeS påfatta ett fraftigare ftybb för be
förenabe SiifenaS I)aitbel od) fjöfart. Segge befja fartyg Rafina dtermäubt
iunemaranbe år, od) befinna jtg för närmaranbe 2:ne foroetter
på erpebition för mera aflägfe fanoatten. — iDefittom l)ar iimema=
ranbe år, lifafom be 2:tie näftförutgångna, en foroett årligen på for=
tarc tiber ntemarit för fjöfabetternaS öfningar, ocf> ^afma åtffittiga
anbra flottans fartyg lifalebeS årligen anmänbts för befäls, unberbefäls
od) manffapS öfning.
sBctoärings- 2} e bemäringSptylbige inom flottans ontråöen lia fm a gemeitfamt
manjlapcts ' . , „ ,, v »it
öfning, meb laiibtbemärtiigcn imber befäl fran armeen ärligen unbergatt ma=
fttjrelfe fig tiltbragit febatt fifta Dlilöbag. 31
penöfning, nteb unbantog liftoäl af SStefingc Säns beiöäringömanjfap,
font ererceratö af Sflarin^egementetö befäl.
Huber innetoaranbe od) febnaft förflutna 2:tte år hafina, lifafont tpcrfonatena
. tuftruetion.
imber flera föregåenbe, pngre officerare erlfaHit tjen|uebtgf)et pa längre
tib för att genom tjcnjlgöring å freuunanbe nationell frigöfartpg be=
reba jtg tillfälle till öfning, farn t bentnber, bå tjenjlgöringen ägt runi
å SSrittiffa fartyg, fontmit i åtnjutanbe af flipenbier till ett, från 1861
årö början, öfabt belopp af i oo £ ©telling årligen; od) är numera
färffilbt ftabgabt, att ntebaljen för tapperhet till fjöö får äftoett tillbe*
Inö officerare af flottan, font roib frigötidfälle i utlänbff toänffaplig
SJlaltö tjenft åbagalagt prof af tapperhet och råbigijet.
3 öfrigt l;ar åt flottan od) befi corpfer tiOtyöranbe officerare
lemnatö tillfälle att begagna unbertoibntng roib belö ©pmnaflijla (Sen*
tral=3nflitutet belö ocf l)ögre SÄilitärdäroroerfet å SJlarieberg, i begge
fallen nteb åtnjutanbe imber tiben af ftabgabe förmåner.
H)e färffilbe fomiterabe, font för tyeoretiffa uitbertotöntngcnö ro:b
*
jlationerna befrämjaitbe fått ftg ltppbraget att utarbeta förflag till förs
bättrab organifation af flottanö unbermiéutngöanjlalter, äro fortfaranbe
i toevl|ami)et för betta ntaftpåligganbe ttppbrag; od) l)aftöa fleppgofje*
jlolatt i ©arlöfrona äftoenfom ffolorna för unberofftcerö=graberna
toib flottan, i l)itfioubfaflig öftoerenéftämmelfe nteb bentälbe forntte*
rabcö förflag, erhållit föränbrab organifation. — gför befia jidor äro
od till följb beraf ntja reglementen uttärbabe, od) i famntanl)ang
bernteb l)ar, l)ioab imberofftceröjTolorttn beträffar, bliftoit förorbnabt,
att mib befamnta jfall åt flottanö gemenjlap på förföl lentttaö får*
ffilb unbenotöniug i fåbana ämnen, font utgöra föremål för fföjb od)
prfeöjfolor.
52 Serättelfe om fnoab t 9iifet ocl) b c fö
@åfont milfor för beforbran till officer mib flottand corpfer är
flabgabt, att ada föfatiöe till fåban beforbran, f)milfa icfe genomgått
lärofurfen mib $rtgd=§lfabemien, (fola från 1864 ård början mifa ftg
l)afma mib något blanb Uiifetd l)ögre elementar=Iäromerf aflagt ben i
allmän flabga föreffrifna afgångd=examen.
3ör flottans fegel= od) ångfartyg l)ar nptt exercisreglemente blif*
mit utarbetabt od) af trptfet utgifmet.
Sn^cmtanbeaf gmr att t (Sngfanb ocb ^ranfrife tnfjemta fäfer funffap om pan=
Jännebom om. , ,
ijanfaifarnjgslarfartpgé bpgganbe pafma 2:ne officerare, nemltgen en aj- flottand
jernbatteriers $onflruftiond=corpd od) en af befi SRefaitiffa corpd, blifmit beorbrabe
Btiggnab. ^ ({g be^a länber afrefa, famt en af beni berefter
fått begifma ftg till 9iem=3)orf, för att unber Äapitenen 3o£)n @rifS
fond lehning berfläbed taga närmare fänuebom om beffaffenfyeten ocp
tiUmerfningen af flptanbe jernbatterier enligt bet af bemälbe kapiten
ntmppfuitna fpftern, famt en mib Äongl. SJlajdd SBefficfning t SSriipel
anflällb officer af @mea 21rtilleri=regemente blifmit på flottand be=
fojlnab affänb till ©nglanb för att föfa erhålla tillförlitliga upplpdnin=
gar om be mib berfläbed anftädba förföf (ämpligaft befunna fanoit=
fonfiruftioner od) projeftilex äfmenfom jernplåtar till fartpgd panfar*
befläbnab.
35erförutan Ifar cpefen å ben numera från 9iorb=2ltnerifa åter=
mänba fregatten fJiorrföping J>aft ftg uppbraget att unber miflanbet
berfläbed, få mibt tib ocp tillfälle funbe mebgifroa, famla uppgifter i
ni)§berörba affeenben.
Regleringen i 3 öfmerendflämmelfe tneb Äoitgl. Sftajrtd mib jtfla fRifébagen fram*
perfonaiena fläflba od) af Diifetd ®täuber bifallna förflag Ijar, efter innefjafmarenä
^aflöning" af förra amiraldlöiien tnträffabe afgång, en fåban reglering af be för
Slmirald=
ftprelfe fig tillbragit feban fifta IKifSbag. 33
antiralbperfoner affebba lönemebel blifmit attbefaflb, Varigenom, jemte
bet tillgång berebbes titt anbra meb förflaget åfpftabe bef)of, tre löner
till lifa belopp meb fontreamiralS=tönen blefroe bilbabe, för att imber
benämning af flaggmanSlöner å flat uppföras. Sroänne fontreaniis
rals=embeten äro, efter innefmfmarneS afgång, förut inbragna, od) be
af bein innel)afba löner anmänba på fått reban mtb fifta Oiifbbag blef
9iifetS ©tanber tillfännagifmet. — Slflöningöflaterna för flottans per=
fonal äro fålebeö numera orbnabe i enlighet meb DfifetS ©tanberg i
affeenbe bera pttrabe öitffan od) lemnabe anmtSningar.
Semte flabganbet om ben rang, forn flottans läfare=perfonal ffalt
åtnjuta, äro färjlilöa beflätntnelfer mebbelabe om benna perfonalS in=
qmarterttiggs od) traftamentS=förmåner.
äfteb affeenbe på ben föränbring, forn är att emotfe t Ijmab be=
träffar frigSfartpgd bpgganbe meb begagnanbe företräbeömtS af jern i
ftäHet för trä fåfotn materiel, fjär blifmit förorbnabt, att, mib inträf=
fanbe lebigfjet inom flottans timmermans- od) fjanbtmerfsflat, timmers
män på oröinarie flat icfe få tittbmibare antagas.
SJleb anmänbanbe af be utaf fKifetb ©fäuber mib ftfla DltfSbag spenfionerin»
bemitjabe aitflag till förbättrab penftonering för flottans embetS= od) ta^re^r»-
tjenflmän fanit betjente fjär för benna per fonal ni) penftonSflat blif= ftaten‘
mit faflftällb, att tillSmibare gälla ifrån od) meb år 1861, od) i farn*
manl)ang bermeb flabgatS, att någon öfmerflpttning på flottans refert>=
flat, Ijmilfen för närmaranbe upptager 2 Äommenbörer, 4 $ommenbör=
Äapitener ocfj 4 $apiten=Söjtnanter, efter nämnba tib icfe mibare fotn=
mer att äga rum. 35en af Äongl. 59laj:t föreflagna od) af fKifetS
©tänber gobfänba förf)öjba penftonSflat för förfjtmbe unber=officerare
S3fy tia St. @t. g)rot. 1862—1863. l:a ©ami 2:a -Stfb. 5
34 ©erättelfe om fymab t ffttfet och befé
och fjömöit jamt att gentenjfap mib flottan lifafont ett af belägartte t
$miralitetSs$rtgömanS*$afian mibtaget bejlnt om förhöjning i gemeni
ffapenö årltga afgifter titt Äafiait hafina äftneit bliftnit fajlptättba, att
tittömibare gätta ifrån i88i år§ början. 2)e från 2lmtratitetö'Ärtg&=
ntané=$a£ian titt enior och barn efter perfoner, font tillhört flottans
flater, ntgåenbe gratialer äro icfe obetpbligt förl)öjba od) Imfma Qf«tt=
alStaganteS förbelar i allmänhet bliftnit tittgobofebba.
®n för fjöför- ©eban fKifetS ©tanber tnib filia ttlifSbag begärt en noggrann un
{»arets
orb»
mnit efter ti-öerföfning om famtliga fegelliuieffeppenS mib flottan ainnänbbarhet
gar nebfatt för frigSbrnf, famt meb anlebntng beraf 2:ne färjlilba GommiSftoner,
fomite.
eit xoib tyroarje af flottans <2;ne ftationer, fått ftg uppbraget att mxU
fläda en förberebanbe unberfölning t affeeuöe bera, ntflräcft äfmeit titt
fegelfregatterna famt be för flargårbSförfmaret affebba bemärabe tobb=
fartygen, itebfatteS jtftlibiie år en fomtté, för att, efter tagen fäit=
nebont af ttätnnöa unberföfntitgSsfomutiSltonerS berättelfer, uppgöra för=
jlag titt fjöförfmaretS orbuaiibe efter tiöenS forbringar. Senna fomt=
téS betäitfanbe är nu afgifinet och femmer att OtifetS ©fäuber ntebbelaS
jemte beit nåbiga framjfättiting t ämnet, forn beraf föranlebts.
promant4a« §ör tnårben om flottans prooiantlager mib Gart of rona ftatioit
0lefrona!8 haf1Ba föränbrabe förejfrifter mebbelats buftnuöfafligen meb affeenbe på
bel)ofmet af lagrets tätare omfättning.
seKabnabett. Sitt flutligt orbitattbe af refern^ttpplaget för fjöbetuärttigSntanffa=
pets befläbnab fiafnoa lifalebeS uööiga åtgärber bliftnit mibtagna. —
9lt>a befläbitabö= och fängfläbeS=ftater äro utfärbabe för flottans få=
mäl ffeppSgojje- font fanonier=corpS, meb berjemte gifna färjfilba före=
ffrifter i affeenbe på bepa jlaterd tittäutpniitg efter un befintliga för
håttaitbett.
— Seträffanbe befläbitaben för ben bet af orbinarte båtö*
ftprctfe ftg tittbragit febatt fifta 9tifdbag. 33
manöflpvfan, för pmilfett berret bermeb af fronait öfroertagitd, få par
beit blifroit i författningdentig orbitiitg unberpåden. Slntatet rotar, font
icfe antagit bet lipa bettäbnabdfättet, uppgår numera tiö eitbaft 40, eder
emtring T^:bet af (jeta båtdmandpådet.
ftrån ftottand förråb hafina tift frigdbntt obugliqa, men för erer=2ffl tngsbrut
. obitgliga ge»
cid tjentiga gernar, imber mijja beftämba mitfor, btifmtt betö förfatba mar.
od) betd fåfotit lån nttemnabe tOf några ffarpffptte=föreniitgar famt titt
lipa etementarffotan i ©toefpotm.
2)e 3 mia lifräbbninqdsanftatter för ffeppöbrutne, nemtigen 2 på atäbbnings»
anftaltcrna för
©otttanb od) en på Olanb, pmdra, eldigt Swetd ©tänberd pttrabe ficppsbrutuc.
öitffait, reban roth flutet af jtfia fJiiidbag iorbitingftädbes, äro nu orga=
itiferabe ocp t merffampet. — SDå mib befja ocp öfriga på aitbra Otifetd
fufter förut befintliga räbbningdanflalter, att räfna från bet förfta mib
flutet af år 1836 utförba räbbitingéförföf intitt iitnemarattbe ård bön
jan, tittfaminané 29 firanbabe fartpg, beraf 18 uttänbfta od) 11 ©»eufia,
erpåttit unbfättning, pmarmib 188 ntenniffoltf räbbatd, par fåtuitba
benna gagneliga inrättning »ifat ftg mät uppfptla benneb åfpftabt
änbatnåt.
©eban föifetd ©tanber mib fifta 9ltfdbag, jeutmät för beråd bel,a}0tcrutgemer.
gittat ben af Äongt. 9Jla j:t antagna inbetningdtängb od) oafandförterfnnbeiåb^iorb’t
ning öfmer npinbetab jörb i Slefinge Ian, är numera roteringdmerfetS3(ctu’!,e San‘
öfmer benna jörb af Äoitgt. S)iaj:t faftftädbt.
$ör »årben om flottand mirfeéförråb pafma färffilba uppbörbd® grottans
mätt btifmit prooiforifft tidfatta, ocp äro närmare föreffrifter mebbetabe 'TOtc'
i affeenbe på beftgtiting ocp utflämptiitg för flottand bepof af efar å
fronoffattepemman, bentftabe fäterier famt ftabdjorb af fronoffattenatur,
pmitfad ägare ide begagnat ftg af beit i $ottg(. ftörorbitingen bett 28
36 ©erättelfe om f)»ab t Oiifet ocf) bcfö
October 1830 bent ntebgiftta rätt att för fjenmtaneitd räfttittg tofa ber
»exanbe efeffog. — Derjemte tjär förrtpab taxa blifmit upprättab od)
faftjiättb å ben betalning, font bor titt jorbägareit erläggad för efar,
font fättad för leonand räfniitg ä jörb af förberörba natur.
ffioitentebmn- 5Dattenlebningen frätt 8t)rfebt)=ä titt (£arldlrona, l)»artitt mebel
Sartstrona. btif»it af Ultfetd @täitber »ib ft|ia Oiifdbag attmifabe, är ttnber utfö=
ratthe enligt berför fafijlättb platt ocb i öfrigt ntebbelabe förejlrifter.
Itjggnab 'od) S^ttané materiel Ijar blifmit unberf)ätten od) fompletterab t ben
unbcrfiittt. mätt be af Diifetd ©tättöer betoiljabe anflag bertill lemnat tillgäng,
©älunda tjafma ttttber tiben feban jtfta Mildhag för flottan blifmit fär=
bigbpggba: ängfregatteu Sanabiö, ett exercid=bttgg för fleppdgofjar,
fpra fanon=ängflupar, ett ftörre mubberfartpg, ett robb=laitottbät od)
en ängflup, äfmenfont för lotdmerletd räfning itpbpggtd ett fprfartpg
od) för ©jöfartelontoretd befjof anjfaffatd tioämte ntinbre ängfartpg, att
»ib fjöntätttiitgar begagnad. Huber npbpggttab äro tmänite lanon=
äitgflttpar; foroetten Dfjor tjär unbergätt reparatiött od) förättbrittg
fantt blifmit förfebb meb itp ängpatttta.
utrangerabe Sltffittiga förälbrabe odp för fjöförf»aret oanmättbbara fartyg l)af»a
fartyg.
t författntngdenltg orbtttng, od) pa fätt för bet attntäutta fuitnttd föt=
mänligaft, blifmit ur flottan utrangerabe.
odp btjgg- 28ib barlöf rotta ftation f)afma bwggnabdarbetena ä noa fjulbtts
nabers nnber».
(et berftäbed fa fortgått, att »eftra ftygelbpggnabett tilt är imber itt=
rebtiing fantt mibtelbijggitaben, etter boftättdljufet för lätare, m. fl.,
betta ärd f)ö|i fontmer ttnber tal. Spggnabett för bet ängqmarn* od)
bagerimerb ä ©tuutyohtteit betjiäbed, tyoartitt extra anflag blef »ib
jt|la Siifdöag bemitjabt, är imber uppföranbe. ©feppdbodand 0l:o 2
famt ganda reparatioitdbocfand utmibganbe pägär. (Stt bel ntadbiner
ftprelfe fig tillbragit feban fifta 9tiföbag. 37
för ångfjatnmarsftnebjan fatnt ftl= odf) fmarfmare=merfftäberna äro am=
ffaffabe; odf) l)afma lii i b ©toctyolmö ftation galerfTjutenö reparation
äfmeufom en fjutyuébpggnab blifmit fitllborbabe. Huber utföranbe ber=
jläbeö äro ett itytt maftyuö, fanélityifetö tillbpggnab famt anläggning
af fajmur nebanför !anonier=fafernen i jlräcfning från npa 0feppö=
f)olmébton.
SRöbiga reparationer för nnbeityållanbe af anbra buö odft bpggna=
ber leib flottanö ftationer oty bepöt i ©ötyeborg hafira befutom blif=
mit merfftällba.
©jömätningarna, infiällba år 1859, fjafma berefter be 2:ne påföl=@jömätmngar
janhe åren fullföljts å SBotyiölänbffa luffen från gjellbacfa od) Söäber?
öarna till gränfen emellan ©merige od) Norrige, genom ©minefunb o ty
Sbefjorben. $>efjutom är ett ångfartyg innemaranbe år utruflabt belö
för lobningarö fomplettering längre till fjöö å benna fufi od) belö för
famlanbe af materialier för eti tidämnab np feglingöbeffrifning öftner
fufteit från -£>elftngborg till 91orrffa gränfen. llti ©todtyolmé ffärgårb
äro jemmäl, meb ntgångépnnft från Sanböort, fjömätningar tmtemaranbe
år påbörjabe, tynarmib för förfta gången anmänbtö förenämnbe 2:ne
för fjöfarte=merfetö bel)of anffaffabe minbre ångfartyg.
(Sn controll=unberföfningéerpebition E)ar år 1861 utförtö uti norra
öelen af SSottnijfa SQBifen i oty för farte-iuerfetö förbättranbe oty ut*
arbetanbe af materialier till en np fegltngöbeffrifning m. m.; oty f)afma
magnetiffa obferoationer, tyifmubfafligaff för beclinationébejlänunelfer,
år 1860 genom ©jöfarte-fontoretd förforg fuUänbatö å 40 färffilba
puufter fring ©merigeö fajier, meb iafttaganbe af gjorba jemförelfe*
obferwationer få mai å magnetiffa obferoatorier inom Siifet forn äfmen
i Äjöpeityamn oty (Styrijliauia.
58 SSerättetfe ont fwctb i Qfifef och befö
©jojarte» @enom ©jöfarte=fontoretd förforg Rafina befuttoin blifmit tttgifna i
från fopparprefett 2 omarbetade fufifartor öftoer £)refttnb od) dfal*
ntarfunb, 4 Sartor, omfattande fnften från .tpubifdioatt titt haparanda,
nemligen ©utibdmattdnbugteit, norra Ooarfen od) 23ottenmifen, nti 2:ne
blad, famt från boftrtjefprefsen 5:tte årgångar af fjöfartenfoittoretd
journal: »Unberrättelfer för fjöfaranbc» om npbpggttaber od) förändring
gar af tyrar, fättiitngdbåfar ocb anbra fjömärfen, upupptäcfta flippor
od) grunb m. m., ä firén fou: fegliitgdbeffrifitingen: »©roenffa Sotfen», i:a
beten, innefattanbe norra £h>arfen ocb SSottenwifen. gör fopparprejjen
funna befmtom 4 tuja fartplåtar antagad blifrca förbigå innemaranbe år.
od) m- @eban början af frjlförflutna Ofifdbag bor öfre en Siifetd tyr= od)
uuattmn8cn'båfroäfenbe i mån af bel)of rounnit be förbättringar, font meb bertill
anwifabe mebel funnat åjlabfommad. — ©ålunda hafira lipa tyrar
meb nöbig åbpggttab för tyrbetjening m. nt. bliftoit ttppförbe od) fommit
i roerffamljet på SBefiergarnd utholme, Sigon famt Sungön; ocb ;bar
ofttuin omnämnba npbpggba tyrfartyg utlagtd trib ©pbofibrotten; bett
nt)a tyrinrättningen å ©attbl)ammareti, beftåenbe af 2:ue fyrtorn af
jern, t)ar blifmit fttttborbab od) tydningen berftäbeö numera begpnt. —
$å fläret SBefter ©räbbutanöfjättan l)ar uppförtd en fänningdbåf od)
på (Sggegtttnb ett nytt tyrtorn, begge af trä. Ctnbpggnab od) föräta
bring af ©roartftubbend tyrtorn till befi öfra bet är anbefattb od) nära
fttttborbab. SDefjutom Ityfma i öfrigt erforberliga åtgärder mibtagitd för
fatleberttad utmärfanbe od) grunbend utpricfanbe inom famttiga lotd=
biftriften; tyrtornen på Äordö od) ©ritttffär unbergått ftörre reparation
ner, famt fjötnärfen od) pricfar i mån af behof repareratd, ä froen forn
från granfrife införffrifioitd nya tydningdapparater få mai för galjterbo,
Sttontpd, långed ocb 2Binga tyrar font för ben nya fyrinrättning, ty^il*
fen näfta år fommer att uppförad å ^»ärabdffär. ~ Sttberäfttabe 7
ftprelfe fig tittbrcigit feban fifta 9iifébag* 39
fyrtorn, fwarå åfflebare anbragted år 1859, äro numera 31 af flas
tenö betpbligafte od) bprbarafle fyrtorn meb bplifa fälerf)etdaiiftalter förs
febba. 9Zt)a boggnaber för lotdperfonalen fjafioa på flera lotdplatfer
blifroit uppförba od) bplif ber förut befintlig äfroenfom öfrig titt fprar*
11a t)öranbe åbpggnab [arnt fäferhetdsmateriel t mån af behof repare*
rabe. — !Däclabe lotdbåtar af f. I. $oftecd lonftrnftion äro npbpggba
titt ett antal af 24 od), i förljåttanbe titt fjöfartend liflighet od) pppabt
bet)of, tittbetabe 12 lotdplatfer inom norra, 2 inom föbra od) 10
inom roeftra lotdsbiftriltet. SDefjutom Rafina anffaffatd flera npa Sotds
förbelningd=@f'efdbåtar äfroenfom en f. I. isbåt för jfeppdbrutnad räbb=
ning, od) l)ar ett SotdbiftriftsShefdfartpg blifroit förbpgbt.
Sotdjorbeböcler äro numera i författningsenlig orbning itpplagbe Sotsjorbeod)
afflutaöe för atta länen i tttifet, ber fåbana etforbrad.
2Bib be'inom åtffittiga lotdförbelningar inrättabe arnbutatoriffawmbuiatoriffa
jfolor för lotfarned barn fortgår unberroiéningen titt allmän belåtenhet.
Barn.
3)e titt luftfart mellan ©roenffa hamnar berättigabe fartyg och tfujtfarttjgs
båtar hafira allt feban ben i SIpril ftftlibne år, enligt utfärbab attmän0^^0^^
fitngörelfe, marit frifattabe från flplbigheten att roib infart från öppeu^cgagna lotsf
fjö begagna lotö titt förila lotdombpte, emot erlägganbe, i flället för 1fran
lotdpenningar, af en betpbligt nebfatt afgift unber benämning af infartds *’rejmn3-  penningar, titt någon erfättning för ben förluft i infontft, font för lots
färne genom berörbe föräitbring uppfommit; od) l)ar att prejning från
9tifetS fä|lningar af £>anbelsfarti;g, farfofter od) båtar förflaratö imber
frebdtib böra upphöra, meb nnbantag enbaft för be fatt, bå fartpg
lomma från fmittab etter för fmitta mifitäntt ort.
40 SBerättelfe om f)tonb i 9ltfet ocb befö
nligafangt flf ^örmaltningen af @jö4lrenbena afgifmet förflag famt
Tt)rinrättmn^we^er^örrtlli>eö ^örai,i)e bofwo nt)a författningar angåenbe lotös ed)
gen i atifet. ^inrättningen i Olifet npltgcit blifmit utfärbabe, att från nafla årö
början tidämpaä.
Sorbbrutet. Sorbbrufet, Olifetd buftmtbnäring, fnrard befrämjanbe utgör en af
Äotigl. SD?aj:tö angelägttajle omforger, ^ar unber be fljlförflutna åren
fortgått i utmedftiug titt aQt bögre fuflfomligbet.
Sanbtbruts- £>et niotibe aflntäuna lanbtbrufdmöte, font år i 860 bodö i @0=
teborg, mar af ada @menj?a lanbtbrufömöten bet förfta, mtb ^millet
förefom en fudflänbtg uljlädning af lanbtbruförebffap ocb macbiner i
tatrifa exemplar o cfc efter ntmfle mobeder, nteb bibrag ide blott från
inljemffa rebffapöfabrifanter, utan ocf från dnglattbö, 3)anmarfd ocb
£t)fflanbö. 3)enna utflädning, i förening meb en bplif af inbuftris od)
flöjbalfler, ftjneö t)afma gifmit en np, önffmärb riftning för befia mötenö
framttba ffaplpnne. 5Bib bet tionbe admänna tanbtbrufömötet,
tet ägt rum i (Sarlflab iunemaranbe år, bobe på Söermlanbö tanö
^uébådningéfädffapö o di enftitbeö befoflnab en färffitb, änbamålöentig
od) prpblig famlingö= od) expofttionölofal btifmit uppbpggb. Dtebffapö*
utjlädningen funbe, tid följb af möteölofalenö läge, ej btifma få talrif
ocp mångartab font i (Söteborg, inett ben åbagalabe boet, briita betpb=
liga frantfleg be inbemjfa åferbruförebffapöfabriferne på be febnare åren
gjort, od) att befia rebatt t flera bänfeenben funna mäta ftg meb ut=
lanbetö. Utjlädningen af bnöbjur mar mib mötet t féarljlab färbeleö
rifbaltig famt lemttabe ett talattbe bemiö på ben utmedfttng boflapö=
ffötfeln
ftyrelfe fig tillbragit feban fifta Utiföbag. 41
jfötfeln och f>äflafrDeln uppnått inom benna ort. SSåba mötena moro
mycfet tatrift beföfta.
$rån be lanbtbruföläromerf, forn, meb unberftöb af allmänna me=
bel, numera ftnnaö i afla rifetö län inrättabe, fpribaö arbetéjficflighet
och änbamålöettligare brnfningöfätt, jemte funffaper och infigter uti
lanbtmannayrfetö öfriga betar, unber bet att mebelfi förbättrare lonis
munifationö=an|klter affättningen af jorbbrufetö aljter unberlättad, öfab
probuftion beraf fratnfaflaö famt fålunba nationalförmögenheten öfaö
och lanbetd »älftånb betrygga^.
©eban »ib 2llnatpd fitngögårb i SJlalntöIjud län atla be för orsgnimrpstanbt*
ganifationeu berfläbeö af ett laiibtbrnfdsiiiftitut erforberliga atbetenbrut<Ml'fhtut'
blifmit orbnabe af en färffitb interimdsftyrelfe, hat benitaö befattning
öfmertagitö af ben orbinarie ©tyrelfe, forn $ongl. Sdajit unber beit 28
December 1861, i enlighet meb be för inftitutet i itåber utfärbabe
jtabgar, förorbitat, hvarefter inftitutet från od) meb beit 15 ättarö
innemaranbe år träbt i full »e effa »het för fåroäl elever font rättare*
lärlingar.
De mebel, hmilfa af mileta febnafi förfatnlabe ©tätibet anmifabeö sagre icmbttill
inrättande af ytterligare tre lägre lanbtbruföffolor, hafira blifmit butf6'ffoIorattmifabe
till bytila ffolor inom be län, ber fåbana läroanftalter förut
falnats, nemligen i Norrbottens län »ib egenbomen 2lf»a, i (£hri=
ftianftabö län »ib egenbomen SJtarielunb och i Semtlanbö län »ib ^em=
manen £)pe och 28efter SSöhle.
©eban dtiletö ©tänber »ib febnafte milöbag tid fåongl. 9)taj:tS
biöpojition ftällt erforbertigt anflag för aflöning famt refelojlnabd*
erfättning åt ytterligare tre Agronomer eder få lallabe Sanbtbrufö
S3th.
tia 31. ©t. 1862-1863. l:a ©aral. 2:a «fb. 6
42 Seröttelfe om Ijwab i 9iifet ocf) befd
ingeniörer, f)ar antalet af b efje tjenfietnäu, Qwilla tiflfyanbagå lanbetö
imtewåitare uteb upplt)dnittgat od) råb t fråga om jorbbruletd förbättring,
famt ntföranbe af obtingar, wattenaflebningar, äitgdwattningar, m. m.,
blifmit öfabt från fer titt nio. Slrealen af beit jörb, för f)ward äitba=
måldenliga berebaitbe titt öfab fruftbarfjet bejle iitgeitiörerd werlfatntyet
imber loppet af ftflförflutna tre år pålattatd, utgör tittfammaité 109,921
tunnlanb.
3Kejeriftot#r. De uteb attffag af allmänna mebel wib Ultuna t Upfala län od)
SSerggioara i fåronobergd lätt iiträttabe titejetiflolor Ijafwa uteb fiiganbe
förtroenbe ontfattatd od) fpuaö, att bonta af be afgifita rebogörelferne
för beråd werlfamljet, äfioen wara beraf förtjente. De uteramiiterabe
eleoerite f)afma uteb lätthet funnit förmånliga anflättningat ocb tilloppet
af föfanbe titt be wib l)warbera ffolait waranbe fer friplatfer Ijar warit
ljögfl betpbligt.
Uiiberioifarc i Den fligaitbe f)åg, Ijwatnteb boffapéffötfelu alltmera af laubetd
Mein. jotbbrttfate omfattad, åbagalägged äfweit t jin mått beraf att ben per=
fou, font t egeitffap af "refattbe uttbetwifare" blifwit anflädb för att t
be titt nätnttbe wigtiga gren af latibtf)uöl)åttiiingen ljöranbe ämnen meb=
bela råb od) upptpdningar, årligen warit i be flejla af riletd lätt aulitab.
gdrftötfeta. Sltgärbenta titt befrämjanbe af fårffötfeln Ijafwa, t falitab af
ltöbtga mebel titt inlöp af får utaf äblare racer, måft injlränla jtg
titt wibmaftfjåttanbet af be flaten tillhöriga fcpäfetier.
©tam» De till @tamljolIänöeri=jlprelfen ingångna laitila anfölutngar, ont
fjottcinberienie.
ttppflällaitbe af fyoQättberier inom färffilba län, åbagalägga (jutufont
interefet för freatur=afwelnd förbättring är i jemnt jliganbe inom
fäbernedlattbel.
fttjretf e fig titlbragit feban fifta Oi i f d b a g. 43
2(r 4860 ittförffaffabeö fean ©fottlanb ett antal tjurar od) for af
afta 2lyrfl)ire=race, fymaraf bilbabeö ett ljötlänberi, forn uppfläiDfbeö i
©Ifdborgö län. ^ruftan för ben febermera i ©fottlanb utbrutna lung*
fjufan blanb tjornboffapen l)ar lifrnäl, i förening meb brifien på nöbiga
mebel, förljinbrat ytterligare iuföp från utlanbet, I)maban be ftam=
[joöäubericr, forn imber be febnafte åren funnat Ijärftäbed bilbad, rnåft
fammanfättaö af bjur, inföpta mib l)är rebati befintliga boHänberier,
ymilfet åter l)aft till följb, att inom be prooinfer, ber jtjtnämnbe fyok
länberier marit nppftällba, ett Ijinber mött för l)aftigare friugfpribanbe
af bjur utaf äblare racer.
§ör närmaranbe äro inom lanbet 4 4 ftaml)oHänberier uppfMbe,
nemligen:
n af 3tyrff)iresrace, blanb tymilfa bocf ett ännu ide är färbig*
bilbabt,
4 af *ipembrofeff)ire=race,
4 af Soigtlänber*
od) 4 af fmenff race,
hvarförutan mib Oanbtbrufd=afabemieud experimentalfält blifmit, för
anftällanbe af fomparatioa förföf, uppjiäHöa fronan tillhöriga bjur af
tmå olifa racer.
Öiifetö ftuterier unberfjåKa i mebeltal 485 f)äflar, Ijmaraf 200 på ©tuterierne.
©trömdtjolm, 485 på Ottenby od) 100 på flyinge. Deraf utfänbad
årligen omfring 80 hittgftar tid begagnanbe inom olifa betar af rifet.
Sftebeljt bet mib febnafte Stifebag bemiljabe anflag, blefmo år
4861 fjtt racel)äftar från utlanbet iuföpte. gern af befja moro arabiffa
od) tmå engelfft fullblob, af Ijmilfet ftftnämnbe flag ytterligare tippföp
nu föreljafmed i ©nglatib.
44 SSerättelfe om bmab t fftifet ocb befö
dtt betpbligt antal af till afmel bugliga f)ing|kr bnfwa utlemnatd
mot billiga mitfor, åt be föreningar, biöilfa på febnare åren bilbat ftg
för bäftafmelnd förbättranbe.
Sffierfningarna af ben tilltaganbe bågen för l)äftfulturen f)afma
märfbart mifat (ig. 3nförfeln af läflar från XpfTlanb ocb Tanmarf
bär miuffatö, l)ioaremot förfaljning af fmenffa f)äflar tid nämnbe fäuber
numera (lunbom förefommer.
gifferi- ©enom 58etenffapd=2ffabemienö förforg l) a fira. rneb itnbciftöb af
tiävtngen.
allmänna mebel, metenffapliga unberfofniiigar röraube jifferierna årligen
förrättatö mib Öfierfjöuö fuller famt i rifeté infjöar ocb flober; braaf*
jemte råb ocb upplåningar i affeenbe å fifferinäringen blifmit af faf*
funnig perfon, mot årligt arfoobe ocb refefoflnabéerfättning, aUmånl)eten
fortfaranbe mebbelabe.
2)e aftiebolag, forn i ©ödeborg bilbatö i anbamål att enligt en
förbåttrab tnetl)ob ibfa jlorfjöftffe i Slorbfjön, bafraa, genom ftffenö
fattning omborb od) berebning i lanb till fullgob bnnbelömara, utöfmat
ett malgöranbe inflptanbe på ifrågamaranbe för Sobuelänffa ffärgårbenö
innemånare migtiga näring famt bibragit att lif ma bågen för benfamma.
Till uppbjelpaube af fifferinäringen icfe blott i nämnbe ffärgårb,
utan äfmeit i Sönföpingé ocb Semtlanbé län, bur unberjlöb blifmit be*
miljabt.
tpertfiffe. ©eban unberbånig framflädning blifmit gjorb om åtgärber tid
ffpbb ocb befrätnjanbe af perlftffet i åtffidiga åar inom ©målanb od)
Ö|lergötl)lanb, famt SBeten)fapö*3lfubemien, i bäröfmer afgifmet utlå*
tanbe, upplpfl att tillgång tid perlmufjlor föreftnneé i färffilba matten*
brag inom lanbetd ada belar, bar ^ottgl. S?iaj:t i nå ber uppbragit åt
en af afabeuiien utfebb perfon att imber en rneb unberftöb af admänna
ftprelfe fig tillbragit feban fifta UJiföbag. 43
mebel företagen refa infatnla ttöbiga upplåningar i ämnet, famt bers
efter till afabemien afgifva berättelfe öfwer be af honom berwib i
itaturhifforijft affeenbe gjorba iafttagelfer, jemte förjlag tid en lättfatts
lig aff>anbliitg röranbe bet änbamålöenligafte fättet för perlftffeté bes
brifvanbe. (Sfter bet berörbe uppbrag blifvit fudgjorbt, f)ar Äottgl.
Siajtt, för berebanbe af uppmuntran åt perlftfferierne, unber nöbigt
ffpbb mot obehörigt intrång, anbefadt Öänöftprelferne att genom fitttgös
relfe uppmana weberböranbe firanbägare i be orter ber ftffe af peris
mitflor ibfaö, att bilba föreningar tid ftffeté bebrifwanbe i öfverens
ftämmelfe meb be gunther, font blifvit angiftta i ofwannämnbe, uti
1862 årö almattacb intagna afhanbling.
^öntpabe ftabgar f)afwa blifvit i ttåber utfärbabe för ^uebåds^us^timngsningöfädflapen
i @öbermanlanbö, SKalmö^ué, ©l)riftianfiabé ocb 5Cejl= !all'tap’
manlanbä lätt, famt änbringar mebgifna i be för eualjatiba fädffap i
©ottlanbö, ©(elinge, tlpfala, Öfiergötf)lanbö och 0tocff)olmö lätt gäls
tanbe flabgar.
3emte bet lämplig förhöjning beviljatö i be uti be tre norbligafte sifwittrings
f
f ’ berlet.
fuftlänen attftädbe afvtttringélanbtmätareö arfooben, ^afwa fätffilba
föreffrifter mcbbelatd tid afvittringenö fortffpnbanbe inom Sdorrbottené
län, pwareft tillita en agronom blifvit anftädb, belö för uppgörattbe af
fudflättbiga obliugéplaner för fåbana lägenheter på fronattö obiöponera=
be, unber afvittring varanbe marter, font bertid äro tjenliga, belö odt
för att toib be reban bewiljabe odt påbörjabe oblittgélägenheterna tids
hattbagå åboertte nteb uppgörattbe af planer för jorbené afbifning.
0torffiftesförrättningarna i 0tora kopparbergs län hafina pågått ©torfiiftes*
i 0värbfjö, Stora, Sitna, Sialttngö, SBeujauö, appelbo, Orfa och §lobaf iCTÄrné!r
focfnar, inom hwilia 1,721,764 gvabratref blifvit afntätta och 144,864
46 SBerättelfe om l)wab i Oiifet ocf) bcfö
fot rågångar etter ffifteSlinier utflafabe [arnt en mängt» renovation^ oc^
fompletteringS=arbeten werfftättba.
^arbeten98, 2lfwittringS=arbetena t) a fira blifwit fortfatta: t SemttanbS län inom
fölinge, Offerbals, ^»ättefjö od) NätanS focfnar; — t (Gefleborgs län
inom §)tter^ogbalé od ÖjuSbalS focfnar; — i 2Gefler=NorrtanbS län
inom Öfwerlännäs, SJhiltrå, ©tornäs, Suna, attmars, Sjuntorps,
SBorgfjö, Sals, SfjorSåferS, Nnunbfjö, SBiffjö, Sångfele, Sorps, 3n=
bals, häfwerö, Oiamfele ocb ^»ettgnmS focfnar; — i SöefierbottenS län
inom 33jittf)olmS, Segerfors, ©fettefteå, SSurträffS, Umeå od) Norb=
målings focfnar; — famt i Norrbottens län inom Öfwer*8uleå, ipiteå,
Neber= od Öfwer=(£alir, Nåneå od) Öfwer=Sorneå focfnar. ^ärunber
fjafma 5,262,166 goabratref blifwit afmätta, 452,584 qvabratref belabe
till Remman od) naggen, 1,401,215 qvabratref afröfabe fåfom öfwer=
loppdmarf famt 22,447,792 fot rågångar etter ffifteSlinier ntftafabe od)
en mängb renovationS=arbeten werfftättba.
©fifteewcrfct. Stteb anlebniitg af OiifetS ©tänberS wib färffitba rifSbagar gjorba
ttnberbåniga framfiällningar l)afwa genom en ftfflibne år utfärbab itåbig
fungörelfe wifa tillägg od) änbringar blifwit gjorba uti flabgatt om
jfifteSwerfet i rifet, bets åfqftanbe att bereba en laglig utwäg för få=
bana ägoutbqten, fjwaront, efter faftflättbt laga ffifte, jorbägare fituna
öfwerenSfomma, äfwenfont ftörre giltighet åt merfftättb f löfning af
Remman etter l)emmanSbel inom famfäfligfjet, font förut icfe nnbergått
laga ffifte, bets ocf i fråga om erfättanbet af ffog etter plantering,
font wib ffifte från en titt annan ägare afträbeS.
Sitt befrämjattbe af laga ffifteSförrättningarneS ffpnbfnmnta od
lifforntiga werfftättanbe på ött ©ottlanb tjafwa erforberliga åtgärber
blifwit föreffrifna.
ftt>retfe fig tillbragit [eban fifta Oiifdbag. 47
Sfteb uppljäfmanbe af Äongt. Äungörelfen ben 25 Suni 1850, utflyttnings.
unbcrftöb.
angaeitbe unberjiöb af allmänna mebel ttH utflyttningar t följb af laga
ffiften, l)ar Äongt. 9Jlaj:t, i (jufmubfaflig öfmerendjlämmelfe meb be af
Stifetö ©tanber föreflagtm grunber, röranbe milioren od) fättet för er=
Ijållanbe af bylift nnberjiöb, mebbelat förenflabe föreffrifter. Utflytta
ningö=unberjlöb fyafma blifimt utanorbnabe för år 1859 meb 144,921
9i:br 15 öre od) för år i8fio meb 147,906 9i*br 52 öre.
3Bib allmänna ffifteömerfet od) lanbtmäteriet i allmänhet Ijafma ganbtmätm.
åren 1859—1861 marit fpjjelfatte 410 lanbtmätare i mebeltal årligen,farrattmnsargenom
guilia 4,157 taga ffiften od) 6,082 anbra lanbtmäteri=förrätt=
ningar, tillfammand 10,259, eller 5,415 i mebeltal årligen, blifmit
afflntabe. SDejja förrättningar f)afma tillfammanö angått 5,701 mantal
meb 24,082 belägare, af Arnilia 16,665 qmarboenbe od) 7,419 ut=
flyttanbe, forn tiHfammanö fått 46,166 ägolotter, eller öfmerljufmub
l)mar od) en 2. ®e afflntabe mätningarna l)afma omfattat 10,950,757
od) betningarna 15,229,481 goabratref, l)marförntan 40,814,229 fot
rågångar, f)ägnaber od) rcägar blifmit belabe, beriblanb enfamt l)äg=
nabébelningarna utgjort år 1859: 15,862,414 fot, men år 1860 enbaft
7,201,215 fot od) år 1861: 7,251,228 fot, eller betybligt minbre än
näftföregåenbe tre år, nämligen 1856—1858, bå befia betningar ut=
gjorbe i mebeltal 24,711,404 fot årligen, fjmilfen minjlning lärer böra
anfeö fåfom en följb af Äoitgl. görorbningen om ägorö frebanbc mot
jfaba af anitané ()embjur famt om fiängfelffulbigljet af ben 21 2)ecem=
ber 1857, ^millen författning träbbe i merfftädigfjet meb 1858 ård
början.
3 anlebning af j'ärffilba f)oö Äongl. 9)iaj:t gjorba framjlällningar äinbringav i
rm ftöbgOn M1t
Ijar Äongl. 9t)la):t, febait Ofmerbireftören mtb Canbtmätenet od) 2Ce= matt ocy wigt.
48 Serätteffe om f)toab t $ifet ocb befd
tenffapd^afabemien t ämnet fig pttrat, utfärbat nåbtga fungörelfer an=
gåenbe anbringat od) tillägg i Äongl. ©tabgan beit 31 Sattuari 1855
om matt od) migt, äfmettfom i beit famina bag för jufierare af mått
od) migter faflftäQba infiruftion.
©pcmtndis. ©eban 9lifetd ©tänber, meb affeenbe å ©meriges tidtagaube erport
tt> äg.
af fpanmål od) bet i fötjb beraf toib fjanbetn tneb benna mara från
uttanbet antagna bruf att bebömma fäbend märbe efter migten på ett
mittbre matt af gifmett fiorlef, i unberbånigbet anhållit, att, tid linbana
röbjanbe af ben ofäferf)et, font more råbanbe i följb af bet gängfe
brufet att mib mägningett anmänba utlänbffa ojujlerabe migter, genom
allmän författning måtte flabgaé bjuru mib fpanmåld mägning bör tillgå,
fjär $ongl. Sftajpt, efter infjetittanbe af Söetenffapdsafabemiend pttranbe
ocb förflag i ämnet, i nåbet fafifiällt mohell till få fallab @pamnålö=
mag, för utrönanbe af migten å ^mete, råg, forn, l)afra, ärter od)
rapd, att begagnad bå marand aflemnare od) emottagare beröm äro
enfe; fjmarjemte föreffrifter blifroit ntebbelabe i affeenbe på mågettd an=
mänbattbe, inrättning od) jufiering.
tpofiwigter. Sill lättnab mib pojfernad erpebieranbe I)ar fåottgl. SRaj:t, på
f)emftädan af @eneral=pojl)lprelfen, mebgifmit, att få fallabe *pofimigter,
fmarattbe mot i o d) 2 utrifed brefporton, eller i$ od) 5 ort, farnt förs
färbigabe enligt färffilbt i nåber fajlftädö mobed, må för pofimerfetd
räfning jujierad ocb anmänbad.
Sanbtmäteri- 3 änbantål att anmänbad tid arfooben åt lärare för be lanbtmäteri=
eIeD^-gni"^er'e.le»er, bmilfa anmält ftg tid aflägganbe af lanbtmäteriseratnen, ^afiua
årliga atiflag blifmit ftädba tid £>fmer=bireftörend mib Sanbtmäteriet
bifpofttion, mot behörig rebomiditittg od) milfor att betnälba eleoer icfe
betnttgabed meb någon färfftlb afgift för jttt unbermidtting.
Uppå
ftpretfe fig tiltbragit f e b a n fifta ffiifdbag. 40
Uppå gjorda underdåniga framflädningar t)ar $ongt. SCRaj:t i itå= Norrmäns
’ mtberhnSntng
ber niebgtfnut, att atfrtdtga morrman finge tjod ©tteitfra landtmätare tjos ©wenge
„ , , lanbttnätare.
emottagad, för att imber truff ttb ervalla unbertmdntng od) öfning t
lanbtmäterietd praftiffa betar.
Csfter en omfotgdfuG pröfning af be utaf färffitba fomiterabe ut= sommunat*
författningar.
arbetade od) af -dhfetd febnaft förfamtabe ®tänber futftruibfafttgeit bi=
träbba förflag titt itpa fontmunatförfattningar, tjär Äongl. 9Jiaj:t tåtit
utfärba förordningar: a) om fommunatjlpretfe på tanbet; 6) om fommmtatftpretfe
t flädern, utom ©torflfotm; c) om fonmumatfipretfe i ©tocf=
l)otm; b) om fprfoftämma famt tprforåb od) ffolråb; famt e) om taitbd=
ting; tjtmlfa famtfiga förotbningar mcb 1865 ård ingång träba i toerts
flädigl)et.
3 änbamåt att bereda ntinffniug i antalet af be må t, font t)äit= tnbringar i
ffjutad tid Äongt. ätlajdd omebelbara nåbiga pröfning, tiar Äongt. g“”nftruWo3ftaj:t
funnit nöbigt att, meb änbring af 1855 ård 8anbdtjöfbingesin= ncn'
ftruftion, fortfara, betd att Äongl. SDtajitd 35efaGningdt)afit>anbe [fota
äga att pröfroa od) fafiftätla få mål förflag titt regtementen för fär=
ffitba, genom menigfjetdföreitingar tittfomna fliftelfer på (anbct, forn odf
förflag titt bpggnabd= od) branborbniitgar famt regtementen för fpat=
banfer od) aitftiondroerf i ftäberna, äfmenfont att titt pröfning upptaga
förflag tid uppt)äftoanbe af, etter anbringar eder tidägg t bptifa reg=
tementen od) orbitingar, font af Äongl. SRajtt tidförene btifioit ftab=
fäftabe; — betd ocf att toeberböranbe fodegier må äga att pröfina od)
afgöra frågor om eit rnånabd tid od) meb fex ntånaberd tjenjttebigpet för
tanbträntmäjtare, fvoitofogbe eder päraböffrifmare, famt förorbna tonis
petente perfoiter tid tjenfternad förrättande imber berörde tib, äfmenfom
trud inträffanbe tebigpetcr.
»ib- tid 3t. @t. ^rot. 1862—1863. l:a ©ami. 2:a 3tfb. 7
50
(gfottomijJa
farteioertct.
Scrättelfe om {jtoab i 9Ztfet ocl) befö
©eban en af Slongl. 2Jlaj:t färflilbt utfebb perfon i ndber för=
orbnatö att, t ftället för ©fwerbirebtören wib Sanbtmäteriet, från ocb
meb början af år 1860 fåfom fipreöman öfvertaga lebningen od), meb
biträbe af nöbigt antal fartografer, beförja litföranbet af bet efonomiffa
fartewerbet, bwarö bufwubfabliga änbamål är att åftabfomma en fäber
fännebom 0111 Otifetö areal famt bcnnaö olifa bef!affenl)et od) förbetning
i efonomifft t)änfeenbe, bär betta fartearbete wib nämnbe åtö ingång
påbörjatö meb Upfala län ocb febennera berfiäbeö oafbrutet fortgått.
3)erunber t)afma fullftänbiga bartor blifwit upprättabe öfwer SBro, ^>å=
bo, Srögbö, öagitnba, cjpagunba, Éfunba, Ulleråferé, 9lontnba, S8ab=
fala od) Sätinge l)äraber (meb itnbantag af Sätinge allmänning, forn
ännu icbe är fuflfiänbigt afmätt), innefattanbe tillfammanö 66 focbitat
ocb en bta af omtring 23 qmabratmil. 2lf befa tio bärabdfartor äro
fjit graoerabe od) till trädning färbiga. Unber innewaranbe årö fom=
mar I>afix>a arbetena omfattat Upfala länd tre återftåenbe båvaber,
bioaröfroet bartonia näfta år lomma att fudborbaö.
Uti 9lorrbottenö län, bmareji, efter förre Öaitböböfbingenö år 1861
tintabe frånfälle, ben närmafte lebningen af ocb tiQfpneu öfwer bet
efonomiffa fartewerfet t nåber uppbragitö åt nuwaranbe Sanbéfjöfbingen
i famma län, baf^a arbetena bnfwubfafligen beftått i tranöportering
ocb fomteftering af be farteblab, font omfatta fujlfocfnarna; mätning
af be mibjlräcfta wattenbragen inom IfJiteå, öuleå ocb ©edioare lapp=
marter; planmätningar ocb refognoferingar för famntanbtnbning af
mätningarna wib Owicfjocf meb gränfen mot Norrige famt för upps
mätning af fjelltrafterna bring Qwicbjocb till cit areal af 25 gwabrat=
mil; f>tt?arjemte läget af åtffiltiga punfter från bujttanbet änba upp till
9Zorffa grättfeu unber fomrartta blifwit genom aftronomiffa od) brono*
utetriffa obferoatioiter beftämbt.
ftprelfe fig tillbtagit [eban fifta 0?ifdbag. 51
ttnber åren 1859—1861 Rafina för fartor öfwer so focfnar, upp- ©otaiavtor.
rättabe innan efonomiffa fartewerfet forn ttfl flåitb, utbetaltö t gråtig
fattoner 14,746 rifdbaler.
25e imber ^Srofeöforen tn. m. SI. (Srbtnannd nitiffa lehning fort=©eoiogijia ungdenbe
geologiffa unberföfitiitgarna, pwilfa togo filt början år 1858, bet^£lu”9ar'
n>erf jläCtbeö imber be tre förfia åren itteflutanbe inom be fp ra län, forn
närmafl omgifwa Stataren, nemligen Upfala, ©tocfholmd, 9Bejiuian=
land och ©öberiitalanbd; men [eban (Slfdborgd länd baba ^ud^dHningd*
fädffapcr erbjubit fig att meb mifjt belopp bibraga tid foftnaben, l)ar
från od) meb år 1861 en bel af arbetdfiprfan marit förtagb i fiftnänmba
län, ber imberföfnittgarna omfattat en bel af 35aldlanb fauit be trafter,
forn från gunnes ocb gådeberg utbreba fig fring SBenerdborg, äfwen=
forn bent, pmilfa i närheten af Sllingdåd omgifroa och innefatta be få
faflabe @mältorna.
©amntanlagba arealen af bet ouiråbe, font blifmit unberföft imber
loppen af åren 1858—1862, utgör i runbt tal ungefär 120 qwa=
bratntil.
Sif bet geologiffa fartmerfet l)at l)ittidd eitbafi ett blab gunnit ut=
fontina, ©eban betta ård början äro lifmäl fem itpa fartblab imber gra=
»ering od) trpcfning, ^maraf twå fnart blifma färbiga od) be öfriga tre
utlemnad tid allmänheten mib näfta ård början.
2)ieb anlebiting af ©tora kopparbergd bergdlagd unberbåniga up^övanbe af
framfiäöning i fråga om uppf)öranbe af grnfmeftprelfen mib ©torapmb^ltora
kopparbergd grufma, ocp febatt bemälbe bergdtag mib ben 11 @ep= ÄOgfuf»ar.98
tember 1860 hållen ertra bergdlagdfiäntma enhälligt beflutat, att ben
mib ©tora kopparberget befiåeitbe förbelningen af bergmerfdrörelfeit
emedan fjerbepartd= eder grufme=ägante och bergdmännett eder hpttc=
Sderättelfe om Ijwab i JKifet ocb bcfö
ägarne ffutle meb beit ftfla ÖEtober 1862 uppföra od) fambruf berefter
inforad, få att gritfwebrbtning ocb ftnältning fomine att för gemenfam
räftting brifmad, fann Äongl. SJiajit unber ben 11 OEtober 1861 gobt
förorbna, belo att, få fnart bet bejlutabe fambrufet träbt t werfdädig*
bet od) numaranbe bergdbauptmannen från tjellden afgått, ej minbre
nämitbe tjenft, än äfioen ben tebiga grnfwe=tngeniördbefattniitgen, jfittfe
tnbragaö ocb @tora $opparbergd grufioa meb fjerbe bergmadarebiftriftet
förenad, meb ffplbigbet för bergntäjlaren att å grufmnbrbtttingett wib
fopparberget, för b^ord behöriga fföffef en faffunnig perjon borbe af
bergdlaget antagad, utöfioa cnaf)anba tnfeeitbe odb fontrott, font enligt
gällaitbe grnfmejlabga i allmänhet tillfonune bergtnäjlare å be inom bi=
driften belägna grufioor, beld ocf att bwab genom Äoitgl. brefwet beit
14 Oftober 1853 fdabgatö angåenbe grufioedprelfend organifation ocb
ioerffaml)et fomine att famtibigt meb ben npa regleringeitd loibtaganbc
tid fraft ocb merfan upphöra. — @ebait grufiveftprelfen berefter i un=
berbånigbet anmält, att bergdlaget träffat aftal meb numaranbe berggs
bauptntannen, att be enligt jtftnämnba nåbiga bref bouoin tidbörattbe
göromål må för bond återjiåeitbe tjenftetib injfränfad tid fullgörande af
be åligganben, bwilfa frautbeled ffola af bergmäftaren t fjerbe bidriftet
öftoertagad, bot Äoitgl. 9ftaj:t imber ben il jtftlibne 0eptember, jemte
goöfämtanöe af berörbe aftal, förflarat, att bergdlaget från ocb meb
ben l itijlitnbanbe ^ooetnber, få framt beflutet angåenbe bbtterörelfend
od) grufroebrptningend briftoanbe för bergolagetd gentcnfamma räfning
bå blifmit bragbt tid merfjlädigbet, må öfwertaga ftprelfen öfwer gruf=
man fanit orbnanbet af blödningen berdäbed på fätt bergdlaget, meb
iafttaganbe af bet adtnänitad rätt, fan fimta meb dn förbel med öfroer=
enddäntmanbe.
ftprelfe fig tillbragit feban fifta Iftilöbag. 53
@eban féommerce^oHegium, på twing befallning, afgifvit unber £a<fjern«.
. , , flatten.
bantg berättelle om be foränbrttigav t affeenbe a bergöfanbtertngen,
font Äongl. förorbningen bett 20 September 18S9, efter att ett år
Rafina marit gäöanbe, fmtbe attfeö fa fm a mebfört belö i allmänhet,
belo inom be egentliga tadjernöbergölagerne, far $ongl. SJlajtt imber
ben 25 ftftlibue 9ftaj låtit till ^'ammar=6oHegium öfverlemna fanb=
lingartta i målet, ttteb nåbig befallning att, efter verfflällb ntrebning
af be färffilba bergölagernaö ännu qvarjlåenbe privilegier, till bejTaffen=
fet oef omfattning, fatnt feban från veberböranbe infemtatö upplåning
ont tacfjernötionbend belopp, färjfilbt för fvarje bergölag, imber be
närmafle fem åren efter ben genom ftongl. luitgörelfen ben 14 9c0=
»ernber 1854 febnafl beviljabe nebfattning i nitnmbe tionbe, gemenfamt
ttteb (£omnterce=(£ollegtunt afgifva imberbånigt utlåtanbe angåenbe be
villor, fvarunber tacfjernéffatten i be primftgierabe bergölagerne må
Imma uppföra fatnt all fråga om inffräitfning i bergölagöförmånerna,
i följb af femtnanöiunefafvareö uppföranbe nteb bergéfatiöteringen,
förfalla.
3 anlebning af JKifetd febnafl förfamlabe Stanberg unbetbånigagBrSättrabiot.
framjläUning om vibtaganbe af nöbiga åtgärber för att inom lanbet mn9Smctb°butbreba
en allmännare fäitttebom bele om en förbättrab ocf till flörre
befparittg lebanbe folttingömetfob, belö ocf om fättet att till gobt bränn*
material bereba bett i ftor inättgb färfiäbeö befintliga torfjorb, far
Äottgl. 9Jtaj:t utfatt en belöning för författanbet af en ärtbamåléenlig
ocf populär affaubling i ofvanberörba ämnen, famt jemväl förllarat
Sig vilja, berejl erforberliga mebel varba ftäUba till JDejj bifpojttion,
i ttåber anvifa årö*arfvobett famt refe= ocf traltamentö-erjattningar åt
två i fölning ocf bränntorf^berebiting fumtiga perfotter, fvilla ffude
54 Serättelfe om pmab t Otifet o c I; b e fö
afla att, på reqroifitton från brttfös etter ffogéägare, mebbela praftijf
uuberroidniitg beruti.
33cvg8i)anbte* 28ib 427 färflilba werf meb 985 fmältpärbar etter merffläber för
ringens affaft» * , , ,
ning. tacfjernö förmanbliitg titt fnubbart jern pafma imber brufdaret 1864 bltfs
tittmerfabe 3,408,368 centner 27 U. (fångjern, unber pmilfeit betiätn=
ning innefattad ej blott jern utflräcft titt [tänger, utan jemroäl fmält=
flpcfen. 2)enna tittmerfnitig öfmerfleg ben för näflföregåenbe året meb
omfring 188,700 centner.
@ammanräfnabe tittroerfningen af plåtar, fpif, rebffapéfmibe fautt
öfrig jerninannfaftur, jemte ftål, fjät imber brufdåret 1861 utgjort
569,845 centner 48 U.f ungefär motfiuaraiibe tittmerfningen unber bet
föregående året. IDefhttom par ftål enligt SSefleinerö inetpob blifroit leib
@bjle madugn i ©efleborgé län tittmerfabt titt belopp af 23,681 cent=
ner 30 U.
Sif gubb par unber brufdåret 1861 någon tittroerfning inom rifet
icfe åflabfommitö.
@ilfmertittmerfningen, forn unber åren 1851—1855 i mebeltal år=
ligen uppgicf titt 6,oio löbiga marfer, par febennera årligen minjfatö
ocp itppgicf unber brnféåret 1861 titt enbafl 2,207 « 40 ort.
Siflmerfitingen af foppar imber bruföåret 1861 par beriifnatö titt
omfång 56,000 centner garfoppar.
utgifter tili @ettom iiåbig fitngörelfe af ben 4 Slooember 1859 par $ottgl.
bftaUfti!en!' SJiajrt fa ft flätt t metpoben för infamlaitbe af uppgifterna titt fltifetö be=
folfningöflafiflif, få att befla från ocp meb året 1860 för pmarje för=
famling årligen mebbelad @tatifliffa ©entralbprån i form af fåbana
nomination utbrag ur ungfelt, föbelfe= ocp böbböriferne, forn göra nämnbe
utbrag tjenliga att jemmäl träba i flället för be 'förut förejfrifna buplet=
ftyrelfe fig tillbragit febatt fifta fftifäbag. 55
terna af ntinifleriatböcfertta och att, förwarabe t ett imber bemätbe byråd
wårb ftöttbt centrabmrfio för ^eta rifet, bereba trygghet för arita
rättigheter, föritämligafl i be fatt, bä genom otydféljänbelfer etter af
annan antebning originatböcferna btifmit otittgängtiga etter oantoänb=
bara.
gör att åt folfräfningartta i ©roerige bereba en futlflänbighet soitrstning.
och tillförlitlighet, font motfroarar nutibenä forbringar i anbra tanber,
utan behof af be flora foflnaber, font ber påfattad för utföranbe af
få fatlab cenfuö, fmr Äongt. SJtajit jemtoäl genom ofmannämnbe fnn=
görelfe förorbnat, att från ocb meb ben 51 ^December 1860 h^art
femte år flätt titt ©tatifiiffa Centralbyrån från hvarje förfamling t
fKifet ittfänbaö nominatiot utbrag af åretd huöförhörétängb etter för=
teckning öfwer be föramlingen tittböranbe perfoner. 35å lifmät inom
hufimibjlabend (torre förfamlingar få beflaffabe hnäförhördtängber, font
för änbamåtetö toinnanbe erforbrabed, ej funnoö tillgängliga, anbefalbeö
en folfräfningd utföranbe i ^uftvitbflaben ben 51 ^December 1860 på
bet i flera tanber numera införba fnttftänbiga fatt mebbelft uppgifternad
iitforbranbe å biflriftd*, egenbomé* och I>itöhåQétiflor, h^itfa genom
polifend förforg ntbelabed od) återbetntabed. ^Detina för förila gången
härjläbeö utförba foll rötning etter cettf nö, ntwifabe en faftiff befolfning
i ©torfholm af 116,972 pevfotter, hvaraf 112,391 i fyrftigt l)änfe=
etibe ti(ll)ötöe (laben.
Seräfnab efter ben nya methobeit utgjorbe ben 31 december I860goiimä«gben.
heta rifetd folfmängb ett antal af 3,839,728 perfoner od) wifabe eit
titlmärt imber famina år af 71,995.
gör att imber tibenta mellan folfräfuingarna äfmett bereba fnn=
ffap om hvarje ård folfmängb, är i nåber (labgabt, att från hvarje
förfamling i rifet ffatl tift ©tatifiiffa Centralbyrån årligen infänbaö en
56 SBerättelfe om pmab i 9?ifet ocf befö
blott fummarijf folftnängbörebogörelfe. Cnligt fatnmanbrag af befa
rebogörelfer iippgtcE rifetö folfmängb ben 31 ^December 1861 tilt
3,917,338 perfoner, fmaban tillmärten imber året utgjort 57,611.
©tatiftif öfwer 3 änbautål att ttHwägabrtnga en, få mibt jle fan, fndflänbig ocf
bobéorfatnna,tiaförlitlig fiatiflif öfmer böböorfaferita ocf fålebeö jemmäl lemna fom=
munerna en toäglebning i fråga om befofmet af fanitära reformer,
Rafina mifa åtgärber blifmit aitbefallba, i följb fmaraf meberbörliga
läfarebetyg blifma för pajior&=embetena tillgängliga, för anteefning i
böbböeferna.
gemen-s- gör att åt Äongl. 3Jlaj:tö SBefaHuingöfjafroanbeö få fallabe fems
berättelfer*
å rober a t teifer bereba få mät en omfattning, lämpab efter be föränbrabe
förfådanben, forn inträbt feban be fa berättelferö form genom Äoitgl.
breftoet ben 17 2lpril 1821 bejiämbeö, font ocf en lifformigfet, fmilfen
funbe tillåta utarbetanbet af ett fantmanbrag för Ifela rifet, l)ar Äongl.
2)taj:t i ttåber förorbnat, att ett af Cfefen för ©tatijlijfa Centralbyrån
afgifmet förflag till föränbrabt formulär för ifrågatoaranbe berättelfer
ffulle fufrcubfafligen läggaö till grunb för utarbetanbet af berättelfen
för åren 1856—1860, fmarjemte i ttämube fyfte bemälbe Cfef erhållit
nåbigt nppbrag att till trycfet beforbra befa berättelfer fåfont en afbels
ning af ben trycfta ferien af embetöberättelfer, font utgifmeé imber be=
nämningen: "SSibrag till ©mertgeö offtciela jiatijiif".
SorbBrufs» 3u mera uppmärffanifet egnaé åt lanbeté fufmubnärtng, jorbbrus
ftatifnf. ^ fännbarare frainträber ocf biijieit på fortgåenbe jiatifliffa upps
gifter röraube benna näring. Sten bå tidmägabringanbet af en tills
förlitlig jorbbruföjiatifiif för fela rifet förutfätter eti ntängb milfor,
fmaraf
