# ID: svediakorp-gov2392
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 124,805
# sentences: 3,038
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


69
svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken fordran uppstått,
slutlig lossning verkställes.
§ 285.
Försäkringstagares och försäkringsgifvares anspråk emot hvarandra upphöra,
orri de ej genom stämning eller lagsökning göras gällande inom fem år efter den
dag, fordran uppstått. *
Har fartyg blifvit afträdt derföre, att det under viss tid ej afhörts, löper
preskriptionstiden för anställande af talan om betalning eller återbäring från och
med den första dagen af den tid, då försäkringstagaren egt att fartyget afstå.
§ 286
Ar i sjörättssak fordran genom domstols beslut, godkänd räkning eller utgifvet
skuldebref bestämd; galle för fordrans utsökande den i allmän lag stadgade
preskription.
Om brott i tjenstett af befälhafvare eller besättning.
§ 287.
Antager befälhafvare i rederiets tjenst sjöman, hvilken, honom veterligen, ej
från sin förra tjenst ledig är; straffes med böter från och med fem till och med
femtio riksdaler.
§ 288.
Gör befälhafvare sig skyldig till bristande omsorg vid fartygets utrustning och
proviantering eller till vanvård af fartyget och dess tillhörigheter, eller till vårdslöshet
vid dess förande eller till grof försummelse af redares, godsegares eller försäkringsgifvares
rätt och bästa; straffes med böter från och med tio till och med
femhundra riksdaler eller med fängelse från och med en månad till och med
två år.
§ 289.
Öfvergifver befälhafvare, under resa, det honom anförtrodda fartyg och sålunda
ur tjensten afviker, dömes till straffarbete från och med två till och med
fyra år.
Lemriar han fartyget, när det är stadt i fara, utan att iakttaga hvad § 176
stadgar eller hvad i öfrigt åligger honom som en god sjöman; straffes med böter
ro
frän och med etthundra till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från
och med en månad till och med två år.
§ 290.
Använder befälhafvare oskäligen sin rätt att straffa, eller öfverskrider han
densamma, dömes, för uppsåtlig misshandel, efter allmän lag. Förhåller han besättningen
dess lagliga kost, varde han ock, såsom för uppsåtlig misshandel, straffad.
§ 291.
För vårdslöst förande af skeppsdagbok eller för underlåtenhet att, i de fall
sådant stadgadt är, densamma uppvisa, straffes befälhafvare med böter från och
med tio till och med tvåhundra riksdaler.
Vägrar befälhafvare utan lagligt hinder att, i de fall § 60 mom. 2 omförmäler,
sjöfolk å sitt fartyg emottaga, straffes med böter från och med trettio till
och med femhundra riksdaler.
§ 292.
I de fall § 289 omförmäler samt, der omständigheterna synnerligen försvårande
äro, jemväl i de fall §§ 288 och 290 omförmäla, kan förlust af sådan
rättighet att föra fartyg, för utöfvande hvaraf särskilda vilkor äro stadgade, på
viss tid eller för alltid befälhafvaren ådömas.
§ 293.
Sjöman, som tager hyra innan han från sin (orra tjenst ledig är, eller underlåter
att å öfverenskommen tid sig i tjensten inställa, straffes med böter från och
med^fem till och med femtio riksdaler.
Går han utan lof från bord eller har han efter erhållet lof fartyget lemnat,
men först efter utsatt tid sig åter inställt; straffes med böter såsom nu sagdt är.
Öfvergifver han fartyget när det är i fara, utan att iakttaga hvad § 176
stadgar eller hvad som i öfrigt åligger honom som en god sjöman; dömes till
böter från och med femtio till och med tvåhundra riksdaler eller till fängelse
från och med en månad till och med ett år.
§ 294.
Rymmer sjöman ur tjensten, straffes med fängelse från och med en månad
till och med sex månader och vare sin innestående hyra förlustig. Förekomma
mildrande omständigheter eller vänder rymmaren frivilligt tillbaka, straffes med
71
böter från och med fem lill och med femtio riksdaler eller med fängelse från
och med en månad till och med fyra månader.
.§ 298.
Förer sjöman utan befälhafvarens tillstånd varor ombord, straffes med böter
från och med fem till och med tvåhundra riksdaler.
§ 296.
Begår sjöman dråp å befälhafvare eller gör han eljest å honom uppsåtlig misshandel,
eller förolämpar honom med smädeligt yttrande, hotelse eller missfirmelig
gerning, straffes efter allmän lag såsom vore brottet emot husbonde föröfvadt.
§ 297.
Sätter sig sjöman upp och vägrar befälhafvare lydnad, straffes med böter
från och med tio till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från och
med en månad till och med sex månader, eller, der omständigheterna synnerligen
försvårande äro, med straffarbete från och med två månader till och med ett år.
Vägras styrman lydnad, då han icke i befälhafvares ställe är, vare straffet
böter från och med fem till och med femhundra riksdaler eller fängelse från och
med en månad till och med sex månader.
§ 298
Sätter sig sjöfolk, efter inbördes rådslag, tillsammans och vägra befälhafvaren
lydnad; då dömes hvar och en af de brottslige lill straffarbete från och med två
till och med sex år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande,
straffet kunna till sex månaders straffarbete nedsättas. Samma lag vare ock, der
två eller flere of besättningen i förening, ändå alt inbördes rådslag ej föregått,
tvinga befälhafvaren till någon åtgärd eller honom derifrån hindra.
§ 299.
Om någon of besättningen med våld eller hot, som innebär trängande fara,
öfverfaller befälhafvaren eller någon annan för att bemäktiga sig fartyget eller
något af dess tillhörigheter eller lasten eller delar deraf; dömes, om brottet föröfvas
under det fartyget är i öppen sjö, till straffarbete på lifstid, men i annat
fall till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Den öfverfallne håfve makt att värja lif, fartyg och last. Får, genom hans
sjelfförsvar, någon död eller kroppsskada; ligge ogild.
72
§ 300.
Begår sjöman, under resa, brott af den art, att svårare straff än fängelse
derå följa kan, ege befälhafvare att hålla den brottslige i fängsligt förvar, till dess
han till vederbörlig myndighet öfverlemnas.
§ 301.
Angående fördelning och förvandling af böter, som efter denna lag ådömas,
gälle hvad i allmänna Strafflagen stadgadt är.
Om laga domstol i sjörättsmål.
§ 302.
Uppstår tvist om fartygs byggande eller förande, tjenstebefattning derå, sjö
folks
aflöning, rätt till fartyg eller till gods, som i fartyget är, eller sådant efter
denna Lag utgående skadestånd, hvilket ej tillhörer dispacheurs urskiljande, gånge
tvisten till domstol i den ort, der fartyget finnes eller svaranden sitt hemvist häfver.
Hufvudredarens hemvist vare rederiets. Finnes ej huvudredare, då räknas
för rederiets hemvist den ort, hvarest fartygets störste delegare, eller, om flere
ega de större men sins emellan lika lotterna, endera af samma delegare har sitt
hemvist.
Är, för upptagande af tvist, som skall efter denna Lag bedömas, öfverenskommelse
parterne emellan träffad om viss ort, då må ock domstolen i den ort sökas.
§ 303.
I de mål, der fråga är om anspråk på fartyg eller frakt, till följd af befälhafvarens
görande eller låtande, må man söka honom eller rederiet, eller ock begge;
och vare i sednare fallet den Rätt behörig, der endera är skyldig att svara.
§ 304.
Kommer tvist upp emellan försäkringstagare och försäkringsgifvare eller emellan
dem och någon, som med försäkringen haft befattning, och är saken icke af
beskaffenhet att den, enligt denna lag, bör af dispacheur handläggas; gånge
den tvist till Rådstugurätten i den stad, hvarunder svaranden lyder, ' eller, om
han å landet bosatt är, lill Rådstufvurätt i närmaste stad.
§ 30S.
73
§ 305.
Åtnöjes man ej med den fördelning i försäkrings- och haverimål, som förordnad
dispacheur verkställt; söke då ändring deri genom tvefald skriftlig inlaga,
och ingifve den, så ock den klandrade utredningen och de handlingar, hvarå käranden
sig beropar, till Rådstufvurätt i den stad, der dispacheri utgifven är, sist
innan klockan tolf å trettionde dagen från den, dispachen utgifven blef. Å den
inställelsedag vare ock svaranden tillstädes och emottage vederpartens inlaga till
besvarande inom den tid Rådstugurätten föreskrifver, dock ej öfver fjorton dagar
från delfåendet. Svaranden gifve tvefaldt svar in och bifoge de handlingar, han
åberopar och som ej redan ingifna äro.
Uteblifver någon af parterne å den tid. som först sagd är; håfve sin talan
törlorat, der han ej antingen inom samma tid visar laga förfall, som hans inställelse
då hindrar, eller ock, sist inom åtta dagar efter inställelsedagen, styrker, att
han förfall haft och att han ej kunnat Rätten det tillkännagifva. Visar han laga förfall,
som nu nämndt är, förelägge Rätten ny tid, högst åtta dagar, att med käromål
inkomma eller svar afgifva. Har käranden uteblifvit och ej heller inom den
tid, som sagd är, förfall visat; tage då svaranden Rättens bevis att dispachen ej
inom laga tid öfverklagad är, och gälle den sedan till efterrättelse.
§ 306.
Ej må i de mål, föregående § omförmäler, med mera än en skrift å hvardera
lidan käras och svaras. Äskar part muntligt förhör eller begär han att i
laken vittnen afhöra; gore derom anmälan sednast vid skriftvexlingens slut och
sätte derefter Rätten det förhör genast ut. Förhör må ej tillåtas, der det ej sökes
inom tid, uu sagd är.
§ 307.
När skriftvexling och förhör äro vid Rätten slutade; kalle då den, sist åtta
dagar derefter, parterne att välja särskild nämnd till sakens afgörande. Den nämnd
skall bestå af fem fullmyndige, välfrejdade, ojäfvige och sakkunnige män, af hvilka
ordföranden bör vara lagkunnig. Fyra ledamöter väljas af parterne inför Rätten,
två å hvardera sidan, och ordföranden utses af Rätten. Komma parterne å ömse
iidor öfverens att, utan val, utse fyra ledamöter; vare det ock gildt.
§ 308.
Aro å någondera sidan flere, som i saken del hafva och kunna de ej om valet
sämjas; gifve hvardera upp en man till nämuden, hvarefter genom lottning inför
Rätten utses de två, som af de föreslagne skola i nämnden sitta.
10
74
§ 309.
Har svaranden å inställelsedagen ej tillstädeskommit eller uteblifver part utan
förfall, då han till val af nämnd kallad är, eller undandrager han sig eljest att
ledamot i nämnden välja eller föreslå; ege Rätten att ledamot i nämnden för bouoin
utse*
§ 310.
Göres jäf emot den, som väljes eller föreslås att i nämnden sitta eller emot
den, som af Rätten dertill nämnes; pröfve det Rätten. Sedan nämnden aflagt ed,
må sådant jäf ej upptagas, der ej anmälan derom hos Rätten sker förr, än nämnden
sitt beslut fattat och den, som jäfvet gör, gitter visa att den omständighet,
hvarpå han jäfvet grundar, först efteråt tillkommit eller honom kunnig blifvit.
§ 311.
Jäf emot den, som af part väljes eller föreslås eller af Rätten nämnes att i
nämnden sitta, äro:
1. de som, enligt allmän lag, emot domare gälla;
2. om den, som i nämnden sitta skulle, står under förmynderskap eller under
någondera partens husbondevälde, eller af honom lön eller underhåll njuter;
3. om han, såsom embets- eller tjensteman, lyder under någondera partens för
manskap;
4.
om han är förlustig medborgerligt förtroende eller står under tilltal för brott,
som med förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid be
lagd'
är, eller är förklarad ovärdig att i Rikets tjenst nyttjas.
Gillas jäfvet; då skall ny 'ledamot, i den ordniug ofvan stadgadt är, utses.
§ 312.
Den som bor längre bort än fyra mil från det ställe, der nämnden sitta skall,
eller är öfver sextio år gammal, vare ej skyldig att i nämnden deltaga. Ej må
eljest någon, som dertill kallad varder, draga sig, utan förfall, det förtroende undan.
Har ledamot förfall eller eljest rättighet att förtroendet sig afsäga, tillkännagifve
det Rätten så tidigt han kan, och varde ny ledamot, i den ordning ofvan stadgas,
utsedd.
§313.
Nu är fulltalig nämnd utsedd; kalle då Rätten den att å viss dag sig infinna,
der den ej genast tillstädes är. Ledamot af nämnden skall inför Rätten med ed
bekräfta, att han, utan väld och mannamån, enligt lag och efter bästa förstånd
75
och samvete skall verkställa den pröfning, hvartill han kallad blifvit. Sedan eden
svuren är, öfverlemne Rätten genast till ordföranden i nämnden alla af parteme
i saken ingifna handlingar, så ock protokoll öfver hållet förhör, och sammanträde
derefter nämnden utan dröjsmål att saken granska och afgöra.
§ 314.
Ej må, vid nämnd, muntligt förhör tillåtas, utan så ar, att nämnden, till
närmare utredande af någon omständighet, finner parternes hörande nödigt. Har
öfver något ersättningsanspråk dispacheur sig ej utlåtit, eller är hans utredning i
annat afseende ofullständig och kan det icke, efter dispacheurs hörande, af nämnden
omedelbarligen rättas; håfve nämnden makt att målet i de delar till ny utredning
af dispacheuren återförvisa. Den nya utredningen varde derefter af dispacheuren
insänd till Rätten, som, efter det parteme lemnats tillfälle att deröfver sig yttra,
handlingarne till nämnden för vidare åtgärd öfverlemnar.
§ 315.
Kommer, under det parternes tvist hos nämnden anhängig är, någon och begär
att hörd varda, förty att saken hans rätt rörer; låte nämnden honom få kunskap
om det som i saken förekommit, höre ock parteme öfver hans påstående och
infordre, der hans anspråk outredt är, dispacheurs yttrande. Sedan utlåte sig
nämnden, i ett sammanhang, öfver den mellankomnes och de förre parternes
talan.
Åberopar mellankommande part vittnen, att sin talan dermed styrka, öfverlemne
nämnden till Rätten att om sådant förhör i laga ordning besörja Protokoll
öfver förhöret skall till nämnden aflemnas inom ätta dagar efter det förhöret skett,
såvida det inför Rätten egt rum, eller inom två dagar från det protokollet Rätten
tillhandakommit, der förhöret vid annan domstol föregått.
S 316-
Vid SBkens slutliga pröfning bestämme ock nämnden om och tili hvad belopp
rättegångskostnad af tappande part gäldas bör; så ock om parteme, gemensamt
eller endera, skola utgifva det arvode, hvartill nämnden, i och för sakens handläggning,
berättigad är. Det arvode vare två procent af den summa, som omtvistas,
dock så, att etthundra riksdaler är det minsta och femhundra riksdaler det
högsta, som till nämnden i arvode utgå bör.
§ 317.
Hvad de fleste i nämnden säga, galle för nämndens beslut. Sedan nämnden
sitt beslut fattat, låte ordföranden det upptecknas och af nämnden underskrifvss
76
och lerone det sedan ti!! Rättens ordförande, hvarefter Rätten läte det i sitt protokoll
införas och gifve, på grand deraf, dora i saken till parterne ut.
Hvad nämnden beslutit skall till efterrättelse lända; ej må i det beslut ändring
sökas. Der så hända skulle, att nämnden satte skadestånd eller annat,
hvarom den döma skall, till högre belopp, än som äskadt varit, gälle dock beslutet
ej för mera än detta belopp. Har skadestånd, eller annat, hvarom fråga är,
blifvit till visst belopp medgilvet och varder det af nämnden till lägre belopp
satt; gånge ändå ut hvad medgifvet var.
De handlingar, hvilka ej till parterne återställas, skola till Rättens vård
öfverlemnas.
§ 318.
Vill någon klaga öfver pröfningen af jäf mot dem, som i nämnden sutit,
eller påstår någon eljest att, vid nämndens sättande, ej så tillgått, som nu föreskrifvet
är; den klagan må i vanlig rättegångsordning fullföljas genom besvär, för
hvilkas ingifvande tiden räknas från den dag Rätten slutligt utslag i saken gifvit
Varder sådan klagan gillad, förfalle all verkan af nämndens beslut och förordna
Hofrätten att nämnd ånyo sättas skall. Ej må Hofrätt till pröfning upptaga jäf,
som vid Rådstugurätten ej framstäldt varit, innan nämnden sitt beslut gaf.
§ 319.
Var part, som efter <§ 307 till val af nämnd kallad blifvit, från Rätten borta,
när nämnden valdes, och vill han sedan visa att han då hade förfall, och att han ej
kunde gifva Rätten det tillkänna; stånde honom fritt att sin vederpart till samma
Rätt instämma inom trettio dagar efter den, till hvilken han för val af nämnd varit
kallad. Gitter han, sedan så stämdt är, bevisningen fullgöra; förfalle all verkan af
nämndens beslut och låte Rätten nämnd ånyo sätta.
§ 320.
Har redare eller godsegare afstått siu egendom till borgenärers förnöjande, då
skall hvad lag i sådant fall stadgar om upptagande af tvist angående rätt till lös
pant gälla i afseende på tvist om förmånsrätt enligt denna lag.
§ 521.
Till de skiljomän, som i §§ 10, 24, 80, 87, 93, 220 och 272 omförmälas,
skola parterne utse en hvardera, hvarefter de sålunda utsedde gemensamt välja den
tredje. Sunna de ej om valet sig förena, eger närmaste Magistrat eller Underrätt
att den tredje skiljomannen utse.
rr
Hvad do fleste skiljomännen säga, skall, änskönt någondera parten vill söka
domaren, gå i verkställighet, med mindre domaren eller Konungens Befallnings
hafvande annorlunda förordnar.
§ 322.
Brottmål, som efter denna lag afdömas, skola upptagas af Rätten i den ort
inom riket, der brottet timat, eller, der det skett under resa, vid domstol i den
svenska ort, dit den brottslige först ankommit eller der han eljest träffas kan
7S
Motiver.
Nära tvåhundra år äro förflutna efter antagandet af nu gällande Sjölag, och
mera än hundra sedan de författningar, hvilka i väsentliga delar ändra eller förklara
den, — Kopvaerdie-reglementet den 30 Mars 1748 och Försäkrings- och
Hafveri-stadgan den 2 Oktober 1750 — blelvo utfärdade. Med den stora utveckling
handel och sjöfart tagit under denna tiderymd, med de förändrade förhållanden
i dessa näringsgrenars bedrifvande, som af denna utveckling blifvit en följd, hafva
dessa lagar ej kunnat undgå att blifva för behofvet allt mer och mer otillfredsställande.
De äro det mindre med afseende på grunderna, än med afseende på
föreskrifternas fullständighet. Denna sednare brist visar sig dels derutinnan, att
stadganden för en mängd förhållanden helt och hållet saknas, t. ex. i afseende på
rederiets förhållande till tredje man. om huvudredare och hans förhållande till
rederiet och till tredje man, om sjöförklaringar o. s. v., dels derutinnan att stadganden,
hvilka i sig sjelfva äro fullkomligt rikliga, blifvit i sina konseqvenser
alltför knapphändigt utförda. När således bristerna i den närvarande lagstiftningen
härröra mindre från dess grunder än från dess ofullständighet, innehåller ej heller
det närvarande förslaget några sådana stora, genomgripande, från det nu gällande
skiljaktiga grundsatser, att för deras antagande redan från början en redovisning
vore påkallad. Nya, från den gamla lagen afvikande, bestämmelser förekomma
visserligen; sådana äro t. ex. ordnandet af rederibolagets förhållanden såväl inbördes
som till tredje man, rederiets rätt att afskeda befälhafvare!), åtskilliga bestämmelser
angående besättningen, dess rätt till hyra när fartyget förliser, och
framför allt bestämmelserna rörande dess förbrytelser; befraktares rätt att i visst
fall uppsäga befraktning; friheten i afseende på formen för fraktaftalet; rättigheten
att i visst fall begagna fraktsedel i stället för konnossement; stadgandena om
sammanstötning af fartyg; bergarelönens bestämmande af domstol, förmånsrätterna
o. s. v.; men aila dessa förändringar äro dock ej af så omfattande beskaffenhet,
att de utöfvat något inflytande på förslaget i dess helhet, hvarföre det torde vara
tillräckligt att för hvar och en af dem anföra grunderna vid det ställe den i
förslaget intager. I allmänhet torde böra anmärkas att dessa förändringar ej
blifvit vidtagna annorstädes än der man sålunda kunde vinna öfverensstämmelse
med den allmänna europeiska sjörätten, ett syftemål, som varit väsentligen afsedt
vid förslagets utarbetande, emedan man utgått från den uppfattning att sjörätten
ar af kosmopolitisk natur och att en så stor öfverensstämmelse som möjligt emellan
de särskilda ländernas lagstiftning i dessa ämnen vöre det framför allt önskvärdaste
och beqvämaste. En sådan lagstiftningens tendens till öfverensstämmelse de sär
-
79
skilda folken emellan är ock en naturlig följd af kulturens utveckling. Ty denna
utplånar alltmer de nationela åtskilnaderna och tvingar det folk, som vill på
kulturens bana hålla sig i jemnbredd med de öfriga att allt mer och mer tillegna
sig de medel, genom hvilka dessa beredt sin fortgång i samma riktning. Enheten
af ändamålet medför ofta enheten af medlen.
Under den långa tid, som förflutit, sedan införandet af nu gällande Sjölag,
hafva nästan alla europeiska sjöfarande nationer erhållit nya sådana lagar. England
bildar dock ett undantag. En mängd till sjörätten hörande bestämmelser finnas
visserligen intagna i den s. k. Merchant Shipping Act den 10 Aug. 1854 (17
and 18 Vict. Cap. 104), men den största delen af Englands sjörätt innehålles
dock fortfarande i domstolarnes prejudikater. Frankrikes sjörätt utgöres af Andra
Boken af Code de Commerce, hufvudsakligen grundad på den berömda Ordonnance
de la Marine af 1681, Den franska sjörätten har tjenat till mönster för den
spanska, den portugisiska och den holländska, innehållen i dessa särskilda länders
Handelslagar, af hvilka den spanska är utfärdad den 50 Maj 1829, den portugisiska
den 18 Sept. 1833, den holländska den 1 Oktober 1838. Norge har erhållit en ny
sjölag den 24 Murs 1860 och en för hela Tyskland gällande sjörätt finnes i den
nya tyska Handelslagboken. Af dessa lagar åtnjuter Code de Commerce ett välgrundad!
anseende och af de på densamma grundade sjölagar äro deu spanska
och portugisiska framför andra berömda; den norska sjölagen utmärker sig för
enkelhet och tydlighet, den tyska, innehållande resultaterna af Hamburgs erfarenhet,
framför allt för fullständighet.
Medan de flesta af Europas sjöfarande nationer sålunda förskaffat sig nya
sjölagar, har svenska regeringen ej heller för detta ändamål varit overksam. Redan
1812 tillsattes en kommitté att granska nu gällande sjölag och dermed sammanhang
egande författningar samt att afgifva förslag till ny sjölag. Åtskilliga omständigheter
fördröjde dock denna kommittés arbeten så att dess förslag till ny
Sjölag och Reglemente för sjöfarten först den 1 Juni 1836 biel till regeringen aflemnadt.
Detta förslag remitterades till Högste Domstolens utlåtande. Högste
Domstolen afgaf dock ej annat yttrande deröfver än att den hemställde det åtskilliga
myndigheter mätte öfver samma förslag först höras, hvilken hemställan
äfven vann Konungens bifall. De myndigheter, till hvilkas utlåtande förslaget sålunda
öfverlemnades, blefvo med sina anmärkningar ej färdiga förr än under loppet
af 1845, hvarefter anmärkningarne meddelades den till lagens utarbetande nedsatta
kommittéen, som, med anledning af samma anmärkningar, företog en omarbetning
af 1836 års förslag, hvars resultat blef det år 1847 tryckta förelaget
till Sjölag. Detta förslag, som den 16 April 1847 inlemnades till regeringen, remitterades
den 27 April samma år till Högste Domstolens utlåtande, men föredragningen
af förslaget blef, af mellankommande omständigheter, tid efter annan förhindrad.
Sedan Rikets Ständer i Skrifvelse den 25 Aug. 1860 anhållit att genom
80
Konungens framställning få till nästa riksdag emotse ett efter nuvarande tidsförhållanden
lämpadt förslag till ny sjölag och stadgar i dermed sammanhang egande
ämnen, blef 1847 års förslag företaget att beredas till föredragning i Högste
Domstolen. Vid denna beredning befanns dock detta förslag, i anseende till den
långa tid som förflutit sedan dess utarbetande, icke stå med den öfriga europeiska
lagstiftningen i sådan öfverensstämmelse, som ansågs vara önskvärd, hvarföre en
omarbetning af detsamma blef nödvändig. De grundsatser, som vid denna omarbetning
blifvit följda, äro i det föregående angifna; här må endast tilläggas att
man strängare än förr uppfattat sjörätten såsom varande af privaträtts natur och
att derföre åtskilliga stadganden, som i de äldre förslagen haft sitt rum i reglementena,
här blifvit intagna i sjelfva lagen, så att allt, som angår rättsförhållanden
emellan enskilde, blifvit i lagen sammanfördt och till reglementet hänvisadt hvad
sorn utgör Statens interesse i sjöfartens ordnande; — en uppfattning, som inom
den europeiska sjölagstiftningen gjort sig allmänt gällande. Slutligen bör anmärkas,
att man vid denna omarbetning tagit till råds Gode de Commerce, spanska och
holländska lagarne, samt den engelska praxis, men framför allt norska och tyska
lagarne, hvilka båda sednare kunna anses såsom närvarande förslags egentliga
källor, enär många stadganden äro ordagrannt hämtade från dessa lagar, och t. ex.
hela försäkringsrätten är bildad efter den tyska lagens försäkringsrätt; —• ett
förfarande, för hvilket man ansett många goda grunder kunna anföras, och deribland
icke minst föredömet vid den nya Vexellagens utarbetning.
1836 års Förslag var uppstäldt i en fortlöpande paragrafföljd. På grund af
anmärkningar från en eller annan myndighet ansågo kommitterade sig böra återinföra
den gamla indelningen i balkar och kapitel i det 1847 afgifna förslag.
I närvarande förslag har sistnämnda indelning ånyo blifvit öfvergifven, på grund af
den större beqvämlighet vid lagens begagnande, som af en fortlöpande paragrafföljd
medföres. Till lättande af öfversigten, har innehållet af de, till hvarje bufvudämne
hörande, paragrafer blifvit angifvet genom vissa allmänna rubriker.
Rörande grunderna till de förändringar i det ursprungliga förslaget, hvilka
blifvit gjorda till följd af de i Högste Domstolen framställda anmärkningar, hänvisas
till Högste Domstolens protokoll. Nedanstående motiver redovisa för de delar
af förslaget, hvilka af Högste Domstolen blifvit godkända.
Förslaget börjar med några stadganden, som angå byggande af fartyg (§§ 1
och S). Den, som beställt ett fartyg, har ansetts ega en välgrundad rätt att,
genom besigtningars anställande under olika tidpunkter af arbetets fortgång, förvissa
sig om det sätt, hvarpå hans beställning utföres. Tidpunkterna för dessa
be
-
81
besigtningar äro valda med afseende derpå att denna rättighet till tillsyn öfver
arbetet må blifva verksam; och då tiden för besigtriingens företagande löper från
tillsägelsen af byggmästaren, beror det af denne att göra denua tillsägelse så
tidigt, att arbetets fortgång i och för besigtningens företagande ej uppehälles.
Någon afgörande rätt är ej tillagd dessa besigtningsmäns yttrande, utan är det
endast ämnadt alt bereda en pålitlig ledning för domstols utslag, der frågan om
byggnadens behöriga utförande i sista hand får afgöras. — Sakkunnige män hafva
ansett nödigt att, till tvisters förekommande, i lagen intaga bestämmelser om
hvad roed fartygs bil- och bolfärdighet skulle förstås och dessa bestämmelser hafva
med ledning af dylika mäns råd blifvit uppgjorda. Naturligtvis kan meningen ej
vara att icke något annat fartyg än det, på hvilket de i lagen gifna föreskrifter
passa, skall få anses såsom bil- och bolfärdigt. Detta beror i första rummet på
parternes öfverenskommelse, och blott i det fall att sådan saknas, inträder lagens
bestämmelse, för att utvisa huruvida byggmästaren från sig lemnat ett färdigt
fartyg eller icke.
Skeppsbyggeriet här i landet bedrifves till en stor del sålunda att den, för
hvars räkning fartyget bygges, gifver byggmästaren förskott af medel lör arbetet.
Men en sådan utväg att bereda denna näringsgren nödig tillgång på kapital försvåras
i betydlig mån derigenom, att det för låugifvaren knappast är möjligt, i
lagstiftningens närvarande skick, att förskaffa sig tillräcklig säkerhet för sitt förskott,
hvarföre han löper fara att förlora det, om låntagaren gör konkurs innan
byggnaden är färdig eller antaglig. Denna brist har förslaget sökt afhjelpa genom
att åt en sådan långifvare inrymma samma förmånsrätt i det tillverkade, som redan
förut inom en eller annan näringsgren är medgifven (§ 3). Att gå ännu längre
och, genom att tillägga honom en verklig sakrätt i det tillverkade, bereda honom
ett skydd mot ett svikligt förfarande å byggmästarens sida, hade väl varit önskligt,
men, vid den svenska lagstiftningens obekantskap med dylika sakrätter i lös egendom,
knappast rådligt.
När eganderätten till fartyg öfvergått från en hand till en annan under det
fartyget varit pä resa, hafva tvister understundom uppstått hvilkendera, den förre
eller den nye egaren, skulle drabbas af en förlust som träffat fartyget under
denna resa. Förslaget anger en regel, efter hvilken dylika tvister skola afgöras
(§ 5), och synes valet af denna regel vara temligen likgiltigt, allenast att för
ett sådant fall en regel finnes. Här har man, med en modifikation, som ansetts
billig när fartyget är stadt på längre resa, upptagit tyska lagens stadgande för
dylika fall.
I öfverensstämmelse med nu gällande sjölag låter förslaget rederi-bolaget börja,
när öfverenskommelse om fartygets byggande blifvit ingången. Härigenom vinner
man den fördel att en grund kan stadgas, efter hvilken bidragen till fartygets
11
82
\
byggande skola utgöras, Denna grund kan icke vara någon annan an den andel,
de särskilde delegarne hafva i företaget. Samma grund måste naturligtvis gälla äfveu
för andra tillskott, som för lärtygets underhåll och utrustning kunna komma i fråga,
och enligt sakens natur tillika tjena till regel för besluts fattande i rederiets angelägenheter
(§§ 6 och 7). För att likväl denna grund icke skall kunna föranleda
till ett majoritetens tyranni öfver minoriteten, hvilket med den personliga ansvarighet
förslaget i vissa fall ålägger delegarne kunde blifva alltför tryckande, har, i
likhet med hvad tyska och holländska lagarne (tyska lag. art. 468, holl. lag. art. 524)
för sådant fall stadga, en utväg blifvit delegare beredd att befria sig från ett alltför
stort ansvar. Han kan nemligen genom afstående af sin lott i fartyget blifva
från gäldande af beslutet tillskott fri (§ 7); men med den naturliga inskränkning
i denna rättighets utöfning, att han ej deltagit i beslutet om den ifrågavarande
utgiften. För att likväl denna rätt ej skall begagnas till de öfrige delegares
furfång, har det ansetts rädligast att upptaga tyska lagens föreskrift att detta afträdande
bör ske utan lösen. De förbindelser lill tredje man, dem en delegare,
hvilken sålunda afstår sin skeppslott, i egenskap af redare iklädt sig, blifva orub
bade, såvida de omfatta annan egendom, än den, hvilken öfvergär i hans meddelegares
händer (§ 8). Till naturen af ett bolag har vidare ansetts höra att ingen
emot öfrige delegares önskan skulle blifva i bolaget deltagare, och derföre har
man. i likhet med hvad nu gällande sjölag (Red. B. 5 kap.) och norska lagen (§ 7)
stadga, men i motsats till tyska lagen (art. 470), föreskrifvit att om någon delegare
vill sälja sin skeppslott, skall hembud deraf ske till öfrige delegare och att
desse, om försäljning utan hembud skett, ega rätt till lösen (§§ 9 och 10).
Nu gällande sjölag äfvensom de äldre förslagen innehålla ingen bestämd regel
angående vidden af de förbindelser ett rederi sjelft ingår med tredje man. Deras
föreskrifter angå endast rederiets ansvarighet lör de förbindelser befälhafvare!) å
dess vägnar alsluter. Vid utarbetandet af en ny sjölag borde dock en bestämmelse
i detta hänseende ej försummas. Härvid kom å ena sidan i fråga den
hvarje person, fysisk eller moralisk, åliggande förpligtelse att till fullo gälda de
förbindelser han sig åtagit; å den andra rederibolagets förvandtskap med aktiebolagen,
ät hvilka, såsom bekant är, ett undantag från ofvannämnda allmänna förpligtelse
är medgifvet, hvilken förvandtskap skulle leda derhän att ett rederi,
äfven för de förbindelser det sjelft ingått, ej skulle ansvara med meia än fartyg
och frakt. De företag, för hvilka aktiebolagen stiftas, erfordra i allmänhet högst
betydliga kapitaler, hvilka ej kunna uppbringas annorledes än genom sammanskott
af en stor mängd personer. Vore dessa förpligtade att äfven med sin öfriga förmögenhet
ansvara för bolagets förbindelser, skulle de sannolikt vara alltför betänksamma
att ingå i ett dylikt företag, öfver hvars ledning de ofta, på grund af bristande
både tillfälle och förmåga, icke kunna utöfva någon verksam kontroll. Dessa
angifna skäl, hvilka föranled t lagstiftaren att för dylika företag medgifva en in
-
83
okränkt ansvarighet, synas dock ej gälla för rederibolagen med sä stor vigt, att
ett undantag från en allmän och naturlig skyldighet vore derigenom berättigadt.
1667 års Sjölag antyder äfven alt en ansvarighet utöfver redares ande! i fartyget
kan honom åläggas (Red. B. 2: »Gör han det ändå intet, tage dom som vederbör,
både å ränta och hufvudgäldeu och sök,e dem båda ut som han sjelf bäst
vill antingen af skeppslotten efter sex gode mäns mätning eller ock annor den
skyldiges egendom,,»), hvilken åsigt äfven lärer gjort sig gällande i domstolarnes
praxis och är jemväl i främmande länder allmänt erkänd (Ka It en born, Grundsätze
des praktischen Europäischen Seerechts. Berlin 1851. 1 Del. sid 129.
Lees. The Laws of Shipping and Insurance. Lond. 1859, sid 37 och fF. holl.
lag. art. 322 och 336. tvska lag. art. 151 och fT). På grund häraf har förslaget
antagit att redare skolo vara personligen ansvarige för de förbindelser'de
sjelf ve eller annan å deras vägnar ingå (§ 12): men ansett sig icke böra utsträcka
denna grundsats längre än nödigt vore och derföre icke föreskrifvit solidarisk
ansvarighet, utan endast ansvarighet pro rata. De undanlag från denna
ansvarsskyldighet § 12 medgifver, äro föranledda, dels af den mindre verksamma
kontroll redarne kunna öfver befälhafvarens företag utöfva, dels af den särskilda
naturen hos den förbindelse, för hvilken undantaget är medgifvet.
I motsats till 1847 års förslag, men i öfverensstämmelse med engelska praxis,
norska, tyska och holländska lagarne, har förslaget icke gjort utväljandet af huvudredare
obligatoriskt. Gränserna af hans befattning äro, hufvudsakligen efter tyska
lagen, angifna (§ 14), dock med rätt för rederiet att ytterligare inskränka dom
(§ 16). Hufvudredarens ställning lill rederiet inom dessa gränser har man tänkt
sig helt och hållet såsom sysslomannens lill siri hufvudman, hvarföre rederiet, genom
hufvudredarens görande och låtande, blifver förbundet såsom hade det sjelft förbindelsen
ingått. Ehuru hufvudredaren, såsom syssloman, är förbunden att vid
fullgörandet af sitt uppdrag, ställa sig till efterrättelse hvad lagen eller hufvudmannen
föreskrifvit, äfvensom, i vigtigare fall, inhemta hufvudmaunens mening, har
man dock icke ansett rådligt att alltför strängt binda honom vid dessa gränser,
utan medgifvit honom, under åtagande af ett förökadt ansvar, att gä derutöfver,
om omständigheterna skulle så påfordra (§§ 18 och 19), en frihet, som äfven är
honom i norska lagen medgiiven. Skyldigheten att utdela influtna medel (§ 20)
och för sin förvaltning redovisa (§ 21) åligger honom enligt uppdragets natur;
stadgandena rörande redovisningen äro så affattade att. de kunna ega tillämpning
såväl för sådana rederier, hvilkas fartyg göra flera resor om året, sorn dero, hvilka
sända sina fartyg på aflägsnare resor.
Code de Commerce (art. 220), holländska (art. 325) och tyska lagarne
(ari. 473) tillägga majoriteten af delegarne rätt att besluta om fartygets försäljning
och bolagets upplösning, En sådan flertalets rätt att förfoga öfver minoritetens
egendom har man ansett betänklig, och i des? ställe (§ 22) upptagit norska
84
lagens stadgande för detta fall ,'<§ 8), hvarigenom man tillika vuenii en ny utväg
att skydda en mindre bemedlad delegare för de utgifter och förluster honom
kunna tillskyndas genom de beslut i afseende på rederiets angelägenheter, som af
en förmögen majoritet kunna fattas.
Att bestämmelserna om rättigheten att föra befäl å svenskt handelsfartyg blifvit
ur sjölagen uteslutna, motiveras deraf att man, såsom förut blifvit anfördt,
ansett denna lag vara af ren privaträtts natur. Det i nu gällande sjölag förekommande
stadgande alt befälhafvare, som förr gjort samma resa och sedan ingen
ny lön tingat, skall vara skyldig att segla andra gängen för samma lön, som den
förra (Skipmanna B. 1.) har, såsom varande numera af föga praktisk vigt, blifvit
uteslutet, och den enda föreskrift i afseende på befälhafvares antagande blifvit
lemnad, att vilkoren derom skola skriftligen affattas (§ 24). En nyhet deremot
är den redarue gifna frihet att när sorn helst kunna afsätta befälhafvare» (§ 25),
en rättighet fullt grundad på den grannlaga ställning befälhafvare!) till rederiet
innehar och derföre af europeiska sjörätten allmänt erkänd (C. C 2f8. holl. lag.
328. tyska lag. 515. norska lag. § 9) Lika billigt som det är att ålägga
rederiet kostnaden för befälhafvarens hemför skaffning, när han utan något uppenbart
fel skiljes från sin befattning, lika obilligt vore del ock att tillerkänna rederiet
denna skyldighet när han för oskicklighet, oduglighet o. s. v. ur tjensten afskedas.
Tager man dock å andra sidan i betraktande den svåra belägenhet, hvari en befälhafvare
försättes, som plötsligen i ett fjerran land blifver afskedad och beröfvad medlen
för sin hemkomst, så kan man ej ställa blott i rederiets skön, huruvida i befäl
hafvarens
uppförande den omständighet förekommit, som berättigar rederiet att
sålunda undandraga honom medlen för hans hemkomst. Derför gör förslaget utofvandet
af denna rättighet ä rederiets sida beroende af ådagalagd oskicklighet
o. s. v. Dä ett sådant fel ej gerna kan läggas befälhafvare!) till last utan hans
hörande, sä blir följden af nämnda stadgande visserligen den, att rederierna få
bekosta en dylik befälhafvares hemförskaffning, och sedermera, när de fått honom
dömd, återsöka de förskjutna medlen. Detta kan synas föga rättvist; men man
torde ej komma längre, om man ej vill iopa fara att å andra sidan mot befälhafvare!)
begå en obillighet, hvilken för honom, om han orät tvist afskedas, har vida
menligare följder än den rederiet ålasda betalningsskyldighet för detta. — Det
gamla stadgandet att befälhafvare!) och icke rederiet antager besättningen, har
blifvit bibehållet på den grund, att möjligheten för belalhafvaren att fullgöra sin
befattning är i väsentlig mån beroende af besättningens beskaffenhet, hvilken dessutom
han är bäst i tillfälle att bedöma; öfriga i <§<§ 26—52 innehållna stadganden
äro dels hemtude från gällande lag, d t Is alltför tydliga att behöfva någon
särskild motivering.
För att vinna någon kontroll å befälhafvare!) och ett bevisningsmedel rörande
hans förhållande wd timad sjöolycka anbefalla samtliga sjölagar förandet af
85
en skeppsdagbok, i hvilken skola intagas uppgifter om de omständigheter, sorn
leda till ett någorlunda säkert bedömande af befälhafvarens uppförande vid ett
dylikt tillfälle. Förslaget innehåller äfven föreskrift om förande af skeppsdagbok
och om de uppgifter, som i densamma skola intagas (§ 33) samt anordnar derjemte
vissa åtgärder, ledande till att förekomma underslef vid dagbokens förande
(§§ 34—36). i betraktande deraf att befälhafvare å smärre fartyg någon gång
icke kunna skrifva eller icke ega tillräcklig skicklighet att föra en ordentlig skeppsdagbok,
har förslaget först och främst befriat alla befälhafvare å fartyg al trettio
läster och derunder från skeppsdagboks hällande; och då vidare skeppsfarten inom
riket och närmast belägna främmande länder till stor del bedrifves med sådana
smärre farkoster, har samma frihet jemväl blifvit deras befälhafvare medgifven.
Till medgifvande af denna frihet från skeppsdagboks hållande vid inrikes fart har
äfven en annan omständighet bidragit, nemligen den svårighet och obeqvämlighet, som
förandet af skeppsdagbok med de mångfaldiga uppgifter, förslaget stadgar, skulle
medföra för de talrika ångbåtar, hvilka befara rikets insjöar och kuster och derunder
anlöpa en mängd särskilda orter. Väl förloras derigenom en kontroll å
dem, som föra dylika farkoster; men man har icke ansett vinsten af den kontroll,
skeppsdagboken bereder, tillräckligt stor, för att uppväga den obeqvämlighet, som af
dess förande å dylika fartyg skulle uppstå. Sjöförklaringen blir i alla fall det vigtigaste
bevisningsmedlet rörande befälhafvarens förhållande, när olycka timat; och
har man i förslaget sökt göra stadgandena derom så fullständiga som möjligt.
Då befälhafvaren behöfver någon tid för den fullständiga sjöförklaringens afgifvande,
men då det tillika är af vigt att han så snart som möjligt lemnar en uppgift
rörande omständigheterna vid sjöolyckan, på det han ej måtte få tillfälle att rådföra
sig med personer, hvilka vore beredvilliga att åt dessa omständigheter gifva
den för befälhafvaren fördelaktigaste färg och hvilkas biträde han, om så påfordras,
lärer sällan behöfva sakna, anbefaller förslaget honom att inom tjugufyra timmar
efter det skadan timat eller fartyget till hamn ankommit, till behörig myndighet
afgifva en kort uppgift om olyckshändelsen (.§ 37). För den egentliga sjöförklaringens
afgifvande har en tid af åtta dagar blifvit bestämd och stället antaget
vara närmaste domstol i stad eller å land, som befälhafvaren inom denna tid kan
anträffa. Tillika har dagbokens uppvisande blifvit föreskrifvet såsom en ytterligare
kontroll å befälhafvarens uppgifter i sjöförklaringen; och der detta af ett
eller annat skäl ej kan ske, har man ålagt honom att inkomma med andra uppgifter
till att bekräfta sjöförklaringens riktighet (<§ 37). Det vanliga har hittills
varit att endast besättningen beedigat sjöförklaringen; jnen förslaget har, för att
åt detta temligen ofullständiga, men ofia enda tillgängliga bevisningsmedel, gifva
så stor pålitlighet som möjligt, i öfverensstämmelse med den utländska lagstiftningen,
ålagt befälhafvaren att sjelf med ed styr ka sjöförklaringens innehåll. Då
någon del af besättningen alltid måste finnas å fartyget för tillsynen af detsamma,
m
har man ej kunnat såsom en allmän föreskrift stadga att sjöförklaringen skal! af
hela besättningen beedigas, utan öfverlemnat detta åt domstolens pröfning of omständigheterna
vid de af befälhafvaren medhafde vittnens berättelser, likasom man,
ifall domstolen så aktar nödigt, medgifvit den rätt att höra andra personer, som
om olyckan kunnat hafva något att upplysa. Emedan sjöförklaringen ej är annat,
än en instruktion af processen, ett af tillfället påkalladt upptagande af vittnesmål,
hvilket ofta sker i frånvaro af den andra parten, kan man naturligtvis ej låta
saken afgöras efter den bevisning, som vid detta tillfälle ävägabragts; och ehura
detta är i sig sjelf klart, har man dock, lör att aflägsna allt tvifvel, infört en ut
trycklig
tillåtelse af motbevisniugs åstadkommande (<§ 38).
En stor del af sjöförklaringens vigt såsom bevisningsmedei beior deraf att
den sker någorlunda snart efter olyckstillfället, så att omständigheterna dervid äro
i friskt minne hos dem, som afgifva eller bestyrka denna förklaring. När olycka
skett å utrikes ort, måste således förklaringen afgifvas inför utländsk domstol och
då enligt utländsk rättegångsordning, enär svensk lag ej kan föreskrifva regel för
utländsk domstol. Förslaget bar dock, för sådant tillfälle, infört några bestämmelser,
syftande att göra den i utlandet afgifna sjöförklaringen så pålitlig som
möjligt [§ 39).
Befälhafvarens ställning till rederiet är ett sammansatt förhållande af locatio
conductio operarum och mandatum. Så har den af ålder varit ansedd och jemväl
blifvit i förevarande förslag uppfattad. Hans rättigheter och skyldigheter såsom
rederiets tjenare b stämmas någorlunda af sakens natur; om vidden af hans befogenhet
såsom rederiets ombudsman kunna olika meningar uppstå. Klart är
härvid för det första att han ej, der hufvudmannen är tillstädes, d. v s. i den
hamn, der rederiet sjelft förbehållit sig att besörja fartygets angelägenheter, utan
särskildt uppdrag, bör ega rätt att ingå rederiet förbindande aftal, en grundsats
från hvilken undantag är medgifvet endast i afseende på besättningens förhyrande
af skäl, som ofvan blifvit anförda. Af hans ställning såsom rederiets ombudsman
följer att han eljest bör ege rätt att ingå alla sådana aftal, som för utförande af
haus tjenst äro nödiga, till hvilka förslaget, i enlighet med franska (C. C. 232),
holländska (art. 371), tyska (art. 496) och norska (§ 41) lagar ne, fört rättigheten
att bortfrakta fartyget Men huru vidt han genom dessa aftal förbinder rederiet,
antingen personligen eller blott till fartyg och frakt, derutinnan herrskar olikhet
emellan särskilda länders lagstiftningar. Öfverensstämmande förbinda dessa rederiet
blott till den inskränktare ansvarigheten för ersättningar, som emot detta kunna göras
gällande till följd af ett brottsligt eller vårdslöst förfarande å befälhafvarens sida;
men i afseende pä andra förbindelser ålägger den engelska praxis (Lees a. st.
sid. 78 fF.) och sannolikt äfven den norska lagen (§ 98) redarne personlig ansvarighet;
då deremot franska (C. C. 216), holländska (art. 321) och tyska (art.
498, 502) lagarne låta dem för dylika aftal häfta endast med fartyg och frakt. Den
87
engelska rätten förbinder dock långifvaren att bevisa såväl lånets nödvändighet
som ock dess verkliga användning för fartygets behof )Lees a. st. sid. 79). Den
vidsträcktare ansvarigheten kunde visserligen medföra den fördel att, när befälhafvaren
vore i behof af penningar, dessa kunde på lindrigare vilkor erhållas, om
långifvaren egde alt såsom säkerhet för lånet påräkna ej allenast fartyg och frakt
utan afven redarnes öfriga förmögenhet; men man har dock ansett att det icke
vore rådligt att utsträcka redarnes ansvarighet för befälhafvaren utöfver hvad för
närvarande eger rum (Skiplego B. 12, 15 och 16), aldrahelst som deraf ingen
olägenhet försports, hvarföre förslaget i denna punkt (§§ 42, 43 och 49) full
ständigt bibehållit nu gällande lagstiftning, och blott stadgat några kontroller till
att förekomma missbruk af befälhafvarens rätt att ingå förbindelser för rederiets
räkning (§ 42).
De öfriga befälhafvaren rörande stadganden (§§ 45—48, 50) torde förklara
sig sjelfva.
Förslaget låter det kontraktmessigu förhållandet mellan besättningen och re
deriet
börja med påmönstringen, den handling hvarmed aftalet blifvit formligen
inför vederbörlig myndighet afslutet, och fortfara till dess afmönstring skett, emedan
afmönstringens ändamål är att tillse det parterne uppfyllt sina förbindelser till
hvarandra. Då det emellertid lärer vara vanligt att rederier låta pårnönstra besättningar
tidigare än de använda dem på fartygen, har man stadgat att sjömannens
rätt till hyra skall börja först med den dag, han för tjenstgöring kommit
ombord (§ 51). Föreskriften att rederiet är skyldigt betala hyran till dess afmönstring
skett, kan ej vara betungande för detsamma, enär det eger rättighet att
när som helst efter hemkomsten låta afmönstra besättningen; men på det att denna
rederiets rätt ej måtte missbrukas att alltför länge hålla besättningarne qvar å
lärtygen, innehåller förslaget en föreskrift om den tid, inom hvilken afmönstringen
bör ske (§ 71). Nu gällande stadganden om sjömannens skyldighet att qvarblifva
i tjenst, äfven när resan förändras eller förlänges, äro hufvudsakligen bibehållna
(§ 55), likväl med rättighet för honom att i vissa fall blifva från tjensten ledig,
en rättighet den nyare tiders mildare åsigt af sjömannens ställning till rederiet
allmänt inlört (§ 70). Likasom nu gällande sjölag medger befälhafvaren ovilkor
lig rätt att, emot godtgörelse, olika bestämd efter olika förhållanden, afskeda be
sättningen
(Skipmanna B. kap. 5), så har ock samma rätt blifvit i förslaget upptagen
(§§ 56, 57, 58); deri olika ersättning som i det ena eller andra fallet tiller
kännes besättningen, när den före tiden ur tjensten entledigas, har sin naturliga
grund i den större eller mindre nödvändigheten för rederiet att afskeda sitt folk.
För en nyhet har förslaget deremot att redovisa i stadgandet i § 59, hvilket
tillägger den skeppsbrutne sjömannen rätt till hyra för hela den tid han å fartyget
tjenstgjort, då deremot nuvarande lag (Sjösk. B kap. 2) frånkänner den
skeppsbrutne sjömannen all rätt till innestående hyra, såvida ej sä mycket af
88
skrppsrcdskapen bergås, alt det svarar i varde emot hyran; en nyhet, hvars enda,
men också desto mera talande, grund är billigheten, och som derföre återfinnes i
alla sednare euiopeiska sjölagar (Merch. Shipp. Act. 183, tyska lagen art. 542, norska
lagen 33). Skyldigheten alt hemförskaffa skeppsbrutet sjöfolk är rederierna fortfa
mule ålagd, (§ 60) emedan man ansett denna skyldighet följa af den rätt till
begagnande af sjömannens tjenst er, som aftalet tillägger rederiet; deremot har, i
öfverensstämmelse med norska lagen (§ 32), rederiets skyldighet att draga försorg
om insjuknad eller skadad sjöman blifvit till en viss bestämd tid inskränkt (§ 64),
utom i det fall atl han blifvit qvarlemnad sjuk å utrikes ort, i hvilken händelse
det måste åligga rederiet att om sjömannen draga försorg, emedan man i utlandet
ej kati påräkna något understöd för honom af allmän fattigvård. Att lindra denna
rederiernas tunga har man infört ett stadgande, som ålägger sjömannen alt, der
ban kan, sjelf bekosta sin vård, eli stadgande för hvilket man funnit stöd i Tjen
stehjons-stadgans
likartade föreskrift, när tjenstehjon insjuknar.
Bestämmandet af befälhafvarens disciplinära straffrätt utgör en högst väsentlig
del af sjölagen, emedan ordning och säkerhet i sjöfarten äro deraf til! en stor
de! beroende. All en sådan rätt borde, till följd af de särskilda omständigheter i
hvilka ett fartygs befälhafvare befinner sig, tillkomma honom, bar man ansett utom
t v i f v el (§ 68); och då man uppfattat sjömannens ställning till befälbafvaren i all
mänhet
vara densamma, som tjenarens till husbonden, har man från de disciplinära
straff, hvilkas åläggande är befälhafvare!! medgifvet, uteslutit aga, utom för sådana
personer, hvilka, enligt lagen för tjenstehjon, äro dylik tillrättavisning underkastade,
i förhoppning att de öfriga medel lagen tillåter befälhafvaren att till ordningens
upprätthållande begagna, skola visa sig för det åsyftade ändamålets uppnående
verksamma.
Enligt nu gällande sjölag skall certepartie upprättas öfver alla frakter, som
slutas (Skipl. B. i.). Denna bestämmelse efterlefves dock ej längre; ty åtminstone
styckegods befraktas numera endast genom konnossement. En oller annan utländsk
lag (t. ex. dm holländska art. 454) fordrar väl att certepartie skall upprättas, men
inskränker detta till de fall då fartyget är helt och hållet eller till bestämd del befraktadt;
och lyska lagen (art 558), hvilken, i likhet med den holländska, omtalar
certepartie endast när fartyg är helt och hållet eller till viss del befraktadt, gör
upprättandet af denna handling beroende af endera partens fordran derom. Norska
lagen känner ingen viss form för fraktaftalet; och då detta torde vara det, som
närmast motsvarar handelns och rörelsens behof, har förslaget öfverlemnat åt parterna
att sjelfva välja den ferm för aftalet, de finna lämpligast, och endast meddelat
den föreskrift att det skall skriftligen afiattas om endera det yrkar (<§ 73).
Af hvad som i det föregående blifvit stadgadt om rederiets inskränkta ansvarighet
för befälhafvarens förseelser, kunde visserligen anses tydligt att dylik
ansva
-
89
ansvarighet bör ega rum äfven i den händelse, då rederiet sjelft bortfraktat fartyget.
För alt likväl undanrödja hvarje tvifvel i detta hänseende och tillika befria
rederiet från all ansvarighet utöfver fartyg och frakt när ett fraktaftal, det sjelft
afslutit, genom någon omständighet utan dess förvållande går om intet, har det
ansetts rådligt att införa ett uttryckligt stadgande derom (§ 74).
I rederiernas interesse och för att befordra skeppsfartens regelinessiga gång
är öfverallt genom usance eller lag en viss tid stadgad, utöfver hvilken befraktare,
aflastare eller lastemottagare ej eger att uppehålla lastning och lossning. Men då
befraktare eller aflastare, till följd af handelns osäkra förhållanden, ofta kan, utan
sitt förvållande, blifva salt ur stånd att inom denna tid fullgöra denna del af aftalets
förbindelser, har, i hans interesse, en ytterligare lid, under benämning af öfverliggedagar,
för lastningens verkställande blifvit honom medgifven, dock under
förpligtelse att för detta uppehåll särskildt godtgöra redaren. Samma förmån emot
samma förpligtelse är äfven, i afseende på lossningen, lastemottagaren medgifven.
Sättet, hvarpå tiden för ligge- och öfverliggedagar skall beräknas, är olika i olika
länder; än beräknas den efter på stället gällande usance, än efter derom i lagen
fastställd tid. Hvad sålunda genom bruk och lag redan är stadgadt, har förslaget
upptagit (§§ 77, 78, 79) och, för fullständighets skull, infört bestämmelser, såväl
om tiden för ligge- och öfverliggedagarne, som om ersättningen för de sednare,
dock med uttrycklig tillåtelse för parlerne att annorlunda härom öfverenskomma.
Det olika sätt, hvarpå befraktningen afslutes, när den angår helt fartyg eller viss
bestämd del af detsamma, eller när fartyget, som det kallas, lägger an på styckegods,
göra stadgandena om ligge- och öfverliggedagar tillämpliga endast på befraktningar
af förra slaget; vid styckegodsbefraktning ligger det i sakens natur1 att
den befraktade varan skall på befälhafvarens tillsägelse aflemnas eller emottagas
(§ 90)
Då det ligger stor vigt på att veta när befälhafvarens skyldigheter i afseeude
på vården af laddningen börja och upphöra, har man sökt att angifva dem så be
stämdt
som möjligt (§ 81). Gällande bruk har dervid tjenat till ledning. I afseende
på denna vård om inlastadt gods har en större frihet, än som för närvarande
lagligen gäller, blifvit befälhafvaren medgifven, nemligen att å däcket få föra
sådant gods, hvilket såsom däckslast anses efter hvarje orts bruk (§ 86), ett medgifvande,
som har både sedvänja och billighet för sig.
Sjölagarne gifva i allmänhet, i afseende på fraktaftalets fullgörande, befraktareu
en något friare ställning än bortfraktaren och tillåta derföre den förre att i visst
fall bryta aftalet emot erläggande af endast half frakt. Denna tillåtelse måste dock
vara beroende deraf att den andre kontrahenten blir helt och hållet fri från de förpligtelser
samma aftal ålägger honom och derigenom får tillfälle att se sig om efter
ny frakt. Ty denna lägenhet, som, när bortfraktaren helt och hållet befrias från
12
90
det förra nftalet, erbjudes honom att finna ny frakt, är just skälet, hvarföre den
tillbakaträdande befraktaren i della fall kan slippa endast med half frakt. I enlighet
med dessa grunder medgifver förslaget denna rätt åt befraktare af helt fartyg,
emedan endast en sådan, såsom varande den ende, tili hvilken bortfraktaren förbundit
sig, kan medgifva denne full frihet från de förbindelser han åtagit sig, och
med vilkor att detta sker, således icke när blott en del af laddningen aflemnas eller
fartyget afgått från den ort, der befraktningen afslutits, att hemta last å en annan,
emedan i dessa fall bortfraktaren fullgör en del af de förpligtelser, aftalet honom
ålägger (§§ 87 och 88). Är åter fartyget beiraktadt blott till en del, eller angår
aftalet styckegods, så kan, då befälhafvaren i dessa fall åtagit sig förbindelser
tili flere befraktare, en ende, genom sitt tillbakatradande, ej befria befälhafvaren
från bans skyldigheter, hvilkas fullgörande hindrar honom att söka ny frakt, och
derföre mäste den, som i detta fall vill häfva aftalet, betala full frakt (§§ 89 och
90). Man kan til! och med ej obelingadt medgifva honom rätt att få sitt gods
utlossadt, emedan delta kunde förorsaka uppehåll i afseglingen eller skada å redan
inlastadt gods, således en kränkning af de skyldigheter, befälhafvaren till andra befraktare
sig iklädt. Att i delta fall medgifva uilossning af redan inlastadt gods
har derföre blifvit stäidt i befälhafvarens skön (§ 91). Den enda lindring, som
kan befinnas billig för en sådan befraktare, är att på den frakt, han kännes skyl
dig
att betala, afräkna den frakt, som befälhafvaren erhåller för det gods han kan
hafva intagit i stället för det gods, som blifvit utlossadt (§§ 89 och 90 ). Skulle
åter. vid partiel befraktning, samtlige befraktarne träda tillbaka, då blir bortfraktaren
från sin förbindelse fri och får tillfälle att söka ny frakt. Den förutsättning,
under hvilken man låtit befraktare af helt fartyg komma ifrån sin förbindelse, med
erläggande af half frakt, inträffar här vid den parliela befraktningen, och derföre
finnes ej något skäl att i detta fall undandraga sådane befraktare den förmån, sorn
blifvit en ende befraktare af helt fartyg medgifven. Förslaget tillåter således att,
när vid partiel befraktning samtlige befraktarne träda tillbaka, detta må ske på
samma vilkor, som om fartyget vore blott af en ende befraktadt (§ 89). Då godset
i allmänhet tjenar till säkerhet för gäldande af frakt och andra befälhafvarens fordringar,
har man ansett rättvist att, då äfven i dessa fall dylika fordringar uppkomma,
medgifva befälhafvaren samma rätt till godset, som för fraktfordran i allmänhet
eger rum (§§ 87, 88 och 91).
För den, som bortfraktat fartyget, medgifves deremot ingen lindring i aftalets
fullgörande. De stränga fordringarne på honom i detta hänseende äro angifna
i § 93.
Så snart befälhafvaren emottagit någon del af lasten bör han, såsom hvarje
annan depositarie, gifva qvitto derå. Ehuru lastqvittot är ett negociabelt papper,
kan dock på grund deraf någon särskild ansvarighet befälhafvaren icke åläggas, utan
måste lasiqvittot anses blott som ett vanligt depositionsbevis, emot hvilket bevis
-
91
ning måste medgifvns depositarien, emedan befälhafvare*!, vid lastqvittots utfärdande'
icke kan antagas kunnat hafva egnat en så noggrann uppinärksa het åt godsets
mfingd, beskaffenhet etc., att någon ovilkorlig ansvarsskyldighet bör honom, på grund
af denna handling, tilläggas. Denna stränga och ovilkorliga ansvarsskyldighet gör
förslaget, i enlighet med nu gällande sjölag och hela europeiska sjörätten, beroende
af konnossementets utfärdande. Genom konnossementet erkänner befälhafvare!) sig
hafva emottagit godset och förbinder sig att i oskadt skick lemna det åt den, som
i samma handling nämnes såsom lastemottagare. Enligt allt handelsbruk är konnossementet
ett negociabelt papper, hvars öfvergång från en band till en annan anses
medföra eganderätt till det gods, hvarå det lyder, och med anledning af konnossementets
innehafvande ikläder sig konsignatarien ofta förbindelser, hvilkas åtagande
är beroende af godsets öfvergång i hans hand. Derföre bör han ock erhålla en
fullkomligt sjelfständig rätt till fullgörande af de förbindelser, konnossementet omförmäler,
och befinner sig till konnossementets utfärdare i alldeles samma förhållande
som, i vexelaftalet, indossaten till vexelgäldenären. På grund af dessa, genom handelsbruket
införda förhållanden, ålägger ock förslaget (§ 100) befälhafvaren emot
laslemottagaren en ovilkorlig ansvarsskyldighet enligt konnossementet, hvilken skyldighet
endast upphör, när befälhafvaren förmår visa, alt utan hans vållande, omständigheter
inträffat, hvilka gjort det för honom omöjligt att fullgöra hvad han i konnosscmentet
sig åtagit (§ 103). Med fraktaftalet, som reglerar befälbafvarens förbindelsei'
till befraktaren, har lastemottagaren naturligtvis ej det ringaste att skaffa,
såvida ej detsamma gäller såsom ett supplement till konnossementet, hvartill dock
erfordras att denna dess egenskap skall vara i konnossementet lillkännagifven. På
fraktaftalet grunda sig befälbafvarens och befraktareus ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter. Men då konnossementet utgör ett fullsländigande af fraktaftalet,
ja, understundom, såsom vid styckegodsbefraktningar, ersätter hvarje annat fraktaftal,
så uppkommer på grund af denna handling ett rättsförhållande äfven emellan befälhafvare
och befraktare. Deraf följer att, der särskildt fraktaftal föregått, deltas
bestämmelser skola kunna genom konnossementets innehåll ändras, då åt konnosse
mentet, såsom den sednare handlingen, bör gifvas företräde. Om detta allt hafva särskilda
bestämmelser blifvit i förslaget intagna (§ 100).
Formen för konnossementet (§ 96) är den allmänt vedertagna. För att så
mycket som möjligt göra dessa papper rörliga, hvarigenom man trott sig tillgodose
ett handelns verkliga behof, bar man, i öfverensstämmelse med franska och holländska
lagarne (C, C. art. 281 ; holl. lagen art. S08) tillåtit dem ställas äfven på
innehafvaren.
Då man sålunda medgifvit en så stor konnossementernas rörlighet, har man ej
heller, i afseende på laddningens utiemnande, kunnat ålägga befälhafvaren någon
annan förpligtelse, än att tillse det den, som på grund af konnossementet, begär
att utfå laddningen, är, enligt dettas lydelse, dertill berättigad (§97). Dcirned är ock
92
utväg öppnad för en godsegare, hvilken utan erhållen betalning till konsignatarien
afsändt varor och erfar att denne kommit på obestånd, att åter komina i besittning
af sin egendom, (stoppage in transitu, droit de suite). Är, vid sådan händelse,
konnossementet striid t till innehafvaren, så afsänder konsignanten ett exemplar af
detsamma till en affärsvän, med order att sätta sig i besittning af lasten, hvartill
han alltid skall kunna blifva behörig, när konnossementet är stäldt tili innehafvaren
Lyckas nu denne kommissionär att komma den förre, bankrutterade, kontrasignatarien
i förväg, så är han på grund af detta stadgande, berättigad att erhålla laddningen,
och afsändarens egendom är räddad. Infinna sig deremot samtidigt flera behörige
innehafvare af konnossementer, så kan naturligtvis befälhafvaren ej ega rätt att afgöra,
hvem som är berättigad att utfå laddningen; detta måste bero af domstols utslag
och förslaget innehåller blott ett stadgande om det sätt, hvarpå befälhafvaren i
sådant fall skall anses hafva uppfyllt sin skyldighet i afseende på laddningens utlemnande
och vård (§ 98). De särskilda exemplaren af konnossementet innehålla endast
en och samma förbindelse; derföre, såsom nu gällande sjölag uttrycker det:
»när det ena fullgöres, blifva de andra utan värde» Denna naturliga konseqvens
af den form, hvari aftalet affattas, har i förslaget blifvit uttryckligen erkänd (§ 99),
och, till befälhafvarens rättelse, en regel angifven (§ 99, jfr § 88, mom. 2) huru
han skall förhålla sig, när godsegaren vill å annat ställe än bestämmelseorten komma
i besittning af laddningen, en rätt, hvars utöfning för denne ofta kan vara högst
vigtig, men hvilken befälhafvaren, utan det förbehåll här omtalas, omöjligen kunde
medgifva, emedan hans förbindelse just går ut på att i bestämmelseorten aflemna
godset. Blifva samtliga exemplaren af konnossementet återställda, så finnes ingen
handling på grund af hvilken något anspråk på godsets aflemnande kan emot befälhafvare!)
väckas, och han är således från sin förbindelse fri.
När befälhafvarens skyldigheter emot iastemottagaren bestämmas endast af konnossementets
lydelse, följer ock att i alla de fall, der han ej kan eller vill åtaga sig
full ansvarighet för detsamma, anteckning derom bör å konnossementet göras (§
102). En sådan inskränkning i befälhafvarens ansvar, hvilken på grund af särskilda
omständigheter medgifves honom, kan dock ej frikalla honom från hans allmänna
skyldighet att efter bästa förmåga vårda det gods, honom anförtros. Han
svarar sålunda fortfarande för den skada, som genom hans eller besättningens förvållande
bevisligen tillkommit (§ 104). Allenast den förändring inträder i parternes
förhållande till hvarandra, att då befälhafvaren, i den händelse gods, hvarå ett
rent konnossement är tecknadt, tagit skada, är förpligtad att bevisa sin oskuld, lastemottagaren,
när konnossementet innehåller en sådan anmärkning, hvarom här är
fråga, eger skyldigheten att öfverbevisa befälhafvaren om bristande tillsyn vid godsets
vård. Grunden till detta ombytta förhållande är att i förra händelsen presumtionen
är emot, i den sednare för befälhafvaren.
93
Fastän befälbafvarens ansvarighet är i allmänhet beroende af konnossementets
utfärdande, har inan dock ej ansett konnossemenlet höra vara den enda formen för
en sådan förbindelse. Man har trott att det vore, till handelns och omsättningens
båtnad, rådligast, att så mycket som möjligt bibehålla de former, allmänna rörelsen
redan antagit, aldrahelsl nar af dem ingen olägenhet blifvit förspoid. En stor del
af den inrikes sjöfarten, isynnerhet på de större insjöarne, bedrifva» med fraktsedlar,
i stället för konnossementer. Att genom ett ovilkoriigt stadgande örn utfärdande
af konossement, så snart befälhafvaren inlastar något gods, betaga detta bruk all
laglig betydelse, har man ansell betänkligt; derföre har man, da aflastaren medgifver
det, tillåtit fraktsedels begagnande (§ 108). Denna handling utfärdas i allmänhet
icke af befälhafvaren, utan af aflastaren, och såsom en naturlig följd af denna
form för dess affattande har man medgifvit befälhafvaren rätt att emot denna handling
föra bevisning, hvilket deremot icke är honom emot det fullständiga konnosse
mentet tillåtet (<§ 105).
Det är naturligtvis af vigt att, i den händelse godset under färden tagit skada,
detta förhållande blir så tidigt som möjligt konstateradt, emedan derigenom kan utrönas,
dels huruvida godset under resan blifvit skadadt, dels huruvida befälhafvaren
genom bristande omsorg vid stufningen o. s. v. kan vara till skadan vållande. Till
att få dessa förhållanden lagligen bestyrkta, anordnar förslaget en besigtning af gode
män, utvalde af de i saken interesserade (§§ 106 och 107); men tillerkänner
dessa mäns yttrande ej vidare betydelse än den af en ledning för domstolens utslag,
vid hvilket afgörandel af befälhafvarens skuld eller oskuld i detta hänseende
slutligen måste bero.
Del ligger i sakens natur att grunden, hvarefter befälhafvaren bör ersätta gods,
som genom hans förvållande gått förloradt, skall utgöras af godsets värde å bestämmelseorten,
den tid fartyget dit ankommer. Det är nemligen godsegarens rätt att
blifva försatt i samma läge, som han hade varit, om ej godset gått förloradt. Vidare
är klart, att den ersättningsskyIdige skall vara berättigad att från detta värde
göra afdrag för sådana kostnader, hvilka, om godset hade riktigt framkommit, skulle
af egaren betalats och hvilka följaktligen alltid ingå i värdet å lossningsorten. I enlighet
med dessa grunder äro stadgandena om befälhafvarens ersättningsskyldighet
affattade (§ 108), men, med den till befälhafvarens fördel gifna bestämmelse, att om
ersättningsskyldigheten angår sådant gods, hvars beskaffenhet enligt konnossementet
varit honom obekant och åt hvilket han följaktligen icke varit skyldig att egna den
särskilda, omsorgsfullare värd, dylikt gods möjligen erfordrat, skall vid ersättningen»
bestämmande afseende å denna omständighet fästas.
Likasom befälhafvarens förpligtelser enligt konnossementet grundläggas genom
hans undertecknande af detsamma, så äro ock de skyldigheter, aftalet. för laslemottagaren
medför, beroende af hans emottagande af godset, hvarigenom han uttryckligen
tillkännagifva sin vilja att inträda i det rättsförhållande, som konnossementet
94
emellan befälhafvaren oeb honom stiftar. Detta i sakens natur grundade förhållande
har blifvit uttryckt i § 109.
Franska rätten (C, C. 310) och nästan alla nyare sjölagar antaga som grundsats
att godsegare ej är berättigad att afstå sitt gods för frakten Det påtagliga skälet
dertill är att godsegaren, vid ofördelaktiga handelskonjukturer, på detta sätt ej skall
kunna afbörda sig sin skuld till befälhafvaren. För öfrigt är, när godset tagit skada, besväret
af dess framförande till ort och ställe i de flesta fall lika stort, som om
det varit oskadt och den, som fullgjort detta besvär, bör ock ega rätt att erhålla den
för detsamma beting ide ersättning. Från denna allmänna regel medgifves blott ett
lika allmänt undantag för flytande varor De skäl, som infört förstnämnda grund
sats
i den europeiska sjörätten, har man funnit nog vigtiga för att, med upphäfvande
af nu gällande motsatta stadgande (Skipl. 12. § 2, jfr dock s. B. 13),
upptaga förstnämda regel (§ 110), af hvars införande undantagets godkännande ock
blef en följd.
Den gamla regeln att godsegaren, när hans gods förgåtts, skall vara från fraktens
gäldande fri, är på goda grunder bibehållen och likaså det nu gällande stadgande,
att om något af frakten vöre på förhand betald, han skall hafva rätt att det
återfå (§ lil). Då § 12 icke upptager § lil bland de §§, som stadga en
till fartyg och frakt inskränkt förbindelse för redarne lill följd af aftal, de med an
nan ingått, följer ock deraf att redarne äro förpligtade att återbära å frakten erhållet
förskott, äfven när fartyget gått förloradt. Den tillfälliga omständigheten att
frakten blifvit på förhand betald, bör ej upphäfva den allmänna regeln att godsegare,
hvars gods gått förloradt, bör vara från gäldande af frakt fri.
Hvad förslaget innehåller rörande befälhafvarens skyldigheter i afseende på godset,
när resan ej kan fortsättas, och hans befogenhet, när han ej kan af lastemot
tagaren
erhålla frakt och öfriga fordringar (§§ 114 och 11S), öfverensstämma huf
vudsakligen med nu gällande lag, häfdvunnet bruk och utländsk lagstiftning samt
torde derföre ej tarfva någon närmare redogörelse. Att befälhafvaren, när han ej
ur godset kan erhålla sin betalning, eger rätt att hålla sig till befraktaren, följer
deraf, att befraktaren alltid är den, med hvilken fraktaftalet ursprungligen blifvit
slutet.
Vid hvarje fraktaftal, som angår hela eller en bestämd del af lärtygel, blir fartyget
visserligen helt och hållet eller lill en del upplåtet till befraktarens förfogande,
hvarigenom detta aftal i betydlig mån närmar sig hyresaftalet; men ett rent hyresaftal
är dock ett sådant fraktaftal icke, emedan i detsamma alltid ingår en förbin
delse att bringa godset till öfverenskommen ort. Således innehåller detsamma alltid
ett tillika personligt tjenstbarhetsförhållande. Emellertid händer det ganska ofta
att fartyg blifva ställda till en persons förfogande, men utan åtföljande förbindelse
att bringa dennes gods till öfverenskommet ställe. I sådant fal] antager aftalet ka~
rakteren af ett rent bytesaftal. Nu gällande sjölag känner dylika aftal och inne
-
95
håller åtskilliga stadganden rörande desamma (Skipl. B. 2). Hvad vid ett dylikt aftal
angår förhållandet emelian egaren och hyresmannen, så har man ej ansett några sär
skilda
stadganden derom vara af nöden, emedan delta förhållande borde regleras af
de om lega och hyra i allmänhet gällande föreskrifter. Deremot har nian ansett att
ett stadgande borde införas rörande tredje mans rätt i detta fall. Dervid har det
kommit i betraktande att säkerheten i handel och vandel skulle på ett betänkligt
sätt störas, om icke den, som ingår aftal med en disponent af ett fartyg elter dennes
ombud, alltid skulle kunna påräkna den säkerhet för dylika aftals uppfyllande,
lagen i allmänhet erbjuder, således att få hålla sig till fartyget i de fall sådant är
medgifvet. Yore en sådan tillåtelse honom icke medgihen, skulle han aldrig våga
inlåta sig med den han ser förfoga öfver ett fartyg, utan att förut hafva företagit
en undersökning om sin kontrahents rätt till det föremål, hvilket han påräknat så
som
underpant för sin fordran. Man har derföre ej tvekat att, i likhet med tyska
lagen (art. 477), föreskrifva att den, som förlögar öfver ett fartyg, skall anses såsom
dess redare och att fartyget följaktligen häftar för de förbindelser han i sådan egen
skap
ingår (<§ 1 17), dervid alltid underförstådt att den, med hvilken han aftalat,
varit i god tro att den, som förfogar öfver fartyget, tillika är dess redare. Emot
detta stadgande kan visserligen anmärkas att egaren till fartyget sålunda plötsligen
kan finna sig afhänd sin egendom; men de utvägar, som stå honom till buds att
tillgodose sin säkerhet i detta läll, genom borgen eller annorledes, äro lättare att
begagna än de, som erbjudas honom, hvilken i god tro ingått aftal med fartygets
hyresman.
De fall, i hvilka det blifvit hvardera kontrahenterna medgifvet att bryta aftalet
(§§ 118, 119 och 120) äro hufvudsakligen desamma, som förekomma i nu
gällande lagstiftning och torde derföre ej behöfva någon närmare redovisning. Deremot
torde skälen böra nngifvas, hvarföre man icke upptagit godsets och fartygets
undergång såsom grund för fraklaftalcts brytande. Den allmänna rättsregel, som
i sådan händelse skulle upptagits, är den, att när ett aftal rörer ett bestämdt före
mål
och detta, utan kontrahentens förvållande, går lörloiadt, hans skyldighet att
fullgöra aftalet förfallit (Debitor speciei liberatur casuali iuteritu rei). 1 sin tillämpning
på här ifrågavarande fall, skulle denna regel leda derhän, att om frakt—
aftalet angick något specifikt bestämdt gods, och delta utan befraktarens förvållande
ginge under, skulle hefraktaren vara från sin förbindelse fri, då han deremot
fortfarande vore förpligtad att fullgöra den, om aftalet rörde endast gods i
allmänhet. Fartyget utgör nästan alltid ett bestämdt föremål; dess undergång befriar
derföre nästan alltid bortlraktaren från fullgörande af hans förbindelse. Att genom ett
lagbud angifva denna regel, ansåg man, hvad godset beträffar, vara så stor svårighet
underkastadt, att man trodde dess införande i lagen skulle snarare leda till förvirring
äu reda; utan ansåg man säkrare alt låta bit hörande fall bedömas elter
domarens tillämpning af den allmänna rättsregeln. Uteslöt man hvarje bestämmelse
96
för det fall att godset gått under, följde ock att man med tystnad måste förbigå
det fall att redaren, genom fartygets undergång, blef urståndsatt att fullgöra sin för
bindelse;
eu tystnad, hvartill man trodde sig vara så mycket mera berättigad, som
§ 74 skyddar redaren för hvarje anspråk på skadeersättning till befraktaren i dylikt
fall.
Vid den stora persontrafik, som eger rum till sjöss här i landet, har man
ansett nödigt att rörande passagerares rättigheter och skyldigheter upptaga några
bestämmelser (§§ 122—123), hvilka redan äro stadgade genom bruket och den utländska
lagstiftningen, och deruti, äfvensom i sakens natur, torde finna sitt försvar.
Den allmänna karakteren af bodmerikontraktet, bestående deri, att någon,
emot pant af fartyg, gods eller bådadera, förskjuter penningar med vilkor att lånet
löper samma fara som pantén, torde vara alltför vä! bekant att behöfva närmare
angifvas Den likhet med försäkringskontraktet delta kontrakt företer, har gifvit
anledning att såväl doktrin som lagstiftning förvexlat detsamma med försäkring, och
till följd deraf eger en tvåfaldig uppfattning af detta kontrakt rum inom den europeiska
sjörätten, k ena sidan innehålla nemligen franska, holländska och spanska lagarne
åtskilliga bestämmelser rörande bodmerikontraktet, hvilka närma detsamma till försäkringskontraktet.
Dessa bestämmelser äro: att skada å panten, tillkommen genom
egen förderflighet, icke faller långifvare!) till last (C. C. art. 326, holl. lagen art.
387, spanska lagen art. 832); att faran för långifvare!) börjar, i afseende på fartyget,
när det gått till segels, i afseende på godset, när det blifvit bragt ombord
(C. C. art. 328, holl. lagen 385); att, derest lånet ej uppgår till det förpan
tade
föremålets fulla värde, långifvaren, i händelse panten drabbats af sjöolycka,
eger rätt till endast en proportionerlig del af det bergade (C. C. art. 327) o. s. v.
Å andra sidan utgå engelska praxis, norska och tyska lagarne (norska lagen § 99.
tyska lagen art. 680) från den grundsats att långifvaren för sin fordrans gäldande
icke kan fordra mera, än hvad som kan utgöras af de förpantade föremålen, när
de framkommit till den hamn, der resan slutar. Deraf följer att han drager äfventyret
för hvarje fara, som kan träffa det förpantade föremålet, vare sig att denna
lära härleder sig från dess egen beskaffenhet eller från yttre orsaker; och när han
sålunda ikläder sig äfventyret för ali fara, börjar detta äfven vid den tidpunkt,
när aftalet derom blifvit ingånget. Då denna sednare uppfattning af bodmeri
kontraktet
onekligen bättre öfverensstämmer med dess väsende, förenklar föreskrifterna
derom och kan anses i det närmaste stå tillsammans med den i 1667 års
Sjölag antagna karakter af detta kontrakt, har man ej tvekat att lägga densamma
till grund för förslagets bestämmelser örn bodmeri-aftalet Den allmänna karakteren
af bodmerikontraktet, att lånet löper lika fara med panten, äfvensom den särskilda
bestämmelsen att med denna fara förstås all fara utan inskränkning, är uttryckt
genom stadgandet att långifvare!) för sin fordrans betalning kan hålla sig endast
till
97
till de förpantade föremålen efter fartygets ankomst till den ort, der resan slutar
(§ 126); och då tillika någon tidpunkt ej är bestämd, vid hvilken långifvarens
fara skulle börja, följer deraf att densamma vidtager i samma ögonblick aftalet
ingicks.
Fråga har uppstått huruvida rättigheten att upptaga bodmerilån skulle vara
redare och godsegare betagen och tillkomma befälhafvare allena. Ett sådant stadgande
fanns i 1847 års förslag. Ehuru den europeiska sjörätten i allmänhet tillerkänner
redare och godsegare en sådan rätt (Kaltenborn, a. st. 2 Del. sid. 240),
har, på de skäl, som i Högste Domstolen blifvit anförda, den uttryckliga tillåtelsen
för redare och godsegare att upptaga dylika lån, blifvit ur förslaget utesluten, hvilket
onekligen medfört större enkelhet i föreskrifterna om bodmeri och undanröjt
de stora svårigheterna att skydda de långifvares rätt, hvilka ingått sina aftal med
befälhafvaren. Den borttagna tillåtelsen har dock ej blifvit utbytt emot något formligt
förbud för redare och godsegare att ingå dylika afhandlingar; de kunna således
anses berättigade dertill. Men då sjölagen endast omförmäler bodmerilån, som befälhafvaren
upptagit, och allmänna lagen ännu mindre känner andra sådana lån, så
kan någon förmånsrätt icke tillkomma andra lån än dem befälhafvaren upptagit,
och det praktiska resultatet blir sålunda i det närmaste enahanda, som om ett uttryckligt
förbud för redare och godsegare att afsluta dylika afhandlingar vore i lagen
infördt.
De öfriga föreskrifterna i denna afdelning af förslaget innehålla endast hvad
som redan är gällande lag eller tydlig konseqvens af de antagna, nya grunderna.
Dit hörer t. ex. stadgandet i § 134, hvarigenom man velat förebygga en sådan
uppfattning af bodrnerikontraktet, som, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, franska
rätten godkänner (C. C. 330), att nemligen långifvaren, i den händelse länet ej
uppginge till pantens fulla värde, skulle kunna påfordras att vidkännas en proportionerlig
andel af de bidrag till gemensamt haveri, som kunna blifva det förpantade
föremålet ålagda. Sedan man sålunda frikänt honom från skyldigheten att bidraga
till gäldande af gemensamt haveri, har det, för tydlighetens skull, ansetts nödigt
förklara att han likväl skall vara förpligta^ att vidkännas den förlust, sorn kan
uppkomma derigenom att det förpantade föremålet minskas i värde, vare sig deraf
att bidrag till gemensamt haveri uttagas af detsamma, eller deraf att det skadas
genom enskildt haveri; ett stadgande, som står i fullkomlig konseqvens med de i
§ 126 angifna grunder. Bestämmelsen att de förpantade föremålen häfta solidariskt
för lånets betalning (§ 135), rättfärdigas ur panträttens natur, enligt hvilken ingen
del af panten blir fri, förr än hela lånet är betaldt.
Till slut bör tilläggas att föreskrifterna om den ordning, i hvilken bodmerilån
skola gäldas, återfinnas på ett annat ställe af förslaget (§§ 275, 276 och 281),
der ordningen emellan förmånsrätter till fartyg och gods i allmänhet bestämmes och
13
98
der stadgandet om dessa fordringars inbördes företräde derföre ansetts hafva sin
lämpligaste plats.
I förslaget återfinnas ej de i nu gällande sjölag förekommande stadganden om
bilbrefslån (Bodm. B. kap. 9). Detta sätt att anskaffa penningar för sjöfartens behof
har längesedan kommit ur bruk och det syntes derföre ej vara skäl att genom lag
söka upplifva ett låneaftal, som, oaktadt det varit i lag erkändt, i praktiskt hänseende
visat sig öfverflödigt. Hedan 1847 års förslag hade på dessa grunder uteslutit
hvarje stadgande om bilbrefslån.
Förslaget inleder de föreskrifter, som angå haveri, med en definition af den
skada, hvilken skall såsom gemensamt haveri anses (§ 142), och uppräknar derefter,
(§ 145) för tydlighets skull, de vigtigaste fall, i hvilka gemensamt haveri eger rum;
en uppställning, hvilken är gemensam för alla sjölagar, likasom innehållet af dessa
§§ äfven öfverensstämmer med hvad allmännast är vedertaget. En sådan öfverensstämmelse
kan ej åberopas för det i § 144 förekommande stadgande; franska
och holländska lagarne antaga nemligen (C. C. art 405, holl. lag. art. 700) att i dessa
fall gemensamt haveri icke eger rum. Då emellertid uppoffringen har sin grund
i en verklig sjöfara, och den omständighet, att denna fara uppkommit genom tredje
mans vållande, icke gerna kan upphäfva den lidandes rätt att få sin skada ersatt af
dem, hvilkas egendom, genom uppoffring af hans tillhörigheter, blifvit räddad, har
man ansett billigast att upptaga tyska och norska lagarnes (tyska lag. art. 704, norska
lag. § 72) bestämmelser i detta fall. Så har man äfven, för att förekomma
tvister och vidlyftigheter, låtit hvarje af befälhafvare!! i afsigt att rädda fartyg och
gods företagen handling anses såsom gemensamt haveri, utan afseende på om befälhafvaren
haft tillräcklig grund att företaga denna handling. Af en efterföljande
undersökning må det sedermera bestämmas, huruvida handlingen varit befogad eller
icke, och om, med anledning deraf, någon ersättning bör tillkomma dem, som sålunda
bidragit att ersätta egendom, som obehörigen gått förlorad, en bestämmelse, som
visserligen står i strid med nu gällande lag (Försäkrings- och Hafveri-stadgan den 2
Okt 1730. Om Hafveri, Art. lil. Händelser, som angå Skepp och Skeppsredskap,
men icke komma under Hafveri. § 3), men som deremot tyckes hemta stöd af
den norska lagen (§ 72).
Det synes väl ligga i sakens natur att en interessent i gemensamt haveri icke
skulle kunna åläggas att, till ersättning af skada, som skett, bidraga med mera än
beloppet af den egendom, för hvilken han ingår i haverifördelningen. 1 annat fall
skulle han hafva mera skada än nytta af denna åtgärd, genom hvilken den del af
hans egendom, som varit utsatt för faran, blifvit räddad. Dispacher lära dock hafva
förekommit, i hvilka haveri-interessenters bidrag till gäldande af den skada, som
skett, blifvit upptagna tili ett belopp, öfverstigande värdet af den egendom, de haft
ombord å fartyget; och för att hindra ett sådant sätt för framtida dispachers uppgörande,
har ett uttryckligt stadgande derom blifvit infördt (§ 143).
99
De derefter följande stadganden om hvad befälhafvare» har att iakttaga vid
företagande af den handling, hvaraf gemensamt haveri kan följa (§§ 146—149),
öfverensstämma i allt väsentligt med hvad för närvarande gäller, enligt lag eller bruk,
Detsamma kan ock sägas om de af lagen bestämda fall, I hvilka gods, som blifvit
uppoffrad!, icke crsättes såsom i gemensamt haveri (§150); dock har den förändring
af nu gällande lag blifvit införd, att däckslast, hvilken för närvarande aldrig ersättes,
den mä hafva blifvit kastad under hvilka förhållanden som helst, enligt förslaget skall
godtgöras, när den blifvit kastad för att lätta fartyg, som kommit å grund — ett
stadgande, som återfinnes i norska lagen (§ 69. 1) — men detta endast under
förutsättning att befälbafvaren egt rätt att, utan egarens samtycke, lägga den på
däcket.
Sedan förslaget sålunda angifvit hvilken slags skada skall anses såsom gemensamt
haveri, öfvergår det till att stadga de reglor, efter hvilka beloppet af denna skada
skall bestämmas. Dervid förekommer först skada å fartyget (§§ 151, 152). De
reglor förslaget i detta hänseende uppställer, äro endast de, som äro godkända i
främmande lagar och genom allmänt bruk, äfven hos oss, införda, emedan Ffafveristadgans
föreskrifter i detta ämne blifvit alldeles föråldrade och otillämpliga. Fråga
kan uppsta, huruvida afdraget för det i behåll varande af sådant fartygets tillbehör,
hvilket skall med nytt ersättas, bör göras ifrån skadans belopp eller frän ersättningens
belopp, m. a. o före eller efter afdraget af den stadgade tredjedelen, resp. sjettedelen.
Sakkunnige män hafva yttrat annan åsigt än den i förslaget antagna. Den
sistnämnda bar gjort sig gällande af det skäl, att redare, som får gammalt ersatt
med nytt, alltid bör vara skyldig att vidkännas en tredjedels, resp. en sjettedels,
minskning, såsom varande aversions-beloppet af skillnaden af nytt emot gammalt; en
grundsats, som öfverensstämmer med den enda lag, nemligen den tyska (art, 712.
5 alin.), som i detta ämne innehåller en bestämd föreskrift.
Sedermera följa reglorna för värdering af skada å godset (§§ 153—156).
Grunden, hvarefter denna värdering skall ske, kan ej vara någon annan än godsets
värde å den ort, der resan slutar, emedan ersättningens ändamål är att försätta egaren
i samma ställning, som han bade varit, om hans egendom ej blifvit för det gemensamma
bästa uppoffrad. Derföre medgifves ock, vid värdets bestämmande, afdrag
för de utgifter, hvilka egaren, om godset hade kommit lyckligt fram, varit pligtig
att för detsamma gälda. Då emellertid, enligt den regel förslaget stadgar för be
stämmande
af partiel skada, åkommen genom gemensamt haveri (§ 155), den minskning
i värde, samma gods lidit genom enskildt haveri, ingår såsom en faktor vid
fastställandet af ersättningens belopp, har det blifvit nödigt att föreskrifva det beloppet
af den skada, som åkommit i enskildt haveri, skall afräknas från det belopp, hvilket
är bestämdt att såsom ersättning för det gemensamma haveriet utgå (§ 156).
För fullständighetens skull bestämmes slutligen genom ett lagbud den i sig
sjelf klara grunden, huru förlust af frakt skall beräknas (§ 157).
100
Efter att hafva angifvit den allmänt gällande regeln huru gemensamt haveri
skall fördelas (§ 158), bestämmer förslaget huru värdet af de föremål, å hvilka
haveriet skall fördelas (dragande kapitalet), bör beräknas (§§ 159 —161). De
grunder, efter hvilka detta värde bestämmes, äfvensom föreskrifterna om hvilka delar
af laddningen, som skola ingå i dragande kapitalet, ligga så i sakens natur, att någon
närmare förklaring af dem ej torde vara erforderlig. Skälet, hvarför frakten
beräknas endast till sitt halfva belopp, är att af bruttofrakten skola såväl folkets aflöning
som åtskilliga andra nödvändiga utgifter bestridas. För dessa medgifvcs ett
aversionsvis beräknadt afdrag af bruttofrakten, hvilket bär, enligt hvad allmännast är
vedertaget, blifvit bestämdt till hälften af bruttofraktens belopp.
I enlighet mod hvad för närvarande är föreskrifvet, hänvisar förslaget skada,
som skett i gemensamt haveri, till utredning genom en dertill särskildt förordnad
tjensteman (§ 164) och anger reglor för hans förfarande dervid (§§ 165, 166).
Bestämmelsen att orten för haveri-utredningen är det ställe, der fartyg och last
skiljas åt, öfverensstämmer med allmänt vedertaget bruk. Den säkerhet förslaget
tillägger redare och godsegare i afseende på deras ömsesidiga haveribidrag (§ 167),
är af sakens natur föreskrifven, emedan fartyg och gods alltid anses häfta för de
fordringar, sorn för ettderas skull uppkommit.
Det kunde visserligen anses tillräckligt att, sedan man angifvit hvad med ge
mensamt
haveri skall förstås, förklara att hvarje annan skada å fartyg eller gods
vore att anse såsom enskildt haveii. För tydlighetens skull har man dock följt föredömet
af 1847 års förslag och exempelvis angifvit de vigtigaste slagen af enskildt
haveri (§ 168), för att dess skillnad från det gemensamma måtte desto starkare
falla i ögonen. Do kostnader, hvilka nu gällande Försäkrings- och Hafveri-stadga
upptager under benämning af mindre eller ordinarie haveri, äro egentligen icke haveri
alls och hvad om dem stadgas borde rätteligen icke hafva sin plats bland de §§,
som afhandla det egentliga haveriet. Som dessa kostnader dock för närvarande
benämnas haveri, och detta namn torde fortfarande komma att bibehållas, har man
trott det leda till lättnad, att i lagen återfinna stadgandet i detta ämne, om det
finge behålla sin gamla plats, hvarföre det äfven befinner sig fortfarande i samman
hang
med föreskrifterna om det egentliga haveriet (§ 170).
När skada skett derigenom, att ett fartyg seglat eller drifvit på ett annat, måste
orsaken dertill vara antingen vållande af befälhafvare eller besättning å det ena fartyget,
eller vållande af befälhafvare eller besättning å båda fartygen, eller ock rätt våda; och
i bvartdera af dessa tre fall kan det vara möjligt eiler icke att uppdaga orsaken till
olyckshändelsen. När sammanstötningen skett till följd af vållande å endera sidan,
ålägga, enligt sakens natur, samtliga lagar den skyldige att ersätta den skada, som
uppstått; men i de öfriga fallen råder icke en sådan öfverensstämmelse. Hvad ^örst
beträffar den händelse att skadan härleder sig från ömsesidigt vållande, så saknas
bestämd föreskrift derom såväl i nu gällande svenska lagstiftning, som i Code de
101
Commerce (art. 407). Den engelska praxis är sväfvande (Lees, a. st. sid. 254).
I Frankrike iära dock dylika fall bedömas sålunda att hvardera parten får draga sin
skada (Pardessus, Cours de Droit Commercial, Bruxelles 1842. 652). Denna
uppfattning bar gjort sig gällande i den nyare sjörätten (boll. lag. art. 535, tyska
lag. art. 737, jfr. norska lag. § 80) och då till grund för densamma ligger det
förhållande att den, som lidit skadan, icke kan göra sin rätt emot honom, som tillfogat
den, gällande, alldenstund den förres anspråk kan bemötas med ett dylikt från
den sednares sida, så har förslaget äfven anslutit sig dertill och upptagit en bestämmelse
af sådant innehåll (§ 172), men med vidfogande af den, såsom nödig ansedda
modifikation, att om endera befälhafvaren eller besättningen är mera vållande
än den andre, bör den förre ersätta en del af den skada, som blifvit tillfogad det
andra fartyget. Det tredje fallet — när sammanstötning skett af rätt våda —
betraktade den äldre sjörätten såsom ett slags gemensamt haveri och anordnade derföre
skadans fördelning å fartyg och last; och sålunda anses äfven detta fall i vår
nu gällande lagstiftning (Förs. Stadg. Art. VIII. § 1). Den nyare sjörätten har deremot
allmänt antagit att i denna händelse, såsom öfverallt annars när skada skett
genom våda, hvardera eger att draga sin skada, och denna grundsats är äfven i förslaget
erkänd (§ 173). När man öfvergifvit att betrakta dessa sammanstötningar af våda
såsom fall af gemensamt haveri, följer ock att i andra fall lasten ännu mindre kan
tagas i anspråk för ersättning af den skada, som genom sammanstötningen uppstått
(§ 175); det blir endast fartyget, hvilket, såsom i andra fall af hefälhafvarens försumlighet
eller brottslighet, kan komma att subsidiärt häfta för ersättningsanspråk.
Någon särskild regel för ersättningens utgörande i det fall att bevisning ej kan
åstadkommas huru skadan timat, innehåller förslaget icke, emedan det följer af sig
sjelft att hvar och en måste draga sin skada, när han ej kan öfverbevisa någon
annan om att hafva vållat den.
Den vigtigaste nyhet, för hvilken inom den afdelning af förslaget, som handlar
om skeppsbrott och skeppsfynd, bör redogöras, är bestämmelsen att bergarelön, om
hvilken parterne vid olyckstillfället öfverenskommit, kan af domstol nedsättas (§ 181).
Skälet dertill är utan svårighet insedt; ty mera än ofta begagna strandboar den bestörtning,
hvari sjöolyckan försätter befälhafvare, redare eller godsegare, att betinga
sig alltför betungande vilkor för sitt biträde och derföre hafva flera länders lagstiftningar
(holl. lag. art. 568, tyska lag. art. 743, norska lag. § 91) medgifvit rättighet
för domstol att nedsätta bergarens anspråk. När erfarenheten visat att äfven
i Sverige bergare någon gång uppträdt med obilliga fordringar, har man trott skäl
förefinnas att införa ett stadgande, sådant som det nyss nämnda.
Afdelningen »Om Försäkring» är, såsom ofvan nämndt är, till största delen
bemtad från tyska Handelslagen, hvars XI Titel innehåller samma ämne. Dertill
trodde man sig ega fullt skäl, då tyska lagen i allmänhet tillkommit efter den sorg
fälligaste
beredning och här lemnar en fullkomligt systematisk framställning af detta
102
ämnet, upptagande sednare tiders erfarenhet i denna materia, framför allt Hamburgs,
på hvars försäkringsordning förevarande Titel af tyska lagen i sin ordning är grundad.
Detta utgjorde ett ytterligare skäl att bringa svenska försäkringsrätten i likhet
med den tyska; ty Hamburgs försäkringsrätt är, genom de många försäkringar för
svensk räkning, som ske i Hamburg, här i landet ingalunda okänd, och trodde man
äfven att den svenska försäkringsrättens öfverensstämmelse med den tyska skulle väsentligen
befordra lättheten att i Hamburg erhålla återförsäkringar å föremål, försäkrade
af svenska bolag. Ofvannämnda Titel af tyska Handelslagboken utmärker sig
för mycken fullständighet, ja till och med vidlyftighet. Man har dock ej bemödat
sig att allt för mycket förkorta densamma, ty i ett land, der försäkringsrätten är så
litet känd som i Sverige, och der dess utbildning genom en utförlig jurisprudens
icke är sannolik, ansåg man att lagen borde i viss mån fylla denna brist, och
alt den fördel, som derigenom vanns, uppvägde olägenheten af lagens måhända
nog stora vidlyftighet. När förslagets afdelning om försäkring sålunda endast är
en efterbildning af tyska försäkringsrätten, så kunde det måhända vara nog att
för de närmare grunderna hänvisa till den tyska Handelslagbokens motiver; men
att här redogöra för de allmänna ledande principerna torde i alla fall icke vara
öfverflödigt.
Redan Försäkrings-stadgan den 2 Okt. 1750 är ganska liberal i fråga om
de föremål, å hvilka försäkring tillätes (Art. lil, §§ 1 och ff'.). En tendens att
utvidga antalet af dessa, måste ligga i handelns interesse. Det är derföfe som
man i förslaget helt allmänt tillåtit att taga försäkring å hvarje interesse, som kan
i penningar uppskattas och löper fara att. gå förloradt genom förlust af fartyg,
frakt eller gods, eller genom skada, som kan åkomma dessa föremål (§ 186).
Fastän föremålet för försäkring genom ett dylikt allmänt stadgande blifvit angifvet,
vidfogar förslaget likväl derefter en uppräkning af vissa föremål (§ 187), hvilka
till försäkring allmännast förekomma, men naturligtvis utan mening att denna uppräkning
skall anses uttömmande. Några få föremål äro från försäkring uttryckligen
undantagna (§ 188), deribland sådana, som redan till sitt hela värde äro 'för—
bodmade, emedan egaren af ett dylikt föremål skulle hafva en alltför påtaglig
förde! af dess undergång, hvilken befriade honom från bodmerilånet på samma
gång, sorn den gaf honom ersättning hos försäkringsgifvareri. Denna uppenbara
fördel skulle sannolikt mången gång förleda honom att försumma de förpligtelser
i afseende på föremålets vård hans förbindelse, såväl till bodmeristen som försäkringsgilvaren,
ålägger. I afseende på personen ger förslaget fullkomlig frihet til!
försäkrings afslutande (§ 189); men då detta kunde någon gång lända till försök
ringsgifvarens skada, har man genom att göra giltighet af försäkringar, tagna
för annans rökning utan uppdrag, beroende af uppgift om detta förhållande (§ 190),
sökt att skydda försäkringsgifvareri för bedrägeri. Det måste nemligen alltid bero
på honom, för hvars räkning, men utan hvars uppdrag, försäkringen afslutes, att
103
godkänna aftalet eller icke. Bestämmes nu ingen tid, innan detta godkännande
afgifves, är fara värdt att han, för hvars räkning försäkringen slöts, väntar med
godkännandet till dess utgången af den resa, för hvilken försäkringen skulle gälla,
blifvit bekant och, om den utfallit lyckligt, vägrar detsamma. Måste deremot vid
försäkring utan uppdrag denna omständighet till försäkringsgifvaren meddelas, så
beror det på denne att bestämma inom hvad tid hufvudmannens bifall till nfbandlingen
bör vara afgifvet, och försäkringsgifvaren har då tillfälle att bevaka sitt
interesse bäst han gitter.
Begreppen försäkringsvärde och försäkringssumma äro i lagen bestämda (§ 191)
och en regel tillika angifven för försäkringsgifvarens ansvarighet i händelse försäkringssumman
ej uppgår till försäkringsvärdet.
Det måste naturligtvis stå parterne fritt ptt genom öfverenskommelse bestämma
det värde, hvarefter de försäkrade föremålen skola ersättas (§ 196) Ofta
sker detta likväl icke, emedan de omständigheter, efter hvilka värdet skulle bestämmas,
icke äro försäkringstagaren bekanta vid den tid försäkringen tages. I
detta fall öfverlemnas bestämmandet af det försäkrade föremålets värde ål en
efterföljande bevisning; men då detta bestämmande kan ske efter olika grunder,
och parterne derjemte hafva olika interessen vid värdets åsåttande, så måste lagen
fastställa de grunder, efter hvilka värdet af det skadade eller förlorade föremålet
skall mätas, när detta värde ej är angifvet genom ömsesidig öfverenskommelse.
Härvid måste lagen utgå från den synpunkt, att försäkringens ändamål är att försätta
försäkringstagaren i samma läge, som om olycka ej timat, icke att bereda
honom någon vinst på försäkringsgifvarens bekostnad; och i enlighet med denria
uppfattning äro ock de hit hörande stadganden affuttade (§§ 198—203). Härvid
bör dock anmärkas att, enligt den grund för bestämmandet af fartygets värde,
förslaget stadgar vid öppen police, den minskning i värde fartyget undergått
genom slitage, sedan det lemnade den hamn. der läran började, kommer att af
försäkringsgifvaren vid total skada ersättas, och blir försäkringstagaren sålunda
derigenom försatt i ett bättre läge än han förut var; men denna inkonseqvens
torde näppeligen kunna undvikas, emedan någon annan grund för fartygets värde
vid öppen police knappast står att finna (jfr Beneeke-Nolte, System des SeeAssekurans-
und Bodmerei-Wesens, 1 Del. sid. 280). Det skali dessutom, i de
flesta fall, öfverensstämma med den grund för fartygets värde, hvilken af nu gällande
Försäkrings-stadga (Art. lil, g 2) bestämmes. Hvad godset beträffar, så blir
här det värde, hvarefter det skall ersättas, dess värde å afskeppningsorten, den
tid afsändningeu skedde, icke, såsom vid gemensamt haveri och andra dylika tillfällen,
värdet å aflastningsorten. Skälet dertill är, att försäkringsgifvaren mäste
känna omfånget af de förbindelser han ikläder sig. Skulle han ersätta förgånget
eller skadadt gods efter prisen å destinationsorten, kunde det lätteligen hända,
om dessa under tiden stigit, att han funne sin ersättningsskyldighet betydligt
104
ökad, och hans ansvarighet kom sålunda alt omfatta icke blott sjöns faror, utan
äfven handelns vexlingar.
Det har ansetts ligga i försäkringsaftalets natur att försäkringstagaren skall
ega rätt att direkte vända sig till försäkringsgifvaren för att få en liden skada
ersatt, afven om denna uppkommit på sådant sätt att en ersättningsskyldighet på
grund af vållande eller uppsåt kunde tredje man åläggas. Ett stadgande, ut
tryckande
denna grundsats, har blifvit i förslaget upptaget (§ 206), och som en
naturlig följd häraf tillika föreskrifvet att, oro försäkringsgifvaren godtgjort sådan
skada, skall han inträda i försäkringstagarens rättigheter emot den, som till skadeersättningen,
på grund af sitt vållande, är förpligtad.
Den i alla försäkringslagar antagna grundsats, att det åligger försäkringstagaren
eller den, som på hans vägnar handlar, att uppgifva, icke försäkringsgifvaren
att utfråga, de omständigheter, sorn för den sednare äro nödvändiga att
känna för att bedöma den fara han ikläder sig och de vilkor under hvilka han
vill göra detta, har förslaget antagit (§ 209). De särskilda omständigheter, som
i hvarje fall kunna förekomma, måste vara försäkringstagaren bekanta, och möjligheten
att lemna fullständig upplysning om de förhållanden, under hvilka försäkring
tages, således större hos honom än hos försäkringsgifvaren, hvilken endast kunde
skydda sig genom att gissningsvis framställa frågor om alla möjliga eventualiteter,
och det utan den ringaste säkerhet att hafva träffat på den rätta. Att på något
sätt försöka genom lag stadga hvilka uppgifter det åligger försäkringstagaren att
meddela, är utom möjlighetens gräns; och man har derföre inskränkt sig till att
gifva en allmän föreskrift om försäkringstagarens skyldighet i detta hänseende,
öfverlemnande åt hans eget omdöme hvad sorn är hans skyldighet i hvarje särskildt
fall. Huruvida han uppfyllt densamma blir sedan domarens sak att pröfva.
Det kan ofta ligga i försäkringstagarens interesse att försätta sig i en frivillig
okunnighet om dylika, försäkringen rörande, vigtiga omstäudigheter. För att hindra
ett sådant förfarande att lända till försäkringsgifvarens skada, har ett stadgande
blifvit infördt, som förklarar att hvarje omständighet, sorn försäkringstagaren bort
veta, men underlåtit att förskaffa sig kännedom om, länder till aftalets återgång
(§ 209).
Har försäkringsgifvaren blifvit missledd genom en, äfven i god tro gjord
origtig uppgift, så fordrar billigheten att icke han, utan försäkringstagaren, ansvarar
för följderna af densamma (§ 210).
Ehuru försäkringstagarens skyldighet alt meddela aila -uppgifter, som för försäkringsgifvaren
kunna vara nödvändiga, blifvit i allmänhet angifven, har man dock
icke ansett öfverflödigt att lemna en påminnelse om hvad försäkringstagaren har
att tillkännagifva i de fall, der försäkringen innebär ett särdeles stort äfventyr för
den, som åtager sig densamma (§ 216).
Det
105
Del ligger i sakens natur att hvarje, genom försäkringstagarens vållande eller
med hans begifvande, uppkommen förändring af de vilkor, under hvilka försäkringen
blifvit ingången, skall lända till dess upphäfvande; men å den andra sidan
bör han ej heller lida genom följderna af en förändring af dessa vilkor, när hau
i densamma är utan skuld (§ 218). Att i sednare fallet försäkringsgifvarens risk
kan blifva betydligt förökad, är en oundviklig följd af denna grundsats; men
möjligheten af detta ökade ansvar ingår i det äfventyr han åtager sig, och får
han således rätta premien derefter. Befälhafvarens personliga egenskaper äro en
omständighet, å hvilken med rätta fästes ett ganska betydligt afseende vid lörsäkringars
afslulande. Har nu en viss man blifvit uppgifven såsom befälhafvare,
så kan detta icke oväsentligen bestämma de vilkor, hvarunder försäkringen afslutes.
Emellertid kan det hända att denne man blir skiljd frän sin befattning af orsaker,
fullkomligt oberoende af försäkringstagarens vilja, såsom förhållandet nästan alltid
måste vara, när försäkringen angår lasten; och då detta i alla fall är en väsentlig
förändring af försäkringens vilkor, bar man geuom ett uttryckligl stadgande (§ 219)
förklarat att denna omständighet, förutsatt att försäkringstagaren är dertill utan
skuld, ej verkar till försäkringens återgång. Försäkringstagaren har endast blifvit
ålagd att gifva denna förändring försäkringsgifvaren tillkänna, på det att denne,
om han vill se sin säkerhet till godo medelst återlörsäkring, må komma i tillfälle
dertill.
Ett undantag från den allmänna regeln att försäkringstagare ej får vidtaga
någon åtgärd, hvarigenom försäkringsgifvarens fara ändras eller ökas, är medgifvet
för det fall att resan blifvit fördröjd till en sednare årstid (§ 220). Omständigheter
kunna nemligen förekomma, som göra det för försäkringstagaren nödvändigt
att uppskjuta den öfverenskomna resan och, i likhet med nu gällande Försäkringsstadga
(Art. V § 21), har man låtit försäkringen bestå, men tillagt försäkringsgifvaren
rätt till förhöjd premie, såsom en billig ersättning för det större äfventyr
han sålunda kommer att ikläda sig. Skulle försäkringstagaren befinnas hafva förfarit
bedrägligt vid resans uppskjutande, ega skiljomännen i sin makt att sätta
tillskottspremien så högt, att han icke eger någon fördel af sitt oredliga handlingssätt.
I denna skiljomännens pröfning af omständigheterna vid ett dylikt fall
har man ansett ligga korrektivet emot de missbruk lill försäkringsgifvarens skada,
som möjligen kunna uppkomma af detta stadgande, hvilket annars är afFattadt att
skydda försäkringsgifvarens interesse.
En viss latitud förefinnes alltid vid bestämmandet af försäkringsgifvarens ansvar.
Vissa slags faror måste han, enligt aftalets natur, öfvertaga; från andra måste
han vara fri. Men emellan dessa håda slag af faror ligga åtskilliga, hvilka han
kan åläggas att bära eller icke, alltefter en vidsträcktare eller inskränktare uppfattning
af hvad öfvertagandet af en sjöfara innebär. Det riktigaste synes vara
att bestämma dessa gränser efter hvad haudelsverldens bruk stadgat, och derföre
14
v
106
har förslaget upptagit tyska lagens stadganden i denna punkt, hvilken lag utan
tvifvel innehåller de allmännast erkända reglorna för försäkringsgifvarens ansvarighet
(§§ 223 och 224). Efter att sålunda hafva angifvit hvad slags fara, som
begripes under försäkringsgifvarens äfventyr, öfvergår förslaget till föreskrifterna
om hans ansvarighet för den olika slags skada, som i dylik fara timat (§<§ 226
—232). Denna skada kan nemligen vara dels gemensamt, dels enskildt haveri.
Förslaget ålägger nu försäkringsgifvaren att gälda de bidrag, som försäkringstagaren
bör i gemensamt haveri gälda, enligt den uppgjorda dispachens bestämmelser, och
tillägger dervid, i enlighet med allmänt bruk, äfven i utlandet upprättad dispache
full giltighet (§ 226). Men ehuru i formelt afseende riktig, kan dispachen likväl
innehålla materiella fel. Såvidt nu dessa lända till försäkringstagarens skada, bör
försäkringsgifvaren vara skyldig att ersätta den förlust, sora derigenom uppstår,
emot vilkor alt försäkringstagaren afträder sin rätt till talan emot dem, som på
hans bekostnad blifvit gynnade, och (enligt § 225) vidtager öfriga åtgärder, som
för bevarande af försäkringsgifvarens rätt kunna vara nödiga, t. ex. överklagande
af den felaktiga dispachen. Lända åter den felaktiga dispachens bestämmelser
till försäkringstagarens fördel, t, ex. derigenom att en skada, hvilken enligt utredningsortens
lag icke vore gemensamt haveri, likväl blifvit behandlad såsom
sådant, så anses det följa af sig sjelft, att han för denna skadas godtgörande icke
skall kunna med framgång vända sig emot försäkringsgifvaren, emedan denne alltid
kan bemöta hans anspråk med den invändning, att skadan redan blifvit försäkringstagaren
ersatt.
Den förlust som, till följd af ett gemensamt haveri, drabbar en försäkringstagare.
består ej blott deri, att han ålägges att gälda bidrag till en annan, hvars
egendom blifvit för det gemensamma bästa uppoffrad; försäkringstagarens egna
tillhörigheter kunna vid sådant tillfälle gå förlorade. Sker detta, så erhåller han
ersättning för sin förlust genom bidrag af de öfrige interessenterne i haveriet, och
något anspråk på ersättning af försäkringsgifvaren kan således ej uppkomma. Men
uteblifva dessa bidrag af en eller annan anledning, då inträder naturligtvis försäkringsgifvarens
ersättningsskyldighet; och elt stadgande derom är i förslaget infördt
(§ 228). Detta stadgande innehåller en inskränkning al den försäkringstagaren
i allmänhet medgilna ratt, att, för ersättningens utbekommande, direkte vända sig
till försäkringsgifvaren (§ 225). Det medger nemligen försäkringstagaren regress
till försäkringsgifvaren först när han kan visa, att lian icke kunnat utfå haveribidragen,
oaktadt han vidtagit de lör detta ändamål nödiga åtgärder. Detta undantag
rättfärdigas dock af den större lätthet försäkringstagaren eger att göra sig
betalad al interessenterna i haveriet derigenom, att han på stället har ett ombud,
befälhafvaren, hvars rätt och pligt det är, att innehålla godset, till dess haveribidragen
af detsamma blifvit guldnu, en utväg, som i de flesta fall icke står försäkringsgifvaren
öppen.
107
Ehuru olika länders lagar i de flesta punkter öfverensstämma i föreskrifterna
om hvad, som skall såsom gemensamt haveri anses, så finnes dock i en eller
annan punkt någon skiljaktighet, och lill följd deraf kari hända, att skada och
kostnader, som i ett land upptagas såsom gemensamt haveri, blifva i ett annat
räknade såsom enskildt, och tvärtom. Den allmänt antagna grundsatsen af den
utländska dispachens giltighet medförer derföre som följd, att lörsäkringsgifvare
måste såsom enskildt haveri gälda kostnader, som i hans land betraktas såsom
gemensamt haveri, när de enligt den utländska dispachen finnas uppförda såsom
enskildt (<§ 229). Men deraf följer ock omvändt att han blir fri från ersättning
af sådant, som i hans land är enskildt haveri, när det i den främmande dispachen
blifvit behandladt såsom gemensamt (§ 230).
Den skada, som uppkommer i en fara, för hvilken lörsäkiingsgifvaren ansvarar,
beslår, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, ej blott af skada, uppkommen i
gemensamt haveri, utan äfven af skada, hvilken skall såsom enskildt haveri anses.
Enligt sakens natur åligger det lörsäkringsgifvare att ersätta skada af sistnämnda
slag (§ 230). På det att försäkringstagaren icke skulle ega ett interesse att
svikligen bereda det försäkrade föremålets undergång eller skada, föreskrifva åtskilliga
försäkringslagar och deribland nu gällande Försäkrings-stadga (se Formulärerna
till försökringsbref), att försäkringsgifvaren icke är skyldig att ersätta
fulla skadan, utan eger rätt att derå afdraga vissa procent. Det har dock ansetts
ligga i försäkringsaftalels natur, att den, som lidit skada, bör erhålla full ersättning
för densamma, derest ej annat, genom uttrycklig öfverenskommelse, blifvit
betingadt, och ett stadgande i detta syfte har derföre blifvit infördt (§ 251).
Det torde visserligen vid första påseendet synas obilligt att ålägga en försök
ringsgifvare ansvarighet utöfver försäkringssummans belopp (§ 232). Försäkringsgifvarens
egen säkerhet i vissa fall bjuder dock att derhän utsträcka hans
ansvarighet; ty vore ej försäkringstagaren förvissad om att få godtgjorda alla de
kostnader han i god tro gjort till det försäkrade föremålets bergning och vård,
äfven om sedermera total förlust inträffar, så skulle han säkerligen mången gång
underlåta att förskjuta hvad i dessa fall kau vara nödigt. Hvad åter angår haverier,
så ligger det i aftalets natur att försäkringsgifvaren mfiste ersätta all skada,
som härrörer från den lära, den han öfvertagit, och en inskränkning af hans ansvarighet
i detta hänseende till försäkringssummans belopp kan ej tillerkännas
honom annorledes än genom ett särskildt, till hans förmån, vid aftalets ingående,
gjordt förbehåll i detta syfte. Också finnes denna grundsats erkänd såväl i nu
gällande lag (Försäkrings-st. Art. XII. § 3, samt Formulärema till försäkringsbref)
som i 1847 års Förslag (Försäkrings-Balken 5 kap § 3, jfr. Motiverna sid- 93);
och utlandets theori och lagstiftning hafva allmänt upptagit densamma (BeneckeNolte,
o. st. 2 Del. sid. 183 ff. jfr sid. 332 ff.; tyska lagen, art. 844). P§
108
dessa grunder har en sädan utsträckt ansvarsskyldighet blifvit i förslaget försäkringsgifvaren
älagd (§ 232).
Enligt hvad sakkunnige män anfört om nödvändigheten att i lag bestämma
betydelsen af de i policerna vanligast förekommande förbehåll, hafva, med ledning
af tyska lagen, nödiga stadganden i detta hänseende blifvit gifna (<§ 240).
De bestämmelser, som angä farans början och slut (§§ 241 — 24?), torde
i allmänhet utan någon närmare redovisning förklara sig sjelfva. Det har ansetts
bättre öfverensstämma med såväl försäkringsgifvarens som försäkringstagarens interesse
att lata farans slut inträda vid den tid lossningen slutat eller bort kunna
sluta, än med en viss bestämd tid, t. ex. vissa dagar. Ty med en sådan före
skrift skulle försäkringsgifvarens äfventyr kunna obehörigen fördröjas genom ett
egen villigt förhalande af lossningen, och försäkringstagaren å sin sida skulle löpa
fara att ulan ersättning se sin egendom gå förlorad, om han genom oförutsedda
binder, hvilka i vissa hamnar, utsatta för långvariga stormar från land, ej äro
ovanliga, icke kunde inom den bestämda terminen verkställa lossningen. Det ovissa
i lagens bestämmelse torde endast i ringa mån öka antalet af de många grannlaga
omständigheter, domaren i försäkringsmål har att pröfva.
Emot den del af försäkringsrätten, som angår skadans bestämmande, torde
måhända kunna riktas anmärkningen af för stor vidlyftighet. Det ansågs dock
nödvändigt att i vissa fall bestämma, när såväl total sorn partiel förlust skall anses
ega rum; och då fordrade fullständigheten att angifva när dylik skada skulle anses
hafva timat vid öfriga, af förslaget omnämnda, slag af försäkring. Deraf de mångå'
detaljbestämmelserna, af hvilka några kunde synas temligen öfverflödiga. För öfrigt
åberopas här hvad som ofvan blifvit sagdt om behofvet af större fullständighet,
hos lagen, der denna måste antagas komma att till en del ersätta en mera utbildad
jurisprudens.
Hvad angår skadans bestämmande när partiel skada timat å gods (§ 247),
har man valt den numera allmänt antagna methodeu att, genom jemförelse af
godsets värde å lossningsorten i skadadt tillstånd med dess värde dersammastädes
i oskadadt tillstånd, finna skadans belopp, hvilken sedermera utsiittes i vissa procent
af det sednare värdet. ' När skadans proportionerliga belopp till det hela
sålunda blifvit bestämdt, tillämpas samma proportion ä försäkringsvärdet, och
derigenom visar sig huru stor förlusten efter detta värde skall blifva, d. v. s.
huru mycket försäkringsgifvaren skall betala. Resultaterna af denna method blifva
dock olika alltsom .man, vid jemförelsen af det skadade och det oskadade godsets
värde i lossningsorten, verkställer jemförelsen efter godsets brutto- eller nettovärde
(utan eller med afdrag af frakt, tull, och andra kostnader). Understundom äro nemligen
utgifterna för godset i skadadt tillstånd lika stora som för samma gods i oskadadt
tillstånd. Sker nu jemförelsen efter nettovärdet, så blir afdraget för det skadade
godset proportionsvis större, skilnaden mellan godsets värde i skadadt tillstånd
109
emot dess värde i oskadadt tillstånd följaktligen äfven större, och försäkringsgifvarens
ansvarighet i förhållande ökad. Sker jemförelsen åter efter bruttovärdena,
ingär den förlust af frukt, tull och kostnader, försäkringstagaren lider på del skadade
godset, icke i bestämmandet af dettas värde i förhållande till oskadadt gods
af samma slag, och följaktligen ej heller i bestämmandet af försäkringsgifvarens
ansvarsskyldighet, hvilken således ej kommer att omfatta denna förlust. Då man
emellertid ansett att genom den förra methoden (värdering efter nettovärdena)
försäkringsgifvaren skulle komma i en alltför ofördelaktig ställning, har man i allmänhet
gifvit den sednare methoden företräde, helst som försäkringstagaren eger
ett medel att skydda sig emot de olägenheter denna method för honom medför,
nemligen att taga särskild försäkring å de förluster af frakt, tull etc., som genom
denna melhods användning för honom uppstå (jfr. förslaget § 201 mom. 2).
Såsom bekant är, anses total förlust ega rum ej blott i de fall, då det försäkrade
föremålet verkligen gått förloradt, ulan försäkringsrätten medgifver, genom
ett i försäkringstagarens interesse gjordt antagande (hvaraf benämningen i engelska
rätten: constructive total loss), att total förlust anses halva inträffat i vissa fall,
då betydligare skada inträffat å det försäkrade föremålet, eller detta uuder längre
tid blifvit undandraget försäkringstagarens förfogande, eller lian på viss tid ej
afhörl detsamma. I dessa fall eger han rätt att, emot det han till försäkrings
gifvaren
afstår all rätt till det försäkrade föremålet, af denne erhålla hela försäkringssumman,
hvarigenom aftalels verkningar blifva lika som om total förlust
♦ timot; och derföre kan, i dessa fall, total förlust sägas hafva inträffat, ehuru i
några af dessa full är bevisligt att föremålet ej gått helt och hållet förloradt, och
i andra det ej är bevisadt att så skett. Dessa fall, i hvilka ett dylikt afträdande
får ega rum, emot rätt till försäkringssummans erhållande, kunna nu vara flere
eller färre, alltsom lagstiftningen vill mera eller mindre gynna försäkringstagaren.
Nuvarande svenska lagstiftning antager tre, nemligen när fartyget på längre tid ej
afhörts, när det blifvit uppbringadt och när varor tagit skada (Försäkrings-st. Art.
XI. §§ 2—7). Tyska lagen medgifver abandon endast i de två förstnämnda
fallen, men franska och holländska iagarue (C. C. art. 369—396, holl. lagen art.
663—680) antaga dessutom åtskilliga andra. Förevarande förslag har i detta
ämne anslutit sig till franska och holländska lagstiftningar ne och i allmänhet tillåtit
abandon i de fall, som af dessa lagar medgifvas, undantagande när skada skett
å varor, hvilket man trott, genom möjliga underslef, kunna blifva för försäkringsgifvaren
alltför betungande.
De talrika fordringar, hvilka utländska sjölagar tillägga förmånsrätt till betalning
ur fartyg, frakt och gods, grunda sig, der de ej äro härledda från ersättningsanspråk
till följd af liden skada, i allmänhet på den rättsregel, att det föremål,
för hvars nytta fordran uppstått (versio in rem), äfven bör häfla för denna
fordrans betalning. Denna rättsregel är i svenska lagstiftningen fullkomligen er
-
tio
känd, och nu gällande lag tillerkänner på grund af densamma åtskilliga fordringar,
som under sjöfart uppstått, förmånsrätt i fartyg och gods. Så ega sjöfolks lön,
frakt och skeppslega, förmånsrätt i gods; samma rätt i gods och i fartyg åtnjutes
för bilbrefs- och bodmerilån, näst efter nyss nämnda fordringar. När grundsatsen
sålunda är er känd i nu gällande lag, och, enligt den utländska lagstiftningens vittnesbörd,
sjöfartens fördel onekligen kräfver en utvidgning af dess tillämpning, har man
ej tvekat alt i förslaget upptaga ett större antal förmånsrätter af nu nämnda slag
(§ 273), än den närvarande svenska lagstiftningen känner. Dervid bör till en
början anmärkas, att nämnda förmånsrätter blifvit utsträckta äfven till frakten, dels
derföre att denna är alt anse såsom ett accessorium tili fartyget, dels derföre att
den fordran, hvilken erhållit förmånsrätten, ofta bidragit till fraktens förvärfvande,
såsom förhållandet är med befälhafvarens och besättningens hyror, bodmerilånen,
haveribidragen, m. fl. — Hvad dernäst angår sjelfva fordringarne, åt hvilka förmånsrätten
blifvit inrymd, så har först och främst sådan rätt till fartyg och frakt
blifvit tillagd befälhafvares och besättnings innestående hyror. Det inses lätteligen
att fartyget och frakten, icke godset, böra utgöra föremålet för en dylik förmånsrätt,
alldenstund det rättsförhållande, på grund hvaraf fordran och följaktligen
förmånsrätten uppstått, eger rum emellan befälhafvaren och besättningen å den ena,
samt egaren af fartyget och frakten, icke egaren af godset, å den andra sidan,
hvarföre de anspråk, sora uppkommit till följd af samma rättsförhållande, måste vara
riktade emot den förres, icke emot den sednares, egendom. Val har den, i 17 kap.
Hand. B. § 3 omförmälda, skeppsfolkets rätt till godset, af skäl, sorn i Högste
Domstolens protokoll återfinnas, icke blifvit uttryckligen upphäfd; men då denna
förmånsrätt måste anses såsom i praktiskt hänseende fullkomligt overksam, har i
sjelfva verket en dubbel förmånsrätt ej blifvit åt nu nämnda fordran medgifven. —
Den förmånsrätt, som blifvit tillagd fartygets haveribidrag och försålda andelar af
lasten, och dess likställighet med bodmerilånens (§ 273. 2.), rättfärdigas af de förra
fordringarnes likartade natur med de sednare. Ty likasom det ena bodmerilånet
räddar det andra, sä bidraga ofta de utgifter, som föranledt förstnämnda fordringar.
att rädda bodmerilånen. Det egendomliga i dessa fordringars uppkomst, den
risk, som med dem är förbunden, har ansetts böra gifva dem ett företräde framför
andra lån, dem befälhafvaren egt att upptaga, hvarföre åt dessa andra lån
plats blifvit inrymd efter de förstnämnda. Bredvid dessa andra lån befinna sig
öfriga fordringar, hvilka äro inskränkta till värdet af fartyg och frakt. Dit höra
förnämligast fordringar för ersättningsanspråk, som kunna blifva riktade emot rederiet.
En sådan förmånsrätt, såvidt den angår ersättning för förloradt eller
skadadt gods, synes rättfärdigad såväl af handelns interesse som af billigheten, då
redaren har rätt att för frakten göra sig betald af godset. Har ersättningsanspråket
uppkommit till följd of skada, som ett fartyg tillfogat ett annat, så
saknas ej i vår lagstiftning analoga fall, i hvilka den, som genom ett föremål blif
-
lil
vit tillfogad skada, får ur detta söka sin skadeersättning. — Den förmånsrätt, förslaget
tillägger redare för de förskott, dessa gjort för hvarandra, är ej ny; den
finnes redan i gällande lag erkänd (Sjölagen, Red. B. 2.). Att den fått sin plats
sist, ur rätlfärdigadt af gemensamheten i rederibolaget, till följd af hvilken redarne
böra först utgifva hvad de äro andra skyldige, innan de ega att utkräfva de fordringar
de kunna hafva på hvarandra.
Förslaget afsåg från början att åt här nämnda fordringar inrymma betalningsrätt
ur fartyg och frakt framför all annan gäld. Till följd af de anmärkningar, som
emot denna åsigt anfördes i Högste Domstolen, har den blifvit frånträdd, så mycket
mera som det praktiska resultatet af denna förändring ej lärer blifva särdeles stort,
alldenstund de fordringar, hvilka nu komma alt ega företräde framför de i § 275
upptagna, sällan lära vara af så stor betydenhet att de i väsentlig mån kunna för
ringa
den säkerhet, förslaget från början åsyftat, att gifva de fordringar, om hvilka
nu är fråga.
Då hvarje resa kan antagas vara ett afslutadt företag, som medför liqvid af
alla dermed förbundna utgifter, ocb att det vore för rederiet fördelaktigt att alla dc,
hvilka under resan erhållit fordringsanspråk på detsamma, så tidigt som möjligt anmälde
sig till betalnings erhållande, så har man äfven ansett att de fordringar som
uppstått under en sednare resa, borde i allmänhet ega företräde framför dem, som
härleda sig från en äldre (§ 276). Härifrån bar undantag endast blifvit gjordt för
besättningens hyror enligt sista förhyringskontraktet, emedan man åt dessa velat gifva
så fullständig förmånsrätt som möjligt. Emedan en resa betraktas såsom ett enda
sammanhängande företag, har ål de förmånsrätter, som, till följd af deras likartade
natur, erhållit samma plats i ordningen, gifvits lika rätt, när de uppstått under samma
resa, från hvilken regel man endast afvikit i fråga om bodmerilånen och de med
dem likställda fordringar, af det lätt insedda skälet, alt det sednare af dessa lån
räddar det äldre.
Kunna, såsom det synes, nu omlörmälda förmånsrätter lätt försvaras enligt
förut i svenska lagstiftningen godkända principer, så är delta deremot icke förhållandet
med den verkliga sakrält, som blifvit dem tillerkänd (§ 277). Ett vigtigt
skäl måste förefinnas till att rättfärdiga införandet af denna nyhet i svensk rätt.
Detta skäl är, att den fördel man genom förmånsrätten till fartyg och frakt ville
inrymma fordtingsegaren, skulle genom försäljning af fartyget kunna tillintetgöras.
Sedan redaren sålunda afhändt sig det föremål, som utgjorde säkerhet för fordran,
återstod för dennas innehafvare, om säljaren vore insolvent, ej något annat än att
för sin fordran ingå såsom oprioriterad borgenär i säljarens konkurs. Ville man således
tillerkänna fordringsanspråket all den vigt, det ansågs förtjena, återstod ingen
annan utväg än alt förvandla den privilegierade fordringsrätten till en verklig sakrätt.
Dessutom är, i fråga om fordringar, som under sjöfart uppstått, en dylik sakrätt
i lös egendom i sjelfva verket ej för svenska rätten fullkomligt okänd. Nu
112
gällande sjölag (Bodm. B. 8 kap.) medger nemligen för bodmerilån fordringsegaren
rätt alt under ett år göra sig betald af det förpantade föremålet, »ändock del försåldt
eller i andras händer vore»; och detta är, utom hvad ofvan blifvit anfördt, ett
vigtigt skäl till försvar af ifrågavarande stadgande. De olägenheter, som likväl verkligen
äro förbundna med dylika sakrätter till lös egendom, trodde man sig kunna
i väsentlig mån aflägsna genom den korta preskriptionstid, som för dessa förmånsrätter
blifvit föreskrifven (§ 274).
Försäljes fartyget utmätningsvis, så ligger i sakens natur att denna panträtt
upphörer (<§ 277), emedan en liqvid af de skulder, som hvila å det försålda föremålet,
då blir uppgjord. Det har antagits att försäljningsåtgärden skulle blifva så
bekant, att fordringsegarne skulle blifva i tillfälle att göra sin talan i tid gällande.
Det är naturligt att den rätt, de egt till fartyget, skola de äfven ega till köpeskillingen,
så länge den är utestående. Denna utgör då ett till sio natur lika bestämdt
ting som fartyget, emot hvilket samma rättigheter skola kunna göras gällande. Af
samma skäl har äfven ansetts att förmånsrätten i frakten icke borde fortfara längre
än till dess den blifvit till redaren inbetald (§ 280).
De förmånsrätter till godset, förslaget upptagit (§ 281), rättfärdigas dels af hvad
för närvarande är gällande, dels af hvad ofvan blifvit anfördt rörande förmånsrät
terna
till fartyg och frakt. Dessa till godset medgifna förmånsrätter äro i sjelfva
verket endast en retentionsrätt, emedan de upphöra, när godset lossas ur fartyget
(§ 291). Deras betydelse är således egentligen den, att de godsegarens borgenärer,
hvilka för sina fordringar ega sämre rätt, än befälhafvare eller redare för de här
nämnda fordringar, icke kunna, till gäldande af sina fordringar, taga godset i anspråk.
De korta preskriptionstider förslaget bestämmer för de fordringsanspråk, som
enligt denna lag kunna uppslå (§§ 284—286), motiveras af det naturliga in
teresse
affärsmannen eger att med lätthet kunna öfverse sin ekonomiska ställning.
Strängt taget skulle måhända de §§, hvilka angå befälhafvarens och besättningens
brott i tjensten, icke hafva sin plats i sjölagen, utan hänföras till strafflagen.
Då det likväl är ganska vanligt inom svenska lagstiftningen, att författnin
gar
af ekonomisk natur innehålla bestämmelser af straff för brott, som utgöra öfverträdelser
af dessa författningars bud, och då dessa brott kunde anses vara af val
speciel beskaffenhet att i allmänna strafflagen intagas, har man trott att sjölagen,
utan att förlora sin karakter, lämpligen kunde innehålla en afdelning för det ämne,
hvarom fråga är. I denna afdelning äro upptagna de under sjöfart allmännast
förekommande brott och deras karakterer, såväl som deras straff, satta i öfverensstämmelse
med närbeslägtade brott, som i strafflagen förekomma. Af lätt insedda
skäl är det nuvarande stränga straffet för rymning förmildradt till böter och kortare
fängelse. För den händelse att straffbestämmelse skulle saknas i något fall,
då befälhafvare!! gjort sig skyldig till ett påtagligt fel vid tjenstens utöfvande, innehåller
-
113
håller förslaget en §, enligt hvilken domaren i dessa fall kan befordra den brottslige
till vederbörlig näpst.
För att befordra sjörättsmålen till så skyndsamt afgörande som möjligt, var
ursprungligen föreslaget, att dessa mål skulle handläggas af stadsdomstolarne. På
grund af de anmärkningar, som i Högste Domstolen blifvit framställda, har man
återgått till hvad för närvarande är gällande. Noggrannare och fullständigare stad
ganden
om forum för dessa mål hafva likväl blifvit tillagda (§ 302). Från denna
allmänna regel, att sjörättsmålen handläggas såsom andra tvistemål, har dock i afseende
på tvister, som uppkomma från försäkringsaftal, ett undantag blifvit gjordt,
i det att dessa mål alltid skola upptagas vid stadsdomstol, antingen omedelbart
eller vid målets fullföljd ifrån dispacheuren (§§ 304 och 305). Angår tvisten
icke ersättningens belopp, utan om den bestämda summan skall gäldas eller icke,
då upptages och handlägges målet som ett vanligt tvistemål, allenast att handläggningen
af detsamma sker vid stadsdomstol. Är åter icke utredt huru mycket som
skall gäldas, blir målet, i likhet med hvad som för närvarande eger rum, först
hänvisadt till dispacheurs utredning (§ 268). Nu gällande Försäkrings- och Haf
veri-stadga
föreskrifver att, om parterne ej åtnöjas med dispacheurens utredning,
målet skall hänskjutas tili gode män, af hvilka parterna välja tvä hvardera. Kunna
desse gode män icke förena sig om ett visst slut i saken, eller vill någondera parten
icke låta bero vid deras utslag, så afgöres målet i sista instans af Sjöförsäkringsöfverrätten.
Denna domstol har förslaget borttagit, dels derföre att den nyare lagstiftningen
i Sverige i allmänhet sökt att föra alla mål under de vanliga domstolarne,
dels ock isynnerhet derföre att denna Rätt, genom det ringa antal mål, som dragas
under dess pröfning, visat sig i det närmaste öfverflödig. När erfarenheten sålunda visat,
att dylika mål bäst afgöras genom kompromissarier, har förslaget låtit försäkringsmålen
stadna vid afgörande af gode män, åt hvilkas domslut det sökt gifva desto
större pålitlighet genom att föreskrifva, att en af dem skall utses af Rätten och
vara lagfaren (§ 307). Ordningen för rättegången åsyftar att gifva denna så stor
skyndsamhet som möjligt (§§ 305, 306, 309, 314 och 318), och är för öfrigt i
det närmaste bildad, efter den, som redan finnes föreskrifven i de mål, der hufvudsaken
afgöres af särskild nämnd. I en eller annan punkt har man ansett skäl
förefinnas, att afvika från denna förut fastställda rättegångsordning, t. ex. i frågan
om nämndens frihet från att uppgifva skälen för sitt domslut. Man har nemligen
trott det vara nödigt, att i så vigtiga frågor, som de, hvilka tillhöra denna nämnds
behandling, nämnden egde skyldighet att uppgifva de skäl, på grund af hvilka de
fattat sitt beslut i målet, för att denna skyldighet skulle utgöra ett verksamt
korrektiv emot en möjligen lättsinnig och summarisk behandling af dessa mål, på
hvilka någon gång parternes hela ekonomiska välfärd kunde vara beroende. — För
öfrigt är ej afsedt, att genom den särskilda rättegångsordning, som här blifvit stad
15
-
114
gad, utesluta tillämpningen af den allmänna rättegångsordningen i de fall, der denna
vöre lämplig. Så t. ex. kunna de allmänna grunderna för Rättens omröstning till
dom ega tillämpning äfven för nämnden (§ 317); och genom föreskrifterna rörande
klagan öfver Rättens beslut under rättegången, är rättigheten att i högre Rätt fullfölja
talan öfver andra än der (§ 318) angifna omständigheter icke utesluten.
Stadgandet om forum för brottmål (§ 322), som efter den föreslagna lagen
skola afdömas, motiveras af de för fullföljden af sådana mål redan fastställda
grunder.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Utdrag af Protokollet öfver ett Juslilie-årende, hållet uti Kongl.
Majds Högste Domstol Onsdagen den 26 Mars 1862.
Första rummet.
Närvarande:
Justitie-Rådén: Alexanderson,
Qviding,
Hoffstedt,
Iggeström,
Cramér,
Wretman,
Naumann.
Granskningen af förslag till Sjölag, hvarom Högste Domstolens protokoll för
den 21 innevarande månad sednast handlar, fortsattes och slutades; och skulle i
denna dags protokoll, dervid berörda Förslag ar bifogadt, inflyta de under granskningen
gjorda anmärkningarne, nemligen hvad angår:
Förslagets plau och anordning.
I afseende härå yttrade Justitierådet Naumann: »Derest icke Konung Carl
Xl:s till en del ur Holländska stadganden hemtade Sjölag, hvilken på sin tid med
rätta ansågs såsom ett mästerstycke och hvilken tydligen tjena t lill mönster jemväl
för Dansko Sjörätten eller 4:de Boken i Konung Christian V:s Lov, numera kunnat
läggas till grund vid ifrågavarande förslags utarbetande; hade tvifvelsutan, såväl
hvad form som innehåll beträffar, en större uppmärksamhet bordt egnas åt Norska
1
2
Sjölagen af den 24 Mars 1860. Den ständiga beröringen emellan Svenska och
Norska sjömän, de många likartade intressen, som förena dem, de för begge nationerna
gemensamma konsulaterna och handelsagenturerna äro förhållanden, som
motivera detta omdöme, hvars riktighet vinner stöd äfven från högre politisk synpunkt,
då man nemligen ej förbiser den sanning att en i allt flera riktningar lika
beskaffad lagstiftning utgör ett det säkraste och varaktigaste föreningsband emellan
två brödrafolk under en spira. Genom ett sådant närmande tili den i Norrige nu
gällande »Loa om Söfarten» hade jemväl å ena sidan kunnat vinnas ett för menige
man lättfattligare sätt att uttrycka lagbuden, en större reda och klarhet, än om
man söker öfversätta de stundom mera än behöfligt konstiga begreppsbestäraningarne
i 5:te Hufvud-afdelningen af den nya allmänna Tyska Handels-lagboken, hvilken
(med öfverskrift »Om Sjöhandeln») som bekant är, innefattar den Tyska Sjölagen,
utan att 5 andra sidan dymedelst något hinder vore upprest mot det lofliga
bemödandet alt tillika ur andra främmande länders nyaste lagstiftningar tillegna oss
ett eller annat måhända jemförelsevis ännu noggrannare och fullständigare stadgande,
såvidt detsamma af erfarenheten befunnits vara ändamålsenligt, äfvensom att bibehålla
rättsnormer, hvilka tilläfventyrs hos oss slagit rötter i rent nationel grund.
Med anledning af de olika sätt, på hvilka våra grundlagar organisera lagstift
ningsmakten,
enligt 87 och 89 §§ Regeringsformen, jemförde med 33 och 34
§§ Riksdagsordningen, vore det nödigt att noga skilja emelian Sjölag och hvad
man kan kalla Sjöhandelsstadga; dervid de grundsatser torde böra följas, som på sednare
tider synas vara antagna: att nemligen under den civila lagstiftningens handläggning
höra frågor om hvad som skall vara ratt man och man emellan, hvilka
således ingripa i det borgerliga lifvets rättsförhållanden, hvilka röra eganderätt, kon
traktsrätt,
familjerätt och så vidare, derom bestämningarne äro mera allmängiltiga och
beräknade på varaktighet, hvaremot rent administrativa ärendeu, derom stadgandena
äro mera föränderliga, falla inom den så kallade ekonomiska lagstiftningsmaktens
befogenhet, och att, derest ämnet är af blandad beskaffenhet, det vill säga, om den
rent civila frågan jemväl innefattar allmänna ovilkorliga föreskrifter af administrativ
natur, det är civila lagstiftningsmakten förbehållet att handlägga frågan i dess helhet.
På det nu tydligt måtte framstå hvilka af de spridda författningar, som bilda vår
nu gällande Sjörätt och som till stor del tillkommit på den ekonomiska lagstiftningsvägen
(ehuru ej sällan deri influtit bestämningar direkte ingripande i den
enskildes rätt och säkerhet till person och egendom) blifvit i Sjölagsförslaget intagne,
om än i ett eller annat afseende förändrade och modifierade, samt hvilka deremot,
som äro förbehållna åt specialstadgar, torde det hafva varit gagneligt att, på sätt
t. ex. Kyrkolags-komitén år 4846 tillvägogatt, en tablå blifvit upprättad, hvarigenom
kunnat åskådliggöras hvilka författningar och stadganden man ansett tillhöra
ena eller andra slaget of legislalion. För bedömande af det föreliggande förslagets
större eller mindre fullständighet hade dymedelst blifvit lernnad en nödig
vägledning. Af samma skäl hade det varit, önskligt att förslaget, då det till Högste
Domstolens granskning öfverlemnades, varit åtföljd t af motiver.»
Lagens inledning.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman hemställde om
följande något förändrade lydelse:
Med upphäfvande af Sjölagen den 12 Juni 1667 äfvensom Försäkrings- och
Haveri-stadgan den 2 Oktober 1750 samt dithörande och ej här nedan undantagna
föreskrifter stadgas som följer.
Justitierådet Naumann ansåg sista § af Sjölagen böra innehålla: Denna lag
kommer att blifva gällande från och med början af år .... Frän samma tid
upphäfvas: Sjölagen af den 12 Juni 1667, Försäkrings- och Haveri-stadgan af den
2 Oktober 1750 samt öfriga dittills gällande föreskrifter, som strida mot denna
lags innehåll. Särskildt i afseende på en nv Försäkrings-stadga åberopade Justitierådet
sina anmärkningar vid Förslagets 192 §.
§ *•
Justitierådet Naumann anförde: »Någon giltig anledning torde icke vara för
handen att mot ordet fartyg utbyta det i vår Sjölag och äfven i 1836 års Sjölagsförslag
använda ordet skepp, hvilket från äldsta tider blifvit ansedt såsom den generella
benämningen. Att detta ord äfven brukas i inskränktare mening såsom
konstterm, utmärkande ett visst slag (med tre master), ändrar icke förhållandet.
Om än ordet fartyg blifvit i sednare tider mera brukligt i dagligt tal, så har det
dock hvarken vunnit burskap i den högre och mera vårdade stilen, icke heller i
allmänhet i sammansättningar. Man säger visserligen »ångfartyg», och i denna
sammansättning torde det komma att bibehållas, ehuru man stundom äfven hörer
begagnas ordet »ångare». Men man säger icke: fartygsbruten, fartygsbrott, fartygsfolk,
fartygsvarf, fartygsdocka, fartygsredskap, fartygsumgälder, fartygsklarerare, fartygsbord,
fartygsfynd, fartygsvrak m. m., utan bibehåller härvid det gamla ordet
skepp; och då detta i sin allmänna bemärkelse, utan afseende på större eller mindre
dimensioner, användes ej blott i de två öfriga Skandinaviska folkens lagstiftning,
utan äfven i den Germaniska, Engelska och Nordamerikanska, lärer nämnda ordutbyte
hvarken vara af behofvet påkalladt eller ändamålsenligt. Anser man skepparen
erhålla större värdighet genom en mera ampel benämning, så må man kalla honom:
skeppets befälhafvare; hvilken förändring dock vid närmare pröfning jemväl
torde finnas onödig.»
4
»Att börja Sjölagen med stadgande om besigtningar torde kunna undvikas.
Det ämne, som synes ligga närmast till hands, är bestämmandet af hvilka skepp
skola anses som Svensk egendom• De allmänna stadgandena derom tillhöra Sjölagen.
I alseende pä detaljerna säväl i detta ämne, som rörande skepps skyldighet
att vara försedda med sjöpass (Kongl. Förordningen den 1 Mars 1841) och om
skepps naturalisation, torde höra hänvisas till administrativa special-författningar, —
såsom med en alltför allmän utsträckning skett i Förshigets 4:de §. Den omständighet,
att hittills allt hvad som angår skepps nationalitet finnes på den administrativa
vägen stadgadt, kan bär ej vara afgörande, enligt hvad ofvan är antydt.
(Jemför Norska Sjölagens 1—4 §§.)»
»Dernäst anser jag i Sjölagen ej böra saknas ett allmänt stadgande om en
offentlig förteckning öfver alla skepp, som äro bestämda för: sjöfart såsom näringsgren,
, det vill med andra ord säga: sådana skepp, som sortera under Sjölagen
(således icke krigsskepp, ej he ler de skepp, som uteslutande äro afsedda för egarens
personliga bruk). Ett dylikt skeppsregister (jemför Kommerse-Kollegii cirkulär
den 15 Juni 1841) bör upptaga skeppets namn, hemort, huvudredare och samtlige
medredare m. m., samt införandet deri vara ett vilkor för rättigheten att nyttja
Svensk handelsflagga. Endast de allmänna bestämriingarne rörande denna officiella
förteckning och densarnmas innehåll äro, efter min tanka, egnade att i Sjölagen inflyta;
men deremot kunde åt administrativ-författningar öfverlemnas att stadga om
hvad som erfordras för ett dylikt införande, hvilka myndigheter det åligger att hålla
ifrågavarande förteckning o. s. v. (jemför Tyska Sjölagen Art. 452 och följande.)»
»1 sammanhang med föres k ri I ten om skeppsregister, vill jag fästa uppmärksamheten
på den i England gällande föreskrift: att å skepp skall på lämpligt ställe
tydligen vara utsatt skeppets namn och hemort»
»Ehvad ofvan antydda nya stadgande!) komma att i Sjölagen intagas eller icke,
vill del synas, sorn kunde första och andra Afdelniogarne (§§ 1—23) i Förslaget
lämpligen sammanslås, med gemensam titel: »Om Skepp och Skeppsrederi», hvarunder
äfven är att hänföra skepps byggande, utredning, försäljning m. m.»
Med Justitierådet Naumann instämde Justitierådet Alexanderson hvad angår
begge de första Afdelningarnes sammanförande under den af Justitierådet
Naumann föreslagna gemensamma rubrik, och tillstyrkte äfven begagnande af ordet:
skepp i stallet för »fartyg».
Justitierådet Cramér förmälte sig anse benämningen »skepp» och »skeppare»
böra gifvas företräde framför »fartyg» och »fartygsbefälhavare».
§ 2.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér erinrade, att om Rätten skulle
utse en bland ifrågavarande besigtningsman, torde det åtminstone ej alltid kunna
5
ske med den skyndsamhet som erfordras, hvarföre och då, för ifrågavarande fall,
besigtningsmännen ändock endast skulle hafva att afgifva ett omdöme, som ej utesluter
annan bevisning inför domaren, bemälte Justitieråd trodde, alt de i första
mom. förekommande orden: »och den tredje utes af Rätten» kunde utgå.
Särskildt anmärktes: dels af Justitierådet Alexanderson, ätt de i sednare
momentet förekommande orden: »vid den tredje besigtningen» syntes böra uteslutas,
enär äfven t. ex. första eller andra besigtningen, eller en fjerde sådan, kunde ådagalägga
den bil- och bolfärdighet, hvarom här sägs; och dels af Justitieråden
Qviding och Cramér, att bestämmelserna i afseende å ett bil- och bolfärdigt fartygs
tillbehör angå uteslutande större fartyg, samt kunna ej tillämpas vid byggandet af
mindre farkoster. Erinran, att i fråga om desse sednare det träffade byggnadsaftalet
ensamt gäller till efterrättelse, syntes Justitieråden derför böra här införas.
§ 4-
Justitierådet Naumann åberopade sina anmärkningar vid Förslagets l:sta §.
§ 6.
Justitierådet Alexanderson yttrade: »Att öfverlåtelse af större fartyg i allmänhet
sker skriftligen, torde man kunna antaga, men äfven med afseende på
dessa synes det onödigt att göra den skriftliga och bevittnade handlingen till
vilkor för öfverlåtelsens giltighet, och hvad angår mindre farkoster, såsom båtar,
blifver stadgandet alldeles olämpligt Således hemställer jag om uteslutande af
denna §.» '
§ 7-
Justitieråden Alexanderson och Wretman förenade sig om följande yttrande:
»Förslaget innefattar icke någon bestämmelse för det fall, då delegare med lika stora
lotter stanna i skiljaktiga meningar. För undvikande af häraf möjligen uppkommande
tvister torde derföre, efter orden »störste äro», böra tilläggas:
»Der rösterna äro skiljaktige och på hvardera sidan lika mångå, kommer den
afhandlade frågan att anses förfallen, der ej angående sältet för rösternas beräknande
annorlunda är mellan delegarne öfverenskommet.r>
Sednare momentet ansågo Justitieråden böra ifrågakomma endast för det fall,
att någon delegare, utan visadt laga förfall, från utlyst sammanträde uteblifver;
hvadan, enligt bemälte Justitieråds åsigt, dessa ord borde i Förslaget införas:
»Uteblifver någon, utan visadt laga förfall, när» etc.
Justitieråden Qviding, Cramér och Naumann anförde, att den till omröstning
hänskjutna frågan löses ej om rösterna utfalla lika för två särskilda meningar.
6
Ofta vore dock en sådan lösning af vigt, och derför tillstyrktes ett tillägg i den
syftning sednare meningen af 5 § i Norska Sjölagen angifver.
Justitierådet Naumann yttrade vidare: »Begreppet »Redare» är i 1836 års
Förslag uttryckligen bestämdt, då det i 4 § af samma Förslag heter: »Redare är
den, sorn skepp eger och reda låter». En dylik definition har äfven Tyska Lagen
ansett nödig. Jemför Art. 450 och Art. 477 samt anmärkningen till den förra
i 1863 års Berliner-edition af Das allgemeine Deutsche Handels-Gesetzbuch,
sid. 270.»
»Flera lagstiftningar stadga uttryckligen, att ej mindre byggnadskontrakt om
skepp, än äfven skeppsredares bolagskontrakt (eller, såsom det jemväl kallas, redarebrefvet)
böra skriftligen upprättas. Ett sådant stadgande torde hafva lika mycket
skäl för sig, som föreskriften i Förslagets 25 § om skriftligt kontrakt med
skeppare angående hans lönevilkor. Att dymedelst icke uteslutes annan bevisning,
när skrift saknas, behöfver ej anmärkas.»
»Som bekant är, uppställa ganska få länders sjölagar den regel, att majoritetens
mening inom ett rederi skall blifva gällande utan undantag. Tvärtom erkänner
man gemenligen, att minoriteten icke kan genom majoritetens beslut tvingas
att onödigtvis låta skeppet ligga stilla (»Ships were made to plough the ocean, and not
to rot by the wall») ej- heller att ändra rederikontraktet eller förändra skeppets
byggnadsplan, eller träffa förfoganden, som äro mot kontraktet uppenbarligen stridande,
eller som äro främmande för rederiets ändamål. Således torde t. ex. pluraliteten
i ett rederi, uttryckligen ingånget för bedrifvande af skeppsfart mellan
Hansestäderna och Stockholm, icke ega att, mot minoritetens protest, besluta det
skall skeppet användas till hvalfiskfångst vid Grönland o. s. v. Se Tyska Lagen
Art. 458. 2 morn»
»Särskildt lärer böra tydligen bestämmas huruvida rederiets upplösning och
skeppets försäljning bero på majoritetens beslut och med hvad vilkor. Artikeln
473 i Tyska Sjölagen gifver materialier i sådant afseende.»
§ 9. mom. 1.
Af Justitieråden Qviding och Cramér yttrades:
»Afsigten är att uttrycka, det afträdandet enligt 8 § icke befriar från såda
na
förbindelser, lör hvilka fartygsdelegaren häftar i personlig ansvarighet. Skall detta
uttalas, hvilket Justitieråden för sin del anse obehöfligt, kunde detta ske tydligare
om man efter ordet: »förbindelser» tilläde: nför hvilka den afträdande icke är,
enligt hvad här nedan 13) sägs, personligen ansvarig,»
Justitierådet Alexanderson ansåg ordet »endast» böra utgå, helst delegare,
som sålunda afstått, bör vara fri från ansvarighet för rederiets alla derefter upp
kommande
förbindelser.
7
§ 10.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér yttrade: att stadgandet om
hembudsskyldighet innebure en inskränkning i den fria dispositionsrätten, hvilken
inskränkning syntes Justitieråden desto heldre obehöflig i lagen, som förbehåll
derom kunde med lika verkan i bolagskontrakt intagas, derest delegarne finna
det lämpligt. I Tyska Sjölagen vore icke eller förköpsrätten bibehållen. I
enlighet härmed tillstyrkte Justitieråden, att så väl denna § som § 11. 1 mom.
måtte utgå.
§ 13.
Justitierådet Alexanderson utlät sig: »Stadgandet skulle, efter min tanke,
vinna i klarhet, om det uppställdes till närmare likhet med 11 § i 2 Kap. RedareBalken
af 1847 års Förslag samt Art. 452 och 453 i Tyska Lagen, och, med
upptagande af innehållet utaf §§ 44 och 50, finge t. ex. denna lydelse:
För fullgörande af de aftal, befälhafvare i sådan egenskap ingått och varit
behörig afsluta utan behof af rederiets särskilda uppdrag, så ock för den skada,
som genom befälhafvare eller någons af besättningen felaktighet i tjenst en tillskyndas
annan, svarar rederiet så långt fartyget med dess tillhörigheter och den förtjent
a frakten räcker, men ej vidare, der ej rederiet sådant sig särskildt åtagitPå
sätt nu sagdt är, svarar ock rederiet i de fall, hvarom §§ 75, 128,149 och
187 förmäla. I fråga om befälhafvares och besättnings fordran för aflöning, underhåll
och hemför skaff ning vare deremot redare och, der flere äro, en hvar af dem,
i förhållande till sin andel i fartyget, personligen ansvarig för betalningcn.n
§ 14-
Justitierådet Naumann anförde : »Då flere äro delegare i skepp, bör lagen
uttryckligen ålägga dem att utse en korrespondent- eller hufvudredare eller
direktion, lill hvilken tredje man kan vända sig i angelägenheter, som rederiet
angå, på sätt 1836 såväl som 1847 års förslag innehålla. Visserligen
öfverlåter så väl Norska som Tyska Lagen åt redarnes pluralitet att i detta afseende
besluta som dem godt synes Men då lagstiftningen härvid icke bör förbise
tredje mans förhållande till bolaget och svårigheten för denne att med rederiet afhandla
och att mot detsamma göra sina rättigheter gällande, om ingen viss person
eller styrelse är utsedd, hvilken det åligger att kalla delegarne till sammanträde,
att löta korrespondensen, inkassera och utbetala penningar samt för öfrigt i
kuranta ärenden handla i rederiets namn, torde en afvikelse från ofvannämnda två
Förslag i denna del icke vara behöflig.»
8
§ 15
JustitierSden Alexanderson, Qviding, Cramér och Naumann förmälte sig,
med godkännande af den i Norska Lagen uttalade grundsats, att hufvudredaren
ej eger, utan medredarnes samtycke, antaga eller afskeda befälhafvaren, tillstyrka,
att frågan härom må upptagas bland de ämnen, som afhandlas i §:ns
sista moment.
§ 19.
Justitieråden Qviding, Cramér och Wretman anförde: »Om rättigheten att
kalla till sammankomst, då hufvudredare ej tinnes, är intet stadgadt. Då emellertid
vid sammankomst kan fattas beslut, som binda derifrån uteblifne delegare, synes
det vara af vigt att Lagen bestämmer, hvem som har rätt att sammankalla
delegare, när hufvudredare ej finnes. Bestämmelsen härom synes lämpligast böra
intagas uti § 7; och torde en sådan rättighet tillkomma hvilken som helst
ibland delegarne.»
Justitierådet Naumann åberopade sina anmärkningar vid Förslagets 7 och
11 §§•
§ 21-
Justitieråden Qviding och Cramér anmärkte, att man har i Tyska Lagen
uttryckligen föreskrifvit, att hufvudredaren bör öfver rederiets affärer föra en
särskild bok; och detta ansågo Justitieråden, till förekommande af all sammanblandning
af rederiets och hufvudredarens enskilda angelägenheter, böra äfven
här uttalas.
§ 23.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade, att det icke förefölle Justitieråden
ändamålsenligt att i här förutsatta fall göra bolagets upplösning beroende af en
möjligen med lång tidsutdrägt förenad rättegång, under hvilken rederiets angelägenheter
påtagligen måste än värre förvecklas; och föreslogo derföre att, i likhet med
hvad Tyska Lagen innehåller, frågan om bolagets upplösning må förklaras böra behandlas
vid sammankomst och der, jemlikt pluralitetens beslut, afgöras. Försigtigheten
torde dock fordra det tillägg, att, i fall af paria vota, (örslaget om upplösning
anses hafva förfallit.
Justitierådet Naumann åberopade, i fråga om beslut rörande rederibolagets
upplösning och skeppets försäljning, sina vid Förslagets 7 § gjorda anmärkningar.
§ 23.
9
§ 2S
Jastitier/idet Naumann yttrade: »Åberopande anmärkningen vid l:a § om
användande af ordet »skepp» i Sjölagen, i stället för det i Förslaget adopterade ordet
»fartyg,» anser jag den bär projekterade benämningen »fartygsbefälhavare»
kunna utan olägenhet gifva vika för det häfdvunna, så väl i vår inhemska som i
främmande lagstiftning brukade kortare ordet: »skeppare.»
§ 26.
Justitierådet Naumann anmärkte, att uttrycket: »ådagalagd oskicklighet»
torde vara alltför uttänjbart, och att Norska Lagens ord i 9 g: »olydnad mot
rederiets föreskrifter eller annat otillbörligt förhållande» syntes tjenligare.
§ 27.
Justitierådet Naumann utlät sig: »Denna § bör, efter min tanke, bringas
till öfverensstämmelse med 1 Kap. S § i 1847 års Förslag. Skälet framstår lätt
vid en jemförelse.»
§ 32.
Justitieråden Wretman och Naumann anförde: »Den här omförmälda grund
för bestämmande af ersättning för minskad kost synes i (lera afseenden olämplig,
enär dels ersättningen kan blifva antingen för hög eller för ringa, dels ock betydliga
svårigheter kunna förekomma att få priserna på lifsförnödenheter i ofta aflägsna
orter utredda; hvadan i stället föreslås att besättningen må förklaras berättigad
att för minskad kost erhålla full ersättning till belopp, som, i brist of godvillig
öfverenskommelse, bestämmes af gode män enligt 534 §»
§ 34.
Justitieråden Qviding och Cramér utläto sig: »Komma, såsom i Förslaget
lämpligen åsyftas, dagböcker att från vederbörande myndighet hållas befälhafvare
tillhanda, lärer väl ock få antagas, att särskild föreskrift i afseende å formen och
öfriga beskaffenheten af dagböckerna varder meddelad, hvadan orden «paginerad och
med stark tråd genomdragen» synas öfverlindigo. I öfrigt anmärkes:
vid l:o: alt anteckning i dagboken om lastens beskaffenhet icke torde vara behöflig,
då denna af andra handlingar angifves;
S
10
vid 2:o: det lider icke tvifvel att sådan fartygs-manövrering, som betingas af angelägenheten
att undvika en hotande fara, kommer att i dagboken införas;
sådant hör redan nu till ordningen; men mycket ändamålslöst besvär skulle
förorsakas af skyldigheten att anteckna hvarje fartygets manöver, och fördelen
deraf kunna Justitieråden icke inse. I andra länders sjölagstiftning Annes
intet härom stadgadt; och tillstyrkes på grund häraf att orden »om verkställda
manövrer» måtte få uteslutas;
och vid 3:o: då manskapets fel eller förseelser, som föranleda entledigande utur
tjensten eller annan bestraffning, skola i dagboken antecknas, hvilket jemväl
torde vara tillfyllest och i sin ordning, föreslås att vidare anteckning om
manskapets »uppförande» må anses öfverflödigt.»
Af Justitieråden Wretman och Naumann yttrades: att Justitieråden an
sågo
momentet om skeppsdagbokens räddande böra, såsom öfverflödigt, utgå.
Likaledes borde, enligt Justilierådens åsigt, sista momentet försvinna, enär
den omständigheten, att en sådan fartvgsbefälhafvare, som Lagen i allmänhet
antager ej behöfva föra dagbok, ändock på försök uttager blankett dertill, icke
rimligen bör föranleda till skyldighet för denne att fullgöra hvad som måhända
öfverstiger hans förmåga eller är obehöfligt, allt vid påföljd af ansvar för tjensteförsummelse.
I allt fall upplyser icke Förslaget, för huru lång lid skyldigheten att föra
dagbok skall för en slik fartygsbefälhavare qvarstå.
I den af Justitieråden Wretman och Naumann yttrade mening om uteslutande
af sista momentet instämde Justitieråden Alexanderson, Qviding och
Cramér.
JustitierSdet Naumann tilläde särskildt: »I fall dagbokens innehåll bör utgöra
föremål för ett stadgande i Sjölagen, och icke snarare hänskjutas till ett på
ekonomiska lägstiftningsvägen tillkommet reglemente, torde de här meddelade detaljbestämmelser
vara bland dem, som äro egnade att särskildt granskas af män
med stadgad erfarenhet i sjömansyrket. Detsamma gäller, efter min tanke, om
t. ex. Förslagets 2 § 2 moment.»
.§ 38.
Justitieråden Qviding och Cramér anmärkte, att för uraktlåtet iakttagande
af de i denna § utsatta tidsbestämmelser stadgas i Förslaget ingen påföljd, hvilket
ock af Justitieråden ansågs vara lämpligast; men, under yttrad tvekan om någon
vinst af närmare bestämmelser om tiden vore att förvänta, hemställde bemälde
Justitieråd, om det ej vore tillfyllestgörande, att man här, likasom i Tyska Lagen,
föreskref skyldighet för befälhafvare att så fort som möjligt afgifva anmälan om
sin protest eller sjöförklaring.
11
Justitierådet Alexanderson fann, med afseende på angelägenheten att underlätta
sjöförklarings afgifvande, anledning hemställa, om icke ordet »domstol» kunde
utbytas mot orden: allmän underrätt, hvarhelst den är först att tillgå.
% 39.
Justitieråden Alexanderson och Naumann förmältc sig anse det icke böra
ovilkorligen föreskrifvas, att besättningen, innan den vittnar, skall få kännedom
om innehållet af sjöförklaringen och fartygets dagbok, utan borde Domaren hafva
öppet att tillvägagå i motsatt ordning, när anledning dertill, för sanningens utrönande,
syntes vara för hand, hvadan Justitieråden tillstyrkte, att stadgandet
härom finge utgå; och komme sisla punkten, efter Justitierådens tanke, mera
på sitt ställe, om den blefve en särskild § näst efter 40 §.
§ 41.
Justitierådet Naumann ansåg något stadgande tarfvas för det fall att redarne
neka alt bekosta det nödvändiga; åberopande Justitierådet Norska Sjölagens
11 § 3:dje punkt.
§ 42.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér erinrade, att det blefve
här, likasom vid andra i Förslaget förutsatta fall, af vigt, att genom författningarne
noga bestämdes, hvarest ett fartyg kunde anses hafva sitt rätta hemvist; men att
härom funnes intet stadgadt.
Justitierådet Naumann åberopade, i fråga om fartygs hemort, sin anmärk
ning
vid Förslagets 1 § beträffande skeppsregister, samt yttrade vidare: »Det
fal! kan förutsättas, att i skeppets hemort redare är frånvarande (t. ex. på
längre resa), när skeppare behöfver till fartygets bästa ingå aftal. Spanska
Lagen, Art. 641, talar derom och författare i Sjörätten hafva derå fästat
uppmärksamhet. Se t. ex. Kaltenborn, Grundsätze des praktischen europäischen
Seerechts, 1 B. sid. 147.»
§ 43.
Justitierådet Naumann ville här hafva fästat uppmärksamhet på hvad Justitierådet
i det följande hemställer vid Förslagets 144 <§.
12
§ 48.
JustitierSdet Wretman yttrade, att forbadet mot fartygets försäljning måhända
vore öfverflödigt, då befälhafvare!) ansvarade för skada och försummelse
enligt 50 §.
§ 49.
Justitierådet Alexanderson förmälte sig anse den i sista punkten stadgade
korta klandertid, med skyldighet att stämning både uttaga och tillställa inom
samma tid, mången gång ej kunna af rederierna iakttagas, åtminstone ej utan betydlig
svårighet; hvarföre och då jemväl tvekan kunde uppslå, huruvida den
oklandrade räkningen skulle gulla icke blott till befälhafvarens fredande frän vidare
anspråk, utan äfven såsom fordringsbevis emot rederiet, Justitierådet trodde
samma punkt böra utgå.
§ SO.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér ansågo ordet »motvilja»
icke rätt uttrycka det, som menades och att detta tordo lämpligare angifvas med
orden: fel eller försummelse; och Justitieråden Qviding och Cramér tilläde, att
Norska Lagen ålade befälhafvare att vara ombord försedd med ett exemplar af
Lagen; en föreskrift, som ej sakuade skäl för sig.
\
§ SI.
Justitierådet Naumann yttrade: »Angående följande ämnen saknas i förevarande
Afdelning särskilda bestämmelser, ehuru dessa till en del blott äro anvisningar
för skepparen, nemligen:
a) skeppares skyldighet att i främmande länder göra sig underrättad om der
gällande författningar angående sjöfarten, samt meddela manskapet hvad detsamma
har att iakttaga för att ej ådraga sig straff eller skeppet ansvar;
b) hans skyldighet att i krigstid förskaffa sig underrättelse om hvad han
och manskapet hafva alt iakttaga, samt hålla hand öfver verkställigheten deraf.
Han bör således ej kunna med framgång åberopa okunnighet om främmande länders
stadgar eller behörigen publicerade, fastän temporära, förfoganden. Konsuler
och Handelsagenter gå honom tillhanda med upplysningar, då han fullgör sin
skyldighet att derom anhålla;
c) skeppares åliggande att taga lott, der sådant är nödigt;
d) ett allmänt stadgande derom, att skepparen har, i hvad som rörer skeppets
tjenst, öfver manskapet (styrmannen derunder inbegripen) samma myndighet,
som en husbonde öfver sitt tjenstefolk; äfvensom
13
e) stadgande huruvida, derest nSgon af manskapet försöker att rymma eller
gripes efter att hafva rymt (se 53 §), skepparen skall vara berättigad att hålla
honom arresterad om bord eller i land, till dess skeppet afseglar. Jemför i dessa
amnon Norska Sjölagens 13, 14 och 18 §§ och Tyska Sjölagens Art. 482.»
§ 82.
Justitierådet Naumann anmärkte: att, derest man ej skulle heldre vilja
begagna vår gällande Sjölags uttryck: »Om skeppsfolket», torde rubriken kunna
lyda: »Om skeppets besättning»;
att den naturliga ordningen i förevarande Afdelning fordrade att först lala
om skeppsfolkets antagande; att i detta afseende innehöllo flera länders (Frankrikes,
Englands och Nordamerikas) Sjölagar det, till undvikande af missförstånd
och tvister, ändamålsenliga stadgande att, när manskap antages till utrikes sjöfart,
skall skriftligt kontrakt upprättas, innehållande bestämmelser om den förhyrdes
befattning på skeppet, resan, hyran och öfriga vilkor; att duplett af detta kontrakt
borde införas i en motbok, som sjömannen er holle och i hvilken efter hand
antecknades afbetalningar å hyran m. m.; alt sådana kontrakt, på grund af hvilka
mönsterrulla' (folkpass) upprättades, funnos i Förslagets 56 § förutsatta och påbjudas
i 28 g af Norska Sjölagen;
att i sammanhang härmed borde uttryckligen stadgas, hvilket förhyringskontrakt
blefve gällande, då sjöman befunnes hafva förhyrt sig till flere; i hvilket
afseende Norska Sjölagens åberopade § äfven gåfve vägledning;
samt att de stadganden, som i sistnämnde Lag (§§ 29—31 samt 33) innefattas
beträffande förhyrd sjömans skyldighet att följa fartyget i öfverensstämmelse
med sitt förhyringskontrakt och i vissa fall derutöfver, äfvensom angående hyrati
och hyresersättningen, syntes Justitierådet vara, så i afseende på uppställning
som innehåll, lämpligare än Förslagets stadganden i dessa ämnen, och alt de torde
så mycket heldre hafva kunnat tjena till mönster, som, enligt hvad bekant vore
och förut blifvit ontydt, sjömän från de förenade rikena ej sällan tjenade tillsamman
på Svenskt eller på Norskt fartyg, och det alltså vore önskligt att lagstadgandena
om deras rättigheter och skyldigheter blefvo enahanda, särskildt i de för
dem maktpåliggande afseenden, hvarom åberopade §§ handla.
§ S3.
Justitierådet Naumann yttrade, att det här innefattade stadgande torde
hafva sin rätta plats i nästföregående Afdelning (bland skepparens rättigheter), såsom
redan föiut vore antydt; och att Norska Sjölagens 13 § 2 mom. förtjeuade
alt i delta ämne jemföras.
14
§ 84.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade: »Förslaget upptager ej annan
olikhet i afseende på förhållandet till befälhafvaren emellan machinister å ångfartyg
och öfriga manskapet, än att de förre ej kunna af befälhafvaren åläggas att deltaga
i lastning och lossning. Detta synes Justitieråden otillfredsställande; antingen
måste machinisten framstå såsom en särskild klass af arbetsbiträde ombord;
i hvilket fall hans skyldigheter skulle inskränkas till skötseln af machineriet med
dess tillhörigheter; eller ock bör han med öfriga besättningen hafva fullkomlig likställighet.
Föga torde nemligen vara för honom vunnet med befrielsen från ett
visst slag af arbete, då han deremot skulle kunna anbefallas andra, lika och än
mera ansträngande eller, i hans tycke, förödmjukande, såsom t. ex. segels bergning
under storm, däckets skrubbning m. m.«
»Tyska Lagen stadgar full likställighet för alla, så vidt annat ej blifvit särskildt
vilkoradt, och i denna syftning tillstyrka Justitieråden att Förslaget må
ändras.»
Justitierådet Alexanderson förmälte sig anse nödigt att för vissa fall låta
på vedertaget bruk, i brist af aftal, få bero, hvilka åligganden skulle den ene eller
andre af besättningen tillkomma, hvadan Lagen syntes böra inskränka sig till
sådana allmännare föreskrifter, som för en hvar af besättningen kunde ega tillämpning;
och hemställde Justitierådet derföre, om icke denna § må blifva af följande
innehåll:
Hvar ock en af besättningen åligger att, i tjensten, ställa sig till noggrann
efterrättelse hvad af fartygets befäl anbefaldt varder, samt både i hamn och till
sjöss på det sorgfälligaste vårda fartyg och gods, vare sig natt eller dag, söckneeller
helgedag, vid äfventyr att ersätta den skada, som genom fel eller försummelse
rederiet eller annan tillskyndas.
§§ 57 och 58.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér föreslogo, att dessa §§ må
i omvänd ordning förekomma; ty man skulle eljest kunna föranledas antaga, att
om resa i afgångsorten inställes för något af de i § 58 uppräknade fall, förhöjning
utöfver den förtjenta hyran skulle ifrågakomma, hvilket Justitieråden ansågo dock
ej vara meningen; och hemställde Justitieråden, om, nied antagande af en sudan
förändring, det icke i 58 § borde heta: Inställes resan af annan orsak etc.
§ 60.
Justitierådet Cramér, med hvilken Justitierådet Qviding instämde, utlät
sig: »Det torde ej vara meningen att befälhafvaren å förolyckadt eller prisdömdt
15
fartyg skall definitivt besluta i frågan om någon af besättningen genom försumlighet
eller motvilja vid olyckstillfället må hafva förverkat större ellar mindre del
af innestående hyra. Då emellertid slika olyckor kunna inträffa utom riket, och
det ofta händer, att manskapet på det förolyckade fartyget derute vinner anställning
å annat fartyg, hvarigenom möjligheten att hos Svensk domstol söka
rättelse i en af befälhafvaren uppgjord, möjligen lagstridig liqvid, uti hvilken
innestående hyra upptagits såsom förverkad, för manskapet försvåras, synes det
vara lämpligt att här stadgades ett tillägg i syftning att Svensk konsul å stället
borde i första hand utreda frågor af detta slag.»
§ 61.
Justitierådet Naumann anförde: »Det är bekant att i vårt fädernesland
en så kallad nationalafgift blifvit af de handlande och skeppsredarne uppburen för
att bekosta skeppsbrutet och sjukt sjöfolks hemförskaffande till fäderneslandet;
att, sedan denna upphört, en så kallad nalionalkassa blifvit i Stockholm inrättad
med samma syfte under dervarande Sjömanshus-Direktions inseende och med
Reglemente utfärdadt af Kongl. Kommerse-Kollegium den 24 Januari 1772, der
utinnan detaljerade föreskrifter meddelas i ämnet. Jemväl i några andra städer
kommo sådane nationalkasse-inrättningar till stånd; i de flesta åter förklarade
köpmännen, att hvarje gång något dem tillhörande fartyg förolyckades utrikes,
ville de sjelfve å egen bekostnad besörja om hemförskaffande af sina sålunda
skeppsbrutna besättningar. I anledning häraf utfärdades cirkulärer, hvarutinnan
skeppsredarne anbefalldes att, vid sina fartygs utsändande till utrikes orter, förse
skepparne derå med kreditiv på säkert utländskt handelshus, för att å samma
kreditiv, vid timande olyckor och strandningar, genast kunna upptaga nödiga
penningar till förolyckade skeppsbesättningars underhåll och hemförskaffande; och
skulle det åligga de städer, hvilka i den Stockholmska nationalkassan icke ville
deltaga, att i fall något af deras sjöfolk, som med sådant kreditiv icke blifvit
försedt eller detsamma förlorat, skulle förolyckas, ofelbart af egna medel ersätta
och betala alla de förskott, som agenter, kommissarier och konsuler blifvit föranlåtne
att till sådant sjöfolks räddande och hemförskaffande åvägabringa. Gällande
konsulsstadga meddelar, som bekant är, föreskrifter angående konsuls tillgörande
i afseende på understöd och hemförskaffande af sjöfolk, och innehåller, att han
till utbekommande af ersättning för utgifter i sådant afseende har att vända sig
antingen till vederbörande redare, eller ock, om sjömannen är Svensk, tili Kommerse-Kollegium,
samt, om han är Norrman, till Norrska Regeringens Finans-,
Handels- och Tull-Departement. I Norrige betalas slika kostnader af Statskassan,
när ett Norskt skepp i främmande land förolyckas eller får sådan skada, att det
icke kan iståndsättas, samt när skeppet uppbringas eller prisdömes, ‘ för 9å vidt
16
krigets utbrott ännu ej var bekant pä det ställe, hvarifrån skeppet sist utgick till
sjöss. (Härom kan läsas: Anmeerkninger ved Udkast til Lov angaaende Sefarten
i Norska Storthingets Forhandlinger 1851, Del. 5, Litt. N, sid. 29, samt Litt. U
Del. 8, Naeringskomitéens N:o 2 Iridstilling angaaende Kongl. Maj:ts Proposition til
en Lov om Sofarlen, sid. 32 § 7) Hvaremot i alla andra fall, såsom när krigets
utbrott pä afseglingsorten var bekant, eller när skeppet säljes, eller när nägon af
manskapet i anseende till sjukdom qvarlemnas, omkostnaderne för folkets hemförskaffande
betalas of vederbörande rederier, efter att, om så varit nödvändigt, hafva
blifvit af konsuln förskjutne.»
»Det vore i flere afseenden önskligt om någon anordning kunde vidtagas,
hvarigenom ifrågavarande kostnader äfven hos oss blefvo i de först omnämnda fallen
godtgjorda af allmänna medel. Förslagets 61 § kunde då lämpligen förändras till
likhet med 34 § i Norska Sjölagen.»
Af Justitieråden Qviding och Cramér yttrades: »Det synes oss, som skulle
redares åliggande att, sedan fartyg förolyckats, bekosta manskapets hemförskaffning,
sakna allmängiltig rättsgrund. Förhyringsaftalet, hvilket förbinder både rederiet
och manskapet, har i delta fall ej blifvit genom rederiets förvållande brutet, och
att, under sådana omständigheter, till rederiets öfriga förluster lägga tungan af
kostnaden för manskapets hemförskaffning synes oss icke rätt. Men det torde icke
eller vara billigt eller ens statsklokt att lemna det efter olyckan oftast nödställda
manskapet utan hjelp för hemresan. Mången skulle derigenom sättas ur stånd att
återvända. Vi tillåta oss derföre föreslå alt, på sätt Norska Lagen, och äfven den
Engelska, bestämmer, förolyckadt fartygs manskap måtte på Statsverkets bekostnad
få hemförskaffas.»
§ 65.
Justitierfldet Alexanderson ansåg den i stadgandets sista punkt inlagda
mening, att sjöman, hvilken, i rederiets tjenst och utan eget förvållande, blifver sjuk
eller skadad, samt af sådan orsak qvarlemnas å utländsk ort, skulle vara förbunden
att sjelf, så vidt han kunde, bestrida sjukvårdskostnaden, icke öfverensstämma med
de eljest i denna § följda grunder, hvadan, efter Justitierådets tanke, orden:
»der de ej af sjömannen kunna bestridas», borde utgå.
Justitierådet Naumann utlät sig: »I Förslaget begynner 65 g med att omtala,
det sjuk sjöman kan skiljas från tjensten. Hufvudsyftet med hvad i ofvan
nämnda
§ innehålles, är dock påtagligen alt meddela föreskrifter icke om sjömans
förafskedande, utan om den sjukes vårdande och hvad dermed står i sammanhang.
Tankegången torde således derefter böra rättas. Afven i detta ämne anser jag
Norska Sjölagen kunna förordas. Den innehåller i 32 § först ett stadgande om
det
17
det fall, då förhyrd sjöman i skeppets tjenst fått skada, som hindrar honom från
att anträda resan. Derefter om den händelsen då någon af manskapet blir sjuk
eller får skada sedan skeppet har afseglat. Vidare: om sjukdomen fortfar när
skeppet vänder tillbaka. Sedermera stadgas om hyran och om afliden sjömans
arfvingars rätt i sådant afseende, samt slutligen om huru förhållas skall, när sjukdomen
är ådragen genom den sjukes eget förvållande.
§ 71.
Justitieråderi Qviding och Cramér tillstyrkte, i likhet med hvad Tyska Lagen
(Art. 347) stadgar, att här må bestämmas, det sjöman icke må å utländsk ort
lemna sin tjenst å fartyg innan Svensk konsul sådant medgifvit.
Juslitierådet Naumann anförde: »Likasom i denna § de fall äro samman
förda,
då sjöman är berättigad att tjensten uppsäga, torde det vara tjenligt att
på ett ställe utsätta de händelser, då skeppare eger afskeda den förhyrde sjömannen
före tjenstetidens utgång; i hvilket afseende hänvisas till 343 Art. i
Tyska Sjölagen.»
»Stadgandena om hvad sorn rörer hyra och ersättning derför torde i allmänhet
jemväl kunna i en § sammanföras, om ock under skilda momenter.»
»För vinnande af större tydlighet och på det ej 36 § måtte synas stå i strid
med 71 §, torde, hvad beträffar denna sednare, följande supplering, i nära öfver
ensstämmelse
med Holländska Lagens 440 §, kunna verkställas:
1. när före resans början ett krig uppstår etc.;
2. när före resans början skeppare ombytes;
3. när den resa, för hvilken sjöman blifvit förhyrd, förändras innan skeppet ut
lupit
till sjöss;
4. när sjöman får sjelf skepp att föra eller kan erhålla plats som styrman, eller
i öfrigt ådagalägger, att efter förhyringen sådana omständigheter inträffat,
att förhyringskontraktets uppfyllande skulle för hans välfärd blifva menligt
(jemför Norska Lagens 36 §);
5. när han träder i äktenskap;
6. när han inför Svensk domstol eller Svensk konsul styrker, att skepparen miss
handlat
honom, vare sig våldsamligen eller genom undanhållande af den honom
tillkommande kost ;
7. när skeppet säljes till utländsk man.»
»Hvad i förslagets 6:te punkt är upptaget (»när han efter sista påmönstringen
varit tili sjöss två år —„— träffad») kati här utgå, om 36 § ändras till öfverensstämmelse
med Norska Sjölagens 29 §.»
»Hvaremot ej torde böra utelemnas följande två i främmande Sjölagar påtänkta
fall:
3
48
8. när före resans början, eller i nödhamn, säker underrättelse ingär, att smitto
sam
sjukdom härjar å den ort, dit skeppet är bestämdt;
9. när aftalet var, att skeppet skulle afgå med konvoj, men sådan ej beviljas.»
»I de fall, som 4 och 3 momenterne upptaga, är den förhyrde skyldig att i
sitt ställe sätta annan duglig och pålitlig man, sora ingår på de i förhyringskon
traktet
stadgade vilkor.»
§ 73.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman och Naumann anmärkte,
att efter ordet: »hafva» borde tilläggas: der annat ej aftaladt blifvit.
§ 74.
Justitierådet Naumann yttrade: »Denna Afdelning innefattar utan tvifvel
den jemförelsevis vigtigaste delan af Sjörätten, enär befraktning utgör handelssjöfartens
hufvudändamål. De ledande grundsatserna rörande fraktkontraktet, och hvad
dermed sammanhänger, återfinner man i alla sednare Sjölagar temligen öfverensstämmande
och grundande sig på sedvänjor, som under tidernas lopp utbildat sig.
De ämnen, hvilka lagstiftaren har att i denna Afdelning behandla, äro: om fraktkontraktets
väsende och form, särskilda arter af detta kontrakt, certeparti och dess
innehåll, styckegods-befraktningen, skepparens pligter med hänseende till fraktgodset
före afresan, liggedagar, lastqvittenser, konnossementer, dessas innehåll, betydelse,
bevisningskraft, öfverlåtelse och verkan af en slik öfverlåtelse, skepparens
pligter med hänseende till fraktgodset dels under resan, dels efter fullbordandet
deraf, befraktarens pligter, fautefrakt och dess beräkning, fraktkontraktets upphäfvande
genom belraktarens eller skepparens förvållande, eller genom »vis major», fraklbetalning,
Ieckage, skeppet såsom säkerhet för varan och varan såsom säkerhet för
frakten. Hufvudsaken, vid förbättrande af vår lagstiftning rörande dessa ämnen,
torde vara att med ordning, tydlighet och fullständighet upptaga de rättsnormer,
som redan gälla hos de större sjöfarande nationerna, ty något väsendtligt nytt derutöfver
är här icke att föreslå.»
»I afseende på så väl anordningen, som enkelheten och tydligheten i de
särskilda stadgandena, kan jag ej undertrycka den mening, alt Norska Sjölagen,
äfven i denna Afdelning (motsvarande 4 och 5 Kap.) torde hafva företräde framför
Förslaget»
I afseende särskildt på 74 §:ns innehåll yttrade sig Justitierådet Naumann
vidare :
»Det slag af fraklkontrakt (certeparti), hvarigenom skeppet befraktas helt
och hållet, eller till en bestämd pars quota eller pars quanta, anser jag böra alltid
19
afslutas skriftligen, och lagen innehålla ett uttryckligt stadgande i detta afseende;
äfvensom det fall lärer höra påtänkas, att någon upplåtit tvem ett, och alltså
stadgas hvilketdera altalet skall i slik händelse blifva gällande.»
Justitieråden Qviding och Cramér erinrade, att det kunde ej sakna skäl att
i Lagen bestämdes hvilket fraktslut må anses giltigt, i händelse tvenne sådana för
samma tour blifvit afslutade.
§ 77.
Justitieråden Qviding, Cramér och Naumann påminte, att Code de Commerce
(Art. 290) upptager här endast en fyrationdedel, hvilket dock gjorde, för ett
fartyg om tvåhundra läster, fem läster och detta syntes vara tillräckligt.
§ 78, mom. 2.
Justitierådet Wretman föreslog här följande redaktionsförändring:
är aflastare eller lastemottagare för fartygsbefälhafvare icke uppgifven eller
eljest känd, räknas liggetiden etc.
Häruti instämde Justitierådet Alexanderson, likväl så, att, i stället för orden:
»icke uppgifven eller eljest känd» borde begagnas orden: icke att träffa
% 80.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman och Naumann hemställde,
om icke andra momentets andra punkt skulle riktigare uttryckas sålunda:
Betalning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit, md
ej, sedan fartyget lemnat lastningsorten, utsökas ur godset, der ej om den fordran
skett anteckning i konnossementet.
§ 81.
Af Justitieråden Qviding och Cramér anmärktes, att tillägget, som börjar
med orden: »uppstår tvist etc.» syntes Justitieråden böra i §:n hafva sin plats
efter orden: »såsom i 78 § sägs», enär på den efterkommande meningen tillägget
icke hade afseende.
§ 82.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade: »För tydlighetens skull torde
här böra, på sätt i Norska Lagen är iakttaget, uttryckas, att tackel, tåg och tillbehör
för lastning elior lossning äfven bekostas af fartygsegaren.»
20
»I öfrigt anmärkes emot §:ns redaktion, att sednare meningen i första stycket
synes, såsom angående endast lastning, böra uppflyttas före den mening, som börjar
med orden: »vid lossning etc.»
Justitierådet Naumann anförde: »Om det fraktgods, som skall i skeppet
intagas, blifver skadadt genom att af befraktaren framföras til! skeppsbord i ogynsamt
väder eller på otjenliga farkoster o. s. v., bör skepparen ej stånda ansvaret
för skadan (se Norska Lagens 54 <§.)»
§ 85.
Justitierådet Naumann ansåg, att hvad som i Tyska Lagens 564 § 2 mom.
stadgas om befraktarens ansvar när han i detta fall bandlat med skepparens vetskap,
icke borde alldeles förbises,
§ 88.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér anmärkte, att del från
4847 års Förslag här införda förbud mot inlastning i kajuta eller öfriga undantagna
rum, af samma varuslag, som frakten innehåller, syntes Justitieråden alldeles öfverflödigt,
synnerligen som befraktaren, der anspråk i denna syftning undantagsvis
väcktes, bade sig öppet att härom i fraktaftalet vilkora; samt att efter
denna åsigt skulle hela §:n lämpligen kunna utur Förslaget utgå.
§§ 89 och 90.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér anmärkte såsom oriktigt,
att i dessa §§ förekommo stadganden om både lossning och lastning, ehuru ordningen
syntes fordra att föreskrifterna rörande dessa bestyr icke förblandades; och
funno Justitieråden förslaget i 90 § om skyldighet för befraktaren att lasta så
mycket gods att det i värde motsvarade frakt och kaplake, icke rätt lämpligt, enär
svårigheter och tidsutdrägt lätteligen vore att förutse för den fartygsbefälhafvare,
som skulle nödgas emot befraktaren anlita lagliga åtgärder för en sådan skyldighets
uppfyllande. Det syntes Justitieråden, som skulle större klarhet i uppställningen
samt fullständighet i här afsedda bestämmelser vinnas, om man iakttoge följande
redaktion:
<§ 89. Befraktare af helt fartyg staude fritt att lasta det fullt eller icke,
men ege icke fordra afdrag å betingade frakten för hvad som i fulla lasten brister.
Vill han fraktslutet häfva, uppsäge det hos fartygets befälhafvare innan liggetidens
utgång och innan fartyget från lastningsorten afseglat, samt erlägge då lill
befälhafvarén hälften af den betingade frakten, derå belöpande kaplake och ersättning
21
för öfverliggedagar, om sådana egt rum■ Är fartyget befraktadt för flera resor
etc. — — de öfriga. Är resornas antal ej bestämdt, bedömes godtgörelsen af skiljomän,
hvarom i 334 § sägs.
Finnes vid liggetidens slut så mycket gods icke vara till lastning aflemnadt,
att detsamma kan antagas i värde motsvara fulla frakten jemte kaplake, vare befälhafvaren
icke förbunden att med fartyget afsegla, så vida icke befraktaren inom
nämnda tid ställt för frakt och kaplake nöjaktig säkerhet. Har sådan säkerhet
ej blifvit ställd, vare fraktslutet att anses såsom å béfraktarens sida brutet, och
erlägge denne dä halfva fraktbeloppet jemte kaplake, samt ersättning för öfverliggedagar.
Är fartyg befraktadt att å annan ort intaga last och lemnäs ej inom liggetidens
utgång så mycket gods, som ofvan nämndt är, eller ställer ej befraktaren
nöjaktig säkerhet för frakt och kaplake, vare jemväl fraktslutet att anses såsom å
befraktarens sida brutet, och åligge det denne, att i detta fall gälda fraktens fulla
belopp jemte kaplake och ersättning för öfverliggedagar.
Har vid fraktslut blifvit stadgad annan påföljd i händelse aftalet uppsäges
eller brytes, gälle hvad sålunda blifvit öfverenskommet till efterrättelse.
§ 90. Befraktare af helt fartyg ege inlastadt gods äter lossa, emot det att
han ersätter alla utgifter för lastning och lossning, samt derjemte betalar eller ställer
nöjaktig säkerhet för frakt och hvad som i öfrigt må kunna fartygets egare eller
befälhafvaren såsom ersättning för fraktslutets häfvande tillgodokomma.
Har konnossement d lasten redan blifvit utfärdadt, eller häftar densamma för
bodmerilän eller haveribidrag, må dock lossning icke ske förr än befraktaren till
fartygets befälhafvare ,återställt alla exemplaren af konnossementet eller ställt säkerhet
jemväl för godtgörelsen af de anspråk å lasten, som annan lagligen eger.
§ 91.
Justitieråden Qviding och Cramér förmälte sig, i stället för de tillagda orden:
»der den bestämda — — — — — inställes» föreslå: vder resan ändock
kommer att försiggå»; hvarjemte bemälde Justitieråd yttrade, alt, skulle det fall
inträffa, att alla befraktarne underläto aflemna gods och resan förthy inställdes, Ju
stitieråden
ansågo, det endast half frakt borde kunna af hvarje befraktare utfordras.
§ 92.
Justitieråden Qviding och Cramér tillstyrkte, att efter orden: »Dock vare
han skyldig» må införas: »om full last ändå bekommes.D
§ 95.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér hemställde om icke andra
punkten kunde heldre lyda sålunda: Medgifver etc. — — — vare han, efter 50
22
§ ansvarig Öfriga befraktare, i händelse skada, genom uppehåll eller annorledes, för
dem uppstår.
Justitieråden Wretman och Naumann anförde: »Den i förevarande § gifna
regel, att, om befraktare äro flere, eger ingen af dem rätt att inlastadt gods åter
utlossa, utan med skepparens medgifvande, stöder sig ej på tillräcklig rättsgrund
Skepparen, som bär kan jemföras med depositarius, bör ej hafva bättre rätt än
fraktgodsets egare. Om t. ex. en person ämnar med familj utflytta till främmande
land, vare sig för att der bosätta sig för alltid, eller ban såsom konsul eller an
nan
internationel embetsman fått uppdrag att för viss tid derstädes sig uppehålla,
för hvilket ändamål ban låtit inlasta sitt bohag i det skepp, på hvilket han äfven
sjelf beslutit resa, men i god tid före fartygets afgång ändring sker i detta bans
företag, så att han måste qvarstanna, bör det väl ej få bero på skepparen att en
sidigt
afgöra huruvida, det oaktadt, bohaget skall transporteras t. ex. till Amerika.
Befraklaren bör rimligtvis äfven i detta fall tillgodonjuta den rätt, som i Norska
Lagens 49 § är befraktare i allmänhet medgifven.»
§ 100.
Justitieråden Qviding och Cramér ansågo ordet »behörige» här böra bortfalla,
och Justilierådet Wretman förmälte sig, då stadgandet bär syntes åsyfta
endast inrikes orter, anse följande tillägg erforderligt: Inträffar sådant förhållande
å utrikes ort, förfares efter hvad derstädes stadgadt och öfligt är.
Justilierådet Naumann yttrade, att anmärkningen om den större enkelbeten,
klarheten och ofta äfven fullständigbeten i Norska Lagens stadgande, jemförde med
Förslagets, bade, efter Justitierådets tanke, sin tillämpning äfven på Förslagets 100
och 101 §§, jemförde med Norska Lagens § 63; ocb ansåg Justitierådet jem
väl,
att hvad Tyska Lagen i Ari 661 mom. 4 innehåller för det fall att konnossementet
ej är stäldt till order och skepparens åliggande i sådan händelse att
fraktgodset utlemna, kunde förtjena jemföras.
§ 103.
Justitieråd?,! Naumann yttrade: »Ett mycket omtvistadt ämne, som lagstift
ningen
i särskilda länder på sednare tider sökt reglera, synes mig hvarken i 103 §
eller annorstädes i Förslaget hafva fått någon tillfredsställande lösning, nemligen den
fråga: huruvida öfverlåtelse af ett lill viss man eller order stäldt konnossement har
alldeles samma betydelse som om de i konnossementet förtecknade varor traderades
med eganderätt.»
»Det'är bekant att slika konnossementer i handelsverlden betraktas som negotiab'3
papper och endosseras likasom vore de vexlar. Man anser konnossementets
23
öfverlemnande som en slags symbolisk tradition af sjelfva varorna, om ock dessa
ännu liro på sjön. Vanligen trasserar afsändaren vexel på beloppet på emottagaren.
En slik vexel, säger man, skulle emottagaren icke med säkerhet kunna före varornas
ankomst betala eller acceptera, om icke konnossementets emottagande vore
för honom liktydigt med emottagande af sjelfva fraktgodset».
»Denna köpmän emellan numera hyllade åsigt, ehuru (som bekant är) mycket
bestridd, ligger till grund för åtskilliga stadganden i nyare Sjölagar. Men fullt genomförd
skulle den utau tvifvel leda till obillighet. Om t. ex. konnossementets
emottagare gör konkurs innan fraktgodset är till honom verkligen öfverlemnadt
och icke heller af honom betaldt, så skulle, med tillämpning af ofvannämnde åsigt,
konkursmassan hafva rätt alt emottaga varorna, och afsändaren få nöja sig med att
i massan bevaka deras värde såsom en oprioriterad fordran, för hvilken måhända
en ringa eller ingen dividend vid slutliga utredningen erhölls».
»Äfven om man antager konnossementets öfverlemnande såsom en symbolisk
tradition af fraktgodset (eller rättare en fingerad, ty symbolisk i Romersk mening
blir den icke), så kan en sådan tradition hafva egt rum till emottagaren i egenskap
endast af agent, speditör, kommissionär. 1 detta fall är klart, att ingen eganderätt
blifvit öfverlemnad. Afsändaren kari återkalla fullmakten antingen genom att
till tredje man afsända nytt konnossement, eller annorledes».
»Har åter konnossemenlet blifvit öfversändt till emottagaren i egenskap af varornas
köpare, så iakttager man allmännast numera i praxis hvad äfven till lagstiftningen
börjat öfvergå, följande modifierande reglor:
l:o i den händelse konnossementet ännu är i emottagarens hand. Afsändaren
får icke återkalla detsamma, så framt ej något särskildt vilkor är betingadt,
som icke blifvit uppfyldt, eller emottagaren gjort konkurs utan alt hafva betalt varorna,
eller nekar att acceptera den för vprorna dragna vexel, oaktadt denna icke
står i strid med föregående aftal;
2:o 0111 emottagaren har till tredje man öfverlemnat konnossementet. I
slikt fall förbi i Iver tredje mans rätt oförkränkt och afsändaren får icke vindicera
varan från honom, men eger rättighet fordra, det han med ed skall intyga sin
bona fides, och alltså att han icke vid konnossementets öfverlåtelse hade sig bekant
någon omständighet, som betog hans fångesman rätt till varorna».
»Genom dessa reglor har man ej alltför mycket gynnat handeln med konnossementer,
den der ej sällan bedrifves af köpmän, som inlåtit sig i alltför vidsträckta
spekulationer i förhållande till sina tillgångar».
»Man kunde visserligen invända, att frågan, strängt taget, ej utgör föremål för
sjölagsstiftningen, men snarare för bestämmelser i allmän lag och särskildt i Konkurslag,
Dock torde dervid observeras, att då frågan ställes i sammanhang med
fraktgodsets utlevererande af skepparen och således rörer förhållandet emellan olika
personer, som påstå sig vara berättigade till de varor, hvilka skepparen till följd
24
af konnossement har att utlemna til! den ene eller andre, kan frågan med fullt
berättigande få en plats i Sjölagen, likaväl som (lera andra der förekommande föreskrifter.
I systematiska framställningar af Sjörätten behandlas den i detta sammanhang,
och, derest i annan lag så erfordras, kan en uppkommande lucka der fyllas
med en hänvisning: om konnossementer skils i Sjölagen. § 38 i nu sanktionerade
Konkurslag gör ett tydligt och bestämdt stadgande angående konnossementer ingalunda
öfverflödigt, utan tvärtom nödigt. Om förskott på grund af sådant konnossement,
sorn i Sjölagen omtalas, är stadgadt i Kongl. Förordningen den 6 Oktober
1848».
»Norska Sjölagen har i 64 § upptagit ofvannämnda reglor. Denna §, likasom
den 63, förtjenar, efter min tanke, en plats i Förslaget».
§ 104.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér föreslogo, att sista perioden
efter ordet: »eljest» må blifva så lydande: gjort någon anmärkning eller förbehåll
% afseende å godsets beskaffenhet eller vård, bör han etc. Det ansågs nemligen
vara i sin ordning att, om befälhafvare!! å konnossementet antecknade t. ex. att
emottagen spanmål varit våt, en sådan anmärkning borde kasta bevisningsskyIdig—
heten i afseende å godsets bättre beskaffenhet vid aQemnandet på befraktaren eller
aflastaren.
§ 107.
Justitieråden Alexanderson. Wretman och Naumann yttrade, att, med afseende
derå att, vid inrikes sjöfart, särdeles med ångfartyg, fraktsedlar allmänt begagnas
och svårligen lära kunna afskaffa.», Justitieråden icke funno något skäl att
gifva dessa, der de äro genom befälhafvarens underskrift erkända, någon sämre giltighet
än konnossementer; och ansågo Justitieråden derföre stadgandena i denna
§ om tillåtelsen att emot fraktsedel föra bevisning, samt orden i 2 morn.: »såvida
fel deri icke visas», desto heldre böra utgå, som det väl i allt fall ej kunde vara
en befälhafvare betaget att, om, genom förbiseende, skriffel eller andra orsaker, ett
af honom underskrifvet konnossement skulle befinnas oriktigt, till sitt fredande
derom förebringa bevisning.
§ 108.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér erinrade, att den för besigtningsmännen
meddelade instruktion syntes Justitieråden icke tillfyllestgörande.
Det kunde anmärkas, alt någon del af fraktgodset saknades; och det vore jemväl
af vigt,
25
af vigt, att besigtningsmännen värderade den skada, som uppkommit. Med anledning
häraf tillstyrktes följande förändrade redaktion:
År vid fartygets ankomst till lossningsort anledning att gods förkommit eller
tagit skada, ege såväl befälhafvare, som last emot lag are, all lill utrönande af förhållandet
nämna hvar sin god man, hvilka båda sedan tillkalla den tredje.
Besigtningen bör verkställas före eller vid lossningen. Finnes dä att gods
saknas elter tagit skada, bör desi sålunda inträffade förlusten af besigtningsmännen
i penningar uppskattas, och egen de jemväl att, på grund af de upplysningar, som,
vid besigtningen må kunna vinnas, afgifva yttrande, huruvida, efter deras omdöme,
skadan md anses hafva tillkommit genom befälhafvarens eller besättningens förvållande.
§ HO.
Af Juslifieråden Qviding och Cramér anmärktes, att sista meningen, som
egentligen sammanhänger med bestämmelsen i första stycket, borde uppflyttas efter
orden: »skadans belopp;» och ansågo bemälde Justitieråd redaktionen böra ändras
sålunda: »vid bestämmande af ersättning för gods, hvars beskaffenhet varit befälhafvaren.
enligt hans anteckning å konnossementet obekant», må etc.
§ 113.
Justitieråden Qviding och Cramér anförde: »Efter vår åsigt måste frakten
för efter skeppsbrott bergadt gods beräknas till olycksslället. Icke är det rättvist
mot fartygets egare, om, sedan • ett fartyg med last af trävaror, under resa från
Luleå till Köpenhamn, strandat på Skånska kusten, men derefter drifvit af strand
och bergås jemte lasten på Gotland, frakten skulle beräknas endast till detta sednare
ställe, då fartygets befälhafvare haft omsorg om dess försegling ända till Skåne,
lika litet som lastegare skulle finna det rättvist, att han för den last, som, vid enahanda
fraktaftal, strandat på Gotland, men sedermera efter en längre tid åteifunnes
i Skåne, skulle betala frakt lill denna sednare ort. Mera konseqvent och med det
rätta enligt synes det således att frakten beräknas efter seglad distans då olyckan
inträffar och såmedelst möjligheten för befälhafvare och besättning att genom egna
omsorger vidare fortskaffa fartyget tillintetgöres. Med denna åsigt öfverensstämmer
Code de Commerce (Art. 305) och jemväl Tyska Lagen (Art. 632), äfvensom Norska
Lagen (§ 66 mom. 2) samt 1847 års Förslag (pag. 27 g 7).
§ 116.
Justitierådet Naumann erinrade, att stadgandet i Tyska Sjölagens 637 Artikel
borde härvid observeras.
4
26
§ 119.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér hemställde om följande redaktion
: Leger redare ut sitt fartxjg till annan, för att det föra eller föra låta,
antes denne såsom redare, och fartyget häftar för de förbindelser, han i denna
egenskap till tredje man ingår.
% 128.
Justitierådet Naumann anförde: »Bodmeri, taget i sin vidsträckta bemärkelse,
innefattar, som bekant är, äfven foenus nauticum, grossavantur-fördrag (Engelsmännens
Bespondentia), bilbrelslån och bilbrefslörpantning. Alla dessa kontrakter förvexlas
ej sällan med hvarandra. I flera lagstiftningar har man likväl på sednare
tider från den uttryckligen skiljt bodmeri i inskränkt mening och derunder förstått ett
af skepparen afslutadt lörsträckningskontrakt. mot säkerhet i fartyg, frakt eller last,
och viss premie, med den vanliga risken för bodmerigifvaren, hvilket kontrakt endast
då har sitt berättigande, när de medel, som skepparen har för redaren om
händer, icke äro för resans fortsättande tillräcklige i anseende till sjöskada, uppbringande,
oförutsedt lång resa och deraf härkommen brist på proviant med flera
dylika oförutsedda händelser. I denna inskränkta bemärkelse taga Tyska Lagen i
680 Art. och den Norska i § 95 ordet bodmeri, samt skilja sålunda detta begrepp
(hvilket man äfven särskildt karakteriserar såsom »Bodmeri aus Noth») från
närbeslägtade sjörättsliga instituter, de der numera nästan kommit ur bruk och
upphört att vara föremål för sjölagstiftningen».
»Det är således skepparen, som det efter regeln tillkommer att taga bodmerilån
i denna mening, och Sjölagen måste noggrannt bestämma när, samt med hvad
vilkor och påföljd, skepparen, såsom redarens ombud och å dess vägnar, har att
afsluta ett slikt kontrakt».
»Att derifrån helt och hållet utestänga redaren i egen person, finner jag ej
vara rättsenlig!, när nemligen, med afseende på fartyget, enahanda olycksfall inträffat,
som de här ofvan antydda. Man kan tänka sig den händelse, att skepparen
i aflägsen utländsk hamn oundgängligen behöfver taga bodmerilån, men kan ej
finna långifvare, utan lemnar redaren på telegrafväg underrättelse om sitt behof
och begär hjelp. För tillfället har redaren ej annan utväg än att mot låns erhållande
i hemorten förbodma fartyget med samma påföljd som om skepparen gjort
det å hans vägnar; och denna utväg torde icke böra för redaren stängas».
»Deremot om redaren, utan alt någon så beskaffad nöd inträffat, tager lån mot
säkerhet i fartyget, beror det på Civil-lagens föreskrifter, rörande pantkontrakter i
allmänhet, hvad verkan en dylik förpantning må ega. Sjölagen torde endast hafva
att stadga om bodmerilån i den mening vi nyss antydt».
27
»Från denna synpunkt är den i Förslagets 128 § gifna definition för vidsträckt.
Den torde heldre kunna uteslutas, och i stället, i nära öfverensstämmelse med Norska
Sjölagens 93 §, noggranna reglor uppställas för skepparens åtgöranden, i händelse
brist på nödiga medel lör honom inträffar; således att han först bör, om redarnes
föreskrifter ej kunna inhemtas, söka på deras kredit anskaffa penningar genom att
draga vexel på dem eller deras kommissionär o. s. v., eller ock, om dertill är anledning,
vända sig till lastens egare eller kommissionärer, samt att endast i den
händelse nödiga penningar icke kunna på någon af dessa vägar erhållas, eller annan
billigare utväg påfinnas, upptaga penningar på bodmeri».
»Då vidare i denna Afdelning ej allenast beskrifves bodmeribrefvets innehåll och
uttryckligen bestämmes huruvida bodmerilån får' tagas endast af skepparen, eller
äfven i enahanda fall af redaren, utan jemväl stadganden meddelas rörande verkan af
detta kontrakt och hvad dermed står i sammanhang, lärer, såsom nyss är nämndt,
en definition här ej vara behöflig. I afseende på detaljbestämmelserna torde särskildt
observeras 2 mom. i Norska Lagens 97 § samt Tyska Lagens Artikel 693».
§§ 129 och 130.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade, att bodmerikontraktet utgjorde ett
undantag från allmänna lagstiftningen i fråga om lös pant, hvilken efter regeln
måste finnas i långifvarens hand, för att panträtten skall vara giltig; att det antagligen
hade sitt ursprung från behofvet att åt en med sitt fartyg på aflägsen ort
i penningetrångmå! stadd skeppare bereda utväg för anskaffande af medel till resans
fortsättning, och att utur sådan synpunkt ansågs ock denna afvikelse från de
allmänna grunderna om panträtt i lös egendom böra fortfarande godkännas. Men
att lemna oinskränkt rätt åt redare och lastegare att genom bodmerilån förskaffa
sig rörelsemedel och sålunda tillskapa ett särskildt slag af panträtt för det egentliga
affärsiifvet, syntes Justitieråden ej lämpligt; och förslaget i denna del afsåge
dessutom ett ämne, hvilket, enligt Justitierådens tanke, icke folie inom sjölagstiftningens
område; och tillstyrkte Justitieråden, utur dessa skäl, att angående bodmerilån,
sora i Sjölagen omförmälas, den grundsats måtte följas, att sådant låns upptagande
endast måtte vara fartygsbefälhavare tillåtet; (se 1847 års Förslag och
Tyska Lagen Art. 680). Af hvilken åsigt följde att g 129 borde utgå, och att
g 130 borde börja med ett stadgande af enahanda innehåll med första meningen
i 2 § 1 Kap. Bodmeri-Baiken af 1847 års Förslag, hvarjemte efter ordet »närvarande»
borde tilläggas: »så vida icke skriftligt tillstånd dertill af fartygets eller
lastens egare lemnäs.»
Justitierådet Hoffstedt ansåg personlig betalningsskyldighet för bodmerilån ej
bora låntagare åläggas och följaktligen den härom meddelade föreskrift böra utgå.
28
§ 132.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman anmärkte: Orden
»Bodmeribref skall innehålla» gifva anledning till den tolkning, att uraktlåtet inta
gande i bodmeribrefvet af någon bland de föreskrifna tio uppgifterna kunde omintetgöra
handlingens verkan. Men då detta ej lärer vara meningen, utan fastheldre
paragrafens ändamål mäste vara, att hänvisa till sådana försigtighetsmått,
genom hvilkas iakttagande rätten till lånets betalning betryggas, synes företräde
böra gifvas åt den ordställning, som i Tyska Lagen (Art. 684) är begagnad, nemligen
att långifvaren eger fordra det Bodmeribrefvet innehåller etc.
Och tilläde Justitierådet Cramér särskildt att orden i punkten 8: »när det» etc.
borde, efter Justitierådets mening, bortfalla.
§ 137.
Justitieråden Qviding och Cramér erinrade, att orden: »blifvit otillräckliga»
syntes ej rätt väl valda; hvadan Justitieråden föreslogo att efter orden: »de förpantade
föremålen» må införas: »blifvit för gäldande af gemensamt eller enskildt
haveri försålda, eller eljest, i följd deraf minskats i värde, vidkännas sålunda uppkommen
förlust».
§ 140.
Justitieråden Qviding och Cramér ansågo föreslagna tillägget: »De förpligtelse»)
etc. böra utgå.
§ 141-
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade att, om redarne här skulle ansvara
personligen, hvilket Justitieråden för sin del ansågo vara riktigt, borde det måhända
uttryckligen nämnas, alt befälhafvaren är ansvarsfri.
§ 142.
Justitieråden Qviding och Cramér föreslogo, att sednare stycket måtte, för
större tydlighet, få börja med orden: »Har eganderätten till förbodmadt gods» etc.
Och Justitierådet Alexanderson ansåg ordet »efter» böra utbytas till: »genom».
Justitierådet Naumann yttrade: »att derest skepp och last helt och hållet gått
förlorade, boJmeristen mister så väl kapital som ränta, ligger i sjelfva aftalets innehåll
och är tydligen uttryckt i Norska Sjölagens 99 §. Men om skepp och last
29
blott till en del (t ex. hälften) förstöras, men för öfrigt komma fram, skall bodmeristen
då hafva rätt att få blott halfva bodmerilånet betaldt, eller hela, i fall det
till bestämmelseorten ankomna räcker till? Om t. ex. skepp och last, ursprungligen
värda tillhopa 24,000 R:dr, äro förbodmade för 10,000 R:drs lån, men blifva
under resan så skadade, att hvad som tili bestämmelseorten framkommer, i det
skick det då befmnes, är sammanlagdt värdi endast 12,000 R:dr, eger bodmeristen
att utfå hela del långifua beloppet 10,000 R:dr och dertill fulla bodmeripremien?»
»Eller i det fall att skeppet och lasten delvis blifvit förstörda ända till den
grad, att det framkomna endast uppskattades lill sammanlagdt 5,000 R:dr, skulle
bodmeristen (enär skepp och last verkligen voro komna till bestämmelseorten, fastän
i förstördt skick), få hela sin fordran, med premie, fullt ut, det vill säga, sedan
sistnämnda värde 5,000 R:dr kommit honom tillgodo, hafva rätt att hålla sig till
låntagaren personligen för resterande 5,000 R:dr, eller icke?»
»Dessa fall äro omtvistade. Se t. ex. Pardessus, jemförd med Gode de Com
merce
Art. 327, Kaltenborn 2:Jra delen s. 313 och följande samt Benecke System
des Assckuranz- und Bodmerei-Wesens 1 B. s. 93 och följande».
»Jag hemställer, huruvida, genom blotta definitionen på bodmeri, eller ock ge
nom
de ur Tyska Lagens 691 och 692 Artiklar hemtade §§ 137 och 138 (jemför
§§ 287 och 290) i föreliggande Förslag, tydligen är uttrvckt, huru ofvannämnda
fall skulle blifva efter Svensk Sjölag bedömda, derest Förslaget antogs».
§ 143.
Justitierådet Wretman ansåg 2 mom. om personlig ansvarighet för bodmerilån
för den, som emottager varor med kännedom alt de för sådant lån häfta, böra
utgå, särdeles vid betraktande deraf, att dels på skepparens ansvar hvilade, att ej
utlemna något gods innan den gäld, hvarför detsamma häftade, blifvit gulden, och
att dels, enligt 289 och 291 §<§ förmånsrätten för slikt Iåns betalning ur godset
upphörde sedan det blifvit från lärt)get lossadt, samt enär i allt fall det nu löre
slagna stadgandet i många händelser blott kunde gifva anledning tili tvister for att
söka ölvertyga en lastemottagare om sådan kännedom, som nu vore i fråga, dervid
tvifvel äfven kunde uppstå om den grad af visshet, lastemottagaren borde ega för
att kunna till ansvarighet för lånet bindas.
»
§ 144.
Justitierådet Naumann hemställde, huruvida ej i denna Afdelning borde upptagas
och afhandlas icke allenast om bodmerilån, utan äfven om de låneutvägar
skepparen använder för att undgå eli sådant, i hvilket fall Förslagets 43 § här
finge sin plats, äfvensom stadgande derom att fartyg, som böljat lasta, ej får med
30
qvarstad för gäld beläggas, och resan dymedelst inbiberas. (Jemför Norska Sjölagens
§§ 1 OS—107).
Jemväl ansåg Justitierådet det böra komma i Öfvervägande om icke, af samma
skäl som i systematiska framställningar af Sjörätten, Afdelningarne om Haverier
och Sjöskador (Förslagets 145 —191 §§) borde sättas framför Afdelningen om
bodmeri.
% 146.
Justitierådet Naumann ansåg Norska Sjölagens 69 § J\s 8, angående hvad
sorn bör räknas lill kostnader i nödhamn, böra iakttagas.
§ 148.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman förmälte sig tveka
om rättvisan af detta stadgande. Lika obilligt det torde finnas att, om, genom
utkastande af fartygets hela, möjligen dyrbara laddning, fartyget räddas från undergång,
men hela laddningen förloras, denna sednares egare ej finge påräkna bidrag
från fartvgsegaren lill godtgörelse af siri förlust, lika orätt förekomme det Justitieråden
ock, att egaren till en dyrbar last, som från sjönöd räddats derigenom att
fartyget blifvit satt på strand och såmedelst för lastens bevarande uppoffrats, skulle
kunna befrias från skyldigheten att bidraga till ersättningen af den förlust fartygets
egare lidit. Föga konseqvent ville det ock synas, alt gemensamt haveri skulle ega
rum, om V99:del af lasten jemte fartyget räddades, men deremot icke inträffa om
äfven denna V99:del ginge förlorad.
Justitierådet Naumann yttrade: »Denna §, hemtad från Tyska Sjölagens
705:te Ari., innefattar en allman regel, hvilken i sin tillämpning skulle, efter min
tanke, leda till obillighet, och dessutom icke är öfverensstämmande med de grundsatser,
som i detta ämne gjort sig gällande hos de största handlande nationer.
Hvad särskildt beträffar den fråga huruvida, i fall skeppet med afsigt sättes på
strand, till förekommande af större fara, men helt och hållet förstöres, hvaremot
lasten räddas, gemensamt haveri skall anses ega rum eller icke, hafva visserligen
ända från Romrarnes tid olika meningar derom sig yppat, men flertalet af äldre
stadganden, och speciell II Consolato del mare, hyllat den sats: att i dylik händelse
det räddade godset skall bidraga till ersättningen för det förlorade skeppet;
hvilken mening äfven blifvit antagen af flere nyare författare i Sjörätten. Uti
Benediet jemväl förut åberopade System des See-Assekuranz- und Bodmerei-Wesens,
umgearbeitet von Vincent Nolte, Hamburg 1852, 2 B., s. 625, omtalas en dylik
casus, hvilken på det sätt genom dom afgjordes, att den räddade lastens egare
bie!' förpligtad att bidraga till ersättning af det på strand satta skeppet samt
31
frakten; och denna regel torde vara den numera både i Amerika och England
gällande. Motiveringen är ungefär denna: Man hade ej för afsigt att tillintetgöra
skeppet, utan alt, genom en jemförelsevis ringare fara för detsamma samt för
lasten, undvika en större, t. ex. storm, förföljelse af Bende eller sjöröfvare. Men
hvad som skedde, var till gemensam säkerhet, och när dymedelst lastens räddande
möjliggjordes och tillvägabragtes, så vöre det obilligt om hela uppoffringen skulle
drabba skeppsredaren derföre att skadan öfverstigit hvad raan åsyftat och väntat.
Derest en mast kapas och derigenom en annan mast, mot afsigt och förmodan,
jemväl går öfver bord, så bestrider ingen att ju begge måste beräknas i gemensamt
haveri. Om genom luckornas öppnande och lastens kastande till en del,
andra delar deraf skadas eller förstöras, så är intet tvifvel att ju äfven dessa i
allmänt haveri godtgöras. Samma grundsats måste här följas i afseende på det
förolyckade skeppet».
»Jag hemställer alltså, om ej förevarande <§ må utgå och i stället, dels, i
nära öfverensstämmelse med Preussiska Försäkrings-Ordningens 1820 och 1821
§§, tydligen stadgas: att om skepparen för att rädda lasten, med afsigt sätter
skeppet på strand, så hörer den derigenom å skepp och last uppkomna skada,
jemte kostnader, till gemensamt haveri; men att derest genom omständigheter ådagalägges,
att strandningen blifvit verkställd blott i afsigt att rädda de om bord varande
personernas lif, så anses skadan som enskildt haveri; — dels att bestämdt
må uttryckas: att om skepparen, för undvikande af större fara för skepp och last,
sätter detsamma på strand, men skeppet dymedelst alldeles förgås, hvaremot lasten
räddas; så anses gemensamt haveri förefinnas».
§ 154 mom. 3.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman och Naumann tillstyrkte,
att efter ordet: »konnossement» må tilläggas: eller fraktsedel, samt att
orden: »eller som ej» må utbytas lill orden: och som ej eller. Härigenom
blefve det, som antagligen utgör Förslagets mening, tydligare uttryckt.
§ 166.
Justitierådet Alexanderson anmärkte, att den här åberopade § 5 syntes ej
lemna tillräcklig ledning för fraktens bestämmande i detta fall, hvadan annan hänvisning
eller närmare föreskrift torde böra lemnäs.
32
§ 168.
Af Justitieråden Qviding och Cramér påmintes, att likställighet i uttrycken
emellan denna och g 154 syntes vara nödig; men att punkten 3 upptoge en definition
på befälhafvarens, besättningens och passagerarnes tillhörigheter, som ej
återfunnes i § 154.
§§ 177 och 178.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér ansågo rättvisan fordra, att
då ena fartygets befälhafvare eller besättning är mera än det andras vållande till
sammanstötningen, det sednare fartyget får någon del af skadan ersatt, och det icke
blott af den såsom mest felaktig ansedda befälhafvaren, på sätt 178 g sednare
momentet föranleder, utan jemväl af rederiet, så långt fartyg och frakt räcker,
enligt den i § 50 antagna grundsats. Bifalles denna mening, så borde sednare
momentet al § 178 uppflyttas näst efter första mom. af g 177, med den jemkning
af ordalagen, sora häraf blefve en följd.
Justilierädet Naumann refererade sig till innehållet af 78 g i Norska Sjö
lagen
i fråga om hvad som, vid skepps påsegling eller sammanstötning pä annat
sätt, bör såsom oaktsamhet anses och straffas.
g 180.
Derest gg 177 och 178 ändras, på sätt i afseende å dem är föreslaget,
komme citationerna här att derefter rättas.
g 181.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér yttrade, att, så vidt denna g
innefattar, att domstol ej skulle kunna upptaga ersättningsanspråket, med mindre protest
föregått, syntes stadgandet vara olämpligt; och att den, som skadan lidit, får stämma
om ersättning, äfvensom att hinder för fartygs afresa, när stämning ågått, kan undanrödjas
genom ställande af godkänd borgen, behöfde ej här sägas. Bemälde Justitieråd
ansågo derföre stadgandet böra utgå.
§ 183.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman anmärkte, att
föreskriften här i hvad den rörde kringboende syntes icke lämpligen böra finna
plats
33
plats i Lagen; samt att samma föreskrift dessutom vore alltför obestämd, för alt
kunna såsom Lag tillämpas; hvarför Justitieråden föreslogo, att denna § må
inskränkas till ett stadgande för Kronobetjeningen i den syftning §:n antyder,
hvilket kunde t. ex. blifva af följande lydelse: När sjöolycka timar och anmälan
derom sker hos Kronofogde eller Länsman, bör denne, om så nödigt pröfvas, infinna
sig pä stället samt med anskaffande af erforderligt biträde vid bergningen tillhandagå.
Befälhafvaren vare skyldig etc. (efter Förslaget).
,§ 184.
Justitieråden Alexanderson och Wretman tillstyrkte, på de vid § 183 anförde
skäl, att från det föreslagna måtte utgå sista punkten, angående skyldighet
för kringboende att lemna förvaringsrum för bergadt gods.
Af Justitieråden Qviding och Cramér anmärktes, att det ville synas, som
borde man i afseende på besigtningen hänvisa till § 155.
§ 185.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman och Naumann hemställde,
om icke, efter ordet: »kungjord» må tilläggas: dock har befälhafvaren att
i afseende på sådant gods, som är underkastadt tullbehandling, iakttaga hvad
derom särskildt stadgas.
§ 187.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade: »Största varsamhet torde vara
af nöden vid fråga om auktorisation att jemka på bestämmelserne i en frivilligt
ingången öfverenskommelse. Ej så ofta inträffar det väl att fartygs- eller godsegaren
sjelf är i tillfälle att uppgöra aftal om bergarelön; men dä det sker, måste,
efter vårt omdöme, aftalet stå fast. Deremot synes undantaget vara på sin plats
i fråga om befälhafvaren, som i de flesta fall bevakar icke egen utan andras rätt;
och det saknar icke eller exempel, att sådana öfverenskommelser afslutats både
lättsinnigt och bedrägligt. Emellertid torde rättigheten att hos Domaren söka
jemkning i ingångna bergningsaftal böra i någon mån begränsas, så att icke en
slik rättighet må kunna missbrukas såsom medel att hämma den skyndsamhet,
som vid utredning af strandnings-angelägenheter måste vara af vigt, och vi hemställa
derföre om den förändring i lydelsen af denna <§, »att Domarens åtgärd i
nämnda hänseende ej mätte få påkallas för andra bergnings-aftal än dem, som
befälhafvare slutar och som tillika afse högre bergarelön, än tio procent af fartygets
eller godsets värde.»
5
34
.§ 191.
Justitierådet Alexanderson utlät sig:* »Stadgandet att strandvrak ej skulle
tillfalla den som bergat, utan tillkomma Kronan, ville jag, för min del, utesluta,
enär jag icke finnér tillräckligt skäl att göra denna skilnad emellan strandvrak
och annat gods af här ifrågavarande beskaffenhet. Åt 3:dje punkten ville jag derföre
gifva följande lydelse: Kommer han ej, tillfaller godset den som bergat.»
§ 192.
Justitierädet Naumann anförde: »Det är bekant, att flera Sjölagar innehålla
en mera eller mindre utförlig Afdelning om Sjöförsäkring. I Tyska Sjölagen är
den särdeles vidlyftig, hvadan ock mot förslaget till denna Afdelning eller Titel
(se Entwurf eines Handels Gesetz-Buchs fiir die Preussischen Staaten, nebst Motiven,
Berlin 1837, samt Protoc. s. 3400) blef anmärkt, att ämnet der afhandlades
med en alltför stor specialisering, jemte det man derutinnan tyckte sig finna
en tendens att företrädesvis tillgodose försäkringsgifvarens rättigheter framför för
säkringstagarens.
Samma anmärkningar hade blifvit framställda emot den förordning,
ur hvilken Preussiska förslaget var hemtadt, nemligen »Der revidirte Allgemeine
Plan liamburgischer Seeversicherungen», hvilken blef gällande från 1853 års
början. Men då denna plan, sjelf stödjande sig på en Assurans- och Haveri-Ordning
af år 1731, fanns innehålla en sammanfattning af de stadganden och coutumer,
som i nämnde betydande handelsstad sedan dess kommit till stånd rörande
det ifrågavarande ämnet, gjorde sig den mening gällande, att det vidlyftiga förslaget
borde i sin helhet antagas.»
)\Norska Lagen deremot har intet kapitel om Sjöförsäkring. Motivet, ehuru
icke uttryckt i någon af de akter, som angående Sjölagsreformen finnas intagne i
det 13:de ordentlige Storthings Forhandlinger år 1851, ligger nära till hands
och är specielt bekant: att nemligen då all assurans tecknas af större bolag,
hvilka lemna försäkring på grund af utförliga statuter, blir en deklaratorisk Lag
öfverflödig angående ifrågavarande rättsförhållande. Detta motiv gäller i ännu
högre grad hos oss, der ett sjöförsäkringsbolag svårligen kan blifva verksamt utan
ett för detsamma af Kongl. Maj:t stadfästadt samt således, hvad beträffar ej mindre
tydlighet och fullständighet än ändamålsenlighet, behörigen kontrolleradt Reglemente.
Och enär det just är dessa för hvarje slikt bolag (vare sig inländskt eller
utländskt) i behörig ordning gillade och antagna specialstadgar, som komma att
läggas tili grund vid bedömande inför domstol af de tvistefrågor, som försäkringsgifvare
och försäkringstagare emellan kunna uppstå, synes det mig som om
afdelningen »Om Försäkring» kunde från Sjölagen uteslutas. Men om det skulle
pröfvas oundgängligt att såsom regulator för eller supplement till blifvande eller
35
varande bolagsregiemeriten, fortfarande hafva en utförlig förordning i ämnet, torde
denna äfven framgent kunna såsom försäkringsstadga särskildt utfärdas.»
I
§ 194.
Justitieråden Alexanderson och Wretman ansågo förbudet för de här nämnde
personer att »sluta afhandling som försäkiingsgifvare eller i försäkringsbolag ingå»
böra uteslutas, helst detsamma kunde lända till väsendtlig otjenst för den, som
behöfde försäkring, och för öfrigt hela denna under rubriken »om försäkring»
intagna afdelning i Förslaget egentligen försvarade sin plats endast som ett rättesnöre
för de fall, då ej kontrahenterne annorlunda aftalat. Dessutom insågo ej
Justitieråden hvad slags tillämpning stadgandet kunde få, om dispacheur, mäklare
eller skeppsklarerare ärft en bolagslott eller förvärfvat en till innehafvaren ställd
bolagsaktie.
§ 195 mom. 3.
Justitieråden Alexanderson och Wretman ansågo detta moment böra utgå,
då bemälde Justitieråd ej kunde finna någon giltig grund för samma undantag
från den allmänna rättigheten, alt genom försäkring bereda sig cn godtgörelse för
möjlig förlust af ett föremål, af hvars lyckliga framkomst efter sjöresa en person
är intresserad; och denna rättighet kunde Justitieråden icke finna böra upphöra
derigenom att samma föremål häftar för bodmerilån, helst försäkringsbart gods
enligt denna lag kan häfta för en mängd andra gravationer.
§ 197.
Justitierådet Wretman anförde: »Då, enligt mitt förmenande, vid försäkrings—
aftal likasom vid andra afhandlingar, det måste öfverlemnas åt kontrahenterne
sjelfve att tillse del de icke med obel; iriga personer inlåta sig i aftal; med tillämpning
hvaraf jag anser det böra ankomma på en försäkringsgifvare att, då
någon anmäler sig om försäkring för annans räkning, sjelf tillse, huruvida sökanden
dertill eger uppdrag eller icke, innan försäkringen slutes, samt i allt fall, då
§:n icke gör någon skilnad mellan skriftligt och muntligt uppdrag, svårighet ofia
torde uppkomma att styrka ett gifvet uppdrag, hvaraf åter mångå tvister kunde
härledas, så anser jag denna § böra inskränkas till följande:
»Försäkring för annans räkning kan tagas med eller utan uppdrag al den,
för hvilken försäkringen slutes. Sker det utan uppdrag, bör sådant i försäkringsbrefvet
uppgifvas; och vare, i händelse den, för hvars räkning försäkringen sluten
är, densamma icke godkänner, försäkringen ogiltig och försäkringsgifvaren lika väl
berättigad att erlagd premie behålla.»
36
JustitierSdet Alexanderson ansåg sig, på de af Justitierådet Wretman andragna
skäl, böra tillstyrka uteslutande af denna §.
§ 199 sista mom.
Justitieråden Qviding och Cramér förmälte sig anse uttrycket: »försäkringar
innehållna etc.» icke lämpligt, samt ait förslaget, som vore hemtadt från Tyska
Lagen Art. 791, kunde tilläfventyrs få följande lydelse: »Särskilde försäkringsaftal
äro att anse såsom samtidigt afslutade, dä de finnas vara antingen ingångna
å en och samma dag eller upptagna i en och samma police.»
§ 213.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman ansågo meningen
af andra punkten kunna riktigare uttryckas sålunda: Är försäkring lagen å föremål,
af sedi att betäcka försäkringstagarens fordran hos tredje man, och skadas det
föremål eller går förloradt; vare då försäkringsgivaren, i den mån han godt gör
försäkringstagaren, berättigad inträda uti dennes rätt emot gäldenären.
§ 216
Justitierådet Alexanderson anmärkte, att han ansåg orden: »de enskilde
emellan ingångne» böra uteslutas, såsom varande, efter hans tanke, utan betydelse,
helst, äfven om det allmänna utgör ena kontrahenten, stadgandet bör ega tillämpning,
derest, vare sig Konungen eller behörig underordnad myndighet, bifallit
vilkorens antagande.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade: att de för sin del tillstyrkte, att
denna § må utgå; regeln, så allmän som den i Förslaget förekommer, skulle
möjligen ock kunna leda till den föreställningen, att t. ex. det positiva förbudet i
§ 195 mom. 2. finge, genom öfverenskommelse kontrahenterne emellan, häfvas.
§ 224.
Justitierådet Wretman utlät sig: »Med afseende å det generella stadgandet i
§ 217 torde hela denna § böra utgå, desto heldre som man eljest kunde tro, att
andra varor, än de här specificerade, kunde saklöst under oriktiga namn få försäkras.»
»I allt fall, äfven om §:n bör qvarstå, torde orden: »penningar, dyrbarheter
och värdepapper likasom konstsaker» böra borttagas, enär på dessa artiklar ej är
tillämplig samma grund, som föranledt de i denna § gifna bestämmelser lör öfriga
deri uppiagna varor, såsom krigskontraband m. m.»
37
»Om t. ex. en packa, hufvudsakligen innehållande bomull och försäkrad för
ett visst belopp, tillika skulle innehålla en bundt penningar eller några konstsaker,
som icke särskildt uppgifvits, lärer väl försäkringsgifvarens rätt derigenom icke kunna
förnärmas, enär han blott ansvarar för skada inom försäkringssummans belopp.»
»Vid 2 mom. angående försäkring af gods, som af »krigande makter är förklaradt
förbjudet», förekommer intet undantag för det fall, att det ifrågavarande
förhållandet vid försäkringens afslutande varit för försäkringstagaren obekant.»
»Dessutom är stadgandet för vidsträckt; ty meningen är uppenbarligen att
detsamma blott gäller vid försäkring af gods, Iraktadt från eller bestämdt till
sådan ort, der godset är förbjudet.»
§ 223.
Juslitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér anmärkte, dels att orden:
»der lånet i nödhamn taget är» borde stå näst efter orden: »första afseglingsorten»,
emedan det eljest ser ut, som skulle derom, huruvida »fartyg, frakt och last,
samfäldt eller hvar för sig eller endast delar deraf blifvit för lånet pantförskrifne»,
uppgift ej behöfva göras i annat fall, än när lånet tages i nödhamn; — dels ock
att sista perioden: »dock eger endast försäkringsgifvaren att göra sig denna bestämmelse
till godo» syntes böra förtydligas eller ock utgå.
§ 227.
Justitieråden Qviding och Cramér fästade uppmärksamhet på, att ordet
»genast» framför »kungöres» vore här lika vigtigt, som i § 223.
§ 228.
Justitieråden Alexanderson och Wretman förmälte, att, enär det måste bero
på försäkringsgifvarens fria vilja att, i det fall denna § omförmäler, vara qvitt ett
under andra förhållanden ingånget försäkringsaftal, så ansågo Justitieråden sista
momentet: »kan öfverenskommelse etc.» böra utgå.
§ 230.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér erinrade, att tredje stycket
väl finge antagas förutsätta, att den, för hvars räkning försäkring tagits, dertill
lemnat uppdrag, emedan denne annars, enligt § 197, kunde befria sig från allt
åliggande; men att detta likväl syntes Justitieråden böra tydligen uttryckas, hvilket
ock lätteligen lät sig göra derigenom, att orden: gifvit uppdrag till för
-
38
säkringen och inflickades emellan orden: »Så vida han ej» och orden: »redan
erlagt etc ».
Justitierådet Wretman yttrade: »Enär ett försäkringsaftal ej lärer vara för
försäkringsgifvaren förbindande, innan policeri blifvit utlemnad, och han ej är förbunden
att från sig lemna policen utan mot erhållna premier, så synes mig öfverflödigt
att särskildt lagstifta för det fall, att försäkringsgifvaren beviljar austånd
med premiens erläggande, i hvilket fall han naturligtvis åtnöjer sig med att, i
stället lör premien, hos försäkringstagaren få en motsvarande vanlig fordran, om
hvars utbekommande allmänna lagens stadganden äro gällande.»
»Föreskrift om ansvarighet för premien torde erfordras endast för det fall, att
försäkring slutes för annan persons räkning, utan dennes uppdrag (se § 197).»
»Jag föreslår derföre åt ifrågavarande § denna lydelse:
Premien skall, såvida ej annorledes öfverenskommet är, erläggas genast efter
aftalets afslutande; och vare försäkringsgifvaren ej pligtig att annorledes, än emot
premiens erhållande, police utlemna.
Den som, utan uppdrag för annans räkning slutit försäkringsaftal, vare för
premiens erläggande sjelf ansvarig.»
§ 235.
Enär försäkringsgifvarens rätt att njuta afdrag för den del af skadan, som
försäkringstagaren redan fått i haveriet sig godtgjord, ehvad samma godtgörelse
varit den rätta eller något för stor, ej rimligen kan sättas i fråga, ansåg Justitierådet
Alexanderson senare perioden: »men så vidt etc. . . . gällande» böra utgå.
Justitieråden Qviding, Cramér och Wretman tillstyrkte jemväl denna periods
uteslutande på den grund, att dispache, om den ej öfverklagas, måste lända till
efterrättelse.
§ 236.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Hoffstedt, Cramér och Wretman yttrade,
att, enligt deras åsigt, följde af försäkringsaftalets natur skyldighet för försäkringsgifvaren
att, ovilkorligen och i första hand, hålla försäkringstagaren skadeslös för
alla de förluster, som uppkomme genom haveri; och i följd deraf skyldighet att
jemväl vara ansvarig för de haveribidrag, som kunde försäkringstagaren tillerkännas;
och föreslogs i enlighet dermed af bemälde Justitieråd följande redaktion:
De bidrag, som, på grund af haveri-utredningen, böra af annan lill försäkringstagaren
utgöras, vare försäkringsgifvaren jemväl skyldig att, der försäkringstagaren
så äskar, genast gälda, emot det denne sistnämnde på försäkringsgifvaren
öfverlåter sin fordran i nämnda hänseende.
39
Derest, utan underlåtenhet eller vållande å försäkringstagarens sida, erforderlig
utredning uteblifvit, eller och sådan utredning icke kunnat åstadkommas eller
uppenbarligen vore ändamålslös, ege försäkringstagaren att af försäkringsgifvaren
njuta ersättning för hela skadan, efter försäkringsaftalets innehåll.
§ 239.
Justitieråden Qviding och Cramér anmärkte, att i händelse orden: »kostnader
och» sattes i stället för ordet »det» i början af § 234, syntes första stycket af
denna § kunna borttagas; hvaremot sednare stycket syntes lämpligen kunna få sin
plats i § 238.
Justilierådet Alexanderson instämde med Justitieråden Qviding och Cramér
hvad angick första momentet, men ansåg jemväl andra momentet, såsom öfverllödigt,
böra utgå.
§ 240.
Justilierådet Wretman anförde: »Den i mom. 3 försäkringstagaren ålagda
skyldighet att, på försäkringsgifvarens bekostnad och fara ombesörja särskild försäkring
af haveripenningar, anser jag böra, såsom alldeles olämplig, försvinna; allt
nog, om skyldighet qvarstår för försäkringstagaren att om haveriet meddela underrättelse,
på det försäkringsgifvaren, om han så nödigt aktar, må sjelf söka bereda
sig möjlig ersättning.»
»Mom. 3 vill jag derföre hafva så lydande:
Försäkringstagare vare dock — — — underrättelse om haveriet, sådant
försäkringsgifvaren meddela.,
Är ej fulla värdet etc.»
Häruti förklarade Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér sig instämma,
så vida ej, med afseende å § 229, hela mom. kunde utgå.
§ 241.
Justilierådet Alexanderson erinrade, att ordet: »han» i sednare punkten borde
ändras till: försäkringsgifvaren.
§ 242.
Justitieråden Qviding och Cramér anmärkte, att orden: »under ovanliga förhållanden»
vore, efter Justitierådens omdöme, destoheldre obehöfliga, som deras
qvarstående gjorde definitionen oklar.
40
Justitierådet “Wretman förmälte sig anse morn. 3 kunna utgå, Iv det förefölle
Justitierådet olämpligt att genom en lag stadga, det någon, som förbehållit
Hg frihet från ersättningsskyldighet »utom i strandningsfali» ändock skulle godtgöra
skada, uppkommen t. ex. genom eldsvåda.
Jemväl ansåg Justitierådet de i definitionen på strandning (sista mom.) förekommande
orden »under ovanliga förhållanden» vara obehöfliga.
Justitierådet Alexanderson ansåg rättast, att icke, genom lag, på förhand
gifva tydning åt försäkringskontraktens ordalag, helst de kunde omvexla i oändlighet,
och för dessa aftal borde gälla vanliga tolkningsreglor. Jemväl syntes de här föreslagna
bestämmelserna vara i vissa delar föga tillfredsställande. Justitierådet tillstyrkte
derföre uteslutande af denna §.
§ 243.
Justitieråden Qviding och Cramér yttrade, att det vore att förutse, om olycka
timade någon tid efter det fartyg inlupit i hamn, rnen innan lossningen helt och
hållet slutat, att tvister skola uppstå, huruvida lossningen vid tidpunkten för olyckan
y>bort kunna sluta», så vida nemligen försäkringsgifvarens ansvarighet, såsom Förslaget
vill, då skulle anses upphörd; samt att detta kunde undvikas, om man, i likhet
med 1750 års Försäkrings-stadga, bestämde en terminus af vissa dagar efter ankomsten
tili lossningsorten för försäkringsgifvarens ansvarighet.
.§ 247.
Af Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér erinrades, att orden: »den
ort, derifrån försäkring tagen är» borde utbytas emot: samma ort.
§ 250.
Justitieråden Qviding och Cramér ansågo försäkringstagarens skyldighet att
kungöra försäkringsgifvaren den skedda omlastningen lika maktpåliggande, som den
förres åligganden alt anmäla inträffadt olycksfall eller befälbafvareombyte, och kunde
derför icke inse anledningen dertill, att underlåtenhet härutinnan skulle få ansvarsfritt
aflöpa.
§§ 252—255.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman förmälde sig, med
afseende å de definitioner, som i dessa §§ gåfvos å »totalförlust» tillstyrka, att orden
»eger rum» måtte utbytas mot: anses ega rum.
Justitie
-
41
JustitierSdet Naumann yttrade: »Åberopande min anmärkning vid början af
förevarande Afdelning (§ 192), anser jag mig dock böra fästa uppmärksamhet på
innehållet af Förslagets 252 och följande §§, hemtade ur Tyska Sjölagens 858
och följande artiklar. Sistnämnde Lag har der för afsigt att noggrannt beskrifva,
hvad som skall anses för totalförlust. Sjelfva ordet kan visserligen sägas uttrycka
detta begrepp, men det gestaltar sig olika efter det föremål, hvarom är fråga. Således
gifves det, hvad skepp och gods beträffar, två slags totalförlust, nemligen dels
när skepp med gods fysiskt tillintetgöres (när det förgås), dels när det tages af
fiende. Det fysiska tillintetgörandet är likväl ej så att förstå, som skulle hvarje
spår af föremålet vara förstördt. Det är nog att skeppet upphört att vara hvad
det efter sitt begrepp måste vara, om än spillror eller delar af detsamma blifvit
bergade. Hvad åter beträffar frakten, så vill Tyska Sjölagen uttrycka, att totalförlust
då anses inträffa, när, genom skeppets och godsets undergång, eller till följd
af andra olycksfall, som hindra resans fullbordande, allsingen frakt är förtjent. Här
vid
kommer frakten i betraktande ej blott såsom fraktfordran, utan äfven som frakt—
förtjenst. Ensamt den omständighet, att den fordran, som grundar sig på det ursprungliga
fraktaftalet, gått förlorad i följd af sjöolycka, är ej tillräcklig för att
karakterisera fraktförlusten som total, utan först då betraktas en sådan totalförlust
hafva inträdt, när icke heller, på grund af något annat för samma resa afslutadt
kontrakt frakt är förtjent. Dessa noggranpa bestämmelser må nu, särskildt i afseende
på frakten, lagstiftaren på ett eller annat sätt tydligen uttrycka. Efter min
tanke, kan det rimligtvis icke ske genom ett lagstadgande, affattadt i så besynnerliga
ordalag, som förslagets 253 <§, äfven om man i stället för orden: eger rum
sätter anses ega rum »
§ 259.
Det här förekommande uttrycket: »partiel skada» ansåg Justitierådet Wretman
ej vara fullt betecknande; hvarföre i stället föreslogs:
Har ä gods, som till bestämmelsehamnen framkommer, inträffat skada, hvilken
icke kan till total förlust hänföras, utgöres skadans belopp etc.
§ 272.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér framställde, otn icke andra
momentet, hvarmed vore alt jemföra Art. 871 i Tyska Lagen, kunde erhålla följande
lydelse: Om likväl de uppgifna förhållanden, på hvilka etc. — — —
gällande kraft; men sedermera inträffade omständigheter, hvilka om de förr funnits,
skulle hafva uteslutit rättigheten lill afträdandet, verka ej på detsammas bestånd.
6
42
§ 274.
Justitierådet Alexanderson erinrade, att förtegenhet genom glömska och utan
ondt uppsåt ej borde medföra försäkringsrättens förlust, utan endast berättiga försäkringsgifvaren
att uppskjuta betalningen, hvadan Justitierådet hemställde, att, till
närmare likhet med Tyska Lagen, Art. 873, sista morn., samt Code de Commerce,
Art. 379 och 380, orden: »som af försäkringstagaren etc. falskeligen uppgifvit»
må utbytas emot följande:
som försäkringstagaren tecknat eller teckna låtit å de afträdda föremålen. 1
brist af sådan uppgift kan försäkringsgifvaren uppskjuta betalningen; och räknas
förfallotid ifrån uppgiftens aflemnande. Heträdes försäkringstagaren att hafva nå
got
svikligen förtegat eller uppgifvit etc.
§ 275.
Justitieråden Alexanderson och Wretman förmälte sig tillstyrka, att i stället
för denna §, hvars grunder de ej kunde gilla, måtte införas följande med 1836
och 1847 årens Förslag samt med Code de Commerce, Art. 376, närmare öfverensstämmande
lagbud:
Har man slutit försäkring på viss tid och är den tilländalupen före utgången
af den tid, som i § 268 omförmäles, vare försäkringstagaren ändock berättigad,
att enligt sagde § det försäkrade föremålet afträda, och anses förlusten
hafva inom försäkringstiden inträffat. Kan likväl försäkringsgifvaren sedan visa,
att det försäkrade föremålet gått förloradt efter den tid, hvarom försäkringen
handlade, vare han från ansvarighet fri, och håfve rätt, derest han något utbetalt,
att det återbekomma, med laga ränta.
§ 277.
Justitieråden Qviding och Cramér anmärkte, att sednare meningen i § 276
torde kunna nedflyttas, så att den komme att gälla äfven i afseende på ränta, om
betalningen uteblefve öfver den i denna § omtalade tid.
§ 278.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman, som förutsatte, att
det provisoriska bestämmande, hvarom här är fråga, borde, i brist af åsämjande,
ske genom dispacheur eller domstol, ansågo redaktionen påkalla någon jemkning;
hvadan Justitieråden hemställde, att första momentet må lyda sålunda:
43
Har försäkradt föremål gått förloradt, eller lidit så stor skada, att till dess
fullständiga utredande längre tid erfordras, och kan emellertid bestämmas, till hvad
belopp försäkringsgifvarens skuld kommer att minst uppgå; vare försäkringsgifvaren
skyldig att, inom en månad från emottagande af sådan utredning, gälda nämnda
belopp.
§ 285.
Justitieråd en Alexanderson, Qviding och Cramér yttrade, att, så vidt förmånsrättsordningen
inverkar på andra fordringar än de i Sjölagen omförmalda, tillhörde
det rätteligen icke Sjölagen, utan allmänna Lagen, att derom förordna. Del instämde
för öfrigt hvarken med nu gällande lagstiftning eller med Lagberedningens
förslag, att sjöfolks hyror, haveribidrag, bodmerilån, andra fordringar, för hvilka rederiet
häftar endast med fartyg och frakt, eller redarnes inbördes förskott, skola
utgå ur fartyget framför ali annan gäld. Fordran t. ex. för bergning af fartyget
eller för reparation derå, måste väl, så länge fordringsegaren kan sägas hafva fartyget
i handom (17 Kap. 3 § Handels-Balken), ega företräde framför här nämnda
fordringar, och bodmerilån, hvilka Förslaget sätter i jemnbredd med andra lån, som
befälhafvaren enligt § 43 får upptaga, egde nu och syntes fortfarande böra ega
förmånsrätt framför de andra nyssnämnda lånen. Ämnet vore ytterst grannlaga samt
tillika mycket inveckladt; och Justitieråden trodde försigtigheten bjuda att i möjligaste
måtto undvika bestämmelser, som rubba allmänna Lagen eller kunna komma
att blifva binderliga för densammas bearbetning. De hemställde således, om icke
denna § må inskränkas dertill, alt, jemte ett hittills saknadt, men fullt rätlsenligt
stadgande af förmånsrätt i fartyg och frakt för sjöfolks hyror, bestämma ifrågavarande
fordringars inbördes betalniogsrält, och att de i punkten 2 förekommande
orden: »andra lån etc.» till och med »deribland» må utgå. Häraf följde, att de så
kallade andra lånen sammanfalla med fordringar, som omtalas i punkten 5.
Äfvenledes hemställdes om den redaktionsändring af sista momentet, att efter
de sex månadernes förlopp, förmånsrätten ej förklaras upphöra ovilkorligen, utan
endast så vida fordringsegaren försummar att inom samma tid göra sin rätt
gällande.
Skulle dessa åsigter godkännas torde §:u kunna erhålla följande lydelse:
Nedanstående fordringar skola, efter 17 Kapitlet 7 § andra punkten HandelsBalken,
och sins emellan efter den ordning, hvari de här nedan förekomma, njuta
betalning ur fartyget och bruttofrakten af den resa, hvarunder fordringarne uppstått,
nemligen:
1. befälhafvarens och besättningens hyror;
2. fartygets haveribidrag, bodmerilån och fordringar för de till fartygets behof,
enligt § 43, försålda andelar af lasten;
44
3. öfriga fordringar, för hvilka rederiet häftar endast med fartyg och frakt;
4. de af redarne för hvarandra gjorda förskott, som i § 8 omförmälas.
De här upptagne förmånsrätter till fartyg och frakt upphöra, derest de ej
göras gällande genom stämning eller lagsökning inom sex månader från fartygets
ankomst till den Svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken
fordran uppstått, slutlig lossning verkställes,
§ 285.
Justilieråden Qviding och Cramér erinrade, att orden: »när det blifvit försåldt»
torde kunna utgå.
§ 289.
Justilieråden Alexanderson, Qviding och Cramér, med åberopande af hvad de
vid § 283 vttrat, hemställde, att början af § 289 må ändras till denna lydelse:
Fordringar, hvarom här nedan förmäles, ega sinsemellan i följande ordning
rätt till betalning ur inlastadt gods, som för fordringarne häftar, nemligen: 7 etc.
Häraf skulle följa, att, så länge lagstiftningen bibehåller den förmånsrätt för
sjöfolks lön till gods i skepp, som HanJels-Balkens 17 Kap. 5 § stadgar, och hvilken
ej eller Förslaget finnes vidröra annorlunda, än att den, likasom alla andra förmånsrätter,
skulle vika för bodmerilån, haveribidrag och fraktfordringar, komma dessa
tre sistnämnda slag af fordringar att utgå enligt sisla punkteu i nyssberörde g,
men, såsom hittills, näst efter sjöfolks lön, och med iakttagande sinsemellan af den
ordning, Förslaget innehåller. Nämnde kapitel omtalar val fraklfordran redan i 5
§ sista punkten och lån på bodmeri först i 7 § andra punkten, hvaraf kunde synas,
som om förmånsrättsordningen blifvit i Förslaget omvänd; men så är ej förhållandet,
emedan sistnämnde lagrum handlar endast om förmånsrätt till fartyg, i
afseende hvaiå någon kollision emellan fordringar för frakt och för bodmerilån ej
kan uppstå, och, hvad förra lagställe! åter angår, det måste instämma med en rigtig
tillämpning af detsamma, att, då bodmerilånet är taget för fartygets skull, fraktfordringen
viker för bodmerilånet samt till och med utgör säkerhet för betalningen
deraf. Hvad särskildt angår fordringar pä haveribidrag, så är deras plats i för—
mfinsiättsordningen för närvarande ej uttryckligen bestämd, men den biifver det,
och, såsom det synes, på ett antagligt sätt, genom hvad nu är vordet föreslaget.
§ 293.
Justilieråden Alexanderson, Qviding och Cramér framställde den redaktions
anmärkrting,
att tillägg syntes böra göras* dels i I mom. efter ordet: »upphöra»
48
af orden: om de ej genom stämning eller lagsökning göras gällande inom etc.
och dels i andra inom. efter ordet »prsescriptionstiden» af orden: för anställande
af talan om betalning eller återbäring etc.
% 294.
Af Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman och Naumann
erinrades, att efter ordet »genom» borde tilläggas orden : domstols beslut eller etc.
§ 293.
Justitierådet Naumann yttrade: »Rubriken i denna Afdelning torde, likasom
i Norska Sjölagen, kunna förkortas till: Straffbestämmelser. Afdelningen handlar
ej endast om brott, utan äfven om smärre förseelser.»
§ 297.
Justitieråden Qviding, Cramér och Wretman yttrade, att, med afseende å
de särdeles olika förseelser, hvarå 1 morn. af denna §, enligt dess nuvarande
lydelse skulle kunna tillämpas, JustitierAden i stället föreslogo följande, hufvudsakligen
hämtad från 1847 års Förslag:
Öfvergifver befälhafvare, under resa, det honom anförtrodda fartyg och sålunda
ur tjensten afviker, dömes till straffarbete från och med två till och med
fyra dr.
Sednare momentet ansågo bemälde Justitieråd kunna försvinna, enär den deri
omförroälda försummelse torde kunna hänföras under § 296.
Härmed förenade sig Justitierådet Alexanderson, dock så. att han hemställde
om en ännu större latitud i straffbestämmelsen, nemligen: fängelse
från två månader till två år, eller straffarbete från och med två till och med
fyra år.
Justitierådet Naumann instämde med Justitieråden Qviding, Cramér och
Wretman i fråga om förändring af l:a momentets lydelse, men lemnade 2:a momentet
utan anmärkning.
§ 298.
Justitierådet Naumann anmärkte, att innehållet af 17 och 47 <§§ i 14 Kap
af nya strafflagsförslaget här borde jemföras.
46
§ 300.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman och Naumann ansågo
orden: »rättigheten alt föra fartyg» böra ändras till: sådan rättighet att föra fartyg,
för utöfvande hvaraf särskilda vilkor är o stadgade.
§ 309.
Justitierådet Naumann yttrade: »Det torde blifva nödigt att tillägga en
§ af innehåll, att hvad allmän strafflag stadgar rörande delaktighet, iteration, straflfbarhetsgrunder,
bötesförvandling, skadestånd o. s. v., bör i tillämpliga delar afses
jemväl i de fall, som förevarande Afdelning upptager. Likasom i allmänhet, under
fasthållande af den grundsats, att skeppare är att öfver sjöfolket anse sora husbonde,
nya strafflagen, om den kommer till stånd, bör jemföras, samt, genom hänvisningar
till densamma, i ett eller annat stycke möjligen tillvägabringas någon
förkortning i denna Afdelning.»
§§ 3i0, 311, 312, 313 och 318.
Högsta Domstolen yttrade: Till förenklande af de här gifna bestämmelser,
och då Förslaget icke innefattar eller torde kunna uppdraga någon lämplig gräns
emellan större fartyg, som egentligen afses, och t. ex. små roddbåtar, som ingalunda
påkalla någon undantagslag, hvadan föreskrifterne om forum torde böra göras mindre
ovilkorliga än de här blifvit, samt enär, efter nu gällande lag, sjörättsmål kunna
vid så väl Häradsrätt som Rådstufvurätt förekomma, hemställes, om icke alla dessa
§§ kunna utbytas mot en § så lydande:
Uppstår tvist om fartygs byggande eller förande, tjenstebefattning derå, sjöfolks
aflöning, rätt till fartyg eller till gods, som i fartyget är, eller sådant efter
denna Lag utgående skadestånd, hvilket ej tillhörer dispacheurs urskiljande, gånge
tvisten till domstol i den ort, der fartyget finnes eller svaranden sitt hemvist häfver.
Hufvudr edar ens hemvist vare rederiets. Finnes ej huvudredare, då räknas
för rederiets hemvist den ort, hvarest fartygets störste delegare, eller, om flere ega
de större men sins emellan lika lotterna, endera af samma delegare har sitt hemvist.
Ar, för upptagande af tvist, som skall efter denna>Lag bedömas, öfverenskommelse
parterne emellan träffad om viss ort, då må ock domstolen i den
ort sökas.
S 3i4-
Emot Förslaget ansågo Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér, Wretman
och Naumann kunna anmärkas: dels att stadgandet syntes böra omfatta icke
17
blott de förbindelser, befälhafvaren för rederiet ingår, utan äfven den ansvarighet,
som han genom fel eller försummelser ådrager detsamma; dels att det innefattade
en motsägelse, om den sak, som är af beskaffenhet att ej få mot befälhafvare
och redare, hvardera för sig, utföras samtidigt, likväl skulle kunna emot dem, hvar
för sig, utföras på olika tider ; dels ock att orden »der de blifvit instämda»
kunde gifva anledning till den tolkning, som skulle svaranderne kunna instämmas
till hvilken domstol som helst. Här syntes endast behöfva utmärkas, att, för ifrå
gavarande
fall, käranden har nog af att tilltala antingen befälhafvaren eller rederiet,
naturligtvis med rättighet att söka begge, och då vid enderas forum, hvilket ock
instämmer med nu gällande sjölag, 16 Kapitlet Skiplegobalken. Bemälde Justitieråd
hemställde således, om icke § 314 må erhålla följande lydelse:
l de mål, der fråga är om anspråk på fartyg eller frakt, till följd af
befälhafvarens görande eller låtande, må man söka honom eller rederiet, eller ock
begge; och vare i sednare fallet den rätt behörig, der endera är skyldig
att svara.
§ 316.
Att stadga särskildt forum för de tvister, som här omförmälas, ansågo Justitie—
raden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman icke vara nödigt och möjligen
skola medföra svårigheter, helst redovisning för bergadt skeppsfynd och strandvrak
kunde förekomma i sammanhang med brottmålsåtal, samt, hvad angår vattendrag
inom landet, bergningen kunde vara gjord på sådan ort, som ej tillhörer visst
Tullkammaredistrikt. Justitieråden trodde för den skull denna § böra uteslutas.
§ 318.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér erinrade, att i sednare stycket
torde för tydlighetens skull böra efter ordet »sagd är» tilläggas: eller underlåter
käranden att tväfald skriftelig inlaga då ingifva, håfve etc.
Jemväl anmärktes behölligheten af en tidsbestämmelse, inom hvilken förfall
skall visas.
Justitierådet Naumann yttrade: »Den institution, som utmärkes med ordet
Nämnd och här är föreslagen till afdömande af frågor rörande dispacheurs verkställda
fördelning i försäkrings- och haveriraål, synes vara ett mellanting mellan
vanlig domstol och jury i civilmål. Derutinnan skiljer den sig från jury: att
ledamöterne icke skulle utses till större antal; att en af dem nödvändigt borde
vara lagfaren; att ingen uteslutnings- eller så kallad recusatiorisrätt tillkomme parterne;
att nämnden icke inför den ordinarie domstolen komme att öfvervara ransakningeu,
vittnes- och andra förhör eller der taga kännedom om ingifna skrifter,
48
eller afhöra någon af domstolens ordförande framställd resumé af hvad som förekommit;
att den skulle pröfva och afgöra alla de ofta mycket invecklade rättsfrågor,
på hvilka fördelningen sig grundade, samt dervid tillämpa lag och vara
bunden vid de laga bevisningsreglorna. — Från vanlig underrätt skiljer sig åter
denna nämnd så väl derutinnan, att hufvudsakliga ransakningen är undandragen
densamma, som i synnerhet derutinnan, att ändring i dess dom icke finge sökas
utan i afseende på formalia. Icke heller är den fullt jemförlig med det slags
värderingsnämnd, som beskrifves i 28 Kap. af Lagberedningens Förslag till Rättegångsbalk
i civilmål och som utses för bestämmande af skadestånd m. m.»
»Sådan nämnden är i föreliggande Förslag sammansatt, erbjuder den ingalunda
de garantier för en rättvis dom, hvilka man anser ligga i juryinrättningen; och
föga betryggande skulle det i sanning vara för parterne om en så sammansatt nämnd,
med dess ende lagfarne ledamot, hade sig ombetrodt att, såsom första och sista
instans, pröfva och afgöra tvistefrågor, hvilka ej sällan angå en persons hela ekonomiska
bestånd, utan att i sjelfva saken något slags remedium juris för den lappande
parten stöde öppet.»
»Jag skulle vilja hemställa:
att då underrätt hade att handlägga frågor om dispacheurs fördelning i försäkrings-
och haverimål, rätten borde för tillfället förstärkas med två, för tre år i
sender dertill utsedde, sakkunnige män (jemförlige med Gode Männen i våra Egodelningsrätter);
att
Domstols utslag i dylik tvist finge, med förbigående af Öfverrätt, öfverklagas
direkte hos Högsta Domstolen (jemför Norska Sjölagens 131 §);
att uttryckligen må stadgas, att i dessa och alla andra egentliga civila sjörättsroål
första Domstols utslag, utan hinder af deri sökt ändring, ginge i verkställighet,
när sådan borgen ställdes, som Domstolen gillade. (Jemför Utsökningsbalkens
3 Kap. 9 § samt Norska Sjölagens 151 § 2 morn.).»
»Om dessa grunder hufvudsakligen godkännas, komme Förslagets förevarande
afdelning att i väsendtlig mån omarbetas.»
§ 319
Justitierådet Wretman ansåg, att sista punkten: »Förhör må ej tillåtas etc.»
borde utgå, enär derigenom skulle t. ex. en part kunna vara betaget att åstadkomma
motbevisning angående en omständighet, som vederparten först efter skrift—
vexlingstiden vid ett förhör framdragit.
§ 321.
Under åberopande af den i förordningen den 20 November 1845 § 3 samt
i Lagberedningens Förslag till Rättegångsbalk Ira Delen 28 Kap. 5 § följda grund
-
sats
*9
sats, hemställde Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramer och Wretman att,
när (lere än två män äro till ledamöter i nämnden på ena sidan uppgifna, uteslutandet
må ske genom lottning. En sådan utväg låter också häst förlika sig
med rättens åliggande, enligt § 522, att för utehlifven part uppgifva ledamot till
nämnden, emedan äfven i detta fall parterne kunna vara flere, Som till nämnden uppgifva
hvar sin man, så alt uteslutning eifordras.
§ 327.
Justitieråden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman yttrade: För alt ej
alltför mycket inveckla ärendet, torde, sedan nämnden funnit nödigt att återförvisa
någon del af utredningen till di-pacheuren, denne få sig ålagdt att insända den
sålunda åstadkomna utredningen lill Domstolen, som, efter del parterne lemnats
tillfälle att i den delen sig yttra, kunde få öfverlemna de nya haudlingarne lill
nämndens ordförande för vidare åtgärd.
§ 528.
Justitierådet Wretman yttrade: »Mig synes att hela denna § kunde utgå, i
hvilket fall naturligtvis grunderna i 18 Kap. Rättegångsbalken blefvo tillämpliga
äfven i Sjörättsmål.»
»Skulle åter stadgande om mellankommande part finnas i Sjölagen, torde den
nu föreslagna §:n ej vara tillräcklig eller ens lämplig för alla fall.»
Justitierådet Alexanderson anförde: »Med mellankommande part förslår allmänna
lagen egentligen den, som uti sak, hvilken förutsätter stämning eller särskild
kallelse, hvarken är stämd eller stämma låtit, men finnér saken afgjord på
ett sätt, som rörer hans rätt. Inför dispacheuren åter och mot hans dispache, äro
alla sakegarne skyldige alt bevaka sin talan, äfven utan föregången stämning eller
särskild kallelse; och ett medgifvande för den, som icke inom fatalietid sökt ändring,
att ändock sedermera föra talan såsom mellankommande part, endast lill följd deraf,
alt annan part fullföljt målet, kan tillintetgöra verkan af fataliernes försummande,
samt leda till menlig tidsutdrägt och oreda På grund häraf, och enär den, som
icke är part i dispache-målet, mäste, derest han finner sig genom dispachen förnärmad,
hafva sin talan öppen, oberoende of samma handling, ville äfven jag, för
min del, fästa uppmärksamhet derpå, om icke § 328 kunde utgå»
§ 330.
Justitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér hemställde, att, i enlighet
med Lagberedningens Förslag till Rättegångsbalk l:a Delen 28 Kap. 17 och 19
7
50
§§, och lill betryggande af parters rätt, tillägg må göras, dels, efter 1 mom. af
det stadgande: E] vare nämnden pligtig att kungöra huru den inom sig röstat,
eller all skälen för sitt beslut uppgifva;—-och dels i 2 mom. efter orden: »ändring
sökes» af följande föreskrift: Der sä hända skulle, att nämnden salle skade
stånd
eller annat, hvarom den döma skall, till högre belopp, än som äskadt varit,
gälle dock beslutet ej för mera än detta belopp. Ilar skadestånd, eller annat,
hvarom fråga är, blifvit till visst belopp medgifvet och varder det af nämnden till
agre belopp satt; gånge ändå ut hvad medgifvet var.
§ 331.
Orden väfver rättens åtgärd vid handläggning af saken ellen ansågo Justitie—
råden Alexanderson, Qviding, Cramér och Wretman böra uteslutas, emedan eljest,
om t. ex. Hofrätten godkände ett af Underrätten icke godkändt vittne, eller tvärtom,
häraf skulle, änskönt jäfsfrågan möjligen icke i någon måtto inverkat på
nämndens beslut, följa cassalion af detsamma.
§ 332.
Juslilierådon Qviding och Cramér förmälto sig tillstyrka, att denna §, såsom
ledande till tidsutdrägt och, med afseende å innehållet i 323 §, jemväl obehöflig,
mätto få utgå.
§ 333
Högsta Domstolen erinrade, att hvad här sägs om redare, syntes böra utsträckas
jemväl lili godsegare, så att början blefve denna: Ilar redare eller godsegare
af3tdtt etc.
§ 334.
Juslitieråden Alexanderson, Qviding och Cramér yttrade: »Det med frågornas
hänskjutnnde till skiljomän afsedda ändamål, att få ett skyndsamt slut, måste
i allmänhet kunna vinnas derigenom, att skiljomännens beslut går i verkställighet,
och parters trygghet kan någongång fordra, att de oansvariga skiljomännens möjliga
misstag icke blifva alldeles ohjelpligo. Vi hemställa derföre, om icke åt denna
§, med någon jemkning of redaktionen i öfrigt, må gifvas följande lydelse:
Till skiljomän, som i §§ 11, 25, 81, 89, 95, 228 och 280 omförmälas,
skola parterne utse en hvardera, hvarefter de sålunda utsedde gemensamt välja den
tredje. Kunna de ej om valet sig förena, ege närmaste Magistrat eller Underrätt
att den tredje shiljomannen nämna.
st
Hvad de fleste skiljomännen säga, skall, änskönt någondera parten vill söka
domaren, gå i verkställighet, med mindre Domaren eller Konungens Befallningshafvande
annorlunda förordnar.»
Justitierådet Naumann anförde: »Med benämningen: »skiljemän» utmärkas
vanligen sädane Gode Män, till hvilka tvistande parter antingen före eller under
rättegång godvilligt hänskjuta tvistens afgörande. Se 52 Kap. i Lagberedningens
Förslag till Rättegångsbalk, förra delen. De Gode Miin äter, sorn nfses i föreliggande
Förslags 334 § och de der äberopade ställen, äro sädane, om hvilka lagen
stadgar, alt till dem skall hänskjutas bestämmandet af vissa ersättnings- och andra
dylika belopp, om hvilka parterne ej kunna öfverenskomma. Dylike Gode Män
kallas i Lagberedningens Förslag lill förut äberopade 28 Kap. Rättegängsbalken:
»särskild nämnd» Dä vär gällande allmänna Process-lagstiftning saknar stadganden
i detta ämne, lill hvilka i annat fall hiir kunnat hänvisas, blifvcr det nödigt
att, med berörda 28 Kap. lill mönster, nägot utförligare i förevarande § sta.lga
om Gode Männens väljande och befattning. Derest desse Gode Män endast hade
ott afgifva elt utlåtande, som vid Underdomstolen kunde öfverklagas, vöre mähiinda
de korta föroskriftcrne i 334 § tillräckliga; men jag hemställer, huruvida förhSIlandet
är enahanda, dä, såsom här, ingen appell vore tillåten mot Gode Männens
utslag.»
§ 335.
Det anmärktes, att sednare punkten, såsom redan innefattad i förra punkten
of denna §, borde utgå.
Ex Protocollo
Oscar David Egge
-
52
Förslag till Sjölag.
Med upphäfvnnde af Sjölagen den 12 Juni 1667, Kongl. Försäkrings- och
Havprisladgan den 2 Oktober 17S0 samt hvad i öfrigt (innes föreskrifvet och emot
hvad i denna lag innehållas stridande är, stadgas sorn följer:
Om Fartygs byggande och försäljning deraf.
§ i
Later
någon bygga fartyg, ege han att å detsamma anställa tre besigtningar,
den. första, när del är fulltimrädt eller, i fråga om jernfarlvg, åtminstone spantsatt,
den andra, när det är färdigt att gå af stapeln, den tredje, när det såsom biloch
bol- färdigt skall aflemnas. Företager han ej besigtning inom fjorton dagar
från det vaifscgarc eller byggmästare tillsagt tiden för besigtningens verkställande
vara inne, må byggnaden för denna orsak ej uppehållas.
§ 2.
Sådan besigtning skal! verkställas af sakkunnige män, af hvilka parlernc välja
en hvardera oell den tredje utses af Rätten.
Finnes vid den tredje besigtningen fartygets skrof färdigt, kalfatradt, diktadt,
och i (lott vatten felfritt, försedt med fullständiga förbindningar, å tradfarlyg af
träd, å jernfarlvg af jern, tillhöiandc röslsmide, roder och roderbeslag, klys, spygatt,
pumpar och brot t spel, så ock master, bogspröt och alla till tacklingen hörande
rundhult och nagelbänkar, dertill insättning af master dock ej crfordias, samt
två båtar, anses fartygets byggnad, der annorlunda ej aflaldt är, vara bil- och bolfärdig,
celi gifven besiglningsmännen skriftligt intyg derom.
§ 3,
Har den, för hvars räkning fartyg bygges, lör byggnadens verkställande, gifvit
varfsegare eller byggmästare förskott af penningar eller materialier; ege ban, när
53
afhandling derom upprättad är, att densamma inteckna hos Magistraten i närmaste
stad lill den ort, der byggnaden vcrkställes, och njute sedan förmånsrätt enligt 17
Kap. 7 § Handels-Balken i do lemnadc materiulierna och det, sorn med förlaget
tillvcrkadt är.
§ 4.
Om do vilkor, under hvilka fartyg åtnjuter svensk nationalitet, är särskildt
stadgadt.
§ 5-
Öfvergär cgandcrätten till fartyg eller andel deraf, medan det ar på resa; då
skall, derest ej annorlunda öfverenskomma är, nye egaren vara berättigad till vinsten
och ansvarig lör utgifter och förluster af fartygets sista resa.
Besan anses i detta hänseende börjad från det ställe, der fartyget sednast,
före egnnderällens öfvergång i enlighet med fraktslut lossat eller intagit last. Är
ej bestämdt huru stor del af frakten belöper sig på resan lili denna ort från
lastningsorlen, beräknas den elter det uppseglade afsländets förhållande till hela
den resa, som under saturnina bestämmelser i fraklslulet inbegripes, hvarvid afseende
jemväl skall fästas å de med den tiilryggalagda delen af resan förbundna
särskilda svårigheter och kostnader, i jemförelse med den återstående resans.
Denna grund gäller ock, der annan saknas, för fördelning af utgifter och
förluster.
§ 6.
Fartyg är alt anse såsom lös egendom. Öfverlåtelse af fartyg eller andel
deraf skall dock ske genom skriftlig handling, i närvaro af två vittnen.
Om Redare.
§ 7.
Äro flere delegare i ett fartyg, galle såsom beslut i angelägenheter, som fartyget
angå, hvad de säga, hvilkas lotter tillsammanstagna de största äro. Uleblifver
någon, när delegarne i rederiets angelägenheter skolat enligt kallelse sammankomma,
ålnöje han sig med hvad de närvarande besluta.
54
§ 8,
Alls utgifter för fartygets byggande, utredande och underhåll skola af delegame
tillskjutas i förhållande till den andel, hvardera i fartyget eger. Erlägger
ej delegare, vid anfordran, beslutadt tillskott, egen öfrige delegare att. till gäldande
deraf, penningar emot säkerhet of hans lott i fartyget förskjuta eller upplåna, hvilken
säkerhet jemväl tillgodonjutes för ränta, provision samt kostnad för försäkring
af förskottet eller länet.
Har delegare ej i beslut om utgiften deltagit, ege han att, inom ätta dagar
från erhållen kunskap om beslutet, sin lott i fartyget lill öfrige delegare utan lösen
afstå och dermed blifva från gäldande af nämnda utgift fri.
Den aflrädda lotten fördelas emellan de öfriga delegarne i det förhållande,
hvari deras förra andelar sig emellan befinnas.
.§ 9-
När delegare sin andel i fartyg sålunda afstått, upphör hans ansvarighet endast
för sådana å rederiet hvilande förbindelser, från hvilka han kunnat befria sig
medelst öfverlåtelse af den afstådda andelen och frakten.
Är å den afstådda andelen och frakten tagen försäkring, gällande för tiden
efter deras afträdande, varén öfrige delegarne förbundne att samma försäkring, emot
gäldande af en motsvarande andel af premien, öfvertaga.
§ io.
Vill någon sin andel i fartyg under hand sälja till annan än medredare, hembjude
den förut vid allmänt sammanträda eller eljest öfrige delegare mot samma
vilkor, annan bjudit. Lösa de ej, en eller flere, inom tre dagar sedan hembud
skett och de uppgifna vilkoren blifvit, der medredare det äskar, af säljaren inför
närmaste domstol med ed fästade, varén lösningsrätten, efter det hembud, för
lustige.
Vilja, inom den tid nu sagd är, flere delegare den hembjudna skeppslotten
lösa, egen dertill rätt i förhållande lill den andel, hvardera i fartyget eger.
§ 11
Är skeppslott såld, utan att vara, såsom förut sägs, medredare hembjuden,
varén de, en eller flere, berättigade att, inom tro dagar, sedan försäljningen dem
kunnig blef, vid domstol fordra köparen på ed, att köpet i god tro slutet är, och
njuten derefter rätt till lösen, som i § 10 sägs. Säljes skeppslott genom offentligt
utrop, ege hembud och lösen ej rum.
55
Har befälhafvare del i det fartyg, hvarå han frän tjensten blifvit emot sin vilja
entledigad, och vill han sin skeppslott sälja, varén medredarne skyldige att densamma
lösa, der annorlunda ej öfverenskomrnas kan, efter uppskattning af skiljo
män,
om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 354 sägs.
§ 12.
Vid delegarnes sammankomst skall hällas protokoll, deri besluten införas.
Protokollet skall af närvarande delegare underskrifvas och förvaras af den, delegarne
dertill utse. Hvarje delegare stånde fritt att af protokollet taga utdrag eller afskrift.
§ 13.
Med de undantag, §§ 44, 50, 75, 128, 149, 177 och 187 stadga, an
svaren
redarne personligen, hvardera i förhållande till sin andel i fartyget, för de
förbindelser, hvilka de eller annan, efter deras särskilda uppdrag och på dera*
vägnar, ingå.
§ 14.
Har ett fartyg flere egare, kunna dessa besluta att en huvudredare skall
utses att förvalta rederiets angelägenheter. Detta uppdrog kan jemväl gifvas St en
styrelse, bestående of två eller flere medlemmar.
Huvudredare kan, när som helst, genom flertalets beslut, från sin befattning
skiljas.
Utan samtycke af alla delegarne kan icke till huvudredare utses någon, som
i fartyget icke eger del.
§ is
I
förhållande till tredje man är hufvudredare, i kraft af sitt uppdrag, berättigad
att afsluta alla afhandlingar och ingå alla förbindelser, hvilka rederiets förvaltning
vanligen medförer
Denna hans rättighet omfattar isynnerhet hvad som hörer till fartygets byggande,
utrustning, underhåll och bortfraktande, försäkring af frakt, utrustningskostnader
och haveripenningar, samt uppbörd af medel, hvilka för rederiets räkning
inflyta.
Hufvudredaren företräder rederiet inför rätta.
Han till- och afsätter befälhafvaren, hvilken i sin tjenst är förbunden att
följa den föreskrift, hufvudredaren lerouar.
56
Deremot iir hufvudredaren icke utan särskild fullmakt berii11i"nd att i rederiets
namn eller pi dess vägnar upplåna penningar, försälja eller förpanta fartyget eller
andelar deri, eller taga försäkring ä fartyget eller andelar deri.
§ io.
Genom cn af hufvudredaren, inom gränsen af hans befattning, ingången förbindelse
blifver rederiet ansvarigt såsom hade det sjelft förbindelsen ingått.
§ 17,
Har rederiet sitt uppdrag för hufvudredaren inskränkt utöfver hvad i g 15
sägs, vare rederiet rj berälligadt att denna inskränkning emot tredje man åberopa,
i annat fall än då denne ej varit i god tro.
§ 18.
I förhållande till rederiet vare huvudredare förpligtad att iakttaga de gränser
för sin befattning, som, genom särskild föreskrift vid uppdragets lemnande, stadgade
äro; och må han ej utan rederiets samtycke, företaga större reparationer å fartyget.
§ 19.
Hufvudredare vore skyldig alt till öfverläggning sammankalla redarne, så ofta
någon af dem det begär och eljest, då vigtigare ärenden förekomma. Hufvudredare
vare dock berättigad att i de ärenden, som till hans befattning höra, handla på
egen hand, der omständigheterna äio af den beskaffenhet att rederiets hörande ej
ulan skada kan afbidas.
§ 20.
Har hufvudredare, såsom i föregående § sägs, handlat på egen hand, vare
lian ej ansvarig för den skada deraf timot, såvida den ej kunnat förutses. Tager
hufvudredare någon emot redarnes särskilda beslut stridande ålgård med farlyget,
hvaraf skada uppkommer, eller skor den genom hans försummelse vid verkställande
af eihållna föreskrifter, vare han derför öfrige delegare ansvarig.
§ 21-
Hofva, under fartygets resa, penningar influtit, och kan, utan hinder för nödica
utgifters bestridande, utdelning till medredare ske, vare då hufvudredare skyldig
att
57
att ofördröjligen, efter penningarnes ingående, kalla medredare till sammankomst
och den utdelning verkställa. Gör han ej det, vare skyldig att utgifva medlen med
ränta från den dag, de influtit.
Medredare ege att, när som helst, taga kännedom af rederiets räkenskaper.
§ 22.
Huvudredare vare skyldig att innan Mars månads utgång afgifva redovisning
för sin förvaltning af rederiets angelägenheter under föregående år. Har fartyget
varit å utrikes resa, skall, derest rederiet ej annorlunda besluter, redovisning för
resan afgifvas inom två månader från det fartyget till Svensk hamn ankommit och
lasten blifvit lossad. Klandras ej hufvudredares redovisning genom stämning inom
en månad från delfåendet, håfve delegare sin tid till klander försutit.
Får hufvudredare enligt redovisningen något alt fordra, vare det räntebärande
från räkningens delgifvande. Samma lag vare ock för det hvarje delegare tillgodoförda
saldo, der det ej vid samma tid till honom af hufvudredare utbetalas.
§ 23.
Anser någon delegare sig lidande af det sätt, hvarpå rederiet förvaltas, ege
domstolen att, i den händelse klagan finnes grundad och det visar sig att bolaget
ej kan fortsättas till samtlige delegarnes nytta samt att enskilda skeppslotter ej
heller kunna utan betydlig förlust afyttras, förordna att fartyget skall å auktion
försäljas.
Om Fartygs Befälhafvare.
§ 24.
Om läroprof och öfriga vilkor för rättigheten att föra befäl å Svenskt fartyg,
galle hvad särskildt föreskrifvet är.
§ 23.
Vid belalhafvares antagande upprättas skriftligt afta! om lönevilkoren.
Har någon större andel i fartyg än hälften och vill han öfvertaga fartygets
förande, håfve då rätt dertill, der han eljest behörig är, och öfverenskomme med
öfrige delegare om lön, såsom förut sagdt är. Kan öfverenskommelse ej träffas,
bestämmes lönen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som
i § 334 sägs.
58
.§ 26.
Befälhafvare kan, när som helst, från sin befattning skiljas; är han sjelf delegare
i fartyget lill hälften eller derutöfver, ege domstol att, på öfrige delegares begäran,
honom från tjensten skilja, om giltiga skäl dertill äro.
Belalhafvares rättighet i detta fall, till hyra och hemförskaffoing, bedömes
efter de i §§ 87, 88, 89 och 61 angifne grunder, dock så, att hans ersättning
för byrån icke beräknas lägre, än förste styrmans hyra med femtio procent förhöjning.
Till byra utöfver den tid, befälhafvaren verkligen varit i rederiets tjenst,
och till ersättning för hemresan, vare han dock ej berättigad, derest han, för ådagalagd
oskicklighet, olydnad eller oredlighet, ur tjensten skiljes.
§ 27.
Varder befälhafvare under resa urståndsatt att sin tjenst fullgöra, må han
dock icke utan trängande nöd fartyget öfvergifva
Nödgas befälhafvare under resa lemna sin tjenst, bör rederiet derom underrättas
och dess föreskrift afbidas. Kan det ej utan skada ske, håfve Svensk konsul,
eller, der sådan ej finnes, fartygets på stället varande ombud, efter rådplägning
med den afgående och andre befälhafvare å Svenska fartyg, som der äro, makt att,
emot skriftligen betingad aflöning, anförtro fartygets förande åt dess tjenstgörande
styrman, eller, om han ej finnes skicklig, åi någon annan Svensk fartygsbefälhafvare
eller styrman. Är ej Svensk man alt tillgå, tnå utländing anförtros fartygets förande,
till dess Svensk befälhafvare anskaffas kan.
§ 28.
Med undantag af det i föregående § nämnda fali, må fartygs befälhafvare ej
lemna tjensten förr, än fartyget, efter fullbordad resa, återkommit till hemorten
eller annan Svensk hamn och lasten der blifvit lossad Kommer fartyget i sjönöd,
ställe befälhafvaren sig till efterrättelse hvad i § 182 stadgadt är.
§ 29.
Vid fartygets emottagande läte befälhafvaren till sig inventera fartygets tillhörigheter,
enligt deröfver förut upprättad förteckning, hvaraf ett exemplar, försedt
med befälhafvarens qvitto å hvad han emottagit, öfverlemnas till den, redarne der
till
utse, och det andra qvarblifver i befälhafvarens vård.
§ 30.
Befälhafvaren antager och afskedar besättningen. Han må ej antags någon,
som honom veterligen är förut till annan förhyrd.
59
§ 31
Den sorgfälliga värd, som tillhör en god husfader, iakttaga ock befälhafvaren,
under resa, om skeppsfolks helsa, sedlighet och gudsfruktan. Såsom en samvetspligt
i sistnämnda hänseende late han sig angeläget vara, att allmän bön å fartyget,
morgon och afton, så ock offentlig gudstjenst hvar helgedag, ej försummas
må, samt att arbete, som uppskjutas kan, å sön- och beigedagar icke ålägges
besättningen.
§ 52.
Befälhafvaren vare skyldig att låta besättningen tillgodokomma det underhåll,
som, enligt behörigen fastställd spisordning, skall till densamma utgöras. Pröfvar
befälhafvaren nödigt att, under resa, nedsätta kosten, ege han rätt dertill; dock
skall besättningen, för bvad sålunda af kosten blifvit minskadt, erhålla ersättning
efter de i sista afgångsorten gällande priser.
§ 33.
Dör sjöman under det han i tjenst å fartyget är, besörje befälhafvaren om hans
begrafning, så ock om uppteckning af hans qvarlåtenskap samt om försäljning å
auktion af den del deraf, som ej kan utan skada förvaras, för hvilket allt det
åligger befälhafvaren att, vid återkomsten till Svensk ort, redovisa inför vederbörande
sjömanshus-ombudsman. Förskingras, genom befälhafvarens vanvård, något
af qvarlatenskapen, ersatte han all skada.
§ 34.
Å alla fartyg öfver trettio läster, som äro 'destinerade till aflägsnare orter
utom riket, än Finland, Danska hamnar i Östersjön samt Danska och Norska
hamnar på denna sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömanshuset
i afseglingsorten erhållen, derstädes enligt faststäldt formulär upprättad,
paginerad och med stark tråd genomdragen skeppsdagbok, i hvilken af befälhafvaren
eller af någon bland besättningen, under hans tillsyn och ansvar, noggranna uppgifter
meddelas:
l:o om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens beskaffenhet; om tiden då
lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade arbeten, så i hamn som
till sjöss; om fartygets djupgående för och akter, då det lemnar hamn;
2:o om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kursar, som blifvit
styrda, och den viig fartyget tillryggalägger; om verkställdo manövrer; om vind,
väderlek, ström, observerade ortbestämningar och lödningar; om skada, som litnat
60
ocb dermed sammanhang egande omständigheter, så ock om allt annat, som under
resan förefaller och hvars kännedom kan dels vara af nytta enskildt för redare,
aflastare, försäkringsgifvare och försäkringstagare, dels lända till allmänt gagn,
såsom upptäckt af obekanta länder, grund, strömdrag, observerade naturfenomener
m. m.;
3:o om besättningens antal, helsotillstånd ocb uppförande; orri någon af skeppsfolket
bestraffas eller skiljes från tjenstcn och orsaken dertill, sä ock om någon i
stället blifver antagen; om de beslut, som i särskilda fall, i samråd med besättningen
fattas, så ock om andra omständigheter, på grund hvaraf fartygets befälhafvare
vill göra egen eller rederiets rältsfordran gällande eller mot armans anspråk.
sig eller rederiet värja.
Do ämnen, som i skeppsdagboken böra antecknas, skola der, såvidt omständigheterna
det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid dagbokens förande
skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på annat sätt göras oläsligt,
utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för anmärkningar, som dagboken innehåller.
Förliser fartyget, bör, sa vidt möjligt är, skeppsdagboken räddas.
Befälhafvare, som icke är skyldig att föra dagbok, må likväl på begäran blankett-dagbok
erhålla, hvarefter honom åligger att dagbok i stadgad ordning föra.
§ 55.
Blifver under resa den från vederbörande sjömanshus erhållna blankett till
skeppsdagbok fullskrifven, vare befälhafvare skyldig, om fartyget är i Svensk hamn,
att hos ombudsmannen vid dervarande eller närmaste sjömanshus, och, å utrikes
ort, i första hamn, der Svensk konsul anställd är, anmäla sig till erhållande af ny
blankett-dagbok; och gore den tjensteman, som ny dagbok utfardar, anteckning
derom uti fartygets förut innehafvande dagbok, omedelbart efter den sista
deri införda uppgift.
§ 36.
Redare, befraktare, aflastare, lastemottagare, bodmerilångifvare, försäkringsgifvare
och försäkringstagare stånde fritt att af skeppsdagboken erhålla nödig kännedom;
vare ock befälhafvare skyldig att meddela dem, när de det åstunda, skriftligt
utdrag ur dagboken i någon uppgifven omständighet, och hör det utdrag till rigtigheten
vara styrkt, i Svensk hamn af sjömanshus-ombudsmannen, notarius publicus
eller magistrats-sekreterare, och på utrikes ort af Svensk konsul, eller, om sådan å
den ort ej anställd är, af notarius publicus derstädes.
61
§ 37.
Försäljes fartyg å utrikes ort, eller räddas skeppsdagboken vid fartygets förolyckande
i främmande farvatten, gore befälhafvaren anteckning derom i dagboken,
och uppvise den sedan, så skyndsamt ske kan, för Svenske konsuln i försäljningsorten
eller inom det distrikt, der olyckan timat, eller, om sådan tjensteman der ej
finnes, för den Svenske konsul, som befälhafvaren under resan först anträffar; och
intyge konsuln, omedelbart efter befälbafvarens i dagboken gjorda sista anteckning,
att dagboken blifvit hos honom uppvist och tiden då sådant skett.
§ 38.
Timar skada å lastnings- eller lossningsort, eller under resa, eller föranlåtes
fartygs befälhafvare, för inträffad olycka, alt anlöpa nödhamn; är det inom riket;
afgifve han, sist 24 timmar efter det skadan timat eller sedan fartyget till hamn ankommit,
protest, åtföljd af en kort uppgift om olyckshändelsen, i stad hos notarius
publicus eller magistrats-sekreterare, och på landet hos närmaste tullkammare eller
kronobetjent, så ock, sist inom åtta dagar efter protestens afgifvande, till domstol
fullständig sjöförklaring; och vare då jemväl skyldig att, der dagbok blifvit förd och
finnes i behåll, densamma uppvisa. Inträffar olycka å utrikes ort, sakll protest och
sjöförklaring afgifvås i öfverensstämmelse med hvad i det landet stadgadt och brukligt
är; och vare om skeppsdagboks uppvisande hos konsul och hans intyg derom
lag, som i § 37 stadgas.
Har befälhafvaren laga förfall för afgifvande af protest och sjöförklaring inom
nu stadgad tid, vare pligtig att det förfall styrka.
Befälhafvare, som icke fört dagbok, eller hvars dagbok gått förlorad; gore derom
anmärkning i sjöförklaringen och uppgifve fartygets hela besättning, samt do
personer, äfvensom andra omständigheter, hvarmed han vill sina uppgifter i sjöförklaringen
styrka.
§ 39.
Sjöförklaring, som inom riket afgifves, bör skriftligen affatta», af fartygets
befälhafvare undertecknas och, sedan den vid domstolen blifvit uppläst, af honom
till riktigheten med ed bekräftas; och vare befälhafvaren pligtig att, vid sjöförklaringens
afgifvande, till domstolen medhafva så mångå af besättningen, som från
fartyget undvaras kunna. Dessa skola, sedan de erhållit kännedom af sjöförklaringen
och hvad fartygets dagbok, då sådan blifvit uppvisad, om olyckan innehåller,
i ämnet afgifva berättelser och desamma, efter afiagd vittnesed, der domstolen pröfvar
sådan ed kunna dem anförtros, bekräfta Domstolen eger ock, i händelse så
skäligt pröfvas, till hörande inkalla öfrige besättningen och andra personer, som
må kunna i saken meddela upplysning.
62
Sålunda afgifven sjöförklaring utgör icke hinder för tnotbevisnings åstadkommande.
§ 40.
Sjöförklaring å utrikes ort skall, der så ske kon, vara på Svenska språket författad
samt af fartygets befälhafvare under edelig förpligtelse undertecknad och,
oro Svensk konsul finnes å deri ort, der sjöförklaringen afgifves, inför denne erkänd,
hvarom bevis bör af konsuln å sjöförklaringen tecknas.
§ 41.
Befälhafvaren vare ansvarig att skada å fartyget, som med vanlig omsorg
kan upptäckas, (öre dess afgång ifrån hamn varder iståndsatt, samt att det
är försedt med tillräcklig besättning, proviant, vatten och behöriga skeppshandlingar,
Honom åligger ock tillsyn att ej större last intages än hvad fartyget, utom
dess egna, för resan behölliga förnödenheter, kan beqvämligen rymma och bära,
äfvensom att gods, som inlastas, varder behörigen, stufvadt.
§ 42.
I den ort, der fartyget är hemma, ege befälhafvaren ej rätt att, utan
särskild fullmakt, ingå rederiet förbindande aftal, med undantag af besättningens
förhyrande. Öfverallt annorstädes vare han berättigad att afsluta förbindelser,
som angå fartygets utrustning, underhåll och befraktande samt eljest äro nödiga
för resans utförande.
§ 43.
Kommer, å deri ort, der fartyget icke är hemma, befälhafvaren i behof
af penningar för fartygets räkning, ege han att, sedan behofvet blifvit, genom
besigtning eller genom konsuls eller, der sådan ej finnes, genom annan myndighets
intyg, styrkt, do erforderliga medel upplåna, jemväl på bodmeri, om så behöfves, eller
ock, i yttersta nödfall, af laddningen sälja så mycket, som till nödens afhjelpande
erfordras.
Rederiet vare, när behofvet, såsom nu sagdi är, blifvit styrkt, förbundet att,
i enlighet med § 44, de anskaffade medlen gälda, änskönt de icke blifvit för
det uppgifna ändamålet använda, eller befälhafvaren annorledes haft penningar till
sitt förfogande. Försålde andelar af laddningen ersättas efter de i bestämmelseorten
gällande priser å dylika varor, när fartyget dit anländer, eller, om detta icke
sker. efter resans vanliga förlopp, hade kunnat dit anlända; dock med afdrag af
tull och landningskostnader.
63
§ 44.
För fullgörande af de aftal, befälhafvare i sin befattning med annan ingår,
svaren redarne, så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten räcker. Utöfver
fartyg och frakt må i dessa fall anspråk emot rederiet ej sträckås, der det
ej sådant sig särskildt åtagit.
§ 45.
Har befälhafvares rättighet att förbindelser å rederiets vägnar ingå blifvit utöfver
hvad i §§ 42 och 43 sägs, af rederiet inskränkt, må sådan inskränkning
ej emot tredje man åberopas i annat fall än då denne icke varit i god tro.
§ 46. .
Om efter snträdd resa befälhafvarcn erhåller underrättelse att fartyg eller
laddning eller bådadera blifvit genom utbrott af krig ofria eller att. bestämmelseorten
blifvit genom blokad stängd; ställe han sig till efterrättelse hvad rederiet
föreskrifva, eller vid fartygets befraktning öfverenskommet är. Finnes ej föreskrift
eller öfverenskommelse, söke då befälhafvaren antingen att inlöpa i närmaste Svenska
eller neutrala hamn och der inhemta föreskrift af rederiet, dess ombud eller
Svenk konsul, eller alt under konvoy fullfölja resan till bestämmelseorten.
§ 47.
Går fartyg under konvoy; vare då befälhafvare skyldig alt, så länge han
begagnar detta skydd, ställa sig konvoy-chefens föreskrifter till noggrann efter
rättelse.
§ 48.
Befälhafvare ege ej att försälja fartyget i annnat fall an att det, genom
offentlig myndighets beslut, blifvit förklaradt odugligt; ej heller något af laddningen,
utom i de fall, §§ 43 och 185 omförmäla.
S 49.
Så ofta rederiet det fordrar, vare befälhafvare under resa skyldig att till rederiet
insända räkning öfver fartygets inkomst och utgift. Då resa slutad är, skall
befälhafvaren inom en månad från lossningens slut till rederiet afgifva redogörelse
för hela resan. Klandras ej den redogörelse genom stämning inora eu månad från
delfåendet, håfve redare sin tid till klauder försutit.
64
§ SO.
Befiilhafvaren vare skyldig att ersätta den skada, som Skommer genom hans
försummelse vid bevakande af redares eller godsegares rätt och bästa. För dén
skada, som genom befälhafvarens eller besättningens motvilja och försummelse i
tjensten annan tillskyndas kan, ansvaren redarne med fartyg och frakt, och soken
sitt åter af den, som skadan vållat.
§ 51.
Hvad i §§ 57, 58, 59, 60, 61, 63, 65, 66 och 67 för besättningen stadgadt
är, gälla ock för befälhafvaren.
Om Besättningen.
§ 52.
Besättningen är förpligtad att inom två dygn efter påmönstringen inställa sig
till tjenstgöring ombord å fartyget. Från och med den dag, förhyrd sjöman kom
mit
ombord och till dess afmönstring skett, löper hans hyra.
§ 53.
Underlåter någon af besättningen att infinna sig om skeppsbord, eller går han
derifrån utan tillåtelse af befälhafvaren, ege denne rätt alt till hans inställande i
tjensten anlita vederbörlig myndighet, i utlandet genom Svensk konsul. De kostnader,
som häraf uppstå, afdragas på den felandes hyra.
§ 54.
Hvar och en af besättningen åligger:
att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad af fartygets befäl anbefaldt varder,
såväl ombord å fartyget, som i dess båtar och under tjenstgöring i land i
och för fartygets räkning;
att både i hamn och till sjöss på det sorgfälligaste värda fartyg och gods i allt
hvad på besättningen kan ankomma och ej försumma åliggande tjenstepligter,
vare sig natt eller dag, sokne- eller helgedag;
att iakttaga den särskilda tjenstgöring, honom ombord tillhör, såsom styrman,
machinist, timmerman, matros, jungman, kock eller skeppsgosse;
att
65
att deltaga i lastning och lossning, hvarifrån dock machinist är befriad;
allt vid äfventyr alt ersätta den skada, som genom motvilja eller försummelse i ett
eller annat (all rederiet tillskyndas kan.
§ ss.
Till styrmannnens befattning hörer: att hålla vård och tillsyn öfver fartyg
och gods. Han före, vid lastning och lossning, anteckning öfver godset, samt ansvare
i öfrigt befälhafvaren för allt det han emottager och för godsets behöriga
stufning. I befälhafvarens frånvaro eller vid hans förfall träder styrmannen i hans
ställe, dock så att ärender af vigt, som utan skada kunna uppskjutas, öfverlemnas
till befälhafvarens afgörande. Äflider befälhafvaren eller öfvergifver han fartyget;
tage styrmannen befälet och fortfare dermed till dess, enligt § 27, ny befälhafvare
tillsättes.
.§ 56.
Hvar och en af besättningen hr, med de undantag, § 71 innehåller, förpligtad
att följa fartyget till den Svenska hamn, der lossning slutar. Ändras,
när fartyget är till utlandet bestämdt, den resa, förhyringskontraktet innehåller,
till annan utländsk ort, eller kommer fartyget, efter denna resas fullbordande, att
gå vidare till utländska hamnar, vare den förhyrde ändock förpligtad att åtfölja
fartyget, såsom sagdt är.
Är i dessa fall hyran bestämd för månad, beräknas den efter den tid, han
å fartyget tjenstgör; är den bestämd för resa, beräknas den för tiden, som löper
efter den i förhyririgskontraktet omtalade resans fullbordande, enligt den i förhy
ringsorten gångbara månadshyra för resor till samma hamnar; dock att den ej
må beräknas lägre, än den hyra, kontraktet innehåller. Denna förhöjning bestämmes
af domstolen eller, i utlandet, af Svenske konsuln.
§ 57.
Inställes resan innan fartyget afgått från den hamn, der besättningen blifvit
förhyrd, tillkommer den besättning, som är förhyrd för resa, tredjedelen af hyran,
och den, som är förhyrd för månad, hyra för så lång tid, den varit i rederiets
tjenst och dessutom en månads hyra för brutet kontrakt. Inställes resan sedan
fartyget afgått från förhyringsorten, erhåller den besättning, som är förhyrd för
resa, hela hyran, den som är förhyrd för månad, utom hvad redan är förtjent,
hyra för fyra månader, då resan inställes i hamn bortom Kap Horn eller Goda
Hoppsudden, för tre månader i närmare hamn utom Europa, för två månader i
9
66
denna verldsdel pä andra sidan Kanalen, för en månad i Nordsjön eller Östersjön
eller eljest i Svensk hamn,
Är någon del af hyran utbetald i förskott, ingår detta i ofvannämnde ersättningar.
Öfverskjuter förskottets belopp ersättningens, utgår ingen ersättning, men
besättningen behållei hvad den uppburit.
§ 58.
Inställes resan till följd af krig, embargo, blokad, ut- eller införselförbud, is
eller skada, som drabbat fartyget och gjort det till resan odugligt, erhåller besättningen
hyra för den tid, den ä fartyget tjenstgjort. Är den förhyrd för resa,
bestämmes hyrans belopp af konsuln, eller, i Svensk hamn, af domstolen, efter
jemförelse med de i förhyringsorten gångbara mänadshyror för samma resa å
samma tid. Är någon del af hyran utbetald i förskott, vare lag som i § 57
mom. 2. sägs.
§ 59.
Uppehålles fartyget i afgängshamn eller under resa, ege den besättning, som
är förhyrd för resa, att, under uppehället, erhålla gångbar månadshyra och för
den, som är förhyrd för månad, löper hyran fortfarande. Befälhafvaren vare dock
berättigad att, der uppehället härleder sig frän krig, embargo, blokad, ut- eller
införselförbud, is eller skada, som drabbat fartyget, efter samråd med rederiets
ombud eller Svensk konsul, besättningen afskeda, i hvilket fall den uppbär hyra
endast till och med den dag, tjenstgöringen upphör.
§ 60.
Gär fartyg i sjönöd förloradt, eller uppbringas och prisdömes det, eller förklaras
det ej värdt alt iståndsättas; utbetalas till den besättning, som är förhyrd
för månad, betingad hyra till och med den dag, tjenstgöringen ombord upphörde,
till den, som är förhyrd för resa, halfva hyran, om resan inställdes på borlvägen,
men hela hyran, om den inställdes på hemvägen. Visar någon försumlighet eller
motvilja vid olyckstillfället eller vid bergningen, vare han förlustig innestående
hyra, till en del eller helt och hållet, allt efter omständigheterna.
§ 61.
I de fall §§ 57, 58, 59 och 60 omförmäla, är rederiet förbundet att bekosta
Svenskt sjöfolks underhåll och resa till förhyringsorten, der ej tjenst å annat,
till Sverige bestämdt, fartyg erhållas kan; i hvilket fall det åligger rederiet att
67
bekosta sjöfolkets resa från detta fartygs bestämmelseort och till förhyringsorten.
Ingen af besättningen vare dock skyldig att å annat fartyg emottaga tjenst i
annan egenskap eller på andra vilkor, än dem, under hvilka han blifvit förhyrd.
Å Svenska fartyg skall, till sådant antal och emot sådan betalning, som af
Konungen bestämmes, emottagas sjöfolk, hvars bemsändande det åligger konsulerna
att besörja. Samma förbindelse ege ock rum i anseende till Norskt sjöfolk, så
länge en motsvarande bestämmelse är i Norge gällande.
§ 62.
Då tjenstgöring börjar, ege sjöman rätt att i förskott bekomma, der han
månadsvis förhyrd är, en månads hyra eller, om han är förhyrd för resa. fjerdedelen
af hyran. På den ort, der lasten till större delen eller helt och hållet
lossas, njute sjöman lika belopp af sin hyra, såvida det är förtjent.
§ 63.
/ .
Ej må någon af besättningen, som å segelfärdigt fartyg i tjenst är, för gäld
bysättas, ej heller det han till beklädnad eller tjenstens behof ombord fört, i
mät gå. Ilar han eljest egendom ombord, som utan uppskof af fartygets resa,
åtkommas kan; den må till gäldens betalning användas.
§ 64.
Utan befälhafvarens tillstånd må ingen af besättningen för egen eller andras
räkning taga ombord några varor. Sker det, betale den högsta frakt, som i af
seglingsorten
erlägges för dylika varor å sådan resa.
§ 63.
Sjöman, som i rederiets tjenst blifver sjuk eller skadad, kan från tjensten
skiljas, men eger rätt att, på rederiets bekostnad, erhålla läkarevård och underhåll,
likväl, om sjukdomen eller skadan inträffat före afresan, eller han ej är
återställd vid fartygets återkomst till Svensk hamn, ej längre än fyra veckor,
räknade i förra fallet från sjukdomens början, i det sednare från fartygets ankomst.
Inträffar sjukdomen eller skadan under resan och kan sjömannen ej
förblifva ombord, öfverlemne befälhafvare!) honom till konsuln, eller, der ej konsul
finnes, till annan pålitlig persons omvårdnad. Så länge den sjuke är ombord
å skeppet, åtnjuter han full hyra.
Ilar han blifvit qvarlemnad å utrikes ort, utgöras kostnaderna för hans
vård, der de ej af sjömannen kunna bestridas, och för hans hemförskaffhing
af rederiet.
68
§ 66.
Ar sjukdomen eller skadan ådragen genom eget groft vållande eller derigenom
alt sjömannen utan tillstånd lerhnat fartyget, är befälhafvaren väl förbunden
att, om så behöfves, draga försorg om hans skötsel och vård, men kostnaden
derför afkortas å hans innestående hyra. öfverstiger kostnaden hans
fordran hos rederiet, är detsamma ej förbundet att något derutöfver för sjömannen
utgifva.
§ 67.
Dör sjöman i rederiets tjenst, egen hans arfvingar rätt att hyran intill dödsdagen,
efter afdrag af begrafningskostnad, bekomma.
§ 68.
Blifver besättning genom dödsfall, rymning eller andra orsaker förminskad
och fartygets tjenst ändock af de qvarblifvande ordentligen fullgöres, då skall,
för den tid sådan trägnare tjenstgöring fortfar, emellan desse, de afgångnes hyra
fördelas.
§ 69.
Ar någon af besättningen begifven på starka drycker, trätosam, olydig,
oaktsam om elden, eller annorledes i tjensten oskicklig, vårdslös och försumlig,
och låter han ej af befälhafvarens förmaningar och varningar sig rätta; håfve
befälhafvaren makt att tilldela den, som är under aderton år, måttlig aga, och,
der han äldre är, genom arrest eller degradering på viss tid med åtföljande nedsättning
af hyran, verka till den felaktiges förbättring. Bättrar han sig ändock
ej, må befälhafvaren till den sjöman utbetala hans förtjenta hyra och honom ur
tjensten entlediga.
Denna sin rätt att bestraffa ege befälhafvare, som är skyldig föra dag
bok,
ej att utöfva förr, än han i skeppsdagboken antecknat de omständigheter,
som bestraffningen föranledt, hvilkas sannfärdighet, sedan berättelsen blifvit för
den brottslige och den öfrige besättningen uppläst, skall bestyrkas genom underskrift
af två bland besättningen.
§ 70.
Skiljer befälhafvare sjöman utan giltig anledning från tjensten, vare befälhafvaren
skyldig att till honom utbetala den ersättning, som, enligt §§ 57,
58 och 61, åligger redare att gälda. Befälhafvare ege för denna ersättning
intet anspråk emot rederiet.
f
69
§ 71.
Hvar och en af besättningen vare berättigad att tjensten uppsäga:
1. när ett krig uppstår, hvarigenom, till följd af fartygets eller laddningens beskaffenhet
eller resans rigtning, uppbringning kan befaras;
2. när befälhafvare ombytes;
3. när resan förändras;
4. när sjöman får sjelf fartyg att föra, eller kan få plats som styrman, eller
träder i gifte;
5. när befälhafvaren misshandlar honom genom våldsamt bemötande eller genom
undanhållande af den kost, hvartill han är berättigad;
6. när han. efter sista påmönstringen, varit till sjöss två år, eller, på resa bortom
Cap Horn eller Goda Hoppsudden, tre år, såvida annan öfverenskommelse ej
blifvit vid förhyringen uttryckligen träffad;
7- när fartyget säljes till utländsk man.
Sjöman kan ej göra denria rättighet gällande i fallen 2 och 3 sedan fårtygel
gått från den hamn, der han blifvit förhyrd, och med mindre han återbär
det å hyran uppburna förskott; i fallet 4 utan att sätta annan duglig karl i sitt
ställe; i det fall 5 omförmäler, utan att inför Svensk domstol eller Svensk konsul
med bevis styrka befälhafvarens misshandling; i det fall 6 omförmäler, förr än
fartyget till bestämmeisehamnen anländt.
I de fall, denna § upptager, har sjöman ratt att uppbära hyra till den dag
han lemnar fartyget, med undantag af fallen 5 och 7, i hvilka hans anspråk på
hyra bedömas efter reglorna i §§ 57, 58, 59 och 70; ersättning för hemresa
utgår endast i fallen 5 och 7 efter reglorna i §§ 64 och 70.
§ 72.
Vid fartygets ankomst till Svensk hamn, som i § 56 sågs, vare besättningen
berättigad att, sednast fjorton dagar derefter, blifva afmönstrad. Innestående
hyra skall innan afmönstringen utbetalas.
§ 73.
Uppassare och andra å fartyget anställde personer, hvilka ej höra till den
egentliga besättningen, hafva samma rättigheter och skyldigheter som denna,
ehvad de af befälhafvaren eller rederiet äro antagne.
ro
Om Befraktning.
§ 74.
Aftal om frakt må slutas på sätt kontrahenterne tjenligast finna, Det skall
skriftligen affattas, om endera det yrkar.
§ 7S.
Rederiet vare i och för de ersättningar, som kunna blifva detsamma ålagda
i anseende till uteblifvet, ofullständigt eller felaktigt uppfyllande af fraktaftal, förbundet
endast med fartyg och frakt, såvida det ej sjelft är till det uteblifna, ofullständiga
eller felaktiga uppfyllandet vållande.
§ 76.
Befraktas helt fartyg, anses deri icke inberäknade däck, kajuta, kabelgatt,
segelkoj, skans och nödigt utrymme under däck för proviant, vatten och bränsle.
Betingad frakt skall gäldas, ändå att full last ej lemnäs.
§ 77.
Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget till större lästetal än mätebrefvet innehåller,
vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och skada, honom
tillskyndas, i hände'se fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalet föranleder. Är
skilnaden mellan det uppgifna och i mätebrefvet utsatta lästetalet icke större, än
en tjugondedel af mätebrefvets lästetal, eger sådan ersättning icke rum.
§ 78.
Är fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa läster befraktad
t, vare befälhafvare!) skyldig att, utan ersättning, en viss tid afbida att godset
aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas från och med
nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning eller lossning färdigt är och befälhafvare!!
derom nnderrättat befraktare, aflastare eller lastemottagare, så ock, der
särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen anvisas, dit på egen bekostnad
fartyget förhalat. Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej fullbordas,
inom fartygets liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna ytterligare tid,
mot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna tid kallas
ölverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne, fartygets liggetid.
71
Är aflastaren icke känd, eller är konnossementet stäldt till innehafvaren eller
till viss man eller order, räknas liggetiden från den dag, aflastare eller lastemotlagare
blifvit, på det i orten brukliga sätt, anmanad att godset aflemna eller
emottaga.
§ 79.
Äro liggedagarne icke bestämde genom bindande aftal eller annat gällande
förbehåll, beräknas deras antal särskildt för lastning och för lossning:
ett
fartyg, som
icke
är öfver
30
nyläster
— 6 daga
ett
fartyg öfver
30
men ej
öfver 50 — 8
»
))
»
50
»
80 — 10
»
»
»
80
»
120 — 12
))
»
))
120
>J
160 — 14
))
»
»
160
»
200 — 16
»
»
)>
200
))
250 — 18
»
))
250
»
— 20
))
Sker på ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning, må ersättning
för öfverliggedagar' ej beräknas förr, än den för lossning och lastning tillsammans
i denna § bestämda tid tilländagått.
1 det bestämda antalet liggedagar inräknas icke helgedagar och de dagar,
under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af skeppsarbete eller
annat från fartyget härrörande hinder.
§ 80.
Antalet of öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, ankomme
på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej
öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i § 79 eller i fraktaftalet bestämde
blifvit. 1 öfverliggedagarnes antal inräknas helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, med en Riksdaler
50 öre om dagen för hvarje ny läst af fartygets drägtighet, och är för hvarje
dag förfallen. Har befälhafvaren i lastningsorten ej erhållit betalning för öfver
liggedagar,
vare godsemottagaren ej skyldig att betalningen gälda, der ej om denna
fordran anteckning i konnossementet blifvit gjord.
Öfverliggedagar beräknas äfven då lasten, inom liggedagarne, väl blifvit
levererad, men så sent, att den ej inom denna tid hunnit blifva intagen
och stufvad.
72
S 8*-
Befälhafvare vare, nar fartyg är helt och hållet eller till bestämd del eller
till vissa läster befraktad t, skyldig att emot ersättning af godsegare förhala fartyget
till annat beqvämt lastnings- eller lossningsstäile, än det först anvisade, såsom
i § 78 sägs. Det uppehåll, som genom fartygets vidare flyttning för intagande
eller lossning af last förorsakas, varde i liggetiden inberäknadt. Uppstår
tvist om ersättningens belopp, varde den hänvisad till skiljomän, om hvilkas väljande
och beslutanderätt vare lag, som i § 334 sägs.
S 82.
Der fraktaftalet ej annorlunda bestämmer, bäres kostnaden och äfventyret vid
lastning af befraktaren till dess godset blifvit till fartygets sida framfördt och derstädes
af befälhafvare eller styrman emottaget. Vid lossning bäres kostnaden och
äfventyret af lastemottagaren, sedan godset hlifvit vid fartygets sida ailemnadt.
Befälhafvaren är likväl ej ansvarig för den skada, som kan uppstå, om godset i
sådan mängd framföres till fartygets sida, alt det ej ordentligen hinner emottagas,
såvida ej sådant skett på hans egen tillsägelse.
Stöttor och annat, som för stufningens behöriga verkställande är nödigt,
bekostas af fartygets egare.
§ 83.
Den befraktare, sorq, utan redares eller befälhafvares vetskap, inlastar gods,
hvars utförsel i aflastningsort eller införsel i bestämmelseort är förbjuden, eller
annars, vid lastning eller lossning, gör sig skyldig till öfverträdelse af ortens lag,
ansvarar så väl rederiet som öfrige befraktare för det uppehåll, kostnad och skada,
derigenom vållas.
Konfiskeras godset, betalas ändock full frakt för detsamma.
§ 84
Gods, sorn, utan befälhafvarcns vetskap, blifvit fördt ombord, eger han att
på aflastarens bekostnad landsätta i aflastningsorten, eller ock, om han låter det i
fartyget förblifva, för detsamma uppbära den högsta frakt, som i aflastningsorteu
vid samma tid betalas för dylikt gods under sådan resa.
§ 85,
73
§ 88.
Har befälhafvaren tagit gods ombord utan att öfverenskomma om viss frakt,
eller är mera gods aflasladt än aftaldt varit; då erlägges för det förstnämnda
godset gångbar frakt, och för det sednare samma frakt, som för det gods, hvarom
aftalet handlar.
§ 86.
Der som, i annat fall än § 116 omförmäler, godset, utan befraktarens tillstånd,
flyttas i annat fartyg; vare han berättigad till ersättning för all derigenom
uppkommande skada.
§ 87.
Ej må befälhafvare, utan aflastarens tillåtelse, stufva gods i fartygets båt,
eller hänga det på sidan utombords; sker det, ersätte han aflastaren all skada.
Lag samma vare, der han, utan uttrycklig tillåtelse, lastar något på däcket, utom
sådant, sorn anses såsom däckslast, efter hvarje orts bruk.
§ 88.
När helt fartyg är befraktadt, må ej, utan särskildt tillstånd af befraktaren,
något af de rum i fartyget, som befälhafvaren, enligt hvad i § 76 sägs, eger
undantaga, begagnas till inlastning, för annans än nämnde befraktares rökning, af
sådant gods, hvaraf hans last består, eller, derest annat rum, än nämnde § till
undantag medgifver, efter slutad lastning för befraktarens räkning befinnes ledigt,
i det rum inlastas något gods, som ej är samme befraktare tillhörigt. Sker det,
skall dubbel frakt för det olofligen intagna godset till fartygets befraktare utgifvas.
§ 89.
Der som befraktare af helt fartyg, inom fartygets liggetid, innan lastning
börjats, uppsäger befraktningen, eller underlåter alt inlastningen börja, eller ock
det inlastade helt och hållet utlossar, anses fraktartalet brutet och betale befraktaren
half frakt, ersättning för öfverliggedagar, om sådana egt rum eller uppkomma,
samt de med utlossningen förbundna kostnader. Är fartyget befraktadt för flera
resor, erlägges för den första resan, som ej kommer till stånd, half frakt, och
fjerdedels frakt för hvar och en af de öfriga. Är resornas antal ej bestämdt,
eller är fartyget befraktadt för viss tid, bestämmes godtgörelsen af skiljomän, som
utses pä sätt i § 334 sägs.
10
74
I det fall att laddningen utlossas, vare dock befälhafvaren, der aflastaren
ej ställer annan säkerhet, berättigad att så mycket i fartyget qvarhålla, sorn
svarar emot frakt, kaplake, och andra befälhafvarens fordringar i och för lastning
och lossning.
§ 90.
Har någon slutit frakt om helt fartyg, stånde honom fritt att lasta det fullt
eller icke; vare dock skyldig, der annorledes ej aftaladt är, att lasta så mycket,
som i värde motsvarar frakt och kaplake.
Aflemnas blott en del af lasten, eller är fartyget befraktadt å en ort att
intaga last å en annan, och aflemnas ej inom liggetiden det gods, som betingadt
är, vare befraktare skyldig att gälda hel frakt och ersättning för öfverliggedagar
om sådane egt rum.
§ 91.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa läster är befraktadt,
inom liggetiden, vare befraktare!! skyldig att, der den bestämda resan ej af andra
orsaker inställes, gälda full frakt, ersättning för öfverliggedagar, i den mån befraktare!]
dertill varit vållande, och annan bevislig förlust, dock med afdrag för
den frakt, som i stället erhålles.
§ 92.
Angår befraktningen styckegods, då är, derest annan öfverenskommelse ej
blifvit träffad, befraktaren skyldig att, på befälhafvarens tillsägelse, godset till
inlastning aflemna. Sker det ej, medan godset kan beqvämligen intagas och stufvas,
vare befälhafvaren ej förbunden att detsamma derefter emottaga, men ege
rätt att erhålla full frakt för det gods, som ej inlastas. Dock vare han skyldig
att göra afdrag för den frakt, han i stöllet erhållit, samt att, före fartygets afgång,
för befraktaren bevisdger. uppgifva, eller ock lagligen utsöka, beloppet af den frakt,
som fordras. Underlåter befälhafvaren detta, vare han sitt anspråk qvitt.
Emottagare af styckegods skola genast, på tillsägelse, afhemta godset i den
ordning, befälhafvaren bestämmer. Är konnossementet stäldt till innehafvaren eller
till viss man eller order, sker tillsägelsen på sätt § 78 stadgar.
§ 93.
Äro befraktarne flere, ege ingen af dem rätt att inlastadt gods åter utlossa
utan med befälhafvarens medgifvande, emot gäldande af full frakt och iakttagande
75
al det vilkor § 89 mom. 2 innehåller. Medgifver befälhafvare!! godsets utloss
ning,
vare han öfrige befraktare ansvarig för den skada dem derigenom kan vållas,
enligt hvad i § 50 sägs.
§ 94.
Tages inlastadt gods i mät, må det ej utlossas under andra vilkor, än af
lastaren
egt att det åter utlossa.
§ 95.
Har befraktare i fraktaftal betingat viss tid för lastningens början, och är
ej, vid den öfverenskomna tiden, fartyget färdigt att last emottaga; då ege han
makt att fraktslutet häfva, och håfve, derest redare eller befälhafvare till dröjsmålet
vällande äro, rätt till ersättning för uppehåll, efter pröfning af skiljomän,
om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 534 sägs.
Ar viss tid bestämd för fartygets afgång, och dröjer befälhafvare, utan giltigt
skäl, att afgå; vare lag, som i föregående moment stadgas.
§ 96.
Aflastaren vare skyldig att, inom den för aflastningen bestämda tid, tillställa
befälhafvaren de laddningen rörande, för befälhafvaren erforderliga, handlingar.
»7-
När gods blifvit inlastadt, skall befälhafvaren eller styrmannen å dess emottagande
utgifva lastqvitlo, som befälhafvaren sedan ej må vägra att emot behörigt
konnossement utbyta. Konnossementet utfärdas i så många exemplar, som nödiga
äro.
Alla exemplaren skola vara af lika innehåll, af samma datum, och utmärka
huru många exemplar utfärdade blifvit.
Befälhafvare underskrifve dem alla, så ock befraktare det exemplar, som
hos befälhafvaren qvarstannar.
§ 98.
Konnossement skall innehålla:
1. befälhafvarens namn;
2. fartygets namn och orten, hvarest det är hemma;
3. aflastarens och lastemottagarens namn;
4. aflastnings- och bestämmelseorten;
76
5. uppgift på lasten till mängd, vigt, beskaffenhet och märken;
6. den betingade frakten;
7. dagen när, och stället hvarest det blifvit utfärdadt;
8. exemplarens antal.
Konnossement kan ställas till viss man, till viss man eller order, eller till
innehafvare!); befälhafvaren eller allastaren kunna nämnas såsom lastemottagare.
§ 99.
Befälhafvaren är förpligtad att i bestämmelseorten utlemna laddningen till den,
sorn, enligt konnossementet, visar sig vara behörig lastemottagare.
§ 100.
Anmäla sig flere behörige innehafvare af konnossementer, eger ej befälhafvaren
rätt alt till någondera laddningen utlemna, utan bör han, efter behörig protest,
nedsätta densamma i förvar hos den gode man, parterne dertill utse, eller
som af tullkammare, borgmästare, kronofogde eller länsman dertill anvisas.
§ 101.
Sedan befälhafvaren öfverlemnat laddningen till lastemottagaren, skall åtminstone
ett exemplar af konnossementet till honom återställas, och laddningen derå
qvitteras.
Aflemnas lasten å annat ställe, än bestämmelseorten, skall, derest konnossementet
är stäldt till innehafvaren eller till viss man eller order, emottagaren vara
skyldig att samtliga exemplaren af konnossementet till befälhafvaren öfverlemna.
§ 102.
Befälhafvarens och lastemottagarens rättigheter och skyldigheter bedömas endast
efter konnossementets lydelse, och fraktaftalet gälle emot konnossementet endast
såvida det finnes derstädes åberopadt. Befälhafvaren vare ej berättigad att
emot lastemottagaren invända, att han tecknat konnossementet i god tro och under
löfte om inlastning af de varor, å hvilka det lyder.
Befälhafvarens och befraktarens rättigheter och skyldigheter bedömas efter
fraktaftalet, såvida ej konnossementet innehåller en, från öfverenskommelserna vid
fraktaftalet afvikande, bestämmelse, i hvilket fall konnossementet, såsom den sednare
handlingen, har vitsord.
77
§ 103.
Yppas tvist med anledning af olikhet mellan konnossementer, pröfve domstol
hvilketdera skall såsom giltigt anses.
§ 104.
Kommer till inlastning gods, som är skämdt, skadadt, eller hvars yttre beklädnad
är bristfällig, eller slutet i packor, kistor eller käril, så att innehållet är
befälhafvaren obekant, eller har han ej emotlagit lasten efter mätning, räkning
eller vägning, eller har han eljest gjort något förbehåll i afseende å vården af
godset, bör han, till sitt fredande för ansvarighet, derom å konnossementet göra
anteckning.
§ 105.
Lasten skall, enligt konnossementets innehåll, till emottagaren aflemnas. Saknas
styckegods till antal, nummer eller märke, eller är bristeu i väg- eller mätbara
varor större, än som kan härleda sig från deras egen förderflighet, läcka
eller olika mätningssätt, eller har godset annorledes tagit skada; vare befälhafvare,
derest han ej tecknat konnossementet med sådan anmärkning, som i § 104 sägs,
skyldig att bristen ersätta, såvida han ej gitter visa, att under resan inträffad
olyckshändelse, som ej stått i hans eller besättningens makt att afvärja, förlusten
vållat.
Penningar, värdepapper och dyrbarheter ersättas endast såvida de blifvit för
befälhafvaren angifna.
§ 106.
Har befälhafvare underskrift konnossement med sådant förbehåll, som i
§ 104 sägs, svare han likväl för deri skada å godset, som, genom hans eller
besättningens vållande, bevisligen tillkommit.
§ 107.
Vid inrikes sjöfart må, i stället för konnossement, fraktsedel kunna begagnas,
i hvilket fall befälhafvaren ansvarar för lasten, enligt fraktsedeln, då han den utan
anmärkning emottagit. Det vare honom dock tillåtet att bevisning emot fraktsedeln
föra.
Har fraktsedel sålunda blifvit utfärdad, gälle den, såvida fel deri icke visas,
i stället för konnossement, i alla de fall, der, efter denna lag, ett förhållande
i afseende på lasten skall genom konnossement styrkas.
78
% 108.
Förekommer, vid fartygets ankomst till lossningsort, anledning att gods tagit
skada; ege såväl befälhafvare som lastemottagare att, till utrönande af laddningens
beskaffenhet, nämna hvar sin god man, hvilka båda sedan tillkalla den tredje,
Besigtningen bör verkställas före eller vid lossningen. Finnes då, att laddningen
tagit skada, varén besigtningsmännen skyldige att afgifva yttrande, huruvida
skadan må anses hafva tillkommit genom befälhafvarens och besättningens
vållande;
§ 109.
Märkes ej skadan före eller vid lossningen, vare lastemottagarens anspråk på
skadeersättning icke inskränkt derigenom, att han utan anmärkning varan emottagit,
der han genom en, inom fyratioåtta timmar efter lossningen hållen, besigtning,
som i föregående § sägs, styrker skadan och derjemte viser att godset varit
i fartyget iidastadt, samt att skadan icke efter lossningen varan åkommit.
§ 110.
Skall befälhafvaren ersätta förloradt eller skadadt gods, utgår ersättningen
efter det värde, godset har å bestämmelseorten, när fartyget dit ankommer. Har
godset gått förloradt, ersättes hela detta värde; har det endast tagit skada, afdrages
från värdet i oskadadt tillstånd, värdet i skadadt tillstånd, och återstoden
utgör skadans belopp.
Från värdet af det förlorade eller skadade godset, afdrages dock den frakt,
tull, samt öfriga kostnader, hvilka, i anseende till förlusten eller skadan, icke
komma att för detsamma utgöras.
Skall befälhafvaren ersätta gods, hvars beskaffenhet enligt konnossementet
varit honom obekant, må vid ersättningens bestämmande afseende å denna omständighet
fästas.
§ lil.
Emottagandet af godset medför förpligtelse att betala öfverenskommen frakt,
ersättning för öfverliggedagar, redan fastställda haveribidrag och öfriga af befälhafvaren
för godsegarens räkning gjorda utgifter, äfvensom andra befraktaren åliggande
skyldigheter, som grunda sig på den handling, enligt hvilken godset
emottages.
För de haveribidrag, hvilkas belopp ej blifvit faststäldt, är godsegare skyldig
att ställa säkerhet.
79
I brist af annan öfverenskommelse, beräknas frakt, som utgår efter mätt,
vigt eller mängd, i förhållande till det utlastade, men ej till det inlastade godset.
§ *42.
Der ej vid konnossements tecknande särskildt förbehåll gjordt är, skall
betingad frakt gäldas fullt ut, ändå att under resan gods, som förskämning underkastadt
är, tagit skada, eller kreatur dött.
Flytande varor har man rätt alt öfverlåta för frakten, när mera än hälften
utläkt. Denna rätt, som gäller för hvarje särskildt käril, går dock förlorad, der
den ej begagnas förr, än varorna blifvit emottagna. Den kan ej göras gällande,
om befälhafvaren vid inlastningen anmärkt, att kärilet varit bristfälligt, och derom
fi konnossementet anteckning gjort.
§ 443.
För det gods, som genom skeppsbrott, plundring af sjöröfvare, uppbringning,
vådeld ombord eller annat olycksfall går alldeles förloradt, vare egare ej skyldig
att frakt gälda. Är frakten på förhand betald, håfve han rätt att den återfå.
§ 414.
Oaktadt gods gått förloradt, beräknas full frakt för detsamma:
1. när det ersättes i gemensamt haveri;
2. när det under resa blifvit såldt för fartygets behof, såvida ej fartyget och det
öfriga godset efteråt förolyckas.
§ 44 5.
Blifver hela eller någon del af lasten efter skeppsbrott bergad, eller efter
uppbringning frigifven, då beräknas för det bergade eller frigifna godset frakt till
bergningsorten. Fortskaffar fartygs befälhafvare det gods till bestämmelseorten,
njute full frakt.
§ 416.
Sker skada å fartyg under resa, så att nödhamn måste anlöpas och lasten
utlossas och vill lastegare eller hans ombud ej afbida fartygets iståndsättande,
utan öfver lasten förfoga; gälde full betingad frakt. Är åter skadan så svår, alt
fartyget ej kan sättas i segelbart skhk, då beräknas frakt endast i förhållande till
den väg, det seglat vid nödhamnens nlöpande.
Har i sistnämnde fall lastegare ej ombud på stället, vare då befälhafvaren
skyldig att mot den lindrigaste frakt, som, enligt mäklares betyg, å den ort er
-
80
hällas kan, roed annat fartyg låta fortskaffa lasten till sin bestämmelse, eller, der
sådan lägenhet ej finnes, lasten för egarens räkning upplägga och honom i båda
fallen derom underrätta.
Ar lasten skadad eller af lätt förderflig beskaffenhet och kan skada å densamma
genom uppehållet befaras, förfare befälhafvaren såsom i § 183 sägs.
S 117
Yägrar den, till hvilken lasten enligt konnossementet ställd är, att, vid fartygets
ankomst till lossningsort, lasten emottaga, eller vistas han ej å den ort och
har ej ställt ombud för sig, eller uppehåller han eljest fartyget med godsets lossning
utöfver den liggetid, som i denna lag stadgad eller vid fraktaftalet öfverenskommen
är, eller förekommer anledning till osäkerhet för gäldande af frakt och
andra omkostnader, eller har lasten blifvit nedsatt, såsom i § 100 sägs, då anmäle
befälhafvaren förhållandet genom protest hos notarius publicus eller annan
behörig tjensteman på stället och ege sedan, efter klarering af tull och andra afgifter,
att, der ej lossning redan skett, godset lossa, och genom offentligt utrop
låta försälja så stor del deraf, som till allmänna umgälder, frakt, ersättning för
öfverliggedagar, haveribidrag samt ytterligare uppehåll och nödiga kostnader fordras;
besörje ock, der egaren ej på stället är, det öfriga godsets uppläggande
under säker vård för hans räkning, och kungöre det honom på det i orten brukliga
sätt.
Ar, efter försäljning af gods, köpeskillingen otillräcklig att betäcka derå betingad
frakt; vare befraktaren för bristen ansvarig.
§ H8.
Befraktaren vare berättigad att öfverlåta de rättigheter, fraktaftalet innehåller,
å annan man, men är fortfarande förpligtad att ansvara för de förbindelser, det
ålägger.
§ 119.
Leger man ut sitt fartyg till annan för viss tid eller för viss resa, anses
den sednare såsom fartygets redare, och häftar detsamma således för de förbindelser
till tredje man han i denna egenskap ingår.
§ 120.
Om, före fartygets afresa från befraktningsorten:
1. fartyg och gods, eller ettdera, genom utbrott af krig blifva ofria;
2. den
81
2. den hamn, från hvilken resan skall börja, eller till hvilken den är ställd,
genom blokad blifvit stängd från all handeisgemenskap, eller det gods, som
skall inlastas eller redan är inlastadt, blifvit till utförsel i befraktningsort,
eller till införsel i bestämmelseort förbjudet;
3. fartyget tages i kronans tjenst;
då ege hvardera kontrahenten rätt att fraktslutet häfva och drage hvar sin kost
nad
och skada, som deraf tima kan.
L det fall, som i mom. 3 omförmäles, njute dock rederiet och befraktaren
efter omständigheterna ersättning af allmänna medel.
§ 121
Inträffa de fall g 120 omförmäler, medan fartyget är liggande i hamn, dit
det för att intaga last från befraktningshamnen afgått, eller i nödhamn, eller i
hamn, dit det af orsak, som i § 46 sägs, inlupit, ege hvardera kontrahenten
rätt att fraktslutet häfva och frakt blifve beräknad efter de grunder, § ä bestämmer.
Angående kostnad och skada gälle hvad i föregående § stadgadt är.
§ 122.
Blifver fartygets resa uppehållen genom offentlig myndighets bud, och är
rederiet eller befälhafvare!! dertill vållande, håfve befraktare rätt att fraktslutet
bryta och af den, som uppehållet vållat, undfå ersättning för kostnad och skada,
som för honom derigenom uppkommer. Samma rätt håfve ock redare eller befälhafvare,
der befraktare till uppehållet vållande är.
§ 123.
Ej må för den tid, befraktadt fartyg uppehälles af krigsorsak, karantän eller
annat binder, hvartill befraktare ej varit vållande, tillökning i frakt utgå, der den
ej särskildt betingad är.
§ 124.
Angår fraktaftalet befordring af viss person, och denne, före resans anträde,
dör eller af laga förfall blifver hindrad att den företaga, erlägges endast half passagerareafgift.
Om han efter resans anträde dör eller af laga förfall hindras från
dess fullbordan, vare hela passagerareafgiften till betalning förfallen.
11
82
§ 125.
Om vid de fraktaftal, föregående § omförmäler, fartyget under resan förgås
eller ock de fall inträffa, hvilka i § 120 oraförmälas, vare aftalet, utan ersättning
å någondera sidan, förfallet, men passagerare förbunden att för den tillryggalagda
delen af resan betala passagerareafgift efter de grunder, § 5 bestämmer. Är något
derutöfver af passagerare betaldt, ege han att sådant återbekomma.
§ 126.
Effekter, hvilka allmänt föras såsom passageraregods, skola, när de blifvit öfverlemnade
till befälhafvare!) eller till den, som af honom dertill satt är, i händelse
af skada eller förlust, ersältas såsom annat gods, för hvilket befälhafvare!) enligt
denna lag ansvarar.
Om penningar, värdepapper och dyrbarheter vare lag, som i § 105 sägs.
§ 127.
För gäldande af obetald passagerareafgift ege befälhafvaren till passageraregods
samma rättigheter, som § 117 tillerkänner honom, i afseende på annat gods, för
obetald frakt.
Om Bodmeri.
§ 128.
Försträcker någon penningar emot panträtt i fartyg, betingad frakt eller innehafvando
last, hvar lör sig eller gemensamt, eller ock i viss andel deraf, under
vilkor att Iångifvaren, för sin fordrans betalning, kan hålla sig endast till de för
pantade
föremålen efter fartygets ankomst till den ort, der resan slutar, eller till
den ersättning, som för dem i visst fall utgifves (§§ 287 och 290); egen långifvare
och låntagare rätt att öfverenskomma om en viss afgift, som för den försträckning
och fara erläggas skall. Det lån kallas bodmeri och afgiften premie. Under
pantsatt fartyg inbegripas alla dess tillhörigheter af ankare och segel, stående och
löpande gods, tågvirke och ammunition, båtar m. m.
Å befälhafvares och skeppsfolks hyra vare bodmerilån förbjudet.
§ 129.
Fartyg och frakt kunna af redarne, lasten af dess egare, hvar som helst förbodmas.
Ofverskjuter det lån, redare eller lastegare å bodmeri tagit, värdet af
panten, vare hau Iångifvaren för öfverskottet personligen ansvarig.
83
§ 130
BefSlhafvaren vare ej berättigad att upptaga bodmerilån 5 fartyg och frakt i
den hamn, der fartyget är hemma eller å last i den hamn, der lastegaren är närvarande.
Å annan ort ege han rätt dertill, på sätt i § 43 stadgas.
§ 131.
Upptager befälhafvaren bodmerilånet i lastegarens intresse, kan han förpanta
lasten ollena. Upptages lånet för fartygets behof, kan han väl pantförskrifva fartyg
och frakt allena, men lasten endast tillsammans med fartyg och frakt.
Är fartyget förbodmodt, utan uttryckligt tillkännagifvande att frakten jemväl
häftar för lånets säkerhet, anses fartyget allena pantförskrifvet. Äro både fartyg
och last pantförskrifna, innefattas derunder äfven frakten.
§ 132.
Bodmeribref skall innehålla:
1. långifvarens namn;
2. kapitalets och premiens belopp;
3. uppgift om de för lånet pantförskrifna föremål;
4. fartygets och befälhafvarens namn;
5. uppgift om resan, för hvilken lånet upptages;
6. tiden när, och orten hvarest lånet skall betalas;
7. uppgift om handlingens egenskap af bodmeribref;
8. uppgift om de omständigheter, hvilka föranledt lånets upptagande, när det af
befälhafvaren skett;
9. dagen när, och orten hvarest lånet afslutes;
10. underskrift af den, som bodmerilånet upptager.
§ 133.
Bodmeribref kan ställas tili order och utfärdas i flera exemplar, då i hvarje
skall utsättas, huru många exemplar utfärdade blifvit.
Äfven emot den, på hvilken bodmeribref blifvit öfverlåtet, må den betalningsskyldige
göra invändning att befälhafvaren ej varit till lånets upptagande berättigad.
§ 134.
Inom åtta dagar från fartygets ankomst till den hamn, der den resa slutar,
för hvilken lånet blifvit upptaget, skall, såvida ej vid aftalets ingående annan öfver
-
84
enskommeise träffad är, lånet jemte premien inbetalas eller de förpantade föremålen
till långifvaren afstås.
Uteblifver betalningen eller afstås ej de förpantade föremålen inom den tid
nu sagd är, eger långifvaren att beräkna sig till godo ränta såväl å kapitalet
som premien.
§ 13S.
Betalningen skall vid förfallotiden erläggas till den, som viser sig vara rätt
innehafvare af ett exemplar af bodmeribrefvel, och å detsamma qvitteras.
§ 136.
Anmäla sig flere behörige innehafvare af bodmeribref, skall egaren af de för—
bodmade föremålen, i händelse han vill öfver dem förfoga, nedsätta bodmeribrefvets
belopp i allmänt förvar eller hos gode män, som utses af domstolen, der innehafvarne af
bodmeribrefven ega att om företrädesrätten tvista.
§ 137.
Långifvare deltager icke i gäldande af gemensamt haveri; dock skall han, i
den mån de förpantade föremålen i följd af gemensamt eller enskildt haveri blifvit
otillräckliga till lånets gäldande, vidkännas deraf uppkommande förlust.
§ 138.
De förbodmade föremåien häfta solidariskt för skuldens återbetalning.
Långifvaren ar berättigad att, eller fartygets ankomst till den hamn, der lånet
är förfallet, och före betalningstiden, söka qvarstad å samtliga de förbodmade
föremålen.
§ 139.
Befälhafvaren är förbunden att sörja för de förbodmade föremålens vård och
bevarande. Det är honom förbjudet att företaga någon handling, hvarigenom uppkommer
större eller annan fara, än den, sorn vid aftalets ingående varit förutsatt.
Bryter han häremot, blifver han långifvaren ansvarig för all deraf uppkommande
skada.
§ 140.
Har befälhafvaren godtyckligt ändrat den i bodmeribrefvet utsatta resa. eller
godtyckligt alvikit från den vanliga vägen, eller efter resans slut utsatt de förbod
-
85
made föremålen för en ny fara, utan att långifvarens interesse det fordrat, så ansvarar
befälhafvaren personligen för den del af länet, till hvars gäldande ej panten
räcker, såvida han ej beviser att minskningen i pantens värde ej härledt sig från
resans förändring, eller från afvikelsen, eller från den nya sjöfararn
De förpligtelser, denna och föregående § ålägga befälhafvaren, vare äfven för
honom gällande, när lånet är upptaget af redare eller lastegare, om lånets upptagande
är befälhafvaren kunnigt och såvidt han från deras uppfyllande icke är förhindrad
af andra, honom bindande aftal.
§ *41
Har i de fall, §§ 139 och 140 omförmäla, befälhafvaren handlat efter redarnes
föreskrift, varén desse för uppkommen skada personligen ansvarige.
§ 142.
Betalas ej bodmerilånet vid förfallotiden, kan långifvaren hos behörig exsekutor
eller domstol fordra försäljning genom offentligt utrop af förbodmade fartyget eller
lasten, äfvensom alt den förbodmade frakten till honom öfverlemnas.
Har förbodmadt gods, efter lossning ur fartyget, öfvergått i tredje mans hand,
kan långifvaren ej göra sin rätt emot honom gällande, såvida han är i god tro.
§ 143.
Låter befälhafvare förbodmadt gods lossas lill lastemottagares förfogande innan
bodmerilånet betaldt är, blifver befälhafvaren personligen ansvarig för så stor
del af lånet, som med godset hade kunnat gäldas.
Lag samma vare för den, som emottagei varor med kännedom att de för
bodmerilån häfta.
§ *44.
Om den resa, för hvilken bodmerilånet är upptaget, inslälles helt och hållet,
skall länet genast betalas, med ränta och två procent provision, men utan premie.
Har fartyget redan afseglat, skall den betingade premien lill fullo gäldas, äfven om
resan sednare inställes.
Slutar resan i annan hamn än bestämmelseorten, är lånet vid den i aftalet
bestämda tid, eller, i brist af öfverenskommelse, inom åtta dagar, förfallet till betalning
i den hamn, der resan inställes, utan afdrag å premien. Betalningstiden
räknas fran den dag, resan blifvit inställd.
se
Om Haveri.
§ 148.
Såsom gemensamt haveri anses all skada, som, till räddning ur en fartyg och
last gemensamt hotande fara, med afsigt tillfogas fartyg eller last, så ock den skada,
som, afsigtligt eller icke, uppkommer till följd af en dylik åtgärd, samt de kostnader,
hvilka deraf vållas.
§ 146.
I gemensamt haveri ersättes isynnerhet:
\. Varor och fartygels tillbehör, som kastas öfverbörd för att lätta fartyget i sjönöd,
eller när det förföljes af fiender, samt den skada, som tillfogas fartyg eller
last, för att kunna verkställa kastningen, eller som äro en följd af de derför nödiga
åtgärder.
Lika med kastadt gods anses varor och fartygets tillbehör, hvilka, för att
lätta fartyget i sjönöd, lossas i andra fartyg och derigenom förloras eller skadas,
äfvensom kostnaden för dylika fartygs begagnande.
2. Master och fartygs redskap, som kappas eller på annat dylikt sätt uppoffras, för
att rädda fartyg och last, såsom för att bringa fartyg af grund, för att hindra
det att kantra, eller för att bringa det under segel.
3. All å fartyg och gods liden skada, då fartyget efter erhållen läcka eller för annan
lägervall ej kan hålla sjön och med afsigt blifvit satt på grund; kostnad för
att bringa fartyget i flott vatten, i säkerhet och till skeppsvarf, äfvensom godset
i säkerhet; skada, som åkommer fartygets redskap, när det kommer af grund.
Har fartyget af olyckshändelse kommit på grund, ersäftes i gemensamt haveri
ej annan skada å redskap eller annan kostnad än den, som skett för att åter
göra det flott samt för att bringa det och godset i säkerhet.
4. Kostnad, som uppkommer derigenom att fartyget till undvikande af en, fartyg
och last under resans fortsättning gemensamt botande, fara inlupit i nödhamn.
Till denna kostnad räknas: utgifter för främmande biträde till fartygets förande
till och från hamnen; lotspenningar, bak-, hamn- och andra skeppsumgälder;
skada, tillfogad fartyget för lossningens verkställande; kostnad för lastens
lossning, magasinering, återinlastning och stufning, när gods måste lossas
för all bringa fartyget i hamn eller för att verkställa reparation å detsamma;
besättningens underhåll medan fartyget uppehålles i nödhamnen.
Kostnader för uppehållet beräknas endast så länge som den orsak, för hvars
skull fartyget anlupit nödhamnen, fortfar. Är orsaken fartygets iståndsättande,
87
beräknas kostnaderna för uppehållet endast till den tid, vid hvilken reparationen
hade kunnat vara verkställd.
Kostnader för fartygets iståndsättande beräknas såsom gemensamt haveri,
endast såvida sjelfva skadan är sådant.
Slutar resan i nödhamn, beräknas såsom gemensamt haveri endast kostnaden
för fartygets förande i hamn och besättningens underhåll, till dess beslut
blifvit fattadt att resan skall i nödhamnen sluta.
5. Skada, som tillfogas fartyg eller gods för att släcka utbruten eld.
6. Skada, som träffar fartyg och gods under försvaret mot fiender, kapare eller
sjöröfvare; hvad som, till räddning eller återiösen af fartyg och gods, eller till
återlösen af någon bland besättningen, som i fartygets tjenst blifvit våldsamt
bortförd eller lemnad som gisslan, är vordet utgifvet, så ock kostnad till underhåll,
skötsel, läkemedel och belöning åt den, som under striden blifvit sårad, tili
begrafning af den döden ljutit och lill gåfva ät hans enka och barn.
7. Kostnader vid bergning af föremål, hvilka, om de icke blifvit bergade, skulle
hafva blifvit såsom gemensamt haveri ersatta.
På samma sätt beräknas ock den skada, dessa föremål hafva lidit.
8. Frakt af det gods, hvilket såsom gemensamt haveri ersättes eller som, i det
fall här nedan i mom. 11 omförrnäles, blifvit på annat ställe än bestämmelseorten
försåldt.
Slutar resan före fartygets ankomst till bestämmelseorten, beräknas frakten
för det kastade eller sålda godset endast så, som för det i behåll varande.
9. Kostnad, som måste göras för att, till räddning från isgång, i hamn inisa fartyg,
liggande på öppen redd.
10. All kostnad vid de i denna § omförmälda olyckshändelser, för deraf föranledd
protest och sjöförklaring, så ock för värdering af fartyg och gods, till utredande
af deras andel i dragande kapitalet för haveribidrag.
11. Kostnad och förlust vid anskaffande i nödhamn af medel, som der blifvit använda
till gemensam nytta för fartyg, frakt och last, eller för att betala sådana
kostnader, hvilka som gemensamt haveri skola gäldas, såsom förlust, uppkommen
genom prisskilnad, när en del af lasten, lill medels anskaffande, måste föryttras;
bodmeripremie, då penningar, till gemensamt behof, mäste genom bodmerilån
anskaffas; vexelkostnader, försäkringspremie och laga ränta, när medel genom annan
utväg beredas.
12. Utgifter för utredning och fördelning af all skada och kostnad, som i denna §
omförmäld är.
§ 147.
Gemensamt haveri eger rum, fastän den fara, som föranledt detsamma, varit
vållad af befälhafvare, redare eller godsegare, eller då befälhafvare, utan tillräcklig
88
anledning, företagit den handling, hvaraf det gemensamma haveriet följt. Talan om
skadestånd vare dock öppen emot den, som vållat haveriet; och är denne förlustig
den ersättning i haveriet, som honom eljest kunnat tillkomma.
§ 148.
Gemensamt haveri eger rum endast då både fartyg och gods, belt och hållet
eller delvis, och ej blott ettdera, blifvit räddade.
§ 149.
Egare af gods och af fartyg vare aldrig förbunden att, utan särskildt åtagande,,
till gäldande af gemensamt haveri, bidraga med mera, än värdet af det, för hvilket
han i fördelningen af haveriet deltager.
§ 150.
Uppstår fråga om vidtagande af en sådan handling, hvaraf gemensamt haveri
kan löija, kalle befälhafvaren, der faran det medgifver, till rådplägning styrmannen
och dem af besättningen, som kunnigast och erfarnast äro, så ock redare och
godsegare eller deras ombud, der de ombord finnas. Äro meningarne skiljaktiga,
gånge alltid befälhafvarens i verkställighet. Rådplägning och beslut, så ock en kort
berättelse huru verkställighet följt, skall, så skyndsamt sig göra låter, i fartygets
dagbok, om sådan föres, intagas och af dem, som i rådplägningen deltagit, undertecknas.
§ 151.
Har befälhafvaren, utan egarens tillstånd, å fartygets däck lagt annat gods, än
sådant, som i § 87 omförmäles, eller vid dess sidor gods fastsurra! eller i dess
båt inlastat, och godset förthy, efter skedd kastning, icke blifvit i det gemensamma
haveriet upptaget, håfve godsegare rätt till skadeersättning, såsom i § 50 sägs.
§ 152.
Skall sjökast ske, åligge befälhafvaren tillse att, såvidt faran det medgifver,
gods eller fartygs tillbehör, som» för ändamålet med kastandet lämpligast är, såsom
varande af större rymlighet, svårare tyngd eller minsta värde, först kastadt
blifver, så ock att från kastning i det yttersta vårdas penningar och gods af
högre värde.
§ 153.
89
*
$ 153.
Det gods, som kåstedt blifvit, skall befälhafvaren till märken, nummer och
innehåll noga låta anteckna. Kan den anteckning vid godsets kastande ej genast
ske; vare han skyldig att, sednast vid utlossningen, genom jemförelse mellan det
intagna och det lossade godset, utröna och anteckna hvad kastadt är, i båda fallen
med anmärkning om hvad som varit å däcket lasladt.
§ 154.
Såsom gemensamt haveri ersättes icke:
1. fartygs tillbehör, som blifvit kastadt, när det vid kastningstillfället varit å däcket
liggande, utan att der hafva sin rätta plats;
2. gods, som legat å däck, när det ej kastas för att lätta fartyg, som kommit
å grund, äfvensom gods, hvilket varit vid fartygets sidor fastsurradt;
3. gods, hvarå konnossement ej blifvit utfärdadt, eller som ej finnes i lastbok
eller å manifest antecknadt, derifrån dock undantagsm befälhafvarens, besättningens
och passagerares kläder och andra tillhörigheter, när eganderätten till
dem med ed eller annorledes styrkes;
4. dyrbarheter, penningar och värdepapper, som ej blifvit för befälhafvaren angifna;
5. skada å fartyg, dess tillbehör eller last, uppkommen genom pressning med segel;
skada å fartygets pumpar, uppkommen när pumpning sker för att hålla fartyget
läns;
6. segel, som blåst sönder; mast, stång eller rå, som blifvit bräckt eller fallit
ner, och sedan kappats.
§ 155.
Skada å fartyg skall, om reparation verkställes i nödhamn, derstädes, annars
i bestämmelseorten, värderas af dertill, för hvarje särskildt tillfälle, af behörig
myndighet utsedde, sakkunnige män. Kan skadans utrönande eller afhjelpande
ej ske utan lossning af lasten, förordnen värderingsmännen derom. Värderingen
omfattar endast den skada, som af sjöolycka skett under sista resan, och således
icke den, som härleder sig af ålder eller redskapens bristfällighet, samt skall,
särskildt för hvarje förloradt eller skadadt stycke, upptaga de för dess återställande
nödiga kostnader. Ej må botande af; skada eller lossning af last företagas
utan att besigtning och värdering, sorn nu sagdt är,1 föregått, derest ej befälhafvaren
kan styrka, att skadans obetydlighet ej lönat, eller trängande nöd ej medgifvit,
besigtnings och värderings anställande.
12
90
§ 156.
Skadans belopp utgöres af värderingssumman, när reparation af skadan ej
verkställes, eller, efter verkställd reparation i nödhamn, värderingssumman understiger
verkliga reparationskostnaden; men af verkliga reparationskostnaden, när
denna understiger värderingssumman.
Beloppet ersättes fullt ut för skada ä skrofvet, när fartyget ej varit tvä år
i sjön. För dylik skada, som timat sednare, äfvensom för annan skada afdrages,
såsom skilnad af nytt emot gammalt, en tredjedel, och å ankarkettingar en
sjettedel Ankaren ersättas alltid fullt ut.
Från ersättningsbeloppet sker derefter afdrag för värdet eller försäljningsbeloppet
af sådant, som i skadadt skick egt värde och blifvit beräknadt att med
nytt ersättas.
§ 157.
Vid bestämmande af skada å gods, som skall i gemensamt haveri ersättas,
utrönes godsets beskaffenhet och mängd genom konnossement, manifest, faktura
eller andra bevis, dess värde enligt gångbart pris å oskadadt gods af samma art
i bestämmelseorten, när fartyget dit anländer. Har godset ej något gångbart pris
å den ort, bestämmes värdet genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde på
sätt i § 155 säges.
Slutar resan i nödhamn, eller bergås gods efter skeppsbrott, träda nödhamnens
eller bergningsortens pris i stället för bestämmelseortens.
Från det sålunda funna värdet afdragas landnings- och försäljningskostnader,
tull och frakt.
§ 158.
Har gods gått helt och hållet förloradt, utgöres skadans belopp af värdet,
utrönt på sätt § 157 säger.
.§ 159.
Har gods blifvit skadadt, utgöres skadans belopp af skilnaden emellan godsets
värde i oskadadt tillstånd, utrönt på sätt § 157 bestämmer, och dess värde i
skadadt tillstånd, med afdrag af landnings- och försäljnings-kostnader, tull och
frakt. Sistnämnde värde utrönes genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde
på sätt i § 155 säges.
Har godset likväl, innan haveriräkningens uppgörande, blifvit försåldt, anses
desi försäljningspris, med de afdrag, föregående moro. stadgar, utgöra dess värde
i skadadt tillstånd.
91
§ 160.
Vid beräkning af den ersättning, som skall utgöras för gods, uppoffradt
eller skadadt i gemensamt haveri, afdrages den skada, det lidit genom enskildt
haveri före, vid eller efter haveritillfället.
§ 161.
Förlust af frakt utgöres af det belopp, som, enligt fraktaftal, varit i frakt
betingadt för gods, som i gemensamt haveri ersättes.
Slutar resan i nödhamn, beräknas frakten efter de grunder, § 5 bestämmer.
§ 162.
Skadan fördelas 5 fartyg, last och frakt, i förhållande till hvarderas värde.
§ 163.
Fartyget deltager i gäldande aT gemensamt haveri efter:
1. värdet, hvartill fartyget, när faran upphört, uppskattas af sakkunnige män, utsedde
på sätt i § 135 säges; och
2. värdet af den skada å fartyget och dess tillbehör, hvilken enligt § 156 beräknas
till ersättning i gemensamt haveri.
Faran upphör i den hamn, der fartyg och last skiljas åt, eller, om nödhamn
dessförinnan anlöpes till skadans botande, i denna.
§ 164.
Lasten deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet af allt det gods, som vid haveritillfället funnits ombord, och ej, före
fartygets ankomst till den hamn, der faran upphör, gått förloradt, utan alt
sedan hafva blifvit bergadt, utrönt, för oskadadt gods, på sätt § 157 stadgar,
för skadadt gods, enligt §§ 159 och 160; och
2. värdet af det, som beräknas såsom ersättning för gods, förloradt eller skadadt
i gemensamt haveri.
Om den hamn, i hvilken faran upphör, gälla bestämmelserna i föregående §.
§ 16S.
Frakten deltager i gäldande af gemensamt haveri med halfva beloppet af:
1. den frakt, som är förtjent;
2. den frakt, som beräknas till ersättning i gemensamt haveri.
92
§ 166.
Ar ej viss frakt öfverenskoramen, vare om dess bestämmande lag, som i
§ S sägs.
S *67.
Kommer gods, som i gemensamt haveri blifvit upptaget, efter dispachens
uppgörande till rätta, njuten de, som till gemensamma haveriet bidragit, i förhållande
till deras andel, ersättning ur samma gods, efter afdrag af bergarelön och
andra kostnader.
§ 168.
I gäldande af gemensamt haveri deltaga icke:
1. proviant och ammunition;
2. befälhafvarens och besättningens hyror;
3. befälhafvarens, besättningens och passagerares kläder och andra tillhörigheter,
hvilka till gods och varor icke kunna räknas;
4. allt hvad någon tager på sig och sjelf räddar;
5. det gods, hvilket i § 154 mom. 1, 2, 3 och 4 från ersättning undantages,
såvida det ej blifvit räddadt.
§ 169.
Utredning af den skada, hvilken såsom gemensamt haveri gäldas skall, och
fördelning af densamma sker genom haveriräkning (dispache), upprättad af dertill
förordnad tjensteman fdispacheur).
Dispache upprättas på det ställe, der fartyg och last skiljas åt, eller der
dispache för den ort vanligen uppgöres.
§ 170.
Befälhafvare eller den, hvilken haveriet angår, vare skyldig att till den
dispacheur, som skall utreda och fördela haveriet, skyndsamt aflemna alla handlingar,
hvilka af dispacheuren anses nödvändiga för skadans utredande och fördelning,
samt honom i öfrigt med nödiga ujjplysningar tillhandagå.
§ 171.
Sedan dispacheuren fått emottaga fullständiga haverihandlingar, vare han
skyldig att sist två månader derefter å dag, som genom anslag å stadens rådstufva
af honom kungöras bör, hafva denna upprättad och tvefaldt utskrifven med derå
93
tecknad underrättelse, inom hvad tid den missnöjde bör, till sin talans bevakande,
målet vid domstol anhängigt göra; utgifve ock det ena exemplaret till den, handlingarne
aflemnat, och hålle det andra öfrige delegare i haveriet tillhanda.
§ 172.
För haveribidrag, som af gods bör utgå, ege befälhafvare till godset samma
rätt, som för fraktfordran (§ 117).
För godsegares fordran på haveribidrag af fartyg och frakt häfta dessa. Fartyget
må ej lemna den hamn, der haveriet blifvit uppgjordt, förr än bidragen af
fartyg och frakt blifvit guldna eller säkerhet derför ställd.
§ 175.
Till enskildt haveri räknas all skada och kostnad, hvilken ej till gemensamt
haveri kan räknas, såsom:
1. tillfällig skada å fartyg eller gods af eld, isgång, storm eller sjöstörtning, af
fartygets segling eller drifvande på annat, af dess stötning på klippa, grund eller
strand, af uppkommen läcka, genom bristande, skamfilande, bortblåsande, eller
förlust af mast, stång, rå, segel eller annan fartygets tillbehör, så ock af skeppsbrott,
kondemnation, sjöröfvares borttagande af fartyg eller last eller plundring af
skeppsredskap eller af gods, när det sker, utan att befälhafvare något deraf utgifver
till befrielse från ytterligare våld;
2. kostnad för sådan omlastning af gods, som i § 116 sägs, så ock den förhöjning
af frakt, som dervid måste erläggas;
3. reklamationskostnad, när fartyg och last, efter skedd uppbringning, hvar för sig
reklameras;
4. kostnad för protest och sjöförklaring i anledning af de i denna § omförmälda
olyckshändelser, då gemensamt haveri tillika icke egt rum, så ock kostnad för
besigtning och värdering af sådan skada, som i mom. 1 upptagen är;
5. arvode till kommissionär vid de i föregående momenter omförmälda olyckshändelser
och för dervid gifua penningeförskott;
6. kostnad och förlust, som i § 146 mom. 11 omförmälas, när anskaffandet af
penningar varit föranledt af enskildt haveri.
§ 174.
Alla sådana förluster och kostnader, som i föregående § omförmälas, falla enskildt
å fartyg, frakt eller last, eller å den del af lasten, som af skadan träffad
blifvit och kostnaden föranledt.
94
Hafva kostnader, som ej kunna till gemensamt haveri hänföras, blifvit gjorda
å fartyg och last, då skola de efter billighet fördelas å de föremål, för hvilkas
nytta de blifvit använda.
§ 175.
Slitning å fartyg och redskap, skeppsumgälder och kostnader i lastnings- och
lossningsort, så ock karantäns- och annan kostnad i den hamn, fartyget anlöper
för motvind, svårt väder eller af annat skäl, som ej kan räknas till gemensamt eiler
enskildt haveri, faller fartyget ensamt till last, såvida • derom ej annorlunda vid
fraktslut aftaldl är.
Ont fartygs segling eller drifning på ett annat.
§ *76.
Hvad befälhafvare har att iakttaga till undvikande af sammanstötning med
andra fartyg; derom är särskildt stadgadt.
§ 177.
Uppstår skada å fartyg derigenom alt ett fartyg seglar eller drifver på ett
annat och är befälhafvaren eller någon af besättningen dertill vållande, ersätte han
skadan och rederiet ansvare derför efter hvad i § 50 stadgas.
Är sammanstötningen förorsakad genom vållande å båda sidor eller af rätt
våda; drage hvartdera fartyget sin skada.
$ 178,
När sammanstötning skett, skall domstolen, vid bedömande af frågan om vållandet,
taga i betraktande om tiden medgaf öfverläggning eller om beslut skulle
plötsligen fattas.
Härleder sig sammanstötningen från vållande å båda sidor, ege domstolen
likaledes alt pröfva om endera befälhafvaren är väsendtligen mera vållande än den
andre, och, i sådant fall, ålägga honom att gälda en del af det andra fartygets skada.
§ 179.
Ligga två eller flera fartyg för ankar, och kunna de hvarandra för när komma;
vare den befälhafvare, som sist ankomrnit, skyldig att, på den andres tillsägelse,
95
flytta sig längre bort, så snart det ske kan. Gör han det ej, svare bans fartyg
och frakt för all skada, som genom den motvilja det andra fartyget tillskyndas, och
drage sjelf sin egen.
§ 180.
Lasten i det fartyg, som skadar ett annat, må ej i något fall i fartygets ersättningsskyldighet
deltaga.
Har gods blifvit skadadt genom fartygs sammanstötning med ett annat och
är befälhafvaren eller någon af besättningen å ettdera fartyget dertill vållande, vare
lag, som i § 177 mom. 1 sägs. Är vållande å båda sidor, gälde hvardera befälhafvaren
den skada, som lasten i hans fartyg åkommit, der ej den ene befälhafvaren
är väsendtligen mera vållande än den andre, i hvilket, läll vare lag, som i
§178 mom. 2 sägs.
§ 181.
Vill man söka skadestånd för fartygs segling eller drifning på ett annat; gore
det först genom protest, och sedan, i brist af godvillig öfverenskommelse, genom
stämning i laga ordning. Ej må i och för det skadestånd fartyget uppehållas, sedan
rederiet för ersättningen behörigen godkänd borgen ställt.
Om strandning och skeppsbrott, så ock om skeppsfyud och strandvrak.
§ 182.
Råkar fartyg i sjönöd, skola befälhafvare och besättning göra allt hvad som
står i deras makt, för alt afvärja olycka och icke öfvergifva fartyget, så länge hopp
om räddning finnes. Är räddning omöjlig och faran så hotande, att de nödgas
öfvergifva fartyget, böra befälhafvare och besättning, så snart sora möjligt, draga
försorg om bergning af fartyg och gods, dels genom att sjelfve återvända till
vraket, dels genom att skaffa nödig hjelp.
§ 183.
När ett fartyg behöfver hjelp af båtar och folk, skola de kringboende, så
snart de erhållit underrättelse derom, infinna sig på stället att sådan hjelp erbjuda.
De må dock vid bergningen lika så litet påtvinga befälhafvaren sin hjelp som vägra
den, derföre att öfverenskommelse om viss betalning ej skett.
96
Strandegaren och de kringboende skola, när de fått kunskap om tjmad sjöolycka,
straxt göra anmälan derom hos kronofogde eller länsman, hvilken, oin han
anser det nödvändigt, skall infinna sig på stället, att vid hergningen gå befälhaf
varen
tillhanda.
Befälhafvaren vare skyldig att leda bergningsbestyret, der ej, efter ortens lag,
sådan befattning är honom förbjuden.
§ 184.
Öfver allt, som bergadt varder, så ock öfver antalet af manskap, farkoster
och foror, som begagnas till bergningen och godsets forsling i land lill upplagsställe
och uppläggande derstädes, före befälhafvaren sjelf eller genom styrmannen å fartyget
noggrann anteckning; vare ock skyldig att granska och till rigtigheten, genom
påskrift, erkänna alla i och för bergningen afgifna kostnadsräkningar; att besörja
det bergade godsets sorgfälliga vård och, så skyndsamt sig göra låter, dess besigtning.
Kan det bergade ej utan skada ligga under öppen himmel, äro de kringboende
skyldige att, emot billig ersättning, lemna nödigt förvaringsrum derför.
§ 185.
Är fara att förolyckadt fartyg eller gods tager ytterligare skada, innan redares
eller godsegares eller deras ombuds föreskrift hinner ankomma, vare befälhafvare,
der ortens lag ej annorlunda stadgar, skyldig att, efter föregången besigtning,
foga anstalt om försäljning deraf å öppen auktion, sedan den blifvit i närmaste
kyrkor, eller i ortens tidningar eller på annat brukligt sätt kungjord. Bergadt
gods, som utan äfventyr af förskämning vårdas kan, må befälhafvare icke låta
försälja, utan att förut hafva inhcmtat lastemottagarens eller hans ombuds föreskrift,
der värdet ej så ringa är, att en större del deraf skulle åtgå i kostnad för godsets
längre vård.
§ 186. •
Fartygs befälhafvare ege, der han så nödigt pröfvar, att ombud för fartyget
till sitt biträde antaga; vare ändå skyldig att å bergningsort qvarstadna, tills det
bergade försåldt är, om han finner sin personliga tillsyn ledande till redares eller
godsegares större fördel och rederiet ej annorledes föreskrifvit.
. § 187.
Kunna parterne ej förena sig om bergarelön, skall den af domstolen bestämmas.
Den bergarelön, hvarom godsegare eller befälhafvare vid olyckstillfället
öfver
-
97
öfverenskomroit, äfvensom de af bergarne för deras biträde uppgifna kostnader, skola,
när de betydligt öfverstiga billigheten och godsegare eller befälhafvare det yrkar,
af den domstol, som öfver bergningen eger att döma, jemkas tili hvad skäligt
vara kan. ,
Härvid har domstolen att fästa afseende å sig företeende omständigheter såsom:
1. om bergningen varit förenad med särdeles fara och möda för bergarne;
2. om bergarne lidit till sin helsa eller de af dem begagnade redskap tagit skada;
3. om fartyget redan var öfvergifvet af besättningen;
4. om bergningen skett medelst särskilda, af bergarne för detta ändamål anskaffade
redskap;
5. det bergade godsets värde.
Bergarelön må dock ej öfverstiga det bergades värde.
Besättningen håfve ock, för sitt biträde vid bergningen, rätt till lämplig bergarelön,
som, vid tvist, af domstolen bestämmes.
§ 188.
Bergadt gods må ej af egaren tagas i besittning, innan bergarelön betald,
eller borgen eller annan säkerhet derför ställd blifvit.
§ 189.
Kunna bergare ej komma öfverens om den andel af bergarelöneri, hvardera
tillfalla skall, bestämmes detta, med ledning af de i § 187 angifna omständigheter,
af domstolen. Har fartyg i sjön något bergat, tillfaller hälften af bergarelönen
rederiet, en Ijerdedel befälhafvare!! och återstoden delas emellan besättningen i förhållande
till den lön, de uppbära.
§ 190.
Hvar som i saltsjön inom Svensk skärgård, eller vid Svensk kust, eller i rikets
segelbara insjöar, Höder eller kanaler, bergar af egare öfvergifvet skeppsvrak
eller till fartyg hörande redskap eller gods, ehvad sådant från botten upptages eller
på vattnet Hylande eller å strand drif vet anträffas, vare skyldig att fyndet anmäla
hos närmaste krono- eller tullbetjent, som derom till distriktets tullkammare ofördröjligen
ingifver underrättelse. Förtiger han bergningen, eller något af hvad bergadt
är undandöljer eller förskingrar, håfve förverkat bergarelön och straffes efter
allmän lag.
Har fartyg under resa något bergat; allemne befälhafvare!! det till tullstation
i den Svenska ort, dit han först anländer. Anlöpes ej Svensk hamn, gifve han i
13
98
den utländska orten hos Svensk konsul, eller, der sådan ej finnes, hos annan behörig
myndighet, bergningen tillkänna och låta del bergade på offentlig auktion försälja;
kungöre ock rederiet om förloppet och redovise för detsamma försäljningssumman.
Sedan vare på rederiets omsorg och ansvar, att de insända medlen aflemna
till Konungens Befallningshafvande i orten, hvilken derefter förfar, enligt hvad
i § 191 stadgas.
Döljer eller förskingrar fartygs befälhafvare eller redare hvad bergadt är eller
derför influtna medel; ansvare såsom förut sägs.
§ 191.
Om angifvet fynd åligge tullkammaren att göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande
i länet, som om bergningen låter kungörelse tre gånger införas i
rikets officiela tidning. Kommer egare inom år och dag, sedan sist kungjordt var
och viser sin rätt; tage han sitt åter, emot det att han till den, som bergat,
utbetalar kostnaden för gödsets bergande, kungörande och vård, samt den
bergarelön, som domstol kan pröfva skäligt att bestämma. Kommer han ej, tillfaller
bottenfynd och gods, i öppen sjö anträffadt, den som bergat, men strandvrak
tillfälle Kronan, efter afdrag af bergarelön och kostnader för dess bergning
och vård. Kan hvad bergadt och angifvet är ej vårdas utan fara för försämring;
skall det vid offentligt utrop försäljas och de influtna medlen i länets ränteri nedsättas.
Om Försäkring.
Allmänna bestämmelser.
% 192.
Föremål för försäkring är hvarje interesse, som kan i penningar uppskattas
och är beroende deraf att fartyg eller last icke förloras eller i värde förminskas
till följd af de faror, som under sjöfart kunna uppkomma.
Aftal, som innefattar egenskap af vad om sjöresos utgång, vare ogildt.
% 193.
Isynnerhet kunna följande föremål försäkras:
fartyg med allt dess tillbehör och utredning;
frakt;
gods och varor;
99
bodmeripenningar jemte premieo, haveribidrag, och för fartygs behof eller för haveri
utbetalda eller förskjutna medel;
andra fordringar, hvilka efter lag eller till följd af särskildt aftal böra gäldas ur
fartyg, frakt och gods;
förmodad vinst å varor;
provision å varor;
den fara, försäkringsgifvaren åtagit sig (återförsäkring)
Försäkring af ett bland dessa föremål inbegriper icke försäkring af ett annat.
§ 194.
Ej må dispacheur, mäklare eller skeppsklarerare sluta afhandling som försäkringsgifvare,
eller i bolag till försäkrings gifvande ingå. Sker det, vare premien
eller hans vinst af bolaget till fattigkassan vid närmaste sjömanshus förverkad.
§ 195.
Försäkring må ej slutas:
1. af fartygs befälhafvare eller besättning å kaplake, hyra eller lön; men hafva de
för egen räkning köpmannavaror ombord må de dem försäkra;
2. å krigsföruödenhetcr och lifsmedel, tillhörande eller bestämda att föras till rikets
förklarade fiende;
3. å föremål, som redan till sitt hela värde är förbodmadt; uppgår bodmerilånet
endast till en del af föremålets värde, må återstoden deraf försäkras.
§ 196.
Försäkring kan tagas:
för egen räkning;
för annans räkning, och då med eiler utan uppgift af den, för hvars räkning försäkringen
slutes; samt
utan tillkännagifvande om försäkring tages för egen eller annans räkning (»för
vederbörandes räkning» eller dylikt).
§ 197.
Försäkring för annans räkning kan tagas med eller utan uppdrag af den,
för hvilken den slutes. Sker det utan uppdrag, vare den, som försäkringen afsluter,
skyldig att denna omständighet för försäkringsgifvaren tillkännagifva. Underlåter
han det; då är, ehvad den, för hvars räkning försäkringen sluten är, densamma
godkänner eller icke, försäkringen ogiltig och försäkringsgifvaren lika väl
berättigad att premien behålla.
100
§ 198.
Det försäkrade föremålets fulla värde är dess försäkringsvärde; den summa,
hvartill det blifvit försäkradt, är försäkringssumman.
Ofverstiger försäkringssumman försäkringsvärdet, är försäkringen af öfverskottet
utan laglig giltighet.
Understiger försäkringssumman försäkringsvärdet, då betalar, vid skedd skada,
försäkringsgifvaren endast så stor del af skada och kostnader, som svarar emot
försäkringssummans förhållande till försäkringsvärdet.
§ 199.
Har samma föremål blifvit, i god tro, lör samma lära samtidigt försäkradt
till belopp, hvilka sammanräknade öfverstiga försäkringsvärdet; då
svara samtlige försäkringsgifvarne endast för försäkringsvärdet och hvardera i del
förhållande, som den af honom tecknade försäkringssumma står till samtliga försäkringssummornas
belopp.
Försäkringar, innehållna i en och samma police eller afslutua å en och samma
dag, anses såsom samtidiga.
§ 200.
Ar ett och samma föremål genom flera, icke samtidiga, försäkringar försäkradt
för samma fara och för samma tid; då gäller en sednare försäkring endast för så
stor del af försäkringsvärdet, som icke genom en tidigare försäkring blifvit betäckt.
§ 201.
En sednare försäkring gäller dock, om
1. vid dess ingående, försäkringstagaren förbundit sig att till försäkringsgifvaren
afstå sina, till följd af en tidigare försäkring, tillkommande rättigheter;
2. vid dess ingående försäkringstagaren förbehållit sig att göra den gällande såvida
han, till följd af en äldre försäkringsgifvares obestånd, eller till följd af den äldre
försäkringens ogiltighet, ej blifver betäckt genom denna;
3. den tidigare försäkringen är tagen för annans räkning utan uppdrag, den sednare
deremot af försäkringstagaren sjelf, såvida denne, vid den sednare försäkringens
ingående, antingen varit om den tidigare försäkringen okunnig eller
förklarat sig vilja från densamma afstå.
§ 202.
Äro flera försäkringar slutna samtidigt eller elier hvarandra, och sker efter
-
101
gift i endera forsäkringsgifvarens förbindelser, är sådant utan inverkan pä de öfriges
rättigheter.
§ 203.
Hafva försäkringstagare och försäkringsgifvare uttryckligen bestämt ett visst
värde å det försäkrade föremålet att dem emellan gälla, utgör detta dess försäkringsvärde
(taxerad eller sluten police). •
Försäkringsgifvaren vare dock berättigad att erhålla nedsättning af det öfverenskomua
värdet, om han viser att detta, vid aftalets ingående, betydligt öfverstigit
det verkliga värdet.
§ 204.
Ar värdet ej bestämdt genom uttrycklig öfverenskommelse, då bestämmes det
på sött följande §§ stadga (öppen police).
§ 205.
Fartygets försäkringsvärde utgöres af det värde det hade, när försäkringsgifvarens
fara började. Till delta värde kan, genom uttrycklig öfverenskommelse,
läggas kostnaden för utrustningen, besättningens hyror och försäkringskostnaden,
såvida ej dessa kostnader redan äro försäkrade genom försäkring af
bruttofrakten.
§ 206.
Frakten kan til! sitt bruttobelopp försäkras, såvida ej utrustnings- och försäkringskostnad
samt besättningens hyror äro särskildt försäkrade, i hvilket fall försäkring
får tagas endast å fraktens nettobelopp.
För bestämmande af försäkringsvärdet å frakt, gäller fraktaftal eller kon
nossement.
Är frakt hvarken i fraktaftal eller konnossement utsatt, varde då såsom för
säkringsvärde
beräknad den, i laslpingsorten, för dylik resa, gångbara frakt eller,
der denna ej utrönas kan, det belopp, som. i följd af fraktslut i angränsande hamnar,
under likartade förhållanden, må skäligt anses.
§ 207.
Är, vid försäkring af frakt, ej bestämdt om försäkringen gäller hela eller en
del af frakten, anses den gälla hela frakten.
Är ej bestämdt om försäkringen gäller brutto- eller nettobeloppet af frakten,
anses den gälla bruttobeloppet.
109
Vid försäkring af frakt, betingad för fram- och återresa, anses, der annorledes
ej aftaldt är, hälften belöpa på hvardera resan.
§ 208.
Försäkringsvärdet å gods och varor bestämmes efter deras värde vid afskeppningen,
utrönt genom faktura eller börspris, eller, der sådana pris saknas, på annai
lämpligt sätt, med tillägg af tull och alla omkostnader vid deras inköp, försäkring
och afskeppning.
Till detta värde må äfven, genom uttrycklig öfverenskommelse, läggas frakt,
kostnader under resan, tull och öfriga utgifter i bestämmelseorten.
§ 209.
Ar försäkring tagen å utruStningskostnader eller hyror, eller, vid försäkring
af gods, å frakt och andra kostnader för detsamma, och kommer någon del af
dessa utgifter att. till följd af olyckshändelse, icke utgå, vare försäkringen å denna
del af den försäkrade summan förfallen.
§ 210.
Förmodad vinst och provision anses försäkrade, endast då uttrycklig öfverenskommelse
derom blifvit i policen införd.
Vid försäkring af varor, mod tillägg af förmodad vinst och provision, upp
gifve
försäkringstagaren vinsten och provisionen till vissa procent. Äro procenten
ej utsatte i försäkringsbrefvet, må till grund för ersättningen antagas, af förmodad
vinst högst tio, af provision högst två, procent af de varors försäkringsvärde, af
hvilka vinsten eller provisionen beräknas.
§ 211.
Försäkringsbref eller så kallad police bör,' der ej aftalets förbehåll och vilkor
annorlunda föranleda, innehålla :
1. försäkringstagarens eller hans ombuds namn:
2. det försäkrade föremålet;
3. fartygets och dess befälhafvares namn;
4. in- och utlastningsorterna;
5. bestämdt tillkännagifvande när fartyget ej är bygdt på krafvel eller ej är hel—
däckadt, så ock, när gods försäkras, om det ej är lastadt under däck;
6. tiden, när fartyget kommer att afsegla eller redan afseglat;
105
7. huruvida försäkringen gäller för resa, eller för bestämd tid, för fram- och återresa,
eller för ettdera;
8. försäkringssumman i Svenskt mynt;
9. den betingade försäkringsafgiftens belopp.
Försäkringsbrefvet förses slutligen med dag och årtal samt försäkringsgifvarens
underskrift.
§ 212.
Tages återförsäkring af en redan gifven försäkring; då skall aftalets egenskap
af återförsäkring i försäkringsbrefvet uttryckligen uppgifvas. Annars vare återförsäkringen
ogiltig och premien förverkad.
S 213.
Har försäkringsgifvaren ersatt skada eller förlust, som varit vållad af tredje
man; då inträder han i försäkringstagarens rättigheter emot den, som skadan eller
förlusten vållat.
Ar försäkring tagen å en fordran, till hvars gäldande ett, för sjöfartens faror
utsatt, föremål varit afsedt, då inträder ock, i händelse detta föremål skadas
eller förgås, försäkringsgifvaren i försäkringstagarens rättigheter emot gäldenären,
såvidt de blifvit af försäkringsgifvaren godtgjorda.
I de fall, denna § omtalar, vare försäkringstagaren ej förbunden att först
göra sitt anspråk gällande emot den, som skadan vållat eller emot gäldenären,
utan eger att genast fordra sin ersättning ut af försäkringsgifvaren.
§ 214.
Vill försäkringstagare till annan öfverlåta sitt försäkringsbref, gore det skriftligen
med namnets undertecknande.
§ 215.
1 de fall, der denna lag ålägger försäkringstagare att, efter försäkringsaftolets
ingående, någon, försäkringen angående, underrättelse försäkringsgifvaren meddela,
anses han hafva denna skyldighet fullgjort, då han, genom allmänt begagnad befordringsanstalt,
till försäkringsgifvaren meddelandet afsändt, under dennes vanliga
adress.
§ 216.
De, enskilde emellan, ingångna försäkringsaftal varén ej ogiltige, ändå
104
att de blifvit under andra vilkor afslutna, än denna lag föreskrifver, såvida aftalet
grundar sig på sådant försäkringsbart interesse, sora § 192 omförmäler.
Försäkringstagarens förbindelser.
§ 217.
Försäkringstagaren, den som för hans räkning försäkringen afsluter, samt
hvar och en annan, sora med försäkringens afslutande tager befattning, vare skyldig
att, vid aftalets ingående, fullständigt och sannfärdigt uppgifva alla de omständigheter,
hvarom försäkringstagaren sjelf, såväl som de, hvilka, i afseende på samma
försäkring, handla för hans räkning, å den tid ega kännedom, såvidt samma
omständigheter äro försäkringsgifvaren nödvändiga att känna till bedömande af den
fara, han öfvertager oell af vilkoren för detta öfvertagande. Sker det ej, och kan
sedan visas att samma omständigheter varit eller bort vara försäkringstagaren
eller dem, som å hans vägnar handlat, bekanta, vare försäkringen ogiltig och pre
mien
förverkad.
Försäkring, sluten för annans räkning, ege dock bestånd, om en omständighet,
som kunnat inverka på försäkringsgifvarens beslut att försäkringen ingå, blifvit
försäkringstagaren så sent bekant, att han icke, utan vidtagande af utomordentliga
åtgärder, kunnat, vid försäkringens afslutande, derom meddela underrättelse; äf
vensom,
då försäkring skett utan dens vetskap, för hvars räkning den tagen är,
bristande uppgift af någon omständighet, som han, men icke den, som försäkringen
slöt, afvetat, icke verkar till försäkringens återgång.
§ 218.
Har den, som försäkringen afslöt, äfven i god tro, gjort en oriktig uppgift i
afseende på en försäkringen rörande väsendtlig omständighet, vare försäkringen ogild
och premien förverkad.
§ 219.
Har man tagit försäkring efter den tid, då skada å det försäkrade föremålet
inträffat, vare aftalet ändock gildt, der den, som försäkringen tagit, med ed eller
annan bevisning kan styrka att han, vid försäkringens afslutande, varit i god tro.
§ 220.
105
§ 220.
Vill man sluta försäkring att gälla från ort, dit fartyget ännu icke anländt,
eller å varor, som icke oförtöfvadt blifva inlastade, angifve försäkringstagaren, vid
försäkringens afslutande, denna omständighet eller sin bristande kunskap derom.
Sker det ej, vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 221.
Å fartyg och gods må ock försäkring tagas sedan det från lastningsorten algått;
dock skall försäkiingstagaren tillkännagifva tiden, när fartyget afseglade, eller
sin bristande kunskap derom, så ock all den underrättelse, han sist om fartyget
erhållit och låta sådant i försäkringsbrefvet anteckna.
§ 222.
Vill man taga försäkring å fartyg eller gods från ort, dit fartyget under resa
redan anländt, uppgifva försäkringstagare tiden, när fartyget från aflastningsorlen
afgått och när det kommer alt lemna den hamn, derifrån faran skall börja.
§ 225.
Försäkringsbref å varor må ock utfärdas, ändå att fartygets och dess befäl—
hafvares namn obekant är; dock skal! denna bristande kännedom i försäkringsbrefvet
tillkännagifvas, så ock allastnings- och lossningsort, allastarens namn och,
då emottagaren känd är, äfven dennes. Sedan försäkringstagaren om fartygets och
dess befälhafvares namn kunskap erhållit, vare han skyldig att genast försäkringsgifvaren
derom underrätta, och desamma i försäkringsbrefvet införa låta.
Underlåter försäkringstagare alt lemna de uppgifter, sorn i denna och §§ 221
och 222 föreskrifvas, vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 224.
Finnas bland försäkrade varor penningar, dyrbarheter och värdepapper, konstsaker,
kanoner eller mörsare, skjut- eller sidogevär, krut, kulor, bly, eller annan
krigsredskap, eller sådana varor, som äro lätt underkastade skada; böra dessa föremål
vid försäkringen bestämdt uppgifvas och under sina rätta namn i försäkringsbrefvet
införas. Vill man försäkra gods, som till krigsredskap icke egentligen
hörer, men af krigande makter är förklaradt förbjudet, vare skyldig att godset under
sitt rätta namn uppgifva eller åtminstone dess egenskap af förbjudet i för—
14
106
säkringsbrefvet införa; allt vid äfventyr af försäkringens ogiltighet och premiens
förverkande.
§ 228.
Vid försäkring af bodmeri skall, der lånet i nödhamn taget är, försäkringstagaren
uppgifva första afseglingsorten, så ock om fartyg, frakt och last, samfäldt
eller hvar för sig, eller endast delar deraf, blifvit för lånet pantförskrifna.
1 brist af sistnämnde uppgift anses bodmeripenuigarne försäkrade på fartyg,
frakt och last, så alt, vid inträffad olycka, försäkringsgifvaren endast betalar hvad
som till lånets gäldande icke hade kunnat utgå, om alla tre föremålen varit för lånet pantförskrifna;
dock eger endast försäkringsgifvaren att göra sig denna bestämmelse
till godo.
§ 226.
Om, innan försäkringsgifvarens fara börjat, resan förändras, då är, vid försäkring
af fartyg och frakt, försäkringsgifvaren från sin förbindelse fri; och, vid
annan försäkring, fortfar hans förbindelse endast såvida resans förändring skett utan
försäkringstagarens vållande eller begifvande.
Sker ändring af resan eller faran annorledes förändras eller förökes, sedan
försäkringsgifvarens äfventyr börjat, upphör hans ansvar för hvarje efter förändringen
inträffad olyckshändelse, såvida ej farans förändring eller förökande skett utan
försäkringstagarens vållande eller begifvande eller varit utan inflytande på den sednare
inträffade olyckshändelsen oller skett af nödfall, föranledt af en fara, för
hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 227.
Ombyte af befälhafvare å fartyg verkar icke till försäkrings återgång; dock
bör sådant, vid det äfventyr § 223 bestämmer, för försäkringsgifvaren kungöras.
§ 228.
Har resan utöfver den tid, som i försäkiingsaftalet varit förutsatt, blifvit fördröjd
till en farligare årstid, vare försäkringstagaren skyldig att, så fort det honom
kunnigt blifvit, försäkringsgifvaren om dröjsmålet underrätta och med honom
om en motsvarande förhöjning i premien öfverenskomma. Gör han det ej; bafve sin
försäkringsrätt, jemte premien, föi verkat. Kan öfverenskommelse om förhöjningens
belopp ej träffas, varde det bestämdt genom skiljomän, om hvilkas väljande och
beslutanderätt vare lag, som i <§ 334 sägs.
107
§ 229.
Vid forsla tidning försäkringstagare erhåller om sjöskada eller annan olycka,
som träffat försäkradt föremål, kungöre han det lörsäkringsgilvaren och öfverenskomma
med honom om nödiga åtgärder till de försäkrade föremålens bergning,
vård eller försäljning; besörje ock sjelf, till dess försäkringsgilvarens svar ankommit,
hvad som i dessa hänseenden nödigt vara kan. Underlåter försäkringstagare, utan
laga förfall, att oförtöfvadt underrätta försäkringsgilvaren om olyckan och att under
tiden bevaka hans rätt, vare han förlustig sin rätt till ersättning för hvad som
genom hans försumlighet blifvit skadadt eller gått förloradt.
§ 250.
Premien skall, såvida ej annorledes ölverenskommet är, erläggas genast efter
aftalets afslutande och emot policens utlemnande.
Den, som försäkringen afslutit, är förbunden att premien betala.
Är försäkring afsluten för annans räkning, och den, som försäkringen afslöt,
råkar på obestånd, då är den, för hvars räkning försäkringen blifvit tagen, för—
pligtad att premien betala, såvida han ej redan erlagt den till honom, som försäkringen
afslöt.
Försäkringsgifvarens förbindelser.
§ 231.
Försäkringsgifvaren vare skyldig att, såvidt icke annorledes är aftaldt, vidkännas
följden af all den fara, för hvilken fartyg eller last, under det försäkringen
räcker, äro utsatte. I synnerhet svarar han för faran af:
4. naturhändelser och sjöolyckor, äfven uppkomua genom tredje mans vållande såsom:
sjövattens inträngande, strandning, skeppsbrott, sjunkning, eld, explosion,
blixt, jordbäfning, skada genom isgång, kantring, sjökast o. s. v.;
2. krig och åtgärder af högre hand;
3. arrest och seqvester;
4. stöld, sjöröfveri, plundring och andra våldsamheter;
8. förbodmande af de försäkrade föremålen för resans fortsättning eller deras användning
på annat sätt för nämnda ändamål;
6. oredlighet och förseelse af befälhafvaren eller någon af besättningen, såvidt derigenom
skada å det försäkrade föremålet uppstår;
7. sammanstötning af fartyg, utan afseende derpå att det försäkrade föremålet omedelbart
genom sammanstötningen eller genom dess följder lider skada, eller att
108
den uppstår derigenom att af det försäkrade föremålet ersättning måste utgöras
för skada, som tillfogats tredje man.
- § 232.
Deremot svarar försäkringsgifvareu icke:
1. vid försäkring al fartyg eller frakt,
för den skada, som uppkommer derigenom ali fartyget, vid den tid faran började,
icke varit sjövärdigt eller behörigen ulrustadt och bemannadt eller försedt
med behöriga skeppshandlingar, ej heller för den skada, som, utom vid sammanstötning,
uppstår derigenom att redarne måste utbetala ersättning för den förlust,
som genom besättningens förvållande blifvit tredje man tillfogad.
Har försäkringsgifvare, efter tagen kännedom om fartygets beskaffenhet,
godkänt detsamma såsom sjövärdigt för viss fara, ege ban ej alt, vid inträffad
skada, vägra ersättning på grund af fartygets bristande sjövärdighet, med mindre
han viser att denna brist, vid försäkringens afsluiande, varit försäkringstagaren
bekant och af honom blifvit fördold.
2. vid försäkring af fartyg,
för den skada, sorn uppkommer genom nötning, bruk och ålder;
3. vid försäkring af gods eller frakt,
för den skada, som bärrörer af godsetscgen lättf örderflighet, såsom när flytande
varor förskämmas, eller, utan att kärilet af yttre orsak skadas, utlaka, när frukt
ruttnar eller spanmål sammanbrinner, eller gods af ohyra uppfrätes; blifver dock
resan ovanligt länge fördröjd genom en olyckshändelse, för hvilken försäkrings—
gifvaren ansvarar, är han skyldig att ersätta den genom dröjsmålet uppkommande
skada af det slag, nu sagdt är;
4. vid försäkring af gods eller förmodad vinst,
för den skada, som uppstår genom vållande af aflastare eller lastemottagare i
denna deras egenskap;
5. för den skada, som uppkommer genom försäkringstagarens vållande, och icke
tillfogas det försäkrade föremålet i afsigt att rädda fartyg och last från en fara,
för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 233.
Försäkringsgifvare vare förpligtad att ersätta timad skada, äfven i det fall,
att försäkringstagaren är berättigad att fordra samma skada ersatt af tredje man,
emot rättighet att inträda i försäkringstagarens rättigheter emot denne 213).
Försäkringstagaren vare dock förbunden att till dess försäkringsgifvaren kommer i
tillfälle att sin rätt bevaka, vidtaga de åtgärder, som i delta hänseende kunna
vara af nöden.
109
§ 234.
Det bidrag till gemensamt haveri, som blifvit af dispacheur eller annan behörig
myndighet, å behörig ort, in- eller utrikes, utredt och lagdt å försäkradt
fartyg, frakt och last, vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta. Denna skyldighet
åligger honom äfven om det försäkrade föremålet blifvit vid haveriutredningen
uppskattadt till ett värde, öfverstigande försäkringsvärdet.
Är ej fulla värdet försäkradt, gälle hvad i § 198 mom. 3 stadgadt är.
§ 235.
Försäkringstagare är dock skyldig att till försäkringsgifvaren afträda sina anspråk
emot dem, som, i strid med den å utredningsorten gällande lag, blifvit på
hans bekostnad gynnade; men såvidt försäkringsgifvaren kan visa att försäkringstagaren
sjelf b ifvit gynnad derigenom alt skada, som drabbat honom tillhörigt
föremål, blifvit, i strid mot samma lag, godtgjord i det gemensamma haveriet, ege
försäkringsgifvaren att, vid uppgörelsen med försäkringstagaren, göra sin talan i
detta hänseende gällande.
§ 236.
De bidrag, som, på grund af haveriutredningen, böra af annan till försäkringstagaren
utgöras, vare försäkringsgifvaren jemväl skyldig att gälda, när försäkringstagaren
viser, att han icke kunnat samma bidrag utfå, ehuru han vidtagit de för
sådant ändamål föreskrifna åtgärder, eller att, utan underlåtenhet eller vållande å
hans sida, verkställighet af den erforderliga utredningen uteblifvit, eller ock att sådan
utredning icke kunnat åstadkommas elier uppenbarligen vore ändamålslös. 1
sistnämnda tre fall kan försäkringstagaren göra anspråk på ersättning för hela skadan,
elter försäkringsaftalets innehåll.
§ 237.
Den uppgjorda dispachens bestämmelser i afseende på kostnader, som blifvit
försäkradt föremål såsom enskildt haveri påförda, gällen ock i uppgörelse emellan
försäkringstagare och försäkringsgifvare, under förbehåll att den förre till den sednare
afträder sina anspråk emot dem, som möjligen blifvit obehörigen gynnade;
dock följer ej deraf förbindelse för försäkringsgifvare att vidkännas kostnader, för
hvilka han, till följd af försäkringsaftalet, icke eger ansvarighet.
§ 238.
Enskildt haveri vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta; dock tillgodonjuter
110
han dervid befrielse från ersättning för skada och kostnader, för hvilka godlgötelse
såsom gemensamt haveri redan utgått.
§ 239.
Kostnader, såväl sorn bidrag till gemensamt haveri, åligger det försäkringsgif
vare
att lill fullo gälda.
Från ersättning af skada, sorn till enskildt haveri hanföres, medgifves ej annat
afdrag, än det i § 156 omförmälda, derest ej försäkringsgifvaren sådant sig
förbehållit.
§ 240.
I allmänhet ansvarar försäkringsgifvare endast till försäkringssummans belopp.
Hafva dock kostnader blifvit i god tro gjorda till det försäkrade föremålets
bergning eller frigörelse, eller har haveri skett flera gånger, och öfverstiga de sålunda
gjorda utgifter försäkringssumman, eller inträffar sedermera total förlust; då
svarar försäkringsgifvaren för kostnaden och förlusten, ändå att den öfverstiger försäkringssumman,
ehuru ersättning för skada, som skett i hvarje särskildt haveri, ej
kan åläggas honom till högre belopp, än försäkringssumman utgör.
Försäkringstagaren vare dock, vid förlust af sin rätt till ersättning af det belopp,
hvarmed haveriet, tillsammans med sednare inträffande skada och kostnad, öfverskjuter
försäkringssumman förbunden alt, genast efter erhållen underrättelse om
haveriet, söka att de deraf förorsakade haveripenningar, på sin försäkringsgifvares
bekostnad och fara, försäkra, såvida ej denne, efter skedd tillsägelse, förklarar sig
vilja sjelf stånda faran för baveripenningarne.
Är ej fulla värdet försäkradf, utgå de i denna § omförmälda ersättningar efter
den i § 198 mom. 3 stadgade grund.
§ 241.
Vill ej försäkringsgifvaren erlägga de till följd af en olyckshändelse nödige
kostnader, utan heldre försäkringssumman utbetala, med rättighet att blifva från all
vidare förbindelse fri; vare det honom fillåtet. Sedan försäkringsgifvaren erhållit
underrättelse om olyckshändelsen och del af de upplysningar, försäkringstagaren är
i tillfälle att meddela, vare han, vid förlust af den rätt, nu sagd är, skyldig att
inom tre helgfria dagar förklara sig, huruvida ban sig af den rätt begagna vill.
De kostnader til! det försäkrade föremålets bergning, vård och reparation,
som blifvit gjorda innan försäkringsgifvaren förklarat sig vilja försäkringssumman
utbetala, vare han dessutom skyldig att vidkännas.
lil
S 242.
Har försäkringsgifvare afslutit försäkring under förbehåll af:
1. »fri från krigsrnolest», då ansvarar han icke för krigsfara, ej heller för annan
fara längre än till dess resan genom krigsfara hindras eller afbrytes;
2. »blott för sjöfara», då ansvarar han icke för krigsfara, men väl för all annan
fara, äfven sedan resan blifvit hindrad eller hämmad genom krigsfara;
3. »fri från skada utom i strandningsfall», då ansvarar han endast för skada, tillkommen
genom strandning,- kantring, sjunkande och andra olyckshändelser, hvarigenom
fartyget blifvit ovärdigt att iståndsättas, för kostnader, lör skada, uppkommen
genom eldsvåda, samt för skada, tillfogad genom beskjutning af flender.
Strandning anses ega rum, då fartyget under ovanliga förhållanden råkat
på grund och antingen icke kan blifva flott eller blifva flott först efter användande
af ovanliga åtgärder, såsom kappning af master, kastning af gods, o. s. v.
eller till följe af ovanligt högt vatten, eller då det blifver flott, efter att på
skrofvet hafva lidit en betydligare skada.
Om farans början och slut.
§ 243.
Försäkringsgifvarens fara böijar:
för fartyg och frakt, försäkrade för en resa,
i samma stund befälhafvaren gör början med att intaga last eller ballast;
för gods, förmodad vinst eller provision,
när godset, för att i fartyget inlastas, skiljes från land;
och upphör: *
för fartyg och frakt,
när lossning af godset eller ballasten slutat eller, utan försäkringstagarens för
summelse,
bort kunna sluta;
för gods, förmodad vinst eller provision,
när lossning slutat eller, derest den icke blifvit fördröjd genom försummelse
af försäkringstagare eller lastemottagare för hans räkning, bort kunna sluta.
§ 244.
Vid försäkring af bodmeri- eller haveripenningar börjar faran, då penningarne
blifvit försträckta eller, om försäkringstagaren sjelf utgifvit haveripenningarne, från
den dag de blifvit för ändamålet använde; den slutar, då faran för de föremål, å
112
hvilka bodmerilånet är taget eller haveripenningarne använde, skulle hafva upphört
i fall de varit försäkrade.
§ 245.
Tager man försäkring för fartygs fram- och återresa; fortfare försäkringsgifvarens
ansvarighet oafbrutet från början af fartygets lastning i afseglingsort, intill
dess det, efter återkomsten, utlastadt är, såsom i § 243 sägs.
Tecknar någon försäkring å fartyg för dess utresa och en annan för dess
hemresa; då börjar den sedoares och upphör den förres ansvarighet, när last eller
ballast för hemresan börjat intagas, ändå att någon del af den förra lasten ännu
vore qvar i fartyget.
§ 246.
Försäkras gods för lossning i en eller annan af två eller liera hamnar under
en resa; har sedermera fartyget till endera orten ankommit och hela laddningen
eller en del deraf blifvit utlossad; vare lörsäkringsgifvare från vidare ansvarighet
fri och behålie ändå den betingade premien. Är åter försäkriugsbrefvet stäldt på
den ena och den andra orten; anlöper fartygs befälhafvare endera af dem och
lossar någon del af lasten, men går med det öfriga till en eller flera af de andra
i försäkringsbrefvet utsatte orter; fortfare försäkringsgifvarens ansvarighet till dess
lossning å sista stället fullbordad är, inom den tid, i § 243 sägs. Äro åter
både fartyg och last försäkrade på flere orter under en och samma resa, gäller
försäkringen å fartyget för hela resan, ändå att lasten å någon af bestämmelseorterna
redan vore utlossad.
S 247.
*
Vid försäkring, gällande från ort, dit fartyget ännu icke anländt (§£220),
börjar försäkringsgifvarens ansvarighet vid fartygets ankomst till den ort, derifrån
försäkring tagen är; vid sådan försäkring, som i g 222 omförmäles, från den dag
försäkringstagare uppgifvit såsom afseglingsdag. Om, i någon af de händelser, nu
sagde äro, å den ort, dit fartyget ankommit, last eller ballast för vidare resa intages,
vare om försäkringsgifvarens ansvarighet lag, som i §§ 243 och 245 sägs.
§ 248.
Faran upphör i det fall § 242. 1. omförmäler, när krigsfaran börjat utöfva
inflytelse på resan; i det fall § 242. 2. omförmäler, med det försäkrade föremålets
-
113
målets prisdömande eller när den skulle hafva upphört, om krigsfaran ej blifvit
undantagen.
§ 249.
Ar försäkring sluten på tid, då räknas tiden efter kalendern och dagen från
midnatt till midnatt. Försäkringsgifvaren ansvarar för faran under den dag försäkringen
börjar och den dag, då den slutar.'
Tiden beräknas efter den ort, der fartyget sig befinner.
§ 250.
Nu måste försäkradt gods, för sådan fartyget åkommen skada, som i § 116
sägs, i annat fartyg, ett eller flera, omlastas; svare ändå försäkringsgifvare för
godset och ersätte försäkringstagaren all genom godsets omlastning förorsakad
skada och kostnad, så ock den förhöjning i frakt emot den förut betingade, som
han för godsets fortskaffande kan få vidkännas; vare dock försäkringstagare skyldig
att, genast efter erhållen kunskap om den skedda omlastningen, försäkringsgifvaren
det kungöra.
§ 251.
Har man, vid anmälan om försäkring å fartyg och gods, som skall gå under
konvoy, tillkännagifvit, hvar konvoyen stationerad är; svare försäkringsgifvaren
för all skada, äfven i den händelse, att fartyg och gods varder uppbringadt innan
det till konvoyen ankommit.
Om tkadant bestämmande.
§ 252.
Total förlust af fartyg eller gods eger rum, då dessa gått helt och hållet
förlorade, eller blifvit till sin ursprungliga beskaffenhet förstörda, eller förklarade
för god pris, äfven om delar deraf eller dess tillbehör blifvit räddade.
§ 253.
Total förlust af frakt eger rum, då hela frakten gått förlorad.
§ 254.
Total förlust af förmodad vinst eller af provision eger rum, då det gods,
hvaraf vinsten eller provisionen skulle utgå, icke ankommer lill bestämmelseorten.
15
114
§ 255.
Total förlust af bodmeri- eller haveripenningar eger rum, då de föremål,
hvilka äro förbodmade eller för hvilka haveripenningar blifvit utgifne, gått förlorade
eller tagit så stor skada, att af dem ej något finnes öfrigt till bodmerilånets
eller haveripeningarnes gäldande.
§ 256.
Eger total förlust rum, betalar försäkringsgifvaren hela försäkringssumman,
med rättighet att öfvertaga hvad räddadt blifvit eller dess behållna värde.
Är ej fulla värdet försäkradt, då uppbär försäkringsgifvaren endast så stor
del af det räddade, som svarar emot försäkringssummans förhållande till för
säkringsvärdet.
§ 257.
Är förmodad vinst försäkrad, och eger total förlust af densamma rum, der
igenom
att godset, af hvars försäljning den förmodade vinsten skulle uppstå, blifvit
i nödhamn försåldt eller gått i gemensamt haveri förloradt; då skall, när
i förra fallet behållna värdet, i det sednare ersättningen, öfverskjuler godsets
försäkringsvärde, öfverskottet afdragas från hvad försäkringsgifvaren af den förmodade
vinsten har att gälda.
§£258.
Vid partiel skada å fartyg, bestämmes skadans belopp såsom i §§ 155
och 156 sägs.
§ 259.
Vid partiel skada fi gods, som till bestämmelsehamnen framkommer, utgöres
skadans belopp af så många procent af försäkringsvärdet, som skilnaden emellan
godsets bruttovärde å bestämmelseorten i oskadadt tillstånd och dess bruttovärde
dersammastädes i skadadt tillstånd, utgör procent af bruttovärdet i oskadadt tillstånd.
Bruttovärdet i oskadadt tillstånd utrönes på sätt i g 157 mom. 1 sägs.
Bruttovärdet i skadadt tillstånd utrönes genom godsets försäljning å auktion eller,
om försäkringsgifvaren det medgifver, genom uppskattning.
Försäkringsgifvaren skall dessutom ersätta de med godsets vård, besigtning,
uppskattning och försäljning förenade kostnader.
§ 260.
Har eh del af godset under resan gått förlorad, då består skadan af så
många procent af försäkringsvärdet, som värdet af det förlorade utgör procent af
godsets hela värde.
115
§ 261.
Blifver en del af godset, efter skedd sjöolycka, försåldt i nödhamn, då utgöres
skadan af skilnaden emellan det sålda godsets behållna värde och dess försäkringsvärde.
§ 262.
Vid partiel förlust af frakt, utgöres skadans belopp af den del af frakten,
som gått förlorad.
§ 263.
Vid partiel förlust af förmodad vinst eller af provision, utgöres skadans be
lopp,
i händelse godset, hvarå vinsten eller provisionen skulle ega rum, kommer
skadadt fram till bestämmelseorten, af så många procent af det såsom vinst eller
provision försäkrade belopp, sorn skadan å godset utgör procent af deltas för
säkringsvärde.
Har en del af godset icke kommit fram till bestämmelseorten, då består
skadans belopp af så många procent af det såsom vinst eller provision försäkrade
belopp, som värdet af det icke ankomria godset utgör procent af hela godsets värde.
I sistnämnda fall iakttages, vid försäkring af förmodad vinst, föreskriften i
§ 237
§ 264.
Vid partiel förlust af bodmeri- eller haveripenningar, består skadans belopp
af den del af dessa fordringar, som af det föremål, hvarå bodmeripenningarne
blifvit försträckte eller haveripenningarne använde, icke, till följd af sednare inträffande
olyckshändelse, kan gäldas.
§ 263.
Ersättning af partiel skada betalas fullt ut, när föremålet är försäkradt till
hela försäkringsvärdet, annars endast till så stor del, som svarar emot försäkringssummans
förhållande till försäkringsvärdet.
Om rätt till afträdande af försäkradt fartyg eller gods.
§ 266.
Kan, sedan fartyg blifvit, på sätt ij|§ 133 sägs, förklaradt ovärdigt att
istfindsättas, lägenhet till omlastning ej unskaffas inom två månader från den dag
116
det skadade fartyget till nödhamn ankommit; håfve försäkringstagare rätt att
godset afträda. Nu möter periodiskt eller tillfälligt naturhinder, under längre tid,
för sjölägenhets anskaffande; då inträder försäkringstagares afträdesrätt ej lörr, än
två månader från den dag, han styrker hindret hafva upphört.
§ 267.
Kommer skada å försäkradt fartyg och finnes, vid derå hållen besigtning och
värdering, såsom om haveri sägs, skadan å fartyget uppgå till tre fjerdedelar af
försäkringsvärdet; ege försäkringstagare rätt att fartyget afträda.
§ 268.
Uteblifver all underrättelse om ett fartyg,
vid resa till och ifrån ort inom Europa under sex månader för segelfartyg, fyra
månader för ångfartyg;
vid resa emellan Europa och någon af de på denna sidan Goda Hoppsudden
eller Cap Horn belägna orter nio månader, på andra sidan Goda Hoppsudden
eller Cap Horn tolf månader;
vid resa emellan orter utom Europa sex, nio eller tolf månader, alltefter det
resans medellängd kan antagas till högst två, högst tre, eller mera än tre
månader;
må de försäkrade föremålen anses förlorade och kunna afträdas.
De ofvan uppgifne tider räknas från fartygets afgång från lastningsort eller
från den dag det sist afhörde.*.
Uppstår tvifvel om tidens beräkning, gälle alltid den längre beräkningen.
§ 269.
Varder fartyg eller gods lagdt under embargo eller uppbringadt eller anhållet
genom någon annan åtgärd af högre hand eller taget af sjöröfvare och blifva de
ej frigifne,
inom sex månader, om uppbringningen skett i Europeisk hamn eller i ett Eu
ropeiskt
haf -eller i en till Europa icke hörande del af Medelhafvet. Svarta
Hafvet eller Asowska Sjön;
inom nio månader, om uppbringningen skett i annat hal eller annan hamn,
belägen på denna sidan Goda Hoppsudden eller Cap Horn;
inom tolf månader, om uppbringningen skett i haf eller haran på andra sidan
Goda Hoppsudden eller Cap Horn;
ege försäkringstagaren rätt att de försäkrade föremålen afträda.
117
De ofvan angifne tider räknas från den dag försäkringstagaren bevisligen
kungjort försäkringsgifvaren om olyckshändelsen.
§ 270.
Vill försäkringstagare afträda försäkradt föremål:
1. efter g 267, gore han det inom två månader;
2. efter § 268, gore han det inom sex månader, då fartyget varit, bestämdt till
hamn inom Europa, inom nio månader, när det varit bestämdt till hamn utom
Europa;
3. efter § 269, gore han ^det inom sex månader, när olyckshändelsen skett i
Europeisk hamn eller haf eller i en till Europa icke hörande del af Medelhafvet,
Svarta Hafvet eller Asowska Sjön; i alla andra fall inom nio månader.
Den i 1. angifne tid börjar från den dag försäkringstagaren af besigtningen
erhållit kunskap; de i 2. och 3. angifna terminer från utgången af de i §§ 268
och 269 utsatte tider.
§ 271.
Har den i föregående § stadgade tid förflutit, utan att försäkringstagaren derunder
begagnat sin rätt att det försäkrade föremålet afträda, ege han dertill ej
vidare rätt, honom dock obetaget att söka ersättning för bevisligen liden skadrf.
Har i det fall, § 268 omförmäler, tiden för afträdandet blifvit försummad,
kan försäkringstagaren väl fordra ersättning för tota) förlust, men vare dock, om
det försäkrade föremålet kommer till rätta, och det dervid viser sig att total förlust
ej egt rum, skyldig att, derest försäkringsgifvaren det äskar och till honom afstår
sin rätt till det afträdda föremålet, försäkringssumman återbära, emot afdrag
af hvad som bör utgå såsom ersättning för möjligen timad partiel förlust. Å hvad
sålunda återbäres gälde försäkringstagaren ränta med en half procent i månaden.
§ 272.
Afträdande af försäkradt föremål skall ske utan vilkor och förbehåll, omfatta
hela det försäkrade föremålet, eller hvad deraf å den tid var utsatt för fara, samt
kan, sedan det blifvit gjordt, ej återkallas.
Om likväl de omständigheter, på hvilka afträdandet grundades, icke bekräfta
sig, eller, när föremålet afträddes, icke mera förefunnos, är afträdandet utan gällande
kraft; men varder försäkradt föremål, sorn rätteligen afträdt är, sedan från uppbringning
frigifvet, eller finnes det hafva undgått annan befarad olycka, må försäkringsgifvaren
ändå ej undandraga sig att det afträdda föremålet emottaga och
försäkringssumman gälda.
118
Var ej hela värdet försäkradt, är försäkringstagaren skyldig att afträda endast
så stor del af det lörsäkrade föremålet, sorn motsvarar försäkringssummans förhållande
till försäkringsvärdet.
§ 273.
I afträdande af fartyg är ej frakten inbegripen, såvidt den är förtjent förr,
än fartyget afträddes.
§ 274.
Försäkringstagare vare skyldig att, när fartyg eller gods efter § 268 afträdas,
med embetsbetyg af Svensk konsul eller annan behörig myndighet å de orter, der
ifrånjjfartyget
eller godset sist afgått, och dit det bestämdt är, styrka om och när
afsegling skett och att det ej till bestämmelseorten anländt; så ock, vid afträdande
i allmänhet af försäkradt föremål, att lemna försäkringsgifvaren skriftlig uppgift å
öfriga försäkringar, och å bodmerilån, som af försäkringstagaren eller med hans
vetskap å de afträdda föremålen tecknade äro. Beträdes han att hafva något förtegat
eller falskeligen uppgifvit; vare sin försäkringsrätt förlustig och återgälda till
försäkringsgifvaren det han uppburit, med ränta derå, en half procent i månaden,
tills återbetalning sker; straffes ock, der omständigheterna svårare äro, för bedrägeri
efter allmän lag.
§ 27S.
Har man slutit försäkring på viss tid och är den tilländalupen förr, än försäkringstagare
efter § 268 eger rätt att de försäkrade föremålen afträda, vare han
dock berättigad att dem enligt sagde § afträda, emot det han gäldar en tillskotts—
premie, svarande emot den tid, som förflutit från försäkringens slut och till dess
rättigheten till afträdande vidtager.
Om skadans betalning.
§ 276.
Äro, efter inträffad sjöolycka, försäkringsgilvare och försäkringstagare ense om
den ersättning, som utgå bör, gälde försäkringsgifvare den inom en månad. Kunna
de ej om ersättningen sämjas, vare dispacheur eller deh annars dertill förordnad
är, skyldig att förhållandet utreda. Om fullständiga handlingars ingifvande till
dispacheuren, så ock om tid för dispachens kungörande och utfärdande, med underrättelse
om hvad till ändrings vinnande iakttagas må, vare lag som i §§ 170 och
171 sägs. För den tid betalning uteblifver öfver en månad från öfverenskommel
sen
eller dispachens utgifvande, håfve försäkringstagare rätt att laga ränta tillgodonjuta.
119
§ 277.
Nu är fartyg eller gods rätteligen afträdt, då skall försäkringsgifvare, sist en
månad efter afträdande!, sin betalningsskyldighet fullgöra. Har försäkringsgifvare,
innan tiden för afträdande af uppbringadt fartyg eller gods ute är, fått bevislig
del af laga kraftvunnet utslag, hvarigenom de blifvit förbrutna dömda; vare skyldig
att, inom en månad efter delfåendet af det utslag, försäkringssumman utgifva.
S«®8. _ . aHJäKio) miila
Har försäkradt föremål gått förloradt eller lidit så stor skada, att till dess
utredande längre tid erfordras, och kan förlustens eller skadans ungefärliga belopp
bestämmas, vare försäkringsgifvaren skyldig att, inom en månad från erhållet tillkännagifvande
om förlusten eller skadan, gälda så stor del af försäkringssumman,
som motsvarar hvad försäkringstagaren medelst sjöförklaring eller andra bevis styrker
hafva af det försäkrade föremålet gått förloradt eller tagit skada.
Försäkringsgifvaren vare derjemte förbunden att vid anfordran förskjuta:
1. vid haveritillfällen, i afdrag på hvad han framdeles kan kännas skyldig att betala,
så mycket som kan antagas motsvara två tredjedelar af den på honom
fallande andel af nödiga utgifter för det försäkrade föremålets bergning och vård;
2. vid uppbringning af fartyg eller gods den på honom fallande andel af reklamationskostnaderna.
§ 279.
Har dispacheur i samma sak verkställt utredning af förhållandet emellan försäkringsgifvare
och försäkringstagare och utredning och fördelning af gemensamt
haveri, vare hans ersättning för den förra utredningen inbegripen i ersättningen för
den sednare.
Om återgång af försäkring och återbäring af premien.
§ 280.
Har, sedan försäkring sluten är, fartygets resa blifvit helt och hållet inställd,
eller kommer godset ej att inlastas, vare försäkringen upphäfven och försäkringsgifvaren
skyldig att den emoltagna afgiften återbära; dock njute han, i ersättning
för kostnader, en fjerdedel procent af försäkringssumman eller halfva försäkringsafgiften,
om den är mindre än en half procent. Nu är, då resa varder inställd,
lastning redan börjad, eller nödgas försäkradt fartyg, som från aflastningsorten afgått,
ISO
för motvind eller andra orsaker dit återvända, och blifver resan sedan alldeles inställd;
vare ock försäkringen utan verkan; behålle dock försäkringsgifvare så mycket
af den erlagda försäkringsafgiften, som, i brist af öfverenskommelse, skiljomän,
i förhållande till den fara försäkringsgifvaren redan lupit, finna skäligt bestämma;
det öfriga af premien återbäres med ofvan bestämda afdrag.
Om skiljomännens väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 334 sägs.
,§ 281.
Blifver försäkringsgifvarens ansvar inskränkt till en del af försäkringssumman
(§ 199), eller kommer en sednare i god tro afsluten försäkring att till en del
eller helt och ballet förfalla (§ 200); då skall en så stor del af premien, som svarar
emot den del af försäkringssumman, för hvilken försäkringsgifvarens ansvar upphör,
återbäras; dock med sådant afdrag, som i § 280 sägs, beräknadt i förhållande till
den del af premien, som sålunda kommer att återbäras.
§ 282.
Kommer ej fartyg fram till den ort, hvarifrån försäkring, såsom i § 220
sägs, vidlager; håfve försäkringstagare rätt att erlagd premie, efter afdrag, som i
§ 280 stadgas, återbekomma.
Om förmånsrätt till betalning ur fartyg, frakt och inlastadt gods.
§ 283.
Nedanstående fordringar skola, i den ordning de här förekomma, framför all
annan gäld betalas ur fartyget och bruttrakten af den resa, under hvilken fordran
uppstått:
1. befälhafvarens och besättningens hyror;
2. fartygets bidrag till gemensamt haveri, bodmerilån, andra lån, hvilka befälhafvaren
enligt § 43 egt att upptaga, deribland fordringar för de, till fartygets
behof försålda andelar af lasten;
3. öfriga fordringar, för hvilka rederiet häftar endast med fartyg och frakt;
4. de af redarne för hvarandra gjorda förskott, som i § 8 omförmälas.
De här upptagna förmånsrätter till fartyg och frakt upphöra sedan sex månader
förflutit från fartygets ankomst till den Svenska hamn, der, efter fullbordan
af den resa, under hvilken fordran uppstått, slutlig lossning verkstälies.
§ 284.
'"T
1S1
§ 284.
Af de i föregående § omförmälda fordringar skola de, hvilka äro upptagna
under samma nummer, hafva lika rätt, när de uppstått i samma hamn, under
samma resa och för samma olycka. Hafva de under 2. upptagne fordringar under
resans lopp uppstått å olika tider, har den yngre fordran företräde framför
den äldre.
Hafva de i föregående § omförmälda fordringar uppstått under olika resor,
skola de under en sednare resa uppkomna, i den ordning sig emellan, som ofvan
stadgas, njuta företräde framför alla dem, som härleda sig från en tidigare resa;
dock bibehålla befälhafvare och besättning sin förmånsrätt för all ogulden hyra,
som hörrör från det sista förhyringskontraktet.
§ 28S.
Försäljes hela fartyget utmätningsvis, upphör för ofvannämnde fordringsegare
pant- och förmånsrätt till fartyget, när det blifvit försåldt; i stället håfve fordringsegaren
enahanda rätt till köpeskillingen, till dess liqvid skett.
§ 286.
Öfvergår eganderätten till fartyg genom frivillig afhandling, häftar det fortfarande
för de fordringar, i § 285 omförmälas.
§ 287.
Har fartyg eller frakt eller delar deraf i gemensamt haveri eller till följd
af någons vållande gått förlorade eller blifvit skadade, dä skola de här ofvan nämnde
fordringsegare hafva samma rätt till de, rederiet tillkommande, ersättningar, som
till fartyget och frakten.
§ 288.
Förmånsrätt i frakt upphör, när frakten blifvit till redaren inbetald.
Redare, som uppburit frakt eller öfverskott af köpeskilling af fartyg, som
blifvit utmätningsvis lörsåldt, står icke i ansvar för fordran, för hvilken han icke
personligen häftar, med mera än han innehar, äfven om han deraf gjort utbetalning
till andra fartygets fordringsegare, som hafva mindre rätt, såvida icke förstnämnda
fordran varit honom kunnig.
16
122
Samma lag vare der liqvid skett af de i § 287 omförmälda ersättningar.
§ 289.
Ur gods, i fartyg inlastadt, njutes förmånsrätt till betalning framför ali annan
gäld för följande fordringar, i den ordning de här upptagas:
1. bodmerilån, under sista resan upptaget, med ränta och premie, ehvad lånet är
förfallet eller ej, samt bidrag till gemensamt haveri under sista resan, och
håfve, bland fordringar, som i denna punkt nämnas, den yngre företräde för
den äldre;
2. innestående frakt och ersättning för öfverliggedagar. Är bodmerilån upptaget
endast för lastens skull, håfve frakten och ersättningen för öfverliggedagarne
företräde.
§ 290.
Har gods gått förloradt eller blifvit skadadt i gemensamt haveri eller till följd
af någons vållande, eller är godset för fartygets behof försåldt; vare om fordringsegarens
rätt till ersättningen lag, som i § 287 stadgas.
§ 291.
Låter befälhafvare eller redare gods lossas till befraktarens eller lastemottagarens
förfogande, utan att frakt, ersättning för öfverliggedagar och haveribidrag
guldne äro; håfven sedan i godset ej förmånsrätt till betalning. Medgifver innehafvare
af bodmeribref slik lossning af panten innan lånet betaldt är, vare lag
samma.
Om preskription i sjörättsmål.
§ 292.
Fordringar, för hvilka rederiet ansvarar endast med fartyg och frakt, skola,
vid fordringsrättens förlust, utsökas inom två år från fartygets ankomst till den
Svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken fordran uppsått,
slutlig lossning verkställes.
123
§ 295.
Försäkringstagares och försäkringsgifvares anspråk emot hvarandra upphöra
fem år efter den dag, fordringen uppstått.
Har fartyg blifvit afträdt derföre, att det under viss tid ej afhörts, löper
preskriptionstiden från och med den första dagen af den tid, då försäkringstagaren
egt att fartyget afstå.
§ 294.
Ar i sjörättssak fordran genom godkänd räkning eller utgifvet skuldebref bestämd;
gälle för fordrans utsökande den i allmän lag stadgade preskription.
Om brott i fjellsten af befälhafvare eller besättning.
§ 298.
Antager befälhafvare i rederiets tjenst sjöman, hvilken, honom veterligen, ej
från sin förra tjenst ledig är; straffes med böter från och med fem till och med
femtio riksdaler.
§ 296.
Gör befälhafvare sig skyldig till bristande omsorg vid fartygets utrustning och
proviantering eller till vanvård af fartyget och dess tillhörigheter, eller till vårdslöshet
vid dess förande eller till grof försummelse af redares, godsegares eller försäkringsgifvares
rätt och bästa; straffes med böter från och med tio till och med
femhundra riksdaler eller med fängelse från och med två månader till och
med två år.
§ 297.
Öfvergifver befälhafvaren sin tjenst, dömes till straffarbete från och med två
till och med fyra år.
Lemnar han fartyget när det är stadt i fara utan att iakttaga hvad § 182
stadgar eller hvad i öfrigt åligger honom som en god sjöman; straffes med böter
från och med etthundra till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från
och med tvä månader till och med två år.
124
§ 298.
Använder befälhafvare oskäligen sin rätt att straffa, eller öfverskrider han
densamma, dömes, för uppsåtlig misshandel, efter allmän lag. Förhåller han besättningen
dess lagliga kost, varde han ock, såsom för uppsåtlig misshandel, straffad.
§ 299.
För vårdslöst förande af skeppsdagbok eller för underlåtenhet att, i de fall
sådant stadgadt är, densamma uppvisa, straffes befälhafvare med böter från och
med tio till och med tvåhundra riksdaler.
A agrar befälhafvare utan lagligt hinder att, i de fall' § 61 mom. 2 omför
mäler,
sjöfolk å sitt fartyg emottaga, straffes med böter från och med trettio till
och med femhundra riksdaler.
§ 300.
I de fall § 297 omförmiiler samt, der omständigheterna synnerligen försvårande
liro, jemväl i de full 296 och 298 omförmäla, kan förlust af rättigheten
att föra fartyg på viss lid eller för alltid befälhafvare!) ådömas
§ 301.
Sjöman, som täger hyra innan han från sin förra tjenst ledig är, eller underlåter
att å öfverenskommen lid sig i tjensten inställa, straffes med böter från och
med fern till och med femtio riksdaler.
Går han utan lof Irån bord eller har han efter erhållet lof fartyget lemnat.
men fiirst efter utsatt lid sig åter inställt; straffes med böter såsom nu sagdt är.
Öfvcrgifvcr han fartyget när det är i fara, utan att iakttaga hvad § 182
stadgar eller hvad som i öfrigt åligger honom som en god sjöman; dömes till
böter från och med femtio till och med tvåhundra riksdaler eller med fängelse
från och med två månader till och med ett år.
§ 302.
Rymmer sjöman ur tjensten, straffes med fängelse från och med en månad
till och med sex månader och vare sin innestående hyra förlustig. Förekomma
mildrande omständigheter eller vänder rymmaren frivilligt tillbaka, straffes med
böter Irån och med fem lill och med femtio riksdaler eller med fängelse från
och med två till och med fyra månader.
125
§ 303.
Förer sjöman utan befälhafvarens tillstånd varor ombord, straffes med böter
från och med fem till och med tvåhundra riksdaler.
§ 304.
Begår sjöman dråp å befälhafvare eller gör han eljest å honom uppsåtlig misshandel,
eller förolämpar honom med smädeligt yttrande, hotelse eller missfirmelig
gerning, straffes- efter allmän lag såsom vore brottet erno! husbonde föröfvadt.
§ 305.
Sätter sig sjöman upp och vägrar befälhafvare lydnad, straffes med böter
från och med tio till och med tvåhundra riksdaler eller med fängelse från och
med två till och med sex månader, eller, der omständigheterna synnerligen försvårande
äro, med straffarbete från och med två månader till och med ett år.
Vägras styrman lydnad, då han icke i befälhafvares ställe är, vare straffet
böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler eller fängelse från och
med två till och med sex månader.
§ 306.
Sätter sig sjöfolk, efter inbördes rådslag, tillsammans och vägra befälhafvaren
lydnad; då dömes hvar och en af de brottslige till straffarbete från och med två
till och med sex år; dock mö, der omständigheterna äro synnerligen mildrande,
straffet kunna till sex månaders straffarbete nedsättas. Samma lag vare ock, der
två eller flere of besättningen i förening, ändå att inbördes rådslag ej föregått,
tvinga befälhafvaren till någon åtgärd eller honom derifrån hindra.
§ 307.
Om någon of besättningen med våld eller hot, som innebär trängande fara,
öfverfaller befälhafvaren eller någon annan för att bemäktiga sig fartyget eller
något af dess tillhörigheter eller lasten eller delar deraf; dömes, om brottet föröfva»
under del fartyget är i öppen sjö, till straffarbete på lifstid, men i annat
fall till straffarbete från och med sex til! och med tio år.
Den öfverfälle håfve makt att värja lif, fartyg och last. Får, genom hans
sjelfförsvar, någon död eller kroppsskada; ligge ogild.
126
§ 508.
Begår sjöman, under resa, brott af den art, att svårare straff än fängelse
derå följa kan, ege befälhafvare att hålla den brottslige i fängsligt förvar, till des*
han till vederbörlig myndighet öfverlemnas.
§ 309.
Angående fördelning och förvandling af böter, som efter denna lag ådömas,
gälle hvad i allmänna strafflagen stadgadt är,
Om laga domstol i sjörätts mål,
§ 310.
Uppstår tvist emellan delegare i fartyg, gånge den till domstol, hvarunder
hufvudredare lyder. Lag samma vare der den, som å fartyg befäl förer eller
fört, vill söka redare på grund af den befattning han innehar eller innehaft.
Redare söke befälhafvare der denne sitt bo häfver.
Angår tvist emellan delegare i fartyg eller emellan dem och befälhafvaren
dennes af- eller tillsättning, upptages sådan tvist af Rådstufvurätten i den stad,
der hufvudredaren bor, eller, i händelse han å landet sitt bo häfver, af Råd
stufvurätten
i närmaste stad.
§ 311
Fiunes ej hufvudredare, skola tvister, som i föregående § mom. 1 och 3
omförmälas, upptagas vid den domstol, hvarunder den lyder, som största delen i
fartyget eger, men vid domstolen i den stad, som är närmast den ort, der han
sitt bo häfver, derest han å landet är boende och tvisten till stadsdomstol hörer.
Hafva de störste delegarne lika stora delar i fartyget, skall tvisten, alltefter
målets beskaffenhet, anhängiggöras vid den lands- eller stadsdomstol, hvarunder
någon af dem lyder eller som är närmast hans boningsort.
§ 312.
Vid sagde domstol i stad skola såväl redare som befälhafvare af annan
instämmas i mål, som efter denna lag afdömas, såvida här nedan ej annorlunda
127
stadgadt är. Befälhafvare må dock jemväl sökas vid Rådstugurätten i den stad,
der fartyget befinnes, eller der han anträffas, eller som är närmast den ort, der
den å landet belägen är.
§ 313.
n‘->
Är för fullgörande af förbindelse, som efter denna lag skall bedömas, viss ort
genom aftal eller lag bestämd, må tvist, som af sådan förbindelse härledes, upptagas
af Rådstufvurätten i den stad, der förbindelsen skulle fullgöras, eller, såvida
den ort är å landet belägen, vid Rådstufvurätten i den stad, som är närmast
derintill.
§ 314.
I mål, der fråga är om förbindelser, af befälhafvaren för rederiet ingångna,
må man söka antingen honom eller detta eller båda tillsammans, men ej på en
gång hvardera för sig, och svaren de begge, der de blifvit instämda.
§ 315.
Varder tvist om fartygs byggande; söke Rådstufvurätten i den stad, der
byggandet blifvit verkstäldt, eller, der det å landet skett, i närmaste stad.
§ 316-
Tvist om redovisning för bergadt skeppsfynd och strandvrak, så ock om
bergarelön, tillhörer Kådstufvurätt i stad, inom det tullkammare-distrikt, der bergningen
skett eller angifven är.
§ 317.
Kommer tvist upp emellan försäkringstagare och försäkringsgifvare eller emellan
dem och någon, som med försäkringen haft befattning, och är saken icke af
beskaffenhet att den, enligt denna lag, bör af dispacheur handläggas; gånge
den tvist till Rådstufvurätten i den stad. hvarunder svaranden lyder, eller, om
han å landet bosatt är, till Rådstufvurätt i närmaste stad.
§ 318.
Åtnöjes man ej med den fördelning i försäkrings- och haverimål, som förordnad
dispacheur verkställt; söke då ändring deri genom tvefald skriftlig inlaga,
w
128
och ingifve den, sä ock den klandrade utredningen och de handlingar, hvarå käranden
sig beropar, till Rådstufvurätt i den stad, der dispachen utgifven dr, sist
innan klockan tolf å trettionde dagen från den, dispachen utgifven blef. Å den
inställelsedag vare ock svaranden tillstädes och emottage vederpartens inlaga till
besvarande inom den tid Rådstugurätten föreskrifver, dock ej öfver fjorton dagar
från delfåendet. Svaranden gifve tvefaldt svar in och bifoge de handlingar, han
åberopar Wh som ej redan ingifne äro.
Uteblifver någon af parterne, utan laga förfall, å den tid, som först sagd är;
håfve sin talan förlorat. Vill han visa laga förfall; höre Rätten vederparten och,
derest lörfallet pröfvas lagligt, förelägge ny tid, högst åtta dagar, att med käromål
inkomma eller svar afgifva.* Nu har käranden uteblifvit utan att förfall visa; tage
då svaranden Rättens bevis att dispacheu ej inom laga tid öfverklagad är, och
gälle den sedan till efterrättelse.
§ 319.
Ej må i de mål, föregående § omförmäler, med mera än en skrift å hvardera
sidan käras och svaras. Äskar part mundtligt förhör eller begär han att i
saken vittnen afhöra; gore derom anmälan sednast vid skriftvexlingens slut och
sätte derefter Rätten det förhör genast ut. Förhör må ej tillåtas, der det ej gökes
inom tid, nu sagd är.
§ 320.
När skriftvexling och förhör äro vid Rätten slutade; kalle då den, sist åtta
dagar derefter, parterne att välja särskild nämnd till sakens afgörande. Den nämnd
skall bestå af fem fullmyndige, välfrejdade, ojäfvige och sakkunnige män, af hvilka
ordföranden bör vare lagkunnig. Fyra ledamöter väljas af parterne inför Rätten,
två å hvardera sidan, och ordföranden utses af Rätten. Komma parterne å ömse
sidor öfverens att, utan val, utse fyra ledamöter; vare det ock gildt.
§ 321.
Åro å någondera sidan flere, som i saken del hafva och kunna de ej sämjas
om hvem, som väljas skall; gifve hvardera upp en man tili nämnden, hvarefter Rätten
bland de föreslagne utser de två, som i nämnden sitta skola.
§ 322.
Har svaranden å inställelsedagen ej tillstädeskommit eller uteblifver part utan
förfall, då han till val af nämnd kallad är, eller undandrager han sig eljest att
leda
-
ledamot i nämnden välja eller föreslå; ege Rätten att ledamot i nämnden för houom
utse,
§ 323.
Göres jäf emot den, som väljes eller föreslås att i nämnden sitta eller emot
den, som af Rätten dertill nämnes; pröfve det Rätten. Sedan nämnden aflagt ed,
må sådant jäf ej upptagas, der ej anmälan derom hos Rätten sker förr, än nämnden
sitt beslut fattat och den, som jäfvet gör. gitter visa att den omständighet,
hvarpå han jäfvet grundar, först efteråt tillkommit eller honom kunnig blifvit.
§ 324.
Jäf emot den, som af part väljes eller föreslås eller af Rätten nämnes att i
nämnden sitta, äro:
1. de som, enligt allmän lag, emot domare gälla;
2. om den, som i nämnden sitta skulle, står under förmynderskap eller under
någondera partens husbondevälde, eller af honom lön eller underhåll njuter;
3. om han, såsom embets- eller tjensteman, lyder under någondera partens förmanskap;
4.
om han förverkat rättigheten att i allmänt värf brukas, eller står under tilltal
för brott, hvarigenom denna rättighet förverkas.
Gillas jäfvet; då skall ny ledamot, i den ordning ofvan stadgadt är, utses.
§ 325.
Den som bor längre bort än fyra mil från det ställe, der nämnden sitta skall,
eller är öfver sextio år gammal, vare ej skyldig att i nämnden deltaga. Ej må
eljest någon, som dertill kallad varder, draga sig. utan förfall, det förtroende undän.
Har ledamot förfall eller eljest rättighet att förtroendet sig afsäga, tillkännagifve
det Rätten så tidigt han kan, och varde ny ledamot, i den ordning ofvan stad
gas,
utsedd.
§ 326.
Nu är fulltalig nämnd utsedd; kalle då Rätten den att å viss dag sig infinna,
der den ej genast tillstädes är. Ledamot af nämnden skall inför Rätten med ed
bekräfta, att han, utan väld och mannamån, enligt lag och efter bästa förstånd
och samvete, skall verkställa den pröfning, hvartill han kallad blifvit. Sedan eden
svuren är, öfverlemne Rätten genast till ordföranden i nämnden alla af parterne
i saken ingifna handlingar, så ock protokoll öfver hållet förhör, och sammanträde
derefter nämnden utan dröjsmål att saken granska och afgöra.
17
130
§ 327.
Ej må, vid nämnd, muntligt förhör tillätas, utan så är, att nämnden, till
närmare utredande af någon omständighet, finner parternes hörande nödigt. Har
öfver något ersättningsanspråk dispacheur sig ej utlåtit, eller är hans utredning i
annat afseende ofullständig och kan det icke, efter dispacheurs hörande, af nämnden
omedelbarligen rättas; håfve nämnden makt att målet i de delar till ny utredning
af dispacheuren återförvisa.
§ 328.
Kommer, under det parternes tvist hos nämnden anhängig är, någon och begär
att hörd varda, förty att saken hans rätt rörer; läte nämnden honom få kunskap
om det som i saken förekommit, höre ock parterne öfver hans påstående och
iniördre, der hans anspråk outredt är, dispacheurs yttrande. Sedan utlåte sig
nämnden, i ett sammanhang, öfver den mellankomnes och de förre parter
nes
talan.
Åberopar mellankommande part vittnen, att sin talan dermed styrka, öfverlemne
nämnden till Rätten att om sådant förhör i laga ordning besörja. Protokoll
öfver förhöret skall till nämnden aflemnas inom åtta dagar efter det förhöret skett,
såvida det inför Rätten egt rum, eller inom två dagar från det protokollet Rätten
tillhandakommit, der förhöret vid annan domstol föregått.
§ 329.
Vid sakens slutliga pröfning bestämme ock nämnden om och till hvad belopp
rättegångskostnad af tappande part gäldas bör; så ock om parterne, gemensamt
eller endera, skola utgifva det arfvode, hvartill nämnden, i och för sakens handläggning,
berättigad är. Det arfvode vare två procent af den summa, som omtvistas,
dock så, att etthundra riksdaler är det minsta och femhundra riksdaler det
högsta, som till nämnden i arfvode utgå bör.
§ 330.
Hvad de fleste i nämnden säga, gälle för nämndens beslut. Sedan nämnden
sitt beslut fattat, läte ordföranden det upptecknas och af nämnden underskrifvas
och lemne det sedan till Rättens ordförande, hvarefter Rätten låte det i sitt protokoll
införas och gifve, på grund deraf, dom i saken till parterne ut.
Hvad nämnden beslutit skall till efterrättelse lända ; ej må i det beslut ändring
sökas.
De handlingar, hvilka ej till parterne återställas, skola till Rättens vård
ofverlemnas.
131
§ 331.
Vill någon klaga öfver Rättens åtgärd vid handläggning af saken eller öfver
pröfningen af jäf mot dem, som i nämnden sutit, eller påstår någon eljest att,
vid nämndens sättande, ej så tillgått, som nu föreskrifvet är; den klagan må i
vanlig rättegångsordning fullföljas genom besvär, för hvilkas ingifvande tiden räknas
från den dag Rätten slutligt utslag i saken gifvit. Varder sådan klagan gillad,
förfalle all verkan af nämndens beslut och förordne Hofrätten att nämnd ånyo
sättas skall. Ej må Hofrätt till pröfning upptaga jäf, som vid Rådstufvurätten ej
framstäldt varit, innan nämnden sitt beslut gaf.
§ 332.
Var part, som efter § 320 till val af nämnd kallad blifvit, från Rätten borta,
när nämnden valdes, och vill han sedan visa att han då hade förfall, och att han ej
kunde gifva Rätten det tillkänna; stånde honom fritt att sin vederpart till samma
Rätt instämma inom trettio dagar efter den, till hvilken han för val af nämnd varit
kallad. Gitter han, sedan så stämdt är, bevisningen fullgöra ; förfalle all verkan af
nämndens beslut och läte Rätten nämnd ånyo sätta.
§ 333
Har redare afstått sin egendom till borgenärers förnöjande, då skall hvad lag
i sådant fall stadgar om upptagande af tvist angående rätt till lös pant gälla i
afseende på tvist om förmånsrätt enligt denna lag.
§ 334.
Till de skiljomän, som i §§ 5.1, 25. 81, 89, 95, 228 och 280 omförmälas,
skola parterne utse en hvardera, hvarefter de valde gemensamt tillkalla den tredje.
Kunna de ej om valet sig förena, eger närmaste domstol att den tredje skiljomannen
utse.
Hvad de fleste skiljomännen säga skall till efterrättelse lända; ej må i det
beslut ändring sökas.
§ 335.
Brottmål, som efter denna lag afdömas, skola upptagas af Rätten i den ort
inom riket, der brottet timat, eller, der det skett under resa, vid domstol i den
Svenska ort, dit den brottslige först ankommit eller der han eljest träffas kan. Vill
den, som i målet talan förer, heldre låta målet upptagas af den Rätt, inom hvars
domsaga brottet timat, ege ock der lof till, om brottet inom riket begånget är,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Utdrag af Protokollet ofver Justitie-Departements-Är enden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den i 7 Februari 1863.
i närvaro af
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Ha ns Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve ron Platen,
Lagerstråle,
Malmsten.
Thyselius,
Bredberg, '
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Justitieråderi: Cramér,
von Hofstén.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet det i
Justitie-departementet uppgjorda förslag till ny Sjölag, jemte Högste Domstolen*
deröfver algifna utlåtande, sådant det finnes intaget i Högste Domstolens protokoll
den 26 Mars nästlidna år; och tillkännagaf Hans Excellens, att han, hufvudsakligen
med anledning af de i Högste Domstolen vid förslaget framställda anmärkningar,
ansett detsamma böra i vissa delar erhålla en förändrad lydelse, samt förty
låtit revidera förslaget efter dess granskning i Högste Domstolen.
Sedan Hans Excellens häruppå redogjort för innehållet af såväl det först
uppgjorda förslaget med de i Högste Domstolen deröfver afgifna yttranden, som
äfven det reviderade och af Hans Excellens till proposition i ämnet nu anmälda
förslaget, anförde Haus Excellens:
I det förslag till ny Sjölag, som jag nu i underdånighet framlägger lill Eders
Kongl. Maj:ts godkännande, hafva de liesta af de i Högste Domstolen framställda
anmärkningar emot det- lill Högste Domstolens granskning sednast ölverlemnade
förslag i ämnet blifvit iakttagna. Under åberopande af de för dessa ändringar
inom Högste Domstolen anförda skäl, tillåter jag mig att rörande grunderna för
18
I Vt
förslaget i öfrigt hänföra mig till de vid förslaget fogade motiver, och anser mig
nu endast böra i korthet bemöta några särskilda anmärkningar, som inom Högste
Domstolen blifvit vid förslaget framställda, men icke iakttagits, äfvensom angifva
skälen lill några få ändringar af förslaget, som efter dess granskning i Högste
Domstolen vidtagits, ehuru de ej varit inom Högste Domstolen föreslagne.
Benämningen fartyg, som blifvit föreslagen att utbytas emot skepp, har jag
ansett böra bibehållas, derföre att denna benämning, der ej uttrycket båtar begagnas,
är allmänt förekommande i de författningar, hvilka afse sjöfartens ordn8nde,
då deremot skepp utmärker ett särskildt större slag af fartyg. På samma
gruud har jag äfven gifvit den i Förslaget använda benämningen befälhafvare
företräde framför den föreslagna af skeppare. Yäl förekommer i Tull-stadgan den
7 December 1860 skeppare som den allmänna benämningen på fartygets befälhafvare;
meu dä Kongl. Förordningen den 7 Maj 1842 tillagt dem, som aflagt examen
för att föra fartyg å aflägsnare orter, benämningen sjökapitener, då vidare
det till Kongl. Förordningen den 1 Mars 1841 fogade formulär till Fribref för
svenska fartyg begagnar befälhafvare såsom den allmänna benämningen på den, åt
hvilken fartygets förande är anförtrodt och använder uttrycken skeppare och sjökapitener
för att utmärka särskilda klasser af befälhafvare, och da jag tror mig
veta att Kommers-kollegium allmänt använder den sistnämnda termen, har jag
ansett densamma i Förslaget ej böra lemna rum för benämningen skeppare.
Att, på sätt i Högste Domstolen vid § 42 föreslagits, medelst en lagbestämmelse
angifva hvarest ett fartyg skulle anses hafva sin hemort, har varit förenadt
med så stor svårighet, att det ansetts böra undvikas och då de dermed afsedda
ändamål kunnat vinnas genom en förändrad redaktion af de §§, som ursprungligen
förutsatte dylika bestämmelser, har en omredigering af dessa §§ egt rum.
Anser man tjenligt, såsom inom Högste Domstolen äfven blifvit erkändt, att
under vissa förhållanden tillåta begagnandet af fraktsedlar i stället för konnossementer,
så synes det likväl nödvändigt att bibehålla någon skilnad emellan dessa
båda handlingar, af hvilka den ena är vida mera formel och fullständig än den
andra. Denna skilnad synes lämpligast kunna läggas i den olika bevisningsskyldighet,
som blir en följd ai den ena eller andra handlingens begagnande; och för
att en sådan skilnad fortfarande skall ega rum, har jag, äfven i det fall då fraktsedel
är af befälhafvaren underskrifven, ansett lämpligast att medgifva honom rätt
att föra bevisning emot dess innehåll, och det såväl emot aflastare som lastemot
tagare.
Till följd häraf förfaller äfven det skäl, på gruud af hvilket inom Högste
Domstolen likställigheten af konnossementer och sådana fraktsedlar, som befälhafvaren
underskrifva, blifvit yrkad; emedan det aldrig kan vara befälhafvaren tillåtet
att emot lastemottagaren föra bevisning om felaktighet i konnossementet.
De i det remitterade förslagets § 164 mom. 1 förekommande orden »utan
att sedan hafva blifvit bergadt», har jag ansett böra uteslutas. Dessa ord hafva
135
blifvit införda för att utmärka att gods, hvilket en gäng ansetts vara borta, men
sedan kommit tillrätta, äfven borde upptagas bland det gods, hvarå haveriet fördelas.
Då emellertid detta uttryck, genom sitt sammanhang med det föregående,
gör §:s mening mindre tydlig, har jag funnit lämpligast att borttaga detsamma, så
mycket mera som §:ns lydelse i allt fall tillräckligt anger hvad man genom de
uteslutna orden velat närmare bestämma, alldenstund gods, som varit borta, men
kommit tillrätta, måste räknas till gods, som icke gått förloradt. Den i samma §
förekommande hänvisningen till § 160 (§ 156), hvilken § angår bestämmande af
ersättningens belopp, hvarom i § 164 (160) ej är fråga, har, såsom öfverflödig! på
detta ställe, blifvit utesluten.
Ehuru det visserligen ligger i försäkringsaftalets natur att, vid tirnad skada,
försäkringstagaren skall ega att genast vända sig till försäkringsgifvaren och af denne,
utan vidare omgång, utfå ersättning för liden skada, så synes det likväl vara billigt
att, för det fall § 228 förutsätter, medgifva ett undantag från denna regel. Detta
undantag motiveras af den större lätthet försäkringstagaren, i jemförelse med försäkringsgifvaren,
eger att utfå de i detta fall förekommande haveribidragen; en
lätthet som, när fråga är om haveribidrag af gods, blir alldeles i ögonen fallande.
Försäkringstagaren eger nemligen på stället, der haveriutredningen verkställes, ett
ombud, fartygsbelalhafvaren, hvars skyldighet det är, att icke lemna godset ifrån sig
förr, än de vid detsamma häftande haveribidragen blifvit betalde, Skulle man nu
tillåta försäkringstagaren att för de haveribidrag, som skola lill honom utgöras,
genast vända sig till sin försäkringsgifvare, så blef denne sannolikt aldrig, när
haveriet dispacherades på en något aflägsnare ort, i stånd till att af de ersättningsskyldige
utfå deras bidrag till ersättningen af det gemensamma haveriet, emedan
befälhafvare!) då icke egde något intresse att taga ut denna ersättning af godset,
och den fördel försäkringsgifvaren egde deri, att försäkringstagaren vore skyldig att
till honom afstå sin rätt till haveribidragen, blef i de flesta fall fullkomligt illusorisk.
Alt försäkringsgifvaren skulle kunna göra denna rätt, genast vid haveriutredningen,
gällande genom ombud på alla platser, der haverier kunna komma att utredas, är
kanske för engelska och hamburgska, men knappast för svenska försäkringsbolag
antagligt. På grund således af försäkringsgifvarens så högst betydligt ogynnsammare
ställning att i detta fall bevaka sin rätt, har jag ansett förslagets stadgande i denna
punkt böra bibehållas.
Åtskilliga anmärkningar hafva blifvit riktade dels emot behöfligheten, dels
emot lämpligheten af de definitioner på åtskilliga slag af skador, som i § 254
innehållas. Dessa definitioner hafva, på uttryckligt yrkande af sakkunnige män,
blifvit i förslaget intagne, såsom nödvändige till förekommande af de tvister, som
annars alltid uppkomma emellan försäkringsgifvare och försäkringstagare, angående
såväl tillvaron som omfånget af skadan i dessa fall. Också innehålla främmande
länders försäkringslagar i detta ämne utförliga bestämmelser, hvilka äfven legat til
136
grund för de i förslaget intagna, hvarföre jag ansett att stadganden härom i en
svensk försäkringslag ej borde saknas och att dessa stadganden borde stå i öfverensstämmelse
med hvad det europeiska bruket i dessa punkter infört.
Ehuru Rikets sednast församlade Ständer, i deras till Eders Kongl. Maj:t i
förevarande ämne aflätna skrifvelse, anhöllo att få emottaga förslag ej blott till ny
Sjölag utan äfven till Stadgar i dermed sammanhang egande ämnen, åtföljes närvarande
Förslag till Sjölag icke af något Reglemente för handelssjöfarten. Skälet
dertill är att, efter de grunder som vid utarbetandet af förevarande Förslag blifvit
följda, allt hvad som i de äldre Reglementena finnes angående sjömäns förhållande
till redare och befälhafvare, blifvit i Lagen upptaget, så att af dessa Reglementens
innehåll återstår endast hvad som rörer Sjömanshusen, i hvilkas organisation och
förvaltning Eders Kongl. Maj:t eger, enligt den i Grundlagen Eders Kongl. Maj:t
tillagda lagstiftningsrätt, att vidtaga de förändringar, som kunna finnas nödiga.
Jag hemställer i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täckes godkänna ifrågavarande
lagförslag, sådant det nu blifvit Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning understäldt
och besluta att medelst proposition framställa detsamma till Rikets Ständers
antagande.
Justitierådet Cramér åberopade hvad han vid förslagets granskning i Högste
Domstolen yttrat i de delar, hvari det reviderade förslaget afvek från de af Justitierådet
uttalade åsigter.
På Stats-Rådets öfrige ledamöters tillstyrkande täcktes Kongl.
Majit gilla det af Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern nu
framställda förslag och bifalla, att proposition i ämnet, sådan den
finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
t
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1863.
Kongl. Maj: tu Nåd. Proposition j\it 82.
1
JW
Ank. till Exp.-Utsk. flen 2 Mara 1863, kl. 10 f. ni.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående aflöningsoch
ulgifts-anslagen för Teknologiska institutet; Gifven Stockholms
Slott den 20 Februari 1863.
Med anledning af Kongl. Maj:ts vid 1856-1858 ars riksdag aflåtna nådiga
framställning att, då, för befrämjandet af landets materiela intressen, det vore af
utomordentlig vigt, att Teknologiska institutet vunne den utvidgning och fullständighet,
som af industriens utveckling och läijungarnes vexande antal påkallades,
Rikets Ständer måtte dels bevilja ett särskildt anslag för anskaffande af ny lokal
för institutet, dels ock, i öfverensstämmelse med ett af institutets Styrelse uppgjord
t förslag till aflönings- och utgiftsstat, förhöja det å sjette Hufvudtiteln för
nämnda institut mod 21,150 Riksdaler uppförda ärliga anslag till 49.500 Riksdaler,
eller med 28,350 Riksdaler, anmälde Rikets Ständer, uti skrifvelse den 6 Februari
1858, det Rikets Ständer, vid granskning af den föreslagna aflönings- och utgiftsstaten,
icke funnit något, att anmärka emot de derutinnan upptagna belopp, hvadan
den äskade anslagstillökningen af Rikets Ständer beviljades att utgå intilldess nästföljande
statsreglering vidtoge, dock med förklarande, att af den ät Föreståndaren
till 6,000 Riksdaler och ät Kemie-professoi n till 4,500 Riksdaler bestämda aflöning,
5,000 Riksdaler för den förre och 4,000 Riksdaler för den sednare borde utgöra
lön och återstoden utgå såsom hyresersättning, intilldess den nya byggnaden för
institutet blefve färdig och beniälde tjenstemän dä derstädes erhöllo boställsrum.
Vid föredragningen af Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse, länn Kongl. Maj:t
godt att, i öfverensstämmelse med det framlagda förslaget samt med iakttagande
af det utaf Rikets Ständer vid anslagsförhöjningen fästade förbehåll derom, att en
del af Föreståndarens och Kemie-professorns löner skulle betraktas såsom hyresersättning,
för institutet fastställda interimsstat, att gälla intilldess detsamma kunde
i den nya lokalen inrymmas. Uti sin den 24 Oktober 1860 till Kongl. Majit aflätna
underdåniga skrifvelse, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
sjette Hufvudtitel, anförde Rikets Ständer, att vid behandlingen af frågan om den
för Teknologiska institutet vid föregående riksdagen provisoriskt beviljade förhöjda
anslagssummans definitiva uppförande på Riksstaten, hos Rikets Ständer kommit
Bih. till R. St. Prot 1862 & 1863. 1 Sami 1 Afd. 2 Band 15 Baft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\fs 82.
linder Öfvervägande huruvida delta för industrien* och näringarnes utveckling vigtiga
läroverk nu befunne sig i sädant skick, att icke något hinder kunde anses
möta för aflöningsstatens definitiva fastställande, samt att Rikets Ständer, för bedömande
af denna fråga, dels tagit kännedom af de förnyade nådiga stadgar som
under den 19 November 1858 blifvit för institutet utfärdade, dels i öfrigt förskaffat
sig upplysning om beskaffenheten af den i viss mån förändrade organisation, som
läroverket undergått.
Härvid hade hos Rikets Ständer betänkligheter uppstått rörande ändamålsenligheten
af vissa utaf de i berörda stadgar meddelade föreskrifter, i hvilket afseende
Rikets Ständer, beträffande först det förhållande, att den uti de äldre stadgarne
intagna bestämmelse, det en af Professorerne vid läroverket tillika skulle
vara Föreståndare, icke blifvit i de nya stadgarne bibehållen, i underdånighet anmärkte,
att det syntes mindre lämpligt, att innehafvaren af den vigtiga föreståndarebefattningen
icke genom att sjelf deltaga uti lärarnes åligganden erhölle det
tillfälle till närmare beröring med dem och med eleverne, hvarförutan han svårligen
kunde vinna noggrann kännedom om undervisningens gång och beskaffenhet eller
tillförlitligen bedöma läroverkets ställning och behof, hvilket dock vore desto
mera angeläget som Styrelsens öfrige ledamöter, enligt § 34 i stadgarne, kunna
stå helt och hållet utom läroverket, och institutets lärare följaktligen, om Föreståndaren
icke deltoge i undervisningen, saknade tillfälle till beröring med Styrelsen,
hvarigenom denna äter mäste i viss män blifva främmande för allt hvad som
afsåge sjelfva undervisningen. Denna grundsats vore äfven, enligt hvad Rikets
Ständer inhemtat, vid tekniska läroanstalter i utlandet så allmänt tillämpad, att,
der ett motsatt förhållande egde rum, sådant måste anses såsom ett sällsynt, af
tillfälliga orsaker loranledt undantag, och, om äfven ett dylikt undantag varit af
särskilda omständigheter päkalladt för den förre innehafvaren af föreståndarebefattningen,
så kunde dock detta förhållande, enligt Pikets Ständers åsigt, icke utan
verklig skada för läroverket göras till allmän regel, pä sätt genom den i stadgarne
vidtagna^ förändring egt rum. De Föreståndaren tillhörande åligganden vore ej
Heller, så vidt Rikets Ständer kunnat finna, af don omfattning, att de borde kunna
förhindra honom frän att verksamt deltaga i undervisningen. Väl åläge det
Föreståndaren att besvara från embetsverken aflåtna remisser, äfvensom förfrågningar
af enskilde näringsidkare; men dä stadgarne medgåfve Föreståndaren att
antingen sjelf besvara eller till vederbörande lärare öfverlemna sådana förfrågningar
och dä det sednare förfarandet i de flesta tall desto heldre mäste iakttagas,
som det skube innefatta allt för öfverdrifna anspråk på en person, att ega specialkännedom
i alla tekniska ämnen, kunde donna omständighet icke utgöra hinder för
tillämpningen af den vigtiga grundsatsen, att föreståndarebefattningen borde inneha
fvas af någon bland institutets lärare. Dä härtill komme, att för denna befattning
intill 1856 -1858 års riksdag var anslaget ett arfvode af ondast 2,500 Riksdaler,
syntes den för samma befattning beviljade aflöning af 6,000 Riksdaler utgöra en
alltför betydlig godtgörelse för dermed förenade åligganden, såvida icke dessa äfven
innefattade skyldighet att i undervisningen deltaga.
Vidare anförde Rikets Ständer, hurusom af såväl de uti stadgarne intagna
lärokursers omfång och beskaffenhet, som äfven don omständigheten, att Rikets
sednast församlade Ständer åt institutets Professorer och Adjunkter anslagit enahanda
aflöningsförmäner, som bestämdes för motsvarande befattningar vid rikets
universiteter, tydligen framstode, att innehafvarne af dessa lärareplatser, sä framt
institutet skulle motsvara anspråken på ett högre tekniskt läroverk, hvilket det
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\$ 82.
3
vöre afsedt att vara, måste ega grundlig och omfattande vetenskaplig bildning;
hvadan ock lärarne borde hafva den sjelfständig» ställning och af reglementarisk»
stadganden ej alltför mycket inskränkta verksamhet, som den vetenskapliga undervisningen
påkallade. 1 detta hänseende ansägo Rikets Ständer mindre lämpligt, att
institutets Styrelse, jemlikt § 7 i stadgarne, egde att vid sig företeende omständigheter
och, såsom det ville synas, utan lärarnes eget medgifvande, emellan deni
”fördela läroämnena annorlunda”, än de uti samma § blifvit bestämda, i följd hvaraf
Styrelsen kunde ålägga en Professor att, icke blott tillfälligtvis, utan för längre
tid öfvertaga hvilket ämne som helst, endast med iakttagande af föreskriften i
nämnda § att. när fråga kunde uppstå om söndersfyc.kning af någon professorsbefattning.
framställning i ämnet borde till Kongl. Majit »flatas. Denna vidsträckta
rättighet, syntes dock böra i så måtto inskränkas, att det finge ankomma pä hvar
och en vid institutet anställd Professor att, när något läroämne behöfde från hans
befattning
hålla undervisningen. Bibehållandet af det nuvarande stadgandet skulle, förutom
dess olämplighet i öfrigt, otvifvelaktig!, för institutet försvåra möjligheten att förvärfva
och vid läroverket fortfarande fästa skicklige lärare; och ansägo Rikets
Ständer lärarebefattningarnes uppförande på ordinarie stat vara alldeles oförenligt
med den osäkra ställning, lärarne måste komma att innehafva, så länge omförmälda
stadgande vore gällande.
Beträffande derefter institutets verksamhet efter dess förändrade organisation,
hvarom Rikets Ständer jemväl ansett sig böra taga kännedom, hade Rikets Ständers
uppmärksamhet fästats dervid, att i fördelningen af läroämnen och lektioner
emellan lärarne en så betydlig ojemnhet egde rum, att några lärare syntes vara, i
jemförelse med andra, särdeles betungade, såsom exempel hvarå åberopats, att med
profcssorstjensten i matematik och mekanik vore förenad undervisningsskyldighet i
ej mindre än tre af de vid ett tekniskt läroverk vigtigaste läroämnen, hvarjemte
innehafvaren af berörda professorstjenst haft betydligt större antal lektionstimmar
än hvai' och en af Professorerne i fysik och mekanisk teknologi; och ehuru Rikets
Ständer icke kunde, bedöma i hvad mån en sådan anordning af undervisningen
varit nödvändig samt huruvida orsaken dertill vore att söka uti lärarekrafternas
otillräcklighet, men någon jemkning i afseende på läroämnenas fördelning emellertid
syntes vara af behofvet påkallad, hade Rikets Ständer för det då närvarande
ansett sig icke böra medgifva ifrågavarande löneanslags uppförande på ordinarie
stat.
Med afseende å de i ofvanberörda hänseenden förekomna betänkligheter
emot definitivt fastställande af institutets stat blef anslaget för institutet endast
provisoriskt uppfördt för innevarande statsregleringsperiod; hvarjemte Rikets Ständer
anhöllo, det Kongl. Majit täcktes taga i nådigt öfvervägande pä hvad sätt de
af Rikets Ständer åsyftade förändringar i afseende på läroverkets organisation lämpligast
kunde bringas till verkställighet, derest Kongl. Majit icke ansåge hinder derför
möta.
Häröfver hörd har Styrelsen för Teknologiska institutet, jemte åberopande
deraf att vid åtskilliga större Teknologiska läroverk i utlandet föreståndarebefattningen
icke vore med undervisningsskyldighet förenad, hufvudsakligen erinrat att
Föreståndaren, om han deltoge i undervisningen, visserligen kunde fä närmare personlig
kännedom om de elever, hvilka studerade hans läroämne, men derigenom
likväl ej komtne i tillfälle att bättre lära känna hvarken de elever, som icke af
honom undervisades, eller elevernas framsteg i andra läroämnen, och ej heller kom
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,/W 82.
me i närmare beröring meri öfrige lärarne, eller desse med Styrelsen, än för närvarande
egde ruin; — att Föreståndaren endast genom att emellanåt, bevista lärarncs
lektioner i de särskilda läroämnena och göra sig noga underrättad om beskaffenheten
af institutets samlingar och öfriga undervisningsmateriel, samt genom att
följa utvecklingen af andra likartade undervisningsanstalter, äfvensom de praktiska
vetenskapernas och industriens framsteg i allmänhet, kunde vinna behörig kännedom
om så väl lärare som lärjungar, samt insigt huru undervisningen borde ändamålscnligast
ordnas och befrämjas; att, derest. Teknologiska institutet fortfarande
skulle vara en rådgifvande anstalt åt sä väl embetsmyndigheter som enskilde personer,
Föreståndaren, hvilken för detta ändamål mäste ega en mångsidig naturvetenskaplig
och teknisk bildning samt tid till fortsatta studier, icke utan alltför
stora ansträngningar kunde medhinna att på ett verksamt sätt i undervisningen
deltaga; att den tolkning Rikets Ständer gifvit åt. föreskriften angående Styrelsens
befogenhet, att, under vissa omständigheter, fördela läroämnena annorlunda och
emelian flere lärare, än de i stadgarne uppräknade, aldrig blifvit, ifrågasatt och
icke eller syntes vara förenlig med ordalydelsen i den anmärkte §: samt att Styrelsen
väl ansäge en Professor vid institutet icke böra kunna åläggas undervisning
i andra ämnen än dem, som enligt stadgarne tillhörde hans befattning, men att
Styrelsen dock icke kunde finna förenligt med läroverkets fördel, att, när fördelning
af de lill en professorsbefattning hörande läroämnen behöfde ske. Professorn i alla
händelser skulle ega att bestämma, i hvilket eller hvilka ämnen li n skulle blifva
befriad från den honom åliggande undervisningsskyldigheten.
Till följd af sedermera erhållen nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande
i ämnet, hvarvid jemväl borde tagas under öfvervägande en af fyra bland
institutets lärare till Kongl. Majit ingifven skrift, innefattande påminnelser vid Styrelsens
ofvanberörda yttrande, jemte förslag rörande verkställigheten af de utaf
Rikets Ständer ifrågaställa ändringar i läroverkets organisation, har Kommerskollegium,
efter det Styrelsen för institutet lemnats tillfälle att bemöta omförmälda
påminnelser, under den 12 November sistlidet är till Kongl. Majit inkommit med
det sålunda infordrade utlåtandet, dervid Kollegium, pä anförde grunder, förklarat
sig anse öfvervägande skäl förefinnas för fortfarandet af den Föreståndaren nu medgifna
befrielse frän skyldighet att. vid institutet meddela undervisning, hvaremot
Kollegium, beträffande Irågan om den, enligt såväl 1846 års som nu gällande stadgar,
Styrelsen tillagde rätt att om läroämnenas fördelning emellan lärarne förordna,
ansett någon inskränkning i denna rätt, vara af behofvet påkallad, samt att det
torde böra uttryckligen föreskrifva-;, att icke någon Professor eller annan lärare
vid institutet må kunna, emot sitt bestridande, underkastas annan eller vidsträcktare
undervisningsskyldighet. än som vid erhållandet af fullmagt eller förordnande
ä tjensten blifvit honom ålagd, äfvensom att, när Styrelsen ansåge nödigt eller
lämpligt, att något till en professors-befattning hörande läroämne blefve derifrån
skiljdt, men innehafvare]! af samma befattning icke lunnes villig att. sådan förändring
medgifva, frågan borde af Styrelsen underställas Kongl. Majits nådiga pröfning.
Med förmälan hurusom Teknologiska institutets nya byggnad, enligt de om
dess utförande afslutade entreprenadkontrakt, år 1863 borde blifva så färdig, att
institutet åtminstone inom samma års slut kunde i densamma inflytta, och de hin
-
Kongl Majda Nåd. Proposition ,.,\N 82.
5
der för utvidgning af institutets verksamhet, sorn förorsakades af deli nuvarande
lokalens otillräcklighet, da kommc att försvinna, har Styrelsen för nämnda institut,
uti en den 16 sistlidne September till Kongl. Maj:t• ingifven skrift, gjort framställning
om den tillökning i institutets årsanslag, sorn, i följd deraf, från och med början
af nästa statsregleringsperiod vore af behofvet påkallad. Som likväl storleken af
denna tillökning hufvudsakligen vore beroende på omfattningen af den undervisning,
som komme att meddelas och sättet, hvarpa denna ordnades, funne Styrelsen
sig böra först derom framställa sin åsigt. I sådant hänseende hade Styrelsen hufvudsakligen
anfört: att ehuru den ifrågasatta förändringen att, pä sätt vid några
af utlandets berömdaste polytekniska skolor egde rum, för dem som ville egna sig
åt praktisk mekanik och mekanisk teknologi eller åt väg- och vattenbyggnadskonst,
till en tid af fyra är utsträcka lärokursen vid Teknologiska.institutet samt derjemte
för sådana elever föreskrifva en viss tids praktisk verksamhet, såsom vilkor för att
upptagas i institutets två högsta årsafdelningar, af uppgifna skäl icke ansåges för
närvarande lämplig, syntes deremot undervisningen för mekanici, på det desse
måtte kunna erhålla mera tid till sitt hufvudämne, böra, i den mån lärarekrafterna
sådant medgäfve, mera skiljas från den för väg- och vattenbyggnads-ingeniörer,
sä att de förre icke kommc att studera väg- och vattenbyggnadskonst, samt de
sednare icke heller att i hela dess vidd följa undervisningen i de mekaniska ämnena;
att, på det likväl undervisningen i praktisk mekanik mätte kunna erhålla
en af behofvet högeligen påkallad utvidgning, hvartill tid på förenämnda sätt skulle
beredas, en förstärkning af lärarekrafterna i de matematiska och mekaniska ämnena
vore nödig, hvadan, med hänsigt till dessa ämnens stora vigt. Styrelsen ansäge
sig böra i underdånighet hemställa, att nuvarande professionen i desamma
mätte delas i två särskilda professioner, en för matematik och teoretisk mekanik
och en för tillämpad mekanik eller så kallad machinlära, samt att aflöningen för
hvardera af dessa professioner måtte bestämmas till 4,500 Riksdaler, eller samma
belopp, som institutets öfrige Professorer åfnjöte; — att, oaktadt nuvarande stat
upptoge blott en lärare i allmän byggnadskonst samt väg- och vattenbyggnadskonst,
med en aflöning af 2,500 Riksdaler, hade likväl är 1859, på grund af medgifvandet
i § 7 af de för institutet gällande stadgar, denna befattning blifvit delad
i två, en för allmän byggnadskonst och en för väg- och vattenbyggnadskonst, hvardera
med ett årligt arfvode af 1,250 R:dr, i öfverensstämmelse hvarmed aflöningen
till dessa lärare jemväl upptagits uti det af Styrelsen nu till Kongl. Maj:t i underdånighet,
öfverlemnade förslag till ny stat för institutet; — att, hvad beträffade
undervisningen i väg- och vattenbyggnadskonst, Styrelsen icke nu, för åstadkommandet
af en större utsträckning deraf ansett sig böra begära något ökadt anslag,
enär undervisning i samma ämne äfven meddelades vid Artilleri-läroverket å Marieberg,
och genomgåendet af lärokursen derstädes just vore föreskrifvet såsom vilkor
för inträde såväl i Väg-och Vattenbyggnads-korpsen som i Flottans mekaniska
korps; —att under sednaste tvä år hade vid institutet varit anställda tre extra lärare,
hvilkas sammanlagda aflöning år 1861 uppgått till 1,900 R:dr; och ansåge
Styrelsen att äfven framgent, för undervisningens ändamålsenliga bestridande, klefve
behöflige en lärare i machinkonstruktioner och en i ritning saint, en Assistent å
laboratorium, hvadan och dä desses aflöning icke syntes böra till bestämda belopp
i staten fastställas, bland annat, af det skäl, att den tid, under hvilken de komme
att blifva af sina befattningar upptagne, till en viss grad vore beroende af elevernas
antal, Styrelsen, pä det desse lärare måtte kunna erhålla en mot beskaffenheten
af sin tjenstgöring svarande aflöning, i underdånighet hemställt, att, i stället,
6
Kongl. Maj:(s Nåd- Proposition J\f@ 82.
för nuvarande anslag till repetitörer, 1,000 Riksdaler måtte till arfvoden åt de extra
lärare och repetitörer, som Styrelsen i öfverensstämmelse med § 8 af förberörda
stadgar, egde vid institutet anställa, anvisas ett belopp af 2,000 R:dr; — saint att,
enär för öfrigt kostnaderna ej mindre för laboratorium än för bränsle in. m. i den
nya lokalen mäste blifva större än nuvarande enahanda utgifter, och de i nu gällande
stat uppförda anslag till omförmälda behof under de sednaste åren visat sig
nog knappa, Styrelsen funne sig böra anhålla, att anslaget till laboratorium måtte
förhöjas Irån 1,500 Ridr till 2.000 R:dr och de till diverse utgifter, såsom ved m.
m., från 3,000 till 4,500 R:dr, till hvilka belopp ifrågavarande utgifter kunde antagas
komma att stiga; förmälande Styrelsen slutligen, att de nya anslag, sorn Styrelsen
ansett vara frän och med början af nästa statsregleringsperiod för Teknologiska
institutet erforderliga, alltså sammanlagd t uppginge till 7,500 R:dr, men att
då, enligt Kongl. Majits nådiga beslut den 23 Februari 1858, de nu till Föreståndaren
och Kemie-professorn utgående hyresersättningar, utgörande för den förre
1,000 och för den sednare 500 R:dr, komme att försvinna frän den tid, då nämnde
tjenstemän finge tillträda de för dem i institutets nya byggnad afsedda boställslägenhetor,
skulle, på sätt det nu afgifna nya statsförslaget utvisade, hela årsanslaget
till institutet komma att med endast 6,000 Riksdaler öfverstiga det nuvarande.
Uti de i sammanhang med Teknologiska institutets inrättande år 1826 al
Kongl. Majit fastställda allmänna stadgar föreskrcfs, bland andra åligganden för
institutets Föreståndare, att han borde meddela råd och upplysningar åt de enskilde
slöjdidkare, som honom derom anlitade, draga försorg om lärarnes bildning och sjelf
undervisa uti de allmänna grunderna af industrien samt biträda vid undervisningen
uti enskilda slöjders utöfning, äfvensom utgifva alhandlingar och underrättelser rörande
slöjderna. Dessa flerfaldiga åligganden, i förening med skyldigheten att handhafva
ledningen af och närmaste inseendet öfver göromålens gang kunde icke annat
än splittra Föreståndarens krafter i allt för mänga rigtningar och menligt inverka
på institutets ändamålsenliga utveckling, hvadan ock anmärkningar mot detsamma^
styrelse och förvaltning snart läto sig förnimma, hvilka anmärkningar slutligen
vid 1844 års riksdag föranledde Rikets Ständer att hos Kongl. Majit anhålla
om nedsättning af en kommitté af sakkunnige män för utrönande af tillståndet inom
berörda undervisningsanstalt. Till följd af denna framställning blefvo särskilda
Konunittérade af Kongl. Majit, i nåder förordnade, med uppdrag att, efter tagen
kännedom angående förhållandena inom läroverket, utreda huruvida, derest de gjorda
anmärkningarne funnes grundade, det felaktiga kunde vara föranledt af hvad
genom institutets stadgar blifvit föreskrifvet, samt i sådant läll föreslå de. förändringar,
som kunde finnas nödiga och ändamålsenliga, hvarjemte. Kongl. Majit, under
den 29 Oktober 1845, bestämde vissa hufvudgrunder för uppgörande af förslag
till nya stadgar. Härvid förklarade Kongl. Majit, hvad angick föreståndarebefattningen
vid institutet, det Kongl. Majit väl funne att lärarne derstädes, särdeles i
hvad anginge deras läroämnen, lämpligen kunde och borde rädplägningsvis deltaga
i behandlingen af de förslag och ärenden, som afsäge undervisningens ordnande,
äfvensom att den närmaste värden af samlingarne och ansvarigheten derför borde
fördelas på de särskilda lärarne efter de hvardera af dem tillhörande läroämnen,
men att det för öfrigt skulle tillses, att då dädanefter, såsom dittills, den närmaste
ledningen och förvaltningen af institutet borde anförtros ät en särskild dertill ut
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs> 82.
7
sedd Föreståndare, dennes myndighet blefve så bestämd, att vilkoren af enhet och
kraft i läroverkets förvaltning måtte vinnas; dock att denna föreståndare-befattning
kunde uppdragas åt den af lärarne, som pröfvades dertill mest lämplig.
Genom de af Kommittérade sedermera föreslagna och den 8 Maj 1846 af
Kongl. Majit fastställda stadgar, hvilka dock först med är 1848 trädde i verkställighet,
bestämdes att den närmaste ledningen och tillsynen vid institutet tillkomme
Föreståndaren, samt att denne skulle af Kongl. Majit bland institutets lärare utnämnas.
Någon förening af föreståndare- och lärare-befattningarne har likväl icke
sedermera egt rum. Redan vid första tillsättningen af de nya lärarne i slutet af
år 1847 anmälde Styrelsen, att ingendera af de tre till professors-befattningarnes
erhållande föreslagna personer vore lätt, tjenlig och passande att bekläda föreståndareplatsen,
hvadan Styrelsen hemställde, att nämnde plats skulle tills vidare lemnäs
obesatt, hvartill Kongl. Majit äfven samtyckte. Uppå Styrelsens sedermera år
1848 äfgifna förslag konstituerades Notarien L. Wallmark till Föreståndare, utan
att honom dervid ålades skyldighet att i något läroämne meddela undervisning,
hvarom fråga icke eller derefter förekom under den tid Wallmark intill sin är 1855
inträffade död innehade föreståndare-befattningen. Rikets Ständer, som vid 1844
års riksdag ansågo sig icke böra uppföra anslaget till institutet för längre tid än
till nästpåföljande riksdag, intilldess genom den äskade undersökningen sig visat,
huruvida inrättningen motsvarade sitt ändamål, samt vid 1847- 1848 års rikdag
likaledes medgåfvo anslagets utgående endast under (ien tid, för hvilken den vid
samma riksdag fastställda statsreglering blefve gällande, funno dock omförmälda
förhållande icke gifva anledning till någon betänklighet emot instituts-anslagets uppförande
å ordinarie stat, hvilket skedde vid 1850—1851 års riksdag; och derifrån
detsamma allt sedermera intill 1856—1858 års riksdag utgick.
I sammanhang med den vid sistnämnda riksdag af Kongl. Majit framlagda
plan till Teknologiska institutets utvidgning och lärarepersonalens förökande, i än
damål
att åt undervisningen derstädes bereda den utsträckning, som af industriens
fortgående utveckling och elevernas ständigt vexande antal påkallades, gaf Kongl.
Majit, Rikets Ständer tillkänna att, äfven efter det den år 1848 förordnade Före
ståndaren
med döden åtgått, föreståndare-befattningen blifvit ånyo tillsatt, utan att
någon lärareverksamhet dermed förenats, samt att institutets Styrelse, pä grund af
dess alltmera stadgade öfvertygelse om olämpligheten deraf att innehafvarne af
föreståndareplatsen tillika bestridde någon lärarebefattning, uti sitt till grund för
Kongl. Majits nådiga Proposition afgifna statsförslag, uppfört särskild aflöning till
Föreståndaren med ett efter befattningens vigt, och ansvar lämpadt belopp af 6,000
Riksdaler, hvilken aflöning, likasom öfrige af Kongl. Majit för institutet äskade anslag,
utan förändring eller förbehåll af Rikets Ständer beviljades.
Då Kongl. Majit sedermera under den 19 November 1858 till pröfning förehade
de förslag till förändringar i de för institutet dittills gällande stadgar, som
Styrelsen, med afseende å den beviljade förhöjningen i institutets ärliga anslag och
den derigenom beredda möjligheten att tillöka lärarnes och läroämnenas antal, ansåg
vara af behofvet påkallade och dervid Styrelsen fortfarande vidhöll sin åsigt
om olämpligheten deraf, att, Föreståndaren skulle bland lärarne utses, fann Kongl.
Majit så mycket mindre betänklighet att härtill lemna bifall, sorn den ifrågavarande
bestämmelsen icke vunnit tillämpning alltsedan stadgarne af är 1846 utfärdades,
samt ej heller Rikets Ständer vid anslagsfrågans pröfning haft något att erinra emot
ändamålsenligheten af den tillämnade förändringen i förevarande afseende.
Då emellertid Rikets sednast församlade Ständer uttalat sig emot ändamåls
-
8
Kongl. Atajds Nåd. Proposition j\s' 82.
enligheten af berörda i stadgarna vidtagne förändring, och jemväl framställt åtskilliga
betänkligheter rörande lämpligheten af vissa an ra i de nya stadgarne förekommande
bestämmelser, hvilka dock till hufvudsaklig del äro hemtade från de
äldre stadgarne, har Kongl. Majit nu tagit frågan härom i förnyadt öfvervägande,
dervid jemväl en af två bland Teknologiska institutets Professorer till Kongl. Majit
ytterligare ingifven skrift i ämnet till nådig pröfning förekommit; och ehuru Kongl.
Majit, i enlighet med hvad Kommers-kollegium yttrat, anser det icke kunna bestridas
att, derest Föreståndaren åt institutets elever lemnade undervisning i något
af de vid institutet antagna läroämnen, sådant skulle för läroverket i viss mån blifva
af nytta, linner Kongl. Majit dock, lika med bemälda Kollegium, öfvervägande
skäl förekomma emot att stadga undervisnings meddelande såsom en Föreståndaren
ovilkorligen tillhörande skyldighet. Genom den omfattande utvidgning Teknologiska
institutet numera vunnit och än vidare kommer att erhålla sedan den för läroverkets
inrymmande uppförda nybyggnad under innevarande år hunnit fullständigt inredas,
blifva otvifvelaktig! Föreståndarens tid och krafter alltmera tagna i anspråk
för utöfvandet af den honom, såsom hufvudsakligt åliggande, tillkommande närmaste
tillsynen å undervisningens ändamålsenliga fortgång i öfverensstämmelse med de af
Styrelsen derför fastställda program, äfvensom för handhafvandet af värden om
institutets ekonomiska angelägenheter; och då härtill kommer, dels att, hvad angår
frågan om Föreståndarens skyldighet att besvara de till institutet aflåtna remisser
och af enskilde näringsidkare framställda förfrågningar, en slik skyldighet
mäste, jendikt gällande stadgar, anses i främsta rummet tillhöra Föreståndaren, såvidt
hans öfriga göromål det medgifva och icke för remissernas eller förfrågningarnes
besvarande erfordras special-insigter af sådan art, att någon af lärarne företrädesvis
bör anlitas, dels ock att med skäl af Föreståndaren fordras, det han, genom
uppmärksamt aktgilvande på industriens framsteg och utvecklingen af de teknologiska
läroanstalterna i främmande länder, söker att. i den män förhållandena det
medgifva, tillegna undervisningen vid institutet alla de förbättringar, som från dessa
länder stå att hemta, har Kongl. Majit för närvarande funnit sig icke böra vidtaga
någon ändring af stadgarne i den af Ifikets Ständer afgifna syftning.
Kongl. Majit hemtar härför ett ytterligare skäl af den omständighet, att,
derest Rikets Ständer bifalla Kongl. Majits denne dag aflåtna förnyade, nådiga framställning
om Fahlu bergsskolas förflyttning till Stockholm och förening med Teknologiska
institutet, dessa båda läroverks sainmanföring i allt fall torde göra en omarbetning
af institutets stadgar nödvändig. Vid denna revision af stadgarne vill
Kongl. Majit tillse, dels det sådana bestämmelser varda meddelade, hvarigenom lärarne
må vinna ökad trygghet att icke, utan eget begifvande, erhålla annan eller
vidsträcktare undervisningsskyldighet, än som af de särskilda läroämnenas beskaffenhet
och omfattning betingas; dels huruvida icke åt lärarne lämpligen må inrymmas
rättighet att, genom den de sjelfve bland sig utse, deltaga i Styrelsens anordningar
i det som alser undervisningen samt anskaffandet af den derför erforderliga
materiel, dels ock att det uttryckligen må medgifvas läroanstaltens Föreståndare,
att. såvidt hans öfriga åligganden dertill lemna honom tid öfrig, deltaga i undervisningen
och i sådant afseende, efter eget bepröfvande, välja läroämne.
Jemte tillkännagifvande häraf vill Kongl. Majit, under åberopande af de utaf
Styrelsen anförda skäl för inrättande af en särskild profession i tillämpad mekanik
eller så kallad machinlära samt för behofvet af ökade anslag till extra lärare och
repetitörer m. m.. härmed föreslå Rikets Ständer att, jemte det institutets nuvarande
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jtyif 82.
9
de årsanslag, 49,500 Riksdaler, varder å ordinarie stat uppfördt, en tillökning af
6,000 Riksdaler måtte derutöfver för ofvanberörda ändamål af Rikets Ständer beviljas,
på sätt Kongl. Maj:t uti sin om Statsverkets tillstånd och behof aflåtna nådiga
Proposition redan äskat.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Är enden, hållet inför 11. M Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 20 Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsmini tern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve v. Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle föredrog i underdånighet:
1:0.
a) Den af Rikets sednast församlade Ständer, uti skrifvelse den 24 Oktober
1860, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjette Hufvudtitel, på anförda
skäl gjorda underdåniga framställning, i fråga om ändringar uti de för Teknologiska
Institutet under den 19 November 1858 utfärdade förnyade nådiga stadgar,
Jemte de af Styrelsen för nämnda Institut samt Kommers-kollegium häröfver
på nådig befallning afgifna utlåtanden, äfvensom särskilda utaf ätskillige bland Institutets
lärare till Kongl. Majit inlemnade underdåniga anföranden i ämnet: för
hvilka handlingars innehåll nu af Departements-chefen redogjordes;
b) Styrelsens för Teknologiska Institutet underdåniga memorial den 16 September
1862, innefattande framställning om den tillökning i Institutets årliga anslag,
som erfordrades sedan Institutets nya byggnad numera hunnit så nära full
Bih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Hä/t. 2
10
Kongl. MajUs Nåd. Proposition JYi. 83.
bordras, att läroverket kunde under år 1863 i densamma inflytta; i hvilket afseende
Styrelsen anfört: — — — — — — — — — — — — — — —
Föredragande Departements-chefen anförde härefter i underdånighet:
”Uti de i sammandrag med Teknologiska Institutets inrättande: — —■ —
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad Föredragande Departementschefen
sålunda i underdånighet hemställt och tillstyrkt; och befallde Kongl. Majd, med
gillande deraf, att nådig Proposition"! ämnet, sä lydande, som bilagan
till detta Protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer aflåtas,
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
JSM »a.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förnyad framställning
i fråga om Bergsskolans i Fahlun flyttning till Stockholm
och förening med Teknologiska Institutet: Gifven Stockholms
Slott den £0 Februari 1865.
Sedan Bruks-societeten vid 1859 års allmänna sammankomst för sin del be
slutat
att. derest på Statens bekostnad en fullständig och efter tidens fordringar i
afseende på undervisningens omfång och nödigt utrymme för elever lämpad bergsskola
blefve i Stockholm inrättad, med upphörande af den i Fahlun nu varande,
Bruks-societeten förbunde sig att besörja den praktiska undervisningen för bergsskolans
elever med hvad dertill hörde, och att i sådant ändamål af Jernkontorets
medel bestrida alla de kostnader, som icke allenast med anskaffande af erforderliga
lokaler och verkstäder för elevernas praktiska öfningar i jernhandtering och grufbrytning.
utan ock med undervisningen» meddelande i dessa delar genom Jernkontorets
tjenstemän blefve förenade, äfven om dessa kostnader skulle öfverstiga det
anslag af Femton tusen Riksdaler ärligen, som för närvarande vore från Jernkon
-
Kongl. M.ajUs Nåd. Proposition ,]\s 83.
11
toret till Fahlu Bergsskola anvisadt, samt Fullmäktige i Jernkontoret hos Kongl.
Majit anmält detta Bruks-societetens beslut, sä och efter det Kommersekollegium,
på nådig befallning, till Kongl. Majit, inkommit med Teknologiska Institutets styrelses
samt eget underdånigt utlåtande i ämnet, uti hvilket utlåtande Kollegium,
med åberopande af de utaf Bruks-societeten samt bemälda Styrelse anförda skäl.
äfvensom af hvad Bergsskolans Föreståndare uti afgifvet betänkande rörande den
föreslagna flyttningen af skolan andrngit, i underdånighet tillstyrkt, det bergsskolan
mätte, sä snart omständigheterna det inedgälve, varda med Teknologiska Institutet
förenad, förekom detta ärende till nådig pröfning, dervid Kongl. Majit fann sig, för
sin del, böra godkänna det väckta fförslaget om bergsskolans flyttning från Fahlun
och förening med Teknologiska Institutet, under vilkor att Bruks-societeten behörigen
uppfyllde sitt genom Jernkontorets Fullmägtige anmälda erbjudande att bekosta
elevernas praktiska öfningar och undervisning, samt under förutsättning derjemte,
att nämnda öfningar och undervisning komme att stå under ledning och tillsyn
af Teknologiska Institutets styrelse.
Dä emellertid föreningen af nämnda läroverk icke kunde verkställas utan att
tillräcklig lokal för ändamålet bereddes, och, enligt hvad upplyst blifvit, i sådant
hänseende erfordrades att, jemte det att någon till ökad kostnad icke ledande förändring
vidtoges i inredningen af den nya byggnad för Teknologiska Institutet, till
hvilken anslag blifvit af Rikets Ständer anvisadt, en särskild byggnad för bergsskolans
behof samt till bostad för en iaboratorii-vaktmästarc och en laboratoriidräng
blefve å Institutets nya tomt uppförd, äskade Kongl. Maj,t, uti nådig Proposition
den 9 Mars 1860, det Rikets Ständer måtte, för uppförande af en dylik
byggnad, sä inredd, att professorn i metallurgi äfven kunde der erhålla bostad, bevilja
ett anslag af 58,000 Riksdaler, samt derjemte till laboratoriernas förseende med
nödiga inventarier, utom dem, som det kunde finnas ändamålsenligt att flytta fran
bergsskolan i Fahlun, ett särskildt belopp af Fem Tusen Riksdaler.
Under detta ärendes handläggning hos Rikets Ständer erinrades hufvudsakligen,
att bergsskolans syfte vore helt och hållet praktiskt, såsom afseende att i sista
hand bibringa sina lärjungar all den praktiska erfarenhet uti en eller annan rigtning,
som vid deras inträde på bergshandteringens olikartade vägar kunde blifva
både dem och det allmänna till nytta, och att de således före inträdet i skolan
borde hafva inhemtat det mesta af de förberedande kunskaper, som erfordrades för
att kunna uppfatta och tillgodogöra sig de tillämpningar, som der framställdes. Det.
vore ock svårt att inse, hvar en sådan praktisk bildning i bergshandteringen lättare
kunde inhemtas, än i en bergsstad, sådan sorn Fahlun, i hvars närmaste omgifning
så många tillfällen erbjöde sig för lärjungarne att uppmärksamma de mest
olika delar af bergsinannayrket. Om emellertid skolan med sin fåtaliga lärarepersonal
icke ansäges kunna uppfylla alla fordringar af en bildningsanstalt för bergshandteringen,
borde detta förhållande icke tillskrifvas skolans nuvarande läge, och
ej eller föranleda ett åsidosättande af de naturliga fördelar, som detta läge erbjöde
för en ändamålsenlig utveckling af lärjungarnes bildning, helst berörda olägenhet
syntes kunna afhjeipas derigenom, att tillgångar anskaffades för skolans utvidgning
såväl medelst en ökad lärarepersonal, som genom erforderliga byggnaders uppförande.
Den åberopade svårigheten för blifvande elever att förskaffa sig nödiga förkunskaper
kunde äfven undanrödjas derigenom, att eleverna ålades att före inträdet
i bergsskolan genomgå ett års förberedande kurs vid Institutet, hvilket syntes
desto mera lämpligt, som den föreslagna anordningen just afsägc att första årets
undervisning vid Institutet skulle kunna begagnas äfven af blifvande bcrgselever.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV= 83.
Bruks-societeten hade väl oinförmält de .svårigheter, sorn mött för ett lämpligt ordnande
af bergselevernas praktiska utbildning medelst besök vid bruksegendomar,
men på samma gång förklarat, att Societeten icke ämnade att för berörda ändamål
anskaffa någon särskild bruksegendom, hvilket emellertid vore den enda utväg,
hvarigenom berörde svårigheter skulle med visshet kunna undanrödjas; och det
vore icke eller bekant på hvad sätt Bruks-societeten ämnade att ombesörja de praktiska
öfningame, hvarom dock visshet borde erhållas, innan på societetens erbjudande
grundades ett beslut, sorn i andra hänseenden vore förenadt med så många
olägenheter.
Uti sin till svar å Kongl. Maj:ts nådiga framställning aflätna underdåniga skrifvelse
af den 24 Oktober 1860 anmälde ock Rikets Ständer, att, ehuru Rikets Ständer
ansåge det svårligen kunna bestridas, att bergsskolans flyttning från Fahlun
till Stockholn) och förening med Teknologiska Institutet skulle i vissa hänseenden
medföra väsendtliga fördelar för så väl undervisningen, som det allmänna, Rikets
Ständer å andra sidan ej kunnat förbise vigten af de emot förslaget framställda
anmärkningarne, bland hvilka den erinran, att bergsskolans uppgift och ändamål
egentligen vore praktiskt, hvaremot Teknologiska Institutet utgjorde en hufvudsakligen
thcorctisk undervisningsanstalt, syntes i främsta rummet förtjena afseende.
Det vore nemligen tydligt, att en förening af två-i sä väsendtlig måtto skiljaktiga
läroanstalter mäste vara åtföljd af ej ringa svårigheter, och om äfven en sådan förening
skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt åstadkommas, hade likväl i detta afseende
så många farhågor blifvit uttalade om de olägenheter, som deraf skulle härflyta,
att, innan en fullständig plan för det nya läroverkets organisation blifvit
uppgjord, det svårligen kunde utrönas, i hvad män de gjorda anmärkningarne borde
anses befogade. Rikets Ständer hade för sin del ej eller kunnat inse något hinder
derför, att för dem, som icke vid universitetet undergått bergsexamen, en förberedande
kurs vid Teknologiska Institutet kunde föreskrifvas såsom vilkor för inträde
i bergsskolan, hvilket utan tvifvel skulle lända denna till synnerlig fördel, enär lärarne
såmedelst blefve oförhindrade att egna sig åt sina hufvudämnen och läroverket
på detta sätt bättre kornine i tillfälle att uppfylla sin egentliga bestämmelse,
hvilken Rikets Ständer desto mindre kunde antaga vara någon annan, än att utgöra
en tillämpningsskola för bergshandteringen, som skolans föreståndare uti sitt i
frågan afgifna betänkande ansett elevernas praktiska öfningar, eller den del af undervisningen,
som icke kunde bibringas i sjelfva skolan, vara företrädesvis angelägen
och magtpåliggande för deras utbildning, samt att bergsskolan, antingen den
förblefve i Fahlun eller förflyttades till Stockholm, icke syntes någonsin kunna nöjaktigt.
uppfylla sin bestämmelse med mindre än att för densamma bereddes tillträde
till ett passande och välbeläget jernbruk, der eleverna såväl under bergsskolekursen,
som efter densamma kunde fä uppehålla sig, för att praktiskt studera grufbrytning,
masmästeri, stångjernssmide, ståltillverkning, bergsmekanik, skogshushållning, m.m.
Då emellertid Bruks-societetens gjorda erbjudande att bestrida alla kostnaderna
för bergsskole-elevernas praktiska undervisning varit åtföljdt af det förklarande,
att Societeten funnit sig icke böra antaga det väckta förslaget om inköpande
af en för berörda ändamål särskildt afsedd bruksegendom, men bergsskolans föreståndare,
som ansett sagda ändamål endast genom en sådan åtgärd kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt uppnäs, icke haft tillfälle att, sedan detta förklarande afgafs,
sig härom yttra, saknade följaktligen Rikets Ständer kännedom, huruvida bemäide
föreståndare, oaktadt, de sålunda förändrade förhållandena, fortfarande hyste
den åsigt, att Bruks-societetens erbjudande, med ofvanberörda inskränkning, kunde
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,J\s' 83.
13
åt undervisningen beseda sii väsendtliga fördelar, att detsamma borde gälla såsom
ett hufvudsaklig! skäl för skolans flyttning till Stockholm. Rikets Ständer ansåge
således angeläget att före frågans afgörande, Föreståndaren mätte ånyo blifva häröfver
hörd; men som det likväl svårligen för honom, eller sedermera för Rikets
Ständer, kunde blifva möjligt att tillförlitligen bedomina fördelarne af det utaf
Bruks-societeten gjorda anbud, innan något bestämdt och mera detaljerad! förslag
af Societeten meddelats, angående sättet för de praktiska öfningarnes ordnande för
framtiden, syntes det äfven vara af vigt, att Bruks-societetens Fullmägtige anmodades
att i detta hänseende inkomma med yttrande.
Derjemte och då Rikets Ständer icke funnit sig öfvertygade att hufvudstaden
skulle i alla hänseenden vara den lämpligaste orten för en bergsskola, samt det icke
syntes oantagligt, att samma fördelar för undervisningen, som Bruks-societeten genom
den föreslagna flyttningen velat bereda, skulle till väsendtlig del kunna vinnas
derigenom, att Rikets Ständer beviljade ökade anslag för utvidgning och förbättring
af bergsskolan i Fahlun, ansåge Rikets Ständer det för en fullständig utredning
af detta ärende lämpligt, dels att Bruks-societeten anmodades afgifva förklaring,
huruvida det af Societeten i förenäinnda afseende gjorda erbjudande icke skulle
vidhållas, i händelse Rikets Ständer funne skäl att föredraga sistnämnda utväg,
dels ock att fullständig plan och kostnadsförslag upprättades för Fahlu bergsskolas
utvidgning och undervisningens ändamålsenliga ordnande derstädes, på det Rikets
Ständer mätte komma i tillfälle att jemföra fördelarne och kostnaderne af så väl
det ena, som det andra förslaget; och anhöllo Rikets Ständer, på grund häraf, att
Kongl. Majit, efter det utredning i omiörmälda afseenden egt rum, täcktes till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta den nådiga framställning i ämnet, hvartill
Kongl. Majit kunde finna omständigheterna föranleda.
Sedan, med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda begärt, Kommers-kollegium
under den 29 December 1860 ei håll it nådig befallning att, gemensamt med
de för Fahlu bergsskolas angelägenheter af Bruks-societeten utsedde Fullmägtige,
efter vederbörandes hörande, till Kongl. Majit afgifva underdånigt utlåtande, har
bemälda Kollegium, under den 4 December nästlidet år, inkommit med berörda utlåtande
samt dervid jemväl öfverlemnat särskilda af Bergsskolans Föreståndare och
Bruks-societeten till Kollegium afgifna yttranden i ämnet.
Beträffande frågan om sättet för ordnandet af bergsskole-elevernas praktiska
öfningar, har Bruks-societeten förmält sig icke kunna afgifva annat yttrande, än
att, då den praktiska undervisningens anordnande naturligtvis måste lämpas efter
jernhandteringens stigande utveckling och de framtida förhållanden, som derpå kunna
ega inflytande, något detaljeradt förslag, huru denna undervisning skulle för framtiden
ordnas, syntes icke kunna pä förhand uppgöras, men att Societeten, som vore
förvissad att med det frikostiga årliga anslag, den erbjudit sig att för ändamålet
använda, elevernas praktiska öfningar skulle på ett tillfredsställande sätt kunna besörjas,
funne att, sedan bergsskolans flyttning till Stockholm egt rum, den utväg
åtminstone tills vidare kunde och borde vidtagas, att Jernkontoret med enskilde
bruksegare eller bolag träffade aftal om upplåtande under längre eller kortare tid
af tjenliga verkstäder och lokaler för den praktiska undervisning, som af Jernkontorets
vederbörande tjenstemän koinme att eleverna meddelas; och hyste Brukssocieteten
den öfvertygelse, att tillgång till tjenlig bruksegendom med närbelägna
grufvor, skogar, masugn, smedjor med flera inrättningar, som för undervisningens
ändamålsenliga bibringande erfordras, borde kunna för bergsskolan vida lättare beredas,
om densamma förlädes till Stockholm med de beqväma knrmnunikations-an
-
14
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition JVs' 83.
stalter, soaj derifrån dels redan lunne.-, dels komme att. t ill vägabringas, än om skolan
qvarblefve i Fahlan; hvarjemte Bruks-societeten förklarat, dels att, då Societetens
anbud, ; tt till bergsskole-elevernas praktiska öfningar och undervisning af
Jernkontorets medel anvisa ofvanberörda årliga anslag, skett under antagande deraf, att
bergsskolan skulle blifva med Teknologiska Institutet, förenad, och Bruks-societeten
icke funnit anledning att frånträda sin mening, att hufvudstaden vore den lämpligaste
orten för en bergsskola. Societeten funne omförmälda anbud icke vara för
sig bindande, derest skolan komme att förblifva i Fahlun eller förläggas a annan
ort än Stockholm, dels ock att, hvad anginge förutsättningen att elevernas praktiska
undervisning komme att stå under ledning och tillsyn af Teknologiska Institutets
Styrelse, Societeten syntes sjelf blifva bäst i tillfälle att bedöma, huru den praktiska
undervisningen borde ordnas, för att medföra största nytta för jernhandteringen,
hvadan Societeten ock borde ega att antingen omedelbart eller genom Fullmägtige
i Jernkontoret bestämma de åtgärder, som i berörda hänseende funnos erforderliga,
och sålunda icke kunna, utan möjligt hinder för befrämjandet af sina
syften med handteringens utveckling, öfverlemna afgörandet af dessa frågor till en
främmande styrelse.
Föreståndaren för bergsskolan har i sitt afgifna yttrande, jemte det åtskilliga
utaf honom förut anförda skäl för skolans förening med Teknologiska Institutet
blifvit fullständigare utvecklade, hufvudsakligen anfört, att, enär det icke borde blifva
svårare för bergsskolan att från Stockholm nalkas jernverk, der den praktiska undervisningen
kunde försiggå, än från Fahlun, han ansåge fördela i ne af skolans flyttning
till Stockholm och förening med nämnda Institut, framför dem af skolans qvarblifvande
i Fahlun, vara sä öfvervägande, att skolans flyttning till hufvudstaden
borde önskas, äfven om icke någon för den praktiska undervisningen lämplig bruksegendom
skulle komma att inköpas samt att skolan, med det af Bruks-societeten
för denna undervisning utlofvade anslag af Femton Tusen Riksdaler ärligen, borde
vida bättre, än nu vöre möjligt, kunna uppfylla sin bestämmelse; men att, beträffande
Bruks- societefens förbehåll, att den praktiska, undervisningen med dertill hörande
öfningar skulle genom Jernkontorets tjenstemän handhalvas, Föreståndaren
ansåge att. derest bergsskolan fortfarande skulle vara en praktisk läroanstalt, berörda
undervisning icke borde meddelas af andra, än skolans egna lärare, hvilka,
utan att. ega detta tillfälle till praktiskt deltagande i bergshandteringen. dervid de
sjelfve finge förklara hvad de under sina föreläsningar med eleverna genomgått,
säkerligen skulle, till mehn både för undervisningen och bergsskolan, blifva mycket
opraktiske.
I afseende ä bergsskolans ordnande pä ett ändamålsenligt sätt, för den händelse
densamma skulle qvarblifva i Fahlun, har Föreståndaren, hvad angår skolans
byggnader, upplyst, att, med undantag endast af husen till gården N:o 6 i qvarteret
N:o 1, hvilka kunde inredas till modellverkstad, om en sådan komme att fortfara,
äfvensom till bostad åt verkstadseleverna in. m., alla byggnaderna behöfva ombyggas,
derför kostnaderna, enligt uppgjord och bifogad byggnadsplan, skulle komma
att uppgå till 200,000 Riksdaler, hvaraf 160,000 Riksdaler för sjelfva iäroverksbyggnaden,
hvilken skulle komma att lemna beqvämt utrymme för tjugotvå elever,
men, om behofvet sä fordrade, äfven inrymma flera, hvarigenom, i händelse ombyte
af elever komme att ske hvarje är, ett mer än dubbelt antal elever skulle vid bergsskolan
kunna undervisas, än för närvarande kan ske, då. med tjugo platser, ombyte
af elever endast livart annat är eger ruin.
Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition JYs' 83.
15
Beträfranrle sjelfva undervisningen, har Föreståndaren yttrat sig anse, det eleverna
borde, före inträdet i bergsskolan, hafva inherntat det mått af kunskaper, som
meddelas på den allmänna afdelningen vid Teknologiska Institutet, och att, i sådant
fall. ett års kurs vid bergsskolan, hvartill en generel plan blifvit af Föreståndaren
framställd, vore tillräcklig, samt att följande ordinarie lärare behöfve vid skolan
anställas, nemligen: en föreståndare och professor i metallurgi och kemi, en
professor i bergsmekanik in. m., en professor i mineralogi, geologi och grufbrytning
m. m„ jemte en adjunkt i kemi och metallurgi: varande de årliga kostnaderna för
lärarnes aflöning, biträden till extra undervisning, samt stipendier och materiel, m.
m., beräknade till 32,200 Riksdaler.
Bergsskolans fasta egendomar i Fahlun hafva blifvit uppskattade af dertill utaf
Magistraten utsedde personer, hvilka ansett att, i händelse af egendomarnes försäljning,
för desamma borde kunna påräknas en summa af 45,000 till 50,000 Riksdaler,
deraf 19,600 Riksdaler beräknats för sjelfva åbyggnaderne och återstoden för tomterne.
Hvad åter angar bergsskolans lösa egendom, har Föreståndaren förmält, att
stora svårigheter mötte, för att med någon säkerhet kunna uppgifva såväl hvad af
denna egendom, i händelse af bergsskolans förening med Teknologiska Institutet,
skulle möjligen kunna såsom odugligt eller obehöflig!, afyttras, som ock i synnerhet
hvilken försäljningssumma derför kunde påräknas, men att Föreståndaren, för att
heldie uppskatta densamma för lågt än för högt, antoge, det Tiotusen Riksdaler
skulle, genom den lösa egendomens försäljning kunna erhållas.
För egen del har Kommers-kollegium i underdånighet anfört, att, enär de
framställda förslagen och kostnadsberäkningarne icke syntes lemna rum för några
anmärkningar af vigt, kostnaderna för bergsskolans ombyggande i Fahlun komme
att betydligt öfverstiga dem, som med tillbyggnaden för bergsskolan vore förenade,
samt tillskynda Staten en större utgift af omkring 190,000 Riksdaler, med afdrag
endast, i händelse bergsskolans nu egande tomter lör ombyggnaden begagnas, af
det värde de derå varande åbyggnader i sådant fall kunde ega, eller, om dessa
tomter med åbyggnaderna försåldes och ny plats för bergsskolans uppbyggande inköptes,
af det belopp, hvarmed försäljningssumman för de förra komme att öfverstiga
inköpssumman för en ny byggnadsplats. Dä genom den sednare åtgärden,
jemte det, den torde blifva mera ekonomisk, den fördel kunde vinnas, att bergsskolan,
i stället för de nu spridda tomterne, erhölle en sammanhängande egendom,
samt derigenom äfven undvekes den olägenhet, som bergsskolans ombyggande å de
gamla tomterna skulle medföra, att nemligen undervisningen under byggnadstiden
mäste helt och hållet eller åtminstone till större delen afbrytas, ansåge Kollegium,
för den händelse bergsskolan komme att qvarblifva i Fahlun, det vara lämpligast,
att, pä sätt äfven af Bergsskolans Föreståndare blifvit ifrågasatt, ny plats förskolan,
om sådant läte sig göra, blefve inköpt, och de bergsskolan nu tillhöriga tomter,
med derå varande byggnader, hvarest undervisningen kunde under tiden fortgå,
först sedan bergsskolan blifvit ä den nya platsen färdigbyggd, försålde. Men då
bergsskolans qvarblifvande i Fahlun komme att för Staten medföra äfven en årlig
utgift till större belopp, än om skolan varder med Teknologiska Institutet förenad*,
samt Kollegium, lika med Bruks-societeten och Föreståndaren för bergsskolan, funne
de med afseende å lokala förhållanden för bergsskolans bibehållande i Fahlun anförda
skäl ej vara af någon vigt, kunde Kollegium ej annat än fortfarande anse
denna läroanstalts förening med Teknologiska Institutet vara lämpligast.
Genom nådig remiss anbefalld att med förnyadt utlåtande i ämnet till Kongl.
Majit inkomma, har Styrelsen för Teknologiska Institutet, uti skrifvelse den 20 näst
-
ie
Kongl. May.ts Nåd. Proposition 83.
lidne månad i underdånighet erinrat, att Institutets uppgift och ändamål, jemlikt
de för detsamma gällande stadgar, äfven vore praktiskt, samt att, ehuru i Institutets
allmänna afdelning undervisningen, som der är gemensam för alla elever, vore
hufvudsakligen theoretisk, den likväl, sedan eleverna fördelats med afseende ä blifvande
lefnadsyrke. vid Institutet vore lika praktisk som den undervisning, hvilken
i bergsskolans lärosalar och laboratorier meddelas. En skarp gräns emellan theoretisk
och praktisk undervisning vore ytterst, svär att uppdraga, och äfven den undervisning,
som vid bruk och bergverk meddelades bergsskolans elever, borde till
en viss grad vara theoretisk. så aft åtminstone redogörelse öfver orsakerna till de
fenomener, som derunder visa sig, alltid lemnäs. Beskaffenheten af denna undervisning,
äfvensom af elevernas dermed förenade praktiska öfningar, vare sig att
dessa ega rum uti för ändamålet enkom inköpta, förhyrda eller blott tillfälligtvis
upplåtna lokaler, vore för öfrigt fullkomligt oberoende af bergsskolans läge, och
något skäl funnes alltså icke heller till det antagande, att denna undervisning skulle
blifva mindre praktisk derigenom, att bergsskolan förflyttades till Stockholm samt der
förenades med Teknologiska Institutet, i afseende å lämpligheten af hvilken förening
Styrelsen icke funnit skäl att frångå sina redan uttalade åsigter. Kostnaden
för den härtill erforderliga nybyggnad hade vid sistlidne riksdag, enligt af Professoren
m. m. Scholander uppgjorda approximativa förslag, beräknats att högst uppgå till
en summa af 58,000 Kiksdaler, men denna summa blefve, i anseende till inträffade
Erisstegringar ä materialier och dagsverken, icke numera för ändamålet tillräcklig,
vartill äfven komme att uti berörda nybyggnad utrymme för endast Femton elever
beräknats, dä deremot de af Föreståndaren för bergsskolan nu uppgjorda förslag
grundats på beräkning, att tjugotvå elever årligen komme att antagas.
Beträffande frågan om undervisningen för dem, som, i händelse de båda läroverken
förenades, vid Institutet komme att studera bergsvetenskap, hade Styrelsen,
med åberopande af sitt är 1859 afgifna utlåtande, nu ytterligare anfört, att Styrelsen,
lika med bergsskolans Föreståndare, ansåge bergselevernas praktiska öfningar
vid bruk och bergsverk i allmänhet böra ledas af någon lärare frän Institutet, ehuru
vid vissa af dessa öfningar biträde kunde behöfvas af Jernkontorets tjenstemän,
eller andra lämpliga personer, som dertill kunde förordnas; att Bruks-societetens
förslag, det den praktiska undervisningen i grufbrytning och jernhandtering skulle
meddelas af Jernkontorets tjenstemän, väl icke borde anses såsom ett från Societetens
sida uppställdt vilkor för dess bidrag till bergsskolan, utan endast såsom ett
medgifvande, att bemälde tjenstemän finge för ifrågavarande ändamål användas,
samt att, enär bestämmandet af de praktiska öfningarnes beskaffenhet och omfattning,
tiden då de skola företagas, huru länge de skola fortfara m. m., icke kunde
ske oberoende, af planen för den öfriga undervisningen, Styrelsen ansåge undervisningsplanen
för bergsskolan i sin helhet böra af en myndighet fastställas, hvilken
myndighet svårligen kunde blifva någon annan än Institutets Styrelse, dock med
rättighet för Bruks-societeten att, genom särskilde utsedde Deputerade, ega säte och
stämma i Institutets Styrelse, dä bergsskolans angelägenheter der förekomma.
Hvad åter anginge storleken af den tillökning i anslag, som skulle erfordras,
i fall bergsskolan med Institutet förenades, ansåge Styrelsen, med afseende å svårigheten
att finna personer, som äro skickliga att undervisa uti alla de ämnen,
hvilka skulle tillhöra de af Bergsskolans Föreståndare föreslagna professioner, dels
uti mineralogi, geognosi och grufbrytning m. m., dels ock i bergsmekanik, det vara
lämpligare, att ämnenas fördelning till en viss grad kunde få bero af de befatt
ningarne
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\? 83.
11
ningarne sökande personernas önskningar samt rigtningen af deras studier, och att
i aflöningsstaten endast upptoges en summa för undervisningen i mineralogi, geognosi,
gruvbrytning och bergsmekanik, att elter omständigheterna delas emellan två.
eller, om någongäng så skulle anses för undervisningen fördelaktigare, tre lärare;
men att för öfrigt ingen annan förändring uti den af Styrelsen uti dess förra utlåtande
beräknade anslagssumma erfordrades, än att ett belopp al 500 Riksdaler
uppfördes till arfvode åt Föreståndaren för bergsskole-afdelningen, hvilket föreständareskap,
ehuru det i allmänhet, helst borde uppdragas åt Professorn i metallurgi,
syntes äfven kunna af någon annan Professor bestridas; varande ifrågavarande anslagstillökning
på följande sätt beräknad:
Arfvode till Föreståndaren
Ridr 500. —
Lön åt en Professor i metallurgi (jemte fri bostad)  ” 4,000. —
D:o åt en Adjunkt i metallurgi  ” 2,500, —
Aflöning till lärarne uti mineralogi, geognosi, grufbrytning och
bergsmekanik  ” 7,000. —
till en laboratorii-dräng
” 500. —
Till bibliothek och samlingar
” 1,500. —
” laboratorium
” 1,000. —
” diverse utgifter
” 1,500. —
” stipendier  ” 1,000. —
Summa R:dr 19,500. —
Vid denna beräkning vore likväl förutsatt, dels att Institutet erhölle den anslagstillökning,
hvarom Styrelsen, i ändamål att en särskild profession i machinlära
mätte derstädes varda inrättad, hos Kongl. Majit gjort framställning, och hvilken
tillökning Kongl. Majit, uti Dess under denna dag till Rikets Ständer aflätna
nådiga Proposition, angående aflönings- och utgiftsanslagen för Teknologiska institutet,
jemväl äskat, dels ock, att bland de utgifter för elevernas praktiska undervisning,
som Bruks-societeten åtagit sig att, bestrida, äfven vore inbegripen ersättning
för skjuts- och dagtraktamente till de lärare vid Institutet, hvilka under elevernas
resor och praktiska öfningar komme att vara dem följaktige.
Vidkommande det af bergsskolans Föreståndare framställda förslag att, derest
bergsskolan skulle qvarblifva i Fahlun, de, som ämnade söka inträde i nämnda skola,
borde i allmänhet först genomgå en tvåårig kurs vid Teknologiska institutet, derunder
eleverna jemväl skulle genomgå åtskilliga af de ämnen, som nu läsas i bergsskolan,
och dessutom af Skogs-institutets lärare erhålla undervisning i skogsvetenskap,
kunde visserligen, med undantag af sistnämnda undervisning, öfriga ämnen
medhinnas pä tvä år; men, så framt ej undervisningsplanen vid Institutet skulle
förändras pä ett sätt, som blefve menligt för flertalet af Institutets elever, måste,
för dem, som vilja egna sig åt bergshandteringen, särskilda lärokurser i theoretisk
mekanik och machinlära inrättas, samt i följd deraf lärarepersonalen tillökas med
en adjunkt i machinlära, till hvilken en aflöning af 2,500 Ridr blefve erforderlig,
hvarjemte, i fall elevernas antal blefve stort, anställandet af en Repetitör eller biträdande
lärare i mekanik blefve nödigt. Den mekaniska kursen för dessa elever
kunde dock ieke blifva sä fullständig, som för öfriga åt de mekaniska yrkena sig
egnande lärjungar, för hvilka lärokursen vore treårig.
Bih. till K. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Häft. 3
18
ttongl. Majlis Nåd. Proposition ,\i' 83.
Slutligen hafva Fullmägtige i Jernkontoret, efter erhållen del af detta Styrelsens
utlåtande, uti skrifvelse den 31 nästlidne Januari, med åberopande, hurusom
antalet inträdessökande till den med innevarande år påbörjade kursen vid Fahlu
bergsskola uppgått till icke mindre än 38, af hvilka, i brist på utrymme, endast 21
kunde till elever antagas, framställt angelägenheten deraf, att den för bergs-afdelningen
vid Teknologiska Institutet afsedda nybyggnad erhölle sådan omfattning, ätt
utrymme kumle beredas för ungefär det antal elever, sorn af Bergsskolans Föreståndare
beräknats, eller för omkring tjugo elever, i hvilket fall, med lärokursens inskränkning
till ett år, skolan säkerligen skulle för lång tid lemna tillräckligt utrymme
för dem, som der söka undervisning, hvarjemte Fullmägtige förmält, att, med
afseende ä de af såväl Styrelsen som Föreståndaren närmare utvecklade skäl, Fullmägtige
ansågö det vara fullkomligt i sin ordning och för elevernas undervisning
blifva mest båtande och fruktbärande, att den praktiska undervisningen i främsta
rummet hestriddes af Institutets lärare, samt att. enligt Fullmägtigés uppfattning,
Bruks-societetens förslag om ifrågavarande undervisnings besörjande af Jernkontorets
tjenstemän ej kunde tydas så, Som skulle Söcietetens afsigt varit, att från berörda
undervisnings meddelande utestänga Institutets lärare, utan fast heldre såsom
ett erbjudande, att Jernkontorets vederbörande tjenstemän dervid finge, i mån af
behof, med biträde tillhandagå; att, af Bruks-societetens erbjudande att bekosta
bergselevernas praktiska undervisning med hvad dertill hörer, Fullmägtige ansåge
vara en följd, att rese- och traktaments-ersättning till de Institutets lärare, hvilka
ko mine att åtfölja eleverna under deras resor och praktiska öfningar, borde utgå
af Bruks-societetens anslag, dock inom det af Societeten bestämda belopp af 15,000
Riksdaler årligen, samt att, beträffande det af Bruks-societeten gjorda förbehåll,
att antingen omedelbart eller genom Fullmägtige i Jernkontoret få bestämma, huru
bergselevernas praktiska öfningar och undervisning borde ordnas och ledas, Fullmägtige,
enär, genom den af Styrelsen föreslagna anordning, Bruks-societeten kornme
att förmedelst sina Deputerade taga del i behandlingen och afgörandet af alla sådana
bergsskolan rörande angelägenheter, hvartill Societeten erbjudit anslag af
Jernkontorets medel, icke kunde finna omförmälda förslag vara stridande emot det
af Societeten i ofvan berörda måtto, vid sitt erbjudande fästade förbehåll.
Sedan Föreståndaren för Teknologiska Institutet, Öfver-direktören K. Styffe,
blifvit anmodad att låta uppgöra förslag ä den kostnad, som kunde erfordras tili
uppförande afen byggnad utaf,den omfattning, att den lemnade tillräckligt utrymme
för tjugo elever, har bemälde Ofver-direktör, uti en den 17 innevarande månad till
Chefen för Kongl. Civil-departementet afgifven Promemoria, öfverlemnat en af Professoren
F. VV. Scholander, med ledning af dertill utaf Öfver-direktören gjorda utkast
till planer, upprättad och af Öfver-Intendents-embetet godkänd byggnadsritning,
med dertill hörande kostnadsförslag, samt dervid, jemte redogörelse för den
föreslagna byggnadens inredning, anfört, att ifrågavarande byggnad, hvilken skulle
erhålla en längd af 102 fot och bredd af 42 fot, blifvit, för att i möjligaste måtto
minska kostnaden, fördelad i tre våningar, af hvilka den tredje våningen afsetts
till bostad ät Professoren i metallurgi; att laboratorierna visserligen vore tjugofem
procent mindre än de, sorn planen för skolans ombyggnad i Fahlun upptoge, men
likväl tillräckligt rymliga för tjugo elever; att rummen för de metallurgiska samlingarne,
hvilka samlingar i sitt slag borde vara de fullständigaste i landet, erhållit
ungefär samma storlek, som beräknats i nyssberörda plan; att kostnaden för omför
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,J\N 83.
19
mälda byggnads uppförande, jemte inledning af vatten och gas, skulle uppgå till
97,019 Riksdaler, hvilken kostnad, derest de egentliga läroverkslokalerna skulle förses
med yattenuppvärrnnings-apparat i stället för kakelugnar, hvarigenom, utom fördelen
af lättare skötsel och minskad eldfara, en årlig besparing af minst 150 Riksdaler
vunnes i utgifterna för bränsle, kom me att ökas med 3,000 Riksdaler, och
således inalles uppgå till 100,019 Riksdaler; att byggnaden skulle kunna antingen
läggas inpå gården, med längsta facaden parabel med Institutets flyglar, eller ock.
i fall ifrågasatt anläggning af gata vid vestra gränsen af Institutets tomt komme till
verkställighet, uppföras utmed denna gata; samt att, till följd af den skedda tillökningen
i laboratoriernas storlek, den för deras aptering och förseende med nödiga
inventarier erforderliga summa syntes icke böra beräknas lägre än till Sex Tusen
Riksdaler; varande af Professoren Scholander anmärkt, att, så framt den nu beräknade
kostnadssumman skulle blifva tillräcklig, byggnadsarbetena borde taga sin början
redan under detta års höst, enär ytterligare stegring i byggnadsmaterialiernas
pris vore att befara; och skulle, under gynnsamma väderleks-förhåilanden, byggnaden
kunna hinna uppföras och vara fullt färdig till 1865 års slut.
Kongl. Majit, har nu tagit denna för bergshandteringens framtida utveckling
vigtiga fråga under förnyad pröfning; och då Föreståndaren för bergsskolan, uti sitt
afgilna, på utförligt framställda skäl grundade utlåtande, förmält sig anse, att, med
afseende å de under sednare åren alltmera yppade svärigheterne, att. i närheten af
Fahlun finna passande jernverk för bergsskole-elevernas praktiska öfningar, skolans
förflyttning till hufvudstaden komme att medföra så öfvervägande fördelar, att en
slik förflyttning borde önskas, äfven om icke någon för den praktiska undervisningen
lämplig bruksegendom blelve af Bruks-spcieteten inköpt;
då, i händelse bergsskolan komme att fortfarande förblifva i Fahlun,
de till skolan nu upplåtna gamla och obeqväina byggnader, hvilka till större
delen befinna sig i förfallet skick, mäste, för möjligheten af undervisningens tidsenliga
ordnande och flera elevers emottagande, undergå förändringar och väsendtlig
utvidgning, om icke helt och hållet nybyggas;
dä, jemlikt uppgjorda beräkningar, kostnaden för en sådan ombyggnad skulle,
kräfva betydliga anslag, vida öfverstigande hvad sorn erfordras för skolans förening
med Teknologiska institutet;
då Bruks-societeten, hvars årliga bidrag till bergsskolan betydligt öfverstiga
beloppet af de från Statsverket till densamma nu utgående anslag, förklarat, att,
derest skolan ej förflyttas till Stockholm, eller varder till annan oit förlagd, Societeten
icke anser sig bunden af sitt gjorda anbud att bekosta elevernas praktiska öningar,
hvaremot Societetens Fullmägtige tillkännagifvit, att, Societetens förslag angående
den praktiska undervisningens besörjande genom Jernkontorets tjenstemän,
icke afsäge att från meddelandet af nämnda undervisning utestänga Institutets lärare,
utan fastheldre borde anses såsom ett erbjudande, att Jernkontorets vederbörande
tjenstemän skulle dervid, i män af behof, fä tillhandagå, äfvensom Fullmägtige
icke haft något att erinra emot. den utaf Teknologiska Institutets Styrelse uttalade
mening, angående angelägenheten deraf, att ordnandet af undervisningsplanen
för bergsskolan i sin helhet tillkomme Styrelsen, med rättighet för Bruks-societeten,
att, liksom den nu med Kommers-kollegium deltager i Styrelsen öfver Fahlu bergsskola,
ega säte och stämma i Institutets styrelse, när bergsskolans angelägenheter
der förekomma.
20
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition JVs' 83.
alltså och enär, vid betraktande af hvad sålunda i frågan ytterligare förekommit,
de betänkligheter, som hos Rikets Ständer uppstått emot antagandet af
förslaget om bergsskolans förflyttning, icke vidare synes ega giltighet, har Kongl.
Maj:t ansett sig böra till Rikets Ständers öfvervägande ånyo framställa Sitt vid nästlidna
riksdag aflåtna förslag om Fahlu bergsskolas förflyttning til Stockholm och
förening med Teknologiska institutet.
Dä likväl den summa af 58,000 Riksdaler, sorn vid förra riksdagen af Kongl.
Maj:t äskades, till uppförande å Institutets nya tomt af en till bergsskolans inrymmande
afsedd, men endast för femton elever beräknad nybyggnad, jemväl innefattande
boställsrum för Professoren i metallurgi, i allt fall numera icke blefve för ändamålet
tillräcklig, samt, med hänsigt dertill, att antalet inträdessökande elever visat
sig vara i betydlig tillvext, angeläget är, att byggnaden genast uppföres till den
omfattning, att densamma kommer att fullt motsvara behofvet, åtminstone under
den närmaste framtiden, vill Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att, till
uppförande af en för bergsskolan erforderlig nybyggnad å Teknologiska Institutets
tomt, i öfverensstämmelse med det af Professoren Scholander sednast uppgjorda och
af Ofver-Intendents-embetet utan anmärkning lemnade förslag, anvisa ett jemnadt
anslag af Etthundra Tusen Riksdaler, samt derjemte, antingen till laboratoriernas
förseende tued nödiga inventarier, utom deni. som det kan finnas ändamålsenligt
att flytta frän bergsskolan i Fahlun, anslå ett särskildt belopp af Sex Tusen Riksdaler,
hvaremot skolans nu egande fastigheter och för den liva lokalen ej lämpliga
eller eljest icke dugliga inventarier borde, när bergsskolans förflyttning egt runi, å
offentlig' auktion försäljas, och den inflytande köpeskillingen till Riksgälds-kontoret
ingå, eller ock medgifva, att köpeskillingen för skolans samlingar och inventarier
må till anskaffande af nya sådana, äfvensom till andra för skolans ordnande nödiga
utgifter användas, hvarigenom säkrast förekommes öfverflyttning till nya lokalen af
annat än sådant, som finnes i fullt ändamålsenligt skick; viljande Kongl. Majit i
slikt fall tillse, att, derest köpeskillingen för det försålda icke varder tillgänglig
samtidigt med penningebehofvet för de nya anskaffningarne, nödiga förskott må för
ändamålet kunna beredas.
Den anslagstillökning, som af bergsskolans förening med Institutet skulle föranledas,
har af Institutets Styrelse beräknats till 19,500 Riksdaler årligen; men dä
det ä Riks-statens Sjette Hufvudtitel nu uppförda anslag af 7.500 Riksdaler till
”Undervisnings-anstalter för bergsbruket”, hvilket, anslag till hela beloppet utgår
till Fahlu bergsskola, synes äfven framgent böra till detta ändamål användas, erfordras
endast en tillökning af Tolf Tusen Riksdaler, hvarmed berörda anslag alltså
borde förhöjas. Enär likväl härvid förekommer, att den nya byggnaden för bergsskole-afdelningen
vid Institutet beräknats icke kunna hinna fullbordas före 1866
års ingång, samt någon förhöjning i ärsanslaget för bergsskolan icke under byggnadsåren
erfordras, anser Kongl. Majit Sig icke böra för nästa statsregleringsperiod
äska en sä beskaffad tillökning i Riks-statens ofvannämnda anslag, utan föreslår
Kongl. Majit härmed att, derest bergsskolans förflyttning till hufvudstaden varder
af Rikets Ständer beslutad, ett särskildt anslag af Tolf Tusen Riksdaler må för
är 1866 till Kongl. Majits disposition ä Riksgälds-kontoret anvisas, att för bergsskolans
behof användas.
För den händelse äter, att Rikets Ständer anse sig icke böra bifalla Kongl.
Majits nu framställda förslag om bergsskolans flyttning och förening med Teknologiska
institutet, torde Rikets Ständer anvisa de anslag till bergsskolans ombyggnad
Kongl. Majlis Nåd. Proposition ,J\$ 83.
21
i Fahlun saint för undervisningens ändamålsenliga ordnande derstädes, Som i de
uppgjorda förslagen beräknats vara i sådant hänseende erforderliga.
De till detta ärende hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Arenden, hållet inför H. M. Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 20 Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve v. Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departetnents-chefen, Statsrådet Lagerstråle föredrog i underdånighet:
2:o)
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 24 Oktober 1860, hvaruti, med
framställning af de betänkligheter, som hos Rikets Ständer förekommit mot antagandet
af Kongl. Maj:ts, uti nådig Proposition den 9 förutgångne Mars, gjorda förslag
om Fahlu bergsskolas flyttning till Stockholm och förening med Teknologiska
institutet, Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit, efter det ytterligare
utredning af frågan i vissa uppgifna afsecnden egt rum, täcktes till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta den nådiga framställning i ämnet, hvartill Kongl
Maj:t kunde finna omständigheterna föranleda; i anledning hvaraf Kommers-kollegium,
som, genom nådig remiss den 29 December 1860, blifvit anbefaldt att, gemensamt.
med de för Fahlu bergsskolas angelägenheter af Bruks-societeten utsedde Fullmägtige,
efter det vederbörande blifvit i ämnet hörde, sig yttra, under den 29 Oktober
1862 inkommit med underdånigt utlåtande, åtföljdt af Bruks-societetens och
föreståndarens för Fahlu bergsskola, Professoren m. m. V. Eggertz’s af Kollegium
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 83.
infordrade yttranden, hvarefter, oell sedan Styrelsen för Teknologiska Institutet den
20 sistlidne Januari meddelat förnyadt utlåtande i ämnet, samt Bruks-societcten*
Fullmäktige i Jernkontoret den Hl i sistnämnde månad, enligt erhållen nådig befallning,
sig yttrat i anledning af samma utlåtandes innehåll, och dervid framställt angelägenheten
deraf, att i den föreslagna nybyggnaden ä Teknologiska Institutets
tomt, utrymme bereddes för minst tjugo elever, föreståndaren för nämnda Institut,
den 1Y innevarande månad, till Departements-chefen inkommit med en af Professoren
in. m. Scholander upprättad ritning och kostnadsberäkning för en så beskaf
fad
nybyggnad för bergsskolans behof.
Efter redogörande för alla dessa handlingars innehåll, afgaf föredragande
Departements-chefen följande underdåniga tillstyrkande:
”Då föreståndaren för bergs-skolan uti sitt afgifna, på utförligt framställda
skäl grundade, utlåtande — — — — — — — — — — — — — —
Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde till alla delar i hvad sålunda blifvit af
föredragande Departements-chefen i underdånighet hemstäldt och föreslaget;
Och behagade Kongl. Majit, med gillande af detta Stats-Rådets
tillstyrkande, förordna att, i öfverensstämmelse dermed, nådig
Proposition, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle
till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo:
W. Th. Strokirk.
jw m.
Änk. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1863, kl. 10 f m
Kongl. Majds nådiga Proposition till Ililcets Ständer, angående förändring
och tillbyggnad af Kronans eg ndom N:o i ä Riddarholmen, för
inrymmande derstädes af Riks arkivets samlingar m. m.; Gifven
Stockholms Slolt den 20 Februari 1863.
Sedan det i hörnet af slottsbacken och skeppsbron här i hufvudstaden belägna
s. k. Ridderstolpeska huset blifvit, för att till inrymmande af Riks-arkivets samlingar
begagnas, enligt Rikets åren 1814—1845 församlade Ständers beslut, inköpt
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,JVU' 84.
23
saint den 1 Oktober sistnämnda år till Kongl. Maj:t och Kronan öfverlemnadt, meddelade
Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 21 påföljde November, Sitt Ofver-Intendents-embete,
att samma egendom borde från och med den I Januari 1846 ställas
under Embetets tillsyn, i likhet med hvad i afseende å Kronans Öfriga hus och
byggnader i hufvudstaden egde rum
Redan vid påföljande årets ä byggnaden anställda besigtning visade det sig,
att större och mindre sättningssprickor, skadliga för murar och hvalf, börjat uppkomma,
i anledning hvaraf Öfver-Intendents-embetet fann sig föranlåtet att hos
Kongl. Majit göra underdånig anmälan om behofvet af den noggrannare undersökning
angående förhållandet, hvilken äfven år 1848 egde rum och dervid, bland annat,
utröntes, att sättningsspriekorna ursprungligen uppkommit derigenom, att de
under murarna befintliga pälnings- och rustverken, ämnade att städse förblifva liggande
under vatten, till någon del befunno sig öfver saltsjöns yta, när denna vore
låg, och till följd deraf blifvit af röta angripna.
Då likväl, efter år 1849 anställd ytterligare besigtning, ingen fara för husets
bestånd befunnits vara för handen och intet äfventyr förenadt med dess begagnande,
ansåg Ofver-Intendents-embefet, under sådana omständigheter och dä en genomgripande
förbättring af byggnadens grund hvarken då eller framdeles kunde,
utan föregående bortflyttning af Arkivet och öfriga pä stället förvarade samlingar,
tillvägabringa?, men föga eller intet försväras eller fördyras genom några års dröjsmål
med åtgärden, den med så stor olägenhet förknippade större reparationen böra
uppskjutas, intill dess densamma af behofvet oundgängligen påkallades, hvilken
åsigt jemväl af Embetet framhölls vid öfverlemnande! af påföljande årens generalförslag
till reparationer af Kronans hus och byggnader i hufvudstaden intill året
1853, dä Embetet i underdånigt memorial af den 12 April anmälde, hurusom den
tid, då det årligen försämrade huset oundgängligen mäste underkastas en genomgripande
rcparationsåtgärd, väl möjligen kunde inträffa först efter liera år, men att
behofvet af ett dylikt iståndsättande också kunde oförmodadt framkallas genom någon
större eller hastigare rubbning af husets grund, i följd hvaraf, och med hänsyn
till de obehag och svårigheter, sorn skulle uppkomma, om en hastig utflyttning af
Arkivet och Antiqvitetssamlingarne, helt och hållet eller till en betydligare del,
blefve af nöden, innan förberedelser dertill hunnit ske, Embetet funnit försigtigheten
bjuda att i tid vara betänkt på lämpliga åtgärder till förekommande af nämnda
svårigheter; med afseende hvarå äfven blifvit hos Embetet uppgjordt ett approximativt
kostnadsförslag, slutande å en summa af 53,324 R:dr B:ko.
Då likväl nedläggandet af en sä betydlig kostnad på ett hus, hvars indelning
icke uppfyllde alla anspråk på ett Riks-arkiv eller fullt motsvarade dess bestämmelse,
syntes vara mindre ändamålsenligt, helst nödvändigheten af byggnadens utrymmande
under tiden saint de stora samlingarnes flyttande fram och åter föranledde
särskilda utgifter, ans åge Ofver-Intendets-embetet vida mera ändamålsenligt, att
passande lokal för Arkivet bereddes genom uppförande af en med uteslutande afseende
ä dess behof afsedd nybyggnad med rymliga salar och gallerier, brandfria
arbetsrum samt en inre och yttre anordning, motsvarande bestämmelsen af ett förvaringsrum
för Rikets vigtigaste urkunder, likasom för en mängd handlingar af
stort inflytande pä så väl allmänt sorn enskildt väl; och fann' Öfver-Intendents-embetet
sig för en dylik byggnad ej kunna föreslå ett lämpligare läge, än ä norra delen
af Carl den XIII:s torg, hvilket genom en monumental Arkivbyggnad i fonden
skulle vinna en värdig och med platsens karakter väl öfverensstämmande bakgrund.
24
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JVs' 84.
Ritningar till en sadan nybyggnad blefvo äfven af Ofver-Intendents-embetet
under den 20 September 1853 till Kongl. Majit i underdånighet öfverlémnade, dervid
kostnaden förslagsvis blifvit beräknad.
för byggnaden med pålning till
148,110 R:dr B:ko
och på bjelkbädd
125,352 ” ”
oberäknadt kostnaden för värmapparat
12,500 R:drB:ko.
Dä omförmälda förslag likväl icke hade kommit till verkställighet, men faran
för den först berörda byggnadens bestånd för hvaije är vexte i jemnbredd med den
ständigt ökade tyngden af i Riksarkivet hopade handlingar, fann Ofver-Intendentseinbetet,
— med anledning jemväl af det tillfälle, som vid denna tid yppat sig att för
Kronans räkning kunna förvärfva det.å södra delen af den s. k. Geijerska tomten
å Riddarholmen belägna stenhus, hvilket, enligt Embetets åsigt, borde kunna anordnas
för inrymmande af Arkivets samlingar, sig föranlåtet att i memorial den 1
Juli 1856 härom göra underdånig framställning.
Efter det Embetet, i följd häraf blifvit anbeläldt att inkomma med utlåtande
i fråga om de närmare omständigheter, hvilka vore förenade med ej mindre förberorda
stenhusegendoms förvärfvande och apterande till Arkivbyggnad, än uppförandet
derför af en nybyggnad vid Carl den XIIIis torg, i öfverensstämmelse med Embetets
föregående förslag, hade Embetet, enär en nybyggnad, derest densamma kunde
åstadkommas, skulle blifva tillräcklig för uppfyllandet af Riksarkivets behof äfven
för en aflägsnare framtid, ansett sig böra framhålla det afgjorda företräde, sistnämnda
förslag egde framför det af Embetet framställda alternativa projektet till
användande lör ändamålet af f. d. Geijerska huset.
Ar 1857 den 31 Mars aflät Kongl. Majit äfven tili Rikets Ständer nådig Proposition
om anvisande af 321,900 R:dr Runt till uppförande, enligt ofvanberörda
ritningar, af den sålunda i underdånighet förordade nybyggnaden, hvilket förslag
Rikets Ständer likväl ansågo sig icke böra bifalla, af det skäl, att byggnadsplatsen,
om älven derå kunde utan fara uppföras ett hus, afsedt att inrymma stora och tunga
pappersmassor, skulle, särdeles med afseende ä grundens beskaffenhet, medföra
alltför betydliga kostnader och vida utöfver hvad som erfordrades, derest byggnaden
förlädes ä en plats med fast och säker grund; anseende Rikets Ständer ett
ännu större och mahanda det väsendtligaste hindret mot förslaget utgöras af den
omständigheten, att Riksarkivet, som, utom de historiska samlingarna, innehölle en
mängd administrativa handlingar, alla behöfliga för Statens embets- och tjenstemän,
blefve, om det komme att förläggas å norra delen af Carl den XIIIis torg, alldeles
för aflägset från Stats-Departementen och öfrige embetsverk i hufvudstaden,
hvarigenom både tidsutdrägt vållades och många olägenheter mäste uppkomma för
de personer, sorn nödgades begagna sig af nämnde handlingar eller anställa undersökningar
på stället ; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer slutligen förklarade
sig hufvudsakligen dela föregående Ständers äsigter derom, att, då nyssnämnda torg
egde en öppen och med träd försedd plats, belägen invid stadens medelpunkt och
således lätt tillgänglig för den större allmänheten, densamma syntes icke böra genom
något ej oundgängligen nödvändigt byggnadsföretag inskränkas, isynnerhet som
denna plats i dess nuvarande skick företedde både prydlighet och skönhet, hvilken
lätteligen kunde förhöjas, om i stället för bebyggande af den nordligaste delen,
densamma forsåges med någon passande plantering.
Påföljande året 1858 blef genom Ofver-Intendents-embetets försorg ny fullständigare
besigtning} ä Riks-arkivets hus företagen, dervid visade sig, att, sedan
1848
Kongl. May.ts Nåd. Proposition JW 84.
25
1848 års besigtning, röta ä pålar och bjejkbäddär betydligt tilltagit, plankbeklädnaden
å bäddarne på åtskilliga ställen alldeles bortruttnat och remnor i murarne
uppkommit, sä att, om äfven husets bestånd icke för det dåvarande syntes hotadt
af någon hastigt inträffande förstörelse genom dess fortfarande sättning, det likväl
vore möjligt, att sprickor, hvilka icke kunde märkas å de af hyllor och handlingar
betäckta skiljomurarna kunde å skorstenar och rökledningar uppkomma samt medföra
eldfara.
Med anmälan om detta förhållande samt öfverlemnande af särskilda, utaf vederbörande
arkitekt för Kronans hus i hufvudstaden framställda förslag till husets
iner eller mindre fullständiga iståndsättande, förklarade Öfver-Intendents-embetet i
underdånigt memorial af den 25 Januari 1859, att Embetet funnit sig icke kunna
eller böra tillstyrka nägotdera af dessa förslag, hufvudsakligen af det skäl, att huset
vore på vestra sidan sammanbygdt med privata egendomar och på södra sidan
endast genom en smal gränd afskiljdt från höga byggnader, tillhörande den trängsta
delen af staden, hvarigenom fara vore att, i händelse af eldsvåda i närheten,
intet eller högst obetydligt af Arkivets samlingar skulle kunna räddas.
Då likväl det väckta förslaget om en ny byggnads uppförande vid Carl den
Xlllis torg icke blifvit af Rikets Ständer bifallet, samt Öfver-Intendents-embetet
ej heller kände någon annan för ändamålet lämplig plats att i underdånighet föreslå,
ansåg Embetet, vid det förhållande, att en sådan rubbning af Riksarkivets grund
kunde inträffa, att ett hastigt utrymmande deraf blefve oundgängligen nödvändigt,
sig böra underdånigst hemställa, huruvid icke, intill dess en ny byggnad kunde
åstadkommas, säkra och ändamålsenliga förvaringsrum för Arkivets ovärderliga samlingar
borde anskaffas, antingen i något Kronan tillhörigt hus eller genom inköp
för dess räkning af någon härtill passande egendom.
Med anledning af denna underdåniga framställning anbefalldes Över-Intendcnts-embetet
att afgifva yttrande, huruvida icke det redan en gång väckta förslaget
om Kiks-arkivets inrymmande i södra stenhusbyggnaden ä f. d. Geijerska tomten
skulle, sedan detta hus år 1859 blifvit för Kronans räkning inköpt och derefter
befriats frän sin förra omgifning af smärre och förfallna byggnader, kunna med fördel
åter upptagas samt nämnda stenhusbyggnad, äfven utan tillförene föreslagen utvidgning
och deraf föranledt inkräktande ä kringliggande område, innefatta tillräckligt
och tjenligt utrymme för Arkivets dåvarande behof och för någon tid förestående
tillvext, under förutsättning, att mindre vigtiga handlingar finge, likasom
dittills, förvaras i Kongl. Slottets källarhvalf.
Under den 18 Oktober 1859 öfverlemnade, i följd häraf, Öfver-IntendcntsEmbetet
till Kongl. Majit ritnings- och kostnadsförslag till en sådan förändring;
hvarefter nådig Proposition i ämnet nfläts till Rikets Ständer, hvilka likväl icke
funno sig böra förslaget bifalla, hufvudsakligen af det skäl, att derigenom ej kunde
beredas utrymme för mera än en del af Riks-arkivets dåvarande handlingar, utan
tillfälle till utvidgning genom husets tillbyggnad för kommande tiders behof, hvarjemte
skulle för framtiden omintetgöras det ändamål Rikets Ständer hufvudsakligen
afsett med Geijerska husets inlösande till Statsverket, eller beredandet afen öppen
platå vid östra ändan af Riddarho 1 mskyrkan, vid hvilka förhållanden det syntes Rikets
Ständer, att med bestämmandet af ny lokal för Riks-arkivet lämpligen kunde
anstå till följande riksmöte, helst genom detta uppskof, hvaraf någon väsendtlig
olägenhet icke ansågs vara att befara, erforderligt rådrum kunde vinnas för anstäl
Bih.
till B. St. Prot. 1SG2 & 1SG3. 1 Samt, 1 Afl 2 Band. 15 Käft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition j\u 84.
lande af undersökningar angående beskaffenheten af andra lokaler, sorn för ifrågavarande
ändamål, tilläfventyrs kunde finnas tjenligare, än den sednast föreslagna byggnaden.
Sedan Öfver-Intendents-Embetet härefter, i sammanhang med öfverlemnandet
af de sistförflutne 2 arens generalförslag rörande Kronans hus i hufvudstaden gjort
underdåniga anmälanden om f. d, Ridderstolpeska husets fortfarande sättning och i
betydlig mån betänkliga tillstånd, har Embetet, till följd af erhållen nådig befallning
att afgifva förnyadt förslag rörande de åtgärder, hvilka, med afseende ä det bristfälliga
skick, hvari Riks-arkivets hus sig befinner, kunna vara af behofvet påkallade,
i nu afgifvet memorial af den 13 sistlidne Januari underdånigst anfört, att. då med
hänsigt till hvad tillförene blifvit upplyst och i öfrigt förekommit, angående såväl
ifrågaställd reparation af den ät Riks-arkivet för närvarande upplåtna byggnad, som
apterande till Riks-arkiv af f. d. (Meijerska huset, dessa förslag numera icke kunna
tagas i betraktande, skulle deremot hvad beträffade uppförandet af en helt och hållet
ny Arkivbyggnad, detta visserligen varit önskvärdt och skolat af Öfver-Intendents-embetet
tillstyrkas, derest lämplig plats härför kunnat af Embetet mera nu
än tillförene föreslås. Enär emellertid byggnadens förläggande å norra delen af
Carl den XIII.s torg blifvit af Rikets Ständer, pä anförda skäl, afstyrkt. under det
att södra delen af samma torg, emellan Arsenalsgatan och Norrström, icke heller
syntes böra tagas i anspråk för ett ändamål, hvarigenom dess nuvarande egenskap
af öppen och för allmänheten tillgänglig promenadplats skulle tillintetgöras, samt
byggnadens inrymmande i något af qvarteren utefter Blasieholmshamnen, ehuru i flera
hänseenden passande, vore förenadt med nödvändigheten att till högt stegrade pris
förvärfva erforderlig tomt, hvilken dessutom skulle, i anseende till terrängens ojemnhet,
påkalla en mera kostsam grundläggning, har Öfver-Intendents-embetet icke
ansett sig kunna förorda någondera af dessa platser, likasom Embetet ej heller å
Riddarholmen eller angränsande delar af staden inom broarna funnit någon för ändamålet
tjenlig tomt att tillgå. Visserligen innehölle den Kronan tillhöriga å slottsbacken
belägna f. d. Indebetouska egendomen en ganska god grund, men vore i öfrigt,
likasom f. d. Ridderstolpeska huset, alltför närbelägen stadens mest hopträngda
delar, samt, i anseende till tomten, aldeles otillräcklig för att derå skulle kunna
med skäl föreslås en byggnad, vid hvars uppförande afseende mäste fästas å beredandet
af nödigt och allt mera utvidgadt utrymme jemväl för en längre framtid.^
Ehuru Öfver-Intendents-embetet sålunda icke ansett sig kunna förorda någon,
enligt Embetets åsigt lämplig plats för en nybyggnad, har Embetet likväl, folden
händelse någon sådan skulle af Kongl. Maj:t pröfvas antaglig, till Kongl. Maj:t
ånyo i underdånighet öfverlemnat förenämnda hos Embetet år 1853 uppgjorda samt,
hvad ritningarne beträffar, utan anmärkning lemnade förslag till ny arkivbyggnad,
enligt hvilket förslag utrymme skulle kunna beredas för omkring 56,000 sträckfot
hyllor samt kostnaden, efter nu gällande priser å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,
utgöra, tomten oberäknad, 213,257 Kalr 50 öre R:mt.
Beträffande derefter den af Rikets Ständer gjorda framställning örn anställande
af undersökning angående beskaffenheten af lokaler, som för Riks-arkivets inrymmande
tilläfventyrs kunde finnas tjenligare än f. d. Geijerska huset, samt särskildt
det derför af ej mindre Rikets Ständers Stats-Utskott vid 1856—1858 årens
riksdag, än äfven vederbörande Riksarkivarie föreslagna, åt Kommers-kollegium,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition jyS 84.
27
Serafimer-ordens-Gillet och Ofver-Intendents-embetet för närvarande upplåtna huset
N:o 4 å Riddarholmen; så har Ofver-Intendents-embetet, som genom den utredning
angående Statens oinskränkta dispositionsfrihet öfver nämnda egendom,
hvilken af Rikets Ständers Stats-Ut-kott vid sednaste riksdag blifvit meddelad, funnit
det väsendtligaste hindret lör denna byggnads användande till nu föreslagna ändamål
undanröjdt, låtit ä densamma anställa besigtning, dervid befunnits, att huset,
som är upplördt på utmärkt god grund, vore af särdeles stark konstruktion och
utan tecken till sättningar; samt att detsamma, redan i dess nuvarande skick, rymde
Riksarkivets samtliga handlingar, upptagande, deri äfven inbegripne de i Slottshvälfven
förvarade, nära 22,000 sträckfot hyllor.
Med anledning häraf och dä egendomens läge i närmaste granskap till StatsDepartementons
Expeditioner och öfriga embetsverk icke syntes lemna något öfrigt
att i detta hänseende önska;
då hvarken svårigheten att för de i huset för närvarande befintliga embetsverk
kunna anskaffa andra lokaler eller olägenheten af byggnadens ej fullt isolerade
läge borde, enligt Öfver-Intendents-embetets tanke, kunna göra sig gällande
i förhållande till de med arkivets inrymmande derstädes förenade fördelar, särdeles
när, hvad eldfara beträffade, toges i betraktande det redan väckta förslaget att, med
utsträckning af vattenledningen till Riddarholmen, kunna i Kronans dervarande egendomar
anbringa brandposter; samt
då härvid jemväl och hufvudsakligen syntes böra afses den möjlighet, som med
tillämpning af detta förslag erbjöde sig, att inom kortare tid kunna åstadkomma den
af behofvet sä högeligen påkallade förflyttningen af Riks-arkivets samlingar från deras
nu varande förvaringsrum;
har <’)fver-1ntendents-Embetet, af dessa skäl, ansettsig böra sistnämnda förslag
i underdånighet förorda; varande med afseende härå hos Embetét uppjorda
ritningar, hvilka blifvit vederbörande Riksarkivarie delgifna och af honom utun anmärkning
lemnade, och hvilka ritningar, jemte tillhörande kostnadsförslag, OfverIntendents-embetet
nu till Kongl. Majit, i underdånighet öfverlemnat, med tillkännågifvande:
att
enligt desamma, blifvit afsedt att medelst en 110 fot lång och 38 fot bred
nybyggnad om tre våningars höjd, innehållande i hvardera våningen en större säl
med fönster ät båda sidor, förena de tvänne mot husets gärd redan befintliga
flyglarna;
att lätta kommunikationer emellan de särskilda lokalerna inomhus blifvit beredda
i hela byggnaden, samt till arbetsrum afsedda några af de större rummen i
gamla husets våning 2 trappor upp;
att utrymme skulle komma att beredås för omkring 48,000 sträckfot hyllor,
eller omkring 27,000 fot utöfver det antal, hvilket, enligt verkställd uppmätning, i
Riksarkivets nuvarande lokaler och förvaringsrum inrymmas; samt
att kostnaden för nybyggnaden jemte öfriga dermed sammanhängande reparationer,
oberäknadt erforderliga medel till bestridande af de med arkivets flyttning förenade
utgifter, äfvensom till anskaffande af andra lokaler för de i huset nu inrymda embetsverken,
blifvit enligt deröfver uppgjord t förslag beräknad till 100,163 R:dr Ruht;
till betäckande af hvilken byggnads- och reparationskostnad full ersättning dock ansetts
vara att påräkna genom försäljning framdeles af f. d. Ridderstolpéska huset,
som antagits egä under nuvarande förhållanden ett saluvärde af minst 120,000 R:dr,
men hvars användande för något Kronans behof skulle vara förenadt med alltför om
-
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 84.
fattande och dyrbara reparationer för att, enligt Öfver-Intendents-embetets tanke,
böra ifrågakomma,
Beträffande slutligen anskaffandet af andra embetslokalercför Kongl. Maj:ts oell
Rikets Kommers-kollegium samt Serafimer-ordens-Gillet och Öfver-Intendentsembetet,
i stället för de ät dessa embetsverk för närvarande upplåtna, så och ehuru
Öfver-Intendents-embetet visserligen funnit önskligt, om, till beredande af nödigt
utrymme för ej mindre dessa än andra embetsverk, för hvilka rum i enskilda hus
för närvarande måste hyras, uppförandet af en större nybyggnad kunnat åvägabringas,
har Embetet likväl icke ansett sig derom för närvarande böra göra underdånig
framställning, utan har Embetet, med afseende å anskaffandet af erforderliga
lokaler för förstnämnda embetsverk endast i underdånighet hemställt:
att, derest Embetets nu framställda förslag till Riks-arkivets förflyttande skulle
vinna Kongl. Maj:ts bifall samt nödiga medel dertill varda anvisade, Embetet mätte
tillåtas att särskildt inkomma med underdånigt förslag till ifrågavarande embetsverks
inrymmande, der sådant lämpligast ske kan, vare sig genom förhyrande af lägenheter
i enskilda egendomar, — såvida icke sådana skulle kunna beredas genom upplåtande
till embetslokaler af några bland de i Kronans hus befintliga boställslägenheter,
åt hvilkas nuvarande innehafvare hyresersättning i sådan händelse kunde, i
enlighet med hvad i dylika fall tillförene egt rum, af allmänna medel beredas, —
eller genom anordnande af f. d. Geijerska huset, derest detta skulle anses kunna för
ändamålet användas.
Med anledning af hvad sålunda blifvit utaf Öfver-Intendents-embetet i sistberörda
hänseende ifrågastäldt, har slutligen frän Embetet infordrats utlåtande, huruvida
förenämnda tre embetsverk, eller Kommers-kollegium, Serafimer-ordensGillet
och Ofver-Intendents-embetet, lämpligen skulle kunna i f. d. Geijerska huset
inrymmas samt, i sådant läll, till hvad belopp kostnaderna för husets anordnande
till omförmälda ändamål kunde komma att uppgå;
och har Embetet till svar härå, uti memorial af den 7 innevarande månad, i
afseende pä den förra af nyssberörde frågor, underdånigst anfört, att Embetet visserligen
föreställt sig, det Geijerska huset skulle kunnat lemna tillräckligt utrymme
för såväl Kommerskollegium som någotdera af de begge andra i Kronans egendom
N:o 4 å Riddarholmen nu befintliga embetsverk, men att emellertid nu mera blifvit
af vederbörande tjenstemän inom förbemälda kollegium upplyst, att Kollegium
dels i anseende till det betydliga omfånget af dess arkiv och dels med afseende å
erforderligt utrymme för Manufaktur-diskont-kontoret, icke kunde erhålla tillräcklig
plats i bottenvåningen jemte våningarne en och två trappor upp i f. d. Geijerska
huset, så att, ifall Kommers-kollegium skulle derstädes inrymmas, Öfver-Intendents-embetet
ansett det blifva nödigt, att hela huset för Kollegii räkning tages i
anspråk; hvaremot, för den händelse annan lokal skulle anses böra för bemälda kollegium
anskaffas, mcranämnda hus lemnade utrymme för såväl Serafimer-ordensGillet
och Ofver-Intendents-embetet, som något annat, i afseende å behofvet af utrymme,
med dessa sistnämnda jemförligt embetsverk.
Beträffande åter kostnaden för det ifrågavarande, af kronan år 1859 från Stockholms
stad inköpta f. d. Geijerska husets anordnande till nu ifrågaställda ändamål,
så har densamma blifvit af Öfver-Intendents-embetet beräknad till följande belopp,
nemligen:
ersättning till staden, — jemlikt 6:te punkten i Kongl. Brefvet den 21 Januari
1859^samt upprättadt köpekontrakt af den 19 April samma år, — för återstående
1 Oi år, räknadt från den 1 nästkommande Oktober, af den tid utaf 15 år från kö
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition j\d 84.
29
pets afslutande, sorn staden eger dispositionsrätt öfver nämnde egendom,
å 5,500 R:dr årligen
Rimt R:dr 57,750,
reparationskostnad för byggnadens iständsättande enligt hos Öfver-Intendentsembetet
uppgjordt ritnings- och kostnadsförslag
17,162.
Tillsammans 74,9l2,
oller, med kontraktsenligt afdrag af onera och underhållskostnader under
förberörda 104 är, förslagsvis beräknade, på grund af meddeladt utdrag af
stadens räkenskaper, till ett årligt belopp 200 R:dr  2,100.
Runt R:dr 72,812-
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit och med anledning af hvad
pplyst. blifvit rörande de allt mer tilltagande sättningsskadorna pä f. d. Ridderstolpeska
huset, i följd hvaraf anskaffandet, för det derstädes inrymda Riks-arkivet oell
dess i ständig tilIvext varande samlingar, af annan tjenlig lokal med tillräckligt utrymme
ej allenast för det närvarande, utan äfven för en längre framtid, är af högsta
behof påkalladt; har Kongl. Majit funnit sig föranlåten att ånyo till Rikets Ständer
i förevarande ämne göra nådig framställning;
och som Kongl Majit, i sådant afseende, funnit det af Ofver-Intendents-embetet
framställda förslag, att för Riks-arkivet upplåta omförmälde, af Kommers-kollogium
med hera embetsverk nu begagnade egendom N:o 4 ä Riddarholmen, vara i
allo ändamålsenligt; har Kongl. Majit ansett sig böra härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer, att, för bestridande af de utaf Öfver-Intendents-embetet, enligt ofvanberörda
ritnings- oell kostnadsförslag, till 100,163 Ridr beräknade utgifter för sä väl
lörändrad inredning och reparation af de å nämnda egendom nu befintliga byggnader,
sorn uppförande å gårdstomtens östra sida af en tillbyggnad emellan de gamla
flyglarna, måtte af Rikets Ständer anvisas för en gäng en summa, i jemnt tal, af
Ett hundra tusen (100,000) Riksdaler Riksmynt.
Hvad derefter angår frågan om anskaffande af andra lokaler för Kommerskollegium,
Serafimer-ordens-Gillet och Öfver-Intendents-embetet, hvilka för närvarande
äro uti ifrågavarande egendom inrymda, skulle visserligen, enligt hvad 01-  ver-Intendents-embetet uppgifvit, antingen för förstnämnda embetsverk ensamt eller
lör de båda sednare jemte något, i afseende på behofvet af utrymme, med dem jemlörligt
annat verk, kunna beredas plats i f. d. Geijerska huset å Riddarholmen; men
då kostnaden ondast för Kronans öfvertagande af dispositionsrätten öfver sistnämnda
egendom samt husets iständsättande och förändring för ändamålet komme
att uppgå till den betydliga summan af 72,812 Ridr;
då, oaktadt denna betydande kostnad, samma hus, pä sätt förut är nämdt, ändock
icke lemnar utrymme för alla de embetsverk, hvilka, vid upplåtande till Riksarkiv
af egendomen Nio 4 å Riddarholmen, skulle komma att från sistnämnda egendom
utflytta;
dä dessutom, bland skälen för Rikets sednast församlade Ständers afslag å
Kongl. Majits Proposition om Geijerska husets användande till Riks-arkiv, särskildt
anfördes, att derigenom skulle för framtiden omintetgöras det ändamål, Rikets Ständer
hufvudsakligen afsett med husets inlösande till Statsverket, eller att, genom dess
undanrödjande bereda en öppen plats vid östra ändan af Riddarholmskyrkan; samt
dä i allt fall en mera omfattande reglering innan kort förestår, för att bereda
lokaler i Kronans hus äfven för flera andra Statens embetsverk, hvilka nu äro i
saknad af sådana lokaler, och hvilken reglering möjligen kan ställas i någon för
-
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\f 84.
bindelse med de byggnadsföretag, som torde blifva nödvändiga i fall representationen
kommer att ombildas;
så och elium Statens embetsverk utan tvifvel böra, så vidt möjligt är, i Statens
egna lius inrymmas, har Kongl. Majit likväl ansett lämpligast, att för närvarande
och intill dess en dylik allmännare plan, som nyss är nämndt, kan komma
att uppgöras, nödiga lokaler för ofvannämnda tre embetsverk måtte emot hyra anskaffas,
så framt icke tillfälle skulle under tiden yppa sig att inrymma deni i andra
Kronan tillhöriga, tjenliga byggnader;
och vill Kongl. Majit alltså nu jemväl i nåder föreslå Rikets Ständer, att de
medel, som kunna komma att till förhyrande af embetslokaler för nämnda verk erfordras,
må af Kongl. Majds och Rikets Statskontor under lorskottstitel anordnas,
för att framdeles hos Rikets Ständer till ersättande anmälas.
Slutligen, och under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla hvad ofvan blifvit
föreslaget, vill Kongl. Majit nu äfven till Rikets Ständer i nåder hemställa, att,
sedan egendomen Nio 4 å Riddarholmen blifvit, på sätt afsedt är, behörigen inredd
och tillbyggd samt Riksarkivets samlingar dit förflyttade äfvensom Vitterhets,- Historie-
och Antiqvitets-Akademiens i f. d. Ridderstolpeska huset jemväl inrymda
samlingar intagna i det nya National-Museum, nyssnämnda hus, eller Nio 2 vid
Skeppsbron, må på offentlig auktion, efter föranstaltande af Rikets Ständers Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret, försäljas och köpeskillingen till nämnda Kontor inflyta.
I)e till denna fråga hörande handlingar, ritningar och kostnadsförslag m. m.,
komma att tillhandahållas det Utskott, dit ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Ar och dag sorn ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\f 84.
31
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 20 Februari 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrike» Ärendena Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chelen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett. i enlighet med Kongl. Maj:ts pä »Ståts-Rådets enhälliga tillstyrkande förut
fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition till Rikets Ständer, angående
förändring och tillbyggnad af Kronans egendom N:o 4 ä Riddarholmen, för inrymmande,
derstädes af Riks-arkivets samlingar, m. m.
Och behagade Kongl. Majit; enligt Stats-Rådets tillstyrkande i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt',' samt befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
Ossian Blackman.
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\§ 85.
JW §5.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 2 ilars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition lill Rikets Ständer, om anslag lill lönelörbältrmg
åt Sundhels-Kollegii emlels- och tjenstemän; Gifven
Stockholms Slott den SO Februari 1865.
Uti underdånigt memorial den 14 Juli sistlidet år har Ordföranden i Kongl. Maj:ts
Sundliets-kollegiutn, General-Direktören m. m. M. Huss fästat uppmärksamheten på det
förhållande, att nämnda Kollegium, ehuru dess verksamhet, till följd af de i sednare tider
stegrade fordringarne på allmänna helsö- och sjukvården, fått en allt större utsträckning
och numera vore både till omfång och vigt fulit jemförlig med de öfriga förvaltande embetsverkens
i riket, dock i afseende på ledamöternas och tjenstemännens aflöning icke är
med dessa embetsverk likstäldt.
Anledningen, hvarföre lönerna för Sundliets-kollegii ledamöter blifvit bestämda lägre
äii för ledamöterna i andra Kollegier, vore att söka deri, att de förres embetsgöromål
ansetts lemna dem tid öfrig för enskild utöfning af läkarens yrke, hvarigenom de skulle
kunna utom tjensten förvärfva en inkomst, motsvarande skilnaden mellan de löneförmåner,
som blifvit dom och deras bemälde vederlikar tilldelade. Men om tillförene, då
Sundhets-kollegii verksamhet var mindre vidsträckt, tillfälle till sådant särskildt förvärf
kunnat finnas, hade det deremot numera, sedan kretsen för denna verksamhet blifvit så
betydligt utvidgad, helt och hållet upphört. Någon billig grund funnes således icke vidare
att för medicinalråden bibehålla lönerna vid lägre belopp än för motsvarande ledamöter
i andra Statens embetsverk, och en löneförhöjning vore oundgängligen nödig, om
personer med erforderlig skicklighet skulle finnas hugade att, vid inträffade ledigheter,
bland Sundhets-kollegii ledamöter inträda.
Beträffande Kollegii tjenstemän, nemligen en Ombudsman och Fiskal, samt kanslipersonalen,
bestående af en sekreterare, en kamererare, en aktuarie och registrator, en
notarie och tre kanslister, vore löntillökning jemväl för dem af billigheten påkallad, enär
äfven deras göromål blifvit, i likhet in^JÉÄjgy^ernas, mera omfattande än förr, och,
hvad kanslitjenstemännen angår, desses^^^^B^jkiJlÄlÉönevilkor med motsvarande tjenstemän
i andra embetsverk, kunde anses vara så mycket skäligare, som de förre icke
egde utsigt, såsom de sednare, att befordras till ledamotsplats, emedan i Sundhets-Koliegiuin
Mediciue-doktorsgrad är stadgad såsom vilkor för dylik befordran.
Vidkommande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 85.
33
Vidkommande slutligen det på Kollegii stat uppförda arfvode för granskning af de
medikamentsräkningar, som skola af allmänna medel betalas, gjorde den under sednare
åren tillvexande mängden och summan af dessa räkningar, hvarigenom granskningens möda
äfven blifvit ökad. en förhöjning utaf arfvodet behöflig, helst detsammas nuvarande
ringa belopp förorsakade svårighet att till granskuingsarbetets verkställande erhålla lämplig
person.
Med stöd af detta samt hvad mera blifvit anfördt till upplysning om mångfalden
och betydenheten af de åligganden, hvilka tillhöra Sundhets-Kollegii embets- och tjenstemän,
har ordföranden underdånigst hemställt, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition, att Kollegii aflöningsstat, sorn, utom ordföranden, för när
-
varande upptager:
2 Medicinalråd, å 4,000
R:dr Runt 8,000: —
2 » å 3,500  » » 7,000:
1 Sekreterare
» » 2,500: —
1 Kamererare
” ” 2,500: —
1 Ombudsman och Fiskal
” ” 2,500: —
1 Aktuarie och Registrator
” 1,500: —
1 Notarie  .
” ” 1,500: —
3 Kanslister, å 659
” 1,977: —
I Arfvode för granskning af medikamentsräkningar
” ” 600: —
Summa R dr Ruut 28,077: —
måtte bestämmas till följande förhöjda belopp:
2 Medicinalråd, å 5,000
R:dr Runt 10,000: —
2 ” å 4,500
» " 9,000: -
1 Sekreterare  ” 55 3.500: —
1 Kamererare
” ■’ 3,500: —
1 Ombudsman och Fiskal  ” ” 3,000: —■
1 Aktuarie och Registrator
” ” 2,500: —
1 Notarie
” ” 2,200: —
3 Kanslister, å 1,000
” » 3,000: —
1 Arfvode för granskning af medikamentsräkningar  ” ” 1,000: —
Summa R:dr R:mt 37,700: —
Detta ärende, som redan den 14 Oktober sistlidet år inför Kongl. Maj:t anmäldes
i sammanhang med öfriga till Riks-statens åttonde Hufvudtilel hörande angelägenheter, om
hvilka nådig framställning skulle hos Rikets Ständer göras, ansågs då icke till en sådan
åtgärd föranleda, emedan pröfningen af den fråga, som kommitterade för uppgörande af
förslag till förändrad organisation utaf rikets styrelseverk i sitt underdåniga utlåtande
väckt angående Sundhets-Kollegii ombildning till två skilda afdelningar, en för den civila
och en för den militära helsovården, ännu hvilade i afvaktan på det yttrande, som den
af Kongl. Maj:t förordnade kommitté till utarbetning af betänkande i åtskilliga ämnen
rörande Landtförsvaret fått sig anbefaldt att afgifva om bästa sättet för den militära
helsovårdens ordnande, och emedan Kongl. Majit fann någon slutlig bestämmelse i afseende
på den äskade regleringen af Kollegii lönestat icke kunna ega rum innan frågan om
detta embetsverks förändrade organisation HU*» afgjord. Nämnda yttrandes afgifvande,
som vid ofvanberörda tidpunkt k»-J- ^ a att snart förvänta, kommer dock att
blifva fördröjdt, enär Kongl. Majit, pa underdånig framställning, fuunit godt medgifva,
att kommittéens arbeten må under riksdagen till hufvudsakligaste delen hvila. Men ehuru,
Bih. till K. St. Prot. 1862 & 1868. 1 Sami. 1 Ajd. 2 Band. 15 Käft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\o 85.
till följd häraf, äfven pröfningen utaf förslaget till Sundhets-kollegii ombildning måste
än vidare uppskjutas, fordrar likväl ett billigt afseende å den ökade vidden och vigten
af de göromål, som tillhöra detta embetsverks handläggning, att, utan ytterligare afbidan
af möjlig förändring i dess organisation och dermed sammanhängande omreglering af
dess lönestat, någon förbättring i aflöningen beredes Kollegii ledamöter och tjenstemän.
Emot beloppen af de i ordförandens förslag upptagna löner för ledamöter och tjenstemän
har, under förutsättning att medicinal-styrelsen kommer att bibehålla den kollegiala
formen, Kongl. Maj:t icke funnit något att anmärka, men då det icke lärer kunna
anses alldeles afgjordt, huruvida icke, i händelse lönerna i de särskilda tjenstegraderna
blefve, på sätt förslaget innefattar, till likhet med hvad i öfriga Kollegier eger rum, bestämda,
en minskning i tjenstemännens antal skulle utan olägenhet kunna tillvägabringas,
till antagande hvaraf någon anledniug äfven kan hemtas derifrån att bland Sundhets-kollegii
personal i grader, der uti andra embetsverk innehafvandet af mer än en
befattning icke är tillåtet, de finnas, hvilka icke sakna tid att, jemte tjensten i Kollegium,
bestrida annan beställning, samt sistnämnda förhållande ej må ur beräkningen uteslutas,
när fråga är att bereda den nuvarande personalen en lämplig förbättring i deras vilkor,
finner Kongl. Maj:t, som anser det icke böra lemnäs oanmärkt, att ordförandens löneinkomst
icke utgör iner än 6,000 R:dr, och då den således hvarken motsvarar embetets
vigt eller hvad hans vederlikar åtnjuta, äfven synes böra i någon mån förhöjas, sig dock
icke i vidsträcktare mån kunna till ifrågavarande underdåniga framställning lemna bifall,
än att Kongl. Maj:t nu vill föreslå Rikets Ständer att, för nästinstundande statsregleringsperiod,
i anslaget för Sundhets-kollegium bevilja en tillökning af Åtta Tusen Riksdaler
årligen, att af Kongl. Maj:t emellan ordföranden, medicinalråden och Kollegii tjenstemän
på lämpligt sätt fördelas.
Kongl. Maj.t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen,
Gifven som ofvan.
CAHL.
C. J. Thyselius.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition ,JV? 85.
35
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den SO Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
li redberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med af Kongl.
Majit denna dag, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattadt beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts Proposition till Rikets Ständer oni anslag till löneförbättring åt Sundhets-kollegii
embets- och tjenstemän.
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets tillstyrkande, berörda
förslag i nåder gilla och förordnade, att nådig Proposition, sådan
den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. NORMAN, 1863.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proportion N:o 86.
1
Wto 86.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. in.
Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension å
Allmänna Indragningsstaten för Direktören vid Landskrona
straff-fängelse, Under-löjtnanten Carl Peter Westergren; Gifven
Stockholms Slott den 17 Februari 1863.
Uti underdånig ansökning har Direktören och Redogöraren vid straff-fängelset
i Landskrona, Under-löjtnanten Carl Peter Westergren, anhållit om afsked från
nämnde direktörstjenst med undfående af den pension, hvartill han kunde finnas
berättigad.
Af företedda handlingar inhemtas, att Westergren, som är född år 1802, år
1824 inträdt i militärtjenst, derifrån han, efter att hafva i flere år innehaft Sergeantsgrad,
erhållit afsked, hvarefter honom i nåder tillagts Under-löjtnants namn, heder
och värdighet: att Westergren emellertid den 1 November 1837 blifvit anställd såsom
föreståndare för omförmälda fängelse, till en början under benämning af vaktmästare
och sedermera från och med 1848 under benämning af direktör: och att
han, enligt hvad Fångvårds-styrelsen intygat, med synnerligt nit, drift och skicklighet
i utöfningen af denna befattning fortfarit intill 1860 års utgång, då han undfött
tjenstledighet, hvaraf han, såsom enligt läkarebetyg besvärad af sådan sjuklighet, som
gjorde honom otjenlig att med den ansträngande befattningen fortfara eller åtminstone
skulle för hans återstående lefnad ännu mera försämra hans redan försvagade
helsa, allt sedermera varit i åtnjutande.
Uti särskilda underdåniga skrivelser, sednast af den 6 innevarande månad, har
Fångvårds-styrelsen förordat Westergrens omförmälda begäran att, vid erhållande af
afsked från direktörsbefattningen, komma i åtnjutande af pension; och vill Kongl.
Maj:t, med afseende å hvad ofvan blifvit anfördt angående den tid, under hvilken
Westergren varit i fångvårdens tjenst anställd, och angående det väl vitsordade sätt,
hvarpå han samma tjenst utöfvat, så ock i öfrigt enligt de grunder, hvilka uti
Kongl. Maj:ts angående Statsverkets tillstånd och behof den 24 Oktober förlidet år
till Rikets Ständer aflätna Proposition finnas åberopade i, fråga om pensionsrätt vid
Bih. lill It St. Prat. 1862 d 1863. 1 Sami. 1 Af d. 2 liand. 16 Haft. 1
2 Kongl, Maj:ts Ndd. Proposition N:o 80,
afskedstagande för de vid fångvården anställde embets- och tjenstemän, härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att Westergren, som, då han upphörde att i egenskap af
direktör och redogörare vid Landskrona straff-fängelse tjenstgöra, åtnjöt ett lönebelopp
af Ett Tusen Fyrahundra Riksdaler Riksmynt, måtte förklaras berättigad att
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från direktörsbefattningen,
å allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension af Ett Tusen Fyrahundra
Riksdaler Riksmynt.
De till ärendet hörande handlingar skola till Rikets Ständers vederbörande Utskott
öfverlemnas; och Kongl. Maj;t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
C A R L.
Loms De Geer.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-Årenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen den
17 Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stafsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
dels en af Fängelse-direktören och Redogöraren vid straff-fängelset i Landskrona,
Under-löjtnanten Cart Petter Westergren il underdånighet gjord ansökning om
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
3
afsked från nämnda direktörsbefattning med undfående af den pension, hvartill han
kunde finnas berättigad; dels Fångvårds-styrelsens i anledning af berörda ansökning
aflåtna underdåniga skrifvelser af den 25 Oktober 1861 och den 6 innevarande Februari;
varande sistberörda skrifvelse, hvari den förra är till hufvudsakliga innehållet,
så vidt nu är i fråga, återgifven, af följande lydelse:
»Med öfverlemnande af en till Eders Kongl. Majit ställd underdånig ansökning,
hvari Direktören och Redogöraren vid straff-fängelset i Landskrona, Under-löjtnanten
Carl Petter Westergren anhållit om afsked från nämnde direktörstjenst, jemte den
pension, hvartill Eders Kongl. Majit kunde i nåder finna honom berättigad, har
Fångvårds-styrelsen, uti en den 25 Oktober 1861 till Eders Kongl. Majit aflåten
underdånig skrifvelse, hemställt, att, som, genom ett vid ansökningen fogadt läkarebetyg
vitsordades, att Westergren vore besvärad af sjukdoms-åkommor, hvilka gjorde
honom oduglig att med den så väl kropps- som själsansträngande befattningen såsom
direktör vid det i Landskrona befintliga stora straff-fängelse fortfara, eller åtminstone
skulle för Westergrens återstående lifstid ännu mera försämra hans redan försvagade
helsa, samt, enär Westergren, som varit sedan den 1 November 1837 såsom föreståndare
för omförmälda fängelse anställd, först under benämningen af vaktmästare,
och sedermera från och med 1848 under benämningen af direktör, under sin tjugofyraåriga
tjenstetid vid fångvården städse ådagalagt synnerligt nit, drift och ordentlighet,
Westergren, hvilken då vid en ålder af närmare 60 år befunne sig i saknad af
rätt till pension för ifrågavarande tjenstgöring, mätte af Eders Kongl. Majit, genom
nådig Proposition till Rikets näst derefter sammanträdande Ständer, beredas rättighet
att från och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från direktörsbefattningen,
å allmänna Indragningsstaten uppbära årlig pension til! belopp af Ett Tusen
Riksdaler Riksmynt, ungefärligen motsvarande hvad Westergren, som sedan den 1
April 1860 oafbrutet varit i åtnjutande af tjenstledighet, under tiden i aflöning af
fångvårdsmedlen årligen uppburit.
Sedan berörda underdåniga framställning afgafs, har Styrelsen, uti sitt den 15
April 1862 till Eders Kongl. Majit aflåtna unlerdåniga förslag till definitift ordnande
af aflöningskostnaden för den vid fångvården anställda tjenstemanna- och bevakningspersonal
m. m., bland annat, i underdånighet hemställt, att de vid fångvårdsinrättningarne
anställde tjenstemän måtte, vid 60 lefnadsår och efter att vid fångvården
hafva tjenstgjort minst 10 år, varda berättigade till erhållande af pension, motsvarande
den å fångvårdens ordinarie stat uppförda lönens belopp; och har berörda
förslag sedermera vid pröfning hos Eders Kongl. Majit blifvit i denna del i nåder
godkändt, dock med tillägg att för pensions åtnjutande erfordrades att hafva varit i
Statens tjenst omkring 30 år; i öfverensstämmelse hvarmed Eders Kongl. Majit aflåtit
nådig Proposition till Rikets Ständer.
Med tillämpning af den sålunda underdånigst föreslagna och af Eders Kongl.
Majit i nåder godkända grunden för pensioneringen å ifrågavarande direktörs- och
4
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 86.
redogöraretjenst, för hvilken lönen numera utgår med, och jemväl i nyssnämnda definitiva
förslag är uppförd till 2,000 Riksdaler, jemte ett särskildt arfvode för redogörarebestyret
af 1,000 Riksdaler, skulle en afgående innehafvare af berörde tjenst
således blifva berättigad till en pension af 2,000 R:dr Riksmynt.
Vid sådant förhållande och då Styrelsen anser billigheten fordra, att Westergren,
som numera uppnått 60 års ålder, samt, på sätt ofvan är förmäldt, varit sedan den
1 November 1837 vid fångvården 'anställd, och, enligt matrikeln öfver! civile embets- och
tjenstemän, redan år 1824 inträdt i Statens tjenst, må, i enlighet med den sålunda
godkända principen, vid afskedstagande komma i åtnjutande af pension, motsvarande
det lönebelopp, som, då han upphörde att såsom direktör och redogörare vid strafffängelset
tjenstgöra, med dessa befattningar var förenadt, och hvilket, i anseende^dertill
att fängelset då ännu var under reorganisation, utgjorde endast 1,400 R:dr, upptagna
i Staten såsom lön 800 R:dr och såsom gratifikation 600 R:dr, oberäknadt
ett skrifvarearfvode af 200 R:dr, får Styrelsen härmedelst i underdånighet hemställa,
huruvida icke Eders Kongl. Maj:t må i nåder finna skäl, att, i stället för hvad Styrelsen
uti sin underdåniga skrifvelse den 23 Oktober 1861 underdånigst föreslagit,
till Rikets Ständer allåta nådig Proposition om rättighet för Fängelse-direktören Westergren
att, från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från direktörsbefattningen,
å allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension af Ett Tusen
Fyrahundra Riksdaler Riksmynt.»
Enligt Stats-Rådets tillstyrkan täcktes Hans Majit! Konungen
förordna, att nådig Proposition angående pension för Westergren
å allmänna Indragningsstaten skulle till Rikets Ständer afiåtas,
sådan Propositionen, som nu justerades, finnes detta protokoll
bilagd.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 87.
5
HJ:o 87.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upplåtelse
till Stockholms stad af Kronan tillhörig mark för anläggning
af strandgata utefter Ladugårdslandsmken från Nybron till
Fredrikshof; Gifven Stockholms Slott den 10 Mars 1863.
Sedan, med afseende å ej allenast den beqvämlighet och lättnad i allmänna rörelsen
inom hufvudstaden, som skulle beredas genom anläggning af en strandgata
längs Ladugårdslandsviken frän Nybron till Fredrikshof, än äfven den prydnad för
staden och den fördel för sundhetstillståndet, som derigenom skulle vinnas, Kongl.
Majit uti nådigt Bref den 9 September 1859 anbefallt Öfverståthållare-embetet att,
efter vederbörandes hörande, föranstalta om uppgörande af plan till en sådan anläggning,
jemte förslag i afseende å dess verkställighet;
samt stadens Drätsel-kommission, till hvars åtgärd detta ärende blifvit öfverlemnadt,
låtit genom Arbets-chefen för stadens vattenbyggnader, E. E. von Rothstein,
uppgöra en af ritningar och kostnadsförslag åtföljd plan för arbetets utförande, hvilken
blifvitk Kongl. Majits pröfning underställd och af Kongl. Majit den 16 April
1861 i Nåder gillad;
så har Drätsel-kommissionen, uti en genom Öfverståthållare-embetet till Kongl.
Majit ingifven skrift, i underdånighet anfört, att, enligt denna plan, den föreslagna
strandgatan skulle komma att uti qvarteren Krabaten, Edelman mindre och Terra
Nova större genomlöpa mark, som tillhör Kronan till nedannämnda areal-innehåll;
så vidt detsamma kunde med ledning af de uppgjorda ritningarne approximativt bestämmas,
nemligen: af de till Veterinär-inrättningen upplåtna tomterna Nio 1 i qvarteret
Krabaten 3,400 qvadratfot, samt Niris 1 och 5 uti qvarteret Edelman mindre
4,456 qvadratfot; af tomten Nio 1 i qvarteret Terra Nova större, som innehafves
af Andra Lif-Gardet, 54,820 qvadratfot, samt af tomten Nio 2 i sistnämnda qvarter,
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 87.
som af Svea Lif-Garde disponeras, 6,370 qvadratfot, eller tillsammans 69,046 qvadratrot;
hvaremot staden i berörda qvarter vore egare af mark, som icke är för strandgatan
behöflig och för närvarande begagnas af Veterinär-inrättningen samt Svea och
Andra Lif-Gardes-regementena, innehållande sammanlagdt i areal 59,260 qvadratfot.
På det nu hinder ej måtte möta att till verkställighet bringa strandgatans anläggning,
enligt den uppgjorda och af Kongl. Maj:t gillade planen, har Drätsel-kommissionen
anmält det vara af nöden, att staden kommer i besittning af den derför
erforderliga mark, som, på sätt ofvan nämndt är, tillhör Kronan; och Drätsel-kommissionen
har derföre anhållit, hvad äfven Öfverståthållare-embetet tillstyrkt, att Kongl.
Maj:t täcktes till Rikets Ständer framställa nådig Proposition om upplåtelse till staden
af omförmälda Kronan tillhöriga mark, hvarvid staden erbjudit sig att i utbyte till
Kronan afstå de tomtdelar i förenämnda qvarter, hvilka egas af staden och för Kronan
må vara behöfliga.
Sedermera har Drätsel-kommissionen till närmare bestämmande af beskaffenheten
och vidden utaf såväl den Kronan tillhöriga mark, som för ändamålet erfordras, som
ock af den mark, hvilken inom nämnda qvarter tillhör staden, men af Kronan för
närvarande till begagnande innehafves och för strandgatans anläggning icke är af nöden,
till Kongl. Maj:t genom Öfverståthållare-embetet öfverlemnat tre särskilda af
Stads-ingeniören uppgjorda noggranna planritningar jemte beskrifningar, hvaraf sig visar:
att den Kronan tillhöriga mark, som bör till strandgata utläggas, innefattar
65,676 qvadratfot, och den, som erfordras för reglering, enligt den i nåder fastställda
planen, af de till strandgatan stötande Gref-Magni-, Skeppare- och Grefgatorna
3,370 qvadratfot eller tillhopa 69,046 qvadratfot, som, efter den vid friköp af stadens
jord i allmänhet följda beräkningsgrund, skulle uppgå i värde till 4,983 R:dr;
samt
att den staden i samma qvarter tillhöriga, men af Kronan begagnade mark,
hvilken såsom icke behöflig för strandgatan, kan till Kronan i utbyte öfverlåtas, utgör
tillsammans 59,260 qvadratfot med ett värde efter enahanda beräkningsgrund af 4,037
R:dr R:mt.
Skilnaden emellan den. mark, som staden af Kronan behöfver, och den som
staden kan i utbyte erbjuda, utgör således, såsom Drätsel-kommissionen härvid erinrar,
i areal endast 9,786 qvadratfot; och då ett företag, hvilket, såsom ifrågavarande, afsåge
förskönande af rikets hufvudstad, icke borde vara främmande för all medverkan
från Statens sida, vågade Drätsel-kommissionen hysa den förhoppning, att den Kronans
mark, som derför är erforderlig, skall till staden upplåtas kostnadsfritt och utan
annan ersättning än i den jord, som staden kan Kronan i utbyte erbjuda.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hafva Krigs- och Kammar-kollegierna,
enär anläggningen af en strandgata emellan Nybron och Fredrikshof samt reglering
af tillstötande gator, för verkställighet hvaraf erfordrades det ifrågasatta utbytet af
mark emellan Kronan och Stockholms stad, hade till ändamål hufvudstadens försko
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
7
nande, lättnad för allmänna rörelsen derstädes och förbätttring i sanitärt afseende,
tillstyrkt nådigt bifall till den från stadens sida gjorda här ofvan intagna framställning;
hvarvid' Kollegierna dock ansett sig böra till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande
hemställa, om icke vid meddelandet af ett sådant bifall borde fästas följande vilkor
och förbehåll.
På sätt uppgifvet vore och med planritningen styrkt blifvit, skulle nemligen den
mark, som staden nu söker att sig tillvinna, komma att med 9,786 qvadratfot öfverstiga
arealen af den mark, som staden i stället åt Kronan erbjuder; och Kollegierna
anse att det borde blifva stadens åliggande att till Kronan utan lösen afstå en
emot bristen i stadens nu gjorda erbjudande svarande areal, om och när Kronan
kunde komma i behof af staden tillhörande och för staden umbärlig mark.
Vid den nu bestämda regleringen af Gref Magnigatan hade blifvit afsedd gatans
utvidgning i någon mån genom dess inskärning på nedra delen af Andra Lif-gardets
kasern-tomt; men härigenom ginge likväl förlorad en del af den grundplan, som,
enligt ett af Krigs-kollegium afgifvet underdånigt förslag till en ny vakt- och arrestbyggnad
å berörde tomt, för samma byggnad tagits i beräkning och som dertill jemväl
vore alldeles nödig utan förminskning, så vida pålning skall kunna undvikns vid
byggnadens grundläggning. Till följd af den genom sådan pålning uppkommande betydligt
ökade kostnaden för sagde byggnad, och då i öfrigt den ifrågavarande inflyttningen
af gatulinien inpå kasern-tomten afsåge en tillökning i gatans bredd af endast
några fot, borde det, enligt Kollegiernas åsigt, bestämmas att den nuvarande gatulinien
skall på gatans östra sida bibehållas, så mycket mera, som derigenom undvekes
en eljest genom förändringen uppkommande vanprydlig brytning från gatans på samma
sida nu egande mera räta linea.
Som af den areal, staden nu åt Kronan i byte erbjuder, en del för närvarande
består af vatten, anse Kollegierna det böra blifva stadens skyldighet att sistnämnda
del till fast mark utfylla, innan den till Kronan öfverlemnas, desto hellre som af den
mark nedanför tomten N:o 2 i qvarteret Terra Nova större, hvilken staden för gatuanläggningen
nu tager i besittning, största delen blifvit af Gardes-regementena i sjön
utfylld.
Sundhets-kollegium, hvars underdåniga utlåtande, så vidt frågan rörer Veterinärinrättningen,
jemväl blifvit infordradt, har, jemte öfverlemnande af Direktionens öfver
nämnde inrättning tillstyrkande yttrande i ämnet, för egen del anfört, att, under förutsättning
det Veterinär-inrättningen, på sätt dess Direktion tillika anhållit, kommer
att erhålla skälig ersättning för den del af inrättningens nuvarande egendom, som
kan erfordras till afsöndring för ofvan omförmälda ändamål, Kollegium ej heller finner
hinder möta för nådigt bifall till Drätsel-kommissionens underdåniga framställning.
Kongl. Maj:t har detta ärende i nåder låtit sig föredragas och vill i anledning
af hvad härvid förekommit samt under förutsättning af beredvillighet på stadens sida
att, vid förefallande behof för Kronan af någon stadens mark, gå det allmännas önsk
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
ningar i sådant afseende till mötes, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att för sin
del medgifva det af Stockholms Drätsel-kommission för ifrågavarande ändamål sökta
utbyte af mark, hvarigenom vissa å företedda planritningar utmärkta delar af Kronans
tomter i qvarteren Krabaten, Edelman mindre och Terra Nova större skulle till staden
öfverlåtas; dock med undantag af de 750 qvadratfot i qvarteret Terra Nova
större, som afsetts för en mindre magtpåliggande reglering af Gref-Magnigatan, men
hvilken areal af anförda skäl icke utan förlust kan af Kronan afstås; samt under
vilkor, att enär af den areal, som nu af staden åt Kronan i byte erbjudes, en del
för närvarande består af vatten, staden skall vara skyldig att sistnämnda del till fast
mark utfylla, innan den till Kronan öfverlemnas.
Beträffande godtgörelse för de å Kronans mark befintliga byggnader, som för
planens genomförande måste borttagas, förändras eller flyttas, har Kongl. Maj:t ansett
denna fråga kunna, på sätt äfven Drätsel-kommissionen hemställt, lämpligen blifva
föremål för särskild uppgörelse, efter i laga ordning skeende värdering, i den mån
som dessa byggnader blifva för arbetets utförande hinderliga.
De till målet hörande handlingar och planritningar komma att vederbörande Utskott
tillhandahållas, och Kongl. Maj:t föreblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen. Datum utsupra.
CARI
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.
9
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Arenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den iO
Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld,
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkan, förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
till Rikets Ständer:
l:o Angående upplåtelse till Stockholms stad af Kronan' tillhörig mark för anläggning
af strandgata utefter Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof;
2:o. — — — — — — — — — — — ____
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla nämnda förslag, sådana de finnas detta Protokoll
bilagda, samt förordna att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer afiåtas.
Ex protocollo
J. H. E. von Knorring.
Bih. till B St. Prot. 1862 & 1863. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 16 Hafi.
2
it)
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.
M:o 88.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående öfverlåtelse
till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping; Gifven
Stockholms Slott den 10 Mars 1863.
Uti en till Kongl. Maj:t, genom Dess Befallningshafvande i Malmöhus län, ingifven
underdånig skrift hafva Malmö stads äldste förmält, hurusom stadens innevånare,
med afseende å ej allenast nödvändigheten att få tjenlig byggnadsplats för ett
nytt läroverkshus åt högre elementar-läroverket derstädes, än äfven det stora behofvet
af tomter för flera inom kommunen erforderliga större byggnader, ansett det
vara af högsta vigt att åt staden förvärfva den af Kronan nu disponerade så kallade
bastionen Nyköping, utgörande en del af de, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut år 1805,
raserade fästningsverken samt innehållande omkring 23,700 qvadratalnar; och hafva
stadens äldste i sådant afseende, under åberopande tillika af förment svårighet att, i
fråga om eganderätten till enajj eller andra delen af nämnda bastion, skilja mellan
Kronan och Malmö stad, hvilken sednare, enligt kontrakt den 11 September 1805,
åtagit sig att emot vissa vilkor* föranstalta omfraserings- och planeringsarbetets utförande,
hemställt, att staden måtte på sig få öfverlåten all den rätt och del, Kronan
kunde ega till bastionen Nyköping, med vilkor, att staden derför erlägger den
löseskilling, hvilken för berörda Kronans andel i bastionen kunde i särskild ordning
varda bestämd att för en gång utgå; samt att följaktligen alla angående bastionen
dittills meddelade särskilda föreskrifter och beslut måtte varda undanröjda och eganderätten
till bastionen öfverflyttad på Malmö stad.
Sedan Kongl. Maj:t med anledning af denna underdåniga hemställan, hvartill
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt bifall, i nåder anbefallt Krigs-kollegium att
höra Chefen för Ingeniör-korpsen och derefter med eget utlåtande i underdånighet
inkomma, har bemälde Chef, i afgifvet yttrande, bland annat upplyst, att å den plan
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 88.
11
öfver Malmö fästnings rasering, som af då varande General-qvartermästaren Mannerskantz
var upprättad, tydligen vore utstakadt, hvilka fästningsverk borde öfverlemnas
åt staden och hvilka skulle bibehållas för Kronans räkning, bland dessa sednare bastionen
Nyköping; men att, ehuru Malmö stad icke egde någon giltig rätt till större
eller mindre del af bastionen, något hinder likväl icke mötte för dess inlösen af staden
till ett så nyttigt ändamål, som uppförandet af byggnad för stadens läroverk,
allenast denna inlösen skedde på sådana vilkor, att en emot värdet svarande årlig
inkomst för all framtid tillförsäkrades Ingeniör-korpsens enskilda Pensionskassa, som
genom Kongl. Brefvet den 18 Mars 1862 fått sig anslagen hö-afkastningen af dylika
jordlotter vid rikets fästningar.
För egen del har Krigs-kollegium i underdånighet anmält, att utaf de upplysningar,
som erhållits utaf ett i Riks-arkivet befintligt underdånigt projekt till kontrakt
om raserande af Malmö fästning, otvifvelaktigt syntes, det Kronan aldrig öfverlemnat
bastionen Nyköping till Malmö stad eller till entreprenörerne för raseringsarbetets
utförande, enär uti samma projekt-kontrakt stadgades: »af jordvaliarne uti
»bastionerna Norrköping och Nyköping lemnäs så mycken jord, som erfordras till
»citadell-glacisens sammanbindande uppå de tvänne ställen, som genom stadens vallars
»nedrifvande blifvit öppnade;» hvaraf det visade sig, att Kronan, men icke entreprenörerna,
skulle lemna ifrågavarande för sammanbindningen erforderliga jord, samt att
nyssnämnda bastioner således icke blifvit till Malmö stad eller entreprenörerna afträdda.
Detta antagande styrktes ytterligare deraf, att staden ej förr än nu anhängiggjort
några anspråk på bastionen Nyköping, oaktadt anledningar tillförene icke
saknats, då staden kunnat göra sina rättigheter gällande, samt att staden nyligen, vid
väckt fråga om utbyte af slottsplatsen, i underdånighet anhöll att få tillbyta sig just
samma bastion; och ansåg Kollegium, på grund häraf samt utaf hvad Chefen för
Ingeniör-korpsen ytterligare andragit, upplyst vara, att bastionen Nyköping vore Kronan
ensam tillhörig.
Beträffande stadens begäran att få mot inlösen tillvinna sig eganderätten till ifrågavarande
jordrymd, har Kollegium, som i öfrigt instämt uti hvad af Chefen lör In
geniör-korpsen
härom yttradt blifvit, i underdånighet föreslagit, att såsom vilkor för
öfverlemnande! till staden af denna jordrymd måtte bestämmas, det jorden antingen
skall tilläggas den så kallade Esplanaden, för utvidgning af parkanläggningen, eller ock
användas till plats för läroverksbyggnad, enär Krigs-kollegium ansåge, att Kronan endast
för sådane ändamål borde göra en uppoffring af den ej obetydliga vinst, som
genom direkt försäljning till byggnadstomter af samma jordrymd skulle kunna, med
afseende på platsens fördelaktiga läge invid hamnen, erhållas.
I anledning af förevarande ansökning och med afseende å hvad Chefen för In
geniör-korpsen
samt Krigs-kollegium anfört och upplyst, vill Kongl. Maj:t härmed
föreslå, det Rikets Ständer för sin del ville medgifva att förra fästningsbastionen NyköpingSjJmå
til) staden Malmö med eganderätt få öfverlemnas, dock under vilkor, att
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.
den ifrågavarande jordrymden antingen tillägges den så kallade Esplanaden, för utvidgning
af parkanläggningen, eller ock användes till byggnadsplats för ett nytt läroverkshus,
samt med förbindelse för staden att för all framtid till Ingeniör-korpsens
så kallade Besparings-kassa erlägga en emot denna kassas inkomst af jordrymden
svarande årlig afgift till belopp, som af Kongl. Majit kommer att, på skeende framställning,
bestämmas.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL
A. F. Z. Reuterskiöld,
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars-Ar enden, hållet inför Hans
Maji Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10
Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsrådeni Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, uppå Stats-Rådets enhälliga
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 89.
13
tillstyrkan, förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
till Rikets Ständer:
l:o. — — — — — — — — — — — — — —■
2:o. Angående öfverlåtelse till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla nämnda förslag, sådane de finnas detta Protokoll
bilagda, samt förordna att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J. H. E. von Knorring.
»!:o 89.
Ant. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Majis nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående rättighet
för Professorerna och öfriga lärare vid Carolinska medico-kirurgiska
institutet till pension & rikets Allmänna Indragningsstat
enligt de för civila embets- och tjenstemän i sådant afseende
stadgade grunder; Gifven Stockholms Slott den 43 Mars
4863.
Sedan Kanslers-embetet för Upsala universitet, uti skrifvelse den 27 nästlidne
Januari, med underdånigt förord till Kongl. Majit öfverlemnat en af Professoren i
obstetrik vid Carolinska medico-kirurgiska institutet, Kommendören af Kongl. Maj:ts
Wasa-Orden m. m., Doktor Magnus Christian Retzius gjord underdånig ansökning
att, vid numera uppnådd ålder af nära 68 år och efter att hafva mer än 49 år va
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
rit i Statens tjenst anställd samt på grund af styrkt sjuklighet, erhålla'nådigt afsked
från sin innehafvande professorsbeställning och dermed förenade befattning] såsom Director
vid allmänna Barnbördshuset i Stockholm, med rätt till pension för återstående
lifstiden å rikets Allmänna Indragniugsstat, har Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor
uti anbefaldt utlåtande, beträffande den sökta pensionsförmånen, i underdånighet
anfört, att de om civile embets- och tjenstemäns rätt till pension å Allmänna
Indragningsstaten utfärdade författningar, Kongl. Förordningen den 24 Januari 1778,
Kongl. Brefven den 25 Juni 1818 och den 12 November 1823, jemförde med
nådiga skrifvelserna om nionde Hufvudtitelns reglering den 16 Mars 1858 och den
23 November 1860, icke, — med undantag af ett enda för Stats-kontoret kändt
fall — tillämpats på de vid undervisningsverken anställde lärare, för hvilkas pensionerande,
ända till den 16 Mars 1858, då elementar-läroverken tillhörande personer
i det hänseendet i allmänhet tillförsäkrades lika förmåner med de civile tjenstemännen,
andra grunder och bestämmelser blifvit följde; samt att någon allmän föreskrift
icke meddelats om pensionsförmån å nämnda stat för professorer och andra lärare
vid det år 1815 inrattade Carolinska medico-kirurgiska institutet, när de genom hög
ålder och sjuklighet äro urståndsatte att sina befattningar vidare bestrida; men att
vissa omständigheter talade till bemälde professorers förmån uti ifrågavarande hänseende,
såsom dels att de äro delegare i Civilstatens pensionsinrättning och således ställde i
någon likhet med civile tjenstemän, dels att Anatomie-professorn vid berörda institut,
Medicinal-rådet A. J. Hagströmer, efter Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegii hörande,
den 29 Oktober 1823 erhöll nådigt afsked med bibehållande af hela professorslönen
såsom pension å Allmänna Indragningsstaten, dels ock att Professoren P. Cederschiöld,
som alled i tjensten, enligt nådiga Brefvet den 20 April 1841, åtnjöt å nämnda
stat ett af Rikets Ständer beviljadt arfvode af 600 Riksdaler Banko, hvilket, i händelse
han, utan lönens bibehållande, från professorsbeställningen afgått, skulle hafva
kommit att förhöjas till 1,000 Riksdaler samma mynt; hvarjemte Stats-kontoret upplyst,
att Professoren vid Allmänna Barnsängshuset var, jemte tre andra lärare, före
år 1815 uppförd å Sundhets-kollegii stat, då lönen utgjorde 444 Riksdaler 21 sk.
4 r:st Bauko. I betraktande af detta allt, har Stats-kontoret, hvilket i ett tvifvelaktigt
fall icke vågade obetingadt tillstyrka nådigt beviljande af pension på Indragningsstaten
för Professoren Retzius, ansett sig böra öfverlemna till Kongl. Maj:ts nå
diga
bepröfvande, huruvida ej nådig Proposition kunde till Rikets Ständer aflåtas om
bemälde Professors uppförande på nämnda stat till en pension af 3,200 R:dr, motsvarande
åttatio procent af den lön, hvaraf han är i åtnjutande.
Enär, efter hvad Stats-kontoret anfört, det kan vara tvifvelaktigt, huruvida på
grund af redan gifna författningar lärarne vid det Carolinska institutet äro berättigade
att efter tillryggaläggandet af vissa lefnads- och tjensteår vara till pension å Allmänna
Indragningsstaten uppförde, vid hvilket förhållande Kongl. Maj:t, innan Rikets
Ständer haft tillfälle i ämnet sig yttra, funnit hinder möta för pröfning of Professoren
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
15
Retzii underdåniga ansökning; men Kongl. Maj:t anser en dylik förmån icke utan
skada för institutet och obillighet emot den der anställda lärarepersonal kunna densamma
förvägras; vill Kongl. Majit hafval i nåder föreslagit Rikets Ständer att uttryckligen
förklara, det må Professorerna vid Carolinska medico-kirurgiska institutet
och öfriga med lön å institutets stat uppförde lärare vara berättigade till pension å
rikets Allmänna Indragningsstat i den ordning och efter de grunder, som för civile
embets- och tjenstemän äro i allmänhet gällande.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
C. J. Thyselius.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen t Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13 Mars 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen Statsrådet Thyselius till justering af honom,
i öfverensstämmelse med af Kongl. Majit uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyr
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 90.
kande förut fattade beslut, uppsatta förslag tilli följande trenne nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående rättighet för professorerna och öfrige lärare vid Carolinska medicokirurgiska
institutet till pension å rikets allmänna indragningsstat, enligt de för civile
embets- och tjenstemän i sådant afseende stadgade grunder.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet
dermed, nådiga Propositioner af den lydelse bilagorna Litt. C.
till detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
A. J. Bruzelius.
N:o 90.
Arik. tiil Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. in.
Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående rese-ersätlning
och dagtraktamente till Ordföranden och ständige Ledamöterna
uti de Nämnder, åt hvilka reglering af presterskapets aflöning,
i enlighet med nådiga Förordningen den 11 Juli nästlidet
år anförtros, samt om anslag till skrifbiträde åt dessa Nämnder;
Gifven Stockholms Slott den 13 Mars 1863.
Sedan Rikets Ständer i skrifvelse den 6 Juli 1857, med förmälan att presterskapets
aflöningssätt icke allenast vore i flera hänseenden mindre lämpligt, utan ock
gåfve anledning till tvister emellan lärare och åhörare, yttrat sin önskan att en förändring
deri måtte uti tillika antydd rigtning varda vidtagen, samt Kongl. Maj;t och
Rikets Ständer sedermera gemensamt fastställt de grunder, hvilka vid reglering af
presterskapets aflöning borde följas, har Kongl. Maj:t genom utsedde Kommitterade
låtit utarbeta förslag till författning angående allmänt ordnande af denna aflöning,
och
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 90.
17
och, efter granskning af detta förslag, den 11 Juli nästlidet år nådig Förordning i
ämnet utfärdat. Uti den till Rikets sednast församlade Ständer af Kongl. Majit aflåtna
framställning rörande löneregleringen förekom ej något förslag på hvad sätt och
af hvilken de kostnader, hvilka med regleringen blefve förknippade, skulle utgöras,
och ett allmänt stadgande derutinnan var ock af behofvet mindre påkalladt, enär,
enligt denna framställning, regleringen skulle ske endast i den mån deo, utan förnärmande
af vederbörandes rätt, kunde tillämpas. Vid ärendets behandling under sednaste
riksdag blef förslaget i sistberörda del väl af Preste-Ståndet bifallet, men då
de öfriga Riks-Stånden förenade sig derom att regleringen borde företagas så fort
sig göra låter, äfven der den ej snarligen kunde bringas i tillämpning, och Kongl.
Maj:t till detta Rikets Ständers beslut lemnade sitt godkännande, så komma, på sätt
Kommitterade äfven anmärkt, för ordföranderna och ständige ledamöterna i de Nämnder,
åt hvilka regleringens verkställande anförtros, både tid och krafter allt Obetydligt
tagas i anspråk, och vid sådant tillfälle är äfven hemstäldt, huruvida icke rese- och
dagtraktamente för förrättningarne må dem tillerkännas till enahanda belopp, som för
Rikets Ständers Revisorer är bestämdt, äfvensom lämpligt anslag till skrifbiträde åt
ordföranden beviljas.
Vid pröfningen af det utaf Kommitterade uppgjorda förslag har Kongl. Majit
ansett uti författningen böra intagas föreskrift derom, att ordföranden och de ständige
ledamöterna skola åtnjuta rese- och dagtraktamente, äfvensom att lämpligt anslag
för skrifbiträde åt Nämnden bör vara att påräkna; men beträffande de grunder,
hvarefter traktamentet skall beräknas, bar Kongl. Majit, innan ännu Rikets Ständer
varit i tillfälle att deras yttrande afgifva, icke velat meddela definitift beslut. Då
Kongl. Majit emellertid funnit den af Kommitterade föreslagna ersättning icke öfververskrida
billighetens fordringar och densamma icke rättvisligen kunnat presterskapet
åläggas, likasom den icke synts lämpligen' höra drabba de särskilda församlingarne,
har Kongl. Majit befallt att Dess Befallningshafvande skola, hvar inom sitt lön, tills
vidare åt lönereglerings-nämndernas ordförande och ständige ledamöter utbetala sådant
traktamente, som af Kommitterade blifvit föreslaget.
Med tillkännagifvande häraf och då Rikets Ständer lära finna ofvanberörda kostnader,
hvilka äro oundgängliga för genomförandet af den utaf allmänna tänkesättet
länge påkallade, af Rikets Ständer äfven begärda reglering af presterskapets aflöning
icke för det närvarande böra annorledes än af Statsverket bestridas, vill Kongl. Majit
härmed äska att Rikets Ständer förklara Nämndernas ordförande och ständige ledamöter
berättigade att äfven framgent för sina förrättningar af statsmedel njuta reseoch
dagtraktamente till enahanda belopp, som äro för Rikets Ständers Revisorer bestämda,
äfvensom att anslag till skrifbiträde åt Nämnden af enahanda medel må med
de belopp, som Kongl. Majit finner lämpliga, utgå; och anser Kongl. Majit, enär
hvad för ändamålet erfordras, icke nu kan till siffran bestämmas, lämpligast vara att
liih. tili R. St. Fröt. IS02 & iSOä I Samt. 1 Afd. 2 Band. 10 Uäft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 00.
beloppen ifrån Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor af under händer hafvande medel
Landträuterierna tillhandahållas och de gjorda förskotten sedermera till godtgörande
hos Rikets Ständer anmälas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R L.
C. J. Thyselius,
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Arenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 13
Mars 1S63.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes''Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till, justering af
honom, i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag till följande trenne nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, »nemligen:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91.
19
2:o angående rese-ersättning och dagtraktamente til! ordföranden och ständige
ledamöterna uti de Nämnder, åt hvilka reglering af presterskapets aflöning, i enlighet
med nådiga Förordningen den Ii Juli nästlidet år, anförtros, samt om Bnslag tiil
skrifbiträde åt dessa Nämnder.
Kongl. Majit täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet
dermed, nådiga Propositioner, af den lydelse bilagorna Litt. D
till detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
A. J. Bruzelius.
lU:o »a.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj.ts nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående tilldelande
af pension från Allmänna Indragningsstalen åt Provincial-läkaren
i Herjeådalens distrikt, Johan Ellmin; Gifven Stockholms
Slott den 13 Mars 1863.
Uti en af Kongl. Majits Befallningshafvande i Jemtlands län insänd ansökning
har Provincial-läkaren i Herjeådalens distrikt, Medicine Doktorn, Filosofie och Kirurgie
Magistern Johan Ellmin underdånigst anhållit, att han, som vore född den 6
Januari 1797, blifvit Medicine-Licentiat år 1833, ender åren 1834—1844 bestridt
särskilda ordinarie läkare-befattningar, samt varit anställd sedan den 17 December
1850 såsom Provincial-läkare uti ofvannämnda distrikt, måtte, med hänseende till
hans numera försvagade helsa, varda hos Rikets" Ständer föreslagen att uppföras å
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91
allmänna Indragningsstaten, med rättighet att uppbära Provinciai-läkare-lönen i pension;
och har Kongl. Majits Befallningshafvande i underdånighet vitsordat så väl Eli—
mins oförmåga att sin tjenst vidare bestrida, som ock den betryckta ekonomiska ställning
hvaruti han sig nu befinner.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Kongl. Majrts Sundhets-kollegium i underdånighet
anfört, att Provincial-läkaren Elimin under de sednare åren varit förhindrad
att sina tjenste-åligganden vederbörligen bestrida, hvarföre han ock, jemlikt nådiga
Brefvet den 5 Januari 1861, erhållit tjenstledighet tills vidare med bibehållande under
tiden af hela Provincial-läkare-lönen.
Och dä Ellmin, hvilken, enligt hvad ett ansökningen bifogadt behörigt läkarebetyg
utvisar, lider af en kronisk, numera såsom obotlig ansedd, hjertsjukdom,; samt,
vid sådant förhållande, saknar förmåga att sin tjenst vidare bestrida, har Sundhetskollegium,
i betraktande såväl häraf, som ock att Herjeådalens vidsträckta, från andra
orters läkare aflägsna, landsbygd är i hög grad i behof af en der stadigt anställd
läkare, som kan nöjaktigt och fullständigt ombesörja distriktets besvärliga och ansträngande
sjukvård, i underdånighet hemställt, att den förmån ansökningen afser, må
kunna Provincial-läkaren Ellmin beredas; deruti Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor,
jemväl i ämnet hördt, ansett sig böra i underdånighet instämma, ehuruväl Ellmin
icke varit i Statens tjenst anställd den tid af omkring 40 år, som, jemlikt nådiga
Brefvet den 12 November 1825, utgör ett bland vilkoren för pensions åtnjutande.
Kongl. Maj:t har detta ärende uti nådigt öfvervägande tagit; och då, en igt
hvad af handiingarne inhemtas, Doktor Ellmin uppnått 65 års ålder och besväras
af sådan sjukdom, som utgör hinder för hans tjenstbarhet, vill Kongl. Majit, i betraktande
af dessa samt de al Kongl. Majits Befallningshafvande och Sundhets-koliegiuin
i öfrigt anförda omständigheter, härmed föreslå, att ett belopp, Ett Tusen Femhundra
Riksdaler Riksmynt, motsvarande Provincial-lakare-iönen, må i allmänna Indragningsstaten
uppföras, för att, från och med månaden näst efter den då nådigt
afsked Doktor Ellmin meddelas, honom såsom pension för återstående lifstiden tillgodokomma.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A tt L.
C. J. Thyselius.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 91
21
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Bans Majt
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13 Mars 1863.
Närvä rande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departeraents-chefen Statsrådet Thyselius till justering af honom,
i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t uppå'"Statsrådets enhälliga tillstyrkande
förut fattade beslut, uppsätta förslag till följande trenne nådiga Propositioner till Rikets
Ständer nemligen:
ö:o angående tilldelande af pension från allmänna Indragningsstaten åt Provincial-läkaren
i Herjeådalens distrikt, Johan Ellmin.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde att, i enligt dermed,
nådiga Propositioner af den lydelse bilagorna Litt. — — E till
detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
A J. Bruzelius
2?
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.
;Aok, tili Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående pension
från rikets Allmänna Indragningsstat åt Adjunkten vid Wexiö
högre elementarläroverk, Magister Sven Sandberg; Gifven Stockholms
Slott den 13 Mars 4863.
Hos Kongl. Maj:t har Domkapitlet i Wexiö, i skrifvelse den 4 nästlidne mänad,
i underdånighet anmält, att Adjunkten vid Wexiö högre elementarläroverk, Magister
Sven Sandberg, — som den 25 Maj 1860 utnämndes till ifrågavarande adjunktsbestälining,
— redan den 22 September samma är, till följd of iråkad sinnessjukdom,
blef urståndsatt att sin läraretjenst förrätta, och snart derefter intogs å Wexiö
hospital; att Sandberg vid början af höstterminen den 23 Augusti 1861 ånyo inträdde
i tjenstgöring, hvarmed han dock icke längre fortfor än till den 50 Oktober
sistnämnda är, då han erhöll tjenstledighet i uppgifvet ändamål att taga pastoralexamen;
att förnyad tjenstledighet varit honom förunnad både vår- och höstterminen
1862, samt att hail vid början af nu löpande läsetermin måst, till följd af återfall i
sinnessjukdomen, från utöfningen of Idraretjensten befrias; vid hvilket förhållande, och
då det å ena sidan vore för läroverket svårt alt i sin tjenst bibehålla en man, som,
enligt af Domkapitlet tillika bifogadt vederbörligt läkarebetyg, till följd af tidtals påkommande
sinnesrubbning, är och efter all sannolikhet förblifver oförmögen att sin lärarebefattning
hädanefter vederbörligen förrätta, men å andra sidan Sandberg, som lider af en
olycklig sjukdom, icke lärer kunna från tjensten skiljas, Domkapitlet underdånigst
anhållit, det Kongl. Majit täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig Proposition
om bemälde Sandbergs förflyttande på Indragningsstat med bibehållande af
tre fjerdedelar utaf nu innehafvande lön, Ett Tusen Riksdaler Riksmynt.
Med underdånig anmälan att Rikets sednast^församlade Ständer i afseende på
Adjunkten vid läroverket i Skara, J. Rosell, hvilken i följd) af obotlig sinnessjukdom
var urståndsatt att sin tjenst förrätta, medgifvit att, sedan han ifrån densamma erhållit
afsked, han finge å allmänna Indrugningsstaten åtnjuta en pension af Sjuhundra
Femtio Riksdaler, har Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor uti infordradt utlåtande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.
23
till omförmälda anhållan tillstyrkt nådigt bifall; och då förhållandet med Sandberg är
ungefär af lika beskaffenhet, som med Adjunkten Rosell, samt angeläget är, att Sandbergs
läraresyssla icke allt för länge uppehälles af vikarie, vill Kongl. Maj:t härmedelst
föreslå Rikets Ständer, att Adjunkten Sandberg måtte, sedan han på grund af vederbörande
målsmans derom gjorda ansökning, från sin befattning såsom lärare vid
Wexiö högre elementarläroverk erhållit afsked, å allmänna Indragningsstateu uppföras
till erhållande under sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande tre
fjerdedelar af den lön, Adjunkter i lägsta lönegraden vid rikets elementarläroverk
uppbära, eller Sjuhundra Femtio Riksdaler, att utgå från och med månaden näst efter
den, uti hvilken afsked varder Sandberg meddeladt.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
C A R L,
C. J. Thyselius.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-llådet å Stockholms Slott den 13 Mars 1863.
Närvä ande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve. Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Derefter föredrog Departements-chefen, Statsrådet Thyselius i underdånighet:
24
■Kongl. Maj.ts Näd. Proposition N:o-92.
Domkapitlets i Wexiö underdåniga skrifvelse af den 4 sistlidne Februari, med
hemställan det Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning att
Adjunkten vid Wexiö högre elementarläroverk, Magister Svenj Sandberg, som, enligt
läkarebetyg, vore lidande af tidtals påkommande sinnesrubbning, måtte varda på allmanna
Indragningsstaten uppförd, med åtnjutande för sin återstående lifstid af ett
belopp, motsvarande trefjerdedelar af nu innehafvande lön, Ett Tusen Riksdaler Riksmynt;
— — — — — — — — — — — — — — —
Departements-chefen, som i underdånighet hemställde att Kongl. Majit behagade
berörda framställning bifalla, uppläste ett förslag till nådig Proposition i ämnet.
Och behagade Kongl. Majit, på Stats-Rådets öfriga ledamöters
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla detta förslag, sådant detsamma
finnes detta Protokoll under Litt. B bilagdt,Ssamt|forordna
att nådig Proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets
Ständer afiåtas.
Ex protocollo
A. J. Bruzelius.
Rättelse
t Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 76;
Sid. 14 rad. 3 uppifrån står; högre läs lägre
Stockholm, tktckt hos Sam. Remstedt, isca.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
1
ft :o 93.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till JRilcets Ständer, angående
antagande af en Jörfattning om nya Strafflagens införande
och hvad, i afseende derå, iakttagas skall; Gijven
Stockholms Slott den i 7 Mars i 863.
Sedan Kongl. Maj:t vid riksdagens början till Rikets Ständer aflåtit Proposition
om antagande af ny Strafflag och dervid tillkännagifvit, att Kongl. Maj:t
vore betänkt att framdeles under riksdagens lopp göra nådig Proposition om särskild
författning angående den nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall; så och efter det förslag till sådan författning numera blifvit utarbetadt
och i grundlagsenlig ordning granskadt, vill Kongl. Maj:t, med bifogande
af Stats-Rådets och Högste Domstolens protokoll i ämnet, härigenom, jemlikt 87
§ Regeringsformen, till Rikets Ständers antagande framställa följande
Förslag
till
författning om nya Strafflagens införande och hvad, i afseende
derå, iakttagas skall.
1 §. Den Strafflag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här nedan
stadgas, skall till efterlefnad gälla från och med den 1 Juli 1864.
2 §. Genom nya lagen upphäfvas, med de i 16 och 17 §§ gjorda undantag,
Missgernings- och Straff-Bal karna i den å 1734 års riksdag antagna lag, tillika
med alla de särskilda stadganden, som utgöra förklaring eller ändring af hvad
sagda Balkar innehålla eller tillägg deri.
Bih. till B. St. Prot. 1862 §■ 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Käft. 1
2
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 93.
3 §. Alla i de öfriga Balkarna af 1734 års lag eller i särskilda lagar eller
författningar gifna straffbestämmelser för brott, å hvilka i nya lagen straff satta
äro, varda likaledes genom denna lag upphäfna, med undantag af hvad i 18
§ sägs.
4 §. Der hänvisning i lag eller särskild författning förekommer till straffbestämmelse,
som enligt 2 eller 3 § blifvit upphäfven, skall brott, hvarför sådan
hänvisning gifven är, straffas efter nya lagen, så framt straff å det brott deri utsättes:
finnes straff å brottet deri ej utsatt; vare hänvisningen förfallen.
5 §. Brott, som är föröfvadt innan nya lagen blifvit gällande, men för hvilket
dessförinnan straff ej är bestämdt genom dom, som vunnit laga kraft eller ej
öfverklagad varder, skall efter nya lagen straffas, om det straff, som efter samma
lag ådömas bör, är lindrigare, än det, som i äldre lag eller författning för brottet
stadgadt varit.
6 §. Är brott i äldre lag eller författning belagdt med afbön eller utställning
att skämmas, må det straff ej ådömas. Har sådant straff blifvit, innan nya
lagen trädde i verksamhet, ådömdt, må det ej till verkställighet befordras.
Landsförvisning eller förlust af ära må ej heller ådömas: finnes å brott,
som endast med landsförvisning straffas skulle, straff i nya lagen utsatt; då skall
det straff tillämpas: i stället för förlust af ära varde förlust af medborgerligt förtroende/om
brottet med sådan påföljd i nya lagen belagdt är, förbrytaren ådömd,
efter ty i samma lag för hvarje fall stadgadt är.
Der förlust af medborgerligt förtroende skulle efter äldre lag eller författning
å brott följa, må dylik påföljd ej åläggas i annat fall, än om förbrytaren
dertill efter nya lagen sig skyldig gjort.
7 §. Till fängelse med arbete skall ej vidare dömas, utan varde, i stället,
fängelse, hvarom i 2 kap. 6 § af nya lagen skils, ålagdt på lika lång tid, som
till fängelse med arbete dömas bort, dock ej öfver två år: är, innan nya lagen
gällande blef, fängelse med arbete, antingen omedelbart eller såsom förvandlingsstraff,
någon ålagdt; vare det, i afseende på sättet för verkställigheten, så ock
vid förening eller sammanläggning af straff, lika med fängelse efter nya lagen
ansedt.
8 §. För böter, som efter äldre lag eller författning äro eller blifva ådömda,
så ock för vitén, hvartill någon är eller varder fälld, skall, vid bristande tillgång,
utom i de fall, som i 9 § sägas, förvandling till annat straff, oberoende af det beslut,
som derom förut må vara meddeladt, ske efter nya lagen, med iakttagande
att, om brottet är föröfvadt innan samma lag gällande blef, vitén och sådana böter,
som, enligt äldre lag eller författning, bort med enkelt fängelse efter Utsöknings-Balken
aftjenas, skola till fängelse efter 11 § i 2 kap. af nya lagen förvandlas,
dock att, i ty fall, dylikt fängelse ej må på längre tid, än femtiosex da
gar
åläggas och att all fråga om utgifvande eller förvandling af sagda böter och
vilen kommer att förfalla, i händelse den dertill dömde skall för andra böter, vid
bristande tillgång, undexgå högsta förvandlingsstraff vid vatten och bröd.
9 §. Är i särskild lag eller författning angående landets allmänna hushållning
sådan grund för vissa böters förvandling till annat straff utsatt, att frihetens
förlust kan, såsom förvandlingsstraff, ådömas på längre tid, än femtiosex dagar;
då skall förvandling af dylika böter, vid bristande tillgång hos den bötfällde, efter
sagda grund ske till fängelse; och vare i ty fall, gällande de särskilda föreskrifter,
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.
3
som i sådan lag eller författning må finnas meddelade i fråga om uttagande och
förvandling af böter, då de till en del kunna af den bötfälldes egendom gäldas.
Förekomma på en gång böter, hvilka, enligt särskilda sådana lagar eller
författningar, som nu nämnda äro, skola efter olika grunder till fängelse förvandlas;
då skall förvandling af hvartdera bötesslaget särskildt ske och förvandlingsstraffen
sedan sammanläggas; dock må ej, i sådan händelse, tiden för sammanlagda
straffet öfverskrida den tid, som skolat åläggas, om böternas förvandling
skett endast efter den grund, som till längsta fängelsestraffet föranleder.
10 §. Hvad i 2 kap. 12 och 13 §§ af nya lagen är i afseende å böters
förvandling stadgadt, vare ock, med iaki tagande af hvad i 7, 8 och 9 §§ här ofvan
sägs, gällande i fråga om förvandling af böter, som efter äldre lag eller författning
äro eller varda ådömda.
11 §. Angående förening eller sammanläggning af straff skall, med tilllämpning
i öfrigt af hvad i 4 kap. af nya lagen samt i 7 § här ofvan stadgadt
är, till efterrättelse lända:
1. att då någon, som är till straffarbete på viss tid eller fängelse förfallen,
tillika gjort sig skyldig till böter, i afseende å hvilkas förvandling till annat
straff sådan grund, som i 9 § sägs, är särskildt bestämd, böterna, vid bristande
tillgång, skola, efter ty i nämnda § föreskrifves, först förvandlas och
förvandlingsstraffet sedan, enligt de i 4 kap. af nya lagen stadgade grunder,
med öfriga straffet förenas;
2. att, om någon, som, i brist af tillgång till sådana böter, sorn i 10 § omför
mälas,
är till fängelse förfallen, tillika gjort sig skyldig till böter eller vitén,
de der, om de ensamt varit ådömda, bort till fängelse vid vatten och bröd
förvandlas, sistnämnda böter och vitén skola, oberoende af det beslut, som om
deras förvandling förut må vara meddeladt, öfvergå till fängelse, efter ty i
2 kap. 11 § af nya lagen sägs, och de särskilda fängelsestraffen sedan sammanläggas
enligt 4 kap. af samma lag;
3. att, vid förening af omedelbart ålagdt fängelse vid vatten och bröd med annat
frihetsstraff på viss tid, hvartdera straffet skall utan minskning ådömas;
4. att, om till sammanläggning förekomma särskilda fängelsestraff vid vatten
och bröd, de högsta penningebelopp, som efter äldre lag mot hvartdera fängelsestraffet
svara, skola sammanräknas och straffet derefter enligt samma
lag bestämmas;
5. att, då någon är förfallen till fängelse vid vatten och bröd i tjugo dagar eller
längre tid, i nämnda bestraffning anses inbegripna alla de vitén och böter,
med undantag af sådana, som i 9 § afses, hvartill han i öfrigt må hafva sig
skyldig gjort;
6. att, om någon, som är förfallen till fängelse vid vatten och bröd på kortare
tid, än tjugo dagar, tillika är fälld till böter eller vitén, som ej för bristande
tillgång kunna utgå och förty böra till fängelse vid vatten och bröd förvandlas,
det penningebelopp, som emot fängelsestraffet vid vatten och bröd, efter
2 kap. 10 § af nya lagen, högst svarar, bör med ådömda botes- eller vitesbeloppet
sammanräknas och fängelsetiden, i förhållande dertill, enligt sagda
lagrum bestämmas; kommande, i händelse den bötfällde, jemte fängelse vid
vatten och bröd, tillika är förfallen till annat frihetsstraff, hvad i afseende å
böternas öfvergång till detta sednare straff är stadgadt, att till efterrättelse
lända;
4 Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 93.
7. att, om någon, som för brott, begånget innan nya lagen gällande blef, är
vorden fälld till vitén eller sådana böter, hvilka, enligt äldre lag eller författning,
kunnat, vid bristande tillgång, aftjenas med fängelse efter UtsökningsBalken,
tillika är skyldig till frihetsstraff i minst två år, all fråga om utgifvande
eller förvandling af nämnda vitén eller böter kommer att förfalla
;
8. att hvad 5, 6 och 7 punkterna innehålla skall tillämpas, ändå att böter eller
vitén, hvarom der förmäles, förut blifvit, för bristande tillgång, till annat
straff förvandlade;
9. att, om till verkställighet på en gång förekomma flera domar, hvarigenom
samme person blifvit dömd till straff, som, efter ty i 2, 4, 5, 6, 7 och 8
punkterna stadgadt är, ej kunna, jemte hvarandra, fullt verkställas, Konungens
Befallningshafvande åligger att om förhållandet göra anmälan hos vederbörande
Hof-Rätt, som förordnar, huru straffen sammanläggas skola.
12 §. Der nya lagen utsätter särskildt straff för återfall i brott, skall det
straff ådömas, efter ty i 4 kap. 11 § af samma lag sägs, ändå att straffet för förra
brottet efter äldre lag eller författning ådömdt varit.
13 §. De i 5 kap. af nya lagen gifna bestämmelser skola ock tillämpas i
afseende på gerningar, som äro föröfvade innan nya lagen gällande blef. I fråga
om den i sagda kapitel stadgade tid för åtal eller doms verkställande, skall afseende
göras å det straff, hvarmed brottet i nya lagen belägges; dock så, att den,
som efter äldre lag är till frihet från åtal berättigad, njuter den frihet till godo,
ändå att brottet efter nya lagen åtalas kunde.
14 §. Har allmän åklagare, innan nya lagen blifvit gällande, talat å brott,
som efter äldre lag hört under allmänt åtal, men efter nya lagen endast af målsegande,
eller efter hans angifvelse, åtalas kan; varde öfver det åtal dömdt, ändå
att målseganden ej äskar fullföljd deraf.
15 §. Stadgande i äldre lag eller författning om skadestånds förvandling
till kroppsstraff skall ej vidare tillämpas.
16 §. Af Missgernings-Balken i 1734 års lag bibehållas följande stadganden:
1.
Enär, utan veterligen föregången sjukdom, någon finnes ligga död, skall när
maste
kronobetjent vara pligtig att genast vid erhållen kunskap härom och i
närvaro af tvänne tillkallade trovärdige män, undersöka, om den döde af egen
eller andras handaverkan omkommit, samt, då minsta anledning dertill finnes,
förhållandet skyndsammeligen inberätta till Konungens Befallningshafvande
eller Domaren, som, efter omständigheterna, eger förordna, huruvida besigtning
af Provincial-Medicus och undersökning vid Domstol må finnas nödig
eller icke, innan den döde får begrafvas.
2 Hvar som något hittar, han bör det genast kungöra, och lysa låta tre Sön
dagar
å rad, i närmaste kyrka å landet, eller i alla stadens kyrkor, så ock
å Häradsting eller Rådstufva. Kommer den, som mist häfver, och viser att
det hörer honom till; tage sitt åter, och gifve skälig hittelön. Kommer han
ej inom natt och år, sedan lyst är; tage Konungen två delar och tridiung
den som kitte.
3. Af nedgrafven skatt, bottenfynd eller annat slikt, der ej finnes egare till,
tage jordegare halft och halft den som kitte. Är det gammalt mynt, guld,
silfver, koppar, metall eller andra konststycken; då bör han det Konungen
bjuda. Löser Konungen det in, gifve honom fulla värdet och en åttondedel
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.
5
dertill; den lösen behålle han som hitte. Om strandvrak och skeppsfynd
urskils i Sjölagen.
é. Hittar man häst, oxe, ko, får, get eller hvad fä det är; läte en gång lysa,
och njute af egaren foderlön och all annan kostnad, sedan den nytta räknad
är, som han af ty haft. Nu är skälig misstänka mot den, som säger sig hittat
hafva; då skall han sig urtjufva göra med lysninga vittnen och sjelf sins ed
att han det fä ej af illvilja och list, utan som driftefä, upptog. Kommer ej
han inom natt och år, som rätter egare är; då ege han fä, som hitte.
5. Klandras det, som stulet är, och säger man sig det köpt hafva, eller vill på
annat sätt genom fångesman, eller vittnen, visa sin rätt; då skall det gods i
Rätten, eller hos bofast man, insättas, och fångesmanuen eller vittnen framhafvas.
Sker det inom den tid, som Domaren förelägger; vare han saklös,
som ifrån sig leda gitter, och svare då den, som det ledes till. Kan han ej
visa laga fång; gifve ut det, som klandras, och gore sig urtjufva med sjelf
sins ed, om Domaren det skäligt prof var. Gitter han ej eden gånga; stånde
tjufsrätt. Häfver han vittne, att han det redligen köpt, ändå att han ej fångesman
framskaffa kan; vare saklös.
6. Ingen må sjelfvilligt taga åter det han vidkännes, ehvad det är från honom
stulet, eller han det tappat häfver; utan lite Befallningshafvauden eller Do
maren
derom till: dock må han det återtaga af den, som är lösker man eller
misstänkt att vilja rymma, eller der stulet gods å färsk gerning finnes.
7. Nu häfver man vån å, eller någon kunskap, hvart tjuf eller tjufnad är kommen;
begäre då lof af Häradsfogde eller Länsman å landet, eller af Borgmästare
och Råd i staden, att der ransaka, och säge hvad han häfver mist,
och hurudant, så ock sina skäl dertill: såsom, att den misstänkte förr stulit;
eller att sådana tjufsaker hos honom sedda äro; eller att han dem försålt;
eller att han håller sig undan och synes taga sak å bak; eller varit i sällskap
med andra, som tjufnaden med skäl tillvitas kan: i dessa och flera sådana
fall må ransakan honom ej nekas; utan färe han dit med tvänne Nämndemän
eller tvänne edsvurna Stadstjenare, eller ock andra goda män, och förkunne
der byamän eller husbonden, att de dit sände äro. Pinnes ej det man ransakar
efter; be vise då den, som ransakan begärde, eller gånge ed, att han
sitt mist häfver, och ej af illvilja ransakning sökt. Ej må man annorlunda
ransaka af sjelftagen magt.
8. Är ej husbonden sjelf hemma, utan hustrun; gånge ransakan för sig lika fullt.
Är han ogift, och låter någon annan huset förestå; vare lag samma.
17 §. Genom hvad i 2 § blifvit förordnadt skola ej anses upphäfna
de i särskilda författningar förekommande stadganden om försäljning eller utlemnande
af gift, så ock om olofligt innehafvande af arsenik;
de i fråga om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff i särskilda
författningar meddelade föreskrifter;
Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858, angående särskilda sammankomster
för andaktsöfning; och
Kongl. Förordningen den 23 Oktober 1860, angående ändring i gällande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära.
18 §. Från hvad i 3 § stadgadt är, undantagas straffbestämmelser för följande
fall:
1. efter krigslag, för brott af dem, som till krigsmagten höra eller i och för
embete eller tjenst under sådan lag lyda;
6 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N.-o 93.
2. efter särskild lag, för fel, som af dem, hvilka i Konungens eller andra Kongliga
personers hof tjena, i sådan tjenst begås;
;5. efter särskilda lagar, författningar, instruktioner eller taxor, för fel eller försummelser
af embets- eller tjenstemän, i yissa fall, de der i nya lagen ej
uttryckligen nämnda äro;
4. efter särskilda författningar, för sådana brott af ungdom vid skolor eller universiteter,
som med disciplinära straff beläggas må.
19 §. I stället för hvad 1 kap. Straff-Balken af 1734 års lag innehåller,
skall följande i fråga om åtal af brott och om häktning, till efterrättelse lända:
1. Allmän åklagare skall tala å brott, som under allmänt åtal hörer, ändå att
angifvelse derom ej sker.
2. Under allmänt åtal höra alla brott, som ej i lag uttryckligen undantagna
finnas. Innefattar en handling flera brott, och hörer någotdera under allmänt
åtal; då ege ock slikt åtal för de öfriga rum, ändå att de eljest derifrån
undantagna äro.
3. Allmän åklagare vare ock pligtig att utföra åtal å brott, som hos honom af
målsegande angifves, der brottet ej är sådant, att det endast af målseganden
åtalas må, efter ty i lag stadgadt finnes.
4. Sedan, på sådan angifvelse, som i 3 punkten sägs, den tilltalade svarat vid dom
stolen
eller bevisning emot honom blifvit der föredragen, må ej återkallelse
af angifvelsen ligga i vägen för åtalets fullföljd. Har målseganden sjelf i sådant
mål talan anställt, och nedlägger han den, sedan ransakning börjad är,
håfve ock allmän åklagare rätt att, på sitt ansvar, målet fullfölja, om han
skäl dertill finner.
5. Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete,
dock ej under två år, efter lag följa kan eller för hvilket förlust af
medborgerligt förtroende för alltid stadgad är, skall i häkte tagas.
t). Misstänkes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten sägs,
men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må ock i häkte tagas.
Häfver han embete eller tjenst, eller fast egendom, eller eljest stadigt hemvist
eller yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han,
genom undanrödjande af bevis eller egendom, sakens tillbörliga utredning hindrar;
då skall han på fri fot lemnäs.
7. Okänd person, som undandrager sig att uppgifva sitt namn eller sin hemort
eller mot hvilken skälig anledning förekommer, att hans uppgift derom är
osann, må, till dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden vinnes, i häkte
tagas, ändå att brott, hvarför han misstänkes, endast med fängelse eller böter
belagdt är.
8. Ej må någon såsom misstänkt häktas, der ej misstanke på sannolika skäl
grundad är.
9. Konungens Befallningshafvande i länet, så ock Borgmästare och Råd i stad,
ege förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles, efter
ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs: håfve ook Kronofogde eller Länsman å landet
och Stadsfiskal i stad magt att, på eget ansvar, sådan person häkta eller
häkta låta.
10. Den, som begått brott och å bär gerning eller flyende fot träffas, må af en
hvar gripas, om brottet är sådant, som i 5 eller 6 punkten sägs, eller om han,
ändå att brottet ringare är, efter 7 punkten häktas kan.
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 93.
7
En hvar håfve ock rätt att gripa don, som, efter Konungens Befallningshaf
vandes
lysning, för brott häktas bör.
11. Är någon gripen efter 10 punkten, eller eljest utan att sådan åtgärd till
hans häktning vidtagen blifvit, som i 9 punkten sägs; då skall den, som honom
gripit, utan dröjsmål anmäla förhållandet hos Konungens Befallningshafvande,
eller Kronofogde eller Länsman å landet, eller Borgmästare och Råd i
stad, som pröfvar, om den gripne skall i häkte sättas eller genast lösgifvas.
12. Hvad om Konungens Befallningshafvande eller Borgmästare och Råd här
sagdt är, gälle äfven om Polisembetsman, der sådan för viss ort eller stad
särskildt förordnad finnes.
13. Varder embets- eller tjensteman häktad; då skall anmälan derom, utan dröjsmål,
göras hos hans närmaste förman.
14. Den, som häktad är, skall ock utan dröjsmål till allmänt häkte föras.
15. Inom hvad tid häktad person skall inställas vid den Rätt, som har att ran
saka
om brottet, hvarför häktningen skett, derom lände till efterrättelse hvad
särskildt stadgadt är.
16. Finner Rätten brottet vara af den beskaffenhet, att den tilltalade derför ej
häktas bort, eller saknas eljest giltiga skäl för häktningen; varde den tilltalade
lösgifven. Är brottet sådant, att han mot borgen må på fri fot vara,
och ställer han den säkerhet, vare lag samma.
17. Nu finner Rätten emot tilltalad person, som på fri fot är, sådana omständigheter,
att han förty häktas hör; förordne då om haus häktande.
18. Rätten ege att häktad person lösgifva, när omständigheterna dertill föranleda,
utan hinder af beslut, som om häktningen förut fattadt varit.
19. Öfver Rättens beslut om häktning eller om häktad persons qvarhållande i
häkte må klagan af denne föras genom särskilda besvär; dock gånge beslutet
ej dess mindre i verkställighet. I ty mål vare klagan ej till viss tid inskränkt.
20. Varder den, som häktad är, frikänd; gifve Rätten honom lös, så framt han
ej skall i häkte hållas för annat brott, än det, hvarifrån han frikänd blef.
Hafva vid Under-Rätt synnerligen besvärande omständigheter mot honom
förekommit; ege Under-Rätten förordna, att han skall i häkte förblifva, till
dess Under-Rättens dom vunnit laga kraft eller Hof-Rätt annorlunda förordnat.
21. Kan häktad person oj säkert vårdas utan särskildt fängelse; då må han dermed
beläggas, dock ej annorlunda, eller på längre tid, än säkerheten fordrar.
Ä häktad person må ock kroppsransakan företagas, till utrönande, om han
något på sig häfver, hvaraf säkerheten i häktet, eller under hans forslande,
äfventyras kan.
22. Häkte skall vara så beskaffadt, att det ej för den häktades helsa menligt är.
Ej skola flera personer i ett rum sättas, der det undvikas kan. Finnas ej
särskilda rum för alla, skola dock ej de, som för ringare brott häktade äro,
hållas tillsamman med dem, som för gröfre brott i häkte sitta; ej heller personer
af olika kön i ett rum förvaras. Ej må häktad person hållas tillsammans
med den, som straffarbete eller fängelsestraff undergår.
23. Den, som häktad är, skall af allmänna medel förses med sund och nödtorftig
kost, så ock annan förnödenhet. Vill och kan han påkosta sig bättre underhåll
eller större beqvämlighet, än i häktet allmänneligen bestås; vare det
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
honom tillåtet, såvidt ej derigenom ordningen inom häktet störes eller säkerheten
i den häktades vård äfventyras kan.
24. Häktas qvinna, som spädt barn häfver, och kan det ej annorstädes uppehälle
och skötsel njuta; då må hon det hos sig hafva och till dess föda undfå
hälften mot hvad henne sjelf bestås.
25. Blifver häktad person sjuk; njute på allmän bekostnad vård och läkemedel
efter sjukdomens beskaffenhet. Kan han ej inom häktet vårdas ; varde då
förvarad å annat ställe, der han tjenlig vård njuta kan.
26. Ej skall häktad person till arbete tvingas. Vill han arbeta; bafve der lof till,
om han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar, eller tillgång dertill inom häktet
finnes.
27. Häktad person vare ej förment att läsa eller skrifva; dock må han ej bref
afsända eller emottaga, utan att han lof dertill fått af häktets föreståndare.
Sådant lof må ej vägras, der den häktade medgifver, att brefvet läsas må,
och dervid finnes, att det ej innehåller något, som kan brottets upptäckt eller
ransakningens gång hindra, eller hvaraf ordningen inom häktet stör.as eller
säkerheten i len häktades vård äfventyras kan, ej heller der brefvet är stäldt
till Konungens Befallningshafvande eller annan, som tillsyn öfver häktet
häfver.
28. Häktad person vare ej heller förment att besök emottaga, utan gifve häktets
föreståndare dertill lof, om ej sådan omständighet förekommer, som till vägran
af brefs emottagande föranleder efter 27:de punkten; ege dock föreståndaren
viss tid utsätta, å hvilken besöket ske skall, så ock låta en eller flera personer
dervid när vara, om så nödigt finnes.
20 §. Följande §§ i Rättegångs-Balken af 1734 års! lag erhålla följande
förändrade lydelse:
20 Kap. 4 §.
I brottmål må förlikning med målsegande ej ligga i vägen för åtalsrätt,
som allmän åklagare efter lag tillkommer. Vill målsegande förlikas om skadestånd;
bafve der lof till.
25 Kap. 5 §.
I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, håfve ej någon lof att vädja,
antingen mot värjemålsed, böter, eller kostnad och skada, som Under-Rätt i ty
full ålagt, utan må den, som ej nöjes åt dess dom, besvära sig deröfver i HofRätten,
inom hälften af den tid, sorn lagvadda saker der fullföljas böra. Gör han
det ej; håfve ej talan deri vidare. Är någon tilltalad för brott, som i lagen med
dödsstraff belagdt är, eller är någon dömd till straffarbete på lifstid eller till förlust
af medborgerligt förtroende för alltid; då skall domen underställas HofRättens
pröfning.
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 93. 9
21 §. I stället för hvad genom Kongl. Förklaringen den 29 Juli 1812
och Kongl. Brefvet den 29 Januari 1817 är stadgadt i fråga om hemställan under
Konungens pröfning af Hof-Rätts dom, skall till efterrättelse lända, att HofRätts
dom endast rörande den, som blifvit till dödsstraff dömd, skall Konungens
pröfning underställas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
Louis de Geek.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 77 Mars 4863.
I närvar o af:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer;
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Justitieråden: Almqvist,
Carleson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet ett i
Justitie-departementet uppgjordt förslag till Författning om nya Strafflagens införande
och hvad, i afseende derå, iakttagas skall, jemte det enligt 87 § RegeringsBih.
till R. St. Prot. 1862 1863. 1 Sami. 1 Äfd. 2 Band. 17 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
formen öfver samma förslag från Högste Domstolen infordrade utlåtande, intaget
i Högste Domstolens protokoll tor den 28 sistlidne Januari; och sedan Hans Excellens
häruppå redogjort för ifrågavarande lagförslags innehåll samt de dervid inom
Högste Domstolen framställda anmärkningar, hemställde Hans Excellens, att berörda
förslag, efter undergångne ändringar i öfverensstämmelse med hvad af Högste
Domstolens fleste ledamöter blifvit tillstyrkt och med de jemkningar i redaktionen,
som deraf varit en följd, måtte af Kongl. Maj:t godkännas, sådant det
finnes upptaget i det förslag till nådig Proposition i ämnet, som Hans Excellens
nu jemväl underställde Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Efter uppläsandet af nämnda förslag till Proposition, täcktes
Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets öfrige ledamöters tillstyrkande,
bifalla hvad Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern i
underdånighet hemställt, och besluta, att Proposition i ämnet,
sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
In fidem.
Joh. Flach.
Jjtdkrag af Protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Majlis
Högste Domstol Onsdagen den 28 Januari 1863.
Första rummet.
Närvarande:
Justitie-Råden Qvensel,
Södergren,
Friherre Leuhusen,
Berg,
Wretman,
Adlercreutz,
Bolin.
Sedan Kongl. Maj:t, enligt note ur Statsråds-protokollet öfver Justitiedepartementsärenden
för den 28 Oktober nästlidet år, behagat infordra Högste
Domstolens utlåtande öfver ett inom nämnda Departement uppgjordt förslag till
Författning om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall, samt detta förslag, jemlikt Högste Domstolens beslut den 28 derpåföljde
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
11
November, emellan Högste Domstolens ledamöter för närmare granskning cirkulerat,
företogs nu omförmälda ärende till slutlig handläggning; och gjordes i afseende
å förslaget, som finnes detta Protokoll bilagdt, följande anmärkningar, nemligen
vid
1 §■
Högste Domstolen, som ansåg lämpligare, att här utsattes den dag, från
hvilken nya Strafflagen äfvensom den nu ifrågavarande författningen borde till
efterlefnad gälla, hemställde, att förevarande § måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Den strafflag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här nedan stadgas,
skall till efterlefnad gälla från och med den 1 Juli 1864.
Och erinrade Högste Domstolen, att, om hvad sålunda blifvit tillstyrkt, bifölles,
redaktionen af flera efterföljande §§ borde derefter rättas, enär då ej erfordrades,
att, såsom nu skett, särskildt utmärka, det vissa bestämmelser skulle gälla
först från den tid nya lagen trädde i kraft.
7 §■
Ehuru i 2 kapitlet 10 § af förslaget till ny Strafflag längsta tiden för fängelse
vid vatten och bröd, då det såsom förvandlingsstraff i stället för böter användes,
blifvit, i enlighet med Högste Domstolens hemställan, nedsatt från 28 till
20 dagar, syntes dock en motsvarande nedsättning ej deraf påkallas för de fall,
då detta straff bör urbota ådöinas. Då nemligen det i nu gällande lag för vissa
gröfre brott stadgade straff af fängelse vid vatten och bröd på längre tid än 20
dagar i allt fall, sedan nya lagen blifvit gällande, ej finge tillämpas i andra fall,
än att detsamma anses lindrigare än det straff, som enligt nya lagen bort å brottet
följa, samt vatten och brödstraffets användande således redan i och för sig
innefattar en åt förbrytaren förunnad förmån, syntes någon ytterligare lindring i
straffet genom dess nedsättande under det i den äldre lagen utsatta tidsmått ej
skäligen böra ifrågakomma; hvarföre Högste Domstolen hemställde, att 7 § i nu
förevarande förslag måtte uteslutas.
9, 10 och 11 §§.
Högste Domstolens flesta ledamöter förenade sig om följande yttrande:
Uti första punkten af 11 § stadgas, att, om särskilda böter skola på en
gång förvandlas dels till fängelse vid vatten och bröd, dels till annat fängelse,
hvartdera förvandlingsstraffet skall utan minskning åläggas. För vinnande af enhet
i bestraffningen och derigenom närmare öfverensstämmelse i förevarande fall
med de i 4 kapitlet af förslaget till ny strafflag följda grunder, vore dock önskligt,
om, så vidt ske kunde, för samtliga böter, hvartill någon på en gång är förfallen,
men som han saknar tillgång att gälda, allenast en och samma art af förvandlingsstraff
ålades. Föreskrift i sådan syftning torde likväl, hvad angår de
händelser, då enligt förslaget en del af böterna skulle förvandlas till fängelse vid
vatten och bröd, men de öfriga till annat fängelse, efter ty i 9 § sägs, icke skäligen
kunna lemnäs. Det skulle icke vara lämpligt att i dessa fall föreskrifva,
att samtliga böterna borde till enkelt fängelse förvandlas; och att bestämma, det
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 93.
de böter, för hvilka förvandling till dylikt fängelse efter 9 § borde ega ruin, skulle
öfvergå till fängelse vid vatten och bröd, kunde anses innefatta en skärpning i
bestraffningen samt sålunda komma att strida emot eljest antagen grundsats. Och
då ifrågavarande fall endast undantagsvis och ej under längre tid, sedan nya Strafflagen
blifvit gällande, kunna inträffa, samt förslagets stadgande i 9 § uti berörda
hänseende afser hufvudsakligen lindring i bestraffningen för den bötfällde, lärer
derföre böra vid förslagets bestämmelser härutinnan förblifva; dock, enär, i händelse
den bötfällde är skyldig att, i brist af tillgång till böter, undergå fängelse
vid vatten och bröd i 20 dagar eller det i nya lagen antagna högsta förvandlingsstraff,
de vitén och ensaksböter, för hvilka den lindrigare förvandlingsgrunden
gäller, skäligen må anses genom vatten och brödstraffet försonade, synes stadgande
derom böra i förslaget införas. — Vidkommande åter de fall, då, enligt förslaget,
böter skulle på en gång förvandlas dels till fängelse vid vatten och bröd, dels till
annat fängelse efter ekonomisk lag, på sätt i 10 § stadgas, och hvilka fäll alltid,
så länge i ekonomiska författningar särskilda grunder för böters förvandling äro
gällande, kunna förekomma, synas deremot giltiga skäl icke förefinnas mot införande
af en bestämmelse, ledande till enhet i bestraffningen och närmare öfverensstämmelse
med de i strafflagförslaget följda grunder. I sådant ändamål borde derföre
föreskrifvas, att de böter, som eljest skolat till fängelse vid vatten och bröd
förvandlas, skulle öfvergå till fängelse efter 11 § i 2 kapitlet af strafflagförslaget,
och detta fängelse sedan sammanläggas med fängelsestraffet för öfriga böterna,
hvarom likväl stadgande lämpligast torde böra i 13 § af den nu ifrågavarande
förordningen intagas.
Uti sednare punkten af 11 § förekommer ett från nu gällande lag,
§ 3 i Förordningen den 21 December 1857, hemtadt stadgande, att om böter,
som enligt särskilda författningar blifvit ådömda, skola efter olika grunder för
vandlas
till fängelse, tiden för sammanlagda straffet ej må öfverskrida den tid,
som skolat ådömas, om förvandlingen skett endast efter den af författningarne,
som till svåraste förvandlingsstraffet föranleder. Men detta stadgande, som nu
endast har afseende å böter, ålagda enligt ekonomiska författningar, har i förslaget
blifvit utsträckt till alla böter, som efter olika grund böra till fängelse förvandlas.
Med afseende å de väsendtliga skiljaktigheter, som förefinnas i förvandlingsgrunden
för böter enligt ekonomiska författningar och andra böter, synes dock,
genom den sålunda skedda utsträckningen af det nu varande stadgandet, bötesförvandlingen
komma att mer än tillbörligt försvåras och mången gång, särdeles
då en del af de förra böterna blifvit betalde och återstoden bör förvandlas enligt
de i Kongl. Brefven den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 stadgade
grunder, villrådighet kunna uppstå, huru vid förvandlingsstraffets uträkning rätteligen
bör förfäras. Det synes således skola lända till mera enkelhet och reda vid
bötesförvandling, om böter efter ekonomisk lag och andra böter alltid blefve särskildt
hvar för sig förvandlade och det här ofvan anlörda, från 1857 års förordning
hemtade stadgande bibehölles endast för de fall, då särskilda ekonomiska
författningar innehöllo olika grund för enligt desamma ådömda böters förvandling.
På grund häraf allt föreslås:
att slutet af 9 § måtte efter ordet ”åläggas” erhålla följande tillägg: och att
all fråga om utgifvande eller f örvandling af sagda höter och vitén kommer att förfalla,
i händelse den dertill dömde skall för andra böter, vid bristande tillgång, undergå
högsta förvandling sstraff vid vatten och bröd.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
13
att i 10 § måtte tilläggas ett nytt moment af följande lydelse: förekomma på
en gång böter, hvilka enligt särskilda sådana lagar eller f örfattningar, som nu nämnda
äro, skola efter olika grunder till fängelse förvandlas; då skall förvandling af hvartdera
bötesslaget särskildt ske och förvandlingsstrafen sedan sammanläggas; dock må i
sådan händelse tiden för sammanlagda straffet ej öfverskrida den tid, som skolat åläggas,
om böternas förvandling skett endast efter dm grund, som till längsta fängelsestraffet
föranleder.
och att, om 9 och 10 §§ erhålla den nu föreslagna lydelsen samt 13 § får det
tillägg, hvarom ofvan blifvit nämndt, 11 § måtte ur förslaget alldeles utgå.
Justitierådet Adlercreutz förmälde sig väl instämma med Högste Domstolens
öfriga ledamöter uti deras hemställan om ofvanberörda tillägg i 10 och 13 §§,
äfvensom deri, att 11 § borde ur förslaget utgå, men förklarade sig, på samma
skäl, som föranledt, att i förslaget till ny strafflag fängelse vid vatten och bröd
blifvit såsom förvandlingsstraff bibehållet, anse den i 9 § för visst fall föreslagna
undantagsbestämmelse om vitens och böters förvandling till enkelt fängelse böra
utgå, hvaraf jemväl, enligt Justitierådets omdöme, större enkelhet i förvandlingsstadgandena
blefve en följd; och hemställde, i sammanhang härmed, Justitierådet,
att början af 10 § kunde få denna lydelse: är i lag eller författning angående landets
allmänna hushållning särskild grund för vissa böters förvandling till frihetsstraff
utsatt; då skall böternas förvandling vid bristande etc.
13 §.
I öfverensstämmelse med hvad vid 9, 10 och 11 §§ blifvit yttradt hemställde
Högsto Domstolen, att efter 1 punkten i 13 § måtte införas följande
stadgande:
att, om någon, som, i brist af tillgång till sådana böter, som i 10 § omförmälas,
är till fängelse förfallen, tillika gjort sig skyldig till böter eller vitén, de der om de
ensamt varit ådömda, bort till fängelse vid valten och bröd förvandlas, sistnämnda
böter och vitén skola, oberoende af det beslut, som om deras förvandling förut må vara
meddeladt, öfvergå till fängelse, efter ty i 2 kapitlet 11 § af nya lagen sägs, och de
särskilda fängelsestraffen sedan sammanläggas enligt 4 kapitlet af samma lag.
13 § 4 punkten.
Der någon på en gång är förfallen dels till fängelse vid vatten och bröd
och dels till sådana böter, som vid bristande tillgång skola till dylikt fängelse
förvandlas, böra, enligt nu gällande lag, böterne, ändå att tillgång till deras gäldande
finnes, ovilkorligen öfvergå till fängelse vid vatten och bröd. Uti nya
strafflagförslaget, der sådant fängelse, som nyss är nämndt, blifvit bibehållet endast
såsom förvandlingsstraff, är deremot den grundsats antagen, att böter alltid,
om tillgång finnes, böra utgå och endast, der så ej kan ske, förvandlas till annat
straff. Då emellertid, äfven efter det nya lagen trädt i verksamhet, fängelse vid
vatten och bröd kan, enligt äldre lag, komma att omedelbart för brott ådömas,
uppstår fråga, huru i detta fall skall förhållas, om den dömde tillika är förfallen
till böter, vare sig efter den nya eller äldre lagen. Denna fråga, som i 13 § 4
momentet behandlas, är der på det sätt besvarad, att, med hufvudsaklig tillämpning
af de i nya lagförslaget antagna grundsatser, böterna alltid böra gäldas, om
tillgång finnes, och att, vid bristande tillgång, bötesförvandlingen bör ske till fän
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
geise yid vatten och bröd, dervid de i nya lagen föreskrifne förvandlingsgrunder
skola följas, så att, om det urbota straffet redan uppgår till det högsta, sorn i förvandlingsväg
får tillämpas, det förvandlingstraff, som eljest bort för böterna ega
rum, anses deri inbegripet, men om det urbota straffet är ådömdt på kortare tid,
detsamma bör, i förhållande till bötesbeloppet, enligt nya lagens förvandlingsskala
böjas. Är den bötfällde tillika förfallen till fängelse eller straffarbete och böterna
således ej böra till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, utan enligt 4 kap.
7 § strafflagförslaget skola till annat straff öfvergå, synes, såvidt oi-dalagen föranleda,
en sådan öfvergång böra ske, ändå att den bötfällde är för urbota brott
skyldig att undergå fängelse vid vatten och bröd. Det sålunda föreslagna stadgandet
komme väl för den, som, jemte böter, vore förfallen till vatten och bröd på
kortare tid, att medföra den mildring, att han genom böternas betalande kunde
vinna befrielse från den förhöjning i det urbota straffet, som enligt nu varande
lag ovilkorligen bör ega rum. För den åter, som redan vore dömd till det högsta straff
af fängelse vid vatten och bröd, som efter nu gällande lag får ådömas, skulle skyldigheten
att derutöfver erlägga böterna, om bans tillgångar det medgåfve, eller
att, om han tillika vore förfallen till annat frihetsstraff, vidkännas en emot böterna
svarande tillökning i detta, onekligen innebära en ej oväsendtlig skärpning i bestraffningen.
En sådan skärpning synes dock ej stå väl tillsammans med den
numera allmänt antagna och i 5 § af förslaget uttryckta grundsats, att en ny lag
ej bör å förut begångna brott tillämpas, med mindre derigenom bestraffningen blir
lindrigare än den, som enligt den äldre lagen bort å brottet följa; och då dessutom
den, som blifvit fålld till böter, men derjemte för urbota brott är dömd till
fängelse vid vatten och bröd under så lång tid, som högst får i förvandlings väg
åläggas, i allmänhet ej, vid bristande tillgång till böterna, kommer att vidkännas
någon förhöjning i det urbota straffet, synes ej heller den tillfälliga omständighet,
att han eger förmåga att utgifva bötesbeloppet eller är för annat brott saker till
fängelse eller straffarbete, billigtvis böra till en sådan strafftillökning föranleda.
Det torde fördenskull rättast vara, att, då någon är dömd till fängelse vid vatten
och bröd i 20 dagar eller mera, frågan om förvandling eller utgifvande af alla
vitén och böter, med undantag af sådana, som i 10 § af förslaget afses, bör förfalla,
men att deremot om vatten och brödstraffet är ådömdt på kortare tid, den
nya lagens bestämmelser böra tillämpas, så att icke allenast den bötfällde må genom
de honom i öfrigt ålagde böternas betalande kunna friköpa sig från tillökning
i det urbota straffet, utan äfven, om tillgång till böterna saknas, desammas
förvandling skall ske efter de i den nya lagen antagna mildare förvandlingsgrunder.
Genom förändring i sådan syftning af det nu föreslagna stadgandet skulle
således den äldre och den nyare lagen, hvar i den mån de föranleda lindring i
bestraffningen, komma att å densamma ega inflytande och billighetens alla fordringar
följaktligen blifva iakttagna. På grund häraf och då det till undvikande
af missförstånd torde vara nödigt att tydligare, än i förslaget skett, utmärka, att
böters förvandling till vatten och bröd, då sådant straff äfven blifvit för urbota
brott ådömdt, ej skall ega rum i de fall, då böterna enligt nya lagförslagets stadgande
i 4 kapitlet 7 § böra till annat straff öfvergå, hemställde Högste Domstolen,
att, i stället för 4 momentet af 13 §, der må införas två moment af följande
innehåll:
4:o att då någon är förfallen till fängelse vid vatten och bröd i 20 dagar eller
längre tid, i nämnda bestraffning anses inbegripne alla de vitén och böter, med undantag
af sådana, som i 10 § afses, hvartill han i öfrigt må hafva sig skyldig gjort;
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.
15
5:o att om någon, som är förfallen till fängelse vid vatten oell bröd på kortare
tid än 20 dagar, tillika är fälld till böter eller vitén, som ej för bristande tillgång
kunna utgå och förty böra till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, det penningebelopp,
som emot fängelsestraffet vid vatten och bröd, efter 2 kapitlet 10 § i nya lagen,
högst svarar, bör med ådömäa botes- eller vitesbeloppet sammanräknas och fängelsetiden
i förhållande dertill enligt sagda lagrum bestämmas; kommande, i händelse den bötfällde,
jemte fängelse vid vatten och bröd, tillika är förfallen till annat frihetsstraff,
hvad i afseende å böternas öfvergång till detta sednare straff är stadgadt, att
till efterrättelse lända.
13 § 5 punkten.
Om den i afseende å föregående moment gjorda hemställan bifalles, skulle
hvad detta moment, som då klefve det sjette, innehåller, angående sammanläggning
af vites- och ensaksböter med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, blifva
öfverflödigt och stadgandet sålunda kunna erhålla denna lydelse:
att, om någon, som för brott, begånget innan nya lagen trädde i verksamhet, blifvit
fälld till vitén eller sådana böter, hvilka enligt äldre lag eller författning kunnat,
vid bristande tillgång, aftjenas med fängelse efter Utsöknings-Balken, tillika är skyldig
till frihetsstraff i minst 2 år, all fråga om utgifvande eller förvandling af nämnde
vitén och böter kommer att förfalla.
13 § 6 punkten.
Den med detta stadgande åsyftade mening trodde Högste Domstolen kunna
tydligare uttryckas sålunda:
att hvad 4 och 5 punkterna (eller, om här ofvan föreslagna, ändringar godkännas,
4, 5 och 6 punkterna) innehålla skall tillämpas, ändå att böter och vitén, hvarom
der förmäles, förut blifvit för bristande tillgång till annat straff förvandlade.
13 § 7 punkten.
Enligt 2 kapitlet 13 § i nya strafflagförslaget skulle det väl tillkomma
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att förvandla böter, då förvandlingen skulle
ske till fängelse vid vatten och bröd eller annat fängelse, efter de i 10 och 11 §§
af samma kapitel stadgade grunder; men om det straff, som, efter dessa grunder,
mot böterna svarar, ej kan utan förändring tillämpas jemte annat straff, hvartill
den bötfällde tillika är förfallen, eller i allmänhet då samma person för särskilda
brott blifvit dömd till olika straff, som ej kunna jemte hvarandra fullt verkställas
och således en förändring i dc ådömda straffen, enligt de i 4 kapitlet af strafflagförslaget
meddelade bestämmelser, måste ske, är det, enligt 8 § i nyssnämnda kapitel,
ej Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utan Domaren, som eger att om en sådan
förändring förordna. Med dessa grundsatser synes ej låta sig förena att, såsom
i det nu till granskning förevarande stadgandet blifvit föreslaget, åt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande öfverlemna att i der afsedda fall, då ådömda straff
ej, enligt föreskrifterna i detta förslag, kunna på en gång verkställas, meddela
förordnande, huru straffen sammanläggas skola; i följd hvaraf och för att bringa
de båda förslagen till öfverensstämmelse Högste Domstolen tillstyrkte, att orden:
„Konungens Befallningshafvande eger förordna, huru straffen sammmanläggas skola“
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
utbytas emot •. Konungens Befallningshafvande åligger att om förhållandet göra anmälan
hos vederbörande Hofrätt, som förordnar huru straffen sammanläggas skola.
18 §.
Enär något stadgande, svarande mot föreskriften i 28 kapitlet 6 § Missgernings-Balken,
sådant nämnda lagrum lyder i Förordningen den 19 Februari
1824, icke förekom i strafflagförslaget, der ett dylikt stadgande icke heller skulle
baft sin rätta plats, och föreskrift i det ämne, hvarom i berörda lagrum handlas,
syntes icke böra saknas, hemställde Högste Domstolen, att omförmälda lagrum
skulle i förevarande § intagas jemte öfriga af Missgernings-Balken bibehållna
stadganden.
19 §.
Högste Domstolen, som icke fann nödigt eller lämpligt, att särskildt blefve
utmärkt, hvilka de författningar voro, som skulle, i fråga om verkställighet af
straffarbete och fängelsestraff, fortfarande till efterrättelse gälla, samt i öfrigt ansåg,
att vid nya lagens utfärdande, till förekommande af misstag i tillämpningen,
erinran borde, likasom i nu gällande Förordning angående mord, dråp och annan
misshandel skett, göras derom, att hvad särskildt vore stadgadt om försäljning
eller utlemnande af gift och om olofligt innehafvande af arsenik icke finge anses
upphäfdt, tillstyrkte förty, att ifrågavarande § måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Genom, hvad i 2 § blifvit förordnadt skola ej anses upphäfna
de i särskilda författningar förekommande stadganden om försäljning eller utlemnande
af gift, så ock om olofligt innehafvande af arsenik;
de i fråga om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff i särskilda författningar
meddelade föreskrifter ;
Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 angående särskilda sammankomster
för andaktsöfning ar ; och
Kongl Förordningen den 23 Oktober 1860 angående ändring i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära.
21 § 5 och 6 punkterna.
Då i strafflagförslaget flera brott vore belagde med straffarbete, som, efter
omständigheterna, kunde ådömas än under, än öfver 2 år, men nämnda brott icke alltid
vore af den grofva eller för allmänna säkerheten vådliga beskaffenhet, att det
kunde anses nödigt föreskrifva, det den, som för dylikt brott misstänktes, skulle
ovilkorligen i häkte sättas, utan jemväl sådan person syntes böra på fri fot lemnäs
i de fall, som i 6 punkten omförmäldes i afseende å den, hvilken misstänktes
för de brott, hvarom i sistberörda punkt vore fråga, hemställde Högste Domstolen
att åt 5 punkten måtte gifvas denna lydelse:
Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete,
dock ej under 2 år, efter lag följa kan eller för hvilket förlust af medborgerligt förtroende
för alltid stadgad är, skall i häkte tagas.
Och
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
17
Och ansåg Högste Domstolen, om förenämnda hemställan godkändes, det
blifva nödigt att åt början af (> punkten gafs denna förändrade lydelse:
Misstankes någon att hafva begått brott, sorn ringare är, än i 5 punkten sägs,
men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må etc.
21 § 7 punkten.
Att, såsom här skett, medgifva oinskränkt rättighet till häktning af okänd
person eller den, som ej har stadigt hemvist eller yrke, när sådan person för brott
misstänkes, ansågs af Högste Domstolen lätt kunna föranleda missbruk och icke
vara nödigt. Grunden för häktningsrätt i förevarande fall vore nemligen icke
brottets grofva eller för allmänna säkerheten vådliga beskaffenhet, utan farhåga,
att den för brott misstänkte skulle undandraga sig ransakning och dom; men deri
allenast syntes ej finnas giltigt skäl till det föreslagna stadgandet, enär obilligt
vore att, innan sig visat om den för brott misstänkte underlät inställelse vid domstol,
beröfva honom friheten. Allt hvad som för rättvisans obehindrade fortgång
kunde erfordras, vore, att man skulle ega rätt taga okänd person, som för brott
misstänktes, i förvar till dess upplysning vunnits om hans person och hemvist,
hvarefter tillfälle vore att, om han undandrog sig ransakning vid domstol, vidtaga
lagliga åtgärder för hans inställelse. Skulle ock någon gång den tilltalade ej
kunna anträffas och således komma att undgå bestraffning för det emot honom
angifna brottet, vore dock vådan häraf vida mindre, än om någon skulle för det
obetydligaste brott kunna under ransakningen beröfvas sin frihet och sålunda tillskyndas
ett lidande vida utöfver hvad den begångna förseelsen förtjena!. Om
rättigheten att häkta i förevarande fall inskränktes till hvad nu vore nämndt,
kunde ock ur förslaget såsom obehöflige utelemnas de der förekommande stadganden
om rättighet i vissa fall för den för brott misstänkte, att mot borgen få
vistas på fri fot, hvilka stadganden, då dylik borgen enligt gällande lag ej kunde
afse annat än säkerhet för böter och ersättning, hvartill den för brott misstänkte
möjligen gjort sig skyldig, men utgifvande deraf, om han ej vid domstol sig infann,
sällan om ens någonsin kunde ådömas, följaktligen voro snart sagdt utan all
betydelse.
På dessa grunder föreslog Högste Domstolen, att 7 punkten skulle komma
att lyda sålunda:
Okänd person, som undandrager sig att uppgifva sitt namn eller sin hemort, eller
mot hvilken skälig anledning förekommer, att hans uppgift derom är osann, må, till
dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden vinnes, i häkte tagas, ändå att brott,
hvarför han misstänkes, endast med fängelse eller böter belagdt är.
Derest hvad sålunda blifvit föreslaget gillades, så följde deraf, att hvad om
borgen äfven å andra ställen, än i 7 punkten, i förslaget förekom, borde derur utgå.
21 § 10 punkten.
Under förutsättning att 7 punkten erhöll den af Högste Domstolen föreslagna
lydelsen och då i sådant fall rättighet att häkta för brott misstänkt person
syntes böra efter 10 punkten, ega rum äfven i de fall, som i 7 punkten omnämndes,
hemställde Högste Domstolen, att i 1 momentet af 10 punkten skulle
Bih. till JR. St. Prot. 1862 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Käft. 3
18 Kongl, Maj:ts Nåd, Proposition Nro 93.
efter ordet “sägs*’ tilläggas: eller om han, ändå att hrottet ringare är, efter 1 punkten
häktas kan.
21 § 11 punkten.
Iför att tydligare, än som sbett, utmärka meningen af det i denna punkt
förekommande stadgande och i öfrigt bringa detsamma i närmare öfverensstämmelse
med hvad ofvan föreslagits, tillstyrkte Högste Domstolen, att förevarande
punkt måtte erhålla följande lydelse:
Ar någon gripen efter 10 punkten eller eljest utan att sådan åtgärd till hans
häktning vidtagen blifvit, som i 9 punkten sägs; då skall den, som honom gripit, utan
dröjsmål anmäla förhållandet hos Konungens Befallningshafvande, eller Kronofogde
eller Länsman å landet, eller Borgmästare och Råd i stad, som pr öfvar, om den
gripne skall i häkte sättas eller genast lösgifvas.
21 § 19 punkten.
Högste Domstolen, som ansåg giltiga skäl icke iörefinnas att, på sätt som
här skett, utsträcka rättigheten att genom särskilda besvär föra klagan öfver beslut
angående häktning till annan, än den häktade, hemställde förty, att denna
punkt mätte komma att lyda sålunda:
Ofver Rättens beslut om häktning eller om häktad persons qvarhållande i häkte
må klagan af denne föras genom särskilda besvär; dock gånge beslutet ej dess mindre
i verkställighet. I ty mål vare klagan ej till viss tid inskränkt.
Slutligen ansåg Högste Domstolen sig böra erinra om iakttagande af de
utaf framställda anmärkningar beroende rättelser i nummerföljden emellan vissa §§
eller punkter under en och samma §, äfvensom i hänvisningar till särskilda §§
eller punkter.
Ex protocollo.
G. V. Österdahl.
Kongl May.ts Nåd. Proposition N:o 93.
19
Förslag
till
författning om nya strafflagens införande och hvad, i
afseende derå, iakttagas skall.
1§-
Den strafflag, som nu gillad och antagen är, skall till efterlefnad gälla
från den dag efter den 31 December 1863, som af Konungen genom kungörelse
minst sex månader förut bestämmes.
2 §•
Genom nya lagen, då den efter 1 § blifvit gällande, upphäfvas, med de i
18 och 19 §§ gjorda undantag, Missgernings- och Straff-Balkarna i den å 1734 års
riksdag antagna lag, tillika med alla de särskilda stadganden, som utgöra förklaring
eller ändring af hvad sagda Balkar innehålla, eller tillägg deri.
3 §•
Alla i de öfriga Balkarna af 1734 års lag eller i särskilda lagar eller författningar
gifna straffbestämmelser för brott, å hvilka i nya lagen straff satta äro,
varda likaledes genom denna lag upphäfna, med undantag af hvad i 20 § sägs
4
§•
Der hänvisning i lag eller särskild författning förekommer till straffbestämmelse,
som enligt 2 eller 3 § blifvit upphäfven, skall brott, hvarför sådan hänvisning
gilven är, straffas efter nya lagen, så framt straff å det brott deri utsättes:
finnes straff å brottet deri ej utsatt; vare hänvisningen förfallen.
5 §.
Brott, som är föröfvadt innan nya lagen blifvit gällande, men för hvilket
dessförinnan straff ej är bestämdt genom dom, som vunnit laga kraft eller ej
öfverklagad varder, skall efter nya lagen straffas, om det straff, som efter samma
lag ådömas bör, är lindrigare än det, som i äldre lag eller författning för brottet
stadgadt varit.
20
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
6 §•
Är brott i äldre lag eller författning belagdt med afbön eller utställning
att stämmas; må det straff ej ådömas: ej heller må sådant straff verkställas, om
det, innan nya lagen gällande blef, ådömdt är.
Landsförvisning eller förlust af ära skall, sedan nya lagen gällande blifvit
ej ådömas: finnes å brott, som endast med landsförvisning straffas skulle, straff i
nya lagen utsatt, då skall det straff tillämpas: i stället för förlust af ära varde
förlust af medborgerligt förtroende, om brottet med sådan påföljd i nya lagen
belagdt är, förbrytaren ådömd, efter ty i samma lag för hvarje fall stadgadt är.
Der förlust af medborgerligt förtroende skulle efter äldre lag eller författning
å brott följa, må, sedan nya lagen blifvit gällande, dylik påföljd ej ådömas
i annat fall, än om förbrytaren, dertill efter nya lagen sig skyldig gjort.
7 §•
Sedan nya lagen gällande blifvit, må ej, om, efter äldre lag eller författning,
fängelse vid vatten och bröd omedelbart för brott ådömas skall, sådant straff
åläggas på längre tid än tjugo dagar.
8 §.
Fängelse med arbete skall ej, sedan nya lagen gällande blifvit, vidare ådömas,
utan varde, i stället, fängelse, hvarom i 2 kap. 6 § af nya lagen skils, ålagdt på
lika lång tid, som till fängelse med arbete dömas bort, dock ej öfver två år: är
förut fängelse med arbete, antingen omedelbart eller såsom förvandlingsstraff,
någon ålagdt; vare det, i afseende på sättet för verkställigheten, så ock vid förening
eller sammanläggning af straff, lika med fängelse efter nya lagen ansedt.
9 §•
För böter, som efter äldre lag eller författning äro eller blifva ådömda, så
ock för vitén, hvartill någon är eller varder fälld, skall, vid bristande tillgång,
sedan nya lagen gällande blifvit, utom i de fall, som i 10 § sägas, förvandling till
annat straff, oberoende af det beslut, sorn derom förut må vara meddeladt, ske
efter ty i nya lagen föreskrifves, med iakttagande att, om brottet är föröfvadt
innan nya lagen gällande blef, vitén och sådana böter, som enligt äldre lag eller
författning, bort med enkelt fängelse efter Utsöknings-Balken aftjenas, skola till
fängelse efter 11 § i 2 kap. af nya lagen förvandlas, dock att, i ty fall, dylikt
fängelse ej må på längre tid, än femtiosex dagar, åläggas.
10 §.
Är i särskild lag eller författning angående landets allmänna hushållning
sådan grund för vissa böters förvandling till annat straff utsatt, att frihetens förlust
kan, såsom förvandlingsstraff, ådömas på längre tid, än femtiosex dagar; då
skall förvandling af dylika böter, vid bristande tillgång hos den bötfällde, efter
sagda grund ske till fängelse; och vare, i ty fall, gällande de särskilda föreskrif
-
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 93.
21
ter, sorn i sådan lag eller författning må finnas meddelade i fråga om uttagande
och förvandling af böter, då de till en del kunna af den bötfälldes egendom
gäldas.
11 §.
Skola särskilda böter på en gång förvandlas dels till fängelse vid vatten och
bröd och dels till annat fängelse; vare bvartdera förvandlingsstrattet utan minskning
ålagdt. Böter, för hvilkas förvandling till fängelse olika grunder gälla, skola
ock, hvar för sig, förvandlas och de särskilda förvandlingsstraffen sedan sammanläggas;
dock må tiden för sammanlagda straffet ej öfverskrida den tid, som skolat
åläggas, om förvandlingen skett endast efter den af författningarne, som till svåraste
förvandlingsstraffet föranleder.
12 §.
Hvad i 2 kap. 12 och 13 §§ af nya lagen är i afseende på böters förvandling
stadgadt vare ock, med iakttagande af hvad i 8, 9, 10 och 11 §§ här ofvan
sägs, gällande i fråga om förvandling af böter, som efter äldre lag eller författning
äro eller varda ådömda.
13 §.
Angående förening eller sammanläggning af straff, sedan nya lagen blifvit
gällande, skall, med tillämpning i öfrigt af hvad i 4 kap. af samma lag och i 8 §
här ofvan stadgadt är, till efterrättelse lända:
1. att, då någon, som är till straffarbete på viss tid eller fängelse förfallen,
tillika gjort sig skyldig till böter, i afseende på hvilkas förvandling till annat
straff sådan grund, som i 10 § sägs, är särskildt bestämd, böterna, vid bristande
tillgång, skola, efter ty i nämnda § föreskrifves, först förvandlas och förvandlingsstraffet
sedan, enligt de i 4 kap. af nya lagen stadgade grunder, med
öfriga straffet förenas;
2. att, vid förening af omedelbart ålagdt fängelse vid vatten och bröd med annat
frihetsstraff på viss tid, hvärtdera straffet skall utan minskning ådömas;
3. att, om till sammanläggning förekomma särskilda fängelsestraff vid vatten
och bröd, do högsta peuningebelopp, som efter äldre lag mot hvartdera fängelsestraffet
svara, skola sammanräknas och straffet derefter enligt samma
lag bestämmas;
4. att i de fall, då någon, som gjort sig skyldig till fängelse vid vatten och
bröd, tillika är förfallen till böter, do der ej kunna för bristande tillgång utgå
och böra till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, skall, om tiden för det
förstnämnda straffet uppgår till tjugo dagar eller mer, deri anses inbegripet det
förvandlingsstraff, som eljest bort för böterna ega rum, men, om straffet af
fäno-else vid vatten och bröd är ålagdt på kortare tid än tjugo dagar, det
penningebelopp, som mot straffet, efter 2 kap. 10 § af nya lagen högst svarar,
sammanräknas med summan af böterna och fängelsetiden sedan enligt sagda
lagrum bestämmas;
5. att, om någon, innan nya lagen gällande blef, gjort sig förfallen på en gång
dels till tjugoåtta dagars fängelse vid vatten och bröd eller annat frihetsstraff
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
på minst två år, och dels till vitén eller sådana böter, som, der de ej gäldas,
bort, enligt äldre lag eller författning, med enkelt fängelse eftéf UtsökningsBalken
a fejo nas, all fråga om utgifvande eller förvandling af nämnda vitén
och böter kommer att förfalla;
6. att de i föregående punkter meddelade föreskrifter om sammanläggning af
straff, som omedelbart äro eller varda ådömda, skola ock gälla till efterrättelse,
då med straff af fängelse vid vatten och bröd, som är eller varder omedelbart
ålagdt, skall sammanläggas straff, hvartill ådömda böter, i brist af tillgång,
förvandlade blifvit;
7. att, om till verkställighet på en gång förekomma flera domar, hvarigenom
samma person blifvit dömd till straff, som, efter ty i 3, 4, 5 och 6 punkterna
stadgadt är, éj kunna, jemte hvarandra, fullt verkställas, Konungens Befallningshafvande
eger förordna, huru straffen sammanläggas skola.
14 §.
Der nya lagen utsätter särskildt straff för återfall i brott, skall det straff
ådömas, efter ty i 4 kap. 11 § af samma lag sägs, ändå att straffet för förra brottet
efter äldre lag eller författning ådömdt varit.
15 §,
De i 5 kap. af nya lagen gifna bestämmelser skola ock, efter det samma
lag blifvit gällande, tillämpas i afseende på gerningar, som förut äro föröfvade.
I fråga om den i sagda kapitel stadgade tid för åtal eller doms verkställande,
skall afseende göras å det straff, hvarmed brottet i nya lagen belägges; dock så,
att den, som efter äldre lag är till frihet från åtal berättigad, njuter den frihet
till godo, ändå att brottet efter nya lagen åtalas kunde.
16 §.
Har allmän åklagare, innan nya lagen blifvit gällande, talat å brott, som
efter äldre lag hört under allmänt åtal, men efter nya lagen endast af målsegande,
eller efter hans angifvelse, åtalas kan; varde öfver det åtal dömdt, ändå att målseganden
ej äskar fullföljd deraf.
17 §.
Stadgande i äldre lag eller författning om skadestånds förvandling till kroppsstraff
skall ej tillämpas, sedan nya lagen blifvit gällande.
18 §.
Af Missgernings-Balken i 1734 års lag bibehållas följande stadganden:
1. Hvar som något, hittar, han bör det genast kungöra, och lysa låta tre Söndagar
å rad, i närmaste kyrka å landet, eller i alla stadens kyrkor, så ock
å Häradsting eller Rådstufva. Kommer den, som mist häfver, och viscr, att
det hörer honom till; tage sitt åter, och gifve skälig hittelön. Kommer han
Kongl, Majlis Nåd, Proposition N:o 93.
23
ej innan natt och år, sedan lyst är; tage Konungen två tredjedelar, och tridiung
den som hitte;
2. Af nedgrafven skatt, bottenfynd, eller annat slikt, der ej finnes egare till,
tage jordegaren halft, och halft den som hitte. Är det gammalt mynt, guld,
silfver, koppar, metall eller andra konststycken; då bör han det Konungen
bjuda. Löser Konungen det in, gifve honom fulla värdet och en åttondedel
dertill; den lösen behålle han, som hitte. Om strandvrak och skeppsfynd
urskils i Sjölagen.
3. Hittar man häst, oxe, ko, får, get eller hvad fä det är; låte en gång lysas
och njute af egaren foderlön och all annan kostnad, sedan den nytta räknad
är, som han af ty haft. Nu är skälig misstanke mot den, som säger sig
hittat hafva; då skall han sig urtjufva göra med lysningavittnen och sjelf sins
ed, att han det fä ej af illvilja och list, utan som driftefä, upptog. Kommer
ej han inom natt och år, som rätter egare är; då ege han fä, som hitte;
4. Klandras det, som stulet är, och säger man sig det köpt hafva, eller vill på
annat sätt genom fångesman, eller vittnen visa sin rätt; då skall det gods i
Rätten, eller hos bofast man, insättas, och fångesmannen eller vittnen framhafvas.
Sker det inom deu tid, sorn Domaren förelägger; vare han saklös,
som ifrån sig leda gitter, och sv are då den, som det Jedes till. Kan han ej
visa laga fång; gifve ut det, som klandras, och göre sig urtjufva med sjelf
sins ed, om Domaren det skäligt pröfvar. Gitter han ej eden gånga, stånde
tjufsrätt. Håfve han vittne, att han det redligen köpt, ändå att han cj fångesman
framskaffa kan; vare saklös.
5. Ingen må sjelfvilligt taga åter det han vidkännes, ehvad det är från honom
stulet, eller han det tappat häfver; utan lite Befallningshafvanden eller Domaren
derom till: dock må han det återtaga af den, som är lösker man eller
misstänkt att vilja rymma, eller der stulet gods å färsk gerning finnes.
6. Nu häfver man vån å, eller någon kunskap, hvart tjuf eller tjufnad är kom
men
; begäre då lof af Häradsfogde eller Länsman å landet, eller af Borgmästare
och Råd i staden, ^tt der rosalta, och säge hvad han häfver mist, och hurudant,
så ock sina skäl dertill: såsom, att den misstänkte förr stulit, eller att
sådana tjufsaker hos honom sedda äro; eller att han dem försålt; eller att
han håller sig undan och synes taga sak å bak; eller varit i sällskap med
andra, som tjufnaden med skäl tillvitas kan: i dessa och flera sådana fall må
ransakan honom ej nekas; utan färe han dit med tvänne Nämndemän eller
tvänne edsvurna Stadstjenare, eller ock andre gode män, och förkunne der
byamän eller husbonden, att de dit sände äro. Finnes ej det man ransakar
efter, bevise då den, som ransakan begärde, eller gånge ed, att han sitt mist
häfver, och ej af illvilja ransakning sökt. Ej må man annorlunda ransaka
af sjelftagen magt.
7. Är ej husbonden sjelf hemma, utan hustrun; gånge ransakan för sig lika
fullt. År han ogift, oph låter någon annan huset förestå; vare lag samma.
19 §.
Genom hvad i 2 § blifvit förordnadt skola ej anses upphäfna Kongl. Förordningen
den 26 Oktober 1858 angående särskilda sammankomster för andaktsöfning,
och Kongl. Förordningen den 23 Oktober 1860 angående ändring rgäilande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära;
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
ej heller nedannämnda, i fråga om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff,
meddelade författningar nemligen:
Kongl. Cirkuläret den 7 Mars 1855 angående rätta beräkningen af tiden
för ådömdt straff-fängelse;
Kongl. Förordningen den 21 December 1857 angående straffarbetes och
fängelse-straffs verkställande i enrum;
Kongl. Cirkuläret den 30 Augusti 1859 angående beräkning af stadgadt
afdrag i tiden för ådömdt straffarbete, då det i enrum verkställes; och
Kongl. Förordningen den 13 November 1860 angående beräkning af tiden
för ådömdt straffarbete och fängelsestraff.
20 §.
Från hvad i 3 § stadgadt är, undantagas straffbestämmelser för följande fall:
1. efter krigslag, för brott af dem, som till krigsmagten höra eller i och för
embete eller tjenst under sådan lag lyda;
2. efter särskild lag, för fel, som af dem, hvilka i Konungens eller andra Kong
liga
personers hof tjena, i sådan tjenst begås;
3. efter särskilda lagar, författningar, instruktioner eller taxor, för fel eller för
summelser
af embets- eller tjenstemän, i vissa fall, de der i nya lagen ej
uttryckligen nämnda äro;
4. efter särskilda författningar, för sådana brott af ungdom vid skolor eller uni
versiteter,
som med disciplinära straff beläggas må.
21 §.
I stället för hvad 1 Kap. Straff-Balken af 1734 års lag innehåller, varder
följande stadgadt att, om åtal af brott och om häktning, lända till efterrättelse,
sedan nya lagen blifvit gällande:
1. Allmän åklagare skall tala å brott, som under allmänt åtal hörer, ändå att
angifvelse derom ej sker.
2. Under allmänt åtal höra alla brott, som ej i lag uttryckligen undantagna
finnas. Innefattar en handling flera brott, och hörer någotdera under allmänt
åtal; då ege ock slikt åtal för de öfriga rum, ändå att de eljest derifrån
undantagna äro.
3. Allmän åklagare vare ock pligtig att utföra åtal å brott, som hos honom af
målsegande angifves, der brottet ej är sådant, att det endast af målseganden
åtalas må, efter ty i lag stadgadt finnes.
4. Sedan, på sådan angifvelse, som i 3 punkten sägs, den tilltalade svarat vid
Domstolen eller bevisning emot honom blifvit der föredragen, må ej återkallelse
af angifvelsen ligga i vägen för åtalets fullföljd. Har målseganden
sjelf i sådant mål talan anställt, och nedlägger han den, sedan ransakning
börjad är; håfve ock allmän åklagare rätt att, på sitt ansvar, målet fullfölja,
om han skäl dertill finner.
5. Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff oller straffarbete
i längre tid, än två år, Uter lag följa kan, skall i häkte tagas.
6. Misstänkes någon att hafva begått brott, hvarå straffarbete i kortare tid, än
i 5 punkten sägs, efter lag följa kan; den må ock i häkte tagas. Häfver han
embete
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 93.
25
embete eller tjenst, eller fast egendom, eller eljest stadigt hemvist eller yrke,
och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han, genom undanrödjande
af bevis eller egendom, sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall
han på fri fot lemnäs.
7. Okänd person, eller den, som stadigt hemvist eller yrke ej häfver, må i häkte
tagas, ändå att brott, hvarför han misstänkes, med ringare straff, än ofvan
sägs, belagdt är, der han ej ställer borgen för sin person.
8. Ej må någon såsom misstänkt häktas, der ej misstanke på sannolika skäl
grundad är.
9. Konungens Befallningshafvande i länet, så ock Borgmästare och Råd i stad
ege förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles, efter
ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs; håfve ock Kronofogde eller Länsman å landet,
och Stadsfiskal i stad magt att, på eget ansvar, sådan person häkta eller
häkta låta.
10. Den, som begått brott och å bar gerning eller flyende fot träffas, må af en
hvar gripas, om brottet är sådant, som i 5 eller 6 punkten sägs.
En hvar håfve ock rätt att gripa den, som efter Konungens Befallnings
hafvandes
lysning för brott häktas bör.
11. Ar någon gripen efter 10 punkten, eller utan att sådan åtgärd till hans häktning
vidtagen blifvit, som i 9 punkten sägs; då skall den, som honom gripit,
utan dröjsmål besörja, att förhållandet varder undersökt af Konungens Befallningshafvande,
eller af Kronofogde eller Länsman å landet eller Borgmästare
och Råd i stad. Einnes den gripne rätteligen tagen vara; då skall han i
häkte sättas: eljest varde han genast lösgifven. Är brottet sådant, att han
mot borgen må på fri fot vara, och ställer han den säkerhet; varde ock då
lösgifven.
12. Hvad om Konungens Befallningshafvande eller Borgmästare och Råd här
sagdt är, gälle äfven om Polisembetsman, der sådan för viss ort eller stad
särskildt förordnad finnes.
13. Varder embets- eller tjensteman häktad ; då skall anmälan derom, utan dröjsmål,
göras hos hans närmaste förman.
11. Den, som häktad år, skall ock utan dröjsmål till allmänt häkte föras.
15. Inom hvad tid häktad person skall inställas vid den Rätt, som har att ransaka
örn brottet, hvarför häktningen skett, derom lände till efterrättelse hvad
särskildt stadgadt är.
16. Finnér Rätten brottet vara af den beskaffenhet, att den tilltalade derför
ej häktas bort, eller saknas eljest giltiga skäl för häktningen; varde den tilltalade
lösgifven. Är brottet sådant, att han mot borgen må på fri fot vara,
och ställer han den säkerhet; vare lag samma.
17. Nu finner Rätten emot tilltalad person, som på fri fot är, sådana omständigheter,
att han förty häktas bör; förordne då om hans häktande.
18. Rätten eger att häktad person lösgifva, när omständigheterna dertill föranleda,
utan hinder af beslut, som om häktningen förut fattadt varit.
19. Öfver Rättens beslut om häktning eller borgen, eller om häktad persons lösgifvande,
inå klagan föras genom särskilda besvär; dock gånge beslutet ej
dess mindre i verkställighet. För den, som häktad är, vare klagan i ty mål
ej till viss tid inskränkt.
Bih. till B. St. Prot. 1862 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft. i
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
20. Yarder den, som häktad är, frikänd; gifve Rätten honom lös, så framt han
ej skall i häkte hållas för annat brott, än det, hvarifrån han frikänd blef.
Hafva vid Under-Rätt synnerligen besvärande omständigheter mot honom
förekommit; ege Under-Rätten förordna, att han skall i häkte förblifva, till
dess Under-Rättens dom vunnit laga kraft, eller Hof-Rätt annorlunda förordnat.
21. Kan häktad person ej säkert vårdas utan särskildt fängsel; då må han dermed
beläggas, dock ej annorlunda, eller på längre tid, än säkerheten fordrar.
Å häktad person må ock kroppsransakan företagas, till utrönande, om han
något på sig häfver, hvaraf säkerheten i häktet, eller under hans forslande,
äfventyr as kan.
22. Häkte skall vara så beskaffadt, att det ej för den häktades helsa menligt är.
Ej skola flera personer i ett rum sättas, der det undvikas kan. Finnas ej
särskilda rum för alla, skola dock ej de, som för ringare brott häktade äro,
hållas tillsamman med dem, som för gröfre brott i häkte sitta; ej heller
personer af olika kön i ett rum förvaras. Ej må häktad person hållas tillsamman
med den, som straffarbete eller fängelsestraff undergår.
23. Den, som häktad är, skall af allmänna medel förses med sund och nödtorftig
kost, så ock annan förnödenhet. Yill och kan han påkosta sig bättre underhåll,
eller större beqvämlighet, än i häktet allmänneligen bestås; vare det
honom tillåtet, så vidt ej derigenom ordningen inom häktet störas eller säkerheten
i den häktades vård äfventyras kan.
24. Häktas qvinna, som spädt barn häfver, och kan det ej annorstädes uppehälle
och skötsel njuta; då må hon det hos sig hafva och till dess föda undfå
hälften mot hvad henne sjelf bestås.
25 Blifver häktad person sjuk; njute på allmän bekostnad vård och läkemedel
efter sjukdomens beskaffenhet. Kan han ej inom häktet vårdas; varde då
förvarad å annat ställe, der han tjenlig vård njuta kan.
26. Ej skall häktad person till arbete tvingas. Yill han arbeta; håfve der lof
till, om han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar, eller tillgång dertill inom
häktet finnes.
27. Häktad person vare ej förment att läsa eller skrifva; dock må han ej bref
afsända eller emottaga, utan att han lof dertill fått af häktets föreståndare.
Sådant lof må ej vägras, der den häktade medgifver, att brefvet läsas må, och
dervid finnes, att det ej innehåller något, som kän brottets upptäckt eller
ransakningens gång hindra, eller hvaraf ordningen inom häktet störas eller
säkerheten i den häktades vård äfventyras kan, ej heller der brefvet är stäldt till
Konungens Befallningshafvande eller annan, som tillsyn öfver häktet häfver.
28. Häktad person vare ej heller förment att besök emottaga, utan gifve häktets
föreståndare dertill lof, om ej sådan omständighet förekommer, som till vägran
af brefs emottagande föranleder efter 27 punkten; ege dock föreståndaren
viss tid utsätta, å hvilken besöket ske skall, så ock låta en eller flera personer
dervid när vara, om så nödigt finnes.
22 §.
Sedan nya lagen blifvit gällande, komma följande §§ i Rättegångs-Balken
af 1734 års lag att lyda sålunda:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 93.
27
20 Kap. 4 §. I brottmål må förlikning med målsegande ej ligga i vägen för
åtals rätt, som allmän åklagare efter lag tillkommer. Till målsegande förlikas
om skadestånd, håfve der lof till.
25 Kap. 5 §. I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, håfve ej någon lof att
vädja, antingen mot värjemålsed, böter, eller kostnad och skada, sorn UnderRätt
i ty fäll ålagt, utan må den, som ej nöjes åt dess dom, besvära sig
deröfver i Hof-Rätten, inom hälften af den tid, som lagvadda saker der fullföljas
böra. Gör han det ej; håfve ej talan deri vidare. Är någon tilltalad för
brott, som i lagen med dödsstraff belagdt är, eller är någon dömd till straffarbete
på lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende för alltid; då
skall domen underställas Hof-Rättens pröfning.
23 §.
I stället för hvad genom Kongl. Förklaringen den 29 Juli 1812 och Kongl.
Brefvet den 29 Januari 1817 är stadgadt, i fråga om hemställan under Konungens
pröfning af Hof-Rätts dom, skall, sedan nya lagen blifvit gällande, till efterrättelse
lända, att Hof-Rätts dom endast rörande den, som blifvit till dödsstraff
dömd, skall Konungens pröfning underställas.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 94.
1
JW 94.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Map.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer med förslag till ny
Jagt-stadga; Gifven Stockholms Slott den 90 Mars 1865.
Uti underdånig skrifvelse af den 21 Februari 1857 hafva Rikets då församlade
Ständer fästat uppmärksamheten derpå, att do till vildebräds fredande utgifna,
nu gällande lagstadganden äro i vissa delar bristfälliga och icke uppfylla sitt ändamål:
att sålunda de i Kongl. Stadgan den 13 April 1808 bestämda böter för oloflig
jagt borde ådömas för hvarje dödadt djur och icke endast för hvarje gäng åtal
sker; att de i Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851 för köpare af fridlyst vildt
stadgade böter, uppgående till endast hälften af hvad som för vildebräds fällande
är föreskrifvet, visat sig otillräckliga och derföre borde höjas till sistnämnda belopp;
att böter ädömda enligt jagtstadgan, hvilka böter nu utgå till lika fördelning
emellan åklagaren och jagtkassa!), borde odelade tillfalla åklagaren; att haren borde,
i likhet med de till lilla jagten hänförda andra djurslag, fredas under parningsoch
fortplantningstiden; att nu medgifna tillåtelse att, till rofdjurs förföljande under
förbjuden jagttid, begagna så kallad harhund eller stöfvare föranleder till förstöring
af fågelbon och dödande af späda ungar, utom annat missbruk, hvadan nämnde
tillåtelse borde upphöra; samt att den i Jagtstadgan föreskrifna grund för ådömda
böters förvandling, eller till fängelse vid vatten och bröd, syntes mindre lämplig,
utan borde dessa böter, vid bristande tillgång, förvandlas till enkelt fängelse;
och hade Rikets Ständer, med afseende på allt detta, underdånigst anhållit, att erforderliga
åtgärder måtte vidtagas, på det att 1808 års Jagt-stadga och Kongl.
Kungörelsen den 24 Oktober 1851 mätte varda öfversedda och ändrade i de af Rikets
Ständer antydda omständigheter.
Uti en ytterligare skrifvelse af den 3 Februari 1858 hafva ock Rikets Ständer,
jemte det de för sin del medgifvit, att afgiften till jagtkassan linge höjas till
10 öre pä mantalet, tillika anhållit att Kongl. Majit måtte täckas, vid Jagt-stadgans
öfverseende, i nåder bestämma den förhöjning i beloppet af skottpenningar för dödade
eller fångade rofdjur, som med afseende pä jagtkassans tillgångar kunde finnas
lämplig.
Med anledning af dessa underdåniga skrifvelser lät Kongl. Majit den 22 Oktober
1858 uppdraga åt t, f. Chefen för Skogs-Institutet att upprätta underdånigt
Bil. till 11. St. Proi. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 18 Haft. 1
2
Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition %\s 94.
förslag till förnyad Jagt-Stadga, hvarefter Chefen för Skogs-styrelsen, på hvilken
de åligganden, soin förut tillhört Chefen för Skogs-institutet emellertid blifvit genom
nådigt Bref den 21 Januari 1859 öfverflyttade, den 16 derpå följande September
till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt förslag i ämnet.
Vidare hafva Rikets Ständer år i860 till Kongl. Majit ingifvit två underdåniga
skrifvelser, den ena af den II Augusti med begäran att böterna för oloflig
elgjagt måtte fördubblas och att den ersättning, till hvars utgifvande den sakfällde
för sådan förbrytelse gör sig förfallen, måtte bestämmas till minst 150 R:dr, och
den andra skrifvelsen af den 25 Augusti, innefattande underdånig anhållan att begagnande
af s. k. elgdrag såsom jagtinedel måtte förbjudas vid samma ansvar, som
redan är stadgadt för begagnande af gilradt skjutgevär; att hvem som helst måtte
förklaras berättigad att inholma björn, ehvar den anträffas; att ansvar måtte stadgas
för den, som, med vetskap att björn blifvit af annan iiiholmad, uppskrämmer
djuret utur idet; att den, hvilken å egna egor eller der han fått tillstånd att jaga,
uppdrifvit björn, varg eller lo, skall ega rätt att, äfven om djuret icke blifvit förut
såradt, fullfölja jagten in på annans mark utan särskild anmälan hos jordegaren.
Sedan Kongl Majit låtit inhemta Högste Domstolens underdåniga utlåtande
öfver det af Skogs-styrelsen uppgjorda förslag till ny jagtstadga och i sammanhang
dermed öfver Rikets Ständers nyssnämnda tvänne skrifvelser, har Skogs-styrelsen,
efter erhållen del af Högste Domstolens utlåtande, den 26 April 1862 ingifvitjett
nytt underdånigt förslag till Jagt-stadga, dervid Styrelsen i bifogadt underdånigt
utlåtande utvecklat skälen, hvarpå förslaget grundas.
Detta ärende har sedermera utgjort föremål för öfverläggningar inom StatsRådet,
hvarest, efter granskning af hvad sålunda förekommit och anfördt blifvit,
ett i vissa delar förändradt förslag till Jagtstadga blifvit uppgjordt och Kongl.
Majis nådiga pröfning understäldt.
Då ärendet emellertid enligt sin natur innefattar frågor, hvarom icke bör
stadgas utan Rikets Ständers medgifvande, och förslaget derjemte i vissa afseenden
är beroende på anvisandet af nödiga medel, samt dessa delar af förslaget icke
lämpligen kunna afskiljas och särskildt behandlas; har Kongl. Majit velat härigenom,
för erforderlig granskning, i nåder meddela Rikets Ständer det sålunda utarbetade
förslaget i sin helhet, och i sammanhang dermed, samt för den händelse
förslaget, i hvad det alser erläggandet af premier för rofdjurs dödande, vinner
Rikets Ständers bifall, utaf Rikets Ständer äska ett belopp af 50,000 R:dr årligen,
att från och med början af nästa statsregleringsperiod såsom förslagsanslag till belöningar
för rofdjurs dödande uppföras å Riks-Statens 7:de Hufvudtitel; hvarjemte
Kongl. Majit föreslår, att i sådant fall de nu befintliga jagtkassor inom de särskilda
länen må öfverlemnas till vederbörande Landsting att efter deras ompröfning användas;
viljande Kongl. Majit efter emottagande af Rikets Ständers svar, företaga
den slutliga pröfningen af frågan samt om stadgans utfärdande i nåder förordna.
Det protokoll, som innefattar Högsta Domstolens betänkande och förslag i
ämnet, bifogas härjemte; skolande alla öfriga till detta mål hörande handlingar tillhandahållas
det utskott, åt hvars handläggning detta ärende varder af Rikets
Ständer öfverlemnadt. Kongl. Mgjit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
J. A, Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV§ 94.
3
Förslag
till
Jagt-Stadga.
§ i.
Jagträtt tillkommer Oss och Kronan i Väre hägnadejagtparker, å egor och
mark, hörande till Kongl. Lustslotten, samt andra till Vår disposition ställda lägenheter.
å Kungsgårdar, Kungsängar, Kronoparker och häradsallmänningar, de
sistnämnda, ehvad de stå under menigheters gemensamma förvaltning eller under
allmän vård, äfvensom, der ej annorlunda stadgas, å all Oss och Kronan tillhörig
odisponerad mark.
§ 2.
Jagt å berörde marker utöfvas af Oss sjelfve och Chefen för Vår Hofjägeristat
jemte dem, som vid sådana tillfällen äro 1'öljaktige; dock må jagträtt ä samma
skogar och marker, med undantag af dem, som äro ställda till Vår disposition,
der Vi om jagten särskildt förordne, också tillkomma Chefen för Vår Skogs-styrelse,
jemte dem, som honom åtfölja, äfvensom, för deras egne personer, Våre Befallningshafvande,
hvar och en inom sitt län, samt till Skogs- och Jägeristaten hörande
tjenstemän inom deras tjenstgöringsområden.
Skogs- och Jägeri-betjente må på de skogar och marker, som stå under
deras bevakning, anställa jagt efter rofdjur, samt, med Vår Skogs-styrelses på viss
tid eller tills vidare lemnade särskilda bifall, äfven efter nyttigt vildt eller vissa
arter deraf.
Utan Vårt nådiga tillstånd får likväl å ofvannämnde skog och mark jagt ej
utöfvas efter elg, hjort, rådjur, vildren eller svan.
§ 3.
I öfrigt har hvar och en, som jord lagligen eger, rätt att derstädes, med
de undantag och vilkor denna stadga innehåller, all jagt idka.
Enahanda rätt tillkommer boställshafvare och kronohemmansåbo å boställets
eller kronohemmanets egor, delegare uti sockenallmänning eller annan samfäld
mark å densamma, allmänna inrättningar å jord, sorn under dem lyder, och städerna
a deras mark. Afgärda by håfve endast jagt å sina egor inom hank och
stör. År jord till bruk åt annan upplåten, tillhör jagträtten brukaren, der ej annorledes
om jagt efter nyttigt vildt aftaladt blifvit.
§ 4.
På oafvittrad skog och Kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark i de
norra länen, äfvensom i skärgård på klippor och skär, som ej lyda till visst hem
-
4
Kongl. May.ts Nåd. Proposition ,JS/S 94.
man, samt ute på öppna hafvet, vare jagten, med de inskränkningar här nedan
sägs, tills vidare fri för hvarje Svensk man.
§ 5.
n
Ar genom urminnes häfd eller särskildt stadgande, aftal, dom eller skattläggning,
eller på annat lagligt sätt annorledes bestämdt om jagträtten å ett eller
annat ställe, än i denna stadga sägs; vare det gällande.
§ 6.
A mark, hvilken såsom tvistig blifvit under förbud ställd, må icke någon
af de tvistande utan öfverenskommelse jaga annat än rofdjur.
§ 7.
Drifver någon upp djur å egen mark, eller der han eger lof att jaga, håfve
rätt att jagten efter sådant djur in pä„ annans egor fullfölja, om djuret förut
såradt är; så ock att behålla det fällda. Är det björn, varg, lo eller jerf, sorn jagas;
vare lag samma, äfven om djuret förut icke blifvit såradt.
§ 8.
Har någon ringat björn i ide; håfve ensam rätt att jagten fullfölja, och må
ej annan, med vetskap att björn blifvit ringad, honom utur idet uppskrämma.
§ 9.
Vill man å annans mark eljest jaga björn, eller anställa jagt efter varg, lo
eller jerf; tillsäge först den, som jagträtt eger. Dock håfve denne icke magt att
jagten hindra, utan tage del deri, eller håfve den, som tillsade, ändock lof att jaga
och behålla det. rofdjur han dervid kan komma att fälla.
Träffar någon tillfälligtvis sådant rofdjur, som nyss nämndt är: då må han
det fälla och behålla.
§ 10.
Till rofdjur räknas björn, varg, lo, jerf, räf, mård, hiller, lekatt, utter, skjäl,
örn, berguf, hök, falk, glada och fiskljuse. Dessa måga alla tider af året jagas.
§ 11.
Jagt efter nedannämnda diur vare under följande tider af året förbjuden,
nemligen:
efter elg från och med den 1 November till den 1 Augusti:
efter rapphöns från och mod den 1 November till och med den 20 Augusti.
efter bäfver från och med den 1 Januari till den 1 Juli.
efter svan, gräsand, ejder och dubbel beckasin från den 15 Mars till och
med den 10 Juli.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JV? 94.
5
efter hjort, rådjur, vildren, hare, tjäder, orre, hjerpe och snöripa från den
15 Mars till och ined den 10 Augusti.
Jagt å annat nyttigt vildt vare tillåten utan inskränkning till viss tid af året.
Visar erfarenheten, att den fridlysningstid, hvarom här ofvan sagdt är, behöfver
i något fall utsträckas eller jagten efter annat vildt inskränkas: vare sådant
Oss förbehållet. ^
§ 12.
Agg af de i nästföregående § fridlysta foglar må icke ur deras bon tagas
eller förstöras den tid, jagt efter fogelarten förbjuden är; och vare det icke heller
tillåtet att från annan nyttig hafs- eller sjöfogel före den 10 Juli eller från annat
nyttigt vildt, som icke fridlyst är, före den 10 Augusti taga ungar eller ägg eller
dem förstöra.
§ 13.
I hägnad jagtpark ina den, som jagträtt der eger, alla tider af året jagt idka.
§ 14.
Den tid, då jagt efter något djur förbjuden är, må sådant vildebråd icke. till
salu utbjudas, köpas eller från ort till annan forslas, så framt ej lagligen visas kan,
att djuret blifvit under lofgifven tid fångadt, eller vildbrådet pä annat lofligt sätt
förvärfvadt.
§ 15.
Spjut eller skjutgevär må icke gilrade användas såsom jagtmedel; ej heller
må elg under skidlöpande jagas.
Grop, sax, snara, stock, stång eller annan för menniskor och husdjur mer
eller mindre lifsfarlig jagtanstalt må icke utan tillstånd af den, som jagträtt eger,
begagnas å annans mark, och ej heller under tiden emellan den 31 Maj och den
1 Oktober utsättas eller, derförinnan utsatt, qvarlemnas pä samfäld mark, sä framt
icke alla delegarne dertill gifvit lof samt anstalten är med fällda träd eller annan
stängsel så omgärdad, att kreatur derifrån afhållas.
Den som vill begagna jagtanstalt af nyssnämnda slag eller utlägga förgiftadt
lockbete, vare skyldig att låta derom söndagen förut uppläsa kungörelse i närmaste
kyrkor. Nyttjas sådan anstalt längre tid fortfarande pä samma ställe, skall kungörandet
en gäng i hvarje månad förnyas.
Finare giller eller snaror må ingenstädes under tiden trän den 15 Mars till
och med den 10 Augusti utsättas eller, derförinnan utsatta, bibehållas.
§ 16.
Från den 15 Mars till och med den 10 Augusti må hund icke begagnas till
annan jagt, än dels efter björn, varg, lo och jerf, när något af dessa djur bevisligen
gjort skada, dels ock, efter den 10 Juli, vid stränder af sjö eller vattendrag.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 94.
§ 17.
Lös hund må ej medtagas eller insläppas i annans hägnade jagtpark. Sker
det, vare hunden till parkens egare förverkad.
Löper jagthund eljest lös å annans, än sin egares, mark, der vildbråd finnes;
håfve den, som jagträtt eger, våld att sådan hund upptaga, men vare pligtig
att derom tillsäga hundens ejjare eller, om denne icke är känd, låta kungöra i närmaste
kyrkor. Vill egaren återfå hunden, löse den med fem B:dr. Upptages samma
hund andra gången, vare lösen tio E-.dr. Om egaren ej utlöser hunden inom
åtta dagar från tillsägelsen eller kungörandet, eller om hunden tredje gången upptages,
vare den förverkad och tillfälle upptagaren.
§ 18.
Hund, som under tiden från den 15 Mars till och med den 10 Augusti finnes
lös i skog eller hagmark, må upptagas af hvem honom anträffar, men bör,
på sätt i näst föregående § är stadgadt, hembjudas egaren till inlösen; och vare
lösen, hvarje gång sådant sker, fem E:dr. Vill egaren ej utlösa hunden, vare den
till upptagaren förverkad.
Hvad här sagdt är gäller icke om hund, som vallar boskap eller efter den
10 Juli användes till jagt vid stränder af sjö eller vattendrag.
Katt, som anträffas i skog eller hage, må saklöst dödas.
§ 19.
Den som dödar något af nedannämnde rofdjur, vare sig äldre eller yngre,
är berättigad att i belöning åtnjuta:
för björn
50 Eiksdaler
» varg och lo
25 »
» jerf
10 »
och för räf
3 »
för dödande af örn eller berguf betalas
3 »
och för hönshök  2 »
För unge af dessa roffoglar betalas lika mycket som för fullvext fogel, derest
ungen är befjädrad, så att hans art med säkerhet kan urskiljas; men för unge, som
endast är dunklädd, gifves ingen belöning.
Vill någon belöning erhålla, uppvise roffogeln eller skinnet af däggande rofdjur
för kronofogde, länsman eller ordförande i kommunalstyrelse; tage hans intyg
derom, att djuret blifvit inom riket dödadt, samt att roffogehis fötter eller öronen
af däggande djurets skinn blifvit i hans närvaro borttagne, och håfve sedan rätt
att belöningen hos närmaste kronouppbördsman eller Vår Befallningshafvande af
allmänna medel erhålla.
§ 20.
Jagar någon olofligen på annans mark; straffes på sätt derom särskildt är
stadgadt.*) Har han dervid fångat eller dödat djur; vare det förverkadt. Kan
*) Detta stadgande förekommer i den af Kongl. Maj:t föreslagna strafflagen 24 Kap. §§ 12
och 13, så lydande:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 94.
7
djuret ej tillrättaskaffas eller till följd af förskämning ej användas; då skall dess
värde ersättas och tillfälle djuret eller dess värde den, som jagträtt eger.
§ 21.
Jagar någon djur, som i § 11 nämnd t är, under tid, då jagt efter sådant
djur är förbjuden, eller anhälles vildbråd, som emot stadgandet i § 14 till salu utbjudes,
köpes eller från ort till annan forslas; vare i begge fallen det vilda förbrutet
och dömes till böter från och med 10 till och med 200 E:dr; dock att den, som,
under förbjuden tid dödar, skadar eller fångar elg, skall böta minst 150 R:dr.
Ofverträder någon eljest hvad i denna stadga föreskrifvet är; bote minst 5
högst 100 R:dr. Vare ock i alla dessa fall pligtig att ersätta skadan.
§ 22.
Anträffar någon å bar gerning den, som idkar oloflig jagt; håfve rätt att
från honom taga, utom det förverkade vildbrådet, bössa, jagttyg och hundar, samt
sådant behålla till dess domstolen sig utlåtit.
§ 23.
Öfverträdelser, som blott, förnärma enskild persons rätt och ej angå till allmänt
gagn gifna föreskrifter, må endast af målsegaren åtalas.
Tjenstemän och betjente vid skogsstatén samt allmän åklagare tillhör det
att beifra andra öfverträdelser, som i denna stadga äro belagda med ansvar, och
njute de enahanda hägn och vitsord, som enligt lag och särskilda författningar tillkomma
dem, hvilka Konungens, Dess embetsmäns eller Rättens ärenden gå.°
1 öfrigt vare en hvar berättigad att dylika öfverträdelser åtala.
§ 24.
Böter, som efter denna stadga ådömas, skola fördelas sålunda, att en tredjedel
tillfaller Kronan och tvä tredjedelar åklagaren.
I händelse af bristande tillgång, förvandlas böterna enligt allmän strafflag.
Vildbråd, sorn efter § 21 är förverkadt, eller dess värde, derest djuret ej
kan tillrättaskaffas, tillfälle åklagaren ensam.
Hvad om jagträtt i § 3 sagdt är; vare icke tillämpligt å jordbrukare, till hvilken
hemman är upplåtet förr än denna stadga utfärdades.
Vite, som kan vara stadgadt för oloflig jagt, må icke vidare tillämpas.
12 §. Jagar någon olofligen i annans hägnade jagtpark eller djurgård; dömes till böter.
Har han dervid fällt, sårat eller fångat elg, hjort, rådjur, ren eller svan; straffes med
fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under 50 R:dr.
.... ,_..13 För oloflig jagt å annans mark, sorn ej till jagtpark eller djurgård inhägnad är,
botes högst 100 R:dr. ° ’
, ™ sofV,J2 § 2 morn. sage, dervid fäldt, såradt eller fångadt; vare bot från och
rasd 20 till och med 200 R;dr.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 34.
I ort, der förening är ingången till åstadkommande af högre belöning för
rofdjurs dödande, än som hittills efter lag utgått, må på nytt aftal bero, huruvida
och i hvad mån bidrag dertill hädanefter skall utgifvas. Likaså vare det menighet
tillåtet att ingå förening för en större rofdjursfångst, antingen genom skallgång eller
andra anstalter, så vida öfverenskommelse derom i behörig ordning uppgöres. För
de rofdjur, sorn genom skallgång, föranstaltad till följd af dylik förening, blifvit fångade
eller dödade, njutes icke belöning.
I de län, der jagtkassor finnas bildade, öfverlemnas dessa till Landstingens
förfogande.
Utdra// af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför H. M. Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 20 Mars 1865.
N ä rv a rande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve v. Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, enligt Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrts nådiga Proposition
till Rikets Ständer med förslag till ny Jagt-stadga,
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag; i öfverensstämmelse
hvarmed nådig Proposition, af den lydelse bilagan till detta
Protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
.Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\? 94.
9
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet infor H. M. Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den SO Februari 4863.
Närvarande:
Hans Excellens .Tustitie-Statsniinistcrn, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsmini tern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve v. Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt föredrog i underdånighet:
1:0.
Skogs-styrelsens underdåniga utlåtande, angående Högste Domstolens yttrande
öfver Styrelsens förslag till ny Jagtstadga samt med förnyadt förslag till berörda
Stadga; och i sammanhang dermed
2:0.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förhöjda böter m. m. för
oloflig elgjagt;
3:o.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förbud mot begagnade af
s. k. elgdrag samt om förändring i vissa delar af föreskrifterna rörande rofdjursjagt;
4:0.
Skogs-styrelsens underdåniga utlåtande, angående Svenska Jägareförbundets
kommittées ansökning om skärpta ansvarsbestämmelser lör elgars olofliga skadande,
dödande eller fångande m. m.; samt
5:o.
Skogs-styrelsens underdåniga utlåtande, angående förste Hofjägmästaren
Grefve C. M. Lewenhaupts framställning om skärpt ansvar för dödande, fångande
m. m. af fridlyst vildbråd under otillåten tid.
.Bih. till R. St. Prot. 1862 k 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 lläft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition %Xs 94.
Föredragande Herr Departements-chefen yttrade i underdånighet:
”Det förslag till förnyad Jagtstadga, hvilket nu i underdånighet framlägges
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande, är hufvudsakligen grundadt på Skogsstyrelsens
i ämnet afgifna underdåniga förslag och utlåtanden. I allmänhet får jag
derföre också i afseende på grunderna för det nya förslaget, samt de äfvikelser från
nu gällande lagstiftning, hvilka deruti förekomma, hänföra mig till de motiver härför,
hvilka blifvit af Skogs-styrelsen anförda och närmare utvecklade. I åtskilliga
fall har jag likväl ansett, att ändringar i Skogs-styrelsens förslag borde göras, och
för dessa ändringar, sä vidt de äro af någon väsendtligare beskaffenhet, jemte skälen
dertill, äfvensom för de alternativa framställningar, som af Skogs-styrelsen blifvit
gjorda, anhåller jag nu i underdånighet att i korthet lä redogöra.
De allmänna bestämmelserna rörande jagträtten äro i nu förevarande förslag
uppställda i närmaste likhet med det sednare alternativ, som Skogs-styrelsen, på
grund af Högste Domstolens anmärkningar vid det första förslaget, har afgifvit,
och skilja sig från nu gällande stadganden egentligen blott deruti, att jakträtten på
härads-allmänningarne uttryckligen blifvit Kongl. Maj:t förbehållen. Såsom stöd
härför anför Skogs-styrelsen, bland annat, vigten deraf, att dessa allmänningar,
jemte kronoskogarne, måtte göras till ett slags fridlysta hem, hvarifrån vildbrådet
sedermera kunde utbreda sig. Afven jag delar fullkomligt denna åsigt och tror att
det föreslagna stadgandet är destomera lämpligt, som ett öfverlåtande af jagträtten
till samtlige delegarne i dylik allmänning, eller häradsboerna, skulle för deni sjelfva
medföra icke fördel och nytta, utan snarare motsatsen. Ty då man besinnar huru
svårt det blefvc för den bevakande personalen å allmänningen, att kontrollera jagträtten,
derest den utsträckes till alla delegare i allmänningen och att en dylik jagtmark
således kunde anses sä godt som till spillo gifven åt alla, är det tydligt att
allt nyttigt vildt derstädes snart skulle komma att nästan helt och hållet utrotas,
och följden blefve dä, såsom nyss nämndes, att åtminstone det ojemförligt största
antalet af delegarne icke komme att hafva någon vinst eller nytta af en dylik jagträtt,
utan i stället för all framtid beröfva 'es fördelen att i sitt grannskap ega ett
stamhåll för vilda djur, hvarifrån de småningom kunde spridas till andra egor.
Då jagträtt, likasom fiskrätt och andra dylika rättigheter, utgör en af de
förmåner, som äro förenade med jordens besittning, och, enligt min tanke, något
giltigt skäl ej finnes att i lag stadga särskildt undantag endast för denna förmån,
har jag ansett jagträtt å jord, som är till bruk åt annan upplåten, böra tillhöra
brukaren, der ej annorledes om jagt efter nyttigt vildt aftaladt blifvit. Att jordegare
i sådant fall skulle hafva rätt att genom aftal förbehålla sig jagträtt jemväl
efter rofdjur, torde deremot icke vara förenligt vare sig med den vidsträcktare
rätt till sådan jagt, som förslaget i allmänhet medgifver, eller med brukarens rät
tighet
att freda sin egendom från skada af dessa djur.
Enär jagten lör innevånarne i Norrland ofta utgör ett vigtigt näringsfång
och gränserna mellan Kronans och enskilda områden derstädes i allmänhet ännu ej
blifvit bestämda; har jag icke trott det vara skäl att, på sätt Skogs-styrelsen föreslagit,
åtminstone för närvarande och så länge detta tillstånd varar, förbehålla Kronan
jagträtten å dess skogar och marker i Norrland, eller att. efter sockengränser
bestämma jagträtten å oafvittrad skog; och sådant destomindre, som det i allt fäll
torde blifva ganska svårt, om icke omöjligt, att fä dylika lagbud åtlydda och efterlefda.
Enligt nuvarande jagtlag skulle endast den, som betalar skatt för skytte,
hafva rätt att jaga i skärgårdar, pä klippor och skär, som ej lyda till visst hem
-
Kongl. May.ts Nåd. Proposition ,jW 94.
11
man, äfvensom ute på öppna hafvet. Då emellertid något hemman’ eller lägenhet
numera icke torde finnas, som fått sig skatt åsatt lor dylik jagträtt; lika litet som
för rättighet till äggtägt, har jag ansett alla stadgnnden härom böra för framtiden
försvinna, och har derföre, enligt det nya förslaget, rättigheten till jagt på oafvittrad
skog, och å, Kronan efter afvittring tillfallen, öfverloppsmark i de norra länen, äfvensom
i skärgård, pä klippor och skär, som ej lyda till visst hemman, samt ute
på öppna hafvet, blifvit tills vidare frigifven för hvarje Svensk man.
I afseende på rättigheten att jaga rofdjur pä annans egor har Skogs-styrelsen
framställt två olika förslag. Enligt det ena förslaget skulle man ej hafva rätt att
förfölja uppjagadt rofdjur inpå annans mark i annat lall, än att djuret förut vore
såradt, och ej heller ega rättighet att anställa jagt efter rofdjur ä annans mark,
utan att jordegaren sådan medgaf.
Enligt det andra förslaget är jagträtten i thy fall mera utsträckt, så att de
större och skadligare rofdjuren. björn, varg, lo, jerf, kunna förföljas inpå annans
egor, äfven om djuret förut ej blifvit såradt, och att enhvar har rätt att, efter föregången
tillsägelse, anställa jagt efter dessa djur äfven å annans mark.
För min del har jag ansett, att det sednare af dessa förslag, hvilket åsyftar att, i
öfverensstämmelse med de åsigt er Rikets Ständer vid riksdagen 1860 uttalat, medgifva
en vidsträcktare jagträtt efter de skadligare rofdjuren, bör föredragas, äfvensom
att, enligt samma Ständers begäran, enhvar bör vara berättigad att hvar som
helst uppsöka och ringa björn i ide, utan att behöfva förut härom tillsäga jordegaren,
samt att man vid sådant tilfälle bör skyddas i sin rätt, att sjelf få njuta frukterna
af jagten.
Hvarken i nu gällande jagtstadga eller i Skogs-styrclsens förslag finnes bestämdt
uppgifvet, hvilka slag af vilda djur, som böra anses för rofdjur. Detta torde
emellertid vara af behofvet påkallad t; ty eljest har man skäl befara, det månget
för menniskan nyttigt djur kommer att blifva an se dt för rofdjur och såsom sådant
förföljdt och utrotadt.
Jag har ock funnit mig ega destomera skäl till en dylik åtgärd, dä nu gällande
jagtstadga, såsom exempel pä rofdjur, uttryckligen nämner, bland andra, äfven
ugglan, fastän denna fogel, efter hvad nyare vetenskapliga forskningar ådagalagt,
är en bland de nyttigaste för jordbruk och trädgårdsskötsel.
Det är mig icke obekant, att några andra djurarter, än de, som här blifvit
räknade till rofdjur, af mången anses vara mera skadliga än nyttiga, men då äsigterna
härom äro delade, har jag trott det vara rådligast att, så vidt möjligt är, inskränka
antalet af de djur, som borde lemnäs till pris åt allmän förföljelse och
utrotning.
Af alla, de ämnen, som tillhöra lagstiftningen om jagt, torde ett af de mest
omtvistade vara frågan, hvilka arter af nyttiga vilda djur böra fridlysas, och under
hvilken tid fridlysning i hvarje fall bör ega rum. Att förhållandet måste vara sådant
kan ej heller förvåna, dä man vet, att naturvetenskapen dagligen gör nya
upptäckter om de vilda djurens lefnadsvanor och deras verksamhet, såsom länkar
i naturens ordning. Derjemte mäste det alltid blifva svår’, att utfinna en gemensam
fridlysningstid för ett land med så vidsträckt område och så olika klimatiska
förhållanden som Sverige. Kommer nu härtill att rikets innevånare sedan lång tid
tillbaka varit vane att mera än andra nationer godtyckligt och skoningslöst utöfva
jagten efter vilda djur, och att denna sed ej heller kan helt och hållet åsidosättas
vid öfvergången tili en mera begränsad jagträtt, så inses lätt, huru svårt det mäste
blifva att på ett fullt tillfredsställande och ändamålsenligt sätt ordna denna del
12
Kongl. Majlis Nåd. Proposition ,j\? 94.
af lagstiftningen om jagt. Med afseende på allt detta har jag ej funnit skäl att
från Skogs-styrelsens förslag angående de djurslag, sorn borde under viss tid fridlysas,
göra annan afvikelse, än att dä dubbla beckasinen, efter hvad kändt är, under
lektiden om våren lätt kan åtkommas och utrotas, denna fågelart, som sednare
pä sommaren erbjuder en nyttig och angenäm jagt, äfven blifvit fridlyst under tiden
från den 15 Mars till och med den 10 Juli.
Uti sitt första förslag har Skogs-styrelsen bestämt den allmänna fridlysningstiden
från den 15 Mars till och med deri 15 Augusti. Uti det sednare förslaget
åter har Styrelsen förkortat denna tid till den 1 Augusti. Med afseende dels pä
gamla vanor, dels på förhållandet i de södra orterna, torde väl ock den först föreslagna
tiden vara något för lång och derföre äfven locka tili öfverträdelser, men
då det sednare förslaget å andra sidan medför den olägenhet, att honorna ännu i
början af Augusti månad alltför lätt, synnerligast genom skytte med lock, kunna
bortskjutas, hvarigenom de späda ungarna gifvas till spillo åt sina naturliga fiender,
så har jag ansett, att fridlysningstidens slut borde bestämmas till den 10 Augusti
såsom en lämplig medelväg emellan nyssnämnda af Skogs-styrelsen föreslagna tidpunkter.
Af enahanda skäl är ock fridlysningstiden för andslägtet framflyttad från
den 1 till den 10 Juli.
Enligt Skogs-styrelsens förslag skulle jagten efter hjort, rådjur och vildren
vara tilläten endast under Augusti, September och Oktober månader. Dä emellertid
parningstiden för hjort och rådjur just inträffar under dessa månader, dä köttet
är mindre välsmakande, och rättigheten att skjuta vildren i Norrlands vidsträckta
skogar icke torde böra inskränkas till så liten del af året, som Skogs-styrelsen föreslagit,
har jag trott att jagten efter dessa djur hädanefter, liksom hittills, ej må förbjudas
under annan tid af året än den för andra nyttiga djurarter i allmänhet stadgade
fridlysningstiden, eller från den 15 Mars till och med den 10 Augusti.
Lika med Högste Domstolen har jag ock ansett, att då någon tilltalas, för
det han under förbjuden tid till försäljning utbjuder vildbråd, den tilltalades rätt
att bevisa, det han på lofligt sätt förvärfvat vildbrådet, icke må inskränkas utöfver
hvad allmän lag i andra fall medgifver.
I Skogs-styrelsens förslag rörande rättigheten att begagna vissa jagtmedel,
samt sättet och vilkoren derföre, äro ock några förändringar af mig föreslagna, hufvudsakligen
föranledda deraf, att jagträtten efter rofdjur blifvit utvidgad; att vissa
för boskapen farliga jagtmedel icke skäligen böra fä oinskränkt användas å samfäld
mark, och att, då jagthund, åt sig sjelf lemnad, är måhända den mest förstörande
fiende till nyttigt vildt, föreskrifterna i afseende på sådan hunds lösgående under
förbjuden tid, och pä annans jagtmark, bort närmare bestämmas.
Då ett bland de hufvudsakliga ändamålen med ny jagtstadga är att upphäfva
alla hittills gällande föreskrifter om skyldighet att utrota rofdjur, vare sig genom
skallgång, jagttyg eller på annat sätt, äfvensom skogsbetjeningens särskilda åligganden
att bidraga till utrotande af dessa djur, samt att i stället genom betydligt höjda
belöningar uppmuntra den frivilliga jagten efter rofdjur, så utbeder jag mig att
något närmare fä vidröra detta ämne.
I 1808 års jagtstadga föreskrefs två olika medel i ändamål att utrota, rofdjur.
Det ena medlet var belöningar för deras dödande, det andra bestod i alla
jordegares förpligtande att genom skallgång samt anskaffande af vissa jagttyg medverka
till deras utrotande. Med det sednare af dessa medel sammanhänger äfven behofvet
af en särskild jägeristat, hvars uppgift skulle vara dels att anordna och leda
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\f 94.
13
från två olika principer. I ena fallet afsåg man att genom belöningar stegra och
uppmuntra den enskildes frivilliga verksamhet; i det andra åter ville man komma
till samma mål genom aflönade tjenstemän och enskildas biträde, framkalladt
genom laga tvång. Den sistnämnda methodens olämplighet samt de härpå grundade
åtgärdernas otillräcklighet, mäste emellertid snart visa sig; och det dröjde ej
heller längre än till är 1823, då Kongl. Maj:t genom Cirkulär-brefvet den 19 Augusti
förordnade, att, om i någon ort särskild öfverenskommelse blefve träffad och
till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnad, i ändamål att genom andre än de i 1808
års jagtstadga påbudna medel utöda rofdjur, Kongl. Maj: t ville efter omständigheterna
pröfva, huruvida sådant aftal kunde fastställas, och i följd deraf ortens innevånare
befrias från de i jagtstadgan bestämda skyldigheter i afseende på rofdjurens
utrotande. Dessa i nyssnämnda Kongl. Bref antydda öfverenskommelser hafva alla
gått ut derpå att, genom förökadt sammanskott till länets jagtkassa, anskaffa medel
till förhöjda belöningar, för att pä samma gång ytterligare uppmuntra den enskildes
frivilliga verksamhet till rofdjurens utrotande och befria länets innevånare frän
skallgång och skyldigheten att anskaffa och underhålla jagttyg, m. m. Då det nu
föreslås att för utrotande af rofdjur hädanefter anlita endast (len enskildes frivilliga
verksamhet, och på lämpligt sätt uppmuntra denna verksamhet genom ökade belöningar,
innefattar således detta förslag blott en vidsträcktare tillämpning af en redan
pröfvad och häfdvunnen grundsats.
Vid sådant förhållande måste likväl för att ändamålet skall vinnas, belöningarne
för dödande af rofdjur i betydlig män höjas och rörande de. belopp, som i
detta hänseende blifvit af Skogs-styrelsen föreslagna, har jag ej ansett annan förändring
behöflig, än att, enär lodjuret, om ock mindre allmänt, likväl anställer mera
förödelse bland husdjur än vargen, belöningen för dödande af lodjur och varg bör
vara lika stor, eller 25 R:dr för begge; att belöningen för jerf skäligen må nedsättas
till 10 R:dr, enär detta rofdjur är mindre allmänt och ej sällan åtnöjer sig med
annan föda än köttet af lefvande djur; samt att listan på belöningar för de mindre
skadligare rofdjuren lämpligen må förenklas på det sätt att dessa rofdjur sammanföras
till endast två afdelningar.
Att, på sätt hittills skett, debitera och uppbära en särskild skatt, i ändamål
att dermed anskaffa penningar till betalande af belöningar för dödade rofdjur,
samt att särskildt för hvarje härad eller län använda dessa medel, är i förra hänseendet
icke öfverensstämmande med rigtiga och numera allmänt antagna financiela
grundsatser, och skulle, i det sednare, enligt min tanke, vara hvarken lämpligt eller
billigt. Det må visserligen vara sannt att rikets alla provinser icke äro i lika hög
grad besvärade af skada genom rofdjur; att belöningar för dödande af rofdjur icke
komma att uppgå till samma belopp i alla län och att således, om penningarne tagas
af allmänna medel, innevånarne i de sydligare delarne af riket blifva i viss mån
betungade med utgifter till belöningar för dödande af rofdjur i de norra länen.
Men enahanda är ock förhållandet med åtskilliga andra utgifter af allmänna medel,
som ofta nog komma blott en liten del af riket tillgodo, ehuru rikets alla innebyggare
leinnat bidrag till deras bestridande.
Såsom exempel härå må, bland andra, endast erinras om de icke obetydliga
uppoffringar, som Statsverket sedan flera är tillbaka måst vidkännas, och fortfarande
gör, för att binda flygsand å enskildes egor i rikets södra provinser.
Jag tvekar derföre icke att i underdånighet föreslå, det kostnaderna för belöningarnes
betalande mätte utgå af allmänna medel, isynnerhet sorn derigenom äfven
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 94.
undvikas de utgifter och besvär som eljest skulle uppkomma genom debitering, uppbörd
och kontroll af cn särskild för ändamålet pålagd skatt.
I öfverensstämmelse härmed har jag ock föreslagit betydligt förenklade föreskrifter
i afseende pä vilkoren för erhållande af belöningar. Ty i sådant fall är
det tillfyllestgörande, om den, som söker belöning, endast visar, att roldjuret blifvit
dödadt inom riket, utan afseende på kommunen, häradet eller länet, der sådant
skett, hvarföre också, enligt förslaget, något annat intyg derom icke erfordras än
af Kronofogde, Länsman eller Ordförande i kommunalstyrelse.
Med ledning af de uppgifter Skogs-styrelsen meddelat om antalet dödade
rofdjur under åren frän och med 1849 till och med 1857. skulle ärliga utgifterna
för belöningar under denna tid, i händelse de utgått till nu föreslagna belopp,
hafva stigit till omkring 35,000 Ridr; men då man måste antaga, att ökade belöningar
jemväl skola öka antalet af dödade rofdjur, torde blifvande utgifter för dylika
belöningar icke böra beräknas till mindre än 50,000 Kidr årligen, hvaremot
också kan förmodas att i den mån rofdjuren, genom de förhöjda premierna blifva
alltmera utrotade, denna utgift bör komma att framdeles betydligen minskas.
I det af Eders Kongl. Majit till Rikets Ständer öfverlemnade förslag till
strafflag är äfven infördt stadgande om ansvar för oloflig jagt ä annans mark.
Vid sådant förhållande torde det vara lämpligast att i sjelfva stadgan endast hänvisa
till dessa lagrum, men i en bifogad not lemna allmänheten upplysning om deras
innehåll.
Det af Skogs-styrelsen föreslagna särskilda ansvar för det fall, att någon
till Skogs-staten hörande embets- eller tjensteman beträd es med oloflig jagt, torde
ock, jemte dermed sammanhängande föreskrift om forum för beifran af dylik Öfverträdelse,
böra utur förslaget uteslutas, enär dessa bestämmelser, om de icke må
anses vara inbegripna under 25 Kap. i nyssnämnda förslag till strafflag, hafva sin
rätta plats i en blifvande instruktion för skogs-staten.
Alla vänner af en vårdad jagt äro ense derom, att ett bland de kraftigaste
medlen till befordrande af jagtlagars efterlefnad, är rättigheten för enhvar att beifra
öfverträdelser deremot; och då äfven jag delar denna åsigt, hvilken ock gjort
sig gällande i nuvarande jagtstadga, har jag i sådant syfte föreslagit ett tillägg
till Skogs-styrelsens förslag.
Då sannolikt är, att högst ringa om ens någon del af värdet för det förverkade
vildbråd, som blifvit dödadt ä Kronans mark, kan komma Kronan tillgodo
genom dess försäljning, torde det vara lämpligare, att detta vildbråd äfvensom ersättningen
för dess värde bör tillfalla, icke Kronan, pä sätt Skogs-styrelsen föreslagit,
utan åklagaren ensam, såsom en ytterligare uppmuntran åt honom.
Enligt den af Rikets Ständer i skrifvelse den 21 Februari 1857 uttalade
önskan, har Skogs-styrelsen föreslagit att böter, som ådömas för oloflig jagt, skulle
förvandlas, icke till fängelse vid vatten och bröd, utan endast till enkelt fängelse.
Orsaken till denna af Rikets Ständer yttrade åsigt torde hufvudsakligen hafva varit
den, att grunden för förvandling af böter till fängelse vid vatten och bröd, enligt
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, är alltför sträng, dä fråga uppstår att
tillämpa den vid förvandling af de höga böter, som, till följd af förändradt penningevärde,
nu måste stadgas för lagöfverträdelser.
Då nu emellertid Eders Kongl. Majit i förslaget til strafflag antagit en ny
grund för förvandling af böter, hvilken grund är så betydligt förändrad, att t. ex.
böter till belopp af 63 Ridr, hvilka nu skola förvandlas till 28 dagars fängelse vid
vatten och bröd, enligt nyssnämnda förslag, komma att motsvara endast 9 dagar
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\i‘ 94.
15
sådant fängelse; har jag ansett något hinder eller olägenhet icke mota orri böter,
ädömda för öfverträdelse!1 emot jagtstadgan, framgent, såsom hittills, förvandlas enligt
allmän lag, under förutsättning likväl, att ny jagtstadga icke utfärdas förr än
den nya strafflagen varder till efterrättelse kungjord.
Öfriga af mig föreslagna mindre förändringar torde vara till syftemålet så
klara, att något missförstånd i afseende på dem ej bör kunna uppstå.
På de grunder som nu blifvit i korthet anförda och utvecklade, har det
förevarande förslaget till ny jagtstadga blifvit uppgjordt. Då emellertid detta ärende,
enligt sin natur, innefattar frågor, hvarom icke lärer böra stadgas utan Rikets Ständers
medgifvande, samt dessutom förslaget i vissa afsecnden är beroende på anvisandet
af nödiga medel: men ett afskiljande och en särskild behandling af vissa
delar af förslaget icke lämpligen kan ega ruin: hemställer jag i underdånighet att
förslaget i sin helhet måtte genom nådig Proposition meddelas Rikets Ständer till
erforderlig granskning, och deras svar afvaktas, innan Eders Kongl. Maj:t, efter
slutlig pröfning, om stadgans utfärdande i nåder förordnar.
Derjemte får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj.t måtte,
för den händelse förslaget om erläggandet af premier för rofdjurs dödande, vinner
Rikets Ständers bifall, äska ett belopp af 50,000 R:dr årligen, att från och med
början af nästa statsregleringsperiod, såsom förslagsanslag till belöningar för rofdjurs
dödande, uppföras å Riks-statens 7:de Hufvudtitel; men att deremot i sådant
fall nu befintliga jagtkassor inom de särskilda länen, angående hvilkas belopp uppgift
härjemte bifogas, mätte öfverlennäs till vederbörande landsting, att efter deras
ompröfning användas.
llvail jag här ofvan i underdånighet anfört och föreslagit innefattar ock
svar såväl å Svenska Jägareförbundets kommittées underdåniga ansökning om skärpta
ansvarsbestämmelser för oloflig elgjagt, som ä förste Hofjägmästaren Grefve Lewenhaupts
framställning om ökadt ansvar för jagt efter fridlyst vildbråd under förbjuden
tid, hvarföre något särskildt yttrande i anledning af dessa framställningar icke
erfordras.” ><
Hvad Herr Departements-chefen sålunda i underdånighet yttrat och hemställt
och deruti Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde, behagade Kongl. Maj:t i
nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
Ossian Baeckman.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\2 94.
Note ur Protokollet öfver Justitie-Är end en, hållet uti Kongl. Maj.is Högste
Domstol Thorsängen den 22 November 4860.
Närvarande:
Justitieråden: Alexanderson,
Hoffstedt.
Gyllenhammar.
Qvensel,
Cramér,
Friherre Leuhusen,
Almqvist.
Revisions-sekreteraren Adlercreutz föredrog i underdånighet:
Kongl. Majrts nådiga Remiss den 23 September 1859, hvarmedelst, uppå
underdånig anmälan af Chefen för Finans-departementet] Kongl. Majit täckts inhemta
Högste Domstolens underdåniga utlåtande i anledning af Skogs-styrelsens
underdåniga skrifvelse den 15 i samma månad, deruti bemälde Styrelse, till följd
af Kongl. Maj:ts, uti nådig Skrifvelse den 22 Oktober 1858 och Remiss af den 11
Mars 1859. Styrelsen gifna nådiga befallning att upprätta underdånigt, förslag till
förnyad jagtstadga och dervid ställa sig till efterrättelse de åsigter i ämmet, som
hos Rikets dä sednast församlade Ständer i afseende pä nödvändigheten af förändring
i åtskilliga delar af 1808 års jagtstadga gjort, sig gällande, äfvensom att pä
samma gäng under öfvervägande taga en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Jemtlands län gjord underdånig framställning om vitesförbud mot så kallade elgdrag
eller gillrade spjut för elgfångst, — i underdånighet öfverlemnat af Styrelsen
uppgjordt underdånigt förslag till ny jagtstadga; varande derjemte i Skogs-styrelsens
berörda skrifvelse hemstäldt, att, derest Kongl. Majit skulle godkänna omförmälda
förslag till jagtstadga, deraf torde böra följa, att 29 Kap. 4 § MissgerningsBalken
varder ändrad i enlighet, med ordalydelsen uti §§ 15 och 16 af förslaget
samt att 23 Kap. Byggninga-Balken förklaras upphöra att vara gällande.
I sammanhang härmed föredrogos följande Kongl. Maj:ts nådiga Remisser,
nemligen:
dels af den 24 Augusti innevarande år, i anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 11 i samma månad, deruti Rikets Ständer, på anförda
skäl, ho” Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, ej mindre de i Kongl. Kungörelsen
den 30 September 1853 stadgade böter för oloflig elgjagt mätte fördubblas,
än ock den ersättning, till hvars lifgifvande den sakfällde för sådan förbrytelse gör
sig skyldig, bestämmes till minst 150 R:dr Riksmynt;
dels af den 14 sistlidne September, i anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 25 lorutgångne Augusti, deru i Rikets Ständer, på anförda
skäl, ej mindre hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit det Kongl. Majit, vid
granskning af det utaf Skogs-styrelsen uppgjorda förslag till en ny jagtstadga,
täcktes
Kongl. May.ta Nåd. Proposition JW 94.
17
täcktes i nåder tillse, att deruti jemväl intages ett stadgande, hvarigenom användande
af sä kallade elgdrag blifver vid samma ansvar, som för begagnande af gillrade
skjutgevär redan finnes stadgadt, helt och hållet förbjudet, än ock i underdånighet
anmält den önskan, att de beträffande rofdjursjagt hittills gällande föreskrifter
må uti den förväntade nya Jagt-stadgan förändras uti den syftning, att dels
det lemnäs öppet för hvem som helst att inholma björn, hvarhelst den anträffas,
och tillika genom någon ansvarsbestämmelse beredes den som inholmat björn säkerhet,
att ingen annan, med vetskap om den förres äldre rätt, genom djurets uppskrämmande
beröfvar honom frukten af hans möda, samt dels det tillätes den som,
å egna egor, eller der han fått tillstånd att jaga, uppdrifvit björn, varg eller lo,
att, äfven om djuret icke är såradt, förfölja det in pä annans mark, utan särskild
anmälan hos jordegaren, saint der fälla detsamma och behålla hvad han fällt; och
dels af den 6 innevarande månad, i anledning af en utaf Svenska Jägareförbundets
komité till Kongl. Majit i underdånighet ingifven skrift af den 23 sistlidne
Maj, deruti bemälda komité, på anförda skäl, i underdånighet hemställt om
icke Kongl. Majit skulle finna för godt i nåder stadga, att ”den, som, utom i hägnade
djurgårdar, olofligen skadar, dödar eller fångar elg under den i Kongl. Kungörelsen
den 30 September 1853 förbjudna tid, skall första gängen för hvarje djur böta
150 Ridr Riksmynt, med skyldighet derjemte att i de fali, dä djuret icke tillrättafäs,
sä att värdering derå kan ske, eller återfås i så skämdt skick alt det förlorat sitt
värde och icke kan användas, utgifva ersättning för hvaije djur med 150 Ridr, allt
Riksmynt, ehvad djuret [alles å enskilda eller allmänna egor. Sker sådant andra
eller flera gånger, bote hvarje gång för hvarje djur 200 Ridr och utgifve för ofvannämnda
fall ersättning af 150 Ridr Rimt för hvarje djur;” i sammanhang hvarmed
komitéen vidare i underdånighet hemställt, huruvida Kongl. Majit icke skulle finna
godt i nåder, att dels upplifva den i 5 Art. 3 § af 1808 års Jagt-stadga lem
nade,
men numera gamla, och säkerligen för större delen af allmänheten okända
rätt, det ”hvar och en eger att åtala förbrytelser emot Jagt-stadgan,” hvartill
borde tilläggas ”och de sednare tillkommande författningar, som derutinnan gjort
ändringar; eller tillägg,” och dels stadga:
”Åklagare eller måls- och jordegare, sorn talan anställt, eger att såsom ensak
åtnjuta de böter, hvartill någon för olofligt skadande, fångande och dödande
af elg under förbjuden tid gjort sig förfallen.
Ersättning för det fällda elgdjuret, då det ej kan tillrättaskaffas eller ej,
till följd af förskämning, kan användas, gånge, då det är fäldt på enskild mark,
hälften ,jill åklagaren och hälften till jordegaren.
År djuret fäldt pä allmän mark, gånge hälften af ersättningen till åklagaren
och hälften til! jagtkassan. Har jordegare sjelf under förbjuden tid fällt
elgdjur ä egen mark, tillfälle ersättningen för djurets värde hälften åklagaren och
hälften jagtkassan.
Dä ett olofligen, under förbjuden tid fäldt elgdjur tillrättafäs, varde det af
ojäfvig kronobetjening värderadt och sedermera å auktion lorsäldt. Köpeskillingen,
jemte hvad deri i den uppskattade ersättningen brister och af den sakfällde skall
ersättas,, gånge till delning på sätt ofvan sagdt är.
Åklagares och målsegares andel i böter och ersättning bör först utgå, så
långt tillgång dertill hos den sakfällde finnes.
Hvad af tillgång i böterna brister skall förvandlas och aftjenas på sätt för
-
JBih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Håft. 3
18
Kongl. Majit g Nåd. Proposition JVä 94.
ut stadgadt är eller Kongl. Maj:t kan finna godt i nåder stadga;” — hvarjemte
komiteen i underdånighet hemställt, huruvida icke ersättningen, eller hvad deri
brister, borde af ilen sakIallde, vid saknad tillgång dertill, med arbete till den, sorn
är till ersättningen berättigad, aftjenas; Äfvensom komitéen slutligen i underdånighet
föreslagit, det Kongl. Majit måtte i nåder täckas meddela, förtydligande af
Kongl. Jagt-stadgan den 13 April 1808 samt Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober
1851, äfvensom hittills gällande författning angående oloflig elgjagt, derest förändring
deri ej sker, att deri stadgade böter eller ersättning för den, som jagar, dödar,
säljer eiler köper fridlyst vildt under förbuden tid, skola ädömas för hvarje
djur; i anledning af hvilken skrift Skogs-styrelsen infordradt underdånigt utlät inde
afgifvit.
Med föredragningen och granskningen af ofvanomförmälda underdåniga förslag
till Jagt-stadga, jemte öfriga i sammanhang dermed anmälda underdåniga
framställningar i ämnet, hanns ej till slut, innan Högste Domstolens ledamöter vid
vanlig tid åtskildes.
Ex protocollo,
J. F. Hellman.
Note ur Protokollet öfver ett Justitie-Ärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högste Domstol, Fredagen den 23 November 1860.
Närvarande:
Justitieråden Alexanderson,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Qvensel,
Gramér,
Friherre Leuhusen,
Almqvist.
Fortsattes oeh slutades föredragningen af det i Högste Domstolens Protokoll
sistlidne gårdag omförmälda förslag till förnyad Jagt-stadga, jemte åtskilliga i ämnet
gjorda underdåniga framställningar, varande ett tryckt exemplar af berörda förslag till
Jagt-stadga detta Protokoll bifogadt.
Vid den af omförmälda förslag till ny Jagt-stadga, jemte öfriga underdåniga
i ramställningar, företagna granskning i de delar, hvilka ansågos tillhöra Högste Domstolens
bedömande, blefvo, i den ordning förslaget föranledde, följande anmärkningar
framställda, nemligen
vid §§ 1, 2, 3, 4 och 5.
De häremot svarande stadganden i 1808 års Jagt-stadga syntes till ej mindre
innehåll än uppställning ega företräde samt böra i det väseudtligaste bibehållas, dock
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JYs 94.
19
med de jemkningar, sorn kunde erfordras, i händelse Kongl. Maj:t skulle godkänna förslagets
bestämmelser om jagträttighet å härads-allmänning för delegare deruti samt
å oafvittrade kronoskogar, der sådana finnas socknevis för dem, som inom socknen
äro boende.
vid § 8.
Högste Domstolen ansåg nu gällande stadgande derom, att den, som under öfvande
af loflig jagt. sårat djur. hvilket han dereiter följt in på annans egor och der
fällt, äfven må det fällda djuret behålla, destomindre hafva bort från denna § uteslutas,
sorn ett likartadt stadgande återfunnes i nästföljande g.
vid § 9.
I händelse Kongl. Maj:t skulle finna för godt att, i enlighet med hvad Rikets
Ständer i den sednare af deras skrifvelse!- hemställt, utvidga rättigheten till rofdjurs
jagt å andras egor, hvaremot Högste Domstolen icke hade någon erinran att göra,
blafve deraf en följd, att denna g borde i öfverensstämmelse härmed förändras.
vid § 13.
Högste Domstolens fleste ledamöter yttrade, att då med hägnade parker och
djurgårdar i förslaget otvifvelaktig! afsåges endast sådana instängda platser, hvilka användas
till vårdande af nyttigt vildbråd, uttrycket ”parker”, hvilket enligt allmänna språkbruket
eger en mera omfattande bemärkelse, ansågs, till undvikande af misstydning,
böra ur § utgå; och gällde denna anmärkning jemväl de efterföljande §§, der samma
uttryck förekommer.
Justitieråden Hoffstedt och Friherre Leuhusen förklarade sig icke biträda denna
anmärkning.
Vidare erinrades, att de uti ifrågavarande § förekommande orden ”tillåtas att”
syntes vara öfverflödiga och möjligen kunna föranleda en sådan uppfattning af stadgandet,
som skulle särskildt tillstånd erfordras.
vid § 14.
Högste Domstolen trodde giltiga skäl icke förefinnas att borttaga den nu medgifna
rättigheten för den, som under förbuden tid köper eller till försäljning innehar
fridlyst vildt, att, för sitt värjande, ådagalägga, att vildbrådet blifvit i^ tillåten tid
fångadt eller dödadt, äfvensom försäljning af vildbråd från hägnad djurgård, eller af
sådant vildt, som blifvit i laga ordning konfiskeradt eller från utrikes ort infördt, ansågs
böra vara tillåten, när bevisning om dylikt förhållande kunde företes.
vid § 15.
Denna § syntes, i hvad dermed varit åsyftadt att, för begagnande vid jagt å
rofdjur, förbjuda skjutgevär, endast så vida det funnes satt i förbindelse med giller,
hafva blifvit affattad på ett sätt, hvarigenom allt begagnande af skjutgevär vid sådan
20
Kongl. MajUs Nåd. Proposition J\l> 94.
jagt kunde anses förbjudet; hvilken anmärkning äfven omfattade åtskilliga efterföljande
§§, der bruket af gillrade skjutgevär skolat förbjudas.
vid § 17.
Högste Domstolens fleste ledamöter ansågo de fall, för hvilka särskilda föreskrifter
till det nyttiga vildbradets skyddande mot skada af lösgående hund kunde
vara af behofvet påkallade, vara uti nu gällande Jagt-stadga på ett ändamålsenligare
sätt angitna, än i förevarande §, som dessutom icke vore med erforderlig tydlighet affattad;
i hvilket afseende särskildt anmärktes, att de i mom. 2 förekommande ordalag
”då jagt efter nyttigt vildbråd är förbjuden” ej på detta ställe ega en tillräckligt bestämd
bemärkelse.
Justitierådet Alexanderson tilläde, att, derest rofdjuren skulle få jagas hela
året om, hvilket han ansåg, äfven för det nyttiga vildbrådets fredande, nödigt, syntes
begagnandet dervid af hund ej lämpligen kunna under större eller mindre del af året
förbjudas; och att för öfrigt förbud för jordegare, att, änskönt jagt icke utöfvades,
under så kallad förbuden tid medtaga lös hund i skog och hagar elier på annan hans
egen mark, troligen blefve för mången landtman en oangenäm inskränkning i hans
hittills utan ^särdeles missbruk, begagnade frihet, och syntes ej ens kunna utan förändring
qvarstå, ^emedan den tid, då jagt i afseende på ett slags vildbråd är förbuden,
är i afseende på annat vildbråd tillåten.
Justitierådet Qvensel var i så måtto skiljaktig, som han ansåg att, då i mom.
1 begagnandet af hund för jagt under viss tid förbjudes, Justitierådet ej kunde göra
anmärkning dervid att i mom. 2 medtagande af lös hund jemväl förbjudes, hvaremot
Justitierådet, i afseende på nödvändigheten att förtydliga de uppgifna uttrycken, sålunda
biträdde de fleste ledamöternas yttrande, att förtydligandet borde ske i den syftning,
att förbudet i mom. 2 icke komme att syfta på annan tid än den, efter hvad
nämndt är, i mom. 1 bestämda.
vid § 21.
Frågor om belöning för rofdjurs fångande och dödande förmenade Högste Domstolens
fleste ledamöter destomindre böra göras till föremål för Domstolarnes handläggning,
som egentlig tvist om rättighet till belöningens erhållande syntes icke böra förutsättas,
samt, genom förslagets antagande i denna del, onödig omgång och ofta betydlig
tidsutdrägt skall komma att vållas den, som till sådan belöning vore berättigad.
I denna anmärkning deltog ej Justitierådet Gyllenhammar.
vid § 22.
Högste Domstolens fleste ledamöter trodde icke föreskrift böra gifvas derom,
att de i denna § afsedda öfverenskommelser o vilkorligt skola inför domstol träffas,
helst sådant syntes olämpligt, åtminstone vid de tillfällen, då endast medlemmarne af
en och samma församling i öfverenskommelsen deltoge, eller ock, å andra sidan, fråga
vore att åstadkomma förening inom en större krets, än den, som utgjorde området för en
domstols behörighet, såsom t. ex. ett helt län.
Jqstitierådet Gyllenhammar biträdde icke den sålunda gjorda anmärkningen,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV$ 94.
21
vid § 23.
I sednare mom. saknades bestämmelse till hvad belopp böter borde ådömas den,
som i annans hägnade djurgård olofligen fällde, sårade eller fångade högdjur; och trodde
Högste Domstolen att, med afseeende jemväl på hvad Rikets Ständer i fråga om ansvar
för oloflig jagt yttrat, böterna i såväl förra, som sednare mom. borde något höjas
och kunde bestämmas från 25 till 400 R:dr.
vid § 24.
Afven här ansågs maximum af böter böra höjas, i förra mom. till 100 R:dr
samt i det sednare till 200 R:dr.
vid § 25.
Högste Domstolens fleste ledamöter yttrade, att, i stället för den lemnade hänvisningen
till § 24, borde, till förekommande af missförstånd, bestämdt utsättas bötesansvaret,
hvilket, oberoende af den föreslagna förhöjningen af böterna enligt nyssnämnde
§, torde kunna stadna vid det här ursprungligen åsyftade eller från 10 till 200 R:dr,
äfvensom, att, enär vid det förhållande att jagt i hägnad djurgård, för den som egde
jagträttighet derå, vore tillåten under alla tider af året, ovisshet vid författningens
tillämpning kunde uppstå, huruvida den, som olofligen i annans hägnade djurgård
öfvade jagt under tid, som eljest vore förbuden, derigenom ådroge sig ansvar jemväl
enligt nu förevarande §, antydning borde lemnäs om beskaffenheten af den olofliga jagt
å annan mark, som, under förbuden tid öfvad, föranledde tillämpning af det i denna
§ stadgade ansvar.
Justitierådet Alexanderson yttrade, att han ansåg böterna för oloflig jagt under
förbuden tid icke skäligen måga tredubblas emot hvad för samma slags jagt under
lofgifven tid bestämmes; och hemställde Justitierådet, om icke de grundsatser borde
iöljas, att öfverträdelse under förbuden tid af 24 § bestraffas med böter till dubbla
beloppet emot hvad der sägs, och att för jagt under förbuden tid å egen mark, af den
beskaffenhet, hvarom i 24 § stadgas, ansvaret skulle vara böter efter samma §, det
vill säga liksom för jagt på annans mark under tillåten tid.
vid § 2(1.
Stadgandet i sista punkten derom, att säljare och köpare skola straffas lika,
fann Högste Domstolen olämpligt, helst de omständigheter, hvilka böra inverka på
måttet af hvarderas straff, kunna vara af högst skiljaktig beskaffenhet.
vid § 27.
Enär det låter tänka sig att genom sådan öfverträdelse, som här omtalas, förbrytelse
jemväl blifvit begången emot andra i Jagt-stadgan innehållna bestämmelser,
äfven om skada icke skett, syntes stadgande icke hafva bort saknas derom, att det
särskilda ansvar, hvartill öfverträdare!) för sådan händelse kunde hafva gjort sig
skyldig, äfven borde honom ådömas.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\V 94.
vid § 28.
Innehållet af denna § vöre beroende af de förändringar, som kunde finnas
lampliga i § 17.
vid § 29.
Så framt ieke de särskilda bestämmelserne för de tjenstemän och betjente,
som skola öfver jagten hafva uppsigt, lämpligare kunde uti desses Instruktion inrymmas,
utan hvad här sägs skulle anses tillhöra Jagt-stadgan, hemställdes, om icke stadgandet
borde utsträckas så, att det omfattar äfven annan mark, än den, som är ställd under
den tilltalade tjenstemannens egentliga uppsigt, och skulle mom. 2 till större eller mindre
del bibehållas, hvilket icke syntes behöfligt, torde åtminstone redaktionen börajemkas,
emedan meningen ej kunde vara, att jordegarens rätt att eftergifva ansvaret utsträcktes
längre, än med § 32 mom. 1 instämmer.
vid § 30.
Det sednare morn., deri egentligen lemnäs hänvisning till hvad i allmänna lagen
är stadgadt, syntes, såsom öfverflödigt kunna utgå.
vid § 31.
Om, på sätt motiverna till författningen utvisade, ersättningen för hvarje under
förbuden tid utom hägnad djurgård dödadt eller fångadt högdjur ansåges böra tillfalla
Kronan, äfven för den händelse jagten vore utan tillåtelse å annans egor öfvad, förmenades
ett förtydligande af § i 'sådan syftning vara af nöden.
vid § 32.
Högste Domstolen fann giltig anledning icke vara för hand att. i fråga om sådana
förbrytelser, hvarom förslaget handlade, utsträcka allmänna åklagares eller andra
personers rätt att vittna utöfver hvad Lag i allmänhet medgåfve, hvarföre mom. 3 af
denna § synes böra utgå samt sista punkten af mom. 2 kunna utbytas mot ett stadgande
af innehåll, att tjenstemän och betjente vid Skogs- och Jägeri-staten torde i
och för sin befattning njuta det hägn och vitsord, som enligt lag eiler särskilda författningar,
tillkomma dem, hvilka Konungens, Dess embetsmäns eller Rättens ärenden gå.
vid § 35.
Då, enligt hvad här blifvit föreslaget, åklagaren komme att tillerkännas två tredjedelar
i värdet af det vildbråd, som, till följd af åtal för handel, utbjudning eller forsling
deraf under förbuden tid dömdes förbrutet, syntes Högste Domstolen lämpligt, att
en lika stor andel i det vildbråd, sorn, enligt § 31, på hans åtal blefve till Kronan
förverkadt, eller i ersättningen derför, jemväl skulle honom tillkomma. “
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVa' 94.
23
vid § 36.
I händelse anmärkningen vid § 21 godkändes, borde en motsvarande förändring
i denna § iakttagas.
vid § 37.
De uti inledningen till 1808 års Jagt-stadga förekommande ordalag ansågos här
kunna användas, hvarigenom den i Skogs-styrelsens skrifvelse väckta fråga om särskildt
förklarande, att 23 kapitlet i Byggninga-Balken upphört att vara gällande, komme
att förfalla.
Slutligen och i fråga om Skogs-styrelsens underdåniga erinran att, derest förslaget
till ny Jagt-stadga af Kongl. Majit godkändes, deraf torde blifva en följd att 29
kapitlet 4 § Missgernings-Balken borde ändras i enlighet med §§ 15 och 16 af förslaget,
så enär hela nyssnämnda kapitel af Missgernings-Balken ingått i det mera omfattande
lagförslag angående mord, dråp och annan misshandel å person, hvilket, af
Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte antaget, nu vore på Kongl. Maj:ts pröfning
beroende, ansåg Högste Domstolen omförmäida framställning icke till någon åtgärd
föranleda.
Härom skulle Note ur Protokollet till Finans-departementet expedieras.
Ex protocollo.
Sv. P. Ekstrand.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. korman, 1863.
Enligt elen sednast afslutade Riks-Hufvndbok för år 1860 bifogade tabell öfver Jagtkassemedlen utgjorde samma
kassas tillgångar vid nämnde års slut:
,  ■——■ —
Utestående Uppbörd.
Kontant
Utlånta
_
—;
Förskott.
Proprie-ba-
Fordringar.
Sura ma.
behållning.
medel.
Behållen.
Resterande.
Summa.
lans.
607
38
—
45
—
45
—
—
;
—
652
38
» Stockholms d:o  <
2,289
25
—
1,601
43
44
40
1,645
83
—
—
3,935
8
» Södermanlands d:o
709
20
—
260
39
260
39
—
928
24
1,897
83
» Ostergötlands d:o
727
85
—
75
62
-
75
62
—
—
803
47
» Gotlands d:o
7
50
. —
—
—
—
—
—
—
7
50
» Calmar d:o
2,282
61
—
4,655
67
4
51
4,660
18
—
—
6,942
79
» Blekinge d:o
332
42
—
17
50
3
75
21
25
—
—
353
67
» Jönköpings d:o
1,241
94
8,400
—
4,560
95
3
75
4,564
70
—
—
—
14,206
64
» Kronobergs d:o
407
37
—
7
50
—
7
50
—
—
414
87
» Christianstads d:o
165
98
2,000
—
241
97
4
242
1
—
—
2,407
99
» Malmöhus d:o
49
81
—
7
50
—
7
50
—
—
57
31
» Hallands d:o
245
31
—
2
50
—
2
50
—
—
247
81
» Göteborgs d:o
2,448
20
—
222
42
—
222
42
-
—
2,670
62
» Elfsborgs d:o
2,333
81
—
83
10
3
75
86
85
—
—
2,420
66
» Skaraborgs d:o
278
3
—
1,363
40
1
26
1,364
66
10
24
—
1,652
93
» Wermlands d:o
3,773
—
—
214
50
6
25
220
75
——
—
—
3,993
75
» Orebro d:o  ;
2,169
92
—
391
70
—
391
70
—
—
—
2,561
62
» Westmanlands d:o
989
96
485
16
63
75
—
63
75
—
—
— -
—
1,538
87
» Kopparbergs d:o
1,042
16
—
—
1,311
88
461
25
1,773
13
—
—
2,815
29
» Gefleborgs d:o
343
12
—
1,218
96
428
11
1,647
7
—
—
1,990
19
» Wester-Norrlands d:o
577
85
—
103
50
425
75
529
25
—
8
34
——
—
1.115
44
» Jemtlands d:o
—
- —
—
1,724
16
—
1,724
16
—
—
—
1,724
16
» Westerbottens d:o
8
88
—
—
—
-
—
—
—
8
88
» Norrbottens d:o
28
75
—
28
75
1
Summa
23,060 30
10,885
16
18,173
40
1,382
82
j 19,556
22
j 10
24
8
34
928
24
| 54,448
50
Stockholm af Riks-Boksluts-Kontoret den 10 Mars 1863.
Hur till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, 1862—1863, N:o 94. C* S i? 1 in.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
1
W:o 95.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 April 1863, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om nämndemäns
och fjerdingsmans rätt till ersättning för extra förrättningar;
Gifven Stockholms Slott den 27 Mars 1865.
Uti underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1837 anmälde Rikets då församlade
Ständer, hurusom de i nådiga Kungörelsen den 11 Augusti 1854 meddelade föreskrifter,
att nämndemän vid sådana boställs- och torpsyner samt andra extra förrättningar,
för hvilka de dittills icke varit till någon godtgörelse berättigade, egde tillgodonjuta
skjutsersättning enligt stadgad grund, äfvensom i allmänhet för dem åliggande
syner och öfriga extra förrättningar beräkna dagtraktamente efter resereglementet,
skulle förorsakat villrådighet vid tillämpningen, i det att de sålunda omförmälda
«andra extra förrättningar» icke blifvit närmare uppgifna, hvaraf ock ha le inträffat
att nämndemän för biträde vid urtima ting, indrifvande af kronoutskylder
och hemmansräntor samt värderingar icke erhållit ersättning, samt att, i anledning
häraf, hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att ifrågavarande kungörelse måtte erhålla
sådant förtydligande, att med orden «andra extra förrättningar» borde förstås all annan,
utom ordinarie ting och vägsyner, redan förekommande eller möjligen framdeles blifvande
förrättning, der nämndemäns eller fjerdingsmäns tjenstebiträde äskas; och anhöllo
Rikets Ständer, att, då det syntes vara med billighet öfverensstämmande, att
nämndemän och fjerdingsmän undfå rese- och traktamentsersättning för deras inställelse
vid dem åliggande extra förrättningar, men Rikets Ständer icke vore i tillfälle
att med erforderlig noggrannhet antyda alla de fall, som dertill borde hänföras, Kongl.
Maj:t täcktes, efter ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer göra nådig framställning
om och i hvilka fall rese- och traktamentsersättning må tillerkännas nämndemän
och fjerdingsmän för extra förrättningar i Kronans ärenden.
Med anledning af denna Rikets Ständers framställning har Kongl. Majit infordrat
gemensamt underdånigt utlåtande af Krigs-kollegium, Förvaltningen af Sjö-ärendena
Bih. till A St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Haft. 1
2
Kongl, Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
och Kammar-kollegium, hvilket utlåtande den 19 Maj 1860 blifvit afgifvet, hvarefter
samtliga Domkapitlen i Stiften, äfvensom Serafimer-ordens-gillet, i afseende å vissa
delar af bemälda Kollegiers förslag blifvit hörde.
Till en början vill Kongl. Maj:t fästa uppmärksamhet derå, att uti Kongl. Kungörelsen
den 25 Januari 1842 tillädes nämndemän och fjerdingsmän, när de tillkallades
för syner, värderingar, besigtningar och inventeringar för Kronans räkning, traktamente
enligt hvad dem uti expeditionstaxan för förrättningar hos enskilde bestodes,
samt ersättning för resekostnaden efter gällande resereglemente, med undantag, enligt
2 och 5 §§ uti samma kungörelse, dels af alla sådana förrättningar, som ålåge
nämndemän i egenskap af ledamöter i Häradsrätt, äfvensom för nämndemäns biträde
vid syner och besigtningar å ryttare-, knekte- och båtsmanstorp, hvilket allt fortfarande,
såsom dittills, borde utan särskild vedergällning verkställas, dels ock för det
fall då sjelfva förrättningen samt resan till och från förrättningsstället inom häradet
eller tjenstgöringsorten tillsammans icke fordrade längre tid än en dag, i hvilket fäll
nämndeman och fjerdingsman icke skulle erhålla någon ersättning. Genom ofvan åberopade
nådiga Kungörelse af den 11 Augusti 1854 blef, i anledning af Rikets Ständers
framställningar i ämnet och med upphäfvande af nyssberörda undantag från den
nämndemän tillerkända rätt till ersättning af ifrågavarande beskaffenhet, förordnadt, att
nämndemän skulle vid sådana boställs- och torpsyner samt andra extra förrättningar,
för hvilka de dittills icke varit till någon ersättning berättigade, ega tillgodonjuta
skjutsersättning enligt gällande resereglemente för den i och för förrättningen tillryggalagda
väglängd, som öfverskjuter en half mil, från nämndemannens hemvist räknadt,
äfvensom att de i allmänhet för dem åliggande syner och öfriga extra förrättningar
finge beräkna dagtraktamente efter resereglemente! utan något uudantag för det fall, att
kortare tid än en hel dag till förrättningen åtginge. Derefter är, på lörekomne anledningar,
af Kongl. Majit förklaradt, dels genom nådigt Bref den 10 November
1855, att 1854 års nådiga Kungörelse borde tillämpas ej allenast vid syner och
extra förrättningar, som angå landt- och sjöförsvaret, utan äfven vid sådana, som röra
till andra Stats-departement hörande angelägenheter, hvarvid den vederbörande för dylika
förrättningar tillkommande ersättning borde anordnas af anslaget till rese- och
traktamentskostnader på den Riks-statens Hufvudtitel, hvars rätt anses hafva varit af
den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen beroende, dels ock genom nådigt
Bref den 23 Februari 1855, att vägsyner icke äro att hänföra till sådana extra
förrättningar, för hvilka skjuts- och traktamentsersättning af allmänna medel, enligt
berörda kungörelse, åt nämndemän bestås.
För utredande af frågan, hvilka flera af nämndemän verkställda förrättningar,
än de för hvilka genom berörda nådiga Kungörelser ersättning blifvit dem tillförsäkrad,
kunde anses såsom extra, och för hvilka dylika förrättningar ersättning af allmänna
medel redan varit bestådd och vidare kunde ifrågakomma att af Kronan bestås,
hafva bemälde Kollegier i sitt underdåniga utlåtande först i afseende å de uti
Rikets Ständers skrifvelse såsom sådana förrättningar omförmälda urtima ting, krono
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
3
utskylders och hemmansräntors indrifvande samt värderingar anmärkt, att för värderingar,
dä de ske för Kronans räkning, nämndemän redan genom 1842 ärs nådiga
Kungörelse fått sig tillagd ersättning; — att vid urtima ting i brottmål, äfvensom i
Kronans saker och andra allmänna mål, nämndemän hittills icke varit till ersättning
berättigade; och att, då sådana ting, när de hållas af ordinarie häradshöfding, borde
utan särskild ersättning till domaren förrättas, — då nämndemän, hvilka för deras
befattning åtnjöte flera förmåner, vid nämnda tillfällen tjenstgjorde ensamt i egenskap
af dornstols-ledamöter, samt då de, utan minskning i berörda förmåner, numero, till
följd af Lagmansrätternns upphörande, vunnet befrielse från den dem förut åliggande
tjenstgöringsskyldighet vid sistnämnda Rätters sammanträden, Kollegierna ansåge urtima
ting, då de ej påkallas af enskild part, böra af nämndemän utan särskild godtgörelse
bevistas, med bibehållande dock af den dem genom Kongl. Kungörelsen den 17 September
1851 i särskilda fall tillagda rätt till ersättning af allmänna medel, då flera
härad hafva gemensam tingstad i brottmål; — samt att, derest nämndemans biträde
åt Kronans uppbördsman vid indrifning af oligviderade uppbördsmedel, hvilket egentligen
vore ett fjerdingsmännens åliggande, komme att anlitas och kostnaden icke kunde
åläggas den enskilde, nämndemannen i detta fall syntes böra åtnjuta samma rätt, som
i 6 § 4 mom. af Stadgan den 1 Juni 1850 angående fjerdingsmän blifvit de sednare
medgifven, eller att för de indrifna medlen åtnjuta hälften af uppbördsmannens
andel i stadgade stämmoböter.
Vidare hafva Kollegierna upplyst och anfört:
att nämndemän i öfrigt ålåge biträda:
vid syner och besigtningar å de till indelta arméen anslagna militie—boställen;
vid syner och besigtningar å Kronans hus och byggnader;
vid besigtningar å persedlar, tillhörande indelta arméen och bevärings-manskapet;
vid bestyr med kronotransporter;
vid syner och besigtningar å hemman och lägenheter, tillhörande Wadstena
Krigsmanshuskassa, samt å ryttare-, soldat- och båtsmanstorp;
vid ekonomiska besigtningar å bortarrenderade kungs- och kungsladugårdar, kronosäterier,
kronohemman samt andra Kronans lägenheter, äfvensom å de till Kronan
indragna, men utarrenderade civile och militie—boställen;
vid det slags husesyn, som, enligt 27 Kap. 1 § Byggninga-Balken, skall hvart
tredje år hållas å kronohemman;
vid laga syner å bortarrenderade kungs- och kungsladugårdar med flera kronolägenheter;
vid
syner och besigtningar å sådana boställen, hemman och lägenheter, som af
embets- och tjenstemän på lön innehafvas;
vid syner och besigtningar å de till hospital och fromma stiftelser anslagna hemman
och lägenheter;
vid syner å kapellansbohl;
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 95.
vid undersökningar, enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811, å rekognitionsskogar,
till utrönande af brukens och bergverkens behof;
vid skattläggningar; och
vid undersökningar om ändring eller utrifning af vattenverk;
att, på grund af 1854 års Kungörelse — hvilken, enligt Kollegiernas åsigt, icke
inskränkte nämndemäns rätt till ersättning endast till de fall då deras biträde å Kronans
sida påkallades eller af allmänna medel borde gäldas, — nämndeman vore berättigad
att erhålla ersättning för samtliga ofvan uppräknade förrättningar, med undantag
af syner å hospitals och fromma stiftelsers hemman och lägenheter samt å kapellansbohl,
undersökningar å rekognitionsskogar och skattläggningar i vissa fall;
att, likväl ersättning för syner och besigtningar å de till hospital och fromma
stiftelser anslagna hemman och lägenheter syntes böra nämndemän tilläggas af samma
skäl, som föranledt att godtgörelse blifvit dem tillerkänd för syner och besigtningar å
Kronans egendom; men denna ersättning utgå af vederbörande stiftelsers medel, enär
Staten icke rättvisligen kunde belastas med utgiften derför, samt grundsatsen om
hospitals och fromma stiftelsers befrielse från likartade kostnader redan blifvit frånträdd,
i det att Kongl. Förordningen den 30 November 1855, angående expeditionslösen,
icke fritoge dem från erläggande af sådan lösen;
att äfven för syner å kapellansbohl, hvilkas innehafvare, på grund af resolutionen
på Presterskapets besvär den 12 Januari 1757, varit från all afgift i berörda hänseende
frikallade, nämndemän syntes böra tillerkännas ersättning, hvilken, till öfverensstämmelse
med Kongl. Kungörelsen den 28 Maj 1850 och med anledning af
hvad i fråga om kostnadsersättning för laga husesyn å klockarebohl uti nådiga Kungörelsen
den 19 Juli 1841 finnes stadgadt, borde af kyrkans medel utgå, helst genom
nådigt Bref den 27 Januari 1860 blifvit förklaradt, att dylika förrättningar, de
der icke för Kronans räkning verkställas, icke borde af Statsverket ersättas;
att för nämndemäns biträde vid undersökningar, enligt 1811 års ofvanberörda
Kungörelse, å rekognitionsskogar, numera borde dem tillkomma ersättning, som dock,
i likhet med arfvodet till landtmätaren, syntes endast böra af Kronan förskjutas, men
derefter af vederbörande bruksegare ersättas; samt
att vid skattläggningar nämndemän, jemnlikt Kammar-kollegii Cirkulärbref
den 8 Oktober 1806, voro skyldige att underhålla sig sjelfva af dem tilllagda tingsgästningspenningar;
hvaremot, så framt skattläggningen anställdes för hemmansbyten
med Kronan eller i afseende på förmedlingar, nämnden förklarades, likasom öfrige
skattläggningsmän, berättigad till skjuts, traktamente och arfvode, emedan dylika skattläggningar
icke hade afseende på någon ny förmån eller inkomst för Kronan; anseende
Kollegierna, att, till följd af berörda nådiga Kungörelser af åren 1842 och
1854, anspråk på skjutsersättning och traktamente af Kronan numera skulle af nämndemän
kunna väckas för skattläggningar, utom då dessa förrättas för hemmansbyten
eller förmedling, i hvilka båda fall den enskilde hade att gälda kostnaden; men att,
enär dylika förrättningar äfven i öfriga fall afsåge en fördel för den enskilde, hvilkens
