# ID: svediakorp-gov2391
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,038
# sentences: 2,860
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl, ftlaj-.ls Nåd. Proposition l\':o 5$.
25
Bohus samt Skaraborgs läns Hushållnings-sällskaper äfvensom af Elfsborgs läns
Norra och Södra Hushållnings-Sällskapers Forvaltnings-Utskott, •— har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet meddelat:
att Kronans ifrågavarande egendom varit använd till spanmålsmagasin, men
att numera, då Kronan upphört att hålla större reserv-upplag af spanmål såsom
tillgång under tillfälliga missvexter, samt dylika upplag derstädes utgjordes endast
af den spanmål, som anskaffas för det inskränktare behofvet till förbak-#
ning af bröd åt ortens militär-korpser och fängelse-inrättningar, blott en mindre
del af lägenheterne i berörda egendom blifvit till spanmålsupplag för Kronans
räkning begagnad ;
att deremot en lägenhet af 2 rum derstädes, enligt Kongl. Brefvet den 31
Mars 1848, vore tillsvidare upplåten åt Göteborgs Naturhistoriska Museum, hvilket
numera är förenadt med stadens allmänna Museum; samt att en annan
lägenhet af 4 rum, jemte kök och uthus, enligt Kongl. Brefvet den 7 sistlidne
Mars, anvisats åt Elektriska Telegrafverket, för telegraf-inrättningen i staden;
att alla öfriga lägenheter i egendomen, såsom för Kronan obehöfliga, varit
på längre eller kortare tider, i den mån tillfälle erbjudit sig, åt enskilda personer
uthyrda, samt att i medeltal ärligen under de sista 5 åren, hyresinkomsten
uppgått till 3,924 R;dr 90 öre samt underhållskostnaden till omkring
900 R:dr Runt.
Enär det årliga förrådet af spanmål, som för ofvannämnda behof periodiskt
upphandlats, under sednare tiden icke utgjort mer än omkring 2,130 tunnor, eller
13,420 kubikfot, hvaraf dock upplaget på en gång icke öfverstigit 800 tunnor,
ansåg Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att en vida inskränktare och i afseende
på underhållet mindre kostsam byggnad, än den ifrågavarande, skulle för
magasinerandet af ett så ringa spanmålsförråd vara tillräckligt och kunna anskaffas
medelst en obetydlig tillbyggnad på Kronobageriets tomt, derest det
icke skulle föredragas, att för ändamålet hyra enskilda magasiner, hvilket, efter
nu gällande hyror och med afseende på qvantiteten af ifrågavarande spanmål,
syntes icke böra medföra större kostnad, än omkring 1,000 K:dr Runt.
1 betraktande häraf samt på grund af hvad sökanderne anfort, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet tillstyrkt, att ansökningen måtte
vinna allt det afseende, som skäligen kunde medgifvas, dock att, i händelse
upplåtelse af nämnda byggnad i dess helhet eller med något undantag beviljades,
det matte, såsom vilkor derför, bestämmas, att Slöjdföreningens skola bör deruti
inrymmas, och att byggnaden skall, efter skedd tillträdessyn, behörigen
underhållas.
Uti häröfver, på nådig befallning, den 10 sistlidne September afgifvet
underdånigt utlåtande har Stats-kontoret anfört följande:
Bill. lill R. Sl, Pral. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Uäfl. 4
26
Kongl. Moj:ls Nåd. Proposition No SS.
Kronans andel uti förra Ost-Indiska kompaniets hus i staden Göteborg
inköptes af förra Allmänna Magasins-direktionen, enligt kontrakt den 14 Juli
1821, för 56,000 R:dr Banko och är i stadens Brandförsäkringsverk försäkrad
mot brandskada till värde af 36,402 R.dr l sk. 3 rst. Banko, derför alla afgifter
äro erlagda.
Sedan en uthusbyggnad blifvit, med bemälda Magasins-direktions tillåtelse,
på egendomens gårdstomt af Magasinsförvaltaren Ingelman uppförd, hade ock
denna byggnad efter Ingelman* död år 1840 blifvit inköpt af Statsverket för
1,333 R:dr 16 sk. Banko.
De uti egendomen befintliga lägenheter, — derå beskrifning af Stats-kontoret
blifvit meddelad samt ritning finnes handlängarne bifogad, — äro för närvarande,
med undantag af dem, hvilka, på sätt Kongl. Mnj:ts Befallningshafvande
upplyst, blifvit upplåtna till Göteborgs Naturhistoriska Museum samt till
Elektriska Telegrafverket, utaf Stats-lcontoret disponerade till magasin för Kronans
spanmål och lemna i sådant afseende utrymme för 28,350 kubikfot oriad
spanmål. Likväl hafva under de sistförflutna 5 åren 1857 —1861 der i medeltal
förvarats endast 18,900 kubikfot, eller ungefärligen den qvantitet, som
för de i Göteborg varande truppers och fångars behof erfordrats, hvaraf, i anseende
dertill, att största delen bestått af upphandlad spanmål, som terminvis
levererats, högst | varit på en gång i magasinet intagna, i följd hvaraf åtskilliga
lägenheter kunnat uthyras, för hvilka under år 1861 uti hyra erlagts
4,520 R:dr 25 öre, som ingått bland Statsverkets ordinarie inkomster under
rubrik : » arrendemedel».
Enligt räkenskaperna hafva Kronans behållna ränte-, tionde- och arrendespanmål
inom Göteborgs och Bohus län uppgått till omkring 26,300 kubikfot,
Då emellertid, för att kunna förse trupper och fångar med bröd, äfvensom
för emottagande af all den Statens eller indelningshafvares spanmål, som vissa
år kan varda till betydliga qvantiteter uppsagd till leverering in natura, ett
rymligt magasin vore i Göteborg, mera än före år 1855, då Kongl. Kungörelsen
om sättet för grundräntors och kronotiondes utgörande utfärdades, både i
freds- och krigstider oundgängligen behöfligt, har Stats-kontoret ansett sig icke
kunna till ifrågavarande ansökning tillstyrka nådigt bifall.
Men om Göteborgs stad, för att komma i besittning af detta kronomagasin,
anskaffade och i utbyte till Statsverket lemnade ett för upplag af minst 40,000
kubikfot oriad spanmål tjenligt hus, har Stats-kontoret, för sin del, icke funnit
något att emot ett sådant förfogande erinra, äfven om för öfrigt det nya magasinet
hade mindre värde, än det nuvarande.
Kongl. $laj:ls Nåd. Proposition N:o 33.
27
Med afseende på det gagn, Göteborgs nybildade Museum, omfattande dels
samlingar från vetenskapens, konstens och industriens områden, dels utställningar
af ortens och landets industrialster lian fabrikerna, handtverkcrierna och
husslöjden, äfvensom landtbruksalster, redskap och maskiner, redan medfört och
måste komma att i ännu högre grad medföra, i den mån dess samlingar och
utställningar erhölle ökad utsträckning;
Och då äfven lör dervarande Slöjdförenings skida onekligen skulle, genom
dess inrymmande i samma hus som Museet, beredas i flera hänseenden väsendtliga
fördelar;
Men det, för vinnande af dessa ändamål, är, enligt hvad upplyst blifvit,
oundgängligen nödigt, att åt Museet anskaffas större utrymme, än sorn finnes
att tillgå inom derför hittills anvisade lokaler;
anser Kongl. Majit, att Staten, som genom en jemförelsevis mindre betydlig
uppoffring nu vore i tillfälle lemna ett vigtfgt understöd åt nyssnämnde begge,
genom stads-myndigheternas och enskilde medborgares nitälskan tillvägabragta
och underhållna inrättningar, icke borde undandraga sig att medverka till befrämjande
af det välgörande inflytande, som Museet och Slöjdskolan, särdeles
såsom förenade i samma byggnad, otvifvelaktig! komme att utöfva till fördel
ej blott för Göteborgs samhälle utan för landet i allmänhet.
Kongl. Maj:t vill derföre hos Rikets Ständer härmedelst i nåder föreslå:
att Kronans andel uti förra Ost-Indiska kompaniets hus i Göteborg må
kostnadsfritt och för alla tider till stadens Museum upplåtas, mot skyldighet för
denna inrättning att ansvara för husets underhåll och onera af hvad slag sorn
helst, och med följande vilkor i öfrigt, nemligen:
1 :o att huset fortfarande skall användas för nu uppgifna ändamål eller
Museets och Slöjdskolans behof, så vida ej Kongl. Majit häruti medgifver någon
förändring;
2:o att de lokaler, hvilka för närvarande äro åt Telegraf-inrättningen anvisade,
äfven för framtiden härtill bibehållas, derest icke annan fullt tjenlig
lokal, som af Kongl. Majit godkännes, för detta ändamål i stället anskaffas
och inredes;
3:o att antingen i det ifrågavarande huset eller på annat lämpligt ställe,
tillhandahålles Kronan ett fullgodt magasin för upplag af minst 20,000 kubikfot
oriad spanmål; saint
4:o att upplåtelsen icke eger rum förr, än nyssnämnda vilkor blifvit behörigen
fullgjorda, och hinder till följd af gällande kontrakter rörande uthyrda
lägenheter icke möter;
egande Kongl. Majits Befallningshafvande att öfver fullgörandet af de vid
upplåtelsen fästade vilkor hålla tillsyn, och kommer, i händelse samma skyldigheter
och vilkor icke uppfyllas, upplåtelsen att upphöra.
28
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 35.
Handlingarne i detta mål skola, jemte en dithörande ritning, Rikets Ständers
vederbörande Utskott tillställas; och Kongl. Majit^ förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
c a m Ij,
./. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 5
December 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt
uppläste till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående kostnadsfri upplåtelse till Styrelsen för
Göteborgs Museum af Kronans hälft i f. d. Ost-indiska kompaniets hus derstädes.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade
Kongl. Majit i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådant det
finnes detta Protokoll bilagdt, och befallde att, i enlighet
dermed, nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
//om yl. MajUs ISäd. Proposition N:o t>'6.
29
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Dee. 1862, kl. 1 e. in.
Kongl. MajUs nådiga Proposition till Pikets Stunder, angående eftergift
lill ('biman för enkan Märtha Nilsdotter Tulpan
af Kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hennes syster
enkan Nnna Nilsdotter i Makrismåla; Gifven Stockholms
Slott den 5 December 1862.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift har enkan Märtha Nilsdotter Tulpan
i Carlshamn underdånigst anhållit, det Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer
göra nådig framställning derom, att sökanden måtte få tillgodonjuta qvarlåtenskapen
efter hennes aflidna syster Anna Nilsdotter, ehuru sökanden försutit sin
rätt att taga arf elier systern och qvarlåtenskapen således enligt lag borde tillfalla
Konungen.
Till stöd för denna ansökning har Märtha Nilsdotter anfört, att redan i
hennes spädaste barndom, eller för omkring 80 år sedan, hade hennes syster
Anna, som var 18 år äldre, flyttat från föräldrahemmet i Carlshamn och först
tagit tjenst i Carlskrona, samt sedermera, efter ingånget giftermål med Soldaten
Gumme Part, varit bosatt å torpet Nybygget under Kaptensbostället Makrismåla
i Elmsboda församling af Kronobergs län intill år 1840, då hon afled den 27
Oktober, utan att efterlemna några kända arfvingar; samt att Petter Svensson i
Binnarebo inom samma församling i egenskap af god man öfvertagit förvaltningen
af Annas qvarlåtenskap och sedermera under loppet af år 1841 låtit i allmänna
tidningar behörigen kungöra arfvet för de honom okända arfvingarne.
Skilnaden i ålder mellan svsfrarne och Annas tidiga utflyttning från hemmet
hade emellertid vållat, att Märtha saknade nästan ali kännedom om systerns
30
Kongl. Maj:ts .\åd. Proposition N.o 56.
öden och tillvaro; och då härtill koni, att Märtha Nilsdotter aldrig i sitt lif läst
några tidningar, hade kungörelsen i dem om Annas qvarlåtenskap icke kommit
till hennes kännedom.
Om de förhållanden, som här ofvan förekomma, hade Märtha erhållit kunskap
först då, när hon för några år sedan sammanträffade i Carlshamn med
Petter Svensson, som då tillika upplyste, att qvarlåtenskapen jemte upplupna
räntor derå den 24 Juni 1860 utgjorde 182 Riksdaler Riksmynt.
Med strid af allt detta har Märtha Nilsdotter i underdånighet anhållit, att,
då berörda summa saknade ali betydelse för Statsverket, men för henne åter
vore af stor vigt. enär hon, vid numera uppnådda 82 år, kunde hoppas att för
sin återstående lefnad få njuta någon bättre föda och mera beqvämlighet, qvarlåtenskapen
måtte varda tili hennes förmån efterskänkt.
Vid ansökningen är slutligen fogadt ett af vederbörande själasörjare utfärdadt
intyg, att hennes föräldrar i deras äktenskap haft, utom ofvannämnda döttrar
Anna och Märtha, 4 barn, af hvilka 3 aflidit och den fjerde, eller sonen
Sven, som föddes 177 7 och efter uppgift blifvit sjöman, icke sedan flera år gifvit
sin vistelseort tillkänna.
Vederbörande embetsmyndigheter, som blifvit Öfver ansökningen hörde, hafva,
med vitsordande af sökandens torftiga omständigheter, i underdånighet tillstyrkt
bifall till hennes ansökning.
På grund af hvad sålunda upplyst är, och då de orsaker, som vållat att
Märtha Nilsdotter försutit sin arfsrätt efter systern Anna Nilsdotter, hafva sin
grund i omständigheter, hvilka, i anseende till Märtha Nilsdotters samhällsställning,
måste anses ursäktliga, vill Kongl, Majit, i betraktande jemväl af sökan-;
dens höga ålder och medellösa belägenhet samt det ringa belopp, hvartill qvarlåtenskapen
uppgår, föreslå Rikets Ständer att denna qvarlåtenskap må till förmån
för Märtha Nilsdotter efterskänkas.
De till ärendet hörande handlingar komma att Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillställas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
€ A It Ii.
J. si. Gripenstedt.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N-.o Sfi.
31
(Jldrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Hörningen i Sla/s-/lådel på Stockholms Slott den
5 December 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
2 hulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition till Rikets Ständer angående eftergift till förmån för Enkan Märtha
Nilsdotter Tulpan af Kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hennes syster, enkan
Anna Nilsdotter i Makrismåla.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl.
Maj:t i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protoeollo
C. F. Smerling.
32
Kongl. Maj-.ls Nåd. Proposition Ni» 37.
J%:o 57.
Ank. till Exp.-Utsk. tion 1C Dec. 1862, kl. 1 e. m.
\
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
beloppet af arfvoden för Bevaknmgs-befälhafvarne vid
kronohäktena i Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka;
Gifven Stockholms Slolt den 9 December 1862.
Uti underdånig skrifvelse har Fångvårdsstyrelsen gjort framställning om
behofvet deraf, att Bevakningsbefälhafvarne vid kronohäktena i Eskilstuna, Norrtelje
och Kongsbacka, hvilka för närvarande åtnjuta ett årligt arfvode af 750
Ridr, måtte för nästkommande år tilläggas en till 1,000 R:dr förhöjd aflöning
eller således enahanda belopp med det, som under flera år utgått till Bevak
ningsbefälhafvarne
vid de med nämnde häkten jemförliga kronohäktena i Warberg
och Carlshamn; och vill med anledning häraf Kongl. Majit, som genom
beslut denna dag till berörda framställning lemnat nådigt bifall och tillika ansett
ifrågavarande tjenstemäns aflöning, derest densamma, såsom uti den under den
24 sistlidne Oktober i nåder afgifna Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof blifvit hemstäldt, å ordinarie stat i stället för förslagsstat uppföres,
skäligen icke böra uti den ordinarie staten upptagas lägre än hvad, på
sätt nämndt är, för nästa år är vordet beviljadt, härigenom i nåder föreslå
Rikets Ständer, att de uti omförmälda Proposition för Bevakningsbefälhafvarne
vid kronohäktena i Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka föreslagna arfvoden å
Sjuhundrafemtio Riksdaler måtte för hvardera till Ett Tusen Riksdaler Riksmynt
förhöjas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse väl bevågen. Datum ut supra.
CAS1I.
Louis De Geer.
Utdrag
Kongl. Maj is Nåd. Proposition N-.n 57.
33
Utdrag af Protokollet öfver Justitie Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stats-Rådct å Stockholms
Slott Tisdagen den 9 December 1862.
i närvaro af
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsniinistern, Friherre De Oeer,
Haus Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
1 hyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern hemställde i underdånighet, att
då, såsom under handläggning af ett tillförene denna dag förehafdt ärende inhemtats,
Fångvårds-styrelson i underdånig skrifvelse, hvilken den 9 nästlidne Oktober
inkommit, gjort framställning om behofvet deraf, att Bevaknings-befälhafvarne
vid kronohäktena i Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka måtte för nästkommande
år komma i åtnjutande af en från Sjuhundrafemtio till Ett tusen Ridr
förhöjd årlig aflöning, eller således till enahanda belopp, som under flere år utgått
till Bevaknings-befälhafvarne vid kronohäktena i Warberg och Carlshamn,
samt denna framställning jemväl blifvit af Kongl. Majit i nåder bifallen, det
måtte förty och enär denna aflöning, derest, såsom till Rikets Ständer blifvit
hemstäldt, en del af Fångvårdens embets- och tjenstemän uppföres å ordinarie
i stället för förslagsstat, skäligen syntes icke böra uti den ordinarie staten sättas
lägre än hvad för nästa år blifvit beviljadt, Kongl. Majit föreslå Rikets Ständer,
att de, uti Kongl. Maj:ts under den 24 sistlidne Oktober i nåder afgifna Proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, för Bevaknings-befälhafvarne
vid Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka kronohäkten föreslagna arfvoden å Sjuhundrafemtio
R:dr, måtte för hvardera till Ett tusen R:dr R:mt förhöjas.
På tillstyrkande af Stats-Rådets öfrige medlemmar, täcktes
Kongl. Majit till berörda hemställan lemna nådigt bifall,
samt förordna, att Proposition i ämnet, såsom den nu justerad,
finnes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer
aflätas.
Ex Protocollo
Oscar David Egge.
Bih. lill II. Sl. Pral. 1863 4 1868. 1 Sami, 1 Afd. 2 Band. 5 Haft.
5
34
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:n 38*
A o ÖS.
Ank. till Exp -Utsk* den 16 Dec. 1862, kl. 1 e. n*.
Ii angi. Maj:ts Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer, angående
en för djupgående fartyg ifrågasatt ny farled genom
Stockholms skärgård mellan Baggens-fjärden och Stora
Wärtan; Gifven Stockholms Slott den 42 December 4852.
Vid flera särskilda riksdagar hafva framställningar blifvit hos Rikets Stän
der
gjorda om beviljande af anslag till åstadkommande af en för djupgående
fartyg tjenlig farled genom Stockholms skärgård mellan Baggens-fjärden och
Stora Wärtan, Denna fråga bief sednast vid 1856—1858 års riksdag under
ställd
Rikets Ständers pröfning, hvarvid, under åberopande hufvudsakligen deraf
att, genom berörde farleds öppnande, den nuvarande långa, besvärliga och af
flera olika vindar beroende inseglingen från Dalarön till Stockholm skulle förkortas
från ll jrdels till 5|:dels mil, samt att seglare skulle kunna med samma vind
gå från öppna hafvet genom hela skärgården ända till Kungshamn i närheten
af hufvudstaden, hos Rikets Ständer äskades, det Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj,:ts nådiga disposition anvisa ett mot den för ändamålet beräknade
kostnadssumman svarande belopp af 333,319 R:dr Banko, hvaraf 25,000 R:dr
för inlösen af bron öfver Skurusundet, på det att detta företag måtte varda genom
Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader försorg på Statens bekostnad
utfördt samt derefter vårdadt och underhållet, eller ock verkställigheten
deraf, om sådant ansåges lämpligare, kunna öfverlemnas åt ett bolag, sorn åtoge
sig att, emot anslagssummans erhållande, ansvara för arbetets utförande
Kongl, ilaj-.ls Nåd. Skrifvelse N:o S8.
35
enligt, af Kongl. Majit gillad arbetsplan, äfvensom för segelledens framtida
underhållande, med förbindelse att städse bibehålla vattendjupet i farleden
vid 18 fot.
Uti underdånig skrifvelse, af den 16 Februari 1858 anmälde Rikets Ötander,
att, efter inhemtad närmare kännedom om de anförda förhållandena samt af
de upplysningar i ämnet, som vid förhandlingarne rörande denna fråga under föregående
riksdagar blifvit meddelade, Rikets Ständer ansågo ifrågavarande företag,
genom hvars verkställande sjökommunikationen mellan Stockholm och bela det södra
Sverige, äfvensom utlandet, skulle i betydlig mån underlättas samt vigtiga fördelar
för handeln och sjöfarten beredas, vara af det allmänna gagn, att detsamma
syntes förtjent af understöd från Statens sida samt att Rikets Ständer således,
om frågan angående denna kommunikations-förbättrings åstadkommande finge betraktas
endast ur merkantil synpunkt, icke skolat tveka att, genom anvisande
af erforderligt statsbidrag, medverka till företagets utförande; men då Rikets
Ständer vid frågans behandling icke kunnat förbise den omständigheten, att öppnandet
af ett nytt, för större fartyg tillgängligt inlopp till hufvudstaden ansetts
blifva särdeles äfventyrligt för hufvudstadens försvar vid fiendtliga anfall, derest
icke inloppet försåges med ändamålsenlig befästning, och de Rikets Ständer
meddelade handlingar icke innefattade någon utredning, huruvida för hufvudstadens
betryggande emot dylikt anfall nya befästningsarbeten måste verkställas
i sammanhang med nämnda kommunikationsleds beredande, samt Rikets Ständer
icke heller kunnat vinna tillförlitlig upplysning angående beloppet af de kostnader,
som befästandet af det föreslagna inloppet möjligen skulle komma att för
det allmänna medföra, hade Rikets Ständer, i betraktande jemväl deraf, att den
kommun, som i främsta rummet skulle komma att åtnjuta de fördelar, hvilka genom
meranämnda företags utförande kunde beredas, icke blifvit hörd och fått tillfälle
förklara, på hvad sätt och i hvad mån den ville åtaga sig att bidraga till detsammas
verkställighet, men det för företaget ifrågaställa understöd af allmänna
medel efter ali anledning komme att både till sitt belopp och sin egenskap af
lån eller anslag blifva beroende af kommunens förklarande och tillgörande i berörda
hänseende, funnit sig för närvarande icke böra bifalla den gjorda framställningen
om en större anslagssummas beviljande för öppnande af omförmälda
kommunikationsled. Enär likväl företaget vore af vigt och fördelaktigt för hufvudstadens
handel och sjöfartsrörelse, anhöllo Rikets Ständer med afseende härå,
det Kongl. Majit täcktes vid nästföljande riksdag gifva Rikets Ständer tillkänna,
huruvida Kongl. Majit ansåge några betänkligheter med hänsigt till hufvudstadens
försvar vid inträffande krig förekomma emot öppnandet af en segelled af
minst 18 fots djup under lägsta vattenytan från Baggensfjärden genom sunden
vid Bo, Baggens Stäke och Skuru till saltsjöviken Stora Wärtan, samt derjemte
meddela Rikets Ständer upplysning om kostnaderne för utförandet och underhål
-
36
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N-.o 38.
landet af de befästningsarbeten, som i anledning af det sålunda öppnade nya
inloppet till Stockholm komine att erfordras, äfvensom att Kongl. Maj:t, sedan
staden fått tillfälle förklara, på hvad sätt och i hvad man densamma vore villig
bidraga till de kostnader, som ifrågavarande kommunikationsleds beredande och
framtida underhållande måste medföra, täcktes underrätta Rikets Ständer om
Stockholms stads i sådant hänseende afgifna förklarande samt om hela beloppet
af de för detta företags fullständiga utförande erforderliga kostnader.
Med anledning häraf anbefallde Kongl. Majit Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader att gå i författning om upprättande af plan och kostnadsförslag
för farledens upprensning och fördjupning, och hafva genom bemälda
Styrelses försorg två alternativa förslag till beredande af segelled genom BaggensStäket
blifvit, jemte dertill hörande kartor, utarbetade, af hvilka det ena, beräknadt,
med afseende å farledens fördjupning, till aderton fot under saltsjöns
lägsta yta, slutar sig å en summa af 439,000 R:dr, och det andra, beräknadt
efter sexton fots djup, upptager en kostnad af 386,000 R:dr, förutom inlösen
af flottbron öfver Skuru-sundet, hvartill erfordras 37,500 R:dr, hvadan sammanlagda
kostnaden komme att, enligt det förra alternativet, uppgå till 476,500
R:dr och, enligt det sednare, till 423,500 R:dr.
Sedan derefter Chefen för Ingeniör-korpsen uti afgifvet yttrande förmält sig
anse stora betänkligheter förekomma emot öppnandet af den ifrågasatta kommunikationsleden,
genom hvilken det blefve möjligt för fiendtliga fartyg att kringgå
Waxholmen och i ryggen på dervarande befästningar inkomma i hufvudstadens
hamn, samt att, om dessa betänkligheter funnos böra vika med afseende å de
fördelar, som företaget i öfrigt beredde handeln och sjöfarten, inloppet borde starkt
befästas, har, sedan fråga jemväl förekommit om icke farledens upprensning allenast
för mindre djupgående fartyg skulle i allt fall medföra väsendtliga fördelar, bemälde
Chef, enligt erhållen nådig föreskrift, låtit upprätta en efter farledens fördjupning till
tio å tolf fot lämpad befästningsplan, hvars utförande beräknats till 520,000
R:dr, men hvilken kostnad, i händelse farleden fördjupas till aderton fot och
sålunda varder tillgänglig äfven för större krigsfartyg, skulle komma att ökas
med 150,000 R:dr för befästningarnes förstärkande med två detacherade verk;
varande kostnaden för bestyckningen å de för det förra alternativet afsedda befästningar
beräknad till 250,287 R:dr.
Efter sålunda vunnen utredning af kostnaderna för farledens upprensning
och fördjupning samt förseende med erforderliga befästningar, anbefallde Kongl.
Majit, under den 16 September 1859, öfverståthållare-embetet att. efter vederbörandes
hörande, till Kongl. Majit inkomma med uppgift på det bidrag, som af
Stockholms stad kunde vara att påräkna i kostnaderna för meranämnda kommunikationsleds
beredande och framtida underhåll. Uti det till följd häraf afgifna,
Kungl. Majas I\'åd. Skrifvelse i\:o S8.
37
lien '29 Augusti innevarande år till Kongl. Majit insända yttrande, hafva Magistraten
och Borgerskapets Äldste i Stockholm hufvudsakligen anfört, att, då
förmedelst upprensning af farleden från Baggens-fjärden till Stora Wärtan, en
väg genom skärgården skulle öppnas, som blefve omkring ö| mil kortare och
derjemte rakare än den, sorn nu begagnas, visade sig nyttan af ett sådant arbetsföretag
för sjöfarten på hufvudstaden af alltför stor vigt, att icke frågan
derom skulle af stadens förvaltande myndigheter med lifligaste intresse omfattas,
men att fördelen af en genare och beqvämare väg till rikets förnämsta afsättnings-
och konsumtionsplats syntes äfven för öfriga orter inom landet, hvarest
handel och sjöfart idkas, vara af den betydenhet att företaget icke borde betraktas
såsom en hufvudstadens enskilda angelägenhet, utan fastheldre hänföras
till sådana allmänna arbeten, hvarigenom hela landets gagn och nytta befrämjas;
samt att, ehuru Magistraten och Borgerskapets Äldste, på grund af vunna upplysningar,
voro förvissade, att något på en gång mera ändamålsenligt och utförbart
sätt till förkortande af vägen för de sjöfarande genom hufvudstadens skärgård,
än det nu föreslagna, ej stöde att finna, helst deraf kunde dragas den ytterligare
fördelen att, om, efter det företaget kommit till verkställighet, den
förut tillräckligt djupa farleden förbi Getinge utprickades och försåges med
lotsar, vägen från hufvudstaden till öppna hafvet förkortades till 7 å mil,
i stället för nära 20, som den nu utgör, Magistraten och Borgerskapets
Äldste likväl funne sig nödsakade förklara, att, efter de mångå och dyrbara
anläggningar till hufvudstadens nytta och försköning, för hvilka under
en längre följd af år stadskassans tillgångar blifvit använda, kassans ställning
i förhållande till de utgifter, som ännu förestode, icke medgåfve den förvaltande
myndigheten att sträcka sin verksamhet utöfver gränserna för stadens eget område,
eller till företag, hvaraf nyttan i väsendtlig mån tillfölle Staten, med mindre
sådant finge ske på Statens bekostnad eller mot ersättning i afgifter, lagda
pä den trafik, hvars underlättande företaget afsåge att befordra. Då emellertid
statsanslag till arbetskostnadernas bestridande icke syntes kunna påräknas, så
framt icke staden till någon betydligare del i samma kostnader deltoge, men
stadskassan icke förmådde att för detta ändamål vidkännas någon uppoffring,
ansåge Magistraten och Borgerskapets Äldste ingen annan utväg för frågans
nöjaktiga lösning återstå, än att trafiken sjelf återgäldade någon del af de
kostnader, som blefve till dess nytta använde. I sådant afseende och för att
kunna bedöma omfattningen af den trafik, som å den nya kommunikationsleden
vore att emotse, hade, med ledning af från stadens Hamn-kaptens-kontor erhållne
uppgifter dels öfver antalet och storleken af de ångfartyg, som under sednast
förflutna fem år till hufvudstaden inkommit från söder om Landsort belägna
orter, dels å de under,samma år in- och utgångna segelfartygs drägtighet, beräkning
blifvit uppgjord öfver det antal fartyg, som kunde påräknas komma att
38
Kongl. Maj-ts Nåd. Skrifvelse ft':o 3S.
ärligen betjena sig af nämnda farled, på grund af hvilken beräkning och under
förutsättning att i en blifvande taxa afgifterna för farledens begagnande bestämdes
för ångfartyg till 25 öre per hästkraft och för seglande fartyg till 10
öre per läst, då de innehafva last. men till endast 5 öre, då de gå med
ballast, Magistraten och Borgerskapets Äldste trott sig kunna antaga en årlig
inkomst af 17,038 Riksdaler, deraf behållningen, efter afdrag af kostnaderne
för farledens underhåll och afgifternas uppbörd, beräknats komma att utgöra
12,538 Riksdaler, och som denna behållning blefve tillräcklig för betäckande
af ränta, efter fem procent, å ett kapital af Två Hundra Tusen Riksdaler samt
derjemte lemnade ett öfverskott, hvarmed ett lån till nyssnämnda belopp kunde
på några och tretio år amorteras, hafva Magistraten och Borgerskapets Äldste
i underdånighet anmält, att de, för befrämjandet af ifrågavarande företag, hvilket,
enligt ett af Ofverste-löjtnanten m. m. F. W. Leijonancker innevarande år afgifvet
förslag till arbetsplan, åsyftande företagets verkställande på kortare tid
än förut varit beräknadt. eller på två och ett halft år, skulle erfordra en
kostnad af omkring 500 000 Riksdaler, vore villige att å stadens vägnar åtaga
sig arbetets utförande och ansvara för farledens framtida underhåll, mot vilkor
att bidrag af statsmedel erhölles till belopp af Tre Hundra Tusen Riksdaler
och att staden berättigades att, under så lång tid, som erfordrades till amortering
af dess andel i kostnadssumman, af de trafikerande, som vilja sig af den
nya farleden begagna, uppbära afgifter till här ofvan omförmälda belopp, från
hvilka afgifters erläggande dock skulle vara befriade såväl ångfartyg, som bogsera
seglande fartyg, som ock de farkoster af alla slag, hvilka icke ligga djupare,
än fyra fot och äro oförhindrade att af farleden i dess närvarande skick
sig begagna: hvarjemte Magistraten och Borgerskapets Äldste, under antagande
att några dyra befästningsarbeten icke vore af nöden för det nya inloppets försvarande,
utan att försvaret hufvudsakligast torde kunna verkställas medelst
försänkningar, hvilka i farans stund lätteligen och med föga kostnad kunde
anbringas, i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit måtte genom nådig Proposition
hos Rikets Ständer äska anvisandet af ofvannämnda bidrag till företagets
utförande.
Efter det jemväl Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-departementen i frågan
afgifvit särskilda yttranden, deruti de sammanstämmande förklarat sig icke
kunna tillstyrka den nya farledens åvägabringande, med mindre än att genomloppet
vid Södra Stäket starkt befästas, hvarförutom Chefen för sistnämnda
Departement ansett segelleden böra blifva farbar endast för fartyg, som draga
högst nio fots vatten, har Kongl. Majit nu tagit denna fråga i nådigt öfvervägande,
dervid, enär omförmälda kommunikationsleds upprensning till det af
Rikets Ständer ifrågasatta djup af aderton fot under lägsta vattenytan skulle
bereda ett nytt inlopp tili hufvudstaden. genom hvilket större fartyg, utan att
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 38.
39
behöfva passera Waxholmssunden och de derstädes uppförda fästningsverk,
kunde direkte från Östersjön uppgå till Stockholm, Kongl. Maj:t emot öppnandet
af en dylik segelled funnit grundade betänkligheter förekomma och ansett
det blifva oundgängligen nödigt att, till hufvudstadens betryggande emot fiendtliga
anfall, å lämpliga ställen vid den nya kommunikationsleden uppföra befästningar,
hvilkas anläggning, bestyckning och underhåll komme att medföra
högst betydliga kostnader; hvilka icke komme att i väsendtlig mån förminskas,
äfven om farledens fördjupning blefve till tio eller tolf fot inskränkt, enär starka
befästningar i allt fall dä icke kunde undvaras.
I betraktande häraf och då dessutom Stockholms stad, oaktadt de fördelar,
som medelst den nya kommunikationens åvägabringande skulle beredas stadens
handel och sjöfart, icke för ändamålets vinnande velat åtaga sig större uppoffring,
än att tillskjuta två femtedelar af den, enligt sednast uppgjorda beräkning,
härtill erforderliga kostnadssumma af Femhundra Tusen Riksdaler, under förbehåll
att, för detta tillskotts godtgörande, fä under så lång tid, som till detsammas
amortering erfordras, af de trafikerande uppbära afgifter, hvilka sålunda
under en längre tid skulle komma att betunga allmänna rörelsen å berörda
farled, har Kongl. Majit funnit sig sakna skäl att af Rikets Ständer nu äska
anslag för detta företags utförande; men vill, jemte tillkännagifvande häraf, likväl,
med anledning af Rikets Ständers gjorda begäran att varda underrättade
om Stockholms stads i ämnet afgifna förklarande samt om beloppet af de för
företagets fullständiga verkställande erforderliga kostnader, låta de till frågan
hörande handlingar till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlennäs.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
40
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o SS.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i ,
cember 1862
Konungen i Stals-Bådet å Stockholms Slott den Ut! De
-
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Greiwé Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Beuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, föredrog i underdånighet:
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, till justering
ett i öfverensstämmelse med Kongl, Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade beslut uppsatt förslag till nådig Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående en för djupgående fartyg ifrågasatt ny farled genom Stockholms
skärgård emellan Baggensfjärden och Stora Wärtan;
Och befallde Kongl. Maj:t, med gillande af detta förslag,
att nådig Skrifvelse, så lydande, som bilagan till detta Protokoll
utvisar, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
JV. Th. Strokirk.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1862.
Kungl. Majus Nåd. Proposition A:o 59.
1
JV:o 59.
Auk. till Exp.-Utsk. den 14 Jan. 18C3, kl. fi e. w.
Kong/. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående en
ridskolas inrättande vid Strömsholm; Gifven Stockholms
Slolt den 30 December 1862.
Redan vid 1856, 1857 och 1858 års riksdag fastades af Kongl. Maj:t
Rikets Ständers uppmärksamhet å behöfligheten af anslag för inrättande af ridskolor,
hvarest det vid Kavalleriet och Artilleriet äfvensom vid Generalstaben
inträdande befäl kunde ega tillfälle att förvärfva nödig färdighet i ridkonsten
samt passande elever, som visade sig dertill hafva särskild fallenhet och håg,
skulle kunna utbildas till beridare och stallmästare vid regementena. Dervid
erinrades tillika, hurusom sjelfva ridkonsten, hvilken fordom stod ganska högt i
Sverige, numera vore nära att utgå, så framt icke ändamålsenliga och kraftiga
åtgärder i tid vidtagas till densammas upphjelpande, samt att, ehuru hästafveln
onekligen hade gjort stora framsteg och Svenska rytteriet vore mycket bättre
beridet nu än förr, förmågan att bilda goda ryttare och att inrida remonter
likväl blefve alltmera sällsynt, hvilket beklagliga förhållande vore en naturlig följd
af den brist eller saknad af ridskolor, som egde rum och hvilken borde afhjelpas,
innan dc få elever, som ännu finnas qvar efter redan bortgångne skicklige
stallmästare, hunnit en alltför hög ålder för att kunna påräknas vid ridskolornas
uppsättning. Vidare anmärktes, att, om denna, för svenska rytteriets och artilleriets
tjenstbarhet så vigtiga, angelägenhet ytterligare försummades, skulle derefter
blifva omöjligt att på annat sätt afhjelpa olägenheten, än att från främBih.
till II. St. Brot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Iläfl. 1
5
Kongl. ifaj:ls Nåd. Proposition N.o 39.
mande land införskrifva instruktörer i ridkonsten, hvilken utväg dock troligen
blefve förenad med vida större svårigheter och kostnader, än som kunde ifrågakomma
för dylika instruktörers bildande inom riket.
Det af Kongl. Majit då framställda förslag om två ridskolors inrättande,
den ena vid Strömsholm och den andra i Malmö, blef dock icke af Rikets
Ständer bifallet, enär Rikets Ständer för sin del ansågo behofvet af dylika undervisningsanstalter
icke så tvingande, att ju dermed kunde tills vidare anstå,
helst statens tillgångar då togos i anspråk för mångfaldiga andra mera vigtiga
behof och för öfrigt, enligt Rikets Ständers tanke, tillfälle ej saknades till erhållande
af undervisning i ridkonsten, dels genom private lärare, dels genom de
vid kavalleri-regementena anställde stallmästare.
En tid af sex år är nu förfluten sedan denna fråga väcktes, men bristen
qvarstår ännu lika, om ej mera, kännbar. Kongl. Majit har derför anbefallt den
tillförordnade Landtförsvars-kommittéen att vidare utreda de härmed sammanhang
egande omständigheter; och har denna Kommitté, uti derom afgifvet särskildt
betänkande, ansett frågans lösning ej längre kunna åsidosättas, enär för kavalleristers
fortfarande bildning och duglighet lämpligt ordnade ridskolor äro ett
oeftergifligt vilkor. Efter utveckling af vigten utaf god hästdressyr samt det
inflytande, ryttarens kunskap deruti och skicklighet i öfrigt måste utöfva på
hästens utbildning och bedömande af hans förmåga, hvilket allt icke utan
arbete och längre öfning kan förvärfvas, har Kommittéen anfört: att, hvad beträffade
de vid indelta kavalleriet anställde stallmästare, deras af truppens instruktion
och hästarnes dressyr upptagne tid icke medgåfve, att något väsendtligt för
befälets högre undervisning kunde åstadkommas; hvarförutan der felades, —
hvad som vore ett nödvändigt vilkor för denna undervisnings allvarliga befrämjande,
— tillräckligt antal hästar att för en sådan begagna. Man vore således
inskränkt till stallmästarne vid de värfvade regementena. Vid det ena af dem,
der ännu finnes en utmärkt stallmästare, hade äfven, genom Sqvadrons-chelernas
välvilja att för ändamålet tillhandahålla hästar, tillfälle till ridning kunnat beredas,
ehuru visserligen endast för ett ringare antal. Likaledes ock vid hofstallet
i Stockholm medelst hästar, tillhörande detsamma. Hvad öfriga enskilda ridsko
lor
anginge, kunde hvad der läres icke benämnas ridkonst, då uet inskränker
sig till att bibringa förmåga att sitta någorlunda fast i sadeln och att nödtorftigt
styra en häst. Men hvad uti alla fattas, då lärarekrafter ej härtill finnas
afsedda, vore tillfälle tili inhemtande af den grundligare kännedom om hästen,
hvarifrån ridkonsten, så vidt den skall högre drifvas, måste utgå. Dessutom
kunde dylika skolor aldrig medföra för Staten berättigade anspråk på högre
skicklighet hos kavalleri-befälet, hvilka anspråk å Statens sida och för dess nytta
borde vara lika oeftergifliga, som å andra sidan befälets att utaf Staten erhålla
medel att förvärfva en för dess tjenst behöflig kunskap. Då derjemte den högre
Kongl. SIaj:lt Nåd. Proposition N:0 39.
ridkonsten härstädes snart kunde sägas tillhöra en försvunnen tid och de få. som
från denna herntat lärdom, vore vid gränsen af den ålder, som förlamar större
verksamhet, ansåge Kommittéen det vara af vigt att, innan dessas kraft fullkomligt
brytes, söka deraf sig begagna. Landtförsvars-kommittéen har, på grund häraf,
föreslagit: att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den plan, som 1856 års
för denna angelägenhet särskildt tillsatta Kommission framlagt och på hvilken
plan Kongl. Maj;t grundat sin förra framställning i ämnet till Rikets Ständer,
ridskolor så skyndsamt som möjligt måtte inrättas: varande af Kommittéen tillika
uppgjordt förslag öfver de kostnader, som för Statsverket skulle uppkomma för
de tvänne ifrågställda ridskolorna, den ena vid Strömsholm och den andra i
Malmö.
Ofver detta Landtförsvars-kommittéens förslag har Kongl. Majit inhemtat Stuteri-öfverstyrelsens
underdåniga utlåtande, sedan, med afseende å det för ridskolorna
påräknade antalet hästar från Strömsholms och Flyinge stuterier, vederbörande
Stuteri-chefer blifvit hörde; hvarefter Landtförsvars-kommittéen vidare yttrande
i ämnet afgifvit.
Af Stuteri-myndigheterna hafva blifvit framhållna vissa betänkligheter i
afseende å ridskolornas ställande i sammanhang med stuterierna, under förmenande
att sådant kunde ofördelaktigt inverka på stuteriernas egentliga ändamål
eller hästafvelns förbättrande; och har derjemte af Stuteri-Öfverstyrelsen blifvit
väckt fråga, huruvida icke den vid Strömsholm afsedda ridskolan heldre skulle
kunna förläggas i Upsala eller i Stockholm. Då likväl upplyst blifvit, att nuvarande
stall och ridhus i Upsala icke lemna utrymme för annan ridskola än
den, som der är förut inrättad för den akademiska ungdomen, blefve der, likasom
i Stockholm, om ridskolan skulle dit förläggas, nödigt att uppföra särskilda
för densamma oumbärliga byggnader; och Kongl. Majit anser alltså otvifvelaktig!,
att ridskolas inrättande i någondera af dessa städer skulle medföra en
kostnad, vida öfverstigande den, som ifrågaställes för en sådan vid Strömsholm,
hvarest behöflige byggnader till större delen redan finnas att tillgå.
Kongl. Majit, som i öfrigt anser Strömsholm vara för en ridskola i mellersta
delen af riket det mest lämpliga ställe, samt de framställda betänkligheterna
emot en ridskolas förläggande derstädes icke vara af beskaffenhet, att hinder
deraf bör möta för förslagets verkställighet i detta hänseende, helst de härvid
anförda svårigheterna synas kunna lätt undanrödjas, då boningsrum i Strömsholms
slott få till elevernas begagnande upplåtas, vili alltså, i ändamål att till någon
del kunna afhjelpa den länge öfverkiagade och erkända bristen af nu ifrågavarande
undervisningsanstalter, härmed föreslå Rkets Ständer att, för organiserande
af en ridskola vid Strömsholm i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Landtlörsvars-kommittéens
afgifna underdåniga förslag, dels anvisa, ej mindre ett årligt
anslag af 14,200 R:dr, enligt bilagda förslag, att å ordinarie stat under 4:do
4
Kongl. MajUs Kärl. Proposition N:o 39.
Hufvudtiteln uppföras, än oek ett extra anslag, för en gång, af 18,000 R:dr till
cn stallbyggnad på stället, dels äfven medgifva, att af årsanslagen må, intilldess
ridskolan kan komma i full verksamhet, få användas det belopp, som erfordras
till anskaffning af sadlar och betseltyg, till bostads anordnande åt stallmästaren,
samt till nödige möbler åt eleverne m. m. för skolans komplettering.
Hvad åter angår den jemväl af Landtförsvars-kommittéen föreslagna ridskola I
Malmö, finner Kongl. Maj:t Sig för närvarande ieke böra något anslag dertill
hos Rikets Ständer äska.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars handläggning frågan varder hänvisad; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARI,.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Artig kostnad för en ridskola rid Strömsholm•
Aflöning:
1 Chef ............ utan lön.
Befattningen bör företrädesvis innehafvas af Chefen
för Strömsholms stuteri.
1 Stallmästare, arfvode ...... 1,800: —
Tjenstgöringspenningar  1,200: — 3,000:
1 Förste Instruktör, arfvode  1,050: —
1 Andre d:o, d:o
750: —*
Med skyldighet för dessa begge Instruktörer att vid
ridskolan tjenstgöra äfven en månad före kursens
början.
1 Veterinär-läkare, arfvode  200: —
för undervisning i hofbeslaget . • . . 100: — gQO: —
Transport Runt R:dr 5,100: --
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o S9.
5
Transport 5,100: —
1 Lärare i Gymnastik och Vapenföring, arfvode . . 750: —
Arfvoden åt 2 Stallmästare-elever, å 300 R:dr . . . 600: —
1 Redogörare, som tillika besörjer upphandling och
magasinering af fourrage, arfvode  200: •—
1 Fodermarsk och 3 Stalldrängar, för officerarnes hästar,
åtnjuta dagtraktamente för hela året, nemligen:
1 Fodermarsk å 1 R:dr 50 öre  547: 50.
3 Stalldrängar å 1 R:dr 25 öre hvardera . . . 1,368: 75.
4 Stalldrängar tillökade för stuteriet, åtnjuta dagtrakta
mente,
å 1 R:dr 25 öre hvardera, under 182 dagar
om året
. 010: — 9,476: 25.
In qvar terin g s-kos Inadev:
2 Instruktörer,
1 Lärare i vapenföring,
14 Elever;
tillsammans 17 personer åtnjuta i servisersättning för
ett halft år 12 R:dr hvardera  204: —
Ved till 2 rum för Officerarnes stallbetjening, 4 famnar
å 7 R:dr  28: — 232:
Fourrage:
För 14 Officershästar i 182 dagar, å 1 R:dr om dagen
för hvarje häst, afskrifningsprocenten inberäknad . . 2,548: —
» 30 af stuteriets hästar, tillökning af 130 T:r hafra,
motsvarande 819 kubikfot, å 10 R:dr tunnan, afskrifningsprocenten
inberäknad,  1,300: — 3,848:
Diverse kostnader:
Lyshållning i stallet, stallpersedlar, sadlars underhåll,
m. m  150: —
Anskaffning och underhåll af fäktsablar, floretter m. m. 100: —
Underhåll af stallbyggnaden
200: —
Extra utgifter
193: 75. 643: 75.
Summa R:dr R:mt 14,200:
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Propotiliön N:o S9.
Utdrag af Protokollet (ifver Land iför svars- Ar endenA hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 30 December 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering ett, i öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af Stats-Rådet
enhälligt tillstyrkta, nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående en ridskolas inrättande vid Strömsholm;
Och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla nämnda förslag, samt förordna, att,
i enlighet dermed, nådig Proposition, sådan den finnes vid
detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
J. H. E. von Knorring.
Konyl. ilaj-.ts Nåd. Propoiilion N:o tio.
7
No GO,
Ank. till Exp,-Utsk. den 14 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition lill IIika ts Ständer, om beviljande
af ett, till följd af förändrad reglering i afseende ä vissa
IVesterås domkyrkas inkomster och utgifter, erforderligt fy 11-  nadsans/ag i löningsstaten för högre elementar-läroverket i
IVesterås; Gifven Stockholms Slott den 30 December 1803.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, i sammanhang med beviljandet
af 28,000 R:dr R:int till understöd för reparation af domkyrkan i Westerås,
att återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles lemna tillgång,
ansett lämpligare, att de ränte- och arrendemedel samt kronotionde m. m., som
åt domkyrkan blifvit anvisade, äfven vore oafkortadt för kyrkans förvaltningsoch
framtida underhållskostnader att tillgå, än att, enligt hvad hos Rikets Ständer
blifvit upplyst, en ganska betydlig del deraf utginge till underhåll af domkyrkan
tillhöriga, men utan ersättning begagnade lektorsgårdar, äfvensom till
boställshyror och aflöning för lärare vid elementar-läroverket i Westerås, och
Rikets Ständer derjemte i underdånighet anhållit, att erforderliga åtgärder måtte
vidtagas i ändamål att, på sätt af Kongl. Majit kunde pröfvas lämpligt, Westerås
domkyrka mätte befrias frän de utgifter, som för närvarande af dess
kassa bestridas, men icke äro till kyrkans underhålls- och förvaltningskostnader
att hänföra; samt Kongl. Majit, med anledning häraf, genom nådigt Bref
den 20 Juli 1860, anbefalit Dess Befallningshafvande i Westmanlands län och
Westerås stifts konsistorium att, efter vederbörandes hörande, meddela fullständig
upplysning om beskaffenheten och beloppet af domkyrkans inkomster samt
om de särskilda ändamål, för hvilka de användas; har Dorakyrko-kommissioncn
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o CO.
i Westerås, uppå anmodan af Konsistorium, efter räkenskaperna och öfriga tillgängliga
handlingar aflemnat uppgift på domkyrkans inkomster och utgifter, de
sednare hänförda under följande hufvudtitlar efter ändamålen derför, nemligen:
1 :o utgifter för kyrkans underhåll; 2:o för gudstjensten och dermed sammanhang
egande föremål; 3:o utgifter för kyrkan tillhöriga egendomar i Westerås,
såsom skatter, underhållskostnader m. m.; 4:o de som utgå för kyrkans och
dess egendomars administration; 5:o för välgörande ändamål; 6:0 för konsistoriioch
biskopshuset underhållande, jemte Konsistorii sammankomster och expedition;
samt 7:o utgifter för undervisningsverket; och har Domkyrko-kommissionen
af dessa utgifter ansett alla dem, som inbegripas under de sex första
titlarna, vara af beskaffenhet, att kyrkan icke kan befrias från utgörande af
någon af dem, men deremot, med anledning af så väl Rikets Ständers yttrade
åsigt, som kyrkans egna behof, hemställt, att de utgifter, som belasta domkyrkan
i och för undervisningsverket, mätte till kyrkans förmån, så fort ske
kan, indragas, i hvilket afseende Kommissionen föreslagit, att prebendehemmanet
Jädra, ett mantal i Hubbo socken, som nu disponeras af Rektor vid
Westerås högre elementar-läroverk och hvaraf afkastningen jemte räntan blifvit
i läroverkets stat upptagen till ett belopp af 259 R:dr 83 öre, samt räntorna
af hemmanen Gillforss N:o 2 och Jädra N:o 1, hvartdera ett mantal i Skultuna
socken, nu anslagne åt 2:ne Lektorer och i löningsstaten uppförde, den förra till
222 R:dr 9 öre, och den sednare till 210 R:dr 36 öre, borde vid innehafvarnes
afgång indragas till kyrkan, sora deraf är egare, och desse lärares
efterträdare för förlusten undfå ersättning af allmänna medel, hvarjemte Kommissionen
ansett önskligt, att under tiden kyrkan kunde årligen godtgöras åtminstone
med det belopp, hvartill berörde hemman och hemmansräntor äro uti
läroverkets stat beräknade; att, dä af domkyrkans medel hushyresersättningar
ärligen utbetalas till en Lektor med 270 R:dr, till två yngre dito, efter 7 R.dr 50 öre
för hvardera, med 15 R:dr, till Conrector Scholae med 3 R:dr 75 öre samt
till tre Kolleger och Apologisten, å 2 R:dr 8 öre för hvardera, med 8 R:dr 32 öre,
dessa ersättningar borde vid nuvarande innehafvares afgång desto hellre försvinna,
som de icke äro i stat afsedda, utan utgöra öfverskott å bemälde lärares
löner, samt att en hushyresersättning, som förr utgått till Rector Scholae
med 225 lt:dr, men numera, enligt nådiga Brefvet den 23 Juli 1856, till Statsverket
levereras, borde genast till domkyrkan återgå; att de kyrkan tillhöriga
tre gärdar under N:ris 18, 26 och 29 i stadens norra qvarter, hvilka af de
tre äldste Lektorerne såsom boställen begagnas, men icke upptagits i beräkningen
af deras löner enligt stat, utan för deni utgöra en förmån utöfver hvad
deras vederlikar på andra ställen åtnjuta, fördenskull borde, sedan nuvarande
innehafvarne afgått, till kyrkans fria disposition återgå; samt att tomterna under
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition No 60.
9
der N:ris 31 och 32 äfven i stadens norra qvarter, kallade Gymnasii trädgård,
jemte ett derintill gränsande, för 1 R:dr utarrenderadt planteringsland, N:o 118,
anslagne till f. d. Gymnasii-adjunkten och i dennes lön på stat upptagne till
en inkomst af 42 R:dr samt af honom upplåtne till läroverkets disposition
för den naturalhistoriska undervisningen, emot arrende af 75 R:dr Riksmynt,
väl äfven borde vid innehafvarens afgång tillerkännas domkyrkan, men af henne
åter tillhandahållas läroverket i och för nyssnämnda undervisning, emot årligt
arrende, som af Gode Män för fem år i sender kunde bestämmas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande har Konsistorium ansett icke
allenast de lärare, som nu innehafva domkyrkan tillhöriga, men af ålder åt
läroverket upplåtna hemman, gårdar och lägenheter, utan ock alla de Lektorer,
hvilka sökt och erhållit sina nu innehafvande tjenster under förhoppning att i
sin tur komma i åtnjutande af nämnde förmåner, ega en på 72 och 128 §§ i
nådiga Stadgan för Allmänna elementar-läroverken den 29 Januari 1859 grundad
rätt dertill, samt att det för läroverket vöre af stor vigt, att dess lärare
för all framtid finge oförminskade åtnjuta de förmåner, som en gång varit med
deras tjenster förenade; hvaremot Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till alla
delar instämt i Domkyrko-kommissionens yttrande och förslag.
Sedan Kongl. Majit inhemtat underdåniga utlåtanden i ämnet jemväl af
Dess och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor, deruti ej mindre Kammar-kollegium
än Stats-kontoret hufvudsakligen tillstyrkt nådigt bifall till hvad
Domkyrko-kommissionen, på sätt ofvan förmäldt är, föreslagit, hvarjemte Kammar-kollegium
anmärkt, bland annat, dels att, när de Lektorer afgå, som nu
äro i besittning af de tre stadsfastigheter, domkyrkan till boställen åt Lektorer
upplåtit, af hvilka hon icke allenast icke drager någon inkomst, utan i stället
får vidkännas utgift i och för reparationer, någon ersättning till de lärare, som
i de afgåendes ställe uppflyttas, så mycket mindre bör ifrågakomma, som dessa
lägenheter hvarken blifvit af kronan eller af staden eller af enskilde donerade
till clementar-läroverkets tjenstemän, hvilket 128 § i Läroverks-stadgan förutsätter
för att sådana förmåner skola af dem, i kraft af författningarna oqvalde
bibehållas, samt att förhållandet är enahanda med de hushyresmedel, till sammanlagdt
belopp af 29 7 R:dr 7 öre Riksmynt, hvilka nu till åtskilliga Lärare
utgå; dels ock att den så kallade Gymnasii-trädgården borvid nuvarande innehafvarens
afgång till domkyrkan återfalla, för att, jemte tillgränsande planteringsland,
till största förmän för kyrkan användas, utan någon förbindelse för
henne att, om än mot ersättning, upplåta lokal för undervisningen i naturalhistorien
vid elementar-läroverket, hvaremot för den af läroverkets Adjunkter,
för hvilken berörde löneförmån är å stat upptagen, erfordrades fvllnads-anslag
af allmänna medel, har Kongl. Maj:t hvad sålunda förekommit och handlingarna
Bih. till It. St. Pral. 1862 & 1863. i Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 2
10
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N':o 60.
i öfrigt innehålla uti nådigt öfvervägande tagit och dervid, med gillande af den
utaf Rikets Ständer yttrade åsigt, att de medel, som åt domkyrkan blifvit anvisade,
äfven böra oafkortadt vara för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader
att tillgå, funnit godt i nåder förordna, dels att afkastningen
och räntan af hemmanet Jädra, ett mantal i Hubbo socken, räntorna af hemmanen
Gillforss N:o 2, ett mantal i Skultuna Socken, och Jädra N:o 1, ett mantal
äfven i sistnämnda socken, gårdarna N:ris 18, 26 och 29, tomterna N:ris 31
och 32 samt planteringslandet N:o 118, allt i Westerås stads norra qvarter,
böra till Domkyrkans fria disposition återlemnas så snart och i den mån de
lärare vid elementar-läroverket, hvilka af dessa domkyrkans egendomar nu
njuta inkomsterna och fördelarna, från sina befattningar afgå, dels att domkyrkan
skall, vid nuvarande innehafvares afgång, erhålla befrielse från utbetalandet
af de hushyresmedel till belopp af 297 R:dr 7 öre, hvaraf åtskillige lärare
äro i åtnjutande, dels ock att de till besparingarna å anslaget till Elementarläroverken
nu ingående 225 R:dr, utgörande hyresmedel åt f. d. Rector Scholse,
icke vidare må behöfva af domkyrkans medel gäldas; men enär de förmåner,
hvaraf, på domkyrkans bekostnad, åtskillige af elementar-läroverkets lärare
nu äro i besittning, blifvit i deras löner inberäknade med ett belopp af Sjuhundra
Tretiofyra Riksdaler 28 öre Riksmynt, vill Kongl. Majit föreslå Rikets
Ständer, att läroverks-anslaget må från och med år 1864 varda med ett motsvarande
belopp förhöjdt.
De till detta mål hörande handlingar skola till Rikets Ständers Statsutskott
varda öfverlemnade, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL,
C. J. Thyselius.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o U9.
11
(Jidi ng af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den
50 December 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup, och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius till justering
ett af honom uppsatt Förslag till den af Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut beslutade nådiga Proposition till Rikets Ständer, om beviljande
af ett, till följd af förändrad reglering i afseende på vissa Westerås Domkyrkas
inkomster och utgifter erforderligt, fyllnads-anslag å lönings-staten för
högre elementar-läroverket i Westerås.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl.
Maj:t godt berörda förslag i nåder gilla, samt befallde, att
nådig Proposition i enlighet dermed, på sätt bilagan Litt. B.
till detta Protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. A. Th. Adelgren.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1863.
Kongl. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 61.
1
iVo 61.
Auli. lil! Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Kongl. May.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande
af ny Riksdag s-ordning och dermed sammanhängande
ändringar i Regeringsformen; Gifven Stockholms Slott
den 5 Januari 1863.
Svenska folket har, med Försynens bistånd, så bevarat sin frihet och främjat
sin utveckling, att det med ära intager en plats bland de folk, som gå framåt
på civilisationens bana. Detta skulle det icke förmått utan en representation, som
uppvuxit ur nationel grund och utbildats efter hvarje tids fordringar. Nationens
och tidens förändringar påkalla fortfarande förändringar i formen för denna representation.
De fyra Stånd, som förr delade folket i lika många klasser, hafva
längesedan börjat sammansmälta dels med hvarandra och dels med nya klasser,
som bredvid dem uppstått. Till fäderneslandets båtnad kan icke Ståndsindelningen
bibehållas inom representationen längre än den inom sjelfva folket eger en
fast grund. Det måste derföre vara angeläget, att, innan denna redan vittrade
grund sönderfaller, bereda en ny tidsenligare form att sätta i den gamlas ställe.
Kongl. Majit, som i de nyligen antagna kommuual-författningarna trott Sig finna
icke endast ett bevis att ståndsbegreppen, hvilka der icke vunnit något afseende,
förlorat större delen af sin betydelse, utan ock ett säkrare underlag för en ny
representationsform. manas af Sin konungsliga pligt att nu söka tillvägabringa
en lösning af frågan om National-representationens ombildning, som af en allmän
mening i landet högt påkallas; och förvissad att Rikets Ständer, med högsint
fosterlandskärlek, äro redobogne att, för hvad de anse det helas väl kräfva, offra
så väl gamla rättigheter som nya anspråk och mindre meningsskiljaktigheter, vill
Kongl. Majit härmed till Rikets Ständers pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga
förslag till ny Riksdags-ordning och dermed sammanhängande ändringar i
Regeringsformen, åsyftande att ordna National-representationen på det sätt, som
Kongl. Majit funnit med samhällets nuvarande förhållanden bäst öfverensstämmande
och för dess framtida utveckling mest betryggande.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL
Louis de Geer.
Bih. till K. St. Prot. 1862 §■ 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft. 1
2
Kongl. Mapts Nåd. Proposition N:o 61.
Förslag
tili
Riksdags-Ordning.
Allmänna grunder.
§ 1.
Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, den första
oell den andra, hvilka i alla frågor hafva fika behörighet och myndighet.
Riksdagsmännen kunna i utöfningen af sin befattning icke bindas af andra
föreskrifter än Rikets Grundlagar.
§ 2.
Lagtima Riksdag skall, i kraft af Rikets Regeringsform och utan särskild
kallelse, sammanträda hvarje år den 15 Januari eller, om helgdag då inträffar,
dagen derefter.
Urtima Riksdag sammankallas, då Konungen så nödigt finner, äfvensom i
de fall, hvarom i Regeringsformens 91, 92, 93 och 94 §§ förmäles. Hos Urtima
Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens sammankallande
eller af Konungen eljest för densamma framlägges, så ock hvad med dylikt ärende
står i oskiljaktigt sammanhang.
§ 3.
Riksdagsmännen utses till båda Kamrarna genom val för viss tid; dock
eger Konungen, innan den tid tilländagått, att förordna om nya val i hela Riket
till båda Kamrarna eller den ena af dem.
§ 4-
Ej må någon Riksdagsman förmenas att sin Riksdagsmanna-befattning utöfva;
dock gäller under krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de
af Konungen i Rikets tjenst beordras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
3
§ 5.
Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra
månader tillsammans, derest icke Konungen, medan Riksdagen är samlad, förordnar
om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem. I dessa fall skall Riksdagen,
med bibehållande af sin egenskap utaf Lagtima, sammanträda å den tid
inom tre månader från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer, och
må den ej vidare af Konungen upplösas förr än fyra månader från det sednare
sammanträdets början förflutit.
Urtima Riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och vare
Urtima Riksdag alltid upplöst, innan tid för Lagtima Riksdags sammanträde infaller.
Mamrarnes bildande.
a) Första Kammaren.
§ 6.
Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år, utses af landstingen
och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landsting
och sådan stad, som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom sitt område,
en Riksdagsman för hvarje fullt tal af trettiotusen. Går ej folkmängden
upp till trettiotusen, väljes dock en Riksdagsman.
§ 7.
Yal till Riksdagsman i första Kammaren anställas af vederbörande landsting
och stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår, eller då Konungen förordnat nya
val. Landsting sammanträder för det ändamål, der så erfordras, till urtima möte.
§ 8.
Riksdagsman i första Kammaren, som vid Riksdags början sin befattning
icke nio år innehaft, må dermed till Riksdagens slut fortfara, åndå att under tiden
nio år från valet förflyta.
§ 9.
Till ledamöter i första Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått
trettiofem års ålder samt ega och minst 3 år näst före valet egt fastighet till
taxeringsvärde, oj understigande åttatiotusen Riksdaler, eller ock till Staten
skatta, samt under tid, som nyss är sagd, skattat för minst fyra tusen Riksdalers
årlig inkomst af kapital eller arbete. Kommer Riksdagsman, efter det han vald
blifvit, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren,
frånträder han sin befattning.
4
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 61.
§ 10.
För den, som blifvit till ledamot i första Kammaren utsedd, utfärdas vid
valförrättningens slut fullmakt, som, när valet verkställts af landsting, underskrifves
af dess Ordförande, med kontrasignation af landstingets Sekreterare, och, då
valet skett af stad, undertecknas af stadsfullmäktiges Ordförande jemte två af
desse fullmäktige. Fullmakterne böra hafva följande lydelse:
“I kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N. landsting (stadsfullmäktige
i N. N. stad) blifvit den — — förrättadt, varder N. N. härigenom befullmäktigad
att för en tid af nio år från nämnde dag vara ledamot af Riksdagens första Kammare.
* Ort och tid.
§ 11.
Ar någon missnöjd med Riksdagsmannaval, som af landsting eller stadsfullmäktige
förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär.
Han eger för sådaut ändamål hos landstingets Sekreterare eller stadsfullmäktiges
Ordförande äska behörigt protokolls-utdrag, hvilket genast eller inom
högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust
af talan, sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens
slut, ingifva till Konungens Befallningshafvande, som genom kungörelse,
hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig
förklaring må öfver besvären till Konungens Befallningshafvande aflemnas.
Sedan den tid tilländagått, har Konungens Befallningshafvande att besvärshandlingarna
jemte de förklaringar, som må hafva inkommit, ofördröjligen till Konungen
insända, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt föredragas och afgöras.
§ 12-
Riksdagsman i första Kammaren eger ej att för denna befattning något
arfvode uppbära. Yill han befattningen sig afsäga, eger han det göra vid valtillfället
eller sedermera, mellan Riksdagar, hos Konungens Befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 13.
1. Andra Kammarens'' ledamöter väljas för en tid af tre år, räknade från
och med Januari månads början, året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Å landet, hvartill i Dåga om Riksdagsmannaval äfven räknas de städer,
som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar, utses för hvarje domsaga en
Riksdagsman. Domsaga med större folkmängd än fyratiotusen, varde dock af
Konungen, såvidt ske kati häradsvis, indelad i två valkretsar, som välja hvardera
en Riksdagsman.
3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en
Riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen. Öfriga städer med egen jurisdiktion
skola första gången af Konungen, och derefter hvart 10:de år af Kammaren, ordnas,
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 61.
5
så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en Riksdagsman,
och skall hvarje sådan valkrets innehålla en lolkmängd af minst sextusen
och högst tolftusen.
§ 14-
Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger eller
med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen Riksdaler, eller för lifstid eller för minst, fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande sextusen Riksdaler,
eller ock erlägger till Staten bevillning för en till minst åttahundra Riksdaler
uppskattad årlig inkomst.
§ 15.
Val till Riksdagsmän i andra Kammaren verkställas inom September månads
utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.
Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest Riksdagsman för andra Kammaren,
innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen
nytt val för den återstående tiden.
§ 16-
Valen förrättas, för landet, inför domhafvanden medelst Elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande eller, om kommunen utgöres af stad,
hvarom i 13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse.
För hvarje kommun väljes en Elektor och derutöfver, efter folkmängden, en för
hvarje fullt tal af ett tusen.
I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför Magistraten
en Elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt
tal af femhundra. Desse Elektorer sammanträda till Riksdagsmannaval inför
Magistraten i den stad inom valkretsen, som störsfa folkmängden eger.
Kommuner, som hafva att gemensamt välja Riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så besluta. Då förslag
härom af de röstberättigade i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför
kommunalstämmas ordförande, Magistrat eller den för stad utan egen jurisdiktion
särskildt tillsatta styrelse, varder sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar do röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de fleste afgifne
rösterne varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr,
än en tid af fem år derefter förflutit, ånyo upptagas. Beslutas åter förändringen,
träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad frän kungörelsens utfärdande
inträffar, och gäller för en tid af minst fern år, hvarefter beslut om dess
upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara
valen afgifvas rösterne, särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande, Magistrat eller för stad särskildt tillsatt styrelse; och skola för rösternas
sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit,
valprotokollen insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden och
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
för städer med egen jurisdiktion, till Magistraten i den stad, som största folkmängden
eger. I stad, som har att ensam sända en eller flera Riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför Magistraten; och må, der flere Riksdagsmän skola utses,
staden, på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
§ 17-
Vid såväl Elektors- som Riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en
röst. Den, som dervid erhållit de flestes röster, vare lagligen vald, och skilje
lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.
Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande
röstlängder, som böra innehålla anteckning om dem, hvilka enligt § 14 valrätt
tillkommer.
§ 18.
Konungens Befallningshafvande åligger att, när val till Riksdagsman i
andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare, som låter
tid och ort för valet i kyrkorna kungöra, med särskild föreskrift, att Elektorsval,
der det eger rum, skall hållas minst åtta dagar före Riksdagsmannavalet. Skulle
i någon församling offentlig Gudstjenst ej förrättas å Söndag, då kungörelsen bör
uppläsas, skall, på presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen
skyndsamt kringsända.
Eör kallelse till Elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om kallelse till
kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.
Der Elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma eller i
Magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått Elektorshefattniug sig
uppdragen, såsom fullmakt meddela till riktigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.
§ 19-
Till ledamöter i andra Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått
tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst före valet egt
valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas.
§ 20.
Eör den, som blifvit utsedd till ledamot i andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen
fullmakt, underskrifven för valkrets å landet af doinhafvanden, — för
stad, som ensam sänder Riksdagsman, af stadens Magistrat, — och för valkrets,
som består af flera städer, af den Magistrat, som valet slutligen handlagt. Eullmakterne
böra hafva följande lydelse:
“Vid Riksdagsmannaval, som den — — hållits i N. K. domsaga4', (“N. N
valdistrikt af N. N. domsaga41) eller 44i N. N. stad44 (“städer44), “har N. N. blifvit
utsedd till ledamot af Riksdagens andra Kammare för en tid af tre år, räknade
från och med den 1 Januari nästkommande år;44 (elior om valet hållits till följd
af Konungens förordnande om nya val eller om Riksdagsman eljest afgått, innan
den tid, för hvilken han blifvit vald, tilläudalupit: “för tiden till den 1 Januari
år — —“) “hvarom detta länder till bevis och fullmagt.44 Ort och tid.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
7
§ 21.
Riksdagsman, som för andra Kammaren vald blifvit, må ej denna befattning
sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom
sådana anses:
l:o de hinder, allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2:o ålder öfver 60 år;
3:o att den valde tillförene såsom Riksdagsman bevistat tre Lagtima Riksdagar.
Afsägelse af Riksdagsmanna-uppdrag, som göres vid valtillfälle, pröfvas af
valförrättaren. Sker afsägelse efteråt, mellan Riksdagar, pröfvas den af Konungens
Befallningshafvande.
§ 22.
1. Är någon missnöjd med val till Riksdagsman i andra Kammaren, må
han deröfver anföra besvär hos Konungens Befallningshafvande i valorten eller,
der fråga om val för flera städer handlagts inom särskilda län, hos Befallningshafvanden
i det län, der slutliga handläggningen skett. För det ändamål eger
klaganden hos domhafvande eller Magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska
behörigt, protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör
till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar
efter valförrättningens slut, ingifva sina besvär till Konungens Befallningshafvande,
som, på sätt i § 11 stadgas, lemnar vederbörande tillfälle att sig förklara samt
sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande bestämda
tid tillända]upit, sitt utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens Befallningshafvandes utslag missnöjde eger att,
sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens Befallningshafvande
inlemna sina besvär ställda till Konungen, hvarefter med målet vidare så förhålles,
som ofvan i § 11 sägs.
3. Till någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse
af Riksdagsmanna-uppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende derå, om afsägelsen
egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna § och, om afsägelsen efteråt skett
hos Konungens Befallningshafvande, enligt mom. 2.
§ 23.
Hvarje ledamot af andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för
resekostnad till och från Riksdagen samt arfvode af ett tusen två hundra Riksdaler
för hvarje Lagtima Riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser Riksdag,
innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren eljest afgår
från sin befattning under Riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde
förflutit, så ock under Urtima Riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning,
i dagtraktamente tio Riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga
sammanlagdt ett tusen tvåhundra Riksdaler.
Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid Riksdagen sig inställer,
skall för hvarje dag, han uteblifver, vara förlustig tio Riksdaler af arfvodet.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 24.
Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen
sig inställer.
§ 25.
Befinnes vid Riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar förrättas,
valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som vid
valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till
den eller de valdes namn, skall samma sedel anses ogild.
§ 26.
Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af Svenska medborgare, som
bekänna sig till Kristen-protestantisk lära.
Ej må såsom riksdagsman godkännas:
a) den som står under förmynderskap;
b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt, och icke, på sätt lag
förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;
c) den som för vanfrejdande brott är under tilltal, eller blifvit för sådant
brott till ansvar dömd eller under framtiden ställd;
d) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats ovärdig
att inför rätta föra andras talan;
e) den som blifvit förvunnen att hafva vid Riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning afgifvit sin röst, eller
genom våld eller hot stört valfriheten.
§ 27.
Derest någon varder för samma tid vald till ledamot af begge Kamrarna
eller till ledamot af endera för två eller flera valkretsar, må på honom ankomma
att bestämma i hvilkendera Kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets
han vill anses till Riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens
Befallningshafvande i den ort, för hvilken han Riksdagsmanna-uppdrag ej mottager,
derom göra skyndsam anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera Kammaren anmälan om de ledigheter inom
Kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa Riksdag genom val fyllas,
hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande föranstalta, att nya val
anställas.
Om emellan Riksdagar ledighet i någondera Kammaren genom ledamots
afgång uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande tillse och föranstalta, att
nytt val anställes.
§ 29.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 61.
9
§ 29.
Medan Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman sin befattning sig afsäga, utan
att han visar sådant hinder, som godkännes af den Kammare, till hvilken han
hörer; dock att härigenom ingen ändring sker i hvad ofvan är sagdt om rätt att
vid valtillfälle Riksdagsmanua-uppdrag sig afsåga.
§ 30.
Hvardera Kammaren eger att bestämma påföljd af böter för den Kammarens
ledamot, som sig vid Riksdagen ej i rätt tid inställer och derför ej visar laga förfall,
eller som eljest utan tillstånd af Kammaren från Riksdags-öfverläggningarna
förfallolöst sig afhållen Desse böter tillfalla Statsverket.
Riksdags Mirjan oell upplösning.
§ 31.
Riksdagen skall sammanträda i Rikets hufvudstad utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller
för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt Regerings-Formen
i § 50 stadgar, att annan Riksdagsort utsätta och kungöra.
§ 32.
1. Den, som blifvit till Riksdagsman vald, skall, första gången han efter
valet till Riksdag sig inställer, inför Justitie-Statsministern, eller den Konungen
i hans ställe förordnar, sin fullmakt till granskning uppvisa å den dag Riksdagen
sammanträder eller, om Riksdagsman sednare sig inställer, så snart derefter ske kan.
Denna granskning, som skall ske i närvaro af tre bland Fullmäktige i Rikets
Bank och tre bland Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, har till föremål att undersöka,
huruvida fullmakterne blifvit i föreskrilven form utfärdade, och skall vid
den Riksdag, för hvilken nya val af begge Kamrarnes eller enderas samtlige ledamöter
egt rum, vara inom tre dagar fulländad, men vid andra Riksdagar samma
dag, då fullmakterne uppvisas.
2. Hvardera Kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten
till Riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas
fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot hvilka eljest, till följd
af denna Grundlag, anmärkning förekommer. Den, om hvars Riksdagsmannarätt
fråga är hos Kammare väckt, bibehåller emellertid sin befattning såsom ledamot
i Kammaren, intilldess han blifvit dertill obehörig förklarad.
§ 33.
Så snart fullmakterne undergått den i mom. 1 af nästföregående § föreskrifna
granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af Justitic-StatsMinistern,
eller den i hans ställe förordnad är, meddelad Kamrarne, hvar i hvad
Bill. till B. St. Fröt. 1862 / 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 7 Höft. 2
10
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 61.
dess ledamöter angår, bcgäre hvardera Kammaren ofördröjligen hos Konungen,
medelst deputation, Talman och vice Talman, dem Konungen då för hvardera
Kammaren, bland dess ledamöter, utnämner.
Talman och vice Talman aflägga inför Konungen följande ed: ”Jag N. N.,
utnämnd och förordnad att vid denna riksdag vara Talman (vice Talman) i l:sta
(2:dra) Kammaren, lofvar och svär, vid Gud och Hans heliga evangelium, att jagvill
och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara Konungamakten
och Riksdagens rättigheter, i öfverensstämmelse med Rikets Regeringsform. Jag
skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad Rikets öfriga Grundlagar. Detta
lofvar jag allt troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.”
Då i något af de fall, som i 91, 93 och 94 §§ Regeringsformen omförmälas,
Riksdagen på de i samma Grundlags 95 § nämnde vederbörandes kallelse sammanträder,
eger hvardera Kammaren att, inom sig, välja Talman och vice Talman,
hvilka inför Kammaren aflägga den föreskrifna eden.
Innan Talmän äro förordnade eller valde, efter thy ofvan sägs, föres i
hvardera Kammaren ordet af den derstädes närvarande ledamot, som de flesta
Riksdagar bevistat, och, der två eller flere ledamöter i lika många Riksdagar deltagit,
den af dem, som är till lefnadsåren äldst.
§ 34.
Konungen låter offentligen kungöra den af Honom för Riksdags öppnande
bestämda tid, som ej må utsättas sednare än å femte söckendagen efter Riksdags
början. På den tid skola Riksdagsmännen, sedan Gudstjenst med dem hållen är,
sammankomma på Rikssalen, der Konungen eller, då Han så för godt finner, någon
af Stats-Ministrarna förer ordet. Yid detta tillfälle låter Konungen meddela
Lagtima Riksdag berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående Lagtima
Riksdagssammanträde sig tilldragit, äfvensom till Riksdagen i två exemplar, deraf
ett tillställes hvardera Kammaren, öfverlemna Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof, innefattande äfven förslag rörande sättet att genom bevillningar
fylla hvad Staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar; men om
Riksdagen Urtima är, kungöres för densamma anledningen till dess sammankallande
och aflemnas de förslag och framställningar, hvilka skola blifva föremål för
Kamrarnas öfverläggningar; Konungen dock obetaget att sedermera äfven andra
förslag framställa.
Då Konungen, på sätt nu är sagdt, Riksdag öppnat, framföre, vid samma
tillfälle, Kamrarnas Talmän till Konungen, i Kamrarnas namn, deras undersåtliga
vördnad.
§ 35.
Hvardera Kammaren eger utse och förordna sin Sekreterare. Den betjening,
som hvardera Kammaren i öfrigt för sig under Riksdagen anser nödig, tillsättes
af Talmannen och några utaf Kammaren dertill utsedda ledamöter, efter
samråd med Sekreteraren.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition Nio 61.
11
§ 36.
Vill Konungen, med upplösande af Riksdag, förordna om nya val i licia
Riket till båda Kamrarna eller den ena af dem, skall Konungens beslut derom,
sedan Han låtit till Rikssalen kalla Riksdagen, densamma derstädes meddelas.
Då Riksdag skall afslutas, infinna sig, på Konungens kallelse ocb efter förrättad
Gudstjenst, Riksdagsmännen på Rikssalen ocb iramföra genom Talmännen
sina välönskningar. Derefter uppläses riksdagsbeslutet, hvaruppå Konungen, Sjelf
eller genom någon af Statsministrarna, förklarar Riksdagen vara afslutad.
Ärendenas beredning.
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutions-Utskott, ett Stats-Utskott, ett Be vil lnings-Utskott,
ett Banko-Utskott samt ett Lag-Utskott. Dessa Riksdagens ständiga Utskott
skola bestå: Konstitutions-Utskottet af tjugo, Stats-Utskottet af tjugofyra, Bevillnings-Utskortet
af tjugo, Banko-Utskottet af sexton och Lag-Utskottet af
sexton ledamöter, hvilka hvardera Kammaren till halfva antalet inom sig väljer
antingen omedelbart eller, om Kammaren så beslutar, genom Elektorer; ankommande
på Kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant fiunes vara af
nöden, tillsätta särskildt Utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt
Utskotts behandling, så ock att, derest Utskott anmäler behof af förstärkning i
ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse Suppleanter, att, vid
inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera Kammaren fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
Utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att Utskotts yttrande deröfver
erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt' Utskott, bestående af så
många ledamöter, som Kammaren nödigt aktar, inom Kammaren tillsättas.
4. Å Urtima Riksdag skola ej flera Utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de dervid, enligt § 2, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutions-Utskottet tillkommer att granska Rikets Grundlagar
samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet anser högst
nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver
de från Kamrarna till Utskottet hänvisade grundlagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de i Sfats-Rådet förda protokoll, med
undantag af dem, som angå ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka endast,
i hvad som rörer kända och af Utskottet uppgifna händelser, må kunna
fordras. Om Utskottets rätt och pligt att, efter granskning af dessa protokoll,
hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits för
-
12
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N.o 61.
anleda, eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när af Riksdagsman eller af annat Utskott än Konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt, att Stats-Rådet eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande
af Riksdagen, afgifva yttrande, derom är i Regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan Kamrarna
uppstå, till hvilket Utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas,
derom besluta, så ock att skilja mellan Kammare och dess Talman, då den sednare
vägrar proposition.
§ 39.
1. Stats-Utskottet, sorn skall undfå del af Konungens angående Statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna Proposition och ega tillgång till
alla Statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att granska, utreda och uppgifva
Stats- och Riksgäldsverkens tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre
hvad till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna, än äfven beloppet at de summor, hvilka, jemlikt 63 §
Regeringsformen, skola för särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva, huru
mycket bör genom bevillningar utgöras.
2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida gjorda
eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de hufvudtitlar,
hvilka af Riksdag uti uppgjord statsreglering blifvit fastställda, och huruvida
utbetalningarne- äro grundade på behörigen.; upprättade stater, eller Konungens
med vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med
behöriga qvittenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens beslut,
de till någon kufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål
än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag
befinnas öfverskridet, skall Utskottet bos Kamrarna göra anmälan emot den
embetsman, som en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter förfares enligt 106
och 107 §§ i Regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § Regeringsformen,
Utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller
de för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen för Utskottet eller Riksdagen
till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen af Riksdagen
anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon sådan tjensteman
i laglig ordning ansvar yrka.
§ 40.
Bevillnings-Utskottet åligger att bereda alla dit från Kamrarna hänvisade
frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande, att förslagsvis
beräkna inkomsterna af de särskilda bevillningarna, och att, sedan Statsverkets
behof blifvit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega rum,
och i sammanhang dermed till Riksdagen afgifva förslag till bevillnings-stadgar.
Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad det anser billigt och
nyttigt.
Kongl. Ma.y.ts Nåd. Proposition N:o 61.
13
§ 41.
Banko-Utskottet tillhörer att undersöka Riksbankens styrelse och tillstånd
samt att hos Kamrarna föreslå och i mål, för hvilka Utskottet fått sig sådan makt
af Riksdagen uppdragen, gifva föreskrifter om Bankens förvaltning.
§ 42.
1. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna dit
hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän
civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag äfven förstås
de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning
till medborgare utom krigsstaten.
2. Utskottet skall ock granska Justitie-Ombudsmannens afgifna redogörelse,
äfvensom hans embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver
till Riksdagen inkomma.
§ 43.
Ej må Stats-Råds-ledamot eller Justitie-Råd i Utskott eller val till Utskott
deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas
i Utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder kan förekomma.
§ 44.
Utskotten välja, hvart inom sig, Ordförande och vice Ordförande. Intilldess
sådant val försiggått, föres ordet af den ledamot, som de flesta Riksdagar bevistat
och, der två eller flere i lika många Riksdagar deltagit, den af dem, som är
till lefnadsåren äldst. De ständiga Utskotten utse, hvart för sig, Sekreterare och,
efter samråd med honom, den öfriga betjening, som nödig finnes. I tillfälligt
Utskott välja ledamöterne, inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande,
hvilken det derjemte åligger att uppsätta Utskottets yttrande i ämnet.
§ 45.
Alla Utskott skola inom fyra dagar från den, då de blifvit utsedda, sammanträda,
De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, som på dem ankomma.
Har ledamot af Utskott tre gånger å rad, utan laga förfall, från Utskottets
sammanträden sig afhållit, bör ordföranden hos vederbörande Kammare sådant
anmäla, på det annan ledamot i Utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
§ 46.
Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens embetsman eller af allmänt
verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger Utskottet att, genom
sin ordförande, hos den Stats-Rådets ledamot, som Konungen dertill vid
hvarje Riksdag förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande att de
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
äskade upplysningarna meddela; dock böra Stats-Kontoret samt Banko- och Riksgäldsverken,
i frågor om redovisning af medel, alla äskade upplysningar omedelbarligen
afgifva.
§ 47.
Derest ständigt Utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende,
med annat ständigt Utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade,
på sätt Utskotten derom öfverenskomma. Sålunda sammansatt Utskott eger att
i frågor, som det handlagt, utlåtande afgifva, utan att Utskottens öfrige ledamöter
deruti taga del.
§ 48.
Då inom Utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid
uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att rösterne vid sammanräknandet
befinnas lika delade. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda
sedeln genast ouppbruten förstöras.
Ledamot, som i Utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jemte Utskottets
yttrande lemna Kamrarna del af sin skiljaktiga mening, som i sådant fall
bör till Utskottet skriftligen afgifvas. Dock må Utskottets betänkande derigenom
icke uppehållas.
§ 49.
Expeditioner från Utskott underskrifvas af ordföranden.
§ 50.
Äskar Konuugen af Riksdagen särskilde Deputerade att med Honom öfverlägga
om ärenden, dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas dertill tolf ledamöter,
deraf hvardera Kammaren iuom sig utser sex. Desse Deputerade ega
dock ej makt att fatta beslut, utan endast att till Konungeu afgifva yttranden
öfver de mål, Konungen dom meddelar. Sekreterare och öfrige tjenstemän hos
dessa Deputerade förordnas af Konungen.
Ärendenas hehantlliu^ i S&amrstrna.
§ 51.
Talmännen eller, i händelse af förfall för dem, vice Talmännen åligger, hvar
för sin Kammare, att utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena dervid
föredraga, att upptaga, reda och framställa de yttrade meningarna, att göra propositioner
för besluts fattande och vidmakthålla målning vid sammanträdena, allt
efter de föreskrifter denna Grundlag innehåller. Dock må den, som Talmansbefattningeu
utöfvar, ej deltaga i öfverläggning eller omröstning och ej eller något
annat föreslå, än som erfordras till verkställighet af Grundlagarna, af Riksdagens
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
15
eller Kamrarnas särskilda beslut eller i öfrigt af de reglementariska stadganden,
som för riksdagsärendenas behandling blifvit antagna.
Talman eger ej makt att, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde
afsluta.
§ 52.
Yid Kammares sammanträde eger hvarje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning komma, och
om lagligheten af allt, som inom Kammaren sig tilldrager. En hvar yttrar sig
i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad blifver, och må ej någon vara
berättigad att tala utom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen förolämpande
uttryck; sker det, eger Kammaren pröfva, huruvida deri ledamot, som sålunda
sig förgått, må af Talmannen erhålla tjenlig föreställning och varning, eller
om saken bör till laga domstols behandling öfverlemnas, eller ock alldeles
förfalla.
§ 53.
Ej må Riksdagen eller Kamrarne i Konungens närvaro öfver något ämne
rådpläga eller besluta.
Uti hvardera Kammaren ega Stats-Rådets ledamöter tillträde, med rättighet
att deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten, der de ej äro ledamöter af
Kammaren. Dock må ej Stats-Rådets ledamöter i de tall, då dem enligt Regeringsformen
uppdraget är att Riks-styrelsen föra, cj eller omyndig Konungs Förmyndare,
öfvervara Kamrarnas öfverläggningar eller beslut.
I mål, som personligen rörer någon ledamot i Kammare, må han väl öfverläggningarna,
men ej beslutet öfvervara.
§ 54.
Konungens skrifvelser och propositioner med det undantag, som i § 34 förmäles,
tillställas båda Kamrarna genom en Stats-Rådets ledamot samt böra alltid
vara åtföljda af Stats-Rådets och i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvando af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, jemväl af Högsta Domstolens
yttrande.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt Utskotts behandling, må af Riksdagsman
i den Kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från Riksdags öppnande.
Sedermera må sådan fråga, med undantag af Grundlagsförslag, icke kunna af Riksdagsman
väckas, utan såvida den af redan inom någondera Kammaren fattadt
beslut eller upptaget ärende eller annan under Riksdagen inträffad händelse omedelbarligen
föranledes.
I ämne, som icke tillhör ständigt Utskotts behandling, kan motion, så
länge Riksdagen är samlad, framställas.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflemnas. Ej må i en skrift
flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.
16
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 61.
§ 56.
Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra ständigt
Utskotts behandling, kunna icke till afgörande i Kammare företagas, innan Utskott
deröfver afgifvit yttrande. Angår motion annat ämne, och rörer det ej Kammaren
enskildt, kan motionen ej utan remiss till Utskott bifallas. Frågor, som
röra någondera Kammaren enskildt, må genast afgöras.
§ 57.
Derest af Riksdagsman, eller af annat Utskott, än Konstitutions-Utskottet,
fråga hos Kamrarna väches, att Stats-Rådet eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid endast följande ordalag
nyttjas: “det är anledning till anmärkning mot Stats-Rådet, eller den eller
den ledamoten eller föredraganden, hvarom remiss begäres till Konstitutions-Utskottet,
inför hvilket anledningen skall uppgifvas." Sådan remiss skall då genast
ovägerligen verkställas. Yid Kammares öfverläggning om sådan fråga gälle i afseende
på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter, hvad uti 107 § Regeringsformen stadgadt
är.
§ 58.
När proposition eller motion första gången i Kammare förekommer, skall den,
så framt ej Kammaren enhälligt densamma genast till Utskott förvisar, ligga
på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske, derest frågan ej
nedlägges eller, om den rörer Kammaren enskildt, eljest blifver afgjord. Hvarje
ledamot eger i målet afgifva yttrande, hvilket jemväl till Utskottet öfverlemnas;
men ej må deraf remissen till Utskottet uppehållas.
Uppstår fråga till hvilket Utskott ett mål bör hänvisas, skall denna fråga
blott för det sammanträde, då den väckt blifvit, kunna läggas på bordet, men vid
det nästföljande ovilkorligen afgöras.
§ 59.
Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott afgifvits,
skall i begge Kamrarna för ärendets afgörande, såvidt ske kan, samtidigt
föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet.
Yid nästa föredragning, ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det,
på flera ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande. Men då saken tredje
gången förekommer, skall deu till afgörande företagas.
Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den Kammare,
som Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet, såsom nyss är
sagd t.
Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast afgöras,
derest icke någon Kammarens ledamot bordläggning begär.
§ 60
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Nio 61.
i?
§ 60.
När ärende skall slutligen afgöras, böra dertill hörande handlingar uppläsas,
så framt någon Kammarens ledamot sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning
egt rum, till slutligt afgörande företagas förr än Kammaren på Talmannens
hemställan förklarat öfverläggningen slutad; börande derefter proposition
framställas. Kan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör Talmans första
proposition lyda på bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken
blifvit under öfverläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet
med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna
i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hvardera delen framställas
i enahanda ordning, som nu är töreskrifven. Proposition skall alltid endast med
ja eller nej besvaras, och Talmannen tillkännagifva sin uppfattning af det svar,
som lemnats, hvarvid skall bero, såvida ej votering begäres, hvilken då ej må
vägras; en hvar i öfrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas.
Ingen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva. Då
voteras skall, bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition genast författas,
justeras och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas; men ej
må proposition göras, om votering skall ega rum, ej eller någon omröstning derom
tillåtas.
Omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och
hoprullade sedlar, och bör, till undvikande af lika röstetal för ja och nej, i mål,
der blott enkel pluralitet erfordras, Talmannen vid hvarje omröstning före sedlarnas
uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. Om vid
sammanräknandet af de öfriga sedlarna rösterne befinnas lika delade, skall den
förseglade sedeln öppnas och afgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen bör
den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 61.
Talman må ej vägra proposition, utom när han finner väckt fråga strida
mot Grundlags lydelse; och bör han då alltid anföra skälen till sin vägran. Derest
Kammaren ändock yrkar proposition, skall Talman ega att förklara öfvcrläggningen
hvilande, och målet förvisas då till Konstitutions-lJtskottet, som dot åligger
att ofördröjligen inkomma med motiveradt och bestämdt utlåtande öfver frågans
stridighet eller enlighet med Grundlagen. Å hvad TJtskottet förklarat icke
vara mot Grundlag stridande kan proposition sedermera ej vägras.
§ 62.
Kammares beslut i fråga, som icke rörer Kammaren enskildt, skall MedKammaren
genom utdrag af protokollet delgifvas. Har målet varit af ständigt
eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott handlagdt, skall ock detta om beslutet
på enahanda sätt underrättas. Derest ledamot, som i Kammarens beslut ej instämt,
vill sin särskilda mening hos Med-Kammaren anmäla, skall sådant vara
honom obetaget; börande han i slikt fall sm skiljaktiga mening skriftligen till
protokollet aflemna, hvarefter den genom protokollsutdrag Med-Kammaren delgifves;
men oj må häraf i något fall beslutets expedierande uppehållas.
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 7 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
§ 63.
När fråga, hvaröfver Utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer, eger
Kammaren att antingen genast med bifall till utlåtandet eller, utan afseende å
hvad Utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare
utredning, målet till Utskottet återförvisa.
Stadna Kamrarne öfver någon fråga, deri ständigt eller i dess ställe särskildt
tillsatt Utskott sig yttrat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut,
då skall Utskottet söka att de olika meningarna, såvida möjligt är, sammanjemka
och med förslag derom till Kamrarna inkomma,
Om frågan varit af tillfälligt Utskott handlagd och den Kammare, som Utskottet
tillsatt, icke afslår den i frågan väckta motion, skall beslutet genom utdrag
af protokollet delgifvas Med-Kammaren, som derpå om frågan beslutar antingen
genast eller efter dess hänvisning till ett för frågans vidare utredning
inom Kammaren tillsatt Utskott. Derest Kammaren då icke antager det af den
Kammare, som saken först handlagt, fattade beslut, varder det afslaget eller med
ändring återlemnadt till sistnämnde Kammare, hvilken i sednare fallet har att
målet till ny öfverläggning företaga, samt eger att, om Med-Kammarens beslut
icke oförändradt antages, ärendet dit ånyo öfverlemna tili förnyad ompröfning.
Hvad Kamrarne sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens beslut.
Blifva Kamrarne ej, efter den behandling ofvan är nämndt, om ett beslut ense,
skall frågan, utom i de fall 65 § upptager, anses hafva för den riksdagen förfallit.
§ 64.
Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af Grundlag,
hvarom fråga endast vid Lagtima Riksdag må väckas, kan å samma Riksdag förkastas,
men ej slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett
förslag, hvilket till den Lagtima Riksdag, som, efter förrättade nya val i hela Riket
till andra Kammaren, först sammanträder, skall hvila, för att då ånyo pröfvas.
Varder förslaget dervid af begge Kamrarna antaget, blifver det Riksdagens
beslut; egande Kamrarna ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må
beslut öfver hvilande förslag till annan riksdag, än nu är nämndt, uppskjutas,
utan att Konungen och begge Kamrarne derom äro ense.
§ 65.
När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående Riksbankens
eller Riksgälds-Kontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne
fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt Utskotts förslag varda sammanjemkade,
skola hegge Kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari
hvardera förut stadnat; kommande den mening, som dervid erhåller de flesta ledamöters
af båda Kamrarnas sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens
beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster, skall i andra
Kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade
rösterne utfälla lika, öppnas och afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen,
bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
19
§ 66.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en Nämnd,
bestående af sextiofyra personer, af hvilka hvardera Kammaren genom sluten omröstning
inom sig utser trettiotvå med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet
mellan Kamrarna, bestämma valet. Dagen efter, sedan Nämnden är utsedd, skrida
Kamrarne till val af Konung eller Thronföljare. Förenäs Kamrarne om en och
samma person, är han att såsom uthorad anse. I annat fall algor Nämnden.
Dock må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i hvardera
Kammaren erhållit flesta rösterna, egande ingendera Kammaren att flera än
en Kandidat framställa. Nämndens ledamöter, hvilka ej i och för denna befattning
må uteslutas från deras Riksdagsmannarätt i Kamrarna, sammanträda dagen
efter den, då valet i Kamrarna förrättadt är, och skiljas ej åt förr, än valförrättningen
är fullgjord. Den af de begge under omröstning komna personerna, på
hvilken då inom Nämnden de fleste rösterne falla, är behörigen vald. I den händelse,
som 94 § Regeringsformen omförmäler, skall Nämnden väljas inom tionde
dagen efter den, som i Riksdagskallelsen är till Riksdagens sammankomst utsatt.
§ 67.
Skall Förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses af Kamrarna, sist
dagen efter Riksdagens öppnande, en Nämnd på det sätt och till det antal personer,
som i nästföregående § sagdt är. Denna Nämnd röstar om de af Riksdagen
till antalet bestämda Förmyndare, som skola vara en, tre, eller fem. Hvarje ledamot
af Nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet
värdiga, och så många, att de med en person öfverstiga det af Riksdagen
bestämda antalet. Af dem, som dervid kommit i åtanke, ställes först den, som
flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet gifver utslaget.
På samma sätt förfares med den, som näst honom blifvit af de flesta
kallad o. s. v., tilldess det föreskrifna antalet af Förmyndare blifvit fyldt. Nämnden
kan ej förr åtskiljas, än valet fulländadt är; och gälle detta val såsom Riksdagens
beslut.
Om så händer, att Kamrarne ej inom tre dagar efter Riksdagens öppnande
om Förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som
ofvan angående Nämnden är sagdt, en särskild Nämnd, att medelst omröstning
denna fråga, med samma kraft och verkan, som Riksdagens beslut, inom två dagar
afgöra; skolande sedermera den utsedda Nämnden, likaledes inom två dagar,
hafva valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp
från Riksdagens öppnande, må vara verkstäldt.
§ 68.
Till följd af Regeringsformens 96 § skall hvarje Lagtima Riksdag förordna
en för lagkunskap och utmärkt redlighet bänd man att hafva tillsyn öfver lagarnas
efterlefnad af domare och embetsman, samt att inför den Riks-Rätt, som i
bemälde Grundlags 102 § till dess inrättning och göromål beskrifves, eller vid
andra vederbörliga domstolar, i laga ordning tilltala dem, som i sina embetens
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
utöfning anses af väld, mannamån eller annan orsak hafva någon olaglighet begått
eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra.
Denne Riksdagens Justitie-Ombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden
ytterligare såväl i Regeringsformen som genom särskild instruktion utstakas, väljes
af fyrtioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom
sig utser tjugofyra. Desse valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda
samma dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt,
skola först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de
anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterne till mer än hälften
på en man, är han behörigen vald. Aro åter rösterne så delade mellan flera, att
sådan pluralitet lör någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna
sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke
antages, af den, som näst honom blifvit af de fleste kallad o. s. v. Skulle sedan
alla omröstningarne sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit den här föreskrifna
pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid den första omröstningen
blifvit satte i fråga; skolande den, som erhållit de flesta rösterna, anses
behörigen vald.
Yalmännen böra vid samma tillfälle, då Justitie-Ombudsman utses, och på
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras,
för att honom efterträda, ifall han, innan nästa Lagtima Riksdag anställt nytt
val af Justitie-Ombudsman, skulle med döden afgå, samt att utöfva embetet under
den tid Justitie-Ombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat laga
förfall derifrån hindrad.
I händelse Justitie-Ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger
sig förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast i embetet den
man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare, under Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet eller i Justitic-Ombudsmans-embetet
insättas eller med döden afgå, utväljes på ofvan stadgade
sätt en annan behörig man i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall mellan Riksdagarne, skall Riksdagens rätt härutinnan
genom dess Fullmäg^ige i Banken och Riksgälds-Kontoret utöfvas.
§ 69.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år tills ätt aenNämnd af fyratioåtta personer,
deraf hvardera Kammaren genom sluten omröstning inom sig utser tjugofyra,
och hvilken Nämnd, i don ordning 103 och 101 §§ Regeringsformen stadga,
eger att döma huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom Regeringsformens 102 § handlar, likväl kunna anses
böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas.
Denna Nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans. Nämndens
samtlige ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan: skall omröstning
anställas till uteslutande af någon bland högsta Domstolens ledamöter?
Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta rösterna med nej, blifva Högsta
Domstolens samtlige ledamöter bibehållne. Besvaras den åter med ja, uppgör
hvar och en af Nämnden en sluten lista på dem af Högsta Domstolens ledamöter,
flere eller färre, sorn han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
21
då fått det största antal röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning,
hvarvid två tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som
skola anses vara från riksdagens förtroende uteslutne; och förhålles derefter såsom
i Regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.
§ 70.
Lagtima riksdag skall hvart tredje år förordna sex för kunskaper och lärdom
kände män att, jemte Justitie-Ombudsmannen, som bland dem förer ordet,
utöfva vård öfver tryckfriheten. Desse komitterade, af hvilka två, utom Justitie-Ombudsmannen,
skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugufyra
valmän, deraf hvardera Kammaren inom sig utser tolf. Afgår mellan Riksdagarna,
någon bland komitterade, välja de öfrige till det lediga rummet en behörig
man.
§ 71.
Hvarje Lagtima Riksdag skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera
Kammaren inom sig utser tjugofyra, välja Fullmäktige att, jemlikt särskilda reglementen,
Riksbankens och Riksgälds-Kontorets medel och tillhörigheter förvalta.
Desse Fullmäktige skola i hvartdera Verket vara sju; egande Ordföranden afgörande
röst, derest i frågor, som hos Fullmäktige komma under omröstning, rösterne för
två skiljaktiga meningar utfalla lika. Valen ske medelst slutna sedlar sålunda,
att för hvartdera verket först utses den, som bland Fullmäktige skall blifva Ordförande,
och sedan de öfriga sex; tillkommande Fullmäktige för hvartdera Verket
att sjelfve bland sig välja en en vice Ordförande att föra ordet, när hinder för
Ordföranden inträffar.
§ 72.
A hvarje Lagtima Riksdag förordnas Revisorer till ett antal af tolf för hvart
år, hvilka till halfva antalet af hvardera Kammaren utses, att enligt Regeringsformen
och särskild instruktion granska Statsverkets, Riksbankens och RiksgäldsKontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta ett års
afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin början den 15
Augusti, eller om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två månaders
tid vara fullbordad.
Revisorerne välja sjelfve inom sig Ordförande, hvilken eger afgörande röst,
derest, vid omröstning, rösterne i något fall äro lika.
De anmärkningar, som Revisorerne finna sig befogade att i sin berättelse
till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, af nästföljande
Lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och
vidare behandling
§ 73.
På samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och Revisorerne enligt
föregående två §§ utses, tillsättas jemväl Suppleanter, att, vid inträffande förfall
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61-
iöv dem, träda i deras ställen, nemligen för Fullmäktige i Riksbanken tre, för
Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret likaledes tre och för hvarje års Revisorer sex.
§ 74.
Riksdagens Nämnder och Valmän utse sjelfve inom sig Ordförande.
§ 75.
Vid alla val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i
anseende till personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal.
Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.
§ 76.
Vid justering kan ett beslut ej ändras, men väl må sådana tillägg göras,
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid justeringen,
med Kammarens bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck
och äfven öfverläggning, som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas,
på hvilka beslutet tydligen sig grundar.
§ 77.
Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut fattats inom den Kammare,
han tillhörer, skall ega att derefter till protokollet anmäla, det han ej i berörda
beslut deltagit, men icke hafva makt att tala å deras beslut, som dervid
närvarit.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen
hos Kamrarna och Utskotten anses till iakttagande jemte Grundlagarna nödige,
eger Riksdagen eller i ämne, som angår Kammare enskildt, denna Kammare att
fastställa. Ej må något deri införas, som mot Grundlag eller annan gällande Lag
strider.
Meddelande af Riksdagens beslut.
§ 79.
De framställningar till Konungen, hvilka Riksdagen beslutar, skola, äfvensom
svaren på Hans till Riksdagen aflåtna förslag, genom skrifvelser till Konungen
aflemnas. A Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring
eller uppbäfvande af Grundlag, skola Riksdagens svar, derest beslutet innefattar
bifall till Konungens förslag, på Rikssalen å dag, som Konungen utsätter, öfverlemnas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
23
§ 80.
I mål, som blifvit af ständigt, eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott
handlagda, skola de från Riksdagen utgående skrifvelser uppsättas och expedieras
af Kansliet hos det Utskott, som ärendet heredt.
Uppsättandet och expedierandet af andra för begge Kamrarna gemensamma
skrifvelser, äfvensom af riksdagsbeslutet, hesörjes genom ett särskildt Riksdagens
Kansli under inseende af två inom första och två inom andra Kammaren dertill utsedda
ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmän,
tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för detta
Kansli erforderliga.
Ej må expedition öfver något Riksdagens beslut utgå förr än den blifvit inför
Kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet skall af Riksdagens ledamöter underskrifvas.
Öfrige från Riksdagen utgående expeditioner undertecknas endast af Talmännen.
§ 81.
De allmänna Stadgar och Förordningar, hvilka Konungen och Riksdagen
gemensamt beslutit, skola endast i Konungens namn och med Dess underskrift
utfärdas.
§ 82.
De i Kamrarna förda protokoll och öfrige riksdagshandlingar skola på
Statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare fullständigt
och protokollen i den mån Kamrarne hvar för sig förordna.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
Förslag*
till
ändringar i
Regerings-Formen.
§ i.
Sveriges Rike — Arfrike med den arfsföljd, som i fastställd Succes
sions-ordning
stadgad är.
§ 2.
Konungen skall förklarad är.
§ 3.
Konungens Majestät — — — åtal fredade.
§ 4-
Konungen äger — Evangeliska läran.
§ 5.
Stats-Rådet skall •— — — Stats-Rådet.
§ 6.
Af Stats-Rådets — Civil Beställning.
§ 7.
Alla Regerings-ärenden, — der afgöras.
§ 8.
Ej må — dylik beskaffenhet.
§ 9.
Uti alla mål, det beslut fatta.
S 10.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61. 25
§ 10.
Innan ärendena beredas.
§ 11.
Ministeriella mål, — Stats-Rådet finnas.
§ 12.
Konungen äger — — — Ledamot.
§ 13-
Till Konungen — — — nyttigast finner.
§ 14.
Öfver Rikets Krigsmagt — — — Befälet.
§ 15.
Kommandomål, — — —■ godt synes.
§ 16-
Konungen bör lyder.
§ 17-
Konungens domsrätt — — — såvida ej Konungen och Riksdagen, i den
ordning 87 § 1 mom. stadgar, — — — bestämda.
§ 18-
Denna Högsta Domstol — — — försuten är.
§ 19.
Inkomma — — — förklaringar gifva.
§ 20.
Uti fredstider — — — efter Krigsartiklarne.
§ 21.
Konungen äger — — — derom deltagit.
§ 22.
Uti Högsta Domstolen — — — mål deltaga.
§ 23.
Alla — — Dess Secret.
Bih. till B. St. Prot. 1862 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Höft. 4
26
Kongl. Majlis Säd. Proposition N:o 61.
§ 24.
Uti Konungens — Högsta Domstolen.
§ 25.
Konungen äger — — — blifvit dömd.
O O
§ 26.
Då Justitie-ärenden föreskrit v er.
§ 27.
Till Justitie-Kansler — — — begångna blitva.
§ 28.
l:o. Konungen äger — — — på deras börd. Till civile Tjenster inom
Riket ocb till Domare-Embeten må sådane män endast nämnas, som äro af den
rena Evangeliska läran; härifrån dock undantagne lärarebeställningar ocb öfriga
tjenster vid inrättningar för slöjd ocb skön konst, äfvensom läkare-befattningar,
till hvilka jemväl andre, än bekännare af den rena Evangeliska läran, kunna utnämnas.
Hvarje Departements-Chef —
Departementet böra.
2:o. Konungen äger — — — de vilkor, som bestämmas genom särskild
lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. stadgar. Sålunda naturaliserad —
utnämnas.
§ 29.
Till Ärke-Biskop — föreslagne blifvit.
§ 30.
Konungen äger — valrätt bibehållne.
§ 31.
Städernas till deltagande i Riksdagsmannaval berättigade innevånare äga att
till Borgmästare-Tjenster Stockholm.
§ 32.
Sändebud — — — närvaro.
§ 33.
Enär — — — påminnelser göra,
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 61.
27
§ 34.
Stats-Ministrarne — innehafva eller utöfva.
§ 35.
Stats-Rådets ledamöter — skäl äga.
§ 36.
De som — flyttas.
§ 37.
Konungen äger — — — berättigad är.
Riddarhus-Ordningen, som fastställes af Konungen samt Ridderskapet och
Adeln gemensamt, bestämmer huru Ridderskapet och Adeln må sammanträda,
för att om sina gemensamma angelägenheter besluta.
§ 38.
Alla ifrån — icke må återtaga förr, än Riksdagen hans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid — — — bibehållen.
§ 39.
Vill Konungen — sina Riken vistas, utan föres Riks-styrelsen under
Konungens frånvaro, i hans namn, af den till thronföljden närmast berättigade
Prins, om han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Han styre såsom Regent med
all Konungslig magt och myndighet, enligt denna Regeringsform; dock må Han
ej Adeligt stånd och värdighet förläna, eller till Grefligt och Friherrligt stånd upphöja,
eller riddarevärdighet utdela; äfvensom alla lediga förtroende-sysslor endast
tillsvidare kunna förvaltas af dem, som Regenten dertill förordnar.
Einnes ej till thronföljden berättigad Prins, eller har den dertill närmast
berättigade ej uppnått den i 41 § för myndighet stadgade ålder, eller är Han af
sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norrige hindrad att Riks-styrelsen
öfvertaga, före Stats-Rådet styrelsen med samma magt som Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än tolf månader ur Riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen — vårdar, förhålles med Riksstyrelsen såsom i
föregående § bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton år. Lag samma vare för den
till thronföljden närmast berättigade Prins. Dör Konung, innan Thronföljaren
i
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
denna ålder uppnått, föres styrelsen af Stats-Rådet, enligt 39 §, i Konungens namn,
intill dess Riksdagen sammankommer, och den Förmyndare-styrelse, Riksdagen
förordnar, Regeringen tillträdt; ställande sig Stats-Rådet denna Regeringsform
till ovilkorlig efterlefnad.
§ 42.
Skulle den — — — Stats-Rådet Regeringen med den magt, 39 § stadgar,
intill dess Riksdagen hinner sammankomma, och ett nytt Konungahus utkora, samt
den valde Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla do fall, då enligt denna och föregående tre §§ Riksstyrelsen föres
af Stats-Rådet, skola dess samtlige ledamöter vara närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen — — — 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende på Regent, då Riksstyrelsen
af honom utöfvas.
§ 44.
Ingen Prins  — efterkommande.
§ 45.
Hvarken Svea de bära.
§ 16.
Landet skall — — — hädanefter förordnas.
§ 47.
Rikets Hot-Rätter olagligen behandlas.
§ 48.
Konungens hof — — — derifrån afsätta.
§ 49.
Riksdagen representerar Svenska Folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen. Den
fördelas i två Kamrar, hvilkas Ledamöter väljas, på sätt Riksdags-Ordningen stadgar.
Kamrarne ega i alla frågor lika behörighet och myndighet; skolande Riksdagen
i kraft af denna Grundlag sammankomma till lagtima möte hvarje år den
15 Januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter; Konungen dock obetaget
att, emellan Lagtima Riksdagar, Urtima Riksdag sammankalla.
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 61.
29
Hos Urtima Riksdag' må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens
sammankallande eller af Konungen eljest för densamma framlägges, så ook hvad
med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.
§ 50.
Riksdagen skall sammanträda i Rikets Hufvudstad, utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller
för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. I dessa fall tillkommer Konungen att,
efter samråd med Riksdagens Eullmägtige uti Banken och Riksgälds-Kontoret, annan
Riksdagsort utsätta och kungöra.
§ 51.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Statsrådet sammankallar Riksdagen,
fastställes tiden för dess sammanträde efter 20:de och inom 30:de dagen
från den, då kallelsen blifvit uti Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§ 52.
Kamrarnes Talmän och vice Talmän utnämne Konungen.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa Utskott: ett
Konstitutions-Utskott, — — — yttranden deröfver till Riksdagen afgifva —
utreda och för Riksdagen uppgifva Banko-förvaltningen gifva; samt ett
Lag-Utskott, att utarbeta de från Kamrarue remitterade — — — förbättring.
Å Urtima Riksdag skola ej flera Utskott tillsättas, än som erfordras för beredning
af dervid förekommande ärenden.
§ 54.
Äskar Konungen af Riksdagen särskilde Deputerade att med — — —
ärenden, dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas desse Deputerade af Hamrarne;
dock äge desse Deputerade icke magt — — — Konungen dem meddelar.
De Deputerade aflägge tysthetsed, der Konungen så fordrar.
§ 55.
Ej må Riksdagen, Hamrarne eller något Riksdagens Utskott i Konungens
närvaro öfver något ämne rådpläga eller besluta.
§ 56.
I hvilken ordning Konungens Propositioner, så ock af Riksdagsmän inom
Hamrarne väckta frågor, må till afgörande företagas, derom stadgas i Riksdagsordningen.
30
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 61.
§ 57.
Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena.
Huruledes säi-skilda menigbeter må för egna behof sig beskatta, bestämmes
genom Kommunal-lagarne, hvilka af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftas.
§ 58.
För hvarje Lagtima Riksdag läte Konungen fordringar och skul
der.
Skulle genom -— — — redovisas.
§ 59.
I sammanhang med uppvisandet af Statsverkets tillstånd och behof läte
Konungen för Riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom Bevillningar
fylla hvad Staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra.
§ 60.
Till Bevillningar räknas Tull- och Åccis-medlen, Husbehofs-Brän
neri-medlen
samt hvad hvarje Riksdag dessutom särskildt såsom Bevillning sig
åtager. Ej må utan Riksdagens samtycke — monopolier fastställa.
§ 61.
Alla afgifter, som Riksdagen under de — Bevillningen af Riksdagen
fastställd blifver.
§ 62.
Sedan Statsverkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer det på
Riksdagen att en deremot — anslå.
§ 63.
Dessutom böra, — — — utbetalning å Riksgälds-Contoret anvisas;
Stats-Rådet in pleno hört och Riksdagen sammankallat. Riksdagens förseglade anordning
— — — kungjord.
§ 64.
Såväl Rikets — — — till Statsverket af Riksdagen anslås, — — — till
de af Riksdagen pröfvade behof — anordnas.
§ 65.
Dessa medel — anföra hvad Riksdagen i denna del förordnat.
§ 66.
Riksgälds-Contoret förblifver under Riksdagens styrelse, inseende och förvaltning;
och då Riksdagen ansvarar för den Rikets gäld, Contoret ombesörjer, så
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
31
kommer Riksdagen, sedan Contorets tillstånd och behof blifvit i vederbörlig ordning
utredde, att genom särskild Bevillning — — — och vårdad.
§ 67.
Konungen ombud — — — öfverlägga.
§ 68.
De till Riksgälds-Verket —
behof än dem, Riksdagen bestämt. Allt
kraftlöst.
§ 69.
Då — — — till pröfning bos Riksdagen förebafves, — — — stadgas.
Fatta Kamrarne stridiga beslut, som ej varda sammanjemkade, skola Kamrarne
hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stadnat; kommande
den mening, som dervid erhåller de flesta Ledamöters af båda Kanwarna sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.
§ 70.
När i fråga om Riks-Bankens styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter,
Kamrarne stadna i stridiga beslut, skola Kamrarne derom hvar för sig rösta,
såsom i nästföregående § sägs.
§ 71.
På enahanda sätt förfares jemväl der Kamrarne sig icke förena om grunderna
— fördelning till utgörande.
§ 72.
Riks-Banken förblifver under Riksdagens egen garantie och vård, så att
— — — Fullmägtige, Kamrarne dertill förordna, — — — vidare af Riksdagen
göras kunna. Riksdagen allena äger rätt att — — inlösas.
§ 73.
Inga nya utan Riksdagens fria vilja fordras.
§ 74.
Konungen äge varda försedde.
§ 75.
De årliga — Deputerade, valde på sätt af Riksdagen särskildt stadgas.
Hvad desse i afseende på markegångssättningen fastställa, tjene
vinnes.
32
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 61.
§ 76
Utan Riksdagens samtycke kan
belasta.
, Kungsgårdar och — — — Konungen icke utan Riksdagens samtycke genom
— — — efter de grunder, Riksdagen derom föreskrifver; dock att — —
— Skatte försäljas.
Ingen förändring äga rum utan Riksdagens bifall; Konungens —
— — oförkränkt.
Krigsmagten till — — — intill dess Konungen och Riksdagen finna nödigt
— —- — utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut, tillkomma.
Denna Regeringsform samt Rikets öfriga Grundlagar kunna icke ändras
eller upphäfvas, utan genom Konungens och två Lagtima Riksdagars beslut.
Riksdagens beslut i Grundlagsfråga, väckt af Konungen, skall hos Honom
anmälas, på sätt Riksdags-Ordningen föreskrifver. Antager Riksdagen ett inom
densamma väckt Grundlagsförslag, skall beslutet derom Konungen underställas.
Konungen inhemte då, förr än Riksdagen åtskilts, hela Stats-Rådets tankar i ämnet,
och meddele Riksdagen, på Rikssalen, Sitt samtycke eller de orsaker, för
hvilka Han beslutet ej godkänner.
Hvad till ändring af Grundlagarne, uti föreskrifven ordning, Riksdagen beslutit
och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och Riksdagen antagit, äge
kraft af Grundlag.
§ 78.
Ej må —
dylikt sätt.
§ 79.
§ 80.
§ 81.
§ 82.
§ 83.
Ej må någon — det sätt, som vid ändringar i dem iakttagas bör.
§ 84.
Grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas.
§ 85.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
315
§ 85.
Såsom Grundlagar — — — don Tryckfrihetsförordning, hvilka i öfverensstämmelse
— — ■— bestämmas, Riksdagen och Konungen gemensamt fastställa.
§ 86.
Mod Tryckfrihet — — — hemliga hållas.
§ 87.
l:o. Riksdagen äger gemensamt — Civil- och Criminallag och att
— — — utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens,
må i Riksdagens Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin dol någon ny Lag
eller gammal Lags upphäfvande eller förändring, aflemnas Förslag derom till Konungen,
— — — beslut fattat, meddele Riksdagen antingen Sitt samtycke till dess
åstundan eller Sine skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen
åtskiljes, fatta — —• — underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst
— — — någon Lagfråga för Riksdagen framställa, — — — samt meddele Sin —
— yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdags-Ordningen
sägs.
2:o. Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra eller upphäfva
Kyrkolag; dock att dervid erfordras samtycke jemväl af Allmänt Kyrkomöte.
Öfver Förslag angående dylik Lag skola, på sätt i mom. 1 sågs, Stats-Rådets
och Högsta Domstolens tankar inhemtas och jemte Konungens Proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej Förslag, hvarom nu fråga är, före
början af Riksdagen näst efter den, som framställt eller antagit förslaget, blifvit
såsom Lag genom Allmän Kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen
underrätte då Riksdagen om de skäl, som himRat Förslagets antagande.
§ 88.
Med förklaring — — — gifver, kunna ogillas af först derefter sammanträdande
Riksdag, så ock, om förklaring angår ämne, som till Kyrkolag hörer, af
det Allmänna Kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles, och
må dylika förklaringar, der de sålunda ogillade blifvit, ej längre gälla eller af
Domstolarne iakttagas och åberopas.
§ 89.
Uti Riksdagens Kamrar må frågor — — — alla slag. Riksdagen äge dock
icke magt tinner. Vill Konungen åt Riksdagen öfverlemna — — angående
Lagfrågor är i 87 § 1 mom. stadgadt.
§ 90.
Under Riksdagens, dess Kamrars eller Utskotts öfverläggningar —- — —
annat sätt, än Grundlagarna bokstafligen föreskrifva, komma frågor — — — Inrättning.
Bih. till R. St. Prut. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Höft. 5
34
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 61.
§ 91.
I den händelse sammankalla Regenten eller Stats-Rådet, då det
Riksstyrelsen förvaltar, genom öppet Påbud Riksdagen, och läte åter
kommit,
tage Riksdagen den författning om Rikets styrelse, hvilken Riksdagen
nyttigast finner.
§ 92.
Lag samma — — — icke befattat.
§ 93.
Då Konung — — — kallelse å Riksdagen, hvilken kallelse — — — kungöras.
Riksdagen äge — — förordna en, tre eller fem Förmyndare — — — må
utöfva.
§ 94
Skulle den olyckliga — — utginge, sammankalle Stats-Rådet död,
Riksdagen, som då skall ett nytt Konungahus utkora, — — — Regeringsform.
§ 95.
Om, emot förmodan, Regenten eller Stats-Rådet — — omförmäla, Riksdagen
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen Rikets Hofrätter att, genom offentliga
kungörelser, underrättelse härom meddela, på det Riksdagen må kunna sammankomma,
att sin och Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag sammanträder
å tretionde dagen efter den, då Regenten eller Statsrådet kungöra.
§ 96.
Hvarje Lagtima Riksdag skall förordna en — — man, att såsom Riksdagens
Ombud, efter den Instruktion Riksdagen för, honom utfärdat, hafva tillsyn — — —
olaglighet begått, eller underlåtit att sina — — Aktörer utstaka.
§ 97.
Denne Riksdagens Justitie-Ombudsman, som, så länge han embetet innehafver,
skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitie-kansler, väljes
på sätt Riksdags-Ordningen stadgar; och bör dervid jemväl utses en man af de
egenskaper, som hos denna Embetsman erfordras, att honom efterträda, ifall han,
innan nästföljande Lagtima Riksdag anställt nytt val af Justitie-Ombudsman, skulle
med döden afgå, samt att utöfva Embetet under don tid Justitie-Ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom elier annat laga förfall derifrån hindrad.
§ 98.
I händelse Justitie-Ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger
sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, skall Riksdagen i Embetet ge
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
35
nast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitieombudsmannens
utsedde efterträdare, under Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet
eller i Justitie-Ombudsmans-embetet insättas, eller med döden afgå, utväljes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar
något af dessa fall emellan Riksdagarne, skall Riksdagens rätt härutinnan genom
dess Fullmägtige i Bankon och Riksgälds-Contorot utöfvas.
§ 99.
Justitie-Ombudsmannen må, det äskar.
§ 100.
Justitie-Ombudsmannen åligge, att till hvarje Lagtima Riksdag aflemna redogörelse
för — — deras förbättring.
§ ioi.
Skulle den — — egendom, vare Justitie-Ombudsmannen pligtig, —
befordra.
§ 102.
Denna domstol, — — — •— Rikets tjenst.
§ 103.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt Riksdags-Ordningen stadgar,
tillsätta en Nämnd, som ägo att döma skiljas. Beslutar denna Nämnd
efter omröstning, i den ordning, som i Riksdags-Ordningen sägs, att någon eller
någre af Högsta Domstolens ledamöter skola anses vara ifrån Riksdagens förtroende
uteslutne, blifvo lian eller do derefter af Konungen, hos hvilken Riksdagen skall
härom göra anmälan, ifrån Embetet — — — halfva belopp.
§ ioi
Ej
må Riksdagen ingå — — — förefalla.
§ 105.
Lagtima Riksdags Constitutions-Utskott äge — — fordras.
§ 106.
Finner Utskottet — — — emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och
upplysning eller att den Föredragande utaf Konungen och Riksdagen
fastställd varder.
36
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 61.
§ 107.
Skulle — — tillkännagifva för Riksdagen, hvilken, om den finner Rikets
val det kräfva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att
blifvit gjord.
Frågor — — i Riksdagens Kamrar väckas och af andra Riksdagens Utskott
än Constitutious-Utskottet hos Kamrarne andrägas, men icke af Riksdagen
afgöras — — hördt. Under Riksdagens öfverläggningar — — någon Riksdagens
pröfning underställas.
Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör
anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af ny Riksdag i samma mål vara tillåten; dock
bör, oaktadt den af Riksdagens Utskott eller Revisorer förrättade generella öfversigt
af Statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande Embetsman att verkställa
den speciella revision, som dem i kraft af deras Embetsbefattning tillkommer.
§ 108.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt i Riksdags-Ordningen sägs,
förordna Sex för kunskaper och lärdom kände män att jemte Justitie-Ombudsmannen,
som bland dem förer ordet, utöfva vård öfver Tryckfriheten. Desse Committerade,
af — — %ge det å Committerade.
§ 109.
Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra
månader tillsammans, derest icke Konungen, såsom i Riksdags-Ordningen sägs,
förordnar om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem, i hvilka fall Riksdagen
skall, med bibehållande af sin egenskap utaf Lagtima, sammanträda å den
tid inom tre månader från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer,
samt må ej vidare af Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det
sednare sammanträdets början.
Urtima Riksdag äger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och vare
Urtima Riksdag alltid upplöst innan tid för Lagtima Riksdags sammanträde
infaller.
Der så oförmodadt skulle hända, att Riksdag, när den afslutas, icke hade
Staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, fortfare
den förra Stat sregleringen och Bevillnirigen intill nästa Riksdag. Är åter Bevillningens
hela belopp bestämdt, men Kamrarne icke om fördelningen deraf ense,
då skola, — — och uppdrage Riksdagen sina Fullmägtige — — utfärda.
§ no.
Ej må någon Riksdagsman under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
sina gerningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den Kammare, till hvilken
han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjettedelar
af de röstande instämt. Ej eller skall — ——försöka att våldföra Riksdagen,
dess Kamrar eller Utskott eller någon — — och ankomme på Riksdagen att slika
förbrytelser i laga ordning beifra låta.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
37
Blifver Riksdagsman, medan Riksdag samlad är, eller under resa till eller
ifrån Riksdagen, när man vet. honom i sådant ärende stadd vara, med ord eller
gerning olredad, gälle derom hvad angående våld eller förolämpning emot Konungens
Embetsman, i eller för Embete, i Allmän Lag stadgadt är Samma lag vare,
om Riksdagens Fullmägt.ige, Revisorer eller Justitie-Ombudsman, eller Sekreterare
eller Kanslibetjente i någon af Riksdagens Kamrar eller i något dess Utskott, i eller
för utöfning al sådan befattning våldföres eller förolämpas.
§ Hl
Beskylles
Riksdagsman för grof missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas
förr än, efter anställd ransakning, Domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder; dock gälle, om han, efter domstols kallelse,
stg ej inställer, hvad Allmänna Lagen i thy fall stadgar. Ej må Riksdagsman i
andra fall, än som i denna och nästföregående § sagde äro, sin frihet beröfvas.
Riksdagens Fullmägtige och Revisorer kunna ej, i och för sin befattning,
emottaga befallningar utan af Riksdagen allena, och enligt dess Instruktioner, ej
eller till redo och ansvar ställas, utan efter Riksdagens beslut.
§ 112.
Uti Riksdagsmannavalen — — — Sysslan.
§ H3.
Taxeringsman, som Riksdagens Bcvillnings föreskrifter å dess vägnar
— ställas.
§ 114.
De fordna Riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skola,
der de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den Stånden förut tillkommande representationsrätt,
och således med denna upphört, fortfarande gälla. Ej må ändring
eller upphäfvande deraf ske, utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande
beslut och med bifall, om frågan rörer Ridderskapet och Adelns
eller Presterskapets Privilegier, Eörmåner, Rättigheter och Enheter, i förra fallet
af Ridderskapet och Adeln samt i det sednare af Allmänt Kyrkomöte.
38
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 61.
Dt drag af Protokollet (ifver Justitie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms
Slott Måndagen den 5 Januari 1863,
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie Stats-Ministern, Friherre De Geer;
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström;
Stats-råden, Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Etter föregångna öfverläggningar emellan Stats-Rådets ledamöter inför Hans
• TT . 0 . . __
Maj:t Konungen, angående National-re presentationens ombildning, anmälde Hans
Excellens Herr Justitie Statsministern de vid detta Protokoll fogade förslag till
ny. Riksdags-ordning och dermed sammanhängande ändringar i Regerings-formen,
hvarvid Hans Excellens anförde:
Eders Kongl. Maj:t har redan vid riksdagens öppnande uttalat Sin åsigt,
att i formen för National-représentationen förefinnas väsendtliga brister, som försvåra
en lefvande vexelverkan emellan Styrelse och Folk.
Invecklandet och försvårandet af de offentliga ärendenas behandling höra,
efter min föreställning, icke till de största bristerna af denna förm. Sjelfva dess
grund har blifvit med nuvarande samhällsförhållanden mindre förenlig. Den
skulle icke i förflutna tider förmått värna vår frihet och befrämja vår utveckling,
så som den gjort, om den icke motsvarat nationens tänkesätt och utbildats
efter dess behof. Men nationens och tidens förändringar påkalla motsvarande
förändringar i formen för vår National-representation. Ett ofullständigt
organ för den representerade delon af folket, utestänger den från representationen
hela samhällsklasser, hvilkas deltagande deruti påkallas af hennes eget ändamål,
och — hvad ännu betänkligare är — den hotar att åt den ena hälften af representationen
gifva en för det helas jemnvigt vådlig tyngd. Under det sjelfva tids
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
39
andan oafbrutet arbetar på att minska de två första Riks-Ståndeus politiska vigt,
vinna de begge andra förstärkning genom de efterhand i representationen ingående
nya elementer, hvilkas olikartade beskaffenhet förhindrar deras sammanförande
i ett särskildt Riks-Stånd, — om sådant eljest vore verkställbart eller
lämpligt —, och hvilkas oförenlighet med grunden för de två förstnämndes
representationsrätt tvingar dom in i de två andra. Den sannolika följden häraf
är, att en öfvervägande dol af representationens magt utan motsvarande ansvar
småningom öfvergår till dessa sistnämnda, och att dermed den i sitt inre upplösta
ståndsförfattningen af sig sjelf sammanstörtar. Beskaffenheten af den nya
representationsform, som i denna händelse kunde komma att träda i stället för
den gamla, heror af omständigheter, som ligga utom den menskliga beräkningen;
och lätteligen skulle dervid en strid om reprcsentations-formen kunna förvandla
sig till en strid om statsförfattningen. En sådan fara hör i tid afvärjas, och enda
sättet synes mig vara att, innan den nuvarande författningen sönderfaller, bereda
väg för en annan representationsform, som bättre motsvarar samhällets behof.
All tanke på bibehållandet af en Stånds-representation måste härvid destoheldre
öfvergifvas, sorn Ståndsbegreppen redan i det närmaste förlorat sin betydelse
utom representationen, så att Ståndens bibehållande der ensamt underhåller
en söndring emellan folkklasser, hvilkas intressen till stor del icke äro skilda
genom annat än institutionen. Redan det Konstitutions-TJtskott, efter hvars förslag
vårt nuvarande statsskick blifvit ordnadt, ansåg denna ståndsfördelning såsom
det hufvudsakliga felet i vår representation; och den samhällsutveckling,
som sedan dess fortgått, öfverallt i en Stånds-upplösande rigtnmg, har gifvit
domen öfver denna institution allt starkare stöd i det allmänna tänkesättet.
Ett särskildt tecken på tidens mognad för Ståndens politiska upplösning
är stiftandet genom Stånden sjelfva af en provineial-representation,
grundad på samfälda val, utan att dervid någon enda röst blifvit höjd till försvar
för Ståndens rätt.
En institution, som sålunda numera saknar underlag, torde icke länge
kunna bestå. Och äfven för dem, hvilka häruti se en olycka, bör det vara önskvärdt,
att förändringen sker under en tid, hvilken lemnar rum för moget öfvervägande
af hvad som bör sättas i stället. Ett uppskof nu kan medföra nödvändigheten
att behandla den samhällsvigtiga frågan på en tid, då en lösning
på den fria öfvertygelsens våg möter större svårigheter. Det är möjligt, att vi
ännu icke kommit nära gränsen af detta försent, som dock mången gång oväntadt
genljudit öfver andra länder; men jag kan icke inse något skäl, hvarföre
närvarande ögonblick skulle vara förtidigt. Utan starka meningsstrider kan visserligen
icke en represesentationsform någonsin ombytas, men om Ståndens upphäfvande
icke är annat än en tidsfråga, så bör den oundvikliga brytningen, såvidt
möjligt är, påskyndas, ty den måste blifva svårare i samma mån, som Stånden
blifva mera stridande emot tidsandan.
Under nuvarande förhållanden bör det vidare kunna förväntas, att alla de,
som i Stånds-represeutationens upplösning se ett vigtigt steg till befrämjande af
fäderneslandets bästa, skola, för vinnande af detta mål, finnas benägna att, äfven
med någon uppoffring af egna meningar, medgifva införandet i den nya representationsformen
af' sådana bestämmelser, som äro egnade att undanrödja eller
minska de tveksammes betänkligheter.
40
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 61.
Jemte det jag på dessa grunder anser det vara lika angeläget för Konung
och Folk, att representationens ombildning utan uppskof företages, finner jag
första vilkoret för denna ombildning böra vara, att de nuvarande Riks-Stånden
komma att helt och hållet upphöra.
Att åter i stället för en Stånds-indelniug antaga en klass-indelning, bestämd
efter de i borgerliga lifvet framträdande intressena, gåfve en godtycklig
och i lyckligaste fall endast för tillfället hållbar grund. Mångfalden af dessa
vexlande och i oändlighet skiftande intressen tillåter ej representerandet af mera
än några delar deraf, och deras sammanblandning med hvarandra förhindrar
hvarje noggrannare särskiljande dem emellan. I sjelfva verket är det icke heller
representantens uppgift att vara målsman för skilda klassers, utan för allas intressen,
och med antagande deraf återstår ingen annan grund att vid representationens
ombildning följa, än den af samfälda val.
På dem stödjer sig ock det förslag till ändring i nuvarande representationsform,
som jag har att i underdånighet underställa Eder Kongl. Maj:ts godkännande,
och för hvars öfriga väsentligaste grunder, såvidt de äro nya, det
torde tillåtas mig att nu i korthet redogöra.
Utgående från den grundsats, att en National-representations nödvändigaste
egenskap är att vara ett sanut uttryck af tänkesättet hos majoriteten af deri politiskt
tänkande delen af nationen, men att detta tänkesätt, med alla sina vexlingar,
icke bör hafva magt att göra sig gällande förr än visshet vunnits, att det
utgör majoritetens öfverlagda och varaktiga tanke, samt att en lagstiftande församling,
liksom hvarje annan mensklig magt, behöfver vid sin sida en jemnlike
för att icke, förr eller sednare, urarta till ett envälde, som sätter sin egen magtfullkomlighet
framför sanningens och rättvisans, afser förslaget att å ena sidan
från valrätt till representanter icke utesluta andra oförvitliga medborgare än dem,
hos hvilka något politiskt intresse icke kan förutsättas, samt att åt flertalet af
de väljande lemna den afgörande öfvervigten, men att å andra sidan, i likhet
med hvad som allmännast erkännes lämpligt, fördela representationen i två kamrar
på ett sätt, som på samma gång förekommer förhastade beslut och tryggar det
beståendes rätt.
För att gifva dessa Kamrar sinsemellan lika inre styrka, hvilket är ett
väsendtligt vilkor för vinnandet af det med tvåkammarsystemet afsedda ändamål,
och för att undvika, det båda Kamrarne skulle redan till följd af sitt ursprung
komma till hvarandra i en fiendtlig ställning, som kunde blifva vådlig för samhällsordningen,
utgå, enligt förslaget, begge Kamrarne från hela folket, under det
en nödig karaktersskilnad emellan Kamrarne blifvit sökt genom stadgande af
olika förfaringssätt för hvardera Kammarens bildande.
Så utses ledamöterne till den ena Kammaren för längre tid än till den
andra, hvarjemte för den förstnämnda en mognarn ålder och ekonomiskt oberoende
ställning äro stadgade såsom valbarhetsvilkor. I denna Kammare beräknas
hvarje ledamots nioåriga tjenstgöringstid från den dag han blifvit vald, hvarmed
afses, att, efter Kammarens första tillsättning, aldrig val i massa, utan endast
enstaka kompletteringar, till följd af ledamöters afgång å olika tider, komma att
ega rum, så framt ej Konungen förordnar om nya val. Här kan således påräknas
en ständig kontinuitet; hvaremot den andra Kammaren hvart tredje år
helt och hållet förnyas, för att alltid blifva ett uttryck af den rådande opinionen.
Den
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
41
Den väsentligaste skilnaden består dock deruti, att den första Kammaren utses,
med valfrihet inom hela riket, förmedelst dels Landstingen och dels de största
städernas stadsfullmäktige, hvilka åter tillsättas af kommunerues medlemmar genom
omröstning efter skattegrund, under det den andra Kammaren väljes mera
omedelbart af inskränktare valkretsar, med valfriheten bunden inom kretsen och
med tillerkännande af lika röst åt hvarje väljande.
Den talrikare, mera omedelbart valda Kammaren, som i förslaget benämnes
den Ändra, utgöres af särskilda representanter från landet och från städerna,
betta åtskiljande, som icke bör motiveras af stridiga intressen emellan land och
stad, torde cga giltig grund i den olikartade organisationen af livarderas kommunala
förhållanden, förvaltning och lagskipning med mera. Samma åtskilnad
förekommer ock i Landstingen och i de flosta förslag till National-representationens
ombildning, som vunnit något allmännare bifall. Vid öfvergången från
en Stånds-represeutation till en Författning, enligt hvilken, om do gamla Ståndstraditionerna
skulle fortfarande göra sig gällande, ett af de fordna Riks-Stånden
egde ett öfvervägande inflytande på valens utgång, är det måhända ock af praktisk
omtanka påkalladt, att försäkra ett antal platser åt dem, som icke tillhöra
nämnde Stånd. I afseende å antalsförhållandet emellan landets och städernas
representanter är antagen enahanda grund, som följts vid Landstingens bildande,
så att enligt regeln en folkmängd af 20,000 på landet och 10,000 i stad skulle
berättiga att till denna Kammare sända en Representant. Efter det sätt, som
för valdistrikternas ordnande är föreslaget, och enligt hvilket hvarje domsaga på
landet utgör ett distrikt, derest ej dess folkmängd öfverstiger 40,000, och de
mindre städerna sammanföras i valkretsar, så vidt ske kan, länsvis, skulle, med
afseende på nuvarande folkmängds förhållanden, komma att utses omkring 130
Representanter för landet och 50 för städerna.
Då det för samhällsordningens lugn kan vara vigtigt, att valrätten inskränkes
till personer af sådana lefnadsförhållanden, som kunna anses lemna någon
håg och tid öfriga för ett sjelfständigt deltagande i det politiska lifvet, men
detta icke lärer kunna ske efter några fullt tillfredsställande och allmängiltiga
grunder, hafva begränsningarne synts åtminstone böra göras så få som möjligt
och likartade för alla, så att icke några vissa medborgareklasser såsom sådana
uteslutas från ifrågavarande medborgerliga rättighet, hvilket t. ex. enligt nu gällande
Grundlag är fallet i städerna med dem, som endast för sjelfförsörjning utöfva
ett yrke/enskilde tjenare, vaktbetjening m. fl.
Då för öfrigt det ena yrket icke bör mera än det andra berättiga till andel
i lagstiftningen, synas skattebidragen till Staten vara den bästa gemensamma
måttstocken för bestämmandet af den gräns, nedom hvilken valrätten till Riksdagsman
ej må sträckas; och som deltagande för Statens högre intressen icke kan
påräknas fullt så långt ned, som intresset för kommunens angelägenheter, bör
nämnde gräns sättas något högre än gränsen för rösträtt i kommunen. Med afseende
derpå, att egandet af fastighet i allmänhet kan antagas dels utvisa en
mera tryggad och oberoende ställning än den vanliga daglönarens, äfven om denne
för tillfället eger god förtjenst, och dels medföra ett stort intresse för samhällets
förkofran och välgång, hvarigenom äfven en ringa fastighets värde kan betydligt
ökas, har likväl valrätten blifvit till förmån för fastighetsegare längre än i fråga
om andra, i förhållande till skattebidragen, utsträckt, i det ett så lågt fastighets
Bih.
till B. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 7 Haft. 6
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
värde, som 1,000 R:dr R:mt ansetts böra för egaren medföra valrätt sä väl på landet
som i stad. Då det erinras, att efter nuvarande grundlags mening besutenhet
är ett vilkor för rättigheten att rösta för fastighet å landet samt att, enligt
Rikets Ständers, af Eder Kongl. Majit dock ändrade förslag, fastighet i stad, som
i värde understeg 2,000 R:dr, ej skulle gifva egaren rösträtt i kommunens angelägenheter,
torde förslagets begränsning icke vara för högt satt, ehuru något i
penningar bestämdt minimum af fastighets värde hittills icke erfordrats för fastighetsegares
rätt att deltaga i Riksdagsmannaval. Bestämmelsen, att andra än fastighetsegare
icke tillerkännes valrätt med mindre de ega en årlig inkomst af
800 R:dr, kan måhända synas strängare. Den är likväl jemförlig med hvad som
nu eger rum. Många s. k. sjelfförsörjare, vaktmästare och enskilde tjenare, som
hittills varit från valrätt uteslutne, ega denna inkomst; och ända tilldess genom
sednaste Bevillnings-förordning bestämmelsen om minimi-afgift för borgare i städerna
borttogs, skulle handtverkare och öfrige borgare, som ej ansågos ega
högre inkomster, i lägsta klassens städer erlägge i bevillning minst 6 R:dr; då
deremot bevillningen för 800 R:drs inkomst, enligt nu gällande Bevillniugs-förordniug,
utgör endast 5 R:dr. Af de nu valberättigade torde ingen, om hans verkliga
inkomst uppskattas, blifva genom denna bestämmelse utesluten; och något
behof att inom redan berättigade kategorier längre utsträcka valrätten har ännu
icke gifvit sig tillkänna. En sådan utsträckning skulle dessutom blifva af en
vida större betydelse vid val, der alla väljandes röster beräknas lika, än vid
omröstningar med den hittills bimkliga beräkningen efter en graderad skala. 8om
efter gällande Bevillnings-stadga arrendatorer af jordbruksfastighet i allmänhet
icke erlägga bevillning för inkomst, huru stor den än må vara, har, på det ej
större delen af denna klass af medborgare skulle från valrätt uteslutas, genom
en särskild bestämmelse dem tillagts valrätt, derest den arrenderade egendomen
uppgår till sex gånger det värde, som minst erfordras för fastighetsegares
rösträtt.
I frågan om medelbara eller omedelbara val, hyser jag för min del ingen tvekan
att tillerkänna företrädet åt de sednare, såvida de förra skola förrättas genom
Elektorer, hvilka utses endast för att förrätta ett visst val, utan att i öfrigt
hafva något med hvarandra gemensamt. Af de valberättigade lärer man nemligen
icke kunna förvänta något intresse för den förberedande åtgärden att välja
en Elektor, om de icke hysa intresse för det slutliga resultatet eller utgången af
sjelfva Riksdagsmannavalet. Men hysa de intresse för det slutliga resultatet, så
utse de sannolikt till Elektor den, som röstar på deras egen kanditat, utan afseende
på, huruvida Elektorn för denna befattning eger de utmärktas te egenskaper,
hvilka dessutom äro svåra att bedöma; och hela syftemålet med de medelbara
valen är då förfeladt. Härtill kommer, att faran för otillbörlig inverkan på valen
är vida mindre, om denna måste riktas emot en hel menighet, än om blott
ett ringa antal Elektorer behöfver vinnas.
I ett glest befolkadt land äro likväl de omedelbara valen i verkställigheten
förenade med svårigheter. Utan föregående ofverl äggningar uppkommer nemligen
lätt en alltför stor splittring af rösterna, men talrikt besökta valmöten äro svårare
att åstadkomma ju längre väg de väljande måste färdas till samlingsplatsen.
Sådana mötens oumbärlighet blefve visserligen mindre, om det föreskrefves, att
de väljande endast finge rösta på dem, som framställt sig såsom kandidater. Men
äfven kanditaturen förutsätter, att en politisk trosbekännelse aflägges inför valmännen,
och torde dessutom alltför litet öfverensstämma med det Svenska lynnet
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 61.
4a
för att böra hos oss obligatoriskt föreskrifvas. Riktigheten af sjelfva dess grund
kan ock ifrågasättas, ty det är andras förtroende och oj sjelfförtroende^ som är
Representantkallets rätta ursprung.
Af sådan anledning hafva i förslaget omedelbara val icke blifvit ovilkorligt
föreskrifna annorstädes än i de städer, hvilka ega att utan förening med andra
utse Riksdagsmän. Men frihet att begagna detta valsätt är likväl lemnad åt
hvarje valdistrikt, inom hvilket intresset är nog starkt för att besegra do lokala
hindren. Dessa hinder böra ock i någon mån minskas derigenom, att de väljandes
röster uppsamlas inom kommunerna och sedan sammanräknas af den för
alla kommunerna inom ett distrikt gemensamma valförrättare!!. De väljande eller
doras kommit terade befrias visserligen icke derigenom från att resa till ett förberedande
valmöte, der ett sådant finnes behöfligt, men de befrias från att resa
utom kommunen för rösternas afgifvande, hvilket sällan eller aldrig lärer medhinnas
på samma dag, som do förberedande öfverläggniugarne.
Olägenheterne af de såsom regel uppställda medelbara valen hafva måhända
i någon mån blifvit förminskade genom det stora antal Elektorer, som blifvit i
förslaget bostämdt.
Den Första, i anseende till ledamöternes antal mindre, Kammarens inre
styrka är, såsom förut är antydt, att söka deruti, att den jemväl utgår från hela
folket, till och med i större utsträckning än den Andra Kammaren, enär från valrätt
till denne sednare äro uteslutne många, som ega rösträtt inom kommunen
och sålunda deltaga i tillsättandet af valnämnderna för Första Kammaren. Den
förmedling, valen komma att genom Landstingen undergå, bör bidraga att göra
dem till uttryck af ett upplyst tänkesätt. Landstingsmännen kunna nemligen icke
antagas komma att utses med något hufvudsakligt afseende å befattningen att
stundom vara Elektorer till Riksdagsmän, som efter långa mellantider ombytas,
utan vid deras tillsättande måste tagas i betraktande de egenskaper, som berättiga
till förtroendet att utöfva beskattningsrätt och vården om länets gemensamma
angelägenheter. Den insigt, som vinnes genom deltagande i en om allmänna
ärenden rådplägande församling, måste vidare gifva Landstingsmännen en
mera vidgad synkrets, än som kan påräknas, vare sig hos omedelbart väljande
menigheter eller hos Elektorer, utsedda endast för ett visst val. Förmögenhetens
konservatism kommer äfven denna Kammare tillgodo dels derigenom, att vid val
af Landstingsmän rösterne beräknas efter skatt, hvartill kommer att Landstingsmännen
ej för sitt uppdrag njuta ersättning, dels ock genom de förmögenhetsqvalifikationer,
som äro stadgade för valbarhet till Riksdagsman i Första Kammaren.
Med de härvid valda ziffror af 80,000 R:dr fastighetsvärde eller 4,000 R:dr
årlig inkomst, har afsigten varit att inskränka valbarheten till dem, som kunna
anses ega större fast egendom, idka någon betydligare rörelse, innehafva högre
tjenst, eller eljest, efter vårt lands förhållanden, befinna sig i en någorlunda betryggad
ekonomisk ställning. Inom dessa kategorier torde ock i allmänhet den
högre bildningen och den mera omfattande erfarenheten vara att söka. Då majoriteten
bland de politiskt berättigade har i sin makt att tillsätta båda Kamrarna,
torde det icke heller vara obilligt, alt den i valet af den ena Kammarens ledamöter
inskränkes till dem, som icke uteslutande representera denna majoritets
egna intressen. Yidare är af sedt att åt denna Kammare bereda ett i sann mening
aristokratiskt element genom stadgandet att dess ledamöter, likasom Landstingens,
icke erhålla arfvoden. För att afbryta sina vanliga sysselsättningar under
en icke obetydlig del af året och underhålla sig på egen bekostnad vid Riks
-
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
dagen, fordras nemligen icke blott en god förmögenhetsstäjlning, utan jemväl ett
af nit för det allmänna eller åtminstone af ärelystnad lifvadt sinne, som vill underkasta
sig en uppoffring.
Det kan visserligen icke förnekas, att genom dessa inskränkningar komma
att från Första Kammaren uteslutas många, som för densamma skulle utgöra prydnader,
men dessa äro icke heller obeköfliga för Andra Kammaren, och med den
i fråga om Första Kammaren lcmnade valfrihet inom hela riket, lärer någon förlägenhet
för ett tillräckligt antal värdiga ledamöter inom de fastställda gränserna
icke kunna uppstå. Dessa inskränkningar kunna möjligen framdeles utan fara
borttagas, men intill dess erfarenheten ådagalagt att personer af utmärkt förtjenst
företrädesvis der eftersökas, och att icke mera eller mindre tomma löften om reformer
i alla riktningar eller blotta ifvern för sådana blifva det säkraste medlet att
vinna flertalet af valmännens röster, torde det icke vara öfverflödigt att i don ena
Kammaren inlägga en motvigt emot begäret efter allt för hastiga förändringar.
Efter folkmängdens fördelning, vid 1861 års slut, inom de särskilda Landstingens
områden och de större städerna, skulle enligt förslagets hestämmelse, att
en Riksdagsman utses för hyarje tal af 80,000, Första Kammaren komma att bestå
af 119 ledamöter.
Ehuru det från sistlidne Riksdag hvilande förslag, att valrätten till Riksdagsmän
skulle utsträckas jemväl till mosaiske trosbekännare, vid denna Riksdag fallit
genom ett Stånds afslag, har likväl i det nu framlagda förslaget valrätten icke till
någondera Kammaren gjorts beroende af religiös bekännelse; men då upphäfvande
af denna begränsning jemväl i afseende å valbarhet hittills icke inom Representationen
varit ifrågasatt, och någon betänklighet häremot kan förefinnas i den omständigheten
att Rcpresentanterne, som icke få befatta sig med främmande lärors
kyrkolag, deltaga i lagstiftningen för Svenska kyrkan, är valbarheten, med någon
utvidgning af hvad som nu gäller, i förslaget inskränkt till bekännare af christen
Protestantisk Religion.
Att Riksdagarna skola årligen sammanträda, och att Konungen skall ega
vädja till Nationen genom Kamrarnes upplösning och förordnande af nya val, äro
nyheter, hvilkas ändamålsenlighet redan blifvit inom Representationen så allmänt
erkänd att några skäl derför icke lära behöfva anföras.
I afseende å Riksdagens verksamhet och sättet för ärendenas behandling
är nuvarande Riksdags-Ordning i de flesta delar följd utan andra ändringar än
dem, som varit föranledda af Representationens fördelning i två Kamrar i stället
för fyra Stånd. Ehvad än må vara att anmärka emot detta arbetssätt, så eger
det dock förtjensten att vara redan pröfvadt och med ledning af en lång erfarenhet
utbildadt och förbättradt. I fråga om bevarande af allas lika rätt och yttrande-friheten
samt anordningar emot förhastade beslut, torde det kunna mäta sig
med hvilket annat arbetssätt som helst; och dess väsentligaste fel komma att till
stor del förminskas genom den förenkling, som vinnes vid tillämpningen på en
af blott två Kamrar sammansatt representation. Genom bibehållandet af samma
former kan ock bättre än eljest tillgodogöras den personliga riksdagämannaerfarenheten
hos alla förutvarande Riksdagsmän, som inväljas i den nya Representationen.
Den väsendtligaste omständighet, hvaruti förslaget i nämnde hänseenden
afviker från gällande Riksdags-Ordning, är afskaffandet af de med Representatio
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
45
nens rätt nu beslutande Förstärkta Utskotten, hvilka temligen allmänt anses
såsom ett af vårt Riksdagsmachineris största lyten. I stället är såsom regel stadgadt,
att båda Kamrarnes bifall erfordras för att åstadkomma ett Riksdagens beslut.
De få frågor, som ansetts ej böra förfalla genom den ena Kammarens afslag, nemligen
de som angå Statsreglering och Bevillning samt Bankens och RiksgäldsKontorets
förvaltning, skola, derest Kamrarne ej kunna om ett beslut» sig förena,
afgöras förmedelst omröstning i båda Kamrarna emellan de olika meningarna, då
den mening, sorn erhåller de flesta sammanräknade rösterna, blifvor Riksdagens
beslut. Enär Andra Kammaren, derest regeln konseqvent vidhållits äfven för beskattningsfrågor,
skulle, liksom i de flesta andra länders Representationer, ensam
bestämt utgången i alla de fall, då den beviljat mindre än Första Kammaren, så
är sammanräkningen af båda Kamrarnes röster en åt Första Kammaren medgifven
förmån, som kan vara af ett afgörande inflytande, så ofta dess majoritet är
mera kompakt än Andra Kammarens, I afseende å dessa frågor torde derföre
någon grundad anmärkning emot det föreslagna förfaringssättet icke kunna hemtas
derifrån, att den Andra Kammaren, genom sitt större antal ledamöter, får
större inflytande på utgången än den Första. Hvad åter angår Banken och Riksgälds-Kontoret,
så äro deras angelägenheter sällan af sådan politisk beskaffenhet,
ätt synnerlig vigt bör läggas derpå, att en något större makt vid afgörandet
af stridiga frågor tillägges don ena eller Andra Kammaren.
En annan förändring är att i anseende till olämpligbeten af ett ovilkorligt
stadgande om uppdrag åt samma personer att utreda alla de olikartade frågor,
som nu tillhöra Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning, detta
Utskott icke finnes upptaget bland Riksdagens ständiga Utskott; hvaremot det
öfverlemnats åt Kamrarna att för utredningen af dylika frågor tillsätta tillfälliga
Utskott, till det antal, som finnes vara af nöden.
Med samma varsamhet, som vid förslagets upprättande iakttagits i fråga
om förändringar i Riksdagens arbetssätt, har ock, då förändring i sak ej skott,
den nuvarande Riksdags-Ordningens ordalydelse bibehållits, äfven i de delar, der
redaktionen påtagligen är mindre god, helst en ny lagtext kräfver ojemförligt
större fullkomlighet för att gifva samma säkerhet om en riktig tillämpning, som
lemnäs af en gammal lagtext, för hvai-s tolkning finnes ledning i en långvarig
och godkänd praxis.
För att komma i öfverensstämmelse med en ny Riksdags-Ordning, påkallar
jemväl Regeringsformen flera förändringar, hvartill ock blifvit uppgjordt förslag,
som jag har att nu i underdånighet anmäla. Dervid har icke allenast denna vår
förnämsta Grundlag lemnats orörd i alla delar, som icke ovilkorligen sammanhänga
med Representationsreformen, utan nummerföljden af alla dess oförändrade
§§ har ock blifvit bibehållen endast med högst få undantag utan betydenhet,
hvilka ej kunnat undvikas. För ett sådant bibehållande af nummerföljden hafva
måst insättas flera stadganden, hvilka i Riksdågs-Ordningen hafva sin rätta plats
och i Regeringsformen äro lika öfverflödiga, som densammas nu deremot svarande
§§ af ett för begge dessa Grundlagar gemensamt innehåll. Men olägenheterna af
donna osystematiska uppställning, hvilka icke blifva större än hittills, uppvägas
af den praktiska fördelen att undvika behofvet af ändringar i Tryckfrihets-Förordningen,
Successions-Ordningen och flera författningar, hvilka hänvisa till uppgifne
§§ i Regeringsforrnen.
För några få tillägg, hvilka, ehuru belt och hållet föranledde af Representationens
föreslagna ombildning, likväl innefatta nya stadganden, som icke med
46
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
Representationsfrågan stå i omedelbart sammanhang, torde grunderna särskildt
böra antydas.
Då den nya Representationsformen är afsedd att i vissa delar stödja sig
på Kommunal-författningarna, kunna icke dessa lämpligen längre hänföras endast
till den ekonomiska lagstiftningens område, och ett tillägg är derföre gjordt vid
Regeringsformens 57 §, enligt hvilken Kommunal-författningarne skola stiftas al
Konung och Riksdag gemensamt.
I Eder Kongl. Maj:ts Proposition till Rikets Ständer om antagande af en författning
angående allmänt Kyrkomöte är redan förutsatt, att andel i stiftande af
Kyrkolag kunde komma att Kyrkomötet i Grundlagen medgifvas; och ett sådant
medgifvande synes icke höra uppskjutas längre än till den tidpunkt, då kyrkan
uppliörer att genom ett särskildt Stånd vara representerad i National församlingen.
Då vår Kyrkolag ännu är sammanblandad med en mängd stadganden af civil-lags
natur, lärer för närvarande Kyrkolagstiftningen icke kunna helt och hållet undandragas
National-Representationen och öfverlemnas till Kyrkomötet gemensamt med
Konungen, hvilket måhända eljest vore riktigast, och i det nu Iramlagda förslaget
är derföre åt Kyrkomötet, hvilket enligt sin egen af Eder Kongl. Maj:t föreslagna
organisation eger initiativ i kyrkliga frågor, i Grundlagen endast tillagdt veto i
fråga om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af Kyrkolag.
De Riks-Ståndens privilegier, som ej ega sammanhang med deras Representationsrätt,
blifva icke upphäfda genom denna sistnämndas upphörande. Då
emedlertid ingen del af samhällsförfattningen kan tänkas för alltid stillastående,
måste stadgas en form, enligt hvilken förändringar i dessa privilegier kunna i
framtiden tillvägabringas. Med afseende härå och som dessa "privilegier, i öfverensstämmelse
med sjelfva naturen af ett privilegium, hittills icke kunnat ändras
utan bifall af det Stånd, åt hvilket de blifvit gifna, samt ej mindre Adeln för
sina öfriga gemensamma angelägenheter fortfarande har behof af en särskild representation,
än ock en sådan är åt kyrkan afsedd uti Kyrkomötet, har i 114 §
Regeringsformen stadgats att för ändring af de fordna Riks-Ståndens privilegier
fordras Konungens och Riksdagens beslut, samt dessutom bifall, i fråga om de
adliga privilegierna, af Ridderskapet och Adeln och, i fråga om Presterskapets,
af Kyrkomöte. För ändring af de öfriga Ståndens privilegier, i den mån sådana
kunna anses ännu ega bestånd, har deremot Konungens och Riksdagens beslut
desto heldre ansetts tillräckligt, som någon lämplig form för erhållande af dessa
Stånds bifall svårligen kan utfinnas.
De af Rikets Ständer vid denna Riksdag antagna förändringar i Regeringsformen,
hvilka Eders Kongl. Maj:t denna dag beslutat sanktionera, äro i den
nu föreslagna lydelsen iakttagna för såvidt de icke till följd af Representationens
förändring måste komma att förfalla.
I sammanhang härmed anmälde Haus Excellens Herr Justitie-StatsMinistern:
dels
Borgare-Ståndets underdåniga Skrifvelse den 24 Oktober 1860, deruti
Ståndet, på anförda skäl, anhållit, det Kongl. Maj:t måtte täckas låta utarbeta
och för nästkommande Rikets Ständer framlägga ett förslag till Representationsreform,
utgående från samfälta val inom alla samhällsklasser, utan afseende på
stånd eller yrken, och hvilande på sådana grunder för valrätt och valbarhet, som
de sednaste tidernas fortskridande politiska utveckling inom vår verldsdel och
anspråken på lagbunden frihet påkalla, för att för framtiden uppfylla vilkoren för
allmän rätt, i förening med allmän säkerhet;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61. 47
dels Bonde-Ståndets samma dag aflåtna underdåniga skrifvelse, hvarigenom,
med erinran bland annat derom, att samfälta val, utan hänseende till stånd eller
klasser, borde utgöra Representationens grund, samt med erkännande af riktigheten
i den princip, som tillmäter hvarje valberättigad lika rösträtt, Bonde-Ståndet,
som för öfrigt tänkt sig Representationens fördelning i tvänne Kamrar, af hvilka
den Andra borde för någon längre tidrymd af t. ex. tre Riksdagar utse den Första,
hvars ledamöter vid hvarje Riksdags slut skulle med en tredjedel ombytas, i underdånighet
anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för näst sammanträdande
Ständer framlägga ett på dessa allmänna satser grundadt Representationsförslag;
dels
ock skriftligen affattade underdåniga petitioner från de flesta delar af
Riket och försedda med talrika underskrifter, af hvilka petitioner större delen blifvit
genom deputerade den 21 Januari 1862, jemte en underdånig skrift, ingifna
och de öfriga sedermera vid olika tider inkommit; alla instämmande i Borgareoch
Bonde-Ståndens underdåniga anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes skänka Nationen
ett förslag till ny Representation, som svarar emot dess behof och är uppstäldt
i den hufvudsakliga riktning, som de begge Stånden antydt; dervid likväl
en del af petitionärerna förklarat sig endast instämma i hvad Borgare-Ståndet
anfört.
I afseende på dessa underdåniga skrifvelsers och petitioners innehåll, ansåg
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern sig endast böra i underdånighet åberopa
sitt härofvan intagna yttrande samt det afgifna förslaget till National-representationens
ombildning.
Uti hvad Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern
yttrat och hemställt instämde Stats-Rådets öfrige ledamöter;
och täcktes Kongl. Maj:t, med godkännande af de anmälda
förslagen till ny Riksdags-Ordning och till ändringar i Regeringsformen,
på Stats-Rådets hemställan besluta, att desamma
skulle till Rikets Ständers pröfning i grundlagsenlig ordning
öfverlemnas, medelst Nådig Proposition, af den lydelse bilagan
till detta Protokoll utvisar.
In fidem
E. Adlerstråhle.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 186a.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 62.
I
N:o 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Jan. 1863, kl. 6 e. m.
Kongl. May.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående begrafningsocli
öfriga kostnader, med anledning af Hennes Majit EnkeDrottning
Desiderias dödliga frånfälle; Gifven Stockholms Slott
den 9 Januari 1863.
De kostnader, sora, med anledning af Hennes Maj:t Enke-Drottning Desiderias
dödliga frånfälle, blifvit för likbegängelse jemte flera vid dylika tillfällen erforderliga
och brukliga åtgärder bestridda, hafva, enligt upprättad redogörelse, hvilken blifvit i
Kammar-rätten utan anmärkning granskad, uppgått till 52,096 R:dr 44 öre.
, Af denna summa har Svenska Statsverket förskottsvis utbetalt 51,387 R:dr
16 öre, samt återstående kostnadsbeloppet 709 R:dr 28 öre blifvit godtgjordt af
medel, hvilka influtit för öfverblifna försålda effekter.
Då af nämnda förskott, 51,387 R:dr 16 öre, på Sverige belöpa
dels den ersättning af R:dr  14,000: —
som utgått till Kongl. Theater-direktionen för inställda skådespel under
sorgetiden och hvilken kostnad Sverige ensamt bör nu, likasom vid
föregående dylika tillfällen, vidkännas
dels ock en af det öfriga beloppet, eller 37,387 R:dr 16 öre, i
mån af begge rikenas olika folkmängd å Sveriges sida till tolf sjuttondedelar
beräknad andel, eller  26,390: 94.
har Kongl. Maj:t velat härmed i nåder äska, att, till betäckande
af dessa förskottsvis bestridda kostnader, tillsammans utgörande R:dr . 40,390: 94’
Bih. till R. St. Prof. 1862 A 1863. 1 Sami. I Afd. 2 Band. 8 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 62.
denna summa, Fyratio Tusen Tre Hundra Nittio Riksdaler 94 öre Riksmynt, måtte
af Rikets Ständer anvisas.
Derjemte aflåtes nu till Norska Storthinget nådig framställning om anvisande af
medel till ersättande af den på Norrige belöpande andel 10,996 R dr 22 öre af
Svenska Statsverkets ofvanberörda förskott.
Den af^ifna redogörelsen angående ifrågavarande kostnader skall Rikets Ständers
Stats-Utskott tillhandahållas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer medvall Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag a/ Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 9 Januari 1863
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 20 nästlidne December, i sammansatt
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 63.
3
Svenskt och Norskt Siats-Råd, enligt Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade beslut,
uppgjordt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
begrafnings- och öfriga kostnader med anledning af Hennes Majit Enke-Drottning Desiderias
dödliga frånfälle.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed, nådig
Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
N:o 63.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 14 Jan. 1863, kl. 6 e. ra.
Kongl Majlis Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående i vissa
afseenden förändrade föreskrifter i fråga om sättet för ularrendering
af Kronans egendomar; Gifven Stockholms Slolt den 9
Januari 1865.
Hos Rikets sednast församlade Ständer väcktes fråga att ändamålsenliga stadganden
för framtida förvaltning och ularrendering af Kronans egendomar borde utarbetas,
flir att derigenom bereda större inkomst för Statsverket af dessa egendomar;
en fördel, som förmenades icke kunna vinnas, om bestyret med ularrenderingen
framgent, såsom hittills, vore anförtrodt åt embetsmyndigheter, af hvilka man
hvarken borde eller kunde fordra de insigter i jordbruksväsendet, som toges i anspråk
vid bestämmandet af en egendoms rätta skötsel och*sannolika afkastning.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 63.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer, uti skrifvelse den 5 Oktober 1860,
hos Kongl. Majrt underdånigst anfört, att, ehuru Statens inkomster af nämnda egendomar
varit ganska väsendtligt stigande under detta århundrade. Rikets Ständer likväl
trott sig finna, att arrendebeloppet, åtminstone för flere af dem, icke uppginge till
hvad enskilde personer af lika beskaffade egendomar kunde påräkna, hvadan ock en
temligen allmän klagan skulle försports deröfver, att Staten af sina egendomar icke
erhölle den inkomst, som under en ändamålsenlig förvaltning deraf borde kunna beredas.
Det allmänt kända förhållande, att arrendatorer, hvilka, begagnande sig af den genom
nu gällande föreskrifter dem tillförsäkrade optionsrätt, fått arrendet af Statens
egendomar åt sig förlängdt, stundom öfverlåtit samma arrende på annan person emot
ganska betydlig mellangift, hade, enligt Rikets Ständers tanke, i väsendtlig mån bidragit
till detta omdöme, helst det läge för öppen dag, att nämnde mellangift, på
sätt Kongl. Majit, uti sin af Rikets Ständer bifallna nådiga Proposition om förkortning
af arrendetiden, äfven yttrat, utgjorde en lämplig mätare å Kronans förlust af den
städja, som i annat fall skulle kunnat vid arrende-auktion utfästas.
Härvid hade Rikets Ständer likväl icke förbisett, alt, ehuru en obegränsad täflan,
förnyad inom en icke för aflägsen tid, tvifvelsutan skulle i flera fall höja arrendena,
åtskilliga olägenheter, hvilka blifvit af Rikets Ständer förut befarade, derigenom skulle kunna
uppstå. Före utfärdandet af den i ämnet ännu gällande Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847
hvarigenom optionsrätt under vissa vilkor blifvit arrendatorn, eller, i händelse af hans frånfälle,
hans enka eller barn, i afseende på nytt arrendes öfvertagande, tillförsäkrad, hade
nemligen, enligt hvad Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 22 Maj 1845 omförmält,
erfarenheten visat, att, i följd af den då medgifna, obegränsade täflan vid utarrendering
af nämnde egendomar, arrende-anbuden icke sällan blifvit uppdrifna till ett i
förhållande till egendomarnes värde alltför högt belopp. Detta hade oftast föranledt
antingen arrendatorns oförmåga, att arrendevilkoren i föreskrifven ordning fullgöra,
eller ock att egendomarne vid arrendetidens slut aflemnats vanskötta, samt i försämradt
skick; och till förekommande af de förluster Staten i begge dessa hänseenden
finge vidkännas, ansåge Rikets Ständer ett korrektiv emot arrende-anbudens oskäliga
uppstegring vara af behofvet påkalladt.
Bestämmandet af ett maximum för arrendets belopp, i förening med företrädesrätt
för arrendatorn, hans enka eller barn, att emot erläggande af maximibeloppet
öfvertaga arrendet, utgjorde ock, enligt Rikets Ständers tanke, en kraftig uppmuntran
för redan varande arrendatorer att åt jordens skötsel och odling egna ökad
omsorg samt till egendomens förbättrande använda sina tillgångar.
Skälen för införandet af optionsrätten till arrendens öfvertagande, hvilken rätt
eger rum endast då förre arrendatorn väl brukat lägenheten, egde således, enligt
Rikets Ständers åsigt, ännu den giltighet, att ett frånträdande af de utaf 1845 års
Ständer härutinnan uttalade grundsatser vore betänkligt, äfven om någon ringa för
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 63.
5
höjning i Statsverkets inkomster af egendomarne skulle kunna derigenom Åstadkommas.
Men dä erfarenheten visat att innehafvaren, eller den i afseende å arrendets
öfvertagande med honom lika berättigade, nästan alltid begagnat sig af rättigheten
alt få öfvertaga arrendet efter det på fÖreskrifvet sätt bestämda maximum, och arrendebeloppen
följaktligen sällan bestämmes genom fri täflan, utan hufvudsakligen
blifva beroende af berörda maximum, hafva Rikets Ständer, i betraktande af den vigt,
som följaktligen hvilade på maximi-beloppets bestämmande, ansett det vara angeläget,
att ett så grannlaga åliggande blefve verkstäldt på fullt ändamålsenligt sätt.
Jemlikt nu gällande föreskrifter ålåge det Kongl. Majits Befallningshafvande i
länen att, sedan vederbörande Kronobetjente blifvit hörde, utsätta ett minimum, hvarunder,
och ett maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, samt underställa
de sålunda utsatta beloppen Kammar-kollegii pröfning och fastställelse Huruvida detta
sätt att tillvägagå vöre ändamålsenligast, kunde dock ifrågasättas, enär det icke
lemnade säkerhet, att någon enda i landtbruk och skogshushållning fullt hemmastadd
person blefve i tillfälle att yttra sig i en angelägenhet af ifrågavarande beskaffenhet.
Rikets Ständer hade ock uti underdåniga skrifvelsen den 22 Maj 1845 anhållit, att
länens Hushällnings-sällskaper skulle, jemte vederbörande Kronobetjente, i frågan höras,
innan maximi- och minimi-arrende bestämdes; — och ehuru Kongl. Majt icke lemnat
nådigt bifall till framställningen i denna del, funne Rikets Ständer det önskvärdt,
att personer med verklig sakkännedom jemte Kronobejteningen hördes i ämnet, innan
maximi- och minimi-arrende-beloppen bestämdes af vederbörande myndigheter,
från hvilka all befattning med denna angelägenhet likväl svårligen kunde skiljas. Inrättandet
af en särskild styrelsegren för vården derom skulle nemligen, enligt Rikets
Ständers mening, föranleda ökade utgifter i den mån, att det kunde vara tvifvelaktigt,
huruvida den tillökning i arrendebeloppen, som derigenom vore att förvänta, dertill
försloge; — men Rikets Ständer ansågo sig emellertid böra fästa Kongl. Majits nådiga
uppmärksamhet vid ifrågavarande angelägenhet, hvilken, fortfarande stadd i utveckling,
alltjemt tarfvade förändrade och efter tiden lämpade föreskrifter, som nu i
många hänseenden till och med saknades; i hvilket afseende Rikets Ständer exempelvis
anmärkte, att, ehuru redan år 1836 temligen fullständiga föreskrifter meddelats
i afseende på militie-boställenäs bebyggande och häfd m. m, sådane föreskrifter i
många fall ännu saknades för Statens öfriga egendomar.
Och som dessa samt möjligen äfven andra omständigheter torde böra tagas i
betraktande vid upprättandet af förslag till förnyade stadganden i ämnet, hafva Rikets
Ständer underdånigst anhållit, det Kongl. Majit täcktes, med hänsyn till hvad ofvanföre
blifvit anfördt, låta utarbeta och till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva
nådigt förslag till förändrade föreskrifter, i fråga om utarrendering och förvaltning af
Statens egendomar.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 63.
Efter erhållen nådig befallning att i anledning häraf inkomma med underdånigt
yttrande och förslag, har Kammar-kollegium uti skrifvelse den 23 nästlidne Maj, med
öfverlemnande af samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes infordrade yttranden i
ämnet, för egen del underdånigst anfört, det Kollegium väl funne, att, enligt Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse samt den nådiga remissens innehåll, ändamålsenligheten
af nu gällande bestämmelser om sättet för minimi-och maximi-arrendets utsättande
borde utgöra egentliga föremålet för den utredning, Kollegium hade att afgifva;
men då Rikets Ständer äfven vidrört andra delar af gällande grunder för Kronogodsens
förvaltning, hade Kollegium ansett sig böra gifva sitt yttrande en större omfattning.
Genom Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 om bestämdt maximum, hvaröfver
det årliga arrendet ej borde gå och rätt för arrendatorn att, emot erläggande
deraf, bibehålla arrenderätten, om han väl brukat egendomen, hade man återgått till
den redan vid 1727 års riksdag af Ständerna uttryckta tanke, att det vore af större
vigt för Staten, all dess egendomar ändamålsenligt sköttes, än att högsta möjliga inkomst
deraf för tillfället erhölles. Denna tanke hade Rikets Ständer väl icke nu velat
frångå, men de tycktes dock hysa den mening, att, till följd af nämnda Författning,
Kronans arrenden höllos vid alltför låga belopp, och åtskilliga af Kongl. Majits
Befallningshafvande hade framhållit de förmåner, som en fri täflan till vinnande af
arrende-rätten förmodades kunna åstadkomma. Men följderna af 1847 års Författning
hade egentligen ännu ej visat sig. Om man nemligen undantoge dels de få
egendomar, som på förläning åt enskilde varit upplåtne och efter 1847 till Kronan
återfallit, dels ett antal till största delen små lägenheter, bestående af landtstats,- skogvaktare-
och fjerdmgsmansboställen med flere, som, genom förändrade organisationer,
efter sagde år indragits och utarrenderats, samt dels några kronoängar och fisken,
hvilka alla icke erbjöde tillfälle till jemförelse, och allenast toge i betraktande de
egendomar, hvilka år 1847 befunnos upplåtna på arrende under förut gällande allmänna
vilkor, så funne man blott ett litet antal kronogods, utgörande 80 till 90
lägenheter, på hvilka den nya författningen hunnit tillämpas, deribland föga öfver en
tredjedel vore af den betydenhet, att arrendet uppgmge till 315 kubikfot eller 50
tunnor spanmål och endast 11 droge arrenden öfver 630 kubikfot eller 100 tunnor.
— Ännu vore det således företrädesvis de gamla, före år 1847 genom fri täflan
bestämda, arrenden, som vore gällande och detta inträffade med de flesta af Kronans
större egendomar i landets fruktbaraste provinser. Om sådane arrenden, tillkomna
före den stegring af jordbruks-produkternas värde, som för icke många år sedan tog
sin början, och sedan, utan större återfall, bibehållit sig,numera ansåges låga, och,
möjligen i förening med skedda förbättringar af egendomarne, vid öfverlåtelsen föranledde
beting om högre meilangifter, så bevisade sådant ingenting emot 1847 års
Författning, utan endast att Kronan, vid blifvande nya arrenden, hade att vänta gagn
sa väl af inträdd fördelaktigare konjunktur, som af det på egendomarnes förbättrande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 63.
7
nedlagda arbete. Men ville man för ofvannämnda 80 eller 90 egendomar göra en
jemförelse emellan de arrenden, som deraf utgått före år 4847 och dem, som efter
åberopade Författnings utfärdande blifvit bestämda, så befunnes att blott för en enda
betydligare egendom, samt för sju eller åtta mindre lägenheter, arrendena, hufvudsakligen
till följd af särskilda omständigheter, något nedgått, under det att arrendena
för alla öfriga och för vissa af dem i ganska betydlig mån blifvit stegrade.
Af de uti nyssnämnda antal inbegripna 41 större och 4 5 medelstora hade en
af de förre och sju af de sednare blifvit föremål för arrendetransporter, dervid likväl
tre af de sistnämnde öfvergått till aflidne arrendatorers närmaste anhöriga.
Uti Rikets Ständers anmärkning, att enskilde personer drogo större arrende-inkomster
af sina egendomar, än Kronan, hade flera af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och deribland åtskillige, inom hvilkas län Kronan egde flera och betydliga gods,
icke heller velat instämma; och om i behörigt öfvervägande toges, att Kronans arrendatorer
måste vidkännas skyldigheter i afseende på egendomarnes bebyggande m.
m., och sjelfva uppsätta alla till deras bruk nödiga inventarier, från hvilket andra
arrendatorer ofta vore befriade, trodde äfven Kollegium, att det öfverklagade missförhållandet
skulle befinnas mindre. — Att någon skiljaktighet måste finnas, läge dock
i sakens natur; men sådant torde uppvägas af förmånen för Staten att ega välbergade
arrendatorer, med förmåga och håg till egendomarnes förbättring. I detta hänseende
funne Kollegium, med stöd jemväl af hvad åtskilliga Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
yttrat, ett bättre förhållande, än fordom hafva inträdt, ehuru sådant
för den stora mängden af Kronans egendomar, måste tillskrifvas goda konjunkturer
för jordbruket, och endast i afseende på ett jemförelsevis mindre antal vore att hänföra
till verkningarne af 4 847 års Författning. Så vidt sådant ännu kunde bedömas,
ansåge Kollegium emellertid denna Författning lända till Statens sanna fördel,
Efter denna i allmänhet uttalade åsigt, har Kollegium uti de särskilda delar af
ämnet, hvarom dess yttrande genom Rikets Sländers underdåniga framställning blifvit
påkalladf, sig utlåtit, att hvad först angår den Kronans arrendatorer beviljade optionsrätt,
hvilken Rikets Ständer väl förklarat betänkligt att rubba, men någre af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande velat dels förkasta, dels i viss mån ändra, så ansåge Kollegium
den böra bibehållas i närvarande skick. Derigenom hade arrendatorn, så vidt
det kunde ske, blifvit närmad jordegarens ställning, hvaruti stor uppmuntran för honom
funnes, att på jordens förbättring nedlägga sin omtanka och sitt arbete; och om
han, efter att så hafva gjort, vid tilltagande år, eller af annan orsak, önskade upphöra
med arrendet, egde han, genom att kunna på annan man öfverlåta detsamma
med åtföljande optionsrätt, en utväg att tillgodogöra sig hvad han på egendomen använda
Staten kunde icke af detta förhållande hafva någon skada, enär dess vinst,
oberoende deraf, inträdde då nytt arrende bestämdes; men deremot skulle ombytlighet
i föreskrifterna om denna för arrendatorn så vigtiga rättighet, minska enskildes
förtroende till Statens utfästelser och göra dem, som genom att ega tillgång af kapi
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 03.
tal, kunde blifva de bästa arrendatorer, obenägne att inlåta sig på denna väg. Af
5:te punkten i 4847 års författning torde dessutom följa, att den arrendator, som
nu eger optionsrätt samt icke sjelf förverkar densamma, ej kan lagligen betagas sin
rätt att åtminstone för nästföljande arrendeperiod bibehålla egendomen, om denna icke
annorlunda disponeras. En ny ordning skulle således icke kunna för närvarande
göras gällande i afseende på andra egendomar, än dem, som antingen icke förut varit
utarrenderade eller till hvilka nuvarande arrendator icke ville begagna optionsrätten.
I fråga om sättet för arrendets bestämmande, hvilket ämne utgör egentliga föremålet
för Rikets Ständers underdåniga framställning, har Kollegium deremot ansett
sig böra biträda den af både Rikets Ständer och samtlige Kongl. Majits Befallningshafvande
uttryckta mening, att personer med verklig sakkännedom borde få tillfälle
att yttra sig innan minimi- och maximi-beloppen fastställas. Att genom tjenliga föreskrifter
tillse, det förslag dertill upprättas, grundadt på verklig insigt i jordbruksnäringen,
i förening med upplyst omdöme och nit för det allmänna bästa, egde, efter
Kollegii mening, vida större vigt än att för kronogodsens förvaltning inrätta en särskild
styrelse, hvilken tanke Rikets Ständer på goda skäl förkastat. Men i frånvaron
af sådane föreskrifter bestode den hufvudsakliga brist, hvilken för närvarande med
skäl kunde tillvitas 1847 års författning.
Enligt denna författning åligger det Kongl. Majits Befallningshafvande att, sedan
vederbörande Kronobetjente blifvit hörde, utsätta ett minimum, hvarunder, och ett
maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, samt att underställa Kammar-kollegii
pröfning de föreslagna beloppen. Denna föreskrift hade sålunda tillämpats, att Kronofogden,
stundom biträdd af Häradsskrifvaren, stundom ensam, eller för mindre gårdar
Länsmannen, fått sig af Kongl. Majits Befallningshafvande uppdraget att uppgöra
erforderligt förslag; hvilket Kongl. Majits Befallningshafvande med eller utan anmärkningar,
inskickat till Kollegium. Ett så beskaffadt förslag innefattade oftast beräkning
dels öfver utsädet och afkastningen, med tillägg af inkomsten utaf ladugård och trädgård
m. m. och dels öfver erforderliga kostnader för egendomens bruk och skötsel,
efter afdrag hvaraf behållningen, förvandlad i spanmål enligt markegång föreslagits
till minimi-belopp, uti hvilket någon lämplig tillökning derpå skett för att erhålla
maximum.
Otillförlitligheten af dessa beräkningar, hufvudsakligen grundade på arrendatorns
egna uppgifter, och icke sällan uppgjorda af yngre tillförordnade tjenstemän utan
egentlig kännedom af landtbruk, insåges lätt. Dock hade äfven de i 2:dra punkten
af Kongl. Kungörelsen den 4 7 December 4 799 gifna föreskrifter om spanmålsafgiftens
minimi-belopp blifvit följda, samt afkastningen af ladugård och trädgård m m. derpå
blifvit tillagd för erhållande af maximiafgiften. När andra skäligen antagliga grunder
icke kunnat erhållas, hade äfven Kammar-kollegium vid pröfningen af de föreslagna
arrendena, tagit samma föreskrifter till rättesnöre, på det sätt, att, efter de olika orterna,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 63.
9
terna, minimibeloppen blifvit fastställda till 1 eller f tunna strid säd för hvarje tunnland
öppen åkerjord, och maximibeloppen derefter bestämts genom att till nämnda
minimum lägga det i lika slags spanmål 'förvandlade värdet af 1 lispund smör för
hvarje (ko och 1 skålpund ull för hvarje får, som å egendomen kunde vinter- och
sommar-födas.
Att detta rättesnöre icke vore pålitligt, måste emellertid erkännas, men något
annat hade ofta icke gifvits; och hvad än kunde sägas emot Kollegii sätt att tillvägagå;
hade dock bland de egendomar, hvilka, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, kunde
tagas till exempel på verkningarne af 1847 års författning, Kollegium endast för 12
något nedsatt de från länen inkomne arrendeförslagen och för 16 låtit dervid bero,
men för 50 å 60 höjt desamma.
Med sådan erfarenhet egde Kollegium icke skäl frånsäga sig den ledning, som
i nämnda afseende kunde af äldre stadganden hemtas, men, med större omsorg och
framför allt större sakkännedom vid förslagens upprättande, skulle behofvet deraf
blifva mindre.
I afseende på de personer åt hvilka afgifvandet af ifrågavarande förslag kunde
anförtros, hade olika meningar blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framställda,
bland hvilka Kollegium funnit det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län vara den mest antagliga. I enlighet dermed borde dessa män blifva Kronofog
den,
en Landtmätare och två sakkunnige män.
Kronofogden är Kronans ombud i orten och hade till tjensteåliggande att tillse
jordegarens rätt; Landtmätaren, hvars biträde påkallades för att beskrifva egendomens
åker och äng, hade vid denna förrättning tillfälle att om dess beskaffenhet bilda sig
ett omdöme och de sakkunnige män, åt hvilka ifrågavarande förtroende skulle lemnäs,
måste antagas, finna med sin medborgerliga pligt oförenligt att icke oväldigt och
efter bästa förmåga fullgöra sitt uppdrag. Men då Landtmätaren hittills icke haft
till tjensteåliggande att deltaga i arrendeförslags upprättande, och de Landtbrukare,
som derom komme att anlitas, för ändamålet måste använda tid och möda, borde
såväl den förre, som den sednare undfå skjutsersättning och dagtraktamente. Likväl
torde, när fråga är om små egendomar, allenast en sakkunnig man behöfva tillkallas,
likasom Kronobetjent ensam kunde, såsom hittills, uppgöra förslag till arrenden för
de fisken, qvarnar och broar med flera lägenheter, hvartill jordbruk ej hörer, men
å hvilka 1847 års författning tillämpas.
Och har Kollegium, i enlighet med dessa grunder afgifvit underdånigt förslag
till förändrad lydelse af 1:sta punkten uti Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847.
För häfden af de utarrenderade Kronogodsens egor i åker, äng och betesmark
saknades deremot ingalunda föreskrifter. Sådane voro gifna i allmän Lag, i Kongl.
Kungörelsen den 17 December 1799 och i flera andra författningar. Dessa föreskrifter,
i likstämmighet hvarmed arrende-kontrakterna utfärdades, jlemnade arrenda
Bih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 63.
torn skäligen fria händer i allt, som till jordens rätta bruk och skötsel hörer, och
förbjöde endast hvad som derför kunde vara uppenbart skadligt, hvilket syntes vara
att föredraga framför det reglementariska ordnande af jordbruket, som en del af
Kongl. Majlis Befallningshafvande förordat. Några vidare stadganden i nämnde afseende
funne Kollegium derföre icke af nöden, helst de undantag, hvilka särskilda fall möjligen
kräfde, t. ex. tillstånd till foderförsäljning, endast kunde och borde blifva föremål
för särskild pröfning.
Om skogens begagnande, hvilket för närvarande är tillåtit endast för husbehof,
vore stadganden att förvänta i en ny Skogs-ordning, och för utöfningen af jagt och
fiske torde icke något annat, än hvad lag och författningar innehålla, behöfva eller
böra vid Krono-arrendens afslutande iakttagas.
Alt i afseende på bortarrenderade Krono-egendomars bebyggande meddela särskilda
för dem alla gällande bestämmelser, utöfver de allmänna grunder, som i lag
och författningar redan förekomma, skulle i anseende till dessa egendomars mångfaldigt
olika storlek och beskaffenhet, i Kollegii tanke, icke ens vara verkställbar!, utan
borde sådant lemnäs till afgörande i hvarje särskildt fall, dels vid kontraktets utfärdande
och dels genom de beslut, som af Syne-rätten kunde gifvas. Förhållandet
med dem vore också icke jemförligt med hvad som egde rum med boställen, hvilka,
indelade i vissa klasser, upplåtas till begagnande af tjenstemän, som derå icke undfå
kontrakter, utan i stället måste underkastas vissa ordningar. Men af dessa ordningar
kunde i flera fall hemlas ledning om iakttagande hvaraf föreskrift äfven funnes i
Kongl. Kungörelsen den '17 December 1799. Och då framdeles, såsom hittills,
Kammar-kollegium samt vederbörande Syne-rätter kunde få hafva sig obetaget att
af de Boslälls-ordningar, hvilka äro eller blifva gällande, tillämpa hvad för de utarrenderade
Kronogodsen kunde vara tjenligt, syntes inga andra föreskrifter i förevarande
hänseende, än som redan finnas vara af behofvet påkallade.
Detta allt har Kongl. Majit i nådigt öfvervägande tagit och på grund af hvad
Kammar-kollegium härvid upplyst och anfört funnit någon annan förändring i föreskrifterna
rörande utarrenderingen och förvaltningen af Statens egendomar än den
Kollegium uti sitt förevarande underdåniga utlåtande föreslagit, icke vara af behofvet
påkallad, i öfverensstämmelse hvarmed Kongl. Majit alltså velat i nåder föreslå Rikets
Ständer att lista punkten i Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 må erhålla
följande förändrade lydelse:
»Då jordlägenhet af nyssomförmälda slag skall under ar»rende
upplåtas, bör ett minimum, hvarunder, och ett maximum,
»hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, utsättas med hänseende
»dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgängliga kar
»tor
och egobeskrifningar m. m., dels till beloppet af de för an»dra
egendomar i orten utgående arrenden, hvilka med arren»datorns
utkomst och egendomens behöriga skötsel anses forén
-
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 63.
11
»liga; och skall förslag till sådant minimum och maximum vid
»sammanträde på stället upprättas af Kronofogden i orten med
»biträde af Landtmätare samt efter egendomens större eller min»dre
betydenhet en eller två i landtbruk kunnige och för oväld
»kände, ojäfvige män, hvilka af Wår Befallningshafvande för hvarje
»särskildt tillfälle utses; egande dessa förrättningsmän, om de
»skulle finna egendomen kunna genom odlingar, torpanläggnin»gar
eller andra dylika företag märkligen förbättras, att på sam»ma
gång jemväl föreslå hvad i sådant afseende må för ända»målsenligt
anses.
»Öfver denna förrättning bör protokoll af Kronofogden
»uppsättas, hvilket, af samtlige förrättningsmännen undertecknadt,
»skall af Wår Befallningshafvande, med eget yttrande öfver hvad
»föreslaget blifvit, insändas till Wårt och Rikets Kammar-kolle»gium,
som har att så väl fastställa minimi- som maximi-arren
O
»denas
belopp, som äfven besluta om de förbättringar, hvilka
»förrättningsmännen må hafva ansett tjenliga; och vare Landt»mätare
samt den eiler de Landtbrukare, som i förrättningen
»deltaga, berättigade till skjutsersättning och dagtraktamente, den
»förre i den klass af gällande Rese-reglemente, hvartill han hö»rer,
och den eller de sednare i 7:de klassen af samma Regle»mente.
»För kronofiske, qvarn, bro eller annan dylik lägenhet, lill
»hvilken jord icke hörer, men hvarå denna författning tillämpas,
»må Kronobetjent ensam upprätta förslag till minimi- och maximi»arrende-belopp,
med hvars insändande till Kammar-kollegium
»och pröfning derstädes sedan förhålles såsom ofvan är sagdt.»
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott.
lill hvars åtgärd denna fråga varder öfverlemnad; Och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. År och dag,
som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
12
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition JU 63.
Utdrag a/ Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådel å Stockholms Slott den 9 Januari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justilie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld,
Hepartements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, enligt Kongl. Maj:ts af Siats-Rådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till
Kongl, Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående i vissa afseenden förändrade
föreskrifter i fråga om sättet för utarrendering af Kronans egendomar.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt. oell befallde, att, i enlighet dermed, nådig
Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition J/l 64.
13
N:o 64.
Ank. till Exp.-lltsk. den 14 Jan. 1863, kl. 6 e, m,
Kongl. Maj.ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående Musikläraren
vid Malmö Elementarläroverk H. J. Tengivalls uppförande
lill pension å Allmänna lndragningsstaten efter erhållet entledigande;
Gifven Stockholms Slott den 9 Januari 1865.
Uti till Kongl. Maj.t ingifven skrift har läraren i musik och sång vid högre
Elementarläroverket i Malmö, H. J. Tengvall underdånigst anhållit, bland annat, att då
han, enligt den underdåniga ansökningen vidfogade betyg, uppnått 75 lefnadsår samt
nära 34 år innehaft musiklärarebefattningen vid nämnde läroverk, Kongl. Majit täcktes
lill Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande af pension
för sökanden i andra lönegraden; öfver hvilken ansökning ej mindre Domkapitlet i
Lund än Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor infordrade underdåniga utlåtanden afgifvit;
varande af Stats-kontoret anfördt: att, enligt af vederbörande meddelad upplysning,
Tengvall den 18 Mars 1829 af läroverkets Ephorus förordnats att tills vidare
bestrida Kantorsbeställningen vid Malmö skola; att staten för denna undervisningsanstalt
upptager musiklärarelönen till
46 kubikfot 2 kannor spannmål å 1: 60 R:dr 73: 92.
Kontant
» 426: 08.
R:dr R:mt 500: —
eller den för sådan lärarebefattning bestämda lön i lägsta lönegraden, vid hvilken
Tengvall, enär Malmö f. d. Trivialskola först år 1858 blef till högre fullständigt
Elementarläroverk utvidgad, ännu qvarstår; samt att Stats-kontoret ansåge sig böra i
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 64.
så måtto tillstyrka nådigt bifall å den gjorda ansökningen, att Tengvall, med anledning
af sin höga ålder, långvariga tjenstetid och de handlingarne bilagde betyg om
skicklighet och välförhållande, måtte i nåder varda hos Rikets Ständer anmäld till
erhållande af en årlig pension af 500 Riksdaler, att från Allmänna Indragningsstaten
utgå från och med månaden näst efter den, hvaruti vederbörande myndighet för
sökanden utfärdat entledigande från berörde förordnande.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Majit till Rikets Ständer
härmedelst göra framställning derom, att Tengvall må på Allmänna Indragningsstaten
uppföras med en årlig pension, motsvarande hans vid läroverket innehafvande lön,
Femhundra Riksdaler Riksmynt, att utgå från och med månaden näst efter den, under
hvilken han af vederbörande myndighet undfår afsked från sin beställning.
De ärendet tillhörande handlingar skola öfverlemnas till det Rikets Ständers
Utskott, som med samma ärende kommer att taga befattning; och Kongl Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Är och
dag som ofvan.
CARL.
C. J Thyselius.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition M 64.
15
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärender, hållet inför Hans Maj:!
Konungen i Slals-Rådel på Stockholms Slott den 9 Januari 1863.
Närvarande:
Ha ns Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius till justering ett., i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan förut fattade
beslut, uppsatt förslag till nådig framställning hos Rikets Ständer, angående Musikläraren
vid Elementarläroverket i Malmö, Hans Jakob Tengvalls uppförande på Allmänna
Indragningsstaten med pension;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla detta förslag, sådant det finnes protokollet
bifogadt, samt förordna, alt nådig Proposition i enlighet
dermed skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
F. A. Dahlgren.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Kongl, ifaj:ti Nåd. Svar J/S 65.
Ank. till Exp.-Utek. den 7 Febr. 1863, kl. 3 e. m.
Kongl. May.ts nådiga Svar uppå Ilikets Ständers underdåniga skrifvelse,
angående riksdagens förlängning; Gifvet Stockholms Slott den
50 Januari 1865.
Jemte anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig
vigt, ännu återstå att af Rikets Ständer handläggas under nu pågående riksdag,
hafva Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 24 innevarande månad,
hos Kongl. Majit äskat, att riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknadt
från och med den 1 nästkommande Februari.
Kongl. Majit har, i anledning häraf och på grund af stadgandet i § 109
Regeringsformen samt § 80 Riksdagsordningen, velat i nåder förklara, att riksdagen
må med den sålunda äskade tiden af En månud förlängas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Bih. till II. St. Prot, 1862 & 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 9 Häft. 1
2
Kongl. Majit Nåd. Svar .fys 65.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådel å Stockholms Slott den 50 Januari 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre Be Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Departeinents-chefen, Statsrådet Lagerstråle anmälde derefter i underdånighet
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 24 innevarande månad, hvaruti Rikets
Ständer äskat att, enär mångfaldiga ärenden, hvaribland liera af hufvudsaklig vigt
ännu återstode att vid nu pågående riksdag handläggas, riksdagen måtte fortfara
Ytterligare en månad, räknad från och med den 1 instundande Februari: Och uppläste
Departements-chefen tillika ett af honom uppsatt förslag till Svar å denna Rikets
Ständers skrifvelse.
Enligt Stats-Rådets enhälliga underdåniga tillstyrkande behagade
Kongl. Majit i nåder gilla berörda förslag samt befalla
att, i öfverensstämmelse dermed, nådigt Svar, så lydande, som
bilagan till detta Protokoll utvisar, skulle på vanligt sätt till
Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
Kongl. Majitt Nåd. Skrifvelse JVs 66.
3
Ank. till Exp.-Utsk. d«n 7 Febr. 1S63. kl. 3 e. m.
Kongl. Marits nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående sökt statsbidrag
för anläggning af jernväg mellan Christianstad och Hessleholms
station å södra stambanan; Gifven Stockholms Slott den
30 Januari 1863.
Uti en den 10 nästlidne månad till Kongl. Majit, ingifven skrift har Direktionen
för det aktiebolag, som bildat sig för anläggning af jernbana mellan staden Christianstad
och Hessleholms station å södra stambanan, i underdånighet anfört, att
sedan, med anledning af derom gjord framställning hos den är 1858 i näder förordnade
jernvägsundersöknings-kommitté, Chefen för Statens jernvägsbyggnader låtit,
på ortens invånares bekostnad, genom dertill beordrad ingeniör, upprätta plan och
Kostnadsförslag för anledning af jernväg mellan ofvannämnde ställen, hvarvid, med
antagande af enahanda spårvidd, som ä Statens stambanor, kostnaden beräknats till
1,738,000 Riksdaler, hade aktieteckning öppnats till åstadkommande af berörde jernvägsanläggning,
hvilket företag likväl icke kunnat bringas till verkställighet af brist
på tillräckliga medel; att, då emellertid behofvet af en jernbana i den ifrågasatta
sträckningen alltmera framstått, intressenterne i företaget låtit genom Majoren i
Väg- och Vattenbyggnads-korpsen. C. Adelsköld, upprätta nytt förslag i ämnet,
uti hvilket vid ansökningsskriften bilagda förslag kostnaden, med inskränkning i
spårvidden till 3.5 fot., beräknats till 1,080.000 Riksdaler, och banans längd antagits
komma att utgöra 2 mil 26,200 fot; att aktieteckning för banans anläggande i öfverensstämmelse
med nyssberörde plan så fortgått, att af de 11,800 aktier, på hvilka
anläggnings-kapitalet fördelats, 7,878 aktier redan blifvit tecknade; att, i samma
mån rörelsen ökades och tillvexte inom de orter, genom hvilka en jernbana anlagts,
i lika om ej högre grad blefve verkningarne af en sådan anläggning menliga för
de orter, hvilka, såsom förhållandet vore med Christianstad i hänseende till södra
stambanan, ligga nog aflägse från banan, för att med fördel kunna deraf begagna
sig, men likväl så nära intill densamma, att allmänna rörelsen inom orten i följd
deraf ledesi en väsendtligen förändrad rigtning; att Christianstad redan i betydlig
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse 66.
mån fått erfarenhet deraf, att landtman, hvilka tillförene i staden afsatte sina produkter
och der verkställde sina uppköp, numera dragit sig derifrån, samt att detta
för staden och angränsande landsbygd menliga förhållande komme att blifva ännu
ofördelaktigare, ju större utsträckning södra stambanan erhölle; och har Direktionen,
på grund häraf samt under åberopande jemväl af behofvet för det allmänna att ega
en ^en och snabb kommunikation med Christianstad, hvarest södra Sveriges militärförrad,
jemte ett Artilleri-regemente funnes förlagde, i underdånighet anhållit, det
Kongl. Majit mätte hos Rikets Ständer antingen äska anslag och lån till ifrågavarande
jernvägsanläggning, sålunda, att anslaget komme att utgå till ett belopp,
motsvarande en tredjedel och lånet likaledes en tredjedel af verkliga anläggningskostnaden
enligt det sednast uppgjorda förslaget, dock tillsammans icke Öfverstigande
786,666 Riksdaler, eller ock, för den händelse Kongl. Majit funneanslag icke
böra ifrågakomma, i nåder föreslå beviljandet af ett lån till nyssnämnda belopp på
möjligast billiga vilkor.
Häröfver hörd, har^ Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader i
underdånighet yttrat, att då, genom antagandet af Majoren Adelskölds förslag, kostnaden
för banans anläggning skulle i väsendtlig mån förminskas, saint trafiken mellan
Christianstad och södra stambanan icke för närvarande syntes påkalla eller
framdeles erfordra större far-hastighet, än som kunde åstadkommas på en jemlikt
berörde förslag anlagd jernbana med derefter lämpad rörlig materiel, Styrelsen
funne sig böra tillstyrka, att ifrågavarande, för orten nyttiga bana måtte byggas
med 3,5 fots spårvidd i öfverensstämmelse med omförmälda förslag, samt att till
företagets understödjande måtte af Rikets Ständer begäras anvisande af ett lån till
belopp af 720,000 Riksdaler, utgörande tvåtredjedelar af den beräknade kostnadssumman.
Kongl. Majit har tagit detta ärende i nådigt öfvervägande, och vill, med
afseende å den föreslagna jernvägsanläggningens stora vigt för den angränsande
orten, äfvensom å den fördel, som genom jernvägens anslutning till södra stambanan
skulle beredas rörelsen jemväl inom andra trakter af landet, härmed till Rikets
Ständers pröfning i nåder öfverlemna, huruvida tillgång till det för ändamålet
ifrågaställa, statsbidraget må kunna beredas; kommande i sådant afseende handlingarne
att Rikets Ständers Stats-Utskott tillställas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle,
Kongl. Maj:ts Nåd: Skrifvelte 66.
5
Utdrog af Protokollet öfver Civil-Ar enden, hållet inför Hans Maj.t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 30 Januari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste slutligen till justering
ett, på grund af Kongl. Maj:ts, enligt Stats-Rådets enhälliga underdåniga tillstyrkande,
den 30 December nästlid et år fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående sökt statsbidrag för anläggning af jernväg emellan
Christianstads och Hessleholms station ä södra stambanan;
Och befallde Kongl. Majit, jemte gillande af detta förslag, att,
i öfverensstämmelse dermed, nådig Skrifvelse, så lydande som
bilagan till detta Protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protooollo
W. Th. Strokirk.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,J\f 67.
JW 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Febr. 1863, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, om beviljande af anslag
till inköp för Statens räkning af en del Utaf den Kammarherren
to. m. G. D. Lorichs i lifstiden tillhöriga samling af
mynt och medaljer; Gifven Stockholms Slott den 30 Januari 1863.
Sedan en af Kongl. Maj:ts Chargé (1'affaires, hos Kongl. Spanska Hofvet,
Kammarherren Lorichs under en långvarig anställning i utlandet tillvägabragt betydande
samling af mynt och medaljer, blifvit af hans arfvingar Staten till inlösen
erbjuden för en summa af 50,000 Riksdaler och Garde des medailles, Riks-Antiqvarien
B. E. Hildebrand, som haft tillfälle genomse och värdera denna dyrbara
samling, hänfört densamma under följande nio hufvudafdelningar, nemligen l:o)
Spaniens äldsta mynt, 2:o) Nummi populorum, urbium et regum frän andra delar af
Europa, äfvensom från Asien och Afrika, 3:o) Romerska och Byzantiska mynt, 4:o)
Westgötiska Konungars i Spanien slagna mynt, 5:o) Arabernas till det mesta i Spanien
slagna mynt, jemte några få moderna turkiska, persiska och maroccanska, 6:o)
oordnade, till det mesta utnötta och odugliga antika mynt, 7:o Spanska och andra
vesterländska nationers mynt från medeltiden och nyare tid, 8:o) Spanska och andra
nationers medaljer samt 9:o) diverse mynt, jettoner, in. m., uppgående hela
samlingen till ett antal af 35,187, hvaraf 525 af guld, 7,170 af silfver och 27,492
af koppar; så har Riksantiqvarien uti till Witterhets-, Historie- och AntiqvitetsAkademien
ingifven skrift, i afseende på det inköp, som för Statens räkning kunde
komma i fråga, framställt två alternativa förslag, det ena att inlösen skedde af alla
de under N:ris 1—6 upptagna afdelningarne för 30,084 Riksdaler jemte ett urval
af 7:de och 8:de afdelningarne för 6,000 Riksdaler och det andra att köpet blefve
inskränkt till de för Kongl. Myntkabinettet företrädesvis vigtiga afdelningarne,
N:o 1, de äldre spanska mynten, N:o 4, de Westgötiska Konungarnes och N:o 5
Arabernas i Spanien slagna mynt, hvartill erfordrades 11,832 Riksdaler samt att dessutom
ur 7:de och 8:de afdelningarne ett urval finge ske till ett värde af 6,000
Riksdaler.
Med anmälan att arfvingarne efter Kammarherren Lorichs förklarat sig
benägne antaga hvilketdera som helst af de alternativa förslagen äfvensom att in
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,JV» 67.
7
lösningssumman terminvis emottaga, liar ofvanebmälda Akademi i skrifvelse den 9
December nästlidet år i underdånighet anfört, att det Kongl. Myntkabinettet väl i
sednare tid genom jordfynd, byten och uppköp vunnit ganska betydlig tillvext med
hänseende till medeltidens och nyare tidens mynt, men att bland dessa högst få
voro frän den aflägsna Hesperiska halfön, hvars mynt endast undantagsvis anträffades
vid fynd i den svenska jorden och sällan stöde att hos mynthandlare erhålla;
att af antika, d. v. s. forntidens grekiska och romerska mynt, hvilka utgöra hufvudsakliga
innehållet af den Lorichska samlingen, Myntkabinettet icke sedan år
1786 bekommit någon tillökning, värd att omnämnas, samt att, genom inköp af den
erbjudna samlingen, de afdelningar i Myntkabinettet, hvilka för närvarande äro svagast
representerade, skulle vinna en sådan förökning att detta kabinett kunde äfven
inom dessa ställas i jembredd med de flesta större samlingar i Europa. Med
föranledande häraf och då det vore af största vigt att det tillfälle blefve begagnadt,
hvilket till rigtande af Svenska Statens numismatiska samlingar nu erbjöde sig och
sent eller aldrig torde lika fördelaktigt återkomma, har Akademien hemställt i främsta
rummet att det förra af de alternativa förslagen mätte antagas, men derest den
derför erforderliga summan skulle anses nog betydlig, att det andra alternativet
kunde gillas, hvarigenom Myntkabinettet komme att af Spaniens mynt från så väl
äldsta tider som medeltiden och nyare tiden erhålla en sä betydlig tillvext, att icke
något annat Myntkabinett, åtminstone ej i Norra Europa skulle i denna del kunna
dermed täfla.
Kongl. Maj:t, som i öfvervägande tagit hvad sålunda förekommit och
handlingarne i öfrigt innehålla, vill härmed föreslå Rikets Ständer att till inköp af
de delar utaf framlidne Kammarherren Lorichs mynt- och medaljsamling, hvilka,
enligt hvad ofvan nämndt är, äro för det Kongl. Myntkabinettet af största vigt att
erhålla och finnas uti det sednare bland de alternativa förslagen angifnn, bevilja
det derför erforderliga belopp, 17,832 Riksdaler.
De till detta mål hörande handlingar skola till Rikets Ständers Statsutskott
varda öfverlemnade, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Gifvet som ofvan.
CARL
C. J. Thyselius.
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition JV? 67.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Mayl
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 30 Januari 1863
Närvarande:
Hans, Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans, Excellens Herr Statsministern för Utrikes-ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius till justering
ett af honom, i öfverensstämmelse med af Kongl. Majit uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande förut fattadt beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition till Rikets
Ständer om beviljande af anslag till inköp för Statens räkning af en del utaf den
af Kammarherren, m. m. G. D. Lorichs i lifstiden tillhöriga samling af mynt och
medaljer.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl. Majit
godt berörda förslag i nåder gilla samt befallde att nådig Proposition,
af den lydelse bilagan till detta Protokoll visar, skulle,
i öfverensstämmelse dermed, till Rikets*Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. A. Tit. Ädelgren.
JV? 68.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition 08.
9
J\N 6*.
Ank. till Exp.-Utsk. rlen 7 Febr. 1863, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ti nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ersättningsanslag
för upphörd dagsverksskyldighet till åtskilliga Militieboställen;
Gifven Stockholms Slott den 5 Februari 1865.
Sedan, genom ett af Kongl. Maj:t den II Oktober 1861 i nåder gilladt okontrakt,
den årliga afgiften för upphörande af dagsverksskyldigheten till Årups
rvttmästare-boställe för det J. M. Iversen tillhöriga T'2:dels mantal eller ^:dels hofveri
af N:o 4 Wännö i Billeberga socken, Rönnebergs härad och Malmöhus län,
blifvit fastställd till 20 kappar fäast mål, hälften råg och hälften korn, att efter dåvarande
indelningshafvaren af Årups boställe, Ryttmästaren J. G. Cösters frånträdande
af bostället utgå och, jemlikt Kongl. Brefvet den 8 September 1854 till Statsverket
inbetalas, emot uppförande på stat af ett mot denna afgäld svarande anslag
att indelningshafvaren uti oindeld spanmål tillkomma; så har Kongl. Maj:ts
och Rikets Kammar-kollegium, uti underdånig skrifvelse den 8 Augusti sisjtlidet år,
jemte anmälan att Ryttmästaren Cöster den 14 Mars berörda år afträdt Årups boställe
till Ryttmästaren E. von Gerber, anfört, att, för verkställigheten af det med
Iversen upprättade kontrakt, det hinder inträffat, att till följd af Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 1855, angående sättet för utgörande af räntor och tionden, någon
oindeld spanmål att till boställsinnehafvaren anslå icke funnes att tillgå, hvarföre
Kollegium ansåge, att kontant ersättning i stället borde till honom anordnas att i
Landtränteriet lyftas med ett belopp, som, efter det i markegängs-taxan under Lit.
C. utförda, af Kollegium fastställda 10 års medelpris, motsvarade i råg 20 kappar
fast mål, eller i nytt mått 3 kubikfot 9 kannor 37 kubiktum.
Kongl. Maj.ts och Rikets Statskontor, hvars underdåniga utlåtande häröfver
Kongl. Maj:t inhemtat, har under den 31 sistlidne December anfört, hurusom, genom
Rikets Ständers vid 1853 och 1854 ås riksdag fattade samt af Kongl. Majit,
jemlikt ofvannämnda nådiga Bref af den 8 September 1854, gillade beslut, angående
upphörande af den åtskilliga hemman åliggande skyldighet att utgöra dagsverken
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Ajd. 2 Band. 9 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ,JW 08.
in natura till kungsgårdar och andra kronolägenheter, det blifvit stadgadt, bland
annat, att, när hofveri- eller arbetsskyldigheten upphörde, den hemmanet, åliggande,
emot sagda skyldighet afkortade, indelta räntan komme att utgöras till vederbör,
mde indelningshafvare, men den derutöfver bestämda årliga afgälden till Statsverket
ingå, hvaremot på behöriga stater skulle uppföras ett mot nyssnämnde afgäld
svarande anslag, som tillkomme boställshafvaren uti oindeld spanmål, hälften
råg hälften korn, om afgälden vore bestämd i spanmål, eller uti kontant, derest
afgälden blifvit i penningar fastställd. I öfverensstämmelse härmed och då, efter
hvad upplyst blifvit, den ofvannämnda hemman, ^idels mantal Nio 4 Wärmö, åliggande
dagsverksskyldighet till Årups, uti förrberörda nådiga Bref jemväl omförinälda,
boställe, från den 14 Mars sistlidet är upphört, har Stats-kontoret i underdånighet
hemställt om aflåtande af nådig Proposition till Rikets Ständer, i ändamål
att, såsom ersättning till innehafvaren af ryttmästare-bostället Arup för den
upphörda arbetsskyldigheten, å Riks-statens 4:i!e Hufvudtitel och anslaget till Kavalleri-
och Infanteri-regementena måtte varda uppfördt ett belopp i jemnadt tal
af 3 kubikfot 9 kannor oindeld spanmål, hälften råg och hälften korn, att efter
faststäldt medelmarkegångspris i penningar årligen utgå.
Af förestående fråga har Stats-kontoret hemtat anledning att, uti särskild underdånig
skrifvelse af den 31 sistlidne December, fästa Kongl. Majits uppmärksamhet
å behofvet af dylikt anslag för bestridande af enahanda slags ersättning till
innehafvarne af åtskilliga andra, här nedan uppräknade boställen, vid hvilka utgörandet
af dagsverken in natura, pä grund af Kongl, brefvet den 8 September
1854 upphört; i hvilket afseende, och med tillkännagifvande att, efter inkomna reqvisitioner,
de belöpande ersättningarne till dessa botällshafvare, enligt föreskrifter
i Kongl, brefvet den 3 Februari 1860, blifvit af Stats-kontoret under förskottstitel
anordnade samt dels sedermera vore af Rikets Ständer godtgjorda, dels framdeles
komme att i sådant ändamål hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, Statskontoret
har, för vinnande af enkelhet och reda härutinnan samt på det att Rikets
Ständers vid 1853 och 1854 års riksdag fattade och af Kongl. Majit, genom
merberörda nådiga Bref den 8 September 1854, gillade beslut må, i afseende å. de
boställen, vid hvilka utgörandet af dagsverken in natura hittills upphört, befordras
till verkställighet, i underdånighet hemställt, att Kongl. Majit täcktes aflåta nådig
Proposition till Rikets Ständer om uppförande å Riks-statens 4:de Hufvudtitel, under
anslaget till Kavalleri- och Infanteri-regementena, jemväl af följande ersättningsbelopp,
nemligen:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ,j\f 68.
11
inom Skaraborgs län;
till innehafvaren af bostället vid Westgötha regemente Lilla
Bjurum, enligt Kongl. Brefvet den 8 September 1854
Penningar.
Oindeld
spanmål,
S råg och ?
korn.
R:dr
240
öre
25
kub.fot
119
kil-
5
inom Malmöhus län:
till innehafvaren af Förste Majorsbostället vid Skånska Hus-  sar-regementet, kungsgården Hjelmshult, enligt Kongl. Bref-  ven den 8 Juli och den 25 September 1856
467
25
637
9
inom Kristianstads lån:
för Beckaskogs kungsgård, som, efter särskild öfverenskommelse
med Lönings-direktionen vid Skånska Dragon-regementet,
innehafves af II. M. Konungen, jemlikt Kongl. Brefvet den
2 Augusti 1855  •
till innehafvaren af Andra Majorsbostället vid Skånska Dra-  gon-regementet, kungsgården Svabesholm, enligt samma
Kongl. Bref
till innehafvaren af Överstebostället vid sistnämnda regemen-  te, kungsgården Lillö, enligt Kongl. Brefvet den 10 Ja-  nuari 1857
till innehafvaren af öfversteboställe! vid Skånska Hussar-  regementet, kungsgården Tommarp, enligt Kongl. Bref-  vet den 17 Mars 1857
och
till innehafvaren af Ryttmästarebostället vid samma regemen-  te, kungsgården Sandby, enligt Kongl. Brefvet den 13 April
1858
2814
952
3
1087
352
632
8
8
6
hvarvid Stats-kontoret tillika föreslagit, att de här ofvan i spanmål utförda ersättningsbeloppen
ina bestämmas att utgå i penningar efter ärligt medclmarkegångspris,
likväl med bibehållande af den nuvarande innehafvaren af Lillö kungsgård genom
förrberörda Kongl. Bref af den 10 Januari 1857 tillförsäkrade rättighet att utbekomma
sitt spanmålsanslag från Kronans magasin i Kristianstad, när tillgången sådant
medgifver.
Kongl. Majit har detta allt i nådigt öfvervägande tagit och vill, med anledning
af hvad härvid anmäldt och hemstäldt blifvit, jemte jtillkännagifvande att ersättnings-anslaget
till innehafvaren af ryttmästarebostället Arup vid Skånska Husarregementet,
för den från ^pdels mantal Nio 4 Wärmö förut utgående, men numera upphörda
dagsverksskyldigheten, blifvit efter det nya måttet af Kongl. Majit bestämdt i
jemnt tal till 4 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, att efter faststäldt medelmarkegångspris
i penningar årligen utgå, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att, å
Riks-staterts'4:de Hufvud titel un der anslaget till indelta Kavalleri- och Infanteri-regementena,
uppföra såväl nyssnämnda som öfriga af Stats-kontoret här omförmälda,
12
Kongl. 3laj:ts Nådiga Proposition JW 68.
pä åberopade Kongl. Bref grundade ersättningsanslag till innehafvarne af ifrågavarande
boställen för den upphörda dagsverksskyldigheten, utgörande tillhopa i penningar
4,473 R:dr 28 öre och i spanmål, hälften råg och hälften korn, 2,834 kubikfot
6 kannor, att, hvad särskildt beträffar spanmålen, till boställshafvarne utgå på
sätt Stats-kontoret föreslagit, med dervid bibehållen rätt för nuvarande innehafvaren
af Lillö kungsgård att utbekomma sitt spanmålsanslag från kronans magasin i
Kristianstad, när tillgången sådant medgifver.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, som med ärendet kommer att taga befattning; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets' Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag a/ Protokollet öfver Landiförsvars-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 3 Februari
1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr ^Friherre De Geer,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius.
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvars-departcmentet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj.ts förut fattade, af Stats-Rådet enhälligt
tillstyrkta nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående ersättningsanslag för upphörd dagsverksskyldighet till
åtskilliga Militie-boställen;
och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rädets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla nämnda förslag samt förordna, att, i enlighet
dermed, nådig Proposition, sådan den tinnes detta Protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
K. E. Kindblad.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse ,JW 69.
13
JW 69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Febr. 1863, kl. 3 e- m.
Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer i fråga om statsbidrag
till kanalisering af Luleå eif, till beredande aj farled förbi Hedens-
o :h Edsforssarne derstädes: Gifven Stockholms Slott den
6 Februari 1863.
Med anledning af en under sednaste riksdag hos Kongl. Maj:t gjord och
till Rikets Ständers pröfning öfverlemnad framställning om statsbidrag för anläggning
af jernväg förbi Hedens forssar i Luleå eif, i ändamål att derigenom sammanbinda
de ofvan- och nedanom dessa forssar liggande, till elfven hörande vidsträckta
lugnvattenytor och såmedelst öppna en 11J mil lång kommunikationsled mellan landets
inre delar och hafvet, funno Rikets Ständer, som ansågo undanrödjandel af
det utaf nämnde forssar förorsakade hinder i kommunikationen utefter Luleå eif
vara af vigt, ej mindre för underlättande af transporterne å elfven, än äfven med
hänseende till ortens fortskridande odling och befrämjandet af en lifligare handelsrörelse
derstädes, godt att till berörda företag anvisa ett låneunderstöd af 93,000
Riksdaler Riksmynt. Den sålunda tillämnade kominunikationsanstalten har likväl
sedermera, med afseende å nödvändigheten af de å elfven transporterade effekternas
omlastning för jernvägens begagnande, ansetts icke skola åt allmänna rörelsen
bereda de dermed åsyftade fördelar eller motsvara dess behof, och företaget har i
följd häraf icke kommit till utförande. Men då förslaget om åvägabringande af en
oafbruten kommunikationsled utefter Luleå eif innefatiar en fråga af stor betydelse
för denna landsorts framtida utveckling och ekonomiska förkofran, hafva undersökningar,
på enskild bekostnad, egt rum angående möjligheten, att medelst anläggning
af kanaler med lutande planer åstadkomma en sammanhängande farled förbi Hedens
och Ede forssar; hvarefter och sedan detaljerad arbetsplan härför blifvit af Löjtnanten
vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen R. Schough upprättad, dervid företaget
beräknats till en kostnad af 1.500,000 Riksdaler, hvaraf 221,500 Riksdaler för
den erforderliga rörelse-materielen, bestående af bogseringsångbärar och pråmar,
intressenterne i företaget uti en sistförlidne Augusti månad genom Kongl. Majits
Befallningshafvande i länet insänd ansökning i underdånighet anhållit, »let Kongl.
Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition att en summa, motsvarande
den för anläggningen och rörelse-materielcns anskaffande beräknade kostnad af
1,500,000 Riksdaler, måtte anvisas, för att genom Statens försorg användas tili ifrågavarande
företags verkställande, eller ock att, om detsamma ansåges icke böra af
Staten utföras och för framtiden handhafvas, hela kostnadssumman mätte såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet öfverlätas åt det bolag, som för ändamålet kunde
varda bildadt.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JW 69,
Efter det Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti dess före
innevarande riksdag till Kongl. Maj:t afgifna generalförslag angående understöd för
allmänna arbeten, meddelat utlåtande i anledning af berörde ansökning, samt dervid
anfört, att ehuru Styrelsen ansåge den föreslagna kanal-leden vara förtjent af
synnerlig uppmärksamhet, samt att, derest företaget skulle kunna bringas till utförande,
det didrag, som beviljades, borde utgå i form af anslag utan återbetalningsskyldighet,
Styrelsen likväl, vid betraktande deraf att kostnaden för arbetena i allmänhet
vöre högt beräknad och att rörelsematerielens anskaffande syntes tillhöra
den enskilda företagsamheten, funne sig icke böra tillstyrka högre bidrag till företaget,
än En Million Riksdaler, under förbehåll att vederbörande intressenter bekostade
återstoden och ansvarade för farledens framtida vidmagthållande, förekom
denna fråga till nådig pröfning i sammanhang med öfriga i Styrelsens generalförslag
upptagna större arbetsföretag, men då upplysning saknades, huruvida något i
orten bildadt bolag vore benäget att, emot åtnjutande af det utaf Styrelsen ifrågasatta
belopp, utföra och för framtiden underhålla omförmälde kanal-led, fann Kongl.
Maj :t sig icke då böra föreslå Rikets Ständer anvisandet af anslag till företaget.
Sedermera har Landshöfdinge-Einbetet i länet, under den 16 nästlidne månad,
till Kongl. Maj:t inkommit med dels utdrag af protokoll, hållet vid sammanträde i
Luleå den 3 i berörde månad, utvisande att, sedan teckning till aktier för bildande
af bolag till ofvanberörda företags verkställande inom orten egt rum till ett belopp
af öOO.OOO Riksdaler, intressenterne vid nämnda sammanträde konstituerat sig
till bolag, under benämning af ”Luleå kanal-aktie-bolag”, samt öfverenskomma att,
derest minst En Million Riksdaler erhölles såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
anlägga och för framtiden underhålla kanaler förbi Hedens och Edc strömfall,
äfvensom anskaffa den för trafiken erforderliga transport-materiel, allt i öfverensstämmelse
med den af Löjtnanten Schough uppgjorda arbetsplan, dels ock en af den
utsedda Bolagsstyrelsen till Kongl. Majit ställd skrift, deruti Styrelsen, med åberopande
af hvad förut anförts till stöd för den gjorda framställningen om Statens medverkan
till företagets verkställande, ä bolagets vägnar i underdånighet anhållit, det
Kongl. Majit måtte täckas föreslå Rikets Ständer att för ändamålet bevilja ett anslag
af minst En Million Riksdaler, hvaremot bolaget förbunde sig att utföra och
för framtiden underhålla ifrågavarande kanalled.
Kongl. Majit har nu tagit detta ärende i förnvadt öfvervägande, och enär
Kongl. Majit till Rikets Ständer redan allåtit nådig Proposition om Statsbidrag till
de större allmänna arbetsföretag, för hvilka anslag under instundande statsregleringsperiod
ansetts kunna äskas, har Kongl. Majit, som inhemtat, att fråga om statsbidrags
anvisande till omförmälde kanalled, hvilken erfordras för tillgodogörande
af de inom orten varande rikhaltiga malmfält, vidsträckta skogar och tjenliga odlingsmarker,
blifvit genom enskild motion hos Rikets Ständer väckt, funnit sig endast
böra till Rikets Ständer öfverlemna den inkomna framställningen, för att komma
under öfvervägande vid pröfningen af frågan, huruvida tillgång till företagets
understödjande må kunna beredas; blifvande i sådant afseende de till ärendet hörande
handlingar Rikets Ständers Stats-Utskott tillställde.
Kongl. Majit förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse ,JVv' 69.
15
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför H. M. Konungen i
Stats-Rådet å Stockholms Slott den 6 Februari 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve v. Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts under den 23 nästlidne Januari pä Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
fattade beslut, uppsatt förslag till Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga
om statsbidrag till kanalisering af Luleå eif, till beredande af farled förbi Hedensoch
Edsforssarne derstädes.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, behagade Kongl.
Majit detta förslag gilla, samt befallde, att, i öfverensstämmelse
dermed, nådig Skrifvelse, sådan den finnes detta Protokoll bilagd.
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo,
W. J. Modigh.
STOCKHOLM, tryckt hos a. l. norman, 1863.
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:0 70.
1
i¥:0 90.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Febr. 1865, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer om. anvisande
för Jyra år af ett fyllnadsanslag till Kongl. Majds hoj
hållning.
; Gifven Stockholms Slott den 6 Februari 1863.
Ehuru döt årliga anslag till Kongl. Mäjitö hofhållning, sorn af Rikets Ständer
vid 1823 års riksdag bestämdes, icke vidare kan efter en tidrymd af fyratio
år, hvarunder nästan alla utgifter ansenligen stegrats, vara tillräckligt att fylla
de behof, för hvilka samma anslag vid förstnämnde tid varit beräknadt, har Kongl.
Maj:t likväl, af grannlagenhet, hittills ej velat. ifrågasätta förhöjning häruti; och
ännu vid innevarande riksdags början var det Kongl. Maj:ts afsigt att låta frågan
derom till nästa riksmöte anstå. Men, då utgifterna för hofhålluingen under sistlidet
år, enligt nyligen afslutade räkenskaper, befunnits hafva i ännu betydligare
mån, än under de nästföregående åren, öfverskrida det härför änvisade anslag;
samt då de omkostnader, som af hof-förvaltningen måste bestridas, ärö till största
delen oundgängliga och för öfrigt i allmänhet sådana, sorn ej lämpligen
kunna indragas; har Kongl. Majk funnit Sig ej längre böra uppskjuta att öppet
meddela Rikets Ständer dessa förhållanden och redan vid innevarande riksdag
äska en nödig förhöjning i de å Riks-statens första Hufvudtitel anvisade medel för
Kongl. Maj:ts hofhållning.
I sådant afseende och vid det, enligt hvad hosföljande utdrag af StatsRåds-protokollet
innefattar, utredda förhållande, att. de brister, som för hof-förvaltningen
uppkommit, icke blott efter Kongl. Maj:ts thronbestigning, utan äfven
under det föregående, nära två-åriga regentskapet, kunna med säkerhet liqvideras,
samt inkomster och utgifter åter bringas till jemnvigt.'genotti beredande af en
särskild årstillgång af 250,000 R:dr från och med innevarande år till slutet af
nästa statsreglefingsperiod, vill Kongl. Majk härmed i nåder föreslå Rikets Ständer,
att, jemte de anslag under första Hufvudtifeln, hvilka i Kongl. Majks nådiga
Proposition öm Statsverkets tillsänd och behof blifvit upptagne, ett särs k i 1 d t fy 11 -  nadsanslag af Tvåhundrafemtio tusen R:dr Runt för hvarje af’ åren 1863-—1866
Pih. till R. St. Prot. 1862 Sf 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10, Käft. 1
2
Kongl. Maj\ts Nåd, Proposition N:o 70.
måtte till Kongl. Maj:ts hofhållning anvisas, att af Riksgälds-kontoret utbetalas
vid slutet af hvartdera årets första qvartal.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CAHL.
J. A. Gripenstedt.
Dt drag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den
6 Februari 1803.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer;
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström;
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen.
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
lie uter skiöld.
Hepartements-chefen, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt anförde:
“Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts genom diktamen till Stats-Råds-profokollet
den 27 sisflidne Januari ro ig nådigst gifna uppdrag, att, efter inhemtande
af nödiga upplysningar, underställa Eders Kongl. Mqj:ts nådiga pröfning förslag
till Proposition angående erforderlig förhöjning i anslaget till Kongl. Majtts hofhållning,
får jag nu, sedan fullständig kännedom om hithörande förhållanden blifvit
mig af Kongl. Maj:ts hof-förvaltning meddelad, detta nådiga uppdrag i underdånighet
fullgöra.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 70.
3
“Såsom Eders Kongl. Maj:t redan sjelf behagat tillkännagifva, har den sedan
lång tid tillbaka oförändrade anslagssumma, sorn är anvisad till Kongl. Maj:ts
hofhållning, icke varit för sitt ändamål tillräcklig, utan hafva, i följd häraf, för
denna förvaltning brister uppkommit. Dessa brister för de år, som förflutit sedan
Eders Kongl. Majus thronbestigning, jemte den ansenliga brist, som af lätt förklarliga
skäl uppstod under den tid af nära två år då Eders Maj:t såsom Regent
förde riksstyrelsen, med särskildt statsanslag derföre endast lråu Norrige, utgöra
nu tillsammans ett belopp af omkring 800,000 R:dr R:mt.
“Så långe en dylik balans qvarstår i hof-förvaltningens räkenskaper är det
klart, att det vanliga anslaget blir ännu mera otillräckligt än eljest, och den första
omsorgen synes mig således böra vara, att omförmälda brist måtte blifva, så
fort som möjligt, godtgjord. Att verkställa detta på en gång, torde emellertid
vara förenadt med svårigheter, och jag anser derföre lämpligast, om liqviden fördelades
på tidrymden från och med innevarande år intill slutet af nästa statsregleringsperiod,
eller på de fyra åren 1863—1866.
“Det är utom allt tvifvel att äfven för framtiden en lämplig förhöjning i
det ordinarie anslaget till Kongl. Majus hofhållning är af omständigheterna påkallad,
och delta bör icke finnas för någon oväntadt, då man tager i betraktande
att den närvarande anslagssumman blifvit bestämd för fyratio år tillbaka, och att
under tiden så väl behofveu i allmänhet som prisförhållandena särskildt undergått
en högst betydlig förändring. Men tydligt är också, att en dylik permanent
tillökning i hofhållningssumman, så att inkomsterna må komma att för framtiden
motsvara utgifterna, ej på långt när beböfver uppgå till så stort belopp som det
tillfälliga anslag, hvilket nu är nödvändigt för att under den nyss angifna perioden
af fyra år icke allenast förekomma vidare underbalans, utan ock godtgöra
de redan befintliga bristerna, Under förutsättning art. de af Eders Kongl. Majit
uti Dess nådiga Proposition örn Statsverkets tillstånd och behof äskade förhöjningar
i A7issa titlar på första Hufvudtireln blifva bifallna, hvarigenom de tillskott
för dessa titlar, som hittills drabbat hof-förvaltningen, kunna undvikas, anser jag,
på grund af mig förevisade räkenskaper och kalkyler samt efter samråd med Chefen
för hof-förvaltningen, att, under iakttagande af nödig omtanka, det sist .omförmälda
ändamålet, nemligen liqvidation af uppkomna brister samt återförande af
jemnvigt mellan inkomster och utgifter med säkerhet kan vinnas, om under fyra
år, räknad från och med det innevarande, en särskild tillgång berndes af 250,000
R:dr årligen.
“Att vid detta tillfälle närmare bestämma den permanenta tillökning i hofhållnings-anslaget,
hvilken äfven efter nyssnämnde tidrymd bl ifver för framtiden
behöflig — och hvarvid också något bidrag från Norriges sida lärer böra tagas i
beräkning — torde vara hvarken nödigt eller lämpligt; och jag hemställer derföre
i underdånighet, att Eders Kongl. Majit nu behagade föreslå Rikets Ständer:
att, jemte de anslag under första Hufvudtiteln, hvilka i Kongl.
Majus nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
blifvit upptagna, ett särskildt fyllnadsanslag af 250,000 R:dr
för hvarje af åren 1863—1866 måtte till Kongl. Majus hofhållning
anvisas, att af Riksgälds-kontoret utbetalas vid slutet
af bvartdera årets första qvartal.
På tillstyrkande jemväl af Stats-Rådets öfriga ledamöter, behagade
Kongl. Maj:t i nåder gilla denna hemställan och förordna, att Proposition
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
i öfverensstämmelse dermed skulle till Rikets Ständer äflåtas enligt det
förslag, som nu upplästes och finnes detta Protokoll bilagdt.
Ex Protocollo
Mildhog Lundgren.
m«'o 71.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 7 Febr. 1863, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtelse till Wenersborgs stad af en Kronan tillhörig
tomt derstädes; Gifven Stockkolms Slott den 6 Februari
1863.
Sedan Tullförvaltaren O. S. Karström hos Drätselkammaren i staden
Wenersborg anmält behofvet af annan lokal för tullkammaren samt våg,- qph
packhus derstädes, i stället för den nuvarande, hvilken vöre för ändamålet otillräcklig
och mindre lämplig, samt i sådant afseende hemställt, att staden måtto
söka att af en Landshöfdingen i Elfsborgs län anslagen tomt i qvarteret Blomman
få köpa eller arrendera å vestra delen, sorn vore obebyggd, en i alla afseenden
tjenlig plats utmed hamnen, för uppförande af andra tull kam mare I agen heter;
så, och efter det Drätselkammaren förklarat, sig anse hundra fot i längd och
femtio fot i bredd, eller femtio qvadratstänger, af tomterna Naus 41(1 och, 41,7 ii
nämnda, qvarter böra, från Kongl, Majit och Kronan för ändamålet inköpas, helst
några andra tjenliga tomtplatser icke funnes att tillgå, har, efter stadens, innevånares
hörande och å deras vägnar, Magistraten i Wenersborg hos Kongl. Majit
i underdånighet anhållit om nådigt tillstånd att få inköpa ifrågavarande; tomtdelar,
hvilken ansökning blifvit, af Laudshöfdinge-embetet i länet, till Kongl.
Majit insänd.
Efter härå erhållen nådig remiss har Kongl. Majits. och Rikets Kammarkollegium
i denna fråga infordrat underdåniga yttranden dels af Landshöfdingen
i länet, Grefve Eric Sparrp, som, jemte upplysning, att berörde tomtplatser icke
varit af honom eller hat# företrädare; begagnade, utan mot hyra till andra personer
upplåtna, ansett hinder ej möta för deras upplåtande till Wenersborgs stad
mot en årlig afgift till Landshöfdingen af 50 eller 75 R:dr, dels ock af Öfveriptendentsrembetet,
. ..smpj xped tillstyrkande, af bifall till ansökningen, alternativt
föreslagit tomternas föx-säljning till staden mot en köpeskilling af 1,500 R-dr,
Kongl. Majcts Nåd. Proposition N:o 71.
5
hvarå nuvarande Landshöfdingen skulle under sin tjenstetid af Statsverket- erhålla
5 procent om året eller 75 II:dr.
Till följd af K amni ar-koll egii derom gifna föreskrift har Landshöfdingeembetet
härefter till Kollegium inkommit med så* väl eget utlåtande af den 29
sistlidne Oktober som ock dels ett den 27 December 1861 upprättadt instrument
öfver en af två sakkunnige personer verkställd besigtning och värdering af den
ifrågaställda jordrymden, dels utdrag af Magistratens- i Wenersborg protokoll för
den 13 sistlidne Oktober, innefattande stadens innevånares yttrande öfver de framställda
alternativen af årlig afgäld eller bestämd köpeskilling för tomtplatsen; och
inbemtades af dessa handlingar: att vid besigtningen befunnits det tomterna N:ris
416 och 417, hvilka uppgifvits tillhöra Kongl. Maj:t och Kronan^, i stället egas
af enskilde personer, sorn derå uppfört byggnader, men att i samma rote, eller
den 4:de af qvarteret Blomman, är belägen en till Landshöfdingens disposition
ansjagen tomt N:o 414, utgörande i längd 84 och i bredd 25 alnar, eller tillsammans
2,100 qvadratalnar, hvaraf ^V-delar i öster, 72 fot i längd och 50 fot i bredd,
gränsande intill residensgatan, är bebyggd med stall och för öfrigt inrättad till
vedgård, hvadan Landshöfdingen förklarat sig icke kunna utan skada för den bebyggda
delen aflåta mer än vestra delen, eller Jf-delar af tomten, gränsande intill
hamngatan, och hvilken tomtdel, endast omgärdad med plank och obebyggd, innehåller
96 fot i längd och 50 fot i bredd, tillsammans 1,200 qvadratalnar eller 48
qvadratstänger; att stadens innevånare enhälligt yttrat den önskan, hvari Magistraten
jemväl instämt att åtkomma sistnämnde tomtdel, hvilken med inhängnad
värderats till högst 1,500 R:dr R:mt, efter den sålunda gjorda uppskattningen, dock
helst genom köp, hvarmedelst staden på en gång kunde vinna full eganderätt
dertill; samt att Landshöfdinge-embatet tillstyrkt att staden måtte komma i besittning
af samma tomtdel, emot en årlig afgäld af 75 R:dr.
För egen del har Kammar-kollegium, i sitt den 8:de sistlidne December
afgifna underdåniga utlåtande i ämnet, dels upplyst, att tomten N:o 414, om 2,100
qvadratalnar, i qvarteret Blomman af Wenersborg stad blifvit, på grund af Kongl
Maj:ts nådiga Bref den 10 Augusti 1836, inköpt den 13 Mars 1837 mot en köpeskilling
af 202 R:dr 10 skilling 8 runstycken Banko, i ändamål att användas till
uthusbyggnader för Landshöfdinge-residenset i Wenersborg, å hvilket köp den 23
derpåföljde Oktober erhållits fastebref, dels oofe i öfrigt, med hänsigt ej mindre
till ändamålet, för hvilket platsen erfordrades,' äm äfven dertill att hela tomten
icke kostat Staten mer än förberörda 202 Riksdaler 10 skilling 8 runstycken
Banko, hvadan på den andel deraf om 1,200 qvadratalnar, som till lokal för tullkammare
behöfdes och icke vore för Landshöfdingeresidenset nödig, icke belöpte
mycket mera än 100 R:dr samma mynt af köpeskillingen, i underdånighet hemställt,
om icke platsen- måtte till staden Wenersborg utan afgift upplåtas, eller,,
för den händelse detta icke skulle vinna nådigt bifall, till staden försäljas för den
summa af 1,500 R:dr R:mt, hvartill den blifvit i värde uppskattad-; äfvensom att
ersättning måtte bestämmas för nuvarande Landshöfdingen i Elfsborgs- län, att
af honom, så länge han embetet- innehafver, tillgodonjutas med 75 Riksdaler Riksmynt-
årligen, utgörande 5 procent af berörde uppslcattningsvärde, men hvilken
ersättning, såsom icke i Landshöfdingelönen inberäknad, borde, vid hans afgång
från embetet, upphöra:
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas handlingarne i denna fråga;
och då, enligt hvad upplyst och vitsordat blifvit-, den vestra obebyggda delen af
den Kronan tillhöriga och till Landshöfdingens i Elfsborgs län disposition upp
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
låtna tomten, N:o 414 i qvarteret Blomman inom Wenersborgs stad, är hvarken
för bemälde Embetsman, som tor egen räkning hittills uthyrt densamma åt enskilde
personer, eller för något Kronans behof erforderlig, men dess förvärfvande
deremot är af vigt för staden, som derigenom kommer att erhålla passande vid
hamnen belägen plats till uppförande af en utaf behofvet påkallad nybyggnad
för tullkammare samt våg- och packhus;
Vill Kongl. Maj:t, mod anledning af vederbörandes derom gjorda ofvanberörde
hemställan, härmed föreslå Rikets Ständer, att nämnde tomtdel, innehållande
en areal af 48 qvadratstänger, må till Wenersborgs stad för all framtid
öfverlåtas mot en årlig afgäld till Landshöfdingen i länet af sjuttiofem (75) Riksdaler
Riksmynt.
De till frågan hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till
hvars behandling ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet, inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 6 Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer;
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström;
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående upplåtelse till Wenersborgs stad af en Kronan till
hörig
tomt derstädes.
Kongl. Maj:t behagade jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
7
]W:0
Anli. till Exp.-Ulsk. den 7 Febr. 1863, kl. 3 c. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående pensionering
å Allmänna Indragnings staten aj läkare vid
arméen och Jlottan; Gijven Stockholms Slott den 6
Februari 1863.
Yid sistförflutna riksdag; medgåfvo Rikets Ständer, på sätt deras angående
reglering af utgifterna under Riks-statens nionde Hufvudtitel den 28 Oktober 1860
aflåt.ua underdåniga skrifvelse (N:o 205) innehåller, att, i likhet med hvad jemväl
vid 1856—1858 årens riksdag blifvit beviljadt, de läkare vid arméen och flottan,
hvilka under påföljaude statsregleringsperiod erhölle afsked, finge, under de för
civile embete- och tjenstemän i författningarne stadgade vilkor samt efter enahanda
grunder, som för dessas pensionerande blifvit af Rikets Ständer antagna, uppföras
till pension å Allmänna Indragningsstaten, med iakttagande, att från samma pension
skulle afräknas det belopp, som hvarje sådan pensionstagare egde att från
Arméens pensionskassa eller Amiralitets-krigsmanskassan i årlig pension uppbära.
Som emellertid, enligt hvad ofvan är nämn dt, detta Rikets Ständers medgifvande
förklarats gällande endast för nu pågående statsregleringsperiod, samt enahanda
förhållanden, som föranled t berörda medgifvande, ännu oförändrade fortfara,
har Kongl. Majit funnit Sig böra i nåder föreslå Rikers Ständer, att afskedstagande
läkare vid arméen och flottan fortfarande och intilldess annan pensionsreglering
kan varda för dem fastställd, må få sig tillerkänd samma rätt till pension å Allmänna
Indrao-ningsstaten, som under nuvarande och nästföregående statsregleringsperiod
blifvit dem medgifven: hvilken nådiga framställning Kongl. Majit nu härmed
till Rikets Ständer öfverlemna!-, på det densamma må kunna af Rikets Ständer
tagas under öfvervägande i sammanhang med regleringen af utgifterna under
nionde Hufvudtiteln, på hvars slutsumma denna fråga för öfrigt icke inverkar.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
väl bevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
8
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 72.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 6
Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Justi tie-Statsministern, Herr Friherre De Geer;
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström;
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne December,
på föredragning genom Landtförsvars-departementet, enligt Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer angående pensionering å Allmänna Indragningsstaten af läkare
vid arméen och flottan.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed,
nådig Skrifvelse skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo.
Mildhog Lundgren.
N:o 72.
Kongl. Maj:is Kåd. Proposition N:o 13.
9
\:0 ¥3.
Ank. lill Iixp.-Utsk. den 7 Febr. 1863, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtande af en del utaf slott.strädgården i Halmstad
till tomt för ny elementarläroverks-byggnad derstädes;
Gifven Stockholms Slott den 6 Februari 1863.
Sedan, med anledning af det alltjemt tillvexande antalet lärjungar vid
Halmstads lägre elementarläroverk samt nuvarande skollokalens deraf föranledda
otillräcklighet, stadens innevånare, vid sammanträde inför Magistraten, enhälligt
beslutat, bland annat, att såvida lämplig byggnadstomt kunde erhållas och anslag
eller lån för ändamålet beredas, låta uppföra en ny skolhusbyggnad, tillräcklig
för ett sju-klassigt elementarläroverk; så, och efter det särskilda koinmitterade
blifvit för företagets bringande till verkställighet utsedde, hafva desse uti till
Kongl. Majit ställd skrift, underdånigst anhållit, att då det, efter anställde undersökningar
visat sig att staden icke egde någon plats eller tomt, hvilken till
sådant elementarläroverk vore lämplig eller 'tillräcklig, men deremot emellan
staden och slottet funnes en Kongl. Majit och Kronan tillhörig plats, för närvarande
utgörande en del af slottsträdgården, hvilken plats i alla hänseenden vore för
nämnda byggnad tjenlig, Kongl. Majit måtte i nåder tillåta att denna plan, sorn,
enligt deröfver upprättad och den underdåniga ansökningen bilagd karta, uppgår
i qvadratmått till 2 refvar, 78 stänger 23,5 fot eller 6,955^ qvadratalnar, finge för
ändamålet till staden upplåtas.
Till denna underdåniga ansökning hafva ej mindre Magistraten i Halmstad
än Landshöfdinge-embetet i Hallands län tillstyrkt nådigt bifall, hvarjemte nuvarande
innehafvaren af slottsjorden, Landshöfdingen m. m. Friherre Alströmer, uti
för egen del afgifvet yttrande, anfört, att då afståendet af den ifrågavarande platsen
hvarken för Kronan eller indelningshafvare!! kunde komma att medföra någon
afsevärd uppoffring, men det deremot skulle befordra och möjliggöra uppnåendet
af det för ifrågavarande samhälle vigtiga ändamålet att kunna åstadkomma en
efter tidens fordringar inrättad, sund och tjenlig läroverksbyggnad, funno sig
Pih. till P. St. Prot. 1862 Sf 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 10 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.
Landshöfdingen böra i underdånighet förorda nådigt bifall till den gjorda ansökningen;
och har slutligen Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium infordradt
underdånigt utlåtande afgifvit och dervid, med anmälan att, jemlikt nådiga Brefvet
den 24 Februari 1837, angående reglering af Landshöfdingelönerna i riket, Landshöfdingen
i Hallands län har på lönen sig anslagen slottsträdgården 4 och vallar
till slottet 4 eller tillhopa 8 tunnland, beräknade till en inkomst af 50 R:dr Banko,
jemväl i underdånighet till ifrågavarande anhållan tillstyrkt nådigt bifall.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, finner Kongl Maj:t godt hos
Rikets Ständer i nåder föreslå, att ofvanberörde Kronan tillhöriga jord i staden
Halmstad må varda till staden upplåten för uppförande af nybyggnad för dervarande
elementarläroverk.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till
hvars behandling frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad, och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CAEL.
C. J. Thyselius.
Utdrag qf Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Bädet u Stockholms Slott
dm 6 Februari 1863.
När varan de:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer;
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström;
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 73.
11
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering
tvänne, i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets
Ständer, nemligen:
T. o — — — — — — — — — — — — —
och
2:o angående upplåtande af en del utaf slottsträdgården i Halmstad till tomt för
ny elementarläroverks-byggnad derstädes.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl.
Majit godt berörda förslag i nåder gilla samt befallde, att
nådiga Propositioner, af den lydelse bilagorna till detta protokoll
visa, skulle i öfverensstämmelse dermed till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo
A. J. Olde.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1868
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 74.
1
JV:o 74.
Ank. till Exp.-Utsk. deu 2 Mar» 1803, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
till uppförande af ny byggnad i hufvudstaden för
den af Svenska Slöjdföreningen inrättade Söndags- och
ylftonskola, m. m.; Gifven Stockholms Slott den 6 Februari
1863.
Kongl. Majit, som uti Sin vid innevarande riksdags början till Rikets Ständer
aflåtna Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof tillkännagaf Sin
nådiga afsigt, att framdeles till Rikets Ständer göra särskild framställning om
medels anvisande för uppförande af en byggnad för den af Svenska Slöjdföreningen
i Stockholm inrättade söndags- och aftonskola, vill nu, sedan vederbörande
med yttranden i ämnet inkommit, meddela Rikets Ständer hvad derutinnan förekommit
och föreslå hvad som erfordras för utförande af berörda byggnadsföretag,
hvarmed alses att bereda lämpliga lokaler ej blott för nämnda skola, utan äfven
för allmänna slöjd- och industri-expositioner, för utställning af Landtbruks-akademiens
samlingar af åkerbruksredskap samt för geologiskt museum.
Tid efter annan hafva hos Kongl. Maj:t framställningar blifvit gjorda, åsyftande
åtgärder till afhjelpande af behofven utaf utrymme för det ena och andra
af ifrågavarande föremål. Uti infordradt underdånigt utlåtande i fråga oin användandet
af det vid seduaste riksdag för befrämjande af slöjdexpositioner anvisade
anslag, fästade Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium uppmärksamheten
derpå, att det skulle vara i hög grad önskligt att en ny allmän slöjd
Bih.
lill II. Sl. Pral. 4862 & IS6S. 1 Sami. i Afd, 3 Band. U Mft. 1
2
Kongl Majds Nåd. Proposition N:o 74.
exposition, så snart lämpligen ske kunde, härstädes kom me till stånd, och att
anordningen af densamma blefve i yttre hänseenden sådan, att den någorlunda
motsvarade nutidens anspråk; men att väsendtliga hinder deremot mötte till följd
af bristen på en i afseende å utrymme och ändamålsenlighet i öfrigt tjenlig lokal
att för expositionen begagnas; hvarföre Kollegium, bland annat, i underdånighet
föreslog, att åt öfver-intendents-embctet och andre sakkunnige personer måtte
uppdragas, att, derest icke bland Kronans hus och byggnader passande lägenhet
vore att tillgå, uppgöra ritning och kostnadsförslag för uppförande af provisionel
expositionsbyggnad.
Nära samtidigt härmed öfverlemnade Kommers-kollegium med förord en underdånig
skrifvelse af Styrelsen för Svenska Slöjdföreningens söndags- och aftonskola,
deruti anfördes, att, sedan erfarenheten numera bekräftat att den inom
skolan följda undervisnings-ordning vore till sina grunder rigtig, tiden syntes vara
inne för utarbetandet af en omfattande undervisningsplan, afsedd för arbetare
inom industriens särskilda hufvud-yrken och deras underafdelningar, men att den
af skolan hittills mot hyra begagnade, för en så beskaffad läroanstalt i alla hänseenden
olämpliga lokalen hindrade ett fullständigt ordnande af skolans verksamhet.
I det afseendet förekoinme, bland annat, dels att undervisning i skiljda
lärosalar måste meddelas de manliga och qvinliga elever, hvilka skolan, enligt
gällande stadgar, vore förbunden emottaga, äfvensom i öfrigt inom skolan ali
gemenskap mellan lärjungar af olika kön undvikas, hvarförutan och då undervisningen'vore
olika för särskilda yrken, men likväl måste samtidigt meddelas å
de knappa tider, då yrkesarbetaren hade ledigt att besöka skolan, jemväl i detta
hänseende skiljda lärosalar vore af nöden, — dels ock att antalet af dem, som
önskade begagna undervisningeu, vore i ständigt tilltagande, ehuru bristande utrymme
icke medgåfve mottagandet af alla sökande. I allmänhet blefve, intilldess
skolan finge' egen lokal, nästan alla sträfvanden att förbättra och utvidga
läroanstalten tillintetgjorda i följd af missgynnande förhållanden; likasom läroverket
komme att befinna sig på en osäker och vacklande fot, så länge dess tillvaro
vore i någon mån beroende af en enskild husegares skön. Nyligen hade
förekommit en ytterligare omständighet, som visade den äfventyrliga belägenhet,
hvaruti läroverket i berörda afseende sig befinner, i det skolan blifvit uppsagd
till afflyttning innevarande års höst från sin nuvarande lokal, och husegaren
medgifvit kontraktets förlängning på ytterligare tre års tid eller intill den 1 Oktober
1866 endast mot vilkor af hyrans förhöjning från 6,000 till 8,000 Riksdaler
för år, så att Skolstyrelsen måst hos Stockholms stads Drätsel-kommission
göra framställning om årlig tillökning med 2,000 Riksdaler af det från stadens
medel utgående hyresbidraget. Af dessa och andra orsaker hade skolan största
behof af ny lokal, som erbjöde erforderligt utrymme samt medgåfve undervisningens
planmessiga ordnande. Styrelsen, som ansåg enda utvägen att erhålla en
Kongl. tlaj:ls Nid. Proposition N:o 74.
3
sådan lokal vara nybyggnad på en rymlig och välbelägen plats, erinrade tillika,
att, om ändamålsenligare lokal för skolan finge medelst nybyggnad anskaffas,
den vigtiga fördelen skulle kunna dermed förenas, att den nya byggnaden jemväl
kunde, utan betydlig tillökning i kostnad, inrättas och användas för alltmera
af behofvet påkallade offentliga utställningar af inhemska industrials ler; och
hemställde Styrelsen, att densamma finge gå i författning om uppgörande af ritningar
och kostnadsförslag till ny skolhusbyggnad, beräknad, med hänsigt till
det jemt tilltagande i antalet elever, för undervisning af om möjligt ända till
500 qvinliga och 1,000 manliga lärjungar, samt jemväl afsedd att användas för
allmänna industri-utställningar, till hvilken framställning Kongl. Majit genom nådigt
Bref den 9 November 1861 lemnade bifall. Styrelsen uppdrog sedan åt sin
ordförande, Öfversten m. m. C. Stål, att, i samråd med skolans föreståndare,
besörja undcrvisningsplanens utarbetande samt upprättande, i öfverensstämmelse
dermed, af ritningar och förslag till nybyggnaden.
Styrelsen meddelade i öfrigt uti tsin ofvan nämnda skrifvelse, att bland tomtplatser,
som för den föreslagna nybyggnaden ifrågakomma, ingen ansetts lämpligare
än den vid Mäster Samuelsgatan, emellan öfre och Nedre Bangränderna,
i qvarteret Beridarebanan belägna, som nu innehafves af Landtbruks-akademien,
hvilken icke heller förmodades vara obenägen att upplåta denna tomt, derest
akademien, vid nybyggnadens utförande, finge sitt behof af nödiga lokaler tillfredsstäldt,
dervid, bland annat, påräknades en större lägenhet för utställning af
landtb ruksredskap.
Dä, i och för behöflig utvidgning af de Landtbruks-akademiens sagde tomt
omgifvande gatorna, gränslinierna för tomten inflyttades, så att byggnaden på
östra, vestra och södra sidorna måtte kunna omgifvas af 9 till 10 fot breda
trottoarer, befanns tomten utgöra en areal af omkring 30,000 qvadratfot, och
om byggnader uppfördes utefter alla fyra tomtlinierna, med gård i midten af
6,000 fots yta, beräknades huset komma att upptaga en areal af ungefär 24,000
qvadratfot. Enligt det af skolans lärare, hvar för sitt ämne, uppgjorda program
öfver det för undervisningen önskade utrymme, med antagande af ofvan uppgifna
antal lärjungar, uppgick deremot den för skolan behöfliga areal till 78,000 qvadratfot,
oberäknade förstugor, tamburer och korridorer; och med tillägg för dessa
lägenheter samt för de lokaler, som för Landtbruks-akademien erfordrades, hade
byggnaden bort lemna ett utrymme af ända till 94,000 qvadratfot, hvilket icke
blefve möjligt att ernå utan att uppföra huset till fem våningars höjd. En jemkning
i lärarnes program blef derföre nödigt, och sedan derigenom utrymmet för
skolan kunnat nedsättas, likväl utan minskning i lärjungarnes antal, förekommo
åter andra hinder och omständigheter af betänklig art, härledande sig från svårigheten
att förlika skolans inredning med den, som Landtbruks-akademiens lokaler
fordrade.
4
K»ngl. Majus Nåd. Proposition N:o 74.
Fråga väcktes då, huruvida icke åt Landtbruks-akademien, i utbyte mot
dess nuvarande hus och tomt, kunde, efter Teknologiska institutets flyttning till
dess nya lokal, upplåtas det Kronans hus vid Mäster Samuelsgatan i qvarteret
Sporren, som af institutet hittills begagnats, och hvilket, jemlikt Kongl. Majrts
och Rikets Ständers vid 1856—1858 års riksdag fattade beslut, eljest borde
för Statsverkets räkning försäljas, så snart institutet erhållit fullständigare ny
lokal. Sistnämnda hus, som tillförene, innan Teknologiska institutet der inrymdes,
under flera år af akademien begagnats, ansågs uppfylla alla fordringar på
lägenheter för akademiens behof vida bättre än akademiens nuvarande byggnader,
och dessutom kunna genom lägenheters uthyrande bereda akademien en
inkomst ungefärligen motsvarande beloppet af den hyra, som bodlägenheterna i
dess närvarande hus lemnade. Deremot och sedan jemväl Chefen för de i riket
pågående geologiska undersökningarne, Professoren A. Erdmann anmält behofvet
af egen arbetslokal för geologiska byrån samt för förvarandet och ordnandet
af de med undersökningarnes fortgång alltjemt sig ökande geologiska samlingarne,
äfvensom tillhörande kartor m. m., för bildande af ett geologiskt museum, samt
dervid uppgifvit det för de särskilda afdeiningarne af ett sådant museum, jemte
bostäder för dervid anställde Amanuens och Vaktmästare, erforderliga utrymme
till en areal af 16,000 qvadratfot, öfverlemnades denna anmälan till Öfversten
Stål för öfvervägande huruvida, i händelse utbytet af akademiens tomt och åbyggnad
mot Teknologiska institutets hittillsvarande hus komme att ega rum, inom
den för Slöjdskolan tillämnade nybyggnad utrymme i stället kunde beredas för
det geologiska museet; — hvarefter bemähie Öfverste, under nämnde förutsättning,
aflemnade till nådig pröfning en generel plan till uppförande och ordnande
af nybyggnaden å Landtbruks-akademiens tomt, afsedd att inrymma lokaler för
samtliga nu omförmälda föremål.
Angående det ifrågasatta utbytet af Landtbruks-akademiens och Teknologiska
institutets nuvarande tomter med åbyggnader, infordrades underdånigt utlåtande
från akademien, som anförde: att akademiens hus, som hufvudsakligen på Statsverkets
bekostnad uppförts, i nådigt Bref den 7 December 1841 förklarades
böra anses såsom akademiens tillhörighet och fortfarande af densamma disponeras,
dock utan rättighet att detsamma sig afhända, samt med skyldighet att
af egna medel bekosta hvad för egendomens försättande i erforderligt skick och
lör densammas framtida underhållande kunde åtgå; att detta hus hittills tillfredsställt
akademiens behof af utrymme och jemväl för uthyrda lägenheter lemnat
en årlig inkomst, för närvarande uppgående till omkring 3,000 Riksdaler om
äret; att huset vore illa bygdt, föga ändamålsenligt inredt samt i flera hänseenden
ofullständigt och stridande mot föreskrifterna i gällande Byggnads-ordning;
att inom få är erfordrades en ombyggnad af taklaget, hvilket, jemte plåtbeklädnadcn
derå, befunne sig i högst bristfälligt skick, i sammanhang hvarmed åt
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 74.
5
skilliga förändringar måste vidtagas i afseende på trappgångar och skorstenar,
anläggning af brandbottnar och uppförande af brandmur emot angränsande tomt
m. m., hvilket allt komme att medföra ansenliga kostnader, som skulle mycket
medtaga akademiens tillgångar, under det att- ändock ett för landets jordbrukare
vigtigt behof skulle blifva ouppfyldt, det nemligen af en lämplig lokal för uppställning
af de landtbruksredskap och modeller, som med årligt anslag af statsmedel
anskaffas eller af enskilde redskapstillverkare till utställning inlemnas;
att dessa redskap och modeller, för ernående af dermed åsyftad nytta, måste
vara tillgängliga för landtbrukare, som derom önska taga kännedom, hvilket de
icke vore, så länge de förvarades på experimentalfältet, der dessutom ingen passande
lokal för deras ordnade uppställning och förevisning numera funnes att
tillgå; att inom akademien derföre vid flera tillfällen varit fråga om anordnande
af en dylik lokal i staden, hvilket nu lämpligast syntes kunna ske i förening
med den byggnad, som vore i fråga att uppföras å akademiens tomt; att, enär
akademien funnit Teknologiska institutets gamla hus, ehuru i behof af en grundlig
reparation, erbjuda en för akademiens sammankomster fullt lämplig lägenhet
äfvensom lokaler för akademiens öfriga behof och derjemte en del rum syntes
kunna fördelaktigt uthyras och lemna en emot det till akademien nu ingående
hyresbeloppet ungefärligen svarande inkomst, samt dertill komme att genom den
föreslagna nybyggnaden skulle beredas det allmänna fördelar i flera hänseenden,
akademien vore villig medgifva att det ifrågasatta bytet må ega rum, under vilkor:
l:o att utbytet af akademiens hus och tomt emot den af Teknologiska
institutet ännu disponerade egendom skedde fullständigt, så att sistnämnda egendom
tillerkändes akademien såsom dess tillhörighet med full dispositionsrätt,
dock utan rättighet att densamma sig afhända;
2:o att, sedan besigtning till utrönande af de bristfälligheter, sorn å Teknologiska
institutets hus förefinnas, blifvit af Öfver-intendents-embetet i närvaro af
akademiens ombud anställd, och förslag upprättadt öfver kostnaden för husets
fullständiga inre och yttre reparation i förening med de förändringar, som för
akademiens behof finnas nödiga, huset blefve i öfverensstämmelse med reparationsförslaget
försatt i behörigt skick, utan att akademien derför finge vidkännas
någon kostnad;
öro att, såsom ersättning för den gasledning akademien låtit, i sitt hus
ombesörja, den i huset nu befintliga gaslysningsinrättning i synnerhet hvad beträffade
de fasta rörledningarne, kostnadsfritt till akademien öfverlemnades; och
4:o att i nybyggnaden på akademiens nuvarande tomt anordnades och till
akademiens fria förfogande upplätes en för utställning af landtbruksredskap passande
och tillräckligt stor lokal, jemte kontor och lägenhet för förevisare; —
hvaremot akademien ville frånsäga sig allt anspråk på sitt nuvarande hus och
de inaterialier, som efter dess nedrifvande kunde tillgodogöras, och ej heller
6
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 74.
fordra ersättning af statsmedel för den beräknade inkomsten af de i detta hus
uthyrda lägenheter, med likväl förbehållen rätt för akademien att fortfarande
uppbära don afgift af 500 Riksdaler, hvilken nya elementar-skolans Direktion,
såsom ersättning för det till nämnda skola upplåtna, på akademiens tomt belägna
f. d. Pistolsmedshuset, bör, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den
3 Oktober 1855, till akademien årligen inbetala; — varande af akademien
särskild underdånig anhållan gjord, att, för den händelse förslaget att i sammanhang
med ofvanoinförmälda egendomsbyte bereda akademien utställningslokal för
landtbruksredskap å akademien nu tillhöriga tomt skulle komma att förfalla,
Kongl. Maj:t måtte för ifrågavarande behof hos Rikets Ständer äska ett särskildt
anslag af 50.000 Riksdaler.
Vid den besigtning och värdering, som, jemlikt akademiens nyssnämnda
hemställan, i det af akademien afsedda ändamål, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
blifvit, genom öfver-intendents-embetets försorg af Konduktören L Haverman
verkställd, uppskattades de särskilda husen och tomterna i deras nuvarande
skick, på sätt det afgifna värderingsinstrumentet utvisar: Landtbruks-akademiens
till 109,700 Riksdaler, deraf 41,700 R:dr beräknas för sjelfva tomten, och Teknologiska
institutets till 72.000 Riksdaler; hvarjemte upplystes att byggnaderna
å akademiens tomt, med dels sten- och dels trätrappor, väl i allmänhet, till
deras inredning voro i försvarligt skick, men att plåttak, rökgångar, sandstenssocklar,
likasom yttre rappning och oljemålning å fönster och portar, funnits
bristfälliga; och ansågs kostnaden för alla erforderliga reparationer å och de
förändringar af byggnaden på Teknologiska institutets tomt, som uppgifvits blifva
nödiga för Landtbruks-akademiens inrymmande derstädes, komma att uppgå till
18,255 Riksdaler 50 öre.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 28 Mars 1862 förordnade Kongl.
Majit, att Öfversten Stål egde, i enlighet med den ingifna generela planen, utarbeta
och till Kongl. Majit inkomma med fullständiga ritningar och kostnadsförslag
för uppförande på Landtbruks-akademiens tomt af den nya byggnaden,
och uti skrifvelse den 25 nästlidne November har Kommers-kollegium i underdånighet
öfverlemnat, till Kollegium af Slöjdskolans Styrelse insända, fullständiga
ritningar, åtföljda af beskrifning, material- och kostnadsförslag saint arbetsplan
för verkställigheten; utvisande dessa handlingar, hvad byggnadens anordning
och planen för arbetet angår, hufvudsakligen:
att af byggnadstomtens hela areal, nu uppgifven till 29,760 qvadratfot,
sjelfva byggnaden, af 192 fots längd och 155 fots bredd, skalle upptaga 23,860
och gården 5.900 qvadratfot;
att, för vinnande af erforderligt utrymme, byggnaden måste uppföras i fyra
våningar och jemväl förses med attik våning på södra och med en öfverbyggnad
på norra sidan ;
Kongl. Maj:ts A'åd. Proposition iV.-o 7i.
7
att, vid fördelning af det utrymme af ungefär 74,400 qvadratfof, som inom
den nya byggnaden blefve att tillgå, — dervid, enär allmänna industriutställningar
endast egde rum sommartiden, då undervisningen i slöjdskolan inställes,
anordnandet af skolans lärosalar skett med behörigt afseende på dessas användande
för utställning af industrialster, — vöre beräknade :
för geologiska museum ,
o o
laboratori i-källaren af 714 qvadratfot oberäknad;
för expositionslokalen för landtbruksredskap
för slöjdskolan, med utrymme för 1,280 samtidigt
närvarande lärjungar,
deraf för slöjdskolan uteslutande 23,800
samt för skolan och allmänna
industri-utställningarne gemensamt 27,800 qv.-fot;
att för utställning af större tnachiner och tyngre effekter väl icke funnes
plats inom sjelfva byggnaden; men att för ändamålet tjenlig lokal kunde vinnas,
om gården blefve med glastak försedd, och att likaledes å nya elementarskolans
rymliga gård, som genom en portgång blefve satt i förbindelse med gården till
nya huset, kunde uppföras provisorisk byggnad, äfvensom, derest behofvet kräfde
ännu större utrymme, nämnde skolas gymnastiksal och lärosal ansåges möjligen
kunna till begagnande vid förefallande industri-utställningar upplåtas;
att endast några få rum skulle erhålla egna eldstäder, men uppvärmningen
af huset i öfrigt ske medelst upphettadt vatten, cirkulerande i rör under golfven,
i sammanhang hvarmed fullständigt system för luftvexling i lärosalarne borde
ordnas; samt
att, med beräkning det reparationsarbetena å det af Teknologiska institutet
nu begagnade hus, så snart institutet från detsamma utflyttat, finge företagas och
blefve fullbordade till Augusti månads utgång innevarande år, så att huset då
kunde till Landtbruks-akademien aflemnas, och att akademiens hus, genast efter
det detsamma blifvit utrymdt, finge nedrifvas, arbetena för nybyggnaden å tomten
innevarande år borde påbörjas, och sedermera under de påföljande åren så
bedrifvas, att huset vore färdigt att till vederbörande aflemnas i September månad
1866, vid hvilken tidpunkt hyreskontraktet om nuvarande skollokalen tilländalöper.
Öfver det sålunda afgifna byggnadsförslaget har, till följd af nådig remiss,
Öfver-intendents-emhetet, med öfverlemnande af Direktionens för nya elementarskolan
infordrade yttrande i anledning af vissa i sammanhang med byggnadsföretaget
stående anordningar, sig i underdånighet utlåtit.
17,500 qvadratfot,
5,300 a
51,600 »
8
Kongl.
Hvad särskildt beträffar kostnaden för ifrågavarande byggnadsföretag, så
upptager kostnadsförslaget en slutsumma af 515,000 Riksdaler, hvaraf, i förhållande
till det utrymme, som i den nya byggnaden för de särskilda inrättningarne
afses, beräknats att belöpa:
pä geologiska museum  Riksdaler 123,600: —
» expositionslokalen för landtbruksredskap . . n 36,050: —
n lokalen för allmänna industri-utställningar och
slöjdskolan gemensamt
» 190,550: —
n slöjdskolan uteslutande
» 164,800: —
Summa Riksdaler 515,000: —
I afseende på medlen för bestridande af denna kostnad, har Styrelsen för
slöjdskolan anmält, att skolan, i följd af testamente utaf Kontraktsprosten och
Kyrkoherden i Tegneby pastorat på ön Oroust N. J. Sjöstedt, sannolikt under
innevarande år torde komma i åtnjutande af ett icke obetydligt kapital, af hvilket,
gifvet »för att dermed bilda en särskild afdelning för flickors undervisning”,
Styrelsen ansåge sig kunna till nybyggnaden bidraga med ett belopp af 55,000
Riksdaler, derest Kongl. Maj:t tilläte att, i fall byggnaden komme till verkställighet,
skolan genom uthyrande af den lagerkällare och fotografiska atelier, hvilka
i huset komme att finnas, finge sig till godo beräkna en inkomst, ungefärligen
motsvarande räntan på berörda belopp, för att användas till det med donationen
afsedda ändamål, Vidare, och då hufvudstaden, ehuru slöjdskolan emottager
lärjungar från alla delar af riket, likväl obestridligen i främsta rummet drager
fördel af skolan i flere hänseenden, förmodade Styrelsen, att Stockholms stad,
som bekostade hyra för skollokalen, för närvarande med 6,000 Riksdaler, hvilket
bidopp från och med den 1 Oktober innevarande år sannolikt komme att
ökas till 8,000 Riksdaler, skulle finnas villig att till nybyggnaden bidraga med
någon större summa, förslagsvis 160,000 Riksdaler, motsvarande sistnämnda
hyresbelopp, kapitaliseradt efter fem procent. Slutligen har Styrelsen i underdånighet
anhållit, att af Rikets Ständer måtte äskas det anslag, som, utöfver
berörda beräknade tillgångar, för byggnaden ytterligare erfordrades, eller 300,000
Riksdaler, hvilka, då till arbetets bedrifvande, enligt ofvanberorda arbetsplan, behöfves
för
år 1863 .... 40,000 Riksdaler,
a 1864 .... 260,000 »
1865 .... 115,000 »
” 1866 .... 100,000 »
och med beräkning att anslaget från Stockholms stad skulle kunna utgå med
40,000 Riksdaler under innevarande år och med 120,000 Riksdaler under 1864,
samt att skolans egna medel under åren 1864 och 1865 skulle användas, an
sågos
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 7 i.
9
sågos kunna fördelas att utgå med én tredjedel under hvartdera af åren 1864,
1865 och 1866. Derförutan har Styrelsen jemväl hemställt, att kostnaden för
reparationen af Teknologiska institutets nuvarande hus finge af byggnadsanslaget
utgå, emot det att alla brukbara materialier, som erhållas efter nedrifningen af
Landtbruks-akademiens hus, finge till nybyggnaden användas, eller för densammas
räkning försäljas, i hvilket fall värdet af samma materialier beräknats komme
att i det närmaste betäcka berörda reparationskostnad.
I frågan om och i hvad mån bidrag från Stockholms stad till byggnadskostnadens
bestridande må kunna erhållas, hafva stadens Magistrat och Borgerskaps
äldste blifvit hörde och, efter det Stads-arkitekten, som granskat planen,
öfver densamma afgifvit ett i hufvudsaken fördelaktigt omdöme, förklarat, att,
med hänsigt till angelägenheten, så väl för hufvudstaden, som för landet i allmänhet,
att det ifrågaställa byggnadsföretaget, hvilket syntes väl beräknadt att
uppfylla de dermed afsedda ändamål, må komma till verkställighet, såsom tillskott
från stadskassan den ifrågasatta summan af 160,000 Riksdaler komme att
utbetalas, med 40,000 Riksdaler under år 1863 och med 120,000 Riksdaler
under 1864, samt vid anslaget icke fästat andra vilkor, än hvartill Skolstyrelsen
sjelf förbundit sig, nemligen att å de tider af året, då den åt skolan ämnade
lokalen icke för undervisningen derstädes begagnas, den i stället må till allmänna
industri-utställningar upplåtas. Uti detta Magistratens och de Äldstes
yttrande har Öfver-ståthållare-einbetet förmält sig desto heldre instämma, som,
genom den fullständiga utredning ärendet erhållit, det både för hufvudstaden och
och landet i allmänhet vigtiga och stora gagn, som af företagets bringande till
verkställighet förväntades, icke kunde vara tvifvel underkastadt. Kommerskollegium
har derjemte för sin del tillstyrkt aflåtande af nådig Proposition om
anvisande för oftanämnda byggnadsföretag af statsanslag till det af Skolstyrelsen
föreslagna belopp.
Med afseende så väl å hvad Styrelsen för den af Svenska Slöjdföreningen
inrättade söndags- och aftonskola anfört rörande bebofvet af ifrågavarande läroanstalts
utvidgning och förseende med en för dess ändamål lämplig och tillräcklig
lokal, som ock å de synnerliga fördelarne för det allmänna, att, i sammanhang
med en ny byggnad för nämnda ändamål, jemväl af behofvet påkallade lägenheter
kunna beredas för allmänna industri-expositioner, för utställning af landtbruksredskap
och modeller, samt för geologiskt museum, hvars ordnande och uppställning,
oaktadt de värderika sainlingarne år ifrån år ökas genom de inom
landets olika trakter fortgående geologiska undersökningarne, icke kan på ändaliih.
till R. St. Prol. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Åfd. 3 Dand. 11 Haft. - 2
10
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 74.
inålsenligt sätt ega rum i den till läge och beskaffenhet mindre lämpliga och i
afseende ä utrymmet redan nu otillräckliga, i enskildt hus förhyrda lokal, hvarest
dessa samlingar hitintills förvarats; samt då den förlust, som kan anses uppstå
genom borttagandet af de å Landtbruks-akademiens tomt nu befintliga åbyggnader,
till sin betydenhet väsendtligen förringas vid betraktande deraf att dessa
lägenheter, om de skola försättas i laggildt, och fullgodt skick, inom kort i reparationskostnader
kräfva dryga utgifter, vill Kongl. Maj:t, — enär berörda tomt,
med ett centralt läge, genom sin rymlighet medgifver uppförandet af en byggnad.
i hvilken de särskilda ofvanomförmälda lokalerna på ett särdeles lämpligt
sätt kunna sammanföras, och de af öfver-intendents-embetet och Direktionen för
nya elementar-skolan framställda anmärkningar, beträffande vissa i det upprättade
byggnadslörslaget förekommande anordningar, synas vara af mindre betydenhet i
jemförelse med det gagn, som af förslagets utförande är att förvänta, — härmed
föreslå Rikets Ständer, att Rikets Ständer måtte dels medgifva det ifrågaställa
utbytet af Landtbruks-akademiens nuvarande, tomt med åbyggnader emot den af
Teknologiska institutet hittills begagnade fasta egendom, på de af akademien
uppgifna vilkor, så att sistnämnda egendom, i stället att försäljas, må, sedan
densamma, efter institutets flyttning, undergått reparation, få af akademien öfvertagas,
och akademiens gamla tomt, efter derå nu befintliga åbyggnaders nedrifning,
disponeras för det i ofvannämnda afseende tillämnade nybyggnadsföretaget,
dels ock anvisa ett anslag af Trehundra Tusen Riksdaler, till utgående med
100,000 Riksdaler under hvartdera af åren 18G4, 1865 och 1866, för att,
jemte den af Stockholms stad beviljade anslagssumma och de medel, hvilka
Slöjdskolans Styrelse förmält sig blifva i tillfälle att tillskjuta, användas till uppförande
å akademiens tomt af ny byggnad för ofvanomförmälda särskilda ändamål,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Öfversten Stål uppgjorda ritningar
och förslag.
Dessa ritningar och förslag jemte öfriga ärendet rörande handlingar, skola
Rikets Ständers Stats-Utskott tillställas.
Kongl. Maj:t förbi ifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 74.
11
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ar enden, hållet inför Hans Maj: t
Hörningen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 6 Februari
1863.
Närvar a n d e:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, föredrog i underdånighet:
Kommers-kollegii underdåniga skrifvelse af den 25 November 1862, deruti,
jemte eget utlåtande, öfverlemnats dels Styrelsens för den af Svenska Slöjdföreningen
i Stockholm inrättade söndags- och aftonskola till Kongl. Majit ställda
underdåniga memorial med de, till följd af nådig befallning af Styrelsens ordförande,
Öfversten C. Stål, uppgjorda ritningar, med tillhörande beskrifning, jemte
kostnadsförslag och arbetsplan för uppförande å Landtbruks-akademiens tomt vid
Mäster Samuelsgatan här i staden af en ny byggnad, afsedd att inrymma såväl
berörda slöjdskola, som lokaler för geologiskt museum, för exposition af
landtbruksredskap och för allmänna industri-utställningar, dels ock Stockholms
stads Magistrats och Borgerskaps Äldstes samt ölver-ståthållare-embetets infordrade
yttranden i fråga om bidrag från Stockholms stad för nämnda byggnadsföretag,
hvarom Öfver-intendets-embetet, efter det Direktionen för nya elementarskolan
i Stockholm blifvit hörd. under den 20 sistlidne Januari, till följd af
nådig remiss, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande; i sammanhang hvarmed
anmäldes: a) Kommers-kollegii redan den 9 November 1861 föredragna un
derdåniga
skrifvelse af den 29 förutgångne Oktober i fråga om anskaffande af
ny lokal för Svenska Slöjdföreningens skola; b) öfversten Ståls memorial, med
plan för ordnandet af ny byggnad för nämnda skola, jemte Landtbruks-akademiens
12 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 7i.
redan den 28 Mars 1862 anmälda underdåniga utlåtande af den 15 i samma
månad i fråga om utbyte af akademiens tomt med åbyggnad emot en af Teknologiska
institutet hittills begagnade fasta egendom ; och c) Öfver-intendentsembetets
underdåniga memorial af den 22 Juli 1862, angående hållen besigtning
och värdering å Landtbruks-akademiens och Teknologiska institutets fastigheter.
Departements-chefen redogjorde för handlingarnes innehåll samt hemställde
i underdånighet, att Kongl. Majit på de grunder, som uti ett af Departementschefen
nu uppläst förslag till nådig Proposition i ämnet funnes närmare utvecklade,
behagade, på sätt och under de vilkor nämnda förslag upptoge, föreslå Rikets Ständer,
att Rikets Ständer dels måtte medgifva det ifrågaställa utbytet af Landtbruks-akademiens
nuvarande tomt med åbyggnader, emot den af Teknologiska
institutet hittills begagnade fasta egendom, på de af akademien uppgifna vilkor,
dels ock anvisa ett anslag af Trehundra Tusen Riksdaler till utgående med
100,000 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 för att, jemte den
af Stockholms stad beviljade anslagssumma och de medel, hvilka slöjdskolans
styrelse förmält sig blifva i tillfälle att tillskjuta, användas till uppförande å
akademiens tomt af ny byggnad för ofvanomförmälda särskilda ändamål, i hufvudsaklig
Öfverensstämmelse med de af Öfversten Stål uppgjorda ritningar och
förslag.
Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde i denna Departements-chefens hemställan
;
Och behagade Kongl. Majit, med gillande af detta Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, förordna, att nådig Proposition i
ämnet, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle till
Rikets Ständer afiåtas.
Ex protocollo,
JV. J. Modigh,
Kongl.
13
iV:« Stö.
Ank. till Exp.-Utsk, den 2 Mars 1863, kl. 10 f. m.
/{orig/.. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om anvisande
å Allmänna Indraghings-Slaten af ett belopp af 500
Riksdaler, alt årligen från och med nästkommande år
tillgodonjutas af Rektorn vid Hudiksvalls läroverk F.
IVennberg; Gifven Stockholms Slolt den 6 Februari /865.
Sedan t. f. Rektorn vid Hudiksvalls högre elementarläroverk P. Wennberg,
sorn den 14 Augusti 1833 befullmägtigades till ordinarie Kollega och den
22 Februari 1843 till Rektor vid dåvarande högre lärdomskolan i nämnda stad.
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att enär han, enligt nådiga Cirkulärbrefvet
den 20 Mars 1858, skulle varit berättigad att i sistnämnda egenskap
åtnjuta en lön af 3,000 R:dr, så framt icke berörda skola, blifvit till högre elementarläroverk
utvidgad, och det kunde inträffa, att han komine att frånträda
rektorstjensten, i hvilket fall han såsom Kollega endast egde uppbära en lön af
2,500 R:dr, Kongl. Majit ville till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om
beviljande af ett anslag af 500 Ridr årligen, att såsom fyllnad i kollegalönen
utgå från den dag, sökandens rektorsförordnande kan komma att upphöra; men
Kongl. Majit, på sätt Stats-Råds-protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 14
Oktober 1862 utvisar, enär Wennberg fortfarande bestridde ifrågavarande rektorsbefattning
och ovisst vore, om och när hans förordnande i sådant hänseende
kunde komma att upphöra, icke funnit beböfligt att till Rikets Ständer då göra
en så beskaffad framställning, som den af Wennberg begärda; så och efter det
Wennberg uti sedermera till Kongl. Majit ingifven skrift anhållit att med den 1
nästinstundande Juli varda entledigad från ifrågavarande rektorsförordnande, har
Kongl. Majit under den 9 nästlidne månad härtill lemnat nådigt bifall, hvadan
Wennberg kommer att såsom Kollega vid läroverket framdeles tjenstgöra.
Enär till följd häraf Wennbergs lön kommer att för framtiden endast utgå
med 2,500 Ridr, vill Kongl. Majit, i likhet med hvad Kongl. Majit i dess
nådiga Proposition den 24 Oktober nästlidne år i afseende på åtskilliga andre
f. d. Rektorer vid femklassiga läroverk, redan äskat, föreslå Rikets Ständer att
ä Allmänna Indragningsstaten anvisa ett belopp af 500 Ridr att Irån och med
början af nästinstundande stafsreg!eringsperiod tillgodokomma Wennberg intill
dess han till annan befattning kan vinna befordran.
liih. lill R. St. Prat. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Hafi. 3
14 Kongl. Majit» Nåd. Proposition N:o 73
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
C. J. Thyselius.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 6 Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Stats-rådet Thyselius till justering
tvänne, i öfverensstämmelse med af Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga Propositioner tili
Rikets Ständer, nemligen:
1 :o
Om anvisande å Allmänna Indragnings-staten af ett belopp af 500 Riksdaler
att årligen från och med nästkommande år tillgodonjutas af Rektorn vid
Hudiksvalls läroverk F. Wennberg, och
2:o
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl. Majit
godt berörda förslag i nåder gilla samt befallde, att nådiga
Propositioner af den lydelse bilagorna vid detta Protokoll
visa, skulle i öfverensstämmelse dermed till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo,
A. J. Olde,
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 186 3.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
1
76.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 2 Mars 1863, kl. 10 {'. m.
Kongl. Majds nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
lönereglering för Lands-staten; Gifven Stockholms slott den
■i 3 Februari 1863.
Uti Sin vid innevarande riksdags början till Rikets Ständer öfverlemnade
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, tillkännagaf Kongl. Maj:t
Sin nådiga afsigt att, efter det vissa infordrade upplysningar ingått, till Rikets
Ständer aflåta särskild Proposition i fråga om definitiv lönereglering för Landsstaten
och förändring i nu gällande stadganden om dess pensionering. Sedan numera
dessa upplysningar hunnit inkomma, öfverlemnar Kongl. Majit härmedelst
till Rikets Ständers pröfning detta ärende, jemte de särskilda framställningar,
som tid efter annan inkommit angående dels löneförhöjning till vissa klasser,
af landsstats-tjenstemännen, dels ock, inom vissa län, tillökning i deras antal.
Yid 1856—1858 års riksdag uttalade Rikets Ständer den åsigt, att vid en
blifvande definitiv reglering af lands-statens löner, borde de nu i lönerne ingående
extra inkomsterne, bestående af provisioner m. m., icke i beräkningen intagas, äfvensom
en efter samma method och samma grunder verkställd noggrann uppskattning
af kronofogdars, häradsskrifvares och länsmäns boställen föregå. Sedan
det, enligt Kongl. Maj:ts meddelade nådiga befallning, af Kammar-kollegium och
Statskontoret afgifna underdåniga förslag till gemensamma grunder för en slik
uppskattning, hvilket icke till sistlidno riksdags början hunnit afgifvas, sedermera
inkommit, men Kongl. Majit af skäl, som finnas närmare utvecklade i bilagda
Stats-Rådsprotokoll, med anledning af de under tiden inträffade nya förhållanden,
genom Rikets Ständers vid sednaste riksdag, — då lönerne för lands-staten fortfarande
endast provisoriskt uppfördes, — jemväl fattade beslut om nya grunder
för fast egendoms taxering till bevillning, ansett ifrågavarande uppskattning på
enklare och mindre kostsamt sätt, än det af Kollegierna föreslagna, kunna ske
genom antagande af det värde, som af Pröfnings-kommittéerna blefve boställena
åsatt, och beräkning af deras afkastning efter den i Bevillnings-förordningen i allmänhet
för jordbruksfastighet antagne grund till tre procent af värdet, hafva uppBih.
till li. St. Prot. 1862 f 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 1
Kongl. Majds Nåd. Proposition Nio 76.
lysningar till detta förhållandes utredande blifvit infordrade. Yid granskning
häraf har likväl förekommit, som skulle betydligen olika grunder blifvit följda
vid boställsuppskattningen, så att, för bestämmande af ett boställes taxeringsvärde,
dess behållna afkomst kapitaliserats efter ömsom fyra, ömsom feni, och för ett
uppgifvet boställe inom Christianstads län till och med efter sex procent. Då
emellertid all anledning är för banden, att de ojemnbeter, som vid första tillämpningen
af en Bevillnings-förordning med nya grunder för uppskattningen lätteligen
kunnat uppkomma, skola rättas, då förändring i fastighetstaxeringen nästa
gång skall ske, eller år 18(55, synes det Kongl. Maj:t, som olägenheten att ytterligare
under en statsregleringsperiod bibehålla det provisoriska tillståndet i landsstatens
lönereglering skulle vara mindre, än att redan nu antaga de värden, som
vid 1862 års uppskattning blifvit åsätta. I betraktande häraf och då fullständig
utredning jemväl saknas, i hvad mån boställsräntorna för vissa fall i värdena ingått,
men, sedan uppmärksamheten blifvit fästad å den olika tillämpning af föreskrifterue
i § 6 af Instruktionen för taxerings-förrättningarne, som nu egt rum, det
bör kunna antagas att desamma vid en förnyad taxering skola mera noggrannt
följas, föreslår Kongl. Maj:t, att Rikets Ständer, med antagande af den grund att
ifrågavarande lands-statstjenstemäns boställen framdeles skola i stat upptagas till
en afkastning af tre procent af det värde, som vid Bevillnings-taxering af Pröfnings-komité
dem åsättes, ville för instundande statsreglerinsperiod medgifva, att
den nu för dessa lands-statstjenstemän gällande stat må, likasom den för landsstaten
i öfrigt, blifva provisoriskt gällande, allenast med de förändringar i afseende
å vissa löntagare, som af särskilde framställningar kunna blifva en följd.
Derest den af Kongl. Maj:t anbefallda utredning i afseende å boställsuppskattningen
vid förlidet års Taxerings- och Pröfnings-komitéer varit så fullständig
att, på grund deraf, kunnat föreslås definitiv reglering af lands-statens aflöning,
så hade ock, i sammanhang dermed, för alla de fäll, der Kongl. Maj:t, på
grund af vederbörande embetsmyudigheters tillstyrkande eller eljest förekomna
förhållanden, funnit sådant böra ske, framställning till Rikets Ständer lämpligast
bort göras om uppförande af kontanta lönefvllnadsbelopp och hyres-ersättningar
för de kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, hvilka sjelfve förklarat sig villige
att sina boställen afträda. I sammanhang med de infordrade yttrandena i
förevarande ämne, hafva nemligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i flera län
tillstyrkt indragningar af boställen, som funnits obeqvämt liggande eller äro obebyggda
eller eljest otjenliga, och hvilka indelningshafvarne förklarat sig benägne
att afstå. Yid föregående riksdagar hafva Rikets Ständer i flera fall medgifvit
sådana utbyten af boställen mot kontant aflöning jemte liyresersättning efter fastställd
grund; och ehuru den åstadkomna utredningen icke lemnar tillfälle till en
fullständig specifik framställning i ämnet samt tiden icke heller medgifvit Kamimar-kollegii
och Stats-kontorets hörande, anser Kongl. Majit att, då hvarken det
allmänna eller indelningshafvarne kunna hafva annat än olägenhet af dessa boställens
bibehållande till ändamål, hvilka de icke uppfylla, utväg bör sökas att i
detta förhållande vinna ändring. Kongl. Majit vill derföre äska Rikets Ständers
medgifvande, att i sådana fall, der vederbörande indelningshafvare förklarat sig
villig afträda innehafvande boställe och Kongl. Majits Befallningshafvande i länet
indragningen tillstyrkt samt Kongl. Majit, efter förbemälda Kollegiers hörande
pröfvar sådant vara- lämpligt, desse indelningshafvare, mot boställets indragande
till Statsverket, för att genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas, och boställsräntans
frånträdande till Kronan, måtte berättigas att, efter det belopp, hvartill
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
3
boställsafkastningen och räntan i nuvarande stat upptages och utan rubbning i
beräkningen af öfriga förmåner, från nästa statsreglerings början erhålla kontant
fyllnad i förut tillagd aflöning, så att Kronofogde får uppbära tillhopa 2,500 R:dr,
jemte 300 R:dr hyresmedel, Häradsskrifvare 2,000 R:dr, jemte lika hyresbelopp,
och Länsman 700 R:dr, jemte 150 R:dr hyresersättniDg, — hvarförutan, enär
desse indelningshafvare, vid boställets tillträdande, fått åt företrädaren eller dess
rättsinnehafvare lemna tjenste- och fardagsår, enahanda förmån före afträdandet
skulle dem tillgodokomma, — samt att hvad sålunda kan komma att utbetalas
må, mot framtida ersättning, på förskottstitel från Statskontoret utgå, men att i
den till nästkommande riksdag afgående Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof de provisoriskt utgående aflöningsfyllnaderna för den kommande tiden upptagas
bland anslagen till lands-staterne i länen.
På sätt Rikets Ständer sjelfve, vid 1856—1858 års riksdag, förklarat, synes
de extra inkomsterna lämpligast böra från löneberäkningen uteslutas, men, då
Kongl. Maj:t antager, att Rikets Ständer icke skola finnas benägne att för det
emot extra inkomsternc svarande belopp lemna en kontant löneförhöjning annorledes
än i sammanhang med definitiv reglering af boställsvärdena, finner Kongl.
Maj:t icke lämpligt att frågan härom särskildt framställa, ehuru lands-statstjenstemännens
ställning i allmänhet väl kan påkalla någon förbättring i deras aflöningsvilkor.
Med frågan om aflöningsstaten sammanhänger i viss mån den om pensioneringen
på Allmänna Indraguings-staten; och då, i förra hänsendet, någon tillökning
för lands-statstjenstemännen icke i allmänhet nu kunnat hos Rikets Ständer
ifrågasättas, synes likväl desse tjenstemäns belägenhet i någon mån kunna
förbättras genom beredandet åt dem af en billig förhöjning i pensionsbeloppen,
hvilka nu icke utgå efter den för civile tjenstemän i allmänhet antagna, utan efter
en för de ifrågavarande särskildt fastställd, för dem mindre fördelaktig grund.
I sådant afseende, och då tilläfventyrs någon Kongl. Maj:ts framställning hos
Rikets Ständer om en allmännare reglering af pensionsförkållandena, icke under
innevarande riksdag kan medhinnas, vill Kongl. Maj:t, under hänvisande till den
utredning af frågan, som Stats-Rådsprotokollet upptager, härmed föreslå Rikets
Ständer, att pensioneringen på indraguings-stat för Lands-sekreterare, Landskamererare,
Landträntmästare, Länsbokhållare, Kronofogdar, Häradsskrifvare och
Länsmän, likasom för de tjenstemän vid länsstyrelserna utöfver nyss uppräknade,
angående hvilkas pensionering särskildt stadgande förut icke varit meddeladt,
jemte der anställde vaktbetjente, måtte bestämmas efter de allmänna grunder, som
för öfrige civile embets- och tjenstemän vinna tillämpning, samt att dervid må
såsom lön beräknas totalsumman af de särskilda slag af inkomster, med undantag
af hyresersättningar, som enligt stat tillkomma ifrågavarande tjenstemän, dervid
Landssekreterare torde böra tilläggas enahanda pensionsrätt med Landskamererare;
äfvensom Landskamererare och Landträntmästare i de fyra län, Gottlands, Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens, som hafva lägre löneförmåner, än deras
vederlikar i öfrige länen, torde, äfven om ifrågasatt löneförhöjning för dem icke
kan hos Rikets Ständer föreslås förr än framdeles i sammanhang med en sådan
reglering, hvarigenom desse tjenstemäns löner inom samma grad bestämmas utan
ali beräkning af extra inkomster, destoheldre böra tillerkännas lika pensionsrätt
med öfrige Landskamererare och Landträntmästare, som det förhållande, hvilket
föranledt nedsättning i lönerne, nemligen förmodade mindre göromål i dessa fyra
län än i öfriga, icke har tillämplighet på tjensteinnehafvarne, selan de afgått från
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
sina befattningar och dervid måst lemna de särskilda extra inkomster, såsom expeditionslösen
m. m., hvilka icke ingå bland de i aflöningen inräknade, samt lefnadskostnaden
för dem icke kan anses ringare än för deras afskedade embetslikar.
Såsom ett vilkor för tillgodonjutandet af de nu föreslagna högre pensionerna
föreslår Kongl. Maj:t, att den, som af sådan pension vill komma i åtnjutande,
skall, der han i öfrigt fullgjort hvad som för uppförande på Indragningsstat
enligt gällande författningar erfordras, vara pligtig att i allmänhet vid fyllda
70 år, eller, efter uppnådda 65 år, om han af sjuklighet hindras att tjensten utöfva,
på Indragningsstaten öfvergå, derest icke Kongl. Majit, på grund af särskild
derom gjord framställning, skulle finna för godt att annorlunda förordna.
Med anledning af gjorda underdåniga framställningar, och under åberopande
af de skäl, som i hilagda Stats-Rådsprotokoll äro upptagna, vill Kongl. Majit vidare
härmed begära medgifvande af Rikets Ständer, att af Sjette Hufvudtitelns
förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser må anordnas godtgörelse för erforderliga
kostnader till tryckning af sådana längder, räkenskapsblanketter och andra
formulär, tabeller m. m., som Kongl. Majits Befallningshafvande, hvar inom sitt
län, till vinnande af tidsbesparing och enhet i uppställning, ej mindre vid länsstyrelsen,
än hos lands-statstjenstemännen inom länet, kan finna med förut meddelade
föreskrifter öfverensstämmande eller eljest tjenliga att till begagnande anbefalla
eller medgifva;
och äskar Kongl. Majit att, för nedannämnda ändamål, löneanslag, hyresersättningar
deruti inberäknade, må beviljas för följande nya tjenster inom landsstaten,
nemligen:
för tillvägabringande af förändrad reglering utaf två fögderier i Calmar län,
till en Kronofogde  2,800: —
och en Häradsskrifvare  2,300; —
för de två fögderiernes inom Helsingland af Gefleborgs län delning
i tre, åt en Kronofogde  2,800: —
och en Häradsskrifvare  2,300: —
för förändrad fögderireglering i Malmöhus län, åt en
Kronofogde  2,800: —
och en Häradsskrifvare  2,300: —
för ny reglering af länsmans-distrikten i Jemtlands län, åt fem nya
Länsmän derstädes med 850 Ridr för hvardera, eller tillsammans. . .
för delning af ett länsmansdistrikt inom Södra Ångermanland af
Wester-Norrlands län, åt en länsman
för delning af Lycksele Lappmarks socken i Westerbottens län uti
två länsmansdistrikt, åt en länsman
för en särskild Länsmans anställande i Korpilombola nybildade
kapellförsamling af Norrbottens län, åt denne
samt för Ydre härads i Östergöthlands lån delning i två länsmansdistrikt,
åt en Länsman derstädes
På de i Stats-Rådsprotokollet anförda skäl, föreslår Kongl. Maj:t,
att de för nedannämnde fem Länsmän på lön anslagna boställen må
varda till Kronan indragna och sedan för Statsverkets räkning utarren
Transport:
22,950: —
5,100: —
5,100: —
5,100
4,250
850
850
850
850
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
5
Transport Rdr 22,950: —
derado, samt att i stället, från nästa statsreglerings början, må å stat
uppföras kontanta anslag:
för Länsmannen i södra eller första distriktet af Westbo härad och
Jönköpings län, med dels R:dr 50: —
motsvarande boställets i lönestaten upptagna ränta och afkastning,
och dels hyresersättning  150: — 200:
för Länsmannen i fjerde distriktet af nämnda härad och län,
med det boställets ränta och afkastning motsvarande belopp . . 85: —
och hyresersättning
150: — 235:
för Länsmännen i mellandistriktet och i södra distriktet af
Östbo härad och nämnda län, hvardera med det dem gemensamt
anvisade boställes ränta och afkastning motsvarande belopp . . 75: —
och hyresersättning 150: —
= 225: —
eller för båda tillsammans • 450: —
för Länsmannen i Wemmenhögs härads östra distrikt af
Malmöhus län, med det mot boställets ränta och afkastning
svarande belopp 117: —
och hyresersättning  150: — 267:
o
att likaledes det Här ads skrifvar en i Akers, Daga och Selebo
häraders fögderi af Södermanlands län på lön anslagna bostället,
Ärja N:o 3, må till Kronan indragas och sedan för Statsverkets
räkning utarrenderas, samt i stället, från nästa statsreglerings
början, för boställshafvaren å stat uppföras årlig kontant godtgörelse,
svarande mot boställets i staten upptagna ränta och afkastning
617: —
samt hyresersättning  300: — ppy.
Kongl. Maj:t vill derjemte, på grund af Rikets sednast församlade
Ständers gjorda underdåniga framställning i ämnet och den närmare utredning
Stats-Rådsprotokollet innehåller, föreslå, att, till ersättning åt
numera aflidne Häradsskrifvarén i sistomförmälda fögderi, C. E. Puckmans
sterbhus för den förlust bemäkle Ruckman fått vidkännas till följd af
för hög uppskattning af bostället Ärja, af Rikets Ständer måtte anvisas
ett belopp för en gång af 1,600 R:dr;
och äskar Kongl. Maj:t vidare, att från och med nästa statsrogleringsperiod,
må å stat uppföras:
dels hyresersättning' för Kronofogden i Westra härad af Jönköpings
län, årligen  300: —
och dels årlig löneförhöjning för Länsmannen i Särna socken och
Idre kapellag af Stora Kopparbergs län, med  200: —
Sedan, på sätt upplyst blifvit, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs län, till följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
vid sednaste riksdag fattade beslut, till Statskontoret aflemnat, för att
Rikets Ständers Riksgälds-kontor tillgodokomma, en summa af 2,000
R:dr 18 öre, utgörande återstående beloppet af influtna medel för expro
Transport
Rdr 25,519 —
6 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 76.
Transport R:dr 25,519: —
pri erad jord till Gefle—Dala jern vägsanläggning från Landshöfdingen i
nämnde län på lön anslagne kungsgården Noret, föreslår Kongl. Majit,
att, såsom ersättning åt bemälde Landshöfding, må, till utgående årligen
från och med början af nästa statsregleringsperiod, å Sjette Hufvudtiteln
varda uppfördt ett mot fem procent å berörda summa svarande
belopp i jemnt tal med 100: —
hvarförutan och sedan för anläggningen af Yestra jernvägsstambanan
mark blifvit i behörig ordning exproprierad från Länsmannens i Oppunda
härads vestra distrikt af Södermanlands län boställe, Sköldnäs i Vestra
Wingåkers socken, — från det Länsmannen i Grimstens härad af VesterNerikes
fögderi anslagna boställe, Ybby N:o 1 i Wiby socken, — och
från det Häradsskrifvaren i berörda fögderi anslagna bostället, Ybby
N:o 2 i samma socken, Kongl. Majit jemväl föreslår, att, till ersättning
åt boställshafvarne för den boställena frångångna jorden, må, emot det
att de influtna expropriations-summorna till Riksgälds-kontoret öfverlemnas,
till utgående årligen från och med nästa statsregleringsperiod, å
Sjette Hufvudtiteln uppföras nedannämnda belopp, svarande i jemnade
tal mot fem procent af berörde expropriationssummor, nemligen :
för Länsmannen i Oppunda härads vestra distrikt  21: —
för Länsmannen i Grimstens härad
12: —
och för Häradsskrifvaren i Wester-Nerikes fögderi  32: —
Summa R:dr 25,684: —
årligen, jemte 1,600 R:dr för en gång.
Af förekomna skäl och omständigheter, närmare omförmälde i bifogade
Stats-Rådsprotokoll, vill Kongl. Majit i öfrigt föreslå:
att Landssekreteraren i Örebro län, Gustaf Fredrik Hökerberg, måtte förklaras
berättigad att, efter erhållet nådigt afsked från Landssekreteraretjensten, å
allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af den pension, som efter den
nu i allmänhet föreslagna grund skulle Landssekreterare tillgodokomma eller
3,200 R:dr årligen;
att Häradsskrifvaren i Åkers, Frötuna och Wermdö skeppslags fögderi af
Stockholms län, Gustaf Laurentius Sjöberg, må, efter erhållet afsked från häradsskrifvaretjensten,
från allmänna Indragningsstaten tillgodonjuta ett mot tre fjerdedelar
af den pension, Häradsskrifvare i allmänhet nu föreslås att erhålla, svarande
belopp af 1,500 R:dr; och
att i händelse Rikets Ständer bifalla Kongl. Maj:ts förslag angående framtida
pensionsbeloppet för Landträntmästare i allmänhet, Landträntmästaren i
Christianstads län, Magnus Billing, må komma i åtnjutande af den högre pensionen
3,000 R:dr, äfven om han före början af nästa statsregleringsperiod skulle
erhålla afsked.
De med förevarande ärende sammanhang egande handlingar skola Rikets
Ständers Stats-Utskott tillhandahållas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
7
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet på Stochholms Slott den 13
Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern tor Utrikes Ärendena, Grefve Manderström;
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie Statsministern anmäldes vara hindrad från inställelse
i följd af inträffadt dödsfall i dessa dagar inom hans lamilj.
Sedan Protokollet öfver Civil-Ärenden för den 6 denna månad blifvit justeradt,
företogs till pröfning frågan om aflåtando till Rikets Ständer af nådig framställning
beträffande lönereglering för Lands-staten, hvarvid Hepartements-chefen, Statsrådet
Lagerstråle i underdånighet anförde:
“Uti Eders Kongl. Maj:ts vid riksdagens början till Rikets Ständer öfverlemnade
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof har Eders Kongl.
Maj:t förmält Sin afsigt vara, att, sedan vissa infordrade upplysningar ingått, till
Rikets Ständer aflåta särskild Proposition i fråga om definitiv lönereglering för
Lands-staten och förändring i nu gällande stadganden om dess pensionering.“
“Sedan numera dessa upplysningar hunnit inkomma, utbeder jag mig i
underdånighet att få underställa detta ärende Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och dervid jemväl i underdånighet anmäla de särskilda framställningar, som tid
efter annan ingått, angående dels löneförhöjning till vissa klasser af Lands-statstjenstemännen,
dels ock, inom vissa län, tillökning i deras antal. Eör frågans
fullständigare bedömande torde i minnet härvid böra återkallas dess behandling
under de sednaste riksdagarne.“
“Vid 1856 — 1858 årens riksdag förklarade Rikets då församlade Ständer,
att emot fastställandet af definitiv aflöningsstat för ifrågavarande tjenstemän och
betjente, bland annat, förekommit, att, i afseende på sättet för bestämmande af
Kronofogdarnes och Häradsskrifvarnes löner, det syntes lämpligare att extra inkomsterne,
hvilka, bestående af provisioner m. m., inräknats i de af Kongl. Maj:t
föreslagna lönebelopp, icke intogos i beräkningen, enär dessa sportler voro be
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
roende af ökade göromål och såsom uppmuntran och vedergällning för dem tillkommit,
men att Rikets Ständer ändock, i betraktande af svårigheten att, med
tillämpning af denna princip, då bestämma de nya lönebeloppen, funnit sig, vid
den provisoriska statens uppgörande, böra följa den grund Eders Kongl. Majit
antagit, hvarjemte Rikets Ständer förklarade sig dessutom hysa den öfvertygelsen,
att en förnyad, efter samma method och samma grunder verkställd noggrann värdering
af Kronofogdarnes och Häradsskrifvarnes, äfvensom Länsmännens boställen
borde ega rum, innan desse tjenstemäns löneförmåner, uti hvilka de boställena
åsatte uppskattningsvärden tunnes inberäknade, kunde definitivt regleras. Med
anledning af Rikets Ständers i sistnämnda hänseende uttalade åsigt, anbefallde
Eders Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 23 Februari 1858, Kammar-kollegium
och Stats-kontoret att afgifva underdånigt förslag till gemensamma grunder för
en slik boställsuppskattning, äfvensom angående sättet för dess verkställande.
Detta förslag hade vid sistlidne riksdags början ännu icke hunnit afgifvas, hvadan
Eders Kongl. Majit föreslog Rikets Ständer att den upprättade staten för Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Länsmän måtte förblifva provisoriskt gällande, hvilket
af Rikets Ständer ock bifölls, med förklarande tillika, att, vid sådant förhållande,
löneregleringen för öfrige Lands-statstjenstemän icke heller lämpligen borde definitivt
fastställas."
“Det ifrån förbemälda Kollegier infordrade förslag har emellertid sedermera
blifvit afgifvet och innefattar hufvudsakligen, att, sedan boställsinnehafvarne
sjelfve, hvar för sig, efter visst formulär upprättat och till vederbörande Länsstyrelse
inlemnat beskrifning öfver en hvars innehafvande boställe, jemte kartor,
husesyns-instrument m. fl. handlingar, samt en af Kongl. Majits Befallningshafvande
dertill förordnad Landtmätare, biträdd af gode män, och i vissa fall äfven af Jägeribetjent
samt i närvaro af kroDo-ombud, å hvarje särskildt boställe ej allenast
verkställt undersökning, dervid, om tillförlitlig karta saknades, den odlade jorden
och ängsmarken borde uppmätas och å karta läggas, utan ock i öfveiensstämmelse
med formulär beräknat och värderat behållningen af boställets årliga afkastning;
så skulle åt en särskildt af Kongl. Majit i nåder förordnad, för hela
riket gemensam kommission uppdragas att vid sammanträden inom länen, etter
inhemtande af ytterligare upplysningar, granska de gjorda uppskattningarne, pröfva
deröfver anförda besvär och slutligen å uppskattningsdokumentet teckna kommissionens
beslut om det belopp, som borde anses utgöra boställets behållna årliga
afkomst. “
“Vid afgifvandet af detta förslag hade Kollegierna i underdånighet erinrat,
att en boställsuppskattning, huru noggrannt den ock blefve verkställd, likväl, till
följd af jordbrukets fortgående utveckling, af den olika omsorg, som de särskilda
innehafvarne kunde egna åt boställenas skötsel, samt af penningens förändrade
värde, innan kort blefve mindre pålitlig och likformig, samt således från tid till
tid, så vidt boställenas rätta afkastning skulle kunna å lönerna afräknas, fordrade
att omgöras och förnyas; äfvensom att, enligt Kollegiernas förmenande, orsaken
till bibehållandet af de åt Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän anvisade
hemman och lägenheter såsom boställen, under det att andra Lands-statsboställen
till Statsverket indragits, vore att söka mera i omtanka för allmänhetens beqvämlighet
och anspråk på bemälde tjenstemäns vistelse i dess närhet, jemte nödvändigheten
för tjenstcmänncn att hafva en bestämd bostad att tillgå inom deras
distrikt, än i någon afsigt att, genom beräknandet af den högsta möjliga afkomst
från den upplåtna egendomen, bereda Statsverket ökad fördel medelst afkortning
å den
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7 6.
9
å den kontanta lönen, hvarjemte i betraktande borde tagas, att af tjenstemän, så
sysselsatte med olikartade göromål, som de nu ifrågavarande, ej kunde fordras
större insigter i landtbruksskötseln eller tillfälle att åt boställets bruk använda
någon synnerlig uppmärksamhet, hvadan ock för dem af jordbruket icke kunde
påräknas den afkastning, som stöde andra dermed sysselsatte till buds.
“De inkast, Kollegierna sjelfva sålunda framställt emot föreställningen att
genom skeende uppskattning vinna ett säkert och permanent värde å boställena,
äfvensom den omgång och betydliga kostnad samt tidspillan för en mängd tjenstemän,
förslagets verkställande skulle medföra, föranledde ett närmare öfvervägande,
huruvida icke värdet af ifrågavarande boställens behållna årsafkastning
borde kunna utrönas och bestämmas på ett enklare sätt. Under sednaste riksdag
hade nemligen Rikets Ständer antagit en Bevillnings-förordning, hvilande på
nya grunder för fast egendoms taxering till bevillning. Dessa grunder syntes
böra, om de rätt tillämpades, leda derhän, att all jord, och således äfven boställen,
blefve upptagna till ett värde, någorlunda motsvarande det verkliga, hvilket, med
afseende å jordens vexlande pris, syntes för det afsedda ändamålet blifva lika betryggande,
som den uppskattning, Kollegierna föreslagit. Vid underdånig anmälan
den 21 Mars 1862 af detta ärende behagade ock Eders Kongl. Majit, med afseende
å de i nu gällande Bevillnings-stadga upptagna nya och mera bestämda grunder
för uppskattning af fast egendom och å de sålunda förändrade förhållanden som
inträdt, sedan Rikets Ständers framställning i ämnet afläts, i nåder förordna, att
Dess Befallningshafvande i de län, inom hvilka några boställen funnos på lön
anslagna åt Kronofogdar, Häradsskrifvare eller Länsmän, borde, hvar för sitt län,
till Taxerings-kommittéerna för året, såsom ledning vid pröfningen af Bevillningsberedningarnes
förslag öfverlemna uppgift å den år 1853 verkställda och i aflöuingsstaten
följda boställsuppskattning, hvarefter Kongl. Majits Befallningshafvande
borde i sinom tid insända förteckningar öfver Landtstatsboställena inom länet,
upptagande såväl Bevillnings-beredningarnes och Taxerings-kommittéernas uppskattningsvärden,
som de förändringar i dessa värden, hvilka af Pröfnings-kommittéen
kunde komma att vidtagas.
“Sedan en del af dessa uppgifter inkommit och vid deras granskning blifvit
anmärkt, hurusom olika grunder vid uppskattningen gjort sig gällande, i thy
att inom en del taxeringsdistrikt den indelningshafvare i allmänhet tillagda, i
lönen inräknade boställsräntan kapitaliserats och ingått i den summa, som blifvit
utförd såsom boställets taxeringsvärde, men i andra åter, — på sätt det i § 6 af
den i Bevillnings-förordningen meddelade instruktion är förutsatt, — afdragits
ifrån boställets behållna afkastning, behagade Eders Kongl. Majit, uppå derom
gjord framställning, för vinnande af säker upplysning efter hvilkendera grund beräkningen
af boställsvärdena inom särskilda län blifvit af Pröfnings-kommittéerna
fastställd, den 30 September 1862 i nåder förordna, att Dess Befallningshafvande
skulle med upplysning i nämnda hänseende skyndsamt inkomma, dervid, så framt
olika grunder inom samma län varit följda, noggrannt borde särskiljas och uppgifvas
de boställen, hvilka efter <len ena eller andra blifvit taxerade.
“För bedömandet af den tid efter annan väckta frågan, huruvida landtstatsboställenas
bibehållande, vare sig i allmänhet eller särskildt för vissa orter,
kunde anses för indelningshafvarne vara med fördel förenadt, eller för vinnande
af tryggad bostad af omständigheterna i öfrigt påkalladt; och då det vore af vigt
att i dessa hänseenden erhålla så fullständiga upplysningar som möjligt, vid hvilBih.
till B. St. Prot. 1862 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 76.
kas meddelande annan grund för beräkningen af det lönebelopp, som i stället för
boställena kunde ifrågakomma, icke syntes antaglig, än den som i gällande Bevillningsförordning
för uppskattning af jordbruksfastighets behållna afkastning i allmänhet
vore iöljd, eller dess antagande till tre procent af värdet, behagade Eders
Kongl. Maj:t i sammanhang härmed jemväl i nåder förordna, att Dess förbemälde
Befallningshafvande borde:
l:o från de Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, hvilka hafva boställen
åt. sig indelade, infordra deras yttrande, huruvida de, hvar för sig, föredrogo
bibehållandet framgent vid tjensten al det dem anvisade boställe framför uppbärandet
af ett kontant ersättningsbelopp till tre procent af boställets utaf Pröfningskommittéen
för året åsätta värde, tillika med hyresersättning: för Kronofogde eller
Häradsskrifvare 300 R:dr och för Länsman 150 R:dr R:mt; vid meddelandet af
hvilka yttranden dock skulle iakttagas, att, om i det fastställda taxeringsvärdet
boställets grundränta jemväl ingått i beräkning af den antagna afkastningen, indelninghafyaren
i följd häraf måste, om boställets frånträdande komme att ske
mot erhållande af tre procent å samma värde, frånträda jemväl uppbärandet af
boställsräntan;
2:o afgifva utlåtande ej mindre i anledning af de framställningar, som i
nyssnämnda hänseenden från Landtstatstjenstemännen till Länsstyrelsen inkomme,
än ook i öfrigt huruvida för tjensteutöfningen eller ens i allmänhet för tjenstemännen
sjeltva kunde anses fördelaktigt, att boställena vid lönerna bibehölles,
eller om icke, med afseende å deras otillräcklighet att motsvara hela lönebeloppet
och att i de så kallade laga husen kunna lemna en mot nuvarande fordringar
svarande bostad, det vore mera ändamålsenligt att, efter ofvan antydda grund,
utbyta boställena emot kontanta löneanslag, jemte hyresersättning; och
3:o meddela upplysning, dels huru inånga Kronofogdar, Häradsskrifvare och
Länsmän inom länet vore på sina boställen boende, dels om antalet af de boställen,
hvilka endast hade åbyggnad, såsom i lag är för kronohemman bestämdt,
eller, i motsatt fall, voro med särskilda, indelningshafvarne tillhöriga mangårdsbyggnader
försedda.
“De från samtlige vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
Landshöfdinge-embeten i ofvannämnda hänseenden inkomna upplysningar och
uppgifter hafva inom Civil-departementet numera undergått sorgfällig granskning.
Det visar sig deraf, att boställsräntan, ehuru i allmänhet icke inräknad vid bestämmandet
af de särskilda boställenas taxeringsvärde, likväl på flera ställen, och
jemväl inom olika distrikter af samma län, deruti ingått, äfvensom att för en del
boställen icke kunnat med tillförlitlighet utredas, huruvida det ena eller andra
förfaringssättet egt rum; vid hvilket förhållande säker grund icke heller vunnits
för ett rätt beräknande af den behållna iukornst, som emot fördelen af boställes
innehafvande svarar och som följaktligen å öfriga aflöningsförmåner bör afräknas.
Enligt den för innevarande statsregleringsperiod gällande stat utgör, efter en
inom Departementet gjord uträkning, den boställsafkastning, som för Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Länsmän afgår på de åt dem fastställda aflöningsbelopp,
124,044 R:dr 45 öre, samt boställsräntorna, hvilka endast med få undantag äro
indelningshafvarne på lön anslagna, 28,819 R:dr 27 öre, eller tillhopa 152,863 R:dr
72 öre. Boställenas afkastning åter, beräknad till tre procent af de utaf Pröfningskommittéerna
för år 1863 fastställda taxeringsvärden, uppgår till 186,986 R:dr
19 öre, men, såsom ofvan är nämndt, saknas säker upplysning, i hvad mån en
del af boställsräntorna vid detta värdes bestämmande tagits i beräkning.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 76.
11
“I anledning af den väckta frågan, huruvida vederbörande indelningshafvare
sjelfva föredraga bibehållandet vid tjensteu af do åt dem anvisade boställen framför
uppbärandet af kontant ersättningsbelopp elter ofvanberörda grund, hafva
Nittiotre förklarat sig villige att sina boställen afträda, men Trehundrafvratioen dels
äskat boställenas bibehållande, dels uppställt andra vilkor för afträdandet än de
löreslagna. Af boställena äro 282 bebodde af indelningshafvaren, men 202 dels
utarrenderade, dels på annat sätt af indelningshafvaren förvaltade. Någon fullt noggrann
utredning om antalet af dem, hvilka äro försedda med fullständigare, indelningshafvärne
tillhörig, åbyggnad, än den i lag för kronohemman bestämda, är
icke vunnen, men det torde dock med säkerhet kunna antagas, att deras antal
utgör omkring 200. Endast Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län
och Landsböfdinge-embetet på Gotland hafva ansett fördelaktigare, om boställena
allmänt indrogos och kontanta löner i stället anslogos. Alla öfriga Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och Landshöfdinge-embeten, som i ämnet sig yttrat, hafva
dels, med afseende å vigten för ifrågavarande Landtstatstjenstemän att inom sina
distrikt hafva gifven fast bostad, dels med afseende å svårigheten för dem att
utan landtbruk kunna underhålla för deras tjcnsteresor nödiga hästar, dels för
beredande åt dem af insigt i landtbruket, hvilket med deras tjenstegöromål ofta
hade gemenskap, ansett sig böra afstyrka en allmäu indragning af boställena, synnerligast
hvad Länsmännen anginge, men deremot för vissa fall, der boställena
hafva olämpligt läge eller sakna åbyggnad eller äro af så ringa omfattning, att
deras innehafvande icke kan innefatta någon egentlig fördel, gjort hemställan om
deras utbytande mot kontanta löneauslag I de afgifna yttrandena hafva dels från
indelningshafvarne, dels från Landshöfdinge-embetena i en del län dessutom skett
framställningar om förhöjning i aflöningen, i de bestämda hyresersättningarne,
om resekostnadsersättniugar, om förändring i grunderna för boställenas bebyggande,
jemte annat, hvarom yttrande icke blifvit af Eders Kongl. Maj:t infordradr, hvadan
ock, i den ordning dessa framställningar nu skett, desamma icke lämpligen torde
höra blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
”Vid granskningen af de inkomna handlingarne vill det synas, som skulle
betydligen olika grunder blifvit följda vid boställsuppskattningen, så att, för
bestämmandet af ett boställes taxeringsvärde, dess behållna afkomst kapitaliserats
efter ömsom fyra, ömsom fem och, för ett uppgifvet boställe inom Christianstads
län, till och med efter sex procent. Då emellertid all anledning är för handen,
att de ojemnheter, som vid första tillämpningen af en Bevillnings-förordning med
nya grunder för uppskattningen lätteligen kunnat uppkomma, skola rättas, då
förändring i fastighetstaxeringen nästa gång skall ske, eller år 1865, synes det
mig, som olägenheten att ytterligare under en statsregleringsperiod bibehålla det
provisoriska tillståndet i Landtstatens lönereglering skulle vara mindre, än den
att redan nu antaga de värden, som vid 1862 års uppskattning blifvit åsatte.
I betraktande häraf och då, på sätt ofvan är anmärkt, fullständig utredning
jemväl saknas, i hvad mån boställsräntorna för vissa fall i värdena ingått, men,
sedan uppmärksamheten blifvit fästad å den olika tillämpning af föreskrifterna
i § 6 af Instruktionen för taxeringsförrättningarne, som nu egt rum, all anledning
är att desamma vid en förnyad taxering skola mera noggrannt följas, vågar
jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer
göra framställning derom, att Rikets Ständer, med antagande af den grund, att
ifrågavarande Landtstatstjenstemäns boställen framdeles skola i stat upptagas till
cn afkastning af tre procent af det värde, som vid bevillningstaxoring af Pröf
-
12
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 76.
nings-komité dem åsättes, vill för instundande statsregleringsperiod medgifva, att
den för desse Landtstatstjenstemän nu gällande stat finge, likasom den tor Landtstaten
i öfrigt, blifva provisoriskt gällande, allenast med de förändringar i afseende
å vissa löntagare, som af särskilda framställningar kunna blifva en följd.
”Derest den af Eders Kongl. Maj:t anbefallda utredning i afseende å boställsuppskattningen
vid förlidna års Taxerings- och Pröfnings-kommittéer varit så fullständig
att, på grund deraf, kunnat föreslås definitiv reglering af Landtstatens
aflöning, så hade ock i sammanhang dermed, för alla de fall der Eders Kongl.
Maj:t, på grund af vederbörande embetsmyndigheters tillstyrkan eller eljest förekomna
förhållanden, funnit sådant böra ske, framställning till Rikets Ständer
lämpligast bort göras om uppförande af kontanta lönefyllnadsbelopp och byresersättningar
för de Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, hvilka sjelfva förklarat
sig villige att sina boställen afträda. På sätt ofvan förmäles hafva nemligen,
i sammanhang med de infordrade yttrandena i ämnet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller Landshöfdinge-embeten i flera län tillstyrkt indragningar af
boställen, som funnits obeqvämt liggande, eller äro obebyggda eller eljest otjenliga,
och hvilka indelninghafvarne sjelfva förklarat sig benägna att afstå. Vid
föregående riksdagar hafva Rikets Ständer i flera fall medgifvit sådana utbyten
af boställen mot kontant aflöning, jemte hyresersättning efter fastställd grund;
och ehuru den åstadkomna utredningen icke lemnar tillfälle till en fullständig
specifik framställning i ämnet, samt tiden icke heller medgifvit Kammar-kollegii
och Stats-kontorets hörande, har det dock synts mig, att då hvarken det allmänna
eller indelningshafvare kunna hafva annat än olägenhet af dessa boställens bibehållande
till ändamål, hvilka de icke uppfylla, utväg borde sökas att i detta förhållande
vinna ändring.
”Jag vågar derföre i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t ville
äska Rikets Ständers medgifvande att i sådana fall, der vederbörande indelningshafvare
förklarat sig villig afträda innehafvande boställe och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet indragningen tillstyrkt, samt Kongl. Maj:t, efter förbeinälda
Kollegiers hörande, pröfvar sådant vara lämpligt, dessa indelningshafvare, mot
boställets indragande till Statsverket, för att genom Kammar-kollegii försorg
utarrenderas, och boställsräntans frånträdande till Kronan, måtte berättigas att,
efter det belopp, hvartill boställsafkastningen och räntan i nuvarande stat upptages
och utan rubbning i beräkningen af öfriga förmåner, från nästa statsreglerings
början erhålla kontant fyllnad i förut tillagd aflöning, så att Kronofogde
får uppbära tillhopa 2,500 R:dr, jemte 300 R:dr hyresmedel, Häradsskrifvare
2,000 R:dr, jemte lika hyresbelopp, och Länsman 700 R:dr jemte 150 R:dr hyresersättning,
hvarförutom, enär desse indelningshafvare vid boställes tillträdande
fått åt företrädaren eller dess rättsinnehafvare lemna tjenste- och fardags-år,
enahanda förmån före afträdandet skulle dem tillgodokomma; samt att, hvad sålunda
kan komma att utbetalas må, emot framtida ersättning, på förskottstitel,
från Stats-kontoret utgå, men att i den till nästkommande riksdag afgående
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, de provisoriskt utgående aflöniugsfyllnaderna
för den kommande tiden upptagas bland anslagen till Landtstaterne
i länen.
”1 sammanhang härmed torde det tillåtas mig i underdånighet anmäla, att,
enligt ett till mig genom utsedde deputerade aflemnadt Protokoll vid sammanträde
här i hufvudstaden den 4 Augusti 1862 med åtskillige Landtstatens tjenstemän,
de tillstädesvarande uttryckte den åsigt, att de nu i lönerna inräknade extra
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7 6.
13
inkomster icke borde tagas i betraktande, utan lämpligast anses såsom medel att
på ett rättvist sätt reglera förhållandet emellan det större eller mindre arbetet
inom olika distrikt; att resekostnadsersättningar så mycket heldre borde beredas
Kronofogdar och Länsmän, som det nu vore den overksamme eller den med
lättaste tjenstgöringsskyldigheten förenade, som i sjelfva verket vore den bäst
aflönade, då deremot den nitiske, i stället för uppmuntran, hade att vidkännas
dryga ekonomiska förluster såsom en följd af sin verksamhet; att godtgörelse lör
skrifmaterialier och skrifvarebiträde, der sådana kunde anses erforderliga, skäligen
borde Landtstatstjenstemännen förunnas; att de beräknade hyresersättningarne
syntes vara alltför ringa, men deremot boställsafkastningen i allmänhet alltför
högt beräknad; samt att, då Kronofogde-, Häradsskrifvare- och Länsmaustjensterne,
allt mer och mer, öfverhopades med en mängd ansträngande göromål och, i vanliga
fall, såväl kropps- som själskrafter långt före den nuvarande pensionsåldern
blefvo otillräckliga för fullgörandet af tjeusteåliggandena, ifrågavarande tjenstemän,
synnerligast för Statens eget bästa, borde kunna, efter 35 års tjenstgöring
och 60 lefnadsår, på allmänna Indragningsstaten uppföras.
”Enligt gjord uträkning efter den för innevarande statsregleringsperiod fastställda
stat, utgör beloppet af de extra inkomster, som under lönerna äro inräknade,
för Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, tillhopa 58,574 Riksdaler.
För öfrige Landtstatstjenstemän äro extra inkomsterna beräknade till 40,130 R:dr,
så att hela beloppet af extra inkomsterna för Landtstaten utgör 98,704 R:dr.
Ibland löneinkomsterna inräknas jemväl för desse tjenstemän i de flesta län så
kallad ersättning för forsellön, härledande sig från indragningen af de indelta
lönerna, uppgående till 3,400 R:dr för de nu ifrågavarande samt 1,584 Ridr för
öfrige Landtsattstjenstemän, eller tillhopa 4,984 R:dr.
”På sätt Rikets Ständer sjelfve vid 1856—1858 årens riksdag, förklarat,
synas de extra inkomsterna lämpligast böra från löneberäkningen uteslutas; likasom
ersättningen för forsellön torde böra såsom en särskild del af löneförmånerna
bortfalla; men då jag icke vågar antaga, att Rikets Ständer skola finnas benägna
aft för det emot extra inkomsterna svarande belopp lemna en kontant löneförhöjning
annorledes än i sammanhang med definitiv reglering af boställsvärdena,
torde frågan härom icke kunna, med utsigt till framgång, särsk ildt framställas,
ehuru Landtstatstjenstemännens ställning i allmänhet väl kunde påkalla någon förbättring
i deras aflöningsvilkor. Öfriga vid ofvanomförmälda sammanträde väckta
förslag förekomma hufvudsakligen uti särskilda till Eders Kongl. Majit gjorda
framställningar, öfver hvilka Kammar-kollegium och Stats-kontoret sig yttrat, och
hvilka det torde tillåtas mig att i sammanhang med föredragningen deraf tå underställa
Eders Kongl. Majits nådiga pröfning.
”Med frågan om aflöuingsstaten sammanhänger i viss mån den om pensioneringen
på rikets indragningsstat; och jag vågar till Eders Kongl. Majit, i underdånighet
hemställa, att då i förra hänseendet någon tillökning för Landtstatstjenstemännen
icke i allmänhet nu kunnat hos Rikets Ständer ifrågasättas, desse
tjenstemäns belägenhet likväl i någon mån kunde förbättras genom beredandet åt dem
af en billig förhöjning i pensionsbeloppen. Vid 1856—1858 årens riksdag beslutade
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majits derom aflåtna
nådiga Proposition, att för civile embets- och tjenstemän jemte vaktbetjcnte i allmänhet
pensionerna på indragningsstaten skulle sålunda bestämmas, att de, hvilka
uppbära i lön 3,000 Ridr eller derunder, deruti inbegripen den löneförhöjning, som
vid nämnda riksdag blifvit beviljad, undfinge hela beloppet i årlig pension, men
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
att för dem, som åtnjöte mera än 3,000 R:dr, pensionen utginge med åttatio procent
eller fyra femtedelar af totalsumman, dock så, att de, som i årlig aflöning kade
öfver 3,000 R:dr, men mindre än 3.750 R:dr, icke kunde undfå pension lill högre
belopp, än 3,000 R:dr samt att i öfrigt den årliga pensionen icke i något fall finge
öfverstiga 8,000 R:dr, allt Riksmynt. Deremot bestämdes pensionerna för Landtstatstjenstemänneu
efter annan för dem mindre fördelaktig grund. Desse tjenstemän
åtnjuta i aflöningsförmåner:
Landskamererarne i alla län, utom Gotlands, Jemtlands,
Westerbottens
och
^bottens
—
i berörda 4 län
3,500
—
Landträntmästarne i alla län, utom ofvannämnda fyra .
3,000
—
i sagde fyra län
2,500
—
Länsnotarier
750
—
Länsbokhållare
1,000
—
Landskanslister
500
—
Landskontorister
500
—
Vaktmästare i Stockholms län
450
—
i de öfriga länen
400
—
Kronofogdar
2,500
—
Häradsskrifvare
2,000
—
och Länsmän
700
—
hvarförutom sistnämnda tre klasser tjenstemän, i den mån de icke vore i åtnjutande
af boställen, tillädes hyresersättningar till de belopp, som här ofvan äro omförmälda.
För Landssekreterarne, hvilkas löne-inkomster utgöras af expeditionslösen,
fastställdes icke någon normal-lön, utan särskilda fyllnadsbelopp tillerkändes
en del af dem för jemnande af deras löner till vissa tusen- eller hundratal
Riksdaler.
”För Landtstatstjenstemäns uppförande på indragningsstat bestämdes pen
-
sionsbeloppen sålunda:
Landssekreterare och Landskamererare R:dr 3,000: —
Landträntmästare och Kronofogdar  „ 2,000: —
Häradsskrifvare  „ 1,500: —
Länsbokhållare  „ 800: —
Länsmän  „ 500: —
Något särskildt stadgande meddelades icke om pensioneringen för Länsnotarien
Landskanslister, Landskontorister och Yaktbetjente. Det torde deröre få antagas
att, vid frågor om deras uppförande å indragningsstat, hvilket, hvad angår de
uppgifna tjenstemännen, ytterst sällan kan ifrågakomma, enär de i allmänhet i
yngre år från dessa tjenster till andra befordras, de allmänna grunderna för pensionering
å indragningsstaten skola följas.
”Den omständighet att i en del af förenämnda Landtstatstjcnstemän aflöningar
jemväl ingå mindre belopp af extra inkomster, såsom provisioner m. m.,
torde icke innefatta tillräcklig anledning för pensionernas bestämmande till lägre
belopp, i förhållande till aflöningen, än som för andre civile tjenstemän äro fastställda.
Genom den nuvarande betydliga förlust i inkomster, som drabbar en Laudtstatstjensteman
vid afskedstagande^ tvingas han, till föga fromma för det allmäna,
att i det längsta qvarstanna på sin plats, äfven sedan håg och krafter till tjenstepligternas
uppfyllande börjat svika. För att åt desse tjenstemän bereda den förbättring
i detta hänseende, som billighet och rättvisa kräfva, och då tilläfventyrs
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Nio 76.
15
on allmänare reglering af pensionsförhållandena icke under innevarande riksdag
kan medhinnas, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå
Rikets Ständer, att pensionerna på indragningsstat för samtlige nu ifrågavarande
Landtstatstjenstemän måtte bestämmas efter de allmänna grunder, som för
öfrige civile embets- och tjenstemän vinna tillämpning, samt att dervid må såsom
lön beräknas totalsumman af de särskilda slag af inkomster, med undantag af
hyresersättningar, som, enligt stat, tillkomma ifrågavarande tjenstemän, dervid
Landssekreterare torde böra tilläggas enahanda pcnsionsrätt med Landskamererare,
äfvensom Landskamererare och Landträntmästare i de fyra län, som hafva lägre
löneförmåner, torde, äfven om ifrågasatt löneförhöjning för dem icke kan hos
Rikets Ständer föreslås förr än framdeles i sammanhang med en sådan reglering,
hvarigenom desse tjenstemäns löner inom samma grad göras lika, utan ali beräkning
af extra inkomster, — destoheldre böra tillerkännas lika pensionsrätt med
öfrige Landskamererare och Landträntmästare, som det förhållande, hvilket föranledt
nedsättning i lönerna, nemligen förmodade mindre göromål i dessa fyra län
än i öfrige, icke har tillämplighet på tjensteinnehafvarne, sedan de afgått från
sina befattningar och dervid måst lemna de särskilda extra inkomster, såsom
expeditionslösen m. m., hvilka icke ingå bland de i aflöningen inräknade;
samt lefnadskostnaden för dem icke kan anses ringare, än för deras afskedade
embetslikar.
”Såsom ett vilkor för tillgodonjutandet af de nu föreslagna högre pensionerna
vågar jag i underdånighet föreslå hvad som, enligt mitt förmenande, borde gälla
vid pensionering äfven af andre civile tjenstemän, så högre som lägre, nemligen
att den, som af sådan pension vill komma i åtnjutande, skall, der han i öfrigt
fullgjort hvad som för uppförande på indragningsstat enligt gällande författningar
erfordras, vara pligtig att i allmänhet vid fyllda 70 år, eller efter uppnådda 65
år, om han af sjuklighet hindras att tjensten utöfva, på indragningsstaten öfvergå,
derest icke Eders Kongl. Majit, på grund af särskild derom gjord framställning,
skulle finna för godt att annorlunda förordna.”
Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde uti hvad Departementets-chefen
sålunda anfört och hemställt, hvilket jemväl af Kongl. Majit till alla delar i
nåder gillades.
Deruppå anmälde Departements-chefen i underdånighet följande mod förevarande
fråga sammanhang egande ärenden:
l:o.
Särskilda till Kongl, Majit ingifna underdåniga ansökningar af Landssekrete- Om förläitrararne
och Landskamererarne i Södermanlands län C. E. Marenius och B. J. S. Lager- deaflönings
bjelke,
i Wester-Norrlands län O. W. Rydvall och J. W. Langelius, i Göteborgs /Tr
oel)
Bohus län H. Westin och C. U. Tillii, samt i Gotlands län J. Hambraeus miner för
och J. Gardell, Landskamereraren i Hallands län C. G. Lindgren, Landssekreteraren Länsstyrcli
Malmöhus län C. Hane, Landskamereraren i samma län C. F. Isberg samt »ernat tjemtcLänsbokållaren
dersammastädes R. F. Sjölin, hvaruti följande underdåniga fram- man'
ställningar blifvit gjorde:
af Landssekreteraren och Landskamereraren i Gotlands län: att aflöningen
för Landskamererarne i detta samt Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län
måtte från nuvarande belopp, 3,500 Ridr, förhöjas till 4,000 Ridr, som öfrige
Landskamrerare innehafva;
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
af Landssekreterarne och Landskamererare i Södermanlands och Gotlands
län: att Länsnotariernas aflöning från nuvarande belopp, 750 R:dr, måtte ökas, på
sätt från det förra länet föreslagits, till 1,000 R:dr och, enligt förslaget från det
sednare länet, till 1,500 R:dr årligen;
af Landssekreteraren och Landskamereraren i Gotlands län samt Länsbokhållaren
i Malmöhus län: att aflöningen för Länsbokhållarne måtte från nuvarande
belopp, 1,000 R:dr, förhöjas, såsom de förre begärt, till 1,500 R:dr och, enligt
den sistnämndes ansökning, till 2,000 R:dr i de större och 1,600 R:dr i de
mindre länen;
af Landssekreterarne och Landskamererarne i Södermanlands, Wester
Norrlands,
Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län: att anslag måtte beredas
för anställande af en andre Landskanslist och en andre Landskontorist, och af
Landskamereraren i Hallands län: örn anslag till aflönande af en andre Landskontorist
i hvarje län;
af Landssekreterarne och Landskamererarne i Wester-Norrlands, Göte
borgs
och Bohus samt Malmöhus län: att lönerna såväl för de redan varande
Landskanslist- och Landskontorist-tjenalemu, utgörande 500 R:dr, sorn för de föreslagna
nya befattningarne, blefve fastställda till 1,000 R:dr, hvilket belopp äfven
tillstyrkts af Landskamereraren i Hallands län för begge Landskontoristbefattningarne;
af Landssekreteraren och Landskamereraren i Södermanlands län: att
nämnda löner bestämdes till 600 R:dr för de redan varande och 400 R:dr för de
nya ifrågavarande befattningarne; och af Landssekreteraren och Landskamereraren
i Gotlands län: att nu å stat uppförda kanslist- och kontorist-löner ökades
till 1,000 R:dr hvardera;
af Landssekreterarne och Landskamererarne i Södermanlands, Wester
Norrlands,
Göteborgs- och Bohus samt Malmöhus län, äfvensom Landskamereraren
i Hallands län: att, i likhet med hvad för rikets Kollegier och flera andra
embetsverk vore medgifvet, medel måtte anslås till bestridande af Landskansliets
och Landskontorets utgifter för skrifmaterialier, för embetsrummens skurning och
renhållning samt för upplysande af sessionsrummet vid der förefallande sammanträden,
af vaktrummet och af embetslokalens förstugor och trappor, emot skyldighet
för vederbörande att öfver dessa utgifter årligen afgifva verificerad räkning;
hvilken framställning jemväl blifvit biträdd af Landssekreteraren och Landskamereraren
i Gotlands län, i hvad angår anslag till skrifmaterialier;
af Landssekreteraren och Landskamereraren i Södermanlands län: att dem
måtte medgifvas rättighet att, för resor i tjensten, af allmänna medel åtnjuta ersättning
efter gällande resereglemente;
af Landssekreteraren och Landskamereraren i Gotlands län: att den förmån,
som ledamöter i rikets Kollegier och flera andra embetsverk egde, att under
någon kortare tid af året åtnjuta så kallad semester, äfven blefve Landssekreterare
och Landskamererare förunnad; samt
af Landssekreterarne och Landskamererarne i Wester-Norrlands, Göteborgs-
och Bohus, Malmöhus och Gotlands län, äfvensom Landskamereraren i
Hallands län: att Landtstatens samt civile embets- och tjenstemän i allmänhet
måtte undfå rättighet att, vid uppnådd 60 års ålder och efter att hafva tillbragt
omkring 35 år i Statens tjenst, komma i åtnjutande af pension.
Sedan öfver samtliga berörda ansökningar, bland hvilka den af Landssekreteraren
och Landskamereraren i Södermanlands län beledsagats af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i länet underdåniga tillstyrkande, Kongl. Maj:t genom
nådig
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
17
nådig remiss infordrat Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga utlåtande)
hade bemälda Kollegier under don 3 sisth Oktober, — med hemställan huruvida
i sistomförmälda fråga, angående förändring af nu stadgade vilkor för rätt till
pensions åtnjutande, något yttrande från Kollegiernas sida kunde erfordras, enär,
för afgifvande ai underdånigt förslag till ordnande af pensionsväsendet i allmänhet,
en särskild kommitté vore tillsatt, till hvilkens handläggning berörda fråga,
derest Kongl. Majit så funne för godt, lämpligen borde remitteras, sig utlåtit rörande
öfrige ifrågavarande framställningar; hvarvid, beträffande först den om medgifvande
för Landssekreterare och Landskamererare att under någon kortare tid
af året åtnjuta semester, på det att desse träget sysselsatte tjenstemän måtte, i
förening med behöflig hvila från handläggning af de dagliga kuranta göromålen,
kunna odeladt få egna sin tid åt grundligare behandling af tjensterne tillhörande
vigtigare och mera genomgripande frågor samt en nödvändig förkofran i egna
studier, Kollegierna anfört, att det ingalunda kunde förnekas, att göromålen hos
Länsstyrelserna i allmänhet vore mödosamma och magtpåliggande, samt att, i
följd deraf, någon ledighet för de tjenstemän, på hvilka arbetet och ansvaret hufvudsakligen
hvilade, under en kortare tid af året kunde vara väl behöflig; men att
tillfälle till sådan ledighet redan funnes medgifvet genom bestämmelsen i instruktionen
för Landsböfdingarne och de vid Länsstyrelserna anställde tjenstemän, att
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande, när omständigheter och behof det påkalla, ega
bevilja Landssekreterare och Landskamererare tjenstledighet under högst en månads
tid, och då, i den händelse att, såsom sökandena föreslagit, det skulle blifva
ett åliggande för Länsnotarien och Länsbokhållaren att under ifrågaställde semester
bestrida Landssekreterare- och Landskamereraregöromålen, härvid likväl,
utom den omständighet att bemäldo tjenstemän tilläfventyrs icke alltid vore de
lämpligaste att sagde göromål öfvertaga, förekomme, att ett dylikt vikariat icke
gerna kunde Länsnotarien och Länsbokhållaren åläggas utan särskild ersättning,
hvilken, enär genom semesterns medgifvande Landssekreteraren och Landskamereraren
måste anses vara derifrån befriade, skulle komma att drabba Statsverket,
som sålunda finge härför vidkännas icke obetydliga utgifter, funne Kollegierna,
under sådana förhållanden och i betraktande jemväl deraf, att förevarande anspråk
blifvit väckt ensamt af Landssekreteraren och Landskamereraren i ett af de mindre
länen, skäl icke förekomma att å framställningen tillstyrka nådigt bifall.
Angående åter Landssekreterarens och Landskamererarens i Södermanlands
län anhållan om rättighet till skjuts- och traktaments-ersättning för resor i tjensten,
ansågo Kollegierna, att som uti en förut väckt fråga om kostnadsersättning till
militäre, civile och och ecklesiatike tjenstemän i allmänhet för resor i tjensteärenden,
Krigs- och Kammar-kollegierna samt förvaltningen af sjöärendena under
den 26 Maj 1860 afgifvit underdånigt utlåtande och denna fråga ännu vore på
pröfning beroende, vidare yttrande icke vore erforderligt, än att Kollegierna åberopade
hvad berörda utlåtande i ämnet innehölle.
Hvad derefter beträffade den af de fleste sökandena framställda begäran,
att kostnaderna vid Länsstyrelserne för skrifmaterialier samt embetsrummens och
dit ledande trappors renhållning och erforderliga belysning med ljus måtte af allmänna
medel bestridas, funne Kollegierna mindre lämpligt och Staten icke heller
värdigt, att tjenstemännen sjelfve skola vidkännas dylika utgifter, utan ansågo
dem billigtvis böra vara derifrån befriade, såsom förhållandet är inom Rikets Kollegier
med flera embetsverk; och, ehuru förmånen af en slik befrielse härigenom
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Häft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
äfven skulle tillgodokomma sådane tjenstemän vid Landt-staten, hvilka redan åtnjuta
betydliga inkomster, såsom Lands-sekreterarne i ett och annat län, trodde
Kollegierna dock något undantag i berörda hänseende icke böra för dem ega rum,
helst, hvad Lands-sekreterarne beträffar, Statens utgift för ifrågavarande ändamål
blefve jemförelsevis ringa, i anseende dertill att för största delen af desse tjenstemäns
expeditioner stämpelpapper begagnades; hemställande derföre Kollegierna, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande slags kostnader vid
Länsstyrelserna finge af det å Riks-Statens Sjette Hufvudtitel uppförda förslagsanslag
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. godtgöras, emot skyldighet för
vederbörande att för dessa utgifter i behörig ordning afgifva årlig redovisning.
Yidkommande frågan om löntillökning för Landskamerer arne i Gottlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län till samma belopp som öfrige
Landskamererare uppbära, till stöd hvarför blifvit anfördt, att den större eller
mindre folkmängden i de olika länen väl i någon mån verkade på myckenheten
af göromål, men att i allmänhet vid alla Landskontor förekomme enahanda arbeten
med samma slags räkenskaper och utslagsmål, hvarföre det förhållande, att i
det ena länet räkenskaperne upptogo lägre belopp och utslagen uppginge till
ringare antal är? i det andra, destomindre syntes böra hafva till följd afiöningens
nedsättande för tjenstemännen i det förra, som desse icke komme i åtnjutande af
den ökade provision, hvilken i en ort med talrikare befolkning räkenskapsföringen
öfver stämpelpapper, bränvinstillverkningsafgifter, tidningsstämplings- och andra
medel medförde, — hade Kammar-kollegium och Stats-kontoret, i motsats till sökandena,
yttrat den mening, att i de fölkrikare länen göromålen vid Läns-styrelserna
voro vida besvärligare, än i de län, som hade en jemförelsevis ringa folkmängd,
hvilket måste vara en naturlig följd af fögderiernas större antal i de förra
länen samt den häraf föranledda tillökning i skriftvexling och kontroller, m. m.,
och derförutom anmärkt, att uti aflöningsstatcrne för alla Länsstyrelsernas tjenstemän
provisioner och andra extra inkomster blifvit inberäknade uti lönerna och
således, i förhållande till sin storlek, verkat till minskning af de kontanta lönebeloppen;
och ansåge Kollegierne sig derföre sakna skäl att å den gjorda framställningen
tillstyrka bifall.
I afseende å den väckta frågan om lönförhöjning för Läns-notarierne, och
de såsom skäl dertill uppgifna omständigheter, dels att desse tjenstemän syntes
vara förtjente af lika aflöning som Länsbokhållarne, med hvilkas åligganden
Länsnotariernes vore fullt jemförlige, och dels att, i anseende till den betydliga
tillökningen i göromål vid Läns-styrelserne, tjenstemännen derstädes måste åt
desse egna ett mera odeladt arbete, hade Kollegierna erinrat, att, utom den för
samtlige Länsnotarierne på stat uppförda aflöning af 750 R:dr hvardera, de vore
berättigade att undfå någon andel i den Lands-sekreterarne tillfallande expeditionslösen,
hvilken andel, derest öfverenskommelse dem emellan icke kunde träffas,
borde af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till beloppet bestämmas, och att
äfven om, i enlighet med hvad förhållandet uppgifvits våra inom Södermanlands
län, Lands-sekreteraren 'i ett eller annat län skulle ega så knappa inkomster, att
han billigtvis icke kunde åläggas deraf afstå något till Läns-notarien, skäl dock
icke syntes vara för handen att partielt för Länsnotarierne i dessa län medgifva
förhöjning af lönen, lika litet som att i allmänhet öka densamma till enahanda
belopp, som Länsbokhållarne innehafva, helst Länsnotarierne lättare än deras vederlikar
å kontorssidan vore i tillfälle att bereda sig biinkomster och jemväl hade
lättare utsigten än desse till vinnande af befordran till indrägtigare platser.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 76.
19
Hvad sedermera angick frågan om löneförhöjning för Länsbokhållarne hade
Kollogierne anfört, att de desse tjenstemän, enligt gällande instruktion, tillhörande
göromål, i förening med åliggandet att, vid Landskamererarens förfall och då ej
annorlunda förordnas, förrätta dennes tjenst, syntes vara af den vigt och fordra
den sjelfständiga verksamhet, att ifrågavarande tjenstemän utan tvifvel egde billiga
anspråk på någon förhöjning i den aflöning, som dem nu bestås; och då de,
i afseende på göromålens beskaffenhet, snarare vore jemförliga med andra gradens
tjenstemän i Kollegierna, hvilkas aflöning i allmänhet utgjorde 2,200 R:dr, än
första gradens, som hade lika lön med Länsbokhållarne, ansåge Kollegierna de
sistnämndas aflöning skäligen böra ökas åtminstone till 1500 R:dr, och hemställde
för den skull, om icke nådig Proposition borde till Rikets Ständer aflåtas om beviljande
af de för ändamålet erforderliga medel, utgörande, efter 500 R:dr för
hvarje Länsbokhållare inom rikets 24 län, en summa af 12,000 R:dr.
Slutligen och i afseende å de fleste sökandenas anhållan dels om uppförande
å stat af en andre Landskanslist och en andre Landskontorist, dels om förhöjning
af de löner, som för detta slags beställningar nu å stat bestodes, hade såsom
skäl för framställningarne härutinnan hufvudsakligen blifvit anfördt, att, i
anseende till de ständigt vexande göromålen vid Länsstyrelserna, det icke vore
möjligt för den å stat uppförda Landskanslisten och Landskontoristen att ensamme
medhinna alla dessa tjenstebefattningar tillhörande åligganden, utan att
afdelningscheferna, för ärendenas jemna och oafbrutna gång, varit nödsakade
att på egon bekostnad antaga flera extra biträden; att det emellertid icke kunde
anses billigt att nämnde chefer skulle aflöna tjenstemän för verkställande af sådana
göromål, hvarmed de sjelfva icke hade att taga omedelbar befattning; att
dessa göromål likväl vore af den vigtiga och ansvarsfulla beskaffenhet, att de icke
kunde anförtros någon annan än den, som egde erforderlig skicklighet och gjort
sig känd för pålitlighet, samt att, hvad lönebeloppen anginge, ifrågavarande af sitt
arbete fullt sysselsatte tjenstemän syntes vara förtjente af samma aflöning, som
de med dem jemförlige ordinarie tjenstemän i öfriga civila embetsverk innehade.
Ehuru ostridigt vore, att inom åtskilliga län mängden af Länsstyrelsernas göromål
fordrade flera tjenstebiträden åt Landssekreteraren och Landskamereraren,
än som i stat bestås, likväl och då för handläggningen af så beskaffade göromål,
som icke stodo i oskiljaktigt samband med utöfningen af Landssekreterarens och
Landskamererarens befattningar, utan mera uteslutande afsåge Statens tjenst, antalet
af de nu å stat uppförda Landskanslist- och Landskontorist-beställniugar
kunde anses vara i allmänhet tillräckligt, och det syntes böra hädanefter, såsom
hittills, åligga Landssekreterarne och Landskamererarne att, lika med flere andre
Statens tjenstemän, såsom Häradshöfdingar, Kronofogdar och Häradsskrifvare
m. fl., sjelfve aflöna de biträden, som för deras göromåls bestridande erfordrades,
funne Kollegierna icke skäl att understödja sökandenas i berörda hänseende
gjorda anhållan. Hvad åter anginge den sökta löneförhöjningen för ifrågavarande
slags tjenstemän, så förekomme härvid, att aflöningen för dem vid löneregleringen
upptagits till ett jemförelsevis ringa belopp, af skäl, dels att desse tjenstemän
vore på de flesta ställen nära nog sjelfskrifne ombud för orternas invånare vid
Länsstyrelserne och äfven i högre instanser samt kunde deraf hemta åtskilliga
bi-inkomster, dels att de i allmänhet blott en kortare tid vid sina tjenster qvarstode,
innan de till mera indrägtiga platser befordrades, och på enahanda skäl ansåge
Kollegierna sig icke heller nu böra sökandenas anhållan i denna del förorda;
hvadan Kollegierna i underdånighet hemställde, att ansökningen såväl i fråga om
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
tillökning i antalet af meranämnde tjenstemän, som rörande förhöjning af deras
löner icke mätte bifallas.
2:o.
Om. förbät- Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Blekinge län underdåniga skrifvelse af
träde isnevii- den 11 Augusti sist! år, deruti öfverlemnats en af Kronofogden och Häradsskriftwfögdar
och ^aren i Bräkne och Listers häraders fögderi J. J Hartelius och L. W. Strömhäradsskrif-
berg samt Kronofogden och Häradsskrifvaren i Östra och Medelstads häraders
vare i lamt. fögderi C. Gr. Hasselqvist och C. O. Bergqvist till Kongl. Maj:t ställd skrift, hvari
de, jemte anmärkning, att uti Länsstaten provisioner och uppbördsprocenter blifvit
från de vid sednaste lönereglering för kronofogdar och häradskrifvare fastställde
löner afdragna med belopp, som vida öfverstego hvad berörda extra inkomster
i verkligheten utgjorde, likasom, beträffande särskildt kronofogdarne, afkastningen
af deras boställen från lönerna afräknats, utan att i stället hyresersättning
blifvit desse tjenstemän tillagd, i underdånighet anfört, att göromålen vid
nämnde Kronofogde- och Häradsskrifvare-beställningar vore så många och vidlyftiga,
att desamma icke kunde af tjensternas innehafvare medhinnas utan biträde
af två skrifvare, och att, om utgifterne för dessas underhåll och aflöning, hvilken
kunde beräknas till minst 1000 R:dr årligen, lades till kostnaderna för tjensteresor
och skrifmaterialier, hvarför någon ersättning ej heller erhölles, det återstående
af sjelfva lönen, äfven om denna antoges uppgå till det i Staten uppförda
belopp, utgjorde ett så ringa öfverskott, att tjenstemannen med familj ingalunda
kunde deraf hafva en nödtorftig bergning, samt derföre i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t, med afseende å ofvan antydda förhållanden, täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition derom, att sökandena, jemte de fastställda lönerne,
finge af allmänna medel tillgodonjuta arfvodesersättning för två skrifvarebiträden
med 1000 R:dr och särskild godtgörelse för tjensteresor och skrifmaterialier
med 350 lt:dr årligen, äfvensom att provisioner och uppbördsprocenter icke
skulle inberäknas i lönerna utan särskildt tillkomma sökandena såsom en skälig
ersättning för ökade göromål; varande af Kongl. Majrts Befallningshafvande i underdånighet
tillstyrkt, att den äskade arfvodesersättningen måtte sökandena beviljas
och att ofvan uppgifne extra inkomster icke komme att i beräkningen af
deras löner ingå, hvarförutom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i afseende å den
jemväl begärda ersättningen för resor i tjensteärenden, åberopat sitt, i förut väckt
fråga om utvidgad rätt för civile tjenstemän till dylik godtgörelse, den 29 Nov.
1859 afgifna underdåniga utlåtande, innefattande hemställan att ifrågavarande
tjenstemän måtte för deri uppräknade tjensteresor undfå skjuts- och traktamentsersättning.
Genom nådig remiss anbefallde att häröfver afgifva underdånigt utlåtande,
hafva Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti skrifvelse den 3 sistlidne Oktober,
först beträffande den sökta rättigheten till godtgörelse för resor i tjensteärenden, åberopat
det af vederbörande Kollegier i nyssomförmälda allmänna fråga den 26 Maj 1860
afgifna yttrande, samt vidare anfort att, hvad anginge sökandenas framställning om
anslag till ersättning för underhåll och aflöning af två skrifvarebiträden, Kollegierna,
vid det förhållande att kronofogdars och häradsskrifvares aflöning, efter enahanda
grunder, blifvit bestämd lika öfver hela riket, utan att fråga om förändring härutinnan
från annat län än Blekinge blifvit väckt, ansäge sig sakna anledning att partielt för
detta län tillstyrka ett undantag från den allmänna löneregleringen, helst bevil
-
Kongl. Maj:ts Såd. Proposition N:o 76.
21
jandet af en sådan förmån som den ifrågavarande sannolikt skulle framkalla enahanda
anspråk från de öfriga länen, hvarigenom ökade utgifter till ansenliga belopp
komme att drabba Statsverket; att i afseende vidare å sökandenas anhållan,
att deras utgifter för erforderliga skrifmaterialier måtte af allmänna medel bekostas,
Kollegierna för sin del funne, att, ehuru en slik fördel vöre Rikets Kollegier
med flera embetsverk medgifven, och af Kollegierna uti särskildt underdånigt utlåtande
äfven blifvit tillstyrkt för Länsstyrelserna, det likväl vore mindre lämpligt
att utsträcka denna förmån jemväl till nu ifrågavarande mera fristående tjenstemän,
helst svårighet mötte för iakttagande af de härvid nödiga kontroller, och,
derest nämnda förmån sökandena beviljades, densamma rättvisligen äfven borde
medgifvas öfrige Kronofogdar och Häradskrifvare samt, med lika skäl, rikets alla
länsmän, till betydlig kostnad för Staten; samt att, vidkommande slutligen sökandenas
begäran, att provisioner och uppbördsprocenter icke måtte i lönerne
inbegripas, Kollegierna, enär, enligt de fastställda allmänna grunderna för Landsstatens
lönereglering, extra inkomster skolat ingå i beräkningen af hvarje tjenstemans
löneförmåner, och nu sökta förändring i detta beräkningssätt icke blifvit
ifrågasatt af tjenstemännen i något annat län, samt densamma, om den bifölles,
billigtvis borde utsträckas till samtlige öfrige Landtstatens tjenstemän, i hvilkas
löneförmåner extra inkomster vore inberäknade, och sålunda skulle erfordra en
högst betydlig förhöjning af nuvarande anslag för Landtstaten, ansåge sig böra
hemställa, att förevarande anhållan icke måtte af Kongl. Majit bifallas.
Beträffande den af Kammar-kollegium och Stats-kontoret förordade lönetillökning
för samtlige Läusbokhållarne, så, enär definitiv lönereglering för Landtstaten
för närvarande icke kunde komma till stånd, och Länsbokhållare-tjensterne
i allmänhet innehades af yngre personer, hvilka egde utsigt att, efter icke särdeles
lång tjenstgöring, vinna befordran till indrägtigare tjenster, ansåg Stats-Rådet
sig icke böra till framställningen i denna dol nu tillstyrka nådigt bifall.
Hvad åter angick öfriga i ofvan anförda underdåniga ansökningar gjorda
framställningar, ansåg Stats-Rådet, med afseende å hvad Kammar-kollegium och
Stats-kontoret. hufvudsakligen anfört, och under åberopande af hvad Stats-Rådet,
på sätt iörberördt är, angående vissa frågor yttrat, samma framställningar för närvarande
icke böra i vidsträcktare mån vinna nådigt afseende, än att Kongl. Majit
måtte af Rikets Ständer äska medgifvande, att af Sjette Hufvudtitelns förslagsanslag
till skrifmaterialier och expenser finge anordnas godtgörelse för erforderliga
kostnader till tryckning af sådana längder, räkenskaps-blanketter och andra
formulär, tabeller m. m., som Kongl. Majits Befallningshafvande, hvar inom sitt
län, till vinnande af tidsbesparing och enhet i uppställning, ej mindre vid Länsstyrelsen
än hos Landt-statstjenstemännen inom länet kunde fiuua med förut
meddelade föreskrifter öfverensstämmande eller eljest tjenlige att till begagnande
anbefalla eller medgifva.
3:o.
Kongl. Maj:ts Befallning shajvandes i Calmar län underdåniga skrifvelse af deny^^’””,*^
28 Februari 1859, hvaruti, sedan de sex härader, som bilda de båda mellersta ning i länet.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
fögderierna å fasta landet af nämnda län, nemligen dels Tunaläns, Sevedes och
Aspelands, dels Handbörds, Stranda och Norra Möre, och hvilka till år 1858 utgjort
två domsagor, under berörda år blifvit fördelade i tre sådana, innefattande:
den ena Tunaläns och Sevedes, den andra Aspelands och Handbörds samt den
tredje Stranda och Norra Möre härader, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjort
underdånig framställning om förändring af de bägge fögderiernas indelning till
öfverenssämmelse med nu varande domsagefördelningen, och att erforderliga anslag
måtte anvisas till lön, jemte ersättning för boställe, åt Kronofogden och Häradsskrifvaren
i det fögderi, som kunde komma att nybildas, till stöd för hvilken
framställning Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hufvudsakligen anfört: att Aspelands
och Handbörds härader, som i följd af den skedda förändringen numera utgjorde
en domsaga, dock ännu tillhörde två särskilda fögderier, af hvilka hvartdera
vore fördeladt emellan två olika domsagor, så att af fögderiets tre härader
två utgöra en domsaga och det tredje häradet en del af en annan, att af denna
skiljaktighet emellan den judiciela och den administrativa indelningen flera olägenheter
måste uppstå, hvaribland, hvad Kronofogdarne beträffade, don omständighet
förtjenade anmärkas, att vid Härads-Rätterne icke sällan förekomme mål
och ärenden af den beskaffenhet, att Kronofogden borde, för att uppfylla sin tjenstepligt,
vara der personligen tillstädes, hvilket åliggande det dock ofta blefve
svårt och stundom omöjligt för Kronofogden att behörigen fullgöra, när fögderiet
bestode af två eller flera härader, tillhörande olika domsagor, helst det lätteligen
kunde inträffa, att häradsting samtidigt hölles å särskilda tingsställen inom fögderiet
eller att å samma tid, men inom olika härader, förekomme sådana egodelningsrätts-sammanträaen
eller häradssyner, dervid Kronogden borde närvara; att begge
nuvarande fögderierna redan vore öfver höfvan vidsträckta och folkrika, utgörande:
Tunaläns, Sevedes och Aspelands häraders fögderi en areal af 638,841 tunnland
med en folkmängd af 41,228 personer, och Hand börds, Stranda och Norra Möre
häraders fögderi en areal af 546,220 tunnland, med en folkmängd af 42,202 personer,
hvadan äfven med hänsigt härtill cn förändrad reglering af dessa fögderier
vore nödig; att, om desamma på nu föreslaget sätt ombildades till tre fögderier,
hvartdera af dessa skulle komma att omfatta:
eller så stor areal och så betydlig folkmängd, som skäligen kunde anses böra på
ett fögderi högst belöpa, så vida Kronofogden skulle kunna medhinna att behörigen
fullgöra sina mångfaldiga tjensteåligganden; att inom de inuti landet belägna
Aspelands och Handbörds härader folkmängden förr varit ganska ringa i förhållande
till arealvidden, men under de sednare femtio åren, i följd af betydliga nyodlingar,
ökats i en särdeles stark progression eller med nära 50 procent; samt
att dessutom lokala omständigheter förekomme, som försvårade tjenstgöringen för
Kronofogdarne uti de två ifrågavarande fögderierna, enär vid kusten funnes, utom
åtskilliga mycket besökta lastageplatsen flera köpingar med betydlig folkmängd
och rörelse, der Kronofogdarne måste med mycket besvär öfvervaka polisen och
ordningen, samt inom Aspelands härad låge Calmar regementes mötes- och vapenöfningsplats,
Hultsfredsslätt,, hvaraf, synnerligast under mötestiderna, för dervarande
Kronofogde förorsakades en mängd resor och göromål.
Tunnland. Innevånare.
Tunaläns och Sevedes .
Aspelands och Handbörds
Stranda och Norra Möre
. 404,400 med 26,717.
. 488,296 „ 30,606.
. 292,365 „ 26,107,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
23
Uti häröfver den 18 November 1859 afgifvet underdånigt utlåtande, hafva
Kammar-Kollegium och Stats-kontoret, under medgifvande af de flera olägenheter,
som vore förknippade med skiljaktigheten mellan den administrativa och judiciella
indelningen af Calmar län, i underdånighet yttrat, att visserligen inom mångå andra
af rikets län det förhållande inträffade , att fögderier och domsagor icke omfattade
samma område, samt att i följd deraf ett och annat fögderi tillhörde särskilda
jurisdiktioner, och att, vid detta förhållande, det vöre önskvärdt att, för
åvägabringande af enhet i berörda hänseende, en ny allmän reglering af fögderierna
till öfverensstämmelse med domsageindelningen kunde komma till stånd, men
att, enär sådant ej för närvarande torde låta sig verkställas, något hinder icke
syntes böra möta för en förutgående dylik reglering inom Calmar län, derest för
öfrigt giltiga skäl för en sådan vore för handon; hvadan ock i betraktande af
fördelarne utaf förut omförmälda likhet i den administrativa och judiciela indelningen,
samt då folkmängden uti de ifrågavarande fögderierna under sista femtio
åren i hög grad ökats och syntes fortfarande vara i stark tillvext, samt tjenstgöringen
för de begge Kronofogdorne betydligen försvårades genom lokala omständigheter,
Kollegierna ansåge sig ega skäl förorda nådigt bifall till Kongl. Majtts
Befallningshafvandes förslag till ny reglering af samma fögderier, och att nådig
Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om anvisande af nya löneanslag för
en Kronofogde och en Häradskrifvare till likhet med hvad sädano tjenstemän efter
den nya staten åtnjuta, samt dessutom, i anseende dertill att, såsom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande jemväl upplyst, hvarken för den ene eller andre något
bohemman för närvarande funnes att tillgå, en årlig hyresersättning för hvardera
af 300 R:dr Runt.
Sedan de uti meranämnde fögderier nu anställde Kronofogdar och Häradsskrifvare
lomnats tillfälle att i ämnet sig yttra, hade dessa samtlige, på de skäl
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, tillstyrkt bifall till den föreslagna förändrade
regleringen, Kronofogdarne med förklarande, att, ehuru genom fögderiernas
ifrågasatta förminskning jemväl en del sportler för dem komme att minskas,
denna förlust likväl ansåges fullkomligt ersatt genom den minskning af göromål,
resor och besvär, som af regleringen blefve en följd, hvadan de för nämnde
sportelförlust icke gjorde anspråk på någon ersättning; hvaremot Häradsskrifvarne
anhåilit om skälig godtgörelse för dem frångående andel af de uti deras löneanslag
inberäknade sportler, hvilken uppskattats af Häradsskrifvaren i Tunaläns,
Sevedes och Aspelands fögderi till 215 R:dr R:mt, motsvarande tredjedelen af 615
R:dr, som nu gällande provisoriska lönereglering upptager såsom hans extra löneinkomster,
samt af Häradsskrifvaren i det andra fögderiet till 246 R:dr 40 öre,
eller två femtedelar af do uti nämnda reglering för honom till ett belopp af 616
R:dr upptagne extra inkomster; hvarefter, uti ytterligare underdånigt Memorial af
den 26 Mars 1860, Landshöfdinge-embetet, som förklarat sig icke hafva något att
erinra mot dessa af Häradsskrifvarne uppgifna beräkningsgrunder, slutligen hemställt,
huruvida, i händelse Kongl. Maj:t skulle anse fögderideluingen icke kunna
bringas till verkställighet utan en, sportelförminskningen motsvarande årlig godtgörelse
till de begge nuvarande Häradsskrifvarne under deras tjenstetid, det härtill
erforderliga lönefyllnadsanslaget af tillsammans 461 R:dr 40 öre kunde anses
vara af den betydenhet, att hinder derigenom borde uppstå emot en, för en stor
och folkrik landsort i högsta grad vigtig reglering, hvilkens både ändamålsenlighet
och behöflighet alla vederbörande erkänt och vitsordat.
24
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 76.
Stats-Rådet, som ansåg de omständigheter, hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anfört, utgöra giltiga skäl för en förändrad reglering af de nu ifrågavarande
två fögderierna, tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Rikets Ständer, att, för tillvägabringande af en sådan reglering, på sätt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande hemställt, anvisa dels nya löneanslag för en Kronofogde
och en Häradsskrifvare i Calmar län med 2,500 R:dr för den förre och 2,000 R:dr
för den sednare, dels ock såsom hyresersättning åt hvardera enahanda belopp,
som bestås andre Kronofogdar och Häradsskrifvare, hvilka äro i saknad af boställen;
samt att Kongl. Maj:t derjemte täcktes förklara, att af den nya Häradsskrifvarelönen
komme att afdragas och till Häradsskrifvarne i de nuvarande två fögderierne
utgå, såsom ersättning för den förlust af extra inkomster, de i följd af
den förändrade fögderiregleringen uppgifvit sig komma att vidkännas, ofvanberörda
belopp, tillsammans utgörande 461 R:dr 40 öre, emot det att i staten för
blifvande Häradsskrifvare i nya fögderiet en motsvarande summa såsom extra inkomster
upptoges.
4:o.
Omförändrad Kongl. Maj:ts Befallning skafvandes i Gefleborgs län underdåniga skrifvelse
fögdmindel- af den 22 Augusti 1859, hvaruti, med anledning af gjorda framställningar
ning i länet. af Kronofogden och t. f. Häradsskrifvaren i Helsinglands norra fögderi, Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvande hemställt om förändrad indelning af länets nuvarande
tre fögderier, meddelst inrättande af två nya sådana, och dervid hufvudsakligen
anfört: att fögderiernas nuvarande områden vore alltför vidsträckta,
för att vederbörande Kronofogdar och Häradsskrifvare skulle kunna medhinna
att, äfven med stora ansträngningar, behörigen sköta sina befattningar; att
då, vid jemförelse med angränsande Stora Kopparbergs och Upsala län, det
förra hade 7 fögderier med en befolkning af omkring 22,000 personer på hvarje
fögderi, och det sednare länet 6 fögderier med endast 13,500 invånare inom hvarje,
belöpte på hvartdera af Gefleborgs läns tre fögderier mer än 37,000 invånare, hvartill
komme, att desse vore spridda på ett område, i medeltal, af omkring 57 qvadratmil,
medan hvarje fögderi inom Upsala län omfattade blott ungefär 8 qvadratmil;
att berörda förhållande äfven för ortens befolkning medförde väsendtliga
olägenheter, enär långa resor måste företagas för att träffa tjenstemännen; att en
stor del af dessas löneinkomster medtoges genom utgifter till resor och skrifvarebiträden,
så att de icke af tjensterne kunde hafva sin bergning; att uppbördsboken
för hvarje fögderi, utgörande omkring 300 ark, icke kunde, såsom författningarne
afsåge och i andra län medhunnes, i ett helt afslutas, utan hunne aldrig
mera än några få socknars uopbördsböcker att blifva färdiga i sender, så att, under
det de första socknarnes uppbörd påginge, större delen af de andre socknarnes
uppbördsböcker ännu vore under utarbetning, och Kongl. Majits Befallningshafvande
vanligen måste bevilja Häradsskrifvaren ledighet från kontrollen
vid uppbördsstämmorna, till utöfvande hvaraf alldeles oansvarige personer flera
gånger måst förordnas; att uppbördsförvaltningarne inom länet från läugre tider
tillbaka tillåtits, att, till beredande för dem af ökad inkomst medelst provisions
åtnjutande, i uppbördsboken intaga flera enskilda uppbördstitlar, såsom prestlöner,
fattigvårdsbidrag, skole- och orgelverksbyggnadsmedel m. m., hvilket dock försvårade
kontrollen öfver kronouppbördens ordentliga gång och redovisning; att, enligt
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
25
ligt meddelade uppgifter, för Häradsskrifvare!! i Norra Helsinglands fögderi vanligen
på, året förekomme 159 mils resor, nära 100 dagar, som måste användas för
dessa och till förrättningar utom hemmet, och 3,200 arks skrifning, äfvensom
Kronofogden måste göra ungefär lika många resor för bevistande af de förrättningar,
honom ålåge att öfvervara; att inom Södra Helsinglands fögderi förhållandet
vore enahanda, med någon ej obetydlig förökning i göromålen för Kronfogden i
och för möten, kronoskjuts och aflöning, i följd deraf, att Mo lägerplats är inom
fögderiet belägen; att i det tredje fögderiet eller Gestrikland, väl förekomme något
mindre resor, hvaremot, hvad Häradsskrifvaregöromålen auginge, den derstädes
gällande Uplands skattläggningsmethoden i betydlig mån, äfven efter skatteförenklingens
genomförande, utvidgade arbetet, enär detta fögderi erhållit större antal
räntepersedlar, än något annat fögderi i riket och räntan ej utginge lika i
proportion för helt hemman och fraktioner deraf, såsom för Helsinglanl efter en
olika, något enklare method; samt att redan år 1822 det funnits nödvändigt att
dela Helsingland i tre domsagor, till öfverensstämmelse hvarmed provinsens fördelning
i administrativt hänseende jemväl skulle vara af obestridlig nytta. På
grund häraf hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet föreslagit, att
uti Helsingland, nu bestående af två fögderier, det norra och södra, ett tredje
måtte inrättas nnder benämning af det vestra, och dertill läggas:
från nuvarande norra fögderiet:
Ljusdals socken med Ramsjö kapell med 4,696 invånare.
Färila dito „ Kårböle „ „  3,021 „
Loos dito
630 „
Ytter-Hogdals dito
1,030 9377 }nvånare;
samt från nuvarande södra fögderiet:
Jerfsö socken  5,053 invånare.
Arbrå dito  2,647 „
Undersviks dito
. 827 8|527 jnv&nare.
Summa 17,904 invånare,
hvarigenom folkmängden inskränktes för det norra fögderiet till 29,900, och för
det södra till omkring 28,800 personer; samt att provinsen Gestrikland, nu utgörande
en domsaga och ett fögderi, måtte, med bibehållen tingslagsindelning, fördelas
i två fögderier, det södra och norra, innefattande, det förra:
Hedesunda och Fernebo tingslag med  6,900 invånare,
jemte Åsunda, Thorsåkers och Ofvansjö tingslag
13,735 „
tillsammans en folkmängd af 20,635 personer,
spridda på 18A,- qvadratmil, samt det sednare:
Ugglebo och Hamrånge tingslag med 8,168 invånare,
jemte Hille och Wahlbo tingslag .
7,772 „
eller tillsammans 15,940 personer,
fördelade på 18^ qvadratmil; till följd hvaraf uppkomme behof af nya löner för
två Kronofogdar och två Häradskrifvare.
Kammar-kollegium och Stats-kontoret hafva, uti häröfver den 25 Maj 1860
afgifvet underdånigt utlåtande, erinrat, att en jemförelse uteslutande med Upsala
och Stora Kopparbergs län icke lämpligen kunde läggas till grund för bedömande
af behofvet utaf den föreslagna tillökningen af fögderiernas antal inom Gefleborgs
Bih. till R. St. Fröt. 1862 Sg 1863. 1 Sami 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
län, enär hvarje fögderi inom Upsala län både till areal och folkmängd vore minst
bland alla fögderier i riket, och fögderierna i Stora Kopparbergs län, om ock till
arealen något större, i medeltal egde mindre folkmängd, än de flesta öfriga fögderier.
Om deremot, med ledning af de vid Kongl. Majrts Befallningshafvandes
skrifvelse fogade statistiska tabeller, jemtörelseu utsträcktes till andra län, så funnes,
att i sex sådana inom hvarje fögderi i medeltal areal-innehållet väl är mindre,
men folkmängden deremot ej obetydligt större, ån den inom Gefleborgs läns
nuvarande fögderier, och att, om befintliga folkmängden inom detta län fördelades
på de fem föreslagna fögderierna, hvartdera af dessa skulle, hvad folkmängden
vidkom, i medeltal understiga fögderierna i sexton af rikets öfriga län, och både
till folkmängd och arealfögderierna i Wester-Norrlands och Westerbottens län
samt att fögderierna i Jemtlands och Norrbottens län, ehuru med något mindre
folkmängd, i areal mångdubbelt komme att öfverstiga de föreslagna i Gefleborgs
län. Hvad särskildt angick de två ifrågasatta nya fögderierna derstädes, så skulle
dessa blifva bland de minsta fögderier och i folkmängd understiga flera pastorat
i riket, samt, derest den på nådig pröfning beroende särskilda framställningen om
Ytter-Hogdals sockens förläggande från Helsingland till Herjeådalens fögderi i
Jemtlands län vunne nådigt bifall, folkmängden inom det föreslagna Westra Helsinglands
fögderi ytterligare inskränkas från 17,904 till 16,874 personer.
Beträffande åter förhållandena inom Gefleborgs län, för sig betraktade, så
förekomma i afseende å debiteringen af Kronans räntor, som utgjorde det hufvudsakliga
af Plär ads skrifvar ens göromål, att hemmansräutorna, som förut utgått
inom Gestrikland med 31 och inom Helsingland med 23 särskilda persedlar, hvilka
till största delen skolat hvar för sig efter markegång årligen uträknas och debiteras,
numera, genom nådiga Kungörelsen den 11 Maj 1855, blifvit reducerade till
endast 6 inom den förra och 5 inom den sednare provinsen, hvarigenom betydlig
lättnad i berörda göromål uppkommit; och om, detta oaktadt, uppbördsböckernas
uppgörande för Häradsskrifvaren medtoge en rymlig tid, borde sådant till ej ringa
del tillskrifvas den omständighet, att flera kommunala utskylder, som med Kronans
uppbörd icke egde gemenskap, äfven uti uppbördsboken debiterades. Kronofogdarne
egde att påräkna lättnad och understöd i sina åligganden i mån af det
större antal Kronolänsman, som till deras biträde äro förordnade, och äfven i
detta afseende vore Gefleborgs län bland de bättre lottade, enär derstädes i allmänhet
funnes en Länsman för hvarje socken, under det i de flesta län i riket
endast en Länsman vore antagen för hvart härad, oftast innefattande 6 till 8 socknar
och derutöfver, med vida större folkmängd, än som belöper på ett länsmansdistrikt
i förstnämnda län. Hvad slutligen vidkomme Kronobetjeningens embet.sresor,
så vore dessa i de angränsande nordligare länen ännu vidsträcktare och
måste medtaga betydligt mera tid, enär fögderierna i dessa län hade större utsträckning,
— derstädes funnes det största antalet kronohemman, hvaröfver Kronobetjeningen
enligt förfättniugarne hade närmaste tillsyn, — och der ännu återstode
högst betydliga, till odlingslägenheter och nyhemman dugliga kronomarken som
af Kronobetjeningen borde insynas och skattläggas, medan i Gefleborgs län, der
allmän afvittring redan hunnit afslutas, jemförelsevis få öfverloppsmarker, tjenliga
till odling, återstode för Kronans disposition. På grund af anförda förhållanden
och då icke heller borde förbises, att genom ordnandet af en förändrad Kommunalstyrelse
på landet hos allmänheten borde framkallas mera håg och intresse för
deltagande i sådana ekonomiska angelägenheter, som hittills utgjort föremål för
Kronobetjeningens handläggning, funne Kollegierna sig sakna anledning att till
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
27
styrka bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ifrågavarande underdåniga
framställning.
Sedan nuvarande Häradsskrifvaren i Norra Helsinglands fögderi, äfvensom
Kronofogden och Häradsskrifvaren i Helsinglands södra fögderi, fått tillfälle att
i ämnet sig yttra, och, på de af Kongl. M.aj:ts Befallningshafvande anförda skäl,
tillstyrkt fördelning af fögderierna inom nämnda provins, på sätt i underdånighet
föreslaget blifvit, hade Landshöfdinge-cmbetet i länet, uti skrifvelse till Departements-cliefen
af den 6 sistlidne Augusti, förnyat Kongl. Majits Befallningshafvandes
ofvanberörda framställning i alla delar, under åberopande derjemte, hurusom,
i följd af stigande folkmängd och tilltagande odling, nya socknar inom länet på
sednare åren tillkommit, med ökad förbindelse för fögderitjenstemännen att inom
de nya områdena bålla särskilda förrättningar, såsom mantalsskrifningar, uppbördsstämmor,
m. m.
Stats-Rådet ansåg, med hänsigt till hvad Kammar-kollegium och Statskontoret
i ämnet yttrat, Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förevarande underdåniga
framställning icke för närvarande böra i vidsträcktare mån vinna nådigt
afseende, än att, i anseende till vidsträcktheten af och den tilltagande folkmängden
uti de inom Helsingland nuvarande två fögderierna, åtgärder måtte vidtagas
för tillvägabringande af dessa fögderiers delning i tre, hvarigenom äfven den fördel
skulle vinnas, att den judiciela och administrativa indelningen af provinsen
Helsingland blefve lika; och hemställde alltså Stats-Rådet, att, för åstadkommande
af en sådan reglering, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, Kongl.
Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra framställning om anvisande af dels nya
löneanslag för en Kronofogde och en Häradsskrifvare i Gefleborgs län, med 2,500
R:dr för den förre och 2,000 R:dr för den sednare, dels ock såsom hyresersättning
åt hvardera enahanda belopp, som bestås andre Kronofogdar och Häradsskrifvare,
hvilka äro i saknad af boställen, eller 300 R:dr åt hvardera.
5:o
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Malmöhus län underdåniga Memorial af Om ändrad
den 11 Juli sistlidet år; deruti anförts, att, i anseende till Landtstatstjenstemän-/oV*>!-i«rf«tnons
årligen ökade göromål, i följd af dels folkmängdens tillvext och landets jemt rmgderstaframåtgående
utveckling, dels nya förordningar och nyskapade embetsverk, hvarpå
den nya Bevillnings-stadgan, Kommunal-författningarne och Statistiska Centralbyrån
exempelvis framhållits, en sådan reglering af embetsdistrikten inom länet vore af
trängande behof påkallad, att de fögderier, hvilka uppenbarligen vore alltför stora,
att af en person vederbörligen skötas, anting m delades i två eller ock afiemnade
vissa områden till andra mindre folkrika och besvärliga fögderier, och att detta
förhållande i synnerhet inträffade med länets nordligaste fögderi, bestående af
Luggude, Onsjö och Rönnebergs härader, med en folkmängd, enligt 1861 års mantalslängder,
al 66,194 personer och innehållande 8 länsmansdistrikt och 37 pastorat,
utom det att inom Luggude härad, hvarifrån öfverfarten till Danska landet
vore närmast, funnes tolf fiskelägen, de flesta ganska stora, såsom Råå med en
folkmängd af 1,200 personer; äfvensom Höganäs stenkolsverk och Ramlösa helsobrunn,
allt tagande i anspråk ökad polisuppsigt; hvadan Kongl. Maj:ts Befallnings
-
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76‘.
hafvande föreslagit, att, i närmaste likstämmighet med de temtoriala områden,
som domsagorna inom länet för få år sedan erhållit, fögderierna derstädes måtte
varda fördelade på det sätt, att ett fögderi komme att omfatta Luggude härad
med omkring  37,000 invånare,
ett fögderi Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härader med . . . 42,000 „
ett d:o Torna och Bara härader med  39,000 „
ett d:o Oxie och Skytts härader med  32,000 „
ett d:o Wemmenhögs, Ljunits och Herrestads härader med . 43,000 „
och ett d:o Frosta och Färs härader med  49,000 „
under hemställan derjemte, att, om sådant bifölles, till Rikets Ständer måtte aflåtas
Proposition om uppförande på stat af nya löner åt ytterligare en Kronofogde
med 2,500 R:dr och en Häradsskrifvare med 2,000 R:dr samt att, derest dessa
löner beviljades, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att, vid skeende afgång eller öfverenskommelse
vederbörande tjenstemän emellan, Malmöhus län skulle indelas i de
föreslagna sex fögderierna, i stället för nuvarande fem.
Uti sitt den 24 nästlidne September häröfver afgifna underdåniga utlåtande
hade Kammar-kollegium och Stats-kontoret, på de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anförda skäl, tillstyrkt nådigt bifall till den underdåniga framställningen,
med tillägg att då, så vidt af handlingarne kunnat inhemtas, några bohemman för
de nya tjenstemännen icke funnes att tillgå, anslag äfven borde äskas till hyresersättning
med 300 R:dr för dem hvardera.
6:o.
Om anslag för Kongl. May.ts Befallning skafvandes i Jemtlands län underdåniga skrifvelse den
förändrad re- q Augusti sistlidet år, med anförande, att i ett land, sådant som Jemtland, der
länsmansli- folkmängden hastigt tillvext, der odlingen och bebyggandet af förut öde trakter
striktm der-s^ tilltagit, att hela församlingar blifvit bildade, hvarest för 60 till 70 år sedan
städe». knappast fanns en enda nybyggare, och der flerestädes främmande löst arbetsfolk
med hög arbetsförtjenst men föga aktning för ortens omdöme sammanströmmade
för tillfällig förtjenst, det vore oundvikligt att administrationens för förra tider
tillräckliga organer slutligen finnas för få och behöfva förstärkas; att särdeles
Länsmännens göromål småningom vuxit öfver förmågan att dem ombesörja, hvadan
billighet och rättvisa mot dessa tjenstemän hjöde att nya och efter behofvet lämpade
fördelningar af göromålen tillvägabringades; att, om också ärendena i ock
för sig icke kunde anses öfverdrifvet mångtaliga, hvart och ett särskildt dock
blefve betungande genom de stora afstånden och de dyra resorna, der landsvägar
funnes, samt de både dyra och ännu mera tidsödande, der sådana saknades och
endast gång- eller roddvägar kunde anlitas; att inom Jemtland, och det icke blott
i de aflägsna fjelltrakterna, funnes länsmansdistrikt, vidsträcktare än till och
med hela län i södra Sverige, såsom Liths distrikt innefattande 49 qvadratmil,
Undersåkers 61 och Hammerdahls 82 qvadratmil med flere andra från och mod
22 till 29 qvadratmil; och att, derest af Länsmännen skulle utöfvas den nitiska,
vaksamma och verksamma tjenstgöring, som både Styrelse och folk hade rätt att
fordra samt landets trygghet och trefnad bchöfde, dessa anspråk vore oförenliga
med nuvarande allt för få och vidsträckta distrikt, hvilka antingen tvingade till
anspråkens nedsättning eller så nedtyngde tjenstemännen, att dugliga personer
svårligen funnes benägna att tjensterna bestrida; i anledning af hvilka förhållanden,
och för åstadkommande af en så vidt möjligt billig och jemnare fördelning
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
29
af länsmansgöromålen, hvarvid icke finge afses endast distriktens vidd, utan också
göromålens beskaffenhet och behofvet af strängare polisuppsigt utefter de allmänna
landsvägarne och i de af främmande arbetsfolk besökta floddalarne, der en
lifligare rörelse eger rum, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställt,
att förändring i nuvarande indelning af länsmansdistrikten måtte ske på
det sätt:
att af Hammerdahls distrikt, för närvarande bestående af Hammerdahls
socken med Borgvattnets kapellförsamling, samt Ströms, Alanäsets och Frostvikens
socknar, med särskild Länsman för traktens Lapphefolkning, bildades två,
deraf Hammerdahls socken borde utgöra det ena distriktet samt Ströms, Alanäsets
och Frostvikens socknar det andra, men Borgvattnets kapellförsamling, som skall
förenas med Stuguns socken till särskildt pastorat, förflyttas till det distrikt, dit
Stugun hörer; hvarvid, under förutsättning att Lapp-länsmannen, såsom hittills,
åtminstone tills vidare kunde bestrida länsmansgöromålen i Ströms, Alanäsets
och Frostvikens distrikt, någon ny lön icke erfordrades;
att af Liihs distrikt, nu bestående af Liths, Kyrkås, Häggenäs och Fölinge
socknar, bildades två, deraf de tre förstnämnda socknarne skulle utgöra det ena
samt Fölinge det andra distrftctet, hvartill en ny lön erfordrades;
att af Ragunda distrikt, nu bestående af Ragunda, Stuguns, Forss, Hällesjö
och Håsjö socknar, äfven bildades två distrikt, deraf Ragunda, Stugun och
Borgvattnets kapell från nuvarande Hammerdahls distrikt skulle utgöra det ena
och Forss, Hällesjö och Håsjö socknar det andra, hvartill en ny lön erfordrades;
att af Refsunds distrikt, nu bestående af Refsunds, Sundsjö, Bräcke och
Bodsjö socknar, likaledes bildades två distrikt, deraf Refsunds och Bodsjö socknar
borde utgöra det ena samt Sundsjö och Bräcke socknar, jemte Nyhems kapellförsamling,
det andra, med ny lön för eu Länsman ;
att af Offerdals distrikt, nu bestående af Offerdals, Alsens och Mattmars
socknar, bildades två distrikt, deraf Offerdals socken skulle utgöra det ena, samt
Alsens och Mattmars socknar det andra, med ny lön för eu Länsman;
att af Undersåkers distrikt, nu bestående af Undersåkers, Mörsills, Åhre
och Kalls socknar, med särskild Länsman för traktens Lappbefolkning, bildades
två distrikt, deraf Undersåkers och Åhre socknar skulle utgöra det ena samt Kalls
och Mörsills socknar det andra, hvarvid, om, såsom hittills egt rum, allt bestyret
inom ena distriktet öfvertoges af Lapp-länsmannen, någon ny lön icke erfordrades;
och
att af Bergs distrikt, som nu bestode af Bergs socken, Åsarnes kapell, Klöfsjö
och Rätans socknar, bildades två, deraf Bergs socken och Åsarnes kapell
skulle utgöra det ena samt Klöfsjö och Rätans socknar det andra distriktet, dit
Ofver-Hogdals socken af Svegs länsmansdistrikt ansåges böra läggas, intilldess,
på sätt i sammanhang med på Kongl. Maj:ts pröfning beroende fråga om förläggande
af Ytter-Hogdals socken i Helsingland till Jemtlands län blifvit hemstäldt,
Öfver- och Ytter-Hogdal, hvilka tillsammans utgöra ett pastorat, alltså kunde till
ett länsmansdistrikt sammanslås, och erfordrades för denna fördelning en ny lön.
I afseende på regleringen af 3 särskilda, nuvarande Ovikens, Lopkne och
Brunflo distrikt, till likhet med socknarues indelning, utan behof af ny lön, åberopade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sin under den 7 November 1861 i ämnet
gjorda underdåniga hemställan, under yttrande tillika, att öfriga länsmansdistrikten,
så väl i Jemtland, som Herjeådalen, kunde förblifva oförändrade.
30
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 76.
Kammar-kollegium och Stats-kontoret hade, jemte anmärkning vid uppgiften
å nuvarande länsmansdistrikt, att i den fastställda staten icke för Lappallmogen
inom Ströms, Alanäsets och Frostvikens socknar upptoges någon särskild
Länsman såsom i Kongl. Maj:ts Befaliningshafvandes skrifvelse antydes,
utan blott en Länsman för hela nuvarande Hammerdahls distrikt, men att deremot
för Liths tingslag upptoges två Länsmän, den ene för socknarne Lith, Kyrkås
och Häggenäs och den andra särskildt för Fölinge, som är ett Lappmarkspastorat, —
uti afgitvet underdånigt utlåtande af den 24 sistlidne September, på de af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande andragne skäl och då emot den föreslagna förändringen
i länsmansdistrikten och sättet derför något i öfrigt icke förekommit att erinra,
i underdånighet tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra framställning
om uppförande å stat utaf aflöning, hyresersättning deri inberäknad, för
fem nya Länsmän inom Jemtlands län med 850 R:dr för hvardera, eller tillsammans
4,250 R:dr.
7:o.
Om anslag för Kongl. Majlis Befaliningshafvandes i Wester-Norrlands län underdåniga skrif
ytterligare
en veise af den 25n Juli sistlidet år, hvaruti, under anförande, att det länsmansdistrikt
La”iänet 1 ^nom Södra Ångermanland, som för närvarande utgöres af Ramsele, Bodums,
Fjellsjö och Tåsjö socknar med en arealvidd af nära 30 qvadratmil och en utsträckning
efter Ramsele och Tåsjö elfvars ådal af 12| mil, der på de mest aflägsna,
förr obebodda trakter, till hvilka vägar helt och hållet saknades, nybyggen vore
anlagda och folkmängden, enligt 1861 års mantalslängd, uppginge till 4,505 personer,
oberäknadt en mängd främmande arbetare, som alla årstider inom detta
distrikt uppeköllo sig, för att biträda sågverksegare och andra trävaruhandlande
med skogseffekters huggning, forsling och flottning m. m., vore alltför vidlyftigt
för att en Länsman skulle kunna medhinna alla med tjensten förenade åligganden,
deribland synnerligast tillsynen, att åbocrne å 93 genom afvittringen tillkomna
nybyggen, de flesta med flere, ända till 10 eller 12 åboer försedda, fullgjorde
sina byggnads- ocb odlingsskyldigheter, Kongl. Map.ts Befallningshafvande
i underdånighet föreslagit distriktets delning sålunda, att Ramsele socken om 10^
qvadratmil och utgörande et t, eget pastorat kom me att bilda det ena länsmansdistriktet,
samt Bodums, Fjellsjö och Tåsjö socknar det andra, genom hvilken
fördelning äfven socknarnes invånare komme att beredas en icke ringa besparing
i tid och kostnader så val vid de tillfällen, då de bchöfde vända sig till Läns
mannen,
som äfven när denna för utmätningar och andra tjensteåligganden måste
besöka dem; anhållande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att för beröida ändamål,
anslag måtte beredas till lön åt ytterligare en Länsman inom länet.
På de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda anförda skäl, hade
ock Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt utlåtande af
den 24 sistlidne September, tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer
göra framställning om uppförande å stat af lön, 700 R:dr, jemte ersättning för
bostad, 150 R:dr, åt en Länsman i det föreslagna nya distriktet,
Om anslag till g.^
ytterligare en
Lycksele lapp- Kongl. Maj:ts Befaliningshafvandes i Westerbottens län, uti skrifvelse den 5
mark. Juni sistlidet år, gjorda underdåniga framställning, att, enär Lycksele lappmarks
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 76.
31
socken innehölle omkring 80 qvadratmil i vidd, med en folkmängd al 4,428 personer
och till största delen obanade vägar, och det icke vore möjligt lör den inom
denna vidsträckta socken nu anställde ende Länsman att behörigen fullgöra honom
åliggande tjenstegöromål, särdeles som, efter den i sednare tider derstädes
betydligt framskridna odlingen samt utvidgning af skogsafverkningen och trävaruhandeln
med deraf härflytande olofliga skogshyggen m. m., hans tid i betydlig
mån toges i anspråk i och för kontrollen dervid och åtgärders vidtagande till
förvarande af Kronans rätt till skogseffekterna, anslag måtte beredas till lön åt
en ytterligare Länsman inom Lycksele socken med det tjenstgöringsdistrikt, som
Iramdeles kunde varda af Kongl. Majus Befallningshafvande bestämdt; i anledning
hvaraf Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt utlåtande
af den 31 påföljde Juli hemställt, att, då, vid de uppgifna förhållandena, antagas
kunde, att inrättandet af en ny länsmansbeställning inom ifrågavarande, till odling
och folkmängd den största bland Lappmarks-socknarue, vore af behofvet påkalladt,
Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra nådig framställning om uppförande
å stat af lön, 700 R:dr, jemte ersättning för bostad, 150 R:dr, eller tillsammans
850 R:dr, åt en ytterligare Länsman inom Lycksele socken.
I öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret uti
nästföregående fyra punkter yttrat och hemställt, tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet,
att Kongl. Maj:t, för tillvägabringande af de regleringar, som derutinnan
omförmälas, måtte af Rikets Ständer äska uppförande å stat af löner och hyresersättningar:
för en Kronofogde och en Häradsskrifvare inom Malmöhus län med
tillsammans 5,100 R:dr; — för fem nya Länsmän i Jemtlands län med tillsammans
4,250 R:dr; — för en ny Länsman inom Wester-Norrlands län med 850
R:dr; och för en ny Länsman i Westerbottens län med 850 R:dr.
9:o.
Kongl. Maj:ts Befallning shafvandes i Norrbottens län underdåniga skrifvelse af Om särskild
den 8 November 1859, hvaruti, sedan genom nådigt Bref den 20 Juni 1856 blifvit länsmans anförordnadt,
att af vissa till Öfver-Torneå, Öfver-Kalix och Pajala socknar i nämnda palla,‘,le'
län hörande, iutill hvarandra gränsande, men 5 till 8 mil från moderförsamlin- ^apeiiför-"
garne belägna byar och hemman, skulle bildas en särskild kapellförsamling, under samling.
benämning af Korpilombola, hvilken borde under Öfver-Torneå pastorat förläggas,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fästat uppmärksamhet på de olägenheter, som
för den nya församlingen skulle uppstå, derest icke vid församlingens bildande de
juridiska och administrativa indelningarne bringades i full öfverensstämmelse med
den ecklesiastika, i hvilket afseende anförts: att nämnda tre socknar tillhörde länets
norra domsaga, men efter socknarnes namn sönderfölle i tre tingslag, hvilket
förhållande för den nya kapellförsamlingen skulle komma att fortfara, såvida icke
vid densammas utbrytning de särskilda församlingsdelarne med ett af tingslagen
förenades; att i administrativt hänseende Öfver-Kalix socken tillhörde länets mellersta
eller Kalix fögderi samt Öfver-Torneå och Pajala socknar det nordligaste
eller Torneå fögderi, till hvilket sistnämnda den från Kalix socken utbrutna delen
alltså syntes böra förläggas; att då hvardera af de tre socknarne förut utgjort ett
länsmansdistrikt, en förening af de utbrutna delarne under ett distrikt likaledes
32
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 76.
blefve erforderlig, derest icke oregelbundenheter skulle uppstå, hvilka störande
komme att inverka på den nya församlingens ordnande, samt att, enär afvittring
påginge inom Öfver-Kalix socken samt förestode i Öfver-Torneå och Pajala socknar,
rätta tiden vore inne att till ett helt förena berörda församlingsdelar och för
desamma bestämma gemensamma gränser genom dessa delars utbrytning från de
omgifvande socknarne; och hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i anledning
häraf i underdånighet hemställt, att hela Korpilombola kapellförsamling måtte
läggas under Öfver-Torneå tingslag och Torneå fögderi, och att, enär kapellförsamlingen
utgjorde minst 8 qvadratmil och de derinom befintliga byar och hemman
voro belägna 5 till 8 mil från Öfver-Torneå kyrka, Kongl. Maj:t måtte förordna,
att Korpilombola församling skulle utgöra ett särskildt länsmansdistrikt,
helst en Länsman icke medhunne att utöfva sina tjensteåligganden icke blott
inom Öfver-Torneå och den derunder lydande Hietaniemi annexförsamling, utan
äfven i Korpilombola, eller inom ett distrikt, öfverstigande 30 qvadratmil, med en
folkmängd af mer än 5,000 personer, och hvarest betydliga odlingsbara marker
vore att tillgå, hvilka först genom den under byggnad varande, Korpilombola
genomlöpande landsvägen mellan Öfver-Torneå och Pajala blefve åtkomliga, hvaraf
åter kunde afttagas, att, så snart de påbörjade afvittringarne hunne afslutas, denna
trakt skulle vinna betydlig förkofran i odling och tillvext i folkmängd, äfvensom
att, i händelse af bifall härtill, erforderligt löneanslag för den nya länsmansbeställningen
måtte beredas.
Sedan Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af denna framställning
den 1 December 1859, dels meddeladt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län nådig föreskrift, att, under afvittrings-förrättningarne inom ÖfverKalix,
Öfver-Torneå och Pajala socknar, låta vidtaga erforderliga åtgärder i ändamål
att från nämnda socknar må inom bestämda gränser varda utbrutna de
särskilda delar, hvaraf Korpilombola kapellförsamling komme att bildas, dels ock
anbefallt Kammar-kollegium att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning
af hvad för öfrigt blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslaget, så hade
hemälde Kollegium uti skrifvelse den 5 Juli 1860 i underdånighet anfört, att, då
genom det åberopade Kongl. Brefvet den 20 Juni 1856 blifvit stadgadt, att Korpilombola
kapellförsamling skulle efter nuvarande Kyrkoherdars i Öfver-Kalix och
Pajala socknar afgång, förläggas under Öfver-Torneå pastorat, Kollegium, lika med
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, ansåge det böra leda till reda och god ordning,
att kapellförsamlingens särskilda delar jemväl i juridiskt och administrativt hänseende
bringades i öfverensstämmelse med detta redan i ecklesiastikt afseende
gifna nådiga stadgande: hvadan och då församlingen, som redan år 1853, obcräknadt
då ännu icke skattlagda nybyggen, utgjordes af hemman till ett skattetal
af tillsammans nära 6 mantal, samt hade en å dessa och å nybyggena skattskrifven
folkmängd af 750 personer, spridda på en areal af 8 qvadratmil, icke lämpligen
kunde med Öfver-Torneå vidsträckta länsmansdistrikt förenas, eller, utan
men för den ifrågasatta regleringen, tilläggas annat distrikt, Kollegium tillstyrkte
nådigt bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga framställning, och
att, till aflöning åt en ny Länsman i Korpilombola församling, hos Rikets Ständer
måtte äskas ett anslag, motsvarande hvad dylika tjenstemän i allmänhet åtnjuta,
eller 850 R:dr, deruti inberäknad hyresersättning 150 R:dr.
Jemte
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nio 76.
33
Jemte underdånig hemställan, att Kongl Maj:ts Befallningshafvandes framställning,
i hvad den angick Korpilombola kapellförsamlings förläggande under
Öfver-Torneå Tingslag, finge till Justitie-departementets underdåniga föredragning
öfverlemnas, tillstyrkte Stats-Rådet, på grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Kollegium anfört, att, för anställande af särskild Länsman inom
nämnda kapellförsamling, som borde tillhöra Torneå fögderi, Kongl. Majit täcktes
af Rikets Ständer äska uppförande å stat af erforderligt löneanslag, jemte hyresersättning,
med tillsammans 850 R:dr.
10:o.
Kongl. Majits Befallningshafvandes i Ostergötlands län underdåniga memo- o>n Ydre kanal
af den 16 Augusti sistlidet år, med förnyad underdånig framställning om rads delning i
Ydre härads inom nämnda län fördelning i två länsmansdistrikt; i afseende på tv“ [ämmamhvilken
fråga förekom: att Kongl. Majits Befallningshafvande redan under den 3 d,striktDecember
1859 hemställt, att af nämnda härad måtte på uppgifvet sätt bildas två
länsmans-distrikt, och dervid hufvudsakligen yttrat, att häradet bestode af nio
socknar och socknedelar, Asby, Torpa, Norra Wi, Sunds, Svinhults och Vestra
Ryds socknar samt delar af Malexander, Rumskulla och Askeryd, om tillsammans
298j mantal med en folkmängd af nära 10,000 personer, fördelade på en yta af
omkring nio qvadratmil; att häradet, som till största delen utgjordes af skogsbygd,
inneslöte flera större och mindre sjöar, deribland till en del den högst betydliga
sjön Sommen, hvilka vissa tider af året icke kunde öfverfaras; att inom
samma härad funnes fyra gästgifvargård ar, vid hvilkas tillsyn en väglängd af omkring
117 mil måste årligen ti 11 ryggal äggas, och en stor mängd i aflägsna trakter
belägna hemman och torp, hvilka för polisuppsigten ofta borde besökas; samt att,
vid sådant förhållande, det äfven för den mest nitiske Länsman vore snart sagdt
omöjligt att i det vidsträckta distriktet utöfva en verksam polisuppsigt samt tillsyn
å allmänna landsvägarne m. m. Deremot anförde Kammar-kollegium och
Statskontoret i underdånigt utlåtande den 23 Mars 1860, bland annat, att, ehuru
väl å ena sidan icke kunde nekas, att Ydre härad innefattade ett vidsträckt och
folkrikt distrikt för en Länsmans verksamhet, å andra sidan icke heller borde
förbises att inom flera delar af riket länsmansdistrikt funnes med dels vida större
folkmängd och dels vidsträcktare område; och då jemväl i betraktande toges, att
Länsmännen egde till biträde i tjensten anlita Fjerdingsman, hvilka på flere orter,
med anledning af Kongl. Kungörelsen den 9 Augusti 1851 och den 23 Oktober
1857, vore med bestämd aflöning försedde och derföre ieke, såsom förut merendels
skedde, årligen ombyttes i tur mellan bemmansinnehafvarne, utan numera sannolikt
längre tid qvarstode och såmedelst kunde förvärfva sig erforderlig vana och
skicklighet vid fjerdingsmansbestyrens utöfvande, samt socknenämndernas verksamhet
äfven i sin mån bidroge att underlätta kronobetjeningens åligganden vid åtskilliga
bestyr af ekonomi- och polisnatur, trodde Kollegierne det icke vara skäl
att å stat uppföra ytterligare en Länsman i Ydre härad, helst det vore att emotse
att vid en förväntad ny kommunal-styrelse på landet, hos allmänheten skulle
framkallas mera håg och intresse för deltagande i sådana ekonomiska angelägenheter,
som hittills utgjort föremål för kronobetjeningens handläggning; på grund
Bih. till R. St. Fröt. 1862 f 1863. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 12 Iläft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
hvaraf och enär mot Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes då afgifna förslag dessutom
förekom, att hägge länsmännen skulle få boställen inom samma socken och
att nuvarande länsmansbostället Bestorp i Sunds socken, som skulle tillhöra södra
distriktet, borde blifva boställe åt Länsmannen i norra distriktet, hvilken reglering
icke syntes Kollegierne lämplig och ändamålsenlig, Kollegierne afstyrkte bifall
till den gjorda framställningen; hvarefter Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning
af ärendet den 27 April 1860, förklarade sig, med afseende å hvad Kollegierne
sålunda anfört, icke vilja i anledning af samma framställning vidtaga någon
åtgärd. Uti nu förevarande underdåniga Memorial hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
emellertid anfört, att erfarenheten under de sednare åren än vidare
stadgat Kongl. Majts Befallningshafvandes öfvertygelse, att länsmansbefattningen
icke af en person kunde behörigen utöfvas inom ifrågavarande härad, hvarföre
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lunne sig af embetspligt uppmanad att
ånyo föreslå, att häradet blefve i två länsmansdistrikt fördeladt på det sätt, att
Sunds, Asby och Torpa socknar jemte Malexanders socknedel, tillsammans 165$
mantal med 5,355 invånare, komme att utgöra norra distriktet, med boställe för
Länsmannen, det nu dertill anslagna hemmanet Bestorp; och att Norra Wi, Vestra
Ryds och Svinhults socknar jemte Rumskulla och Askeryds socknedelar, tillsammans
133| mantal med 4,453 invånare, bildade det södra distriktet, hvars
Länsman, i brist på tillgängligt lämpligt boställe, borde tilläggas hyresersättning;
anhållande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att anslag till lön och hyres-ersättning
åt ytterligare en Länsman i meranämnde härad måtte beredas.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 24 sistlidne September hafva
Kammar-kollegium och Statskontoret erinrat, att under den tid, som förflutit sedan
ärendet förra gången utgjorde föremål för nådig pröfning, hemmantalet inom
Ydre härad, så vidt anteckningarne hos Kammar-kollegium visade, hvarken ökats
eller minskats, hvaremot enligt mantalslängderne, folkmängden inom häradet, som
år 1857 uppgick till 9,911 personer, år 1860 miDskats till 9,658, så att folkmängden
skulle komma att utgöra, i det nu föreslagna norra länsmans-distriktet 5,281
och i det södra 4,377 personer, vid hvilket förhållande Kollegierne, under åberopande
af de i förra utlåtandet anförda skäl, förklarat sig icke heller finna anledning
att nu tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga
hemställan.
På de skäl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till stöd för den ifrågasatta
fördelningen af Ydre härad i två länsmansdistrikt, uti sina, vid tvänne särskilda
tillfällen gjorda framställningar i ämnet i underdånighet anfört, fann Stats-Rådet
sig böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer
att, för nämnda ändamål, å stat uppföra lön jemte hyresersättning åt en ny
Länsman i Östergötlands län med tillsammans 850 R:dr.
ll:o.
En af Kronolänsmannen i södra eller första distriktet af Westbo härad och
lämmannbo- Jönköpings län, A. P. Essén, i Januari månad 1860 ingifven underdånig skrift,
stallet Rem i med anhållan, att det honom på lön anslagna boställe i mantal af hemmanet Rem
Jönköpings eiierRembN:o 1 i Refteleds socken och nämnde härad, hvilket hemman, enligt hvad
län.
Angående indragning
af
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 76.
35
vederbörande Kronofogde i bifogadt intyg vitsordat, såsom beläget utom boställskafvarens
tjonstgöringsdistrikt, hvarken af sökanden eller hans företrädare i tjänsten
kunnat bebos, måtte till Kronan indragas och säkanden i stället tillerkännas
den hyresersättning, 150 R:dr årligen, som af Länsmän, hvilka icke innehafva
boställe, åtnjutes, jemte godtgörelse för boställets under lönen beräknade ränta
och afkastning med 50 R:dr.
Efter härå erhållen nådig remiss hade Kammar-kollegium och Statskontoret,
med öfverlemnande af Kongl. Majks Befallningshafvandes i länet öfver ansökningen
infordrade yttrande, deruti densamma till nådigt bifall förordades, i afgifvet
underdånigt utlåtande af den 30 Mars 1860 anmält, att i 1858 års stat för Jönköpings
län årliga aflöningen för Länsmannen i ofvanberörda distrikt upptoges till
700 R:dr, hvaraf utginge kontant 650 R:dr och återstoden i boställsränta 9 R:dr
och afkastning af hemmansdelen 41 R:dr, samt i underdånighet tillstyrkt, att då,
på sätt handlingarno utvisade, ifrågavarande hemmansdel, såsom belägen utom distriktet,
icke vore till länsmansboställe tjenlig, samt afkastningen deraf, enligt i
afskrift bifogadt arrende-kontrakt, utgjorde endast 50 R:dr årligen, eller enahanda
belopp, som vore i staten upptaget, samma boställsdel måtte till Kronan indragas
och för Statsverkets räkning utarrenderas, samt Länsmannen i södra distriktet af
Westbo härad i stället undfå af statsmedel kontant ersättning, motsvarande boställets
ränta och afkastning, jemte kushyresersättning, utgörande tillsammans ett
belopp af 200 R:dr, hvarigenom Länsmannen i berörda distrikt komme i åtnjutande
af lika löneförmåner, som andre Länsmän, hvilka sakna boställe, eller
850 R:dr.
Departements-chefen erinrade, att, vid detta ärendes föredragning den 27
April 1860, Kongl. Majk förklarat, att Kongl. Majk funne nådig Proposition i ämnet
icke böra till Rikets då församlade Ständer aflåtas, men att Kongl. Majk ville
före nu instundande riksdag taga frågan under förnyad nådig pröfning; hvarjemte
Departements-chefen anmälde att Kronolänsmannen Essén uti en den 25 sistlidne
Juli till Kongl. Majk ingifven underdånig skrift förnyat sin ofvanberörde underdåniga
framställning.
Med anledning af hvad härvid förokommit, tillstyrkte Stats-Rådet, lika med
vederbörande embetsmyndigheter, att Kongl. Majk måtte föreslå Rikets Ständer,
att ifrågavarande länsmansboställe, | mantal Rem, jemte boställsräntan, må till
Kronan indragas och samma boställe för Statsverkets räkning, i enlighet med
gällande föreskrifter, genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas samt att boställshafvaren
må af statsmedel från nästa statsreglerings början årligen erhålla
kontant godtgörelse med dels 50 R:dr, motsvarande boställsräntan 9 R:dr och boställets
till 41 R:dr beräknade afkastning och dels den för Länsmän utan boställe
bestämda hushyresersättning af 150 R:dr.
12:o. «, , .
Angående in
Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvandes i Malmöhus län underdåniga Memorial af fä^SSmamboden
13 Juni 1862, med öfverlemnande af Kronoläusmannens i Wemmenhögs hä- stället Stora
rads östra distrikt, C O. Hidtbergs underdåniga ansökning, att, enär det honom -&*'« * tFcmpå
lön anslagna bostället i mantal N:o 11 Stora Isie i Hemmesdynge socken af
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
nämnda härad vore beläget f mil utom gränsen af tjenstgöringsdistriktet, sä att
sökanden hvarken finge bebo bostället eller ens vore i tillfälle att tillse, huru en
arrendator häfdade detsamma och följaktligen icke heller deraf hade den inkomst,
som svarade mot boställets verkliga värde, sökanden måtte få till Statsverket
afträda berörda boställe, emot erhållande af motsvarande penningelön samt
hyresersättning; dervid sökanden tillika förklarat att lian, som bos Kongl. Maj:t
öfverklagat Hof-Rättens öfver Skåne och Blekinge Utslag den 3 April 1860,
hvarigenom honom blifvit ålagdt bebygga ifrågavarande boställe, vore villig att,
utan afseende på detta måls utgång, underkasta sig hvad vid en blifvande afocli
tillträdes-syn kunde komma att i berörda hänseende ligga honom till last; —
tillstyrkande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att sökanden måtte berättigas att
å fardagen 1863 eller 1864 till Statsverket mot ersättning afträda bostället, som
derefter syntes böra utarrenderas.
Uti häröfver den 18 Juli sistlidet år afgifvet underdånigt utlåtande hade
Kammar-kollegium och Stats-kontorct, under åberopande af förut, dels af Kammar-kollegium
enskildt i utlåtande den 20 Oktober 1851 och dels af Kollegierue
gemensamt under den 30 Januari 1857, gjorda tillstyrkanden, att ifrågavarande
hemman stora Isie må upphöra att vara bokemman för Länsmannen i omförmälda
distrikt, i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte bos Rikets Ständer
göra nådig framställning om indragning till Kronan af sagda boställe och uppförande
å stat åt Länsmannen i distriktet af ersättning för bostad med R:dr 150: —
och tillskott i nuvarande kontanta lönen, 583 R:dr, af „ 117: —
i stället för i staten nu upptagna boställets dels ränta, 5 R:dr 5 öre,
och dels afkastning, lil R:dr 95 öre;
eller tillsammans R:dr 267: —
hvarigenom denna Länsman komme i åtnjutande af enahanda löneförmåner med
andre Länsmän, som sakna boställe, eller 850 R:dr; anseende Kollegierne denna
förändring böra vidtaga med midfastan 1864, från hvilken tid hemmanet borde
utarrenderas för Statsverkets räkning, om vilkoren hvarför Kammar-kollegium
borde erhålla nådig befallning, att med underdånigt yttrande inkomma, sedan
Hultbergs underdåniga besvär emot Hofrättens ofvanberörda utslag blifvit i nåder
pröfvade och frågan om boställets bebyggande sålunda slutligen afgjord.
Departements-ckefen upplyste härvid, hurusom sedan efter hållen af- och
tillträdessyn å länsmansbostället stora Isie, tvist uppstått mellan Kronolänsmannen
J. F. Ahlbeck och dennes företrädare i tjensten, C. P. Behm, angående byggnadsskyldigheten
å bostället, hvilket dock efter derå 1S09 öfvergånget enskifte
icke varit bebygdt, denna tvist blifvit genom Kongl. Maj:ts den 19 September
1S50 gifna utslag på det sätt afgjord, att Behm ålagts att, af den summa 940
R:dr 8 skillingar Banko, hvartill vid en år 1846 å bostället förrättad besigtning
kostnaden för nybyggandet af ett boningshus och två ladugårdshus uppskattats,
vid afträdet den 14 Mars 1849 till Ahlbeck betala 407 R:dr 19 skillingar 5f r:st
jemte sex procents med bevillningsafdrag minskad ränta derå från samma dag
tills betalning skedde under förbindelse deremot för Ahlbeck att ombesörja uppförandet
af så väl boningshuset med källare, som de begge ladugårdshusen, med
rättighet likväl för honom att för kostnaden af sistnämnde byggnaders uppförande
framdeles, i förhållande till tiden för hans besittning af bostället, vinna ersättning;
att, uppå bemälde Ahlbecks, i anledning af detta beslut, gjorda anhållan
att få afsäga sig bruknings- och besittningsrätten till hemmanet, emot åtnjutande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
37
i stället antingen af annat inom distriktet beläget, med nödiga åbyggnader försedt,
lämpligt bohemman eller ock af sådane löneförmåner, som öfrige utan bohemman
varande Länsmän åtnjöte, Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
genom nådigt Bref den 14 Februari 1852 förklarat att, under vilkor af Ahlbecks
medgifvande, hemmanet finge i behörig ordning för innehafvarens räkning under
arrende på 30 års tid upplåtas till den högstbjudande; att emellertid hemmanet
hvarken kommit att utarrenderas eller blifvit bebygdt; att Ahlbeck sedermera,
efter att hafva på begäran undfått afsked från länsmanstjsnsten, i början af 1857
hos Kongl. Majit anhållit, att, som han icke kunnat af Behm utbekomma den
genom ofvanberörda nådiga utslag honom ådömda andel i bvggnadskostnaden, samt
utkräfvandet af byggnadsskyldigheten skulle försätta Ahlbeck i fattigdom, helst
åbyggnaderne, i anseende till det dåmera betydligt stegrade priset å så väl dagsverken
som byggnadsmaterialier, troddes icke kunna uppföras för tre gånger den
år 1846 beräknade kostnad, Kongl. Majit måtte, på grund deraf och då bostället,
såsom beläget utom Länsmansdistriktets område, i allt fall icke finge af boställshafvaren
bebos, i nåder befria Ahlbeck från omförmälde byggnadsskyldighet; att
Landshöfdinge-embetet i länet härå tillstyrkte nådigt bifall, hvarjemte och enär
bostället icke vore användbart till bostad för Länsmannen samt dennes inkomst
deraf, om detsamma med åbyggnader försågs, skulle blifva ingen eller åtminstone
högst obetydlig, men bostället sannolikt kunde med fördel för indelningsbafvarens
räkning på 30 år utarrenderas utan åbyggnader, Landshöfdinge-embetet föreslog,
att en sådan åtgärd finge vidtagas eller ock att bostället måtte förklaras böra
återgå till Statsverket samt för dess räkning utarrenderas, med skyldighet för
arrendatorn att förse bostället med lämpliga åbyggnader i enlighet med hvad vid
ny laga syn kunde varda bestämdt; att Kammar-kollegium och Stats-kontoret
uti deras ofvan åberopade underdåniga utlåtande af den 30 Januari 1857 jemväl
tillstyrkt befrielse för Ahlbeck från byggnadsskyldigheten samt att hemmanet,
med dess upphörande såsom bohemman för Länsmannen, finge för Statsverkets
räkning genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas, äfven utan byggnadsskyldighet
för blifvande arrendatorn; — samt att Kongl. Maj:t genom nådigt Bref
den 11 Augusti 1857 förklarat, att enär, enligt hvad upplyst blifvit, af- och tillträdessyn
å bostället stora Isie då ännu icke blifvit hållen emellan Ahlbeck och
hans efterträdare i länsmanstjensten, nuvarande sökanden Hultberg, Kongl. Maj:t
icke ville för tillfället utlåta sig om den af Ahlbeck sökta befrielse från honom
åliggande byggnadsskyldighet, och att, vid det förhållande att Hultberg hade förklarat
sig vilja bostället tillträda, Kongl. Maj:t funne den väckta frågan om detsammas
indragning till Statsverket hafva förfallit.
Med anledning af Länsmannens Hultbergs nu gjorda underdåniga ansökning
och med afseende å hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret jemväl uti
nu förevarande underdåniga utlåtande föreslagit, tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande Länsmansboställe,
l mantal stora Isie, må, jemte boställsräntan, till Statsverket indragas
och för dess räkning genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas, mot vilkor,
som framdeles torde varda bestämda, samt att för boställshafvaren må, från
nästa statsreglerings början, på stat uppföras årlig kontant godtgörelse af dels
Etthundrasjutton R:dr, motsvarande boställsräntan 5 R:dr 5 öre och boställets till
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
lil Rdr 95 öre beräknade afkastning, och dels den för Länsmän utan boställe
bestämda hyresersättning af Etthundrafemtio R:dr.
13:o
Angående in- Landshöfdinge-embetets i Jönköpings län underdåniga memorial af den 9 Augu
dragmng
af gj-j 1802 deruti, med eget yttrande, öfverlemnats en af Kronolänsmannen i fjerde
smictlfånna- distriktet af Westbo härad, C. J. Ekelund, gjord underdånig ansökning, att, som
ryd inom det honom på lön anslagna boställe, ‘ mantal Sånnaryd N:o 1 i Refteleds socken
Westbo Mrad. vöre beläget i yttersta kanten af det nära fem mil långa länsmansdistriktet, afskildt
från de större vägarne och i nära fullkomlig brist på bete samt alltså för
sökanden obegagneligt såsom bostadsbostulle, men deremot skulle, med vida större
fördel, kunna för Kronans räkning på längre tid utarrenderas, sökanden måtte få,
emot lönefyllnad i kontant och hyresersättning, ifrågavarande boställe till Kronan
afstå.
Uti häröfver den 24 sistlidne September afgifvet underdånigt utlåtande
hade Kammar-kollegium och Stats-kontoret, jemte tillkännagivande att hemmanet
Sånnaryd N:o 1 är J mantal krono med kronevärdi i ränta af 2 R:dr 4 skilling 6
r:st Banko, deraf 8 skilling Kronan behållna, och kronotionde 8 kappar, hälften
råg och hälften korn, samt att i 1861 och 1862 års stater ränta och afkastning
af samma boställe upptoges med ett belopp af 85 R:dr R:mt, i underdånighet tillstyrkt,
att, som, efter hvad handlingarne upplyste och af så väl Landshöfdingeembetet
som ortens Kronofogde vitsordats, hemmanet vore olämpligt till länsmansboställe,
Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra framställning om detsammas
indragning till Kronan och utarrendering på tjugu år för Statsverkets räkning
i enlighet med grundcrne i Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, samt att
å stat uppfördes en kontant löntillökning af 85 R:dr och ersättning för bostad
150 R:dr, med tillsammans 235 R:dr åt Länsmannen i berörda distrikt.
I anledning häraf och jemlikt vederbörandes underdåniga hemställan, tillstyrkte
Stats-Rådet i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer,
att ifrågavarande länsmansboställe, \ mantal Sånnaryd, må, jemte hela räntan,
till Statsverket indragas och för dess räkning, genom Kammar-kollegii försorg,
enligt gällande föreskrifter, utarrenderas, samt att för boställshafvaren må, från
nästa statsreglerings början, å stat uppföras årlig kontant godtgörelse af dels
Åttatiofem R:dr, motsvarande boställets ränta och afkastning, och dels hyresersättning
Etthundrafemtio R:dr.
14:0.
Angående in- Landshöfdinge-embetets i Jönköpings län underdåniga memorial af den 9
dragning af Augusti sistlidet år, deruti, med eget yttrande, öfverlemnats en af Kronolänsmän^viilTmås
nen * mellandistriktet af Östbo härad, S. Svensson och i södra distriktet af samma
Norregård “i bärad, A. P. Dahl, i underdånighet gjord ansökning, att, som det dem gemensamt
östbo härad, anslagna boställe Ulås Norregård om 1, förmedladt till £ mantal i Woxtorps socken
af berörda härad, såsom beläget i ena ändan af södra och på gränsen af
mellandistriktet samt med ringa egovidd och otillräckliga åbyggnader försedt, vore
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7b‘. 89
för det afsedda ändamålet otjenligt och icke kunnat af någondera indelningshafvaren
till bostad begagnas, utan måste åt arrendator upplåtas, Kongl. Maj:t måtte
hos Rikets Ständer föreslå detsammas indragning till Kronan emot lönefylluad i
kontant och hyresersättning åt indelningshafvarne efter de grunder, hvilka vore
eller framdeles kunde blifva gällande för Landt-statstjenstemän i sökandernes grad.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 24 nästlidne September hade
Kammar-kollegium och Stats-kontoret, med tillkännagifvande, dels att nämnda
hemman Ulås Norregård N:o 3 är J mantal krono med kronovärdi-ränta af 3 R:dr
44 skill. Banko, deraf 16 skill. Kronan behåline, och kronotionde 1 tunna 7j kappar,
hälften råg och hälften korn, samt extra roteradt vid Jönköpings regemente,
dels ock att, uti 1861 och 1862 års stater ränta och afkastning af samma boställe
upptoges med ett belopp af 75 R:dr för hvardera Länsmannen i underdånighet
tillstyrkt, att, då, efter hvad handlingarne upplyste och af så väl Landshöfdingeembetet
som ortens Kronofogde vitsordats, hemmanet i anseende till sin belägenhet
vore olämpligt till Länsmansboställe, Kongl. Majit måtto hos Rikets Ständer
göra framställning om detsammas indragning till Kronan och utarrenderande på
tjugu år för Statsverkets räkning genom Kammar-kollegii försorg, i enlighet med
de i Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 stadgade grunder, samt att å stat
måtto uppföras för hvardera Länsmannen i berörde distrikter af Östbo härad kontant
löntillökning af 75 R:dr och ersättning för bostad, 150 Rdr.
I enlighet med hvad vederbörande sålunda yttrat och hemställt, tillstyrkte
Stats-Rådet i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att
ifrågavarande Länsmansboställe, | mantal Ulås Norregård, må, jemte hela räntan,
till Statsverket indragas och för dess räkning genom Kammar-kollegii försorg, enligt
gällande föreskrifter utarrenderas, samt att boställsinnehafvarne må från nästa
statsreglering^ början å stat erhålla hvardera årlig kontant godtgörelse af dels
sjuttiofem R:dr, motsvarande ränta och afkastning af bostället, och dels hyresersättning
etthundrafemtio R:dr.
15:o.
Rikets Ständers, redan under den 5 Oktober 1860 och den 21 Mars sistlidet Angående erår
i underdånighet anmälda, underdåniga skrifvelse af den 15 September 1860, sätinin9 tiu
hvaruti, — sedan numera aflidne Häradsskrifvaren i Åkers, Daga och Selebo häraders "^dsskrifväfögderi
af Södermanlands län, C. E. Ruckman, med anledning af den förlust afren Buckman»
löneinkomster, som skulle hafva blifvit honom tillskyndad derigenom, att hans sterbhus i
boställe Ärja N:o 3, \ mantal i Åkers socken och härad, vid den uppskattningf”},d af f°r
deraf, som för sednaste lönereglering för Landt-statens embets- och tjenstemän,w.9 uPPf,eatt~
ini | | . n • i i • n ning af hans
verkställdes, beräknats gifva vida högre aikastmng, än deraf i sjelfva verket inneha/da bokunde
erhållas, hos Kongl. Majit anhållit om rättelse häruti och att honom måtte ställe.
tillåtas att antingen till Statsverket afstå sitt berörda boställe emot åtnjutande
af enahanda kontanta ersättning, som vid 1856—1858 års riksdag beviljats de
Häradsskrifvare, hvilka ej vore med boställen försedda, eller ock behålla detsamma
såsom blott motsvarande den nyssnämnda Häradsskrifvare förunnade boställsersättning
af 300 R:dr med befrielse tillika från den bostället åsätta grundräntas
utgörande, men Kongl. Majit under den 20 Augusti 1858 förklarat sig på grund
40
Kongl. Magita Nåd. Proposition Nio 76.
af hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret uti afgilvet underdånigt utlåtande
anfört, icke finna skäl att till Ruckmans omförmälde ansökning lemna bifall, —
Rikets Ständer, efter hos dem gjord framställning, att ersättning för den Ruckman
tillskyndade förlust måtte honom genom Rikets Ständers medverkan beredas,
i underdånighet anfört, att Rikets Ständer, ehuru erkännande angelägenheten
deraf att anspråk på ersättning af Staten för de förluster, hvilka af en eller annan
anledning kunna vid skeende löneregleringar tillskyndas embets- och tjenstemän,
i möjligaste måtto afböjas, likväl, hvad beträffade nu förevarande fall, icke
kunnat undgå att taga i betraktande, dels att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, på sätt af Kammar-kollegii och Stats-kontorets ofvannämnda utlåtande
inhemtades, antagit inkomsten af bostället hafva blifvit vid löneregleringens verkställande
för högt beräknad, och dels att detta förhållande vunnit ytterligare bekräftelse
genom ett Rikets Ständer meddeladt instrument öfver en sedermera
skedd uppskattning af boställets afkomst, som Ruckman låtit år 1859 anställa af
personer, hvilkas trovärdighet och sakkännedom anledning ej funnes att betvifla;
och då, ehuru, såsom Koliegierne anfört, rättelse för framtiden uti det anmärkta
missförhållandet kunde vinnas vid förestående förnyad uppskattning af Landtstatstjenstemännens
boställen, Ruckman dock, i händelse denna uppskattning under
någon längre tid fördröjdes, derigenom fortfarande skulle komma att tillskyndas
en ganska betydlig minskning i löneinkomster, hade Rikets Ständer ansett
billigheten påkalla, att bemälde Ruckman, så snart omständigheterna sådant medgåfve,
måtte komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som i allmänhet blifvit
Häradsskrifvare tillerkända; men som Rikets Ständer, i saknad af tillförlitliga
upplysningar angående omförmälda boställes afkastning, icke kunde uppgifva till
hvad belopp den ersättning, som sålunda skulle tillkomma dess innehafvare, lämpligen
borde bestämmas att utgå, anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det
Kongl. Maj:t täcktes låta ombesörja en förnyad uppskattning af Häradsskrifvarebostället
Ärja N:o 3, samt, sedan dervid blifvit utrönt, i hvad mån samma boställes
afkastning blifvit vid den år 1858 verkställda lönereglering för högt beräknad,
till Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning, hvartill Kongl. Maj;t,
med afseende å Ruckmans förlust af honom rätteligen tillkommande löneförmåner,
kunde finna omständigheterna föranleda.
Enär bostället Ärja N:o 3, som, enligt hvad andre uti Civil-departementets
Expedition tillgänglige handlingar upplysa, af aflidne Häradsskrifvaren Ruckmans
sterbhus under fardagsrätt innehafvas till midfastan innevarande år, vid den
nu af Taxerings- och Pröfnings-kommittéerna verkställde taxering, ansetts icke
kunna åsättas högre värde än 6,000 Riksdaler, och årliga afkastningen deraf, efter
beräkning af tre procent utaf samma värde, således skulle uppgå till endast
180 Riksdaler, hvilket belopp äfven i det närmaste motsvarade hvad vid den år
1859 på Ruckmans föranstaltande, af vissa tillkallade landtbrukare gjorda uppskattning
ansågs kunna i årlig afkomst af bostället påräknas, hvadan den i lönestaten
såsom afkastning af samma boställe upptagna, till följd af förut utgående
arrende tillkomna, summa af 500 Riksdaler måste antagas vara för hög, så ansåg
Stats-Rådet bemälde Ruckmans sterbhus skäligen böra komma i åtnjutande af
ersättning för den förlust som i följd häraf tillskyndats Ruckman för den tid han,
efter
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
41
efter arrendets upphörande, sjelf brukat bostället; och hemställde Stats-Rådet, att
Kongl. Maj:t mätte föreslå Rikets Ständer beviljande åt bemälda sterbhus af sådan
ersättning med skilnaden emellan den i staten upptagna boställsafkastningen
och den på ofvan förstnämnda sätt beräknade, eller med trehundratjugu R:dr
för år, räknadt från och med 1858, vid hvilken tidpunkt Ruckman, enligt hvad
uppgifvet är, öfvertog bostället under eget bruk, och intill sistlidne års slut, eller
med sammanlagdt belopp af 1,600 R:dr.
Derjemte och då nu varande Häradskrifvaren i omförmälda fögderi, P. B.
Ljungberg, förklarat sig vilja mot kontant ersättning bostället afstå, tillstyrkte
Stats-Rådet det nådiga förslag till Rikets Ständer, att samma boställe, Ärja N:o
3, må, jemte boställsräntan, till Statsverket indragas och för dess räkning, genom
Kammar-kollegii försorg, enligt gällande föreskrifter utarrenderas, samt att för
boställshafvaren må från nästa statsregleringsperiods början å stat uppföras årlig
kontant godtgörelse af dels sexhundrasjutton R:dr, motsvarande boställets i stat
upptagna ränta och afkastning, och dels hyresersättning, Trehundra R:dr.
16:o.
Landshöfdinge-embetets i Jönköpings län underdåniga memorial af den 2 sistlidne Angående />>/-  Augusti, med öfverlemnande af en utaf Kronofogden i Westra härads fögderi af retertsumng
nämnda län, Carl Salomon Wallerström, till Kongl. Maj:t ställd skrift af den 10 förut~°‘j
gångne Juli, hvaruti han, som sedermera den 11 i sistnämnda månad fått nådigt till- ^ads
stånd att med Häradsskrifvaren i Norra och Södra Wedbo häraders fögderi, C. W. Reu- deri.
tersvärd, ingå tjenstebyte, i underdånighet anhållit, att, då Kronofogden i Westra härad
väl, jemlikt Kongl. Brefvet den 7 April 1832, hade såsom boställshemman sig
tilldelade J mantal Alsheda Skomakaregården och -J mantal Gastorp, båda belägna i
Alsheda socken af Östra härad, men intetdera af dessa hemman, såsom liggande utom
fögderiet, kunnat af Kronofogden få bebos samt då sökanden sålunda i verkligheten
saknat boställe och endast haft löningshemman inom annan ort, utan att han
dock från och med 1858 fått tillgodonjuta den hyresersättning, 300 Riksdaler, som,
jemlikt då skedda lönereglering, andre Kronofogdar utan boställe uppbure, Kongl.
Maj:t måtte för den löneförlust, sökanden sålunda från och med sistnämnda år
vidkänts, tilldela honom ersättning eller ock derom till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition; hemställande Landshöfdinge-embetet, som ansåge Kronofogden i
Westra härad, alldenstund han icke kunde af sina boställen njuta samma fördel,
som de tjenstemän, hvilkas boställen äro inom tjenstgöringsorten belägna, utan
måste genom hyra eller annorledes förskaffa sig bostad, vara i lika behof af hyresersättning,
som de Kronofogdar, hvilka sakna boställen, — att, enär tjenligt
tillfälle för tillvägabringande af det genom ofvanberörda nådiga Bref den
7 April 1832 föreskrifna utbyte af ifrågavarande boställshemman ännu icke
yppats, hyresersättning till Kronofogden i Westra härad finge utgå äfven sedan
kronofogdetjensten, i följd af det beviljade tjenstebytet, blifvit af sökanden
frånträdd.
Kammar-kollegium och Stats-kontoret hade, uti häröfver afgifvet underdånigt
utlåtande af den 24 sistlidne September, anfört, att, som ofvannämnda två
boställshemman, såsom belägna utom fögderiet, egentligen vore löningshemman
men icke boställen, hvilka kunde i denna egenskap få af Kronofogden bebos,
Kollegierna ansåge Wallerström vara för åren 1858—1861 samt intill den 1 sistBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 12 Haft. 6
42
Kongl, Majda Nåd, Proposition K:o 76,
litine Augusti, då kronofogde-aflöningen för honom upphörde, eller för en tid af
4 år och 7 månader, berättigad till hushyresersättning, vid bestämmande hvaraf
dock förekomme, att hemmanen vore för Wallerströms tjenstetid, enligt kontrakt
den 6 Februari 1851, utarrenderade mot kontant afgift af ... R:dr 650: —
och 2 Ltt. lin, värde, efter 1861 års markegång, å 5: 25 för JM t . „ 10: 50
tillsammans R:dr 660: 50
men i staten beräknade till endast
595: •—
eller R:dr 65: 50
mindre än de inbringat; hvadan om från bestämda hyresersättningen „ 300: —
atdroges berörda
65: 50
återstoden R:dr 234: 50
vore det belopp, som, för år räknadt, borde Wallerström tillgodokomma, eller för
4 år 7 månader 1,074 R:dr 79 öre. Kollegierna ansågo ock på enahanda grund
Wallerströms efterträdare i tjensten böra för tiden ifrån den 1 sistlidne Augusti
intilldess tillfälle yppade sig att utbyta hemmanen mot annan egendom, tjenlig
till boställe, undfå hyresersättning årligen med 300 R:dr eller det mindre belopp,
som kunde uppkomma derigenom att hemmanen vid utarrendering möjligen inbringade
mera, än den summa, hvartill de äro i staten beräknade, samt hemställde
i underdånighet, att bushyresersättningen för Wallerström och Reutersvärd måtte
intill den 1 Januari 1864 anvisas att utgå af besparingarne å sjette Hufvudtiteln,
men nådig Proposition aflåtas till Rikets Ständer om beloppets uppförande å stat
för tiden efter sistnämnda dag.
Härvid hade dock Presidenten i Stats-kontoret, Tauvon, samt Stats-kommissarierne
Kock och af Sillén i så måtto varit af skiljaktig mening, att de ansågo
hyresersättningen böra med fulla beloppet, 300 R:dr årligen, till vederbörande
utgå, oberoende at den vinst, som, utöfver den i staten beräknade inkomst af
hemmanen, tjenste-innehafvaren genom deras tillfälliga utarrendering kunnat eller
kunde komma att derai draga, helst i den händelse att afkastningen af hemmanen,
vare sig att dessa af tjenste-innehafvarne vidare utarrenderades eller för egen
räkning brukades, skulle för någon tid nedgå under det i staten beräknade afkomstbeloppet,
Statsverket ingalunda kunde anses pligtigt att för den sålunda
lidna förlusten bålla vederbörande skadeslöse.
Då ofvanomförmälda, Kronofogden i Westra härad på lön anslagna, hemman
icke kunde, såsom belägna utom distriktet, af Kronofogden bebos, och sålunda,
på sätt Kollegierna jemväl yttrat, vore att anse såsom löningshemman, men
icke boställen, fann Stats-Rådct,, lika med Kollegierna, bemälde Kronofogde skäligen
böra, i likhet med andra Kronofogdar, som sakna boställen, komma i åtnjutande
af hyresersättning, hvilken Stats-Rådet, på de skäl, som Stats-kontorets
President och Ledamöter anfört, ansåg böra med fulla beloppet af 300 R:dr årligen
utgå, oberoende af den vinst, som utöfver den i staten beräknade inkomst af
hemmanen, tjenste-innehafvaren genom deras utarrendering kunnat eller intilldess
rättelse genom blifvande förnyad beräkning af boställets afkastning vunnes, kunde
komma att deraf draga; och tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet, att Kongl.
Maj:t täcktes i nåder tillåta att, efter ofvanberörda grund, utaf sjette Hufvudtitelus
allmänna besparingar finge anordnas och utbetalas hyresersättningsbelopp
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
dels till f. d. Kronofogden, numera Häradsskrifvaren Wallerström, för tiden från
och med år 1858 till den 1 Augusti näst.lidet år, eller för fyra år 7 månader, med
tillsammans 1,875 R:dr, och dels till nuvarande Kronofogden i Westra härad
Reutersvärd för tiden från och med den 1 Augusti 1862 till den 1 innevarande
månad, eller för 6 månader, med 150 R:dr; honom öppet lemnadt att vid innevarande
års slut lios Stats-kontoret anmäla sig om utbekommande af återstående
hyresbeloppet för året, eller 275 R:dr; —• samt att till Rikets Ständer måtte göras
nådig framställning om uppförande å stat från och med nästa statsregleringsperiod
af årlig hyresersättning, 300 R:dr, för Kronofogden i nämnda härad.
17:o.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Örebro län underdåniga memorial af Angående penden
5 sistlidnö Januari, med öfverlemnande af Landssekreteraren i länet G. Hö- sionsruu för
korbergs underdåniga ansökning, att, enär han, som, i följd af sjuklighet, ådragen
genom ansträngdt arbete i Statens tjenst, sedan år 1855 nästan oafbrutet åtnjutit kåberg.
tjenstledighet, numera, vid uppnådd ålder af 58£ år, icke kuude påräkna förmåga
att sköta sin tjenst med den håg och drift, som det allmännas kraf påkallade,
och ej heller, på sätt företedt läkarebetyg vitsordade, kunde utan fara för sitt
helsotillstånd i tjenstgöring återinträda, Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer
göra framställning om sökandens uppförande å allmänna Indragningsstatcn till
åtnjutande af en efter löneinkomsterna vid landssekreteraretjensten skäligen lämpad
pension af 4,500 R:dr årligen, derest sökanden, efter derom gjord underdånig ansökning,
af Kongl. Majit erhölle nådigt afsked från tjensten; till hvilken underdåniga
ansökning Kongl. Majrts Befallningshafvande tillstyrkt nådigt bifall, enär
sökanden varit i Statens tjenst 36 år och mer än 22 år ordinarie Landssekreterare,
och det icke kunde antagas, att han, vid nu uppnådd ålder och efter långvarig
tjenstledighet, skulle kunna åter ingå i utöfning af sin tjenst och densamma, i
betraktande äfven af de förändrade förhållanden, som i åtskilliga delar af förvaltningen
under sednare tider inträdt, fullt nöjaktigt sköta, samt dessutom tjensten
icke lämpligen borde för längre tid uppehållas genom vikarier, hvilka ofta måste
ombytas och icke alltid stöde att erhålla på de vilkor, som under förhanden varande
förhållanden kunde erbjudas.
Stats-Rådet fann sig icke böra i vidsträcktare mån tillstyrka nådigt bifall
till förevarande underdåniga ansökning, än att Kongl. Majit, med hänsigt till Landssekreteraren
Hökerbergs af läkare vitsordade fortfarande sjuklighet och oförmåga
att tjensten vidare förrätta, mätte föreslå Rikets Ständer, att Hökerberg klefve
förklarad berättigad, att, oaktadt han icke uppnått föreskrifven pensionsålder, efter
erhållet nådigt afsked från landssekreteraretjensten, å allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af den för Landssekreterare i allmänhet af Kongl.
Maj:t föreslagna pension af 3,200 R:dr årligen.
Angående pen
][8;0,
siomrätt för
Häradsskrif
Landshöfdinge-embetet
i Stockholms län underdåniga skrifvelse af den 14var™ ‘Akers
* . | «•? m il /i q.y(c flers
sistlidne Augusti, deruti med förord öfverleinnats en af Häradsskrifvaren i Akers,/Sqdn.^ g.
Sjöberg.
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
Frötuna och Wermdö skeppslags fögderi, Gustaf Laurentius Sjöberg, gjord underdånig
ansökning, att som han, hvilken vore född år 1811 och omkring 28 år varit
i Statens tjenst, deraf 24 år såsom ordinarie Häradsskrifvare, under tjenslgöringen
ådragit sig sjukdom, s. k. skrifvaredarrning, hvilken oaktadt medicinsk behandling
och af sökanden åtnjuten mångårig tjenstledighet, enligt hvad uti ansökningen
bilagdt läkarebetyg vitsordades, vore att såsom obotlig anses, Kongl.
Haj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att, med afseende å detta förhållande och i
likhet med hvad förut i sådana fall medgifvits, sökanden, oaktadt han sålunda
icke uppnått föreskrifna lefnads- och tjensteår, måtte förklaras berättigad att vid
afskedstagandet komma i åtnjutande af den för Häradsskrifvare bestämda pension
å allmänna Indragningsstaten af 1,500 R:dr, helst i annat fall sökanden nödgades
anhålla om fortfarande tjenstledighet intilldess han upphunne den i författningarne
för dylik pensions erhållande stadgade ålder.
Stats-kontoret hade, uti häröfver den 10 sistlidne September afgifvet utlåtande,
i underdånighet anfört, att, ehuru, likmätigt Kongl. Brefvet den 12 November
1823, civile embets- och tjenstemän, först då de uppnått 65 års ålder, tillbragt
vid pass 40 år i Statens tjenst samt styrkt sig vara till helsan försvagade,
vid afskedstagandet hade rätt till pension å allmänna Indragningsstaten, likväl
flere tjenstemän, före uppnåendet af pensionsåldern, af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer tilldelats årligt understöd, när oförmögenhet till vidare tjenstgöring blifvit
styrkt; samt att af sådan anledning två Häradsskrifvare, Jacobsson och Medelplan,
af hvilka den sednare varit behäftad med samma sjukdom som Sjöberg,
blifvit, utan att hafva uppnått föreskrifven lefnads- och tjensteålder, jemlikt Kongl.
Brefvet den 23 November 1860; å Indragningsstaten uppförda till åtnjutande af
full Häradsskrifvarepension; och då Sjöberg, efter att en längre tid hafva lidit
af skrifvaredarrning, enligt läkarens vitsord egde föga hopp om förbättring, utan
vore att anse såsom obotlig, har Stats-kontoret, med afseende å Sjöbergs ålder och
tjenstetid samt hans, af Landshöfdinge-embetet vitsordade, under tjenstgöringen
städse ådagalagda sällsynta nit och drift samt utmärkta skicklighet, till Kongl.
Maj:ts pröfning öfverlemna!, huruvida icke anledning förefunnes att till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om Sjöbergs uppförande å allmänna Indragningsstaten
efter afskedstagandet med cn årlig pension af 1,500 R:dr.
Stats-kommissarien Kock hade härvid yttrat den särskilda mening att då
Sjöberg, hvilken tillika innehade en Magasinsförvaltare-beställning, hvarifrån afsked
icke syntes komma att sökas, uppnått en ålder af endast 51 år, det skulle
lända till ett betänkligt prejudikat, om full pension beviljades honom, som icke
på långt när uppfyllt hvad författningarne för slik förmåns åtnjutande stadga, och
hvilken namnteckning under magasinsrapporter m. m. dessutom utmärkte, att han
icke så helt och hållet saknar skrifförmåga; hvadan Stats-kommissarien fann sig
för sin del icke kunna å ansökningen obetingadt tillstyrka bifall, utan öfverlemnade
till nådig pröfning, om Sjöberg, för hvilken emellertid ömmande omständigheter
sig företedde, i det att hans sjuklighet sannolikt härledde sig från öfveransträngning
i.tjensten, kunde, efter Direktionens för Civilstatens Pensions-inrättning hörande,
hugnas med pension från dess tjenstemannafond, enligt reglementet, och
dessutom möjligen erhålla ett lämpligt tillskott deruti från allmänna Indragningsstaten,
i hvilket sednare afseende nådig Proposition då borde, sedan förhållandet
blifvit närmare utredt, till Rikets Ständer aflåtas.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 76.
45
I betraktande af hvad Stats-kontoret härvid anfört, och med afseende å
olägenheterna deraf att häradsskrifvaretjensten, till följd af Sjöbergs oförmåga att
densamma bestrida, skulle komma att fortfarande under längre tid genom vikarie
uppehållas samt å de svårigheter, som, efter hvad särskildt blifvit hos Kongl.
Maj:t anmäldt, redan visat sig att, utan större bidrag från Statsverket än i andra
dylika fall, erhålla lämplig person att tjensten på förordnande förrätta, fann
Stats-Rådet sig höra i så måtto tillstyrka nådigt bifall å den gjorda ansökningen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att Sjöberg, oaktadt han icke
uppnått den för pensions åtnjutande bestämda ålder, finge, efter erhållet afsked
från häradsskrifvaretjensten, å allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
af ett emot tre fjerdedelar af den för Häradsskrifvare i allmänhet nu föreslagna
pension svarande belopp af 1,500 R:dr.
19:o.
Kongl. May.ts Befallning skafvandes i Christianstads län underdåniga mamor\a\ Angåendepenaf
den 7 Augusti sistlidet år, med öfverlemnande af Landt-räntmästaren i länet, »iotursttfsr
Magnus Billings underdåniga ansökning, att han, som, enligt bifogade prestbetyg
och tjenstförteckning, uppnått 70 års ålder och varit i statens tjenst 52 år, deraf aBilling.
han 47 år innehaft ordinarie befattning, under hvilken tid sökanden icke åtnjutit
någon tjenstledighet, så att annan person behöft att för honom förordnas, samt
hade talrik familj att försörja, kunde, efter erhållet afsked från Landt-räntmästaretjensten,
få under sin återstående lifstid bibehålla den för nämnda tjenst i staten
upptagna lön, 3,000 R:dr, samt att nådig Proposition derom måtte till Rikets
Ständer aflåtas; hvarvid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enär Billing städse
med outröttligt nit samt den största redbarhet och ordentlighet fullgjort sina åligganden,
den underdåniga ansökningen till nådigt bifall förordat.
Uti häröfver den 11 sistlidne September afgifvet underdånigt utlåtande har
Stats-kontoret yttrat, att, då ofvanberörda, af sökanden anförda omständigheter icke
syntes Stats-kontoret lemna giltigt stöd för hans underdåniga anhållan att vid
afskedstagandet komma i åtnjutande af pension å allmänna Indragningsstaten till
högre belopp, än det för Landt-räntmästare sednast genom Kongl. Brefvet den 16
Mars 1858 bestämda af 2,000 R:dr, Stats-kontoret ansåge sig icke kunna tillstyrka
bifall å ansökningen.
Med anledning] af Kongl. Maj:ts nu fattade beslut i afseende å framtida
pensionsbeloppet för Landt-räntmästare i allmänhet, ansåg Stats-Rådet sig i anledning
af Landt-räntmästaren Billings förevarande underdåniga ansökning böra hemställa,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer, att, i händelse Rikets Ständer
bifalla Kongl. Majis förslag angående nämnda pensionsbelopp, Billing må
komma i åtnjutande af den högre pensionen, äfven om han före början af nästa
statsregleringsperiod skulle erhålla afsked. 4n °mde
godtgörclse
20:0. för expropri
erad
jord från
Landshöfdinge-emhetets i Södermanlands län underdåniga memorial af den
23 sistlidne Januari, med anmälan, hurusom Länsmannen i Oppunda härads vestra näs ,• oppun.
da härad.
46
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 76.
distrikt af nämnda län, C. M. Wahlin, uti länets ränteri deponerat ett belopp af
422 R:dr 70 öre, hvilket han af Jernvägsstyrelsen fått emottaga såsom ersättning, —
beräknad efter 120 R:dr för hvarje uppskattad qvadratref med deri inbegripen 50
procents förhöjning utöfver egentliga värdet, — för den mark, utgörande 7 ref var
75 qvadratstänger, uppskattade till 3 refvar 52 stänger 25 qvadratfot, som för anläggning
af vestra jernvägsstambanan frångått hans boställe Sköldnäs i Yestra
Wingåkers socken, samt att Wahlin derjemte framställt anhållan, dels att han
måtte få behålla 50-procent-förhöjningen, såsom ersättning för de verkliga kostnader
jemte öfriga förluster, som honom i följd af jordens afstående tillskyndats,
och dels att återstående beloppet finge af honom uppbäras, sedan han behörigen
styrkt, att han af boställets mark verkställt uppodlingar, motsvarande den areal,
som, hufvudsakligen bestående af odaljord, blifvit från bostället afsöndrad; tillstyrkande
Landshöfdinge-embetet nådigt bifall till berörda anhållan, helst Wahlin
genom boställets bebyggande och öfriga förbättringar derå uppoffrade betydliga
belopp hvarigenom blifvande innehafvare af bostället kunde anses hafva full ersättning
för den förlust ifrågavarande afsöndring för dem kunde medföra.
Stats-Iiådet tillstyrkte i underdånighet, att, i öfverensstämmelse med hvad
i andra dylika fall egt rum, Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer, att, emot
det ofvannämnda summa, 422 R:dr 70 öre, till Rikets Ständers Riksgälds-kontor
öfverlemnades, Rikets Ständer måtte medgifva uppförandet, från och med nästa
statsregleringsperiod, på sjette Hufvudtiteln, till ersättning för den länsmansbostället
Sköldnäs frångångna jorden, af ett belopp, svarande i jcmnadt tal mot
5 procent af afträdessummau, att årligen med 21 R:dr till Länsmannen i förbemälda
distrikt utgå;— — — :— — — — — — — — — — —
Hepartomcnts-chcfen erinrade derefter i underdånighet:
Avgående aj Hurusom, sedan Kongl. Maj:t» Befallningshafvande i Örebro län uti sär
ä°fxproprkladskilda-
memorial af den 26 April sistlidet år anmält, att för vestra stambanan af
jord från eit Statens jernvägsbyggnader jord blifvit i laga ordning exproprierad dels från det
länsman*- åt. Länsmannen i Grimstens härad af Vester-Nerikes fögderi på lön anslagna booch
ett /is- ställe, 1 mantal Ybby N:c 1, i Wiby socken, dels ock från det Häradsskrifvaren i
* ^boställe"'/6berörda fögderi jemväl på lön anslagna boställe, 1 mantal Ybby N:o 2, i samma
örebro län. socken, samt att i lösen för nämnda jordafsöndringar till länets ränteri levererats
240 R:dr för länsmansboställets och 638 R:dr 75 öre för häradsskrifvareboställets
jord, Kongl. Majt t, i anledning af Kongl. Maj:ts Befallnihgshafvandes anhållan om
föreskrift, huru ersättning för den från boställena exproprierade jorden borde boställsinriehafvärne
tillgodokomma, — under den 16 Maj 1862 beslutat föreslå Rikets
nu församlade Ständer, att för mistningen af den från förenämnda boställen
• O
sålunda exproprierade jord, Rikets Ständer måtte medgifva uppförandet å sjette
Hufvudtiteln af en ersättning, svarande mot 5 procent af de för dessa jordafsöndringar
erlagde och i landtränteriet levererade ofvanberörda afträdessummor, att
årligen i jemna tal ntgå till Länsmannen i Grimstens härad med 12 R:dr och till
Kongl, Majlis Nåd. Proposition Nio 76.
47
HäradsskrifVaren i Yester-Nerikes fögderi med 32 R:dr, emot det att berörda kapitalsummor
till Rikets Ständers Riksgälds-kontor öfverlemnades; hvaremellertid
lör hvartdera af åren 1861 ock 1862 nyssnämnda ersättningsbelopp borde at allmänna
besparingarne å sjette Hufvudtiteln till vederbörande utanordnas.
Stats-Rådet hemställde, att, i enlighet med detta nådiga beslut, Kongl.
Maj:t måtte, i sammanhang med nådiga framställningen i afseende å landt-statens
lönereglering föreslå Rikets Ständer att, under nvssberörda lörbehåll, å sjette
Hufvudtiteln må varda uppförda ifrågavarande ersättningsbelopp för Häradsskrifvaren
i Yester-Nerikes fögderi 32 R:dr, och för Länsmannen i Grimstens härad
af samma fögderi 12 R:dr.
b) Att Rikets sednast församlade Ständer, uti skrifvelse den 12 Oktober Angående
1860, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, medgifvit såväl 9odtgörelsef°r
att af de medel, 8,802 R:dr 18 öre, som influtit genom expropriering för Gefle— ^ford^rån
Dala jernvägsanläggnings behof af 8 tunnland 22T\ kappland jord från den åt landshöfdinLandshöfdingen
i Stora Kopparbergs län på lön anslagna kungsgården Noret, finge gebostälict,
till inlösen af det utaf nuvarande Landshöfdingen i länet Ö. af Geijerstam &
nämnda kungsgård uppförda boningsbus användas hvad som motsvarade det värde, xopparbergs
hvartill denna byggnad kunde i behörig ordning af vederbörande synerätt varda un.
uppskattad, dock ej utöfver 6,802 R:dr; som ock att hvad för sådant ändamål af
förstnämnda summa icke utginge, skulle till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, äfvensom
att, sedan berörda inlösen kommit till verkställighet, ett emot 5 procent å
denna återstod svarande belopp skulle af Stats-kontoret till Landshöfdingen i Stora
Kopparbergs län årligen utbetalas; och att Kongl. Måj:t derefter, under den 9
November berörda år, i nåder förordnat, att det skulle åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, att, sedan inlösningssumman för den ifrågavarande byggnaden
blifvit i föreskrifven ordning bestämd, till Stats-kontoret aflemna, för att
Riksgälds-kontoret tillgodokomma, det derefter återstående beloppet af de influtna
expropriationsmedlen samt att Stats-kontoret sedermera egde att af under bänder
varande medel till bemälde Landshöfding årligen utbetala ett emot 5 procent å
nämnda återstod svarande belopp, intilldess denna årliga ersättningssumma kunde
på framställning, som Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer vid nu innevarande
riksdag aflåta, varda på sjette Hufvudtiteln uppförd. Anmälande Departementschefen
tillika, att, enligt hvad af Stats-kontoret blifvit upplyst, den återstod af
meranämnda expropriationsmedol, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för
ofvanomförmälda ändamål under Mars månad 1861 till Stats-kontoret levererats
och hvarå Stats-kontoret sedan till Landshöfdingen utbetalt ränta, uppginge till
en summa af 2,000 R:dr 18 öre.
Med anledning häraf hemställde Stats-Rådet i underdånighet, att Kongl.
Maj:t nu måtte föreslå Rikets Ständer, att såsom ersättning i ofvanberörda af
-
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
seende åt Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län blefve, till utgående årligen
från och med början af nästa statsregleringsperiod, å sjette Hufvudtiteln uppfördt
ett emot 5 procent å sistomförmälda summa svarande belopp i jemnt tal med
100 R:dr.
Departements-chefen anförde vidare i underdånighet:
Angående Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län öfver
i°nefö>'/‘°>mn!ileornad
skrift anmälde Länsmannen i Särna socken och Idre kapellag, G. Murelius,
^nenTsärna * underdånighet, att, i auledniug af Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvandes
»octoxz/S/oratinderdåniga framställning om bebofvet af förbättrad aflöning för innebafvaren af
Kopparbergs nämnda länsmanstjenst, en mindre lägenhet blifvit, jemnlikt nådiga Brefvet den
län. pp Maj 1854, till boställe åt denne af Kronan inköpt, men att lönevilkoren, jemförda
med de öfriga Länsmännens i länet, derigenom icke förbättrats, utan snarare
försämrats så till vida, som den lön, hvilken, derest boställe saknats, skolat honom
tillkomma, nu årligen afkortades ej allenast med den beräknade boställsafkastningcn,
50 R:dr 87 p öre, utan ock med den för Länsmän utan boställe bestämda
hyresersättning, 150 R:dr, eller tillsammans 200 R:dr 87p öre; och anhöll
Murelius i underdånighet, att, enär Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom ofvannämnda,
redan år 1851 gjorda underdåniga framställning vitsordat behofvet af
högre aflöning för Länsmannen uti ifrågavarande distrikt än för de andre Länsmännen,
till ersättning för hans besvärliga och med långa, kostsamma resor förenade
tjenstgöring inom det aflägsna, 40 qvadratmil vidsträckta distriktet, hvarest
lifsförnödenheterna oftast vore dubbelt dyrare än i trakterna omkring Fahlun,
Kongl. Maj:t måtte tillåta, att sökanden jemte förberörda boställsförmån, finge åtnjuta
enahanda lön och hyresersättning, som bestodes icke boställshafvande Länsmän,
eller, om detta icke kunde bifallas, att honom måtte i nåder tillerkännas
skilnaden emellan en billig ränta å den för boställets inköp och bebyggande utgifna
summa, 2,500 R:dr, och den ränta af 8 procent derå, som Statsverket genom
afkortningen å lönen nu åtnjöte. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under förmälan
att de skäl och förhållanden, som, enligt nådiga Brefvet den 7 November
1851, föranledde beviljandet åt Länsmannen i Särna socken af särskild löneförbättring
genom boställes anskaffande åt honom, oförändrade fortfore, förordade nådigt
afseende å ansökningen och fästade derjemte särskild uppmärksamhet å den
stora vigten, så väl för det allmänna som för befolkningen i orten, att inom Särna
socken ega och fortfarande kunna bibehålla en redbar och pålitlig kronobetjening,
så aflönad, att den med ekonomiskt oberoende kunde vaka öfver och noggrannt
handhafva efterlefnaden af lag och gällande författningar. Sedan Statskontoret afgifvit
iufordradt underdånigt utlåtande i ämnet, behagade Eders Kongl. Majit vid
ärendets föredragning den 21 Juni 1861, med afseende på de af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anförda, för Särna socken förekommande särskilda förhållanden,
förklara Sig vilja genom nådig Proposition till Rikets nu församlade
Ständer för Länsmannen uti ifrågavarande distrikt äska en årlig löneförhöjning
af 200 R:dr.
På
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.
49
På grund af nämnda nådiga förklarande, hemställde Stats-Rådet, som jemväl
inhemtat att ifrågavarande boställe af förlidet års Pröfnings-kommitté uppskattats
till endast 1,000 R:dr, i underdånighet, att Kongl. Maj:t, i sammanhang med
framställning i afseende å lönereglering för landt-staten, måtte föreslå Rikets
Ständer att från och med nästa statsregleringsperiod å sjette Huivudtiteln uppföra
årlig löneförhöjning för Länsmannen i Särna socken med 200 R:dr.
Kongl. Maj:t, som gillade och biföll hvad Stats-Rådet i samtliga
förestående särskilda frågor i underdånighet tillstyrkt och
föreslagit, behagade i nåder förordna att nådig Proposition i
det förevarande ämnet, i enlighet med ett detta protokoll bilagdt
och nu uppläst förslag, skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Bih. till R. St. Prof.. 1862 Sf 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 7
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 77.
1
M:o ?£.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mus 1863, kl. 10 f. tu.
Kongl. Majlis, nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ersättning
till Lunds universitets löningsfond för minskad inkomst af Hardeberga
och Sandby församlingars prebendepastorat; Gifven Stockholms
Slott den 13 Februari 1863.
Sedan, med anledning af Rikets Ständers uti skrifvelse den 18 Oktober 1854
underdånigst gjorda anhållan det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda ej mindre om och
hvilka prebendepastorater lämpligen kunna, utan men lör kyrkan och det kyrkliga
undervisningsväsendet, från deras egenskap af prebende fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp,
som för åvägabringande deraf erfordrades, samt derefter för Rikets
Ständer framlägga den nådiga Proposition i ämnet, som kunde finnas för ändamålet
lämplig, Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, bland annat, i den under den 4
Oktober 1861 i nåder fastställda nya utgiftsstat för Lunds universitet föreskrifvit, att
de till filosofiska fakulteten derstädes anslagna Hardeberga och Sandby samt Stäfvie
och Lackalänga prebendepastorater skulle efter dåvarande innehafvarnes afgång från
universitetet skiljas, och att universitetets Kansler ålåge, att, när någon af dessa pre
bendens
innehafvare afgått, derom göra underdånig anmälan och föreslå den ändring,
som då i utgiftsstaten borde vidtagas samt sättet för beredande af de för ändamålet
erforderliga medel, har Kanslern, sedan numera sednaste innehafvaren af Hardeberga
och Sandby pastorat, Professoren i Romerska litteraturen J. G. Ek atlidit, med anmälan
härom i underdånighet tillkännagifvit, att Consistorium Academicum rörande
ersättning af den förlust, som genom ifrågavarande prebendepastorats indragning för
universitetets löningsfond uppkommer, föreslagit, att då det värde, hvartill pastoratet
ifih. till R. St. Prot. 1802 & 1803. 1 Sami. 1 Afd. 2 liand. 13 Höft 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.
i utgiftsstaten vore utfördt, uppginge till 3,046 R:dr, ersättningen borde motsvara
detta belopp, hvarjemte Konsistorium hemställt, att nådig Proposition om anslag dertill
måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåtas samt beloppet universitetet tillgodokomma,
sedan möjligen blifvande nådår vid pastoratet gått till ända; och har Kanslern
för egen del till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat, huruvida högre ersätt—
ningssumma härvid må ifrågakomma, än som erfordras till att bringa den genom
prebendets indragning minskade lönen till samma belopp, som äldre professorslöner
inom filosofiska fakulteten eller 4,500 R:dr, i hvilket fall och då den lön,
hvaruti Hardeberga och Sandby prebende ingår, i staten vore försedd med ett kontant
anslag af 2,454 R:dr, ersättningen skulle med bibehållande af detta anslag
komma att utgöra 2,046 R:dr.
Med afseende å hvad sålunda förekommit vill Kongl. Majit i nåder föreslå Rikets
Ständer, att, såsom ersättning till Lunds universitets löningsfond för den minskade
inkomst, densamma genom frånskiljandet från universitetet af Hardeberga och
Sandby församlingars ledigvordna prebendepastorat får vidkännas, ett anslag af 2,046
R:dr årligen måtte å universitetets stat uppföras, att utgå efter det berörda pastorat
blifvit universitetet frånskiljdt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
C. J. Thyselius.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.
%
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13
Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Slutligen uppläste Departeraents-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering nedanuämnda,
enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut fattade
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
l:o. Angående ersättning till Lunds universitets löningsfond för minskad inkomst
af Hardeberga och Sandby församlingars prebendepastorat.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll vidfogade bilagorna Litt. C — —, samt förordna
att, i enlighet dermed nådiga Propositioner skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
i
Ex protocollo
N. Fredr. Sander,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76
Wto
Anli. lill Exp.-Utsk. den 2 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Majis nådiga Proposition till Rikets Ständer angående anslag till
nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga Elementarläroverks
behof; Gifven Stockholms Slott den 13 Februari 1863.
På sätt till Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 14 Oktober nästlidet
år blifvit anmäldt, hafva lill Kongl. Majit inkommit framställningar om behofvet af
nya eller utvidgade läroverks- eller gymnastikbyggnader i städerna Upsala, Strengnäs,
Malmö, Carlskrona, Halmstad, Calmar, Carlstad och Umeå. Det har visserligen såsom
berörda Protokoll äfven upptager, synts mest ändamålsenligt, om alla dessa
framställningar, af hvilka en del vid riksdagens början ej änuu hunnit erhålla erforderlig
beredning, kunnat blifva i ett sammanhang handlagda, men då de i afseende
på läroverksbyggnaden i Malmö infordrade underdåniga utlåtanden ännu icke inkommit
samt någon ritning med kostnadsförslag för lärohuset i Upsala, derför platsen
först den 30 sistlidne Januari blifvit bestämd, ej kunnat uppgöras, vill Kongl. Majit,
som icke anser längre böra uppskjutas med aflåtande af den nådiga Proposition beträffande
öfrige läroverksbyggnaderna, hvartill de inkomna frainställningarne kunna
gifva anledning, härmed jemte meddelande det Kongl. Majit ej funnit anledning nu
förorda de för läroverken i Carlskrona och Carlstad ifrågasatta anslag för vidare
handläggning af Rikets Ständer, öfverlemna de återstående fyra framställningarne.
A) Hos Kongl. Majit har Domkapitlet i Strengnäs gjort följande underdåniga
anmälan rörande dervarande läroverksbyggnad. Uppförd i slutet af 1400-talet och
ämnad till biskopshus ansåges denna byggnad icke ega någon af de egenskaper, som
numera fordrades af ett skolhus. Indelningen af rummen, olämplig till sitt ursprungliga
ändamål, vore det ännu mera för det närvarande. Bottenvåningen innehölle två
små, mörka rum med kök för vaktmästaren, ett litet, mycket mörkt rum för samlingar,
två mörka, mycket låga och till annat ändamål oandvändbara vedbodar samt
två läsrum, det ena 5£ alnar långt, 4j alnar bredt och 3§ alnar högt och det andra
något längre och bredare men blott 3| aln högt, båda mörka och fuktiga. I
andra våningen funnes fem rum, af hvilka tre vore små, mörka och omkring 5| alnar
höga, ett större, ljust och rymligt, men derigenom olämpligt att det utgjorde en
Kongl. Maj.ts J\'åd. Proposition N:o 78.
5
genomgång för två andra klasser, och slutligen ett enda stort rum 5| alnar högt, i
hvilket alltid sjette och sjunde klassernas båda afdelningar måste undervisas gemensamt
och ofta ännu liera, hvaraf följde att alltid fyra, ofta sex lärare undervisade på
en gång i ett enda rum. Detta rum, beläget öfver vedbodarne, vore dessutom så
kallt, att man ej ens med öfverplagg kunde värja sig för kölden. Öfversta våningen
innehölle ett stort, ett medelstort och tre mindre rum, använda för bibliotheket och
samlingarne, hvartill de likväl numera vore alldeles otillräckliga. Således funnes endast
sju läsrum, alla, med undautag af två, låga, mörka och små, hvartill komme att
då tamburer helt och hållet saknades, ungdomen måste vintertiden intaga sina kalla
öfverplagg i läsrummen, hvilket i förening med andra omständigheter medförde olägenheter,
som under nuvarande förhållanden icke kunde afhjelpas. Utrymme, ljus och
luft, de första vilkoren för sundheten i hvilken boning som helst, bruste alltså i hög
grad uti ifrågavarande byggnad, till följd hvaraf fyrfaldiga menliga verkningar måste
uppstå.
Under åberopande af dessa förhållanden har Domkapitlet föreslagit fullkomlig
förändring i lärohusets indelning till dess inre, samt att till förvaringsrum för de betydliga
samlingarne och bibliotheket måtte af allmänna medel inlösas och inredas ett
domkyrkan tillhörigt stenhus. Enligt uppgjord och i underdånighet bifogad ritning
skulle det förändrade läroverkshuset komma att i tre våningar innehålla en soliennitetssal,
elfva läsrum, ett laboratorium, fyra tamburer, samt. ett rum med kök för
vaktmästaren. Beträffande ofvannämnda till inlösen föreslagna stenhusbyggnad, bestode
den af tvä våningar med inalles femton rum och två kök, till en del disponerade
för domkyrkans behof och till en del uthyrda. Detta hus, som befunnes i fullkomligt
godt stånd, ansåges domkyrkan, mera likväl med afseende på hvad skolan brafver,
än husets verkliga värde, kunna afstå för 20,000 R:dr. I betraktande af dess
ändamål att inrymma bibliotheket och samlingarne, skulle, enligt jemväl uppgjord ritning,
nämnda hus så förändras, att hvardera våningen komme att innehålla två stora
salar eller gallerier med två mindre eldrum i hvardera våningen på ena gafveln, samt
förstugor, tamburer och trappor på den andra.
De omförmälda ritningar åtföljande kostnadsförslag upptaga följande:
Ändring ocb reparation af läroverkshuset R:dr 42,241: —
Ändring af domkyrkans stenhus  » 40,216: —
Inlösen för Statens räkning af detta hus » 20,000: —
eller tillsammans R:dr 72,457: —
hvilken summa, ehuru betydlig, dock vore vida mindre än hvad Rikets Ständer anslagit
till läroverksbyggnader på andra ställen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt samt då såväl stiftets allmänna som
läroverkets enskilda byggnadskassa saknade aila tillgångar, har Domkapitlet underdånigst
hemställt, att Kongl. Majit mätte till Rikets Ständer allåta nådig Proposition
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
om anslag af allmänna medel till inlösen af ofvanberörda domkyrkan tillhöriga stenhus
äfvensom till verkställande af de föreslagna förändringarne såväl i detta som i
läroverkshuset; och har Ofver-Intendents-embetet, i anledning häraf hördt, anfört, att
embetet, som ansåge de med afseende å elementarläroverks-byggnaden föreslagna anordningar
ändamålsenliga samt byggnadens fasader genom anbringandet af enkla profiler
och omfattningar å fönster och dörrar, hållna i en allvarlig samt värdig medeltids-stil,
funnit anledning till anmärkning förekomma hvarken mot det deröfver upprättade,
eller det för ändring af domkyrkans omförmälda stenhus uppgjorda ritningsoch
kostnadsförslag.
B) I sammanhang med väckt fråga om utvidgande af lägre elementarläroverket i
Halmstad har äfven, då, i anseende till lärjungarnes tillvexande antal, den nuvarande
skollokalen befunnes otillräcklig, och hvarken tillbyggnad eller förändring deraf kunde
bereda nödigt utrymme, framställning blifvit gjord angående behofvet af ett nytt skolhus;
och då de tillgångar, som för uppförande och inredning deraf kunna af ifrågavarande
samhälle påräknas, äro otillräckliga, hafva stadens innevånare, genom utsedda
kommitterade, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om, bland annat, beviljande af anslag eller, derest sådant ej
kunde erhållas, af lån, till ett belopp af 50,000 Riksdaler såsom bidrag till omförmälda
byggnad; och har Landshöfdinge-embetet i länet, vid handlingarnes insändande,
till denna ansökning tillstyrkt nådigt bifall, deruti jemväl Kongl. Majits Befallningshafvande
i särskild skrift samt Domkapitlet i Göteborg uti infordradt underdånigt
utlåtande instämt.
Efter det Landshöfdinge-embetet sedermera till Kongl. Maj:ts pröfning insändt
dels ritning och kostnadsförslag till den ifrågasatta nya byggnaden, det sednare slutande
å en summa af 80,000 R:dr, dels ock en från Domkapitlet aflåten skrifvelse
angående stiftets byggnadskassa, hvaraf inhemtas, att något understöd från denna kassa
ej kunde vara att förvänta, enär kassan för närvarande icke egde några tillgångar att
disponera, har Ofver-Intendents-embetet blifvit anbefaldt att öfver förberörda ritnings—
och kostnadsförslag afgifva underdånigt utlåtande; till åtlydnad hvaraf embetet, uti
memorial den 21 nästlid ne Oktober, anmält, det embetet, vid anställd granskning af
nämnda förslag, funnit sig i desamma böra tillstyrka åtskilliga förändringar, hvarigenom
kostnaden komme att ökas med tillsammans 6,000 R:dr och hela kostnadssumman
således att utgöra R:dr R:mt 86,000.
C) Genom påbyggnad af läroverkshuset i Calmar i öfverensstämmelse med af
Kongl. Majit den 21 December 1860 fastställd ritning samt den förhöjda tredje våningens
nu pågående inredning till lärosalar kommer visserligen, enligt hvad stiftets
Domkapitel i underdånighet hos Kongl. Majit anmält, den under de sistförflutna
åren ganska kännbara bristen på tillräckligt antal rum för deni dagliga ^undervisningen,
åtminstone för det närvarande och den närmaste framtiden, att blifva afhjelpt;
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 78.
7
men det oaktadt qvarstode dock för läroverket i andra hänseenden behof af ökadt
utrymme, som vore af den vigt och beskaffenhet att de snart måste afhjelpas.
Ibland behofven anför Domkapitlet i första rummet det af en ny gymnastikbyggnad.
Den nuvarande lokalen, belägen i ett mindre stenhus å läroverkets tomt, hade nemligen,
till följd af lärjungarnes under de sednare åren betydligt ökade antal, blifvit
mer och mer otillräcklig. Innehållande endast 17 alnar i längd och 12 i bredd,
motsvarade den föga sitt ändamål vid ett läroverk med öfver 330 lärjungar, hvartill
komme, att den icke hela läseåret kunde begagnas, i anseende dertill att den vore
försedd med alltför tunna väggar, för att under den kallare årstiden kunna uppvärmas.
Vidare yttrar Domkapitlet, att läroverkets bibliothek och öfriga samlingar, som
före berörda påbyggnad och tredje våningens användande till läsrum, varit i denna
våning inrymda, måste inpackas i ett enda rum i husets bottenvåning, der de för
dagligt bruk vore nära otillgängliga; och slutligen anföres, att läroverket, till väsendtligt,
men lör den reala bildningsliniens utveckling, ännu saknar ett kemiskt laboratorium.
Som dessa brister endast genom uppförande af en ny byggnad för läroverkets
räkning kunde undanrödjas, har Ofver-Iutendents-embetet, på Domkapitlets begäran,
uppgjort ritnings- och kostnadsförslag till en sådan, innehållande på nedra bottnen
gymnastik samt boningsrum för en vaktmästare, i eritresolen öfver vaktmästarebostaden
kemiskt laboratorium, och i andra våningen rum för bibliotheket och samlingarne,
äfvensom två rum att antingen, när behofvet så kräfver, användas till läsrum
eller till lokal för undervisningen i teckning med dithörande materiel. Men till verkställande
af ett sådant byggnadsföretag, hvilket, enligt bemälda embetes kostnadsförslag,
skulle uppgå till 45,984 R:dr, funnos för närvarande icke några medel i
stiftets byggnadskassa. Vid början af år 1861, eller några månader innan förutnämnda
påbyggnad af läroverkets hus företogs, utgjorde kassans behållning 31,346
R:dr 53 öre. Då detta arbete ännu icke vore fulländadt och i vissa delar icke
komme att afslutas förr än under loppet af detta års sommar, hade det varit Domkapitlet
omöjligt att bestämdt uppgifva slutliga kostnaden derför. Gjorda beräkningar
syntes dock gifva vid handen, att det af Öfver-Intendents-embetet upprättade
kostnadsförslaget, slutande på 27,358 R:dr 50 öre, icke komme att öfverskridas, till
följd hvaraf bvggnadskassan, som vid nästlidne års början, sedan 12,812 R:dr blifvit
för merberörda påbyggnad använda, uppgick till 19,219 R:dr 28 öre, skulle vid arbetets
fulländning ega en behållning af omkring 5,000 R:dr, hvilken summa dock
måste tagas i anspråk dels för reparationer i läroverkshusets första och andra våningar
samt anbringande af rörledningar till gaslysnings införande, dels till iståndsättande
af de mycket förfallna och bristfälliga uthusen, och således icke kunde vara för
ytterligare byggnadsföretag att påräkna.
Med anledning af dessa förhållanden har Domkapitlet i underdånighet hemstäljt,
att till Rikets Ständer nådig Proposition måtte aflåtas om anslag af allmänna medel
för uppförande af ifrågavarande byggnad, fieträffande det belopp, som dertill erfor
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
drades har Domkapitlet förklarat sig icke vara i tillfälle att bedöma, huruvida den summa,
kostnadsförslaget angifver, kunde blifva fullt tillräcklig; men äfven om detta
skulle blifva händelsen, vore dock icke troligt att med samma summa äfven kostnaderna
kunde bestridas för bibliotheksrummens inredning, gymnastiksalens förseende
med materiel och anbringandet af gaslysning i densamma, m. m. Till följd häraf
och då byggnadskassari icke eger några medel till betäckande af möjligen uppkommande
brist, har Domkapitlet hemställt, att, derest Kongl. Maj:t behagade å den underdåniga
framställningen fästa det afseende, att nådig Proposition med anledning deraf
kommer att till Rikets Ständer allåtas, det äskade anslagets belopp måtte i nåder
bestämmas till 30,000 R:dr.
D) Hos Kongl. Maj:t har t. f. Rektorn vid Umeå högre elementarläroverk J.
Unaeus, å egna och Läroverks-kollegii vägnar, i underdånighet anhållit, det Kongl.
Maj:t måtte till Rikets Ständer allåta nådig Proposition om anslag af statsmedel till
uppförande vid nämnda läroverk af ett gymnastikhus, som tillika skulle innefatta åtskilliga
af behofvet påkallade lärorum och andra för undervisningen nödiga lokaler,
för hvilket, äfvensom för en i sammanhang dermed ställd inhägnad af läroverkets
tomt m. m., kostnaden, enligt från orten insända ritnings- och kostnadsförslag, skulle
uppgå till 59,100 R:dr 54 öre.
Af de tili ärendet hörande handlingarne inhemtas: att det för omkring 30 år
sedan genom enskilda sammanskott uppförda gymnastikhuset blifvit beräknadt att
rymma endast 50 lärjungar; att det nyligen uppförda och knappast ännu till alla delar
fullbordade lärohuset befunnits till utrymmet redan så trångt, att de endast till
genomgång beräknade tamburerna måst begagnas såsom lärorum under alla de timmar,
då humanister och realister inom samma klass bort hvar för sig undervisas; att
detta hus dessutom saknade nödiga rum icke blott för bibliothekets och de naturhistoriska
samlingarnes förvarande, utan ock för Kollegii sammanträden och för vaktmästaren;
att Umeå samhälle för ifrågavarande lärohus redan gjort betydliga uppoffringar
och för dess slutliga fullbordande måste vidkännas ännu återstående dryga
kostnader; samt slutligen att i Hernösands stifts allmänna byggnadskassa icke funnes
några medel för ifrågavarande ändamål.
Uti häröfver inlördradt utlåtande har Eforus öfver stiftets läroverk i underdånighet
anfört, att, då hvarken gymnastikhuset eller den nuvarande läroverksbyggnaden
blifvit uppförda i beräkning att deruti inrymma lärjungarne vid ett fullständigt högre
elementarläroverk, samt dertill komme att lärjungarnes antal sedan slutet af läse-året
1858—1859 ökats från 94 till 163, till följd hvaraf behofvet af utvidgade gymnastik-
och lärorum för läroverket syntes vara gifvet och ådagalagdt, funne Eforus, helst
stiftets byggnadskassa alldeles saknade tillgäng till bestridande af någon kostnad i berörda
hänseende, sig böra tillstyrka nådigt bifall till ansökningen, så vidt den afsåge
nådig Propositions aflåtande till Rikets Ständer om anslag för ändamålet; hvaremot
Eforus
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
9
Eforus, beträffande sättet för företagets utförånde, eller den företedda förslägSritningen
och det derpå grundade kostnadsförslaget, framställt anmärkning emot det ringa
afseende på nödig sparsamhet, sorn syntes vara vid sistnämnda förslags upprättande
iakttaget, då till de jemförelsevis mindre vigtiga posterna: staket kring tomten med
granitpelare samt urverk jemte ingångsport med ornering upptagits en sammanlagd
summa af icke mindre än 12,200 R:dr R:mt.
Efter det Ofver-Intendents-embetet blifvit aribefaldt att öfver omförmälda ritning
afgifva underdånigt utlåtande, har Embetet, som funnit samma ritning böra i viSsa
delar omarbetas, låtit för ändamålet uppgöra ny förslagsritning, hvilken sedan så väl
vederbörande Domkapitel, som läroverkets Inspektor och Lärare-kollegium dermed
förklarat sin belåtenhet, Ofver-Intendents-embetet, uti memorial den 23 sistlidne December,
till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna! och dervid, vidkommande det
för ifrågavarande byggnad hos Embetet upprättade kostnadsförslag, slutande å éh
summa af 26,866 R:dr 20 öre, yttrat, att hufvudsakligen dels genom upptagandet i
förslaget af en omhägnad af trä kring skoltomten, i stället för det uti förslaget fråfi
orten beräknade jernstaketet med granitpelare, dels genom uteslutande af éfi i sistnämnda
förslag uppförd summa af 1,000 R:dr för ett urverk att anbrihgdS å gymnastikbyggnaden,
enär ett sådant, enligt den för läroverkets hufvudbyggnad äf Korfgl.
Maj:t fastställda ritningen, redan varit afsedt att å sistnämnda byggnads hufvud-fäcad
anbringas, den i orten beräknade byggnadskostnad kunnat nedsättas med 10,234
R:dr 34 öre; hvarefter och sedan läroverkets Inspektor och Lärare-kollegium uhdér
förklarande, att de frånginge den af Kollegium framställda Önskän att Omkring Skoltomten
erhålla ett jernstaket, funnit omförmälda af Ofver-IntendetitS-embetet föreslagna
träomhägnad kring tomten mindre ändamålsenlig och fögå Varaktig, äfvensom Domkapitlet
kostnaden derför öfverflödig, men Inspektor obh Kollegium dérernot, 'beträffande
det för läroverket föreslagna tornuret, hvilket, ehuru afsedt att å hufvudbyggnaden
anbringas, icke kunnat, i följd af bristande tillgångar, derstädes uppsättas, på
anförda skäl ansett detsammas anbringande vara af nödvändigheten påkallad t; Så har
Öfver-Intendents-embetet tilikänhagifvit, att kostnadsförslaget för det ifrågasatta bygg
-
nadsföretaget  R:dr 26,866: 20.
skulle med tillägg af utgiften för tornurets anbringande å läroverkets
hufvudbyggnad » 1,000: —
komma att utgöra
R:dr 27,866: 20.
men, derest kostnaden för den af Ofver-Intendents-embetet föreslagna
träomhägnaden R:dr 2,288: —•
ansåges böra ur förslaget utgå, endast » 23*578: 20.
/it/i. till K. St. Prut. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 13 Käft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
Något mer än 40 år hafva förflutit sedan stiftsbyggnadskassorna med hänseende
lill inkomster och åligganden erhöllo den reglering, som i hufvudsaken ännu eger
bestånd. Elementarläroverken voro vid denna tid dels fåtaliga och dels af ringa omfång,
då, utom elementarläroverken i stiftsstäderna, inom hela riket funnos endast 42
lägre skolor och lärjungarnes antal äfven vid de mest besökta läroverken sällan, om
ens någonsin, öfversteg 200. I afseende ä lärohusens beskaffenhet voro anspråken
ringa. Merendels voro dessa byggnader oansenliga, och icke sällan, då nytt skolhus
behöfdes, inköptes och apterades dertill något äldre boningshus, der lärjungarne iorymdes
i trånga samt äfven i andra hänseenden olämpliga lokaler. Byggnadskassorna
voro under sådana omständigheter i de flesta stift tillräckliga, och beträffande den
betydligaste delen af deras tillgångar eller inkomsten från ecklesiastika sysslor, hvilkas
innehafvare afgått eller aflidit utan att efterlemna nädårsberättigade arfvingar, så kunde
mot dessa medels användande för sagde ändamål med mindre skäl något vara att
erinra, då flertalet lärjungar, åtminstone vid de högre läroverken, för hvilkas räkning
ifrågavarande tillgångar i främsta rummet togos i anspråk, hade för afsigt att förr
eller sednare inträda i kyrkans tjenst.
Förhållandena hafva sedan dess väsendtligen förändrats. Elementarläroverken begagnas
numera icke företrädesvis af dem, som ämna att blifva prester, utan till vida
större antal af sådana lärjungar, som vilja egna sig åt andra tjenstemannabanor eller
som, utan att afse något visst yrke, önska förvärfva allmän medborgerlig bildning.
Hvarje stad, om den ej är allt för ringa, känner derlöre behofvet af att ega ett elementarläroverk,
och Rikets Ständer hafva äfven frikostigt gått sådana önskningar till
mötes. Icke destomindre och ehuru under de sednare åren läroverkens antal betydligen
förökats och, åtminstone de högres, mer än fördubblats, äro lärjungarne vid de
aldra flesta vida talrikare än förr vid de mest besökta läroverken af motsvarande
omfång.
Men jemte det i följd häraf ett ökadt antal skolhus blifvit behöfligt, och bland
de äldre många måst undergå betydlig utvidgning, ej mindre för vinnande af det
utrymme i allmänhet, som af sanitära grunder påkallas, än ock för beredande af särskilda
lärorum lör undervisningen i vissa ämnen, såsom fysik och kemi, har den alltmera
insedda vigten af gymnastiköfningar för skolungdomen gjort nödvändigt att för
detta ändamål anskaffa dels nya, dels utvidgade och förbättrade lokaler. Tages slutligen
äfven i betraktande att byggnadsmaterialierna stigit i pris och att större an
språk
med skäl gjort sig gällande i afseende å ifrågavarande byggnaders såväl inredning
som yttre prydlighet, så kan det ej väcka förvåning, att byggnadskassornas tillgångar
numera icke äro på långt när för ändamålet tillräckliga, hvadan äfven Rikets
Ständer under de sednaste riksdagarne beviljat betydliga summor till nybyggnad eller
reparation af lärohus äfven i städer, som al ålder haft förpligtelse att lör dylika kostnader
sjelfva ansvara.
Redan genom 1856 års Läroverks-stadga gjordes den förändring i afseende å
Kongl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 78.
tl
byggnadskassornas tillgångar, att derifrån uteslöts inkomster från lediga ecklesiastika
sysslor vid läroverken. Men likasom det ansetts olämpligt, att de till aflöning åt
skollärorne anslagna medel användas till förstärkande af byggnadsfonderna, så kan det
under nuvarande förhållanden ej vara lämpligt att för detta ändamål använda presterskapets
lönemedel. Presterskapet eger billiga och rättvisa anspråk att deraf komma
i åtnjutande för tillvägabringande af en enke- och pupillkassa, som länge varit behöflig
och hvarigenom den vinst skulle beredas äfven församlingarne, att de extra
nådåren kunde i en framtid upphöra.
Uti intet land torde kostnaden för åtnjutande af undervisning vid de offentliga
läroverken vara så ringa, som i Sverige, och det synes derföre icke olämpligt, att, då
med få och obetydliga undantag Staten ensam bestrider lärarnes aflöning för de barn,
som begagna elementarläroverken och icke äro medellöse, lemnäs något bidrag för
lärohusen. Ett sådant bidrag, om det ej bestämdes till högre än 5 R:dr i terminen
för hvarje lärjunge, kan ingalunda blifva betungande, men skulle likväl, med
hänseende till lärjungarnes antal, betydligt öfverstiga bygguadskassornas nuvarande inkomster
från lediga prestsysslor och lemna tillgång icke allenast till läroverkshusens
underhåll utan ock efter hand till bildande af en fond, hvilken isynnerhet i de stift,
der läroverkshusen i allmänhet befinna sig i godt och försvarligt skick, kunde förse
med medel till erforderliga nybyggnader.
En ganska lång tid kan likväl komma att förflyta, innan på detta sätt någon
betydligare tillgång hinner samlas, och då flerestädes behof af nya eller förbättrade
skollokaler förefinnas, hvilkas afhjelpande ej kan utan skada för läroverken uppskjutas,
vill Kongl. Majit, med anledning af förberörda hos Kongl. Majit gjorda framställningar,
af Rikets Ständer nu äska de anslag, som äro oundgängligen behölliga
och finnas här nedan upptagna.
Hvad sålunda först beträffar Strengnäs läroverk, så synas de åtgärder Domkapitlet
nu föreslagit för beredande af tjenligare lärosalar och större utrymme för
läroverkets betydliga bibliothek och öfriga samlingar vara både behöfliga och väl beräknade;
men då i den uti kostnadsförslaget upptagna summa, 72,457 Ridr, ingår
ett belopp af 20,000 Ridr, hvarmed skulle inlösas ett domkyrkan tillhörigt stenhus,
och det lärer kunna antagas, dels att med inbetalningen af detta belopp kan utan
olägenhet tills vidare anstå, dels ock att, derest så beskaffad afgift, som ofvan är
antydd, varder till förmån för stiftets byggnadskassa påbjuden, den deraf härflytande
inkomsten blifver tillräcklig att, helst öfrige lärohusen i stiftet befinna sig i nöjaktigt
skick, efter hand gälda omförmälda köpeskilling, till följd hvaraf det bidrag, som af
Stateu för ändamålet erfordras, synes kunna med nämnda belopp minskas, föreslår
Kongl. Majit Rikets Ständer, att i och för verkställande af nödiga förändringar å
Strengnäs läroverkshus, äfvensom å den byggnad, hvilken till förvarande af läroverkets
bibliothek och samlingar är afsedd, anvisa ett i rund summa utfördt belopp af
50,000 Ridr.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78
Sorn, vidkommande anslaget till ett nytt läroverkshus i Halmstad, de insända
handlingarne upplysa, att stiftets byggnadskassa icke är i tillfälle att lemna något bidrag
till bestridande af derför erforderliga till 86,000 R:dr beräknade utgifter, samt
staden Halmstad ej utan det allmännas mellankomst lärer förmå draga kostnaden för
en så beskaffad byggnad, som ett högre elementarläroverk kräfver, deraf gagnet kommer
äfven hela omkringliggande trakten till godo, anser Kongl. Maj:t Sig ega tillräckliga
skäl att, såsom bidrag för uppförande af ifrågavarande nybyggnad, af Rikets
Ständer äska ett anslag af 90,000 Ridr.
För uppförande af den för Calmar elementarläroverk afsedda och nödig befunna
byggnad, har visserligen begärts ett anslag af 50,000 R:dr; men då det af Öfver
Intendents-embetet
godkända förslaget icke upptager kostnaden härför till högre belopp
än 45,984 R:dr samt stiftets byggnadskassa, efter det kostnaden för läroverkets
hufvudbyggnad blifvit bestridd, antagligen eger ett öfverskott af mer än 5,000 R:dr,
anser Kongl. Maj:t Sig icke kunna tillstyrka att Rikets Ständer för berörda ändamål
anvisa mer än 40,000 R:dr.
Hvad slutligen beträffar det begärda anslaget till en ny gymnastikbyggnad för
Umeå högre elementarläroverk, så och enär å ena sidan stiftets byggnadskassa, enligt
hvad upplyst är, saknar tillgång för bekostande af denna af behofvet högeligen påkallade
byggnad, samt dessutom staden till dervarande ännu icke fullt färdiga lärohus
redan lemnat ett i förhållande till sina tillgångar icke obetydligt bidrag, men å andra
sidan förekommer, att kostnaden för gymnastikhuset, äfven om ett ur derå anbringas,
synes kunna nedgå till 25,000 R:dr, vill Kongl. Majit af Rikets Ständer för omförmälda
ändamål äska 25,000 Ridr.
De till detta ärende hörande handlingar skola till vederbörande Utskott öfverlemnas,
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. År och dag, som ofvan.
CARL.
C, J. Thyselius.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.
13
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Årenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13 Februari
1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,i
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering nedannämnda,
enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut fattade
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
2:o. Angående anslag till nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga elementarläroverks
behof.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll vidfogade bilagorna Litt. D — —, samt förordna, at
i enlighet dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
allåtas.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander.
1 \
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 79.
ÄT:o fö.
Alik. lill Evp.-Utsk. den 2 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Majis nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ytterligare
anslag till del Carolinska Medico-kirurgiska institutet i Stockholm;
Gifven Stockholms Slott den 13 Februari 1863.
Hos Kongl. Majit har Kanslers-embetet för Upsala universitet, under hvars öfverstyrelse
det Carolinska Medico-kirurgiska institutet är stäldt, med öfverlemnande
af en ifrån institutets lärare-kollegium emottagen skrifvelse gjort framställning om angelägenheten
deraf, att ej mindre åtskilliga på institutets stat redan uppförda anslag
blefve förhöjda, än ock nya beviljade både för ständiga och tillfälliga behof; och sedan
de för detta ärendes fullständiga beredning erforderliga upplysningar numera blifvit
afgifna, har Kongi. Maj:t låtit berörda framställning Sig föredragas, och vill, efter
pröfning af hvad dervid förekommit och med hänseende till de förhållanden, som uti
bifogade, inför Kongl. Majit denna dag hållna, protokoll öfver ecklesiastik-ärenden fin
nas
upptagna, härmed föreslå Rikets Ständer att
dels till uppförande å institutets tomt af en ny byggnad för den pathologiskt-anatomiska
institutionen och i sammanhang dermed likbod, obduktionssal och
begrafningskapell för Serafimer-ordens-lasarettets behof bevilja ett belopp
af Ridr 84,000: —
dels medgifva att vid institutet må anställas en adjunkt i pathologisk
anatomi, en kamererare och fern amanuenser, nemligen en vid
medicinska, en vid kirurgiska och en vid obstetriska kliniken,
en vid pathologiskt-nnatomiska institutionen och en i rätts
och
statsmedicin, samt att dessutom, i händelse till omförmälda
byggnad anslag anvisas, när denna byggnad varder till begagnande
upplåten, ytterligare en vaktmastare må antagas,
dels att den för institutet nu gällande stat måtte i nedan upptagna
delar på det sätt förändras, att aflöningsvikoren för följande
befattningar bestämmas sålunda:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
15
för Professorn i Materia-medica  lön R:dr 4,500: —
med förklarande att vid nuvarande innehafvarens afgång
tillses må, huruvida icke denna profession bör få andra läroämnen
sig tillagda;
»
Professorn
Obstetrik
»
4,500: —
))
Professorn
Pathologisk-anatomi
»
4,500: —
))
Professorn
i Anatomi, hvilken
är i åtnjutande af boställs—
lägenhet,
»
4,200: —
))
Professorn
Kemi, hvilken äfven
fått boställe sig anvisadt, d:o
»
4,200: —
»
Professorn
Medicin .
))
4,000: —
»
Professorn
Kirurgi .
))
4,000: —
»
Professorn
i Pediatrik . .
d:o
»
4,000: —
dock att, enär Professorn i Anatomi, Friherre von Duben, utöfver sin nuvarande
lön, 4,000 R:dr, uppbär ett särskildt arfvode af 500 R:dr, hvilket för framtiden
skulle upphöra, de 300 R:dr, hvarmed dessa begge belopp öfverskjuta den
föreslagna nya lönen, måtte för Professorn von Duben på allmänna indragningsstaten
varda uppförda:
»
en
extraordinarie Professor
R-dr
2,500
»
två
d:o d:o
»
5,000
»
en
Adjunkt
»
2,000
»
fyra d:o
»
8,000
»
en
Adjunkt
»
4,500
»
två
d:o
»
3,000
»
en
Amanuens vid Medicinska kliniken,
arfvode
»
600
»
en
Amanuens vid Kirurgiska kliniken
d:o
»
600
»
en
Amanuens vid Obstetriska kliniken
d:o
»
400
»
en
Amanuens vid Pathologiskt-anatomiska institutionen
d:o
»
400
»
en
Amanuens i Rätts- och Stats-medicin ....
d:o
»
400
»
en
Bibliothekarie
»
4,000
»
en
Sekreterare
»
4,000
»
en
Kamererare
»
500
»
en
Vaktmästare
lön
»
600
»
en
d:o
»
500
»
en
d:o
n
500
dels och slutligen att anslaget tili vård, underhåll och förökande af samlingar m. m.
varder lörhöjdt med 800 R:dr;
kommande, derest Rikets Ständer lemna bifall, förhöjningen i institutets årliga anslag
alt uppgå till R:dr 47,700: —
och på allmänna iudragningsstaten för Professoren von Duben att
uppföras  » 300: —
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
hvaremot, i händelse det af Kongl. Maj:t redan framställda förslag, att den på Carolinska
institutets stat upptagna lön åt läraren för barnmorske-elevernn i Stockholm
varder uppförd under rubriken: barnmorske-undervisningen och barnbördshusen, ett
afdrag å institutets stat kommer att med 3,000 R:dr pga rum.
Handlingarne i detta mål skola vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse väl bevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
C. J. Thyselius,
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13
Februari 1863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld,
A_U
Härefter yttrade Departements-chefen, Statsrådet Thyselius:
Sedan till Ecklesiastik-departementet numera inkommit ej mindre de upplysning
gar, som blifvit infordrade i afseende på ifrågaställd förhöjning i det Carolinska
Medico-kirurgiska institutets årliga anslag, än ock Ofver-Intendents-embetets utlåtande
beträffande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
17
beträffande den för detta institut föreslagna nya byggnad, anhåller jag att få inför
Eders Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga framställning, som till innevarande riksmöte
blifvit gjord om institutets penningebehof.
Uti till Kanslers-embetet ingifven skrift har institutets lärare-kollegium anfört,
att i främsta rummet nödvändigt syntes, att den praktiska undervisning i läkarevetenskapens
alla grenar, som institutet hade sig anförtrodd, blefve så fullständig som möjligt,
och på ett med tidens fordringar öfverensstämmande sätt ordnad, i hvilket hänseende
den mest kännbara bristen utan tvifvel vore saknaden af lämplig lokal och
nödig utredning för att tillgodogöra det befintliga rika materialet för studiet och undervisningen
i pathologisk anatomi. Den obduktionssal, som för det närvarande begagnades
på Serafimer-Ordens lasarett, vore dels till utrymmet alltför inskränkt, dels
för ändamålet olämplig, både genom sin inredning och sitt läge på lasarettets tomt,
hvilken icke mcdgåfve erforderlig plats för en nödvändig utvidgning; och då fråga
vore väckt att inom kort tid borttaga och till annan plats förlägga lasarettets likbod
och obduktionssal, syntes det Kollegium lämpligt, att i sammanhang dermed tillvägabragtes
en sådan förändring, som pä en gång kunde komma lasarettet och institutet
till godo, med hänsyn tiil den undervisning i praktisk medicin, som dessa inrättningar
åligger, för hvilket ändamål det utan tvifvel vore mest tjenligt, att den blifvande nya
likboden med tillhörande obduktions-sal och jordfästnings-kapell förlädes till institutets
tomt, och i sammanhang dermed tillbyggnad på nämnde tomt skedde för anskaffande
af behöflig» lokaler till föreläsnings-sal, arbetsrum för lärare och studerande, samt
dessutom några rum dels till förvarande af pathologiska preparater, för hvilka utrymmet
i det närvarande muséet visat sig otillräckligt, och dels till anställande af experimentela
pathologiska undersökningar; varande kostnaden för en sådan byggnad,
enligt uppgjord ritning, beräknad till 78,000 R:dr, hvaraf 20,000 R:dr belöpte sig
för den del af byggnaden, som för lasarettet erfordrades, och om beviljandet af hvilket
belopp Direktionen öfver Serafimer-lasarettet gjort särskild framställning.
Vidare är af Lärare-kollegium hemstäldt att, då Professorn i pathologisk anatomi
till sitt biträde endast hade att påräkna en tillförordnad Amanuens, men den ambulatorisk»
naturen af denna befattning, i förening med den ringa aflöning densamma
erbjöde, omöjliggjorde utsigten att vid detta studium fästa någon person, som mera
uteslutande egnade sig åt nämnde för läkarebildningen så väsendtliga forskningsgren,
en Adjunkt i denna vetenskap måtte vara anställd; hvarjemte och då, derest hela
den pathologiskt-anatomiska institutionen komme att från lasarettet till Carolinska
institutet förläggas, samt medel till erforderlig nybyggnad beviljades, nödvändigt blefve
att för städning och öfriga bestyr med likhus, begrafnings-kapell, obduktions-sal, m. m.,
hafva en på stället boende person, Lärare-kollegium föreslagit, att en särskild vaktmästare
för den pathologiska institutionen måtte varda på institutets stat uppförd, och
erhålla, jemte lön, fri bostad och ved.
liih. lill R St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Härförutan har Lärare-kollegium uti omförmälda till Kanslers-embetet ingifna
skrift begärt Embetets förord dertill, att den nuvarande extra-ordinarie professionen
i rätts- och statsmedicin måtte förändras till ordinarie profession, och aflöniogen vid
denna läraresyssla från 1,500 R:dr till 4,000 R:dr förhöjas.
I afseende på aflöningsvilkoren för lärarepersonalen vid institutet innehåller framställningen,
att då det af särskildt utsedde kommitterade afgifna interimsförsiag angående
den medicinska undervisningens ordnande i allmänhet afsett likställighet mellan
lärarne vid de tre medicinska läroverken, hvad anginge så väl qvalifikationer som
undervisnings- och examensåligganden, och till följd deraf äfven aflöning, samt då genom
Kongl. Maj:ts på detta förslag hufvudsakligen grundade beslut i ämnet, likheten
i förstnämnda hänseenden blifvit iakttagen, så fordrade äfven billigheten, att professorerne
och adjunkterne vid Carolinska institutet finge uppbära löner, motsvarande deras
vederlikars vid universiteten. Till följd häraf har Lärare-kollegium föreslagit, att
professors-lönerna vid institutet måtte bestämmas till 4,500 R:dr, med undantag för
professorerne i medicin, kirurgi, pediatrik samt rätts- och statsmedicin, hvilkas löner
kunde blifva 4,000 R:dr, och att adjunkts-iönerna \ medicin, kirurgi, pediatrik och
materia medica måtte bestämmas tili 2,000 R:dr, men de öfriga adjunkts-iönerna
till 2,500 R:dr, varande såsom anledning till de olika lönebelopp, som blifvit för lärare
i samma embetsgrad föreslagna, anfördt, att de särskildt nämnda professionernas
och adjunkturernas innehafvare kunde, och åtminstone de tre förstnämnda för sin vetenskapliga
utbildning äfven borde hafva enskild praktik, deraf de ock droge inkomst,
hvilket i allmänhet icke vore fallet med öfriga professorer och adjunkter. Vidare är
af Lärare-kollegium hemstäldt, att de extra-ordinarie professorerna, såsom egande
lika skyldigheter med de ordinarie, måtte erhålla sina löner ökade till åtminstone
2,500 R:dr; att utom den vid kliniken för barnsjukdomar anställde amanuens, hvilken
på institutets stat åtnjuter ett arfvode af 600 R:dr, mätte på samma stat uppföras
lika stora arfvodesbelopp för ytterligare fem amanuenser, nemligen en vid medicinska,
en vid kirurgiska och en vid obstetriska kliniken, en vid pathologiskt-anatomiska
institutionen och en i rätts- och statsmedicin; att i lön måtte beviljas biblio—
thekarien 2,000 R:dr jemte fri bostad, samt arfvoden anvisas åt en sekreterare med
1,000 R:dr och åt en kamererare med 500 R:dr, hvilka befattningar borde vid institutet,
enligt de för detsamma utfärdade nya stadgar, finnas; alt lönerna för de två
vaktmästare, som vid institutet nu äro anställda, måtte förhöjas till 600 R:dr, till
hvilket belopp den för ytterligare en vaktmästare begärda lön ansetts böra bestämmas;
och har Lärare-kollegium slutligen omfönnält, att utsträckningen af undervisningen
i vissa delar, bland hvilka i synnerhet borde nämnas den pathologiska anatomien,
medfört ökadt behof af instrumenter, glaskärl, sprit m. m., hvarföre det nuvarande
anslaget till dessa behof, dit äfven bibliothekets underhäll och förökande räknades,
fordrade en tillökning af 800 R:dr.
Uti det underdåniga memorial, som Kanslers-embetet med anledning häraf till
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
19
Kongl. Maj:t aflåtit, har Embetet förordat framställningen om anslag till ny byggnad
för den pathologiska institutionen, om inrättandet af en adjunktur i pathologisk anatomi
och om anställande vid förenämnda institution af en vaktmästare; hvaremot med
erinran, att Kanslers-embetet afstyrkt en ifrån Upsala universitet framställd begäran
om inrättandet derstädes af en profession i rätts- och statsmedicin, enär undervisningen
deruti tvifvelsutan skulle med tillbörligt allvar fortfarande kunna upprätthållas af
den medicinska fakulteten med sina nio, eller om den föreslagna professionen i fysiologi
tdlkomme, tio lärare, endast någon jemkning dem emellan af läro-ämnenas
fördelning skedde, Kanslers-embetet, då institutet för det närvarande räknade 18 lärare,
af hvilka en extra-ordinarie professor särskildt för rätts- och statsmedicin, förklarat
sig än mindre finna skäl att till institutets begäran i denna del tillstyrka bifall.
Beträffande framställningen i hvad den afser förhöjning i öfrigt af de på institutets
stat uppförda anslag, så är af Kanslers-embetet anmäldt, att den nuvarande
staten upptager 8 professorer, hvilka i lön åtnjuta, de fyra äldre 4,000 och de fyra
jngre 3,300 R:dr, tre extra-ordinarie professorer hvardera med lön af 1,500 R:dr,
sju adjunkter, af hvilka fyra med 1,500 R:dr och tre med 1,000 R:dr i årlig lön,
en amanuens i pediatrik med 600 R:dr i arfvode, för den person, som förvaltar
bibliothekarie-, sekreterare- och arkivariebefattningarna, 600 R:dr såsom arfvode, för
två vaktmästare 450 R:dr årlig lön för hvardera, samt för vård, underhåll och förökande
af bibliothek, samlingar, inventarier m. m., äfvensom för husets underhåll,
eldning, lysning, m. m. 4,812 R:dr 58 öre; och har Kanslers-embetet, under hemställan,
huruvida professionen i materia medica för framtiden borde qvarstå vid institutet
eller efter nuvarande innehafvares afgång indragas, till Eders Kongl. Maj:ts pröfning
öfverlemnat, om tillräckliga skäl må förevara för bifall till den sökta tillökningen
i professors-lönerna, samt i öfrigt tillstyrkt att lönebeloppen måtte höjas för de
extra-ordinarie professorerna till 2,500 R:dr, och för fem adjunkter till 2,000 R:dr,
samt för tre adjunkter förblifva vid nuvarande högre beloppet 1,500 R:dr; att arfvodena
för amanuenserna kunde bestämmas sålunda, att de tre, som äro anställda
vid kliniken för barnsjukdomar samt vid medicinska och kirurgiska klinikerna, erhålla
600 R:dr och de tre öfriga 350 R:dr hvardera, eller lika med universitetens amanuenser;
att bibliothekariens lön eller arfvode ökades till 1,000 R:dr, men den honom
nu åliggande skyldighet att föreläsa i medicinens historia, såsom icke i institutets
stadgar föreskrifven, må förfalla; varande bifall till hvad Lärare-kollegium i öfrigt
hemställt, af Kanslers-embetet förordat.
Sedan vid granskning af den utaf Lärare-kollegium öfverlemnade ritning jemte
kostnadsförslag till den för pathologiska institutionen afsedda byggnad, Ofver-Intendents-embetet
funnit dessa förslag gifva anledning till åtskilliga anmärkningar och
derföre låtit uppgöra och Lärare-kollegium delgifva två särskilda ritningar dertill med
dithörande kostnadsförslag, uppgående det ena till 102,163 R:dr 96 öre och det andra
till 84,000 R:dr, har Öfver-Intendents-embetet dessa förslag till Eders Kongl.
20
Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 79
Majit öfverlemnat med anmälan att Lärare-koilegium förklarat sin belåtenhet med
byggnadens utförande efter den ritning, som ofsåges i det lägre kostnadsförslaget.
Med föranledande af hvad sålunda lörekommit, får jag, hvad först angår den
byggnad, som blifvit ifrågasatt för den pathologiskt-anatomiska institutionen och i
sammanhang dermed för likbod, obduktionssal och begrafningskapell, hvilken byggnads
behöflighet synes mig vara fullt ådagalagd, i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t för detta ändamål täcktes af Rikets Ständer äska det belopp, 84,000
R:dr, hvartill kostnaden enligt det af Ofver-Intendents-embetet upprättade lägre och
af Lärare-kollegium såsom lämpligt vitsordade förslaget skulle uppgå.
På de af Kanslers-embetet anförda grunder, och då Eders Kongl. Majit ej funnit
skäligt att till bifall af Rikets Ständer anmäla den begäran Konsistorium-Akademicum
i Upsala framställt om anslag till inrättande vid universitetet derstädes af en
profession i Stats- och Rätts-medicin, finner jag mig ej heller kunna förorda Lärarekollegii
för institutet gjorda framställning i enahanda afseende; hvaremot och ehuru
de för medicinska undervisningens ordnande utsedde kommitterade icke bland de nya
lärarebefattningar, hvilka enligt deras förslag vid Carolinska institutet erfordrades, upptagit
adjunktur i pathologisk anatomi, och en sådan befattning icke heller finnes vid
någondera af de medicinska fakulteterna, jag likväl, med hänseende till Kanslersembetets
nu afgifna yttrande i ämnet, anser mig böra hemställa, att Eders Kongl.
Majit af Rikets Ständer äskar, att lön för en adjunkt i denna vetenskap måtte varda
på institutets stat uppförd.
Vidkommande härefter den af Lärare-kollegium föreslagna tillökning i aflöningen
för professorerna, så synes mig rättvisan fordra, att denna aflöning varder i allmänhet
bestämd till likhet med hvad professorerna vid Upsala universitet åtnjuta,
eller till 4,500 R:dr, med afdrag för dem, som innehafva boställslägenhet, af 300
R:dr. Såsom tillräcklig grund för en nedsättning derunder kan jag svårligen, i
öfverensstämmelse med Lärare-kollegium, erkänna den omständighet, att vissa bland
professorerna kunna eller böra derjemte utöfva enskild praktik, dermed inkomster
följa. Väl må det medgifvas, att genom en dylik utöfvad enskild läkarevård inkomster
kunna af professorerna förvärfvas till belopp, svarande mot eller måhända betydligt
öfverstigande lönen; men dels lärer innehafvandet af sådan praktik icke kunna antagas
vara inskränkt endast till de i Lärare-kollegii skrifvelse omförmälde professorer,
dels torde, om de studerandes antal vid institutet i betydligare mån ökas, för de i
Kollegii skrifvelse omförmälde lärare, som hafva sig anförtrodd vård om stora kliniker,
mindre tid än tillförene blifva öfrig att egna åt en vidsträcktare enskild praktik.
Men deremot förekommer ett annat skäl, hvilket torde kunna föranleda en så beskaffad
nedsättning i lönebeloppen. Professorerna i medicin och kirurgi hafva nemligen
såsom Öfverläkare vid Serafimer-Ordens-lasarettet i lön hvardera 1,500 R:dr,
oberäknadt att den ene af dem, såsom styresman för lasarettets ekonomi, fått sig
tillagdt ett mindre arfvode jemte boställsvåning, och professorn i pediatrik uppbär
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
21
utom sin lön på institutets stat, i egenskap af Öfverläkare vid allmänna Barnhuset,
ett lönebelopp af 2,500 R:dr. Då likväl sist bemälde tre professorer redan nu kunna
avancera till, och en af dem redan innehar en af de högre lönerna å 4,000 R:dr,
samt enär deras åligganden, till följd af de för institutet utfärdade statuter, utan
tvifvel komma att mera än förr taga deras tid i anspråk, lärer utan afseende derpå,
att, genom dessa dem särskildt tillkommande fördelar, inkomsterna för dem stiga öfver
4,500 R:dr, deras lön på institutets stat icke böra bestämmas annorlunda än
Lärare-kollegium föreslagit, eller till 4,000 R:dr.
Vid sådant förhållande och då, efter hvad anmäldt är, professorerna i anatomi
och kemi åtnjuta boställslägenheter i det till institutet upplåtna hus, hemställer jag,
att Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer, att lönerna måtte bestämmas:
för Professorn i Materia Medica till R:dr 4,500: —
med förklarande att vid nuvarande innehafvarens afgång, enligt
hvad kommitterade för medicinska undervisningens ordnande äfven
föreslagit, tillses må, huruvida icke denna profession bör få
andra läroämnen sig tillagda.
» Professorn i Obstetrik » 4,500: —
» Professorn i Pathologisk Anatomi . .
» 4,500: —
» Professorn i Anatomi » 4,200: —
» Professorn i Kemi  » 4,200: —
» Professorn i Medicin » 4,000: —
» Professorn i Kirurgi
» 4,000: —
» Professorn i Pediatrik » 4,000: —;
dock att, enär Professorn i anatomi, Friherre von Duben, utöfver sin lön, 4,000 R:dr,
uppbär ett särskildt arfvode af 500 R:dr, hvilket för framtiden skulle upphöra, de
300 R:dr, hvarmed dessa belopp öfverskjuta den föreslagna nya lönen, måtte för
Professor von Duben å allmänna indragningsstaten varda uppförda.
I öfverensstämmelse med hvad Kanslers-embetet hemställt, tillstyrker jag vidare:
att lönerna för de extra ordinarie professorerna måtte ifrån 1,500 R:dr till 2,500
förhöjas;
att af de åtta adjunkterna, deribland en i pathologisk anatomi, fem mätte erhålla i
lön 2,000 R:dr, och de öfriga tre 1,500 R:dr, varande skilnaden i dessa belopp
och de löner, som uppbäras af universitets-adjunkterna, rättvisad deraf, att
institutets adjunkter icke, såsom de vid universiteten, hafva bestämd offentlig
föreläsningsskyldighet sig ålagd;
att arfvoden åt fern amanuenser måtte anvisas att utgå för de vid medicinska och
kirurgiska klinikerna anställda, med 600 R:dr för hvardera och för enhvar af de
tre andra med 400 R:dr;
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
att sekreteraren och bibliothekarien kunde tillerkännas hvardera ett arfvode af 1,000
R:dr och kamereraren 500 R:dr;
att lönerna för de tvä nuvarande vaktmästarne måtte förhöjas, för den ene till 600
R:dr och för den andre till 500 R:dr, äfvensom att, derest anslag till uppförande
af nybyggnad för pathologiskt-anatomiska institutionen varder beviljadt, ytterligare
en vaktmästare med aflöning af 500 Ridr må, när denna byggnad varder
till begagnande upplåten, fä vid institutet antagas; — samt att anslaget till vård,
underhåll och förökande af samlingarne m. m. varder med 800 R:dr förhöjdt;
kommande, så framt framställning i ofvanberörda hänseende af Eders Kongl. Majit
till Rikets Ständer aflåtes, den äskade förhöjningen i institutets årliga anslag att uppgå
till 17,700 R:dr, jemte ett anslag på allmänna indragningsstaten för Professoren
Friherre von Duben af 300 R:dr; hvaremot, i händelse Kongl. Maj:ts redan framställda
förslag att den på Carolinska institutets stat upptagna lön åt läraren för
barnmorske-eleverna i Stockholm varder uppförd under rubriken: »barnmorske
undervisningen
och barnbördshusen», institutets stat komme att med 3,000 R:dr
minskas.
Härjemte uppläste Departements-chefen ett af honom uppsatt förslag till nådig
Proposition i ämnet till Rikets Ständer, och hemställde, att Kongl. Majit, med gillande
af detta förslag, sådant det finnes detta protokoll vidfogadt, Bil. Litt. A., måtte
i nåder tillåta, att nådig Proposition finge, i enlighet dermed, till Rikets Ständer
expedieras.
Hvad föredragande Departements-chefen yttrat och hemställt, och
hvaruti Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans Majit
Konungen till alla delar gilla och bifalla.
Ex proiocollo
N. Fredr. Sander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
23
N:o ©O.
Auk. lill Exp.-Utsk. den 2 Wars 1803, kl. 10 I. m.
Kongl. Maj.ts nådiga Proposition till Uikets Ständer i fråga om de till
åtskilliga stadsskolor inom Lunds stift äfvensom Hallands län
utgående klockare-pensioner samt landtgillen af klockai'ebol;
Gifven Stockholms Slott den 13 Februari 1863.
Sedan upplyst blifvit, att utom den till vissa stadsskolor från församlingar inom
så väl Lunds stift som Hallands län anslagna s. k. klockare-helgonskylden, hvilken redan
blifvit af allmänna medel ersatt oell till församlingarna återställd, äfven andra afgifter
från klockare-lägenheter inom nämnda stift och län under namn af landtgillen
och klockarepensioner af ålder utgått samt ännu utgå till åtskilliga stadsskolor derstädes,
så och efter det framställningar blifvit hos Kongl. Majit gjorda derom, att
sagde afgifter måtte få till klockarelägenheternas innehafvare återgå och skolorna beredas
ersättning för de inkomster, som de sålunda skulle förlora, har Kongl. Majit
anbefallt vederbörande att, i anledning af berörJa framställningar, afgifva underdåniga
utlåtanden; och har pä grund häraf utredning blifvit verkställd rörande ej mindre
tillkomsten än ock beloppet af ifrågavarande afgifter; af hvilken utredning inhemtas,
såsom Stats-Råds-protokollet för denna dag närmare utvisar:
dels i förstnämnda hänseende att utgörandet af sagda afgifter, liksom fordom af
helgonsky Iden, ytterst grundar sig pä stadgandet i Danska ordinantien af år 1539,
att de landtsocknar, som voro belägna på nära afstånd från städerna skulle taga sig
klockare bland skolornas lärjungar och låta desse få »den vauiiga räntan till deras
studering»;
att i följd häraf skolornas lärjungar, i egenskap af klockare i de närgränsande
socknarna kommo i besittning ej mindre af den från församlingarna utgående, till
klockarelönen hörande helgonskylden, än ock af ränta eller landtgille af klockarebolen
der sådana funnos;
att sedermera äfven klockarne i de församlingar, som voro belägna på betydligare
afstånd från städerna, och hvarest i följd deraf klockaretjensterna ej bestridas
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8U.
af skolornas lärjungar eller deras vikarier, blefvo ålagda att till skolorna lemna en
del af sina inkomster, »allteftersom de kunde åstadkomma», hvilka afgifter, som erhöllo
namn af klockarepensioner, likväl för närvarande utgå från ett ganska ringa
antal församlingar;
dels ock vidkommande beloppet af merberörda afgifter, att detsamma utgör, för
Lunds stift, landtgillen: 50 tunnor 33 kappar råg, 133 tunnor 3 kappar korn, 51
tunnor 30 kappar hafre jemte 211 R:dr 68 öre R:mt i penningar, och Idockarepensioner:
30 kappar råg, 58 tunnor 24 kappar korn och 39 R:dr 37 öre R:mt i
penningar, tillsammans, efter medeltalet af markegångspriserna å sagde spanmål för
de 10 åren 1851—60, i värde motsvarande 5,697 R:dr 8 öre; samt för Hallands
län, landtgillen: 8 kappar råg, 8 kappar korn, 1 tunna 16 kappar malt, 24 Lii,
10 # smör, 14 lass bokved och 17 R:dr 32 öre i penningar, i värde motsvarande
540 R:dr 60 öre; varande i sammanhang härmed jemväl upplyst, att pedagogen i
Cimbrishamn, såsom tillika innehafvare af klockarebeställningen i Jerrestads församling,
i sådan egenskap uppbär 198 R:dr 56 öre, samt af enahanda skäl pedagogen
i Falkenberg, af den till klockarebeställningen i Falkenbergs stads- och Skrea landtförsamlingar
hörande lön ett belopp af 260 R:dr, hvilka belopp äro i dessa pedagogers
å stat uppförda aflöning inberäknade.
I afseende å det ifrågaställa utbytet mot kontant statsanslag af förenämnde,
vissa skolor anslagna, inkomster, hvilket utbyte af Domkapitlen i Lunds och Göteborgs
stift blifvit i underdånighet förordadt, har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium,
uti sitt i ämnet afgifna utlåtande, underdånigst anfört, att klockarebolet!
äro anslagna till boställen och aflöning för klockarne, — att de förhållanden, på
grund hvaraf inkomsterna fått och ännu få af skolorna uppbäras, långt för detta upphört,
— att helgonskylden, hvilken på enahanda grund skolorna tillkommit, redan
blifvit med statsanslag ersatt, — att klockarepensionerna härleda sig från ett frivilligt
medgifvande af de vid deras första uppkomst varande klockare, — att det alltid
måste innefatta en obillighet, att den ena tjenstemannen skall af den hans
syssla anslagna inkomst afstå något för att aflöna en annan, hvilken obillighet
i förevarande fall vore så mycket större, som inkomsterna vid klockaretjensterna
i allmänhet inom Lunds stift voro mindre betydliga, samt att ett sådant
allöningssätt för skolorna, som det nu ifrågavarande, icke kan annat än å ena
sidan föranleda tvister och rättegångar och å den andra medföra både mera osäkerhet
om skolornas verkliga inkomster och ett mera inveckladt räkenskapssätt, än
som med en annan aflöningsmethod skulle ifrågakomma, — med afseende
å hvilket allt Kammar-kollegium i underdånighet tillstyrkt, att nådig Proposition
måtte till Rikets Ständer aflåtas om anvisande af statsanslag till ersättning åt skolorna
för ej mindre landtgillena af klockarebolen än äfven klockarepensionerna.
Då omförmälda utbyte berör deras rätt, som för närvarande på grund af full
magt
innehafva dessa inkomster, har Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor, hvars ut
låtande
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
‘ib
låtande i detta mål jemväl blifvit infordradt, efter det vederbörande lärare blifvit
hörde, dervid några förklarat sig villiga att afträda de dem å lön anslagna iandtgillen
och klockarepensioner mot ersättning efter deras i staten beräknade värde, andra
fordrat ersättning efter årlig markegång samt några yrkat att fortfarande fä oförändrade
bibehålla sina ifrågavarande inkomster underdånigst hemställt, att på det frågan
sådant oaktadt må kunna i hufvudsaken afgöras utan att någons rätt trädes för
nära, följande allmänna grunder måtte vid beräknandet af det erforderliga ersättningsanslaget
tillämpas, nemligen:
att för de till vissa allmänna kassor nu anslagna belopp i penningar och spanmål,
ersättningen bestämmes att utgå med motsvarande permingebelopp oclj, med
stöd af 1 § uti nådiga Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande, för spanmålen efter årligt medel-markegåqgspris;
att
de lärare, som förklarat sig nöjda att undfå ersättning efter statspriset, uppföras
till erhållande af motsvarande kontant belopp;
att äter för de lärare, hvilka icke gjörl nyssnämnd-a medgifvande, men dock
vilja utbyta ifrågavarande inkomster, ersättningen visserligen, under det nuvarande innehafvare
qvarstå vid sina befattningar, bör bestämmas efter årlig markegång; meri
att, då det ej kan ifrågakomma, att normalbeloppen å dessa lärarelöner skulle undergå
någon förändring, den del af ersättningen, som må komma att ökas öfver nämnda
belopp, upptages såsom en för nuvarande lärare personel lönetillökning, hvilken då
densamma för öfrigt måste komma att bero af ärligt markegångspris, Stats-kontoret
ansett böra skiljas från den öfriga ersättningen och utgå från allmänna Indragningsstaten;
samt
att de lärare, som helt och hållet vägrat att ingå på något utbyte, måtte för
sin tjenstetid bibehållas vid nu innehafvande förmåner, men ersättningsanslag ändock
uppföras till det belopp, hvartill deras inkomster äro uti stat beräknade, för att vara
disponibla, i händelse dessa lärare skulle, med frångående af nu gjorda yrkandep,
medgifva ett sådant utbyte, eller lemna sina innehafvande beställningar, men, intill
dess sådant sker, från den tid, öfriga klockare blifva från likartade utgifter befriade,
fördelas emellan de klockare, som sålunda fortfarande få vidkännas afgifter till lärare
vid elementarläroverk.
Med tillämpning af dessa hufvudsakliga grunder har Stats-kontoret, uppå skäl,
som i ofvan omförmälda Stats-Råds-protokoil finnas upptagna, funnit till ersättande
af nu utgående Iandtgillen och klockarepensioner erfordras, för Lunds stift ett anslag
af dels kontant 2,957 R:dr 31 öre och dels oindelt spanmål 303 kubikfot 4 kannor
med ett beräknadt förslagsvärde af 606 R:dr 80 öre, eller tillsammans 3,564
R:dr 11 öre, hvilket anslag, enligt hvad Stats-kontoret tillika föreslagit, borde vid
uppförandet å Riksstaten upptagas:
lith. till R. St. Prot. 1802 bi 1803. t Sami. 1 Afil. 2 Iland. 13 Haft 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
å 7:de Hufvudtiteln, under anslaget till städers friheter (till Helsingborgs stad)
med ett belopp af R:dr 340: 20.
å 8:de Huf vudtiteln, under anslaget till elementarläroverken, med » 2,960: 92.
och under anslaget till pedagogier och folkskolor, med .... » 42: 99.
samt å 9:de Huf vudtiteln och allmänna Indragningsstalen, med » 220: —
och för Hallands län ett anslag af 302 R:dr 37 öre, hvaraf borde uppföras å Rikssta—
tens 8:de Hu fvudt it el under anslaget till pedagogier och folkskolor R:dr 262: 57.
samt å 9;de Hu/vudtiteln och allmänna Indragningsstalen, med » 40: —
I anledning af hvad sålunda förekommit vill Kongl. Maj:t, uppå de skäl Kammar-kollegium
anfört och med gillande af hvad Stats-kontoret hemställt, af Rikets
Ständer äska ett anslag af 2,957 R:dr 31 öre samt 303 kubikfot 4 kannor oindeld
spanmål med ett förslagsvärde af 606 R:dr 80 öre eller tillhopa 3,564 R:dr 11
öre för Lunds stift och 302 R:dr 57 öre för Hallands län, att, pä sätt Statskontoret
föreslagit, å Riksstaten uppföras såsom ersättning för omförmälda algifter,
på det dessa till klockarelönerna ursprungligen hörande inkomster må oafkortade få
utgå till tjensternas innehafvare; hvarjemte och då skäligt synes att klockarebelättningarne
i Jerrestads samt i Falkenbergs stads- och Skrea landtförsamlingar skiljas från
de pedagogbeställningar, hvarmed de ännu äro förenade, och klockarne i nämnda
församlingar få komma i åtnjutande af enahanda förmåner som deras vederlikar,
Kongl. Maj:t tillika, på det sådant må kunna ske, vill i nåder föreslå Rikets Ständer
att å Riksslatens 8:de Hufvudtitel under anslaget lili pedagogien och folkskolor
anvisa ett ytterligare belopp af 458 R:dr 56 öre till betäckande af den brist i vederbörande
pedagogers fastställda aflöning, som genom berörda inkomsters upphörande
mäste uppstå.
De till ärendet hörande handlingar skola tillställas det Utskott, hvartill samma
ärende varder hänvisadt; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
C A11L.
C. J. Thyselius.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80 27
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13
Februari 4863.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Slatsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld,
Härefter yttrade Departements-chefen, Statsrådet Thyselius:
Sedan med anledning dels af Kongl. Maj:ts oell Rikets Kammar-kollegii uti underdånigt
utlåtande den 17 December 1858, angående Helgonskylden till vissa stads—
skolor inom Lunds stift, gjorda hemställan om upphörande af den till åtskilliga skolor
i samma stift utgående afgift under namn af klockarepensioner, dels ock af en utaf
P. H. Hansson, II. Nilsson m. 11. klockare inom nämnda stift framställd underdånig
anhållan, att dä arrenden eller landtgillen af åtskilliga klockareboställen till lärdomsskolorna
utgöras, Kongl. Maj:t täcktes i nåder af Rikets Ständer äska till betäckande
häraf erforderligt anslag, på det att klockarne måtte komma i fullt åtnjutande af de
boställs—jordar, som äro dem af ålder anvisande — Kongl. Maj:t uti nådigt Bref den
17 September 1856 anbefallt Domkapitlet i Lund ej mindre att inkomma med fullständig
utredning rörande beloppet af klockarepensionerna och de handlingar, på hvilka
de grunda sig, än äfven att i sammanhang dermed afgifva utlåtande öfver den väckta
frågan om de af ålder till klockaretjensterna anslagna boställs-jordar och de från dem
utgående iandtgillen, så har till fullgörande af denna befallning Domkapitlet, uti skrifvelse
deri 30 November 1859, dels redogjort för såväl tillkomsten af dessa från klockarne
utgående afgifter, som ock hvarifrån och till hvad belopp de för närvarande
erlades, dels äfven i fråga om ofvannämnda af vissa klockare gjorda ansökning, uppå
28
Konr/l, Maj:te Nåd. Proposition N:o 80.
anförda skäl till densamma tillstyrkt nådigt bifall; och har sedermera Kammar-kollegium
blifvit i ämnet bordt samt, efter granskning af de från Domkapitlet inkomna
uppgifter samt infordrande af nya sådana och deras jemförande med staten och öfriga
handlingar, underdånigt utlåtande den 8 April 186i afgifvit, hvarjemte Kongl.
Maj:ts och Rikets Stats-kontor, beträffande det anslag, som med afseende å deras
rätt, hvilka nu innehafva ifrågavarande inkomster, skulle erfordras i händelse Rikets
Ständer medgåfve afgifternas upphörande mot ersättning af statsmedel, efter vederbörande
lärares hörande med infordradt underdånigt yttrande den 29 nästlidne Januari
till Kongl. Maj:t inkommit.
Vidare hafva, då jemväl inom provinsen Halland, förutom den Helgonskyld, som
genom nådiga Brefvet den 17 September 1856 blifvit till församlingarne återställd,
åtskilliga andra afgifter i egenskap af ränta eller landtgille utgått och ännu utgå från
klockarebolen till vissa stadsskolor, Anders Gudmundsson och Anders Nilsson, begge
Riksdagsfullmägtige från Hallands län, sedan de erfarit att fråga om upphörandet af
dylik ränta och landtgille, hvad Lunds stift anginge, blifvit väckt och berodde på
Kammar-kollegii utredning, uti skrifvelse den 29 Oktober 1860 underdånigst anhållit,
att, såvidt sådant kunde ske, en likartad utredning måtte verkställas äfven för Hallands
län samt berörda räntor och landtgillen för lägenhetsinnehafvarne upphöra på
samma sätt, som för Lunds stift kunde i nåder varda stadgadt. I anledning hvaraf
och sedan Kammar-kollegium, anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, i
frågan hört Domkapitlet i Göteborgs stift samt med ledning af ej mindre de Domkapitlets
skrifvelse åtföljande yttranden från vederbörande rektorer och klockare, äfvensom
de ytterligare upplysningar, Kollegium funnit skäl infordra, än och andru för
Kollegium tillgängliga handlingar, under den 22 Augusti 1861 meddelat utredning
rörande detta ärende, jemväl Stats-kontoret i afseende å det till ersättande af sistnämnda
afgifter erforderliga statsanslag under den 27 December näsllidet år sig i
underdånighet utlåtit.
Af handlingarne i detta mål inhemtas följande:
Hvad angår sjelfva tillkomsten af ifrågavarande landtgillen och klockarepensioner
inom Lunds stift, så grundar sig, enligt hvad Domkapitlet i nämnda stift anfört, de
lärda skolornas rätt att under en eller annan titel uppbära inkomsten af klockarelägenheter
ytterst på stadgandet i Christian III:s ordinantie af år 1539, alt de landssocknar,
som voro belägna något nära köpstäderna, skulle taga sig »sokndeigner»
bland skolpiitarne och låta dessa få den »vanliga rentan» till deras »studering». Den
Danska national-synod, som var samlad på Antwortskow år 1546, upprepade detta
stadgande och tiliade i detsamma hufvudsakligen intet annat, än alt til skolorna
skulle anslås klockarelägenheterna företrädesvis i sådana socknar, som voro ej längre
frän städerna belägna, än att »skoledeignerne (Scholastici aeditui) kunde efter förrättad
tjenst i kyrkorna redan söndagsqvällarne återkomma till staden. Det vur först
Fredrik II:s mandat den 23 Mars 1568, som föreskref 2 mil såsom det afstånd,
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 80.
29
inom hvilket skolorna hade att disponera öfver klockarelägenheterna. I det skolorna
till följd af dessa anordningar, genom sina mera försigkomna lärjungar, i en mängd
församlingar hade att ombesörja kyrkosången och den klockarne eljest åliggande skyldigheten
att åtminstone en gång i veckan undervisa allmogens barn i kristendomen,
kommo de i åtnjutande af de klockaretjensterna i samma församlingar anslagna löneinkomster,
hvartill också hörde »slädsmål» och ränta af klockarebolen, der eljest sådana
funnos. Att dessa skoleklockare (skoledegne), äfven kallade »Löbedegne», till
skilnad från »Saededegne», eller »bosiddende, residerende Degne», skulle frestas, ja
nödsakas att försumma sin skolgång, var i ögonen fallande. Det dröjde derföre icke
länge, innan man allmänneligen i stället för desse »Löbedegne» anställde fasta såkallade
»Substituter». Lundensiska synodal-anteckningar från åren 1620—1630 och
Christion lV:s Recess af år 1643 omtala sådana, utan att antyda, att de kyrkobetjente,
som så benämnas, vore någonting nytt. Genom antagande af dylika substituter
upphörde skolornas rätt till inkomsterna af klockaretjensterna att vara förenad
med motsvarande skyldighet att samma tjenster bestrida; och det ålåg skolorna numera
endast att af berörda inkomster afstå någon del till substituternas aflöning,
hvartill likväl, enligt synodal-anteckningar från 1650-talet, äfven församlingarne skulle
uppmanas att bidraga. Att klockarebolen på flera ställen åt dessa substituter utan
städja eller annan afgift upplätos, är sannolikt redan af den omständigheten, att antalet
af sådana klockarebol, från hvilka för närvarande boställsränta lill skolorna utgår,
är ganska ringa i förhållande till antalet af de pastorater i hvilka skolorna
uppburit klockare-helgonskyld.
Sedan, efter det Skåne och Blekinge kommit under Svenskt herravälde, skolornas
rättigheter i afseende på klockarebolen i allmänhet blifvit stadfästade genom samma
Kongl. Resolutioner, hvarigenom deras rätt till klockare-helgonskylden tryggats,
gjordes år 1798 någon inskränkning i skolornas fria dispositionsrätt öfver de förra, i
det nemligen genom nådiga Brefvet till Kammar-kollegium den 9 Januari nämnde
år förordnades, att vid inträffande klockareledighet — rättare substitutledighel — i
de församlingar, der skolebetjeningen funnes ega städsmålsrätt till klockarebolet, den
som till klockare antoges, skulle vara berättigad att klockarebolet nyttja och bruka
mot årlig ränta, hvarom i händelse densamma ej redan till något visst belopp af ålder
varit stadgad, klockaren hade att för sin tjenstetid med vederbörande skolebeljente
ingå öfverenskommelse, hvilken Landshöfdingen med Biskopen egde pröfva och gilla;
samt, att, när vederbörande ej kunde förenas om vilkoren, desamma af Landshöfdingen
och Biskopen dem borde föreläggas; och skulle ett sådant slutet kontrakt endast
gälla för den klockares tjenstetid, som deruti ingått, och således den vid hvarje
klockareledighet träffade öfverenskommelse af Landshöfdingen och Biskopen ånyo
pröfvas.
Hvad särskildt vidkommer de så kallade klockarepensionerna, så måste benämningen
»pension» här tagas i samma betydelse, hvaruti den i äldre handlingar all
-
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
manneligen förekommer, nemligen i den af afgift, vare sig i penningar eller annat;
och med klockarepension (Degnepension) förstod man en afgift, som klockare till
någon lärdomsskola erlade. Otvifvelaktigt är, att det var de s. k. »bosiddende» eller
»saededegnene» och icke substituterne, som mäste vidkännas utgörandet af dylika
pensioner. Sedan det en gäng kommit derhän, att klockarelägenheterna ansågos som
ett slags beneficier för skolungdomen, läg det också nära till hands, synnerligast vid
den tid, då skolorna började låta kyrkosång och barnaundervisning ombesörjas af
substituter, men ändock bibehöllo klockare-inkomsterna, att till skolornas basta beskatta
äfven de lägenheter, som icke träffats af ofvan anförda stadganden i 1559
års ordinantie och i 1568 års mandat. Det första spår till påbud om utgörandet af
dylika pensioner, som i Domkapitlets arkiv kunnat påträffas, funnes i Christian IV:s
Bref den 28 Juli 1618 till Biskopen i Lund, i hvilket Bref det heter: »eftersom
Wl erfarit att »bosiddendes deigner» der uti Lunds stift hitintills intet hafva contribuerat
till skolorna der uti stiftet, oaktadt sådant efter ordinantzen borde hafva
skett, så bedje WI eder och vilje, att I med prostarne tillhållen enhvar »bosiddendes
deign», till hvilken WI eller värt Clerici der uti Lunds stift jus patronatus hafva,
en part af deras inkomst, allteftersom de kunna åstadkomma, till skolorna, som samma
kyrkor med deigner eljest borde förse, att contribuera.» Att detta Bref i vanlig
ordning blifvit publiceradt på Prostmötet (Landemödet) i Lund samma år och att
beslut om dess befordrande till verkställighet dervid fattats, utvisade i Domkapitlet
befintliga synodal-anteckningar för året, i hvilka det omförmäles, alt alla landtklockare,
som lydde under Konungen eller Kapitlet, skulle med tiondedelen af sina inkomster
bidraga till närmast belägna skolas underhållande. Att emellertid ofvannämnda
Kongl, föreskrift och det beslut, som på grund deraf på berörda möte fattats, icke
fullständigt blifvit satte i verkställighet, torde kunna slutas af den omständigheten,
att åtminstone under sednast förflutna 150 år pensioner icke på långt när crlagts
af alla de klockare, som enligt stadgandet varit dertill förpligtade, såvida man icke
heldre ville antaga — hvartill också något skäl funnes för handen — att afgifterna
till en början allmänneligen utgått, men sedermera, af en eller annan anledning, på
flera ställen upphört.
Hvad ofvan blifvit anfördt i afseende å tillkomsten af de från klockarebol inom
Lunds stift till stadsskolor derstädes utgående afgifter, eger tvifvelsutan, enligt hvad
Kammar-kollegium meddelat, i hufvudsakcn tillämpning äfven på provinsen Halland,
utom derutinnan att föreskrifterna i nådiga Brefvet den 9 Januari 1798, hvilka föranleddes
af en framställning från Domkapitlet i Lund, aldrig blifvit delgifna hvarken
Konungens Befallningshafvande i Hallands län eller Biskopsembetet i Göteborg, och i
följd deraf, såsom för dessa myndigheter helt och hållet obekanta, icke blifvit inom
nämnda provins tillämpade.
Vidkommande åter beloppet af ifrågavarande landtgillen och klockarepensioner,
så utgå för närvarande under sådana benämningar — enligt hvad vid verkställd
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
31
pröfning al de från vederbörande lemnnde uppgifter blifvit utredt — till nedan omförmälda
läroverk följande afgifter:
Lunds högre elementarläroverk.
Klockarepensioner: 30 kappar råg, 4 tunnor 12 kappar korn, tillsammans 32
kubikfot 5 kannor spanmål samt 3 R:dr 5 öre i penningar; varande denna inkomst
anslagen till bekostande af reparationer.
Något landtgille utgår icke till denna skola.
Malmö högre element ar läroverk.
a) Land/gillen: 48 tunnor 30 kappar korn jemte 83 R:dr i penningar; b)
Klockarepensioner. 27 tunnor 12 kappar korn; således tillsammans kontant 83 R:dr,
samt 76 tunnor 6 kappar (479 kubikfot 8 kannor) korn.
Denna spanmål är, enligt nu gällande stat, på lärarnes löner sålunda fördelad:
Rektor  39 kubf. 9 kannor.
l:ste Adjunkten 136 » 5 »
2:dre d:o 137 » 3 »
3:dje d:o 73» 6 »
4:de d:o 44 » 1 »
Kantor 46 » 2 »
De kontanta medlen, 83 R:dr, utgöra nuvarande afkomsten af en klockarelägenheten
i Husie socken tillhörig äng, och hafva i staten icke blifvit upptagna.
Såväl dc fyra adjunkterna som kantor hafva förklarat sig villige att mot kontant
ersättning efter det i årets stot lör omförmälda spanmål beräknade pris, 1 R:dr
60 öre per kubikfot, densamma afträda, hvaremot rektor, som likaledes förklarat sig
benägen att utbyta de i haus lön ingående 59 kubikfot 9 kannor korn, begärt att
derför blifva ersatt med 79 R:dr 80 öre, således efter ett pris af 2 R:dr per kubikfot.
Helsingborgs högre elementarläroverk.
o) Landlgillen: 56 tunnor 7 kappar råg, 43 tunnor 1 kappe korn, 38 tunnor
51 koppar hafre samt kontant 120 R:dr 11 öre; b) klockarepensioner: 27
tunnor korn; tillsammans, efter det hafren, för att kunna beräknas för strid säd,
blifvit reducerad till halfva beloppet, 100 tunnor 23' koppar, eller 634 kubikfot
1 kanna.
Ifrågavarande landtgren äro med undantag af afgiften från klockarebolet Björnekulla,
23 öre, hvilken, enligt hvad rektor uppgifvit, icke finnes redovist i skolans
räkenskaper, så långt de gä tillbaka, somt en obetydlig skilnad i afseende å spanmålen,
härrörande af en något olika uppgift å inkomsten från klockarc-annexherama
-
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
net Flenninge, i staterne inberäknade i vissa lärares löner samt på följande sätt fördelade:
Rektor:
316 kubikfot 8 kannor spanmål R:dr 633: 60.
penningar 91: 36.
hvarifrån afgår deri inberäknad afkomst af stadsjord
60: — 'xi •
ol- 664: 96.
l:sta Kollega: 67 kubikfot 7 kannor spanmål  155: 40.
penningar  82: 50. 2|7. 90
2:dra Kollega: 249 kubikfot 3 kannor spanmål  498: 60.
penningar  6: — go4; 6Q
tillsammans R:dr R:mt 1,387: 46.
För att aiträda dessa inkomster hafva nuvarande innehafvarne af nämnda läraretjenster
fordrat, förutom nyssberörda i staten utförda belopp, en årlig ersättning af
260 R:dr, eller för rektor 130 R:dr, för l:ste kollega 30 R:dr, samt för 2:dre
kollega 100 R:dr, hvartill sagde inkomster, enligt uppgift, i medeltal under de tre
sednaste åren uppgått utöfver statsvärdet.
Hvad angår klockarepensionerna, så hafva dessa 27 tunnor korn, som förut varit
till skolans underhåll anslagna, genom Kongl. Brefvet den 20 Oktober 1820
blifvit upplåtna till staden Helsingborg mot vilkor att för framliden svara för alla
reparationer å skolhuset och med skyldighet att derunder tillika bestrida alla de utgifter
för skolan, som genom berörda 27 tunnor enligt räkenskaperna blifvit bcsörjda.
I anledning häraf har Kammar-kollegium låtit höra stadens innevånare, om de, i händelse
beloppet skulle få till klockarne återgå, vilja utbyta detsamma mot kontant
ersättning; och hafva stadens innevånare förklarat sig villige alt uti ifrågasatta fallet
med kontant godtgörelse af Statsverket, efter hvarje års markegångspris, åtnöjas.
Landskrona lägre elementarläroverk:
Lancllgille: 5 tunnor 8 kappar råg, 7 tunnor 26 kappar korn och 4 tunnor
17 kappar hafre, eller tillsammans, efter hafrens reducering, 15 tunnor 6]- kappar
strid säd, motsvarande i nya mättet 95 kubikfot 6 kannor, samt derjemte i penningar
3 R:dr 8 öie:
b) Klockarepensioner: 5 R:dr 69 öre.
I läroverkets stat äro sagde inkomster sålunda upptagne och fördelade:
Rektor: spanmål 16 kbf. 7 kannor.
penningar  7: 30. — —
l:ste Kollega: penningar  1: 47. — —
2:dre Kollega: spanmål — — 78 » 9 »
Summa penningar R:dr 8: 77. Spanmål 95 kbf. 6 kannor.
Rektor
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 80.
33
Rektor liar förklarat sig nöjd att erhålla ersättning efter värdet i staten (40
R:dr 70 öre); af l:ste kollega liar, i följd af hans afskedstagande från tjensten, intet
yttrande i berörda hänseende afgifvits; 2:dre kollega åter har anmält sig icke kunna
ingå på det ifrågasatta utbytet af de i hans lön ingående landtgillen mot kontant
anslag.
Ystads lägre elementarläroverk:
a) Landtgillen: 8 tunnor 24 kappar råg, 9 tunnor 24 kappar korn och 7
tunnor 24 kappar hafre, tillsammans, efter hafrens reducering, 22 tunnor 6 kappar
(159 kubikfot 6 kannor) strid säd; b) klockarepensioner: 16 R:dr 44 öre.
Af landtgillena ingå 43 kubikfot 1 kanna i l:ste kollegans aflöning, och har
denne förklarat sig villig alt afstå från berörde spanmål emot den ersättning i kontant,
hvartill densamma i staten är uppskattad eller 90 R:dr 20 öre. De återstå
ende
94 kubikfot o kannor uppbäras af 2:dre kollega, som anmält sig ej vilja ingå
på något utbyte deraf.
De till skolan utgående klockarepensionerna, 16 R:dr 44 öre, utgöra af ålder
en inkomst för skolans premie- och fattigkassa.
Christianstads högre elementarläroverk:
a) Landtgillen: 19 tunnor korn och 1 R;dr 62 öre i penningar;
b) Klockarepensioner: i R:dr 50 öre.
Af nämnda landtgillen äro 5 tunnor (18 kubikfot 9 kannor) korn i staten inberäknade
i rektors aflöning med ett värde af 57 R:dr 80 öre, mot hvilket pris
rektor äfven är villig att afträda denna spanmål. Återstoden af landtgillena, 1 ll:dr
62 öre samt 100 kubikfot 8 kannor korn, ingår, enligt rektors uppgift, till den s.
k. byggnadskassan, sora tiar att bestrida löpande utgifter för lärohusets underhåll.
Kiockarepensionen, 1 R:dr 50 öre, tillfaller läroverkets stipendiikassa.
Carlshamns lägre elementarläroverk:
Klockarepensioner till ett belopp af 12 R:dr 69 öre, som uppbäras af äldste
kollega, men för hvilken inkomst afdrag å den i stat bestämda iönen hittills icke
egt rum.
Något landtgille utgår icke till denna skola.
Cimbrishamns pedagogi.
Landtgillen: 50 kappar råg, 2 tunnor 50 kappar korn och 50 kappar hafre
samt 1 R:dr 87 öre i penningar. Några klockarepensioner finnas här icke.
I nu gällande stat äro dessa landtgillen bland pedagogens löneförmåner upptagna
och sålunda beräknade:
Uih. till Ii. St. Proi. 1862 8 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 13 Uäft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80
25,7„ kubikfot spanmål, jemlikt nådiga Brefvet den 2 Maj nästlidet år, uppskattad till
ett värde af 1 R:dr 60 öre per kubikfot R:dr 41: 12.
kontant  » 1: 87.
R:dr 42: 99.
Nuvarande pedagogen har förklarat sig ej ega skäl att ingå på det ifrågasatta
utbytet häraf i annan händelse, än att utbyte jemväl sker med hans innehafvande
inkomster från Jerrestads klockarebeställning, hvilken är med ifrågavarande pedagogbefattning
förenad; varande dessa inkomster i pedagogens aflöning inberäknade med
tillsammans 198 R:dr 56 öre.
Inom Hallands lån.
Halmstads lägre elementarläroverk.
Landtgillen; 14 10 smör och 14 lass bokved, samt i penningar 9 R:dr 71 öre.
Af dessa inkomster tillfalla 3 R:dr någon läroverkets kassa och återstoden ingår
i rektors aflöning med ett i staten upptaget värde af 168 R:dr 71 öre, med hvilket,
derest utbyte kommer att ega rum, rektor förklarat sig åtnöjas.
I förenämnda landtgillen äro icke inberäknade 34 stycken s. k. altaren från
Slättåkra socken, hvarje altare bestående af en kaka bröd med kött af olika storlek
och beskaffenhet, som, när leverering in natura ej eger rum, lösas med 50 öre. Men
då ovisst är huruvida sagde afgift, som, enligt hvad rektor förmält, tillfaller skolans
lärjungar och utgår, icke från klockarebolet, utan från hemman i nämnda socken,
bör, såsom klockaren förmenar, anses utgöra en del af den ursprungliga klockarelönen,
har Kammar-kollegium vid det skick, hvari frågan för närvarande befinner sig,
ansett sagde afgift böra lemnäs utan all beräkning.
Enahanda är förhållandet beträffande 11 altaren och 9 tjog ägg till rektor
och 27 altaren till lärjungarne, som från Refvinge socken utgå.
Vidare har rektor upptagit såsom inkomst från klockaren i Slöinge socken en
afgift af 62 öre Riksmynt. Men som klockaren förklarat, att någon så beskaffad
afgift ej under hans tjenstetid ifrågakommit och rektor uti sedermera afgifvet yttrande
anmält, att afgiften, ehuru den i äldre räkenskaper upptages, icke under hans tjenstetid,
eller 10 år, varit klockaren affordrad, har Kammar-kollegium ansett berörde
62 öre nu icke kunna såsom en ostridig inkomst för skolan tagas i beräkning.
Warbergs lägre element ari är overk.
Landtgillen: 8 kappar råg, 8 kappar korn, 1 tunna 16 kappar malt, 5
10 # smör samt i penningar 2 R:dr 40 öre.
I läroverkets stat äro dessa inkomster uppskattade till ett sammanlagdt belopp
af 66 R:dr 67 öre och inberäknade i aflöningen
för rektor med R:dr 44: 45.
» i:ste kollega . . .
» » 5: 55.
» en kollega emeritus » » 16: 67.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
35
Enligt hvad rektor tillkännagifva, äro såväl han som l:ste kollega beredvillige
att, såsom ersättning för de dem nu tillkommande landtgillen, emottaga i kontant det
belopp, hvarmed värdet å desamma är i staten utfördt, hvaremot kollega emeritus
yrkar att för sin del erhålla såsom godtgöreise lo skillingar B:ko samt markegångsvärdet
för två smör och en half tunna mait; hvilken godtgöreise, då, enligt i
Stats-kontoret förvarade uppgifter, hvarpå 1838 års lönereglering till en del är grundad,
bemälde kollega uppbär »i gästeripenningar och räntor från Halland» 12 skillingar
B:ko, 16 kappar spanmål och 2 smör, ungefärligen motsvarande den inkomst
han af ifrågavarande landtgillen åtnjuter.
Laholms pedagogi.
Landtgillen: 4 10 ft smör och 5 R:dr 21 öre i penningar, deruti inbe
räknad
en kontant afgift af 54 öre från Renneslöfs klockarelägenhet samt en dylik
afgift af 57 öre från Hishults klockarebol.
I afseende å den kontanta afgiftcn från Renneslöf har förekommit, att af de
utaf nuvarande pedagogen vid ifrågavarande skola företedda tvänne handlingar, eller
1693 års skolräkning och 1768 års jordebok och räkenskap för Laholms fögderi,
väl den förra, men icke den sednare, upptager kontant afgift från nämnde socken med 1
daler 12 öre silfvermynt eller 69 öre Riksmynt, samt att klockaren i församlingen,
förmält afgiften utgöra blott 54 öre Riksmynt; i anledning hvaraf Kammar-kollegium
infordrat vederbörandes förklaring, deruti både pedagogen och klockaren enstämmigt]
upptagit beloppet till 54 öre, ehuru den förre tillägger att afgiften förut varit 6^
öre, enligt hvad 1772 års räkenskap utvisade, men att den nästföljande, eller för åij
1786, angifver den vara endast 54 öre, utan att orsaken till denna skilnad kunnat utredas.
Beträffande den kontanta afgiften från Hishults klockarebol, så upptages väl i
1693 års skolräkning, men icke i 1768 års fögderi-jordebok och räkenskap, en
sådan afgift af i daler 16 öre silfvermynt eller 75 öre Riksmynt, och hafva såväl
pedagogen som närande församlings klockare uti infordrade yttranden enstämmigt förmält,
att afgiften utgår med blott 37% öre, dervid den förre likväl gjort enahanda
tillägg, sorn förut i fråga om Renneslöf är anmärkt; vid hvilka förhållanden Kollegium
ansett större belopp än 54 öre för Renneslöf och 37 öre för Hishult nu icke kunna
upptagas.
Af ofvan omförmälda landtgillen tillkommer skolkassan det kontanta beloppet
samt I 10 smör och återstående 5 StÉ smör, beräknade lill ett värde af
19 R:dr 75 öre, pedagogen.
Nuvarande innehafvaren af denna tjenst har förklarat sig ej vilja afträda nyssnämnda
smörränta, så vida han icke erhåller lösen derför efter årlig markegång.
Samtliga de skolor inom provinsen Halland, till hvilka landtgille utgår, hafva
derjemte haft och ega ännu rättighet till städja af klockareboien vid ombyte af klockare;
hvilken rättighet för skolorna i Lunds stift väl likaledes förefunnits, men upphört
genom de i nådiga Brefvet den 9 Januari 1798 meddelade föreskrifter. Denna
städja har vanligen beräknats till ett års räuta af lägenheten, samt derjemte något
36
Kongl. Maj.ts Nåd, Proposition N:o 80.
kontant belopp. För afträdande af denna rättighet hafva vederbörande lärare icke
begärt någon ersättning.
Slutligen har jemväl förekommit, att, enligt hvad de af pedagogen i Falkenberg
samt klockaren i Falkenbergs stads- och Skrea landsförsamlingar afgifna yttranden
gifva vid handen, läraren vid pedagogien i nämnda stad från äldre tider innehaft äfven
klockaretjenslen, men alt delta förhållande, enligt beslut vid biskopsvisitation den
28 Juli 1803, på det sätt ändrats, att för församiingarne borde anställas en klockaresubstitut,
emot åtnjutande af vid pass en tredjedel af klockarelönen, deraf pedagogen
skulle bibehålla återstoden, i nu gällande stat beräknad till 260 R:dr limit, med
anledning hvaraf orh då pedagogen i Falkenberg syntes vara att för verklig klockare
anse, Kammar-kollegium funnit någon ändring härutinnan i sammanhang med förevarande
ärende icke utgöra föremål för pröfning.
Följande tabell lemnar en öfversigt af samtliga de under namn af landtgiiien
och klockarepensioner till skolor inom såväl Lunds stift som Hallands län utgående
afgifter; utvisande sista kolumnen dessa nfgifters sammanlagda värde, enligt af Kammarkollegium
gjord beräkning, med ledning of medeltalet utaf markegangspriseu för de
tio åren 1851—1860 å de i afgiflerna ingående natura-prestationer.
fjlllltfS
Mill.
Skolor:
Råg.
Kern.
Hall
h i k >m
jni.
S u m in a.
a) Landtgiiien:
T:r
kpi
T: r
k ni
Ta-
k|i.
Ilali
()!(•
Riksmynt.
Malmö ....
Helsingborg
Landskrona
Ystad ....
Christianstad .
Cimbrishamn .
36
5
8
7
8
24
30
48
45
7
9
19
2
50
i
26
24
30
SS
4
7
51
17
24
50
85
120
3
1
1
11
8
62
87
654
1,511
208
299
231
50
14
98
92
21
52
1
Summa
50
33
153
5
51
30
211
68
2,955
78
b) Klockarepensioner:
Lund
Malmö
Helsingborg
Landskrona
Ystad
Christianstad
Carlshamn
—
30
4
27
27
12
12
*“—
—
3
5
16
1
12
5
69
44
50
69
66
318
320
5
16
1
12
29
66
3
69
44
50
69
S u ui m a
—
30
58
24
—
-
39
37
741
50
Summa Summarum
51
27
191
27
51
301 251
5
3,697
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
37
Hallands län
Bfiir.
Korn.
Malt.
Smör.
Bok-
v<*d,
iiksmyn
Summa.
Skolor:
k pr
k pr
I':i
kpr
Lf/
fl
Lass.
B;dr
) r t
Riksmynt
Landt gillen:
Halmstad
14
1(
14
9
71
208
49
Warberg
8
8
1
16
5
10
—
2
40
83
72
Laholm
4
10
—
5
21
51
39
Summ a
8| 8
1
16
24
10
14
17
52
540
60
Vidkommande det ifrågasatta utbytet af förenämnda inkomster mot kontant anslag,
har Kammar-kollegium, under åberopande deraf att klockarebolet! iiro anslagna
till boställen och aflöning för klockarne, — att de förhållanden, pä grund hvaraf
inkomsterna fält och ännu få af skolorna uppbäras, långt före detta upphört, — att
helgonskylden, hvilken på enahanda grund skolorna tillkommit, redan blifvit med
statsanslag ersatt, — att klockarepensionerna härleda sig från ett frivilligt medgifvande
af de vid deras första uppkomst varande klockare, — alt det alltid måste
innefatta en obillighet, att den ene Ijenstemannen skall af den hans syssla anslagna
inkomst afstå något för alt aflöna en annan, hvilken obillighet i förevarande fall vore
så mycket större, som inkomsterna vid klocka!etjensterna i allmänhet inom Lunds
stift vore mindre betydliga, — samt att ett sådant aööningssätt för skolorna, som
det nu ifrågavarande, icke kan annat än å ena sidan föranleda tvister och rättegångar
och å den andra medföra både mera osäkerhet om skolornas verkliga inkomster
och ett mera inveckladt räkenskapssätt, än som med en annan aflöningsmethod skulle
ifrågakomma — i underdånighet tillstyrkt, att nådig Proposition måtte till Kikets
Ständer aflätas om anvisande af statsanslag till ersättning åt skolorna för ej mindre
landtgillena af klockareboleu, än äfven klockarepensionerna.
1 afseende å beloppet af deri ersättning, som, i händelse anslag för omlörmälda
ändamål kommer att beviljas, borde vederbörande innehafvare lillgodokomma, har Statskontoret
hemställt, att följande grunder måtte tillämpas, nemligen:
att för de till vissa skolkassor och Helsingborgs stad nu utgående belopp i penningar
och spanmål ersättningen bestämmes att utgå med motsvarande penningebelopp
och med stöd af 1 § uti nådiga Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sältet
för grundräntors och kronotiondes utgörande, för spanmålen efter årligt medelmarkegångspris;
att
de lärare, som förklarat sig nöjde att undfå ersättning efter statspriset, upp
-
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
föras till erhållande af motsvarande kontant belopp, doct' med undanta’"'Tor"'rektor
i Malmö, om hvars lön hiir nedan särskildt förmäles;
att åter för de lärare, hvilka icke gjort nyssnämnda medgiTvåifdé,""men” dock
vilja utbyta ifrågavarande inkomster, ersättningen visserligen, under det nuvarande innehafvare
qvarstå vid sinn befattningar, bör bestämmas elter årlig markegång; men
att, då det ej kan ifrågakomma, att normalbeloppen å dessa lärarelöner skulle undergå
någon förändring, den del af ersättningen, som må komma att öka lönen öfver
nämnda belopp, upptages såsom en för nuvarande lärare personel lönetillökning, hvilken,
då densamma för öfrigt måste komma att bero af årligt markegångspris, Statskontoret
ansett böra skiljas från den öfriga ersättningen och utgå från allmänna
indragningsstaten;
att de två lärare, som helt och hållet vägrat att ingå på något utbyte, måtte
för sin tjenstetid bibehållas vid nu innehafvande förmåner, men ersättningsanslag ändock
uppföras till det belopp, hvartill deras inkomster äro uti stat beräknade, för att
vara disponibla, i händelse desse lärare skulle, med frångående af nu gjorda yrkanden,
medgifva ett sådant utbyte, eller lemna sina innehafvande beställningar, men
intilldess sådant sker, från den tid öfriga klockare blifva från likartade utgifter befriade,
fördelas emellan de klockare, som sålunda fortfarande få vidkännas afgifter till
lärare vid elementarläroverk; att den Laholms skola tillkommande smörränta må upptagas
i kontant efter 1852—1861 årens medel-markegångspris, samt
att för de inom provinsen Halland hittills öfliga städje—afgifterna något anslag
icke må beräknas, enär lärarne icke begärt särskild ersättning derför, och det i
hvarje fall obetydliga belopp, som till ersättning i sådant hänseende möjligen kommer
att utgå, lätteligen kan bestridas af ä vederbörande anslag uppkommande besparingar.
I enlighet med dessa grunder har Stats-kontoret föreslagit följande dels ständiga,
dels tillfälliga ersättningsbelopp, hvilka vore erforderliga, på det ofvanberörda så
kallade landtgillen och klockarepensioner måtte kunna upphöra.
liUlllls stift,
Ständiga ersättnings-anslag:
Lunds högre elementarläroverk:
Till reparationer
Malmö högre elementarläroverk:
Penningar
Spanraål:
R:dr öre. kub-.fot. k:r.
3: 5. 32: 5.
l:ste adjunkten
R:dr 218: 40.
2:dre d:o
3:dje d:o
4:de d:o
Kantor
220: —
120: 96.
70: 56.
Transport 706: 89. 32: 5.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
39
Penningar: Spanmäl:
R:dr öre. knh.-fol. k:r.
Transport 706: 89. 32: 5.
Beträffande de uti rektors lön ingående 39 kub.-fot
9 kannor korn, derför nuvarande innehafvaren begärt ersättning
efter 2 R:dr per kubikfot, så och då denna spanmål
ingalunda varit i staterna beräknad efter det af rektor
uppgifna pris, 2 R:dr per kubikfot, utan vida lägre, och då
densamma är af enahanda beskaffenhet, som den, hvilken
de 4 adjunkterne och kontor åtnjuta, och hvilken spanmål,
hvarå priset, förut beräknadt till 2 R:dr kubikfoten, uppå
deras underdåniga ansökning under uen 23 November 1860
blifvit af Eders Kongl. Majit nedsatt till 1 R:dr 60 öre
per kubikfot, desse lärare, enligt hvad ofvan blifvit nämndt,
nu vilja afträda mot sistberörda pris, anser Stats- kontoret
bemälde rektor äfven böra åtnöjas med ersättning efter
samma pris, således med  63: 84. —
För den kantor tillfallande afkomsten af en klockarelägenheten
i Husie tillhörig äng, hvilken afkomst är uppskattad
till 50 R:dr årligen, erfordras, enär densamma ej
varit i den å stat uppförda kantorslönen inberäknad, icke
heller något ersättningsanslag; men då nuvarande sångläraren
vid ifrågavarande läroverk, H. J. Tengvall, i arrende
för sagde äng, enligt nu gällande kontrakt, uppbär 85 R:dr,
anser Stats-kontoret honom böra, när detta landtgille afträdes,
erhålla ersättning för skilnaden mellan beräknade afkastniugen
och det arrende, som då utgöres, hvilken ersättning
blifvit bland de tillfälliga anslagen här nedan upptagen.
Helsingborgs högre elementarläroverk:
rektor R:dr 664: 96.
l:ste kollega  » 217: 90.
2:dre d:o
» 504: (>0. ^ &S7' 46 ——
hvilken summa, såsom ingående i lönernas normalbelopp,
borde utgöra ständigt anslag, hvarjemte för nuvarande
innehafvarne af nyssberörda tjenster skulle bland de tillfälliga
anslagen uppföras ersättning lör det belopp, hvar
Transport
2,158: 19. 32: 5.
40
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 80.
Penningar:
R:dr öre.
Transport 2,188: 19.
med ärliga markegängsvärdet ä den spanmål, de af klockarebol
nu uppbära, kan öfverskjuta det i staten beräk
nade
värdet å samma spanmål.
Helsingborgs stad 27 tunnor oindelt spanmål .... —
att till staden årligen utbetalas efter medelmorkegångspriset
för korn.
För de från Björnekulla klockarebol utgående 25 öre
erfordras af ofvan angifna skäl ingen ersättning.
Landskrona lägre elementar lär ov erli:
rektor  R:dr 40: 70.
l:ste kollega
» 1: 47. 17.
Ehuru 2:dre kollega, J. A. Holmgren, förklarat sig ej kunna
ingå på det ifrågaställa utbytet af de honom å lön
anslagna landtgillen, 78 kubikfot 9 kannor spanmål, utgående
från Herslöfs och Säby klockarebol, mot kontant
anslag, och i följd deraf bör vid dessa inkomster
bibehållas, intilldess han afgår från nu innehafvande befattning
eller ock afsäger sig åtnjutandet af denna spanmål
in natura, då han skulle ega att uppbära i penningar,
förutom det i stat upptagna värdet å spanmålen, 157
R:dr 40 öre, äfven skilnaden mellan delta värde och
årliga markegängsvärdet, har Stals-kontoret emellertid
ansett här böra upptagas det i staten beräknade beloppet
137: 40.
för att, när något af nyssnämnda alternativa fall inträffar,
i vanlig ordning utgå, samt innan sådant skor,
fördelas mellan innehafvarne af ifrågavarande två klockarebol,
från den tid öfrige klockare från dessa utgifter
befrias.
Ystads lägre elementarläroverk:
Premie- och fattigkassan
16: 44.
l:ste kollega
90: 20.
Då med nuvarande 2:dre kollega vid delta läroverk, som i
landtgillc uppbär 94 kubikfot 5 kannor spanmål, ena
-
Transport 2,464: 40.
Spanmäl:
kub.-fot. k:r.
32: 5.
170. 1.
202: 6.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
41
Penningar: Spanmål:
R:dr öre. kub.-fot k:r.
Transport 2,464: 40. 202: 6.
handa förhållande eger rum, som i afseende å 2:dre
kollega vid Landskrona skola, utföres här under samma
förutsättningar och i samma ändamål, som nyss omför
-
mälts, statspriset å sagde spanmål med  189: — —
Christianstads högre elementarläroverk:
Rektor  37: 80. —
Stipendii—kassan
1: SO. —
Byggnadskassan
1: 62. 100. 8.
Carlshamns lägre elementarläroverk.
Som de klockarepensioner, utgörande tillsammans 12
R:dr 69 öre, som uppbäras af äldste kollega, icke i staten
äro under hans aflöning upptagne, så erfordras, då lönen
ej bör höjas öfver normalbeloppet, för dessa icke något
ersättningsanslag.
Cimbrishamns pedagogi.
Pedagogen  42: 99. —
hvarmed Stats-kontoret anser honom böra åtnöjas, enär
priset på den i pedagogens lön ingående landtgille-spanmål
endast derföre blifvit från 2 R:dr till 1 R:dr 60 öre
per kubikfot nedsatt, att hans aflöning ej skulle understiga
1,000 R:dr och detta ändamål likafullt vinnas genom nyssberörda
kontanta ersättning
Tillsammans 2,737: 31. 303: 4.
hvilket belopp skulle vid uppförandet å Riksstaten sålunda
fördelas:
å Sjunde Hufvudtit eln.
Under anslaget till städers friheter ersättningen till
Helsingborgs stad, 170 kubikfot 1 kanna oindelt spanmål
med ett förslagsvis beräknadt värde å 2 R:dr per kubikfot
R:dr R:mt 340: 20.
Transport R:dr Runt 340: 20.
lith. till II St. Prot. 1862 & 1863. 1 Samt. I Afd. 2 Band. 13 Haft. 6
42
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 80.
Transport R:dr R:mt 340: 20.
å Åttonde Hufvudtiteln.
Under anslaget till elementarläroverken följande summor:
Till Lunds elementarläroverk:
penningar R:dr 3: 5.
32 kubikfot 5 kannor oindelt spanmål med
ett förslagsvärde af » 65: — ^g. g
Till Malmö elementarläroverk:
penningar  767: 68. —
Till Helsingborgs elementarläroverk:
penningar 1,387: 46. —
Till Landskrona elementarläroverk:
penningar  199: 57. —
Till Ystads elementarläroverk:
penningar  295: 64. —
Till Christianstads elementarläroverk:
penningar  40: 92.
och 100 kubikfot 8 kannor oindelt spanmål
med förslagsvärde af  201: 60. oio. «o
2,960: 92.
samt under anslaget till pedagogier och folkskolor hvad
Cimbrishamns pedagogi skulle tillkomma:
penningar
42: 99.
Summa R:dr R:mt 3,544: 11.
Tillfälliga anslag,
att utgå under den tid, vissa personer qvarstå vid innehafvande tjenster:
För läraren i musik:?och sång vid Malmö läroverk H. J. Tengvall R:dr 55: —
För Rektor vid Helsingborgs elementarläroverk A. Hammar samt Kollegerna
dersammastädes Borgström och Thulin, skilnaden mellan det i
stat beräknade värdet å 2 R:dr per kubikfot å förut omförmälda dem
å lön anslagna spanmål och samma spanmåls värde efter årlig markegång,
hvilken ersättning, beräknad efter jemförelse med 1852—1861
årens medel-markegångspris, upptages till
125: —
Transport R:dr R:mt 180: —
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 80.
43
Transport R:dr R:mt 180: —
hvarjemte, till bestridande af kostnader, som kunna uppkomma, i händelse
2:dre kollega vid Landskrona elementarläroverk, J. A. Holmgren
och 2:dre kollega vid Ystads elementarläroverk, C. G. Hennig,
skulle, mot hvad de nu förklarat, vilja ingå på utbyte mot statsanslag
af nu innebafvande landtgillen, erfordras, enligt gjord beräkning,
för kollega Holmgren 14: 85.
samt för kollega Hennig 21: 55.
R:d7 56: 40.
som här utföres med .  40: —
Tillsammans R:dr R:mt 220: —
hvilken summa skulle å Riks-statens nionde Hufvudtitel och allmänna Indragningsstaten
upptagas.
Inom Halland!» län.
S t ä n d i ga anslag:
Halmstads lägre elementarläroverk:
En af läroverkets kassor 5: —
Rektor . .
168:
71
171: 71
Warbergs lägre element ar läroverk:
Rektor. . .
l:ste Kollega .
50: —
Laholms pedagogi:
Skolkassan
21:
11.
Pedagogen, det i staden till fyllnad i allöningens normalbelopp
beräknade värdet å 5 Life smör 19: 75.
hvaremot skilnaden af detta värde och värdet efter årlig markegång
skulle för nuvarande pedagogen såsom tillfälligt
anslag uppföras
40: 86.
Summa R:dr Runt 262: 57.
sorn, i händelse Rikets Ständer beviljade detta ersättningsbelopp, borde upptagas å
åttonde Hufvudtiteln och anslaget till elementarläroverken med R:dr 221: 71.
och å samma Hufvudtitel, anslaget till pedagogier och folkskolor med 40: 86.
Summa R:dr R;mt 262; 57.
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
Tillfälliga anslag:
Kollega emeritus Gullbrandsson, kontant — 47.
Värdet af 2 Lii smör, å 10: 60
21: 20.
dito S J tunna malt * 6: 75. £8- 42
Pedagogen i Laholm Kullberg, värdet af 3 Life smör efter
nyssnämnda pris 31: 80.
efter afdrag af ofvan upptagne 19: 73. |£. 5
R:dr R:mt 40: 47.
eller på förslag ett jemnadt belopp af 40 R:dr, hvilket skulle å Nionde Hufvudtiteln
och allmänna lndragningsstalen uppföras.
1 sammanhang härmed har Stats-kontoret jemväl anfört, att, i händelse förberörda
ersättniugssummor af Rikets Ständer beviljas och varda å Riksstat uppförda,
borde de indelta räntornas beräknade värde å anslagen till elementarläroverken och
folkskolorna minskas med följande belopp, hvarmed samma räntor ingått i nedannämnde
skolors anslag, nemligen:
för Helsingborgs elementarläroverk  R:dr R:mt 4: 69.
» Ystads dito  » » 1: 70.
» Christianstads dito  » » 2: 22.
» Halmstads dito  » » 83: 74.
» Warbergs dito  » » 66: 15.
» Laholms pedagogi
» » 94: —
uti hvilken sistnämnda summa, så betydligt högre än hvad uti pedagogens
aflöning inräknats, enligt hvad Stats-kontoret ansett sannolikt, äfven
inbegripes hvad till skolans kassa är anslaget.
Summa R:dr R:mt 252: 50.
I anledning af hvad sålunda förekommit, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t,
uppå de skäl Kammar-kollegium anfört och med gillande af hvad Stats-kontoret
hemställt, måtte af Rikets Ständer äska ett anslag af 2,957 R:dr 31 öre samt 303
kubikfot 4 kannor oindelt spanmål med ett förslagsvärde af 606 R:dr 80 öre, eller
tillsammans 3,564 R:dr 11 öre för Lunds stift, samt 302 R:dr 57 öre för Hallands
län, att, på sätt Stats-kontoret föreslagit, å Riksstaten uppföras såsom ersättning för
omförmälda afgifter, på det dessa till klockarelönerna ursprungligen hörande inkomster
må oafkortade få utgå till tjensternas innehafvare; hvarjemte och då skäligt synes,
att klockarebefattningarna i Jerrestad samt i Falkenbergs stads och Skrea landtförsamiingar
skiljas från de pedagogbeställningar, hvarmed de ännu äro förenade, och
klockarne i nämnde församlingar få komma i åtnjutande af enahanda förmån, som
deras
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
45
deras vederlikar, jag äfven anser mig böra i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t tillika, pä det sädant må kunna ske, täcktes i nåder|föreslå Rikets Ständer att
å anslaget till pedagogier och folkskolor anvisa ett ytterligare belopp af 458 R:dr
56 öre till betäckande af den brist i vederbörande pedagogers fastställda aflöning,
som genom berörda inkomsters upphörande måste uppstå.
Härjemte uppläste Departements-chefen ett af honom uppsatt förslag till nådig
Proposition i ämnet till Rikets Ständer och hemställde, att Kongl. Maj:t, med gillande
af detta förslag, sådant det finnes detta Protokoll vidfogadt, bil. Litt. B, måtte i nåder
tillåta, att nådig Proposition finge, i enlighet dermed, till Rikets Ständer expedieras.
Hvad föredragande Departements-chefen yttrat och hemställt och
hvaruti Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans
Majit Konungen till alla delar gilla och bifalla.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander.
Bih. till R. St. Prof 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Höft. 7
Stockholm, thyckt hos Sam. Rumstedt, 1863.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
XZ 81.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 Mars 1863, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Stander, med för
slag
till ny Sjölag; Gifven Stockholms Slolt den 17 Februari
1863.
Med afseende å det trängande behofvet af en ny Sjölag, hafva Rikets Ständer
vid sistlidne riksdag i underdånighet anhållit att, genom Kongl. Maj:ts föranstaltande,
få till innevarande riksdag emotse ett efter nuvarande tidsförhållanden lämpadt förslag
till ny Sjölag, jemte Stadgar i dermed sammanhang egande ämnen. Då jem
förelsen
med den utveckling lagstiftningen i detta ämne under sednare tider uppnått
i andra länder, påkallat en fullständig omarbetning af det genom en särskild komité
på Kongl. Maj:ts befallning utarbetade och år 1847 genom trycket till allmänhetens
kännedom befordrade Förslag till Sjölag och Reglemente för handelssjöfarten, har
detta omfattande arbete icke hunnit utföras och i grundlagsenlig ordning granskas så
tidigt, att det kunnat underställas Kongl. Maj:ts godkännande förr än riksdagen framskridit
till närvarande tidpunkt. Denna omständighet har dock, med afseende å den
allmänna önskan och det länge insedda behofvet af förbättring i förenämnda del af
lagstiftningen, synts Kongl. Maj:t icke ovilkorligen böra utgöra hinder mot framläggande
nu af förslaget, enär Rikets Ständer möjligen kunna, om ock ej utan svårighet
och vidtagande af särskilda åtgärder, medhinna förslagets granskning under riksdagens
lopp. Kongl. Majit har derföre ansett Sig icke böra underlåta att uppfylla
Rikets Ständers ofvanberörda, jemväl af petitioner från de flesta af våra större sjöstäder
understödda, anhållan och såmedelst sätta Rikets Ständer i tillfälle att, derest
så ske kan, redan vid innevarande riksdag behandla det i omförmalda vigtiga ämne
uppgjorda förslaget samt deröfver sig yttra; och vill Kongl. Majit alltså, med bifogande
af de angående ämnet i Högste Domstolen och Stats-Rådet förda protokoll,
Bih. till II. St. Brot. 1802 & 1803. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Haft.
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 81.
enligt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers antagande framställa bilagde Förslag
till Sjölag.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
Louis De Geer.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH BECKMAN, 1863.
FÖRSLAG
TILL
SJÖLAG.
Med upphäfvande af Sjölagen den 12 Juni 1667 äfvensom Försäkrings- och
Haveri-stadgan den 2 Oktober 1750 samt dithörande och ej här nedan undantagna
föreskrifter stadgas som följer:
Örn Fartyg och redande deri.
§ 1
Låter någon bygga fartyg, ege han att å detsamma anställa tre besigtningar,
den första, när det är fulltimradt eller, i fråga om jernfartyg, åtminstone spantsatt,
den andra, när det är färdigt att gå af stapeln, den tredje, när det såsom biloch
bol-färdigt skall aflemnas. Företager han ej besigtning inom fjorton dagar
från det varfsegare eller byggmästare tillsagt tiden för besigtningens verkställande
vara inne, må byggnaden för denna orsak ej uppehållas.
§ 2.
Sådan besigtning skall verkställas af sakkunnige män, af hvilka parterne välja
en hvardera.
Finnes vid den tredje besigtningen fartygets skrof färdigt, kalfatradt, diktadt
samt i flott vatten felfritt, och är fartyget försedt med fullständiga förbindningar, å
trädfartyg af träd, och å jernfartyg af jern, äfvensom med tillhörande röstsmide,
roder och roderbeslag, klys, spygatt, pumpar och brottspel, så ock med master,
bogspröt och alla till tacklingen hörande rundhult och nagelbänkar, samt två båtar,
anses, ändå att masterne ej insatte äro, fartygets byggnad, der annorlunda ej aftaladt
är, vara bil- och bol-färdig, och gifve besigtningsmännen skriftligt intyg derom.
1
2
§ 3-
Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande, gilvit
varfsegare eller byggmästare förskott af penningar eiler materialier; ege han, när
afhandling derom upprättad är, att densammn inteckna hos Magistraten i närmaste
stad till den ort, der byggnaden verkställes, oeb njute sedan förmånsrätt enligt 17
Kap. 7 § Handels-Balken i de leinnade materialierna och det, som med förlaget
tillverkadt är.
§ 4.
Om de vilkor, under hvilka fartyg åtnjuter svensk nationalitet, är särskildt
stadgadt.
§ 3.
Öfvergär eganderätten till fartyg eller andel deraf, medan det är på resa; då
skall, derest ej annorlunda öfverenskommet är, nye egaren vara berättigad lill vin
sten
af fartygets sista resa och vidkännas deraf föranledda utgifter och förluster.
<Resan anses i detta hänseende börjad från det ställe, der fartyget sednast,
före egan lerättens öfvergång i eldighet med fraktslut lossat ellei intagit last. Ar
ej bestämdt huru stor del af frakten belöper sig på resan till denna ort från lastningsorten,
beräknas den efter det uppseglade afståndets förhållande till hela den
resa, som under samma bestämmelser i fraktslutet inbegripes, hvarvid .afseende jemväl
skall fästas å de med den tillryggalagda delen af resan förbundna särskilda svårigheter
och kostnader, i jemförelse med den återstående resans.
Denna grund gäller ock, der annan saknas, för fördelning af utgifter och
förluster.
§ 6.
Åro flere delegare i ett fartyg, galle såsom beslut i angelägenheter, som fartyget
angå, hvad de säga, hvilkas lotter tillsammanstagna de största äro. Uteblifver
någon, när delegarne i rederiets angelägenheter skolat enligt kallelse sammankomma,
åtnöje han sig med hvad de närvarande besluta.
§ 7.
Alla utgifter för fartygets byggande, utredande och underhåll skola af delegarne
tillskjutas i förhålland lill den andel, hvardera i fartyget eger. Erlägger
ej delegare, vid anfordran, beslutet tillskott, ege öfrige delegare att, till gäldande
deraf, penningar emot säkerhet af hans lott i fartyget förskjuta eller upplåna, hvilken
säkerhet jemväl tiilgodonjules för ränta, provision samt kostnad för försäkring
af förskottet eller lånet.
3
Har delegare ej i beslut om utgiften deltagit, ege han att, inom åtta dagar
från erhållen kunskap om beslutet, sin lott i fartyget till öfrige delegare utan lösen
afstå och dermed blifva från gäldande af nämnda utgift fri. Don aflrädda lotten
fördelas emellan de öfrige delegarne efter det förhållande, som emellan deras förra
andelai i fartyget egde rum.
§ 8.
När delegare sin andel i fartyg sålunda afstått, upphör hans ansvarighet för
sådana förbindelser, för hvilka den afträdande icke är, enligt hvad här nedan (§
12) sägs, personligen ansvarig.
Är å den afstådda andelen och frakten tagen försäkring, gällande för tiden
efter deras afträdande, vare öfrige delegare förbundne att samma försäkring, emot
gäldande af en motsvarande andel af premien, öfvertaga.
§ 9-
Vill någon sin andel i fartyg under hand sälja till annan än medredare, hembjudo
den förut vid allmänt sammanträde eller eljest öfrige delegare mot samma
vilkor, annan bjudit. Lösa de ej, en eller flere, inom tre dagar sedan he.nbud
skett och de uppgifna vilkoren blifvit, der medredare det äskar, af säljaren inför
närmaste domstol med ed fästade, vare lösningsrätten, efter det hembud, förlustige.
Vilja, inom den lid nu sagd är, flere delegare den hembjudna skeppslotten
lösa, ege dertill rätt i förhållande till den andel, hvardera i fartyget eger.
§ 10-
Är skeppslott såld, utan att vara, såsom förut sägs, medredare hembjuden,
vare de, en eller . flere, berättigade att, inom tre dagar, sedan försäljningen dem
kunnig biel, vid domstol fordra köparen på ed, att köpet i god tro slutet är, och
njule derefter rätt till lösen, som i § 9 sägs. Säljes skeppslolt genom offentligt
utrop, ege hembud och lösen ej rum.
Har befälhafvare del i det fartyg, från hvars förande han blifvit emot sin vilja
entledigad, och vill han sin skeppslott sälja, vare medredarne skyldige att densamma
lösa, der annorlunda ej öfverenskommas kan, efter uppskattning af skiljomän, om
hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag sorn i § 321 sägs.
§ 11
Vid delegarnes sammankomst skall hållas protokoll, deri besluten införas.
Protokollet skall af närvarande delegare underskrifvas och förvaras af den, delegar
-
4
ne dertill utse. Hvarje delegare stånde fritt att af protokollet taga utdrag eller
afskrift.
§ 12.
Med de undantag, §§ 43, 49, 74, 126, 145, 172 och 181 stadga, ansvara
redarne personligen, hvardera i förhållande lill sin andel i fartyget, för de
föroindelser, hvilka rederiet, eller annan, efter dess särskilda uppdrag och på dess
vägDar, ingår.
§ 13-
Har ett fartyg flere egare, kunna dessa besluta att en hufvudredare skall
utses att förvalta rederiets angelägenheter. Detta uppdrag kan jemväl gifvas åt en
styrelse, bestående af två eller flere medlemmar.
Hufvudredare kan, när som helst, genom flertalets beslut, från sin befattning
skiljas.
Utan samtycke af alla delegarne kan icke till hufvudredare utses någon, som
i fartyget icke eger del.
§ 14.
I förhållande till tredje man är hufvudredare, i kraft af sitt uppdrag, berättigad
att afsluta alla afhandlingar och ingå alla förbindel er, hvilka rederiets förvaltning
vanligen medförer.
Denna hans rättighet omfattar isynnerhet hvad som hörer till fartygets byggande,
utrustning, underhåll och bortfraktande, försäkring af frakt, utrustningskost
nader
och haveripenningar, samt uppbörd af medel, hvilka för rederiets räkning
inflyta.
Hufvudredaren företräder rederiet inför rätta.
Han till- och afsätler befälhafvaren, hvilken i sin tjenst är förbunden att
följa den föreskrift, hufvudredaren lemnar.
Deremot är hufvudredaren icke utan särskild fullmakt berättigad att i rederiets
namn eller på dess vägnar upplåna penningar, försälja eller förpanta fartyget eller
andelar deri, eller taga förs1 kring å fartyget eller andelar deri.
§ is
Genom en af hufvudredaren, inom gränsen af hans befattning, ingången förbindelse
blifver rederiet ansvarigt såsom hade det sjelft förbindelsen ingått.
§ 16.
Har rederiet genom särskild föreskrift inskränkt den rätt, hufvudredaren enligt
5
§ 14 tillkommer; vare rederiet ej berättigad! att denna inskränkning emot tredje
man åberopa, i annat fall än då denne ej varit i god tro.
§ i7.
I förhållande till rederiet vare hufvudredare förpligtad att iakttaga de gränser
för sin befattning, som, genom särskild föreskrift vid uppdragets lemnande, stadgade
äro; och må han ej, utan rederiets samtycke, företaga större reparationer å fartyget.
§ I»-
Hufvudredare vare skyldig alt till öfverläggning sammankalla redarne, så ofta
någon af dem det begär och eljest, då vigtigare ärender förekomma; dock ege hufvudredare
att i de ärender, som till hans befattning böra, handla på egen hand,
der omständigheterna äro af den beskaffenhet att rederiets hörande ej utan skada
kan afbidas.
§ 19-
Har hufvudredare, såsom i föregående § sägs, handlat på egen hand, vare
han ej ansvarig för den skada t'eraf timål, såvida den ej kunnat förutses. Tager
hufvudredare någon emot redarnes särskilda beslut stridande åtgärd med fartyget,
hvaraf skada uppkommer, eller sker den genom hans försummelse vid verkställande
af erhållna föreskrifter, vaie han derför öfrige delegare ansvarig.
§ 20.
Hafva, under fartygets resa, penningar influtit, och kan, utan hinder för nödiga
utgifters bestridande, utdelning till medredare ske, vare då hufvudredare skyldig
att ofördröjligen, efter penningarnes ingående, kalla medredare till sammankomst
och den utdelning verkställa. Gör han ej det, vare skyldig att utgifva medlen med
ränta från den dag, de influtit.
Medredare ege att, när som helst, taga kännedom af rederiets räkenskaper.
§ 21.
Hufvudredare vare skyldig att innan Mars månads utgång afgifva redovisning
för sin förvaltning af rederiets angelägenheter under föregående år. Har fartyget
varit å utrikes resa, skall, derest rederiet ej annorlunda besluter, redovisning för
resan afgifvas inom två månader från det fartyget till svensk hamn ankommit och
lasten blifvit lossad. Klandras ej hufvudredares redovisning genom stämning inom
tre månader från delfåendet, håfve delegare sin tid till klander försutit.
Får hufvudredare enligt redovisningen något att fordra, vare det räntebärande
«
från räkningens delgifvande. Samma lag vare ock för det hvarje delegare tillgodoförda
saldo, der det ej vid samma tid till honom af hufvudredare utbetalas.
§ 22.
Anser någon delegare sig lidande af det sätt, hvarpå rederiet förvaltas, ege
domstolen att, i den händelse klagan finnes grundad och det visar sig att bolaget
ej kan fortsättas till samtlige delegarnes nytta samt att enskilda skeppslotter ej
belter kunna utan betydlig förlust afyltras, förordna att fartyget skall å auktion
försäljas.
Om Fartygs Befälhafvare.
§ 23.
Om läroprof och öfriga vilkor för rättigheten att föra befäl å svenskt fartyg,
galle hvad särskildt föreskrifvet är.
§ 24.
Vid befälhalvares antagande upprättas skriftligt aftal om löneviikoren.
Har någon större andel i fartyg än hälften och vill han öfvertaga fartygets
förande, håfve då rätt dertill, om han eljest behörig är, och öfverenskomme med
öfrige delegare om lön, såsom förut sagdt är. Kan öfverenskommelse ej träffas,
bestämmes lönen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag,
som i § 324 sägs.
§ 25.
Befälhafvare kan, när som helst, från sin befattning skiljas. Är hsn sjelf
delegare i fartyget till hälften eller derutöfver, ege domstol att, på öfrige delegares
begäran, honom från tjenste» skilja, om giltiga skäl dertill äro.
Befälhafvares rättighet i detta fall till hyra och hemförskaffning bedömes
efter de i 56, 57, 58 och 60 angifne grunder, dock så, att hans ersättning
för hyran icke beräknas lägre, än förste styrmans hyra med femtio procent förhöjning.
Till hyra utöfver den tid, befälhafvaren verkligen varit i rederiets tjenst,
och till ersättning för hemresan, vare han dock ej berättigad, derest han, för
ådagalagd oskicklighet, olydnad eller oredlighet, ur tjenste» skiljes.
§ 26.
Varder befälhafvare under resa urståndsatt att sin tjenst fullgöra, må han
dock icke utan trängande nöd fartyget öfvergifva.
7
Nödgas befälhafvare under resa lemna sin tjenst, bör rederiet derom underrättas
och“d.ess föreskrift afbidas. Kan det ej utan skada ske, håfve svensk konsul,
eller,' der sådan ej finnes, fartygets på stället varande ombud, efter rådplägning
med den afgående och andre befälhafvare å svenska fartyg, som der äro, makt
att, emot^skriftligen betingad aflöning, anförtro fartygets förande åt dess tjenstgörande
styrman, eller, om han ej finues skicklig, åi någon annan svensk fartygsbefälhavare
eller styrman. Är ej svensk man att tillgå, må fartygets förande anförtros
utländing, till dess svensk befälhafvare anskaffas kan.
§ 27.
Med undantag af det i föregående § nämnda fall, må fartygs befälhafvare ej
lemna tjensten förr, än fartyget, efter fullbordad resa, återkommit till hemorten
eller annan svensk hamn och lasten der blifvit lossad. Kommer fartyget i sjönöd,
ställe befälhafvaren sig till efterrättelse hvad i § 176 stadgadt är.
§ 28.
Vid fartygets emottagande läte befälhafvaren till sig inventera dess tillhörigheter,
enligt deröfver förut upprättad förteckning, hvaraf ett exemplar, försedt med
befälhafvarens qvitto å hvad han emottagit, öfverlemnas till hufvudredaren eller
den, redarne dertill utse, och det andra qvarblifver i befälhafvarens vård.
§ 29.
Befälhafvaren antager ocii afskedar besättningen. Han må ej antaga någon,
som honom veterligen är förut till annan förhyrd.
§ 30.
Befälhafvare bör, under resa, om skeppsfolkets helsa, sedlighet och gudsfruktan
iakttaga den sorgfälliga vård, som tillhör en god husfader. Såsom en samvetspligt
i sistnämnda hänseende läte han sig angeläget vara, att allmän bön ä
fartyget, morgon och afton, så ock offentlig gudstjenst hvar helgedag, ej försummas
må, samt att arbete, som uppskjutas kan, ä sön- och helgedagar icke ålägge*
besättningen.
§ 31.
Befälhafvaren vare skyldig att låta besättningen tillgodokomma det underhåll,
som, enligt behörigen fastställd spisordning, skall till densamma utgöras. Pröfvar
befälhafvaren nödigt att, under resa, nedsätta kosten, ege han rätt dertill; dock
8
skall besättningen, för hvad sålunda af kosten blifvit rainskadt, erhålla ersättning
efter de i sista afgångsorten gällande priser.
§ 32.
Dör sjöman under det han i tjenst å fartyget är, besörje befälhafvaren om
hans begrafning, så ock om uppteckning af hans qvarlåtenskap samt om försäljning
å auktion af den del deraf, som ej kan utan skada förvaras, för hvilket allt
det åligger befälhafvaren att, vid återkomsten till svensk ort, redovisa inför vederbörande
sjömanshus-ombudsman. Förskingras, genom befälhafvarens vanvård, något
af qvarlåtenskapen, ersätte han all skada.
§ 33.
Å alla fartyg öfver trettio läster, som äro destinerade till aflägsnare orter
utom riket, än Finland, danska hamnar i Östersjön samt danska och norska hamnar
på denna sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömanshuset
i afseglingsorten erhållen, derstädes enligt faststäidt formulär upprättad
skeppsdagbok, i hvilken af befälhafvare eller af någon bland besättningen, under
hans tillsyn och ansvar, noggranna uppgifter meddelas:
f:o om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens beskaffenhet; om tiden då
lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade arbeten, så i hamn som
till sjöss; om fartygets djupgående för och akter, då det lemnar hamn;
2:o om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser, som blifvit
styrda, och den väg fartyget tillrvggalägger; om vind, väderlek, ström, observerade
ortbestämningar och lödningar; om skada, som tiraat och dermed
sammanhang egande omständigheter, så ock om allt annat, som under resan
förefaller och hvars kännedom kan dels vara af nytta enskildt för redare,
aflastare, försäkringsgifvare och försäkringstagare, dels lända till allmänt gagn,
såsom upptäckt af obekanta länder, grund, strömdrag, observerade naturfenomener
m. m.;
3:o om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skeppsfolket bestraffas
eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock om någon i stället
blifver antagen; om de beslut, som i särskilda fall, i samråd med besättningen
fattas, sä ock om andra omständigheter, på grund hvaraf fartygets befälhafvare
vill göra egen eller rederiets rättsfordran gällande eller mot annans anspråk sig
eller rederiet värja.
De ämnen, som i skeppsdagboken böra antecknas, skola der, såvidt omständigheterna
det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid dagbokens förande
skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på annat sätt göras
oläsligt,
9
oläsligt utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för anmärkningar, som dagboken
innehåller.
§ 34.
Blifver under resa den från vederbörande sjömanshus erhållna blankett till
skeppsdagbok fullskrifven, vare befälhafvare skyldig alt anmäla sig till erhållande
af ny blankettdagbok, om fartyget är i svensk hamn, hos ombudsmannen vid
dervarande eller närmaste sjömanshus, och, å utrikes ort, hos svensk konsul i
första hamn, der sådan anställd är; och gore den tjensteman, som ny dagbok
utfärdar, anteckning derom uti fartygets förut innehafvande dagbok, omedelbart
efter den sista deri införda uppgift.
§ 3S.
Redare, befraktare, aflastare, lastemottagare, bodmerilångifvare, försäkringsgifvare
och försäkringstagare stånde fritt att af skeppsdagboken erhålla nödig
kännedom; vare ock befälhafvare skyldig att meddela dem, när de det åstunda,
skriftligt utdrag ur dagboken i någon uppgifven omständighet, och bör det utdrag
till riktigheten vara styrkt, i svensk hamn af sjömanshus-ombudsman, notarius publicus
eller magistrats-sekreterare, och, på utrikes ort, af svensk konsul eller, om
sådan å den ort ej anställd är, af notarius publicus derstädes.
§ 36.
Försäljes fartyg å utrikes ort, eller räddas skeppsdagboken vid fartygets förolyckande
i främmande farvatten, gore befälhafvaren anteckning derom i dagboken,
och uppvise den sedan, så skyndsamt ske kan, för svenske konsuln i försäljningsorten
eller inom det distrikt, der olyckan timat, eller, om sådan tjensteman der
ej finnes, för den svenske konsul, som befälhafvaren under resan först anträffar;
och meddele konsuln, omedelbart efter befälhafvarens i dagboken gjorda sista anteckning,
intyg derom att dagboken blifvit hos konsuln uppvist, så ock om tiden
då sådant skett.
§ 37.
Timar skada å lastning'- eller lossningsort, eller under resa, eller föranlåtes
fartygs befälhafvare, för inträffad olycka, att anlöpa nödhamn och sker det inom
riket; afgifve han, sist tjugufyra timmar efter det skadan timat eller sedan fartyget
till hamn ankommit, protest, åtföljd af en kort uppgift om olyckshändelsen,
i stad hos notarius publicus eller magistrats-sekreterare, och på landet hos när
2
-
10
mäste tullkammare eller kronobetjent, sä ock, sist inom åtta dagar efter protestens
afgifvande. till domstol fullständig sjöförklaring; och vare då jemväl skyldig att,
der dagbok blifvit förd och finnes i beliäll, densamma uppvisa Inträffar olycka
å utrikes ort, skall protest och sjöförklaring afgifvas i öfverensstämmelse med
hvad i det landet stadgadt och brukligt nr, hvarvid om skeppsdagboks uppvisande
hos konsul och hans intyg derom galle hvad i § 36 sägs.
Har befälhafvaren laga förfall för afgifvande af protest och sjöförklaring inom
nu stadgad tid, Sligge honom att det förfall styrka.
Befälhafvare, som icke fört dagbok, eiler hvars dagbok gått förlorad, gore
derom anmärkning i sjöförklaringen och uppgifve fartygets hela besättning samt
de personer, äfvensom andra omständigheter, hvarmed han vill sina uppgifter i
sjöförklaringen styrka.
§ 38.
Sjöförklaring, som inom riket afgifves, hör skriftligen affattas, af fartygets
befälhafvare undertecknas och, sedan den vid domstolen blifvit uppläst, af honom
lill riktigheten med ed bekräftas; och vare befälhafvaren pligtig alt, vid sjöförklaringens
afgifvande, till domstolen medhafva sä mänga af besättningen, som från
fartyget undvaras kunna. Dessa skola i ämnet afgifva berättelser och desamma
bekräfta med vittnesed, der domstolen pröfvar sådan ed kunna dem anförtros.
Domstolen eger ock, i händelse så skäligt pröfvas, till hörande inkalla öfriga besättningen
och andra personer, sorn må kunna i saken meddela upplysning.
Sålunda afgifven sjöförklaring utgör icke hinder för motbevisnings åstadkommande.
§ 39.
Sjöförklaring å utrikes ort skall författas på svenska språket, der så skekan,
samt af fartygets befälhafvare under edelig 'förpligtelse undertecknas och, om svensk
konsul finnes å den ort, der sjöförklaringen afgifves, inför denne erkännas, hvarom
bevis bör af konsuln ä sjöförklaringen tecknas.
§ 40.
Befälhafvaren vare ansvarig derför att sådan skada ä fartyget, som med vanlig
omsorg kan upptäckas, varder iståndsult före dess afgång ifrån hamn samt alt det
är forsed t med tillräcklig besättning, proviant, vatten och behöriga skeppshandlingar.
Honom åligger ock tillsyn att ej större last intages än hvad fartyget,
utom dess egna, för resan behöfliga förnödenheter, kan beqvämligen rymma och
bära, äfvensom att gods. som inlastas, varder behörigen slufvadt.
11
§ 4*
1 den ort, der fartygets angelägenheter af rederiet sjelft besörjas, ege befälhafvare!)
ej rätt att, utan särskild fullmakt, ingå rederiet förbindande aftal, med
undanlag af besättningens förhyrande. Öfverallt annorstädes vare han berättigad
att afsluta förbindelser, som angå fartygets utrustning, underhåll och befraktande
samt eljest äro nödiga för resans utförande.
§ 42.
Kommer å den ort, der fartygets angelägenheten ef rederiet sjelft icke besörjas,
befälhafvaren i behof af penningar för fartygets räkning, ege han att, sedan
behofvet blifvit, genom besigtning eller genom konsuls eller, der sådan ej finnes,
genom annan myndighets intyg, styrkt, erforderliga medel upplåna, jemväl på bodmeri,
om sä behöfves, eller ock, i yttersta nödfall, af laddningen sölja så mycket,
som till nödens afhjelpande erfordras.
Rederiet vare, när behofvet, såsom nu sagdt är, blifvit styrkt, förbundet att,
i enlighet med § 45, de anskaffade medlen gaida, änskönt de icke blifvit för det
uppgifna ändamålet använda, eller befälhafvare!) annorledes haft penningar till sitt
förfogande. Försålda andelar af laddningen ersättas efter de priser, som å dylika
varor i bestämmelseorten galla, när fartyget dit anländer, eller, om delta icke
sker, kunnat efter resans vanliga förlopp dit anlända; dock med afdrag af tull
och landningskostnader.
§ 43.
För fullgörande af de aftal, befälhafvare i sin befattning med annan ingår,
svare redarne, så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten räcker. Utöfver
fartyg och frakt må i dessa fall anspråk emot rederiet ej sträckas, der det
ej sådant sig särskildt åtagit.
§ 44.
Har rederiet gjort annan inskränkning, än som i §§ 41 och 42 sägs, i
befälhafvares rättighet alt förbindelser å rederiets vägnar ingå, må sådan inskränkning
emot tredje man ej åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro
§ 43.
Om efter anträdd resa befälhafvaren erhåller underrättelse atti fartyg eller
laddning eiler bådadera blifvit genom utbrott af krig ofria eller att bestämmelseorten
blifvit genom blokad stängd, ställe han sig till efterrättelse hvad rederiet
föreskrifvit, eller vid fartygets befraktning öfverenskommet är. Finues ej föreskrift
12
eller öfverenskommelse, söke då befälhafvaren antingen att inlöpa i närmaste svenska
eller neutrala hamn och der inhemta föreskrift af rederiet, dess ombud eller
svensk konsul, eller att under konvov fullfölja resan till bestämmelseorten
§
46.
Går fartyg under konvoy; vare då befälhafvare skyldig att, så länge han begagnar
detta skydd, ställa sig konvoy-chefens föreskrifter till noggrann efterrättelse.
§ 47.
Befälhafvare ege ej att försälja fartyget i annat fall, än att det, genom offentlig
myndighets beslut, blifvit för k larad t odugligt, ej heller något af laddningen,
utom i de fall, §§ 42 och 179 omförmäla.
§ 48.
Så ofta rederiet det fordrar, vare befälhafvare under resa skyldig att till
rederiet insända räkning öfver fartygets inkomst och utgift. Då resa slutad är,
skall befälhafvaren inom en månad från lossningens slut till rederiet afgifva redogörelse
för hela resan. Klandras ej den redogörelse genom stämning inom tre
månader från delfåendet, håfve redare sin tid till klander försutit.
§ 49.
Befälhafvaren vare skyldig att ersätta den skada, som Skommer genom hans
försummelse vid bevakande af redares eller godsegares rätt och bästa. För den
skada, som genom befälhafvarens eller besättningens fel eller försummelse i Rensten
annan tillskyndas kan, ansvare redarne med fartyg och frakt, och söke sitt
åter af den, som skadan vållat.
§ so.
Hvad i §§ 36, 37, 58, 59, 60, 62, 64, 65 och 66 för besättningen stadgadt
är, gälle ock för befälhafvaren.
Om Besättningen.
§ St
Besättningen
är förpligtad att inom två dygn efter påmönstringen inställa sig
till tjenstgöring ombord å fartyget, Från och med den dag, förhyrd sjöman kommit
ombord och till dess afmönstring skett, löper hans hyra.
13
§ 52.
Underlåter någon af besättningen att infinna sig om skeppsbord, eller går han
derifrån utan tillåtelse af befiilhafvaren, ege denne rätt att till hans inställande i
tjensten anlita vederbörlig myndighet. De kostnader, som häraf uppstå, afdragas
på den felandes hvra.
§ 53.
Hvar och en af besättningen åligger att, i tjensten, ställa sig till noggrann efterrättelse
hvad af fartygets befäl anbefaidt varder, samt både i hamn och till sjöss
på det sorgfälligaste vårda fartyg och gods, vare sig natt eller dag, sockne- eller
helgedag, vid äfventyr att ersätta den skada, som genom fel eller försummelse re
deriet
eller annan tillskyndas.
§ 54.
Till styrmannens befattning hörer alt hålla vård och tillsyn öfver fartyg och
gods. Han före, vid lastning och lossning, anteckning öfver godset, samt ansvare
i öfrigt befälbafvaren för allt det han emottager och för godsets hehöriga stufning.
I befälhafvarens frånvaro eller vid hans förfall träder styrmannen i hans ställe, dock
så att ärender af vigt, som utan skada kunna uppskjutas, öfverlemnas till befälhafvarens
afgörande. Aflider befälbafvaren eller öfvergifver han fartyget; tage styrmannen
befälet och fortfare dermed tili dess, enligt <§ 26, ny befälhafvare tillsättes.
§ 55.
Hvar och en af besättningen är, med de undantag, § 70 innehåller, förpligtad
att följa fartyget till den svenska hamn, der lossning slutar. Ändras, när fartyget
är till utlandet bestämdt, resan till annan utländsk ort än i förbyringskontraktet
är uppgifven, elier kommer fartyget, efter denua resas fullbordande, att gå
vidare till utländska hamnar, vare den förhyrde ändock förpligtad att åifölja fartyget,
såsom sagdt är.
Är i dessa fall hyran bestämd för månad, beräknas den efter den tid, han
å fartyget tjenstgö ; är den bestämd för resa, beräknas den för tiden, som löper
efter den i förbyringskontraktet omtalade resans fullbordande, enligt den i för hy—
ringsorten gångbara månadshyra för resor till samma hamnar; dock att den ej må
beräknas lägre, än den hyra, kontraktet innehåller. Denna förhöjning bestämmes
af domstolen eller, i utlandet, af svenske konsuln.
§ 56.
Inställes resan till följd af krig, embargo, blokad, ut- eller införselförbud, is
eller skada, som drabbat fartyget och gjort det till resan odugligt, erhåller be
-
14
sättningen hyra för den tid, den å fartyget tjenslgjorl. Är den förhyrd för resa,
bestämmes hyrans belopp af konsuln, eller, i svensk hamn, af domstolen, efter jemförelse
med de i förhyringsorten gångbira mfinadshyrar för samma resa å samma tid.
Är någon del af hyran utbetalad i förskott, ingår detta i ofvannämnda ersättningar.
Ofverskjuter förskottets belopp ersättningens, utgår ingen ersättning, men
besättningen behåller hvad den uppburit.
§ 57.
Inställes resan af annan orsak och sker det innan fartyget afgått från den
hamn, der besättningen blifvit förhyrd, tillkommer den besättning, som är förhyrd
för resa, tredjedelen af hyran, och den, som är förhyrd för månad, hyra för så
lång tid, den varit i rederiets tjenst och dessutom en månads hyra för brutet
kontrakt; sker det sedan fartyget afgått från 'förhyringsorten, erhåller den besättning,
som är förhyrd för resa, hela hyran, och den, sorn är förhyrd för månad,
utom hvad redan är förtjent, hyra för fyra månader, då resan inställes i hamn
bortom Kap Horn eller Goda Hoppsudden, för tre månader, vid inställelse af resan
1 närmare hamn utom Europa, för två månader om resa inställes i Europa pä
andra sidan Kanalen, och för en månad om det sker i Nordsjön eller Östersjön
eller eljest i svensk hamn.
Är någon del af hyran utbetalad i förskott, vare lag som i § 56 morn.
2 sägs.
§ 58.
Uppehälles fartyget i afgångshamn eller under resa, ege den besättning, som
är förhyrd för resa, att, under uppehållet, erhålla gångbar månadshyra och för den,
som är förhyrd för månad, löper hyran fortfarande. Befälhafvaren vare dock be
rättigad
att, der uppehållet härleder sig frän krig, embargo, hlok ad, ut- eller införselförbud,
is elter skada, som drabbat fartyget, efter samråd med rederiets ombud
eller svensk konsul, besättningen afskeda, i hvilket fall den uppbär byra endast
till och med den dag, tjenstgöringen upphör.
§ 59.
Går fartyg i sjönöd förloradt, eller uppbringas och prisdömes det, eller för
klaras
det ej värdt att iståndsättas, utbetalas till den besättning, som är förhyrd
för månad, betingad hyra till och med den dag, tjenstgöringen ombord upphörde,
lill den, som är förhyrd för resa, halfva hyran, om resan inställdes på bortvägen,
men bela hyran, om den inställdes på hemvägen. Visar någon försumlighet eller
motvilja vid olyckstillfället eller Vid bergningen, vare han förlustig innestående hyra,
tiil en de! eller hell och hållet, allt ef er omständigheterna.
15
§ 60.
I de fall <§<§ 56, 57, 58 och 59 omförmäla, är rederiet förbundet att bekosta
svenskt sjöfolks underhåll och resa till förhyringsorten, der ej tjenst å annat,
till Sverige bestämdt, fartyg erhållas kan, då det åligger rederiet att bekosta sjöfolkets
resa från detta fartygs bestämmelseort och till förhyringsorten. Ej vare
dock någon af besättningen skyldig att å annat fartyg emottaga tjenst i annan
egenskap eller på andra vill or, än de, under hvilka han blifvit förhyrd.
Å svenska fartyg skall, till sådant antal och emot sådan betalning, som af
Konungen bestämmes, einottagas sjöfolk, hvars hemsändande det åligger konsulerna
alt besörja. Samma förbindelse ege ock rum i anseende till norskt sjöfolk, så
änge en motsvarande bestämmelse är i Norge gällande.
§ 61.
Då tjenstgöring börjar, ege sjöman rätt att i förskott bekomma, der han
månadsvis förhyrd är, en månads hyra eller, om han är förhyrd för resa, fjerde—
deltn af hyran. På deri ort, der lasten till större delen eller heil och hållet lossas,
njute sjöman lika belopp af sin hyra, såvida det är förtjent.
§ 62.
Ej må någon af besättningen, som å segellärdigt fartyg i tjenst ar, för gäld
bysättas, ej heller hvad han till beklädnad eller tjenstens behof ombord fört i mät
gå. Har han eljest egendom ombord, som utan uppskof af fartygets resa åtkom
mas
kan; den må lill gäldens betalning användas.
§ 63.
Utan befäihafvarens tillstånd må ej någon af besättningen för egen eller andras
räkning laga ombord varor. Sker det, beläte den felande den högsta frakt,
som i afseglingsorten erlägges för dylika varor å sådan resa, som den fartyget företaga
ska I.
§ 64.
Sjöman, som i rederiets tjenst blifver sjuk eller skadad, kan från tjensten
skiljas, men eger rött alt, på rederiets bekostnad, erhålla läkarevård och underhåll,
likväl, om sjukdomen eller skadan inträffat före afresan, eller han ej är återställd
vid fartygets återkomst till svensk hamn, ej längre än fyra veckor, räknade i förra
fallet Irån sjukdomens början och i det sednare från fartygets ankomst. Inträffar
sjukdomen eller skadan under resan, och kan sjömannen ej förblifva ombord, öfverlerone
befälhafvaren honom till konsuln, eller, der ej konsul finnes, till annan på
-
16
litlig persons omvårdnad. Så länge den sjuke är ombord å skeppet, åtnjuter han
full hyra.
Har sjuk sjöman blifvit qvarlemnad å utrikes ort, utgöras kostnaderna för
hans vård af rederiet, der de ej af sjömannen kunna bestridas. Kostnaderna för
hans hemförskaffniDg gäldas af rederiet.
§ 65.
Är sjukdomen eller skadan ådragen genom eget groft vållande eller derigenom
att sjömannen utau tillstånd lemnat fartyget, är befälhafvaren väl förbunden
att, om så behöfves, draga försorg om hans skötsel och vård, men kostnaden
derför afkortas å hans innestående hyra. Ofverstiger kostnaden hans fordran hos
rederiet, är detsamma ej förbundet att något derutöfver för sjömannen utgifva.
§ 66.
Dör sjöman i rederiets tjenst, ege hans arfvingar rätt att hyran intill dödsdagen,
efter afdrag af begrafningskostnad, bekomma.
§ 67.
Blifver besättning genom dödsfall, rymning eller andra orsaker förminskad,
men fullgöres af de qvarblifne fartygets tjenst ändock ordentligen, då skall, för den
tid sådan trägnare tjenstgöring fortfar, emellan desse de afgångnes hyra fördelas.
§ 68.
Är någon af besättningen begifven på starka drycker, trätosam, olydig, oaktsam
om elden, eller annorledes i tjonsten oskicklig, vårdslös och försumlig, och
låter han ej af befälhafvarens förmaningar och varningar sig rätta; håfve befälhafvaren
makt att, om den felaktige är under aderton år, tilldela honom måttlig aga,
och, der han äldre är, genom arrest eller degradering på viss tid med åtföljande
nedsättning af hyran, verka till hans förbättring. Bättrar han sig ändock ej, må
befälhafvaren till honom utbetala hans förtjenta hyra och honom ur tjensten entlediga.
Denna sin rätt att bestraffa ege befälhafvare, som är skyldig föra dagbok, ej
att utöfva förr, äu han i skeppsdagboken antecknat de omständigheter, som bestraffningen
föranledt, och sannfärdigheten deraf, sedan berättelsen blifvit för den
brottslige och den öfriga besättningen uppläst, är vorden styrkt genom underskrift
af två bland besättningen.
§ 69.
17
§ 69.
SkUj«r befälhafvare sjöman utan giltig anledning frän tjenstcn, vare befälhafvaren
skyldig att till honom utbetala der ersättning, som, enligt §§ 56, 57 och
60, äfiggcr redare att gälda. Befälhafvare ege oj för denna ersättning något anspråk
emot rederiet.
§ 70.
Hvar och en af besättningen vare berättigad att tjensten uppsäga:
1. när ett krig uppstår, hvarigenom, till följd af fartygets eller laddningens beskaffenhet
eller resans riktning, uppbringniug kan befaras;
2. när befälhafvare ombytes;
3. när resan förändras;
4. när sjöman får sjelf fartyg att föra, eller kan få plats som styrman, eller träder
i gifte;
5. när befalhafvarcn misshandlar honom genom våldsamt bemötande eller genom
undanhållande af den kost, hvartill han är berättigad;
6. när han, efter sista påmönstringen, varit till sjös två år, eller, på resa bortom
Kap Horn eller Goda Hoppsudden, tre år, såvida annan öfverenskommelse ej
blifvit vid förhyringen uttryckligen träffad;
7. när fartyget säljes till utländsk man.
Sjöman kan ej göra denna rättighet gällande i fallen 2 och 3, sedan fartyget
gått från den hamn, der han blifvit förhyrd, eller med mindre han återbär det å
hyran uppburna förskott; i fallet 4, der han ej sätter annan duglig karl i sitt ställe;
i fallet 5, ulan alt inför svensk domstol eller svensk konsul med bevis styrka
befiilhafvarens misshandling och i fallet 6, förr än fartyget till bestämmelsebaroncn
anländ t.
Sjöman, som tjensten uppsagt, efter ty i denna § tillåtet är, har rätt att
uppbära hyra till den dag han lemnar fartyget, med undantag af fallen 5 och 7,
i hvilka hans anspråk på hyra bedömas efter reglorna i §§ 56, 57, 58 och 69.
Ersättning för hemresa utgår endast i fallen 5 och 7 och utgöres då efter reglorna
i §§ 60 och 69.
§ 71.
Vid fartygets ankomst till svensk hamn, som i g 55 sägs, vare besättningen
berättigad alt, sednast fjorton dagar derefter, blifva afmöustrud. Iuncståcndö byra
skall innan afmöustringen utbetalas.
3
18
§ 72.
Uppassare och andra å fartyget anställde personer, hvilka ej höra till den
egentliga besättningen, hofva, der ej annat aftaladt blifvit, samma rättigheter och
skyldigheter som denna, ehvad de af befälbalvaren eller rederiet äro antagne
Om Befraktning.
§ 73.
Aftal om frakt må slutas pä sätt kontrabenterne tjenligast Anna och skall
skriftligen affatta*, cm endera det yrkar.
§ 74.
Rederiet vare i och för de ersättningar, som kunna blifva detsamma ålagda
i anseende till utebiifvet, ofullständigt eller felaktigt uppfyllande af frakta flat, förbundet
endast med fartyg och frakt, såvida det oj sjelft ur till det uteblifna, ofullständiga
ePer felaktiga uppfyllandet vållande.
§ 75.
Befraktas hell fartyg, anses deri icko inberäknade däck, kajuta, kabelgatt, se
gelkoj,
skans och nödigt utrymme under däck för proviant, vatten och bränsle
§ 76.
Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget lill större lästetal än mätebrefvet innehåller,
vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och skada, honom
tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalel föranleder. Är
skilnaden mellan det uppgifna och i mätebrefvet utsatta lästetalet icke större, än
en tjugondedel af matebreivets lästetal, eger sådan ersättning icke rum.
§ 77.
Är fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa läster befraktadt,
vare befälhafvaren skyldig att, utan ersättning, en viss tid afbida att godset
aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas från och med
nästa helgfria dag, sedan fartyget lill lastning eller lossning färdigt är och btfäl
hafvaren
derom underrättat befraktare, aflastare eller laslemottagare, så ock, der
särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen anvisas, dit på egen bekostnad
fartyget förhalat. Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej fullbordas,
19
inom fartygets liggedag»r; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna ytterligare tid,
emot ersättning till fartyget af befraktare eller lostemottagare. Denna tid kallas
öfverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne, fartygets liggetid.
Är aflastare» icke kand, eller är konnossementet stäldl lill innehafvare» eller
till viss man eller order, räknas liggetiden från den dag, aflastare eller lastemottagare
blifvit, pä det i orten brukliga sätt, anmanad att godset aflemna eller
emottaga.
§ 78.
Äro liggedagarne icke bestämda genom bindande afta! eller annat gällande
förbehåll, beräknas deras anta! särskildt för lastning och särskildt för lossning:
ett
fartyg, som
icke
är öfver
30
nyläster
- 6
dagar
ett
fartyg öfver
30
men ej
öfver 50 -
- 8
»
»
»
50
»
80 -
- 10
»
»
»
80
»
120 -
- 12
»
»
»
120
»
160 -
- 14
»
»
»
160
D
200 -
- 16
»
»
»
200
250 -
- 18
»
»
»
250
»
- 20
»
Skor på ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning, må ersättning
lör öfverliggedagar ej beräknas förr, än den för lossning och lastning tillsammans
i denna § bestämda tid tilländagått.
1 det bestämda antalet liggedagor inberäknas icke helgedagar och de dagar,
under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af skeppsarbete eller
annat från fartyget härrörande hinder.
§ 79.
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, ankomma
på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej
öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i § 78 eller i fraktaftalet bestämda
blifvit. 1 ölverliggedagarnes antal ioberä* nas helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, med en Riks
daler
50 öre om dagen för hvarje nyläst af fartygets drägtighet, och är för hvarje
dag förfallen. Betalning af fordran lör öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit,
må ej, sedan fartyget lemnat lastningsorten, utsökas ur godset, der ej om
den fordran skett anteckning i konnossementet.
Öfverliggedagar beräknas äfven då lasten, inom liggedagarne, vä! blifvit levererad,
men så sent ali den ej inom denna tid hunnit blifva intagen och stufvad.
20
§ BO.
Befälhafvare vare, niir fartyg är helt och hållet eller till bestämd del eller lill
vissa läster befraktadt, skyldig alt emot ersättning af godsegare förhala fartyget till
annat beqvämt lastnings- eller lossningsslällc, än det först anvisade, såsom i § 77
sägs. Uppstår tvist om ersättningens belopp, varde den hänvisad (ill skiljomän,
om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag «om i § 521 sägs
Det uppehåll, som genom fartygets vidare flyttning för intagande eller lossning
af last förorsakas, varde i liggetiden inberäkoadt.
§ Bi.
Der fraklaftalct ej annorlunda bestämmer, häras kostnaden och äfvcntyret vid
lastning of befraktarcn till dess godset blifvit till fartygets sida framförd t och derstädes
af befälhafvare eller styrman ernottaget, dock att befälhafvaren ej ansvarar
för den s tada, sorn kan uppstå, om godset i sådan mängd fiamföres till fartygets
sida, alt det rj ordentligen hinner crnottagas, såvida ej godsets framförande skett
på hans egen tillsägelse. Vid lossning bäras kostnaden och äfvcntyret af lastemottagaren,
sedan godset blifvit vid fartygets sida allcmnadt.
Stöttor och annat, som för stufningens behöriga verkställande är nödigt, bekostas
af fartygets egare.
§ 82.
Don befraktare, som, utan redares eller bcfälhafvares vetskap, inlastar gods,
hvars utförsel i allastningsort eller införsel i bestämmelseort är förbjuden, eller annars,
vid lastning eller lossning, gör sig skyldig till öfverträdelse af ortens lag, ansvarar
så val rederiet som öfrige befraktare för det uppehåll, kostnad och skada
derigenom vållas.
Konfiskeras godset, betalas ändock full frakt för detsamma.
§ 83.
Gods, sorn, utan befälhafvurens vetskap, blifvit fördt ombord, eger han att
på adastarens bekostnad landsätta i aflastningsbrtcn eller ock, om han låter det i
fartyget förblifva, för detsamma uppbära den högsta frakt, sorn i allastningsorlen
vid samma tid betalas för dylikt gods under sådan resa, sorn den fartyget företaga
skall.
?1
§ 84.
Har befälhafvaren tagit gods omliord utan att öfverenskomma om viss frakt,
eller är mera gods aflastadt än altnladt varit, erlägges för det förstnämnda godset
gångbar frakt, och för det sednare amma frakt, som för det gods, hvarom aftalet
handlar.
§ 85.
Der, i annat fall än § 114 omförmäler, gods, utan befraktares tillstånd,
flyttas i annat fartyg, vare han berättigad till ersättning för all derigenom uppkommande
skada.
§ 86.
Ej må befälhafvare, utan aflastarens tillåtelse, stufva gods i fartygets båt,
eller hänga det på sidan utombords; sker det, ersätte han aflastaren all skada.
Lag samma vare, der han, utan uttrycklig tillåtelse, lastar något på däcket, utom
sådant, som anses såsom däckslast, efter hvarje orts bruk.
§ 87.
Befraktare af helt fartyg stånda fritt nit lasta det fullt eller icke, men ege
icke alt fordra afdrag å betingade frakten för hvad som i fulla lasten brister. Vill
han fraklslutet häfva, uppsägo det hos fartygets befälhafvare innan liggetidens utgång
och innan fartyget från lastningsortcn afsegla!, samt erlägge då till befälhafvaren
hälften af den betingade frakten, derå belöpande kaplake och ersättning för
öfverliggedagar, om sådana egt rum. Är fartyget befraktadt för (lera resor, erlägges
för deri första reson, som ej kotnmcr till stånd, half frakt, och fjerdedel
frakt för hvar och en af de öfriga. Är resornas antal ej bestämdt, bedömmes
godlgörelsen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag som i
§ 321 sägs.
Finnes vid liggetidens slut så mycket gods icke vara till lastning aflemnadt,
att detsamma kan antagas i värde motsvara fulla frakten jemte kaplake, vare befälhafvare!)
icke förbunden alt med fartyget afsegla, såvida icke befraktaren inom
nämnde tid ställt för frakt och kaplake nöjaktig säkerhet. Har sådan säkerhet ej
blifvit ställd, vare fraktslutet att anses såsom å befraktarens sida brutet, och erlägge
denne då halfva fraktbeloppet jemte kaplake, samt ersättning för öfverliggedagar.
Är fartjg befraktadt att å annan ort intaga last och lemnäs ej inom liggetidens
utgång så mycket gods, som ofvan nämndt är, eller ställer ej befraktaren
nöjaktig säkerhet för frakt och kaplake, vare jemväl fraktslutet att anses såsom å
J
22
befraktarens sida brutet., och åligge det denne, att i delta fali gälda fraktens fulla
belopp jemte kaplake och ersättning för öfverliggedagar.
Har vid fraktslut blifvit stadgad annan påföljd i händelse aftalet uppsäges
eller hrytes, galle hvad sålunda blifvit öfvorenskommet till efterrättelse.
§ 88.
Befraktare af helt fartyg ege inlastadt gods åter lossa, emot det att han
ersätter alla utgifter för lastning och lossning, samt derjemte betalar eller ställer
nöjaktig säkerhet för frakt och hvad som i öfrigt må kunna fartygets egare eller
befälbafvaren såsom ersättning för fraktslutets häfvande tillgodokomma.
Har konnossement å lasten redan blifvit utfärdad), eller häftar densamma för
bodmerilån eller haveribidrag, må dock lossning icke ske förr, än befraktaren till
fartygets befälhafvare återställt alla exemplaren af konnossementet eller ställt säkerhet
jemväl för godtgörelsen af de anspråk å iasten, som annan lagligen eger
§ 89.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa läster är befraktadt, inom
liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, ersättning för öfverliggedagar,
i den mån befraktaren dertill varit vållande, och annan bevislig förlust,
dock med afdrag för den frakt, som i stället erbålles. Vilja samtlige befraktarne
Iraktslutet häfva, vare lag som i §§ 87 och 88 i ty fall för befraktare af helt
fartyg sagd är.
§ 90.
Angår befraktningen styckegods, då är, derest annan öfverenskommelse ej
blifvit träffad, befraktaren skyldig att, på befälhafvarens tillsägelse, godset tiil inlastning
aflemna. Sker det ej, medan godset kan beqvämligen intagas och stufvas,
vare befälbafvaren cj förbunden att detsamma derefter emottaga, och ege rätt att
erhålla full frakt för det gods, som ej inlastas; men gore, i ty fall, afdrag för den
frakt, han i stället erhållit, samt vare skyldig att, före fartygets afgång, för befraktaren
bevisligen uppgifva, eller ock lagligen utsöka, beloppet af den frakt, som
fordras. Underlåter befälhafvare!) det, vare han sitt anspråk qvitt.
Emottagare af styckegods skola genast, på tillsägelse, afhemta godset i den
ordning, befälbafvaren bestämmer. År konnossementet stoldt till innehafvaren eller
till viss man eiler order, sker tillsägelsen på sätt § 77 stadgar.
§ 91.
Äro befraktarne flere, ege ej någon af dem rätt att inlastadt gods åter utlossa
utan med befälhafvarens medgifvande, emot gäldande af full frakt och iakttagande
I
23
af det vilkor § 88 innehåller. Medgifver befälhafvaren godsets utlossning, vare
han efter § 49 ansvarig öfrige befraktare, i händelse skada, genom uppehåll eller
annorledes, för dem uppstår.
§ 92.
Tages inlastadt gods i mät, må det ej utlossas under andra vilkor, än aflastaren
egt att det åter utlossa.
§ 93.
Har befraktare i fraktaftal betingat viss tid för lastningens början, och är ej,
vid den öfverenskomna tiden, fartyget färdigt alt last emottaga, då ego han makt
att fraktslutet häfva, och bafve, derest redare eller befälhafvare till dröjsmålet vållande
äro, rätt till ersättning för uppehåll, efter pröfning af skiljomän, om hvilkas
väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
Är viss tid bestämd för fartygets afgång, och dröjer befälhafvare, utan giltigt
skäl, att afgå, vare lag som i föregående moment stadgas.
§ 94.
Aflastaren vare skyldig att, inom den för aflastningen bestämda tid, tillställa
befälhafvaren de laddningen rörande, för befälhafvaren erforderliga, handlingar.
§ 95.
När gods blifvit inlastadt, skall befälhafvaren eller styrmannen å dess emottagande
utgifva laslqvitlo, som befälhafvaren sedan ej må vägra att emot behörigt
konnossement utbyta. Konnossementet ut ärdas i så många exemplar, som nödiga
äro.
Alla exemplaren skola vara af lika innehåll, af samma datum, och utmärka
huru många exemplar utfärdade blifvit. Befälhafvare underskrifva dem alla, och
befraktare det exemplar, som hos befälhafvaren qvarstannar.
§ 96.
Konnossement skall innehålla:
1. befälhafvarens namn;
2. fartygets namn och orten, hvarest det är hemma;
3. aflaslarens och lastemottagarens namn;
4. allastnings- och bestämmelseorten;
8, uppgift på lasten till mängd, vigt, beskaffenhet och märken;
6. den betingade frakten;
24
7. dagen när, och stället hvarest del blifvit u I färdad t;
8. exemplarens antal.
Kounossement kon stil lias lill viss man, lill viss man eller order, eller till
innehafvaren. Befälhafvare!) elier aflaslaren kan nämnas såsom lastemottagare.
§ 97.
Befälhafvaren är förpligtad att i bestämmelseorten utlemna laddningen till den,
som, enligt konuossementet, visar sig vara behörig lastemottagare.
§ 98.
Anmäla sig flere behörige innehafvare al konnossementer, eger ej befälhafvaren
rätt att till någondera laddningen utlemna, ulan bör han, efter behörig protest,
nedsätta densamma i förvar bos den godo man, partcrne dertill utse, eller som af
tullkammare, borgmästare, kronofogde elier länsman anvisas.
§ 99.
Sedan befälhafvaren öfverlemnat laddningen till lastemottagaren, skall åtminstone
ett exemplar af konnossementet till honom återställas, och laddningen derå
qvitteras.
Aflemnas lasten å annat ställe, än bestämmelseorten, skall, derest konnosse
inenlet
är släldt lill innehafvare!) eller lill viss man eller order, emoltagaren vara
skyldig att samtliga exemplaren af konnossementet till befälhafvaren öfverlemna,
§ 100.
Befälhafvarens och laslemotlagarens rättigheter och skyldigheter bedömas endast
efter konnossementels lydelse, och frakiaftalet galle emot konnossementet allenast
såvida det finnes derstädes åberopad!. Befälhafvaren vare ej berätligad att emot
lastemottagaren invända, alt han tecknat konnossementet i god tro och under löfte
om inlastning af de varor, å hvilka det lyder.
Befälhafvarens och befraktarens rättigheter och skyldigheter bedömas efter
fraktaftalet, såvida ej konnossementet innehåller en, från öfverenskommelserna vid
frakiaftalet afvikande, bestämmelse, i hvilket fall konnossementet, såsom den sednare
handlingen, har vitsord.
§ 101.
Yppas tvist med anledning af olikhet emellan konnossementer, pröfve domstol
hvilketdera skall såsom giltigt anses.
§ 1C2.
25
§ 102.
Kommei til! inlastning gods, som är skämdt eller skadadt, eller hvars yttre
beklädnad är bristfällig, eller som nr slutet i packor, kistor eller käril, så att
innehållet är befälhafvaren obekant, eller har han ej emottagit lasten efter matning,
räkning eller vägning, eller bar han eljest gjort anmärkning eller förbehåll i afseende
å godsets beskaffenhet eller vård, bör han, lill sitt fredande från ansvarighet, derom
å konnossementet göra anteckning.
§ 103.
Lasten skall, enligt konnosmrnenlels innehåll, till emottagaren ademnas. Saknas
styckegods til! antal, nummer eller märke, eller är bristen i väg- eller mätbara
varor större, än som kan härleda sig från deras egen förderflighet, läcka eller
olika mätningssätt, eller har godset annorledes tagit skada; vare befälhafvare, derest
han ej tecknat konnossementet med sådan anmärkning, som i § 102 sägs, skyldig
att bristen ersätta, såvida han ej gitter visa, att under resan inträffad olyckshändelse,
sorn ej stått i hans eller besättningens makt att afvärja, förlusten vållat.
Penningar, värdepapper och dyrbarheter ersättas endast såvida de blifvit för
befalhafvaren angifna.
§ 104.
Har befälhafvare underskrifva konnossement med sådan anmärkning eller förbehåll,
som i § 102 sägs, svare han likväl för den skada å godset, som, genom
hans eller besättningens vållande, bevisligen tillkommit.
§ 105.
Yid inrikes sjöfart må, i stället för konnossement, fraktsedel kunna begagnas,
i hvilket fall befälhafvaren ansvarar för lasten, enligt fraktsedeln, då han den utan
anmärkning emottagit. Det vare honom dock tillåtet att bevisning emot fraktsedeln
föra.
Har fraktsedel sålunda blifvit utfärdad, galle den, såvida fel deri icke visas,
i stället för konnässement, i alla de fa|l. der, efter denna lag, något förhållande
i afseende på lasten skall genom konnossement styrkas.
§ 106.
Förekommer, vid fartygets ankomst till lossningsort, anledning att gods tagit
skada; ege såväl befälhafvare sorn iastemottagare att, till utrönande af laddningens
beskaffenhet, nämna hvar sin god man, hvilka båda sedan tillkalla den tredje.
4
26
Besigtningen bör verkställas före eller vid lossningen. Finnes då, att ladd
ningen
tagit skada, vare besiglningsmännen skyldige att afgifva yttrande, huruvida
skadan må anses hafva tillkommit genom befälhafvarens och besättningens vållande.
§ 107.
Märkes ej skadan löre eller vid lossningen, vare lastemottagarens anspråk på
skadeersättning icke inskränkt deiigenom, att lian utan anmärkning varan emottagit,
der ban genom en, inom fyra tioå 11 a timmar efter lossningen bållen, besigtning, som
i föregående § sägs, styrker skadan och derjemte visar att godset varit i fartyget
inlastadt, samt att skadan icke efter lossningen varan fikommit.
§ 108.
Skall befälhafvare!) ersätta förloradt eiler skadadt gods, utgår ersättningen efter
det värde, godset har å bestämmelseorten, när fartyget dit ankommer. Har godset
gått förloradt, ersättes hela delta värde; har del endast tagit skada, afdrages från
värdet i oskadad! tillstånd, värdet i skadadt tillstånd, och återstoden utgör skadans
belopp.
Från värdet al det förlorade eller skadade godset afdrages dock den frakt,
tull, samt öfriga kostnader, hvilka, i anseende till förlusten eller skadan, icke komma
att för detsamma utgöras.
Gäller ersättningen gods, hvars beskaffenhet enligt konnossementet varit befälhafvare!)
obekant, må vid dess bestämmande afseende å denna omständighet fästas.
§ 109
Emollagandel af godset medför förpligtelse alt betala öfverenskomma.!! frakt,
ersättning för öfverliggedagar, redan fastställda haveribidrag och öfriga af befäl
hafvaren
för godsegarens räkning gjorda utgifter, äfvensom att uppfylla andra be
fraktaren
åliggande skyldigheter, sorn grunda sig på den handling, enligt hvilken
godset emottages.
För de haveribidrag, hvilkas belopp ej blifvit fastsläldt, är godsegare skyldig
att ställa säkerhet.
I brist af annan öfverenskommelse, beräknas frakt, som utgår efter mått, vigt
eller mängd, i förhållande till det utlastade, men ej till det inlastade godset.
§ no
Der
ej vid konnossements tecknande särskildt förbehåll gjordt är, skill betingad
frakt gäldas fullt ut, ända att under resan gods, sorn förskämning underkastad! är,
tagit skada, eiler kreatur dött.
27
Flytande varor bar man rätt att öfverlåta för frakten, när mera än hälften
utiäkt. Denna rätt, som gäller för hvarje särskildt käril, gär dock förlorad, der
den ej begagnas förr, än varorna blifvit emottagna. Den kan ej göras gällande,
om befälhafvaren vid inlastningen anmärkt, att kärilet varit bristfälligt, och derom
å konnossementet anteckning gjort.
§ Hl.
För det gods, sorn genom skeppsbrott, plundring af sjöröfvare, uppbringning,
vådeld ombord eller annat olycksfall går alldeles förloradt, vare egare ej skyldig att
frakt gälda. Är frakten på förhand betalad, håfve han rätt att den återfå
§ 112.
Oaktadt gods gått förloradt, beräknas full frakt för detsamma:
1. när det ersättes i gemensamt haveri;
2. när det under resa blifvit såldt lör fartygets behof, såvida ej fartyget och det
öfriga godset efteråt lörolyckas.
§ 113.
Blifver hela eiler någon del af lasten efter skeppsbrott bergad, eller efter
uppbringning fiigifven, då beräknas för det bergade eller frigifna godset frakt till
olycksslället, enligt de grunder § 8 bestämmer. Fortskaflfar fartygs befälhafvare
det gods lii! bestämmelseorten, njute full frakt.
§ 114.
Sker skada å fartyg under resa, sä alt nödhamn måste anlöpas och lasten
utlossas, och vill iastegare eller hans ombud ej afbida fartygets iståndsättande, utan
öfver lasten förfoga; gälde full betingad frakt. Är åter skadan så svår, att fartyget
ej kan sättas i segelbart skick, då beräknas frakt endast i förhållande till den väg,
det seglat vid nödhamnens anlöpande.
Har i sistnämnde fall Iastegare ej ombud på stället, vare då befälhafvaren
skyldig att mot den lindrigaste frakt, som, enligt mäklares betyg, å den ort erhållas
kan, med annat fartyg låta fortskaffa lasten till sin bestämmelse, eller, der sådan
lägenhet ej finnes, lasten för egarens räkning upplägga; och åligge befälhafvaren i
båda fallen att om åtgärden med lasten egaren underrätta.
Är lasten skadad eller af lätt förderflig beskaffenhet och kan skada å densamma
genom uppehällei befaras, förfare befälhafvaren såsom i § 179 sägs.
28
§
Vägrar den, till hvilken laslen enligt konnossementet ställd är, att, vid fartygets
ankomst till lossningsort, densamma emottaga, eller vistas han ej å den ort
och bar ej ställt ombud för sig. eller uppehåller han eljest fartyget med godsets
lossning utöfver den liggetid, som i denna lag stadgad eller vid fraktaftalet öfver
enskommen
är, eller förekommer anledning till osäkerhet för gäldande af frakt och
andra omkostnader, eller har lasten blifvit nedsatt, såsom i § 98 sägs, då anmäle
befalbafvaren förhållandet genom protest hos notarius publicus eller annan behörig
tjensteman på stöllet och ege sedan, efter klarering af tull och andra afgifter, att,
der ej lossning redan skett, godset lossa, och genom offentligt utrop låta försälja
så stor del deraf, sorn till allmänna umgälder, frakt, ersättning för öfverliggedagar,
haveribidrag samt ytterligare uppehåll och nödiga kostnader fordras; besörje ock,
der egaren ej på stället är, del öfriga godsets uppläggande under säker vård för
hans räkning, och kungöre det honom på det i orten brukliga sätt.
Är, efter försäljning af gods, köpeskillingen otillräcklig att betacka derå betingad
frakt; vare befraktaren för bristen ansvarig.
§ HB.
Befraktaren vare berättigad att öfverlåta de rättigheter, fraktaftalet innehåller,
å annan man, men är fortfarande förpligtad att ansvara för de föibindtdser, det
ålägger.
§ 117.
Leger redaro ut sitt fartyg till annan, för att det föra eller föra låta, anses
denne såsom redare, och fartyget baftar för de förbindelser, han i denna egenskap
till tredje man ingår.
§ H8.
Om, före fartygets afresa från befraktningsorten:
1. fartyg och gods, eller ettdera, genom utbrott af krig blifva ofria;
2. den hamn, från hvilken resan skall börja, eiler till hvilken den är ställd,
genom blokad blifvit stängd från al! handelsgemenskap, eller det gods, som
skall inlastas eller redan är inlastadt, blifvit till utförsel i befraktningsort,
eller lill införsel i bestämmelseort förbjudet;
5. fartyget tages i kronans tjenst;
då ege hvardera kontrahenten rätt att fraktslutet häfva och drage hvar sin kostnad
och skada, som deraf tima kan.
I det fall, som i mom. 3 omförmäles, njute dock rederiet och befraktaren
efter omständigheterna ersättning af allmänna medel.
29
§ i 19.
Inträffa de foll § 118 omförmäler, medan fartyget är liggande i hamn, dit
det för att intaga last från befraktningshnmnen ofgätt, eller i nödhamn, eller i
hamn, dit det af orsak, som i § 45 sägs, inlupit, ege hvardera kontrahenten
rätt att fraktslutet häfva och vare, i ty fall, frakt beräknad efter de grunder,
§ 5 bestämmer. Angående kostnad och skada gälle hvad i föregående § stadgadt
är.
§ 120.
Blifver fartygets resa uppehållen genom offentlig myndighets bud, och är
rederiet eller befälhafvaren dertill vållande, håfve befraktare rätt att fraktslutet
bryta och för kostnad och skada, som för honom derigenom uppkommer, undfå
ersättning af den, som uppehållet vållat. Samma rätt håfve ock redare eller befälhafvare,
der befraktare till uppehållet vållande är.
§ 121.
Ej må för den tid, befraktadt fartyg uppehälles af krigsorsak, karantän eller
annat hinder, hvartill befraktare ej varit vållande, tillökning i frakt utgå, der den
ej särskildt betingad är.
§ 122.
Angår fraktaftalet befordring af viss person, och denne, före resans anträde
dör eller af laga förfall blifver hindrad att den företaga, erlägges endast half pas
sagerareafgift,
Om han efter resans anträde dör eller af loga förfall hindras från
dess fullbordan, vare hela passagerareafgiften till betalning förfallen.
§ 123.
Om vid de fraktaftal, föregående § omförmäler, fartyget under resan förgå»
eller ock de fall inträffa, hvilka i § 118 omförmälas, vare aftalet, utan ersättning
å någondera sidan, förfullet; dock åligge det passagerare att för den tillryggalagda
delen af resan betala passagerareafgift efter de grunder, § 5 bestämmer: är något
derutöfver af honom betaiadt, ege han att det återbekomma.
§ 124.
Effekter, hvilka allmänt föras såsom passageraregods, skola, när de blifvit öfverlemnade
till befälhafvaren eller till den, som af honom dertill satt är, i händelse
30
af skada eller förlust, ersättas såsom annot gods, för hvilket befälhafvare» enligt
denna lag ansvarar.
Om penningar, värdepapper och dyrbarheter vare lag som i § 103 sägs.
§ *25.
För gäldande af obetalad passagerareafgift ege befälhafvare» till passageraregods
samma rättigheter, som g Hö tillerkänner honom, i afseende pä annat gods, för
obetalad frakt.
Om Bodmeri.
§ *26.
Försträcker någon penningar emot panträtt i fartyg, betingad frakt eller innehafvande
last, hvar lör sig eller gemensamt, eller ock i viss andel deraf, under
vilkor att långifvaren, för sin fordrans betalning, kan hålla sig endast till de för
pantade
föremålen efter fartygets ankomst till den ort, der resan slutar, eller till
den ersättning, som för dem i visst fall utgifves (§§ 279 och 282); ege långif
vare
och låntagare rätt att öfverenskomma om en viss afgift, som för den försträckning
och fara erläggas skall. Det lån kallas bodmeri och afgiften premie. Under
pantsatt fartyg inbegripas alla dess tillhörigheter af aukare och segel, stående och
löpande gods, tågvirke och ammunition, båtar m. m.
Å belälhafvares och skeppsfolks hyra vare bodmerilån förbjudet.
§ 127.
Befälhafvare!) vare ej berättigad att upptaga bodmerilån å fartyg och frakt i
den hamn, der fartygets angelägenheter af rederiet sjelft besörjas, eller å last i
den hamn. der lastegaren är närvarande. Å annan ort ege han rätt dertill, på
sätt i § 42 stadgas.
§ 128.
Upplager befälhafvare!) bodmerilånet i lastegarens interesse, kan han förpanta
lasten allena. Upptages lånet för fartygets behof, kan han väl pantförskrifva fartyg
och frakt allena, men lasten endast tillsammans med fartyg och frakt.
Ar fartyget förbodmadt, utan uttryckligt tillkännagifvande att frakten jemväl
häftar för lånets säkerhet, anses fartyget allena pantförskrifva!. Aro både fartyg
och last pantförskrifva, innefattas derunder äfven frakten
31
§ *29
Bodmeribref skall, der längifvaren det äskar, innehålla:
1. längifvarens namn;
2. kapitalets och premiens belopp;
3. uppgift om de för lånet pantförskrifna föremål;
4. fartygets och befälhafvarens namn ;
5. uppgift om resan, för hvilken lånet upptages;
6. tiden när, och orten hvarest lånet skal! betalas;
7. uppgift om handlingens egenskap af bodmeribref;
8. uppgift om de omständigheter, hvilka föranledt lånets upptagande;
9. dagen när, och orien hvarest lånet afslutes;
10. underskrift af den, som bodmerilånet upptager.
§ 130.
Bodmeribref kan ställas till order och utfärdas i flera exemplar, då i hvarje
skall utsättas, huru, många exemplar utfärdade blifvit.
Afven emot den, på hvilken bodmeribref blifvit öfverlåtet, må den betalnings—
skyldige göra invändning att befälhafvaren ej varit till länets upptagande berättigad.
S 131
Inom åtta dagar från fartygets ankomst till den hamn, der den resa slutan
för hvilken lånet blifvit upptaget, skall, såvida ej vid aftalets ingående annan öfver
enskommelse träffad är, lånet jemte premien betalas eller de förpantade föremålen
till längifvaren afstås.
Uteblifver betalningen eller afstås ej de förpantade föremålen inom den tid
nu sagd är, eger längifvaren att beräkna sig till godo laga ränta såväl å kapitalet
som premien.
§ 132.
Betalningen erlägges vid förfallotiden till den, söm visar sig vara rätt innehafvare
af ett exemplar af bodmeribrefvel, och skall å detsamma qvitteras.
§ *33-
Anmäla sig flere behörige innehafvare af bodmeribref, skall egaren af de för—
bodmade föremålen, i händelse han vill öfver dem förfoga, nedsätta bodmeribrefvets
belopp i allmänt förvar eller hos gode män, som utses af domstolen, der innebafvarne
uf bodmeribrefven ega att om företrädesrätten tvista.
32
§ 134
Långifvare deltager icke i gäldande af gemensamt haveri; dock skall han, i
den mån de förpantade föremålen i följd af gemensamt eller enskildt haveri blifvit
otillräckliga till lånets gäldande, vidkännas deraf uppkommande förlust.
§ 135.
De förbodmade föremålen häfta solidariskt för skuldens återbetalning.
Långifvaren är berättigad alt, eller fartygets ankomst till den hamn, der lånet
är förfallet, och före betalningstiden, söka qvarstad å samtliga de förbodmade
föremålen.
§ 136.
Befälhafvaren är förbunden alt sörja för de förbodmade föremålens vård och
bevarande. Det är honom förbjudet att företaga någon handling, hvarigenom uppkommer
större eller annan fara, än den, som vid aftalets ingående varit förutsatt.
Bryter han häremot, blifver han långifvaren ansvarig för all deraf uppkommande
skada.
§ 137.
Har befälhafvaren godtyckligt ändrat den i bodmeribrefvet utsatta resa, eller
godtyckligt afvikit från den vanliga vägen, eller efter resans slut utsatt de förbodmade
föremålen för ny fara, utan att långifvarens interesse det fordrat, då an
svarar
befälhafvaren personligen för den del af lånet, till hvars gäldande panten ej
acker, såvida Iian ej bevisar att minskningen i pantens ^ärde ej härledt sig från
resans förändring, eller från afvikelsen, eller från den nya sjöfararn
§ 138.
Har i de fall, §§ 136 och 137 omförmäla, befälhafvaren handlat efter re
darnes
föreskrift, vare desse för uppkommen skada personligen ansvarige.
§ 139-
Betalas ej bodmerilånet vid för fallotiden, kan långifvaren hos behörig exsekutor
eller domstol fordra att förbodmadt fartyg eller last genom offentligt utrop
försäljes äfvensom att den förbodmade frakten till honom öfverlemnas.
Har eganderätten lill förbodmadt gods, efter lossning ur fartyget, öfvergått
i tredje mans hand, kan långifvaren ej göra sin rätt mot honom gällande, såvida
han är i god tro.
§ 140.
33
§ uo
Låter befälhafvare förbodmadt gods lossas till lastemottagares förfogande, innan
bodmerilånet betalad t är, blifver befälhafvaren personligen ansvarig för så stor
del af lånet, som med godset hade kunnat gäldas.
Lag samma vare för den, som emotlager varor med kännedom att de för
bodmerilån häfta.
§ 141.
Om den resa, för hvilken bodmerilånet är upptaget, inställes helt och hållet,
skall lånet genast betalas, med ränta och två procent provision, men utan premie.
Har fartyget redan afseglat, skall den betingade premien till fullo gäldas, äfven
om resan sednare inställes.
Slutar resan i annan hamn än bestämmelseorten, är lånet vid den i aftalet
bestämda tid, eller, i brist af öfverenskommelse, inom åtta dagar, förfallet till betalning
i den hamn, der resan inställes, utan afdrag fi premien. Betalningstiden
räknas från den dag, resan blifvit inställd.
Om Haveri.
§ 142.
Såsom gemensamt haveri anses ali skada, som, till räddning ur en fartyg
och last gemensamt hotande fara, med afsigt tillfogas fartyg eller last, så ock
den skada, som, afsigtligt eller icke, uppkommer till följd af en dylik åtgärd,
samt de kostnader, hvilka deraf vållas.
§ 143.
I gemensamt haveri ersättes isynnerhet:
1. Varor och fartygets tillbehör, som kastas öfverbörd för att lätta fartyget i sjönöd,
eller när det förföljes af fiender, samt den skada, som tillfogas fartyg eller
last, för att kunna verkställa kastningen, eller som äro en följd af de derför
nödiga åtgärder.
Lika med kastadt gods anses varor och fartygets tillbehör, hvilka, för att
lätta fartyget i sjönöd, lossas i andra fartyg och derigenom förloras eller skadas,
äfvensom kostnaden för dylika fartygs begagnande.
2. Master och fartygs redskap, som kappas eller på annat dylikt sätt uppoffras,
för att rädda fartyg och last, såsom för att bringa fartyg of grund, för att
hindra det att kantra, eller för att bringa det under segel.
34
5. All å fartyg eller gods liden skada, då fartyget efter erhållen läcka eller för
annan lägervall ej kan hålla sjön och med afsigt blifvit satt på grund; kostnad
för att bringa fartyget i flott vatten, i säkerhet och till skeppsvarf, äfvensom
godset i säkerhet; skada, som åkommer fartygets redskap, när det kommer
af grund.
Har fartyget af olyckshändelse kommit på grund, ersättes i gemensamt
haveri ej annan skada ä redskap eller annan kostnad än den, som skett för
att åter göra fartyget flott eller för att bringa det och godset i säkerhet.
-4. Kostnad, som uppkommer derigenom att fartyget till undvikande af en, fartyg
och last under resans fortsättning gemensamt hotande, fara inlupit i nödhamn.
Till denna kostnad räknas: utgifter för främmande biträde till fartygets
förande till och från hamnen; lotspenningar, båk-, hamn- och andra skeppsuragälder;
skada, tillfogad fartyget för lossningens verkställande; kostnad för
lastens lossning, magasinering, återinlastning och stufning, när gods måste lossas
för att bringa fartyget i hamn eller för att verkställa reparation å detsamma;
besättningens underhåll medan fartyget uppehälles i nödhamnen.
Kostnader för uppehållet beräknas endast så länge som den orsak, för hvars
skull fartyget anlupit nödhamnen, fortfar. Ar orsaken fartygets iståndsättande,
beräknas kostnaderna för uppehållet endast till den tid, vid hvilken reparationen
hade kunnat vara verkställd.
Kostnader för fartygets iståndsättande beräknas såsom gemensamt haveri,
endast såvida sjelfva skadan är sådant.
Slutar resan i nödhamn, beräknas såsom gemensamt haveri endast kostnaden
för fartygets förande i hamn och besättningens underhåll, till dess beslut
blifvit fattadt, att resan skall i nödhamnen sluta.
5. Skada, som tillfogas fartyg eller gods för att släcka utbruten eld.
6. Skada, som träffar fartyg eller gods under försvaret mot fiender, kapare eller
sjöröfvare; hvad som till räddning eller åter lösen af fartyg och gods, eller till
återlösen af någon bland besättningen, som i fartygets tjenst blifvit våldsamt
bortförd eller lemnad som gisslan, är vordet utgifvet, så ock kostnad till underhäll,
skötsel, läkemedel och belöning åt den, som under striden blifvit sårad, till
begrafning af den döden ljutit och till gåfva åt hans enka och barn.
7. Kostnader vid bergning af föremål, hvilka, om de icke blifvit bergade, skulle
hafva blifvit såsom gemensamt haveri ersatta.
På samma sätt beräknas ock den skada, dessa föremål hafva lidit.
8. Frakt af det gods, hvilket såsom gemensamt haveri ersättes, eller som, i det
fall här nedan i mom. 11 omförmäles, blifvit på annat ställe än bestämmelseorten
försåldt.
Slutar resan före fartygets ankomst till bestämmelseorten, beräknas frakten
för det kastade eller sålda godset endast så, som för det i behåll varande.
9. Kostnad, som måste göras för att, till räddning från isgång, i hamn inisa fartyg.
liggande på öppen redd.
tO. All kostnad vid de i denna § omförmälda olyckshändelser, för deraf föranledd
protest och sjöförklaring, så ock för värdering af fartyg och gods, till utredande
af deras andel i dragande kapitalet för haveribidrag,
11. Kostnad och förlust vid anskaffande i nödhamn af medel, som der blifvit använda
till gemensam nytta för fartyg, frakt och last, eller för att betala sådana
kostnader, hvilka som gemensamt haveri skola gäldas, såsom: förlust, uppkommen
genom prisskilnad, när en del af lasten, till medels anskaffande, måste
föryttras; bodmeripremie, då penningar, till gemensamt behof, måste genom
bodmerilån anskaffas; vexelkostnader, försäkringspremie och laga ränta, när
medel genom annan utväg beredas.
12. Utgifter för utredning och fördelning af ali skada och kostnad, som i denna §
omförmäld är.
§ 144.
Gemensamt haveri eger rum, fastän den fara, som föranledt detsamma, varit
vållad af befälhafvare, redare eller godsegare, eller då befälhafvare, utan tillräcklig
anledning, företagit den handling, hvaraf det gemensamma haveriet följt. Talan
om skadestånd är dock öppen emot den, som vållat haveriet; och vare denne
förlustig den ersättning i haveriet, som honom eljest kunnat tillkomma.
§ 145.
Egare af gods och af fartyg vare aldrig förbunden alt, utan särskildt åtagande,
till gäldande af gemensamt haveri, bidraga med mera, än värdet af det, för
hvilket han i fördelningen af haveriet deltager.
§ 146.
Uppstår fråga om vidtagande af en sådan handling, hvaraf gemensamt haveri
kan följa, kalle befälhafvaren, der faran det medgifver, till rådplägning styrmannen
och dem af besättningen, som kunnigast och erfarnast äro, så ock redare och
godsegare eller deras ombud, der de ombord finnas Aro meningarne skiljaktiga,
gånge alltid befälhafvarens i verkställighet. Rådplägning och beslut, så ock en
kort berättelse huru verkställighet följt, skall, så skyndsamt sig göra låter, i fartygets
dagbok, om sådan föres, intagas och af dem, som i rådplägningen deltagit,
undertecknas.
3G
§ 147.
Har befälhafvare!!, utan egarens tillstånd, å fartygets däck lågt annat gods,
än sådant, som i § 86 omförmäles, eller vid dess sidor gods fastsurrat eller i
dess båt inlastat, och godset förty, efter skedd kastning, icke blifvit i det gemensamma
haveriet upplaget; håfve godsegare rätt till skadeersättning, såsom i
§ 49 sägs.
§ 148.
Skall sjökast ske, åligge befälhafvaren tillse att, sfividt faran det medgifver,
gods eller fartygs tillbehör, som för ändamålet med kastandet lämpligast är, såsom
varande af större rymlighet, svårare tyngd eller minsta värde, först kastadt
blifver, så ock att från kastning i det yttersta vårdas penningar och gods af
högre värde.
§ 149.
Det gods, som kastadt blifvit, skall befälhafvaren till märken, nummer och
innehåll noga låta anteckna. Kan den anteckning vid godsets kastande ej genast
ske; vare han skyldig att, sednast vid utlossningen, genom jemförelse mellan det
intagna och det lossade godset, utröna och anteckna hvad kastadt är, i båda fallen
med anmärkning om hvad som varit å däcket lastadt.
§ 150.
Såsom gemensamt haveri ersättes icke:
1. fartygs tillbehör, som blifvit kastadt, när det vid kaslningstillfället varit å däcket
liggande, utan att der hafva sin rätta plats;
2. gods, som legat å däck, när det ej kastas för att lätta fartyg, som kommit å
grund, äfvensom gods, hvilket varit vid fartygets sidor fastsurradt;
3. gods, hvarå konnossement eller fraktsedel ej blifvit utfärdad, och sorn cj heller
finnes i laslbok eller å manifest antecknadt, derifrån dock undantagne befälbafvarens,
besättningens och passagerares kläder och andra tillhörigheter, när cgan
derällen
till dem med ed eller annorledes styrkes;
4. dyrbarheter, penningar och värdepapper, som ej blifvit för befälhafvare!) angifna;
5. skada å fartyg, dess tillbehör eller last, uppkommen genom pressning med segel;
skada å fartygets pumpar, uppkommen när pumpning sker för att hålla fartyget
läns;
6. segel, som blåst sönder; mast, stång eller rå, som blifvit bräckt eller fallit
uer, och sedan kappals.
37
§ 151.
Skada å fartyg skall, om reparation verkställes i nödhamn, derstädes, men
annars i bestämmelseorten, värderas af dertill, för hvarje särskildt tillfälle, af behörig
myndighet utsedde, sakkunnige män. Kan skadans utrönande eller afhjelpande
ej ske utan lossning af lasten, förordne värderingsmännen derom. Värderingen
omfattar endast den skada, som af sjöolycka skett under sista resan, och således
icke den, som härleder sig af ålder eller redskapens bristfällighet, samt skall, särskildt
för hvarje förloradt eller skadadt stycke, upptaga de för dess återställande
nödiga kostnader. Ej må botande af skada eiler lossning af last företagas, utan att
besigtning och värdering, som nu sagdt är, föregått, derest ej befälhafvaren kan
styrka, att skadans obetydlighet ej lönat, eller trängande nöd ej medgifvit besigtnings
och värderings anställande.
§ 152.
Skadans belopp utgöres af värderingssumman, när reparation af skadan ej verkställes,
eller, efter verkställd reparation i nödhamn, värderingssumman understiger
verkliga reparationskostnaden; men af verkliga reparationskostnaden, när denna understiger
värderingssumman.
Beloppet ersättes fullt ut för skada å skrofvet, när fartyget ej varit t.vå år i
sjön. För dylik skada, som timat sednare, äfvensom för annan skada afdrages, så
som
skilnad af nytt emot gammalt, en tredjedel, och å ankarkettingar en sjettedel.
Ankaren ersättas alltid fullt ut.
Från ersättningsbeloppet sker derefter afdrag för värdet eller försäljnings—
beloppet af sådant, som i skadadt skick egt värde och blifvit beräknadt att med
nytt ersättas.
§ 153.
Vid bestämmande af skada å gods, som skall i gemensamt haveri ersättas,
utrönes godsets beskaffenhet och mängd genom konnossement, manifest, faktura eller
andra bevis, dess värde enligt gångbart pris å oskadadt gods af samma art i bestämmelseorten,
när fartyget anländer. Har godset ej något gångbart pris å den
ort, bestämmes värdet genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde på sätt i §
131 sägs.
Slutar resan i nödhamn, eller bergås gods efter skeppsbrott, bestämmes godsets
värde efter gångbara priset i nödhamnen eller bergningsorlen.
Från det sålunda funna värdet afdragas landnings- och försäljningskostnader,
lull och frakt.
US
§ 154.
Har gods gått helt och hållet förloradt, utgöres skadans belopp af värdet,
utrönt på sätt 153 säger.
§ 155.
Har gods blifvit skadadt, utgöres skadans belopp af skilnaden emellan godsets
värde i oskadadt tillstånd, utrönt på sätt § 153 bestämmer, och dess värde i skadadt
tillstånd, med afdrag af landnings- och försäljnings kostuader, tull och frakt.
Sistnämnde värde uirönes genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde på sätt
i § 151 sägs.
Har godset likväl, före haveriräkningeus uppgörande, blifvit försåldt, anses
dess försäljningspris, med de afdrag, föregående moni. stadgar, utgöra dess värde i
skadadt tillstånd.
§ 186.
Vid beräkning af den ersättning, som skall utgöras för gods, uppofFradt
eller skadadt i gemensamt haveri, afdrages den skada, det lidit genom enskildt
haveri före, vid eller efter haveritillfället.
§ 157.
Förlust af frakt utgöres af det belopp, som, enligt fraktaftal, varit i frakt
betingadt för gods, som i gemensamt haveri ersättes.
Slutar resan ’i nödhamn, beräknas frakten efter de grunder, § 5 bestämmer.
§ 158.
Skadan fördelas å fartyg, last och frakt, i förhållande till hvarderas värde.
§ 159.
Fartyget deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet, hvartill fartyget, när faran upphört, uppskattas af sakkunnige män, utsedde
på sätt i § 151 sägs; och
2. värdet af den skada å fartyget och dess tillbehör, hvilken enligt § 152 beräknas
till ersättning i gemensamt haveri.
Faran upphör i den hamn, der fartyg och last skiljas åt, eller, om nödhamn
dessförinnan anlöpes till skadans botande, i denna.
39
§ 160.
Lasten deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet af allt det gods, som vid hnveritillfället funnits ombord, och ej, före
fartygets ankomst till den hamn, der faran upphör, gått förloradt, hvilket
värde utrönes för oskadad! gods. på sätt § 153 stadgar, för skadadt gods, enligt
§ 155; och
2. värdet af det, som beräknas såsom ersättning för gods, förloradt eller skadadt
i gemensamt haveri.
Om den hamn, i hvilken faran upphör, gälla bestämmelserna i föregående §.
§ 161.
Frakten deltager i gäldande af gemensamt haveri med halfva beloppet af:
1. den frakt, som är förtjent;
Sä. den frakt, som beräknas till ersättning i gemensamt haveri.
Är ej viss frakt öfverenskornmen, vare om dess bestämmande lag som i §
5 sägs.
§ 162.
Kommer gods, som i gemensamt haveri blifvit upptaget, efter dispachens
uppgörande till rätta, njute de, som lill gemensamma haveriet bidragit, i förhållande
till deras andel, ersättning ur samma gods, efter afdrag af bergarelöu och
andra kostnader.
§ 163.
1 gäldande af gemensamt haveri deltaga icke:
1. proviant och ammunition;
2. befälhafvarens och besättningens hyror;
3. befälhafvarens, besättningens och passagerares kläder och andra tillhörigheler, hvilka
till gods och varor icke kunna räknas;
4. allt hvad någon tager på sig och sjelf räddar;
5. det gods, hvilket i § 150 mom. 1, 2, 3 och 4 från ersättning undantages,
såvida det ej blifvit räddadt.
§ 164.
Utredning af den skada, hvilken såsom gemensamt haveri gäldas skall, och fördelning
af densamma sker genom haveriräkning (dispache), upprättad af dertill förordnad
tjensteman (dispacheur).
Dispache upprättas på det ställe, der fartyg och last skiljas åt, eller der
dispache för den ort vanligen uppgöres.
40
§ 165.
Befälhafvare eller den, hvilken haveriet angår, vare skyldig att till den dispa—
eheur, som skall utreda och fördela haveriet, skyndsamt aflemna alla handlingar,
hvilka af dispacheuren anses nödvändiga för skadans utredande och fördelning, samt
att honom i öfrigt med nödiga upplysningar tillhandagå.
§ 166.
Sedan dispacheuren fått emottaga fullständiga haverihandlingar, vare han skyldig
att sist två månader derefter å dag, som genom anslag ä stadens rådstufva af
honom kungöras bör, hafva dispnchen upprättad och tvefaldt ulskrifven med derå
tecknad underrättelse, inom hvad tid den missnöjde bör, till sin talans bevakande,
målet vid domstol anhängigt göra; utgifve ock det ena exemplaret till den, handlingarne
aflemnat, och hålle det andra öfrige delegare i haveriet tillhanda.
§ 167.
För haveribidrag, som af gods bör utgå, ege befälhafvare till godset samma
rätt, som för fraklfordran (§ 115).
För godsegares fordran på haveribidrag af fartyg och frakt häfta dessa. Fartyget
må ej lemna den hamn, der haveriet blifvit uppgjordt, förr än bidragen af
fartyg och frakt blifvit guldna eller säkerhet derför ställd.
§ 168.
Till enskildt haveri räknas all skada och kostnad, hvilken ej till gemensamt
haveri kan hänföras, såsom:
1. tillfällig skada å fartyg eller gods af eld, isgång, storm eller sjöslörtning, af
fartygets segling eller drifvande på annat, af dess stötning på klippa, grund eller
strand, af uppkommen läcka, genom bristande, skamfilande, bortblåsande, eller förlust
af mast, stång, rå, segel eller annat fartygets tillbehör, så ock af skeppsbrott,
kondemriation, sjöröfvares borttagande af fartyg eller last eller plundring
af skeppsredskap eller af gods, när det sker, utan att befälhafvare något deraf
utgifver till befrielse från ytterligare våld;
2. kostnad för sådan omlastning af gods, som i § 114 sägs, så ock den förhöjning
af frakt, som dervid måste erläggas;
3. reklamationskostnad, när fartyg och last, efter skedd uppbringning, hvar för sig
reklameras;
4. kostnad för protest och sjöförklaring i anledning af de i denna § omförmälda
olycks
-
41
olyckshändelser, då gemensamt haveri tillika icke egt rum, så ock kostnad fö
besigtning och värdering af sådan skada, som i mom. 1 upptagen är;
5. arfvode till kommissionär vid de i föregående momenter omförrnälda olyckshändelser
och för dervid gifna pennmgeförskott;
6. kostnad och förlust, som i § 143 mom. 11 omförmälas, när anskaffandet af
penningar varit föranledt af enskildt havori.
§ 169.
Alla sådana förluster och kostnader, som i föregående § omförmälas, falla enskildt
A fartyg, frakt eller last, eller å den del af lasten, som af skadan träffad
blifvit och kostnaden föranledt.
Hafva kostnader, som ej kunna till gemensamt haveri hänföras, blifvit gjorda
ä fartyg och last, då skola de efter billighet fördelas å de föremål, för hvilkas
nytta de blifvit använda.
§ 170.
Slitning å fartyg och redskap, skeppsumgälder och kostnader i lastnings- och
lossningsort, så ock karantäns- och andra kostnader i den hamn, fartyget, anlöper
för motvind, svårt väder eller af annat skäl, skola, då de ej kunna räknas till gemensamt
eller enskildt haveri, falla fartyget ensamt till last, såvida derom ej annorlunda
vid fraktslut aftaladt är.
Om fartygs segling eller drifning på ett annat.
§ 171.
Hvad befälhafvare har att iakttaga till undvikande af sammanstötning med
andra fartyg; derom är särskildt stadgadt.
§ 172.
Uppstår skada å fartyg derigenom att ett fartyg seglar eller drifver på ett
annat och är befälhafvaren eller någon af besättningen dertill vållande, ersälte han
skadan och rederiet ansvare derför efter hvad i § 49 stadgas.
Är sammanstötningen förorsakad genom vållande å båda sidor eller af rätt
våda; drage hvartdera fartyget sin skada: ege dock, i förra händelsen, domstolen
pröfva om endera sidan varit till sammanstötningen mera vållande än den andra,
6
42
samt ålägga den, som gjort sig skyldig till sådan större grad af vållande, att gälda
en del af det andra fartygets skada; och vare jemväl i ty fall rederiet ansvarigt
såsom i § 49 sägs.
§ 173
När sammanstötning skett, skall domstolen, vid bedömande af frågan om vållandet,
taga i betraktande otti tiden medgaf öfverläggning eller otn beslut skulle
p ötsligen fattas.
§ 174.
Ligga två eller flera fartyg för ankar, och kunna de hvardera för när komma;
vare den befälhafvare, som sist ankommit, skyldig att, på den andres tillsägelse,
flytta sig längre bort. sä snart det ske kan. Gör han det ej, svare hans fartyg
och frakt för all skada, som genom den motvilja det andra fartyget tillskyndas, och
drage sjelf sin egen.
§ 175.
Lasten i det fartyg, som skadar ett annat, må ej i något fall i fartygets ersättningsskyldighet
deltaga.
Har gods blifvit skadadt genom fartygs sammanstötning med ett annat och
är belälhafvaren eller någon al besättningen å ettdera fartyget dertill vållande, vare
lag som i 172 mom. 1 sägs. Är vållande å båda sidor, gälde hvardera befälhalvaren
den skada, som lasten i hans fartyg åkommit, der ej den ene befälhafvaren
är mera vållande än den andre, i hvilket fall vare lag som i § 172 mom.
2 sägs.
Om strandning och skeppsbrott, så ock om skeppsund och strandvrak.
§ 176.
Råkar fartyg i sjönöd, skola befälhafvare och besättning göra allt hvad som
står i deras makt, lör att afvärja olycka och icke öfvergifva fartyget, så länge hopp
om räddning finnes. Är räddning omöjlig och faran så hotande, att de nödgas
öfvergifva fartyget, böra befälhafvare och besättning, så snart som möjligt, draga
försorg om bergning af fartyg och gods, dels genom att sjelfvo återvända lill vraket,
dels genom att skaffa nödig hjelp.
§ 177.
När sjöolycka timar och anmälau derom sker hos Kronofogde eller Länsman,
bör denne, oro så nödigt pröfvas, infinna sig på stället samt med anskaffande af
43
erforderligt biträde vid bergningen tillhandagå. Befälhafvare!) vare skyldig att leda
bergningsbestyret, der ej, efter ortens lag, sådan befattning är honom förbjuden.
§ 178.
Ofver allt, sorn bergadt varder, sa ock öfver antalet af manskap, farkoster
och foror, som begagnas till bergningen och godsets forsling i land till upplagsställe
oeh uppläggande derstädes, före befälbafvaren sjelf eller genom styrmannen å fartyget
noggrann anteckning; vare ock skyldig att granska och till riktigheten, genom
påskrift, erkänna alla i och för bergningen afgifna koslnadsräkningar samt att besörja
det bergade godsets sorgfälliga vård och, så skyndsamt sig göra låter, dess
besigtning.
§ 179.
Är fara att förolyckadt fartyg eller gods lager ytterligare skada, innan redares
edler godsegares eller deras ombuds föreskrift hinner ankomma, vare befälhafvare,
der ortens lag ej annorlunda stadgar, skyldig att, efter föregången besigtning, foga
anstalt om försäljning deraf å öppen auktion, sedan den blifvit i närmaste kyrkor,
eller i ortens tidningar eller på annat brukligt sätt kungjord; dock har befälhafvaren
alt i afseende på sådant gods, som är underkastadt tullbehandling, iakttaga hvad derom
särskildt stadgas. Bergadt gods, som utan äfventyr af förskämning vårdas kan,
må befälhafvare icke låta försälja, utan alt förut hafva inhemtat lastemottagarens
eller bans ombuds föreskrift, der värdet ej så ringa är, att en större del deraf
skulle åtgå i kostnad för godsets längre vård.
§ 180.
Fartygs befälhafvare ege, der han så nödigt pröfvar, att ombud för fartyget
till sitt biträde antaga, men vare ändå skyldig att å bergningsort qvarstanna, tills
det bergade försåldt är, om han finner sin personliga tillsyn ledande till redares
eller godsegares större fördel och rederiet ej annorledes föreskrifvit.
§ 181.
Kunna parterne ej förena sig om bergarelön, skall den af domstolen bestäm
mas.
Den bergarelön, hvarom godsegare eller befälhafvare vid olyckstillfället öfverenskommit,
äfvensom de af bergarne för deras biträde uppgifna kostnader, skola,
när de betydligt öfverstiga billigheten och godsegare eller befälhafvare det yrkar,
af den domstol, som öfver bergningen eger att döma, jemkas till hvad skäligt
vara kan.
Härvid har domstolen att fästa afseende å sig företeende omständigheter såsom:
1. om bergningen varit förenad med särdeles fara och möda för bergarne;
2. om bergarne lidit till sin helsa eller de af dem begagnade redskap tagit skada;
5. om fartyget redan var öfvergifvet af besättningen;
4. om bergningen skett medelst särskilda, af bergarne för detta ändamål anskaffade
redskap;
5. det bergade godsets värde.
Bergarelön må dock ej öfverstiga det bergades värde.
Besättningen håfve ock, för sitt biträde vid bergningen, rätt till lämplig bergarelön,
som vid tvist af domstolen bestämmes.
§ 182.
Bergadt gods må ej af egaren tagas i besittning, innan bergarelön betalad, eller
borgen eller annan säkerhet derför ställd blifvit.
§ 183.
Konna bergare ej komma öfverens om den andel af bergarelönen, hvardera
tillfalla skall, bestämmes delta, med ledning af de i § 181 angifna omständigheter,
af domstolen. Har fartyg i sjön något bergat, tillfaller hälften af bergarelönen rederiet,
en fjerdedel befälhafvaren och återstoden delas emellan besättningen i förhållande
till den lön, de uppbära.
§ 184.
Hvar som i saltsjön inom svensk skärgård, eller vid svensk kust, eller i rikets
segelbara insjöar, floder eller kanaler, bergar af egare öfvergifvet skeppsvrak
eller till fartyg hörande redskap eller gods, ehvad sådant från botten upptages eller
på vattnet flytande eller å strand drifvet anträffas, vare skyldig att fyndet anmäla
hos närmaste krono- eller tullbetjent, som derom ofördröjligen meddelar distriktets
tullkammare underrättelse. Förtiger han bergningen, eller något af hvad bergadt
är undandöljer eller förskingrar, håfve förverkat bergarelön och straffes efter allmän lag.
Har fartyg under resa något bergat; aflemne befälhafvaren det till tullstation
i den svenska ort, dit han först anländer. Anlöpes ej svensk hamn, gifve han i
den utländska ort, som han först anlöper, hos svensk konsul, eller, der sådan ej
finnes, hos annan behörig myndighet, bergningen tillkänna och late det bergade på
offentlig auktion försälja; kungöre ock rederiet om förloppet och redovise för detsamma
försäljningssumman. Sedan vare på rederiets omsorg och ansvar att de
insända medlen aflemna till Konungens Befallningshafvande i orten, hvilken derefter
förfar, enligt hvad i § 185 stadgas.
Döljer eller förskingrar fartygs befälhafvare eller redare hvad bergadt är eller
derför influtna medel; ansvare såsom förut sägs.
45
§ 185.
Om angifvet fynd åligge tullkammaren att göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande
i länet, som om bergningen låter kungörelse tre gånger införas i
rikets officiela tidning. Kommer egare inom år och dag, sedan sist kungjordt var
och visar sin rätt; tage han sitt åter, emot det att han till den, som bergat, ut
betalar
kostnaden lör godsets bergande, kungörande och vård, samt den bergarelön,
som domstol kan pröfva skäligt att bestämma. Kommer han ej, tillfaller bottenfynd
och gods, i öppen sjö anträfFadt, den som bergat, men strandvrak tillfälle Kronan,
efter afdrag af bergarelön och kostnader för dess bergning och vård. Kan
hvad bergadt och angifvet är ej vårdas utan fara för försämring, skall det vid offentligt
utrop försäljas och de influtna medlen i länets ränteri nedsättas.
Om Försäkring.
Allmänna bestämmelser.
§ 186.
Föremål för försäkring är hvarje interesse, som kan i penningar uppskattas
och är beroende deraf att fartyg eller last icke förloras eller i värde förminskas
till följd af de faror, som under sjöfart kunna uppkomma.
Aftal, som innefattar egenskap af vad om sjöresas utgång, vare ogildt.
§ 187.
Isynnerhet kunna följande föremål försäkras:
fartyg med allt dess tillbehör och utredning;
1 frakt;
gods och varor;
bodmeripenningar jemte premien, haveribidrag, och för fartygs behof eller för haveri
utbetalda eller förskjutna medel;
andra fordringar, hvilka efter lag eller till följd af särskildt aftal böra gäldas ur
fartyg, frakt och gods;
förmodad vinst å varor;
provision å varor;
den fara, försäkringsgifvaren åtagit sig (återförsäkring).
Försäkring af ett bland dessa föremål inbegriper icke försäkring af*ett annat
46
Försäkring mä ej stålas
1. af fartygs befälhafvare eller besätlning å kaplake, hyra eller lön; men halva de
för egen räkning köpmannavaror ombord, må de dem försäkra;
2. å krigsförnödenheter och lifsmedel, tillhörande eller bestämda att föras till rikets
förklarade fiende;
3. å föremål, som redan till sitt hela värde är förbodmadt; men uppgår bodmerilånet
endast till en del af föremålets värde, må återstoden deraf försäkras.
§ 189.
Försäkring kan tagas:
för egen räkning;
för annans räkning, och då med eller utan uppgift om den, för hvars räkning försäkringen
slutes; samt
utan tillkännagifvande, om försäkring tages för egen eller annans räkning (»för
vederbörandes räkning» eller dylikt).
§ «90.
Försäkring för annans räkning kan tagas med eller utan uppdrag af den, för
hvilken försäkringen slutes. Sker det utan uppdrag, vare den, som försäkringen afsluter,
skyldig att denna omständighet för försäkringsgifvaren tillkännagifva. Underlåter
han det; då är, ehvad den, för hvars räkning försäkringen sluten är, densamma
godkänner eller icke, försäkringen ogiltig och försäkringsgifvaren lika väl berättigad
att premien behålla.
§ 191.
Det försäkrade föremålets fulla värde är dess försäkringsvärde; den summa,
hvartill det blifvit försäkradt, är försäkringssumman.
Ofverstiger försäkringssumman försäkringsvärdet, är försäkringen af öfverskottet
utan laglig giltighet.
Understiger försäkringssumman försäkringsvärdet, då betalar, vid skedd skada,
försäkringsgifvaren endast så stor del af skada och kostnader, som svarar emot
försäkringssummans förhållande till försäkringsvärdet.
§ 192.
Har samma föremål blifvit, i god tro, för samma fara samtidigt försäkradt
til! belopp, hvilka sammanräknade öfverstiga försäkringsvärdet; då
svara samtlige försäkringsgifvarne endast för försäkringsvärdet och hvardera i det
47
förhållande, sora den af honora tecknade försäkringssumma står till samtliga försäkringssummornas
belopp.
Försäkringar, innehållna i en och samma police eller afslutna å en och samma
dag, anses såsom samtidiga.
§ 193.
Ar ett och samma röremål genom flera, icke samtidiga, försäkringar försäkradt
för samma fara och för samma tid; då gäller en sednare försäkring endast för så
stor del af försäkringsvärdet, som icke genom en tidigare försäkring blifvit betäckt
§ 194.
En sednare försäkring gäller dock,
1. om, vid dess ingående, försäkringstagaren förbundit sig att till försäkringsgifvaren
afstå sina, till följd af en tidigare försäkring, tillkommande rättigheter;
2. om, vid dess ingående, försäkringstagaren förbehållit sig att göra försäkringen
gällande såvida han ej blifver betäckt genom den äldre försäkringen, till följd
vare sig af dess ogiltighet eller af försäkringsgifvarens obestånd;
3 om den tidigare försäkringen är lagen för annans räkning utan uppdrag, den sednare
deremot af försäkringstagaren sjelf, såvida denne, vid den sednare försäkringens
ingående, antingen varit om den tidigare försäkringen okunnig eller förklarat
sig vilja från densamma afstå.
§ 193.
Aro flera försäkringar slutna samtidigt eller e"ter hvarandra, och sker eftergift
i endera försäkringsgifvarens förbindelser, är sådant utan inverkan på de öfriges
rättigheter.
§ 196
Hafva försäkringstagare och försäkringsgifvare uttryckligen bestämt ett visst
värde å det försäkrade föremålet att dem emellan gälla, utgör detta dess försäkringsvärde
(taxerad eller sluten police).
Försäkringsgifvaren vare dock berättigad att erhålla nedsättning af det öfverenskomma
värdet, om han visar att detta, vid aftalets ingående, betydligt öfverstigit
det verkliga värdet.
§ 197.
Är värdet ej bestämdt genom uttrycklig öfverenskommelse, då bestämmes det
på sätt följande §§ stadga (öppen police).
§ 198.
Fartygets försäkringsvärde utgöres af det värde det hade, när försäkringsgifvarens
fara började. Till detta värde kan, genom uttrycklig öfverenskommelse,
läggas kostnaden för utrustningen, besättningens hyror och försäkringskostnaden,
såvida ej dessa kostnader redan äro försäkrade genom försäkring af bruttofrakten.
§ 199.
Frakten kan till sitt bruttobelopp försäkras, såvida ej utrustnings- och försäkringskostnad
samt besättningens hyror äro särskildt försäkrade, i hvilket fall försäkring
får tagas endast å fraktens nettobelopp.
För bestämmande af försäkringsvärdet å frakt, gäller fraktaftal eller konnossement.
Ar frakt hvarken i fraktaftal eller konnossement utsatt, varde då såsom försäkringsvärde
beräknad den, i lastningsorten, för dylik resa, gångbara frakt eller,
der denna ej utrönas kan, det belopp, som, i följd af fraktslut i angränsande hamnar,
under likartade förhållanden, må skäligt anses.
§ 200.
Är, vid försäkring af frakt, ej bestämdt om försäkringen gäller hela eller en
del af frakten, anses den gälla hela frakten.
Är ej bestämdt om försäkringen gäller brutto- eller nettobeloppet af frakten,
anses den gälla bruttobeloppet.
Vid försäkring af frakt, betingad för fram- och återresa, anses, der annorledes
ej aftaladt är, hälften belöpa på hvardera resan.
§ 201.
Försäkringsvärdet å gods och varor bestämmes efter deras värde vid afskeppningen,
utrönt genom faktura eller börspris, eller, der sådana pris saknas, på annat
lämpligt sätt, med tillägg af tull och alla omkostnader vid deras inköp, försäkring
och afskeppning.
Till* detta värde må äfven, genom uttrycklig öfverenskommelse, läggas frakt,
kostnader under resan, tull och öfriga utgifter i bestämmelseorten.
§ 202.
Ar försäkring tagen å utrustningskostnader eller hyror, eller, vid försäkring
af gods, å frakt och andra kostnader för detsamma, och kommer någon del af
dessa
49
dessa utgifter att, till följd af olyckshändelse, icke utgå, vare försäkringen S denna
del af den försäkrade summan förfallen.
§ 203.
Förmodad vinst och provision anses försäkrade, endast då uttrycklig öfverenskommelse
derom blifvit i policen införd.
Vid försäkring af varor, med tillägg af förmodad vinst och provision, uppgifva
försäkringstagaren vinsten och provisionen till vissa procent. Aro procenten
ej utsatte i försäkringsbrefvet, må till grund för ersättningen antagas, då förmodad
vinst skall godtgöras, högst tio, och när provision skall ersättas högst två
procent of de varors försäkringsvärde, af hvilka vinsten eller provisionen beräknas.
§ 204.
Försnkringsbref eller så kallad police bör, der ej aftalcts förbehåll och vilkor
annorlunda föranleda, innehålla:
1. försäkringstagarens eller hans ombuds namn;
2. det försäkrade föremålet;
3. fartygets och dess bcfalhafvarcs namn;
4. in- och utlastningsorterna;
8. när fartyg ej är bygdt på kravel eller ej är heldäckadt, så ock, när gods som
försäkras, ej är lastadt under däck bestämdt tillkännagifvande derom;
6. tiden, när fartyget kommer alt afsegla eller redan afsegla!;
7. huruvida försäkringen gäller för resa, eller för Lcslumd tid, för fram- och återresa,
eller för ettdera; *
8. försäkringssumman ^svenskt mynt;
9. den betingade försäkringsafgiftens belopp.
Försäkringsbrefvet förses slutligen med dag och årtal samt försäkringsgifvarens
underskrift.
§ 208.
Tages återförsäkring af en redan gifven försäkring; då skall aftalcts egenskap
af återförsäkring i försäkringsbrefvet uttryckligen uppgifvas. Annars vare återförsäkringen
ogiltig och premien förverkad.
§ 206.
Har försäkringsgifvaren ersatt skada eller förlust, som varit vållad af tredje
man; då inträder han i försäkringstagarens rättigheter emot den, som skadan eller
förlusten vållat.
7
50
Är försäkring tagen å föremål, afsedt att, betacka försäkringstagarens fordran
hos tredje man, och skadas det föremål eller går förloradt; vare då försäkrings—
gifvaren, i den mån han godtgör försäkringstagaren, berättigad inträda uti dennes
rätt emot gäldenären.
I de fall, denna § omtalar, vare försäkringstagaren ej förbunden att först
göra sitt anspråk gällande emot den, som skadan vållat eller emot gäldenären,
utan ege att genast fordra sin ersättning ut af försäkringsgifvaren
§ 207.
Vill försäkringstagare till annan öfverlåta sitt försäkringsbref, gore det skriftligen
med namnets undertecknande.
§ 208.
Då det enligt denna lag åligger försäkringstagare att, efter försäkringsaftalets
ingående, meddela försäkringsgifvaren någon underrättelse angående försäkringen,
skall han, alven i det läll att han genom allmänt begagnad befordringsanstalt till
försäkringsgifvaren meddelandet, under dennes vanliga adress, afsändt, anses hafva
omförmälda skyldighet fullgjort.
Försäkringstagarens förbindelser.
§ 209.
Försäkringstagaren, den som för hans räkning försäkringen afsluter, samt
hvar och en annan, som med försäkringens afslutande tager befattning, vare skyldig
att, vid aftalets ingående, fullständigt och sannfärdigt uppgifva alla de omständigheter,
hvarom försäkringstagaren sjelf, såväl som de, hvilka, i afseende på samma
försäkring, handla för hans räkning, å den tid ega kännedom, såvidt samma
omständigheter äro försäkringsgifvaren nödvändiga att känna till bedömande af den
fara, han öfvertager och af vilkoren för detta öfvertagande Sker det ej, och kan
sedan visas, att samma omständigheter varit eller bort vara försäkringstagaren
eller dem, som å hans vägnar handlat, bekanta; vare försäkringen ogiltig och premien
förverkad.
Försäkring, sluten för annans räkning, ege dock bestånd, om någon omständighet,
som kunnat inverka på försäkringsgifvarens beslut att försäkringen ingå, blifvit
försäkringstagaren så sent bekant, atl han icke, utan vidtagande af utomordentliga
åtgärder, kunnat, vid försäkringens afslutande, derom meddela underrättelse: ej
heller må, da försäkring skett utan dens vetskap, för hvats räkning försäkringen
51
tagen är, bristande uppgift af någon omständighet, som han, men icke den, som
försäkringen slöt, afvetat, verka lill försäkringens återgång.
§ 210.
Har dsn, som försäkringen afslöt, i afseende på någon, försäkringen rörande,
väsentlig omständighet gjort oriktig uppgift; vare, ändå det i god tro skett, försäkringen
ogild och premien förverkad.
§ 211.
Har man tagit försäkring efter den tid, då skada å det försäkrade föremålet
inträffat, vare aftalet ändock gildt, der den, som försäkringen tagit, med ed eller
annan bevisning kan styrka, all han, vid försäkringens afslulande, varit i god tro.
§ 212.
Vill man sluta försäkring att gälla från ort, dit fartyget ännu icke anländt,
eller å varor, som icke oförtöfvadt blifva inlastade, angifve försäkringstagaren, vid
försäkringens afslulande, denna omständighet elier sin bristande kunskap derom.
Sker det ej, vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 213.
Å fartyg och gods må ock försäkring tagas sedan det fran lastningsorton afgått;
dock skall försäkiingstagaren tillkännagifva tiden, när fartyget afsegladc, eller
sin bristande kunskap derom, sä ock all den underrättelse, ban sist om fartyget
erhållit och låta sådant i försäkringsbrefvet anteckna.
,§ 214.
Vill man taga försäkring å fartyg eller gods från ort, dit fartyget under resa
redan anländt, uppgifva försäkringstagare tiden, när fartyget från aflastningsorten
afgåll och när det kommer att lemna den hamn, derifrån faran skall börja.
§ 215.
Försäkringsbref å varor må ock utfärdas, ändå att fartygets och dess befäl—
hafvares namn obekant är; dock skal! denna bristande kännedom i försäkringsbrefvet
tillkännagifvas, så ock aflastnings- och lossningsorl, aflastarens namn och,
då emottagaren känd är, äfven dennes. Sedan försäkringstagaren om fartygets och
52
dess bcfälhnfvarcs namn kunskap erhållit, vare Iian skyldig att genast försäkrings
gifvaren
derom underrätta, och desamma i försäkringsbrefvet införa låta.
Underlåter försäkringstagare att lemna de uppgifter, som i denna § och §§
213 och 214 föreskrifvas; vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 216.
Finnas hland försäkrade varor penningar, dyrbarheter och värdepapper, konstsaker,
kanoner eller mörsare, skjut- eller sidogevär, krut, kulor, bly, eller annan
krigsredskap, eller sådana varor, sorn äro lätt underkastade skada; höra dessa föremål
vid försäkringen bestämdt uppgifvas och under sina rätta namn i försäkringshrefvet
införas. Vill man försäkra gods, sorn till krigsredskap icke egentligen
hörer, men af krigande makter är förklarad! förbjudet, vare skvldig att godset under
sitt rätta namn uppgifva elier åtminstone dess egenskap af förbjudet i för—
säkringsbrefvet införa; allt vid äfventyr af försäkringens ogiltighet och premiens
förverkande.
§ 217.
Vid försäkring af bodmeri skall försäkringstagaren uppgifva första afscglingsortcn,
der lånet i nödhamn laget är, så ock örn fartyg, frakt och lust, samfäldt
eller hvar för sig, eller endast delar deraf, blifvit för lånet pantförskrifva.
1 brist af sistnämnda uppgift anses bodmeripennigarno försäkrade på fartyg,
frakt och last, så alt, vid inträffad olycka, försäkringsgifvaren endast betalar hvad
som till lånets gäldande icke hade kunnat utgå, om alla tre föremålen varit för lånet pantförskrilna;
dock eger endast försäkringsgifvaren alt göra sig denna bestämmelse
tili godo.
§ 218.
Om, innan försäkringsgifvarens fara börjat, resan förändras, då är, vid försäkring
af fartyg och frakt, föisäkringsgilvaren från sin förbindelse fri; och, vid
annan försäkring, fortfar hans förbindelse endast såvida resans förändring skett utan
försäkringstagarens vållande eller begifvande.
Sker ändring af resan eller faran annorledes förändras eller förökas, sedan
försäkringsgifvarens äfventyr börjat, upphör bans ansvar för hvarje efter förändringen
inträffad olyckshändelse, såvida ej farans förändring eller förökande skett ulan
försäkringstagarens vållande eller begifvande, eller varit ulan inflytande på den sednare
inträffade olyckshändelsen, eller skott af nödfall, föranledt af en fara, för
hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
53
§ 219.
Ombyte af befälhafvare å fartyg verkar icke lill försäkrings återgång; dock bör
sådant ombyte, vid det äfventyr § 215 bestämmer, för försäkringsgifvaren kungöras.
§ 220.
Har resan utöfver den tid, som i försäkringsaftalet varit förutsatt, blifvit fördröjd
till en farligare årstid, vare försäkringstagaren skyldig att, sfi fort det honom
kunnigt blifvit, försäkringsgifvaren om dröjsmålet underrätla och med honom
om en motsvarande förhöjning i premien öfverenskomma. Gör han det ej; bafve sin
försäkringsrätt, jemte premien, förverkat. Kan öfverenskommelse om förböjningens
belopp ej träffas, varde det bestämdt genom skiljomän, om hvilkas väljande och
beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
§ 221.
Vid första tidning försäkringstagare erhåller om sjöskada eller annan olycka,
som träffat försäkradt föremål, kungöre han det försäkringsgifvaren och öfverenskomma
med honom om nödiga åtgärder tiil de försäkrade föremålens bergning,
vård eller försäljning; besörje ock sjelf, till dess försäkringsgifvarens svar ankommit,
hvad som i dessa hänseenden nödigt vara kan. Underlåter försäkringstagare, utan
laga förfall, att oförtöfvadt underrätta försäkringsgifvaren om olyckan och att under
tiden bevaka hans rätt, vare förlustig sin rätt lill ersättning för hvad som genom
hans försumlighet blifvit skadadl eller gått förloradt.
§ 222.
Premien skall, såvida ej annorledes öfverenskommet är, erläggas genast efter
aftalets afslutando och emot policens ullcmnande.
Den, som försäkringen afslulit, är förbunden att premien betala.
Är försäkring afsluten för annans räkning, och den, som försäkringen afslöt,
råkar på obestånd, då är den, för hvars räkning försäkringen blifvit tagen, för—
pliglad att premien betala, såvida han ej redan erlagt den till honom, som försäkringen
afslöt.
54
För säkring sgifvarem förbindelser.
§ 223.
Försäkringsgifvaren vare skyldig att, såvidt icke annorledes är aftaladt, vidkännas
följden af ali den fara, för hvilken fartyg eller last, under det försäkringen
räcker, äro utsatte. I synnerhet svarar han för faran af:
f. naturhändelser och sjöolyckor, ändå att de uppkommit genom tredje mans vållande,
såsom: sjövattens inträngande, strandning, skeppsbrott, sjunkning, eld,
explosion, blixt, jordbäfning, skada genom isgång, kantring, sjökast o. s. v.;
2. krig och åtgärder af högre band;
3. arrest och seqvester;
4. stöld, sjöröfveri, plundring och andra våldsamheter;
8. förbodmande af de försäkrade föremålen för resans fortsättning eller deras användning
på annat sätt för nämnda ändamål;
6. oredlighet och förseelse af bcfälbafvaren eller någon af besättningen, såvidt derigenom
skada å det försäkrade föremålet uppslår;
7, sammanstötning af fartyg, utan afseende derpå att det försäkrade föremålet omedelbart
genom sammanstötningen eller genom dess följder lider skada, eller att
den uppstår derigenom att af det försäkrade föremålet ersättning måste utgöras
för skada, som tillfogats tredje man.
% 224.
Deremot svarar försäkringsgifvaren icke:
1. vid försäkring af fartyg eller frakt,
för den skada, som uppkommer derigenom att fartyget, vid den tid faran började,
icke var sjövärdigt eller behörigen utrustadt ocb bemannadt eller förscdt
med behöriga skeppshandlingar, ej heller för den skada, som, utom vid sammanstötning,
uppstår derigenom att redarne måste utbetala ersättning för den förlust,
som genom besättningens förvållande blifvit tredje man tillfogad.
Har försäkringsgifvare, efter tagen kännedom om fartygets beskaffenhet,
godkänt detsamma såsom sjövärdigt för viss fara, ege han ej att, vid inträffad
skada, vägra ersättning på grund af fartygets bristande sjövärdighet, med mindre
han visar att denna brist, vid försäkringens afslutande, varit försäkringstagaren
bekant och af honom blifvit fördold.
2. vid försäkring af fartyg,
för den skada, som uppkommer genom nötning, bruk eller ålder;
3. vid försäkring af gods eller frakt,
för den skada, som härrörer af godsets egen beskaffenhet att lätt förderfva», så
-
55
§om när flytande varor förskämmas, eller, utan att kärilet af yttre orsak skadas,
utlaka, när frukt ruttnar eller spanmåi sannnanbrioner, eller gods af ohyra uppfrätes.
Blifver dock resan ovanligt länge fördröjd genom en olyckshändelse, för
hvilken försäkringsgifvaren ansvarar, är han skyldig att ersätta den genom dröjsmålet
uppkommande skada af det slag, nu sagdt är;
4. vid försäkring af gods eller förmodad vinst,
för den skada, som uppstår genom vållande af aflastare eller lastemottagare i
denna deras egenskap;
8. för den skada, som uppkommer genom försäkringstagarens vållande, och icke
tillfogas det försäkrade föremålet i afsigt att rädda fartyg och last från en fara,
för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 22S.
Försäkringsgifvare vare förpliglad alt ersätta timad skada, äfven om försäkringstagaren
är berättigad att fordra samma skada ersatt af tredje man, men
eger, i ty fall, att inträda i försäkringstagarens rättigheter emot denne 206).
Försäkringstagaren vare dock förbunden att, till dess försäkringsgifvaren kommer i
tillfälle alt sin rätt bevaka, vidtaga de åtgärder, som i detta hänseende kunna
vara af nöden.
§ 226.
Det bidrag till gemensamt haveri, som blifvit af dispacheur eller annan behörig
myndighet, å behörig ort, in- eller utrikes, utredt och lagdt å försäkradt
fartyg, frakt och last, vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta. Denna skyldighet
åligger honom äfven om d- t försäkrade föremålet blifvit vid haveriutredningen
uppskattadt till ett värde, öfverstigande försäkringsvärdet.
Är ej fulla värdet försäkradt, gälle hvad i § 191 mom. 5 stadgadt är.
§ 227.
Har, till följd af en dispache, som blifvit uppgjord i strid med den å utredningsorten
gällande lag, någon blifvit på försäkringstagarens bekostnad gynnad, vare
försäkringstagaren skyldig att sina anspråk emot denne till försäkringsgifvaren afstå.
§ 228.
De bidrag, som, på grund af haveriutredningen, böra af annan till försäkringstagaren
utgöras, vare försäkringsgifvaren jemväl skyldig att gälda, när försäkringstagaren
visar, alt han icke kunnat samma bidrag utfå, ehuru han vidtagit de för
lådant andamål föreskrifna åtgärder. Lag samma vare ock, derest, utan under
-
56
låtenhet eller vållande å försäkringstagarens sida, verkställighet af den erforderliga
utredningen utehiifvit, eller ock sådan utredning icke kunnat åstadkommas eller
uppenbarligen vore åndamålslös. I sistnämnda tre fall kan försäkringstagaren göra
anspråk på ersättning för hela skadan, efter försäkringsaftalets innehåll.
§ 229.
Den uppgjorda dispachens bestämmelser i afseende på kostnader, som blifvit
försäkradt föremål såsom enskildt haveri påförda, galle ock i uppgörelse emellan
försäkringstagare och försäkringsgifvare, under förbehåll att den förre till den sednare
afträder sina anspråk emot dem, som möjligen blifvit obehörigen gynnade;
dock följer ej deraf förbindelse för försäkringsgifvare att vidkännas kostnader, för
hvilka han, till följd af försäkriugsaftalet, icke eger ansvarighet.
§ 230.
Enskildt haveri vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta; dock tillgodonjuter
han dervid befrielse från ersättning för skada och kostnader, för hvilka godlgörelse
såsom gemensamt haveri redan utgått.
§ 23i.
Kostnader, såväl som bidrag till gemensamt haveri, åligger det försäkringsgifvare
alt till fullo gälda.
Från ersättning af skada, som till enskildt haveri hnnföres, medgifves ej annat
afdrag, än det i § 152 omförinälda, derest ej försäkringsgifvaren sådant sig
förbehållit.
§ 232.
I allmänhet sträcker sig försäkringsgifvares ansvarighet ej utöfver försäkringssummans
belopp.
Hafva dock kostnader blifvit i god tro gjorda lill det försäkrade föremålets
bergning eller frigörelse, eller har haveri skett flera gånger, och öfverstiga de sålunda
gjorda utgifter försäkringssumman, eller inträffar sedermera total förlust; då
svarar försäkringsgifvaren för kostnaden och förlusten, ändå att den ölversliger försäkringssumman,
ehuru ersättning för skada, som skett i hvarje särskildt haveri, ej
kan åläggas honom till högre belopp, än försäkringssumman utgör.
Är ej fulla värdet försäkradt, utgå de i denna § omförinälda ersättningar efter
den i § 191 mom. 3 stadgade grund.
§ 233
57
§ 233.
Vill försäkringsgifvaren ej erlägga de till följd af en olyckshändelse nödiga
kostnader, utan heldre försäkringssumman utbetala, med rättighet att blifva från all
vidare förbindelse fri; vare det honom tillåtet, så framt han inom tre helgfria dagar
elter erhållen underrättelse om olyckshändelsen och del af de upplysningar, försäkringstagaren
är i tillfälle att meddela, förklarar sig vilja af den rätt sig begagna.
De kostnader till det försäkrade föremålets bergning, vård och reparation,
som blifvit gjorda innan försäkringsgifvaren förklarat sig vilja försäkringssumman
utbetala, vare han dessutom skyldig att vidkännas.
§ 234.
Har försäkringsgifvare afslutit försäkring under förbehåll af:
1. »fri från krigsmolest», då ansvarar ban icke för krigsfara, ej heller för annan
fara längre än till dess resan genom krigsfara hindras eller afbrytes;
2. »blott för sjöfara», då ansvarar han icke för krigsfara, men väl för all annan
fara, äfven sedan resan blifvit hindrad eller hämmad genom krigsfara;
3. »fri Irån skada utom i strandningsfall», då ansvarar han endast för skada, tillkommen
genom strandning, kantring, sjunkande och andra olyckshändelser, hvarigenom
fartyget blifvit ovärdigt att iståndsättas, för kostuader, för skada, uppkommen
genom eldsvåda, samt för skada, tillfogad genom beskjutning af flender.
Strandning anses ega rum, då fartyget under ovanliga förhållanden råkat
på grund och antingen icke kan blifva flott eller blifva flott först efter användande
af ovanliga åtgärder, såsom kappning af master, kastning af gods, o. s v. >
eller till följd af ovanligt högt vatten, eller då det blifver flott, efter att på
skrofvet hafva lidit en betydligare skada.
Om farans början och slut.
§ 235.
Försäkringsgifvarens fara börjar:
för fartyg och frakt,, försäkrade för en resa,
i samma stund befälhafvaren gör början med att intaga last eller ballast;
för gods, förmodad vinst eller provision,
när godset, för att i fartyget inlastas, skiljes från land;
och upphör:
för fartyg och frakt,
när lossning af godset eller ballasten slutat eller, utan försäkringstagarens försummelse,
bort kanna sluta;
8
38
för gods, förmodad vinst eller provision,
när lossning slutat eller, derest den icke blifvit fördröjd genom försummelse
af försäkringstagare eller lastemotiagare för hans räkning, bort kunna sluta.
§ 236.
Vid försäkring af bodmeri- eller haveripenningar börjar faran, då penningarne
blifvit försträckta eller, om försäkringstagaren sjelf utgifvit haveripenningarne, från
den dag de blifvit för ändamålet använda, och slutar, då faran för de föremål, å
hvilka bodmerilånet är taget eiler haveripenningarne använda, skulle hafva upphört
i fall de varit försäkrade.
§ 237.
Tager man försäkring för fartygs fram- och återresa; fortfare försäkringsgifvarens
ansvarighet oafbrutet från början af fartygets lastning i afseglingsort, intill
dess det, efter återkomsten, utlastadt är, såsom i <§ 235 sägs.
Tecknar någon försäkring å fartyg för dess utresa och en annan för dess
hemresa; då börjar den sednares och upphör den förres ansvarighet, när last eller
ballast för hemresan börjat intagas, ändå att någon del af den förra lasten ännu
är i fartyget qvar.
§ 238
Försäkras gods för lossning i en eller annan af två eller flera hamnar under
en resa: har sedermera fartyget till endera orten ankommit och hela laddningen
eller en del deraf blifvit utlossad; vare försäkringsgifvare från vidare ansvarighet
fri och behålle ändå den betingade premien. Är åter försäkringsbrefvet stäldt på
den ena och den andra orten: anlöper fartygs befälhafvare endera af dem. och
lossar någon del af lasten, men går med det öfriga till en eller flera af de andra
i försäkringsbrefvet utsatta orter; fortfare försäkringsgifvarens ansvarighet till dess
lossning å sista stället fullbordad är, inora den tid, i § 235 sägs. Äro åter
både fartyg och last försäkrade på flera orter under en och samma resa, gäller
försäkringen å fartyget för hela resan, ändå att lasten å någon af bestämmelseorterna
redan vore utlossad.
§ 239.
Försäkringsgifvarens ansvarighet anses vid försäkring gällande från ort, dit
fartyget ännu icke anländt (§ 212), börja vid fartygets ankomst till samma ort,
och vid sådan försäkring, som i § 214 omförmäles, från den dag försäkringstagare
uppgifvit såsom afseglingsdag. Om, i någon af de händelser, nu sagde äro, å den
ort, dit fartyget ankommit, last eller ballast för vidare resa intages, vare om för—
säkringsgifvarens ansvarighet lag, som i <§§ 235 och 237 sägs.
59
§ 240.
Faran upphör i det fall § 234 mom. 4 omförmäler, nar krigsfaran börjat
utöfva inflytelse på resan; i det lall § 234 mom. 2 omförmäler, med det försäkrade
föremålets prisdömande eller när faran skulle hafva upphört, om krigsfaran
ej blifvit undantagen.
§ 241.
Är försäkring sluten på tid, då räknas tiden efter kalendern och dagen från
midnatt till midnatt. Försäkringsgifvaren ansvarar för faran under den dag för
säkringen
börjar och den dag, då den slutar.
Tiden beräknas efter den ort, der fartyget sig befinner.
§ 242.
Nu måste försäkradt gods, för sådan fartyget åkommen skada, som i § 444
sägs, i annat fartyg, ett eller liera, omlastas; svare ändå försäkringsgifvare för
godset och ersätta försäkringstagaren all genom godsets omlastning förorsakad
skada och kostnad, så ock den förhöjning i frakt emot den förut betingade, som
han för godsets förskaffande kan få vidkännas. Försäkringstagare vare dock
skyldig att, vid det ansvar i § 224 sägs, genast efter erhållen kunskap om den
skedda omlastningen, densamma försäkringsgifvaren kungöra.
§ 243.
Har man, vid anmälan om försäkring å fartyg och gods, som skall gå under
konvoy, tillkännagifvit, hvar konvoven stationerad är; svare försäkringsgifvaren
för ali skada, äfven i den händelse, att fartyg och gods varder uppbringadt innan
det till konvoycn ankommit.
Om skadans bestämmande.
,§ 244.
Total förlust af fartyg eller gods anses ega rum, då dessa gått helt och
hållet förlorade, eller blifvit till sin ursprungliga beskaffenhet förstörda, eller förklarade
för god pris, äfven om delar af fartyget eller dess tillbehör blifvit räddade.
S 248.
Total föilust af frakt anses ega rum, då hela frakten gått förlorad.
60
§ 246.
Total förlust af förmodad vinst eller af provision anses ega rum, då det gods,
hvaraf vinsten eller provisionen skulle utgå, icke ankommer till bestämmelseorten.
§ 247.
Total förlust af bodmeri- eller haveripenningar anses ega rum, då de föremål,
hvilka aro iörbodmade eller för hvilka haveripenningar blifvit utgifna, gått förlorade
eller tagit så stor skada, att af dem ej något finnes öfrigt till bodmerilånets
eller haveripeningarnes gäldande.
§ 248.
Eger total förlust rum, betalar försäkringsgifvaren hela försäkringssumman,
med rättighet att öfvertaga hvad räddadt blifvit eller dess behållna värde.
Ar ej fulla värdet försäkrad t, uppbär försäkringsgifvaren endast så stor
del af det räddade, som svarar emot försäkringssummans förhållande till försäkringsvärdet.
§ 249.
Är förmodad vinst försäkrad, och eger total förlust af densamma rum, derigenom
att godset, af hvars försäljning den förmodade vinsten skulle uppstå, blifvit
i nödhamn försåldt eller gått i gemensamt haveri förloradt; då skall, när
i förra fallet behållna värdet, i det sednare ersättningen, öfverskjuter godsets
försäkringsvärde, öfverskottet afdragas från hvad försäkringsgifvaren af den förmodade
vinsten har att gälda.
§ 250.
Vid partiel skada å fartyg, bestämmes skadans belopp såsom i §§ 151
och 152 sägs.
§ 251.
Vid partiel skada å gods, som till bestämmelsehamnen framkommer, utgöres
skadans belopp af så många procent af försäkringsvärdet, som skilnaden emellan
godsets bruttovärde å bestämmelseorten i oskadadt tillstånd och dess bruttovärde
dersammastädes i skadadt tillstånd utgör procent af bruttovärdet i oskadadt tillstånd.
Bruttovärdet i oskadadt tillstånd utrönes på sätt i § 15.3 mom. 1 sägs.
Bruttovärdet i skadadt tillstånd utrönes genom godsets försäljning å auktion eller,
om försäkringsgifvaren det medgifver, genom uppskattning.
61
Försäkringsgifvaren skall dessutom ersätta de med godsets vård, besigtning,
uppskattning och försäljning förenade kostnader.
§ 252.
Har en del af godset under resan gått förlorad, består skadan af så
många procent af försäkringsvärdet, som värdet af det förlorade utgör procent af
godsets hela värde.
§ 255.
Blifver en del af godset, efter skedd sjöolycka, försåldt i nödhamn, utgöres
skadan af skilnaden emellan det sålda godsets behållna värde och dess försäkringsvärde.
§ 254.
Vid partiel förlust af frakt, utgöres skadans belopp af den del af frakten,
som gått förlorad.
§ 255.
Vid partiel förlust af förmodad vinst eller af provision, utgöres skadans belopp,
i händelse godset, hvarå vinsten eller provisionen skulle ega rum, kommer
skadadt fram till bestämmelseorten, af så mänga procent af det såsom vinst eller
provision försäkrade belopp, som skadan ä godset utgör procent af dettas försäkringsvärde.
Har en del af godset icke kommit fram till bestämmelseorten, då består
skadans belopp af så många procent af det såsom vinst eller provision försäkrade
belopp, som värdet af det icke ankomna godset utgör procent af hela godsets värde.
I sistnämnda fall iakttages, vid försäkring af förmodad vinst, föreskriften i
§ 249.
§ 256.
Vid partiel förlust af bodmeri- eller haveripenningar, utgöres skadans belopp
af den del af dessa fordringar, som af det föremål, hvarå bodmeripenningarne
blifvit försträckta eller haveripenningarne använda, icke, till följd af sednare inträffande
olyckshändelse, kan gäldas.
§ 257.
Ersättning af partiel skada betalas fullt ut, när föremålet är försäkradt tili
hela försäkringsvärdet, annars endast till så stor del, sora svarar emot försäkringssummans
förhållande till försäkringsvärdet.
62
Om rätt till afträdande af försäkradt fartyg eller gods.
§ 238.
Kan, sedan fartyg blifvit, på sätt i § 131 sägs, förklaradt ovärdigt att
iståndsättas, lägenhet tili omlastning ej anskaffas inom två månader från den dag
det skadade fartyget till nödhamn ankommit; håfve försäkringstagare rätt att
godset afträda. Nu möter periodiskt eller tillfälligt naturhinder, under längre tid,
för sjölägenhets anskaffande; då inträder försäkringstagares afträdesrätt ej- förr, än
två månader från den dag, han styrker hindret hafva upphört.
§ 239.
Kommer skada å försäkradt fartyg och finnes, vid derå hållen besigtning och
värdering, såsom om haveri sägs, skadan å fartyget uppgå till tre fjerdedelar af
försäkringsvärdet; ege försäkringstagare rätt att fartyget afträda.
§ 260.
Uteblifver all underrättelse om fartyg,
vid resa till och ifrån ort inom Europa under sex månader för segelfartyg, och
fyra månader för ångfartyg;
vid resa emellan Europa och någon af de på denna sidan Goda Hoppsudden
eller Kap Horn belägna orter nio månader, på andra sidan Goda Hoppsudden
eller Kap Horn tolf månader;
vid resa emellan orter utom Europa sex, nio eller tolf månader, alltefter det
resans medellängd kan antagas till högst två, högst tre, eller mera än tre
månader;
må de försäkrade föremålen anses förlorade och kunna afträdas.
De ofvan uppgifna tider räknas från fartygets afgång från lastningsort eller
från den dag det sist afhördes.
Uppstår tvifvel om tidens beräkning, gälle alltid den längre beräkningen.
§ 261.
Varder fartyg eller gods lagdt under embargo eller uppbringadt eller anhållet
genom någon annan åtgärd af högre hand eller taget af sjöröfvare, och blifva de
ej frigifne,
inom sex månader, om uppbringningen skett i europeisk hamn eller i ett europeiskt
haf eller i en till Europa icke hörande del af Medelhafvet, Svarta
Hafvet eller Asowska Sjön;
63
inora nio månader, om uppbringningen skett i annat haf eller annan hamn,
belägen på denna sidan Goda Hoppsudden eller Kap Horn;
inom tolf månader, om uppbringningen skett i haf eller hamn på andra sidan
Goda Hoppsudden eller Kap Horn;
åge försäkringstagaren rätt att de försäkrade föremålen afträda.
De ofvan angifna tider räknas från den dag försäkringstagaren bevisligen
kungjort försäkringsgifvaren om olyckshändelsen.
§ 262.
Vill försäkringstagare afträda försäkradt föremål:
1. efter g 269, gore han det inom två månader;
2. efter § 260, gore han det inom sex månader, då fartyget varit bestämdt till
hamn inom Europa, inom nio månader, när det varit bestämdt till hamn utom
Europa;
5. efter § 261, gore han det inom sex månader, när olyckshändelsen skett i
europeisk hamn eller europeiskt, haf eller i en till Europa icke hörande del af
Medelhafvet, Svarta Hafvet eller Asowska Sjön; i alla andra fall inom nio månader.
Den i 1. angifn tid börjar från den dag försäkringstagaren af besigtningen
erhållit kunskap; de i 2. och 3. angifna terminer från utgången af de i §§ 260
och 261 utsatta tider.
§ 263.
Har den i föregående <§ stadgade tid förflutit, utan att försäkringstagaren derunder
begagnat sin rätt att det försäkrade föremålet afträda, ege han dertill ej
vidare rätt, honom dock obetaget att söka ersättning för bevisligen liden skada.
Har i det fall, § 260 omförmäler, tiden för afträdandet blifvit försummad,
kan försäkringstagaren väl fordra ersättning för total förlust, men vare dock, om
det försäkrade föremålet kommer till rätta, och det dervid visar sig att total förlust
ej egt rum, skyldig att, derest försäkringsgifvaren det äskar och till honom afstår
sin rätt till det afträdda föremålet, försäkringssumman återbära, emot afdrag
af hvad som bör utgå såsom ersättning för möjligen timad partiel förlust. Å hvad
sålunda återbäres gälde försäkringstagaren ränta med en half procent i månaden.
§ 264.
Afträdande af försäkradt föremål skall ske utan vilkor och förbehåll, och
omfatta hela det försäkrade föremålet, eller hvad deraf å den tid var utsatt för fara,
samt kan ej återkallas.
Om likväl de uppgifna förhållanden, på hvilka afträdandet grundades, icke
bekräfta sig, eller, när föremålet alträddes, icke mera förefunnos, är afträdandet utan
64
gällande kraft; men sedermera inträffade omständigheter, hvilka, om de förr funnits,
skulle hafva uteslutit rättigheten till afträdandet, verka ej pä detsammas beständ.
Var ej hela värdet försäkradt, är försäkringstagaren skyldig att afträda endast
så stor del af det försäkrade föremålet, som motsvarar försäkringssummans för
hållande
till försäkringsvärdet.
§ 265.
I afträdande af fartyg är frakten ej inbegripen, såvidt den är förtjent förr,
än fartyget afträddes.
§ 266.
Försäkringstagare vare skyldig att, när fartyg eller gods efter g 260 afträdes,
med embetsbetyg af svensk konsul eller annan behörig myndighet å de orter, derifrån
fartyget eller godset sist afgått, och dit det bestämdt är, styrka om och när
afsegling skett och att det ej till bestämmelseorten anländt; så ock, vid afträdande
i allmänhet af försäkradt föremål, att lemna försäkringsgifvaren skriftlig uppgift å
öfriga försäkringar, och å bodmerilån, som försäkringstagaren tecknat elfer teckna
låtit å de afträdda föremålen. I brist af sådan uppgift kan försäkringsgifvaren
uppskjuta betalningen; och räknas förfallotid ifrån uppgiftens aflemnande. Beträdes
försäkringstagaren att hafva något svikligen förtegat eller uppgifvit; vare sin för
säkringsrätt
förlustig och återgälde till försäkringsgifvaren det han uppburit, med
ränta derå, en half procent i månaden, tills återbetalning sker; straffes ock, der
omständigheterna svårare äro, för bedrägeri efter allmän lag.
§ 267.
Har man slutit försäkring på viss tid och är den tilländalupen förr, än försäkringstagare
efter § 260 eger rätt att de försäkrade föremålen afträda, vare han
dock berättigad att dem enligt sagde § afträda, emot det han gäldar en tillskotts
premie.
svarande emot den tid, sorn förflutit från försäkringens slut och till dess
rättigheten till afträdande vidtager.
öm skadans betalning.
§ 268.
Äro, efter inträffad sjöolycka, försäkringsgifvare och försäkringstagare ense om
den ersättning, som utgå bör, gälde försäkringsgifvare den inom en månad. Runna
de
65
de ej om ersättningen sämjas, vare dispacheur eller den annars dertill förordnad
är, skyldig att förhällandet utreda. Om fullständiga handlingars ingifvande till
dispacheuren, så ock om tid för dispachens kungörande och utlärdande, med underrättelse
om hvad lill ändrings vinnande iakttagas må, vare lag som i <§§ 163
och 166 sägs. För den tid betalning uteblifver öfver en månad från öfverenskommelsen
eller dispachens utgifvande, håfve försäkringstagare rätt att laga
ränta tillgodonjuta.
§ 269.
Nu är fartyg eller gods rätteligen afträdt, då skall försäkringsgifvare, sist en
månad efter afträdandet, sin betalningsskyldighet fullgöra. Har försäkringsgifvare,
innan tiden för afträdande af uppbringadt fartyg eller gods ute är, fått bevislig
del af laga kraltvunnet utslag, hvarigenom de blifvit förbrutna dömda; vare skyldig
att, inom en månad efter delfåendet af det utslag, försäkringssumman utgifva. Fördröjer
han betalningen utöfver denna tid; gälde derefter laga ränta å försäkringssumman.
§ 270.
Har försäkradt föremål gått förloradt eller lidit så stor skada, att till dess
fullständiga utredande läugre tid erfordras, och kan emellertid bestämmas, till hvad
belopp försäkringsgifvarens skuld kommer att minst uppgå; vare försäkringsgifvareu
skyldig att, inom en månad från emottagande af sådan utredning, gälda nämnda
belopp.
Försäkringsgifvaren vare derjemte förbunden att vid anfordran förskjuta:
1. vid haveritillfallen, i afdrag på hvad han framdeles kan kännas skyldig att
betala, så mycket som kan antagas motsvara två tredjedelar af den på
honom fallande andel af nödiga utgifter för det försäkrade föremålets bergning
och vård;
2- vid uppbringning al fartyg eller gods, den på honom fallande andel af reklamationskostnaderna.
§ 271.
Har dispacheur i samma sak verkställt utredning af förhållandet emellan lör—
säkringsgifvare och försäkringstagare och utredning och fördelning af gemensamt
haveri, vare bans ersättning för den förra utredningen inbegripen i ersättningen för
den sednare.
9
66
Om återgång af försäkring och, återbäring af premien.
§ 272.
Har, sedan försäkring sluten är, fartygets resa blifvit helt och hållet inställd,
ellerj kommer godset ej att inlastas, vare försäkringen upphäfven och försäkringsgifvaren
skyldig att den emotlagna afgiften återbära; dock njute han, i ersättning
för kostnader, en fjerdedels procent af försäkringssumman eller halfva försäkringsafgiften,
om den är mindre än en half procent.
Nu är, då resa varder inställd, lastning redan börjad, eller nödgas försäkradt
fartyg, som från aflastningsorten åtgått, för motvind eller andra orsaker dit återvända,
och blifver resan sedan alldeles inställd; vare ock försäkringen utan verkan.
I ty fall behålle dock försäkringsgifvare så mycket af den erlagda försäkringsafgiften,
som, i förhållande till den fara försäkringsgifvaren redan Iupit, skiljomän,
der ej öfverenskommelse kan träffas, finna skäligt bestämma; men det öfriga af
premien återbäres med ofvan bestämda afdrag.
Om skiljomännens väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
§ 273.
Blifver försäkringsgifvarens ansvar inskränkt till en del af försäkringssumman
(§ 192), eller kommer en sednare i god tro afsluten försäkring att till en del
eller helt och hållet förfalla (§§ 193 och 202); då skall en så stor del af premien,
som svarar emot den del af försäkringssumman, för hvilken försäkringsgifvarens
ansvar upphör, återbäras; dock med sådant afdrag, som i § 272 sägs, beräknadt
i förhållande till den del af premien, som sålunda kommer att återbäras.
§ 274.
Kommer ej fartyg fram till den ort, hvarifrån försäkring, såsom i § 212
sågs, vidlager; håfve försäkringstagare rätt att erlagd premie, elter afdrag, som i
§ 272 stadgas, återbekomma.
Om förmånsrätt till betalning ur fartyg, frakt och inlastadt gods.
§ 273.
Nedanstående fordringar skola, efter 17 kapitlet 7 § andra punkten Handels-Balken,
och sins emellan efter den ordning, hvari de här nedan förekomma,
67
njuta betalning ur fartyget och bruttofrakten af den resa, hvarunder fordringarne
uppstått, nemligen:
1. befälhafvarens och besättningens hyror;
2. fartygets haveribidrag, bodraerilån och fordringar för de till fartygets behof
enligt § 42 försålda andelar af lasten;
3. öfriga fordringar, för hvilka rederiet häftar endast med fartyg och frakt;
4. de af redarne för hvarandra gjorda förskott, som i § 7 omförmälas.
De här upptagna förmånsrätter till fartyg och frakt upphöra, derest de ej
göras gällande genom stämning eller lagsökning inom sex månader från fartygets
ankomst till den svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken
fordran uppstått, slutlig lossning verkstälies.
§ 276.
Af de i föregående § omförmälda fordringar skola de, hvilka äro upptagna
under samma nummer, hafva lika rott, när de uppstått i samma hamn, under
samma resa och för samma olycka. Hafva de under 2. upptagna fordringar under
resans lopp uppstått å olika tider, har den yngre fordran företräde framför
den äldre.
Hafva de i föregående § omförmälda fordringar uppstått under olika resor,
skola de under en sednare resa uppkomna, i den ordning sig emellan, som ofvan
stadgas, njuta företräde framför alla dem, som härleda sig från en tidigare resa;
dock bibehålla befälhafvare och besättning sin förmånsrätt för all ogulden hyra,
som härrör från det sista förhyringskontraktet.
§ 277.
Försäljes hela fartyget utmätningsvis, upphör för ofvannämnda fordringsegare
pant- och förmånsrätt till fartyget; i stället håfve fordringsegaren enahanda rätt
till köpeskillingen, till dess liqvid skett.
§ 278.
Öfvergår eganderätten till fartyg genom frivillig afhandling, häftar det fortfarande
för de fordringar, i § 273 omförmälas.
§ 279.
Har fartyg eller frakt eller delar deraf i gemensamt haveri, eller till följd
af någons vållande, gått förlorade eller blifvit skadade, skola de här ofvan nämnde
fordringsegare hafva samma rätt till de, rederiet tillkommande, ersättningar, som
till fartyget och frakten.
68
§ 280,
Förmånsrätt i frakt upphör, när frakten blifvit till redaren inbetalad.
Redare, som uppburit frakt eller öfverskott af köpeskilling af fartyg, som
blifvit utmätningsvis försåldt, står icke i ansvar för fordran, för hvilken han icke
personligen häftar, med mera än han innehar, äfven om han deraf gjort utbetalning
till andra fartygets fordringsegare, som hafva mindre rätt, såvida icke förstnämnda
fordran varit honom kunnig.
Samma lag vare der liqvid skett af de i § 279 omförmälda ersättningar.
§ 281.
Fordringar, hvarom här nedan förmäles, ega sinsemellan i följande ordning
rätt till betalning ur inlastadt gods, som för fordringarne häftar, nemligen:
1. bodmerilån, under sista resan upptaget, med ränta och premie, ehvad lånet är
förfallet eller ej, sami bidrag till gemensamt haveri under sista resan, och
håfve, bland fordringar, som i denna punkt nämnas, den yngre företräde för
den äldre;
2. innestående frakt och ersättning för öfverliggedagar. Är bodmerilån upptaget
endast för lastens skull, håfve frakten och ersättningen för öfverliggedagarne
företräde.
§ 282.
Har gods gått förloradt eller blifvit skadndt i gemensamt haveri eller till följd
af någons vållande, eller är godset för fartygt behof försåldt; vare om fordringsegarens
rätt till ersättningen lag som i § 279 stadgas.
§ 283.
Låter befälhafvare eller redare gods lossas till befraktarens eller Iastemottagarens
förfogande, utan att frakt, ersättning för öfverliggedagar och haveribidrag
guldna äro; håfve sedan i godset ej förmånsrätt till betalning. Medgifver innehafvare
af bodmeribref slik lossning af panten innan länet betaladt är, vare lag
samma.
Om preskription i sjöråttsmål.
§ 284.
Fordringar, för hvilka rederiet ansvarar endast med fartyg och frakt, skola,
vid ford ringsrä t tens förlust, utsökas inom två år från fartygets ankomst till den
