# ID: svediakorp-gov2387
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 128,751
# sentences: 3,635
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 108.
297
fartyg kunde vara lämpliga, icke kan återkomma, dels i följd af landets nuvarande
gräns, dels ock hufvudsakligen i följd af de transport- och stridsmedel, som stå den
anfallande till buds, och af hvilka han med all säkerhet kan antagas begagna sig vid
ett tillämnadt anfall.
Andamålet med de flytande krigsmachiner, som i skärgården böra finnas ocb
som för densamma äro särskildt afsedda, kan sannolikt hädanefter icke blifva annat
än att försvara, eller biträda vid försvaret af vissa vigtigare positioner. Skall försvaret
blifva i någon mån kraftigt, måste machinerna vara skottfria, d. v. s. utgöras af
flytande pansarklädda batterier. Antalet af dessa rörliga fästningar kan icke blifva
så betydligt, att för dem behöfver bildas en särskild officers-korps, och deras tillbörliga
användande i striden kan icke vara en sak främmande för dem, som ega den
kunskap, skicklighet och erfarenhet som fordras, för att i strid föra fartyg tillhörande
yttre sjöförsvaret. De största bland dessa fartyg blifva icke större, än att äfven de
kunna röra sig och användas vid försvaret i all sådan skärgård, der den anfallande
kan våga en landstigning. Kännedom af skärgården är derföre äfven nödvändig för
befälet å de större fartygen, och bör af detsamma under blifvaude öfningsexpeditioner
förvärfvas. Att hädanefter uppdraga en på sakförhållanden grundad gräns emellan
hvad som skall räknas till det yttre och inre försvaret, torde vara nära
ogörligt.
Då den hemställan jag gjort endast afser, att Rikets Ständer icke, genom något
deras beslut, skulle uttrycka sitt gillande af en sådan delning af sjövapnet och
dess personal, som de förliden riksdag afslogo, torde bifall dertill kunna vara att
hoppas, helst då förslaget, sådan det af mig framställts, hvarken lägger hinder i vägen
för Kongl. Mnj:t att vidtaga de personal-organisationer, Högstdensamme må finna nyttiga,
eller att använda exercisanslaget såsom Han finner lämpligt. Enligt min öfvertygelse,
skulle en delning af Flottans officers-korps, inom densamma och nationen, återväcka
dylika skiljaktiga åsigter och strider om sjövapnets beskaffenhet och nödvändighet för
landet, som de, hvilka egt rum under de förflutna 20 till 30 åren, men hvilka stridiga
åsigter, genom i sednare tider inträffade förändrade förhållanden, blifvit, åtminstone
inom flottan, i det närmaste utplånade.
Stockholm den 28 November 1862.
C. B. Lilliehöök.
Bih. till R. St. Prot. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 Afd.
38
298
Motioner lion Riddershapet och Adeln 18H2 N:o 100.
]¥:© am
Af Herr Eilllieliöök, #arB Hertil, angående anslag i och för Itiks
musei
Palceontologiska afdelning.
Det naturhistoriska Riks-museum, ilvars förkofran tid efter annan blifvit befrämjad
genom af Rikets Ständer beviljade anslag, har, under Kongl. Wetenskaps-akademiens
styrelse, utbildat sig till en institution, som på ett fäderneslandet värdigt sätt
omfattar ansenliga, för den allmänna bildningen så väl som för vetenskapliga studier
värderika samlingar i zoologi, botanik och mineralogi.
Men det gifves en gren af naturhistorisk vetenskap, som inom Riks-museum
ännu icke är särskildt representerad, Palaeontologien, läran om de förgångna organismerna,
det organiska lifvets historia, hvilken i våra dagar i alla civiliserade länder
sysselsätter talrika forskare, och genom de lysande resultater hon vunnit vid geologiens
sida, i hög grad ådragit sig alla bildades uppmärksamhet. Det har ej utan skäl
funnits anmärkningsvärd^ att i Sverige för denna vetenskap ännu ej finnes någon
fast plats, och i synnerhet hafva, så väl inom som utom Wetenskaps-akademien, de,
som af pligt eller intresse, tagit en närmare kännedom om det naturhistoriska Riksmuseum,
länge insett behofvet af en särskild afdelning derinom för Palaeontologi, med
egen intendent. Så länge likväl museets trånga lokal ej en gång medgaf att på
ett tillfredsställande sätt ordna de afdelningar, som redan funnos, kunde för Palaeontologien
intet annat göras, än att begagna de tillfällen, som erbjödo sig, att anskaffa
goda samlingar af försteningar, särdeles från Sveriges egna formationer, och att tills
vidare förvara dem i förråden. Tillika utsågs, när planen för nybyggnaden uppgjordes,
en passande lokal för Palaeontologi, jemte förråds- och arbetsrum, och i Wetenskaps-akademiens
bibliothek anskaffades, i den mån tillgångarne det mcdgåfvo, det
vigtigaste af ämnets rika och dyrbara litteratur.
Det naturhistoriska Riks-museets stat upptager för närvarande fem intendentslöner,
deraf två af 4,000 R:dr samt tre af 3,300 R:dr. Anslagen till samlingarne
äro så fördelade, att på zoologiens trenne afdelningar komma 6,700 R:dr, på botaniken
2,000 R:dr, samt på mineralogien 3,600 R:dr.
På grund af hvad jag ofvan anfört, och med ledning af dessa uppgifter samt
med afseende på kostbarheten af vissa föremål, som ej böra saknas i en samling af
ifrågavarande slag, får jag härmed föreslå,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 110. 299
att Rikets Ständer ville besluta, att till en intendent för Riks-musei Paleeoritologiska
afdelning anslå en ordinarie lön af 3,500 R:dr, samt till
förökande af samlingarne, materiel och vetenskapligt biträde, en årlig summa
af 3,000 R:dr, eller minst 2,500 R:dr.
Det synes så mycket heldre vara lämpligt att nu vidtaga denna åtgärd, som
tillfälle äfven erbjuder sig att åt en insigtsfull vetenskapsman, hvars forskningar
öfver nordens Palseontologi och Geologi inom som utom fäderneslandet njuta ett
rättvist anseende, öfverlemna ordnandet och den vetenskapliga vården om den nya
Musei-afdelningen, som på samma gång skulle blifva tillökad med dyrbara och omfattande
samlingar, hvilka det är bekant att mer än en utländsk institution sökt att
förvärfva.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
C. B. Lilliehöök.
■mVmvVm-.rvM oWe )li
HO.
Af Herr nordenfelt, Enar Willielm, om förändring af Kongl.
Förordningen den 12 November 1858, angående ändring i föreskrifterna
rörande hemmansklyfning och jordafsöndring.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 12 November 1858, angående
ändring i föreskrifterna rörande hemmansklyfning och jordafsöndring, får jord från
hemman icke afsöndras och för alltid under full eganderätt försäljas, med mindre sådan
jord innehåller, i de norra länen minst 3 tunnland och i öfriga delar af riket
minst 2 tunnland.
Då detta med närvarande tids fordringar på en mera frisinnad lagstiftning alltför
litet öfverensstämmande stadgande utesluter möjligheten för enskild person att få,
vare sig för nöje eller till fördel i ekonomiskt afseende, ega ett hem på landet, utan
att derföre behöfva vara underkastad besvär och omtanka för skötandet af jord, synes
detsamma skäligen böra upphöra, åtminstone hvad beträffar jorden i de större,
300
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o lii.
städernas grannskap, och jag föreslår derföre den förändring i ofvannämnda nådiga
Förordning,
att egare af jord inom en half mil från Stockholm och Göteborg samt
städerna af lista och 2:dra klassen må få, utan afseende på jordens
beskaffenhet, fritt afsöndra och för alltid försälja huru stor eller liten del
deraf som helst.
Stockholm den 28 November 1882.
E. W Nordenfelt.
lil.
Af Herr von Hoell^ Mils Saumel? angående alla exporttullars
af skaff ande.
Jag föreslår
att alla exporttullar afskaffas,
af följande skäl:
Tullen på ben och lumpor är en afgift verkande till förminskad inkomst för
de mycket fattiga personer, hvilka egentligen sysselsätta sig med samlande af ben
och lump.
fullen å malm hindrar gruf- och jordegare att tillgodogöra sin egendom,
minskar sysselsättning för arbetaren och qvarstår jemte
Tullen å tackjern, såsom en qvarlefva af obehörigt, obehöfligt och godtyckligt
förmynderskap öfver näringarne.
Tullen å garakoppar synes mig icke kunna rättfärdigas, sedan man borttagit
tullen å stångjern. Jag fruktar att den till en del qvarstått, emedan man ansett
den största koppartillverkaren i landet kunna tåla att betala, och det som är »godt
att hafva är godt att taga». Nu bearbetas likväl flera andra kopparverk af mindre
förmögna personer, och liera skulle kanske bearbetas, om icke denna näring vöre
förtryckt, dels af exporttullen, dels af den orimliga afraden eller tionden, geidel af
tillverkningen, hvarigenom endast den rikaste malm kan begagnas.
Den höga tullen på råkoppar qvarstår äfven från näringarnes omyndighetstid
och bör falla med den å tackjern.
Tullen å alla trävaror tillhör ock det, i min tanke, i allmänhet nu alldeles
Motioner hot Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 112. 301
onödiga förmynderskapet för näringarne. Den motarbetar för öfrigt den bästa af
alla uppmuntringar till skogsvård — högre pris å skogseffekter. Det förefaller nästan
löjligt, att man icke utan bog afgift skall fä sälja en vara, den man eger att fritt
bränna upp, bortskänka eller låta ruttna. Lättade kommunikationer, undervisning i
skogsvård, goda föredömen vid skötsel af Statens och kommunernas skogar, lättad utväg
att sammanlägga mindre skogslotter, så att ordentlig skogshushållniag kan inrättas,
hvilket för små lotter sällan lönar sig, afvittringsverkets ordnande, så att den
egentliga skogsmarken förblifver odelad och skötes för delegarnes gemensamma räkning
utan skogens förderfvande, allvarsamma straff å åverkan, men icke sådana, hvilka
skulle förstumma både angifvare, åklagare och vittnen — dessa äro de medel jag
tror böra användas af skogshushållningens vänner, men jag tror intet vinnes genom
exportförbud eller exporttullar på skogseffekter.
Stockholm den 28 November 1862.
N. S. v. Koch.
W:o 112.
Af Herr V«n S4o»*ll, Wils SlIitllicL angående skjutsningsbesvärets
ordnande.
Jag föreslår, att Rikets Ständer vid denna riksdag må, för sin del, fatta det
beslut, att skjutsningsbesväret bör ordnas i öfverensstämmelse med de beslut, hvarom
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet förra riksdagen blefvo ense, och sorn
omförmälas uti Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkanden
N:ris 23 och 33.
Motiverna till detta förslag igenfinnas uti mitt yttrande härstädes den 9 Juni
1860, och jag anser mig ej nu böra åter upprepa detsamma.
Stockholm den 28 November 1862.
N. S. v. Koch.
302
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:ris 113 och 114.
3*:o 113.
Af Herr Didron, Fredrik Herinan angående förhöjning af
anslaget till gemenskapens vid, Flottans korpser natur a-under håll.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
år, med anledning af Rikets Ständers Revisorers anmälan derom, att mathållningen
vid garnisons-regementena i hufvudstaden, ehuru till födoämnenas qvalitet oklanderlig,
dock vore till deras qvantitet något knapp, samt att ej mer an två mål om dagen
bestås manskapet vid något af omnämnda regementen, föreslagen en tillökning i mathållnings-anslaget
af 173,000 R:dr. Rikets Ständers Revisorer hafva förmodligen ej
kommit att taga kännedom af och göra anmälan om, att samma förhållande eger
rum vid det Kronans manskap, som af femte Hufvudtitelns anslag åtnjuter naturaunderhåll
på stationerna, ty på denna Hufvudtitel är icke någon tillökning i mathållnings-anslaget
äskad. Då emellertid rättvisa och billighet synes fordra, att allt
Kronans manskap, såväl på den ena orten som på den andra, lika omhuldas, får jag
vördsamligen föreslå,
att samma förbättring i natura-underhållet, som Rikets Ständer komma
att tillägga Arméens manskap, äfven måtte beviljas att utgå för Flottans.
Remiss till vederbörligt Utskott begäres vördsamligen.
Stockholm den 28 November 1862.
Fredrik Herman Didron.
]tf:o 114.
Af Herr Charpentier, C-u*faf Reinhold, om upphörande af
räntan å mjöl- och sågqarnar.
Under innevarande riksdag hafva redan flera motioner blifvit väckta om upphörande
af grundräntan å mjöl- och sågqvarnar, och jag skulle icke, såsom jag nu har
Motioner hos Jiidderskapet och Adeln 1862. N:o 114.
för afsigt, öka deras antal, om jag ej trodde sättet för den ifrågakomma förändringen
böra i vissa delar bestämmas närmare oell något annorlunda, än hittills blifvit
föreslaget. I egenskap af ledamot i Kammar-kollegium och föredragande af frågor
om qvarnars skattläggning, har jag haft tillfälle lära känna de olägenheter den oelterrättlighet,
nuvarande lagstiftning i ämnet företer.
Någon tid skall jag icke upptaga med historisk utveckling af frågan. Denna
har vid liera riksdagar utgjort föremål för behandling, och Stats-Utskottets utlåtanden
den 29 Maj 1854, N:o 449, samt den 4 Maj 1860, N:o 104, innefatta hvad
derom kan i sådant afseende vara nödigt att inhemta. Men deremot ber jag få
påkalla uppmärksamheten å de faktiska förhållanden, som numera ega rum. Dessa
visa bäst nödvändigheten af en förändring i angifna rigtning. Men beskattningsfrågan
sammanhänger så nära med den om sättet och vilkoren för anläggning af ofvannämnda
verk, att jag ser mig nödsakad i första rummet vidröra, hvad dervid är att
bemärka
Söker någon få anlägga mjölqvarn, skall, jemlikt 20:de Kap; 4 <§. Byggninga
Baiken
och Kammar-kollegii Cirkulär den 7 December 4804, Häradsrätten hålla syn
på stället, höra grannar och egare af äldre qvarnar, samt afgifva utlåtande till
Konungens Befallningshafvande, hvilken derpå meddelar beslut. Genom denna
hehandling afgöres, om äldre qvarn kan anses blifva lidande genom anläggning af en
ny; och har nytt verk genom laga kraft egande beslut tillåtits, så är dermed lagligen
ådagalagdt, att det ej förorsakar intrång i äldre qvams rätt, utan att denna kan
ega bestånd och draga sin ränta oaktadt det nya verkets tillkomst, hvarföre ock förmedling
i äldre qvams ränta, i anledning af ny tullqvarns inrättande och skattläggning,
icke är tillåten, Men huru förhåller det sig gemenligen i verkligheten? Ett mäldelag
uppgifves för den nya qvarnen, ju större desto bättre, för att göra anläggningens
nödvändighet rätt påtaglig. Endast sökanden har nog försigtighet att tillse, det inga
hemman deribland finnas, hvilka uttryckligen påräknats till annan qvams mäldelag,
eller, om de i sådant ingått för bestämd spannmålsförmalning, att de åtminstone förklaras
behöfva ytterligare mäld, kan i allmänhet tillstånd till anläggningen ej vägras.
Men det är icke säkert att något enda af de uppgifna hemmanen begagna den nya
qvarnen, utan denna kan i stället förmala så mycket den förmår af hvarje annan
qvams mäldetiliförsel. Aldre qvarnar, ehuru skyldiga att utgöra sin ränta, ega således
i gällande författningar föga, eller, rättare sagdt, intet skydd emot intrång af nya
verk, och sådant skydd kan icke gifvas dem med mindre, än att tvång för mäldelag
att besöka endast den qvarn, för hvilket det antagits, skulle stadgas. Men detta är
icke tänkbart.
När skattläggning derefter skall ske å en tillåten ny tullmjölqvarn för att bestämma
grundräntan derå, går åter bemödandet ut på att nedbringa beloppet af den
antagna mäldetillförseln, på det att räntan, hvilken står i förhållande dertill, måtte
blifva så låg som möjligt. I nödfall företes afsägelser af flera eller färre utaf de in
-
304
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 114
för Häradsrätten såsom mäldelag uppgifna hemmansåboer. Jag har sett exempel på,
att qvarnar med flera stcnpar, som vid jHäradsrättens undersökning antagits komina
att afverka 2,000 å 3,000 tunnor och derutöfver om året, slutligen måst skattläggas
för 100 å 150 tunnors förmälning. Annu för ett eller halftannat decennium
sedan stäfjades detta förfarande till någon del genom tillämpning af Kammar-kollegii
Cirkulär den 31 Juli 1805, enligt hvilket ny tullqvarn, hvarmed förstods hvart och
ett stenpar, som ej indrog minst fyra tunnor, icke fick ega bestånd; men sedan vid
sagde tid ett stort antal prejudikater blifvit af Kongl. Majit meddelade, hvarigenom
qvarnar med mindre intägt tillåtits, samt Kammar-kollegii Advokatfiskals klagan i
dylika frågor icke af Kongl. Majit gillats, har åberopade Cirkulär, åtminstone vid bestämmande
af räntorna, icke blifvit följdt, utan sådana åsättas nu ofta till högst
obetydliga belopp. Det beror således i det närmaste på qvarnegare att först vid
Häradsrätten uppgifva, hvad mäldelag och tillförsel han finner bäst för att få anläggningen
beviljad, och sedan att vid skattläggningen få denna uppgift ändrad huru som
helst. Godtycket förestafvar det ena och det andra, utan att kunna motverkas.
Det vore mig lätt upprepa en mängd förhållanden, alla ländande till bevis för
min utsago, men jag hemställer till en hvar, som betänker hvad jag redan anfört,
om icke deraf är tillräckligen styrkt, att hela den grund, hvarpå beskattningen af
mjölqvarnar för närvarande fivilar, är helt och hållet falsk; om icke, derest förstånd
och följdrigtighet i lagstiftningen rörande detta ämne skall göra sig gällande, författningarne
måste ändras. Men den enda väg man då har att beträda är, att upphäfva
grundräntan å mjölqvarnar och påföra dessa verk bevillning såsom fabriksinrätt—
ningar.
Hvad sågqvarnar beträffar har genom Kongl. Kungörelsen den 29 April 1830
förklarats, att så beskaffade verk derefter endast skulle anses till bevillning. Men i
följd af nyssnämnda Kongl. Kungörelse och den sedermera utfärdade Kongl. Förordningen
den 23 Februari 1842, enligt hvilken sågningsrätten fritogs från begränsning
till visst årligt belopp, har den mening nog allmänt vunnit insteg, att hvad lagen i
20 kapitlet 4 § Byggninga-Balken samt författningarne i öfrigt stadga till inskränkning
af friheten att anlägga sågverk, icke mera skulle vara gällande, utom i afseende
på bestämmandet af rättighet till vattens begagnande såsom drifkraft. Denna mening
är likväl origtig, enir åberopade kungörelse och förordning gälla allenast för beskattningssättet,
men icke för anläggningen, i afseende hvarpå äldre lagrum och författningar
icke äro upphäfda. Men dessa hafva förlorat sin förra betydenhet och böra
undanrödjas. För öfrigt angår nu förevarande fråga borttagande af de räntor, hvilka,
åsätta före år 1830 eller sedermera påförda till följd af Kongl. Cirkulärbrefvet den
19 Mars 1831, utgå endast för en del verk. Jag torde ej behöfva särskildt utveckla
förhållandet med dessa räntor, utan få antaga, att, om de vigtigare räntorna
för mjölqvarnar komma att försvinna, hinder för sågräntornas upphörande icke skall
möta.
Om
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 114. 305
Om ändring af sättet och vilkoreu för anläggning och begagnande af mjöl- och
sågqvarnar, skall jag hafva äran framlägga en särskild motion, och går nu att behandla
sjelfva beskattningsfrågan.
Att dessa verk rätteligen äro att anse såsom fabriksinrättningar, och att de
räntor, hvilka deraf utgå, icke hafva och icke kunna hafva den egenskap af orubblighet,
som tillkommer grundskatt, det är af Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 19 Juli 1854, N.o 76, på öfvertygande sätt framhållet. Jag
behöfver derföre icke ytterligare bevisa denna omständighet, hvilken dessutom, hvad
sågqvarnar beträffar, redan är i lagstiftningen erkänd. Men vissa betänkligheter möta
för borttagande af ifrågavarande räntor, och dessa, så vidt de äro mig bekanta, skall
jag söka att vederlägga.
Deribland är icke den minst, som en del anhängare af vår nuvarande jordbeskattning
hysa, i det de föreställa sig, att förändring i förevarande fall kunde blifva
ett förspel till jordräntornas borttagande. Men jag ber dem besinna, att qvarnräntorna
äro af helt annan beskaffenhet; att de bestämmas efter alldeles olika grunder;
att de när som hoist kunna försvinna genom det skattlagda verkets upphörande;
samt att de äro vida mera en inkomstskatt än en grundskatt, af hvilka de sakna
alla kännemärken. Så mycket jag önskar deras afskaffande, så mycket skall jag, i
hvad på mig ankommer, söka afböja rubbning af jordräntorna.
En annan betänklighet har man funnit deruti, att qvarnverk äro i kameralistiskt
hänseende af olika natur, hvaraf svårighet ansetts möta för rättvis fördelning af en
ny beskattning. Befogenheten af denna anmärkning har jag icke underkänt, men
jag skulle tro, att hindret numera bortfallit i följd af de nya grunder för bevillningen,
Rikets Ständer vid förflutna riksdag antagit. Förut erlades endast fastighets—
bevillning för alla skattlagda mjöl- och sågqvarnar, säteriqvarnar inbegripna. Numera
utgår blott en ringa fastighets—bevillning för husen, men för öfrigt erlägga alla lika
bevillning för behållen inkomst, utan afseende på naturen. Således skola säteriqvarnar
betala för hela behållningen, skatteqvarnar för hvad af inkomsten återstår sedan
räntan, lika med andra utgifter, afräknats. — Om nu qvarnräntan borttages, och
endast bevillning af inkomst erlägges såväl för den ena som för den andra, kommer
beskattuingen att i möjligaste måtto jemnt fördelas.
Slutligen har det yrkats, alt Staten, i händelse qvarnräntan borttoges, måste få
sig tillförsäkrad en skälig ersättning derför. Ehuru bevillningsafgiften blifvit nedsatt,
skulle jag likväl tro, att genom den förhöjda taxering af både fastigheter och inkomster,
som den nya Bevillnings-förordningen medfört, Statens förlust genom qvarn
räntans
eftergifvande icke kan anses synnerligen betydlig, i synnerhet, som denna
ränta ganska säkert är i ständigt aftagande. Väl anlägges en mängd nya verk, men
räntorna blifva mindre och mindre i samma mån allmänheten lär känna, huru lätt
det går an att, snart sagdt efter eget behag, bestämma deras belopp; och medelst
lith. till R. St. Prot. 1862 * 1863. 11 Sami. 1 Afd. 39
306 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 114.
Kammar-kollegii Kungörelse den {^Oktober 1857, grundad på Kongl. Brefvet den
9 September samma år, har ett allopp för denna Statens inkomst blifvit öppnadt,
hvarigenom den mer och mer måste förrinna. Qvarnar nedrifvas fritt och räntorna
försvinna dermed. Den, som har en dryg ränta på sin qvarn, kan taga ned den,
få räntan afskrifven och bygga en ny bredvid, med en ränta kanske icke motsvarande
hälften eller fjerdedelen af den förra; allt fullkomligen författningsenligt.
Jag vill gerna medgifva, att den af mig åsyftade förändring, kan, i vissa fall,
såsom då qvarnar äro inbegripna i hemmansräntor, indelade till rusthåll m. m. sådant,
påkalla särskilda åtgärder och beslut; men saken i sin helhet är af den vigt, att jag
hoppas framgången deraf icke af en eller annan dylik omständighet skall hindras.
Med erinran att, om Kronans räntor af krono- och skatteqvarnar eftergifvas,
den prestation, som lör frälseqvarnar skall fullgöras till Kronan, det vill säga rustningsskyldigheten,
äfven måste försvinna, samt, under åberopande för öfrigt af den
uti Stats-Utskottets ofvanberörda memorial den 4 Maj 1860, N:o 101, åstadkomna
utredning af ifrågavarande grundräntors belopp och disposition, får jag vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer, för sin del, måtte besluta:
l:o att räntan af mjöl- och sågqvarnar må från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra att vidare utgöras; i följd hvaraf rustningsskyldigheten
för så beskaffade verk af frälse-natur äfven bör försvinna;
2:o att vid beräkningen af Statens ständiga inkomster uti ordinarie eller
grundränta, må af den Kronan behållna delen afdragas 100,000 Riksdaler
Riksmynt;
3:o att, till ersättande af de förluster indelningshafvare, genom ifrågavarande
grundräntors upphörande, komma att vidkännas, ett förslagsanslag
af 30,000 R:dr R:mt om året, mätte för åren 1864—1866 å Riksgäldskontoret
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i mån af behof,
till berörda ändamål utgå; samt
4:o att Kongl. Majit må ega meddela nådig föreskrift om de åtgärder
i kameralt hänseende, som för verkställighet af de utaf Rikets Ständer
för deras del beslutna förändringar i afseende på beskattningen af mjöloch
sågqvarnar kunna vara af nöden.
Om remiss till Stats-Utskottet af dennafmotion får jag ödmjukast anhålla.
Stockholm den 28 November 1862.
G. B. Charpentier.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o Ilo. 307
. rho iM! 't srionOiii I-j}*» lUi *(><•< ,'jblHSviiiil
.i/'!iile ni
»ii
W:o 115.
filt) i( j.) j 1'UllfiiU ‘<^1 r'{n 'imI!>!|lÖi iiij]irii)/(J lilo i»i-»'Ii i iiwfli tlÅ .Olfå
Af Herr Charpentier* (.Iisfaf Reinhold* om sättet och vilkoret)
för anläggning och begagnande af mjöl- och sågqvarnar.
1 den önskvärda händelse, att Rikets Ständer för sin del besluta, att räntan å
mjöl- och sågqvarnar skall upphöra, får jag, med åberopande af hvad jag yttrat uti
min härom afgifna särskilda motion, i ödmjukhet föreslå de ändringar i lagstiftningen
om sättet och vilkoren för anläggning och begagnande af omförmälda verk jag anser
deraf böra följa.
Det har icke undgått mig, att en annan motionär inom detta Stånd uti samma
ämne framställt ett helt nytt förslag till lag om vattenverk; men, utan att nu inlåta
mig i undersökning om rigtigheten af de grundsatser, hvarpå detta förslag hvilar,
ber jag få erinra, att det kan . draga på tiden innan en sådan ny och omfattande
lag varder stiftad. Förslagen om qvarnräntornas upphörande gå likväl ut derpå, att
denna förändring skall inträda med nästa statsregleringsperiod, och angeläget vore, att
vid samma tid ny författning om sättet och vilkoren för mjöl- och sågqvarnars anläggning
och begagnande trädde i verkställighet. H>ad jag i detta hänseende föreslår
kunde antagas, utan att derföre den vidsträcktare frågan blefve hindrad i sin
gäng
Utur
den synpunkt att ifrågavarande verks fria nyttjande icke bör hindras af
andra band, än som äro en följd af nu gällande lag om vattens begagnande till
drifkraft, och nödig uppmärksamhet på Kronans afgörande rätt, när fråga är om verks
anläggande på dess jord, får jag alltså vördsamt hemställa:
l:o. Att, på säteri-, frälse- och skattejord, mjöl- och sågqvarnar må
fritt få anläggas och nyttjas, med iakttagande allenast, att, när de inrättas
för vattendrift, lagens stadgande i 20 Kapitlet 4 § Byggniuga-Balken och
öfriga i denna del gifna föreskrifter, böra, hvad angår rättigheten till vattnets
begagnande, fortfarande lända till efterrättelse, samt att anmälan om
anläggningen, för dess behöriga anteckning, sker hos Konungens Befallningshafvande;
men att, å kronojord, så beskaffadt verk icke må få inrättas
med mindre än att, dels undersökning, på sätt nyss är nämndt, föregår,
derest vatten begagnas till drifkraft, dels ock behörigt tillstånd vinnes
till anläggningen, hvarom ansökning må göras hos Konungens Befallnings
-
308 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 116.
hafvande, som då eger att, efter kronobetjeningens och, derest frågan rörer
sågverk, äfven jägeribetjeningens hörande i ämnet, sig utlåta genom utslag,
som underställes det Embetsverks pröfning, under hvars inseende egendomen
är ställd.
2:o. Att 5 § af 20 Kapitlet Byggninga-Balken må upphäfvas.
3:o. Att hvad i fråga om qvarntull för spannmåls förmälning och om
sågarelön är stadgadt, må förfalla.
Jag hemställer vördsamt att denna motion må remitteras till Lag-Utskottet.
Stockholm den 28 November 1862.
G. B. Charpentier.
J¥:o 116.
: j . ; . A ■ f , ( ■ S ii
Af Herr Drahe, Carl Adolf Willielm, angående berättigande
för till helsan försvagade embets- och tjenstemän att erhålla afsked
med pension efter uppnådd 60 års ålder och 35 tjensteår.
Uti sednare tider hafva göromålen i det allmännas tjenst, särdeles å det administrativa
gebitet, betydligen ökats, på samma gång som embets- och tjenstemännens
antal blifvit minskadt — detta sednare i afsigt att bereda dem en någorlunda anständig
utkomst. Men de varda också ansträngde vida mera än förr. Deras krafter
förnötas snart till mehn för dem sjelfve — och hvad värre är — för Kronans tjenst.
En och annan, af naturen rikt begåfvad på hufvudets och helsans vägnar, kan väl
uthärda till 65 års ålder, då efter gällande författningar embetsmannen, om han tje—
nät omkring 40 år, kan påräkna dels hela lönen i pension, dels 80 procent af densamma;
men få äro de, som hinna dit, — och det stora flertalet befinnes, när 60:de
året är uppnådt, föga lämpligt för sysslornas skötande med erforderlig energi. Det
är derföre ur Statens synpunkt angeläget och med dess välförstådda intresse öfverensstämmande
att, såsom förut vid riksdagar varit yrkadt i afseende å pensionsväsendet,
förfara på annat sätt och nedsätta lefnads- och tjenste-åldern, så att friskare
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 117.
309
krafter för det allmänna Statsbestyret må erhållas och en mera hastig omsättning
bland personalen ega rum, så att icke de yngre må, såsom nu, hinna tretiotalet, innan
de erhållit lägsta lönegraden; och då rikets tillgångar äfven medgifva ett ordnande
i denna rigtning och då embetsmännen förr voro berättigade till hela lönen i
pension, tror jag mig skäligen kunna föreslå,
att de embets- och tjenstemän, som nu ega att vid 65 års ålder efter
40 års tjenstetid och med styrkt försvagadt helsotillstånd taga afsked med
pension, må förklaras berättigade att erhålla samma förmån, när de uppnått
60 års ålder och tjenat minst fulla 35 år samt, enligt läkarebetyg,
äro till helsan försvagade.
Huruvida för Statsråds-ledamöter m. fl. nu gällande bestämmelser må fortfara,
eller ej, öfverlemnar jag till Rikets Ständers pröfning, och i första rummet till Höglofliga
Stats-Utskottets, dit remiss vördsammast begäres.
Stockholm den 28 November 1862.
C. Drake.
]%:<> 117.
Af Herr Reutersvärd) Putrik Osear) angående låneunderstöd
för anläggning af en jernbana mellan Köping och Uttersberg.
Allt sedan tanken på jernvägs-anläggningar inom vårt land uppstod, hafva flera
personer, bestående hufvudsakligast af bruksegare, hvilka hafva sina egendomar belägna
utefter den så kallade Hedströmmen i Westmanlands län, varit betänkte på att
bilda bolag i och för anläggandet af en jernväg utefter den dalgång, som, utgående
från staden Köping bildas af Hedströmmen, och utan tvifvel vore en jernvägsanläggning
i denna rigtning en af de vigtigaste, i förhållande till sin utsträckning, för
bergsbruksrörelsen inom hela riket.
År 1856 bildades ett bolag i och för denna jernvägsanläggning och noggranna undersökningar
äfvensom kostnadsförslag och kartor upprättades af Löjtnanten vid Vägoch
Vattenbyggnads-korpsen, Gustaf Nerman, och sedan Konungens Befallningshafvande
i länet ansett sig med sitt förord »i högsta måtto böra understödja detta företag»,
ingick bolaget till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t
310 Motioner hos Riddersliapet och Adeln 1862. N:o 117.
täcktes aflåta nådig Proposition till Rikets då församlade Ständer om bidrag af allmänna
medel till belopp af 600,000 R:dr emot samma vilkor, af 2 procents ränta
och en procents kapitalafbetalning, som under föregående riksdag beviljades, bland
andra, jernvägsanläggningen mellan Falun och Gefle, men som bolagets underdåniga
anhållan till Kongl. Maj:t inkom så sent, att alla beräknade tillgångar redan blifvit
för andra likartade vigtiga företag, tagna i anspråk, fann Kongl. Maj:t för godt att
icke aflåta nådig Proposition i ämnet.
För att emellertid, och i afvaktan på Kongl. Maj:ts nådiga svar på bolagets
underdåniga hemställan, hålla denna för hela orten så vigtiga fråga öppen, väckte jag
inom detta Stånd, på bolagets begäran, motion i ämnet, hvilken blef till StatsUtskottet
remitterad.
Till följd af den mängd frågor, som det åläg Stats-Utskottet, under sistnämnde
riksdag, att behandla, kunde denna min motion icke komma under dess pröfning
förr än i slutet af år 1857, och med kännedom dels af de vilkor, som Stats-Utskottet
bestämdt för likartade företag, hvilka bolaget ansåg allt för hårda och dels
den allmänna bestörtning, som den då redan började finanskrisen förorsakade, beslöt
bolaget att tills vidare uppskjuta den förutnämnda jernvögs-anläggningen, hvadan jag,
som motionär, anmälde hos Stats-Utskottet det jag önskade afslag på min motion,
hvilket äfven blef händelsen.
Den tryckta ställning, hvari jernhandteriugen allt sedan dess befunnit sig, har
för denna ort, som är i saknad af alla nutideus lättade kommunikations-anstalter, än
ytterligare försvårats genom de ständigt stigande forsel-lönerna och sedan den jordbrukande
allmogen, som tillförene betjenade bruken med forslingar, alltmer och mer
insett att de på fördelaktigare sätt kunna använda sina arbetskrafter på eget jordbruk
och dess förbättrande framför den tillfälliga inkomsten af äfven jemförelsevis
höga forlöner, har svårigheten att få bruks-effekterna forslade till lastageplatsen vållat
ett hårdare anlitande af bruks-egendomarnes egna samt underlydande landtbönders
arbetskrafter, än som står väl tillsammans med den äfven inom bergslagsorterna utvecklade
hågen för jordbrukets förkofran.
Utom de stora fördelar, som den ifrågavarande jernvägs-auläggningen skulle tillskynda
jordbruket inom orten, skulle icke mindre än 17 bruk, nemligen östra och
vestra Kohlswa, södra och norra Gisslarbo, Jönsarbo, Bernshammar, Nyhammar,
Norrhammar, Karmansbo, Uttersberg, Skinnskatteberg, Baggå, Maglinsbo, Riddarhyttan,
Ferna, Bockhammar och Kedjebo med en årlig tillverkning, under nuvarande
förhållanden, af något öfver 200,000 centner jern-effekter, motsvarande omkring
^10:del af Sveriges hela jern-export, kunna föra icke allenast dessa effekter på oftanämnda
jernväg, utan äfven gagna bergslagen att uppforsla dess förnödenheter af
spannmål, sill och salt m. m.
Efter noggranna beräkningar erfordras nu för jern-effekternas nedforsling och
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 117. 311
lornödenhetsvarornas uppsändning icke mindre än 60,000 kördagsverken, eller mer
än 200 för hvarje arbetsdag på året.
Bolaget, hvilket, såsom förut nämndt är, består hufvudsakligast af bruksegare,
har flera gånger varit betänkt på att, utan alla bidrag af statsmedel, verkställa denna
kommunikationsled, men dels till följd af de sedan flera år tillbaka allt mer och mer
tryckta jernkoujunkturerna och penningeräntans stegring, samt dels de stora uppoffringar,
som måst göras i och för jernhandteringens utveckling och de dermed i sammanhang
stående betydliga uppoffringar i och för uppförandet af förbättrade jernförädlingsverkstäder,
har gjort, att alla de bruksegarne till buds stående medel blifvit
tagna i anspråk, hvadan denna jernvägsanläggning icke, utan Statens mellankomst,
har utsigt att komma till stånd.
Med anledning af hvad jag ofvan anfördt, får jag vördsamt anhålla:
att bolaget, som benämnes Köpings—Uttersbergs Jernvägs-aktie-bolag,
måtte, för tillvägabringandet af en jernväg, för lokomotiv, emellan Köping
och Uttersberg och med en grenbana till sjön Lillsvan, få sig beviljat af
allmänna medel ett amorteringslån af 500,000 R:dr R:mt, motsvarande
|:delar af anläggningskostnaden, emot så billig ränta, som Rikets nu församlade
Ständer finna för godt att lemna för ett så vigtigt företag, som
det ifrågavarande, och, för den händelse att lånevilkoren kunna blifva billigare
derigenom att bolaget förbinder sig att verkställa amorteringen på
kortare tid, än hvad som i allmänhet för likartade lånebidrag eger rum,
så ikläder sig bolaget att på cirka 20 år verkställa denna amortering.
Såsom en vigtig omständighet anser jag mig böra nämna, att norr om den
landsort der jernvägen skulle anläggas, utbreder sig en bergslag, på föga afstånd derifrån,
med rika grufvefält, och, vid en blick på den karta, jag skall hafva äran lemna
till Stats-Utskottet, visar det sig att den nu ifrågavarande jernvägen, ehuru närmast
afsedd att tillfredsställa en inskränktare orts för handen varande behof, bör
komma äfven den ofvanför liggande Bergslagens trafik till godo samt intager en
rigtning, hvilken nogsamt antyder att det nu ifrågavarande företaget i sig innebär
början till en väg, som för Sveriges jernhandtering i framtiden måste blifva af stor
betydelse.
Jemte det jag vördsamt anhåller om remiss af denna min motion till StatsUtskottet,
beder jag att till nämnde Utskott få öfverlemna alla de handlingar m. m.,
som till frågans närmare belysning erfordras.
Stockholm den 28 November 1862.
Patric Reutersvärd.
312
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 118.
K:o It8.
Af Herr VOll Francken, edeora, Wolfgang', angående pension
ål framlidne Landshöfdingen G. A. Montgomerys enka, Hedvig
Elisaheth Wallmark.
En af Finska härens få återstående veteraner, f. d. Landshöfdingen Gustaf
Adolf Montgomery, har aflidit. Född i Finland, hade han såsom trumslagare börjat
Finska kriget, bevistat alla med den Sandelska fördelningen förefallna bataljer, erhållit
silfvermedaljen för tapperhet, samt slutligen avancerat till Löjtnant. Efter slutet
af det Finska kriget, placerad på ett Svenskt regemente, deltog han äfven med utmärkelse
i det Norska kriget, bevistade åtskilliga affärer och Lief, efter detta krigs
slut, Kapiten i Generalstaben, men tog derefter afsked; deltog i den Kommitté, som
utarbetade förslag till reglemente för Arméens fältjägare, sysselsatte sig under flera
år med åtskilliga allmänna, nyttiga arbeten; uppträdde jemväl såsom representant med
utmärkelse, utnämndes 1841 till vice Landshöfding och påföljande är såsom ordinarie
Landshöfding i Jemtland samt kort derefter till Landshöfding i Westerbotten, hvilken
befattning han bibehöll till dess han, för få år sedan, drog sig tillbaka. Oberäknadt
de flera nyttiga företag till hvilka han dels gaf impulsen, dels medverkade, lorvärfvade
han sig jemväl såsom författare en viss ryktbarhet och hans »Finska krigets
historia» har jemväl i utlandet ådragit honom uppmärksamhet. En mängd smärre
skrifter vittna äfven om hans författareverksamhet och beredde honom ett aktadt
namn i vår litteraturhistoria. Han har således i flera afseenden gjort sig förtjent af
landsmäns erkänsla.
Vid sitt frånfälle efterlemnade han en omyndig son och fem döttrar, af hvilka
endast en genom gifte är försörjd.
Hans efterlefvande enka, dotter af en äfven inom Svenska litteraturen känd
man, Kanslirådet P. A. Wallmark, har således fem barn att försörja, hvartill hans
qvarlåtenskap lemnar alltför otillräckliga tillgångar.
Svenske representationen har aldrig visat sig obenägen att återgälda de förbindelser,
hvari landet står till dess utmärktare söner. Montgomerys födelsebygd visade
vid det besök han, få år före sin död. der aflade, och hvilket besök liknade ett
triumftåg, att hans förtjenster der vunnit erkännande. Låtom oss icke nödga hans
enka att anse det land, han egnade sin mannaålders verksamhet, mindre erkänsamt.
Jag
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 119.
313
Jag vågar således vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta, det en pension af Ett Tusen (1,000)
R:dr årligen beviljas Landshöfdingen G. A. Montgomerys efterlemnade
enka, Hedvig Elisabeth Wallmark, för hennes återstående lifstid.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
G. W. von Francken.
Wo 119.
Af Herr La^erlljelni, dustaf Reinhold, angående anslag för
anläggning af distrikts-mejerier.
Då så väl under sistförflutna riksdag, vid hvilken jag som ledamot uti Bevill—
nings-Utskottet hade äran deltaga i dess förhandlingar, som i de offentliga diskussionerna
inom Landtbruks-akademien samt på de allmänna landtbruksmötena i provinserna,
den åsigt, besynnerligt nog, velat gifva sig luft, att det system till tull-lagstiftning,
som nu är gällande, skulle för det Svenska jordbruket verka menligt, samt
motarbeta dess utveckling och förkofran, och, i följd deraf, vara en verksam orsak till
det förmenta betryck, i hvilket Sveriges onekligen vigtigaste näringsgren, anses befinna
sig, anhåller jag vördsamt, att, i anseende till frågans stora vigt, få taga Rid—
derskapet och Adelns uppmärksamhet i anspråk med en motion, som, om den lyckas
tillvinna sig Rikets Ständers uppmärksamhet, möjligen skulle i sina konseqvenser
verka till det Svenska jordbrukets fördel.
Den frågan huruvida jordbruket för närvarande verkligen är eller icke är i en
betryckt ställning kan ses från flera sidor. Det kan icke bestridas, att under några
år flera missgynnande omständigheter inträffat, hvilka otvifvelaktigt utöfvat ett menligt
inflytande på jordbrukets ställning i och för sig. Mindre goda skördar i förening
med höga arbetslöner, föranledda af den stora liflighet i arbetet och rörelsen
inom alla grenar af näringarne, dyra förlager i anledning af penningemarknadens
ogynnsamma ställning, under en längre tid, samt en viss osäkerhet i alla slags indu
Ihh.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 40
314 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 119.
striela och merkantila förhållanden, hvilka, i följd af den politiska ställningen, i hela
verlden verkligen förefinnas, äro fullt tillräckliga att hvar för sig och tillsammans
väcka oro och nedslagenhet, der endast lugn och trefnad borde råda. Men, mine
Herrar, om detta är en sanning, som måste erkännas, ehuru efter menskligt sätt att
se, de missförhållanden, som förefinnas, äro af en öfvergående natur, så framställer
sig i alla grenar af industriens och näringarnes väsende inom Sverige — i alla vinklar
och vrår af nationens lif — så ojäfaktiga bevis på en större utveckling och en
stigande kultur i intellektuelt och materielt hänseende, så stora resultater af nationens
kraft i arbete och ihärdighet i förkofran, att det ej kan undgå att vinna framtidens
erkännande och efterkommande generationers tacksamhet, emedan det ligger i öppen
dag. Under erkännande, af dessa faktiska förhållanden, hvilka lika mycket måste
glädja fosterlandsvännen som industriens fortvarande utveckling alltid gör anspråk på
Rikets Ständers odelade uppmärksamhet, finnes för mig intet skäl, att antaga, det
nu gällande tull-lagstiftning, hvilken hvilar på tvänne stora grundsatser: »aktning för
allmän rätt, samt arbetets frihet», i sin tillämpning är för Svenska jordbruket, i nå
gon
mån missgynnsam. Ej nog dermed, att jordbrukets produkter, under sednare
decennier i allt större skala, täfla på verldsmarknaden, under det konsumtionen förökas
inom landet till följd af en oupphörligt vexande folkmängd, och tillfredsställandet
af arbetsklassens ökade behof, hvilket fullständigt bevisas af alla offentliga handlingar.
Importen af råämnen för industriens verksamhet har förminskats i den mån, som inom
landet produktionen deraf bar ökats, och den s. k. fria handels-lagstiftningen, som
nu närmar sig sin utveckling, bereder en känsla af helsa och välbefinnande i indu
stri
och näringar, som inför en öppen blick och ett moget omdöme ej bör kunna
minskas af ett och annat moln, hvilket understundom sväfvar öfver horisonten och
som alltid är oskiljaktigt från menskliga företag.
Det finnes likväl ett vigtigt element i jordbrukets lif, som är i behof — icke
af skydd, i den mening, som man i den ekonomiska lagstiftningen gifver detta ord —
men af Rikets Ständers lifliga uppmärksamhet, nemligen ladugårdsskötseln. Hvar och
en mäste erkänna, att det är ett lands ladugårdsskötsel och förädlingen af dess produkter,
som gifva stämpeln på den grad af utveckling åkerbruket står och att, i följd
deraf, det är åt denna gren af landthushållningen som uppmärksamheten förnämligast
bör rigtas om något verkligen nyttigt skall kunna åstadkommas. Genom införandet
af stamholländerier för Statens räkning till upphjelpande af kreaturs-afveln samt anslag
till premier vid de allmänna landtbruksmötena, har visserligen Statsmakterna visat
sin välmening och sitt intresse för denna sak, ehuru det kan sättas i fråga om
ändamålet dermed kan vinnas.
Stamholländeriernas inrättande, i sig sjelf så nyttigt — om de hvila på fullt
rigtiga grunder, och systemet vårdas — är likväl alltför beroende af den insigt i ladugårdsskötseln,
som finnes hos den stora massan af mindre jordbrukare, för att den
skall kunna, som sig bör, gripa in i denna näringsgrens inre väsende, och der verka
Motioner hos Itidderskapet och Adeln 1862. N:o 119. 315
till fördel för den stora allmänheten, ty om Svenska åkerbruket skall kunna nå den
utveckling, som nationens hjelpmedel i sina stora arealer af öppen jord och betesmarker
verkligen gör anspråk på, så måste ladugårdsskötsel blifva en folknäring, i
stort, och Statsmakternas intresse och hjelp rigtas åt detta mål, hvartill stamholländeriernas
verksamhet är alltför otillräcklig. Det finnas dem, som tro, att den ringa
grad af förkofran, som denna så vigtiga näringsgren hittills kunnat tillkämpat sig,
skulle vara en följd af den stora import af smör och ost, hvilken trycker den Svenska
marknaden och gör all konkurrens omöjlig, hvarigenom den inhemska varan måste
afyttras till ett mindre pris, än om dessa artiklar icke voro fria från tull. Jag
kan ej dela dessa åsigter, så mycket mindre, som, enligt min tanke, det är den stora
konkurrensen af en mindre god, eller rättare dålig vara, hvilken ofta finnes till öfverflöd
på den Svenska marknaden, som förorsakar en viss svårighet, att till nöjaktiga
priser försälja äfven den bättre. Så länge hvar och en på landsbygden, hvilken
eger en liten ladugård, mer eller mindre långt från stad, måste sjelf förvandla sin
produktion af mjölk till smör och ost, på ett sätt, som visst icke är förenlig i allmänhet
med tidens och smakens fordringar, mäste alltid förbrukningen af en bättre
utländsk tillverkning vara mera begärlig, och göra den inhemska mindre liflig på
marknaden.
Det är således ej tull-lagstiftningen, som genom sina konseqvenser är en verkande
orsak till ladugårdsskötselns mindre framstående utveckling i vårt land, hvarpå
likväl hela vårt åkerbruk för all framtid beror, utan orsaken dertill är att finna i
svårigheten för den stora massan af mindre jordbrukare, att på ett ekonomiskt sätt
göra sig till godo ladugårdens primitiva produkter, som är mjölken — och deraf
följande mindre intresse för saken.
Det ligger i ett fritt samhälles oaflåtliga sträfvande, att bereda hvar och en
medborgares välbefinnande och förkofran, och om, å ena sidan, förädlingen af råvaran
mjök, till smör och ost, liksom all annan industri, genom ett allt djupare studium
af naturens hemligheter, utvecklar sig till en konst, beroende på kunskap, skicklighet
och noggrannhet, samt till en näring, som är förenad med stora omkostnader och
förlager, hvarigenom produkten först blir lämplig till tällan på verldsmarknaden, utan
hvilket Sverige icke, hvad dessa artiklar angå, kan blifva ett exporterande land, så
måste å andra sidan erkännas, att det stora antalet af mindre jordegare, hvarpå åkerbrukets
utveckling i nationell hänseende beror, icke äro i tillfälle, att i samma män,
som den större förmögenheten, tillegna sig de fördelar en förbättrad landthushållning
i alla rigtningar gifver.
Jag erkänner lifligt, att ett grundvilkor för industriens och näringarnes lif, är,
att den enskilda företagsamheten under lagliga former, fritt får röra sig till sin fördel,
samt att Staten bäst bevakar allas intressen, i att öfverlemna arbetet åt sin egen
möda och sin egen lön, men om en allmän nytta för den stora befolkningen kan
beredas, så att äfven det minsta arbete och de små tillgångarne kunna på det mest
316
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 120.
fruktbärande sätt tillgodogöras, hvarigenom spridda krafter samlas, och derigenom bidraga
till det stora belas förkofran, sä kan ett undantag från regeln vara rigtig.
I anledning af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå,)
att Rikets Ständer behagade under form af lån, på de vilkor, som kunna
anses lämpliga, anslå till Hushållnings-sällskapernas disposition i alla provinser,
en summa af 300,000 R:dr R:mt, till underlättande af anläggandet
af distrikts-mejerier, under den öfvertygelse, att derigenom ett mägtigt
stöd beredes åt Sveriges åkerbruk, då Svenska allmogen kommer i tillfälle
att mera än hittills egna sin oailåtliga omsorg åt en näringsgren, hvilken
är sjelfva grunden för all landthushållning, och som ensam förmår att på
ett naturenligt sätt göra sig till godo Sveriges stora tillgångar och öka
deras kapitalvärde.
Stockholm den 28 November 1862.
G. R. Lagerhjelm.
N;o 130.
Af Herr FåhrflCUSj tilof Immanuelj angående pension åt Artisten,
K ammar junkar en Wilhelm von Wright.
De flesta af oss torde ännu erinra sig den tid, då intet Svenskt arbete, som
afhandlade naturhistorisk forskning eller jagteus konst, ansågs kunna undvara illustrationer
af Wilhelm von Wrigths mästarehand. Ännu helt ung hade han kommit till
Sverige från sin fäderneort Finland, der han vext upp, så att säga, vid bössan och
penseln, och med den hängifvenhet åt naturen, som blifvit honom egen, och den
ihärdighet, som tillhör skaplynnet hos Finlands söner, var han alltid beredd att tillhandagå
naturhistoriske författare med sina bilder, ehvad det var fråga om skogens
eller vattnets djur, om insekter, om anatomiens mikroskopiska preparater eller vextarternas
mest kritiska skiljaktigheter, och alltid beundrades i haus konstnärskap på en
gång det helas sanning och delarnes trogna fulländning. Af de talrika bilder, som
von Wright sålunda frambragte, anses de flesta, både utom och inom vårt land, såsom
oöfverträffade. Många hafva ännu ej blifvit utgifna.
Så arbetade von Wright under en följd af år, tills synen, alltför mycket tagen
i anspråk, vägrade sin tjenst. Han mäste då lemna sin, med endast 750 R:dr af
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 121. 317
lönade, befattning såsom ritare vid det naturhistoriska Riksmuseet och bosatte sig å
en iorvärfvad undantagslägenhet å ön Oroust i Bohus län. Han egnade sig der åt
kommunala värf och företrädesvis åt fiskeri-naringens befrämjande, i hvilket afseende
han för sju år sedan blef förordnad tillsyningsman för länets fiskerier. Men knappt
ett år derefter måste han frånträda äfven denna, ringa lönade, befattning, då hans
helsa blef genom en förlamning alldeles bruten, och den fordom rastlöst flitige mannen,
som från sin barndom fått vänja sig vid försakelser, äfven måste umbära glädjen
att vara verksam.
På grund af hvad jag haft äran anföra, föreslår jag vördsamt,
att Rikets Ständer ville besluta att tilldela Artisten, Kammarjunkare!!
Wilhelm von Wright, en årlig pension af 600 R:dr R:mt, såsom en gärd
af det erkännande från det allmännas sida, hvaraf hans fordna, gagnande
och för riket hedrande, verksamhet torde finnas förtjent.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
01. Im. Fåhreeus.
J¥:o 121.
4
Af Herr Iiagerlijelm, Gustaf Reinhold, angående anslag till
hästafvelns förbättrande.
Ar 1828 utkom i Bokhandeln en bok med titel: ”System för Sveriges Hästkultur”,
författad af framlidne En af Rikets Herrar, Hans Excellens Grefve M. Björnstjerna,
en man lika utmärkt för sin sakkännedom i Sveriges inre förhållanden, som
för sin vidsträckta bildning och sin skarpsinnighet Han yttrar, bland annat, följande:
”En god hästafvel är af största vigt för ett land så väl i ekonomiskt som
militäriskt hänseende. I förra fallet utgör den ett vilkor för bergs- och jordbrukets
trefnad, i det sednare en märklig beståndsdel af en armées duglighet, samt ett hufvudvilkor
för framgång och seger.” Denna sanning är visst icke ny, mine Herrar!
Sveriges store Konungar, hvilka så väl under kriget, som freden, alltid ställt
sig i spetsen för nationens utveckling på civilisationens bana, hafva äfven åt denna
gren af fäderneslandets stora intressen egnat den noggrannaste vård. Sedan Konung
Gustaf II Adolf, enligt historiens vittnesbörd blef nödsakad, att vid Leipzig och Lutzen
sätta skarpskyttar bland sitt kavalleri för att kunna stå emot Tillys och Pappen
-
318
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 121.
beims på slöra höstar beridna sqvadroner. Sedan Konung Carl X måste remontera
sitt kavalleri i Liffland och Curland för de större hästarnes skull, hvilket exempel
efterföljdes af Carl XI och Carl XII, så blef stuteriväsendet föremål för Konurigarnes
lifliga omsorger. Grefve Björnstjerna yttrar i ofvannämnda bok: Carl X, som fästade
sina blickar pä denna vigtiga gren af den allmänna hushållningen, anlade Ottenby
stuteri på Oland, hvilket, med nära 3,000 tunnlands äng och löfbevuxna betesmarker,
beläget på öns södra udde, och afstängdt från den öfriga delen medelst en af denne
Konung upprest och ännu qvarstående stenmur, egde en för sitt ändamål i alla afseenden
förträfflig lokal. Stuteriet lemnade äfven en deremot svarande produkt, ett
förträffligt hästslag, hvilket, vandt att hela året gå i fria luften och om vintern söka
sin föda under snön, egde den härdighet, kraft och uthållighet, som bör utgöra huf
vudvilkoret
för eu god Nordisk afvel.
Carl XI anlade Strömsholms stuteri, med dertill hörande Kungsöhrs ladugård,
hvilken, i anseende till dess förträffliga betesmarker, var af högsta vigt för nämnda
inrättnings framgång. Rikets Ständer fråntogo stuteriet Kungsöhr vid 1809 års
riksdag. Flyinge stuteri anlades redan på 1600-talet — och har undergått flera
olika öden.
Konung Carl XI:s första omsorg var att till Strömsholms stuteri från Spanien
införskrifva 24 st. hingstar och från England 18 st. ston, hvilka alla voro af ett
utmärkt hästslag, och gjorde Svenska kavalleriet stor nytta. Här kan jag ej nu upplysa,
hvad som efter Carl den XII:s död vidtogs med stuteriväsendet, men Grefve
Björnstjerna yttrar vidare:
År 1777 införskrefvos 8 stycken hingstar från Spanien, hvilkas afkomma utgjorde
den på Strömsholm så berömda Agent-racen. Är 1785 ankommo 2:ne presenthingstar
från Marokko, som lemnade god afföda. År 1789 erhöllos 3:ne gula Ryska
hingstar, af hvilka den ena blef stamfader för den bekanta Woiwod-racen. År 1801
ankom till Flyinge en hingst från det förträffliga Preussiska stuteriet Trachenen.
År 1803 förärade dåvarande Ambassadören vid Ryska hofvet, H. Exellens Grefve von
Stedingk, en Arabisk hingst till Strömsholms stuteri, hvilken blef stamfader till den
välkända Bogislawiskaracen. År 1805 ankommo 7 Hannoveranska hingstar af Isabell-racen.
Samma år erhöll Flyinge en Arabisk hingst af utmärkt skönhet, vid namn
Pitt, som skulle lemnat förträfflig afföda, om mödrar funnits, som svarat mot fadren.
År 1813 inköptes på Kongl. Maj:ts nådigs befallning af Herr Stallmästaren Ehrengranat
30 beskällare i Ryssland, till större delen af de ädlaste racer, härstammande
mest från Engelska fäder och Orientaliska mödrar, hvilka äfven kunnat lemna utmärkt
afföda, om tillgång varit på bättre ston.
Ehuru, säger Grefve Björnstjerna, detta antal af införskrifna ädlare hingstar på
en tidrymd af 50 år, för ett helt rike icke kan anses betydligt, borde det likväl hafva
gjort större nytta, än som skett, om den rationela hästkulturen varit mera känd
i Sverige, och raeernas fortplantning verkställts mera systematiskt; men i stället att söka
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 121. 310
erhålla en eller få goda konstanta racer af dessa med stor kostnad införskrifna och
till en del ganska ädla hingstar, hvartill ston af samma ädelhet nödvändigt skulle erfordrats,
blefvo, i brist på tjenliga ston och genom en oförståndig eller illa förstådd
croisering, racerna med sämre blod så uppblandade och sins emellan så förblandade,
att ej en enda ädel konstant race mera återstår. Agent-racen är utgången (med undantag
af en deraf härstammande hi-race, Godsvenska) äfvenså Bogislawska, Drumel-,
Mohrenkopfs-, Woiwods-, Tamerlans m. fl. s. k. racer, hvilket bevisar, att stamstuterierna
icke förstått deras rälta åliggande, som är tillskapandet af en konstant ädel inhemsk
normal-race, hvarmed landets öfriga afvel efterhand kan förbättras och förädlas. Så
skref Grefve Björnstjerna år 1828, och jag anhåller vördsamt, att, så vidt jag förmår,
få fortsätta teckningen af stuteriernas verksamhet för hästafvelns befrämjande i
riket efter denna tid.
Som ofvan är nämndt, inköptes år 1813 af framlidne Herr Hofstallmästare!) Ehrengranat,
måhända den snillrikaste och kraftfullaste man i sitt fack, som Sverige
egt, från Ryssland 30 beskälare af de ädlaste racer. Med de ston, som då stodo
honom till buds och med den ovanliga insigt i sitt kall, som han egde, bildades under
hans ledning vid Flyinge stuteri en hästrace, hvilken på sin tid stod i högt anseende
och som hade till ändamål att blifva en konstant, ädel, inhemsk normal-race.
Mer än väl visste Hofstallmästaren Ehrengranat att uppskatta den Engelska fullblodshästens
stora egenskaper, men, då konseqvens och system är första vilkoret för bildandet
af en god kreaturs-afvel, var han ej den, som vid Flyinge ville bidraga till
en förändring, och följden blef att den s. k. Flyinge-racen nu mera egentligen lefver
blott i tradition. Engelska fullblodshästen började år 1817 att visa sig vid Ströms
holm,
ehuru frågan är, om ej af de hingstar, hvilka köptes 1813 i Ryssland, en och
annan hade Engelskt blod i sina ådror, såsom Narcissus, Ajax, m. fl. Ar 1827 införskrefs
till Strömsholm 3:ne hingstar till hufvudbeskällare, hvaraf 2:ne voro af Arabiskt
blod samt en af Engelskt fullblod, men det var först år 1831 som Engelska
fullblods-racen visar sig framstående i stuteriernas verksamhet. Då infördes från England
till Strömsholm en Engelsk fullblodshingst, Master Fraij, samt 5 utmärkta ston,
och till Ottenby 1 hingst af samma race, Roderick, och 3:ne ston, Lilias, Zuleika,
Britannia, och efter deras ankomst till Ottenby ankom ett bref från en stor Engelsk
hästkännare till en bekant i Sverige, att Sverige lyckats att i dessa hästar ega representanter
af Englands ädlaste blod. Vid mitt inträde i tjenst som Svensk kavalleriofficer,
voro afkomlingarne af dessa hästar nyss utgångna från stuterierna och väckte
stort uppseende. De Svenska kavalleri-officerare, hvilka egde lyckan att ega dessa
hästar, hafva icke förr eller sedan varit mera elegant och väl beridne. För närvarande
är äfven denna afvel endast lefvande i tradition. Från denna tid har hastig om
vexling
och liflig omsättning skett i principerna för hästafveln vid Kronans stuterier.
Vid Strömsholm efterträddes det Engelska fullblodet af en hingst från Trachenen, Kardinal,
samt nu sednast Arabiska hästar. Vid Ottenby efterträddes Roderick afen Yorkshire
-
320
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 121.
hingst benämnd Harold, hvilken snart kasserades, och derefter Romulus af Godsvensoch
Flyinge-race, tills för några år sedan en Anglo^arab, Zariff, inköptes och nu
sednast Engelska fullblodshingsten Solon tillika med ett ungt Engelskt fullblodssto,
hvilka utgöra vid Ottenby framtidens förhoppningar.
Efter hvad jag här haft äran anföra, hafva således vid de Svenska stuterierna
till hästafvelns befrämjande sedan 1777 intill närvarande tid omvexlat följande
system:
1777—1785 Spanska hingstar, Ågent-race.
1785—1787 Marokkanska dito.
1787—1801 Ryska dito af Wojwod-race.
1801—1803 Trachener dito.
1803—1805 Hannoveranska dito af Isabell-race, samt en Arabisk.
1813—1817 Ryska hingstar af Engelskt och Orientaliskt blod.
1817—1827 Engelskt fullblod.
1827—1831 Arabiskt och Engelskt.
1831—1863 Engelskt fullblod, Yorkshire-, Godsven- och gammal Flyinge-,
Trachener-, Anglo-arab-, så åter Engelskt-, så Arab- och nu sednast
Engelskt fullblod samt Arab.
Lägger man härtill, att vid dessa olika tillfällen blott undantagsvis ston blifvit
införskrifna samt att alla dessa olika racer sinsemellan blifvit med hvarandra och om
hvartannat sammanblandade, så är lätt att finna, hvarföre i Sverige ej nu finnes en
god, ädel, inhemsk normal-race, äfvensom ingen kan förundra sig öfver, att för närvarande
en kavalleri-officer är urstånd att kunna förskaffa sig en häst, hvilken gör
honom heder i sin tjenst, ty en sådan häst bör ega uthållighet, eld, snabbhet, anda,
samt regelmässiga former, om han skall kunna uppfylla sitt ändamål.
Jag vill ej här inför Ridderskapet och Adeln ingå i någon pröfning af de spe
ciela
åtgärder, som i afseende på hästafvelns befrämjande varit och äro af Stuteri
styrelsen
vidtagna, försäkrad, som jag är, att Stuteri-öfverstyrelsen har att bekämpa
ytterliga svårigheter, och ej minst genom brist på medel; men det är ett faktum,
att genom ett ständigt ombyte af system i en hushållning, som framförallt fordrar
tålamod, mogen pröfning och kontinuitet, samt måhända äfven derigenom, att Stuteri-styrelserna,
alla i gemen, förnämligast med hingstar, utan att ega dertill hörande
ston af samma blod, sett sig nödsakade att grundlägga en afvel, — för att begagna
Grefve Björnstjernas ord, en allmän förbistring i hästafveln i Sverige åstadkommits;
ty det är hufvudvilkor för ett stuteri, utan hvilket det aldrig behörigen kan uppfylla
sitt ändamål, att inom sig ega en konstant afvel; härmed förstås en afvel, som i
flera generationer lemnat hästar, hvarandra lika till skapnad, lynne, färg, felfrihet och
duglighet. Endast en sådan konstant afvel kan gifva säkerhet för framtiden, det vill
säga säkerhet mot bakslag till sämre skapnad, lynne, färg, renhet och duglighet.
Vid
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 121. 321
Vid flera tillfallen hafva författningar blifvit utfärdade af Kongl. Maj:t till hästafvelns
utveckling i vårt land. Den första är af Konung Carl den XI, daterad den
12 November 1680, hvilken blef af Konung Fredrik, under namn af »förnyad Stoordning»,
vidare utarbetad 1735 samt upplifvad af Konung Gustaf III den 4 Mars
1774.
I dessa författningar stadgas, bland annat: »att ingen hingst, för liten, för svag,
eller med arfskador behäftad, får till afvel begagnas, utan skall sådant hos Landshöf
dingen
anmälas, som går i författning om, att en sådan häst blifver utskuren.»
Då hvar och en vet att dugliga beskällare fattas öfverallt i landsorterna, men
deremot att årligen hingstar försäljas till remonler vid kavallerierna, hvilka för hästafvelns
skull, ovilkorligen borde användas till beskällare, om de dertill vore användbare,
så vore det, för att hästafveln i Sverige ej skall skadas, nödvändigt om
nämnda författningar så till vida kunde för stuterierna upplifvas, att hingstar,
hvilka vid Kronans stuterier uppfödas, ej få från stuteriet afyttras eller afhemtas,
utan att vara af Ofverstuteri-styrelsen gillade, som fullt dugliga beskällare, samt
att alla de hingstar, hvilka ej kunna som sådana anses, skola ovilkorligen vid stute
riet
kastreras, innan de få från stuteriet skiljas.
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra, och under fast öfvertygelse att
Rikets Ständer åt denna gren af den allmänna hushållningen skänker behörig upp
märksamhet,
vågar jag vördsamt föreslå:
det Rikets Ständer behagade hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder nedsätta en Kommitté af sakkunnige män
hvilka finge nådigt uppdrag att, i samråd med Stuteri-öfverstyrelsen uppgöra
ett utarbetadt förslag till system särskildt för hvarje af Kronans stuterier,
till häst-afvelns förbättrande i Sverige, grundande sig på de behof,
som inom hvarje gren af den allmänna hushållningen framställer sig, samt
att Rikets Ständer behagade anslå en summa af 100,000 R:dr R:mt, att
under nästa statsreglering utgå till inköp af lämpliga hingstar och ston för
att bilda en konstant, ädel, inhemsk normalrace i Sverige.
Om remiss till vederbörligt Utskott vågar jag utbedja mig.
Stockholm den 28 November 1862.
G. Ii. Lagerhjelm.
liih. till R. St. Prot. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 Afd.
41
322
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 122.
W:o 122.
Af Herr Dritkciilter^ Steilj angående under-exsekutorers och andre
kronobetjentes betryggande mot förlust af den dem i lag tillerkända
ersättning för lemnade handräckningar i enskilda mål.
Uti 2:dra och 3:dje punkterna af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 30 November
1858 tillerkännes visserligen vederbörande förrättningsmän godtgörelse för
besigtnings-, värderings- och utmatnings- m. fl. förrättningar i enskilda mål, — men
det oaktadt inträffar ej sällan, att förrättningsmännen, synnerligast då fråga är om
godtgörelse för förrättad qvarstad eller anstäldt utmätningsförsök, gå miste om sin
lagliga rätt. Då gäldenären saknar tillgång och förrättningsmännen, för utbekommande
af ersättningen, vänder sig emot fordringsegaren, finner nemligen denne lätt
utvägar att, på grund af verklig eller föreburen och skenbar medellöshet, undandraga
sig densammas gäldande.
Oberäknadt det obilliga deruti, att vederbörande tjensteman sålunda nödgas i
privata mål icke allenast göra förlusten af sitt lagliga dagtraktamente, utan äfven vidkännas
större eller mindre resekostnad, saknas derjemte för dessa, åtminstone i trakterna
omkring hufvudstaden, ganska ofta förekommande läll all föreskrift, huruvida
skadan rätteligen bör alltid drabba under-exsekutor, som om verkställigheten förordnar,
eller om, der verkställigheten uppdrages åt annan, honom underordnad tjenste
man,
denne bör sjelf vidkännas förlusten, likasom huruvida de biträden, som vid förrättningen
anlitas, skola ersättas af under-exsekutor eller annan förrättningsmän, som
dem tillkallat, eller sjelfve taga skadan.
Vid sådant förhållande samt då städernas under-exsekutorer och kronobetjeningen
å landet, hvilken sednare icke har resepenningar på stat sig anslagna, utan
måste för resor i Kronans angelägenheter och dermed förenade kostnader vidkännas
stora afbränningar på sina löner, åtminstone borde vara betryggade mot förluster,
som kunna uppstå till följd af å tjenstens vägnar enskilda personer meddelade handräckningar,
för hvilka ersättning lagligen utgå bör, likasom ock all rättsgrund saknas
derför, att nämndemän eller andre vid sådan förrättning biträdande personer skola
vidkännas förluster af dylikt slag, — får jag vördsamt föreslå,
dels att underdånig framställning till Kongl. Maj:t måtte göras derom, att
såsom tillägg till ofvannämnda nådiga Förordning stadgas må, att enskild
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 123.
323
person, som icke på grund af vederbörligen styrkt fattigdom är från vanlig
expeditionslösen befriad, skall, då verkställighet å resolution eller utslag,
för hvilken rese- och traktamentsersättning lagligen eger rum, hos underexsekutor
sökes, till denne, der han så fordrar, aflemna ett emot omförmälda,
såväl förrättningsman som biträden tillkommande ersättning ungefärligen
motsvarande belopp, som sedermera af under-exsekutor i sammanhang
med redogörelsen för den äskade handräckningen redovisas;
dels ock att Rikets Ständer måtte, för sin del besluta, att, då sådan
nedsättning af medel, som här ofvan förmäles, i anseende till, lagligen
ådagalagd fattigdom, ej eger rum, samt rese- och traktaments-ersättningen
icke heller kan i laga ordning hos gäldenären uttagas, godtgörelse för förrättningskostnaden
skall, sedan berörda förhållanden blifvit behörigen styrkta,
af allmänna medel gäldas.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag i ödmjukhet anhålla.
Stockholm den 28 November 1862.
Sten Drakenberg.
ft:o 133.
Af Herr von SHUireillieim, Pehr Jacob, angående användande
af till Statsverket indragen behaglig tids förlänings-spannmål lill
löneförbättring åt det ordinarie presterskapet.
Genom Kongl. Brefvet , af den 9 November 1840 stadgas, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut vid 1840 års riksdag, att den till förbättring af vissa
kyrkoherdars aflöning på behaglig tid förlänade spannmålen, skall till Statsverket indragas,
då kyrkoherdens behållna löneinkomster, beräknade efter medlet af de tio sista
årens markegång, öfverstiga värdet af 150 tunnor spannmål, äfvensom att anslag af
indragen behaglig tids förlänings-spannmål, ej mi beviljas för annat ändamål, än för
åstadkommande af fyllnad i kyrkoherdes aflöning till 100 tunnor spannmål. Det är likväl
otvifvelaktigt, att vid den reglering af presterlig aflöning, som nu förestår öfver
hela riket, hvarje inkomst, som är af den natur, att den kan från en presterlig lägenhet
tiil en annan förflyttas, kommer, för åstadkommande af anständig bergning,
324 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 124.
synnerligen för det lägre ordinarie presterskapet, att väl behöfvas, och att större frihet
att använda redan gifvet anslag, således är önsklig.
Beloppet af behaglig tids förlänings-spannmål kan icke här med erforderlig noggrannhet
angifvas, men då största delen af presterskapet tillkommande kronotionde
och hemmansräntor utgår såsom ständigt vederlag, hvilket ej får från presterskapet
Iragas, samt, af behaglig tids förläningar, 1,000 tunnor voro indragna redan år 1838,
pa sätt Kongl. Brefvet den 2 Februari samma år, upplyser, så torde med visshet
kunna antagas, att hvad deraf återstår och efter gällande grunder får indragas, icke
är af den betydenhet att dess uppoffrande för fyllande af ett verkligt behof kan vara
för Statsverket kännbart.
Med afseende på hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte, för sin del, besluta att spannmål, som blifvit
presterskapet på behaglig tid förlänad, må, utan hinder af förut gällande
föreskrifter, af Kongl. Maj:t disponeras till löneförbättring åt det ordinarie
presterskapet, der presterskapet derförutan icke kan med anständig bergning
förses.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
Pehr Ehrenheim.
IV:o 124.
Af Friherre Cederström, Rudolf, angående pension åt framlidne
Yice-konsuln Alexander Pettersens enka.
Framlidne Vice-konsuln Alexander Pettersén i Egypten ådagalade emot de
landsmän, som besökte nämnda Iand, en synnerlig hjelpsamhet och verkligen broderlig
välvilja, som å en från fäderneslandet så långt aflägsen ort voro af oskattbart
värde. Ingen af våra sjöfarande, som under de sednaste 20 åren anlupit Alexandrias
hamn, har hemkommit utan att högt prisa det stöd och den tjenstvillighet, han
erfarit af Pettersén; en förmån, så mycket mera värderik, som de båda Generalkonsuler,
hvilka under denna långa tid haft vårt lands angelägenheter i Egypten om
hand, icke egde kännedom om Svenska språket och ej heller nog kunskap om våra
Svenska förhållanden, att kunna på ett fullt deras goda afsigter motsvarande sätt
sköta, hvad af dem äskades. Att, vid sådant förhållande, bördan af den vigtiga
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 125. 325
tjensten föll på Pettersén, inses lätt, Då icke destomindre, vid inträffad ledighet, Herr
Testa’s i Konstantinopel ådagalagda förtjenster befunnos böra belönas med Generalkonsulatet
i Egypten, blef Pettersén, som dock af Vice-konungen derstädes på det
varmaste förordats till tjenstens erhållande, vid detta tillfälle förbigången, och, om
han, seende sig utan hopp om befordran vid fortfarande täflan med meriterade utlänningar,
nu tog afsked från den lönlösa Vice-konsuis-beställningen, sä undandrog
han likväl ingalunda sina landsmän en fortfarande välvillig omvårdnad af deras angelägenheter,
deri de ock alltjemt vände sig till honom om råd och bistånd. Detta
vitsordades ock af det förtroende, Herr Testa jemväl honom egnade. Men då Pettersén
under 20 års tid lönlöst uppoffrat alla sina krafter, sin helsa, sin tid och sin
förmögenhet till landsmäns tjenst, — ett förhållande, som är kändt inom hela den
del af Sveriges handelsflotta, hvilken under besagde tid besökt de Egyptiska farvattnen,
— och hvarom, särdeles i Vällofliga Borgare-Ståndet, säkerligen torde finnas
fullständig kännedom, anser jag för en pligt att hos Rikets Ständer vördsamt föreslå,
det aflidne Vice-konsuln A. Petterséns förtjenster måtte tacksamt erkännas
medelst en årlig pension, t. ex. å 550 å 400 R:dr R:mt, åt hans i
fattigdom efterlemnade enka, som med sina barn för närvarande befinner
sig i behof af detta understöd.
Jag påkallar derföre åt detta föremål Stats-Utskottets och Rikets Ständers kraftiga
och rättvisa behjertande.
Ojäfaktiga bevis af den aktning Pettersén sig förvärfvat, innefattas i de 9 bilagor
jag anhåller att få bifoga för Höglofliga Stats-Utskottets räkning, hvaribland ej
mindre de enskilda, talrika vitnesbörden, än särskildt Vice-konungen Mohammed Said
Paschas förord, torde tillvinna sig en förtjent uppmärksamhet.
Stockholm den 28 November 1862.
R. Cederström.
ÄT:o 1*5.
Af Herr VOll Iflcntzer» Carl Fredrik.* angående förhöjning af
införseltullen å bränvin m. m
I och med detsamma den nu gällande högre beskattningen lades på tillverkning
af bränvin, blef nödvändigt att genom skärpta tullbestämmelser skydda den inhemska
326 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18f>2. N:o 125
producenten mot en alltför tryckande konkurrens med den utländska, som, i följd af
honom beviljad drawhack, kunde i Svensk hamn leverera sin vara till ett pris, obetygligt
öfverstigaride blotta tillverkningskostnaden, men till och med derunder beroende
på erhållande af högre drawback än bestämd skatt, hvilken i alla fall, genom
i utlandet gällande friare bränvinsförfattningar och lägre pris å råämnen, är för honom
betydligt lägre än för den Svenske producenten. Ett noggrannt och billigt afvägande
af förhållandet mellan tillverkningsskatten och införselstullen är derföre af
särdeles vigt, lika väl som det måste vara förenadt med ej ringa svårigheter.
Under det att den nu gällande författningen rörande bränvinstillverkning bestämmer
en produktionsskatt af 60 öre per kanna bränvin af 30 procent alkoholhalt,
föreskrifver Tullförfattningen en införseltull motsvarande 110 öre per kanna af
samma styrka, och detta förhållande af 60 till 110 synes sålunda vara det i nämnda
författning afsedda. Åtskilliga omständigheter medföra emellertid betydliga förändringar
i detta förhållande.
Sålunda har i den sednaste författningen rörande bränvinstillverkning blifvit
stadgadt, att ålit bränvin skall, vid handel i större partier, hafva en styrka af 30
procent i stället för förut medgifna 49 procent, under det att utminutering fortfarande
får ske till 46 procent. Denna förändring har, af lätt insedda skäl, kommit
förnämligast minutören tillgodo, under det att tillverkaren verkligen fått en skatteförhöjning
af omkring 3 öre per kanna. “ ; i. ; i t
Det är vidare en af hvarje tillverkare känd sak, att det af kontrollören omedelbart
efter tillverkningen afprofvade och uppmätta bränvinet, inuan det hinner föras
i marknaden, undergår en ej ringa förminskning både till styrka och volym,
hvarigenom en ytterligare förlust för producenten uppkommer; så att, i följd af båda
dessa omständigheter, han för det i handeln verkligen utlemnade bränvinet fått betala
en tillverkningsskatt, hvilken, enligt en ingalunda för hög beräkning, uppgår lill
66 öre per kanna.
Då nu härtill kommer, att genom det sätt, hvarefter, enligt Tullförfattningen
till förtullning anmält bränvin uppmätes, eller genom de fyllda kärlens vägning och
afdrag af en ända till SJÖ procent af brutto-vigteu uppgående thara, det, enligt tillförlitliga
uppgifter, blir möjligt att med ett ej ringa belopp nedpressa tullafgiften och
detta än mer, som tharans inflytande är högst betydligt olika för sprit af olika styrka,
så synes, att förhållandet mellan skatt och tull i verkligheten nu är i ganska hög
grad olika med det ofvan bestämda, och detta uteslutande till inportörens fördel.
Till afhjelpande af dessa missförhållanden och medförande stora olägenheter,
hvilka, om de få ohejdade fortfara och utveckla sig, hota att på samma gång undertrycka
den inhemska tillverkningen och öfversvämma landet med utländskt bränvin,
får jag härmed vördsamt föreslå,
att bränvin, sorn till förtullning anmäles, måtte uppmätas och profvas enligt
samma grunder och på samma sätt, som vid tillverkningen är före
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 126.
327
skrifvet och en tull föreskrifva» af 135 öre per kanna med 50 procents
alkoholhalt vid -f 15° temperatur, eller ock, om detta skulle anses medföra
alltför stora praktiska svårigheter, att, med bibehållande af den nu
föreskrifna methoden för profningen och uppmätningen, tullen måtte höjas
till 55 öre per skålpund absolut alkohol.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
C. F. Mentzer.
1W:ö 126.
Af Herr Stjernsvärd; Gustaf Mauritz, om förhöjning af de
före år 1858 afskedade militära embets- och tjenstemäns pensioner.
Vid föregående riksdagar har jag anmärkt obilligheten deraf, att då pensionerna
förhöjdes för de Arméen tillhörande embets- och tjenstemän, hvilka efter riksdagen
näst före den sista togo afsked, detsamma icke äfven samtidigt blef fallet för dem,
som före nämnda tid med pension tagit afsked. Motivet, det synliga, för pensionsförhöjning:
de varande penstonernes otillräcklighet för lefnadskostnadens bestridande i
följd af stegrade priser på lifsförnödenhet erna o. s. v., gällde nemligen i ännu högre
grad för de redan med pension afskedade, än för de ännu qvartjenande, då de
förre befunno sig vid en högre och kraftlösare ålder än de sednare, således voro
mera urståndsatte att genom eget arbete och omtanka bidraga till fyllandet af de
brister i lifsuppehällskostnader, som en otillräcklig pension föranledde. Hvad jag, på
sätt antydt blifvit, i ämnet framställt, erhöll dock icke någon påföljd. Detsamma
gällde de framställningar, som i enahanda syfte blefvo gjorda af andre riksdagsmäu,
och häribland synnerligast numera aflidne Öfversten Montgomery, — denne gamle,
med det varma hjertat och de ärofulla minnena. Under dylika förhållanden och i
betraktande deraf, att de omordade afskedade personernas antal allt mer och mer
minskats och samtidigt härmed de qvarlefvandes ålder och orkeslöshet tilltagit, således
deras behof af högre inkomster blifvit mera obestridliga, så förestafvar mig pligten
att åter göra framställning i detta ämne. Innan likväl sådant sker, har jag funnit
mig uppmanad till åtskilliga reflexioner. Möjligtvis kunna de bidraga till frågans afsedda
lösning, men göra de det icke, så skola de åtminstone i Ridderskapet och
328 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 126.
Adelns protokoller bära vittnesbörd burn en afskedad knekt, medlem af detta Stånd,
i saken tänkt och tillvägagått.
Med ospard möda har jag genomletat den Kongl. Propositionen rörande Statsverkets
tillstånd och behof, under förhoppning att finna någon framställning om anslag
till pensionsförhöjning åt här i fråga varande personer, men allt mitt sökande
har varit förgäfves. Yäl har jag funnit begäranden om löneförhöjningar för fyrfaldiga
slags embets- och tjenstemän — allt på grund af stegrade lefnadskostnader —
äfvensom om ganska rundt tilltagna pensioner på allmänna Indragningsstaten, men
ehuru den anförda stegringen å lefnadskostnaderna, icke för några inverkar menligare
och mera bekymmersamt än för de med otillräckliga pensioner afskedade gamle militärerna,
så har jag med verklig bedröfvelse icke funnit ett ringaste ord i ändamål
att afhjelpa den varande olikheten af pensioner för afskedade af samma grad — med
samma rättigheter.
Jag hade likväl hoppats något annat.
Jag hade nemligen förväntat, om icke af honom, som varit föregångare i Chefskapet
för Landtförsvars-departementet, så åtminstone af honom, som nu innehar
nämnda befattning, derjemte är Arméens högste befälhafvare, närmast Konungen, således
dess naturlige målsman och pligtenlige förfäktare af dess angelägenheter och
rätts-anspråk; af honom, hvars egenskaper jag från min första ungdom värderat; af
honom, hos hvilken jag under utöfningen af ett gemensamt, besvärligt och mödosamt
uppdrag och deraf föranledt intimare förhållande, haft tillfredsställelsen erfara en fullständig
öfverensstämmelse i åsigter om försvarsväsendets angelägenheter, dess brister
och sättet att dem afhjelpa; af honom, som under tiden hvilken föregått emottagandet
af krigsportföljen fått erfara huru mager Kronans kaka är, att den tvingar den,
som dertill är reducerad, att genom biförtjenster bereda tillgång för lefnadsbehofvens
uppfyllande, att den således icke kan lemna några bitar qvar för ålderdomens behofver,
inskränkta till en otillräcklig pensious tillgångar; af honom hade jag slutligen
förväntat en åtgärd af den natur, äfven om han, Departements-chefen, för sig skulle
gjort den till en portfölj-fråga, att den, på hvad af honom berodde, hade beredt en
rättvis pensionsförhöjning åt de ifrågavarande afskedade, hvilka till större delen genom
naturens ordning äro förvandlade till invalider. — En dylik åtgärd har likväl uteblifvit,
men samtidigt härmed har man förnummit en pensions begäran åt aflidna
Enkedrottning Desiderias enskilda tjenare, utan att dervid ihågkomma, att samma
Enkedrottning för sin ensamma person åtnjöt ett årligt appanage af 120,000 R:dr*)
(yö:del af Statens alla ordinarie inkomster) eller 10,000 R:dr i månaden, således per
dag
*) Hvarken Enkedrottningen Hedvig Elisabeth Charlotta eller Hennes Höghet Prinsessan
Solia Albertina (se de i den Kongl. Propositionen upptagna Statsråds-protokoll för
Finansärenden den 14 sistl. Oktober) eller någon Enkedrottning eller Prinsessa al den på
egodelar fattiga Wasa-farniljen, lär hafva haft ett dylikt statsanslag sig tilldeladt.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 126. 329
dag 333 R:dr 33 öre, hvaraf kan förmodas att så stor besparing egt rum, som erfordras
till pensioner åt Dess omordade enskilda tjenare. Visserligen kan man tycka
att de af mig ifrågasatte, ur Arméen afskedade embets- och tjenstemännen icke äro
att anse annorlunda än såsom utpressade och bortkastade pomeranser, men man bör
härvid icke förglömma, att det är Staten som af dem tillgodonjutit saften, icke heller
huru man i andra civiliserade stater tillvägagår med dylika personer. Ihågkommen
Frankrike, detta land, som i så mycket gifver och bör gifva efterdömen. Derstädes
är det största och pompösaste palats, som i verldens hufvudstad, Paris, finnes,
anslaget som boningsställe åt dem, som innehaft det ärofulla men besvärliga och mödosamma
kallet, att värna den nationela sjelfständigheten och oberoendet samt betrygga
inre lugn och inre säkerhet. Huru har väl i sådant afseende hos oss till
vägagått?
Jo, sedan stamfadern för vår närvarande dynasti — Han, som utgången
från soldathopen, genom egna förtjenster förvärfvade sig en utmärkelse, som i sekler
såsom sådan skall bestå, den, att hafva varit en af Napoleon den Stores Marskalkar,
och som derefter genom folkets val intog den gamlai Wasa-thronen — hade upplåtit
ett af våra vackraste Kongl. Slott till tillflyktsort för vår Armées invalider (man
kan under freden lika väl härtill blifva förvandlad, som under kriget. Fransmännen
göra härvid ingen skilnad), så blef under dess höge sons och efterträdares regenttid
nämnde slott utrymt och dess, till eri del af krymplingar bestående, innevånare förflyttade,
dels till fribröd på en dårhus-inrättning, dels till en hyrd lokal vid eu af
Stockholms smågränder, hvarest de ännu dväljas och hvarifrån de, under vanlig benämning
af Prinsens gubbar, såsom ett slags almose-begärare göra utflykter, igenkännliga
på sina grå kappor. Dylikt anser jag icke rätt, det sårar derjemte min
billighetskänsla, min national-stolthet. Skola väl gamla förtjenstfull officerare och
under-officerare försättas i samma förnedrande tillstånd? Nej! mine.Herrar, det skola
de icke, åtminstone om J fån råda, J mine Herrar af Ridderskapet och Adeln, som
intaga bänkarne i detta med sköldar prydda rum; sköldar till större delen erhållna
af Edra stamfäder för krigiska idrotter, således behäftade med minnen, som göra,
att J alla, jag är derom öfvertygad, skolén instämma i mitt, i enlighet med Herr
Montgomerys vid sistlidne riksdag gjorda motion, blifvande yrkande, att den hedersskuld
hvaruti nationen häftar till de omordade personerna måtte sålunda blifva gulden,
att pensionerna för alla från Arméen under olika tidpunkter med pension
afskedade, bestämmes, inom hvarje grad, till enahanda belopp, som de utgå
till dem, hvilka nu med pension erhålla afsked.
Stockholm den 28 November 1862.
G. M. Stjernsvärd.
13 ih Hl.1 R. St. Prot. 1862 4 1863. 11 Sami. 1 Afd.
42
330
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 127.
H:o 127.
Af Herr S(Jernt*vliril, Gustaf Maurita^ angående förhöjning
af H. K. H. Hertigens af Östergötland statsanslag.
Mot Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
har jag funnit åtskilligt att anmärka, men då en ringa del af motionstiden återstår,
har jag ansett lämpligt att uppskjuta alla yttranden i ämnet till något plenum
sedan nämnda motionstid tilländalupit. Som likväl en af de omordade anmärkningarne
föranleder mig göra ett nytt förslag, får jag, för att icke förlora min motionsrätt,
samma förslag nu framställa.
Ibland de af Kongl. Majit äskade anslag under Riksstatens l:sta Hufvudtitel förekommer
med följande motivering:
»Sedan Deras Kongl. Högheter Hertigens och Hertiginnans af Ostergöt
»land
äktenskap blifvit välsignadt med tre Kongl. Prinsar (den äldste något
»öfver 4 år, den yngste 14 år gammal), hvilkas vård och uppfostran, en»ligt
deras höga ställning, fordra ökade utgifter, anser Kongl. Majit den
»åt Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland nu anvisade anslags
»summa
vara för framtiden otillräcklig, och vill Kongl. Majit fördenskull i
»nåder föreslå Rikets Ständer, att den på Sverige belöpande andel af
»nämnda anslag måtte förhöjas med 20,000 Ridr.»
Ett anslag till H. K. H. Hertigen af Östergötland af 126,000 Ridr eller 100,000
Ridr till H. K. H. Hertigen personelt, 20,000 Ridr till vård och uppfostran af de
Hertigliga barnen (således 6,666 Ridr 66 öre för hvardera) samt 6,000 Ridr till
utfodring af H. K. H. Hertigens hästar. För min del måste jag dock bestrida att
det anförda motivet kan eller bör gifva någon anledning för Rikets Ständer att bevilja
den begärda förhöjningen i det af H. K. H. Hertigen redan åtnjutande statsanslag.
— Att en, statsanslag tilldelad, Kongl. Prins blir välsignad med flere eller
färre barn, kan, efter mitt förmenande, icke blifva ett skäl för Rikets Ständer att öka
nämnda anslag, hvilket vanligtvis redan är bestämdt till ett mångdubbelt högre belopp,
än det rikets högste embetsmän för vigtiga tjenster i löneväg fått sig tilldeladt
och som ingalunda undergår förändring i följd af familjförökning. Ett ytterligare
stöd för mitt afstyrkande af bifall till den för H. K. H. Hertigens af Östergötland
på anförda motiv äskade anslagsförhöjning finnes deruti, att om en Kongl, person
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 127. 331
lighet i och för en förökning af familjen erhållit tillökning i anslag, och familjen
derefter minskats, så har erfarenheten visat, att derföre icke någon förminskning eller
återbäring af det en gång beviljade anslaget egt rum. Jag tror och anser således
att vid de förökade kostnader, som en familjtillökning kan och mäste föranleda, så
får en Kongl, person förfara alldeles som en enskild, nemligen söka utvägar i egna
tillgångar till deras betäckande. Och som derjemte, på grund af hvad jag redan
anfört, det förhöjda anslagets beviljande på de i den Kongl. Propositionen förekommande
motiver skulle bilda ett högst betänkligt prejudikat, utan gräns för framtiden,
så måste jag afstyrka bifall till den ifrågasatta auslagsförhöjningen. — Det är
ju ingenting som hindrar att, t. ex. H. K. H. Hertigen af Dalarne, som befinner
sig i full mannakraft, nästa år sig förmäler och om ett tiotal af år ser sitt äktenskap
välsignadt med samma antal Prinsar, för hvilka alla, på grund af prejudikat,
Svenska folket skulle bekosta en dyr vård och uppfostran.
Detta hvad förhöjning af H. K. H. Hertigens af Östergöthland statsanslag å en
sida angår. A en annan deremot, framstår ett annat förhållande. Derigenom nemligen
att Hans Maj:t Konungens äktenskap med Hennes Majit Drottningen icke blifvit
välsignadt med några manliga bröstarfvingar, så är H. K. H. Hertigen af Östergötland
Thronföljare (presumtiv arfvinge till thronen) eller innehafver en med Kronprins
liktydig hög samhällsställning, och är således, enligt min bestämda öfvertygelse,
fullt berättigad att komma i åtnjutande af enahanda statsanslag, som Hans Majit
Konungen i sin egenskap af Kronprins hade sig tilldeladt, eller 150,000 Ridr årligen,
och är det af denna anledning samt i full öfverensstämmelse med hvad jag vid
föregående riksdag påyrkade, som jag härmed får föreslå, att Rikets Ständer, sin värdighet
likmätigt, måtte besluta i
»att H. K. H. Hertigen af Östergötland, Prins Oscars statsanslag, i anse»ende
till Dess höga egenskap af Thronföljare, således liktydighet med
»Kronprins, bestämmes till samma belopp, eller 150,000 Ridr årligen,
»hvaraf Hans Majit Konungen såsom Kronprins var i åtnjutande.»
Stockholm den 28 November 1862.
G. M. Stjernsvärd,
332
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 128.
M:o 12».
Af Herr Itjernisvärd^ Gustaf Mauritz, angående öfverlemnande
till Kongl. Maj;t a/ de utaf motionärerna vid 1841 och 1850 årens
riksdagar afgifna 2.ne förslag till förändrad organisation af landtförsvaret,
m. m. '
Då jag genom tryck låt allmänt göra det af mig vid 1847 och 1848 årens
riksdag till Rikets Ständer, genom hos Ridderskapet och Adeln gjord motion, afgifna
«förslag till förändrad organisation af landtförsvaret,» lät jag förse omslaget med en
embléme af den mytologiska fågeln Fenix. Härtill fann jag mig föranledd af en hos
mig stadgad och ännu oförändrad öfvertygelse, att förenämuda, efter mogen öfverläggning,
långvarigt begrundande och icke ringa möda, af brinnande kärlek till ett älskadt
fosterland och det yrke hvaråt jag från min första ungdom egnade mig, af mig utarbetade
«förslag» för sig skulle hafva en framtid, äfven om det, i följd af stundens
tycken och åsigter. i förening med bristande vilja, möjligen äfven förmåga att detsamma
uppfatta, skulle, hvilket äfven skedde, vid dessa första framläggande falla och
förkastas.
Ehuru blott 14 år förflutet efter ofvan antydda tilldragelse, har jag haft huguaden
erfara genom flerfaldiga inträffade förhållanden att hvad jag år 1848 tänkte,
icke var foster af någon optimism, utan af ett sansadt, skäl för sig egande förutseende
af hvad komma skulle. Att «rätt och sanning» kan förtryckas har jag under
min lefnad vid flerfaldiga tillfällen erfarit, men att de en gång skola segrande utgå
ur striden och göra sig gällande, derom har jag aldrig hyst några tvifvel hvarken i
ifrågavarande eller andra afseenden. Sålunda har jag till bestyrkande häraf haft hugnaden
erfara:
att under den tidpunkt, då skicklighet, tjenstenit, arbetsförmåga, ospard möda
och faktiskt bemödande att verka i öfverensstämmelse med rikets sannskyldiga nytta,
gaf rigtning och impuls åt krigsstyrelsens åtgöranden, så blefvo flerfaldiga förändringar
i öfverensstämmelse med mitt förslag anbefallde, oaktadt svårigheten att inflicka verkliga
och systematiska förbättringar i sammanhang med vår osystematiska och lappade
försvarsorganisation;
att vid 1850 års riksdag, eller riksdagen efter mitt förslags ingifvande och förkastande,
sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskotten slutade med att i aflemnadt betänkande
tillstyrka den åtgärd, hvartill jag, såväl med hänseende till förberörda, år
Motioner hos Rid der skåpet och Adein 1862. N:o 128.
333
1848 afgifna förslag, som det jag i egenskap a( öfver gång?,för slag till detsamma vid 1850
års riksdag afgaf, mig inskränkte, och hvilket betänkande icke allenast af Borgareoch
Bonde-Stånden blef gilladt, utan äfven föranledde nämnda Riks-Stånd, att i ämnet
aflåta underdåniga skrifvelser;
att Regeringsmagten, år 1861, troligen i viss mån med anledning af Borgareoch
Bonde-Ståndens ofvan åberopade skrifvelser och de ovedersägliga skäl, som deruti
finnas anförda för en med rikets behof och tillgångar blifvande förändrad organisation
af landtfÖrsvaret, samt i full öfverensstämmelse med det yrkande hvarmed
jag bifogade mitt vid 1847 års riksdag afgifna organisationsförslag, under den 16
Juli 1861 förordnnde en kommitté för att utarbeta och inkomma med fullständigt betänkande,
upptagande försvarsverkets närvarande brister samt huru dessa på ett ändamålsenligt,
för Staten minst betungande sätt, måtte kunna afhjelpas, jemte uppgift
huru rikets försvarsväsende bör ordnas;
att, slutligen, en rörelse hos nationen sig tillkännagifvit, som innebär ett gillande
af hvad mina «organisationsförslag» innehålla, eller att vårt landtförsvar, för att motsvara
sitt ändamål: rikets behof och tillgångar, måste grunda sig på en fullständigt
genomförd national-beväpning med en åt hvarje vapenför Svensk man bibringad skjutfärdighet.
Under dessa af mig åberopade förhållanden och då jag derjemte har giltig anledning
till den öfvertygelse, att nuvarande Chefen för Landtförsvars-departementet, i
motsats med en dess föregångare, hvilken på delta rum fann för godt att ex officio
uttala sin förkastelsedom öfver mina förberörda förslag, hvaraf han dock, efter eget
tillkännagifvande, icke ens tagit kännedom om det ena, gillar det af mig för organisation
af vårt landtförsvar vid 1847 års riksdag afgifna hufvudförslag, så har jag
ansett tidpunkten vara inne för att ånyo göra mine förberörda organisationsförslag till
föremål för Rikets Ständers åtgöranden.
Härvid skulle jag visserligen ansett att ett påyrkande å min sida om en i vissa
delar positiv tillämpning af hvad det ena eller andra förslaget innehåller, eller att utgifterna
i och för landtfÖrsvaret i viss mån komme att i enlighet med dem bestämmas,
vore mest förenligt med rikets sannskyldiga nytta, men då jag betraktar, att
den för landtförsvarets ordnande af Konungen tillsatta kommitté ännu icke slutat sina
arbeten och afgifvit sitt anbefallda betänkande, — något som, efter mitt förmenande,
hade bort kunna förväntas, i betraktande af de hjelpmedel som stått kommitterade till
buds vid dess arbeten — så har jag af ren grannlagenhetskänsla, isynnerhet som faran
ingalunda står för dörren, velat inskränka mig att föreslå följande, eller hufvudsakligen
detsamma som jag med anledning af mitt vid 1847 års riksdag afgifna förslag,
då påyrkade, nemligen:
Alt Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj t öfverlemna de af mig vid 1847
och 1860 arens riksdagar a/gifna, här bifogade fH:ne förslag till förändrad
organisation af landtfÖrsvaret, med underdånig anhållan alt den för
334 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. Nio 128.
landt försvarets ordnande af Kongl. Majit /örordnade kommitté mätte anbefallas,
att, i hvarje ämne för sig, granska så väl förberörda förslag, som
de mera omfattande förslag lill förändring eller tillökning af landtförsvaret,
hvilka vid innevarande riksdag inom de olika Riks-Stånden blifva
väckta, samt till Kongl. Majit inkomma med fullständiga yttranden härå,
för att Rikets Ständer vid nästblifvande riksdag blifva delgifna i sammanhang
med kommittéens eget betänkande.
Då det derjemte icke lär kunno betvifla» att hvarje, på något system fotad, med
ändamålseuligliet och behof öfverensstämmande förändring af landtförsvarets organisation,
skall komma att medföra, dels en minskning i antal af det högre Armé-befälet
(Chefsplatserna), dels upphörande af Militärdistrikt-befälhafvare-institutionen, denna
institution, som ingalunda länder till Arméens tjenstbaihet och nytta, utan kan anses
såsom en öfver höfvan dyr pensions-inrättning, hvilken paralyserande inverkar på det
Regements- och Korps-chefer tillbörligen ålagde «ansvar för sina regementers och
korpsers tjenstbarhet», så finnér jag häraf anledning föreslå det Rikets Ständer, utan
att afvakta hvad som genom Landtförsvars-kommittéens slutbetänkande kan blifva en
följd, måtte till Kongl. Älaj:t ingå med underdånig anhållan:
Att alla Militär-befälhafvare- samt Regements- och Korps-chef s-befatt
ningar,
hvilka blifva lediga under liden intill beslut med anledning af
För svar s-kommittéens åtgöranden blifver fattadt med afseende på landtförsvarets
organisation, mätte tillsättas endast på «tills vidare förordnande», så
framt icke Kongl. Majit skulle anse lämpligare att låta flere eller färre
af förenämnda ledigbli/vande befattningar std tills vidare otillsatte och de
härigenom sålunda besparade lönerna tillfalla Statsverket.
Om remiss till sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskotten anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
G. M. Stjernsvärd.
Motioner hox Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 129.
335
J6:o 129.
Af Herr Stjernsvärd, finnsta? Massrita, angående målskjutningars
införande inom rikets alla socknar samt beväringsmanskapets
förpligtande alt deri deltaga emot befrielse från vapenöfningar, m. m.
Uti det, Kongl. M;ij:ts Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
bifogade, utdrag af protokollet öfver landtförsvars-ärenden den 14 Juni 1862 före
kommer
ett af Chefen för Landtförsvars-departementet afgifvet yttrande angående
de, sedan förra riksdagen bildade s. k. skarpskyttekorpserne innehållande Departementschefens
förordande af sagde korpsers fortsatta tillvaro på nfrivillighetens grund», således
med godtycket och sjelfpröfningen till regulator af tjenstgörings-åligganden,
jemte dess tillstyrkan af, dels ett till 75,000 R:mt uppgående anslag i och för de
frivilliga skarpskyttarnes förseende med målskjutningsgevär, dels utlemnande från Kronans
förråd till skarpskyttekorpsernes disposition af 20,000 exercisgevär, dels rättighet
för s. k. skarpskyttar, att under vissa anförda omständigheter varda fritagna från beväringsmanskapets
vapenöfningar.
Då likväl, enligt mina åsigter, hvad här ofvan förekommit utgör ämne till förundran
och ogillande, har jag häraf hemtat anledning att icke allenast afstyrka Rikets
Ständers bifall till hvad sålunda tillstyrkt blifvit och på grund häraf i den Kongl.
Propositionen blifvit upptaget, utan äfven i sammanhang härmed i motionsväg afgifva
ett förslag, som icke nu inträffat, så framt icke omnämnda omständigheter detsamma
föranledt. Såsom belysning och motivering af såväl det ena, som det andra, utbeder
jag mig att till en början få anföra följande:
Sverige, det gamla Sverige, är en stat, som med undantag af få korta perioder,
alltid egt, ännu eger, och, efter hvad jag hoppas, allt framgent skall komma att ega
en konstitutionel monarkisk styrelseform. Hos oss kunna dynastier utdö eller bortsopas
af folkviljan, men de böra samtidigt härmed ersättas af nya; den ene Konungen
dör, men härvid bör alltid kunna utropas: »lefve Konungen». I slutföljd härmed
böra vi i politiskt hänseende tillvägagå på enahanda sätt, som man i det enskilda
lifvet förfar, nemligen att icke leka med elden, med allt brännbart, med allt som
kan underminera, förinta den styrelseform, som, enligt min fasta öfvertygelse, är den
enda som passar, som kan lyckliggöra vårt samhälle. Skulle således till och med en
Konung upphöra att vara monarkiskt sinnad, så tillkommer det folket, nationen, att
336
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 129.
icke följa dess fotspår. Han är som statsmagt icke att anse blott såsom en individ,
utan äfven såsom en kontinuitet af en lageidig magtfullkomlighet.
Efter detta förord ber jag få anföra motiverua till min ofvan uttalade förundran
och mitt ogillande af hvad i det omordade Statsråds-protokollet, angående
skarpskytteväseudet förekommer, och som på sätt och vis sanktionerar, hvad som,
enligt mina begrepp, inkonstitutionel! innefattas >\ hela skarpskytte-inrättningen. Jag
har sagt att Chefens för Landtförsvars-departementet af mig antydda förfaringssätt
gifvit mig anledning till förundran. Jag hade nemligen trott att då en kommitté
(den s. k. Landtförsvars-kommittéen) af Konungen blifvit tillsatt och ännu fungerar i
och för afgifvande af ett betänkande, rörande landtförsvarets fullständiga ordnande,
samt Chefen för Landtförsvars-departementet derjemte, uti ofvan anförda Statsrådsprotokoll,
sjelf tillkännagifvit sig »vara förhindrad att afgifva något nytt förslag för
»ordnandet af försvarsverket till lands, innan Kommittéens betänkande i sin helhet
»blifvit till Konungen öfver!emnadt», så har det måst förundra mig, att allt detta
oaktadt, samme Departements-chef, oafsedt dess af mig här citerade yttranden till
protokollet, förordat en institution af den mest genomgripande natur, utan att dervid
taga i betraktande, att om Rikets Ständer skulle bifalla det af honom uttalade »^1»,
så blefve det nära nog omöjligt att stoppa hvad en gäng blifvit lössläppt — en institution,
hvilken uti vår krigsmagt skulle införa ett hittills inom densamma okändt,
grundlagsenlighet saknande element; ett element hvaruti icke ingår de bindande pligtenliga
åligganden, som, enligt mitt förmenande, böra inom hvarje stadgadt lagbundet
samhälle utgöra ett oeftergifligt vilkor för bildandet och tillvaron af dess krigsmagt,
dess väpnade styrka, så framt densamma skall kunna påräknas såsom medel till den
inre säkerhetens och lagarnes upprätthållande, till den uationela sjeHständighetens och
oberoendets bevarande mot yttre fiendtliga angrepp. För alt styrka rättsenlig—
heten af hvad jag här anfört och påstått, ber jag att få fästa uppmärksamheten på
följande:
Jag har sagdt att skarpskytteväseudet, som det nu finnes konstitueradt, för sig
saknar grundlagsenlighet. För att finna sanningen häraf, måste man först göra sig
ett klart begrepp om hvad som bör och måste förstås med benämningen krigsmagt?
Derunder kan och bör intet annat förstås än ett flertal medborgare, som ega militärisk
organisation, d. v. s. äro indelade i bataljoner, kompanier o. s. v. samt besitta den
färdighet i manöver, exercis och kunskap i vapnens bruk, att de i enlighet med taktikens
fordringar kunna uppträda såsom stridande trupp. När skarpskyttekorpserne
nu hafva förenämnda organisation och ega eller åtminstone äro afsedde att förvärfva
omförmälda egenskaper, så äro de ju att anse såsom integrerande delar af krigs—
magten. Do i Sverige organiserade skarpskyttekorpserne utgöra således en del af
Sveriges, med andra ord af rikets krigsmagt. Nu säger 14 § Kegeringsformen att
»Konungen eger högsta befälet öfver rikets krigsmagt till lands och sjös». Eger Han
likväl
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 129.
337
likväl sådant befäl öfver våra, med »frivilligheten» till grund samt med godtycket
och sjelfpröfningen till regulator af tjenstgörings-åligganden, befintliga skarpskyttekorpser?
Jag tror det icke och är öfvertygad om bifall till detta mitt svaromål från
hvar och en, som egnar ämnet erforderlig uppmärksamhet. Att hafva högsta befälet
öfver en krigsmagt, en krigshär, en väpnad styrka, utgöres icke blott af rättigheten
att göra sig åtlydd, då det på en paradplats gäller befallning om »skyldra gevär, lör
fot gevär, defilering i parad» o. s. v., utan äfven att efter godtfinnande lagenligt sammandraga,
upplösa (hemförlofva), förflytta och förlägga dit man anser nödigt, äfvensom
att afväpna hela eller mindre delar af omordade krigsmagt, krigshär, ordna dess tjenst—
göringsförhållanden samt, då högste befälhafvare*) är Konungen, tillsätta befäl (bestämma
befordringarne), och detta, af grundlagen fullkomligt konstitutionelt-monarkiskt,
Konungen tillerkända högsta befäl öfver rikets krigsmagt, eger Han icke, ej en gång
öfver de officielt gillade, af Chefen för Landtförsvars-departementet till fortsatt tillvaro
förordade skarpskyttekorpserne, med frivilligheten till grund, således med godtycket
och sjelfpröfningen till regulator af tjenstgörings-åligganden; ännu mindre eger
Han detta befäl öfver de, under benämningen ((enskilda sällskaper» auktoriserade skarpskyttar,
och hvilka af ingentig hindras att gifva sig samma militär-organisation, som
de förstnämnda. Af hvad jag nu anfört, förmodar jag vara ovedersägligen ådagalagdt
att skarpskytteväsendet med «frivilligheten» till grund samt godtycket och sjelfpröfningen
till regulator af tjenstgörings-åligganden, för sig saknar grundlagsenlighet och
hvaraf som corolarium följer, att en institution, fotad på ofvan antydda grunder, icke
kan eller bör ingå i beräkningarne rörande rikets försvarskrafter. Denna institution
kan derjemte antagas — värre har skett — att förr eller sednare utbilda sig till en
militärmagt i staten bredvid den legala krigsmagten och med intressen, som skulle kunna
sätta dem båda i konflikt med hvarandra. Skarpskyttekorpserne med «frivilligheten»
till grund samt godtycke och sjelfpröfning till regulator af tjenstgörings-åligganden,
skulle derjemte föröka vår krigsmagt med ett truppslag af ytterligare en olika natur
till de fyra hvaraf den redan till stort mehn, är bestående, nemligen indelda, värfvade
med ständig tjenstgöringsskyldighet, värfvade med inskränkt sådan (Wermlands Fältjägare)
samt bevärings-trupperna. Slutligen vill jag icke lemna oanmärkt, att vid det
närvarande skarpskytteväsendet förekommer ett förhållande, som, enligt mitt förmenande,
är oförenligt med disciplinarisk ordning och befrämjandet af god militärisk anda. Af
den officiela tidningen har jag nemligen erfarit, att i tjenst varande subaltern-officerare,
jag tror till och med under-officerare, hvilka samtlige genom lagar och reglementen
fått sig mindre magtpåliggande, med deras innehafvande tjenster förenade
funktioner anvisade och hvilka de den ena dagen äro påräknade att fullgöra, icke
förthy blifvit förordnade till öfverbefälhafvare för skarpskyttekorpser, hvarigenom de
den andra dagen utöfva en befälsmyndighet af vida högre betydenhet än deras tjenster
på stat tillkommer och hvilka sålunda härigenom kunna komma att kännas såsom ett
Bill. till Ii. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 43
338
Motioner hos Ridderslcapet och Adeln 1862. N:o 129.
slags degradation. Yäl kan en person pä theaterns tiljor utan menligt inflytande
den ena dagen utföra rolen af högre militärbefälhafvare, till och med af furste, och
den andra af helt underordnad person; men så är icke fallet i det verkliga militärlifvet.
Må likväl, utaf hvad ofvan anfördt blifvit, ingen hemta anledning till den förmodan,
att jag skulle vara afvogt sinnad mot nationalbeväpnings-principen, utförd vid
ordnandet af vårt landtförsvar. Jag är det icke. Jag är i berörda afseende alldeles
oförändrad. Och hvad jag härutinnan tänkt och verkat, derom bära riksdagsförhandlingarne
från och med 1848 års riksdag ett ojäfvigt vittnesbörd. Jag upptog frågan,
då den ännu icke hade opinionen för sig, då oaktadt »rätt och sanning», förföljelse
och orättvisa blef min skörd för det af mig, utaf brinnande fosterlandskärlek och
genom nedlagda, från all egennytta skiljda mödor, år 1848 framlagda, på en genomförd
nationalbeväpnings-princip sig grundande förslag till förändrad organisation af
landtförsvaret. Jag afsåg icke med detsamma erhållandet af en tillfällig popularitets
föga afundsvärda hurrarop eller hvad som nu kan påräknas af dem, som ifra för den
omordade principens genomförande, icke uti konstitutionel monarkisk, utan polegarkisk,
efter min uppfattning icke samhällsbåtande rigtning, och hvilket gör att jag uppträder
emot densamma, ehuru jag är nära nog öfvertygad om det skrän, som från
vissa håll härigenom emot mig skall uppstå. Detta hindrar mig likväl icke att handla
i öfverensstämmelse med min öfvertygelse — enda driffjedern och rättesnöret för min
riksdagsmanna-verksamhet — förvissad, att hvarje lugnt tänkande, icke genom tidnings—
prat i ett slags svindel försatt medborgare, och ibland hvilka jag räknar i första kategorien
flertalet af Ridderskapet och Adelns medlemmar, skall finna och medgifva
att jag handlar i fullkomlig konseqvens med mina förra åtgöranden, då jag motsätter
mig och afstyrker förverkligandet af denna slags nationalbeväpnings-princip der frivilligheten
ligger till grund samt godtycke och sjelfpröfning utgör regulatorn för bestämmandet
af tjenstgörings-åligganden, och i stället vidhåller nämnda princips utförande
i den rigtning, der grunden utgöres af bindande, pligtenliga åligganden,
med andra ord i den syftning, som innefattas i maximen »land skall med lag
byggas.»
När nu likväl ingen högre än jag kan glädja sig åt den sannt fosterländska rörelse,
som lyckligtvis hos nationen numera uppstått för landtförsvarets byggande på
nationalbeväpning, synnerligast som mina egna offentliga åtgöranden och förslag möjligen
i någon mån bidragit att framkalla densamma och det endast är genom en
grundligt genomförd militär-organisation med denna till fundament, som det för oss
är möjligt erhålla ett rikets behof och tillgångar motsvarande landtförsvar, så anser
jag, att det vore, minst sagdt, ofosterländskt att icke söka till, att af sagde rörelse
draga allt det gagn, som för rikets sannskyldiga nytta samt försvaret af fosterjord
och sjelfständighet dragas kan. Det är af denna anledning jag anhåller att i denna
Motioner hos Ridderskapei och Adeln 1862. N:o 129,
330
rigtning få göra följande förslag, som, i händelse det af Rikets Ständer gillas, genom
underdånig skrif else måtte underställas Kongl. Maj:ts sanktion:
l:o. Bestämmes såsom ett kommunalt åliggande, att en Målskjutningsförening
skall inrättas inom hvarje socken af riket, hvilken till öfning bör
sammanträda hvarje söndagseftermiddag, när årstid och väderlek sådant
tillåta.
2:o. Målskjutningarne skola verkställas under uppsigt af en i socknen
eller i dess närhet boende officer, under-officer eller korporal af indelda
Arméen eller annan behörigen qvalificerad person (folkskole- eller gymnastiklärare),
biträdd af 2:ne soldater, båtsmän eller i beväringsåren befintlige,
tjenlige personer, hvilka samtlige för sina åligganden ega rätt till
lämpligt traktamente aj allmänna medel. Målskjutningen verkställes i
noggrann öfverensstämmelse med exercis-reglementets föreskrifter.
3:o. Till begagnande af skjutföreningarne öfverlemnas åt hvarje församlings
socken-nämnd nödigt antal, till målskjutning lämpliga, infanterigevär
med bajonetter, efter beräkning af Tio gevär på hvar hundrade
man, som i skjutöfningarne komma att deltaga; deremot åligger socknen
att, hvarest naturlig skottvall icke finnes, inrätta och underhålla en dylik,
jemte nödvändiga målskjutningstaflor.
4:o. Hvar och en person bekostar sjelf den ammunition, som af honom
förbrukas. Ammunition erhålles af Kronan på socken-nämndens reqvisition,
emot samma betalning den kostar Statsverket (cirka 2 öre R:mt
för hvarje skarp patron).
ä:o. Målskjutningen verkställes, dels med, dels utan påsatt bajonett,
på samma distanser, som för infanteriet äro bestämda.
6:o. Under Fem år, räknadt från den 1 Januari 1863, så framt
krigstillstånd icke under tiden inträffar (eller ock tills vidare), äro samtliga
klasser af allmänna beväringsmanskapet befriade från allt uppbåd
till såväl vapenöfning, som annan tjenstgöring mot skyldighet, således bindande,
pliglenligt åliggande, att årligen deltaga i socknens skjutöfningar.
Uteblifvande från skjutöfningarne utan laga hinder, äfvensom ohörsamhet
och sjelfsvåld, bestraffas med böter, som af socken-nämnden användes till
uppköp af ammunition. Första bevänngsklassen blifver dock fortfarande
som hittills inmönstrad och dervid införd uti för ändamålet upprättade
rullor samt fördelad, efter hvad af Kongl. Maj;t faststäldt blifver, på stående
härens inom länet förlagda olika vapen, med tillkännagifvande för
hvar och en särskildt, hvilket vapen, regemente, bataljon, kompani (sqvadron,
batteri), han vid uppbåd lill tjenstgöring kommer att tillhöra, eller
om han endast kommer att anses såsom disponibel.
Inträffar deremot krig, så inträder genast tjenstgöringsskyldighet för
340
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18(12. N:o 129.
beväringsmanskapets alla fem klasser och hvilka böra utgå i den ordning
och till det antal, Konungen inom hvarje län nödigt pröfvar.
7:o. Hvar och en inom socknen boende vapenför mansperson, som utträdt
ur beväringsåren, eger och bör uppmuntras till, att i socken-skjutöfningarne
deltaga.
8:o. På Statsverkets bekostnad utdelas årligen på hvar hundrade man,
som t socken-skjutöfningarne deltaga, följande premier, nemligen.
1 å 12 Spec. = R:mt R:dr 48.
2 ä 5 » ~ » 20 — 40.
4 å 3 » = » 12 — 48.
8 ä 1 » =r » 4 — 32.
Summa 15 premier, utgörande R:mt R.dr 168.
Således för 100,000 man hvartill Fern klasser beväring räknas och hvilka
samtliga ega skyldighet att i skjutöfningarne deltaga, 168,000 R:dr.
Härjemte tilldelas hvar och en, sorn erhållit högsta premiet, en medalj,
att bäras såsom ständigt utmärkelsetecken.
Den som erhållit medalj, kan icke vidare tilldelas högre pris, än det
lägsta.
I händelse mitt här afgifna Förslag skulle bifallas, blefve, efter 5 års förlopp,
påföljden deraf följande:
l:o. Att Fem klasser beväring (cirka 100,000 man) skulle under nämnda tid
hafva erhållit en fullkomlighet i skjutfärdighet och deraf föranledt förtroende till deras
för strid afsedda vapen, som ingalunda förvärfvas, ej heller kan förvärfvas under 2:ne
års bevärings-vapeuöfniugar. Derjemte skulle genom förfaringssättet vid en noggrann
målskjutnings reglementariska verkställande, den tillräckliga vana hafva vunnits i gevärets
handterande, i lystring åt kommando-ord, i vändningar, äfven något i marcher,
hvars fullständigare öfning i öfrigt allt för väl kunde ske på målskjutnings-mellantiderna,
att hvar och en af det omordade antalet personer kunde vid infallande krig
och efter den samling under fanorna, som minst 14 dagar före krigets utbrott bör
kunna påräknas, bestämdt och säkrare bibringas nödig soldatbildning, än våra under
hela beväringsåldern nu endast 30 dagars vapenöfning underkastade l:sta och 2:dra
beväringsklasser. De fördelar man behagar påstå att förenämnda vapenöfningar medföra,
äro blott chimeriska. Det enda positiva vid dem äro ändamålslösa kostnader
för så väl Staten som de enskilde, jemte en högst betydlig, ehuru onödig, tidspillan
för de sednare.
2:o. Blefve det efter all sannolikhet icke blott landets i beväringsåren varande
befolkning, som i de föreslagna skjutöfningarne komme att deltaga, utan derjemte
ett stort antal af de ur nämnda ålder utgångne, hvilket skulle blifva af stor fördel
och nytta vid en blifvande organisation af lokalförsvaret. Bland verkande orsaker
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 129.
341
till ett mangrannt deltagande i skjutföreningarne, äro de anslagna premierna, hvilka,
dels såsom hedersbelöningar, dels som materielt förvärf kunna påräknas hafva sin påföljd.
Enskilda intresset har alltid utgjort en drifkraft, den gör det ännu mer under
vårt materialistiska tidehvarf Den är en häfstång, hvaraf man alltid kan på
räkna
verkan. Det mål man med premierna vinner, bör således undanrödja alla betänkligheter
vid deras belopp.
3:o. Romme bestämmandet af skjutöfningarnes verksamhet till söndagseftermiddagar
att medföra den dubbla fördelen, att inga dagsverken blefve borttagna från
jordbruk och näringar samt att en tid, som vanligtvis egnas åt sysslolöshet och kroglif,
blefve upptagen af en nyttig, fosterländsk och helsosam sysselsättning.
4:o. Romme en årlig besparing för Statsverket att inträffa af cirka 600,000
R:dr, eller under fem år af 3,000,000 R:dr. Derifrån bör likväl afdragas 168 R:dr
i årliga premier för hvar hundrade man, eller för 100,000 man 168,000 R:dr, således
på fem år 840,000 R:dr; ytterligare, aflöning åt målskjutningens ledare samt
gevärsreparations-kostnader o. s. v., hvilket sammanlagdt gör, att Statsverkets besparingar
endast upptagas till 2,000,000 R:dr.
5:o. Romme för landtbruks- och näringsidkare en årlig besparing i utgifter
att ega rum för de 600,000 dagsverken, som genom beväringsmanskapets vapenöfningar
nu för dem gå förlorade, eller under loppet af fem år 3,000,000 dagsverken,
som, utförde i penningar å 1 R:dr 50 öre, gifva den icke obetydliga besparingen i
de enskildes utgifter af icke mindre än fyra och en half: millioner R:dr.
Någon särskild ökad utgift för målskjutningsgevär bör icke ifrågakomma då refflade
gevär icke äro nödiga vid målskjutningen? inöfvande, utan till detta ändamål allt för
väl kan, ja till och med hör, begagnas slätborrade i förråden befintliga, för krigsbruk
icke mera ifrågakommande, gevär.
Stockholm den 28 November 1862.
G. M. Stjernsvärd.
342
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 130.
-Bq 01, A billi:- I; - i,/il .Ulli;!-!!.!* ,10 lii H‘.*l ' Mi/i.i-im -ii-, .idi.tfi lii
X:o 130.
Af Grefve Björnstjerna, Carl IVVngmis? angående en gemensam
Öfverstyrelse för rikets samtliga läroverk, m. m.
Olämpligt är visserligen, i allmänhet, att förändra nyss utfärdade förordningar,
innan dessa ens kunnat visa huru de verka, men om en stadga sä allmänt ogillas,
som 1859 års Skolordning, torde det vara en skyldighet tillse att den icke längre
än oundvikligt är qvarstår, till verklig skada för det uppvexande slägtet. Bristerna i
denna förordning äro, enligt min förmening, i korthet följande:
Elementar-läroverken sakna gemensam Öfverstyrelse. De utbilda sig derföre,
hvart och ett i sin egen rigtning, utan allt samband med hvarandra, med folkskolan,
med universitetet eller med tillämpningsskolorna.
Inga stadgar finnas hvarigenom skolan befrias från mindre lämpliga eller utarbetade
skollärare.
Sväfvande och olämpliga straffbestämmelser förhindra all verklig skoldisciplin och
framkalla beklagansvärda tilldragelser.
Ungdomen öfverånstränges och håg för studier qväfves genom mångläseri samt
öfverdrifvet hemarbete.
Kristendoms-undervisningen är föråldrad, den börjar med Lindbloms katekes
och slutar med en annan, ännu tråkigare utanlexa, dogmatiken.
Kursen i mathematik är fullständig, men kan ej med nuvarande ringa timmtal
genomgås, än mindre praktiskt föreläsas.
Bristande repetition försvårar all verklig historisk eller geografisk kunskap. In^
gen den ringaste undervisning meddelas i vår egen statsförfattning; ett fel som intet
annat fritt land torde låta komma sig till last.
Onödig tid användes på filosofi; nödig logik borde i samband med modersmålet
meddelas.
Den alltför öfvervägande vigt, som fästes vid grammatikans inpluggande, förvandlar
språkstudiet till en odräglig minneslexa, som icke medför någon förmåga att
förstå hvad som läses. 6 grammatikor på en gång, alla med 100-tals reglor och
1,OOO-tals undantag, månne detta icke är mer än nog att drifva, äfven den flitigaste
yngling, till förtviflan.
Genom att börja med latinet i 5:dje klassen delas skolan redan der i 2:ne li
-
Motioner hos liidderskapet och Adeln 1862. N:o 130. 343
nier, med andra ord, vid 11 års ålder uppmanas gossen att bestämma sitt blifvande
lefoadsyrke.
De båda klassiska språken, latin och grekiska, upptaga ensamme lika mycken
tid som mathematik, lefvande språk, historia, geografi och naturvetenskap tillsammans;
lägges härtill hemlexorna, samt de hvarje vecka återkommande latinska uppsatserna,
torde utan öfverdrift kunna antagas, att de båda döda språken upptaga
halfva skoltiden. Jag medgifver latinets stora värde, vill således ingalunda borttaga
det ur skolan, men tror början dermed kunna uppskjutas till S:te klassen, utan att
kursen derföre skall behöfva särdeles förminskas, svnnerligast om latinskrifningen inskränkes
till, hvad den bör vara, formlärans inöfvande. Att offra 5 timmar i veckan
på grekiska, när mathematiken i samma klass blott får 4 och historien 3, kan icke
försvaras. Grekiskan är icke, som latinet, grunden för något lefvande kulturspråk.
Dess läsande bör således upphöra att vara »obligatoriskt» och kan utan skada uppskjutas
till 6:te eller 7:de klassen.
Engelska sättes, på klassiska linien, i jemnbredd med hebreiska, ingendera är
anbefaldt. Då emellertid nästan alla gossar önska läsa engelska, borde detta språk
blifva obligatoriskt i stället för grekiskan.
Skolan gör för litet för att lifva sinnet och stärka kroppen. Vapenöfningar
böra derföre anbefallas, åtminstone i alla 5- och 7-klassiga skolor.
Jag inser alltför väl att det för Rikets Ständer vöre lika omöjligt som olämpligt
att sjelfve ingå i någon utförlig granskning af 1859 års Skolordning; men öfvcrtygad
att betydliga förändringar deri måste vidtagas, om det uppvexande slägtet
skall undgå faran förvandlas till andligt och kroppsligt försvagade »pedanter», vågar
jag vördsamt föreslå att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t anmäla behofvet af:
l:o. En gemensam Öfverstyrelse för rikets samtliga läroverk.
2:o. Att undervisningen, ända från folkskolan till universitetet, eller
tillämpningsskolan, utgör ett sammanhängande helt.
5:o. Att skollärare vid viss ålder, eller under vissa omständigheter, bör
vara skyldig att, med pension, afgå.
4:o. Att skolstrafFen blifva noga bestämda, alfvarsamma och hufvudsak
ligen
beräknade att verka på hederskänslan, möjligen i likhet med de vid
Stockholms nya elementarskola.
5:o. Att vapenöfningar införas i skolorna; samt
6:o. Att ny läsordning af en dertill nedsatt kommitté utarbetas, deri,
med erkännande af de klassiska språkens värde, de praktiska vetenskaperna
och nutidens fordringar i uppfostringsväg dock hufvudsakligen böra göra
sig gällande.
Stockholm den 28 November 1862.
C. M. Björnstjerna.
344
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 180'/. IS:o 131.
N:o 131.
Af Friherre af Ilgglas, angående anslag lill arjvoden åt
en förste Provmcial-läkare i hvarje län.
Uti det underdåniga förslag till ordnande af den civila läkarevården i riket, som
Sundhets-kollegium på nådig befallning den II April 1859 algaf, hemställde Kollegium,
bland annat, »att åt en Provineial-läkare inom hvarje län mätte Uppdragas att,
jemte vården om eget distrikt, i egenskap af förste Provineial-läkare, hafva det allmänna
inseendet öfver länets helsö- och sjukvårds-angelägenheter och derföre åtnjuta
ett särskildt arfvode af Ett Tusen Riksdaler Riksmynt.» Denna underdåniga hemställan
vann ock, så till vida, Kongl. Maj;ts nådiga bifall, som Kongl. Maj:! vid sednaste
riksmöte föreslog Rikets Ständer beviljandet af ett arfvode uta! Femhundra
Riksdaler för en förste Provineial-läkare inom hvarje län, men Rikets Ständer funno
då icke skäl att denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning godkänna. Något förslag
i enahanda syfte har vid denna riksdag icke blifvit af Kongl. Maj:t framlagdt, oaktadt
Sundhets-kollegium derom gjort underdånig begäran. Af Stats-Råds-protokollet
för den 14 sistlidne Oktober, bilagdt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverket,
inhemtas att föredraganden, under erkännande deraf att anställande af en
tjensteman till inseende öfver och sammanhållning af hvarje läns helsovårdsbestyr syntes
hafva blifvit allt mera af behofvet påkailadt, dock ansett framställning om arfvoden
till dylika tjenstemän nu icke böra förnyas, enär en sådan framställning vid sist—
förtlutna riksdag icke vann Rikets Ständers bifall; och detta torde också kunna antagas
utgöra anledningen hvarföre Rikets Ständer, vid denna riksdag, icke fått från
Kongl. Maj;t emottaga något förslag uti förevarande ämne. Vid sådant förhållande
anser jag mig, i den allmänna helsovårdens intresse, på grund af den erfarenhet jag
såsom Landshöfding inhemtat, böra ånyo underställa denna fråga Rikets Ständers
pröfning.
I den mån länen genom förnyade regleringar af läkarevården sönderfalla uti en
mängd mindre läkaredistrikter och den inom hvarje län anställda läkarepersonalen, till
nytta och beqvämlighet för allmänheten ökas, i samma mån inträder äfven inom denna
administrationsgreu behofvet af det helas sammanhållande till enhet och ordning.
Endast under tiden sedan sistföi flutna riksmöte hafva 20 nya provincial-läkaretjenster
jemte åtskilliga nya distrikts-läkareplatser tillkommit, 15 å 16 nya apothek blifvit anlagda
eller äro under anläggning och Kongl. Majt har till detta riksmöte gjort nådig
,vt Propo
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 131. 345
i.
Proposition om ansia" till löner åt nya såväl provincialläkare som länsdjurläkare-beställningar.
Om än Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hvar inom sitt län, framgent likasom
hitintills, böra utöfva högsta inseendet öfver de till denna, såväl som till andra administrationsgrenar
hörande tjenstemannabestyr inom länet, anser jag att det för dessa
embetsmyndigheter vore af högsta vigt och till stor lättnad i denna del af deras
magtpäliggande värf, om de till biträde dervid, för rådplägningar om åtgärder, som
böra vidtagas rörande länets helsovårds-angelägenheter och för kontroll öfver sättet
huru de verkställas, egde att tillgå en med afseende derpå specielt anställd tjensteman,
hvilken genom ådagalagda högre kunskaper och under föregående tjenstgöring
förvärfvad erfarenhet samt visadt nit och skicklighet, till sådan tjenst blifvit befordrad.
De omsorger, som den allmänna vården om folkets helsa kräfver, vakandet öfver
sundhetspolisen, ett noggrannt iakttagande af helsotillståndet och hvad derpå menligt
kan inverka, ett säkert bedömande af sig yppande utbredda sjukdomar och farsoter,
samt ordnandet af de åtgärder, hvilka till dessas hämmande kunna och böra
företagas, uppsigten öfver apothek, öfver veterinärläkare, fältskärer, barnmorskor och
vaccinatörer, sakkunnigt deltagande i styrelsen öfver länets sjukvårds-anstalter, äro
samtligen af den vigt för det allmänna, att de fordra, om icke helt och hållet sin
egen man, åtminstone en för hvilken deras handhafvande och underhållande af de
kunskaper, på hvilka detta bör grundas, icke allt för mycket undantränges af läkareyrkets
speciela utöfning; och att hvarje län egde åtminstone en sådan läkaretjensteman,
är utur alla synpunkter högeligen af behofvet påkalladt.
Min mening är härmed ingalunda att de öfriga inom länet anställda Provincial
läkare
skulle fritagas ifrån alla ofvan uppräknade tjensteåligganden, dem de till större
delen hvar inom sitt distrikt närmast borde handhafva; men flere ibland dessä, såsom
uppsigten öfver apotheken, öfver djurläkareväsendet, vaccinationen, barnmorskeväsendet
m. m., borde tillkomma förste Provincial-läkaren, hvilken för öfrigt i denna egenskap
skulle åligga att, genom från vederbörande läkare infordrade upplysningar samt, der
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så nödigt pröfvade, genom undersökningar på stället,
taga kännedom om den allmänna helsovården, med allt hvad dertill hörer, på
sätt detta uti en blifvande nådig instruktion närmare kan komma att bestämmas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts nådiga förslag vid sistförllutna riksdag, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville anslå ett belopp af Tolf Tusen Riksdaler om året,
att användas till arfvoden å Femhundra Riksdaler för en förste Provincialläkare
uti hvarje län.
Stockholm den 28 November 1862.
Gust. af Ugglas.
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd.
44
346
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 132.
ft:o r.rs.
Af Grefve Hamilton, Gusfaf Axel 14imf, angående anslag
till anskaffande af en exercis-lokal för Lpsala Student-korps’ Förening
för vapenöfningar.
Frågan om Svenska fosterjordens försvar har alltid varit lifligt omfattad af Svenske
män och vår tid behöfver ej blygas med afseende på den ståndpunkt, hon till
denna fråga intagit. I de flesta delar af landet hafva på de sista åren frivilliga korpser
bildat sig för detta försvar, och om denna fosterländska rörelse väl vårdas, skall
hon utan tvifvel gå en stor framtid till mötes. Annu har hon ej hunnit sträcka sig
mer än till ett ringa antal af Sveriges män, och om detta förhållande å ena sidan
ej bör väcka förundran, så är det å den andra väl värdt den största uppmärksamhet,
huru jemförelsevis ringa del deri landtbefolkningen hittills tagit. Ydre orsaken härtill
att söka i en mindre varm fosterlandskänsla på landet än i städerna, så skulle
jag nu ej vara i tillfälle att visa, hvar man skall söka ett medel att afhjelpa den
anmärkta bristen. Nej! Orsaken till den nämnda olikhefen mellan stad och land,
beror på helt andra förhållanden, af hvilka jag nu blott vill anmärka ett enda och
kanske tillika det vigtigaste. I stad Annes vanligen större tillgång på personer, med
vilja och förmåga att sätta sig i spetsen för en rörelse och bringa ett företag i gång.
På landet åter, der cirkulationen inom samhällskroppen af många skäl gemenligen är
något trögare, finnas ofta och mångenstädes högst få personer lämpliga för nämnda
ändamål; och om på en ort dessa få råkat ej hafva uppfattat skarpskytte-idéens betydelse,
kan denna idé af lätt insedda skäl blifva utan alla frukter på denna ort.
Häraf synes af huru stor vigt det måste vara, att de män, som på landet utöfva
något större inflytande, äro för saken varmt intresserade. Att hos personer, hvilka
såsom landtdomare, tjenstemän vid landtstaten, läkare eller själasörjare komma att
lefva bland landtbefolkningen, på förhand ingifva ett sådant intresse, bör sålunda anses
såsom ett kraftigt medel till sakens befrämjande; och då dessa män vid universiteten
erhålla sin förberedande bildning, inses lätteligen, hvilken stor vigt måste tillerkännas
skarpskytterörelsens utbredning och befrämjande bland den studerande ungdomen.
Det är genom att vattna roten, som man bäst vårdar plantan, och om också
denna rot sträcker sina djupaste fibrer ned i skolorna, är det dock vid universitetet,
som den bör vinna sin stadga och utbildning. Om man å ena sidan insett vigten
Motioner hos Ridderskap^ och Adeln 1862 N:o 132.
347
af vqpenöfningairs införande i skolan, $å måste man också konseqyept erkänna nödvändigheten
af (Jen sålunda påbörjade byggnadens underhållande och förkofran vid
universitetet, f motsatt fall skulje under en ofta långvarig vistelse vid universitetet
den i skolan vunna färdigheten lätt falla i glömska oph dpt rjefs,täde^ väckta intresset
svalna, sarp t sålanda det med vapenöfningars införande J skolorna pfsedda äncj^målet
i väsendtlig mån förfelas..
Den studerande ungdomen vid rikets båda universitet lyckligtvis rigtigt
uppfattat sin vigtiga ställning till skfqpskytterörelsen, och på båda (Jessa ställan (lafva
särskilda föreningar för öfvande i vapnens bruk blifvit inrättade.
Att Upsalp universitet nped öfver 1,000 stpcjenter härutinnan intpger den vigtigaste
platsen är naturligt. Den desides sed.an vårterminen 1861 existerande föreningen
föf yapenöfningar, om hvars verksamhet undpr sednast förflutna akatjeopska läseår
särskild berättelse blifvit (Bil. litt, B) afgifven, har i medeltal räknat ett antal af
opakriflg 200 ipedlempiar, ett antal visserjjgep ringa i förhållande till studept-korpsens
storlek, rpen dock särdeles tillfredsställande, om i betraktande tagas de svårigheter,
med hvilka föreningen haft att kämpa. Den förnämsta orsaken till dessa svårigheter,
är utan tvifvel student-korpsens genom ständigt ombyte af medlemmar yörliga och
föränderligt natur, hvilket har till följd, att större uppoffringar för beredande af för
ändamålets vinnande nödiga anstalter ej lätteligen kunna åstadkommas, då de enskilda
medlemmarne endast under en jemförelsevis kort tid på platsen Qvarstanija och
ega tillfälle att njuta frukterna af sina ansträngningar, Emellertid har på föreningen^
bekostnad ändamålsenlig skjutpaviljon blifvit uppförd och så väl målskjutnings- sorn
exprpja-gevär pnskaffade, äfvensom särskilcj instruktör blifvit aflönad. Ännu lider dock
föreningen brist på passande exercis-lokal, ep brist, som för en skarpskytte-korps af
nu ifrågavarande beskaffenhet medför stora och väseqdtliga olägenheter. Då på de
rum, till hvilka föreningen hittills beredt sig tillträde för sipå pfpingar, endast omkring
20 man, och äfven dessa med svårighet kunnat rymmas på en gång, hafva
öfningarne måst fördelas på ett större antal timmar i veckan, af hvilka de flesta varit
mindre lämpliga med afseende på studenternas tidsindelning för öfriga göromål.
Mångå hafva af denna orsak sett sig nödsakade att från deltagande i öfningarne afstå,
äfvensom instruktör-arfvodet för hvarje deltagare derigenom blifvit fördyradt.
Kunde åter större delar af korpsen på en gång till öfning sammandragas, så skulle
dels instruktören med biträde af redan bil^.e unjler-instrul^törer kuppa på färre
timmar och sålunda för ett billigare arfvode gora sämmä^ffenst; sorn nu på mångå;
dels åt .eM^ypju sjprrpi antal studenter beredas lämpliga timmar att i öfningarne deltaga.
Då vidare endast ett fåtal af studenter i Upsala tillbringar den årstid, som för
rörelser på fria fältet mest egnar sig, behöfver denna förening i en rymligare exercislokal
för vintern, en ersättning för denna olägenhet. Den erkända nytta och uppmuntran,
som vanliga skarpskytte-föreningar hemta från sina sommaröfningar, torde
nemligen ej ensamt få tillskrifvas rörelsen i fria luften, utan fastmer den lifvande
348 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 132.
och stärkande inflytelse, som alltid ligger i hvarje företag, hvilket förenar ett större
antal personer i samverkan för ett gemensamt ändamål. Uti en sådan större gemensamhet
i öfningar, hvilken väl också är ett af skarpskytte-föreningarnes omedelbara
ändamål, ligger dessutom en stor lockelse att i föreningen ingå.
Af de lokaler, som i Upsala finnas att tillgå, är det ingen, som ens i någon
mån motsvarar det ofvan omtalade behofvet. Att universitetets gymnastik-lokal ej
är tillräcklig för tillfredsställandet af den lust att öfva sig i vapnens bruk, som på
sednare tider i Upsala och företrädesvis bland studenterna uppstått, inses redan deraf,
att utom den undervisning, som derstädes lemnäs, och utom de öfningar, som student-korpsens
förening för vapenöfningar och stadens skarpskyttar anställa, tvänne enskilda
lärare på olika lokal, under de sednare åren varit sysselsatta med undervisning
i vapens bruk. Nämnda gymnastik-lokal är, vidare, dels af för inskränkt utrymme,
dels, i anseende till sin uteslutande för gymnastik afsedda inredning, otjenlig för vapenöfning
af ett större antal, och har dessutom varit alltför mycket upptagen för sitt
egentliga ändamål, för att af student-korpsens förening för vapenöfningar kunna fortfarande
användas. Ehuru denna gymnastik-lokal under den första förlägenheten togs
i anspråk, blef den af sagde skäl snart öfvergifven. Öfriga i staden tillgängliga lokaler
dela med denna olägenheten af för litet utrymme, och är detta, såsom ofvan är
nämndt, äfven förhållandet med den nu af föreningen förhyrda.
På grund af dessa nu anförda uppgifter och åsigter samt tillika med anledning
af en varm uppmaning från student-korpsens i Upsala förening för vapenöfningar,
får jag derföre vördsamligen föreslå,
att Rikets Ständer åt Upsala studentkorps’ förening för vapenöfningar,
täcktes anslå Tolftusen (12,000) R:dr R:mt att för en gång utgå till anskaffande
af exercis-lokal af sådan beskaffenhet, som af bifogade kostnadsförslag
(Bil. litt. A) kan inhemtas.
Öfvertygad att Rikets Ständer, äfven i den studerande ungdomens behoftaf
stärkande och uppfriskande kroppsrörelse, isynnerhet om den kan ledas i en för fosterlandets
försvar gagnelig rigtning, skola se ett ytterligare skäl till bifall af denna
min motion, anhåller jag vördsamligen att den varder till Stats-Utskottet remitterad.
Stockholm den 28 November 1862.
G. K. Hamilton.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 133.
349
M: o 133.
Af Herr Dalman^ Wilhelm Fredrik* om upphörande af Rtdderskapet
och Adelns forum privilegiatum.
Då vid sistförflutna riksdag Höglofliga Ridderskapet ock Adeln, i afseende å anhängiggörandet
och behandlingen af konkursmål, afsade sig privilegiet att dessa mål
skulle af Hofrätt omedelbart upptagas och Kongl. Maj:t, vid utfärdandet af den nya
Konkurslagen, godkänt detta af samtlige Riks-Stånden fattade beslut, förmodar jag
att det icke vidare väcker något motstånd inom det Höglofliga Ståndet att till fullo utsträcka
afsägelsen af ett privilegium, som kan för Ridderskapet och Adeln samt andra
samhällsklasser åstadkomma olägenheter, utan att, så vidt jag inser, för Ståndets
medlemmar någon förmån medföra.
Jag tager mig således friheten förnya min redan vid tvänne föregående riksdagar
framställda motion,
att Ridderskapet och Adelns uti 6:te § af dess privilegier den 16 Oktober
1723 grundade samt genom 8 och 9 mom. i 2 § af Rättegångsbalkens
8:de kapitel stadgade rättighet, enligt hvilken frälseman eger att
få vissa honom rörande mål och angelägenheter omedelbart af Hofrätt bedömda
och handlagda må upphöra, så vidt derigenom någon inskränkning
icke sker i den rätt, som, jemlikt Kongl. Resolutionen den 3 Oktober 1675,
§ 35, jemförd med Kongl. Förordningen den 1 Mars 1749, tillkommer arfvingar
i Adliga sterbhus att till förrättande af boupteckningar och arfskiften
i samma sterbhus kalla dem, de helst dertill bruka vilja; äfvensom att,
i följd häraf, Kongl. Brefven den 26 Oktober 1748 och den 7 April 1805,
hvarigenom utländska Adelsmän, som hit till riket inkommit, samt Svenska Akademiens
ledamöter blifvit förunnade enahanda förmån i rättegångsmål, som
Ridderskapet och Adeln, jemväl må till all verkan upphöra, så att de mål
och ärenden, som, jemlikt förenämnda lagrum och författningar, tillhört Hofrätt
såsom första domstol, framdeles må efter allmän rättegångs-ordning behandlas.
Men då nödigt är, att Riddarhus-direktiouen hädanefter, likasom hitintills, varder
underrättad om sådana omständigheter, som, jemlikt 18 § Riksdags-ordningen,
hindra Adelsman att begagna sin representationsrätt, såsom om han råkar i konkurstillstånd,
om han efter uppnådd myndig ålder sättes under förmyndare, om han för
-
350 Motioner hos ltidderskapel och Adeln 1862. N:o 134.
klaras ovärdig medborgerligt förtroende eller att föra andras talan, eller dömes för nå
got
nesligt brott, hemställer jag tillika,
om icke Rikets Ständer, för den händelse de godkänna det ofvan framställda
förslaget, ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att, i sammanhang
med utfärdandet af författningen härom Kongl. Maj:t täcktes
meddela särskild föreskrift för vederbörande domstolar att, om någon af
.... 7 O
förenämnda omständigheter inträffar, derom genast underrätta Advokatsfiskalen
i vederbörande Hofrätt, som det ålåge att 14 dagar före början af
hvarje riksmöte lemna Uiddnrhus-direktionen de) af de inkomne underrättelserna,
med skyldighet derjemte för Advokatfiskalerna att hålla hand deröfver,
att domstolarne noggrannt fullgöra förenämnda föreskrift.
Såsom motiover för denna min motion åberopar jag i öfrigt Höglofliga Lag-Utskottets
vid 1857—1858 åreps riksdag under N:o 41 i ämnet afgifna betänkande,
hvilket icke åtföljes af någon reservation.
Jag anhåller om remiss till Lag-Utskottet.
Stockholm den 28 November 1862.
W. F- Dalrfian.
M:o 134.
STöt lodptJO 5 usb ormenjoIo^jR .IgeoR Jjlilm e ,rnö* .ilin inb i ml* oäai
Af Herr Dalman^ W i i lie lin Fredrik^ angpertde pension åt
framlidne Hofsekreter ar en Carl Stenborgs dotter, Carolina Stenborg.
Från det inom vitterhet och konst lysande tidehvarf, som ännu benämnes Konung
Gustaf 111:8, har samtiden qvar högst få, om mer än en enda nu lefvande
personlighet, som tillhörde denna krets. Deremot lefva ännu åldriga afkomlingar af
män, som delade den tidens glans inom konstens verld.
Bland dessa erinrar sig troligen mången, sorn följt historiep om den dramatiska
konstens utveckling här i landet, namnet Carl Stenborg.
Redan från första stiftelsen af den Kongl, theatern anställdes.,Stenborg, tillika
dåvarande tjensteman vid Riksmarskalks-enjbetet, såsom skådespelare pch fångare
vid theatern, och då, efter hans tjenstgöring i denna egenskap i omkring 40 år, Rongl.
operan år 1809 indrogs, erhöJI han en liten pension och anförtroddes af Stppkhftlfps
Borgerskap att vara Notarius Publicus, hvilken syssla han,; Jabehöll ipf.ill s|p döc|
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 134. 35i
Derefter erhöll hans jemväl två år derefter aflidna enka Elisabeth Stenborg, född Olin
— dotter af den högt firade sångerskan vid Gustaf Ill:s Hof, Assessorskan Olin—jemte
deras ännu lefvande dotter Carolina Stenborg, ett Kongl, privilegium af den 8 Februari
1814, att i landsorterna uppföra skådespel, äfvensom att i de städer, der gymnasier
och akademier äro anlagda, en sådan rättighet under ferierna begagna.;
Utarrenderingen af detta privilegium renderade den vid 15 års ålder fader- och
moderlösa flickan omkring 300 R:dr årligen, intill dess Rikets Ständer vid 1830 års
riksdag förklarade skådespels uppförande i landsorterna såsom ett fritt näringsfång, i
följd hvaraf den ifrågavarande inkomsten naturligtvis upphörde. Sedan derjemte Carolina
Stenborg fått afslag på sin ansökan att tillgodonjuta den hennes fader lofvade
afskedsrecett, samt tillika haft olyckan bryta af sig benet, öfverflyttade hon 1833 till
Finland, hvarest hon etablerade en läroanstalt; men, der hemsökt af olyckan att genom
eldsvåda förlora sina redbaraste effekter, återkom hon 1849 till Stockholm, der
hon sedan lifnärt sig genom att gifva lektioner i musik, språk, målning m. m.
Numera, vid 63 års ålder, och i anseende till tilltagande sjuklighet, saknande
äfven denna utväg till bergning, vågar hon anropa Rikets Ständers ädelmod om någon
liten årlig pension för sina få återstående dagar, motsvarande ungefärligen den inkomst
hvaraf hon för 32 år sedan gick miste genom indragning af det henne förunta ofvanberörda
privilegium.
Denna hennes vördsamma ansökning har jag ansett mig icke böra vägra att
framföra, och tager mig således friheten föreslå:
att aflidne Hofsekreteraren Carl Stenborgs dotter, Carolina Stenborg, måtte
uppföras till pension å indragningstaten till belopp af 300 R:dr R:mt årligen
så länge hon lefver.
Jag anhåller att denna min motion måtte till Stats-LJtskottet remitteras.
Stockholm dan 28 November 1862.
W. F. Dalman.
352
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 135.
%:o 135.
Af Herr Klirenhors;* Uicliitrd^ i fråga om Post förvaltares arfvode
för tidningars afsändning och utdelning.
Den beskattning, som är pålagd tidningar förmedelst tidningbevillnings-stämplingen
medför, såsom bekant är, den förmån, att de få portofritt försändas, så att en
tidning, som afsändes under s. k. korsband med utsatt adress, fortskaffas utan afgift
ifrån tryckningsorten till den första adressorten. Då likväl åtskilliga olägenheter
vidlåda detta sätt att expediera tidningar, så är det vanligast att Postförvaltarne, emot
ett särskildt arfvode utaf tidningsprenumeranten, ordentligt ombesörja såväl, att tidningen
afsändes ifrån tryckningsorten, som ock till prenumeranten utlemnas å adressorten.
Omförmälda postarfvode bestämdes genom Kongl. Brefvet den 17 December
1851 sålunda, att för tidningar, som utkomma 4 gånger i veckan eller oftare, erläggas
3 R:dr årligen för hvarje exemplar samt för dem, som utkomma 3 gånger i
veckan eller mindre ofta, 1 R:dr 50 öre; att lika fördelas emellan Postförvaltarne å
afsändnings- och utdelningsstället. Jag önskade att Rikets Ständer måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, att rättelse skedde i denna föreskrift, som är högst obillig
för de tidningar, som utkomma mindre ofta. Då nemligen för en tidning, som kostar
20 R:dr, utkommer dagligen och orsakar dagligt besvär för postsjenstemännen,
erläggas i arfvode 3 R:dr, så är det obilligt att halfva denna summa i arfvode skall
erläggas för en tidning, hvars prenumerationspris endast är omkring 5 R:dr, som utkommer
endast en gång i veckan, och alltså orsakar posttjenstemännen långt mindre
besvär. Ännu orättvisare är detta för de tidningar eller tidskrifter, hvilka utkomma
endast en eller två gånger i månaden; ty i afseende på dem är postarfvodet meröndels
lika stort eller större än prenumerationspriset. Följden af detta missförhållande
har också blifvit, att de smärre tidningarne och tidskrifterna oftast försändas i korsband,
hvilket icke medför samma säkerhet och ordentlighet samt ofta orsakar missnöje
och missförstånd. Så vidt det är mig bekant skulle Postförvaltarne gerna medgifva
ett rättvisare bestämdt postarfvode, hvilket icke skulle medföra förminskade inkomster,
enär derigenom så betydligt mindre antal exemplar af tidningar skulle försändas
i korsband. Derföre föreslog också Kongl. General-Poststyrelsen uti sitt underdåniga
memorial af den 1 December 1851 en på rättvisa grunder uppgjord tariff,
nemligen att för tidningar, som utkomma 6 gånger i veckan, skulle i postarfvode
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 135. 353
för äret erläggas 3 R:dr, 5 gänger i veckan 2 R:dr 50 öre, 4 gänger 2 R:dr, 3
gänger 1 R:dr 50 öre, 2 gånger 1 R:dr samt) för tidningar, som utgifvas 1 gång
i veckan eller mindre ofta i postarfvode för året 50 öre, allt för hvarje exemplar,
att lika fördelas emellan postförvaltarne ä afsändnings- och utdelningsstället. Det är
mig obekant af hvad skäl Kongl. Maj:t i Sitt ofvannämnda Bref af den 17 December
1851 icke godkände detta förslag. Men då det icke är antagligt, att Kongl.
General-Poststvrelsen, sedan dess nyssberörda förslag ogillades, åter skulle vilja göra
underdånig framställning i ämnet, ser jag icke någon annan möjlighet att häruti vinna
behöflig rättelse, än om Rikets Ständer skulle vilja härom göra underdånig framställning.
Saken, ehuru den vid första påseendet kan synas obetydlig, är dock af ej så
ringa vigt, enär den innebär att lika rättvisa må ske såväl den mindre bemedlade
mängden, som det förmögnare fåtalet, äfvensom det är af vigt att de fattigare erhålla
för billigt pris gagnande och uppbygglig tidningsläsning. Om likväl häremot
invändes, att mycken skadlig läsning sålunda bibringas de obildade, så får jag upplysa,
att tidningar af kristelig och sedlig halt spridas ut bland allmänheten i vida
större antal än de dåliga tidningarna; och i allt fall, vill man genom någon slags
beskattning söka hämma spridningen af irreligiösa och osedliga tidningar, så bör
denna beskattning dock lika drabba, såväl de större, som de mindre tidningarne.
Som jag alltid förmodar, att de orsaker, hvilka föranledde omförmälda stadgande!) i
Kongl Brefvet den 17 December 1851 numera icke förefinnas, så får jag ödmjukligen
föreslå:
att Rikets Ständer mätte till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse,
alt ar [vodet till postförvaltare för tidningars afsändning och utdelning
måtte bestämmas i öfverensstämmelse med den tariff, som finnes
uppgjord i Kongl. General-Poststyrelsens underdåniga memorial af den i
December 1851.
Stockholm den 28 November 1862.
Rich. Ehrenborg.
bill. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd.
45
354
Motioner hos Ridd er skåpet, och Adeln 1862. N:o 136.
IX: o 136.
Af Herr Wolffelt* Mauritz Constantin, angående löneförbättring
åt Intendenten vid Kongl. Landtbruks-akademiens experimentalfält.
I det betänkande Kongl. Landtbruks-akademien den 14 sistlidne Juni till Kongl.
Maj:t i underdånighet ingifvit, angående åtskilliga åtgärder, som för jordbrukets och
boskapsskötselns befrämjande borde vidtagas, har Akademien, bland annat, fäst uppmärksamhet
vid vigten och angelägenheten deraf, att den med statsmedel understödde
anstalt, som, under namn af Akademiens experimentalfält, sedan längre tid varit i
verksamhet och, i egentlig mening, måste anses såsom en Staten tillhörig inrättning,
mätte varda försatt i ett med tidens fordringar öfverensstämmande skick, så att de
anspråk kunde tillfredsställas, som man egde på en offentlig, i hufvudstadens närhet
befintlig dylik anstalt, hvilken ofta besöktes af invånare från olika delar af landet,
äfvensom af resande från främmande länder. Akademien har således föreslagit, att
då det numera vore en erkänd sanning, att vid en sådan inrättning, som den ifrågavarande,
de theoretiska undersökningarne oeftergifligen borde sammanbindas med
och åtföljas af den praktiska tillämpningen, samt såväl de förre som den sednare
ordnas, utföras och öfvervakas af dertill fullt lämpliga personer; så borde experimentalfältet
anordnas såväl till en agrikultur-kemisk försöksanstalt, som jemväl till en
mönsterfarm, samt för uppnåendet af detta dubbla ändamål, de statsanslag beviljas,
dels för en gång och dels årligen, som af behofvet påkallades.
Kongl. Maj:t, som i nåder gillat hvad Akademien sålunda i hufvudsaken hemställt,
har emellertid i sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
under sjette Hufvudtiteln uppfört tillökningen i Intendentens vid experimentalfältet
nuvarande lön till endast 900 R:dr om året, i stället för af Akademien begärda
1,900 R:dr, i följd hvaraf bemälde Intendents aflöning, hvilken Akademien ansett
böra höjas till minst 4,000 R:dr, skulle komma att utgå med allenast 3,000
R:dr. Och har orsaken till denna nedsättning, enligt det bifogade Statsråds-protokollet,
uppgifvits vara, att Intendenten, såsom boende vid fältet, tillgodokomme fördelar
in natura, hvilka borde tagas i beräkning. Jag anhåller att i denna fråga få
andraga följande.
Den person, hvilken skall vara chef för experimentalfältet efter den omdaning
af verksamheten dervid, som af Landtbruks-akademien förordats, måste ej mindre
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 136.
355
besitta de mest vidsträckta kunskaper i jordbrukets och boskapsskötselns theori, än
äfven vara en utmärkt praktisk landtbrukare, med förmåga att ordna, leda och öfvervaka
det hela. Endast få så qvalificerade personer finnas i vårt land, viilige att
åtaga sig denna iutendents-befattning, och de, som dertill skulle kunna anses fullt
lämplige, sakna numera icke tillfälle, att rigta sin verksamhet åt andra håll, der visshet
om tillräcklig utkomst är att påräkna. Befattningen måste derföre åtföljas af
sådana löneförmåner, som göra antagligt, att Akademien städse må kunna påräkna
dess beklädande af en man, som är densamma fullt vuxen. Hvarom icke, blir hon
nödsakad att inskränka sina anspråk i ena eller andra hänseendet, hvaraf åter följden
troligen blefve, att det ändamål, som sökes, komme att förfelas.
Bifalles det af Akademien i detta ämne gjorda förslag, skulle Intendentens vid
experimentalfältet allöningsvilkor komma att blifva, utom boställslägenhet, 4,000 R:dr
i lön och några natura-förmåner, hvilka kunna skattas till vid pass 600 R:dr om
året. Dessa emolumenter i förening, hvilka äro mindre än de, som nu för tiden
tilldelas mången förvaltare af större bruks- och landtegendomar, kunna desto mindre
anses för öfverdrifna, eller för innehafvaren af ifrågavarande befattning mer än tillräckliga,
som lefnadskostnaderna vid experimentalfältet äro större än i hufvudstaden,
från hvilken nästan alla förnödenheter skola hemtas, och som befattningen blir utan
tvifvel af en ganska mödosam beskaffenhet, fullt upptagande Intendentens tid hela
året om, och dessutom förknippad med ett ingalunda obetydligt ansvar. Honom
åligger nemligen, utom ordnandet och skötseln af fältet och öfvervakandet af alla de
mångfaldiga försök, som derstädes komma att anställas, jemväl hela redogörelsen för
använda medel, hvilken vid en anstalt, sådan som denna, eller en förenad försöksanstalt
och mönsterfarm, bör och oundgängligen måste blifva särdeles vidlyftig och
tidsödande, för ådagaläggandet af försökens praktiska användbarhet i stort. Sannolikt
är derföre, att han till sitt biträde i räkenskapsföringen behöfver anlita någon
dertill skicklig person, hvilken han åter i sådant fall måste sjelf på sin bekostuad
aflöna.
På dessa grunder får jag vördsamt föreslå,
att, i enlighet med Landtbruks-akademiens hemställan, Rikets Ständer, till
lönefyllnad för Intendenten vid Experimentalfältet, måtte anvisa en årlig
summa af 1,900 R:dr.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
M. Wolffelt.
356
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 137.
M:o 137.
Af Herr af Klercker, Carl August, angående beskattning å
exportörer och importörer af handelsvaror, till pensioner åt kofferdifarande
sjömän.
Då man årligen erfar huru många menniskor af sjömansklassen, som omkomma
eller hlifva kroppsskadade genom skeppsbrott, och då man mäste medgifva att
sjömansyrket är ett ibland de näringsfång, sora mest blottställer för faran att i sina
bästa år plötsligen blifva oförmögen till vidare sjelfförsörjning; att sjömannen vanligen
har att vänta en bräckligare ålderdom; samt att de sjömän, som vådligen omkomma
under sjörensten, ofta efterlemna hustru och barn i yttersta fattigdom, torde
en liflig menniskokärlek samt önskan att fattigvården ej måtte hårdare betungas, göra
önskvärdt att något kunde åvägabringas å Statsmagternas sida till lindring af det
hårda öde, som i nämnda afseenden så tungt hvilar öfver den kofferdifarande sjömannen
och hans närmaste anhöriga.
Af erhållna upplysningar har jag erfarit att kofferdisjömän, deras enkor och
barn, i nämnda fall, visserligen hafva att påräkna ett årligt litet understöd från Sjömanshusen
i riket, äfvensom af tillfälliga gåfvor från välgörande Stiftelser; men då
dessa understöd ej kunna belöpa sig till annat än en ringa nödhjelp för ögonblicket
och det öfriga behofvet måste afhjelpas, genom anlitande af enskild och allmän välgörenhet,
får jag vördsammast hemställa huruvida icke det raska och mycket försakande
sjömansyrket, hvilket likväl ingjuter kraft och lif i handelns alla pulsådror,
kunde höjas och hållas fritt från perspektivet af en usel, bettlande ålderdom, derigenom
att de, hvilka närmast och i god ro tillgodogöra sig vinsten af sjömannens
hårda och lifsfarliga arbete äfven verksammast åtaga sig omsorgen om hans och hans
anhörigas framtid.
Ett bestämdt lagstadgande i detta fall skulle otvifvelaktigt lyfta sjömansyrket
högt i anseende; ty hvarje hurtig sjöman går okända öden till mötes med gladare
mod och säkrare tillförsigt om han vet sitt lifsuppehälle betryggadt och att hans anhöriga
blifva utan nöd, om också vågorna en gång blifva hans egen för tidiga graf.
Med anledning häraf får jag äran föreslå
antagandet af en lagbestämmelse, hvarigenom en tillräcklig procent af värdet
på all handelsvara, som med fartyg hädanefter i riket importeras eller exporteras,
måtte påläggas importören eller exportören, såsom beskattning, till utgörande
af pensioner åt Svenska kofferdifarande sjömän, deras enkor och barn.
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 138. 357
Skulle denna min motion lyckas vinna något afseende, vågar jag vördsamt
anhålla,
att en kommitté af sakkunnige män måtte nedsättas, för att på grund af
statistiska upplysningar utreda frågan och uppgöra fullständigt förslag till
nämnda pensionering.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
C. A aj Klercker.
\:o 138.
Af Herr von Schéele, Frans Augnst Berzelius, angående
förhöjning af Provincial-läkarnes löner och andag till aflöning för
24 förste Provincial-Uikare.
Under de sednare åren har, till följd af Rikets Höglolliga Ständers beslut, visserligen
Lasaretts-läkarnes löner blifvit förhöjda, men med desse tjenstemän ega dock
förhållanden rum, hvilka jag anser icke hafva blifvit tillräckligt tagna i betraktande,
och hvilka jag är förvissad att, om de nogsamt skärskådas, skola föranleda till ett
varmare behjertande af denna tjenstemanna-korps ställning och förskaffa deråt den
uppmärksamhet densamma verkligen förtjenar.
Den yngling, som vill egna sig åt läkarekallet, måste under en lång följd af år
vid Universitetet förvärfva de nödiga kunskaperna, och för ingen embetsmannaklass
är denna studie-tid så lång och, i följd deraf, så kostsam, som för läkaren. En följd
häraf har ock blifvit, att ett ganska stort antal af de unga män, hvilka egna sig åt
detta yrke, finnas behäftade med skulder då de inträda i Statens tjenst, och hvilka
för många blifva bekymmerfulla följeslagare under ganska många af de kommande
åren.
Önskar nu den unge läkaren att inom en kort tid förvärfva större praktiska
insigter än vid Universitetet kunnat meddelas, så måste han besöka utländska större
sjukinrättningar och sålunda åter öka kostnaderna för sin läkarebildning. Sålunda
utrustad med goda kunskaper och en lefvande håg att gagna, inträder den unge läkaren
ofta vid 25 å 27 års ålder på tjenstemannabanan, icke sällan redan tryckt af
skuldernas börda, men nästan alltid i saknad af egua tillgångar. Behofven skola nu
358 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 138.
fyllas dels af lönen, dels af de inkomster praktiken gifver, och detta är äfven vanligen
en lätt möjlighet så länge mannen är ensam, d. v. s. utan familj. Jag antager
nu att en Provincial-läkarebeställning erhållits och således äfven en bestämd
boningsplats, och med detsamma inträder älven det lika naturliga, sorn oemotståndliga,
begäret efter ett husligt lif, hvilket tillfredsställes geuom knytandet af ett äkta
band. För underhållet af den tillvexande familjen lemna ännu den medelåldrige mannens
ostörda arbetsförmåga någorlunda tillräckliga utvägar, men ofta, för att icke säga
alltid, skall Provincial-läkaren erfara att han, som tillika måste vara fattigläkare, svårligen
kan göra den enskilda praktiken så lönande, som den borde och kunde vara,
just derföre att fattigläkare-bestyren upptaga hans tid och beröfva honom förmågan
att disponera densamma för den inkomslgifvande praktiken. Jag vill i sammanhang
härmed fästa uppmärksamheten deruppå, att Provincial-läkarnes inkomster äfven lida
deraf att de, i anseende till einbetsresor, beväringsmönstringar, legala besigtningar och
dylikt, äro hindrade från att alltid stå till hands för en mera lönande enskild praktik,
och hvarföre mången heldre anlitar en annan läkare, hvars tid icke upptages af
dylika oundvikliga göromål.
Då man bestämde Provincial-läkarnes lön till 1,500 R:dr R:mt, insåg man säkerligen
ganska väl att en man, aldraminst med familj, icke deraf kunde hafva sin
fulla bergning utan man förutsatte att han skulle genom enskild praktik kunna fördubbla
ja tredubbla, detta belopp. Sannolikt går ock denna förmodan i fullbordan för
flera Provincial-läkare under en del af deras verksamhetstid; men åren komma och
andra bekymmersamma förhållanden inträda.
Familjen har ökat sig och i följd deraf äfven husfadrens behofver, utan att inkomsterna
i ringaste måtto blifvit ökade, tvärtom, från den gamle läkaren draga sig
ofta hans gamla kunder, hvilka vanligen tro att de yngre skola besitta större kunskaper
och nya läkekonster, hvarföre man icke sällan ser att de förre trängas ur
praktiken för de sednare. Härtill kommer ytterligare en annan orsak till minskade
inkomster för den gamle Provincial-läkaren.
Den ökade folkmängden gör det nödvändigt att distriktet delas och derigenom
får den äldre läkaren ett ännu mindre fält för sin verksamhet och således icke allenast
inskränktare embetsresor utan äfven minskning i den enskilda praktiken.
Lägger man nu härtill att detta inträffar vid en tidpunkt af Provincial-läkarens
lefnad, då han genom den föregående tidens talrika resor fått sin egen helsa bruten
och har numera föga kraft att använda för andras bispringande och egen bergning,
så torde man med allt skäl kunna säga, att denna tjenstemans lott är ytterst tung
och lönen för hans mångåriga mödor: alldeles ingen. Då jag omnämnt Provincialläkarnes
resor, så har jag dermed icke allenast afsedt dem, hvilka förekomma i tjensten
och hvilka ofta äro både talrika och besvärliga, utan i synnerhet dem, hvilka
Provincial-läkaren nödgas för sin enskilda praktik verkställa. Dervid händer det ganska
ofta att den ena resan aflöser den andra, allt under ganska svårt väder och väg
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 138. 359
lag, och på många orter inträffa att vid slutet af den väg, som kan med åkdon befaras,
måste läkaren stundom till häst, stundom till fots söka den väntande patienten.
Det är verkligen svårt för den, som icke har erfarenhet deraf eller speciel kännedom
derom, att göra sig en föreställning om de helsobrytande besvärligheter, Provincialläkaren
ofta måste öfvervinna och hvilkas frukter röjas i en sjuklig ålderdom.
Vid detta skifte af lifvet är vanligen Provincial-läkaren inskränkt till föga andra
inkomster än den ordinarie lönen och mången måste också då åtnöjas med hälften,
eller vida mindre än hvad han verkligen behöfde. De fleste civila tjenstemän
hafva en möjlighet för sig öppnad till vinnande af högre inkomster genom befordran
till högre tjenster, men denna utväg till bergning på ålderdomen är för Provincialläkarne
för närvarande alldeles stängd. Utan egna tillgångar, måste han intill sin
död blifva Provincial-läkare och till slut med precist samma lön, som vid början af
sin bana. De inkomster, som skicklighet och derpå grundadt förtroende i fordna
tider förskaffade honom, hafva, oaktadt hans rika förråd på erfarenhet, upphört att
tillflyta honom, och han erfar att verlden, hyllande ungdomens kraft och liflighet,
lätt glömmer förbindelserna till den gamle.
Om det lyckats mig att ådagalägga den bekymmerfulla framtid, som synes vänta
Uertalet af Provincial-läkarne, så torde jag icke vara i behof af att vidlyftigt argumentera
slutföljden af min framställning. Rikets Höglofliga Ständer hafva långt före
detta beviljat en progressiv löneförhöjning för lärarne vid rikets elementar-läroverk,
och vid innevarande riksdag har man föreslagit en dylik förmån för folkskolelärare.
De skäl, som ligga till grund för dessa tjenstemäns löneförhöjningar äro i ännu högre
grad till en del gällande för Provincial-läkarne, men dertill kommer ytterligare de
förhållanden, jag här ofvan andragit och på grund hvaraf allt jag vördsamt föreslår,
att Rikets Höglofliga Ständer täcktes besluta att Provincial-läkarnes löner
skola efter 10 års, af Medicinalstyrelsen väl vitsordad, tjenstetid höjas
till 2,000 R dr R:mt, samt, efter ytterligare 5 år, lill 2,500 R:dr samma
mynt, eller till samma belopp, som för adjunkter vid elementar-läroverken
nu är bestämd.
Skulle Rikets Höglofliga Ständer häråt täckas lemna bifall, så anser jag att de
af Kongl. Sundhets-kollegium föreslagna så kallade tjenstgörings-penningar för en del
Provincial-läkare kunna undvikas, men hvaremot sjukvården för landsbygdens invånare
borde kunna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt, och hvartill jag bland
annat räknar att Provincial-läkarne böra åläggas, att åtminstone tvänne gånger årligen,
heldst höst och vår, efter tillkännagifvande i socknekyrkan, besöka hvarje socken
i distriktet för att meddela råd och föreskrifter, särdeles åt dem af allmogen, som
deraf kunna vära i behof.
Slutligen anser jag mig böra vördsamt motionera bifall åt det af Kongl. Sundhets-kollegium,
vid flera föregående tillfällen, framställda förslag om anslag till aflöning
för 24 förste Provincial-läkare. Genom inrättandet af en sådan befattning
360
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 139.
vinnes icke allenast en nödig centralisering af de öfriga inom länet varande Provincial-läkares
rapporter och berättelser, jemte de öfriga af Kongl. Sundhets-kollegium
framställda förmåner, utan de Provincial-läkare, som erhålla dessa tjenster, få ock en
högst behöflig tillökning i deras lönebelopp.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott, får jag vördsammast
anhålla.
Stockholm den 28 November 1862.
Fr. Aug. B. von Schéele.
mo 139.
Af Herr von Schéele* Frans Angust Berzelius* angående
ordnandet af Lazaretts- och Kurhusväsendet i riket.
Sedan vid sistlidne riksdag fråga blifvit väckt rörande omarbetning af stadgarne
för Läns-lasaretternas styrelser, föreslog Allmänna Besvärs- ochEkonomi-Utskottet att,
då Kongl. Sundhets-kollegium, som fått inseendet öfver Läns-lasaretterna sig uppdraget,
icke lärer underlåta att vidtaga de åtgärder och framställa de förslag, i afseende
på reorganisationen af nämde styrelser, som af omständigheterna kunna påkallas, borde
någon åtgärd i denna fråga icke af Rikets Ständer vidtagas och hvilket Utskottets
förslag äfven vann Rikets Höglofliga Ständers bifall. Hvad Utskottet förutsåg har
ock så till vida gått i fullbordan, att Kongl. Sundhets-kollegium afgifvit underdånigt
förslag till Instruktion för Lasarettsläkarne och hvilket förslag ännu är på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning beroende. Då det emellertid synes vara af särdeles vigt att icke
allenast enskilda delar af hvad till lasarettsväsendet hörer, utan ännu mer det hela i
ett sammanhang betraktas och behandlas, så utbedjer jag mig att få fästa Höglofliga
Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet på detta ämne och dervid särskildt antyda
den utsträckning, jag anser åt detsamma böra gifvas. Om man tager i betraktande
läget af de befintliga läns- eller distrikts-lasaretterne, så synes det lätteligen, att de
för en stor del af länens eller landets innevånare äro alldeles onyttiga, enär deras belägenhet
vid ena gränsen af länet eller distriktet gör det nära nog omöjligt för en
patient
Motioner nos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 139.
361
patient från de aflägsnare delarne deraf att begagna desamma. Jag vill här icke
tala om de norra länen, i hvilka afståndeu äro allt för stora för att kunna öfvervinnas,
men det är en lycka att i dessa orter har den glesare befolkningen ofta mindre behof
al sjukvård än i de södra delarne af riket. Tager man åter i betraktande an
dra
delar af riket, så finnér man de största olikheter i förhållandet emellan de allmänna
sjukvårdsanstalterna och folkmängden. Det visar sig då att i följande län finnes
blott ett lasarett, nemligen:
i Christianstads län för 196,000 personer,
» Jönköpings » » 166,000 »
» Stora Kopparbergs » » 158,000 »
» Kronoberg » » 143,000 »
» Örebro » » 142,000 »
» Westerås » » 98,000 »
men den största olikheten förekommer i Wermlands län, der Filipstads lasarett har
att betjena en folkmängd af 23,000 personer, men Carlstads lasarett åter af 209,000
personer. Deremot finnas i följande län tvänne lasaretter i hvardera, i följd hvaraf
den folkmängd, som belöper på hvarje lasarett, utgör:
i Halmstads län 55,000 personer,
» Bohus » 98,000 »
» Elfborgs » 127,000 »
allt beräknadt i runda tal och efter 1856 års folkmängd.
Häraf synes således att icke det ringaste rimliga förhållande eger rum emellan
befolkningens storlek och sjukvårdsanstalternas antal och redan häruti yppar sig en
anmärkningsvärd omständighet, men detta missförhållande ökas ännu mer deraf att
ganska många läns lasaretter hafva ett bestämdt antal sjuksängar och flera ett ganska
inskränkt sådant, i följd hvaraf allt, det synes mig klart, att dessa sjukvårdsanstalter
hvarken i anseende till deras antal och läge, än mindre med hänsyn till deras
inrättning, stå i förhållande till den ökade folkmängdens behof och hvarföre det ock
är en obestridlig sanning, att i många delar af riket olyckliga sjuklingar icke kunna
eller få begagna sig af de allmänna sjukvårdsanstalterna och sådant dels i anseende
till deras hemvists aflägsenhet från lasarettet, dels i anseende till bristande utrymme
derå. Det torde således vara nödvändigt, att på åtskilliga orter nya lasaretter inrättas
och att man dervid tager ledning af befolkningens fördelning, så att, så vidt möjligt
är, icke någon del af densamma kommer att sakna förmånen af dessa. Det är dock
icke min afsigt att för närvarande föreslå inrättandet af nya lasaretter, utan önskade
jag blott, sedan behofvet och läget af sådana blifvit fullkomligen ådagalagdt, att en viss
andel af kurhusafgiften från det eller de härader, hvilka skulle komma att utgöra
distriktet för det nya lasarettet, blefve afsatt till fond för detsamma, hvarefter det icke
torde vara att betvifla, det ju menigheterna sjelfve skola finnas beredvillige att härtill
Bih. Ull R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 46
362
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 140.
lemn.1 bidrag. Men då för utredningen af denna fråga och upprättandet af förslag
i denna väg, erfordras sannolikligen längre tid än den Kongl. Sundhets-kollcgium,
hvars kuranta göromål torde gifva detsamma full sysselsättning, kan häråt lemna, anser
jag nödigt att detta ärende beredes af en kommitté bestående af personer, hvilka,
med intresse för ämnet, förenar lokal- och sakkännedom. Denna kommitté torde äfvenväl
böra få uppdrag att utarbeta förslager till alla de reglementen och instruktioner,
hvilka för lasaretterna och deras tjenstemän äro behöfliga, och hvarförutan dessa förslager
äfvenväl böra omfatta hvad som finnes nödigt att reglementera för lasaretterna
vid de helsobrunnar och badinrättningar, der sådana sjukvårdsanstalter finnas genom
allmänna medel tillvägabragte eller stå under auktoriteters tillsyn.
Af dessa auiedningar får jag vördsamt förslå,
att Rikets Höglolliga Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes åt en af sakkunnige och lämplige personer
sammansatt kommitté uppdraga att till Kongl. Majit afgifva underdånigt
förslag till
l:o ett allmänt ordnande af lasaretts- och kurhus-väsendet inom riket;
och
2:o till reglementen och instruktioner för dessa inrättningar och deras
tjenstemän.
Om remiss härå till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 28 November 1862.
Fr. Aug. B. von Schéele.
It:o 140.
Af Herr von Scheele* Frans August Berzelius* angående
anvisande af årliga anslag till Simlärarne F. A. Gjörcke och J.
Larsson.
Det är visserligen obestridligt att gymnastiken har i Lings fädernesland blifvit i
allmänhet omfattad med all den uppmärksamhet och intresse, som denna för slägtets
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 140. 363
fysiska utbildning så högst gagnrika sak förtjenar, men en del deraf har dock ännu
varit och är lemnad till sin sjelfutveckling. Denna gren af gymnastiken, som obestridligen
ar en af dess nyttigaste, nemligen simkonsten, har väl i sednare tiden ådragit
sig en välförtjent uppmärksamhet, men den har dock icke blifvit af Statsmakterna
så understödd och omhuldad, som jag anser densamma förtjenar, och jag beder
derföre att derpå få fästa Höglodiga Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet. Om
simkonstens stora vigt och värde, ej allenast såsom räddningsmedel vid egen och an
dras
lifsfaror, utan äfven såsom kraftigt medverkande till kroppens utbildning och
helsans bibehållande, har jag icke numera behof, aldraminst på detta rum, att utbreda
mig. Simkonstens flerfaldiga nytta är så allmänt erkänd och så obestridlig,
att all bevisning derför är öfverflödig och det synes mig derföre numera endast vara
af högsta vigt att .allvarligt befrämja denna konstens utbredande och användande.
Dertill fordras i första rummet undervisnings-anstalter, särdeles för dem, hvilka skola
meddela konsten åt allmänheten och göra den älskad och flitigt begagnad. Gymnastiken
är redan införd vid alla rikets läroverk, men dess utsträckning till simkonsten
återstår, och om än tillfälle skulle vid några få läroverk saknas att utöfva denna
konst, så erbjudes sådant dock sådana vid de aldraflesta, och jag anser derföre att
det bör vara gymnastik-lärarne vid alla läroverk ålagdt att äfven meddela sådan undervisning,
och hvilken bör förekomma ej allenast vid de allmänna elementar-läroverken,
utan äfven utsträckas till folkskolelärare-seminarierna, på det att de lärare, som derifrån
utgå, må kunna utbreda konsten inom folkskolan. Det torde dock möta hinder att
genast kunna åstadkomma en så vidsträckt undervisning, sora för sagde ändamåls
fullkomliga vinnande kunde erfordras, och jag anser derföre att man borde inskränka
sig till trenne hufvudstationer, hvarest normal-skolor borde, till en början, inrättas.
Dessa trenne ställen äro: Upsala, Stockholm och Jönköping, eller de platser hvarest,
genom det enskilda nitet, skolor redan blifvit inrättade och hvarest större och fulU
ständigare etablissementer i dessa afseenden således lättare kunna åstadkommas. Men
på det att dessa skolor, i hela den vidd de verkligen kunna medföra gagn, skola
uppfylla sitt syftemål, måste vid dem undervisning äfven meddelas åt elever af det
qvinliga könet. Vigten af detta slägtes fysiska utbildning och helsa är lika väl och
högt erkänd, som att simkonsten derpå utöfvar ett högst välgörande och kraftigt in
flytande,
och då den fördom, som för icke lång tid tillbaka afhöll qvinnan från badet
i fria naturen, numera synes vara nära fullkomligen öfvervunnen, bör hon ock
sättas i tillfälle att utöfva en korist, hvars verkningar i sanitärt hänseende äro, med
afseende på qvinnans i allmänhet mera innestängda lif, af största gagnelighet. Af
dessa skäl vågar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville anvisa ett årligt anslag af Tre Tusen
Riksdaler Riksmynt till inrättandet af trenne normal-undervisningsanstalter
i simkonst för elever af båda könen, och hvilka anstalter borde förläggas
till Upsala, Stockholm och Jönköping, samt ordnas på^det sätt Kongl.
364
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 141.
Gymnastiska Central-institutet, under hvars Styrelse de böra ställas, närmare
bestämmer.
I sammanhang härmed och då simkonsten i Sverige genom tvänne enskilda
personers utmärkta nit, osparda möda och uppoffringar i så högst betydlig grad tillvunnit
sig uppmärksamhet och dyrkare, anser jag att Staten bör erkänna dessa personers
stora förtjenster i nämnda afseenden och sålunda ej allenast egna dem en välförtjent
belöning, utan älven uppmuntra andra att lika oegennyttigt offra tid och krafter
åt allmänt nyttiga företag. Tidningarne hafva så ofta och så fullständigt meddelat
underrättelser om dessa personers lyckade bemödanden att sprida insigt och väcka
intresse för simkonsten, att något återupprepande deraf visserligen icke är nödigt och
deras förtjenster i denna väg äro af allmänheten så erkända och så uppburna, att
alla vidare vitsord deröfver torde vara alldeles öfverflödiga. Jag får derföre, med
åberopande af hvad som är lika obestridligt som allmänt kändt, vördsamt anhålla,
att Rikets Höglolliga Ständer ville anvisa ett årligt anslag af Tre Hundra
Riksdaler R:mt åt hvardera af Simlärarne F. A. Gjörcke i Stockholm och
J. Larsson i Jönköping, att åtnjutas under deras återstående lifstid.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vördsammast
inhålla.
Stockholm den 28 November 1862.
Fr. Aug. B. von Schéele.
A:o 14i.
Af Herr Nordenfelt^ Leonard lVIagniis7 angående en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj.t om utarbetande af en ny förordning
i fråga om vattenverk, m. m.
Då de Förordningar, som bestämma rättigheter och skyldigheter i fråga om
byggnad eller uppdämning i vattendrag, för drifvande af vattenverk, beredande af
flottleder, eller vattenledningar för andra ändamål, eller för fisken; äfvensom i fråga
om ändring eller utrifning af redan befintliga byggnader af dylik art, för odlingar,
till förekommande af öfversvämningar eller bakvatten för ofvanliggande vattenverk,
till beredande af flottleder eller upprätthållande af fisken, äro dels ofullständiga och
otydliga, hvarigenom ständiga lagstrider i dylika frågor uppstå och underhållas, och
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 141.
365
dels hinderliga för de stora industriel intressen, som bero på en jemn vattentillgång,
får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Stander ville hos Kongl. Maj:t begära en nådig Proposition till
näst sammanträdande Rikets Ständer om en ny Förordning uti ifrågavarande
vigtiga ämne, hufvudsakligen utgående från följande grunder:
l:o. Ingen må byggnad eller uppdämning i ström eller å företaga,
sorn kan inverka på vattenhöjden derstädes eller på andras ratt, utan
förutgången pröfning af Härads Syne-rätt med fullständig undersökning af
sakkunnig person, så väl angående vattendragets förhållande vid olika vattenstånd,
särdeles vid de största llödena, som om den verkan derå den
ifrågasatta byggnaden eller uppdämningen kan vålla.
Syne-rätten bör då anbringa ett fast vattenmärke och i sitt utslag noggrannt
beskrifva detsamma samt bestämma i hvad förhållande dertill så väl
högsta som lägsta vattenhöjden får hållas, med åläggande för sökanden att
så inrätta och sköta sin byggnad, att dessa vattenhöjder aldrig öfverstigas.
Resultatet af ofvannämnda undersökning bör innan dom fälles underställas
granskning af Chefen för det Väg- och Vattenbyggnads-distrikt, inom hvilket
byggnaden är föreslagen.
2:o. Då fråga väckes om ändring eller utrifning af sådan byggnad
eller dam, som af ålder varit, eller för hvilken vattenmärke finnes utsatt,
utan att det genom laga kraftvunnen dom är afgjordt, huru stora flod vattens-öppningar
skola finnas eller till hvilken höjd flodvattnet tillätes stiga,
skall en likadan pröfning och undersökning, som ofvan är omnämnd, företagas,
vattenmärke utsättas, och jemte den föreslagna förändringens beskaffenhet
och de flodvattens-öppningars bredd och djup under vattenmärket,
hvilka byggnadens eller damens egare ålägges att för framtiden vidmagthålia,
i utslaget noggrannt beskrifvas. Förändringen skall dock, jemlikt
Kongl. Förordningen af den 20 Januari 1824, verkställas på deras bekostnad,
som deraf hafva fördel, ofvanför liggande vattenverks egare, som
genom förändringen befrias från bakvatten, ibland dem inbegripna.
3:o. Vattenverksegare må under de tider, då brist på vatten för drifvande
af deras verk eger rum, vid vattenfall eller i laga ordning tillkommen
dambyggnad, tillstänga kungsådra och använda hela vattenmängden
för sina verk, dock med skyldighet att ej förhindra flottning, der sådan
förr skedt, äfven vid lågt vatten, att hvarest privilegierade fisken deraf
bero, under sex timmar af dygnet bereda fisken fri genomgång, och att
vid flod hafva undauröjdt alla för ifrågavarande ändamål tillkomna tillfälliga
fördämningar.
4:o. Rättighet till flottning medgifves i alla vattendrag, med undantag
af dem, som från den punkt der flottning börjats, helt och hållet egas af
366
Motioner hos Ridderskapet och Adeln IHG2, N:o 142.
en person eller ett bolag, utan annan ersättning än för tillfälliga skador
genom tramp, upplag eller uppdämning å kringliggande egor, men inskränkes
för de vattendrag uti hvilka flottning ej förut skett äfven vid lågt
vatten, till de sex månader af året då vattenmängden är störst, hvilken
tid särskilt för hvarje vattendrag af Härads-rätt bestämmes.
5:o. Då i fråga om ändring eller uppdämning af, eller byggnader uti,
eller inledning till eller afledning från vattendrag, olika jord-, vattenverks
och fiskens eller trafikerandes intressen komma i strid emot hvarandra,
medgifves efter den pröfning och på det sätt Kongl. Förordningen af den
20 Januari 1824 om vattenverks ändring eller utrifning föreskrifver, rättighet
för den, som dervid har ett vigtigare intresse, att inlösa deras rätt,
som har mindre vigtiga intressen, efter värdering med SO procents förhöjning
derutöfver.
Motiverna för denna motion äro närmare utvecklade uti en motion, som jag i
samma syftning afgaf vid 1856 års riksdag, hvarföre jag dermed nu ej behöfver
upptaga Ridderskapet och Adelns tid, utan anhåller om remiss häraf till Ekonomi
utskottet.
Stockholm den 28 November 1862.
L. M. Nordenfelt.
K:o 142.
Af Herr Af Hollner, Gustaf Wilhelin, angående berättigande
för embets- och tjenstemän vid Mditie-stalen ali uppbära reseoch
traktamcnts-ersättningar vid åtskilliga förrättningar.
Då Embets- och Tjenstemän samt betjente äfvensom civile Tjenstemän och deras
vederlikar vid Militie-staten, vid de tillfällen, då de kommenderas att hålla rotesyner,
att närvara såsom ombud vid af Landtmätare utsatta förrättningar för bevakande
af soldaters och båtsmäns rätt, såväl i afseende å deras torp, som vid uppkommande
tvister emellan de förra och deras rotehållare, vid roteliqvider, af- och till—
trädessyner samt vid ekonomiska besigtningar å Militie—boställen; då de inom ett Regementes
eller en korps stånd möjligen kunna anbefallas att i tjensteväg företaga resor,
de der upptaga, utom betydlig tidspillan, en väglängd af omkring 40 å 50 mil,
Motioner hos liidderskapet och Adeln 18(12. N:o 143.
367
sorn de utan ersättning hittills äro skyldiga att verkställa pä egen bekostnad; då en
Under—löjtnant t. ex., med 300 R:dr i ärlig lön, sedan pensions- och andra afgifter
afgått, derigenom knappast har i behåll mera än omkring 230 R:dr, en summa som,
med hänseende till nuvarande höga lefnadskostnader, är alldeles otillräcklig för hans
bergning; så vågar jag vördsamt föreslå att Rikets Ständer ville för sin del besluta
att ofvannämnda personer må tillerkännas rättighet att uppbära rese- och traktamentskostnads-ersättning
efter rese-reglementet vid alla de förrättningar, hvartill de, utom
de årliga befäls- eller rekryt-mötena vid regementen och korpser, kunna blifva kommenderade.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 28 November 1862.
G. W. af Donner.
mo 143.
Af Herr af Donner, Gisistaf Willielm, angående ändring i
Instruktionen för taxerings-förrättningarne, i fråga om hyresbelop
pets
läggande till grund för taxeringen.
Uti 17 § af nu gällande Instruktion för taxerings-förrättningarne stadgas, bland
annat, att, vid bevillnings-afgiftens bestämmande, hvarje löntagares inkomst, så vidt
den utgöres af bestämd lön eller visst, antingen i penningar eller i spannmål och andra
natura-persedlar utsatt belopp, skall upptagas på grund af derå erhållen officiel
eller behörigen styrkt uppgift. Om man närmare granskar 6 § af Bevillningsförordningen
den 17 Maj 1861, så finner man att der, för det första blifvit stadgadt,
att för all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall erläggas bevillning med en
procent, beräknad å behållna inkomstbeloppet; för det andra, hvad till inkomst af
kapital räknas, och för det tredje, att till inkomst af arbete räknas all den inkomst,
som erhålles af rörelse, yrke eller tjenst m. m., men icke af kapital. 20 <§ af Instruktionen
lör taxeringsmännen innehåller deremot sådana motsägelser, att §:s til
lämpning
i allmänhet ledt och sannolikt skall leda derhän, att godtycke och manna
-
368 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 143.
mån komma att träda i rättvisans ställe. Medgifvas måste att uti §:s ordalydelse
ligger en sådan latitud, att taxeringsmännen kunna, såsom bevillningsafgift, påföra en
löntagare nästan hvilket belopp som helst, enär det är åt de förre helt och hållet
öfverlemnadt, att, sedan all annan, beskattning underkastad, inkomst är beräknad, på
grund af egen kännedom samt aila meddelade eller eljest tillgängliga upplysningar,
hörsagor, rykten m. m., bestämma, att de anse löntagaren böra beskattas jemväl för
innehafvande kapital, om han äfven icke skulle ega något. Godtycket får en ytterligare
näring ej allenast derigenom att det säges, att skilnaden eller det belopp, hvarmed
lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta de sannolika årsinkomsterna, skall
anses utgöra den skattskyldiges inkomst af kapital, utan äfven af den föreskrift, att
den skattskyldiges okända lefnadskostnader uti stad aldrig må, utan att taxeringsmännen
till protokollet uppgifva särskilt skäl, anses vara lägre än i förhållande till
beloppet af den årliga hyra, den skattskyldige erlägger för de af honom och hans
egen familj begagnade rum och lägenheter. Huru vidunderligt ock den enskildes
rätt förnärmande ofvanberörda paragrafer blifvit tolkade och tillämpade inom hufvudstaden,
derom vittnar ett antal af nära l,SOO besvärsskrifter, som till Stockholms
Pröfnings-kommitté ingifvits under loppet af detta år. Att bestämma en löntagares
bevillnings—afgift efter den årsinkomst, han supponeras ega, men icke efter den verkliga
lön, som han uppbär af Staten, är, då det icke blifvit ofiicielt styrkt eller ådagalagdt
att löntagaren vore kapitalist, ett så egendomligt förfaringssätt, att det synes
mig vara dikteradt af allt annat, än af en samvetsgrann uppfattning af nu gällande
Bevillnings-förordnings anda och mening. Föreskriften att hyrans belopp skall tagas
till grund för bevillnings—afgiftens debiterande afser uppenbart, efter min tanka, förnämligast
sådana personer, hvilkas lefnadskostnader äro okända och de fall, der inkomsterna
betingas af vinstgifvande rörelse, egande kapital eller förmögenhet samt då
ett yppigt lefnadssätt föres, men ingalunda sådana personer, som endast lefva af sina
knappt tillmätta löner. Att taga hyran, som stiger vid nya köp af hus, till norm
för beskattningen är, hvad löntagare beträffar, orättvis ur den synpunkt, att embets
och
tjenstemän, i de flesta fall, äro nödsakade bo nära intill de allmänna embets
verken,
som befinnas inom den del af hufvudstaden, der hyrorna äro drygast; obillig
i de fall, då tjensteman, som oftast måste vara på embetsrummet både för- och ef
termiddag,
hvarigenom han svårligen kan bo långt aflägse derifrån eller på malmarne,
der hyrorna äro relatift billigast, men dit transportkostnaden för alla lifsförnödenheter
åter naturligtvis blir högre samt slutligen principvidrig, emedan enda rättesnöret
för hans beskattande, om det nödvändigt skali ske, synes mig vara den bestämda
årliga lönen, men icke hyresbeloppet, såvida han icke har råd att föra ett yppigt
lefnadssätt, hvilket förutsätter ettdera kapital, förmögenhet eller också benägenhet
att lefva på skuldsättning, då han i beggedera fallen får pligta genom högre beskattning.
-iu.-vm ■„ , . M. . . i,; < . • ii; I ■ ■ - På
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 144.
369
På ofvan anförda skäl föreslår jag,
att ur Bevillnings-förordningen måtte utgå bestämmelsen om hyresbeloppets
läggande till grund för taxering, när frågan angår löntagande embets- och
tjenstemän samt betjente i Stockholm, vare sig att de tillhöra Hof-, Civil-,
Militär- eller Ecklesiastik-stat, eller åtnjuta lön af nämnde stads egna
Drätselverk eller Inrättningar:
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
G. W. af Donner.
X:o 144.
Af Herr Hf fldoiind*^ Ca angående ändringar i
Kongl. Kungörelsen om stämpelpappers-afgiften.
Uti nu gällande Kungörelse af den 30 November 1860 om stämplade pappersafgiften,
böra följande stadganden förtydligas, nemligen:
3 §. Fullmagter &c. befattning med lön, — — —- — —
— — — — men om befordran vunnits till annan tjenst med hö
gre
lön, blott å skilnaden mellan förra lönen och den, som erhållits.
Tillägg vid slutet af §:n:
Erhåller militär-person fullmagt å civil tjenst med lön, som, jemte andra
inkomster inberäknade, är högre än den förut innehafdu, afräknas från stämpel-beloppet
hvad förut blifvit erlagdt.
4 §. Fullmagter &c. första gången tillträdes, men om befordran vunnits till
annan tjenst med högre lön, blott å skilnaden mellan förra lönen och den,
som erhållits.
Resolution eller fullmagt på tjenstebyte eller transport &c.
Föreskriften är stridande mot den i 3:dje §, angående enahanda sak meddelade,
med undantag af hvad som stadgas om erläggande i vissa fall af der upptagne
6 R:dr.
Itih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 47
S70
Motioner hon Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 144.
7 §• Tillägg:
efter kyrkor &c. mål.
Lönetillökningar, som erhållas genom uppflyttning inom samma tjenst
till högre lönegrad.
8 §. 9:de punkten. Tillägg:
Ej må någon tillgodonjuta &c. med stämpel försedt. Och ansvare för
karteringens rigtighet vederbörande tjensteman i det Verk eller hos den
myndighet, hvarifrån ofvannämnda handlingar utgått,
12 §• l:sta punkten:
»Utbyte af makuleradt stämpladt papper tillätes, när det är synbart att
misskrifning eller annan orsak vållat dess obrukbarhet, samt det blad,
hvarå stämpeln är satt, finnes ostympadt.»
Denna föreskrift skulle vara tydlig, om ej ett tillägg blifvit sedan flere riksdagar
tillbaka, insatt, nemligen att samma stadgande gäller äfven för stämpladt papper,
hvarmed skuldsedlar vid inteckningar till låns erhållande ur Rikets Ständers Bank
eller publika kassor varit bilagda, då låne-ansökuingnrne blifvit afslagne; men som
härvid icke säges något om huru förfaras bör, när inteckningar för lån hos enskilde
personer afslås och den skuldsedeln åsätta karta således icke blifvit för ändamålet begagnad,
får jag, på det icke någon tvetydighet må uppstå, och då enskild man skulle
gå i mistning af en ganska ofta betydlig, för den inköpta kartan erlagd, penninge
summa,
derest han icke finge utbyta densamma emot nytt stämpladt papper, öd
mjukligen
hemställa,
att berörda tillägg måtte ur blifvande Karta—Sigillata-förordning uteslutas,
eller ock att samma tillägg måtte förtydligas så, att stadgandet gäller ej
allenast för stämpladt' papper för inteckningar till lån ur publika kassor,
utan ock för sådana, som hos enskild man erhållits.
Om detta sednare alternativ godkännes, skulle redaktionen blifva: — — —
Rikets Ständers Bank, publika kassor eller enskilda personer, — — — — —
16 §. 2:dra punkten:
Då det ej bör tillkomma tjenstemän inom Kollegier eller underordnade
Embetsverk att tillse, det de från Kongl. Maj:ts Kansli eller högre instanser
utgående handlingar äro rigtigt karterade, så bör denna punkt ändras
i öfverensstämmelse med hvad ofvan föreslagits uti 8 § 9 punkten.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
G. W. af Donner.
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 145.
Ä':o 145.
Af Herr af Wetterstedt, Alfred, angående lönetillökningar åt
Kammar skri [värne i Kongl. Stats-kontoret och åt Kamereraren i
nämnda Verks Kammar-kontor.
Vid den reglering af Kongl. Stats-kontorets personal, sora omförraäles uti Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 24 Mars 1824, uppfördes för en Kammarskrifvare inora
samma Embetsverk såsom lön 400 R:dr B:ko på stat, hvarjemte honom tillerkändes
förmån af tillökning för 38 tunnor spannmål efter årligt Riksmarkegångspris, så att
denna tjensteman inom lägsta lönegraden, till exempel år 1827, erhöll ända till och
med 529 R:dr 2 sk. Banko, motsvarande 793 R:dr 56 öre i R:mt. Jemlikt föreskriften
i Kongl. Brefvet den 19 Oktober 1850 skedde åter reglering af Kongl.
Stats-kontoret, som erhöll ny stat, men hvilken likväl af uppgifna orsaker icke kunde
tillämpas förrän år 1851, då hvar och en af nämnde tjenstemän enligt en den 9
Augusti samma år utfärdad interims-stat, undfick 438 R:dr såsom lön och ett arfvode
af 148 R:dr 32 sk. eller tillhopa 586 R:dr 32 sk. Banko, motsvarande 880
R:dr R:mt. Denna interims-stat skulle tillämpas jemväl för år 1852, enligt nådiga
föreskriften i Kongl. Brefvet den 17 December 1851. Den 23 Oktober 1854 biföllo
Rikets då församlade Ständer den al Kongl. Maj:t för Stats-kontoret äskade tillökning,
och den 21 Februari 1855 utfärdades af Kongl. Maj:t en ny interims-stat,
enligt hvilken en Kammarskrifvare erhöll en lön af 438 R:dr och ett arfvode af
162 R:dr, eller sammanlagdt 600 R:dr Banko, som svarar emot 900 R:dr R:mt,
hvilka af ifrågavarande tjenstemän bibehöllos intill 1857 års slut.
Häraf visar sig påtagligen, att desse tjenstemän vid den al Rikets Ständer under
åren 1857—1858 beslutade reglering erhållit en i förhållande till de stegrade
prisen och deraf följande högre lefuadskostnader, högst obetydlig aflöning, och att
borttagandet af spannmålen under lönerna kan sägas vara just den egentliga orsaken
härtill. Om man t. ex. jeinför den inkomst 793 R:dr 56 öre, som år 1827
åtnjöts, mot den, som från och med år 1858 erhölls, eller 1,000 R:dr, så visar
sig att skilnaden häremellan uppgår till endast 207 R:dr 44 öre efter en tidrymd
af mer än 30 år. Skilnaden emellan den under åren 1851 och 1858 utgångna
aflöningen åter är ännu mindre eller blott 120 R:dr; samt emellan 1857 och 1858
årens aflöning den obetydliga förhöjningen af blott 100 R:dr Runt. Det lärer näppe
-
372 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 145.
ligen sålunda kunna nekas, att desse tjenstemän äro relativt till sina vederlikar eller
de äldste Kammarskrifvarne inom Kongl. Kammar-rätten vanlottade, ithy att Kammarskrifvarne
inom Kammar-kontoret svårligen kunna mottaga annan tjenst utom
Embetsverket, och om de undantagsvis innehafva en sådan, alltid få vidkännas pekuniär
uppoffring, enär de nödgas använda tiden för tjenstens förrättande från kl. 10
f. m. till kl. 2 e. m , hvarigenom de äro förhindrade att på annat håll förskaffa sig
något bidrag till de dryga lefnads-utgifternas bestridande. Lägges nu härtill att de
lägste tjenstemännen, innan de kunnat fullgöra akademiska prestanda för vinnande af
inträde uti Räkenskaps-verken, ofta varit nödsakade att skuldsätta sig; att de få
vänta 8 å 12 år innan de vinna befordran inom ett Embetsverk med fåtalig personal;
och att för stämpladt papper till fullmagt samt till betäckande af krono-utskylder
och kommunal-utgifter åtgår ett för en obemedlad person ingalunda obetydligt
belopp, så kunna dessa tjenstemän i lägsta graden, med en lön, af blott 1,000 R:dr
för år, sägas vara vida sämre lottade än t. ex, en med 600 R:dr i lön försedd förste
Vaktmästare, som icke behöft genomgå någon akademisk kurs, eller på hvilken
fordringarne för öfrigt icke äro stora.
Afven Kamereraren inom ofvanberörda Kontor har, jemförd med hans vederlikar
inom Tull- och Postverken, ingalunda erhållit en i förhållande till hans trägna
och ansvarsfulla göromål afpassad allöning. Kamereraren inom Tullverkets Kammarkontor
åtnjuter nemligen, enligt årligen upprättande stat, en aflöning af 4,500 R:dr,
och ät Kamereraren inom Postverket är, förutom möjligen tillfälliga arfvoden, garanteradt
minst enahanda summa i lön, hvarjemte åt honom blifvit upplåten en boställs—
våning, hvars hyresvärde vid taxeringen år 1861 upptogs till 1,500 R:dr; men till
Kamereraren i Stats-kontorets Kammar-kontor är för närvarande såsom lön på stat
uppfördt endast 3,500 R:dr, sålunda ett belopp vida understigande hvad som åtnjutes
af hans 2:ne ofvannämnda vederlikar. På grund af hvad jag här haft äran ådagalägga,
föreslår jag alltså följande, nemligen:
l:o. Att Kammarskrifvarne i Kongl. Stats-kontoret måtte undfå en årlig
lönetillökning af 600 R:dr R:mt, i likhet med hvad de sju äldste af de
lägste tjeustemännen inom Kammar-rätten åtnjuta, eller derest en sådan
lönetillökning för alla Kammarskrifvarne ej medgifves, att åtminstone de
sex äldste måtte komma i åtnjutande af samma aflöning, som Kammarskrifvarne
i Kongl. Kammar-rätten, eller 1,600 R:dr hvardera, helst
ingen, med kännedom om verkliga förhållandet, torde kunna bestrida, att
göromålen för en Kammarskrifvare i Kongl. Stats-kontoret i alla afseenden
äro trägnare och fullt ut så ansvarsfulla, som i Kongl. Kammar-rätten;
hvadan ock tillförene, och ända intill dess att den statsreglering, som med
1858 ingick, en Kammarskrifvare i Kongl. Stats-kontoret aldrig varit
sämre aflönad än en vederlike inom Kongl. Kammar-rätten, utan alltid
något bättre.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 146.
373
2:o. Att Kamererare!) i Stats-kontorets Kammar-kontor, som bar åliggandet
att tillämpa hvarje ny statsreglering med alla dess vilkor, förbehåll
och undantag, hvars tjenst är af den trägna beskaffenhet, att innehafvaren
omöjligen kan sköta annan befattning, och som dagligen måste tillhandagå
med upplysningars meddelande, samt icke likt sin vederlike inom Riksboksluts-kontoret,
har tid öfrig att egna sig såsom räkenskaps-biträde åt
Rikets Ständers sammanträdande Herrar Revisorer, och derigenom bereda
sig ett ärligt arfvode af 1,000 R:dr, utom lönen, och som oaktadt vidsträcktare
och ansvarsfullare åligganden än denne sednare tjensteman är
honom vida underlägsen i inkomster, måtte beviljas en årlig lönetillökning
af 1,000 R:dr, så att han erhåller 4,500 å stat, att utgå från och med
nästa statsreglerings början.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
Alfred af Wetterstedt.
ft:o 146.
Af Frih. Bonde., Knut; angående förökning i anslaget till Kongl.
Musikaliska Akademien.
Ibland läroverk, som under sednare åren gjort högst betydande framsteg, kan
med skäl räknas Musikaliska Akademien.
Af närlagde afskrift af Akademiens äldre och nyare stat inhemtas, att, efter det
Rikets Ständer vid 1857 års riksmöte beviljade en tillökning i Akademiens årliga
penniugeanslag med 9,000 R:dr, inrättades 5 nya läroklasser, hvarjemte de äldre klasserna
betydligen utvidgades.
Lärotimmarne, som efter 1856 års stat, då årsanslaget endast utgjorde 9,000
R:dr, voro bestämda till 63, förökades 1858 till 141, hvaraf synes att Akademien
på ett ändamålsenligt sätt användt ofvannämnda anslag.
Sedan organisation år 1858 blifvit verkställd, har emellertid flera förhållanden
inträffat, som framkalla behofvet al ett ökadt antal lärotimmar i vissa klasser, äfvensom
ökade löner m. m.; i brist hvaraf Akademien ser sig nödsakad att inskränka sin
374 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 146.
verksamhet till endast det nödvändigaste, och hvarigenom undervisningen till stor del
hämmas i sin utveckling.
En af de klasser, som hafva allt för få lärotimmar i förhållande till det stora
antalet elever, är Pianolclassen. Man måste betrakta pianot såsom grundinstrument
för alla musikaliska studier; hvar och en som beträder den musikaliska banan, bör
tillegna sig åtminstone någon grad af förmåga på detta instrument, så väl den, som
egnar sig åt pianot, som ock de, hvilka egna sig åt andra brancher, såsom musiklärare
vid rikets elementar-läroverk, eller de som ämna blifva organister, sångare, kompositörer
m. fl. Det är derför lätt att inse att det nuvarande antalet lärotimmar,
16 i veckan, är otillräckligt; synnerligast som fruntimmer numera ega rättighet att
söka vissa organistplatser och följaktligen måste hafva undervisning äfven på piano;
hvartill kommer, att mången obemedlad qvinna erhåller i denna lärdom ett kapital,
hvaraf hon, genom lektioners gifvande, kan draga ränta och derigenom hafva en säker
bergning.
Det är hufvudsakligen för att i Piano-klassen kunna intaga ett större antal fruntimmers-elever,
som jag föreslår,
en tillökning i denna klass’ lärotider med 10 timmar i veckan, samt en
tillökning i lärarens årliga lön, motsvarande den tillökta lärotiden
med H:dr 1,000: —
Klassen för Blås-instrumenter har sig endast tilldelad 12 undervisningstimmar
i veckan. Under klassens femåriga tillvaro har det visat sig,
att om ock denna undervisningstid möjligen kunnat vara tillräcklig för
utbildandet af de elever, som behöfvas i Akademiens orkester, så blir
denna tid allt för otillräcklig, sedan den omständigheten inträffat, och sorn
alltid måste inträffa, att personer, som ämna söka plats såsom musikdirektörer
vid regementena, önska att vid Akademien genomgå så väl en
praktisk som theoretisk kurs i tonkonsten. Elevernas antal i denna klass
har sällan varit under 24, men oftast omkring 30, hvadan hvarje elev
ej skulle erhållit mera än omkring högst en half timmas undervisning i
veckan, ifall Akademien icke vore så lycklig att ega en lärare i denna
klass, som kan uppoffra 24 å 30 timmar i veckan för undervisningen,
hvartill kommer den omständigheten, att samme lärare eger förmåga att
meddela undervisning på alla blåsinstrumenter, hvilket numera är så sällsynt
att, då han lemnar sin plats, troligen ingen finnes, som kan efterträda
honom, utan torde lärotimmarne komma att fördelas på flere lärare
för olika instrumenter.
Då man vet att, med undantag af regementena, ingen skola finnes
för blåsinstrumenter, och hvad särskilt angår oboe, fagott och valdhorn,
Transport R;dr 1,000; —
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 146.
375
Transport R:dr 1,000: —
så, och emedan ingen undervisning derstädes meddelas på dessa 3:ne instrumenter,
skulle desamma helt och hållet bortdö, om ej Akademiens
skola fanns. Derjemte bör upplysas, att Kongl, theater-direktionen, i stället
för att införskrifva utländska musici, från Akademien rekryterat såväl
oboister, som fagottister och valdhornister. För att komplettera
klassen för blåsinstrumenter, så att densamma kan motsvara sitt ändamål
och medföra påräknad nytta, föreslås
en tillökning af 8 lärotimmar i veckan samt en tillökning för
läraren med R:dr 800: —
Läraren i musikens historia och estetik har sig ålagdt att hålla 2:ne
timmars offentlig föreläsning i dessa ämnen för ett så stort antal åhörare,
som lärosalen beqvämligen rymmer, samt dessutom 4 timmar enskildt
för eleverna, allt för hvarje vecka.
För dessa åligganden uppbär han endast 600 R:dr R:rnt i årlig
lön. Det är allmänt bekant att de offentliga föreläsningarne varit så
omtyckte, att oaktadt Akademien, i saknad af tillräckliga expensmedel i
och för lokalens upplysning m. m., vid dessa tillfällen nödgat' bestämma
en inträdesafgift af 3 R:dr Runt person för terminen, lärosalen icke
desto mindre varit uppfylld af åhörare, ett förhållande, som Akademien
vid klassens bildande icke kunde förutse. Enär Akademien saknar tillgång
att aflöna läraren i denna klass såsom han förtjenar, och då man betänker
hvilka ansträngningar och tidsuppoffringar det medför, att hvarje
vecka uppträda för en offentlig publik, så vågar jag hoppas
det Rikets Ständer finner det vara med billigheten öfverensstämmande
att öka denne lärares lön med .... R:dr 600:
Enligt 3 kap. 4 § af Akademiens nu gällande stadgar, utser Akademien,
vid hvarje termins början, en af lärarne, som en afton hvarje
vecka, under minst 3:ne timmar, leder orkester-öfningarne; den lärare
som härtill utses, undervisar i sin klass 3:ne timmar mindre hvarje vecka.
Att dessa öfningar äro af stor fördel, ej endast för de elever, som
behöfva öfva sig i samspel, utan äfven för dem, som komponera eller
instrumentera för full orkester, kan icke nekas; likväl och emedan minskningen
i undervisningstid af 3:ne timmar i veckan för orkesteranförarens
klass medför ett stort hinder för elevernas studier, desto större, som
elevernas antal i alla klasser årligen ökas, så bör denna olägenhet afhjelpas
sålunda,
att den lärare, som väljes till orkesteranförare, erhåller, i stäl
-
Transport R:dr 2,400: —
376
Motioner hos Rid der skåpet och Adeln 1862. N:o 146.
Transport R:dr 2,400: —
let för inskränkning i sin undervisningsskyldighet, en kontant
ersättning, som härmed föreslås till R:dr 300: —
Akademiens Bibliothekarie åtnjuter blott 300 R:dr R:mt i lön lör
vård och utlåning af Akademiens dyrbara bibliothek. Då man känner
huru detta bibliothek genom gåfvor och donationer årligen vexer, ja, att
detsamma numera är dubbelt större än hvad det var endast för 3 år
tillbaka, och då man jemför den ringa lön (som till och med understiger
Vaktmästarens) med det stora ansvar Bibiiothekarien måste ikläda
sig, synnerligast hvad utlåningen angår, så skall säkert ingen neka denne
tjensteman
en lönetillökning af R:dr 300: —
Vid innevarande riksmöte har Kongl. Maj:t föreslagit lönetillökning
för Kollegiernas vaktmästare till ett belopp så stort, att deras årliga lön
skulle uppgå till 500 R:dr R:mt. Akademiens vaktmästare har i lön
endast 450 R:dr samma mynt, hvadan och då han af tjenstegöromål är
så sysselsatt hela dagen, att han ej har någon tid öfrig till extra för
tjenst,
så föreslås
en tillökning i hans årliga lön af R:dr 50: —
Akademien eger ej eget hus; men är för närvarande inrymd uti en
hyrd lokal i f. d. Kirsteinska huset, N:o 8, Clara Strandgata. Till hyresmedel
äro anslagna den hyressumma, som Akademien årligen utbetalar
eller 1,050 R:dr R:mt; för denna hyra disponerar Akademien en större
lärosal samt 4 mindre rum. Att denna lägenhet emellertid är otillräck
lig
för Akademiens behof synes dels deraf, att ett af rummen måste
användas till bibliothek, sessions- och lektionsrum och, vid offentliga tillställningar,
äfven till kapprum; dels ock deraf, att åtskilliga af lärarne
måste gifva lektionerna i sina egna hemvist. Att dessa omständigheter
äro i flera afseenden störande för undervisningens ordentliga gång, säger
sig sjelft. Då Akademien i förenämnda egendom numera har tillfälle
att erhålla flera lektionsrum, så föreslås
en tillökning i Akademiens hyresmedel af .... R:dr 1,000: —
Akademiens anslag till ved, ljus och expenser, som är upptaget till
endast 600 R:dr R:mt, har varit så otillräckligt, att Akademiens enskilda
kassa, som för andra ändamål är bestämd, har måst såsom lån förskjuta
2,058 R:dr, hvadan
en tillökning i expensmedlen föreslås af R:dr 250: —
Summa R:mt R:dr 4,300; —
— ■MiMi ; n . . .1 Med
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 147. 377
Med denna tillökning i Akademiens årliga statsanslag, hvilket då skulle komma
att utgöra 22,300 R:dr R:mt, anser jag att läroverket bör kunna kompletteras till
hvad det bör vara, nemligen en fullständig nationel skola för tonkonstens alla brandler,
hvarifrån skickliga subjekter kunna utgå, såväl för kyrkan, skolan, theatern,
regementena, som för koncertsalen. Denna läroanstalt förtjenar så mycket mera att
omhuldas, emedan de medel, som Ständerna ha anslagit, blifvit på det mest omsorgsfulla
sätt använda, och emedan densamma, genom skickliga och nitiske lärares
bemödanden, gjort så vackra framsteg, att vi numera icke nödgas införskrifva utländska
talanger till de mera framstående musikplatserna, ej heller behöfva vi utskicka
våra unga musici för att hos utlänningen inhemta en talang, hvilken de kunna förvärfva
i sitt fädernesland. — Såsom exempel på lärarnes i Akademien ovanliga intresse
för sin konst, må nämnas att en lärare för några år tillbaka bildade en ny
klass med omkring 40 fruntimmers-elever, hvilka han i tvänne års tid undervisade,
utan anspråk på ersättning, äfvensom att åtskilliga af lärarne gifva flera lektionstimmar
i veckan, än hvartill de äro skyldige. Man behöfyer endast bevista de offentliga
musik-historiska föreläsningarne för att blifva öfvertygad om detta lärarnes varma
intresse; ty de snart sagdt täfla med hvarandra uti bidrag med musikaliska illustrationer,
hvilka de icke hafva någon förbindelse att ombesörja.
Jag skulle icke våga med så bjerta färger teckna denna läroanstalt, om jag icke
under en längre tid, i egenskap af Direktions-ledamot, haft tillfälle taga närmare
kännedom om dess verksamhet.
Jag slutar mitt anförande med en vördsam anhållan, att denna min motion må
blifva remitterad till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 28 November 1862.
Knut. Bonde.
X:® 14?.
Af Herr af Oiireii; Didrik Pontus angående statsanslag till
fullbordande a/ Kinda båtled i Östergötland.
Långt innan Göta kanal påbörjades, hade fråga uppstått att från norra ändan
af sjön Rengen, ungefär lj mil från Linköping, anlägga en kanal till Roxen och
vidare till Östersjön samt, i sammanhang dermed, öppna en båtled genom de med
lith. tilt R. St. Prot. 1862 * 1863. 11 Samt. 1 Afd. 48
378 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 147.
hvarandra sammanhängande sjöarne Jernlunden, Åsunden, Erlangen, Juttern och Krön,
hvilka sträcka sig frän Rengen till trakten af Wimmerby. Den del af denna kanalsträckning,
som skulle sammanbinda Roxen med Östersjön, har genom Göta
kanals anläggning redan i 30 år varit trafikerad. Den öfriga sträckningen är deremot
ännu ofullbordad, ehuru mera än ett sekel förflutit, hvarunder, med större och
mindre mellantider, denna fråga blifvit bearbetad. Sålunda bildade sig redan år 1801
ett af Kongl. Maj:t den 2 Juni nämnde år oktrojeradt bolag för ifrågavarande kanalarbetes
utförande. Genom detta bolags försorg blefvo ock 2:ne slussar af trä anlagda,
den ena emellan sjöarne Jernlunden och öfre Rengen, den andra emellan sjö—
arne öfre och nedre Rengen. Arbetet förfelades dock samt afstannade i brist på
penningar och nödig erfarenhet i kanalbyggnadskonsten. Sedan derefter Göta kanal
börjat anläggas, lät Grefve von Platen på 1820-talet verkställa en fullständig undersökning
och plan för byggande af den ifrågavarande kanalsträckningen, hvilken fått
benämningen Kinda kanal. Att Grefve von Platen ansåg denna kanal, i fall den
komme till utförande, blifva af utomordentlig vigt icke blott för den vidsträckta ort,
kanal- och båtleden skulle genomlöpa, utan ock för Göta kanal, är allmänt kändt.
Det stora gagnet af denna kommunikationsled är ock lätt att inse, om man besin
nar,
att densamma genom Stångån skulle utmynna i sjön Roxen och sålunda blifva
en bikanal till Göta kanal samt, i förening med ofvannämnda sjöar, utgöra en sträcka
af omkring 10 mils längd, eller mera än hela Ostgöta—linien af Göta kanal. Men
Grefve von Platen gick bort innan han fick se Göta kanal fullbordad, och de närmast
efter hans död följande åren voro icke gynnsamma för utvidgning af hans storverk.
Först på 1850-talet kom frågan om utförandet af Kinda kanal- och båtled
ånyo med allvar å bane och det med den framgång, att en icke obetydlig del deraf,
omkring 5 mil, eller båtleden genom sjöarne Åsunden, Jernlunden samt öfre och
nedre Rengen, sedan hösten 1861 varit öppnad för allmänna trafiken. Sedan Rikets
Ständer vid 1854 års riksdag beviljat strandegarne kring nämnda sjöar ett lån, stort
160,000 R:dr B:ko eller 240,000 R:dr R:mt, för nämnda sjöars sänkning, med
skyldighet att, enligt en af Friherre De Géer uppgjord plan, utföra arbetet så, att
en oafbruten båtled genom och mellan dessa sjöar tillvägabragtes, blef detta, i förhållande
till strandegarnes tillgångar högst betydliga arbete, år 1855 påbörjadt, och,
efter sju års arbete, med en kostnad af omkring 520,000 R:dr (deraf Staten såsom
lån anvisat tillhopa 390,000 R:dr), sistlidet år så fullbordadt att, såsom nyss är
nämndt, båtleden då kunde öppnas för allmänna trafiken. Den redan vunna erfarenheten
om denna trafik har ådagalagt det oafvisliga behofvet af arbetets fortsättande
från sjön Rengen till Roxen. Det är nemligen först sedan detta arbete blifvit
fullbordadt, som den nu öppnade båtleden, på hvilken redan en mindre ångbåt
med stor fördel under innevarande år gjort reguliera turer, kan erhålla sin egentliga
vigt och betydelse för denna vidsträckta och på kommunikationer vanlottade ort.
Man mäste nemligen besinna, att de tunga varor, förnämligast bestående af skogs
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 147. 379
produkter, spannmål och viktualier, som orten har att afsätta, äfven om de sjöledes
ankomma till sjön Rengens norra strand, icke kunna utan allt för stora omlastningsoch
transportkostnader derifrån landvågen forslas till närmaste afsättningsort, Linköping.
Behofvet af detta arbetes snara utförande har ock alltmera börjat inses, ej mindre
inom sjelfva orten än äfven af vederbörande myndigheter. Till följd deraf hafva
ock noggranna undersökningar och kostnadsförslager blifvit uppgjorda, utvisande att
lämpligaste sättet att vinna det åsyftade målet vore att, med begagnande af Stångåns
vatten från Rengen till Roxen, förbi vattenfallen i nämnda å anlägga slussar samt i
öfrigt upprensa och göra ån segelbar. Kostnaden härför har blifvit beräknad till
1,313,000 R:dr R:mt.
Sedan Konungens Befallningshafvande i Ostergötlands län, med öfverlemnande af
det uppgjorda förslaget, uti underdånig skrifvelse af den 15 sistlidne Augusti hos
Kongl. Majit förordat en af Kinda båtleds bolags direktion gjord anhållan, att Kongl.
Majit måtte täckas hos Rikets Höglofliga Ständer utverka nödigt anslag för arbetets
utförande, behagade Kongl. Majit kort derefter anbefalla Styrelsen för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader att, vid upprättandet af Styrelsens generalförslag öfver de allmänna
väg- och vattenbyggnads-arbeten, till hvilkas utförande statsunderstöd erfordras,
taga den ifrågavarande anläggningen under öfvervägande; och har Styrelsen uti
berörda generalförslag tillkännagifvit, att Styrelsen delade »sökandenas åsigt om vigsten
af att den inuti landet redan bildade farleden blir utsträckt såsom oafbruten
»vattenväg till Linköping, och således sättes i förening med hafvet igenom Göta ka»nal.
» Styrelsen yttrar vidare: »Den del af Östergötland, hvarest Kinda båtled fram»går,
är dessutom, till följd af läge och naturförhållanden, mindre lämplig för jern»vägsanläggning.
Visserligen är en värdefull förbättring i ortens kommumkations»anstalter
åvägabringad genom den förutnämnda redan verkställda vattenleden; men
»för att åstadkomma fullständig lättnad i transporterna, bör densamma likväl först
»och främst förenas med sjön Roxen, och den kan sedermera i framtiden utsträckas
»i söder till Wimmerby. Enligt Styrelsens underdåniga åsigt bör den nu ifrågava»rande
norra utsträckningen, eller förbindelsen mellan sjöarne Rengen och Roxen,
»företrädesvis anläggas; oeh enär Kinda båtleds- och sjösänkningsbolag, hvilket före
»detta erhållit Eders Kongl. Majits nådiga stadfästelse, nu ställt sig i spetsen för ut»förandet
samt begärt att Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i Östergötlands län
»skulle inför Eders Kongl. Majit göra underdånig framställning att, för så vidt icke
»Statens stambana erhåller sådan sträckning att densamma kommer att beröra den
»nuvarande Kinda båtled, Eders Kongl. Majit måtte nådigst till Rikets nu samman»trädande
Ständer allåla Proposition om nödiga medels anvisande till båtleds anlägg»ning
mellan norra ändan af sjön Rengen och Linköpings hamn; så, och då detta
»bolag borde öfvertaga arbetets utförande, har Styrelsen, fastän aktieteckningslista icke
»blifvit ansökningshandlingarne bifogad, ansett sig kunna antaga att, om bidrag var»der
vid instundande riksdag till anläggningen afsatt, densamma skall under stats
-
38.0 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 147.
»regleriugsperioden varda påbörjad; och får Styrelsen derför, samt emedan ortens me»nighet
samfäldt deltagit i Kinda båtleds verkställande, i underdånighet» (bland första
»klassens arbeten) »antecka adelar af den till utsträckningen beräknade summan, eller
»875,300 R:dr.»
För att vidare ådagalägga vigten af ifrågavarande arbete, torde här böra återgifvas
följande omdöme af Herr Friherre De Géer, som uppgjorde första förslaget till
arbetets utförande. Efter att hafva uppgifvit kostnaden för anläggningen, yttrar han:
»Detta är visserligen en stor summa, men jemföres den med hvad en jernväg af
»samma längd skulle kosta, så uppgår den icke till en tredjedel deraf. I afseende
»på nyttan för orten, som i allmänhet har tunga och skrymmande varor att afsätta,
»synes kanal-leden, som sätter hvarje punkt af de vidt utgrenade sjöarnes stränder i
»direkt beröring med afsättningsort, böra föredragas framför en jernväg, som skulle
»beröra jemförelsevis få punkter, och å hvilken transportkostnaden skulle blifva betydal
igt större än å kanal-leden.»
Likaså har Jernvägs-kommittéen, i fråga om östra stambanans rigtning, uti icke
ringa mån grundat sin åsigt om dess läge på den förutsättningen, att Kinda kanal
skulle komma till utförande. Efter att hafva anfört några andra skäl mot stambanans
förläggande öster om sjön Sommen, yttrar Kommittéen i sitt betänkande,
pag. 79:
»Kommittéen har dessutom, i afseende på denna fråga tagit i betraktande, att
»förslag redan är uppgjordt till en för jemförelsevis ringa kostnad, i förening med
»pågående sjösänknings-arbeten, utförbar sammanhängande vattenkommunikation från
»Linköping genom sjöarne Rengen, Jernlunden, Åsunden, Juttern och Krön ända till
»Wimmerby, äfvensom från Åsunden till Östersjön vid Gamleby, medelst hvilken se»gelled
midten af landet emellan östra stambanan och Östersjön kan erhålla en lika
»behöflig, som för denna orts produkter af hufvudsakligast trävaror beqväm och billig
»kommunikation med slättlandet, Göta kanal och äfven hafvet;»
samt pag. 121:
»Då dessutom fråga är om den så kallade Kinda kanals bringande till verk»ställighet,
och Wimmerby samt trakten deromkring med en jemförelsevis ringa
»kostnad derigenom kan erhålla en särdeles billig kommunikation till Göta kanal,
»samt möjligen äfven genom Gamlebyviken till Östersjön, så minskas äfven behofvet
»af en jernväg från denna trakt till Westervik.»
Vidare har Herr Öfversten, Friherre Ericson, i anledning af den i år verkställda
undersökningen om jernvägens förläggande öster om sjön Sommen, yttrat:
»Den genom enskilda bidrag bekostade, nu utförda undersökningen har haft
»det goda med sig, att den vigtiga frågan om östra stambanans rätta läge blifvit
»närmare utredd, och, hvad som i en nära framtid för sydöstra Östergötland och
»norra delen af Calmar län är af synnerlig vigt, frågan om en kanal-anläggning
»mellan Linköping och sjön Rengen, med utsträckning genom sjöarne Jernlunden,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 147.
381
»Asundeu, Juttern och Krön till inemot Wimmerby, måste genom jernvägsfrågans
»utredning framträda med ökadt intresse; ty den redan vidgjorda och icke obetydligt
»påkostade kommunikationsleden längs sistnämnda sjöar, bör på ett eller annat sätt
»få sin utsträckning till Linköping, der på samma gång segelleden på Roxen och
»Göta kanal samt en station på östra stambanan, sedan denna kommit till stånd, an»träffas.
De orter, som öster om Sommen kunnat vänta sig fördelar af östra stara»banans
anläggning i denna rigtning, böra, med afseende å dessa bygders tunga pro»dukter,
vara mera betjenta med en ändamålsenlig kanalisering af ofvannämnda vat»tendrag
fram till Linköping, än med jernväg, som endast delvis kommer dem
»till godo.»
Af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, finner
man ock, att Kongl. Maj:t ansett anläggningen af Kinda kanal vara af synnerlig vigt,
enär utaf den mängd arbeten, som förordas i Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens
ofvan omförmälda general-förslag, endast 2:ne kanal-anläggningar blifvit af Kongl. Majit
föreslagna att erhålla stats-understöd, nemligen segelleden från Hattefura hamn vid
Wenern till sjön Stora Lee i Elfsborgs län samt den ofvannämnda Kinda-kanalen,
eller sammanbindningen af Kinda båtled med sjön Roxen.
Det statsbidrag Kongl. Majit behagat föreslå Rikets Ständer för dessa båda arbeten
är dock så ringa, åtminstone hvad angår anläggningen af Kinda kanal, att all
tanke på detta arbetes utförande måste öfvergifvas, derest icke Rikets Ständer skulle
behaga på ett mera verksamt sätt understödja detsamma. Kongl. Majit har nemligen,
på sätt den nådiga Propositionen (pag. 53) innehåller, endast alternativt föreslagit
att, derest icke vederbörande inom 1863 års utgång i behörig ordning afslutat kontrakt
om utförandet af arbetet för segelleden emellan Hattefura och sjön Stora Lee,
den för detta arbete under denna statsregleringsperiod afsedda lånesumma af 450,000
Ridr skulle få användas såsom lån för utförande af Kinda kanal, derför arbetskostnaden
syntes påkalla statsbidragets fördelande på 2ine statsregleringsperioder.
Granskar man närmare innehållet af Kongl. Majits ifrågavarande nådiga Proposition,
så kan man dervid icke undgå att finna, att de på Sjette Hufvudtiteln föreslagna
statsbidrag till produktiva arbeten äro ytterst knappt tilltagna. Väl är det
lätt att inse att, då Staten i så många andra rigtningar tarfvar stora anslagssummor,
tillgångarne måste blifva hårdt anlitade; men då man af ifrågavarande nådiga Proposition
derjemte inhemtar, att Rikets Ständers Bauk eger ett behållet öfverskott af
icke mindre än 6 millioner Ridr, hvilket icke tagits i beräkning för de uti den nådiga
Propositionen föreslagna statsutgifter, torde man kunna hysa den säkra förhoppning,
att tillgångar skola kunna beredas äfven för andra produktiva arbeten än anläggningen
af Statens jernvägar, hvilka, enligt hvad föregående Rikets Ständer antagit,
förnämligast böra byggas med upplånta medel, så att icke ensamt samtiden får
vidkännas kostnaden för deras utförande. Jag vågar ock föreställa mig att, så vida
jernvägarne skola erhålla tillräcklig trafik, måste landet samtidigt upparbetas äfven i
382 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 186'2. N:o 147.
andra orter än dem, der jernvägarne blifva förlagde. Ty ett ensidigt bearbetande af
endast jernvägar genom de delar af landet, som dermed kunna gynnas, kan icke annat
än blifva skadligt för sädana af naturen mindre väl lottade trakter, som icke
ega tillräckliga medel att sjelfva utföra storn kommunikations-anläggningar, men som
med bidrag af Staten kunna tillvägabringa nödiga förbättringar i de af naturen anvisade
farlederna.
Då jag, på sätt nyss blifvit antydt, hyser den förhoppning, att Rikets Ständer
icke uteslutande skola använda de förhanden varande tillgångarne att dermed bygga
jernvägar, utan ock komma att reservera några betydligare belopp för åstadkommande
af andra kommunikationer i det inre af landet, bör jag derjemte fästa uppmärksamhet
derpå att, enligt hvad under en längre tid varit vanligt, Rikets Ständer för understöd
till väganläggningar och kanaler plägat bevilja minst §:de!ar af arbetskostnaden
att utgå, icke, såsom i Kongl. Majits nådiga Proposition i förevarande fall är
föreslaget, i form af lån, utan såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, emot det
att de bolag eller menigheter, som åtaga sig arbetets utförande, förbinda sig bekosta
återstoden. Det är ock endast på sådant sätt det kan blifva möjligt att för dylika
arbeten bilda bolag, enär erfarenheten visat, att aktie-egarne, i anseende till arbetenas
dyrhet och den långa arbetstiden, icke kunna på flera år påräkna någon ränta
på sina i sådana företag nedlagda penningar.
Väl har sedan någon tid en inbjudning blifvit utfärdad för aktie-teckning till
fullbordande af nu ifrågavarande arbete; men denna inbjudning, som med välvilja
omfattats så väl inom som utom Östergötland, har utgått från den förutsättningen,
att ett betydligare statsanslag utan återbetalningsskyldighet skulle af Rikets Höglofliga
Ständer anvisas. Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens ofvanberörda förslag har ock
gifvit anledning till den förhoppning, att arbetet skulle, såsom högst gagneligt, vinna
ett sådant understöd. Likaså har frågan af Göta kanal-direktion ansetts af den vigt,
att bemälda direktion lärer vara betänkt på att kalla bolaget till extra stämma för
att höras öfver gjord framställning, att äfven Göta kanal-bolag måtte för något betydligare
belopp deltaga i aktie-teckningen för Kinda kanals fullbordande, så framt
statsanslag för ändamålet varder beviljadt.
Jag hyser sålunda intet tvifvel derom att, derest Rikets Ständer täcktes anvisa
|:delar af den för detta arbete erforderliga summa att utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
den återstående tredjedelen, ehuru uppgående till det betydliga
beloppet af omkring 440,000 R:dr, skulle kunna genom aktie-teckning erhållas. Jag
torde icke heller sakna skäl till den förhoppning, att Rikets Ständer skola bevilja de
erforderliga medlen, då jag vet, att Stats-Utskottet vid 1856—1858 års riksdag, i
anledning af då väckt fråga om anslag för båtledens utsträckning från sjön Asunden
genom sjöarne Erlången, Juttern och Krön till Wimmerby-trakten, gifvit förslaget
sitt varma förord och hos kommande Ständer rekommenderat detsamma till erhållande
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 147. 383
af nödigt understöd vid utförandet. I Stats-Utskottets den 10 November 1857 afgifna
betänkande N:o 158, pag. 46, förekommer nemligen följande yttrande:
»Med begagnande af de flera nära hvarandra liggande och nästan sammanhän»gande
samt hufvudsakligen i samma rigtning sig sträckande sjöar, hvilka söder om
»den midt i Östergötland belägna sjön Roxen genomskära denna provins och en del
»af norra Småland, synes visserligen en både naturlig och ändamålsenlig kommuni»kationsled
genom och mellan nyssnämnda landsorter böra åstadkommas, och Stats»Utskottet
tror sig kunna antaga, att denna kommunikationsled inom en föga
»aflägsen framtid skall vara både öppnad och allmänt begagnad för transporte»randet
af samma orters naturprodukter. Utskottet tager alltså för gifvet, att
»Rikets Ständer, som under sednaste riksdag beviljade ett ingalunda obetydligt
»bidrag af allmänna medel för att, jemte den sedermera påbörjade sänkningen
»af några bland ofvan uppräknade sjöar, bereda en båtled mellan dem, framdeles
»icke skola vägra att med ytterligare statsbidrag understödja samma kommunikations
»utsträckning till dess nu uppgifna ändpunkter.»
Det torde icke behöfva erinras, att ett arbete af den betydenhet, som det ifrågavarande,
måste, för att icke alltför mycket fördyras, bedrifvas med mycken kraft,
så att arbetstiden i möjligaste mån förkortas, helst kanalen först då den blir fullbordad
kan begagnas och lemna någon inkomst. Till följd häraf vöre det ock nödigt
att det anslag, som beviljas, finge utgå, i mån af arbetets fortgång, helt och hållet
under den instundande statsregleringsperioden.
På alla de skäl jag nu haft äran anföra, vågar jag hos Rikets Höglofliga Ständer
vördsamt föreslå:
att ett anslag utan återbetalningsskvldighet, stort 875,300 Riksdaler Riksmynt,
motsvarande |:delar af den beräknade kostnaden, måtte varda bevil—
jadt att successive under instundande statsregleringsperiod utgå till fullbordande
af Kinda båtled medelst kanalisering af Stångån från sjön Rengen
till Linköpings hamn, under vilkor att ett bolag varder bildadt, som förbinder
sig att, emot åtnjutande af detta understöd, i enlighet med det
kontrakt, som derom kan varda afslutadt, behörigen fullborda arbetet.
Jemte det jag anhåller, att denna min motion varder till Stats-Utskottet remitterad,
får jag framställa den önskan, att Utskottet behagade infordra de uppgjorda
planerna och kostnadsförslagen samt öfriga till saken hörande handlingar.
Stockholm den 28 November 1862.
D. P. af Burén.
384
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. A/:o 148.
m£:o 148.
Af Herr von Axelson* »Toltan Fredrik, angående förhöjning
af det utaf Kongl. Maji äskade anslag till understöd åt Officerare,
anställda i utländsk krigstjenst.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof,
har Kongl. Majit till Rikets Ständer föreslagit, att de vid två sistförflutna riksdagar
anvisade 9,000 R:dr årligen, att enligt Kongl. Majit disposition användas till understöd
åt officerare af armeéns särskilda hufvudvapen, som kunde vara hugade att inträda
i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande med Sverige stående magt,
hvars armée till större eller mindre del befinner sig på krigsfot, äfven för nästa stats—
regleringsperiod, åren 1864, 1865 och 1866, må af Rikets Ständer beviljas såsom fortfarande
extra anslag af 9,000 R:dr årligen, eller tillhopa för alla tre åren 27,000
R:dr, för att till dylika understöd användas.
(Se Bil. N:o 3 till Kongl. Majit nådiga Proposition Nio 1, pag. 72.)
Otillräckligheten af detta anslag för det dermed afsedda ändamålet inses lätteligen,
då för det närvarande elfva officerare, tillhörande arméens hufvudvapen, artilleri,
kavalleri och infanteri, befinna sig i utländsk krigstjenst, fem i Fransysk och sex i
Nord-Amerikansk, och då endast några få ibland dem hafva kunnat nådigt hugnas
med större eller mindre andelar af anslaget, hvarjemte dessutom underdåniga ansökningar
om delaktighet deri äro ingifna af ett större antal officerare, som, i följd af
bristande tillgångar, icke derförutan kunnat söka en sådan anställning, helst någon
aflöning åt främmande officerare icke beviljas annorstädes än i den Amerikanska tjen
sten,
der dock de öfverdrifvet höga priserna lära göra allöningen otillräcklig, äfven
om den med säkerhet skulle utfalla.
Som således ganska få af de unga officerare, hvilka i aktiv krigstjenst redan söka
eller önska att söka erfarenhet och bildning i det vapen de tillhöra, kunna vinna del
af det nuvarande för sådant ändamål anvisade anslaget, vågar jag hos Rikets Ständer
föreslå och begära,
att detta anslag för den kommande statsregleringsperioden må höjas till
åtminstone 15,000 Ridr årligen, eller tillhopa för alla tre åren 45,000 Ridr,
i likhet med hvad som varit anslaget och äfven nu blifvit af Kongl. Majit
äskadt
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 149. 385
iiskadt till stipendier för officerare af flottans korpser under anställelse i
utländsk tjenst.
(Se Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 1, pag. 41.)
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
J von Axelson.
M:o 14».
Af Herr von Axelson? »lollan Fredrik? angående pension
åt framlidne Majoren Pontus Lagerbergs enka, Charlotte Lagerberg,
född Lilliehöök.
Till följd af Postmästaren i Hjo, Herr majoren och riddaren Pontus Lagerbergs,
den 17 dennes timade död, och särdeles torftiga belägenhet för efterlefvande enka,
jemte döfstumma son, Emil, och flera oförsörjda barn; helst den hädangångne, med
utmärkelse tjent längre tid, derunder bevistat 2:ne fälttåg, och för flera år sedan
nödgades till kreditorers förnöjande afstå sin egendom; vågar jag i ödmjukhet föreslå,
Rikets Ständer för bemälda enka, född Charlotte Lilliehöök, bevilja årlig
pensions erhållande af SOO R:dr R:mt.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
J. von Axelson.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd.
49
386
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 15'\
$:<> 150.
Af Herr von Hedenfterff* IjIhHIe Aiirus(, angående anvisande
af medel till Westerbottens läns Pröfnings-kommitté, såsom tillskott
för bestridande af de i 7 6 § B evil! ning s-stadgan omförmälda utgifter.
Af bilagde utdrag ur Westerbottens läns Pröfnings-kommittées protokoll visar
sig att de, enligt 76 § 1861 års Bevillnings-stadga, för deruti bestämda ändamål anvisade
sex procent af Bevillning-medlen för 1862 utgöra 1,982 B:dr 78 öre oell att
sedan derifrån afgått ersättning för tryckningskostnad af blanketter till längder och
sammandrag samt till krono-ombudet oell protokollslörnnden vid Pröfnings-kommittéen,
icke mer än 1,665 R:dr 10 öre återstå att fördela till alla öfriga personer, som
med taxeringen haft att skaffa och, enligt nämnda §, böra för sitt arbete någon ersättning
åtnjuta. Enligt hvad Pröfnings-kommittéen skäligt funnit att tilldela ifrågavarande
personer, uppstår en brist för detta år ef 550 å 600 R:dr och liar bemälde Kommitté
derföre funnit sig föranlåten nedsätta ersättningarne till de belopp protokollet utvisar.
För de följande åren af nu gällande statsreglering, då endast tre procent af Bevillningsmedlen
äro anslagna, blir bristen naturligtvis ännu större, hvarföre jag vördsamt föreslår,
att Rikets Ständer, i enlighet med bestämmelsen i 118 § af 1858 års
Bevillnings-stadga, behagade för Westerbottens län anvisa ett anslag för
innevarande år af 600 R:dr och för år 1863 al 800 R:dr att, af blifvande
Pröfnings-kommitté i länet, jemte det redan bestämda, fördelas; samt
att, för nästa statsreglering, dylikt anslag antingen beviljas eller ock uti
Bevillnings-stadgan förklaras att den brist, som, efter Pröfnmgs-kommittéens
bedömmande, uppkommer å de såsom skälige ansedda ersättningarne får
fyllas af andra Riksgälds-kontorets medel.
Såsom ett ytterligare stöd för min begäran får jag anföra det förhållande, som
visar sig vid jemförelse emellan fördelningen af dylika medel inom andra län och
Westerbottens; nemligen att då landskamerer och protokollsföranden i Pröfnings-kommittéen
inom somliga län erhållit en ersättning uppgående till 300 å 500 R:dr, hafva
desse tjenstemän i Westerbotten erhållit endast 45 R:dr hvardera.
Om remiss till vederbörligt Utskott af denna min motion, anhåller jag ödmjukast.
Stockholm den 29 November 1862.
L. A. von Hedenberg.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 151.
387
M:o 151.
Af Herr voin Hellen berg; Ijiidvis; Ausust, angående anslag
för vidtagande af åtgärder till förekommande af Umeå elfs utskärningar
vid Ytterhiske by morn Umeå socken.
Redan från äldre tider har Umeå eif åstadkommit utskärningar å de ställen af
de höga stränderna, der jordmånen varit mera lös. Förödelsen har dock på intet
ställe varit så stor och de derigenom uppkommande förluster för de invid stränderna
boende jordegare så hårdt drabbande, som för Ytterhiske byamän inom Umeå socken.
Elfven har nemligen vid Ytterhiske by, belägen på norra stranden af densamma och
vester om Umeå stad, bortskurit en betydlig del af byns odalåker samt förande den
nedrasade jorden till Umeå fjärd, ungefär en mils väg, har, förutom den förlust som
drabbat jordegarne, segelleden till Umeå stad derigenom årligen uppgrundats; och
kan man ej på något sätt beräkna hvilka följder, så väl för ifrågavarande stad, som
för Ytterhiske by, kunna uppstå af elfvens årligen tilltagande förödelser, om ej kraftiga
åtgärder till desammas förekommande vidtagas.
Genom hällne undersökningar, såväl af Distriktchefen i norra Väg- och Vattenbvggnads-distriktet,
Herr Majoren och Riddaren C. Adelsköld, som af Häradssynerätten,
har blifvit utrönt, att bästa och lämpligaste sättet till förekommande af dessa
elfvens skärningar vore genom en öfver 2:ne från motsatta stranden utskjutande mindre
uddar upptagen kanal samt inlösande och raserande af ett invid den ena af
dessa uddar liggande laxfiske; hvarigenom strömfårans yta skulle blifva mer än dubbelt
så bred, som den nu är, och vattnets hastighet följaktligen mycket mindre.
Enligt upprättadt kostnadsförslag, skulle ifrågavarande foretag uppgå till en kostnad
af 23,836 R:dr R:mt, och då Umeå härad ej mägtar af egna medel bestrida
denna kostnad samt Ytterhiske by ännu mindre dertill eger tillgångar, så får jag
vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer behagade anvisa ett anslag af 23,836 R:dr R:mt för
vidtaganda af de nödigbefunne åtgärderna till förekommande af ofta*
nämnda utskärningar.
388 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 152.
Handlingar, som styrka de förhållanden, jag här ofvan haft äran anföra, jemte
karta öfver en del af Umeå eif, skall jag hafva äran inlemna till Stats-Utskottet, dit
jag anhåller om remiss af denna motion.
Stockholm den 29 November 1862.
L. A. Hedenberg.
fto 152.
Af Herr Cederschjöld, Fredrlk Augnst, angående afskrifning
af ett Apothekare-socieleten beviljadt amorteringslån emot öfverlåtelse
till Staten af den för Farmaceutiska institutet a/sedda byggnad
och samma instituts upptagande bland Statens läroverk, m. m.
Det är en känd sak att apothekens antal i riket alltjemt ökas, då flera nya
apothek hvarje år måste inrättas för att motsvara den tillvexande folkmängdens behof.
Inrättandet af nya apothek håller temligen jemna steg med upprättandet af
nya läkare-stationer, och detta af det enkla skälet att läkaren behöfver apothekaren,
d. v. s. att läkaren ej kan, såsom sig bör, gagna den befolkning, bland hvilken han
är verksam, såvida ej denna befolkning har tillfälle att lätt och hastigt förskaffa sig
nödiga läkemedel. Om på detta sätt blifvit tillräckligt sörjdt för folkets behof, hvad
apothekens antal beträffar, så är det naturligtvis ej mindre vigtigt, att apotheken, på
det de skola motsvara sitt ändamål och göra sig iörtjenta af allmänhetens förtroende,
iunehafvas af bildade och i sitt yrke skicklige män. Om ock apothekarebildningen
hos oss, i betraktande af de ringa hjelpmedel till förvärfvande af kunskaper, hvilka
hittills stått farmaciens idkare i vårt laud till buds, kan anses vara så god, som
man kan hafva skäl att fordra och mångå andra länders ej underlägsen, så är det
likväl äfven en sanning att, ej allenast i apothekarnes, utan äfven i allmänhetens väl—
förstådda intresse, ännu åtskilligt återstår att göra för farmaceuternes undervisning.
En apothekares verksamhet kan vara och är äfven merändels ganska omfattande;
ty utom skötseln af apotheksrörelsen, åligger honom dessutom att i rätts-medicinska
fall biträda vederbörande läkare med anställande af kemiska undersökningar, då dessa
äro af nöden, hvarjemte i aflägsnare landsorter apothekaren ofta är den ende, som i
praktiska frågor, hvilka falla inom naturvetenskapernas område, kan meddela upplysningar.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 152.
389
Behöttigheten för farmaceuten af en bildning och kunskaper utöfver dem, han
innanför apotheksdisken ar i tillfälle att inhemta, har derföre längesedan blifvit insedd;
och redan år 1822 började apothekarne i Stockholm att, för detta behofs afhjelpande,
åtminstone till någon del, af räntan å ett af dem sammanskjutet kapital
årligen utdela tvänne stipendier, hvardera belöpande sig till 300 R:dr R:mt, åt skicklige
farmaceuter, för att sätta dem i tillfälle att genom studier vid något af rikets
universiteter förvärfva en mera omfattande bildning, specielt uti farmaciens grundvetenskaper.
— Då likväl detta sätt att befrämja farmaceuternas bildning inom kort
visade sig förfeladt, enär de fleste, som genom stipendierna kommit i tillfälle att vid
universitetet studera, kastade sig från farmacien in på andra banor, och då i följd
häraf nödvändigheten af en särskild för farmaceutens behof afsedd och ordnad läroanstalt
allt mer och mer gjorde sig gällande, så indrogos år 1836 de ofvannämnda
stipendierna och i stället inrättades af den, samtidigt organiserade, Apothekare-societeten
en farmaceutisk undervisnings-anstalt med tvänne lärare, nemligen en i kemi
och farmaci, samt en i natural-historia och materia medica, Denna läroanstalt, som
fått namn af det Farmaceuliska institutet, underhölls sedermera ända till år 1845
uteslutande af Apothekare-societeten; men nyssnämnde år beviljade Rikets Ständer,
på Kongl, Maj:ts nådiga Proposition, ett anslag af 1,500 R:dr att under tiden till
nästföljande riksdag årligen utgå, mot vilkor att Apothekare-societetens årliga bidrag
för samma ändamål skulle uppgå till lika stor summa.
Samtidigt härmed, eller år 1845, erhölls äfven för att tillfälle till praktiska öfningar
i kemi måtte beredas farmaceutiska institutets elever, tillåtelse för dem att
på vissa vilkor begagna det Carolinska Mediko-kirurgiska institutets laboratorium, på
de dagar och timmar, då det ej för Carolinska institutets eget behof var upptaget.
Det nyss förut beviljade statsanslaget gjorde det äfven möjligt att vid läroverket anställa
en laborator för ledningen af de praktiskt-kemiska öfningarne, till hvilka dessutom
den nödvändigaste materielen kunde för det nämnda anslaget anskaffas.
Det år 1845 beviljade statsanslaget förnyades sedermera under de följande
statsregleringsperioderna, och farmaceutiska institutets årliga tillgångar förblefvo oförändrade
ända till 1858, då Rikets Ständer, i anledning af en af enskild motionär
framställd begäran, höjde institutets årliga statsanslag till 3,750 R:dr R:mt, mot vilkor
att Apothekare-societeten skulle med enahanda belopp årligen till institutets underhåll
bidraga
Vid 1859—1860 årens riksdag beviljade sedermera Rikets Ständer Apothekaresocieteten
ett amorteringslån, stort 50,000 R:dr R:mt, på det att Societeten derigenom
måtte sättas i tillfälle att upplöra en byggnad, i hvilken tillräckliga och tjenliga
lokaler skulle för farmaceutiska institutet beredas. Denna byggnad håller för närvarande
på att uppföras och anses till nästa höst kunna blifva fullständigt färdig, så
att farmaceutiska institutet då kan dit förflyttas. Apothekare-societeten har äfven
till det nya laboratoriets inredning sammanskjutit några tusende R:dr, hvilka likväl
390
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 152.
ej torde vara för ändamålet tillräckliga. Farmaceutiska institutet kommer dock ej
att få denna lokal för intet; ty det är all anledning förmoda att Apothekare-societeten
har för afsigt att af institutet fordra åtminstone 3,000 R:dr R:mt i årlig hyra
för det nybyggda huset, för att med denna inkomst bestrida räntebetalning och amor
tering
å det erhållna statslånet. Då detta lån i sådan händelse skulle komma att
betalas med farmaceutiska institutets årliga tillgångar, vore det ock billigt att institutet,
hvilket för närvarande lika mycket är ett Statens, som Apothekare-societetens
läroverk, finge eganderätt till huset. Detta (huset) torde ändock juridice helt och
hållet blifva Apothekare-societetens egendom och måste följaktligen, i händelse institutet
framdeles komme att alldeles skiljas från Societeten, från densamma inlösas.
På denna punkt befinner sig för närvarande det farmaceutiska institutet i afseende
på sina materiela tillgångar. Dess årliga inkomster uppgå sålunda, då man
deruti inberäknar räntan å ett till institutet doneradt kapital, stort 3,000 R:dr R:mt,
samt de afgifter, som af de studerande erläggas och hvilka kunna anses i medeltal
uppgå till 430 R:dr Runt, till 8,100 R:dr R:rat, af hvilken summa, enligt nu gällande
stat utgå:
till lön åt läraren i farmaceutisk naturalhistoria och farmacognosi R:dr R:mt 1,000: —
» » » » i kemi, med åliggande att tillika undervisa i
elementerna af geologi och mineralogi
» » » » i matematik och fysik
» » » laboratorn  1,200: —
och dessutom för åliggandet att undervisa
i farmaceutisk författningskunskap 200: —
till arfvode åt inspektor
» lön åt en vaktmästare
» hyra
» ved och lysningsämnen
Då dessutom utgå till lön åt en laboratorii-dräng 400: —
så återstå:
till laboratoriets underhåll, anskaffande af för laborations-öfningarne
nödvändig materiel, samlingarnes
kompletterande, inköp af för undervisningen
nödvändiga instrumenter, samt af böcker
m. m. endast  300: —
Summa R:dr R:mt 8,100: —
Många skäl kunde anföras för behöfligheten af en särskild läro-anstalt för farmaceuter;
men det bästa beviset derför hemtas dock från den förut i korthet lemnade
framställningen af farmaceutiska institutets uppkomst och utveckling. Af denna
» 1,500:
i)
» 400:
»
»
1,400
»
»
200
»
»
400
»
»
2,000
»
»
500
» 700: —
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 152.
391
synes nemligen, huruledes redan för tiotal af Sr sedan behofvet af en för farmaceuter
särskild afsedd och lämpad undervisnings-anstalt så kraftigt gjorde sig gällande, att
apothekarne ansågo det alldeles nödvändigt att inrätta en sådan, ehuru de dervid
voro helt och hållet hänvisade till egna resurser och för det afsedda ändamålet måst
göra ganska betydliga uppoffringar, isynnerhet som de under en lång följd af år uteslutande
på egen bekostnad fingo underhålla den af dem inrättade läro-anstalten.
Vidare visar farmaceutiska institutets historia att, sedan läroverkets verksamhet lemnat
goda resultater och det i följd häraf blifvit i hög grad önskvärdt att densamma
måtte utvidgas, apothekarnes berömvärda sträfvanden för institutets inrättande och
underhåll, slutligen vuono Statsmagternas erkännande genom de bidrag till institutet,
hvilka beviljades att af Statens medel årligen utgå.
För att gifva en föreställning om omfattningen af institutets verksamhet, må i
sammanhang härmed nämnas, att innevarande hösttermin 54 studerande farmaceuter
äro vid läroverket inskrifna och der åtnjuta undervisning.
Oaktadt institutets tillgångar, såsom vi hafva sett, efterhand ökats och dess verksamhet
utvidgats, är likväl undervisningen vid detsamma behäftad med en väsendtlig
brist, utan hvars afhjelpande det ej kan blifva hvad det bör, och icke kan så som
behöfligt är verka för den farmaceutiska undervisningen. Denna brist består deruti,
att institutet, i saknad af erforderliga hjelpmedel, ej varit och ej heller är i tillfälle
att bereda de vid detsamma studerande farmaceuter handledning i en, med afseende
på apothekareyrkets behof tillräckligt vidsträckt praktisk tillämpning af de theoretiska
insigterna; och denna brist är naturligtvis hufvudsakligen kännbar i den kemiska undervisningen,
hvilken för den farmaceutiska bildningen är af så framstående vigt. —
Institutet eger nemligen, såsom af den ofvan anförda staten synes, för närvarande ej
mer än 300 R:dr R:mt årligen att använda till laboratoriets underhåll, anskaffandet
af materialier för laborations-öfningarne, drogue- och boksarnlingarnes kompletterande,
samt till inköp af för undervisningen nödvändiga fysikaliska instrumenter m. m. Men
inom kort, då hyran för institutets nya lokal högst sannolikt kommer att utgå med
åtminstone 3,000 R:dr R:mt (således minst 1,000 R:dr R:mt utöfver hvad sorn nu
betalas), måste likväl äfven dessa 300 R:dr R:mt tagas i anspråk till att (till en del)
fylla tillökningen i hyresbeloppet; och alldenstund de ej heller förslå härtill, kommer,
utom det att alldeles inga medel blifva disponibla till anskaffande af för undervisningen
nödvändig materiel, dessutom en brist a[ minst 700 R:dr R:mt att uppstå.
För farmaceutiska institutet är det för öfrigt af största vigt att vid detsam
ma
må fästas skicklige och nitiske lärare; ty af lärarnes skicklighet och nit beror
läroverkets framtid. Med de ringa löner, som för närvarande äro bestämda för iärarne
vid institutet, kan man likväl ej hoppas att få der längre tid behålla någon
lärare af mer framstående duglighet, huru stor oegennytta man hos honom än må
förutsätta. Tvärtom måste motses ett tätt ombyte af lärare eller ock att institutet
392 Motioner hos Ridderslcapet och Adeln 1862. N:o 152.
får åtnöja sig med lärare af mindre duglighet, — såväl det ena som det andra till
stor skada för läroverket.
I sammanhang härmed bör äfven tagas i betraktande att Kongl. Maj:t i nådiga
Brefvet till Kongl. Sundhets-kollegium af den 26 April 1861 anbefallt Kollegium »att
inkomma med underdånigt förslag till ett sådant ordnande af det farmaceutiska institutet,
att det deltagande i apothekare-examen, som tillsvidare måst tillhöra det
Carolinska institutet måtte upphöra» och till farmaceutiska institutet öfverflyttas. Ett
sådant ordnande af farmaceutiska institutet förutsätter att dess tillvaro först måste
vara mer betryggad, än hvad nu är händelsen, då Statens bidrag till institutets underhåll
är beroende på apothekarnes tillskott och detta när som helst till större eller
mindre del, ja t. o. m. helt och hållet kan komma att upphöra. Det enda sättet
att betrygga institutets framtida bestånd är derföre att det göres till ett Statens läroverk,
som helt och hållet af allmänna medel underhålles.
Härvid göres utan tvifvel den invändningeu att då apothekarne äro en privilegierad
klass af medborgare, de ock, för åtnjutandet af sina privilegier, böra anses
skyldige att sjelfva underhålla det farmaceutiska institutet; eller, med andra ord, att
detta institut ej förr bör af Staten öfvertagas och underhållas, än de säljbara apotheksprivilegierna
blifvit afskaffade. Utom det att Rikets Ständer, derigenom att de, ehuru
vilkorligt, beviljat anslag till farmaceutiska institutets underhåll, redan frångått denna
grundsats, är för öfrigt af densammas tillämpande intet godt att hoppas, hvarken
för sjelfva institutet, ej helier för de säljbara apotheks-privilegiernas afskaffande.
Tvärtom skulle utan tvifvel apothekarne göras benägne till en uppgörelse om dessa
privilegier, så vida Staten först gjorde hvad den i sammanhang dermed alltid måste
göra, nemligen helt och hållet öfvertoge det farmaceutiska institutet.
Då, efter allt hvad man kan se, detta tvifvelsutan förr eller sednare kommer
att ske, vore så godt att dermed ej längre dröjdes, ty derigenom skulle den farmaceutiska
undervisningen lika mycket gagnas, som ett uppskof dermed komme att på
densamma menligt inverka.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte:
l:o besluta att det åt Apothekare-societeteu beviljade amorteringslånet,
stort 50,000 R:dr R:mt, må afskrifvas, mot vilkor, att Apothekaresocieteten
till Staten öfverlemnar det för farmaceutiska institutet afsedda
nya huset i egendomen N:o 20 vid Rörstrandsgatan med tillhörande tomtdel,
samt med all inredning i laboratorium och dertill hörande apparater;
hvaremot Apothekare-societetens årliga bidrag till institutets underhåll i
sådant fall komme att alldeles upphöra;
2:o likaledes besluta, att farmaceutiska institutet hädanefter måtte blifva
ett Statens läroverk; och
3:o
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1802. N:o 152.
393
3:o till ifrågavarande läroverks underhåll bevilja ett årligt anslag af
1,800 R:dr Runt att bland de ordinarie statsutgifterna uppföras, af hvilket
anslag skulle utgå:
till lön åt en lärare i kemi och mineralogi
» » » » » i farmaceutisk naturalhistoria
och farmacognosi
» » » » laborator 2,500: —
och åt densamme för
undervisning i apotheks-författningskunskap
.... 500: —
» lärare i mathematik och fysik . .
»
»
» arfvode åt föreståndaren
» 2:ne'amanuenser å .
»
»
f 600: —
' ( 400: —
» lön åt en vaktmästare
» underhåll af laboratorium, anskaffande af materiel
för laborations-öfningarne, drogue- och
boksamlingarnes förfullständigande, samt inköp
af fysikaliska instrumenter
» ved, lysningsämnen och vatten
samt utgifter för egendomen
R:dr R:mt 3,500:
» » 3,500:
3,000
1,500
500
1,000: —
500: —
»
»
3.000
1.000
500
Jag anhåller om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
Summa R:dr R:mt 18,000: —
F. A. Cederschjöld.
liih. till R. St. Prot. 1802 & 1803. 11 Sami. 1 Afd.
50
394
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 153.
ÄT:© 153.
Af Herr Cederschjöld, Fredrik August, angående förhöjning
af anslaget till Barnmorske-undervisningen.
En bland de vigtigare frågorna angående allmänna helsovården är obestridligen
den, om ett väl ordnadt barnmorske-väsende. Uti vårt på många ställen glest befolkade
land och med de stundom långa afstånden till läkare, måste behofvet af
skickliga barnmorskor vara mera kännbart än annorstädes. Detta gäller i synnerhet
med afseende på svårigheten att erhålla tillräckligt antal barnmorskor; ty hvad angår
deras skicklighet, så vägar jag tro, att man i detta afseende har föga att önska, då
våra barnmorskor kunnat erhålla en rättighet, som intet annat land vågat tillerkänna
qvinnor, att nemligen vid förekommande fall få begagna förlossnings-instrumenter.
Förtroendet till barnmorskor är också uti ett jemt stigande; svårigheten är blott att
erhålla ett emot behofvet svarande antal, helst omkring 80 ansökningar om inträde
vid läroanstalterna för barnmorskor årligen blifva afslagna, till följd af bristande utrymme.
För att afhjelpa denna brist, inrättades derföre år 1854 en läroanstalt för
barnmorskor i Göteborg, sedan Direktionen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset
upplåtit lokal med 15 å 20 sängar för den praktiska undervisningen. En lärare
förordnades med 1,000 R:dr R:mt i lön, som vid sistlidne riksdag ökades till 1,500
R:dr, en förestånderska antogs och 6 lärlingar erhöllo s. k. friplats eller månatligt
understöd af 20 R:dr R:mt. Under 8 års tid har denna läroanstalt fortfarit med
sin verksamhet och har derifrån årligen utgått omkring 30 examinerade barnmorskor,
hvilka i synlighet blifvit spridda uti de vestra provinserna, der stor brist på barnmorskor
i allmänhet är rådande.
Sedan denna läroanstalt alltså visat sig i väsendtlig mån motsvara det dermed
åsyftade ändamålet, torde det vara tid att så ordna barnmorske-undervisningen, att
den må erhålla sin naturliga utveckling och dess verksamhet icke af en eller annan
anledning må inskränkas eller afstanna. De brister, som hufvudsakligen vidlåda denna
undervisning, och hvilka, enligt mitt förmenande, nödvändigt böra afhjelpas, äro:
Hvad angår läroanstalten i Göteborg; l:o. För liten lön åt barnmorskeläraren.
För den nuvarande, ringa lönen lärer man svårligen kunna erhålla en lärare, som
uteslutande kan egna sig åt denna befattning eller någon längre tid bibehålla densamma.
Man har derföre nödgats tillgripa en utväg, som i längden icke lärer kun
-
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 153. 395
na vara förenlig med läroverkets sanna fördel, nemligen att tillåta läraren, jemte denna
sin befattning, äfven innehafva annan, ordinarie tjenst. Sålunda är den nuvarande
barnmorskeläraren i Göteborg tillika Bataljonsläkare vid Kongl. Göta Artilleri-regemente.
Ehuru medgifvas måste, att undervisningen hittills icke synes hafva lidit af
detta oegentliga förhållande, så får detta helt säkert endast tillskrifvas den nuvarande
innehafvarens af denna plats ovanliga arbetsförmåga och sällsporda intresse för så vidt
skiljda sysselsättningar. Emellertid kan han naturligtvis, i sin egenskap af bataljonsläkare,
när som helst kommenderas ifrån sin nuvarande station, då läroverket blefve
beröfvadt sin lärare. Jag anser det derföre vara alldeles nödvändigt, att barnmorskeläraren
lönas så, att han dermed må anses belåten ochjfmna intresse att vid läroanstalten
qvarstanna. Då läroverket i Göteborg dessutom, genom årligen ökadt antal lärlingar,
numera kan anses till sin verksamhet vara likartadt med det i Stockholm,
och lärarnesjarbetegoch' göromål vid båda dessa läroverk äro fullkomligt desamma;
så lärer det icke kunna vara med rättvisa och billighet förenligt, att den ena läraren
skall hafva j nant hälften så stor lön som den andra. Jag anser derföre barnmorskelärarens
i Göteborg lön böra höjas ifrån 1,500 R:dr till 3,000 R;dr R:mt; men
med fästadt vilkor, att han icke må innehafva annan ordinarie tjenst.
2:o. En sällsam tillfällighet synes det mig vara, att läroanstalten kunnat fortgå
8 år, utan att afbrytas af sjukdomsfall eller andra hinder för läraren att fullgöra sina
skyldigheter. Emellertid kan sådant Sätt inträffa, då undervisningen måste på längre
eller kortare tid afstanna. För att förekomma detta anser jag det nödvändigt, att vid
läroanstalten för barnmorskor i Göteborg anställes en amanuens med 1,000 R:dr i
lön, hvilken går läraren tillhanda vid undervisningen och, i händelse af sjukdomsfall,
kan uppehålla densamma. Detta är så mycket mera af behofvet påkalladt, sorn, i
samma mån lärlingarnes antal ökas, en enda person icke kan, pä ett fullt ändamålsenligt
sätt, bibringa de nödiga kunskaperna.
3:o. Som ingenting i så hög grad befordra tilloppet till läroverken af lärlingar
ur allmogens egen klass, som förmånen af friplatser, alldenstund många, af brist
på tillgångar, måste derifrån afstå; så tror jag att en oberäknelig fördel skulle tillskyndas
läroanstalten i Göteborg, om Rikets Ständer ville bevilja anslag till ytterli
gare
6 frilärlings-platser, så att nämnde läroanstalt, i detta hänseende, kom att åtnjuta
samma förmåner, som den i Stockholm.
Hvad. åter beträffar läroanstalten i Stockholm, så tror jag att den, för att oafbrutet
kunna fortsätta sin verksamhet, endast har behof af att en amanuens anställdes
såsom biträde vid undervisningen. Dylika befattningar torde för öfrigt vara så
mycket nödvändigare, som pä detta sätt duglige lärare lämpligast kunna bildas.
På grund af dessa i korthet anförda skäl, vågar jag alltså vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte, för barnmorske-undervisningen i Stockholm och
Göteborg, bevilja en årlig förhöjning i nuvarande anslag med 4,580 R:dr
R:mt, enligt följande fördelning:
396
Motioner hos Bidderskapet och Adeln 1862. N:o 154.
Förhöjning i barnmorskelärarens i Göteborg lön . Hulr 1,500: —
Löner åt en amanuens vid hvardera af läroanstalterna
i Stockholm och Göteborg, 1,000 ll dr åt hvardera, » 2,000: —
Månatligt understöd af 20 R.dr under 9 månaders tid
åt 6 lärlingar vid läroanstalten i Göteborg ...» 1,080 —
Summa R.mt R:dr 4,580: —
Jag anhåller om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
F. A. Cederschjöld.
M:o 154.
Af Herr Cederschjöld, Fredrik Allgust, angående inköp
af Medicine-doktor N. P. Hambergs samlingar af natur- och konstprodukter.
Det är en af alla numera erkänd sak, att vär tid i fråga om bildning, företrädesvis
utmärker sig genom det stora inflytande naturvetenskaperna utöfva. I samfundslifvet
ingripa de mägtigt genom dessa förvånande upptäckter, som i hastig följd
på hvarandra öppna nya banor för den menskliga tanken eller verksamheten och förändrande
gamla förhållanden, införa nära nog en ny tingens ordning; inflyttade i
den allmänna undervisningen bidraga de att åt densamma gifva en praktisk rigtning,
som alltmera iörverkligar den gamla, förr ej alltid sanna satsen, att «vi lära för liivet
ej för skolan». Ja, man har till och med till den grad erkänt vigten af insigt
uti naturens fenomer och bekantskapen med dess alster, att Regering och Ständer i
vårt land, bestämt, det skola de första grunddragen af naturläran vara föremål för undervisningen
i folkskolorna. Ty det har nu blifvit en trodd sanning att dessa vetenskaper
ej allenast fylla det behof menniskan känner att begripa de naturens ienomener
och lagar, som verka alltid och allestädes, utan ock bibringa åt iakttagelseförmågan
och eftertankeu en utveckling och mognad, som i alla andra rigtningar visar sitt
inflytande.
Men för uppnåendet af dylika resultater är det af nöden, att undervisningen i
dessa ämnen göres åskådlig, d. v. s. att kunskapen inhemtas mera genom uppfattning
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 154. 397
af föremålen än genom blott läsning om dem i böcker. Derför har man sträfvat
allvarligt för att i skolor, så lägre som högre, anskaffa sådant undervisningsmateriel,
hvarigenom studiet kan blifva lika lefvande som lifvande, erfarenheten lika verklig
som varaktig.
Det gifves dock bredvid den ungdom, som «strömmar till våra läroverk», en
stor massa personer, som antingen ej åtnjutit en sådan uppfostran att de känna allt
detta, eller ock fortfarande behöfva ha tillgång till de medel, genom hvilka deras insigter
förökas, deras intresse underhålles. För dem äro offentliga samlingar lika nyttiga,
som nödvändiga, och det är här de kunna vinna alla de kunskaper och njutningar,
som betraktandet och förklarandet af naturens rikedomar förmår meddela.
I de flesta af Europas åtminstone hufvudstäder finnas också dylika anstalter i
större eller mindre fullständighet, och framför allt är det i England, som man sedan
länge gjort kraftiga ansträngningar att upprätta sådana samlingar. Der finnas muséer,
dit man bragt allt, som kan hänföras till föremål för menskligt arbete, och hvarest
man dagligen ser tusentals åskådare taga kännedom om de ämnen, hvarpå deras tillvaro
i så väsentlig mån är beroende, och om sätten att för sig tillgodogöra dem.
Afven i vårt land saknas visserligen ej materialier till dylika samlingar. Yi ega
i hulvudstaden några inrättningar, hvilka, för allmänheten tillgängliga, i någon mån
afse en utbildning af det slag vi här omnämnt. Men mot dem torde man kunna
anmärka, att de mera äro hopbragte för speciela studii-rigtningar än för den stora
allmänhetens behof, att de mera utgöra vetenskapliga institutioner, än för folkets praktiska
nytta särskildt afsedda anstalter.
Det gifves dock ett sätt att afhjelpa denna brist och åt vårt land förskaffa en
fördel, hvilken jag vågar antaga är allmänt insedd.
En enskild person, Medecine-doktor N. P. Hamberg, började för mera än 10
år sedan att dels här hemma, dels under resor i främmmande länder, hopbringa en
samling af alla sådana naturprodukter, som af menniskan begagnas, vare sig i nativt,
förändradt eller förädladt tillstånd, till dess gagn eller nöje. Inom kort ökades denna
samling så att den kunde sommaren 1853 på Carolinska institutet här i Stockholm
offentligen exponeras, och intresset för den samt insigten i dess gagn för publikens
bildning föranledde till ett af Professorn och Kommendören Palmstedt framstäldt förslag,
att i Stockholm skulle upprättas ett museum för naturvetenskap, slöjd och konst der
jemväl populära föreläsningar skulle hållas öfver de föremål, hvilka, med Doktor
Hambergs samlingar till kärna, här skulle inrymmas.
Ehuru detta förslag ej då kom till stånd fortfor doktor Hamberg att ständigt
öka sina samlingar, så att de nu befinna sig så rikhaltige och ordnade att de alltmera
hän tyda på möjligheten att förverkliga den idé, som i så hög grad afser folkets
och det uppvexande slägtets bildning och upplysning i ämnen, deri insigten blifver nu
tuera nödvändig än tillförene.
398 Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 154.
Doktor Hambergs samlingar bestå, utom åtskilliga föremål af ethnografisk beskaffenhet,
företrädesvis af ämnen från naturens 3:ne riken, ordnade efter deras samband
med det yttre praktiska lifvet. Man ser der bredvid hvarandra de rudimaterier,
såsom mineralier, djurdelar, vextämnen o. s. v., hvilka fylla våra dagliga behof antingen
sådana de äro i och för sig sjelfva eller såsom de i industriens tjenst förädlas.
De utgöra således prof på alla procedurer de genomgå från sitt ursprungliga till sitt
förädlade skick och derjemte grundlag för den kännedom af handelsvarorna, hvars vigt
blir alltmera erkänd, ju mera lättade kommunikationer utvidga den verksamhet, genom
hvilken äfven den Svenska handeln och den Svenska konstfliten söker åt vårt
Iand bereda allt större välmåga och utveckling.
Det vore visserligen af oberäknelig nytta om här kunde upprättas ett Museum,
omfattande alla slags dylika alster af konsten och naturen från det enklaste till det
mera fulländade, ämnadt att förena vetenskapliga och konstsamlingar med expositioner
af industriens produkter i en gemensam institution, hvarest af erfarne vetenskapsidkare
kunskap om dessa ämnen och produkter kunde spridas. Men det gifves mot detta
förslag åtskilliga praktiska svårigheter. Härtill erfordrades nemligen först en storartad
lokal, dernäst anslag till vård och årlig förökning, till särskilda tjenstemän m. m., allt
uppgående till summor, hvilkas anskaffande visat sig vara svårigheter underkastadt.
Om nu i stället Doktor Hambergs värdefulla med synnerlig sakkännedom hopbragte
och ordnade samlingar för Statens räkning inköptes samt fördelades mellan
Riks-museum och den Svenska Slöjdföreningens skola, så skulle de utan tvifvel göras
för allmänheten i högsta grad fruktbringande, utan att hvarken nu eller för framtiden
åstadkomma andra omkostnader, än den ringa summa deras inlösen nu erfordrar.
Det naturhistoriska Riks-museum eger redan början till samlingar i denna riktning,
och då genom Rikets Ständers frikostighet åt detsamma gifvits anslag, hvarmed
icke allenast en behöflig utvidgning af lokalen för dessa dyrbara samlingar kunnat
åstadkommas, utan äfven den ständiga förökningen af dem befordras, så gifves genom
öfverflyttandet hit af hithörande föremål tillräcklig garanti, att de erhålla både plats
för att instruktivt uppställas och medel att småningom förökas. Genom en dylik
förening erhålla jemväl de vetenskapliga skatterna, som här förut finnas för allmänheten,
ett mera tydligt intresse och användbar nytta, och ej allenast den som theoretiskt
forskar i naturens väsenden, utan affärsmannen, industri-idkaren och handtverksmannen
skulle klarare fatta betydelsen och vigten af dylika samlingar af naturens
mångfaldiga produkter. Vårdade af intendenten för denna afdelning är det större
anledning att tro det deras beskaffenhet blir fullt tillfredsställande och att de ej blott
för handlande, industriidkare och handtverksman, utan jemväl för de theoretiske studerande
bli af värde och nödvändighet.
Hvad deremot den delen af dessa samlingar angår, som företrädesvis består af
en mängd alster, sådana de genom menniskans arbete göras för oss användbara, så
böra de helt säkert förenas med en inrättning, som har till sin uppgift att leda och
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 154. 399
befordra insigten i dylikt arbete. Det är företrädesvis Svenska slöjdföreningen, som genom
upprättandet af sin skola, har till ändamål att bibringa handtverksmän, särdeles
i hufvudstaden, de kunskaper utan hvilka arbetet blir routin, men genom hvilka sådan
verksamhet förädlar och förädlas. Och att undervisningen i de särskilda yrkena
vid denna inrättning endast då kan med hopp om gagn bedrifvas, när der finnes tillgång
till sådana föremål, genom hvilkas betraktande theorierna och methodena göras
begripliga är klart; hvarföre de materialier till ett Industri-museum, som förefinnas i
Doktor Hambergs samlingar, för denna undervisningsanstalt äro lika önskvärda som
ovärderliga.
Hvarför jag föreslagit en delning af dessa samlingar emellan Riks-museum och
Slöjdskolan är dels derför, att de i sjelfva verket bestå af 2:ne skiljda elementer,
nemligen vetenskapliga eller theoretiska och den på tillämpning mera beräknade, dels
emedan dessa samlingar hvar på sitt håll, äro af natur att så vexa, att de förenade,
snart skulle erfordra en lokal, som knappast utan stora omkostnader står att anskaffa;
dels derföre att de, vårdade af nitiske män med insigt och intresse för hvardera af
de 2:ne rigtningarne, lättare kunna vinna den beskaffenhet och förökning, som ger
anledning till det hopp att de kunna blifva rätt gagnande.
Utom hvad jag redan anfört finnas tvänne skäl derför, att sådana samlingar, på
grund af de ifrågvarande, inrättas. Vill man med något hopp om framgång i våra
elementar-läroverk, eller i våra folkskolor framgent meddela lärjungen undervisning i
begripandet af naturens fenomener och i beskaffenheten eller gagnet af dess alster, så
måste denna undervisning, för att bli sann och fruktbärande, till hufvudsaklig del, stödja
sig på åskådande af föremålen. I Englands folkskolor saknas derföre sällan sådana
samlingar, och man kan ej utan glädje se, huru barnen, äfven de spädaste, genom
betraktandet af dessa alster lifvas och lära; huru deras iakttagelseförmåga skärpes, deras
vetande ökas, deras insigt uti många lifvets förhållanden blir bättre, och deras
vördnad för en allvis och allgod skapare renare och högre. Också är det hos välsinnade
skoleföreståndare hos oss en allmän klagan att dylika samlingar här saknas
och en allvarlig önskan att sådana måtte anskaffas.
Nå väl, om nu i hufvudstaden sådana samlingar, som de här föreslagna förefun
nos,
så skulle de kunna betraktas såsom mönster, der nitiske skolmän kunde erhålla
kännedom om huru de skulle vara beskaffade och huru de skulle anskaffas. En
enda blick i dessa muséer skulle medföra mera insigt uti hvad som för skolorna i
detta hänseende är att göra, än långa afhandlingar och vidlyftiga meddelanden i böcker.
Dessutom bör nämnas, att de samlingar, hvilkas inköp från Doktor Hamberg, jag
har tagit mig friheten föreslå, äro så rikhaltiga att, om de blefve offentlig egendom,
mycket och lill och med ganska fullständiga duplettsamlingar kunde utläggas för att
till skolorna meddelas. Doktor Hamberg har också redan lemnat samlingar till flera
undervisningsverk, der man snart insett deras stora vigt för undervisningen.
Då, enligt medföljande intyg, Doktor N. P. Hambergs samlingar af rudimaterier
400
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. M:o 155.
och förädlade naturprodukter, tjenande att förtydliga det industriel arbetet, dels såsom
samlingar i och för sig, dels med tillhörande förvaringsmedel, äro af ett så högt
värde, att deras anskaffande ät de institutioner, mellan hvilka jag tror dem böra delas,
skulle erfordra betydliga summor, hvilka af nämnda inrättningar hvarken nu eller
framdeles utan utomordentliga ansträngningar kunna anskaffas; då deras förvarande
dels såsom tillägg till Riks-musei naturhistoriska skatter, dels såsom undervisningsmedel
vid Svenska Slöjdföreningens skola tillförsäkrar derom, både att de på bästa
sätt vårdas och förökas samt lämpligast komma den bildningssökande allmänheten till
gagn; och då Doktor Hamberg i och för dessa ändamål hembjudit dem för en summa,
som måste anses ringa i jemförelse med de omkostnader och uppoffringar han
gjort lör deras åvägabringande, så föreslår jag,
att Rikets nu församlade Ständer ville besluta, att de af Doktor Hamberg
till offentligt gagn hembjudna samlingarne af natur- och konstprodukter
måtte för en summa af 9,000 R:dr Runt inlösas för att fördelas mellan
det naturhistoriska Riks-museum och Svenska Slöjdföreningens skola i hufvudstaden,
att der till allmänhetens och undervisningens gagn uppställas,
värdas och förökas.
Jag anhåller om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
F. A. Cederschjöld.
X-m 155.
Af Herr ©e«5erst*h.§i»Mj I rnSrili August; angående de t Stålens
tjenst anställde läkares uppflyllnmg till samma klasser i Resereglementet,
hvartill Statens militäre tjenstemän i motsvarande grader
höra, m. m.
Då jag vid 1856 års rikdag hade äran fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på Fältläkare-korpsens löneförhållanden, hade jag den tillfredsställelsen, icke allenast
att Stats-Utskottet beslöt göra denna fråga till föremål för särskild behandling, utan
äfven
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 155.
401
äfven att Rikets Ständers slutliga algörande kom att till Arméens fromma fylla en
lucka, som i det till Rikets Ständer öfverlemnade lönereglerings-förslaget blifvit lemnad
öppen.
I sammanhang med den dä af mig ifrågasatta lönetillökningen berörde jag äfven
det abnorma förhållande, som eger rum med hänseende till Arméens läkare,
hvilka bilda ett undantag från alla Statens öfriga tjenstemän, icke allenast i så måtto,
att så snart Resereglementet skall på deras tjenstgöringsförhållanden tillämpas, tiller—
kännes dem alltid lägre traktaments-ersältning, än deras vederlikar i tjenstegrad, utan
äfven deruti att de, ehuru i gällande författning tillerkända rätt till inqvartering i
Kronans hus lika med officerare af motsvarande tjenstegrad, likväl icke komma i åtnjutande
af sådan förmån, så snart de för inqvarteringen uppbära kontant ersättning,
hvilket sednare vid alla garnisoner utan undantag eger rum. I Kongl. Majrts nådiga
Skrifvelse af den 19 Juni 1845, hvilken, bland annat, fastställer inqvarteringsersättningen
för alla garnisonen i Göteborg tillhörande militäre och civile embets- och
tjenstemän, stadgas t. ex. att den kontanta ersättningen skall utgå till lika belopp
för innehafvarne af de militära tjenstebefattningarne och för deras »vederlikar», men
icke destomindre uppbär t. ex. Regements-läkaren vid Göta Artilleri-regemente, som,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga Rref af den 5 Juli 1855, innehar Majors värdighet, inqvarterings-ersättning
endast i likhet med Kapitener, d. v. s. 183 R:dr 75 öre i stället
för 397 R:dr 50 öre.
Förenämnda begge frågor kommo emellertid icke att vid ofvanförmiilda riksdag
blifva föremål för Utskotts behandling och Rikets Ständers beslut, förmodligen derföre
att de i sammanhang med löneregleringsfrågan blefvo remitterade till Statsutskottet,
der de tilläfventyrs ansågos tillhöra annat Utskotts behandling, utan att
likväl detta Utskott blef satt i tillfälle att dem handlägga. Vid den derpå följande
riksdagen underlät jag att påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet härpå, emedan jag
antog att vederbörande Utskott skulle vid Rese-reglementets och Inqvarterings-ordningarnes
behandling tillvägabringa rättelse i nu af mig anmärkta hänseende. Då likväl
detta icke kom att ega rum samt frågan äfven vid denna riksdag kan komma att
förbises, har jag äran föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta:
l:o. Att i Statens tjenst anställde, såväl militäre som civile läkare, skola
i Rese-reglementet uppföras i samma klass, som de Statens militäre tjenstemän
med hvilka de innehafva lika tjenstegrad, nemligen:
General-fältläkare med General-adjutanter; Ofver—fältläkare med Ofverstar;
Fältläkare med Ofverste-löjtnanter; Regementsläkare jemte deras vederlikar
Sjukhusläkare och Provincialläkare med Majorer; Förste Bataljonsläkare med
Kapitener och Andre Bataljonsläkare med Löjtnanter.
(Se Kongl. Befvet den 5 Juli 1855.)
lith. till R. Sr. Prof. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. ät
402
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 156.
2:o. Att den Fältläkare-korpsen författningsenligt tillagda rätt »att erhålla
inqvartering i Kronans hus efter de dem tillagde militär grader», (se
Tibells Författningssamling, sid. 597) skall utsträckas jemväl till sådan inqvartering,
för hvilken kontant ersättning tillgodonjutes.
Jag anhåller vördsamt att denna min motion måtte till vederbörligt Utskott
remitteras, samt, för den händelse Ridderskapet och Adeln skulle anse de begge föreslagna
punkterna tillhöra olika Utskotts handläggning, att mig måtte medgifvas få
så fördela motionen, att hvar punkt för sig varder till behörigt Utskotts behandling
remitterad.
Stockholm den 29 November 1862.
F. A. Cederschjöld.
M:o 156.
Af Herr Cederschjöld, Fredrih Ausust, angående förhöjning
af Regements-läkaren C. A. Opphoffs pension.
Rikets Ständer, som alltid visat varmt intresse för medicinalväsendet och genom
frikostiga anslag sökt ordna detsamma i öfverensstämmelse med landets behof och tidens
fordringar, samt genom ökade löner velat bereda läkarekonstens idkare en för deras
utkomst betryggad ställning, beslöto vid 1856 års riksdag en förhöjning af Regements-läkarnes
löner och pensioner ifrån 1,200 R:dr till 2,000 R:dr R:mt.
Kort innan nämnde riksmöte börjades, hade Regements-läkaren vid Kongl. Andra
Lifgardet och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden, Herr Doktor C. A. OpphofF,
efter nära 50 tjensteår, begärt och erhållit afsked med pension af tillsammans 1,200
R:dr R:mt. För den allmänt aktade och värderade gamle mannen var det således
ett stort missöde att icke ännu någon kort tid vänta med sitt afskedstagande, då
han naturligtvis kommit i åtnjutande af den högre pension, som nu är för Rege
ments-läkare
bestämd.
Om man besinnar att han, som nu är 75 år gammal, redan tjenstgjorde under
fälttågen 1805, 1806 och 1807 i Tyskland, 1808 och 1809 mot Ryssland och 1813
och 1814 i Tyskland och Norrige, samt öfver 35 år varit Regements-läkare vid
Kongl. Andra Lifgardet, största tiden med endast 530 R:dr Banko i lön; så synes det
mig vara en lefnadsbana, så rik på arbete i Statens tjenst och så aktningsbjudande,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 157.
403
att jag icke tvekat att för Rikets Ständer framhålla densamma, med vördsam anhållan
att Rikets Ständer, lör denna hans mångåriga verksamhet, måtte bevilja honom
den pension, som han skulle hafva erhållit om han blott något sednare begärt sitt
afsked. Jag skulle icke hafva framkommit med denna vördsamma anhållan, om jag
icke ansett den vara grundad på billighet och rättvisa och om jag icke trodde att
ett dylikt erkännande från Rikets Ständer af hans mångåriga verksamhet skulle för
den gamle förljufva minnet af hans tillryggalagda lefnad, på samma gång det skulle lätta
hans omsorger för de få återstående åren.
Jag vågar alltså, bifogande Herr Doktor Opphoffs meritförteckning, vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer måtte bevilja en förhöjning uti Regements-läkaren och
Riddaren Herr Doktor Opphoffs pension med 800 R.dr R:mt, eller till
likhet med Regements-läkarnes nuvarande pensioner.
Jag anhåller om Remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
F. A. Cederschjöld.
X:o 151.
Af Herr VOil 14 norring* Oscar* angående anslag till kanalisenng
af Luleå eif.
Redan för lång tid tillbaka har man insett behofvet och nyttan af en förbättrad
kommunikation utefter Lule-elf emellan det inre landet och kustlandet, hvarom äfven
nämnes i Bil. N:o S till Kongl. Maj:ts, till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåtua, nådiga
Proposition. Undersökningar hafva åtskilliga gånger egt rum rörande denna
kommunikation, och sednast af numera Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnadskorpsen
R. Schough, hvartill kostnaderna frikostigt sammanskjutits af provinsens innevånare.
,|
Lule-elf, en bland de största i riket, är segelbar 12 £ mil från hafvet inåt landet,
likväl med 2:ne svåra afbrott, nemligen Hedens forssar, tillsammans något öfver
trefjerdedels mil långa, och Ede-forssen, |:dels mil i längd. Denna elfs flod-dal omfattar
en areal af omkring 8,393,000 tunnland, eller vid pass |:delar af hela länets
vidd, och innesluter flera hundratusen tunnland odlingsbar jord, stora vidder med rika
404 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18(12. N:o 157.
skogstillgångar, till en del Kronans, samt de allmänt kända, snart sagdt outtömliga
malmfälten vid Gellivare, Ruotivare och Karnek.
Igenom att göra Lule-elf segelbar, jemväl förbi omförmälda forssar, skulle bosättningar
och odlingar å de stora dertill tjenliga fält, som finnas å båda sidor om
elfven, i betydlig grad påskyndas och underlättas; de stora, Kronan tillhöriga skogar,
som ligga inom Lappmarks-gränsen, lättare och fördelaktigare tillgodogöras; den derstädes
befintliga mängd skadad skog, som nu öfverlemnas åt förruttnelse, nyttbargöras
vid de jernverk, som utan tvifvel komma att anläggas vid Lule-elfs stora och
vattenrika fall, samt den nuvarande svåra och ytterst kostsamma transporten af gods
och lifsförnödenheter, ett stort hinder för ortens utveckling och framåtskridande, försvinna.
Man kan föreställa sig hvilka svårigheter, som nu möta för bosättning i det
inre landet, när transporten dit från kustlandet af en tunna korn uppgår till belopp,
hvartill samma tunna korn kan å kustlandet köpas och då transporten af en tunna
salt kostar fyra gånger så mycket, som värdet eller inköpspriset af densamma å kustlandet.
Bosättningar i det inre landet hafva visserligen hittills egt rum, dock icke med
den framgång och på långt när icke till det antal, som skulle hafva skett om man
ej varit i saknad af vägar och kommunikations-anstalter.
Om Lule-elf blifver segelbar på ofvanuppgifna längd, eller förbi Hedens- och
Ede-fossar, så äro kommunikationerna med det inre landet dermed dock icke fullbordade,
ty det behöfs äfven vägar, som från sidorna lätta trafiken med det på båda
sidor om elfven breda landet, och hvaribland må nämnas jernväg till Gellivare malmberg,
beläget omkring 8 mil från segelledens ändpunkt.
Inom denna del af provinsen, der endast en väg från Luleå, 6 mil utefter elfven
finnes och en från elfven, uppåt Jockmock, likaledes 6 mil lång, är under arbete,
kommer Lule-elf, sedan den blifver oafbrutet farbar, att motsvara hvad allmänna
landsvägarne och stambanorna äro för södra Sverige, i det att till denna led
komma att utmynna alla de sidovägar, som behöfvas för kommunikationen; och sedan
stamleden blifver utförd på allmän bekostnad, kan det blifva möjligt för den enskilda
företagsamheten att förmå bekosta kompletteringen af kommunikations-leden medelst
de nödvändiga sidogrenarne. Det är icke att tänka på, och man kan icke begära,
att provinsens innevånare, ehuru idoge och arbetsamme, skola bekosta såväl stamleden,
som sidokommunikationerna, ty dertill finnas icke tillgångar. Stamleden bör,
såvidt den skall komma till stånd, bekostas af allmänna medel och sidokommunikationerna
må sedan öfverlemnas åt de enskildas omsorg.
Rättvist och billigt synes det äfven vara att de nordligaste provinserna, och
deribland Norrbottens län, ensamt utgörande 924 qvadratmil i areal, eller £:del af
hela Sverige, med sina rika naturtillgångar, äfven må, då sådana naturtillgångar till
följd af felande kommunikationer icke kunna tillgodogöras, komma i åtnjutande af
fördelar, eller anslag, svarande, åtminstone till någon väsendtlig del, emot de hvarmed
Motioner hos
405
mellersta och södra Sverige hugnats, i afseende å derstädes anlagda kostbara jernvägar
och andra beqväma kommunikations-anstalter.
Pä sätt förut är nämndt har Kapitenen Schough sistlidne vår och sommar hållit
undersökning samt uppgjort plan och kostnadsförslag för kanal med lutande plan
förbi såväl Hedens-forssar som Ede-forssen. Detta byggnadssätt har, enligt de uppgifter
jag erhållit, icke förut varit tillämpadt i Sverige, men man har dock visshet
att detta är praktiskt, enär kanalen emellan Osterode och Elbing i Ost-Preussen,
som är byggd efter samma method, befinnes ändamålsenlig och beqväm att trafikera,
och hvarom Kapitenen Schough, som sjelf besett denna kanal med dess,linrättningar och
byggnader, sig förvissat.
Enligt det af bemälde Kapiten Schough upprättade kostnadsförslag för kanaler
af ifrågavarande beskaffenhet förbi Hedens- och Ede-forssar erfordras 966,000 R:dr
till kanalen förbi Hedens-forssar och 312,500 R:dr till kanalen förbi Ede-forssen,
tillsammans 1,278,500 R:dr, eller en sammanlagd summa af 1,500,000 R:dr R:mt.
Såsom ytterligare skäl för bifall till hvad jag ernar begära, torde få anföras att
nu föreslagna kanaler med lutande planer kunna, genom deras billiga anläggningskostnad
— (kanaler med vanliga slussar skulle nemligen uppgå till omkring A gånger
den nu föreslagna summan) — blifva, efter deras fullbordan, en anvisning till
efterföljd inom vårt fädernesland med sina många och stora vattendrag och strömfall.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra samt af de skäl, som i öfrigt äro
åberopade uti de till Kongl. Maj:t ingifna, denna sak rörande handlingar, hvilka nu
finnas hos Kongl. Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, hvarifrån Utskottet torde desamma
infordra, då denna motion, med hvilken, enligt hvad mig bekant är, en i
samma syfte äfven är väckt utaf Representanten för Luleå stad, kommer under öfverläggning,
får jag vördsamt anhålla,
det Rikets Ständer ville besluta att för Statens räkning anlägga ifrågavarande
kanaler och bedrifva rörelsen derstädes;
eller, derest sådant icke kan bifallas,
att Rikets Ständer anslå förutnämnda summa, 1,500,000 R:dr, eller åtminstone
anläggningskostnaden 1,278,500 R.dr, utan återbetalningsskyldighet,
att öfverlemnas till det bolag, som kan bilda sig, för att utföra kanalbyggnaderna
och desamma för framtiden underhålla.
Stockholm den 29 November 1862.
Oscar v. Knorring.
406
Motioner hos Riddersliapet och Adeln 1862 N:ris 158 och 159.
M:o 158.
Af Herr von Unorrillg^ Osenangående pension åt jramlidne
Majoren C. A. Fahlstedts enka, Sophia Euphrosyne Fahlstedt.
För enkan efter Majoren C. A. Fahlstedt, som atled den 24 Juli 1841, utan
att åt sin elterlefvande familj efterlemna något annat ån minnet af en afhållen make
och fader, hvilken under Fältmarskalken Sandels, i Finska kriget, blifvit svårt blesserad
samt derföre hugnad håde med guldmedaljen för tapperhet i fält samt Svärdsorden,
får jag, på grund af bifogade handlingar och intyg, hvilka utvisa att Enkefru
Majorskan Sopfia Euphrosyne Fahlstedt, som endast åtnjuter 36 (säger Tretiosex)
Riksdaler i årlig pension, befinner sig i bekymmersamma omständigheter vid nu nära
59 års ålder, äran föreslå,
att Rikets Ständer måtte bevilja ofvannämnda Enkefru Majorskan Fahlstedt
ett årligt understöd, för sin återstående lifstid, af 300 (Trehundra)
Riksdaler Riksmynt.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
Oscar von Knorring.
159.
Af Friherre Rtt |)|H‘. AkxeS liSlllvig^ angående låne-understöd för
en jernbana från Hessleholms station vid södra stambanan till
Christianstad.
I Kongl. Jernvägsundersöknings-kommittéens betänkande af den 8 November
1859, deri en plan för vårt lands jernvägssystem i sin helhet framlägges, och der
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 159. 407
en mängd ifrågasatte bibanor äfven omnämnas, erhålla 2:ne bibanor ett ampelt förord,
såsom framför några andra förtjenta att af det allmänna understödjas, nemligen
banan från Borås till vestra och den från Christianstad til! södra stambanan. Vid sednaste
riksdag väcktes äfven inom Riks-Stånden åtskilliga väl motiverade motioner,
deri begärdes Statens medverkan för åstadkommande af en jernvägsförbindelse emellan
Christianstad och södra stambanan; det oaktadt var det af bibanorna endast den
till Borås, som tillerkändes något understöd af Staten. Skälet hvarföre denna bana
företrädesvis och framför Christianstads-banan hugnades med Rikets Ständers verksamma
välvilja, torde böra återfinnas i undersöknings-kommittéens följande yttrande:
»Hock bör Kommittéen dervid ej underlåta att anmärka, det bibanan till Christian—
»stad i så måtto torde böra sättas efter den af Kommittéen förordade bibanan från
»vestra stambanan till Borås, som gagnet af den sednare genast i början blefve mera
»vidsträckt, än den förra, i anseende dertill, att vestra stambanan redan är för trafi»ken
öppnad på en betydlig längd båda sidor om bibanans anslutningspunkt, hvilket
»icke är händelsen med södra stambanan i förhållande till dess tillämnade bibana.»
Det skäl, som här, till mehn för Christianstads-banan, förekommer, finnes ej
mera, sedan södra stambanan sträcker sig icke allenast förbi den tillämnade Christianstads—banans
anslutningspunkt vid Hessleholm, utan långt inuti Småland, och kommer
troligtvis under loppet af nästa statsregleringsperiod att fullföljas ända till och
förenas med vestra stambanan.
Till följd af den utgång saken fick vid sista riksdag har den emellertid hvilat,
intill dess Konungens Befallningshafvande i Christianstad, under Januari månad detta
år, genom kungörelse, kallade alla i staden och orten för företaget intresserade personer
till sammanträde, för att öfverlägga om de åtgärder, som borde vidtagas för
dess bringande till utförande. Vid detta sammanträde beslöts enhälligt: att om än
Rikets Ständer fortfarande komma att vidhålla den hittills följda åsigten, att icke
lemna direkt statsanslag till andra banor än stambanorna, åtgärder likväl skulle vid
tagas
för att, om möjligt, bringa anläggningen af ifrågavarande bibana till utförande;
att den under år 18S9 af Ofverste-löjtnanten Beijer verkställda undersökning
skulle läggas til! grund för sakens vidare bearbetning; samt att frågan om spårvidden
och bibanans beskaffenhet i allmänhet, skulle hänskjutas till en då utsedd kommitté
af 5 personer, som hade att med betänkande i saken inkomma.
De sålunda utsedda Kommitterade uppdrogo åt Majoren i Väg- ock Vattenbyggnadskorpsen,
C. Adelsköld, att, med ledning af Herr Ofverste-löjtnanten Beijers
äldre ritningar och betänkande, uppgöra förslag å kostnaden för anläggning af en
smalspårig bana, äfvensom att afgifva ett fullständigt utlåtande i frågan.
Det begärda förslaget och utlåtandet kom Kommitterade tillhanda under loppet
af sensommaren, hvarefter nytt sammanträde inför Konungens Befallningshafvande den
19 sistlidne September egde rum.
408
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 159.
Som vid detta tillfallet öfvertygelsen var alllmän att icke någon möjlighet förefanns
erhålla ett tillräckligt kapital eller ansvarighet för den summa, som erfordrades
för anläggandet af ifrågavarande bana med den spårvidd och den materiel Ofverstelöjtnanten
Beijers betänkande och förslag upptager, och behofvet af jernbanan, under
den tid saken varit föremål lör behandling, icke allenast blifvit klarare insedd utan
äfven snarare ökats än minskats, stannade de, vid sammanträdet närvarande, i följande
beslut: att Major Adelskölds förslag om smalspårig bana skulle antagas; att
nya aktie-listor, med anledning af detta beslut, skulle genom Kommitterade utfärdas,
hvarje aktie å 100 R:dr, och slutligen att, genom motioner hos Riks-Stånden vid
detta riksmöte, lån på möjligaste fördelaktiga vilkor skulle sökas, enär man, med anledning
af den långt framskridna tiden, ej kunde hoppas få saken så snart ordnad
att underdånig ansökning hunne till Kongl. Maj:t afgå innan Högstdensamme komme
att afgifva den stora Jernvägs-propositionen till Rikets Ständer, och sålunda anmälan
om denna bibanas behof af understöd troligtvis ej deruti kunde blifva omnämnd.
Såsom utsedd ordförande bland förenämnde Kommitterade har jag ansett mig
böra förutskicka denna i korthet sammanfattade relation om marchen af frågans behandling,
och vill härvid endast tillägga, att, sedan aktietecknings-listor den 16 sistlidne
Oktober blifvit utfärdade, staden Christianstad, i enlighet med dess röstegande
innevånares å allmän rådstuga fattade beslut, tecknat sig för 6,000 aktier, samt den
enskilda teckningen inom staden och kringliggando orter, till den dato då jag sednast
hade underrättelse från Christianstad, så långt framskridit att |:delar af hela anläggningskostnaden,
— hvilken, enligt Major Adelskölds förslag, skulle uppgå till 1,080,000
R:dr, — då var fulltecknad.
Denna aktie-teckning har sålunda blifvit tillvägabragdt på den korta tiden af
en månad, hvilket synes innebära ett ojäfaktigt vittnesbörd om det intresse hvarmed
saken blifvit omfattad, likasom att frågan är för staden och orten en verklig
lifsfråga.
Stora svårigheter uppstå likväl att anskaffa de redan tecknade beloppen. Dessa
svårigheter skulle dock öfvervinnas och än större teckning otvilvelaktigt kunna påräknas,
om man med säkerhet kunde anvisa hvar medel till låns erhölles. Man bör
nemligen besinna att den mera välmående delen bland ortens allmoge visserligen kan
för sina aktier lemna god säkerhet, men icke anskaffa kontanta penningar i en tid
som denna.
Det är med anledning af hvad redan blifvit anfördt och med stöd af de skäl
här nedan skola meddelas, jag anhåller,
att Rikets Höglofliga Ständer behagade, för att sålunda möjliggöra det
allmänt nyttiga byggnadsföretaget, på fördelaktiga vilkor, såsom lån anslå
en summa af minst 720,000 R:dr, svarande emot |:delar af den beräknade
anläggningskostnaden, för en jernbana från Hessleholms station vid
södra stambanan till staden Christianstad.
Skälen
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 150.
409
Skälen, som tala för bifall till denna motion, återfinnas i vesändtlig mån i det
till Kongl. Maj:t förut åberopade underdåniga betänkandet af Öfversten Baron Ericson
och öfriga ledamöter i Kongl. Jernvägsundersöknings-kommittéen, deri Kommittéen
på följande sätt yttrar sig: »Nyttan af denna bibana inses lätt vid betraktande af den
»bördiga och folkrika ort, som den genomskär, samt deraf, att den sätter stambanan
»i förbindelse med Christianstad, som är säte för Landshöfding och Hofrätt, samt
»hvarest äfven ett betydligt mditär-etablissement med en del af södra Sveriges krigs—
»förråd är förlagdt. Genom grannskapet med Blekinge sträcker sig gagnet af denna
»bana äfven till nämnde provins. Genom samlade upplysningar af den för upprät»tande
af förslag till skjutsinrättningarnes ordnande i riket nedsatta Kommitté är äf»ven
bekant, att landsvägen mellan Christianstad och Malmö är en af de mest be»farna
i landet, hvarför det kan förutsättas, att person-trafiken på en jernbana, sorn
»direkt förenar de begge städerna, bör blifva särdeles liflig och i betydlig män öka
»rörelsen och inkomsten på Statens södra stambana. Då dessutom rigtningen af bi»banan
till Christianstad på ett tillfredsställande sätt öfverensstämmer med afsigten att
»utsträcka verksamheten af Statens stambanor till folkrika och produktiva orter, anser
»Kommitterade denna bana vara förtjent att af det allmänna understödjas.»
Sedan förestående betänkande afgafs har det Engelska bolag, som kontraherat
att invalla en del af Helga å jemte dermed förenad gräfning af en kanal till Åhus,
under sednare tvänne åren nedlagt på detta arbete omkring \ million R:dr och af
Helga å strandegare blifvit tillerkändt åtskilliga fördelar, hvarigenom man kan hysa
den visshet att arbetet både kommer att fulländas och skyndsammare fortgå, och då
vid nämnde kontrakts ändring Engelska bolaget å sin sida åtagit sig att både till
sträckning, dimensioner och fastare byggnadssätt göra kanalen, såväl från Torsebro
krutbruk och många qvarnanläggningar till Christianstad, som från Christianstad till
Åhus vida fördelaktigare för trafiken än ursprungligen var bestämdt, hvarigenom icke
allenast oberäkneliga fördelar för Christianstadsorten uppstår, utan staden Christianstad
kommer att med hafvet förenas genom en 12 fots djup kanal och sålunda i verkligheten
blifva en af östra kustens vigtigare stapelstäder; måste det vara af stor och
allmännare vigt att få en jernvägsförbindelse mellan Statens stambana och Christianstad,
den enda plats, utom Stockholm, der stambanan eller med densamma förenad
bibana komrae att framlöpa till Östersjön.
När härtill kommer att Christianstads tillämnade hamn (hvilken ock af Engelska
bolaget enligt kontrakt skall anläggas) får sitt läge alldeles bredevid den af Major
Adelsköld föreslagna plats för bangården, synes lätt af hvilken påtaglig fördel för en
betydlig del af Skåne, Småland och kanske äfven Westergötland, och således äfven
för stambanan, som löper genom dessa provinser, den föreslagna jeruvägsförbindelsen
med Christianstad måste blifva.
De militära skälen för den ifrågavarande bibanan, har jag, genom anförande af
lith. till R. St. Prat 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 52
410 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 160.
undersöknings-kommittéens förord för nämnde bana, redan angifvit. Dessa skäl tyckas
mig i sanning vara af den högsta vigt, ty om något företag bör anses som företrädesvis
nationelt måste väl det vara ett sådant, som, jemte beredandet af stora ekonomiska fördelar
för flera af landets provinser, medverkar till fäderneslandets försvar och upprätthållandet
af dess sjelfständighet. Inom vårt land finnas 3:ne artilleri-regementen, förlagda,
jemte betydliga militär-etablissementer, det ena i östra delen af landet, Stockholm, det
andra i vestra, Göteborg, det tredje i södra, Christianstad. På hvar och en af dessa
platser förefinnes stora förråd af krigsmateriel. Tvänne af dessa städer, nemligen
Stockholm och Göteborg, äro redan förenade med närmare och aflägsnare orter genom
utmärkt förträffliga och hastiga kommunikationer, Christianstad är deremot ännu i afsaknad
af så beskaffade kommunikationer både å sjö- och landsidan. Det är dock
en angelägenhet af känd och erkänd vigt — för att nyttja undersöknings-kommittéens
egna ord — att söka åstadkomma en hastig och säker förbindelse till sådana vigtiga
ställen, der landets försvarsmedel, krigförnödenheter och krigsmateriel äro förlagda.
Äfvenså ökas betydligt en jernbanas stora värde, när den är på så sätt anlagd, att
den underlättar transport af trupper och krigsmateriel samt möjliggör armé-afdelniugarnes
skyndsamma förflyttning till de i strategiskt hänseende vigtiga orter.
Det är med stöd af alla dessa skäl jag vågar hoppas, att Rikets Höglofliga
Ständer ville behjerta den nu af mig framlagda motionen; anhållande att densamma
måtte remitteras till Höglofliga Stats-Utskottet.
Kartor, betänkanden och kostnadsförslag af så väl Öfverste-löjtnanten Beijer som
Majoren Adelsköld åtfölja.
Stockholm den 29 November 1802.
Axel Rappe.
JSio ISO.
Af Friherre von Dulien, Guslaf, angående anslag till Serafimerlasarettet
för nödiga byggnads-arbetens verkställande.
Otillräckligheten af utrymme vid Kongl. Serafimer-lasarettet i och för den sjukvård
åt omkring 300 personer, hvilka en stor del af året der äro intagna, har länge
varit erkänd. Rikets Ständers Revisorer, hvilka i sednare tid vid hvarje deras
sammankomst besökt lasarettet, hafva äfven uti sina berättelser fästat Rikets Ständers
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 160. 411
uppmärksamhet på det oundgängliga behofvet af förbättringar och tillbyggnad vid lasarettet.
Lasarettets direktion har under den 12 sistlidne Juli hos Kongl. Maj:t anmält,
hvilka byggnadsarbeten voro af nöden för inrättningens försättande i det skick,
som af Rikets första sjukvårds-inrättning skäligen kan fordras och förutan hvilka förbättringar
den vidsträckta sjukvård, som under sednare åren vid lasarettet lemnats,
icke fortfarande kan på ett tillfredsställande sätt uppehållas, och än mindre de förbehåll
angående utvidgad sjukvård, hvilka varit fästade vid en del till lasarettet i
sednare tid tillgodokomna donationer, uppfyllas. Vissa arbeten, såsom anskaffandet af
nya eller förändrade lokaler för kök och bad, äfvensom ny vattenledning från Mälaren
till lasarettsbyggnaden och vidare genom sjukrummen, hafva varit af så trängande
behof att Direktionen, på tillstyrkan af lasarettets Öfver-läkare, funnit sig nödsakad
redan innevarande år lå' a sätta desamma i verket. Kostnaden för samtliga
vid lasarettet nödiga ansedda byggnadsarbeten med hvad dertill hörer, skulle, efter uppgjorda
och af Ofver-Intendents-embetet granskade kostnadsförslag, uppgå till 235,000
R:dr; och då Lasarettets direktion, till följd af en enskild donation, egde en tillgång
af omkring 30,000 R:dr att till dessa arbeten använda, hade Direktionen hos Kongl.
Maj:t hemställt, om icke, med afseende å Serafimer-lasarettets betydelse både såsom
sjukvårds- och läroanstalt, hos Rikets Ständer kunde äskas det för berörda ändmål
erforderliga anslag af 205,000 R:dr R:mt.
Då Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets ställning, till—
kännagifvit att Kongl. Majit ville, efter det vederbörande myndigheter med infordrade
utlåtanden inkommit, taga under särskildt öfvervägande, bland andra ansökningar om
anslag, äfven Lasaretts-direktionens omförmälda underdåniga framställning, vid hvilket
förhållande icke kan med visshet antagas att det för Serafimer-lasarettet erforderliga
anslag kommer att af Kongl. Majit hos Rikets Ständer begäras, har jag, på det Rikets
Ständer i allt fall må komma i tillfälle, taga frågan i öfvervägande, ansett mig
med åberopande af Lasaretts-direktionens underdåniga skrifvelse i ämnet, af hvilken
afskrift härhos bifogas, och på deri anförde grunder, härmed böra vördsamligen anhålla
och föreslå,
det Rikets Ständer måtte för Serafimer-lasarettets behof i och för byggnader
och förändringar vid och inom lasarettet, bevilja det erforderliga beloppet
af 205,000 Ridr Rimt.
Och får jag, jemte anhållan om remiss af denna motion till Stats-Utskottet, tillika
utbedja mig att till berörda Utskott må få öfverlemnas de i fråga om byggnadsarbetet
vid lasarettet uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, hvilka blifvit till Kongl.
Ecklesiastik-departementet ingifna.
Stockholm den 29 November 1862.
Gust, von Diiben,
412
Motioner hos Ridderskapet och Adein 1862, N:o 160,
Stormagtigste, Allernådigste Konung!
Inför Eders Kongl. Majit har direktionen för Serafimer-lasarettet haft nåden tillförene
vid särskilda tillfällen anmäla, hurusom den sjukvård, som vid lasarettet tillhandahållas
personer från alla delar af riket, under sednare åren varit alltmera anlitad,
äfvensom att, till följd deraf, behofvet af förökadt utrymme samt förbättringar
inom lasarettet i vissa delar blefve alltmera kännbart. Ursprungligen beräknadt för
ett mera inskränkt antal sjuke, utgörande ännu för trettio år sedan allenast 140, har
lasarettet sedermera blifvit utvidgadt i hufvudsakiigt syfte att bereda plats för ökadt
sjukantal. Sednare åren hafva ock under vissa tider samtidigt varit vårdade ända till
308 patienter, och inträde ändock nästan dagligen sökt af flera, än som kunnat emottagas.
För denna utvidgade sjukvård har hvarje lokal inom lasarettsbyggnaden
tagits i anspråk och tillfälle för det, till undvikande af sjukhus-epedemi, nödiga successiva
utrymmandet af sjukrummen i och för vädring och rening, endast tillfälligtvis
under somrarne kunnat beredas. I saknad af erforderliga boningsrum för sköterskebetjeningen
har hvilostad åt en del af densamma måst lemnäs i samma rum, som
för de sjuka begaguats. Lokalerne för kök och bad, dertill anvisade under en föregående
tid med inskränktare sjukantai, äro numera alldeles otillräckliga och otjenliga
såsom icke motsvarande behofvet för en väl ordnad sjukvård och en förbättrad matberedning.
Afven den vid lasarettet befintliga likbod, med obduktions- och begrafningsrum,
äro för ändamålet otillräckliga, särdeles obduktionslokalen, enär allenast
en inskränktare del af de vid lasarettet studerande unge läkare hafva utrymme att
vid obduktionerna närvara och inhemta den undervisning, som dervid meddelas.
För kök och bad kunna tjenliga lokaler beredas inom lasarettsbyggnaden, om
en del af de i bottenvåningen belägna, för sjukvården mindre lämpliga, rum dertill
upplåtas; men vid en sådan, af behofvet oundgängligen påkallad, förändring skulle,
derest boningsrum i sammanhang dermed anvisades åt sjukbetjeningen, medtagas dels
allmänna sjukrum med tjugusex sängar, dels åtta enskilda sjukrum. Då likväl behofvet
af all den sjukvård lasarettet sednare åren tillhandahållit är oförminskadt samt
inrättningens årsinkomster synas fortfarande tillräckliga för en sådan lasarettets utvidgade
verksamhet, torde någon inskränkning i densamma icke böra ifrågakomma.
Ökadt antal enskilda rum har ock blifvit af nöden till följd af de donationer, hvilka
i sednare tid tillgodokommit lasarettet, med vilkor att för afkastningen skall i enskilda
rum tillhandahållas kostnadsfri sjukvård åt mindre bemedlade personer.
Med afseende å dessa förhållanden har Lasaretts-direktionen ansett sig böra, efter
inhemtadt yttrande af inrättningens Öfver-läkare, låta upprätta förslag med beräkning
af kostnaden för de nödiga ansedda byggnaderna och förbättringarne. — Då
lör en väl ordnad sjukinrättning en sjettedel af sjukrummen turvis bör kunna hållas
ledig för rening och vädring, skulle vid Serafimer-lasarettet, beräknadt för om
-
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 160.
413
kriug 300 sjuka, erfordras rum för ytterligare ungefär 60 sängar. Af sådan anledning
och då af ofvan anförda orsak utrymme för 26 sängar inom nuvarande lasa
rettsbyggnad
bortgår, bar i den nya byggnaden beräknats 9 allmänna rum med
plats för 90 sjuksängar, samt derjemte 17 enskilda sjukrum, 1 operationsrum, 2 rum
för amanuenser, 8 för sköterskor och betjening, jemte badrum, ett mindre kök och
skafferi, bostad för vaktmästare, förrådsrum och vagnshus. För denna byggnad med
erforderligt gårdsutrymme har till följd af det köp, som med Eder Kongl. Maj:ts nådiga
tillåtelse år 1860 verkställdes af en intill lasarettet belägen fastighet, plats inom
lasarettets ego-område blifvit beredd. Bygguaden skulle, enligt upprättad förslags
beräkning,
erfordra en kostnad af R:dr 160,000: —
hvartill, om gas- och vattenledning jemte oljemålning i korridorerne och
sjukrummen anbringas, ytterligare kommer R:dr 10,000: —
Inventarier och utredningspersedlar äro beräknade till . . . R:dr 18,500: —
Enär obduktion af liken efter aflidna patienter vid lasarettet verkställes
af den vid Carolinska institutet i pathologisk anatomi anställde professorn,
hvilken, bland annat, har till uppgift att, i sammanhang med
dessa obduktioner, meddela undervisning åt de vid institutet och lasarettet
studerande unge läkare, har Lasaretts-direktionen, lika med
Institutets lärare-kollegium, ansett lämpligast att byggnad af likbod,
obduktionsrum och begrafningskapel! för lasarettets räkning blefve
uppförd å institutets tomt i sammanhang med öfrige byggnader, som,
enligt underdånig framställning af institutets Kansler, erfordras för den
pathologiska institutionen. Kostnaden för lasarettets i detta afseende
nödiga byggnad är beräknad till R:dr 20,000: —
Förändringen inom lasarettsbyggnaden för ordnandet af kök och bad,
med tillhörande ångmachin och inventarier, kommer, enligt upprät
de
förslag, att kosta R;dr 20,489: —
hvartill för ny vattenledning från Mälaren samt inledning af vatten inom
alla sjukrummen, enligt särskilda kostnadsförslag, ytterligare erfordras
R:dr 6,011: —
Samtliga för Serabmer-lasarettets försättande uti ett för detsamma, såsom
sjukinrättning och klinisk läroanstalt, med tidens fordringar öfverensstämmande
skick, skulle således erfordra en sam-
manräknad kostnad af R:mt R:dr 235,000: —
Lasaretts-direktionen, som för ifrågavarande behof icke eger anlita de till lasarettet
i och för sjukvårdens uppehållande donerade kapital, har att för ändamålet använda
endast den enligt föreskrift kapitaliserade ränteafkastning af Expeditions-sekreteraren
Sederholms donation, hvilken ränta med innevarande år uppgår till omkring
30,000 R:dr.
414
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N.o 160.
Då behofvet af förbättrade anordningar för bad och matberedning varit så trängande,
att med verkställighet af desamma ej kunnat tills vidare anstå, har Direktionen
funnit sig nödsakad att med förskott eller lån från fonden af donerade medel,
redan under innevarande sommar låta de dertill erforderliga arbeten sättas i verket.
Efter afräkning af ofvanberörde för tillbyggnaden disponibla tillgångar, skulle
således lör samtliga byggnadsarbetena med hvad dertill hörer, derutöfver erfordras ett
belopp af 205,000 R :dr, och vågar Lasaretts-direktionen i djupaste underdånighet
hemställa, om icke Eder Kongl. Maj:t, med afseende å Serafimer-lasarettets betydelse
både såsom sjukvårds- och läroanstalt, må täckas af Rikets nästsammanträdande' Ständer
äska det för berörde ändamål sålunda erforderliga anslag.
Med de tillgångar, hvilka, medelst de af Konung och Ständer för lasarettsinrättningen
påbjudne sammanskott och gåfvor, på 1740-talet sammanbragtes, blef
Serafimer-lasarettet för 110 år sedan inrättadt med åtta sjuksängar. Under tiden
har Lasarettet, med jemförelsevis mindre understöd af allmänna medel, från en ringa
sjukstuga utbildats till en aktad sjukvårdsanstalt med rik verksamhet och jemväl för
läkarebildningen stor betydelse. Dertill har väsendtligen medverkat den välvilja och
frikostighet, hvarmed denna inrättning från allmänhetens sida varit omfattad. Oberäknade
de betydliga belopp, som äro nedlagda i fastigheter och inventarier, eger lasarettet
en donerad kapital-tillgång af omkring 800,000 R:dr, hvaraf afkastningen
likväl till viss del ännu utgår i lilräntor, hvilka gifvarne sjelfve bestämt och till
någon mindre andel äfven för framtiden skall användas till pensioner för ålderstigna
sjuka. Af det förtroende och det deltagande allmänheten allt hitintills visat denna
välgörenhets-inrättning, har Lasaretts-direktionen trott sig kunna antaga, att Rikets
Ständer icke skola vägra den medverkan från deras sida, som är af uöden för att
inrättningen skall komma i det väl ordnade skick, att densamma kan bibehålla sitt
rum såsom rikets första sjukvårdsanstalt och fortfarande må kunna påräkna välvilja
från allmänheten.
I händelse af Eder Kongl. Majrts nådiga bifall till denna Direktionens underdåniga
framställning, torde det tillåtas Direktionen att till Rikets Ständers Stats-Utskott
få öfverlemna kostnadsförslag för samtliga arbetena och projektritningar tiii den ifrågasatta
nybyggnaden.
Lasaretts-direktionen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eder Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter
G. A. Sparre. F. Braunerhjelm.
Stockholm den 12 Juli 1862.
G. F. Almqvist.
Motioner hon Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 161.
415
X:n 161.
Af Grefve Uijfliciilnls, i.ustilf Fredrik, angående
ändringar i gällande Tulltaxa.
Ehuruväl, under sednast förflutna 7 å 8 är, hvarje försök blifvit tillintetgjordt
att, genom en, med afseende å landets geografiska läge, klimatiska förhållanden och
naturliga tillgång på rörelsemedel, upprättad tulltaxa, framkalla ett lämpligt skydd för
landets näringar, så hafva likväl efter hand allt flera af landets näringsidkare, och
bland dem icke minst jordbrukarne, börjat allvarligare begrunda, huruvida den nuvarande
tull-lagstiftningen icke tilläfventyrs må tarfva åtskilliga rättelser; och då jag
för min del hörer till deras antal, som antaga att flera sådana rättelser vore nyttiga
och behöfliga, får jag, till skydd för jordbruksnäringen, föreslå,
alt följande varor må åsättas efterskrifne införseltull, nemligen: R:dr o,.,..
l:o. Frukter och Bär, friska, 1 Centner 1: —
2:o. Grönsaker, friska, 1 » 1: SO.
5:o. Ost, alla slag .... (5 öre per #) 1 » 5
4:o. Smör  (3 öre per ft) 1 » 3
5:o. Hvete 1 kubikfot — 24.
6;o. Hvetemjöl 1 Centner 1: —
7:o. Båg 1 kubikfot — 12.
8.0. Bågmjöl 1 Centner — 33.
Att för ofvannämnde yrkande framdraga några skäl, anser jag desto onödigare,
som allt, hvad härom kari sägas, flerfaldiga gånger tillförne blifvit anfördt, och otvifvelaktigt
äfven nu kommer att framställas vid denna motions behandling inom Utskottet
och hos Rikets Ständer. — Jordbrukarens och trädgårdsodlarens erfarenheter
lära nog, säga hvad man vill, vitsorda att theorierna, huru sunda de än må synas
vara, icke förmå afhjelpa de vanskligheter, som klimatiska förhållanden, långa och
svåra transporter tiil afsättningsorterne, samt särdeles fluktuerande priser, göra oskiljaktiga
från nyssnämnda yrken; och man måste alltså hoppas att theoriernas välde
skall vika, i den mån de vid tillämpningen visat sig vara skadliga.
I afseende å utförseltullen får jag föreslå,
att nedannämnda artiklar må åsättas sådan tull, i öfverensstämmelse med
Tulltaxan af den 18 December 1857, nemligen:
416 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18(12. N:o 162.
l:o. Jern, gjutet, tack- och barlast- &c. &c. 1 Centner 50 öre R:mt.
2:o. Malm, rå och osmält &c. &c. ... 1 » 50 öre »
3:o. Lumpor 1 » 2 R:dr R:mt.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
G. F. Liljencrants.
]*:o 162.
Af Herr V«n Mentzer, Carl Fredrik, angående beviljande a/
s. k. »drawback» vid utförsel af bränvin.
Då man hör omtalas huru andra länder söka förkofra sig i utveckling af all
deras industri, för att sedan äfven kunna utföra produkterne deraf till främmande
länder och härutinnan icke undantaga artikeln Sprit, hvilken vara de för utförsel ur
landet anse så magtpåliggande att de till och med lemna betydliga premier såsom
uppmuntran dertill; så bör det väl förvåna, att vi här i Sverige tycks motsätta oss
alla de fördelar en export af denna vara skulle erbjuda, fasthållande vid det hittills
brukliga sättet att förtära ali den sprit, som här tillverkas.
Med anledning deraf och det moraliskt klandervärda samt statsekonomiskt okloka
i detta förfarande, tillåter jag mig föreslå:
att tull-restitution, drawback, måtte af Staten tillerkännas producenten, för
hvarje kanna i Sverige tillverkadt bränvin af 50 procent styrka vid +15°
temperatur, som under tillbörliga kontroller blifvit lemnadt och försåldt å
utländsk ort.
Då man vid sistlidne riksdag hyste vissa betänkligheter för utsträckandet af
denna rätt äfven till Danmark och Norrige, förmenande att den tillbörliga eftersyn å
lurendrejeriet å denna vara härigenom försvårades, så lemnar jag nu åsido i hvad
mån drawback äfven bör lemnäs för till Danmark och Norrige utfördt bränvin.
Stockholm den 29 November 1862.
C. Fr. Mentser.
Ilo 16».
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 163.
W:o 163.
Af Herr af Wirsén; Carl Thure ? angående fortfarande af Jernkontorets
kreditiv å Rikets Ständers Bank.
Hedan vid 1818 års riksdag funno Rikets Ständer för godt, att till bruksrörelsens
befrämjande bevilja Jernkontoret ett kreditiv å Rikets Ständers Bank, stort
900,000 R:dr R:mt, emot 3 procents ränta och i öfrigt på de vilkor, som i reglementet
för Bankoverkets styrelse och förvaltning närmare bestämdes. Under behjertande
af det verkliga gagn, som detta kreditiv tillskyndat jernhandteringen, icke allenast
genom det tillfälliga förlag, som kunnat meddelas bruksidkare, utan äfven genom
de till jern-industriens utveckling och förkofran anställda undersökningar, rön och
försök, hvartill kostnaderna, enligt Banko-reglementets föreskrift, fått bestridas af den
afkomst, som kreditivet kunnat lemna kreditiv-tagaren, hafva ock Rikets Ständer vid
hvarje, alltsedan förutnämnda år, återkommande riksdag, ånyo tillerkänt Jernkontoret
ett enahanda krediti vbelopp.
Under sådana förhållanden, och då den för vårt land så vigtiga jern-industrien
torde förtjena all den omvårdnad, som kan bidraga till dess framgång, synnerligen
under nuvarande för jernhandteringen mindre gynnsamma konjunkturer, vågar jag vördsamt
föreslå,
att förenämnda kreditiv för Jernkontoret å Rikets Ständers Bank, må på
hittills stadgade vilkor, intill och med nästkommande riksdag, fortfarande
få begagnas.
Stockholm den 29 November 1862.
C. T. af Wirsén.
ltih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. fl Sami. 1 Afl
418
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 164.
164.
Af Herr Fock9 Axel «Po9ian? angående omarbetande af taxan å
afgifter för transporter på Statens jernvägar m. m.
Mer och mer börjar inom landet den opinion göra sig gällande, att statsbanorna
med en så hög taxa, som den närvarande, och det efter typen af en embetsmannaförvaltning
antagna system för trafikens skötande å desamma, ej kunna uppfylla den
bestämmelse, hvarom man gjort sig de lilligaste föreställningar. Och det måste medgifvas
att denna opinion, om man vädjar till den erfarenhet, som vunnits under den
tid jernbanorna varit öppnade för trafiken, stödjer sig på goda grunder. Man har
nemligen sett och ser ännu en stor del af landets väsendtligaste produktions-artiklar
fortfarande bredvid vestra stambanan föras på sina gamla vägar till de orter, derifrån
de vidare bringas i den in- eller utländska marknaden. Våra trävaror, jern och
spannmål undvika så vidt möjligt är banan. De landtmannaprodukter, som torgföras
i städerna, äro mer eller mindre utestängda derifrån. Till och med sådana artiklar,
som bomullsgarn, från produktionsställen i banans omedelbara närhet, framsläpas till
en del ännu på de djupa och backiga landsvägarne. Under sådana omständigheter
kan det icke väcka förvåning att höra enskilde klaga öfver, att de i förhoppning om
möjlig transport å jernbanan gjort industriela anläggningar, men icke kunna fullborda
eller drifva desamma, emedan de sett dessa sina förhoppningar tillintetgjorda. Dessa
för Statens såväl direkta som indirekta fördelar af jernbanorna menliga förhållanden,
ökas än mer genom de stränga och oböjliga former, hvarvid trafiken är bunden, och
hvilka väl kunna vara egnade att befrämja ordning och kontroll och vara på sin
plats inom ett förvaltande embetsverk, men icke lämpa sig för en affärsverksamhet,
ur hvilken synpunkt dock alltid trafiken å banorna måste betraktas och skötas, om
den skall der trifvas.
Ärendets vigt fordrar att dessa anmärkningar oförbehållsamt uttalas. Detta utesluter
dock icke ett nöjaktigt uppskattande af de svårigheter, som hittills mött för
trafikens lämpliga anordnande å statsbanorna. Jernbanor äro först och främst nya
företag i vårt land och någon säker ledning har således hittills icke varit att hemta
af erfarenheten. Vidare hafva helt naturligt olika meningar varit rådande i afseende
på statsbanornas upplåtande åt enskilde. Vid en privat bana förekommer icke mer
Motioner hos Rirlderskapet och Adeln i862. N:o t64. 419
än ett intresse, det att uppdrifva den direkta inkomsten till högsta möjliga belopp
och åtgärderna härföre uppfattas i allmänhet enigt, emedan allt bedömes ur synpunkten
af en affär och af beräknande affärsmän. Med en statsbana af den betydelse,
som våra stambanor, förhåller det sig annorlunda. Vid en sådan förekommer väl
äfven samma direkta intresse, men här splittrar det sig i olika opinioner, mer och
mindre insigtsfuila, ehuru alia med samma anspråk på att göra sig gällande. Dessutom
uppträder här det särskilda intresse, hvilket betraktar hanan såsom en häfstång
för landets materiela kultur i allmänhet och, under yrkande af ett väsendtligt afseende
å de indirekta fördelarne för det allmänna, kämpar med det förstnämnda om
förmånsrätten till uppmärksamhet.
Då nu emellertid det kan antagas, att den mening, som med ett visst missmod
åsett de stora summor, hvilka jernbanorna uppslukat, och icke kännt sig lugnad med
mindre än att afkastningen af desamma till Statskassans skenbara betryggande uppdrifvits
till den yttersta möjliga, som den för handen varande trafiken kan bära, är
på väg att vika för en tröstfullare och mera framåtseende uppfattning af förhållandet,
anser jag det vara af största vigt att Rikets Ständer häråt gåfve en bekräftelse, som
kunde tjena den andra Statsmagten till ett behöfligt stöd. Jag föreslår derföre,
att Rikets Ständer måtte medverka till åtgärders vidtagande för en fullständig
omarbetning af nu gällande taxa och fragtsatsernas nedsättning, så
lågt, som Statens verkliga kostnad för godstransporten under en med säkerhet
påräknelig vexande trafik medgifver, äfvensom, i sammanhang härmed,
att en nödig förändring af bestämmelserna i trafik-reglementet af
den 4 sistlidne April egde rum för att tillförsäkra trafiken mera beqvämlighet
och i allmänhet en affärsmessigare behandling.
Och anser jag mig härvid böra nämna att, efter hvad jag har mig bekant, enskilda
personer i olika delar af landet förbereda petitioner till Kongl. Maj:t i enahanda
syfte.
Stockholm den 29 November 1862.
A. J. Fock.
420
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 165.
mo 165.
Af Herr von Troil, Samuel dustaf, angående anslag till
Alnarps Landlbruks-institut.
Sedan Styrelsen för Alnarps Landtbruksinstitut, genom skrifvelse!' af den 28
Juli, 4 Augusti och 13:de September innevarande år, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält ej mindre den tillökning i årligt anslag, som Styrelsen ansåg vara af behofvet
påkallad, derest institutet skulle, enligt för detsamma utfärdade stadgar, kunna
uppfylla sin bestämmelse, än äfven ett anslag för en gång, som till ekonomi-byggnaders
uppförande erfordras, har Kongl. Maj:t uti Dess vid innevarande riksdag till Rikets
Ständer aflåtna nådiga Proposition, i betraktande deraf att de af Styrelsen ifrågasatte
anslag skulle påkalla ett betydligt tillskott ifrån Statsverket, hvilket sä kort efter
institutets första ordnande icke bort vara att emotse, och med afseende jemväl
å hvad Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommitté i^ämnet anfört, ansett sig endast
kunna till en jemförelsevis ringa del af Rikets Ständer äska de af institutets Styrelse
i underdånighet begärda anslagen.
Då den myndighet som i ämnet blifvit hörd, och hvilken lärer böra anses såsom
det Svenska jordbrukets förnämste målsman, haft icke få anmärkningar att göra
emot Syreisens förslag, inser jag mer än väl svårigheten om icke omöjligheten för
Kongl. Maj:t att i detta hänseende utsträcka fordringarne utöfver hvad Kongl. Landtbruks-akademiens
Förvaltnings-utskott tillstyrkt. Jag beklagar blott att tiden icke
medgifvit att öfver dessa anmärkningar inhemta Alnarps-styrelsens förklaring, emedan
jag tror att frågan då skulle hafva framställt sig i en annan dager. Men då så icke
skett torde det tillåtas mig, såsom denna Styrelses ordförande, att med några ord belysa
de . anmärkta förhållandena och i hela dess vidd underställa frågan Rikets Ständers
pröfning.
De anmärkningar Förvaltning-kommittéen afgifvit och hvilka finnas införda pag.
38—41 i bilagan N:o S till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, vittna icke blott om den möda Kommittéen gjort sig att utreda frågan
utan, äfven om dess bemödande att tillse att icke det nya Landtbruks-institutet,
genom bättre ekonomiska vilkor än det gamla, skulle sättas i tillfälle att i något hänseende
lyfta sig på dettas bekostnad, en åsigt hvilken tydligen uttalas i den underdåniga
anhållan, att, derest årsanslaget skulle höjas för Alnarp, detta anslag äfven
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 165.
321
måtte till enahanda belopp höjas för Ultuna, så att båda Landtbruks-instituten fortfarande
finge härutinnan förblifva i full likställighet med hvarandra.
Fullkomligt instämmande i denna åsigt, tror jag likväl att rättvisan fordrar en
noggrannare undersökning, huruvida förhållandena å ömse sidor äro fullt likstämmiga,
huruvida de af egeudomarne utgående arrenden och öfriga onera äro relativt lika höga,
samt om icke vissa utgifter nödvändigt måste å det ena stället uppgå till betydligare
belopp än å det andra.
Dervid bör först betraktas det tillskott, som för institutets upprätthållande kan
af egendomen å hvardera stället påräknat.
För ett säkert bedömande af de arrenden, som ifrån de begge egendoroarne anses
utgå, vid Ultuna 6,000 R:dr, vid Alnarp numera 1,200 (före midfastan detta år
1,000) tunnor säd, erfordras en kännedom om begges areal och öfriga förhållanden,
som jag icke billigtvis kan anses ega. Jag har dock stor anledning förmoda, att det
för Ultuna beräknade är långt billigare, då det grundar sig på ett arrende, som för
mer än femtiofem år sedan utgick med 603 tunnor säd.
Enligt Styrelsens för Ultuna utlåtande öfver 1860 års Statsrevisorers anmärkningar,
hade nettobehållningen af egendomen i medeltal för 11 år utgjort 9,745 R:dr,
eller, efter afdrag af de 6,000 R:dr, hvilka äro beräknade såsom tillgång för institutet,
3,745 R:dr årligen.
Alnarp har för närvarande i eget bruk en åkerareal af omkring 600 tunnland.
Återstoden innehafves af torpare och husmän. Förvaltnings-kommittéen åberopar de
gynnsamma åren 1859—1860 såsom bevis att äfven Alnarp lemnar betydliga öfverskott.
Om likväl alla de fyra åren 1858—1861 tagas i beräkning, så visar sig
sammanlagda behållningen under dessa 4 år utgöra 1,883 R:dr, hvilket per år belöper
sig till 471 R:dr. Förhållandet blir naturligtvis ännu ofördelaktigare ifrån och
med detta år, då arrendesumman förhöjes med 200 tunnor säd, ända till dess åkerjorden
genom flerårig mergiing, grunddikning och ändamålsenlig kultur, hunnit uppbringas
till hög produktion.
Det vid Alnarp varande tegelbruket är af Styrelsen anlagdt, och der förutan
hade det troligen icke varit möjligt att uppföra den stora byggnaden. Den betydliga
behållning detsamma iemnat, utgörande, enligt Förvaltnings-kommittéeus utlåtande, för
åren 1858—1860 10,893 R:dr, har erhållits hudvudsakligen derigenom att teglet
användts till egna byggnader och i räkenskaperna uppförts till gångbart pris. Tegelförsäljningen
har likväl på sista året blifvit särdeles försvårad derigenom att Herr
Kockum vid Lomma, i samma socken der Alnarp är beläget, anlagt ett, efter nyare
tiders yppersta methoder inrättadt, tegelbruk för en tillverkning af 3,000,000 tegel,
hvarigenom priserna för alla dylika verk i närheten blifvit så nedtryckta, att osäkert
är om fabrikationen kan med någon fördel fortsättas.
Uti den specificerade årsstaten för Ultuna, som finnes handlingarne till Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition bilagd, äro utskylder och allmänna onera vid Ultuna utförda
422
Motioner hos Ridder.skåpet och Adeln 1862. N:o 165.
till 300 R:dr. Enligt bifogade utdrag af Alnarps räkenskaper uppgingo onera derstädes
år 1860 till R:dr 2,072.
Jag åberopar endast dessa fakta för att visa att vid Ultuna ett långt större tillskott
kan och bör af egendomen påräknas än vid Alnarp.
Att på ett afstånd af mer än 60 mil med fullkomlig sakkännedom bedöma
ställningar och förhållanden, är alltid förknippadt med stora svårigheter, och det är
således lätt förklarligt att misstag dervid kunna uppstå. Utan att vilja för ett sådant
misstag klandra Förvaltnings-kommittéen, hvars medlemmar troligen icke ega annan
kännedom om Alnarp och om förhållandena i Skåne än hvad några skrifna berättelser
gifva vid handen, är det likväl af vigt att fästa uppmärksamheten å origtigheten
af en utaf denna Kommitté framkastad sats, som ligger till grund för flera af dess
allvarligaste anmärkningar, nemligen den af Kommittéen åberopade kända billigheten af
lifs förnödenheter i Skäne. För 8 till 10 år sedan skulle detta ytlrande hafva varit
fullkomligt sanningsenligt. Numera äro förhållandena helt och hållet förändrade, och
lefnadskostnaden är i vissa delar af Skåne, hvaribland just Malmötrakten, långt dyrare
än på de liesta ställen i Sverige. Orsaken till denna förändring är lätt funnen. Den
är föranledd af de i alla rigtningar lättade kommunikationerna, särdeles de många
gånger om dagen till och från Köpenhanm gående ångbåtarne — och följden deraf
är att Köpenhamns och Malmö priser med få undantag äro temligen lika. Flnahanda
äro förhållandena med folklönerna. Dessa äro i Skåne högre än mig veterligen på
något annat ställe i Sverige. De många odlingsföretagen och utflyttningen af tjenstefolk
till Danmark äro dertill vållande.
Efter denna öfversigt af förhållandena i allmänhet, torde det tillåtas mig att
punktvis yttra några ord öfver hvar och en af Förvaltnings-kommittéens anmärkningspunkter.
Den första ibland dessa afser att Alnarps-styrelsen för föreståndaren, inberäknadt
hans arfvode såsom förste lärare, föreslagit 6,000 R:drs lön, eller 1,000 R:dr mera
än vid Ultuna. Dervid erinras att i Ultuna stat finnes under titel ((diverse utgifter»
upplördt ett belopp stort 300 R:dr för utfodring af ett par hästar åt föreståndaren,
hvadan skilnaden egentligen endast utgör 500 R:dr. Det nuvarande lönebeloppet,
af Kongl. Maj:t på Styrelsens framställning bestämdt, är visserligen icke obetydligt,
men Styrelsen hur dock under institutets korta tillvaro kommit till den öfvertygelse
alt detsamma svårligen på en dylik plats kan anses vara tillräckligt. Utan att taga
i betraktande den nuvarande föreståndarens ganska talrika familj, har det nemligen
visat sig att en mängd främlingar, äfven ifrån utlandet, nästan dagligen anlända till
Alnarp för att af institutet taga kännedom, och föreståndaren kan omöjligt undvika
att, om äfven på det mest enkla sätt, visa både dessa och institutets elever någon
gästfrihet.
Förvaltnings-kommittéen synes sjelf hafva insett rigtigheten häraf, då densamma
antydt att en dylik tillökning lämpligast torde lemnäs under form af taffelpenningar.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 165. 423
Att tillökningsanslaget sålunda benämnes, godkänner jag till alla delar, men måste
deremot bestrida Kommittéens åsigt att tillgång dertill torde finnas af för hand varande
medel, utan att statsanslag behöfver anvisas.
Med anledning af hvad Kommittéen i dess andra anmärkningspunkt erinrat emot
anslaget till lärare i trädgårdsskötsel (trädgårdsmästaren) får jag, jemte öfverlemnande
af den nyligen utgifna katalogen öfver vexter och frön, som vid Alnarp kunna erhållas,
anföra att år 1858 fanns vid Alnarp en trädgård med en areal af 2£ tunnland.
Trädgårdarne uppgå nu till 14 tunnland, hvilka afse frambringandet af:
l:o fruktträd;
2:o park- och skogsträd;
5:o bärbuskar och parkbuskar;
4:o frön till fodervexter och köksvexter i den mån, som de jemte trädkulturen
kunna produceras.
För närvarande finnas i trädgårdarne:
26 sorter äpplen;
16 » päron;
6 » körsbär;
9 » plommon;
samt från Superintendenten Oberdiechs sortiment:
27 sorter äpplen;
27 » päron;
1 » körsbär;
2 » plommon;
och för öfrigt:
20 sorter krusbär;
5 » vinbär;
2 » hallon;
48 » jordgubbar;
8 » vinstockar;
16 » skogsträd;
10 » buskar till häckar;
77 » parkträd och blombuskar;
65 » mångåriga blomsterplantor;
18 » dahlier;
12 » preonia;
7 » mångåriga köksvexter;
25 » potates, förutom alla slags köksvexter, odlade till frötägt. Sortimen
tet
är dock ännu ej fullständigt, utan tager fortfarande utgifter i anspråk. Deribland
torde böra nämnas saknaden af ett rikare sortiment Svenska fruktsorter, hvilka —
eget nog — ej ännu finnas fullständigt samlade på ett enda ställe.
424 Motioner hos Riddérskapet och Adeln 1862. N:o 165.
Institutets räkenskaper, hvilka jag nu icke har tillgängliga, utvisar att dessa anläggningar
med tillhörande trädgårdsmästare-bostad, erfordrat ganska ansenliga summor,
hvilka dock till aldra största delen af Malmöhus läns Hushällnings-sällskap blifvit
bekostade. Ännu återstå betydliga utgifter, och huru är det möjligt att ifrågasätta
att en dylik anläggning på flera år skulle kunna lemna någon egentlig afkastning,
då nyanläggningarne ännu fortgå och länge komma att göra det, då de bota
niska,
medicinska och ekonomiska trädgårdarne, uteslutande anlagde i och för undervisningen,
väl kräfva utgifter men ej lemna några inkomster, och då en trädgård i
första rummet afsedd att producera träd, ej på länge kan gifva någon behållning.
Detta i sig sjelf temligen klara förhållande bestyrkes af bilagde räkenskaps-utdrag
ifrån den 14 Mars till den 31 Oktober innevarande år.
Afsigten med en trädgård vid ett landtbruks-institut får icke i första rummet
vara att bereda inkomst; man har uppnått sitt mål då det hela bär sig. Institutet
får ej täfla med handels-trädgårdsmästarne, eller göra deras industri omöjlig. Tvärtom
bör det förse dessa med materialier, för att i större skala kunna sprida nyttiga
träd och vexter, och ju billigare dylika ifrån ett institut kunna spridas, desto större
heder för institutet, desto mera gagn har det uträttat; pekuniär vinst får lika litet
eftersökas, som på andra sidan all pekuniär förlust bör undvikas.
Till trädgårdarne vid Alnarp har Styrelsen icke begärt en skilling i statsbidrag;
endast till trädgårdsmästaren som är lärare vid institutet och som, med de förträffliga
hjelpmedel de storartade trädgårdarne erbjuda, är i tillfälle att i denna gren lemna
en ganska fullständig undervisning.
Malmöhus läns Hushållnings-sällskap har aldrig afsett att skänka Staten 3,000
R:dr om året. Det har för upphjelpande af trädgårdsskötseln inom södra Sverige,
lemnat detta frikostiga bidrag, hvilket utan tvifvel kommer att upphöra o;n de motioner
vinna gehör, som vid denna riksdag syfta på att beröfva hushålls-sällskapen deras nu
egande inkomster.
Skulle trädgårdarne lemna behållning sedan deras underhåll och sortiments tillökning
blifvit bekostad, så är det en moralisk förbindelse för institutet att till Hushållnings—sällskapet
för spridning inom provinsen gratis eller till möjligaste lägsta pris
lemna träd och frön, så snart hvad som lemnäs ej ölverstiger värdet af Hushållningssällskapets
års-anslag.
Uti förslaget till aflönings-stat har Alnarps-styrelsen till anskaffande af dissektionsdjur,
sprit och burkar i museum samt aflöning af en anatomi-vaktmästare, uppfört
ett sammanlagdt belopp af 1,000 II:dr. Förvaltnings-kommittéen yttrar med
anledning deraf i dess tredje anmärkningspunkt att anatomiska och zoologiska museum
synes vara beräknadt att åvägabringas i en skala, som mera passar för ett universitet
än för ett landtbruks-institut. Lemnande jemförelsen åt sitt värde, ber jag endast
att få hänvisa till Styrelsens underdåniga skrifvelse, hvaruti skälen till denna framställning
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 1653. ; 425
ställning äro fullständigt utvecklade. § 22 af Kongl. Maj:ts nådiga Stadga för institutet
föreskrifver att samlingar af alla slag skola såsom undervisningsmedel vid institutet
finnas. Styrelsen har ansett det föreslagna anskaffningssättet vara både det
billigaste och det lämpligaste, så mycket heldre, som dissektionsdjur måste finnas för
undervisning i veterinär-kunskap.
Då likväl Kongl. Maj:t äskat anslag till en försöks—station; då en vaktmästare
derstädes nödvändigt måste finnas; då denne vaktmästare och den redan anställde
möjligen torde kunna sig emellan fördela tjenstgöringen i institutets och försöksstationens
laboratorier samt anatomiska institutionen, och tillika ombesörja skötseln af
varmapparaten och vattenledningen jemte sotning, anser äfven jag att den begärda
summan för anatomi-vaktmästaren, under förutsättning att anslag till försöks-station
beviljas, bör kunna utgå.
Förvaltnings-kommittéens 4:de och 3:te anmärkningspunkter röra de föreslagna
utgifterna för betjeningen och för kosthållet. Då kostnaden för den förra till icke
ringa del betingas af priset å den sednare, torde det vara mig tillåtet att först yttra
några ord om kosthållet. Hänvisande i detta hänseende till hvad jag redan anfört
om lefnadsmedlens dyrhet i Malmö-trakten, utber jag mig att till Stats-Utskottets
pröfning få öfverlemna sa väl entreprenad-kontrakt för mathållningen, som matlista
och det vid entreprenadens uppgörande förda protokoll.
Af dessa handlingar torde inhemtas att matordningen är tillräcklig, men tarflig
och i intet afseende öfverflödig, samt att middagsmålet, söndagarne undantagna, endast
består af två rätter. Det pris, som till entreprenören erlägges, utgör för elev
1 R:dr 13 öre, för lärling 73 öre. I betraktande af entreprenören tillerkända öfriga
fördelar, blifver dock detta pris i verkligheten något högre, och då Styrelsen
för sin del är ganska tveksam huruvida entreprenören, med den stränga kontroll han
är underkastad i afseende på matens beskaffenhet, kan utan förlust dermed fortfara,
har Styrelsen ej vågat i sina beräkningar upptaga kosthållet till lägre värde än 1
R:dr 23 öre för elev och 80 öre för larling. Medgifvas måste att detta pris betydligt
öfverstiger det å Ultuna uppgifna. Till en del torde orsaken dertill böra
sökas i lefnadsmedlens större dyrhet i Malmö-orten, till en del i den noggrannhet
hvarmed Styrelsen trott sig böra vaka deröfver att endast sund, ren och välsmakande
föda utdelas åt både elever och lärlingar. Första vilkoret för att en elev, vid en
inrättning sådan som denna, skall finna någon trefnad, dr att han får de första lefnadsbehofven
billigt tillfredsställda. — Med eller utan skäl hafva många klagomål
försports öfver mathållningen vid Ultuna, törhända just till följd af det ringa pris,
hvartill man lyckats att der nedtrycka densamma. — Alnarps Styrelse har ansett det
vara en samvetssak att inga grundade anmärkningar skulle kunna göras emot födan
och att denna alltid skulle vara så tillräcklig att både elever och lärlingar, mättade
uppstiga från bordet. Denna åsigt måste, jag är derom öfvertygad, af enj hvar deBih.
till R. St. Prot. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 Afd. nu orin lin 54
426
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 165.
las; och håller man fast vid den, då är det i sanning icke tänkbart att man i Skåne
och för en personal till stor del bestående af skåningar, hvilkas starka matlust är
väl bekant, skulle kunna erhålla kosthåll till det pris, som maten uppgifves kosta
vid Carlberg och Ultuna.
Hvad nu betjeningen angår, hvarföre kostnaden af Kommittéen upptagits till
3,500 R:dr, så minskas densamma till 2,900 R:dr om anatomi-vaktmästaren uteslutes.
Detta är visserligen i alla fall mera än vid Ultuna, hvarest med inberäkning af
vaktmästaren vid försöks-stationen, kostnaden för betjening är utförd till 2,460 R:dr.
Personalen är dock icke större — snarare mindre — ty vid Alnarp finnas 3, vid
Ultuna 4 betjentgossar. Orsaken är att söka dels i det dyrare kosthållet, dels i
den högre aflönirigen vid Alnarp, hvilken sednare omöjligen kan nedsättas, så framt
man till dessa platser vill hafva ordentligt folk, ty äfven i detta hänseende äro, såsom
jag redan antydt, förhållandena väsendtligt olika i Skåne och i Upland.
I afseende på kostnaden för kol och ved har visserligen ingen direkt anmärkning
af Kommittéen blifvit framställd. Men då äfven denna utgift vid Alnarp är
föreslagen betydligt högre än vid Ultuna, 4,850 R:dr å det förra, 2,520 R:dr å
det sednare stället, och detta förhållande utan tvifvel kommer att ådraga sig Statsutskottets
uppmärksamhet, har jag infordrat den beräkning, som för förslaget legat
till grund, och får med ledning deraf upplysa att institutet har att lemna bränsle
till:
7 kök, nemligen: entreprenörens;
föreståndarens;
veterinärens;
trädgårdsmästarens;
vaktmästarens;
smedens;
snickarens; samt
till 36 elevrum;
» 8 lärlingsrum;
» 2 matrum;
» 4 serveringsrum;
» 5 rum till entreprenören och hans tjenstefolk;
» 2 betjentrum;
» 7 rum till föreståndaren;
» 4 » f» veterinär-läkaren;
» 3 » » kemisten;
» 2 » » kamereraren;
» 4 » » den praktiska läraren;
» 4 » trädgårdsmästaren;
» 2 kontorsrum;
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 165.
427
till 2 lärosalar;
» 4 laboratorier;
» 1 samlingsrum;
» 1 frösal;
» 2 smedjehärdar;
» 1 snickareverkstad;
» 2 rum till smeden;
» 2 » » snickaren;
» 1 direktionens rum.
Bränsle-behofvet kan sålunda specificeras:
2 smedjehärdar  57 tunnor stenkol;
stora köket
J 80 »
»
6 kök
365 »
»
Trenne stora salar (2 mat- och 1 lektionssal) . . .
38 rum, 1 ritsal, 1 tambur, värmda med varmt vatten,
90 a
»
å 4 tunnor
720 »
»
36 öfriga rum å 12 tunnor
432 »
»
Summa 1,844 tunnor stenkol;
11 lärare-rum att elda med bokved, å 2 famnar per år ... 22 famnar;
till 4 laboratorier 6 »
Tillkommer dessutom:
6 famnar furuved till tändning i kakelugnar och till entreprenören
å 15 R:dr 90 R:dr;
samt till laboratorierna träkol för 100 »
Härvid är dock ej någon ved till 4 tunnors bakning i veckan, ej eller bränsle till
tvättstugan beräknadt, så att hela kalkylen hållits så låg som möjligt.
Sedan jag nu förklarat anledningen till de utgiftsposter, som vid Alnarp äro
högre än vid Ultuna, torde det tillåtas mig visa att i andra hänseenden Alnarpsstyrelsen
begärt mindre än vid Ultuna och efter alla anledningar för litet, detta endast
såsom ett bevis att Styrelsen ej genom höga beräkningar sökt vilseleda Rikets
Ständer. Sålunda upptages: via Alnarp, vid Ultuna.
Läkare-arfvode och medikamenter till .
Bibliothek
Byggnader och inventariers underhåll
Brandförsäkrings-afgift
hvarjemte i Ultuna stat tvänne poster finnas uppförda, hvilka alldeles icke finnas omnämnda
i Alnarps, nemligen annons-kostnader 140 R:dr och diverse omkostnader
4,077 R;dr.
Hvad slutligen beträffar Styrelsens begäran om anslag till ekonomi-byggnader,
R:dr R:mt
300: —
600:
» »
400: —
500:
» B
1,200: —
3,110:
» B
300: —
387:
428 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 165.
så äro skälen dertill så fullständigt utvecklade i Styrelsens till Kongl. Maj:t afgifna
underdåniga framställning, att jag endast behöfver hänvisa till densamma. Alla de
revisioner, som granskat institutets räkenskaper, hafva enstämmigt intygat det trängande
behofvet deraf. Styrelsens bemödande att kunna åstadkomma dessa byggna
der
för en icke allt för öfverdrifven summa synes af de olika förslag och ritningar
densamma låtit tid efter annan uppgöra, och hvilka alla lära blifva öfverlemnade till
Rikets Ständers pröfning.
Fråga är väckt om uppställande på Alnarp af ett Statens holländeri, hufvudsakligen
af kort-hornsdjur, men derjemte af andra racer, för verkställande af noggranna
komparativa försök dem emellan; en fråga af synnerlig vigt för hela vårt
land. — Utan nya ekonomi-byggnader och utan försöks-station blir detta omöjligt.
Malmöhus läns Hushållnings—sällskap har, nitälskande för kreaturs-afvelns upphjelpande,
med betydliga uppoffringar nyligen införskaffat tvänne utmärkta får-racer,
den ena äkta Rambouillet merinos, den andra af M:r Webbs välkända Lauthdownfår,
hvaraf åtminstone det förra slaget säkerligen är det bästa som finnes i Sverige.
Dessa får äro nu inrymda i provisionel hus vid Alnarp; men ovisst är om de der
få qvarblifva, derest man icke bättre än nu kan sörja för deras ändamålsenliga vård.
Jag har endast härmed velat antyda att Styrelsen under den korta tiden för
dess tillvaro gjort allt hvad på densamma berott, för att till Alnarp kunna anskaffa
och derstädes uppställa ädla djur af olika slag, hvaraf visserligen icke någon synnerligt
stor pekuniär fördel vore för Alnarp att förvänta, men hvaraf landet skulle skörda
så mycket större vinst, genom försäljningen af ädla afvelsdjur. Skall likväl detta
låta sig göra, så måste bättre ladugårdar uppföras. Behofvet deraf är så oafvisligt,
att om äfven det begärda anslaget nu afslås, dermed omöjligen kan anstå längre än
till nästa riksdag, så framt icke institutet skall gå under; men de tre år, som på
sådant sätt gå förlorade, förorsaka för landets jordbruk och kreaturs-afvel en långt
betydligare skada än som kan uppvägas med 3 års ränta å byggnads-kapitalet.
Men, säger man, Alnarps landtbruks-institut har, jemte årligt statsanslag af
18,000 R:dr, erhållit en byggnads- och organisationssumma för en gång af 175,000
R:dr. Må det dermed hjelpa sig så godt det kan! Staten kan och vill ej mera
deruppå uppoffra någonting betydligt. Ja! Så kan man säga — men ligger det
verkligen i Statens intresse att så säga och så handla? Bör Staten förvägra de anslag,
hvilkas oundgänglighet finnes bevisad? På denna frågas besvarande beror om
det nu lofvande unga landtbruks-institutet skall kunna uppfylla hvad Rikets Ständer
dermed afsett, om det skall blifva en för landet och dess jordbruk välsignelsebringande
inrättning både såsom uppfostrings-anstalt för de många ynglingar, som der
söka sin bildning och såsom en mönstergård ej mindre för jordens häfd än för
byggnadernas ändamålsenlighet — eller om det skall blifva en tynande planta till
ringa gagn för det allmänna, till ringa heder för Styrelsen och till en föga efterföl
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 166.
429
jansvärd förebild för de många besökande, som dit anlända ifrån egna och främmande
landamären ?
Och har väl Staten förr vägrat att med hjelpsam hand komma de institutioner
till hjelp, hvilka deraf voro förtjenta och i behof? Ibland de mångå bevisen för
motsatsen, torde jag få åberopa de tekniska elementar-skolorna, hvilka, så länge deras
anslag endast utgjorde 7,500 R:dr, framsläpade ett tynande lif, men nu mera,
sedan anslaget ökats till 12,000 R:dr, lemna särdeles glädjande resultater — eller
teknologiska institutet, hvars års-anslag för få riksdagar sedan höjdes till 49,500 R:dr,
och som derjemte till nybyggnad erhöll, om jag icke missminner mig, en summa af
icke mindre än 480,000 R:dr.
Sedan jag nu sökt att dels utreda förhållandena, dels belysa de af Kongl.
Landtbruks-akademiens Förvaltnings-utskott afgifna anmärkningar, vågar jag vördsamt
anhålla,
att Stats-Utskottet, efter noggrann granskning af Styrelsens underdåniga
framställning, behagade föreslå och Rikets Ständer bevilja hvad samma
framställning innehåller med undantag endast af anslaget till anatomivaktmästaren.
Stockholm den 29 November 1862.
S. G. v. Troil.
%:o 166.
Af Herr WftTllj Jonas* angående anslag till en väg-omläggning
emellan Töreboda och Mariestad.
Föranledd af tjenstepligt att tillse hvarest landsväg tarfvas inom det mig i nåder
anförtrodda län, kan jag icke underlåta att fästa uppmärksamhet vid det förhållande,
hvilket eger rum vid en af de vigtigaste jernvägsstationerna, som förekomma på vestra
stambanan, nemligen Töreboda, hvarest denna stambana sammanträffar med Göta kanal
och der en stor och vidsträckt trafik, till följd af detta läge, måste uppstå samt
redan visat sig vara i starkt tilltagande.
Till Töreboda station finnes ingen landsväg; endast smala, krokiga och vattensjuka
sockenvägar leda dit.
Redan vid stationens första öppuande måste det närmast belägna stycket af soc
-
430 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 166.
kenvägen genom Konungens Befallningshafvandes försorg göras farbart för trafiken
och för Kongl. Maj:ts höga besök.
Vägdistriktet vägrade att betala denna obetydliga kostnad, belöpande sig till ungefär
250 R:dr; och derom uppstod en process, som ej förr än innevarande år blifvit
sliten, förmedelst nödigt anslag af besparingsmedlen på 6:te Hufvudtiteln.
tinder tiden har vid Tinget ransakning blifvit hållen hvar denna väg jemuast
och genast göras kunde, betraktad såsom landsväg och nödig utfartsväg från stationen
till den landsväg, som på ungefär 12,000 fots afstånd derifrån, leder från de
södra trakterna, norr ut till Lyrestad och Hofva.
Hvad Häradsrätten härvid tillstyrkt har Konungens Befallningshafvande visserligen
bifallit; men redan under ransakningen yppades skiljaktiga åsigter, och Konungens
Befallningshafvandes resolution är öfverklagad till en del af inflytelserika män, så att
man om denna lilla vägbit kan med skäl förutse en flerårig partistrid.
Då man emellertid väl kommit till den i norr och söder ledande landsvägen,
men vill färdas vesterut till Mariestad, reser man tvärt öfver nämnde landsväg och
begifver sig åter in på smala och krokiga härads- och sockenvägar, genom ej mindre
än 3 socknar, tilldess man vid Hasslerörs gästgifvaregård omsider träffar landsvägen
till Mariestad, hvarförinnan man tillryggalagt |:delar af vägen från Töreboda, hvilken
till Mariestad utgör omkring 2§:dels mil.
Af bifogade kartor torde finnas att denna väglängd lätt nog kan reduceras till
ljj:dels mil, derest medel kunna vinnas till kostnadernas betäckande. Af kartan ser
man nemligen huru den nuvarande vägen går och huru den kan gå, med möjligtvis
en mindre krökning för ett par impedimenter, hvilka likvisst icke ännu äro närmare
undersökta.
En tredjedel af väglängden emellan Töreboda och Mariestad vore alltså vinsten
af en vägomläggning mellan desse begge ändpunkter, och otvifvelaktigt är att begge
deraf skulle hemta högst betydligt gagn, såväl hvad gods- som person-trafik angår.
Så är emellertid icke förhållandet med häradet. En icke ringa del af detta
vidsträckta härad, som bär namnet Wadsbo, ligger öster om jernvägen, och södra
delen deraf samt den nordöstra träffar jernvägen på närmare håll än vid Töreboda.
Man kan alltså icke undra på om ifrågasatta omkostnader för linien Töreboda—Mariestad
väcka det lifligaste motstånd utaf dem bland häradsboerna, hvilka deraf aldrig
kunna hafva någon nytta, hvarken för sine personer eller sina egendomar. Och obilligt
vore väl i sjelfva verket att söka påtvinga dem dylika dryga kostnader för vägar
af sådan natur och härledning, som den ifrågavarande.
Jag nödgas således antaga att för omläggning af vägen emellan Töreboda och
Mariestad intet är att hemta af häradet, såvida ej frivilliga undantag bland förmögnare
possessionater skulle finnas hugade att i kostnaderna deltaga, ehuruväl sådana
undantag alltid måste blifva så fåtaliga, att de näppeligen förtjena tagas i beräkning.
Det är egentligen det allmännas intresse, som här är i fråga; ty svårligen lärer
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 166. 431
man, sedan sakkännedom vunnits, kunna lemna länge ovidrört ett sådant missförhållande,
som vid deuna kommunikationsanstalt nu eger rum.
Staten gör derå en daglig förlust å den postgång, som från Töreboda utgår
öfver Mariestad åt Lidköping, Wenersborg och Uddevalla m. m., i den mån nemligen,
som denna postgång naturligtvis skulle kosta mindre om vägen vore kortare och bättre.
Skjutslegans extra förhöjning vid Töreboda borde också genom vägens bättre skick
kunna försvinna, hvarjemte undvikandet af skjutsombyte vid Hasslerörs gästgifvaregård
tillika skulle blifva en tidsbesparing för de trafikerande, hvilka alltså, förutom den
direkta vinsten i skjutspenningar af £dels mil kortare väg hade att påräkna i medeltal
l|:dels timmas tidsvinst.
Töreboda jernvägsstations kommunikation med Wenern på lfjidels timme, under
det kanallärten erfordrar 6 timmar, lärer äfvenledes få anses såsom en vinst för trafiken,
för att icke nämna den fördel, som kan uppstå af ifrågavarande vägförkortniug,
vid de liera tillfällen då kanalen är tillfrusen men Wenern öppen.
Det är klart att Statens jernväg måste hafva fördel utaf allt, som kan föras
såväl till som från densamma, och att öppnandet af ökad trafik är öppnandet af
ökade vinstmedel.
En landsväg i möjligaste raka sträckning till Töreboda och närmande sig egenskapen
af en chaussée, är också hvad staden Mariestad ovilkorligen behöfver, om den
skall förmå hålla sig uppe efter jernvägens uppkomst och den fördelning af rörelsen,
som deraf blifvit en följd. För Mariestad är denna fråga vital. Behofvet kräfver den möjligaste
nära förbindelse med stambanan och tvifvelsutan vore en bibana dertill ändamålsenligast.
Men då stadens närvarande tillstånd icke synes mig kunna uppbära en sådan och då
vägfrågan från Töreboda finnes vara af påträngande beskaffenhet, har det förefallit mig att
begge dessa vigtiga angelägenheter endast kunna på en gång afhjelpas genom en grundligare
behandling af vägfrågan. Om staden framdeles genom handel och sjöfart, fabriker
och manufakturer samt inflyttningar, lyckas uppbringa sig till den ställning att
den kan underhålla en jernbana, lägger vägen intet hinder deremot.
På grund af hvad jag i det föregående haft äran anföra, tvekar jag således
icke att vördsamt framställa följande motion, nemligen:
Att Rikets Ständer behagade besluta, att till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
ställa ett anslag af Ett hundra femtio tusen Riksdaler Riksmynt,
för att användas till vägomläggning emellan Töreboda och Mariestad, på
det sätt och med de vilkor Kongl. Majit täckes finna för godt att när
mare
bestämma.
Om remiss af denna motion till Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 29 November 1862.
J. Woern.
432
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 167.
tt:o 10?.
Af Friherre Steffanj angående inrättande aj tjenstefolks
skolor.
Det gifves intet så djupt ingripande uti ett samhälles utveckling till blomstring
och välmåga, som förhållandet emellan husbonde och tjenare. Ett godt förhållande,
grundadt på inbördes aktning och förtroende, på en ömsesidig rätt uppfattning af
hvarandras naturliga pligter och rättigheter i förening med ett noggrannt aktgifvande
inbördes på sin borgerliga ställning, åstadkommer de skönaste resultater till lycka
för den enskilde, till lycka för samhället. Men ett så önskvärdt förhållande åstadkommes
icke genom lagar och författningar, ehuru dessa, då de äro goda och sannt
öfverensstämmande med tingens natur, kunna mycket bidraga lill detta önskade mål.
Det måste vara igenom uppfostran sådant skall vinnas, och samhället kan aldrig nog
egna sina krafter deråt. Sverige har ock på sednare tider med osparda kostnader
befrämjat folkuppfostran i så många rigtningar, att det kunde synas såsom återstode
intet mer att önska, än att dessa kostnader så fördelaktigt användas att de blefve
rätt produktiva för den ungdom, åt hvilken de varit egnade. Det är dock den hu
manistiska
bildningen i dess lägre eller högre ordningar, som företrädesvis blifvit sålunda
omhuldad, då den rent praktiska bildningan blifvit, väl icke åsidosatt, men
dock mindre tagit omtanka och kostnader i anspråk. Den humanistiska bildningen,
såsom utgången från roten af det sanna, det goda, det sköna, måste ock gå förut
och uti sig innehålla fröet till den rent praktiska bildningen, och den sednare derutur
utveckla sig såsom den födande, närande och kraftgifvande kärnan utur det icke
mindre skönt sammanfogade och skapade skalet. Folkskolor, elementarskolor och
universiteter hafva ock hittills mera uteslutande varit föremål för Sveriges omtanka
och kostnader i uppfostringsväg. De praktiska och tillämpningsskolorna halva visserligen
egnats en berömvärd omtanka, men måhända mycket återstår att önska innan
de komma att stå i rätt förhållande till de förra.
Elementarläroverken och universiteterna hafva erhållit sina tillämpningsskolor för
det praktiska med fästadt afseende på speciela vetenskaper, såsom i militäriskt hänseende,
i tekniskt, i slöjder, i sköna konster, musik och agrikultur; men, beträffande
den sistnämnda vetenskapen och dess praktiska tillämpningsskolor, torde mycket
återstå att göra, för att denna vetenskap med dess välsignelser må kunna tränga ned
till
Motioner hos Riddcrskapet och Adeln 1862. N:o 167.
433
till samhällets djup. I jordbrukets intresse hafva landtbruksskolor blifvit inrättade till
stort gagn för detta, jordbruket och dess binäringar, men dessa skolor hafva dock
mera uteslutande varit egnade åt att bilda jordbruks-inspektorer och rättare. Dessa
hafva ock erhållit den nöjaktiga bildning, som motsvarat fordringarne från de större
jordbruks-possessionerna i allmänhet. De ledande förmågorna öfver arbetet hafva sålunda
blifvit sedda till godo, men så icke arbetet sjelf. Den egentlige arbetaren har
uti de befindtiiga landtbruksskolorna ingenting lämpadt efter dens ställning, som
framför allt skall arbeta med sina händer, och den mindre jordbrukarens behof och
intressen motsvaras alldeles icke utaf dessa landtbruks-instituter eller skolor, då man
undantager från dessa instituter utgående skrifter, spannmåls-, rotfrukters-, kreatursoch
redskaps-utställningar m. m., som ju är afsedt för alla, och alla, som deraf vilja
draga nytta, derutaf har gagn. Det lider icke tvifvel, att dessa instituter synas ,ifsedda
ytterst för att bereda fördelar åt den jemförelsevis större jordbrukaren, men
att den mindre jordbrukaren, som icke har råd att hålla rättare eller uppsynirigsmän,
uti dessa instituter icke återfinner sitt hufvudsakliga intresse representeradt, som är
skickliga armar, goda insigter och förstånd för handläggande af det egentliga arbetet.
Då, ifrån elementarläroverken och universiteterna, ynglingar, som egnat sig åt
speciela vetenskaper, hafva tillfälle att inträda uti derför egnade tillämpningsskolor för
det praktiska, så finnes ingenting motsvarande beträffande ynglingar, som inhemtat
de för folkskolan afsedda mindre kunskapsmått. Folkskolan är den ringare befolkningens
elementarskola och universitet, ifrån densamma utgår arbetarens barn direkte
in uti det praktiska lifvet och inträda uti sina fäders fotspår för att egna sig åt det
egentliga arbetet, utan att besitta någon annan uppfostran till detta magtpåliggande,
i samhället djupt ingripande kall, än hvad de sjelfva kunnat inhemta genom tillfälliga
biträden såsom hjelphjon hos grannar och anförvandter, under fritiderna från folkskolan.
De inträda då uti det förhållande att behöfva försörja sig med sina händers
arbete, och jordbrukaren behöfver dem äfven för detta ändamål till drängar och pigor
i sin tjenst. Men huru allmän är icke den klagan från husbönders och matmödrars
sida, att tjenare, fullt begåfvade med arbetskrafter och egnande sitt lif till
desammas användande i det egentliga arbetets tjenst, icke hafva den uppfostran, som
motsvarar uppfyllandet af detta uti så många förhållanden djupt ingripande kall. Då
tjenare blifva lagstadda till en tjenst, behöfva de icke förevisa intyg om kunskap
eller duglighet uti något, som till denna deras tjenst oundvikligen hörer, än mindre
att de behöfva eller kunna förevisa betyg om inhemtade skickligheter från något institut
eller tillämpningsskola efter genomgångna lärdomsår, då Staten åt denna den
stora mängden af landets barn gjort intet för dess praktiska uppfostran. Den enskilda
välgörenheten har väl här och der tänkt på nödvändigheten af den arbetande
klassens praktiska uppfostran, hvarigenom husbönder någon gång erhålla sällsynta undantag
bland tjenstefolk, de der genomgått någon enskild så kallad slöjdskolat i lluppllth.
lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 55
434
Motioner hos llidderskapet och Adeln 1862. N:o 167.
fostran och undervisning för tjenstefolk, och derifrån förevisa betyg; men i allmänhet
erhållas tjenare, hvilka betinga sig de drygaste lönevilkor, och i sanning icke kunna
nöjagtigt förfärdiga en selpinne eller ett yxeskaft, mycket mindre att de skulle kunna
på ett rätt rationelt sätt föra plogen, så och skära, eller på ett skickligt, ordningssamt
och beskedligt sätt veta att handhafva häst- eller boskapsskötseln — knappast att
de hafva hjerta till detta sednare, hvilket äfven bildas och vinnes genom uppfostran.
Tjenstehjonsklassen i Sverige står beklagligen på den aldra lägsta ståndpunkt af
bildning, det vare sig uti moraliskt eller rent praktiskt hänseende. I moraliskt hänseende
är depravationen ibland tjeustefolket på landet tvifvelsutan större och af mera
förderfligt inflytande på det stora heia inom samhället, än uti städerna; ty åtminstone
uti de större städerna finnes polis, som tvingar deras försummade och bristande
uppfostran inom behöriga gränser, men sä icke på landet, der man kan säga, utan
att hafva sagt för mycket — att der finnes ingen polis. Kronofogde- och länsmanspolisen
är i sanning för gammalmodig och för litet aktad, till följd al svagheten uti
sjelfva institutionen och personalens omöjliga ställning till allmänheten i afseende på att
kunna upprätthålla på landet någon verklig polis. En polispersonal, som är aflönad genom
boställen med jordbruk, och som dertill är oförhindrad att bibehålla sin ställning
ändock dess medlemmar kunna utveckla sitt jordbruk derhän, att de blifva
verkliga possessionater, kan lika litet uppfylla sin bestämmelse, som om man kunde
tänka sig en sådan efterlåtenhet beträffande polispersonalen i hufvudstaden, att dess
medlemmar, med bibehållande af sin ställning, tillika finge egna sig åt industriel
företag, såsom grosshandel, viktualie- eller kryddkramhandel, eller åt en välloflig
krögerirörelse. Dertill bidrager ytterligare till omöjligheten af landtpolisens rätta
handbafvande det förhållande, att kronofogdar och synnerligast länsmän, jemte
ofvannämnda egenskap af possessionater i större eller mindre skala, tillåtas vara auktionister
och homme d’affairer åt hvar man, och hvilket förhållande sträcker sig ända
intill fjerdingsmännen. Dä till förhållandet af en sådan polis lägges allmogens efterlåtenhet,
att icke säga vanvårdande i allmänhet af sina barns uppfostran, jemte det
att folkskolan hvilar i händerna på Kyrkan och presterne, så kan man veta på hvilken
bildningsgrad den stora mängden af tjenstefolket sig befinner och hvilka utsigter till
upprätthållelse det aldravigtigaste moment af ett samhälles tillvaro har för sig, som
är husbondeväldet. Der icke husbondeväldet, det vare sig dess magt i mannens
förhållande till qvinnan i första rummet, och husbondes och matmoders magt i förhållande
till sina tjenare, på det allvarligaste skyddas af lagarne eller derför lämpliga
och nödvändiga institutioner, der sträfvar allt till upplösning och till moraliskt eller
ekonomiskt förfall.
Det första och oeftergifligaste vilkoret för en god tjenare eller tjenarinna, äro
hörsamhet, lydnad och ödmjukhet, men i Sverige klagas nästan allmänt och med en
mun, att dessa dygder hos våra tjenare, äro ock de aldra första som hos dem saknas.
Husdisciplinen står ock på branten af sin undergång inom de flesta hus, helst
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 167. 435
den nya tjenstehjons-stadgan icke lemnar surrogater motsvarande hvad den gamla och
föråldrade, uti tvingande bestämmelser aflagt. Klagan i detta fall är allmän, och belåtenheten
skulle visserligen till någon mån upprättas om den nya tjenstehjons-stadgan
komme att undergå stora och väsendtliga förbättringar, men likväl aldrig blifva
rätt nöjaktig förr, än tjenstefolket undergår en inre förändring till det bättre, genom
uppfostran. Ty om ock en viss tvungen yttre lydnad, af fruktan för lagarne, kan
genom desammas lämpliga förbättrande komma att ega rum, så blifver dock uti det
husliga lifvets mångartade förhållanden, en väsendtlig skilnad mellan denna lydnad
och den lydnad som sker för samvetets skull. Denna lydnad och hörsamhet, såväl
som ödmjukhet i hjerta och sinne samt den sköna tillämpningen deraf mermiskor emellan
i förhållande hvar och en till sin ställning i lifvet, vinnes endast genom en
rätt vårdad uppfostran. Samma förhållande eger rum med de praktiska göromålen
och sysslorna i det allmänna lifvet; de måste bibringas genom uppfostran. Der densamma
brister, der saknas ock den nödvändiga konstfärdighet, som erfordras inom
hvilket kall man helst bekläder.
Ingenstädes är en sådan brist mera kännbar, än hvad beträffar tjenstefolket i vårt
land, och deras praktiska uppfostran, och för att afhjelpa denna brist, som likväl torde
vara mest kännbar i hvad beträffar landets hufvudnäring, som är jordbruket, hvad har
väl Staten gjort för densammas afhjelpande — intet. Det torde icke vara lör tidigt
att höja en röst till husbondeväldets och den allmänna industriens, synnerligast den allmännaste,
som är jordbruket, förmån, genom höjande af tjenstefolkets särskilda uppfostran
till moralitet och konstflit. Det är ifrån de ringaste förhållanden, som de största
saker skola framstå, och utur det ringare folkets uppfostran till idoghet och skicklighet
uti de ringast aktade och ansedda sysslor och göromål, skall samhället, såväl
som individen, se sin blomstring och välmåga uppspira. På grund af dessa tänkesätt
har jag trott mig böra föreslå,
till Rikets Ständers behjertande, nödvändigheten af särskilda tillämpningsskolor
för bildande af dygdigt, kunnigt och skickligt tjenstefolk.
Är idéen rigtig, lärer Rikets Ständer nogsamt omhulda den till utförande med
den vishet och frikostighet, som alltid utmärkt Ständerne då fråga uppstått om folkets
bildning och uppfostran i alla grenar af vetande. Hvad som här afses, rörer ytterst
och framför allt landets modernäring och tjenstefolks uppfostran till duglighet uti dess
mångartade sysslor, icke mindre än detsammas uppfostran till duglighet, insigter och
skicklighet uti de aldra minsta som de största af de göromål och sysslor, som förekomma
uti det inre hushållet i allmänhet. Det rörer en omfattande uppfostran för
den utur folkskolan utgångna, mindre bemedlade och ringare befolkningens barn, att
blifva rätt dugliga i deras allmännaste och icke minst magtpäliggande kall, att vara
tjenare och tjenarinnor.
För detta ändamål torde inom hvarje län en tjenstefolksskola böra inrättas, der
praktisk undervisning medelås utaf dertill afsedda kunnige och lämplige lärare och
436 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 168.
lärarinnor, uti till jordbruket hörande sysslor och förrättningar, jemte till jordbruket
hörande binäringar och allmännast nyttiga slöjder, de der af en dräng eller piga böra
kunna förväntas och af en husbonde billigtvis fordras såsom motsvarande jordbrukets
fordringar på sina arbetare och den lön och föda de af hushållet draga, såväl som
den kunnighet, snygghet och ordning, som det inre hushållet så oafvisligen kräfver.
Med dessa tjenstefolkskolor böra dertill vara förenade kommissionskontor, der allmänheten
hade att vända sig för erhållande af det välartade och kunniga tjenstefolk, som
nu allmänneligen saknas, men då tilläfventyrs kunde stå till buds.
Det gifves kungsgårdar inom hvarje län, hvilka, nu öfverlåtna åt arrendatorer,
som för arrende, utkomst och högsta möjliga reveny, under den tid de af dem bebesittas,
måste gräfva djup in uti jordens merg, hvilka med fördel för egendomarne
och för den sak jag tagit mig friheten föreslå, lätteligen kunde appliceras och användas
till ett så välsignelsebringande ändamål.
Detta är sålunda min motion, och anhåller jag vördsammast om Herr Grefvens
och Landtmarskalkens proposition om remiss deraf till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 29 November i 862.
S. Creutz.
TM:<s 168.
Af Friherre FiTlit/. StefTitll; angående polisväsendet i riket.
Näst folkets theoretiska som praktiska uppfostran, gifves intet så nödvändigt till
betryggande af samhällets bestånd, sorn en god, ändamålsenligt inrättad och vaksam
polis. Hufvudstaden har på sednare tider tillegnat sig fördeiarne af en utvecklad
och rörlig polis, hvilken, om den rätt tillämpas med den omvexling af mildhet och
stränghet, som äro öfverensstämmande med förhanden varande förhållanden, hör kunna
betrygga den enskildes, som det allmännas frid och säkerhet. Detta konstapels-system,
som efter Engelskt mönster i hufvudstaden blifvit inrättadt, är ett uttryck af nyare
tiders framsteg, bjert kontrasterande emot gamla tiders åsidosättande af denna ordning,
och hvilket åsidosättande hade sitt uttryck uti den gamla brandvakts-korpsen,
hvilken med sina, åtminstone till det yttre fruktansvärda brandvaktssaxar, någon gång
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 168.
437
här och der om nätterna anträffades halfrusiga sittande på afvisare i gatuhörnen, försjunkna
uti djup sömn. Det nya polissystemet, som väl hufvudsakligast är en frukt
af den förre Ofverståthållarens, Grefve Jacob Hamilton, nitiska omvårdnad, bör ock
blifva till fortfarande trygghet för hufvudstaden, om hvar på sina ställen och områden
placerade medlemmar af högre eller lägre grader, kunna förmås att städse och sina
pligter likmätigt, verkligen befinna sig på sina bevakningsområden, ständigt rörliga på
gator och i gränder, men derutaf har i alla fall de mindre städerna och landsbygden
intet gagn,
Beträffande småstäder och landsbygden, kan man nästan säga, att der finnes ingen
polis. Då man derstädes visserligen icke lefver uti hvad man kallar laglöshetstilistånd,
ty lagar och författningar hafva vi i legio, så kan man åtminstone säga att
tillämpningen deraf i de allmännaste fall höra till omöjligheterna. Sålunda blifver ock
förhållandet öfverallt, der raan måste sakna hvad man kallar system. Ligger något
system uti kronofogde- och länsmans-polisen på landet samt vaktmästar-polisen i småstäderna,
så är det åtminsone väl gammalmodigt och föråldradt för att uti nyare tider
kunna motsvara de fordringar och anspråk, nyare tider hafva på en rätt ordnad
polis, helst en sådan ingriper djupt uti folklifvet, och dess blotta tillvaro i en systematisk
utveckling ger en aktning för lagarne, som inverkar på folkets moralitet icke
allenast, utan äfven inverkar på det rent materiela af industrien och deraf följande
allmänna välmåga. Den nuvarande småstads- och landt-poliseu är till sina verkningar
föga bättre i sitt slag, än den gamla nyssnämnda hufvudstads-polisen var på sin
tid, och önskligt vore om en förändring till något bättre härutinnan kunde vinnas.
Det hör till omöjligheterna, i min tanke, och som jag nämnt, att i småstäderna
med en enda, och i större städer med högst två så kallade stadsvaktmästare, de der
oftast under nuvarande förhållanden blifva mer eller mindre försupna och omöjliga för
sin tjenst, att kunna uppehålla en god polisordning, och på landet, der kronofogdar
och länsmän, till följd af sina boställen med utveckladt jordbruk och än mera då de
utveckla sig sjelfva till possessiouater, auktionister och homme d’affaires åt hela verlden,
sig sjelfve till mycken fromma, och hvarigenom de blifva orternas herrar i stället
för deras och lagarnes rörlige tjenare; det är omöjligt, säger jag, under sådana förhållanden
att på landet upprätthålla en för allmänheten välgörande och nöjaktig
polis.
Ett konstapels-system borde, i min tanke, inrättas både för småstäder och landsbygden
efter samma mönster, som det Engelska, och hvilket blifvit med så lyckliga
resultater inrältadt i hufvudstaden. Beträffande landsbygden borde nuvarande kronofogde-
och länsmansbeställningarne indragas, deras boställen försäljas och kapitaliseras
till kontanta löner åt en öfverkonstapel inom hvarje härad, och i förening med behöfliga
anslag, ett tillräckligt antal konstaplar under dem. På liknande sätt borde
ega rum med afseende på polisen i städerna. Beträffande landsbygden, bör polispersonalen
tillsättas af Landshöfdinge-embetet, på förslag af Landstinget,
438 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 169.
Detta blir sålunda min motion, och anhåller jag hos Herr Grefven och Landtmarskalken
att det måtte stå mig öppet inkomma med en vidare utveckling af
ämnet.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott, anhåller jag ödmjukast.
Stockholm den 29 November 1862.
S. Creutz.
M:o 169.
Af Grefve Wachtmeister* Hans* angående utarbetande af ett
förslag till ny Stadga för element ar-läroverken.
Det är onekligt, att landet utaf detta riksmöte väntar kraftiga och genomgripande
.-åtgärder till åstadkommande af en väl behöflig reform i vårt läroverksväsende.
Flere sakrika och insigtsfull motioner äro i detta afseende redan inlemnade; men
jag fruktar, att de icke komma att leda till ett så fullständigt resultat, som önskligt
vore, och det på grund al Grundlagens föreskrift i 37 § 2 mom. Riksdagsordningen,
som innehåller, att intet Utskott, med undantag af Konstitutions- och BankoUtskotten,
är berättigadt att väcka nya frågor eller upptaga andra ämnen, än de från
Plena remitterade. Då således de aflemnade motionerna äro af mer eller mindre
speciel natur, måste Utskottet inskränka sig till att taga dessa i öfvervägande, men
får icke, om det ej skulle kunna instämma uti en eller annan af de föreslagna åtgärderna,
i dess ställe framkomma med något eget förslag. Jag fruktar, att Utskottets
verksamhet härigenom skall blifva förlamad, och att resultatet af dess arbete ej
kan få den fullständighet, hvarpå landet hoppas och väntar. Jag får, med anledning
härutaf, föreslå,
att åt det Utskott, som kommer att behandla dessa frågor, måtte uppdragas
att utarbeta och för Rikets Ständer framlägga ett förslag till ny Stadga
för rikets allmänna elementar-läroverk.
Om remiss till vederbörande Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November S862.
H. Wachlmeister,
Motioner hon Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 170.
439
K:o im
Ar Herr Wolffelt, Maiiritz Constantin, angående anslag till
Riddarholms-kyrkans iståndsätlande invändigt.
Det förfallna och bedröflig skick, hvaruti det inre af Riddarholmskyrkan si"
befinner, gifver icke någon hög tanke om den omvårdnad, som Svenska folket
har för sina store Konungars och ädlaste Mäns grifter, som under denna kyrkas
hvalf hafva sin plats. Detta förhållande har ock väckt mången fosterlandsväns billiga
förtrytelse och utlänningars förundran.
Det har nog länge fortfarit, för att en af behofvet högeligen påkallad förändring
bör ega rum.
Tidpunkten, då Rikets Ständer äro församlade, synes ock ganska lämplig att
väcka uppmärksamheten härpå. Man kan väl förundra sig öfver att sådant förut
icke skett, helst detta bedröfliga skick, vid hvarje Koogl. begrafning kostat Staten
en i annat fall obehöllig befunnen, högst betydlig utgift, uppgående, enligt hvad från
tillförlitligt häll blifvit uppgifvit, till icke mindre än omkring 100,000 R:dr endast
under den tid, som förflutit sedan Konung Carl XIV atled.
Åf Herr Professor Scholander är, enligt en af honom gjord beräkning, den jag
beder att framdeles få till Utskottet aflemna, uppgifvet att, för att bringa kyrkan i
ett, för sin höga bestämmelse fullständigt och värdigt skick, som tillika gjorde alla
dylika större utgifter öfverflödiga, när framdeles någon sorglig högtid derstädes kommer
i fråga, skulle en summa af 90,000 R:dr R:mt vara fullt tillräcklig.
Till detta för hela nationen och dess ära så angelägna ändamål, får jag härmed
föreslå,
det Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposition ville ställa en summa af
90,000 R:dr R:mt att, under nästa statsregleringsperiod, utgå med en
tredjedel eller 30,000 R:dr under hvardera åren 1864, 1865 och 1866.
Såsom bilaga får jag foga en i detta ämne utförligare skrifveri insänd artikel i
Post- och Inrikes Tidningar för den 21 dennes.
Remiss till Stats-Utskottet begäres.
Stockholm den 29 November 1862.
M. C. Wolffelt.
440
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 171.
mo iti.
Af Herr von lAocl»? Wils Sassa aiel* angående nedsättande af ett
särskildt Utskott för handläggning af frågor rörande högre och lägre
skolor och undervisningsverk af alla slag.
Med anledning af Vällofliga Borgare-Ståndets på bordet hvilande inbjudning,
angående nedsättandet af ett »särskildt Utskott, för att upptaga och i hela deras vidd
behandla alla frågor angående elementar-läroverken», anser jag mig, på det man må
kunna med större frihet behandla detta ärende, böra nu, innan motionstidens slut,
framställa det förslag, hvilket, efter min tanke, borde antagas i stället för det beslut,
Borgare-Ståndet fattat.
Jag ville nemligen tillstyrka inbjudningens antagande på det sätt,
att Ridderskapet och Adeln beslutar nedsättandet af ett särskildt Utskott,
bestående af 16 ledamöter, 4 från hvarje Riks-Stånd, för att, i stället
för Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, upptaga och behandla alla
frågor angående högre och lägre skolor och undervisningsverk af alla slag
och hvad med deras ordnande eger sammanhang, äfvensom, för att, i stället
för nämnde Utskott, sammanträda med Stats-Utskottet eller annat Utskott,
då sammanträde för pröfning af anslag för skolor och undervisningsanstalter
eller eljest i afseende å läroverken anses böra ega rum.
Mina motiver äro i korthet, dels att frågan om elementar-läroverken knappast
lärer kunna allsidigt och fullständigt bedömas annat än i sammanhang med frågorna
om huru de lägre och de högre läroverken och tillämpnings-skolorna böra ordnas;
dels att, å andra sidan, det icke torde finnas lämpligt, att undandraga StatsUtskottet
deltagande uti behandlingen af de stora anslag, som otvifvelaktig! komma
att vid denna riksdag beviljas.
Skulle Ridderskapet och Adeln bifalla mitt vördsamma förslag, anhåller jag om
dess kommunicerande med öfriga Riks-Stånden och deras vänliga inbjudning att i
beslutet deltaga.
Stockholm den 29 November 1862.
N. S. v. Koch.
H:o 1 99.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 172.
441
mo 112.
Af Herr von 14 o eli 7 Mils Smil nely att alla slags böter och förbrutet
gods skola Kronan tillfalla.
Kongl. Maj:t har framlagt »förslag till Straff-lag», hvars 2 Kap. 8 § innehåller,
att »böter skola i penningar ådömas och Kronan tillfalla».
Om, såsom önskligt är, nämnda förslag af Rikets Ständer bifalles, är det nödigt,
att ersättning lemnäs till dem, som förut åtnjutit andel uti böter, åtminstone
till allmänna åklagare, af hvilka åtskilliga för sina tjenster hafva foga annan inkomst
än bötes-andelar.
Ifrågavarande ersättning blir det dock. nästan omöjligt bestämma efter vanliga
grunder — medeltalet för vissa år af den förlorade inkomsten, — derest andel uti
de böter, hvilka ådömas efter andra lagar och författningar än den allmänna strafflagen,
fortfarande skola utgå till åklagare m. (1.
Det ändamål, som förnämligast lärer vara afsedt med det föreslagna lagstadgan
det,
vinnes ock blott ofullständigt, om icke alla böter tillfalla Kronan.
Jag vågar derföre föreslå,
att Rikets Ständer för sin del besluta: »att jemväl alla de böter, hvilka
ådömas, och det gods, som anses förbrutet enligt andra lagar och författningar
än den allmänna strafflagen, skola, från och med den dag sistnämnda
lag vinner tillämpning, Kronan tillfalla.»
Enkelhet och reda för domare, exekutorer och kontrollerande myndigheter vid
böters ådömande, uttagande, förvandling eller redovisande, skola i främsta rummet
vinnas härigenom; hvarjemte vid utöfvande af Konungens benådningsmagt undanrödjes
det, för straffmätningen främmande, afseende å åklagares eller andras rätt till böter,
hvilket nu någon gång torde göra sig gällande.
Men ett annat särdeles vigtigt ändamål skulle derigenom äfven kunna vinnas.
Man skulle nemligen kunna samtidigt bereda en väsendtlig förbättring uti åklagaremagtens
organisation och ställning.
Mer eller mindre befogade klagomål hafva sedan längre tid tillbaka yttrats, icke
Bih. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 A/d. 56
442
Motioner hos Ridåers/tapet och Adeln 1862. JS:o 172.
blott öfver de med lön icke försedda landsfiskalerna, utan ock angående förment
kittslighet eller snikenhet efter böter hos andra allmänna åklagare.
Blotta misstanken derom, att den som skall upprätthålla allmän ordning, handlar
af lägre bevekelsegrunder, är ett stort ondt och ofta ett hinder, att vederbörligen
vidmagthålla denna ordning.
Angående sättet att afhjelpa detta, har jag redan år 1856 den 3 och 8 December
yttrat mig till Ridderskapet och Adelns protokoll. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad redan då blifvit af mig föreslaget, vågar jag nu hemställa,
att Rikets Ständer ville dels för sin del vidare besluta:
att såsom ersättning för den andel uti böter städerna, häraderna, de
fattiga samt allmänna barnhuset åtnjutit, — och hvilka i medeltal under
de 10 åren 1839—1848, enligt från Kammar-rätten lemnade uppgifter
utgjorde 4,468 R:dr 42 sk. 2 r:st — 16,031 R:dr 7 sk. 5 r:st — 23,359
R:dr 3 sk. 8 r:st samt 240 R:dr 18 sk. 8 r:st, under det Kronans bötes
andel
utgjorde 45,049 R:dr 13 sk. 1 r:st allt Banko; nu sedan Kronans
bötesmedel beräknas till 90,000 R:dr R:mt eller ungefär en tredjedel högre
än under nämnda decennium — följande belopp måtte en gång för
alla bestämmas, nemligen för:
städerna till R:dr R:mt 10,000: —
häraderna  » » 36,000: —
de fattiga
» » 56,000: —
barnhuset
» » 1,000: —
att de sålunda bestämda anslagen fördelas sålunda, att hvarje stad, tingslag
eller socken får sin andel bestämd efter förhållandet emellan dess folkmängd
år 186. och alla städers, tingslags och socknars sammanlagda
folkmängd samma år, dervid hvarje tal af folkmängd jemnadt till närmast
högre hundratal, och hvarje ersättningssumma jemnad till näst lägre tiotal
af Riksdaler.
att ifrån den inflytande summan af Kronan tilldömda böter och förbrutna
gods sedermera afdrages det för de allmänna Statsbehofvens fyllande
af Kongl. Maj:t beräknade belopp, 90,000 R:dr;
att af de inflytande återstående bötesmedlen bildas en särskild fond,
deraf ungefär |:delar användas till fasta löner åt allmänna åklagare samt
ungefär ^:del efter af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgjorda, med
Justitie-kanslerens underdåniga yttrande beledsagade, förslag, årligen af
Kongl. Maj:t i nåder fördelas, såsom ersättning och uppmuntran för sådane
allmänna åklagare, hvilka vid upptäckt och åtal af brott haft större kostnader
eller ådagalagt särdeles nit; samt
Motioner hos Riddcrskapel och Adeln 1862. N:o 173.
443
alt de ordinarie tjenstemän, hvilka hittills åtnjutit andel i böter, berättigas,
att så länge de vid sina befattningar qvarstå, af nämnda fond erhålla
ersättning, svarande emot hvad hvar och en styrker sig i medeltal
för de fem åren 18.. till 18 .. hafva, såsom andel uti böter och förbrutet
gods, verkligen uppburit; kommande dock denna ersättning att upphöra
för hvar och en, som af fonden mottagit löneförhöjning eller uppmuntran
för nit i tjensten;
dels i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla:
att, derest äfven Kongl. Majit gillade hvad Rikets Ständer sålunda för
sin del beslutat, Kongl. Majit behagade i nåder förordna om hvad som
för verkställighet af beslutet om böternas ingående till Kronan, alla ersättningars
utbetalning till berättigade, jemte de anvisade medlens fördelning
enligt ofvannämnda grunder, provisoriskt under nästa statsregleringsperiod
vore af nöden, samt att Kongl. Majit derjemte för Rikets Ständer,
vid nästa riksmöte, ville låta framlägga ett definitivt förslag till aflöning
för allmänna åklagare i riket.
Stockholm den 29 November 1862.
N. S. von Koch.
.¥:<> If3.
Af Herr von lioeli; Mils Samuel* angående omarbetande af
Kongl. Instruktionerna af den 10 November 1855 för Landt-statens
tjenstemän, m. m.
Erfarenheten har ådagalagt, att högst sällan de egenskaper finnas förenade hos
en person, som göra honom duglig, att sköta både uppbörd och polis.
Men om ock dylika egenskaper hos en person stundom kunna uppletas, så kan
dock icke uppbördsmaunens verksamhet å kontoret och vid kassakistan lätt förenas
med den yttre verksamhet och tillsyn, som med räila fordras af polismannen.
444 Motioner hos RiddersJcapet och Adeln 1862. N:o 173.
Svårigheten, att finna polistjänsteman med de anspråk man på dem äger, är nu
utomordentligt stor, ehuru aflöningen på många ställen blifvit ansenligen ökad.
Jag tror att för att vinna förbättring härutinnan, och kunna erhålla skickliga
och dugliga åklagare ochfpolistjenstemän, fordras icke blott en sådan förändring uti
allöningssättet, hvarom jagfuti en annan motion hemställt, utan ock några andra åtgärder,
samt deribland, att så vidt ske kan, åklagare- och polisbestyren afskiljas ifrån
uppbördsmanna- och exekutions-göromålen.
Det är på grund häraf, samt af hvad jag erfarit i nästan alla delar af riket,
angående de olägenheter och omgångar af liera slag, deribland ökande af tungan vid
kronobrefbäringen, länsmannens oskäliga belastande med de flesta och minst inbringande
förrättningarna m. m., som jag förmenat mig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
å ämnet, på det att, i händelse den mera inskränkta erfarenhet jag vunnit,
instämmer med den allmänna, samt mina åsigter i öfrigt pröfvas riktiga, Rikets
Ständer ville, såsom jag nu vågar föreslå, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
Att Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta tillse, huruvida icke Kongl. Instruktionerna
af den 10 November 1855 för Landt-statens tjenstemän
kunde omarbetas och förändras i den riktning, att, i möjligaste måtto, kronofogde
befriades från befattning med åklagarekall och polis, men länsman
deremot uteslutande finge egna sig åt dessa bestyr inom det honom tilldelade
distrikt, dervid det dock torde blifva nödigt, att de inom hvarje län
ställdes under uppsigt af en juridiskt bildad och särskildt aflönad, af Kongl.
Maj:t eller Justitie-kansleren tillsatt, men under landshöfdingens lydno ställd,
ombudsman, åt hvilken svårare åtal, särdeles de som riktas mot tjenstemän,
jemväl kunde anförtros; hvarefter de nuvarande landsfskalstjensterna äfven
kunde indragas.
Stockholm den 29 November 1862.
N. S. von Koch.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 174.
445
Wto If4.
Af Friherre Alströmer* »louns* angående upphäfvande af alla
lagbestämmelser rörande den heliga nattvardens begående m. m.
Förra riksdagen väcktes en motion angående den aldrahögsta och vigtigaste stiftelse,
icke blott vårt samhälle, utan vår Kyrka eger. Men denna motion vederfors
detsamma, som så ofta vederfares just de allvarligaste och aldravigtigaste frågorna, att
dermed vinnes ingenting. Sådant ådagalägger likväl, att man icke insett och behjerta!
vigten och betydelsen deraf.
Då nu motionen oemotsägligen var af stor både vigt och betydelse, så väl för
Kyrkan i sin helhet, som för dess enskilda lemmar, hvilket måste erkännas af alla,
som allvarligare hafva behjertat dessa förhållanden; då får och kan den icke ned
tystas,
den måste ännu en gång framläggas, och detta sker i det hopp, att den nu
måtte rona den framgång, som den eger rättmätiga anspråk på; ty hvarje menniska,
som ännu har någon känsla i samvetet, och som på allvar för egen räkning gjort
sig reda för det, hvarom frågan handlar, måste omfatta den med helig värma.
Denna fråga gäller det gräsliga missbruk af den heliga nattvarden, som, från
läng tid tillbaka, inrotat sig i vår Kyrka, och som, då man allvarligt betänker denna
höga stiftelses egenskap och värde, och den, vid dess missbruk, fästade domen,
ovilkorligen måste medföra ett svårt ansvar, att icke säga förbannelse, för både Kyrka
och samhälle.
Den heliga nattvarden är, jag vädjar icke blott till alla dem, som hafva erfarit
något af dess verkliga och sanna betydelse, utan i första rummet till dem, som hafva
embetet att förvalta denna dyrbara nådegåfva: våra prester; de måste intyga, om de
vilja med någon rätt bekläda detta heliga embete, att den heliga nattvarden icke är
inrättad för dem, hvilka liksom medvetslöst bära namnet kristna, blott derföre att de
äro döpta och samhället kallas kristet; utan den är inrättad för dem, hvilka, såsom
Herrens Jesu rätte lärjungar, om än i mycken skröplighet, dock i tro, af tro och
med tro vilja bekänna Hans namn.
Nu är det likväl, då man betänker de förfärliga följderna, ett fasaväckande fak
tum,
att det aldrastörsta flertalet af dem, som i vår Kyrka bruka den heliga nattvarden,
möjligen aldrig betänkt, men åtminstone tydligen och uppenbarligen visa sig
icke betänka dess väsendtliga värde, vigt och betydelse. Dels råder en fullkomlig
okunnighet om hvad den egentligen är, och derföre anses den som en, det är för
-
446 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 174.
farligt att utsäga det, men det måste sägas: nederlagsplats för ett öfvermått af synder,
hvarifrån man med en sjelfinbillad syndaförlåtelse och falskt lugn i samvetet kan
åter utlöpa i verlden, lör att der återigen samla en ny börda, hvilken sedan skall
alläggas pä samma sätt. Man gör den heliga nattvarden till ett opus operatum,
och Herren till en syndatjenare. — Dels är det en tilländalöpande tjenstetid, ett
möte för militären, ett burskaps erhållande för borgaren, ett vittnesmåls afläggande
för oenighetens skull, och ho kan uppräkna det allt, som besinningsiöst och hejdlöst
får tjena som dragningsmedel för den heliga nattvardens bruk, der det rätta behofvet
deraf saknas, och så störta sig mermiskomassor lättsinnigt i förbannelse och dom,
der hvarest de skulle hafva hemtat den rikaste och herrligaste välsignelse. — Dels är
det uppenbara förnekare, som ändock anse sig med de mest skiftande och vidunderliga
föreställningar och inbillningar i sitt lättsinne både kunna och böra bruka något,
hvarmed de i sin ställning, hvilket de äro skyldiga att veta, hopa öfver sig dom
på dom. — Men det mest hemska och fasaväckande af allt är, att denna högsta
och heligaste inrättning ibland allt hvad syndiga menniskor kunna vidröra här på jorden,
den neddrages oeh vanhelgas ända derhän, att den kan få tjena den fräcka
menedaren till ett medel att få begå sin mened. Detta måste bekännas vara himmelskriande
synder, -— blodskulder af det mest förfärliga slag. Och, låtom oss betänka,
att: »synd är ett folks förderf.» Ordspr. 14: 3.
När sådant kan ske, — ja, icke blott kan ske, utan sker och har skett i långliga
tider, jemte så otaligt mycket annat af samma allvarsamma beskaffenhet, då kunde
man väl förstummas och häpna; men man har ej rätt dertill; — man har ej rätt
att af eländet låta sänka sig i vanmagt, man måste ropa på hjelp, man måste stå
upp såsom en man och icke hvila förr, än Josefs skada, de svåra refvorna på Da
vids
förfallna hydda, äro botade. I våra dagar, som i de uti en långt aflägsen forntid
hädangångna, kan man väl göra sig döf för sådana röster, som mana till allvar
och besinning vid fråga om heliga ting; man kan nu, såsom då, när Guds Ords hotelser
och straffdomar påpekas, svara: »den olyckan är intet så när, och den vederfars
oss intet»; man kan göra detta; men det torde dock finnas några, som ännu
hafva ett öppet öra och sinne för Guds heliga Ord, och i denna förhoppning vädja
vi, bland de många ställen till hvilka man här kunde hänvisa, blott till Amos 6:te
och 9:de kap.: här är det icke menniskor som tala,— det är Herren Gud Zebaoth,
som svär vid sin själ; — här måste menniskor tystna, höra och lyda, eller ock —
måste de dö. Vi vilja hoppas det förra om vårt Svenska folk!
Hvar är nu orsaken till alla dessa himmelskriande synder, alla dessa gräsliga
blodskulder, med afseende på den heliga nattvarden, hvilka hvila så tungt på vårt
land och folk, om beklagligen de än äro få, som förnimma och känna något af
denna tyngd? Grundorsaken är visserligen, här såsom vid all synd, okunnighet,
samvetssömn, andelig död, liknöjdhet, lättsinne, vanvördnad för heliga föremål. Och
der sådant blifvit mera allmäut rådande, bland lärare och åhörare, der tillvexer det
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 174. 447
dag efter dag i ofantliga dimensioner, tills ett folk slutligen står moget för Herrans
hemsökelser. Och gäller denna klagan då det folket: »Du slår dem, och de känna
det intet»; då äro straffdomarne för dörren. Jer. 5 kap.
Men, det finnes äfven andra orsaker, som i ganska betydlig mån bidragit och ännu
bidraga till nattvardens missbruk. Dessa äro, dels sådane lagbestämmelser, som, vare sig
direkt eller indirekt, fästa borgerliga fördelar och förluster vid bruket af den Heliga
nattvarden; dels allmänna vanor och bruk, som åtminstone till stor del blifvit föranledda
af de förra. Allt detta synes nu kanske svårt att afhjelpa, det må så vara;
men här gäller att ihärdigt söka afhjelpa det, eller drabbas utaf följderna, när hemsökelseus
stund är inne.
Utom de nu nämnda orsakerna, är ännu en, som kan anses såsom inledning
och begynnelse till alla de andra. Denna är barnens nattvardsläsning, konfirmation
och första nattvardsgång. Här är uppslaget till allt det påföljande eländet. När
barnet är omkring 15 år, då skall det, som det heter, beredas till sin första nattvardsgång.
Detta sker hos den ene presten med mera, hos den andre med mindre
nit och allvar; men hos ganska många på ett sätt, så att håren på hufvudet kunna
resa sig på den, som tager saken på fullt allvar. Härvid må förtigas de styggelser,
som härunder stundom bedrifvas: — o, att dessa hörde blott till undantagen! —
När det nu emellertid egentligen icke utgör hufvudsaken, eller syftemålet, att lära
barnen hålla allt det Herren befallt (Matti). 28: 20.). sedan de genom dopet äro
gjorda till Hans lärjungar (Matth. 28: 19.); utan man egentligen blott har nattvardsgången,
med en efter olika omdömen dertill hjelplig kunskap för ögonen, och det är
få ställen, der denna beredelse sker på ett tillfredsställande sätt; så har man ju här
grundorsaken till okuunigheten. — Sedermera är det en alltför allmän känd sak att
kunna förnekas, att föräldrarne, sjelfva okunnige och mer eller mindre liknöjde i
dessa stycken, ligga öfver presterna och på mångfaldiga sätt trakassera dem, för att
barnen skola, som det heter »slippa fram»; är presten då icke dess bättre stålsatt emot
sådant ogudaktigt lättsinne, så hafva föräldrarne och presten hjelpt hvarandra att utkasta
barnet obeväpnadt, redlöst i verldens hvimmel, uti all den andeliga våda, som
okunnighet i kristendomen medförer; och begynnelsen sker med den första nattvardsgångens
ovärdiga bruk. Hvarföre, torde man invända, skall nattvardsgången vara
ovärdig? — Då svaras med den frågan: huru skulle den kunna vara värdig? Det
är likväl icke härmed sagdt, att det är alldeles absolut omöjligt, ty Herrans vägar
äro underbara och Hans magt oändelig; men menniskor hafva dock betagit barnet
första vilkoret för en värdig nattvardsgång, som är en grundlig sjelfpröfning. Okunnighet
är ju här gifven, ehuru dess grad kan vara något olika. Sinnet är rigtadt
utåt en förförisk verld, till hvars vida, lekande, lustiga fält det unga blodet och den
lifliga inbillningen sträcker hela sin håg, föräldrarne påskynda blott utflygten; — och
nattvardsgången är porten till allt detta. I hemmet har, på de flesta ställen, Guds
ord och Bönen vanligast intet, men, stundom någon gång pro forma brukats. Huru
448 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 174.
skulle här kunna finnas hos barnet någon på djupet gående sjelfpröfning, den deraf
uppkommande syndakännedomen, sorgm efter Guds sinne, som kommer åstad bättring
till salighet, behof af frälsning, hunger och törst efter Guds nåd i Christo, efter
syndernas förlåtelse, Guds rike och Hans rättfärdighet; och allt detta så, att man
frågar efter himmel och jord intet, blott man får sin frälsnings- och salighetsfråga
besvarad af Honom, som allena kan besvara den: Jesus Christus? Och finues icke
allt detta, och det har föregått hos den, sorn går håde första och sista gängen till
Herrans heliga nattvard: då går han ovärdigt. Man kan visserligen, både vid nattvardsläsningen,
konfirmation, och vid nattvardsgångarne sedan, under hela sitt lif, vara
på det högsta betagen af upprörda känslor, af den mest sentimentala hänförelse; har
man icke vetat af någonting annat, än detta, må man då, medan ännu tid är, besinna
sig: våra känslor bana oss icke vägen till lifsens träd, för dem viker icke
engelen, med det bart huggande svärdet, ät sidan.
Nu stå dessa unga skarorna, på detta sätt framdrifna, vid sin konfirmation och
svara ex officio: »Ja» till en bekännelse, som en annan uppläst, och hvaraf de aldra
flesta, man kan väl säga: ingenting begripa eller någonsin erfarit. Verket är emellertid
fulländadt. Inseglet skall nu sättas derpå, och presten bestämmer på förhand,
man må säga med profetisk siareförmåga, en viss dag och timme, då alla dessa pä
samma gång skola hafva genomgått så mycket af deri andliga lifsprocess, som erforfordras
för en värdig nattvardsgång. — Ar icke det. heligaste på jorden neddraget
till en tom ceremoni, till en, för en viss tid af menniskans lif lagligt pligtmessig ansedd
formel handling; till ett diplom för utträdet i verlden; ja, — till ett fribref på
deltagandet i verldens ogudaktiga väsende? — Denna ungdom, hvars antal årligen
ofantligt förökas, går sedan, förvillad af prester, föräldrar och målsmän, ut i verlden
med betyg att, oaktadt alla dessa förhållanden, likväl vara kristen; verlden fullbordar
nu den påbörjade uppfostran; men, laglikmätigt 41 Kap. 2 § Kyrkolagen, och för
att icke jäfva det en gång erhållna betyget, utan lagligen häfda sin rätt att bära
namnet kristen, gå dessa skaror af ungdom årligen att befästa sin andeliga död med
missbruket af den heliga nattvarden.
Nu frågas: är det tänkbart, att det i allmänhet kan blifva annat, än ovärdiga
nattvardsgångar, så väl första gången, som de följande?
Naturligtvis kan bär icke vara fråga om ett förslag till absolut förebyggande af
alla missbruk; sådant kan aldraminst sättas i fråga om nattvarden, hvilken i Guds
ord just är på det bestämdaste ställd under sjelfpröfningens kontroll. Utan här gäller
det blott att se till, om våra borgerliga lagar innehålla något, som paralyserar
detta sjelfpröfningens veto; och om de bestämma något, som icke är i öfverensstämmelse
med Guds ord. Och här måste Guds ord framför allt och på det noggrannaste
vara normen för den borgerliga lagstiftningens åtgärder. Guds ord talar väl om
en kyrkotukt, som utestänger en menniska från åtnjutandet af församlingens förmåner
;
Motioner hos
ner; men man skall der förgäfves söka någon föreskrift om några tidsbestämmelser
för nattvardens begående. — När man nu alldeles åsidosätter kyrkotukten, som Guds
Ord på det kraftigaste påbjuder, och i stället föreskrifver tider för nattvardens bruk,
håller den noggrannaste kontroll deröfver, och gör detta till vilkor för borgerliga
rättigheter; nog måste man då medgifva, att man har komplett vändt upp och ned
på rätta förhållandet, och dermed skall allt, som härmed står i något sammanhang,
blifva mer eller mindre förvändt; Kyrkan får vara blind för vandeln; men blicken
skall rigtas på nattvardens begagnande, hvilket icke egentligen afser menniskans salighet,
utan de samfunds-rättigheter, för hvilka nattvarden blifvit bestämd såsom medel
och vilkor. Härom kunde sägas mycket, men vare detta nog för denna gången.
Vår Kyrkolags 11 Kap. 2 § lyder sä: »den som motvilleligen sig, öfver år och
dag, ifrån Herrans nattvard håller, skall anses och tilltalas som en okristen.» Här
står »motvilleligen». Vi se nu huru villigt menniskor ställa sig denna lag till efterrättelse
till sitt förderf; huru villigt de rusa hoptals fram till nattvardsbordet, för att
tanklöst, lättsinnigt och samvetslöst bevara namnet kristen, under det de allt mer och
mer allägsna sig ifrån och förlora den inre egenskapen deraf, sjelfva väsendet; då
vore väl tid att upphäfva denna lag emot motvilligheten. Bättre och ändamälsenligare
vore det, att lägga presterua denna sak allvarligen på hjertat och samvetet och anförtro
den, genom kraftiga föreställningar om dess vigt, åt församlingens böner och
förböner; än att framlocka en falsk villighet, hvilken i sin blindhet, liksom med en
snara, störtas i förderfvet.
Den, som motvilligt afhåller sig från nattvarden, vare sig längre eller kortare
tid, han är ej någon kristen, så länge han så gör; härpå behöfves ingen lag. Och
han blir ej någon kristen blott derföre, att han går till nattvarden; den, som villigt
går ovärdig till nattvarden, är lika mycket okristen, som den, som motvilligt håller
sig derifrån; hvartill tjenar då en sådan lag?
På grund af allt detta, och med åberopande af det jag förgäfves yttrade vid
förra riksdagen, får jag nu ånyo på det allvarligaste lägga denna sak Rikets nu församlade
Ständer på hjertat, och vördsamt förnya mitt förslag:
l:o. Att alla lagbestämmelser, så väl 11 Kap. 2 § Kyrkolagen, om
den heliga nattvardens begående, som sådana, hvilka göra timliga förmåner
och rättigheter eller timliga olägenheter och förluster beroende af den
heliga nattvardens begagnande, mätte upphäfvas;
2:o. Att prestbetyg ej må innefatta något meddelande om nattvardens
bruk, utan blott om kristendomskunskap och vandel;
5:o. Att, i de (ali, der nattvardsbetyg erfordrats för edgång, gäller
härefter förnyadt betyg om kristendomskunskap;
4:o. Att all ungdom omkring 14 års ålder skall af presten undervisas
i kristendomen minst 2:ne år, men längre, om han pröfvar sådant nöliih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 A/d. 57 I '1
450
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 175.
digt; — efter så fullbordad undervisning leranäs betyg öfver den inhemtade
kristendomskunskapen; — detta betyg berättigar till bruket af den
heliga nattvarden, hvartill den, som åstundar komma i åtnjutande deraf,
så väl första gången som de följande, må sjelf fritt anmäla sig; men före
nattvardens begående första gången, skall trosbekännelsen icke förestafvas,
utan fullständigt, långsamt och ljudeligen med egen mun afläggas inför
församlingen;
S:o. Att detta betyg om kristendomskunskap berättigar till äktenskap
och till alla de borgerliga rättigheter och förmåner, för hvilka prestbetyg
förr bort innefatta meddelande om nattvardens bruk; samma lag gälle äfven
för militären;
6:o. Att den, som visar vanvördnad eller förakt för den heliga nattvarden,
eller ock försummar eller missbrukar densamma, skall af pastor
kallas till förhör inför Kyrkorådet; och, der han då ej befinnes ådagalägga
ett ödmjukt hjertås upprigtiga sinnesförändring, eller vägrar att inställa sig,
skall han, i enlighet med 10 Kap. 2 § Kyrkolagen, »skiljas ifrån den
heliga kristeliga kyrkans delaktighet», till dess han sig omvänder och
bättrar.
Stockholm den 29 November 1862.
J. Alströmer.
Hffso 175.
Af Friherre Alströmer* Jonas* om stiftande af en lag angående
entledigande af sådane till Statskyrkan hörande emhets- och tjenstemän,
som i tal eller skrift visat sig hafva afvikit från den rena Evangeliska
läran.
Det är en visserligen icke oväntad, men derföre icke mindre sorglig företeelse,
att otro och antichristisk förnekelse allt mer och mer griper omkring sig i våra dagar.
Detta kan icke vara oväntadt, och såsom sådant väcka förundran; ty alla de heliga
profetiorna hafva underrättat oss att sådant skulla komma i de yttersta tiderna. Då
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 175. 451
vi nu häruti således hafva ett ojäfaktigt bevis på den annalkande förödelsen: huru
böra vi då förhålla oss? — Icke får den, som vill undslippa att deruti förgås, hvar
ken
belåten dermed, eller ens liknöjd derför, följa med den stora förhärjande strömmen,
utan han måste kämpande och stridande gå midt igenom denna åt motsatt håll,
sä vida han icke vill uppslukas af dess vågor och störtas i dess afgrund.
Jag vet att detta är ett tal, som finnér föga sympatier i vår tid; men, hvad
bevisar detta, om icke just det, att tiden lider af detta menniskoslägtets yttersta e
lände.
Den, som lider af en neslig sjukdom, tycker ej om att höra talas derom.
Men, så länge Svenska folket ännu vill bära det kristna namnet, så länge dess
regering ännu vill anses beskydda den kristna bekännelsen, så länge statsmagterna
i detta land icke ännu alsagt sig all kristlig lagstiftning; så länge är det ock en
oeftergiflig pligt, icke allenast för alla dessa kollektiva personligheter, utan äfven för
hvarje medlem af det Svenska folket, att vaka öfver att en ogudaktig förnekelse af
den Herren, hvars höga namn Svenska folket såsom kyrkosamfund bär, icke må hejdlöst
rasa, anställa sina förödelser, och draga förbannelse öfver både Stat och Kyrka.
Att absolut förbjuda och förhindra otrons antichristiska företeelser är icke möjligt,
icke ens genom ett sådant tvång på yttrande rätten, som, äfven om det kunde
uträtta detta, likväl hvarken vore nyttigt eller önskvärdt. Enskilda otroskämpar må
fritt rasa, sanningen har aldrig blifvit besegrad af dem, och skall aldrig blifva det.
Och, hvad dem sjelfva angår, så afkunna de sin egen dom i hvarje ord de tala eller
skrifva. Men man eger rätt att fordra i ett kristet samhälle, att ingen af Staten
eller samhället aflönad person må lära, tala eller skrifva i strid med den af Staten
erkända Kyrkans bekännelse, och, att den, som dermed beträdes, skyndsamligen afskedas
ifrån sin innehafvande befattning.
Hvarje Svensk embetsman förbinder sig med ed, ända till öfverflöd, att utöfva
sitt embete, vidblifvande den Augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes beslut, med
ganska få undantag. Om han det oaktadt, i mer eller mindre mån, afviker ifrån
den med ed befästade bekännelsen, och likväl bibehåller embetet, då är detta icke
blott ett tjenstefel, utan personen, som så handlar, är en uppenbar menedare. På dylika
sorgliga företeelser saknas icke exempel i vårt land. Och der den myndighet,
som skall lagligen vaka öfver den kristna lärans och dess bekännelses oförfalskade
renhet, samt söka hejda deremot stridande gudlösa förhållanden, någon gång söker
fullgöra sin pligt; der förlamas dess åtgärder, genom brist på det energiska understöd
den egde rätt att påräkna, och genom långsamhet i behandlingen, för att ej tala
om sorlet i otrons läger; och resultatet blir vanligen ingenting.
Under sådana oroande omständigheter, är det nödigt, att både regering, lagstiftande
och lagskipande magt, samt hvarje annan myndighet i landet, så väl som de
af folket, som vilja något mera, än blott tala om sina fäders tro, samdrägtigt söka,
hvar och en i sin stad, bevara och värna vår Kyrkas dyrbara bekännelse.
452 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 176.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville antaga följande lagstadgande:
Den tjensteman, som, enligt Svensk lag, bör vara af den rena evangelisklutherska
läran, men i tal eller skrift ådagalägger sig bevisligen hafva derifrån
afvikit; äfven om han för sådan afvikelse icke dömes skyldig enligt
Tryckfrihetsförordningen; och om han, oaktadt denna afvikelse, icke frivilligt
lemnar sitt embete; skall vara detsamma förlustig, ofördröjligen lagligt
derifrån skiljas, och anses såsom menedare.
Stockholm den 29 November 1862.
J. Alströmer.
*:o 136.
Af Herr von Hofsten* Sten Erland* om låneunderstöd lill sänkning
af Skarby sjön och Via-ån.
Redan år 1806 verkställde M:r George Stephens, på föranstaltande af Örebro
läns Hushållnings—sällskap, undersökningar för sänkning af mellan Vibysjön och Mosjön
belägna vattendrag, för att göra de på denna sträcka belägna ölversvämmade
jordegor odlingsbara. På sednare tider har också, bland andra af dessa vattendrag,
Vibysjön blifvit sänkt. Derigenom har dock uppkommit den stora olägenhet, att
Vibysjöns öfverloppsvatten hastigare än förr nedrinner i Skarbysjön, hvars aflopp genom
Via-ån är alldeles otillräckligt och derjemte mycket uppgrundadt, till följd hvaraf
de kring Skarbysjön och utmed Via-ån inom Viby, Hackvads, Hardemo och Edsbergs
socknar belägna vidsträckta egor lida af så svåra öfversvämningar, att ängarne ganska
ofta måste lemnäs obergade och flera åkrar till och med bela år stå under vatten.
Skarbysjöns sänkning och dess aflopps förstorande hafva derföre länge varit af
största behof påkallade, och äro det så mycket mer, som en xjtterligare sänkning af
den ofvanför liggande Vibysjön lärer skola ske, dess öfverloppsvatten således ännu
hastigare än hittills kommer att nedrinna till Skarbysjön, och egorna vid denna och
Via-ån således ytterligare komma att vattendränkas.
För undanrödjande af dessa öfversvämnings-olägenheter har ett större antal af
ofvannämnda socknars hemmansegare bildat bolag för Skarbysjöns och Via-åns sänkning,
och på anmodan har Kapitenen vid Kongl. Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 176. 453
M. A. Grill upprättat en på anställda undersökningar grundad arbetsplan med tillhö
rande
plan-, profil- och detaljritningar samt kostnadsförslag för detta stora vattenaftappningsföretag.
Denna plan utvisar, att om Skarbysjön sänkes 6 fot under hittills
varande lägsta, eller 10 fot 5 tum under högsta kända vattenyta medelst en
afloppskanal, som på £ mils längd dels följer, dels rätar Via-ån, samt har en bottenbredd
af 15 fot, en sidolutning af 1 på 1] fot och ett fall af 6 fot 6 tum på
20,000 fot, eller 0', 33" på 1,000 fot, så torrläggas ej mindre än 2,225 tunnland
1 kappland jord, hvaraf 2,141 tunnland 5 kappland bestå af äng och bättre mossar,
samt 83 tunnland 28 kappland vinnas från sjöbotten. Utom lösen för Via qvarn,
har Kapitenen Grill beräknat hela sänkningsarbetet till en kostnad af 46,500 R:dr.
Då bolaget ej kunnat öfverenskomma med Kapitenen Grill om arbetets utförande,
har det derom kontraherat med Ingeniören A. Henström, som också börjat detsamma.
Sedan likväl 30,045 K:dr 20 öre blifvit använda till inventarier, jordarbeten
på J:de| af afloppskanalen, ombyggnad af bron vid Via qvarn samt lösen af qvarndammen
derstädes, blef det emellertid uppenbart, att kostnaderna skulle högst betydligt
öfverstiga Kapitenen Grills förslag, och Ingeniören Henström har beräknat att totalkostnaden
blott för sjelfva arbetena skulle komma att uppgå till minst 53,500 R:dr.
Detta var så mycket mer nedslående för intressenterna att erfara, som de fleste af dem
äro mindre bemedlad allmoge, samt genom innevarande års regniga sommar ytterligare
i ekonomiskt hänseende lidit genom fördränkta skördar.
Under sådana förhållanden, och då det skulle vara alldeles ändamålslöst att nedlägga
mera penningar på detta företag, utan bestämd säkerhet att kunna fullborda
det, hafva intressenterne hoppats att Rikets Ständer, som förut ofta beviljat understöd
åt dylika företag, skulle vilja behjerta den svåra ställning, hvari de genom vatten
dränkta
egor lidande hemmansegarne i Viby, Hackvads, Hardemo och Edsbergs socknar
befinna sig.
Undertecknad får derföre, å bolagets för sänkning af Skarbysjön och Via-ån
vägnar, vördsamt anhålla,
att Rikets Ständer måtte meddela bolaget ett lån af 35,000 R dr R:mt,
motsvarande knappast hälften af den kostnad, hvartill arbetet, qvarnens expropriation
inbegripen, sannolikt kommer att uppgå; och underkastar sig
bolaget med tacksamhet de vilkor, som Rikets Ständer för samma låns
åtnjutande kunna komma att bestämma, i det hopp, att dessa vilkor ej
skola blifva oförmånligare, än för andra understöd till likartade företag.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles; och skall den
åberopade planen med ritningar, kostnadsförslag och andra frågan rörande handlingar
till Utskottet ofördröjligen aflemnas.
Stockholm den 29 November 1862.
S. E. von Hofsten.
454
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 177.
N:o 177.
Af Herr Edelsvärd^ Adolf Willielm^ angående åtgärders vidtagande
till förminskande af utvandringar till Amerika.
Ehuru Amerikanska kriget för det närvarande åstadkommit minskning uti emigrationen,
och densamma borde förmodas aftaga i samma mån, som landet förkofrar
sig eller jordbrukarnes ställning förbättras, så kan det likväl fortfara detta utvandrande,
som redan i decennier beröfvat fosterlandet raång tusende kraftig arm, till
mehn för dess eget jordbruk och näringarne. Att sälja sin gård, och, blottställd för
mångfaldiga äfventyr, vandra ut ifrån sina egna, ofta stenbeströdda och odikade åkrar
till att plöja främmande tegar, hvilka med mindre arbete och omtanka gifva rikare
skörd, är i de flesta fall mindre välbetänkt och utgör dessutom icke sällan frukterna
af en falsk eller bedräglig öfvertalning. Vårt eget land erbjuder utan tvifvel arbeten
och utkomst för ännu en eller annan million flitiga jordbrukare eller arbetare, och
utvandringarne skada samhället, om de få ohejdadt tillvexa eller fortgå, de skada ofta
nog äfven utvandrarne sjelfva.
Det är på dessa grunder jag vördsammast föreslår:
l:o. Att Rikets Höglofliga Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att alla tjenliga åtgärder, hvilka ej lägga menligt band på
personliga friheten, och som kunna stå Regeringen till buds, måtte från
densammas sida vidtagas till minskande af utvandringarne.
2:o. Att Rikets Höglofliga Ständer måtte öfverenskomma om, och i
sammanhang med nyssberörda underdåniga anhållan, för Kongl. Majit framlägga
ett underdånigt förslag till åtgärder äfvenledes åsyftande att förminska
samma utvandringar.
Beklagande att jag saknar förmåga att framlägga ett dylikt förslag, får jag dock
vördsamt antyda några åtgärder, hvilka jag vågar föreslå eller påyrka.
Man bör utan uppehåll söka att draga nytta af den nya kommunal-lörfattnin
gen,
som med nästa års början skall tillämpas. Hvarje socken-kommun, eller tjen
ligare
måhända, hvarje län genom dess Landsting, bör på tjenligt och öfverenskommet
sätt lemna odlingshjelp, der kommunen eller Landstinget pröfvar sådan högst behöflig.
Till bidrag för dylik kommunal-utgift böra, genom Statsmagternas beslut och
försorg, följande medel ställas till kommunernas förfogande:
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 177. 455
Lämplig skatt, som kommissionär eller agent, hvilken ombesörjer emigrantskeppning,
bör erlägga för hvarje emigrerande person, af hvad ålder den vara må, samt
äfvenledes lämplig skatt, enligt nyssnämnda grunder, af rederi eller egare till fartyg,
som bortförer utvandrare, d. v. s. att den redare eller fartygsegare, som sjelf tillika
är agent, må förpligtas erlägga båda skatterna.
Ehuru dessa skatter och än mera odlingshjelpen i någon mån torde motverka
utvandrandet, så ligger dock det kraftigaste hjelpmedlet i folkets upplysande. En på
sanna fakta grundad häfstång, bör, om så ske kan, upprättas gent emot de öfver
talande
lockelserna, om skärandet af, som man säger, guld med tälgknifvar. Jag
vågar derföre vördsamt yrka,
att, oberoende af hvad redan yttrats i denna motion, en afhandling om
emigrationen från dess egentliga början till närvarande tid, måtte på allmän
bekostnad utarbetas af en eller flera sakkunnige och fosterländske
män, grundad på säkra statistiska källor och undersökningar jemte sannfärdiga
fakta, hemtade äfven från de trakter, der våra fordne medborgare
företrädesvis fått sig nya boningsplatser anvisade.
Denna afhandling borde, om möjligt, blifva färdig till riksmötet näst efter detta, och
i densamma bör icke förtigas: huru stora hopar af alla åldrar, som lockats till kuststäderna
och emigrantskeppen, huru de behandlats före embarkeringen och på skeppen,
huru många, som dukat under för den sednare behandlingen, huru utvandrarne
och, synnerligast deras kassor, behandlats i den nya verlden, hurudan dödligheten der
varit bland dem, hvilken den materiela och moraliska vinsten blifvit af utvandringen
o. s. v. Hvad bruk, som sedan skall göras med denna afhandling, må beslutas sedan
den blifvit granskad; visst är att densamma under alla förhållanden skall utgöra
ett ej ovigtigt bidrag till folkens historia.
Vidhållande den åsigt, att folkets upplysande är det säkraste och billigaste medlet
mot hvarje inrotad fördom, mot hvarje af okunnighet eller skadlig lockelse hänfluten
missräkning och mot dåsig liknöjdhet för eget och andras sanna bästa, vågar
jag ytterligare och lika vördsamt föreslå,
att, alldeles oberoende af den nyssnämnda afhandlingen, en annan afhandling
måtte på allmän bekostnad utarbetas och till ett mycket lågt pris
tillhandahållas och kraftigt spridas bland den jordbrukande allmänheten.
Denna afhandling skall, med tillgodogörande af nutidens rika erfarenheter, på ett
kort, enkelt och lättfattligt sätt framställa: jordens rätta brukande, nödvändigheten af
stenbrytning, dikning och diktäckning jemte rätta sätten derför, rationela ladugårdsskötsel,
skogsvården och nyodlingen m. m., samt slutligen äfven antydningar om
fördelarne för egare samt köpare och säljare af jord invid jernvägsstationer och i
allmänhet der mångå vilja bo tätt ihop — deraf att dylik jord indelas uti ordentliga
tomter, jemte allmänna planer derför, äfvensom, till sist, goda och välbepröfvade rit
-
456 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 177.
ningar till de nödvändigaste landtmannabyggnaderna för mindre bemedlade jordbrukare;
börande dessa ritningar innefatta konstruktioner både för steu och trä samt
behandlas som så allmänna typer, att de kunna tillämpas inom hela landet; beroende
det på kommunen, länen eller enskilde att sedan förskaffa sig för hvarje särskild
ort tjenligare byggnadsritningar. — Jag vågar föreslå, att Kongl. Landtbruks-akademien,
som städse arbetat med mycket nit i denna väg, utan att hafva egt behöfliga medel
att disponera, måtte anmodas taga bestyr med sagde populära afhandlings tillväga
bringa
nde, enligt de grunder jag nu haft äran andraga, och måtte ombedjas, ju förr
dess heldre, lemna uppgift å ungefärliga behofvet af medel till 25,000 å 30,000
exemplar, och hvilka medel jag vördsamt anhåller
att Rikets nu församlade Ständer måtte, derest min vördsamma motion i
denna del gillas, fullt ut anslå och ställa till Landtbruks-akademiens för
fogande.
Utgifvandet och det ymniga spridandet af sistnämnda afhandling är en sak af
största vigt, och jag får på det varmaste mana till ett kraftigt understöd härutinnan
af de ärade Representanter, hvilka hysa samma åsigt.
Att sistnämnda boks utarbetande och spridning, i denna motion tagits såsom en
bisak under emigrationsfrågan, förklaras deraf, att bekostandet af en sådan bok är
för Staten verkligen en bisak, men som uti ifrågavarande fall påtagligen skulle lemna
de mest hufvudsakliga och verkliga fördelar. Det omedelbara sammanhanget med
emigrationsfrågan kan icke heller förnekas. Säkert är, att hade en sådan bok, som
nu åsyftas, funnits för 20 år tillbaka, och tidsenligt efter behof förbättrats, så hade
månget offer för emigrationen ännu sutit qvar, bergad på egen torfva i det gamla
Sverige, och hela vårt land hade sett annorlunda ut än det nu gör.
Jag får vördsamt anhålla om remiss till vederbörande Utskott.
Stockholm den 29 November 1862.
A. W. Edelsvärd.
W:o 19$.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 178.
457
N:e> ns.
Af Grefve SparreJ Erik} angående låne-understöd för anläggning
af en jernbana från Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla.
Sedan Sverige numera uppnått den grad af utveckling, att det icke blott med
sina råvaror af jern och skogs-éffekter, men äfven med sin spannmål och, vi böra
hoppas inom en icke alltför aflägsen framtid, jemväl med alstren af de industrigrenar,
till hvilka våra naturförhållanden erbjuda tillfälle, kan uppträda på verldsmarknaden,
framstår mera kännbart än förr behofvet, så väl af flera mera betydande exportorter
på vår vestra kust, hvarifrån denna handel företrädesvis bör utgå, som äfven af
kommunikations-leder till dessa export-orter.
Det var en tid, då under fiskeriernas blomstring Uddevalla, gynnadt af sitt läge,
i grannskapet af Westergötlands och Dalslands bördigaste delar, och derjemte af Sveriges
största insjö, som underlättar kommunikationerna med en betydlig del af riket,
med Göteborg försökte en tällan, vid hvilken likväl öppnandet af Trollhätte kanal,
och i sednare tider jemväl den vestra stambanan åt den sistnämnda staden erbjöd
alltför öfvervägande fördelar, för att kampen länge kunde uthärdas. Täflan är den
kommerciela och industriela rörelsens mägtigaste häfkraft; och klokheten synes, särdeles
i ett land med Sveriges utsträckning, bjuda Statsmagterna att, i stället för att
qväfva denna täflan, genom koncentrerande på en enda punkt af alla de förmåner,
som öppnandet af nya kommunikations-leder bereder, underlätta den genom befordrande
af kommunikations-leder jemväl till audra hamnar.
Oaktadt det öfvertag som Göteborg sålunda erhållit, och ehuru rörelsen nu af
Uddevalla köpmän bedrifves under så ogynnsamma förhållanden, att t. ex. en stor
del af den spannmål, som af dem uppköpes och föres utefter Göta eif, upplägges
vid Marstrand, för att derifrån exporteras, är rörelsen derstädes icke obetydlig. Folkmängden,
som, enligt den sednaste femårsberättelsen, uppgår till 4,500, visar ett jemnt
tilltagande. Åtskilliga fabriker, hvaribland ett större bomullsspinneri, äro i sednare
tider anlagde, och stadens utseende vittnar om en tillvext och förkofran, som forsenar
Statsmagternas behjertande.
Jemväl med afseende å det högst betydliga fiske, som bedrifves i Uddevalla
skärgård, är en förbindelse mellan nämnda stad och det inre landet i högsta måtto
önskvärd. De skatter, hafvet i detta afseende erbjuder, äro i ordets egentligaste beBih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 58
458 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 178.
märkelse outtömliga. För den, som icke tagit kännedom om hafsGsket, stundom så
indrägtigt att en bättre fiskarebåt på en enda utfärd hemför en last af 5 å 6,000
R:drs värde, är det knappt möjligt att göra sig en rätt föreställning om de rikedomar,
som härifrån kunde vara att hemta för landet. Orsaken hvarföre dessa skatter
ej anlitas så som vederborde, är hufvudsakligen att söka i bristande afsättning. Då
nemligen en stor del af varan måste afsättas färsk, och tillfälle dertill ej erbjudes i
Uddevalla, måste fiskrarne begifva sig den 9 å 10 mil långa och farliga vägen till
Göteborg, för att der finna en afsättningsort, under hvilken långvariga resa, större
delen af lasten förskämmes, och hvarigenom denna näringsgren tiilbakahålles.
Genom en jernväg från Uddevalla skulle för det inre af landet beredas tillgång
på detta sunda lifsmedel, hvilket nu i Uddevalla måste försäljas till ett pris, som af
håller
all tillförsel, hvaremot, om afsättning beredes, varan skulle tillströmma och nä
ringen
uppblomstra. Att medelst en jernväg från det inre landet räcka en alltför
länge tillsluten broderlig hand åt den till antalet icke obetydliga skärgårdsbefolkningen,
som, ehuru vanlottad på naturens skänker, likväl skulle kunna bereda lifsmedel
till ytterst billigt pris åt den fattigare befolkningen i landet, vore från Statsmagternas
sida på en gång en gärd af rättvisa, och ur statsekonomisk synpunkt en akt af klokhet.
Norrige har i den omvårdnad, det egnat sitt hafs- och storfiske, lemnat oss
ett föredöme, som manar till efterföljd; och en kommunikation till fiskeri-orten skulle
åt vårt fiske bereda ett icke ovigtigt företräde.
Man har emot Uddevalla, såsom stapelstads-ort, anmärkt, att inloppet dit ifrån
hafvet är långt och tidigare, än det till Göteborg, isbelägges. Genom upprensning
af det s. k. Malösundet, hvarom undersökning redan blifvit gjord, och hvartill den
icke betydliga kostnaden af staden skulle gäldas, om utsigt gifves till en utvidgad
rörelse, skulle detta inlopp till vida mera än hälften förkortas, likasom genom det
lätta upptagandet af en vid den s. k. Sunningen under krigstid nedlagd försänkning
skulle förekommas det korta isband, som för närvarande utgör det enda hindret för
en ständigt öppen farled, och hvars genombrytande i allt fall icke är förenadt med
de svårigheter, som genombrytandet af det s. k. Elfsborgsbandet vid Göteborg. Man
måste nemligen besinna, att derstädes allt blifvit gjordt för att hålla seglationen öppen,
då deremot vid Uddevalla hittills intet blifvit gjordt. Uddevalla stads hamn, i
sednare åren djupt och rymligt utvidgad, erbjuder också, likasom den tillstötande Byfjorden
med sina goda och rymliga ankarplatser ett säkert skydd mot stormar, och
Uddevalla stad är således såsom export-ort förtjent af uppmärksamhet.
Afven för Wenersborg, en stad, hvars folkmängd, enligt sednaste femårsberättelse,
under loppet af 4 år, från 1856 till 1860, ökats från 3,358 till 4,076 personer,
eller med nära £:del, är en förbättrad kommunikation med vesterhafvet af högsta
behof. Under dessa år har staden, efter att hafva vunnit stapelstadsrätt, börjat
att bedrifva en handelsrörelse och spannmåls-export, som redan vunnit betydenhet.
Dessa begge, på ett afstånd af mil från hvarandra belägna städer skulle, genom
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 178. 459
en jernväg förenade, inom kort uppnå rangen af Sveriges betydligare export-orter.
Deras läge, den omgifvande landsortens utomordentliga bördighet och folkrikhet, grannskapet
af sjön Wenern, öfver hvilken Wermlands, Dalslands och Nerikes bergs- och
skogsprodukter, samt den väsendtligaste delen af Westergötlands och jemväl aflägsnare
orters spannmål och andra produkter föras till vesterhafvet, berättiga till antagande
deraf; och synas oeftergitligen fordra, att från Wenersborg, der endast 2jj:dels mils
väg stänger varorna från nämnda haf, en utväg dit beredes i stället för den, 8 mil
långa, af motiga vindar och Göta elfs flöden eller uppgrundningar försvårade, genom
afgifterna å Trollhätte kanal högst betydligt fördyrade vägen till Göteborg. Redan
för längre tider tillbaka har också fråga varit å bane om anläggande af en kanal
från Weuerns ändpunkt vid Wenersborg till Uddevalla; och sedan Trollhätte kanal
öppnades, har den alltmera tilltagande trafiken, på det mest ovedersägliga sätt ådagalagt
behofvet af en bättre kommunikation. Oberäknadt den långa och svåra vägen,
och dess tillstängande under nära hälften af året, är rörelsen under den återstående
delen så liflig att den fördröjer farten, i det fartygen stundom länge nog
nödgas vänta pä hvarandra vid passagen genom slussarne.
Då jernvägarne såsom kommunikationsmedel började ådraga sig den uppmärksamhet,
som tillförene uteslutande egnades åt vattenkommunikationer, insåg man äfveu
här deras företräde, och redan för nära 20 år tillbaka, innan ännu fråga uppstått
om större jernvägar någor annorstädes i vårt land, framställdes förslag om anläggande
af en jernväg emellan dessa städer, hvartill plan och kostnadsförslag upprättades
år 1846. Men då kort derefter tanken uppstod på anläggande af stambanor
för Statens räkning och Göteborg dervid utsågs till utgångspunkt, måste denna
plan tystna för det större intresse, som omfattade detta storartade förslag.
Då, på Kongl. Maj:ts förslag, Rikets Ständer beslöto anläggande af stambanor
på Statens bekostnad, uttalades redan den åsigt att understöd borde lemnäs till bibanor
för befordrande af rörelsen på stambanorna. Rigtigheten häraf är uppenbar.
Utan dessa bibanor kunna stambanorna, särdeles då dessa här anlades midt i landet,
och utan egentligt afseende på den närvarande kommerciela rörelsen, icke gagna
mera än deras närmaste grannskap. Medelst bibanorna åter utsträckas deras verksamhet
äfven till aflägsnare bygder. Mera måhända än någor annorstädes visar detta
förhållande sig i Westergötland, som, ehuru genomskuret af vestra stambanan, icke på
långt när af densamma har den nytta, eller åt densamma lemnar den trafik, som
denna rika och idoga bygd borde åstadkomma om den understödjes af bibanor. Resultaterna
af trafiken på dessa stambanor, som hittills utöfver trafik-kostnaderna lemna
endast omkring 1J procent af anläggningskostnaden, innebära också en uppmaning
till Rikets Ständer att, medelst befordrande af bibanor, öka rörelsen. Genom att åt
de för detta ändamål bildade bolag låna sin kredit, ådrager sig Staten icke någon
utgift, då den af bolagen uppbär ränta å de medel som utlånas; men den bereder
sig mångfaldigt ökade inkomster, först genom transport från import-orten af alla ef
-
460 Motioner kos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 178.
fgkter för jernvägens anläggning, uppgående till en icke obetydlig procent af lånebeloppet,
och vidare genom den ökade trafik, som bibanan för ali framtid bereder åt
stambanan.
På venstra sidan om den till Göteborg gående vestra stambanan är med det
af Rikets Ständer vid sednaste riksdag beviljade låne-understöd en sådan bibana redan
under anläggning, från Borås till Herrljunga. En annan grenbana på samma
sida om stambanan är redan till en del öppnad genomj den från Falköping till Jönköping
gående södra stambanan. Men på högra sidan om stambanan saknas ännu
någon bibana; och denna trakt, måhända den bördigaste af Westergötland, har, till
följd häraf, föga eller intet gagn af stambanan, och bidrager icke på långt när såsom
man bort kunna påräkna, till trafiken å densamma.
Man antager i allmänhet 3 mil såsom den yttersta gräns inom hvilken jernvägar
utsträcka sin verksamhet. Såväl Wenersborg som Lidköping, för närvarande
Westergötlands betydligaste handelsorter, äfvensom den emellan dessa städer belägna
rika landsort, äro belägna på ett afstånd af ända till 6 mil och mera från jernväg,
och hafva således deraf intet gagn.
Den väsendtligaste brist, som för närvarande kan anmärkas i afseende å den
vestra stambanan är således, att den, gående till en längd af 16 mil parallelt med
Wenern, denna sjö om 47 qvadratmil, omgifven af 6 städer och med en mängd
landthamnar, icke har någon beröringspunkt med densamma. Genom den af Kongl.
Maj:t föreslagna nordvestra stambanan vinnes visserligen en sådan föreningspunkt vid
Christinehamn, men vid sjöns nordligaste ända. En annan beröringspunkt vid den
södra ändan är måhända ännu behölligare.
Chefen för Statens jernvägsbyggnader har också, inseende behofvet af en bibana
på denna sida om stambanan, redan vid förordandet af Borås—Herrljunga-banan uttalat
den åsigt, att den borde fortsättas till Wenerns strand. I öfverensstämmelse
härmed är redan plan uppgjord till Borås—Herrljunga-banans fortsättande till Håkantorp,
hvarest den bör grena sig och gå, den ena grenen till Lidköping, och den
andra till Wenersborg; hvarifrån, på sätt redan blifvit antydt, naturen sjelf ger anvisning
till dess vidare fortsättande till Nordsjön. Aktie-teckning är redan börjad
för utförande af sistnämnda bana efter samma dimensioner som Borås—Herrljungalinien;
tili hvilket företag, beräknadt att kosta: vägen emellan Herrljunga och Wenersborg,
6 mil 11,050 fot, 2,800,000 R:dr, och vägen emellan Wenersborg och
Uddevalla, 2 mil 16,000 fot, 2,060,000 R:dr, eller tillsammans 4,860,000 R:dr
R:mt, städerna Wenersborg och Uddevalla beslutat att bidraga med 500,000 R:dr
hvardera. För denna bana, så vidt den genomgår Westergötland, erbjuder sig den
aldra mest förmånliga terreng, så att kostnaden derstädes, enligt det af Majoren
Adelsköld upprättade kostnadsförslag, utgör omkring 440,000 R:dr per mil eller något
öfver hälften af kostnaden för stambanorna. För vägeu emellan Wenersborg och
Uddevalla är kostnaden, i anseende till den mindre gynnsamma terrengen, större.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 178. 461
Genom denna bibana beredes således åt denna stora och bördiga landsort, på
en gång, en väg till stambanan och så medelst, dels till den förnämsta export-orten
på vår vestra kust, dels till det öfre landet, samt tillika en väg till 2 af Weuerns
hamnar och till en annan hamn vid Nordsjön. Härigenom öppnas för Westergötland,
oberäknadt kommunikationen med Wenerns alla hamnar, förbindelse med Norrige
på två särskilda vägar; den ena genom Seffle kanal och jernvägen öfver Arvika till
Kongsvinger; den andra på den af Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag föreslagna
kanalen öfver Dalsland, som utan tvifvel kommer att fortsättas ända till Fredrikshall.
Dessa nya afsättningsorter för vår spannmål och andra varor, som nu måste med
större omkostnader föras öfver Nordsjön, blifva för Westergötland af högsta vigt.
Derjemte beredes genom denna bana för jordbrukare ej mindre i Westergötland än
i Bohus län tillfälle att från Halle och Hunneberg, som af denna jernväg beröres,
förse sig med dessas rika förråder af kalk, hvaraf de, för utvecklande af sitt åkerbruk,
äro i aldra största behof. Jag har redan i det föregående omnämnt det be
tydliga
belopp af fiskvaror, som skulle på detta sätt inkomma i landet, och såmedelst
ett billigt lifsmedel beredas åt den fattigare befolkningen. Derjemte kan Westergötlands
skoglösa slättbygd från Wermland och Dalsland öfver Wenern och vidare på
denna jernväg erhålla sina skogsförnödenheter. Till följd af detta ringa afstånd af
något öfver |:dels mil, hvarmed denna bibana närmar sig Trollhättan, denna hastigt
tillvexande ort, hvars befolkning snart uppgår till 2,000 menniskor, och hvars omätliga
vattenkraft lofvar vidare utveckling och tillvext åt dervarande fabriker, bland
hvilka en i stor skala bedrifven mekanisk verkstad är af synnerligt gagn, skall denna
bana sätta orten i beröring med tre särskilda för dessa fabriker vigtiga ändpunkter
och genom stambanan med hela riket. Enligt de beräkningar, som uppgjorts öfver
den trafik, som vore att påräkna på dessa banor, skulle på vägen emellan Herrljunga
och Wenersborg kunna antagas en trafik-inkomst af omkring 283,000 R:dr och på
den emellan sistnämnda stad och Uddevalla minst 200,000 R:dr, motsvarande således
tio procent af anläggningskostnaden, som i allmänhet anses erforderligt för att
betäcka så väl trafikomkostnaden, som ränta på anläggningskostnaden.
Man har hitintills vid anläggandet af våra jernvägar hufvudsakligen haft den utrikes
handeln till ögonmärke. Vi hafva en slags utrikes handel med Norrige, hvilken,
såväl ur kommerciel som politisk synpunkt af särdeles vigt, förtjenar att understödjas
genom begagnande af de förmåner, som vårt läge och naturförhållanden erbjuda vid
konkurrenser med främmande nationer. Icke allenast spannmål, kreatur och ladugårdsprodukter
afsättas redan till icke obetydligt belopp från Dalsland och Westergötland
på Norrige. Afven de sju häradernas alster af deras väfnads-slöjd, uppgående, enligt
Kommers-kollegii embetsberättelse, till 24 millioner fot, hafva till högst betydlig mängd
letat sig väg dit, oaktadt den långa transporten af öfver 20 mils landväg lägger högst
väsendtliga hinder för utvecklingen af denna handel. En jernväg direkte från denna
ort till Wenern och deröfver till Norrige skulle, jemte underlättande af handeln med
462 Motioner hos Ridderslcapet och Adeln 1862. N:o 178.
jordbrukets och ladugårdens alster, väsendtligen befordra afsättningeri derstädes af
nämnde industritillverkningar.
Ur stats-ekonomisk synpunkt är det likväl en erkänd grundsats, att företrädesvis
den inrikes handeln bör befordras, emedan genom densamma beredes vinst på två
händer inom riket, men genom den utländska blott på en. Från denna sida betraktad
förtjenar, på sätt redan blifvit antydt, denna bibana synnerlig uppmärksamhet,
icke allenast derföre att den från ändpunkten af Sveriges största insjö leder på ena
sidan till Nordsjön och på den andra till vestra stambanan, och, i sin fortsättning, till
de väfveri-idkande trakterna af Elfsborgs län; men äfven derföre att den genomgår
den bördigaste, folkrikaste och, till följd häraf, af vägar mest genomskurna trakten af
Skaraborgs län. Vid Håkantorp, dit banan från Herrljunga skulle gå, för att sedan
dela sig åt Lidköping och Wenersborg, sammanstöta, såsom synes af kartan, en mängd
särskilda vägar. Trafiken är af denna orsak särdeles stor på denna punkt, och ett
postkontor är redan derstädes inrättadt. Det torde näppeligen gifvas någon ort i
Sverige, der rörelsen till den grad, som här, är i behof af den lättnad i kommunikationen,
som en jernväg erbjuder. Den handel, som här komme att uppstå för att
icke allenast förse Marks och Kinds industri-idkande innevånare, men äfven Wermland
och Norrige, med dess behof af landmannavaror, skulle blifva af den aldra största
vigt för denna ort, som, belägen på ett afstånd af omkring tre mil från stambanan,
deraf för närvarande har föga gagn. Om derjemte i betraktande tages att
denna tvärs igenom Westergötland gående bana, som sammanbinder de industri-idkande
och spannmåls-behöfvande sju häraderna med de bördigaste delarne af denna
provins, korsar stambanan, så torde häraf vara uppenbart att denna bibana så väl
med afseende å person, som godtstraflken, väsendtligen skall bidraga till att öka inkomsterna
å stambanan.
Af dessa skäl har också, på sätt Chefens för Civil-departementet underdåniga yttrande
till det Stats-Råds-protokoll, som finnes bilagdt Kongl. Majrts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof upplyser, Styrelsen öfver allmänna Väg och Vattenbyggnader
anmält detta företag i första rummet bland dem, som ansetts företrädesvis
förtjenta af Stats-understöd, och förthy hemställt att för detsamma måtte anvisas
ett låne-understöd af 3,240,000 Riksdaler.
I Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om understöd för bibanor är såsom det enda
skäl, hvarföre understöd till denna bana ej föreslagits, anfördt: attjjnågot bolag för^dess
utförande ej blifvit bildadt. Orsaken hvarföre detta ej skett är att, i ovisshet huruvida
låne-understöd af statsmedlen kunde erhållas, och då aktieteckningarne ej fullbordats,
man ej ansett nödigt att bolaget vore konstitueradt, hvilket likväl oförtöfvadt
kommer att ske. De betydliga belopp, hvarmed städerna Wenersborg ocb Uddevalla
beslutat deltaga i företaget innebära likväl en garanti för att detsamma, om det af
Staten understödjes, skall komma till ständ. Slutligen må det tillåtas mig fästa uppmärksamhet
derpå: att förslaget afser att anlägga denna väg med samma dimensioner,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 178.
463
som Borås-banans, eller fyra fots spårvidd. Med afseende å de olika åsigter, sorn yttrats
angående företrädet af denna eller den för stambanorna antagna dimension, och
då Borås-bolaget i detta afseende brutit isen, torde skäl förefinnas för Staten att begagna
det tillfälle, som erbjudes för att, utan ringaste uppoffring från Statsverkets sida,
underlätta tillfället till anläggande af en väglängd af omkring tolf mil, hvarigenom
tillförlitlig erfarenhet kan vinnas om fördelarne af det ena eller andra systemet.
Då, med afseende å Sveriges inskränkta tillgångar och den ännu åtminstone jemförelsevis
ringa trafiken, all anledning förefinnes att försöka iakttagandet af den största
möjliga sparsamhet vid jernvägarnes anläggning, så torde sällan ett så lämpligt
tillfälle erbjuda sig, som det ifrågavarande, der ändpunkterna vid Wenern och Nordsjön
äro gifna, och således, derest de smalspåriga banorna skulle befinnas mindre ändamålsenliga,
skadan blefve mindre än der de kunde vidare fortsättas, försöka detta
system, i hvilket afseende Borås-banan för sig, såsom alltför kort, ej torde anses lemna
tillräcklig ledning för bedömandet.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå:
Att Rikets Ständer till anläggande af jernväg af fyra fots spårvidd från
Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla måtte bevilja ett låne-understöd
af 3,240,000 Riksdaler mot erläggande af tre procent ränta och en procent
årlig amortering, den sistnämnde likväl endast från det banan blifvit
fullbordad och öppnad för trafik.
Stockholm den 29 November 1862.
Eric Sparre.
mo n».
Af Grefve SjlftrrCj Elrik) angående anslag till en Antiqvitet s-intendent
jör Westergötland och Dalsland.
Det stora värde våra fornminnen ega för den historiska forskningen har omsider
vunnit äfven Representationens erkännande. Det hägn man velat gifva dem genom
beskyddande lagar, och det befordringsmedel till deras uppsökande man velat
dana, genom tillsättande af en Antiqvitets-intendent för riket, blir likväl vanmägtigt,
utan biträde af vissa organer i landsorterna, medelst hvilka denne kan utöfva sin
464 IMotioner hos Itidderskapet och Adeln 1862. N:o 180.
verksamhet. Öfverallt kan han icke vara; allestädes kan han icke förekomma den
nästan stundligen pågående förstörelsen eller uppsöka de mångfaldiga i domares,
pastorers eller andra embetsmäns archiver förvarade, i enskildas förvaringsrum inkastade,
i kyrkorna undanställda bidrag, som förefinnas till belysande af vår historia;
ännu mindre förmå att uppsamla de gamla sägner och berättelser om Konungar, höf—
dingar, fältslag m. m., som, ännu qvarlefvande hos folket, äro på väg att undanträngas
af den moderna bildningen. Inom några få år skola dessa berättelser icke mera
finnas till och ögonblicket är just nu inne att genom deras upptecknande rädda dem
undan förstörelsen. Annu mera gäller detta om det gamla folkspråket, detta för
språkforskningen så ytterst vigtiga element, som alltmera undantränges och som i
Sverige, hvarest det gamla språket bibehållit sig mera oblandadt än i de öfriga Skandinaviska
länderna, är af synnerligt intresse.
Om också Antiqvitets-intendenten vid utförandet af sitt ansvarsfulla kall kan påräkna
biträde af mången vän af våra fornminnen, så behöfves likväl ovedersägligen i
landsorterna vissa personer, till hvilka han må kunna vända sig. särdeles som besöken
på de ställen der lornminnen finnas, deras upptecknande m. m., kräfver kostnader,
hvilka den enskilde icke torde vilja underkasta sig.
Näppeligen torde i någon del af riket tillgången på fornminnen vara så stor,
som i Westergötland och Dalsland, af lätt förklarliga skäl, emedan dels bygden är
urgammal, dels krig och örlog mera än annorstädes öfvergått landet, dels aflägsenheten
bibehållit traditionerna. Jag vågar således vördsamt föreslå:
att ett extra anslag af 500 R:dr R:mt årligen beviljas för en Antiqvitets
intendent
för Westergötland och Dalsland.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
Eric Sparre.
ÄT:o *80.
Af Friherre Cederström* Rudolf* angående införande i Bevillnings-föroi'dningen
af ett stadgande om granskning och fastställande
inom Pröfnings-kommiltéerna af alla fastighets-värden.
Ehuru några genomgripande förändringar icke torde böra ifrågasättas i den så
nyligen tillämpade nya Bevillnings-förordningen, föreställer jag mig dock, att, i vissa
enskilda
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 18U.
469
enskilda fall, en eller annan, förtydligande eller för fullständigunde åtgärd skulle kunna
med fördel deri indatas och redan vid innevarande rikskug antagas.
Att fastighetsvärden inom rikets olika delar blifvit på högst skiljaktiga sätt uppfattade,
är ett obestridligt faktum, och en naturlig följd, bland annat, deraf, att
Hvpoteks-föreningarnes värdermgsmethodér öro så- betydligen sins emellan olika. I
vissa landskap, hvaribland jag tror min hemort vara, håfva jordvärderingar blifvit satta
till gärdarnes verkliga värden, i andra åter till äfventyrs lägre, i andra åter möjligen
högre. Följaktligen då, i den ena orten, der dessa vardén tagits höga, jordegare derutur
hemta anledning att kunna upptaga lån, större än hvartill egendomen lemnar
full säkerhet, hafva fastighetsegare i andra landskap ej kunnat, i anseende till der träffade
lägre jordvärden, erhålla län till de belopp, egendomen verkligen. kunde bära.
Förfarandet med fastigheters värderandgygi) enligt föreskriften i Bevillnings-förordningen
af den 17 Maj 1861, för närvarande i korthet sålunda, att Bevilluingsberednuigien
'förestår värdena, Tuxeriugs«luumuiUéen bestämmer värdena och piiför ajgiften,
Pröfuings-kommittéen pr öfvar- -oett -af-gér—attförda besvär. Lagstiftaren tycks ej
hafva åsyftat, alt sistbemalde Kommitté, bestående af några och 20 personer, skall
på den korta tiden af några få, kanske blott 1 å 2 dagar, då de äro i residensstaden
samlade, kunna medhinna någon väsendtlig granskning af de förhållanden, hvaröfver,
i deras helhet, dömas borde; eber, med andra ord, lagstiftaren tyckes ej åsyftat,
att Pröfnings-kommitté af egen'drift skall-genomgå och granska alla längder öfver
fastighetsvärden (samt öfver personers inkomster af kapital eller arbete), utan har
nöjt sig med att Kommittéen hufvudsakligen pröfvar och algor inkomne besvär och
klagomål. Dessas afgifvunde beror dock på, mängengång, nog tillfälliga anledningar.
Följden blifver, i alla händelser, att lievillnmgs-beredtnngurues och Taxerings-kommittéernas
åtgärder i hufvudsaklig män ej blifva föremål för anhän handläggning hos
Pröfuings-kommittéen än förmedelst läsning och afgörande af besvär. Detta mätte ej
vara ett rätt nppfyllande af hvad Förordningen borde väsendtligen åsyfta: en slutlig
pröfning af alla jordvärden inom länet, för träffande af de verkliga’ vården,'- hvarom
Förordningen talar. Man länke sig inom en provins en mängd beredmngsdistrikt, och
möjligen alltså i denna provins ther än 100 olika åsigter. Dessa behöfva samittan
jemkas.
Dä detta ej, såsom önskligast vore, kan för hela riket ske, vöre dock'ööskvärdt,
att sådant egde ruin åtminstone inom ett och Samilia län. Pröfuings-kommittéen
utgör inom denna krets sista instansen och borde sättas i tillfälle fullgöra sin gransk-1'
ning så, att egendofnarne inom den del af riket, som af den omfattas, erhålla jemförliga,
rättvisa och i möjligaste män verkliga värden. Krono-ombudet (Landskamerer
raren) kan ej ensam medhinna en sådan jemföraudé gfånskning på förhand, PrÖfnings-kommittéen
kun pä sin vanliga korta arbetstid ej hinnd, råd'för råd, genomgå
de inkomne taxeriugsläugderiiu. Följden biifvér: ojemnhet''i beskattningen, ojemnhet
Rih. 'tili R. St.' Prat. 1802 A 1803. il Samt. I Åjd.
’ lodiloi monod 1c ohlina odoi ,ofriid
466
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 181.
i fastighetsvärdena, osäkerhet för de banker och inrättningar, som skola utlemna lån
på sålunda tillkomne värden, jag föreslår alltså,
att i Bevillnings-förordningen stadgas, att, sedan Pröfnings-kommittéens ledamöter
blifvit utsedda, de sinsemellan utsåge ett lämpligt urval (antalet
beroende på Kommittéernas eget bepröfvande eller på annat sätt, enligt
Höglofliga Utskottets åsigter bäst bestämdt), för alt inför Krono-ombudet
i residensstaden någon tid före Komraittéens pleni-sammarikomst genomgå,
granska och, i afseende å allt som vöre att i taxeringslängderna anmärka,
dessa längder på förhand pröfva, deröfver Kommitléen sedermera jemte sina
i öfrigt åliggande pröfningar af ingifna besvärsmål finge fatta sitt beslut.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
R. Cederström.
%:o 181.
Af Friherre Uedersfrönij Budolf; angående pension åt Häradshöfdingen
Knut Wilhelm Sandels' enka, Carolina Sandels, född
Liebholts.
Vid sistförflutne riksdag beviljade Rikets Ständer åt dåvarande innehafvaren af
häradshöfdinge-bostället Mälby, Häradshöfdingen i Norrbo och Wagnsbro häraders
samt gamla Norbergs bergslags domsaga, Knut Wilhelm Sandels, ett räntefritt lån
af Sju Tusen Riksdaler Riksmynt, att återbetalas med j^idel om året från och med
år 1864, till dess hela beloppet blefve guldet.
Anledningen till detta låne-understöds beviljande var dels att Sandels fick emottaga
ifrågavarande boställe i det mest förfallna skick både till jord och åbyggnader,
så att företrädarens sterbhus derför ålades utgifva en ersättningssumma af 5,459 R:dr
19 sk. Banko, hvaraf dock utur dennes konkurs icke kunde utbekommas mer än
2,994 R:dr 23 sk. 10 r:st., så att en brist uppstod af 2,464 R:dr 44 sk. 10 r:st. B:ko,
eller nära 3,700 R:dr R:mt, utom de betydliga kostnader Sandels fått vidkännas i
följd deraf, att bostället varit underkastadt laga skifte, och dels att, utan ett sådant
lånebiträde, åbyggnaderna, som af Sandels blifvit med en kostnad af 6,000 R:dr uppförde,
icke kunde af honom fullbordas.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 182. 467
Innan lånet hann att utgifvas, alled, den 3 November 1860, Häradshöfdingen
Sandels, efterlemnande ett skuldsatt bo, hvars tillgångar, afträdda till borgenärerna,
icke förslogo tili gäldens betalande och än mindre lemnade något öfverskott till lefnadsbergning
för hans efterlefvande enka och fem oförsörjda barn, hvilkas uppfostran
ännu är ofullbordad.
Då Rikets Ständer beviljade nämnde räntefria lån, var naturligtvis afsigten dermed
att, medelst den efterskänkta räntan å kapitalet, åt Häradshöfdingen Sandels bereda
en ersättning för den uppoffring till det allmännas gagn, som han oförskyldt
fått vidkännas genom företrädarens eller dess sterbhus oförmåga att bekosta boställets
af Sandels hufvudsakligen med egna medel verkställda iståndsättande. Den tillfälliga
omständigheten alt Sandels, förr än lånet hann utgifvas, alled, synes icke böra
göra någon förändring i Rikets Ständers redan gjorda erkännande af hpps, på billighet
grundade rätt för denna uppoffring erhålla någon godtgörelse, som numera, sedan
han allidit, synes med allt skäl böra tillkomma hans i fattigdom efterlemnade
familj.
Jag får alltså föreslå,
att det belopp, hvilket såsom räntevinst å ifrågavarande lån skolat tillkomma
Häradshöfdingen Sandels, måtte, fördeladt på vissa, till antalet bestämda,
år anslås såsom pension åt hans efterlemnade enka Carolina Sandels,
född Liebholtz.
Stockholm den 29 November 1862.
Ii. Cederström.
N:o 182.
Af Herr Råfelt, Anton, angående pension åt framlidne Löjtnanten
Otto Johan Henrik liamsays enka, Charlotta Ramsay, född Westfelt,
och dotter Hilda Amalia Ramsay.
Den 21 sistlidne Januari alled Materialförvaltaren vid Statens jernvägar, f. d.
Löjtnanten, Riddaren af Kongl. Wasa-orden, Otto Johan Henrik Ramsay och efterlemnade
enka och en döfstum, sinnesslö dotter i ytterst knappa omständigheter. Då
Löjtnanten Ramsay, som inträdde i Statens tjenst år 1816 såsom officer vid Kongl.
Wermlands Fältjägare-regemente och i sådan egenskap der tjenstgjort till år 1836,
eller en tid af 20 år, samt derefter varit anställd såsom tjensteman vid jernvägs
-
468
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 183.
arbetena frän deras början år 18S5 ända till sin död, ständigt i utöfningen af dessa
honom uppdragna befattningar ådagalagt utmärkt skicklighet och nit, samt under sin
sednare tjenstgöring, som erfordrade betydlig både kropps- och själsansträngning, efter
all sannolikhet ådragit sig den sjukdom, som förorsakade hans död, sä, och enär det
lär vara Statens så väl som den enskildes pligt att taga vård om aflidne tjenares
enkor och barn, så att dessa ej må lida nöd, vågar jag i ödmjukhet föreslå,
alt Rikets Ständer måtte åt Löjtnanten Ramsays enka, Fru Charlotta
Ramsay född Westfelt och deras bemälda dotter, Hilda Amalia Ramsay,
anslå en pension af 400 R:dr att årligen utgå, så länge någon af dem
lefver.
Härå begäres remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
A. Råfelt,
-tnoiilbl jeloil* tifil sbufiibvagfiali ii tenivajas-t moni*. Ja>ilivd .qqoiod Jab lis
-Oiäteid frisin b Ihl «tt <4 Junio bio) .ottin-'! nar! rcign> •IoihIh.ibI I em
,alshin•'£ iiniloisJ sbi - ; >. f.it > vi ti jr, : t- - 1-n. « .-
Ä:o
Af Herr Stjernsvftrd, Gustaf ITlaiiritet argående ändringar i
Lego-stadgan.
Ibland lagar och författningar, som ho, oss finnas och böra finnas, äro få mera
nödvändiga för det sociala rättstillståndet, för eganderättens skydd, lör trefnaden i det
borgerliga lifvet än dem, som bestämma förhållandet emellan husbönder och tjenare,
eller den s. k. Legostadgan. Att denna likväl, såsom den nu förefinnes, icke uppfyller
sitt afsedda ändamål och derföre lika allmänt som rättvist är öfverklagad, dels
i följd af bristande och olämpliga föreskrifter, dels i följd af svårigheten, nära nog
omöjligheten' att tillämpa eller' få tillämpade de som finnas, lärer af ingen bestridas.
Det är således af ett trängande behof att Legostadgan blir omarbetad, och är jag
fullt öfvertygad att om man vid detta åtgörande fäster behörigt afseende på de om
ständigheter,
hvaruppå förhållandet emellan husbönder och tjenare egentligen sig grundar
samt framtvingar tillämpandet af blifvande stadganden, så skall en ny Legostadga
blifva ganska lätt alt till allmän båtnad utarbetas.
Efter mitt förmenande är nemligen förhållandet emellan husbönder och tjenare
icke annorlunda att anse, än som ett, genom städsel-aftalet ingånget bolag, hvaruti
husbonden insatt penningar och tjenaren arbete. Sker i slutföljd härmed förbrytelser
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18(12. N:o 183
emot bolagsbestämmelserna, tyckes mig vara ganska naturligt, att den felaktige kommer
att umgälda med hvad han i bolaget insatt och ansetts ega, och icke med hvad
han icke insatt och icke ansetts ega. Således bör en felaktig husbonde böta med
penningar och en tjenare med arbete, utan all slags förvandling, ty den omintetgör
tillämpningen af det ådragna ansvaret, och är det under antagande att det af mig
här anförda blifver till innehållet godkändt, som jag ber att få afgifva förslag till
några väsendtliga iakttagelser och förändringar uti den nya Legostadga, som jag anhåller,
att Höglofliga Lag-Utskottat måtte utarbeta och till Rikets Ständess pröfning
framlägga:
i:o. Bör allt hvad i Legostadgan föreskrifves, i sjelfva texten upptagas;
således hvarken noter eller hänvisningar deruti förekomma.
2:o. Hvar och en arbetsför, ogift mans- och qvinsperson, som till tjenstehjonsklassen
bör räknas och icke har jordbruk eller af egna medel kan
sig försörja, skall, der inga särskilda orsaker föranleda till undantag, vid
ansvar att eljest sättas in på arbetshus eller till allmänt arbete hållas, vara
skyldig 'jatt såsom tjenstehjon förskaffa sig laga försvar.
Husbonde, som låter sådant hjon hos sig mantalsskrifva, utan att hafva
det i sin tjenst, eller hos sig såsom inhyses eller ensittare intager lös ogift
person, skall böta 00 R:dr.
3:o. Så kallade orlofs- eller tjenstehjonsböcker i öfverensstämmelse mfecf
af Riksdagsfullmägtigen Ola Jönssons, från Malmöhus län, vid sisllidne
riksdag väckta, af Sammansatta Lag- och Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
i Betänkandet N:o 23 tillstyrkta motion, hvartill jag, till undvikande
af omsägning, ber att få hänvisa, böra införas i stället för nu föreskrifna
lösa orlofssedlar.
Dylika böcker'finnas fedan, med fördelaktig påföljd, föreskrifna för gesäller.
Vitet, som stadgas förjiusbonde som utgifver örigtig orlofssedel, bor dock bestämmas
till minst .25'R:dr. Att utgifva origtiga orlofssedlar är ett så allmänt vedertaget
missbruk, att det behöfver stäljas, då detsamma innebär ett, för en ny husbonde
menligt' inverkande, bedrägeri. I förenämnda orlofssedel- eller tjenstehjonsböcker
bör finnas införd hela Legostadgan, äfvensom dylika formulär till orlofssedlar,
hvilka i gesällböckerna finnas införda
4:o. Bör tjenare tillerkännas rätt att för husbonde rörande innehållet
af utfärdad orlofssedel vittna.
Detta stadgande är af absolut nödvändighet, så framt föreskriften att gifva sanningsenligt
betyg skall kunna verkställas, och icke, såsom nu är fallet, nära nog utgöra
ett »nonsens». På huru mångå ställen, synnerligast på landet, finnas väl andra
vittnen att tillgå, än tjenare? Få dessa icke vittna, hvad blifver väl följden? Jo,jorn
tjenaren visat sig begifven på starka drycker, varit oduglig, vårdslös, stursk m. m. och
470 Motioner hos Rid der skåpet och Adeln 186'2. N:o 183
husbonden utsätter detta i betyget och tjenaren förhållandet bestrider samt yrkar
ansvar med tillhjelp af någon af de så kallade bränvinsadvokaterna, hvilka alltid äro
färdiga att i rättegångar biträda, så blir följden för den författningsenligt handlande
husbonden förluster, tidspillan och alla möjliga chikaner. Iuförer icke husbonden i
betyget omordade förhållanden, och således uraktlåter att ställa sig till efterrättelse
gällande föreskrifter, så blir han, i händelse af åtal af en ny husbonde, pliktfälld böta
10 R:dr. Ar detta en tillämplig lag?
Att, som en ledamot inom Ridderskapet och Adeln föreslagit, tillerkänna Domaren
pröfningsrätt om tjenare får vittna för husbonde eller icke, vill jag ingalunda
medgifva, då härigenom blott de fall skulle blifva förökade, icke sällan till mehn för
rättvisans gång, der det heter: »pröfve Domaren» — ofta en för tillfället tillförordnad
erfarenhet, uppfattningsförmåga och juridisk skicklighet saknande ung mau.
5:o. Husbond-, som i tjenst eller arbete antager någon person, som
icke genom företedd tjenstehjonsbok utvisar att han till tjenst är ledig,
plikte 25 R:dr och gällde rätter husbonde skadan.
6:o. Flyttningstiden bestämmes till den 20 Juni med inskränkning af
de s. k. fridagarnes antal.
Jag gillar fullständigt de åsigter, som legat till grund för Herr Prosten Sondéns
och Riksdagsfullmägtigen Nils Fredrik Anderssons från Östergötland vid sistlidne riksdag
väckta, samt af Sammansatta Lag- och Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
i Betänkandet N:o 23 behandlade motion, och anser de af Utskottet anförda skäl
för deras afstyrkande icke giltiga.
7:o. Bör föreskrifvas, »att då tjenare olofligen afviker från tjensten, utan
»att för sig redogöra, och husbonde icke vill honom i tjensten återtaga,
»så ege Konungens Befallningshafvande, hos hvilken husbonde ofördröjligen
anmäler förhållandet, att den afvikne efterspana och gripa, samt till
allmän arbetsinrättning öfverlemna, för att der qvarblifva tilldess den åtagna
tjenstetiden (det ingångna bolaget) är tilländalupen.
Tjenare åligger derjemte att i nämnde fall »återbära erhållen städsel
»samt hvad af lönen uppburits och gällde husbonde tillskyndad skada.»
Hvad som i anförde hänseende nu finnes föreskrifvit, utgör intet korrektiv emot
okynne. Det medgifver blott en tjenare, som på olagligt sätt vill undandraga sig en
ingången förbindelse, att utan fastställd straffpåföljd göra som honom lyster, till skada
och förfång för husbonde.
8:o. Åliggande för Konungens Befallningshafvande, eller i stad Poliskammare
eller Magistrat, eller å landet kronofogde eller länsman, att på
anlitan, skriftlig eller muntlig, af husbonde eller tjenare, ofördröjlig handräckning
lemna, för att, efter behörig undersökning, gifva skyndsam verkställighet
åt Legostadgans föreskrifter. Uraktlåtenhet häraf ådrager ansvar,
såsom för tjenstefel.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 184. 471
I hvarje fall står det parterna alltid öppet att hänskjuta ärendets behandling
till vederbörlig domstols pröfning och afgörande.
Hvad här blifvit föreslaget är fullkomligt rättsenligt och står i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad samhället eger att fordra af myndigheter, som hafva sin tillvaro
och åtnjuta aflöning för lagars och god ordnings upprätthållande.
9:o. Att den närvarande Legostadgans föreskrifter, med undantag af de
tillägg och förändringar dervid, som i det ofvan anförda förekommer, samt
hvad som af desse blifver en följd, anses oförändrade böra qvarstå.
Stockholm den 29 November 1862.
G. M. Stjernsvärd.
N:o 184.
Af Friherre af Schmidt? Carl Johan Georg; angående införande
i Bevillnings-stadgans 76:te § af en föreskrift om tillskott för
taxerings-koslnadernas bestridande inom rikets fyra nordligaste län.
Uti § 118 af 1858 års Bevillnings-förordning finnes stadgadt att, jemte den
procent af Bevillnings-summan, som för hvarje län är afsedd till kostnaders bestri■
dande i och för taxeringen, får af Bevillningsmedel särskildt användas 800 R:dr R:mt
inom Norrbottens län, 300 R:dr R:mt inom Westerbottens län, 300 R:dr R:mt inom
Jemtlands län samt 200 R:dr R:mt inom Wester-Norrlands län. Detta stadgande blef
af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag uti förslag till Bevillnings-stadga icke infördt
under förutsättning att, genom den nya grunden för taxeringen, Bevillningssumman
för hvarje af dessa län skulle blifva så mycket större än förut, att nämnde tillskott
vore obehöfligt; men då uti en i dag af Herr von Hedenberg afgifven motion
blifvit begärdt anslag för Westerbottens län till fyllande af den ersättning, som Pröfnings-kommittéen
inom sistnämnde län ansett erforderlig till taxerings-kostnadernas
bestridande, och således det af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag förutsatta
förhållande sig icke visat, så får jag föreslå:
att uti 76:te § af Bevillnings-stadgan inrymmes en likartad föreskrift om
tillskott i och för detta ändamål för ofvannämnda fyra nordligaste länen,
som förstnämnde Bevillnings-förordning uti § 118 innehåller.
Stockholm den 29 Novemher 1862.
Georg af Schmidt.
472
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 185.
j%:o 185.
Af Grefve Jtlörner, C'arl (■ioruni Detlof? angående anslag lill
uppsättning af mindre schäferier.
Såsom bidrag till införskaffande af utländska får af utmärktare race har Kongl.
Majit täckts af Rikets Ständer begära ett ärligt anslag under nästa statsregleringsperiod
af 2,000 Ridr, eller för 5 år 6,000 Ridr. Landtbruks-Akademien, som ansett
att för schäferi-handteringens upphjeipande ett nytt system borde försökas, bygdt
på den grund att schäferierna skulle till enskilde öfvei låtas emot betalning inom vissa
år, — att sedermera får utaf de för närvarande mest omtyckta racer skulle införskaffas
och på enahanda sätt till enskilde öfverlåtas samt att Staten således skulle
uppträda egentligen endast såsom förlagsman, — hade för genomförande af detta
system begärt ett anslag för en gång af 15,000 Ridr. Att detta belopp äfven är
det minsta, hvarmed något väsendtligt kan i denna ristning uträttas, lärer ej undfalla
den, sorti har sig bekant att en enda spring-gumsé af utmärktare beskaffenhet
skulle tilläfventyrs komma att medtaga hela det af Kongl. Majit för ett år äskade
anslag och att detsamma således ingalunda är tillräckligt för anskaffande af en hjord
äfven af ett blott ringa antal djur. Då ett anslag till så litet belopp att intet väsendtligt
kunde dermed uträttas, skulle i det närmaste vara börtkastadf, theil den på
sednare tidén vaknade hågen för schäferiernas upphjeipande ger anledning till deu
förhoppning att Rikets Ständer ej skola vägra beviljandet af hela den i sjelfva" verket
mindre betydliga summa, som för det vigtiga ändamålets vinnande ansetts behöflig,
får jag vördsamt föreslå:
ett ett belopp af 15,000 Kidr må ställas till Kongl. MajitS disposition att
under nästa slatsregleringsperiod utgå med igdel eller 5,000 Ridr årligen,
och användas till uppsättning af mindre schäferier af passande och omtyckta
racer, hvilka schäferier skola till enskilde öfveriemnas emot skyldighet
för dessa att inom vissa genom kontrakt bestämda år återbetala inköpssumman
samt att under tiden vara underkastade enahanda uppsigt
och kontroll i afseende på schäferiernas handhafvande, som hittills varit
gällande i afseende på Statens schäferier.
Stockholm den 29 November 1862.
Carl G. Mörner.
Mto IMS.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 186.
471
I%:o 18$.
Af Friherre TerSftiedcil; Wilhelm Fredrik; om antagande
af de utaf särskilde kommitterade afgifna förslag till ombildning af
Rikets Ständers Bank och till Förordning angående Enskilde Banker.
I följd af Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag till Finans-kommittéen, hade denna kommitté,
efter insamlande af uppgifter angående de särskilda bank-inrättningarnes i riket
verksamhet, jemte en sammanfattad redogörelse deröfver, uti afgifvet utlåtande
den 50 Juli 1860, framställt sina åsigter rörade landets bankväsende, de hufvudsakliga
brister, hvilka vidlåda detsamma och de förändringar, hvilka derutinnan företrädesvis
ansågos vara af behof påkallade samt under för handen varande förhållanden
kunde och borde genomföras; och hafva kommitterade i sammanhang dermed afgif—
vit förslag så väl till ombildning af Rikets Ständers Bank, som till förordning angående
enskilda bank-inrättningar.
Då dessa, efter moget öfvervägande, afgifna förslag torde vara förtjenta att hos
Rikets Ständer komma under pröfning, helst under denna riksdag blifvit framställda
andra förslag angående bankernas orabildning, hvilka, ehuru stödjande sig på kommitlerades,
likväl ifrån dessa i vissa väsendtliga delar afvika.
Af sådan anledning anhåller jag härmed såsom min enskilda motion få upptaga
de af kommitterade framställda, uti bilagde betänkande intagne »förslag
till ombildning af Rikets Ständers Bank» samt till »Förordning angående
Enskilda Banker»,
och anhåller, att berörda förslager måtte varda till behandling af Banko-Utskottet
remitterade.
Stockholm den 29 November 1862.
W. F. Tersmeden.
&ih. till R. St. Prot. 1862 i 1863. ii Samt. i Afd.
u
474
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:ris 187, 188.
ÄT:o IS?.
Af Friherre Tersmeden* Willielm Fredrik* om utdelning
till Riks-Ståndens ledamöter af Kommitlerades betänkande angående
Bankoväsendet i riket och förändrad organisation af Bank-anstalterna.
I sammanhang med den af mig nyss väckta motionen om antagande af de utaf
särskilde kommitterade afgifna förslag till ombildning af Rikets Ständers Bank och till
Förordning angående Enskilda Banker, tager jag mig friheten föreslå,
att vederbörande måtte anmodas föranstalta om utdelning till Riks-Ståndens
ledamöter af kommitterades underdåniga betänkande angående bankväsendet
i riket och förändrad organisation af bank-anstalterna, af hvilket
betänkande en större upplaga blifvit för Statens räkning tryckt och till
Riksgälds-kontorets arkiv öfverlemnad.
Stockholm den 29 November 1862.
VF. F. Tersmeden.
%:o 188.
Af Friherre Tersmeden* Willielm Fredrik,, angående åtgärders
vidtagande för befordrande af Svenska Statens utländska kredit
och höjande af priset å kurserande Svenska obligationer.
Då Kongl. Maj:ts Proposition angående Statens jernvägsbyggnader förutsätter
upptagande af ett nytt lån på 20 millioner R:dr, kan förutses det Sveriges kredit å
utländsk ort ånyo måste anlitas. Svenska krediten i utlandet kan visserligen för
nävarande sägas vara god; men krediten i allmänhet, såsom hvilande på förtroende,
är långt ifrån oföränderlig; den beror af en mängd förhållanden, hvilka, äfven utan
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 188. 475
att stå i omedelbart sammanhang med låntagarens vederhäftighet, likväl kunna utöfva
en ganska störande verkan på förtroendet till densamma. För ett land såsom Sverige,
hvilket behöfver söka län annorstädes, är krediten, eller det större eller mindre
förtroendet till dess förbindelser, — hvilket åter uttryckes genom den högre eller
lägre kursen å desamma, af stor betydenhet. Den förtjenar att på det sorgfälligaste
tagas i förvar och såsom en fäderneslandets gemensamma tillhörighet beskyddas från
hvarje störande inverkan från enskilde individers eller kommuners sida. Detta har
likväl icke alltid hos oss blifvit iakttaget, och vid de lån, som för Svenska Statsverkets
räkning i utlandet upptagits, har icke lika fördelaktiga vilkor kunnat betingas,
Som vid de Norska lånen. Det kan icke vara med liknöjdhet man ser den Svenska
Statens obligationer ständigt, i förhållande till räntefoten, noteras lägre än grannrikets.
— Den annuitet, som för ett lån utgifves, är lika stor, ehvad vid lånets upptagande
rabatten å nominalbeloppet varit större eller mindre. Om således, under i
öfrigt alldeles lika förhållanden, det ena lånet erhållits med mindre kapitalrabatt än
det andra, utgör skilnaden i influtna lånebeloppet för det förra, i förhållande till det
sednare, en ren behållning.
Att för framtiden undvara nya lån, torde, sedan banan en gång blifvit beträdd,
icke låta sig göra. Svårligen lärer landet inom den tid, som för återbetalningen af
redan afslutade lån blifvit bestämd, kunna medelst egna öfverskott helt och hållet afbörda
sig deri utländska skulden. — Det ämne, hvarpå jag tagit mig friheten fästa
uppmärksamheten, lärer alltså icke kunna frånkännas en framtida vigt och betydelse.
Då, oaktadt den fördelaktiga ställningen af Svenska Statsverket och den noggrannhet
hvarmed amorteringen för utländska lån blifvit verkställd, de Svenska statsobligationerna
likväl icke förmått höja sig till lika kurs, som de bästa i vissa andra
länder, måste sådant antyda ofördelaktig inverkan af andra förhållanden. Första rummet
bland dessa intaga visserligen de många små lån, hvilka blifvit upptagna af 11 ypotheks-föreningarne,
och hvilka lån ännu skyldra å kurslistorna.
Att Svenska Staten, såsom sådan, icke haft med dessa lån att skaffa, samt att
de hvar för sig omfattat jemförelsevis mindre belopp, torde utgöra förhållanden, uppå
hvilka mängden i utlandet fästat mindre uppmärksamhet, än på den långa lånelistan,
hvarmed det mindre betydliga Sverige öfverträffat stora stater. I följd af Rikets
Ständers beslut vid förra riksdagen, hafva väl sedan dess antalet af Hvpotheks-föreningarnes
lån ej ökats; meu i det ställe hafva tillkommit Hypotheks-kassor i städerna,
hvilka, med åberopande af Regeringens tillåtelse att upptaga amorteringslån, såsom
lånesökande uppträdt å utländska orter och ej ringa stört landets kredit. Att från
utländska marknaden aflägsna de särkilda Hypotheks-föreningarnes obligationer så för*
som möjligt, skulle vara af en särdeles helsosam inverkan, och att förebygga det
särskilda kommuner må, i stöd af Kongl, oktrojer, hvar för sig i utlandet •
såsom lånesökande, vore endast en enkel konseqvens af den åsigt, som, i
Hypotheks-föreningarne, af Statsmagterna redan blifvit godkänd och r
476 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 188.
Marknaden för de Svenska fondpapperen har hitintills varit alltför inskränkt. Detta
har sin orsak, bland annat, dels deruti att ett af de rikaste länder, till följd af fordna
transaktioner, kan anses stängdt för Svenska kreditpapperen; dels uti obekantskap
med vårt aflägsna land, dess financiela ställning samt dess, under sednare åren, betydliga
framskridande i jordbruk och näringar. Flera utvägar synas erbjuda sig att
göra utlandet något närmare bekant med de Svenska förhållandena. Det vore t. ex.
icke otänkbart, att de vid våra beskickningar anställda personer kunde hafva någon
tid öfrig att dertill bidraga.
Det är emellertid uppenbart att ofvannntydde, med flera omständigheter, som
menligt inverka i afseende på kursen af de Svenska fondpapperen, kunna, om icke
undanrödjas, åtminstone till sin betydelse i väsendtlig mån förmildras. Jag tager mig
derföre friheten föreslå,
alt vederbörande Utskott må erhålla uppdrag att, i sammanhang med frågan
om ett nytt jernvägslån, taga under öfvervägande och föreslå hvilka
åtgärder böra och kunna vidtagas för alt i utlandet befordra Svenska Statens
kredit och höja priset å kurserande Svenska obligationer.
I detta afseende torde exempelvis böra tilllses, om ej utväg finnes att, utan
förlust, före amorteringstidens slut, inlösa de många serierna af Hypotheks-föreningarnes
obligationer; om ej förvaltningarne af Rikets Ständers Bank, Riksgälds-kontoret
och Hypotheks-banken kunde i viss mån understödja hvarandras financiela bemödanden,
såsom alla afseende landels fördel; om ej kännedom angående Sveriges ekonomiska
och financiela förhållanden kunde på utländsk ort befrämjas; om ej hindren
mot spridniug af Svenska kreditpapper till andra länder med större kapitaltillgång,
kunde undanrödjas genom, bland annat, utverkadt medgifvande hos vederbörande af
notering å de större börserna utaf de Svenska obligationerna, samt godkännande af
dessa papper, aåsom säkerhet för omyndigas och allmänna inrättningars kapital, på
sätt i ett land skett.
Jag anhåller om remiss af denna motion till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
W. F. Tersmeden.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o i 89,
477
Ä:o 189.
Af Friherre Tersmeden, Willielm Fredrik, angående pension
ät f. d. Diligens-föreståndaren Johan August Furstenhoff.
Efter af Rikets Ständer vid riksdagen 1828 till Kongl. Maj:t framställd underdånig
önskan om befordrande af forvagns-inrättningar i riket, ingingo 2:ne Ridderskapet
och Adelns ledamöter bolag för inrättandet af Diligenser för passagerare och
paketer, med till en början 2:ne resor fram och åter i hvarje vecka mellan Stockholm
och Göteborg, södra vägen genom Linköping och Jönköping; och som planen
var att inrättningen skulle till en del motsvara håll- och reservskjutsen, beviljade
Kongl. Maj:t densamma, att med de skjutsskyldige, för deras befrielse från skjutsbesväret,
få uppgöra frivilliga ackord, som skulle för de med diligens-inrättningen förenade
dryga kostnader lemna någon ersättning.
På detta sätt fortgick äfven inrättningen till en början.
Men som Postverket äfven inrättade en paketpost för resande på samma väg,
och dymedelst motverkade framgången af diligens-rörelsen, beslöt man att öfverflytta
densamma från södra vägen till den vestra, öfver Orebro, och med utsträckning till
Helsingborg och beräkning af skjutsbefrielse-ackorder äfven på denna väg; hvilket
Kongl. Maj;t dock, oaktadt inrättningens framgång, ej fann skäl att bevilja, emedan
försöket hade misslyckats på den södra vägsträckningen.
Men då inrättningen fortgått med betydlig förlust, det af Kongl. Majit meddelade
ofvanberörde afslag hotade med hela den nyttiga anstaltens upphörande,
anhöllo Rikets Ständer vid 1835 års riksdag i underdånig skrifvelse, att Kongl. Majit
ville på lämpligt sätt understödja den för det allmänna så gagneliga deligens—inrättningen.
Kongl. Majit beviljade derföre i stället ett årligt understöd af 12,000 Ridr
Rimt af postmedlen, hvilket sedermera ökades till 15,000 Ridr Rimt och hvarmed
inrättningen fortgått, intilldess, i följd af den då från Göteborg till Töreboda färdiga
jernvägssträckning, allt understöd af statsmedel, enligt Kongl. Brefvet den 15 Oktober
1858, upphörde från och med den 1 Maj 1859; hvarjemte Kongl. Majit, enligt
Rikets Ständers äfven i 1835 års underdåniga skrifvelse uttryckta önskan, att, om
diligens-inrättningen af en eller annan orsak komme att upphöra, det då skulle åligga
Postverket att inrätta en motsvarande befordring på samma linie, ålade Postverket,
478
Motioner hos RidderskapH och Adeln 1862. N:o 189,
att å ömse sidor af jernvägarne inrätta särskilda turer för passagerare, gods och
postbefordringar.
1837 pä nyåret öfvertog Johan August Furstenhoff hufvudbestyret med inrättningen,
och har, enligt närlagde betyg a) förestått det vidlyftiga verkets hela administration,
samt under denna sin tjugutvå-åriga tjenstetid ådragit sig ett sjuklighetstillstånd,
som, enligt läkarebetyg, 6), hindrar honom att vidare besörja något slags ansträngande
arbete, om han ock efter snart uppnådda 59 år, skulle kunna lyckas erhålla
något sådant. Hvarhelst lian hittills hört sig före har svaret varit: han är för
gammal och sjuklig! Allt sedan April 1859, då statsanslaget för diligensen indrogs,
har således Furstenhoff icke haft den ringaste inkomst för uppehället åt sig och sin
familj.
I anledning häraf väckte Herr Borgmästaren Ekholm vid sistförflutne riksdag
motion om någon pension för Furstenhoff på allmänna Indragnings-staten, men då, i
anseende till Stats Utskottets bristande fulltalighet vid afgörandet, motionen föll på
en enda röst, anser jag mig böra vid innevarande riksdag förnya det gjorda förslaget,
att Rikets Ständer behagade till f. d. deligens-inrättningens väl vitsordade
föreståndare, Johan August Furstenhoff, anslå en årlig pension å allmänna
Indragnings-staten af minst 1,200 R:dr R:mt.
Såsom ostridigt lärer väl få antagrs, att, då Rikets Ständer i nära 25 år af
statsmedel lernnat anslag till ifrågavarande, i löljd af Rikets Ständers vid 1828 års
riksdag framstälda önskan föranstaltade och med ej obetydliga enskilda nppoffringar
fortsatte, diligens-inrättning, hvilken tillika befordrat både postpaketer och bref, en
sådan inrättning ansetts vara både af behofvet påkallad och af gagn för det allmänna.
Följaktligen och då nu, i följd af mera utvidgade kommunikations-anstalter genom
jernvägar etc., samma inrättning blifvit öfverflödig, tyckes väl billigheten fordra, att
sedan den person, som under 22 år, i egenskap af Kamererare, förestått Diligensbolagets
hulvudkontor och till allmän belåtenhet besörjt kommunikationens oafbrutna
gång, hvarigenom han åt en allmänt gagnelig inrättning offrat hela sin medelålders
kraft och verksamhet, samt under en trägen sysselsättning förspillt sin helsa, numera,
i följd af den af Rikets Ständer vidtagna förändring, utan någon sin förskyllan, gått
miste om framtida utkomst, och blifvit bragt nära nog till tiggarstafven,
Rikets Ständer, med behjertande af dessa omständigheter, må hugna
nämnde person med någon pension, som åtminstone räddar honom från
nöd, hvarföre jag hvfter det förtroende till Rikets Ständers rättskänsla och
ädelmod, det den af mig vördsamt väckta ofvanberörda motion må vinna
wlplJO Jjjnoä Igihio .lobonieJaJa 1* jräteiabno Ille .grtinjofialeegärmoj,
Jag anhåller om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
W. F. Tersmeden. • >o*!
Motioner hos liidderskapet och Adeln 1862. N:o 190.
479
HT:o 190.
Af Herr Paijkuil, liars angående en underdånig an
hållan
lios Kongl. Majt om åtgärders vidlagande för beredande af
sysselsättning och arbetsförtjenst ät manskapet vid de värfvade trupperna.
Det är olyckligtvis allt för väl kändt, att disciplinära förseelser mycket oftare
inträffa vid de värfvade än vid landets indelda trupper, och att anskaffandet af dugliga
rekryter vid de flesta värfvade regementen är förenadt med stora svårigheter.
Anledningen till dessa förhållanden, som väl icke af någon kunna bestridas, torde i
första hand hafva sin grund i de värfvade regementenas kasernering och i andra
rummet härflyta derifrån, att det värfvade manskapet nästan aldrig har någon stadigvarande
sysselsättning och jemn arbetsförtjenst på de tider och dagar, då det icke är
af sin tjenstgöring hindradt att åtaga sig annat arbete. Ehuru önskligt det vore att
kunna åstadkomma någon förändring i manskapets kasernering, hvarigenom dess ställning
kunde förbättras och möjlighet beredas till större trefnad för den enskilda soldaten,
än han nu kan komma i åtnjutande af; torde någon förbättring häruti under
närvarande förhållanden svårligen vara alt hoppas. Påtagligt är likväl, att om manskapet
vid de värfvade regementena kunde beredas tillfälle att ständigt erhålla arbete,
då de ej vore af sin tjenstgöring upptagna, och för detta arbete finge vanlig betal
ning,
så skulle hvarje enskild soldats ekonomiska ställning betydligt förbättras och rekryteringen
i och med detsamma betydligt underlättas. Genom en sådan anordning
borde hvarje värfvad soldat åtminstone af infanteriet kunna erhålla en årlig, jemn
förtjenst af åtminstone 100 R:dr R:mt, hvilket ju vore en ganska god årslön för en
man af arbetsklassen, som genom sin anställning som soldat tillika erhåller föda och
kläder af Kongl. Majit och Kronan. Otvifvelaktigt är äfven, att den jemna sysselsättningen
skulle verka särdeles fördelaktigt till bibehållande af god ordning inom
ifrågavarande trupper. Den liknöjdhet för sin framtid och del moraliska förfall, hvarpå
exempel derstädes nu så ofta framträda, skulle säkerligen allt mera komma att höra
till undantagen, om manskapet ständigt hade något för händer, äfven då militära öfningar
ej upptoge dess tid. Men då allmänna arbeten nu i så stor skala företagas
480 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 190.
i de flesta städer och garnisons-orter, skulle det troligen icke vara med särdeles svårighet
förenadt att förskaffa manskapet en för detsamma passande sysselsättning. Derför
behöfver likväl någon förändring i nu brukliga värfningsförbindelser, hvarigenom
manskapet vid anvärfvandet skulle tillförbinda sig att arbeta vid sådana företag och
anläggningar, der anställning kunde förskaffas dem; hvarjemte stadganden borde utfärdas
angående bruket af arbetskläder vid sådana tillfällen, samt om befälets skyldighet
att söka bereda manskapet arbetsförtjenst och hålla tillsyn öfver, att manskapet
verkligen begagnade sig af de dem beredda tillfällen att erhålla arbete. Som således
alla de förhållanden, hvilka beröra förevarande fråga, falla helt och hållet inom
den ekonomiska lagstiftningens område, får jag föreslå,
att Rikets Ständer måtte aflåta underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl.
Maj:t med hemställan: att som otvifvelaktig! stort gagn och nytta skulle
uppkomma derigenom, att manskapet vid rikets värfvade regementen, då
tjensten sådant tilläte, användes vid förefallande större arbeten och derigenom
bereddes en jemn sysselsättning och förtjenst, och hvarigenom äfven
mycken arbetskraft kunde vinnas för landet i allmänhet, hvilken nu för
det mesta utan gagn förslösas; så täcktes Kongl. Maj:t, om sådant efter en
noggrannare granskning af förevarande förhållanden Annes lämpligt och dermed
onekligen förenade svårigheter skulle kunna undvikas eller förekommas,
i nåder utlärda befallning om vidtagandet af sådana åtgärder, hvarigenom
en jemn och ständig sysselsättning och dermed förenad arbetsförtjenst
skulle kunna beredas manskapet vid landets värfvade och kasernerade
trupper, då tjenstgöringen sådant medgåfve.
Anhålles om remiss till Ekonomi-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
L. Gustaf Paijkull.
N:o 19t.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:ris 191 och 192.
481
J»:o 191.
Af Grefve Kjörnstjeritft» Carl Magnus, angående förhöjd ulförsels-tull
å omoget virke.
Utförsels-tullar kunna blott då vara rigtiga, när dermed afses att förhindra en
för landet skadlig exportrörelse. Det är just ur denna synpunkt jag vågar föreslå
en förhöjd afgift på utförseln af omoget virke.
Den oerhörda skada, som drabbar landet genom nu pågående sköfling af hela
traktens ungskog, för att utskeppa t. ex. grufstöd (»pitprops») eller stakelstolpar, är
så i ögonen fallande, så allmänt öfverklagad, att någonting måste göras för att stäfja
det onda.
Jag hemställer derföre att tariffen för utförsels-tullen, artikeln trävaror, mom. 2,
erhåller följande förändrade lydelse:
Furu- och grantimmer, otilihugget af mindre än 8,3 tums diameter i lilländan,
master, bogspröten, spiror, stolpar af alla slag, samt pumpträd,
oborrade, äfvensom sparrar och virke af furu och gran af mindre tjocklek
än 6,c tum midtpå. Ett stycke: 20 öre.
Stockholm den 29 November 1862.
C. M. Björnstjerna.
M:o 192.
Af Grefve liiljeiicrante, dustaf Fredrlk * angående tillägg
af ett nytt moment i 15 § af Förordningen om bränvins försäljning.
I sammanhang med den motion, jag väckt rörande ordnandet af gästgifveri-,
håll- och reservskjutsen, hvilken motion blifvit till Stats-Utskottet remitterad, får jag
föreslå,
lith. till R. St. Prol. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 61
482
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1SC2. N:o 193.
att till 15 § i gällande Förordning om vilkoren för försäljning af bränvin
m. m. eller den § i blifvande Förordning, som kan komma att emotsvara
nämnde §, ett moment mä tilläggas af efterskrifne lydelse. Skulle, uti en
blifvande Förordning, nuvarande § 14 fä en annan nummer, mäste mitt
förslag, deruti sistnämnde § åberopas, rättas derefter:
§ 15 mom. 5.
Skulle så inträffa att, till befordrande af entreprenadskjuts utgörande på
fördelaktigaste vilkor inom ett skjutslag, vederbörande pröfva nödigt flytta
det gästgifveri, skjutslaget då ar underlagdt, tili annat ställe, skall rättigheten
att utskänka bränvin och andra spirituösa drycker, upphöra ifrån den
dag förflyttningen egt rum, dock må det vara, såväl förstnämnda gästgifveris
innehafvare, som ock den person till hvilkens egendom gästgifveriet
varder öyttadt, att, i den ordning § 14 stadgar, söka bereda sig sådan
rätt, sorn i sagde § omförmäles.
Om remiss anhålles.
Stockholm den SJÖ November 1862.
G. F. Liljencrants.
Ä:o
Af Friherre AritlfeM, JMfftgiinaig; angående antagande af ett stadgande
om parters förpligtande att vid sina besvärsskrifter och inlagor
hos Rikets Hoj-ratter och Kongl. Majit foga de öfverklagade utslagen
rn. fl. handlingar.
Bland brister i vårt rättegångsväsende torde några af dem, sorn vidlåda processordningen
i Ofver-rätt icke vara de minst framstående. Jag tillåter mig att i särskilda
motioner fästa uppmärksamhet å två, hvaraf olägenheterna förspörjas dagligen
och der lagstiftningens mellankomst synes mig högeligen af behofvet påkallad.
Den första gäller saknaden af ett stadgande till hämmande af det alltmer öfverhandtagande
oskicket af parter att icke vid sina klagoskrifter foga det öfverklagade
Motioner hos Riddersimpct och Adeln 1862. N:o 104
483
beslutet eller dertill hörande protokoll. Det trassel och det dröjsmål i afseende 8
målens handläggning, som af dessa så kallade reservationsskrifter blifva en följd, äro
nogsamt bekanta; och då dertill kommer att i Ofver-rätterna olika tankar försports
angående rätta behandlingen af dessa, i lag icke förutsedda skrifter, äfvensom att
meningarne inom Högste Domstolen äro delade angående rätta förfaringssättet för det
fall, att, sedan Hof-rätt lemnat utan afseende en derstädes på detta sätt förd klagan,
fullständiga handlingar sedermera vid målets fullföljd hos Kongl. Maj:t (öretes, så lä
rer
jag icke kunna anses sakna fog för min vördsamma hemställan,
att genom särskildt stadgande måtte föreskrifvas, att den, som i Hof-rätt
fullföljer talan emot Under-rätts, Konungens Befallningshafvandes, eller annan
Embetsmyndighets beslut, bör, inom klagotidens utgång, till Hofrätten
ingifva det öfverklagade beslutet, äfvensom, derest vädjadt blifvit,
vade-bevis, så ock alla protokoll i målet och de andra handlingar, hvarå
han sig beropar, vid äfventyr att underlåtenhet deraf ej hindrar målets
vidare handläggning eller afgörande, der klaganden ej visar laga för
fall;
att samma princip jemväl måtte stadgas i afseende å rättegångsmåls
fullföljd från Hof-rätt till Kongl. Maj:t; samt att, i händelse protokoll,
utslag eller vade-bevis i målet ej varit hos Hof-rätt i laga tid företedt,
Konungens pröfning af målet ej må sträcka sig vidare än att tillse, huruvida
Hof-rätten i det skick målet sig der befann, rätteligen förfarit.
Och får jag härjemte, för den händelse att det af mig nu väckta förslag skulle
anses stå i oskiljaktigt sammanhang med andra lagrum och stadganden, motionera
om förändring derutinnan.
Anhållande om remiss häraf till Lag-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
Magnus Armfelt.
Ä:o 194.
Af Friherre A riis felt. IfS&grilGlS; angående förändring i sättet för
utfärdande af Hof-rätts utslag i understtillnings-mål.
Min andra anmärkning emot process-ordningen i Ofver-rätt gäller Hof-rättens
besvärshänvisningar i underställda mål, äfvensom i andra brottmål, der den tilltalade
484 Motioner hos Bidderskapet och Adeln 1862. N:o 194.
är häktad. Enligt Kongl. Förordningen den 19 Juli 1815 räknas tiden för underdåniga
besvärs anförande i underställnings-mål från den dag part, vare sig att han är
på fri fot eller ej, af Hof-rättens utslag bevisligen undfått del; och i andra brottmål,
som röra häktad person, har en af rikets Hof-rätter från långliga tider tillbaka,
ehuru i min tanke utan stöd af lag, följt och följer ännu den praxis, att förfara på
enahanda sätt och meddela alldeles enahanda besvärshänvisning, som i underställningsmål,
d. v. s. att utslaget icke anslås, utan sändes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för att delgifvas äfven målsegarne, hvilka få räkna sin besvärstid från delfåendet.
Följderna häraf äro högst menliga för målens behandling hos Konungen. Ty då målet
ej kan föredragas förr än besvärstiden för alla vederbörande är ute och en mängd
målsegare ofta finnas, som äro spridda i olika trakter af riket, måste utslaget tillsändas
en hvar af dessa, hvilket alltid, fördröjer målens afgörande hos Kongl. Majit i
månader och stundom äfven ett helt år, och under hela denna tid förblifver den tilltalade,
om han är häktad, fortfarande i fängelse. Det obehöriga lidande, som honom
härigenom tillskyndas, är dock uppenbart, och då jag ej inser något skäl hvarföre
åklagare och målsegare skola ega större privilegier i det fall att målet är af
underställnings-egenskap eller att den tilltalade är häktad än eljest, utan det tvärtom
torde kunna antagas att deras intresse i dessa fall oftast är ringare, hemställer jag
vördsamt,
att, med upphäfvande af hvad Kongl. Förordningen den 19 Juli 1815 i
ofvanberörda måtto innehåller, stadgas måtte, att Hof-rätts utslag i mål
som äro Hof-rättens pröfning underställda, skola utfärdas på enahanda sätt,
som angående Hof-rätts utslag i andra brottmål är föreskrifvet, och besvärstiden
för part, som vistas på fri fot, således beräknas från den dag,
utslaget efter anslag är utgifvet.
Slutligen och för den händelse att det af mig nu väckta förslag skulle anses
stå i oskiljaktigt sammanhang med andra lagrum och stadganden, motionerar jag äf
ven
om ändring derutinnan. Anhållande om remiss till Lag-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
Magnus Armfelt.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln I8d2. N:o 195.
485
tt:o 495.
Af Herr liRgerlierg? Poil(uS) angående upphäfvande af 29 § i
17 Kap. Ilättegångs-Balken.
Öfverallt, der en ny kriminal-lag blifvit i sednare tider antagen, har man äfven
underkastat rättegångssättet och framför allt bevisningsläran en mer eller mindre omfattande
revision. De fina skiftningar i brottens karakterer, som den nyare kriminalrätten
uppställt, — den vigt, som der blifvit tillagd uppsåtet och afsigten hos den
brottslige, — den i hvarje mål nödiga pröfning af mildrande eller försvårande omständigheter,
som anbefalles af latitudsystemet, — allt detta har sprängt de äldre bevisningsteorierna
och uppkalladt nya, mindre snäfva, mindre strängt formella. En ny
kriminal-lag^och} en jury-institution hafva derföre vanligen gått hand i hand, der ej
den sednare gått före. Men om ock, fastän en ny strafflag nu är på väg att hos
oss antagas, hinder för närvarande möter för jury-institutionens införande i vårt land,
följer dock icke deraf att den bevisningslära, som är i vår lag uppställd, bör lemnäs
orubbad. Sådant synes mig icke utan våda kunna ske. Jag syftar härmed närmast
på stadgandet i 17 Kap. 29 § Rättegångs-Balken, att «två vittnen öro fullt bevis,
hvari de sammanstämma.» Det lider intet tvifvel, attjom man med dessa ord jemför
de närmast efterföljande i samma äfvensom den 30 §, lagens mening verkligen
är, att den indirekta eller indicii—bevisningen aldrig kan utgöra fullt bevis. Orimligheten
häraf, redan länge insedd af domstolarne, hvilka till och med, åtminstone
i vissa slags mål, kastat hela denna bevisningsteori öfver bord, blir än uppenbarare,
då^det^gäller att döma öfver uppsåtet och motivet till ett brott. Teorien är då alldeles
ohållbar. Redan såsom sådan är den skadlig; men den är än vådligare?genom
det ovilkorliga bud, den innefattar, att två vittnen alltid utgöra fullt bevis. Exemplet
af falska vittnen är dock beklagligen ingalunda sällsynt. Falska inför den moraliska
öfvertygelsen, men icke för den juridiska vissheten, måste Domaren dock godkänna
deras utsagor och derpå grunda, sin dom. Denna stränga formalism är dock
alltför vådlig för ett tryggadt rättstillstånd och måste, i min tanke, brytas. Och då
lagskipningen redan, såsom jag nyss antydt, med förbiseende i vissa fall af ifrågavarande
trånga bevisningsteori, redan inom sig utbildat ett system af indicii-bevisning,
hvilket ingalunda visat sig vådligt, inser jag ingen fara af att helt enkelt ur vår lagbok
utstryka den alltid förvillande, ofta vådliga 29 § af 17 Kap. Kättegångs-Bal
-
486
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 196
ken. Jag framställer sålunda vördsamt yrkande härom, äfvensom, i sammanhang dermed,
om den förändring af samma kapitels 30 § samt af öfriga lagrum, som, i
händelse af bifall till förstnämnde yrkande, kan finnas nödig; anhållande om remiss
till Lag-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
Pontus Lagerberg.
N:o 196.
Af Herr 1il}grr)>er£> Pontus^ angående antagande af det utaf
Rikets sednast församlade Ständer beslutade tillägg till 15 Kap. Q §
Rättegångs-Balken, i fråga om fullmägtigskap.
Sedan Rikets Ständer, med godkännande af Lag-Utskottets på grund af enskild
motion framställda förslag, uti underdånig skrifvelse den 29 Oktober 1860, föreslagit
utfärdandet af en författning, hvarigenom såsom tillägg till 15:de Kapitlet Rättegångs-Balken
och med upphäfvande af det i 5:dje § af samma Kapitel stadgade
förbud för Öfver-rätts betjent, som årlig lön njuter, att låta bruka sig till fullmägtig,
blefve stadgadt, att vid hvarje allmän domstol skulle minst två skicklige män förordnade
vara att såsom fullmägtige de parter tillhandagå, som dem anlitade, hvilka
fuilmägtige borde nämnas, vid Hof-rätt och Under-rätt af Rätten sjelf och vid Högsta
Domstolen af Konungens Nedra Justitie-revision, har Kongl. Maj:t, uti nådig Skrifvelse
till Rikets Ständer den 21 nästlidne Oktober, under åberopande dels af svårigheten
att till nämnda befattning allestädes finna skicklige ämnen, och dels deraf, att
då förslaget syntes lemna obestämdt, huruvida de allmänne fullmägtige skulle betraktas
såsom offentlige tjenstemän eller ej, det i förra fallet saknades i flera hänseenden
erforderliga föreskrifter, och att, i det sednare, förslaget, i betraktande af lagens stadgande
i 15:de Kapitlet Rättegångs-Balken, ansåges öfverflödigt, funnit Sig icke kunna
till omförmälda förslag lemna bifall.
Då emellertid ett uttryckligt tillkännagifvande d' raf, att ifrågavarande ombud
icke borde såsom offentlige tjenstemän anses, torde häfva den af Kongl. Majit i sådant
hänseende emot förslaget uttalade betänklighet, samt de för rättsökande genom
saknad af kännedom om pålitlige sakförare högst kännbara olägenheter, dem erfaren
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18(12. N:o 107.
487
heten inom alla delar af landet gifver vid handen, ofelbart ådagalägga, att de uti
15:de Kapitlet Rättegångs-Balken i fråga om allmänna sakförare gifna föreskrifter
icke liro lör ändamålet tillfyllestgörande, hvarförutan icke ens blifvit ifrågasatt, att ju
icke till utöfvande af nämnda befattning antaglige personer vid flertalet af våra domstolar
funnes att tillgå, anser jag mig ega full anledning,
att förrberörda af sednast församlade Ständer godkända förslag ånyo till
antagande föreslå.
Om remiss till Lag-Utskottet af denna min motion anhållcs.
Stockholm den 29 November 1862.
Pontus Lagerberg.
W:© *9?.
Af Herr Bildt, Didrik dilles, om understöd till en skola för
döfstumma barn.
Den fria undervisning, som i allt vidare utsträckning erbjudes det Svenska folket,
och hvilken det har att tacka för den i vissa fall onekligen höga ståndpunkt det
intager bland andra civiliserade nationer — denna fria undervisning står väl äfven i
viss mån öppen för de af naturen mest vanlottade bland våra landsmän — för blinda
och döfstumma — men olyckligtvis, hvad de sistnämnde åtminstone beträffar, blott
för ett inskränkt antal. — (I hela riket funnos vid 1855 års slut, enligt Statistiska
Central-hyråns berättelse, 2,678 döfstumma, deraf 608 voro under 15 är gamla.)
Oaktadt nya frikostiga anslag och deraf följande utvidgningar af institutet vid
Manilla, måste Styrelsen dock åi ligen bortvisa många olyckliga, som der söka inträde
och hvilka sålunda förblifva helt och hållet beröfvade all slags bildning och undervisning,
utkastade i verlden utan alla medel till sjelfförsörjnmg. och beröfvade möjligheten
att ens göra sig förstådde af sina medmenniskor.
Otillräckligheten af denna läroanstalt, samt de sorgliga följderna deraf insågos
redan för 20 år sedan af en ung Hicka, som också redan då uppgjorde planen till
framtida grundläggande af en egen liten skola för döfstumma. — Under ett mångårigt
vistande på Manilla i dåvarande föreståndarens och sedermera i en af lärarnes
familj, och under den dagliga beröringen med de olyckliga barnen mognade planen till
488
Motioner ho* Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 197.
verkställighet. — Hon hade dels genom hopsparade löner, dels genom arf, samlat
400 R:dr R:mt och började, vid 42 års ålder, med denna ringa grundpenning sitt
menniskovänliga företag. — Oaktadt alla vänners afrådan och många pröfvande motgångar
innan det tillämnade hemmet och skolan för döfstumma kunde komma till
stånd, lät hon sig icke afskräckas, utan fullföljde sin plan i fast tillit till den goda
sakens framgång och fromt förtröstande på Herrans hjelp, äfven då, för menniskor
att se, ingen utväg och ingen förhoppning fanns. — Hon hade en mindre lokal på
Norrmalm i Stockholm och använde större delen af sitt lilla kapital till inköp af bohag
och skolmaterialier och öppnade för något öfver 2| år sedan sin skola.
Lärjungarne skulle erlägga en viss årsafgift, högre för helpensionärer, lägre för
halfpensionärer; meu flertalet voro fattigmans barn och förestånderska!) hade ej hjerta
att bortvisa de medellösa små; följden blef att många betalade blott half eller fjerdedel
afgift. — Till lärare antog hon en ung, döfstum artist, som nyligen utgått
från Manilla, hvilken ock lifvades af varmt nit för skolan och åtog sig att undervisa
barnen utan annan ersättning för sin möda än fri bostad och föda. — Hyra och
lefnadskostnader öfverstego snart inkomsterna och alla tillrådde att upplösa den nya
skolan. — Men förestånderskan förtröttades icke, utan fortgick med osvikligt mod
och trygg förtröstan på den utstakade banan, och med henne en ung Hicka, som vavit
hennes trogna biträde från början, samt den döfstumme läraren i skolan, alla utan
tanke på annan lön för sin möda än tak öfver hufvudet och det mången gång knappa
brödet för dagen. — I trots af denna beundransvärda sjelfförsakelse och ihärdighet,
skulle det vackra företaget dock snart hafva ramlat, om ej den enskilda välgörenheten
kraftigt understödt detsamma. Under vexlande motgång och medgång har det lilla
hemmet och skolan för döfstumma barn, under uppsigt af sina trogna ledare, sålunda
fortgått i snart 5:ne år, derunder det lemnat undervisning och vård åt 13 döfstumma
barn, deribland 7 helpensionärer. Af barnen äro 6 från landsorten, de öfriga från
hufvudstaden. Sedan den nu inflyttat i en rymlig och särdeles lämplig lokal på en
malmgård, N:o 25 Gråbergsgatau, samt erhållit ännu en lärare, kan läroanstalten anses
fullt ändamålsenligt ordnad, och, enligt bifogadt intyg af föreståndaren pä Manilla,
motsvara en förberedande skola för döfstumma. — Då institutet på Manilla årligen
måste vägra inträde åt ett stort antal sökande, ådagalägges obestridligen att skolan
är i högsta grad behöflig, och onekligen gäller ock här att undervisningen blir mer
fruktbringande om den i tid får börja, äfvensom vården ändamålsenligare i en mindre
hemskola, der ej 50- å 100-tals barn kaserneras tillsammans. Men företaget är
icke af dem, som kunna bära sig sjelfva, och kan ej heller fortgå om det ej har någon
annan grundj för sitt ekonomiska bestånd, än den enskilda välgörenhetens tillfälliga
bidrag. — Den i Svenska Staten, så för densamma hedrande grundsatsen af
fri undervisning åt alla dess barn, bör väl också kunna, utan allt för stora inskränkningar,
tillämpas på de olyckliga och vanlottade! För att skolan må kunna framgent
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 198. 489
fortgå i ostörd verksamhet, bildande till nyttiga och arbetsamma medlemmar många
af dessa vanlottade barn, hvilka eljest torde förblifva okunniga varelser, lika onyttiga
som olyckliga, en börda för sig sjelfva och Staten, föreslår jag derföre,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af .3,000 R:dr Runt lill
understöd för Mamsell Berglinds barnhem och skola för döfstumma. —
Denna summa bör åtminstone kunna betacka utgifterna för skolans lokal
och ved, samt medgifva fri värd, underhåll och undervisning åt 4 stycken
fattiga, döfstumma barn.
Understödd af Staten bör skolan också stå under offentlig kontroll, så att Staten
eger garanti för att dess medel användas väl till det med dem afsedda ändamål. —
Jag föreslår derföre såsom vilkor för beviljandet af de här ofvan föreslagna ,3,000
R:dr R:mt,
det skolan ställes under Folkskole-styrelsens i Stockholm inspektion.
Med anhållan om remiss till Stats-Utskottet af denna min motion, förenar jag
den att få till Stats-Utskottet inlemna åtskilliga denna fråga belysande handlingar.
Stockholm den 29 November 1862.
Gillis Bildt.
W: o 19».
Af Grefve iåS»rein»v»r«l, Albert, angående anslag till pensioner
och stipendier åt Vitterhets-idhare.
Genom åtskilliga anslag, ställda till Kongl. Maj:ts förfogande att i bestämda syftemål
användas, hafva Rikets Ständer erkännt Statens pligt att äfven med dess understöd
uppmuntra och stödja samt till fortsatt verksamhet egga dem af landets söner,
hvilka egnat sig vare sig åt vetenskapliga forskningar eller åt konstnärlig verksamhet;
och tack vare de understöd Kongl. Majit sålunda egt att utdela, har månget gryende
anlag blifvit i tid räddadt undan kampen med näringsomsorger* mången lofvande
förmåga erhållit medel att utbilda sig för att sedermera, på en gång, gagna
och hedra fäderneslandet. Till dessa af Staten anvisade summor för understöd af
lith. till R. St. Vrot. 1862 & 1863. II Sami. 1 A/d. 62
490
Motioner hos Bidderskapet och Adeln 1862. N:n 108.
konstnärer och vetenskapsmän komma ytterligare åtskilliga, af enskilda stiftade donationer,
vanligen ställda under inseende af Universiteten, Kongl. Wetenskaps-akademien,
Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien, Kongl. Akademien för de
Fria Konsterna, Sundhets-kollegium m II. Och genom en väl afvägd samverkan af
dessa myndigheter och med de medel, öfver hvilka Regeringen sålunda eger att förfoga,
har vårt land i detta afseende gjort mera än månget annat, bättre lottadt,
åstadkommit.
Men den högsinnade omvårdnad Rikets Ständer och många enskilda medborgare
sålunda ådagalagt för dem, som inom vetenskapen eller den bildande konsten
häfdat, eller visat sig vilja sträfva att häfda det lands ära, som fostrat Unné och
Berzelius, Sergel och Fogelberg, denna samma omvårdnad har dock, besynnerligt
nog, icke sträckt sig till dem, som på sångens vingar burit det Svenska namnet till
fjerran stränder, som ur den Svenska lyran gripit toner, som utgjort och alltid skola
utgöra vårt folks stolthet. De af vårt lands vitterhetsidkare, hvilka lyckats kämpa sig
fram till ryktbarhet, hafva derföre äfven oftast nödgats att söka sig in på andra banor,
för att inom embetsverken, inom skolan eller kyrkan vinna den utkomst, som genom
ett uteslutande egnande åt vitterhet och litterära arbeten icke af dem skulle
kunnat ernås; och de hafva då oftast på bekostnad af den verksamhet, till hvilken
de voro kallade, i för dem och deras andes sträfvanden främmande göromål, köpt
sig den ekonomiskt oberoende ställning, de annars icke skulle hafva kunnat vinna.
Andra åter, afskräckta af de förras exempel och kännande alltför lifligt att deras själ
icke skulle kunna böja sig under oket, hafva föredragit att, så godt sig göra lät,
lefva af sitt arbete, visserligen ett bekymmersamt lif, der nöden alltför ofta förjagade
sånggudinnan, men dock ett lif i så måtto fritt, att de derunder, ostörda af
andra sysselsättningar, fmgo egna sig åt hvad de kände utgöra deras verkliga kallelse.
Men under det arbetet, i den striden med behofvet, med bekymren, har också
mången högt begåfvad ande gått under, mången annan har råkat på afvägar, och i
ena som andra fället hafva blad, som kunnat blifva en prydnad i Sveriges skaldekrans,
för tidigt vissnat och fallit. — I länder, rikare och mera befolkade än Sverige,
har en litteratör vida lättare att arbeta sig igenom de första, svåraste, åren af en
författares lif, och sedan han lyckligen genomgått dem och vunnit ryktbarhet, då har
han vanligen äfven samtidigt förvärfvat en förmögenhet, som sätter honom i tillfälle
att lefva ett oberoende lif samt att fortfarande och uteslutande egna sig åt sin litterära
verksamhet. Men detta oaktadt se vi dock att i dessa länder, England, Frankrike,
Belgien, till och med Danmark, Staten ansett det för sin pligt, att med stipendier
och rese-undecstöd bispringa unga lefvande litteratörer, funnit det med sin egen
ära öfverensstämmande att medelst tilldelande af pension erkänna de förbindelser, i
hvilka folken stå till den lullbildade skalden och skriftställaren. Exempel saknas väl
icke alldeles på att man äfven i Sverige, någon gång, visat sig omfatta samma åsigt —
vår nyligen bortgångne häfdaforskarc Slrinnltoli:'. åtnjöt nemligen en årlig pension af
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 108.
491
2,000 R:dr R:mt — men då ett dylikt understöd blifvit gifvet, har det skett på
grund af särskild framställning till Rikets Ständer, och följden deraf har varit att
understödet då fått karaktären af en national-belöning, hvarföre det icke heller kunnat
komma i fråga att begära ett sådant understöd för någon annan än den, hvars
rykte redan vore oomtvistadt, men hvars litterära verksamhet dä kanske också redan
nått sin kulminationspunkt.
Med den vördsamma framställning jag kännt mig manad att göra, afser jag att
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på dessa nu vidrörda förhållanden samt att föreslå
en åtgärd, lämplig, enligt mitt förmenande,1 att befria Staten från den förebråelse
man synes kunna göra den för bristande intresse för Sveriges vitterhet och dess
idkare. Detta kan ske genom att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts förfogande anslå
å ordinarie riksstat en summa, af hvilken Kongl. Majit, uppå vederbörandes förslag,
må ega att, dels tilldela en eller två vitterhetsidkare af erkäp.d ryktbarhet och förtjenst
och hvilka uteslutande egnat sig åt litterära arbeten, pensioner att för lifstiden
innehafvas, dels åt yngre litteratörer af lofvande anlag anvisa stipendier, att af dem
innehafvas under 2 å 5 år, dels slutligen anordna resestipendier. Förslag å dem,
hvilka af sådana pensioner eller stipendier borde komma i åtnjutande, synes mig
lämpligast böra upprättas af den institution, som redan nu har sig anförtrodd vården
al Sveriges skönlitteratur, och hvarigenom denna institution — Svenska Akademien —
äfven skulle blifva i tillfälle att kraftigare hägna Sveriges vitterhet än de ytterst små
medel, öfver hvilka hon nu förfogar, kunnat medgifva henne att göra det. Åt Akademien
torde Kongl. Majit äfven lämpligast kunna uppdraga att uppgöra förslag till
de allmänna grunder, enligt hvilka stipendierna skulle innehafvas.
Dä jag således vågar hos Rikets Ständer göra vördsam framställning om beviljande
af ett ärligt anslag af 6,000 R:dr R:mt för att i uppgifvet ändamål af Kongl.
Majit användas, nekar jag icke att jag dermed närmast afsett att bereda Kongl. Majit
och Rikets Ständer tillfälle att åt en af vårt lands mest framstående och uppburne skalder
på samma gång gifva ett erkännande af de stora förtjenster han under ett sjelf
ständigt,
oafbrutet och sträfsamt arbete, uteslutande i vitterhetens tjenst, inlagt om
densamma och på samma gång bereda honom utväg att sorgfritt fortsätta sin hedrande
verksamhet. Väl hade det kanske varit enklare att (öreslå, det den pension,
som efter en annan Svenska Akademiens ledamot, Herr Strinnholm, blifvit Statsverket
besparad, mätte blifva tilldelad Byrons frejdade öfversättare; men då samma mål
kan ernås genom den af mig nu föreslagna åtgärd, och jag anser det rätt och billigt
samt med Statens värdighet öfverenstämmande, att den för vitterheten och dess
idkare ger hvad den redan och sedan lång tid tillbaka, med så mycken framgång,
gjort för vetenskapsmannens och konstnärens bildning och utkomst, hemställer jag härmed
vördsamt,
att Rikets Ständer ville å 8:de llufvudtiteln uppföra ett anslag af Sex tusen
R:dr R:mt årligen, att af Kongl. Majit, efter Svenska Akademiens hörande
■492 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 199
och på dess förslag, fördelas emellan sådane äldre eller yngre vitterhetsidkare,
hvilka genom sin litterära verksamhet antingen redan spridt glans
öfver fäderneslandets litteratur, eller gifvit grundade anledningar till att de,
genom att ostörda få egna sig åt litterära studier och arbeten, skola blifva
en prydnad för Svenska vitterheten; börande härvid dock iakttagas, att
icke mera än högst halfva summan, 3,000 R:dr R:mt, får användas såsom
lifstidspensioner till äldre författare af redan erkänd och stadgad ryktbarhet,
hvaremot den återstående hälften bör utgå dels såsom rese-understöd
till litteratörer i allmänhet, dels såsom stipendier, för vissa år, till yngre
af uppmuntran förtjenta vitterhetsidkare.
Och anhåller jag tillika om remiss af denna vördsamma motion till StatsUtskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
Alb. Ehrensvärd.
M:o 199.
Af Friherre Steffan* om civil-åktenskapets införande.
Under den nuvarande religiösa rörelse, som under olika benämningar och yttre
former genomgår icke blott vårt land, utan hela den Europeiska och Nordamerikanska
kristenheten, hafva många nya, förut under vanans, fördomarnas och okunnighetens
påtryckande och förlamande inflytelse undertryckta behof, framstått och oemotståndligt
gjort sig gällande. Mångå i sig sjelfva ganska enkla och för det sunda
förnuftet och den oförvillade religiösa känslan lätt fatlliga sanningar, hafva dykit upp
utur det djup, hvarest menniskomeningar och den hierarkiska fyndigheten under århundraden
hållit dem fördolda. Bland dessa sanningar, hvilka nu redan i de flesta
protestantiska länder, till trots af presterskapets motstånd och bigotteriets fanatiska
ifver, tilltvingat sig ett fullt erkännande och tillkämpat sig ett eget gebit i det praktiska
lifvet, är läran om äktenskapet.
Väl har det icke lyckats de protestantiska theologerna att inpassa i det hos oss
antaga lärosystemet den papistiska dogmen om »Vigselns Sakrament», men i sjelfva
verket har man dock lyckats att, både i läran och lagstiftningen, ställa denna saken
så, att man gjort af äktenskapet en sådan handling, hvilken icke skulle få anses giltig
hvarken i andligt eiler rent borgerligt hänseende, utan att presten och kyrkan
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 199.
493
lågt sina händer dervid, och genom dessa heliga kanaler himmelens välsignelse skulle
tillströmma de respektive kontrahenterne.
Det är emot detta grofva våld på naturen, denna alldeles förvända uppfattning
af det verkligt sanna förhållandet, som både kristna, tänkare och jurister hafva framstått
i andra länder och, om ock efter mycket motstånd, lyckats kalla till lif den
sunda och i sina följder så högst vigtiga läran om Civil-äktenskapet.
Som jag förbehåller mig att framdeles få till Höglofliga Ståndet aflemna en
fullständigare utredning af denna sak, så vill jag nu, för tidens vinnande, endast andraga
skälen, hvarför jag önskar att institutionen om civil-äktenskapet äfven hos oss
måtte vinna fast fot, med några få ord.
l:o. Skulle derigenom mycket trassel, onödiga omsvep och bekymmer, hvilka,
under nuvarande tvångslagar om lysning och vigsel, icke blott försvåra, utan till
och med omöjliggöra äktenskaps ingående, helt och hållet upphöra.
2:o. Blefve sjelfva theorien om äktenskapet ställd på sin rätta punkt, då den
icke längre inginge såsom en för kristendomen karakteriserande beståndsdel i dess
troslära och kyrkolagstiftningen.
3:o. Skulle den Svenska lagstiftningen och lagskipningen erhålla en lika så
nyttig som nödvändig förenkling; ett mål, till hvilket jag hoppas och är öfvertygad
om, att hvarje jurist ex professo sträfvar med oförtröltadt allvar och nit.
4:o. Skulle derigenom Statskijrkans egna tjenare blifva befriade ifrån många
olägenheter och ganska betänkliga evenementer, hvilka hittills ej sällan inträffat, så
länge presten skulle haft hand om och ombestyrt en i sig sjelf helt och hållet borgerlig
fråga.
5:o. Skulle det vara ytterst påkalladt i sedlighetens — icke pruderiets och koketteriets
— intresse om civil-äktenskapet inträdde i fullt gällande kraft, jemte och
bredvid den bestående kyrkliga lysningen och vigseln, likasom i England, Danmark,
Frankrike och (lere Tyska stater och derstädes bevisat sig på det högsta nyttigt och
för folkets bästa ändamålsenligt.
Ur anförda grunder får jag derföre anhålla om remiss till vederbörligt Utskott
å denna min motion, att, med det snaraste äfven hos oss, en efter vårt lands förhållanden
afpassad lag om civil-äktenskapet måtte utarbetas och inträda i fullt gällande
kraft.
Det är med äktenskapet eller den fria kärleken, såsom med religionsfrihetens
princip, att den föga annat än till namnet skiljer sig från en viss smak af papism,
med mindre verkligt fria institutioner uttrycka dess väsen och betrygga dess existens.
Intill dess måste hvarje naturens som nådens sanning sakna sitt fulla deltagande hos
det egentliga folket eller den stora mängden, hos hvilken traditionela fördomar vunnit
en vidskeplig häfd. Att lösa dessa band på ett folks frihet och utveckla den
till en sann kultur, det är Lagstiftarens högsta uppgift. Fåfängt väntar man den
494
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18t>2. N:o 199.
stora mängdens gensvar till sina bemödanden, med mindre lagstiftningen tagit iniativet
och framlagt den enkla, den naturliga sanningen i hvarje sak, och sålunda likasom
stulit slumrande känslor ur allmänhetens bröst, framläggande för densamma uttrycken
deraf uti naturliga lagar, som skola komma den att, igenkänna sin egen outvecklade
inre aning om det sanna och det rätta, och säga: så hade vi velat tänka.
Äktenskapets stora sociala institution, grundvalen för alla andra, kräfver i högsta
måtto Statens uppmärksamhet, och dess lagstiftningar utöfva det djupaste inflytande
på samtid som efterverld. Hedningarne omgåfvo gemenligen äktenskapet och
kopulationen med betydelsefulla ceremonier, som stodo i förbindelse med deras gudadyrkan,
hvilken, som man vet, stod i det mest oupplösliga samband med deras statsrättsliga
förhållanden. Hednakyrkan och hednastaten stodo till hvarandra i förhållande
såsom själ och kropp, och hvilket förhållande hedendomen icke nog kunde beprisa,
ändock den enklaste fördomsfria slutkonst hade gjort origtigheten af denna
theori uppenbar, om man ock kunde blunda för den förfärligt praktiska öfverbevisningen
genom det utgjutna blodet från martyrerne för denna grundsats.
Med kristendomens antagande kunde derför icke dess sanningar magta bryta
alla hedendomens traditioner, hvilka så inmängde sig, att kristendom och hedendom
sammansmälte i Statens och Kyrkans sköte till ett helt. Man gaf Staterne en halft
gammal-hednisk och halft kristlig karakter genom deras institutioner, och kallade dem
kristna Stater. Hurn oegentligt ett sådant uttryck var, borde likaledes vara klart vid
det minsta betraktande af kristendomen, hvilket är ett rike »som icke är af denna
verlden», då Staten är »ett verldsligt rike» till skydd för det lekamliga lifvet. Såsom
med allt annat, sökte således de så kallade kristna Staterne, att sammangjuta det
kyrkliga och det borgerliga vid äktenskapet i en enda kombinerad lagstiftning. Det
hedniska Rom, från hvars lagar de flesta Stater äfven hemtade sina, hade haft det så
i uråldriga tider, och med Kejsar Constantin den Stores vidunderliga omhvälfning,
hvarigenom hela det hedniska Rom förvandlades till ett kristnadt Romerskt rike (år
321), följdes efterdöme! snart af andra Stater, hvilka sammalunda med sina hedniska
institutioner döptes till kristna. Det var icke tillräckligt för Staterne att kallas »verldsliga
Stater», hvilka skulle regeras efter »naturliga lagar», utan kristendomens helighet
skulle omskimra dem, ändock densamma i allmänhet icke duger att tillämpa i den
verldsliga lagstiftningen, då det går utom möjligheternas gräns för denna lagstiftning,
att döma och bestraffa »tankar och hjertans uppsåt». Det som till sin idé i sanning
var naturligt, skulle nu blifva heligt. Såsom Staten methamorfoserades i kristendomen
med bibehållande af alla inre som yttre hedendoms former, så blef äktenskapets
hedniskt-religiösa karakter förvandladt till kristligt och således heligt. Det var nu
icke tillfyllestgörande att äktenskapet var en helt och hållet verldslig sak, en naturlig,
en borgerlig inrättning, utan det skulle blifva kristeligt, och således, ehuru emot sakens
natur — — andeligt, för att vara homogent med kristendomens andeliga vä”
sende.
Motioner hos Riddersknpet och Adeln 1862. N:o 199
495
Att äktenskapet är menniskoslägtets nödvändiga behof, har af hedningar som
kristna varit erkändt, ehuru en viss ällan till de sednares perfektionerande slagit öfver
målet, och i en ultramontansk rigtning sökt att göra det till andligt och heligt,
som aldrig kan blifva annat än naturligt och borgerligt. Man har således velat skilja
på kristligt äktenskap, och icke kristligt, och, för att gifva det karakteren af kristligt,
skulle prestvigseln vara ett vilkor. Mystifikationen af vigseln skulle vara ett
förandligande af saken och göra äktenskapets inre borgerliga väsende till ett kyrkligt
faktum, som skulle gifva det sitt egentliga värde, sedan en uppläst handboksritual
belagt det med kyrkans andeliga välsignelse. Dylika ritualer och ceremonier, mer
eller mindre vidskepligt omfattade, kunde hafva sin förklaring och ursägt i de första
kristna tiderna, vid ofta förefallande blandade äktenskaper mellan hedningar och
kristna, men då Stat som Kyrka alltid måste stå uti en oupphörlig utveckling, för
att komma sanningen så nära som möjligt i det praktiska lifvet, och ännu mera nu,
under inflytelsen af den religiösa frihetens idé, så är det af vigt att gifva Staten hvad
staten tillhörer, och Kyrkan hvad kyrkan tillhörer.
Kyrkan, den må hafva hvad namn och form som helst, har med hänsyn till
det allmänna lifvet, såsom sitt hufvudsakliga valspråk: »Vårt borgerskap är i himmelen»
(Phil. 3: 20, 21), men Staten, och allt hvad denna verlden, hvad naturen till
hörer
så länge den vandrar i stoftet: »Vårt borgerskap är på jorden». Inviger Staten
de borgerliga institutionerne än så mycket med kyrkliga vigelser, så förblifva de
dock samma verldsliga, borgerliga institutioner, som förut, men hela saken blir, för
den fördomsfritt tänkande, endast ett gyckel med ordet, som i sig sjelft och i sanning
är ett heligt ting, ty Gud är ordet (Joh. 1). Äktenskapet behöfver således icke
några kyrkliga vigelser, för att vara hvad Skaparen, vid verldens begynnelse ämnade
det till vid dess inrättande, det är helgadt af evighet med detta hans eget evighetsord:
»och han välsignade dem och sade till dem: varer fruktsamme, förökens och
uppfyller jorden» (1 M. B. 1: 28). Äktenskapet, då det är ingånget »i Herranom»
(1 Cor. 7: 2, 9, 10, 39.) i en sann tro och förtröstan, har i sjelfva naturen såsom
sådan, sin välsignelse för tiden, ej mindre än för evigheten i ett saligt återseende,
och skall man förgäfves återfinna den minsta motsvarighet till vigseln, uti den heliga
Skrift, det vare sig gamla eller nya Testamentets böcker. Desamma synas fast mer
hafva vördat Guds egen uttalade välsignelse för högt, för att tomma ceremonier skulle
behöfva föröka dess värde. En af menniskor fritt uttalad välsignelse, är något helt
annat, såsom utgången från i sanning deltagande hjertan, men en kyrkas välsignelse,
personifierad i en assisterande prest, kan aldrig blifva något annat, än i bästa fall en
form, som ju alltid friheten bör tillstädja hvar och en att bruka, eller derifrån vara
befriad efter sin vilja.
Staten har, vid äktenskapets kontraherande, att bevara och skydda dess existens
genom helgden af ett fördrag, men kyrkan har dervid intet uppdrag, utan för så
vidt den påkallas genom kontrahenternas fritt uttryckta önskan. Och, som det är
496 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 199.
kyrkans uppgift — för sä vidt den är ett sannt uttryck af kristendomen — att
genomtränga alla lifvets förhållanden, så kan hon icke, utan att förlora egenskapen
af evangelisk, uppfylla denna bestämmelse utan på ett fullkomligt fritt, ett obetvingadt
sätt. Det är således af vigt, att Staten icke intränger pä det kristliga området med
sina lagar, eller jemte kristendomen uppträder med någon kombinerad lagstiftning,
ty ett sådant förhållande ikläder kristendomen prägeln af formalism, på samma gäng
det fullkomligt blottar deu på karakteren af evangelisk, Då Staten har att beakta
ordningarne i äktenskapets naturliga institution, och detta i stort, för folket, för uationen,
så går kristendomen individuelt, på öfvertygelseus väg, att vinna styrka åt de
naturliga lagarne och gifva dem en kraft, som Staten genom tvångsåtgärder fåfängt
skulle söka att vinna. Detta, mera i den mån Statens lagar stå i öfverensstämmelse
med naturens. I vidrigt fall skola aldrig de svåraste konflikter kunna undvikas, ty
kristendomens, och således kyrkans i egenskapen deraf, dess uppgift är, att då mensk
lighetens
bemödanden gå derpå ut, att i sanning ställa sig pä naturens ståndpunkt i
lagstiftningen sorn i allt, så vill den rena alla institutioner så att de kunna tillegna
sig dess lifgifvande anda. Det är derföre vi återfinna uti vår Frälsares bergspredikan
de mest speciela föreskrifter rörande ed, rättegång, skiljsn.essa m m. och dessa så
omfattande och djupgående, att den borgerliga lagen förgäfves bemödar sig att följa
med. De voro heller icke till den ändan uttalade, ty den naturliga lagen är ett,
kristendomens och de kristnas kraft deråt, är ett annat. Det är således af vigt att
äktenskapslagarne ställas på en naturlig grund, oberoende i sin uppkomst af kristendomen
och kyrkan, för att af dess andeliga inflytande fritt och otvunget kunna meddelas
individuelt sin rätta styrka och sin oändliga kraft, och icke mera kalla det för
kristligt, som aldrig skall vara annat än — borgerligt äktenskap.
Äktenskapet, principielt taladt, skall icke vara kristeligt, ty kristendomen är en
helt andelig sak, här som vid dess fullbordan i en bättre verld, och »der tager man
sig icke hustru eller qvinna gifves man» (Matth. 22: 50).
Derföre gifves blott ett borgerligt äktenskap, och det är instiftadt af Gud med
naturen. Äktenskapets institution, uttryckt uti Statens lagar, är således en rent
verldslig, en borgerlig, en helt och hållet konventionel sak, och fullkomligt oberoende
deraf, från Statens sida, om kontrahenterne äro kristna eller ej. Det har icke mera
kristendomens karakter, än hvar och en annan association fritt ingången, redligt handhafd
elier uppfylld, och får först då kristendomens karakter, i den mån kristendomen
derinom, af kontrahenterne eller individerne tillämpas.
Under inflytelsen af dessa tänkesätt, har jag trott min pligt vara att afgifva
min motion om införande äfven i Sverige af det borgerliga, eller, som det äfven
kallas, civila äktenskapet.
Innan jag går att vidare utveckla ämnet, och med några citater ur lärda mäns
skrifter och synnerligast Doktor Rudelbach, hvilken blifver en auktoritet genom sina
djupa
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 109. 497
djupa forskningar i ämnet, gifva styrka ät mitt anförande, så vil! jag nämna, att
benämningen civilt äktenskap, till motsats mot det uniforma prest-äktenskapet, härleder
sig frän den nyare tidens tolerans, hvilken bär aktning för olika öfvertygelser,
sedan den stränga vidhängsenheten vid den katholska kyrko-enheten alltmera sjunkit,
och erkänner naturens förhållanden såsom grundvalen för de verldsliga institutionerna,
bildande en återgång till den apostoliska tidens sanna uppfattning, der det borgerliga
eller civila äktenskapet aktades såsom det enda rätta. Detta visar 1 Cor. 7.10. 11.
12. 13., der det fullkomliga erkännandet af civil-äktenskapets giltighet och dess karakter
som institution, bringar till klarhet den ståndpunkt kristendomen redan ifrån
dess aldra första begynnelse intog.
Äktenskapets yttersta och egentligaste substans och väsende, är kontrahenternas
intima, innerliga och hemliga förbund, påbegynt, fortsatt och fulländadt utaf redliga
hjertan, hörsamma utaf naturens som nådens gemensamma, alltid öfverensstämmande,
hvarandra förklarande lagar. Detta det hemliga äktenskapet, naturens äktenskap, har
ingen annan egentlig notorietet, än barnafödelsen. Detta är naturens, och således kristendomens
rätta äktenskap, sammanlänkadt af Gud genom troheten, och i kärleken,
hvilka äro hemliga ting för verlden, tills de uppenbara sig genom frukterna i gerning
och sanning. Ett kärlekens hemliga äktenskap, till motsats mot det uniforma kyrkoäktenskapel,
har till sitt enda och egentliga fundament — naturen. Kärlekens samvetsenliga
ansvar inför Gud, är dess ledstjerna för lifvet, och har detta äktenskap i
alla tider varit erkändt och vunnit legitimitet, till och med under den klerikala orthodoxiens
strängaste tider.
Det är äfven kristendomsenligt, och i sin uppkomst det enda rätta, ty kristendomen
har till uppgift, att till en sann trohet förnya och gifva kraft åt naturen i
dess sanna frihet, ej att binda den i formalismens fjettrar. Kristendomen känner
icke något socialt äktenskap, den känner endast naturens äktenskap som är kontraheradt
i kärlek. Och, sorn Gud är kärleken, så är han detta äktenskapets rätta upphof.
Men sedan begreppet Stat, börjat taga den omfattning, att lagstiftarne likasom
velat anse menniska n vara till för Statens skull, och dertill, ifrån antikens hednacivilisation
till den nu rådande, man städse velat omkläda Staten i dess karakter af
rent verldslig institution, med religiositetens mantel, så har det hemliga äktenskapet,
hvars idé är kristendomen, nödgats, att med eller mot sin vilja, låta utbasuna för
hopen sin ljufva tillvaro, genom en socialt-religiös akt.
Det hemliga äktenskapet — till motsats mot det Statskyrkliga offentlighetens —
har sitt ideal i kristendomen, hvars tro, till brudgummen Återlösaren, är en hemlighet
till sin uppkomst, hvilken verlden icke känner, men den vexer i sin mognad till
en fruktsamhet så offentlig, att den omgestaltar verlden. Huru sålunda, det hem
liga
äktenskapet till sin uppkomst och sin utveckling, blomstrande i naturens frihet,
är en reflex af den heliga brudgummens Christi kärlek till sin ur syndens och otroBih.
till R. St. Prot. 1862 * 1863. 11 Sami. 1 Afd. 63
498 Motioner hos Itidderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
hetens betvingande formalism, frigjorda brud, visar Eph. 5: 22—33. Men huru det
blifvit en Statskyrklig religionsakt, visar en blick på reformatorernas ord, samt huru
litet de af sjelfva protestantismen blifvit hörda; dessa ord, som återfinnas i Augsburgiska
Bekännelsen, men i dess praxis blifvit utplånade af det föregifns nitet, nemligen
thel verldsliga och thel andeliga Regementet måga icke sammanmängias. Man kan
med skäl här uttrycka sig med en konungslig tänkares ord: »Le faux Zéle est un
tyran, qui dépeuple les provinces; la tolerance (la liberté) est une tendre mere, qui
les soigne et les fait fieurir.»*) (Fredrik II.)
Det hemliga äktenskapet — till motsats mot det redan före sin begynnelse till
offentlighet betvingade — har, utaf den papistiska rigtning som bemästrat tidehvarfven,
stundom blifvit undertryckt och stundom erkändt, och framträder i den nyare
tiden, såsom all annan naturlig frihet, med de rättmätiga anspråken att blifva erkändt
för hvad det är — en sanning. Det är det borgerliga eller civil-äktenskapet som
så framträder, och nu uti vårt land, med en häfdvunnen rätt från de flesta civiliserade
länder. I dessa länder är det borgerliga äktenskapet regel, den kyrkliga benediktionen
och kopulationen genom prestehänder, frihet; de densamma åstunda, begagna
sig deraf; de, som icke vilja, äro befriade.
Redan i det nionde och tionde århundradet, då kyrkopapisteriet stod på sin
höjd, och kyrkan trodde sig böra ingripa med sina diktatoriska och disciplinära bestämmelser
i alla lifvets förhållanden, måste man dock erkänna »matrimonia clandestina
occulta», de hemliga äklenskapers giltighet (Doktor Rudelbach). Ändock kyrkans
kanoniska lagar bestämde: natt ingen troende finge gifta sig utan att hafva
anammat prestens välsignelse», så måste de dock vid sidan af denna lag. fasthålla
den gamla difinitionen af äktenskap efter den Romerska rättens principer, att nemligen
»endast den ömsesidiga öfverenskommelsen om att vilja lefva samman och fasthålla
ett oåtskiljeligt lifs-samqväm, utgjorde äktenskapets väsende.» Flera Romerska
biskopar afgåfvo underrättelser om sådana hemliga äktenskaper, och förklarade sig för
deras både borgerliga och kyrkliga validitet, blott som äktenskaper betraktade. Bland
dessa, i synnerhet Alexander III, som 1180 reskriberade till biskopen af Beauvais:
»att när ett äktenskap var afslutadt så hemligt, att rätt visshet icke var att erhålla
derom, så skulle man icke gå tillväga med kyrkliga tvångsmedel mot sådana personer;
men| åstundade de att göra deras äktenskap bekant, så hade kyrkan, förutsatt
att ingen annan giltig grund (såsom t. ex. de förbudna leder) vöre deremot, att erkänna
och bifalla ett sådant äktenskap, likasom om det strax ifrån begynnelsen hade
blifvit ingånget i den församlade menighetens närvaro.» (Kap. 27 de sponsalib. —
citat, af Rudelbach). Innocentius lil först, förböd (vid den allmänneliga kyrkofprsamling
i Rom 1215) obetingadt de hemliga äktenskaperna och upphöjde kyrkans
*)• Det falska nitet är en tyrann, som ödelägger provinserna ; fördragsamheten (friheten)
jir en örn moder, sorn vårdar dem och kommer deln att blomstra.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199. 499
lysning och vigsel, som ända hittills varit endast Romersk sedvänja jemförelsevis hos
ett fåtal bland de kristna, till en allmännelig lag för alla (1. c.), hvarefter äktenskapet
upphöjdes till sakrament.
Att medeltiden theoretiskt fasthöll det borgerliga äktenskapet såsom äktenskapets
substans, på samma gång den praktiskt sökte att konformera alla äktenskaper genom
att upphöja dem till kyrkliga, visar detta, men kanske aldra klarast den gängse distinktionen
hos kanonisterna, mellan matrimonium legitimun och ratum. Med det
förra förstodo de det borgerligt giltiga äktenskapet, med det sednare, det af kyrkan,
(med notorietet, välsignelse och proklamation) ratihaberade, eller, som man ock betydelsefullt
kallade det, det heliga äktenskapet. (Rud.)
Man började således att skilja på det heliga, och det till sin begynnelse hemliga
äktenskapet, hvilket, då det åstundar legitimitet, kallas civil-äktenskapet. Kyrkans
äktenskap skulle vara heligare, emedan det hade sin grund uti så kallade kanoniska
lagar, af prelaturen uppställda på kyrkomöten; och emedan kyrkan föregaf sig med
större säkerhet hafva förebyggt prostitutionen och de vilda äktenskapen, genom den
offentliga och presterliga spiritualitet sorn genom munkarnes händer, ännu mera heligblefua
genom coelibatet, skulle öfverstråla äktenskapet. Huru man bedrog sig härutinnan,
visar de oupphörligt skärpta bestämmelser man nödgades vidtaga, mot det
ständigt vexande konkubinatet, såsom en naturlig följd af de stränga och tvingande
Kyrko-statsäktenskapen, hvilkas bigotta karakter så mången icke kunde underkasta
sig. Då en trångbröstad uppfattning, som icke ville se någon skilnad mellan konkubmatet
och det i sanning fria äktenskapet, som vi kalla civil-äktenskapet, och hvilket
i äldre tider kallades del hemliga äktenskapet (emedan hemligt för kyrkan), så
låg skälet dertill uti de förvirrade begrepp i alla förhållanden, som åstadkoms genom
det skriftvidriga förhållandet uti Statens och Kyrkans intima förening. Härutinnan
uttalar Luther sin oförgripeliga mening i sina särskilda skrifter, som i Lutherska kyrkans
symbola, och rörande äktenskapet: att detta är och blifver en borgerlig sak,
och, att man icke heller på detta gebit må sammanblanda det kyrkliga och det
borgerliga.
I sin skrift »om äktenskapssaker» (från 1530) uttrycker sig Luther sålunda:
»Ingen, kan neka, att äktenskapet är en utvärtes, verldslig ting, såsom kläder och
föda, hus och hem, och. underkastadt den verldsliga öfverheten, hvilket ju ock de
många lagar kejsarne hafva gifvit härom, klart bevisar. Icke heller finner jag något
exempel på i nya Testamentet, att Christus eller apostlarne hafva befattat sig med
sådana ting, undantagande hvarest det berörde samvetsförhällaudena (som S:t Paulus
1 Cor. 7: 12 f. f.) och i synnerhet hvad angick förhållandet till de otrogna och
okristna. Ty med kristna, är i sådana som alla ting, lätt att komma till rätta; men
med de okristna, hvaraf verlden är full, kan man hvarken komma fram eller tillbaka,
utan det verldsliga svärdets udd kommer till Derför vill jag alldeles icke
blanda mig i sådana saker, och beder att man ville låta mig vara i fred derför. Jag
500 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
bäfvar ock för påfvarnes exempel, som aldraförst blandade sig i sådana spel, och så
småningom ref de verldsliga saker till sig, så att de slutligen blefvo verldens herrar,
ja ock öfver kejsare och konungar. Ty begynte vi först att blifva domare i äkten
skapssaker,
så drager strömmen oss med sig, så att vi också mäste dekretera straff,
och till slut döma öfver lif och gods, och blifva sålunda dragna in uti och likasom
öfverhöljda af verldsliga bestyr. Nu vet ju, Gud ske lof, hela verlden val, med hvilken
flit och möda jag har arbetat och ännu arbetar på, att de två regementer, det
verldsliga och det andliga, må skiljas och söndras från hvarandra, och hvart och ett
för sig undervisas om sin gerning och hålla sig dertill; ty det var just påfvedömets
både »nöd» och »bröd», att man förvirrade begge delarne och blandade dem så tillsammans,
att intetdera af dem begge behöll sin magt och kraft och rätt, och att
ingen rätt nu kan skilja dem från hvarandra. Det är det jag bedröfvar mig öfver,
och skall väl med Guds hjelp vakta mig för, och blifva vid mitt embete, som Herren
säger: «låt de döda begrafva sina döda, men gack du och förkunna Guds rike
(Math. 8: 22). Sålunda vill jag nu ock svara eder, och derefter skolén I göra».
Till motsats mot dessa tänkesätt, som i sin innersta grund äro protestantismens
egentliga kärna, uppträdde reaktionen, i det Tridentinska mötet (1563). I detta
möte, den nyare protestantismen fiendtliga, Romerska katholicismens hörnesten, hvilken
ansluter sig till Påfven Innocentius III:s nyss omnämnda, sä kallade, heliga (kanoniska)
lagar, vidblifver den Romerska kyrkan sin gamla imperatoriska, herrsklystna
karakter, i det den nemligen »påstod, att det tillkom kyrkan och kyrkan allena att afgöra
allt, hvad som skulle anses som giltig grund för att ingå eller fortsätta äktenskap»
(D:r Rudelbach) och härvid skärptes allt som tillhörde benediktiorien, notorieteten
och vigseln, och hvilket adopterades af de utbrutna Lutherska kyrkorna, och icke
minst i Sverige af de, staten och kyrkan gemensamt utfärdade lagar. Svenska kyrkan
och staten i förening, hafva likväl gått vida längre än sjelfva Tridentiska mötet,
i det att detsamma, på grund af mensklig praxis, som föga aktar kyrkan längre, än
hon inrymmer menniskors frihet, nödgades att tillika, i öfverensstämmelse med några
äldre Påfvars mildare tänkesätt, otvetydigt förklara: «att det är alldeles intet tvifvel
underkastadt, att hemliga äktenskaper, när de endast äro afsiutade med kontrahenternas
fria vilja, må betraktas såsom kyrkliga och verkliga äktenskaper, och att alltså
de äro att fördöma, såsom de ock nu fördömas, hvilka detta neka. Äfvenså fördömas
de, som påstå, att äktenskaper, som äro ingångna af barnen utan föräldrarnes
samtycke, äro i sig sjelfva ogiltiga och kunna antingen bifallas eller upplösas af föräldrarne;
men att kyrkan (uti detta beslut fördömer således kyrkan sig sjelf) likväl af
giltiga och goda skäl, har städse förbudit sådana förbindelser». (Consil. Tridentin.
Sessio. XXIV — af Rudelbach citerade.) Så liberalt i tänkesätt, har ännu icke
Svenska statens och kyrkans kombinerade lagstiftning kunnat blifva, utan fast mer,
om ett «hemligt äktenskap» timat, vore det ock emellan de redligaste, trognaste, aktuingsvärdaste
personer, så stadgar denua ännu hårda medeltidslagstiftuing i civilisationens
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199. 501
tidehvarf, att ett sådant ingånget förbund — «skall med vigsel fullbordas». (Giftm.-  balk.) Här gäller ingen apell, ty i Sverige är äktenskapets substans — vigseln.
I Sverige är hvarje, den mest trogna, den mest sanna, och i den högsta bemärkelse,
rätt «äkta förbindelse» mellan älskande, försåvidt den icke är «heliggjord»
genom prestvigseln — ett konkubinat. Följaktligen äro frukterna af sådana förbindelser,
det vare sig — och såsom merändels är förhållandet då kärlek och natur
förenas — de skönaste, de mest begåfvade till både kropp och själ, de äro dock och
blifva, «oäkta». Men vigselns magiska inflytande, kan likasom genom ett slag utaf
Handboksritualens trollstaf, under prestens signerier, göra det till hvitt, som svart är;
göra det till «äkta», som «oäkta» föreges. Vigseln är således en högst dyrbar sak,
och så dyrbar, att den skulle nästan vara kännbar för det högvördiga clerus att mista.
Ty, hvem täljer alla de summor, som, lik breda Höder i sitt säkra lopp uppfångande
många bäckar små, välvilligt eller ej, genom vigselns kanal tillströmmar vår så kallade
»gamla moder» — kyrkan, d. v. s. — presterna! Man skulle nästan kunna
blifva så hetherodox, att man började misstänka hela vigseln som en penningeaffär.
Detta så mycket mer, som efter en långrandig ((förlofning» — ett bruk, som egentligen
endast tillhör de Germaniska folken, och särdeles dem med en kallblodigare natur
mot norden — den Statskyrkligt lagenliga ((lysningen» för hopen, samtidigt med
lysningar efter förrymda fångar, bortkomna kreatur, utlysningar af auktioner m. m.,
ytterligare inbringar penningar för kyrkans både lägre och högre tjenare, det vare sig
på predikstolens lägre trappsteg med kungörelserna i handen, eller på det högre, med
den «skrifna predikan». Kostnaderna vidare på frivillighetens räkning, der kyrkan har
sina legater såsom talare ex professo, och bruket sålunda pligtskyldigast föreskrifver
lag vid både herre- och bondbröllop, lemnäs här att förtiga, såsom hörande till hedendomens
Chapitre — om vi skola låna vårt öra åt Tertullianus, Augustini föregångare
bland kristna kyrkans fäder. Han säger: att Bekransningen af Brudfolk
samt Bröllopsfesten, ursprungligen «är en hednisk Ritus», en gammal, det hedniska
Roms sedvänja, mot hvilken han skref redan i medlet af andra århundradet, sägande:
«att när man begynte ibland kristna, med ett hedniskt Symbolum, så kunde lätt
hela hedendomen följa med.»
Att emellertid redan medeltiden icke saknade motståndare i gerning och sanning,
emot så restriktiva tänkesätt i kristligt som borgerligt hänseende, och hvad
mera är, mot båda i förening, visar de bekanta theologerna, kristendomens förkämpar
på sin tid, Edmond Richer och Bossuet, hvilka gendrefvo den katholska uppfattningen
vid det Tridentinska mötet, af det sakramentala (heligheten) i äktenskapet,
och synnerligast Bossuet, hvilken, vid denna tid som Subdiacon i Metz, icke drog i
betänkande att ingå ett »hemligt äktenskap» med en D:lle Mauléon (Se Prosper
Marchand Dictionnaire historiqne s. v. Bossuet — af Rudelbach citteradt). Icke en
gång den katholska kyrkans stränga skolastiker vågade, vid sidan om Skriften, kalla
äktenskapet för ett »Sakrament» (helighet) framför andra goda, naturliga och borger
-
502 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
liga institutioner på jorden. »Den eljest strängt orthodoxe Petrus de Soto vågade
yttra, att man ej kunde kalla äktenskapet ett Sakrament i ordets egentliga bemärkelse»
(Jfr lo. Launoii opera IV, 2, 522—1. c.). Luther hade redan förut, både i
lära och handling vederlagt den vidriga uppfattningen af äktenskapet betraktadt som
en »helighet», i det han sjelf ingick ett helt och hållet »borgerligt äktenskap» med
Catharina von Bora (1530), en nunna, hvilken han tillika i kristendomens namn befriade
från klostret såväl som från de bindande »klosterlölten», hvilka — i parenthes —
sedan en tid börjat »gå igen» i den föregifna protestantismen, uti Diakoniss-anstal
terna,
genom presten Fliedner i Tyskland och hans anhängare i åtskilliga länder,
äfven här. Som Luther redan då vid sitt giftermål var 46 år gammal, så kan det
vara ovisst, huruvida hans äktenskap, i ordets varmare bemärkelse var, till sin begynnelse
och initiativ, hvad man egentligen enligt naturens och sanningens skönaste ordning
kallar, »ett hemligt äktenskap», men visst är, att han i sina bref ständigt
talar om denna förbindelse, som sin — »copulation». (Luthers briefe herausg.
von de Wette III. 2, 10, 13, — I, c.). Som en förmildring från offentlighetens ostentation
i den katholska kyrkan och dess föga grannlagenhet genom »vigningar» och
»utlysningar» af naturens hemligaste förhållanden, tog Luther, för att tillfredsställa
presternas och hopens vidskeplighet och bigotta betraktningssätt af den naturliga propagationen
såsom ett »Sakrament» (helighet), till sig Kreutziger och Lucas Kranach,
såsom vittnen, då Catharina flyttade in i hans hus. Att någon »vigsel» icke egde
rum, är ett historiskt faktum. Luther har således med både lära och efterdöme visat,
hvad naturen, då den är oförvillad af asketiken, icke behöfver undervisas om,
att nemligen det substansiela i äktenskapet är — copulationen. Att »lysningar» och
»vigsel» äro helt och hållet obehöfliga och onyttiga, såsom motverkande äktenskaperna,
är för densamma lika klart och skall den endast le i mjugg åt de larda formalister,
som bråka sina hjernor med att söka bevisa äktenskapet vara ett sakrament,
och således qvarhålla det i den katholskt-genuina betydelsen deraf, som fördenskull
skall, med den vederbörliga ståten af benedikson, notorietet och vigsel ytterligare
helgas.
Den lutherska kyrkans symboliska böcker förneka theoretiskt äktenskapets egenskap
af sakrament (Augsb. Bek. Art. XVI), men statskyrkans praxis erkänner, under
trogen åtlydnad af katholska kyrkans Concilium Tridentinum, intet annat äktenskap,
än det sakramenterliga; detta till uppenbart trotsande af kyrkans egna fundamenter,
så väl som af reformatorernas läror och deras okränkbara föredömen. Ingenting
bevisar bättre än detta, huru Svenska statskyrkan, i hela sin prelatensiska
skrud, under namn af Luthersk-protestantisk kyrka, har varit och är en ren katholicism
och med rätta missaktad af alla tänkande menniskor, som förmå att genomskåda
densamma, såväl som dess slägtskap med den katholska, hvilken äfven uttalar
sig genom sjelfva Erkebiskopens hållning och bekanta yttranden vid de Spanska och
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199. 503
Italienska bemödanden till inskränkning af pretensionerna från den heliga modren i
Rom. (Erkebiskopens tal vid prestmötet i Upsala förlidet år.)
Innan jag går att i korthet anföra främmande länders lagstiftningar, rörande det
civila äktenskapet, vill jag icke underlåta att framdraga några af det sjuttonde och
adertonde århundradets, lutherska kyrkans yppersta dogmatici och ethiker, hvilka göra
gällande, att den presterliga vigseln alldeles icke är något nödvändigt stycke af äktenskapet.
Johan Gerhard säger härom: »Väl kan det vara, att vigseln är införd af
en god välmening, men dock må vi göra gällande, att den icke har någon uttrycklig
befallning i Guds ord, och följaktligen icke hörer till äktenskapets väsende. Dertill
kommer, att äktenskapet mycket väl kan bestå utan den kyrkliga välsignelsen; ty en
lagformig öfverenskommelse om ett oåtskiljeligt lifs-samqväm är tillfyllestgörande, utan
att den presterliga välsignelsen kommer till. Följaktligen hörer denna icke till äktenskapets
»esse», utan dess »bene esse» om man så vill. En motsatt åskådning
skulle föra till den absurda slutledning, att hedningarnes och judarnes äktenskaper
(och dessa sednare, till och med i gamla Testamentets skrifter, hade ej någon tillstymmelse
till den kyrkliga konsecration vi kräfva) ej varit giltiga och lofliga äktenskaper.
» (Joli. Gerhardi loci theologici — Rudelbachs citat.)
Philip Jacob Spener blef förelagd den frågan, hvad man skulle göra med två
personer, som hade lefvat med hvarandra i 20 år som äkta folk, utan att vara kopulerade
genom prestehänder. Ställande sig på den Wittenbergska theologiska fakultetens
ståndpunkt af år 1612, svarar han: att benediktionen hvarken hörer till äktenskapets
väsende eller ens är nödvändig; att följaktligen också äktenskaper mellan
otrogna äro att akta för sanna och för Gud välbehagliga äktenskaper, såsom ock
blandade äktenskaper mellan trogna och otrogna, om de hafva vilja att bo tillsammans;
och att nemligen de »borgerliga äktenskaper», som i Holland ingås på rådhuset,
eller på annat borgerligt sätt, intet brista i deras fullständighet och giltighet.
(Speners theologische Bedenken 11, 566 — I. c.). Från samma ståndpunkt afgör han
spörsmålet om »matrimonia claudestina», änskönt här flere omständigheter komma i
betraktande, hvilka han, som vanligt, väger med stor flit och omhugsamhet (D:r
Rudelbach).
Joh. Lor. von Mossheim: »Hvarken Frälsaren eller Hans apostlar hafva föreskrif—
vit de kristna att deras äktenskaper skola bekräftas med den presterliga vigseln, och
den skulle visserligen tillegna sig en svag styrka i Skriftens utläggning, som ville be
visa
densamma af 1 Tim. 4: 3, 5.»
Chr. Fr. v. Ammon »erkänner, att äktenskapets egentliga väsende, efter den äldsta,
den apostoliska kyrkans grundsats, består endast uti kontrahenternas ömsesidiga
öfverenskommelse; erkänner, jatt den kyrkliga vigseln på intet sätt mera fullkomligt
styrker äktenskapets validitet, än det borgerligt ingångna utan vigsel och presterlig
benediktion; han anför såsom historiskt, att såväl före som efter reformationen den
presterliga vigseln icke var någon allmännelig lag för de kristna, eller ens under alla
504 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
förhållanden kunde vara det» (1. c.). Derjemte tillägger han: »att det i och för sig
tillåtliga privat- eller samvets-äktenskapet (matrimonium legitimum), först då är ett
erkändt äktenskap (matrimonium ratum), när det »antingen» är borgerligt bekräftadt
af Staten eller »endast» kyrkligt välsignadt.
På samma sätt hafva äfven de flesta berömda protestantiska jurister, inuti sjuttonde
och adertonde århundradet, stätt på lika ståndpunkt, nemligen hvarifrån »det
borgerliga äktenskapet» betraktas som äktenskapets fundament, och vigselns kyrkliga
prägel deråt som en fri handling. De tillägga det borgerliga äktenskapet alla borgerliga
verkningar, såsom barnens legitimitet o. s. v., som man sednare sökt att göra
beroende af äktenskap med vigsel (se t. ex. den berömde Hartm. Pistoris (-j* 1600)
i hans observat. singular. 83). Just. Henning Böhmer uppställer helt enkelt följande
yttrande: »Då det är utan allt tvifvel, att det är en i och för sig vilkorlig sak med
hvilka offentliga bevisningar äktenskapets consens framställes, och att der statslagstiftningen
ansett sig kunna fastställa att de, som ville ingå äktenskap, skulle bevittna
deras consens för kyrkan, så kan det ej heller nekas, att dessa bestämmelser också
äro vilkorliga, nemligen i den mening, att en regent, på giltiga grunder, kan dem
förändra, och att en annan offentlig deklaration kan sättas i deras ställe» (J. H.
Böhmer, Jus ecclesiast. Protestant. III — 1. c.).
I det nittonde århundradet synes, tvärtemot de nyss föregående århundradens
jurister, hvilka stodo på reformatorernas grund, och med dem i opposition emot den
bigotta vidskepelsens vanliga praxis, en stor del af den så kallade historiska rättsskolan
i Tyskland, förklara sig för vigselns nödvändighet till ett borgerligt äktenskap.
Men såsom skarpa motståndare stodo på andra sidan de egentliga positiva jurister,
hvilka försvarade ej blott civil-äktenskapet, hvilket hade notorietet, utan äfven det
en fullrustad notorietet saknande »hemliga äktenskapet» (D:r Rudelbach.).
Beträffande andra länders lagstiftningar, är Holland det protestantiska land, der
protestantismens grundsanningar i allmänhet blefvo verkligheter redan från dess be
gynnelse,
då de flesta Stater icke mägtade afskudda sig den ännu intill denna dag
vidlådande katholicismen. Från protestantismens begynnelse har civil-äktenskapet i
Holland bestått som regel, och, såsom följd deraf, vigseln ständigt varit betraktad
som en fri sak. Alltsedan 1580 hafva de protestantiska grundsatserna om äktenskapet,
såsom en borgerlig sak, varit gällande lag. Civil-äktenskapet är der allmänne
ligt
och vigseln undantag, ehuru en frihet för alla, som begära den. Då, med protestantismen,
det borgerliga äktenskapet vid denna tid infördes såsom regel, så be
stämdes
tillika: »att det borgerliga äktenskapet skulle vara ett vilkor för den kyrkliga
konfirmationen, der den åstundades. Verldsliga äktenskaps-kommissarier (notarier)
blefvo tillsatta och aflönade, hvilkas kall det var att undersöka och med sin
kontrasignation befästa förbindelsens borgerliga giltighet. Resultatet häraf öfverlemnades
till presten af dem, som åstundade vigsel och kyrkans välsignelse, hvilken icke,
alfr, rohlin aas lalla ,Saland ab atil gsl gilenascnlls aogcn kw oJm nlaägiv flgtfr ••
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 199.
505
utan förevisande af den förutgångna borgerliga konfirmationen, fick ega rum. Samma
frihet meddelades de från den Reformerta nationalkyrkan afskiljda sekterna, af
hvilka somliga satte den borgerliga promulgationen af äktenskapet, genom notarius
inför rådhuset, i förbindelse med deras särskilda kyrkosamfunds hencdiktion, andra
åter icke, såsom Mennoniterne, hvilka förnekade all sammanblandning af verldsliga
och andliga saker, emedan oprotestantiskt. Barnen legitimerades, och hvilket är väl
värdt att lägga märke till — äfven om de voro aliade före äktenskapets bekräftande
genom civil-akten.» (Utförlig framställning härom i Lud. Benthems Holländischer
Hirch- und Schulen-Staat, 1698, s. 343 f.)
Holland har, under så lång tids bepröfvande af rigtigheten och sanningen till
grund för denna inrättning, funnit sig väl deraf. Det borgerliga som religiösa lifvet,
kan man säga, blomstrar i detta land framom de flesta andra Europeiska Stater.
Revolutionens öfversvämningar hafva, enligt alla trovärdiga vittnens försäkringar, långt
ifrån härjat der, emedan den icke behöft det, så mycket som i kringliggande och
andra Stater. De äktenskapliga förhållandena äro, till och med i de större städerna,
såsom sjelfva Amsterdam, oftast värda att betraktas såsom mönster. Det är frihe
tens
lifgifvande ande, vid sidan af dess naturligt lagliga begränsning, som här har
utbredt sin välsignelse, och som folkets representanter hafva rätt att omtala med
stolthet. Sålunda yttrar sig, bland annat, D:r van Herverden 1846: »På friheten äro
våra kyrkliga och politiska inrättningar baserade. Religionsfriheten, Jude-emancipationen,
pressfriheten, skiljandet emellan Kyrka och Stat — allt framsteg, som många
i Tyskland längtansfullt önska, äro hos oss afgjorda saker.» (Rud. cit.)
Skottland, der civil-äktenskapet varit rådande alltsedan den Skottska frikyrkans
oafhängighets-förklaring ifrån Staten år 1680, afgifver (efter Rudelbach) ett ännu
mera talande bevis på frihetens oundgänglighet och välsignade följder, äfven i detta
afseende. Ty derom äro alla enige, på hvad ståndpunkt de än må stå, hörande till
en fri nationalkyrka eller till en sekt, att här har det i många afseenden lyckats
Kyrkan att likasom förklara Staten, nemligen i familjelifvets innersta krets och helgedom.
Sjelfva General-konferensen, som rätteligen kallar sig »den fria Skottska kyrkan»
(1843), stadfäster ytterligare det borgerliga äktenskapet, med helt och hållet
frånskiljande af den sakramenterliga vigseln, så att i dess evangeliska kyrko-afdelning
består nu, sedan århundraden, det borgerliga äktenskapet som regel, och vigseln som
en fri sak. Den uttrycker uti ofvannämnda session, att den Engelska statskyrkans
eller Anglikanska kyrkans stats-inrättningar äro behäftade med oöfvervinnerliga brister,
hvilka endast kunna göras oskadliga genom den rådande allmänneliga och verkliga
religionsfriheten.
I England har, som bekant, den namnkunniga Greatna-Green-lagen varit gällande
sedan några århundraden, alltsedan den icke mindre namnkunnige smeden i
Greatna-Green, hvilken icke fördragande den katholska uppfattningen af det sakra
Bih.
till R. St. Prot. 1862 * 1863. 11 Sami. 1 Afd. 64
506 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 199.
menterliga i det naturliga äktenskapet pä jorden, säsom sjelf protestant, bröt stafven
öfver denna päfviska villfarelse och gjorde sin lillu boning och sitt namn verldskunnigt,
genom impulsen till införande af det borgerliga äktenskapet i det allmänna tänkesättet
i England. Berättelsen härom, sädan den i korthet kommit mig tillhanda,
är följande:
Under striderna i femtonde och sextonde århundradet mellan katholiker och
protestanter i England och Skottland, och då protestantismen vann den mest lysande
seger, och hvilken utkämpas ännu i alla civiliserade länder, der den icke redan är
vunnen, uti religionsfriheteus fullständiga protestantism, emot den statskyrkliga absolutismen
— under dessa strider, hvilka fördes med den största bitterhet, led en af
Englands konungar ett nederlag vid gränsen mellan England och Skottland. Hans
här blef skingrad, och Konungen sjelf nära att blifva tillfångatagen, men räddade sig
djupt in uti en skog, förföljd och efterspanad af den segrande fienden. Anländ till
en ringa hydda, hvarest bodde en smed, blef han, med lifsfara för smeden sjelf, hemligen
dold och räddad till både lif och krona. Smeden, lika ifrig protestant, som
Konungen kutholik, hade genom den minsta åtgärd kunnat öfverlemna honom i de
protestantiska segervinnarnes händer, och Konungen hade varit förlorad, i öfverensstämmelse
med tidens oblidkeliga stränghet i sättet att föra krig, men den kristliga
kärleken synes hafva drifvit honom till denna handling, på samma gång den gaf åt
efterverlden det föredöme, att man kan tjena sin verldsliga regent, om än man icke
delar hans religiösa tro. Konungen, rörd af smedens både modiga och ädla handlingssätt,
så mycket ädlare, som smeden under dessa inbördes fejder var hans fiende
— tillsäger honom, såsom tacksägelse för sin räddning, att utbedja sig en nåd,
hvilken han ville, och Konungen lofvade att densamma hononera, så snart han åter
lyckades komma i besittning af sin konungsliga magt. Smeden, lika menniskoälskande
som oegennyttig, utbad sig ingenting för sig sjelf, utan en sak, som skulle till sina
principer, utöfva det största inflytande pi mensklighetens frihet och lycka. Inseende
det stora betryck, som menskligheten led under prestmagtens bigotterier och former,
såväl som de besvär, förtretligheter och prejerier den utöfvade i så många afseenden
mot folket, var dock ett som låg honom mest om hjertat, emedan det utöfvade det
största inflytande på folkets karakter. Det var äktenskapet, hvilket som en fången
slafvinna släpades i smutsen af presternas vidskepliga formaliteter. Han utbad sig för
detsamma en rättighet, som vid första påseende och under dåvarande tvungna förhållanden,
syntes besynnerlig, men vid närmare betraktande uti sig innebar en idé, som
hade till mål mensklighetens djupaste menniskorätt och frihet. Han utbad sig nemligen
att Konungen ville förläna honom rätt dertill: att «alla älskande», som för sina samvetens
skull icke kunde underkasta sig prestkyrkans former och föregifna, heliga ceremonier
vid äktenskapet — hvilka de ansågo för vidskepliga och syndiga, eller löjliga
och i bästa fall, barnsliga och onödiga, och: — att »älskande», som genom föräldramagtens
egennytta eller familjehögfärd, voro beröfvade erkännandet af deras «kär
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 199.
507
lek och inbördes hemliga förbund», såsom lagligt äktenskap, med mindre prest-benediktionen
var följaktig, att nemligen dessa, så snart de bevisligen inom hans hus,
hade tillsammans legat uti en för detta ändamål iordningställd, dertill beredd brudsäng,
skulle de lagligen erkännas såsom äkta makar, utan de påfviska pretentionerna
på en förutgången notorietet genom lysningar och vigsel. Och derifrån är civil—äktenskapet
i England utsprunget till sin idé, och detta midt under den religiösa vidskepelsens
mörkaste tider.
Tusenden hafva, sedan dess, vid Greatna-Green firat det borgerliga äktenskapets
alltmer vexande seger, tills en parlamentsakt af år 1858 fullbordade den på GreatnaGreen-lagens
principer, och fullständigt reglerar civil-äktenskapet i England. Denna
lag innehåller i hufvudsaken: att civil-äktenskapet är regel, vigseln är frihet, och, i
likhet med Holland: att, för dem som önska vigsel, ingen prest må densamma utfärda
eller förrätta, utan förut af kontrahenterna förevisad borgerlig konfirmation genom
civil-auktoriteterne.
Förenta Staterne hafva allt sedan oafhängighetsförklaringen (Declaration of Independence
af den 4:de Juli 1776, antagen i den Amerikanska kongressen) icke haft
någon annan egentlig äktenskapsform, än det borgerliga äktenskapet. Åtminstone sedan
1780, då det enda återstående band, som förenade Nordamerika med moderlandet,
helt och hållet afklipptes genom Anglikanska kyrkans upplösande i mångfaldiga
från hvarandra mer eller mindre divergerande religiösa assosiationer. Sedan ingen
statskyrka fanns till, så förföll äfven fordringarne på det sacerdotala i äktenskapet.
Sedan presterne sammansmält med det allmänna lifvet, hvilket i Amerika i ordets
egentliga bemärkelse är — arbetet, så kunna väl sekternes föreståndare påfinna någon
lisa för den fromma kyrklighetens lagiska nitälskan, men detta blifver helt och
hållet utan importans, då denna ypperliga statsförfattning icke lånar sitt öra deråt.
Jag kan icke underlåta att i öfversättning återgifva Doktor Rudelbachs ordagranna
yttrande härom, hvilkens faktiska uppgifter jag redan ofta anfört, såsom högst
sakrika och bevisande, ändock jag måste reservera mig emot åtskilliga af hans enskilda
tänkesätt i hvad de röra «hans åskådning ifrån kyrkans synpunkt» (Danska stats- eller
national-kyrkans), så instämmer jag så mycket Ulligare i haus uppfattning om äktentcnskapet
från den rent borgerliga ståudpunkten, från religionsfrihetens synpunkt och
deraf följande politiska förhållanden i allmänhet,
Han säger nemligen: «Man hänvisar, när man dermed vill understödja sin föregifna
fruktan för möjligt olyckliga följder af civil-äklenskapets införande, eller motverka
påståendet om det oundgängliga af ett sådant steg i våra Europeiska stater,
till Nordamerika såsom ett varnande exempel. Der, menar man, hvarest författningen
likasom har bildat sig af alluvier, icke så mycket till en statskropp, som fastmer till
stats-fragmenter, der kunde måhända en sådan inrättning passa i brist på en bättre,
fullkomligare, mera organisk
Man kunde i sanning aldrig hafva valt något sämre exempel. Ty utan att tala
508 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
om, huru det är beklagligt att frän bildade män ständigt höra det ohistoriska påstående
förnyadt, som om religionsfrihetens införande, till grund för den fria författningen,
skulle vara anledningen till dessa Staters oorganiska sammanförande, då det låter
sig med historisk evidens bevisa, att man i synnerhet der hade genomgått så godt
som alla kyrkolörfattningslörmer, ända ifrån de äldsta prestbyterianernes grund-idé,
så är under närvarande förhållande, hvad nemligen äktenskapets helgd angår, Nordamerika
mycket mer ett exempel, som Europa kunde taga till sitt mönster. Der är
verkligt och i regeln (naturligtvis med stora undantag i de stora verldsstäderna) familjelifvet
en helgedom, hvilket alla väl underrättade ögonvittnen, ej blott infödda
Amerikanare, med en mun försäkra. (Här citeras N. II. Julius, »die sittlichen zustände
Nordamerikas»; Mattheson och Reid, »a visit to the American churches».)
Då man icke kan tillskrifva civil-äktenskapets införande förtjensten af, hvad som
här mycket mera är resultatet af hela lagstiftningen och det religiösa lifvet, med frihetens,
till verklighet komna principer, så kan man utan tvifvel draga den slutsats,
att denna form för äktenskapet (hvartill hos somliga sekter och denominationer, ansluter
sig kyrkliga matrimonial-akter, somliga icke) ingalunda har åstadkommit någon
sedlig förvirring eller dissolation. De Förenta Staternas storartade kolonisationssystem,
som så länge visat sig dugligt till att emottaga och organiskt förena och
sammanställa en så stor mängd af Europeiska kolonister, som hvarje år der inflytta,
och af hvilka det stora flertalet icke hafva något begrepp om en verklig kolonisation,
torde gifva de kraftigaste vittnesbörd om denna fria författnings företräden, och särskddt,
hvad som här är i fråga, principerna för äktenskapet».
Frankrike, der infördes borgerliga äktenskapet med Fransyska revolutionen. Att
äktenskapet delade det förvirrade tillstånd, hvaruti alla institutioner mer och mindre
befunno sig genom deras revolutionära införande, var mindre att undra. Såsom Hugenotterna,
principenligt såsom borgerligt äktenskap, i nära ett helt århundrade hade
det såsom en privat familje-akt, utan egentligt borgerlig konfirmation, och utan kyrklig,
emedan deras lärare och äldste gemenligen voro exilerade, sådan var i det närmaste
äktenskapets ståndpunkt i Frankrike vid Fransyska revolutionen och i alla fall
ej i sämre skick än omkring Ludvigarnes (den 14:de, 15:de och 16:de) dagar.
Vid kejsardömet, var det en af de första bestämmelserna i den Napoleonska
staten, att gifva civil-äktenskapet en fäst form, och detta vid alla tillfällen så, att
civil-äktenskapet skulle vara det nödvändiga vilkoret för det kyrkliga, den som ville
begagna sig af detta sednare, hvilket således lika så lätt genomfördes i den Romerskkatholska
som i den protestantiska kyrkan, och är gällande i denna dag. (efter
Rud.)
Tyskland, der är civil-äktenskapet i de Hesta Tyska stater antaget, och der,
hvarest det icke redan skett, såsom några få stater, står man i begrepp att införa
det. (D:r Rud.)
Danmark har infört civil-äktenskapet sedan några år, och skulle lika litet vilja
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
509
återgå till det kyrkliga sacerdotala igen, som det, i politiskt hänseende, skulle vilja
åter sätta sig tillbaka uti de absolutistiska tiderna före 1848.
Beträffande skiljsmesse-lagarne, torde slutligen och i förbigående några ord böra
yttras.
Här, sorn öfverallt, bar Staten att ställa sig på ståndpunkten af de verkliga förhållanden
i verlden och lämpa sina lagar efter de vanligast förekommande omständigheter,
då ingenting på jorden, i hvad det rörer menniskors sammanlefnad, är absolut,
utan underkastadt vexlingarne mellan godhet, svaghet eller ondska. Detta,
emedan begreppet Stat och Statens tillvaro, hörer till det ändliga, men religion, för
såvidt densamma är kristendom, är oändlig och evig. Statens lagar kunna således
icke vara absoluta, då kristendomens deremot icke kunna vara annat. Kristendomen,
som har att göra med själen och regerar menniskornas samveten, utgår frän eviga
principer, och kan, beträffande äktenskapet, icke erkänna någon annan skiljsmessegrund,
än äktenskapsbrott (adulteriam) (Matth. 5: 31, 32 — 19: 9) och hvilket,
principielt taladt, ur kristendomens yttersta synpunkt, som ser till hjerleslällningen, på
samma gång är skiljsmessa från Gud, der nemligen ett verkligt, ett kärlekens äktenskap
blifvit brutet. Staten åter, såsom en helt och hållet verldslig institution, har endast
att lämpa sig efter allmännast förekommande omständigheter, och, sedan hjerteställningen
är prononcerad, icke förvärra det onda, utan detsamma förmildra efter
bästa naturliga förstånd.
När således äkta makar under inga vilkor kunna finna sig uti sitt inbördes
förhållande, så har Staten pligt — att låta dem skiljas, på grund af det förevarande
faktum, att de naturliga samvetena redan äro kränkta, och emedan kontrahenterna
redan äro skiljda inför Gud, och emedan en fortsatt sammanlefnad skulle
vara ett helvete, i stället för hvad det borde vara — försmaken af en himmel på
jorden. Kyrkan åter såsom kristelig liar, utom det förhållande hvarom 1 Cor. 7:
12, 13, 14, 13 talar, rörande de dåvarande blandade äktenskaper mellan afgudadyrkande
hedningar och kristna — intet enda fall, der den, enligt Guds ord, får
tillstädja skiljsmessa mellan äkta folk, annat än äktenskapsbrott (se Matth. 3: 31,
32). Då vår Frälsare i Marc. 10: 2, 3, 4, 3, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, med anledning
af 5 Mos. B. 24, säger: att »Moses tillstadde skrifva skiljobref för hjertanens
hårdhets skull», så var detta i Moses egenskap af verldslig lagstiftare (då, som vi
veta, öfverhufvudet för en Judisk theokrati hade både det öfverstepresterliga och regentkallet
i sin hand), hvilket Christi ord tydligen åsyftar i det anförda stället, likasom
att Moses, i den gudomliga betydelsen af äktenskap, icke till dess upplösande
hade någon magt. När således kyrkan blandar sig uti äktenskapslagarne, och till det
minsta uti skiljsmesse-lagarne, genom en kombinerad lagstiftning med Staten, så går
hon bokstalligen ifrån sin bestämmelse och måste i allmännast förekommande dylika
fall handla uppenbart emot evangelium och kristendomen. Ty de allmännast förekommande
anledningar till skiljsmessa, är icke äktenskapsbrott, utan en genomgående
510 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 199.
och inkurabel osämja. För att uu i vårt land åt kyrkan bevara skenet af kristlig,
bar den kombinerade lagstiftningen förutsatt äktenskapsbrott, såsom enda möjliga utvägen
till skiljsmessa, der icke densamma äfven i det yttre redan är ett faktum, genom
den ena eller andra partens rymning (desertio malitiosa, efter 1 Cor. 7: 15.)
(Se Gifterm.-Balken.)
Kristendomen tillerkänner icke heller denna desertio malitiosa såsom orsak till
skiljsmessa, men kyrkan, i sin föregifna egenskap af kristlig, gör det dock, emedan
Staten under vissa omständigheter, pä naturliga grunder gör det, och hvarigenom
kyrkan helt och hållet blottar sitt innersta väsende. Då Staten, pä naturliga skäl,
har pligt att allmänneligen efterlysa och tillrättaföra den vilseförde åter till sin pligt
genom lagens magt, tills båda parternes öppna och enstämmiga förklaring och yrkande
på skiljsmessa i laga form egt rum, så tager kristendomen alldeles ingen del
deri, då deu icke kan frångå sin oatlåtliga rigtning, att nemligen individuelt endast,
utöfva sitt inflytande på själarne och samveten. Går kyrkan en annan väg och gör
sig delaktig i Statens åtgärder genom den kombinerade lagstiftningen, så går den på
sidan om sin bestämmelse som kristlig.
Kyrkans så kallade kristliga inblandning i saken, genom den förvändt kombinerade
lagstiftningen, kommer således de förut genom misshälligheten brottslige, till
ett uppsåtligt och öfverlagt brott, genom att kringgå lagen så, att den önskade skiljsmessan
kan ega rum och hvilket med skickliga biträden kan gå ganska lätt. Parterna
öfverenskomma, att den ene gör en resa strax utom riksgränsen eller till och
med endast till ett annat län, och hvarigenom det är bevisligt huru den ena maken
förrymt den andre. Den andra vägen är den, att öfverenskomma om att äktenskapsbrott
blir bevisligt, om än ick<- effektueradt. I båda fallen uppoffras sanningen,
der lögnen icke skulle anses nödvändig, om kyrkan endast befattade sig med hvad
kyrkan tillhörer och Staten med hvad Staten tillhörer.
Beträffande nya förbindelsers ingående, af redan skiljda personer, kan Staten
under inga vilkor sådana förneka, och gör det icke heller hos oss, ehuru kyrkan ensamt
har tillegnat sig handhafvandet af alla dessa de vigtigaste förhållanden i lifvet,
men genom Statens och kyrkans kombinerade lagstiftning, kommer kyrkan åter här
uti en uppenbar opposition mot kristendomen, hvilken i Matti). 5: 32. tydligen förbjuder
och stämplar med ett föraktligt brott den, som tager den öfvergifna eller
frånskiljda. Allt nemligen ur kristendomens synpunkt, af äktenskapsbrott såsom enda
anledning tdl skiljsmessa, och hvilket ju kyrkan, under förutsättning af kristlig, mäste
respektera och efterfölja. Kyrkan kan således, lika litet uti detta som föregående fall,
göra gemensam sak i lagstiftningen med Staten, om hon icke helt och hållet vill
uppoffra sin egenskap af kristlig. Staten åter, har endast det för handen varande
faktum att vidgå, såväl som kontrahenternas inbördes förklarande, deras uttalade gemensamma
önskan och vilja, hvilken Staten icke kan undertrycka. Derför måste uti
hvarje läll kyrkan frånträda sin egenskap af lagstiftare i äktenskapsmål, såväl som
Motioner hos Ridderskapct och Adeln 1862. N:o 199.
511
uti all annan lagstiftning, ty hon kan derunder aldrig i sanning bibehålla karakteren
af kristlig.
Då, ur religionsfrihetens synpunkt, Staten omöjligen kan uppfylla alla fordringar,
som de särskilda konfessionerna eller religionssamfunden ville uppställa, eller sålunda
göra äktenskapets ingående eller upplösning beroende af former, som hvarje särskildt
religionssamfund kunde finna för godt att uppställa, så blir blott en enda väg öfrig,
den nemligen, »att icke i lagstiftningen inrymma rätt för någon kyrklig åskådning af
saken, utan endast att föreskrifva en borgerlig form för äktenskapers både ingående
och upplösning, der dessa sednare olyckliga förhållanden icke kunna undvikas»,
(eft Rud.)
Till slut må det tillåtas mig att anföra, huru, näst evangelii fria och oaflåtliga förkunnande
och utbredande i anda och sanning, till mensklighetens emancipation ur vanans
och traditionens förslöande inflytande, näppeligen något utöfvar ett så mägtigt inflytande
på mensklighetens utveckling, som äktenskapet, då det förblifver fritt och obundet af
formalistiska stadgar. Såsom fritt och på naturens rätta grund, strålar det såsom det
heliga Ordets förklaring på jorden, anammadt af tacksamma hjertan. I naturens
sanna lif, i kärlekens och trohetens famn, fjärran ifrån vidskepelsens och bigotteriets
formaliteter, aktar menskligheten först Guds ordning och Ord såsom sitt högsta smycke.
Då, säger Luther — »är äktenskapet ett rätt hederligt, som nödvändigt och aktadt
stånd, på den ena sidan, en läkedom mot synden och ett hospital för de sjuka —
och, på andra sidan, en förträfflig skola för gudsfruktan och alla kristliga dygder.»
På de grunder jag i min motion anfört, såväl som i öfverensstämmelse med nu
föredragna, ehuru alltför ofullständiga och svega utveckling af ämnet, anhåller jag,
att Lag-Utskottet med dess djupare insigter och förfarenhet, måtte, med
upphäfvande af de gamla stats-kyrkliga äktenskapslagarne och i öfverensstämmelse
med andra civiliserade länders förändrade lagstiftningar i denna
väg, framlägga för Rikets nu församlade Ständer ett lagförslag, hvarigenom
det borgerliga eller civil-äktenskapet blir infördt äfven i vårt land; och, att
detta lagförslag måtte utgå derpå, att äktenskapets legitimitet måtte grundas
endast och uteslutande på en frivillig öfverenskommelse och kontrakt,
inför Notarius publicus eller annan verldslig och juridisk auktoritet, med
frihet för kontrahenterna, att först derefter, om de sådant åstunda, få begagna
sig af andeliga och kyrkliga välsignelser och äfven vigsel, men att
ingen kyrklig åtgärd må få vidtagas, med mindre kontrahenterna för prest
eller församlingsföreståndare vid ansvar, styrkt äktenskapets konfirmation
inför juridisk auktoritet; och, att äktenskapskontraktet ingenting annat får
innehålla, än kontrahenternas ömsesidiga öfverenskommelse om ett hela lif
-
512 Motioner hos Riddershapet och Adeln 18(12. N:o 200.
vets obrottsliga sammanlefnad i kärlek och trohet, dä öfriga äktenskapsförord
höra till andra juridiska områden; och, att, der hemligt äktenskap
varit, det på samma sätt må legitimeras, samt med barnen.
Stockholm den 29 November 1862.
S. Creutz.
W:o 300.
Af Friherre Sprengtporten, Jako!» Willie!»»», om upphä/-  vande af 3 mom i 47 § af Kongl. Förordningen om Landsting.
Förslagen till våra nya kommunal-författningar blefvo vid förra riksdagen ganska
sent lagda på Riks-Ståndens bord. Det har sålunda kunnat inträffa, att vid
granskningen af dessa, i enskild, häfdvunnen rätt, djupt ingripande lagförslag, ett
eller annat förbiseende kunnat ega rum, hvilket det är magtpåliggande att få rättadt,
innan lagen träder i verkställighet, på det densamma, vid tillämpningen, må framkalla
den belåtenhet och medföra de välgörande följder, som med denna lagstiftning
äro afsedda.
Mina anmärkningar röra emellertid endast 3:dje momentet i 47:de § af Kongl.
Maj:ts nådiga Förordning af den 21 Mars 1862 om Landsting.
I detta moment föreskrifves: »att då inom Landstinget fråga om grunden för
algifters uttaxering förekommer, skall denna fråga först afgöras, samt att, om inom
Landstinget påstående framställes, att företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den
beskaffenhet, att endast stad eller endast landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig
nytta, och att förthy, i förra fallet landsbygden och i det sednare städerna, vare sig
samfäldt eller en eller flere bland dem, må från bidrag till företaget befrias eller
med sådant bidrag jemförelsevis mindre betungas, så skall jemväl öfver sådan framställning
beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande företages.»
Af detta stadgande följer sålunda: att det fåtaliga Landstinget blifvit beklädt
med obegränsad magt att ålägga hvilken stad eller hvilken landsbygd som helst,
trots dess vanmägtiga protester, som icke ens kunna nå timonen, så framt icke något
formfel af Landstinget blifvit begånget, huru stor skattebörda som helst och
snart sagdt för hvilket ändamål som helst.
Ovil
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln '1862. N:o 200. 513
Ovilkorligen måste man härvid göra sig den frågan, hvad skydd emot missbruket
af denna magt, eller mot missförstånd vid dess tillämpning, lagen härvid förbehållit
innehafvare!! af den egande eller personliga rätten? Svaret blir — intet!
Kan man för öfrigt föreställa sig att det är möjligt för ett Landsting, att med
rättvisa urskilja, hvad som vid ett företag inom ett län gagnar stad eller land, eller
den ena landsbygden framför en annan? Ar länet icke, likasom Staten, att anse
som ett helt, och har icke denna åsigt legat till grund för hela lagen?
Till hvilka orättvisor, hvilka tvister och till hvilken osämja skall icke denna
skenbara rättvisa leda.
Då Rikets Ständer ansett sig oförhindrade af 57:de § Regeringsformen att bekläda
kommunerna med en obegränsad beskattningsrätt, hade det varit billigt och
önskansvärdt, att‘åtminstone någon motvigt mot missbruk af denna magt och till
skydd för enskild rätt blifvit i författningen nedlagd; men så har icke skett; och
för min del finner jag vid denna saknad nu intet annat kunna tillgöras, än då jag
föreslår:
att 3:dje momentet i 47:de § af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den
21 Mars 1862 om Landsting, må ur författningen utgå.
Genom dess borttagande motverkas inga nyttiga framsteg, ty hvad sorn icke
kan ske genom Landstinget, kan ske på laglig väg genom stadens eller den ifrågavarande
landsbygdens egen åtgärd; och tilläfventyrs kommer man i längden säkrast
till målet, om man icke utsträcker förmynderskapet allt för långt. Svensken älskar
icke att se sin sjelfverksamhet för mycket inskränkt eller att föras i ledband i allt
hvad han vill uträtta.
Endast i de fall der sådane företag komma i fråga, som fordra samlad kraft
och omisskänneligen äro till allmän nytta och heder för befolkningen inom ett län,
bör Landstingets beskattningsrätt göras gällande; meri då böra också alla, i sin
mån, skatta lika efter den i 2:dra momentet af 47 § antagna grund, hvilket också
är det enda korrektivet mot allt för högt uppdrifna taxeringar.
Små ojemnheter i de fördelar, som i dag kunna tillskyndas den ena och i morgon
en annan landsdel, kunna på mångfaldigt sätt rättas; men af en ojemn beskattning
kan deremot intet annat uppstå, än en afundsamhet emellan de olika delarne
af samma landskap; hvilken skulle nedtrycka den allmänna anda och den enhet i
tänkesätt och sträfvanden, som äro afsedda att blifva denna författnings vackraste
frukter.
Jag förnyar min anhållan om uteslutande af det af mig åberopade 3:dje mo
IIih.
till R. St. Prat. 1862 A 1863. Ii Sami. 1 Afd (55
514 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 201.
mentet i 47 § af Kongl. Förordningen om Landsting och begär remiss af min motion
till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 29 November 1862.
J. W. Sprengtporten.
Äfrö 201.
Af Herr Von Hofsten? sten Erland? angående anslag till fxjra
gymnastik-inrättningar i Stockholm.
Man börjar allt mer och mer inse den enkla sanningen, att i samma mån som
nutidens bildning fordrar af ungdomen ansträngningar i läsväg, i samma mån måste
man använda en motvigt, som förhindrar stillasittandets menliga inverkan på under
utveckling varande kroppar. Den pedagogiska gymnastiken, vapenföring och exercisöfningar,
kunna samfäldt betraktss som en lämplig motvigt, hvilken, utom dess fördelaktiga
inflytande på ungdomens kroppsliga utveckling och helsa, äfven bidrager till
att uppehålla dess själskraft; ty kropp och själ äro beroende af hvarandra.
Enligt min föreställning är det dock bättre att ej drifva gymnastiska öfningar,
än att göra det under särdeles ogynnsamma förhållanden; ty för skolungdomen är
af hufvudsaklig vigt att det är möjligt ordna dessa öfningar så, att såväl eleverne,
som deras målsmän och skolornas styrelser dermed äro belåtne.
Det största hindret för de gymnastiska öfningarnes allmänna och ändamålsenliga
tillämpning vid ungdomens undervisning här i landet är nu, att ehuru antalet skolor,
äfvensom antalet elever vid de flesta af dem, under sednare tider oupphörligen vuxit,
har man dock, vid nödiga lärobyggnaders uppförande, jemförelsevis sällan tänkt på
att i, eller i förening med dem, anlägga gymnastiker. Följden är nu dels, såsom
t. ex. i Stockholm, att många skolor måste sända eleverne till aflägset belägna gymnastiker
för att öfvas under tider, som ofta äro olämpliga; dels att skolor, hvilka ej
ega gymnastik-lokal och äro belägna i städer som sakna allmänna gymnastiker, måste
på ett ofullständigt sätt tillämpa gymnastiken i händelse en förordning skulle absolut
föreskrifva läsöfningars förening med kroppsöfningar vid alla skolor, utan af
seende
på om de vanliga skolrummen äro för små eller i annat fall otjenliga.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 201.
515
Om en stad har endast en skola, så bör dess gymnastiksal vara anlagd i förening
med eller i närheten af skolhuset; men om en stad har många skolor, så bör
man, i allmänhet, vid uppförandet af nya lärobyggnader ej anlägga gymnastiksalar i
dem, utan särskilda gymnastikhus böra uppföras å sådana punkter, att många skolor
lämpligen kunna begagna en lokal. Härigenom uppkommer en betydlig besparing i
anläggningskostnad, särdeles om man vill att ungdomen under vintermånaderna skall
hafva ej endast egentliga gymnastik- utan äfven exercisöfningar, hvilkas fullständiga
drifvande förutsätter att lokalen skall vara betydligt stor och närmast liknande ett
exercishus.
Hvarje Statens läroverk eller skola bör hafva ett anslag till gymnastik-lärarens
aflöning samt ett till underhåll af redskap m. m., och hvarje privat skola bör hafva
utgifter för elevernas fysiska uppfostran; om nu dessa medel ga ifrån t. ex. 8 å 10
skolor till en gymnastik-inrättning, så bör, i allmänhet, ett bättre resultat erhållas,
än om summan delas på lika många ställen.
Om gymnastiska och exercisöfningar allmänt skola drifvas vid Stockholms läroverk
och skolor, så eger denna ungdom, utgörande omkring 5,000 ynglingar och
gossar, endast att tillgå några få för gymnastik inredda salar, af hvilka tvänne hufvudsakligen
afse andra gymnastiska ändamål än skolornas behof, och de ölriga tillhöra
särskilda skolor.
Brist på inrättningar, såväl till organisation, som belägenhet, hufvudsakligen afseende
skolungdomens i hufvudstaden fysiska uppfostran, samt att olika skolors ungdom
i möjligaste mån sammanföras och ej isoleras ifrån hvarandra; inrättningar som,
utom det gymnastiska ändamålet, äfven kunna bidraga till att minska afståndet emellan
mer och mindre väl lottade folkklassers barn genom gemensamma öfningar, denna
brist föranleder mig vördsamligen föreslå;
att i Stockholms stad anläggas följande gymnastiker för elementar-lärover
kens,
folkskolornas och privata undervisningsverkens elever:
En på Södermalm.
» i staden mellan broarne.
» på Ladugårdslandet.
» på Kungsholmen.
Lämpligaste belägenheten för dessa gymnastiker bör bestämmas med afseende å
belägenheten af hvarje stadsdels skolor.
Dessutom antages att ett betydligt antal skolungdom kan erhålla undervisning
vid gymnastiska central-institutet.
Beträffande storleken å förenämnda 4 gymnastikhus, anser jag en lämplig modell
förefinnes i Kongl. Flottans å Skeppsholmen belägna exercishus, hvars| längd) är
175 fot, bredd 44 fot samt höjd, i midten 17 och vid sidorna 14 fot. I en sådan
sal kunna 3 å 400 ynglingur och gossar samtidigt exercera, gymnastisera eller
fäkta,
516
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 201.
Angående kostnaden för uppförandet af hvarje gymnastikhus kan som ledning
anföras, att man för mig uppgifvit att kostnadsförslaget för nyss omnämnda exercishus
uppgick tdl 24,000 R:dr R:mt, samt att utförandet något uudersteg detina
summa. Härvid bör anmärkas, att ingenting betaltes för tomtplatsen. Jag antager
nu att hvarje af dessa föreslagna hus kan, oaktadt nu gällande högre priser å materialier,
arbete, m. m., samt en dyrbarare inredning, uppföras för 50,000 R:dr R:rat.
Någon kostnad för tomtplats upptages ej af den orsak, att jag vågar hoppas att om,
som vilkor för anslagets erhållande, fastställes att den skall lemnäs kostnadsfritt af
staden, så bör dess Styrelse, uppfattande vigten af ungdomens fysiska uppfostran, bereda
tillfälle härtill;
att det årliga underhållet af lokalerna besörjes i likhet med öfriga offentliga
byggnaders;
att hvarje gymnastik har tvänne lärare, hvaraf en förestår undervisningen
i gymnastik samt en undervisningen i vapenföring och exercis;
att hvarje gymnastik har en o/jfentlig kassa. Till den ingår: a) det,
som Staten betalar till aflöning åt gymnastik-lärare vid de läroverk som
begagna gymnastiken; b) den summa, som af hvarje af dessa läroverks
s. k. terminspenningar anses böra användas till uppköp och underhåll af
gymnastik-, fäkt- och exercis-materiel; c) den summa, som de privata
skolorna betala för elevernas fysiska uppfostran. Kassan bestrider utgifterna
för skolungdomens öfningar, utom hvad som åtgår till ved och lyshållning,
hvilken utgift — man bör kunna hoppas och förmoda det —
församlingarne vilja åtaga sig att bekosta;
att dessa gymnastiker stå direkt under samma Öfver-styrelse, som gymnastiska
central—institutet; och
att då gymnastiklokalen ej användes för dess egentliga ändamål, får den
af lärarne begagnas till enskild praktik, till den utsträckning Öfver-styrelseu
finner lämpligt. Ofver-styreisen eger äfven att kostnadsfritt upplåta
lokalen i och för andra, ej rent gymnastiska ändamål, t. ex. allmänna vapenöfningar,
dock endast till den utsträckning att gymnastik-inrättningens
hufvudändamål ej motverkas.
Förslagets s k. principer äro sålunda följande: l:o att Staten, eller Staten och
staden gemensamt, uppför huset och underhåller detsamma; 2:o att Staten och de
privata skolorna gemensamt aflöna lärare och bekosta materiel; 3:o att församlingarne
i någon mån bidraga att bestrida utgifterna för inrättningar, uppförda till deras barns
fördel; 4:o att lärarne genom tillfälle till enskild praktik i kostnadsfri lokal kunna
åtnöja sig med jemförelsevis mindre ordinarie lönevilkor; 5:o att en Ofver-styrelse
leder alla skolors gymnastiköfningar.
Att gymnastiköfningar för flickskolor i detta förslag ej blifvit omnämnda, har ej
orsakats af förbiseende eller af någon föreställning om att de äro öfverflödiga, utan
Motioner hos Riddershapel och Adeln 1862 N:o 202.
517
dels emedan deras lämpliga ordnande måhända bäst låter sig utföra i de vanliga skollokalerna,
dels att en utsträckning af detta förslag skulle i alltför betydlig mån öka
den redan stora slutsumman.
Jag vågar vördsamt föreslå:
att ett anslag af 200,000 R:dr R.mt under nästa statsregleringsperiod
ställes till Kongl. Maj:ts disposition i och för uppförande af här föreslagna
fyra gymnastik-inrättningar.
Om remiss till behörigt Utskott anhålles lika vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
S. E. von Hofsten,
1¥:« 202.
Af Herr Thilin, (austaf, angående koppar-räntans afsltaffande.
En, så långt möjligt är, rättvis fördelning af alla för Statens behof erforderliga
skatter synes vara en billig fordran af de skattdragande och derföre fullt skäl att
föreslå upphäfvande af sådan gammal skatt, som står i strid med grunderna för nyare
förordningar. Af sådan beskaffenhet synes mig den så kallade koppar-räntan, eller
afraden af koppartillverkningen vara, hvilken skall utgå till Kronan med tre tiondedelen
af tillverkningen vid alla skattlagde kopparverk, under det de derjemte, enligt
gällande Bevillnings-förordning, få vidkännas alla enligt densamma utgående skattebidrag,
nemligen:
l:o. Bevillning för hvad som anses såsom hehållning af den årliga tillverkningen;
2:o.
Bevillning för värdet af de kopparverken tillhöriga hus och byggnader,
d. v. s verkstäder samt boningshus för tjenstepersonal och arbetare vid grufvor och
smältverk;
3:o. Bevillning för värdet af den jord, hvarå grufvor och verkstäder äro belägna;
4:o. Den personela bevillning, som utgöres af vid verken anställde tjenstemän
och arbetare, hvilken i flere fall på illverkningen återfaller, och
S:o. Kommunal-afgifterna, hvilka, enligt nu gällande Bevillnings-förordning och
Kommunal-författningar, — med skattelindring för egentliga jordbruksfastigheter, —
518
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 206,
hårdare än förut drabba verk, fabriker m. fl. dylika inrättningar, samt den vid dem
befintliga personal.
Sedan jernverken numera blifvit befriade från tionde-tack jerns och hammarskattsafgifterna,
för dem motsvarande afraden af kopparverken, ehuru måhända mindre betungande,
äro kopparverken de enda, jsom, utan att åtnjuta några särskilda privilegier
eller förmåner, äro belastade med en dryg tillverknings-afgift, jemte det de lika med
alla andra verk utgöra ofvan uppräknade onera, och skola dessutom erlägga utförseltull
af 30 öre per centner garkoppar, hvilken afgift kan med rätta anses såsom en
tillverkningen tyngande skatt, då kopparen endast till ringa del kan afsättas inom
landet. Deremot får — såsom billigt är — det smidda eller valsade stångjernet,
till och med smältstycken, utföras tullfritt.
Då förändringarne i Bevillnings-förordningen, som blifvit tillämpade lika för
kopparverk som för jernverk, ej afse päiäggande af nya skatter, utan en ny beskatt
ningsgrund
och en mera rättvis fördelning af skattebördorna samt kopparverken onekligen
hafva snarare flere svårigheter att uthärda och bekämpa än jernverken, såsom
förbrukning af ofta svag malm med deraf följande stor åtgång af årligen fördyrade
brännmaterialier, större arbetspersonal m. m., anser jag kopparverken rättvisligen böra
befrias från den så kallade koppar-räntan eller tretionde-afgiften af tillverkningen, hvilket
jag således vågar föreslå,
att Rikets Ständer ville för sin del besluta och att i följd deraf StatsUtskottet,
vid beräkningen af Statens inkomster, ej må deruti upptaga de
uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och
behof, af denna skatt årligen påräknade 72,000 R:dr R:mt.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till Höglolliga Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
G. Tham.
N:© 203.
Af Herr Tham., (austaf, angående anslag till myr-utdikningar och
vatten-al tappningar i Jemtland.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och^behof,
förekommer en af vederbörande Laudshöfdingar föranledd framställning, hvilken i sig
innebär fröet till en, i min tanke, oberäknelig framtida förkofran icke blott för de
Motioner hos Rid der skåpet och Adeln 1862 N:o 203.
519
orter den närmast afser, utan för hela riket; jag menar anslaget till fond för understödjande
af myr-utdikningar och vallen-a/'tappningar i de sex nordligaste lånen.
Den härom af Landshöfdingarne i dessa län gemensamt hos Kongl. Maj:t gjorda
underdåniga framställning, äfvensom en särskild skrift af Landshöfdingen i Jemtland,
äro till trycket befordrade och innefatta tillsammans en så fullständig utredning af
frågans stora betydelse, att jag dervid har föga att tillägga. Nära bekant med förhållandena
inom sistnämnde län, hvilket genom sina ypperliga jordarter och markens
mot vattendragen sluttande läge är mägtigt af ett högt jordbruk, allenast den all
verksamhet i detta fall förlamande frostländigheten vore aflägsnad, kan jag icke underlåta
att fästa Höglofliga Ridderskapet och Adelns samt Rikets Ständers synnerliga
uppmärksamhet på det i sanning fosterländska och riksvigtiga förslag, sorn af
bemälde Landshöfdingar blifvit väckt och till någon del af Kongl. Majit godkändt.
Under förutsättning att detta förslag till sin grund måste gillas af en hvar, som nitälskar
för landets odling och framsteg, och att den föreslagna allmänna afdikningen
till alledande af frostskador och förmildrande af klimatet måste tillerkännas betydelsen
af en stor fråga, ja, af en bland de aldra största, har jag härmed hufvudsakligen för
afsigt, att tillstyrka kraftfullare åtgärder för sakens befrämjande, än som med det af
Kongl. Majit äskade anslag kunna beredas. Landshöfdingarne hade, hvar för sitt län,
begärt ett årligt anslag af 50,000 Ridr; men Kongl. Majit har nedsatt detta belopp
till samma summa för alia sex länen gemensamt.
Jag har mig icke bekant — och någon närmare utredning förekommer ej heller
derom i Landshöfdingarnes gemensamma framställning — huru stort behofvet kan
vara inom de öfriga länen; men inom Jemtlands län äro deremot redan, hufvudsakligen
på allmogens bekostnad, verkställda undersökningar, hvilka ådagalägga ett för
handen varande behof af omkring En million Riksdaler. Vill man ändamålet — och
jag kan icke tvifla härpå — så måste medlen någorlunda lämpas derefter; och i
sådant fall kan icke ett gemensamt anslag af hvad Kongl. Majit äskat finnas i någon
mån tillfredsställande. Jag vördar Kongl. Majits nådiga omtanka att sparsamt äska
nya anslag; men jag tror och är förvissad, att sparsamheten hör vore ett skadligt
uppskof med arbeten, som skulle rikligen återgälda de nedlagda kostnaderna.
Med afseende å resultatet af de inom Jemtland verkställda undersökningarne
synes mig det af Landshöfdingen derstädes föreslagna årliga anslag snarare alltför lågt,
än tvärora; men då det icke torde vara att förvänta, att en högre summa för nämnde
län nu skulle kunna erhållas, tillåter jag mig vördsamt föreslå,
att utom det af Kongl. Majit för de sex norra länen gemensamt äskade
anslag, en summa af 50,000 Ridr årligen måtte för omförmälda ändamål
heviljas ensamt för Jemtlands län, som deraf är i synnerligt behof.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 29 November 1862.
G. Tham,
520
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 204.
2MM.
Af Herr VOI» l'B8H ? fcldvftrd} angående pension åt
I. d. Löjtnanten Pehr Palmgren.
Då en gammal man, som gått så tidigt ur Statens tjenst, att han icke kunnat
bereda sig pensions-rätt, men likväl alltid tjenat det allmänna, så långt helsa och
krafter medgifvit, lider verklig nöd på sin ålderdom och genom brutna krafter är urståndsatt
att förtjena något till sitt uppehälle, samt saknar alla slägtingar att anropa
om hjelp, så måste han vända sig till den Stat, han redligt tjenat, med bön om det
aldratarfligaste lefnadsbröd.
Löjtnanten i arméen Pehr Palmgren, född 1794, kom i tjenst 1812 till dåvavande
fältmätnings-korpsen, gjorde under kriget i Norrige 1814 tjenst vid den käcke
Generalen friherre von Vegesachs stab, der han under bevistande af (lere träffningar
tidigt bemärktes, var efter freden, såväl vid fältmätnings-korpsen, som efter sin vunna
transpoit 1817 till Helsinge regemente, äfvensom efter sitt afskedstagande 1823,
kommenderad vid flera allmänna förrättningar, nemligen sex somrar vid de topografiska
arbetena, uti hvilka han egde en särdeles skicklighet, var anställd som postman
vid hamnbyggnaden i Helsingborg, fem somrar som nivellör vid sjösänkningsarbeten i
Småland, samt sedermera årligen ända till 1830 haft uppdrag vid vägomläggningar,
alvägningar, sjöars och sanka trakters aftappning, och sedermera vid jeruvägsliniers utstakande
m. m., såsom allt af här bifogade tjenste-förteckning inhemtas.
Nu lidande af en i Norrige åkommen bråck-skada, för hvilken han för det närvarande
ligger på Wexiö lasarett, äro hans krafter förbi, och, urståndsatt att något
förtjena, såsom här bifogade läkarebetyg utvisar, boende i en torpstuga i Dädersjö
socken af Kronobergs län, är han i fullkomlig fattigdom. Vid nära sjuttio års ålder
kunna icke hans år blifva många, och således icke länge för Staten betungande, ifall,
hvarom jag vördsamt anhåller:
Pikets Ständer ville besluta att en årlig pension af 400 R:dr R.mt, i det
närmaste motsvarande Löjtnants-pension (som är 375 R.dr), beviljas åt
f. d. Löjtnanten vid Helsinge regemente Pehr Palmgren.
Stockholm den 29 November 1862.
Edv. v. Krusenstjerna.
Nio *05.
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 20b.
521
mo 235.
Af Grefve Cronstedt» Fredrik* om hela extra Slatsregleringens
öfverflyttande på Stats-kontoret, rn. m.
Vid granskning af såväl Stats- som Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning,
hafva Rikets Ständers år 1860 församlade Revisorer fästat uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att söka tillvägabringa jemnvigt i förhållandet emellan Kongl. Statskontorets
inkomster och utgifter, samt sätta nämnde embetsverk i stånd att vid alla
tillfällen kunna verkställa de utbetalningar, som detsamma ålåge. Den uti revisionsberättelsen
(pag 22—27) omförmälda svårighet för Stats-kontoret att fullgöra sina
utbetalningar, vore enligt Herrar Revisorers åsigt en följd, bland annat, af den omständigheten
att, vid de 2:ne niistförutgångne riksdagarne, den så kallade extra Statsreglenngen
i allmänhet anvisats att fråu Riksgälds-kontoret utbetalas, ehuru en stor
del af de dertill hörande summor icke utginge direkte ifrån detta Kontor till de allmänna
verk eller enskilda personer, som skola medlen uppbära, utan först af desse
reqvirerades hos Stats-kontoret, hvilket embetsverk åter i sin ordning hos Riksgäldskontoret
lyftade motsvarande belopp. Till följd häraf bade åtskilliga utgifter af enahanda
beskaffenhet med dem, hvilka tillförene blifvit bestridda af Stats-kontorets inkomster,
på sednare tider blifvit öfverflyttade på Riksgälds-kontorets stat, hvadan
och då Statsverkets inkomster, synnerligast till följd af den betydliga förhöjningen i
tull- och bränvinsbrännings-medlen, blifvit mer än tillräckliga för de å Stats-kontoret
anvisade utgifter, ett öfverskott vid berörde 2:ne riksdagar hade beräknats uppkomma,
hvilket Rikets Stäuder beslutat böra med ett visst belopp hvarje år till Riksgäldskontoret
öfverlemnas, för att användas till utgifter, som blifvit på sistnämnde verk
anvisade. Från lång tid tillbaka och ända till och med 1830—1831 åreus riksdag
hade deremot alltid statsregleringarne utfallit så, att på Kongl. Stats-kontoret anvisades
utgifter utöfver de inkomster, som beräknades till nämnde Kontor inflyta, och
för den skilnad, sorn sålunda uppstod, anslogs under namn af statsfyllnads-summa
ett deremot svarande belopp att, efter ingången af Mars månad hvarje år, uppå Statskontorets
reqvisition, från Riksgälds-kontoret utbetalas. 1 sjelfva verket vore denna
statsfyllnads-summa att betrakta såsom ett på Riksgälds-kontoret anvisadt kreditiv,
enär densamma kunde af Stats-kontoret disponeras innan dess egentliga inkomster för
lith. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 Afd. 06
522
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 205.
året börjat inflyta. Då statsfyllnads-summan vanligen uppginge till omkring 2 millioner
R:dr R:mt och stundom deröfver, beredde densamma tillgång till bestridande af
icke obetydliga utgifter, för hvilka Stats-kontoret nu icke utan svårighet måste reservera
sina tillgångar. Enligt Revisorernas åsigt skulle det alltså kunna lända till
icke ringa lättnad vid fullgörande af Stats-kontorets utbetalningar, om vid blifvande
statsregleringar åtskilliga af de utgifter, som tillhöra den s. k. extra statsregleringen,
men äro af den beskaffenhet att de böra genom Stats-kontoret hos Riksgälds-kontoret
reqvireras, hädanefter, i stället att utgå från sistnämnde verk, upptoges till utgående
direkte från Stats-kontoret, så att Stats-kontorets vid statsregleringen beräknade
utgifter alltid komme att med omkring 2 millioner R:dr öfverskjuta dess beräknade
inkomster, samt en deremot svarande statsfyllnads-summa anvisades på Riksgälds-kontoret
att, efter Mars månads ingång, af Stats-kontoret disponeras.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande förklarade Kongl. Stats-kontoret, att
den föreslagna åtgärden visserligen horde leda till det af Revisorerne afsedda ändamålet
att5 underlätta Stats-kontorets penningerörelse; men i afseende på verkställigheten
anmärktes att, om ock de af Herrar Revisorer afsedda extra statsanslag anvisades
att direkte från Stats-kontoret utgå, Statsverkets inkomster i allt fall komme under
nuvarande förhållanden att öfverstiga utgifterna, så att någon statsfyllnads-summa icke
kunde komma att på Riksgälds-kontoret anvisas, synnerligast om, såsom hittills, den
väsendtligaste af stats-inkomsterna, eller tullmedlen, skulle visa sig fortfarande vara i
stigande.
Af det, vid Kongl. Maj:ts under innevarande riksdag aflåtne nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof, bilagde utdrag af Stats-Rådets protokoll öfver
Finans-ärenden af den 14 sistlidne Oktober (bilagan 6, pag. 6 & 7) inhemtas, huru
som Herr Finans-ministern, med anledning af Herrar Revisorers ofvannämnda framwställning,
yttrat den åsigt, »att den af 1860 års Revisorer antydda väg, så vidt utan
((olägenhet kan ske, borde följas, och att således åtskilliga anslag, hvilka hittills varit
((uppförda på den s. k. ex ra statsregleringen, men som äro af mera permanent egen«skap,
borde bland de ordinarie utgifterna upptagas för tre år i sender, hvarigenom
«den omgång och oegentlighet undvekes, att medel, som af Stats-kontoret utbetalas,
«måste reqvireras från Riksgälds-kontoret, dit de under namn af bidrag för bestridande
af anvisade utgifter eljest skola aflemnas.»
Ehuru Kongl. Stats-kontoret, enligt hvad Herr Finans-ministern till ofvannämnda
Stats-Råds-protokoll anfört, för närvarande befinner sig i den lyckliga ställning, att detsamma
icke allenast behörigen verkställt alla nämnde Kontor åliggande liqvider, utan
ock till Riksgälds-kontoret förskottsvis utbetalt 1,000,000 R:dr af 1861 års ännu ej
till siffran kända öfverskotts-medel, samt derjemte innehar en betydlig kassabehållning,
har jag dock, vid det förhållande, att Herrar Revisorers förenämnda förslag icke blott
af Kongl. Stats-kontoret ansetts kunna underlätta Kontorets penningerörelse, utan ock
af Herr Finans-ministern betraktats såsom ett verksamt medel att befordra reda och
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 205.
523
enkelhet i förvaltningen, trott tiden vara inne att fasta Rikets Högloflig» Ständers
uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att Riksgälds-kontorets verksamhet så ordnas
att alla de göromål, som egentligen borde tillhöra Stats-kontoret, men alltsedan
1840 års riksdag tid efter annan öfverlemnats till Riksgälds-kontoret, måtte till
förstnämnda verk återföras, samt Riksgälds-kontorets hufvudsakliga verksamhet begränsas
inom egenskapen af att vara: dels en förvaltning för ombesörjande af Svenska
Stålens skuld, med uppdrag, att uppbära de medel Rikets Ständer för skuldens
förräntande och amorterande anvisa, samt, i saknad af annan tillgång för anvisade
utgifter, upplåna dertill erforderliga penningar, dels en upp- och utlånings-anst alt för
befordrande af allmänt nyttiga och produktiva företag, dels ock en Svenska Statens
besparingskassa till hvilken uppkommande öfverskott och besparingar å Statsverkets
inkomster och utgifter böra ingå och der förvaltas, intilldess desamma af kommande
Rikets Ständer disponeras, samt slutligen en förvaltning för Rikets Ständers ekonomi,
såväl emellan, som under riksdagarne.
I händelse Riksgälds-kontorets verksamhet sålunda begränsades, skulle deraf blifva
en gifven följd att större reda och enkelhet vunnes i afseende å öfversigten af Statsverkets
ställning, enär Riks-staten komme att omfatta alla utan återbetalningsskyldighet
anvisade statsanslag, hvilka af landets skattebidrag borde bestridas, hvaremot Riksgälds-kontorets
utgifts-stat komme att upptaga dels utbetalningen af sådana genom
upplåning anskaffade medel, som, i mån af behof, borde i runda summor till Statskontoret
levereras för att till de anvisade behofveu användas, dels sådana direkte från
Riksgälds-kontoret till vederbörande korporationer m. fl. utgående låne-understöd, som
Rikets Ständer funne för godt att bevilja och hvilka icke rätteligen kunna betraktas
såsom tillhörande budgeten, enär sådana lån, äfven om de äro räntelösa, icke förminska
Statens redan egande kapital, då Riksgälds-kontoret för hvarje sålunda utbetald
lånesumma erhåller en motsvarande fordran.
Ett sådant ordnande af de anslags- och lånesummor, Rikets Ständer vid hvarje
riksdag bevilja, vore ock utan tvifvel i alla hänseenden mera systematiskt och ändamålsenligt,
än den hittills följda praxis att till Riksgälds-kontorets utgifter hänföra
hela den s. k. extra statsregleringen, eller icke allenast låneunderstöden, utan ock alla
de egentliga anslag, som äro af en mera tillfällig beskaffenhet. Såsom exempel på
den oformlighet, hvartill denna praxis leder, torde kunna erinras huruledes, enligt sednaste
riksdags statsreglering, en mängd aflöningar till Statens embets- och tjenstemän
äro anvisade att utgå frän Riksgälds-kontoret, så att Stats-kontoret först måste i
särskilda omgångar begära att hos Riksgälds-kontoret utbekomma det anvisade beloppet.
På sådant sätt måste Stats-kontoret dels qvartaliter, dels halfårsvis från Riksgälds-kontoret
reqvirera aflöning till Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona; aflöning till
Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggnader; arfvoden till lärare vid Mariebergs
läroverk; hyresersättning åt Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet; aflöning
till en Antiqvitets-intendent o. s. v. Vid 1856—1858 års riksdag anvisades
524 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 205.
till och med för Kamereraren i Stats-kontorets Kammar-kontor, för ökade göromål,
ett belopp af 1,000 R:dr, som Stats-kontoret måtte qvartaliter hos Riksgälds-kontoret
reqvirera, innan Stats-kontoret kunde till sin egen tjensteman utbetala denna honom
tillagde tillfälliga löneförbättring.
Beträffande Kongl. Stats-kontorets erinran derom, att någon stats-fyllnads—
summa icke skulle kunna ifrågakomma, enär Statsverkets inkomster vore så stora,
att de vida öfverstego de extra anslag, som, enligt Herrar Revisorers förslag, borde
till Stats-kontoret öfverflyttas, torde böra anföras, att om, i öfverensstämmelse med
min åsigt, icke blott de extra anslag, som beviljas att, med lika belopp hvarje år,
utgå, utan äfven alla öfriga extra statsutgifter, deribland anslagen till jernvägsbyggnader,
i Riks-staten upptagas, så måste genom ett sådant förfogande ofelbart en ganska
betydlig statsfyllnadssumma, i form af tillskott ifrån Riksgälds-kontoret till Statskontoret,
erfordras. Det inses ock ganska lätt, att Riksgälds-kontoret utan olägenhet
skulle kunna åtaga sig att tillhandahålla Stats-kontoret detta tillskott då Riksgäldskontoret
icke allenast eger att härtill använda sina egna betydliga intrader, deribland
de genom upplåning anskaffade jernvägsmedlen, utan ock, i händelse af behof, kan
anlita sitt på Rikets Ständers Bank anvisade kreditiv å million R:dr.
Emot det nu väckta förslaget torde måhända invändas, att för dess utförande
skulle erfordras tillökning af Stats-kontorets nuvarande tjenstemannapersonal. Denna
anmärkning bör dock förfalla, då man besinnar, dels att en betydlig minskning i
Stats-kontorets göromål skulle uppstå derigenom att den täta skriftvexlingen emellan
Stats- och Riksgälds-kontoren för reqvirerande af extra anslagsbeloppen helt och hållet
komme att upphöra, dels att Stats-kontoret redan nu måste bokföra större delen
af extra statsanslagen, enär desamma, efter att hafva blifvit från Riksgälds-kontoret
reqvirerade, från Stats-kontoret utbetalas. Men äfven om, emot förmodan, någon
tillökning i Stats-kontorets personal till följd häraf skulle befinnas erforderlig, anser
jag den kostnad, som härigenom kan förorsakas, obetydlig i förhållande till de fördelar,
som genom förslagets antagande otvifvelaktigt böra vinnas.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå:
l:o att alla de anslag, utan återbetalningsskyIdighet, som Rikets Ständer
under innevarande riksdag komma att bevilja, ehvad desamma tillhöra
den ordinarie eller den extra statsregleringen, måtte anvisas att utgå från
Stats-kontoret;
2:o att samtlige dessa anslag måtte, på sätt 62 § Regeringsformen
föreskrifver, under bestämda Hufvudtitlar i Riks-staten uppföras, dock så,
att sedan de ordinarie anslagen först blifvit under hvarje Hufvudtitel upptagne,
extra statsregleringen för hvarje Hufvudtitel för hela statsregleringsperioden
utföres;
3:o att de andag, som för jernvägsbyggnaderna eller andra ändamål
yarda beviljade att utgå af upplånade medel eller andra sådana tillgångar,
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 205. 525
som stå under Riksgälds-kontorets förvaltning (såsom t. ex. anslagen till
folkundervisningen m. m.), och hvilka samtliga anslag, såsom tillhörande
den extra statsregleringen, jemväl böra i Riks-staten upptagas, må, i mån
af behof, utaf Stats-kontoret i runda summor från Riksgälds-kontoret reqvireras;
4:o
att deremot alla lån, som af Rikets Ständer varda för särskilda
ändamål beviljade, hädanefter såsom hittills, må anvisas att utgå från Riksgälds-kontoret,
som bör hafva skyldighet icke blott att tillse, att de för
lånen atlemnade skuldförbindelser och öfrige handlingar öfverensstämma med
de af Rikets Ständer, vare sig i allmänhet eller för särskilda fall, stadgade
lånevilkor och att öfrige föreskrifter varda behörigen iakttagne, utan ock
att vaka öfver lånehandlingarnes bibehållande vid gällande kraft, samt tillse
att deri förskrifne kapital- och ränte-inbetalningar varda behörigen fullgjorde;
5:o
att, i den mån Statsverkets för tillfället egande kontanta kassabehållning
är större, än som kan anses nödigt för bestridande af Statskontorets
löpande utgifter för den närmaste framtiden, öfverskottet bör till
Riksgälds-kontoret öfverlemnas för att, så vidt ske kan, göras räntebärande
och hållas allmänna rörelsen tillhanda, dock alltid med rättighet för Statskontoret
att, efter högst en månads föregående tillsägelse eller inom den
kortare tid, som för särskilda tillfällen kan vid medlens levererande varda
förbehållen, från Riksgälds-kontoret återbekomma större eller mindre del
af de insatta kapitalbeloppen;
6:o att öfverskotten å Statsverkets inkomster samt besparingarne å dess
utgifter hädanefter såsom hittills böra, så fort ske kan, till Riksgäldskontoret
från Statsverket levereras; samt
7:o att för den händelse att Kongl. Maj:t, för utförande af nu ifrågavarande
förslag, möjligen skulle finna en tillökning oundgängligen nödig i
den för Stats-kontorets embets- och tjenstemän anslagna aflöning, erforderlige
medel måtte ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att användas
till arfvoden för det eller de tjenstebiträden, som kunna blifva behöflige
för verkställigheten af detta förslag.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
Fr. Cronstedt.
526
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 206.
&T:<» 206.
Af Grefve CronslfdG Fredrikj angående begagnande a/ postremiss-vexlar
för öfversändande af medel från och till Riksgäldskontoret.
Uti Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorers berättelse, angående Statsverkets
tillstånd och förvaltning (pag. 20, 21.), hafva Herrar Revisorer, på anförda
skäl, tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att de genom
Kongl. Förordningen den 9 September 1837 meddelade föreskrifter, angående vederbörande
embetsmyndigheters skyldighet att vid penningeförsändningar begagna anvisningar
af Rikets Ständers Rank och dess Låne-kontor, må erhålla en sådan utsträckning,
att det blefve allmänna verk och inrättningar samt myndigheter, hvilka
ega fribrefsrätt, tillåtet att, der sådant utan särskild kostnad eller olägenhet kan ske,
vid penningeförsändningar begagna s. k. postremiss-vexlar, utgifna af enskilda banker
eller filial-banker samt ställda att vid uppvisandet å den ort, dit vexeln skall afgå,
betalas till den person eller myndighet, till hvilken vexeln är afsedd att öfversändas;
dock under vilkor att, i fråga om penningeförsändningar emellan sådana orter, som
nu afses uti ofvanberörda Kongl. Förordning, Rikets Ständers Banks och dess Lånekontors
anvisningar böra begagnas.
Under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Revisorerna sålunda föreslagit,
får jag, då samma skäl, som tala för postremiss-vexlars begagnande af de verk
och inrättningar, hvilka tillhöra den egentliga statsförvaltningen, äfven äro tillämpliga
i afseende å Rikets Ständers Riksgälds-kontor, härmed vördsamt föreslå:
att, vid remisser af Riksgälds-koutorets medel, postremiss-vexlar, utgifna af
enskilda banker eller filial-banker eller ock af sådana bankers dertill behörigen
belullmägtigade ombud, samt ställda att vid uppvisandet å den
ort, dit vexeln skall afgå, betalas till den person eller myndighet, till
hvilken vexeln är afsedd att öfversändas, måtte, der sådant utan olägenhet
kan ske, få begagnas såväl af Riksgälds-kontoret för remisser till landsorterna,
som af dervarande verk eller myndigheter vid penningars öfversändande
till nämnde Kontor; dock under vilkor att Rikets Ständers Banks
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 207. 527
eller Låne-kontors anvisningar, der så ske kan, företrädesvis böra begagnas.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
Fr. Cronstedt.
Jtto 2®£.
Af Friherre von Weisesach? f'aa*l Hennius; Ivan, angående
löneförbättring åt Gymnastik-lörarne vid de högre elementar-läroverken.
Då jag nu går att För några ögonblick taga Höglofliga Ridderskapet och Adelns
uppmärksamhet i anspråk är det för att vidröra en sak, som, om äfven af Regering
och Ständer hittills icke helt och hållet förgäten, dock synes hafva varit omfattad
med mindre allvar och intresse än dess vigt helt säkert fördrar.
Det är naturligt, då man betraktar menniskoålderns begränsning inom endast
en kort tidrymd, att de åtgöranden, som af en lagstiftande församling vidtagas till
förändringar och förbättringar, hufvudsakligen måste afse efterkommande, eller att
gagna en i spåren trädande generation. — Det är äfven naturligt, att på samma
gång man arbetar för att åt denna generation bereda ökade utsigter till välstånd,
man samtidigt måste bemöda sig att hos den utveckla sådana aniag och fullkomligheter,
som kan göra den värdig och skicklig, att rätt begagna de medel till en vidare
förkofran, man sökt åt den förbereda. Att så äfven varit händelsen bevisas af
de frikostiga anslag Rikets Ständer, under sednare riksmöten, beviljat till undervisningsverkets
tidsenliga reformerande, — det kan icke förnekas, äfven af den mest
oförnöjde, att stora uppoffringar för detta ändamål blifvit gjorda, och att, om äfven
ett och annat med afseende på den intellektuel;» uppfostrans ordnande ännu återstår
att önska, ingen möda å de begge Statsmagternas sida blifvit sparad att befrämja
den — men har dock, som jag tror, under sitt sträfvande att utveckla de intellektuela
krafterna, begått ett misstag eller gjort sig skyldiga til! ett fel, som, om det
icke i tid rättas, hotar att tillintetgöra värdet af de frukter man sökt framkalla.
528 Motioner hos ltidderskåpet och Adeln 1862. N:o 207.
Detta fei är att man under ett ifrigt arbetande för den intellektuel uppfostran
alltför mycket förgätit den fysiska, och det är detta förhållande, som jag nu
tager mig friheten fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på.
Det är med anledning häraf, och sedan jag afvaktat slutet af motionstiden utan
att hafva hvarken inom detta Stånd eller något af Medstånden funnit något förslag
framlagt att i denna vigtiga gren af uppfostran åstadkomma några förbättringar, oaktadt
den allmänna meningen inom landet just under den tid, som förgått sedan sednaste
riksmöte bestämdt uttalat sig för nödvändigheten häraf, som jag hos Rikets
Ständer med afseende härpå vågar göra följande hemställan:
Att, sedan öfvertygelse!! nu blifvit stadgad om den pedagogiska gymnastikens
värde som ett fysiskt uppfostringsmedel, och dess tillämpning, till
följd häraf, vid skolorna blifvit anbefalld. Rikets Ständer mätte, för att
möjliggöra bildandet af en fullt duglig Gymnastiklärare-korps, som det första
vilkoret för den fysiska uppfostrans ändamålsenliga befrämjande, öka
lönerna för sådane lärare, så att den, som för öfrigt anser sig kallad att
beträda denna bana, icke måtte önna sig afskräckt genom de alltför mörka
ekonomiska utsigter, som möta.
Det är otänkbart, att under nuvarande förhållanden, då penningevärdet allt mer
och mer synes falla, någon skall våga med flit och allvar egna sig åt ett yrke, som
i perspektiv visar en årlig inkomst af 500 R:dr Runt, det må äfven vara, att, efter
flere års tjenstetid, denna kan komma att uppgå till 1,500 R:dr, hvilket är den högsta
inkomst hvartill en gymnastiklärare för närvarande kan komma. — Då skäl icke
finnes att betrakta den fysiska uppfostraren af mindre gagn för skolan än den intellektuela,
och det helt säkert är förenadt med lika stor möda att vårda och bereda
utveckling åt kropps- som själskrafterna, vågar jag föreslå,
att Gymnastiklärarelönen vid de högre elementar-läroverken måtte höjas till
samma belopp, som det åt yngste Kollegan vid sådant läroverk nu anslagna
eller 1,000 R:dr Runt årligen under de första fem tjensteåren,
samt samma gradvis skeende tillökning, som för nämnde Kollega är bestämd,
— likväl med vilkor att gymnastiklärare, för att komma i åtnjutande
af dessa förbättrade lönevilkor, skola underkastas afläggande af de
högre kunskapsprof, som böra och helt säkert snart skolo komma att för
dem bestämmas.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den ‘29 November 1802.
Carl Henning Ivan von Vegesach.
Iso 08,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 208.
529
X:o 20».
Ar Herr Carlheim Gyllrnskulil, Henrik lilolf Osear,
om anslag till understöd åt ett s. k. Magdalenahem i hufvudstaden.
Vid sistlidne riksdag gjordes af Grefve Liljencrants motion om årligt anslag till
understöd för ett s. k. Magdalenahem här i hufvndstaden. Stats-Utskottet, till hvars
behandling frågan remitterades, erkännande motionens gagnande syftemål, var dock
lör sin del icke öfvertygadt om lämpligheten af att anvisa statsmedel för detta ändamål.
Enligt Utskottets tanke kunde nemligen detta från det allmännas sida kraftigare
befrämjas dels genom åtgärder för att bereda den qvinliga ungdomen en förbättrad
uppfostran, dels och hufvudsakligen genom lättade tillfällen för qvinnan att
försörja sig genom ärligt arbete. Uti motiveringen härför yttrar Utskottet, bland annat,
att, så länge icke från det allmännas sida allt blifvit gjordt, som kan göras, för
att från lastens bana rädda dem, hvilka allvarligen bemöda sig att emotstå frestelserna,
så länge skulle inrättandet af en stats-institution, afsedd uteslutande till fallna qvinnors
omvårdnad, vara mindre ändamålsenlig. Utskottet ansåg derföre denna angelägenhet
böra tills vidare öfverlemnas åt den enskilda menniskokärleken och det kristliga deltagandet
för olyckliga, hvaraf, dädanefter såsom dittills, kunde förväntas en välgörande
verksamhet.
Utskottets yttrande i denna del blef äfven Rikets Ständers beslut.
Det skall måhända derföre synas mången obehörigt och ändamålslöst att åter
väcka en fråga i enahanda syfte.
Lifligt öfvertygad, att de ädle och menniskoälskande män, som i Stats-Utskottet
vid förra riksdagen bestämde den då väckta motionens öde, antingen icke egt tillräcklig
kännedom om hvad med frågan sammanhänger, eller ock misstagit sig i omdömet
deröfver, samt att nuvarande Stats-Utskott skall finnas benäget att lyssna till
hvad, i det borgerliga samhällets och mensklighetens allmänna intresse, kan, för ett
anslag af ifrågavarande art, anföras, — dristar jag dock till Rikets Ständers behjertande
vördsamt hemställa, hvad i sådant hänseende synes böra komma i betraktande.
Främst torde dock vara nödigt att undanrödja tvänne missförstånd, som härvid
ligga nära tills hands och synas verkligen hafva föresväfvat sistlidne riksdags Statsutskott,
då det i ämnet afgaf sitt utlåltande. Meningen med denna min motion är
liih. till R. St. Orot. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 A/d. 67
530 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 208.
icke och torde ej heller hafva varit Grefve Liljencrants’», att från den enskilda menniskokärleken
och det kristliga deltagandet för olyckliga på en siats-institution öfverflytta
omsorgen för fallna likars förbättring, utan endast att den kristliga barmhertigheten
må, uti sina ansträngningar för de fallnas återupprättelse, stödjas och bispringas,
hufvudsakligen i det ändamål, att räddning må kunna tillbjudas så många och blifva
så fullständig, som möjligt. Jag är fullt ense med Stats-Utskottet i den tanken, att
en stats-institution i egentlig mening alldeles icke skulle uppfylla det här afsedda
ändamål.
Deremot kan jag icke instämma deri, att dessa olyckliga, förförda, eller sjelfförvålladt
brottsliga, men ur förderfvet längtande, odödliga själar skola af Staten lemnäs
utan all hjelp, derföre, att icke «från det allmännas sida, allt blifvit gjordt, som kan
göras, för att från lastens bana rädda dem, hvilka allvarligen bemöda sig att motstå
frestelserna», eller att Staten, hvarken genom att bereda den nu uppvexande qvinliga
ungdomen en förbättrad uppfostran, eller genom härefter lättade försörjnings-utvägar
för qvinnan, afbördar sig den skuld eller godtgör de försummelser och den vanvård,
som i begge dessa hänseenden kommit honom till last. Hvem känner måttet af den
medfödda vanart, den råhet i behandling, den andeliga och lekamliga uselhet, eller beräknar
kraften af de frestelser, som förde till förderfvet? Hvem mäter djupet på den
afgrund, hvartill det, ohämmadt, skall leda?
nDen som står, se till ali han icke faller/»
Statens pligt att sörja för sina medlemmars icke blott rättssäkerhet, utan äfven
sedliga daning och slöjdfardighet torde af ingen, äfven den mest afgjorda förfäktare
af Staten såsom rättsanstalt, förnekas, än mindre torde behöfva befaras sådant af Rikets
Ständer, som för fångvården och fängelsernas förbättring offrat sä många millioner
samt med så stor, man kunde nästan säga slösande frikostighet anslagit allt
större summor riksdag efter riksdag, för uppfostringsväsendet i alla rigtningar, ej heller
af de Stats-Utskottets ledamöter, hvilka ansett Magdalenahemmet» ändamål att bevara
från laster och brott bäst befrämjas genom en lörbätlrad uppfostran och lättade
utvägar till ärlig försörjning.
Men är det, enligt rättslärdas och allas vår gemensamma mening, Statens pligt
att, visserligen främst skydda hvarje medborgares medfödda eller välförvärfvade rättigheter,
men derjemte äfven, att sörja och i viss mening ansvara för samhällsmedlemmarnes
daning för deras bestämmelse såsom sedliga och odödliga varelser, underkastade
denna, mensklighetens allmänna lag: «du skall äta ditt bröd i ditt anletes
svett», så torde med allt skäl frågas: i hvad mån och genom hvilka medel kan Staten
säkrast ernå dessa sina ändamål? Härtill kan i få ord svaras: allt, som, i stg sjelf
godt, derjemte bevisat sig leda till sagde ändamål, bör af Staten beaktas och befordras.
Frågan om Magdalenahemmens rätt till Statens uppmärksamhet och understöd
kunde således inskränkas dertill: Hafva Magdalenahemmen och andra dylika inrätt
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 208. 531
ningar visat sig vara för Statens ofvan uppgifna ändamål gynnande eller icke? I
detta hänseende svarar erfarenheten och Stats-Utskottet vid sednaste riksdag samstämmigt:
Ja!
Grefve Liljencrants uppgaf uti sin berörda motion, att af de (intill 1859 års
slut) å Räddnings- och Magdalenahemmen här i staden intagna qvinnor, hvaribland
för barnamord, stöld oell lösdrifveri straffade 137, skökor och försvarslösa, som ej
blifvit för brott straffade, 61, tillsammans således 198, hade ej fullt en sjettedel åter
beträdt lasternas väg, och Grefven slöt häraf, alt genom tillvaron af ifrågavarande inrättningar
Staten ej blott beredts en betydlig besparing af utgifter, utan, hvad vigtigare
är, en väsendtlig moralisk vinst.
Enligt från Magdalenahemmet begärda och lemnade uppgifter har af de från 1860
års början till denna dag derifrån utgångna tillsammans 66 qvinnor, veterligen endast
en, förut straffad för andra resan stöld, blifvit å nyo för brott dömd, — fyra, från
fängelser mottagne, hafva såsom försvarslösa återkommit till korrektionsinrättning, —
en, förut dömd för fjerde resan stöld, förfallit genom supande — fern återfallit till
annan liderlighet (bland dessa äro två, hvilka blott öfver en dag vistats å Magdalenahemmet),
— två, hvilkas uppförande ej vunnit önskelig stadga, men af hvilka den
ena sökt, fastän ännu icke vunnit åter inträde vid Magdalenahemmet.
Tillsammans äro således af sextiosex, endast tio, på hvilka någon tids vistande
å Magdalenahemmet icke uppenbarat någon god verkan. Erfarenheten lärer dock,
att sådant ej sällan längre tid efter afgången derifrån blifver uppenbart. »Det vare
«nu huru det vill med dessa Magdalenahem», yttrade en olycklig derifrån förlupen
qvinna, «ett är dock visst, att man der får höra sådana Guds ord, som man icke så
«lätt åter kan förgäta, hvart helst man än må komma.» — Magdalenahemmets ledare
kunna derföre med större skäl, än mången annan, sägas «så på en förhoppning».
Ofta nog gifves dem dock att snart se frukten af deras kärleks arbete.
Så kan det om tjugufem från Magdalenahemmet efter den 1 Januari 1860 utgångna
sägas, att de alla skickat sig väl, många bland dem med utmärkt beröm, —
tretton oklanderligt, femton, äro, om hvilkas förhållande närmare underrättelser saknas,
hvaribland dock de flesta dels återgått til! skötet af sina fordna hem, dels fortfarande
äro anställda såsom tjenstehjon. Några bland de öfriga skola, efter hvad
som erfarits, ärligen försörja sig på egen hand.
Om det besinnas, att, bland dessa, de vida flesta före inträdet å Magdalenahemmet
varit dömda för stöld, ända till 3:dje och 4:de resan, för mordbrand eller
barnamod, eller ock för sedeslös lefnad undergått korrektionsstraff; så torde redan
hvad nu blifvit anfördt och af bilagde specifika förteckning bestyrkes — finnas förtjena
något afseende, såsom bevis, att Staten af Magdalenahemmets verksamhet skördat
moralisk vinst. Mången hugnande erfarenhet skulle till bestyrkande häraf kunna
åberopas. Jag inskränker mig till att i detta afseende hänvisa till hvad bilagan Lif.
B. derom innehåller,
532 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 208.
Till ledning för omdömet rörande den genom Magdalenahemmmet, Staten tillskyndade
besparing i utgifter, torde tjena följande, af fångvårdstjenstemän granskade
och godkända beräkning.
Antagas kan, att under vanliga förhållanden, vida mer än hälften af de från
straff- och korrektions-fängelserna frigifna qvinnor, inom kort, dit återkomma såsom
brottslingar eller försvarslösa, förfallna till fängelse på, öfverhufvud, åtminstone 2 års
tid. Årliga kostnaden för qvinlig fånge har, enligt Fångvårds-stvrelsens uppgift i
1860 års berättelse, utgjort åren 1851—1860 i medeltal 115 R:dr. Bland de uti
Magdalenahemmet) mottagna 277 qvinnor, hafva, efter allt hvad erfaras kunnat, åtminstone
200 icke vidare fallit fångvården till last. Om, utan Magdalenahemmens
mellankomst, endast hälften af dessa, eller 100, i ofvan berörda måtto till fängelserna
återkommit; så skulle, endast för underhåll — oberäknadt sjukvårds-och transportkostnader
— Statsverket för dem måst utgifva omkring 23,000 R:dr, öfverstigande allt,
hvad Magdalenahemmen, under de tio åren af deras tillvaro här i hufvudstaden,
kostat.
Ringa bör dock denna penningevinst skattas emot den af dessa arma qvinnors
sedliga förbättring samt af dem, uti Magdalenahemmen, vunnen eller ökad arbetsskicklighet
och deraf betingad gagnelig verksamhet.
Uti det med Magdalenahemmet nu förenade Räddningshem för vanartiga minderåriga
flickor hafva sedan dess inrättande, hösten 1860, tjugosju sådana varit intagna.
Utaf dessa äro två till anhöriga återställda (en såsom öfverårig, en såsom
mindre vetande), fyra hafva utgått i särskilda tjenster, och har om dem alla godt
vitsord lemnats. l)e 21 i Räddningshemmet nu qvarvarande skicka sig i allmänhet
öfver förväntan väl och gifva godt hopp om sig.
Hvad ondt i samhället skolat, utan Magdalenahemmets mellankomst, af dessa
förut hrottsliga, liderliga, lättjefulla qvinnor föröfvats; hvad deras onda, mången gång
förföriska exempel kunnat åstadkomma, kan icke beräknas. Men säkert är att både
de sjelfva och samhället vunnit på den undervisning, tukt och omvårdnad, de der af
den kristliga kärleken åtnjutit. Och om så är, hvarföre må, hvad på de 208 hittills
från Magdalena- och Räddningshemmen utgångna blifvit, med i det hela lycklig
framgång, försökt, icke äfven försökas på så många af fängelsernas och lastens beklagansvärda
offer, som sådant önska och begära? Hvarföre skola så många bortvisas,
så få kunna mottagas, i de bättringssökande synderskornas fristäder?
Ingen ålder, inga föregående lefnadsförhållanden berättiga Staten att åt elände
och fortfarande brottslighet öfverlemna någon af sina medlemmar. Från födelsen till
döden, så länge någon erkännes såsom samhällsmedlem, måste han, om Staten skall
uppfylla sin pligt, mötas och omfattas af dess hägnande, efter omständigheterna och
behofvet lämpade omvårdnad. Det är ock så, — vi må derföre prisa Gud, — i
de flesta förhållanden uti vårt fädernesland. I sjelfva fängelset, ja till galgen eller
stupstocken, följes dep misstänkte elfer dömde brottslingen af gtateps omsorg, äfven
Motioner hos Kidderskapet och Adeln 1802. N:o 208. 533
för hans själ. Det är endast den, som genom sitt utståndna straff borde anses såsom
återförsonad med samhället, eller den, som genom sedeslöshet visar sig mest
behöfva denna omsorg — det äro dessa, samhället merändels undandrager den modersvård,
utan hvilken det och de sjelfva lika mycket äfventyra alt ömsesidigt skada
hvarandra. Man synes förgäta att samhället genom sina åtgöranden och försummelser
— t. ex. just genom bristande barnavård och uppfostran, genom åsidosättande
af omsorgen för arbetskicklighets och arbetstillfällens beredande o. s. v., på mångfaldigt
sätt föranleder eller underlåter att, som sig borde, söka förekomma brottsliga
böjelsers och anlags utveckling — ja t. o m. genom att lemna den straffade brotts
lingen
eller den erkända lättfärdigheten utan ändamålsenlig tukt och vård, låter den
moraliska smittan ohämmad utbreda sig, medan man mot fysiska smittämnen och
deraf anstuckna icke blott personer, utan äfven djur och liflösa ting bemödar sig
att utfinna och bruka de bästa medel och utvägar.
Det vill häraf synas nästan så, som aktades faran för kroppslig skada eller förstörelse
mera, än själens undergång och alla de lidanden, alla de fasor, som ett ohejdadt
sedeförderf medför.
Men grunden till Statens länge och ännu, ty värr, alltför ofta visade liknöjdhet
för de lastbares sedliga bättring kan icke vara denna.
Det bevisas, bland mycket annat, af de uppoffringar Rikets Ständer med stor
beredvillighet gjort för fängelsernas förbättring, — det bevisa arbetshus och arbets-korpser,
— det bevisa anslag för inrättningar, sådana som Prins Carls, Råby o. fl., — det
bevisar bäst den sorgfällighet, hvarmed Fångvårds-styrelsen omfattar och det allmänna
intresse, hvarmed följes själavården inom häktena, de uppmaningar, milda Konungar
låtit utgå tdl fängelsebesök och inrättande af skyddssällskap, för att bereda frigifna
fångar återinträde i det fria samhället, samt de välvilliga och uppmuntrande uttryck,
hvarmed myndigheterna och Konungen förklarat sin belåtenhet med sådana sällskaps
menniskovänliga bemödanden — en lycka, hvaraf äfven Magdalenahemmets målsmän
fått hugna sig.
Men skall det då stanna vid dessa vällvilliga uttryck öfver andras bemödanden?
Skall Staten sjelf undandraga sig all delaktighet deri, och icke en gång då det behöfves
och ifrågasättes, med penningar underlätta och främja dessa, a/ dess målsmän
berömda, med så lycklig framgång krönta bemödanden? Omöjligt!
von Mohl, en bland Tysklands utmärktaste rättslärde, medlem al Frankfurterregeringen
1848—1849, räknar, i sitt berömda arbete, »om Politivet enskapen
enligt riitts-slats-grundsatser», bland Statens omsorger för medborgarnes andliga
personlighet, äfven inrättandet af särskilda anstalter för sådana, som vilja öfvergifva
lastens bana, och omsorg för deras ärliga utkomst, efter bepröfvad bättring.
Han uppräknar till och med de sätt, hvarpå sådan utkomst företrädesvis bör beredas:
genom försoning med de fallnes familjer, genom förskaffande af tjenst,
534 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 208.
eller genom fortfarande anställning vid räddningshemmet, — tilläggande, »i katholka länder
kan härtill äfven komma inträde i något religiöst samfund».
Hvad vetenskapen sålunda såsom sanning erkännt och fastställt, det har äfven den
högst uppsatta praktiska visheten antagit och sökt göra gällande. Vår högsinte och
menniskoälskande Konung Oscar omförmäler uti sitt verldsbekanta och verldsberömda
arbete »Om straff och straffanstalter», huruledes uti andra länder »ädla omsorger
»hafva sträckt sig äfven till den på brottets afvägar förirrade, som man börjat be»trakta
mindre såsom en fogelfri, för alltid förskjuten varelse, än såsom en vilseförd,
»fallen like, för hvars omvändelse och bättring man känner sig manad att tänka och
»handla. Man har insett, att samhällets pligt icke består ensamt uti, att beifra och
»straffa de begångna brotten, utan ock att sorgfälligt uppleta deras orsaker, och, så
»vidt i mensklig förmåga står, undanrödja dem.»
Med klarseende, kärleksfull blick betraktande straff- och fångväsendet i hela dess
utsträckning, har den höge författaren med obestridlig rätt förklarat, att »frågan om
»fallna likars rättelse och förbättring rör alltför nära samhällets stora angelägenheter,
»för att icke omfattas af atla dess medlemmar. Endast derigenom kan ett väigö»rande
samband bibehållas mellan det allmänna och straffanstalten. Förbrytaren må»ste
fråndömas sin frihet och afskiljas från samhälligheten, för att sättas utur stånd
»att skada, och medelst ett förnuftsenligt straff återföras, om möjligt är, till sjelfbe
»sinning
och bättre uppsåt, men samhället måste med ömt deltagande och moderlig
»omvårdnad följa äjven sina vilseförda barn.»
Det torde således kunna sägas vara icke blott en sjuklig känslo-ömhet, utan
fastmer en på goda skäl grundad och af det sunda omdömet erkänd sanning, att
vården om till laster och brott förfallna likar tillhör icke blott den enskilde, såsom
menniskovän, utan äfven Staten, såsom vårdare af samhällsmedlemmarues icke blott
kroppsliga och yttre, utan äfven inre andliga och sedliga välfärd. Häraf torde vidare
följdrigtigt kunna slutas, att, om enskilde företagit sig och under en längre tid med
framgång fortfarit, att åt fallna samhällsmedlemmar egna kärleksfull vård och omsorg,
afsedd och gagnelig för deras daning till dygdiga och för samhället nyttiga menniskor;
så är det Statens icke blott pligt, utan äfven fördel, att sådana bemödanden,
der så behöfves, understödja och befordra.
I sjelfva England, der, såsom vi alla veta, menighets- och sjelfstyrelse mera än
i något annat civiliseradt land äro gällande, — i England, som i detta och så många
andra hänseenden med rätta gäller såsom föresyn för andra riken, — England, med
sin i så många rigtningar storartade enskilda välgörenhet och rikedom — äfven der
lemnäs åt räddningshemmen för straffade eller eljest fallna qvinnor samt vanartade
barn understöd af allmänna medel, merändels, då sådant äskas, intill hälften af underhållskostnaden.
Så äfven i Frankrike, Preussen, Holland och flerestädes, der Staten
med allt skäl erkänner sin pligt, att, om icke grundlägga, dock på allt lämpligt
sätt befordra enskilda menniskovänners eller samfundsanstalter för förvillade medbor
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 208. 535
gares rörande till ärbar och sedlig vandel. Kolonien i Mattray för unga brottslin
gar,
asylerna i Paris, Strassburg och Kaiserswerth, Madgalenahemmen i Berlin, Steenbeck,
Hamburg och många andra, på kontinenten och de Brittiska öarne, äro talande
bevis, att sådana inrättningar icke ansetts ovärdiga eller obehöriga att af Statsmag
terna
gynnas.
Erkännes detta, så återstår att visa, att Statens understöd för Magdalenahemmet
verkligen behöfves; af hvad orsak, för hvad ändamål och af hvad beskaffenhet. En
kort framställning af Skyddsföreningarnes och Magdalena-inrättningarnes öden i vårt
fädernesland skall måhända bäst härom upplysa.
Åberopande hvad af regeringar och förenade enskilda menniskovänner blifvit i
andra länder gjordt för underlättande af brottligas förbättring och återinträde i det fria
sarnhällslifvet, yttrar den höge författaren till förenämnde afhandlig om straff och
straffanstalter: »Medborgerliga deltagandet eger tvänne särskilda föremål för sin verk»samhet,
nemligen:
»a) Vården om fångarnes behandling samt möjligheten af deras förbättring un»der
fängelsetiden.
»b) Omtankan för de frigifnes utkomst, medelst beredande af passande tjenst,
»arbetstillfälle m. m.
»Ehuru de flesta sällskaper, som åtagit sig fångarnes sak, endast utvalt ett af
»dessa föremål, synas de båda, med lika värme, böra omfattas af den förening, som
»i Sverige är så högt af behofvet påkallad. Derigenom öppnas ett vidsträcktare fält
»för deras ädla verksamhet; omsorgerna för den häktades moraliska pånyttfödelse skola
»vinna en högre betydelse, och kännedomen af straffanstaltens inre ordning och tukt,
»samt af individernas lynne, utgöra en liflig uppmuntran att bereda den frigifne en
»möjlig återgång till ärligt och lagligt lefnadsyrke.»
I öfverensstämmelse med denna höga uppmaning hafva, under fängelseförbättringens
förberedande och fortgång, flera sällskaper bildat sig, att, vid besök i fängelser
och korrektionshus, söka, genom undervisning, tröst och uppmuntran för häktade,
göra fångenskapens tid till en förbättringstid och bereda dem att vid frigifvandet blifva
gagneliga medlemmar i samhället. Särskildt torde härvid böra nämnas det för sådant
ändamål, och med särskild anledning af Kongl. Maj:ts, den 24 November 1846 aflåtna
nådiga uppmaning, år 1855 här i Stockholm, under ordförande af Mamsell
Fredrika Bremer, stiftade Fruntimmerssällskap, med hvars aktningsvärda bemödanden
Kongl. Majit täcktes förklara sitt nådiga välbehag, och som, på sätt af Fångvårdsstyrelsens
berättelser kan inhemtas, allt sedan fortsatt sin välgörande verksamhet.
En närmare uppmärksamhet på det här i Stockholm allt mer tilltagande sedeförderfvet
jemte kännedomen af de särdeles hugnande erfarenheter, som vid flera
bland ofvannämnda utländska räddnings-anstalter, synnerligen i Kaiserswerth, Strassburg
och Steenbeck blifvit gjorda, hade emellertid föranledt ett menniskoälskande
fruntimmer att, redan år 1852, här i hufvudstaden öppna en fristad, ursprungligen
536 Motioner hot Ridderskapel och Adeln 1862. \:o 208.
ämnad endast till upptagande af unga, från lastens väg återvändande Magdalenor.
Men då i detta första Svenska Magdalenahem snart infunno sig från fängelserna nyss
utkomna brottslingar, begärande skydd och stöd för betygadt bättringsuppsåt; så mottogos
äfven dessa, och sålunda fylldes ej blott det nyssnämnda, utan äfven ett påföljande
ir 1853, på Södermalm, med namnet Bethesda, öppnadt räddningshem med
vilsekomna, ej mindre från fängelserna utsläppte, än äfven andra, för osedlighet eller
lättja och kringstrykande kända qvinnor.
Under svårigheter, med hvilka endast den mest outtröttliga menniskokärlek kunnat
uthärda, fortgingo dessa båda räddningshem flera år. Det första Magdalenahemmet
upplöstes, efter 4 års verksamhet, hösten 1856, Bethesda efter 5£ års tillvaro,
våren 1859; det förra af brist på lokal och förestånderska; det sednare för
saknadt underhåll och förestånderska.
Efter det äldre Magdalenahemmets upplösning, öfvertogos, på stiftarinnans begäran,
dess möbler, inventarier och kontanta behållning, omkring 1,500 R:dr R:mt,
af Svenska Diakoniss-sällskapets Förvaltnings-utskott, med förbindelse att åter öppna
det, så snart tjenlig lokal kunde dertill erhållas. Detta var likväl länge icke möjligt.
Ändtligen lyckades det genom dåvarande Ofver-ståthållarens bemedling, att, i början
af år 1858, ernå Drätsel-kommissionens tillåtelse att till Magdalenahem hyresfritt få
begagna den åt Besvärsgatan vettande del af gäldstugan, dock med vilkor af dess
utrymmande tre dagar efter uppsägning, om stadens myndigheter funne den för annat
ändamål behöflig.
Sedan de förut under flera år obegagnade och temligen illa försedda rummen
hunnit att, med ej ringa arbete och kostnad, iståndsättas, öppnades Magdalenahemmet
der i Augusti månad 1858, och har sedan, uti denna i många hänseenden olämpliga
lokal, fortgått, under ledning af diakonisser och profsystrar från Diakonisshuset,
till April månad sistlidet år. Under tiden intogos der, efter hand, 86 [tillvexla qvinnor,
hvarjemte, under synnerligen ömmande omständigheter, äfven mottogos några
minderåriga flickor, intilldess, genom Kongl. Maj:ts nådiga bevågenhet, ett anslag af
500 R:dr R:mt af statsmedel erhölls, hvarigenom tillfälle bereddes att å Kungsholmen,
N:o 14 vid Handtverkaregatan, inrätta ett räddningshem för vanartade eller
vanvårdade unga flickor, hvilka, under ledning af en diakonissa, vårdats och undervisats.
Sättet och omständigheterna vid Magdalena- och Räddnings-hemmens verksamhet
synas närmare af de för Magdalenahemmen åren 1853—1862 från trycket utgifna
årsberättelser.
Otjenligheten af den vid Besvärsgatan begagnade lokal, löranlät Magdalenahemmets
Styrelse att efterspana en lämpligare, dervid dock förnyades den redan förut
städse gjorda erfarenhet, att, om efter långvarigt sökande någon till utseendet passande
lägenhet‘funnits, ingen ville till Magdalenahem upplåta den; omsider hembjöds
dock
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 208.
537
dock till Styrelsen egendomen Stora Ersta, Magén å Södermalm, invid saltsjön, med
liera såväl bonings- som uthus, dels af sten, dels af trä, med åtskilliga terrassvis belägna,
lätt från hvarandra åtskiljeliga trädgårdar, samt en för Magdalenahemmets be
hof
särdeles lämplig, hög ringmur — allt för en i förhållande till egendomens värde,
storlek och gagnelighet för anstalten, ganska låg köpeskilling af 50,000 R:dr eller
ock mot årlig hyra af vid pass 1,800 R:dr R:mt.
Styrelsen valde först det sednare alternativet; Magdalena- och Räddningshemmen
ditllyttades i April sistlidet år och Diakoniss-sällskapets Förvaltnings-utskott anhöll
den 13 i samma månad underdånigst, att Kongl. Maj:t måtte täckas af statsmedlen
i nåder bevilja något understöd för fortsättning af en nödig funnen utvidg
ning
af Magdalenahemmet.
Kongl. Majit täcktes den 10 påföljande Maj i nåder förklara sitt nådiga välbehag
med Sällskapets gagneliga verksamhet uti ifrågavarande hänseende, men derjemte
att Kongl. Majit icke då kunde till Utskottets underdåniga anhållan lemna bifall.
Grunderna för detta nådiga beslut äro icke uti den Utskottet tillhandakomna,
härhos i afskrift bifogade expedition anförda, men det torde kunna antagas, att dertill
samverkat — både Rikets Ständers afslag å den af Grefve Liljencrants vid sist—
lidne riksdag i samma ämne gjorda framställning, och den ansenliga summa, hvilken
kort förut blifvit af den enskilda välgörenheten sammanbragdt för det af H. K. H.
Hertiginnan Sophia inrättade hem för /ngifna qvmliga /ångar.
Samtidigt hade äfven Magdalenahemmets Styrelse vädjat till den kristliga barmhertigheten
och erhöll pä sådant sätt inemot 10,000 R:dr R:mt, deraf vid pass 2,000
R;dr blifvit utfästa såsom årsbidrag. Emedan Utskottet härigenom fått tillgång till
den kontanta utbetalning, som behöfdes för inköp af Stora Ersta, så verkställdes
detta i sistlidne Juli månad. Pä köpeskillingen äro ännu oguldne 25,000 R:dr; den
härå löpande årliga räntan utgör således ett ej ringa belopp. När härtill läggas underhållskostnaderna
för Magdalena- och Räddningshemmen, det förra med omkring
12, det sednare med vid pass 20 skyddlingar; så uppstår under nuvarande förhållanden
en årsutgift af vid pass 7,500 R:dr, hvartill, äfvensom till successiv afbetalning
å köpeskillingen lör Stora Ersta, Utskottet hoppas kunna, genom allmänhetens
välvilja, finna utväg.
Men då, för vinnande af det med Magdalenahemmet åsyftade välgörande och
allmännyttiga ändamål, alldeles nödvändigt är, att de derstädes intagna qvinnor särskiljas,
allt efter deras olika ålder, sinnesart, föregående iefnadslÖrhållanden samt upprigtigheten
eller opålitligheten af deras yttrade åstundan att beträda en bättre väg,
så mäste, om bästa möjliga resultater skola ernås, en derefter lämpad utvidgning af
Magdalenahemmet ega rum. Styrelsen har redan uti den år 1860 afgilna femte
årsberättelsen ådagalagt angelägenheten häraf, och en sorglig erfarenhet har sedermera
bevisat, huru lätt den uppspirande broddén af allvarliga bättriugsuppsåt kan förhärjas
Rih. lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 68
538 Motioner hos Riddersknpet och Adeln 1862. N:o 208.
genom onda ingifvelser och förförelse af nykomna, mindre botfärdiga, eller i lasten
djupare sjunkna qvinnor.
Rörande sättet och kostnaderna för en ändamälsenlig, det närvarande behofvet
någorlunda motsvarande utvidgning af Magdalenahemmet, visas af närlagdc, i sädant
hänseende uppgjorda förslag, med stöd hvaraf jag vördsamt hemställer:
att Rikets Ständer må under nästa statsregleringsperiod anslå 15,000
R:dr R:mt, att med 5,000 R:dr årligen utgå till understöd för det af
Diakoniss-anstalten här i staden ledda Magdalenahem.
Bland invändningar, som emot detta anslags beviljande blifvit gjorda, återstår,
efter hvad ofvan blifvit anfördt, egentligen blott en, hvilken torde förtjena att här
bemötas, den nemligen att Magdalenahemmet vöre hufvudsakligen en förmån för Stockholm,
som både deraf vore i största behof och skördade största vinsten, samt derföre
äfven företrädesvis borde detsamma understödja. Förhållandet är, att utaf de i Magdalenahemmen
hittills intagna qvinnor länge blott en fjerdedel, men på det hela taget
en tredjedel tillhört hufvudstaden hvaremot de öfriga två tredjedelarne eller tre fjerdedelarne
varit landsortens barn, ibland hvilka många funnits, som aldrig på fri fot
vistats här i staden. Nästan alla rikets landskap hafva mer eller mindre, bidragit att
befolka Magdalena-inrättningarne. Sålunda har, efter hvad kändt är, från Södermanland
härstammat 19, från Upland 15, från Östergötland 9, från Småland 9, från
Westmanland 8, från Dalarne 7, från Nerike 6, från Gottland 4, från Westergötland
4, från Wermland 3, från Öland 2, från Skåne 1, från Holland 1, samt från de
Norrländska länen sammanlagdt 12.
Dessa skulle, utan Magdalenahemmets förmedling, sannolikt till större delen hafva
återkommit från fängelser eller andra lastens tillhåll oförbättrade, för sedligheten
och allmänna säkerheten vådligare, än de från hemorten utgått. Det är att hoppas,
att ganska många bland dem, som någon tid vistats å Magdalenahem, i det stället
återsett hembygden, med icke blott allvarligt bättringsuppsåt, utan äfven med kunskaper
och färdigheter, i Magdalenahemmet förvärfvade, genom hvilka de blifvit iståndsatte
icke blott att ärbart lefva och sig väl försörja, utan såsom en glädjande erfarenhet
visat, äfven att öfver egna eller andras boningar sprida lycka, frid och välsignelse.
Jag anhåller om remiss af denna min vördsamma motion till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 November 1862.
O. Carlheim Gyllenskiöld.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 209.
539
M:o 209.
A! H err BliiiisiiiKiitjeliii; € <«rl. angående meddelande af förändrade
föreskrifter i afseende å Enskilda bankers ocb Filial-bankers
grund-fonder.
Utan att på något sätt underkänna det stora gagn, de under sednare tider i
riket inrättade enskilda och filial-banker utöfva, torde likväl icke kunna förnekas, att
deras organisation så till vida icke hvilar på fullt säker grund, som det är medgifvet,
att den del af grundfonden, som icke kontant till Banken inbetalas, må bestå
af inteckningar uti lands- och stads-fastigheter. — Med denna del af grundfonden
afses naturligtvis att trygga Bankens bestånd och säkerhet i händelse af sådane missgynnande
förhållanden, att Banken behöfver ställas på utredning. Nu är emellertid
uppenbart, att, om en sådan utredning skulle inträffa i följd af eller under en allmän
kris i näringarne eller i penningeväsendet, då minskning i rörelsekapitalet samt
misstroende och ytterlig varsamhet är för handen, det icke kan påräknas, att för dylika
grundfonds-säkerheter i större mängd inom landet erhålla mynt, och än mindre
att kunna utan alltför stora förluster realisera de intecknade fastigheterna. Om
t. ex. uti en mindre stad större delen af fastigheterna äro intecknade till säkerhet
för grundfond i en Bank, huru vore möjligt, att under kritiska förhållanden belåna
dessa inteckningar, eller försälja de intecknade fastigheterna ? Till desamma skulle,
i stort taget, saknas köpare; ty hvar finnas, under här förutsatte omständigheter,
köpare på en gång till hälften eller tredjedelen af husen uti en landsortstad? De
säkerhetshandlingar, hvilka nu äro afsedda att betrygga allmänheten och Bankerna i
händelse af en kris eller rubbning i allmänna affärsförhållandena, äro sjelfva af beskaffenhet
att vara underkastade den mest tryckande inverkan af just samma omständigheter,
mot hvilka de skulle utgöra ofelbart skydd, Allmänheten, sorn af förhållandena
är tvungen att emottaga och betjena sig af de enskilda Bank-inrättningarnes
förbindelser, liar rättmätigt anspråk, att åtminstone den säkerhet, som genom
grundfonden reglementsenligt utfästes, är af beskaffenhet att icke i mer eller mindre
mån utgöra en chimére. Det är icke nog, att säkerheten är god och tillfyllest under
jemna och vanliga förhållanden; det är icke för trygghet under dessa, som grund
fondssäkerheten
är föreskrifven; densamma erfordras till allmänhetens betryggande
under oförutsedda, brydsamma förhållanden och till skydd för Bankerna 'sjelfva mot
tvifvel i afseende å deras solidité. Det är således lika mycket i Bankernas/eget rätt
540 Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1862. N:o 210.
insedda intresse, som i allmänhetens, att de blifva försedda med sådana grundfondssäkerheter,
som under hvilka förhållanden som helst utom landet, på de större penningemarknaderna
äro antagliga såsom hypothek för tillfällig försträckning, och i händelse
af behof der kunna påräkna köpare. Flera i sednare tid tillkomne Banker hafva
ock, inseende fördelen af så beskaffad grundlonds-säkerhet, föreskrifvit, att grundfondsbeloppet
af aktieegarne skall tillfullo inbetalas, hvarefter Direktionen anskaffat obligationer
eller fondpapper för den del af grundfonden, som ej var afsedd att i rörelsen
ingå. Då Bankerna lemna sina delegare icke obetydlig vinst, bör ock från allmänhetens
sida kunna fordras, att de prestera den solidité, hvarpå bank-inrättningen till
sin idé hvilar, ehuru i tillämpningen ej troget vidhållen.
Med afseende å vigten både för allmänheten och Bankerna sjelfva af ändring
uti närvarande förhållanden i ofvanbemälde afseende, tager jag mig friheten föreslå:
att Rikets Ständer, för deras del, må besluta:
l:o. Att, då före 1868 års början fråga förekommer om beviljande af
oktrojer för Enskilda eller Filial-banker, föreskrift af Kongl. Maj:t måtte
meddelas derom, att minst hälften af det grundfonds-belopp, för hvilket
säkerhet skall ställas, bör bestå i obligationer af Statsverket eller andra med
Kongl. Maj:ts fastställelse försedda inrättningar.
2:o. Att för alla Banker, som efter 1868 års början söka oktroj, måtte
föreskrifvas, att hela den grundfonden, som skall bestå i vissa säkerheter,
skall utgöras af berörde slags obligationer.
Om remiss till Banko-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 29 November 1862.
C. Hammarhjelm.
N:o 210.
Af Herr Ijftgergreil* Anders* angående ändringar i Skiftesstadgan.
Uti 1827 års Skiftes-stadga 1 Kap. 11 § medgifves, att Landtmätarebilräde
får sökas och erhållas äfven för ego-utbyte emellan angränsande byar och hemman,
yti 7 Kap. 4 § stadgas: »Kan genom ego-utbyte i andra fall än 1, 2 och 3
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 210.
541
§§ omförmäla, beqvämlighet för odling eller häfd eller annan fördel vinnas, och jordegarre
om sådant utbyte sig förena, då må det utan hinder af fastställdt skifte, ske
på sätt i 1 § säges.»
Enär sålunda läststäldt skifte ej kan lägga hinder för dylikt ego-utbyte; så
borde väl, der faststäldt skifte ej egt rum, då egarne af skilda skiftes-lag eller hemman
öfverenskommit om dylikt ego-utbyte, till större eller mindre del, eller ett helt
hemmans flyttning eller utbyte mot annan jord af det tillstötande skiftes-laget, något
hinder så mycket mindre, derföre af Domare få läggas; alltid förutsatt, att egoutbvtena
i formelt hänseende äro riktigt verkställda, d. v. s. efter föregången mätning,
gradering och fördelning. Med anledning hvaraf föreslås en 3:te § af Skiftesstadgans
7:de Kapitel af ungefär följande innehåll:
»Der jordegare förena sig om ego-utbyten, till mindre eller större del,
eller hela hemmans utbyten och förläggning på annat ställe mot jord af
ett tillgränsande hemman eller skiftes-lag, af skäl, som i 7:de Kap. 4:de
§ omförmäles, bör sådant ego-utbyte af Domstol fastställas, då det i formelt
hänseende på sätt i 7:de Kap. lista § säges, af vederbörande Landtmätare
är verkstäldt, kartelagdt och af honom till egodelnings-rätten ingifvet.
»
Då vidare vederbörande Domare i olika provinser ofta hafva olika praxis i afseende
på fastställandet eller icke fastställandet af ego-utbyten och laga skiften, der de utbytta delarne
eller skiftes-laget är i en mans hand, så att i ett län ingen Domare vägrar fastställelse
i ett, af behörigen förordnad Landtmätare, verkstäldt laga skifte i ett skiftes-lag uti
så många besutna delar, som egaren af denna fastighet önskat under det domare i
andra län ej meddela stadfästelse i ett dylikt verkstäldt skifte, då skiftes-laget eges
af endast en person utan måste ega flera delegare, så föreslås ytterligare en 6:te §
af 7 Kap. af hufvudsakligen följande lydelse:
»Der flera hemman, som hvar för sig, eller tillsammans utgöra skifteslag,
äro uti en mans hand eller ego, njute han samma frihet, som om de
innehades af flere egare, att på ofvan föreskrifne sätt gå i författning om
dylika ego-utbyten, som ock att få dessa hemman laga skiftade på sätt,
alla i så många besutna delar, han önskar; börandes alla i Skiftes-stadgan
tillämpliga föreskrifter för ego-utbyte och laga skifte dervid iakttagas.»
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 November 1862.
A. Lagergren.
542
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 211.
Xio
Af Grefve t“ll< . Fredrik; angående förändrad organisation
af Stats-kontoret m. m.
Då jag hufvudsakligen delar de åsigter, som af Rikets Ständers år 1860 församlade
Revisorer uti deras till Rikets Ständer afgifna berättelse (pag. 26) blifvit uttalade
i fråga om behofvet att befordra en snabbare cirkulation af statsmedlen, hvilka,
enligt Statsverkets nuvarande organisation samt till följd af gammal praxis, måste
passera en mängd onödiga omvägar, innan desamma kunna vid förefallande utbetalningar
åter komma i allmänna rörelsen, och då Kongl. Stats-kontoret uti afgifvet utlåtande
med anledning af hvad Revisorerna yttrat, förklarat: att det måste för en
kassaförvaltning i allmänhet vara fördelaktigare, att tillgångarne finnas uti en hufvudeller
general-kassa samlade, för att derifrån direkte utgå till de föremål, hvartill de
äro anvisade, än att medlen fördelas emellan flere särskilda kassor, för att af dem,
som deröfver disponera, för de afsedda ändamålen användas, samt att i sednare fallet
det lätt kan inträffa att en eller flere af sistnämnda kassor för tillfället egde större
tillgångar, än som då erfordrades, under det att hufvudkassan, af en eller annan orsak,
samtidigt vore i behof af behållningarne i de andra kassorna — får jag vördsamt
föreslå,
att Rikets Stäader måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
det Kongl. Majit täcktes genom dertill utsedde sakkunnige personer eller
på annat lämpligt sätt låta utarbeta förslag till en sådan förändring af
Stats-kontorets organisation, äfvensom af arbetsordningarne för öfriga i
Stockholm befintlige förvaltande kollegiala Embetsverk, hvilka hafva åliggandet
att verkställa utbetalning af statsmedel, att dessa förvaltande verk
i allmänhet och med undantag af expensmedel och möjligen en mindre
kassa för smärre utbetalningar, icke behöfde hafva några kontanta penningar
om händer, eller större summor innestående å verkets Bankoräkning,
men deremot erhålla rättighet att för sina utgifter, inom vissa för
hvarje Embetsverk begränsade belopp, till hvar och en, som af det förvaltande
verket skall uppbära penningar, utfärda invisningar, ställda på
Kongl. Räntekammaren, och hvilka der genast blefve med kontanta penningar
infriade, samt att för de utbetalningar, som af Kongl. Stats-kontoret
omedelbarligen ombesörjas, sådan förenkling måtte tillvägabringas, att
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 212.
543
särskilda anordningar och assignationer icke behöfde för mindre summor
utfärdas, utan att medlen utan tidsutdrägt kunde i kontanta penningar utbetalas
af Räntekammaren, som derefter egde att redovisa de förskott, som
till sådana utbetaluingar blefve Räntekammaren meddelade; samt att Kongl.
Majit täcktes, efter pröfning af de uppgjorda förslagen, låta befordra desamma
till behörig verkställighet.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
Fr. Cronstedt,
W:o 212.
Af Grefve Cronstedt* Fredrih* angående veterinär-väsendet och
den veterinära undervisningens ordnande.
Det är allmänt erkändt och vid många tillfällen, jemväl af Rikets Ständer uttaladt,
att såväl landets veterinär-väsende i allmänhet, som ock den veterinära undervisningen
bör ordnas i öfverensstämmelse med tidsförhållandena samt de Stigande
behofven och ford ringome.
Uti Kongl. Majits nådiga Proposition till Rikets år 1839 församlade Ständer om
Statsverkets tillstånd och behof, begärde Kongl. Majit ibland annat ett anslag af
13,000 Ridr Rimt, att användas till sådana byggnadsarbeten, som i öfverensstämmelse
med en af Kongl. Majit lastställd plan för ordnandet af Veterinär-inrättningen
i Stockholm pröfvades mest nödige. Dessa medel blefvo jemväl af Rikets Ständer
beviljade, att användas i eldighet med den plan, som af Kongl. Majit kunde blifva
fastställd.
Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorer hafva uti sin afgifna berättelse,
hvad samma inrättning angår, anmält åtskilliga brister, som ansågos nödiga att afhjelpa.
Jemväl Nionde allmänna Svenska landtbruksmöte^ som år 1860 hölls i Göteborg,
har ingått till Kongl. Majit med underdånig framställning om behofvet af ve
-
544
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 212.
terinär-undervisningens och veterinär-väsendets ordnande i dess helhet på ett sätt,
som motsvarar nuvarande tidsförhållanden.
Till följd häraf har Kongl. Majit i nåder behagat infordra vederbörandes yttrande
och förslag uti ämnet, och hafva dessa förslag till Kongl. Majit inkommit, dels från
Professorerna vid och Direktionerna för Veterinär-inrättningarne uti Stockholm och
Skara, dels från Kongl. Sund hets-kollegium.
På grund af nådig remiss har jemväl Kongl. Landtbruks-akademien till Kongl.
Majit inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet.
Hvad särskildt vidkommer byggnaderne vid Veterinär-inrättningen i Stockholm,
har Kongl. Öfverintendents-embetet låtit utarbeta fullständigt förslag till deras ordnande,
hvilket förslag, efter att af Öfverintendents-embetet hafva blifvit granskadt
och godkäudt, jemväl till Kongl. Majit inkommit under loppet af innevarande år.
Dessutom har Svenska Veterinärläkare-föreningen till Kongl. Majit inkommit
med underdånig petition om reorganiserandet af veterinär-väsendet i enlighet med
Kongl. Direktionens för Veterinär-inrättningens i Stockholm förslag, jemte underdånig
anhållan att Kongl. Majit till nu församlade Ständer måtte derom afgifva nådig Proposition.
Dä emellertid den af Kongl. Majit till nu församlade Ständer allåtna nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof icke innefattar något förslag i detta
ämne, och då de yttranden hvilka blifvit af vederbörande auktoriteter afgifna icke
öfverensstämma i sättet för veterinär-väsendets och den veterinära undervisningens
slutliga ordnande, får jag härmed vördsamt föreslå i
att Rikets Ständer måtte besluta, att till Kongl. Majit aflåta en underdånig
skrifvelse med hemställan derom, att Kongl. Majit måtte utse en kommitté
för uppgörande af definitivt förslag i ämnet och att Kongl. Majit
derefter täcktes, om möjligt, till nu lörsamlade Ständer aflåta nådig Proposition
om veterinär-väsendets och den veterinära undervisningens fullständiga
ordnande.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott auhålles vördsamt.
Stockholm den 29 November 1862.
Fr. Cronstedt.
Uto Xi«£.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 213.
545
ftT:o 213.
Af Friherre Cederström^ SlmloSf? angående de af Kongl. Maj:t
lill sammanhindningsbana genom Stockholm äskade medels anvisande
till nordvestra stambanan.
I Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statens jernvägar äskas anslag af
3.070.000 R:dr för en sammanhindningsbana genom Stockholm, och af endast
3.010.000 R:dr för nordvestra stambanans påbörjande.
Nödvändigheten, till och med gagnet, af elen förstnämnda banan är likväl ännu
mycket omtvistad, isynnerhet hvad angår berörda sträckning från slussen uti nordnordvestlig
rigtning öfver Mälaren, då deremot angelägenheten af jernvägs-kommunikation
med brödralandet torde ligga i öppen dag för en och hvar, som erkänner värdet af
en fast förening emellan Sverige och Norrige, samt sålunda önskar, att den förening,
vi ega, må vinna all den utveckling, som med begge Staternas sanna fördel är öfverensstämmande,
och hvartill en snabbare vägförbindelse otvifvelaktigt skulle utgöra
ett det kraftigaste och ändamålsenligaste medel.
Det vore således särdeles önskvärdt, att, redan vid denna riksdag, i främsta
rummet, åtminstone en länk i den kedja af förenande länkar, som, fullbordade, skola
utgöra nordvestra stambanan, blefve af Rikets Ständer till utförande beslutad, och att
denna länk blefve den, som tillika kunde bäst motsvara den för Sveriges öfriga jernvägssystem
vigtiga fordran, att, i väsendtligare mån, tillföra detsamma sådana bidrag
af personal- och gods-trafik, som kunde påräknas derest denna länk förbinder vestra
stambanan (och dymedelst hela det medlersta Sverige) med en punkt vid Sveriges
största insjö, Wenern, och som derjemte är en centralpunkt för en vidsträckt jernverksrörelse
äfvensom för betydlig omsättning af jordbrukets alster. Jernvägstrafik
uppstode då å Statens bana i långt större skala, än som kan tänkas blifva fallet, derest
jernvägen tills vidare stannade vid Degerfors och allenast utgjorde en så till sägandes
half länk i den åsyftade förbindningskedjan: om också denna halfva länk i och för
sig bör erkännas vara både värderik och nödvändig.
I andra rummet, och då jag fullkomligen tror böra inses angelägenheten af be
stämmandet
utaf den punkt å riksgränsen, der de Svenska och Norska jernbanorna
lämpligast må möta hvarandra, finnér jag Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, medelst
liih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 69
546 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 214.
det till påbörjande af arbeten emellan Arvika och besagde gräns, no. m., föreslagna
belopp hafva på ett för ändamålet, för närvarande, tillfredsställande sätt sökt bereda
framgång åt denna del al det stora företaget; och liar jag alltså i detta hänseende
ingenting annat att anmäla, än den önskan, att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition måtte
i detta hänseende af Rikets Ständer bifallas.
I betraktande af hvad ofvan ar aiifördt, och under förutsättning, att behofvet
af saramanbindningsbana genom Stockholm, åtminstone hvad beträffar dess sträckning
från jernvägen öfver Riddargården norrut, icke varder så allmänt insedt, än mindre
erkändt, att anslag dertill, denna riksdag, beviljas, vågar jag, på det den del af nordvestra
stambanan, som är afsedd att från Porla eller annan tjenlig punkt å vestra
stambanan utgå till Christinehamn, och dymedelst förbinda nämnda vid Wenern och
redan färdiga smärre jernvägsliniers utgångspunkt belägna stad med Statens jernbanesystem,
måtte blifva fullbordad, och det med nordvestra stambanan åsyftade ändamål
i öfrigt, så vidt tiligångarne det medgifva, måtte varda befrämjadt, härmed vördsamt
föreslå :
att de af Kongl. Majrt påräknade medel till sammanbindningsbana genom
Stockholm måtte i stället anvisas till den nordvestra stambanan, och anslaget
för den sistnämnda alltså höjas till 6,080,000 R:dr.
Stockholm den 50 November 1862.
R. Cederström.
mo 2514.
Af Friherre Cederström, Rudolf,’ angående anslag till en båtled
och en vägbyggnad i Fryksdals härad och Wermlands län.
lnvånarne uti Fryksdals härads öfra tingslag, af Wermlands län, som länge funnit
sig vara i stort behof af en båtled från Östmarks kyrka å sjöarna Kläggen, Flaten
och Kihlen samt Thorsby eif till sjön Fryken, för utforsling till denna sistnämnda
sjö af deras bruks- och skogseffekter samt tillförsel af spanmål och köpmannavaror,
som fraktas till dem på Fryken från länets södra del, hafva låtit genom Chefen för
vestra väg- och vattenbyggnads-distriktet uppgöra förslag till anläggning af berörda
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 214. 547
båtled, som med en längd af ungefärligen 2 mil blifvit beräknad att kosta 86,779
R:dr R:mt. För företagets utförande är älven aktieteckning i orten gjord, men då
mängden af dessa invånare äro obemedlade samt till och med, när skörden slår felt,
hvilket der i orten ej sällan händer, i bekymmer för lifsbergningen, har denna aktieteckning
icke kunnat uppbringas högre än till 48,760 R:dr R:mt.
Derjemte hafva Fryksdals öfra tingslags vägbyggnadsskyldige inför Härads-rätten
den 30 sistlidne Oktober öfverenskommit att bygga väg, af vid pass 4| mils längd,
från Östmarks kyrka till Kajkelandstorp vid forska gränsbandet, så vida de dertill
erhålla bidrag af allmänna medel med |delar ai' det för vägbyggnaden beräknade kostnadsbeloppet
53,397 R:dr, och Norrmännen blifva villiga att sammanbinda denna väg
med det Norska vägsystemet.
Då nu med de omnämnda båda företagen, eller inrättandet af båtled från Östmarks
kyrka till närheten af Thorsby bruk och af sjön Frykens strand, samt vägbyggnaden
från Östmarks kyrka till Kajkelandstorp eller dess närhet vid Norska gränsen, afses
en sammanhängande kommunikationsled genom Fryksände och Östmarks socknar af
Fryksdals öfra tingslag till Grue socken af Hedemarkens arnt i Norrige; då öppnandet
af en dylik led varit i många år efterlängtad af berörde orters gränsboer, som,
oaktadt svårigheterna att sammanträffa, likväl ej sällan med hvarandra sökt komma i
beröring; och då såväl båtleden, som vägen, mäste icke allenast, efter hvad Konungens
Refallningshafvande i länet och vederbörande Domstol derom yttrat, blifva för ortens
invånarne af stort gagn, utan äfven medföra nytta för gränsboerne i Norrige, hvarinom
vägbyggnaden ofelbart kommer att fortsättas från gränsen till annan väg i landet,
och sålunda förena Glommedalen i Norrige med Fryksdalen i Sverige; och för
hvilket ändamål anslag, såväl på grund af Kongl. Proposition som ock af särskilda an
sökningar,
begärts af Norriges nu pågående Storting; så föreslår och anhåller jag,
att Rikets Ständer måtte bevilja: dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 68,049 R:dr R:mt till anläggning af båtled emellan sjöarne Kläggen,
Flaten och Kihlen jemte tillika åsyftad muddring af dessa sjöar uti
Fryksdals öfra tingslag, enligt det af Chefen för vestra väg- och vatten
byggnads-distriktet
den 48 innevarande November upprättade förslag, och
med vilkor, att de, som tecknat sig till deltagande i kostnaden för arbetet,
åtaga sig och ställa säkerhet för detsammas utförande inom viss tid;
dels ock ett enahanda anslag till vägbyggnad emellan Östmarks kyrka och
Kajkelandstorp eller dess närhet vid Norska gränsen, enligt det af Kapiten
Palm år 4858 upprättade förslag, med 35,598 R:dr Runt, utgörande '^delar
af det i förslaget beräknade kostnadsbeloppet, under vilkor, att Fryksdals
härads öfra tingslags vägbyggnadsskyldige deremot inom viss tid utföra
arbetet. LIS
Handlingar, som närmare styrka och utreda de af mig här ofvan åberopade
förhållanden, finnas för närvarande i Kongl. Styrelsen färdväg- opb vattenbyggnader,
548 Motioner hos Ridderslrapet och Adeln 1802. N:o 215.
och torde derifrån, vid tillfälle af detta ärendes beredning inom Höglofiiga Stats-Utskottet,
blifva för en utförligare kännedom om ändamålets vigt, omfattning och utförbarhet,
tillgängliga.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Höglofiiga Stats-Utskottet.
Stockholm den 30 November 1862.
R. Cederström.
Wo 215.
Af Friherre Raalt? Adam Christian^ angående de jernbanor,
som af Staten böra i främsta rummet byggas och understödjas.
Då jag, vid remissen af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om jernvägsbyggnader
i riket, sistlidne fredag yttrade mina åsigter i frågan, slutade jag med anhållan
att få i motionsväg framställa de grundsatser, jag föreställde mig borde, vid anslag
till jernvägsbyggnader, hädanefter följas. Då det icke kan förväntas att ett Utskott
tager den noggranna kännedom om olika meningar, som yttras vid en remiss, eller
derpå gör det afseende, som man skäligen kan hoppas då ett bestämdt yrkande framställe*
såsom motion, — den der påkallar ett svar — har jag trott ämnets vigt fordra
att jag gifvit denna sednare form åt min mening.
Jag vågar alltså, i öfverensstämmelse med mina vid remissen af den Kongl. Propositionen
afgifna yttranden, och under åberopande af de motiver jag då anförde,
vördsamt föreslå:
l:o. Att Rikets Ständer icke må bevilja medel till andra statsbanor,
än till de under bygguad varande, för deras skyndsamma fullbordande, och
till påbörjande af banan genom Wermland till Norska gränsen, hvilken
bana icke synes lofva den inkomst, att enskilda bolag torde bilda sig för
dess tillvägabringande, men hvilken af politiska skäl icke gerna kan åsidosättas.
2:o. Att Rikets Ständer deremot, för så vidt tillgångar kunna utan allt
för djup skuldsättning beredas, ville med lån till den del af anläggningskostnaden
och på de vilkor. Kongl. Maj:t täckts föreslå för det bolag,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 216.
549
som redan bildat sig att utföra den Skånska tvärbanan, befordra byggandet
af jernbanor i alla öfriga nu föreslagna rigtningar, genom enskilda bolag;
och, derest flere än ett bolag skulle någorstädes bilda sig för tillvä
gabringandet
af jernbanor emellan samma ändpunkter, såsom t. ex. emel
lan
Stockholm och Upsala, men på olika vägar, företrädesrätt till låneunderstöd
måtte tillkomma det bolag, som erbjuder de för Staten fördelaktigaste
vilkor i förening med största säkerhet för deras uppfyllaude.
3:o. Att, sedan de nu under byggnad varande stambanor varda fullbordade,
alla öfriga banor, så väl den, som af Staten torde byggas i rigt
ning
mot Norska gränsen, som ock de hvilka med lån af Statsverket understödjas,
hädanefter varda anlagde med all den möjliga inskränkning i
spårvidd och deraf beroende materiel m. m., som låter sig förena med
deras ändamål, att upptaga all den trafik, som skäligen kan uppstå i ett
glest bebodt land.
4:o. Att, då den ifrågasatta sammanbindningsbanan genom Stockholms
stad icke nu af behofvet oundgängeligen påkallas — åtminstone icke förr
än banan norr om Stockholm varder byggd — anslag för dess utförande
under förestående statsregleringsperiod icke måtte beviljas.
Stockholm den .30 November 1862.
A. C. Raab.
216.
Af Grefve lewenhaupt* Claes Magnus* angående alla kungsgårdars,
boställens samt allmänna inrättningars skogars ställande under
Statens omedelbara vård och tillsyn.
Under alltför många förflutna år äro skogarne på såväl kungsgårdar som boställen,
samt allmänna inrättningars, mångenstädes lemnade åt förruttnelse och annorstädes
till sköfling.
Tiden synes nu vara inne, då en förbättrad skogsordning och skogshushållning
är att förutse, att äfven kraftiga åtgärder vidtagas till en förbättrad och ändamålsenligare
skogsvård på ofvannämnda skogar, hvilket skulle lända såväl närvarande ge
-
550 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 217.
neration, som efterkommande, till nytta, och med all säkerhet bereda Statsverket en
ökad inkomst. Af denna anledning får jag vördsamt föreslå,
att alla kungsgårdars, boställen samt allmänna inrättningars skogar må
blifva ställda under Statens omedelbara vård och tillsyn.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 30 November 1862.
Claés M. Lewenhaupt.
mo sid'.
Af Herr Satielfelt* Hermall, angående pension åt framlidne Professoren
Lars Johan Cronstrands enka, Fredrika Eleonora Cronstrand,
född Landqvist.
Efter att under en tid af 29 år hafva varit anställd som Lärare vid Kongl.
Krigs-akademien å Carlberg alled derstädes år 1843 Professoren och Riddaren Lars
Johan Cronstrand, efterlemnande enkan Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landqvist
och tre minderåriga barn, en son och två döttrar.
Till följd af den ringa lön, som vid den tiden tillkom en lärare vid Krigsakademien,
kunde icke Professor Cronstrand, genom afgifter till allmänna Enke- och
Pupill-kassan, bereda enka och barn någon pension efter sin död; hvarföre dessa vid
dödstillfället befunno sig i knappa omständigheter. Under de nära Tjugo år, som
derefter förflutit, hafva de efterlefvande endast med träget arbete kunnat förskaffa sig
nödigt lifsuppehälle. Försvagade, enkan af årens tyngd, då hon nu uppnått den höga
åldern af 69 år och den yngre dottren af 17 års barnaundervisning, emotse de en
framtid, då behof och elände måste blifva deras lott.
Såväl med anledning häraf, som ock ined fästadt afseende å det stora nit, Professor
Cronstrand under sin lifstid ådagalagt vid undervisningen på Krigs-akademien
och genom läroböckers utgifvande, Kr jag såsom min motion framställa,
det Rikets Ständer täcktes meddela enkan Fredrika Eleonora Cronstrand,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 218. 551
under hennes återstående lifstid, en årlig pension af Fyra hundra Riksdaler
Riksmynt.
Och torde denna min vördsamma motion blifva till Stats-Utskottet remitterad.
Stockholm den 30 November 1862.
Herman Sabelfelt.
M:o 2S8.
Af Grefve Lewenhaupt, Claés Magnus, angående nedsättande
af en kommitté för undersökning af vidden och beskaffenheten af
Statens skogar uti\ Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens län.
Då för kort tid sedan en af mig väckt motion, att Statens skogar i hela landet
skulle uppmätas m. m., remitterades till Ilöglofliga Stats-Utskottet, var jag af
enskilda göromål förhindrad att vara närvarande. En värd ledamot af detta Stånd
lemnade vid remissen åtskilliga upplysningar; till följd af dessa befarar jag att min
motion möjligen torde komma att anses öfverflödig eller att den lemnäs utan
afseende, och måste i följd af denna förmodan ytterligare besvära Höglofliga Ridderskapet
och Adeln med afhörandet af en ny vördsam motion.
De upplysningar, som lemnades om arealen af landets allmänna skogar, voro,
efter hvad jag nu erfarit, hemtade utur Skogs-styrelsens underdåniga berättelse af
den 26 sistlidne April. Uti denna berättelse, pag. 20, står att läsa: Kronoöfverloppsmarkerna,
hvilka endast förekomma inom Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands
samt Norrbottens län, utgöra för närvarande 566,222 tunnland, etc. Jemför
man nu denna summa med Skogs-kommittéens underdåniga betänkande af den 28 Juni
1856, så finnér man, pag, 24, att inom Gefleborgs län vid denna tid fanns 60,498
tunnland, pag. 26, Jemtlands län 153,785 tunnland samt, pag. 27, Norrbottens län
1,500,000 tunnland, summa 1,714,283 tunnland öfverloppsmarker. Uti samma underdåniga
betänkande, pag. 25, finner man för Wester-Norrlands län, att inom länet
finnas betydliga krono-allmänningar och öfverloppsmarker samt, pag. 26, för Westerbottens
län, att inom detta län äfven finnes odisponerad Kronan förbehållen mark,
och å hvilken, i anseende till krono-betjeningens ringa antal och af andra göromål
552 Motioner hos Ridderskapet och Adeln l8(/2. N:o 219.
upptagna tid, stora svårigheter möta för att skydda dessa skogar från åverkan. Såle
des
bör man af dessa utlåtanden kunna draga den slutsats, att äfven dessa tvänne
län hafva betydliga öfverloppsmarker, oaktadt någon areal i Kommitterades betänkande
ej finnes uppgifven eller möjligen, af brist på kartor, icke kunnat uppgifvas;
men är arealen äfven inom dessa län inbegripen uti Skogs-styrelsens underdåniga
berättelse. Således skulle på dessa sist förflutna sex åren af öfverloppsmarker nu,
enligt de tvänne åberopade underdåniga berättelserna, blifvit afvittrade icke mindre
än 1,158,061 tunnland, plus hvad som funnits uti Westerbottens och Wester-Norrlands
län, och skulle afvittringen ännu fortgå med dessa jettesteg, så är att befara
det de nu återstående 556,222 tunnland öfverloppsmarker äfven snart komma att
utur Statsverkets räkenskaper försvinna.
På grund af den jemförelse mellan de tvänne underdåniga berättelserna, som
jag här uppgjort och för Ridderskapet och Adeln framlagt, och under befarande att
min föregående motion kommer att lemnäs utan afseende, efter de upplysningar, som
åtföljde densamma till Höglofliga Sta ts-Uts k ottel, vågar jag vördsamt föreslå:
Att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
att en kommitté blefve nedsatt för att undersöka vidden och be
skaffenheten
af de Statsverkets skogar, som möjligen finnas qvar uti Gefleborgs,
Wester-Norrlands, Jemtlands, Norrbottens samt Westerbottens län,
och hvilka kunna såsom Statens egendom för framtiden bibehållas.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vöidsamt
anhålla.
Stockholm den 30 November 1862.
Claes M. Lewenhawpt.
urno 21».
Af Friherre Hermelin^ Fredrik^ angående anvisande af medel
till byggande af en jernbana från den af Kongl. Maj:t föreslagna
norra stambanan till Upsala, öster om Sigtuna-fjärden.
Enär vid sistlidne riksdag framställning om räntegaranti för ett enskildt bolag
för byggandet af jernväg emellan Stockholm och Upsala, — dels af brist på erforderliga
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 219. 553
derliga medel härtill, — dels af betänklighet, huruvida, då Regeringen sjelf föreslagit
en sådan banas utförande såsom stambana, och då densamma efter ali anledning
skulle blifva den mest vinstgifvande i riket, samt måhända betäcka möjliga förluster
på andra håll — icke af Rikets Ständer bifölls, — men då nu Kongl. Majit föreslagit,
att, utan afseende på det af redan tillförene af Regeringen och flera föregående Kommittéer
tillstyrkta förslaget om en norra stambanas dragande direkte till Upsala, —
norra stambanan skulle i dess ställe dragas öfver Almare Stäk och Örsunds-bro, —
torde ej vidare hinder möta för medgifvande för enskildt bolag att öfvertaga byggandet
a( en jernväg öster om Sigtuna-fjärden.
Rikets Ständer och Regeringen har vid framställde förslag till rikets jernvägar,
tillförene ansett, ock hittills vidmagthållit den grundsatsen, att Staten borde bygga endast
stambanorna — icke bibanorna, hvilka borde öfverlemnus till enskild företagsamhet,
samt har denna åsigt fortfarande blifvit uttalad och förordad. Den nu föreslagna
jernbanan emellan Orsunds-bro och Upsala är en sådan bibana, som af ofvananförda
skäl, således af Staten icke borde byggas.
Jag får med anledning häraf vördsamt föreslå:
med stöd af de, den Kongl. Propositionen om norra jernvägssträckningen
bifogade, af Hans Excellens Herr Grefve Manderström och Stats-rådet
Herr Grefve von Platen gjorda reservationer och förslag att Statens norra
jernbana borde till en början utgå norrut och med krökning till Edsberg
eller Sollentuna, samt sedermera fortsätta öfver Almare Stäk till Örsundsbro,
— att Rikets Ständer måtte antingen till denna stambanas byggande,
ifrån den af Kongl. Majit föreslagna norra stambanan, till Upsala öster om
Sigtuna-fjärden, af det för norra stambanan äskade anslaget, anvisa ett
belopp af 1,600,000 Ridr, motsvarande kostnaden för bibanan Örsundsbro—Upsala,
med rättighet för Kongl. Majit, att om så skäligt pröfvas,
af det för norra stambanan återstående anslaget, 4/250,000 Ridr, använda
högst 1,500,000 Ridr för att fullborda banan till Upsala öster om Sigtuna-fjärden;
eller
att till enskildt bolag såsom lån erbjuda, den till bibanan Örsunds-bro—
Upsala äskade summa 1,600,000 Ridr, och, på de billigaste vilkor Rikets
Ständer kunna medgifva, — med förpligtelse, att bolaget öfvertager en
jernvägs byggande, ifrån den punkt på norra stambanan, som nämnde
Herrar Stats-råder föreslagit — till Upsala.
Om remiss till Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 30 November 1862.
Fredr. Hermelin.
tiih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd.
70
554
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 220.
W:o 220.
Af Herr Gusfaf Hsiiiri(z, angående tillägg till
ib Kap. Rättegångs-Balken i fråga om fullmägtigslcap.
Det finnes förhållanden, hvars rättsenlighet och behöflighet äro af hvar man så
insedda, att alla skäl för deras åvägabringande befinnas obehöfliga. Såsom ett sådant
kan anses, jag är derom fullt öfvertygad, åtgärden att från våra domstolars skrank
småningom bortvisa, de sig derstädes, till men för både lagskipningens och rättvisans
behöriga gång, ofta såsom sakförare inställande s. k. bränvins-advokaterna; personer
ofta utan allt samvete, fala för korruption af all möjlig beskaffenhet, lagvrängare ex
professo och inledare af orättmätiga rättegångar. De finnas i alla våra landsändar,
under alla möjliga konvoluter. Det är för sagda, vigtiga ändamåls vinnande, som jag
såsom egen motion får upptaga Lag-Utskottets vid sistlidne riksdag i Betänkandet,
N:o 71, gjorda förslag. Visserligen vet jag, mot hvilken liga jag härigenom drager i
härnad, men jag har aldrig hyst betänkligheter, kommer ej heller att någonsin sådana
hysa, vid framträdandet för hvad jag anser rätt och sannt vara. Jag föreslår således,
att i afvaktandet på bildandet af en sådan sakförare-korps, som i andra
civiliserade stater finnas, Rikets Ständer måtte för sin del besluta en så
lydande författning:
»Såsom tillägg till hvad lagen i 15 Kapitlet Rättegångs-Balken angående
»laga fullmägtig innehåller, samt med upphäfvande af det i 3 § af samma
»Kapitel stadgade förbud för Öfver-rätts betjent, som årlig lön njuter, att
»låta bruka sig till fullmägtig, eller vid någon Under-rätt, som derunder
»lyder, förordnas som följer:
»Vid hvarje allmän domstol skola minst två skicklige män förordnade
»vara att som fullmägtige de parter tillhandagå, som dem anlita. Dessa
»allmänna fullmägtige skola nämnas, vid Hof-rätt och Under-rätt af Hof»rätten,
och vid Högsta Domstolen af Konungens Nedre Justitie-revision.»
Stockholm den 30 November 1862.
G. M. Stjernsvärd.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862, N:o 22t.
555
H:o 221.
Al Herr <l’Orcliimont, Carl »Polian Ferilinand, angående
pension åt framlidne Kyrkoherden Sven Petter Ågrens enka, Christina
Ågren.
År 1860 atled Kyrkoherden i Tillinge och Svinnegarns församlingar af Upsala
stift, Professorn m. m. Sven Petter Agren i en ålder af 74 år.
Af dessa 74 år hade han tillbragt nära hälften vid Kongl. Krigs-akademien
som lärare i lefvande språk, historia och geografi. Jag är förvissad att mången här
närvarande med vördnad och tacksamhet återkallar i sitt minne den outtröttlige,
nitiske och varmhjertade läraren.
1825 kallad till ledamot i den Kommitté, som granskade rikets Uppfostringsverk,
har han verksamt bidragit till genomförandet af nyare tiders skolsystem, och
var den förste, som tillämpade detsamma, i det han genomdref införandet af vexelundervisningeu
och friflyttningen vid Krigs-akademien.
Ågrens arbeten för geografiens studier, genom den s. k. konstruktions-beskrifningen,
till ernående af en lefvande bildföreställning, äro allmänt kända.
De, som närmare kände denne så förtjenstfulle man, veta att han samtidigt arbetade
på en allmän uppfostringslära, ett arbete, hvars fullbordande afbröts af den
långvariga sjukdom, som slutade med döden.
Gift och fader till 5 barn, hade han i likhet med de liesta, som egnat sig åt
lärarens tunga och föga uppmuntrande kall, oupphörligen dragits med ekonomiska
bekymmer; och jag kan väl säga att det mesta af hans inkomster såsom kyrkoherde
i Tillinge åtgått till gäldande af de skulder han medfört från Krigs-akademien, der,
som bekant, lärarelönerna länge voro små och otillräckliga.
Professor Ågrens efterlemnade enka eger intet att lefva af, och hennes belägenhet
är så mycket mer behjertansvärd, som lion, vid 66 år, har utom sig sjelf att
försörja, tre läder- och moderlösa dotterbarn, af hvilka det äldsta är 6 och det
yngsta 3 år gammalt.
Det är med anledning af dessa ömmande omständigheter, och jemväl med fästadt
afseende vid det stora gagn Professor Sven Ågren i lifstiden gjort sitt fädernesland,
under en långvarig och rastlös lärarebana, som jag vördsamt vågar föreslå,
556 Motioner hos Itidderskapet och Adeln 1802. N:o 222.
att en årlig lilstidspension af 800 R:dr R:mt måtte varda hans ålderstigna
enka, Fru Christina Ågren, tilldelad.
Om remiss till Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 30 November 1862.
F. d'Orchimont.
mo 222.
Af Herr voin HÅ oell* Mils Samuel* angående en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t örn utarbetande af ett fullständigt förslag
till Domares aflöning m. m.
Den 3 December 1856 yttrades af mig till Ridderskapet och Adelns protokoll:
»Den enskilde representanten (Tom. 2 pag. 150 införes) — — — kraftigare
och skickligare händer.»
Jag tillät mig då och har sedan tillåtit mig att väcka förslag angående flere af
de här ofvan nämnda ämnen.
Det af Kongl. Maj:t förut tvänne gånger för Rikets Ständer framlagda förslag
till ny strafflag, hvars antagande jag 1856 vågade, såsom enskild motionär, påyrka,
är nu af Kongl. Maj:t för 3:dje gången förelagdt Rikets Ständer.
Man hyser hopp att det motstånd omsider kan besegras, hvilket föranledt att
ett, hufvudsakligen af Svenske män utarbetadt och efter Svenska förhållanden lämpadt,
förslag ännu icke är antaget i Sverige, fastän det öfver SO år varit gällande i
Norrige.
Det torde väl ock vara att förmoda att nästa riksdag Rätlegångs-ordningen i
sin helhet för Rikets Ständer framlägges.
Men dermed sammanhänger domstols-organisationen.
Straxt efter det Stats-Rådet den 16 Maj 1840 erhållit förändrad form, fattades
den 3 Juli s. å. ett nådigt beslut angående förslag till domstols-organisationen.
Efter fleråriga arbeten härmed och sedan åtskilliga vederbörande samt kommitterade
i hvarje län blifvit öfver de i Justitie-departementet uppgjorda förslag hörda,
afgaf den 17 Februari 1847 Justitie-Statsministern till Kongl. Maj:t underdånigt
»Memorial med revideradt förslag till reglering af rikets läns-, härads- och stadsfängelser
samt af domsagorna.»
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 222.
557
Enligt hvad Justitie-Statsministern uppgifver, hade af länens utsedda kommitterade
»på de liesta ställen sjelfva hufvudplanen för nämnda reglering blifvit biträdd
eller lemnad utan anmärkning.»
Det är möjligt att jag är partisk då jag bedömer nämnda reviderade förslag.
Jag deltog uti uppgörande af de förslag, som lågo till grund för detsamma och hade
på nådig befallning utarbetat den promemoria, som vid 1840 års riksdag öfverlemnades
till Stals-Utskottet, för att visa huru man här kunde tillämpa de af en hög
Författare angående fängelserelormen uti ett tryckt arbete framställda åsigter, hvilket
arbete man väl får tillskrifva den värma, hvarmed Rikets Ständer då omfattade denna
reform och de frikostiga anslag, de lemnade icke blott till läns-, utan ock till stadsoch
häradshäkten.
Det är kanske till följd af denna partiskhet, till följd af min envishet att icke
vilja eller kunna öfvergifva en gång efter moget öfvervägande fattad öfvertygelse, som
jag, ännu fasthållande samma åsigter som år 1840, anser för en olycka att, efter
det ombyte, som den 10 April 1848 skedde inom Konungens rådkammare, hela
planen blifvit öfvergifven samt domsagorna ordnade, stads- och häradshäkten byggda,
utan att, så vidt mig är bekant, någon annan plan i stället blifvit uppgjord eller
följd. Förklaringsgrunden torde dock vara temligen gifven. Efter år 1848 inträffade
allestädes och äfven bland Svea Rikes Höglolliga Ständer en sådan förändring i
tänkesättet, en sådan rädsla för alla mera genomgripande reformer, att åtminstone till den
13 Juli 1853, då tillbakagåendet här firade sin största seger och Kongl. Maj:t, på grund,
af Rikets Ständers underdåniga framställningar, lemnade bifall till inskränkningar uti
den personliga friheten och uti rättigheten till jordafsöndring, det icke kunde väntas,
att någon större reform skulle företagas och en sådan är en ny domstols-organisation.
Ett annat förhållande har sedermera inträdt. Man har nu återkommit i farten
med reformerna. Det är nu lycka om icke äfven det, som kanske endast bör
göras småningom, försökes i ett språng.
Hvad som för 20 år sedan af både Rikets Ständer, Konungens rådgifvare och
orternas deputerade pröfvades godt, torde i alla händelser nu kunna finnas moget att åter
till pröfning upptagas. Men efter allt hvad som under tiden förelupit, är väl lämpligast
att Representationen först uttalar sina åsigter. Utan stöd af en opinionsyttring
från Ständerna, lärer det väl med rätta anses betänkligt att t. ex. förändra den ny
ligen
skedda domsago-regleringen.
Af dessa och många andra skäl, dem jag nu icke tror mig behöfva upprepa,
men hvilka jag är beredd att Utskottet eller Ståndet meddela, vågar jag nu hem
ställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
Att vid nästa riksdag måtte för Rikets Ständer framläggas fullständigt
förslag till aflöning för alla Domare, grundadt derpå att olla sportler för
Domare upphöra.
558
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 223.
Att Kongl. Maj:t emellertid täcktes vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
hinder för tillämpning af ett dylikt aflöningssätt i möjligaste måtto undanrödjas;
Att
Kongl. Maj:t vid nästa riksdag jemväl täcktes för Rikets Ständer
framlägga förslag till de beslut, deruti Rikets Ständers vidare medverkan
erfordras för en sådan reglering i afseende å domstolar, tingshus samt stadsoch
häradshäkten, som förutsättes uti de af Lagberedningen uppgjorda förslag
till Rättegångs-Balk och dervid i möjligaste måtto afses, att hvarje
domsaga med undantag för norra och nordvestra delarna af riket får blott
ett tingställe, der häkte finnes och ransakning angående häktad person utan
uppskof kan ske, der arkivet finnes samladt på ett ställe, så att gravationsbevis
och andra för rättssökande angelägna handlingar skyndsamt kunna
utlemnas, och nödig kontroll angående det skick, hvaruti handlingarne befinnas,
när som helst kan af vederbörande utöfvas: samt
att Kongl. Majit emellertid täcktes, för tillvägabringandet af en reglering
i nämnde syftning, vidtaga alla de åtgärder, dertill Rikets Ständers medverkan
grundlagsenligt finnes icke vara af nöden.
Stockholm den 30 November 1862.
N. S. von Koch.
HJ:o 223.
Af Herr von lioel». Wils Samuel^ angående en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj.t om uppgörande af en fullständig plan för
ordnandet af rdcets allmänna uppfostringsverk.
Redan vid 1823 års riksdag började man egna allvarlig uppmärksamhet åt bristerna
uti våra äldre undervisnings-anstalter och deri 21 December 1825 tillsattes
en kommitté, bestående af 23 personer valda bland de yppersta inom snillets, vetandets
och embetsmanna-erfarenhetens områden, män, sådana som Geijer, Tegnér, Wallni
och Agardh, Berzelius, Hans Järta och Per von Afzelius, Wingård, Lefrén, och
Agren, för att, under ledning af Throuföljaren, «r ett sammanhang granska tillståndet
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 223. 559
af Rikets allmänna uppfostringsverk och att dervid i underdånighet föreslå de för
bättringar,
som kunde anses behöfliga.»
Kommittéer) afgaf sitt underdåniga betänkande den 20 December 1828. Men
meningarne voro splittrade. Sexton ledamöter af 23 antecknade sig såsom reservanter.
Betänkandet kunde derföre icke utöfva den omedelbara verkan, som af en större
enighet sannolikt skulle följt. Det väsentliga praktiska resultatet var knappast annat
än inrättandet af «Nya Elementarskolan» i Stockholm, såsom en försöks-anstalt för
de nya åsigternas tillämpande.
Men den medelbara följden af nämnde kommittées arbeten har varit omätlig.
De stora frågor, man då icke lyckades att lösa, ock hvilka då väl knappast
voro mogna att lösa, behandlades dock så, att derifrån sannolikt mest är att härleda
det intresse för uppfostrings-väsendet, hvaraf hela allmänheten nu lyckligtvis är lifvad.
Striden angående nya åsigter föres oftast till en början på de dunkla aningarnas,
på fantasiens och poesiens områden. Erithusiasterna ock poeterna äro icke så
öfverllödiga till och med pä det rent paktiska fältet, som man stundom torde antaga.
De äro väl äfven derföre värda sitt rikliga bröd af oss materiens trälar, fastän vi icke
nu vilja gifva dem biskopsstift. De måste vanligen öppna öronen på folket, innan
det lyssnar till den tråkiga prosans, till det torra sunda förnuftets, till den praktiska
statsmannens röst.
Uppfostringsfrågan har genomgått sitt första skede; vår tids största snillen del—
togo i den jättarnes strid, som derom blifvit förd.
Detta slägte är utdödt. Ingen är mera berättigad att uttala sitt «arceo», om
ock många af de gamla drabanterna lätt utsäga sitt «odi».
Detta hindrar dock icke nu «profanum vulgus» att träda inom skrankorna, och
jag, betraktande mig som en af hopen, har i dag vågat taga till orda i det högvig
tiga
ämnet.
Alla eller nästan alla de större frågor, som omtvistades 1828, äro ännu omtvistade.
Sannolikt torde väl majoriteten fattat sin tanke, men rösterna äro icke räknade
och minoriteten torde icke vara så talrik, som den är hugljudd. Emellertid lärer,
innan allmänna tänkesättet uttalat sin dom, ingen sammanhängande plan kunna
uppgöras för ordnandet af Sveriges uppfostringsverk. Uppskof härmed kan förorsaka
betydlig olägenhet och skada. Den stora välvilja båda Statsmagterna nu visa för
bildningens befrämjande kan, ja, har troligen redan blifvit begagnad så, att man, när
planen en gång är affattad, skall finna, att betydliga skattebidrag blifvit om icke
bortslösade, dock undanryckta vida angelägnare ändamål, åt hvilka man kanske icke
vill gifva något, om man tycker sig hafva gifvit nog åt 8:de Hufvudtiteln, isynnerhet
ifall man engång börjar tycka att skörden icke motsvarar det dyrbara utsädet.
Det är för att få en sådan plan för rikets allmänna uppfostringsverk uppgjord
eller åtminstone erhålla en ledning för dess uppgörande, genom af representationen
och dess i ämnet mest bevandrade män uttalade omdömen, som jag i dag, under
560
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 223.
motionstidens ellofte timma, sammanskrifva dessa rader, hvars syfte torde ursägta deras
form.
I gårdagens plenum fick jag någon förhoppning, att man åt alla de mångartade
framställningar, som äfven vid denna riksdag skett angående uppfostringsverket, vill
egna någon mera uppmärksamhet, än som kan ske uti ett Utskott, upptaget af många
de mest olikartade frågors behandling.
Det är under förutsättning att Rikets Ständer besluta tillsätta ett särskildt Utskott,
som jag, ingalunda egande den förmätenheten att sjelf vilja nu uttala ens mitt
eget sista ord angående alia de frågor, jag här nedan ämnar vidröra, utan mest för
att erhålla, isynnerhet vid anslags beviljande, nödig ledning för mig och andra representanter
genom de mera sakkunniga, dem jag förmodar blifva i Utskottet insatta,
jemte de mundtliga och skriftliga upplysningar särskildta Utskottet icke lärer underlåta
att sig förskaffa, ödmjukt vill framställa det förslag:
att Rikets Ständer behagade besluta genom underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla att, nästa riksdag, för Rikets Ständer måtte framläggas
en plan för ordnandet i ett sammanhang af Rikets allmänna uppfostringsverk,
jemte nådigt förslag å de förändringar, som deruti kunna anses
behöfliga;
att Rikets Ständer dervid tillika uttala såsom sin underdåniga tanke, att
nämnde plan jemte det den stödjer sig å de allmänna grunder, derom Rikets
Ständer efter af särskildta Utskottet afgifna yttranden under riksdagen
kunna öfverenskomma, och hvilka grunder böra i den underdåniga skrifvelse!)
angifvas, tillika borde innefatta bestämmelser till ledning vid besvarande
af följande, förmodligen nu till afgörande färdiga frågor nemligen:
Hvilken del af uppfostran kan och bör lemnäs endast af familjen; vid
hvilken del måste kommunen eller Staten biträda ?
Om för gossar behöfvas småbarnssalar, folkskolor, elementarskolor, uni
versiteter
och tillämpningsskolor af alla slag, hvilka bildnings—anstalter böra
finnas för flickor?
Huru bör kostnaden fördelas emellan Staten och kommunen för uppfostringsanstalterna
och hvilka bidrag dertill böra lemnäs af eleverna?
Huru skall den största tillgång beredas af skickliga och framför allt sedliga
lärare, med de uppoffringar man derföre kan göra och i hvad mån
kunna qvinnornas biträde härvid påräknas för de mindre gossarnes och
flickornas bildning, samt den indeldla armeéns befäl anlitas för de äldre
gossarnes undervisning, jemte dessas fysiska utveckling och beredande till
fullgörande af sin pligt såsom fosterlandets försvarare?
Gifva de nuvande skolorna grundade anledningar till klagan öfver s. k.
«mångläseri»
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 224.
561
«mångläseri« och deraf följande ytlighet, öfveransträngning och sjuklighet?
Om så är, hvilka äro botemedlen?
Ar det behöfligt att inrätta ett universitet i hufvudstaden ?
Om universitet fortfarande skola finnas endast uti mindre städer, kan
och bör man då hafva med dem förenade vissa eller alla högre tillämpningsskolor?
Bör
sålunda vid universiteten icke blott den allmänna humanistiska bildningen
fullbordas och t. ex. vissa prof å sådan bildning afläggas af dem,
som erna blifva Statens tjenare, såsom prester, läkare, domare, administratörer,
ingeniörer, militärer, utan ock specialkunskaperna för alla eller några
af dessa särskilde tjenstekandidater inhemtas uti universitetsstäderna?
Stockholm den 50 November 1862.
N. S. von Koch.
W:o S24.
Af Herr Olivecrona^ låimtj angående anvisande af medel för att
bereda qvinnor kostnadsfri undervisning vid Kongl. Akademien för
de fria konsterna.
Mer än en gång har man försport en klagan deröfver, att lärosalarne i den Kongl.
Akademien för de fria konsterna äro tillslutna för qvinliga elever och detta, oaktadt
1 § af Kongl. Maj:ts nådiga Stadga af den 20 Maj 1846 tydligen säger: »att denna
Akademi har till bestämmelse, att dels med omsorg leda och främja målare-, bildhuggare-,
byggnads- och de öfriga bildande konsternas utveckling och fortgång i
Sverige, så att en allmännare smak och insigt i dessa konster må spridas, dels förestå
och besörja den offentliga undervisningen deruti, så att ej blott skickliga konstnärer
må danas, men äfven konstfärdighet utbredas till de yrken och näringsgrenar,
i hvilka konsten förädlande ingriper.» 1 dessa stadgar finner man ej heller något,
som antyder, att qvinnor med erkända konstnärs-anlag, som visa sig kunna uppfylla
de fordringar, hvilka äro bestämda såsom vilkor för inträde i Akademiens olika klas—
ttih. tilt R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 Afd. 71
562
Motioner hos Itiddersfcapet och Adeln 1862. N:o 224.
ser, böra uteslutas från åtnjutande af de förmåner, denna stiftelse erbjuder åt konstens
idkare.
Då Akademiens syftemål sålunda är danandet af skicklige konstnärer genom att
befrämja utbildandet af de lyckliga anlag, som naturen förlänat åtskilliga individer, —
då uti dess stadgar ej finnes något förbud mot qvinliga elevers tillträde till lärosalarna
— då vi ega mer än ett bevis derpå, att äfven den Svenska qvinnan, alla
hinder oaktadt, kan förvärfva en ej obetydlig konstnärsskicklighet, kan uppträda såsom
sjelfständigt skapande konstnär, hvarpå såsom bevis blott behöfver nämnas, att
bland National-musei samlingar blifvit inköpt en tafla, utgången från en Svensk målarinnas
atelier, — framkallas ovilkorligen den frågan: »hvarföre skall man längre
förneka den med anlag och kärlek för konsten begåfvade qvinnan den kostnadsfria
undei'Visning, som hon såsom Svensk medborgarinna bör kunna förvänta af den på
Svenska folkets bekostnad underhållna Kongl. Akademien för de fria konsterna?»
Och denna fråga bör ej till de frågor, som vidare kunna undanskjutas obesvarade.
Visserligen har det blifvit anfördt, såsom hinder för qvinliga elevers emottagande
vid ifrågavarande konstskola, dels bristande utrymme, dels ock nödvändigheten af en
föregående förändrad undervisnings-ordmng, hvilken sednare ej skulle kunna verkställas
utan mera medel, än de, som för närvarande stå till Akademiens förfogande.
Jag erkänner villigt, att bristande utrymme är ett vigtigt hinder; men jag inser ej,
att de manliga eleverna ega någon i stadgarne, utan allena af gammalt bruk, sanktionerad
företrädesrätt till förenämnda kostnadsfria undervisning. Hindret torde dock
lätteligen kunna undanrödjas, om undervisningen anordnas på sådant sätt, att de
manliga och de qvinliga eleverna, hvar för sig, undervisas på olika tider. Så tillgår vid
Svenska Slöjdföreningens skola, der ett ganska betydande antal qvinliga elever njuta
undervisning, och har visat sig fullkomligt ändamålsenligt. Men då lärarné vid Kongl.
Akademien för de fria konsterna, genom skyldigheten att på särskilda tider undervisa
qvinnor, som anmäla sig såsom elever, skulle påläggas en betydligt förökad undervisningsskyldighet,
fordrar billigheten att de också erhålla förökade löneförmåner.
Vill man sjelfva saken, måste man ock vilja de för sakens ernående oundgängliga
medel.
Jag känner mig också förvissad, att den Svenska konstnärinnan ej förgäfves
skall vädja till rättskänslan hos nationens nu församlade Ombud, då hon söker ett
kostnadsfritt tillträde till konstens lärosalar, söker delaktighet i de förmåner, hvilka
länge kommit de manliga konstnärerna allena tillgodo. Vi kunna med skäl känna
en glad tillfredsställelse öfver de landsmaninnors framsteg, hvilka bidragit att äfven i
främmande land göra den Svenska målarekonsten känd och värderad; må vi derföre
ej utsätta oss för förebråelsen, att vägra skyldig uppmuntran åt anlag, hvilka, rätt
utvecklade och ledda, kunna frambringa konstnärer, som måhända skola blifva en
prydnad, en heder för fäderneslandet.
Om jag trodde mig behöfva citera exempel från utlandet för att väcka ett lif
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 225.
563
ligare intresse för den sak, hvars förespråkare jag är, skulle jag kunna nämna, att i
Paris finnes en särskild Akademi för quinliga konstnärers undervisning, och att qvinliga
elever alltid tillåtas deltaga i priställingen vid 1’Academie Impériale. Afven The
Royal Academy i London, hvarifrån qvinnor länge varit utestängda, har sedan år
1860 för dem öppnat sina lärosalar, sedan den bästa teckning, som detta år inlem
nats
för erhållande af en elev-plats, befunnits vara gjord af qvinlig hand.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer behagade besluta, dels en underdånig anhållan hos
Kongl. Majit, att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom åt qvinnor
kunde beredas kostnadsfri undervisning vid Kongl. Akademien för de fria
konsterna samt åtnjutande af de förmåner, som dermed äro, enligt Stadgarna
för denna Akademi, förenade, dels bevilja ett årligt anslag af
4,000 R:dr R:mt, att af Kongl. Majit disponeras för ifrågavarande undervisnings
lämpliga anordnande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 50 November 1862.
K. Olivecrona.
-51 »iiiulnr, LMs-iinlii/afl 'Sif mO
HT;o 335.
Af Herr Knut; angående akademiers, vetenskapliga
samfunds, allmänna undervisningsverks och barmherlighets-inrättningars
befrielse från bevillning för dem tillhöriga fastigheter å
landet.
Uti nu gällande Bevillnings-förordning § 2 uppställes såsom regel, att »för all
inom riket belägen fast egendom — med undantag af Statens — erlägges af egaren
bevillning efter fastighetens uppskattade värde;» men att »från utgörande af be
villning
befrias menigheter, akademier» m. fl. för dem tillhöriga byggnader, så framt
dessa i hyror eller på annat sätt icke lemna egaren någon inkomst. Då nu Kongl.
Universitetet i Upsala eger betydande fastigheter på landet, för hvilka förut aldrig
erlagts någon bevillning, skalf tillämpningen af denna § för universitetet medföra en
564 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862, N:o 226.
högst kännbar minskning i de för universitetets behof beräknade inkomster. Följden
häraf mäste blifva den, att om Staten kräfver bevillning af universitetets egendomar
på landet, så att universitetets egna medel minskas och ej räcka till att fylla utgifterna
för undervisningens upprätthållande, måste Staten lemna ett ökadt anslag tillbaka
åt universitetet. Då man dertill tager i öfvervägande, att den största delen af
universitetets från dess fastigheter på landet inflytande inkomster utbetalas till löner
åt lärare och tjenstemän vid universitetet, och Staten af dessas löner sedermera uttager
bevillning, synes Staten icke behöfva eller böra af fastighetsegaren äfven utkräfva
bevillning. Förhållandet att Upsala universitet uppbär sina hufvudsakligaste
inkomster af fastigheter på landet synes hafva undgått uppmärksamheten, då Bevill—
nings-förordningen redigerades. Hvad här blifvit yttradt om detta universitet synes
ock kunna gälla om andra vetenskapliga institutioner och barmhertighets-anstalter,
som ega fastigheter å landet.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer behagade besluta den ändring i II Art. 2 § af Bevillnings-förordningen,
att från utgörande af bevillning befrias; »akademier,
vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighets-inrättmngar
för dem tillhörande fastigheter å landet.»
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles vördsamligen.
Stockholm den 30 November 1862.
K. Olivecrona.
JH:o 226.
Af Friherre von Platen, liiidviss, att tillfälle måtte beredas för
erhållande inom rikets allmänna elementar-läroverk af undervisning
uti stenografi.
Vid innevarande riksdag hafva åtskilliga motioner blifvit väckta angående reglering
af läroämnena vid våra skolor.
Motionärerne synas i allmänhet dervid haft till hufvudsakligt syftemål att längre
eller kortare undervisningstider skulle tilldelas de olika undervisningsämnena i förhål-’
i i. . . . p ■ ss» -
Motioner hos Ridderskapet ock Adeln 1862, N:o 226.
565
lande till samma läroämnens praktiska nytta samt rner eller mindre oundgänglighet
för allmänt medborgerlig och humanistisk bildning. — För att icke öfver höfvan
betunga lärjungarne genom ett åt alltför många rigtningar vändt studium, bar man
trott sig böra borttaga eller till de högre klasserna undanskjuta de såsom mindre
vigtiga ansedda läroämnena; och likväl anser jag mig kunna, med hopp om framgång,
förorda intagandet vid våra elementar-läroverk af ett nytt läroämne, — steno
grafien.
Denna min förhoppning grundar jag icke allenast på öfvertygelsen om de fördelar
för det allmänna, som en mera spridd kännedom om stenografien skulle med
föra,
utan jemväl på de särskildt för detta undervisningsämne egendomliga förhållanden.
Redan vid läroverken skulle nemligen detta undervisningsämne, i stället för att
öka göromålen, förminska dem.
Otvifvelaktigt är nemligen att de första grunderna af stenografien, — meddelade
uti någon af de högre klasserna, — skulle sjelfmant och med intresse af lärjungarne
anlitas vid de anteckningar, som under de öfriga undervisningstimmarne äro nödiga;
att en frivillig öfning uti snabbskrift-konsten på detta sätt komme att gå hand i
hand med de speciela skriföfningarne i ämnet; att lärjungarne utan någon betydligare
särskild tidspillan sålunda erhölle den i ämnet erforderliga insigt samt att den
tid, som för närvarande måste användas för renovering eller omskrifning af de med
vanligt skriftspråk gjorda ofullständiga anteckningar, följaktligen icke behöfde dertill
disponeras, utan kunde egnas åt andra sysselsättningar.
De fördelar för allmänheten, som en mera spridd insigt i stenografien skulle
medföra, särskildt för ett exakt upptagande af domstols- och öfriga allmänna förhandlingar,
torde vara tillräckligt i ögonen fallande för att icke af mig behöfva utförligare
omhandlas; och då det vanliga skriftspråket antages, för utförande af samma
pensum, erfordra 6 å 10 gånger mera tid än snabbskriften, kan man lätt inse den
stora tidbesparingen för den, som är i tillfälle att begagna stenografien för alla i dagliga
lifvet förekommande uppsatser.
Att under tidernas lopp stenografien skall komma att i betydlig mån, om icke
helt och hållet, undantränga det nuvarande skriftspråket är min öfvertygelse; och i
utlandet har man redan åt studium deraf egnat särskilda undervisningstimmar, såväl
vid universiteterna som skolorna.
Med stöd af hvad nu blifvit anfördt hemställes vördsamt:
att Rikets Ständer, — i sammanhang med det förslag till reglering af
undervisningsämnena vid våra elementar-läroverk, hvilket kan komma att
till Kongl. Majit vid detta riksmöte aflåtas, — mätte i underdånighet
566 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 227.
anhålla, att tillfälle till undervisning i stenografien må vid rikets allmänna
elementar-läroverk beredas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
Ludv. v. Platen.
W:o 22?.
Af Herr Stuart* Carl Gustaf* angående ytterligare anslag till
Riksdags-arkivets komplettering och förökande.
Under fyra förutgångna riksmöten hafva Rikets Ständer, med bifall till derom
gjorda framställningar, beviljat särskilda anslag för bildande samt förökning och komplettering
af det uti Expeditions-Utskottets lokal inom Rikets Ständers hus, under
benämning: »Riksdags-arkivet», inrättade bibliothek, bestående af tryckta riksdagshandlingar
samt författningssamlingar äfvensom statistiska och topografiska arbeten.
Genom de sålunda beviljade anslagens användande för dermed afsedt ändamål samt
fortsatt samlande och ordnande af alla tillgängliga, på allmän bekostnad sedan längre
tid tillbaka från trycket utgifna böcker och skrifter i de ämnen, som denna boksamling
skall omfatta, har densamma nu kommit i ett sådant skick, att den torde
kunna skäligen anses motsvara syftemålet med dess bildande. Jemlikt förda kataloger
och journaler, utgöres sagde bibliothek för närvarande af närmare 3,000 särskilda
band. Utaf dessa hafva 700 band anskaffats sedan 1860 års början; varande dessutom
af den vid sednaste riksdag för detta bibliothek anslagna summa en betydlig
del använd till inbindning af dels dessförinnan och dels sedermera till detsamma aflemnade
böcker och handlingar. Efter derom fogad anstalt har ifrågavarande boksamling
kunnat, utan någon särskild kostnad för det allmänna, under hela tiden mellan
sistförllutna och nuvarande riksdag oafbrutet hållas tillgänglig, ej allenast för Rikets
Ständers Revisorer och tillsatte kommittéer, utan äfven för de allmänna embetsverk
samt enskilda personer, som önskat begagna sig af detta i afseende på riksdagslitteraiuren
samt juridiken och kameral-lagfarenheten äfvensom Svenska finansväsendet
och statistiken rikhaltiga och temligen fullständiga bokförråd. Men för att äfven
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 228. 567
framgent kunna komplettera och öka meranäranda boksamling genom anskaffandet af
ej allenast oupphörligen utkommande nya tryckta skrifter och böcker i de ämnen,
som tillhöra föremålen för densamma, utan äfven sådana äldre böcker, som
derstädes ännu saknas, erfordras ytterligare tillgång och anslag, helst större delen
af den befintliga återstoden utaf den vid sednaste riksdag anvisade summa kommer
att medtagas genom betalningen af snart förväntade räkningar för de under
detta års lopp åt Riksdags-arkivet inköpta eller inbundna böcker. Jag tager mig
derföre friheten att äfven vid denna riksdag föreslå,
att Rikets Ständer måtte, för kompletterande och förökande af det inom
Rikets Ständers hus befintliga så kallade riksdags-arkiv, nu bevilja ett ytterligare
anslag å enahanda belopp, som vid sednaste riksdag, eller Åttahundra
Riksdaler, för att, enligt Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret disposition,
användas dels till fortsatt anskaffning af de till detta arkivs föremål
hörande och derstädes icke befintliga tryckta böcker och skrifter samt kartor,
som ej utan särskild kostnad kunna erhållas, och dels till dervarande
böckers och skrifters inbindning jemte andra för samma arkivs räkning
förefallande oundgängliga utgifter.
Denna motion torde för vidare behandling varda till Stats-Utskottet remitterad.
Stockholm den 50 November 1862.
C. G. Stuart.
M:© 228.
Af Herr Stsaart^ Carl Gäaastaffj angående användande af behållningen
utaf trafik-inkomsten pä Statens jernvägar till utförande
och fullbordande af den del af nordvestra stambanan, som kommer
att sammanbinda den vestra banan med Wenern vid Christinehamn.
Genom den inom vårt fädernesland och äfven andra dermed jemförliga länder
förut exempellösa drift, kraftfullhet och framgång, hvarmed Statens jernvägsbyggnadsarbeten
hittills bedrifvits, hafva, sedan 1855 års början, eller under en tid af icke
fullt 8 år, jernvägar å en sammanlagd sträcka af 62,} mil blifvit för Svenska Sta
-
568
Motioner hos Itidderskapet och Adeln 1862. N:o 228.
tens räkning fullbordade samt lill begagnande af allmänna trafiken upplåtna. Medelst
de sålunda redan utförda arbetena å hufvudlinierna i Sveriges jernvägs-sjstern och
den midt igenom landet gående nyligen fulländade stambanan, hafva oafbrutna jernvägsförbindelser
åstadkommits mellan ej allenast de 2:ne lief, hvaraf Sverige omgifves,
utan äfven mellan Mälaren och Hjelmaren samt östra och vestra balskusterna. Inom
ett par år kommer jemväl Wettern att på samma sätt erhålla omedelbar förening
med både nämnde insjöar och håfven på rikets begge sidor. Landets största vattenbassin
och af segelfarten ojemförligt mest begagnade insjö saknar likväl ännu och
kommer, i fall Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om jernvägsanläggningarnes fortsättande
oförändrad bifalles, att fortfarande under flera års tid sakna dylik förbindelse
med de öfriga stora insjöarne och bafskusterna. En direkt för den stora gods- och
varutrafiken tillgänglig kommunikationsled mellan Wenern samt Hjelmaren och Mälaren
har dock sedan längre tid tillbaka varit allmänt ansedd för ett bland de vigtigaste
och angelägnaste medlen att upplifva och utveckla den industriela företagsamheten
och verksamheten inom rikets mellersta delar, samt tillgodogöra och förädla
dervarande ymniga naturprodukter. Redan vid 1840 och 1841 års riksdag och således
flera år innan något förslag om jernvägars anläggning inom Sverige och sammanbindningen
af de orter, som numera äro genom sådana vägar förenade, ännu
blifvit framstäldt, förklarade Stats—Utskottet den då föreslagna kanal-ledningen mellan
Hjelmaren och Wenern vara ett »högst vigtigt, allmänt nationelt [öretag»; och vid
sagde riksdag beviljade Rikets Ständer ett särskildt anslag af 10,000 R:dr, för ytterligare
undersökningar i afseende på utförandet af denna kanal-ledning eller den då
så kallade »Svea kanal». Såsom allmänt kändt är, öfverlemnades vid följande riksdagar
verkställigheten af sjöarne Wenerns och Hjelmarens sammanbindning åt det
bolag, som under derför öfverenskomna vilkor åtog sig att mellan dessa sjöar anlägga
den första fullständiga jernväg, som skulle komma att i Sverige byggas. I anseende
till lika allmänt kända förhållanden, blef likväl sagda bolag urståndsatt att
fullgöra sitt åtagande, och, i stället för att använda sina tillgångar till anläggandet af
den först föreslagna jernvägen, började och utförde detsamma en jernvägsauläggning
åt motsatt håll, eller mellan sjöarne Hjelmaren och Mälaren.
Enligt Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer nu allåtna nådiga Proposition, skulle
allenast ungefärligen |:delar af jernvägssträckan mellan Statens vestra stambana och
Wenern komma att utföras under nästa statsregleringsperiod, eller under tiden till
1866 års slut. — Den företagna anläggningen af nordvestra stambanan och den oafbrutna
jernvägskommunikationens utsträckning mot Wermland och Norrige skulle
alltså under loppet af 4 år fortsättas endast omkring 3 mil och komma att stadna
vid en punkt, för hvars sammanbindning med den 2 mil derifrån belägna hufvudpunkten,
Christinehamn, på nordvestra stambanan ny landsväg måste anläggas, så vida
en förut befintlig mycket längre och särdeles besvärlig omväg vill undvikas.
I fråga
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 228.
560
I fråga om de skäl, som tala för vigten af nordvestra stambanans ofördröjliga
utförande, torde jag, till stöd för mitt nu väckta förslag om fullbordandet under instundande
statsregleringsperiod af den del utaf denna bana, som skall sammanbinda
den redan färdiga vestra stambanan och Wenern, vara företrädesvis befogad anföra
och åberopa det af Stats-Utskottet vid 1856—1858 års riksdag afgifna så lydande
yttrande:
»Bland de vigtigaste kommunikationer, som ett för Sverige uppgjordt och anta»get
jernvägssystem bör omfatta, måste räknas den jernbana, hvarigenom de förenade
»rikenas hufvudstäder sammanbindas och dessa rikens innevånare komma i åtnjutande
»af ett förbättradt, för den inbördes handelsrörelsen och den personliga gemenskapen
»dem emellan högst nödvändigt kommunikations-medel. Utskottet torde icke behöfva
»närmare utveckla de mångfaldiga ömsesidiga fördelarne af en sådan förbindelse, hvil»ken,
jemte det densamma ofelbart skall åstadkomma en närmare beröring mellan de
»2:ne folken och utöfva en allmän inflytelse på utbildandet af deras industriela och mer»kantila
förhållanden, bereder möjligheten att i behofvets stund sammandraga de begge
»rikenas gemensamma försvarskrafter på den eller de punkter, der dessa med största
»framgång kunna användas till förekommande eller tillbakakastande af fiendtliga anfall.
»Norska Regeringen och representationen hafva också redan, å sin sida, gått i för»fattning
om förberedande åtgärder för anläggande af en jernväg, som från den re»dan
fullbordade jernbanan mellan Christiania och Mjösen kommer att utgå mot
»Svenska gränsen, och hvilken väganläggnings mötande från Sveriges sida och oaf»brutna
fortsättning inom detta land således utgör ett bland de angelägnaste föremå»len
för Rikets Ständers beslut under förevarande ärendes behandling. På sätt Kongl.
»i\laj:t föreslagit, torde alltså en statsbana böra anläggas mellan derför lämplig ut»gångspunkt
från vestra stambanan och Norska gränsen. Genom denna bana, som
»af Kongl. Maj:t erhållit benämningen nordvestra stambanan, beredes dessutom en för
»Sveriges handel och rörelse ganska nyttig och behöflig jernvägsförbindelse mellan en
»af landets största och folkrikaste provinser samt ej mindre hufvudstaden än de mel»lersta
och södra delarne af samma rike.»
Till hvad af Stats-Utskottet sålunda vid en föregående riksdag blifvit yttradt
rörande en stambanas ledniug genom Wermland, anhåller jag att få tillägga några
statistiska upplysningar för att söka ådagalägga ej mindre de financiela fördelar Statsverket
bör kunna påräkna genom de å denna bana företagna arbetenas ofördröjda
fullföljande till deri vigtiga kommunikationspunkt, som staden Christinehamn utgör,
än de relativa anspråk, som nämnda provins skäligen eger att, i likhet med flera andra
landskap, nu komma i åtnjutande af de allt mer och mer obestridt erkända fördelar,
som ändamålsenligt anlagda jernvägar medföra. — Vid Christinehamn sammanträffar
den föreslagna jernbanan med den mycket befarna landsväg, som af ålder varit
hufvudådern i Wermländska landtkommunikations-systemet och som, efter de
liih. tilt R St. Prat. 1862 4 1863. 11 Sami. 1 A/d. 72
570 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 228.
gamla Stockholms- och Westgötavägarnes förening, genomgår hela Wermland samt
först vid nämnda stad och sedermera under hela sin sträckning intill närheten af
Dalslands gräns utgrenar sig i alla provinsens dalgångar mot norr och nordvest. Genom
Christinehamns jernväg och de åt bergslagssidan belägna segelbara samt medelst
kanaler och liera smärre jernvägar sammanbundna sjöar finnes oafbruten kommunikation
mellan denna stad samt Philipstads och Carlskoga bergslager. Under år 1864
besöktes Christinehamns hamn af 209 ång- och 370 segelfartyg och derifrån utskeppades
under sagde år, utom andra varor, 270.615 centner stångjern samt
418,150 centner tackjern och malm. De under år 1860 på Christinehamns-jernvägen
transporterade varor uppgingo till en sammaidagd vigt af 856,356lz centner,
hvaraf jerneffekter och malm utgjorde 737,890 centner. Afgifterna för godstrafiken
å denna endast l£:dels mil långa jernväg bestego sig under samma år till ej mindre
än 80,283 R:dr 43 öre. Mellan Christinehamn och vestra stambanan ligga några
bland rikets större bruksegendomar, hvilka komma att hemta sina rudimaterier och
transportera sina betydliga tillverkningar på delar af den föreslagna nya jernvägen,
sorn genom dess utsträckning till Christinehamn ofelbart kommer att lemna en ganska
ansenlig trafik-inkomst.
Att Wermlands talrika befolkning, hvilken från uråldriga tider visat sig synnerligen
rörlig samt vida mer än innevånarne inom de flesta provinser besöker andra
orter, kommer att bereda en betydlig passagerare-trafik åt Statens jernvägar, såinart
jernvägsnätet utsträckes till Christinehamn, kan med fullkomlig säkerhet antagas, helst
derefter för Wermlänningarnes resor och vandringar till hufvudstaden samt rikets
mellersta äfvensom östra och södra delar, statsbanorna sannolikt komma att uteslutande
begagnas.
Enligt den nyligen afgifna femårsberättelsen, har folkmängden i Wermlands län
under åren 1856—1860 ökat sig nied mer än 20,000 personer och uppgick vid
sistnämnda års slut till 247,171 menniskor. — Innevånarne i delta län och den
del eller det på en mils afstånd frän Christinehamn belägna Carlskoga härad af Wermland,
som är förenad med Orebro län, utgjorde vid nyssberörda tidpunkt ett antal
af nära 260,000, och understeg således med endast omkring 20,000 personer den
sammanräknade folkmängden inom Upsala och Westmanlands län samt den norr och
och nordost om hufvudstaden belägna del af Stockholms län. Vid jemförelse mellan
beloppen al de bidrag utaf allmänna medel, som, enligt Chefens för Väg- och
Vattenbyggnads-styrelsen uppgift, sedan början af 1840-talet erhållits för väganläggningar
och vägförbättringar, jernvägars utförande, kanal- och sluss- samt hamnbyggnader
äfvensom andra kommunikationsföretag inom Wermlands och Westmanlands
län, visar sig, att sådana arbeten och företag inom det förra länet blifvit understödda
med statsbidrag af tillsammans 1,118,327 R:dr, deraf 277,827 R:dr bekommits såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet, hvaremot inom det sednare länet med en
folkmängd af endast 103,300 menniskor, eller ungefärligen Adelar af Wermlands
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 228. 571
läns, för dylika företags utförande erhållits ett sammanräknadt belopp af 2,376,866
R:dr, nemligen 785,000 K:dr såsom låneunderstöd och 1,591,866 R:dr såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet.
Vid bär ofvan antydda förhållanden, och då det, i betraktande af Statens betydliga,
ån vidare fortgående skuldsättning, synes vara högst angeläget, att de jernvägsanläggningar,
som äro företrädesvis nödvändiga för understödjandet och befrämjandet
af landets hufvudsakligaste och vigtigaste näringar och af hvilka det allmänna kan
med säkerhet påräkna ansenliga inkomster, varda i främsta rummet utförda, finner
jag mig äfven böra deltaga i det af andra motionärer både inom detta och de öfriga
Riks-Stånden framställda förslag:
att arbetena å nordvestra stambanan måtte under nästa statsregleringsperiod
fullföljas och utföras till Christinehamn, så att Statens jernvägsanläggningar
derunder varda utsträckta till kusten af rikets betydligaste samt för handeln
och segelfarten vigtigaste insjö.
Då, enligt de uppgjorda och antagna kostnadsförslagen, jernvägsanläggningen mellan
vestra stambanan och Christinehamn i den efter föregångna undersökningar slutligen
bestämda rigtning kommer att medföra en kostnad af 5,527,999 R:dr, skulle
alltså för hela denna jernvägsanläggnings utförande erfordras en summa af 3,117,999
R:dr utöfver det i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition för jernvägsarbetena mellan Porla
och Degerfors föreslagna belopp, 2,410,000 R:dr. Dock kunna från detta erforderliga
tillskott afdragas de beräknade expropriationskostnaderna emedan vederbörande jord
egare
förbundit sig att kostnadsfritt afstå den jord, derå jernvägen skall anläggas.
Det belopp, hvarmed kostnaden för fullbordandet af jernvägen från Porla-trakten till
Christinehamn öfverstiger den i högstberörda Proposition upptagna anslagssumma, torde
således, efter afräkning af expropriationskostnaderna, icke uppgå till fullt 3,000,000
R:dr. Tillgång till denna summa, utan att öka Statens ytterligare skuldsättning utöfver
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, kommer möjligen att beredas genom minskning af
eller vägradt bifall till ett eller annat utaf de anslag, som erfordras för verkställigheten
af de i den Kongl. Propositionen föreslagna jernvägsarbetena. Men då jag, för
min del, hvarken vill yrka, att de för anläggningen och fullbordandet af jernvägen
till Christinehamn nödvändiga medel skola fråntagas de för jernvägsanläggningarne inom
andra orter afsedda tillgångar, eller, till anskaffande af dessa medel, föreslå en ökad
upplåning, har jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten på en annan tillgång, hvilken,
efter min öfvertygelse, kommer att under instundande statsregleringsperiod blifva
disponibel; och hvilken således kan och synes företrädesvis böra användas till den nu
förordade jernvägsanläggningens utförande. Denna tillgång erhåiles genom den i Kongl.
Maj:ts Proposition, bjand de för jernvägsarbetena disponibla medel icke beräknade,
årliga behållningen af trafik-inkomsterna å de färdiga och till allmänt begagnande upplåtna
statsbanorna. Enligt Chefens för Statens jernvägsbyggnader, Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
meddelade och i Fullmägtiges riksdagsberättelse intagna, uppgift, ut
-
572
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 228.
gjorde det verkliga öfverskottet af trafik-inkomsten under år 1860 ett belopp af
195,000 R:dr och vid 1861 års slut omkring 340,000 R:dr. Häraf hafva till Riksgälds—kontoret
aflemuats för år 1860 R:dr 50,000 och för år 1861 R:dr 200,000.
Uti Kongl. Maj:ts berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan sistförflutna riksdag sig
tilldragit uppgifves, att för innevarande år torde utaf trafik-inkomstens öfverskott åtminstone
300,000 R:dr komma att hos Riksgälds-kontoret insättas. Sedan numera
hela vestra stambanan blifvit fulländad och upplåten för allmänna trafiken samt 17^
mil utaf södra stambanan jemte den 2^ mil långa jernvägen emellan Örebro och
Hallsberg likaledes äro för trafiken öppnade, synes behållningen af trafik-inkomsten
på Statens färdiga jernbanor, utgörande, såsom förut är uppgifvet, en sammanlagd
längd af 62i mil, kunna från och med nästa års början beräknas till 600,000 R:dr
årligen, hvilken summa icke motsvarar 1,000 R:dr i månaden för hvarje banmil.
Skulle, emot förmodan, sagde behållning under nästa år icke komma att uppgå till
hela det nu beräknade beloppet, kommer ofelbart den i sådant fall uppstående bristen
att till fullo ersättas genom den betydligt ökade trafik å vestra stambanan, som
är att förvänta, sedan Borås-jernvägen, vid sagde års utgång, blifvit fullbordad och
hela bansträckningen mellan Jönköping och Falköping under år 1864 upplåtits för
trafiken. Till stöd för den nu gjorda beräkningen och till ådagaläggande af den inverkan
på trafik-inkomsten förlängda bansträckningars upplåtande åt rörelsen medför,
har jag ansett mig böra upplysningsvis meddela nedanstående jemförelse mellan
inkomsterna å de trafikerade statsbandelarne under Augusti innevarande år och under
samma månad sistlidet år. Under sagde månad 1861 utgjorde nemligen inkomsterna
å de då färdiga statsbandelarne, hvilkas sammanlagda längd var 29,4 mil,
95,409 R:rd 33 öre, och under samma månad detta år, då längden af de för trafiken tillgängliga
statsbanorna var 48 mil, 167,369 R:dr och 80 öre. Under de 3 sednast förflutna
månaderna, eller Augusti med Oktober innevarande år, utgjorde inkomsterna å
den då för trafiken upplåtna 26,4 mil långa jernvägssträckningen mellan Göteborg och
Örebro ett sammanlagdt belopp af 242,084 R:dr 3 öre, hvaremot inkomsterna under
nämnde månader sistlidet år mellan Göteborg och Töreboda eller 17,1 mil utaf samma
jernväg uppgick till endast 147,782 R:dr 44 öre.
Genom en årlig behållning af 600,000 R:dr uppkommer för 4 år, eller tiden
till slutet af instundande statsregleringsperiod, en summa af . . . 2,400,000: —
hvartill lägges den för innevarande år af Kongl. Maj:t uppgifna enahanda
behållning  300,000: —
samt de för åren 1860 och 1861 redan till Riksgälds-kontoret af
(emnade
dylika medel .
250,000: —
Summa R:dr 2,950,000: —*
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 228. 573
hvilket belopp ungefärligen motsvarar den tillgång, som utöfver den för jernvägs-arbetena
mellan Porla och Degerfors af Kongl. Maj:t föreslagna anslags-summa lärer erfordras
för fullbordandet af jernvägen mellan vestra stambananan och Christinehamn.
För att, utan ökad skuldsättning och utan behof att för sådant ändamål minska
de af Kongl. Maj:t till andra arbeten för Statens jernvägsanläggningar äskade anslag,
kunna under loppet af nästkommande 4 år fullborda hela den del af nordvestra stambanan,
som kommer att sammanbinda Wenern med den vestra stambanan, och då
det synes både fullkomligt obehöfligt och ändamålslöst att genom reserverandet och
afsättandet till framtida disposition af behållningarne eller öfverskotten af trafik-inkomsterna
på Statens jernvägar öka antalet af de mångfaldiga särskilda kassabehållningar
och fonder, som, enligt Statsverkets och Riksgälds-kontorets räkenskaper, förut finnas
samlade och afsatte, helst någon del af de till Riksgälds-kontoret öfverlemnade medel,
som erhållits genom rörelsen å Statens jernvägar, lika litet hädanefter som hittills lära
behöfva anlitas för denna rörelses oafbrutna bedrifvande, får jag vördsamt föreslå:
att ifrågavarande dels redan uppkomna och dels hädanefter intill 1866 års
slut uppkommande behållning eller öfverskott af trafik-inkomsten på Statens
jernvägar må, så vidt denna behållning utöfver andra för samma ändamål
anvisade tillgångar erfordras, få användas till utförande och fullbordande af
den del af nordvestra stambanan, som kommer att sammanbinda den vestra
banan med Wenern vid Christinehamn.
Slutligen torde det tillåtas mig yttra den förmodan, att de hos Riksgälds-kontoret
nu befintliga odisponerade jernvägslånemedel jemte den derå dels redan uppkomna,
dels framdeles upplöpande räntevinst skola fullt betäcka den brist i Riksgäldskontorets
beräknade tillgångar, som kommer att förorsakas genom nu föreslaget användande
af de till nämnda verk redan aflemnade jernvägstrafik-medlen.
Om denna motions remitterande till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
C. G. Stuart.
574 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802 N:o 229.
If:o 229.
A! Herr Stuart, ('arfi fniistaf, anyående ändringar i Bevillningsstadgan
och Instruktionen för Taxerings-/örrättningarne.
Enär den vid sednaste riksdag antagna, efter dels nya dels förändrade grunder
uppgjorda, Bevillnings-stadga, torde, till följd af de i sådant afseende nu väckta flera
motioner, varda i några delar förändrad så väl till innehåll som redaktion, har jag
ansett mig äfven böra föreslå nedan uppgifna ändringar i och tillägg till samma
författning samt instruktionen för taxerings-förrättningarne.
§ 2.
Det, icke af den för uppgörandet af förslaget till ifrågavarande författning,
utan af sednaste riksdags Bevillnings-Utskott, föreslagna uttrycket
»jordbruksfastighet», torde böra förtydligas eller helst utbytas emot en anuan
lämpligare och den rätta meningen mera bestämdt angifvande benämning
eller omskrifning.
§ 6.
För att icke behöfva besvära Pensions-inrättningarnes styrelser med afgifvandet
årligen af utförliga uppgifter å hvarje utgående pensionsbelopp,
och då pensioner eller understöd å smärre summor synas ingalunda böra
sammanföras med andra bevillnings-beskattning underkastade inkomster, får
jag förnya det förslag min, Bevillnings-kommittéeus betänkande bifogade,
reservation innehåller:
»För pension, lifränta och årligt eller tillfälligt understöd (gratifikation),
vare sig af allmänna eller enskilda medel, äfvensom för betingade undantagsförmåner
utgöres lika bevillning, som för löneinkomst å samma belopp,
såvida pensionen, understödet, lifräntan, gratifikationen eller undantagsförmånen
uppgår till minst Fyrahundra Riksdaler.»
§ 7.
Då stadgandet angående inkomst-bevillningen för räntebärande kapitaler,
lärer vid beskattningen hafva tillämpats på ett mycket skiljaktigt sätt, torde,
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 229. 575
för tydlighets skull, införas ett nytt moment i denna § af den utaf
Borgare-Ståndet vid sednaste riksdag godkända lydelse:
»När inkomst beräknas af ränta å utlånadt kapital får afdrag ske för
»ränta, som den skattskyldige utbetalt å upplånadt kapital, jemte de kost»nader,
som genom kapitalets förräntande förorsakats.»
§ «•
Så vida särskild och förhöjd bevillning skall erläggas för enskilda banker,
synes annan grund derför böra fastställas, än det tillfälligtvis en eller
annan dag utevarande högsta sedelbeloppet, och enahanda bevillning jemväl
utgöras af filial-bankerna, i synnerhet som de filial-banker, hvilkas
privilegier utfärdades före sistlidne riksdag, torde på sina invisningar och
genom sin låga kreditiv-ränta kunna påräkna ungefärligen enahanda vinst,
som de enskilda bankerna. Jag föreslår alltså samma stadgande rörande
bevillning af bank-bolagen, som åberopade reservation innehåller.
»Utaf de bolag, som bildat sig för bankrörelses bedrifvande och dertill
erhållit Kongl. Maj:ts nådiga oktroj, erlägges bevillning med två procent
af den årliga behållning, som icke öfverstiger sex för hundra utaf teckningssumman
eller grundfonden, och med åtta för hundra af det belopp,
som den för något år utdelade behållningen eller vinsten utgör utöfver
sex procent af teckningssumman.»
§ 62.
Sedan genom den efter sistförtlutna riksdag utfärdade Kongl. Förordningen
om landsting en för hvarje särskildt län gemensam representation blifvit bildad,
anser jag mig, under åberopande af Regeringsformens 57 § och på det att de
skattskyldige må kunna sjelfva eller genom sina ombud tillsätta ledamöterna i
ej mindre Pröfnings- än Taxerings-kommittéerna böra hemställa, huruvida
icke den rättighet, som hittills tillhört Konungens Befallningshafvande, att
bland de af Taxerings-kommittéerna föreslagne personer, utse ledamöterna
i Pröfnings-kommittéen, måtte öfverflyttas på Landstinget, till hvilket Taxerings-kommittéernas
i sådant afseende uppgjorda förslag derföre synes hädanefter
böra insändas.
I stället för de nuvarande Bevillnings-stadga bifogade formulärer, föreslås
formulär af hufvudsakligen den lydelse, som Preste- och Bonde-Stånden
vid sednaste riksdagen antogo; till följd hvaraf de §§ af Bevillnings-stadgan,
hvilkas stadganden böra öfverensstämma med dessa formulärer, torde erhålla
en derefter lämpad förändrad lydelse.
576
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 220.
Till iakttagande vid det föreslagna stadgandet i Bevillnings-förordningen,
angående särskild afgift för pension och understöd, torde i Taxeringsinstruktionen
böra införas en särskild så lydande §:
»Vid påförandet af bevillning för pension, årligt understöd, lifränta eller
»nådegåfva, få samma persons öfriga inkomster icke tagas i beräkning, utan
»bör sagde bevillnings—afgifts belopp, såsom icke beroende deraf, särskildt
»bestämmas.»
Då det visat sig att Taxerings-instruktionens stadgande angående hushyrans
antagande till beskattningsgrund föranleder flerfaldiga missförstånd,
får jag föreslå, att, i stället för sagde instruktions 20 §, måtte antagas
en så lydande §:
»För dem, som, enligt gällande Bevillnings-stadga, äro skyldige erlägga
bevillning för ränta eller inkomst af utlånadt eller på annat sätt fruktbärande
kapital, bestämmes bevillnings-afgiftens belopp enligt taxerings-männens
kännedom om det kapital och den årliga ränte-inkomst, den skattskyldige
eger, eller i saknad af tillförlitlig kännedom härom, enligt den
skattskyldiges sannolika årliga lefnadskostnader och dessas förhållande till
sammanräknade beloppet af alla hans kända och vid taxeringen uppskattade
inkomster af fast egendom, rörelse eller näring samt tjenst eller annan
särskild, bevillning underkastad inkomstkälla.»
»Då vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse skall
erlägga stadgad bevillnings-afgift för samma bolags eller inrättnings rörelsevinst
eller till utdelning afsedda behållning; så kommer, vid påförandet af
den för inkomst af kapital belöpande bevillning, afkastningen af det i sådant
bolag eller dylik inrättning nedlagda aktiekapital eller dertill eljest
gjordt tillskott icke att beräknas.»
»Beräkningen af skattskyldigs lefnadskostnader och de inkomster, han
för sagde kostnaders bestridande måste ega, bör, derest lefnadskostnaderna,
efter hvad skäligen kan antagas, öfverstiga de inkomster, för hvilka fastighets-
och inkomst- eller annan bevillning, med tillämpning af derom meddelade
särskilda stadganden, blifvit påförd, grunda sig på den hyra, som i
stad, köping eller i stads grannskap bosatt skattskyldig erlägger för sina
och sin familjs boningsrum, så vida denna hyra, efter helt år räknadt,
uppgår till minst Trehundra Riksdaler; börande i nu angifna fall och derest
icke särskilda, på hyres-afgiftens belopp inverkande förhållanden härvid
förekomma,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 230. 577
förekomma, den skattskyldiges årliga inkomster vid bevillnings-taxeringen
icke beräknas lägre än 4 gånger hyrans belopp.»
Anhålles vördsamt att denna motion varder till Höglofliga Bevillnings— Utskottet
remitterad.
Stockholm den 30 November 1862.
Cé G. Stuart.
mo 230.
Af Friherre Stael von Holstein? Fahlan Willielm? angående
förändrad rigtning för södra stambanan mellan sjön Salen och
Jönköping.
Härmed får jag vördsamt yrka,
att Höglofliga Stats-Utskottet måtte taga i noga öfvervägande om ej södra
stambanans dragande från öfra ändan af sjön Salens strand vid Alfvestad
genom Kråkebodalen till Jönköping skulle för trafiken på jernbanan vara
vida förmånligare än åt Nässjö, såsom det i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
är föreslaget, och om ej genom denna förändring i planen en stor
besparing skulle vinnas i anläggnings- och underhållskostnad.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 30 November 1862.
F. W. Staél von Holstein.
578
Motioner hos Ridde rskåpet och Adeln 1862. N:o 231.
Jt:o 231.
Af Herr Wsrrilj angående anslag för upprensning och sänk
ning
af Lida-ån i Westergötland.
Inom Floby, Grolanda och Gäla socknar af Skaraborgs län samt Hällestads,
Mjäldrunge, Eriksbergs, Broddarps och Öra socknar af Elfsborgs län, hvarest hemmanen
i allmänhet äro mycket små och svaga, finnas obegagnade odlingslägenheter
till flera tusen tunnlands vidd, men hvilka äro besvärade af vattenflöden från Lida-ån,
hvilken i dessa trakter har sin upprinnelse uti fyra särskilda smärre grenar. Redan
år 1851 väcktes fråga om upprensning af denna å, hvarigenom uppodling af dessa
marker, bestående till största delen af sanka och vattendränkta mader, kunde blifva
möjlig. Året 1852 uppstod mellan socknarne en öfverenskommelse, en direktion
bildades och numera Förste Landtmätaren, Kapitenen C. Adamsson, blef af Konungens
Befallningshafvande, såväl i Elfsborgs som Skaraborgs län, förordnad att uppmäta
den ifrågavarande terrainen samt öfver det tillämnade sänknings- och rensningsarbetet
upprätta kostnadsförslag. Sedermera har Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader
förordnat Distrikts-chefen, Majoren och Riddaren D. Liljehöök, att samma förrättning
verkställa, hvilket ock under loppet af innevarande års sommar och höst egt
rum, ehuru kartor och handlingar ännu icke hunnit renritas och renskrifvas. Bemälte
Major uppgifver emellertid såsom ett utredt faktum, att den vattenskadade
marken utgör 4,000 tunnland, och att kostnaden för torrläggningens utförande belöper
sig till 252,828 R:dr R:mt. Då samme Distrikts—chef vidare beräknar att
hvarje tunnland vinner i värde 150 R:dr, så att bruttovinsten på det hela skulle utgöra
600,000 R:dr samt nettovinsten, efter afdrag af de 252,828 R:dr, som kostnaden
belöper, blifver icke mindre än 547,172 R:dr R:mt, en vinst, som skulle
komma denna fattiga ort till godo, så synes mig detta patriotiska företag i högsta måtto
förtjent af Statens uppmuntran och medverkan.
Jag får alltså vördnadsfullt föreslå,
att Rikets Ständer af förutnämnda kostnadssumma 252,828 R:dr, behagade
såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet, bevilja |:del eller 84,276
R:dr, samt såsom lån, med fördelagtiga återbetalningsvilkor, en lika summa,
hvilket lån egentligen kan betraktas såsom odlingslån, oumbärligt för den
fattigare befolkningen, för att förmå genom odlingar tillgodogöra sig vinsten
a, den landtvinning, som de med Statens biträde sig tillvunnit, sedan
Motioner hot Riddertkapet och Adeln 1862. N:o 232.
579
de sjelfva med |:del af sänknings- och rensningskostnaden bidragit och
derföre äfven nödgats särskilt skuldsätta sig.
Men då företaget i sin helhet är sä vidsträckt, stort och på en hel landsort
inverkande, att dess mål ingalunda är begränsadt af nu uppgifna 4,000 tunnlands
areal, torde skäl förefinnas att dermed icke utan varsamhet tillvägagå. Jag vågar
derföre föreslå,
att det anslag och det lån Rikets Ständer kunna finna sig hugade att
bevilja, måtte ställas på en längre följd af år, i den mån arbetet hinner
fortskrida, icke understigande Sex och icke öfverstigande Tio, så att minst
T'0:del men högst J:del må af den föreslagna summan årligen utbetalas, på
de vilkor i öfrigt, som åt Kongl. Maj:t underdånigst öfverlemnas att bestämmas.
Stockholm den 30 November 1862.
J. Warn.
Hf:o 232.
Af Herr von Qvanten; Emil; angående utfärdande af en författning
rörande den artistiska förlagsrätten.
Ehuru redan en motion om skydd för den artistiska eganderätten blifvit under
innevarande riksdag väckt i ett annat Stånd — Högvördiga Preste-Ståndet — anser
jag mig icke böra afstå från att på detta rum aflemna en motion i samma sak. Det
sker dels emedan jag förlidne riksdag hade äran öfverlemna en motion i lika syftning
samt derigenom känner mig förpligtad att, efter förmåga, söka medverka till uppnåendet
af ett mål, som jag fortfarande anser rigtigt och gagneligt, och dels emedan
jag, efter erhållen kännedom om den i Preste-Ståndet väckta motionen, funnit att
den, ehuru afseende alldeles samma sak, likväl i väsendtlig mån skiljer sig från min
med afseende på vägen för denna saks erhållande. Den i Preste-Ståndet väckta motionen
är ställd till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet och afser att Rikets
Ständer måtte hos Kongl Maj:t i underdånighet anhålla det Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta ett förslag till lag om den artistiska eganderätten. Den motion, som jag
nu går att afgifva |hos Höglotliga Ridderskapet och Adeln, är direkt affattad i form af
580 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 232.
ett lagförslag. Genom den kunde således, i fall den vunne bifall, det afsedda målet
vinnas genare och kanske äfven på kortare tid. Det är visserligen vanskligt för en
enskild person att söka formulera en lag, beträffande förhållanden, hvilka hittills i
vårt land saknat rättsligt hägn. Jag skulle säkert ej heller vågat försöket, om ej händelserna
i detta fall skänkt mig en bestämd ledning, som, enligt min tanke, bör följas.
Jag afser härmed ett lagförslag, som Kongl. Danska regeringen nyligen afgifvet
till Danska riksdagen i samma ämne, hvarom är fråga, och hvilket förslag jag lagt
till grund för mitt. Skälen härtill äro följande: för det första är nämnda förslag
frukten af en i saken redan vunnen praktisk erfarenhet, såsom varande utveckling af
en äldre hithörande lag, Förordningen af den 30 December 1837; fortet andra är
det, jemfördt med Hera andra länders lagstadganden uti ifrågavarande afseende, särdeles
enkelt och redigt; för det tredje och sista skall, om vår lag till skydd för den
artistiska eganderätten stiftas i nära öfverensstämmelse med den Danska, denna lag
så mycket lättare och fullkomligare kunna bli internationel i Sverige och Danmark,
hvarigenom på detta håll befordrades den inbördes anslutning, som de skandinaviska
folkslagen böra eftersträfva. Jag framställer här derföre det Danska förslaget, med
några få, mindre väsendtliga, modifikationer, hvilka tyckas mig förestafvas af konseqvens
och billighet.
Beträffande rättvisan och nyttan i allmänhet af en sådan lag, som den ifrågavarande,
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten endast vid några omständigheter.
Naturligtvis kan en lag till skydd för den artistiska eganderätten icke afse konstnärens
rättighet att ega ett af honom sjelf förfärdigadt konstverk. Men ett konstverk
kan mångfaldigas medelst efterbildning och derigenom, i större eller mindre mån, öka
den materiela frukten af det arbete, konstnären nedlagt derpå. Betraktade hvar för
sig, äro dessa båda saker, att ega ett konstverk och att mångfaldiga detsamma, ingalunda
oskiljaktigt bundna vid hvarandra, då det mycket väl låter tänka sig att
man kan ega ett konstverk utan att mångfaldiga det, likasom, tvärtom, man kan
månfaldiga ett konstverk utan att ega det. Rättigheten till båda dessa saker kan
alltså ej heller vara omedelbart en och densamma. Blott hos konstnären sjelf före
nas
ursprungligen besittningsrätten till konstverket och rättigheten att mångfaldiga
det. Derföre bör han också, när han öfverlåter ett konstverk, kunna skilja emellan
besittningsrätten till det öfverlåtna exemplaret och rättigheten att, på ett eller annat
sätt, mångfaldiga detsamma; han bör kunna, om han så vill, åt sig sjelf bibehålla
sistnämnda rättighet eller också särskildt öfverlåta den på en annan. Allt detta
följer af den formela eganderätten. Men nu invecklas saken.
Man tänke sig, att en konstnär öfverlåtit på en annan person rättigheten att
mångfaldiga sitt konstverk och att denna person vid mångfaldigandet begagnar sig af
mekaniska medel, hvarigenom en mängd exemplar kan åstadkommas; men att en
tredje person, som tillhandlat sig ett af dessa exemplar, i sin tur företager sig dess
mångfaldigande och tillhandahållande åt allmänheten. Härigenom blir dens arbete.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 232. 581
som ursprungligen fick sig rättigheten att mångfaldiga konstverket tilldelad, måhända
undanträngdt, och i alla fall blir vinsten deraf mindre, än om han haft lagligt skydd
för den af konstnären på honom öfverlåtna rättigheten. Detta måste nu ha till följd
att ingen under sådana förhållanden vill betala konstnären någonting för erhållandet
af en rättighet, som ej kan bevaras för ingrepp, och att härigenom i sista hand
konstnären sjelf beröfvas en del af de materiela fördelar, hans arbete verkligen kunde
skänka honom. Mångfaldigar konstnären sjelf sitt konstverk, kan resultatet i alla
fall bli liknande.
Att emellertid innehållet af en kopia efter ett konstverk fortfarande förblir den
ursprungliga konstnärens arbete och egendom, är klart, äfven om till kopieringen i
och för sig erfordrades ganska stor konstskicklighet. Ty innehållet af ett konstverk
sammanfaller ej, såsom det är händelsen med industriens alster, omedelbart med det
yttre materialet, utan är tvärtom någonting sjelfständigt, lör hvilket det yttre materialet
endast tjenar såsom uttrycksmedel eller symbolisk bild, hvaraf också följer att
det yttre materialet måste genom konstnärens arbete erhålla en dertill uteslutande
tjenlig, utpräglad, konstant form. I en kopia tillhör således den kopierande ingenting
annat än det arbete, han nedlagt i sjelfva kopieringen; af detta arbete eger han att
åtnjuta frukten med samma rätt, som konstnären af det, som uti kopian är och för—
blifver hans. En lag om den artistiska eganderätten måste alltså afse att skydda
det materiela egendomsvärde, som kan tillflyta konstnären medelst hans konstverks
mångfaldigande, genom att tillförsäkra honom, eller den på hvilken han sådant öfverlåter,
uteslutande rättigheten att mångfaldiga konstverket. Denna lag bör också rättast
kallas en lag om den artistiska förlagsrätten. Klart är vidare, att här icke är
fråga om någon eganderätt till idéer, i annan mån, än idéerna äro tillfälligt bundna
vid materiela ting, hvilket alltid måste till en viss grad blifva fallet i våra jordiska
förhållanden. Så säljer man biblar för ett visst pris; men icke kan man derföre
säga att bokhandlaren eller förläggaren gör anspråk på eganderätten till de religiösa
sanningarna. Idéerna, skönhetens såväl som religionens och sanningens, kunna ej egas
eller begagnas uteslutande af någon; ty de äro i och för sig fullkomligt fria. En
lag om den artistiska eganderätten afser blott det materiela värde, konstverken ega
såsom föremål för utbyte i den allmänna samlefnaden. Det är också fullkomligt klart
att en sådan lag, långt ifrån att motverka, tvärtom bidrager till spridande af konstverk,
genom det skydd den lemnar konstnärens existens. Ty i konstnären har man
naturligtvis konstverkens lefvande källa; blott den vårdas, nog skall man få dem som
kopiera. Slutligen bör man ej heller förbise, att kopiorna måste komma att vinna i
pålitlighet, då de utföras med konstnärens vetskap, äfvensom att priset på konstverk
skall genom den lagliga konkurrensen regleras vida bättre, än under det närvarande
godtycklighetstillståndet kan vara fallet.
På grund af hvad jag nu anfört, och hänvisande i öfrigt till motiveringen i den
af mig redan nämnda, i Högvördiga Preste-Ståndet afgifna motionen, äfvensom till
582
Motioner hos Ridderskapct och Adeln 1802. N:o 232.
diskussionsprotokollerna öfver denna fråga vid förlidne riksdag, föreslår jag vördsamt,
att Rikets Ständer för sin del antaga följande:
Lag om den artistiska förlagsrätten.
§ 1. Ingen må till salu efterbilda en originaltafla eller ett original—
bildhuggeri under konstnärens lifstid utan dennes samtycke, då efterbildningen
hör till samma konstart som originalet.
Efterbildningen blir icke tillåtlig derigenom, att den utföres i annan
Storlek, än originalets, eller att dertill användas andra materialier — såsom
att en gipsfigur utföres i marmor eller en oljemålning återgifves i
vattenfärger. Ej heller förlorar den egenskapen af straffbarhet derigenom,
att i den vidtagas oväsendtliga förändringar, tillägg eller uteslutningar, så
länge den likväl i innehåll och framställning bibehåller karakteren af en
kopia.
§ 2. Hvarje målare eller bildhuggare har uteslutande rättighet att låta
återge sina originalarbeten, antingen i deras helhet eller delvis, genom kopparstick,
stentryck, träsnitt eller någon liknande konst, hvars produkt kan
mångfaldigas på mekanisk väg, äfvensom att offentliggöra dem genom medel,
hvilka icke förutsätta någon mellankommande konstnärlig verksamhet,
såsom genom fotografi eller afgjutning. Denna rättighet kan han (eller
hon) afstå till en eller flera andra, på de vilkor och med de inskränkningar,
som han för godt finner, icke blott för sin lifstid men också för en
tid af 10 år efter sin död. Dock skall tillåtelse till detta slags offentliggörande
ej vara innefattad i det i § l omhandlade samtycke till efterbildning,
med mindre sådant uttryckligen meddelats.
Den i närvarande § stadgade rättigheten skall, efter konstnärens död,
tillkomma hans (eller hennes) efterlefvande make, barn eller syskon i en
tid af 10 år, ifall konstnären sjelf icke öfverlåtit den på annan person.
§ 5. Samma skydd, som omförmäles i § 2, tillkommer den som lagligen
har utgifvit ett kopparstick, stentryck, träsnitt eller liknande konstprodukt.
Ar utgifvaren en firma eller annan juridisk person, gäller den
uteslutande rättigheten för en tid af 10 år efter utgifvandet. Är ett sådant
kopparstick, stentryck, träsnitt m. m. en efterbildning af en annans
original-konstverk, må det dock icke vara andra förbjudet, att på samma
eller liknande sätt sjelfständigt efterbilda original-konstverket, när de i öfrigt
äro dertill berättigade.
§ 4. Ingen är berättigad att begagna en ännu lefvande Svensk arkitekts
byggnadsplarier och ritningar utan konstnärens samtycke; dock må
detta samtycke antagas vara lemnadt om planerna och ritningarne äro offentliggjorda
af konstnären sjelf, eller med hans goda minne, utan att han
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 232.
583
(eller hon) särskildt förbehållit sig uteslutande rättigheten till deras begagnande.
§ 5. De rättigheter, som genom bestämmelserna i §<§ 1, 2 och 3
tillerkännas konstnären, gå icke förlorade derigenom att hans (eller hennes)
arbeten öfverflyttas i en annans ego, så länge icke dessa rättigheter, tillika
med arbetet, uttryckligen är öfverlåtna på denna.
§ 6. Till att medelst teckning efterbilda en annans konstverk, behöfves
icke konstnärens samtycke, äfven om teckningen är till salu, när den
blott icke mångfaldigas genom mekaniska medel (§§ 2 och 3). Likasom
det (efter § 1) icke är otillåtet att efterbilda ett bildhuggeri-arbete genom
målarekonsten eller omvändt, så må det ej helhr vara förbjudet att
återgifva något sådant konstverk genom medaljer, caméer mosaik m. m.
§ 7. Från förbuden i § 2 undantagas efterbildningar af konstverk,
som äro uppställda på offentliga platser, eller af byggnaders utansidor och
derpå anbringade konstnärliga ornamenter.
§ 8. Från förbuden i §§ 1, 2, 3 och 4 undantages:
a) efterbildning af konstverk för undervisnings skull i offentliga läroanstalter
äfvensom konstverks begagnande till mönster för af handtverkare
eller fabrikanter förfärdigade husgerådssaker eller till dessas prydande;
b) konstverks återgifvande såsom illustrationer i tryckta böcker och tidningar,
eller i sådana samlingar af efterbildningar, som närmast äro afsedda
för praktiskt bruk, t. ex. till kataloger.
§ 9. Den, som utan tillstånd har efterbildat (§§ 1, 2 och 3) eller
begagnat (<§ 4) en annans konstverk, skall böta från 40 till 1,000 R:dr
R:mt och dessutom gifva den förorättade ersättning för den honom derigenom
förvållade skadan. Består efterbildningen i kopparstick, stentryck,
träsnitt, afgjutning, fotografi eller någonting liknande, skola plåtar och annat,
till efterbildningen uteslutande afsedt, material och samtliga här i riket
påträffade till salu bestämda exemplar, konfiskeras till förmån för den
förorättade. Samma straff och ersättningsskyldighet drabbe den, som här i
riket till salu infört en annorstädes, enligt denna lag, olofligt förfärdigad
efterbildning.
§ 10. Åtal för öfverträdelse af denna lag kan väckas endast af den
derigenom förorättade, antingen det är konstnären sjelf, hans (eller hennes)
arfvingar eller den på hvilken han (hon) eller de öfverlåtit sin rätt.
§ 11. Denna lags stadganden kunna, under förutsättning af ömsesidighet,
genom Kongl. Maj:ts förfogande, antingen i sin helhet eller delvis
göras tillämpliga på annorstädes utförda eller utgifna arbeten.
584 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 233.
De mindre afvikelser, jag ansett mig böra göra från det Danska förslaget, skola
lätt inses vid jemförelse med detsamma, som jag härmed tillåter mig bifoga.
Om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 November 1862.
Emil v. Qvanten.
Wig 233.
Af Herr von Qvanten* Lill il , alt lösen för de från Kongl. Kammar-kollegium
utgående expeditioner matte såsom löneförbättring tillfalla
Kollegii tjenstemän, eller ock Notariernas löner förhöjas till 2,800
R:dr R:mt.
Vid 1858 års riksdag beslutades, som det synes, utan tillräckligt öfvervägande
af de särskilda tjensternas behof och de förhållanden, hvarunder desamma hittills varit
bestridda, en lönereglering.
Till antalet af de tjenstemän, som vid denna reglering blifvit särdeles vanlottade,
höra Notarierne i Kongl. Kammar-kollegium. Dessa tjenstemän, hvilkas göromål,
i viss mån, omfatta både Sekreterares, Notariers och Kanslisters i andra verk, emedan
de, lika med Sekreteraren i Kammar-kollegium m. fl. verk, uppsätta och kontrasignera
utgående expeditioner, emedan de skola vid föredragningarne föra protokoll
samt ansvara för expeditioners kollationering och afsändande, handlingars aflemnande
m. m., sysselsättningar, som i Stats-departementerne t. ex. äro fördelade på
särskilda, till en del högt aflönade personer, åtnjöto, enligt härhos af Kammar-kollegii
räkenskapsförare meddelade utredning, under de 2:ne sednaste åren före 1858 års
lönereglering, uti lön och ljuspenningar 860 samt i sportler 638 R:dr, tillsammans
1,498 R:dr B:ko eller 2,247 R:dr R:mt. Genom löneregleringen undfingo Notarierne
derelter lön å stat med 2,200 R:dr, hvaremot all Kongl. Kollegii expeditionslösen
skulle aflevereras till Stats-kontoret.
Denna reglering, stödd på ett medeltal af äldre, mera ogynnsamma år (då likväl
Notariernas hela inkomst uppgick till 1,871 R:dr), gaf således en minskning, ej tillökning,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln '1862. N:o 234. 585
ökning emot de nästföregående årens inkomster; och det mäste för tjenstemän, hvilkas
löner Staten har för afsigt att förbättra, för att gifva dem medel till en tarflig
bergning under stegrade lefnadskostnader, vara ganska bittert att se sina förhoppningar
i detta fall svikna, under det alla deras kamrater och förmän åtnjutit, till en
del, ganska betydliga lönetillökningar. Känslan af denna bittra erfarenhet måste äfven
stegras deraf, att bemälde tjenstemän, i följd af lönens till kontanta beloppet
skedda förhöjning, måste betala högre pensionsbelopp. I förhållande till de nästföregående
årens lönevilkor hafva således Notarierne i Kammar-kollegium, hvilkas tjenstebefattningar
äro vida mer mödosamma och onekligen erfordra större skicklighet och
ihärdighet än motsvarande tjenstemän i andra verk, lidit en gifven förlust genom den
s. k. löneförhöjning, som dem meddelats.
Då, om äfven, efter den uträkning som nu kunnat göras, sportlerne i sednare
åren varit något lägre än under åren 1856 och 1857, det likväl af folkmängdens
och målens tillvexande myckenhet är otvifvelagtigt, att berörde sportler snart skola
stiga till vida högre belopp, så att det för Notarierne blefve en fördel att få deras
s. k. löneförhöjning utbytt emot det gamla lönesättet, får jag härmed vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer behagade förordna:
antingen att Kongl. Kammar-kollegii expeditionslösen måtte, lika med
förhållandet i Kongl. Svea Hof-rätt, såsom en löneförbättring tillfalla
Kongl. Kollegii tjenstemän, efter den fördelning, som löre löneregleringen
egt rum,
eller ock, att Notariernes i samma Kollegium lön å stat må förhöjas
till 2,800 R:dr R:mt.
Om remiss till Höglolliga Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30 November 1862.
Emil v. Qvanten.
N:o 334,
Af Grefve Mörner, €arl Göran Detlof, angående förbättring
af Landtbruks-ingeniörernas lönevilkor.
Uti det af Landtbruks-akademien, på nådig befallning, den 14 sistlidne Juni
afgifna underdåniga memorial i fråga om allmänna åtgärder till jordbrukets och dit—
Rih. lill R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 74
586
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 234.
hörande näringars befrämjande, hade Akademien gjort underdånig framställning om
angelägenheten af en reglering utaf Landtbruks-ingeniörernas eller de s. k. Agronomernas
aflönings-vilkor, och i sådant hänseende föreslagit, att för dem måtte bestämmas
en, i likhet med hvad som blifvit för Lärarne vid Elementar-läroverken
stadgadt, fortgående lönetillökning, så att deras lön hädanefter, såsom hittills, till en
början utgående med 1,500 R:dr, komme att förhöjas
efter fem års vitsordad berömlig tjenstgöring , med 500 R:dr R:mt,
efter ytterligare fem års d:o d:o  » 500 » »
efter d:o d:o d:o d:o  » 500 » »
så att efter 15 års berömlig tjenstgöriug aflöningen uppginge till 5,000 R:dr R:mt.
Men, efter hvad det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof bilagde Protokoll öfver Civil-ärenden för den 14 nästlidne Oktober
utvisar, hafva Stats-Rådets ledamöter funnit sig icke kunna biträda detta Akademiens
förslag, hvilket derföre ej heller lyckats tillvinna sig Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Såsom skäl för sitt förslag åberopade Akademien det magtpåliggande och ytterst
mödosamma i Landtbruks-ingeniörernas tjensteförrättningar, — det ej obetydliga mått
af kunskaper, som för dessa förrättningars behöriga utförande erfordrades, — samt
angelägenheten deraf att till dessa platser kunna för framtiden påräkna och få bibehålla
skickliga personer. Dessa skäl voro dock kanske nog knapphändigt framställda,
och då frågan är af vigt icke allenast för Landtbruks-ingeniörerna, utan kanske ändå
mera för Svenska landtbruket, har jag ansett mig böra försöka en något fullständigare
utredning deraf.
För omkring 50 år sedan blef Engelsmannen Stephens af Orebro Hushållningssällskap,
på bekostnad af patriotiske män, hvilka dertill sammanskjutit medel, till landet
inkallad för att genom verkställande af aftappningar enligt den efter uppfinnaren,
Elkington, benämnda method, från öfverflödigt vatten befria vattensjuk mark, men
efter en tids vistande härstädes återvände Stephens till Skottland, sedan han likväl
förut, ibland annat, gjort Sverige den stora tjensten att hos den då 18-åriga bond
sonen
Anders Johnson från Rrandstorps hemman i Björke socken väcka hågen för
det yrke, åt hvilket Stephens sjelf sig egnat. Då Johnson, efter att hafva i år
uppehållit sig i Skottland utan åtnjutande af understöd, men under en nästan oafbruten
kamp med näringsomsorger och andra svårigheter, sommaren 1831 återkom
till Sverige, blef honom anförtrodt utförandet och ledningen af den för Skaraborgs
län af så omätligt stor nytta blifna åtgärden att upptaga de 42£ mil långa afloppsgrafvar,
som äro kända under namn af Kronodikena, och sedan denna åtgärds gagneliga
följder hos allmänheten framkallat öfvertygelsen derom att en helt annan och
mera fullständig afdikning vore nödvändig än den, som förut varit allmännare känd
och begagnad, och att, för att utstaka och leda sådana företag, personer behöfdes,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 234.
587
hvilka gjort detta till hufvudsakligt syfte, blefvo sä väl Johnson som Stephens anställde
såsom Agronomer, den förre pä grund af kontrakt med Skaraborgs, Wermlands
och Kronobergs Hushållnings-sällskap, samt den sednare år 1855 i Statens tjenst.
Båda arbetade härefter under ett par ar samtidigt och lyckades under denna tid
föranleda mångfaldiga afdiknings- och ängsvattnings-företag; men sedan Stephens, år
1837, vid ett skeppsbrott omkommit, qvarstod Direktör Johnson ensam såsom arbetare
på det vidsträckta verksamhetsfältet till dess han, efter att år 1840 hafva blifvit
antagen till Agronom i Statens tjenst, hunnit omkring sig bilda en skola af elever,
hvilka först under hans ledning och tillsyn utförde arbeten, men sedermera
vunno sjelfständig anställning och utgjorde första kärnan till den stam af agronomer,
som nu finnes att tillgå. På sådant sätt utbildades småningom, icke genom uppmuntringar,
utan till följd af det allmänt kända behofvet af agronomernas biträde,
sjelfva institutionen, och för närvarande utgör Laridtbruks-ingeniörernas antal enligt
stat nio, hvilka hvarje år äro oupphörligt sysselsatte så länge årstiden det medgifver.
Att deras verksamhet medfört de för landet mest gagneliga följder, deruppå linnas
ojälagtiga bevis i alla dess delar, ifrån Skånes bördiga slätter upp till Norrlands sum
piga
myrar, — i närheten af den rikes och mägtiges palats lika väl som utmed
den fattige nybyggarens torftiga hydda. Landtbruks-ingeuiörerna utgå i landet såsom
apostlar i odlingens och upplysningens tjenst och lemna villigt sitt biträde åt
alla, som derom anlita dem. Om äfven deras första och egentliga syftemål är att
befordra Svenska jordbrukets utveckling och att derigenom hos denna närings idkare
framkalla ökadt välstånd, så följer dock af sjelfva denna deras verksamhet att de äfven
kunna anses i ej ringa grad vara redskap till befrämjandet af moralisk förbät
tring
ibland den jordbrukande befolkningen, enär nöden ofta är moder till brott,
och således den, som kan bidraga till att undanrödja eller förminska den förra, äfven
verkar till förekommande af det sednare. Landtbruks-mgeniörerna utdela ej sina
lärdomar från någon kateder eller någon predikstol, men den undervisning de lemna
är ej derföre mindre lärorik eller fruktbringande; och att tillgången till deras råd
och upplysningar nu mera blifvit lör landets jordbrukare ett oafvisiigt behol, torde ej
förnekas. Om sä är förhållandet, torde deraf äfven vara en följd att en institution
af denna vigt för det allmänna ej bör fortfarande lemnäs i ett provisoriskt tillstånd,
utan så ordnas, att man ej behöfver befara dess upplösning eller förfall; och då
Landtbruks-ingeniörernu icke ega utsigt till andra eller bättre allönade befattningar,
synes det vara i hög grad billigt, att sjelfva deras arbete må för dem grundlägga
rätt till belöning, och att de, som för så mänga andra bereda ej blott hopp utan
visshet om nya eller förökade skördar, jemväl erhålla utsigt att genom nitiskt fullgörande
af sina åligganden kunna småningom sjelfva vinna en förbättrad ekonomisk
ställning. I öfverensstämmelse med det af Landtbruks-akademien uppgjorda förslag,
får jag alltså vördsamt föreslå:
588
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 235.
Att det till hvar och en 8f Landtbruks-ingeniörerna hittills utgående ordinarie
arfvode af 1,500 R:dr årligen måtte
efter 5 års berömlig tjenstgöring höjas .... med 500 R:dr R:mt,
efter ytterligare 5 års d:o d:o . . . . » 500 » »
samt efter ytterligare 5 års sådan tjenstgöring äfven » 500 » »
så att, efter 15 års tjenstgöring, aflöningen för Ingeniören
komme att uppgå till  3,000 R:dr R:mt.
Stockholm den 30 November 1862.
C. G. Mörner.
H:o £35.
Af Grefve Wrangel; Tönnes, angående pension åt framlidne
Professoren J. S. Bilhngs enka, Anna Charlotta Billing, född Hård.
Svenska folket har alltid visat sig tacksamt mot om fäderneslandet förtjente
män och sökt, då verkliga bekymmer hos dem elier deras efterlemnade familjer förefunnits,
att, såsom en gärd åt förtjensten, åtminstone lindra den tryckande nöden.
Med en sådan kännedom och öfvertygelse till grund och uppmuntrad af tidens allmänna
mening, som synes mig mera nu än kanske någonsin förut vara böjd för
hjelpsamhet och välgörenhet, är det mig en glädje att inför Svea Rikes nu församlade
Höglolliga Ständer kunna föra talan för en i torftiga omständigheter stadd enka
efter år 1851 aflidne Professoren och Riddaren Johan Sam. Riding, hvars verksamhet
i lifstiden, såsom visas af nedanföljande förteckning om haus förtjenster, hvilka det
må tillkomma mig att i korthet nu framlägga, ingripit betydelsefullt i samhället och
gagnat så mycket mera, som den varit öfvad på många sätt och rigtad åt många håll.
Professor Joli. Sam. Billing, född år 1795, blef efter fullbordade akademiska examina
inför medicinsk fakultet samt föregången kirurgie-magistergrad promoverad till medicine
doktor den 21 Juni 1825, derunder han innehade det första eller högre hedersrummet.
Men så väl derförut, som sedermera hade Professor Billing tjeuat samhället och
sina medmenmskor både såsom praktiserande läkare och såsom medicinsk lärare, i förra
hänseendet i egenskap af dels bataljonsläkare år 1819 vid Skånska Husar-regementet,
från år 1821 till och med den 13 November 1828 vid Wendes artilleri samt der
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 235. 589
efter vid Hans Majit Konungens Lifgarde till häst, dels Fattigläkare vid Ramlösa och
dels tillförordnad Provincial-läkare på Öland, under hvilken sistnämnda befattning han
jemväl förestod kurhuset derstädes och bevistade beväringsmönstringarne, och i sednare
hänseendet såsom tillförordnad Theoreticis-professor vid veterinär-inrättningen i
Stockholm, hvilken tjenst han beklädde redan år 1824, samt lärare i, utom annan
vetenskap, äfven veterinär-undervisningen vid högre artilleri-läroverket å Marieberg.
Professor Billing i lifstiden hade således sedan år 1819 eller, intill sin död under
år 1851, i omkring 32 år utvecklat en minnesvärd och, af samhällets hågkomst
och behjertande förtjent, uppoffring af tid och krafter i det allmännas tjenst, desto
mera gagnelig, som han egde skicklighet i tjenstens utöfning och ett derför aldrig
saknadt intresse. Endast dessa förhållanden äro eftertänkansvärda i samma mån, som
läkarekallet, förenadt med lärarens omsorger, är mera tungt, besvärligt och mödosamt
än månget annat; men då jag dessutom känner, att Professor Billing vid sin död
qvarlemnat ett kapital af allenast omkring 3,000 R:dr, hvilket, i följd af enkans, genom
inträffad sjuklighet, oförmögenhet till trägnare arbete, numera efter 12 år, ehuru
användt endast till nödvändigaste lefnadsbehof, åtgått och således nöd står för den
åldriga och sjuka enkans dörr, synes det mig, som om Rikets Ständers deltagande
och hjelp här borde förekomma sorg och elände.
Förvissad derföre som jag är, att Rikets Ständer, alltid angelägna om nationens
värdighet och som aldrig glömt, att ett mångårigt nit, skicklighet i tjenst och träget
arbete icke äro blott vackra ord, utan innebära betydelsefulla handlingar, väl förtjenta
af någon uppmuntran och hågkomst i sorgens dagar, behjerta min vördsamma fram
ställning,
har jag nu äran föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville anslå en årlig pension af omkring 300
R:dr R:mt ät aflidne Professoren och Riddaren Joh. Sam. Billings efter
lemnade
enka, Fru Professorskan Anna Charlotta Billing, född Hård, att
utgå så länge hon lefver.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåller jag vördsamligen.
Stockholm den 30 November 1862.
Tönnes Wrangel.
590
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 236.
&T:o 236.
Af Friherre Creute; Sleffahy angående gijtornannarättens upphö fvande.
Svenska lagarne (Gifterm.-Balken 1 Kap.) tillåta giftermåls ingående emellan
»man som fyllt 21 år och qvinna som fyllt 15 år, och bland allmogen — likasom
vi icke alla skulle vara allmoge och landets barn — äio giftermål tillåtna då ynglingen
fyllt 18 år, och han innehar stadig tjenst, arbete eller handtverk (Kongl.
Förordningen den 8 December 1756).» Vidare heter det i lagen, att »mannen bör
begära mö af giftoman. Giftoman är fader, eller, der han är död, moder med skyl—
daste fränders råd, eller, der de begge äro döde, närmaste lefvande slägting, enligt
följande ordning: 1) sambroder; 2) halfbroder af fäderne; 3) af möderne; 4) faderfader;
5) moderfäder; 6) faderbroder; 7) moderbroder o. s. v.» Här bör anmärkas
att lagens tillägg af o. s. v., betyder: ad infinitum,. Vidare tieter det uti vår för
åldrade
lag: »aro ej skyldemän till, då är förmyndare giftoman (Gifterm.-Balken 1
Kap. 1, 3 §§).» Här bör anmärkas, att efter sista riksdagen kan qvinnan vara
utan förmyndare elter i lag stadgad tid, och således detta lagstadgande förblifva ett
nonsens. — Vidare heter det i lagen: »Varder tvist om giftoinannarätt, eller synes
rätter giftoman ej varda dertill fallen eller väl viljande, förordne derom domaren
(Gifterm.-Balken 1 Kap.)». Det kan således möjligen komma att bero på en i åratal
utvecklad process emellan föregifua, i fjerran aflägsna slägtingär, som hafva hoppet
om ett framtida arf för ögonen, ifall qvinnan skulle bringas att icke gifta sig, och
en förmyndare, som har mer eller mindre fördel af handhafvande utaf en myndlings
kapital, huruvida mö skall få gifta sig eller ej. Om sådana möjlighetur kunna ega
rum, så kan det endast urskuldas dermed, att lagen är daterad 1734, men vi lefva
under år 1862 med andra tankar dem vi likväl allmänneligen kunde önska se återgifna
i våra lagar. Till slut tillägger lagen helt naivt: »Giftoman kan ej den vara,
som är vanvettig, eller litet vetande» — men hvem skall pröfva och afgöra detta ?
Jo, lagen vet, såsom nyss blifvit anfördt, äfven råd härför, »pröfve domaren», heter
det, då lärer det ock i förening med vår klassiska Domare-nämnd, blifva väl gjordt.
Lagen gör således domaren allseende och allvetande i detta lall. Detta var måhända
förhållandet anno 1734, men i vära dagar torde äfven de största beskedliggörare
icke kunna förmå allmänheten att lofprisa värt domareväseude och minst det latitud
system,
som i sednare lagstadgauden, efter den bredaste måttstock blifvit tilldelad
Motioner hos Ridderskapet och Adeln t8G2. N:o 236.
591
våra domare. — Vidare heter det: »Giftoman kan ej den vara, som är af annan
religion m. m.» — Om således, efter sista tolerans-lagen, mö ingått uti annan religion
än den giftoman bekänner, så kan hon åtminstone på sådant sätt kringgå lagen
om giftomannarätten och göra sig fri från den efterhängsna magtfullkomligheteu
af en giftoman, samt tillika ådagalägga huru lagen i dessa fall, icke, hvad man kallar,
hänger ihop. Detta är då en liten lucka hvarigenom en möjlighet gifves för
qvinnan att göra sig fri, liksom fågeln utur en fågelfängares snara.
Nu kommer vidare det icke minst förfärliga uti hela den besynnerliga lagstiftningen,
då det beter: »Gifter sig mö mot faders eiler moders vilja, håfve våld att
göra henne arflös.» Händer detta »med son eller dotter som är enka, medan han
eller boo i deras hus vistas och dess bröd äter, varder lag samma.» Men icke nog
härmed: »Gifter sig mö efter faders och moders död, utan rätter giftornans samtycke,
och hon har rätt till arf efter honom, då eger äfven han magt att göra henne arflös.
» — I sanning ett juridiskt våld på egariderätten, sorn ur principens synpunkt
är föga mindre grymt, än om lagstiftaren för detta förmenta brott hotat henne med
lifvets förlust. Slutligen heter det: »Om fäder eller moder, eller giftoman hindrar
giftermål som lagligen sökes, pröfve domaren.» — Här tyckes ändtligen den emot qvin
nans
yttersta menniskosätt, af lagstiftaren drakouiskt hotande och knutna handen,
kommit att sänka sig, till följd af en inträdande besinning, vid möjligheterna att
både kärlekslöshet, våld och egennytta kunde få för fritt spelrum, men han laar icke
besinnat huru denna slutliga mildhet förblifver af intet värde, ty dessa demoner af
kärlekslöshet, våld och egennytta, hvila under giftoroannarättens bibehållande, oförminskadt
öfver qvinnan, denna mildhet oaktadt, ty det är allmänneligen stridande
emot qvinnans svagare natur, ett uppträdande inför rätta, och helst i sä ömma frågor
som karlekens. Hon lider heldre, och — sorgligt till att säga — samhällets
fot hvilar ännu med hela tyngden af sin magt, förkrossande på hennes hjerta!
Det är för att söka aflyfta denna tyngd, som jag inför Rikets Ständer för andra
gången vågar framkomma med förslag
om »giftomannarättens upphäfvande».
Jag yrkar blott och bart »giftomannarättens upphäfvande», men utan att vilja
ändra något af ofvan citerade lagbestämmelser uti vår nu gällande 3 754 års lag i
hvad de röra äldersbestämmelserna. Jag anser nemligen de åldersbestämmelser, som
deruti finnas förvarade från de aldra äldsta tider, såsom en helig gärd åt naturen
och ett trofast erkännande af dess sanna utveckling, på samma gång jag respekterar
»menniskan» i sin allmännelighet, i sitt rätta bedömande och sitt ansvar att icke öfverträda
detta naturens utvecklingsverk.
Hos Herr Grefven och Landtmarskalken anhåller jag vördsammast om remiss
af denna min motion till Lag-Utskottet.
Stockholm den 30 November 1862.
Steffan Creuts.
592
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:ris 237 och 238.
Af Friherre Creutz* Steffan* angående Krigs-Hof-rättens indragning.
I likhet med föregående riksdag anhåller jag att inför Rikets Ständer få föreslå:
att Krigs-Hof-rätten, i likhet med den gamla Kämners-rätten och Slottsrätten,
mätte alldeles upphöra, och i stället en ny afdelning i Hof-rätterna
indelas, för att utgöra andra instansen i militärmål; och att ledamöterna i
denna Afdelning skola, jemte de prestanda, som af öfriga Holrätts-ledamöter
äskas, särskildt hafva egnat sina akademiska studier åt militär-lagstiftningen,
på det Arméen måtte komma att dömas af sakkunnige och opartiske domare.
Samt vidare:
att ingen militär-ledamot från Arméen eller Flottan, det vare sig för längre
eller kortare tider vald, måtte inom Hof-rättens Afdelning för militärmål
inrymmas, då alla nödiga upplysningar rörande brottmål inom militären
kunna erhållas från Krigs-rätterna.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 30f:November 1862.
S. Creutz.
X:o 238.
Af Friherre Creutz* Steffan* angående upphäfvande af sista mom.
i 37 § af 17 Kap. Rättegångs-Balken, m. m.
Om det är en sanning att ett folks upplysning och humanitet lättast kan bedömas
efter den anda, som genomgår dess lagar, så befarar jag högeligen att vår
nation
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 238. 503
nation måste i bildade utlänningars ögon anses stå på en låg ståndpunkt, då i 37 §
af 17 Kap. Riittegångs-Balken ännu qvarstår det stadgande, att i grofva brottmål må
Domaren försöka med svårare fängelse att få sanningen i ljuset, der bindande liknelser
och omständigheter finnas emot den anklagade. Denna barbariska lag, i allo
ovärdig ett civiliseradt folk, tillämpas, såsom bekant är, på det sättet, att den anklagade
insättes i mörk arrest för att pinas till bekännelse, fastän alla pinorum medelst
Kongl. Brefvet af den 27 Augusti 1772 blifvit afskaffade och lagen derjemte innehåller
strängt ansvar för den, som pinar annan för att tvinga honom till bekännelse,
samt öfverträffas, om möjligt är, i grymhet af de genom Kongl. Brefven den 22
Mars 1803 och den 16 Februari 1826 gifna föreskrifter, enligt hvilka en för groft
brott anklagad, som, ehuru i det närmaste öfvertygad, likväl nekar till brottet och
derföre ej kan anses fulleligen förvunnen, skall insättas i särskildt fängelserum på bekännelse
oell der lemnäs alldeles sysslolös. Om härtill lägges att våra brottmålsdomare
måste med lock och pock söka förmå anklagade personer till bekännelse,
hvilket icke allenast bidrager till att nedsätta Domare-embetets värdighet, utan ock
måste hos hvarje kristligt sinnad menniska väcka verklig afsky för en så beskaffad
lag, samt att hos oss någon advokat-korps icke ens finnes till skydd för den anklagade,
fastän sjelfva Ryssarne nyligen blifvit försedda dermed, så torde det icke kunna
bestridas att en Svensk brottmålsprocess är ett upprörande fenomen i vårt tidehvarf
och att det upplysta Svenska folket i fråga derom står minst ett århundrade efter
Europas civiliserade nationer
Vid sådant förhållande, och då det vore öfverflödigt att vidare utlägga detta
sorgliga ämne, som tillräckligt talar i ock för sig sjelft, får jag vördsamt föreslå,
att omförmälda moment i 37 §, 17 Kapitlet Rättegångs-Balken samt alla
de genom särskilda Kongl. Bref meddelade föreskrifter angående förbrytares
insättande i enskildt fängelserum på bekännelse måtte upphäfvas, äfvensom
att, på det Domare-embetet icke mätte förnedras till att framställa
frågor, stridande emot all erfarenhet och sjelfva menniskonaturen, enär ingen
förnuftig man kan fordra att brottslingen skall frivilligt bekänna ett
brott, som för honom kan medföra frihetens eller lifvets förlust, Domaren
icke må till den anklagade göra annat spörjsmål än om han erkänner sig
skyldig eller icke till den åtalade förbrytelsen.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukast.
Stockholm den 30 November 1862.
S. Creutz.
iiih. till R. St. Prot. 1862 hL 1863. 11 Sami. 1 Ajd.
75
594
Motioner hos Riddcrshapet och Adeln 1862. N:o 232.
M:o 239.
Af Friherre €>eu#»? angående åtskilliga förändringar i kri
minal-lagstiftningen.
DS Kongl. Mnj:t nyligen afgifvit förslag till ny strafflags införande här i landet
och då det således är af största vigt att representationen gör sig på förhand noga
underrättad, huruvida de deri uttalade principer äro verkställbara eller icke, så har
jag derföre sökt att förvärfva mig närmare kännedom om latituds-systvmets verkningar
och i sådant afseende inhemtat af en sakkunnig man, hvilken under många år
med största uppmärksamhet studerat detta systems egenheter och granskat dess följder,
att latituds-systemet är alldeles odugligt, alldenstund det är stridande emot sjelfva
menniskonaturen att hvarje domare är lika skarpsinnig och samvetsgrann, hvarjemte
detta system lemnar i domarens händer en magtfullkomlighet, som för en sann medborgerlig
frihet är af största våda. Och då härtill kommer att, efter bemälde systems
införande, brottmålslagskipningen i hög grad antagit karakteren af godtycke,
äfvensom att den nya strafflagen äfven i andra hänseenden tarfvar förbättring, får jag
fördenskull vördsamt föreslå:
l:o. Att latitud-systemet må borttagas och absolut bestämda straff företrädesvis
införas, med domaren förbehållen rättighet, att, när straffet utgör
minst 2 år, kunna minska eller höja detsamma högst 6 månader, med
uppgifvande af skälen dertill i utslaget.
2:o. Att allt olofligt tillgrepp af högst 50 R:dr Runt bör anses såsom
snatteri) och straffet derför alltid blifva böter och enkelt fängelse, hvarigenom
det orimliga förhållande, som enligt 1855 års förordning eger rum,
ej kam inträffa, att den, som dömes för snatteri femte resan, får straffarbete
på lifstid, äfven om alla de fem särskildt afdömda snatterierna tillsammans
icke utgöra mer än 5 öre R:mt, hvilket härflyter deraf att andra
resan snatteri, jemlikt 15 § af denna förordning, anses såsom första resan
stöld.
5:o. Att allt vatten- och brödstraff borttages, alldenstund detta straff
drabbar#’ den f hrottslige så ofantligt olika och tillika är i högsta måtto otjenligt,
enär detsamma beröfvar arbetaren hans förnämsta kapital eller hans
arbetsförmåga.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 240.
595
4:o. Att den i nya strafflagen förekommande drakoniska stränghet, hvaribland
böter till 1,000 R:dr, måtte afhjelpas och straffen proportioneras efter
brottens natur och humanitetens fordran.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles ödmjukast.
Stockholm den 30 November 1862.
S. Creuts.
M:o 240.
Af Friherre Creiutz;? Steffan? angående upphäfvande af reglementet
för skyddskoppympningen, för så vidt vaccination derigenom blifvit
ovilkorligen påbjuden.
Hos Rikets Ständer vågar jag att äfven under denna riksdag föreslå:
att Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente för Skydds-koppympningen i riket
af den 29 September 1853 måtte så till vida till all gällande kraft upp
hälvas,
att det icke blir bindande för någon annan än den, som sjelf vill
för sig eller barn underkasta sig dess förordnanden.
Såsom motiver för detta förslag får jag äran anföra följande:
l:o. Enligt de utmärktaste både hydropathiska och äfven homöopathiska läkares
sammanstämmande utlåtanden, är vaccineringen icke något ofelbart preservativ mot
koppsjukdomen. Detta bestyrkes ock af erfarenheten.
2:o. Utsättes den, som skall vaccineras, för möjligheten att, jemte de artificiela
kopporna, få på sig öfverflyttade alla de sjukdomsämne!!, hvilka kunnat ligga förborgade
uti dens organism, ifrån hvilken koppympningsämnet blifvit taget.
3;o. Är det lika absurdt som orimligt, att vilja tvinga en menniska att i detta
enda läll begagna sig af ett föregifvet preservativmedel, om hvilket man sjelf
möjligen är öfvertygad att det ovilkorligen skall medföra mer eller mindre ondt,
utan att verka något godt. I alla andra sjukdomsfall, till och med då döden står
för dörren, har menniska» frihet att välja eller förkasta de läkemedel, hvilka man
räcker henne; och skulle hon äfven nödgas med våld att öfverlemna sig åt en läkares
behandling, till hvilken hon saknar förtroende, samt att mottaga medikamenterna
af hans hand, så kan dock ingen tvinga henne att intaga dem.
596
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 241.
4:o. Är det numera en inkonseqvens i vår lagstiftning, att hafva stadgandet
qvar om tvångs-ympningen såsom skyddsmedel mot en sjukdom, som haft så lång
tid på sig att modifieras och acklimatiseras, sedan man insett behofvet af att upphäfva
karantäner och gränskordonger emot koleran, hvilken uppträdt såsom en lika
härjande men vida yngre epidemi, än kopporna.
Om remiss till vederbörligt Utskott utaf denna min motion anhåller jag vördsammast.
Stockholm den 30 November 1862.
S. Creutz.
m:o ?4I.
Af Friherre Creiit®* Steffan* angående obegränsad rätt tdl jordafsöndring.
Genom Kongl. Förordningen den 12 November 1858, angående ändring i föreskrifterna
rörande hemmansklyfning och jordafsöndring, har, med upphäfvande af Kongl.
Förordningen den 13 Juli 1853 och Kongl. Kungörelsen den 20 Juli 1855, blifvit
1 nåder förordnadt, att de i berörda ämnen förut gifna författningar, Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 jemte Kongl. Kungörelserna den 14 November
1829 och den 29 Januari 1831, skola tjena till efterrättelse med de förstnämnde
dag tillika meddelade förändringar i 1827 års Förordning 3 § samt 6 § 1 mom.
2 Kap.
Till följd häraf får numera lägenhet från hemman afsöndras för alltid under full
egande rätt, då den innehåller i de 5 norra länen minst 3 och i öfriga länen minst
2 tunnland, samt under besittning på viss tid, då lägenheten utgör minst £ tunnland.
Vidare heter det, enligt förändrade lydelsen af ofvanberörda 6 § 1 mom. uti
merberörda 1827 års Kongl. Förordning, «klyfves lägenhet, som för alltid från hemman
upplåten är, vare hemmans-innehafvaren berättigad, att hvarje sådan klufven
del, som ej innehåller den jordvidd, i 3 § stadgad är, mot skälig lösen till hemmanet
återvinna.»
Genom hvad sålunda efter 1856—1858 årens riksdag blifvit i förenämnda afseende
stadgadt äro väl de länge öfverklagade olägenheterna af 1853 års Kongl. För
-
