# ID: svediakorp-gov2388
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,677
# sentences: 3,501
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. N:o 7 d) till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1862: 81
rättning, hvari prestbordet ingått, redan iråkat en skuld af 1303 Rdr 93 öre
Riksmynt, och åtgärd snart mäste vidtagas för uppförande af ny kyrkobyggnad.
Uti häröfver afgifvet gemensamt utlåtande hafva Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-Kollegium och Stats-Kontor underdånigst anmärkt, att hela beloppet
af den såsom vin- och byggnads-säd till kyrkorna i provinsen Jemtland anprdnade
kronotionde, enligt 1857 års kronotionde-extrakt för nämnda provins och med inberäknande
af de 5 tunnor, hvilka genom nådiga Brefvet den 20 Mars 1858
tillkommit Hotagens från Fölinge utbrutna Kapellförsamling, utgör i jemnt tal 409
tunnor korn, deraf Fölinge församling åtnjutit 6 tunnor 20 kappar; men då, i förhållande
till den sammanräknade folkmängden inom provinsen, af hela detta kronotionde-anslag
på Fölinge belöper sig per medium 14 tunnor 2. kappar och denna
församling således uti vin- och byggnads-säd åtnjuter 7 tunnor 14 kappar mindre,
än hvad som svarar emot ofvanberörde medelbelopp, så och enär, enligt 1860 års
räkenskaper, kronans behållna tionde i samina församling årligen uppgår till 17
tunnor 10?|5 kappar, samt tillgång alltså finnes för det ifrågaställa ökade anslaget,
hafva bemälde Kollegier i underdånighet hemställt, att en spanmålsquantitet af
jemnt 7 tunnor, eller i nytt mått 44 kubikfot 1 kanna korn, må af Rikets Ständer
äskas, för alt, såsom vin- och byggnads-säd för Fölinge församlings kyrka, årligen
utgå antingen in natura, när tillgång af spanmål finnes, eller ock i penningar efter
tio års medelmarkegång i Länet.
I öfverensstämmelse med hvad Kammar-Kollegium och Stats-Kontoret sålunda
i ämnet underdånigst hemställt och föreslagit, får jag å ifrågavarande ansökning
tillstyrka nådigt bifall.
27:o
Sedan Domkapitlet i Linköping uti underdånig skrifvelse den 20 Juli 1859
anmält, att åtskilliga reparationer å dervarande domkyrka blifvit för en kostnadssumma
af 90,630 Rdr riksmynt verkställda, dels med ett lån af 30,000 Rdr samt ett
anslag utan återbetalningsskyIdighet af 37,500 Rdr samma mynt, hvilka summor
Rikets Ständer för ändamålet beviljat, dels med kyrkans egna tillgångar, men att
för återstående, af behofvet påkallade reparationer erfordrades, enligt uppgjordt kostnadsförslag,
ytterligare ett belopp af 100,586 Rdr riksmynt, till hvars anskaffande
kyrkan saknade medel, allät Eders Kongl. Majit den 17 November nämnda år till
Rikets Ständer nådig proposition om ett anslag af 30,000 Rdr, att under statsregleringsperioden
1861—1863 med 10,000 Rdr årligen utgå till bekostande af
de reparationsarbeten, hvilka Eder.s Kongl. Majit, efter Öfver-Intendents-Embetets
hörande, kunde finna för kyrkans framtida bestånd angelägnast. Efter det' Rikets
Ständer, enligt tillkännagifvande i underdånig skrifvelse den 12 Oktober 1860,
beviljat det äskade anslaget, och Öfver-Intendents-Embetet, till följd af nådig be
Bih.
till R. SI. Prot. 1862 & 1863 1 Sami. 1 Afd. 8 Uufl. 11
Anslag
lill reparation
af Linköpings
domkyrka.
82 Bil. N:o 7 d) lill Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1S62.
Om anslaget
till resestipendier
samt
läroböckers
och lärda
verks ingifvande.
fällning, låtit anställa undersökning om och uppgöra plan för de reparationer, som
närmast borde å kyrkan företagas, hvilken plan blef af Eders Kongl. Majit den
26 Mars 1861 gillad, har arbetet enligt densamma fortgått. Men då, sedan sist—
berörda anslagsmedel hunnit användas, ännu 70,586 Rdr erfordras till fyllande af
den summa, sorn i ofvannämnda kostnadsförslag blifvit för kyrkans iståndsättande beräknad,
hafva Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande i Östergötlands län och Domkapitlet
i Linköpings Stift uti gemensam skrifvelse den 17 Maj innevarande år underdånigst
anhållit, att, enär domkyrkan, såsom en skrifvelse!) bifogad uppgift på förhållandet
mellan dess inkomster och utgifter ådagalägger, fortfarande saknar medel lill
omförmälda kostnads bestridande, Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer
göra nådig framställning om ytterligare anslag lill fortsättande och fullbordande af
reparationerna å meranämnda kyrka, att, utan återbetalningsskyldighet, antingen utfalla
på en gång till hela det erforderliga beloppet 70,586 Rdr riksmynt, eller, genom
denna summas fördelning på flera år, utgå med minst 10,000 Rdr samma
mynt årligen.
Som förberörda kostnadsförslag vid undergången granskning hos Öfver-Inten
dents-Embetet
icke föranledt till någon anmärkning, och det kan anses vara en
vigtig angelägenhet, att en i arkitektoniskt och konsthistoriskt hänseende så märklig
byggnad som Linköpings domkyrka icke blott räddas till sitt bestånd, utan äfven i
möjligaste måtto fullständigt återställes i sitt ursprungliga skick, hvartill kommer att
det derå redan bekostade arbete, hvilket, enligt Öfver-Intendents-Embetets vitsord,
är på utmärkt sätt utfördt, skulle icke obetydligt förlora i värde, om byggnadens
återstående bristfäiligheter måste lemnäs oafhjelpta, tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets Ständer att för ifrågavarande ändamål
bevilja ett ytterligare anslag af 30,000 Rdr rmt, att under nästkommande sta Is—
regleringsperiod med 10,000 Rdr årligen utgå.
28:o
Uppå Kongl. Majits nådiga framställning beviljade Rikets Ständer vid 1840
års riksdag ett anslag af 10,000 Rdr banco, att årligen utgå såsom understöd för
resor i vetenskapligt ändamål samt till läroböckers och larda verks utgifvande, och
detta belopp, med tillägg af 400 Rdr samma mynt, som förut varit under Sundhets-Kollegii
stat upptagna till reseunderstöd för unga läkare, blef å riksstaten såsom
reservationsanslag uppfördt. En annan tillgång till understöd vid vetenskapliga
arbetens utgifning fanns redan löre nämnda anslags beviljande anvisadt i den årliga
räntan å en fond, som ursprungligen uppkommit, dels genom kollekter för flera särskilda
ändamål, såsom utlösen af kristna fångar, hvilka råkat i Turkiskt slafveri,
understöd till Tyska flyktingar, som begifvit sig till Sverige, uppbyggande af en
Luthersk kyrka i Moskwa m. m., dels genom öfverskott å insamlade prenumerationsmede!
för en prof-psalmbok, och hvilken fond, genom 1809 års kansliordning
Bil. N:o 7 d) till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1S62. 85
bestämd att utgöra dåvarande Kanslistyrelsens handkassa, sedermera, efter detta embetsverks
upplösning år 1833, blef på nådig befallning aflemnad till Hofkanslerens
och Stats-Sekreterarens för Ecclesiastikärendena gemensamma förvaltning, med föreskrift
att den årligen upplupna räntan skulle för ofvannämnda vetenskapliga ändamål
användas, hvarefter slutligen, till följd af Kongl. Majits förordnande i nådiga
brefvet den 14 December 1840, fonden öfverlemnades till Statskontoret, med enahanda
stadgande i afseende på räntemedlens användande. Meranämnde fond eller,
såsom den kallas, f. d. Kanslistyrelsens handkassa, uppgår till ett belopp af 13,300
Rdr riksmynt, hvarå räntan, efter fem för hundrade, utgjort 673 Rdr. Utaf denna
ränta har dock, till följd af nådiga Brefven den 1 Januari 1834 och 14 September
1843, ett gratial af 73 Rdr 12 öre årligen uppburits af en f. d. tjensteman
hos Kanslistyrelsen, Expeditions-Sekreteraren S. E. Hallencreutz, och detta gratial
blef af Eders Kongl. Maj:t under den 13 September sistlidet år förhöjdt till 200
Rdr, att från och med 1861 års början utgå, hvadan det bidrag, som kassan nu
lemnar för berörda vetenskapliga ändamål, endast belöper sig till 473 Rdr rmt.
Denna summa jemte 1840 års anslag, tillsammans 16,073 Rdr, är således den årliga
tillgång, som finnes att för den vigliga angelägenheten använda. Antalet af
dem, som från anslaget sökt understöd, särdeles för vetenskapliga resor, har från
början varit högst betydligt, hvilket år 1831 föranledde Kongl. Maj:t att, till lättnad
i afseende på anslagsmedlens fördelning, vidtaga den åtgärd, att två resestipendier,
ett större å 1,800 Rdr och ett mindre å 1,200 Rdr riksmynt, påförslag
af Sundhets-Collegium åt läkare utdelas, samt dylika stipendier på förslag af de
Akademiska Konsistorierna och Akademie-Kansleren tilldelas två vetenskapsidkare
vid hvartdera universitetet, hvarefter återstoden af anslaget användes dels till reseunderstöd
åt personer, hvilkas ansökningar blifvit af andra auktoriteter förordade,
dels såsom bidrag till utgifningskostnaden för läroböcker och lärda verk, hvilka,
efler vederbörandes deröfver afgifna yttranden, kunna pröfvas företrädesvis vara af
sådant bidrag förtjenta. Under det sålunda tillfällen kunnat i någorlunda betydande
män beredas vid Universiteten anställde vetenskapsidkare, äfvensom läkare, att genom
resor befordra sina forskningar och studier, har deremot tillgången ej medgifvit, att
anslagets andra, ej mindre angelägna ändamål, nemligen att lemna reseunderslöd
åt andra vetenskapsmän eller bidrag till vetenskapliga arbetens utgifvande, hvarom
i sednare tid allt talrikare ansökningar till Kongl. Majit inkommit, kunnat befrämjas
på ett sätt, som i någon väsendtlig mån motsvarat behofvet i vårt land, der sådana
arbeten vanligtvis ej hafva att från allmänhetens sida påräkna ett deltagande, hvarigenom
deras offentliggörande betryggas mot förlust. Då derföre Statens mera verksamma
mellankomst i denna angelägenhet synes mig särdeles magtpåliggande, anser
jag mig böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Riket
Ständer, att omförmälda, vid 1840 års riksdag beviljade reservationsanslag måtte
från 13,600 Rdr förhöjas till 20,000 Rdr riksmynt. Derjemte hemställer jag
84 Bil N:o 7 d) till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1862.
Ytterligare
anslag lill
utskrifning
af Riks-regislralur.
Om anslaget
till ulgifvande
af handlingar
rörande
fäderneslandets
liihistoria.
underdånigst, huruvida icke, då Rikets Ständer utan tvifvel behjerta denna vigtiga
angelägenhet, Edars Kongl. Maj:t skulle täckas fatta och i sammanhang med den nådiga
proposistonen meddela Rikets Ständer det beslut, att f. d. Kanslistyrelsens Handkassas
kapital jemte derå upplupna, odisponerade räntemede! må till Riksgäldskontoret
öfverlemnas vid början af år 1864, då den nya statsregleringen vidtager, likväl
med förbehåll, att Expeditions-Sekreteraren Hallencreutz för sin återstående lifstid
lår på Allmänna Indrägningsstaten sig anvisadt ett årligt understöd, motsvarande
den gratifikation, som ur nämnda kassa blifvit honom i nåder tillförsäkrad.
29:o
Uti skrifvelse den 11 sistlidne Augusii har Riksarkivarien anmält, att det anslag
af 9000 R:dr Riksmynt, hvilket Rikets Ständer vid sednaste riksdag, i likhet
nied hvad vid den nästföregående egde rum, beviljade att med 3000 R:dr ärligen
under nu löpande statsregleringsperiod utgå till bekostande af Registraturs utskrifning
inom de särskilda afdelningarne af Eders Kongl. Maj:ts Kansli, redan blifvit till hela
beloppet, med undantag af nästkommande års andel, för sitt ändamål användt, men att, så
vidt af liqviderade räkningar elier till Riksarkivet levererade handlingar kunnat slutas,
registratur-utskrifningen ännu icke hunnit längre än: för Justitie-Revisionen inpå året
1859, Krigs-Expeditionen eller Landtförsvars-Departementet inpå 1825, SjöförsvarsDepartementet
1847, Kammar-Expeditionen eller Civil-Departementet 1848, FinansDepartementet
1856 och Ecclesiastik-Departementet 1856; varande från Utrikes—
Departementet registratur yngre än för år 1809 icke till Riksarkivet aflemnadt.
I anledning häraf, och då Rikets Ständer vid sednaste anslagets beviljande förklarat
sig anse icke vara nödigt att anvisa särskilda medel till utskrifning af riks-registratur
för längre tid än till och med år 1856, men det ofvan anförda utvisar, att
mycket deraf inom denna tidsbegränsning ännu återstår att utskrifva, har Riksarkivarien
hemställt, huruvida icke för ändamålet må begäras ytterligare anslag, och
delta, med afseende derpå att registraturerna växa i samma mån de fortgå med tiden,
till lika belopp som vid sistförflutna riksdag beviljades.
Med afseende å hvad sålunda anförts, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Majit ville föreslå Rikets Ständer att för fortsättande af riks-registraturs utskrifning
till och med året 1856 bevilja ett ytterligare anslag af 9,000 Rdr rmt,
att med 3,000 Rdr årligen utgå under loppet af nästkommande statsregleringsperiod.
50:o.
För fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet samt andra allmänna och enskilda
samlingar befintliga skrifter och handlingar, hvilka för fäderneslandets historia
och till belysning af dess offentliga förhållanden äro af vigt, blef utaf Rikets Ständer
vid sistlidne riksdag det anslag af 9,000 R:dr Riksmynt, som vid näst före
-
Bil. M 7 d) till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. NI 1, om Statsverket 1862. 85
gående riksmöte för ändamålet beviljats, ytterligare anvisadt att under nu löpande
statsregleringsperiod utgå med en tredjedel årligen. Det med anledning häraf i
Riksarkivet företagna arbete har, såsom Riksarkivarien uti skrifvelse den 11 nästlidne
Augusti anmält, i öfverensstämmelse med den af Eders Kongl. Maj:t nådigst gillade
plan, sålunda foitgått, att af den till Konung Gustaf I:s tid hörande registratur en
del, omfattande åren 1521—1524, från trycket utkommit; att manuskript till ytterligare
två delar är beredt för tryckning och endast väntar på ledig press hos boktryckaren;
samt alt en särskild serie, som skall upptaga lagförslagen från Konung Carl IX:s
tid, likaledes är under bearbetning och äfven efter icke lång tid färdig till tryckning;
anhållande Riksarkivarien, det Rikets Ständers bifall måtte utverkas dertill, att allt
hvad af de för omförmälda ändamål beviljade anslag icke blifvit under innevarande
statsregleringsperiod lyftadt, må äfven framdeles stå til! disposition i samma afseende.
Som de skrifter och handlingar, för hvilkas allmängörande omförmälda anslag
blifvit beviljadt, äro af beskaffenhet att vid såväl anordnande som tryckning taga
synnerlig noggrannhet och följaktligen mycken tid i anspråk, hvarföre ock ulgifningen
af de till omfånget dryga arbeten, som dels äro färdiga, dels under förberedning
för trycket, svårligen kan under den återstående delen af innevarande statsregleringsperiod
fullständigt medhinnas; alltså och då det är för verkets oafbrutna fortgång
angeläget, att hvad af de anslagna medlen, efter nämnda tids utgång, kan ännu
återstå oanvandt, må framgent vara att för ändamålet disponera, tillstyrker jag underdånigst,
alt Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder äska Rikets Ständers bifall till hvad
Riksarkivarien i sådant afseende hemställt.
31:o.
Vid de två sednaste riksmöten hafva Rikets Ständer anvisat ett årligt understöd
af 1,500 R:dr för fortsatt ulgifvande af arbetet Svenska språkets lagar.
Utaf detta arbete, hvars stora vetenskapliga värde är allmänt erkändt, blef i November
månad år 1860 det fjerde häftet i bokhandeln utlemnadt och enligt af
författaren mig meddelad uppgift är ytterligare ett häfte, innefattande alfabetiskt
register öfver hvad af verket hittills utgifvits, men utvidgadt till en etymologisk
ordbok i mindre skala, färdigt att i dessa dagar läggas under pressen. Med åberopande
af de skäl, hvilka föranledde Rikets Ständer att vid riksdagen 1856—58
lemna ifrågavarande anslag, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Rikets Ständer att för fortsatt ulgifvande af omförmälda litterära
arbete ytterligare bevilja 4,500 R:dr, att med en tredjedel utgå under hvartdera
af åren 1864, 1865 och 1866.
Anslag för
fortsatt ulgifvande
af
arbetet
»Svenska
språkets lagar.
»
86 Bil. N:o 7 d) till Kongl Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1S62.
Pension
för adjunkten
vid läroverket
i Jönköping
J. M.
Rosengren.
Pension för
extra provinciallåkaren
IF. M.
Heinrici.
52:o.
Uti underdånig skrifvelse den 9 sistlidne Juli har Domkapitlet i Wexiö stift
anhällit, att, som Adjunkten och Gymnastikläraren vid Jönköpings högre elementarläroverk,
förre Konrektorn, Magister Johan Magnus Rosengren, hvilken är född
den 13 November 1802 och anställdes såsom ordinarie lärare i Jönköping den
22 April 1829 samt tillika såsom gymnastiklärare derstädes 1836, under de sednare
åren måst, i anseende till sjuklighet, termin efter annan undfå tjenstledighet, och
hans tillstånd numera så förvärrats, att, enligt företedt läkarebetyg, det med temlig
visshet kunde förutses, att hans sjukdom skulle allt framgent göra honom för
undervisningen otjenslbar, Eders Kongl. Maj;t läcktes hos Rikets näst sammanträdande
Ständer äska, att Rosengren, som städse under sin helsås tid med utmärkt
nit och skicklighet skött sina åligganden samt alltid gjort sig känd för en hedrande
vandel, och som nu sjelf hos läroverkets Ephorus anmält sin önskan att
erhålla afsked med bibehållande af adjunktslönen såsom pension, men utan anspråk
på någon pension såsom gymnastiklärare, måtte vid afskedstagande blifva å Indragningsstaten
uppförd till ett pensionsbelopp, motsvarande hans innehafvande lön
såsom adjunkt, 2,500 R:dr riksmynt.
Du adjunkten Rosengren sedan (lera år lider af sinnessjukdom, hvilken, enligt
hvad det utfärdade läkarebetyget innehåller, med temlig visshet kan antagas
allt framgent göra honom för undervisningen otjenslbar, samt Rosengren numera
uppnått en ålder af omkring 60 år, utaf hvilka han mer än 27 innehaft ordinarie
lärarebefattning, den han, så länge helsan fortfor, med utmärkt nit och skicklighet
förvaltat; så och enär det är af vigt för det allmänna, alt tjenster icke under en
lång tid endast af vikarier bestridas, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att Rosengren, när han ifrån sina
innehafvande befattningar som adjunkt och gymnastiklärare vid läroverket i Jönköping
undfår afsked, må på Allmänna Indragningsstaten uppföras till erhållande
under sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande den lön, han såsom
adjunkt nu innehar, eller 2,500 R:dr, alt utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken afskedet varder meddeladt.
33:o.
Hos Eders Kongl. Maj:t har, uti ingifven ansökning, extra Provincial-Läkaren
i Ulricehamns distrikt af Elfsborgs Län, Chirurgie Magistern, Riddaren af
Eders Kongl. Maj:ts Wasa-Orden, Wilhelm Mauritz Heinrici underdånigst anhållit,
att enär, på sätt af ansökningen vidfogade handlingar styrktes, Heinrici var född
den 29 Juni 1796 och i Statens tjenst varit anställd alltsedan den 1 September
1812 eller under en tid af 50 år, hvaraf såsom ordinarie Bataljons-Läkare
Bil. M 7 d) till Kongl. Majus Nåd. Prop. M 1, om Statsverket 1862. 87
vid Elfsborgs regemente nära 30 år och 27 år såsom extra Provincial-Läkare i
Ulricehamns distrikt, samt enär alltså sökandens helsa och krafter ej kunde medgifva
en fortfarande längre verksamhet, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets
nästsainmanträdande Ständer i nåder anmäla honom att, efter afskedstagande
från extra Provincial-läkaretjensten, komma i åtnjutande af pension å
Allmänna Indragnings-Staten; — Och har Eders Kongl. Maj:ts SundhetsKollegium,
anbefaldt att öfver berörde ansökning sig yttra, med hänseende
till Heinricis mångåriga tjenstemannaverksamhet samt derunder ådagalagda synnerliga
nit och skicklighet, ansett sig böra den af honom gjorda framställningen
till nådigt bifall förorda; hvarefter Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor,
jemte meddelande af den upplysning, att Heinrici, hvilken såsom extra ProvincialLäkare
åtnjuter ett årligt arvode af 1,000 R:dr, derjemte i egenskap af f. d. Bataljons-Läkare
uppbär en pension af 225 R:dr ur Arméens Pensions-kassa, uti
infordradt utlåtande underdånigst hemställt, huruvida icke den underdåniga an
o
o
sökningen kunde i så måtto vinna nådigt afseende, att Heinrici genom nådig
proposition till Rikets Ständer beredes rättighet att, vid afskedstagande från
extra Provincial-läkarebefattningen och när han styrker sig vara till helsan
försvagad, få såsom pension å Allmänna Indragnings-Staten uppbära skillnaden
emellan ofvanberöde arvode och den pension, Heinrici redan åtnjuter, eller 775
R:dr R:mt årligen.
Då pension från Allmänna Indragnings-Staten för ordinarie Provincial-Läkare
utgår med ett belopp af 1,500 R:dr samt de extra Provincial-Läkarne hafva
med dessa fullkomligt enahanda åligganden, fastän, till följd deraf att de tillika
kunna innehafva Militär-Läkarebeställningar af lägre grad och således på annan
stat uppbära lön, deras arvode ej blifvit bestämdt till högre belopp än 1,000
R:dr, så anser jag mig ega anledning i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t, i betraktande jemväl af Provincial-Läkaren Heinricis under en femtioårig
tjenstgöring ådagalagda synnerliga nit och skicklighet, täcktes hos Rikets Ständer
föreslå, att Heinrici, som uppnått 65 års ålder, må, så vida han styrker sig vara
till helsan försvagad, vid afskedstagande från sin extra Provincial-Läkarebeställning
varda, utan afseende derå att han ur Arméens Pensions-kassa årligen uppbär
225 R:dr, å Allmänna Indragnings-Staten uppförd med en årlig pension af
1,000 R:dr, i hvilket fall ändock begge pensionsbeloppen sammanräknade icke
komme att uppgå till hvad en ordinarie Provincial-Läkare i pension tillkommer.
88 Bil. N:o 7 d) till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1862.
35:o.
Äng- gjorda Härförutom hafva framställningar blifvit gjorda a) om nya och tillökade löneframsiäll-
anslag för det Carolinska Medico-chirurgiska Institutet; b) om anslag för upp
n&iXilli°ga
förande af byggnader vid nämnde Institut och vid Serafimer-Ordens-lazarettet;
anslag. och c) om anslag till nya eller utvidgade läroverks- och gymnastik-byggnader i
Upsala, Strengnäs, Malmö, Carlskrona, Halmstad, Calmar, Carlstad och Umeå;
men enär, hvad förhöjningen i Carolinska Institutets årliga anslag angår, åtskil
liga
för handläggningen af detta ärende erforderliga, af mig infordrade, upplysningar
ännnu icke inkommit; enär vidare Ofver-Intendents-Embetets utlåtande
i afseende på den för Carolinska Institutet föreslagna nybyggnad och åtskilliga
läroverksbyggnader ännu icke hunnit afgifvas, samt enär beslut beträffande till—
byggnad vid Lazarettet icke torde böra fattas annorlunda än i sammanhang med
frågan om uppförande af den ifrågaställda nybyggnaden vid omförmälda Institut,
likasom det synes mest ändamålsenligt att de inkomna ansökningarna om understöd
för elementar-läroverksbyggnader samtidigt varda af Eders Kongl. Majit
pröfvade, anhåller jag att framdeles, i den mån handlingarna blifva completterade,
få dessa ärender inför Eders Kongl. Majit anmäla. De af Eders Kongl. Majit
i nåder tillförordnade Komitéer dels för ordnandet af den gymnastiska undervisningen
och dels för National-Musei inredning äro ännu sysselsatta med utarbetandet
af de förslag, dem tillhörer att uppgöra; och lärer Eders Kongl. Majit,
när dessa förslag blifvit afgifna, täckas taga i nådigt öfvervägande och till Ri
kets
Ständer aflåta särskilda propositioner om beviljandet af de anslag, som för
dessa ändamål blifva af behofvet påkallade.
Hvad föredragande Departements-Chefen i ofvanberörde afseenden
underdånigst yttrat och hemställt täcktes, uppå tillstyrkan
af Stats-Rådets öfriga ledamöter, Kongl. Majit i nåder gilla och
. bifalla.
36io.
Äng. uppfö- Slutligen och sedan Stats-Rådet Thyselius afträdt, hemställde Stats-Rådet
rande å or- Herr Friherre Gripenstedt, enligt nådigt förordnande, att, då åt Chefen för Ecclea‘frffi%
Che- siastik-Departementet hittills icke kunnat beredas tillfälle att i något Kronans hus
fen för Eccle- erhålla bostad i stället för den, som förut varit honom i Kanslihuset anvisad, och
partemenlet enär någon disponibel lägenhet icke heller nu vore att för detta ändamål tillgå,
såsom h gres - Kongl. Majit täcktes i nåder föreslå, att det belopp af 2,000 Ridr årligen, som
■ ‘anvisade11 Rikets Ständer under nu löpande statsreglerings-period såsom ersättning för det
anslag, mistade bostället åt bemälde Departements-Chef å Riksgälds-Kontoret anvisat,
måtte,
Bil. M 7 d) till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop Jtä 1, om Statsverket 1862. 89
måtte, i likhet med den Chefen för Finans-Departementet beviljade enahanda ersättning,
varda på ordinarie stat uppfördt.
Uti denna Stats-Rådet Herr Friherre Gripenstedts hemställan tillkännagåfvo i
underdånighet Stats-Rådets öfrige ledamöter sig instämma.
Kongl. Maj:t täcktes hvad Stats-Rådet sålunda underdånigst
hemställt i nåder bifalla; Och behagade Kongl. Maj:t derjemte
förordna, att utdrag af detta protokoll skulle till Finans-Departementet
öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af
Kongl. Mnj:ts nådiga proposition till Rikets nu sammanträdando
Ständer, angående Statsverkets tillstånd och behof, i hvad densamma
kommer att röra Åttonde och Nionde Hufvud-Titlarna;
äfvensom att handlingarna, angående de ärenden, hvarom framställning
till Rikets Ständer blifvit beslutad, framdeles skulle till
vederbörande Utskott öfverlemnas.
Ex protocollo
A. J Olde.
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1S63. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
12
STOCKHOLM, TttTCKT HOS JOD. BECKMAN, 1862.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2,
1
M:o 16.
Ani. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om tillägg uti 51 §
af Kongl. Kungörelsen den 15 November 1860, angående den allmänna
Beväringen: Gifven Stockholms Slott den 2 i Oktober 1862.
Under de tvänne sednare åren hafva flerestädes inom riket uppstått föreningar,
åsyftande medlemmarnes öfning i exercis, skjutkonst och fälttjenst, samt med ändamål
att, vid fiendligt anfall, deltaga i fäderneslandets försvar. De begge Statsmakterna,
på samma gång de med tillfredsställelse måste erfara denna nationens upplifvade
fosterlandskärlek och detta uttryck af gammalt Svenskmannamod, böra äfven, i
hvad på dem beror, tillse, att så ädla krafter icke förspillas.
De frivilliga Skarpskytteföreningarne, uppkallade af fosterländskt nit och af den
lärdom, andra länder gifvit om behofvet af större försvarskrafters samlande i hast på
den punkt, mot hvilken en fiende riktar sitt anfall, böra ingalunda ryckas från den
grund, hvarifrån de uppspirat, nemligen frivillighetens, men de böra bispringas i sina
bemödanden och, jemte det deras förnämsta behof af vapen i möjligaste måtto afhjelpes,
tillika såsom ett erkännande af deras icke obetydliga uppoffringar af tid och
penningar, vinna för sådana sina medlemmar, hvilka- äro inom beväringsåldern den
lättnad i beväringspligten, som med hänsigt till förvärfvad skicklighet i exercis och
vapenföring kan finnas skälig.
För undanrödjande af det hufvudsakligaste behofvet af vapen för Skarpskytteföreningarnes
öfningar har Kongl. Majit hos Rikets Ständer gjort särskild framställning;
men Kongl. Majit vill tillika, med fästadt tillbörligt afseende på vigten af ordning
och hörsamhet inom en militärtrupp, utan hvilka den under krigets vådor och
försakelser icke blifver rätt användbar, samt i öfvertygelse att den frivillige skarpskytten
under fortgången af en längre tids vapenöfning inser behofvet af punktlig
lydnad mot den, som öfver honom förer befäl, och derföre villigt underkastar sig
disciplinens fordringar, påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att medlemmarne
af Skarpskytte-korpserna, då de med allvar söka uppfylla de förpligtelser, hvartill
de förbinda sig vid inträde i korpsen, skulle kunna förvärfva den färdighet i vapens
Bih. till R St. Prol. 1862 A 186.1 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 1
2
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 2.
bruk, som af beväringsmanskapet vinnes på första årets möte och är nödig för att
kunna med framgång deltaga i de för andra beväringsåret bestämda oundgängliga
öfningar i samfäld eller bataljons-exercis.
Fördenskull och för att lifva den fosterländska anda, som framkallat det frivilliga
skaipskytte-väsendet, samt på det att fäderneslandet derigenom må vinna en
stridbar manlig befolkning, på samma gång lättnad gifves denna befolkning och möjligen
förminskning i Statens utgifter kan uppkomma, föreslår Kongl. Maj:t härmed
följande tillägg i 15 § af Kongl. Kuugörelsen, angående den allmänna Beväringen,
den 13 November 1860:
»Mom. 4. När beväringsskyldig, som bland allmänna beväringsmanskapet in»mönstras,
är aktiv medlem af frivillig Skarpskytte-förening och företer skriftligt betyg,
»undertecknadt af Öfverbefälhafvare!) för den korps, han tillhör, jemte en af Chefen
»för närmaste regemente eller korps i Arméen tillförordnad, i tjenst varande officer,
»derom att den beväringsskyldige under minst ett år deltagit i Skarpskytte-korpsens
»öfningar, utförda i öfverensstämmelse med det för arméen gällande Exercis-reglemen»te
och eger den färdighet i vapenföring, marche och manöver, som motsvarar läraaktig
beväringskarls efter första årets möte, samt derjemte förvärfvat den skjutfär»dighet,
som i målskjutnings-instruktion är för rekryt i Arméen bestämd såsom vill»kor
för approbation till soldat, må sådan beväringsskyldig befrias från deltagande i
»första årets vapenöfning med den allmänna Beväringen.»
I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t föreslå, att den officer, som för pröfning
af beväringsskyldige skarpskyttars vapenfärdighet blifvit, på ofvannämnda sätt, ur
Arméen utsedd att inställa sig på Skarpskytte-korps’ öfningsfält, må ega att åtnjuta
rese-ersättning och aflöning efter gällande Rese-reglemeute, samt att denna kostnad
må godtgöras utaf 4:de Hufvudtitelns anslag till Rese- och Traktamentspenningar.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Majit Nåd. Proposition N:o 2.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landt försl'ars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet på Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Géer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
l:o Om tillägg uti 15 § af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860
angående den allmänna Beväringen:
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed — — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständor
allåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
N:o 3.
Arik. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. ra.
Kongl. Mgj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
å Allmänna Indragningsstaten för konstituerade Andre Bataljons*
läkaren vid Svea Artilleri-regemente Fredrik Adolf Zettergren;
Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober 4862.
Till Kongl. Majit har General-fälttygmästaren och Chefen för Artilleriet, jemte
eget yttrande, öfverlemnat en af konstituerade Andre Bataljons-läkaren vid Svea Artilleri-regemente,
Riddaren af Kongl. Wasa-Orden Fredrik Adolf Zettergren gjord
och af Chefs-embetet vid nämnda Regemente förordad underdånig ansökning, att
Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer allåta nådig proposition om rättighet för sökanden
att, efter frånträdandet af sin innehafvande läkarebefattning vid Waxholms
fästning, få under sin återstående lifstid å Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig
pension till det belopp, som, med afseende å sökandens långvariga tjenstetid och
öfriga förhållanden, kunde finnas lämpligt; varande vid ansökningen fogad en styrkt
tjenstelörteckning, hvaraf inhemtas hufvudsakligen: att sökanden, som är född den 14
December 1791, år 1808 åtföljt Svea Artilleri-regemente till Åland och Finland såsom
Under-läkare på extra stat, samt derefter år 1810 blifvit antagen till Underläkare
på ordinarie stat vid samma Regemente; att, sedan han den 17 December
1821 blifvit af Sundhets-kollegium förordnad att på 3:ne år vara Bataljonsläkare vid
nämnda Regemente och den 15 September 1822 kommenderats till tjenstgöring å
Waxholms fästning, Kongl. Majit medelst nådig Resolution den 21 September 1824 tillåtit
honom att, utan hinder af bristande specimina, tills vidare handhafva läkarevården å
nämnde fästning, hvilken befattning han ännu innehar; samt att han den 29 December
1832 blifvit af Krigs-kollegium konstituerad att tills vidare vara Tygskrifvare
vid Artilleriförråden å Waxholms fästning, af hvilken tjenst han jemväl ännu är i
utöfning.
General-fälttygmästaren och Chefen för Artilleriet har härvid anfört, att då
Zettergren icke innehade Kongl. Majits fullmakt å Bataljons-läkaretjensten och således
icke heller i sådan egenskap vore delegare i Arméens Pensionskassa, skulle han nu,
då hans höga ålder af 70 år snart tvingade honom att lemna den befattning såsom
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
5
Militär-läkare, han i 54 år bestridt, endast komma i åtnjutande af den pension i
10:de klassen af nämnde kassa, hvartill han såsom Tygskrifvare vore berättigad, så
vida icke Kongl. Maj:t skulle af nåd vilja bereda honom någon tillgång derutöfver;
i betraktande hvaraf och med afseende å Zettergrens långa tjenstetid, under hvilken
han deltagit i fyra fälttåg och bevistat åtta bataljer, General-fälttygmästaren anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer göra framställning om Zettergrens uppförande
till pension å Allmänna Indragningsstaten, till ett belopp motsvarande hans
löneförmåner såsom Bataljons-läkare, eller 1,100 R:dr, samt att han derjemte mätte
få oafkortadt uppbära den pension ur Arméens Pensionskassa, hvartill han såsom Tygskrifvare
kunde vara berättigad.
Stats-kontoret har uti infordradt underdånigt utlåtande i ämnet anfört: att, jemlikt
Kongl. Brefvet den 23 November 1860, Rikets Ständer medgifvit, att de Läkare
vid Arméen, hvilka under innevarande statsregleringsperiod erhålla afsked, få under
de för civile embets- och tjenstemän i författningarne stadgade vilkor och efter
enahanda grunder, som för dessas pensionerande redan blifvit af Rikets Ständer antagna,
uppföras till pension å Allmänna Indragningsstaten, dock att derifrån bör afräknas
det pensionsbelopp, som de från Arméens Pensionskassa ega uppbära; att,
enligt Kongl. Förordningen den 24 Januari 1778 och Kammar-kollegii på Kongl. Brefvet
den 25 Juni 1818 grundade Cirkulär af den 11 Oktober 1819, civile embets- och tjenstemän,
hvilka uppnått 70 år, äro efter 30 års oafbruten tjenstetid berättigade att vid afskedstagande!
erhålla lönen i pension; att den allöning, 1,100 R:dr, sökanden såsom
konstituerad Andre Bataljons-läkare vid Svea Artilleri-regemente uppbär, från Krigskollegium
utgår med 800 R:dr såsom lön och 300 R:dr uti arfvode; att han i egenskap
af konstituerad Bataljons-läkare icke är berättigad till pension från Arméens
Pensionskassa, men efter afskedstagandet från Tvgskrifvaretjensten kommer att erhålla
från nämnda Pensionskassa 180 R:dr uti årlig pension; samt att, derest sökanden
på grund af fullmakt innehaft omförmälde läkarebefattning skulle han vara författningsenligt
berättigad att komma i åtnjutande af pension å Allmänna Indragningsstaten,
emedan han i öfrigt uppfyllt de derför stadgade vilkor, men att emellertid
exempel icke saknades derpå, att äfven tillförordnade tjenstemän blifvit af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer hugnade med pension, då de varit till tjenstgöring
oförmögne.
Då nu sökanden uppnått en ålder af 71 år och mer än 50 år tjenstgjort såsom
Militär-läkare, derunder han deltagit uti flera fälttåg, samt befinner sig med
hustru och en oförsörjd dotter uti knappa lefnadsomständigheter; så och med hänseende
ej mindre härtill, än att sökanden, hvilken i egenskap af konstituerad Bataljons-läkare
icke är berättigad till pension från Arméens Pensionskassa, sannolikt torde,
när han icke vidare eger förmåga att bestrida de af honom nu innehafvande tjenstebefattningar,
komma att, sedan han egnat största delen af sin lifstid åt Statens tjenst
och derunder, enligt hvad ett ansökningen vidfogadt läkarebetyg utvisar, ådragit sig
ofärdighet, på sin ålderdom blifva försatt uti nödställd belägenhet, — har Statskon
-
6
Kongl. Nåd. Proposition N.o 3.
toret i underdånighet hemställt att till Rikets Ständer måtte aflåtas nådig proposition
derom, att sökanden kunde förklaras berättigad att, oberäknadt möjligen blifvande
Tygskrifvare-pension från Arméens Pensionskassa, få å Allmänna Indragningsstaten årligen
uppbära en mot ofvanberörde Bataljons-iäkareaflöning svarande pension af 1,100
R:dr, att utgå från och med månaden efter den, hvaruti han varder från förordnandet
entledigad.
Kongl. Majit har ifrågavarande underdåniga ansökning i nåder låtit Sig föredragas
och vill, med afseende å de härvid förekommande bevekande omständigheter,
härmed föreslå Rikets Ständer, att konstituerade Bataljons-läkaren Zettergren må från
och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad från Bataljonsläkareförordnandet,
få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af Åtta Hundra Riksdaler, motsvarande
Andre Bataljons-läkarelön på stat.
De till målet hörande handlingar skola blifva till vederbörligt Utskott öfverlemnade,
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Yunest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 3.
7
Utdrag af Protokollet öfoer Landt försvars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet på Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen.
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ls nådiga Propositioner till Rikets Ständer;
2:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för konstituerade Andre
Bataljons-läkaren vid Svea Artilleri-regemente Fredrik Adolf Zettergren;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt förordna, att, i öfverensstämmelse dermed,
— — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
allåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
8
Kongl Majus Nåd. Proposition N:o 4.
Msö 4,
Ank. lill Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kong}. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
å Allmänna Indragningsstaten för Magasins förvaltaren och Sjukhus-inspektoren
vid Gottlands National-beväring Gustaf Lindström;
Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober 1862.
Uti en genom Militär-befälhalvarén på Gottland ingifven skrift liar Magasinsförvaltaren
och Sjukhus-inspektoren vid Gottlands National-beväring Gustaf Lindström
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, enär tvifvel uppstått, huruvida sökanden,
som är född den 5 September 1800 och den 17 Februari 1826 utnämndes
till Kanslist hos Militär-befälet på Gottland, från hvilken befattning han 1836 befordrades
till nu innehafvande tjenst, kunde, ehuru han icke vore delegare i Arméens
Pensionskassa, vid afskedstagandet vara berättigad att komma i åtnjutande af pension
utaf det enligt Kongl. Brefvet den 9 Februari 1858 för fyllnadspensioner anvisade
statsanslag, till det i Kongl. Brefvet den 6 November 1860 för Magasins-förvaltareoch
Sjukhus-inspektors-beställningen vid Gottlands National-beväring bestämda belopp
400 R:dr, Kongl. Majit täcktes meddela nådig förklaring öfver den för sökanden sålunda
ifrågasatta rättighet till pension;
men att, ifall hans rätt till omförmälda pension icke skulle finnas ostridig, Kongl.
Majit, med fästadt afseende, icke allenast på sökandens tjenstgöring i 36 år vid Gottlands National-beväring,
utan ock på den längre tid af inalles 41 år, han verkat i Statens och
det allmännas tjenst, på sätt en den underdåniga ansökningen vidfogad tjensteförteckning
närmare utvisade, under hvilken tid han städse haft att kämpa emot ekonomiska
bekymmer, föranledda af hans medellöshet, små inkomster samt omsorg och uppfostran
af elfva barn, måtte i nåder föreslå Rikets Ständer att åt sökanden, såsom
Sjukhus-inspektor och Magasins-förvaltare, på Allmänna Indragningsstaten anvisa
en emot nu fastställda eller framdeles blifvande pensionsbelopp svarande summa, att
utgå, då han af ålder nödgas lemna meranämnda, af honom hittills innehafda tjenstebefattning.
Militär
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
9
Militär-befälhafvaren på Gottland liar, såsom egel underdånigt yttrande, på anförda
skäl hemställt, att Kongl. Maj:t läcktes till Rikets Ständer göra framställning
derom, att Lindström må vid afskedstagande! öfverllyttas på Allmänna Indragningsstaten
med en årlig inkomst af 400 R:dr under sin återstående lifstid.
Direktionen öfver Arméens Pensionskassa har uti afgifvet underdånigt utlåtande
upplyst, att sökanden, hvilken vid Gottlands Landt-bevärings upptagande till delaktighet
i Arméens Pensionskassa innehade Kanslisttjenst vid beväringen, begagnat sig af
medgifven rättighet för de då i tjenst varande, att, emot befrielse från åliggande afgifter,
afsäga sig delaktigheten i Kassan; till följd hvaraf han under sin tjenstetid icke
till Kassan kontribuerat och således icke vore till pension derifrån vid afskedet berättigad.
Vid sådant förhållande och då för rättighet till de genom Kongl. Brefvet den
9 Februari 1858 Arméens Pensionskassas pensionärer under vissa vilkor tillförsäkrade
fyllnadspensioner i första rummet måste förutsättas rättighet till pension från nämnde
Kassa, anser Direktionen, med fästadt afseende särskilt å de uti högstberörde nådiga
Bref, i 3:dje och 8:de morn., gifna föreskrifter, sökanden ej kunna anses berättigad
till pension af ifrågavarande till en förbättrad pensionering af Arméens befäl och tjenstemän
anvisade statsanslag.
Kongl. Majit har detta ärende i nåder låtit Sig föredragas; och då, på grund
af hvad Direktionen öfver Arméens Pensionskassa sålunda anfört, sökanden icke kan
förvänta pension hvarken från Arméens Pensionskassa eller från det till fyllnadspensioner
anvisade statsanslag, vill Kongl. Majit, med afseende å de för honom förekommande
bevekande omständigheter, föreslå Rikets Ständer, att Lindström, då han i
följd af försvagade krafter nödgas afgå från Magasins-förvaltare och Sjukhus-inspektorstjensten
vid Gottlands National-beväring, må förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked, under sin återstående lifstid
på Allmänna Indraguingsstaten åtnjuta en årlig pension af Fyrahundra Riksdaler, motsvarande
den pension, han skulle hafva erhållit, derest han uti Arméens Pensionskassa
varit delegare.
De till detta mål hörande handlingar skola vederbörligt Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A K L.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Rik. till R. St. Prut. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Åfd. 9 Raft.
2
10
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4,
Utdrag af Protokollet öfver Landt försvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
3:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Magasins-förvaltaren och
Sjukhus-inspektoren vid Gottlands National-beväring, Gustaf Lindström.
Kongl. Maj t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtlige ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagda, samt förordna, att, i öfverensstämmelse
dermed, — — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 5.
II
M:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående pension på
Allmänna Indragningsstaten för Löjtnanten vid Westgötha Regemente
Carl Jidius von Holten; Gifven Stockholms Slott den Så
Oktober 1862.
Hos Kongl. Majit liar Chefen för Westgötha regemente, uti ett af Generalbefälhafvaren
i tredje Militär-distriktet med förord insändt memorial i underdånighet
anmält, att Löjtnanten vid samma regemente Carl Julius von Holten under en tid
af sex år eller alltsedan år 1856, i följd af kroppslig sjukdom, förenad med en
sinnets slöhet och förvirring, som understundom gränsat till fullkomlig galenskap, varit
oförmögen att någon tjenst vid regementet förrätta, såsom alldeles oanvändbar
och för sina handlingaar otillräknelig, ehuru han såväl sistlidet som innevarande år
sig till möten å regementets samlingsplats inställt — genom hvilket sjukdomsförhållande,
som af åtskillige läkares jemväl öfvcrlemnadc betyg närmare vitsordades,
regementet, hvars Suballern-oflicersgrad vore fåtaligare än de Hesta andra Infanteriregementens,
efter all sannolikhet under en längre tid förblefve i mistning af en
tjenstbar officer, synnerligen som von Holten, hvilken vore född år 1828, i anseende
till behofvet af någon årlig inkomst till bekostande af sitt lifsuppehälle, torde
vid regementet qvarstå åtminstone till inträdet i pensionsåldern, så framt icke något
för hans lefnadsomkoslnadcr väl bchötligt bidrag kunde honom nådigst beredas, till
följd hvaraf och jemlikt sin pligt alt så vidt möjligt vore, tillse regementets tjenstbarhet,
Regements-chefen hos Kongl. Majit anhållit, att Löjtnant von Holten, i
hvilkens helsotillstånd numera ingen förbättring syntes vara att förvänta, måtte såsom
pension få bibehålla sina löneförmåner eller så stor del deraf, som motsvarade hans
nu innehafvande lön efter normal-stat, utgörande Femhundratjugofem Riksdaler Riksmynt,
att af Statsverket årligen utbetalas, med beräkning från den dag han från
Löjtnants-beställningen erhåller afsked.
Vid öfvervägande häraf och då genom läkarebelyg styrkt blifvit, att Löjtnanten
von Holten i anseende till sinnessvaghet, deri någon förbättring icke kan förväntas,
är nu och för framtiden oförmögen att sin tjenst förrätta samt för öfrigt ur stånd
12
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 5.
att sjell sörja för sin utkomst, liar Kongl. Maj:l, med anledning af Rikets Ständers
vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd sinnessvag,
lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie bestallning i rikets tjenst, velat
härmed föreslå Rikets Ständer, att Löjtnanten von Holten må med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten, få på Allmänna Indragningsstaten
upplöras lill åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension
till belopp al Femhundratjugofem Riksdaler, motsvarande hans nu innehafvande
lön efter normalstat.
De målet tillhörande handlingar skola till vederbörande Utskott öfverlemnas;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
C A R L
A. F. Z. Reuterskiöld.
ai
71
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 5.
13
Utdrag af Protokollet öfver Landtför svar s-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den Hå
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justilie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
4;o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Löjtnanten vid Westgötha
regemente Carl Julius von Holten;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed,
— — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
atlåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
14
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 6.
JW:o H.
Ank, lili Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj.l Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående Ofverfältläkaren
m. m. Doktor Fredrik Bågenholms uppförande till pension
ä Allmänna Indragningsslaten, efter erhållet afsked eller entledigande
frän innehafvande befattningar; Gifven Stockholms Slott
den 24 Oktober 1862.
Hos Kongl. Majit liar Regements-läkaren vid Konungens f. d. eget värfvade Regemente,
Öfver-fältiäkaren och Riddaren al' Kongl. Wasa-Orden, Medicine Doktorn,
Fredrik Bågenholm, uti ingifvcn skrift af den 30 Oktober sistlidet år, i underdånighet
anhållit, att då han redan hade uppnått 68 lefnadsår och under 48 år varit
anställd såsom Militär—läkare i Statens tjenst, samt nu genom ålderdomssvaghet och
sjuklighet alltmera hindrades i behörig utöfning af tjenstepligterna, men hans efter
afsked enda påräkneliga medeltillgång för eget och familjs, deribland tre oförsörjda
barns underhåll, utgjordes af den honom tillkommande pension, 600 R:dr, från
Arméens Pensionskassa, han måtte, vid frånträdande af berörda Regcments-Iäkarebeställning
och sina tillika innehafvande befattningar såsom tillförordnad Bataljonsläkare
vid Wendes Artilleri-regemente och Läkare vid fästningsfängelset i Landskrona,
varda förhulpen till åtnjutande af en pension å Allmänna Indragniugsstaten, som
motsvarade hans nuvarande iöne-inkomster af honom beräknade till inalles 2,400
R:dr, eller hvilken åtminstone blefve jemförlig med hvad afskedstagande Regementsläkare
vid Armeen, då de uppnått förcskrifna lefnads- och tjensteår egde uppbära.
Sedan såväl Sundhcts-kollegium blifvit häröfver hördt, som äfven Direktionen
af Arméens Pensionskassa sig yttrat angående sökandens pensionsrätt i nämnda Kassa
har Kongl. Majit inhemtat Sitt och Rikets Stats-kontors utlåtande i ämnet: varande
deruti af Stats-kontoret bland annat anfördt:
att, jemlikt Kongl. Brefvet den 23 November 1860, vore af Rikets Ständer i
öfverensstämmelse med Kongl. Majits förslag, medgifvet alt fortfarande under innevarande
statsregleringsperiod, de läkare vid Arméen, hvilka då erhölle afsked finge under
de för civila embets- och tjenstemän i författningarne stadgade vilkor, och efter
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o ti.
15
enahanda grunder, som för dessas pensionerande redan blifvit af Rikets Ständer antagna,
uppföras till pension å Allmänna Indragningsstaten, dock att derifrån skulle
afriiknas det pensionsbelopp, som de från Arméens Pensionskassa egde uppbära; och
att, enligt Kongl. Rrefvet den 12 November 1823, civila embets- och tjenstemän i
allmänhet, hvilka hunnit 65 års ålder, tillbragt vid pass 40 år i Statens tjenst och
styrkt sig vara till helsan försvagade, hade rättighet att efter afskedstagande! å Allmänna
Indragningsstaten såsom pension uppbära innehafvande lön.
Att handlingarne i målet visa att sökanden är född den 14 September 1793,
blifvit den Ifi December 1817 förordnad till Bataljons-läkare vid Lif-gardet till häst,
och derefter 1822 befordrats till Regements-llikare vid Konungens dåvarande eget
värfvade Regemente, hvilken befattning sökanden innehaft intilldess delta regemente
år 1829 upplöstes, då han förllyttades på regementets indragningsstat med bibehållande
af sin lön och med skyldighet, att besörja läkarevården vid den under benämning
af Landskrona Garnisons kompani återstående del af berörda regemente; att sökanden
vidare, efter förordnande, bestridt flera Militär-läkaretjensler och för närvarande,
likaledes på grund af förordnande, lörestode Bataljons-läkarebeslällningen vid
den i Landskrona förlagda afdelning af Wendes Artilleri-regemente och Iakaretjensten
vid fästningsfängelset i samma stad; samt att sökanden numera lider af ålderdomssvaghet
och annan sjuklighet;
att den aflöning, hvilken sökanden i egenskap af tillförordnad Bataljons-läkare
vid Wendes Artilleri-regemente och läkare vid fästningsfängelset i Landskrona såsom
arfvode uppbär, utgjorde vid den förra tjensten 1,100 R:dr och vid den sednare 500
R:dr, samt att Regements-Iäkarelönen vid Konungens f. d. eget värfvade Regemente,
sådan den med derunder inbegripen förhöjning för 30 tunnor spanmål under år
1861 från regementets indragningsstat utgått, bestege sig till 886 R:dr 5 öre; och
slutligen
att sökanden, efter afskedserhållande, egde åtnjuta pension från Arméens Pensionskassa
med eli belopp af 600 R:dr årligen.
Ehuru således Ofver-fällliikaren Bågenholm, som numera uppnått en ålder af
mer än 69 år, tjent Staten omkring 45 år och befinnes lill helsan försvagad, här
utinnan
uppfyllt de i 1825 års ofvan åberopade Kongl. Bref stadgade vilkor för rättighet
till pension å Allmänna Indragningsstaten har Kongl. Maj:t likväl ansett honom
icke kunna hänföras till de tjenstemän, hvilka till dylik pensionsförmån äro berättigade,
enär i förevarande fall tillika förekommer att Bågenholm icke innehar tjenst
på ordinarie stat, utan Regements-Iäkarebeställningen vid Konungens f. d. eget värfvade
Regemente redan för lång tid tillbaka blifvit indragen, samt de öfriga begge befattningarne
eller Bataljons-läkaresysslan vid Wendes Artilleri-regemente och läkaretjensten
vid fästningsfängelset i Landskrona blott efter förordnande af honom bestrides.
Emellertid och då, enligt hvad Sundhets-kollegium äfven anfört, Öfver-fältläka
ren
Bågenholms frånträdande af Regements-läkaretjensten vid Konungens f. d. eget
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o G.
värfvade Regemente varit föranledt, icke af egen ansökning om afsked frän densamma,
utan af regementets indragning, men, derest detta icke skedt, iian sannolikt fortfarande
qvarstätt vid Regements-läkarebeställningen och under sådant förhållande kommit
i åtnjutande af den löneförbättring som lid efter annan dessa tjenstemän beviljats,
samt följaktligen, efter erhållet afsked, jemväl fått tillträda den pension, motsvarande
Regements-läkarelönen 2,000 R:dr, som efter afdrag likväl af belöpande
pension från Arméens Pensionskassa, Regements-läkare för närvarande ega åtnjuta;
och då icke heller vore med billighet öfverensstämmande, att han, vid den af honom
uppnådda höga ålder och efter att hafva under en tid af omkring 45 år tjent det
allmänna, skulle, när han nu för sjuklighet nödsakas lemna sina befattningar, åtriöjas
med den för hans och hans familjs bergning uppenbart otillräckliga pensionen från
Arméens Pensionskassa; så vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att Öfverfältläkaren,
Docktor Fredrik Bågenholm, med frånträdande af Regements-läkarelönen
vid Konungens f. d. eget värfvade Regemente, må efter erhållet entledigande
från de tvenne öfriga af honom nu inuehafvandc beslällningarne, uppföras å Rikets
Allmänna Indragningsstat, att derifrån i likhet med andra afskedstagande Regementsläkare,
såsom pension uppbära ett belopp, svarande emot skilnaden emellan nuvarande
Regements-läkarelön och pensionen från Arméens Pensionskassa, eller 1,400 R:dr
årligen.
De till målet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag
1
Kongl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 6. 17
Utdrag af Protokollet öfver Landt försvars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
5:o angående Öfver-fältliikaren m. m. Doktor Fredrik Bågenholms uppförande
till pension å Allmänna Indragningsstaten efter erhållet afsked eller entledigande från
innehafvande befattningar;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagda, samt förordna, att, i öfverensstämmelse
dermed, — — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
allåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
tolh. till H. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd, 9 Haft.
3
18
Kongl Majis Nåd Pr position N:o 7
W:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
åt Regements-kommissarien vid Södra Skånska Infanteri-regementet
Johan Krook, vid afskedstagandet; Gifven Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Uti en af General-befälhafvaren i lista Militär-distriktet insänd skrift har Re
gements-kommissarien
vid Södra Skånska Infanteri-regementet, Riddaren af Kongl.
Wasa-Orden, Johan Krook, som uppnått nära 73 års lefnadsålder och vid regementet
tillryggalagt en tjenstetid af 49 år, deraf 30 i egenskap af Regements-kommissarie,
med åberopande af dessa förhållanden jemte sina bemödanden att efter yttersta
förmåga fullgöra åligganden i tjensten äfvensom vid de under tiden honom i öfrigt
anförtrodda uppdrag, hos Kongl. Majit i underdånighet sökt att vid erhållande afsked
från Regements-kommissarietjensten få från samma tid och intill sin död åtnjuta det
nämnda tjenstebefattning åtföljande årliga arfvode af 1,000 Riksdaler och derjemte
bibehålla den honom redan tillagda pension från Arméens Pensionskassa, såsom
Regements-skrifvare; å hvilken anhållan General-befälhafvaren underdånigst tillstyrkt
nådigt bifall, i anseende till sökandens långa tjenstetid och derunder ådagalagda utmärkta
välförhållande.
Kongl. Majits och Rikets Krigs-kollegium, som blifvit i ämnet hördt, har genom
afgifvet underdånigt utlåtande, anfördt, att ehuru, vid det förhållande att den
af sökanden innehafvande Regements-kommissariebefattning icke är förenad med lön
på stat, sökanden enligt författningarne icke är berättigad att vid entledigande derifrån
erhålla pension, hvadan ock Kongl. Majit vid flere tillfällen och, bland andra,
enligt nådigt Bref den 21 Mars 1850, beträffande förre Regements-kommissarien
vid Westmanlands regemente P. N. Hallen, icke fästat afseende vid dylika pensionsansökningar;
likväl och då ej mindre förre Regements-kommissarien vid Skånska
Husar- och Dragon-regementena Johan Ludvig Åberg, än ock förre Regements
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 7.
19
kommissarien vid Jemtlands Fältjägare-regemente, Fält-kamereraren Salomon Grundal,
efter Kongl. Maj:ts derom till Rikets Ständer allåtna nådiga Propositioner, blifvit
tillförsäkrade rättigheten att vid entledigandet från Regements-kommissarietjensten
undfå pension å Allmänna Indragningsstaten, till ett deras innehafda regementskommissarie-arfvode
motsvarande belopp; samt, beträffande Regements-kommissarien
Krook, denne, enligt hvad ansökningen bifogad tjensteförteckning utvisade, uppnått
en lefnadsålder af nära 73 år samt varit i Statens tjenst i 49 år, derunder han i
fälttåg deltagit; funne Kollegium, med hänseende härtill och då för utöfningen af
regements-kommissarietjenst, synnerligast efter den tillökning i göromål som i sednare
tider blifvit desse tjenstemän ålagd, fordrades rörlighet och arbetsförmåga, som vanligen
icke kunna påräknas hos en tjensteinnehafvare af så framskriden ålder, sig ega
anledning i underdånighet föreslå, att Kongl. JVlaj:t täcktes, genom allåtande nådig
Proposition till Rikets Ständer, bereda Regements-kommissarien Krooks uppförande
till pension på Allmänna Indragningsstaten, att af honom vid afgången från regements-kommissarie-beställningen
tillträdas; finnande sig Kollegium icke i tillfälle att
bedöma, huruvida och i hvad mån en större eller mindre pensions-summas beviljande
kunde föranleda någon nedsättning i den sökanden, såsom f. d. Regementsskrifvare
vid Södra Skånska Infanteri-regementet, från Arméens Pensionskassa beviljade
pension, eller i öfrigt yttra sig öfver sökandens begäran att få denna pension
bibehålla, hvaremot Kollegium erinrat, alt i den summa af 1,000 Riksdaler Riksmynt,
som utgör regements-kommissarie-arfvodet, anses, jemlikt Kongl. Brefvet den
i Tuli 1857, ett belopp af 150 Riksdaler, såsom vaktmästare-arfvode, vara inbegripet.
Efter öfvervägande af hvad härutinnan förekommit, har Kongl. Majit, som anser
Regements-kommissarien Krook icke ega någon i författningarne grundad rätt
till den nu sökta förmånen, funnit Sig således förhindrad att densamma i nåder bevilja;
men, med afseende å de för bemälde Krook förekommande omständigheter,
och då Rikets Ständer, uppå Kongl. Majits derom gjorda framställningar, tillförene
medgifvit såväl förre Regements-kommissarien vid Skånska Husar- och Dragonregementena
J. L. Åberg som ock förre Regements-kommissarien vid Jemtlands
f. d. Fältjägare-regemente S. Grundal, under likartade förhållanden, alt från Rikets
Allmänna Indragningsstat åtnjuta ett den innehafda regements-kommissarie-aflönipgen
motsvarande belopp, finner Kongl. Majit Sig ega skälig anledning att föreslå Rikets
Ständer, att Regements-kommissarien Krook må med månaden näst efter den, i
hvilken han entledigas från regements-kommissarie-befattningen, få på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension
af Fyrahundra Riksdaler, hvilket belopp, tillika med den pension, Fyrahundrafemtio
Riksdaler, han såsom f. d. Regements-skrifvare från Arméens Pensionskassa
åtnjuter, motsvarar regements-kommissarie-arfvodet 1,000 Riksdaler, efter afdrag af
det deruti inbegripna vaktmästare-arfvode.
20
Kongl. \laj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
De ärendet rörande handlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers Utskott,
åt hvilket handläggningen deraf blifver uppdragen; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
C A R L
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag af Protokollet öfver Landtföi svars-Ärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24
Oktober 4862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministcrn, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtlorsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner lill Rikets Ständer:
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 8. 21
6:0 Angående pension åt Regements-kommissarien vid Södra Skånska Infanteriregementet
Johan Krook, vid afskedstagande!;
Kongl. Majit täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagda, samt förordna, alt, i öfverensstämmelse
dermed, — — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex piotocollo
A. Ekman.
Ww 8.
Ank. lill Exp.-Utsk. dien 10 Nov. 1862, kl. 10 f. nr.
Kongl. Maj;(s Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående pension å
Allmänna Indragningsslaten för Andre Balaljons-läkarm vid Kalmar
Regemente Ehrenfrid Jeremias Kamph; lUfven Stockholms
Slott deri 24 Oktober 1862.
Hos Kongl. Majit har Chefen för Kalmar regemente, med förord af Generalbefalhafvaren
i Andra Militär—distriktet, i underdånighet hemställt att, då Andra Bataljons-läkaren
vid nämnde regemente, Mediciue-Doktorn och Kirurgie-Magistern
Ehrenfrid Jeremias Kamph en längre lid varit och fortfarande vore af sinnessjukdom
angripen och derigenom urståndsatt att sin tjenst vid regementet förrätta, hvilka förhållanden
vitsordades af bifogade läkarebetyg tillika nied ett Rådstufvurätts-protokoll
deröfver att Kamph, som af läkare befunnits genom följden af detta sjukdomstillstånd
vara oförmögen att sjelf vårda sina ekonomiska angelägenheter, blifvit förklarad omyndig
och ställd under förmynderskap, Kongl. Majit måtte täckas till Rikets nästsammanträdande
Ständer allåta nådig framställning om bemälde Bataljons-läkares uppförande
å Allmänna Indragningsstaten, att derifrån erhålla pension.
22
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 8.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium
upplyst, dels att Doktor Kamph, elter slutad studiikurs, med ganska fördelaktiga kunskapsbetyg
inträdde i utöfningen af läkareverksamheten och utmärkte sig derutinnan
på ett sätt, som ingaf särdeles goda förhoppningar för framtiden, dels ock att han
den 23 Oktober 1857 i nåder utnämndes till sin nu innehalvande Andre Bataljons-läkaretjensl,
men i följd af redan år 1859 iråkad sinnessjukdom, varit beröfvad
förmågan att vidare tjenstgöra, hvilken sjukdom, på sätt läkare intygat, under tiden
fortfarit samt föranledt Kamphs intagande å Wexiö hospital, der han ännu vårdades:
och då under dessa trenne år ingen förbättring inträdt, samt föga eller alldeles ingen
förhoppning om Doktor Kamphs återställande till helsan lörefunnes, ansåg sig
Kollegium böra till nådigt bifall understödja Regements-chefens ofvanberörda underdåniga
hemställan, desto hellre som regementet vid angifna förhållande icke vore för
obestämd tid belåtet med en endast under mötestiderna tillfälligtvis tillförordnad och
på Statsverkets bekostnad allönad extra läkare, hvartill dessutom fullt legitimerad person
sällan kunde vara att påräkna.
Då enligt företedda betyg, Doktor Kamph en längre tid varit och fortfarande
är af sinnessjukdom angripen, så att han är urståndsatt att sin tjenst vid Kalmar
regemente förrätta, och någon förhoppning om hans återställande till helsan icke
förefinnes, vill Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständer vid 1854 års Riksdag
meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjenstemans
skiljande från ordinarie beställning i Rikets tjenst, härmed föreslå Rikets Ständer,
att Doktor Kamph må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt
afsked från regementet, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande hans nu på regementets
stat innehafvande Andre Bataljons-läkareaflöning eller Åttahundra Riksdaler.
De detta ärende rörande handlingar skola hållas tillhanda det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad, och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut
supra.
A, F. Z. Reuterskiöld,
Kongl. Maj 'ts Nåd. Proposition N:o 8.
23
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-RAdet å Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvars-departemenlet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer;
7:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Andre Bataljons-läkaren
vid Kalmar Regemente Ehrenfrid Jeremias Kamph;
Kongl. Majit täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt förordna, att, i öfverensstämmelse dermed,
— — nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman,
—
. !‘.t .'.u iH bVsV. z\ Si\4. -Ay'
f , \u o» Ai\ V
i1 tts\» mWVihö# feiö h-/Ui\?. t\>- v.V».\?
• .S v'V\ ‘ V’doVM)
ii ii r. 11, i i i; VI
lisi) >t\ ‘HT-:|ivf ,iriL'\r\n'l(UrU>}'J- lill lil , .||< ,»;{ ;
.i‘.\ Vik >v!'tn) i iisbiiMiA s*. if i ini insjijnimHjr.1 u ll ic Hss/M u ll
' . nj\«*> :tsifirl inlf • iisL; i*kt
> '\ IV, I ut‘11»!
, »
T
.tuctfeUsA \
—
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 18ii2.
■ ■ - —  —■—■ —~— - —
ironir.’
-i;,li.i
* ,i;...tu' lill * ii|i*.i l 'billi Is :!i ; 3 - i i ^ U '*3.1 H> * i;j j* -'‘‘ilo /I
‘lillla! ‘lil tuIlil i! (ibli llsdilf1 i 1 lilli l! l“bSl!
;--•'<!( il! : ii l*i- !•• I ! lllill. ?. i 1(11r ,l:!r; !. i ii . olR
i • 1.«ir: U-* Mi l '.iilltMr }M
i i > t i f. »
.j.V.Ju - A k
lo! -.‘(ii.
:iltfff A 'fiimsvil. f.iö.i u|?f sin- .fl o uilail bi, tv
■
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
1
\:o 9.
Arik. till Exp. Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition lill Rikets Sländer, angående pension å
Allmänna Indragningsstaten för Underlöjtnanten vid Jemtlands
Hästjägare-korps Carl August Gustafsson Stjernefeldt; Gifven
Stockholms Slolt den 24- Oktober 18ö2.
Uti en af Chefen för Jemtlands Hästjägare-korps, äfvensom af General Befälhafvaren
i 5:te Militär-distriktet förordad ansökning har Underlöjtnanten vid berörda
korps Carl August Gustafsson Stjernefeldt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit att, i anseende till* sjuklighet och försvagad synförmåga, som dagligen försämras,
och i följd hvaraf han icke kunde hoppas att vidare blifva mäktig till aktiv
tjenstgöring, varda uppförd på Indragningsstat med ett understöd, motsvarande
hans nuvarande behållna lön, som, enligt Regementsskrifvarens bifogade skriftliga
intyg, under de tio sistförflutna åren 1852—1861, med inbegripen löntillökning för
åren 1857—1860, utgjort, efter afdrag af häst- och fourage-medel, ackordsränta och
pensions-afgift, i medeltal 440 R:dr 38 öre; samt att Kongl. Maj:t, om så skulle erfordras,
måtte genom nådig proposition till Rikets Ständer bereda särskildt anslag
härför, på sätt under sednast förflutna riksdagar vederfarits flera andra officerare,
hvilka, i följd af sjuklighet, blifvit till militär-tjenstgöring oförmögne; varande af sökanden
derjemte anfördt, det han helt och hållet saknade egna medel till sitt
uppehälle.
Af ansökningshandlingarne inhemtas för öfrigt, att Stjernefeldt är född den
14 Mars 1820 samt blifvit utnämnd till Underlöjtnant vid Jemtlands Hästjägarekorps
den 6 Mars 1844, uti hvilken beställning han ännu qvarstår, enär han för
sin sjuklighets skull nödgats afsäga sin tur inom korpsen till förmån för yngre
Bih. till /?. St. Prot. 1862 $ 1863. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
officerare derstädes; och har General-befälhafvaren äfven fästat uppmärksamhet på
det ringa antal officerare, ifrågavarande korps eger, och den förökade tjenstgöring,
hvarmed de öfrige Subaltern-officerarne, i följd af Stjernefeldls oljenstbarhet, redan länge
måst betungas, samt den olägenhet vid exercisen, som genom brist på fulltaligt befäl
uppstår.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, och då genom de förevarande
ansökning bifogade betyg styrkt blifvit, att Underlöjtnanten Stjernefeldt under flera
års tid lidit och ännu lider af obotlig sjukdom, jemte en i hög grad försvagad synförmåga,
hvarigenom han är urståndsatt att sin tjenst förrätta eller att på annat sätt
sig försörja, vill Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag,
uti underdånig skrifvelse den 1 December samma år, aflåtna svar å Kongl
Maj:ts framställning om obotlig ansedd blind, lam eller sinnessvag tjenstemans skiljande
från ordinarie beställning i rikets tjenst, härmed föreslå Rikets Ständer, att
Underlöjtnanten C. A. G:son Stjernefeldt, som, enligt hvad tillika upplyst blifvit,
saknar enskild förmögenhet, må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
nådigt afsked ur krigstjensten, få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension, hvilken, med afseende å det belopp,
hvartill den behållna delen af lönen för Stjernefeldt under de sednast förflutna tio
åren i medeltal uppgått, skäligen torde kunna bestämmas till Fyrahundra Riksdaler.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9. 3
Utdrag af Protokollet öfver Landiför svars-Är enden, hållet inför Hans Maj l
Konungen uti Stals-Rädet å Stockholms Slott den 24 Oktober
4862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes-Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag.
— till Kongl. Majits nådiga propositioner till Rikets Ständer:
8:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Underlöjtnanten vid
Jemtlands Hästjägare-korps Carl August Gustafsson Stjernefeldt.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt förordna, att i öfverensstämmelse dermed,
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
N:o 10.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Nov, 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Moj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upplåtelse åt
Eskilstuna öfre Kanal-bolag af plats på Carl Gustafs stads gevärsfaktoris
område för en slussanläggning; Gifven Stockholms
Slott den 24 Oktober 1862.
Sedan i staden Eskilstuna och trakten deromkring bildats ett bolag, under
benämning Eskilstuna öfre Kanal-bolag, i ändamål att, genom en slussanläggning
vid Carl Gustafs stad bereda sjöförbindelse i fortsättning af den med statsanslag
understödda, numera fullbordade kanalanläggningen emellan Mälaren och staden till
en ny inre hamn vid gamla staden, till hvilken hamn en stadens innevånare skänkt
plats tillika med område för ett framtida utvidgande, under det vid upplåtelsen,
bland annat, fästade vilkor att intill slutet af år 1864, arbetet vid slussen så långt
framskridit att intet tvifvel kan uppstå om dennas fullbordande; samt, efter det Kaptenen
vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen C. A. Grafström i ämnet afgifvit
betänkande och ritning tillika med 2:ne alternativa kostnadsförslag, Bolaget beslutat
att emot beräknad utgift af 69,834 R:dr låta uppföra slussbyggnaden af sten och trä,
äfvensom utföra detta arbete utan bidrag af allmänna medel; så har Bolagets Direktion,
uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län insänd och
förordad underdånig ansökning, hos Kongl. Maj:t anhållit att den å Carl Gustafs
stads gevärsfaktoris befintliga plats, der Kronan egt en qvarn, hvilken i sednare
åren varit använd till reserv-verkstäder, måtte, till befrämjande af det nyttiga företaget,
af Kongl. Maj:t i nåder upplåtas, antingen kostnadsfritt, eller, om sådant ej
kunde medgifvas, emot vilkor att Bolaget bidroge till qvarnbyggnadens förflyttning
20 alnar åt öster till en annan af faktoriet obegagnad ränna af sten i samma vattenfall,
med en summa af 3,427 R:dr, hvartill denna flyttningskostnad blifvit af Kapi
-
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 10. 5
tenen Grafström beräknad; varande såsom grund för denna anhållan, anfördt, att,
enligt hvad företedda planen öfver byggnadsföretaget äfven utvisade, endast den
till öfverlåtande ifrågaställda platsen kunde blifva lämplig för slussanläggningen,
hvilken åter påkallades deraf, att stadens hufvudsakliga rörelse och omsättning af
landtmannaprodukter är i den södra eller gamla staden, hvarest den hufvudsakliga
befraktningen af ortens landtmanna- och bruks-effekter endast ändamålsenligt kan
verkställas; att naturen och konsten gemensamt i hjerdt af staden bildat en djup
och rymlig bassin, som lämpar sig till en utmärkt hamn, hvartill magasins- och torgplats
donerats; att, genom hamnens uppfattning till öfra staden, hela östra, nu obe -  byggda stranden längs öfra ån finge ett ökadt värde för stadens tilltagande befolkning;
att alla stadens delar finge lika fördelad nytta af hamnen, men att den andra
utom staden belägna hamnen blefve högst behöflig för en del af fristaden och gevärsfaktoriet,
samt till upplag af trävaror, kol och dylika effekter; derförutan Kapiten
Grafström vitsordat, att genom slussanläggningen förflyttades hamnen till medelpunkten
för stadens rörelse och bereddes större utrymme för de trafikerande,
enär öfra ån å båda sidor lemnade beqväma lastageplatser, hvilka fördelar äfven
gåfve den äldre kanalen ett ökadt värde.
Likaledes är af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, hvars
underdåniga utlåtande i ämnet blifvit infordradt, framställd den mening att genom
Eskilstuna kanal-leds utsträckande, såsom Bolaget ämnat, betydande fördelar skulle
uppstå, då oafbruten farled och en tjenlig hamnplats vunnes för den del utaf staden,
hvilken eljest skulle nödgas föra varor till eller från nuvarande hamnen på
axel; hvadan ock då ett för en fruktbar och industri-idkande ort nyttigt företag kunde
komma till verkställighet med obetydlig uppoffring från stadens sida, utan något
direkt bidrag af allmänna medel, Styrelsen ej tvekade att på det lifligaste tillstyrka,
det platsen måtte för företaget kostnadsfritt upplåtas.
Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, hvilka uti ärendet
blifvit hörda, hafva i underdånighet anmält att Styresmannen vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori, på gifven anledning, sig öfver ansökningen yttrat och, jemte framställande
af behofvet för faktoriet att fortfarande begagna det vid vattenfallet belägna
ifrågavarande verket, som nyligen blifvit med stor kostnad inredt till slipverk
för blanka vapen m. m., äfvensom af det vådliga uti en förminskning af faktoriets
inskränkta areal, funnit den under de sednare åren tidtals knappa vattentillgången
till drifvande af faktoriets och stadens närbelägna verk skola genom slussningen än
vidare förminskas, till mehn för dessa verks drift, i hvilken åsigt åtskillige af Eskilstuna
fristads vattenverks arrendatorer skriftligen instämt, äfvensom Kollegierne, för
egen del, erinrat att å det område af 9 tunnland 71 kappland, som till hamnanläggning
för Eskilstuna stad redan upplåtits, utrymme till upplagsplatser för stadens
handlande äfvensom för Hellefors gjuteri, hvars egare i ansökningen deltagit,
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
blifvit afsedt, men om Kongl. Majit pröfvade den föreslagna nya hamnanläggningen
böra ega rum och för detta ändamål det vattenfall, som drifver Carl Gustafs stads
qvarn, eller numera slipverk, böra till Bolaget för slussinrättning afträdas, och hvaremot
invändningen af bristande vattentillgång till de öfriga verken syntes vara undanröjd
genom ett af Slussbyggmästaren vid Strömsholms kanal S. Stafsing efter undersökning
utfärdadt, medelst sökandernes försorg Kollegierne tillhandakommet intyg
derom, att några slussningar om dagen, äfven vid lägsta vattenstånd, föga eller
intet kunde inverka på verkstädernas vanliga gång, ansåge Kollegierne det böra
äläggas sökanderne.
l:o. Att inom viss tid till den plats, som blifvit af dem föreslagen och för
ändamålet borde af sökanderne behörigen apteras, flytta och i fullt lika godt skick,
som det nu befinnes, försätta ifrågavarande slipverk med hvad dertill hörer.
2:o. Att i sammanhang med slussanläggningen vidtaga sådan anstalt, att
lika tillräckligt driftvatten blifver för slipverket på dess nya plats att tillgå, som vid
nuvarande vattenrännan.
3:o. Att till kommunikationens bibehållande emellan de båda sidorna om
slussen anbringa rörlig körbro, på sätt Kapitenen Gra/ströms förslag ock innehåller;
samt
4: o. Att vid slussningen underkasta sig de föreskrifter i afseende på vattenhöjden
i strömmen, som af Faktori-styresmannen, i enlighet med Kongl. Brefvet dea
13 April 1813, kunna meddelas.
Efter det Kapitenen Grafström uti ett sedermera uppgjort samt, tillika med
kartor och planritning, genom Kongl. Majits Befallningshafvande i länet insändt
förslag rörande slussanläggningen upplyst, dels att för denna anläggning erfordrades
en areal af 1,750 qvadratalnar, oberäknadt den alltid behöfliga körvägen och
den mark, som i strömmen utfylldes, dels ock huruledes genom att med den vid
slussbyggnaden öfverblifvande jorden utfylla platsen emellan qvarnen och stadens
verk skulle erhållas 1,125 qvadratalnar från sitt nuvarande skick förbättrad byggnadsmark,
samt att medelst utfyllning i den derutanför belägna stenbundna och
grunda strömmen, enligt antydd gräns, skulle vinnas 1,795 qvadratalnar ny byggnads-
eller upplagsmark, har Krigs-kollegium, vid afgifvande af infordradt ytterligare
utlåtande öfver vissa delar af målet och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Faktori-styresmannens af Kollegium ånyo inhemtade mening, underdånigst anfört, att
den för slussanläggningen å föreslagen plats erforderliga areal af 1,750 qvadratalnar
jord kunde afstås utan skadlig inverkan på faktoriets framtida utvidgning, förutsatt
att den nya byggnadsplatsen planeras, såsom af Kapitenen Grafström föreslaget
blifvit, och att sliphuset dit förflyttas genom Bolagets försorg och på dess bekostnad;
att vattentillgången nu disponeras i främsta rummet af faktoriet men alla
öfriga vattenverk på stallet erhålla endast faktoriets öfverflödsvatten, hvaraf följde
Kongl. Majit» Nåd. Proposition N:o 10. 7
att om Faktori-styresmannen, vid tider af minskadt vattentillflöde, begagnade all den
honom tillkommande makt och myndighet i afseende å utdelning af vattentillgången,
aldrig eller högst sällan vattenbrist kunde uppstå för någon af faktoriets vattenrännor;
och då dertill komme att så väl det vattenfall med ny ränna af huggen sten,
hvarvid det nuvarande slipverket eller den fordna kronoqvarnen vore uppförd, som
den vattenränna, dit sliphuset enligt förslaget skulle flyttas, och hvilken äfven vore
af huggen sten, tillhörde faktoriet, skulle genom det förstnämnda vattenfallets afstående
till slussanläggning faktoriet förlora ett dyrbart vattenfall, utan att i stället erhålla
något annat och sålunda förhindras i den framtida utvidgning, hvartill 2:ne
vattenfall i stället för ett lemnade tillfälle; att den ö eller rättare klippa, dit slipverket
föreslås att flyttas, och hvilken ö tillhörde faktoriet, utgjorde enligt upprättad
karta omkring 50 alnar i längd och 20 i bredd, men vid högre vattenstånd endast
omkring 20 alnars längd och obetydlig bredd, hvadan denna klippa i sitt nuvarande
skick icke utgjorde någon lämplig^ byggnadsplats för slipverket, men genom
cn sådan utfyllning, som af Kapitenen Grafström föreslagits, samt den utfyllda terrcngens
planering till samma vågräta höjd som marken vid sliphusets vestra hörn,
kunde utan tvifvel en tjenlig byggnadsplats erhållas af samma värde, som den, hvilken
är i fråga att aflåtas; samt att Kollegium ansåge oafvisligt, att såväl den nya
byggnadsplatsens anläggning som slipverkets flyttning verkställes af Bolaget på dess
bekostnad under vederbörlig kontroll, emedan efter all sannolikhet kostnaden för
detta arbete komme att vida öfverstiga den till 3,427 R:dr beräknade summan, hvarjemte
nödvändigt vore, att sliphusets nya plats blifver vid yttersta ändan af den
förlängda rännan, som borde göras af huggen, hopsinkad sten, eller nära öfra emot
strömmen liggande hörnet af den nybildade platsen, emedan eljest tillträdet till sliphuset
och platsen omkring detsamma blefve otillgänglig, äfvensom att arbetet å rännan
och byggnadsplatsens planering samt sliphusets flyttning så ordnades, att arbete
i slipverket icke förhindras längre tid än sex månader; och borde Bolaget tillförbindas
att till faktoriet återlemna den huggna dyrbara sten, som nu är använd till sliphusrännan.
Hvad angick vigten för faktoriet af ett slipverk, yttrade Kollegium att, utan
ett sådant, blanka vapen icke vid faktoriet kunna tillverkas, hvarföre så enkla vapen
som fachinknifvar tillförene blifvit anskaffade genom beställning hos enskild fabrikant,
samt att ett sådant behöfiigt slipverk lättast kunde åstadkommas genom den
förra kronoqvarnens upplåtande dertill, enär derigenom nybyggnad undveks och endast
husets reparation jemte de i och för dess nya bestämmelse nödiga förändringar
behöfde påkostas; — framställande Kollegium slutligen att, ehuru, enligt hvad
sålunda vore anfördt, genom den föreslagna slussanläggningen och det gevärsfaktoriet
tillhörande slipverkets förflyttning tili en i Eskilstuna å utfylld plats intill faktoriets
der egande andra vattenränna, endast den skada för Kronan skulle uppstå, att
-8 Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 10.
faktoriet förlorade en vattenränna, hvarigenom faktoriegendomens värde naturligen
måste minskas, tillika vore att öfverväga, hurusom Kronan till hamnanläggning och
upplagsplatser i Eskilstuna redan upplåtit 9 tunnland 7\ kappland jord nedanföre
gevärsfaktoriet, på en plats, till hvilken från midten af fristaden eller den egentliga
fabriksstaden afståndet icke vore betydligt olika det till den nya föreslagna hamnplatsen
på grund hvaraf och då det för kringliggande landsbygd borde vara temligen likgiltigt
om sådana varor, som till Eskilstuna föras på axel för att vidare befordras
sjöledes, köras till den ena eller andra hamnplatsen derstädes, Kollegium icke funne
skäl att i underdånighet tillstyrka den sökta upplåtelsen, hvaremot, för den händelse
att Kongl. Maj:t täcktes till ifrågavarande ansökning lemna nådigt bifall, Kollegium,
efter de upplysningar som ytterligare erhållits, i underdånighet föreslog att
Kanalbolaget dervid måtte åläggas följande vilkor, nemligen:
l:o. Att till det öfra emot strömmen liggande hörnet af den plats, som
blifvit dertill föreslagen och borde af Bolaget för ändamålet beredas och utfyllas till
den storlek som Kapitenen Graf ströms förslag af den 19 Maj 1860 innehåller, samt
planeras till samma vågräta höjd som marken vid sliphusets nuvarande vestra hörn,
förflytta och i fullgodt skick försätta faktoriets nuvarande slipverk med hvad dertill
hörer och ordna detta så att faktoriets arbete i sliphuset ej förhindras under längre
tid än högst sex månader.
2:o. Att göra faktoriets andra ränna, som till sliphuset på den föreslagna
nya platsen skall leda vattnet, efter hela sin längd af huggen hopsinkad sten samt
utföra byggnaden deraf så att lika tillräckligt driftvatten erhålles för slipverket på
dess nya plats, som vid nuvarande vattenränna.
3:o. Att till kommunikationens bibehållande emellan de båda sidorna om
slussen anbringa rörlig kolbro.
4:o. Att vid slussningen underkasta sig de föreskrifter i afseende på vattenhöjden
i strömmen, som af Faktori-styresmannen meddelas, och inställa ali slussning
då faktoriet eller de öfriga vattenverken skulle lida i sin behöriga drift genom
vattenbrist.
5:o. Att till faktoriet återlemna den huggna dyrbala sten, som nu är använd
till sliphusrännan.
6:o. Att öfvertaga den utgift till kleresi-staten, som af faktoriet för qvarnfallet
nu erlägges; samt
7:o. Att, för den händelse faktoriets invid den tillämnade slussen belägna
kolbod skulle finnas blifva utsatt för eldfara genom förbigående ångfartyg, i sådant
fall bekosta förflyttning af nämnde kolbod till lämplig plats.
Sedan Kongl. Maj:t härefter, och i betraktande dels deraf att sju arrendatorer
af vattenverk i Eskilstuna å, uti en genom Styresmannen för Carl Gustafs
stads gevärsfaktori till Krigs-kollegium ingifven skrift af den 5 Oktober 1859, emot
den
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10. 9
den ifrågaställa slussanläggningen erinrat att densammas utförande på föreslaget
sätt skulle komma att menligt inverka på vattentillgången ej allenast för Carl Gustafs
Stads gevärsfaktori utan ock för öfriga vattenverk i ån, dels att denna sålunda
anmälda protest emot vattnets begagnande för omförmälda ändamål, jemlikt Kongl.
Förordningen den 17 April 1828, angående upphörande af styrelseverkens domsrätt
i vissa mål, borde, då fråga härvid äfven förekomme om flyttning af ett vattenverk,
behandlas i den i afseende på tvister om anläggning af sådana verk i stad föreskrifna
ordning, till vinnande af fullständig utredning och pröfning huruvida de
uppgifna vattenverken i Eskilstuna å kunde anses lida skada derigenom, att, jemte
den för Kronans nuvarande slipverk begagnade vattenränna blefve för slussanläggningen
upptagen, en annan närbelägen ränna i stället blefve använd för ett nytt
slipverk, äfvensom för samtida drifvandet af något annat för faktoriets utvidgning
möjligen erforderligt vattenverk, derest vattentillgången funnes dertill tillräcklig och
för slikt ändamål lagligen kunde nyttjas; dels ock att för öfrigt Eskilstuna stads
röstegande innevånare, som dittills icke blifvit i författningsenlig ordning i ämnet
O 7 O O Ö
hörde, borde lemnäs tillfälle att yttra sig, huruvida den tillämnade hamnanläggningen
i stadens öfra del vore för stadens allmänna bästa önskvärd, oaktadt hamnplats
i nedra delen af staden redan blifvit af Kronan upplåten, medelst nådig Resolution
den 12 Juli 1860 förklarat sig icke vilja till hufvudsaklig pröfning företaga
frågan, om och under hvilka vilkor den af sökande Bolaget i underdånighet begärda
upplåtelsen må beviljas, förr än, uppå Bolagets föranstaltande, de i ofvauberörda
hänseenden erforderliga förberedande åtgärder blifvit vidtagna samt Bolaget med
underdånig anmälan om förloppet deraf till Kongl. Maj:t inkommit; så hafva i anledning
deraf B. C. Malm, L. G. von Celsing m. fl., å Bolagets vägnar, uti underdånig
skrift samt med förnyande af Bolagets i ämnet gjorda anhållan, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnat såväl ett vid Magistraten i Eskilstuna fristad
den 11 Maj 1861 hållet protokoll, upptagande stadens vederbörande innevånares
vid tillfället gjorda framställningar i afseende på nyttan af företaget, som äfven
Vester-Rekarne Härads-Synerätts den 22 derpåföljde Augusti meddelade och sedermera
laga kraftvunna utslag i hvad frågan rörer ofvanliggande vattenverk i Eskilstuna
å, hvarvid Kongl, Maj:ts Befallningshafvande för sin del yttrat, hurusom genom
de ifrågasatta anläggningarne af hamn och sluss Eskilstuna stad komme i åtnjutande
af den sällsynta fördel att, jemte hamnplats i midten af staden, ega en
rymlig och vidsträckt hamnbassin, med hvilken många af stadens mest centrala gator
stöde i beröring, deremot olägenhet eller skada antagligen icke i något afseende
blefve förorsakad genom berörda företag, hvars nytta i öfrigt vore tillförsäkrad af
den omständighet att ett Bolag i och för utförandet åtagit sig betydliga uppoffringar
utan allt tillskott af det almänna eller staden.
Bih. till H- Ht. Prot. 1862 fy 1863. I Sami. 1 A/d. 10 Haft. 2
10 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 10.
Vid det inför Magistraten hållna sammanträdet, och sedan äfven den mening
blifvit framställd att företaget med den nya hamnanläggningen vore lika opraktiskt
som gagnlöst och obehöflig!, hafva medelst anställd omröstning de innevånare,
som skattade till staden för tillsammans högsta öretal, tillkännagifvit den åsigt att
hamnanläggning i stadens öfra del vore för stadens allmänna bästa önskvärd, oaktadt
hamnplats i nedra delen af staden redan blifvit af Kronan upplåten, och är af
Härads-Synerätten, efter verkställd undersökning och på grund af de upplysningar
slussbyggmästaren Stafsing skriftligen och den i egenskap af sakkunnig man Iiätten
till biträde förordnade Chefen i mellersta Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet, Majoren
C. A. Olivecrona, efter tagen nödig kännedom af lokala förhållanden, sammanstämmande
meddelat, samt med afseende jemväl å lydelsen af det emellan Kongl.
Majit och Kronan genom Krigs-kollegierne, å ena, och Eskilstuna fristad, å andra
sidan, den 15 September 1856 upprättade kontrakt, hvarigenom Kronan till Eskilstuna
fristad försålt åtskilliga Carl Gustafs Stads gevärsfaktori tillhöriga vattenverk och
byggnader, hvilka icke. vore för faktoriet behöfiiga, genom förenämnde utslag förklaradt,
att de ifrågavarande vattenverken i Eskilstuna å icke kunde anses lida något
märkligt men derigenom att, jemte det den för Kronans nuvarande slipverk
begagnade vattenrännan blefve för den ifrågaställda slussanläggningen upptagen,
den andra närbelägna rännan i stället blefve använd för ett slipverk, äfvensom för
samtida bedrifvandet af något annat för faktoriets utvidgning möjligen erforderligt
vattenverk, derest vattentillgången funnes dertill tillräcklig och för slikt ändamål
lagligen kunde nyttjas; i följd hvaraf någon skadeersättning för den minskning af
vattentillgången i ån, som af den ifrågavarande slussningen förorsakades, icke borde
ega rum.
Kongl. Maj:t har tagit detta ålit i nådigt öfvervägande; och då den föreslagna
slussbyggnaden i Eskilstuna å, för beredande af utsträckt kanalförbindelse
med den så kallade Gamla Staden, obestridligen måste lända till icke ringa gagn,
för allmänna rörelsen, enär, utan rubbning i de fördelar, som i detta afseende äro
beredda genom den utanför fristaden anlagda hamn, äfven en lastageplats i det inre
af staden skulle vinnas, samt vissa delar af staden härigenom erhålla en betydligt
förkortad väglängd till hamnen.
Då vidare ett enskildt Bolag är benäget att utan statsbidrag och med en
omkostnad af omkring Sjutiofem tusen K:dr företaga detta arbete, hvilket af Kongl.
Majtts Befallningshafvande i länet och Styrelsen för Allmänna Yäg- och Vattenbyggnader
blifvit på det högsta förordadt och då slutligen sådant kan ske, såväl
utan egentlig uppoffring af de fördelar, som Carl Gustafs Stads gevärsfaktori nu
eger genom begagnande af det vattenverk, hvilket är beläget å den plats, der slussen
skulle anläggas, som äfven, enligt vederbörande Härads-Synerätts laga kraftvunna
utslag, utan att de enskilda vattenverken i Eskilstuna å kunde anses, genom
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10. 11
slussanläggningen eller de deraf föranledda anstalter för Kronans gevärsfaktori, lida
någon märklig skada;
Vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att för deras del
medgifva, det den af Deputerade för Eskilstuna öfre Kanal-bolag begärda, af gevärsfaktoriet
nu begagnade plats måtte för slussanläggningen till Kanal-bolaget få
upplåtas, dock under följande vilkor, nemligen:
1:0. Att Kanal-bolaget till det öfra mot strömmen liggande hörnet af den plats,
som blifvit för faktoriets nya slipverk afsedd, och hvilken skall af Kanal-bolaget för
ändamålet beredas och utfyllas till den storlek, som Kapitenen Orafströrns förslag af
den 19 Maj 1860 innehåller, samt planeras till samma vågräta höjd som marken vid
sliphusets nuvarande vestra hörn, förflyttar och i fullgodt skick försätter faktoriets
nuvarande slipverk, med hvad dertill hörer, och ordnar detta så, att faktoriets arbete
i sliphuset ej förhindras under längre tid än högst sex månader.
2:o. Att, genom Kanal-bolaget, faktoriets andra ränna, som skall leda vattnet
till sliphuset på den föreslagna nya platsen, göres efter hela sin längd af huggen
hopsinkad sten, samt byggnaden deraf utföres så att lika tillräckligt driftvatten
erhålles för slipverket på dess nya plats, som vid nuvarande vattenrännan.
3:o. Att till fullbordande häraf väl må, efter behof, kostnadsfritt användas
huggen sten från nuvarande sliphusrännan, men det öfriga af den huggna stenen,
som icke erfordras för den nya rännans anläggning, till faktoriet återlemnas; att
Kanal-bolaget, till kommunikationens bibehållande emell m begge sidorna om slussen,
anbringar en rörlig körbro.
4:o. Att alla dessa arbeten fullbordas inom fern år, räknadt från den dag,
Kongl. Maj:ts beslut om den ifrågavarande platsens upplåtelse åt Kanal-bolaget varder
expedieradt, vid äfventyr att i annat fall upplåtelsen skall anses hafva förfallit
och Bolaget vara förbundet att återställa allt i sitt förra skick.
5:o. Att sedan företaget möjligen blifvit fulländadt, Kanal-bolaget eger, till
förekommande af vattnets användande vid slussningar utöfver behof, dervid ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter, som i sådant hänseende kunna af faktori-styrmannen
finnas nödiga.
6:o. Att, för den händelse faktoriets vid den tillämnade slussen nu befintliga
kolbod skulle finnas blifva utsatt för eldfara från förbigående ångfartyg, Kanalbolaget
i sådant fall åligger att bekosta förflyttning af denna kolbod till lämplig
plats.
7:o. Att Kanal-bolaget förbindes att från och med det år, då platséns upplåtelse
åt Bolaget beviljas, och så länge platsen af Bolaget di?poneras. öfvertaga och
ansvara för den utgift till Kleresi-staten, sorn för qvarnfallet nu af faktoriet erlägges;
och slutligen att, derest icke, efter kanalanläggningens fullbordan, kanalfarten
12 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
behörigen upprätthålles, den åt Kanal-bolaget upplåtna platsen skall, utan ersättning
för nedlagda kostnader, till Kronan återfalla.
De ärendet rörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CAEL.
A- F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. May.ts K åd. Proposition N:o 10. 13
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars-År enden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen uti Slets-Rådet å Stockholms Slott den 24 Oktober
1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärenderna, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvars-departementet Statsrådet Reuterskiöld uppläste
till justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
9:o. Angående upplåtelse åt Eskilstuna öfre Kanal-bolag af plats på Carl
Gustaf Stads gevärsfaktoris område för en slussanläggning;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
Protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed,
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
14
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Nio 11.
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Novemb. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående afsöndring
och upplåtelse ät Westerviks Tändsticksfabriks-bolag af en mindre
jordrymd från Tredje Majors-bostället Stufverum vid Andra
Lifgrenadier-regementet; Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober
1862.
Hos Kongl. Maj:t har Westerviks Tändsticksfabriks-bolag, — jemte förmälan
att Bolaget, genom kontrakt den 14 Mars 1857 med då varande arrendatorn
af en torplägenhet, benämnd Ladugården, under 3:dje Majors-bostället vid Andra
Lifgrenadier-regementet, Stufverum i Lofta socken af Tjust härad och Kalmar
län, samt belägen på den yttersta, nära Westerviks stad gränsande udden af boställets
egor, betingat sig rättighet till en byggnadsplan för anläggande af en Tändsticks-fabrik,
men att Bolaget blifvit uppsagdt till afflyttning den 14 Mars 1861,—
i underdånighet anhållit, att, enär Bolaget, som, under förutsättning af en längre
tids besittning af denna lägenhet, låtit med icke obetydliga kostnader derstädes uppföra
åtskilliga byggnader, genom denna uppsägning skulle försättas i nödvändighet
att nedrifva husen och nedlägga fabriken samt afskeda arbetarne, deribland befunne
sig en mängd af Westerviks stads fattiga barn, derest icke ifrågavarande lägenhet
kunde för framtiden blifva Tändsticksfabrikens tillhörighet, Kongl. Maj:t täcktes i
nåder tillåta att förenämnde för fabriken erforderliga byggnadsplan fin se till Bolaget
upplåtas, antingen under ständigt arrende, emot årlig afgift till boställs-innehafvaren,
eller ock med full eganderätt, antingen genom köp eller emot vederlag åfjord
från det bostället angränsande hemmanet Sandebo.
Häröfver har Krigs-kollegium, efter det så väl Kongl. Maj:ts Befallnings
-
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11. 15
hafvande i Kalmar län som ock Chefen för Andra Lifgrenadier-regementet äfvensom
vederbörande indelnings-hafvare blifvit hörde och yttranden afgifvit, med underdånigt
utlåtande till Kongl. Majit inkommit; och inhemtas af handlingarne i målet,
bland annat:
att vid den af Landtmätare och gode män, i vederbörande Krono-ombuds
närvaro, den 5 April 1861 verkställda uppskattning och värdering, de till utbyte
föreslagna jordplanerna, som ansetts hvar för sig lemna i årlig afkastning 5 R:dr
50 öre, förklarats vara med hvarandra fullt jemförliga, men att, enär den till vederlag
bestämda pl nen vore, likasom den till afsöndring från bostället föreslagna,
så aflägset belägen, att genom deraf uppkommande högre brukningskostnad, afkastningen
skulle i betydlig mån minskas, samt sökandernes vid förrättningen närvarande
ombud erbjudit sig att i årlig afgift till boställs-innehafvaren erlägga 25 Rldr
Riksmynt, så vida sökanderne, jemte ständig besittningsrätt till marken, erhölle rättighet
att genom fyllning i sjön utmed stranden få anlägga väg till fabrikens byggnadsplan
från allmänna vägen, som leder från Westerviks stad till det så kallade
Norrlandet, äfvensom att taga dertill erforderlig fyllning uti en å boställets mark
ofvanför nämnde väg belägen grusbacke, — förrättningsmännen, som ansett någon
skada eller olägenhet ej kunna tillskyndas bostället genom omförmälde vägardäggning
och grustägt,* hemställt att berörda förslag måtte bifallas;
att Krigs kollegium ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande
jordrymd, 1 tunnland 26,8 kappland, måtte, med ofvannämnda af sökandernes
ombud betingade förbehåll, för all tid från bostället afsöndras mot en årlig afgäld
till boställsinnehafvaren af 25 Riksdaler Riksmynt, som, till bibehållande af penningevärdet,
förvandlas till spanmål efter länets medelmarkegångspris; samt
att, beträffande de å sagde jordrymd belägna och det bostället underlydande
torp tillhöriga byggnader, bestående af ett boningshus, en bod och en källare, Krigskollegium
hemställt att desamma måtte till sökanderne, såsom de begärt, öfverlåtas,
mot förbindelse för dem att, derest torpets bebyggande å annan plan framdeles skulle
pröfvas erforderligt, låta derstädes uppföra hus, till storlek och inredning motsvarande
de nu befintliga, eller ock derför till boställets innehafvare utgifva ersättning
efter husens uppskattade värde.
Kongl. Majit har detta allt, med hvad mera handlingarne innehålla i nåder
låtit sig föredragas, samt funnit den af Bolaget erbjudna årliga afgälden åt boställsinnehafvaren
för ifrågavarande jordrymd utgöra full ersättning för densamma; och
då sistlidet års medelmarkegångspris i Kalmar län för 1 kubikfot råg är 2 Rldr 53
öre, samt således det af Fabriks-bolaget såsom årlig afgäld för denna jordrymd
erbjudna belopp 25 Rldr ungefär svarar emot 10 kubikfot af nämnde slags spanmål,
vill Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att den omförmälde jordrymden,
1 tunnland 26,8 kappland, må från bostället afsöndras och till det ifrågavarande
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Bolaget under full egande-rätt upplåtas, emot en årlig afgäld af Bolaget till boställsinnehafvaren
af Tio kubikfot råg, att lösas efter Kaimar läns medelmarkegångspris,
samt med rättighet för Bolaget att genom fyllning i sjön utmed stranden anlägga
väg till fabrikens byggnadsplan från allmänna landsvägen, sorn leder från Westerviks
stad till det så kallade Norrlandet, äfvensom att taga dertill erforderlig fyllning
uti en å boställets mark ofvanför nämnde väg belägen grushög.
Kongl. Maj:t vill tillika meddela, det Kongl. Majit emellertid och intilldess
Rikets Ständer sig i ämnet yttrat, i nåder tillåtit Fabriksbolaget att tills vidare
disponera ifrågavarande lägenhet, mot skyldighet att, från den tid, då 1857 års kontrakt
om lägenheten upphört att vara gällande, till boställsinnehafvaren erlägga en
afgift till samma belopp, för år räknadt, som den nyssnämnde afgälden; hvarjemte,
och i fråga om de å berörde jordrymd belägna, torpet Ladugården tillhöriga byggnader,
bestående af ett boningshus, en bod och en källare, Kongl. Majit förklarat,
att desamma få af Fabriks-bolaget för närvarande begagnas, men, derest eganderätten
till den ifrågavarande jordrymden blifver Bolaget tillerkänd, böra af Bolaget
helt och hållet öfvertagas, emot förbindelse för Bolaget, i detta sednare fall, att dylika
byggnader af motsvarande storlek och inredning å annan för torpet utsedd byggnadsplats,
inom ett år efter erhållen öfverlåtelse af egande-rätten, uppföra, eller oek
byggnadernas behörigen uppskattade värde i penningar till Regementets BoställsDirektion
inbetala, hvilka medel då af Direktionen böra förvaltas till dess byggnaderna
å torpet blifva uppförda; allt under förbehållen rätt för boställshafvaren eller
torplägenhetens innehafvare till vattenhemtning från den å den upplåtna jordrymden
nu befintliga källa.
De till detta mål hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva
öfverlemnade; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 11.
17
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rddel ä Stockholms Slolt den 24 Oktober
1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste
till justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag;
— till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer.:
10:o angående afsöndring och upplåtelse åt Westerviks Tändsticks-fabriksbolag
af en mindre jordrymd från Tredje Majors-bostället Stufverum vid Andra
Lifgrenadier- regementet;
Kongl. Maj:t täcktes uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan i nåder
gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana do finnas detta Protokoll
bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed, —
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 2 Afd. 10 Haft.
3
18
Kongl. MajUs Nådiga Proposition N:o 12.
N:o 12.
Anie. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Sländer, angående gjord underdånig
ansökning om öfverldtande lill staden Christianstad af en
Kronan tillhörig tomtplats derstädes; Gifven Stockholms Slolt
den 24 Oktober 1802.
Hos Kongl. Maj:t har Drätselkommissionen i Christianstad, under åberopande,
hurusom Kyrkorådet inom stadsförsamlingen, i följd af församlingens beslut att utvidga
Kyrkogården, begärt vidtagande af nödiga åtgärder, för att åt staden förvärfva den till
Fortifikations-underofficern derstädes anslagna boställsjord, å hvilken de så kallade
fekottenburgshusen äro uppförda, i underdånighet anhållit, det måtte, enär belägenheten
af nyssberörda jord vore sådan, att den hindrar ett regelbundet ordnande ej
mindre af stadens begrafningsplats; som dessutom snart tarfvade utvidgning, än äfven
af den gata, som utgör inkörsvägen från söder till staden, hvarjemte förekomme
att förre boställshafvaren med döden afgått och lägenheten således blifvit ledig»
Kongl. Majit täckas förhjelpa staden Christianstad till erhållande af ifrågaställa
boställsjord, antingen emot annan för Kronans militärbehof nödig, för staden umbärlig
jord eller emot ersättning i penningar; och är af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Christianstads län, med öfverlemnande af denna framställning, i underdånighet
anfördt att, då, vid behandlingen af frågan om jordbytet i allmänhet emellan
Kronan å ena och staden Christianstad å andra sidan, nämnda boställstomt icke
lärer varit afsedd att till staden afträdas, hvaremot till ingående i bytet föreslagits
den invid samma tomt belägna trädgård, alltså antagas kunde, det tomten blifvit
Kongl. M.aj:ts Nådiga Proposition N:o 12.
19
ansedd för det närvarande icke vara för Kronan umbärlig, hvadan Kongl. Majits
Befallningshafvande inskränkte sitt yttrande endast till vitsordande, dels af det uppgifna
förhållandet att, så länge ifrågavarande tomt icke af staden finge disponeras,
hinder förefunues för regelmässigt ordnande och utvidgning af stadens begrafningsplats,
dels ock att, om den å tomten befintliga byggnad undanrödjes, jemväl södra
inkörsvägen till staden kunde blifva mera regelbunden.
Häröfver har Kongl. Majit inhemtat utlåtanden af Chefen för Ingeniörkorpsen
och Kongl. Majita och Rikets Krigs-kollegium, hvilka embetsmvudigheter
sammanstämmande, och enär ifrågavarande tomt befunnes vara den enda jordrymd,
som kan användas till en högst behöflig utvidgning af stadens kyrkogård, underdånigst
tillstyrkt att den underdåniga ansökningen måtte i nåder bifallas, likväl under
vilkor att staden tillförbindes icke allenast till Kronan afstå ett, denna tomt till storleken
motsvarande, jordstycke med tjenlig mark för gårdsplats och trädgård, i likhet
med dem, som å tomten nu finnas, utan äfven till samma jordstycke förflytta och
ånyo uppsätta de tvänne smärre byggnader, som för närvarande stå å tomten och
hvilka af ålder varit afsedda till begagnande af den i staden förlagda Ingeniör-underofficern
och en för fortifikations-arbeten anställd murare, — eller, om hinder
härför skulle möta, å den till vederlag afstådda platsen uppföra en annan byggnad,
innehållande lika antal rum samt lägenheter af enahanda storlek och beskaffenhet
med de nu befintliga; dervid tillika föreslagits, att de rnaterialier, som erhållas
vid ritningen af de på tomten varande begge gamla byggnaderna, finge af staden
disponeras, emot det att skälig hushyre-ersättning lemnades åt så väl underofficern,
sorn muraren under den tid antingen de gamla byggnaderna flyttas eller den nya
byggnaden uppföres.
Med afseende å det sålunda anmälda behofvet för staden Christianstad af
den ifrågavarande, Kronan tillhöriga tomtplatsen derstädes, har Kongl. Maj:t härigenom
velat begära Rikets Ständers medgifvande, att denna plats må, emot de af
Chefen för Ingeniör-korpsen samt Krigs-kollegium föreslagna. vilkor, till nämnda
stad öfverlåtas.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; Och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
CAHL.
A fl K. Reuterskiöld.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Utdrag af Protokollet öfver Landt försvars-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24 Oktober
1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve
Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste
till justei ing följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
till Kongl. Majts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
ll:o. Angående gjord underdånig ansökning om öfverlåtelse till staden
Christianstad af en Kronan tillhörig tomtplats derstädes,  —
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas
detta Protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed,  —  — —
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
STOCKHOLM. Tryckt hos N. Marcus, 1ÖG2.
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition JW 13.
1
N:o 13.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Sländer, angående jordafsöndring
frän Kapitensbostället Bredaryd Norregård, för utvidgning
af Bredaryds församlings kyrkogård; gifven Stockholms
Slolt den 24 Oktober 1862.
Till Kongl. Majit har Dess Befallningshafvande i Jönköpings län i underdånighet
öfverlemnat en af Bredaryds församling i Westbo härad och nämnda län,
genom vederbörande Pastor, framställd och af Konsistorium i Wexiö stift insänd
underdånig ansökning, det mätte, sedan församlingens innevånare redan lagt grunden
till ny kyrka, nådigst tillåtas alt från Kapitensbostället vid Norra Westbo
kompani af Jönköpings regemente Bredaryd Norregården, hvars egor omringa
Bredaryds kyrkogård, få för behofvet att å norra och östra sidorna utvidga kyrkogården
afsöndra en ref 0,5 stängers areal jord, hvilken, belägen på en höjd,
vore af ringa värde för bostället, hvars innehafvare, i hvad på honom berodde,
lemnat bifall till afsöndringen, emot den afgäld af 14 kappar spanmål, häl fl en råg
och hälften korn, som församlingen, under förutsättning alt den sökta upplåtelsen
blefve beviljad, tillförbundit sig alt för erforderliga jordområdet, i enlighet med
derå vid Landtmäteriförrättning skedd uppskattning, årligen efter markegångspris till
indelningshafvaren erlägga.
I anseende till hvad uti ersättningsfrågan sålunda förekommit, är den gjorda
framställningen understödd af stiftets konsistorium; och då vederbörande indelningshafvare
ej haft något att anmärka vid ifrågaställa jordafsöndringen, hvilken, såsom
af handlingarna inhemtades, blifvit af behörig Landtmätare uppmätt, beskrifven
och å karta affattad, samt Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten, på gifven
anledning, hos Kongl. Majits Befallningshafvande anmält och upplyst, att afsönBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 1
2
Kongl. Moj.ts Nåd. Proposition JYi 13.
dringen kunde ske utan men för indelningshafvaren, helst den af Landtmätaren
föreslagna årliga ersättningen vöre fullt tillräcklig, likasom Chefs-embetet vid regementet,
efter erhållen del af ärendet, förklarat sig icke hafva funnit sköl att
motverka nådigt bifall till ansökningen, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under
åberopande af dessa omständigheter, för egen del, underdånigst tillstyrkt, att,
för uppgifna ändamålet, ofvanomförmälda areal af en ref 0,5 stång jord måtte få
från Kaptensbostället Bredaryd Norregård N:o 4, om ^ mantal, afsöndras, med förbindelse
för Bredaryds församling att, efter tillträdet af berörda jordrymd, till indelningshafvaren
erlägga den föreslagna årliga ersättningen af II kappar spanmål;
hvarefter Kongl. Majits och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, i ämnet hörda,
medelst gemensamt utlåtande jemväl i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall till meranämnda
jordafsöndring under i öfrigt föreslagna vilkor, men ersättningen beräknad
i jemnt tal till 2 kubikfot 2 kannor, samt med stadgande tillika, att den årliga afgälden
alltid bör med penningar efter tioårigt medelmarkegångspris till indelningshafvaren
betalas
I anledning häraf vill Kongl. Majit föreslå Rikets Ständer, att, för utvidgande
af Bredaryds församlings kyrkogård, den uppgifne arealen af 1 qvadratrel 0,5 qvadratstång
jord må från Kapitensbostället Bredaryd Norregård Nio 4, om \ mantal,
afsöndras, emot en årlig afgäld af elfva kappar eller i jemnt tal två kubikfot
två kannor, hälften råg och hälften korn, hvilken afgäld alltid bör med penningar
efter tioårigt medelmarkegångspris till indelningshafvaren af församlingen betalas.
De lill detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars åtgärd denna nådiga Proposition varder af Rikets Ständer
öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 13.
3
Utdrag af Protokollet öfver Land/försvars-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Slals-Bådet på Stockholms Stolt den 24 Oktober
i862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Juslitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle.
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Beulerskiöld
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer:
i 2:o angående jordafsöndring från Kapitensboställe! Bredaryd Norregård för
utvidgning af Bredaryd församlings kyrkogård;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådane de finnas delta protokoll
bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed, — —
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Ä. Ekman.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 14.
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862 kl. 10 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående utbyte af
jord emellan Kronan och Malmö stad, gifven Stockholms Slott
den 21 Oktober 1862.
Uti underdånigt Memorial af den 6 November 1860, tiar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Malmöhus lån till Kongl. Majit insändt och med sitt förord beled
sagat
en af Malmö stads Äldste i underdånighet gjord ansökning att, för användande
till en för staden behöflig parkanläggning med tillhörande trädgårdar och promenader,
få tillbyta sig Kronan tillhörig jord emot vederlag af stadens jord, och på i öfrigt
föreslagna vilkor; utvisande ansökningen och en dervid fogad, af tillförordnade Förste
Landtmätaren Georg Gustafsson, upprättad karta, att den jord som Kronan skulle
afstå, består dels af den så kallade Slottsplatsen och Kommendants-trädgården med
omgifvande åker- och ängsmark, upptagande under egofigurerne Niis 1, 2, 3, 5, 6,
7 och 8 en rymd af
14 tunnland 10,2 kappland
dels af en deröfver löpande väg » » 8,8 »
och dels, utaf f. d. Fästnings-bastionen Nyköping, ego
ligurerne
Niis 4, 9 ocii 10 om tillhopa ... 2 n 7,1 »
Summa 16 tunnland 26,1 kappland,
hvaremot staden skulle till Kronan afträda dels af Vestra Fäladsmarken egofigurerne
Niis 1 och 2 43 tunnland 15 kappland
och dels en del af Östra Förstadsjorden, kallad skjuts
stal!-lvekan,
egofigurerne 1, 2, 3 och 4 . ; . 5 » 7,4 »
Summa 48 tunnland 22,4 kappland,
hvilket jordutbyte ansåges skola medföra ömsesidig fördel, enär staden derigenom
åtkomme den jordrymd, som lämpade sig för det å stadens sida med bytet afsedda
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 14.
5
ändamål, samt Kongl. Majit och Kronan erhölle en nu saknad eganderätt till så vidsträckt
och välbelägen mark, som erfordrades för de i garnison uti staden förlagda
truppers militär-öfningar.
Sedan, med anledning af denna ansökning, Kongl. Majit genom nådig remiss
anbefallt Dess och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier att med underdånigt utlåtande
inkomma, hade Krigs-kollegium från Place-majoren i Malmö, Kommendantsembetet
derstädes samt Chefs-embetet vid Ingenieur-korpsen infordrat yttranden,
hvaruti sistnämnda två Embeten, jemte åtskilliga anmärkningar emot de i ansökningen
uppgifna vilkor, framställt ett nytt förslag till jordbyte, innefattande, utom annat, att
staden skulle dels icke bekomma ofvannämnda tre egofigurer Niis 4, 9 och 4 0
af bastionen Nyköping, om tillhopa 2 tunnland 7,1 kappland, och dels utöfver det
erbjudna vederlaget af 48 tunnland 22,4 kappland, ytterligare afstå 9 tunnland 4 4,8
kappland af Vestra Fäladsmarken upptagne å en Kommendants-embetets yttrande
bifogad karteritning under No 2 öster intill och i fortsättning med den förut erbjudna
rymden af samma mark, så att vederlaget skulle blifva sammanlagdt 58 tunnland
2 kappland och Kronan deremot afstå endast 4 4 tunnland 49 kappland.
Krigs-kollegium. som i det skick ärendet sålunda förekom, fann sig icke kunna
tillstyrka ansökningen, anmodade derefter i bref af den 24 Januari 4 861 Kongl.
Majits Befallningshafvande att inhemta sökandernes utlåtande öfver ofvanberörda tre
yttranden, hvarvid de af Chefs-embetets vid Ingenieur-korpsen föreslagna vilkor för
jordulbytet borde läggas till grund och, för den händelse dessa vilkor af stadens
Äldste anloges, värdering verkställas så väl af jorden sorn af 2:ne å Slottsplatsen
befintliga Kronan tillhöriga byggnader.
Till följd häraf insände Kongl. Majits Befallningshafvande uti skrifvelse af den
31 Oktober sistlidet år till Krigs-kollegium följande handlingar, nemligen:
4:o. Magistratens protokoller för den 18 och 27 April samt den 5 Juni
nämnda år, innefattande så väl stadens Äldstes som stadens invånares yttranden, och
hvaraf inhemtades att staden ingått på det nya förslaget till egobyte.
2:0. Skrifvelse till Kongl. Majits Befallningshafvande från Ordförande i den utsedda
Värderings-nämnden, med öfverlemnande af Värderings-instrument af den 7
och 20 Augusti samt den 6 September med tillhörande handlingar, enligt hvilka den
jord, staden borde, med 58 tunnland 2 kappland, afstå, blifvit uppskattad till ett
värde af 16,341 Ridr 37 öre;
hvaremot värdet utförts dels å Kronans jord, 14 tunnland 10,2
kappland, således vägen, 8,8 kappland, oberäknad,
till
13,875: 92.
och dels å Kronans 2:ne byggnader å Slottsplatsen
till . . .
2,200: — 46.075 » 92 »
så att stadens jord med ett belopp af • . 265 Ridr 45 öre
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYs 14.
i värde öfverstege värdet af Kronans både jord och byggnader; hvaremot om endast
Kronans jord toges i betraktande, dess värde med 2,465 R:dr 45 öre understege
stadsjordens; samt
3:0. Magistratens protokoller för den 28 September samt den 10, 19, 22
och 26 Oktober, då stadens invånare, för deras del, antagit ett uti protokollet jemväl
infördt förslag till kontrakt om ifrågavarande egoutbyte emellan Kronan och
staden.
Sedan härefter så väl Chefs-embetet vid Ingenieur-korpsen blifvit ytterligare
bordt, som äfven Krigs-kollegu Advokatfiskals-embete med yttrande inkommit hafva
Krigs- och Kammar-kollegierna den 10 Februari innevarande år, med öfverlemnande
af samtlige handlingarne i målet, afgifvit det af Kongl. Majit infordrade utlåtande,
hvarvid Kollegierne förklarat de föreslagna bytesvilkoren vara för Kronan så fördelaktiga
alt Kollegierne icke tvekade i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till bytet.
Under förutsättning, att det ifrågavarande bytet komme att i nåder beviljas,
hafva Kollegierna granskat det af stadens invånare för deras del godkända härofvan
omförmälda förslag till kontrakt, samt, efter dervid gjorda anmärkningar, föreslagit
följande kontraktsbeslämmelser, nemligen:
»1:0. Kongl. Maj:t och Kronan upplåter åt staden Malmö till full ego för all
framtid och för att användas till allmän parkanläggning samt fruktträdgård oell blomsterodling,
på sätt staden kan finna för godt närmare bestämma, dock utan rättighet
att från delta bestämda ändamål afvika, hela den Kongl. Majit och Kronan tillhöriga,
vester om staden belägna jord som omslutes af Slottsplatsgatan, nya begrafnings
platsen,
den närmast staden befintliga yttre f. d. fästningsgraf v en och den i förlängning
af Vestergatan till slottet ledande stensatta väg, hvilken jord, som utgöres af
den så kallade Slottsplatsen och Kommendants-trädgården med omgifvande åker och
ängsmark, är utmärkt på en af tillförordnade Förste Landtmätaren Georg Gustafsson
år 1860 upprättad karta med N:is I, ?, 3. 5. 6, 7 och 8 samt innehåller, jemte
ofvannämnda väg, 14 tunnland 19 kappland; varande uti denna öfverlåtelse inbegripna
å jorden nu befintliga träd och planteringar, men icke de derstädes uppförda
Kronan tillhöriga tvänne byggnader.
2:0. Häremot öfverlåter staden åt Kongl. Maj:t och Kronan under full egan
gerätt:
a)
af stadens så kallade vestra betesmark 52 tunnland 26.6 kappland, deraf
äro utmärkta 4-3 tunnland 15 kappland å olvannämndc karta under Nas 1 och 2
samt 9 tunnland 11,6 kappland å en särskild kartritning under J\s 2.
b) den del af så kallade skjuts stall-lyckan om 5 tunnland 7,4 kappland, som å
tillförordnade Förste Landtmätaren Gustafssons förut omförmälda karta är utmärkt
med Nas 1, 2, 3 och 4 samt omgifves i norr: af den från Sege å framledda kanalen
med en bank af 6 alnars bredd, hvilken på kartan äfven är utsatt och icke
i denna öfverlåtelse inbegripes; i öster: af den väg, sorn kommer att anläggas från
Kongl. Maj:s Nåd. Proposition M 14.
7
östra Förstadsgatan oc!) sträcker sig öfver tomten JV2 8; och i vester: af den staden
tillhöriga, så kallade Schougska lyckan.
3:o. Kongl. Majit och Kronan åligger att sina i Usta punkten omnämnda två
byggnader borttaga och platserna afrödja.
4:0. Staden åligger att försätta den afträdda delen af skjuts stall-lyckan, 5 tunn
land,
7,4 kappland, i det skick, att den, vid skeende besigtning, som af Kongl. Krigskollegium
förordnas och hvarvid stadens ombud äfven eger tillstädesvara, beflnnes till
fotexercis begagnelig.
5:o. Jordarne afträdas å ömse sidor den 1 Januari 1864, då hvad i 3:dje och
4;de punkterna är föreskrifvet bör vara vederbörligen verkställdt.
6:o. Skulle vid denna tidpunkt af personer, som jordarne under arrende innehafva,
möjligen framställas anspråk på ersättning, åligger ersättningsskyldighet i sådant
fall endast den, sorn jorden afträder.
7:o. I öfrigt är stadgadt och öfverenskommet:
a) alt den i Usta punkten omnämnda väg, i förlängning af Vestergatan, skall
till allmänt begagnande af Kronan och staden, lill hälften hvardera, försvarligen stensatt
underhållas.
b) Den å vestra betesmarken 52 tunnland 26,6 kappland, nu befintliga markväg
från öster till vester samt derifrån erforderliga vägar till både stadens i norr
derutmed belägna strandmark och enskildes i söder angränsande jordar, hvilka alla
vägar äro å förutnämnda karta och kartritning utmärkta, lemnäs till obehindradt
allmänt begagnande, dock ulan något deltagande i deras underhåll å Kronans sida.
c) Ofver den uti 2:0 b) omnämnda kanalbank af 6 alnars bredd, har staden
full egande- och dispositionsrätt, för begagnande hvaraf den nu skedda öfverlåtelsen
af skjut-stall-lyckan i öfrigt följaktligen icke utgör hinder.
d) Tvättning, badning, kreaturs vattnande eller annat, hvaraf orenlighet åstadkommes,
må icke i kanalen ega rum.»
Då, enligt hvad härvid blifvit utredt, ifrågavarande egobyte emellan Kronan och
Malmö stad, är för Kronan i allo fördelaktigt, men för dess verkställighet jemväl erfordras
Rikets Ständers samtycke, på sätt 77 § Regeringsformen i sådant fall stadga;-,
vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att för deras del medgifva
egobytet under ofvanupptagna vilkor.
De till denna fråga hörande kartor och handlingar skola blifva tillställda det
Rikets Ständers Utskott, som kommer att med ärendet taga befattning; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
8
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition Jtt 14.
Utdrag aj Protokollet öfver Landt försvars-Ar enden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-Rådet på Stockholms Slott den 24- Oktober
1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Grefve von Platen.
Lagerstråle.
Malmsten.
Thyselius.
Bredberg.
Thulstrup.
Reuterskiöld
Chefen för Landtförsvars-Departemenlet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer:
1.3:o angående utbyte af jord emellan Kronan och Malmö stad.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta
protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed — —
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
N:o 15.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse Jtä 15.
9
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk, den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om ersättning
af Statsverket till Irenne Officers-enkor, för innehållen aflöning
för deras numera aflidne män under krigs fångenskap;
Gifven Stockholms Slolt den 24- Oktober 1862.
Hos Kongl. Majit har Löjtnanten vid f. d Arméens Flottas Sveaborgs eskader,
Kapitenen Johan Fredrik Standertskjölds enka, Johanna Wilhelmina Standertskjöld,
född Mellin, i underdånighet anhållit, att, ehuru hon försummat att inom föreskrifven
tid, före utgången af år 1860, väcka anspråk på utbekommande af den del utaf
hennes mans aflöning, som under hans vid Sveaborgs öfvergång år 1808 iråkade
fångenskap blifvit innehållen, Kongl. Majit likväl, med afseende derå att denna försummelse
härledde sig från okunnighet om det beslut, hvarigenom henne blifvit till
erkänd
en sådan rättighet, och då samma okunnighet vore desto mera ursäktlig, som
något tillkännagifvande af berörda beslut icke blifvit i Finska Tidningarne infÖrdt, måtte
täckas af gunst och nåd tillåta sökanden, hvilken är i Finland boende, att ännu få
anmäla sig hos Statskontoret, för att derstädes göra sin rätt gällande.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret anfört:
att, enligt Kongl. Brefvet den 24 Juli 1857, Rikets Ständer, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, beslutat att, för godtgörande af
innehållen och till Statsverket indragen aflöning för de under krigsåren 1806 —1810
fångne ogifte officerare och under-officerare m. fl., en summa af 21,600 R.dr Rimt
på förslag skulle å Allmänna Indragningsstaten uppföras till Kongl. Majits disposition,
att användas till gäldande af sådana fordringar af nämnda beskaffenhet, hvilka inom
slutet af år 1860 i behörig ordning anmäldes och styrktes;
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. t Afd. 11 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JM 15.
att hvad som af detta anslag icke blifvit för det afsedda ändamålet användt
måste, likasom öfriga besparingar å förslagsanslagen för år 4 860, i sistnämnda års
Rikshufvudbok tillgodoföras Riksgäldskontoret, hvadan några medel af samma anslag,
ehuru stäldt tili Kongl. Maj:ts disposition, icke vidare vore för ändamålet tillgängliga;
samt
att, vid sådant förhållande, syftemålet med sökandens underdåniga anhållan icke
skulle vinnas, om, på sätt begärdt blifvit, henne meddelades nådigt tillstånd att, utan
hinder af den försutna tiden, få hos Statskontoret anmäla sig för att söka göra sin
rätt i berörda afseende gällande, en åtgärd, som dessutom vore i strid med det af
Rikets Ständer vid anslagets beviljande fästade vilkor beträffande tiden, inom hvilken
ifrågavarande fordringsanspråk borde anmälas och styrkas; — hvadan Statskontoret
hemställt, att sökandens anhållan måtte lemnäs utan afseende.
Då emellertid af de ansökningen bifogade samt öfriga i Statskontoret tillgängliga
handlingar och räkenskaper inhemtades:
att Löjtnanten Standertskjöld år 1808 varit kommenderad till Sveaborg och
blifvit vid dess öfvergång fångep samt afförd till staden Roslow i Jaroslawska Guvernementet,
hvarifrån han år 4 800 återvändt till Finland, och år 4 84 0 erhållit afsked
ur Svensk tjenst med Kapitens grad;
att den 34 Mars 4810 för Standertskjöld, då ännu ogift, blifvit utfärdad anordning
å hälften af innestående lön för 2:dra, 3:dje och 4:de qvartalen 4 808 samt
hela året 4 809, utgörande, efter 40 R:dr för år, 70 R:dr Banko eller 4 05 R:dr
Riksmynt;
att Standertskjöld den 23 Februari 4 815 ingått äktenskap med sökanden samt
den 4 Juni 1820 aflidit, efterlemnande, jemte enka, 2 minderåriga barn, och att
sökanden, som är född den 6 September 1786, befinner sig i torftiga omständigheter,
utan åtnjutande af någon pension;
så och ehuru genom det ofvanstående icke kunde anses vara behörigen ådagalagdt,
till hvad belopp ifrågavarande aflöning blifvit innehållen och kommit Statsverket till
godo, helst närmare upplysning saknades om tiden, då Standertskjöld återkommit Irån
fångenskapen, har likväl Statskontoret öfverlemnat till Kongl Maj-ts nådiga pröfning,
om icke, då efter all sannolikhet ett den utanordnade delen af aflöningen för åren
1808 och 1809 motsvarande belopp, 105 R:dr R:mt, af samma aflöning hos Statsverket
ännu innestode, samt med afseende å de bevekande omständigheter, som för
öfrigt förekommit, någon gratifikation kunde sökanden i nåder tilläggas, att utgå af
4:de eller 7:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter.
likaledes har enkan efter f d. Kapitenen vid f. d. Arméens Flottas Sveaborgs
eskader, Majoren Henrik Gustaf Standertskjöld, Jeannette Standertskjöld, född von
Törne, hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhållit, att sedan hon, som äfven är i Finland
boende, hos Statskontoret begärt att utbekomma den andel af aflöningen för
hennes man, som innehållits under det han, efter Sveaborgs öfvergång, hållits i Rysk
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 15.
11
fångenskap, men ansökningen om medlens utbekommande, i anseende till den vintertiden
försvårade postgången emellan Sverige och Finland, skulle hafva till Statskontoret
inkommit efter preskriptionstidens utgång den 31 December 1860, af hvilken orsak
något afseende derå icke kunnat fastas, Kongl. Majit måtte lackas af gunst och nåd
tilldela sökanden, hvilken är född den 2 November 1788, en gratifikation, motsvarande
den innehållna löne-andelen.
I anledning häraf har Statskontoret, uti afgifvet underdånigt utlåtande, jemte
upplysning att någon så beskaffad ansökning, som af enkan Slandertskjöld blifvit omförmäld,
hvarken före eller efter ofvannämnda preskriptionstids utgång till Statskontoret
inkommit, i underdånighet anfört: att af handlingarna väl inhemtats, det Majoren
Standert.sk
Flottas Sveaborgs eskader och under år 1808 kommenderades till Sveaborg vid
denna fästnings öfvergång blifvit fången och derefter afförd till staden Rostow i Jaroslawska
Guvernementet, äfvensom att han år 1810 med Mnjors-grad erhållit afsked
ur Svensk krigstjenst och den 23 Juli samma år ingått äktenskap med sökanden,
som numera befunne sig i fattiga omständigheter; men att, oaktadt verkställda undersökningar.
upplysning deremot icke kunnat vinnas om eller till hvad belopp aflöning
för Slandertskjöld under ifrågavarande tid må hafva blifvit innehållen och till Statsverket
indragen, samt alt, om än antagas måste, att af lönen, utgörande enligt 1808
års stal lör personer med Kapitens-grad 150 R:dr Banko årligen, halfva beloppet
under fångenskapen författningsenligt innehållits, uppgift saknades om tiden, när Standertskjölds
fångenskap upphörde. Då del emellertid icke borde belviflas, att de lönemedel,
som för Slandertskjöld under fångenskapen må hafva innehållits, ännu hos
Statsverket innestodo, enär, efter hvad tillgängliga handlingar visade, Standertskjöld
icke funnes upptagen bland de officerare, hvilka efter återkomsten från fångenskapen
utbekommit indragen andel af sin aflöning, har Statskontoret öfverlemnat till Kongl.
Majits nådiga pröfning, om icke, vid sådant förhållande och med afseende tillika å
sökandens styrkta medellöshet, en gratifikation, tili belopp, som Kongl. Majit kunde
finna lämpligt bestämma, må sökanden i nåder förunnas; och då besparingarna å anslaget
för godtgörande af ifrågavarande slags löneinnehållningar, af anledning som oraförmäles
uti Statskontorets här ofvan omnämnda utlåtande angående Kapitens-enkan
Johanna Wilhelmina Standertskjöld, icke vidare voro disponibla, har Statskontoret hemställt
alt, derest gratifikationen beviljades, densamma måtte anvisas till utgående antingen
af 4ide eller 7:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter.
Slutligen har Ryttmästaren Salomon Lindmans enka, Lovisa Röper, hos Kongl,
Majit anfort underdåniga besvär deröfver, a^> sedan hon, under åberopande af Kongl.
Brefvet den 24 Juli 1857 och Statskon^0rets derpå grundade kungörelse af den 1
September samma år, hos Statskontoret anhållit om utbekommande af det belopp,
som under mannens krigsfångenskap i Fran^ri^e ^ren 1807 —1810 skall blifvit innehållet
af hans då innehafvande lön såsom L®jdnant V|d f. d. Mörnerska Husar-regementet,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JVs 15.
hvarvid af sökanden behörigen styrktes, att mannen bief tillfångatagen den 17 April
1807 och frigafs år 1810, samt att han först efter återkomsten från fångenskapen
med sökanden ingick äktenskap, äfvensom att Löjlnants-aflöningen vid Mörnerska
Husar-regementet enligt 1808 års stat utgjorde 128 R:dr i lön och 82 R:dr i fouragepenningar,
eller tillsammans 210 R:dr Specie; så hade Statskontoret medelst Resolution
den 6 December 1860 förklarat, att, enär hvarken genom de ansökningen åtföljande
handlingar kunde anses vara ådagalagdt eller vid anställda undersökningar i
Statskontoret vore utrönt, om och till hvilket belopp aflöning för Ryttmästaren Lindman
under bans fångenskap blifvit innehållen och tili Statsverket indragen, Statskontoret,
innan sådant förhållande blifvit behörigen styrkt, icke kunde några medel för
ifrågavarande ändamål anordna; — varande af klaganden, uppå andragna skäl, i underdånighet
yrkadt, att Kongl. Maj:t, med ändring af berörda beslut, måtte förklara
henne berättigad att utbekomma de medel, hvarom hon hos Statskontoret gjort ansökning.
Ofver dessa besvär har Statskontoret inkommit med underdånigt utlåtande och
dervid anfört, att då klaganden, som, för bestyrkande af sina anspråk, vid de underdåniga
besvären icke fogat andra handlingar än dem, som vid frågans afgörande hos
Statskontoret varit företedda, ej heller sedermera ådagalagdt de förhållanden, hvilka det,
jemlikt ofvanberörda nådiga Bref och Statskontorets derpå grundade kungörelse, ålåge
klaganden att, för utbekommande af ifrågavarande medel, behörigen visa, Statskontoret,
som vid anställda förnyade undersökningar icke kunnat ur tillgängliga handlingar vinna
någon upplysning i berörda hänseende, funne sig böra hemställa, att de underdåniga
besvären måtte lemnäs utan nådigt afseende; men som klaganden vid långt framskriden
ålder syntes befinna sig i torftiga omständigheter, och den henne åliggande bevisningsskyldighet
varit desto svårare att fullgöra, som upplyst vore, att 1810 års
handlingar i Chefs-embetets vid f. d. Mörnerska Husar-regementet arkiv saknas, har
Statskontoret öfverlemnat till Kongl. Majits nådiga pröfning, om icke någon gratifikation
kunde Enkan Lindman tilläggas, hvilken i sådant fall, enligt Statskontorets åsigt,
borde utgå af 4:de eller 7:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter, enär det för ofvanberörda
ändamål anvisade särskilda förslagsanslag, hvarå besparingarna i 1860 års
Rikshufvudbok måste tillgodoföras Riksgäldskontoret, icke vidare vore för ändamålet
tillgängligt.
Kongl. Majit har handlingarna i dessa Irenne mål i nåder låtit sig föredragas;
Och hvad försl angår enkan Lindmans underdåniga besvär, har Kongl Majit ansett
skäl icke vara af klaganden anförda, som kunde föranleda till ändring af Statskontorets
i ämnet meddelade beslut; men, i betraktande af de i alla dessa nu förevarande ersättningsfrågor
förekommande förhållanden, vili Kongl. Majit till Rikets Ständers pröfning
och beslut öfverlemna, huruvida någon godtgörelse af allmänna medel må skäligen
kunna förenämnda trenne enkor tillerkännas; — Och anser Kongl. Majit, för
den händelse Rikets Ständer sådant bevilja, ersättningen kunna bestämmas:
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 15.
13
för Kapitens-enkan Johanna Wilhelmina Standertskjöld, född Mellin, enligt Statskontorets
utlåtande, till 105 R:dr;
för Majors-enkan Jeannette Standertskjöld, född von Törne, till hälften af den
lön, sorn enligt 1808 års stat tillkom personer med Kapitens-grad vid Arméens Flottas
Sveaborgs eskader, hvarest mannen varit såsom Kapiten anställd, utgörande denna
hälft för ett år, hvarunder med säkerhet torde kunna antagas att hans fångenskap
fortfarit, 1 12 Ridr 50 öre; och
för Ryltinästare-enkan Louise Lindman, född Röper, till hälften af tre års
Löjtnantslön vid dåvarande Mörnerska Husar regementet, enligt 1808 års stat utgörande,
utom fouragepenningar, hvilka Kongl. Majit anser härvid icke böra komma i
beräkning, 128 R:dr Specie eller nu motsvarande 192 Ridr Riksmynt, deraf hälften
för tre år belöper till 288 R:dr.
De till dessa mål hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva
öfverlemnade, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
ynnest städse välbevågen. Dalum ut supra.
CARL.
A F. Z. Reuterskiöld
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 15.
Utdrag af Protokollet öfver Landlförsvars-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-rådet på Stockholms Slott den 24- Oktober 1862-
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, på grund af förut fattade beslut, uppsatta förslag:
dels till Kongl, Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer i fråga om ersättning
af Statsveiket till 3:ne officers-enkor för innehållen aflöning för deras numera
aflidne män under krigsfångenskap;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stals-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de
finnas detta Protokoll bilagda, samt förordna alt, i öfverensstämmelse
dermed nådig Skrifvelse — — — — — skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. Ekman.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse Al 16.
N:o 16.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj-.ls Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer om förordnande af en
Stals-Rådsledamot, i afseende på handläggningen af vissa i Rilcsdags-Ordningens
36 och 42 §§ omförmälde riksdagsärenden;
Gifven Stockholms Slolt den 24 Oktober 1862.
Kongl. Majit vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit i
nåder förordnat Statsrådet, Kommendören af Kongl. Majlis Nordstjerne-orden, Henrik
Wilhelm Bredberg, att, under innevarande riksdag, utöfva den befattning med
riksdagsärender!, som enligt 36 och 42 §§ Riksdags-Ordningen, en ledamot af
Stats-Rådet tillkommer.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
16
Kongl. Majus Nåd. Skri/velse M 16.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konun
gen
i Stats-liådel å Stockholms Slott den 24 Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup, och
Reuterskiöld.
Departements-Chefen, Statsrådet Lagerstråle, uppläste härefter till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut uppsatta, förslag
till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer, nemligen
a) om förordnande af en Stats-Rådsledamot, i afseende på handläggningen af
vissa i Riksdags-Ordningens 36 och 42 §§ omförmälda riksdagsärenden.
I enlighet med Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, behagade
Kongl. Majrt dessa förslag i nåder gilla samt befallde
alt, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Skrifvelser, sådana
de finnas detta protokoll bilagde, skulle till Rikets Ständer
a flå tas.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Kongl. Moj:ts Nåd. Skrifvelse M 17.
17
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Nov. 1862, kl. 10 f. ni.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående hegardt
anstånd med föreskrifne kapital- ock ränle-inbelalningar å de
till Norbergs jernvägsanläggmng af allmänna medel anvisade
lån; Gifven Stockholms Slolt den 24- Oktober 1862.
Vid 1853 —1854 års riksdag beviljade Rikets Ständer för fortsättning och
fullbordande af den utaf Norbergs jernvägsbolag, med låneunderstöd till belopp af
150,000 R:dr R:mt från Handels- och Sjöfarts-fonden, påbörjade anläggningen af
jernväg från Kärrgrufvan inom Norbergs bergslag till sjön Åmänningen i Westmanlands
län, ett lån jemväl ä 150,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret utbetalas,
emot, bland andra, följande vilkor, nemligen: att ett nytt bolag för nämnde jernvägs
utförande borde vara bildadt före den 1 April 1855 samt förvärfva sig
eganderätten till den redan anlagda delen af jernvägen, jemte de arbeten, som å
den öfriga delen deraf blifvit utförde eller påbörjade; att det nya bolaget äfven
borde åtaga sig betalningsskyldigheten för det från Handels- och Sjöfarts-fonden
utgångna lån, i afseende hvarå Riksgälds-kontoret skulle ombesörja verkställigheten
af de årliga ränte- och kapital-inbetalningarne, emot öfverlåtelse å Riksgälds-kontoret
af Handels- och Sjöfartsfondens fordran, samt att de vid jernvägsanläggningen
återstående arbeten skulle, genom det nya bolagets försorg och under Styrelsens
för Allmänna väg- och vattenbyggnader inseende, inom den 1 Juli 1856
utföras och fulländas i öfverenstämmelse, med den plan till dessa arbetens verkställande,
som af Kongl. Majit blefve i nåder fastställd. I afseende på begge dessa
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 11 lläft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 17.
låns återgäldande, som skulle ske till Riksgälds-kontoret, stadgades, att det äldre
lånet borde från och med 1859 års början och intilldess detsamma blefve till fullo
liqvideradt, återbetalas medelst erläggande af fem procent årligen utaf detta låns
ursprungliga belopp, dervid fyra procent årlig ränta komme att godtgöras för det
före hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet och det öfriga afgå på kapitalet; samt
att å det nya lånet, hvilket utan ränta och kapilalafbetalning finge innehafvas under
den för arbetets utförande afsedda tid, skulle elter nämnde tids förlopp inom slutet
af hvarje år erläggas tre procent, hvaraf skulle beräknas två procent årlig ränta
för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, och återstoden utgöra kapitala!beta!
ni ng
Sedan inom föreskrifven tid ett bolag blifvit under benämning af Norbergs
jernvägs nya aktiebolag bildadt, och plan för ifrågavarande jernvägs fullbordande
den 13 Juni 1855 vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, enligt hvilken plan
kostnaden, ursprungligen beräknad till endast 234,736 R:dr, antogs komma att
uppgå till 402,736 R:dr, har Direktionen för nyssnämda bolag, uti en til! Kongl.
Majit den 18 Mars innevarande år ingifven skrift, i underdånighet förmält, hurusom
redan under jernvägsarbetets fortgång och ännu mer sedan det nalkades sin
fullbordan och efter dess fulländning, bolaget fått erfara, att det beräknade kostnadsbeloppet
på långt när icke var tillräckligt att sätta jernvägen och dess rörelsemaleriel
i sådant skick, som motsvarade dess bestämmelse. Bolaget hade derföre
måst lid efter annan genom beslutade tillskott fylla bristen, i hvilket afseende
Direktionen bifogat utdrag af bolagets reviderade räkenskaper, utvisande att den
kostnad, som bolaget dels med de af Staten beviljade lånen, för hvilka bolaget
stöde i betalningsskyldighet, dels ock genom kontanta tillskott bestridt, skall uppgått
till 552,821 R:dr. Utom den uppoffring bolaget sålunda utöfver gjorda beräkningar
måst vidkännas, hade bolaget, i afseende å påräknade inkomster, efter
det jernvägen år 1856 blifvit för trafiken öppnad, drabbats af förluster derigenom
att, i anseende till åtskilliga, af bolaget icke beroende omständigheter, någon betydligare
transportrörelse å Strömsholms kanal för malm icke förr än efter år 1860
varit att påräkna. I följd häraf och sedan med 1859 års ingång jernvägsboiagets
skyldighet att betala ränta och verkställa amortering å begge de erhållna lånen
vidtagit, hade trafikinkomslerne under nämnde år och år 1860, ehuru öfverstigande
dem för de föregående åren, likväl icke, efter afdrag för utgifterne vid trafikens
bedrifvande, uppgått till ett belopp, motsvarande hvad bolaget i ränta och
amortering å statslånen utbetalt. Då det emellertid sedermera visat sig att trafiken
på jernvägen och i bredd dermed jemväl inkomsterne, år från år tilltagit,
skulle bolaget hafva egt godt hopp att för framtiden, utan vidare uppoffringar än
förlusten af räntan på det af delegarno tillskjutne kapital, kunna till allmän båtnad
underhålla jernvägen i fullständigt skick, derest icke vid jernvägens anläggning blifvit
begånget ett fel, bestående deii att de af det äldre bolaget inköpte, endast
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 17.
19
för begagnande af hästbana afsedda, lättare rails af endast 8 ®:s vigt per löpande
fot blifvit, äfven sedan beslut fattats att banan skulle byggas för lokomotiv, begagnade
på en sträcka af 44,260 fot utaf den 58,260 fot långa banan. Det
dröjde derföre icke länge efter det jernvägen blifvit för trafiken öppnad, innan
nämnde rails visade sig vara alltför svaga att bära lokomotivens tyngd, lill följd
hvaraf sleepers, beräknade att under de svagare rails läggas på 2 fots afstånd,
måste, för vinnande af bärighet emot den större tyngden, i stället nedläggas på
en och en half fots afstånd från hvarandra. Den förökade underhållskostnad af
banan, som förorsakades genom denna förändring, och som, i anseende till sleepers’
benägenhet att snart taga röta och blifva oanvändbara, oftare komma ifråga att
bestridas, vore i och för sig en tärande kräfta på jernvägsintraderne, men då dertill
äfven komme att desse svagare rails genom nötning och den förändring, som
deras inre textur af skakningen undergått, snart nog blefve helt och hållet obrukbare
och måste mot andra af gröfre beskaffenhet utbytas, motsåge bolaget med
bekymmer den icke aflägsna framtid, då uppoffringar förestode, hvilka bolaget
omöjligt skulle kunna bära och hvilka följaktligen skulle hafva bolagets ekonomiska
undergång till följd. Under sådana förhållanden har Direktionen, jemte uppgift
att kostnaden för nedläggning af 15 ®:s rails å en sträcka af 4-4,260 fot af banan,
enligt upprättad beräkning, kunde antagas komma att uppgå till en summa
af 103,928 R:dr, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om aflåtande till Rikets
Ständer af nådig Proposition, att anstånd med erläggandet af stadgad ränta och
amortering å de för berörde jernväg anvisade två lån å tillsammans 300,000 R:dr
måtte under loppet af fyra år, räknadt från och med det år, då Rikets Ständer
komme att fatta beslut i ämnet, varda bolaget medgifvit, ej allenast under vilkor
att efter nämnde tids förlopp betalningsskyldigheten af omför*mälda ränta och amortering
åter skulle vidtaga och fortfara intilldess lånen blifvit gtildna, utan ock med
förbindelse för bolaget att nedlägga nya rails af 15 U:s vigt per löpande fot å hela
den del af jernvägen, der sådana förut icke finnas anbragta, samt att i öfrigt iaktaga
hvad Rikets Ständer kunde finna lämpligt föreskrifva.
Efter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga
yttrande i ämnet, har Kongl. Maj:t tagit denna underdåniga ansökning i behörigt
öfvervägande; och vill Kongl. Maj;t, med afseende å de till stöd för ansökningen
anförda omständigheter och i öfverensstämmelse med bemälde Styrelses
tillstyrkande, härmed hos Rikets Ständer föreslå, att, på sätt begärdt blifvit, Rikets
Ständer måtte medgifva den ändring i vilkoren för återbetalning af de till ifrågavarande
jernvägsanläggning anvisade två särskilda lån å tillsammans 300,000 R dr
R:mt, att med vidare erläggande af ränta och amortering å lånen finge anstå under
loppet af lyra år, räknadt från och med det år, då Rikets Ständer fatta beslut i
ämnet, så att först efter denna tids förlopp kapital- och ränteinbetalningarne skulle
i stadgad ordning åter vidtaga och fortfara intilldess lånen blifvit guldna, med för
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 17.
pligtelse dock för Norbergs nya jernvägsaktiebolag att, så snart ske kan och sednast
inom nyssnämnde tid, hafva låtit utlägga nya rails af 15 &:s vigt per löpande fot
å hela den del af jernvägen, der sådane förut icke finnas anbragte
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
G. Lagerstråle.
Utdrag a[ Protokollet öfver Civil-Arenden, hållet inför Hans Majit Konungen
uti Stats-Rådet å Stockholms Slolt den 24 Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld,
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste härefter lill justering följande,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj.ts förut fattade beslut uppsatta förslag
till nådiga Skrivelser till Rikets Ständer, nemligen:
b) angående begärdt anstånd med föreskrifna kapital- och ränte-inbetalningar
å de till Norbergs jernvägsanläggning af allmänna medel anvisade lån.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse M 18.
21
I enlighet med Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
behagade Kongl. Majit dessa förslag i nåder gilla samt befallde
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Skrifvelse^ sådana
de finna» detta Protokoll bilagde, skulle till Rikets Ständer
afiwlas.
Ex protocollo
Ollo W. Seippel.
#:o 18,.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862 kl. 10 f. m.
Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer, i anledning af Cimbritshamns
stads ansökning om eftergift af återstoden å ett staden
beviljadl amorteringslån; Gifven Stockholms Slolt den 24 Oktober
1862.
Till understöd för utförande af hamnbyggnad vid Cimbritshamn hafva Rikets
Ständer beviljat nämnde stad två särskilda lån, nemligen: 1 :o vid 1840-1841 års
riksdag, till belopp af 25,000 R:dr Banko^ eller 37,500 R:drj Riksmynt, hvilket
lån, sedan fem år förflutit från dess utbekommande, b®rde liqvideras medelst årlig
afbetalning af 5 procent af det ursprungliga kapitalet och med beräkning af 3
procent årlig ränta för kapital-återstoden, samt 2;o vid 1844-1845 års riksdag,
till belopp af 5,000 R:dr Banko eller 7,500 R:dr Riksmynt, att under 14i års
tid, räknad från slutet af år 1850, återbetalas genom erläggande af 8 procent
årligen af hela lånesumman, som, jemte derå efter 2 procent upplupen ränta, komme
att anses härigenom vara lill fullo betal i. Sedermera har anstånd till 1856
års utgång med inbetalmngarne å begge lånen blifvit vid 1853-1854 års riksdag
af Rikets Ständer be viljad t.
Uti en genom Kongl. Majrts Befallningshafvande i Christianstads län under den
7 sistlidne Augusti till Kongl. Majit öfverlemnad skrift hafva Magistraten och
Borgerskapets Äldste i Cimbritshamn i underdånighet anhållit, det Kongl Majit täcktes
föreslå Rikets Ständer att bevilja staden afskrifning för det belopp af omkring
35,000 Riksdaler Riksmynt, som uppgifvits för närvarande återslå på det förstnämnda
vid 1810-1841 års riksdag beviljade lånet. Till stöd för denna under
-
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JM 18.
dåniga anhållan hafva Magistraten och Borgerskapets Äldste hufvudsakligen anfört,
att staden till hamnbyggnadens verkställande bidragit med nära 40,000 R:dr och
dessutom, utan understöd af statsmedel, sedermera utfört en till en kostnad af
33,000 R:dr beräknad lastbrygga; att till botande af de å hamnbyggnaden vid
åtskilliga tillfällen genom häftiga stormar förorsakade betydliga skador, fyrfaldiga
kostsamma arbeten dels redan blifvit vidtagna, dels ännu återstode att verkställa;
att, ehuru Kongl. Majit under den 24 Augusti 4 861 beviljat staden Cimbritshamn,
till förstärkning af den genom storm skadade norra hamnarmen, ett anslag utan
åter beta 1 ningsskyidighet af 20,500 R:dr, staden likväl måste till ifrågavarande genom
oförutsedda olyckor påkallade reparations- och förstärkningsarbeten tillskjuta
omkring 20,000 Riksdaler, i följd hvaraf staden blifvit nödsakad att jemväl hos
enskilda personer upptaga lån; att hamninkomsterna, som, efter afdrag af hvad som
erfordrades till hamnens underhåll och nödvändiga fördjupning, endast kunde beräknas
till omkring 3,000 Riksdaler årligen, icke vore tillräckliga till verkställande
af de föreskrifna kapital- och ränteafbetalningarne å stadens skulder; samt att det
föga bemedlade samhället saknade andra tillgångar härtill.
Till ifrågavarande underdåniga framsiällning har såväl Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Christianstads län; som äfven, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader tillstyrkt nådigt bifall.
Då genom de å Cimbritshamns stads hamnbyggnad under de två sednaste och
innevarande år inträffade skador, staden för desammas afhjelpande fått vidkännas
opåräknade kostnader, men detta förhållande, om än behjertansvördt, likväl icke
synes påkalla eftergift af ett sfi betydligt belopp, som blifvit ifrågasBtt, vill Kongl.
Majit endast härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att, — till beredande af någon
lindring i den förlust, som sålunda drabbat detta »bemedlade samhälle, och lill
lättnad vid fullgörandet af ännu återstående kostsamma muddrings- och andra arbeten
vid hamnen, hvars inkomster under den tid sådane arbeten till större omfattning
komma att fortgå, icke synas blifva tillräckliga för de beviljade begge
lånens samtidiga förräntande och amortering, — Rikets Ständer må bevilja afskrifning
af hvad ännu kan återstå oguldet å det staden vid 1844-1845 års riksdag
till hamnbyggnaden beviljade lån å 7,500 Riksdaler, samt derjemte medgifva, att
med erläggandet af de föreskrifna ränte- och kapilalafbetalningarne å det vid
1840-1841 års riksdag beviljade lån å 37,500 Riksdaler må anstå under loppet
af åren 1864, 1865 och 1866.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CAEL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse M 18.
23
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Flans Majit Konungen
% Stats-Rådet å Stockholms Slott den SI Oktober 186S.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, uppläste härefter till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut uppsatta förslag
till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer, nemligen:
och c) i anledning af Cimbritshamns Stads ansökning om eftergift af återstoden
å ett staden beviljadt amorteringslån.
I enlighet med Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, behagade
Kongl. Maj:t dessa förslag i nåder gilla samt befallde
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Skrifvelser, sådana de
finnas detta Protokoll bilagde, skulle till Rikets Ständer aflåtas
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
U
STOCKHOLM, [ryckt hos E. Westrell, 1862.
■
Kongl. Majlis Nåd. Proposition 19.
1
JW 19.
Ank. till Eip.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ytterligare
anslag för del nya jordeboksverkels fortgång; Gifven Stockholms
Slolt den 24 Oktober 1862.
Uti underdånig skrifvelse af den 23 Maj innevarande år har Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium till Kongl. Majit ingifvit berättelse angående
fortgången, under tiden från den 1 Maj 1859 till samma dag detta år, af göromåleni
det hos Kollegium, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 22 Januari 1858,
inrättade Jordeboks-kontor för granskning såväl af de i orterne upprättade förvandlings-uträkningar
öfver den enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 skedda
omsättning och förenkling af de i ordinarie räntan ingående persedlar, som ock af
de nya jordeböcker, hvilka böra författas;
Och har Kaminar-kollegium härvid, bland annat, underdånigst förmält:
att vid den under nyssnämnda tid verkställda granskning af inlcomne ränte
-
förvandlings-uträkningar frän fögderierna inom åtskilliga län anmärkningar uppkommit
till ett antal af
1,933.
hvartill komme diverse mål rörande förvandlings-uträkningarne för en
del andra län
25,
1,958.
att af dessa anmärkningar och diverse mai, jemte den 1 Maj 1859
ännu oafgjorde
638,
eller tillsammans 2,596,
hade, efter det en del varit med vederbörande kommunicerade och upplysningar
deröfver från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen infordrats,
blifvit slutligen pröfvade
2,454
hvadan till pröfning återstode
142
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 12 Håft. l
2
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JV? 19.
att, i sammanhang härmed och till följd af föreskriften i Kongl. Brefvet den
23 April 1858 angående Kollegii underdåniga arbetsberättelse för år 1857, blifvit
utaf de vid samma tid hos Kollegium, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning den
24 Maj 1833, hvilande 506 anmärkningsmål emot 1825 års jordeböcker för Upsala
och Norrbottens län pröfvade, för Upsala län 37 och för Norrbottens län 9, eller
tillhopa 46;
att vidare, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 10 Juni 1859, nya
förvandlings-uträkningar, i stället för de till Kollegium inkomne, blifvit, med iakttagande
af alla under granskningen förordnade rättelser och ändringar, utskrifne och
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande tillsände för fögderierne inom en del län;
att. i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss till Kammar-kollegium den 9
September 1857 uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 22 förutgångne
Augusti, i fråga om frihet från utgörande af räntor, kronotionde och andra afgifter
för komministrars och kapellpredikanters boställen, jemväl blifvit utaf Jordebokskontoret
granskade ränteomsättnings-uträkningar för alla dylika boställslägenheter,
uppgående till ett antal af 911; hvarjemte länsvis uppgjorda sammandrag blifvit öfver
dem författade; samt
att slutligen af Kollegium dessutom blifvit under ifrågavarande tid handlagda
70 andra mål rörande Jordeboksärenden, deribland 6 Kongl. Maj:ts nådiga Remisser.
Härjemte har Kollegium underdänigst tillkännagifvit, att, utom de oriktigheter
i afseende på ränteomsättningen, som i de inkomne förvandlings-uträkningarne
befunnits, hade, vid den granskning, som i sammanhang med den af uträkningarne,
måst ske med jordeböckerne i fråga om egendomarnes namn, nummer,
natur, äldre räntor och kronotionde, uti dessa sednare, eller jordeböckerne, upptäckts
mångfaldiga felaktigheter, härledda ej allenast från miss-skrifningar, utan äfven
från åsidosatt iakttagande af gifna föreskrifter, samt oriktiga anteckningar, deribland
flera af beskaffenhet att kunna inverka på egendoms-innehafvarens dispositions-
eller eganderätt.
Som af detta allt ådagalägges, att granskningen utaf ej mindre ränteomsättnings-uträkningarne,
än jordeböckerna, är, till betryggande af såväl Statens
som enskildes rätt, af högsta behof påkallad, men derjemte ock af hvad hittills i
frågan medhunnits visar sig, att de åt Jordeboks-kontoret uppdragne göromål äro af
sådan vidlyftighet, att tili deras afslutande en längre tid kommer att erfordras;
har Kongl. Maj:t, — vid sådant förhållande och då statsanslaget för Jordeboks-kontoret
är beräknadt allenast för tiden af nuvarande statsregleringsperiod,
eller intill slutet af nästkommande år 1863, derunder dess arbeten ej på långt när
kunna medhinnas, — funnit Sig böra, i enlighet med hvad Kammar-kollegium äfven
underdånigst hemställt, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att jemväl under
nästkommande statsregleringsperiod anvisa ytterligare anslag till arfvoden åt Jordeboks-kontorets
tjenstemän, beräknade, såsom hittills, till följande årliga belopp,
nemligen för,
1 Chef
R:dr 4,500.
3 Kamrerare, ä 3,500 R:dr,
„ 10,500.
6 Revisorer, å 1000 R:dr
„ 6,000"
1 Notarie  „ 2,200'
Extra biträden
„ 1,500'
eller tillsammans Rmt R:dr 24,700;
för hvarje af de år, nästa statsregleringsperiod kommer att omfatta.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,JW 19.
3
Kammar-kollegii ofvanberörda underdåniga skrifvelse kommer att tillhandahållas
det Rikets Ständers Utskott, dit ärendet varder hänvisadt; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Ar och dag som ofvan.
CARL
■T. A. Gripenstedt.
Utdrag aj Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den Sd Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikesärendena, Grefve Manderström,
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående ytterligare anslag för det nya Jordeboksverkcts fortgång.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
4
[Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition JV$ 20.
JW so.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 November 1862 kl. 10 f. m.
Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag för
framtida vårdandet af Gustaf Wasas monument vid Utmeland
i Dalarne; Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober 1862.
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift hafva Revisions-Sekreteraren, Riddaren
af Kongl. Majits Nordstjerne-Orden A. W. Netzel och Grosshandlanden,
Riddaren af samma Orden S. Godenius, såsom ledamöter af den Bestyrelse, hvilken
ombesörjt uppförandet af en monumental byggnad öfver den s. k. kungskällaren
vid Utmeland i närheten af Mora kyrka i Dalarne, hvarest Gustaf Wasa
genom en dalqvinnas rådighet räddades undan Danskarnes förföljelser, — i underdånighet
hemställt:
att monumentet med tillhörigheter, — utgörande utom den af sjelfva byggnaden
upptagne plats, hvaraf Kronan redan förut varit egare, dels en närmast
deromkring af Bestyrelsen inköpt och till trädplantering ordnad jordrymd, dels en
likaledes inköpt jordremsa för ny utfartsväg, allt i öfverensstämmelse med en af
Andre Landtmätaren J. Hardy år 1859 öfver ifrågavarande område upprättad,
handlingarne bilagd karta, dels en till bostad för en Tillsyningsman inom samma
område uppförd särskild byggnad, dels ock slutligen åtskilliga å jemväl bifogad
förteckning upptagne inventarier, — måtte af Kronan såsom dess egendom öfvertagas
samt, såsom följd deraf, inseendet öfver och befattningen med hvad till den
fosterländska stiftelsens framtida förvaltning, vård och underhållande hörer, uppdragas
åt den eller de offentliga myndigheter Kongl. Majit behagade härtill utse;
äfvensom att ett bestämdt årligt anslag af allmänna medel måtte anvisas till
bestridande af de för sagda ändamål erforderliga utgifter.
Till följd af hära erhållen nådig remiss, har Kongl. Majits Öfver-Intendentsembete
i utlåtande af den 12 Augusti innevarande år underdånigst anfört, hurusom
alltsedan äldre tider tillbaka den åsigt gjort sig gällande, att, med afseende
å de förbindelser, hvaruti fäderneslandet står till den store stamfadern för Wasaätten.
Staten borde genom sin mellankomst skydda från förstöring alla sådana
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\få 20.
5
byggnader, som från Konung Gustafs vistande i Dalarne före hans thronbestigning
egde historisk märkvärdighet; hvadan ock från statsanslaget för byggnader och
reparationer i landsorterna utginge vissa ersättningsbelopp till egarne af loftsbyggnaden
vid Ornäs samt kungsladorna vid Rankhyttan och Isala, mot skyldighet
för bemälde egare att samma byggnader behörigen vårda och underhålla. Med
afseende härå, och då, enligt hvad de till Einbetet remitterade handlingar utvisade,
behållningen af de för monumentet vid Utmeland genom enskilda bidrag insamlade
medel utgjorde ett belopp af endast 331 Rdr 65 öre, men kostnaderna för underhållet
af monuinentshuset jemte dermed förenade öfriga utgifter, såsom boställsbyggnadens,
planteringarnes och vägarnes vårdande, Tillsyningsmannens aflöning
äfvensom åtskilliga på jordlägenheterna belöpande onera vore förslagsvis beräknade
till sammanlagdt 475 Riksdaler Riksmynt om året, samt någon fond, af hvars
afkastning dessa kostnader skulle kunna bestridas, icke förefunnes; — har ÖfverIntendents-embetet,
i underdånighet tillstyrkt, det Kongl. Maj:t, med hufvudsakligt
bifall till hvad Bestyrelsens ofvannämnde ledamöter föreslagit, täcktes i nåder
medgifva,
att ifrågavarande jordlotter med derå befintlige byggnader jemte tillhörigheter
måtte från och med nästkommande år af Kronan öfvertagas och ställas under
Öfver-Intendents-embetets inseende, för att. i likhet med öfriga Embetets förvaltning
tillhörande Kronans egendomar utom Stockholm, underhållas af statsanslaget
för byggnader och reparationer i landsorterna, från hvilket anslag jemväl borde
bestridas såväl den kontanta aflöningen åt Tillsyningsmannen som de på jordlotterna
belöpande allmänna onera, intilldess dessa sednare, hvilka uppgifvits till omkring
25 Rdr Rmt oin året, kunde, med anledning af dertill utaf Bestyrelsen redan
vidtagne åtgärder, komma att, emot behörig ersättning, öfverflyttas på öfrige jordegare
i Utmelands by.
Kongl. Majit, som i nåder gillat hvad Ofver-Intendents-embetet sålunda
i underdånighet tillstyrkt, vill, med anledning häraf, äfvensom af Embetets i sammanhang
härmed tillika gjorda hemställan, i nåder föreslå Rikets Ständer, att, —
i likhet med hvad som egt rum i afseende på kostnaderna för vidmagthållande
såväl af dammen vid Runna qvarn som af loftsbyggnaden vid Ornäs samt kungsladorna
vid Rankhyttan och Isala, — Rikets Ständer måtte, från och med nästinstundande
statsregleringsperiod, för nu ifrågavarande ändamål bevilja en emot
ofvannämnda belopp, Fyrahundra Sjutiofem (475) Riksdaler Riksmynt, svarande
årlig tillökning i statsanslaget för byggnader och reparationer i landsorterna.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
Och Kongl. Älaj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,j\F 20.
Utdrag af Protokollet Öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen
i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 24 Oktober 1862
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikesärendena Grefve Manderström,
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.
angående anslag för framtida vårdandet af Gustaf Wasas monument vid
Utmeland i Dalarna.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVf 21.
i
7
JW *1.
Anie. till Exp.-Utsk. dea 10 Nov. 1862, kl. 10 t. ra.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ersättning
till Kongl. Theaterns och Ho/kapellets pensionskassor för
de af dem tillförene åtnjutna afgifler utaf enskilde skådespelare
m. fl.; Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober 1862.
Sedan, med hänsigt till det betungande och obilliga af den beskattning,
som kringresande skådespelaretrupper, taskspelare, lindansare, förevisare af vaxkabinetter,
djurdans m. m. varit genom Kongl. Brefven den 14 Maj 1789, den 5
Mars 1807 samt den 20 Juli 1831 underkastade och som till pensionskassorna vid
Kongl. Majits Theater och Hofkapell ingått, Rikets sednast församlade Ständer
uti underdånig skrifvelse af den 28 April 1860 hos Kongl. Majit anhållit, att, — då
ifrågavarande enskilde skådespelare och förevisare af konster vore, i likhet med
utöfvare af andra näringar och yrken, enligt Bevillnings-förordningen underkastade
skatt till Staten samt dessutom erlade viss afgift för hvarje representation, och
det sålunda ej syntes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att
nämnde skådespelare och konstidkare ytterligare betungades med afgifter till pensionskassor
för andra konstnärer, helst de sjelfva icke i dessa kassor egde del, —
ofvanberörda Kongl. Bref måtte i nåder varda till all kraft och verkan upphäfda;
så har Kongl. Majit, efter inhemtande af Direktionernas för Kongl. Theaterns
och Hofkapellet» pensionskassor, hvar för sig, afgifna yttranden, till pröfning
förehaft denna fråga och dervid, på de af Rikets Ständer anförda skäl, funnit godt
förordna, att de uti Kongl. Brefven den 14 Maj 1789, den 5 Marsl807 och den
30 Juli 1831 meddelade föreskrifter, i enlighet hvarmed enskilde skådespelare med
flere konstidkare varit förpligtade att för sina representationer erlägga vissa afgifter
till pensionskassorna vid Kongl. Majits Theater och Hofkapell, skola från och
med innevarande år 1862 till all "kraft och verkan upphöra; hvarom nådig Kungörelse
blifvit den 15 November sistlidet år utfärdad.
8
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition JV? 21.
Då emellertid af förenämnda Direktioners omförmälde underdåniga yttranden
inhemtats, att den inkomst pensionskassorna utaf ifrågavarande afgifter åtnjutit,
och hvilken i medeltal under de tio åren 1851—1860 utgjort omkring 3000
Riksdaler Riksmynt för hvardera pensionskassan, är för dessa kassors bestånd och
fortfarande verksamhet af oundgängligt behof påkallad, vill Kongl. Maj:t härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer att till hvardera af nämnde kassor anvisa ett emot
nyssberörda belopp svarande årligt bidrag af Tre Tusen Riksdaler Riksmynt, att
utgå för åren 1862 och 1863 af Sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar, som
härtill lemna tillgång, och för framtiden såsom särskildt anslag på Riksstatens
Nionde hufvudtitel. ,
De denna fråga rörande handlingar komma att vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t, förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen
i Stals-Rådet å Stockholms Slott den 24 Oktober 1862,
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern. Friherre De Geer,
Hans Excellens. Herr Statsministern för Utrikesärendena, Grefve Manderström,
samt
Srtatsåden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
enhälliga
Kongl. Majits Nåd. Proposition JV$ 22. 9
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, angående ersättning till Kongl. Theaterns och Hofkapellets pensionskassor
för de af dem tillförene åtnjutna afgifter utaf enskilda skådespelare m. fl.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed, nådig
Proposition skulle till Rikets Ständer aflätas.
Ei protocollo.
C. F. Smerling.
JV* 99.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Not. 1862. kl. 10 f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående utbyte af de
till boställe åt Länsmannen i Tredje Distriktet af Vestra härad
i Jönköpings län anslagne hemmansdelarne t mantal Repperda
Annagården N:o 9, | mantal af Repperda Källagården N: o 5
samt \ mantal af Ufvanäs Vestergården, mot Kronoskatte kavalleri-augmentshemmanet
i mantal N:o 3 Hultsjö Bergagården;
Gifven Stockholms Slott den 23 Oktober 1862.
Uti underdånig skrifvelse af den 17 December 1860 har Kongl. Majits
och Rikets Kammar-kollegium hos Kongl. Majit anmält, att, sedan Kongl. Majit
i),ti nådigt Bref den 7 April 1832 — hvarigenom frälsehemmanet J mantal Repperda
Ännagården Nio 9, & mantal af Kronoskatte-rusthållshenimanet Repperda Källagården
N:o 3 om 1 mantal, i Alsheda socken och i mantal af Kronoskatte-rusthållshemmanet
Ufvanäs Vestergården om 1 mantal i Okna socken, af Ostra härad
och Jönköpings län blifvit till boställshemman åt Länsmannen i Tredje Distriktet
af Vestra härad anslagne, dock utan att af honom få bebos, — tillika i nåder anbefallt
Dess Befallningshafvande i länet att, så snart ske kunde, söka bereda utbyte
af dessa boställsdelar emot annat inom distriktet beläget hemman, som till boställe
åt Länsmannen lämpligen kunde anvisas och derom då i underdånighet göra anBih
till R. St. Prot. 1862 1863. 1 Sami. 1 Afd. 12 Håft. 2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition J\fS 22.
malan; — så hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hos Kollegium tillkännagifvit,
att Bergsrådet J. L. Aschan i utbyte mot nämnde Länsmans bohemman erbjudit
Kronoskatte kavalleri-augmentshemmanet f mantal N:o 3 Hultsjö Bergagården
i Hultsjö socken af Vestra härad. Då likväl de dervid insända värderingsoch
skattläggnirigshandlingar befunnits felaktiga, samt uppskof i bytesfrågan äfven
blifvit föranledt deraf, att Bergsrådet Aschan å byteshemmanet ännu icke erhållit
lagfart, hade, sedan detta hinder blifvit undanröjdt och laga skifte emellertid öfvergått
Repperda by, dervid de båda länsmans-boställsdelarne fått sina egor i ett
sammanhang utbrutna, nya värderingar och skattläggningar af vederbörande skattläggningsmän
i orten, enligt Kollegii föreskrift, blifvit förrättade å boställsdelarne
i Repperda den 31 Oktober 1856, å Ufvanäs den 1 påföljande November och å
Hultsjö Bergagården den 17 Juni 1857, hvarvid tillstädesvarande indelningshafvaren
förklarat sig önska ifrågavarande byte, äfvensom förrättningsmännen uti särskildt
yttrande, innefattande jemväl förslag till bytets verkställande, detsamma förordat
i^ anseende till vederlagshemmanets fördelaktiga belägenhet och dess, enligt
deras åsigt, byteshemmanen fullt motsvarande godhet och förmåner; uti hvilken
åsigt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl instämt.
Vidare hade åtskilliga, vid värderings- och skattläggnings-instrumentens
granskning i General-landtmäteri-kontoret, framställda anmärkningar emot uppgifterna
om_ åkerns och ängens areal och uppskattning vid hemmanen Ufvanäs och Hultsjö
blifvit af förrättningsmännen erkände, så att. med iakttagande häraf, egorna
utgjorde:
Vid Repperda Anna- och Källagården:
Åker, 9 tunland 5 kappland uppskattade till 3 tid 29,100 kpld.
Äng, 29 ” 27 » dito ' 12 ” 23,012
betemårt) 132 ’ l2'3 ” dil» ’ 13 ’ 3l.<8‘ *
Vid Ufvanäs Vestergården:
Aker, 7 tunland 25,1 kappland uppskattade till 4 tid 13.734 kpld.
Äng, 14 ” 13,4 * dito ” — 5,12018 *
betesmark} 56 ” 18>2 ” dito ” ~ 20.3985 ”
eller sammanlagdt för alla tre hemmansdelarne:
Åker, 16 tunland 30 kappland uppskattade till 8 tid 10 kpld.
Ang, 44 » 8 ” dito ” 18 ” 3 ”
&»«*) 188 ’ 30 * dito ■ 34 • 2 ”
hvayaf skattläggningsmännen uppgifvit vara i årligt bruk:
Åker, 5 tunland 31 kappland,
Äng, 15 » 2 ” samt
Skog och) ...
betesmark/
Vid Kultsjö Bergagården:
Aker, 10 tunland 9,5 kappland uppskattade till 7 tid,
Ang 35 ” 4,5 ” dito » 18
betesmark} 98 * 19 ” dito » 37 ” 20 kpld,
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition ,JS& 22.
11
hvaraf i årligt bruk:
$.ker, 6 tunland 16 kappland,
Äng, 17 ” 9 ” samt
Skog Och orr » nn »
betesmark
Afven hos Kammar-kollegium hade emot förenämnda instrument en del
anmärkningar blifvit gjorda; och hade, för fullständig jemförelse af hemmanens
godhet och förmåner, hos Kollegium blifvit verkställd uträkning af deras mantal
och räntor enligt den för skattläggningen i Jönköpings län gällande method af
den 20 och 21 Januari 1691, på grund hvaraf samma mantal och räntor, med iakttagande
af de gjorda anmärkningarna, skulle utgöra:
Enligt Jordeboken.
Enligt Skattläggningsmännens
uträkning.
Enligt uträkning hos
Kollegium.
^ mantal af Repperda Nio 3
i mantal ibidein N:o 9 >
J mantal af Ufvanäs N:o 1
$ mantal Hultsjö Bergagården N: 3
Man
tal.
7
b
1
Ränta.
1. 32.
31
24.i 6.
tal.
Ränta.
!•
2.
i 5.
13.
31.
22.1 7.
Man
tal.
b
b
Ränta.
19.
17.
35.
6tV
UV
Med öfverlemnande af samtlige handljngarne i målet till Kongl. Majits
nådiga pröfning, har Kollegium för egen del i underdånighet tillstyrkt, att, då af
ofvanupptagne jemförelse synes, att byteshemmanen äro ej allenast till arealen
större, utan äfven till mantal och räntor förmånligare, än vederlagshemmanet, hvilket
ytterligare bestyrkes deraf, att i 1855 års taxeringslängder de förra upptagas
till ett sammanlagdt värde af 1,698 Ridr. men det sednare till endast 969 R:dr,
eller 729 Riksdaler, allt Banko, mindre, Kongl. Majit måtte i nåder förklara frågan
om detta byte böra förfalla; hvarjemte och då det i allmänhet syntes mindre
lämpligt att med trägna tjenstegöromål, till men för desammas fullgörande, förenades
omsorgen för ett boställes häfd och skötsel, Kollegium i underdånighet hemställt,
om icke ifrågavarande boställe, hvilket af Länsmannen hvarken finge eller
lämpligen kunde bebos, borde för Statsverkets räkning utarrenderas, sedan nuvarande
innehafvaren, i händelse han derpå ingår, eller, i annat fall, hans efterträdare
blifvit i stället försedd med hyresersättning till det i dylika fall vanliga belopp
och erhållit den lönefyllnad, som af boställets frånträdande kunde blifva
en följd, att tillträdas från och med den tid, då bostället vid fardag i laga ordning
alträddes.
Sedan härefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län under
den 20 Februari sistlidet är fått sig anbefaldt att, i anledning af Kammar-kollegii
förberörda utlåtande, infordra Länsmannens i Tredje distriktet af Vestra härad
underdåniga förklaring och dermed, jemte det vidare yttrande i ämnet, hvartill omständigheterna
kunde föranleda, till Kongl. Majit inkomma, har Kongl. Majits Befallningshafvande
uti memorial den 18 päföljde Maj i underdånighet öfverlemna!
dels nuvarande Länsmannen A. 1). Ströms förklaring, det han vore nöjd att, på
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 22.
sätt och med de vilkor Kammar-kollegium föreslagit, till Statsverket afträda ifrågavarande
boställsdelar, dels ock förrättningsmännens afgifna utlåtande, hvaraf inhemtas,
att, vid jemförelse mellan bytes- och vederlagsheinmanens beskaffenhet, funnits:
att åkerjorden å byteshemmanen vore af mindre bördig natur, än å vederlagshemmanet;
att ängen å detta sednare hemman gåfve omkring 400 L® mera hö, samt
att der vore mera tillräcklig skog; hvadan förrättningsmännen, som ansåge det erbjudna
vederlagshemmanet. hvilket ej heller droge högre skaft än byteshemmanen,
fullt motsvara dessa i godhet och förmåner, tillstyrkt bytets beviljande; — hvarjemte
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för egen del yttrat: att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge skattläggningsmännens berörda åsigt böra tillerkännas vitsord
och icke kunna vederläggas genom de af Kammar-kollegium anförda taxeringsvärden,
hvilka, sådane de för närvarande funnos åsätta, utgjorde en i högsta grad
osäker grund för bedömande af värdet emellan hemman inom olika taxeringsdistrikt;
att Länsmansboställena, åtminstone inom Jönköpings län, icke vore af den betydenhet,
att deras skötsel kunde förorsaka något men för Länsmannens tjensteåligganden,
och att det vore af vigt, att en Länsman vore bofast man; att det visserligen
kunde vara fördelaktigt för nuvarande Länsmannen Ström, hvilken egde eget
hemman inom sitt tjenstgörings-distrikt, att, mot erhållande af hyresersättning och
lönefyllnad, till Statsverket afträda sina boställsdelar, men att det för efterträdare
i tjensten skulle blifva ganska svårt att mot den ringa hyresersättningen af 150
R:dr få hyra lämplig bostad; samt att, då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom
Brefvet den 7 April 1832 fått sig anbefaldt att, så snart ske kunde, bereda utbyte
af ifrågavarande boställsdelar emot annat inom distriktet beläget hemman, samt sådant
utbyte nu kunde på ett fördelaktigt sätt ske och dertill komme, att vederlagshemmanet
vore med afseende på tjenstgörings-distriktet välbeläget samt med erforderliga
åbyggnader försedt, Kongl. Majt:s Befallningshafvande ansett sig, på nu anförda
skäl, böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till föreslagna utbytet med
hvilket indelningshafvaren, innan Kammar-kollegii utlåtande afgafs, förklarat sig nöjd.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och med afseende å hvad
rörande beskaffenheten af det. till vederlag ifrågavarande hemmanet Hultsjö Bergagården
upplyst blifvit samt å hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för öfrigt i
ämnet anfört, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå, det Rikets Ständer måtte för deras
del medgifva, att ofvanomförmälde åt Länsmannen i Tredje distriktet af Vestra
härad pä lön anslagna hemmansdelar J mantal Repperda Annagården JW 9, i
mantal af Repperda Källagården JV? 3 samt l mantal af Ufvanäs Vestergården må,
med bibehållande af de särskilda hemmanens räntor och onera, utbytas mot augmentshemmanet
\ mantal 3 Hultsjö Bergagården, som derefter bör till boställe
åt Länsmannen i berörda distrikt användas.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad.
Kongl. Majjt förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARI.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition Ji/S 22.
13
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Är end en, hållet inför Hans Maj;t Konungen
i S)tals-Rådel å Stockholms Slolt den 24 Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikesärendena, Grefve Manderström,
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående utbyte af de till boställe ät Länsmannen i Tredje Distriktet af
Vestra Härad i Jönköpings län anslagne hemmansdelarne, J mantal Repperda Annagården
N:o 9, mantal af Repperda Källagärden N:o 3 samt i mantal af Ufvanäs
Vestergården, mot Kronoskatte kavalleri-augmentshemmanet ^ mantal N:o 3 Hultsjö
Bergagården.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
Protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed, nådig
Proposition skulle till Rikets Ständer aflätas.
Ex protocollo
ö. F. Smerling,
14
Kongl. Maj:U Nåd. Proposition J\(3 23.
,M 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 November 1S62 kl. 10 f. m.
Kongl May.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående befrielse
för Fältkamereraren m. m., Ph. A. Arells enka, Albertina Heimberger,
fron lifgifvande af observationsprocent och anmärkningsmedel,
hvilka blifvit lu nnes man i lifstiden lill gäldande ådömda;
Gifven Stockholms Slott den 2i Oktober 1862.
Sedan Kongl. Mnj:t, enligt nådigt beslut af den 12 Oktober 1860, lemnat.
utan afseende f. d. Regementsskrifvaren vid Dal-regementet, Revisorn vid Arméens
Pensionskassa, Fältkamereraren Philip August Areils underdåniga ansökning att
af gunst och nåd varda befriad från skyldigheten att utgifva ej mindre hvad sorn
motsvarade den af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätts Kansli- och Revisionsbetjening
uppburna observationsprocent å de genom Kongl. Maj:ts Utslag den 7
Juni 1841 Arell till betalning ådömda, sedermera ersatte 2,998 R:dr 10 sk. Banko,
hvilken observationsprocent Arell, genom Kammar-Rättens den 11 Juni 1845 meddelade
och af Kongl. Maj:t den 24 Juli 1846 fastställda Utslag, fått sig älagdt att
sjelf godtgöra, än ock hvad som, efter en erbjuden afbetalning af 200 R:dr Banko,
äterstode å de anmärkningsmedel 1560 R:dr 22 sk. 2 rst. Banko, hvilka, enligt
Kammar-Rättens Utslag d. 1 Juli 1841, borde af Arell gäldas;
samt Kammar-Rätten, på dess Advokat-Fiskalsembetcs framställning, för
utbekommande af berörde medel anmodat öfver-Ståthållare-embetet att låta hos
Fältkamereraren Arell anställa utmätning och, i händelse tillgäng saknades, för
dessa kronans fordringar meddela införsel uti hälften af Arells pä Arméens Pensionskassas
stat innehafvande Revisorslön;
så, och efter det Arell sedermera i Juli månad sistlidet år aflidit, har hans
efterlemnade enka, Albertina Heimberger, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift,
med åberopande af sin nödställda belägenhet och dä hon vid framskriden ålder
egde tre sjukliga döttrar att försörja, underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t, med
behjertande häraf, måtte i nåder meddela befrielse från allt betalningsansvar för
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition JVsf 23.
15
ofvanberörda observationsarfvode och aninärkningsmedel, så att det efterlemnade
obetydliga lösöreboet kunde komma sökanden och hennes barn tillgodo.
Uti en sedermera ingifven skrift har sökanden, jemte förnyande af sin
nyssberörde anhållan, i underdånighet företett intyg af Sysslomannen i den efter
Arell uppkomna konkurs, att numera ingen annan borgenär i boet funnes, än Kongl.
Maj:t och Kronan för ofvan omförmälda fordran, hvilken nu utgjorde dels obser
vationsprocent
Runt 1,002: 45.
och dels anmärkningsmedel  ” 2,358: 51.
eller tillsammans
Runt R:dr 3,360; 96 öre,
hvaremot tillgängarne i boet endast komme att uppgå till något öfver 300 R:dr.
Med anledning häraf och i betraktande af härvid förekomne bevekande
omständigheter, vill Kongl. Majit alltså föreslå Rikets Ständer att befria sökanden
från gäldande af ifrågavarande observationsarfvode och anmärkningsmedel;
hvaremellertid Kongl. Majit i nåder förordnat, att den af Kammar-Rätten
begärda utmätningsåtgärden må, mot det sökanden ställer antaglig borgen för ett
emot lösöreboets värde enligt bouppteckningen svarande belopp, uppskjutas intilldess
frågan om den sökta eftergiften blifvit af Rikets Ständer afgjord.
De till denna fråga hörande handlingar skola vederbörande Utskott
tillhandahållas. Kongl. Maj:„t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Ar och dag sorn ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfverg Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den £4 Oktober J862.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
16
Kongl, Maj-.ts Nåd. Proposition JVd§24.
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Pro
position, angående befrielse för Fältkamereraren m. m. Ph. A. Arells enka. Albertina
Heimberger, från utgifvande af observationsprocent och anmärkningsmedel,
hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande ädömda.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta Protokoll bilagdt, och befallde,
att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ei piotocolj
C. F. Smerling.
JW £4.
Arik. till Exp.-Utsk. den 10 November 1862 kl. 10 t. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående försäljning
till enskild person af en komministersbostället Hof Dalbogård
i Kronobergs län tillhörig del i den så kallade Spetsamossen;
Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober 1862.
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift har Kommissionslandtmätaren A.
P. Liedberg underdånigst anhållit att få, mot en köpeskilling af 273 Riksdaler 75
öre Riksmynt, förvärfva sig egande rätt till den del af så kallade Spetsamossen,
som tillhör komministersbostället $ mantal krono N:o 5 Hof Dalbogård i Wexiö
socken, och hvilken del, utgörande 13 tunnland 22 kappland, i sådant läll skulle af
sökanden utdikas, tegläggas och odlas i sammanhang med öfriga delarne af
samma mosse.
Af den underdåniga ansökningen och dervid fogade handlingar inhemtas,
bland annat, att Liedberg, hvilken med Kongl. Maj:ts den 27 Mars 1858 lemnade
nådiga tillåtelse af staden Wexiö inköpt dess andel, 33 tunnland 20 kappland, af
den vid Staden belägna Spetsamossen mot vilkor att hafva inom viss tid afdikat
och odlat denna mark. som till ett djup af 5 eller 6 alnar utgjordes af hvitmossa.
numera
Kongl. Majis Nåd. Proposition JY= 'dii.
17
numera verkställt detta, odlingsföretag; att då emellertid ifrån de öfriga dels till
Araby och Hof gärdar, dels till komministersbostället Ilof Dalbogård lydande delarne
af mossen, kalla dimmor spriddes öfver den af Liedberg odlade trakten, och
Stora förluster genom frostskada derå redan inträffat och för framtiden vore att
förutse, men hvarken de enskilde egarne eller boställshafvarne velat å deras områden
verkställa odling, hvilken vore med stora, kostnader förenad och beräknades
endast för de bostället underliggande 13 tunnland 22 kappland till en utgift af 7,000
Riksdaler' hade Liedberg funnit sig nödsakad inköpa de till Araby och Hof hörande
lotter i mossen, samt att ehuru den redan företagna odlingen i sanitärt hänseende
verkat särdeles fördelaktigt för staden, förhållandet derutinnan skulle i ej
obetydlig män förbättras, derest äfven boställets andel deri utdikades och torrlädes,
enär derigenom icke allenast frostskador utåt. hela detta vidsträckta fält skulle
upphöra, utan ock de osunda dimmor, sorn frän den sanka och vatten-aflopp nu
saknande trakten draga fram mot staden, komme af t aflägsnas, och staden sålunda
blefve till fullo befriad från den källa till framkallande och underhållande af epidemier,
som ännu i Stadens närmaste granskap förefunnes.
Sedan komministerboställets innehafvare, Domkapitlet i Wexiö stift
samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län, äfvensom Wexiö stadsoch
landsförsamlingar sig häröfver yttrat, har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium,
uti den 28 Oktober 1861 afgifvet utlåtande, underdånigst anfört, att då,
enligt hvad upplyst blifvit, oniförmälde komministersbostället Hof Dalbogård tillhöriga
mark i sitt nuvarande skick är för bostället utan värde, och derjemte förorsakar
frostskador å dess angränsande äkergärde, hvaremot mossen stillämnade utdikning
och odling äfven skulle för bostället medföra betydlig fördel, Kollegium, i likhet.
med öfrige vederbörande, ansåg sig böra tillstyrka nådigt bifall till ansökningen,
dock under vilkor att den erbjudna köpeskillingen 273 Riksdaler 75 öre användes
till boställets förbättring, pä sätt vid nästinträffande ekonomiska besigtning
eller laga af- och tillträdessyn pröfvas lämpligt.
Enär, på sätt alla i detta ärende hörda myndigheter sammanstämmande
upplyst, det skulle lända till fördel för komministersbeställningens innehafvare, om
ifrågavarande mark linge från bostället på ofvanuppgifna vilkor försäljas, vill Kongl.
Maj:t härmed hafva detta ärende, såsom afseende en afsöndring för alltid af kronojord,
till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat och dervid tillika föreslå att
Rikets Ständer till Liedbergs ifrågavarande ansökning lemna deras samtycke.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; Och Kongl.
tylaj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Ar och dag som ofvan.
CARL.
C. J. Thyselius.
Bih. till B. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 12 Håft.
3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 24.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiaslik-Arenden, hållet inför H. M. Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24 Oktober 4862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikesärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve v. Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Derefter uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering
af honom, i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t förut fattade nådiga beslut,
uppsatta förslag till följande nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o) angående försäljning till enskild person af en komministersbostället Hof
Dalbogård i Kronobergs län tillhörig del i den sä kallade Spetsamossen; och
2:o)  —■ — — — — —#
—
H. M. Konungen täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla, samt befallde, att, i enlighet
dermed, nådig Proposition, af den lydelse bilagan litt.
C. till detta Protokoll upptager, skulle till Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 25.
19
JW £5.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 10 Nov. 1862 kl. 10 f. m.
Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående utbyte af
Komministers-bostället Svensbohl i Rudskoga socken emot Sergeant-bostället
Höjdebråten i Nysunds socken; Gifven Stockholms
Slott den 24 Oktober 1862.
Sedan Kongl. Majit, uppå underdånig framställning af Rudskoga och Nysunds
till ett pastorat förenade församlingar, under den 27 Juni 1856 i nåder förordnat,
att blifvande Komministern inom nämnda församlingar egde åtnöja sig med
den förändring af boställe, som Kongl. Majit framdeles kunde finna godt besluta,
liar Nysunds församling hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att det ät bemälde
Komminister anslagna boställe Svensbohl JW 2, ett halft mantal krono i Rudskoga
socken, Wisnums härad af Wermlands län måtte, till afhjelpande af de olägenheter,
som tillskyndades ej mindre Nysunds socknemän än Komministern derigenom
att både pastors- och komministers-boställena hafva sitt läge inom Rudskoga
socken, fä utbytas emot Sergeant-bostället vid Nerikes regemente Höjdebråten JW
1, om ett ijerdedels mantal krono, i Nysunds socken, Edsbergs härad och Orebro
län, för hvilket ändamål sökanderne förklarat sig villiga att genom ärlig afgäld i
spanmäl hålla den af boställsinnehafvarne skadeslös, som, i händelse boställena vid
närmare undersökning icke skulle befinnas jemngoda, komme i besittning af det
sämre bostället; hvarjemte sökanderne begärt att detta byte finge träda i verkställighet,
omicke förr, vid nuvarande innehafvares af Höjdebråten afgång.
Genom nådig remiss anbefallde att, efter vederbörandes hörande, Öfver
denna ansökning afgifva gemensamt underdånigt utlåtande, hafva Kongl. Majits och
Rikets Krigs- och Kammar-kollegier öfverlempat handiingarne i målet till Kongl.
Maj.-ts Befallningshafvande i Wermlands län, för att, efter samråd med Kongl.
Majits Befallningshafvande i örebro län, genom vederbörande skattläggningsmän,
desamma på begge ställena, låta efter skattläggningsgrunder i laga ordning uppskatta
ifrågavarande tvänne boställen till egor och öfriga förmåner i närvaro af
boställsinnehafvarne samt församlingarnes, Konsistorii- och Regements-ombud, äfvensom
särskildt beskrifva och värdera åbyggnaderna på hvartdera stället; och sedan
dessa förrättningar, som den 4 och 5 Juni 1858 blifvit påbörjade, efter npp
-
20
Kongl. Mag:ts Nåd. Proposition JVs/’ 25.
rättande af nya kartor och beskrifningar öfver boställenas egor, den 1 och 2 November
1859 blifvit afslutade, samt af förrättnings-instrumenten befunnits, att hemmanet
Svensbohl uppskattats till 7 R:dr 39 sk. ö rst. och Höjdebråten till 7 R:dr
36 sk. 11 rst. Banko ränta, men att värdet af åbyggnaderna, upptagits vid det förra
till 2,596 R:dr 67 öre och vid det sednare till blott 1,771 R:dr 67 öre Riksmynt,
har det sökta hemm ansby tet, med hvilket äfven Komministern i Rudskoga och Nysund
L. Edgren på de af sökanderna framställda vilkor förklarat sig nöjd, blifvit
af ej mindre Chefs-embetet vid Nerikes regemente och Carlstads stifts Konsistorium,
än äfven af Landshöfdinge-embetet. i "Örebro län och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Wermlands län uti afgifna yttranden tillstyrkt, dock med hemställan
af den sistnämnde om Nysunds socknemäns tillförbindande att hålla Komministern
skadeslös för hvad äbyggnadsvärdet vid bostället Höjdebråten understege det
vid Svensbohl.
Med förmälan att emot ofvanberörda uppskattningar, vid granskning hos
Kammar-kollegium, någon annan anmärkning icke förekommit, än att för Svensbohl
det till föda för dragare beräknade beloppet hö upptagits till ^ lass för litet, efter
rättelse hvaraf uppskattningsvärdet för detta boställe minskas med 1 sk. 5 rst.
till 7 R:dr 38 sk., hafva Krigs- och Kammar-kollegierna, dä boställenas egor följaktligen
äro af nästan alldeles lika värde samt alla öfriga vederbörande det sökta
bytet förordat, uti underdånigt utlåtande den 6 Maj nästlidet år jemväl nådigt bifall
till ansökningen tillstyrkt, dock med vilkor icke allenast för Nysunds församling
att, enligt sitt åtagande, med 825 Riksdaler Riksmynt, för en gång, ersätta
Komministern skillnaden emellan det lägre åbyggnadsvärdet i Höjdebråten än å
Svensbohl, hvartill en af församlingen för kapellansbostäilets flyttning bildad fond
lemnar tillgäng, utan ock för Komministern att ä sin sida vid blifvande ekonomiska
besigtningar redovisa denna ersättningssnmmas användning till det nya kapellansboställets
nytta; äfvensom, enär af Höjdebråtens ränta äro Kronan behållne
boskapspenningarne 8 sk., men af Svensbohl dagsverkspenningarne 24 sk. Banko,
Kollegierne, pä det någon förändring i denna inkomst icke måtte genom bytet Kronan
tillskyndas, i underdånighet hemsälit, att särskildt mätte i nåder stadgas om
hvardera boställsinnehafvarens skyldighet att ansvara för de Kronan nu behållna
räntor af det boställe honom tillfaller.
Och vill Kongl. Majd, dä det ifrågaställda utbytet af boställshemman
utan tvifvel vöre ganska ändamålsenligt och, till följd deraf, äfven vunnit-förord af
samtlige i ämnet hörda myndigheter, härigenom föreslå Rikets Ständer att till
verkställighet deraf, under de af Krigs- och Kammar-kollegierna föreslagna vilkor,
lemna sitt medgifvande.
De till ärendet hörande handlingar skola till vederbörande utskott varda
öfverlemnade; och Kongl. Jjlajd förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Ar och dag sorn ofvan.
CARL.
C. J. Thyselius.
Kongl. May.ta Nåd. Proposition JW 25.
21
Utdrag af Protokollet öfver Echlesiastik-Ärenden, hållet inför Ii. M. Konungen
i Stats-Rådet, å Stockholms Slott, den 24 Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikesärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Derefter uppläste Departements-chefen, Statsrådet Thyselius, till justering,
af honom, i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t förut fattade nådiga beslut,
uppsatta förslag till följande nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o)
-
och
2:o) angående utbyte af Komministersbostället Svensbohl i Rudskoga socken
af Wermlands län mot‘Sergeantsbostället Höjdebråten i Nysunds socken af Orebro län.
H. M. Konungen täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i nåder gilla samt befallde, att i
enlighet dermed, nådig Proposition, af den lydelse bilagan litt.
D. till detta Protokoll upptager, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
STOCKHOLM. TRYCKT HOS A. L. NORMAN 1862.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o SS.
I
M-o 2&.
Ånk. till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
fortfarande Kurhas-afgift; Gifven Stockholms Slott den 24
Oktober 1862.
Genom nådig Kungörelse af den 24 Februari 1880 har Kongl, Majit i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag fattade beslut, förordnat, att
till veneriska smittans hämmande och botande skall årligen från och med 1861 till och
nied det år, då nästföljande riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven person utgöras en
kurhus-afgift, för Stockholms stad med högst 50 öre och minst 3 öre, samt inom öfrige
delar af riket med högst 25 öre och minst 3 öre, lika för alla betalande inom hvarje
kurhus-distrikt, efter dess behof; att afgiften skall af vederbörande inom distriktet beslämmas
antingen till ettdera af dessa belopp eller derimellan, men icke utom vid särdeles
tvingande omständigheter, fastställas till det högsta; att denna afgift skall utgå och
redovisas inom hvarje kurhus-distrikt särskildt, så att den blifver alldeles skild från hospitalens
och lasarettens fonder och räkenskaper; samt att de genom berörda afgift inflytande
medlen skola i första rummet ovilkorligen begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse,
på ett eller flera ställen inom länet inrättade kurhus-anstalter, hvarefter
det, sorn af nämnda medel icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt, må
användas för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag tili bestridande af
lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen, sorn fordra kirurgisk
behandling.
För att ådagalägga, i hvad mån bemälde afgift fortfarande må vara för lasarettens
och kurhusens underhåll af nöden, har Sundhets-kollegium till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnat summariskt sammandrag af ifrån samtliga länen, med undantag af
Upsala, Skaraborgs, Elfsborgs och Malmöhus, inkomna redogörelser för läns-lasarettens
Bih. lill It. Sl. Brot, 1S6S & 1803. i Sami. i Åfd. 13 Baft. 1
2
Kongl. Majus Nåd. Proposition K:o 25.
och kurhusens inkomster och utgifter under år 1860, upptagande kurhus-afgiften för året
tili 243,638 R:dr 64 öre, och öfriga inkomster till 141,515 R:dr 49 öre, hvaremot utgifterna
uppgått till 379,831 R:dr 86 öre R:mt; hemställande Kollegium, att dä, såsom
af dessa uppgifter visade sig, ifrågavarande sjukvårds-inrättningar icke kunde utan kurhusafgiften
ega bestånd, nådig Proposition om samma afgifts fortfarande måtte till Rikets
Ständer aflåtas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit vill Kongl. i\laj:t i nåder föreslå Rikets
Ständer, att omförmälde kurhus-afgift må jemväl under nästa statsregieringsperiod utgå
på sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag bestämda
och, i enlighet dermed, af Kongl. Majrt genom nådiga Kungörelsen den 24 Februari
1860 påbjudna.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Ar och dag som ofvan.
C A Ii.
C. J. 'Thyselius.
Transumt af Protokollet ofver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Honungen i Siats-Rådet på Stockholms Slott
den Sd Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Statsministern för Utrikes-Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Efter justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Arenden för den 17 i denna månad
föredrog i underdånighet Departements-chefen, Statsrådet Thyselius:
Kongl. Majils -Nåd. Skrifvelse N:o 27.
3
l:o.
Sundhets-kollegii underdåniga skrifvelse af den 4 sistlidne Augusti i livad den angick
fråga om fortfarande kurhus-afgift; — — — — — — — — — — — —
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemställde Departements-chefen, att
Kongl. Majit tacktes i nådig Proposition föreslå Rikets Ständer, att omförmälda kurhusafgift
må jemväl under nästa statsregleringsperiod utgå på sätt och till de belopp, som
blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutce riksdag bestämda och, i enlighet dermed, af
Kongl. Majit genom nådiga Kungörelsen den 24 Februari 1860 påbjudna.
Hans Majit Konungen täcktes Departements-cbefens berörda, af
Stats-Rådets öfriga ledamöter biträdda hemställan i nåder bifalla
samt befallde att, i öfverensstämmelse dermed, nådig Proposition i
ämnet, sådan den finnes detta Protokoll under litt. A bilagd, skulle
under denna dag till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
,\--o 2*.
Ank. titt Exp.-UtsR. den 10 JSov. 1862, kl. 10 f. m.
Kongl Maj:ls Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående Markaryds
församlings framställning om befrielse från skyldigheten
att betala återstoden af ett för dess kyrkobyggnad
bevi/jadl lån utaf allmänna medel; Gifven Stockholms Slott
den '24 Oktober 1862.
Uti en af Kongl. Mnjits Befallningshafvande i Kronobergs län och Domkapitlet i
Wexiö stift underdånigst öfverlemnad och förordad ansökning har Markaryds församling
genom utsedde ombud i underdånighet begärt, det Kongl. Majit ville hos Rikets Ständer
4
Kongl. Naj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 27.
göra nådig framställning, att församlingen, som till understöd för återuppbyggandet af sin
genom åskeld nedbrunna kyrka, vid 1853—1854 årens riksdag erhöll ur Riksgäldskontoret
ett lån af 10,000 R:dr R:mt, med vilkor att såsom kapital- och ränte-afbelalning
årligen erlägga 000 R:dr, mätte befrias från skyldigheten att gälda den del af detta lån,
som ännu återstår obetald. Till stöd för ansökningen har blifvit anfördt, bland annat:
att en icke obetydlig reparation å den uppförda nya kyrkan redan nästa år behöfde företagas,
emedan tornets tak, hvilket består af zink, iifvensom takrännorna af samma metall,
tagit sådan skada, att taket måste omläggas, nya rännor anskaffas, och rappningen
å kyrkan till stor del förnyas, hvartill komme dels att nästan alla församlingens byggnader
å kyrkoherdebostället med det snaraste tarfvade ombyggnad, dels att skolhus i de
särskilda skolrotarne måste uppföras, om folkundervisningen skulle kunna med förde 1 bedrifvas,
helst allmogens bostäder der på orten allmänneligen vore till skol-lokaler otjenliga;
att Markaryds socken, utgörande 69 £ till 44-| förmedlade hemman, har en folkmängd
af 3,340 personer, bland hvilka endast få befunne sig i goda, några i bergliga,
men de flesta i knappa omständigheter, till följd hvaraf fattigvården vore synnerligen betungande;
samt att, i anseende till socknens aflägsenhet från såväl sjöstäder som jernväg,
alla transporter vore med svårighet och dryg kostnad förenade.
I anledning af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj:t härigenom i nåder
meddela Rikets Ständer Markaryds församlings underdåniga framställning, till det afseende
Rikets Ständer må finna sig föranlåtna att derå fästa.
Handlingarne i ämnet skola till Rikets Ständers vederbörande Utskott öfverlemnas;
och Kongl.o siaj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
C A fif
C. J. Thyselius.
Kungl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse N:o 27.
5
Transund af Protokollet öfver Ecklesiastik- Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Honungen i Sta t s-ilo det på Stockholms Slott
den 24 Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Statsministern för Utrikes-Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Efter justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden för den 17 i denna månad
föredrog i underdånighet Departements-chefen, Statsrådet Thyselius:
2:o.
En af Markaryds församling i underdånighet gjord samt af Kongl. Maj-fs Befallningshafvande
i Kronobergs län och Domkapitlet i Wexiö stift underdånigst öfverlemnad
och förordad ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer göra nådig
framställning, att församlingen, som, till understöd för återuppbyggandet af sin genom
åskeld nedbrunna kyrka, vid 1853—1854 årens riksdag erhöll ur Riksgälds-kontoret ett
lån af 10,000 R:dr R:mt — — — — ■— — — — — — — — — —
mätte befrias från skyldigheten att gälda den del af detta lån, som ännu återstår obetald.
I anledning af hvad sålunda förekommit hemställde Departements-chefen, att
Kongl. Majit genom nådig skrifvelse täcktes meddela Rikets Ständer Markaryds församlings
underdåniga ansökning till det afseende Rikets Ständer må finna sig föranlåtne att
derå fästa.
Hans Majit Konungen täcktes Departements-chefens berörde, af StatsRådefs
öfrige ledamöter biträdda hemställan i nåder bifalla samt befallde, att
i öfverensstämmelse dermed nådig Skrifvelse, sådan den finnes detta Protokoll
under litt. B bilagd, skulle under denna dag till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
c
Kongl. Majlis 1Vårf. Proposition N:o SS.
J\ o 28.
Arik. tili Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1862, kl. 10 f ni.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upphörande
af den så kallade Näs Kungsgårdshjelp; Gifven
Stockholms Slolt den Oktober 1862.
Uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860 anmälde Rikets då församlade
Ständer, att, sedan genom den vid dåvarande riksmöte af dem antagna nya Beviilningsförordningen
allmogen inom Näsgårds och Vesterbergslags fögderier af Stora Kopparbergs
län blifvit frånkända den lindring i bevillningen, som densamma under loppet af
omkring ett århundrade åtnjutit såsom ersättning för det åliggande allmogen, enligt Kongl.
Resolutionen den 2 December 1746, hade att bygga och underhålla åbyggnader saint
deltaga i stängselskyldigheten å numera indragna och utarrenderade öfversteboställe! vid
Dal-regementet, Näs Kungsgård om mantal i Husby socken och Näsgårds fögderi,
förslag blifvit hos Rikets Ständer väckt, att ifrågavarande byggnadsskyldighet, benämnd
Näs kungsgårdshjelp, måtte, medelst allmogens befriande derifrån, upphöra; med anledning
hvaraf och då Rikets Ständer ansågo en sådan befrielse vara af billighet och rättvisa
påkallad, men Dal-regementets löningsfond, till hvilken afkomsten af nämnde boställe,
enligt 1833 års lönereglering, numera inginge, syntes ega anspråk på ersättning tor berörde
byggnadsskyldighets upphörande, hvilken ersättning icke utan derför erforderlig
utredning kunde bestämmas, Rikets Ständer anhöllo, att Kongl. Majit täcktes låta fullständigt
utreda frågan samt sedermera deruti till Rikets näst sammanträdande Ständer
aflåta nådig Proposition.
Sedan Kongl. Majit anbefallt Dess och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier att,
efter verkställande af den utredning i afseende å denna fråga, som Rikets Ständer begärt,
till Kongl. Majit inkomma med underdånigt utlåtande och förslag angående upphörande
af Näs kungsgårdshjelp, hade bemälde Kollegier, efter det Chefs-embetet vid
Dal-regementet äfvensom samma Regementes Lönings-direktion samt Kongl. Majits Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs län blifvit hörde, den 16 sistlidne Augusti till
i
Kongl. SJaj-ls .\åd. Proposition No 28.
7
Kongl. Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse i ämnei, åtföljd af beinälde vederbörandes särskilda
yttranden; och har deraf hufvudsakligen inherntats:
att, i anledning af allmogens i Näsgårds fögderi klagan öfver de årliga dagsverken,
hvilka blifvit densamma, utöfver förra vanligheten, påförde, Kongl. Maj:t uti
nådigt Bref den 16 Januari 1624, jemte bestammande af dagsverkena till visst antal,
förbehållit, att allmogen »dock skulle vara förpligtad, när så behof göres, att hjelpa pä
dammar och annan nödtorftig byggning på Näsgård», hvilken skyldighet sedermera genom
ofvan åberopade Kongl. Besolution den 2 December 1746 närmare bestämdes sålunda,
att densamma, efter beräkning i nu gällande myntsort, utgöres af Näsgårds fögderi
med 100 R:dr och af Vesterbergslags fögderi med 50 R:dr årligen till en kassa för
bestridande af utgifterna till byggnad och underhåll af vissa vid Näs kungsgård varande
hus jemte dammbyggnaderna för den dertill af ålder hörande Mölnarbo tullqvarn; hvarjemte
det ålåge dels allmogen i såväl Näsgårds som Vesterbergslags fögderier, enligt
nyssberörde Kongl. Resolution, att, derest de sålunda årligen utgjorda medlen, 150 R:dr
R:mt, icke vore för äudamålet tillräckliga, tillskjuta det bristande, dels oek särskildt allmogen
i Näsgårds fögderi att lemna ett årligt bidrag af 33^ R:dr till underhållande af
6,961 famnar af boställets gärdesgårdar, hvilket underhäll boställshafvaren hade att besörja
emot nyssnämnda ersättning jemte 16 § R:dr från den gemensamt sammanskjutna
byggnadskassan;
att vid den å bostället den 5 och 6 Juni 1861 hållna laga syn allmogens utgifter
för reparationer å bostället och dammarne under de nästförutgångne tio åren 1851—
1860, inberäknadt den ersättning, boställs-arrendatorn under samma tid uppburit för underhäll
af hägnader, befunnits, efter rättelse af några i uppgiften derom förekomne mindre
felaktigheter och missräkningar, uppgå till 5,083 R:dr 20 öre samt kostnaden för påsynade,
då erforderliga nybyggnader till 5,642 R:dr 71 öre; hvaremot, efter verkställighet
af dessa byggnader och förbättringar, under nästföljande lio år annan beräknelig nybyggnad
ansetts icke komma i fråga, än den af två lador jemte ny beklädnad å ski—
bordet vid Norbäcksbo damm, hvilka nybyggnadsarbelen blifvit vid berörda syn anmärkta
och uppskattade till ett sammanräknadt kostnadsbelopp af 356 R:dr; men att reparationer
under samma tid å byggnaderna vid Näsgård, hvilka samtlige voro af hög ålder,
kunde beräknas till samma belopp, som under de sistförflulne tio åren egt rum;
att Chefs-embetet, dels, på grund af hvad synerätts-protokollet salunda gifver vid
handen, uppställt en beräkning öfver reparations-kostnaden under sednast förflutne och näst
derefter följande tio år, enligt hvilken densamma i medeltal årligen uppgick till 562 R:dr
41 öre, dels ock, med antagande, att en del byggnader, efter deras uppförande ånyo,
skulle ega bestånd under en tid af 200 år, men en annan del åter kortare tid, kommit
till det resultat, att årliga nybyggnadskostnaden skulle belöpa sig till 150 R:dr, hvadan
sammanlagda årliga reparations- och nybvggnads-kostnaden utgjorde 732 R:dr 41 öre;
att de nuvarande särskilda arrendatorerna af dels Näs kungsgård, dels Mölnarbo
tullqvarn hvar för sig åtagit sig alt under återstående arrendetiden, hvilken tilländagår
för Näs midfastan 1878 och för Mölnarbo samma tid 1875, besörja husbyggnaderna vid
förra stället mot 500 R:dr och dammarne vid det sednare mot 75 R:dr i årlig ersättning,
eller tillsammans 575 Rdr och således 7 Rdr 41 öre mindre, än hvartill densamma af
Synerätten uppskattats;
samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dess underdåniga utlåtande föreslagit,
bland annat, att derest allmogen blefve för framtiden befriad från berörda reparationsoch
nyhyggnads-skyldighet, denna befrielse måtte beviljas endast med förbindelse för de
byggnadsskyldige att behörigen fullgöra ej mindre de reparationer och nybyggnader,
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 28.
som af Synerätten redan äro ådömde att utan medgifvet uppskof verkställas, men
vid slutet af år 1861 möjligen icke blifvit fullbordade, än äfven de ytterligare underhållsarbeten,
sorn tilläfvenlyrs enligt blifvande ny syn funnes hafva tillkommit intill slutet
af år 1861.
I afseende på den af allmogen i ofvannämnda fögderier, såsom vederlag för ifrågavarande
byggnadsskyldighet åtnjuta lindring i allmänna bevillningen, hade Krigs- och
Kammar-kollegierna meddelat, att, enligt Irsta artikeln 11 :te §:n af 1766 års Bevillningsförordning,
den del af allmogen i Stora Kopparbergs län, sorn utgjorde grufvelijelp till
Löfås silfververk och den så kallade kungsgårdshjelpen, befriades från alla i föregående
§§ för allmogen införda bevillningsafgifter till hälften, så länge berörda extra ordinarie
skyldigheter och onera för den ene eller andra icke upphörde; samt att uti Irsta artikeln
llrte §:n af 1789 års Bevilloings-förorduing samma allmoge under enahanda vilkor
vore befriad från en fjerdedel af bevillningsafgifterna, hvilket medgifvande sednast varit
förnyadt uti 1858 års Bevillnings-föroröning i afseende på bevillningen efter både Irsta
och 2:dra artiklarne, hvaremot nu gällande Bevillnings-stadga, som tjenar till efterrättelse
från innevarande års början, icke innefattar en sådan befrielse: och dä, enligt en af
Kongl. Majrts Befallningshafvande insänd uppgift, hvilken vederbörande Lands-kontor meddelat,
bevillnings-friheteo för kungsgårdshjelpen under de fem åren 1856—60 i medeltal
uppgått till 1,852 B:dr 86 öre årligen, skulle, — om detta belopp antoges motsvara den
bevillning, sorn af den byggnadsskyldiga allmogen, sedan nämnda frihet numera upphört,
kommer att till Statsverket erläggas, samt från samma belopp afdroges de årliga anslag,
hvilka, på sätt ofvan blifvit förmäldt, beräknats att, såsom ersättning för byggnadsskyldighetens
upphörande, derifrån utbetalas dels med 575 R:dr för reparationskostnad, dels
oek med 150 R:dr för ny byggnadskostnad, — genom en dylik reglering en årlig vinst
för Statsverket af omkring 1,100 R:dr uppkomma.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst, och då omförmälda ersättningsbelopp
af 150 R:dr för nybyggnaden och 575 Rrdr för underhållet, tillsammans 725 R:dr, syntes
vara skäligt, hade Krigs- och Kammar-kollegierne ansett sig böra i underdånighet tillstyrka,
att allmogen inom Näsgårds och Vesterbergslags fögderier måtte från och med
innevarande år, då bevillningsfriheten upphört, befrias från den åliggande nybyggnadsoch
reparations-skyldighetens utgörande vid Näs kungsgård, samt att Kongl. Majit täcktes
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition oin anvisande dels
af 575 R:drR:mt årligen till nuvarande arrendatorer af bostället, hvilka förbundit sig att
mot berörde ersättningsbelopp undeihållsskyldigheten under återstående arrendetiden fullgöra,
dels af 150 R:dr Rrmt ärligen såsom bidrag till nybyggnadsskjfldigheten, hvilket
belopp skulle ställas till förvaltning af Dal-regementets Boställs-direktion att, i mån af skeende
behof, användas; hemställande dock Kollegierne i underdånighet, att, i anseende
till vexlande priser å byggnadsmaterialier och dagsverken, dessa ersättningsbelopp icke
må bestämmas för längre tid än tio år i sender; samt att nybyggnads- och reparatiorisskyldigheten
må vid skeende ombyte af arrendator, efter nuvarande arrendetids utgång,
åläggas den blifyande arrendatorn af kungsgården, mot det att Lönings-direktionen erhåller
årlig ersättning för den nedsättning i arrendeafkastningen, som deraf kan blifva en följd.
Då, i följd af senast utfärdade Bevillnings-förordning, den lindring i bevillningen,
hvilken allmogen inom Näsgårds och Vesterbergslags fögderier i Stora Kopparbergs Ian
Kongl. Moj-.ls Näll. Proposition N:o 28.
9
enligt Kongl. Resolutionen den 2 December 1746, såsom ersättning för ofvanberörde
nybyggnads- och reparations-skyldighet vid Näs kungsgård åtnjutit, vid innevarande års
början upphört, anser Kongl. Maj:t det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att berörda skyldighet från och med sistnämnda tid äfven kommer att upphöra: och
tinner Kongl. Maj:t, i afseende på öiriga förslag och föreskrifter, hvilka Krigs- och Kammarkollegierna
i sammanhang härmed framställt, ej skäl till annan anmärkning, än att, då
underhålls- och nybyggnads-skyldigheten, efter nuvarande arrendetidens utgång, skulle
öfverflyttas på blifvande arrendatorer, mot ersättning till Dalregementets Lönings-direktion
för härigenom möjligen uppkommande nedsättning i arrendesumman, någon framtida
jemkning af nu föreslagna ersättningsbelopp icke synes vara af nöden.
På grund häraf och med afseende ä hvad vederbörande för öfrigt i detta mål
upplyst och anfört, vill Kongl. Majit härmed hos Rikets Ständer i nåder föreslå:
att allmogen inom nämnde fögderier måtte från och med innevarande år befrias
från berörde skyldighet; dock att den behörigen fullgör ej mindre de, enligt Synerättens
utlåtande af den 5 och 6 Juni 1861 och deri, på sätt ofvan omförmälts, gjorda rättelser,
till 5,642 R:dr71 öre uppskattade reparationer och erforderliga nybyggnader, hvilka
ansetts böra utan uppskof verkställas, men inom nämnde års slut tilläfventyrs icke blifvit
fullgjorde, än äfven de ytterligare underhållsarbeten, som före samma tid kunna hafva
tillkommit;
att särskilda ärliga anslag måtte anvisas dels af 575 R:dr R:mt, att utgå till nuvarande
arrendatorerna af Näs kungsgård och den dertill hörande Mölnarbo tullqvarn
under deras återstående arrendetid, såsom ersättning för den byggnads-underhållsskyhöghet
derstädes, hvartill de under nämnde tid mot dylik ersättning förbundit sig, dels ock
af 150 R:dr Rimt till Dalregementets Boställs-direktion, för att, i mån af behof, utaf Direktionen
användas såsom bidrag till fullgörande af nybyggnads-skyldigheten vid kungsgården
;
samt att, vid skeende ombyte af arrendator, efter nuvarande arrendetids utgång,
både underhålls- och nybyggnads-skyldigheten må åläggas den blifvande arrendatorn af
kungsgården, emot det att, i händelse deraf kan föranledas nedsättning i nuvarande arrendet,
— utgörande enligt uppgift af ofvannämnda regementes Lönings-direktion, 121
tunnor råg, 72 tunnor korn och 178 tunnor hafre, att in natura levereras, jemte 1,375
R:dr i penningar, — bemälda Direktion må för sådan minskning i den till aflöning för
regementet anslagna inkomsten af kungsgården erhålla årlig ersättning af Statsverket:
Och vill Kongl. Majit, i sammanhang härmed, hafva underrättat Rikets Ständer,
det Kongl. Majit vid pröfning af detta ärende J nåder förordnat, att tillsvidare och intilldess
Kongl. Majit, efter inhemtande af Rikets Ständers yttrande, meddelat definitivt beslut
angående ifrågavarande byggnadsskyldigheters upphörande, några afgifter af allmogen
för berörda åliggande icke må utgå.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
C A. II Sj.
J. A Gripenstedt.
llih. Ull R. St. Pral. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
2
10
Kongl SlajUs Nåd. Proposition N:o SS.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Kådet å Stochholms Slott den 31
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Statsministern, Friherre I)e Geer,
Haus Exe. Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Urreive Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,.
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i Öfvensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upphörande af den så kallade Näs kungsgårdshjelp;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl Majus Aåd. Proposition N:o 29.
11
N:o 29.
Alik. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 18G2, kl. 10 f. in.
Kongl, illaj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
försäljning till skatte af Ljusne stora Rronolaxfiske i
Gefleborgs län; Gifven Stockholms Slott den 51 Oktober
1862.
Sedan uti en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning Grosshandlanden W. H. Kempe,
å egna och öfriga Woxna Bruksegares vägnar, i underdånighet anhållit att, enär ett af
de till Ljusne stora kronolaxfiske, i Söderala socken och Helsinglands södra fögderi af
Gefleborgs län, hörande laxkar, benämndt Öfre Sjöfiskan, i anseende till sin belägenhet
vore hinderligt för flottningen i elfven och menligt för det nämnde bruksegare tillhöriga
Ljusne sågverk, emedan detsamma förhindrade vattnets fria inlopp till en kanal, som ledde
vattnet till sågen, — Kongl. Maj:t måtte i nåder medgifva sökanderne att, emot den
köpeskilling, som i laga ordning kunde varda bestämd, få inköpa eller till skatte lösa
omförmälda laxkar, hvilket, enligt sökandernes uppgift, endast utgjorde en obetydlig del
af fisket;
sä, och efter det Kongl. Maj:t genom nådig Remiss anbefallt Dess och Rikets
Kammar-kollegium .att med underdånigt utlåtande öfver denna ansökning inkomma, hade
bemälde Kollegium, sodan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet äfvensom vederbörande
Kronofogde och Häradsskrifvare blifvit hörde, den 31 Januari 1860 dylikt utlåtande
afgifvit och dervid underdånigst anfört:
att Ljusne så kallade stora kronolaxfiske, hvartill förut jemväl hört två laxkar,
benämnde nedre Sjöfiskan, som dock genom Kongl. Maj:ts nådiga Dom den 11 Augusti
1854 blifvit Kronan frånvunna, för närvarande utgjordes af ett laxnotvarp och nio laxkar,
hvaribland det nu ifrågavarande, eller öfra Sjöfiskan;
att Ljusne Kronolaxfiske, efter att i äldre tider hafva varit för Kronans räkning
begagnadt emot en viss årlig taxa, blifvit genom anställda auktioner, under särskilda
arrendeperioder, för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning i dess helhet utarrenderadt på
följande vilkor, nemligen: år 1804 på sex års arrendetid emot 21{ tunnor salt lax i årlig.
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 39.
skatt; år 1810 på ytterligare sex år för 17£ tunnor; år 1816 på lika lång tid för 17£
tunnor; år 1822 äfven på sex år för 27^ tunnor; år 1828 på tio års tid för 24^'tunnor;
är 1838 på sex års tid för 27-^ tunnor; under året 1844 för lif tunnor; år 1845 på sex
års tid för 19 tunnor 1 lispund; år 1851 under likaledes sex års tid för 17 tunnor samt
slutligen år 1857 till sökanderne under sex års tid, beräknad till den 1 Juni 1863, emot
500 R:dr R:mt årligen;
att en år 1830 af dåvarande arrendeinnehafvaren gjord ansökning om kronofiskets
inlösen till skatte blifvit af Kongl. Maj:t afslagen, äfvensom vid den allmänna regleringen
af kronofiskena i riket, då fråga jemväl uppstått om deras afhändande från Kronan genom
»kaffeförsäljning, Ljusne laxfiske ansetts vara af den för Kronan förmånliga beskaffenhet,
att detsamma, jemlikt stadgandet i Kongl. Brefvet den 22 Mars 1850, framgent borde
för Kronans räkning bibehållas och enligt hitintills gällande föreskrifter utarrenderas;
— samt
att, hvad anginge den nu gjorda ansökningen, det, i strid med hvad sökanderne
anfört, blifvit af Kronofogden och Lläradsskrifvaren i orten upplyst, dels att den andel af
kronolaxfisket, sorn, under benämning af öfre Sjöfiskan, nu blifvit till inlösen under skatlemannarätt
begärd, icke vore för flottningen i Ljusne eif eller för allmänna rörelsen
derstädes till men, utan blott hinderlig för sökanderne enskildt i så måtto, att den vissa
årstider hindrade intagning af tillräckligt vatten uti en till sökandernes sågverk ledande
kanal, dels ock att af Ljusne stora laxfiske laxkaret vid öfre Sjöfiskan vore det förmånligaste
och ensamt kunde uppskattas till minst ^:del af hela fisket;
Med afseende härå och då genom Kongl. Maj:ts förutnämnda nådiga Bref af den
22 Mars 1850 blifvit förklaradt, att Ljusne stora laxfiske vore ett bland Kronans större
fisken, hvars afhändande pröfvats icke med förmån för Kronan vara förenligt, ansåge
Kollegium redan härigenom vara afgjordt, att icke heller någon del deraf borde Kronan
afhändas, särdeles då sådant, efter hvad upplyst blifvit, icke påkallades af allmän nytta,
utan endast vore förmånligt för ett enskildt bolag; men härförutan vore, enligt Kollegii
förmenande, ett dylikt frånskiljande ej allenast högst olämpligt, utan ock för Kronan
menligt, emedan, om Sjöfiskan, som, enligt hvad de af vederbörande afgifha yttranden
jemväl innehölle, vore genom sitt läge i elfven mindre än andra fisken blottstäldt för
skada af flottning och derjemte utgjorde en hufvudsaklig del af det hela, kornme att
derifrån afsöndras, den återstående delen af arrendefisket skulle blifva af så föga värde,
att vid en kommande arrende-auktion antingen något anbud derå icke skulle kunna erhållas,
eller ock anbuden blifva så obetydliga, att de icke motsvarade den derför påräkneliga
inkomst; och som härvid tillika förekomme, att den proportion, i hvilken laxkaret
Sjöfiskan, i anseende till sin beskaffenhet, stöde till det öfriga fisket, borde vid en skeende
försäljning af detsamma tagas till grund för bestämmande af köpeskillingen, men en
sådan proportion, ehuru förslagsvis antagen till ^:del af hela fisket, dock icke kunde
med någon säkerhet beräknas och all grund för dess behöriga uppskattning således saknades,
ansåge Kollegium sig ej böra till den i ofvanberörda afseende gjorda ansökningen
tillstyrka nådigt bifall.
Efter tagen kännedom af Kammar-kollegii nu omförmälda underdåniga utlåtande,
hafva sökanderne, uti afgifna påminnelser, jemte fortsatt anhållan om nådigt bifall till
deras ofvanbesörda ansökning, erbjudit sig att, för den händelse Kongl. Maj:t, på de i
Kollegii utlåtande anförda skäl, skulle anse ofvannämnde fiskekar icke böra från Ljusne
kronolaxfiske afsöndras, i dess helhet inlösa sagda fiske.
I anledning af detta anbud har Kongl. Maj:t i nåder infordrat förnyadt underdånigt
utlåtande af Kammar-kollegium, som, till följd deraf, under den 5 Februari sistlidet
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 29.
13
år, efter inhemfande af uppbördsförvaltningens och Länsstyrelsens yttranden i ämnet, för
egen del hufvudsakligen anfört:
att genom liela fiskets inlösande skulle försvinna icke allenast den svårighet, som
annars mötte för bestämmande af rätta värdet å endast en del deraf, utan ock det äfventyr
af förlust för Kronan, som skäligen varit att befara vid utarrendering af återstoden
af fisket, sedan laxkaret öfra Sjöflskan, såsom utgörande den bättre delen, derifrån
utsöndrats;
att, ehuru, till följd af Författningarnes föreskrifter, så väl Kronan som fiskearrendatorerne
borde vara betrj'ggade för all genom timmerflottningen å fisket möjligen
uppkommande skada, likväl sig visat, att, samtidigt med Ljusne sågverks anläggning omkring
år L850, arrende-afgiften för fisket nedgått och sedermera än vidare minskats; samt
att af detta förhållande jemtö hvad uppbördsförvaltningen i orton uti dess sednast
afgifna yttranden vitsordat, nemligen att hinder för flottningen i elfven i vida större man,
än af den till inlösen förut ensamt ifrågasatta Sjöfiskan, förorsakades af de andra till
Ljusnefisket hörande lägenheterne, med skäl kunde antagas, att, genom den under sednare
tiden alltmera ökade timmerflottningen till sågverket, fiske-byggnaderna mera än
förut vore blottställda för påstötning, och att fiskehandteringen i följd deraf försvårats
och blifvit mindre lönande, så att den täflan, som vid arrende-auktioner ä fisket förut
egt rum, försvunnit och andra spekulanter, än sågverksegarne sjelfve, dragit sig tillbaka,
möjligen till stor del för att undvika tvister och rättegångar med desse sistnämnde;
och har Kammar-kollegium, för den händelse, att Kongl. Majit, till följd af dessa
förhållanden, skulle anse en ömsesidig fördel för Kronan ocii de flottningstrafikerande i
Ljusne-elf beredas genom Ljusne kronofiskes försäljning til! skatte, beträffande vilkoren,
hvarunder sådan försäljning borde ega rum, i underdånighet sig yttrat:
att genom Kongl. Brefvet den 22 Mars 1850, angående dispositionen af kronofiskena
i riket, bestämda grunder vore för kronofiskens skatteförsäljning stadgade och dervid
föreskrifvet, att en ständig grundränta borde för hvarje fiske åsättas och uträknas till
medelbeloppet af derför utgjorda arrendeafgifter under de tre sista arrendeperioderna,
hvarefter fisket med denna ränta borde utbjudas på offentlig auktion till den, som derför
erbjöde den högsta köpeskillingen, hvars antaglighet ankomme på Kammar-kollegii
pröfning;
att, då, — hvad således först beträffade fiskets skattläggning till ränta, hvilken,
efter arten af den inkomst fisket lemnade, borde bestämmas i ränte-persedeln lax och
denna derefter, i enlighet med de tor ordinarie räntepersedlarnes omsättning och förenkling
inom provinsen Helsingland uti Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgade grunder till
kontanta penningar uträknas och omsättas, — härvid förekomme, att den sista arrendeperioden,
eller åren’ 1857 —1863, ännu icke tilländagått och att arrende-afgiften för denna
period vore bestämd i kontanta penningar, samt att det ensamt för år 1841 tillfälligtvis
utgjorda arrendet icke kunde beräknas såsom en hel arrende-period, hvilken i Författningarne
vore bestämd till sex år, — Kollegium ansäge räntan för ifrågavarande kronofiske
böra uträknas och bestämmas efter hvad arrende-afgiften derför under de öfrige
sednast lilländagångna tre hela arrendeperioderna utgjort, nemligen: under åren 1838 till
och med 1813 — 27 J tunnor, 1845 med 1850 — 19TL tunnor och 1851 med 1856 —
17 tunnor salt lax, deraf medelbeloppet bestege sig till 2tjjJ- tunnor, sorn, enligt de uti
Kongl. Kungörelsen den 1 I Maj 1855 stadgade grunder, med beräkning af 1834 till och
med 1853 årens medelmarkegångspris af 39 R:dr 41 sk. Banko för tunnan, omsatta till
kontanta penningar, utgjorde 844 R:dr 22 sk. 4T2S rst. Banko, eller i Riksmynt 1,266 R:dr
70 öre, hvartill räntan för fisket i sådant fall skulle komma att bestämmas; — men att,
14
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition \:o SS.
för den händelse Kongl. Majit skulle anse hinder icke möta för räntans bestämmande
efter medelbeloppet af arrende-afgiften i räntepersedel lax för de tvä arrende-perioderna
1845—1850, 19^ tunnor, och 1851—1856, 17 tunnor lax, beräknade efter det uti 1855
års ofvannämnda nådiga Kungörelse föreskrifna medeimarkegångspris, med tillägg af
kontanta arrendet 500 R:dr R:mt för sista arrende-perioden 1857 —1863, räntan för fisket
då komme att utgöra 885 R:dr 36 öre Runt; — samt
att, hvad derefter anginge skatteköpeskillingens bestämmande, det, på sätt ofvan är
anfördt, genom Kongl. Brefvet den 22 Mars 1850 vore föreskrifvet, att kronofiskens försäljning
till skatte borde ske till den, som på offentlig auktion derför erbjöde högsta
köpeskillingen, så vida denna af Kammar-kollegium pröfvades antaglig, dock med tillika
leornad optionsrätt för vederbörande strandegare att inlösa fisket för högsta antagliga
anbudet; men att, enär Ljusne sågverksegares underdåniga ansökning afsåge uteslutande
rätt för dem till inköp af ifrågavarande kronofiske, berörde försäljningsmethod icke syntes
kunna på nu förevarande fall tillämpas i annat afseende, än för utrönande af köpeskillingens
högsta belopp, med sågverksegarne dervid tillagd optionsrätt att få fisket
inlösa emot den sålunda på offentlig auktion erbjudna högsta antagliga köpeskilling; och
har Kollegium, för den händelse Kongl. Majit skulle anse sökanderne böra berättigas att,
ensamt och utan tällan med andra, få det ifrågavarande kronofiske! inköpa, utan dess
utbjudande på allmän auktion, i underdånighet upplyst, att vid de få tillfällen, då skatteköp
af kronofisken, med Rikets Ständers bifall, utan auktion tillåtits, skatteköpeskillingen
blifvit på följande sätt bestämd, nemligen: dels enligt Kammar-kollegii skattebref den 1
Mars 1824 å Gefle stads fiske i södra strömmen till 10 års sammanlagda räntor, beräknade
efter förutgångna årets markegångspris i länet ä skatte-persedeln salt lax; dels ock
enligt Kammar-kollegii skattebref den 28 April 1857 å Trysunda strömmingsfiske i Vester-Norrlands
län till 10 års kronovärdi ä den för fisket i skattepersedeln strömming
bestämda grundränta; kommande alltså, om, med tillämpning häraf, skatteköpeskillingen
lör Ljusne Kronolaxfiske skulle erläggas med tio års räntor, samma köpeskilling, ifall
grundräntan bestämdes enligt det förra af härofvan omförmälda alternativ, eller till 21^-J
tunnor lax, att, efter ett markegångspris af 87 R;dr R:mt, uppgå till 18,434 R:dr 30 öre
och enligt det sednare alternativet, eller med en grundränta al 885 R;dr 36 öre, till 8,853
R:dr 60 öre; äfvensom nämnde köpeskilling, beräknad efter 10 års kronovärdi å en årlig
grundränta af 21 tunnor lax å 5 R:dr tunnan, komme att utgöra 1,059 R:dr 44 öre;
hvarförutan borde erläggas 6 procent på skatteköpeskilliugsbeloppen, såsom afgift till Wadstena
Krigsmanhus.
Då Kongl. Maj:t härefter till pröfning förehaft detta ärende och dervid, lika med
Kammar-kollegium, funnit försäljning af en del utaf ofvunnämnde Kronofiske ej vara förenlig
med Kronans fördel, samt ansett, det Kronan ej huller borde afhända sig hela fisket
annorledes än genom skatteförsäljning, hvarvid, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad förut i likartadt fall egt rum, årliga räntan borde motsvara medelvärdet af det
arrende, som under de fre sista arrende-perioderna, eller från och med år 1845 till
och med år 1863, blifvit för hvarje år betingadt, samt skatteköpeskillingen bestämmas
till ett belopp svarande emot tio års ränta efter kronovärdi, har Kongl. Maj:t, enär sökanderne
icke uttryckligen begärt att få skatteköpa hela fisket eller gjort något anbud i
afseende på köpevilkoren, låtit genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet infordra
Kongl. Slaj:ls Nåd. Proposition N:o 2.9.
15
deras yttrande, huruvida de kunde vara villiga att, i öfverensstämmelse med ofvannämnda
grunder, skatteköpa ifrågavarande fiske mot årlig ränta af Åttahundra Åttatio Fem (885)
Riksdaler 36 öre och en köpeskilling af Ett Tusen Femtio Nio (1,059) Riksdaler 44 öre
jemte sex procent af sistnämnda summa såsom afgift till Wadstena Krigsmanhus;
Och, som sökanderne, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i skrifvelse
den 20 sistlidne Maj anmält, uti en till Kongl. Majits Befallningshafvande ingifven skrift
numera förklarat sig villige att inköpa hela fisket och utfäst sig att derför betala sistberörde
köpeskilling och årliga ränta, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer att, för deras del, medgifva, det samma försäljning må på förenämnde vilkor,
försiggå.
De till denna fråga hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till hvilket
ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 51
Oktober 1862.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade
16
Kontjl. Majos Nått. Proposition A:o 30.
beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Majits nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
försäljning till skatte af Ljusne stora Kronolaxfiske i Gefleborgs län;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilia berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle
till Rikets Ständer sflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
XiO 3O.
Ank. till Exp.-Utsk, den 10 Nov. 18G2, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvext-år; Gifven
Stockholms Slott den 31 Oktober 1862.
I likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum, finner Kongl. Majit sig för
anlåten
att äfven vid den nu ingångna fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
att för nästblifvande statsregleringsperiod meddela beslut om åtgärder för behöfvandes
undsättning vid missvext eller felslagen skörd; För sådant ändamål öfverlemnade
Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, i enlighet med Kongl. Majits nådiga förslag, till
Kongl. Majits disposition dels den i Rikets Ständers Riksgäldskontor och på Kongl. Räntekammarens
räkning i Rikets Ständers Bank innestående behållning utaf de för nyssberörda
ändamål förut anvisade medel och dels hvad genom återbetalningar & meddelade undsättningslån
kunde inflyta, med föreskrift, bland annat, att af dessa mede! högst 150,000
R:dr R:mt finge under den tid innevarande statsreglering omfattar begagnas till undsättningar
utan återbetalnings-skyldighet.
Under åberopande af innehållet utaf så väl Kongl. Majits vid de två sednaste riks—
dagarne i detta ämne aflåtna nådiga Propositioner och Rikets Ständers derpå grundade
beslut, som ock Kongl. Majits och Rikets Statskontors den 24 sistlidne Juli afgifna underdåniga
berättelse rörande, bland annat, undsättningsfonden, hvilken berättelse med
tillhörande
Kongl. Maj.-ls A åd. Proposition N:o 30.
17
tillhörande handlingar kommer att Rikets Ständers Stats-Utskott tillhandahållas, och hvaraf
inhemtas, att för de med sagde fond åsyftade ändamål funoos vid den tid, då nyssnämnda
berättelse afgafs, att tillgå en i Riksgälds-kontoret innestående behållning utaf undsätt
ningsmedel
.  R:dr 1,338,731: 66.
samt behållning å Kongl. Räntekammarens Bankoräkning N:o 3 . . „ 31,030: 62.
tillsammans Runt R:dr 1,369,762: 28;
vill Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad vid sistförflutna riksdag egde
rum, nu i nåder föreslå Rikets Ständer:
l:o att till Kongl. Maj:ts fortfarande disposition må, för behöfvandes undsättning
vid inträffande rnissvext eller felslagen skörd, öfverlemnas så väl den hos Rikets Ständers
Riksgälds-kontor och på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets Ständers Bank innestående
behållning af undsättningsmede), som hvad genom återbetalningar å meddelade undsättningslån
kan inflyta:
2:o att af de sålunda till Kongl. Maj:ts förfogande ställda medel en summa af
högst Etthundra femtio tusen (150,000) Riksdaler Riksmynt må under tiden för nästa statsreglering
få begagnas till undsättningar, utan återbetainingsskyldighet, åt sådane behöfvande,
som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i stånd att af egna
tillgångar återgälda de undsättningsanslag, hvilka dem tilldelas: börande dylika understöd
företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig att så använda desamma,
att för dithörande fattige och arbetslöse personer beredes sysselsättning och möjlighet att
genom eget arbete förtjena sitt uppehälle;
3:o att ofvan omförmälde tillgångar för öfrigt må. användas endast till räntefria
låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande större eller
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit godkänd säkerhet;
4:o
att, sä vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande beredas
att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:0 att de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfverlemnas emot skyldighet för detta verk att det sålunda emottagna beloppet, vid
skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål Kongl. Majit tillhandahålla.
Kongl. Majit förbiifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Ar och dag sorn ofvan.
CARL
./. A, Gripenstedt.
Bih. lill R. St. Prat. 186! & 1863, 1 Sami. 1 Afd. 13 Hdjt.
3
18
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 30.
Utdrag af Protokollet, öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 51
Oktober 4862.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
7 hyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextår;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rädeis tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 31.
19
Mo SI.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 10 Nov, 1862, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till IIihets Ständer, angående
upplåtande under ständig besittningsrätt af en jordrymd
vid Kungsöhrs norra kungsladugård; Gifven Stockholms
Slott den 5! Oktober 1862.
Till Kongl. Ma|:t har Dess Befallningshafvande i Westmanlands län, jemte underdånigt
memorial af den 17 Oktober 1860 öfverlemnat en af Possessionaten J. M. Stenbäck
i underdånighet gjord ansökning, att en å bifogad karta beskrifven, å egorna till
Kungsöhrs norra kungsladugård, i Kungs Barkarö socken och Åkerbo härad af nämnda
län på södra sluttningen af den s. k. örsåsen belägen och i sitt närvarande skick oländig
och vanprydande plats om 4 tunnland 4 kappland måtte till bebyggande och plantering
åt sökanden under ständig besittningsrätt upplåtas emot den afgäld i dagsverken
till kungsladugården, som derför kunde i behörig ordning bestämmas, till hvilken begäran
sökanden erhållit arrendatorn af kungsladugården C. A. Langs begifvande, enär
ifrågavarande jordrymd vöre af så föga värde, att det alltid blefve en vinst för egendomen
att, i stället för besittningsrätten dertill, erhålla ett skäligt antal dagsverken för
densamma.
Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium uti häröfver afgifvet utlåtande
af den 5 Februari sistlidet år förklarat sig anse den sökta upplåtelsen jemte platsens
bebyggande och plantering komma att medföra både fördel och prydnad för kungsladugården
och derföre hemställt, att nådig Proposition i ämnet måtte till Rikets Ständer
aflåtas, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som i ofvannämnda memorial icke för
egen del yttrat sig öfver den gjorda ansökningen, till följd af härom erhållet förständigande,
den 15 Juni sistlidet år, efter infordrande af upplysningar i ämnet från vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare, öfver berörde ansökning afgifvit underdånigt
utlåtande och dervid anfört: att då af nämnde upplysningar, jemförde med arrendatorns
af kungsladugården särskilda anförande, inhemtats, att den jordrymd, hvarom fråga vore
utgjordes af grus och sandgrund och således hvarken för närvarande lemnade kungsla
-
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 31.
dugården någon afkomst eller fördel, eller för framtiden kunde vara till annan nytia, än
såsom plats, för någon möjligen derstädes erforderlig byggnad, hvartill dock vida lämpligare
byggnadsplatser mångenstädes erbjöde sig på andra kungsladugårdens egor; —
samt då följaktligen någon olägenhet i ett eller annat afseende icke vore att befara genom
omförmälda marks afträdande på sätt i underdånighet blifvit sökt, utan fast heldre
fördel och nytta deraf kunde beredas kungsladugården dels genom platsens bebyggande
och ordnande till ett prydligare utseende, dels ock förnämligast genom den dagsverksafgäld,
sorn, i händelse af nådigt bifall till ansökningen, kungsladugården skulle komma
att åtnjuta af ifrågavarande lägenhet, helst bergandet af kungsladugårdens vidsträckta
egor och svårigheten att emot kontant ersättning under rätta skördetiden erhålla nödigt
arbetsbiträde tillförene gifvit Kongl, Maj:t anledning att genom nådigt beslut den 20
Juni 1851 tillåta arrendatorn af Kungsöhrs kungsladugård att till arbetsfolks aflönande
använda en del af kungsladugårdens hö-afkastning, hvarigenom behofvet för kungsladugården
af tillökning i disponibel arbetsstyrka tydligen vore ådagalagdt; — funne Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande sig böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till den gjorda
ansökningen med det vilkor, att den ifrågavarande jordlägenheten, i likhet med hvad
Kongl. Maj:t i nådigt Bref den 6 Maj 1811, beträffande de å kungsladugården nu befintliga
torplägenheter, täckts i nåder föreskrifva, borde efter då tillämpade grunder, undergå
behörig skattläggning till bestämmande af den årliga dagsverksskyldighet till kungsladugården,
hvartill sökanden, för erhållande af enahanda besittningsrätt som innehafvarne
af nämnde lägenheter, lämpligen kunde komma att förbindas.
På grund af hvad sålunda blifvit i denna fråga upplyst och anfördt, vill Kongl. Maj:t
i nåder föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande jordrymd, utgörande 4 tunnland, 4 kappland
å egorna till Kungsöhrs norra kungsladugård, må för det uppgifna ändamålet åt sökanden och
hans rättsinnehafvare under ständig besittningsrätt upplåtas, emot skyldighet för berörde
lägenhets innehafvare att derför till kungsgården utgöra vissa årliga dagsverken, hvilkas
belopp borde bestämmas på enahanda sätt, som för åtskilliga under dylik besittningsrätt
varande torplägenheter å kungsladugården blifvit genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1811
föreskrifvet.
De frågan rörande handlingar komma att tillhandahållas det Utskott, hvartill densamma
blifver af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl, Nåd och Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL,
J. A, Gripenstedt.
Kongl. Maj-,Is Nåd. Proposition N'.o 31.
Utdrag af Protokollet (ifver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Siats-Rådet ä Stockholms Slott den 31
Oktober 1862,
Närvarande:
Hans Exe. Herr Justitie—Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Exc. Herr Statsministern för Utrikes-Ärendena, Grefve Manderström, samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
1 hyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition til! Rikets Ständer, angående
upplåtande under ständig besittningsrätt af en jordrymd vid Kungsöhrs norra
kungsladugård :
Och behagade Kongl. Moj:(, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Hill. lill II. St. Pral. 1862 & 1863. I Sami. 1 Afd. 13 lläf.
4
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1862.
Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition JV? 32.
i
JW 3*.
Alik. till Exp.-Utsk. den 17 Nov. 1862, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om antagande af
en författning angående giftermål emellan kristen och mosaisk
trosbekännare; Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober iS62.
Genom särskilda hos Kongl. Majit å olika tider anhängiggjorda mål har
till Kongl. Majits pröfning hänskjutits frågan, huruvida giftermål emellan mosaisk
trosbekännare och medlem af Svenska kyrkan vöre enligt gällande lag tillätet eller
icke; och sednast genom beslut den 20 Juli 1861 har Kongl. Majit, förklarat det i
kyrkolagen emot sä beskaffade giftermål ursprungligen innefattade förbud fortfarande
vara i lagstiftningen qvarstående. Kongl. Majit har dock icke kunnat undgå
att finna ett sådant förbud, fastän giftermål af omförmälde slag, likasom i allmänhet
äktenskap emellan personer af olika trosbekännelse, väl icke kunna anses
önskvärda, likväl ur andra synpunkter, förnämligast sedlighetens, böra betraktas
såsom medförande större olägenheter än fördelar, hvadan Kongl. Majit ansett berörda
förbud böra ur lagstiftningen utgå samt sättet och vilkoren lör ingående af
äktenskap utaf ifrågavarande art böra genom särskild lag bestämmas. Dervid har
Kongl. Majits uppmärksamhet tillika blifvit lästad derå, att samma brist i lagstiftningen,
som eger rum i fråga om sättet och vilkoren för äktenskap emellan medlem
af Svenska kyrkan och mosaisk trosbekännare, jemväl förefinnes i afseende å
äktenskap emellan mosaisk trosbekännare och medlem af annat främmande religionssamfund,
som i riket tillätet är, fastän något förbud emot äktenskap af sistnämnda
slag väl icke lärer kunna anses i lag uppstäldt; och Kongl. Majit bar
funnit jemväl denna brist böra afhjelpas genom det lagförslag, som i förevarande
ämne blifvit uppgjordt och hvarför närmare motiver innefattas i bilagda StatsRåds-protokoll.
Kongl. Majit vill alltså, med öfverlemnande jemväl af Högste Domstolens
i ämnet förda protokoll, jemlikt 87 § Regerings-formen, till Rikets Ständers
antagande framlägga följande förslag till
Bih. till R. Si. Prot. 1862—1863. 1 Sami. 1 Åfd. 14 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYs' 32.
”Förordning angående giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare.
I afseende å giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare förordnas
som följer:
§ 1.
Medlem af Svenska kyrkan vare ej förment att ingå äktenskap med mosaisk
trosbekännare.
§ 2.
Örn lysning till sådant äktenskap, äfvensom till äktenskap emellan mosaisk
trosbekännare och medlem af annat främmande religionssamfund, som i riket
tillätet är. gälle hvad i Kongl. Kungörelsen den 19 Januari 1847 och i 9 § af
Kongl. Förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
af den 2d Oktober 18 GO stadgadt finnes.
§ 3.
Äktenskap, hvarom nu sagdt är, skall i slägtingars eller andra vittnens
närvaro ingas inför Magistrat i stad eller inför Kronofogde å landet. Magistrat
eller Kronofogde äligge dervid i afseende ä mannens och qvinnans ledighet till
äktenskap den tillsyn, som enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta
skall: sedan affordras såväl mannen som qvinnan deras frivilliga ja och samtycke
till giftermålet, och vardén de derpå för äkta makar förklarade. Hvad sålunda
förekommit skall i protokoll upptagas; och varde det, om äktenskapet är inlör
Kronofogde ingånget, jemväl af vittnen bestyrkt. Det giftermål vare lika gildt
som vore äktenskapet med vigsel fullkomnadt.
Magistrat och Kronofogde åligger, att inför dem afslutade äktenskap hos
vederbörande presterskap anmäla, på sätt om anmälan^ af vigsel för vigselförrättare
stadgadt är.
§ 4.
I fråga om den religion, hvari barn bör uppfostras, vare lag, som i 10
§ af Kongl. Förordningen den 23 Oktober 1860, angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, sagdt är.”
Kongl. Majit förblifver ltikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVS 32.
3
Utdrag af Protokollet öfver Juslilie-deparlements-Ärenden, hållet inför Harn
Maj:t Konungen uti Siats-Rådet å Stockholms Slolt Fredagen den
27 Juni 1862,
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes-Ärendena, Grefve Manderström,
samt
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Ehnemark,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup och
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet ett
inom Justitie-departementet utarbetadt förslag till ”Förordning angående giftermål
emellan kristen och mosaisk trosbekännare” samt yttrade: ”Vid föredragning den
20 Juli ISO i af underdåniga besvär deröfver, att ett Konsistorium ansett lysning
till äktenskap emellan en mosaisk trosbekännare och en till Svenska kyrkan hörande
qvinna icke kunna lagligen meddelas,|blef Konsistorii berörda beslut af Eders
Kongl. Majit faststäldt, hufvudsakligen på de skäl, att det i 15 kap. 8 § Kyrkolagen
gifna förklarande, att giftermål med främmande religionsförvandter. ehuru
de flitigt måste afrådas, dock icke blefvo alldeles förbjudna, när de ingingos under
sådana vilkor, som Kongl. Majits stadgar påbjödo. icke kunnat, pä sätt vid
jemförelse med, bland annat, 10 § i 3 kap. Kyrkolagen sig visade, afse äfven judarne,
samt att, fastän Reglementet den 27 Maj 1782, hvilket innehöll att judarne
här i landet lingö ingå giftermål blott med sina religionsförvandter, men ej med
några andra, blifvit genom Förordningen den 30 Juni 1838 upphäfdt och således
icke numera kunde vara till hinder för judar att gifta sig med andra än sina
egna trosförvandter, likväl hvarken uti siståberopade Förordning bland dc rättigheter,
som tillkommo nämnde trosbekännare, funnes upptagen den, att ingå sa beska
(fädt giftermål, eller genom någon sedermera utkommen lag en dylik rättighet
blifvit dem tillerkänd, vid hvilket förhållande det i kyrkolagen innefattade förbud
derför fortfarande mäste vara gällande och borde tillämpas, hvadan ej heller några
så beskaffade stadgar, hvarom i först åberopade lagrum förmäldes och utan hvilka
giftermål ined främmande trosbekännare ej linge här i riket komma till stånd, funnos
i afseende på mosaiska trosbekännare utfärdade.
Föredraganden, Chefen för Ecklesiastik-departementet. anmärkte dock
tillika såsom en svår brist i lagstiftningen, att här i landet en mosaisk trosbekännare
ej kunde bereda den kristna qvinna han med sin kärlek omfattat, de rät
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\d> 32.
tigheter, sorn henne såsom hans hustru skulle tillkomma, annorledes än möjligen
£enom hennes^ förledande till ett felsteg, hvilket lagarna borde söka förekomma,
men ej på något sätt föranleda, och hemställde alltså, det Eders Kongl. Majit
täcktas, på Justitie-departementets föredragning, taga i nådigt öfvervägande, huruvida
icke till Rikets näst sammanträdande Ständer framställning borde ske om
utfärdande af en författning, hvarigenom äktenskap emellan Svenske kyrkans medlemmar
och mosaiske trosbekännare förklarades tillåtna, samt sättet och vilkoren
för sä beskaffade äktenskap bestämdes. Denna hemställan täcktes Eders Kongl.
Majit bifalla.
Vid afgörandet af omförmälda inål yttrade jag väl den mening, att, som
Reglementet den 27 Maj 1782, deruti judarne förbjödos att ingå giftermål med andra
än sina religionsförvandter, blifvit upphäfdt genom Förordningen den 30 Juni
1838, enligt hvilken mosaiske trosbekännare, som äro svenske medborgare, blifvit
ställda i lika rättsförhållanden med öfrige svenska undersåter enligt Svensk lag,
utan andra inskränkningar än Sveriges grundlagar för utrikes födde män eller
främmande trosbekännare bestämde, eller i nämnda Förordning särskildt stadgades,
samt hvarken i samma Förordning eller annorstädes i Svensk lag funnes stadgadt
något förbud för jude att ingå äktenskap med medlem af Svenska kyrkan,
och lysning och vigsel voro i allmän Lag föreskrifna former för ingående af ett
giltigt äktenskap och jemväl i egenskap af religions-förrättningar borde enligt
Svenska kyrkans bruk verkställas, så snart den ena af makarne tillhörde samma
kyrka, den omständighet, att mannen var jude, icke borde utgöra hinder för den
begärda lysningens utfärdande. Sedan emellertid genom Eders Kongl. Majits ofvanberörda
beslut blifvit förklaradt, att i gällande lag förefunnos förbud emot ifrågavarande
äktenskap, samt då äfven efter min åsigt det är behöfligt att sättet och
vilkoren för sä beskaffade äktenskap varda genom lag närmare bestämde, finner
jag mig böra tillstyrka vidtagandet af nödiga åtgärder för att tillvägabringa en
författning uti ifrågavarande ämne.
Härvid anser jag mig böra fästa Eders Kongl. Majits uppmärksamhet
derå, att samma brist i lagstiftningen, som eger rum i fråga om sättet och vilkoren
för»äktenskap emellan medlem af Svenska kyrkan och mosaisk trosbekännare
jemväl förefinnes i afseende å äktenskap emellan mosaisk trosbekännare och medlem
af annat främmande religionssamfund, som i riket tillåtet är: och jag har
ansett konseqvensen fordra, att jemväl denna brist nu blefve afhjelpt. Deremot
torde någon uttrycklig tillåtelse til! ingående af äktenskap utaf sistnämnde slag
ej behöfva i lag meddelas, enär det förbud emot äktenskap emellan medlem af
Svenska kyrkan och mosaisk trosbekännare, som Eders Kongl. Majit ansett i kyrkolagen
förefinnas, väl icke, med afseende å Kyrkolagens grunder och ordställningen
i dess föreskrifter, kan utsträckas derhän, att det skulle utgöra hinder jemväl för
bekännare af annan kristen troslära att här i landet äkta jude, samt ej heller
annorstädes i lag något förbud emot ett sådant äktenskap finnes stadgadt. Derföre
har förslaget blifvit sålunda uppstäldf, att äktenskap af nyssnämnde art förutsättas
såsom redan tillåtna; och uppställningen i öfrigt synes lämplig äfven i
det hänseende att lagstiftaren derigenom undgår att uttala ett medgifvande, som
tilläfventyrs kunde stå i strid med ett främmande religionssamfunds stadgar, och
hvarigenom ett slags episkopalmagt öfver sådant religionssamfund kunde synas
vara af lagstiftaren utöfvad.
De momenter, som i detta ämne ytterligare framställa sig, äro frågorna
om lysningen, vigseln och den religion, hvari barn bör uppfostras.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition JW 32.
5
Hvad lysningen beträffar, synes mig att i afseende å de blandade äktenskap,
hvarom nu är fråga, böra gälla enahanda grunder, som i afseende ä andia
sådana äktenskap äro utstakade i Kongl. Kungörelsen den 19 Januari 1847 och i
9 § af Förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
af den 23 Oktober 1800; och jag har ansett en hänvisning till nämnda stadganden
vara i detta hänseende tillfyllestgörande.
I fråga åter om vigseln, är väl, pä sätt jag vid afgörandet af förutnämnda
mål inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet yttrade, vigsel för närvarande
en i allmän lag föreskrifven form för ingående af ett giltigt äktenskap; men
det har synts mig som vore för nu ifrägakomne äktenskap ett undantag Irän
nämnda regel nödigt och att för dessa fall det i flera andra, jemväl protestantiska,
länder antagna s. k. civila äktenskapet borde äfven hos oss i lag fastställas. Behofvet
af en sådan förändring visade sig icke vid antagandet al 1860 års omlörmälda
författning; ty i afseende ä de äktenskap, hvarom der handlas, förutsattes
att begge kontrahenterna äro kristna, och det i vår kyrkohandbok föreskrilna
vigselformulär är affattadt i sådana ordalag, att näppeligen någon kristen trosbekännare
torde jäfva dess innehåll. Samma formulärs lämplighet vid stadfästandet
af nyssnämnda äktenskap blef derföre ej heller ifrågasatt. Men annorlnnda
synes förhållandet vara, då den ene kontrahenten är jude; ty för hans lära äro
flera af vigselorden icke allenast främmande, utan jemväl i sjelfva sin grund oriktiga.
En förändring af vigselformuläret vore måhända icke en tillfredsställande
lösning af frågan, enär derigenom i allt fall väl icke kunde förändras den betydelse
af en kristligt religiös akt, som vår kyrka tillägger vigseln, och det blott är
med bibehållande af denna vigselns betydelse, som det. synes lämpligt och billigt
att uppdraga förrättandet deraf åt Svenska kyrkans presterskap.
Med afseende härå och då för den händelse att ingendera kontrahenten
är medlem af Svenska kyrkan, utan begge tillhöra främmande religionssamfund,
den ena ett kristet och den andra mosaiskt, det ligger utom lagstiftarens
befogenhet att ålägga samma religionssamfunds föreståndare eller presterskap att
helga äktenskapet genom vigsel, har jag för giltigheten af samtliga ifrågavarande
äktenskap icke kunnat finna annan iämplig form än den civila. De föreskrifter,
som jag i sådant hänseende ansett böra meddelas och som äro att till allmän civil
eller kyrkolag hänföras, återfinnas i förslagets 3 §. Enligt denna skall sådant äktenskap
ingås inför Magistrat i stad eller inför Kronofogde ä landet. Dessa myndigheter
motsvara hos oss närmast dem, åt hvilka i andra länder ett sådant uppdrag
är anförtrodt. I Norige t, ex. afslutas de civila, äktenskapen inför Notarius
publikus. Sådana tjenstemän finnas icke hos oss öfverallt, och, der de finnas, är
deras verksamhet icke genom lag närmare bestämd. Men att magistratsperson i
stad och Kronofogde å landet, åtminstone i visst fall, äro af vår lagstiftning ansedde
såsom jemförlige med Notarii publici, visar 72 § af 1851 års Vexellag.
Hvad slutligen angår frågan om den religion, hvari barn böra uppfostras,
så innehåller förslaget i dess 4:de §, blott en hänvisning till Förordningen den
23 Oktober 1860, enligt hvars 10 § barn endast i det fall, att fadren tillhör Sven
ska
kyrkan, ovilkorligen skall i den rena evangeliska läran uppfostras. Sedan
nemligen det i Kyrkolagens 3 kap. 8 § meddelade stadgande, att ”alla af främinande
religion, som här i riket bo och vistas, skola låta döpa sina barn af våra
prester med våra ceremonier och böner,” redan genom Kongl. Kungörelsen den 24
Januari 1781 undergått den väsendtliga förändring, som blifvit ytterligare stadfästad
genom 1860 års omförmälde författning, samt åsigten att genom sådana barns
6
Kongl. May. ti Nåd. Proposition JW 32.
uppfostrande i statskyrkans tro befrämja religiös enhet bland Svenske medborgare
salunda blifvit öfvergifven, kan jag icke finna tillräcklig grund för ett stadgande,
enligt hvilket ett barn, hvars fader är jude, ovilkorligen skulle uppfostras i Svenska
kyrkans lära, lika litet som jag kunnat finna något ur synpunkten af det allmännas
intresse giltigt skäl hvarföre ett barn ovilkorligen skulle uppfostras i
den främmande kristna tro, som den ena af föräldrarne tilläfventyrs bekänner
och hvilken af vära lagar stämplas såsom villfarande, utan har jag trott
rättsförhållandet emellan föräldrar och barn, i afseende å de sednares uppfostran,
icke böra för det fall, att den ena af föräldrarne är mosaisk trosbekännare, regleras
annorlunda än om fadren eller modren i stället vore medlem af ett annat
främmande, men i riket tillätet religionssamfund. Denna min åsigt öfverensstämmer
ock med lagstiftningarne i våra grannländer Norrige och Danmark. I Norrige
har nemligen genom den lag af den 24 September 1851. som upphäfde förbudet
för judar att infinna sig i riket, tillika blifvit iöreskrifvet att Dissenterlagen af den
16 Juli 1845 skulle gälla jemväl lör mosaiska trosbekännare; och sistnämnde lag
stadgar icke ens i något fall såsom ovilkorligt att barn skall uppfostras i statskyrkans
lära, utan inedgifver föräldrarne, äfven om den ena är medlem af statskyrkan,
att afgifva en förklaring derom, att barnet icke skall tillhöra samma kyrka,
likasom denna lag icke heller innnehäller någon föreskrift att barnet skall uppfostras
i annan kristen troslära. I Danmark åter fastställer en lag af den 13
April 1851 såsom allmän regel att äktenskap emellan personer, som icke höra till
samma trossamfund, ej må ega rum förr än de algifvit en förklaring om den tro,
hvari barn af deras äktenskap skall uppfostras, hvilken tro kan vara antingen den,
som en af föräldrarne bekänner, eller ock folkkyrkans lära. Och någon inskränkning
i denna frihet, för den händelse att den ena af föräldrarne är jude, finnes
icke, så vidt jag kunnat erfara, annorstädes i den Danska lagstiftningen gjord.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
det Högste Domstolens utlåtande mätte, för det i 87 § Rcgerings-formen omför
mälda
ändamål, varda inlbrdradt öfver ett sä lydande förslag till
”jFörordning angående giftermål emellan kristen oell mosaisk trosbekännare.
I afseende ä giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare förordnas
som följer:
§ i
Medlem
af Svenska kyrkan vare ej förment att ingå äktenskap med mosaisk
trosbekännare.
§ 2.
Om lysning till sådant äktenskap, äfvensom till äktenskap emellan mosaisk
trosbekännare och medlem af annat främmande religionssamfund, som i ri
ket
tillätet är, gälle hvad i Kongl. Kungörelsen den IP Januari 1847 och i 9 § af
Kongl. Förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
af den 23 Oktober 1860 stadgadt finnes.
§ 3.
Äktenskap, hvarom nu sagdt är, skall i vittnens närvaro ingås inför
Magistrat i stad eller inför Kronofogde ä landet. Magistrat eller Kronofogde åligga
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 32.
7
dervid i afseende ä mannens och qvinnans ledighet till äktenskap den tillsyn, sorn
enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall: sedan affordras såväl
mannen sorn qvinnan deras frivilliga ja och samtycke till giftermålet, och vardén
de derpå för äkta makar förklarade. Hvad sålunda förekommit skall i protokoll
upptagas; och varde det, om äktenskapet är inför Kronofogde ingånget, jemväl af
vittnen bestyrkt.
Det giftermål vare lika gildtsoin vore äktenskapet med vigsel fullkomnadt.
§ 4.
f fråga om den religion, hvari barn bör uppfostras, vare lag, som i 10
§ af Kongl. Förordningen den 23 Oktober 1860, angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, sagdt är.”
Häruti instämde Stats-Rådets öfrige ledamöter och täcktes Kongl, Maj:t
i nåder gilla hvad Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern sålunda yttrat och
hemställt.
Ex protocollo
N. Becker.
Utdrag af Protokollet öfver Justilie-Arenden, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol Onsdagen den 16 Juli 1862.
Närvarande:
Justitieråden Alexanderson,
Qviding,
Hoffstedt,
Södergren,
Cramér,
Friherre Leuhusen,
Almqvist.
Revisions-sekreteraren Strandberg föredrog i underdånighet:
Note ur Protokollet öfver Justitie-departements-Arenden, hållet å Stockholms
Slott den 27 nästlidne Juni, enligt hvilket Kongl. Majit behagat i nåder
infordra Högste Domstolens utlåtande öfver ett inom Justitie-departementet utar
-
8
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition J\? 32.
betadt lagförslag nied rubrik: ”Förordning angående giftermål emellan kristen oeh
mosaisk trosbekännare;” varande samma lagförslag i öfrigt af följande lydelse:
”1 afseende å giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare förordnas
som följer:
§ 1.
Medlem af Svenska kyrkan vare ej förment att ingå äktenskap med
mosaisk trosbekännare,
§ 2.
Om lysning till sådant äktenskap, äfvensom till äktenskap emellan mosaisk
trosbekännare och medlem af annat religionssamfund, som i riket tillåtet är,
galle hvad i Kongl, kungörelsen den 19 Januari 1847 och i 9 § af Kongl. Förordningen,
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning, af den
23 Oktober 1860 stadgadt linnes.
§ 3.
Äktenskap, hvarom nu sagdt är, skall i vittnens närvaro ingas inför
Magistrat i stad eller inför Kronofogde å landet. Magistrat eller Kronofogde åligge
dervid i afseende å mannens och qvinnans ledighet till äktenskap den tillsyn, som
enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall: sedan affordras såväl
mannen som qvinnan deras frivilliga ja och samtycke till giftermålet, och vardén
de derpå för äkta makar förklarade. Hvad sålunda förekommit skall i protokoll
upptagas, och varde det, om äktenskapet är inför Kronofogde ingånget, jemväl af
vittnen bestyrkt.
Det giftermål vare lika gildt som vore äktenskapet med vigsel fullkomnadt.
§ 4.
I fråga om den religion, hvari barn bör uppfostras, vare lag, som i 10
§ af Kongl. Förordningen den 23 Oktober 1860, angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, sagdt är.”
Högste Domstolens fleste ledamöter, Justitieråden Alexanderson,
Hoffstedt, Cramér och Friherre Leuhusen, ansågo icke nödigt att, för
nu ifrägakomna fall, uti lagstiftningen införa det sä kallade civila äktenskapet,
enär de i allmänhet örn främmande trosbekännares giftermål
redan, genom Förordningen den 23 Oktober 18C0, gifna bestämmelser
syntes kunna jemväl i fråga om äktenskap emellan jude och kristen
ega tillämpning; hvarföre, och till befrämjande af enkelhet och enhet i
lagen äfvensom af närmare likhet med hvad i Norrige eger rum, samma
Justitieräder hemställde, om icke den tillämnade författningen kunde
blifva af följande hufvudsakliga innehåll, nemligen:
”Medlem af Svenska kyrkan vare ej förment att ingå äktenskap med
mosaisk trosbekännare. I afseende å sådant äktenskap, äfvensom vid
äktenskap
Kongl. Majlis Nåd. Proposition JW 32.
9
äktenskap emellan mosaisk och annan främmande trosbekännare, som
tillhör i riket tillåtet religionssamfund, skall, i fråga om lysning och
vigsel samt den religion, hvari barn bör uppfostras, lända till efterrättelse
hvad i Kongl. Kungörelsen den 19 Januari 1847 samt i 9 och 10
§ af Förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning,
af den 23 Oktober 1860, stadgadt finnes.”
Och förmälte Högste Domstolens nämnde ledamöter sig förmoda,
att, i händelse af bifall till nu yttrade åsigt, Kongl. Maj:t ville taga under
särskildt öfvervägande, om och i hvad mån förändring uti nuvarande
vigselformulär må ega rum för äktenskap emellan jude och kristen.
Skulle åter Kongl. Maj:t finna äktenskap emellan jude och kristen
böra i annan ordning än genom presterlig vigsel afslutas, så lemnade
Högste Domstolens bemälde ledamöter det remitterade färslaget utan annan
vidare erinran, än, i afseende pä 3 §, att tvekan kunde uppstå, huruvida
de personer, som skulle inför Magistrat eller Kronofogde utgöra
äktenskapsvittnen, mäste vara ojäfvige att om giftermålet vittna inför
domstol, och således personer, som inom jäfsled äro med kontrahenterne
skylde ej få såsom äktenskapsvittnen godkännas, samt om följaktligen
jäf bör af Magistrat och Kronofogde efterfrågas, äfvensom hvad verkan
pä äktenskapets giltighet framdeles yppadt jäf i sådant läll skall medföra;
varande af desse Justitieråder förutsatt, att vissa särskilda föreskrifter
äro ämnade att, om ej annorlunda, åtminstone såsom ordningsstadgar,
meddelas angående formen för utfärdande af bevis öfver det
civila äktenskapets afslutande, angående underrättelses meddelande, derom
till vederbörande presterskap för behöriga anteckningar i kyrkobok, och
angående det inför Kronofogde förda protokollets förvarande för framtida
upplysning.
Justitieräden Qviding, Södergren och Almqvist deremot lemnade remitterade
förslaget utan anmärkning: instämmande desse Justitieråder i
Ilögste Domstolens fleste ledamöters förutsättning om meddelandet af
särskilda ordningsföreskrifter angående formen för utfärdande af bevis
öfver det civila äktenskapets afslutande, m. m.
Ex protooollo.
C. H. Broberg.
Bih. till B. St, Fröt. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Åfd. 14 Haft.
2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 32.
Transsumt af Protokollet öfver Jiistitie.-deparlemonts-Ärenden, hållei inför
Hans Maj:l Konungen uti Stats-Iiådel å Stockholms Slott 'Tisdagen
den 21 Oktober 1862.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup.
Reuterskiöld,
Justitieräden Carleson,
Naumann.
Statsrådet Grefve von Platen anmäldes vara af sjukdom hindrad att i
Stats-Rådet uppkomma.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Ett inom Justitie-departementet utarbetadt förslag- till förordning angående
giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare; varande samma förslag
af följande lydelse:
Sedan, vid anmälan af berörde förslag den 27 Juni innevarande är.
Kongl. Majit infordrat Högste Domstolens utlåtande deröfver, sä hafva, vid granskning
deraf den 16 derpäföljdc Juli, Högste Domstolens fleste ledamöter, •— —
ansett — — — — — — — -— — — — — — — — — —
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade: ”Då jag förestäl
ler
mig, att äktenskap emellan kristna och judar, oaktadt de, för att förekomma ett
större ondt, anses böra af den civila lagen tillåtas, kunna möta betänkligheter från
kyrklig sida, måhända äfven iios de judiska rabbinerne; samt den lagstiftande magten,
som icke kan ålägga främmande bekännares presterskap att. fullgöra en vigsel,
som de anse af religionen förbjuden, icke heller synes mig böra föreskrifva en
sådan tvångsåtgärd emot den Svenska kyrkans presterskap, helst om en dylik vigsel
icke skulle kunna förrättas efter det för Svenska kyrkan fastställda formulär,
så kan den af Högste Domstolens fleste ledamöter härutinnan framställda anmärkning
för mig icke innefatta tillräckligt skäl att i denna del frångå det remitterade
förslaget.
I fråga åter-om den vid 3 § i förslaget inom Högste Domstolen gjorda
anmärkning, sä enär föreskriften om vittnens närvaro vid äktenskapets ingående
endast afser att gifva detsamma nödig offentlighet, men härtill lika litet sorn vid
vigsel eller dop synes erforderligt, att vittnena äro enligt lag ojäfviga, hemställer
Kongl. MajUs Nåd. Proposition j\i‘ 32. 11
jag att till nförekommande af tvetydighet första punkten i §:n måtte erhålla denna
lydelse. ”Äktenskap, hvarom nu sagdt är, skall i slägtingars eller andra vittnens
närvaro ingås inför Magistrat i stad eller inför Kronofogde å landet.”
Då förslaget innehåller föreskrift, att hvad som vid ingående af äktenskap
inför civil myndighet förekommer, skall i protokoll upptagas, synes ett utdrag
af detta protokoll vara en sä gifven form för utfärdande af bevis öfver det
civila äktenskapets afslutande, att något vidare stadgande i detta afseende, på sätt
Högste Domstolen förutsatt, lika litet lärer vara af nöden, som en föreskrift, att
protokollet bör till framtida upplysning i myndighetens arkiv förvaras; men dä
anmälan om det civila äktenskapet bör, likasom angående de med vigsel fullbordade,
göras hos vederbörande presterskap för behöriga anteckningar i kyrkobok,
och en särskildt meddelad föreskrift härom lättare kan förbises, än om den intages
pä samma ställe, sorn öfriga föreskrifter angående det civila äktenskapet, så, ehuru
ett sådant stadgande icke är af civillags egenskap, hemställer jag att i slutet af
3 § mätte göras följande tillägg:
”Magistrat eller Kronofogde åligger, att inför dem afslutade äktenskap
hos vederbörande presterskap anmäla, pä sätt om anmälan af vigsel för vigselförrättare
stadgadt är.”
Pä grund af det nu anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers antagande
framställa det af mig anmälda förslag med nu föreslagna tillägg.”
Uppå Stats-Rådets öfrige ledamöters tillstyrkan täcktes
Hans Majit Konungen, med bifall till hvad Hans Excellens
Herr Justitie-Statsministern sålunda hemställt, godkänna detta
förslag till nådig Proposition, sådan den, nu justerad, finnes
detta protokoll bilagd.
Ex protoeollo
Oscar David Egge.
12
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition JV$ 33.
JV? 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mov. 1862, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om antagande af
en författning, angående allmänt kyrkomöte; Gifven Stockholms
Slolt den // November 1862.
Uti underdånig' skrifvelse den 6 Mars 1858 hade Rikets då församlade
Ständer anfört, hurusom vår tids rörelser inom kyrkan och de stridigheter i afseende
på religionsbegrepp och kyrkliga bruk, som städse förekommo, uppenbarande
inom församlingen ett alltjemt vexande andligt behof, ådagalade nödvändigheten
deraf, att tillfälle bereddes församlingen att uttala sina åsigter i omförmälda ämnen;
i anseende hvartill Rikets Ständer funnit en kyrklig representation, sammansatt af
prester och lekmän, såsom Svenska kyrkans ombud, böra genom lag erkännas och
regleras, samt för sin del beslutat en författning angående allmänt kyrkomöte. Sedan
samtlige Domkapitlen och Högste Domstolen blifvit hörde öfver Rikets Ständers
berörde förslag, fann Kongl. Majit, hufvudsakligen på grund af formella brister
i detsamma, sig icke kunna derå meddela stadfästelse.
Då emellertid behofvet af en kyrklig representation gifvit sig allt starkare
tillkänna, och detta icke blott för behandlingen af sådana frågor, som, på sätt
omförmäldt är, blifvit af Rikets Ständer afsedda, utan äfven för utredningen af kyrkolagsfrågor
i allmänhet, har Kongl. Majit låtit utarbeta ett förslag till Förordning
i ämnet, hvaruti de emot Rikets Ständers förberörde förslag framställda anmärkningar,
så vidt de funnits grundade, blifvit iakttagna. Med erinran, att då verkan af
kyrkomötes beslut mäste bestämmas af grundlag, någon beslutanderätt enligt detta
förslag icke kunnat kyrkomöte tilläggas, men att, dä den ifrågavarande institutionen
icke synes i fullt mått kunna motsvara sin bestämmelse, med mindre kyrkomötet
tillerkännes rätt att deltaga i stiftandet af kyrkolag, ordalagen i förslaget blifvit
så affattade, att de lämpa sig jemväl för den utsträckning af kyrkomötets befogenhet,
som genom en grundlagsförändring möjligen kan komma till stånd, vill
Kongl. Majit alltså jemte öfverlemnande af de i Stats-Räclet och IlÖgste Domstolen
i ämnet förda protokoll, härmed, enligt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers
antagande framställa följande förslag tili Förordning angående allmänt kyrkomöte:
-
Kongl. Majds Nåd. Proposition ,N$ 33.
13
§• 1.
Till allmänt kyrkomöte sammanträda Svenska kyrkans ombud hvart femte
år, å dag och ort, som Konungen utsätter: Konungen dock obetaget att mötet oftare
sammankalla.
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige Biskopar i stiften, eller, der
någon af dem har förfall, den af Domkapitlets ledamöter, som kapitlet i hans ställe
väljer; Pastor Primarius i Stockholm eller, derest han är hindrad, annan ledamot
af Stockholms stads Konsistorium, den Konsistorium utser; fyra bland teologiska
fakultetens professorer eller ordinarie adjunkter, tvä från hvartdera af rikets universit.
et.er;
från hvart stift och en från Stockholms stad; så ock tretio af lekmän valde ombud,
ett frän Stockholm och ett från hvart län, samt öfriga fem från det eller de valdistrikt,
Konungen med afseende å för handen varande förhållanden bestämmer.
Chefen för Ecklesiastik-departementet må ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarne,
men ej i besluten.
Vid hvartdera af rikets universiteter välje förenämnde till teologiska fakulteten
hörande lärare inom sig, pä sätt de sig emellan öfverenskomma, de ombud,
som för samma fakultet skola vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.
8 4.
I val af de presterliga ombuden för stiften och Stockholms stad deltaga
de prestmän, som innehafva fullmagt å ordinarie embete eller tjenst inom distriktet
eller sådant embete eller tjenst förestå.
Yalet förrättas i den ordning Domkapitlet föreskrifver.
§ 5.
Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade lekmän
inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande, utse en elektor.
Om kallelse till det sammanträde, äfvensom ställe derför, galle hvad i afseende ä
kyrkostämma särskildt är stadgadt.
Med iakttagande, att hvarje pastorat anses tillhöra det län, hvarinom
moderkyrkan är belägen, må två eller liera pastorat inom samma län om gemensam
elektor sig förena.
Samtlige de sålunda inom , ett län utsedde elektorer skola på kallelse
inför Konungens Befallningshafvande för val af ombud sammankomma. Elektorerna
skola, medelst slutlig sedlar, hvar för sig till ombud föreslå en ä kyrkostämma röstberättigad
man. jualia dervid rösterna till mera än hälften pä en man, vare han
behörigen vald. Aro åter rösterna så delade emellan flera, att sådan röstöfvervigt
för någon icke eger rum, anställes ny omröstning till antagande af den, som de
flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages, af den, som näst honom blifvit
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition j\i‘ 33.
af de flesta kallad och så vidare. Skulle, sedan alla omröstningarna sålunda försiggått,
likväl ingen hafva erhållit den här föreskrifna öfvervigt, anställes ny omröstning
öfver alla dem, som vid den första omröstningen blifvit satta i fråga;
Skolande den, som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald. Hafva tvä
eller flera vid någon af dessa omröstningar erhållit de flesta och lika många röster,
afgöres frågan genom lottning dem emellan.
För hvarje ombud utses ock pä lika sätt en suppleant att, i händelse af
ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.
Val för Stockholms stadverkställes pä ofvan föreskrifna sätt inför 01-  verstäthållaren.
Vid omröstningar lill val af ombud vid kyrkomöte och af elektorer för
sådana ombuds utväljande beräknas hvarje röst lika; och skola rösterna afgifvas
med slutna sedlar.
§ 7.
Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom
underdåniga besvär, som inom tretio dagar efter valet skola i Kongl. Maj:ts
Justitie-Eevisions-expedition ingifvas för att i Konungens Högste Domstol skyndsamt
föredragas och afgöras.
Vid kyrkomöte föres ordet af Erkebiskopen eller den bland öfriga Biskopar,
som Konungen, för den händelse att Erkebiskopen har förfall, dertill i nåder
förordnar.
§ 9-
Allmänt kyrkomöte tillkommer att upptaga kyrkliga mål, som Konungen
till detsamma öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot väckes. Mötet
ege dock ej att, utöfver hvad i grundlag kan varda medgifvet, annat eller mera
besluta än underdåniga utlåtanden, samt föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas.
§ 10.
De från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling
förekomma.,
Ar fråga om antagande af ny Psalmbok, Evangeliibok. Kyrkohandbok eller
Katekes, böra de af mötets medlemmar, sorn till Preste-ståndet höra, betänkande öfver
frågan afgifva, innan den af mötet till slutlig behandling företagas, Arbetsordning
i öfrigt eger mötet sjelft bestämma,
Kongl. Majis Nåd. Proposition J\@ 33.
15
S II.
Hvarje mötets ledamot eget i alla frågor en röst. Åskas omröstning: då
skall den med slutna sedlar anställas. Före rösternas uppräknande skall en ibland
dem uttagas oell förseglad alläggas. Befinnas, vid de öfrigas uppsuminerande, rösterna
lika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget: är pluralitet redan vunnen,
bör den atlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 12.
Åro ej mötets förhandlingar afslutade inom en månad; eger Konungen
ändock efter den tid alt mötet upplösa.
g 13.
Arfvode till mötets valde ledamöter, sä oek öfriga kostnader derför skola
af allmänna medel gäldas.”
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen, Datum ut supra.
CAHL.
Louis De Geer.
Utdrag af Protokollet öfvar Juslitie-departemenls-Ärenden, hållet inför lians
Måj.l Konungen uti Siats-Rådet å Stockholms Slolt Tisdagen
den H Oktober 1862
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefvi' Af anderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle.
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Ett förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte; och yttrade Hans
Excellens i sammanhang dermed:
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ,j\? 33.
Redan Kyrkolagskommittén, hvilken år 1846 afslutade sina arbeten, föreslog
organiserande af kyrkomöten, under förmälan, att hvarken en riksdag elier en
särskild kommitté vore rätta stället för tillvägabringande af beslut i fråga om församlingens
liturgiska angelägenheter, samt att äfven beklagligen anledningar,. t. ex. sådana
söndringar inom kyrkan, hvilka dittills uteblifvit, kunde vålla beholvet af en
sådan sammankomst.
Med anledning af en vid 1853—1854 årens riksdag väckt enskild motion,
deruti Kyrkolagskommitténs förs lagåberopades, framställde Lag-Utskottet vid samma
riksdag till Rikets Ständers antagande ett förslag tiii lag om kyrkomöten, som af
Adeln och Preste-ständet bifölls, men förföll till följd af de båda öfriga Ståndens
alslag. ,
Frågan upptogs likväl ånyo vid nästpåföljde riksdag, då Rikets Ständer
för sin del beslutade en författning i ämnet, stödd på följande hufvudgrunder:
att Konungen skulle bestämma tid och ort för mötets sammanträde;
att mötet skulle bestå af 60 ledamöter, hvaribland 30 andliga, nemligen alia
Biskopar, Pastor Primarius, fyra Theologie Professorer eller Adjunkter, en vald
prestman trän hvart stift oell en frän Stockholm — samt 30 af lekmän valde, nemligen
en frän Stockholm och två från hvart stift samt de öfriga fem frän det eller
de valdistrikt, hvarifrån Konungen, med afseende ä förhållandena, fann ett större
antal behöfligt;
att, i afseende å valen, val af prest skulle ske i den ordning, som för val
af riksdagsmän inom Preste-ständet vore stadgad, dock utan skilnad emellan kyrkoherdar
och öfrige ordinarie prestman; och att lekmännen skulle väljas pä det
sätt, att hvarje gäll i prosteriet uppdrog ät en ä Sockenstämma utsedd valman, att
pä samma ort. dag och sätt, som prosteriets presterskap, röst till ombud algil va:
att mötet tillkom att upptaga sådana kyrkliga mål. som Konungen öfverlernnade
eller hvarom fråga af ledamot väcktes, dock att mötet ej egde.beslutande rätt;
att omröstningarne skulle vara slutna; och
att arfvode till mötets valda ledamöter, sä ock öfriga kostnader derför skulle
af allmänna medel gäldas.
Sedan samtlige Domkapitlen och Högste Domstolen blifvit hörde öfver
Rikets Ständers berörda förslag, fann Eders Kongl. Majit, den 6 September 1859,
för godt att vägra sanktion dera. på de skäl, att om det än vore ostridigt att allmänna
kyrkomöten, som endast hade att afgifva utlåtanden i kyrkliga frågor, skulle
medföra några väsendtlig» fördelar, som icke utan en sådan anstalt kumle vinnas,
funnes likväl betänkligheter möta, bland annat, deruti:
att bestämmelser saknades angående behörighet att i lekmannavalen deltaga,
så att, t. ex., icke ens främmande trosbekännare blifvit derifrån utestängde;
att den för val af riksdagsman inom Preste-ständet stadgade ordning, hvilken
enligt förslaget jemväl borde vid val af ombud ä kyrkomöte följas, icke allestädes
vore å dessa sednare tillämplig och i intet fäll syntes för lekmännens val ändamålsenlig;
samt
att, dä mötet skulle ega, att med lika befogenhet upptaga enskilde ledamöters
och Konungens framställningar i kyrkliga mål, förhandlingarne kunde komma
att alltför länge draga ut på tiden, äfven om Konungen utan bemyndigande af lagen,
hnge anses ega rätt att upplösa mötet förr än alla der lagligen väckta frågor
blifvit afgjord».
Dä emellertid, efter min uppfattning, behofvet af en kyrklig representation
gifvit sig allt starkare tillkänna; och detta icke blott för behandlingen af sådana
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JW 33.
17
dana -frågor, som Kyrkolags-kommittén för kyrkomötet afsett, utan äfven för utredningen
af kyrkolags-frågor i allmänhet, hemställer jag underdånigst, att till Högste
Domstolens granskning i grundlagsenlig ordning måtte öfverlemnas det af mig nu
anmälda förslag, i hvilket de emot Rikets Ständers förberörde förslag framställda
anmärkningar blifvit iakttagna, så vidt de funnits grundade. Det torde härvid tillåtas
mig nu endast erinra, att dä verkan af kyrkomötes beslut måste bestämmas af
grundlagen, någon beslutande rätt enligt detta lagförslag icke kunnat kyrkomötet
tilläggas j men att. dä jag anser den ifrågavarande institutionen icke i fullt mått
uppfylla sin bestämmelse, med mindre kyrkomötet tillerkännes rätt att deltaga i
stiftandet af kyrkolag, ordalagen i förslaget blifvit så affattade, att de lämpa sig
jemväl för den utsträckning af kyrkomötets befogenhet, som genom en grundlagsförändring
möjligen kan komma till stånd.
På tillstyrkan af Stats-Rådets öfrige ledamöter förordnade
Kongl. Maj:t, att öfver det af Hans Excellens Herr JustitieStatsministern
anmälda förslaget Högste Domstolens yttrande
skulle, i enlighet med 87 § Regeringsformen, infordras.
In fidem
C. Limnell.
Utdrag af Protokollet, öfver ett Ju stilie-Är ende, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högste Domstol Måndagen den SO Oktober I80S.
Närvarande:
Justitieräden: Alexanderson,
Hoffstedt,
Södergren,
Gramér,
Friherre Leuhusen,
Älmqvist.
Carleson.
Revisions-sekreterareu Strandberg föredrog i underdånighet:*
Kongl. Maj:ts genom Justitie-departementet, den 14 innevarande månad
aflåtne nådiga remiss, hvarigenom Högste Domstolens yttrande blifvit, i enlighet
med 87 § Regeringsformen, infordrat öfver ett förslag till förordning angående allmänt
kyrkomöte; lydande som följer:
Bih. till Jl. St. Proh 1862—1863. 1 Sami. I Afd. 14 Helft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\? 33.
Till allmänt kyrkomöte sammanträda Svenska kyrkans ombud hvart femte
är, ä dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget att kyrkomöte
oftare sammankalla.
§ -•
Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga Biskopar i stiften, eller, då
någon af dem har förfall, den af Domkapitlets ledamöter, som kapitlet i hans ställe
väljer; Pastor Primarius i Stockholm eller, derest han är hindrad, annan ledamot
af Stockholms stads Konsistorium, den Konsistorium utser; fyra bland theologiska
fakultetens Professorer eller ordinarie Adjunkter, tvä från hvartdera af rikets universiteter;
en vald, med fullmagt ä ordinarie embete eller tjenst försedd, prestman
från hvart stift och en frän Stockholms stad; så ock tretio af lekmän valde ombud,
ett från Stockholm och ett från hvart län, samt öfriga fem frän det eller de
valdistrikt, Konungen med afseende ä för handen varande förhållanden bestämmer.
Chefen för Ecklcsiastik-departementet må ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarne.
men ej i besluten.
g 3.
Vid hvartdera af rikets universiteter välja förenämnde till theologiska
fakulteten hörande lärare inom sig, pä sätt de sig emellan öfverenskomma, de ombud,
som för samma fakultet skola vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.
§ 4.
I val af de presterliga ombuden för stiften och Stockholms stad deltaga
de prestman, som innehafva fullmagt å ordinarie embete eller tjenst inom distriktet
eller sådant embete eller tjenst förestå.
Valet förrättas i den ordning Domkapitlet föreskrifver.
§ 5.
Inom hvarje pastorat ega samtliga å kyrkostämma röstberättigade lekmän
inom' sig inför kyrkostämmans ordförande utse en elektor.
Med iakttagande, att hvarje pastorat anses tillhöra det län hvarinom moderkyrkan
är belägen, må två eller flera pastorat inom samma län om gemensam
elektor sig förena.
Samtlige de sålunda inom ett län utsedde elektorer skola på kallelse inför
Konungens Befallningshafvande för val af ombud sammankomma. Elektorerna
skola medelst slutna sedlar, hvar för sig till ombud föreslå en ä kyrkostämma, röstberättigad
nian. jualia dervid rösterna till mera än hälften på en man, vare han
behörigen vald. Aro åter rösterna så delade imellan flere, att sådan röstöfvervigt
för någon icke eger rum, anställes ny omröstning till antagande af den, som de
fleste rösterna erhållit, eller, om han icke antages, af den, sorn näst honom blifvit
af de fleste kallad, och sä vidare. Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda försiggått,
likväl ingen hafva erhållit den här föreskrifna öfvervigt, anställes ny om
-
Kongl. Majit» Nåd. Proposition JV$ 33.
lfl
röstning öfver alla dem, sorn vid den första omröstningen^ blifvit satta i frågaj
skolande den, som erhållit de fleste rösterna, anses behörigen vald. Hafva två
eller flere vid någon af dessa omröstningar erhållit de fleste och lika manga röster,
afgöres frågan genom lottning dem emellan.
För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse al
ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.
„
Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna sätt inför Ofverståthållaren.
§ 6.
Vid omröstningar till val af ombud vid kyrkomöte och af elektorer för
sådana ombuds utväljaivde beräknas hvarje röst lika; och skola rösterna afgifvas
med slutna sedlar.
§ 7.
Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom
underdåniga besvär, som inom tretio dagar efter valet skola i Kongl. Maj:ts
Justitie-Revisions-cxpedition ingifvas för att, i Konungens Högste Domstol skyndsamt
föredragas och afgöras.
§ 8.
Vid kyrkomötet föres ordet af Erkebiskopen eller den bland öfriga Bjskopar,
som Konungen, för den händelse att. Erkebiskopen har förfall, dertill i nåder
förordnar.
§ 9.
Allmänt kyrkomöte tillkommer att upptaga kyrkliga mål, som Konungen
till detsamma öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot väckes. Mötet
eger dock ej att, utöfver hvad i grundlag kan varda rnedgifvet, annat eller
mera besluta än underdåniga utlåtanden, samt föreställningar och önskningar att
hos Konungen anmälas.
§ 10.
De Från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling förekomma.
.
Ar fråga om antagande af ny psalmbok, evangeliibok, kyrkohandbok eller
katekes, böra de af mötets medlemmar, sorn till Rreste-Ständet höra, betänkande (ifver
frågan afgifva innan den af mötet till slutlig behandling företages. Arbetsordning
i öfrigt eger mötet sjelft bestämma.
§ lill
varje mötets ledamot eger i alla frågor en röst. Askas omröstning,
då skall den med slutna sedlar anställas.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\§ 33.
§ 12.
tt
Aro ej mötets förhandlingar afslutade inom en månad, eger Konungen
ändock efter den tid att mötet upplösa.
§ 13.
Arfvode till mötets valde ledamöter så ock öfriga kostnader derför skola
af allmänna medel gäldas.
Emot detta förslag framställdes inom Högste Domstolen endast
följande anmärkningar, nemligen vid:
§§ 1 och 9.
Justitierådet Carleson yttrade: antagande såsom gifvet behofvet af en
genom lag fastställd form för kyrkomöten, finnér jag, för min del, ej skäl
till anmärkning i afseende å någon annan del af ifrågavarande förslag
än bestämmelserna oin kyrkomötenas periodiska sammanträden och ledamöternas
motionsrätt. Den betydelse, som i följd af dessa bestämmelser
skulle tillkomma kyrkomötena, låter, efter mitt omdöme, svårligen förena
sig med närvarande statsförfattning, som åt Rikets Ständer genom den
dem förbehållna motions- och lagstiftningsrätten i kyrkliga mål uppdragit
en kyrkorepresentations funktioner. Att vid sidan af denna representation
ställa en annan, af den förra oberoende, med mindre magt
men större anspråk, måste i längden framkalla stridigheter som förlama
dem begge, så framt icke endera lyckas undertrycka den andra.
Främmande länders, särdeles Englands och Skottlands häfder bära
varnande vittne derom.
Till dess icke blott skenet och anspråket af en Svenska kyrkans representation,
utan äfven de en sådan tillhörande rättigheter, som af
grundlagen tilläggas Rikets Ständer, varda till kyrkomötena öfverflyttade,
torde dessa möten endast undantagsvis och för utomordentliga fall blifva
nödiga och deras befogenhet lämpligen böra inskränkas till en rådgifvande
röst. utan initiativ. Med denna åsigt hemställer jag i underdånighet
att de anmärkta bestämmelserna ur Förslaget uteslutas och att
1 § erhåller den lydelse, som motsvarande § i Ständernas vid 1857 och
1858 års riksdag beslutade förordning angående allmänt kyrkomöte upptager.
§§ 5 och 7.
Med afseende på det oegentliga^ och obestämda i benämningen ”kyrkostämmans
ordförande” så snart fråga är om förrättning utom kyrkostämman,
helst behörigheten att vid kyrkostämma föra ordet kan, under
olika förhållanden, tillkomma olika prestmän i eller utom församlingen,
samt enär man syntes kunna, genom hänskjutande af valet till kyrkostämma,
undanrödja behofvet af särskilda bestämmelser angående kallelsetid,
samlingsort och en del andra ordningsfrågor; funno Justitieråden
Alexanderson, Hoffstedt, Friherre Lenhusen och Almqvist, som tillika
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition 33.
21
ansågo nyttigt meddela vissa föreskrifter i fråga om klagan öfver elektorsval,
sig eg a anledning hemställa,
dels att 5 §, första morn., mä lyda sålunda:
Inom hvarje pastorat ega samtlige å Icyrkostämma röst berättigade
lekmän att, vid sadan stämma, inom sig utse en elektor.
Dels ock att § 7 må erhålla följande lydelse:
Ofver val till ombud vid kyrkomöte få underdåniga besvär hos Konungen
anföras, hvilka, inom tretio dagar efter valet, skola i Kongl.
Maj:ts Justitie-Revisions-expédition ingifvas, för att i Konungens Högste
Domstol skyndsamt föredragas och afgöras. I sammanhang dermed °ege
Högste Domstolen jemväl pröfva gjord anmärkning emot förment olaglighet.
vid elektors-val, der sådant val föregått; men ej må anmärkning
härom upptagas med mindre densamma vid valet till ombud varit utaf
klaganden framställd; och må icke öfver elektors-val särskild klagan
föras.
§ II.
Högste Domstolens fleste ledamöter, Justitieråden Alexanderson,
Hoffstedt, Södergren, Friherre Leuhusen, Cramér och Almqvist hemställde,
att stadgas mätte, huru, till undvikande af lika röster vid omröstningarne
inom kyrkomötet, förhållas borde.
Ei protocollo
E. Helling.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\$ 33.
Transsumt aj Protokollet öfver Justitie-departemenls—Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Råde! å Stockholms Sloti
Tisdagen den 11 November 1862.
I närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes-Årendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup
Reuterskiöld,
Justitie-Råden: Södergren,
Bolin.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet ett
inom Justitie-departementet utarbetadt förslag till förordning angående allmänt
kyrkomöte; varande detta förslag af följande lydelse:
Öfver detta förslag hade Högste Domstolens jemlikt Statsräds-protokollet
för den 14 sistlidne Oktober infordrade yttrande numera blifvit afgifvet och redogjorde
Ilans Excellens nu för samma yttrande, sådant det finnes i Högste Domstolens
protokoll den 20 i samma månad intaget, hvarefter Hans Excellens vidare
yttrade:
I afseende å hvad af en ledamot i Högste Domstolen blifvit anmärkt
emot kyrkomötes periodiska sammanträde, och ledamöternas motionsrätt, tillåter jag
mig i underdånighet genmäla, att motionsrätt synes vara för kyrkomöte behöflig i
samma mån som nationalrepresentationen är mindre lämpligt sammansatt för att
lemna ett sannt uttryck af kyrkans alla önskningar och behof. Men med motionsrätten,
som äfven i Rikets Ständers förslag var kyrkomötet tillagd, sammanhänger,
efter mitt förmenande, ett periodiskt sammanträdande, enär mötets initiativ eljest
blefve undertryckt, så framt icke Konungen funne anledning att för vissa frågor
sammankalla mötet. Icke heller inser jag. att kyrkomötets anspråk att få sina tillstyrkanden
godkända, kunde blifva större eller vådligare i frågor, som väckas inom
mötet än i deni, som till detsamma af Konungen framställas.
Vid affattandet af 1 mom. i förslagets 5 § ansågs, att af bestämmelsen,
det val af elektorer för lekmännens ombud vid kyrkomöte skulle ske inför kyrkostämmans
ordförande, borde följa, att denna i afseende å sådant val iakttoge hvad
honom vid befattningens utöfvande vid andra tillfällen åligger, och att således föreskrifterna
för kyrkostämma i fråga om kallelsetid, samlingsort och andra ordningsfrågor
komma att tillämpas. Såvida någon obestämdhet i afseende ä den person,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J¥3 33.
23
som är att anse för kyrkostämmans rätte ordförande, enligt förslagets ordalydelse
förefinnes, så qvarstår, efter mitt förmenande, samma obestämdhet enligt den redaktion,
som är af Högste Domstolens fleste ledamöter föreslagen; ty förslaget kan
väl icke tolkas annorlunda, än att den skall föra ordet vid ifrågavarande val, som
egde utöfva denna befattning om ärendet handlades ä kyrkostämma; men för detta
sednare fall innehåller icke heller den i Högste Domstolen föreslagna redaktionen
någon särskild föreskrift. Sådan synes icke heller behöflig, då i förordningen om
kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd härom är stadgadt äfven för det fall, att ärende
företages, som angår både moderförsamling och annex hörande till samma
pastorat.
Den i Högste Domstolen föreslagna lydelsen, enligt hvilken oftanämnde
val förklaras böra ske vid kyrkostämma, innefattar deremot andra oegentligheter,
såsom att af de vid kyrkostämma röstberättigade endast lekmän deltaga i val af
elektorer för ombud vid kyrkomöte; att röstberäkningen vid dessa val är olika med
den, som är föreskrifven för kyrkostämma; samt att klagan öfver elektors-valet icke
må förås i samma ordning, som öfver andra kyrkostämmobeslut.
Då det icke är afsedt,, hvad ej heller inom Högste Domstolen blifvit ifrågasatt,
att klagan öfver förment olaglighet vid elektors-val skall få särskildt föras,
torde några föreskrifter i fråga om sådan klagan icke vara erforderliga, och desto
heldre böra utelemnas uti ifrågavarande förslag, deruti reglementariska föreskrifter
så vidt möjligt undvikits, som dylika föreskrifter icke finnas meddelade i fråga om
klagan öiver elektors-val för utseende af Riksdagsfullmägtige för Bonde-Ståndet, hvilken
ändock pröfvas i sammanhang med klagan öfver sjelfva valet.
Jag anser således de emot 5 och 7 §§ inom Högste Domstolen framställda
anmärkningar icke böra föranleda till annan ändring i förslaget än att, på det
tvekan ej måtte uppstå om sättet för sammankallande af lekmännen till val af elektorer
eller om samlingsorten dervid, första delen af 5 § torde erhålla följande
lydelse:
”Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade lekmän
inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande, utse en elektor.
Om kallelse till det sammanträde, äfvensom ställe derför, gälle hvad i afseende å
kyrkostämma särskildt är stadgadt.”
Af stadgandet i 11 §, att omröstningarne inom kyrkomötet skulle verkställas
med slutna sedlar, ansåg jag väl följa, att, i händelse af paria vota, frågan
måste slitas genom lottning, verkställd under en eller annan form, som af kyrkomötet
sjelft finge bestämmas. Då emellertid Högste Domstolens fleste ledamöter
ansett ett uttryckligt stadgande i denna de! erforderligt, hemställer äfven jag i underdånighet
om ett tillägg härom i förslaget, dervid den form, som för iikartade
fall inom riksförsamlingen är i grundlag föreskrifven, väl äfven bör för omröstningarne
inom kyrkomötet stadgas. Förslagets 11 § torde alltså erhålla denna lydelse:
”Hvarje mötets ledamot eger i alla frågor en röst. Askas omröstning,
då skall den med slutna sedlar anställas. Före rösternas uppräknande skall en
ibland dem uttagas och förseglad afläggas. Befinnas, vid de öfrigas uppsummerande,
rösterna lika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget; är pluralitet
redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.”
På grund af det nu anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl Maj:t täcktes, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers antagande
framställa det af mig anmälda förslag med nu föreslagna tillägg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\? 33.
Uppå Statsrådets öfrige ledamöters tillstyrkan täcktes Hans
Majit Konungen, med ^bifall till hvad Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern
sålunda hemställt, godkänna detta förslag
till nådig proposition, sådan den, nu justerad, finnes detta protokoll
bilagd.
In fidem
E. Adlerstråhle.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN 1862.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JW 34.
t
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Nov. 1802,.jkl. 1 e. m.
Kongl Maj-.ls nådiga Skrifvelse till lii kels Ständer, i anledning af åtskil
hge
af Rikets Ständer vid sistförflulna riksmöte föreslagna lagförändringar;
Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober 4862.
Nedannämnda af Rikets sist församlade Ständer, i underdånighet afleranade förslag
till lagförändringar, öfver hvilka Kongl. Maj:t innan Ständerna åtskiljdes, icke kunnat fatta
och meddela Sitt nådiga beslut, har Kongl. Majit sedermera till pröfning förehaft, men icke
funnit godt i nåder bifalla; och vill Kongl. Majit nu, i öfverensstämmelse med 87 § Re
gerings-forroen,
underrätta Rikets Ständer om de skäl, som utgjort hinder för antagande
af berörda förslag.
Uti underdånig skrifvelse den 15 Oktober 1860 hafva Rikets Ständer, af anförda orsaker,
föreslagit utfärdandet af en författning, hvarigenom, med upphäfvande af sista punkten
i 7 § af 11 kap. Rättegångs-balken, skulle förordnas, att samma punkt erhölle följande
förändrade lydelse: »Har man med stämning sökt någon i hans hemvist å två särskilda
dagar, men ej funnit honom; då må man, der han äfven tredje dagen borta är, stämningen
för hans husfolk uppläsa och densamma å husdörren fästa: finnes ej husfolk; varde
ändå stämningen å dörren fästad».
Emot omförmälda lagförslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit hörde,
är vordet hufvudsakligen anmärkt, att för den händelse, till förmån för käranden och till
Bill. till It. St. Brot. 1802 <8 1803. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JW 34.
vårdande af hans rätt och säkerhet, ett stadgande om stämnings kungörande af sådant innehåll,
som det ifrågavarande, skulle såsom lag antagas, rättvisa och billighet fordrade,
att på samma gång, till svarandens förmån och för bibehållande af hans rätt, bestämmelser
meddelades i den syftning, som Lag-kommittén och Lag-beredningen, från hvilkas förslag
till Rättegångs-balk, förra delen, förenämnde stadgande vore hemtadt, tillika i 16 kap. 9
och 12 §§ samma förslag intagit om delgifvande af dom och beräknande af tid för sökande
af ändring deri, i de fall att stämningen blifvit på ofvanberörda sätt kungjord, samt att
olämpligt syntes vara att såsom lag antaga det gjorda förslaget utan att tillika, i öfverensstämmelse
dermed, ändring skedde i nu gällande föreskrift i 2 kap. 3 § Utsökningsbalken
om det fall, då Konungens Befallningshafvande kan låta fästa skriftlig kungörelse
på dens dörr, som sökes.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt emot förslaget blifvit anfördt, har Kongl. Maj:t
funnit sig icke kunna till detsamma lemna bifall.
*
Genom underdånig skrifvelse den 15 Oktober 1860 hafva vidare Rikets Ständer, som
ansett missbruken och olägenheterna af den, enligt gällande lag, ännu qvarstående rättigheten
att börda jord å landet kunna i väsendtlig mån minskas genom en inskränkning i
bördemännens antal, hvarigenom färre bördstvister kommo att uppstå och köparen sattes
i tillfälle att lättare bereda sig bördemans afsägelse af hans anspråk, till Kongl. Maj:ts
pröfning framställt förslag till författning, hvarigenom, med ändring af 1 § samt 3 § 1 mom.
af 6 kap. Jorda-balken och upphäfvande af Kongl. Resolutionen den 15 September 1756,
berörda lagrum skulle erhålla följande förändrade lydelse:
»Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge de till äro; så ock syskon
och dessas barn. Den, som med säljaren å fäderne skyld är, må dock ej börda hans mödernes
jord, ej heller den, som å möderne skyld är, hans fädernes jord; och vare börd ej
eller tillåten, der jord säljes till bördemän».
»§ 3 mom. 1».
»År jord till annan än bördeman såld och tvista män om företräde till börd deraf,
vare den närmare att lösa i börd som närmare är att taga arf, allt efter som i 2 och 3
kapitlen Årfda-balken sagdt är».
Enär, så vida bördsrätt till jord å landet fortfarande skall ega rum, det icke syntes
vara lämpligt att, på sätt uti Rikets Ständers förslag, efter dess ordalydelse, skett, från utöfvandet
af bördsrätt utesluta med säljaren så närskylda personer, som hans föräldrar, samt
det icke med den antagna grunden för bördsrätten öfverensstämde att, såsom förslaget in
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JM 34.
3
nehöll, icke i något fåll tillåta börd då jord såldes till bördeman, hvarigenom kunde inträffa,
att, sedan arfvejord blifvit afyttrad inom börden, men till aflägsnare skyldeman, en
med säljaren närmare befryndad person, som vid detta köp icke egde göra sin bördsrätt
gällande, icke heller sedermera, om han icke var inom den stadgade bördsleden med köparen
beslägtad, finge, derest denne sistnämnde försålde jorden, densamma börda, i hvilket
fall således jorden, så framt försäljningen skett till oskyld person, kunde komma att frångå
den slägt, inom hvilken den förut varit; alltså och då dessutom emot förslaget förekom,
att, om detsamma antoges, åtskilliga i lag eller särskilda författningar stadgade lösningsrätter,
då fastighet såldes utom börd skulle utsträckas till flera fall, än hittills varit medgifvet,
hvartill skäl desto mindre syntes vara för handen, som, enligt förslaget, såsom ofvan
förmäles, föräldrar skulle blifva från bördsrätt utestängda, har Kongl. Maj:t, efter inhemtande
af Stats-Rådets och Högsta Domstolens yttrande, funnit Sig icke kunna ofvannämnda
förslag bifalla.
1 anledning af gjorda framställningar att, med bibehållande, af handelsboks vitsord i
tvister inbördes emellan köpmän eller alla dem, sorn äro förpligtade att hålla bok öfver
sin rörelse, bokens vitsord deremot borde helt och hållet försvinna emot alla andra eller
icke köpmän, samt att Kongl Förordningen den 4 Maj 1855 angående handelsböcker och
handelsräkningar måtte, i öfverensstämmelse dermed, varda förändrad, hafva Rikets Ständer
för Sin del beslutat och medelst underdånig skrifvelse den 30 Juni 1860 till Kongl.
Maj:ts nådiga godkännande hemställt förslag till författning, enligt hvilken 20, 26 och 27
§§ i nyssnämnda Förordning skulle upphäfvas samt 12 och 23 §§ i samma Förordning erhålla
följande förändrade lydelse:
§ 12.
»Handelsböcker, som vederbörligen förda äro, kunna i handelstvister emellan köpmän
inbördes såsom bevisningsmedel tjena, efter hvad derom här nedan sägs.
§ 23.
Räkning å varor, utborgade till köpman utan aftal om öppen kredit, skall, vid den
påföljd § 25 utsätter, gäldenären bevisligen tillställas sednast inom tre månader efter utgången
af det år, hvarunder det utborgade i handelsboken inskrefs, der ej annorlunda uttryckligen
aftaladt är».
I afseende å detta lagförslag, deröfver Stats-Rådet och Högste Domstolen sig yttrat,
hafva flera anmärkningar förekommit såsom:
att lagförändringen sannolikt skulle medföra osäkerhet i lagskipningen och deraf fölande
ej ringa olägenheter för affärslifvet och för mångas rätt, enär dels tvekan kunde
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 34.
uppstå, om eller hvad afseende skulle, vid yppad tvist om riktigheten af fordran för köpmans
utborgning af varor till icke köpman, få, i brist af bevisning om rätta förhållandet,
fästas på ordentligen förd handelsbok, dels ock 24 § af 1855 års Förordning, hvilken §,
efter hvad förslagets motiver göra påtagligt, endast skulle komma att afse räkning emellan
köpmän inbördes, likväl, såsom till lydelsen alldeles oförändrad, lätteligen kunde i så måtto
missförstås, att den ansåges gällande om räkning å köpmans utborgningar i allmänhet, äfven
till andra än köpmän;
att, om förslaget antoges, den mindre handeln komme i saknad af ett bevisningsmedel,
deraf den vore i behof lika val som den större handeln, om ej mer, enär stora affärer,
som afslutas med skuld å ena sidan, kunna utan synnerlig olägenhet uppgöras genom
förbindelser eller vexlar, hvilket deremot i den mindre handeln skulle blifva alltför besvärligt,
hvartill kom, att det äfven syntes vara obilligt att låta föreskrifterna om handelsböckers
förande i ali sin stränghet qvarstå för minuthandlaren, om man borttoge den väsendtligaste
förmån, som han af dessa böcker nu hade att påräkna; samt
att för öfrigt rätta orsaken till det öfverklagade alltför långt sträckta utborgningssystemet
torde vara att söka annorstädes än i vår nu gällande lagstiftning, destoheldre som
dels en sådan verkan icke försports af de lagstiftningar i det öfriga Europa, hvilka uti förevarande
fäll tillerkänna handelsbok minst enahanda vitsord med det, som den eger enligt
vår gällaude lag, dels ock kreditens missbruk inom Sverige visserligen icke ensamt eller
företrädesvis framstår i utborgningen af varor, utan lika mycket röjer sig i andra grenar
af affärs-verksamheten; i följd hvaraf stora förhoppningar icke kunde hysas om de motsedda
fördelarne af förslagets antagande.
Vid öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt blifvit anmärkt, har Kongl. Maj:t icke
funnit skäl att ifrågavarande lagförslag godkänna.
Genom underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1860 är af Rikets Ständer vordet föreslaget
utfärdandet af en författning angående förändrade föreskrifter i afseende på bysättning,
af den lydelse nämnda skrifvelse upptager.
I anledning af berörda lagförslag, deröfver jemväl Stats-Rådet och Högsta Domstolen
äro vordne hörda, liar hufvudsakligen blifvit erinradt, att, om än förändring af stadgandeua
rörande bysättning kunde anses erforderlig, syntes det likväl, med hänseende till den betydelse,
vexelrörelsen emellan olika länder för affarslifvet eger, och den deraf härflytande
vigt af öfverensstämmelse emellan särskilda länders vexel-lagar, icke vara lämpligt att, så
länge i de flesta främmande länders lagstiftning påföljd af omedelbar bysättning för underlätet
uppfyllande af vexel-förbindelser anses för upprätthållande af handelskrediten nödvändig
och förthy finnes stadgad, hos oss, på sätt genom förslaget skulle ske, upphäfva
borgenärs rätt att, vid bristande betalning af utrikes vexel, kunna, utan föregången utmätning,
erhålla bysättning af gäldenär, åtminstone icke utan att i sammanhang dermed an
-
Kongl. Maj:ts Säd. Skrifvelse JW 34.
5
dra lagförändringar skedde till åstadkommande af större skyndsamhet i exsekutiva ärenders
behandling; och har i betraktande häraf och hvad i öfrigt mot förslaget blifvit anfördt
Kongl. Majit ansett sig böra vägra bifall till detsamma.
Med afseende å de olägenheter, sorn genom saknad af kännedom om pålitlige sakförare
uppstå för parter, de der af en eller annan orsak icke äro i tillfälle att sjelfve bevaka
sin rätt hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 29 Oktober 1860 föreslagit
utfärdandet af en författning, hvarigenom såsom tillägg till hvad lagen i 15 kap. Rättegångs-balken
angående laga fullmägtig innehåller samt med upphäfvande af det i 3 § af
samma kap. stadgade förbud för Ofver-rätts betjent, som årlig lön njuter att låta bruka
sig till fullmägtig der eller vid någon Under-rätt, som derunder lyder, blefve stadgadt, att
vid hvarje allmän domstol skulle minst två skicklige män förordnade vara att såsom fullmägtige
de parter tillhandagå, som dem anlita, hvilka fullmägtige borde nämnas, vid Hofrätt
och Under-rätt af Rätten sjelf och vid Högste Domstolen af Konungens Nedre Justitie-revision.
Redan vid granskning af Lag-kommitténs förslag till Rättegångs-balk, hvarifrån det af
Rikets Ständer nu föreslagna stadgande örn förordnande af allmänna fullmägtige är hemtadt,
anmärktes af Högsta Domstolen, att det skulle, i anseende till det stora antal domstolar,
som här i landet äro inrättade, blifva svårt icke allenast att allestädes finna skickliga
ämnen till nämnde befattning, utan äfven för sådane tjenstemän att vinna bergning
af det dem anförtrodda kall, hvaraf åter vore att befara, att de mindre samvetsgrann!
uppfyllde det och således snarare motverkade, än befrämjade det åsyftade ändamålet. På
enahanda skäl och då derjemte förekom, att det af Rikets Ständer nu gjorda förslag syntes
lemna obestämdt, huruvida de allmänna fullmägtige skulle betraktas såsom offentlige
tjenstemän eller ej, men, derest de skola för tjenstemän anses, föreskrifter saknades ej mindre
angående deras skyldigheter och rättigheter i deras befattning, än ock i fråga om deras
afsättning derifrån samt påföljder i öfrigt för deni för fel och försummelser i utöfningen
af deras kall; hvaremot, der de icke skola såsom tjenstemän betraktas, förslaget, äfven
om det dermed afsedda ändamål kunde, emot hvad här ofvan blifvit antydt, uppnås,
torde, i betraktande af lagens stadgande i 15 kap. Rättegångs-balken, vara öfverflödigt,
har Kongl. Majit, efter Stats-Rådets och Högste Domstolens hörande, fnnnit Sig icke kunna
ifrågavarande förslag bifalla.
Enligt livad Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1860 anmält,
hade Rikets Ständer, på anförda skäl, för sin del, beslutat utfärdandet af en författning
angående underpant i lösegendom, af den lydelse, som i omförmälda skrifvelse upptages.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse JYs 34.
Ehuru tvifvelaktigt synes vara, om en institution af den art, sorn den föreslagna, kunde
medföra någon väsendtlig vinst för krediten, skulle likväl med afseende å Rikets Ständers
enhälligt uttalade åsigt om sakens nytta, Kongl. Maj:t icke hafva vägrat att dermed göra
ett försök, så framt den ifrågasatta institutionen blifvit inpassad i vår lagstiftning på ett
sätt, som varit betryggande mot oreda och våda i tillämpningen; men som emot antagande
af förslaget i dess framlagda skick förekommit, att då den rätt, som underpant i viss egendom
skulle medföra, var, enligt förslagets 3 §, inskränkt till en enkel förmånsrätt, utsträcktes
den i 5 § till en ofullständig sakrätt, hvilken dubbla egenskap vid tillämpningen sannolikt
skulle förorsaka ovisshet, huruvida innehafvaren af en dylik pantförskrifning, hvars
fordran icke vore till betalning förfallen, egde göra någon hypotheksrätt gällande vid utmätning
af det pantförskrifna godset, samt att, om ej så blefve förhållandet, hvilket syntes
vara mest öfverensstämmande med de af Rikets Ständer såväl i detta sorn andra dermed
i viss mån sammanhängande lagförslag beslutade stadganden, säkerligen de, som anlitat
den nya institutionen, skulle finna sig derpå bedragne, under det de, som i stället begagnade
sig af de nu brukliga lösöreköpen, väl fortfarande i allmänhet njöte skydd emot
utmätning, men deremot kunde gå förlustige af all rätt, derest den köpta egendomen "pantförskrefves;
alltså och då dessutom syntes vara oriktigt, att, fastän underpant icke i kon
kurs skulle medföra bättre rätt till det pantförskrifna, än sist bland förmånsrätterna, det
likväl blifvit stadgadt, att ett lösöreköp, som i öfrigt berättigade köparen att uttaga det
köpta, såsom icke massan tillhörigt, skulle vika ensamt för underpant, hvaraf skulle följa,
att pantförskrifningshafvaren icke finge betalning, om gäldenären förfarit ärligt, men väl om
han obehörigen försålt det pantförskrifna godset, har Kongl. Maj:t, efter inhemtande af StatsRådets
och Högste Domstolens yttrande, ansett Sig icke böra förenämnda lagförslag godkänna.
Till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hafva slutligen Rikets Ständer, medelst underdånig
skrifvelse den 28 Oktober 1860, framställt förslag dels till en författning om upphäfvande
af Förordningen den 20 November 1845 i afseende på handel om lösören, som köparen
låter i säljarens vård qvarblifva, och dels till en författning om förändrade föreskrifter
i afseende på utmätning, af den lydelse, som den underdåniga skrifvelsen utvisar.
Beträffande dessa båda lagförslag, öfver hvilka Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit
hörda, har hufvudsakligen erinrats:
att, om Förordningen den 20 November 1845 upphäfdes, man återkom till det förhållande,
som, i fråga om handel af lösören, dem köparen lät i säljarens vård förblifva,
egde rum före utfärdandet af nyssnämnda och den derförut gällande Föroidning af den 9
Maj 1835, till följd hvaraf och då domstolarne sedermera, lika litet som före 1835, kunde
undgå att tillerkänna gällande kraft åt köpeafhandlingar af berörda beskaffenhet, när i afseende
å dem sådan bevisning förekom, som enligt lag för bestyrkande af köp i allmänhet
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse JYi 34.
7
erfordras, tillfälle således skulle åter öppnas för de bedrägerier, som 1835 och 1845 årens
Författningar afsett att förekomma, samt föreskrifter deremot utan tvifvel snart ånyo finnas
nödvändiga;
att, i allt fall, då den nu anbefallda publikationen af omförmälda lösöreköp syntes
vara af behofvet påkallad och äfven medföra nytta samt då Rikets Ständers förslag till
författning om underpant i lösegendom icke kunnat antagas, skäl ej vore att godkänna det
framställda förslaget om uppliäfvande af 1845 års Förordning;
och att ej mindre de i förslaget till författning om förändrade föreskrifter i afseende
på utmätning meddelade bestämmelser, huru förfaras skulle, när vid utmätning tvist yppades
om gods, som i gäldenärens bo fanns, men uppgafs höra annan till, stöde i strid med
hvad i 3 § at 1845 års ofvannämnde Förordning vore stadgadt angående förfarandet, då
vid utmätningstillfälle jäf gjordes mot afhandling om handel af lösören, som köparen låtit
i säljarens vård förblifva, än äfven de i 3 § af sagda förslag och 4 § af 1845 års Förordning
förekommande föreskrifter i afseende å den edgång, som kunde åläggas den, hvilken
ville gods från utmätning undantaga, icke med hvarandra öfverensstämde; hvadan samma
förslag syntes icke kunna antagas, med mindre Förordningen den 20 November 1845 antingen
helt och hållet upphäfdes, hvartill, efter hvad förut berördt vore, skäl icke ansåges
vara för handen eller ock blefve till öfverensstämmelse med stadgandena i omförmälda förslag
ändrad, derom dock fråga nu icke blifvit väckt.
Med afseende å hvad sålunda och i öfrigt förekommit har Kongl. Maj:t vägrat bifall
till de i Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga skrifvelse upptagna särskilda förslag.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
8
Kongl. Al oj: t s Nåd. Skrifvelse JW 34.
Transsumt af protokollet ofver Jushtie-Deparlemenls-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:l Konungen uti Stals-Rådet å Stockholms Slott Tis
dagen
den 21 Oktober 1862.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsmimstern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup
Reuterskiöld.
Justitieråden: Carleson,
Naumann.
Statsrådet Grefve von Platen anmäldes vara af sjukdom hindrad att i Statsrådet
uppkomma.
Sedan Justitieråden Carleson och Naumann afträdt, uppläste Hans Excellens Herr
Justitie-Statsministern till justering:
Förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer i anledning af åtskilige
af Rikets Ständer vid sednaste Riksmöte föreslagna lagförändringar; och
Uppå Statsrådets hemställan, täcktes Hans Majit Konungen
i nåder godkänna dessa förslag till nådig Skrifvelse och Proposition,
sådana de finnas detta Protokoll bilagde,
Ex protocollo
Oscar David Egge.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 35.
9
N:o 35.
Ank. till Eip.-Ulsk. d. 17 Nov. 1862, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ersättning
till Domare och Målsegare i de fall, då flera härader hafva
gemensam tingstad i brottmål: Gifven Stockholms Slolt den 2/
Oktober '1862.
Fördelarne deraf, att ransakningsfånge, å cellfängelse intagen, i allmänhet icke för
ransaknings undergående transporteras utom fängelset, äro från fångvårdens synpunkt obestridlige.
På deras erkännande hvilan redan Förordningen den 20 November 1845 och i
öfverensstämmelse dermed hafva tid efter annan, sedan för hvart särskildt fall framställning
blifvit hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjord, beslut fattats om gemensamma tingsstäder
för särskilda härader å närbelägna läns- eller krono-cellfängelsers för ransakning
med häktade personer inredda domstolslokaler. Intygen om gagneligheten af desse förfoganden,
der de hittills vidtagits, hafva ock varit allmänna och sammanstämmande. I
samma mån som ransakningsfängelset är aflägset från den ort, der brottet är begånget,
måste dock tillämpningen af ofvannämnda grundsats framkalla svårigheter, som ej kunna
förbises, och då denna tillämpning till följd häraf synes böra ske på sätt hittills egt rum,
efter pröfning af hvad för hvarje särskild ort finnes tjenligt, men likväl en något större
utsträckning än hittills antagligen kan åt de i åberopade Förordning afsedda anordningar
utan synnerliga olägenheter beredas, derest Domare och målsegare, hvilka billigtvis ej
böra mera än nämnd, åklagare och vittnen betungas derför, att ransakningarna förläggas
från deras rätta tingsstad, berättigas till ersättning för derigenom uppkommande kostnader,
har Kongl. Maj:t härmed velat i nåder föreslå Rikets Ständer dels att i öfverensstämUih.
till H. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Samt. 1 Afd. 15 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 35.
melse med hvad redan är i Förordningen den 17 September 1851 stadgadt om ersättning
till Nämndemän i de fall då flere härader hafva gemensam tingsstad i brottmål, vederbörande
domare, som der håller ransakning med häktad person, må ega att af allmänna
medel till det belopp, som för resor i Kronans angelägenheter enligt författningarne domare
tillkommer, undfå ersättning, beräknad efter den väglängd, hvarmed afståndet från
hans hemvist till den gemensamma tingsstaden må öfverstiga det till häradets eller tingslagets
vanliga tingsställe, dels ock att till målsegare, som å gemensam tingsstad personligen
sig inställer vid ransakning angående gröfre, för allmänna säkerhen vådliga brott, ersättning
beräknad efter skilnaden i väglängd, såsom nyss är sagdt, får för resekostnad
och uppehälle, derest den tilltalade icke frikännes, af allmänna medel utgå efter enahanda
grund, som angånde sådan ersättning åt vittnen är föreskrifven.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CAEL.
Louis De Geer.
v
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 35.
11
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådel å Stockholnus Slott Tisdagen
den 6 Maj 1862.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Ehnemark.
Lagerstråle.
Malmsten.
Tingselius.
Bredberg.
Thulstrup.
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Fångvårds-styrelsens underdåniga skrifvelse den 4 April 1859 angående vidtagande af
åtgärder till undvikande af fångars transporterande utom cellfängelserna för undergående
af ransakning; varande samma skrifvelse af följande innehåll:
»Enär vid införandet af cellsystemet åsyftadt varit att, jemte det tångarne bereddes
en bättre fysisk vård, än som är möjlig inom geraensamhetsfängelser för ransakningsfångar,
ej allenast förekomma det i moraliskt hänseende förderfiiga inflytande, som är oskiljaktigt
från sådane fångars gemenskap med hvarandra, dervid ofta den nykomne fången
blottställes för samvaro med en förhärdad brottsling, utan äfven sätta fången i tillfälle
att, ostörd af andra intryck än religionslärarens och andra för fångens förbättring nitälskande
personers förmaningar och råd, under ensamheten begrunda sin ställning, så kunna
de fördelar, hvilka af den vigtiga fängelsereformen påräknas, endast till en del vinnas, och
denna reform således ej anses vara fullständigt genomförd, så länge fången ej under hela
ransakningstiden får i cellfängelset qvarblifva, utan måste transporteras till andra, ofta aflägsna
orter för undergående af ransakning samt under tiden föres i sällskap med andra
förbrytare och tillika med dem inrymmes i gemensamhets-häkten.
Att vidlyftigare utveckla skälen för denna åsigt torde destomindre erfordras, som
desamme tillförene blifvit i underdånighet anförde uti Styrelsens öfver fängelser och ar
-
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition NI 35.
betsinrättningar i Riket underdåniga berättelser om fångvården och jemväl uti den, som
för år 1857 blifvit till Eders Kongl. Maj:t afgifven. Samma berättelser innehålla för öfrigt religionslärarnes
vid cellfängelserna snart sagdt enhälliga vitsord derom, att cellfången, företrädesvis
den, som första gången är för brott häktad, under vistandet i cellen tvingas till
sjelfbetraktelse och blifver emottaglig för predikantens undervisning och förmaningar, men
å andra sidan tillika längtar från cellens enformighet efter färden till Domstolen, under
hvilken han möjligen kan bereda sig upplysningar eller tillfälle att undkomma; hvarjemte
predikanterne intyga, att fångens sammanträffande med andra brottslingar i hög grad motverka
och understundom alldeles tillintetgör frukten af hans vistande i cellfängelset och
de bemödanden för hans förbättring, hvilka derunder blifvit af predikanten sorgfälligt använda.
Ransakningens hållande utom cellfängelset betager dessutom predikanten tillfälle
att vinna den ofta ganska vigtiga fördelen att kunna följa ransakningens gång och inhemta
de upplysningar, sorn under densamma erbjuda sig till ledning för bedömandet af
fångens större eller mindre brottslighet.
Med afseende å de olägenheter, som sålunda uppkomma af fångarnes gemensamma
forslande för ransaknings undergående utom eellfängelserne, hafva ock af Eders Kongl,
Maj:t särskilda föreskrifter blifvit i nåder meddelade, nemligen, dels genom Förordningen
den 20 November 1845, hvari stadgas att, utan hinder af Domsagornas dåvarande indelning,
hnge, efter thy Eders Kongl. Majit derom förordnade, särskilda härader hafva gemensamt
häkte, inrättadt för de häktades förvarande i enrum, samt, i närheten deraf, gemensam
tingsstad, hvarest ransakas och dömas må i brottmål, der häktad person tilltalas
för gerning, den han begått inom något af de härader, för hvilka häktet gemensamt är,
äfvensom att, ehuru ransakning och dom i sådant mål skulle tillhöra den Häradsrätt, inom
hvars dom värjo den åtalade gerningen blifvit begången, Nämnd dock finge tagas äfven
från annat af de till samma Domsaga hörande härader, för hvilka häktet vore gemensamt,
dels ock genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 17 September 1851,
innefattande, alt till Nämndeman, som biträder Rätten vid sålunda tillåten gemensam tingsstad,
och till Länsman, som i egenskap af åklagare, måste der sig infinna, ersättning må
till de belopp, som för Kronans angelägenheter enligt författningarne dem tillkomma, utgå
af allmänna medel i följande fall, nemligen till Nämndemän, så vä! då gerningen, hvarom
ransakas, blifvit begången inom annat härad eller tingslag, än det, till hvilket Nämndemannen
hörer, i hvilket fall ersättningen beräknas efter vägen från hans bostad till den
gemensamma tingsstaden, som ock om Nämndemannen, fastän gerningen foröfvats inom det
härad eller tingslag, för hvilket han blifvit vald, från sitt hemvist har längre väg til! den
gemensamma tingsstaden, än till häradets eller tingslagets vanliga tingsställe, i hvilket
fall likväl ersättningen ' borde beräknas blott efter skilnaden emellan dessa våglängder,
samt till Länsman om den gemensamma tingsstaden är belägen utom det distrikt, för
hvilket han blifvit tillsatt, då ersättningen komme att beräknas efter vägen från hans bostad
till den gemensamma tingsstaden.
Kong!. Moj:ts Nåd. Propositon JVs 35.
13
Af bilagde utaf Styrelsen infordrade yttranden från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti femton län, der cellfängelser begagnas, värdes Eders Kongl. Maj:t emellertid i nåder
inhemta, att, oaktadt hvad sålunda stadgadt blifvit till befordrande af brottmålsransakningarnes
förrättande å cellfängelserne, så väl flere Rådstufvu-rätter i städer, der dylika
fängelser finnas, sorn ock de flesta Härads-rätter inom ifrågavarande län icke hålla sina
ransakningar å dessa fängelser; men då de uppgifna hindren derför synas å de flesta orterna
kunna utan synnerlig svårighet eller kostnad undanrödjas, tvekar Styrelsen ej att i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Majit måtte i nåder täckas vidtaga de ytterligare
förfoganden, hvilka kunna vara erforderliga till vinnande deraf att inom län der cellfängelser
äro att tillgå, ransakning med häktad person i allmänhet må, så vidt ej synnerliga
hinder derför uppstå, varda å nämnde fängelser hällne.
Ehuru de åtgärder, som för ändamålets vinnande kunna erfordras, lära vara af den
beskaffenhet, att det ej tillhörer Styrelsen att derom afgifva något fullständigt förslag,
torde det dock tillåtas Styrelsen att i underdånighet antyda, huru samma ändamål enligt
Styrelsens föreställning lämpligast skulle kunna ernås.
Dertill skulle utan tvifvel i väsendtlig mån bidraga om verkställighet kornme att beredas
åt Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse den 5 Juli 1851 väckta förslag om inrättande
af särskilda, för hela län, eller flera nuvarande Domsago-områden, afsedda, Domstolar
för behandling af brottmål rörande personer, som i cellfängelse förvaras, men Styrelsen
anser sig ej böra inlåta sig i frågan om lämpligheten i öfrigt af en så genomgripande
reglering, helst Styrelsen tror att, oberoende af nämnde förslag, de områden, för
hvilka ransakningarne i brottmål för närvarande å cellfängelserna ega rum, kunna betydligen
utsträckas genom vidare tillämpning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 20
November 1845, så att ransakningslokaler och häkten blifva gemensamma för särskilda
härader jemväl af olika Domsagor, med iakttagande, att Nämnd efter hvad behofvet fordrar
till större eller mindre del tages från närbeläget härad utom Domsagan.
För underlättande af sådane åtgärder torde dock i allmänhet vara erforderligt, så väl
att Domaren undfår ersättning för ökad resekostnad efter den grund, som för godtgörelse
af sådan kostnad åt Åklagare och Nämnd blifvit i Kungörelsen den 17 September 1851
stadgad, som ock att målsegare, med undantag af de ofta förekommande fäll, då hans talan
kunde, enligt uppdrag af åklagaren töras, jemväl erhölle sådan godtgörelse i enlighet med
hvad genom Eders Kongl. Majits nådiga Kungörelser den 20 November 1845 och
den 23 Mars 1858 blifvit stadgadt i fråga om ersättning åt vittnen för inställelse i
brottmål.
Ökade utgifter synas väl häraf kunna blifva en följd, men, under den förutsättning
att noggrannt instruktionsförhör i. orten, der brott tirnat, af kronobetjeningen hålles, och
att fullständigt protokoll deröfver föres och till Domaren öfverlemnas, så att blott de personer,
hvilkas hörande är oundgängligen nödigt, blifva i målet inkallade, samt, vid betraktande
deraf att ransakningarnes hållande å cellfängelserna blitver ledande till icke obetydlig
besparing i fångtransport-kostnad äfvensom till ransakningarnes förkortande genom på
-
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition >3 35.
skyndande af den tilltalades frivilliga bekänndlse, vågar Styrelsen antaga, att den ifrågasatta
godtgörelsen till Domare och målsegande, samt den tilläfventyrs ökade utgiften för
ersättning till åklagare, nämnd och vittnen, icke skulle medföra någon betydlig förlust
för Statsverket i jemförelse med de stora fördelar, som derigenom sannolikt skola
vinnas.
Då emellertid flere orter, till exempel nordligaste delen af Kalmar län, skola, äfven
efter det. samtliga nu tillämnade cellfängelser blifvit färdigbyggda, komma att befinnas på
så långt afstånd från dylika fängelser, att ransakningars hållande å fängelserna för dessa
orter icke torde komma att anbefallas, lärer, samtidigt med reglering af områden för nuvarande
cellfängelser, hvilka områden, i den mån jernvägskommunikationer blifva att påräkna,
synas kunna betydligen utsträckas, fråga böra uppstå om och hvilka nya distriktshäkten
må, med afseende å det syftemål, ifrågavarande underdåniga framställning afser,
vara af behofvet oundgängligen påkallade.
Genom förfoganden i den syftning, Styrelsen här ofvan underdånigst antydt och sedan,
till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Förordningar den 4 Maj 1855 och den 20
December 1857, i allmänhet både fängelsestraff och fästningsstraff, de sednare då de icke
öfverstiga två år, numera verkställas inom cellfängelserna, anser Styrelsen en ytterligare
högst väsendtlig fördel inom Fångvårdsförvaltningen vara beredd, som tvifvelsutan skall
mägtigt bidraga till fångantalets minskning.»
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade:
»Fördelarne deraf, att ransakningsfånge, å cellängelse intagen, i allmänhet icke för
ransaknings undergående transporteras utom fängelset, äro från fångvårdens synpunkt obestridliga,
och på deras erkännande hvilar redan Förordningen den 20 November 1845.
I öfverensstämmelse dermed hafva tid efter annan, sedan för hvart särskildt fall framställning
blifvit hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet gjord, beslut fattats om gemensamma
tingsstäder för särskilda härader å närbelägna läns- eller Krono-cellfängelsers för ransakningar
med häktade personer inredda domstolslokaler. Intygen om gagneligheten af dessa
förfoganden, der de hittills vidtagits, hafva ock varit allmänna och sammanstämmande.
Men i samma mån som ransakningsfängelset är aflägset från den ort, der brottet är begånget,
framkallar tillämpningen häraf olägenheter, som icke få förbises. Domarens aflägsnande
från Domsagan och Länsmännens från deras tjensteområden blifva nemligen af
menligare inflytande ju längre deras frånvararo räcker. Hos målsegare uppstår motvilja
att anlita lagen, om en lång resa till ransakningsstället ej kan undvikas, och äfven vittnen
söka undandraga sig inställelse. Med afstånden vexa ock i hög grad konstnaderna
för Domares, Nämndemäns, Åklagares, målsegares och vittnens resor; och den kostnad,
som besparas genom minskad fångtransport kan härmed icke komma i någon jemförelse,
enär lör hvarje fånge torde i medeltal kunna beräknas fyra å fem vittnen och en målsegare,
samt mången gång Domaren och hela Nämnden finge resa för ransakningen med
en enda fånge. Härtill kommer, att det af Fångvårds-styrelsen afsedda ändamål i alla
fall icke lärer kunna fullständigt vinnas. E11 ransakningsfånges afstängande från beröring
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 35.
15
med dem, som. vilja besöka honom i fängelset, torde nemligen i allmänhet icke kunna försvaras,
enär fråga icke är att verkställa något slags straff; och fångtransporterna kunna i
intet fall undvikas med alla dem, som begått brott inom två län eller olika cellfängelsedistrikter.
A andra sidan synas de öfverklagade olägenheterne af ransakningsfångars transporterande
kunna till betydlig del minskas genom vidtagande af åtgärder, som förhindra
en sådan sammanföring af fångar, som nu under transporten alltför ofta eger rum; och
denna fråga torde, i sammanhang med det förslag till ny instruktion för Fånggevaldiger,
hvarmed Fångvårds-styreisen är sysselsatt, komma att snart blifva föremål för Eders Kongl.
Maj:ts särskilda pröfning.
Något allmänt och hela Riket omfattande stadgande i den rigtning Fångvårds-styreisens
underdåniga skrifvelse afser, synes mig således icke lämpligen böra utfärdas, utan
tillämpningen af ofvan erkända grundsats, på sätt hittills egt rum, böra ske efter pröfning
af hvad för hvarje särskild ort finnes tjenligt. Då emellertid en något större utsträckning
än hittills möjligen skulle kunna åt de i Förordningen den 20 November 1845 afsedda
anordningar, utan synnerliga olägenheter beredas, derest dels i öfverensstämmelse med
hvad redan är i Förordningen den 17 September 1851 stadgadt om ersättning till Nämndemän
i de fall, då flere härader hafva gemensam tingsstad i brottmål, vederbörande Domare,
som der holle ransakning med häktad person, kunde erhålla ersättning af allmänna
medel till det belopp, som för resor i Kronans angelägenheter enligt författningarne Domare
tillkommer, för den väglängd, hvarmed afståndet från hans hemvist till den gemensamma
tingsstaden må öfverstiga det till tingslagets eller häradets vanliga tingsställe, dels
ersättning till målsegare, som personligen sig inställer vid ransakning angående gröfre, för
allmänna säkerheten vådliga brott, finge, derest den tilltalade icke frikännes, utgå i enlighet
med hvad om ersättning åt vittnen är föreskrifvet; samt då all billighet synes tala
derför, att icke Domare och målsegare mera än nämnd, åklagare och vittnen betungas
derför, att ransakningarne förläggas från deras rätta tingsstad, i anledning hvaraf ock åtskillige
Domare redan hos Kongl. Maj:t anhållit om beviljande af ifrågavarande ersättning,
hemställer jag underdånigst, att nådig Proposition måtte till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåtas angående Domares och målsegares berättigande till ofvanantydda ersättning.
» — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Uppå Stats-Rådets öfrige Ledamöters tillstyrkan täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad Hans Excellens Herr
Justitie-Statsministern sålunda hemställt
Ex protocollo
Oscar David Egge.
Ifi
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 35.
Transsumt af protokollet öfver J ustihe-D eparlemenls-Ärenden, hållet mför
Hans Majit Konungen uti Stals-Rådet ä Stockholms Slott Tis
dagen
den 2'! Oktober '1862.
I närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer.
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Lagerstråle.
Malmsten.
Thyselius.
Bredberg.
Thulstrup.
Reuterskiöld.
Justitieråden: Carleson.
Naumann.
Statsrådet Grefve von Platen anmäldes vara af sjukdom hindrad att i Stats-Rådet
uppkomma.
Sedan Justitieråden Carleson och Naumann afträdt, uppläste Hans Excellens Herr
Justitie-Statsministern till justering:
och
Proposition till Rikets Ständer angående ersättningar till domare och målsegare i
de fall, då flere härader hafva gemensam tingsstad i brottmål.
Uppå Stats-Rådets hemställan täcktes Hans Majit Konungen
i nåder godkänna dessa förslag till nådig Skrifvelse och Proposition,
sådana de finnas detta Protokoll bilagde.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 36.
17
N:o 36.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 17 Nov. 1862, kl. 1 e. m.
Kongl. MajUs Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande af en
författning angående förnyande af Svensk myndighets beslut, som
förlorat sin exsekutiva kraft i främmande stal; Gifven Stockholms
Slott den 2\ Oktober 1862.
Sedan de, efter ömsesidiga meddelanden emellan Sveriges och Danmarks regeringar,
utarbetade förslag till internationella lagar, enligt hvilka doniar och utslag, meddelade
inom det ena riket, skulle kunna inom det andra verkställas, blifvit såsom gällande lagar
antagna, i Sverige genom nådig Förordning den 15 Juni och i Danmark enligt Kungörelse
den 13 Juni 1861, erfordras, på sätt Kongl. Maj:t i Dess vid sistförflutna riksmöte till
Rikets Ständer aflåtna Proposition i detta ämne omförmält, att i en särskild författning
stadgas på hvad sätt en Svensk myndighets beslut, som, enligt de i Danmark gällande
lagar, der förlorat sin exsekutiva kraft, må kunna inför svensk myndighet förnyas. Och
då med hänsyn dertill att omständigheterna framdeles kunna föranleda stiftandet af internationella
lagar jemväl i förhållande till andra stater än Danmark, hvilka, i fråga om
fortvaron af domars exsekutiva kraft, ega dermed likartade institutioner, det synts Kongl.
Maj:t gagneligt om den författning, hvaraf behofvet nu närmast är forhanden, affattades i
så allmänna ordalag, att författningen kunde äfven å dylika möjligen uppkommande förhållanden
ega tillämplighet, har Kongl. Majit låtit ett efter denna syftning lämpadt lagförslag
uppgöras; och vill Kongl. Majit alltså, med öfverlemnande af de i Stats-Rådet och
Högsta Domstolen i ämnet förda protokoll, härmed, enligt 87 § Regerings-formen, föreslå
Rikets Ständer antagande af följande Förslag till Förordning angående förnyande af svensk
myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i främmande stat:
Bih. till It. St. Prot. 1862 & 1863. 1 Sami. 1 Afd. 15 Hä/t. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 3C>.
»Vill någon å svensk embetsmyndighets dom eller utslag söka verkställighet genom
utmätning i gods, som finnes i främmande stat, hvars lag medgifver sådan verkställighet;
och har från det domen eller utslaget meddelades den tid förflutit, efter hvars förlopp beslutet,
enligt den främmande statens lag; ej må verkställas, med mindre detsamma varder
genom nytt beslut åter försatt i exsekutiv kraft; då må sådant nytt beslut sökas hos
Öfverståthållare-embetet eller annan Konungens Befallningshafvande; och varde gäldenären,
så vida han, efter erhållet tillfälle att öfver ansökningen sig yttra, icke deremot framställer
sådana jäf, att handräckning till domens eller utslagets verkställande ej skulle enligt
svensk lag kunna beviljas, å nyo ålagdt att utgifva hvad genom förra beslutet blifvit honom
ådömdt.»
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådel å Stockholms Slott Tisdagen den
18 Mars J862.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Ehnemark,
Lagerstråle,
Björnstjerna,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anförde i underdånighet:
»Uti den af Kongl. Majit till Rikets sednast församlade Ständer under den 21 September
1860 aflåtna nådiga Proposition om antagande af en författning angående verk
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JM 36.
19
ställighet i Sverige af domar och utslag, meddelade af domstol i konungariket Danmark,
var, för den händelse att de lagförslag, som till ett ömsesidigt ordnande af detta ämne
blifvit utarbetade inom de båda rikena, komme att af dessas nationalrepresentationer antagas,
såsom en af sakeus beskaffenhet påkallad nödvändighet uttaladt, att sedermera i
särskild författning blefve stadgadt att och på hvad sätt Svensk myndighets beslut, som,
enligt de i Danmark gällande lagar, der förlorat sin exsekutiva kraft, måtte kunna inför
svensk myndighet förnyas. Då nemligen i enlighet med det från dansk sida framställda
yrkande, hvilket på de i den nådiga Propositionen närmare utvecklade grunder ansågs
böra medgifvas, uti det för Danmark upprättade förslag till lag om verkställighet derstädes
af beslut, meddelade af svensk myndighet, det ovilkorliga stadgande intagits, att dessa
beslut voro, i afseende å ”foraeldelse”, underkastade samma reglor, som domar, afsagda i
Danmark; så blefve deraf en följd, att den exsekutiva kraften för svensk myndighets beslut
komme att i Danmark upphöra ett år och sex veckor från beslutets meddelande, med
mindre detsamma i laga ordning förnyades.»
Sedan numera de omförmälda förslagen blifvit inom de respektive länderna godkända
och såsom gällande lagar antagna, i Sverige genom nådig Förordning den 15 Juni och i
Danmark enligt Kungörelse den 13 Juni nästlidet år, har det för sådant fall förutsatta
behofvet af vidare lagstiftning i detta ämne således inträdt; och då med hänsyn dertill
att omständigheterna framdeles kunna påkalla stiftandet af internationella lagar jemväl i
förhållande till andra stater än Danmark, hvilka i fråga om fortvaron af domars exsekutiva
kraft ega dermed likartade institutioner, det förefallit gagneligt om den författning,
hvaraf behofvet nu närmast är för handen, affattades i så allmänna ordalag, att författningen
kunde äfven å dylika möjligen uppkommande förhållanden ega tillämplighet, har
ett efter denna syftning lämpadt lagförslag blifvit inom Justitie-departementet uppgjordt,
som är af följande lydelse:
»Förslag till Förordning angående förnyande af Svensk myndighets beslut, som förlorat
sin exsekutiva kraft i främmande stat:
Då någon å Svensk Embetsmyudighets dom eller utslag vill söka verkställighet genom
utmätning i gods, som finnes i främmande stat, hvars lag medgifver sådan verkställighet,
men den tid, från det domen eller utslaget meddelades, förflutit, efter hvars förlopp beslutet,
enligt den främmande statens lag, ej må verkställas, med mindre detsamma varder
genom nytt beslut åter försatt i exsekutiv kraft; ina sådant nytt beslut sökas hos Ofverståthållare-embetet
eller annan Konungens Befallningshafvande; och vare godsets egare, så
vida han, efter erhållet tillfälle att öfver ansökningen sig yttra, icke deremot framställer
sådana jäf, att handräckning till domens eller utslagets verkställande ej skulle enligt
svensk lag kunna beviljas, å nvo ålagdt att utgifva hvad genom förra beslutet blifvit honom
ådömdt.»
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 36.
Och hemställde Hans Excellens, att Högste Domstolens utlåtande häröfver måtte för
d«t i 87 § Regerings-Formen omförmälda ändamål, varda infordradt.
På tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga Ledamöter täcktes Kongl. Maj:t härtill
lemna nådigt bifall.
In fidem
C. J. E. Åkerstedt.
Utdrag a/ Protokollet öfver Justitie-Ärenden, hållet uti Kongl. Majlis Högste
Domstol Onsdagen deli 16 Juli 1862
Närvarande:
Jnstitie-råden Alexanderson,
Quiding,
Hoffstedt,
Södergren,
Cramér, ,
Friherre Leuhusen,
Almqvist.
Revisions-sekreteraren Strandberg föredrog i underdånighet:
Note ur Protokollet öfver Justitie-Departements-Arenden, hållet å Stockholms Slott
den 18 sistlidne Mars, enligt hvilket Kongl. Majit behagat i nåder infordra Högste Domstolens
utlåtande öfver ett inom Justitie-Departementet uppgjordt »Förslag till Förordning
angående förnyande af svensk myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i främmande
stat,» af följande lydelse:
»Då någon å Svensk Embetsmyndighets Dom eller Utslag vill söka verkställighet genom
utmätning i gods, som finnes i främmande stat, hvars lag medgifver sådan verkställighet,
men den tid från det domen eller utslaget meddelades förflutit, efter hvars förlopp
beslutet, enligt den främmande statens lag ej må verkställas, med mindre detsamma varder
genom nytt beslut åter försatt i exsekutiv kraft; må sådant nytt beslut sökas hos
Ofverståthållare-embetet eller annan Konungens Befallningshafvande; och vare godsets
egare, så vida han, efter erhållet tillfälle att öfver ansökningen sig yttra, icke deremot
framställer sådane jäf, att handräckning till domens eller utslagets verkställande ej skulle
enligt svensk lag kunna beviljas, ånyo ålagdt att utgifva hvad genom förra beslutet blifvit
honom ådömdt.»
Kongl. Majus Nåd. Proposition JM 36.
21
Högste Domstolens fleste ledamöter lemnade detta förslag utan
annan anmärkning än att de hemställde att redaktionen måtte jemkas
till följande lydelse:
»Vill någon å Svensk Embetsmyndighets Dom eller Utslag
söka verkställighet genom utmätning i gods, som finnes i främmande
stat, hvars lag medgifver sådan verkställighet; och har från
det domen eller utslaget meddelades förflutit tid, efter hvars förlopp
beslutet, enligt den främmande statens lag, ej må verkställas, med
mindre detsamma varder genom nytt beslut åter försatt i exsekutiv
kraft, då ege, uppå ansökning derom, Ofverståthållare-embetet eller
annan Konungens Befallningshafvande sådant beslut meddela, derest
gäldenären, efter erhållet tillfälle att öfver ansökningen sig yttra,
icke deremot framställer sådana jäf, att handräckning till domens
eller utslagets verkställande ej skulle enligt svensk lag kunna beviljas.»
Justitierådet Almqvist yttrade: »Af ordalagen i § 6 af konventionen
emellan Sverige och Danmark den 25 April 1861 angående
ömsesidig verkställighet af domar och utslag, hvilken gifvit anledning
till förevarande förslag, synes icke följa att det förklarande,
hvarigenom dom eller utslag återförsättes i exsekutiv kraft, bör eller
behöfver innefatta annat, än att domen eller utslaget fortfarande
eger sådan giltighet, d. v. s. att stadgad preskription för den domfästa
fordringens utsökande icke blifvit försuten; och dertill anser
jag också det ifrågasatta förklarandet böra inskränkas.
Det nu föreslagna stadgandet att gäldenären skall ånyo åläggas
utgifva hvad genom förra beslutet blifvit honom ådömdt, torde nemligen
kunna gifva anledning dertill att, emot hvad som lärer öfverensstämma
med gällande ordning för rättegång och utsökning i Sverige,
den en gång domfästa fordringen finge göras till föremål för
ny tvist instanserna igenom. Vid exsekutivt uttagande af en sådan
fordran torde endast två invändningar böra upptagas, den ena derom
att domen eller utslaget icke vidare har exsekutiv kraft, hvilken invändning
den föreslagna förordningen afser; och den andra att fordringen
vore betald, hvilken fråga måste just vid utmätningen kunna
pröfvas, enär betalningen till äfventyrs kan vara erlagd efter det
icke allenast domen, utan äfven förklarandet om dess fortfarande
exsekutiva kraft meddelades.»
Ex Protocollo
C. il. Broberg.
22
Kongl. Maj:ts 'Nåd. Proposition JVJ 36.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför
Flans Majit Konungen uti Stals-Rådel å Stochholms Slott Tis
dagen
den 21 Oktober 1862.
I närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
.Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Justitieråden: Carleson,
Naumann.
Statsrådet Grefve von Platen anmäldes vara af sjukdom hindrad att i Stats-Rådet
uppkomma.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Ett inom Justitie-Departementet uppgjordt Förslag till Förordning angående förnyande
af svensk myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i främmande stat; varande
samma förslag af följande lydelse:
Sedan, vid anmälan häraf den 18 Mars innevarande år, Kongl. Maj:t i nåder infordrat
Högste Domstolens utlåtande öfver nämnde förslag, så hafva, vid granskning häraf
den 16 sistlidne Juli, Högste Domstolens dervid närvarande fleste ledamöter lemnat detta
förslag utan annan anmärkning, än att de hemställt, att redaktionen måtte jemkas till
följande lydelse:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade:
»Den hufvudsakligaste olikheten emellan lydelsen af det till Högste Domstolens utlåtande
öfverlenmade förslaget, och den af Högste Domstolens fleste ledamöter föreslagna
redaktion, består deruti, att i den sednare utelenmats, hvad det remitterade förslaget upptager
derom, att det beslut, hvarigenom förnyelse gifves åt ett efter utländsk lag föråldradt
beslut, skall innehålla ett nytt åläggande för gäldenärer att betala det förut ådömda.
Ett uttryckligt stadgande härom torde icke vara öfverflödigt för att förekomma, det icke
Svenska embetsmyndigheter, med tanken fästad endast på Svensk lag, skola, lika med en
af de Högste Domstolens ledamöter, som yttrat sig öfver förslaget, anse tillräckligt, att
förnyelsen endast innehåller ett förklarande, att det efter den utländska lagen föråldrade
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 30.
23
beslutet fortfarande här i riket eger giltighet. På grund af ett sådant förklarande lärer
likväl verkställighet ej kunna vinnas i Danmark, hvilket land med ifrågavarande förslag
närmast afses. I den afslutade konventionen om domars verkställighet stadgas nemligen:
att domar och beslut, afsagda i Sverige, äro med hänsyn till exsekution i Danmark underkastade
samma reglor om föråldring, som domar afsagda i Danmark, och på en Dansk
domstols beslut kan icke efter ett år och sex veckor erhållas verkställighet, med mindre
den deruti stadgade betalningsskyldigheten, efter ny rättegång, å nyo varder fastställd.
På lika sätt förhåller det sig i Norrige, hvarföre ock de Svenska ledamöterne i den Kommitté,
som hade sig uppdraget att utarbeta förslag till förordningar om verkställighet i det
ena af de förenade rikena af domar, meddelade i det andra, jemte dermed gemenskap
egande ämnen, fäste Kongl Maj:ts uppmärksamhet på behöfligheten att, i sammanhang
med antagandet af dessa författningar, undanrödja det hinder emot domars förnyelse, som
kunde förefinnas i förbudet att inför rätta å nyo draga sak, hvari laga kraft egande dom
en gång fallit.
Jag hemställer alltså i underdånighet att redaktionen i det remitterade förslaget måtte
i denna del bibehållas oförändrad; hvaremot densamma i öfrigt torde kunna jemkas till
närmare likhet med Högste Domstolens förslag.
På grund häraf tillstyrker jag underdånigst att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse
med 87 § i Regerings-formen, till Rikets Ständers antagande framställa följande
Förslag
till
Förordning angående förnyande af Svensk myndighets beslut, som förlorat sin
exsekutiva kraft i främmande stat:
Vill någon å svensk embetsmyndighets dom eller utslag söka verkställighet genom
utmätning i gods, som finnes i främmande stat, hvars lag medgifver sådan verkställighet;
och har från det domen eller utslaget meddelades den tid förflutit, efter hvars förlopp
beslutet, enligt den främmande statens lag, ej må verkställas, med mindre detsamma varder
genom nytt beslut åter försatt i exsekutiv kraft; då må sådant nytt beslut sökas hos
Ofverståthållare-embetet eller annan Konungens Befallningshafvande; och varde gäldenär,
så vida han, efter erhållet tillfälle att öfver ansökningen sig yttra, icke deremot framställer
sådane jäf, att handräckning till domens eller utslagets verkställande ej skulle enligt svensk
lag kunna beviljas, ånyo ålagdt att utgifva hvad genom förra beslutet blifvit honom ådömdt.»
Uppå Stats-rådets öfrige ledamöters hemställan, täcktes Hans
Maj:t Konungen, med bifall till hvad Hans Excellens Herr JustitieStatsministern
sålunda tillstyrkt, godkänna detta förslag till nådig
Proposition, sådan den, nu justerad, finnes detta Protokoll bilagd.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 37.
N:o 37.
Auk. till Eip.-Utsk. den 17 Nov. 1862, kl. 1 e. m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande af en
ny Strafflag; Gifven Stockholms Slott den 23 September '1862.
Oaktadt det förslag till ny Strafflag, som af Kongl. Majit först vid 1844 — 45 årens
riksdag och derefter ånyo vid påföljande riksmöte framlades, vid det sistnämnde hos Rikets
Ständer förföll, och förbättring af brottmålslagen sedermera genom delvis tid efter
annan skedda förändringar åstadkommits, har likväl behofvet af fullständig, ny, strafflag
varit allmänt insedt och erkändt, under uttryckt förhoppning, att de partiella förbättringarne
skulle säkrast bana väg för erhållandet af dylik lag. I följd häraf och då vid
de förändringar, som på sednare tider i de mest vigtiga delar af brottmåls-lagstiftningen
egt rum och för hvilka omförmälda förslag legat till grund, de flesta nya principer, hvarefter
berörda förslag var uppstäldt, hufvudsakligen gjort sig gällande samt vid tillämpningen
erfarenheten om desamma vittnat fördelaktigt, har Kongl. Maj:t trott tiden nu
vara inne att medelst sammanförande af de redan verkställda ändringarne af brottmålslagen
och omarbetning af densamma i öfrigt söka få en gemensam och fullständig strafflag;
och har Kongl. Maj:t förty låtit dertill uppgöra förslag, med ledning af det ofvan
åberopade;
varande i bilagda Statsråds-protokoll redovisadt för grunderna till de mera
väsendtliga skiljaktigheter, som emellan de båda förslagen förefinnas.
Efter att hafva i ämnet hört Högste Domstolen, hvars protokoll jemväl bifogas, vill
alltså Kongl. Maj:t, som är betänkt att framdeles under riksdagens lopp till Rikets
Ständer göra nådig Proposition om särskild författning angående den nya Strafflagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, nu enligt 87 § Regeringsformen, till
Rikets Ständers antagande framställa bilagda förslag.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Louis De Geer.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1862.
Förslag
till
/ Kap.
Om dem, som Svensk straffrätt underkastade äro.
1 §. Inländsk man varde efter Sveriges lag och vid Svensk domstol dömd för
brott, som han begått inom eller utom Riket.
2 §. Utländsk man. som här i Riket finnes, varde jemväl efter Sveriges lag
och vid Svensk domstol dömd för brott, som han begått inom Riket, eller å Svenskt
fartyg utom Riket; så ock för brott, som han utom Riket begått mot Sverige eller
Svensk man, der Konungen förordnar, att det brott här i Riket åtalas må.
3 §. Ej skall någon för brott, som han utom Riket begått, här i Riket straffas,
der han förut, för samma brott, straff å annan ort undergått. Om särskild påföljd å
sådana brott i vissa fall skils i 2 Kap. 21 §.
4 §. För främmande makts beskickning gälle hvad allmänt vedertaget är eller
genom fördrag stadgadt blifvit. '
5 §. Om hvad emellan Sverige och Norge iakttagas skall i de fall, som i detta
Kapitel sägas, vare ock gällande hvad särskildt stadgadt är.
2 Kap.
Om straff, som efter denna lag ådömas må.
1 §. Allmänna straffarter äro:
1. Dödsstraff.
2. Straffarbete.
3. Fängelse.
4. Böter.
2
Dessa straffarter anses, i förhållande till hvarandra, svårare eller lindrigare efter
den ordning, hvari de här nämnda äro.
2 § Dödsstraff skall offentligen verkställas genom halshuggning. Förut gifves
den dömde lämplig tid att' sig till döden bereda; och varde han utan ståt eller ut
märkelse
till afrättsplatsen utförd. Innan han dit kommer, skall domen der offentligen
uppläsas; men ej må tal till menigheten hållas. Den afrättades kropp varde i stillhet
å närmaste begrafningsplats jordfäst. Skola flere undergå dödsstraff; då måd et ej å
endera verkställas i den andres närvaro
3 §. Dödsstraff skall ej verkställas å qvinna, som hafvande är, utan uppskjutas
till dess hon efter barnsbörden tillfrisknat; ej heller å den, som för sjukdom ej kan
sig till döden bereda, innan med honom bättre varder.
4 §. Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen förordnat, alt domen
verkställas må.
5 § Straffarbete skall ådömas på lifstid, eller på viss tid ej under två månader
eller öfver tio år utom i de fall, som i 4 Kap. 5, O och 7 §§ sägas.
6 §. Fängelse kan antingen omedelbart för brott ådömas, eller i stället för ålagda
böter användas, om tillgång till deras gäldande saknas.
Fängelse, som omedelbart för brott ådömes, må ej i andra fall, än som i 4
Kap. 5 och 7 §§ omtalas, sättas under en månad eller öfver två år.
Om fängelse, hvartill böter förvandlas, skils i 10 §.
7 §. Den, som till straffarbete eller fängelse dömd är, skall insättas i allmän
straffinrättning; och varde der med honom förfaret, såsom särskildt stadgadt är.
8 §. Böter skola i penningar ådömas och Kronan tillfalla. Minsta bot vare
Fem Riksdaler Riksmynt, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt beräkningsgrund,
kunde ringare blifva. Högsta bot vare Femhundra Riksdaler Riksmynt, der ej
antingen annorledes i lagen uttryckligen bestämdt är, eller ock ett högre belopp, efter
särskild, för vissa fall stadgad, beräkningsgrund, kan äga rum.
9 §. Från utmätning af böter skola undantagas nödiga gång- och sängkläder
för den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn; så ock af det förråd, som i huset
finnes, hvad till deras underhåll i en månads tid erfordras.
10 §. Saknas hos den, som blifvit till böter fälld, tillgång till deras fulla gäldande;
då skola böterna, utom i de fall, som i 11 § detta Kap. och 7 § 4 Kap
nämnas, till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Vid sådan bötesförvandling svare hvarje dags fängelse vid vatten och bröd under
de första fem dagarna mot fem, under de andra fem dagarna mot tio, under de tredje fem
dagarna mot tjugofem och under de derpå följande dagarna mot femtio Riksdaler;
dock med iakttagande, att fängelsestraffet ej må sättas under tre och ej öfver tjugo
dagar, så att
böter till och med 15 Riksdaler svara mot 3 dagars fängelse vid vatten och bröd;
deröfver » » » 20 » » » 4 » » » » » »
3
deröfver till och med 25 Riksdaler svara mot 5 dagars fängelse vid vatten och bröd
»
»
»
» 35
» ))
»
6
»
»
» »
»
»
»
»
»
» 45
» »
»
7
»
»
» Ö
»
»
»
»
» 55
)) »
»
8
)>
»
» »
»
»
»
»
»
» 65
» ))
»
9
))
»
» »
»
»
»
»
»
» 75
)) »
»
10
))
»
» »
))
»
»
»
»
» 100
» ))
»
11
»
»
» »
))
»
»
»
»
» 125
)) »
»
12
»
»
» »
»
»
»
»
»
» 150
» »
»
13
»
»
» y>
))
»
»
»
»
» 175
» ))
»
14
»
»
» »
»
»
»
»
y)
» 200
» »
»
15
))
»
» »
»
»
»
»
»
» 250
» »
»
16
»
»
» »
»
»
»
»
»
» 300
)) ))
»
17
))
»
» »
))
»
»
»
»
» 350
)) ))
»
18
»
»
» »
»
»
»
»
» 400
» ))
»
19
»
»
» »
))
»
deröfver
» »
»
20
»
»
a »
»
»
11
För
qvinna.
som hafvande
är
eller
barn ammar,
eller för den,
sorn
yne
är än
aderton
år, äge
fängelse vid vatten och bröd ej
rum
Samma
lag
vare, c
någon finnes ej kunna, utan våda för helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall
skall den bötfällde hållas i annat fängelse tre gånger så lång tid, sorn han eljest skolat
fängelse vid vatten och bröd undergå.
12 § Skola böter förvandlas, de der genom flera domar ålagda äro; varde den
förvandling efter böternas sammanräknade belopp gjord, på sätt i '10 eller i 1 § sägs.
Har någon del af böterna redan blifvit till fängelsestraff förvandlad; vare den förvandling
förfallen och förvandling af samtliga böterna verkställd, såsom nu nämndt är. Lag
samma vare, om till verkställighet på en gång förekomma särskilda fängelsestraff,
hvartill böter efter 10 eller di § förvandlade blifvit.
4 3 §. Om förvandling af böter efter 4 0, 11 eller 12 § förordne Konungens
Befallningshafvande.
14 §. Är straff beroende af värdet å viss egendom; gälle det värde egendo
men
hade å den tid brottet föröfvades.
15 § Särskildt straff för embetsmän är afsättning, hvarmed, i de fall, som i
lagen utsatta äro, förenas den påföljd, att den dömde förklaras ovärdig att i Rikets
tjenst vidare nyttjas.
16 § Afsättning medförer förlust af det embete, hvari förbrytelsen skett, så ock
af de rättigheter eller förmåner, som med cmbetet följa. Är påföljd, som i 15 § sägs,
med afsättning förenad, håfve den dömde tillika förlorat annat embete, som han innehafver,
jemte åtföljande rättigheter eller förmåner; och må han ej embete, tjenst eller
annan allmän befattning vidare utöfva.
Om rättighet till pension gälle hvad särskildt stadgadt är.
4
17 §. Är den, som till afsättning gjort sig skyldig, ej i besittning af det em
bete,
hvari lian sig förbrutit; då skall, i stället för embetets förlust, dömas till böter,
efter ty i 25 Kap. 24 § sägs, eller till fängelse i högst sex månader. Han vare ock
förfallen till påföljd, som i 15 § nämnd är, om brottet med sådan påföljd belagdt är.
48 § Hvad om embete i 4 6 och 17 §§ sagdt är, gälle ock om tjenst eller
annan allmän befattning, ehvad den af förordnande eller medborgares val beror.
4 9 §. Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde förkla
ras
hafva medborgerligt förtroende för alltid eller för viss tid förverkat.
Då sådan påföljd för viss tid stadgad är, må den ej under fem och ej öfver tio
år ådömas.
Den, som till förlust af medborgerligt förtroende dömd är, håfve förverkat em
bete,
tjenst eller annan allmän befattning, som af honom innehafves; vare ock, under
den tid påföljden honom ådömd är, såsom vanfrejdad ansedd och förty utestängd från
alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande god frejd erfordras.
20 §. I några fall straffas brott med påföljder, utom dem, som nu sagda äro,
efter ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes.
21 §. Ar någon utom Riket för brott straffad, och förty, efter 4 Kap. 3 §,
från straff här t Riket fri, må dock förlust af embete eller påföljd, som i 15 eller 19
§ sägs, honom här ådömas, der brottet efter denna lag sådan förlust eller påföljd
medförer.
3 Kap.
Om delaktighet i brott.
4 §. Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest uppsåtligen förleder annan till
brott; den anstiftare skall, för brottet, om det fullbordas, eller för försök, om gerningen
dervid stannar och försöket är i lagen med straff belagdt, straffas som vore han
sjelf gerningsman. Har anstiftaren så tidigt, att brottet afvärjas kunnat, gjort hvad
hos honom stått för att förmå gerningsmannen att från verkställigheten afstå, och var
der
brottet ändå fullbordadt eller försökt; då må straffet för anstiftaren nedsättas till
hvad i 4 § sägs.
2 §. Förmår någon, på sätt i 1 § sagdt är, till brottslig gerning den, som ej
fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, fosterföräldrar med fosterbarn,
förmyndare med myndling, husbondefolk med tjenstehjon, eller förman med den, som
under hans lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom
försvårande omständighet ansedt.
3 §. Den som, vid brotts utförande, annan med råd eller dåd uppsåtligen hjelper,
så att gerningen derigenom sker, straffes som vore han sjelf gerningsman.
5
4 §. Har någon, före brotts utförande, eller vid utförandet, dock i mindre
mån, än i 3 § sögs, med råd eller dåd gerningen främjat; straffes efter ty som ban
pröfvas hafva till brottet bidragit, dock högst med det straff, som är närmast under
det, som honom drabba bort, om han sjelf gerningsman varit.
5 §. Hafva två eller flere i samråd beslutit verkställandet af något brott; då
skall hvar som i den stämpling deltagit och vid brottets utförande när varit eller,
före eller vid utförandet, gerningen främjat, eller efteråt gerningsmannen tillhandagått,
straffas som vore han sjelf gerningman.
6 §. Har deltagare i stämpling ej vid brottets utförande när varit, eller det
främjat eller gerningsmannen tillhandagått, såsom i 5 § sägs; straffes efter 4 §, der
han ej anstiftare är och förty efter 1 § straffas bör.
7 §. Underlåta föräldrar, fosterföräldrar eller andre uppfostrare, eller förmyndare,
att från utförandet af brott, hvarom de vetskap äga, hindra den, som under
deras vård och lydnad står, när det utan angifvelse till åtal ske kan; varde
straffade efter 4 §, dock högst med fängelse i sex månader, der det ej skett
för egen vinning.
8 §. Har annan, än de personer, som i 7 § nämnde äro, vetat brott, deraf
någons lif, helsa, frihet eller egendom i synnerlig fara sattes, å färde vara, och underlåtit
att det i tid, så att faran afvärjas kunde, upptäcka, när det utan angifvelse
till åtal ske kunnat; varde ock han straffad såsom i 7 § sägs.
9 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, se
dan
brottet timat, med vetskap derom gått den brottslige tilhanda, såsom att han
hulpit att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande af gerningen
eller till undanrödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat
gods, som genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring
deraf; straffes, efter som brottet var lill, med fängelse i högst sex månader eller böter:
har det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete öfver åtta år el
ler
svårare straff belagdt; då må till straffarbete i högst två år dömas.
10 §. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom tillhandagått,
på sätt i 9 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med
böter.
1 I §. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med
den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall ej till
straff fällas efter 10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande
af hans flykt.
12 §. Vissa fall af delaktighet straffas efter ty derom i lagen särskildt stadgadt
finnes.
13 §. Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete för
delaktighet i brott, hvarå förlust af medborgerligt förtroende för alltid, såsom påföljd,
6
stadgad är; varde då ock den påföljd eller förlust af medborgerligt förtroende på
viss tid honom ådömd, efter ty bans brottslighet är till.
i Kap.
Om sammanträffande af brott och om förening eller förändring af straff;
så ock om återfall i brott.
\ §. Innefattar en handling flera brott, och är straffet å ettdera svårare, än å
annat; då skall det svåraste straffet ådömas: är hvartdera brottet belagdt med samma
straff; varde det straff ådömdt. I båda dessa fall skall brott, för hvilket särskildt
straff ej ådömes, betraktas såsom försvårande omständighet. Ar någotdera brottet belagdt
med förlust af embete eller påföljd, som i 2 Kap. 15, 19 eller 20 § omtalas
varde ock den förlust eller påföljd ådömd.
Der en handling innefattar brott, som i särskilda afseenden med olika straff belagdt
är; vare ock lag, som i denna § sägs.
2 §. Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar, och stå de ej till hvarandra
i det sammanhang, att de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse, utan
äro, hvar för sig, till särskilda brott att hänföra; varde, för hvarje brott, ändå att
brotten af samma slag äro, till särskildt ansvar dömd, med iakttagande af föreskrifterna
i 4, 5, 6 och 7 §§.
3 §. Utgöra flera brottsliga handligar fortsättning af ett och samma brott;
varde sådant, vid straffets bestämmande för det brott, såsom försvårande omständighet
ansedt.
4 §. Är någon till dödsstraff förfallen; då skola i den bestraffning anses inbegripna
böter eller frihetsstraff, hvartill den till döden dömde jemväl kan hafva sig
skyldig gjort.
Med straffarbete på lifstid må ej heller förenas annat frihetsstraff eller böter.
5 §. Är någon för särskilda brott förfallen till straffarbete på viss tid; då må
ej, vid förening af straffen, tiden för det af dem, som längst är, eller, om tiden för
hvartdera straffet är lika lång, den tid öfverskridas med mer än två år.
Lag samma vare, der någon för särskilda brott gjort sig till fängelse skyldig.
6 §. Har den, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid, tillika begått
brott, som med fängelse belagdt är; då skall fängelsestraffet till straffarbete öfvergå,
dervid på tiden för fängelsestraffet hälften afdrages, så att mot två månaders fängelse
svarar en månads straffarbete och så vidare. Uppkommer, vid sådan öfvergång af
straff, brutet månadstal; varde half månad till femton dagar räknad. Uppkommer dervid
brutet dagatal; vare det förfallet. Det straff varde med öfriga straffarbetet förenadt
efter den i 5 § stadgade grund.
7
7 §. Är någon, som gjort sig skyldig till fängelse eller straffarbete på viss tid,
tillika förfallen till böter, och saknar han tillgång till deras falla gäldande; då skall
bötesstraffet, oberoende af- dpt beslut, som om böternas förvandling förut må vara
meddeladt, öfvergå till fängelse efter ty i 2 Kap. \ 1 § sagdt är; och vare det fängelsestraff,
under iakttagande af de i 5 -och 6 §§ här ofvan stadgade grunder, med
öfriga straffet förenadt.
8 §. De i i, 5, G och 7 §§ om förening eller förändring af straff meddelade
föreskrifter skola tjena till efterrättelse ej blott då någon på en gång för flera brott
lagföres, utan äfven då någon, som till straff dömes, förut blifvit ålagd annan, icke
verkställd, bestraffning; och skall domstolen alltid utsätta de särskilda straff, som å
hvarje brott följa bort och derefter, i händelse någon förändring af straffen, efter hvad
ofvan sagdt är, skall äga rum, derom meddela erforderliga bestämmelser.
Förekomma till verkställighet på en gång flera domar, hvarigenom samme person
blifvit till straff dömd, och äro straffen af beskaffenhet, att de, efter ty i föregående
§§ stadgadt är, ej kunna, jemte hvarandra, fullt verkställas; göre Konungens Befull
ninghafvande
om förhållandet anmälan hos vederbörande Hof-Rätt. som förordnar, huru
straffen sammanläggas skola.
9 §. Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett brott
dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall han så dömas,
som hade han på en gång varit för båda brotten lagförd; och varde, vid straffets
tillämpning, afräknadt hvad han af det honom förut ådömda straff redan kan hafva
utstått.
dO §. Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det till
fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott, med iakttagande af
de här ofvan stadgade grunder, förenas eller sammanläggas med hvad af det förra
straffet återstod, då det nya brottet begicks; och skall å det sålunda bestämda straffet
afräknas hvad af sagda återstod kan vara verkställdt efter det nya brottets föröfvande.
\\ §. Dei' lagen utsätter särskildt straff för den, som ånyo begår brott, skall
det straff ådömas, då sådant återfall skett, sedan den brottslige blifvit, genom laga
kraft ägande dom, här i Riket lill straff för förra brottet fälld; varde dock iakttaget
hvad om förening eller sammanläggning af straff förut sagdt är, der han förra straffet
ej till fullo undergått, innan senare brottet begicks.
§ Föröfvar den, som till straffarbete på lifstid dömd är, brott, som döds
straff
ej medförer; varde straffet skärpt genom hans inneslutande i mörkt enrum på
högst tjuguen dagar; och må denna skärpning, i svårare fall, verkställas tre gånger,
dock med minst tre månaders uppehåll emellan hvar gång.
8
5 Kap.
Om särskilda grunder, som utesluta, minska eller upphäfva straffbarhet.
4 §. Gerning, sorn eljest straffbar är, vare, utom i det fall, som i £ § sägs,
strafflös, om den begås af barn, innan det fyllt femton år; dock äge Domstolen efter
omständigheterna förordna, att barnet af föräldrar eller annan, under hvars vård och
lydnad det står, med aga hemma i huset rättas skall, eller i allmän uppfostringsanstalt
insättas, om tillgång dertill finnes.
£ Har gerning, som i allmänhet är belagd med dödsstraff eller straffarbete
öfver två år, blifvit begången af den, som fyllt fjorton, men ej femton år; och pröfvas
han hafva ägt nog urskilning att gerningens brottslighet inse; varde då straffad,
högst, med straffarbete i fyra år, om dödsstraff å gerningen följa kunnat, och med straffarbete
i två år, om sådant arbete på längre tid derför stadgadt är.
Ej må sådan påföljd, som i £ Kap. 49 § utsättes, ådömas brottsling af den ålder
nu sagd är. Ej heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom tillräk
nas
till förhöjning af straff för återfall i brottet, der sådan förhöjning särskildt i lagen
utsatt finnes, efter ty i 4 Kap. 4 4 § sägs.
3 §. Begår den brott, som fyllt femton, men ej aderton år; då skall dödsstraff
till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år, och straffarbete
på lifstid till sådant arbete från och med åtta till och med tio år nedsättas.
4 §. Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets bruk,
genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare strafflös.
5 §. Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att han ej till
sig visste; vare gerning, den han i det medvetslösa tillstånd föröfvar, strafflös.
6 §. Pröfvas någon, som brottslig gerning begått, dervid hafva af kropps- eller
sinnessjukdom, ålderdomssvaghet eller annan, utan egen skuld, iråkad förvirring saknat
förståndets fulla bruk, ehuru han ej kan för strafflös anses efter 4 eller 5 §; då
gälle om dödsstraff hvad i 3 § sägs; och må, i ty fall, efter omständigheterna, annat
straff jemväl nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.
7 §. Varder man af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär trängande
fara; då äge man rätt till nödvärn och vare saklös för den skada, som man
till farans afvärjande gör.
8 §. Rätt till nödvärn äge ock rum, då någon begår inbrott eller eljest tränger
sig olofligen in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid, eller sätter sig till
motvärn, ehvad det är natt eller dag, emot den, som sitt värja eller å bar gerning
återtaga vill.
9 §. Rymmer fånge eller häktad person eller sätter han sig till motvärn emot
fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare
eller uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom till ordning inom
9
inrättningen eller häktet hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn
emot den, som äger häktningen verkställa eller dervid biträder; då må ook det
våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande eller häktnin
gens
verkställande nödigt är.
Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den, som häktas skall,
sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen hindra, ordningen bibehålla
eller häktningen verkställa vill.
10 §. Finnes någon i fall, som i 7, 8 eller 9 § sagdt är, hafva gjort större
våld, än nöden kräfde; pröfve Domstolen, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig
gerning eller blott såsom för vållande straffas bör.
Yar så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde; då
må han från straff frias.
11 §• Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut
sagdt är; vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
12 §. För händelse, som pröfvas hafva mera af våda än af vållande timat,
skall ej någon till straff dömas.
13 §. Dör förbrytare, förfalle allt straff. Äro böter, under förbrytarens lifstid,
genom laga kraft ägande dom ålagda, och hafva äfven under hans lifstid penningar
eller andra lösören, för gäldande af de böter, blifvit i mät tagna eller i allmänt förvar
satta; gånge dock böterna af den egendom ut. Har påföljd, som i 2 Kap. 20 §
sägs, blifvit, under förbrytarens lifstid, genom laga kraft ägande dom ålagd; varde ock
den påföljd, när så ske kan, tillämpad.
14 §. Straff vare förfallet för brott., som ej blifvit åtaladt
1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff, än fängelse, belagdt är; eller
2. inom tio år, om det ej i lagen med svårare straff, än straffarbete i två år, be
lagdt
är.
1 5 §. De i 14 § bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag brottet
begicks, men i de fall, som i 15 Kap. 18 eller 21 § sägas och ej åtalas må
innan till återgång af giftermål dömdt är, från den dag laga kraft ägande dom derom
gafs. #
Atal anses vara börjadt, då kallelse till svaromål är den. som tilltalas skall, i
laga ordning kungjord, eller han för brottet häktad blifvit.
16 §. Är åtal å brott, som i 14 § sägs, börjadt inom tid, som der bestäm
mes,
och har det åtal blifvit afbrutet, utan att den tilltalade dertill skuld varit; då
skall för rättigheten att åtalet fullfölja lika tid, som i samma § utsatt finnes, räknas
från den dag afbrottet skedde.
17 §. Är någon, genom laga kraft ägande dom, fälld till straff, som ej svårare
är än straffarbete i två år, och verkställes ej domen inom tio år sedan den gafs;
vare det ådömda straffet förfallet.
2
10
\ 8 §. För brott, som af embetsman begås i embetet, gälle ej viss tid till åtal,
der brottet med annat straff, än böter, i lagen belagdt är; ej heller viss tid för doms
verkställande, der annat straff, än böter, ådömdt blifvit.
6 Kap.
Om skadestånd.
\ §. Skada, som någon genom brott annan tillfogar, skall af den brottslige
gäldas, ehvad brottet skett med uppsåt eller af vållande. Har den, som skadan led,
genom eget vållande, dertill medverkat; varde skadeståndet jemnkadt, efter ty som
skäligt pröfvas.
2 §. I mål, som kroppsskada angå, skall under skadeståndet räknas icke allenast
läkarelön och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist i den
skadades näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande men,
om sådant blifvit honom tillfogadt
3
§, För lidande, som genom brott emot personliga friheten, eller genom falsk
angifvelse eller annan ärekränkande gerning, må anses vara någon tillskyndadt, skall
ock vedergällning gifvas.
4 §. Komma make eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans
frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med afseende å så väl den
brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom skadestånd
hvad för makan eller barnen tarfvas till dess de sig eljest försörja kunna; och
må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå på en gång eller å särskilda
tider.
5 §. Hafva flere i brott tagit sådan del, som i 3 Kap. 1, 3, 4, 5, 6 eller 7
§ sägs; svare de, en för alla och alla för en, till skadestånd; vare ock de, som efter
9 § i samma kapitel gjort sig delaktige i brottet, derigenom att de dolt, köpt eller
förvttrat det de vetat vara genom brott åtkommet, eller besörjt omarbetning deraf,
hvar för sig till sådan ansvarighet, som sagd är, med gerningsmannen bundne för det,
hvarmed de brottslig befattning tagit.
6 §. Ar skada gjord af person under femton års ålder eller sådan, som i 5
Kap. 4 eller 5 § omtalas, och kan ej skadestånd erhållas hos någon, som för underlåten
vård öfver den person är till ansvar för vållande förfallen; gånge då skadeståndet
ut af dens egendom, som skadan gjorde; varde dock. med afseende så väl på dennes
större eller mindre förmåga att sin handlings skadlighet inse, som på de tillgångar
han äger till skadeståndets gäldande, beloppet deraf jemnkadt, efter ty som skäligt
pröfvas.
11
Ej skall till skadestånd, i det fall nu sagdt är, tagas hvad som till uppfostran för
barn, eller underhåll för afvita nödigt finnes.
7 •§. Har straff förfallit eller tid till afbrutet åtals fullföljd blifvit försuten, efter
hvad i 5 Kap. 13, 14 eller 16 § sägs; vare dock målsägande ej derigenom betaget
att det skadestånd söka, hvartill han eljest kan berättigad vara.
8 §. Målsägande är den, mot hvilken brott begånget är, eller som deraf förnärmad
blifvit eller skada lidit; så ock den, som för den förnärmade eller skadade
målsmannarätt äger eller eljest satt är att talan föra.
7 Kap.
Om religionsbrott.
1 §. Hvar som hädar Gud, eller lastar eller gäckar Guds heliga ord eller sakra
menten,
dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Sker det af obetänksamhet eller lättsinnighet; vare straffet fängelse i högst sex månader
eller böter.
1 § Gör man gäckeri af Gudstjensten; straffes med böter eller fängelse i högst
sex månader.
3 §. Idkar någon handtverk * eller annat arbete å Sön- eller högtidsdag, emellan
klockan sex om morgonen och klockan nio om aftonen, straffes med böter, högst
femtio Riksdaler, utan det sker till egen eller annans nödtorft, som uppskof ej tåla kan.
Lag samma vare. om kramlåda eller annan bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.
4 § Begår någon brott å sabbatstid; varde den omständighet såsom försvårande
ansedd.
8 Kap.
Om förräderi; så ock om andra för Rikets säkerhet menliga brott.
1 §. Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga Sverige eller Norge under främmande makt, eller från något af dessa
Riken söndra en dertill hörande del eller besittning; eller
2. att bryta Rikenas förening, eller med våldsamma medel upphäfva eller ändra den
emellan Rikena stadgade föreningsform, eller någon af deras grundlagar; eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva eller honom från thronen uttränga; eller
4. att Thronföljare eller annan Prins, som till thronen arfvinge är, lifvet beröfva, eller
någon af dem från thronföljden utestänga;
gör uppror, eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan eller försök,
dertill; en sådan förrädare miste lifvet, eller dömes, der faran ringa var till straffarbete
på lifstid.
2 §. Har stämpling till förräderi, som i 1 § sagdt är, blifvit gjord, utan att
förräderiet till försök kommit; då skall anstiftare af stämplingen dömas till straffarbete
på lifstid eller från och med åtta till och med tio år, eller, der faran ringa var, från
och med sex till och med åtta år. Deltagare i sådan stämpling varde dömd till straff
arbete
i högst åtta år.
3 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i skrift,
den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat till förräderi, som i \ § sagdt är;
dömes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, till straffarbete i högst sex år.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt ellar utsprida låtit, att dermed
komma sådant förräderi åstad.
4 §. Bär Svensk eller Norsk man vapen mot något af de förenade Rikena,
eller mot någon med dem i krig förbunden makt; miste lifvet.
5 § Har Svensk eller Norsk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen,
förmått främmande Makt att med krig anfalla de förenade Rikena, eller Makt, som
med dem i krig förbunden är; miste lifvet
6 §. Svensk eller Norsk man, som
\ till främmande Makt förråder krigsfolk eller andra invånare i något af de förenade
Rikena, eller land, stad, fästning, pass eller* annan försvarspost, tyghus, magazin,
vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt, som tillhörer något
af de förenade Rikena eller Makt, som med dem i krig förbunden är, eller något
sådant, i förrädlig afsigt, förstörer eller förderfvar; eller
2. förleder de förenade Rikenas eller med dem förbunden Makts krigsfolk att till fienden
öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3 i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade Rikenas eller med dem förbunden
Makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet.
7 §. Gör någon försök till brott, som i 5 eller 6 § sagdt är, utan alt brottet
till fullbordan kommit; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till
och med tio år. Har ban, af egen drift och ej för yttre hinder eller annan tillfällighet,
afvärjt all skadlig verkan af försöket; varde straffad högst med straffarbete i
två år.
8 §. Om stämpling eller uppmaning till förräderi, som i 6 § omtalas, gälle ock
hvad i 2 och 3 §§ sagdt är.
9 §. Svensk eller Norsk man, som i krigstid understöder fienden med krigs
förnödenheler
eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning eller
rörelser eller något rådslag eller beslut derom, eller genom teckning eller annorledes
meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn, farled eller väg, eller bedrager
13
krigsmakten med underrättelse, den han vet falsk vara, eller i förrädlig afsigt hyser
eller döljer fiendens spejare eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant
folk, eller på annat dylikt satt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på
lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
10 §. Har någon gjort försök till brott, som i 9 § sagdt är, och blef endast
genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad; varde dömd till straffarbete i högst tio år.
1 1 §. Den, sorn i krigstid låter sig såsom spejare af fienden brukas, miste
lifvet.
12 §. Begår utländsk man, medan han i något af de förenade Rikena vistas
eller i dess tjenst anställd ar, brott, som i 4, 5, 6, 7, S, 9 eller 10 § s8gs; varde
derför lika med Svensk eller Norsk man straffad.
13 §. Bådar någon upp krigsfolk eller håller manskap samman, som hemlof
fått, att dermed utföra brott emot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet; varde
dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Yar faran
ringa; då må tiden för straffarbetet till sex år nedsättas.
14 §. Sprider någon kring landet ut lögner eller falska rykten, de der för
Rikets säkerhet farliga 8ro, i uppsåt att dermed komma allmänt buller eller oväsende
åstad; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, der
gerningén ingen verkan hade, som svårare straff medförer.
1 5 § Har den, sorn uppdrag fått att i ärende, som Riket rörer, med främmande
Makt något afhandla eller sluta, uppsåtligen dess fördel emot Riket främjat eller Riket
eljest skadat; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med
tio år. Tager han, i sådan afsigt, gåfva eller förläning af främmande Makt; dömes,
ändå att skada deraf ej kom, till straffarbete från och med sex till och med tio år.
16 §. Tager annan, än den, sorn i 15 § sägs, gåfva eller förläning af främmande
Makt, för att dess fördel emot Riket främja eller Riket eljest skada; dömes
till' straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
17 §. Hvad den, som mot 15 eller 16 § sig förbrutit, af främmande Makt
tagit, vare till Konan förverkadt.
18 §. Har den, som betrodd är att veta hemliga underhandlingar, rådslag eller
slut i ärende, derå Rikets säkerhet eller rätt emot främmande Makt ligger, dem uppenbarat,
eller handling, sorn han i ty mål lönlig hålla bort, utan lof utgifvit eller kungjort;
dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Skedde brottet utan uppsåt att skada göra, och var faran ringa; då må tiden för
straffarbetet till sex år nedsättas.
19 §. Nu hafva sådana hemligheter eller handlingar, som i 18 § sägas, kommit
till annan persons kunskap eller i hans hand, och är honom veterlig!, att de böra
lönliga hållas: uppenbarar, utgifver eller kungör han dem, i uppsåt att skada göra;
u
varde dömd till straffarbete från och med fyra till och med sex år. Sker det utan
dylikt uppsåt; vare straffet fängelse eller, der faran ringa var, böter.
20 §. Hvar som, i uppsåt att Riket skada, förfalskar, undanhåller, förstörer eller
förderfva!- handling, som innefattar bevis för Rikets säkerhet eller rättigheter emot
annan Stat; varde dömd till straffarbete från och med åtta till och med tio år eller
på lifstid.
21 §. Den som, utan sådant uppsåt, som i 20 § sägs, men med kännedom
om vigten af handling, som der omtalas, den med vilja undanhåller, förstörer eller
förderfvar, dömes till fängelse eller till straffarbete från och med sex månader till och
med två år.
22 §. Hvar som vet förräderi eller sådant brott emot Rikets säkerhet, som
ofvan sagdt är, å färde vara, och ej i tid uppenbarar de omständigheter, honom derom
kunniga äro, dömes till fängelse eller till straffarbete i högst fyra är. Ej skall dock
någon af de i 3 Kap. 11 § nämnda personer till straff i ty mål fällas, der brottets
upptäckande icke utan angifvelse till åtal ske kunnat.
23 §. De i 13, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22 §§ gifna bestämmelser
skola oek tillämpas, om de der nämnda brott emot Norge föröfvas.
24 §. Svensk eller Norsk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig
såsom sändebud från främmande Makt. i angelägenhet, som något af de förenade
Rikena rörer, eller inlåter sig i underhandling derom med främmande Makt eller dess
sändebud, dömes till fängelse.
25 § Värfvar man utan Konungens tillstånd folk i Riket till främmande krigstjenst:
dömes till fängelse i högst sex månader eiler böter.
26 §. Den, som förleder eller hjelper krigsman till rymning, dömes, om det
sker i krigstid, till fängelse i högst sex månader eller straffa bete i högst två år, och,
om det sker i fredstid, till böter eller fängelse i högst sex månader
27 8. Förgriper sig någon, med våld eller annan misshandel, å främmande Stats
Regent, medan han här i Riket vistas; dömes tili straffarbete på lifstid eller från och
med åtta till och med tio år. Sker slik förgripelse å främmande Makts sändebud här
i Riket; då må, om för lika våld eller misshandel i allmänhet straffarbete ådömas
bort, straffarbetet, der högsta strafftiden är bestämd till tio år, förhöjas till sådant arbete
på lifstid, och eljest till två år utöfver .den för hvarje fall bestämda högsta strafftiden:
är brottet i allmänhet med fängelse eller böter belagdt; må till straffarbete i
högst två år dömas. Sker dråp, som i 14 Kap. 3 eller 4 § sägs, å någon af de
personer nu nämnda öro; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
28 §. Talar eller skrifver man smädligen mot person, som i 27 § nämnd är,
eller förgriper man sig mot honom med hotelse eller annan missfirmlig gerning; straffes
högst med straffarbete i två år.
29 §. Ej må brott, som i 27 eller 28 § sägs, der ej dråp skett, åtalas af
allmän åklagare utan att Konungen dertill lof gifver.
15
30 §. Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16,
18 eller 20 § sig skyldig gjort, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid
förlustig. Lag samma vare, om någon till straffarbete efter 7 § förfallen ar.
9 Kap.
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse eller
Rikets Ständer.
1 § Förgriper sig någon mot Konungen med våld eller annan misshandel å
hans person; miste lifvet.
2 §. Förgripelse, som i 1 § sågs, mot Drottning, Enkedrottning eller Thronföljare,
varde med straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år
belagd.
3 § Begås förgripelse, som i 1 § sögs, mot annan person af Konungahuset,
som Konglig eller Furstlig värdighet inom Riket åtnjuter, an de i 2 § nämnda; då
må, om för lika våld eller misshandel i allmänhet straffarbete ådömas bort, straffarbetet,
der högsta strafftiden är bestämd till tio år, förhöjas till sådant arbete på lifstid,
och eljest till två år utöfver den för hvarje fall bestämda högsta strafftiden. Är brottet
i allmänhet med fängelse eller böter belagdt; dömes gerningsmannen till straffarbete
från och med sex månader till och med två år.
4 §. Varder å någon af de i 2 eller 3 § nämnda personer dråp föröfvadt,
såsom i 14 Kap. 3 eller 4 § sägs; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid. Sker å någon af dessa personer dråp, som i 5 § af samma kapitel sägs;
dömes gerningsmannen till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med
tio år.
5 §. Talar eller skrifver man smädligen mot Konungen, Drottning, Enkedrottning
eller Thronföljare, eller förgriper sig mot någon af dem med hotelse eller annan missfirmlig
gerning.; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra
år eller fängelse från och med sex månader till och med två år. Sker det mot
person, som i 3 § nämnd är; vare siraIfet fängelse i högst ett år eller böter från
och med femtio till och med ett tusen Riksdaler.
6 §. Ej må brott, som nu sagda äro, der ej dråp skett, åtalas af allmän åklagare,
utan att Konungen dertill lof gifver.
7 §. Förgriper sig någon med våld mot Riksstyrelse, som, i de fall grundlagen
ut satter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa friheten i
sådan Styrelses öfverläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster hindra; dömes
till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år: varder i det
brott dråp å någon af Styrelsens medlemmar föröfvadt, såsom i 14 Kap. 3 eller 4
16
§ sågs; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid. Innefattar gerningen
förräderi; gälle hvad derom i 8 Kap. 1 § stadgadt är.
8 § Förbrvter man sig, på sätt i 5 § sägs, mot Riksstyrelse, som i 7 § omtalas,
eller mot Rikets Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott; dömes till fängelse
eller till straffarbete i högst två år.
9 §. Gör någon mot Norges Riksstyrelse, eller mot Norges Storting eller dess
Afdelningar eller Utskott, brott, som i 7 eller 8 § nämnes; vare ock lag, som der
för hvarje fall stadgas.
40 Kap.
Om brott mot offentlig Myndighet.
1 §. Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsäiende,
eller för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å
honom för sådan åtgärd hämnas; dömes til! straffarbete från och med två till och
med sex år.
Med embetsman förstås i denna lag den, sorn med Konungens fullmakt å em
betet
försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans
ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.
2 § Talar eller skrifver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller
annan missfirmlig gerning, mot embetsman, i eller för hans embete; vare straffet böter
från och med tjugofem till och med ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst ett år.
3 § Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 §§ stadgadt är, galle äfven
för det fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-Komité eller Styrelse öfver allmänt
Verk eller allmän Inrättning eller den, som i Nämnd eller Jury sitter, våldföres
eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan befattning; dock må, der omständigheterna
i dessa fall äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet, om sådant å
gerningen följa bör, till sex månader nedsättas.
i § Förgriper sig någon, såsom i 1 eller 2 § förmäles, mot Norsk embetsman;
vara lag, som i sagda §§ för hvarje fall skils.
5 §. Förbryler man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjensteman eller , annan,
den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men
är förordnad eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän befattning
utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; då skall, i det fall,
som i 1 § sagdt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader,
och, i det fall, som i 2 § sägs, till böter, högst ett tusen Riksdaler, eller fängelse i
47
högst sex månader dömas. Samma lag vare ock, om sådant brott begås emot Norsk
tjensteman.
6 §. Gör någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman
våld föres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
7 §. Nu samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga att med
förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud, eller att
den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig
de upprorsmän, på offentlig Myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare
dömas till straffarbete från och med sex månader tili och med två år; men de öfrige
vare från straff frie.
8 §. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga Myndighetens
befallning; varde dömde, anstiftare och anförare till straffarbete från och med
två till och med fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete från och
med sex månader till och med två år.
9 §. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller
plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och anförare
till straffarbete från och med sex till och med tio år, och annan deltagare i upproret
till sådant arbete från och med två till och med sex år; varde ock, för våld
eller annan brottslig gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen straffad efter ty
i 4 Kap. 4 § skils.
40 §. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet.
Varder upprorsman dräpen; ligge ogild.
4 4 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i
skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen
ingen straffbar verkan hade, med fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att
dermed komma uppror åstad.
12 §. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å
upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civilmyndighet tre gånger
ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äfventyr att vapenmakt
eljest användes. Öfvergå upprorsmän så hastigt till våld, att Civilmyndigheten
ej kan så förfara, som nu sagdt är; då äge den Myndighet förordna, att upproret
med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock i något fall vapen längre brukas,
än Civilmyndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara.
Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande, Borgmästare eller
Polismästare i stad och Kronofogde å landet, eller den, som i sådan embetsmans ställe
satt är.
Är ej Civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då äge på
stället varande högste Militärbefälhafvare så förfara, som för Civilmyndigheten nu stadgadt
är.
3
18
13 §. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar sig ej den
folkmängd, på offentlig Myndighets befallning, utan visar trotsighet deremot; då skola
anstiftare och anförare af det upplopp till straffarbete i högst ett år och annan deltagare
i upploppet till böter från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler dömas
Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ om
uppror sägs.
14 §. Ej vare menighet å landet eller i stad förment att sammankomma till
öfverläggning om mål eller ärende, som menigheten rörer; ej heller må sådan sammankomst
af offentlig Myndighet upplösas, så framt dervid ej företages något, sorn
emot lag stridande är eller eljest allmän ordning störer. Om tid och ställe för sammankomsten,
der den ej redan, genom lag eller särskildt stadgande, bestämd är, skall
dock anmälan göras hos offentliga Myndigheten i orten eller staden så långt förut, att
den kan dervid tillstädesvara, om så nödigt anses. Sker sammankomst utan sådan
anmälan; vare den, som sammankomsten föranstaltade, förfallen till böter från och
med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
15 §. Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf; straffes med böter
från och med femtio till och med ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, om någon, genom hot eller tubbande, valfriheten störer,
eller eljest i val obehörigen verkar
16 §, Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, sorn honom
gripit eller i vård häfver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande;
varde dömd till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad;
straffes högst med straffarbete i två år.
17 §. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan
våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
18 §. Vid tillämpning af straff i fall, som i 16 eller 17 § sagdt är, skall synnerligt
afseende göras å beskaffenheten af brott, derför den häktade eller fångne i
häkte insatt eller dömd var.
19 §. Hvar som olofligen tager bort, lifver eller annorledes skadar offentlig
Myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes
med böter, högst etthundra Riksdaler.
20 §. Griper någon Konungens Befallningshafvande i embetet, i ty att han
pantar något till sig eller egenmäktigt skiljer annan vid det han innehafver eller eljest
sjelf tager sig rätt; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
21 8 Bryter man offentlig Myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutne
äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare
ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader.
19
22 Bryter någon mot förbud att gods skingra eller mot förbud att gifva annans
gods ut; straffes med böter.
23 §. Vägrar man inträde, ehvar det vara må, åt den, som, i offentlig förrättning,
äger att det fordra; böte från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler.
Vägrar man honom handräckning, den han berättigad är att fordra; böte högst etthundra
Riksdaler.
// Kap.
Om fridsbrott.
1 & Gör man våldsgerning å den, som bevistar Gudstjenst; dömes till straff
arbete
i högst två år. Var våldet ringa, och kom ej deraf synnerlig förargelse; då
må till fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio Riksdaler,
dömas.
2 §. Störer man Gudstjenst genom svordom eller oljud, eller kommer dervid
eljest förargelse åstad; straffes med böter, dock ej under tjugofem Riksdaler, eller fängelse
i högst sex månader.
3 § ffvad i 1 och 2 §§ stadgadt är galle ock, om der sagda brott föröfvas
vid Gudstjenst, som dem tillåten är, hvilka till främmande lära sig bekänna Åstadkommer
man hos dem, vid annat tillfälle, förargelse genom gäckeri med deras tros
lära;
straffes med böter.
4 §. Störer man griftefrid, i ty att man olofligen upptager eller eljest miss
handlar
lik, som i graf lagdt är; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete
i högst två år. Misshandlar man obegrafvet lik; straffes med böter, dock ej
under tjugofem Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
5 §. Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden eller
annorstädes i slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der Rikets
Ständer eller deras Afdelningar eller Utskottt församlade äro, eller inför sittande Rätt,
Konungens Befallningshafvande eller annat allmänt Embetsverk; vare lag, som i 1
§ sägs.
6 § Åstadkommer man å ställe, som i 5 § sagdt är, förargelse genom svordom
eller oljud, eller annorledes; straffes efter ty i 2 § skils.
7 § Den, som i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan
drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen vid
Gudstjenst, som i 1 eller 3 § sägs, eller å sådant ställe, som i 5 § omtalas; varde,
der ingen skada sker, ändock straffad med böter, ej under femtio Riksdaler.
8 §. Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta, hos Konun
gens
Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller annans talan fört eller
20
vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets aflaggande
hindra; dömes till straffarbete i högst två år.
9 § Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds- eller sockenstämma,
lasförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig sammankomst, eller
då allmänt ärende eljest förehafves; varde den omständighet, vid straffets bestämmande
för våldet, såsom försvårande ansedd.
För svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant tillfälle vare straffet böter,
högst etthundra Riksdaler.
10 §. Bryter man annans hemfrid, i ty att man med våld, eller eljest mot
hans vilja, intränger i hans hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar att
derifrån, efter tillsägelse, sig begifva, eller ock dit sig insmyger eller der gömmer sig
undan, utan att kunna skälig anledning dertill visa; straffes med böter, dock ej under
tio Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader. Begår någon sådant hemfridsbrott
i uppsåt att annan våldföra; må, ändå att uppsåtet ej varder fullbordadt, till straffarbete
i högst två år dömas
11 §. Brytes hemfrid genom husransakan af obehörig person eller i olaga ordning;
vare straffet böter, dock ej under tio Riksdaler, eller fängelse i högst sex må
nader.
12 §. Bryter man hemfrid, i ty att man, af ondska eller öfverdåd, slår in
fönster i annans hus, eller kastar i annans gård, hus eller fartyg in sten eller annat;
straffes med böter från och med tio till och med etthundra Riksdaler. Sker det af
okynne; vare bot högst femtio Riksdaler.
13 §. Brott, som i 10, 11 eller 12 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare,
der det ej af målsägande till sådant åtal angifves.
14 §. Har man, utan sådant hemfridsbrott, som i 10, 11 eller 12 § sägs,
gjort våld å annan, i hus eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han i fara
tillflykt tog, eller å fartyg, ehvad han till besättningen hörde eller eljest hade lof eller
lega för sig, eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; varde den omständighet,
vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande ansedd
15 §. Gör man oljud eller oväsende, eller far öfverdådigt fram, så att annan
deraf skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad, å allmän väg, gata eller torgplats,
eller der allmän marknad hålles; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.
Våldförer man annan å sådant ställe, som nu sagdt är; då skall den omständighet,
vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande anses.
21
12 Kap.
Om förfalskningsbrott.
1 §. Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom
tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon Domstols eller an
nan
offentlig Myndighets dombok eller hufvudprotokoll, Kronans räkenskapsböcker eller
andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro;
dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta är.
2 §. Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens
namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars, eller i Domstols, Konungens
Befallningshafvandes eller annan offentlig Myndighets, elier i särskild embets- eller
tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller å falsk
skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken
af allmän handling deråt beredes; och har han af den falska handlingen, sig eller
annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort; dömes till straffarbete från
och med två till och med sex år.
3 §. Var handlingen af mindre vigt, såsom betyg om frejd, fattigdom, sjukdom
eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller annan forthjelpa
eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa; då skal!
till straffarbete i högst två år dömas.
4 § Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente,
kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan
enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse
tjenar, eller riktig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar;
eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af
gällande handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan till
nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete från och med sex
månader till och med fyra år.
5 §. Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat och begagnat annan
enskild handling, än de der nämnda, såsom orlofssedel, betyg om frejd, fattigdom, sjukdom
eller annat dylikt; dömes till straffarbete i högst ett år.
6 §. Brukar någon, i afsigt som förut sagd är, allmän eller enskild handling,
den han vet falsk vara; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
7 § Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, å papper,
vara, mått, vigt eller annat, som med Statens eller andra allmänna stämplar eller
märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller
missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som
i behörig ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straffarbete från och med
två till och med sex år.
22
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet nedsättas till
hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. Har man, i fall som sist
sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagna åtgärder förebyggt
all skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri.
8 §. Har någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i be
dräglig
afsigt det förfalskade begagnat; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf
gjort.
9 §. Hvad i 1, 2, 3, 6, 7 och 8 §§ är stadgadt äge ock tillämplighet vid
förfalskning eller missbruk af Norska allmänna handlingar, stämplar eller märken.
40 §. I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig Myndighet
i annan Stat. än nu sagd är, eller bruk af sådan veterlig falsk handling; gälle hvad
om förfalskningsbrott, som i 4, 5 eller 6 § sägs, stadgadt är.
41 §. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör aller annat
gränsemärke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är; dömes
till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
12 §. Eftergör någon guld- eller silfvermynt, som inom eller utom Riket gångbart
är; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Varder kopparmynt eftergjordt; då skall till straffarbete från och med sex må
nader
till och med två år dömas.
Har man ej myntet utgifvit eller begagnat, må tiden för straffarbetet nedsättas
till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
4 3 §. Den, som i bedräglig afsigt filar eller klipper guld- och silfvermynt, eller
det eljest på något sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt sken af det. som
högre är; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet nedsättas till
hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
14 §. Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eller annat Rikets allmänna
penningeverk, af annan Stats Bank eller, med tillstånd af in- eller utländsk regering,
af enskildt penningeverk utgifven är, för att såsom penningar allmänneligen gå
och gälla; dömes till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
Lag samma vare, der man riktig sådan sedel förändrar, så att derigenom åt
densamma gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel, som upphört att gälla, utplånar
tecken, hvarigenom sådant utmärkes, eller eljest dermed vidtager åtgärd, hvarigenom
sken af giltig sedel deråt beredes
Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat, sedeln ej utgifvit
eller begagnat, må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den eljest för
brottet stadgade minsta strafftid.
4 5 §. Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på sätt
i 14 § sägs, förändrat, och kan af omständigheterna pröfvas, att det ej i bedräglig
afsigt skett; straffes ändå, der han ej af egen drift det eftergjorda eller förändrade
förstört eller all skadlig verkan deraf förebyggt, med böter, högst etthundra Riksdaler.
16 §. Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel, straffes
så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
Varder bedrägeriet yppadt innan skada skett; må tiden för straffarbetet nedsättas
till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
17 §. Har någon blifvit med falsk mynt eller falsk penningesedel bedragen
och, ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel till annan utgifvit
eller sökt utgifva; dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år.
18 §. Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk af
stämplar eller märken, som i 7 eller 9 § omförmälas, eller att eftergöra eller förfalska
mynt eller penningesedel, eller, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott,
förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjern, form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen
verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan; varde ändock dömd
till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjern, formar
eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om uppsåt eller
vetskap, som der sägs, ej öfvertygad varder, straffad med böter, högst etthundra
Riksdaler
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade elier anskaffade
förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
19 §. Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 18 § omförmälas
och äkta äro, någon lofligen tillhanda: hörer honom ej till att dem vårda, bör
han dem till Konungens Befallningshafvande eller i annan allmän vård aflemna; gör
han det ej och varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade; straffes
med böter, högst etthundra Riksdaler. Samma lag vare, om den, som efter behörigt
uppdrag förfärdigat slika verktyg, underlåter att dem aflemna till vederbörande, som
dem beställt, eller dess kända bud, eller annorledes dem missvårdar, och missbruk
deraf sker.
20 §. Med falska stampar, märkjern, formar eller andra till förfalskning ämnade
verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att misshruk
deraf ej ske kan.
21 §. Den, som till sraff efter 1, 2, 4, 7, 9, 11, 12, 13, 14 och 16 §§
fälles, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Pröfvas någon
skyldig till straffarbete efter 18 §, då skall han tillika dömas till förlust af medborgerligt
förtroende på viss tid.
u
43 Kap.
Om mened.
4 §. Har någon, emot bättre vetande, burit falskt vittnesbörd eller eljest afgif
vit
falsk utsaga, och det vittnesbörd eller den utsaga med laga edgång inför Domstol,
eller annorstädes efter Domstols förordnande, bekräftat; dömes för mened, till straffarbete
från och med två till och med sex år.
2 §. Har någon genom mened bidragit dertill, att den, som oskyldig är, blifvit
fälld till straff, det han till fullo eller till någon del undergått; vare ock menedaren
förfallen till straff efter 4 6 Kap. 3 §; och gånge, vid straffens tillämpning, som i 4
Kap. 4 § skils.
3 §. Återkallar menedare, af egen drift, falskt vittnesmål eller annan falsk
utsaga, förr än annan deraf skada lidit; vare straffet för hans brott fängelse eller
böter.
4 § Förtiger den, som vitnar eller eljest på ed höres, hvad honom till upplys
ning
i målet veterligt är, och pröfvas han hafva det af obetänksamhet gjort; straffes
med böter eller fängelse i högst sex månader.
5 § Har bekännare af lära, hvari edgång ej tillåten är, på annat, i stället för
ed, vedertaget sätt, bekräftat falskt vittnesbörd eller annan falsk utsaga; varde så ansedd,
som hade han ed gått.
6 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 4 eller 2 §, skall ock dömas
medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
4i Kap.
Om mord, dråp och annan misshandel.
4 §. Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste,
för mord, lif sitt. Är brottet under synnerligen mildrande omständigheter föröfvadt; då
må till straffarbete på lifstid dömas.
2 §. Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; varde
han dömd till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år. Kom
af gerningen ringa eller ingen skada; då må tiden för straffarbetet till två år nedsättas.
3 §. Hvar som, i uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
25
Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel, af den drapne tili vrede retad, eller äro omständigheterna eljest synnerligen
mildrande; då må straffarbetet inskränkas till viss tid från och med sex till och
med tio år.
4 §. Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, den han ej dräpa
ville, och skedde den misshandel med berådt mod; dömes gerningsmannen till straffarbete
på lifstid eller från och med åtta till och medt io år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas till straffarbete i fyra år.
5 §. Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, men skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, till vrede af den dräpne retad, såsom i 3
§ sägs, eller förekomma eljest synnerligen mildrande omständigheter; då må straffet
nedsättas till straffarbete i två år.
6 §. Begår lifstidsfånge dråp, sorn i 3 eller 4 § sägs, och äro ej omständigheterna
synnerligen mildrande; miste lifvel.
7 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit döden; då skall en
hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig skada, och, der ej viss sk ada var i sig sjelf
lifsfarlig, en hvar, som tillfogat den döde någon af de skador, hvilka i förening orsakat
döden, dömas till det straff, hvartill han, om den af honom åstadkomna skadan
ensam varit dödande, gjort sig förfallen. Den, som å den döde gjort ringare misshandel,
straffes för delaktighet i dråpet efter 3 Kap. 4 §, der ej gerningen eljest är
med högre straff belagd.
8 §. Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde skador, som i och
för sig eller i förening varit lifsfarliga; vare straffet för den, som i uppsåt att döda
gjort våld å den dräpne, straffarbete i högst sex år; för den, som med berådt mod,
men utan sådant uppsåt, som sagdt är, deltagit i misshandeln, straffarbete i högst
fyra år; och för den, som af hastigt mod och utan uppsåt att döda varit i gerningen
delaktig, straffarbete i högst två år.
9 §. Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
vållande till annans död; dömes till böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller fängelse
i högst sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete i högst två år dömas.
10 §. Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår kroppsskada,
och var sådan skada åsyftad; dömes, om skadan skedde med berådt mod, till straffarbete
från och med sex till och med tio år, och, om den skedde af hastigt mod,
till straffarbete från och med två till och med sex år.
Med svår kroppsskada förstås i denna lag förlust af talförmåga, syn eller hörsel,
svårt lyte eller annat svårt kroppsfel, stadigvarande svårt men å helsa, eller lifsfarlig
sjukdom.
4
26
11 §. Har någon misshandlat annan, såsom i 10 § sägs, utan uppsåt att
åstadkomma sådan skada, som i samma § nämnd är; då skall gerningsmannen dömas,
om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med två till och
med sex år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst två år.
12 §. Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf kommer
mindre lyte eller kroppsfet eller lindrigare sjukdom, än i 10 § sägs; straffes högst
med straffarbete i två år.
13 §. För uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, vare
straffet böter eller fängelse i högst sex månader.
1 4 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada, sorn i 10 eller
12 § sägs; då skola, vid straffets bestämmande, de grunder, som i 7 § äro stadgade,
tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken elier af hvilka skadan blifvit gjord, då skall en hvar,
som i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var af beskaffenhet, som i 10 § sägs,
till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, och, om skadan
ringare var, till böter eller fängelse i högst sex månader.
15 §. Har någon, i uppsåt att göra skada, eller eljest i vredesmod, emot annan
dragit knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt vapen; då skall den
omständighet, om skada sker, vid straffets bestämmande, såsom försvårande anses; och
må, i ty fall, för sådan misshandel, som i 13 § sägs, till stralfarbete i högst sex
månader dömas. Kommer ej skada, vare straffet böter från och med tio till och med
femtio Riksdaler.
16 §. Nu kan så hända, att någon, under utöfning af laga rättighet att aga
den, som under hans lydnad står, tillfogar honom skada, och är den så ringa, som i
13 § sägs, derför må han ej till straff fällas.
17 §. Är någon ouppsåtligen, på sätt i 9 § sägs, vållande till kroppsskada,
som i 10 § nämnd är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
För vållande till skada, som i 12 § sägs, vare straffet böter, högst femtio
Riksdaler.
18 §. Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör
han deraf; straffes gerningsmannen efter 1 § såsom för mord Kommer af den förgiftning
svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller, der omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till sådant arbete från och med åtta till och med tio år.
Följer af gerningen ringare eller ingen skada, eller stannar brottet vid försök; då skall
till straffarbete från och med fyra till och med åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada, tillredt gift eller dylikt,
men gitter ej att till fullbordandet af sitt uppsåt göra försök; varde till straffarbete i
högst två år dömd, der han ej, af egen drift och förr, än brottet blef upptäckt, giftet
förstört.
27
19 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller helsa, varor, sorn
till salu hållas, eller hvad annat sorn helst, så att allman fara för menniskors lif eller
helsa deraf kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med
tio år. Kår någon af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som i 18
§ skils.
20 § Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 19 § sågs, och söker
ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja;
vare förfallen till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Får
någon af förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med två till
och med sex år dömas. Ljuter någon deraf döden; dömes till straffarbete från och
med sex till och med tio år.
21 §. Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot föreskrift, som
till förekommande af missbruk eller skada deraf blifvit gifven, eller säljer eller utlem
nar
den gift, som dertill oberättigad är, och får någon af giftet döden; dömes till fängelse
eller straffarbete i högst två år. Får någon af giftet svår kroppsskada ; då skall
till fängelse i högst sex månader dömas.
22 §. Har qvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid födseln eller
derefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan eller underlåtenhet
af det, som till fostrets bibehållande vid lif nödigt var; dömes, för barnamord, till straffarbete
från och med fyra till och med tio år.
23 § Ilar qvinnan med berådt mod gjort försök att döda fostret, och blef endast
genom omständigheter, som voro af hennes vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad, eller har hon utsatt fostret eller det uppsåtligen från sig skilt och i hjelplöst
tillstånd försatt, och fanns fostret vid lif igen; varde hon dömd till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Fick lostret svår kroppsskada; må
tiden för straffarbetet höjas till fyra år. Sättes fostret ut å sådant ställe eller under
sådana omständigheter, som i 32 § sägas; vare lag, som der stadgas.
24 § Har qvinnan sökt enslighet vid födseln och varder fostrets död, utan
hennes uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, hvari hon sig försatt; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år.
25 §, Har qvinna, sorn af oloflig beblandelse hafvande varit, födt i enslighet
och fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet sökt, till straffarbete
från och med två till och med fyra år, och, om hon den ej sökt, till straffarbete från
och med sex månader till och med två år, der ej i något af dessa fall utrönes, att
fostret omkommit utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller så ofullgånget,
att det ej med lif framfödas kunnat.
26 §. Qvinna, som, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjar invärtes
eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om fostret kommer
utan lif eller ofullgånget fram, lill straffarbete från och med två till och med sex
år, och, i annat fall, till sådant arbete eller fängelse i högst sex månader.
27 §. Den, som med qvinnans vilja, söker döda eller fördrifva hennes foster,
pä sätt i 26 § sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är.
28 §. Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 26 § sägs; dömes, om foslret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till
straffarbete från och med sex till och med tio år, och, i annat fall, till sådant arbete
från och med sex månader till och med två år. Fick qvinnan af gerningen svår
kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid: fick hon deraf döden; miste gerningsmannen
lifvet; dock må, der brottet är med synnerligen mildrande omständigheter förenadt,
dömas i förra fallet till straffarbete i tio år och i det senare till sådant arbete
på lifstid.
29 §. Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel,
att fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han ej uppsåt att fostret
skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med
två till och med fyra år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och
med sex månader till och med två år; dock må, der brottet är med synnerligen mil
drande
omständigheter förenadt, straffet nedsättas i förra fallet till straffarbete i sex
månader och i sednare fallet till fängelse.
30 §. Har någon i annat fall, än i 23 § sägs, uppsåtligen satt ut barn, det
han pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest uppsåtligen
från sig skilt och såmedelst i hjelplöst tillstånd försatt, och skedde det å sådant
ställe eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med sannolikhet kunde
vänta barnets räddning; dömes till straffarbete från och med två till och med sex
år. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med sex till och
med tio år: ljöt det döden; dömes till straffarbete på lifstid.
31 §. Blef barnet utsatt å sådant ställe elior und.er sådana omständigheter, att
fara för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerningsmannen dock med sannolikhet
kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete i högst två år dömas.
Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år: ljöt det döden; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med
sex till och med tio år.
32 §. Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att
fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter eller fängelse
i högst sex månader dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete
från och med två till och med fyra år.
33 §. Har någon, på sätt i 30 § sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig, bräck
lig
eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda, och skedde det å ställe
eller under omständigheter, som i 30, 31 eller 32 § sägas; vare lag, som der för
hvarje fall stadgadt är.
34- §. Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig är
29
att fortskaffa eller ledsaga, och Sker det å sådant stalie eller under sådana omständigheter,
som i 30, 31 eller 32 § sägas; vare ock lag, som der för hvarje fall stadgas.
35 §. Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande led eller å sin maka;
miste lifvet. Gör man dråp, sorn i 3 eller 4 § sägs, å person, som nu nämnd är;
håfve ock förverkat lifvet: är dråpet sådant, sorn i 5 § stigs; dömes till straffarbete
på lifstid; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas
i förra fallet till straffarbete på lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från och
med åtta till och med tio år.
Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller
annan, under hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande
ansedd.
36 § Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande
led; då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete: äro omständigheterna
försvårande, må straffarbetet förhöjas till sådant arbete på lifstid, om högsta strafftiden
är i allmänhet bestämd till tio år, och, i annat fall, till två år utöfver den i allmänhet
bestämda högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan af de personer, som i
35 § äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd, och
må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.
37 §. Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon af de personer, som
i 35 § äro nämnda; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med fängelse i
högst sex månader.
38 §. Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och varder
någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till och med tio
år. Var det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan enderas död slutas, och kommer
död deraf; dömes till straffarbete på lifstid. Får någon i envig svär kroppsskada; vare
gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med två till och med sex år: skedde
ringare eller ingen skada; dömes till fängelse från och med sex månader till och
med två år.
39 §. Den, sorn utmanar annan till envig, eller slik utmähing antager, skall,
ändå att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse från och med sex
månader till och med två år.
40 § Förfar någon vid envig svikligen, och får den andre död deraf; vare lag,
s^m om mord i 1 § sägs. Blef genom den enes svikliga förfarande svår kroppsskada
den andre tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex till och
med tio år. Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete från och med två till
och med sex år.
41 §. Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig,
eller till vitne vid sådan strid; varde straffad med fängelse från och med sex måna
der
til! och med två år.
30
42 §. Har man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan, än den man
döda eller misshandla ville; straffes som vore gerningen föröfvad mot den, åt hvilken
den ämnad var; dock skall ej, till straffets förhöjning, afseende å särskild egenskap
hos denne eller å särskildt förhållande mellan honom och gerningsmannen göras annorlunda,
än såsom å en försvårande omständighet.
43 Den som, genom uppsåtlig misshandel eller genom vållande, tillfogat annan
sådan kroppsskada, att denne deraf ljutit döden, varde såsom baneman ansedd,
ändå att döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom
den handling t verksamhet satt, orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat genom
tidigt användt botemedel förekommas, eller handlingen, för särskild kioppsbeskalfenhet
hos den döde, eller för tillfälliga omständigheter, hvarunder skadan honom tillfogades,
orsakat döden.
Blef skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de der, utan gerningsmannens
skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med begagnande
af botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller oskicklighet vid
botemedels användande, eller annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej till högre straff
dömas, än efter ty i 9 § sägs.
44 § De grunder, sorn i 43 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå
kroppsskada, hvaraf död ej följt.
4-5 §. Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå alt den skett mot maka,
stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman, så
ock bro't efter 15 eller 37 §, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsägande
brottet till sådant åtal ansifver, eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller vid så
O
l
dant tillfälle eller å sådan ort, som i I I Kap. 9 eller 15 § omförrnälas.
'Vållande, hvarom i 17 § sägs, må ej åtalas af annan än målsägande.
46 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2. 18, 19, 28 eller 40
§, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Lag samma vare, om
någon till mord efter 35 § sig skyldig gjort, så ock om Läkare eller Apothekare til!
straff efter 27 § fälles.
16 Kap.
Om brott emot annans frihet.
1 §. Försätter man uppsåtligen någon i slafveri, eller drifver handel med neger
eller annan, för att honom i sådant tillstånd försätta eller qvarhålla, eller tager
man veterligen om bord, anhåller eller inspärrar någon å fartyg för att honom såsom
slaf bortföra; dömes til! straffarbete på lifstid; och vare fartyg, som till sådant ända
mål
begagnades, tillika med den laddning, som det då innehade, till Kronan förbrutet.
34
2 §. Har någon antagit tjenst å fartyg, med vetskap att det till slafhandel el
ler
slafvars bortförande bestämdt var, och varder fartyget till sådant ändamål begagnadt,
medan han derå i tjenst är; straffes, såsom medhjelpare, efter 3 Kap. 4 §,
ändå att han med slafvarna eller deras behandling sig ej befattat.
3 Utrustar, upplåter eller befraktar man fartyg till slafhandel eller slafvars
bortförande; varde, der fartyget ej till sådant ändamål begagnas, dömd till straffarbete
från och med fyra till och med åtta år.
4 § Penningar eller deras värde, som någon till slafhandel eller befraktning af
fartyg till slafvars förande, eller till utrustning of fartyg, som i 3 § sägs, användt
eller sig betingat, vare till Kronan förbrutne.
5 § Har någon, med våld elier annorledes, bemäktigat sig annan och honom å
öde ort eller annat sådant ställe utsatt, att uppenbar fara var för hans lif; dömes
till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick den utsatte deraf svår
kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med
tio år: ljöt han deraf döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid.
6 § Den, som olofligen, med våld eller annorledes, bemäktigar sig annan och
honom, emot hans vilja, ur Riket förer, så ock den, som utan föräldrars eller förmyndares
samtycke, förer ur Riket barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker med
dess vilja eller ej; dömes till straffarbete från och med två och med sex år.
7 §. Har den, som annan bortfört, efter ty i 6 § sägs, tvungit honom till
främmande krigs- eller skeppstjenst, eller eljest i tvångstillstånd honom försatt; dömes
till straffarbete från och med sex till och med tio år eiler på lifstid. Föröfvar man
sådant brott mot annan utrikes, utan att hafva honom dit fört, såsom i 6 § sägs;
dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
8 §. Den, som olofligen bemäktigar sig och från föräldrars eller annans vård
skiljer barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker med barnets vilja eller ej, dömes,
när barnet ej ur Riket föres, till straffarbete från och rr.ed sex månader till och med
fyra år. Sker det för att begagna barnet till tiggeri eller att det eljest till vanart
öfva; då skall till straffarbete från och med fyra till och med åtta år dömas.
9 §. Hvar, som olofligen, genom inspärrande eller fängslande, eller annorledes,
berölvar någon friheten, dömes till straffarbete från och med sex månader- till och
med fyra år. Har, genom sådant brott, friheten varit öfver år och dag någon beröfvad,
eller har den, mot hvilken brottet begicks, lidit svår misshandel medan han in
spärrad
var; då må tiden för straffarbetet till sex år förhöjas.
40 §. Nu har någon, för förment brott, annan utan laga skäl gripit: skedde
det ej af argt uppsåt, och blef med den gripne så förfaret, som om laga häktning
stadgadt är; då skall till fängelse i högst sex månader eller böter dömas.
3 %
11 § Pinar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak; dö
mes
till straffarbete i högst två år. Är brottet med synnerligen försvårande omstän
digheter
förenadt; då må tiden för straffarbetet höjas till fyra år.
12 §. Tager man qvinna med våld och, mot hennes vilja, med henne öfvar
otukt, eller tvingar man henne dertill genom hot, som innebär trängande fara; varde
dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick qvinnan af den
gerning svår kroppsskada; då skall till straffarbete på lifstid dömas: ljöt hon deraf
döden; miste gerningsmannen lifvet; dock må, der omständigheterna äro synnerligen
mildrande,, dömas i förra fallet till straffarbete från och med åtta till och med tio
år och i sednare fallet till straffarbete på lifstid.
13 § Har någon, genom döfvande eller annat medel, uppsåtligen försatt qvinna
i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller varit ur stånd
att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt öfvat; vare lag, som i
12 § stadgas.
14 §. Har någon, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, våld, hot eller list,
som der sägs, mot qvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordadt blef; varde till straff
arbete
i högst sex år eller fängelse dömd. Fick qvinnan af den gerning svår kroppsskada;
då skall till straffarbete från och med fyra till och med tio år dömas: ljöt
hon deraf döden; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och
med tio år.
15 §. Har någon öfvat otukt med qvinna, den der, honom veterligen, befanns
i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller var ur stånd
att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år. Fick qvinnan svår kroppsskada; dömes ger
ningsmannen
till straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt hon deraf döden;
då skall till straffarbete på lifstid dömas.
16 §. Brott, som i 12, 13, 14 eller 15 § sagdt är, må ej åtalas af allmän
åklagare, der ej qvinnan af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes målsman
till sådant åtal angifvet varder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan sex
månader förflutit efter det brottet skedde, der ej laga förfall visas eller så är, att
döden genom brottet blifvit qvinnan tillskyndad.
17 §. Den, som tager och hortförer eller i sitt våld qvarhåller qvinna, mot
hennes vilja, i uppsåt att henne till giftermål eller otukt förmå, dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år.
18 §. Bortförer man qvinna, som ej fyllt femton år, med hennes vilja, men
utan samtycke af målsman, i sådant uppsåt, som i 17 § sägs; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Bortföres omyndig qvinna, som fyllt
femton år, med sin vilja från fader eller moder eller dem, som i deras ställe äro, i
sådant uppsåt som nämndt är; dömes gerningsmannen till fängelse eller böter.
33
19 §. Brott, som i 17 § stigs, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej qvin
nan
eller hennes målsman det till sådant åtal angifven ej heller må brott, som i 18
§ sägs, åtalas af annan, än qvinnans målsman. Har i något af dessa fall den, som
brottet begick eller deri delaktig var, gift sig med qvinnan; då äge åtal ej rum, der
ej till återgång af giftermålet dömdt blifvit,
20 §. Förer någon bort hustru från sin man med hennes vilja, i uppsåt att
henne till otukt förmå; dömes till fängelse. Ej må dock, i ty mål, åtal af annan än
mannen ske.
21 §. Fader eller moder, som med våld eller hot tvingar dotter till giftermål,
straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Gör det
annan giftoman; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
Brott, som nu sagdt är, må ej till bestraffning åtalas, der ej för det våld eller
hot, som emot qvinnan föröfvadt är, till giftermålets återgång dömdt blifvit.
22 §. Tvingar någon, utan laga rätt, eller med missbruk af sin rätt, genom
våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta; straffes högst med straffarbete
i två år, i de fall, der gerningen ej med svårare straff särskildt belagd är.
23 §. Hotar man annan, muntligen eller skriftligen, med misshandel eller
brottslig gerning, och sker det på sådant sätt eller under sådana omständigheter, att
anledning är att befara, det hotet verkställas skall; dömes, der ej det hot med särskildt
straff belagdt är, till böter eller fängelse i högst sex månader.
24 § Brott, som i 22 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej
målsägande det till sådant åtal angifver: ej heller må brott, som i 23 § sägs, åtalas
af annan, än målsägande.
25 § Den, som till straff efter 1 eller 5 § fälles, skall ock dömas medborgerligt
förtroende för alltid förlustig. Pröfvas någon skyldig till straff efter 3 § eller
sista punkten i 8 §; varde tillika dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
-16 Kap.
Om falsk angifvelse; så ock om annan ärekränkning.
1 §. Den, som falskeligen för brott annan vid domstol tilltalar eller genom falsk
angifvelse åtal vid Domstol mot annan åstadkommer, dömes:
1. om det åtalade eller angifna brottet kunnat medföra dödsstraff eller straffarbete på
lifstid, till straffarbete från och med två till och med sex år;
2. om straffarbete på viss tid öfver två år eller ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas
å brottet följa kunnat, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex
månader; och
3. i andra fall till fängelse i högst sex månader eller böter. 5
34
£ §. Har någon, för att ådraga annan straff, emot honom falskeligen förebragt
besvärande omständigheter, så att åtal vid Domstol derå följt, eller, i afsigt att komma
tilltalad person på straff, undanröjt bevis för hans oskuld eller emot honom falskeligen
förebragt besvärande omständigheter; varde såsom falsk angifvare straffad efter \ §.
3 §. Blef den tilltalade till straff fälld, och straffet till fullo eller till någon del
verkstäldt; dömes den falske angifvaren, om det var dödsstraff eller straffarbete på
lifstid, till samma straff; om det var straffarbete på viss tid, till enahanda straff på
lika tid eller till och med två år utöfver den, som för den tilltalade bestämd blifvit,
dock ej öfver tio år; om det var ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas, till straffarbete
från och med två till och med sex år; om det var afsättning, till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år; om det var fängelse, till straffarbete
från och med sex måuader till och med två år; och i andra fall till fängelse
i högst sex månader eller böter.
4 §. Pröfvas åtal eller angifvelse, som åtal åstadkommit, hafva af obetänksam
het
och utan argt uppsåt skett, eller har någon gjort angifvelse, men åtal derå ej
följt; vare straffet, för det fall, som i första punkten af 1 § sagdt är, straffarbete i
högst två år eller fängelse i högst sex månader; för det, som i andra punkten sägs,
fängelse i högst sex månader eller böter; och för öfriga fall böter.
Skedde angifvelse, hvarå åtal ej följt, af obetänksamhet och utan argt uppsåt;
vare straffet böter.
5 §. Är någon förfallen till straff för åtal eller angifvelse, efter ty som nu
sagdt är, och har åtalet eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eller angifne
häktad blef; då varde fängelse, dock ej öfver sex månader, ålagdt, der eljest böter å
brottet följa skulle.
6 §. Finnes den, som åtal eller angifvelse gjort, hafva sannolika skäl dertill
haft; vare från straff fri.
7 §. Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider eller utsprida låter,
beljuger annan, i ty att han af arghet pådiktar honom bestämdt brott eller visst slag
af brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete öfver två år eller ovärdighet att i Rikets
tjenst nyttjas å det pådiktade brottet följa kunnat, till straffarbete i högst två år eller
fängelse i högst sex månader, och, i annat fall, till fängelse i högst sex månader eller
böter.
Lag samma vare om den, som af arghet utsprider sådan ärekränkande dikt, eller
ock eljest så förfar, att den, som oskyldig är, må för skyldig hållas.
Pröfvas brott, som i denna § sagdt är, hafva af obetänksamhet skett; då må ej
i något fall dömas till svårare straff än fängelse i sex månader.
8 §. Utsätter man, i afsigt såsom i 7 § sägs, emot annan rykte om gerning
eller last, som ej efter lag straffbar, men eljest för hans ära, goda namn och medborgerliga
anseende, yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller fortsprider man af arghet
sådant af annan utsatt rykte; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.
35
9 §. Förolämpar man annan med smädligt yttrande i tal eller skrift, eller med
hotelse eller annan gerning, som missfirmlig är, och sker det å tid, ort eller sätt. att
ärekränkningen väcker synnerligt uppseende, eller är den eljest af svår beskaffenhet;
straffes gerningsmannen med böter eller fängelse i högst sex månader.
40 §. Böter, som efter någon af föregående §§ ådömas, må till ett tusen
Riksdaler sättas.
11 §. För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmliga gerningar i andra fall,
än förut sagda äro, bötes högst tvåhundra Riksdaler.
12 §. Förgriper sig någon med ärekränkning mot skyldeman i rätt uppstigande
led; straffes med fängelse i högst sex månader, der gerningen eljest med böter be
läggas
skulle. Sker det mot annan af de personer, som i 44 Kap. 35 § nämnda
äro; vare den omständighet såsom försvårande ansedd.
13 §. Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej till sitt fredande framställa bevisning
om sanningen af sådant tillmäle, som i 8 § sägs. Ar tillmäle gjordt om bestämdt
brott eller visst slag af brott, och vill den tilltalade styrka, att den, emot
hvilken tillmälet gjordes, är till sådant brott saker; vise då laga dom derå. Har
brottet ännu icke varit under åtal eller under pröfning i fråga om skadestånd; då
skall, derest den för ärekränkning tilltalade, det vill och han sjelf är målsägande eller
har rätte målsägandens uppdrag till talan eller ock brottet hörer under allmänt åtal,
och så framt tid till sådant eller till talan om skadestånd ej är försuten, efter ty
derom stadgadt är, domstolen lägga den tilltalade tid före att visa, att lagligt åtal då
blifvit anstäldt eller påkalladt, såsom om missgerningars angifvande och åtalande föreskrifvet
är, oller att målsägandes talan om skadestånd är anhängiggjord, och huru
deröfver slutligen dömdt blifvit. Ej må till befrielse från ansvar för tillmäle om brott
annan bevisning vara tillåten
14 §. Den, som till falsk angifvelse eller annan ärekränkning saker är, må
ock, efter omständigheterna, dömas att erlägga kostnad till tryckning i allmän eller
ortens tidning af den dom, hvarigenom den andre upprättelse vunnit, der denne det
äskar.
4 5 §. Ej må brott, som i 7, 8, 9 eller 11 § sagdt är, åtalas af annan än
målsägande, der ej ärekränkningen skett i eller för någons embete eller tjenst: ej heller
må brott, som i 12 § sägs, åtalas af allmän åklagare, der det ej af målsägande
till sådant åtal angifves.
16 § Den, sorn efter 1, 2 eller 3 § gjort sig förfallen till straffarbete i två
år eller till svårare straff, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
Pröfvas någon efter 7 § skyldig till straffarbete eller efter 1, 2 eller 3 § förfallen
till sådant arbete under två år; varde tillika dömd medborgerligt förtroende på viss
tid förlustig
36
17 Kap.
Om äktenskapsbrott.
1 § Gör gift man hor med ogift qvinna, eller gift qvinna med ogift man;
straffes den, som gift är, med fängelse i högst sex månader eller böter, och den
ogifte med böler.
2 §. Föröfva man och qvinna, som båda gifta öro, hor med hvarannan; vare
straffet fängelse från och med sex månader till och med två år.
3 §. Horsbrott må ej af allmän åklagare åtalas, der ej den oskyldiga makan
brottet till åtal angifvit eller för det brott skilnad i äktenskapet sökt, eller mannen
efter lagsökning ålägges att underhåll gifva till barn, som blifvit i hordom afladt,
eller ock brottet eljest under allmänt åtal hörer. Var brottet emellan tvänne gifta
föröfvadt; då äge åtal emot dem båda rum, ändå att blott en af de oskyldiga makarna
skilnad vunnit
4 § Gift man eller qvinna, som, innan dess äktenskap upphört, nytt äktenskap
med ogift person ingår, dömes, för tvegifte, till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år.
5 § Göra man och qvinna, som båda gifta äro, med hvarannan tvegifte;
varde dömde till straffarbete från och med två till och med sex år.
6 §. Ogift person, som ingår äktenskap med den han vet gift vara, döme3 lill
straffarbete i högst två år.
18 Kap.
Om sedlighetsbrott.
\ § Fader eller moder, eller annan i rätt uppstigande led, som med barn eller
barns afkomling otukt öfvar, varde dömd till straffarbete på lifstid eller från och med
åtta lill och med tio år. Barnet eller afkomlingen skall till straffarbete från och med
sex månader till och med fyra år dömas
2 §. Öfvar fader eller moder otukt med barns eller afkomling? maka, eller
sljuffader eller stjufmoder med stjufbarn eller dess afkomling; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år. Barnets eller afkomlingens maka,
så ock stjufbarnet eller dess afkomling, skall till fängelse i högst sex månader eller
straffarbete i högst två år dömas.
3 §. Öfva syskon otukt med hvarandra; varde dömde till straffarbete frän och
med två till och med sex år.
4 §. Öfvar ett syskon otukt med det andras afkomling; vare straffet, för sy
-
skonet, straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, och, för afkomlingen.
fängelse i högst sex månader eller böter.
5 §. Otukt emellan personer, som i det svågerlag äro, att de icke, utan Konungens
tillstånd, må äktenskap med hvarannan ingå, straffes med böter.
6 §. Öfva religions- eller skolelärare, uppfostrare eller läromästare otukt med
ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hafva, eller göra det fosterföräldrar
med fosterbarn, eller förmyndare med myndling; varde dömdo till straffarbete från och
med sex månader till och med fyra år eller fängelse.
Öfvar styresman, föreståndare eller annan tjensteman, läkare, uppsyningsman eller
vaktbetjent vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus, barnhus eller annan sådan
inrättning, otukt med qvinnsperson, som der intagen är; dömes tili straffarbete i högst
två år eiler fängelse i högst sex månader.
7 § Öfvar man otukt med qvinna, som ej fyllt tolf år; dömes till straffarbete
från och med sex till och med tio år, och, om hon af gerningen fick svår kropps
skada
eller död, till straffarbete på lifstid. Sker det med qvinna, som fyllt tolf, men
ej femton ■ år; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
8 §. Den, som öfvar otukt med afvita qvinna, dömes till straffarbete från och
med sex månader till och med fyra år.
9 §. Ogift man, som öfvar otukt med ogift qvinna, utom de fall som förut
sagda äro, straffes, för lönskaläge, med böter, högst etthundra Riksdaler Ej skall
dock sådant straff ådömas i annat fall, än då mannen, efter lagsökning af qvinnan
eller hennes målsman, ålägges att underhåll gifva till barn, hvarmed qvinnan i lägersmålet
rådd blifvit.
40 §. öfvar någon med annan person otukt, som mot naturen är, eller öfvar
någon otukt med djur; varde dömd till straffarbete från och med sex månader till
och med fyra år '
4 4 § Främjar någon otuktig lefnad genom koppleri, eller håller sådant hus,
der otukt drifves; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med
fyra år.
Qvinna, som i dylikt hus låter bruka sig till skörlefnad, straffes med fängelse i
högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
4 2 §, Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom
koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller uppsigt ställde
äro, skola dömas till straffarbete från och med två till och med sex år; vare ock
dömde medborgerligt förtroende för alltid förlustige
43 § Sprider någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet
sårar, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, om man genom annan gerning sårar tukt och sedlighet, så alt
allmän förargelse eller fara för andras förförelse deraf kommer.
38
\ 4 §. Håller någon hus, der äfventvrliga spel om penningar eller penningevärde
allmänneligen bedrifvas; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter. Tilllåter
den, som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe, att sådant spel
der bedrifves; dömes till böter. Hvar som å ställe, som nu sagdt är, deltager i äfventyrligt
spel, straffes med böter, högst tvåhundra Riksdaler.
\ 5 § Beträdes någon med fylleri, i ty att han så öfverlastar sig af starka
drycker, att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan,
det han drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt
ställe; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler. Sker det tredje gången eller
oftare; vare straffet böter eller fängelse i högst sex månader.
16 §. Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar grymhet;
straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.
Y9 Kap.
Om eldskada af uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse
å egendom.
1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der menniskor
bo, eller vanligt eller veterlig! är, att de eljest vistas, eller å något, hvarifrån
elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes för mordbrand,
till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick någon, som å
sådant ställe förevar, af branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren dömd till
straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Fick den, som
förevar, af branden döden; miste mordbrännaren lifvet eller dömes till straffarbete på
lifstid.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i \ § sägs, då allmän farsot, uppror,
fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller gör mordbrännaren
våld å någon, för att elden åsätta eller dess släckning hindra, eller sker
mordbrand å hus, byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara blottställes,
eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, der mångå
sammanbo, eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan
Statens tillhörighet, eller å kyrka; då skall till straffarbete på lifstid eller från och
med åtta till och med tio år dömas.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fyrtyg, skog,
torfmosse, vexande eller skuren gröda, sädes-, hö- eller halmstack, ved-, kol-, timmereller
brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg, att vån ej var, att
elden derifiån till menniskors boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år. Var ringa egendom i fara, och skedde
1
39
ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas. Fick
någon, som förevar, af branden svår kroppsskada eller död; varde gerningsmannen
dömd till straffarbete från och med sex till och med åtta år.
4 §. Visste gerningsmannen, att å ställe, som i 3 § sägs, någon förevar och
för fara blottställdes; vare lag som för hvarje fall i 1 § sägs.
5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgifvare,
eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år. Var genom den eld annans boning, vistelserum eller egendom
i fara satt, eller fick någon deraf svår kroppsskada eller död; straffes gerningsmannen
efter ty för hvarje sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.
6 §. Ar eld åsatt och varder den släckt, innan den sig utbredt och skada
gjort; vare straffet, för de fall, sorn i 1 och 4 §§ sägas, straffarbete från och med
två till och med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med
fyra till och med åtta år; för det, som i 3 § nämndt är, straffarbete i högst två år
eller fängelse i högst sex månader; och för det fall, som i 5 § sagdt är, fängelse,
men, der brottet, om elden ej släckt blifvit, skolat straffas på sätt i föregående §§
stadgadt är, straffarbete, efter ty förut i denna § bestämdt blifvit.
Har gerningsmannen, af egen drift, sjelf eller genom tillkallad hjelp släckningen
åstadkommit; då må straffet, efter omständigheterna, nedsättas under hvad i allmänhet
å gerriingen följa bort
7 §. Hvar som uppsåtligen sänker fartyg, deri folk är, eller det på grund,
klippa eller annat sätter, så att skeppsbrott eller annan sjöskada sker, dömes till
straffarbete från och med sex till och med tio år. Får någon af den gerning svår
kroppsskada; varde gerningsmannen dömd till straffarbete på lifstid eller från och med
åtta till och med tio år. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet eller
dömes till straffarbete på lifstid.
8 §. Sänker man fartyg eller kommer skeppsbrott eller annan sjöskada åstad,
för att bedraga försäkringsgifvare eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år. Var folk i fartyget; då
skall gerningsmannen straffas efter ty i 7 § stadgadt är.
9 §. Har någon gjort försök till brott, som i 7 eller 8 § sägs, och blef endast
genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets
fullbordan förhindrad; vare straffet högst, för det fall, som i 7 § nämndt är, straffarbete
i sex år, och för det fall. som i 8 § omförmäles, straffarbete i två år, men, om
brottet, der det fullbordadt blifvit, skolat efter 7 § straffas, sådant arbete i sex år.
10 §. Den som, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter, borttager
eller förderfvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken, som till
sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd
vara, eller underlåter alt upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall, eller
gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tecken, eller fyller eller stoppar rätt farled
io
i sjö eller ström; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Sker
skeppsbrott eller annan sjöskada; vare lag som lör hvart af dessa fall i 7 § sägs.
4 'I § Hvar som uppsåtligen förstörer Statens kanal- eller slussverk eller annan
sådan vattenbyggnad, eller jernvägsanläggning, eller å desamma, dertill hörande byggnader,
verk eller inrättningar, eller de för framfarten å jernväg använda vagnar eller
andra fortskaffningsmedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att
fara eller olycka vid kanal- eller jernvägsfartens begagnande eller allmänt farlig öfversvämning
deraf uppkomma kan; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år. Kom deraf ej olycka och var faran ringa; då må tiden för straffarbetet till
sex månader nedsättas.
Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling af beskaffenhet,
att han bort kunna inse, att dylik olycka deraf var att befara; dömes
gerningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med åtta till och med tio år
eller på lifstid, och, i sednare fallet, till straffarbete på lifstid eller miste lifvet. Var
gerningen ej af sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan deraf svår kroppsskada
eller död, eller åstadkoms allmänt farlig öfversvämning; varde gerningsmannen
dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
42 §. Gör man uppsåtligen å verk, byggnad eller anlägguing, som i 41 §
sägs, eller å tillbehör dertill skada, den der, utan att kunna medföra sådan fara eller
olycka, som i samma § nämnd är, likväl åstadkommer väsendtligt hinder eller uppe
håll
i verkets, byggnadens eller anläggningens begagnande, eller vidtager man eljest
åtgärder, som till sådant hinder eller uppehåll leda; dömes till fängelse eller till straffarbete
i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.
13 § Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar Statens telegrafinrättning,
någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder, hvarigenom telegrafering
hindras eller störes; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst
sex månader. Var skadan ringa och förorsakades ej derigenom något hinder i telegraferingen,
må till böter dömas.
14 §, Hvad i 4 4, 42 och 43 §§ om Statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad och jernvägs- eller telegrafinrättning är stadgadt, må ock å dylik,
af enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad, anläggning tillämpas, om Konungen
förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som Statens, njuta.
4 5 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro,
färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata eller farled; eller stängsel eller märke,
som, till afvärjande af fara eller till varning derför, vid allmän väg, gata eller farled eller
å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete
i högst två år. I ringare fall må till böter kunna dömas.
Tillstänger man olofligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän väg, gata,
farled elier flottled, eller utkastar man i segelled eller flottled barlast eller annat, hvaraf
uppgrundning förorsakas kan; vare straffet böter.
41
1 6 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordrings- eller
annat konstverk, som för grufvedrift inrättadt är; dömes till fängelse i högst sex månader
eller straffarbete i högst två år.
17 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig är;
dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
18 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad
annat som helst, så att allmän fara deraf kommer; dömes till straffarbete från och
med två till och med sex år. Får menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada
eller död; då må tiden för straffarbetet höjas, i förra fallet, till åtta år och, i senare
fallet, till tio år.
19 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 18 § sägs, och söker
ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, såvidt ske kan, genast afvärja;
straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
20 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen, i andra fall än nu sagda äro,
annans egendom, fast eller lös, ehvad den till enskildt eller allmänt bruk eller gagn
eller till prydnad ämnad är; sträffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Har af gerningen kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa, eller grof skada å
egendom, eller är gerningen eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenad;
då må till straffarbete i högst två år dömas.
Brott, som i denna § sagdt är, må ej åtalas af annan än målsägande, der ej
skada skett å allmän egendom.
21 §. Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse
är vållande till eldskada å annans egendom eller till skeppsbrott, eller till sådan skada
eller öfversvämning som i 11 § nämnd är, eller dertill att fara uppstått för begagnande
af verk, byggnad eller anläggning, som i sagda § omförmäles, straffes med
fängelse i högst sex månader eller böter.
Är någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr eller känningsbåk eller
annat sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes med böter. För dylikt vållande
till skada, hinder eller uppehåll, som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som
i 15 § sägs; vare bot högst tvåhundra Riksdaler
23 §. Den, som gjort sig förfallen till straff eller 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 10, 17
eller 18 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Lag samma
vare, om någon efter 6 eller 9 § gjort sig skyldig till straffarbete i två år eller till
svårare straff.
6
42
SO Kap.
Om stöld och snatteri.
1 §. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver fem Riksdaler, dömes, för
stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes har nedan stadgadt är.
2 §. Går värdet ej öfver fem Riksdaler och är gerningen ej utmärkt med sådan
omständighet, att den ändå, efter ty i 9, \2 eller 14 § sägs, för stöld anses
skall; då kallas den snatteri; och vare straffet derå böter, högst femtio Riksdaler.
3 §. Begår någon stöld eller snatteri af säd, skuren eller oskuren, hö eller
halm, stackadt eller ostackadt, ute å mark; vexande fruktträd; träd- eller jordfrukt ur
trädgård eller på åker, eller annat, som der planteradt eller sådt är; huggen ved,
timmer, gärdsel eller annat dylikt i skog eller eljest ute å mark eller å floltled, åkerkör-
eller trädgårdsredskap ute å mark; uteliggande malm vid grufva eller redskap,
som till grufvediift hörer och ej instängd är; utestående bistock, fisk ur dammar,
sumpar, nät, mjärdar, katsor eller annat fisketyg, eller ock sjelfva fisketyget, som ute
ligger; foglar eller andra djur ur jagtredskap eller sjelfva redskapen ute å marken:
ankare eller tåg, hvarmed uteliggande fartyg förtöjdt är; eller ock saker, som till blekning
eller torkning eller för annan sådan orsak utlagda eller utställda äro; det vare,
vid straffets bestämmande, såsom försvårande omständighet ansedt; och må, i ty fall,
vid stöld, tiden för straffarbetet till ett Ar höjas.
Går, vid stöld, värdet af det tillgripna öfver ett tusen Riksdaler; då må ock
sådan förhöjning af tiden för straffarbetet ske, som nu sagd är.
4 §. Begår någon stöld eller snatteri i Konungens slott eller af det, som ve
terligen
tillhörer staten eller mild stiftelse eller inrättning till fattigas försörjning eller
sjukas vård; eller föröfvas stöld eller snatteri af tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll,
lärling eller annan enskild tjenare från sitt husbondefolk eller deras gäst, eller af
handtverkare eller annan arbetare från den, hos hvilken han arbetar; vare lag, som
i 3 § sägs.
Har tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild tjenare uppsåtligen
förskingrat eller, i uppsåt att sig eller annan det tillegna, undandolt hvad i dess
vård af husbondefolket eller deras gäst lemnadt är; vare ock derför, efter ty nu är
sagdt, såsom för stöld eller snatteri, straffad Lag samma vare, om någon försnillar
gods, som annan i hans vård under lås, försegling eller annat dylikt stängsel insatt,
eller som blifvit honom förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö eller från fiende fräl
a
dt är.
5 §. Till straffarbete i högst ett år dömes:
\. om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande eller för sin
näring eller vinning emottager gäster i sitt hus, stjäl frän resande eller gäst, eller
om denne stjäl från värden;
43
2. om man stjäl från badande eller simmande, eller från sofvande ute 3 marken, eller
från den i svår sjukdom ligger, eller från död menniska;
3. om man stjäl något i likhus eller graf eller, under Gudstjenst, från annan inne i
kyrka eller annorstädes, der Gudstjenst hålles, eller ute å kyrkovall;
1. om man mjölkar annans ko, får eller get, i uppsåt att mjölken sig eller annan
tillegna, eller stjäl tagel ur mahn eller svans på häst, under det kreaturet går i
bete ute å mark.
Såsom för stöld, efter ty i denna § sägs, skall ock dömas, om skeppare, for
man
eller doras folk tillgripa hvad dem förtrodt är att föra eller förvara, eller om
gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande eller för sin näring eller
vinning emottager gäster i sitt hus, tillgriper hvad i dess vård af gästen lemnadt
är; så ock om man svikligen tager något från barn, som ej fyllt tolf år, eller från afvita.
6 §. Till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömes:
'I. om man själ kreatur, sorn går i bete å mark;
2 om man stjäl medelst inbrott, som i \ \ § sägs eller, för brottets föröfvande, bortförer
och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel,
som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är;
3 om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt är, eller ur
kläder, som någon bär på sig;
4. om man stjäl nattetid i hus, som hebodt är, och gerningsmannen olofligen, dock
utan inbrott, dit inkommit eller der sig undangömt; eller
5. om gerningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen inställt eller eljest användt
ringare skräckmedel eller hot, än att gerningen till rån hänföras kan.
7 §. Till straffarbete från och med två till och med fyra år dömes:
I om man stjäl af fartyg, sorn strandadt eller eljest förolyckadt är eller utan folk i
sjö drifver, eller, under bergning, hvad till dylikt fartyg hörer eller derå fördt
var; eiler
2. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara är satt ur stånd alt
sin egendom värja.
8 §. Till straffarbete från och med två till och med sex år dömes:
I. om man stjäl något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer, eller af andra der i för
var
satt är; eller
i. om man stjäl penningar eller annat, som åt allmänna posten förtrodt är, ehvad det
sker i posthus eller under forslingen.
9 § I de fall, som här ofvan i 5, 6, 7 och 8 §§ nämnda äro, skall, såsom
för stöld, dömas / efter ty derjfsägs, ändå att det tillgripnas värde ej går öfver fem
Riksdaler.
44
10 §. Nu kunna, vid samma stöld, tvä eller flera af de i 3, 4, 5, 6, 7 och
8 §§ sagda fall sammanträffa; då må tiden för straffarbetet ökas med högst ett år
utöfver det, hvartill den brottslige för det svåraste fallet pröfvas hafva gjort sig skyldig.
11 §. Ilar någon, i uppsåt att stjäla,
1. med våld å mur, vtlgg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller annat dylikt
stängsel brutit sig in i gård, bus, rum eller fartyg; eller
2. medelst klättring öfver mur, vägg, port eller tak, eller medelst inkrypande genom
glugg, skorsten eller annan sådan ej till ingång ämnad öppning, eller ock genom
bruk af dyrk eller falsk nyckel förskaffat sig ingång i gård, hus, rum eller far
tyg:
eller
3. med våld eller list öppnat skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel, som
med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten var, utan att den borttaga;
dömes, der tillgrepp ej sker, för inbrott, till straffarbete i högst sex månader.
12 § Begår någon snatteri andra gången; varde ansedd såsom hade han första
resan stöld föröfvat.
Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall ock
såsom stöld anses
13 § Begår någon andra gången stöld; skall tiden för det straffarbete, hvartill
han för den gerning gjort sig skyldig, ökas med minst ett och högst två år.
Begår någon tredje gången stöld; ökes tiden för straffarbetet med minst två och
högst sex år utöfver hvad för den gerning första gången följa bör.
Kommer han åter fjerde gången; dömes till straffarbete på lifstid.
Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning af straff,
efter ty nu sagdt är.
Samma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut begånget är af den,
som för stöld eller inbrott straffas skall.
14 §. Varder någon, under en lagföring, förvunnen att hafva å särskilda ställen
eller tider föröfvat snatteri; skall han, der det tillgripnas sammanlagda värde öfverstå
ger fem Riksdaler, för stöld straffas
Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller inbrott, derför han på
på en gång lagföres; varde straffad efter ty i 4 Kap 3 § sägs; och må tiden för
straffarbetet ökas med högst ett år. Sammanträffa dervid sådana fall, hvarom i 10 §
sägs; då skall ock iakttagas hvad der stadgadt är.
15 §. Straffarbete, der det för stöld skall å viss tid sättas, må ej, genom sådan
förökning, som i 10, 13 eller 14 sägs, i något fall öfverskrida tio år.
16 §. Har någon stöld, snatteri eller inbrott .med råd eller dåd främjat, såsom
i 3 Kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller eljest af brottet vinning
haft; straffes som vore han sjelf gerningsman.
45
17 §. Skola flere, som i stöld eller snatteri delaktige öro, såsom gerningsmän
straffas; varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas hela värde för hvar af dem
afsedt.
18 §. Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt, köpt
eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf,
skall, med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik brottslig befattning tagit,
straffas för stöld eller snatteri efter 1 eller 2 §; vare ock lag som i 12 eller 13 §
sägs, der han förut stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.
19 §. Har man, i uppsåt att inbrott, som i 11 § sägs, föröfva, förfärdigat eller
förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man, med vetskap om annans uppsåt
till sådant brott, åt honom förfärdigat eller anskaffat slikt verktyg; straffes med böter
eller fängelse i högst sex månader.
20 §. Finnes någon, utan loflig anledning, innehafva dyrk eller falsk nyckel,
böte från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler, ändå att han om brottsligt
uppsåt eller vetskap om sådant uppsåt ej öfvertygad varder.
21 §. Vanvårdar smed dyrk, så att missbruk deraf ske kan, eller anförtror
han dyrk åt annan, än säker person, då han om uppdyrkning af lås anlitas, eller
verkställer han eller låter verkställa uppdyrkning på anmodan af annan, än den be
hörig
är att sådan åtgärd äska; böte högst etthundra Riksdaler.
22 §, Den, som gjort sig förfallen till straff efter 7, 8 eller 13 §, skall ock
dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig, och den. som gjort sig förfallen till
straff för stöld efter 1, 3, 4, 5, 6 eller 11 §, varde till förlust af medborgerligt förtroende
på viss tid dömd.
,2/ Kap.
Om rån.
1 §. Hvar, som medelst våld å person eller användande af hot, som innebär trängande
fara, af annan tager gods eller penningar, dömes, för rån, till straffarbete från
och med fyra till och med tio år, der ej annorledes här nedan stadgas.
Öfverfaller man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej rånet genom tillgrepp
fullborda; varde för försök till rån, dömd till straffarbete från och med två till och
med sex år.
2 § Med straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år
skall rån beläggas i dessa fall:
1. om två eller flere sällat sig samman att rån föröfva och dylikt brott begått;
2. om man rånat egendom, som åt allmänna posten förtrodd var;
46
3, om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbron,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara, var i den belägenhet,
att han sig och sin egendom svårligen värja kunde;
4. om rånet skett nattetid i bebodt hus och rånaren dit inkommit genom inbrott, som
i 20 Kap 11 § sägs.
Har, i dessa fall, försök till rån skett, på sätt i 1 § sagdt är, dömes gernings
mannen
till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
3 §. Hvar, som föröfvar rån eller gör försök dertill, som i 4 § sägs, andra
gången eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till straffarbete på lifstid;
och vare i detta fall inbrott utan tillgrepp så ansedt, sorn i 20 Kap. 13 § stadgadt
är.
4 §. Begår någon stöld eller snatteri, och, der han fl bar gerning anträffas,
sätter sig med våld eller sådant hot, som i 1 § nämndt är, till motvärn mot den,
som det tillgripna återtaga vill, dömes, för rån, såsom i 1, 2 eller 3 § för hvarje
fall skils.
5 §. Den, som öfverfälle!' annan med våld eller sådant hot, sorn i 1 § sägs,
för att dymedelst aftvinga honom skuldebref, qvittobref eller annan dylik handling,
hvarigenom hans eller annans egendomsrätt kränkas skulle, varde, om sådan handling
aftvingas, dömd för rån. men eljest, för försök till rån, efter ty i 1, 2 eller 3 § för
hvarje fall stadgadt är.
6 §. Gör vid rån eller försök dertill den brottslige så groft våld å annan, att
denne deraf får svår kroppsskada, eller hafva pinliga medel blifvit använda för att
tvinga till egendoms upptäckande eller utlemnande eller till utgifvande af sådan handling,
som i 5 § nämnd är; varde dömd till straffarbete på lifstid
7 §. Anfaller man med våld eller hot, som i 1 § sägs, sjöfarande i öppen
sjö, för att bemäktiga och tillegna sig fartyg eller gods; dömes, för sjöröfveri, ehvad
tillgrepp sker eller ej, lill straffarbete på lifstid.
8 §. Varder, i något af de fall nu sagda äro, någon så våldförd, att han deraf
ljuter döden; miste gerningsmannen lifvet. Är brottet under synnerligen mildrande
omständigheter föröfvadt, må till straffarbete på lifstid dömas.
9 §. Har någon för delaktighet i brott, som i detta kapitel nämndt är, gjort
sig skyldig till straff efter 3 Kap. 4 §; då må det straff ej lägre sättas, än till
straffarbete i sex månader Om sådan delaktighet i rån, som i 20 Kap. 48 § om
stöld sägs, vare lag, som der stadgadt finnes.
10 § Den. som gjort sig förfallen till straff efter 1, S, 3, 4, 5, C. 7 eller 8
§, vare ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
47
22 Kap.
Om bedrägeri och annan oredlighet.
1 §. Hvar, som genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke. eller genom
annat svikligt förfarande, bedrager sig till gods eller penningar, eller förlust deraf annan
tillskyndar; dömes, der ej annorledes hår nedan stadgas, till böter eller fängelse
i högst sex månader. Ar bedrägeriet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt; då må till straffarbete i högst två år dömas.
2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:
1. om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar eller
beropar sig å veterligen falska sådana handlingar, som i \2 Kap. 4 och 5 §§
omförmälas och i diktade personers namn skrifna äro;
2. om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring för brand- eller sjöskada
eller annat;
3. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är;
4. om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom sig afhänder,
för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt till egendomen
gällande;
5 om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de
handlingar, hvarå den sig grundar;
6. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det, som hörer annan
till, eller utplånar annans märke.
3 §. Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade
lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt, som för menniskors lif
eller helsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
Får någon af de lifsmedel svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med
sex till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf döden; varde den brottslige dömd
till straffarbete på lifstid.
Bjuder raan till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan
sagda äro; varde, der de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete från och med sex
månader till och med två år.
Beträdes handlande eller annan, hvars yrke är att sälja eller bereda lifsmedel,
med brott, som i denna § sägs, miste han ock den näringsrält.
4 §. Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, eller bjuder man
till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa
farliga äro; vare lag som för hvarje fall i 3 § sägs.
5 §. Gör man med uppsåt orätt i mätande, vägande eller räknande vid handel
eller eljest, då varor emottagas eller aflemnas; varde dömd efter ty i \ § sägs,
der brottet ej efter \2 Kap. 8 § straffbart är.
*
48
Beträdes Kronans uppbördsman eller edsvuren matare med sådant brott, som
sagdt är; må lindrigare straff, än fängelse, ej ådömas.
Brukar någon vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas
eller emottagas, sådant mått eller vigt, som ej är behörigen stärnpladt eller märkt;
straffes, ändå att han om ondt uppsåt ej öfvertygad varder, med böter, högst etthundra
Riksdaler.
Var måttet eller vigten behörigen stärnpladt eller märkt, men ej omjusteradt,
der sådan åtgärd skolat äga rum; bötes ock, om det oriktigt befinnes, efter ty nu
sagdt är.
6 §. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller
annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straffarbete från och med
sex månader till och med två år.
Gifver man sig eljest obehörigen ut för embets- eller tjensteman och utöfvar
något af hvad till dennes befattning hörer; dömes till böter, dock ej under femtio
Riksdaler, eller fängelse i högst ett år.
7 § Har man genom antagande af falskt namn eller stånd beredt sig arf eller
andra familjerättigheter; dömes till fängelse eller till straffarbete från och med sex
månader till och med två år. Aro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden
för straffarbetet höjas till fyra år.
8 §. Gifver någon sig ut till namn eller stånd för annan än den han är och
bedrager derigenom qvinna till äktenskapsaftal; dömes till böter eller fängelse.
Kommer vigsel eller häfd dertill; varde dömd till straffarbete från och med sex
månader till och med fyra år.
Samma lag vare, der någon, som af naturen är vanför eller till äktenskap alldeles
obeqväm, eller drages med obotlig, smittosam sjukdom, förtiger det och svikligen
förleder annan till giftermål med sig.
9 §. Understicker eller förbyter man barn; dömes till straffarbete från och
med två till och med åtta år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må
straffet nedsättas till fängelse i sex månader.
10 §. Den, som sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, olofli
gen
bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling eller annat, som honom
enskildt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes till straffarbete
i högst två år. Sker det eljest med vilja utan ondt uppsåt; vare straffet böter,
högst etthundra Riksdaler.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen förstör eller
undanhåller; vare lag som här ofvan i denna § sägs.
1 1 §. Förfalskar man, svikligen förbyter, försnillar eller eljest uppsåtligen förskingrar
annans gods, det man i besittning häfver; straffes med böter eller fängelse.
12 §. Brukar man eller låter bruka, utan lof, hvad annan tillhörer och det
man i besittning häfver; böte högst tjugofem Riksdaler. Tager någon eljest och bru
-
49
kar, utan lof, hvad annan tillhörer; vare bot från och med tio till och med femtio
Riksdaler.
13 §. Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller nekar
man emot bättre vetande sin hand och förskrifning eller till pantsatt, lant, legdt eller
inlagdt gods, eller hvad eljest det är, som hörer annan till och man i besittning
häfver; eller återfordrar man det gods, som blifvit till annan utlegdt eller förtrodt
eller lemnadt såsom pant eller lån, ändå att man det veterligen återbekommit; eller
tager man svikligen åter det gods, man i pant till annan lemnat elier denne eljest
under panträtt innehafver; straffes med böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;
då må till fängelse dömas.
Lag samma vare, der man säljer eller annorledes mot vedergällning föryttrar
ondt för godt, mängdt för omängdt eller det, hvaruti man vet fel vara, utan
att sådant uppenbara; eller säljer, städjer eller leger tvem ett, eller tager städja såsom
tjenstehjon hos två husbönder för samma tid.
4 4 §, Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl, eller
eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta, eller begår syssloman
vid annat uppdrags utförande trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 13 § sägs;
och vare fullmäktig, som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inlör Rätta.
Förleder man i sviklig afsigt annan till oskälig rättegång; straffes med böter.
'15 §. Får någon med spådom, signeri eller annan vidskepelse, att dermed bedrägeri
öfva eller vinning sig förskaffa; straffes med böter eller fängelse i högst ett år.
16 §. Sätter man olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke,
än rätte tillverkarens; straffes med böter eller fängelse, efter ty i 13 § stadgas.
Är för brott, som sagdt är, tillverkningens förlust för visst fall särskildt stad
gad;
gälle ock det till efterrättelse.
4 7 §. Uppgifver någon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12
Kap. 5 § nämnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan vilseledas eller skadas
kan; böte högst etthundra Riksdaler.
18 §. Regagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt bevis,
som för annan utgifvet är; straffes med böter från och med tjugo till och med tvåhundra
Riksdaler.
19 §. Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är; böte
högst dubbla värdet af det hittade.
Förtiger man fynd eller hittegods, då ägaren eller annan dertill berättigad sig
anmäler eller eljest tillkännagifver; straffes sorn för bedrägeri i 1 § skils.
20 §. Draga äkta makar något lönligen undan hvarandra; barn undan föräl
drar
eller fosterföräldrar; sterbhusdelägare eller andra, som i samfäldt bo eller bolag
7
50
8ro, undan hvarandra; varde straffade med böter till högst dubbla värdet af det undandragna.
Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; må till
fängelse i högst ett år dömas.
21 §. Brott, som i 2 § 5 mom, 8 § 1 morn., 11, 12, 13, 14, 19 och 20
§§ omförmälas, må ej åtalas af annan än målsägande: ej heller må brott, som i 10 §
sägs, åtalas af annan än den, som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är,
eller af den, som äger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller
öppnadt blifvit.
Brott, som i 6 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej af allmän åklagare åtalas,
der ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit sökt eller, i fall fästning eller
giftermål ej skett, målsägande brottet till åtal angifvit.
22 § Den, som gjort sig förfallen till straffarbete efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,
8, 9, 10 eller 19 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
23 Kap.
Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs.
1 §. Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hafva öfvat bedrägeri mot
sina borgenärer i något af dessa fall:
1. att han under lånadt namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej uppgifvit,
eller under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal egendom från konkursboet
undandragit, eller annorledes förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något af
sina tillgångar; eller
2. att han i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär uppgifvit eller vidgått
falsk skuld; eller
3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör, fört
falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen förstört, undanstuckit
eller oläsliga gjort;
en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till och med sex år,
så ock till förlust af medborgerligt förtroende för alltid.
2 §. Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i ty
1. att han, sedan han sjelf sökt att få sin egendom afträda, eller, der konkursen tvungen
är, sedan borgenärs ansökning derom honom kunnig blef, något af egendomen,
borgenärerna till förfång, dock utan sviklig afsigt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen
förstört eller annorledes förskingrat; eller
2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för sig göra,
genom gåfva eller annan åtgärd, som till sin följd dermed lika är, afhändt sig
egendom af sådant värde, att borgenärerna deraf märkelig skada haft eller få kunnat;
51
dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse: vare oclc förklarad medborgerligt
förtroende på viss tid förlustig.
3 §. Pröfvas gäldenär hafva visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer
derigenom
1. att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter användt, eller på spel eller
andra dermed jemförliga företag, der utgången berott af ren tillfällighet, eller genom
vingleri i vexelrörelse eller lättsinnigt ingångna ansvarsförbindelser förlorat belopp,
som icke stått i skäligt förhållande till hans ställning eller tillgångar;
2. att han inom de sista trettio dagarna förr än han sin egendom afträdde eller borgenärs
ansökning derom honom kungjord blef, indragit penningar, borgat varor eller
sålt egendom och ej kan nöjaktig reda derför visa;
3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör, sådan
bokföring icke ordentligen fullgjort;
4. att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det han ej
kunde rätt för sig göra, genom försäljning af egendom till uppenbart underpris eller
på annat sådant sätt beredt sig penningetillgång, eller gynnat någon borgenär till
de öfrigas förfång med betalning, pant eller annan säkerhet för fordran, som ej
förfallen varit eller hvarför viss förfallotid ej varit utsatt och kraf ej heller hos
gäldenären skett, eller, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott, sin rörelse
fortsatt och derunder penningar eller varor upplånat;
straffes med fängelse.
4 §. Har gäldenär rymt för skuld och ej kommit åter inom tre månader från
det han rymde; vare lag, som i 2 § sagdt är.
5 §. Brott, som i 2 och 3 §§ omförmälas, må ej åtalas af annan, än måls
ägande.
2A Kap.
Om åverkan; så ock om olofligt jagande eller fiskande.
\ §. Hvar, som olofligen bygger, grafver, plöjer, sår eller planterar å annans
jord, eller deraf något intager, straffes rped böter. Det, som sådt eller planteradt är,
vare förverkadt till den, som jorden lagligen innehafver.
2 §. Den, som å annans skog eller mark olofligen svedjar eller verkställer torfeller
ljungbränning, straffes med böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller fängelse
i högst sex månader.
3 §. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog eller mark, i
uppsåt att det sig eller annan tillegna, eller olofligen tager der vexande gräs, torf, näfver,
löf, bast, ållon eller nötter; böte högst fyra gånger värdet af det sålunda åverkade,
0
52
ehvad han det bortfört eller ej: går fyradubbla värdet ej till femtio Riksdaler; må
dock böterna till det belopp sättas. Lag samma vare, om man olofligen tager vindfälle
eller ris, gren eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt Sr.
i §. Gör någ on tredje gåingen eller oftare åverkan, som i 3 § sögs; dömes till
straffarbete i högst sex månader.
5 §. Delägare i samfäld skog eller mark, som olofligen derå svedjar eller verk
ställer
torf- eller ljungbränning; bote från och med tjugo till och med tvåhundra
Riksdaler.
6 §. Säljer delägare i samfäld skog eller mark derifrån olofligen bort något af
hvad i 3 § nämndt är, eller missbrukar han eljest sin rätt i sådan samfällighet; böte
högst två gånger värdet af hvad han olofligen sålt eller an vändt: går dubbla värdet
ej till tjugofem Riksdaler; må dock böterna till det belopp sättas.
7 §. Svedjar brukare eller verkställer torf- eller ljungbränning olofligen å legd
jord, eller gör han derå annan åverkan; vare lag. som i 2, 3 eller 4 § sägs Säljer
han (rån legd jord bort något af hvad i 3 § omtalas, eller öfverläder eljest sin
nyttjanderätt; varde, med afseende å värdet af det han olofligen sålt eller användt,
straffad efter ty i 3 eller 4 § skils.
8 §. Släpper någon med uppsåt olofligen kreatur på annans ägor; böle' från
och med tio till och med tvåhundra Riksdaler. Missbrukar man betesrätt å samfäld
mark; vare bot högst etthundra Riksdaler
9 §. Den, som genom försummelse i den vård om egna eller andras kreatur
honom åligger, eller på annat sätt vållar, att kreatur olofligen på annans ägor inkom
mer,
böte högst femtio Riksdaler.
10 §. Bryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnad eller grind; böte
högst tjugo Riksdaler, der ej gerningen, efter 19 Kap £0 §, med högre straff beläggas
bör.
11 §. Tager någon oloflig väg eller gångstig öfver annans ägor; böte högst
femtio Riksdalor.
'12 §. Jagar någon olofligen i annans hägnade jagtpark eller djurgård; dömes
till böter.
Har han dervid fällt, sårat eller fångat elg, hjort, rådjur, ren eller svan; straffes
med fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio Riksdaler.
13 § För oloflig jagt å annans ma/k, som ej till jagtpark eller djurgård in
hägnad
8r, bötes högst etthundra Riksdaler.
Är djur, som i 12 § 2 mom. sägs, dervid fäldt, såradt eller fångadt; vare bot
från och med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
14 § Den, som olofligen fiskar i annans fiskvatten, eller genom gräfning eller
annorledes, drager till sig annans fiske, eller genom stängsel afhåller fisk från annans
fiskevatten; böte från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler. Missbrukar
delägare sin rätt i samfäldt fiske; vare bot högst etthundra Riksdaler.
53
1 5 §. De brott, som i föregående §§ sagda aro, må ej, der de endast förnärma
enskild persons rätt, åtalas af annan, än målsägande.
16 §. Sätter, i något af de fall, som i 1, 2, 3, 4, 7, 8, 10, 11, 12, 13 eller
14 § sagda äro, förbrytare sig till motvärn emot den, som egendomen äger, innehaf
ver
eller vårdar, eller emot dess folk, då någon af dem vill honom Irån gerningen
hindra, eller af honom taga åter hvad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det,
som till vedermäle af gerningen qvarhållas må; dömes till fängelse i högst sex månader
eller straffarbete i högst två år.
17 §. Den, som till straffarbete efter 4 eller 7 § sig förfallen gjort, varde ock
dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
25 Kap.
Om brott af embetsman.
1 §. Gör domare, Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman i dom
eller beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt och förklarad ovärdig att i Rikets tjenst
vidare nyttjas.
2 §• Plar domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; då
skall, utom afsättning och påföljd, som i 1 § sägs, honom ådömas straff efter 16 Kap.
1 §, och, om den oskyldige undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 §
i samma kapitel.
3 §. Ställer Konungens Befallningshafvande, eller annan, scm å embetes vägnar
äger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid Domstol; varde afsatt,
förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas och dessutom straffad såsom
i 16 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är.
4 §. Viger prest utan att laga lysning till äktenskap föregått; dömes till af
sättning.
Viger prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och var
det hinder honom veterligt; varde afsatt och förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare
nyttjas.
5 §. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt
främja; varde, ändå att ingen skada skedde, afsatt och förklarad ovärdig att i Rikets
tjenst vidare nyttjas. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgärd
någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med afsättning eller
böter.
6 §. Embetsman, som, för egen vinning, sjelf eller genom annan, intalar eller
förleder Rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till afsättning
eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare
straffet böter.
54
7 §. Muta eller annat, som embetsman, den der efter 5 eller 6 § straffas,
olofligen tagit, tillfälle Kronan.
8 §. Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej
förut, eller straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; varde afsatt. Lag samma vare,
om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad Konungen om gåfvan
eller förläningen förordnar.
9 §. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan
eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är,
eller utfordrar hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara; varde afsatt
och förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas. Gör han det för egen
fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader till och med
fyra år dömas.
10 §. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande eller
uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med afsättning eller böter.
Gör han det för egen fördel; varde afsatt, förklarad ovärdig att i Rikets tjenst
vidare nyttjas och dessutom dömd till straffarbete i högst två år: äro omständigheterna
synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.
11 §. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare sig Statens
eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande, förvaltning
eller redovisning emottagit, dömes till afsättning och straffarbete från och med
sex månader till med fyra år: vare och förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare
nyttjas. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derför ställa,
att någon skada af tillgreppet ej komma kan; varde afsatt.
12 §, Har embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller
böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit
dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har
han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer,
eller föröfvat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade
ersätter eller säkerhet derför ställer, till afsättning och straffarbete från och med sex
till och med tio år: vare ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
13 §. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som
honom å embetets vägnar anförtrodda äro; dömes till afsättning och vare, om skada
af brottet kom, tillika förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas. Lånar förman
i uppbördsverk medel af underordnad uppbördsman eller redogörare; varde afsatt,
ändå att de medel ej till uppbörden hörde.
14 §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende häfver,
honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; dömes till afsättning och
straffarbete från och med sex månader till och' med fyra år: vare ock förklarad ovärdig
att i Rikets tjenst vidare nyttjas. Släpper han fången eller den häktade af vårds
-
55
löshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till afsättning, så ock till fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den mindre var, till böter.
4 5 §, Underlåter eller försummar embetsman vid Statens kanal- eller slussverk
eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning hvad honom, till förekommande
af olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; varde
afsatt och dessutom dömd, om skada sker, till straffarbete i högst två år, men, i annat
fall, till fängelse i högst sex månader. Var vållandet groft; må han ej vidare i
dylik befattning nyttjas.
Sker sådan underlåtenhet eller försummelse uppsåtligen; då skall, utom afsättning,
straff efter 4 9 kap. 1 1 § den brottslige ådömas, och vare han tillika förklarad ovärdig
att i Rikets tjenst vidare nyttjas.
4 6 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagdt är, förbrytelse
i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller eljest
till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman
uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; varde afsatt och, om brottet det
förtjenar, tillika förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas: var det af förhastande,
som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då
må han till böter dömas.
47 §. Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i
sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller afsättning.
48 §. Innefattar förbrytelse, som i 46 eller 47 § sagd är, tillika annat upp
såtligt
brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i
4 Kap. 2 § stadgas.
49 §. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring
afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom
tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarna ågätt; varde afsatt
20 §. Begår embetsman brott, derför han till straffarbete eller svårare straff
dömes; varde tillika dömd till afsättning från embete, som han innehafver, ändå att
brottet utom embetet begånget är.
24 § Böter, som efter 5, 6, 4 0, 4 4, 4 6 eller 47 § ådömas, må sättas högst
till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari
den skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad;
vare bot högst ett tusen Riksdaler.
22 §. Hvad om Statens embetsman här stadgadt är, gälle ock om dem, som
öro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade kassors,
verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän,
som under embets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade
äro att embete eller tjensteärende lörrätta.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 49 Kap. 4 4 och 42 §§ om
Statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanlägg
-
56
ning stadgadt 8r, tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer, menigheter
eller bolag gjord är; varde och dervid anställd person för brott af sådan beskaffenhet,
-som i 15 § nämnd är, straffad efter de i samma § stadgade grunder; och må
den brottslige eller felaktige, om brottet uppsåtligen skett eller skada genom groft vållande
timat, ej sedermera kunna i dylik allmän befattning nyttjas.
4-*><•*-
Utdrag af Protokollet öfver ett Justitieärender hållet uti Kongl. Maj:ts Högste
Domstol, Onsdagen den 30 April 1862.
Första Rummet.
Närvarande:
Justitie-Råden Quensel
Södergren
Friherre Leuhusen
Berg
Adlercreutz
Bolin
Sedan granskningen af förslag till ny strafflag den 15 i denna månad afslöts, hade
Högste Domstolens nu närvarande Ledamöter skriftligen ordnat sina yttranden och deraf
lemnat del åt Justitierådet Gyllenhammar, som, i anseende till iråkad sjukdom, måst afbryta
deltagandet i förenämnde granskning, hvaruppå Justitierådet Gyllenhammar uppsändt
en så lydande skrift:
»Af fortfarande sjukdom är jag urståndsatt att infinna mig i Högste Domstolen
vid den slutliga handläggningen af det till dess utlåtande remitterade förslaget till strafflag.
Jag har under tiden inhemtat kännedom af ej mindre de sista Kapitlen, i hvilkas granskning,
efter skedd föredragning af dem, jag utaf mitt insjuknande blef hindrad att deltaga,
än äfven Högste Domstolens öfrige Ledamöters nu mera skriftligen sammanfattade åsigter
i ämnet; Och får jag härmed till Protokollet afgifva det förklarande, att jag, rörande
de serskilde paragrafer, i afseende å hvilka fråga om anmärkning uppstått, instämmer uti
de utlåtanden, hvarom Högste Domstolens fleste Ledamöter sig förenat.
Axél Gyllenhammar.a
1
2
Och sora, efter hvad kändt vore, Justitie-Rådet Gyllenhammar sjukdom är af sådan
beskaffenhet, att, äfven med snart inträdande förbättring, nödig försigtighet fordrar en
längre tids hvila från tjenstgöromålen, än lämpligen borde med afslutande af detta ärende
fördröjas, företog Högste Domstolen detsamma till slutlig behandling.
Ifrågavarande förslag, sora finnes detta Protokoll bilagdt, ansågs föranleda följande
anmärkningar, nemligen vid
2 Kap,
5 §.
Justitie-Rådet Berg yttrade: »Då den lindrigaste urbota straffgraden, motsvarande
Lagberedningens sjunde fängelsegrad, enligt förslaget, utgöres af fängelse i högst sex månader,
synes straffarbete, som följaktligen ej bör användas i andra fall, än då nyssnämnde
lindrigaste frihetsstraff ej anses tillfyllestgörande, icke böra få ådömas under tre
månader, som, enligt den i 4 Kap. 6 § antagna jemnförelsegrund, motsvara sex månaders
fängelse. Jag hemställer derför, att ordet »tuå» i 5 § måtte utbytas emot Uren.
9 §.
Justitieråden Södergren och Friherre Leuhusen förenade sig om följande yttrande:
»Nu gällande stadgande i detta ämne, 5 Kap. 8 § Straffbalken jemte den i Kongl. Brefvet
den 29 November 1744 meddelade förklaring, synes gifva rum för antagande af
den mening, att till böters gäldande icke skall utmätas sådan egendom, som utgör det
oundgängliga medlet för det yrke, — vare sig jordbruk, handtverk eller hvad lofligt näringsfång
som helst, — hvaraf den bötfäldé har sin försörjning, utan, om annan tillgång
saknas, brottet med kropps-straff umgällas. Ordalydelsen i nämnde lagrum synes berättiga
till antagande af en sådan allmän grundsats, hvilken ock naturligen kunnat häruti
utan svår betänklighet göra sig gällande, då fråga icke var om annat, än att bland två
straff, hvilka efter allmänna grunder antagits vara hvarandra fullt motsvarande, sätta
det ena i stället för det andra, i det fall, att detta sednare straff, i följd af den döm
des
enskilda ställning, skulle med långt svårare följd, än som med samma straff i och
för sig var afsedt och i allmänhet borde förmodas inträffa, försätta honom och de af honom
beroende personer i redlöst tillstånd och fara af framtida elände. Väl kunde det
icke afhjelpas, att bötesstraffet skulle, i mon af olika förmögenhetsvilkor, drabba serskilda
förbrytare med olika tyngd; men den ytterliga ojemnhet, att den ene skulle försänkas
i nöd för framtiden, då den andre led en förlust, som för det närvarande kunde kännas
tryckande, men icke betoge honom möjligheten till fortgående förvärfvande af det för fysi
-
3
ska lifvet nödvändiga, kunde hafva varit tagen i uppmärksamhet af den lagstiftare,
som i en annan del af Stralfbalkens nu åberopade Kapitel, 5 §., uppställt sådan regel
för val emellan olika arter af förvandlingsstraff, att väsendtligt afseende fästats på ett
rent personligt förhållande hos den ene brottslingen, till skillnad från den andre, i afseende
på straffartens i den dömdes framtida val mer eller mindre ingripande verkan; likasom
ock i föreskriften uti 5 Kap. 2 § Utsökningsbalken, i fråga om utmätning för skuld,
visats ett bemödande att, så långt naturen af enskild fordringsägares strängare rätt medgåfve,
förekomma gäldenärens försättande ur tillfälle att med sitt yrke försörja sig. Att
för de närmaste dagarne efter bötesutmätningen qvarlemna födoämnen och kläder, kunde
ej vara nog att afvärja fara för nöd. Om någon gång vore möjligt, att den i förevarande
förslag beräknade tid af en månad bletve tillräcklig för den bestraffade att förvärfva nya
medel till fortsättande af sitt yrke eller grundlägga ett nytt, skulle dock oftast hända, att
han efter denna korta tid stöde lika redlös, som han vid utmätningen frångick sin bergning,
eller fastheldre mera redlös, såsom då mera saknande de af exekutorn åt honom
besparde lifsmedlen, serdeles om äfven hustrus och barns välfärd hvilar på hans omsorg,
utestängande honom från tillfälle att hos annan tagas i tjenst. För den genom bötesutmätningen
från hus och hem drifna bonde eller torpare-familjen, — för den från sin ödelagda
verkstad utvandrande handtverkaren — står väl slutligen, om annan utsigt brister,
vägen öppen till kommunens fattighus; men bre’dvid och nära intill denna väg
löper en annan, på hvilken den af nöd tyngde och hopplöse lätt förirrar sig. Den leder
till fängelse och straffinrättningar.
I lagskipningen har, med olika tydning af Stralfbalkens ofvan åberopade stadgande,
förekommit tvifvel, om grundsatsen vore så långt erkänd, som nu är anfördt. Skulle
ock detta icke antagas, borde dock tillfället af ny strafflags utfärdande böra begagnas för
tillvägabringande af en föreskrift, som uppfyller rättvisans kraf och iakttager det allmännas
fördel, med hvilken det synes icke vara förenligt, att af equivalenta straffarter för
de lindrigaste lagöfverträdelserna begagnas, der det kan undvikas, en sådan, som hotar
att öka proletärernas ändock allt för talrika, för sjelfva samhällsordningen högst oroande,
klass. Det vore öfverflödigt att här närmare erinra derom, att Kronans inkomst af
böter alls icke är, icke kan vara, något i lagstiftningen om straffen och deras verkställighet
framstående ändamål, utan blott en tillfällig, i sjelfva lagstiftningsgrunderna angående
straffarternas val utan all uppmärksamhet lemnad följd deraf, att egendomsförlust
tillämpas såsom straff.
Ifrågavarande § synes böra erhålla ungefärligen denna lydelse:
Ej må i mät för böter tagas den sakfålldes ende fasta egendom, hvaraf han sin
bergning häfver, der samma egendom ej år större än härtill oundgängligen fordras, så att
böterna kunna af öfver skjutande värdet utgå; ej till jordbruket nödiga lösören; ej eller
från någon hvad han nödvändigt behof ver att sin näring dermed bedrifva; och skall från
sådan utmätning alltid undantagas hvad för den sakfällde och hans husfolk till lifsuppehälle
och kläder i en månads tid erfordras.»
4
10 §.
Högste Domstolens fleste ledamöter anförde: »Enär, enligt 1 §. i nu förevarande Kapitel,
böter utgöra den lindrigaste straffarten och således böra ådömas endast för jemförelsevis
mindre förbrytelser, synes det vara af vigt, att den, som saknar tillgång till
ådömda böter, ej i stället för dem ålägges hårdare bestraffning, än lagen för svårare brott
utsätter. — Att, det oaktadt, såsom förvandlingsstraff blifvit föreslagen en straffart, fängelse
vid vatten och bröd, som ostridigt är af vida svårare beskaffenhet, än den för
urbota brott lindrigaste, eller enkelt fängelse, kan väl hafva sin förklaringsgrund i omsorgen
att genom fängelsestraffets skärpning kunna förkorta tiden för detsammas varaktighet,
och sålunda undgå att under allt för lång tid beröfva den bötfallde sin frihet. Men
denna förklaringsgrund, hvars giltighet, såvidt fråga endast är om kortare fängelsestraff,
ej kan bestridas, synes dock ej tillåta en så långt utsträckt tillämpning af det skärpta
fängelsestraffet, som förslaget antager. Fängelse vid vatten och bröd är nemligen af
beskaffenhet, att för hvarje dag det till tiden ökas, straffet äfven i intensivt hänseende i
stigande proportion försvåras. I början, jemförelsevis lindrigt, tillväxer det således sä
småningom i skärpa och dess hittillsvarande högsta mått 28 dagar har alltid betraktats,
som ett särdeles strängt straff, hvilket derföre tillämpades vid verkligen grofva förbrytelser
och till och med för vissa brott varit alternativt med dödsstraff stadgadt. Vatten-
och brödstraffets användande såsom förvandlingsstraff i nyssnämnde utsträckning har
dock kunnat försvaras så länge sådane gröfre brott, såsom t. ex. stöld, vissa arter af
förfalskning, försök till förgiftning, edsöre m. fl., hvilka enligt förslaget medföra straffarbete
under längre tider, voro med böter belagda; men då enligt förslaget bötesstraff
blifvit bibehållet för endast mindre förseelser under det böterna till beloppet mångdubbelt
ökats, synes den skiljaktiga uppfattning angående bötesstraffets betydelse, som sålunda inom
lagstiftningen gjort sig gällande, äfven böra visa sitt inflytande på förvandlingsstraffet och
föranleda en mildring i detsamma. Hvad i afseende å längre tids fängelse vid vatten
och bröd här ofvan blifvit erinradt, eger dock ej tillämpning å detta slags straff i allmänhet,
utan synes fastheldre sådant fängelse under kortare tid företrädesvis lämpligt att
i stället för böter begagna. Om derföre det föreslagna maximum af straffet nedsättes från
28 till 20 dagar och förvandlingsskalan derefter rättas, torde alla betänkligheter angående
det föreslagna förvandlingsstraffets stränghet böra förfalla, utan att å andra sidan behöfde
befaras, att den bötfallde, som ej eger tillgång till böter, komme att undgå tillbörligt
straff, eller något missförhållande emellan förvandlingsstraffet och det lindrigaste urbota
kunde anses äga rum.
På grund häraf hemställes således, att 10 § i 2 Kap. måtte erhålla denna förändrade
lydelse:
Saknas hos den, som blifvit till böter fälld, tillgång till deras fulla gäldande; då
skola böterna, utom i de fall, som i 11 § detta Kap. och 7 § 4 Kap. nämnas, till fängelse
vid vatten och bröd förvandlas.
5
Vid sådan bötesförvandling svare mot hvarje dags fängelse vid vatten och bröd under
de första fem dagarne Fem, under de andra fern Tio, under de tredje fem Tjugufem och
under de derpå följande dagarne Femtio Riksdaler, dock med iakttagande, att fängelsestraffet
ej må såttas under tre och ej öfver tjugo dagar, så att böter till och med
15 R:dr svara mot 3 dagars fängelse vid vatten och bröd,
deröfver
till och med
20 R:dr
»
))
4
»
»
» »
»
25
»
»
»
5
»
»
)) »
»
35
»
6
»
»
» »
»
45
»
))
7
»
»
» »
»
55
»
»
»
8
»
»
)) ))
))
65
»
»
»
9
»
»
» )>
»
75
»
»
»
10
»
»
» ))
»
100
»
»
11
D
»
)) ))
»
125
»
»
»
12
))
»
» »
))
150
»
»
»
13
))
»
)) »
))
175
»
))
»
14
»
»
» »
»
200
»
»
»
15
»
»
» »>
»
250
»
))
»
16
»
»
)) ))
300
»
»
))
17
))
»
ö ))
))
350
»
»
»
18
»
»
)) »
»
400
»
»
))
19
))
deröfver
»
»
»
20
»
Skulle emedlertid hvad sålunda föreslagits ej vinna nådigt afseende, utan fängelse vid
vatten och bröd ända till 28 dagar anses fortfarande böra såsom förvandlingsstraff bibehållas,
hemställes, att åtminstone den förändring i förvandlingsskalan finge ske, att det i
allmänhet antagna maximum för bötesstraffet eller 500 R:dr komme att motsvara 20 dagar
och således endast de högre bötesbelopp, som undantagsvis för vissa fall kunna ådömas,
blefve, i brist af tillgång, till längre tids fängelse förvandlade.»
Justitierådet Quensel yttrade: »Då fängelse vid vatten och bröd är ett affliktift straff,
hvars bibehållande såsom förvandlingsstraff jag förordar allenast af det skäl, att den
bötfällde, hvilken egentligen icke förverkat sin personliga frihet, ej må i anseende till. fattigdom
beröfvas friheten för längre tid, än rättvisan oundgängligen kräfver: då 28 dagars
fängelse vid vatten och bröd anses som det högsta mått af denna straffart, som kan
användas utan fara för helsa och lif, och då den nya brottmålslagstiftningen i allmänhet
skyr ytterlig stränghet i straffen, instämmer jag i anmärkningen vid denna §.»
15 och 16 §§.
Högste Domstolens fleste Ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Såsom serskilda straff för embetsmän upptagas i 15 § dels afsättning och dels
6
mistning af embete, af hvilka påföljder, enligt hvad 16 § gifver vid handen, den sednare
skulle innefatta förlust af det embete, hvari deri dömde sig förbrutit, men den förra eller
afsättning derjemte medföra förlust äfven af andra embeten, som af den dömde i öfrigt
kunde innehafvas, äfvensom dessutom ovärdighet att i allmän tjenst vidare nyttjas. De båda
uttrycken: »afsättning» och »mistning af embeten hafva dock hittills varit liktydiga. Då
t. ex. Regeringsformen i 36 och 90 §§ talar om afsättning, afses dermed intet annat, än
hvad i förslaget benämnes mistning af embete, och i flera serskilda författningar begagnas
nämnde båda uttryck omvexlande med andra, såsom »tjenstens förlust» — »vare ifrån
tjensten skiljd» o. s. v., under alldeles enahanda bemärkelse, och i de fall, der ett brott
ansetts, jemte förlust af embetet, böra medföra ovärdighet atti Rikets tjenst vidare nyttjas,
har sådant blifvit uttryckligen utmärkt. Att i en lag förändra ett häfdvunnet språkbruk
eller gifva åt ett ord en annan eller mera omfattande betydelse, än det enligt vanligt
bruk eger, synes i allmänhet betänkligt och torde serskildt uti ifrågavarande fall kunna
föranleda villrådighet såväl angående rätta förståndet af samma ord, då det i äldre ännu
gällande författningar förekommer, som angående verkan af förut gifna afsättningsdomar.
Då derjemte, efter hvad troligt är, domaren i sina domar skulle komma att tillegna
sig det af lagen begagnade uttryckssättet, skulle härigenom domen komma att sakna nödig
klarhet och lemna den dömde i ovisshet om rätta beskaffenheten af det straff, hvartill
han blifvit dömd. Utan en mera fullständig kännedom om lagens innehåll, hvilken ej hos
alla tjenstemän kan förutsättas, skulle den, som till afsättning dömes, svårligen kunna
inse, att denna påföljd innefattade något annat, än förlust af det embete, hvari han sig
förbrutit; och i okunnighet derom, att han derjemte förlorat ej allenast den eller de an
dra
befattningar han tilläfventyrs innehade, utan äfven möjligheten att vidare på tjenstemannabanan
söka sin utkomst, skulle han kanhända låta sig nöja med en dom, som, i
händelse han förstått dess rätta betydelse, skolat af honom öfverklagats och möjligen
blifvit ändrad. Väl har genom den i förslaget begagnade terminologien redaktionen at
vissa lagrum, serdeles i 25 Kap. ej obetydligt vunnit, men denna vinst synes dock ej
motsvara de olägenheter, som, efter hvad ofvan är antydt, i andra afseenden deraf kunna
blifva en följd, hvarföre en rättelse härutinnan torde få anses nödig.
Att det för tjenstefel hittills begagnade suspensionsstraffet blifvit uteslutet, synes ej
heller fullt lämpligt. Emot detta straff har väl af Lag-Kommittén blifvit anmärkt, att
detsamma skulle dels nedsätta embetsmannens anseende inom dea krets, der han är satt
att verka, dels ock, såsom förödmjukande, snarare nedtrycka, än väcka håg och nit för
embetsgöromålen. Den första af dessa anmärkningar synes dock sakna all betydelse i
fråga om de många tjenstemän, serdeles af lägre grad, hvilkas befattning är inskränkt till
fullgörande af vissa till beskaffenhet och riktning noga utstakade förrättningar och således
mindre taga i anspråk det inflytande, det personliga anseendet kan medföra, och
torde ej heller angående öfrige tjenstemän af erfarenheten bekräftas. Mången, som gjort
sig skyldig till suspensionsstraff, har det oaktadt lyckats hos så väl förmän som andra
bibehålla aktning och förtroende, och, der så ej varit fallet, torde anledningen dertill sna
-
1
7
rare böra sökas hos embetsmannen sjelf, än i det ådömda straffet. Hvad den andra anmärkningen
angår, synes den ej äga större tillämplighet på suspensions-straffet, än på andra
straff. Åtminstone torde den af förslaget anvisade utvägen att, i stället för suspension,
fråntaga embetsmannen såsom böter ett eller ett halft års löneinkomst, med skyldighet
för honom att det oaktadt under tiden förrätta tjensten, ej innefatta någon serdeles
verksam eggelse till nit och håg vid fullgörande af de lönlösa embetsgöromålen. Då
dessutom mången embets- eller tjensteman till sin och sin familjs uppehälle saknar andra
tillgångar, än dem en ofta knapp löneinkomst honom bereder, skulle, om han dömdes att
i böter utgifva beloppet af denna inkomst under ett halft eller kanske ett helt år, ej
sällan inträffa, att han saknade utväg att på en gång anskaffa den höga bötessumman
och följaktligen måste underkasta sig ett förvandlingsstraff, hvilket är vida mera förödmjukande
än suspensionsstraffet och således i högre grad gifver skäl för de anmärkningar,
som föranledt detta sednares uteslutande. På det domaren derföre ej, vid bestämmande
af ansvar för ett begånget tjenstefel, måtte sättas i nödvändighet att antingen utsätta
endast ett i förhållande till felets beskaffenhet alltför ringa bötesbelopp eller ock tillämpa
ett straff, hvarigenom, ehvad det bestämmes till höga böter eller embetets förlust, den
felandes och hans familjs framtida välfärd skulle kunna spillas, synes suspensionsstraffet,
genom hvars användande den felande ej undginge en allvarlig tillrättavisning, utan att
derföre se hela sin framtid förlorad, lämpligen böra bibehållas.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställes, att ifrågavarande två §§ måtte erhålla
denna lydelse:
15 §. Serskilda straff för embetsman äro:
l:o. Ovärdighet att i Rikets tjenst vidare nyttjas;
2:o. Afsättning; och
3:o. Mistning af embete på viss tid.
16 §. Afsättning och mistning af embete medföra, den förra påföljden för alltid och
den sednare under den i domen bestämda tid, förlust af det embete, hvari förbrytelsen skett,
så ock af de rättigheter eller förmåner, som med embete följa. Om rättighet till pension
gälle hvad serskildt stadgadt är.
Den, som förklarats ovärdig att i Rikets tjenst nyttjas, varde afsatt från det eller de
embeten, han innehafver, och må ej embete, tjenst eller annan allmän befattning vidare utöfva.
»
Justitieråden Quensel och Adlercreutz lemnade ifrågavarande §§ utan anmärkning.
17 §.
Högste Domstolens fleste Ledamöter yttrade: »Det här föreslagna stadgande synes
lemna rum för villrådighet om dess rätta tillämpning i det fall, att en person, som på ordinarie
stat innehafver en tjenst, men är förordnad att sköta en annan, under utöfning af
denna sednare förbryter sig så, att embetets förlust antingen ensamt eller i förening med
8
ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas, derå följa bör. Om t. ex. en Notarie i Hofrätt
är förordnad att förestå en domares befattning och dervid förbryter sig, huru skall han
då dömas? Såsom varande ordinarie tjensteman och således i besittning af embete, synas
ordalagen i 1T § ej gifva anledning att å honom tillämpa, hvad der sägs; men om så vore
meningen, skulle förbrytelsen, om den ansågs böra föranleda mistning af embete, komma
att blifva alldeles straifri. Enligt 16 § medförer nemligen denna påföljd endast förlust af
det embete, hvari den dömde sig förbrutit, och han skulle således, oaktadt det i Domareembetet
begångna felet, vara berättigad att vid Notariesysslan bibehållas. Antages åter,
att hvad 17 § innehåller, är tillämpligt, så snart den, som förbrutit sig, ej är i besittning
af det embete, hvari förbrytelsen ägt rum, synes den föreslagna strafftillökningen, för det
fall att med embetets förlust är förenad ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas, ej vara lämplig,
då den dömde innehar annan tjenst, som han på grund af denna påföljd komme att
förlora.
Med afseende härå och till följd af den föreslagna ändringen i föregående §§ hemställes,
att 17 § måtte erhålla denna lydelse:
Är den, som till afsättning eller mistning af embete på viss tid gjort sig förfallen,
icke i besittning af det embete, hvari han sig förbrutit; då skall, i stället för embetets förlust,
dömas till böter, efter ty i 25 Kap. 22 § sägs, eller till fängelse i högst sex månader.
Han vare och för julien till hvad i öfrigt af 16 § emot honom tillämpas kanot
Justitieråden Quensel och Adlercreutz föreslogo, till förekommande af den ofvan antydda
villrådigheten om ifrågavarande §:s rätta tillämpning, följande lydelse:»
ttÄr den, som • till afsättning eller mistning af embete gjort sig skyldig, ej i besittning
af det embete, hvari han sig förbrutit; då skall, i stället för förlust af embetet, dömas till
fängelse i högst sex månader, om han till afsättning skyldig var och ej innehafver annat
embete, och till böter, efter ty i 25 Kap. 22 § sägs, om till mistning af embetet eljest dömas
bort. Han vare ock förfallen till hvad i öfrigt af 16 § emot honom tillämpas kan.»
4 Kap.
l §■
Högste Domstolen erinrade, att, i händelse den af dess fleste Ledamöter föreslagna
förändring af 15 och 16 §§ i 2 Kap. godkännes, deraf blefve en följd, att de i denna
§ förekommande orden: »påföljd, som i 2 Kap. 19 eller 20 § omtalas,» ändrades till: »påföljd.
, som i 2 Kap. 16, 19 eller 20 §. omtalas.»
7 §■
Justitieråden Friherre Leuhusen och Adlercreutz anmärkte, att, enligt innehållet af
denna §, jemförd med 5 §, skulle den, som vore på en gång förfallen till böter och fri
-
9
hetsstraff, vare sig straffarbete eller fängelse i längsta tid, hvarunder sådant straff fick på
viss tid åläggas, icke, i den händelse att han saknade tillgång till böternas gäldande, i
stället derför erhålla någon tillökning i sin bestraffning, hvaremot, om han hade tillgång
till böternas erläggande, bötesstraffet, jemte öfriga bestraffningen, komme att drabba honom;
och då en sådan olikhet i bestraffning uti omnämnda fall ej syntes vara med rättvisans
fordringar öfverensstämmande, hemställde bemälde Ledamöter, som ansågo lämpligast
vara, att, om någon gjort sig förfallen till både frihetsstraff på viss tid och böter,
dessa sednare ovilkorligen borde till det svårare straffet öfvergå, att, i öfverensstämmelse
härmed, ifrågavarande § måtte erhålla följande lydelse:
Ar någon, som gjort sig skyldig till fängelse eller straffarbete på viss tid, tillika
förfallen till böter, då skall, ändå att tillgång till deras gäldande finnes, bötesstraffet, obe>
roende af det beslut, som om böternas förvandling förut må vara meddeladt, öfvergå till
fängelse efter ty i 2 Kap. 11 § sagdt är; och vare det fängelsestraff, under iakttagande
af de i 5 och 6 §§ här ofvan stadgade grunder, med öfriga straffet förenadt.
11 §.
Högste Domstolens fleste Ledamöter ansågo någon giltig anledning ej förefinnas att
frångå den hittills följda regeln, att förhöjdt straff för återfall ej må tillämpas med mindre
det nya brottet blifvit begånget, sedan det förra straffet blifvit till fullo verkställdt och
detta således visat sig vara för återhållande från förnyad brottslighet otillräckligt, och
hemställde derföre, att ifrågavarande § måtte erhålla denna lydelse: Der lagen utsätter
särskildt straff för den, som ånyo begår brott, skall det straff ådömas, då sådant återfall
skett sedan den brottslige till fidio undergått det för förra brottet honom ådömda
straff.
Justitie-Rådet Quensel lenmade förevarande § utan anmärkning.
5 Kap.
13 §.
Högste Domstolens fleste Ledamöter förmälde sig anse, att den grundsats, som uti
förevarande ämne blifvit uttalad i Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer vid 1844—45 årens
riksdag aflåtna proposition om antagande af ny strafflag borde följas, och tillstyrkte, att i
nära öfverensstämmelse dermed åt ifrågavarande § kunde gifvas denna lydelse:
Dör förbrytare, förfalle allt straff. Äro böter, under förbrytarens lifstid, genom
laga kraft ägande dom ålagda, och hafva äfven,under hans lif stid, penningar eller andralösören,
för gäldande af de böter, blifvit i mät tagna eller i allmänt förvar satta; gånge dock boll
-
10
terne af den egendom ut. Har påföljd, som i 2 Kap. 20 § sågs, blifvit, under förbrytarens
lijstid, genom laga kraft ägande dom ålagd; varde ock den påföljd, når så ske kan,
tillämpad.
Justitie-Rådet Södergren, som häruti instämde, anförde särskildt för sin mening: »Då
man söker att uppfatta grunden och meningen i förevarande stadgande om böters uttagande
efter förbrytarens död, måste man genast inse och erkänna, att häruti icke kan tillämpas
någon föreställning derom, att denna utmätning skulle vara ett frånskiljande ur förbrytarens
bo af något redan under haus lifstid förloradt, hans sterbhus således icke tillhörande
gods, — uttagande af hvad, man kallar, »konfiskerad» egendom, — hvad i 25 § Regeringsformen
heter »till Kronan förverkadt gods». Det är uppenbart, att, då dom, som
ålägger förlust af t. ex. missbrukad redskap lör bränvinsbränning, lurendrejerigods o s. v.,
vinner laga kraft, så har dermed äganderätten och all dispositionsrätt till samma gods
frångått förbrytaren, hvar det än finnes; hvaremot bötfällande dom icke i och för sig
betager förbrytaren äganderätten till något af hans egendom, utan denna i fullt mått
tillhör honom, intill dess han genom exekutions-förrättningen mister den i bötesliqvid.
Om, under iakttagande af denna väsentliga skillnad, man i förevarande § af lagförslaget
ville finna uttryckt annan och högre tanke, än ett förklarande, att Staten i anseende
till omöjlighet underlåter att med åtal eller personligt straff hemsöka den, som redan hvilar
i sin graf, men att staten, blott gifvande efter för en sådan straffrättens materiella
vanmakt, vill af den handling, som skulle utgöra förbrytarens strafflidande, utöfva så
mycket, som icke förhindras af sjelfva naturlagarne; så synes i det restriktiva stadgandet,
att, när åtals- och straffrätten förfaller genom förbrytarens död, derunder icke får inbegripas
det penningebelopp, som genom laga kraft ägande dom var tili utgifvande såsom
böter ålagdt, ett tillkännagifvande vara gjordt, att detta peuningebelopps uttagande dåmera,
efter dödsfallet, har egenskap af något helt annat än straff;— och härmed är man
inledd på begreppet om skuld; dervid, då detta från föreställningen om straffnatur frigjorda
skuldbegrepp icke fått någon serskildt begränsande regel i afseende på sättet
för rättighetens utsökande i gäldenärens bo, det ligger öppet för antagande, att man velat
låta denna skuld, oberoende af dess egentliga ursprung, få hela arten af den gäld, hvarom
civillagen handlar. Lagkomittén, från hvars förslag till kriminallag redaktionen af första
punkten i denna § är hemtad, har ock i sina motiver anfört, att »böterna äro att anse
såsom en skuld, hvilken af förbrytarens qvarlåtenskap måste gäldas.» Jag måste dock befara,
att denna sats, befintlig i Romerska rättssystemet och derifrån vidare upptagen i
åtskilliga främmande länders lagar, vid dess införande i vårt rättssystem mera fogar sig
efter uttryckets mångsidiga användbarhet i språkbruket, än efter det i våra lagar grundade
begreppet om naturen af den bötfäldes genom straffdomen stadgade förbindelse. Enligt
så väl gällande lag, som den nu föreslagna strafflagen, har staten icke någon ovilkorlig,
utan blott eventuel rätt att af den dömde bekomma det såsom böter ådömda penningebelopp.
Det är icke en sådan penningefordran, som alltid skall qvarstå intill dess
penningar blifvit betalde; tillkommen utan något förhållande, som egentligen motsvarar
il
begreppet 0111 valuta för skuld, är den till sin natur flygtig och ombytlig, i måu af
vexlande skiften i den dömdes personliga ställning; upphör alldeles om denne gör sig förfallen
till vissa straff för andra brott, än det, som föranledt bötesskulden; upphör likaledes
om gäldenären, då exekutor infinner sig att uttaga penningarne, saknar tillgång, och
öfvergår då till skyldighet — eller, om man så vill kalla det, rättighet— för den dömde
att i stället undergå ett personligt straff; den skall utkräfvas, så snart domen har laga
kraft, då fordringsägaren ej har rättighet att erbjuda betalningsanstånd och ej får emottaga
betalning för den del, gäldenären kan gälda, utan måste taga allt eller intet; denna
fordran får ej i konkurs ställa sig i täflan eller taga lika rätt med andra fordringar,
utan exekutorn hänvisas der från civillagens område till strafflagens, att hålla sig till gäldenärcns
person. Förbindelsen att mista egendom såsom böter äger då blott i viss mån
likhet med skuld i vanliga bemärkelsen; i naturen af dessa förbindelser är väsentlig skiljaktighet.
Efter hvad mig synes, är det således icke på grund af någon theoretisk nödvändighet,
såsom rättsbegreppets följd, det komme att i Lagen förklaras, att böter äro
skuld i den aflidne förbrytarens bo; utan fastheldre, vid betraktande deraf, att böterna
i sjelfva förbindelsens tillkomst och ändamål äro — hvad de ock i 2 Kap. 1 § af förevarande
lagförslag kallas — en »straffart», skulle nämnde stadgande hafva egenheten af en
ny; arbiträr anordning, såsom ett bestämdt undantag från regeln, att straff, »straffarterna»,
förfalla genom förbrytarens död. Det skulle då i detta fall vara nödigt att genom Lagen
erhålla närmare bestämmande, huru man ville hafva detta nya, mera egendomliga
skuldbegrepp tillämpadt uti de civila rättsfrågor, som måste vara att förvänta i den
händelse, att förbrytarens qvarlåtenskap icke är tillräcklig för fullgörande af alla hans
förbindelser. Skulle nu meningen verkligen kunna vara, att denna i strafflagen antydda
skuld skall, med bortläggande af den natur, den ägde under det stadium, sorn1 förflöt
emellan den stund domen fick laga kraft och den, då förbrytaren dog, hafva iklädt sig
egenskapen af civil fordran, delande lika betalningsrätt med de fordringar, som tillkommit
genom penningförsträckningar till gäldenären eller annan verklig valuta, medan denne för
skulden till kronan icke tillgodonjutit annan valuta, än att han t. ex. någon gång mot
en enskild ovän begått en handling, som kallas ärekränkning? Skola de förut så i naturen
olika påföljderna i domen, böterna såsom straff och skadeersättning såsom civil fordran,
numera, derföre att förbrytaren är död, hafva sammanfallit under samma juridiska
begrepp och bägge vara civil skuld? Måhända anmärkningsvärd i afseende på möjligheten
af sådan tydning förekommer den omständighet, att ehuru, enligt 2 Kap. 11
§ i förslaget, den bötfällde skulle hafva hela bötesbeloppet förvandladt till kroppsstraff, om
han icke kunde betala allt, någon begränsning i denna syftning ej blifvit antydd uti nu
ifrågavarande stadgande, hvarigenom böterna skulle förklaras vara en skuld i förbrytarens
bo, utan det synes vara lemnadt fritt åt exekutor att delvis indrifva böterna.
Eller är meningen, att utsökningen af denna bötesskifld efter förbrytarens död, ehuru
raan icke vill erkänna dess egenskap af straffverkställighet eller hafva den så benämnd,
skulle ske alldeles så, som straffet mot den lefvande förbrytaren skolat verkställas, natur
-
12
ligtvis med det undantag, att förvandlingsstraff nu icke kunde vara i fråga? —Mig synes
vara att vänta i lagskipningen tvekan och oreda vid försöken att tyda ifrågavarande stadgande,
i frågor såväl emellan kronan och den sakfäldes borgenärer, som emellan kronan
och hans sterbhusdelägare, äfvensom vid Enkas i oskiftadt bo anspråk att hennes lott icke
blefve tagen i mät för mannens bötesskuld. Af erfarenheten i nu gällande Lags tillämpning
är icke i detta hänseende någon ledning att hemta; ty denna Lag har icke innefattat någon
tvingande anledning för exekutorer att emot sterbhus väcka anspråk af ifrågavarande
syftning; och den omständighet, att under ganska lång tidrymd sådana frågor hos Högste
Domstolen varit ytterst sällsynta, — jag känner blott en sådan rätts tvist, afgjord den
19 April 1861, — torde få anses utmärka, att ämnet är för lagskipningen mera främmande.
I vår inhemska rättsvetenskapliga litteratur har väl länge, med hufvudsakligt stöd,
efter hvad jag förmodar, af den redan anmärkta principen i Romerska lagen, varit sagdt,
att böterna skola ur den aflidne förbrytarens qvarlåtenskap utgå, men utan närmare utredning,
än att, då den ene rättslärde yttrat, att böterna uttagas på det sätt, sorn i 17
Kap. 16 § Handels-balken föreskrifves, har af den andre, i framställning af Sveriges gällande
Civil-rätt, blifvit förklarad t, att böterna antaga fullkomligen karakteren af gäld. Jag
vill icke påstå, det strafflagen borde innehålla närmare reglementerande i de antydda civila
frågorna, men jag anmärker, att förslaget till strafflag i denna del, derigenom att en straffarts
verkliga natur lemnäs ur sigte, föranleder tvekan och osäkerhet i civillagens tillämpning
uti de häraf uppkommande tvistefrågor.
Vare nu huru som helst med de olika tydningarna af det föreslagna lagbudet, sältan
jag för min del icke från någon synpunkt tillstyrka denna afvikelse från hvad, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 12 Mars
1835 antagna mening, Kongl. Maj:t i Nådig Proposition den 17 December 1844 i denna
fråga föreslagit. Jag vill i förevarande lagrum hafva det på sjelfva straffbegreppet
grundade förklarande, att, sedan förbrytare med döden afgått, är icke någon straffande åtgärd
från statens sida vidare erforderlig, och att således väckt åtal, i allt, hvad det syftar
till utkräfvande af straff, förfaller eller redan meddelad straffdom förblifver utan verkan
såsom då mera saknande hela den betydelse och hela det ändamål, hvarför den tillkommit.
Till detta i sakens natur grundade nedläggande af straffmaktens utöfning måste ock
höra inställandet af den exekutionsförrättning för böters utmätande, som val icke, lika
med de öfriga straffarterna (dödsstraff, straffarbete och fängelsestraff), möter hinder af naturlig
omöjlighet, men hvars skenbara likhet med utsökningsåtgärd för skuld eller uttagande
af forbruten dömd egendom icke bör missleda omdömet till förbiseende af handlingens
verkliga och enda karakter af straffverkställighet. Penningeinkomsten för kronan af böters
uttagande är icke ett ändamål, utan blott en följd deraf, att staten låter förbrytaren genom
mistning af egendom lida straff. När nu straffet, i dess enda och sanna bestämmelse,
icke kan tillämpas, i anseende till förbrytarens död, bör väl ej dess eljest, men blott såsom
tillfällig följd emotsedda, ingalunda i och för sig i strafflagstiftningens grunder beräknade
verkan, penningeinkomsten, eftersträfvas såsom ett fristående ändamål. Statens fl
-
13
nanciela intresse vidtager här först då kriminal-lagskipniogen fullgjort sitt värt och har att
i uppbördsmanuens vård öfverlemna, såsom kronans tillfälliga — i sin grund visst icke
önskvärda — inkomst, de i böter indrifna penningar.
Den praktiska olägenhet, det föreslagna lagbudets tillämpning kunde komma att medföra,
torde ock böra tagas i betraktande.
Den ansvarighet, hvarunder kronans tjenstemän hafva att indrifva fordringar och böter,
skall i bötfälld persons sterbhus inleda en officiel fordringsägare, som måste vara mera
brådskande, mera sträng och obeveklig, än alla de borgenärer, som för sina fordringar gifvit
verklig valuta och här söka att den återvinna. Enskilda borgenärers fördragsamhet,
hvarmed de, af godhet eller af klok beräkning för sitt eget sanna intresse, genom samtycke
till långsammare, men mera ändamålsenlig utredning och realisation af boet bereda
utväg för skuldernas successiva betalning och för Enka att, till sin och barnens försörjning,
fortsätta den aflidne mannens yrke,— denna fördragsamhet kan kronans uppbördsman
icke iakttaga. Han blir hinderlig för allt ackord. Afven om han uppfattar lagbudet så,
att kronans rätt här skall stå efter de enskilde borgenärernes och att kronan här, i likhet
med hvad för bötesliqvid af den lefvande förbrytaren skolat gälla, icke får taga någon betalning,
derest icke hela bötesskulden kan gäldas, har Uppbördsmannen icke att låta sig
afvisas med blott det resultat värderingen i bouppteckningen företer i fråga om egendomens
tillräcklighet; icke eller får han utan visshet örn de uppgifna, ej domfästade enskilda
fordringarnes verklighet låta kronans rätt af dem undanträngas. Han behöfver säkra
verifikationer för sin redogörelse och måste helst önska, att boet försättes i konkurs. Uraktlåta
sterbhusdelägarne att afträda boet, så kan Uppbördsmannen icke undgå att emot
dem föra en talan, som afser deras skyldighet att med egna tillgångar, utöfver
de af den bötfällde efterlemnade, betala hans böter och sålunda vidkännas straffet i hans
ställe. Har straffdomens tillvaro icke varit för sterbhusdelägarne genast bekant, utan
uppenbarar sig först, sedan de användt boets tillgångar för de egentliga skuldernas betalning,
uppstår villervalla; hvilken händelse torde lätt kunna inträffa, då det lärer vara
mindre vanligt, att ännu icke verkställda straff upptagas i den dömdes enskilda räkenskaper
såsom skulder. Vilja sterbhusdelägarne söka att af Kongl. Maj:ts Nåd vinna eftergift
af böterna, dervid såsom bevekande omständigheter skulle åberopas icke hvad som
hade afseende på sjelfva'förbrytelsen och den dömdes egna förhållande, utan blott dermed
alls icke gemenskap ägande omständigheter, nemligen ziffrorna i bouppteckningen, med den
sällsamma egenhet i denna fråga, att större anledning till nåd vore i den mån, förbrytaren
genom lagbrott och annan oordning förspillt sitt välstånd, och mindre skäl till nåd, om
han genom välförhållande i allmänhet gjort sin ekonomiska ställning god; så måste betänklighet
uppstå i fråga om Konungens i 25 § Regeringsformen omförmälda benådningsmakt
här kan vara tillgänglig för den lidande. Att här icke vore fråga att »återgifva
till Kronan förverkadt gods,» är redan visadt. Konungen äger att n brottmål göra nåd».
Men kan dpt verkligen sägas, att fråga nu är om nåd i brottmål? Förbrytaren är icke
mera bland de lefvandes antal; sjelfva brottmålet finnes icke mera; men efter detsamma
14
qvarstår ett resultat, om hvars verkan i förhållande till sterbhusdelägarnes i civillagen
grundade rätt nu endast är fråga. Ty antagandet, att de vid förbrytarens död obetalde
böterna i rättsförhållandet emellan hans sterbhusdelägare och kronan icke äro straff, deras
utsökande icke är straffverkställighet, just detta vore grunden för lagstadgandet, att bötesbeloppet
skall efter förbrytarens död kunna indrifvas. Sterbhusdelägarne skulle icke anses
i förbrytarens ställe lida någon påföljd i brottmålet, utan mot dem endast tillämpas den
till civillagen hörande grundsats, att förbrytarens arfvingar icke ägde att taga i arf hvad
af hans egendom häftade i penningskuld till kronan. Gäldenärens arfvingar söka, att kronan
måtte, med försakande af sin fordringsrätt, låta förbrytarens qvarlåtenskap gå i arf.
Kronans fordran har visserligen tillkommit i ett brottmål, roen sådant är ock förhällandet
med der: fordran, kronan genom laga kraft ägande dom har sig tilldömd i ersättning för
skada af brott. Angående fordringar af sistnämnda beskaffenhet har väl ännu icke någonsin
blifvit ifrågasatt, att de skulle kunna eftergifvas i den ordning 25 § i Regeringsformen
bestämmer, lika litet, som dylikt kunnat ifrågakomma angående ådömd skadeersättning till
enskild'person i brottmål. Kronans fordringar höra till Statsverkets tillgångar, för hvilkas
disposition Grundlagen anvisar helt annan ordning, förutsättande äfven Rikets Ständers
beslut. Skall nu, till svar på nådeansökningen, förklaras, att frågan om eftergift af det i
straffdomen ålagda bötesbelopp icke är föremål för Konungens benådningsmakt? Eller
skall, med uppenbart förnekande af den enda grund, som förmenas hafva gjort lagbudets
antagande rimligt och möjligt, frågan erkännas verkligen angå verkställighet af strafff Under
hvilkendera synpunkten bötesfordringen än skulle behandlas, antingen såsom fordran
med vanlig rätt eller ock enligt de för böters utsökande bestämda reglor, blefve i allmänhet,
i anseende till uppbördsmännens behof af formliga verifikationer för deras redovisning,
denna mera invecklad och besvärad med balanserade poster, för hvilkas slutliga afskrifning
måste, om sträng regel iakttages — och annat bör väl icke i Lagen förutsättas — möta
hinder och uppehåll genom erforderliga spaningar äfven efter serskilda arfvingar, hvilka
öfvertagit egendomen och icke sökt urarfvaförmån. Till kronoräkenskaperna måste fogas
och med dem revideras konkursutredningar och handlingar rörande de af dem föranledda
redovisningstvister. •— Huru långt har man icke med allt detta aflägsnat sig bortom eller
på sida örn det mål, som var att söka genom åtalet och straffdomen? Vinnes verkligen
något önskvärdt eller något för rättvisans idé nödvändigt genom hela detta förfärande mot
förbrytarens sterbhusdelägare och borgenärer? Man bör ej invända, att de nu antydda
skuggdrag skulle blifva mera sällsynta. Jag tror fastheldre, att de flesta bötesexekutioner
emot sterbhus skola falla inom den talrikare klass, der det ekonomiska bekymret icke
plägar saknas vid husfadrens dödsbädd. Hos de rika kan bötesdomars verkställande ske
lättare och hastigare, så att icke med serskildt afseende å sådane personer en lag af ifrågavarande
beskaffenhet må anses behöflig. Inträffar ock någon gång, att sterbhusdelägare
efter en person, af hvars rikare tillgångar böterna kunde utan förfång för borgenärers betalningsanspråk
gäldas, till följd af det, efter min åsigt, rätta lagbudet undgingo att se
den aflidnes qvarlåtenskap minskad genom böternas utbetalning; så vore olägenheten der
-
15
af —, om denna följd ens kunde få sådan benämning —, en obetydlighet i Statens intresse
i jemförelse med den oreda och skada ett motsatt lagbud kunde åstadkomma inom
den vida större kretsen af mindre lyckligt lottade. Emot den lefvande förbrytaren må Staten
vara sträng; efter hans död må brottet snart lemnäs åt glömskan.»
Justitierådet Berg deltog ej i den af Högste Domstolens öfrige Ledamöter vid förevarande
§ gjorda anmärkning, så vidt enligt densamma genom laga kraftvunnen dom ålagda
böter, till gäldande hvaraf tillgång finnes eller för hvilka den bötfällde ställt borgen, skulle
vid hans dödsfall blifva till förmån för hans arfvingar eller löftesman efterskänkte.
14 § 2 mom.
Af det för åtnjutande af den här omförmälda preskription stadgade vilkor, att den
tilltalade under de tio år, som förflutit efter föröfvandet af det brott, derför han vore åtalad,
icke begått ny förbrytelse, som kunde åtalas och vore med straffarbete eller dödsstraff
belagd, syntes följa, att, om målsäganden eller åklagaren ville bevisa, att den tilltalade
under de tio åren gjort nytt brott af förenämnda beskaffenhet, åtalet för det äldre brottet
borde tillsvidare blifva hvilande. Men till följd häraf skulle, i det fall, att frågan derom,
huruvida den tilltalade begått nytt brott eller ej, först i sista instansen gick honom emot,
åtalet för den äldre förbrytelsen ej förr, än efter längre tids förlopp, ånyo komma under
behandling, hvaremellertid den bevisning, som vid åtalets början möjligen funnits att tillgå,
lätteligen kunde hafva gått förlorad, A andra sidan åter, om förste domstolen ansett
nytt brott vara af den tilltalade föröfvadt och förty upptagit åtalet för den äldre förbrytelsen,
kunde inträffa, att i sista instansen en motsatt åsigt gjorde sig gällande, i hvilken
händelse någon ransakning om det äldre brottet lämpligast bort icke hafva ägt rum. An större
voro de förvecklingar och olägenheter, som kunde uppstå i händelse de angifna brotten
voro af beskaffenhet, att deröfver borde af särskilda domstolar ransakas och dömas. Med
afseende härå och enär för öfrigt straff-friheten ej skulle inträda innan tio år förflutit från
brottets föröfvande och följaktligen först efter en så lång tids förlopp, att ej antagas kunde,
det allmänna rättskänslan skulle finna sig kränkt deraf, att brott af den beskaffenhet, sorn
här afsåges, icke vidare fick till bestraffning åtalas, hemställde Högste Domstolen, att icke
annat vilkor för tillämpning af tioårig preskription måtte göras, än att åtalade brottet ej
är i lagen belagdt med svårare straff, än straffarbete i två år, samt alltså hvad derutöfver
förekom i sednare momentet af 14 § utgå.
8 Kap.
1 §•
Till förekommande, att mom. 2 i denna § ej må gifvas en alltför vidsträckt tillämpning,
hemställde Justitieråden Friherre Leuhusen och Berg, att detsamma måtte erhålla
16
denna lydelse: »att med våldsamma medel antingen bryta Rikenas förening eller ock upphäfva
eller ändra den emellan Rikena stadgade föreningsform eller någon af deras grundlag
ar.v
12 §.
Då meningen [»tvifvelaktigt är, att utländsk man, som under de i denna § upptagna
förhållanden, begår brott, derför Svensk eller Norsk man enligt de här åberopade §§, jemförde
med 30 §, vore förfallen till förlust af medborgerligt förtroende, jemväl skulle vara
enahanda påföljd underkastad, men sådan mening icke tydligt ur ordalagen framgår, helst
då härmed jemföras andra §§, deri förlust af medborgerligt förtroende stadgas, såsom 16
Kap. 17 §, jemförd med 1 och 2 §§ i samma Kap. samt 19 Kap. 22 §, jemförd med 1
och 4 §§ i samma Kap. tillstyrkte Högste Domstolen en sålunda förändrad lydelse:
Begår utländsk man, medan han i något af de förenade Rikena vistas eller i dess
tjenst anställd år, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs, varde derför lika med
Svensk eller Norsk man straffad.
«
14 §.
Straffet för det i denna § omförmälda brott är alternativt bestämdt till antingen straffarbete
från och med sex månader till och med två år eller fängelse i högst sex månader.
Detta sistnämnda straff motsvarar dock endast tre månaders straffarbete, och emellan den
enas af de alternativa straffbestämmelserna maximum och den andras minimum är således
ett mellanrum, motsvarande tre månaders straffarbete eller sex månaders fängelse. Då
likväl någon giltig anledning ej synes förefinnas, hvarföre domaren, i händelse sex månaders
fängelse anses för lindrigt, ovilkorligen skall förhöja straffet ända till sex månaders
straffarbete, utan rätt att döma till sådant arbete på kortare tid, hemställde Högste Domstolen,
att straffbestämmelsen i denna § måtte förändras till: straffarbete i högst två år
eller fängelse i högst sex månader.
25 §.
Högste Domstolen hemställde, med åberopande af de skäl, som Högste Domstolen, vid
granskning af det mot denna § svarande stadgande i Lag-beredningens förslag 9 Kap. 25
§, anfört, att efter orden: »värfvar man,» må tilläggas ordet: wlojligen.v
26 §.
Straffbestämmelsen i denna § ansåg Högste Domstolen af enahanda skäl, som vid 14
§ blifvit anförda, böra ändras till: fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst
två år.
17
9 Eap.
7 och 9 §§.
Justitieråden Södergren och Friherre Leuhusen fastade uppmärksamhet dervid, hurusom,
med förnyande af en redan vid granskningen af Lagkommitténs förslag till Kriminallag
gjord erinran, Högste Domstolen, under granskning af Lag-beredningens förslag till
StrafF-balk, anmärkt, att då Stats-rådet jemväl blott såsom rådgifvande samt Riks-rätten
och Högste Domstolen äro konstitutionella myndigheter af den vigt, att deras våldförande
i det ändamål, som är omförmäldt i de mot nu ifrågavarande §§ svarande i Lag-beredningens
förslag, skulle kunna medföra synnerlig våda för det allmännas lugn och säkerhet,
borde under detta stadgande inbegripas äfven Sveriges och Norriges rådgifvande Stats-råds,
Riks-rätts eller Högste Domstols våldförande; för hvilken mening Högste Domstolen
hemtade ökadt skäl från den omständighet, att Norriges år 1842 utfärdade brottmålslag i
9 Kap. 24 och 32 §§ innefattade motsvarande stadganden, med utsträckning till omförmälde
myndigheter ej mindre Svenska, än Norska; och då nu denna anmärkning syntes
äga fortfarande giltighet och vigt, ansågo Justitieråden sig böra hemställa
dels, att 7 § må erhålla denna lydelse:
Förgriper sig någon med våld emot Riksstyrelse, som, i de fall, Grundlagen utsätter,
i Konungens ställe regeringen förer, eller emot Statsrådet, när det är samladt hos Konungen,
eller emot Riksrätten eller Högste Domstolen, och sker hrottet för att störa friheten
i sådan styrelses eller myndighets öfverläggning ar eller heslut, eller att dess sammankomster
hindra; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Var
der
i det brott dråp å någon af styrelsens eller myndighetens medlemmar föröfvadt, såsom
i 14 Kap. 4 eller 5 § sägs; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
Innefattar gerningen förräderi; galle hvad derom i 8 Kap. 1 § stadgadt är.
dels ock, att 9 § erhåller följande lydelse:
Gör någon emot Norriges Storting eller dess Af delningar eller Utskott eller emot Norriges
Riksstyrelse, rådgifvande Statsråd, Riksrätt eller Högsta Rätt brott, hvarom 7 §
förmäler, varde efter samma § straffad. Förbryter man sig, såsom i 5 § sägs, emot Norriges
Storting eller dess Afdelningar eller Utskott eller emot Norriges Riksstyrelse, vare
lag, som i 8 § stadgas.
Och borde, derest dessa hemställanden bifallas, 9 kapitlets öfverskrift utvidgas och
kunde blifva så lydande:
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse, Rikets Ständer eller Högsta
Domaremakten.
3
18
10 Kap.
8 §.
Justitieråden Berg och Adlercreutz yttrade: »Det i denna § för anstiftare af uppror
föreslagna straff har i enlighet med nu gällande lag blifvit bestämdt till straffarbete från
och med två till och med fyra år. Under det eljest i förslaget, med undantag för mindre
brott, latituden i straffbestämningen vanligen utgör minst fyra år, är den här föreslagen
till endast två år, hvilket ej synes påkalladt af någon särskild beskaffenhet hos det brott,
hvarom nu är fråga, hvilket tvertom synes kunna förekomma under ganska olika förhållanden.
En utsträckning af den föreslagna latituden torde derföre vara önskvärd, men för
dess verkställande synes någon rubbning af det vid förslagets författande följda system
blifva nödig. Vid granskning af de föreslagna straffen visar det sig nemligen, att man
vid desammas bestämmande hufvudsakligen följt den af Lagberedningen antagna method,
att indela straffarbetet i vissa grader, omfattande uti lägsta från och med två eller sex
månader till och med två år, och hvar af de öfriga jemnt två år. Utan att frångå denna
method skulle således en utsträckning af nu ifrågavarande straffbestämmelse ej kunna ske
annorledes, än att antingen minimum deraf nedsattes till sex månader eller maximum höjdes
med två år. I förra fället torde dock straffet kunna anses blifva för lindrigt i förhållande
till det, som för andra deltagare i upproret blifvit föreslaget, och i det sednare
befara vi, att man råkade i en motsatt ytterlighet. Då förslaget likväl ej, såsom hos Lagberedningen
skett, vid straffbestämmelserna åberopat de uppgifna straffgraderna, utan för
hvarje brott, som med straffarbete belägges, utsatt den tid, hvarunder detta straff må
ådömas, synes en af de förnämsta fördelarne häraf just bestå deruti, att man ej heller behöfver
vara bunden utaf dessa grader, utan kan mera fritt lämpa straffet efter brottet.
Sådant bar äfven i förslaget, hvad Lagberedningens sjette grad angår, på flera ställen
skett, i det dels minimum deraf blifvit bestämdt än till två, än till sex månader, dels
maximum utsatts än till ett, än till två år, och något hinder synes ej heller möta att i
fråga om de öfriga graderna förfara på enahanda sätt. Om blott hvar och en af dessa
delades i två afdelningar, så att t. ex. femte graden komrne att motsvara dels 1—3, dels
2—4 år, den fjerde dels 3—5, dels 4—n år o. s. v., skulle härigenom, utan någon väsentlig
rubbning i den antagna straffskalan, tillfälle beredas att, der så antages nödigt, i
någon mån jemka de föreslagna straffen, utan att derföre behöfva med fullt två år höja
eller sänka dera; och vi tro derföre att, om man ändrade det i förevarande § för
anstiftare och anförare föreslagna straff till straffarbete från och med ett till och med fem
år, detsamma skulle komma i ett tillbörligt förhållande till hvad för andra jemförliga förbrytelser
är stadgadt, på samma gång domaren lemnades tillräckligt utrymme, att vid straffets
ådömande fästa afseende å a.Ua de olika omständigheter, hvarunder brottet kan förekomma.»
19
13 §.
Justitieråden Berg och Adlercreutz hemställde, med afseende å det här omtalade
brotts beskaffenhet, att jemte det för anstiftare och anförare nu föreslagna straffarbete i
högst ett år måtte alternativt tilläggas fängelse.
17 §.
Med åberopande af hvad vid 8 Kap. 14 § blifvit yttradt hemställde Högste Domstolen,
att det i denna § utsatta straff måtte förändras till: »fängelse i högst sex månader eller
straffarbete i högst två år.»
11 Kap.
l §•
Af enahanda skäl, som vid 8 Kap. 14 § blifvit anfördt, ansåg Högste Domstolen den
i första punkten af denna § utsatta straffbestämmelse böra ändras till »straffarbete i högst
två år.»
4 §.
I fråga om straffbestämmelsen i första punkten af denna § åberopade Högste Domstolen
hvad vid 8 Kap. 14 och 26 §§ blifvit anmärkt.
10 §.
Enär giltigt skäl ej syntes företinnas, hvarföre, om för det fall, som i första punkten
af denna § afses, 200 R:dr böter skulle anses vara ett för lindrigt straff, ovilkorligen fängelse
måste ådömas och ej böter från 200 till och med 500 R:dr kunna åläggas, hemställde
Högste Domstolen, att straffbestämmelsen måtte ändras till »straffas med böter, dock
ej under tio Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.»
I öfrigt ansåg Högste Domstolen slutet af denna §, för att bringa stadgandet i närmare
öfverensstämmelse med hvad Lag-beredningens förslag 13 Kap. 9 § i samma ämne
innehåller, böra förändras till denna lydelse: »må, ändå att uppsåtet ej varder fullbordadt,
till straffarbete i högst två år dömas.» Högste Domstolen trodde nemligen förhållanden
kunna inträffa, då den omständighet, att inträngande i annans hemvist skett i uppsåt att
begå våld, ej ovilkorligen må föranleda en sådan förhöjning i straffet, som här afses, såsom
t. ex. om förbrytaren sjelfmant afstår från uppsåtets fullbordan o. s. v, men, enligt den
20
nu varande redaktionen, skulle domaren vara förhindrad att å sådana omständigheter fasta
tillbörligt afseende.
11 §.
Af samma anledning, som vid föregående § är omnämnd, hemställde Högste Domstolen,
att straffbestämmelsen måtte ändras till: »vare straffet böter, dock ej under tio
Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.»
12 Kap.
9 §.
Till undanrödjande af all tvekan, huruvida för brott, som här omförmälas, påföljd af
förlust utaf medborgerligt förtroende må äga rum, och då anledning icke torde förefinnas
att från det åt Norska handlingar här lemnade skydd undantaga sådana, som i 1 § af
detta Kap. äro beskrifna, hemställde Högste Domstolen, att denna § måtte erhålla följande
lydelse:
Norska allmänna handlingar, stämplar och märken vare, om förfalskning eller missbruk
deraf sker, lika med Svenska ansedda.
10 §.
Af enahanda orsak, som vid 9 § är anförd, tillstyrkte Högste Domstolen följande
lydelse af förevarande §:
1 fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig myndighet i annan
stat, gälle hvad om förfalskning, som i 4, 5 eller 6 § såges, stadgadt är.
Dessutom anfördes vid ifrågavarande Kap. af Justitieråden Berg och Adlercreutz: »I
det ämne, hvarom detta Kapitel handlar, har för icke längesedan, eller under den 7 September
1858, en ny lag blifvit utfärdad. Denna lag synes äfven hufvudsakligen hafva blifvit
lagd till grund för de i förslaget influtne föreskrifter, men i fråga om straffen för en
del af de der upptagne brott hafva dock ej oväsentliga förändringar skett. Så har t. ex.
i 4 § ansvaret för förfalskning af der othförmälda enskilda handlingar blifvit ifrån straffarbete
i sex månader till tre år förhöjdt till sådant arbete i sex månader till fyra
år. Enahanda förändring har äfven skett i straffet för den, som filar eller klipper guld- eller
silfvermynt. De för förfalskning af sådana allmänna handlingar, som i 2 § omtalas, äfvensom
af allmänna stämplar och märken, i den nu gällande lagen bestämda strafftiden
för förra brottet af ett till fyra och för det sednare af ett till fem år hafva likaledes blifvit
förhöjda till två — sex år; hvaremot ansvarsbestämmelsen för den, som förändrar rå
och rör eller märken, sorn till betetecknande af bestämd vattenhöjd satt är, blifvit ifrån
21
straffarbete i ett — fyra år nedsatt till sådant arbete under sex månader till fyra år
o. s. v. Någon annan anledning till de sålunda gjorda förändringarna, än bemödandet
att bringa straffen i öfverensstämmelse med de i förslaget efter Lagberedningen antagna
straffgraderna, hafva vi ej kunnat utfinna. Med åberopande af hvad vi angående dessa
vid 10 Kap. 8 § anfört, och då, så vidt vi kunnat erfara, under tillämpningen af den nu
gällande lagen någon anmärkning ej förekommit emot de der stadgade straff, hvilka synas
oss bättre, än de nu föreslagna nya, motsvara de serskilda brottens inbördes förhållande,
tro vi förslaget härutinnan, så vidt det utan rubbning i straffskalan kan ske, böra återföras
till mera likhet med 1858 års förordniug, och hemställa derföre, att den föreslagna
straffarbetstiden måtte förändras:
i 2 § till: »från och med 1 till och med 5 år;»
i 4 § till: »från och med 6 månader till och med 3 år;»
i 7 § 1 mom. till: »från och med 1 till och med 5 år»;
i 11 § till: »från och med 1 till och med 5 år;»
och i 13 § till: »'rån och med 6 månader till och med tre år.»
.13 Kap.
Högste Domstolen, som fann ansvarsbestämmelsen i 1 § vara alltför sträng i händelse,
att den, som vittnar eller eljest på ed höres, af obetänksamhet förtiger hvad honom till upplysning
i målet veterligt är, — hvilket fall efter förslaget syntes skola under 1 § hänföras, ehuru tvekan
derom lätteligen torde kuuna uppstå —, tillstyrkte, att, i likhet med Lagberedningens
förslag i 15 Kap. Straffbalkeu, efter 3 § måtte i ny § införas ett så lydande stadgande:
Förtiger den, som vittnar eller eljest på ed höres, hvad honom till upplysning i målet
veterligt är, och prof vas han hafva det af obetänksamhet gjort; straffes med böter eller
fängelse i högst sex månader.
I öfrigt ansågo Högste Domstolens fleste Ledamöter, att då grunden för straffbarheten
i det fall, hvarom i 4 § af förslaget vore fråga, icke är edens vanhelgande, utan störandet af
den säkerhet, som måste tilläggas lagligt vittnesmål, vore, så länge lagen stadgade, det
gifven ed är så god som gången, nämnde straffgrund äfven tillämplig på falskt vittnesmål,
då ed är eftergifven; Och hemställde fördenskull bemälde Ledamöter, att 4 § måtte bringas
till likhet med motsvarande stadgande i Lagberedningens ofvanomförmälda förslag och
förty efter orden: »falsk utsaga» tillägas: eller har någon vittnat falskt inför Rätta, då
ed honom eftergifven varit.
Justitieråden Berg och Adlercreutz förklarade sig ej deltaga i anmärkningen om nyssberörda
tillägg i 4 §.
22
14 Kap.
I, 4, 5 och 6 §§.
Dessa §§ äro till innehållet lika med 1, 3, 4 och 5 §§ i nu gällande Lag, förordningen
den 29 Januari 1861. Betydelsen af de der förekommande uttrycken »med uppsåt att
döda» och »utan uppsåt att döda», har dock, efter hvad erfarenheten visat, blifvit inom
lagskipningen olika uppfattad. Lagkomittén, hvars förslag ursprungligen ligger till grund
för de nu ifrågavarande stadgandena, har uti sina motiver uttryckligen antydt, att för att
hänföra ett brott till uppsåtligt dråp ej erfordrades, att gerningsmannens uppsåt (eller vilja)
varit bestämdt och endast riktadt på annans död. Om han nemligen insåg, att döden
lika lätt som blott en kroppsskada kunde af gerningen uppkomma, och det för honom var
likgiltigt, hvilkendera påföljden inträffade, eller om han till och med egentligen åsyftade
endast den mindre straffbara följden, men likväl föreställde sig den svårare såsom lika
sannolik och, sådant oaktadt, företog gerningen, hade han, i sjelfva verket, med sitt uppsåt
eller sin vilja omfattat ej mindre den ena än den andra följden och borde således, när
döden inträffat, anses hafva uppsåtligen dödat. Dessa af Lagkomittén anförda motiver
afse väl endast det uppsåtliga dråpet och tvifvelaktigt kan således synas, om Komitténs
afsigt varit, att desamma äfven borde tillämpas vid bestämmande af begreppet mord, eller
om dervid, såsom kännetecken, erfordrades ett ovilkorligt och på döden bestämdt riktadt
uppsåt. Att ordet uppsåt vid mord skulle inom lagskipningen kunna gifvas en annan
och mera inskränkt betydelse än vid dråp torde likväl så mycket mindre böra förutsättas,
som derigenom ett våld i obestämdt uppsåt att döda skulle, i händelse det med berådt
mod tillfogats, blifva mildare bedömdt, än om det skett i hastigt mod. Det af Kongl.
Maj:t vid sednaste Riksdagen till Rikets Ständer framställda förslag till våldslag, enligt
hvilket uppsåt att döda uppgifves såsom ett karakteristiskt kännetecken på så väl mord
som dråp, men deremot för den, som genom uppsåtlig misshandel dödat annan, den lian ej
dräpa ville, stadgas särskildt lindrigare bestraffning, är härutinnan, så väl hvad uppställningen,
som de föreslagna straffen angår, öfverensstämmande med Lagberedningens och
Lagkomiténs förslag; och med temlig visshet torde således kunna slutas, att den af Lagkomittén
antydda, här ofvanomformälda uppfattning angående betydelsen af uttrycket
»uppsåt att döda», såsom omfattande äfven det såkallade obestämda uppsåtet, legat till grund
för Kongl. Maj:ts förslag. I det af Lagutskottet öfver detsamma afgifna utlåtande anföres
dock, att med »uppsåt att döda» icke borde kunna förstås annat, än att gerningsmannens
uppsåt varit bestämdt riktadt på döden, såsom effekt af handlingen. Till följd häraf och då,
enligt Utskottets förmenande, uttrycket »den han ej dräpa ville» deremot skulle innebära,
att blott en ringare skada varit afsedd, så att det varit emot gerningsmannens vilja som
döden följde, samt det fall således ansågs i förslaget saknas, att effekten af den handling,
som förorsakat döden, var gerningsmannen likgiltig och hans uppsåt följaktligen icke var
23
uteslutande och bestämdt riktadt på hvarken den ena eller andra följden, föreslog Utskottet
att orden: »den han ej dräpa ville» måtte utbytas mot uttrycket »utan afsigt att dräpa,»
hvarunder, enligt Utskottets åsigt, bägge de sist anförda fallen skulle kunna hänföras. Då
den sålunda förordade förändringen blifvit i den sedermera den 29 Januari 1861 utfärdade,
nu gällande Författningen vidtagen, hafva en del domare, med anledning af Lag-utskottets
för förändringen anförda och af Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse i ämnet upprepade
motiver, ansett sig ej kunna till mord eller uppsåtligt dråp hänföra andra fall, än
då gerningsmannens uppsåt bevisligen varit bestämdt och uteslutande riktadt på döden.
De begagnade ordalagen gifva dock ej mer än de, som i Kongl. Maj:ts proposition nyttjats,
anledning till en sådan uttydning. Orden »vilja och afsigt» äro nemligen, i den me
ning
de här förekomma, fullt liktydiga. Den effekt, man utan afsigt åstadkommit, kan
man lika litet sägas hafva velat, som man kan antagas haft för afsigt hvad man icke
velat, och det nu gällande stadgandet är följaktligen, så vidt ordalagen föranleda, icke af
annat eller mera omfattande innehåll, än det af Kongl. Majit föreslagna. På grund häraf
och då således den omständighet, att Ständernas förslag, oaktadt den skedda redaktionsförändringen,
ej blifvit af Kongl. Majit afslaget, ansetts ej böra tydas såsom ett godkännande
af de motiver, som af Lag-utskottet för förändringen blifvit anförda, hafva åter
andra domare åt uttrycket »uppsåt att döda» velat gifva en med Lag-kommitténs uppfattning
mera öfverensstämmande uttydning. Den skiljaktighet angående lagens mening uti
ifrågavarande hänseende, som sålunda inom lagskipningen uppstått, är af stor praktisk
betydelse. Ett par exempel, hämtade från sednare tiders brottmålsannaler, må till upplysning
anföras:
l:o En fånge, sorn skulle transporteras, beslöt att söka undkomma och för sådant
ändamål sätta fångföraren ur stånd att hindra flykten. Han gömde derföre en yxa i åk
donet
och då fångföraren vid en bränt backe i en enslig skog af någon anledning lät fången
vandra uppför backen, framtog denne yxan och högg med eggen af densamma fångföraren
i hufvudet, så att han kort derefter dog. Ätt göra fångföraren oförmögen till
motstånd vid den tillämuade rymningen var fångens hufvudmotiv. Lyckades detta, var
det honom likgiltigt, om döden följde eller ej. Något ovilkorligen, på döden riktadt, uppsåt
var således ej för handen och med godkännande af Lagutskottets åsigt borde således fången
ej dömas hårdare än för vållande till död genom uppsåtlig misshandel (ouppsåtligt
dråp), hvaremot gerningen, enligt den uppfattning angående betydelsen af uppsåt, som Lagkommittén
antydt, bordt hänföras till mord.
2:o A. ett fartyg fann sig styrmannen föranlåten att gifva några föreställningar åt
en matros. Denne fattar i uppblossande vrede häröfver en knif och sticker dermed styrmannen
i halsen, så att en pulsåder afskäres, knifven intränger flera tum i brösthålan
och sårar ena lungan, hvaraf styrmannens död ögonblickligen följer. Då emedlertid
omständigheterna ej föranledde till antagande, att matrosen bestämdt och ovilkorligt traktat
efter styrmannens lif, men han dock tydligen kunnat inse, att döden sannolikt af den tillfogade
skadan skulle blifva en följd, är förhållandet i detta fall enahanda, som i det förra,
24
med den skillnad, att misshandeln här skett af hastigt mod, och olika meningar hafva
derföre yppats, huruvida gerningen borde hänföras till uppsåtligt eller ouppsåtligt dråp.
Då man besinnar, att i allmänhet och särdeles vid misshandel af hastigt mod, svårligen,
utan gerningsmannens eget erkännande, kan med visshet utredas hvad han vid brottets
utöfvande tänkt eller dermed verkligen eller hufvudsakligen åsyftat, skulle den af Lagutskottet
och Rikets Ständer hyllade åsigt kunna medföra stor våda för den allmänna
säkerheten. Den, som beröfvat en annan lifvet, skulle då, hur groft och lifsfarligt det utöfvade
våldet än varit, ändock i de flesta fall kunna freda sig från det för mord eller
dråp stadgade ansvar, endast han förebure, det han ej haft bestämd afsigt att taga den andre
af daga. Sannt är väl, att ondt uppsåt ej må presumeras, och den omständighet, att en
begången handling orsakat en annans död, utgör således ej i och för sig tillräcklig grund
för antagandet, att gerningsmannen haft uppsåt att döda; men var gerningen af den beskaffenhet,
att gerningsmannen, så vidt ej honom frånkännes vanlig omdömesförmåga, måste
antagas hafva insett, att döden, enligt naturens ordning, deraf sannolikt skulle följa, bör
han ej kunna undskylla sig dermed att den våldfördes lif möjligen, om särskilda omständigheter
mellankommit, kunnat räddas och att för det hufvudsakligen åsyftade ändamålet
varit likgiltigt om så skett. Afven, om ej gerningsmannens uppsåt varit uteslutande och
bestämdt riktadt på döden, måste han likväl, när han med insigt derom att en sådan
effekt, om än ej ovilkorligen, åtminstone sannolikt, skulle af gerningen följa, ändock begick
densamma, anses hafva med sin vilja omfattat denna effekt och således haft för afsigt att
döda. Att i ett lagstadgande inrymma en noggrann och för alla händelser tillfyllestgörande
definition å begreppet »uppsåt» samt fullständigt uppdraga gränsen deremellan och
vållande, torde dock svårligen låta sig göra, och Högste Domstolen inskränker sig derföre
till den hemställan, att 5 § i förslaget måtte åtterföras till den lydelse det deremot svarande
stadgandet i Lag-beredningens förslag och Kongl. Maj:ts ofvannämnda nådiga proposition
hade. På sätt ofvan blifvit antydt, skulle väl stadgandet derigenom ej blifva till
innehållet olika med det nu föreslagna, men den af Rikets Ständer deri gjorda förändring
och de till stöd derför anförda motiver skulle åtminstone upphöra att vidare kunna på
lagskipningen utöfva inflytande; hvarjemte och på det sednare momentet uti samma §, der
den omständighet, att af misshandeln döden såsom sannolik verkan ej väntas kunde, upptages
såsom en mildringsgrund, icke må gifva anledning till den slutsats, att sådana fall,
der gerningsmannen sjelf insett en sådan verkan vara sannolik, skulle kunna hänföras
under 1 mom. i samma §, Högste Domstolen tillstyrkte, att orden: »var misshandeln af den
beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf, ej väntas kunde, eller,» må uteslutas,
helst hvad 2 mom. i öfrigt innehåller är tillräckligt för att lemna domaren tillfälle att,
vid straffets bestämmande, fästa tillbörligt afseende äfven å våldets ringare beskaffenhet.
3 §.
Enär särskildt ansvarsbestämmelse för de högst sällsynta fall, som i denna § afses,
25
efter Högste Domstolens åsigt, icke vore behöflig, samt genom införande deraf befaras
kunde, att förbrytare, som verkliga mord begått, skulle få anledning söka, genom förebärande
att de endast varit den dödade till sjelfmord behjelplige, undgå det svårare straff,
som dem drabba borde, tillstyrkte Högste Domstolen, att denna § skulle ur förslaget utgå.
10 §•
Angående ansvarsbestämmelsen i sista punkten åberopade Högste Domstolen hvad vid
8 Kap. 14 § blifvit anmärkt.
11 §.
Då med de kroppsskador, som i denna § omförmälas, förstås hvad sedermera i förslaget
innefattas under benämningen »svår kroppsskada,» syntes Högste Domstolen lämpligast
vara, om sistnämnda uttryck genast i denna § begagnades och bestämmelse der lemnades
om hvad med »svår kroppsskada» skulle förstås, hvarigenom undvekes att, på sätt
nu i förslagets 20 § skett, medelst en i allmänhet gällande föreskrift i berörda hänseende
afbryta sammanhanget emellan särskilda §§, afseende olika fall af samma art brott
På grund häraf föreslog Högste Domstolen åt ifrågavarande § följande lydelse:
Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår kroppsskada, och var sådan
skada åsyftad; dömes, om skadan skedde med berådt mod, till straffarbete från och
med sex till och med tio år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från
och med två till och med sex år.
Med svår kroppsskada förstås i detina lag svårt lyte eller annat svårt kroppsfel eller
stadigvarande svårt men å helsa eller lifsfärlig sjukdom, eller förlust af talförmåga, syn
eller hörsel.
14, 15 och 18 §§.
Under åberopande af det skäl, som blifvit vid 11 Kap. 10 § anfördt, hemställde Högste
Domstolen, att orden »högst Tvåhundra Riksdaler» måtte ur 14 §, sednare mom. af
15 § och första mom. af 18 § uteslutas.
20 §.
9
Högste Domstolen erinrade, att denna § borde utgå, om den föreslagna ändringen af
11 § godkändes.
4
26
15 Kap.
9 §.
Justitieråden Berg och Adlercreutz yttrade, att straffet för det i denna § omtalade
brott syntes nog strängt i förhållande till det, som blifvit föreslaget för den jemförliga förbrytelse,
hvarom 11 § handlar; och hemställde derföre bemälde Justitieråd, med hänseende
jemväl till de af dem vid 10 Kap. uttryckta åsigter, att maximum för straffarbetet
måtte nedsättas i första punkten till tre och i sednare punkten till fem år.
14 §.
I öfverensstämmelse med anmärkningen vid 8 Kap. 14 § och flere andre ställen, hemställde
Högste Domstolen, att i första punkten straffbestämmelsen måtte ändras till: varde
till sträf arbete i högst sex år eller fängelse dömd.
20 §.
Högste Domstolen ansåg den här omförmälda förbrytelse, såsom utgörande en art af
äktenskapsbrott, böra öfverflyttas till 17 Kap. och, då brottet ej bör undgå ansvar, äfven
om det ej kan bevisas att enleveringen skett i afsigt att begå otukt, hemställde Högste
Domstolen, att stadgandet måtte erhålla denna lydelse:
Förer någon olojligen bort hustru från hennes man och sker det med hustruns vilja,
dömes till fängelse. Ej må dock i ty fall åtal af annan ån mannen ske.
21 §.
Den vid 8 Kap. 14 § framställda anmärkning åberopades af Högste Domstolen äfven i
fråga om det i första punkten af förevarande § föreslagna straff.
16 Kap. •
1 §•
Med anledning af den ändring af 15 och 16 §§ i 2 Kap., som här ofvan blifvit tillstyrkt,
och med åberopande af hvad vid 8 Kap. 14 § blifvit antordt, hemställde Högste
Domstolens fleste Ledamöter, att mom. 2 i denna § må erhålla denna lydelse: om straff
-
27
arbete på viss tid öfver två år eller ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas å brottet följa
kunnat, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
Justitieråden Quensel och Adlercreutz deltogo i denna anmärkning endast så vidt den
afsåg ändring af den bestämda straffarbetstiden.
3 §.
Högste Domstolens fleste Ledamöter yttrade, att, i händelse hvad vid 2 Kap. 15 och
16 § blifvit anfördt vunne nådigt godkännande, torde deraf en sådan ändring i denna §
blifva en följd, att orden: »afsättning från embete» utbytas mot ovärdighet att i Rikets
tjenst nyttjus och orden »mistning af embete» emot afsättning', hvarjemte efter orden
»om det var fängelse» synes böra tilläggas: eller mistning af embete på viss tid.
Justitieråden Quensel och Adlercreutz lemnade denna § utan anmärkning.
4 §.
Af enahanda skäl, som vid 8 Kap. 14 § blifvit anfördt, ansåg Högste Domstolen
en sådan förändring, som der sägs, jemväl böra äga rum i den här först förekommande
straffbestämmelsen.
7 §•
Äfven här hemställde Högste Domstolen, att ansvarsbestämmelsen: »straffarbete från
och med sex månader till och med två år» måtte förändras till straffarbete i högst två år;
hvarjemte, likasom vid 1 §, Högste Domstolens fleste ledamöter tillstyrkte, att orden: »afsättning
från embete» måtte utbytas mot: ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas.
8 §.
Högste Domstolen ansåg, att i denna § borde efter ordet: »gerning», i enlighet med Lagberedningens
förslag till Straffbalk 19 Kap. 9 §, tilläggas: eller last, enär pådiktande af
lastfulla, osedliga vanor kunde för annan vara lika menligt och förnärmande, som pådiktande
af brott.
Justitieråden Södergren, Friherre Leuhusen, Adlercreutz och Bolin åberopade för öfrigt
hvad, i sammanhang med anmärkning vid 13 § i förevarande Kapitel, Justitieråden, för
den händelse att samina anmärkning blefve gillad, kornrno att i afseende på förändrad ordalydelse
i 8 § föreslå.
13 §.
Justitierådet Bolin yttrade: »Af hvad här blifvit föreslaget derom, aft ärekränkare
28
eke må. till befrielse från ansvar för tillmäle om brott, förebringa bevisning i den händelse
att lian sjelf, när det tillvitade brottet ej hörer under allmänt åtal, icke är målsägande,
eller ock tid till åtal å samma brott är försuten, synes mig hafva bort följa, att
bevisning ej heller skulle tillåtas, då det gjorda tillmälet afsåge gerning, som ej efter lag är
straffbar. Inom denna sistnämnda katliegori falla nämligen handlingar af sådan beskaffenhet,
att, derest de skulle blifvit inrymda i strafflagen, otvifvelaktigt bestämmelser blifvit
meddelade i afseende å både rättigheten att dem åtala och tiden, efter hvars förlopp åtal
derå ej finge väckas. Nu skulle deremot dessa handlingar fritt upplåtas åt ärekränkarens
försök i bevisningskonsten, så att under det han t. ex. ej finge åberopa bevisning till stöd
för sitt tillmäle om visst slags bedrägeri mot annan person än honom sjelf, hade han deremot
denna rättighet i fråga om ett mindre grannlaga och hederligt, men ej fullt bedrägligt
och således ej af lagen åtkomligt förhållande mot samma främmande person, —
under det han efter två års förlopp ej finge åstadkomma bevisning om ett tillmäle för fylleri
å gata eller lägersmål, af man föröfvadt, hade han denna rättighet för huru lång tid
som helst i fråga om fylleri i den enskilda kammaren samt om ett af qvinna föröfvadt
lägersmål. — Men icke blott konseqvensen, äfven den nödiga omtankan om hem- och
familjelifvets helgd manar till iakttagande af en sådan varsamhet, att icke ur dess fridlysta
område förhållanden af enskild och ömtålig beskaffenhet må hinderslöst och allt efter
framställarens lust och förmåga att utmåla taflan till allmänhetens beskådande framdragas.
Erkännande i öfrigt vigten af att med någorlunda frihet kunna i tal och skrift yttra sig
om andra personer och deras handlingar, utan att derigenom utsätta sig för kriminelt ansvar,
tycker jag mig dock finna denna grundsats redan hafva i den allmänna meningen
gjort sig så gällande, att den, som uppenbarligen i annat uppsåt, än att tillfredsställa sin
smäde- eller skadelusta, omförmäler ett verkligt förhållande, sällan skall, ändå att detta
förhållande är egnadt att i någon mån nedsätta den ifrågakomne personens borgerliga anseende
eller eljest vara för honom i ett eller annat afseende menligt, derför blifva såsom
ärekränkare till ansvar ställd. Deremot ser jag en stor våda uti att åt den verkliga smädaren,
sedau han måhända genom förnyade anfall förmått sitt offer att anlita lagens skydd,
öppna det nya fältet att genom bevisning om omständigheter, som, i sig sjelfva betydelselösa,
dock kunna lemna rum för misstydning, fortsätta sin brottsliga verksamhet.
Afven ur en annan synpunkt nödgas jag att mot den föreslagna paragrafen framställa
anmärkning. Jemlikt 10 Kap. 21 § Rättegångsbalken skall om brott ransakas, der gerningen
gjord är. Denna allmänna regel, hvilken äfven för den oskyldigt tilltalade är af
stor vigt, enär i allmänhet måste antagas, att han å den ort, der gerningen uppgifves hafva
skett, skall med största sannolikhet och minsta kostnad kunna ådagalägga sin oskuld,
har här blifvit så till vida inskränkt, att, när uti injuriemålden för ärekränkning tilltalade
ville till sitt fredande styrka sanningen af gjordt tillmäle om ett begånget brott, skall, oberoende
deraf huruvida sjelfva åtalet för det uppgifna brottet tillhörde annan domstol samt
utan afseende å beskaffenheten af den tillgängliga bevisningen, denna få i sjelfva injuriemålet
förebringas. Häraf skulle likväl ytterligare den i sig sjelf särdeles olämpliga och för
29
den till siu heder angripne tryckande följd uppstå, att, 0111 han flera gånger, vare sig af
en och samma person eller af den ene efter den andre, tillvitades för samma handling, hail
gång efter annan måste vid de domstolar, inom hvilkas område ärekränkningarna skett,
inlåta sig på ny bevisning och att denna jämväl borde af domstolarne särskildt för hvarje
gång pröfvas, måhända icke alltid med lika utgång.
På dessa skäl och då jag anser bevisningsrätten i förevarande fall böra ställas i sammanhang
med rättigheten att eljest få det ifrågakomna brottet under domstols ransakning
hemställer jag, att denna § måtte erhålla följande lydelse:
Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej till sitt fredande framställa bevisning om
sanningen af sådant tillmäle, som i 8 § sägs. Är tillmäle gjordt om bestämdt brott eller
visst slag af brott, och vill den tilltalade styrka, att den, emot hvilken tillmålet gjordes, är
till sådant brott saker; vise dä laga dom derå. Har brottet ännu icke varit under
åtal eller under pröfning i fråga örn skadestånd; då skall, derest den för ärekränkning tilltalade
det vill och han sjelf är målsägande eller har rätte målsägandens uppdrag till talan
eller ock brottet hörer under allmänt åtal, och så framt tid till sådant eller till talan om
skadestånd ej är försäten, efter ty derom stadgadt år, Domstolen lägga den tilltalade tid
före att visa, att lagligt åtal då blifvit anställdt eller påkalladt, såsom. om missgerningars
angifvande och åtalande föreskrifvet år, eller att målsägandes talan om skadestånd är anhängiggjord,
och huru deröfver slutligen dörndt blifvit. Ej må till befrielse från ansvar
för tillmäle om brott annan bevisning vara tillåten.
På det att, derest detta förslag antages, ordalydelsen i 8 § måtte blifva närmare deremot
svarande, hemställer jag derjemte, att samma § må erhålla denna lydelse:
Utsätter man, i afsigt såsom i 7 § sägs, emot annan rykte om gerning eller last, som
ej efter lag sträf bär, men eljest för hans ära, goda namn och medborgerliga anseende,
yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller fortsprider man af arghet sådant af annan utsatt
rykte; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.»
Häruti instämde Justitierådet Adlercreutz.
Justitierådet Berg utlät sig sålunda: »Den ofta och mycket omtvistade frågan, huruvida
den, som för ärekränkning tilltalas, må vara tillåtet att med bevisning om sanningen
af det gjorda tillmälet freda sig från ansvar, har genom nu ifrågavarande stadgande blifvit
besvarad på det sätt, att en sådan bevisning om sanningen af tillmälet väl i allmänhet
finge, då detta afsåg visst brott eller viss gerning, förebringas, men att ifrån denna tillåtelse
undantag dock borde ske, ej blott när den, emot hvilken tillmälet gjordes, varit för
hrottet tilltalad, men blifvit från åtalet frikänd, utan ock i de fall, då den som gjorde tillmälet,
ej är målsägande och brottet ej hörer under allmänt åtal, äfvensom då brottet är
preskriberadt. Lämpligheten af det sålunda föreslagna stadgandet synes mig dock kunna
ifrågasättas. Att medgifva bevisningsrätten oinskränkt, då tillmälet alser sådana i 8 § omtalade
gerningar, som, ehuru menliga för annan persons goda namn, likväl ej äro enligt
lag straffbara, men deremot inskränka den, då tillvitelsen angår ett verkligt brott, synes
mig nemligen, på sätt Justitierådet Bolin redan antydt, ej vara följdriktigt och således
30
kunna föranleda påfallande motsägelser. Om man derföre vill inskränka bevisningsrätten
i fråga om brott, torde det äfven vara nödigt att göra det i fråga om sådana gerningar,
som i 8 § afses, och utan uppoffring af nödig konseqvens lära således ej finnas flera än
två vägar att härutinnan följa, nemligen antingen att alldeles förbjuda bevisning angående
sanningen af ett gjordt tillmäle i andra fall än då detta afser ett brott, som kan åtalas af
den, hvilken tillmälet gjorde, eller ock att lemna bevisningsrättten alldeles fri. Ingendera
af dessa båda utvägar saknar olägenheter, men vid jemförande af dessa synes mig den
sistnämnda hafva företräde. Att helt och hållet förhindra den ena menniskan att omtala
och fälla omdömen öfver den andras gerningar, äfven då dessa kunna för den sednares anseende
vara menliga, tror jag ej vara verkställbart eller ens önskvärdt. Förhållanden
kunna till och med inträffa, då pligten fordrar, att man upptäcker, hvad man om andra
vet, och yttranden och omdömen om dessa böra således ej kunna blifva föremål för åtal
och straff i annat fall, än då de äro osanna, eller blifvit fällda i sådana ordalag eller under
sådana omständigheter, att de, oberoende deraf, om de äro sanna eller ej, kunna hänföras
till så beskaffade förolämpningar, som 9 och 11 §§ omtala och bestraffa. Denna åsigt
är äfven antagen i förslaget, enligt hvilket ansvar för ryktes utspridande är stadgadt endast
för det fall, alt ryktet är falskt och att ryktesutspridaren således beljugit en annan,
men genom nu ifrågavarande inskränkning i bevisningsrätten kan lätt hända, att äfven
den bevisliga sanningen blir bestraffad såsom osanning och den, hvilken omtalat en tilldragelse,
som kanhända skett i inånga vittnens närvaro och om hvars sanning allmänheten
är öfvertygad, skulle, utan att få bevisa hvad han sagt, kunna dömas till det straff, som
lagen för lögnaren bestämmer. En sådan lag-tillämpning, som otvifvelaktigt skulle mötas
af ett allmänt ogillande, kunde lätt undergräfva aktningen för lagen och rubba allmänhetens
förtroende till rättvisan i dess bud; och då derjemte för den, om hvilken ett förnärmande
rykte blifvit satt i omlopp, måste vara af mera vigt, att ryktets osanning varder
uppdagad, än att ryktes-utspridaren blir dömd till straff, tror jag derföre den, som tilltalas
för ärekränkning, ej i något fall böra betagas rättigheten att bevisa sanningen af det gjorda
tillmälet, såvida ej detta afser ett brott, för hvilket den, mot hvilken tillmälet gjordes,
förut blifvit genom dom frikänd och ryktets osanning således måste anses redan derigenom
vara till fullo ådagalagd. Väl skulle genom ett stadgande i den syftning, jag nu antydt,
kunna inträffa, att äfven tilldragelser inom det enskilda eller husliga lifvets i allmänhet
fridlysta område kunde utspridas, ja till och med, om upprättelse fordrades, blifva föremål
för domstols undersökning; men är det utspridda ryktet ogrundadt, kan ju den, hvilken
det angår, ej anses lida något genom en undersökning, som måste antagas leda till upplysning
derom. Ar åter det utspridda förhållandet sannt, är, såsom Lagkomittén uttrycker
sig, ej den, som omtalat det, den egentlige ärekränkaren, utan är det gerningsmannen sjelf,
som kränkt sin ära; och att sådant blir kändt synes mig innebära mindre våda, än att
den, som icke talat annat än hvad som bevisligen är sannt, blir stämplad och bestraffad
såsom lögnare. Jag hemställer derföre, att ifrågavarande § måtte erhålla denna förändrade
lydelse:
31
»Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om sanningen af gjordt tillmäle
sig från ansvar fria, utom i de fall, då han tillvitat annan bestämdt brott eller visst
slag af brott, eller ock viss gerning, som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken tillmålet gjordes,
varit för brottet tilltalad, men blifvit genom laga Haft ägande dom från åtalet frikänd;
vare ej heller, för befrielse från ansvar för tillmålet, bevisning tillåten.»
Justitirerådet Friherre Leuhusen instämde med Justitierådet Bolin.
Justitierådet Södergren anförde: »I förevarande § förekomma frågor, hvilka alltid funnits
synnerligen svårlösta, i hvilka lagstiftningen företett väsentlig skiljaktighet och Svenska
lagen hitintills saknat mera bestämdt uttryckt regel. Med åberopande af en grundsats
i Romerska lagen, hvilken dock af de rättslärde under fortgående utveckling af detta rättssystem
ansetts icke kunna till fullo upprätthållas och icke eller blifvit gällande i kanoniska
rätten samt för öfrigt i Europas nyare lagstiftning i allmänhet icke funnits äga ovilkorlig
tillämplighet, har hos oss Lag-kommittén föreslagit, att den, som tilltalas för utspridande
af ärekränkande rykte eller tillmäle, må, när det angår viss uppgifven gerning, med
bevisning om sanningen deraf sig från ansvar fria; hvilken bevisningsrätt, såsom en rättegängsförmån
att begagnas i sjelfva injuriemålet genom anlitande af de uti lagen i allmänhet
godkända bevisningsmedel, skulle vara så obegränsad, att hinder derför icke mötte ens
af förut hållen ransakuing och meddelad frikännelsedom angående den uppgifna brottsliga
gerningen.
Lag-beredningen åter fann sig icke kunna vidhålla denna grundsats i hela dess vidd,
utan föreslog de begränsningar, i enlighet med hvilka förevarande lagförslag är uppställdt.
Den sedermera tillkomna Österrikiska strafflagen af den 27 Maj 1852 har ock antagit
vissa vigtiga restriktioner i bevisningsrätten, sä att bevisning är förbjuden i fråga om sådana
straffbara handlingar, hvilka endast på tredje persons åtal kunna föranleda målets
upptagande, äfvensom angående offentliggjorda ärekränkande facta ur privat- eller familjlifvet,
derest ej särskilda omständigheter nödgat att offentliggöra desamma. Deremot har
Preussiska strafflagen af den 14 April 1851 följt grundsatsen, att bevisningsrätten bör
vara utan begränsning. För öfrigt är att bemärka, hurusom Frankrikes Cöde pénal väl
antagit grundsatsen, att bevisning om tillvitelsens sanning befriar från straff, meu tillåtit
blott ett enda slag af bevisningsmedel, nemligen Domstols-resolution eller annan authentisk
offentlig handling; hvarefter lagen af den 26 Maj 1819 såsom regel uppställde förbud af
bevisning om tillvitelsens sanning, men med det undantag, att i afseende på offentlig myndighets
organer eller andra, som handlat i allmänt uppdrag, såvidt det rörde handlingar,
som ägde sammanhang med deras offentliga funktion, tilläts bevisning och det genom hvilka
lagliga medel som helst. I Englands lagstiftning medgifves nu mera bevisning af tillmäles
sanning under det vilkor, att den tillvitade gerningens offentliggörande skett icke ensamt
af enskild skadelust, utan för allmänt bästa; hvarföre det åligger den uti injuriemålet tilltalade,
att, då han äskar bevisningsrätt, anföra de facta, hvilkas sanning han vill styrka,
nyttan af deras offentliggörande jemte de särskilda facta, som skulle bevisa sådan nytta.
Denna grundsats närmar sig hvad Romerska lagens äldre kommentatorer, i ofvanantydda
32
modifikationer af Pandekternas i vår Lag-kommittés motiver åberopade sats, antagit, hvilket
gick derpå ut, att bevisning icke kunde rättfärdiga tillvitelsen, om icke den angifna
gerningens bestraffande af offentlig myndighet vore af vigt för det allmänna och dess
uppenbarande icke skett för enskild hämnd eller för att skymfa annan, utan i ändamål
af allmän nytta.
Emellan så olika meningar har vår lagstiftning i denna fråga att göra sitt val. Sjelfva
ämnet är otvifvelaktigt af den grannlaga art och företer så vigtiga kontrovers-punkter, att
svårligen någon af de skiljaktiga meningarne kan få anspråk på allmängiltighet eller ofelbarhet.
Hvad som blir tillfredsställande i den ena riktningen qvarlemnar något att önska
i en annan. Sålunda har den af Lag-kommittén hyllade grundsats om bevisningsrättens
absoluta frihet onekligen förtjensten att vara enkel, inom sig konseqvent, utan något mot
hufvudgrunden stridande undantag; den fogar sig närmast efter den i menniskolynnet och
borgerliga sammanlefnadens ofta, om icke tvingande, dock starkt frestande anledningar
grundade benägenheten hos den ene att göra den andres gerningar till föremål för sina
meddelanden och omdömen; den kan väsentligt gifva, såsom Lag-kommittén yttrar: »den
motvigt, som fruktan att bringas i elakt rykte innebär emot frestelsen att begå osedliga
och vanärande gerningar.» Men samma grundsats lemnar ur sigte all väsentlig skillnad i
de förhållanden, som i hvarje särskildt fall bestämma den moraliska halten af ryktesutspridarens
bevekelsegrund och den nytta eller skada angreppet mot den andres medborgerliga
anseende kan i det allmänna rättstillståndets sanna intresse medföra; sätter sålunda åsido
moralitetens egna nödvändiga fordran, att för den en gång felande skall finnas möjligheten
af en återupprättelse och försoning, äfven i sina sociala fördelar värd att af honom eftersträfvas
genom allvarlig föresats om förbättrad vandel och önskvärd för samhället äfven
deruti, att en sådan bevekelsegrund kan mäktigare, än lagens straffbud, försäkra mot återfall
i brott: och i detta hänseende komme, efter hvad mig synes, samma absoluta regel
icke eller att stå väl tillsammans med de positiva lagbud, genom hvilka bestämmes, att i
vissa fall någon forskning om fordna förbrytelser hvarken genom målsägandes eller offentliga
åklagaremaktens föranstaltande skall kunna vid Domstol anställas. Inom förevarande
ämnes vidsträckta omkrets ligger en sådan starkt skiftande blandning af möjliga olikartade
förhållanden, att man svårligen kan träffa det allmänt moraliskt rätta genom ovilkorlig
tillämpning af sentensen, att »den egentlige ärekränkaren vore ej ryktesutspridaren, utan
gerningsmannen sjelf, som genom den omtalade onda handlingen kränkt sin ära.» Det
kan icke vara svårt att afgöra, hvilkendera vore värdigare föremål för allmänna föraktets
brännmärke, den, som en gång i fordna dagar, icke i följd af moraliskt förderf utan blott
af ögonblickets tillfälliga förvillelse, begått en brottslig handling, men sedermera ångrat
den, uppgjort förlikning med den förorättade och under desto ifrigare bemödande velat i
sitt eget medvetande försona felet och göra sig i allmänna lifvet förtjent af aktning, —
eller å andra sidan den, som efter att hafva kommit i besittning af hemligheten och måhända
gjort misslyckadt försök att dyrt sälja sin tystnad, icke af sedlighetskänsla och
aktning för det rätta, utan af låg skadelust, löper kring gator och torg att kungöra sin
33
hemlighet och störta den andres genom långvarigt välförhållande dåmera berättigade goda
ställning i allmänna aktningen. Yar gerningen af den särskilda art, att lagen genom sina
föreskrifter om preskription eller begränsningen af åtalandes kompetens försäkrat den
felande örn frihet från allt åtal, all undersökning från det allmännas sida; — finnes icke
då det ifrågasatta lagbudet hafva utöfver rättvisans sanna gräns sträckt undseendet för
äreskändarens subjectiva intresse, och har icke den ordets fria makt, som skulle vara en
nyttig kontroll i sedlighetens tjenst, fått öfvergå till ett skräckvälde, som förnärmar sjelfva
sedlighetens egna fordringar? Och har lagen visat tillbörlig aktning för sitt egna anordnande,
då den, efter att hafva för målsägande oeh statens åklagare stängt möjligheten att
genom domaremaktens verksamhet afslöja en begången förbrytelse, lemnar åt hvar och en
frihet att om gerningen utsätta rykten och att rättfärdiga dem just genom sådan domare-’
ransakning? — Visserligen vore i ena fallet fråga om straff eller skadeersättning och i det
andra endast om den verkan, förbrytelsens offentliga ådagaläggande skulle för öfrigt utöfva
på gerningsmannens medborgerliga anseende. Men jag kan icke inrymma det lagliga begreppet
af åtal och föreställningen om dess rätta ändamål i en så trång uppfattning, att
dervid icke skulle afses annat, än blott straffartens eller skadeersättningens bestämmande,
utan antager jag fastheldre, att i lagstiftningsgrunderna för bestämmandet, i hvad mån det
allmänna eller den enskilde må hafva sig öppet att genom offentlig anklagelse inför domaremakten
fordra ansvar å förbrytaren, måste ingå just de efter mitt omdöme till förevarande
ämne fullt hänförliga frågorna: om det allmännas väl, — hvarifrån begreppet om
nödvändigheten af det medborgerliga förtroendets vägledning genom den brottsliges offentliga
upptäckande och moraliska afslöjande icke kan tänkas uteslutet, — fordrar, att forskning
om brottslighet af den ena eller andra arten må kunna af hvilken som helst hos
domaremakten påkallas; — 0111 den ena eller andra förbrytelsen må antagas vara af den
vigt, att Domstols utredning derom bör huru länge som helst eller under längre eller kortare
tid vara tillåten; — örn tidslängden efter förbrytelsens begående, i anseende till möjligheten
att de bevisningsmedel försvinna, hvilka för sanningens rätta uppdagande och således
äfven till den tilltalades försvar mot skenbart grundad anklagelse erfordras, må utgöra
skäl att för särskilda fall utestänga all rätt till anklagelse, eller — hvad ock närvarande
förslag i 5 Kap. 14 § afser — om dervid bör komma i betraktande den felandes under
lång tid efter förseelsen utan åkommen ny fläck förda vandel. Har lagstiftningen med
noggrannhet pröfvat dessa frågor äfven i hela deras moraliska riktning och omfattning
och sålunda bestämt de fall, der samhällsordningen skall medgifva, att den enskilde bör
stå skyddad från åtal för begången lagöfverträdelse; så synes, i anseende till ämnets anmärkta
identitet eller åtminstone frågornas närmaste inre frändskap, dermed vara anvisad
den väg, lagstiftningen har att gå i den särskilda frågan om ärekränkande tillmålens ansvarighet
eller deras rättfärdigande genom domareransakning. — Synnerligen betänklig förekommer
särskildt satsen, att till skydd mot ärekränkande tillvitelse icke ens finge gälla Domstols
efter åtal och behörig ransakning meddelade dom, hvarigenom den angifne förklarats
icke kunna antagas vara till gerningen saker. Om ock ett sådant domslut icke är grun
5
-
84
dadt derpå, att den angifne positivt bevisat sin oskuld, utan endast följt deråt, att vid den
hållna domstolsundersökningen, som haft till ändamål att fullständigt utreda saken, ej emot
honom kunnat framställas bevisning, torde väl å en sådan rättvisans offentliga förhandling
böra läggas den vigt, att icke hvar och en skulle genom framtvingande af injurieåtal kunna
bereda sig tillfälle att söka inför Domstol vederlägga denna domarepröfning, äga att försätta
den angifne väl icke i det anklagelsetillstånd, som afsåge straff, men under en för
hans medborgerliga anseende lika menlig ransakning om hvad förut blifvit lagligen rånsakadt
och dömdt. I afseende härå gäller, efter min tanke, en betraktelse, som måste vara
af vigt, då man inser och erkänner den stora angelägenheten deraf, att lagen skall kunna
gifva kraftigt skydd mot ärekränkningsbrotten. Det kan nemligen icke sägas, att den, som
verkligen är oskyldig till den honom tillvitade gerning, icke skulle lida något genom angriparens
misslyckade bevisningsförsök. Tvertom, han kan lida ganska mycket, ända till
den grad, att han mången gång kunde få anledning att djupt ångra, att han i en rättvis
sak sökt lagens skydd och gjort injuriemålet anhängigt. För hvarje ädelt sinne måste det
vara vidrigt att stå under offentlig ransakning för brott, i allt högre grad, ju mera anklagelsen
gäller sådant af vanfrejdande art. Skandalens angifvelser äga beklagligen alltid en
stor retelse för allmänna uppmärksamheten; ju mera oförmodad angifvelsen är i förhållande
till den angifnes medborgerliga anseende och lefnadsställning, desto större uppseende väcker
den, och tidningen derom sprider sig hastigt omkring land och rike; och det är icke att
förvänta, att opinionen snart öfvergifver förutsättningen om en inför domaremakten med
djerf tillförsigt gjord och fullföljd angifvelses sanning, utan fastheldre kan, under misstroende
till rättegångsförhandlingarnes makt att uppdaga den fördolda sanningen, nämnda förutsättning
om brottslighet komma att lefva qvar efter sjelfva domslutet. Ransakningen
om det föregifna brottet inledes af en enskild, genom injurieåtalet till hämdlust retad person,
som får tillvälla sig det väsentliga af en offentlig åklagares funktioner, men icke har
dennes tjenstepligt att noga utforska sanningen och för sådant ändamål jemväl föra vaksam
uppsigt, att icke till den anklagades skada i ransakningen sker från vittnens sida det
farliga brott, hvarom lagförslagets 13:de Kapitel handlar, utan deremot finner denne enskilde
åklagare för sig önskvärdt att kunna till men för den angifne vanställa alla förhållanden;
och han har visst icke eller den officiela åklagarens önskan att fortskynda undersökningen,
utan fasthellre har han i dess fördröjande, hvilket kan ske genom åberopande
af vittnen, för hvilkas hörande möter långvarigt hinder, en utväg att för sig aflägsna
verkställigheten af det straff han förutser sig hafva uti injuriemålet att vänta. Under
sådan tidsutdrägt skulle den angifne både i offentliga och enskilta lifvet kunna finna sig
i svår ställning, ju mera hans verksamhet och välgång förutsätta åtnjutandet af en icke
ifrågaställd heder. Inför Domstolen, der anklagelsens art måste fordra hans personliga
närvaro, behöflig åtminstone under de mot honom påkallade vittnesförhören, har han vid
hvarje möte med äreskändaren att befara nya förolämpningar. För allt detta lidande
vinner han genom domslutet svårligen en tillfredsställande upprättelse emot angriparen,
möjligen en person, hvilken sjelf icke haft något anseende att äfventyra på denna onda
35
anläggning, utan varit legd och förledd af försigtigare .äreskändare, som håller sig undangömd.
Om, utöfver hvad sträng rättsgrund och oafvislig nödvändighet kräfva, utvägen till
ärekränkningars beifrande försvåras genom sådan fara för den angripne, att han städse
måste anse det tysta, icke ötverklagade lidandet vara ett mindre och hastigare öfvergående
ondt, än sjelfva det skydd lagen åt honom anvisat; om derföre ärekränkningarne i allmänhet
blifva lemnade utan åtal; då synes all anledning vara till förväntan, att skandalen
skall allt djerfvare frodas och, med begagnande af lätt tillgängliga medel för den mest vidsträckta
offentliga verksamhet, ordna sig till ett vinstgifvande särskildt yrke inom samhället.
Ofver de moraliska följderna af ett sådant förhållande inom allmänna rättstillståndet är
det öfverflödigt att göra någon särskild betraktelse.
Grundtanken i det af Lagkomittén föreslagna stadgande har icke tillåtit någon begränsning
af bevisningsrätten, utan denna måste lemnäs fri ända till möjligheten deraf,
att samtliga Rikets allmänna Underrätter kunde samtidigt vara sysselsatta med ransakning
om ett och samma på ett enda ställe begångna brott, hvilket som helst, och det utan hinder
deraf, att alla dessa Domstolar förut, men på annan angifvares talan, ransakat och
dömt öfver verkligheten af samma brott, hvilket ransakande och dömande således kunde
när som helst förnyas, så länge den angifne personen lefver och angifvare emot honom
uppstå, ådragande sig åtal för ärekränkning. Det lärer icke vara att betvifla, det ju denna
anordning af rättegångssättet uti injuriemål skulle leda till sällsamma förhållanden och stridiga
beslut från olika domstolar i ett och samnta ämne, då den för brottet beskyllde skulle
vexelvis vid två eller flera Underrätter stå under ransakning för samma gerning, samma
vittnen vexelvis höras vid de särskilda domstolarne, dessa hvar för sig pröfva samma jäfsfrågor
angående vittnena och andra till rättegången hörande tvisteämnen, fullgöra den alltid
synnerligen grannlaga, på domarens inviduella klarsynthet merändels beroende undersökningen
af tillförlitligheten i vittnenas uppgifter och utfinna hvad i sättet för ledningen
af vittnesförhöret kan i hvarje fall erfordras för sanningens säkra utrönande, samt likaledes
hvar för sig, alldeles oberoende af hvarandra, med den ofta ömtåliga och till meningsskiljaktighet
emellan domareinstanserna lätteligen öfvergående pröfningen af den så kallade artificiella
bevisningen med dess mångartade liknelser och omständigheter, fälla domslut om
verkligheten och arten af en och samma brottsliga gerning. Detta förslag synes hvila på
antagandet, att den fråga, på hvars utredande den åtalade tillvitelsens brottslighet skulle
bero, nämligen örn tillvitelsen vore sann eller osann, stöde så utan allt sammanhang med
hvad som hörde till begreppet af åtal för det angifna brottet, att någon tillämpning af lagens
stadganden om behörighet till sådant åtal och ordningen derför eller ens något angifvande
på grunderna i dessa stadganden här ej erfordrades. Uti dessa grunder måste
dock jag för min del, såsom jag här ofvan antydt, söka något djupare och mera omfattande,
än att de skulle vara likgiltiga och främmande för det vigtiga bestämmandet af ärekränkningsbrottets
natur, dess gränser och ansvarighet. De af Lagberedningen föreslagna
och i närvarande förslag upptagna begränsningar af rättigheten att genom kriminalundersökning
utreda verkligheten af tillvitadt brott stå deremot i full öfverensstämmelse med
36
anordnandet af behörigheten till åtal och hänföra sig således till den lagstiftningsgrund,
hvilken jag i förevarande fråga anser vara den mest tillämpliga. De innebära nemligen,
att bevisningssätten uteslutes i de fall, der kriminalprocess ej får af angifvaren föranledas,
eller då ransakning och dom förut ågått, — då hvarken angifvaren eller allmän åklagare
är berättigad att tala å brottet, — och då laga tid dertill är försuten. Men vid sådan
vigtig öfvergång från Lagkomitténs sats om absolut bevisningsrätt uti injuriemål och vid
det sålunda, med väsendtlig afvikelse från Komitténs hufvudgrunder, gjorda antagandet, att
ett verkligt sammanhang finnes emellan begreppet af åtal för brott och den utredning vid
domstol huruvida någon är till brott saker, som för lagenligt bedömande af injuriemål påkallas,
hade, efter min tanke, erfordrats, att detta steg, som syftar att bevara och iakttaga
enhet och följdriktighet i lagens principer, hade vidare fullföljt samma sträfvande och sökt
att afböja hvad sorn i den föreslagna processordningen i sådana mål, så vidt de angå tillvitelsen
om brott, innefattar en splittring af domarekallets verksamhet, som, enligt min
tanke, icke kan vara med lagens allmänna anda och rättegångsordningeus syftning förenlig.
Såsom bevisning uti injuriemål om angifvet brott borde, efter min åsigt, icke erkännas
annat, än beslut af den domstol, som är behörig att ransaka och döma öfver brottet.
Stadgandet i förevarande ämne skulle sålunda, i hvad angår tillvitelser om de gerningar,
hvilkas offentliga beifrande lagen bjuder eller under vissa vilkor tillåter, hvila på den grund:
att hvar och en skall äga sitt innehafvande medborgerliga anseende fredadt från annans
störande angrepp medelst sådan tili allmänhetens kännedom utspridd tillvitelse, som icke
till sin sanning styrkes med hvad som inför lag erkännes gifva visshet om den tillvitade
brottsliga gerningens verklighet, nemligen den i lagens kompetensreglor anvisade domstolens,
efter anstäldt åtal och hållen undersökning, meddelade lagligen gällande dom, och att följaktligen
hvar och en begår ärekränkning, då han mot annan utsprider tillvitelse om brott,
hvilken han icke kan genom framläggande af sådan dom till sanningen bestyrka Atalet
för ärekränkning i det fäll, der lagförslaget medgifver bevisning om brott, angår det förhållande,
att den tilltalade, med åsidosättande af den ordning, han haft sig i lag anvisad
att påkalla behörig ransakning och dom till utrönande af det förmenta brottets verklighet,
trädt i förväg för allt domslut och sökt att, på grund endast af sin enskilda tro, låta den
misstänkte komma att i allmänna omdömet lida den påföljd, som efter laglig undersökning
skolat uppstå, om domen blifvit fällande. Genom injurieåtaiet skall han tvingas från den
sjelfvalda orätta vägen och äga blott det val att antingen ■— hvartill erforderligt rådrum
kornrne att honom lemnäs — anskaffa och till sitt försvar framlägga det rätta bevisningsmedlet,
behörig domstols beslut, som visar, att den angifne är till brottet saker, — eller
ock lida ansvaret för det han fläckat en om brott icke lagligen förvunnen persons heder.
Den uti injuriemålet tilltalade skulle således, då han sjelf vore sakägare, särskildt begagna
denna rätt, men eljest, der brottet hörde under allmänt åtal, ägde han såsom angifvare
påkalla den kriminalprocess, han genom ryktesutspridandet gjort för sig till försvar behöflig,
och i sådant afseende hålla sig till den särskilda ordning, som är anvisad i de lagliga föreskrifter,
genom hvilka kronans åklagare fått åligganden i afseende på beifrande af de för
-
brytelser, hvilka till deras kännedom behörigen anmälas; öfver fullgörandet af hvilka åligganden
nödig kontroll till det allmännas och den enskildes säkerhet icke saknas. Injuriemålets
svarande part finge sålunda !ulft åtnjuta all honom enligt lagförslaget tillkommande
bevisningsrätt tili sitt försvar, utan att derigenom i någon ilion blefve bruten den ordning
lagen utstakat för ransakning öfver angifvet brott, hvilken ordning val måste äga den vigt
inom rättegångssystemet, att den icke bör i något fall onödigtvis uppoffras; och denne svarande
part, då han sålunda föranledes att emot sin vedersakare uppträda med anklagelse
och påkallande af kriminalundersökning, vore derigenom icke eller förflyttad till en för
ursprungliga sakförhållandet främmande ställning; ty äfven i lagförslagets processordning
för injuriemål skulle naturligtvis svarande parten befinna sig i kärande parts
ställning i hela det stadium af målet, som utgjorde kriminalprocess mot hans vederpart,
hvilken åter deri vore att betrakta såsom svarande part. Skillnaden vore blott i det forum,
der denna särskilda kriminalprocess blefve utförd. Hvardera saken komine att hålla sig
till sitt i lag utsatta forum. Till sin natur äro de visst icke eller från hvarandra oskiljaktiga.
Injuriedomstolen behöfver af den andra saken ej känna annat, än slutliga domen;
och ransakningsdomaren behöfver alls icke någon kunskap om injuriemålet, icke ens om
dess tillvaro. — För den uti injuriemålet kärande, som i och för vederpartens bevisningsförsök
komme att undergå en kriminalransakning, skulle ganska svår skada kunna uppkomma
derigenom, att denna ransakning blefve dragen under en främmande domstol, möjligen långt
från deu ort, der gerningen skulle hafva skett och de för honom tili försvar erforderliga
bevisningsmedel finnas. Lagens bestämmelse om behörigt forum för ransakning i missgerningsinål
af allmän art utgår visst icke från någon flygtig, likgiltig grund, utan deremot
från sträng nödvändighet; den har, med förutsättning af jurisdiktionernas anordnande i
kretsar af lämpligt mindre omfång, ett ändamål af den betydenhet, att, om detta ändamål
icke vore möjligt, hela den hos oss och i andra länders lagstiftning vidlyftigt afhandlade
theorien om juryinrättning för brottmål skulle i det väsentliga vara en tom irring Och
likaledes äga lagens föreskrifter om behörigt forum för ransakning och dom öfver einbetsbrott
sin särskilda vigtiga grund, som icke kan tillåta, att angifvelser om sådana brott, då
de uti injuriemål förekomma, hvar som helst blifva till sin befogenhet pröfvade. Så länge
Domstolar af särskild art är organiserade för tillämpning af vissa lagar, t. ex. krigslagarne,
kan väl icke eller principenligt öfverlåtas åt andra Domstolar att bedöma sanningen af angifvelsen
om brott emot dessa lagar. — Det är redan antydt, i hvilken för ändamålet af
sanningens rätta upptagande ogynsatn stämning den uti injuriemålet klagande kunde vid
den emot honom inledda brottmålsundersökningen hafva att vänta hos sin motsåndare. Domstolen
skulle i denna undersökning angående ett utom dess område begånget brott icke eller
hafva samma utvägar i ransakningssättet att sjelfmant framkalla sanningen, som, enligt
nu gällande reglor för ransakning i gröfre brottmål, skulle vägleda den till dom öfver sjelfva
brottet behöriga domarens verksamhet. Det kan icke undfalla någon, hvilken betydlig
skillnad skulle vara emellan den ransakning, som t. ex. angående en föregifven lönlig mordgerning
blefve hållen af behörig domstol i orten, med anlitande af alla tillgängliga utvägar
38
i lokalbesigtning, allmänna kännedomen af händelser och personliga förhållanden, som med
den ifrågaställa saken kunna äga samband, möjligen sådant, som, för den tilltalade sjelf
okändt, kan lända till hans värjande mot en skenbart grundad anklagelse, — och, å andra
sidan, förhandlingarne hos en främmande domstol, som blott afhör hvad parterna och
långväga komna okända vittnen orda. Mången handling, i sig sjelf ren och oskyldig, kan
vara af beskaffenhet att, då den sålunda af en i bestämdt fientlig syftning inledd undersökning
ofullständigt belyses, få utseende af brottslighet; en sådan ståndpunkt i den ofullständiga
och uppsåtligt ensidiga undersökningen kan möjligen angifvaren upphinna med
ringa besvär, men deremot den fortsatta ransakning, som för den angifne då är nödvändig
för sanningens rätta utredande, kan på den för ifrågavarande handling främmande orten
blifva förenad med stor svårighet och betydlig kostnad, såsom derest vid Domstol invid
Rikets nordligaste gräns skulle ransakas om det brottsliga i en vid sydligaste gränsen bosatt
persons erskilda gerningar i hans hemort, då denne angifne person måste, möjligen
vid flera särskilda tillfällen, på olika tider sjelf inställa sig vid Domstolen och hans vittnen
från hembygden göra den långa resan. Kan lagsbestämmelsen i denna fråga om bevisningssättet
uti injuriemål icke så ställas, att den erbjuder lika beqvämlighet åt bägge parterna,
så finner jag icke i det förhållande, som för sedlighetens synpunkt framstår i deras ställning
till hvarandra, så länge tillmålets sanning ej är slutligen uppdagad, någon öfvervägande
anledning att låta beqvämligheten falla angriparen till godo på den till sin heder
angripnes bekostnad genom förlusten af en rättegångsform ån, som utan tvifvel måste räknas
till de vigtigaste. Den, som af verklig sedlighetskänsla finner sig uppmanad att gifva
offentlighet åt annans straffbara gerning och vill derigenom drifva houom ur en, efter förmenande,
icke berättigad position inom allmänna aktningens område, bör finna betänklighet
att, i stället för den öppna, ärliga angifvelsen hos offentliga maktens organer, hvarigenom
medborgarepligtens fordran vore fullt tillfredsställd och den angifne komme i åtnjutande
af sin naturliga och lagliga rätt att få lära känna sin ansvarige angripare, välja, med
afseende på egen försigtighet och beqvämlighet, bakdanteriets vidriga utväg. Tror han
brottslighetens uppenbarande äga sådan vigt för det allmänna, så vet han ock, att staten
vill hafva sådana brott uppdagade på den rätta vägen; han äger icke någon moraliskt giltig
ursäkt i förevändningen, att han vill skona förbrytaren från lagens verkan och i smyg blott
betaga honom det medborgerliga anseendet. Det tillkommer honom icke, att såsom en
särskildt förmildrande benådningsmakt ställa sig godtyckligt emellan lagen och den misstänkte
förbrytaren. Yäl kan mången gång angifvarens öppna handling blifva i allmänna
omdömet klandrad; men bakdanteriet bör alltid vara förhatligt. Det fordras varsamhet
att icke låta lagbudet synas uppmuntrande gilla sådant.
Såsom det vill synas, måste förslagets mening innefatta äfven det, att den uti injuriemålet
tilltalade, då han drager sin vederpart under ransakning vid domstol om den angifna
missgerningen, skall till undgående af ansvarighet för falskeligen gjord och fullföljd
anklagelse inför domstol äga en gällande förevändning deruti, att han endast begagnat sin
bevisningsrätt såsom en till rättegången uti injuriemålet börande förmån. Häruti ligger,
efter min tanke, ett ytterligare skäl emot förslagets godkännande i frågan om forum.
Den från Lagkomitténs åsigt afvikande mening, som i närvarande förslag blifvit följd
och nu af mig är biträdd i fråga om bevisningsrättens gränser, kan föranleda inkast, att
sålunda skulle betydligt inskränkas möjligheten för den enskilde att till andras kännedom
bibringa de på allmänna omdömet inverkande underrättelser om personens onda gerningar.
Svaret derpå måste alltid blifva, att lagstiftningen icke velat genom Ingifvande af behörigheten
till åtals anställande bereda vidsträcktare utväg att låta sådana underrättelser vinna
offentlighet och icke tillåta, att det sker på förtalets smygväg. Med hvarje ändring i lagens
föreskrifter om friheten till åtal för brott vidgas eller sammandrages gränsen för samhällsmedlemmarnes
frihet i afseende på enskilda beskyllningar om brott. Det lagbud, som
särskildt afhandlar frågan om denna sednare frihet, har inom sig ständig enhet och konseqvens.
Men — blefve lagbudet strängare, mera fordrande, än att, med afseende å re
dan
anmärkta fallenhet i menniskolynnet och de talrikt frestande anledningarne i dagliga
sammanlefnaden, lagbudets hörsammande kan i allmänhet förväntas? Jag erkänner villigt,
att häruti ligger någon betänklighet, just hvad som utgör det för lagstiftningen svårlösta
i ämnet. Dock —, om lagbudet verkligen icke fordrar annat, än hvad till skydd mot
skadegörelse å enskild persons goda namn och rykte förnuftsenligt kan påbjudas och hvad
som kan åtlydas af hvar och en under allvarligt bemödande att, med aktning för annans
lagbestämda rätt, hejda en böjelse, som icke får frigifvas, må strängheten finnas. Lagbudet
har för straffet en latitud, som medgifver lindrig påföljd, der blott obetänksamheten felat.
Lagens stränghet i detta ämne saknar visst icke eller giltig anledning i samtidens före
teelser
inom det område, som nu är i fråga, der föremålen visat sig långt mörkare, än vid
den tid, Lagkomittén aflät sitt förslag.
Ilvad angår tillmälen af den beskaffenhet, som är omförmäld i 8 § af förevarande
Kapitel, nemligen om gerning eller last, som ej efter lag är straffbar, biträder jag den af
Justitierådet Bolin yttrade åsigt om olämpligheten deraf, att sådana för allmänna lagen
främmande enskilda förhållanden, hvilka här afses, skulle öfverlemnas till föremål för vittnesförhör
eller annan undersökning vid domstol. Vid betraktande af den verkliga förmånen
för den enskilde att undgå allt det obehag, som skulle för honom uppstå, der smädaren
lemnades tillfälle att för ådagaläggande af ett tillmäles sanning framdraga till offentlig
mönstring alla möjliga förhållanden i den andres enskilda och husliga lif, kan emot
denne skäligen ställas det anspråk, att han icke skall vilja framtvinga ett så beskaffadt
uppträde i det offentliga genom anställande af rättegång för sådant tal, sorn tillkommit af
obetänksamhet utan oudt uppsåt eller beräkning att väcka något för honom skadligt rykte.
Yttranden, som förtroligtvis fällas i mundtligt samtal, utan afsigt att skada eller att få
någon offentlighet, böra ej skäligen göras till föremål för åtal. Har åter någon, i argt uppsåt
för att göra skada, angripit annans medborgerliga anseende genom en i syftning af
allmännare utspridande gjord skändande framställning af hans enskilda personliga förhållanden;
så kan med skäl denna handling betraktas såsom brottslig äfven i det fall, att
samma framställning hållit sig till omständigheter, hvilka, derest undersökning vid domstol
i sådana ämnen kunde tillstädjas, skulle befinnas öfverensstämmande med sanningen. Efter
sådan princip kunde, såsom mig synes, lagstadgandet billigt jerakas i ett ämne, der,
oaktadt allt bemödande och allt hvad derom är ordadt och tvistadt, lagstiftningen svårligen
skall någonsin kunna utfinna hvad som finge anses vara det absolut rätta och bästa
På de sålunda utvecklade grunder instämmer jag med Justitieråden Bolin, Adlercreutz
och Friherre Leuhusen i fiåga 0111 redaktionen af 13 §, äfvensom angående förändrad lydelse
af 8 § i förevarande Kapitel.»
Justitierådet Quensel yttrade: »Jag instämmer med Justitierådet Berg i allt öfrigt utom
hvad angår den af honom föreslagna inskränkning i rättigheten att med bevis om sanningen
af gjordt tillmäle freda sig från åtal för ärekränkning, i fall tillmålet varit föremål för
ogilladt åtal. Ett sådant ogillande kan naturligtvis ej innebära absolut visshet derom, att
tillmålet varit ogrundadt, utan allenast att det icke blifvit bevisadt i någon eller tillräcklig
man. Derföre och då den, som för ärekränkning tilltalas, ofta är i okunnighet om åtalet,
hvilket till och med kan vara anstäldt efter det den förmenta ärekränkningen skett, torde
den omständighet, att frikännelsebeslutei fallit, ej försätta frågan om sanningsbevisningen i
målet om åtal lör ärekränkning i annat skick, än den skolat hafva, om åtal för brottet
icke ägt rum Lagkomitténs förslag i denna del innehåller ej eller den ifrågavarande inskränkningen
och, om nyssnämnde förslag i öfrigt återupptages, ser jag ej skäl att härutinnan
frångå det.»
16 §.
linder åberopande af de skäl, som blifvit af Lagberedningen anförda för uteslutande
ur dess förslag till Straffbalk af det mot nu ifrågavarande § svarande i Lagkomitténs förslag
till allmän Kriminal-lag förekommande stadgande af enahanda syftning, hemställde
Högste Domstolens fleste Ledamöter, att berörde § måtte utgå.
Justitierådet Berg deltog ej i denna anmärkning.
17 Kap.
3 §•
Vid granskning af Lagberedningens förslag till Straffbalk, hvarifrån stadgandet i förevarande
§ vore hämtadt, hade af Högste Domstolens dåvarande Ledamöter blifvit, beträftande
rättigheten att horsbrott tili bestraffning åtala, anmärkt, att, så snart den förnärmade
maken hos Domstol väckt påstående om äktenskapsskillnad på grund af horsbrottet,
41
hvilket således derigenom och getiöm den dermed följande undersökning kommit till offentlighet,
borde rättigheten att föra talan om den kriminella påföljden äfven ovilkorligen inträda,
och, när brottet vore bevisadt, brottmålsansvar kunna ådömas utan omvägen af ny
rättegång för detta ändamål. Hvad sålunda blifvit anmärkt åberopades nu af Högste Domstolens
fleste Ledamöter, med tillägg, att jemväl i det fall, att mannen ålägges gifva underhåll
till barn, som af honom blifvit i hordom afladt, horsbrottet på samma skäl, som
de ofvan anförda, och i öfverensstämmelse med stadgandet i 18 Kap. 9 § förslaget borde
å till bestraffning åtalas; på grund hvaraf och då antydan här syntes lämpligen böra ske
derom, att, i händelse förbrytelsen äfven i annat afseende, än såsom horsbrott, vore straffvärd
och ur sådan synpunkt allmänt åtal underkastad, dess egenskap af horsbrott likaledes
kunde till bestraffning åtalas, samt, enligt bemälde Ledamöters tanka, någon inskränkning
ej borde göras i den förnärmad maka nu tillkommande rätt att horsbrott åtala, desse
Ledamöter hemställde, att ifrågavarande § måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Horsbrott må ej af allmän åklagare åtalas, der ej den oskyldige maken brottet till åtal
angifvit eller för det brott skillnad i äktenskapet sökt, eller mannen efter lagsökning ålägges
att underhåll gifva till barn, som blifvit i hordom afladt, eller ock brottet eljest under
allmänt åtal hörer. Var brottet emellan tvänne gifta föröfvadt; då åge åtal emot dem
båda rum, ändå att blott en af de oskyldiga makarne skillnad sökt.
Om hvad sålunda blifvit föreslaget bifölles, så följde deraf, att den i 5 Kap. 15 §
förekommande hänvisning till 17 Kap. 3 § borde utgå.
Justitierådet Alerereutz yttrade: »Någon särskild inskränkning i rättigheten för
allmän åklagare att åtala horsbrott finner jag icke vara af behofvet påkallad. Innan sådant
brott kan af honom åtalas, har det i allmänhet redan vunnit den offentlighet, till hvars
förekommande man här velat bereda den oskyldiga makan ett tillfälle. Ett öppet trotsande
deremot af den allmänna sedlighetskänslan bör, efter mitt omdöme, icke någonsin lemnäs
ostraffadt derföre att brottslingen möjligen har i sin makt att förmå den oskyldiga makan
att tiga stilla. Jag anser derföre hela denna § böra ur lagförslaget utgå, såsom en följd
hvaraf jemväl den till samma § gjorda hänvisning i 5 Kap. 15 § borde derifrån uteslutas.»
18 Kap.
2, 4, 6, 7 och 11 §§.
AT fförut åberopade skäl hemställde Högste Domstolen, att de i sista punkten 2 §,
4 §, sednare mom. 6 §, sista punkten 7 § och sednare mom. 11 § förekommande orden:
'»straffarbete från och med sex månader till och med två år» måtte å hvardera stället ändras
till: straffarbete i högst två år.
6
42
Särskildt yttrades
vid 6 § sednare mom.
af Justitieråden Quenel och Berg: »att, såsom förslaget antyder, tillämpa hvad i 2 morn.
stadgas å otukt, som med de här omförmälda hjon föröfvas af andra än sådana personer,
till hvilkas tjenstepligt hörer att å hjonen utöfva uppsigt, synes oss betänkligt, hvarföre
vi hemställa, att nämnda moment måtte bringas till närmare öfverensstämmelse med Lagberedningens
motsvarande stadgande i 21 Kap. 6 § och sålunda erhålla denna lydelse:
»Öfvar styresman, föreståndare, uppsyningsman eller vaktbetjent vid straff inrättning,
häkte, tukthus barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med qvinsperson, som der in
tagen är och under hans uppsigt står; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse.»
och vid 11 § sednare mom.
af Högste Domstolens fleste Ledamöter: De mindre bestämda uttrycken i sednare momentet
synas kunna leda till osäkerhet i lagtillämpningen, genom tvekan, huru långt det osedliga
i qvinnans lefnad skulle hafva gått för att fylla kontinuitetsbegreppet: »låta bruka sig
till skörlefnad.» Ty icke kan härmed förstås, att qvinna vid något enstaka tillfälle begått
sådant sedlighetsbrott eller varit föremål för en kopplares intrig. Hvad häruti kan i föreskrifter
om korrektionel behandling från allmänna ordningsmaktens sida och om preventiva
anstalter mot en farlig sjukdoms utbredande lemnäs i uttrycken mindre bestämdt, är
ej i en strafflag tillräckligt. För bestämmande af prostitutionens ifrågavarande svårare
art synes ej annat säkert kännetecken kunna i strafflag uppställas, än hvad nu gällande
Lag i 57 Kap. 2 § Missgernings-balken innehåller, eller att qvinnan egnat sig åt skörlefnad
i sådant hus, som anordnats till stadigvarande hemvist för lasten. Uttrycken i nu
varande Lag torde derföre här böra bibehållas och således momentet få denna lydelse:
Qvinna, som i dylikt hies låter sig till skörlefnad bruka, straffes med fängelse i högst
sex månader eller straffarbete från och med sex månader till och med två år.
Justitieråden Berg och Adlercreutz deltogo ej i den sistomförmälda anmärkningen.
9 §.
Under åberopande af de vid 17 Kap. 3 § i lagförslaget anförda skäl, i den mån, de
å här upptagna förhållanden äga tillämplighet, hemställde Justitierådet Adlercreutz, att
sednare punkten i förevarande § måtte varda utesluten.
I slutet af detta Kap. ansåg Högste Domstolen böra intagas dels det stadgande, som,
i fråga om grym behandling af djur, förekom i Förordningen den 21 December 1857, dels
ansvarsbestämmelser mot fylleri och äfventyrligt spel. Visserligen kunde dessa förbrytelser
anses tillhöra så kallad polis-lag, ej allmän strafflag; men så vore äfven förhållandet med
andra så väl i detta kapitel, som på andra ställen i förslaget upptagna brott; och i all
-
43
mänhet torde näppeligen någon skarp gräns kunna uppdragas emellan polisbrott och andra
förbrytelser, så framt man ej ville, såsom i en del utländska lagstiftningar skett, söka en
dylik i graden af den brottsliga gerningens straffbarhet, hvarom dock, äfven om sådant
hos oss skulle låta sig göra, fråga nu ej vore. Vid sådant förhållanda och då, för upprätthållande
af hvad man förstår med allmän sedlighet, bestraffning af ofvanberörde förbrytelser
vore nödig, trodde Högste Domstolen bestämmelser derom ej böra i förslaget
saknas samt lämpligast kunna i förevarande Kap. intagas.
På grund häraf tillstyrkte Högste Domstolen, att efter 13 § i förslaget rnåtte införas
följande frenne nya §§:
14 §. Håller någon hus, der äfventyrliga spel om penningar eller penningvärde allmänneligen
bedrifvas; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter. Tillåter den,
som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe, att sådant spel der bedrifves;
dömes till böter. Hvar som, å ställe, som nu sagdt är, deltager i äfventyrligt spel;
straffes med böter, högst tvåhundra Riksdaler.
15 §. Beträdes någon med fylleri, i ty att han så öfverlastar sig af starka drycker,
att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken
år celi träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt ställe; straffes
med böter, högst etthundra Riksdaler. Sker det tredje gången eller oftare; vare straffet
böter eller fängelse i sex månader.
16 §. Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar grymhet;
straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.
19 Kap.
3 §.
Justitierådet Berg anförde: »Det i första punkten af denna § utsatta straff synes mig,
vid jemförelse med dem, som blifvit föreslagna för de i 10 och 11 §§ omtalade vida farligare
skadegörelser, något för strängt och jag hemställer derföre, att detsamma måtte bestämmas
till straffarbete från och med ett till och med fem år, då den i andra punkten
medgifna straffnedsättning kunde få utsträckas ända till tre månader.»
12 §.
Justitierådet Berg yttrade: »Straffbestämmelsen i denna § synes mig ej stå väl tillsammans
med hvad i 20 § angående skadegörelse i allmänhet stadgas. Under det nemligen,
enligt denna sednare, så snart skadan är grof eller gerningen eljest är med synnerligen
försvårande omständigheter förenad, ovilkorligen skall till straffarbete dömas, belägges
i 12 § uppsåtlig skadegörelse å jernvägs-, kanal- och slussanläggningar af sådan beskaffen
-
44
het, att väsentligt hinder eller uppehåll i anläggningens begagnande uppstår, med endast
fängelse, och all annan skada med böter utan afseende å skadans storlek eller de omständigheter,
hvarunder brottet skett. Jag anser derföre straffet i 1 mom. af 12 § böra
bestämmas till straffarbete i högst tre år eller fängelse; hvaremot jag anser sista momentet
böra utgå och sådan mindre skada, som der omtalas, således komma att efter 20
§ bestraffas.»
13 §.
För uppsåtlig skadegörelse af sådan beskaffenhet, som här omförmäles, ansåg Högste
Domstolen straffarbete företrädesvis och fängelse endast undantagsvis böra tillämpas; hvarföre
och med åberopande af hvad vid 8 Kap. 14 § blifvit anfördt Högste Domstolen hemställde
att ansvarsbestämmelsen i första punkten måtte ändras till: straffarbete i högst
två & eller fängelse i högst sex månader.
15 §.
En sådan förändring i straffbestämmelsen, som vid 8 Kap. 26 § och andra ställen
föreslagits, tillstyrktes af Högste Domstolen äfven i 1 mom. af denna §; och ansåg Högste
Domstolen i 2 mom. jemväl böra intagas det nu i flera ekonomiska författningar omförmälda,
men till allmänna strafflagen rätteligen hörande fall, att någon i segelled eller flottled
utkastar barlast eller annat, hvaraf uppgrundning förorsakas kan.
16 och 20 §§.
Jemväl i dessa §§ tillstyrktes af Högste Domstolen, att orden: »straffarbete från och
med sex månader till och med två år» måtte ändras till: straffarbete i högst två år.
22 Kap.
1 §•
På de vid 8 Kap. 14 § anförda skäl ansåg Högste Domstolen det här utsatta minimum
för straffarbetet böra uteslutas.
2 § 6 mom.
Justitierådet Adlercreutz yttrade: »För min del finner jag icke skäl att afvika från
den i vår lagstiftning hittills följda åsigt, att det i förevarande mom. omförmälda brott
hänföres till tjufnad, helst ett besittningstagande synes mig genom anbringande af märke
45
lika väl hafva försiggått, som derigenom att tjufven från en plats till annan i samma rum
förflyttar den persedel, han har för afsigt att sig tillegna. Jag hemställer alltså, att detta
mom, öfverflytt as till 20 Kap., i hvars 4 § det lämpligen torde kunna inrymmas.»
6 § sednare mom. och 15 §.
Under åberopande af det vid 11 Kap. 10 § anförda skäl hemställde Högste Domstolen,
att orden i 6 § sednare mom. »från och med femtio till och med tvåhundra Riksdaler»
och i 15 §: »högst etthundra Riksdaler» måtte uteslutas.
21 § sednare mom.
Detta moment ansågs af Högste Domstolen, i öfverensstämmelse med den af dess
fleste Ledamöter vid 17 Kap. 3 § uttalade mening, böra till redaktionen ändras och lyda
sålunda:
Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmålas, må ej af allmän åklagare åtalas, der
ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit sökt eller, i fall fästning eller giftermål
ej skett, målsägande brottet till åtal angifvit,
25 Kap.
14 och 15 §§.
Af Högste Domstolen tillstyrktes, att äfven i dess §§ orden: »straffarbete från och
med sex månader till och med två år» måtte ändras till: straffarbete i högst två år.
20 §.
Enär tvekan syntes, kunna uppstå, huruvida, enligt förslagets ordalydelse, den domstol,
som för brott fällde embetsman till straffarbete eller svårare straff, ägde, äfven om domstolen
ej vore forum för embetsmannen i embetsbrott, likväl döma honom till mistning af
sitt embete, eller om, i sagda fall, detta skulle tillkomma den myndighet, hvarunder embetsmannen
hörde för embetsbrott i allmänhet, föreslog Högste Domstolen till tydligare
utmärkande deraf, att samme domstol, som för brottet ålade straff, jemväl skulle embetsmannen
till förlust af sitt embete döma, följande redaktiousförändring:
Begår embetsman brott, derför han till straffarbete eller svårare straff dömes; varde
tillika dömd till mistning af embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet
begånget är.
46
21 §.
Ehuru visserligen fall kunde tänkas, då lämpligt vore, att embetsman äfven, der han
dömdes för brott utom embetet till ringare straff än i 20 § nämndes, borde sitt embete
mista, ansåg Högste Domstolen sig likväl icke kunna tillstyrka ett stadgande af sådan
beskaffenhet, som det här i 21 § föreslagna. Då nemligen, vid bedömande, huruvida embetsmannen
genom brottet befläckat eller spillt sin embetsvärdighet eller sitt medborgerliga
anseende, ingen ledning funnes att hämta ur i lagen meddelade föreskrifter, blefve afgörandet
beroende allenast af hans domares enskilda föreställningar i detta afseende Men
deras omdömen härutinnan kunde och skulle helt säkert utfalla högst olika, allt efter en
hvars särskilda uppfattning om embetsvärdighet, om medborgerligt anseende, om heder
m. m. Härigenom skulle faran af lagbudet blifva större, än den fördel, detsamma möjligen
i något enstaka fall kunde medföra; och då anledning funnes att antaga, det något
egentligt behof af stadgande i omförmälda syftning ej mera hädanefter, än hittills, skulle
förspörjas, hemställde förty Högste Domstolen, att ifrågavarande § måtte ur förslaget utgå.
För den händelse emellertid, att denna hemställan ej skulle bifallas, ansåg Högste Domstolen
sig böra erinra, att, då olämpligt vore, om i fall, som denna § afser, den domstol,
som öfver brottet dömde, skulle, fastän den ej vore rätt forum för embetsman i fråga om
embetsbrott i allmänhet, äga yttra sig, huruvida embetsmannen befläckat sin embetsvärdighet
och borde sitt embete mista, men tvekan, om efter förslaget så skulle tillgå, syntes
kunna äga rum, föreskrift borde, på sätt som skett i Lag-beredningens förslag till Rättegångs-balk,
sednare delen, 1 Kap. 7 §, meddelas derom att, i sådan händelse, frågan om
embetets mistning skulle pröfvas af den domstol, som vore behörig att öfver embetsmannen
i embetsbrott döma.
1 öfrigt och för den händelse, att de af Högste Domstolens fleste Ledamöter vid 2
Kap. 15 och 16 §§ gjorda anmärkningar godkändes, hemställde bemälde Ledamöter, att,
i följd deraf och med iakttagande af de här ofvan vid 25 Kap. gjorda anmärkningar, sistnämnda
Kap. måtte erhålla följande lydelse:
1 §■
Domare, Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman, som i dom eller beslut
uppsåtligen gör orätt; dömes ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas.
2 §.
Har domare uppsåtligen fällt till straff den, han visste oskyldig vara; då skall, jemte
47
den påföljd i 1 § sägs, honom ådömas straff efter 16 Kap. 1 §, och, om den oskyldige
undergått straffet till fullo eller till någon del, efter 3 § i samma Kapitel.
3 §.
Ställer Konungens Befallningshafvande, eller annan, som å embetets vägnar äger att
brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid domstol; då skall han dömas
ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas och dessutom straffas såsom i 16 Kap. om falsk
angifvelse stadgadt är.
4 §.
Viger prest, utan att laga lysning till äktenskap föregått; varde afsatt. Viger prest
dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt;
dömes ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas.
5 §.
Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde,
ändå att ingen skada skedde, förklarad ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas. Tager
eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han
ej berättigad är; straffes med mistning af embete på viss tid eller böter. Aro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till afsättning dömas.
6 §.
Embetsman, som, för egen vinning, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder Rikets
innevånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till afsättning, mistning
af embete på viss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det, såsom af fri vilja
bjudes; vare straffet böter.
7 §•
Muta eller annat, som embetsman, den der efter 5 eller 6 § straffas, olofligen tagit,
tillfälle kronan.
8 §.
Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej förut, eller
straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; varde afsatt. Lag samma vare, om han, dellof
vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad Konungen om gåfvan eller förläningen
förordnar.
48
9 §.
Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan eller högre
skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar hvad
han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara; dömes ovärdig att i Rikets tjenst
vidare nyttjas. Gör han det för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från
och med sex månader till och med fyra år dömas.
10 §.
Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande eller uppbörd
af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med afsättning, mistning af embete på
viss tid eller böter. Gör han det för egen fördel; varde förklarad ovärdig att i Rikets
tjenst vidare nyttjas och dömes dessutom till straffarbete i högst två år. Aro omständigheterna
synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.
11 §•
Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare sig Statens eller
annans tilllhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande, förvaltning eller redovisning
emottagit; då skall han förklaras ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas och
derjemte dömas till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Gitter
han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet derför ställa, att någon skada af
tillgreppet ej komma kan; varde ändå afsatt.
12 §.
Har embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker sökt
dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit dem såsom restantier,
eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har han, till bristens döljande,
undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat annat
sådant bedrägeri; straffes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derför
ställer, med straffarbete från och med sex till och med tio år; vare ock dömd medborgerligt
förtroende för alltid förlustig.
13 §.
Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, sorn honom å embetets
vägnar anförtrodda äro; varde afsatt och, om skada deraf kom, dömes ovärdig att
i Rikets tjenst vidare nyttjas. Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad uppbördsman
eller redogörare; varde afsatt, ändå att de medel ej till uppbörden hörde.
/
I
49
14 §.
Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende häfver, honom med
vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; då skall han förklaras ovärdig att i Rikets
tjenst vidare nyttjas och dessutom dömas till straffarbete från och med sex månader till
och med fyra år. Släpper han fången eller den häktade af vårdslöshet ; varde afsatt och
derjemte dömd, om vårdslösheten grof var, till fängelse i högst sex månader eller straffarbete
i högst två år, och, om den mindre var, till böter.
15 §.
Underlåter eller försummar embetsman vid Statens kanal- eller slussverk eller annan
sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning hvad honom, till förekommande af olyckshändelse,
åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; varde afsatt och straffes
dessutom, om skada timar, med straffarbete i högst två år, men i annat fäll med fängelse
i högst sex månader. Var vållandet groft; må han ej vidare i dylik befattning nyttjas.
Sker sådan underlåtenhet eller försummelse uppsåtligen; varde den brottslige dömd ovärdig
att i Rikets tjenst vidare nyttjas och dessutom straffad efter ty i 19 Kap. 11 § sägs.
16 §.
Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt än förut sagdt är, förbrytelse i sitt embete,
för egen fördel eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af
allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i afsigt,
som sagd är, sin embetspligt; varde afsatt och, om synnerligen försvårande omständigheter
förekomma, dömd ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas. Var det af förhastande, som
embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då må till böter eller
mistning af embete på viss tid dömas.
17 §.
Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete,
och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller mistning af embete på viss
tid. Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till afsättning dömas.
18 §.
Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 § sagd är, tillika annat uppsåtligt brott eller
sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 Kap. 2 § stadgas.
7
50
19 §.
Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring afhållit
och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader,sedan
kallelse i allmänna tidningarne ågått; varde afsatt.
20 §.
Har embetsman begått brott, derför han till straffarbete eller svårare straff dömd varder;
då skall han tillika dömas förlustig det eller de embeten han innehafver, ändå att
brottet utom embetet begånget är.
21 §.
Böter, som efter 5, 6, 10, 14, 16 eller 17 § ådömas, må sättas högst till beloppet för
ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyldige sig förbrutit.
Ar ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst ett
tusen Riksdaler.
22 §.
Hvad om Statens embetsmän här stadgadt är, gälle ock om dem, som äro satte att
förvalta städers, menigheters eller allmänna, af Konungen stadfästade, kassors, verks eller
andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän, som under embetseller
förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att embete eller
tjensteärende förrätta.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 Kap. 11 och 12 §§ om Statens
kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning stadgadt
är, tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är;
varde ock dervid anställd person för brott af sådan beskaffenhet, som i 15 § nämnd är,
straffad efter de i samma § stadgade grunder; och må den brottslige eller felaktige, om
brottet uppsåtligen skett eller skada genom groft vållande timat, ej sedermera kunna i
dylik allmän befattning nyttjas.
Ex protocollo
C. Limnell.
Bil. till Högste Domstolens Protokoll för den 30 April 1862.
Förslag
till
Straff-Lag.
1 Kap.
Om dem, som Svensk straffrätt underkastade äro.
1 §. Inländsk man varde efter Sveriges lag och vid Svensk domstol dömd för brott,
som han begått inom eller utom Riket.
2 §. Utländsk man, som här i Riket finnes, varde jemväl efter Sveriges lag och
vid Svensk domstol dömd för brott, sora han begått inom Riket, eller å Svenskt fartyg
utom Riket; så ock för brott, som han utom Riket begått mot Sverige eller Svenskman,
der Konungen förordnar, att det brott här i Riket åtalas må.
3 §. Ej skall någon för brott, som han utom Riket begått, här i Riket straffas, der
han förut, för samma brott, straff å annan ort undergått. Om särskild påföljd å sådana
brott i vissa fall skils i 2 Kap. 21 §.
4 §. För främmande makts beskickning gälle hvad allmänt vedertaget är eller genom
fördrag stadgadt blifvit.
5 §. Om hvad emellan Sverige och Norrige iakttagas skall i de fall, som i detta
Kapitel sägas, vare ock gällande hvad särskildt stadgadt är.
2 Kap.
Om straff, som efter denna lag ådömas må.
1 §. Allmänna straffarter äro:
1. Dödsstraff.
2. Straffarbete.
3. Fängelse.
4. Böter.
52
Dessa straffarter anses, i förhållande till hvarandra, svårare eller lindrigare efter den
ordning, hvari de här nämnda äro.
2 §. Dödsstraff skall offentligen verkställas genom halshuggning. Förut gifves den
dömde lämplig tid att sig till döden bereda; och varde han utan ståt eller utmärkelse
till afrättsplatsen utförd. Innan han dit kommer, skall domen der offentligen uppläsas,
men ej må tal till menigheten hållas. Den afrättades kropp varde i stillhet å närmaste
begrafningsplats jordfäst. Skola flere undergå dödsstraff; då må det ej å endera verkställas
i den andres närvaro.
3 §. Dödsstraff skall ej verkställas å qvinna, som hafvande är, utan uppskjutas till
dess hon efter barnsbörden tillfrisknat; ej heller å den, som för sjukdom ej kan sig till
döden bereda, innan med honom bättre varder.
4 §. Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen förordnat, att domen verk
ställas
må.
5 §. Straffarbete skall ådömas på lifstid eller på viss tid, som ej må sättas under
två månader eller öfver tio år, utom i de fall, som i 4 Kap. 5, 6 och 7 §§ sägas.
6 §. Fängelse kan antingen omedelbart för brott ådömas eller i stället för ålagda
böter användas, om tillgång till deras gäldande saknas.
Fängelse, som omedelbart för brott ådömes, må ej i andra fall, än sorn i 4 Kap. 5
och 7 §§ omtalas, åläggas under en månad eller öfver två år.
Om fängelse, hvartill böter förvandlas, skils i 10 §.
7 §, Den, som till straffarbete eller fängelse dömd är, skall insättas i allmänt fängelse;
och varde der med honom förfaret, såsom särskildt stadgadt är.
8 §. Böter skola i penningar ådömas och Kronan tillfalla. Minsta bot vare Fem
Riksdaler Riksmynt, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt beräkningsgrund, kunde
ringare blifva. Högsta bot vare Femhundra Riksdaler Riksmynt, der ej antingen annorledes
i lagen uttryckligen bestämdt är, eller ock ett högre belopp, efter särskild, för vissa
fall stadgad, beräkningsgrund, kan äga rum.
9 §. Från utmätning af böter skola undantagas nödiga gång- och sängkläder för
den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn; så ock af det förråd, som i huset finnes,
hvad till deras underhåll i en månads tid erfordras.
10 §. Saknas hos den, sorn blifvit till böter fälld, tillgång till deras fulla gäldande;
då skola böterna, utom i de fall, som i 11 § detta Kap. och 7 § 4 Kap. nämnas, till
fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Vid sådan bötesförvandling svare:
böter till och med 15 Riksdaler mot
deröfver » » » 20 » »
25
30
40
50
4
5
6
7
8
9
dagars fängelse vid vatten och bröd;
»
»•
röfver
till
och
med
60
Riksdaler
mot
10
dagars
fängelse
vid vatten
5^
och bröd;
»
»
»
»
70
»
»
11
»
» »
» »
P
»
»
»
80
»
»
12
».
»
» »
» »
»
»
»
»
90
»
»
13
»
»
» »
» »
»
»
»
»
100
»
»
14
»
»
» »
)>. »
»
»
»
»
120
0
»
15
»
»
» »
» »
»
»
»
»
140
»
16
))
»
» »
» »
))
»
»
»
160
»
»
17
))
» »
» »
»
»
»
»
180
»
»
18
))
»
» »
» >\
»
»
»
»
200
»
»
19
))
»
» »
» »
»
»
»
»
220
»
»
20
))
»
» »
» »
»
»
»
»
250
»
»
21
»
»
» »
» »
)>
»
»
»
280
»
22
»
»
» »
» »
»
»
»
»
310
»
»
23
»
»
» »
0 »
))
»
»
»
340
»
»
24
»
»
» »
» »
»
»
»
380
»
»
25
))
» »
» »
1)
»
»
»
420
»
»
26
»
»
» n
» »
))
»
»
460
»
»
27
»
»
» »
» »
»
»
»
»
500
»
och hvad deröfver är mot
28 dagars fängelse vid
vatten och bröd.
11 §. För qvinna, som hafvande är eller barn ammar, eller för den, som yngre är
än aderton år, äge fängelse vid vatten och bröd ej rum. Samma lag vare, om någon
finnes ej kunna, utan våda för helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall skall den
bötfallde hållas i annat fängelse tre gånger så lång tid, som han eljest skolat fängelse vid
vatten och bröd undergå.
12 §. Skola böter förvandlas, de der genom flera domar ålagda äro; varde den förvandling
efter böternas sammanräknade belopp gjord, på sätt i 10 eller 11 § sägs. Har
någon del af böterna redan blifvit till fängelsestraff förvandlad; vare den förvandling förfallen
och förvandling af samtliga böterna verkställd, såsom nu nämndt är. Lag samma
vare, om till verkställighet på en gång förekomma särskilda fängelsestraff, hvartill böter
efter 10 eller 11 § förvandlade blifvit.
13 §. Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förordne Konungens Befallningshafvande.
14 §. Ar straff beroende af värdet å viss egendom; gäfle det värde egendomen hade
å den tid brottet föröfvades.
15 §. Särskilda straff för embetsman äro:
1. Afsättning.
2. Mistning af embete.
16 §. Genom afsättning förlorar den dömde det eller de embeten han innehafver;
och vare ovärdig att embete, tjenst eller annan allmän befattning vidare utöfva.
Den, som till mistning af embete dömes, håfve förlorat det embete, hvari han sig
forbrutit.
Afsättning eller mistning af embete medförer förlust af de rättigheter eller förmåner,
som med embetet följa. Om rättighet till pension galle hvad särskildt stadgadt är.
17 §. Ar den, som till afsättning eller mistning af embete gjort sig skyldig, ej i besittning
af embete; då skall, i stället för förlust af embetet, dömas till fängelse i högst
sex månader, om han till afsättning, och till böter, efter ty i 25 Kap. 22 § sägs, om han
till mistning af embetet skyldig var. Han vare ock förfallen till hvad i öfrigt af 16 §
emot honom tillämpas kan.
18 §. Hvad om embete i 16 och 17 §§ sagdt är, gälle ock om tjenst eller annan
allmän befattning, ehvad den af förordnande eller medborgares"val beror.
19 §. Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde förklaras
hafva medborgerligt förtroende för alltid eller för viss tid förverkat.
Då sådan påföljd för viss tid stadgad är, må den ej under fem och ej öfver tio år
ådömas.
Den, som till förlust af medborgerligt förtroende dömd är, håfve förverkat embete,
tjenst eller annan allmän befattning, som af honom innehafves; vare ock, under den tid
påföljden honom ådömd är, såsom vanfrejdad ansedd och förty utestängd från alla sådana
rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande god frejd erfordras.
20 §. I några fall straffas brott med påföljder, utom dem, som nu sagda äro, efter
ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes.
21 §. Ar någon utom Riket för brott straffad, och förty, efter 1 Kap. 3 §, från
straff här i Riket fri, må dock förlust af embete eller påföljd, som i 19 § sägs, honom
här ådömas, der brottet efter denna lag sådan förlust eller påföljd medförer.
5 Kap.
Om delaktighet i brott.
1 §. Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest uppsåtligen förleder annan till brott;
den anstiftare skall, för brottet, om det fullbordas, eller för försök, om gerningen dervid
stannar och försöket är i lagen med straff belagdt, straffas som vore han sjelf gerningsman.
Har anstiftaren så tidigt, att brottet afvärjas kunnat, gjort hvad hos honom stått
för att förmå gerningsmannen att från verkställigheten afstå, och varder brottet ändå full—
bordadt eller försökt; då må straffet för anstiftaren nedsättas till hvad i 4 § sägs.
2 §. Förmår någon, på sätt i 1 § sagdt är, till brottslig gerning den, som ej fyllt
femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, fosterföräldrar med fosterbarn, förmyndare
med myndling, husbondefolk med tjenstehjon, eller förman med den, som under hans
55
lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom försvårande
omständighet ansedt.
3 §. Den som, vid brotts utförande, annan med råd eller dåd uppsåtligen hjelper,
så att gerningen derigenom sker, straffes som vore han sjelf gerningsman.
4 §. Har någon, före brotts utförande, eller vid utförandet, dock i mindre mån, än
i 3 § sägs, med råd eller dåd gerningen främjat; straffes efter ty som lian pröfvas hafva
till brottet bidragit, dock högst med det straff, som är närmast under det, som honom
drabba bort, om han sjelf gerningsman varit.
5 §. Hafva två eller flere i samråd beslutit verkställandet af något brott; då skall
hvar som i den stämpling deltagit och vid brottets utförande när varit eller, före eller vid
utförandet, gerningen främjat, eller efteråt gerningsmannen tillhandagått, straffas som vore
han sjelf gerningsman.
6 §. Har deltagare i stämpling ej vid brottets utförande när varit, eller det främjat
eller gerningsmannen tillhandagått, såsom i 5 § sägs; straffes efter 4 §, der han ej anstiftare
är och förty efter 1 § straffas bör.
7 §. Underlåta föräldrar, fosterföräldrar eller andre uppfostrare, eller förmyndare,
att från utförandet af brott, hvarom de vetskap äga, hindra den, som under deras vård
och lydnad står, när det utan angifvelse till åtal ske kan; varde straffade efter 4 §, dock
högst med fängelse i sex månader, der det ej skett för egen vinning.
8 §. Har annan, än de personer, som i 7 § nämnde äro, vetat brott, deraf någons
lif, helsa, frihet eller egendom i synnerlig fara sattes, å färde vara, och underlåtit att det
i tid, så att faran afvärjas kunde, upptäcka, när det utan angifvelse till åtal ske kunnat;
varde ock han straffad såsom i 7 § sägs.
9 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är, sedan
brottet timat, med vetskap derom gått den brottslige tillhanda, såsom att han hulpit att
honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande af gerningen eller till
undanrödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt eller föryttrat gods, som genom
brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf; straffes, efter som
brottet var till, med fängelse i högst sex månader eller böter: har det skett för egen vinning,
och är brottet med straffarbete öfver åtta år eller svårare straff belagdt; då må till
straffarbete i högst två år dömas.
10 §. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom tillhandagått,
på sätt i 9 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstänka; straffes med böter.
11 §. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den
brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall ej till straff fällas
efter 10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande af hans
flykt.
12 § Vissa fall af delaktighet straffas efter ty derom i lagen särskildt stadgadt
finnes.
56
13 §. Har någon, efter 4,7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete för delaktighet i
brott, hvarå förlust af medborgerligt förtroende för alltid, såsom påföljd, stadgad är; varde
då ock den påföljd eller förlust af medborgerligt förtroende på viss tid honom ådömd, efter
ty hans brottslighet är till.
4 Kap.
Om sammanträffande af brott och om förening eller förändring af straff;
så ock om återfall i brott.
1 §. Innefattar en handling flera brott, och är straffet å ettdera svårare, än å annat;
då skall det svåraste straffet ådömas: är hvartdera brottet belagdt med samma straff;
varde det straff ådömdt. I båda dessa fall skäll brott, för hvilket särskildt straff ej ådömes,
betraktas såsom försvårande omständighet. Ar någotdera brottet belagdt med förlust
af embete eller påföljd, som i 2 Kap. 19 eller 20 § omtalas; varde ock den förlust
eller påföljd ådömd.
Der en handling innefattar brott, som i särskilda afseenden med olika straff belagdt
är; vare ock lag, som i denna § sägs.
2 §. Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar, och stå de ej till hvarandra i
det sammanhang, att de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse, utan äro,
hvar för sig, till särskilda brott att hänföra; varde, för hvarje brott, ändå att brotten af
samma slag äro, till särskildt ansvar dömd, med iakttagande af föreskrifterna i 4, 5, 6
och 7 §§.
3 §. Utgöra flera brottsliga handlingar fortsättning af ett och samma brott; varde
sådant, vid straffets bestämmande för det brott, såsom försvårande omständighet ansedt.
4 §. Ar någon till dödsstraff förfallen; då skola i den bestraffning anses inbegripna
böter eller frihetsstraff, hvartill den till döden dömde jemväl kan hafva sig skyldig gjort.
Med straffarbete på lifstid må ej heller förenas annat frihetsstraff eller böter.
5 §. År någon för särskilda brott förfallen till straffarbete på viss tid; då må ej,
vid förening af straffen, tiden för det af dem, som längst är, eller, om tiden för hvartdera
straffet är lika lång, den tid öfverskridas med mer än två år.
Lag samma vare, der någon för särskilda brott gjort sig till fängelse skyldig.
6 §. Har den, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid, tillika begått brott,
som med fängelse belagdt är; då skall fängelsestraffet till straffarbete öfvergå, dervid på
tiden för fängelsestraffet hälften afdrages, så att mot två månaders fängelse svarar en månads
straffarbete och så vidare. Uppkommer, vid sådan öfvergång af straff, brutet månadstal;
varde half månad till femton dagar räknad. Uppkommer dervid brutet dagatal;
vare det förfallet. Det straff varde med öfriga straffarbetet förenadt efter den i 5 §
stadgade grund.
I
57
7 §. Ar någon, sora gjort sig skyldig till fängelse eller straffarbete på viss tid, tillika
förfallen till böter, och saknar han tillgång till deras fulla gäldande; då skall bötesstraffet,
oberoende af det beslut, som om böternas förvandling förut må vara meddeladt, öfvergå
till fängelse efter ty i 2 Kap. 11 § sagdt är; och vare det fängelsestraff, under iakttagande
af de i 5 och 6 §§ här ofvan stadgade grunder, med öfriga straffet förenadt.
8 §. De i 4, 5, 6 och 7 §§ om förening eller förändring af straff meddelade föreskrifter
skola tjena till efterrättelse ej blott då någon på en gång för flera brott lagföres, utan
äfven då någon, som till straff dömes, lörut blifvit ålagd annan, icke verkställd, bestraffning;
och skall domstolen alltid utsätta de särskilda straff, som å hvarje brott följa bort
och derefter, i händelse någon förändring af straffen, efter hvad ofvan sagdt är, skall äga
rum, derom meddela erforderliga bestämmelser.
Förekomma till verkställighet på en gång flera domar, hvarigenom samme person
blifvit till straff dömd, och äro straffen af beskaffenhet, att de, efter ty i föregående §§
stadgadt är, ej kunna, jemte hvarandra, fullt verkställas; gore Konungens Befallningshafvande
om förhållandet anmälan hos vederbörande Hof-Rätt, som förordnar, huru straffen
sammanläggas skola.
9 §. Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett brott dömd,
varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall han så dömas, som hade
han på en gång varit för båda brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afräknadt
hvad han af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.
10 §. Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det till fullo undergått,
föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott, med iakttagande af de här
ofvan stadgade grunder, förenas eller sammanläggas med hvad af det förra straffet återstod,
då det nya brottet begicks; och skall å det sålunda bestämda straffet afräknas hvad
af sagda återstod kan vara verkställdt efter det nya brottets föröfvande.
11 §. Der lagen utsätter särskildt straff för den, som ånyo begår brott, skall det
straff ådömas, då sådant återfall skett, sedan den brottslige blifvit, genom laga kraft
ägande dom, här i Riket till straff för förra brottet fälld; varde dock iakttaget hvad om
förening eller sammanläggning af straff förut sagdt är, der han förra straffet ej till fullo
undergått, innan senare brottet begicks.
12 §. Föröfvar den, som till straffarbete på lifstid dömd är, brott, som dödsstraff ej
medförer; varde straffet skärpt genom hans inneslutande i mörkt enrum på högst tjuguen
dagar; och må denna skärpning, i svårare fall, verkställas tre gånger, dock med minst
tre månaders uppehåll emellan hvar gång.
8
58
5 Kap.
Om särskilda grunder, som utesluta, minska eller upphäfva straffbarhet.
1 §. Gerning, sorn eljest straffbar är, vare, utom i det fall, som i 2 § sägs, strafflös,
om den begås af barn, innan det fyllt femton år; dock äge Domstolen efter omständigheterna
förordna, att barnet af föräldrar eller annan, under hvars vård och lydnad det står,
med aga hemma i huset rättas skall, eller i allmän upqfostiingsanstalt insättas, om tillgång
dertill finnes.
2 § Har gerning, som i allmänhet är belagd med dödsstraff eller straffarbete öfver
två år, blifvit begången af den, sorn fyllt fjorton, men ej femton år; och pröfvas han
hafva ägt nog urskilning att gerningens brottslighet inse; varde då dömd, högst, till straffarbete
i fyra år, om dödsstraff å gerningen följa kunnat, och till straffarbete i två år,
om sådant arbete på längre tid derföre stadgadt är.
Ej må sådan påföljd, som i 2 Kap. 19 § utsättes, ådömas brottsling af den ålder nu
sagd är. Ej heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom tillräknas till förhöjning
af straff för återfall i brottet, der sådan förhöjning särskildt i lagen utsatt finnes,
efter ty i 4 Kap. 11 § sägs.
3 §. Begår den brott, som fyllt femton, men ej aderton år; då skall dödsstraff till
straffarbete på lifstid eller från och med åtla till och med tio år, och straffarbete på lifstid
till sådant arbete från och med åtta till och med tio år nedsättas.
4 §. Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets bruk, genom
sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare strafflös.
5 §. Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att han ej till sig
visste; vare gerning, den han i det medvetslösa tillstånd föröfvar, strafflös.
6 §. Pröfvas någon, som brottslig gerning begått, dervid hafva af kropps- eller sinnessjukdom,
ålderdomssvaghet eller annan, utan egen skuld, iråkad förvirring saknat förståndets
fulla bruk, ehuru han ej kan för strafflös anses efter 4 eller 5 §; då gälle om
dödsstraff hvad i 3 § sägs; och må, i ty fall, efter omständigheterna, annat straff jemväl
nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa bort.
7 §. Varder man af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär trängande
fara; då äge man rätt till nödvärn och vare saklös för den skada, som man till farans
afvärjande gör.
8 §. Rätt till nödvärn äge ock rum, då någon begår inbrott eller eljest tränger sig
olofligen in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid, eller sätter sig till motvärn, ehvad
det är natt eller dag, emot den, som sitt värja eller å bär gerning återtaga vill.
9 §. Rymmer fånge eller häktad person eller sätter han sig till motvärn emot fångvaktare
eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare eller
uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom till ordning inom inrätt
-
1
59
ningen eller häktet hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn emot
den, som äger häktningnn verkställa eller dervid biträder; då må ock det våld brukas,
som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande eller häktningens verkställan •
de nödigt är.
Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den som häktas skall,
sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen hindra, ordningen bibehålla eller
häktningen verkställa vill.
10 §. Pinnes någon i fall, som i 7, 8 eller 9 § sagdt är, hafva gjort större våld,
än nöden kräfde; pröfve Domstolen, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig gerning
eller blott såsom för vållande straffas bör.
Var så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde; då må
han från straff frias.
11 §. Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut sagdt är;
vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
12 §. För händelse, som pröfvas hafva mera af våda än af vållande timat, skall ej
någon till straff dömas.
13 §. Dör förbrytare, vare allt straff förfallet; dock gånge böter ut, hvartill han
dessförinnan genom laga kraft ägande dom fälld varit. Varde ock, när så ske kan, påföljd
tillämpad, hvarom i 2 Kap. 20 § sägs.
14 §. Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt
1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff än fängelse belagdt är; eller
2. inom tio år, om det ej i lagen med svårare straff, än straffarbete i två år, belagdt
är, och den, som brottet begick, ej under de tio år gjort nytt brott, som åtalas kan
och med straffarbete eller dödsstraff belagdt är.
15 §. De i 14 § bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag brottet begicks,
men i de fall, som i 15 Kap. 18 eller 21 § eller i 17 Kap. 3 § sägas och ej åta
las
må innan till återgång i giftermål eller skilnad i äktenskap dömdt är, från den dag
laga kraft ägande dom derom gafs.
Åtal anses vara börjadt, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall, i laga
ordning kungjord, eller han för brottet häktad blifvit.
16 §. År åtal å brott, som i 14 § sägs, börjadt inom tid, som der bestämmes, och
har det åtal blifvit afbrutet, utan att den tilltalade dertill skuld varit; då skall för rättigheten
att åtalet fullfölja lika tid, som i samma § utsatt finnes, räknas från den dag
afbrottet skedde.
17 §. År någon, genom laga kraft ägande dom, fälld till straff, som ej svårare är
än straffarbete i två år, och verkställes ej domen inom tio år sedan den gafs; vare det
ådömda straffet förfallet.
18 §. För brott, som af embetsman begås i embetet; galle ej viss tid till åtal, der
brottet med annat straff, än böter, i lagen belagdt är; ej heller viss tid för doms verkställande,
der annat straff, än böter, ådömdt blifvit.
eo
6 Kap.
Om skadestånd.
1 §. Skada, sorn någon genom brott annan tillfogar, skall af den brottslige gäldas,
ehvad brottet skett med uppsåt eller af vållande. Har den, som skadan led, genom eget
vållande, dertill medverkat; varde skadeståndet jemnkadt, efter ty som skäligt pröfvas.
2 §. I mål, som kroppsskada angå, skall under skadeståndet räknas icke allenast
läkarelön och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist i den skadades
näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande men, om sådant
blifvit homorn tillfögadt.
3 §. För lidande, som genom brott emot personliga friheten, eller genom falsk angifvelse
eller annan ärekränkande gerning, må anses vara någon tillskyndadt, skall ock
vedergällning gifvas.
4 §. Komma make eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans frånfälle
sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med afseende å så väl den brottsliges
tillgångar, som andra omssändigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom skadestånd hvad
för makan eller barnen tarfvas till dess de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd,
efter omständigheterna, sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.
5 §. Hafva flere i brott tagit sådan del, som i 3 Kap. 1, 3, 4, 5, 6 eller 7 § sägs;
svare de, en för alla och alla för en, till skadestånd; vare ock de, som efter 9 § isamma
kapitel gjort sig delaktige i brottet, derigenom att de dolt, köpt eller föryttrat det de
vetat vara genom brott åtkommet, eller besörjt omarbetning deraf, hvar för sig till sådan
ansvarighet som sagd är med gerningsmannen bundne för det, hvarmed de brottslig befattning
tagit.
§ 6. Ar skada gjord af person under femton års ålder eller sådan, som i 5 kap. 4
eller 5 § omtalas, och kan ej skadestånd erhållas hos någon, som för underlåten vård öfver
den person är till ansvar för vållande förfallen; gånge då skadeståndet ut af dens
egendom, som skadan gjorde; varde dock, med afseende så väl på dennes större eller mindre
förmåga att sin handlings skadlighet inse, som på de tillgångar han äger till
skadeståndets gäldande, beloppet deraf jemnkadt, efter ty som skäligt pröfvas.
Ej skall till skadestånd, i det fall nu sagdt är, tagas hvad som till uppfostran för
barn, eller underhåll för afvita nödigt finnes.
7 §. Har straff förfallit eller tid till afbrutet åtals fullföljd blifvit försuten, efter
hvad i 5 Kap. 13, 14 eller 16 § sägs; vare dock målsägande ej derigenom betaget att
det skadestånd söka, hvartill han eljest kan berättigad vara.
8 § Målsägande är den, mot hvilken brott begånget är, eller som deraf förnärmad
blifvit eller skada lidit; så ock den, som för den förnärmade eller skadade målsmannarätt
äger eller eljest satt är att talan föra.
61
7 kap.
Om religionsbrott.
1 §. Hvar som hädar Gud, eller lastar eller gäckar Guds heliga ord eller sakramenten,
dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Sker det
af obetänksamhet eller lättsinnighet; vare straffet fängelse i högst sex månader eller
böter.
2 §. Gör man gäckeri af Gudstjensten; straffes med böter eller fängelse i högst sex
månader.
3 §. Idkar någon handtverk eller annat arbete å Sön- eller högtidsdag, emellan
klockan sex om morgonen och klockan nio om aftonen, straffes med böter, högst femtio
Riksdaler, utan det sker till egen eller annans nödtorft, som uppskof ej tåla kan. Lag
samma vare, om kramlåda eller annan bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.
4 §. Begår någon brott å sabbatstid; varde den omständighet såsom försvårande
ansedd.
8 Kap.
Om förräderi; så ock om andra för Rikets säkerhet menliga brott.
1 §. Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga Sverige eller Norrige under främmande makt, eller från något af dessa Riken
söndra en dertill hörande del eller besittning; eller
2. att bryta Rikenas förening, eller med våldsamma medel upphäfva eller ändra den emellan
Rikena stadgade föreningsform, eller någon af deras grundlagar; eller
3. att Konungeu lif eller frihet beröfva eller honom från thronen uttränga; eller
4. att Thronföljare eller annan Prins, som till thronen arfvinge är, lifvet beröfva, eller
någon af dem från thronföljden utestänga;
gör uppror eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan eller försök dertill;
en sådan förrädare miste lifvet eller dömes, der faran ringa var, till straffarbete på
lifstid.
2 §. Har stämpling till förräderi, som i 1 § sagdt är, blifvit gjord, utan att förräderiet
till försök kommit; då skall anstiftare af stämplingen dömas till straffarbete på lifstid
eller från och med åtta till och med tio år, eller, der faran ringa var, från och med
sex till och med åtta år. Deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete i
högst åtta år.
62
3 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i skrift,
den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat till förräderi, som i 1 § sagdt är; dömes,
när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, till straffarbete i högst sex år. Samma
lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, att dermed komma sådant
förräderi åstad.
4 §. Bär Svensk eller Norsk man vapen mot något af de förenade Rikena, eller mot
någon med dem i krig förbunden makt; miste lifvet.
5 §. Har Svensk eller Norsk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen, förmått
främmande Makt att med krig anfalla de förenade Rikena, eller Makt, som med dem i
krig förbunden är; miste lifvet.
6 §. Svensk eller Norsk man, som
1. till främmande Makt förråder krigsfolk eller andra invånare i något af de förenade
Rikena, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus, magazin, vapen-
eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt, som tillhörer något af
de förenade Rikena eller Makt, som med dem i krig förbunden är, eller något sådant,
i förrädlig afsigt, förstörer eller förderfvar; eller
2. förleder de förenade Rikenas eller med dem förbunden Makts krigsfolk att till fienden
öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade Rikenas eller med dem förbunden
Makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet.
7 §. Gör någon försök till brott, som i 5 eller 6 § sagdt är, utan att brottet till
fullbordan kommit; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med
tio år. Har han, af egen drift och ej för yttre hinder eller annan tillfällighet, afvärjt all
skadlig verkan af försöket; varde dömd högst till straffarbete i två år.
8 §. Om stämpling eller uppmaning till förräderi, som i 6 § omtalas, gälle ock hvad
i 2 och 3 §§ sagdt är.
9 §. Svensk eller Norsk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter
eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning eller rörelser eller
något rådslag eller beslut derom, eller genom teckning eller annorledes meddelar honom
underrättelse om försvarsverk, hamn, farled eller väg, eller bedrager krigsmakten med
underrättelse, den han vet falsk vara, eller i förrädlig afsigt hyser eller döljer fiendens
spejare eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar eller anskaffar sådant folk, eller på annat
dylikt sätt honom tillhandagår, dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till
och med tio år.
10 §. Har någon gjort försök till brott, som i 9 § sagdt är, och blef endast genom
omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad;
varde dömd till straffarbete i högst tio år.
11 §. Den, som i krigstid låter sig såsom spejare af fienden brukas, miste lifvet.
63
12 §. Hvad i 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 §§ om Svensk eller Norsk man sagdt är, gälle
äfven om utländsk man, den der, medan lian i något af de förenade Rikena vistas eller
i dess tjenst anställd är, begår brott, som i nämnda §§ omtalas.
13 §. Bådar någon upp krigsfolk eller håller manskap samman, som hemlof fått,
att dermed utföra brott emot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet; varde dömd till
straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Var faran ringa; då må
tiden för straffarbetet till sex år nedsättas.
14 §. Sprider någon kring landet ut lögner eller falska rykten, de der för Rikets
säkerhet farliga äro, i uppsåt att dermed komma allmänt buller eller oväsen åstad; dömes
till straffarbete från och med sex månader till och med två år eller fängelse i högst sex
månader, der gerningen ingen verkan hade, som svårare straff medförer.
15 §. Har den, sora uppdrag fått att i ärende, som Riket rörer, med främmande
Makt något afhandla eller sluta, uppsåtligen dess fördel emot Riket främjat eiler Riket
eljest skadat; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio
år. Tager han, i sådan afsigt, gåfva eller förläning af främmande Makt; dömes, ändå att
skada deraf ej kom, till straffarbete från och med sex till och med tio år.
16 §. Tager annan, än den, som i 15 § sägs, gåfva eller förläning af främmande
Makt, för att dess fördel emot Riket främja eller Riket eljest skada; dömes till straffarbete
från och med fyra till och med åtta år.
17 §, Hvad den, som mot 15 eller 16 § sig förbrutit, af främmande Makt tagit, vare
till Kronan förverkadt.
18 §. Har den, som betrodd är att veta hemliga underhandlingar, rådslag eller slut
i ärende, derå Rikets säkerhet eller rätt emot främmande Makt ligger, dem uppenbarat,
eller handling, som han i ty mål lönlig hålla bort, utan lof utgifvit eller kungjort; dömes
till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Skedde brottet
utan uppsåt att skada göra, och var faran ringa; då må tiden för straffarbetet till sex år
nedsättas.
19 §. Nu hafva sådana hemligheter eller handlingar, som i 18 § sägas, kommit till
annan persons kunskap eller i hans hand, och är honom veterligt, att de böra lönliga
hållas: uppenbarar, utgifver eller kungör han dem, i uppsåt att skada göra; varde dömd
till straffarbete från och med fyra till och med sex år. Sker det utan dylikt uppsåt;
vare straffet fängelse eller, der faran ringa var, böter.
20 §. Hvar som, i uppsåt att Riket skada, förfalskar, undanhåller, förstörer eller
förderfvar handling, som innefattar bevis för Rikets säkerhet eller rättighet emot annan
Stat; varde dömd till straffarbete från och med åtta till och med tio år eller på
lifstid.
21 §. Den som, utan sådant uppsåt, som i 20 § sägs, men med kännedom om vigten
af handling, som der omtalas, den med vilja undanhåller, förstörer eller förderfvar, dömes
till fängelse eller till straffarbete från och med sex månader till och med två år.
64
22 §. Hvar som vet förräderi eller sådant brott emot Rikets säkerhet, som ofvan
sagdt är, å färde vara, och ej i tid uppenbarar de omständigheter, honom derom kunniga
äro, dömes till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år. Ej skall dock någon af de
i 3 Kap. 11 § nämnda personer till straff i ty mål fällas, der brottets upptäckande icke
utan angifvelse till åtal ske kunnat.
23 §. De i 13, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22 §§ gifna bestämmelser skola ock
tillämpas, om de der nämnda brott emot Norrige föröfvas.
24 §. Svensk eller Norsk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom
sändebud från främmande Makt, i angelägenhet, som något af de förenade Rikena rörer,
eller inlåter sig i underhandling derom med främmande Makt eller dess sändebud, dömes
till fängelse.
25 §. Yärfvar man folk i Riket till främmande krigstjenst; dömes till fängelse i högst
sex månader eller böter.
26 §. Den, som förleder eller hjelper krigsman till rymning, dömes, om det sker i
krigstid, till fängelse i högst sex månader eller straffarbete från och med sex månader
till och med två år, och, om det sker i fredstid, till böter eller fängelse i högst sex
månader.
27 §. Förgriper sig någon, med våld eller annan misshandel, å främmande Stats Regent,
medan han här i Riket vistas; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med
åtta till och med tio år. Sker slik förgripelse å främmande Makts sändebud här i Riket;
då må, om för lika våld eller misshandel i allmänhet, straffarbete ådömas bort, straffarbetet,
der högsta strafftiden är bestämd till tio år, förhöjas till sådant arbete på lifstid,
och eljest till två år utöfver den för hvarje fall bestämda högsta strafftiden: är brottet i
allmänhet med fängelse eller böter belagdt; må till straffarbete i högst två år dömas.
Sker dråp, som i 14 Kap. 4 eller 5 § sägs, å någon af de personer nu nämnda äro; miste
dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
28 §. Talar eller skrifver man smädligen mot person, som i 27 § nämnd är, eller
förgriper man sig mot honom med hotelse eller annan missfirmlig gerning; dömes högst
till straffarbete i två år.
29 §. Ej må brott, som i 27 eller 28 § sägs, der ej dråp skett, åtalas af allmän
åklagare, utan att Konungen dertill lof gifver.
30 §. Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16, 18 eller
20 § sig skyldig gjort, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Lag
samma vare, om någon till straffarbete efter 7 § förfallen är.
65
9 Kap.
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse eller
Rikets Ständer.
1 §. Förgriper sig någon mot Konungen med våld eller annan misshandel å hans
person; miste lifvet.
2 §. Förgripelse, som i 1 § sägs, mot Drottning, Enkedrottning eller Thronföljare,
varde med straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år belagd.
3 §. Begås förgripelse, som i 1 § sägs, mot annan person af Konungahuset, som
Konglig eller Furstlig värdighet inom Riket åtnjuter, än de i 2 § nämnda; då må, omför
lika våld eller misshandel i allmänhet straffarbete ådömas bort, straffarbetet, der högsta
strafftiden är bestämd till tio år, förhöjas till sådant arbete på lifstid, och eljest till två
år utöfver den för hvarje fall bestämda högsta strafftiden. Ar brottet i allmänhet med
fängelse eller böter belagdt; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex månader
till och med två år.
4 §. Varder å någon af de i 2 eller 3 § nämnda personer dråp föröfvadt, såsom i
14 Kap. 4 eller 5 § sägs; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid. Sker
å någon af dessa personer dråp, som i 6 § af samma kapitel sägs; dömes gerningsmannen
till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
5 §. Talar eller skrifver man smädligen mot Konungen, Drottning, Enkedrottning
eller Thronföljare, eller förgriper sig mot någon af dem med hotelse eller annan missfirmlig
gerning; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år eller fängelse
från och med sex månader till och med två år. Sker det mot person, som i 3 §
nämnd är; var straffet fängelse i högst sex månader eller böter från och med femtio till
och med ett tusen Riksdaler.
6 §. Ej må brott, som nu sagda äro, der ej dråp skett, åtalas af allmän åklagare,
utan att Konungen dertill lof gifver.
7 §. Förgriper sig någon med våld mot Riksstyrelse, som, i de fall grundlagen utsätter,
i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa friheten i sådan
Styrelses öfverläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster hindra; dömes till
straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år: varder i det brott dråp
å någon af Styrelsens medlemmar föröfvadt, såsom i 14 Kap. 4 eller 5 § sägs; miste dråparen
lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid. Innefattar gerningen förräderi; galle
hvad derom i 8 Kap. 1 § stadgadt är.
8 §. Förbryter man sig, på sätt i 5 § sägs, mot Riksstyrelse, som i 7 § omtalas,
eller mot Rikets Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott; dömes till fängelse eller
till straffarbete i högst två år.
9
66
9 §. Gör någon mot Norriges Riksstyrelse, eller mot Norriges Storting eller dess
Afdelningar eller Utskott, brott, som i 7 eller 8 § nämnes; vare ock lag, som der för
hvarje fall stadgas.
10 Kap.
Om brott mot offentlig myndighet.
1 §. Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende, eller för
att honom till någon embetsåtgärd tvinga eber derifrån hindra, eller att å honom för sådan
åtgärd hämnas; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
Med embetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å embetet
försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans ställe lagligen
satt är; så ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.
2 §. Talar eller skrifver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan
missfirmlig gerning, mot embetsman, i eller för haus embete; vare straffet böter från och
med tjugufem till och med ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst sex månader.
3 §. Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 §§ stadgadt är, gälle äfven för det
fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-Komité eller i Styrelse öfver allmänt Verk
eller allmän Inrättning eller den, sorn i Nämnd eller Jury sitter, våldföres eller förolämpas,
i eller för utöfningen af sådan befattning; dock må, der omständigheterna i dessa fall
äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet, om sådant å gerningen följa bör, till sex
månader nedsättas.
4 §. Förgriper sig någon, såsom i 1 eller 2 § förmäles, mot Norsk embetsman; vare
lag, som i sagda §§ för hVarje fall skils.
5 §. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjensteman eller annan, den
der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas, men är förordnad
eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän befattning utöfva, eller
kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; då skall, i det fall, som i 1 § sagdt är,
till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, och, i det fall, som i
2 § sägs, till böter dömas. Samma lag vare ock, om sådant brott begås emot Norsk
tjensteman.
6 §. Gör någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättnings
man
våldföres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
7 §. Samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga att med förenadt
våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud, eller att den till någon
embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas: skingra sig de upprorsmän, på
offentlig Myndighets befallning; då skola anstiftare och anförare dömas till straffarbete
från och med sex månader till och med två år; men de öfrige vare från straff frie.
67
8 §. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga Myndighetens
befallning; varde dömde, anstiftare och anförare till straffarbete från och med två till och
med fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete från och med sex månader
till och med två år.
9 §. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller plundra
eller förderfva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och anförare till straffarbete
från och med sex till och med tio år, och annan deltagare i upproret till sådant
arbete från och med två till och med sex år; varde ock, för våld eller annan brottslig
gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen straffad efter ty i 4 Kap. 1 § skils.
10 §. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet.
Varder upprorsman dräpen; ligge ogild.
11 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i skrift,
den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när uppmaningen ingen
straffbar verkan hade, med fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed
komma uppror åstad.
12 §. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å upprorsmän
vapen förr bruka, än den på stället varande Civilmyndighet tre gånger ljudeligen i
Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas vid äfventyr, att vapenmakt eljest användes.
Öfvergå upprorsmän så hastigt till våld, att Civilmyndigheten ej kan så förfara,
som nu sagdt är; då äge den Myndighet förordna, att upproret med vapenmakt genast
stillas skall. Ej må dock i något fall vapen längre brukas, än Civilmyndighet finner sådant,
för upprorets stillande nödigt vara.
Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande, Borgmästare eller
Polismästare i stad och Kronofogde å landet, eller den, som i sådan embetsmans ställe
satt är.
Ar ej Civilmyudighet tilstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då äge på stället
varande högste Militärbefälhafvare så förfara, som för Civilmyndigheten nu stadgadt är.
13 §. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen, utan
att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar sig ej den folkmängd,
på offentlig Myndighets befallning, utan visar trotsighet deremot; då skola anstiftare och
anförare af det upplopp till straffarbete i högst ett år, och annan deltagare i upploppet
till böter från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler dömas. Öfvergå de till våld
å person eller egendom; vare lag som i 9, 10 och 12 §§ om uppror sägs.
14 §. Ej vare menighet å landet eller i stad förment att sammankomma till öfverläggning
om mål eller ärende, som menigheten rörer; ej heller må sådan sammankomst af
offentlig Myndighet upplösas, så framt dervid ej företages något, som emot lag stridande
är eller eljest allmän ordning störer. Om tid och ställe för sammankomsten, der den ej
redan, genom lag eller särskildt stadgande, bestämd är, skall dock anmälan göras hos
offentliga Myndigheten i orten eller staden, så långt förut, att den kan dervid tillstädes
-
68
vara, om så nödigt anses. Sker sammankomst utan sådan anmälan; vare den, som sammankomsten
föranstaltade, förfallen till böter från och med tjugo till och med tvåhundra
Riksdaler.
15 §. Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf; straffes med böter från
och med femtio till och med ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst sex månader. Lag
samma vare, om någon, genom hot eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest i val
obehörigen verkar.
16 §. Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom gripit
eller i vård häfver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde
dömd till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; dömes högst
till straffarbete i två år.
17 §. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld;
dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete från och med sex månader till
och med två år.
18 §. Vid tillämpning af straff i fall, som i 16 eller 17 § sagdt är, skall synnerligt
afseende göras å beskaffenheten af brott, derför den häktade eller fångne i häkte insatt
eller dömd var.
19 §. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig Myndighets
kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med
böter, högst etthundra Riksdaler.
20 §. Griper någon Konungens Befallningshafvande i embetet, i ty att han pantar
något till sig eller egenmäktigt skiljer annan vid det han innehafver eller eljest sjelf tager
sig rätt; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
21 §. Bryter man offentlig Myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutna
äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare ock straffet
böter eller fängelse i högst sex månader.
22 §. Bryter någon mot förbud att gods skingra eller mot förbud att gifva annans
gods ut; straffes med böter.
23 §. Vägrar man inträde, ehvar det vara må, åt den, som, i offentlig förrättning,
äger att det fordra; bote från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler. Vägrar
man honom handräckning, den han berättigad är att fordra; bote högst etthuudra
Riksdaler.
69
11 Kap.
Om fridsbrott.
1 §. Gör man våldsgerning å den, som bevistar Gudstjenst; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Var våldet ringa, och kom ej deraf synnerlig
förargelse; då må till fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio
Riksdaler, dömas.
2 §. Störer man Gudstjenst genom svordom eller oljud, eller kommer dervid eljest
förargelse åstad; straffes med böter, dock ej under tjugofem Riksdaler, eller fängelse i högst
sex månader.
3 §. Hvad i 1 och 2 §§ stadgadt är galle ock, om der sagda brott föröfvas vid
Gudstjenst, som dem tillåten är, hvilka till främmande lära sig bekänna. Åstadkommer
man hos dem, vid annat tillfälle, förargelse genom gäckeri med deras troslära; straffes
med böter.
4 §. Störer man griftefrid, i ty att man olofligen upptager eller eljest misshandlar
lik, som i graf lagdt är; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år. Misshandlar man obegrafvet lik; straffes med
böter, dock ej under tjugofem Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
5 §. Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden eller annorstädes
i slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der Rikets Ständer
eller deras Afdelningar eller Utskott församlade äro, eller inför sittande Rätt, Konungens
Befallningshafvande eller annat allmänt Embetsverk; vare lag som i 1 § sägs.
6 §. Åstadkommer man å ställe, som i 5 § sagdt är, förargelse genom svordom eller
oljud, eller annorledes; straffes efter ty i 2 § skils.
7 §. Den, som i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan drager
knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfajligt vapen vid Gudstjenst, som
i 1 eller 3 § sägs, eller å sådant ställe, som i 5 § omtalas; vard.e, der ingen skada sker,
ändock straffad med böter, dock ej under femtio Riksdaler.
8 §. Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta, hos Konungens
Befallningshafvande eller vid annat embetsverk, sin eller annans talan fört eller vittnesmål
aflagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets afläggande hindra; dömes
till straffarbete i högst två år.
9 §. Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds- eller sockenstämma,
läsförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig sammankomst, eller då alllmänt
ärende eljest förehafves; varde den omständighet, vid straffets bestämmande för våldet,
såsom försvårande ansedd.
70
För svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant tilltälle vare straffet böter,
högst etthundra Riksdaler.
10 §. Bryter man annans hemfrid, i ty att man med våld, eller eljest mot hans
vilja, intränger i hans hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar att derifrån,
efter tillsägelse, sig begifva, eller ock dit sig insmyger eller der gömmer sig undan, utan
att kunna skälig anledning dertill visa; straffes med böter från och med tio till och med
tvåhundra Riksdaler eller fängelse i högst sex månader. Begår någon sådant hemfridsbrott
i uppsåt att annan våldföra; dömes, ändå att uppsåtet ej varder fullbordadt, till fängelse
i högst sex månader eller straffarbete i högst två år,
11 § Brytes hemfrid genom husransakan af obehörig person oller i olaga ordning;
vare straffet böter från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse i högst
sex månader.
12 §. Bryter man hemfrid, i ty att man, af ondska eller öfverdåd, slår in fönster i
annans hus, eller kastar i annans gård, hus eller fartyg in sten eller annat; straffes med
böter från och med tio till och med etthundra Riksdaler. Sker det af okynne; vare bot
högst femtio Riksdaler.
13 §. Brott, som i 10, 11 eller 12 § sagdt är, må ej åtalas af allmäu åklagare, der
det ej af målsägande till sådant åtal angifves.
14 §. Har man, utan sådant hemfridsbrott, som i 10, 11 eller 12 § sägs, gjort våld
å annan, i hus eller gård, der han sitt hemvist hade. eller dit han i fara tillflykt tog,
eller å fartyg, ehvad han till besättningen hörde eller eljest hade lof eller lega för sig,
eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; varde den omständighet, vid straffets bestämmande
för våldet, såsom försvårande ansedd
15 §. Gör man oljud eller oväsende, eller far öfverdådigt fram, så att annan deraf
skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad, å allmän väg, gata eller torgplats, eller
der allmän marknad hålles; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler. Våldförer man
annan å sådant ställe, som nu sagdt är; då skall den omständighet, vid straffets bestämmande
för våldet, såsom försvårande anses.
n Kap.
Om förfalskningsbrott.
1 §. Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom tillägg,
utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon Domstols eller annan offentlig
Myndighets dombok eller hufvudprotokoll, Kronans räkenskapsböcker eller andra sådana
♦
71
handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; dömes till straffarbete
från och med fyra till och med åtta år.
2 §. Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens
namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars, eller i Domstols, Konungens Befallningshafvandes
eller annan offentlig Myndighets, eller i särskild embets- eller tjenstemans
uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller å falsk skrift tillsatt eller
annorledes förskalfat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken af allmän handling
deråt beredes; och har han af den falska handlingen, sig eller annan till nytta eller att
dermed skada göra, bruk gjort; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år.
3 §. Var handlingen af mindre vigt, såsom betyg om frejd, fattigdom, sjukdom eller
annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller annan forthjelpa eller underhåll,
sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa; då skall till straffarbete
i högst två år dömas.
4 §. Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente, kontrakt,
skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan enskild
handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse tjenar, eller riktig sådan
handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift tillsätter
eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande handling deråt beredes;
varde, der han den handling, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar,
dömd tifl straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
5 §. Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat och begagnat annan enskild
handling, än de der nämnda, såsom orlofssedel, betyg om frejd, fattigdom, sjukdom
eller annat dylikt; dömes till straffarbete i högst ett år.
6 §. Brukar någon, i afsigt som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den
han vet falsk vara; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
7 §. Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, å papper, vara,
mått, vigt eller annat, som med Statens eller andra allmänna stämplar eller märken tecknas,
falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar
stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som i behörig ordning
blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år.
Ar ej bruk gjordt af det förfalskade; ma tiden för straffarbetet nedsättas till hälften
af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. Har man, i fall som sist sagdt är, af »
egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig verkan
deraf; vare från ansvar fri.
8 §. Har någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i bedräglig afsigt
det förfalskade begagnat; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
9 §. Hvad i 2, 3, 6, 7 och 8 §§ är stadgadt äge ock tillämplighet vid förfalskning
eller missbruk af Norska allmänna handlingar, stämplar eller märken.
72
10 §. I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig Myndighet i
annan Stat, än nu sagd är, eller bruk af sådan veterlig falsk handling; vare lag, sorni
4, 5 eller 6 § skils.
11 §. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat
gränsemärke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är; dömes till
straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
12 §. Eftergör någon guld- eller silfvermynt, som inom eller utom Riket gångbart
är; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Varder kopparmynt eftergjordt; då skall till straffarbete från och med sex månader
till och med två år dömas.
Har man ej myntet utgifvit eller begagnat, må tiden för straffarbetet nedsättas till
hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
13 §. Den, som i bedräglig afsigt Alar eller klipper guld- och silfvermynt, eller det eljest
på något sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt sken af det, som högre är; dömes till
straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Ar ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften
af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
14 §. Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eller annat Rikets allmänna
penningeverk, af annan Stats Bank eller, med tillstånd af in- eller utländsk regering, af
enskildt penningeverk utgifven är, för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla;
dömes till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
Lag samma vare, der man riktig sådan sedel förändrar, så att derigenom åt densamma
gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel, som upphört att gälla, utplånar
tecken, hvarigenom sådant utmärkes, eller eljest dermed vidtager åtgärd, hvarigenom
sken af giltig sedel deråt beredes.
Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat, sedeln ej utgifvit
eller begagnat, må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den eljest för brottet
stadgade minsta strafftid.
15 §. Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på sätt i 14 §
sägs, förändrat, och kan af omständigheterna pröfvas, att det ej i bedräglig afsigt skett;
straffes ändå, der han ej af egen drift det eftergjorda eller förändrade förstört eller all
skadlig verkan deraf förebyggt, med böter, högst etthundra Riksdaler.
16 §. Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel, straffes så,
som hade han förfalskningen sjelf gjort.
Varder bedrägeriet yppadt innan skada skett; må tiden för straffarbetet nedsättas
till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
17 §. Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen, och, ändå
att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel till annan utgifvit eller sökt utgifva;
dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år.
73
18 §. Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk af stämplar
eller märken, som i 7 eller 9 § omförmälas, eller att eftergöra eller förfalska mynt eller
penningesedel, eller, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat
stamp, märkjern, form eller annat verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle;
och kommer ej brottet till fullbordan; varde ändå dömd till straffarbete i högst två år
eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjern, formar eller
verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om uppsåt eller vetskap,
som der sägs, ej öfvertygad varder, straffad med böter, högst etthundra Riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade eller anskaffade
förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
19 §. Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 18 § omförmälas
och äkta äro, någon lofligen tillhanda: hörer honom ej till att dem vårda, bör han dem
till Konungens Befallningshafvande eller i annan allmän vård aflemna; gör han det ej och
varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade; straffes med böter, högst
etthundra Riksdaler. Samma lag vare, om den, som efter behörigt uppdrag förfärdigat
slika verktyg, underlåter att dem aflemna till vederbörande, som dem beställt, eller dess
kända bud, eller annorledes dem missvårdar, och missbruk deraf sker.
20 §. Med falska stampar, märkjern, formar eller andra till förfalskning ämnade
verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk
deraf ej ske kan.
21 §. Den, som till straff efter 1, 2, 4, 7, 11, 12, 13, 14 och 16 §§ fälles, varde
ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Pröfvas någon skyldig till straffarbete
efter 18 §, då skall han tillika dömas till förlust af medborgerligt förtroende på
viss tid.
i 5 Kap.
Om mened.
1 §. Idar någon, emot bättre vetande, burit falskt vittnesbörd eller eljest afgifvit falsk
utsaga, och det vittnesbörd eller den utsaga med laga edgång inför Domstol, eller annorstädes,
efter Domstols förordnande, bekräftat; dömes, för mened, till straffarbete från och
med två till och med sex år.
2 §. Har någon genom mened bidragit dertill, att den, som oskyldig är, blifvit fälld
till straff, det han till fullo eller till någon del undergått; vare ock menedaren förfallen
till straff efter 16 Kap. 3 §; och gånge, vid straffens tillämpning, som i 4 Kap. 1 § skils.
10
74
3 §, Återkallar menedare, af egen drift, falskt vittnesmål eller annan falsk utsaga,
förr än annan deraf skada lidit; vare straffet för hans brott fängelse eller böter.
4 §. Har bekännare af lära, hvari edgång ej tillåten är, på annat, i stället för ed,
vedertaget sätt, bekräftat falskt vittnesbörd eller annan falsk utsaga; varde så ansedd, som
hade han ed gått.
5 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock dömas inedborgerligt
förtroende för alltid förlustig.
44 Kap.
Om mord, dråp och annan misshandel.
1 §. Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste för
mord lif ritt. År brottet under synnerligen mildrande omständigheter föröfvadt; då må
till straffarbete på lifstid dömas.
2 §. Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter, som
voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; varde han dömd
till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år. Kom af gerningen
ringa eller ingen skada; då må tiden för straffarbetet till två år nedsättas.
3 §. Hjelper man annan till sjelfmord; dömes till straffarbete från och med två till
och med sex år.
4 §. Hvar som, med uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Yar gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig misshandel,
af den dräpne till vrede retad, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande;
då må straffarbetet inskränkas till viss tid från och med sex till och med tio år.
5 §. Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, och skedde den misshandel
med berådt mod, men utan afsigt att dräpa; dömes gerningsmannen till straffarbete på
lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Yar misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf, ej
väntas kunde, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas
till straffarbete i fyra år.
6 §. Varder någon dräpen, såsom i 5 § sägs, men skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Förekomma sådana mildrande omständigheter, som i 4 eller 5 § omförmälas; då må
straffet nedsättas till straffarbete i två år.
7 §. Begår lifstidsfånge dråp, som i 4 eller 5 § sägs, utan de mildrande omständigheter,
som för hvartdera fallet äro nämnda; håfve han förverkat lifvet.
73
8 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit döden; då skall en hvar,
sorn tillfogat den döde lifsfarlig skada, och, der ej viss skada var i sig sjelf lifsfarlig, en
hvar, sorn tillfogat den döde någon af de skador, hvilka i förening orsakat döden, dömas
till det straff, hvartill han, om den af honom åstadkomna skadan ensam varit dödande,
gjort sig förfallen. Den, som å den döde gjort ringare misshandel, straffes för delaktighet
i dråpet efter 3 Kap. 4 §, der ej gerningen eljest är med högre straff belagd.
9 §. Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde skador, som i och för
sig eller i förening varit lifsfarliga; vare straffet för den, som i uppsåt att döda gjort våld
å den drapne, straffarbete i högst sex år; för den, som med berådt mod, men utan sådant
uppsåt, som sagdt är, deltagit i misshandeln, straffarbete i högst fyra år; och för den,
som af hastigt mod och utan uppsåt att döda varit i gerningen delaktig, straffarbete i
högst två år.
10 §. Ar någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, vållande
till annans död; dömes till böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller fängelse i
högst sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete från och med sex månader
till och med två år dömas.
11 §. Har någon misshandlat annan så, att han deraf mistat talförmåga, syn eller
hörsel, eller fått svårt lyte eller annat svårt kroppsfel eller stadigvarande svårt men å
sin helsa eller råkat i lifsfarlig sjukdom, och var någon sådan skada, som sagd är, åsyftad;
dömes, om skadan skedde med berådt mod,till straffarbete från och med sex till och
med tio år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med två till och
med sex år.
12 §. Har någon misshandlat annan, såsom i 11 § sägs, utan uppsåt att åstadkomma
sådan skada, som i samma § nämnd är; då skall gerningsmannen dömas, om misshandeln
skedde med berådt mod, till straffarbete från och med två till och med sex år, och,
om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst två år.
13 §. Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf kommer mindre
lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än ill § sägs; dömes högst till straffarbete
i två år.
14 §. För uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, vare straffet
böter, högst tvåhundra Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
15 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada, som i 11 eller 13 §
sägs; då skola, vid straffets bestämmande, de grunder, som i 8 § äro stadgade, tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit gjord, då skall en hvar, som
i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var af beskaffenhet, som i 11 § sägs, till straffarbete
i högst två år eller fängelse i högst sex månader, och, om skadan ringare var,
till böter, högst tvåhundra Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
16 §. Har någon, i uppsåt att göra skada, eller eljest i vredesmod, emot annan dragit
knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt vapen; då skall den omstän
-
76
dighet, om skada sker, vid straffets bestämmande såsom försvårande anses; och må, i ty
fall, för sådan misshandel, som i 14 § sägs, till straffarbete i högst sex månader dömas.
Kommer ej skada, vare straffet böter från och med tio till och med femtio Riksdaler.
17 §. Nu kan så hända, att någon, under utöfning af laga rättighet att aga den,
sorn under hans lydnad står, tillfogar honom skada, och är den så ringa, som i 14 § sägs,
derför må han ej till straff fällas.
18 §. Ar någon ouppsåtligen, på sätt i 10 § sägs, vållande till kroppsskada, som i
11 § nämnd är; straffes med böter, högst tvåhundra Riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader.
För vållande till skada, som i 13 § sägs, vare straffet böter, högst femtio Riksdaler.
19 §. Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör han
deraf; straffes gerningsmannen efter 1 § såsom för mord. Kommer af den förgiftning
svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller, der omständigheterna äro synnerligen
mildrande, till sådant arbete från och med åtta till och med tio år. Följer af gerningen
ringare eller ingen skada, eller stannar brottet vid försök; då skall till straffarbete
från och med fyra till och med åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada, tillredt gift eller dylikt,
men gitter ej att till fullbordandet af sitt uppsåt göra försök; varde till straffarbete i
högst två år dömd, der han ej, af egen drift och förr, än brottet blef upptäckt, giftet
förstört.
20 §. Med svår kroppsskada förstås i denna lag sådan skada, som 1 11 § sägs.
21 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller helsa, varor, som till
salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller helsa
deraf kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år. Får någon
af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som i 19 § skils.
22 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 21 § sägs, och söker ej,
ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; vare förfallen
till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Får någon af
förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med två till och med
sex år dömas. Ljuter någon deraf döden; dömes till straffarbete från och med sex till
och med tio år.
23 §. Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot föreskrift, som till
förekommande af missbruk eller skada deraf blifvit gifven, eller säljer eller utlemnar den
gift, som dertill oberättigad är, och får någon af giftet döden; dömes till fängelse eller
straffarbete i högst två år. Får någon af giftet svår kroppsskada; då skall till fängelse i
högst sex månader dömas
24 §. Har qvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid födseln eller derefter
uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan eller underlåtenhet af det,
77
sorn till fostrets bibehållande vid lif nödigt var; dömes, för barnamord, till straffarbete från
och med fyra till och med tio år.
25 §. Har qvinnan med berådt mod gjort försök att döda fostret, och blef endast
genom omständigheter, som voro af hennes vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad,
eller har hon utsatt fostret eller det uppsåtligen från sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt,
och fanns fostret vid lif igen; varde hon dömd till straffarbete från och med sex
månader till och med två år. Fick fostret svår kroppsskada, må tiden för straffarbetet
höjas till fyra år. Sättes fostret ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
som i 34 § sägas; vare lag, som der stadgas.
26 §. Har qvinnan sökt enslighet vid födseln och varder fostrets död, utan hennes
uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, hvari hon sig försatt; dömes till straffardete från
och med sex månader till och med två år.
27 §. Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande vaiit, födt i enslighet och
fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet sökt, till straffarbete från
och med två till och med fyra år, och, om hon den ej sökt, till straffarbete från och med
sex månader till och med två år, der ej i något af dessa fall utrönes, att fostret omkommit
utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller så ofullgånget, att det ej med
lif framfödas kunnat.
28 §. Qvinna, som, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjar invärtes eller
utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om fostret kommer utan lif
eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två till och med sex år, och, i annat
fall, till sådant arbete eller fängelse i högst sex månader.
29 §. Den, som, med qvinnans vilja, söker döda eller fördrifva hennes foster, på sätt
i 28 § sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är.
30 §. Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster, på
sätt i 28 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete
från och med sex till och med tio år, och, i annat fall, till sådant arbete från och
med sex månader till och med två år. Fick qvinnan af gerningen svår kroppsskada; dömes
till straffarbete på lifstid: fick hon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet; dock
må, der brottet är med synnerligen mildrande omständigheter förenadt, dömas i förra fallet
till straffarbete på tio år och i det sednare till sådant arbete på lifstid.
31 §. Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel, att
fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han ej uppsåt att fostret skada;
dömes, om misskandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med två till och
med fyra år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med sex månader
till och med två år; dock må, der brottet är med synnerligen mildrande omständigheter
förenadt, straffet nedsättas i förra fallet till straffarbete i sex månader och i senare
fallet till fängelse.
32 §. Har någon i annat fall, än i 25 § sägs, uppsåtligen satt ut barn, det han
pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest uppsåtligen från
78
sig skilt och såmedelst i hjelplöst tillstånd försatt, och skedde det å sådant ställe eller
under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med sannolikhet kunde vänta barnets
räddning; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Fick barnet
svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt det
döden; dömes till straffarbete på lifstid.
33 §. Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara
för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerningsmannen dock med sannolikhet
kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete i högst två år dömas. Fick barnet
svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år: ljöt det
döden; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med sex till och med tio år.
34 §. Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara
för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter eller fängelse i högst
sex månader dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med
sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete från och med
två till och med fyra år.
35 §. Har någon, på sätt i 32 § sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig, bräcklig eller
eljest hjelplös person, den lian pligtig var att vårda, och skedde det å ställe eller under
omständigheter, som i 32, 33 eller 34 § sägas; vare lag, som der för hvarje fall stadgadt
är.
36 §. Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig är att
fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
som i 32, 33 eller 34 § sägas; vare ock lag, som der för hvarje fall stadgas.
37 §. Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande led eller å sin maka; miste
lifvet. Gör man dråp, som i 4 eller 5 § sägs, å person, som nu nämnd är; håfve ock
förverkat lifvet: är dråpet sådant, som i 6 § sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock
må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas i förra fallet till
straffarbete på lifstid och i senare tället till sådant arbete från och med åtta till och
med tio år.
Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan,
under hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande
ansedd.
38 §. Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande led;
då må straffet ej sättas längre än två månaders straffarbete: äro omständigheterna försvårande,
må straffarbetet förhöjas till sådant arbete på lifstid, om högsta strafftiden är i allmänhet
bestämd till tio år och i annat fall till två år utöfver den i allmänhet bestämda
högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan af de personer, sora i 37 § äro nämnda;
varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd, och må ej till lindrigare
straff än fängelse dömas.
39 §. Förbryter man sig, såsom i 16 § sägs, mot någon af de personer, som i 37 §
äro nämnda; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med fängelse i högst sex månader.
79
40 §. Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och varder någon
deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till och med tio år. Yar
det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan enderas död slutas, och kommer död deraf;
dömes till straffarbete på lifstid. Får någon i envig svår kroppsskada; vare gerningsmannen
förfallen till straffarbete från och med två till och med sex år: skedde ringare
eller ingen skada; dömes till fängelse från och med sex månader till och med två år.
41 §. Den, som utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager, skall, ändå
att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse från och med sex månader
till och med två år.
42 §. Förfar någon vid envig svikligen, och får den andre död deraf; vare lag, som
om mord i 1 § sägs. Blef genom den enes svikliga förfarande svår kroppsskada den an
dre
tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
43 §. Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig, eller
till vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse från och med sex månader till och
med två år.
44 §. Har man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan, än den män döda
eller misshandla ville; straffes som vore gerningen föröfvad mot den, åt hvilken den ämnad
var; dock skall ej, till straffets förhöjning, afseende å särskild egenskap hos denne
eller å särskildt förhållande emellan honom och gerningsmannen göras annorlunda, än såsom
å en försvårande omständighet.
45 §. Den som, genom uppsåtlig misshandel eller genom vållande, tillfogat annan
sådan kroppsskada, att denne deraf ljutit döden, varde såsom baneman ansedd, ändå att
döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom den handling i
verksamhet satt orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat genom tidigt auvändt botemedel
förekommas, eller handlingen, för särskild kroppsbeskaffenhet hos den döde, eller för
tillfälliga omständigheter, hvarunder skadan honom tillfogades, orsakat döden.
Blef skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de der, utan gerningsmannens
skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med begagnande af
botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller oskicklighet vid botemedels
användande, eller annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej till högre straff dömas, än efter
ty i 10 § sägs.
46 §. De grunder, som i 45 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå kroppsskada,
hvaraf död ej följt.
47 §. Misshandel, som i 13 eller 14 § sägs, ändå att den ‘skett mot maka, stjufeller
svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman, så ock brott
efter 16 eller 39 §, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsägande brottet till sådant
åtal angifvrr, eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan
ort, som i 11 Kap. 9 eller 15 § omförmälas.
Vållande, hvarom i 18 § sägs, må ej åtalas af annan än målsägande.
80
48 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 19, 21, 30 eller 42 §, skall
ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Lag samma vare, om någon till
mord efter 37 § sig skyldig gjort, så ock om Läkare eller Apothekare till straff efter
29 § fä lies.
45 Kap.
Om brott emot annans frihet.
1 §. Försätter man uppsåtligen någon i slafveri, eller drifver handel med neger eller
annan, för att honom i sådant tillstånd försätta eller qvarhålla, eller tager man veterligen
om bord, anhåller eller inspärrar någon å fartyg för att honom såsom slaf bortföra; dömes
till straffarbete på lifstid; och vare fartyg, som till sådant ändamål begagnades, tillika
med den laddning, som det då innehade, till Kronan förbrutet.
2 §. Har någon antagit tjenst å fartyg, med vetskap att det till slafhandel eller slafvars
bortförande bestämdt var, och varder fartyget till sådant ändamål begagnadt, medan
han derå i tjenst är; straffes, såsom medhjelpare, efter 3 Kap. 4 §, ändå att han med
slafvarna eller deras behandling sig ej befattat.
3 §. Utrustar, upplåter eller befraktar man fartyg till slafhandel eller slafvars bortförande;
varde, der fartyget ej till sådant ändamål begagnas, dömd till straffarbete från
och med fyra till och med åtta år.
4 §. Penningar eller deras värde, som någon till slafhandel eller befraktning af fartyg
till slafvars förande, eller till utrustning af fartyg, som i 3 § sägs, användt eller sig
betingat, vare till Kronan förbrutne.
5 §. Har någon, med våld eller annorledes, bemäktigat sig annan och honom å öde
ort eller annat sådant ställe utsatt, att uppenbar fara var för hans lif; dömes till straffarbete
från och med sex till och med tio år. Fick den utsatte deraf svår kroppsskada;
dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år: ljöt han deraf
döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
6 §. Den, som olofligen, med våld eller annorledes, bemäktigar sig annan och honom,
emot hans vilja, ur Riket förer, så ock den, som, utan föräldrars eller förmyndares
samtycke, förer ur Riket barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker med dess vilja eller
ej; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
7 §. Har den, som annan bortfört, efter ty i 6 § sägs, tvungit honom till främmande
krigs- eller skeppstjenst, eller eljest i tvångstillstånd honom försatt; dömes till straffarbete
från och med sex till och med tio år eller på lifstid. Föröfvar man sådant brott mot
annan utrikes, utan att hafva honom dit fört, såsom i 6 § sägs; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år.
8 §. Den, som olofligen bemäktigar sig och från föräldrars eller annans vård skiljer
81
barn, sora ej fyllt femton år, ehvad det sker nied barnets vilja eller ej, dömes, när barnet
ej ur Riket föres, till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Sker
det för att begagna barnet till tiggeri eller att det eljest till vanart öfva; då skall till
straffarbete från och med fyra till och med åtta år dömas.
9 § Hvar, som olofligen, genom inspärrande eller fängslande, eller annorledes, beröfvar
någon friheten, dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra
år. Har, genom sådant brott, friheten varit öfver år och dag någon beröfvad, eller har
den, mot hvilken brottet begicks, lidit svår misshandel medan han inspärrad var; då må
tiden för straffarbetet till sex år förhöjas.
10 §. Nu har någon, för förment brott, annan utan laga skäl gripit: skedde det ej
af argt uppsåt, och blef med den gripne så förfaret, som om laga häktning stadgadt är;
då skall till fängelse i högst sex månader eller böter dömas.
11 §. Pinar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak; dömes
till straffarbete i högst två år. Ar brottet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt; då må tiden för straffarbetet höjas till fyra år.
12 §. Tager man qvinna med våld och, mot hennes vilja, med henne öfvar otukt,
eller tvingar man henne dertill genom hot, som innebär trängande fara; varde dömd till
straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick qvinnan af den gerning svår
kroppsskada; då skall till straffarbete på lifstid dömas: ljöt hon deraf döden; miste gerningsmannen
lifvet; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, dömas i förra
fallet till straffarbete från och med åtta till och med tio år och i sednare fallet till straffarbete
på lifstid.
13 §. Har någon, genom döfvande eller annat medel, uppsåtligen försatt qvinna i
yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller varit ur stånd att
sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt öfvat; vare lag, som i 12 §
stadgas.
14 §. Har någon, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, våld, hot eller list, som
der sägs, mot qvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordadt blef; varde till straffarbete
från och med två till och med sex år eller till fängelse dömd. Fick qvinnan af den gerning
svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med fyra till och med tio år
dömas; ljöt hon deraf döden; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till
och med tio år.
15 §. Har någon öfvat otukt med qvinna, den der, honom veterligen, befanns i yrsel,
söran eller vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller var ur stånd att sig
värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete från och med
två till och med sex år. Fick qvinnan svår kroppsskada; dömes gerningsmannen till
straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt hon deraf döden; då skall till straffarbete
på lifstid dömas.
16 §. Brott, som i 12, 13, 14 eller 15 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare,
der ej qvinnan af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes målsman till sådant
11
82
åtal angifvet varder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan sex månader förflutit efter
det brottet skedde, der ej laga förfall visas eller så är, att döden genom brottet blifvit
qvinnan tillskyndad.
17 §. Den, som tager och bortförer eller i sitt våld qvarhåller qvinna mot hennes
vilja, i uppsåt att henne till giftermål eller otukt förmå, dömes till straffarbete från och
med två till och med sex år.
18 §. Bortförer man qvinna, som ej fyllt femton år, med hennes vilja, men utan
samtycke af målsman, i sådant uppsåt, sorn i 17 § sägs; dömes till straffarbete från och
med sex månader till och med två år. Bortföres omyndig qvinna, som fyllt femton år,
med sin vilja från fader eller moder eller dem, som i deras ställe äro, i sådant uppsåt
som nämndt är; dömes gerningsmannen till fängelse eller böter.
19 §. Brott, som i 17 § sägs, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej qvinnan eller
hennes målsman det till sådant åtal angifver: ej heller må brott, som i 18 § sägs, åtalas
af annan, än qvinnans målsman. Har i något af dessa fall den, som brottet begick eller
deri delaktig var, gift sig med qvinnan; då åge åtal ej ruin, der ej till återgång af giftermålet
dömdt blifvit.
20 §. Förer någon bort hustru från sin man med hennes vilja, i uppsåt att henne
till otukt förmå; dömes till fängelse. Ej må dock, i ty mål, åtal af annan än mannen ske.
21 §. Fader eller moder, som med våld eller hot tvingar dotter till giftermål, straf
fes
med fängelse i högst sex månader eller straffarbete från och med sex månader till och
med två år. Gör det annan giftoman; dömes till straffarbete från och med två till och
med sex år.
Brott, som nu sagdt är, må ej till bestraffning åtalas, der ej för det våld eller hot,
som emot qvinnan föröfvadt är, till giftermålets återgång dömdt blifvit.
22 §. Tvingar någon, utan laga rätt, eller med missbruk af sin rätt, genom våld
eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta; dömes högst till straffarbete i två år,
i de fall, der gerningeu ej med svårare straff särskildt belagd är.
23 §. Hotar man annan, muntligen eller skriftligen, med misshandel eller brottslig
gerning, och sker det på sådant sätt eller under sådana omständigheter, att anledning är
att befara, det hotet verkställas skall; dömes, der ej det hot med särskildt straff belagdt
är, till böter eller fängelse i högst sex månader.
24 §. Brott, som i 22 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsägande
det till sådant åtal angifver: ej heller må brott, som i 23 § sägs, åtalas af annan,
än målsägande.
25 §. Den, som till straff efter 1 eller 5 § fälles, skall ock dömas medborgerligt förtroende
för alltid förlustig. Pröfvas någon skyldig till straff efter 3 § eller sista punkten
j 8 §, varde tillika dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
83
•Z6 Kap.
Om falsk angifvelse; så ock om annan ärekränkning.
1 §. Den, som falskeligen för brott annan vid domstol tilltalar eller genom falsk
angifvelse åtal vid Domstol mot annan åstadkommer, dömes:
1. om det åtalade eller angifna brottet kunnat medföra dödsstraff eller straffarbete på
lifstid, till straffarbete från och med två till och med sex år;
2. om straffarbete på viss tid öfver två år eller afsättning från embete å brottet följa
kunnat, till straffarbete från och med sex månader till och med två år eller fängelse
1 högst sex månader; och
3. i andra fall till fängelse i högst sex månader eller böter.
2 §. Har någon, för att ådraga annan straff, emot honom falskeligen förebragt besvärande
omständigheter, så att åtal vid Domstol derå följt, eller, i afsigt att komma tilltalad
person på straff, undanröjt bevis för hans oskuld eller emot honom falskeligen förebragt
besvärande omständigheter; varde såsom falsk angifvare straffad efter 1 §.
3 §. Blef den tilltalade till straff fäld, och straffet till fullo eller till någon del verkstäldt;
dömes den falske angifvaren, om det var dödsstraff eller straffarbete på lifstid, till
samma straff; om det var straffarbete på viss tid, till enahanda straff på lika tid eller
till och med två år utöfver den, som för den tilltalade bestämd blifvit, dock ej öfver tio
år; om det var afsättning från embete, till straffarbete från och med två till och med sex
år; om det var mistning af embete, till straffarbete från och med sex månader till och
med fyra år; om det var fängelse, till straffarbete från och med sex månader till och med
två år; och i andra fall till fängelse i högst sex månader eller böter.
4 §. Pröfvas åtal eller angifvelse, som åtal åstadkommit, hafva af obetänksamhet
och utan argt uppsåt skett, eller har någon gjort angifvelse, men åtal derå ej följt; vare
straffet, för det fall som i första punkten af 1 § sagdt är, straffarbete från och med sex
månader till och med två år eller fängelse i högst sex månader; för det, som i andra
punkten sägs, fängelse i högst sex månader eller böter; och för öfriga fall böter.
Skedde angifvelse, hvarå åtal ej följt, af obetänksamhet och utan argt uppsåt; vare
straffet böter.
5 §. Ar någon förfallen till straff för åtal eller angifvelse, efter ty som nu sagdt är,
och har åtalet eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eller angifne häktad blef; då
varde fängelse, dock ej öfver sex månader, ålagdt, der eljest böter å brottet följa skulle.
6 §. Finnes den, som åtal eller angifvelse gjort, hafva sannolika skäl dertill haft;
vare från straff fri.
7 §. Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider eller utsprida låter, beljuger
annan, i ty att han i arghet pådiktar honom bestämdt brott eller visst slag af
84
brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete öfver två år eller afsättning från embete å det
pådiktade brottet följa kunnat, till straffarbete från och med sex månader till och med
två år eller fängelse i högst sex månader, och, i annat fall, till fängelse i högst sex månader
eller böter.
Lag samma vare om den, som af arghet utsprider sådan ärekränkande dikt, eller ock
eljest så förfar, att den, sorn oskyldig är, må för skyldig hållas.
Pröfvas brott, som i denna § sagdt är, hafva af obetänksamhet skett; då må ej i
något fall dömas till svårare straff än fängelse i sex månader.
8 §. Pådiktar man annan, såsom i 7 § sägs, gerning, som ej efter lag straffbar, men
eljest för hans ära, goda namn och rykte, medborgerliga anseende, yrke, näring eller fortkomst
menlig är, eller utsprider man af arghet sådan dikt; dömes till fängelse i högst sex
månader eller böter.
9 §. Förolämpar man annan med smädligt yttrande i tal eller skrift, eller med hotelse
eller annan gerning, som missfirmlig är, och sker det å tid, ort eller sätt, att ärekränkningen
väcker synnerligt uppseende, eller är den eljest af svår beskaffenhet; straffes
gerningsmannen med böter eller fängelse i högst sex månader.
10 §. Böter, som efter någon af föregående §§ ådömas, må till ett tusen Riksdaler
sättas.
11 §. För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmliga gerningar i andra fall, än
förut sagda äro, botes högst tvåhundra Riksdaler.
12 §. Förgriper sig någon med ärekränkning mot skyldeman i rätt uppstigande led;
straffes med fängelse i högst sex månader, der gerningen eljest med böter beläggas skulle.
Sker det mot annan af de personer, som i 14 Kap. 37 § nämnda äro; vare den omständighet
såsom försvårande ansedd.
13 §. Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevisning om sanningen af
gjordt tillmäle sig från ansvar fria, utom i de fall, då han tillvitat annan bestämdt brott
eller visst slag af brott, eller ock viss gerning, som i 8 § sägs. Har den, mot hvilken
tillmålet gjordes, varit för brottet tilltalad, men blifvit genom laga kraft ägande dom från
åtalet frikänd, eller är den, som tillmälet gjorde, ej målsägande och hörer brottet ej under
allmänt åtal, eller är tid till åtal försuten, efter ty i 5 Kap. 14 § skils; då vare ej heller,
till befrielse från ansvar för tillmälet, bevisning tillåten.
14 §. Den, som till falsk angifvelse eller annan ärekränkning saker är, må ock, efter
omständigheterna, dömas att erlägga kostnad till tryckning i allmän eller ortens tidning
af den dom, hvarigenom den andre upprättelse vunnit, der denne det önskar.'
15 §. 'Ej må brott, som i 7, 8, 9 eller 11 § sagdt är, åtalas af annan än målsägande,
der ej ärekränkningen skett i eller för någons embete eller tjenst: ej heller må
brott, som i 12 § sägs, åtalas af allmän åklagare, der det ej af målsägande till sådant
åtal augifves.
16 §. Ar den afliden, mot hvilken ärekränkning under hans lifstid skett, eller sker
85
ärekränkning emot den, sorn död är; då äge dess maka, barn, föräldrar och syskon målsäganderätt;
dock må ej, i ty fall, åtal anställas efter två år sedan ärekränkningen skett.
17 §. Den, som efter 1, 2 eller 3 § gjort sig förfallen till straffarbete i två år eller
till svårare straff, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Pröfvas
någon efter 7 § skyldig till straffarbete eller efter 1, 2 eller 3 § förfallen till sådant arbete
under två år; varde tillika dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
■17 Kap.
Om äktenskapsbrott.
1 §. Gör gift man bor med ogift qvinna, eller gift qvinna med ogift man; straffes
den, som gift är, med fängelse i högst sex månader eller böter, och den ogifte med böter.
2 §. Föröfva man och qvinna, som båda gifta äro, hor med hvarannan; vare straffet
fängelse från och med sex månader till och med två år.
3 §. Horsbrott må ej till bestraffning åtalas, der ej för det brott till skillnad i äktenskapet
emellan inakarna förut dömdt är. Var brottet emellan tvänne gifta föröfvadt;
då äge åtal emot dem båda rum, ändå att blott en af de oskyldiga makarna skilnad vunnit.
4 §. Gift man eller qvinna, som, innan dess äktenskap upphört, nytt äktenskap med
ogift person ingår, dömes, för tvegifte, till straffarbete från och med sex månader till och
med fyra år.
5 §. Göra man och qvinna, som båda gifta äro, med hvarannan tvegifte; varde
dömde till straffarbete från och med två till och med sex år.
6 §. Ogift person, som ingår äktenskap med den han vet gift vara, dömes till straffarbete
i högst två år.
18 Kap.
Om sedlighetsbrott.
1 §. Fader eller moder, eller annan i rätt uppstigande led, som med barn eller barns
afkomling otukt öfvar, varde dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till
och med tio år. Barnet eller afkomlingen skall till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år dömas.
2 §. Öfvar fader eller moder otukt med barns eller afkomlings maka, eller stjuffader
eller stjufmoder med stjufbarn eller dess afkomling; dömes till straffarbete från och med
sex månader till ochjmed fyra år. Barnets eller afkomlingens make, så ock stjufbarnet
86
eller dess afkomling, skall till fängelse i högst sex månader eller straffarbete från och med
sex månader till och med två år dömas.
3 §. Ofva syskon otukt med hvarannan; varde dömde till straffarbete från och med
två till och med sex år.
4 §. Öfvar ett syskon otukt med det andras afkomling; vare straffet, för syskonet,
straffarbete från och med sex månader till och med två år eller fängelse i högst sex må
nader,
och, för afkomlingen, fängelse i högst sex månader eller böter.
5 §. Otukt emellan personer, som i det svågerlag öro, att de icke, utan Konungens
tillstånd, må äktenskap med hvarannan ingå, straffes med böter.
6 §. Ofva religions- eller skolelärare, uppfostrare eller läromästare otukt med ung
dom,
som de till undervisning eller uppfostran hafva, eller göra det fosterföräldrar med
fosterbarn, eller förmyndare med myndling; varde dömde till straffarbete från och med sex
månader till och med fyra år eller fängelse.
Öfvar styresman, föreståndare eller annan tjensteman, läkare, uppsyningsman eller
vaktbetjent vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus, barnhus eller annan sådan inrättning,
otukt med qvinsperson, som der intagen är; dömes till straffarbete från och med
sex månader till och med två år eller fängelse i högst sex månader.
7 §. Öfvar man otukt med qvinna, som ej fyllt tolf år; dömes till straffarbete från
och med sex till och med tio år, och, om hon af gerningen fick svår kroppsskada eller
död, till straffarbete på lifstid. Sker det med qvinna, som fyllt tolf, men ej femton år;
dömes till straffarbete från och med sex månader till och med två år eller fängelse i högst
sex månader.
8 §. Den, som öfvar otukt med afvita qvinna, dömes till straffarbete från och med
sex månader till och med fyra år.
9 §. Ogift man, som öfvar otukt med ogift qvinna, utom de fall som förut sagda
äro, straffes, för lönskaläge, med böter, högst etthundra Riksdaler. Ej skall dock sådant
straff ådömas i annat fall, än då mannen, efter lagsökning af qvinnan eller hennes målsman,
ålägges att underhåll gifva till barn, hvarmed qvinnan i lägersmålet rådd blifvit.
10 §. Öfvar någon med annan person otukt, som mot naturen är, eller öfvar någon
otukt med djur; varde dömd till straffarbete från och med sex månader till och med
fyra år.
11 §. Främjar någon otuktig lefnad genom koppleri, eller håller sådant hus, der otukt
drifves; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Qvinna, som låter bruka sig till skörlefnad, straffes med fängelse i högst sex månader
eller straffarbete från och med sex månader till och med två år.
12 §. Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom koppleri
till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller uppsigt ställde äro, skola
dömas till straffarbete från och med två till och med sex år; vare ock dömde medborgerligt
förtroende för alltid förlustige.
87
13 §. Sprider någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet
sårar, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, om man genom annan gerning sårar tukt och sedlighet, så att allmän
förargelse eller fara för andras förförelse deraf kommer.
19 Kap.
Om eldskada af uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse
å egendom.
1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der menniskor
bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas, eller å något, hvarifrån elden till
sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes, för mordbrand, till straffarbete
från och med sex till och med tio år. Fick någon, som å sådant ställe förevar,
af branden svår kroppsskada; varde mordbrännaren dömd till straffarbete på lifstid eller
från och med åtta till och med tio år. Fick den, som förevar, af branden döden; miste
mordbrännaren lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes
åträngande eller annan sådan nöd efler fara för handen är, eller gör mordbrännaren våld
å någon, för att elden åsätta eller dess släckning hindra, eller sker mordbrand å hus,
byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara blottställes, eller å kruthus, eller
i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe, der många sammanbo, eller å Konungens
slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus eller annan sådan Statens tillhörighet, eller
å kyrka; då skall till sraffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år
dömas.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg, skog,
torfmosse, vexande eller skuren gröda, sädes- hö- eller halmstack, ved- kol- timmereller
brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg, att vån ej var, att elden
derifrån till menniskors boningar eller vistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år. Var ringa egendom i fara, och skedde ej
synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas. Fick någon,
som förevar, af branden svår kroppsskada eller död; varde gerningsmaunen dömd till
straffarbete från och med sex till och med åtta år.
4 §. Yisste gerningsmannen, att å ställe, som i 3 § sägs, någon förevar och för
fara blottställdes; vare lag som för hvarje fall i 1 § sägs.
5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgifvare, eller
i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från och med sex månader till och
med fyra år. Var genom den eld annans boning, vistelserum ellea egendom i fara satt,
88
eller fick någon deraf svår kroppsskada eller död; straffes gerningsmannen efter ty för
hvarje sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.
6 §. År eld åsatt och varder den släckt, innan den sig utbredt och skada gjort;
vare straffet, för de fall, som i 1 och 4 §§ sägas, straffarbete från och med två till och
med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med fyra till och
med åtta år; för det, som i 3 § nämndt är, straffarbete i högst två år eller fängelse i
högst sex månader; och för det fall, som i 5 § sagdt är, fängelse, men, der brottet, om
elden ej släckt blifvit, skolat straffas på sätt i föregående §§ stadgadt är, straffarbete, efter
ty förut i denna § bestämdt blifvit.
Har gerningsmannen, af egen drift, sjelf eller genom tillkallad hjelp släckningen åstadkommit;
då må straffet, efter omständigheterna nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen
följa bort.
7 §. Hvar som uppsåtligen sänker fartyg, deri folk är, eller det på grund, klippa
eller annat sätter, så att skeppsbrott eller annan sjöskada sker, dömes till straffarbete från
och med sex till och med tio år. Får någon af den gerning svår kroppsskada; varde
gerningsmannen dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio
år. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid.
8 §. Sänker man fartyg eller kommer skeppsbrott eller annan sjöskada åstad, för
att bedraga försäkringsgifvare eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år. Yar folk i fartyget; då skall gerningsmannen
straffas efter ty i 7 § stadgadt är.
9 §. Har någon gjort försök till brott, som i 7 eller 8 § sägs, och blef endast genom
omsfandigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad;
vare straffet högst, för det fall, som i 7 § nämndt är, straffarbete i sex år, och
för det fall, som i 8 § omförmäles, straffarbete i två år, men, om brottet, der det full—
bordadt blifvit, skolat efter 7 § straffas, sådant arbete i sex år.
10 §. Den som, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter, borttager
eller förderfvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken, som till sjöfarandes
rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse skall tänd vara, eller underlåter
att upptända eld, den han till sådan rättelse tända skall, eller gör falsk eld, el
ler
sätter upp annat falskt tecken, eller fyller eller stoppar rätt farled i sjö eller ström;
dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Sker skeppsbrott eller annan
sjöskada; vare lag som för hvart af dessa fall i 7 § sägs.
11 §. Hvar som uppsåtligen förstörer Statens kanal- eller slussverk eller annan sådan
vattenbyggnad, eller jernvägsanläggning, eller å desamma, dertill hörande byggnader, verk
eller inrättningar, eller de för framfarten å jernväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel
gör sådan skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka
vid kanal- eller jernvägsfartens begagnande eller allmänt farlig öfversvämning deraf upp
-
80
komma kan; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Kom deraf
ej olycka och var faran ringa;-då må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.
Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling af beskaffenhet,
att han bort kunna inse, att dylik olycka deraf var att befara; dömes gerningsmannen,
i förra fallet, till straffarbete från och med åtta till och med tio år eller på lifstid,
och, i senare fallet, till straffarbete på lifstid eller miste lifvet. Var gerningen ej af sådan
beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan deraf svår kroppsskada eller död, eller
åstadkoms allmänt farlig öfversvämning; varde gerningsmannen dömd till straffarbete från
oell med fyra till och med åtta år.
12 §. Gör man uppsåtligen å verk, byggnad eller anläggning, som i 11 § sägs, eller
å tillbehör dertill skada, den der, utan att kunna medföra sådan fara eller olycka, som i
samma § nämnd är, likväl åstadkommer väsendtligt hinder eller uppehåll i verkets, byggnadens
eller anläggningens begagnande, eller vidtager man eljest åtgärder, som till sådant
hinder eller uppehåll leda; straffes med fängelse.
För ringare skada, än nu sagd är, vare straffet böter. #
13 §. Hvar som uppsal ligen förstörer eller skadar Statens telegrafinrättning,
någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder, hvarigenom telegrafering
hindras eller störes; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Var skadan obetydlig och förorsakades
ej derigenom något hinder i telegraferingen, må till böter dömas.
14 §. Hvad i 11, 12 och 13 §§ om Statens kanal- eller slussverk, annan sådan
vattenbyggnad och jernvägs- eller telegrafinrättning är stadgadt, må ock å dylik, af enskilda
personer, menigheter eller bolag inrättad, anläggning tillämpas, om Konungen förordnat,
att sådan anläggning skall lika skydd, som Statens, njuta.
15 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga, bro, färja,
brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata eller farled; eller stängsel eller märke, som till
afvärjande af fara eller till varning derför, vid allmän väg, gata eller farled eller å annat
sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete från och
med sex månader till och med två år. I ringare fall må till böter dömas.
Tillstänger man olofligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän väg, gata, farled
eller flottled; vare straffet böter
16 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordrings- eller annat
konstverk, som för grufvedrift inrätta dt är; dömes till fängelse i högst sex månader eller
straffarbete från och med sex månader till och med två år.
17 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig är; dömes
till straffarbete från och med två till och med sex år.
18 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad annat
som helst, så att allmän fara deraf kommer; dömes till straffarbete från och med två till
och med sex år. Får menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada eller död; då
må tiden för straffarbetet höjas i förra fallet till åtta år och i senare fallet till tio år.
12
90
19 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 18 § sägs, och söker ej,
ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, såvidt ske kan, genast afvärja; straffes
med böter eller fängelse i högst sex månader.
20 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen, i andra fall än nu sagda äro, annans
egendom, fast eller lös, ehvad den till enskildt eller allmänt bruk eller gagn eller till prydnad
ämnad är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Har af gerningen
kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa, eller grof skada å egendom, eller är gerningen
eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenad; då må till straffarbete
från och med sex månader till och med två år dömas
Brott, som i denna § sagdt är, må ej åtalas af annan än målsägande, der ej skada
skett å allmän egendom.
21 §. Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse är
vållande till eldskada å annans egendom eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller
öfversvämning, som i 11 § nämnd är, eller dertill att fara uppstått för begagnande af
verk, byggnad eller anläggning, som i sagda § omförmäles, straffes med fängelse i högst
sex månader eller böter.
Ar någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr eller känningsbåk eller annat
sådant tecken, som i 10 § nämndt är; straffes med böter. För dylikt vållande till
skada, hinder eller uppehåll, som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 §
sägs; vare bot högst tvåhundra Riksdaler.
22 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 10, 17 eller
18 ■§, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Lag samma vare, om
någon efter 6 eller 9 § gjort sig skyldig till straffarbete i två år eller till svårare straff.
20 Kap.
Om stöld och snatteri.
1 §. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver fem Riksdaler, dömes, för stöld, till
straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes här nedan stadgadt är.
2 §. Går värdet ej öfver fem Riksdaler och är gerningen ej utmärkt med sådan omständighet,
att den ändå, efter ty i 9, 12 eller 14 § sägs, för stöld anses skall; då kallas
den snatteri; och vare straffet derå böter, högst femtio Riksdaler.
3 §. Begår någon stöld eller snatteri af säd, skuren eller oskuren, hö eller halm,
stackadt eller ostackadt, ute å mark; vexande fruktträd; träd- eller jordfrukt ur trädgård
eller på åker, eller annat, som der planteradt eller sådt är; huggen ved, timmer, gärdsel
eller annat dylikt i skog eller eljest ute å mark eller å flottled, åker- kör- eller trädgårdsredskap
ute å mark; uteliggande malm vid grufva eller redskap, som till grufvedrift hörer
och ej instängd är; utestående bistock, fisk ur dammar, sumpar, nät, mjärdar, katsor eller
91
annat fisketyg, eller ock sjelfva fisketyget, som ute ligger; foglar eller andra djur urjagtredskap
eller sjelfva redskapen ute å marken; ankare eller tåg, hvarmed uteliggande fartyg
förtöjdt är; eller ock saker, som till blekning eller torkning eller för annan sådan orsak
utlagda eller utställda äro; det vare, vid straffets bestämmande, såsom försvårande
omständighet ansedt; och må, i ty fall, vid stöld, tiden för straffarbetet till ett år höjas.
Går, vid stöld, värdet af det tillgripna öfver ett tusen Riksdaler; då må ock sådan
förhöjning af tiden för straffarbetet ske, som nu sagd är.
4 §. Begår någon stöld eller snatteri i Konungens slott eller af det, som veterligen
tillhörer staten eller mild stiftelse eller inrättning till fattigas försörjning eller sjukas vård;
eller föröfvas stöld eller snatteri af tjenstehjon, köpmansbetjent," gesäll, lärling eller annan
enskild tjenare från sitt husbondefolk eller deras gäst, eller af handtverkare eller annan
arbetare från den, hos hvilken han arbetar; vare lag, som i 3 § sägs.
Har tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild tjenare uppsåtligen
förskingrat eller, i uppsåt att sig eller annan det tillegna, undandolt hvad i dess vård af
husbondefolket eller.deras gäst lemnadt är; vare ock derför, efter ty nu är sagdt, såsom
för stöld eller snatteri, straffad. Lag samma vare, om någon försnillar gods, som annan
i hans vård under lås, försegling eller annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom
förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö eller från fiende frälsadt är.
5 §. Till straffarbete i högst ett år dömes:
1. om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande eller för sin näring
eller vinning emottager gäster i sitt hus, stjäl från resande eller gäst, eller om denne
stjäl från värden;
2. om man stjäl från badande eller simmande, eller från sofvande ute å marken, eller från
den i svår sjukdom ligger, eller från död menniska;
3. om man stjäl något i likhus eller graf eller, under Gudstjenst, från annan inne i kyrka
eller annorstädes, der Gudstjenst hålles, eller ute å kyrkovall;
4. om man mjölkar annans ko, får eller get, i uppsåt att mjölken sig eller annan tillegna,
eller stjäl tagel ur mahn eller svans på häst, under det kreaturet går i bete ute
å mark
Såsom för stöld, efter ty i denna § sägs, skall ock dömas, om skeppare, forman eller
deras folk tillgripa hvad dem förtrodt är att föra eller förvara, eller om gästgifvare, värdshusvärd
eller annan, som herbergerar resande eller för sin näring eller vinning emottager
gäster i sitt hus, tillgriper hvad i dess vård af gästen lemnadt är; så ock om man svikligen
tager något från barn, som ej fyllt tolf år eller från afvita.
6 §. Till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömes:
1. om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;
2. om man stjäl medelst inbrott, sorn i 11 § sägs, eller, förbrottets fyröfvande, bortförer
och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller annan forvaringspersedel, som
med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är;
92
3. om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt är, eller ur kläder,
som någon bär på sig;
4. om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gerningsmannen olofligen, dock utan
inbrott, dit inkommit eller der sig undangömt; eller
5. om gerningsmannen för stöldens föröfvande sig med vapen inställt eller eljest användt
ringare skräckmedel eller hot, än att gerningen till rån hänföras kan.
7 §. Till straffarbete från och med två till och med fyra år dömes:
1. om man stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är eller utan folk i sjö
drifver, eller, under bergning, hvad till dylikt fartyg hörer eller derå fördt var; eller
2. om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara är satt ur stånd att sin
egendom välja.
8 §. Till straffarbete från och med två till och med sex år dömes:
1. om man stjäl något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer, eller af andra der i förvar
satt är; eller
2. om man stjäl penningar eller annat, som åt allmänna posten förtrodt är, ehvad det
sker i posthus eller under forslingen.
9 §. I de fall, sorn här ofvan i 5, 6, 7 och 8 §§ nämnda äro, skall, såsom för stöld,
dömas efter ty der sägs, ändå att det tillgripnas värde ej går öfver fem Riksdaler.
10 §. Nu kunna, vid samma stöld, två eller flera af de i 3, 4, 5, 6, 7 och 8 §§
sagda fall sammanträffa; då må tiden för straffarbetet ökas med högst ett år utöfver det,
hvartill den brottslige för det svåraste fallet pröfvas hafva gjort sig skyldig.
11 §. Har någon, i uppsåt att stjäla,
1. med våld å mur, vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller annat dylikt stängsel
brutit sig in i gård, hus, rum eller fartyg; eller
2. medelst klättring öfver mur, vägg, port eller tak, eller medelst inkrypande genom
glugg, skorsten eller annan sådan ej till ingång ämnad öppning, eller ock genom bruk
af dyrk eller falsk‘nyckel, förskaffat sig ingång i gård, hus, rum eller fartyg; eller
3. med våld eller list öppnat skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel, som med
lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten var, utan att den borttaga;
dömes, der tillgrepp ej sker, för inbrott, till straffarbete i högst sex månader.
12 §. Begår någon snatteri andra gången; varde ansedd såsom hade han första resan
stöld föröfva!
Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall ock såsom
stöld anses.
13 §. Begår någon andra gången stöld; skall tiden för det straffarbete, hvartill han
för den gerning gjort sig skyldig, ökas med minst ett och högst två år.
Begår någon tredje gången stöld; ökes tiden för straffarbetet med minst två och högst
sex år utöfver hvad för den gerning första gången följa bör.
Kommer han åter fjerde gången; dömes till straffarbete på lifstid.
93
Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning af straff, efter
ty nu sagdt är.
Samma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut begånget är af den, som
för stöld eller inbrott straffas skall.
14 §. Varder någon, under en lagföring, förvunnen att kafva å särskilda ställen eller
tider föröfvat snatteri; skall kan, der det tillgripnas sammanlagda värde öfverstiger fem
Riksdaler, för stöld straffas.
Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller inbrott, derför han på en
gång lagföres; varde straffad efter ty i 4 Kap. 3 § sägs; och må tiden för straffarbetet
ökas med högst ett år. Sammanträffa dervid sådana fall, hvarom i 10 § sägs; då skall
ock iakttagas hvad der stadgadt är.
15 §. Straffarbete, der det för stöld skall å viss tid sättas, må ej, genom sådan förökning,
som i 10, 13 eller 14 § sägs, i något fall öfverskrida tio år.
16 §. Har någon stöld, snatteri eller inbrott med råd eller dåd främjat, såsom i 3
Kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller eljest af brottet vinning haft;
straffes som vore han sjelf gerningsman.
17 § Skola flere, som i stöld eller snatteri delaktige äro, såsom gerningsmän straffas;
varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas hela värde för hvar af dem afsedt.
18 §. Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt, köpt eller
föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf, skall,
med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för
stöld eller snatteri efter 1 eller 2 §: vare ock lag som i 12 eller 13 § sägs, der han förut
stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.
19 §. Har man, i uppsåt att inbrott, som i 11 § sägs, föröfva, förfärdigat eller förskaffat
sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man, med vetskap om annans uppsåt till
sådant brott, åt honom förfärdigat eller anskaffat slikt verktyg; straffes med böter eller
fängelse i högst sex månader.
20 §. Finnes någon, utan loflig anledning, innehafva dyrk eller falsk nyckel, bote
från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler, ändå att han om brottsligt uppsåt
eller vetskap om sådänt uppsåt ej öfvertygad varder.
21 §. Vanvårdar smed dyrk, så att missbruk deraf ske kan, eller anförtror han dyrk
åt annan, än säker person, då han om uppdyrkning af lås anlitas, eller verkställer han
eller låter verkställa uppdyrkning på anmodan af annan, än den behörig är att sådan åtgärd
äska; bote högst etthundra Riksdaler.
22 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 7, 8 eller 13 §, skall ock dömas
medborgerligt förtroende för alltid förlustig, och den, som gjort sig förfallen till straff för
stöld efter 1, 3, 4, 5, 6 eller 11 §, varde till förlust af medborgerligt »förtroende på viss
tid dömd.
94
SI Kap.
Om rån.
1 §. Hvar, som medelst våld å person eller användande af hot, som innebär trängande
fara, af annan tager gods eller penningar, dömes, för rån, till straffarbete från och
med fyra till och med tio år, der ej annorledes här nedan stadgas.
O. verfäller man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej rånet genom tillgrepp
fullborda; varde, för försök till rån, dömd till straffarbete från och med två till och
med sex år.
2 §. Med straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år skall rån
beläggas i dessa fall:
1. om två eller flere sällat sig samman att rån föröfva och dylikt brott begått;
2. om man rånat egendom, som åt allmänna posten förtrodd var;
3. om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara, var i den belägenhet, att
han sig och sin egendom svårligen värja kunde;
4. om rånet skett nattetid i bebodt hus och rånaren dit inkommit genom inbrott, som i
20 Kap. 11 § sägs.
Har, i dessa fall, försök till rån skett, på sätt i 1 § sagdt är, dömes gerningsmannen
till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
3 §. Hvar, som föröfvar rån eller gör försök dertill, som i 1 § sägs, andra gången
eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till straffarbete på lifstid; och vare i
detta fall inbrott utan tillgrepp så ansedt, som i 20 Kap. 13 § stadgadt är.
4 §. Begår någon stöld eller snatteri, och, der han å bar gerning anträffas, sätter
sig med våld eller sådant hot, som i 1 § nämndt är, till motvärn mot den, som det tillgripna
återtaga vill, dömes, för rån, såsom i 1, 2 eller 3 § för hvarje fall skils.
5 §. Den, som öfverfaller annan med våld eller sådant hot, som i 1 § sägs, för att
dymedelst aftvinga honom skuldebref, qvittobref eller annan dylik handling, hvarigenom
hans eller annans egendomsrätt kränkas skulle, varde, om sådan handling aftvingas, dömd
för rån, men eljest, för försök till rån, efter ty i 1, 2 eller 3 § för hvarje fall stadgadt är.
6 §. Gör vid rån eller försök dertill den brottslige så groft våld å annan, att denne
deraf får svår kroppsskada, eller hafva pinliga medel blifvit använda för att tvinga till
egendoms upptäckande eller utlemnande eller till utgifvande af sådan handling, som i 5 §
nämnd är; varde dömd till straffarbete på lifstid.
7 §. Anfaller man med våld eller hot, som i 1 § sägs, sjöfarande i öppen sjö, för
att bemäktiga och tillegna sig fartyg eller gods; dömes, för sjöröfveri, ehvad tillgrepp sker
eller ej, till straffarbete på lifstid.
95
8 §. Yarder någon, i de fall nu sagda äro, så våldförd, att han deraf ljuter döden;
miste gerningsmannen lifvet. Ar brottet under synnerligen mildrande omständigheter föröfvadt,
må till straffarbete på lifstid dömas.
9 §. Har någon för delaktighet i brott, som i detta kapitel nämndt är, gjort sig
skyldig till straff efter 3 Kap. 4 §; då må det straff ej lägre sättas, än till straffarbete i
sex månader. Om sådan delaktighet i rån, som i 20 Kap. 18 § om stöld sägs, vare lag,
som der stadgadt finnes.
10 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 §, vare
ock dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
22 Kap.
Om bedrägeri och annan oredlighet.
1 §. Hvar, som genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke, eller genom annat
svikligt förfarande, bedrager sig till gods eller penningar, eller förlust deraf annan tillskyndar;
dömes, der ej annorledes här nedan stadgas, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Ar bedrägeriet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; då må till
straffarbete från och med sex månader till och med två år dömas.
2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:
1. om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar eller beropar
sig å veterligen falska sådana handlingar, som i 12 Kap. 4 och 5 §§ omförmälas och
i diktade personers namn skrifna äro;
2. om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring för brand- eller sjöskada
eller annat;
3. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är;
4. om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom sig afhänder,
för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt till egendomen
gällande; ,
5. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de handlingar,
hvarå den sig grundar;
6. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det, som hörer annan till,
eller utplånar annans märke.
3 §. Säljer man eller ut leni nar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade
lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt, som för menniskors lif eller helsa
farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Får någon af
de lifsmedel svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med sex till och med
tio år dömas. Ljuter någon deraf döden; varde den brottslige dömd till straffarbete
på lifstid.
96
Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan sagda
äro; varde, der de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete från och med sex månader
till och med två år. ‘ *
Si
Beträdes handlande eller annan, hvilkens yrke är att sälja eller bereda lifsmedel, med
brott, som i denna § sägs, miste han ock den uäringsrätt.
4 §. Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, eller bjuder man till
annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa farliga äro;
tvare lag, som för hvarje fall i 3 § sägs.
5 §. Gör man med uppsåt orätt i mätande, vägande eller räknande vid handel eller
eljest, då varor emottagas eller aflemnas; varde dömd efter ty i 1 § sägs, der brottet ej
efter 12 Kap. 8 § straffbart är.
Beträdes Kronans uppbördsman eller edsvuren mätare med sådant brott, som sagdt
är; må lindrigare straff, än fängelse, ej ådömas.
Brukar någon vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas
eller emottagas, sådant mått eller vigt, som ej är behörigen stämpladt eller märkt; straffes,
ändå att han om ondt uppsåt ej öfvertygad varder, med böter, högst etthundra Riksdaler.
Var måttet eller vigten behörigen stämpladt eller märkt, men ej omjusteradt, der sådan
åtgärd skolat äga rum; botes ock, om det oriktigt befinnes, efter ty nu sagdt är.
6 §. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller annan
bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straffarbete från och med sex månader
till och med två år.
Gifver man sig eljest obehörigen ut för embets- eller tjensteman och utöfvar något
af hvad till dennes befattning hörer; dömes till böter från och med femtio till och med
tvåhundra Riksdaler eller fängelse i högst ett år.
7 §. Har man genom antagande af falskt namn eller stånd beredt sig arf eller andra
familjerättigheter; dömes till fängelse eller till straffarbete från och med sex månader
till och med två år. Aro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet
höjas till fyra år.
8 §. Gifver någon sig ut till namn eller stånd för annan än den han är och bedrager
derigenom qvinna till äktenskapsaftal; dömes till böter eller fängelse.
Kommer vigsel eller häfd dertill; varde dömd till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år.
Samma lag vare, der någon, som af naturen är vanför eller till äktenskap alldeles
obeqväm, eller drages med obotlig, smittosam sjukdom, förtiger det och svikligen förleder
annan till giftermål med sig.
9 §. Understicker eller förbyter man barn; dömes till straffarbete från och med två
till och med åtta år. Aro omständigheterna synnerligen mildrande; må straffet nedsättas
till fängelse i sex månader.
10 §. Den, som sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, olofligen bryter
eller öppnar annans förseglade bref eller handling eller annat, som honom enskild
97
angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes till straffarbete i högst
två år. Sker det eljest med vilja utan ondt uppsåt; vare straffet böter, högst etthundra
Riksdaler.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen förstör eller undanhåller;
vare lag, som här ofvan i denna § sägs.
11 §. Hvar, som förfalskar, svikligen förbyter, försnillar eller eljest uppsåtligen förskingrar
annans gods, det man i besittning häfver; straffes med böter eller fängelse.
12 §. Brukar man eller låter bruka, utan lof, hvad annan tillhörer och det man i
besittning häfver; bote högst tjugofem Riksdaler. Tager någon eljest och brukar, utan lof,
hvad annan tillhörer; vare bot från och med tio till och med femtio Riksdaler.
13 §. Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller nekar man
emot bättre vetande sin hand och förskrifning eller till pantsatt, lånt, legdt eller inlagdt
gods, eller hvad eljest det är, som hörer annan till och man i besittning häfver; eller åtfordrar
man det gods, som blifvit till annan utlegdt eller förtrodt eller lemnadt såsom
pant eller lån, ändå att man det veterligen återbekommit; eller tager man svikligen åter
det gods, man i pant till annan lemnat eller denne eljest under panträtt innehafver; straffes
med böter. Aro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till fängelse dömas.
Lag samma vare, der man säljer eller annorledes mot vedergällning föryttrar ondt för
godt, mängdt för omängdt eller det, hvaruti man vet fel vara, utan att sådant uppenbara;
eller säljer, städjer eller leger tvem ett, eller täger städja såsom tjenstehjon hos två husbönder
för samma tid.
14 §. Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens vederpart
tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl, eller eljest till
hufvudmannens'skada främjar sin eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags
utförande trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 13 § sägs; och vare fullmäktig,
som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför Rätta.
Förleder man i sviklig afsigt annan till oskälig rättegång; straffes med böter.
15 §. Far någon med spådom, signeri eller annan vidskepelse, att dermed bedrägeri
öfva eller vinning sig förskaffa; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler, eller fängelse
i högst ett år.
16 §. Sätter man olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke, än
rätte tillverkarens; straffes med böter eller fängelse, efter ty i 13 § stadgas.
Ar för brott, som sagdt är, tillverkningens förlust för visst fall särskildt stadgad;
gäfle ock det till efterrättelse.
17 §. Uppgifver någon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12
Kap. 5 § nämnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan vilseledas eller skadas kan;
bote högst etthundra Riksdaler,
18 §. Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt bevis,
som för annat utgifvet är; straffes med böter från och med tjugo till och med tvåhundra
Riksdaler.
13
98
19 §. Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är; bote högst
dubbla värdet af det hittade.
Förtiger man fynd eller hittegods, då ägaren eller annan dertill berättigad sig anmäler
eller eljest tillkännagifver; straffes som för bedrägeri i 1 § skils.
20 §. Draga äkta makar något lönligen undan hvarandra; barn undan föräldrar eller
fosterföräldrar; sterbhusdelegare eller andra, som i samfäldt bo eller bolag äro, undan hvarandra;
varde straffade med böter till högst dubbla värdet af det undandragna. Ar brottet
med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; ma till fängelse i högst ett ar dömas.
21 §. Brott, som i 2 § 5 morn., 8 § 1 morn., 11, 12, 13, 14, 19 och 20 §§ om
förmälas,
inå ej åtalas af annan än målsägande: ej heller må brott, som i 10 § sägs, åta
las
af annan än den, som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifve! är, eller af den,
som äger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit.
Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej till bestraffning åtalas, der ej
förty till återgång af giftermålet dömdt är eller återgång af fästning skett.
22 §. Den, som gjort sig förfallen till straffarbete efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
eller 19 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
23 Kap.
Om bedräglig eller vårdslös gäldenär i konkurs.
1 §. Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hafva öfvat bedrägeri mot sina
borgenärer i något af dessa fall:
1. att han undandolt eller eljest ur vägen skaffat något af sina tillgångar, eller under lånadt
namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej uppgifvit, eller under falskt
sken af köp, gåfva eller annat aftal egendom från konkursboet undandragit, eller i hemligt
förstånd med någon föregifven borgenär uppgifvit falsk skuld; eller
2. att han, sedan han sjelf begärt få sin egendom afträda eller, der konkursen tvungen är,
sedan borgenärs ansökning om egendomens afträdande honom kungjord var, något af
egendomen, borgenärerna till förfång, sålt eller annorledes förskingrat; eller
3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör, fört falska
böcker eller uppsåtligen sina böcker förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;
en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till och med sex år, så
ock till förlust af medborgerligt förtroende för alltid.
2 §. Till fängelse dömes gäldenär, för vårdslöshet, i dessa fall:
1. om han genom obetänksamma företag, som ej stått i förhållande till hans förmögenhet,
eller genom slöseri, dobbel, lättja eller annan uppenbar vanvård råkat i obestånd
;
/
99
2. om han idkat handel eller annan rörelse, deröfver bok hållas bör, men sådan bokföring
icke ordentligen fullgjort;
3. om han fortsatt sin rörelse och derunder upplånat penningar eller varor, sedan han
på sådant obestånd kommit, att han sjelf inse bort, det han ej kunde rätt för sig
göra;
4. om han, å de sista trettio dagarna förr än han sin egendom afträdde, upplånat varor
eller penningar och ej kan för dem riktig redo visa; eller om han, inom sagda tid,
gifvit någon borgenär, till förfång för de öfrige, betalning, pant eller annan säkerhet
för fordran, som ej förfallen varit, och han, i ty fall, ej gitter visa, att derefter inträffat
trängande omständigheter, sorn förmått honom att egendomen afträda; eller ock om
han, der konkursen tvungen är, sådan åtgärd, som nu sagd är, till borgenärernas förfång
vidtagit, sedan ansökning om egendomens afträdande honom kungjord var;
5. om han genom rymning eller annorledes undandragit sig att lemna de upplysningar om
boets tillstånd, som han varit skyldig att meddela.
3 §. Brott, som i 2 § sagdt är, må ej åtalas af annan, än målsägande.
i?4 Kap
Om åverkan; så ock om olofligt jagande eller fiskande.
1 §. Hvar, som olofligen bygger, gräfver, plöjer, sår eller planterar å annans jord,
eller deraf något intager, straffes med böter. Det, som sådt eller planteradt är, vare förverkadt
till den, som jorden lagligen innehafver.
2 §. Den, som å annans skog eller mark olofligen svedjar eller verkställer torf- eller
ljungbränning, straffes med böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller fängelse i högst
sex månader.
3 §. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog eller mark, i uppsåt
att det sig eller annan tillegna, eller olofligen tager der vexande gräs, torf, näfver,
löf, bast, ållon eller nötter; bote högst fyra gånger värdet af det sålunda åverkade, ehvad
han det bortfört eller ej: går fyradubbla värdet ej till femtio Riksdaler; må dock böterna
till det belopp sättas. Lag samina vare, om man olofligen tager vindfälle eller ris, gren
eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är.
4 §. Gör någon tredje gången eller oftare åverkan, som i 3 § sägs; dömes till straff
arbete
i högst sex månader.
5 §. Delägare i samfäld skog eller mark, som olofligen derå svedjar eller verkstäl
ler
torf- eller ljungbränning; bote från och med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
6 §. .Säljer delägare i samfäld skog eller mark derifrån olofligen bort något af hvad
i 3 § nämndt är, eller missbrukar han eljest sin rätt i sådan samfällighet; bote högst två
100
gånger värdet af hvad han olofligen sålt eller an vändt: går dubbla värdet ej till tjugofem
Riksdaler; må dock böterna till det belopp sättas.
7 §. Svedjar brukare eller verkställer torf- eller ljungbränning olofligen å legd jord,
eller gör han annan åverkan derå; vare lag som i 2, 3 eller 4 § sägs. Säljer han från
legd jord bort något af hvad i 3 § omtalas, eller öfverträder eljest sin nyttjanderätt; varde,
med afseende å värdet af det han olofligen sålt eller användt, straffad efter ty i 3 el
ler
4 § skils.
8 §. Släpper någon med uppsåt olofligen kreatur på annans ägor; bote från och med
tio till och med tvåhundra Riksdaler. Missbrukar man betesrätt å samfäld mark; vare
bot högst etthundra Riksdaler.
9 §. Den, som, genom försummelse i den vård om egna eller andras kreatur honom
åligger, eller på annat sätt, vållar, att kreatur olofligen på annans ägor inkommer, bote
högst femtio Riksdaler.
10 §. Bryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnad eller grind; bote högst
tjugo Riksdaler, der ej gerningen, efter 19 Kap. 20 §, med högre straff beläggas bör.
11 §. Tager någon oloflig väg eller gångstig öfver annans ägor; bote högst femtio
Riksdaler.
12 §. Jagar någon olofligen i annans hägnade jagtpark eller djurgård; dömes till
böter.
Har han dervid fällt, sårat eller fångat elg, hjort, rådjur, ren eller svan; straffes med
fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio Riksdaler.
13 §. För oloflig jagt å annans mark, som ej till jagtpark eller djurgård inhägnad
är, botes högst etthundra Riksdaler.
Ar djur, som i 12 § 2 mom. sägs, dervid fäldt, såradt eller fångadt; vare bot från
och med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
14 §. Den, som olofligen fiskar i annans fiskevatten, eller, genom gräfning eller annorledes,
drager till sig annans fiske, eller genom stängsel afbåller fisk från annans fiskevatten;
bote från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler. Missbrukar delägare
sin rätt i samfäldt fiske; vare bot högst etthundra Riksdaler.
15 §. De brott, som i föregående §§ sagda äro, må ej, der de endast förnärma en
skild
persons rätt, åtalas af annan, än målsägande.
16 §. Sätter, i något af de fall, som i 1, 2, 3, 4, 7, 8, 10, 11, 12, 13 eller 14 §
sagda äro, förbrytare sig till motvärn emot den, som egendomen äger, innehafver eller
vårdar, eller emot dess folk, då någon af dem vill honom från gerningen hindra, eller af
honom taga åter hvad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det, som till vedermäle
af gerningen qvarhållas må; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år.
17 § Den, som till straffarbete efter 4 eller 7 § sig förfallen gjort, varde ock dömd
medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
101
25 Kap.
Om brott af embetsmän.
1 §. Gör domare, Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman i dom eller
beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt.
2 §. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara; då skall
han dömas, utom afsättning, till straff efter 16 Kap. 1 §, och, om den oskyldige undergått
straffet till fullo eller till någon del, efter 3 § i samma kapitel.
3 §. Ställer Konungens Befallningshafvande, eller annan, som å emhetes vägnar äger
att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid Domstol; varde afsatt och
straffes dessutom såsom i 16 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är.
4 §. Viger prest utan att laga lysning till äktenskap föregått; miste embetet. Viger
prest dem, hvilkes äktenskap för laga hinder återgå måste, och var det hinder honom veterligt;
varde afsatt.
5 §. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja;
varde afsatt, ändå att ingen skada skedde. Tager eller betingar han sig eljest för sin
embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning
af embete eller böter.
6 §. Embetsman, som, för egen vinning, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder
Rikets invånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till mistning af
embete eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare straffet
böter.
7 §. Muta eller annat, som embetsman, den der efter 5 eller 6 § straffas, olofligen
tagit, tillfälle Kronan.
8 §. Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande Makt, och har han ej
förut, eller straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; miste embetet. Lag samma vare,
om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad Konungen om gåfvan
eller förläningen förordnar.
9 §. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager annan eller
högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden är, eller utfordrar
hvad han vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara; varde afsatt. Gör han
det för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader till
och med fyra år dömas.
10 §. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande eller
uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med mistning af embete eller
böter. Gör han det för egen fördel; då skall han till afsättning och straffarbete i högst
102
två år dömas: äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet
till fyra år höjas.
11 §. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare sig Statens
eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande, förvaltning eller
redovisning emottagit; dömes till afsättning och straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet
derför ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; varde till mistning af embete
dömd.
12 §. Har embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller böcker
sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit dem såsom
restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett, eller har lian till bristens
döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen oriktiga verifikationer, eller föröfvat
annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet derför
ställer, till afsättning och straffarbete från och med sex till och med tio år: vare ock
dömd medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
13 §. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel, som honom
å embetets vägnar anförtrodda äro; straffes, om skada deraf kom, med afsättning, och,
i annat fall, med mistning af embete. Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad
uppbördsman eller redogörare; miste embetet, ändå att de medel ej till uppbörden
hörde.
14 §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende häfver, honom
med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; dömes till afsättning och straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år. Släpper han fången eller den häktade
af vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till mistning af embete, så ock till
fängelse i högst sex månader eller straffarbete från och med sex månader till och med
två år, och, om den mindre var, till böter.
15 §. Underlåter eller försummar embetsman vid Statens kanal- eller slussverk eller
annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning hvad honom, till förekommande af
olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; miste embetet och
straffes dessutom, om skada timar, med straffarbete från och med sex månader till och
med två år, men, i annat fall, med fängelse i högst sex månader. Var vållandet groft;
må han ej vidare i dylik befattning nyttjas.
Sker sådan underlåtenhet eller försummelse uppsåtligen; varde den brottslige afsatt
och dessutom straffad efter ty i 19 Kap. 11 § sägs.
16 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt än förut sagdt är, förbrytelse i
sitt embete, för egen fördel eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning
af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter embetsman uppsåtligen, i
afsigt som sagd är, sin embetspligt; dömes till mistning af embete eller afsättning: var det
af förhastande, som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen eller ringa skada; då
må han till böter dömas.
103
17 §. Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt
embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller mistning af embete.
18 §. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 § sagd är, tillika annat uppsåtligt
brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge som i 4 Kap. 2
§ stadgas.
19 §. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från tjenstgöring
afhållit och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom tre månader,
sedan kallelse i allmänna tidningarna ågått; varde till mistning af embetet dömd.
20 §. Begår embetsman brott, derför han till straffarbete eller svårare straff dömd
varder; miste ock embete, som han innehafver, ändå att brottet utom embetet begånget är.
21 §. Dömes embetsman, för brott utom embetet, till ringare straff, än i 20 §
sägs, och är brottet sådant, att hans embetsvärdighet eller medborgerliga anseende derigenom
befläckas eller spilles; miste ock embetet.
22 §. Böter, som efter 5, 6, 10, 14, 16 eller 17 § ådömas, må sättas högst till beloppet
för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete, hvari den skyl
dige
sig förbrutit. Ar ej med det embete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot
högst ett tusen Riksdaler.
23 §. Hvad om Statens embetsmän här stadgadt är, gäfle ock om dem, som äro
satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konuugen stadfästade kassors,
verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjenstemän, som under
embets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om andre, som förordnade äro att
embete eller tjensteärende förrätta.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 Kap. 11 och 12 §§ om Statens
kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller jern vägsanläggning stadgadt
är, tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer, menigheter eller bolag gjord är;
varde ock dervid anställd person för brott af sådan beskaffenhet, som i 15 § nämnd är,
straffad efter de i samma § stadgade grunder; och må den brottslige eller felaktige, om
brottet uppsåtligen skett eller skada genom groft vållande timat, ej sedermera kunna i
dylik allmän befattning nyttjas.
—oSQOo
-
105
Särskildt Protokoll öfver ett Justilie-Deparlementsärende, hållet å Stockholms
Slolt Tisdagen den 23 September 1862 inför [Jans Maj:t
Konungen uti Stals-Rådel
i närvaro af:
Hans Excellence Justilie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellence Statsministern för Utrikes Arenderne, Pierr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thyselius,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskjöld.
Justitieråden: Södergren,
Wretman.
Hans Excellence Herr Justitie Statsministern anmälde i underdånighet det i Justitie
Departementet uppgjorda förslag till ny strafflag, äfvensom det från Högste Domstolen,
i enlighet med 87 § Regeringsformen, öfver berörda lagförslag infordrade utlåtande,
sådant det finnes intaget i Högste Domstolens protokoll för den 30 sistlidne April;
hvarjemte Hans Excellence tillkännagaf, att Hans Excellence, efter det förslaget blifvit i
Högste Domstolen granskadt, ansett detsamma, hufvudsakligen till följd af de anmärkningar,
som i Högste Domstolen framställts, böra i vissa delar erhålla en förändrad
lydelse, som finnes upptagen i ett af Hans Excellence nu jemväl anmäldt, revideradt,
förslag till proposition i ämnet. Sedan Hans Excellence häruppå redogjort för innehål
U
-
106
let af ej mindre det förstnämnda förslaget med de i Högste Domstolen deröfver afgifna
yttranden, än äfven det reviderade förslaget, anförde Hans Excellence:
»Det af mig nu i underdånighet anmälda förslag utgör ett försök att medelst sammanförande
af de på sednare tider i de mest vigtiga delar af brottmålslagen verkstälda
ändringar och omarbetning af öfriga delar åstadkomma en gemensam och fullständig
Strafflag. Till ledning dervid har hufvudsakligen tjenat det af Lag-Beredningen uppgjorda
förslag lill ny Strafflag, som med några få ändringar blef af Kongl. Maj:t. vid
1844-—45 och 1847—48 årens riksdagar till Rikets Ständers antagande framstäldt
och i öfverensstämmelse med hvilket förslag de sedermera gjorda partiella ändringarne
af brottmålslagen till största delen skett. Åtskilliga afvikelser från omförmälda förslag
hafva dock ägt rum, af hvilka i synnerhet de, som förekomma i det nu uppgjorda
förslagets sex första kapitel, utgörande dess allmänna elei och motsvarande de åtta
första kapitlen i Lag-Beredningens förslag, äro af mera framstående betydelse; och
det torde derföre tillåtas mig att till en början få för do väsentligaste af dessa afvi
kelser
och skälen till desamma närmare redogöra.
Lag-Beredningens förslag upptog, såsom allmänna straffarter, dödsstraff, fängelse i
sju grader och böter. Fängelsestraff på viss tid fick aldrig åläggas öfver ho år.
Böter förvandlades, vid bristande tillgång, till vanligt fängelse, men endast hvad af
böterna ej gäldas kunde öfvergick till sådant straff. Det nu ifrågavarande förslaget
skiljer sig från Lag-Beredningens i dessa delar hufvudsakligen derutinnan, att den indelning
af fängelsestraff uti straffarbete och fängelse, sorn nu gäller, blifvit bibehållen;
att någon indelning af straffarbete eller fängelse i vissa grader icke förekommer; att
tiden för straffarbete kan, vid sammanläggning af särskilda dylika straff på viss tid,
uppgå ända till tolf år; alt, om den, som blifvit lill böter fäld, saknar tillgång till de
ras
fulla gäldande, böterna skola till annat straff förvandlas, samt all fängelse vid
valten och bröd blifvit i allmänhet bestämdt såsom det straff, hvartill böter, vid bristande
tillgång, böra förvandlas.
I afseende å bibehållandet af fängelsestraffets indelning i straffarbete och fängelse,
äfvensom rörande föreskriften, att straffarbete på viss tid kan i särskilda fall
åläggas öfver tio år eller till och med tolf år, får jag åberopa de i berörda hänseenden
nu gällande författningar och de skäl, som föranledi desamma. De i öfrigt anförda
skiljaktigheterna från Lag-Beredningens förslag grunda sig åter derpå, alt, änskönt
frihetsstraffens indelning i vissa grader medför stor lättnad vid redaktionen, en
sådan method dock dels icke gil ver åt lagen önskvärd lältfattlighet, dels hinder lagstiftaren
vid vissa tidsmått, hvarigenom han hindras att i särskilda fall vidtaga förändringar
i straffen och mera fritt lämpa desamma efter brottens olika beskaffenhet, samt
att förty berörda method ansetts icke böra följas, ehuru, vid bestämmande af strafflatituden
i hvarje fall, afseende, så vidt ske kunnat, blifvit fästadt å Lag-Beredningens
förslag; att, i händelse det föreskrefs, att böter borde uttagas, så långt tillgångar funnos,
och allenast hvad som bruste till annat straff förvandlas, deraf skulle, på sätt vid
107
granskningen af Lag-Beredningens förslag blifvit af Högste Domstolens fleste ledamöter
anmärkt, uppstå såväl hårdhet som ojemnhet i bestraffningen, hvadan den i nuvarande
lag gyllande grundsats, att pliktftlld person, som ej förmår att ådömda böter fullt gaida,
skall undergå förvandlingsstralT för allt, blifvit bibehållen; och alt, då, för den händelse
böter skulle, vid bristande tillgång, till vanligt fängelse förvandlas, frihetens förlust
ofta under längre tid korn att drabba den bötfalde, hvaraf stora olagenheter ej
mindre för det allmänna än för enskilde skulle uppkomma, men genom användande af
fängelse vid vatten och bröd, såsom förvandlingsstraff, friheten endast under kortare tid
behöfver den bötfölde beröfvas utan att likväl straffet derföre kommer att sakna tillbörlig
stränghet, det, på grund häraf, blifvit i förslaget föreskrifva, att böter skola, vid
bristande tillgång, till fängelse vid vatten och bröd förvandlas; föreställande jag mig,
alt giltiga anledningar till anmärkning häremot destomindre böra kunna förekomma,
som Lingsta tiden för tillämpning af straffet blifvit i det reviderade förslaget, i enlighet
med Högste Domstolens åsigt, inskränkt till tjugo dagar och dessutom erfarenheten
icke, så vidt mig bekant är, ådagalagt, att straffet, ens med den utsträckning det nu
har, medfört skada till lif eller helsa för någon, sam detsamma undergått, hvilket icke
heller bör kunna inträffa, då noggrann läkarevård vid fängelserna utöfvas.
I sammanhang med ofvan vidrörda ämnen torde jag böra i underdånighet upplysa,
dels, att anledningen, hvarföre icke, jemte förslag till ny Strafflag, förslag tillika
blifvit uppgjordt till särskild lag om verkställighet af frihetsstraff, på sätt af Lag-Beredningen
skedde, är den, att mot nu gällande föreskrifter i berörda hänseenden icke,
så vidt jag känner, några anmärkningar af större vigt förekommit, samt att jag förty
ansett en omarbetning af dessa föreskrifter icke ovilkorligen erfordras, utan rådligast
vara, att desamma fortfarande få äga bestånd, till dess erfarenheten ådagalagt verkligt
behof af förändrade stadganden, dels ock att, då, i min tanka, till föreskrifter om verkställighet
af frihetsstraff böra hänföras nu gällande bestämmelser om beräkning af tiden
för ådömdt straffarbete oell fängelsestraff, deremot svarande stadganden icke
finnas uti det nu författade förslaget lill ny Strafflag.
Såsom särskilda straff för embetsman upptog Lag-Beredningens förslag afsättning
och mistning af embete, hvilka straff deruti skilde sig från hvarandra, att den, som
dömdes till mistning af embete, allenast förlorade det embete, hvari han sig förbrutit,
jemte annat dylikt, om han sådant innehade, men alt genom afsättning den dömde
förlorade alla af honom innehafvande embeten, hvarförutan han var förfallen till den
påföljd att ej få i allmänt värf vidare brukas.
Det i Justitie-Departementet först uppgjorda förslaget bibehöll de af Lag-Beredningen
begagnade termerna: afsättning och mistning af embete, såsom uttryck för olika
straffarter. På grund af de anmärkningar, som deremot blifvit af Högste Domstolens
fleste ledamöter framställda, har jag emedlertid ansett omförmälda uttryckssätt ej böra
användas, men den af Högste Domstolens bemälde ledamöter i stället föreslagna redaktion
har dock icke kunnat af mig antagas, enär jag ej finner densamma fullt lämp
-
108
lig och dessutom icke instämmer i samme ledamöters äsigt om tjenligheten att såsom
straff bibehålla den nu brukliga suspensionen från embete, hvilken, då den kan äga
rum, innan dom fallit, såsom följd allenast af åtal, på detta samt de af Lag-komitén
och Lag-Beredningen anförda sk.t*l, synes mig ej böra tillika såsom särskild bestraffning
förekomma. Den lydelse, sorn i det reviderade förslaget gifvits åt de §§, deri ifrågavarande
ämne afhandlas, instämmer icke destomindre i sak med den af Högste Domstolens
fleste ledamöter föreslagna, utom hvad rörer suspensionsstraffet; och, ehuru till
uttryck olika, skiljer den sig, hvad innehållet angår, från Lag-Beredningens förslag hufvudsakligen
endast derutinnan, att den, som dömes till afsättning, — motsvarande mistning
af embete i Lag-Beredningens förslag —, förlorar allenast det embete, hvari han sig förbrutit,
ej tillika annat dylikt, om han sådant innehafver, samt att ingenting förekommer
derom, att den, som afsättes och jemväl förklaras ovärdig att i Rikets tjenst vidare
nyttjas, — motsvarande, enligt Lag-Berdningens förslag, afsättning med påföljd att ej få i
allmänt värf brukas —, icke må till allmän befattning välja eller föra annans talan inför
Rätta. Helt säkert skulle mången gång blifva i högsta måtto svårt att bestämma hvad
med »dylikt embete» rätteligen borde förstås, och, då den, som dömes till afsättning
utan påföljd af ovärdighet att i Rikets tjenst nyttjas, fortfarande kan deri brukas, synas
mig också fullt giltiga skäl saknas att föreskrifva, det han, utom det embete,
hvari han sig förbrutit, äfven skall förlora annat dylikt, om sådant af honom innehafves,
destoheldre, som han kan hafva detta embete utan anroärkniug förvaltat. Hvad
åter angår rättigheterna att till allmän befattning välja och att föra annans talan inför
Rätta, tillhör det, efter mitt omdöme, rätteligen icke Strafflagen alt derom meddela bestämmelser.
Ej mindre embetsmäns brott, då till afsättning dömdes, än ock gröfre brott i allmänhet
skulle, efter Lag-Beredningens förslag, straffas med den påföljd, att den dömde
ej fick i allmänt värf, brukas, hvarmed förstods, att han var oberättigad utöfva embete,
tjenst eller annan allmän befattning, att till allmän befattning välja, så ock
att föra annans talan inför Rätta.
Emot ifrågavarande stadgande förekommer, efter min åsigt, utom hvad jag här
ofvan redan anmärkt, att villrådighet skulle uppstå, huruvida omförmälda påföljd vore
att anse för vanfrejdande eller ej, hvarom likväl visshet borde äga rum, bland annat,
vid tillämpning t ex. af föreskrifterna i 17 Kap. 7 och 29 §§ Rättegångs-Balken samt
de särskilda författningar, sorn bestämma god frejd såsom vilkor för utöfvande eller
erhållande af vissa rättigheter. Vid stiftande af strafflag kan gällande lagstiftning i
öfrigt, om hvars ändring ej är fråga, icke lemnäs åsido, utan strafflagen måste sluta
sig till densamma; och förty torde i strafflagen böra bestämmas, hvilka brott medföra
vanfrejd eller ej. På dessa skäl grunda sig de i det nu af mig i underdånighet anmälda
förslag, i stället för Lag-Beredningens ofvanberörda stadgande, förekommande
bestämmelser. Desamma afse dessutom, att genom lagen, hvad särskilda brott angår,
<09
hinder ej må läggas för den dömde att efter viss tid kunna medborgerligt anseende
återvinna.
Lag-Beredningens förslag innehöll i särskilda Kapitel dels allmänna bestämmelser
om försök till brott och om vållande, dels de allmänna grunder, hvarefter straff skulle
mätas Vållande till brott straffades dock endast i de fall, som voro i lagen särskildt
utsatta, men vid alla brott, som vora belagda med svårare straff, än fängelse i sjunde
grad, kunde deremot straff å försök, om sådant skett, äga rum Emot sistnämnda
åsigt hade dock inom Lag-Beredningen skiljaktiga meningar yttrats och densamma biträddes
icke af Lag-Utskottet vid 1847 — 48 årens riksdag under dess granskning af
Lag-Beredningens förslag. Afven sedermera hafva inom lagstiftningen betänkligheter
gifvit sig tillkänna mot en alltför stor utsträckning af försöksstraff; och i de på sednare
tider utfärdade särskilda författningar om stöld, snatteri och rån, om förfalskning och
bedrägeri, samt om mord, dråp och annan misshandel, bestraffas försök till sagda brott
icke i allmänhet, utan endast i vissa, uppgifna, fall I öfverensstämmelse med de
grunder, som sålunda beträffande bestraffning af försök till brott redan i vår lagstiftning
gjort sig gällande, är ifrågavarande förslag til! ny Strafflag uppgjordt. Såsom
följd deraf och då en definition på försök icke synes kunna blifva af någon praktisk
vigt och i allt fall ej lärer mera hädanefter än hittills finnas erforderlig, samt grun
dade
anledningar förekomma till anmärkning mot riktigheten af den indelning af försöken
i fulländade och ofulländade, som hos Lag-Beredningen skett, men i flera nyare
lagstiftningar icke äger rum, äfvensom mot Lag-Beredningens bestämmelser om försök
med otjenliga eller otillräckliga medel, hafva några allmänna föreskrifter om försök icke
blifvit i förslaget meddelade.— Detsamma inehåIler icke heller några allmänna bestämmelser
om vållande eller de allmänna grunder, hvarefter straff mätas skola. Redan af
Lag-komitén och jemväl inom Lag-Beredningen anfördes, efter min åsigt, öfverlygande
skäl mot lämpligheten att meddela utförliga straffmätningsreglor. Men äfven den all
männa
sats, sorn man ville bibehålla, eller att straff skulle, inom de i lagen derför
satta gränser, mätas efter gerningens mer eller mindre svåra beskaffenhet och den
större eller mindre brottslighet i viljan, gerningsmannen ådagalagt, likasom de i LagBeredningens
förslag uti 6 Kap. 3, 4 och 5 §§ lemnade föreskrifter i afseende å vissa
försvårande och mildrande omständigheter samt om domarens åliggande att, då både
försvårande och mildrande omständigheter förekomma, pröfva, hvilkadera öfvervägande
äro, synas mig icke vara erforderliga. Latitudsystemet har numera i icke ringa utsträckning
varit hos oss liliämpadt, och behof att i lagboken inrycka dylika reglor och
bestämmelser, af hvilka de flesta egentligen tillhöra doktrinen, har, mig veterligen, icke
försports. Samma skäl, som ligga till grund för uteslutande af de i Lag-Beredningens
förslag förekommande straffmätningsreglor, hafva äfven föranledt, att det nu förevarande
förslaget icke upptager några allmänna bestämmelser om vållande. För öfrigt torde
icke böra lemnäs oanmärkt, att förslaget i nämnda hänseenden instämmer med flera
nyare, utländska, brottmålslagar. Så förekomma t. ex, i den Bayerska, nyligen an
-
HO
tagna strafflagen hvarken några allmanna bestämmelser om vållande eller några straffmStningsreglor.
Beträffande förening eller förändring af straff förefinnas flera skiljaktigheter emellan
stadgandena i Lag-beredningens förslag och det ifrågavarande. De härröra deraf,
att olika straffarter i de båda förslagen förekomma samt att de grunder, som nu
gälla rörande sammanläggning af straff, blifvit med allenast några få ändringar bibehållna;
och vid sådant, förhållande torde någon vidare förklaring af dessa skiljaktigheter
icke finnas erforderlig. Men mot en af de ändringar, som skett i 'nu gällande bestämmelser
angående sammanläggning af straff, eller stadgandet om böters öfvergång till
straffarbete eller fängelse för bötfälld person, som dertill jemväl gjort sig skyldig, i den
händelse, att han saknar tillgång till böternas fulla gäldande, hafva två ledamöter i Högste
Domstolen anmärkt, att deraf kunde i visst fall föranledas olikhet i bestraffningen,
hvadan bemälde ledamöter föreslagit, att böter alltid borde, när den pliktfällde tillika
var förfallen till urbota straff af fängelse eller straffarbete, dertill öfvergå. Af en dylik
föreskrift skulle dock, efter mitt omdöme, i alla mera vanliga fall följa obillig hårdhet
i bestraffningen och jag finner förty förslagets stadgande vara att föredraga, äfven
om i något enstaka, men utan tvifvel sällsyntare, fall den anmärkta följden deraf kan
inträffa.
Äfven emellan de båda förslagens stadganden i afseende å de grunder, som utesluta
eller upphäfva straffbarhet, förekomma några väsentligare skiljaktigheter. Det
har nemligen ansetts hvarken behöfligt eller rådligt att i det nu uppgjorda förslaget
intaga några bestämmelser om strafflöshet för döfstum i vissa fall, eller för den, som,
för att afvärja trängande lifsfara, föröfvat gerning, hvarförutan räddning ur den fara ej
möjlig var; och, i fråga om barns strafflöshet, har den afvikelse, från Lag-beredningens
förslag skett, att tidon för barnets strafflöshet blifvit bestämd till fjortonde året i stället
för det tionde, hvilket förändrade stadgande närmare öfverensstämmer med nu gällande
lag, äfvensom med flera nyare främmande lagar och jemväl torde finnas lämpligare
med afseende å tiden för barnets utveckling i vårt land. Dessutom har för åtal
af brott, hvarå straffarbete, dock ej öfver två år, kan följa, stadgats en tioårig preskription
i stället för den femåriga, som i Lag-beredningens förslag förekommer, men ansetts
i afseende fi brott af förenämnda beskaffenhet vara alltför kort.
De skiljaktigheter i öfrigt, som förefinnas emellan förslagets sex första kapitel,
eller dess allmänna del, och motsvarande afdelning af Lag-beredningens förslag, härröra
hufvudsakligen deraf, att Ask illiga nu gällande stadganden oförändrade intagits och att
vissa ämnen förekomma i annan ordning, än i Lag-beredningens förslag
Vidkommande sedan förslagets speciella del eller de Kapitel, uti hvilka brotten,
hvart för sig. och straffbestämmelserna derå äro upptagna; så torde den omständighet
först ådraga sig uppmärksamhet, att i denna afdelning ej förekommer något särskildt
kapitel, motsvarande det 16:de i Lag beredningens förslag, hvilket handlar om spridan
-
1M
de af pest eller annan för menniskor smittosam sjukdom, så ock om allmänt farlig förgiftning.
Mot utspridande uppsåtligen af pest eller annan sådan, allmänt för menniskor
smittosam och farlig, sjukdom, hvilket brott omtalas i 1 § af 16 kap. i Lag-beredningens
förslag, hafva särskilda ansvarsbestämmelser icke ansetts vara af nöden. Brottet,
om det skulle äga rum, hvilket lyckligtvis torde komma att höra till det mest sällsynta,
blir i allt fall icke ostraffadt, enär det alltid skall kunna hänföras under någon
af de i 14 Kapitlet om mord, dråp och annan misshandel meddelade ansvarsbestämmelser.
Stadgandet af ansvar mot öfverträdelse!’ utan sådant uppsåt, sorn nämndt är,
af föreskrift, som gifven är till afvärjande af pest eller annan sådan smittosam och
farlig sjukdom, hvarom 2 och 3 i 16 Kap. Lag-beredningens förslag handla, har
åter hittills, på grund af 89 § Regerings-formen, tillkommit Konungen allena, och det
torde hvarken finnas lämpligt eller erforderligt att i omiörmälda ämne införa några föreskrifter
i Strafflagen. Skulle genom dylika öfverträdelser sjukdom orsakas, kan, jemte
det ansvar, som för desamma nu är stadgadt i Kongl. Förordningen den 20 September
1859, tillika särskildt ansvar den brottslige ädömas efter de i Strafflagen om oupp
såtligt
vållande till annans död eller till svår kroppsskada gilna bestämmelser. Öfriga
i 16 Kap. af Lag-beredningens förslag förekommande stadganden hafva blifvit införda
i kapitlet om mord, dråp och annan misshandel, der de, i sammanhang med närbeslägtade
ämnen, synts erhålla lämplig plats. — I öfverensstämmelse med de grunder,
som, efter hvad sagdt är, föranledt, att de i 2 af nyssberörda kapitel uti Lag-beredningens
förslag befintliga föreskrifter icke uti det nu uppgjorda förslaget intagits, hafva
äfven derifrån uteslutits de i 22 Kap. 19 § Lag-beredningens förslag meddelade ansvarsbestämmelser
för det fall, att någon veterligen bryter mot de föreskrifter, som till
förekommande eller hämmande af kreaturssjuka gifria äro.
De flesta mera väsentliga afvikelse!- från Lag-beredningens förslag, som eljest i
denna afdelning ägt rum, hafva dels härrört af sådana från Lag-beredningens förslag
skiljaktiga åsigter, hvilka vid de på sednare tider i brottmålslagen skedda ändringar,
som nu skolat sammanföras, gjort sig gällande och ansetts fortfarande böra iakttagas,
dels föranledts af anmärkningar, som blifvit af Högste Domstolen framställda och finnas
i dess protokoll motiverade, dels ock varit en följd deraf, att det nu uppgjorda förslaget
innehåller andra straffarter, än Lag-beredningens förslag. 1 sistnämnda afseende
torde jag böra upplysa, att i fråga om de fall, när fängelse eller straffarbete skulle
såsom straff' användas, den grundsats i allmänhet följts, att långelse icke blifvit satt
såsom straff för andra brott, än de, som i Lag-beredningens förslag äro belagda med
fängelse i sjunde eller sjette grad; varande för-öfrigt, sedan i förslaget, sådant det först
uppgjordes, blifvit såsom regel öfverhufvud antaget, att, när brott var belagdt alternativt
med fängelse eller straffarbete, tiden för straffarbetet icke sattes under högsta tiden,
hvartill fängelse i hvarje fall kunde uppgå, hvilket äfven syntes i de särskilda
författningar, hvarigenom brottmålslagen i vissa delar på sednare tider ändrats, hafva
varit såsom regel iakttaget oaktadt den i verkligheten bestående skillnad emellan fängelse
och straffarbete, ändring härutinnan i det reviderade förslaget, i enlighet med
Högste Domstolens åsigt, vidtagen, så att i förenämnda fall i allmänhet nu kan dömas
till straffarbete jemväl på minsta tid, hvarunder dylikt straff får åläggas.
För några andra afvikelser från Lag-beredningens förslag, som dels tillkommit efter
förslagets granskning af Högste Domstolen, dels icke blifvit af Högste Domstolen
gillade, anhåller jag att få närmare redogöra.
Sedan i det först uppgjorda förslaget ansvar för de i 10 Kap. 5 § och 16 Kap.
9 § omförmälda förbrytelser blifvit bestämdt i öfverensstämmelse med Lag-beredningens
förslag, har min uppmärksamhet fästats derå, att de sålunda meddelade ansvarsbestämmelserna
kunde anses stå i ett mindre väl afpassadt förhållande till hvarandra,
enär för smädelse eller förgripelse med hotelse eller annan missfirmlig gerning mot tjensteman,
som i 10 Kap. 5 § omtalas, ej kunde till svårare straff, än böter, högst 500
R:dr, dömas, hvaremot för dylik förbrytelse mot enskild person, om den skett å tid,
ort eller sätt, att ärekränkningen väckt synnerligt uppseende, eller den eljest var af
svår beskaffenhet, böter, högst 1000 R:dr, eller fängelse i högst 6 månader kunde
åläggas I det reviderade förslaget har derföre uti 10 Kap 5 § samma ansvar blifvit
utsatt, som var i 16 Kap 9 § stadgadt; och, till följd deraf, hafva äfven ansvarsbestämmelserna
uti sista momentet af 5 § 9 Kap. och uti 2 § 10 Kap. måst i någon
mån ändras.
I förslagets 13 Kap. om mened återfinnes icke det i motsvarande Kapitel af
Lag-beredningens förslag förekommande stadgande, att den, som vittnat falskt inför
Rätta, då ed honom eftergifven varit, skall så anses, som hade han ed gått. Härvid
har af Högste Domstolens fleste ledamöter blifvit anmärkt, att då grunden för straffbarheten
i de fall, hvarom i 5 § af det reviderade förslaget vore fråga, icke är edens
vanhelgande, utan störandet af den säkerhet, som måste tilläggas lagligt vittnesmål,
vore, så länge lagen stadgade, det gifven ed är så god som gången, nämnda straffgrund
äfven tillämplig på falskt vittnesmål, då ed är eftergifven, hvadan bemälde ledamöter
hemställt, att ofvanberörda i Lag-beredningens förslag befintliga stadgande måtte
intagas. Men efter förevarande förslag, likasom efter Lag-beredningens, anses menedsbrottets
hufvudsakliga karakter bestå deri, att edens helgd blifvit kränkt, och med sådan
uppfattning strider ej, att enligt 5 § bekännare af lära, hvari edgång ej tillåten är,
skall om han vittnat falskt, betraktas som hade han ed gått, enär han på annat, t
stället för ed, nederlaget sätt bekräftat sitt falska vittnesbörd, hvaremot dermed icke
öfverensstämmer, att den, som vittnat falskt, då ed honom eftergifven varit, skall som
menedare anses.
Till förslagets 15 Kap. om brott emot annans frihet har blifvit förflyttad den i
Lag-beredningens förslag uti 20 Kap. om äktenskapsbrott upptagna förbrytelse, att någon
olofligen förer bort hustru från sin man; hvarvid tillika åt stadgandet gifvits sådan
lydelse, att nu är bestämdt uttryckt, det bortförandet skall ske i uppsåt att hustrun
113
till otukt förmå. Häremot har af Högste Domstolen blifvit anmärkt, att förbrytelsen,
såsom utgörande en art af äktenskapsbrott, borde förekomma i det kapitel, som handlar
derom, samt att brottet icke borde undgå ansvar, äfven om ej bevisas kunde, att
enleveringen skett i afsigt att begå otukt. Ifrågavarande brott afhandlas dock i nu
gällande lag uti Missgernings-balkens 22 Kap. om qvinnofrid; och af främmande nyaste
brottmålslagar upptaga Sachsiska och Bayerska lagarne brottet bland förbrytelser mot
personlig frihet samt Österrikiska lagen bland de förbrytelser, som der rubriceras unver
gemensam benämning: offentlig våldsamhet. Enligt flera främmande lagar hör äfden
till brottets karakter afsigt att den bortförda till otukt förmå; och af Högste Domstolen
uttalades vid pröfningen af Lag-komiténs förslag till allmän Kriminal-lag, der
förbrytelsen var införd bland äktenskapsbrott såsom i Lag-beredningens förslag, att lagstiftningen
här grundade sig på praesumtion af föröfvadt eller tillernadt horsbrott, hvilken
åsigt Högste Domstolen äfven vid granskningen af Lag-beredningens förslag synes
hafva vidhållit. — Jag kan ej finna annat, än att omförmälda brott rättast och lämpligast
förekommer i förslagets 15 Kap. i sammanhang med de der i 17 och 18 §§
afhandlade förbrytelser, och jag tror rådligast vara, att man bestämdt uttrycker, att till
brottets karakter hör uppsåt att hustrun till otukt förmå, så att lagbudet erhåller nödig
begränsning och ej må antagas omfatta fall, de der synas rätteligen ej böra under
detsamma hänföras.
Emellan 9 § i 19 Kap. Lag-beredningens förslag, der det handlas om pådiktande
af »gerning eller last», som ej efter lag straffbar, men eljest för annans ära, goda namn
och rykte, medborgerliga anseende, yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller utspridande
af arghet utaf sådan dikt, och motsvarande 8 § af 16 Kap. i det nu uppgjorda
förslaget förekommer den skiljaktighet, att på senare stället äro uteslutna de i
Lag-beredningens förslag efter ordet «gerning» befintliga ord: »eller last», hvilka ord
åter Högste Domstolen ansett höra tilläggas, emedan pådiktande af lastfulla, osedliga vanor
kunde för annan vara lika menligt och förnärmande, som pådiktande af brott. —
Uteslutandet af omförmälda ord grundar sig derpå, att då »last» kan betyda ej blott t
yttre handling ådagalagd lastbarhet, utan äfven inre lastbar egenskap, men pådiktande
eller tillvitande af vanhederliga eller föraktliga egenskaper bör betraktas icke såsom förtal,
utan såsom smädelse, och följaktligen efter annat lagrum straffas, ordet «!ast» destoheldre
ansetts icke böra här användas, som detsamma, då dermed förstås i yttre handling
ådagalagd lastbarhet, synes vara öfverflödigt.
I afseende å den förändrade lydelse, som efter förslagets granskning i Högste Domstolen
gil vits åt 13 § i 16 Kap, får jag åberopa de skäl. som blifvit anförda af den
ledamot i Högste Domstolen, i enlighet med hvilkens åsigtberörda § nu blifvit redigerad.
Med anledning af anmärkning, som blifvit inom Högste Domstolen framställd rörande
förhållandet emellan ansvarsbestämmelserna i 12 och 20 §§ af 19 Kap. uti det
först uppgjorda förslaget, har vid detsammas revision ändring skett af ansvarsbestämmelsen
i 12 §; hvarjemte någon förändring af §:s redaktion ägt rum, på det att hin
15
-
444
der af densammas ordalydelse ej måtte möta för tillämpning af stadgandena i 20 §
uti de fall, att skada af annan beskaffenhet, än som i 42 § beskrifves, göres å de i
sistnämnda § omförmälda föremål.
I det till Högste Domstolens granskning remitterade förslaget var det 23 Kap.
nästan alldeles lika lydande med 26 Kap. i Lag-beredningens förslag om bedräglig eller
vårdslös gäldenär i konkurs; men sedan Eders Kongl. Majit numera godkänt det af Rikets
Ständer framställda förslag till ny Konkurs-lag, har omförmälda 23 Kap. redigerats
i närmare öfverensstämmelse med de i Rikets Ständers nyssnämnda förslag befintliga
stadganden rörande bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs. De hufvudsakligaste
afvikelser derifrån, som i det reviderade förslaget till ny Strafflag ägt rum,
hafva dels skett för att bringa ansvarsbestämmelserna till likhet med de i Strafflagförslaget
förekommande, dels härrört deraf, att sistnämnda förslag, enligt de af Lag-komitén
och Lag-beredningen antagna grunder, icke följt den method att förklara hvarje
bedrägeri, eller hvarje oredlighet af gäldenär mot sina borgenärer, lika straffbart och
att såsom blotta exempel anföra vissa arter deraf, utan deremot bestämt de fall, der
det särskilda straffet å bedrägeri eller oredlighet i konkurs skall hafva tillämpning, i
följd hvaraf förslagets allmänna stadganden om bedrägeri eller oredlighet böra i öfrigt
lända till efterrättelse.
Slutligen har det 25 Kap. om brott af embetsman i det reviderade förslaget till
redaktionen undergått förändring i öfverensstämmelse med och såsom följd af deri ändrade
redaktion, som, efter hvad ofvan är sagdt, 4 5 § i 2 Kap. erhållit.
På grund af hvad i underdånighet blifvit anfördt hemställer jag, att Eders Kongl.
Majit täcktes godkänna ifrågavarande lagförslag, sådant det nu blifvit Eders Kongl.
Majits Nådiga pröfning understäldt, och besluta att medelst Nådig proposition framställa
detsamma till Rikets Ständers antagande.»
Justitie-Rådet Södergren åberopade sitt i Högste Domstolen afgifna yttrande och
Justitie-Rådet Wretman instämde med Hans Excellence Herr Justitie-Stats-Ministern.
Stats-Rådets öfrige ledamöter förenade sig äfven med Hans Excellence Herr Justitie-Stats-Ministern,
utom hvad angick 8 och 4 3 §§ i 46 Kapitlet af förslaget, hvilka
§§ bemälde ledamöter ansågo, på de af Justitie-Rådet Södergre ninom Högste Domstolen
anförda skäl, böra erhålla den af Högste Domstolens fleste ledamöter föreslagna lydelse.
Kongl. Majit täcktes i Nåder gilla det af Hans Excellence Herr
Justitie-Stats-Ministern nu framställda förslag med den förändring,
som af Stats-Rådets fleste ledamöter blifvit i underdånighet tillstyrkt;
och beslöt Kongl. Majit, att proposition i ämnet, sådan den
finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer vid instun
dande
Riksmöte allåtas.
In fidem
Oscar David Egge.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1862.
