# ID: svediakorp-gov2385
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 131,219
# sentences: 3,730
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen I Stockholm
Åren Ä86S ©eli 1803*
ESjFTE SAMSjIMCäEM.
tt Afdelningen:
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 1.
1
M:o 1.
Af Friherre Raab, Adam Christian, angå ende protokolls-färingen
inom Riks-Stånden.
Redan vid 2:ne föregående riksdagar har jag väckt motion i afseende å protokollsföringens
förändrande, så att diskussionerna måtte hastigare än hittills varit händelsen
kunna komma till allmänhetens kännedom. Man har nemligen först genom
läsande af de digra protokolierna återfunnit dessa diskussioner. Redan vid 1840 års
riksmöte väckte jag förslag om vidtagande af åtgärder i detta afseende inom detta
Stånd och berörde förslag blef i den mån bifallet, att, jemte protokollen, ett särskildt
sammandrag af diskussionerna fördes någon tid. — Sednare, — jag tror vid 1885
års riksdag, — gjorde jag den framställningen att samtlige Stånden skulle på ofvanuppgifne
sätt upptaga sina diskussioner, på det att desamma genast skulle kunna i
tidningarne refereras. Frågan föll dock, — kanske i följd deraf att man, med af
seende
derå att riksdagen redan var något framskriden, icke då för närvarande ansåg
så mycken vigt ligga uppå dess omedelbara afgörande. Jag har sedan dess
kommit till visshet derom att icke uti någon representation den långsamhet vid kungörandet
af representations-förhandlingar eger rum, sorn i vårt kära fädernesland.
Den upplysning, som bibringas allmänheten rörande våra diskussioner, beror nu helt
och hållet uppå tidningarnes större eller mindre intresse för de olika frågorna och
de olika talarne; och jag tror nog att Ridderskapet och Adeln erinrar sig, hurusom
diskussionerna just i detta Stånd blefvo en tid alldeles förbigångna, för att icke tala
om de fall, då våra förhandlingar befunnits dersammastädes på ett beklagligen bakvändt
sätt återgifne.
Då det uti alla andra konstitutionela länder kan så tillgå, att diskussionerna
följande dag finnas fullständigt införda uti allmänna tidningarne, kan jag icke inse,
hvarföre icke samma förfaringssätt skulle kunna äfven hos oss införas; — och kostnaden
tor den, till åstadkommande häraf, erforderliga tillökningen i Kansli-personalen
skulle måhända ersättas genom den besparing, som skulle vinnas om man, genom
vidtagande af ifrågavarande åtgärd, kunde undgå att framdeles trycka de digra diskussions-protokollen,
hvilka sällan läsas af någon. Ett skrifvet protokoll, upptagande ordagrannt
diskussionen, borde likväl alltid finnas och vara för Stånden tillgängligt.
Genom ifrågavarande förändring tror jag att Riks-Stånden skulle undgå mycket
Bih. till R, St. Prot. 1862 4 1863. 11 Sami. 1 Afd. 1
2
Motioner hos Ridderskapet och Adeln i862. N:o 2.
af det klander, sorn tidningarnes nuvarande sätt att återgifva förhandlingarne plägar
ådraga dem.
På dessa skäl får jag hemställa, att Stånden måtte så öka sina Kanslier att
diskussionerna måtte genast kunna uppsättas, för att dagen efter hvarje plenum kunna
i tidningarne inflyta, samt att, såsom ett vilkor för tidningarnes rättighet att upptaga
desamma, fastställes
att de icke må vara berättigade att göra några egenmägtiga uteslutningar.
Stockholm den 21 Oktober 1862.
A. C. Raal.
IV:o %.
Af Friherre Stjernstedt; Johan Willielm, angående särskild
tryckning af de inom Riks-Stånden väckta motioner.
Jag ber att få hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väcka ett förslag, som
vid sista riksdagen af en numera afliden aktad ledamot af detta Stånd framstäldt och
af dåvarande Expeditions-Utskott hufvudsakligen understödt, likväl då förföll på grund
af tvänne Stånds, Högvördiga Preste-Ståndets och Hedervärda Bonde-Ståndets,
afslag.
Vördsamt föreslår jag, i likhet med sista riksdagens Expeditions-Utskott:
att såväl vid innevarande riksdag, som för framtiden, intilldess Rikets
Ständer annorlunda förordna, motioner inom Riks-Stånden icke vidare
skola, såsom hittills skett, tryckas i de särskilda Ståndens protokoller, utan
i ett sammanhang för sig och till lika antal exemplar med Bihanget till
Riks-Ståndens protokoller, samt i mån af tryckningens fortgång, på sätt
som sker med nämnde Bihang, bland Ståndens samtlige ledamöter häftevis
utdelas; äfvensom att tryckningen af alla de inom Riks-Stånden väckte
motioner skall, så fort ske kan, verkställas genom Expeditions-Utskottets
försorg och under dess inseende, samt att motionerna skola utgöra en
ytterligare »Samling» utaf Bihanget till Riks-Ståndens protokoller.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 2.
3
Kunnande till stöd för detta förslag ånyo hufvudsakligen anföras:
Att om innehållet och beskaffenheten af en motion hvarken hos Riks-Stånden
eller inom Utskotten i allmänhet erhålles annan och närmare kännedom än den, som
vinnes genom afhörandet af motionens uppläsning, hvilken kännedom sålunda ofta
blir högst ofullständig, hvaremot om motionerna särskildt trycktes och utdelades, tillfälle
bereddes icke blott Utskottens ledamöter, utan äfven andra ledamöter af RiksStånden,
att taga noggrann kännedom af motionerna, så att de frågor, som motionärerne
gjort till föremål för sina framställningar, kunde med vida större tillförlitlighet,
än nu är händelsen, öfvervägas och bedömas; att den ifrågavarande åtgärden skulle
bereda förenkling i arbetet för Utskottens Kanslier, hvilka då icke behöfde uti hvarje
betänkande vidlyftigt upprepa motionens innehåll, utan kunde begagna helt kort rubrik,
medelst hänvisning i öfrigt till den tryckta motionen; att ledamöterne i Stånden
då ej heller behöfde, såsom nu, lita på den uppfattning af motionens motiver,
hvilken Utskottens Sekreterare eller Notarie framställt, ej eller motionärerne sjelfve
finna anledning, såsom nu någongång inträffat, till klagan deröfver, att deras motiver
icke blifvit uti betänkandet fullständigt upptagne; att då motionerna icke behöfde
intagas uti Riks-Ståndens protokoller och Utskottens betänkande!! i allmänhet kunde
blifva kortare än förr, härigenom uppstode en besparing, som i det närmaste skulle
motsvara den ökade kostnad, motionernas särskilda tryckning komme att medföra;
samt att slutligen i en Representation, som består af 4 Kamrar, der man i den ena
ej vet hvad som passerar i den andra, vore det väckta förslaget så mycket nyttigare,
som de förslag, hvilka i någotdera Riks-Ståndet väckas under motionstiden, blefve i
tid kända i de öfriga Stånden, hvarigenom en mängd öfverfiödiga motioner skulle
uteblifva, då man såge, att en framställning i samma syfte, som man sjelf ämnade
väcka, redan vore gjord.
Om remiss till blifvande Expeditions-Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 25 Oktober 1862.
J. VI . Stjernstedt.
4
Motioner hus Ridderskapet och Adeln \8(i2. /V.o 3
W:o 3.
Af Grefve JLeiveilhaupt Claés JVlagnuSj angående Skogs-mshtutels
förflyttning tilt Leckö Kungsgård.
Det ar för enhvar bekant, att skogshushållningen utgör en af vår lands vigtig8ste
och naturligaste näringsgrenar. I andra länder, der mindre tillgång finnes på
skog och för skogsodling tjenlig mark, uppoffras stora summor för de läroverk, der
såväl den theoretiska som praktiska undervisningen meddelas åt personer, som egna
sig åt skogsvården.
Vi hafva här visserligen ett skogs-institut, der den theoretiska bildningen meddelas
elever; men vid detta skogs-institut, på hvars område, 2 tunnland 23 kappland,
knappast träden lemna skugga åt de elever, som der söka sin bildning, kan
den praktiska undervisningen icke meddelas på annat sätt, än att lärare och elever,
såväl på Statens, som på egen bekostnad, besöka aflägsna skogar. Eleverna äro icke
i tillfälle att vid institutet se eller handlägga skogssådd eller med egen hand lemna
de späda plantorna den vård, som erfordras under uppvexten, under de i vanliga
fall 2:ne år, som de vid institutet skola bildas till skickliga forstmän.
Såväl forstmannen som landtmannen måste i jemnbredd med theoretisk bildning
praktiskt handlägga det yrke, ät hvilket han egnat sig, och den praktiska bildningen,
hvilken af mig såsom hufvudsak anses, då det är fråga om skogsskötsel, den vågar
jag påstå är helt och hållet tillbakasatt vid det nuvarande skogs-institutet, hvarifrån
dock män skola utgå för att i olika delar af landet sprida de kunskaper, som de
der inhemtat.
Enligt de upplysningar, jag kunnat skaffa mig, lära elevernas resor från institutet
de sednare åren kostat Staten 3,000 R:dr R:mt och denna summa torde än
ytterligare behöfva ökas i den mån elevernas antal stiger, hvilket, då såväl Staten
som den enskilde inser nödvändigheten af en bättre och ändamålsenligare skogsvård,
än den, hvilken hitintills varit iakttagen, otvifvelaktigt måste inträffa. För närvarande
ega vi tusentals tunnland skog, som lemnats utan vård och nära nog utan all
tillsyn.
Vid de förnämsta Tyska skogsläroverken är behofvet af erforderliga experimentoch
öfningsskogar väl ombesörjdt, hvarigenom en mera fulländad forstmannabildning
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 3. 5
åstadkommits hos Skogs-statens tjenstemän, och häraf hafva rika frukter vunnits genom
en mera ofelbar behandling af Statens skogar.
Åt skogsläroverken i Braunschweig och Sachsen äro, efter hvad jag har mig
bekant, stora skogar anslagna i närheten af läroverken i och för de praktiska öfningarne,
som alla tider af året i skogen förekomma och behöfva af den verklige forstmannen
inhemtas.
I Wurtemberg är vid Hohenheim inrättad en iorenad forst- och landtbruks
akademi.
I Preussen är forst-akademien förlagd vid Neustadt-Eberswalde i en större
skogstrakt, der icke mindre än cirka 30,000 tunnland stats-skogar äro ställda under
förvaltning af akademiens lärare och tjenstemän. Der lemnäs således rika tillfällen
för eleverna att såväl praktiskt som theoretiskt fullända sina studier. Flera dylika
exempel kunde anföras.
Mången torde anse att äfven här är tillräckligt sörjdt för den praktiska forstmanna-bildningen,
då först och främst anslag lemnäs till eleverna, att uti från institutet
aflägsna skogar under några veckor sommartiden inhemta den praktiska kunskapen,
samt att ingen från institutet utexaminerad elev erhåller befordran förr än
han ett år tjenstgjort såsom biträde åt någon Öfverjägmästare.
Våra äldre forstmän finna sig vara barn i skogshushållningsläran, då de besöka
en utländsk forst-akademi, och likväl är det unga män, som vid vårt nuvarande
skogs-institut blifvit till forstmän bildade, hvilka vid de på sednare åren inrättade
skogs-skolorna på knappast nio månaders tid skola bilda dugliga skogvaktare och
skogvårdare. Denna anordning visar redan huru ringa värde våra skogar anses ega,
då det ens kan anses för en möjlighet att på den korta tidrymden af icke 9 må
nader
bilda en duglig skogvårdare, på hvilken man eger anspråk att han bör kunna
både så och uppdraga skog. Har han möjligen under sin korta lärotid på papperet
lärt sig detta, så är det dock så mycket omöjligare att han kunnat inhemta praktisk
kännedom härom, som det finnes trädfrön, hvilka ligga 18 månader i jorden innan
de uppkomma, — således mer än tvänne gånger så lång tid, som lärokursen varar.
Skola Statens skogar komma att vårdas och gifva Statskassan den inkomst nutidens
fordringar kräfva, så fordras ock, att ett skogsläroverk anlägges utom Stockholms
gator, der tillfälle finnes för såväl den praktiska som theoretiska forstmannens
bildning.
Vid sistlidne riksmöte nedlade äfven jag min röst emot Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition om anslående af Leckö kungsgård till ekplantering. Orsaken dertill var,
att jag ansåg det Staten redan uppoffrat allt för betydliga summor i både lyckade
oeh mindre väl lyckade ekplanteringar. Men bland de lägenheter, som i landet finnas,
torde få vara så lämpliga att anslå till en läroanstalt för forstmän, som Leckö
kungsgård, hvilken lemnar Statskassan ett årligt arrende, efter hvad jag kunnat er
-
6
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 3.
fara, ungefär motsvarande den summa, som nu erfordras till elevernas årliga skogsresor
för inhemtandet af den alltför ringa praktiska undervisningen.
Vid kungsgården lära, efter hvad jag kunnat inhemta, finnas aldre skogar af
tillräcklig vidd, flera anläggningslägenheter för såväl löf- som barrskog, gammal åker,
odlingslägenheter, hårdvalls- och sidvallsängar, samt i närheten kronoparken Rådaås,
415 tunnland 5 kappland, utom de öfriga tolf kronoparken^ om tillhopa 13,198
tunnland 19 kappland samt 15,684 tunnland 20 kappland häradsallmänning, summa
summarum 28,883 tunnland 7 kappland, inom Skaraborgs län, som jag förmodar
samtlige stå under allmän vård; således finnes der riklig tillgång för eleverna att
på Kronans mark inhemta den i högsta grad nödiga praktiska underbyggnaden. Den
förut icke obetydliga jord vidden vid kungsgården kan dessutom ytterligare utvidgas,
om det anses nödigt, genom tillägg af det Skogsplanterings-kassan tillhöriga förra
Ofverjägmästare-bostället Wensjö af cirka 500 tunnland.
Leckö kungsgård erbjuder följaktligen rika tillfällen, utan vidare större uppoffiingar
från Statens sida, för beredande af logementer såväl för lärarepersonalen, sorn
plats för ett större antal elever, isynnerhet om slottet dertill upplåtes och inredes.
Ställets belägenhet intill ångbåtsleden sätter del i lätt förbindelse med öfriga provinser,
äfvensom en kringliggande särdeles produktif ort gynnar tillförseln af lifsförnödenheter.
Vid en förflyttning af skogs-institutet tilt Leckö skulle måhända erfordras någon
förhöjning af lärarnes löner emot de nuvarande, då skogs-institutets lärare nu
afven hafva andra tjenstebefattningar med åtföljande löneförmåner; men denna förhöjning
kan icke erfordras större, än att den ersättes genom inbesparing af de medel,
som nu åtgå till understöd för elevernas årliga skogsresor, och skulle således
rakningen komma att stå lika jemt om skogs-institutet ensamt förflyttades, men
gifva behållning om ett landtbruks-läroverk i sammanhang med skogs-institutet inrättades.
Hvad beträffar den erforderliga kostnaden för bostädernas nödiga reperation och
förändring till lärosalar och logementer, bör denna blifva fullt ersatt, om t. ex. det
nuvarande institutet öfverleranas till Skogs-styrelsen och boställe för Generaldirektören,
Sekreteraren och Vaktmästaren samt dessutom 2:ne rum der reserverades
för Skogs-statens tjenstemän, som på kortare tider besöka hufvudstaden och hafva
angelägenheter hos Skogs-styrelsen att uträtta. Tomtlegan till Kongl. Djurgårdskassan
för de 2:ne tunnland 23 kappland, som till skogs-institutet äro upplåtna,
lärer uppgå till den betydliga summan af 600 R:dr R:mt årligen.
Hunnebergs skogs-skola bör, efter min tanke, förflyttas till Leckö, att der blifva
såväl skogs-institut som skogs-skola, hvilka båda läroanstalter mer än väl böra kunna
förenas.
På grund af hvad jag här i största korthet sökt framställa, får jag vördsamt föreslå,
att Leckö kungsgård med allt underlydande, så snart som möjligt, öfverlem
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 4.
?
nas till Kongl. Maj:ts disposition för att, på sätt som kan finnas lämpligast,
med tillhjelp af de medel, som redan finnas anvisade för skogs-institutet
i Stockholm, användas till skogs-institut och skogs-skola samt möjligen i
förening dermed landtbruks-skola för Skaraborgs län, till bildande af för
landet behölliga skickliga såväl forstman som jordbrukare.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 25 Oktober 1862.
Claes M. Lewenhawpt.
\:o 4.
Af Grefve Lewenhaupt; Claes Magnus; angående nedsättande af
en Kommitté för undersökning af arealen och beska/f enheten af Statens
skogar, samt om anslag till ifrågavarande ändamål.
Likasom det för den enskilde är en nödvändighet att känna hvad han eger,
för att derefter kunna inrätta sin hushållning, likaså anser jag det nödväudigt för en
Stat att känna de tillgångar, som inom densamma finnas, för att deraf kunna draga
fördel.
Det gifves emellertid en Statens tillhörighet, som icke på långt när lemnar
Statsverket den inkomst, som deraf kunde och borde hemtas, och egentliga orsaken
till detta missförhållande torde böra sökas deruti, att kännedom saknas om den rikedom,
som ligger dold och till största delen obegagnad, uti de skogar, hvilka tillhöra
Statsverket.
Flera med mig hafva förgäfves sökt att fä reda på arealen af krono-, boställsoch
till häradsallmänning upplåten skogsvidd. Den tillförlitligaste uppgift härom, som
kommit till allmänhetens kännedom, torde vara att återfinna uti Skogs-kommitténs
betänkande af år 1856; men äfven den synes mig ofullständig, då t. ex. för Malmöhus
län ej uppgifves någon skogsvidd: samma är förbållandet med liera län.
Den enskilde kan af sina skogar bereda sig stora inkomster och med en klok
hushållning vårda dem. Så borde äfven Statsverket årligen kunna förskaffa sig betydliga
inkomster från sina skogar med iakttagande af en klok beräkning och alltid
med afseende fästadt på deras framtida bestånd. Men för att bereda sig en sådan
8 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:s 5,
inkomst är det en hufvudsak, att först veta livad man eger och sedan dragande fördelar
man kan och bör, utan att gå efterkommandes rätt för nära.
Under den förhoppning att Rikets nu församlade Ständer, i likhet med mig, gerna
skulle önska att hafva en tillförlitlig uppgift på arealen och beskaffenheten af de Staten
tillhöriga skogar, öfver hvilka Statsverket har att disponera, vågar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Majit med underdånig anhållan
om nedsättandet af en Kommitté, hvilken fick sig ålagdt, att, så fort sig
göra låter, till Rikets Ständer framlägga en för hvarje län särskildt upprättad
tillförlitlig uppgift öfver arealen och beskaffenheten af alla Staten
tillhöriga skogar, hvaröfver Statsverket har att disponera samt till dessa arbetens
bestridande lemna ett årligt anslag.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 25 Oktober 1862.
Claes M Leioenhaupt,
N:o 5.
Af Grefve Hamilton* Jacob Essen* angående anvisande af medel
förskottsvis till fullbordande af Statens jernbana emellan Falköping
och Jönköping.
Vid sistlidne riksmötes statsreglering för åren 1861, 1862 och 1863, beviljade
icke Rikets Höglofl. Ständer anslag till jernvägs-anläggningen emellan Falköping och
Jönköping för längre jernväg än från förstnämnda ställe till Mullsjö, hvadan återstående
mil till Jönköping kanske först komme att fullbordas under loppet af år
1865; men då nu redan innevaraade höst jernvägen till Mullsjö blir färdig, och det
är af stor vigt för omkringliggande provinser att deuna jernväg utsträckes, så fort
ske kan, till Jönköping, får jag vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer måtte förskottsvis anslå den summa, ungefärligen Två
millioner R:dr, som erfordras till fullbordandet af ifrågavarande jernvägssträckning,
af hvilken summa en half million R:dr tarfvades i början
af instundande Februari och återstoden under loppet af år 1863.
Remiss af detta mitt memorial begäres till Stats-Utskottet.
Stockholm den 30 Oktober 1862.
Jacob Hamilton.
mto e.
Motioner hos Ridåer skåpet och Adeln 1862. N:o 6.
9
JW:o 6.
Af Herr Joll»H I?1 !Ull'i(x< angående förändring
i sättet för uppbörden af de s. k. Augments-hemmans-räntorna.
lag får vördsamt föreslå:
att alla till rustningsstam vid de indelda Kavalleri-regementena anslagne
hemmansräntor måtte, i likhet med hvad som eger rum i fråga om andra jordeboks-
och hemmantalsräntor, af vederbörande Landtstats-tjenstemän de skattskyldige
debiteras, vid krono-uppbördsstämmorna af dem uppbäras samt sedermera oafkortade
få af räntetagarne lyftas antingen hos vederbörande Kronofogde eller i länets
ränteri.»
Såsom skäl åberopas:
att dessa räntor icke rimligen kunna betraktas annorlunda än andra fast
egendom åsatte skatter, hvilka af kronobetjeningen uppbäras, i synnerhet sedan genom
föregående riksdagars beslut uppsägningsrätten till räntepersedlarnes leverering
in natura upphört för alla räntetagare, och dessa persedlar numera utgå efter 10 års
medel-markegångspris;
att det nu gängse sättet för ränteuppbörden, hvilken verkställes genom räntetagarnes
egen försorg, medför årligen både för dem och för räntegifvare mångfaldiga
besvär och kostnader samt föranleder icke sällan till långvariga rättegångar dem emellan,
i synnerhet om, såsom ofta är fallet, rusthålls- och augmentshemmanen äro
från hvarandra aflägse belägna eller emellan ilere egare delade; och
att under sådana förhållanden räntetagarne kunna, hvarpå finnas flere exempel, i
(lere år blifva uppehållne i deras tillständiga rätt till årligt utfående af de för aug
mentshemman
förskjutne kostnader till rustningens bestridande.
Denna motion, hvilken är af vigt för innehafvarne af alla rusthålls- samt aug
mentshemman,
uppgående tillhopa till omkring 13,500 mantal, anhåller jag måtte
remitteras till Bevillnings-Utskottet och att i den blifvande Bevillnings-stadgan inrymmes
föreskrift i den syftning jag nu föreslagit.
Stockholm den 30 Oktober 1862.
J. M. Palmcrantz.
lith. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd.
2
10
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 7.
N:o 7.
Af Friherre voll Schulzenheim; David; angående inlösen för
Statens räkning af del s. k. Köping-Hult-bolagets jernbana.
Sedan, genom den nu till Orebro fulländade stambanan, en sammanbindning
med den ett enskildt bolag tillhörande Köping-Hult-jernvägen numera kommit till
stånd, får jag, i likhet med hvad jag vid föregående riksdag framställt, vördsammast
föreslå, att nämnde Köping-Hult-jernväg må blifva af Staten inlöst och med Statens
jernvägs-system förenadt.
Utom de skäl, som förut talat för en sådan åtgärd, såsom billighet och rättvisa
emot ett bolag, som obestridligen eger förtjensten, att först uti fäderneslandet hafva
företagit jernvägsbyggnad i större skala, hvarigenom såväl stor fördel tillskyndats de
delar af landet, som med denna jernväg hafva beröring, som ock kunskaper och
arbetsskicklighet i jernvägs-byggnadskonst härstädes först blifvit åstadkommen, hafva
särskilda skäl tillkommit, som nu ytterligare tala till förmån för sådan ifrågasatt inlösen.
Jag har nemligen erhållit kännedom om, att Köping-Hult-bolaget skall finnas
villigt, att denna gång afstå jernvägen med tillhörande materiel och byggnader till
Staten, till det pris, som bestämmes efter å densamma skeende värdering, samt att
bolaget antager i liqvid, Stats-obligationer på 40 år, med 4 procents ränta.
Genom ett enskildt bolag, som bildar sig i vestra delen af Westmanland för
anläggande af en jernväg ifrån staden Köping, i rigtning norrut, efter Hedströmmen
ända upp till Uttersbergs bruk, tillkommer en ny och betydlig rörelse och ökas för
hela denna del af landet betydelsen af Köping-Hult-jernvägen och meddelas för framtiden
en högst betydlig tillökning i trafik för Örebro-jernvägarne. Gemensamhet i
flere fall uti bangårdar och lokalstyrelse finnes redan, emellan Köping-Hult-bolaget
och Styrelsen för Statens jernvägar. Köpings stads länge icke beaktade anspråk på
att ihågkommas med medel för sin framtida förkofran torde ej heller alldeles böra
förbises. På grund af alla dessa skäl förefinnes största anledning, att en så beskaffad
inlösen af Köping-Hult-jernvägen för Statens räkning nu må ega rum och hvilken
jag härmed föreslår, med anhållan om remiss till Stats-Utskottet af mitt förslag; men
då något visst och bestämdt belopp i penningar, hvarken af mig eller sedan af
Stats-Utskottet kan uppställas, för att sedan inför Rikets Ständer kunna komma till
ompröfvande, får jag särskildt föreslå
att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Majit med anhållan, att en
värdering af omnämnde Köping-Hult-jernväg må, så fort sig göra
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 8.
Ii
låter, ega rum, genom en kompromiss, hvilken kanske lämpligast och
rättvisast kunde sammansättas af 5 personer, hvaraf 1 utses af Kongl. Maj:t,
2 af Köping-Hult-bolaget, 1 af Kongl. Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
och 1 af Husbållnings-sällskapet eller Konungens Befallningshafvande i
Orebro län.
Genom den i Sverige residerande Direktören för Köping-Hult-bolaget, kan för
öfrigt Stats-Utskottet direkte erhålla de upplysningar, som för frågans utredning äro
af nöden.
Stockholm den 1 November 1862.
David von Schulzenheim.
Af Grefve Taube* Henning Edvard* om stiftande af en lag,
rörande entledigande och pensionering af sådana Statens embets- och
tjenstemän, som, i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller annan
obotlig sjukdom, en längre tid varit urståndsatte att sina tjenster
bestrida.
Uti en den 30 November 1859 (l:a Häftet af Ridderskapet och Adelns Protokoller,
pag. 569,) uppläst motion väckte jag det förslag, att Rikets Ständer måtte,
för deras del, antaga en så lydande lag:
Statens embets- eller tjensteman, hvilken i följd af vansinne, blindhet, lamhet
eller annan obotlig sjukdom under tre på hvarandra följande år oafbrutet
varit urståndsatt att sin tjenst förrätta, utan att anledning vidare är
förhanden, att han kan åter vinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande
blifvit genom föregången ransakning behörigen utredt och styrkt,
vid domstol, derunder han för embete eller tjenst lyder, medelst dom
kunna från tjensten skiljas. Dock att härvid iakttages:
dels att, derest han då, enligt Författningarne, är berättigad till pension
från Allmänna lndragningsstaten, eller allmän pensions-inrättning, sådan
pension honom för hans återstående lifstid, genom vederbörandes förordnande
tillägges:
dels att, om han icke är sålunda till pension berättigad, eller den honom
tillkommande pension icke motsvarar den lön eller de löne-inkomster
12
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 9.
utom stat, hvarifrån han med tjensten blifvit skiljd, honom må å Allmänna
Indragningsstaten af Kongl. Majit tillerkännas, med afräkning likväl af
det pensions-belopp, som från allmän pensions-inrättning kan honom tillfalla,
ett belopp svarande emot lönen, samt, om inkomster utom staten
tjensten åtföljer, hvad de i medeltal utgjort enligt sednaste tio årens
bevillnings-taxering;
dels ock att han, för det fall, att han möjligen framdeles kan blifva i
stånd att i tjenst åter inträda, må, vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta
den tur och befordringsrätt, som han före endtledigandet från tjensten
innehade; men med skyldighet, vid återgåendet i tjenst, hvarmed lön
eller inkomster utom stat åtföljer, att frånträda pension, som honom i
följd af endtledigandet tillerkändts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega tillämpning i afseende på
Tullverkets personal, för hvilken skall lända till efterrättelse hvad för densamma
särskildt är stadgadt.
Denna motion, hvilken remitterades till Stats-Utskottet och derifrån öfverlemnades
till Sammansatta Stats- och Lag-Utskotten, men icke af de sammansatta Utskotten
behandlades, får jag nu åter förnya, med vördsam anhållan om remiss till vederbör
ligt
Utskott.
Stockholm den 8 November 1862.
H. E. Taube.
mT:o 9.
Af Grefve Taube, IIenning Jedvard, angående löne-förhöjning
för Assessorerne i Rikets Hof-rätter.
På de al Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-rätt (Bilagan N:o 1, till Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, pag. 8—10,) anförde
skäl, vågar jag ödmjukast föreslå, det Rikets Ständer, utom den af Kongl.
Majit begärda löne-förhöjning för Ledamöterne i Rikets 3:ne Hof-rätter, behagade
bevilja ytterligare sådan till det belopp,
att hvar och en af Assessorerne i Hof-rätterne må ega att uppbära en
årlig lön af 4,S00 R:dr R:mt.
Om remiss till Höglo!!. Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 8 November 1862.
ti. E. Taube,
Motioner hos Riddcrskapet och Adeln 1862. N:is 10 och 11.
13
SO.
Af Grefve Taube, ffenning Kdvaid, angående alla de af
Kongl. Mag t föreslagna Revisions-selcreterare-arvodenas bestämmande
till att lika belopp aj 4,000 Riksdaler Riksmynt.
För den händelse afseende skulle fästas å min nyssupplästa motion, att lönerna
för samtlige Assessorerne i Rikets tre Hof-rätter mätte höjas till 4,500 Riksdaler
Riksmynt, torde nödigt blifva, att de arvoden, hvilka Kongl. Maj:t, för den händelse
att, enligt det nådiga förslaget, Revisious-sekreterare-embetet hädanefter i mån af
afgång icke skulle blifva tjenst på stut, äskat, böra höjas sålunda, att alla arvodena
blifva lika, eller 4,000 R:dr R:mt för hvarje så förordnad Revisions-sekreterare och
får jag vördsamt framställa ett sådant förslag.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles ödmjukast.
Stockholm den 8 November 1862.
H. E. Taube.
MtO i I.
Af Herr Skogman, C arl Julian il Ifred, angående nksdagskostnadernas
bestridande direkte af Riksgälds-kontoret.
Som Stats-Utskottet vid föregående riksdagar, till följd af inom Riks-Stånden
derom väckt Iråga, algilvit memorial angående riksdags-kostnadernas bestridande direkte
al Riksgälds-kontoret, får jag, af sådan anledning, väcka den motion, att nämnde
Utskott måtte åläggas att inkomma med yttrande i berörde afseende, i hufvudsaklig
ölverensstämmelse med vid sednaste riksdag föreslagna bestämmelser, nemligen:
14 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 12.
f:o. Att alla, på Rikets Ständers beslut grundade, utgifter för nuvarande
riksdag må utgå af Riksgälds-kontorets härtill disponibla medel och, under behörigt
iakttagande af samma beslut, omedelbart från detta Verk till vederbörande utbetalas.
2:o. Att likaledes sådana, af denna riksdag föranledda, utgifter, som, i anse
ende
till deras föremål eller beskaffenhet och i likhet med hvad under Rikets Ständers
sednaste sammanvaro egde rum, dels redan blifvit, dels framdeles, under riksdagens
lopp, varda af Kongl. Majit i nåder godkända och å Kongl. Stats-kontoret anvisade,
må, efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning af derför aflemnade
verifikations-handlingar, Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret godtgöras.
3:o. Att, beträffande särskildt utbetalningarne af de Riks-Ståndens och Utskottens
Sekreterare, samt Kansli- och Vaktbetjening tillerkända arvoden och traktamenten,
dessa utbetalningar må verkställas i enlighet med specifika uppgifter å bemälde
betjening, undertecknade för Riks-Stånden af hvarje Stånds Talman och för Utskotten
af hvarje Utskotts-ordförande; och
4:o. att, då tillfälliga utgifter, som till riksdags-kostnaderna måste hänföras,
inom Riks-Stånden eller Utskotten förekomma, räkningarne derå böra, före desammas
liqviderande af Riksgälds-kontoret, varda attesterade af vederbörande Talman
eller Utskotts-ordförande.
Stockholm den 8 November 1862.
C. Skogman.
j%':o Vt.
Af Herr Sko^nmn^ Carl Johan Alfred, angående ersättning
för Herr Landtm ar skalkens och Herrar Talmåns riksdag s-kostnader.
Då den ersättning för de ökade riksdags-kostnader, som Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän få vidkännas i och för utöfningen af sina magtpåliggande befattningar
såsom Riks-Ståndens ordförande, vid föregående riksdagar blifvit af Statsutskottet
föreslagen till följd af derom inom Riks-Stånden väckta motioner, får jag,
med anledning häraf, vördsammast hemställa det Ridderskapet och Adeln behagade, i
öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdag skett, förelägga Stats-Utskottet att
Motioner hon Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 13. 15
uppgöra ett, för närvarande riksmöte lämpligt, förslag till sådan ersättnings utgående
till Herr Landtmarskalken och de öfriga Riks-Ståndens Herrar Talmän.
Stockholm den 8 November 1862.
C. Skogman.
M:o 13.
Af Herr IlaliMSlilj ^Vlllic-lats V^rtMlcik^ om undersökning af
mulbetes-rätten.
Den allmänna uppmärksamheten, som i sednare lid egnats åt ett rationelare
både skogshushållningssätt och landtbruk, jemte de uppoffringar och omsorger, Staten
för dessa vigtiga föremåls förkofran fortfarande nedlägger, föranleder mig att begära
Rikets Ständers öfvervägande af ett för handen varande förhållande, som i hög grad
motverkar detta önskvärda mål, och utöfvar ett i många afseenden menligt inflytande
för de provinser, der detta förhållande får ega rum. Jag syftar härmed på det isynnerhet
för de norra länen skadliga, så kallade mulbetet.
Uppkomsten deraf härleder sig från den liknöjdhet hvarmed i förra tider Kronans
skogar betraktades, i det att vissa byalag tillåtits att på dessa skogar utan
inskränkning och kontroll få beta sin boskap. Sedan likväl samma skogar medelst
skatteköp öfvergått till enskilda personer, för det mesta egare af jernbruk eller andra
industriela inrättningar, qvarstår dock för dessa byalag en lika obegränsad rätt
till begagnandet af skogen för afbetriing, hvilken rätt för det mesta ej grundar sig
på annat än såkallad häfd, hvilket bland rättsgrunder måste medgifvas vara en af de
svagaste. Deraf uppstå emellertid för landet i allmänhet, såväl som för den enskilda
rätta egaren af skogen de största olägenheter ithy att
l:o på den skog, som af en mängd kreatur afbetas, någon återvext icke är
möjlig, emedan de uppvexande späda plantorna blifva dels förtärde dels förtrampade
af boskapen;
2:o tillätes den rätta egaren af skogen icke att på densamma uppodla och afstänga
den ringaste del, hvilket i de orter, som måste köpa största delen af sitt
spannmålsbehof, är särdeles olyckligt;
16
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 14.
3:o de fruktansvärda vådeldar, som hvarje sommar under betestiden förhärja
våra skogar, uppkomma merändels af vallhjonens vårdslöshet;
4:o enligt skogsförfattningarne skall den trakt af skogen, som afverkas, stängas
och besås med frö till ny skog; men detta står ej tillsammans med den fria mulbetesrälten,
som ej medgifver någon inhägnad.
Flera andra olägenheter kunna uppräknas, men de framställda äro tillräckliga
att vitsorda frågans vigt och nödvändigheten af dess utredande äfven för undvikande
af de otaliga och ständiga tvister, hvaraf domstolarne äro öfverhopade i en fråga
hvarom författniugarne äro högst ofullständiga. Jag anhåller derföre vördsamt att
Rikets Ständer behagade öfverväga nödvändigheten af en inskränkning i detta missbruk
medelst stadgandet af det påbud, att hvarje fäbode-iags rättighet till och behof
af mulbete å en viss areal af skogen måtte i hvarje fall af vederbörande myndighet,
efter undersökning, bestämmas samt derefter skogens egare förklaras berättigad att,
emot skälig lösen, hos fäbode-delegarne erhålla fri och obehindrad disposition af den
för mulbete obehöfliga jordrymd, hvarigenom åtminstone återstoden af skogen skulle
knnna bättre vårdas och till återvext befordras af dess egare, samt honom varda utan
[linder fritt tillätet att derå företaga och afstänga odlingar, till båtnad såväl för det
allmänna som för honom enskildt.
Jag anhåller att denna motion må, jemte det den remitteras till Lag-Utskottet
att gemensamt med Ekonomi-Utskottet behandlas, tillika Med-Stånden kommuniceras.
Stockholm den 12 November 1862.
W. F. Dalman.
JV:o 14.
Af Friherre Stjernstedt^ Jolifin ^YiBlielin. angående förökning
i det af Kongl. Majit äskade anslag för understödjande af mijrutdikningar
och vatten-aftappningar.
Uti nådig Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof äskar Kongl.
Majit af Rikets Ständer till en särskild fond, att, efter Kongl. Majits godtfinnande,
användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, för understödjande af myrutdik
ningar
-
Motioner hos Riddcrskapet och Adrin 1862. N:o 15.
17
ningar och valtenaftappningar inom Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Stora Kopparbergs län, 50,000 R:dr årligen, eller för ifrågavarande
3 år 150,000 R:dr R:mt.
Vid förutgående underdånig föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende,
hade Chefen för Kongl. Civil-departementet ansett, alt, med afseende af de för dessa
orter vigtiga ändamål, genom mera omfattande myr-utdikningar söka afleda frost
trän redan odlade, eller till odling tjenliga egor, detta förslag vore förtjent af behjertande;
dock borde denna fond ej afsättas för andra län än dem, som derom gjort
ansökning och hvilka företrädesvis af förenämnda myr-utdikningar vore i behof.
Enär ungefär samma förhållanden i topografiskt afseende, hvilka förefinnas uti
de 6 i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition omnämnda nordliga länen, äfven i Wermlands
län äro befintliga; då klimatet derstädes, till följd af de i betydlig mängd förekommande
mossar och myror, är kallt och fugtigt, samt skördarne, såsom följd deraf,
ofta i mer eller mindre mån skadas af frost; då utdikningen af dessa sanka trakter,
som i hög grad hindra det Wermländska jordbrukets framsteg, öfverstiger den enskilda
löretagsamhetens förmåga och krafter och Wermland sålunda också företrädesvis
är i behol af anslag till myr-utdikningar, sä föreslår jag vördsamt:
att Rikets Flöglofliga Ständer utöfver det belopp, som Kongl. Maj:t redan
äskat för de 6 norra länen, måtte anslå ytterligare 10,000 Riksdaler
Riksmynt årligen under nästa statsregleringsperiod till fond för myr-utdikningar
och vatten-aftappningar, med vilkor, att Wermlands län äfven måtte
blifva delaktigt af samma fördel, som de norra länen.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 12 November 1862.
J. W. Stjernstedt.
H:o 15.
Af Friherre Stjernstedt; Johan Willielm; angående understöd
från Statens sida till befrämjande af Skarpskytte-föreningarnes verksamhet.
Då första vilkoret för ett lands jemna fortskridande i sedlighet och välstånd är
förtroende till fortfarande fred; då detta förtroende vinnes i den mån man ser en
Bih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 3
18 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 15.
sann national-anda utbildas och vet, att landets alla försvarskrafter, utan att under
freden vara betungande, likväl för kriget tagas i fullt anspråk och klokt organiseras,
så att landet är af främmande makter respekteradt och krig derigenom undvikes; då
ingen som tänkt sig in i förhållandena med våra försvarskrafter lärer neka, att desse
lor det närvarande äro otillräckliga och ringa vid jemförelsen med de mångdubbelt
större materiela tillgångarne hos en öfverlägsen granne; då vi således behöfva förstärka
vårt försvar och intet lämpligare sätt dertill torde finnas, än att såsom reserv
till vårt nu befintliga land- och sjöförsvar organisera en fullständig national-beväpning
eller Landstorm för kriget, då obligatorisk för hvarje man inom viss ålder, men under
freden byggd hufvudsakligen på frivillighetens grund; då den rörelse som nu
genomgår vårt fosterland under namn af Skarpskytterörelsen, en skön yttring af vaknande
national-anda, egentligen ej är annat än böljan till och ett bevis på känslan
hos folket om behofvet af en utbildad och organiserad national-beväpning; då ytterst
angeläget är att de båda Statsmakterna taga vara på denna känsla och söka lifva
samt uppmuntra den genom materiela bidrag, bestående i utdelande af exercis-gevär,
i spridande af till krigsbruk och målskjutning tjenliga gevär, i skarpskytts befriande
under vissa vilkor från en del af bevärings-exercisen och i anslående af medel för
instruktörers aflönande och till premier för rättskjutning; då Rikets Höglofliga Ständer
sålunda kunna göra den nu pågående nationela rörelsen för Sverige i hög grad
fruktbringande genom befordrande af en allmännare spridd färdighet i vapenföring
och rättskjutning med thy åtföljande högre utbildad national-anda och förtroende till
egna krafter, så vågar jag vördsamt föreslå:
att Staten lemnar Skarpskytte-föreningarne nödigt antal exercis-gevär;
att såsom en inledning från Statens sida till en allmän national-beväpning
årligen ett antal af högst 3,000 stycken slätborrade gevär med knallhattslås
måtte utlemnas till förvar i indeida regementenas förrådshus eller kompaniens
trossbodar för att tillhandahållas Skarpskytte-förenings ledamöter,
som önska att sådana gevär sig tillösa för 5 R:dr R:mt per stycke. —
Utlemningen af gevär skulle börja i norra och östra delarne af riket;
att, för målskjutning, refflade gevär af 1860 års modell tillhandahållas de
Skarpskytte-föreningar, som vilja sig deraf begagna, efter beräkning af ett
gevär på hvarje 10:de man;
att 30,000 R:dr R:mt årligen för nästa år och under nästa statsregleringsperiod
anslås till aflönande af instruktörer för Skarpskytte-föreningarne,
beräknadt till 3 R:dr för hvarje man. Detta bör blifva ett förslagsanslag;
och slutligen
att 10,000 R:dr R;mt anslås att årligen utgå såsom premier för de
Skarpskyttar, som vid målskjutningar visa sig ega mesta träffsäkerhet. —
Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1862. N:o 16. 19
Dessa medel böra utdelas till föreningarne, i förhållande till deras antal
medlemmar.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 12 November 1862.
J. W. Stjernstedt.
W:o 16.
Af Herr von Hedenberg, luldvig Augus!, angående afskrifning
af återstoden å äldre, ål innebyggare inom Westerbottens lån
beviljade undsättnings-lån.
Sedan, efter den år 1830 och flere derefter följande år inom Westerbottens
län inträffade missvext, länets nödställde innevånare för erhållen undsättning dels i
spanmål, dels i penningar, ådragit sig betydlig skuld till Staten, gjorde Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i berörde län under den 6 September 1856, med anledning af
de hinder, som mötte för indrifningen af denna skuld, hos Kongl. Maj:t underdånig
framställning, det Kongl. Maj:t täcktes till Rikets kort derefter sammanträdande Ständer
allåta nådig Proposition om afskrifning af Westerbottens läns omförmälte undsättningsskuld;
öfver hvilken framställning Kongl. Maj:t hörde Dess och Rikets Statskontor
och Kammar-rätt, som derefter uti underdånigt utlåtande den 20 Oktober
samma år anförde, att, ehuru åtskilliga omständigheter syntes tala för eftergift af
Statens ifrågavarande fordringar och, änskönt Stats-kontoret och Kammar-rätten delade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes yttrade förmodan, att utaf de hos undsättningstagarne,
då ännu utestående belopp en jemförelsevis ganska ringa del skulle
Kronan åter tillgodokomma, ansågo bemälte Embetsverk likväl, på grund af de betänkligheter,
som å andra sidan förekommo emot den föreslagna afskrifningens beviljande,
sig böra å Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förrberörde underdåniga framställning
afstyrka nådigt bifall; och behagade Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning
den 10 Januari 1857, i nåder förklara, att som icke allenast undsättningstagarne,
enligt Kongl. Brefvet den 13 December 1834, tillgodonjutit afskrifning till en tredjedel
af hela ursprungliga skuldbeloppet, utan ock lånens återbetalning blifvit betydli
-
20
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 16'.
gen underlättad, dels genom ytterligare afskrifningar, dels genom lieie till gäldenärernas
förmän tid efter annan gjorda särskilda medgifvanden och lemnade anstånd,
hvarmedelst de gäldbundnes belägenhet vunnit allt det afseende, som från Statens
sida billigtvis kunnat påkallas, fann Kongl. Majit, med afseende jemväl derå, att Rikets
Ständer vid föregående riksdagar afslagit gjorda framställningar om ifrågavarande
undsättningsskulds afskrifning, icke skäl att för det då närvarande bifalla dess Befallningshafvandes
underdåniga hemställan om samma skulds slutliga afskrifning i räkenskaperna;
hvaremot Kongl. Majit täcktes i nåder medgifva Krono-uppbördsmännen i
länet, vid indrifvandet af meranämnde undsättningslån, rättighet att till förmån för
sig och andra personer, åt hvilka indrifnings-åtgärderna kunde anförtros, beräkna och
afföra provision till iO procent af de belopp, som utaf ifrågavarande äldre undsättningslån
komme att inflyta.
Enligt räkenskaperna utgjorde vid 1856 års slut Westerbottens läns äldre undsät*ningsskuld,
deruti inbegripet den andel deraf, som användts till bildande af distrikts-magasiner
inom vissa socknar och för hvilken socknemännen iklädt sig gemensam
ansvarighet, 109,934 Ridr 18 sk. 4 rist Banko eller 164,901 Ridr 39 öre
Rimt, hvaraf sedermera dels alskrifvits 3,921 Ridr 62 öre, dels influtit genom inbetalning
af sockne-magasinen 8,348 Ridr 63 öre och af enskilde låntagare 2,841
Ridr 82 öre, i följd hvaraf hela skulden i närvarande stund belöper sig till 147,389
Ridr 31 öre, hvaraf genom Kongl. Majits Befallningshafvande beviljats till afskrifning
126,226 Ridr 88 öre medelst särskilda utslag, som äro underställde och ännu bero
på Kongl. Kammar-rättens pröfning, så att, i händelse de underställda utslagen utaf
Kammar-rätten gillas, undsättningsskuldens återstående belopp komme att inskränkas
till 21,362 Ridr 31 öre; och som af de personer, hvilka för den sålunda återstående
skulden häfta, ett betydligt antal under den efter undsättningens emottagande
förflutna iånga tid dels aflidit, dels från orten afflyttat, och de qvarvarande sakna
sådan egendom, som, enligt stadgandet i Kongl. Brefvet den 13 December 1834,
får för undsättningslån utmätas, samt följaktligen och under iakttagande ej mindre af
hvad genom nyssberörde Kongl. Bref är stadgadt, att för skulder af ifrågavarande
beskaffenhet, ej får i mät tagas fast egendom, behöliiga boskapsting och klädespersedlar,
för jordbruket erforderliga kreatur och åkerbruksredskaper m. m., än ock att
den genom Kongl. Cirkulärbrefvet den 19 Januari 1842 meddelade, på Rikets Ständers
beslut grundade föreskrift, att löftesmän för enskildes undsättningsskuider från
allt vidare kraf i anledning af sina ingångna borgensförbindelser skulle befrias —
betalning för Statens ifrågavarande fordringar, nu mera desto mindre är att påräkna,
som, oaktadt den medelst Kongl. Majits nådiga Bref den 10 Januari 1857 Kronouppbördsmännen
medgifna provision å de genom dem indrifna medel samt Kronobetjeningens
för detta ändamål använda nitiska bemödanden, icke under de sedermera
förflutna sex åren kunnat af den enskilda undsättningsskulden uttagas mer än 2,841
Motioner hos Ridd er skåpet och Adeln 1862. N:o 17. 21
R:dr 82 öre R:mt; hvadan ifrågavarande skulds fortsatta balancerande i räkenskaperna
är utanrallt ändamål; så får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, för deras del, måtte medgifva, att hvad af Westerbottens
läns äldre undsättnings-skuld, efter det ofvanberörde underställningsmål
blifvit af Kongl. Kammar-rätten afgjorda, ännu kan återstå, får
afskrifvas, med undantag af den del utaf samma skuld, som belöper på
de uti länet inrättade soekenmagasiner, för hvilken socknemännen äro pligtige
att efter stadgade grunder ansvara.
Stockholm den 12 November 1862.
L. A. von Hedenberg.
M:o fl ?.
Af Herr voll kudvig Åugust, angående anslag
lill 2:ne väg-anläggningar mom Westerbottens läns Lappmarker.
Då den fullkomliga saknaden af kommunikationer inom Westerbottens läns
Lappmarker utgör ett väsendtligt hinder för denna landsorts uppkomst och förkofran,
hafva i sednare tider åtgärder vidtagits för att i någon mån söka afhjelpa denna
brist. Sålunda hafva efter föregångna lokal-undersökningar, planer och kostnadsförslager
blifvit upprättade till anläggning af väg, dels emellan Öhrträsk till Åsele
kyrka genom Fredrika socken, dels ock vidare emellan Åsele och Wilhelmina kyrkor;
varande kostnaden förslagsvis beräknad för den förra vägen, hållande i längd
339,554 fot, till 134,930 R:dr, och för den sednare, om 241,600 fot, till 66,950
R:dr R:mt.
Med afseende på de vigtiga fördelar, som genom ofvanberörde väg-anläggningar
skulle beredas ifrågavarande landsort, hvars innevånare sålunda erhölle nu saknadt
tillfälle att till nedre landet framforsla och derstädes afsätta sina produkter samt i
utbyte mot desamma anskaffa och hemföra sina lefnadsförnödenheter, vore det särdeles
angeläget, att dessa väg-anläggningar inom en icke alltför aflägsen framtid kunde
komma till fullbordan; och som Lappmarksboerna icke äro i stånd att sjeifve bekosta
nämnda arbeten eller dertill i någon betydligare mån lemna bidrag, så får jag
vördsamt, föreslå:
att, sedan de vägbyggnads-skyldige åtagit sig, emot erhållande af ett stats
-
22 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 181)2. N:o 18.
anslog af 100,000 R:dr, utföra väg-anläggningen emellan Öhrträsk och
Åsele kyrkor, Rikets Ständer mätte, till bestridande af utgifterna för ofvanomförmälda
2:ne väg-anläggningar, anvisa ett belopp af tillhopa 166,950
R:dr R:mt, under vilkor att, sedan vägarne blifvit fullbordade, desamma
skola af vederbörande kommuner för framtiden underhällas.
Stockholm den 12 November 1862.
L. A. von Hedenberg.
N:o 18.
Af Herr von Hedenberg; laudvig August; angående anslag
till uppförande af ett nytt läroverkshus i Umeå.
Att förbättringen af undervisningsväsendet vid rikets elementar-läroverk är en
af de vigtigaste förbättringar, som på sednare tider kommit till stånd, det torde vara
en lika allmänt erkänd sanning, som det är bekant, att möjligheten till denna förbättring
är beredd genom Rikets Ständers frikostiga anslag. — Dock måste man
erkänna, att åtskilliga kommuner på ett hedrande sätt ansträngt sig för att icke behöfva
anlita Statens tillgångar. Till dessa hör Umeå stad, som, då för några år sedan
ett nytt läroverkshus blef af nöden, af egna medel tillsköt den icke obetydliga
summa, som brast i bidraget från Stiftets byggnadskassa, och för närvarande ensam
bekostar husets slutliga fullbordande medelst brädfodring och målning. Detta läroverks
hus, då fullkomligen tillräckligt, såsom endast afsedt till lokal för en femklassig
skola, befanns vara otillräckligt då läroverket kort derefter utvidgades till högre
elementar-läroverk. Olägenheten af denna lokalens inskränkthet har synnerligen
trädt i dagen, sedan läroverkets samtlige klasser nu blifvit bildade och lärjungarnes
antal årligen tillvext till den grad att det, redan vid innevarande termins början, ut
gjorde
Etthundra Sextionio. Ty utom det att nödige rum saknas icke blott för bibliothekets
och de fysiska äfvensom de naturhistoriska samlingarnes förvarande, utan ock
för Kollegii sammanträden samt för vaktmästarens inlogerande, måste ock de ur
sprungligen
endast till genomgång afsedda fyra tamburerna dagligen användas till
lärorum, de timmar då humanister och realister särskildt undervisas. Då nu härtill
kommer, såväl att läroverkets gymnastikhus, som för tretio år sedan, genom enskildt
sammanskott, uppfördes, dels är för inskränkt i förhållande till lärjungarnes nuvaran
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 19.
23
de antal, dels är beläget utom läroverks-tomtens område, som ock att läroverkstomten
sjelf saknar nödig och passande inhägnad, till skydd för derstädes af stadens
trädplanterings-förening nyligen verkställda kostsamma anläggningar, så torde lätteligen
inses nödvändigheten för Umeå högre elementar-läroverk ej mindre af en liv byggnad
såsom ett komplement till det redan befintliga läroverkshuset, hvilken nya byggnad
skulle innefatta minst tvänne om ej fyra lärosalar, ett rum för biblioteket, ett
för de naturhistoriska och ett för de fysiska och kemiska samlingarnes förvarande,
ett för Kollegii sammanträden, tvänne rum för vaktmästarens inlogerande samt en
större gymnastiksal, än ock af ett passande staket kring läroverks-tomten.
Då andra till och med stora, välmående städer, genom Rikets Stär.ders frikostighet
fått sig betydliga summor anslagne till uppförande af kostsamma läroverkshus; då
inga medel ytterligare kunna motses från Stiftets allmänna byggnadskassa, som i sednare
tider, efter hvad kändt är, varit allt för mycket anlitad, och då Umeå stad icke
blott redan gjort betydliga uppoffringar, enligt hvad jag ofvan haft äran nämna, utan
fortfarande får vidkännas drygare kostnader för läroverkshusets fullbordande än man
från början beräknat och med skäl tyckes böra fordra af ett så obetydligt samhälle,
så får jag vördsammast föreslå:
att Rikets Ständer måtte, för uppförande af ett, ofvannämnda rum och
lägenheter innefattande, nytt läroverkshus till komplettering af det redan
befintliga äfvensom för läroverks-tomtens nödiga inhägnad medelst passande
staket, bevilja ett statsanalag af 39,100 R:dr Runt, till hvilken summa
byggnadsföretaget, enligt upprättadt kostnadsförslag, anses stiga.
Stockholm den 12 November 1862
L. A. von Hedenberg.
]f:o 19.
Af Grefve Wll t* Bil Ilie iste r J Hans, angående ändring i gällande
Läroverks-stadga i fråga om lärjunges befrielse från läsning af de
klassiska språken.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga Stadga för rikets elementar-läroverk af den 14
Augusti 1836 medgafs att lärjunge, som begagnade sig af undervisning i latin,
måtte, på målsmans anhållan, vara frikallad från läsningen af grekiska språket. Denna
24
Motioner hos ftidderskapet och Adeln 1862. N:o 19.
frihet är nu, genom Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga af den 29 Januari 1859,
upphäfd, till följd hvarutaf den lärjunge, som önskar blifva i latinska språket undervisad,
ovilkorligen iir nödsakad att derjemte läsa grekiska.
Under en tid, då de klassiska språkens absoluta företräde såsom bildningsmedel
alltmera upphör att vara en trosartikel, synes mig detta vara att taga ett steg tillbaka
på den bana, sorn tidsandan utstakat för den allmänna undervisningens utveckling.
Den omständigheten att latinska språket ännu qvarstår såsom en fordran uti
embets-examina, gör att mångå ynglingar, uti hvilkas uppfostran de klassiska språken
icke äro afsedda att ingå såsom ett egentligt bildningsmedel, måste underkasta sig
att läsa ofvannämnde språk, men det synes mig obilligt att för denna omständighets
skull, belasta dem med skyldigheten att lära ytterligare ett ämne, hvarutaf de i
framtiden icke hafva något gagn; också har mig veterligen detta stadgande, under
den korta tid det varit gällande, gjort många målsmän bekymmer och till och med
i flere fall varit ett hinder för gossars insättande uti allmänna läroverk. Det har
blifvit anmärkt mot dispenser i allmänhet, att de medföra oreda och svårigheter uti
undervisningens ordnande, men mig synes som de vilkor 12:te § af 1856 års Författning
fäster vid nu ifrågavarande dispens, borde vara tillräckliga att undanrödja
dessa olägenheter, och att dessa åtminstone ingalunda äro nog stora och allvarsamma
för att berättiga det tvång, som den sednare Författningen ålägger.
Jag får derföre föreslå,
att Rikets Ständer måtte uttrycka den önskan, att det stadgande, som
innehölls uti 12:te § af 1856 års Läroverks-stadga, åter mätte erhålla
gällande kraft, nemligen att lärjunge, som begagnar sig af undervisningen
i latin, vare, på målsmans anhållan, frikallad från grekiska språkets läsning,
och må i stället, under de lärotimmar sådan befrielse eger rum, på sätt
rektor och lärare, med billigt afseende på målsmans uttryckta önskan,
finna för honom lämpligt, undervisas inom den afdelning, der latinska språket
icke läses, eller ock utom skolan njuta sådan undervisning, som af
rektor godkännes.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 12 November 1862.
H. Wachtmeister.
Sto »O.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N;o 20.
25
iVo 20,
Af Herr Brakel; Manritz, angående ordnandet af Rikets Sjöförsvar.
Fäderneslandet är oss kärt och heligt. Det ligger framför oss med alla frukterna
af vår omtanka och vårt arbete, af våra sträfvanden och våra krafter. Det aidel
land, i hvilket våra fäder hvila, och öfver hvilket hvilar deras välsignelse.
Ty fädrens välsignelse hvilar öfver ett land, som ostördt och oblodadt med allt
snabbare och snabbare steg får gå sin utveckling till mötes; öfver ett land, hvars
folk dag från dag bygger sig ljusare boningar och skapar sig större trefnad.
Vår industri och vår handel utvecklar sig mer och mer. Tusendetals af våra
skepp tillföra oss främmande länders rikedomar i utbyte mot egna produkter. Vi
sträfva att knyta närmare och närmare förbindelser med de nationer, som hafva samma
frihet, samma intressen och samma rättsb grepp, som vi. Stundom tyckes äfven
känslan hos oss vakna, att vilja vara ett folk bland de Europeiska folken, att vilja
träda upp och handla, då pligt och ära bjuda handling.
När så är, och när hafvet kringflyter nästan hela vårt land och sammanbinder
det ined den öfriga verlden, böra vi icke kunna sjelfständigt röra oss på hafvet?
Bora vi icke kunna bispringa och utbreda vår handel? Böra vi icke kunna bidraga
att värna all den rikedom, som flyter kring våra stränder eller ligger på dem uppstaplad?
Böra vi icke kunna bekämpa hvar ovän, som vill söka sin väg till våra te
gar
och våra boningar? Böra vi icke kunna förflytta oss dit vår rättskänsla och
våra fördelar peka? Eller — skola vi helt och hållet öfverlemna åt främmande Makter
att beskydda vår handel och våra kuster? Skola vi äfven låta Tyskland uttränga
oss trän Östersjön? Skola vi tillintetgöra minnet af en forntid och hoppet om en
framtid? Med ett ord, skola vi för alltid stryka vår flagga?
J tron kanske att dessa mina frågor äro fraser, utan allt innehåll? Nej! De äro
ställda till Eder, mine Herrar, på fullt allvar.
Skall Sverige ega eller skall Sverige icke ega en flotta, derom är verkligen frårgan.
Till endera måste vi besluta oss.
På det J mågen kunna tränga in på djupet af denna fråga, vill jag med några
korta ord framställa tillståndet inom vår flottas så väl materiel som personal.
Bih. till R. St. Prot. 1862 k 1863. II Sami. 1 Afd. 4
26
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
I närvarande stund eger Sverige två skepp, försedda med auxiliär ångmachin, 1
mindre ångfregatt om 22 kanoner, 3 bestyckade ångbåtar om tillsammans 24 kanoner
och 8 till 10 stycken ångslupar. Af seglande och rodda fartyg eger Sverige nu
6 stycken, mer eller mindre gamla, skepp, 5 fregatter, 5 korvetter, några briggar
och skonertar samt omkring ett par hundrade slupar ocb jollar.
Denna llottas stamtrupp utgöres af 400 matroser och jungman, 200 kanonierer,
3,686 båtsmän; 280 skeppsgossar oberäknade.
Men hurudan är denna materiel och denna personal? Eller rättare sagdt, hurudan
var den, när pansarskeppen uppträdde på håfven och åtminstone för stunden utdömde
träskeppen?
Det sunda sjömanna-förståndet hade längesedan kommit till den åsigt, att de
seglande fartygen icke mera dugde till strid, icke till blokad af fiendtliga hamnar,
icke till hastiga trupptransporter, knappt nog till blockskepp, när Flott-undersökningskommissionen
i Carlskrona instämde i samma åsigt.
De båda med auxiliär machin försedda skeppens sjögående duglighet kau bäst
bedömas deraf, att Hans Maj:t, Konung Carl XV, år 1861 steg ombord på ett
utaf dem lör att afgå till Frankrike, men skeppet kunde icke för motvind fortsätta
sin väg, utan nödgades det inlöpa i Themsen, och Hans Majit nödgades gå om bord
på en af våra bestyckade ångbåtar för att kunna fullfölja sin färd.
När fullkraftiga ångskepp af trä för några år sedan ännu voro de enda kända
dugliga stridsskepp, egde vi således i tidsenligt skick endast en ångfregatt, som stod
ännu på stapeln, och i ej fullt tidsenligt skick, ty ångkraften var ej tillräckligt stark,
3:ne bestyckade ångbåtar, förutom några ångslupar till de Stockholm omgifvande
vattnens försvar.
Flottundersöknings-kommissionen i Stockholm yttrar visserligen icke något annat
om våra båtar än att, om 9 af dem kasseras, en summa af 86,880 R:dr erfordras
till de öfrigas iståndsättande och en årlig summa af öfver 100,000 R:dr till deras
underhåll. Kommissionen yttrar ej ett ord om deras krigsduglighet, men, hurudan
denna är, torde det sunda förståndet kunna bedöma.
Att de icke kunna hindra eller motsätta sig en landstigning, derom tvistar nu
mera ingen.
Att de icke kunna försvara en försänkning mot en fiende, som kan sätta sig
i besittning af omgifvande stränder, är klart för en hvar, som vet att det refllade
gevärets skottvidd är öfver 1,000 alnar och att den lätta refflade bergkanonens är
närmare 3,000 alnar.
Återstår således endast att undersöka, hvilken nytta dessa båtar kunua göra, om
vi äro nog dåraktiga att icke göra allt för att bibehålla Stockholm, utah nödgas
draga oss inåt landet längs utmed Mälaren.
För en armé, som rörer sig på kortare afstånd från en skärgård, är det en
betydlig lättnad att kunna på vattnet föra sina förråder och sin större krigsmateriel.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
27
Det är äfven för denna armé af ganska stor nytta att hastigt kunna kasta trupper
i ryggen på fienden för att oroa och uppehålla hans frammarch. Medföljande fartyg,
för det sednare ändamålet ju snabbare desto bättre, äro således af synnerlig
vigt. Dessa fartyg behöfva dock ej annat än undantagsvis vara bestyckade, så vida
de ej måste försvara sig och strida mot fiendtliga fartyg.
Dertill skulle våra slupar och jollar vara afsedda, men dertill äro de äfven fullkomligt
odugliga.
Jag vill icke tala om den händelsen, att våra båtar skulle få att göra med pansarklädda
batterier; jag vill endast föreställa mig att de fingo emot sig de 75 stycken
mindre krigstjenliga ångslupar, som Ryssland i närvarande stund eger.
Allt ifrån det 800 alnar smala sundet emellan Ålsten och Hägersten är Mälaren
ett 2 till 3 mil bredt skärgårdsbälte. 1 och med detsamma detta sund lemnäs,
och det lemnäs i och med detsamma fienden inryckt i Stockholm, kunna våra båtar
ej placera sig annorstädes än i sunden emellan den af vår armé innehafda stranden
och de närmaste öarna. Skulle de der kunna hålla stånd så länge armén står vid
deras sida, så är det dock dem alldeles omöjligt, att kunna hindra fiendens ångslupar,
att på ett par mils afstånd kringgå dem och med samlad eld nedergöra dem,
när de, antingen en och en i sender eller på linie med flanken mot fiendens front,
måste framros eller frambogseras ur de sund, som de slutligen, till följd af arméns
återtåg, måste lemna. Hvarje fjärd de skulle öfver vore dessutom ett manöverfält,
på hvilket de aldrig kunde med framgång strida.
I Mälaren erfordras ovilkorligen fartyg, som med hastighet kunna röra sig och
som kunna möta fienden öfverallt, dit han vänder sig. Roddbåtar äro dertill alldeles
odugliga. De äro dessutom rakt af för vårt försvar skadliga, ty de upptaga en
mängd af folk, som kunde vara af stor nytta för armén och det öfriga försvaret.
Det enda hvartill våra båtar numera duga, är att framsläpas till något ställe,
hvarifrån de, stödjande sig emot af oss egda stränder, kunna beskjuta framför liggande
vatten. Detta kan till exempel inträffa vid en belägring af Stockholm. Dertill
duga de, ehuru vi, om vi ej egde dem, med lätthet kunde sammanfoga och bestycka
timmerflottor, som fullkomligt uppfyllde samma ändamål.
De 34 stycken bombkanonslupar och de 52 stycken jollar, som, enligt Flottundersöknings-kommissionens
utlåtande bifogade bilagor, äro i fullgodt och godt
skick, torde kanske tills vidare böra bibehållas och nödtorfteligen underhållas; dock
så att dem fråntagas segel, master, tackling och större delen af årorna. Besättningsstvrkan
bör reduceras till det antal, som är nödvändigt för kanonens serverande.
Alla de öfriga båtarna böra ovilkorligen slopas eller försäljas.
Att åt slupar och jollar under fredstid afse och inöfva befäl och stamtrupp är
ej allenast militäriskt onödigt, utan ock att misshushålla med flottans tillgångar.
Flytande positions-batterier, till hvilka slupar och jollar nu mera och endast undantagsvis
böra användas, kunna blott komma i fråga under fortgången af ett krig.
28
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20
Den korta tid af 8 till 10 dagar, som erfordras att inöfva laddning och riktning,
förefinnes således alltid. Befäl och folk, bör tagas derifrån för tillfallet lämpligast är.
Det enda, som under fredstid kunde göras, vore att låta en del af sjöbevänngen
öfvas i en positions-slups riktning och dess kanons rengöring och laddning.
Jag har kanske, mine Herrar, för länge uppehållit mig med de rodda fartygen,
men det har varit derföre, att Sjö-ministern vill åtminstone ad interim bibehålla
dem. För min del vill jag icke ad interim utsätta Sveriges söner för en säker död
och Sveriges ära för en oundviklig nesa, och, så vidt jag förstår, blef död och nesa
den ovilkorliga följden af att nu mera använda rodda båtar till rörlig strid.
Kastom nu en blick på vår Ilottas personal.
Vi ega, förutom kunonierer och skeppsgossar, endast 400 matroser, som aro
begripligt och kunnigt sjöfolk. Detta är allt, ty båtsmännen äro alldeles odugliga
att utgöra kärna och förhandsmän för vår sjöbeväring. De äro sjelfva endast en
tarfligt öfvad beväring.
De kunna på långt när icke hvad en sjöman bör kunna. De äro i allmänhet
lydiga, villiga, lätthandterliga; men utan håg lör — och vana vid —- sjön, sakna
de all förmåga af sjelfhandliug. Vid hvarje mindre ofta förekommande fall måste de
af matrosen undervisas. Ett örlogsskepp, som utgick med bara båtsmän, skulle icke
kunna handtera sig.
Och detta, mine Herrar, är helt naturligt. Båtsmannen kan antagas ända in i
30:de året, då sjöbildning är för sen och oftast omöjlig. Han låter värfva sig, ej
för att njuta sitt lif på hafvet, utan för att njuta af sin stuga och sin jordlapp.
Det år, som han är i tjenstgöring vid Ilottans stationer, är för honom ett nödvändigt
ondt. Och hvartill användes han hufvudsakligen detta år? Till släparbeten på
varfven och till andra, för sjötjensten alldeles främmande, sysselsättningar.
Vår sjöbudget uppgår till fyra och en half million R:dr, de extra ordinarie statsbidragen
och det årliga värdet af båtsmanshållet inberäknade. Och hvad är väl i närvarande
stund resultatet af denna budget? En mindre ångfregatt; 3 bestyckade ångfartyg,
underlägsna nutidens erforderliga; 8 till 10 ångslupar; 6*00 matroser och kanonierer,
och slutligen en stor skara oöfvade båtsmän; marin-regementet oberäknadt.
Men kan det väl vara annorlunda när vår Ilotta egt en förvaltning, som, ulan
djupare blick in i framtiden och utan förtröstan till densamma, af representationen
slutligen måste slitas från de gamla skeppen och de gamla, kära åsigterna?
Och hvem är i sista hand läder till denna förvaltning om icke Svenska folket
sjelft, som så länge med liknöjdhet sett tidens steg framåt och sin llottas steg
tillbaka?
Slutligen blef dock uppmärksamheten väckt på tillståndet inom vår marin och
eu Kommitté blef tillsatt För att utarbeta förslag till dess upphjelpande. Det är lätt
afl klandra och ogerna uppträder jag mot frukterna af redlige mäns bemödanden.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
29
Men dertill tvingas jag dock af min pligt som representant och en fast öfvertygelse,
barn af skicklige sjöofficerares mig meddelade åsigter.
Mot den af Kommitterade föreslagna flottans storhet och beskaffenhet ar visserligen
något att anmärka, men hufvudsakligast är att beklaga att intet blifvit föreslaget,
som visar en klar uppfattning af huru en llottas personal skall skötas och ordnas,
lifvas och dugliggöras.
Kommitterade hafva föreslagit ti pansarfregatter, 4 ångkorvetter, 4 ångskonertar,
pansarklädda mindre fartyg och bestvckade mindre ångbåtar till ett värde af 6
millioner R:dr R:mt.
Denna flotta är visserligen den minsta Sverige bör ega, men den ar dock tillräcklig
att utgöra den kärna, kring hvilken i en framtid, när välstånd och tillgångar
ökats, en större marin kan bildas. Men att de sex egentliga stridsskeppen, pansarfregatterna,
endast skola göra en lärt af 10 till 11 knop och endast skola ega besättningar
af 289 man, tror jag vara ett misstag af farligaste beskaffenhet.
Det har städse varit ansedt att ett örlogsfartyg bör göra så stark fart som möjligt,
lör att begagna sig af de gynnsamma och undvika de ogynnsamma tillfällena
till strid och detta så mycket angelägnare, ju mindre fartyget är och flottan, till hvilken
det hörer. Dessutom bör besättningen å en pansarfregatt vara så stor att den
är tillräcklig, vare sig att göra eller tillbakaslå en äntring.
Fransmännen, hvilka, så vidt jag vet, i närvarande stund ega de mest lyckade
pansarskeppen, hafva ansett att ett sådant, som t. ex. La Gloire, bör göra 13 till
14 knops fart och ega en besättning af 570 man, befäl och machinister inberäknade,
och det ehuru så stor besättning är obehöflig för fartygets och kanonernas skötande.
Bygga vi oss pansarfregatter så tror jag att de böra vara af La Gloires storhet
och beskaffenhet, eller obetydligt mindre, och då komma de att kosta omkring
3,000,000 R:dr R:mt. Jag måste på det högsta motsätta mig anskaffande af sämre
skepp derföre att de äro billigare och i synnerhet under en tid, då sjökrigs-materielen
gör framsteg på framsteg.
Kommitterade hafva endast tillstyrkt ett förhöjdt nybyggnads-anslag af 738,000
R:dr årligen. Emedan Kommitterade uppfört detta anslag på extra stat, så synes
det nästan som de skulle vilja komma Svenska folkets ombud att tro, att en sådan
flotta som den föreslagna, en gång anskaffad, kunde underhållas af de närvarande
ordinarie anslagen. Kommitterade hade kunnat, med kännedom om huru marinerna,
om de skola hållas i tidsenligt skick, år från år fördyras, oell huru angeläget det för
Sverige är att underhålls- och nybyggnads-anslagen blifva så stadiga som möjligt, tillstyrka
nämnda summas uppförande på ordinarie stat, utan fruktan att hon någonsin
skulle blifva för stor för sitt ändamål. Men äfven med den föreslagna summan på
ordinarie stat skulle nära nog £dels sekel förgå till ofvannämnda flottas nybyggnader.
För att bemanna denna flotta, men med pansarfregatternas besättningar beräknade
till 450 man, förutom befäl och machinister, erfordras omkring 4,500 man. Men ej
30
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
allenast fäderneslandets trygghet och ära, utan ock skeppens ytterliga dyrhet kräfva, att närmare
|:delar af denna bemanning utgöres af en sjövan, kraftig och skicklig trupp, så lönad, att
den med belåtenhet omfattar sitt yrke, och så öfvad, att den med skicklighet utför detsamma.
Huru hafva Kommitterade sökt lösa denna uppgift? Genom att bibehålla en
illa organiserad, illa proportionerad, otillräckligt allönad och otillräckligt öfvad stam;
genom att bibehålla nästan hela båtsmansindelningen och således en stam af närmare
6,000 man för besättningar, som endast uppgå till 4,500 man.
Kommitterade hafva visserligen föreslagit exercis-anslagets ökande med 190,000
R:dr, men detta skall sönderplottras på ett obehöfligt stort antal folk, som till sistone
ej blifver stort bättre öfvadt hädanefter än hitintills. Kommitterade tyckas hafva ansett,
att båtsmännen ännu en längre tid skola ro båtarna; ett kall, som ej en dsg
längre bör finnas. De tyckas äfven hafva afsett, att båtsmännen fortfarande skola
användas till släparbeten å varfven; ett kall, som mördar all håg för — och oduglighet
i — sjötjensten, och som dessutom kostar mer än att antaga ordinarie varfsarbetare.
Mine Herrar! En båtsman, som ej kan något handtverk, använd på varfvet, kostar
Staten årligen 456 R:dr förutom beklädnad, när i beräkningen intages att för
ett års båtsmansarbete 5:ne båtsmansnummer skola vara besatta, och att vakansafgiften
för dessa båtsmansnummer uppgå till minst 100 R:dr hvardera. En ordinarie
varfsarbetare, som kan ett handtverk, t. ex. en lådmakaregesäll, kostar Staten i
närvarande stund endast 90 öre hvar arbets-, 45 öre hvar helgdag, 12 R:dr i inqvartering
och 4 tunnor spanmål, eller omkring 368 R:dr årligen.
Den uppbådade båtsmannen är fortfarande så illa aflönad och så illa använd,
att man ej kan begära att vår kustbefolkning skall med förkärlek omfatta flottans
tjenst och införlifva sig med densamma, dess framgångar och dess ära och, mine
Herrar, en marin, som ej omfattas och älskas af nationens sjöfarande och kustbefolkning,
är och förblifver, huru stor den än må vara, en usel marin.
Kommitterade hafva visserligen föreslagit Carlskrona stations bibehållande; men
ej med den styrka i ord och bevisning, som vederbort.
Mine Herrar! Carlskrona eger en hamn, som rymmer hvarje nordens flotta, om
än aldrig så stor; en hamn, som större delen af året går öppen och som fordrar
öfverlägsna stridskrafter för att blokera; en hamn, som är så belägen att vår flotta
med lätthet kan förenas med vesterns flottor, mot österns och tvärtom; en hamn,
som genom jernväg lätteligen kan sättas i förbindelse med det inre af landet; och
slutligen en hamn, som lätt kan befästas både å sjö- och landsidan. Det är sannt
alt denna hamns fullständiga befästande kostar 2,700,000 R:dr, en summa som vis
serligen
är stor, men som dock är en obetydlighet, jemnförd med kostnaden för utländska
örlogshamnars befästande.
Kommitterade hafva äfven föreslagit bibehållande af Stockholms station. Stockholms
hamn är fullkomligt oduglig till örlogshamu och derför behöfver blott anföras
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
3i
ett enda skäl, oell detta skäl är, att inloppet till densamma är under 4 till 8 mänader
stängdt af is och att detta inlopp under den öfriga tiden af året kan af en
fiende stängas förmedelst försänkande af några gamla skepp i Kodjupet. Det är för
öfrigt militäriskt origtigt att splittra en icke öfverlägsen flottas stridskrafter och detta,
desto origtigare, ju mindre flottan är. Stockholm bör endast vara en depot för de
ångbåtar och flytande batterier, som äro afsedda att understödja försvaret af försänkningarne
kring Waxholm och af inloppet förbi Södertelge till Mälaren. Stockholms
depots arbetarepersonal och verkstäder böra och kunne inskränkas till den största
obetydlighet och de till denna depot kommenderade officerare likaså.
Genom att förändra Stockholms station till en depot under Carlskronas station,
till hvilken depot flottans officerare turvis kommenderades, borttogs äfven all näring för
de parti-intressen och den parti-ensidighet, sorn så länge sönderdelat flottans officerare
i tvänne skilda läger. Dessa officerare komme att känna sig tillhöra ett enda
vapen, som fället är inom alla andra mariner.
Kommitterades förslag följdes snart af en ny Sjö-minister. Af denna var ej att
förvänta något försök att ingjuta i vår marin något af den lefvande sjömannakraft,
som uppenbarar sig vid våra kuster; något förslag till omorganisering af flottans stamtrupp
eller af arbetarepersonalen å varfven. De kända åsigterna gåfvo ej löfte derom.
Likaledes var ej att förvänta någo förslag till förenkling och förbättring af
redogörelsesättet, hvilken förbättring dock är af behofvet så högt påkallad. Den
korta tiden lade derför hinder i vägen. Något förslag till byggande af en tillräckligt
stor docka, så att vi åtminstone kunde erbjuda en allierad Makts skepp att ingå
i vår örlogshamn och reparera, har ej heller blifvit framstäldt. Deremot har blifvit
föreslaget ett vidt och obestämdt utsträckt kustförsvar med gruudgående fartyg, som
är fullkomligt otillämpligt på Sverige med sina långt skilda och djupa farleder och
hamnar.
Mine Herrar! Sverige, likasom hvarje land med hafsgräns, behöfver ett kustförsvar;
men ett kustförsvar består deruti, att genom befästningar och bestyckade, rörliga
fartyg, försvara vissa bestämda ställen af kusten. Sker detta försvar genom fartyg,
så böra dessa nu mera vara, så vidt möjligt är, osårbara, och de kunna endast
vara afsedda att röra sig inom ett ytterst inskränkt område. Sä till exempel kunna
försänkningarne öster och vester om Waxholm försvaras af samma fartyg, så kan
möjligtvis Sandhamns-inloppet och farleden förbi Dalarön försvaras af fartyg, som intagit
sin ställning emellan dessa trängre vatten och äro uppmärksamma på mot hvilket
ett anfall riktas. För ett sådant kustförsvar behöfver Sverige flytande batterier
af den beskaffenhet, som erfarenheten gifver vid hand, men dessa batterier behöfva
endast ett ringa antal folk. Att för kustförsvarets skull itudela flottans officers-korps
vore att ännu mera förstöra öfverlefvorna af den sorgliga flotta, föregående Sjöministrar
lemnat i arf åt den närvarande. Återigen att på förhand ordna ett sjöförsvar
på Mälaren emot en fiende, som dit inträngt, vöre vida kostsammare än att genom
32
Motioner hos Ridder skåpet och Adsln 1862. N:o 20.
befästningar omöjliggöra inträngandet af fiendtliga fartyg i denna sjö. Att Stock™
holm förses med några fasta stöd för sitt försvar oell att Södertelge-inloppet befästas
är en conditio sine qua non för vår sjelfständighet och trygghet.
Minskningen af flottans officers-korps är en välbetänkt åtgärd. 180 officerare
äro mer än vi behöfva och mer än vi med våra anslag kunna hålla i vederbörlig
öfning.
Till det af Kommittérade tillstyrkta, af Sjö-ministern nu begärda extra nybyggnads-anslaget
af 736,000 R:dr, till något så otillräckligt och halft, kan icke jag
lemna min röst.
Mine Herrar! Tiden har vuxit oss öfver hufvudet. Det går ej längre an att
hålla fast vid det gamla eller att i sakta framåtskridande närma oss ett mål, som
kanske går undan för oss med fortare steg. Det går ej längre an att vilja skicka
till strids segelfartyg och båtar, icke ens ångskepp, som sakna fullkraftiga machiner.
Det går ej längre an att ega en massa af illa allönade, illa öfvade och för sjörensten
illa hågade båtsmän. Vi kunna ej längre årligen bortkasta millioner utan nytta
för vår handel, vårt försvar och vår politiska betydelse. Vi måste fatta ett beslut,
ett af de tu, antingen
att indraga större delen af flottans stater och korpser, hela Carlskrona
varf och station, och åtnöja oss med några snabbgående ångfartyg och några
jernklädda flytande batterier till de Stockholmska vattnens försvar, eller
att nybygga ett lämpligt antal fartyg, försedda med tidens bästa ånga
och bästa artilleri;
att nydana en duglig stamtrupp till dessa lärtygs bemanning;
att tillse det arbetena på varfven bedrifvas på ett sätt, som så mycket
som möjligt tillegna! sig dc mera verksamma mekaniska medel, som tiden
satt oss i händerna.
Besluta vi oss till detta sednare, må vi med allvar och kraft påbörja det stora
verket.
Vi måste då anslå till Ilottans nybyggande icke 162,000 R:dr, som nu är förhållandet;
icke 898,000, som Sjö-ministern begärt; utan minst 2,000,000 R;dr, så
att vi åtminstone om 12 år ega kärnan till en tidsenlig marin.
Vi kunna icke för det närvarande bestämma örlogsskeppens beskaffenhet, ty
ovisst är, om de jernklädda fartygen blifva beståndande, eller om de, likt forntidens
riddare, skola nödgas att afkläda sig sina pansaren. Inom ett par år torde detta
vara afgjordt. Till dess kunna vi bygga de 4 ångkorvetter och de ångskoriertar vi
behöfva. Sedan må Kongl. Maj:t afgöra, hvilka och hurudana stridsskepp böra
byggas.
Som stamtrupp åt bemanningen af en blifvande flotta vågar jag föreslå:
400 af Kronan uppfostrade, i ständig tjenst varande, matroser.
2,000
Mot loner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
33
2,000 indelda matroser, hvilken benämning är lämpligare än den ringa
aktade af båtsmän.
400 värfvade matroser ur Sveriges kusters sjöbefolkning, med samma
tjenstskyldighet och förmåner, som de indelda matroserna och dessutom
med 50 K:dr i årlig lön.
200 artilleri-matroser eller kanonierer som stamlrupp för de i Stock
holm
förlagda fartygen.
Den i ständig tjenstgöring varande matrosen skulle erhålla 400 R:dr i medeltal
och i ett för allt om året, till beklädnad, föda, bostad m. m. Han skulle pensioneras
med 100 R:dr efter en viss tjenstetid. Så kunde erhållas fullt dugligt och belåtet
folk.
Den indelda matrosen skulle ej antagas vid högre ålder än 20 år. Han skulle
i början af sin tjenstetid deltaga i de två-åriga expeditioner, som böra utsändas till
handelns gagn och bästa. Sedan skulle han, med undantag af utomordentliga tillfällen,
endast uppbådas hvart annat eller hvart tredje år till 6 månaders verklig sjötjenst.
Han skulle allönas med 60 öre om dagen. Hans beklädnad skulle beräknas
till 60 R:dr, då han tjenstgjorde året om, och 40 R.dr, då han gjorde halfårstjenst.
Han skulle dessutom, allt efter sin duglighet, erhålla någon större eller mindre månadspenning.
Hans pension skulle i medeltal utgå med 100 R:dr om året. De
2,000 indelningshafvare, som bodde närmast de kuster, som hade rikaste tillgången
på sjöfolk, skulle anskaffa ynglingarne. Men de skulle ej behöfva förse dem med
torp, utan endast med dera öfverenskomma om de vilkor, mot hvilka de ville tjena
Kronan. Sålunda kunde man hoppas, att det egna intresset skulle förmå indelningshafvaren
att vända sig till de ynglingar, som hade mesta håg för sjön och följaktligen
fordrade minsta betalningen. Äfvenså kunde man hoppas, om en vanlig bondpojke
hade blifvit anvärfd, att denne, efter sin återkomst från en två-årig expedition, fått
smak för sjölifvet och försökte att fortsätta detsamma under sin tjenstledighet. Inga
kompani-chefer skulle längre finnas. Efter slutad expedition återgick den indelda
matrosen till sitt vanliga lif och inställde sig efter nytt uppbåd vid utsatt afhemtningsställe.
Den ökade tunga indelningshafvare!! fick att anskaffa karl vid 20 års ålder,
uppvägdes fullkomligt af den lättnad, han hade att få folk genom detta folks högre
aflöning och pensionering.
Den ur vår kustbefolkning värfvade matrosen skulle ega samma tjenstskyldighet,
aflöning, beklädnad och pensionsrätt, som den indelda matrosen. Han skulle anvarfvas
ungefär som soldaten vid Wermlands Fältjägare-regemente och Kronan bestå
honom en lön af 50 R:dr om året. Äfven han skulle efter skedt uppbåd inställa
sig vid bestämd afhemtningsplats.
8ih. till R. St Prot. 1862 4 1863. 11 Sami. 1 Afd. 5
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
Artilleri-matrosen eller kanonieren skulle erhålla samma förmåner, som den
ständigt tjenstgörande matrosen. Han skulle tillhöra Stockholms depot, och der, då
han ej var sjökommenderad, sysselsättas med artilleri-arbeten m. m.
Kostnaden för ofvannämnde stamtrupper, om pensionstagarnes antal beräknas
till £ af truppens, och om ,'ff af indelde och värfvade matroser beräknas vara i helårstjenst
och i halfårstjenst, skulle blifva:
För 400 matroser och 200 artilleri-matroser eller kanonierer, varande i ständig
tjenstgöring, å 400 R:dr per man, R:dr 240,000: —
För deras pensionering  » 12,000: —
Årlig lön för 400 ur kustbefolkningen värfvade matroser . . » 20,000: —
Pensioner för indelde och ur kustbefolkningen värfvade matroser » 48,000: —
Beklädnad för 600 indelde och för 120 ur kustbefolkningen
värfvade matroser, i halfårstjenst å 40 R:dr per man, . . » 28,800: —
Beklädnad för 200 indelde och för 40 ur kustbefolkningen värfvade
matroser, i årstjenst å 60 R:dr per man, » 14,400: —
S:ma R:dr 365,200: —
Tillgångar lör bestridande af ofvanstående kostnad finnas i:
Vakans-afgifter för 3,686 båtsmansnummer, å 100 R:dr per nummer,
R:dr 368,600:
Matros-korpsens närvarande kostnad » 105,150
Kanonier-korpsens närvarande kostnad » 66,870
Kostnaden tor natura-portion för uppbådade båtsmän ... » 111,872
Dito för uppbådade båtsmäns aflöning » 29,552
Dito för uppbådade båtsmäns beklädnad  » 74,505
9,280 fot af den å flottans aflönings-stater uppförda spaumål . » 18,560
En del af inqvarteringsmedlen för matroser och uppbådade båtsmän
. . . •
» 1,710
Artilleri-båtsmäns arfvoden » 12,160
Båtsmans-korporals arfvoden » 8,626
Kompani-chefs arfvoden  » 8,700
Nu utgående pensioner för matroser och båtsmän, i rundt tal, » 50,000
50.
15.
55.
S:ma R:dr 856,266: 20.
Om från denna summa drages 363,200 R:dr, eller kostnaden för flottans stamtruppers
underhåll, uppstår en rest af R:dr 493,066: 20.
Om till denna rest lägges flottans nuvarande exercis-anslag,
stort
360,000: —
och om ur Handels- och Sjöfartsfonden beräknas ett tillskott af » 150,000: —
fås en summa af
. R:dr 1,005,066
att tillgå för flottans exercis och sjö-expeditioner.
20,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20. 35
För denna million kunna hållas i sjön, hela året 4 ångkorvetter, halfva året en
eskader af 2 fregatter, 2 korvetter och några mindre fartyg, två månader 4 till 6
ångslupar. Detta är tillräckligt för att gifva flottans korpser den öfning, som är nödig
för att göra densamma till duglig stamtrupp.
Som jag vet huru kärt indelningsverket både till lands och vatten är för en
stor del af representationen, derför att det är gammalt och Svenskt, har jag ej helt
och hållet föreslagit upphäfvande afabåtsmanshållet. Dock gifves ett naturligare, billigare
och fosterländskare sätt att bemanna vår flotta, än det jag nyss framställt; och
jag utbeder mig att få med några ord omnämna detsamma.
Om indelningsverket till lands ännu eger stora, kanske öfvervägande förtjen
ster,
så har deremot indelningsverket till sjös, tänkt sådant som det var af Carl XI,
redan i sin tanke stora fel, som framstå allt större och större i dess närvarande
tillämpning.
Det är icke landtman som skola fara till sjös och att bilda dem dertill är ett
fel i stort. Båtsmanshållet är en onaturlig institution, som står och tynger på landet.
Den neutraliserar och tillintetgör folklynnen och folkkarakterer, som tvärtom borde
vårdas, underhållas och ledas i deras naturliga riktning.
Det strider mot bondens lynne att omfatta sjölifvet; det strider mot sjömannens
lynne att omfatta jordbruket. Blir båtsmannen god sjöman blir han i och med detsamma
dålig bonde. Förblifver han god bonde så blifver han aldrig duglig sjöman.
Att bemanna våra fartyg med jordbrukare står i strid med vår flottas och vår allmoges
sanna intressen.
Endast 2:ne naturliga sätt finnas att bemanna vår flotta. Det ena är genom
enrollering (L’inscription maritime), hvarmed menas att allt sjöfolk, som fara till
kofferdis eller längs kusterna, idka fiske eller på annat sätt förtjena sitt bröd på
sjön, förklaras inom en viss ålder skyldige till örlogstjenst och uppbådas i stadgad
ordning till densamma. Men enrolleringen i Sveirge skulle säkert uppgå till 20,000
man. Att inkalla och öfva allt detta folk skulle erfordra vida större expeditioner, än
dem jag föreslagit, och vi kunna och böra bekosta. Enrollering är i närvarande stund
ej att tänka på, ty öfningen blef förspild på en massa folk, som i farans stund dock
ej kunde anses för annat än oöfvadt.
Det andra sättet att gå tillväga med bemanningen finnes framstäldt i en liten
skrift, förtjent af den största uppmärksamhet, »Vår tid och vårt sjöförsvar.»
Enligt densamma skulle flottans förnämsta stamtrupp utgöras af kustsjöfolk, anvärfde
och tjenstgörande ungefär på samma sätt som soldaterna vid Wermlands Fältjägare-regemente.
Kusten från Norska gränsen rund Sverige är befolkad med fiskare och kustfarare,
med dem som hafva sin lust till — och sin utkomst på — sjön. Af dessa
äro de, som dväljas på vestra kusten, de mest härdade, ty Nordsjön och Kattegatt
äro bistrare vatten än den stillsammare Östersjön. Dernäst komma de Skånska fisk
-
Motioner kos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 20.
lägena rund Skånska kusten framåt Cimbritshamn. Sedan träffas intet egentligt värdt
att nämna förrän i Blekingsskären, der fiskare finnas i stor mängd. I Calmar mötes
man af en sjöfart till största delen på Östersjön, som sysselsätter åtminstone
1.000 man, hvaraf befolkningen på Öland utgör största antalet. Hvad sedermera anträffas
mera norrut behöfver ej tagas med i beräkningen.
Vid Kattegatts kuster kan antalet af sjöfolk och fiskare uppgå till 4 å
8.000 man och ensamt å Skånska kusten till 2 å 3,000. Från Malmö redd
kunna stundom under höstsillfisket räknas öfver 100 båtar med två till fyra fiskare
i hvarje båt. Dessa Skånska fiskare äro utmärkt raska och härdade karlar. I Calmar
och i synnerhet på Öland är en god sjörace.
Af detta verkliga sjöfolk borde en korps uppsättas at t. ex. 2,400 man. Båtsmanshållet,
borde indragas i samma mån, som organisationen af denna korps fortgick.
Om Konung och folk ville besluta sig till denna sanna fosterländska åtgärd, skulle
derom kungöras i alla tidningar och pålvsas i alla kustkyrkor, icke en gäng, utan
tidt och ofta. Förståndiga och humana officerare skulle derefter utsändas att fara
omkring längs kusterna, samtala vid folket, lemna nödiga upplysningar och anvärfva
18 till 19 års pojkar till en början på kortare tid. Ett krigsfartyg skulle ligga i
Calmar, ett i Landskronas och ett i Göteborgs hamn med lämpligt antal befäl och
matroser om bord. Till en början skulle kanske endast 20 till 30 ynglingar å hvardera
fartyget kunna anvärfvas. Under Juni, Juli och Augusti månader skulle dessa
Ynglingar exerceras i artilleri- och gevärs-exercis m. m. och på ett fogligt, men allvar
ligt
sätt vänjas vid lystring, snygghet och ordningarne om bord.
Deras aflöning borde utgå med 10 R:dr i månaden och portionen bestås efter
60 öre om dagen, hvarigenom densamma kunde göras riklig och god. Efter 3:ne
månaders förlopp skulle ynglingarne hemförlofvas till nästa år vid samma tid, då de
borde exereeras ånyo 6 till 8 veckor å samma fartyg. De nyinskrifna rekryterna
skulle naturligtvis exerceras som det föregående årets rekryter. Tredje året skulle
så stort antal som möjligt af de exercerade rekryterna kommenderas till sjös på de
ångkorvetter, som utsändes till handelns skydd. Månadspenningen borde då kanske
förhöjas till 15 R:dr. Hemkomne, skulle ynglingarne blifva lejon bland sina likar
och skulle icke vilja byta lott med någon i verlden. Efter 25-årig tjenst eller så
omkring skulle de afskedstagande tilldelas 100 R:dr i årlig pension. Rätt handhafd
skulle det ovilkorligen strömma folk till denna korps och man derigenom vara i tillfälle
att utvälja de bästa.
Så ungefärligen har författaren till »Vår tid och vårt sjöförsvar» tänkt sig organisationen
af Svenska flottans hufvudsakliga stamtrupp.
Att hans tanke är rigtig är min fulla och fasta öfvertygelse. Att båtsmans
hållet
icke behöfver indragas förrän småningom och allt efter som den nya korpsen
kommer till stånd, gör denna tanke lätt utförbar och fullt praktisk i sin tillämpning.
Detta förslag eger 3:ne fördelar framför mitt att bibehålla 2,000 båtsmansnummer.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1802. N:o 20.
37
i:o. Är det något billigare, ty om ena hälften af vakans-afgifterna för 2,000
nummer användes till löner, så kunde dock andra hälften, eller 100,000 R:dr, till
godogöras
sjöbudgeten.
2:o. Erhöll flottan det bästa och raskaste folket, ty det är lättare för Kronan
att uppsöka det på de kuster, der det till största antalet finues, än för indelningshafvaren,
som icke känner till sjömanshuset och nästan måste hålla sig till sin när
maste
trakt.
3:o. Väcker och underhåller det mer än mitt förslag kärleken till fäderneslandet
och sjörensten hos vårt verkliga sjöfolk. Det kommer att höja detsamma i so
cialt
hänseende likasom det kommer att höja flottan i militäriskt.
Mine Herrar! Gå våra skepp ut med besättningar, bestående till adelar al matroser
värfvade och utvalde ur Svenska kustens befolkning, och endast till J af kofferdimän,
så gå de ut med besättningar i sig sjelfva goda och vida bättre än de,
som någonsin tillförene inmönstrats på Svenskt fartyg.
Jag har framställt detta förslag, icke för att nu söka genomdrifva detsamma,
utan för att visa att, om i en framtid vi finna skäl att öka vår flottas materiel, vi
alltid hafva tjenligt folk till stamtrupp att tillgå och att vi således utan fruktan nu
kunna indraga de af mig föreslagna .3,686 båtsmansnummer.
Jag vill endast föreslå att, såsom försök och såsom en öfvergång till detta lämpligare
bemanningssätt, uppsätta en korps af 400 ur vår kustbefolkning värfvade matroser.
Af högsta vigt är äfven att införa ett enklare och sannare redogörelsesätt, genom
hvilket man verkligen kan se hvad hvarje fartyg kostar i nybyggnad och un
derhåll.
Sedan ett sådant redogörelsesätt blifvit infördt, böra anslagen till flottans underhåll
och till flottans nybyggnad sammanslås till ett enda, ty om ock det närvarande
anslaget till flottans underhåll, som af mig blifvit minskadt till 600,000 R:dr, genom
borttagande af anslaget till uppbådade båtsmäns aflöning och en del af det till deras
inqvartering, är tillräckligt att underhålla de få fartyg vi nu ega, kommer dock detta
anslag, allt efter som flottan nybygges och förstoras, att inkräkta på det af mig
föreslagna nybyggnads-anslaget.
Skapande af en ny flotta har ock till oeftergiflig följd att Carlskronas örlogshamn
befästas mot nutidens skepp och artilleri. Att detta befästande kostar
2.700.000 R:dr har jag ej förtegat och att således ett extra statanslag, icke af
50.000 R:dr sorn Regeringen begärt, utan af 200,000 R:dr under 12 års tid måste
å 4:de Hufvudtiteln uppföras, om Rikets Ständer vilja, inom den tidrymd jag
föreslagit till flottans nybyggande, hafva dess etablissementer tryggade.
Men, frågar kanske mången af Eder, miue Herrar, hvarifrån skall man i vårt
fattiga Sverige taga det, som behöfves för ett verkligt iståudsättaude af vårt sjöför—
38 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 20.
svar; hvarifrån denna runda million, som dertill erfordras utöfver hvad sjelfva Regeringen
hegart?
Dertill kan jag endast svara: Runnen J ej finna denna million, så besluten
öppet, men undergifvet, att blott underhålla några fartyg för de Stockholmska vattnen.
Dock om J öppnen Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och behof,
skolén J der finna, när Bankovinsten inberäknas, för nästa statsregleringsperiod
ett öfverskott af närmare 12,000,000 R:dr.
Detta öfverskott är i sanning för oss glädjande. Glädjande är ock att Finansministern
väl och troget i »Debet» infört alla inkomster; vi kunna sjelfva i »Kredit»
utföra hvad som blifvit inknappadt af vår trygghet, ihopsnörpt af vårt anseende och
vår värdighet.
Skullen J vilja, mine Herrar, använda hela denna statsvinst till att bedrifva i
annu större skala vårt stora jernvägsföretag, då behöfven J endast höja sockertullen
med 3 öre och Svenska marinen skall kunna iståndsättas, nästan ntan att någon i
hela Svea land märker att han blifvit högre beskattad.
Till följd af hvad jag haft äran anföra, vågar jag vördsamt föreslå:
l:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
till vidare låta underhålla af rikets ångflotta alla tjenstbara fartyg; af rikets
seglande flotta endast de fartyg, som behöfvas till exercis af flottans
bemanning, till kol-upplag, sjuk-, kasern- och ytterskepp m. m.; af rikets
roddflotta endast ett inskränktare antal slupar och jollar, beröfvade segel,
tackling och större delen af årorna, och endast afsedda att förtöjas som
positionsbatterier.
2:o. Att Rikets Ständer minska anslaget till flottans underhåll till jemt
600,000 R:dr, genom att ur detsamma utbryta, på 942 R:dr 71 öre när,
anslaget till inqvartering för matroser och båtsmän, stort 2,663 R:dr 26
öre, äfvensom hela aflönings-anslaget för uppfordrade båtsmän, stort 29,832
R:dr 15 öre.
3:o. Att Rikets Ständer till nybyggande af rikets flotta, äfvensom till i
och för densamma behöfliga verkstäder och dock-arbeten, höja anslaget till
flottans nybyggande från 162,000 R:dr lill 1,000,000 R:dr, och dessutom
tills vidare bevilja ett årligt extra anslag af 1,000,000 R:dr.
4:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täck
tes,
genom sakkunnige män, låta på det snaraste utarbeta förslag till ett
redigare och bättre redogörelsesätt, så att kunskap kan vinnas hvad hvarje
fartyg kostar i nybyggnad och underhåll.
5:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att, sedan ett sådant
redogörelsesätt blifvit infördt, anslagen till flottans underhåll och till flottans
nybyggnad sammanslås till ett enda anslag under namn al: »Till flottans
underhåll och nybyggnad».
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 181/2. N:o .20
39
6:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
låta använda de tillgångar, som kunna beredas af slopade fartyg, äfvensom
besparade nybyggnads-anslag, till påskyndande af flottans nybyggande.
7:o. Att Rikets Ständer, som anse fäderneslandets säkerhet och ära
kräfva, att den så ytterst kostsamma materielen anförtros åt en duglig
och öfvad bemanning, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes, genom
nya kontrakters uppgörande med 2,000 indelningshafvare inom båtsmanshållet
om karls anskaffande vid yngre år, låta uppsätta en stamtrupp
af 2,000 indelda matroser, och att Kongl. Maj:t täcktes låta så aflöna och
pensionera denna stamtrupp, äfvensom flottans öfriga stamtrupper, att Rikets
Ständer kunna vara förvissade om en fullt belåten och fullt duglig
stam för Svenska flottans bemanning.
8:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
till en början låta uppsätta från 200 till 400 matroser, värfvade ur
Sveriges kustbefolkning och allönade samt tjenstgörande som de indelda
matroserna.
9:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
låta öfverenskommelser uppgöras med 5,686 indelningshafvare inom
båtsmanshållet om båtsmans-vakans-afgifters erläggande.
10:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
till näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag öfver flottans
stamtruppers organisation, jemte förslag öfver kostnaden för dessa truppers
ändamålsenliga aflöning, öfning, pensionering m. m., och att Kongl. Majit
måtte tills vidare i och för dessa stamtruppers organiserande och öfvande,
förutom exercis-anslaget, använda de närvarande anslagen till uppfordrade
båtsmäns naturaportion och aflöning, äfvensom inflytande vakansafgifter för
vakanta båtsmansnummer.
llio. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
låta anställa ordinarie varfsarbetare å varfven, och att, så snart detta
skett, flottans stamtrupper endast undantagsvis och endast vid högst vigtiga
tillfällen måtte till varfsarbeten användas.
12:o. Att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
låta göra Stockholms station till en depot under Carlskrona station, och
vid denna depot de indragningar i befäl, arbetare och verkstäder, som
Kongl. Majit, till följd af dess läge i midten af alla slags enskilda verkstäder
och materialier, anser lämpliga och med en klok hushållning öfverensstämmande.
15:o. Att Rikets Ständer bevilja ett årligt extra statsanslag af 200,000
Ridr till örlogsbamnens i Carlskrona befästande.
40
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 20.
Mine Herrar! Ännu en gång måste jag för Eder framhålla den stora och tredubbla
betydelse en flotta eger för Sveriges folk.
Med sina utsända skepp bidrager hon väsendtligt att utbreda vår handel genom
den kännedom, hon skaffar oss om aflägsna länder och deras behof; hon hägnar och
värnar denna handel genom den hjelp och det stöd, som hon gifver dem, som sysselsätta
sig med densamma. Med ett ord: hon är för våra sjöfarande på aflägsna kuster
det fosterland, som åt dem skall skipa rätt, gifva omvårdnad och råd.
Se der vår flottas första och kommersiela betydelse!
Vi ega samma bildning, samma politiska frihet och strälvanden, som mången
annan nation. Det är denna gemensamhet i åsigter och intressen, som närmar folk
till folk och sammanbinder dem till inbördes hjelp. Vi behöfva, i de Hesta fall, föga
frukta en ensam kamp. Striden blifver gemensam på sjön utanlör våra kuster. Det
är endast med en flotta vi kunna deltaga i denna strid. Det är endast med en
flotta vi kunna bidraga att hindra en fiende att beträda vår fädernejord.
Se der vår flottas andra och militära betydelse!
Dess tredje stora betydelse är dess politiska.
Skola vi sträfva och arbeta för Nordens enhet, och, genom denna vunna enhet,
för dess utvidgade verksamhet, makt och inflytande i vår verldsdel, så måste ovilkorligen
en flotta byggas, som förenar Nordens länder med sig sjelfva och med den
öfriga verlden.
Om Sverige bygger sjelfva kärnan till denna flotta, så höjer och stadfäster det
derigenom sin ställning och sin betydelse inom de Skandinaviska rikena för all framtid,
ända tills den dag varder kommande, då man lär sig inse, att Nordens sträfvan
hvarken bör eller kan gå ut på att sönderfalla i skilda riken med lika rättigheter
men olika pligter, utan att den måste gå ut på att sammanknytas till ett folk, hvars
alla söner hafva lika rättigheter, pligter och intressen.
Genom att fatta de beslut, som jag nyss framställt, visa vi oss värdiga våra
fäder och den tid vi lefva uti. Vi gifva åt Nordens riken föredöme till en sjömakt,
som i en framtid skall betaga hvarje stormakt, östan eller sunnan, hoppet att kunna
inskjuta råmärkena för den Skandinaviska Nordens landamären.
Stockholm den 12 November 1862.
Mauritz Brakel.
H:o VI
Motioner hos knider skåpet och Adeln 1862. N:is 2i och 22.
41
Wto 21.
Af Herr Brakel; -Banritx; angående förhöjning i sockertullen.
I och för beredande af mede! til! ordnande af fäderneslandets sjöförsvar vågar
jag vördsamt föreslå att sockertulleu höjes med 3 öre per skålpund.
Stockholm den 12 November 1862.
Mauritz Brakel.
W:o 22.
Af Grefve Anckarsvärd; Carl Henrik; angående reorganisation
af Landtmäteristaten samt ändringar i Skiftesstadgan m. m.
Till jordbrukets upphjelpande inom vårt land har otvifvelaktigt Skiftesverket utgjort
en af de verksammaste drifkrafterna, men i den mån medlet varit godt och
välgörande vill det äfven synas vara af vigt, att de ifrån erfarenheten vitsordade bristerna
uti författningen i möjligaste måtto undanrödjas.
Att Skiftesverkets tillfredsställande framgång till en hufvudsaklig del beror af
en, till dermed sammanhängande invecklade förrättningar, grundligt bildad Landtmätare-korps,
är alltför mycket i ögonen fallande, för att kunna betviflas. Huru härmed
i verkligheten förhåller sig, faller sig svårt för mig att afgöra; men studentexamen
såsom vilkor för inträdet i Landtmäteriet visar sig hafva varit en alltför inskränkt
fordran, då landtmäteri-elevernas bildning blef öfverflyttad till skogs-institutet;
ett förfogande som likväl icke heller företedde någon längre varaktighet, än ifrån
Bih. till R. St. Prot. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 Afd. 6
42
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 22.
1856 till den 27 September 1861, d8 jag föreställer mig att student-examen ånyo
intog sitt förra rum såsom vilkor för inträde i Landtmäteri-korpsen.
1 Finland undervisas och examineras landtmäteri-eleverne sedan 1812 vid universitetet,
och Finland skall hafva en mycket skicklig och bildad Landtmäteri-korps,
och detta redan sedan 1812.
En högst väsendtlig skilnad inom Landtmiiteriet hos oss och i Finland är, att
Landtmätaren hos oss vid sina förrättningar är i saknad af den sakkunnige kontrollant,
som den Finska författningen ställer öfver honom.
Tid efter annan och måhända vid alla våra riksdagar hafva anmärkningar mot
åtskilliga Skiftes-stadgans föreskrifter blifvit anförde; men, besynnerligt nog, utan att
några särdeles väsendtliga eller genomgripande förändringar derigenom åstadkommits.
I stället för några till jordbrukarens lättnad och tillfredsställelse vidtagna ändamålsenliga
reformer inom Landtmäteri-staten eller af behofvet påkallade ändringar och
omarbetningar af Skiftes-stadgan, har den 1857 i ekonomisk lagstiftningsväg utfärdade
förnyade Landtmäteri-taxari företett, huru litet i sjelfva verket den uti Grundlagens
56 § Svenska folket tillförsäkrade sjelfbeskattningsrätt har att betyda, då verkställande
makten genom ett egenmägtigt penndrag förmått pålägga jordegaren en
beskattning af så tryckande natur, som den sednast utfärdade Landtmäteri-taxan vid
tillämpningen visat sig vara det; och önskningar af mindre vigt än den af ett varsammare
tillvägagående vid så beskaffade taxors utfärdande hafva till Regeringsmakten
af folk-ombuden säkerligen mången gång varit framförde.
Före erfarenheten föreställer man sig icke att ett laga skifte kan vara förenadt
med så många besvärligheter, olägenheter, anledningar till förargelse, till tvister och
oerhörda kostnader, som händelsen ej sällan är, till följd af författningens brister
och af skiftesmännens okontrollerade sätt att understundom förfara.
Man förvånas härvid ännu mera, då man kommer i erfarenhet af huru mycket
i dessa hänseenden med lätthet kunde afhjelpas.
Det kan icke undgå att fasta uppmärksamheten till hvilken grad det Kejserliga
Ryska reglementet angående landtmäteriet, egodelningsverket, m. m. för Finland af
den 15 Maj 1848 samt den Kejserliga förordningen om Landtmäteri-styrelsen i
Finland och öfriga till Landtmäteri-staten hörande tjenstemän af samma datum visar
sig ändamålsenligare och mera beräknade på jordegarens nytta och tillfredsställelse,
än de motsvarande föreskrifterna hos oss.
Till tryggande af allmän och enskild jordegande rätt, nemligen sådan den bestämmes
genom Landtmätares förrättningar, borde förste Landtmätarne granska
deras mätningar, uträkningar, delningar och arfvodes-räkningar samt renovationer af
kartor.
De borde vaka öfver att ingen Landtmätare finge för många göromål och att
de, som uppdrogos dem, fortsattes utan obehöriga uppskof.
Olyckligtvis låter detta nu icke göra sig.
Motioner hos Riddcrskapct och Adeln 1862, N:o 22.
43
Det är till den grad förvändt tillstäldt, att förste Landtmätaren är sin egen
kontrollant. Han skall sjelf granska och qvittera de konsepter, som af honom upprättas
och till Provins-landtmäteri-kontoret ingifvas, och han utöfvar föga eller ingen
kontroll öfver de andra inom länet anställde Landtmätares embets-utöfning. Han
eger öfver dem icke heller något egentligt förmanskap.
Egodelnings-rätterna infördes genom 1827 års Skiftes-stadga.
Man kastade på Häradshöfdingarne ett bestyr, som de till större delen ej vore
vuxne, äfven om deras tid medgåfve att egna det en noggrann vård, hvilket icke
är förhållandet. Man är ej en skicklig ekonom, administratör eller geometer, derföre,
att man är en skicklig jurist.
Laga skifte är dock icke en ren juridisk fråga. Hon är af ekonomisk administrativ
och matematisk beskaffenhet.
Det formelt riktiga är der ej hufvudsaken.
Skärskådar man förhållandena, sådana de borde vara, nemligen å ena sidan en
skicklig Landtmätare med Gode män, och å den andra en skicklig Jurist med Egodelningsrätts
ledamöter, så kunde dessa och gode männen anses lika goda; men
Landtmätaren med sin större erfarenhet i yrket och med sin, i följd af längre tids
behandling af den föreliggande frågan, dermed gjorda innerligare bekantskap, måste
deremot anses öfverlägsen Juristen, som kommer, ser och dömer; och detta i synnerhet
om Juristen är en af dessa titulära vice Häradshöfdingar från gårdagen, som ej
så noga kunna känna till de understundom ganska invecklade förhållandena uti
ett laga skiftemål, och då följer måhända Högsta Domstolen i nio fall af tio Egodelningsrätternas
åsigter, då de ej äro alltför påtagligt förvridna.
Detta gäller, i synnerhet när det tvistas om sådant, som enligt sin natur omöjligen
kan rätt pröfvas utan besigtning på stället. Hit höra egogradering, odlingskostnad,
ersättningar för vanhäfd, skog eller plantering, värderingar af skog, byggnad
och stängsel.
Det är ju icke tänkbart, att sådana frågor kunna med någon säkerhet slutligen
rätt bedömas af den inom fyra väggar på Stockholms Slott sittande Domstolen.
Saken hjelpes ingalunda derigenom, att skiftesmål i nämnde Domstol understundom
hvila på beslut i llere år.
Deremot är för jordegaren med skiftesfrågor ingenting fördertligare, än det långa
uppskofvet med afgörandet.
I 4:de Kapitlet 40 § af Lag-beredningens (von Kock, Richert, Gynther, Schlyter,
Bergfalk enhälligt) förslag till Byggninga-balken, tryckt i Stockholm 1847, heter det:
»att förenämnde frågor, när jordegarne ej nöjas med Landtmätaren och gode mäns
beslut, skola pröfvas af särskild Nämnd.»
Till sammansättning af sådan nämnd, finues förslag i Lag-beredningens Rättegångsbalk,
28:de Kap , tryckt i Stockholm 1849: »Vid Nämndens beslut skulle bero».
Beredningen yttrar ganska sannt i sina motiver, »att ofvannämnde slags frågor»
44
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862, N:o 22.
mäste, helt och hållet matas efter elen eller deras personliga omdöme, åt hvilken
eller hvilka pro/ningen deraf är öfverlemnad. I dessa fall är hvarje annan oväldig
och förståndig man lika tillförlitlig domare, som ledamoten af en Rätt. Man har
ej skäl att göra anspråk på ett rättvisare beslut vid sista instansen än vid den första.
Tvärtom synes man ej utan anledning kunna vänta, att omdömet skall blifva
mer och mer vacklande, ju längre de dömande aflägsnas från den ort, der de ifrågavarande
förhållandena uppkommet och således böra vara närmare kända.
Beredningen säger sjelf, att dess förslag till nämndens sammansättning måhända
icke är det hästa, utan allenast det bästa Beredningen för sin del kunnat utfinna.
Dess förslag är också i denna del mycket inveckladt, och en institution bör, för att
verka lätt och säkert, vara enkel; då ingår den i folkmedvetandet och vinner för
troende.
Ingen tänkande man kan finna det vara möjligt, hvarken att en Egodelnings
rätt,
så sammansatt som den är och sfi brådskande som den i följd af ordförandes
öfrige göromål måste vara, kan rätt och väl bedöma till dess handläggning hänskjuta
frågor, exempelvis om bästa sättet att göra skiftesläggning å ett större skifteslags
egor, der dessa äro mycket olika, eller att Högsta Domstolen förmår göra det.
Hvarje förståndig jordbrukare, som nogsamt känner hvilka understundom rent af ruinerande
förluster, som drabba jordegare i följd af skiftens långsamma handläggning
och af den odrägligt långa tid, som sedermera åtgår för deras pröfning i rättegångsväg,
hvarunder byggnader och hägnader få förfalla, gödseln hålles inne, åkrar vanhäfdas
eller utsugas m. m. dylikt.
Hvarje sådan jordegare vill säkerligen, heldre än att blottställa sig för berörde
förluster, förlora några tunnland jord, ifall sådant vore behöfligt för skyndsamhets
vinnande.
Men långt ifrån att äfventyra slikt, kunde jordegaren, i min tanke, vinna rättvisa
och tillfredsställelse, genom införandet af ändamålsenligare föreskrifter uti Skiftesstadgan
och genom en högst behöflig reform uti Landtmäteri-statens organisation.
Enligt min tanke fordras i sådant afseende, att Rikets Ständer i underdånighet
begära ett sfi beskaffadt Regeringsmaktens förfogande:
l:o. Att förste Landtmätarne icke få handlägga några landtmäteri
förrättningar
och att Rikets Ständer', för sin del, besluta, att förste
Landtmätarne på grund häraf förses med tillräckliga löner och resepennin
gar
på stat. (Jag hänvisar i detta hänseende till Öfver-direktörens vid
Landtmäteriet underdåniga förslag, angående förändrad organisation af förste
landtmäteri-tjensterna, sidd. 130 och 7 uti dess underdåniga berättelse om en
år 1830 verkställd embetsresa, tryckt i Stockholm 1851.) Jag upprepar
1851, eller för elfva år sedan, och om jag härvid icke helt och hållet
uttalar, hvad jag tänker, så torde det vara lätt begripligt, hvad jag menar.
Vid utfärdandet af 1857 års Landtmäteri-taxu, som för jordbrukaren fallit
Motioner hon Mäder skåpet och Adeln 1862. N:o 22. 45
sig så tryckande, synes betänketiden icke hafva fordrats så lång, som när
det någon gång ifrågakommer att genom ändamålsenligare reformer i någon
mån lätta jordbrukarens bekymmer.
2:o. Att de öfriga Landtmätarnes antal mskränkes; att dem tilldelas
viss lön, för att såmedelst kunna så betydligt som erfordras nedsätta
landtmäteri-arfvodet.
3:o. Att Landtmätarne måste tilldelas vissa distrikt, till minskning uti
resekostnaderna, och under förbindelse att, der det inom distriktet fordras,
med medhjelpare arbeta.
4:o. Att förste Landtmätaren förordnas till en tredje föredragande inför
Landshöfdingen för alla laudtmäteri-ärenden inom länet samt tilf kontrollant
öfver de andra Landtmätarne i länet, med skyldighet att granska alla
deras åtgärder, och, om de af honom godkännas, med Landtmätarne för
dem ansvara; endast undantaget åtgärder på morken, för hvilka förste
Landtmätaren ej bör ansvara, utan för så vidt de, såsom föremål för
klander och granskning på stället, af honom blifvit godkända. Förste
Landtmätaren skulle således ovilkorligen granska Landtmätarnes dagböcker
(hvilka i anseende till arbetsdagarne å förrättningsstället alltid borde vara
bevittnade af någon dertill utsedd inom skifteslaget), arbetsförteckningar,
reuovationer, uträkningar, delningar och arfvode-räkningar samt huru de
dervid tillämpa gällande författningar; men mätningar, egograderingar, värderingar
af byggnader, skog och dylikt samt utstakningar, endast så vida
han kallades till stället; ty annorstädes kunna dessa åtgärder ej rätt bedömas.
Som en följd häraf skulle han vaka öfver, att Landtmätarne skyndsamt
och ordentligt handlade dem uppdragne göromål, och, om det tarfvades,
tillstyrka Landshöfdingen, att förelägga tid och vitén, eller anbefalla
åtal vid domstolar, eller ock rapportera försumligheten till Ofver-direktören
vid Landtmäteriet, allt efter omständigheterna.
5:o. Att Egodelnings-rätten, sådan den nu är, upphäfves.
6:o. Att Härads-rätt pröfvar alla tvister om beståndet af förut verkställd
delning, så vida nemligen frågan härom skulle vara beroende af,
huruvida förut meddelad fastställelse eiler vunnen laga kraft vore hinderlig
för ny delnings företagande; om rågångar, om eganderätt och delningsgrund
samt om jordegare af Landtmätare genom orätt förfarande tillskyndadt
lidande.
Härvid tager jag mig friheten utur Ofver-direktörens för Landtmäteriet redan
förut åberopade, till Kongl. Maj:t afgifna, underdåniga berättelser om en af honom
i851 verkställd embetsresa anföra, hvad som häröfver säges, sid. 73, och till följd
hvaraf föreslås följande förändrade lydelse af 8:de Kap., i, 2. 3 och o §§ Skiftesstadgan,
nemligen:
46 Motioner hos Riddershapet och Adeln 1802. N:o 22.
»4 §•
»Allman delmngsgrund emellan hemman å landet skall hädanefter vara-: Uti
odal-egor, hvad hvarje hemman efter urminnes eller 30-årig häfd; laga kraft egande
dom eller föregånget skifte, som oklandradt eller faststäldt är, innehafver den
tid, skifte ske skall; men uti skog, utmark eller annan ega, som samfäld år, det
hemmantal, som för gammalt eller oförmedladt i orten gäller, eller hvad som för
tits* ort utgör, t stället för hemmantal gällande jemförelsegrund, vid skifte af sådan
samfällighet.
»Eger hemman, efter laga kraft egande dom, rätt till viss del i skog, utmark
eller annan samfällighet, eller har skifte, som oklandradt eller faststäldt är, derå
redan skett: vare lag, sorn å odal-egor förut ar sagdt, cVc.»
Hade ett så beskaffadt stadgande i stället för Skiftes-stadgans nuvarande lydelse
blifvit af den ekonomiska lagstiftningsmakten uppmärksammadt, såsom för elfva
år sedan påpekadt, så hade otaliga anledningar för skiftesmän att åstadkomma uppskof
i handläggning af påbörjade skiften förekommits; ganska betydliga kostnader i
och för Egodelnings-rätter besparats; mångfaldiga besvär hos Kongl. Maj:t undvikits,
samt under skifte liggande jordegare befriats ifrån, genom lagstiftningens brister, dem
öfvergångna förluster.
Härvid kan icke underlåtas anmärka, att Lag-beredningens förslag till 6:te och
8:de §§ i 4:de Kap. Byggninga-balken innehåller i det närmaste, redan 1847, ofvananförda
ordalydelse i afseende å allmän delningsgrund emellan hemman å landet.
Jordegaren bär i landet kan icke undgå att låta undfalla sig betraktelser, huru
mycket lättare det går och huru liten tids utdrägt det fordrar, att i ekonomisk lagstiftningsväg
öka landtmannens bördor, på sätt som honom oåtspordan skedt uti utfärdandet
af 1857 års lika öfverdrifna som konstigt sammansatta Landtmäteri-taxa,
än att, genom undanrödjande af olämpliga lagbestämmelser, värna honom mot obehörigt
lidande.
7:o. Att alla andra landtmäteri-tvistefrågor pröfvas af mätismän, tre till
antalet, hvilka väljas på det sätt, att, till exempel dels Landstinget, som
ju skall omfatta de kunnigaste, mest upplysta och driftigaste jordegare
inom länet, utser 2 å 4 mätismän för hvarje socken bland sådana landtbrukare,
och att dels bland de sålunda inom länet utsedde mätismännen
de tvistande jordegande utse 3, som ojäfvige äro, eller, om jordegarne ej
kunna sig om valet förena, Landshöfdingen, efter förslag af förste Landtmätaren,
utser det behöfliga antalet bland de mätismän, som äro boende
närmast det tvistande skiftes-laget.
8:o. Att förste Landtmätaren vid mätismännens sammanträde förer
ordet och protokollet samt deltager i öfverläggningarne, men icke i besluten,
utan så vida ej minst två mätismän förena sig om en mening, i
hvilket fall den meningen blifver gällande, som förste Landtmätaren delar,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 22. 47
eller, om han ej delar någon af trenne olika meningar, den han uttalar
såsom sin.
9:o. Att mätismännen sammankallas af förste Landtmätaren, d«ck icke
förr än han från den verkställande Landtmätaren fått karta och handlingar
samt i alla afseenden noga granskat dessa.
10:o. Att den verkställande Landtmätaren alltid kallas till sådant sammanträde
för att tillhandagå med upplysningar eller försvara sina åtgärder,
så vida förste Landtmätaren upptäckt fel eller eljest finner Landtmätarens
hörande nödigt.
liro. Att mätismännens beslut icke får blifva föremål för pröfning af
domstol, utan såvida mätismännen befattat sig med sådant, som legat utanför
deras befogenhet eller om någon af dem varit jäfvig eller eljest obehörig,
att med ärendet taga befattning; samt för det
12:o. Att Landtmätarnes förrättning, sedan den förste Landtmätaren funnit
den vara rätt verkställd, fastställes af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
och att det ålägges skiftesmannen, alt med denna fastställelse låta förse
kartan innan den till skifteslaget öfverlenmas.
Om de här ofvan uppgifna grunddragen för Landtmäteriet och Skiftes-verkets
bedrifvande skulle tillvinna sig någon Rikets Ständers uppmärksamhet till medels anslående
för sakens bringande till verkställighet, så tror jag att stora fördelar derigenom
för det allmänna skulle åstadkommas.
Af anslag skulle, i min tanke, fordras till förste Landtmätarne beräknade löner
3,500 R:dr årligen, utom resepenningar 300 R:dr i de större och 200 i de mindre
länen, med vilkor att allmänheten af dem i allt betjenas utan särskild ersättning.
Det blefve derefter säkerligen icke svårt uppgöra förslag till ny Skiftes-studgu,
till ny Landtmäteri-instruktion och Landtmäteri-taxa, under beräkning att de på eget
ansvar arbetande Landtmätarnes antal nedsattes till 300, med 500 R:dr lön åt
hvardera (i Finland äro såväl Kommissions- som vice Kommissions-landtinätare allönade);
och det af mig föreslagna lönebeloppet utgör 69 R:dr mindre än Kommissions-
och 102 R:dr mera än vice Kommissions-landtmätare i Finland hafva det.
Det torde äfven vara en möjlighet att Staten på så sätt kunde anordnas att
200 Kommissions-landtmätare tilldelades 600 R:drs lön och 100 vice Kommissionslandtmätare
400 R:dr. Andre Landtmätare-tjensterna, som för närvarande åtnjuta
900 R:drs lön, torde kunna indragas och förste Landtmätaren benämnas Landtmäteridirektör,
ifall den förre titeln med något skäl ansågs olämplig sedan andre Landtmätare
icke mera funnes.
Staten skulle då blifva:
24 förste Landtmätare å 3,500: . . R:dr 84,000: —•
12 dito dito, resepenningar å 300: » 3,600: —
Transport R:dr R:mt 87,600: —
48
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 22.
Transport R:dr R:mt 87,600: —
12 förste Landtmätare, resepenningar A 200: 2,400: — 90,000:
300 Kommissions-laudtmätare, a 500:  150,000: — 240 000'
Den nuvarande Riks-staten upptager för
24 förste Landtmätare a 1,800: R:dr 43,200: —
24 andre Landtmätare å 900:  » 21,600: — qqq.
■ Således en tillökning uti nuvarande Riks-stat af R:dr 175,200: —
Indragas andre Landtmäteri-tjensterna, som väl torde låta sig göra om
riket indelas i Landtmäteri-distrikt och Landtmätarnes antal minskas
och om för Kommissions-landtmätarne icke skulle beviljas några fasta
löner, så minskas ofvanskrifne statsanslag med .... R:dr 150,000: —
hvilka, om de afdragas ifrån 175,200, så återstå blott . . . R:dr 25,200: —
som är den tillökning, hvilken erfordras för tillvägabringandet af ett öfverbefäl och
af den erforderliga disciplin och kontroll, som för närvarande saknas inom Landtmäteri-staten
för åstadkommande af en skyndsammare och otvifvelaktigt tillförlitligare
skiftesmålens handläggning.
Skiftesverket är af ett så allmänt intresse för hela landet, att äfven det föreslagna
större anslaget för ett så stort ändamål icke ens får benämnas såsom någon
Statens uppoffring, då det ökade anslagets verkliga behof otvifvelaktigt bör inses af
hvar och en, som aldrig så litet med blicken intränger i statsorganismens så mångfaldiga
detaljer och uppfattar föremålet för den här föreslagna obetydliga förhöjning
af 25,200 R:dr, som i sanning är till nyttan och nödvändigheten så påtaglig, att
ett afslag ifrån Rikets Ständers sida skulle vara sorgligt; alltid förutsatt att Rikets
Ständer uti mångfalden af sina förmågor utan tvifvel ega utvägar att åt förslagets detaljer
gifva den erforderliga närmare utvecklingen; men sakens öfverlåtande åt någon
Kommitté-bearbetning skulle jag aldrig vilja hafva på milt samvete att hafva föreslagit
eller förordat.
Hvad sjelfva Skiftes-stadgan angår, tillåter jag mig begära Rikets Ständers
uppmärksamhet å de förändringar i åtskilliga dess föreskrifter, som jag till följd af
egen erfarenhet anser vara af behofvet påkallade.
1 Kap. 2 § Skiftes-stadgan tillägges delegare å oskiftad jord å landet vitsord
vid skiftets sökande emot det öfriga skiftes-lagets önskan, han må ega aldrig så liten
del som helst.
Detta stadgande har erfarenheten visat mig vara fullkomligt stridande emot ali
rättvisa och billighet, då egare till ^V^edel och understundom ännu mindre af skifteslagets
hemmantal förmått tvinga de öfriga, att utan erkändt behof och emot'
deras vilja ingå i skiftet.
Enligt
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18(12. N:o 22.
49
Enligt Kongl. Kungörelsen af den 18 Januari 1859 (Sv. Författningssaml. N:o
Ii.) om förändrade föreskrifter i afseende å besutenhet, och å skiftesväsendet i Stora
Kopparbergs län, får ej laga skifte i det länet ega rum, om det bestrjdes af jordegare,
sorn innehafva mera än hälften af skiftes-lagets skattetal, och enligt Kongl.
Kungörelsen af den 15 Juli 1859 (Sv. Författningssaml. N:o 40.), om laga skiftens
verkställande på Gottland; får laga skifte der ej ske, med mindre det yrkas af dele
gare,
sorn innehafva minst | af skiftes-lagets jord, beräknadt efter förmedladt mantal,
der mantals-indelning skett.
Jag kan icke inse hvarföre det oinskränkta vitsordet mera inom Sveriges öfriga
provinser, än i de ofvannämnde, bör ega rum; och föreslår således, att Rikets Ständer
för deras del ville förorda egandet af £:dedel af skiftes-lagets hela mantal, såsom
vilkor för rättigheten, att emot de öfrigas önskan, kunna tvinga dem att ingå i laga
skiftet.
Med ofvanstående lagbud har Skiftes-stadgans 2 kap. 1 § ett af erfarenheten
vitsordadt sammanhang, i det den tillägger jordegare rätt att till förrättning af skifte
erhålla den Landtmätare de begära, »der hinder deremot icke möter», och hvarifrån
jag tror ganska många olägenheter vid laga skifte förekomma.
Jag tillåter mig här anföra hvad Ölver-Direktören för landtmäteriet yttrar uti
sitt, till Kongl. Majit i underdånighet ingifna, förslag till inskränkning i jordegares
rätt, att till landtmäteri-förrättnings verkställande utse Landtmätare.
(Afgifvet redan den 17 September 1850 och tryckt uti hans underdåniga berättelse
om en genom Rikets norra län och Gottland år 1850 verkställd embetsresa,
och af mig redan åberopadt.)
Ofver-Direktören yttrar uti olvanberörda underdåniga förslag, sid. 138, om föreskriften
i 2 kap. Kongl. Skiftes-stadgan, som lyder: »att jordegare icke må vägras
att till landtmäteri-förrättning erhålla den Landtmätare de begära, der hinder deremot
icke möler;»
Yttrandet lyder: »Vore denna föreskrifts mening, att förordnande ej skulle
vägras dä förrättningen rörer den eller de, hvilka densamma begära, så vore dervid
intet alt erinra: men sä är det icke, åtminstone förstås den ej sä pu något
ställe i riket, utan i tillämpningen lyder den: Sökande jordegare må icke vägras,
att, der laga hinder icke möter, till landtmäteri-förrättning erhålla den Landtmätare
han begär; är sökanden ock den minste i ett skif tes-lag af hundrade grannar, och
hafva de nittionio en helt annan önskan. Detta är ett i högsta grad menligt för
hållande;
ty såsom Rikets Ständer sednast under 1848 års riksdag inför Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet antydt, och jag under min nyligen slutade inspektionsresa,
på sätt i den underdåniga berättelsen derom förmäles, under samtal med Länsstyrelserne,
och Förste l.andtmätarne samt flere domare erfarit huru det ger anledning
till, eller åtminstone underlättar, högst skamliga och skadliga fast mycket säl
ttih.
till R St. Prot. 18(12 & 1863. 11 Sunil. 1 A/d. 7
50
Motioner hos Bidderskapet och Adeln 1862. N:o 22.
lan bevishga öfverenskommelse)', emellan mindre grannlaga eller ock fattiga sökande
■jordegare och Landtmätare, gemenligen af innehåll att sökanden skall få bo gvar i
fädernes hem, något hvarå allmogen sätter högsta värde, eller ock att han skall slippa
betala något arfvode, blott han vill för den sålunda köpslagande Landtmätaren
begära förordnande till förestående laga skifte.
Det ofvan anförda torde vara mera än tillräckligt, för ådagaläggandet af nödvändigheten
att skilja jordegare ifrån den dem, uti Skiftes-stadgans 2 kap. 1 § tillerkända
rättighet, att till laga skiftets förrättande erhålla den Landtmätare de begära;
och är det härå, jag velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet, för vinnande af en
högst nödvändig förändring, uti denna del af Skiftes-stadgans 2 kap. I §; och hänvisar
i detta hänseende till det af mig åberopade underdåniga utlåtande af OfverDirektören
för landtmäteriet, som härutinnan lemnar en vida utförligare redogörelse,
än hvad jag ur den tryckta skriften anfört.
4:de kap. / § Skiftes-stadgan innebär, »att då karta finnes att tillgå bör den
undersökas, och, der sä nödigt anses, rättas, så att den utan egornas förnyade af
fallning
må kunna tjena till grund för den förestående förrättningen.»
Sällan om ens någonsin torde inträffa att detta iakttages; då åt Landtmätarens
godtycke är öfverlemnadt, att härutinnan efter sitt godtfinnande besluta.
Den, som skulle vilja anföra klagomål deröfver, att en äldre karta utan föregående
undersökning blifvit förkastad, skulle ej kunna ett sådant klagomål fullfölja
med mindre, än genom tillkallandet af någon skiftesmannens kamrat, för att undersöka
förhållandet; och härvid torde äfven framställa sig ett ytterligare skäl för behofvet,
af Förste Landtmätarens ställande utom kamratskapets och utom kollisionsförhållauden
med de skiltesföriättande Landtmätarne inom länet.
Det är klart att den gamla kartans förkastande ligger uti Landtmätarnes intresse,
som är att få mäta sfi mycket som möjligt, och att derigenom få betuuga skifteslaget
äfven till den högsta möjlighet. Det är i min tanke icke tillräckligt, att en
Kungörelse af den 9:de Juni 1832 i detta hänseende ändrar 4 kap. 1 § Skiftesstadgan;
ty det är för menigheterna icke möjligt, att hafva reda på alla de tid efter
annan skedda partiella förändringar af lagstadganden, som orubbade, oaktadt förändringarne,
qvarstå i lagen.
Mig synes derföre, att sjelfva Skiftes-stadgan bör innehålla hvilka pröfuingar i
afseende å gammal kartas duglighet skulle af Landtmätaren förrättas, och att utslaget
af undersökningen fullständigt uti protokollet upptages.
Skiltes-stadgans 11 kap. om egogradering, synes inneslutu det i alla afseenden
å kostnaderue för skiftes-laget mest inverkande förhållande, då det är detta kapitel,
som uti den i ekonomisk lagstiftningsväg 1857 utfärdade Landtinäteritaxan fått sin
tillämpning.
Skiftes-stadgan, som, till följd af sitt rum inom Byggninga-balkens 1 kap., är
civillag, antyder endast: att egorna böra mdelas i sådana grader och proportioner,
Motioner hos Riri der.skåpet och Adeln 1862. N:o 22. 51
alt ett till alla delar rigtigt förhållande emellan den sämre neli bättre jorden må
uppkomma. Men den nya taxan deremot, lemnar Landtmätaren tillfälle, att utsträcka
mätning och gradering till sä godtyckliga parceller eller smädelar, att det sannerligen
faller i det löjliga, om icke den på taxan grundade arfvodes-räkning dervid
företedde en allvarsammare sida.
Taxan bestämmer mätningens och, i sammanhang dermed, graderingens betalning
efter egofigurer; qvadratref innehåller ju 2 $,:dels kappland, och till följd af
taxans bestämmelse eger Landtmätaren att beräkna arfvode för en figur, som understiger
det minsta möjliga bråk af kappland och Landtmätaren underlåter också icke
att skapa och att uti egobeskrifningen och arfvodes-räkningen upptaga det högsta
möjliga antal figurer.
Ett mig nyligen öfvergånget skifte upptager sålunda 1,827 egofigurer för 107
tunnland inrösningsjord, och bland hvilka figurer ytmåttet nedgår ända till ^idels
kappland.
Det är mig alldeles omöjligt att fatta, hvartill denna, till en sådan ytterlighet
drifna, sönderdelning till särskilda figurer skulle tjena, om den kunde bevisa hvad
man derigenom ville hafva bevisat; ty jordegaren gagnar den till intet.
Att herrar Landtmätare äro sådane agrikultur-kemister, att de verkligen kunna
urskilja jordens beskaffenhet inom ett större fält till den grad, att olikheterna utforskas
och genom figurer bestämmas till och med för (*0:dels kappland af det hela
tror jag icke, och ganska få torde vara, som sätta tro dertill. Jag tror icke ens
att Landtmätaren, på den korta tid han vid ett laga skifte gemenligen på stället
använder, kan ens åstadkomma en gradering med den noggranna tillförlitlighet, man
genom de många figurerne vill hafva ådagalagd.
Jordbrukaren känner i allmänhet den ungefärliga beskaffenheten af sitt åker
fält.
men med all säkerhet känner han icke jordnaturernes skiftning inom hvarje
kappland; och han hehöfver sannerligen icke heller känna det.
Min öfvertygelse som gammal jordbrukare är, att dessa jordgraderingar, med för
behofvet erforderlig säkerhet, utan tvifvel kunde tillfyllestgörande verkställas uti större
grupper och mätningarna följaktligen icke behöfva trianguleras till figurer af ända
till TV.dels kappland.
Jag hemtar anledningen ifrån en af mig för ej längesedan godtgjord arfvodesräkning,
hvarå hela arealen för 2 mantal, åtminstone före laga skiftet, är uppgifven
till 881 tunland in- och afrösningsjord, som i räkningen upptager 5,708 särskilda
egofigurer och sammanlagde beloppet af egonummer till 4,806, för hvilka ensamt
gamla ytrnåttets utsättande uti räkningen debiteras med en särskild kostnad af 90
R:dr 12 öre, — ett arbete, som af en Landtmätare, med tillhjelp af en knekt eller
så kallad lathund, säkerligen kunde verkställas på några timmar, eller åtminstone på
tvänne arbetsdagar af 8 timmar om dagen; då kostnaden synes väl betald med ett
dagtraktamente af 6 R:dr,
52
Motioner hos Rtddcrskupet och Adeln 1802. N-'o 22.
Laga skiftet lor 2.1 mantal svaga skärgårdshemman, hvars hela jordvidd med
in- och afrösningsjord tillsammans utgör 581 tunnland 6,'0 kappland, är allenast uti
Landtmätare-arfvode, elter 1857 års taxa, betald med den betydliga summan af
1,548 R:dr, som erlndes den 13 September 1861; och då är utstakning och rörläggning,
som upptager ytterligare kostnad ännu, då detta nedskrilves, icke verkstäld;
och kartan, som äfven måste särskildt lösas, kan icke affördras förr än efter ett år,
och skiftet börjades likväl den 17 Juni 1861 och har icke blifvit uppehållet genom
något inom skifteslaget åstadkommet vållande.
Jag nämner detta som ett ytterligare stöd för min åsigt, att skiftesverket och
landtmäteriets bedrifvande till en allmännare belåtenhet ytterst hvilar på anställandet
af en direktör öfver landtmäteriet inom hvarje län, till en närmaste chef för länets
Landtmäteri-korps och till en stadigvarande kontrollant öfver dess arbetsverksamhet
samt derjemte af en taxa för Landtmätare-arbetet, som nöjaktigt motsvarar besväret,
utan att för den arbetet påfordrande jordegaren vara sä omättligt betungande och fni
menigheterna så ofattlig, som 1857 års taxa, vid en aldrig så liten uppmärksam
granskning, visar sig vara det. Jag bifogar äfven i afskrift den af mig redan omordade
arfvodes—räkning till ett faktiskt bevis öfver förhållandet.
En genomgripande Skiftes-stadgans omarbetning anser jag vara af högsta behof
och torde Rikets Ständer derom hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla.
Utaf den arfvodes-räkning öfver ett verkstäldt laga skifte jag tagit mig friheten
bifoga inhemtas att Landtmätare-arfvodet för detta skifte belöper sig till omkring 2
R:dr 60 öre per tunnland, då det, efter 1854 års taxa, skulle kommit på 1 R:dr
25 öre per tunnland; och efter 1827 års taxa betaides tunnlandet högst med 26
sk. Ranko (81 öre). Dessa jemförelseförhållanden tala tillräckligt för sig sjelfva.
Efter den uti 1857 års taxa införda nymodiga figurberäkningen å 15 öre per
figur och genom att för en half qvadratrefs mätning skall betalas med 45 öre uppmuntras
Landtmätaren till denna oändliga sönderdelning, som räkningen utvisar blifvit
följden, och hvarigenom afmätningen och uträkningen af ett tunnland jord kan
komma att kosta 5 R:dr; och om jag ej vågar ansvara för fulla rigtigheten af dessa
beräkningar så torde det likväl böra utgöra grundad anledning för det respektiva
Utskottet att häröfver ifrån Kongl. Landtmäteri-kontoret infordra fullt tillförlitlig
uppgift.
Jag kan icke föreställa mig att de respektive Utskotten kunna förbise nödvändigheten,
och att Rikets Ständer icke skulle anse sig förbundne, att hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, det tillämpningen af 1857 års Landtmäteri-taxa, mätte blifva
suspenderad, intill dess jordbrukaren mindre ruinerande förfoganden i denna del kunna
blifva vidlagnc, och en offentlig anmaning, till jordegare, att, så vidt möjligt är, inställa
alla tilltänkta landtmätcri-förrättningar, intilldess en, på bättre grunder fotad,
Landtmäteri-taxa kunde blifva utfärdad, anser jag ifrån lagstiftningens sida en lika
så behöflig som ändamålsenlig åtgärd. : '<> *
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 22.
53
Men, för att blifva till ändamålet ledande, fordras ovilkorligt att det i Skiltesstadgan
skiftessökande medgifna obegränsade vitsordet äfven måste upphäfvas.
Jag har sökt förskaffa mig kännedom om förhållandena med landtmäteriet inom
andra länder och liar funnit de för dem utfärdade arfvodesberäkningarne öfver allt
hvarken för allmänhetens begrepp så konstigt eller inveckladt sammansatte, som våra
Landtmäteri-taxor visar sig vara del; och åtminstone, så vidt jag förmått upplatta
förhållandena, på långt när icke för den skiftcssökande sa öfverdrifvet tryckande, som
1857 års Landtmäteri-taxa är det.
Jag har tagit kännedom af den Finska Landtmätare-taxan, och det kan icke
undfalla uppmärksamheten till hvilken grad del Kejserliga Ryska Reglementet angående
Landtmäteriet, Egodelningsverket m. m. för Finland af den 15 Maj 1848, samt
den Kejserliga Förordningen om Landtmäleii-styrelsen i Finland oell öfrige till Landtmäteri-staten
hörande tjenstemän af samma datum, i alla delar visa sig ändamålsenhgare
och mera beräknade på jordegarens nytta och tillfredsställelse, än de motsvarande
föreskrifterne hos oss.
Jag har tagit kännedom af det allmänna Paltmätnings-reglementct för konungariket
Preussen, af den 1 September 1857, som, i anseende till enkelhet och redighet
i uppställning och lättfattlighet, företer ett verkligt mönster för så beskaffad författning.
Dess arfvode-bestämmelser hafva också förekommit mig ganska måttliga
vid jemförelse med oftanämnde 1857 års taxa lids oss.
Jag liar tagit kännedom af de ganska utförliga Landtmäteri-författiiingarnc tor
konungariket Hannover, af den 13 Juni 1842, allt till samma resultater.
Jag har tagit kännedom af det Kongl. Wurtembergska förfogandet, rörande
Landtmäteri-arfvoden af den 12 December 1842, och uti dem alla har jag funnit
Landtmätarne förbundne att för det bestämda mätnings-arfvodet, utan ytterligare ersättning,
lemna alla protokoller och förrättningen tillhörande akter, äfvensom de till
fälliga
trigonometrisk» och speciella egoberäkningarne, så kallad brouillon af uppmätmngsregistret
och en, efter föreskrift uppdragen och tydlig utan färger uti större områden
tecknad brouillon-plan; en kopia af brouillon-planen såsom renritning; införande
af stations-linierne, likväl med uppgift och indelning af de uppmätta eller trigonometrisk!
beräknade hufvudlinier och trianglar.
Hos oss deremot förekommer icke det allraringaste inom en landtmätareförrättning,
som icke uti taxan utlöres till särskild godtgörelse och detta alldeles icke till
obetydliga belopp.
Protokollet för det skifte, hvarå jag bifogat arfvodes-räkningen, upptager en diger
lunta af några och nittio ark, för hvilken skifteslaget erlagt 97 R:dr.
Då den ekonomiska Lagstiftningen beklagligtvis ännu alltför uteslutande ligger i
regeringsmagtens händer, så torde landets fordran al mera afse. nde å jordegarens
bästa, än händelsen varit vid utfärdandet af den 1857 påbudna nya taxa för Landlmäteri-förrättningar,
ingalunda vara obefogad.
j4
Motioner hus Ridderskapct och Adeln I8(>2. M:o 22.
Jag sammanfattar detta mitt vördsamma anförande uti en hemställan, buiuuda
Rikets Ständer icke på anförda skäl, skulle finnaSiför godt hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla,
att de nuvarande föiste Landtmatare-tjenstei ne förordnades till direktörsoch
under-chefs poster för länens landtmäteri-personal; oell att dessa direktörer
icke finge handlägga| några landtmätei i-förrättningar för enskild
räkning;
att de öfrige Landtmätarnes antal inskränkes för att med viss lön kunna
förse det erforderliga antalet, för att såmedelst till det lägsta möjliga kunna
nedsätta landtmätare-arfvodet;
att Landtmätarue tilldelas vissa distrikt;
att Landtmäteri-direktören förordnas till en tredje föredragande inför
Landshöfdingarne uti alla landtmäteri-ärenden samt till kontrollanter öfver
landtmätare-förrättningarne i länet;
att Egodelningsrätten under nuvarande form upphäfves;
att Egodelningsrätt anordnas på sätt jag föreslagit, eller helst annu andamålsenligare,
om utvägar dertill förefinnas;
att Härads-rätt pröfvar alla tvister om beståndet af förut verkställd delning
m. m.
att Rikets Ständer för deras del besluta den ändring af 8 Kap. I, 9,
3 och 8 §§ Skiftes-stadgan, rörande deiningsgrund vid skifte, som uti
anförandet fiuues föreslagen;
att alla andra landtmäteri-tvistefrågor profves af mätismän;
att Direktören för landtmäteriet i länet förer ordet och protokollet, nd
mätismäniiens sammanträde;
att mätismännen sammankallas af direktören för landtmäteriet;
att deri verkställande Landtmätaren kallas till sammanträde;
att mätismäniiens beslut icke får blifva föremål för pröfning af domstol;
att Laudtmätarens förrättning fastställes af Konungens Befallningshafvande,
och att det ålagges skiftesmannen att besörja denria stadfästelses tecknande
å karta, innan den åt skiftes-laget aflemnas;
att medel beviljas för Laudtmäteri-direktörernes förseende med 3,800
R:dr årlig lön, samt resepenningar af 300 R:dr för de större, och 200 R:dr
för de mindre länen;
att de på eget ansvar arbetande Landtmätarnes antal nedsättes till 200,
med 600 R:dr lön, och 100, med -400 R:dr lön;
att om detta betydligt ökade stats-ansiag möter svårigheter att bevilja,
det till Laudtmäteri-direktörernes erforderliga aflöning begärda ökade anslaget
af 28,200 R;dr, i anseende lill den dermed afsedda stora njttan,
icke måtte förvägras;
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18ff2. N:o 22.
55
att andre Landtmätare-tjensterne indragas;
att Rikets Ständer, för deras del, besluta den ändring af 1 Kap. 2 §
Skiftes-stadgan, att obegränsadt vitsord vid skiftes sökande icke mera må
tillkomma delegare af oskiftad jord;
att skiftesman hädanefter må, på Landtmiiteri-direktörens i länet förslag,
förordnas af Konungens Befallningshafvande, och icke, såsom hitintills, få
utses af den skiftes-sökande;
att i anseende till egomätning och gradering sådant stadgande vidtages,
att det icke måtte bero helt och hållet på Landtmätarens godtfinnande,
att, som nu sker, ända till oändlighet utsträcka mätning och gradering till
för mätningen alldeles obehöfligt obetydliga figurer;
att Skiftes-stadgan, som är oklar äfven derigenom, att hon i så många
delar genom särskilda författningar blifvit ändrad, måtte underkastas en
allmän revision och omarbetning genom Embetsverk, men icke genom uppdrag
åt någon Kommitté;
att tillämpning af 1857 års Laudtmäteri-taxa mätte inställas, och 1834
års taxa åter blifva gällande, intill dess någon ny lämpligare Författning i
denna del kan utkomma;
att vid utarbetandet af ny Laudtmäteri-taxa måtte bestämmas, att skiftesman
icke, under skiftets lopp, någonsin må ega rätt, att af skifteslaget
fordra mera än arfvodets halfva belopp, intill dess han, genom kartans aflemuande,
afslutar skiftet och derigenom blifver berättigad till hela arfvodets
utbekommande, såsom en, of erfarenheten vitsordad, behöflig anledning
att fortskynda skiftets afslutande.
Att vid uppgörelsen af en ny taxa, uti mätnings-arfvodet måtte inbegripas vid
förrättningen förda protokoller, äfvensom allt öfrigt, som andra länders landtmäteritaxor
förbinda Landtmätarne att för det, i ett för allt bestämda arlvodet, aflemna,
och till hvilken ända jag härhos till de respektive Utskottens vägledning bifogar:
Det Kongl. Preussiska Fältmätnings-reglementet af den 1 September 1857,
samt:
En Instruktion för utförande af de tekniska förberedelserna till större och vidsträcktare
jord-förbättringar, medelst afvägningar till afdikningar m. m , jemte taxa
lör derå belöpande betalningar af den 24 Maj 1861.
Landtmiiteri-förfuttningarne för konungariket Hannover, af den 30 Juni 1842.
Af det Kongl. Wiirtembergska förfogandet rörande Landtmäteri-arfvoden af
den 12 December 1842.
Afskrift i utdrag af det Kejserliga Ryska Reglementet för Landtmäteriet i Finland
af den 15 Maj 1848, samt:
En afskrift å Landtmäteri-arfvodet för laga skifte med 2i mantal inom Stockholms
län.
56 Motioner hos ttiddershapet och Adeln i8(>2. IS':o 22.
Jag anhåller om remiss till vederbörliga Utskott af detta mitt anförande, äfvensom,
om dess meddelande med det Hedervärda Bonde-Ståndet, i hvilket afseende de
dertill erforderliga exemplaren aflemnas
Stockholm den IS November 1862,
C. H. Anckarsvärd.
N:o 23.
Af Friherre Cederström, (austaf Carl, angående uppliäfvande
af det i 22 § Gästgifvare-ordningen förekommande förbud
emot minderåriga personers användande till skjutsande, samt
om meddelande af nödiga föreskrifter i berörda hänseende.
22 § i Gästgifveri-ordningen af den 12 December 1734 förbjuder, att små
gossar må utskickas till alt skjutsa, emedan derigenom olyckor kunna tima; men i
den mån arbetspriserna stigit har också plägseden att vid skjutsernas utgörande begagna
minderårige personer blifvit mer allmän. Erfarenheten vittnar också, att, när
gossarnes biträde begagnas med lög och urskiljning af de skjutsskyldige, några särdeles
svåra olägenheter eller vådor icke deraf uppstå. Så vidt jag förmår inse är
det i följd deraf icke billigt att undandraga eller neka de skjutsningsskyldige den
lindring, sorn de, vid utgörandet af det i och för sig sjelf ganska tunga skjutsningsåliggandet,
kunna hafva, om de dervid få, när omständigheterna det medgifva, begagna
minderåriges biträde.
Det skadar icke ungdomen att i tid få vänja sig både vid vakande och att
uthärda oblid väderlek, men af vigt synes det mig vara, att lagarne ej få göra intrång
på billighetens områden, utan att de fast heldre böra göra tillbörligt afseende
på allmänhetens behof och i följd deraf, att ifrågavarande plägsed, som är både af
billigheten och behofvet påkallad, icke heller må af lagen förbjudas; men å andra
sidan måste medgifvas, att någon gräns bör finnas för ungdomens ansträngande vid
dylika förrättningar; å hvilken det är så mycket angelägnare att lagstiftaren fäster
uppmärksamhet, som lockelserna hos oskylda och mindre känsliga personer i annat
fall torde blifva ganska stora, att öfver höfvan anlita ungdomens krafter.
Kongl.
Motioner ho* Ridder skåpet och Adeln 1H62. N:o 23. 57
Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af ilen 22 Maj 1852 förbjuder vid temligen
högt vite, att minderåriga personer under 18 års ålder icke må användas till
arbete vid fabriksinrättningar i riket nattetid, emellan klockan 9 på aftonen och 5
på morgonen.
Jag för min del vågar icke yrka, att ett dylikt stadgande skulle tillämpas för
skjutsgossarue, af skäl sorn bär ofvan förnäs antydda; men jag tror likväl, att omtankan
om ungdomens helsa och gynnsamma utbildning till förnöjsamma, menniskovänliga
och gagnande medborgare påkallar, att de böra vara genom lag betryggade
lör att auhtas (lere nätter å rad och till den ytterlighet, att både kropp och själ
mäste deraf lida; äfven synes mig någon utväg böra vara i lag beredd åt skjutsgos
sarne
att undandraga sig åliggandet att köra och skjutsa, då de djur, som lemnäs
till skjutsandet, befinnas vara antingen uttröttade eller eljest så i hög grad tröga och
lata, att de icke utan idkeligt begagnande af piskan kunna bringas att tillryggalägga
skjutshållet inom föreskrifven tid.
Emedan jag tror det vara representantens pligt att fästa hufvudsakiigt afseende
vid sådana förhållanden, som kunna i ett eller annat afseende ofördelaktigt inverka
på det uppvexande slägtets, vare sig fysiska eller moraliska utbildning, föranledes jag
af hvad nu här blifvit anfördt väcka den motion,
att Hikels Ständer mätte hos Kongl. Majt i underdånighet anhålla, att
ofvanberörde förbud i 22 § Gästgifver i-ordningen må upphäfvas och i
nåder medgifvas, att minderåriga personer inom en viss ålders krets, må
kunna af skjutsningsskyldige vid skjutsandet begagnas, när det utan olägenhet
eller våda samt med de resandes begifvande lämpligen kan ske,
men att i samband dermed föreskrifter må i nåder meddelas om livad
som bör iakttagas till undanrödjande af missbruk vid de minderåriges
begagnande till dylika förrättningar.
Om remiss häraf till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1862.
G. C. Cederström.
Bilt. till H. St. trot. iSt/2 A 1S63. 11 Samt. t Afd.
8
58
Motioner hus Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 24,
Vo »4.
Af Herr Halman, Wilheim Fredrik, om upphiifvan<le af
bördsrätten på landet.
Som bekant är har vid hvarje riksdag under de sednare decennierna en väldig
»trid blifvit inom lagstiftningen förd, dels angående det s. k. arfvejords-systemet, dels
om den s. k. bördsrätten, som dermed har omedelbart sammanhang. Också haiman
lyckats, att på denna bana redan vinna betydande framsteg, hvilka, så vidt jag
kanner, hos nationen mötts med allmän belåtenhet. Så har man vunnit en snart
sagdt oinskränkt utvidgning af testamentsrätten, äfven der denna omfattar arfvejord;
likaledes har bördsrätten i stad blifvit afskaffad. Deremot har motståndet till upphäfvandel
af bördsrätten pä landet visat sig mera envist. Vid förliden riksdag lyckades
det emellertid ej mindre att erhålla majoritet inom Lag-Utskottet för bördsrättens
fullständiga borttagande, än att inom de respektive Riks-Stånden förnimma
talrika röster för denna åsigt, såväl inom Borgare-Ståndet, som enhälligt adopterade
densamma, som inom Hedervärda Bonde-Ståndet och Höglofliga Ridderskapet och
Adeln. Resultatet blef dock denna gång endast någon inskränkning i bördslederna,
så att bördsrätten hädanefter medgafs ensamt barn och bröstarfvingar, föräldrar, syskon
och syskons barn. Men äfven detta tuppfjät blef undanskjutet, i följd af ett
skrif-fel i Rikets Ständers expedition, hvilket föranledde Kongl. Maj:ts vägran af
sanktion å förändringen.
Frågan står således nu på den gamla punkten, under det att det gamla och
enda stödet för bördsrättens bibehållande, eller det gamla systemet, som efter någon
persons död ensamt vid slägten bibehöll arfvejorden, blifvit genom den nya testamentslagen
afskaffadt, och det s. k. politiska stödet för bördsrätten eller den förmenta
kärleken till fortfarande besittning af fäders jord allt mer och mer bortfaller,
likasom den gamla grundsatsen att fasthålla jorden inom slägterna visar sig allt mindre
och mindre öfverensstämmande ej blott med de i statshushållningsläran antagna
nya åsigter, hvilka med jättesteg fört Sveriges jordbruk framåt, utan ock med de
respektive slägternas egen fördel, hvarföre också bördsrätten numera ur denna synpunkt
omfattas med allt större och större likgiltighet. Således vitsordar en daglig
erfarenhet, att t. ex. inom Ridderskapet och Adeln, den ena stora jordpossessionen
efter den andra, som i sekler tillhört familjer, hvilka t. o. m. fordom fästat jordegendomens
namn vid sitt egel, småningom öfvergått till andra personer, hvilka,
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 25.
59
öfter äldre föreställningar inom Adeln, knappast egt något namn, utan att, med ytterst
få undantag, rättigheter) till börd af samma jord blifvit i sednare tider begagnad.
Ja många slägter ha funnit sin enda ekonomiska räddning just uti försäljningen
och sönderstyckningen af sina »fäders jord». Dessa faktiska förhållanden ådaga -
lägga obestridligen, att den egentliga grunden och fördelen för slägten af bördsrätten
icke mer finnas till. Hvad som qvarstår är fördenskull ingenting annat, än missbruken
af bördsrätten d. v. s. möjligheten för säljarens skyldemän att, genom anställande
af bördstalan, tillvinna sig en lumpen vinst eller afträdessumma af köparen.
Och dessa missbruk och egennyttiga beräkningar äro, enligt hvad de många rättegångarne
om börd otvetydigt gifva vid handen, både talrika och medföra en osäkerhet
i egendomens besittning, som åter på jordbruksnäringen måste utöfva ett högst
skadligt inllytande, på samma gårig, som de leda till demoraliserande split och väcka
allmän förargelse.
Efter denna korta utveckling af frågans nu varande ställning motionerar jag,
i öfverensstämmelse med hvad Höglolliga Lag-Utskottet vid förra riksdagen föreslog,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta att allt hvad lag eller särskilda
författningar innehålla, angående rättighet att i börd lösa såld, bo
skiftad,
pantsatt eller genom gåfva eller testamente bortgifven fastighet å
landet, må varda till al! kraft och verkan upphäfdt; dock med iakttagande
af den redaktion utaf den nya författningen, som Lag-Utskottet i sitt. Betänkande
N:o 49 af den 30 Augusti 1860 föreslagit.
Jag anhåller att denna min motion må till Lag-Utskottet remitteras.
Stockholm den lä November 1862.
H. F. Dalman,
]¥:© 25.
Af Herr Dalman, Wilhelm Fredrlk, om oäkta barns arfsrätt.
Vid sistlidne riksdag förnyade jag ett vid liera föregående riksmöten väckt, vid 1884
års riksdag al Rikets Ständer hufvudsakligen antaget samt vid 1857 års riksdag af
60
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 25.
Borgare- och Bonde-Stånden bifallet förslag om rätt för oäkta barn, utom det som
är afladt i hordom eller förbudna leder, att taga arf åtminstone efter sin moder, derest
hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar.
Detta förslag ansågs likväl af Lag-Utskottet alltför inskränkt, då det dels endast
medgaf oäkta barns arfsrätt efter moder, men icke efter fader, dels inskränkte arfsrätten
endast till det fall då modren icke egde äkta barn och bröstarfvingar, dels
slutligen undantog barn aliade i hordom eller förbudna leder. Utskottet ville deremot
tillämpa principen i den utsträckning, att oäkta barn, som, enligt nu gällande
lagstiftning, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, jemväl må,
lika med äkta barn, taga arf efter sin moder; så ock efter sin fader, derest barnet
blifvit af honom inför rätta eller i vittnens närvaro inför vederbörande prest erkändt.
I sådan utsträckning blef jemväl förslaget enhälligt antaget af Bonde-Ståndet
och genom votering af Borgare-Ståndet, hvaremot Ridderskapet och Adeln endast
med pluralitet af 1 röst afslog det af mig i inskränktare omfattning framställda förslag,
hvarigenom hela den vigtiga frågan, som eljest kommit att hänskjutas till förstärkt
Lag-Utskott, kom att för den riksdagen förfalla.
Då emellertid jag fortfarande står fast vid den öfvertygelse!], att nu gällande
lagstiftning, sorn beröfvar oäkta barn arfsrätt efter föräldrar, hvilka erkänt sig vara
upphofvet till deras tillvaro, innefattar både en grym orättvisa mot det oskyldiga barnet
och derjemte i väsendtligaste mån befordrar ett allt mer och mer öfverhandtagande
osedligt lättsinne, ökar den fallna qvinnans förakt för sig sjelf och den onaturliga
likgiltigheten både hos fader och moder för den nu gemenligen endast till
olycka och brott födda varelse, de bragt till verlden; och då slutligen det all rättskänsla
sönderslitande stadgandet i lagen qvarstår att moder till oäkta barn får efter
detta taga arf, men att samma barn icke får ärfva sin moder, finner jag mig uppmanad
att ånyo påkalla Hikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet på den ännu i
detta hänseende befintliga barbariska qvarlefvan i Sveriges lagstiftning, hvilken i så
många andra riktningar sträfvar att höja sig på civilisationens trappsteg.
I förtröstan på det allmänna tänkesättets ålit högre och högre upplysning, samt
dess ailt mer och mer utvecklade kraft äfven inom den minoritet af nationen, som
för närvarande representeras af de två Stånd, som hitintills motsatt sig den ifrågavarande
reformen, vågar jag således, till och med med någon utsträckning, förnya
min motion, nemligen så affattad
att, med ändring af 8 Kap. 7 § Arfda-balken, oäkta barn, utom det som
är afladt i hordom, må taga arf efter sin moder så ock efter sin fader,
derest barnet blifvit af honom inför Rätta eller i vittnens närvaro inför vederbörande
prest erkändt; dock endast så vida föräldrarne icke sjelfva ega
äkta barn och bröstarfvingar.
Detta förslag skiljer sig derutinnan från det vid förra riksdagen af Lag-Utskottet
tillstyrkta, samt af Borgare- och Bonde-Stånden antagna, dels att oäkta barn ute
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 25. 61
slutas från arf der de skulle blifva medarfva med äkta barn, dels i den omständigheten
att barn aliade i hordom blifvit från arfsrätt undantagne. Skälet för dessa
afvikelser från den nakna principen är helt enkelt det, att jag föreställer mig, att
principens utsträckning i dessa riktningar skulle medföra långt vådligare, för sedligheten
och husfriden störande brytningar inom familjerna, än dess tillämpning i allmänhet
komme att gagna det oäkta hamet eller bereda det fördelar. I öfrigt befarar
jag, att förslaget, i den utsträckning förra riksdagens Lag-Utskott deråt gifvit,
icke har det ringaste hopp om framgång inom hvarken Preste-Ståndet eller det
Stånd jag tillhör. Och ett sådant princip-rytteri, som det Lag-Utskottet i sitt betänkande
i ämnet N:o 62 hyllat, kan ej heller, efter min tanke, försvaras med hvilken
apparat af laghistorisk lärdom och rättsfilosofisk ståt det än må pryda sig. Min
princip i lagstiftningen har städse varit att icke försmå ett mindre framsteg derföre
att man icke kan i ett skutt hinna målet; och min riksdagsmanna-erfarenhet vitsordar,
att genom att begära för mycket man merendels vinner — ingenting.
Att i öfrigt närmare utveckla motiverna för mitt förslag, torde vara desto mindre
af nöden, som man i innevarande riksdags Lag-Utskott icke blott återfinner flere
af de ledamöter, hvilka vid förra riksdagen understödde reformen, utan äfven träffar
nya och förökade krafter för densamma, likasom, derest jag icke alltför mycket misstager
mig, det absoluta motståndet dertill inom Utskottet bibehåller endast en mera
betydande gammal kämpe.
Omöjligen kan jag nemligen föreställa mig, att den eller de, som uppriktigt och
med verklig värma omfatta den humanitetens grundsats, om hvars tillämpning här är
fråga, skulle kunna tveka att främja densamma derföre att de här föreslagna inskränkningar
icke i allo sammanfalla med den — i öfrigt för den enkla deduktionen
af satsens rättsenlighet utaf förra riksdagens Lag-Utskott alldeles obehöfligt, analyserade
— Romerska rätten. Denna i tid och otid åberopade auktoritet tyckes dessutom
numera allt mer och mer få maka åt sig, om icke för en nyare tids förändrade
rättsbegrepp, åtminstone för dess väsendtligt skiljaktiga samhällsförhållanden, enligt
hvilka den personliga rätten och lagen gälla lika för de samhällsklasser, hvilka
under det Romerska väldet tillhörde de ofrie och således stodo utom lagen, som för
patricier af det ädlaste blod. Jag tackar åtminstone Gud, om för detta pris de nya
samhällena nödgas uppoffra både »Romersk rätt» och all öfrig dermed förenad
härlighet.
Jag anhåller att denna min motion måtte till Lag-Utskottets behandling hänvisas.
Stockholm den 15 November 1862.
fU. F. Dalman.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 26.
X':o m.
Af Herr Ilnlmnn, Wilheim Fredrik, om [orändring t Bysättnmgs-1
aga rn é.
Uti underdånig skrifvelse af den 20 Oktober 1860 anmälde Rikets Ständer
bos Kongl. Majit att, till förändring i de nu gällande lika rättsstridiga, som för sitt
föregifna ändamål vanmägtiga Bysättnings-lagarne, Rikets Ständer för sin del beslutat
utfärdandet af en författning af följande lydelse:
»Med upphäfvande af de, angående borgenärs rätt att erhålla by sättning å gäldenär
i särskilda författningar meddelade föreskrifter, så vidt de stå i strid med ne
danstående,
förordnas som följer:
»Finnes ej vid utmätning bos gäldenär full tillgång till gäldande af den skuld,
hvarföre betalningsskyldighet honom ålagd är, eller finnes uppgifven tillgång tvistig,
eller kan den för annan orsak, ej straxt till betalning i laga ordning användas, då
skall bysättning gäldenären åläggas, der borgenär det äskar och gäldenären ej gitter
hos Konungens Befallningshafvande, eller vid Domstol å tid, som dertill honom föresättes,
med ed styrka, att han ej eger annan lillgång än hvad uppgifvet är. Har
gäldenär, som ej gittat nämnde ed gä, bysatt blifvit och fullgör han edgången derefter,
varde ur häktet lösgifven. Ej må i annan ordning, än nu sagd är, bysättning
gäldenär åläggas, utom i de fall som i 3 § af Kongl. Förordningen den 10 Juni
1841, äfvensom i Konkurslagen nämnde äro».
Detta Rikets Ständers af ej mindre Ridderskapet och Adeln än Borgare- och
Bonde-Stånden fattade, och ensamt af Preste-Ståndet, på grund af en der gjord anmärkning,
att bysättning för vexelskuld ovilkorligen borde ega rum, icke godkände
beslut, har likväl icke vunnit Kongl. Maj:ts nådiga sanktion.
Skälet för denna vägran är sannolikt att söka ensamt i den jemväl af plurali—
teten inom Högsta Domstolen gjorda anmärkning i afseende å nödvändigheten att, i
öfverensstämmelse med den utländska handels-lagstiftningen, bibehålla Insättning för
utländsk vexel, såsom ett förment ofelbart tvångsmedel att för dylik vexel å förfallodagen
erhålla liqvid.
Jag erkänner att vid förra riksdagen enahanda betänklighet mot olorändradt antagande
af det ifrågavarande lagförslaget äfven hos mig uppstod och att jag ansåg
denna vara af sådan vigt, för att icke störa kreditförhållandena med utlandet, att ej1
Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1802. N:o 27.
63
heller jag med min röst biträdde förslaget; men dä Kongl. Maj:l numera utlärdat
den af Rikets Ständer beslutade Konkurslag, och denna, bland annat, i 1 Kap. 4 §
stadgar, »att om borgenär bevisligen uppmanar köpman alt betala klar och förfallen
gäld, och densamma icke inom en vecka derefter varder gulden, borgenär eger söka
att gäldenärs egendom afträdas må», föreställer jag mig, att den ofvan berörda anmärkningen
derigenom förlorat sin vigt, och att det öfverhängande svärdet af eli
omedelbart konkurstillstånd, såsom föijd af uraktlåten betalning af både vexel och
annan förfallen skuld, har en vida skarpare verkan än bysättningstvånget, — utom
det, att den nya Konkurslagen, med alla sina öfriga brister — hvilka visst icke för
mina ögon öfverskylas af den Kongl, sanktionen — ostridigt har den lörtjensten att
vida bättre och beqvämare än hitintills betrvgga utländske borgenärers rätt att göra
sina fordringar gällande i här inträffande konkurser.
Fördenskull och emedan den enda rimliga grunden för bysättning är den, att
derigenom tvinga en tredskande gäldenär att uppgifva sina tillgångar, hvilket sker
genom konkurs, har jag, under åberopande af de uti Rikets Ständers ofvanberörde
underdåniga skrifvelse anförda väl grundade skäl, ansett mig böra föreslå
att Rikets Ständer mätte förnya sitt vid 1860 års riksdag, i afseende ä
förändring af Bysättningslagarne, lättade beslut
Jag hemställer likväl till Lag-Utskottet, om icke i den nya författningen må
kunna undvikas att åberopa 3 § i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 samt
det deri förekommande stadgande om rätt till bysättning å gäldenär, sorn öfverträder
mot honom utfärdadt reseförbud, lämpligare må finna sin plats i den nya allmänua
författningen angående bysättning.
Jag anhåller om remiss till Lag-Utskottet.
Stockholm den 15 November 1862.
W. F. Dalman.
M:o ££.
Af Grefve Mörner, Carl Kollert Stellan, angående beviljande
af anslag till pensioner åt ännu gvarlefvande landtvärnsman.
Med stigande intresse tyckes i våra dagar den vigtiga frågan om ett ändamålsenligt
ordnande af fäderneslandets försvar omlättas. Konung och folk, lifvade af
samma varma fosterlandskänsla, samverka härvid, och hvarje ärlig Svensk önskar på
u
Alutioner hos Ritlderskapel och Allein 1862. N:o 27.
det lilligaste framgång åt deras gemensamma bemödanden att befästa en älskad fosterbygds
sjelfständighet och oberoende från utländskt våld.
Tanken, som så gerna anställer jemförelser, öfvergår nästan ofrivilligt från denna
glädjande företeelse till de smärtsamma hågkomster, hvilka äro fästade vid de
olycksdigra åren 1808 och 1809, då fäderneslandets, i öfrigt visst icke för försvaret
otillräckliga, stridskrafter, till följd af felaktig och oskicklig anordning och ledning,
utsattes för sköfling icke blott af fiendens svärd utan lika mycket af hunger, nöd
och sjukdom. Fruktansvärdast visade sig följderna deraf med afseende på det genom
den grundlagsvidriga Kungörelsen af den 2 April 1808 ulskrifna landtvärnet.
»Hvarje ädelt hjerta», säger en författare, »blöder vid minnet af det våld, hvarmed
blomman af Svenska allmogens söner 1808 rycktes ur fädernehuset, och de svåra
lidanden densamma underkastades.» Dessa oerhörda lidanden, hvilka slutligen, komna
till sin höjd, föranledde den hemska sjukdom, sorn blifvit benämnd »landtvärnssjukan»,
upptaga ett af de dystraste bladen i Sveriges häfder. Icke ens kläder,
knappt föda erhöllo landtvärnsmännen af Staten, — en afdelning af dem t. ex., hvilken
hösten 1808 var förlagd i Sundsvall, erhöll icke proviant på 17 dygn, stadens
innevånare måste anlitas om almosor. De jemförelsevis få, som vid krigets slut återstodo,
lemnades obarmhertigt åt sitt öde, utsvultne, halfnakne, med bruten helsa och
lefnadslycka. Ingen ersättning lemnades dem för deras uppoffringar och vedermödor.
Val hade de i rikt mått fått dela krigarens af yrket lidanden och försakelser; men
belöningen, utmärkelsen uteblelvo. Huru okärt det än är, kan jag dock icke undertrycka
den lanken, att Svenska lölket åtminstone synts otacksamt mot de landtvärnsmän,
som öfverlefde krigsårens härjningar. Man skulle nästan vara frestad tro, att
nationen, på grund af den ringa framgången i deras företag, ansåge sig löst från all
förpligtelse mot dem. Ett sådant uppfattningssätt skulle dock allt för mycket strida
mot detta folks vanliga hög:dnthet. Vi må besinna, att hela skulden till den felslagna
förhoppningen om landtvärnets verksamma deltagande i det då betryckta fäderneslandets
försvar låg i detta sednares oförnuftiga och planlösa anordning. Samma
mod och samma oförskräckthet, som städse utmärkt den Svenske soldaten, förefunnos
äfven hos landtvärnskarlen, blott dessa hans egenskaper på rätt sätt och på rätt ställe
användes. Der han fick tillfälle att kämpa mot fienden, visade han en gammal soldats
bepröfvade mannamod, såsom i träffningarne vid Lemo och Westankärr, i skärgårdsstri
Jerna vid Tallholmarne, Sandöström, Grönvikssund, Palva sund m. fl.
Mer än 30 år äro nu förflutna, sedan dessa strider utkämpades. Blott ett
ringa tal af de förra landtvärnsmännen äro ännu i lifvet. Till den »Kommitté för
understödjande af 1808 års landtvärnsmän», hvilken i början af innevarande år bildade
sig, hafva, efter hvad mig blifvit benäget meddeladt, endast 363 ansökningar
om understöd inkommit. Kommitténs upprop till allmänheten bar icke krönts med
den framgång, man af det fosterländska ändamålet kunnat vänta. Knappt 1,000
K:dr
Motioner hon Kidd er skåpet och Adeln 1862. N:o 27.
65
R:dr R:mt hafva inflntlt, hvaraf den ringa summan af 10 R:dr utdelats till något
öfver 90 af de mest behöfvande. Statens pligt att träda emellan tyckes under sådana
förhållanden vara desto oafvisligare. Om än sent, måtte derföre Svenska folket
genom sina nu församlade Representanter afbörda sin gamla hedersskuld till f. d.
landtvärnet. I likhet med hvad en af vårt lands utmärktaste män och f. d. Riksdagsman
i en nyligen offentliggjord uppsats föreslagit, torde detta icke kunna ske på ett
lämpligare sätt, än genom årliga pensioner åt de ännu qvarlefvande landtvärnsmännen.
»Vid nu uppnådda 72 till 79 års ålder», yttras i nämnda uppsats, »kunna de väl
icke länge uppbära densamma, men den vore dock en solglimt vid aftonen af deras
långa, mulna lefnadsdag, och tillika en hugnad att ett yngre slägte erkänner hvad
de för fäderneslandet lidit.»
Mera torde icke behöfva sägas om detta ämne, som säkerligen redan i och för
sig starkt anslår hvarje Svenskt hjerta. — Jag vågar derföre vördsamt hemställa:
att Rikets Ständer måtte för nästa statsregleringsperiod bevilja ett år
ligt
förslags-anslag af 20,000 R:dr till pensioner åt i nöd stadde och välfrejdade
f. d. landtvärnsmän, samt
att dessa pensioner måtte till hvar och en af dem utgå med 48 R:dr
årligen, under i öfrigt de närmare vilkor, som kunna varda af Rikets Ständer
fastställda.
Vid jemförelse med de pensioner, som afskedadt manskap af indelade eiler värfvade
armén eller beväringsmanskap erhåller från Wadstena krigsmanshus-kassa, har
jag trott förenämnde pensionsbelopp vara det lämpligaste och rättvisaste. Genom
Kongl. Kungörelsen den 28 Januari 1839 bestämdes nemligen de från berörde kassa
utgående pensioner till 72, 48, 24 och 15 R:dr årligen, och skulle 2:dra klassens
pension, eller 48 R:dr, tillkomma dem, som under tjenstgöring ådragit sig sådan
skada eller sjuklighet, att de endast i ringa mån kunna bidraga till deras bergning. —
Icke nog med att iandtvärnskarlen i de flesta läll just genom under tjenstgöringen
ådragen skada eller sjuklighet blef oförmögen att rätt sörja för sin bergning, eller
åtminstone under denna tid i betänklig grad försummade sina ekonomiska angelägenheter,
är han i ett hänseende kanske till och med mer än soldaten förtjent af
understöd från Statens sida, — han rycktes nemligen utan någon ersättning från sina
fredliga sysselsättningar till otaliga vedermödor genom en fmmp-åtgärd, en olaglig
utskrifning, då den egentlige soldaten deremot frivilligt valt sitt yrke samt såsom sådan
uppbär atlöning. — Rättvisa och billighet samt Svenska folkets och Statens ära
tyckas derföre fordra, att de nu ifrågasatta landtvärns-pensionerna icke gerna bestämmas
lägre än hvad ofvan blifvit föreslaget.
Derest Rikets Ständer skulle bevilja den af mig gjorda framställningen, kommer
visserligen Statsverket att i och för landtvärns-pensioner tills vidare betungas med en
lith. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 Afd. 9
66 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18C2. N:o 28,
utgift af kauske omkring 20,000 R:dr, men det ligger i sakens natur, då pensionsinnehafvarne
äro gubbar, minst 72 till 73 år gamla, att denna utgift med hvarje år
skall betydligt minskas och om ungefär 10 till 12 år helt och hållet upphöra.
Då jag af referaterna för riksdags-förhandlingarne med glädje erfarit, att motioner
i enahanda syftning som denna blifvit sistlidne plenidag väckta i tvänne andra Stånd,
och det sålunda synes deraf, som det af mig nyss framställda förslaget åtminstone i
hufvudsak rönt sympathier redan från flera håll, tror jag mig ega destomera grundad
förhoppning att Rikets Stäuder skola egna all möjlig välvilja och uppmärksamhet åt
landtvärnsmännens öde. — I sammanhang härmed torde jag böra nämna, att, i händelse
af Rikets Ständers bifall till ifrågavarande pensioner, är säkerligen den nämnda
»Kommittén» villig att öfverlemna alla i dess ego befintliga ansökningar och handlingar
till den embets-myndighet, som kan få sig pensionernas fördelning anförtrodd, likasom
att, derest så skulle erfordras, gå vederbörande Utskott tillhanda med upplysningar
i ämnet.
Slutligen får jag bos Höglofliga Ridderskapet och Adeln vördsamt hemställa, att
denna min motion måtte varda till Stats-Utskotlet remitterad.
Stockholm den 13 November 18fi2.
Carl Mörner.
W:o 28.
Af Herr Bolmstedt; Theodor tiiidvig, angående statsanslag
till inrättande af undervisnings-anst'alter för qvinlig ungdom, m. m,
Det torde ej kunna bestridas, att det kapital, ett samhälle använder till befordrande
af sina medlemmars undervisning och förädling, bär den rikaste frukt, den
högsta ränta. Då hvarje nation har sina fel, hvarje tidehvarf någon missrigtning,
någon idéernas öfverdrift att rätta, eller åtminstone att motväga, och detta endast
kan ske genom upplysning, blir denna äfven första vilkoret för ett folks goda utveckling.
Den Engelska nationens säkra och lugna framåtskridande får till en stor
del tillskrifvas dess beredvillighet att lyssna till ett öppet och ärligt framhållande af
dess fel och svagheter och att, sålunda väckt, söka botemedel derför. Man skyller
Svenskarne för hämdlystnad, ett qvarstående arf från vikingatiden, då den ansågs som
en dygd, för afundsjuka och för en alltför hög grad af fåfänga; beklagligen få vi
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 28.
67
medgifva att det ligger sanning i dessa anklagelser. Den missrigtning åter, som tillhör
tidehvarfvet, år; att det materiela och den deraf föranledda vinnings- och njutningsluslan
tagit alltför mycket öfverhand. Den industriela utvecklingen är visserligen,
då den är byggd på sunda principer, åstadkommer ekonomisk förkofran och
för arbetaren förbättrade lefnadsvilkor, ett godt och önskvärdt mål, men en nations
framsteg i civilisation bör dock ej uteslutande uppskattas efter vinsten af dess näringar.
Om de hopade rikedomarne endast framkalla en större lyx, en lättsinnig
taflan alt njuta af lifvets nöjen utan någon ädlare och djupare uppfattning af dess
betydelse och värde, så sjunker folket i intellektuel och moraliskt afseende, och detta
i samma mån hastigare, som en ymnig ponningctillgång befordrar fåfängan och dess
många skadliga följder. Skulle då inträffa, att den beprisade industriela utvecklingen
är till ej ringa del endast skenbar, att de förhöjda inkomsterna sökas äfven på
bekostnad af kapitalvärden, att tillgångarne hufvudsakligen vinnas, ej genom en jemnt
och säkert stigande produktion, utan fastmer genom ständigt förnyade, med betungande
ränta belastade lån, som ömsom lifva, ömsom nedtrycka näringarne, som tidtals
inleda i förelag, tidtals föranleda deras misslyckande, så inverkar det öfverdrifvet
materiela sträfvandet högst menligt på folkets karakter. Ställningens osäkerhet åstadkommer
vådliga spekulationer och, om dessa misslyckas, ofta vingleri, framkallar dels
af tanklös svaghet, dels af beräkning alt sålunda kunna stärka krediten, ett lefnadssätt
öfver tillgångarne, en håg att njuta, medan medel dertill finnas; man bedrager
sig sjelf och andra; man tror sig vara rik, eller hoppas att blifva det och vill af
andra så anses; man vaggar in sig i illusioner och vaknar ej förr, än man ohjelpligt
intrasslat sin ställning, eller en just af dessa förhållanden lätt frammanad kris
bryter stafven öfver skyldiga och oskyldiga, öfver dem, som medvetet trotsat faran
af de invecklade penningeförhållandena och dem, som blott ej förstått rätt bedöma
tillståndet. — Att skakas af dessa numera periodiskt återkommande brytningar kan
endast derigenom undvikas, att folket sjelf söker en motvigt i spridandet af sundare
och renare tänkesätt. En säkrare måttstock för samhällets framsteg, ett säkrare bevis
på bildningens insteg äro derföre; sättet att använda de genom llit och sparsamhet
samlade tillgångarne, beredvilligheten och förmågan att allvarligt och säkert
befordra samtidas och efterkommandes intellektuela och moraliska förädling. Endast
den nation, det lärer oss historiens vittnesbörd, befäster sin närvarande trefnad, sitt
framtida bestånd, sin kraft att motstå politiska och ekonomiska skakningar och att
bevara sin frihet, sitt oberoende, som ej besmittas af veklig njutningslusta, hvilken
föder egennyttan, bedrägliga förvärfskällor och andra laster, samt försvagar sjelfkänsla
och själskraften, utan tvärtom vårdar de ädlare och renare känslorna, hyllar
gudsfruktan, sedlighet och rättskänsla samt bär aktning för menniskovärdet.
Det kan beklagligen ej nekas, alt på sednare tider den öfverdrifna egennyttan
och den smittosamma fåfängan sträfvat att utbreda sina förderfliga inflytanden i vårt
land, men å andra sidan visa dé många ädla sträfvanden, sorn vunnit insteg, den
68
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 28.
välvilja, hvarmed medel till undervisningsverk och välgörenheten hedrande inrättningar
anslås och anskaffas genom frivilliga bidrag, att nationen har kraft och vilja att
befordra sitt sanna bästa. Det är derföre jag ej tvekar att väcka ett förslag i denna
rigtning.
Ehuru man hos oss i allmänhet bär aktning för qvinnan, redan gillat den
henne tillerkända lika arfsriitten, den henne beredda frihet att förklaras myndig och
börjat lossa hindren för utöfvandet af hennes ovilkorliga rätt alt få sig sjelf ärligen
försörja, dertill hon dock är i behof af kunskap och arbetsskicklighet, så återstår likväl
ännu mycket att önska, innan full rättvisa henne tilldelats. Att ännu hylla den
från råhetens tidehvarf qvarstående åsigten om qvinnans underordnade ställning är
ovärdigt ett upplyst folk; ej heller gör det tillfyllest att visa det så kallade svagare
könet en yttre uppmärksamhet och aktning, hvilka gifva blott inbillade företräden,
medan man nekar det en på uppfattningen af dess sanna värde grundad rättvisa och
verklig aktning. År då den qvinnan tillhörande medverkan till samhällets utveckling
så underordnad, att Staten kan ega skäl förbise hennes eget bästa och hennes vigtiga
betydelse för det stora hela? — Mera än halfva befolkningen i vårt land består
af qvinnor; deras förmåga att bidraga till folkets lycka och förkofran är mycket stor
och inflytelserik, det veta vi, det erfara vi dagligen, det kunna vi ej förbise; men
denna deras förmåga, afven när den inskränker sin verksamhet inom de trängre
gränsorna för deras bestämmelse, är i hög grad beroende af den upplysning, som
meddelats dem. Är det nu, det ingen torde förneka, ett samfunds pligt att ej allenast
beskydda sina medlemmar, utan äfven att genom visa och goda, i mån af na
tionens
framskridande förändrade och förbättrade lagar och inrättningar söka befordra
alla samhällsmedlemmars trefnad och förädling, så frågas, om den Svenska Staten nu
i alla afseeuden fullgör sin skyldighet mot en så stor, så aktningsbjudande hälft af
sin befolkning? — Vi kunna ej annat, mine Herrar, än med ett sorgligt nej be
svara
denna fråga. — Med undantag af deri ringa kunskap, som kan tilldelas de
yngre flickobarnen i våra folkskolor och sednare vid deras beredning till Herrans
Nattvard, inskränker sig Statens åtgärd i afseende på den gvinltga befolkningens
undervisning till ett nyss inrättadt Seminarium för bildande af lärarinnor. — Då de
uppvexande flickorna skola inhemta någon vidsträcktare kunskap och duglighet, måste
de söka dem genom privat-undervisning i pensioner eller i hemmet, i följd hvaraf
endast mera bemedlade föräldrar förmå gifva sina döttrar någon bildning, och äfven
denna blir allför ofta ensidig, om ej till och med missrigtad. — Det klagas öfver
en allmän kroppssvaghet hos det uppvexande slägtet; såsom botemedel deremot föreslås
med rätta, och tillämpas äfven nu partielt för gossar, gymnastik, stärkande öfningar
och rörelser i fria luften; men hvad göres för de uppvexande landets döttrar?
Inser man då ej att ett kommande slägtes sundhet och styrka väl mera, men ej
mindre bero af den helsa och harmoniska kroppsbyggnad, som de blifvande mödrarne
ega? Hvarföre böra höga, ljusa lärosalar, väl ledda kroppsöfningar, lif och helsa
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 28.
69
jemte vetandets ljus och känslans förädling ej få tilldelas den ena hälften af landets
barn så väl som den andra? — Kanske invänder man att de mera bemedlade ej
gerna skola sända sina döttrar i publika skolor, och att utan dessa de högre skolorna
få för ringa antal elever! — Skall då Staten numera ej kunna införa en sådan
anda i sina skolor, ej kunna så ändamålsenligt inrätta dessa läro-anstalter, att nästan
alla med begärlighet skola omfatta tillfället att låta de der erbjudna stora förmåner
komma deras barn tillgodo?
De /lesta unga flickor få nu ej annan ledning än den, en ofta af göromål betungad,
sjelf föga bildad mor kan gifva. Ej sällan ser man att de, i stället för i
barnaåren inhemtade kunskaper och färdigheter, hvilka för lifstiden skulle göra dem
oberoende, få en tidigt nedlagd öfvertygelse, att de böra genom ytliga företräden
söka tillvinna sig en försörjande make. Intellektuela krafter, dem en allvis Skapare
nedlagt i qvinnans såväl som i mannens själ, gå sålunda förlorade ej allenast för
henne, utan äfven för dem, hon kunnat och bort få att feda. Huru stort en moders
inflytande är, veta vi alla. Huru mången utmärkt man har ej en ädelt tän
kande
och rättskänslig moders outtröttliga, kärleksrika bemödanden att tacka för
hvad han är. Det är oftast modern, som nedlägger första fröet till religion i det
späda hjertat, hon, som tålmodigt leder de första stegen på vetandets bana, hon,
sorn rättar de sig insmygande felen, hon, som uppmuntrar dygden och fliten; åter
hon, som med uppoffrande af egna krafter bevakar och underhåller den lifsgnista,
som eljest af sjukdomen i förtid släckts; det är vidare hon, sorn ger hemmet dess
rigtning, dess behag, som sammanhåller och stärker den vjdgade kedjan och med
kärlek åter sammanfogar de af svaghet skiljda länkarne deri. — Är andan god i de
många hemmen, då är andan god hos nationen, ty hemmen utgöra samhällenas äldsta
och säkraste grundvalar. En moraliskt god, för bildning varm, af kärlek lifvad
mor är en borgen för hemmets inre lycka, för barnens goda utveckling. — Fadern
bör medverka äfven han, men moderns plats kan han ej ersätta. Som vetenskapsman,
embetsman, handlande, handtverkare, jordbrukare eller idkare af annat näringsfång
måste han offra sin dag åt sitt arbete, oftast aflägsnad från hemmet, ser blott
vissa stunder sina barn och kan ej följa deras utveckling så som nödigt är. Någon
gång saknas beklagligen äfven hågen dertill och föredragas förströelserna framför det
ansvarsfulla kallet att hägna dessa ädlare plantor.
Det alltför stora antal qvinnor, som torde förblifva ogifta, liar äfven rätt att
för sin egen del få den undervisning, som försätter dem i en oberoende ställning.
Denna rätt är så obestridlig att det måste förvåna att den så länge kunnat förbises.
Deras arbetsförmåga förspilles nu till stor del antingen i föga gagnelig verksamhet,
om ej rent af i sysslolöshet, eller i ett förtryckt trälande för en otillräcklig utkomst.
Hvad kunde ej alla dessa gagna, om dem bereddes frihet och förmåga dertill? Gif
dem sjelfkänsla, gif dem tillfälle att utveckla sitt rika inre, att visa sitt värde, och
de skola framträda som nyttiga, aktade medarbetare i samhällsbyggnadens förbättring;
70
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 28.
de»Sskola söka sig ett adell mål, med det tålamod och den sjelfuppoffring, sorn är
qvinnan egen, lefva derför, sjelfva Länna sig lyckliga och inverka välgörande på det
hela.
Slutligen tillskyndas samhället genom en mera vårdad moralisk uppfostran den
stora fördelen att i en snar framtid äktenskapens antal förökes, då qvinnan sjelf mer
än nu kan bidraga till familjens underhåll, och då hennes förädlade inre låter henne
finna lyckan i redbarare tidsfördrif, än nöjenas och Härdens, samt att antalet af de
beklagansvärda qvinnor, som genom fåfängans och svaghetens lockelser blifva ett
skadligt element i Staten, betydligt skall minskas.
Så stiger alltjemt nationens moraliska värde, så betryggas varaktigast och säkrast
dess utveckling!
På grund af hvad jag här blott ofullständigt framställt får jag vördsamt föreslå:
l:o att Rikets Ständer behagade besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan, att Hans Majit täcktes i nåder af erfarne, för
undervisningen intresserade män tillsätta en Kommitté med åliggande att
inom viss tid, efter inhemtande af utlåtande från städernas innevånare,
uppgöra ett fullständigt organisations- och kostnadsförslag för högre, på
nyaste erfarenheter byggda, för utveckling af själens, hjertats och kroppens
krafter ändamålsenligt inrättade bildnings-anstalter för qvinnor i alla de
städer, hvilkas folkmängd i förening med den omgifvande ortens uppgår
till det belopp, att en skola der bör grundas, dervid beräknande såväl
hvad städerna och orterna äro villiga eller böra åläggas dertill bidraga,
som ock hvad Staten för organisationen och sedermera för underhåll af
lärare och lärarinnor, materiel m. m. bör tillskjuta; samt att Kongl. Majit
täcktes till näst sammanträdande Rikets Stander afgifva ett fullständigt förslag
i ämnet.
2:o att Rikets Ständer behagade besluta ett reservations-anslag af
100,000 Ridr, hvilket för denna statsregleringspcriod ställes till Kongl.
Majits disposition för alt användas till organisation, materiel och allöningar
vid sådana för flickor inrättade bildnings-anstalter, som före nästa riksdag
knnna med bidrag af distriktet sättas i verksamhet i städer, allt efter den
plan för undervisning och öfningar, som Kongl. Majit nådigst tacktes fastställa.
Om remiss till vederbörliga Utskott får jag anhålla.
Stockholm den 15 November 1862.
Th. T. Bolmstedt.
Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1862. N:is 29 och 30.
71
M:o $9.
Af Herr »rake, Carl Adolf Willielm, angående befrielse för
embets- och tjenstemäns enkor och barn från erläggande af bevillning
för dem tilldelade pensioner.
Enligt de före år 1862 gällande Författningar voro de pensioner, enkor och
barn efter civila och militära embets- och tjenstemän m. fl. uppburo från kassor och
fonder, hvartill män och fäder i lifstiden gjort tillskott, fria från bevillning till Staten;
men denna rättvisa och billiga grundsats har blifvit frånträdd uti den nu gällande
Bevillnings-förordningen och många fattiga familjer äro derigenom försatta i
större bekymmer för sin utkomst än förut. Med anledning häraf och då Staten,
hvars inkomster ändå betydligen ökats, utan afsaknad kan umbära den bevillning,
hvilken af enkor och faderlösa barn utpressas, tager jag mig friheten vördsamt föreslå:
att dylik skatt må alldeles upphöra och saken försättas i samma skick, som
densamma hade, innan berörda Förordning blef ländande till efterrättelse.
Om remiss till Höglofliga Bevillnings-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1862.
C. Drake.
!%T:o 30.
Af Friherre Sil jernstedt, »Tohan Willielm, angående förhöjning
i det af Kongl. Maj t för Flottans nybyggnad äskade anslag.
För att den nybyggnad af Svenska flottan, som är af behofvet högt påkallad,
må kunna på, i förhållande till landets krafter och tillgångar, möjligen kortaste tid
tillvägabringas, föreslår jag vördsamt:
att det af Kongl. Maj:t i nådig Proposition till Rikets Höglofliga Ständer
äskade årliga extra anslag af 756,000 R:dr måtte höjas och beviljas till
72 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18(12. N:o 31.
det af Herr Departements-chefen för Sjö-ärendena alternativt ifrågasatta,
årliga beloppet, 1,104,000 R:dr, utgörande under nästa statsregleringsperiod
3,312,000 R:dr R:mt, utom de tillgångar, som i Bilagan N:o 7
vid Sjöförsvars-kommitténs Betänkande påräknats.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1862.
J. W. Stjernstedt.
N:o 31.
Al Friherre Mortlfnfalhj Joliuil, om anslag för uppförande af
en byggnad till inrymmande af Riks-arkivet och Kungl. Bibliotheket
Må
det tillåtas mig fästa Höglofliga Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet
på en fråga, hvars afgörande redan vid nuvarande riksmöte torde visa sig af behofvet
synnerligen påkalladt. Det är angående rikets tvänne vigtigaste och dyrbaraste
litterära skatter: Riks-arkivet och Kongl, eller Riks-bibliotheket, och deras i följd
af brist på tjenliga lokaler nuvarande sorgliga belägenhet, som jag utbeder mig få
lemna några upplysningar för att derefter, — då jag tror de fakta, som komma att
här nedan anföras, skola öfvertyga enhvar att något dervid med första bör göras, —
få framställa ett förslag till afhjelpande af nämnda Verks närvarande, behjertansvärda
tillstånd.
Hvad först beträffar Riks-arkivet, så blefvo, såsom bekant, äfven Rikets sednast
samlade Ständer gjorda uppmärksamma på odugligheten af den nuvarande förvaringslokalen
för de dyrbara, omistliga käll-urkunderna till Sveriges häfder, dervid nämnda
byggnads, snart sagdt, stundliga fara att ramla af fullt sakkunnige män intygades och
upplysning meddelades hurusom man, då byggnadens remnor under de öfre våningarnes
tunga belastning allt mer och mer vidgade sig, hade, för att så vidt möjligt
minska faran dervid, måst i fuktiga källarhvalf inqvartera massor af värderika, ja till
och med ofta efterfrågade handlingar. Vi minnas huru också Kongl. Majit ansåg
det al behofvet påkalladt att för Rikets Ständer framlägga ett förslag, som då strandade
mot betänkligheter, rörande den deri ifrågasätta lokalen. Om äfven nu efter
nämnda erinringar och efter det faran under de sistförflutna åren naturligen ökats,
ingen
Motioner hos Hiel der skåpet och Adeln 1862. N:o 31.
73
ingen Åtgärd att rädda fäderneslandets ojemförligt dyrbaraste handlingar undan den
förstöring, som sannolikt blefve en följd ifall Hiksarkiv-byggnaden äfven blott partielt
skulle hastigt dela Norrbrokajens öde, om, säger jag, äfven vid denna riksdag ingenting
häremot vidtages, utan den olycka som bevisligen är att alltjemt frukta, beklagligen
inträffade innan man gjort Åtminstone något att förebygga den, så kan nu
mera,
såsom ursäkt till framtiden för den oersättliga skadan, ej ens okunnighet om
att faran var öfverhängande förebäras. Att någon åtgärd häremot suart måste vidtagas,
synes mig derföre ovedersägligt.
Rörande det andra af Rikets båda värdefullaste historiska och litterära institutioner:
det Kongl, eller Riks-bibliotheket, så tror jag ej att detta, hvad beträffar lokalen,
varit föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet sedan riksdagen år 1844.
Det hade då i 76 år varit inhyst i dess nuvarande förvaringsrum, en trappa upp i
ena Logårdsflygeln af Kongl. Slottet. Nämnde år utgjorde det vid pass 60,000 band
och 3,000 manuskripter. Utrymmet derför var redan då blifvet så trångt och under
tillvexten hvarje möjlig utväg till utvidgning inom lokalen så till det yttersta begagnadt,
att enhvar erkände det rikets första bibliothek ej längre borde eller kunde
der qvarblifva, utan allmänt inseende dess betydenhet och värde för hela landet, beslöt
man att en våning i det nya Riks-muséet skulle afses derför; denna lokal, som
uppgafs kunna rymma 200,000 volymer, hoppades man skulle i långliga tider blifva
tillräcklig. Nu hafva emellertid resultaten af Rikets Ständers vid 1840 års riksdag
frikostigt ökade års-anslag för inköp af utländsk litteratur, af den mångdubblade
tryckproduktionen inom landet samt af flere enskilde högst betydande gåfvor under
de sistförflutna 18 åren, visat sig deri, att boksamlingen vext till proportioner, dem
ingen vid förenämnda tidpunkt anade. Enligt en denna höst gjord räkning utgör nu
böckernas antal något öfver 120,000 band, utom vid pass 11,000 häften af oalslutade
verk och tidskrifter samt närmare 300,000 småskrifter förvarade i mer än
7,000 portföljer samt 3,300 manuskripter, oberäknadt en af Rikets Ständer inköpt
gravyr-samling, nu uppgående till 14,000 numror, samt några hundrade större
portföljer med nybildade samlingar af kartor, planer, historiska plancher m. m.
Med erfarenhet om denna hastiga tillvext, kan man med temlig visshet antaga
att redan innan ytterligare 20 år förgått, bibliotheket skall hafva vunnit en tillökning,
stor nog att göra äfven den påtänkta nya musei-lokalen otillräcklig; heldst sorn
denna enligt noggrann uppmätning, oaktadt största hushållning i inredningsplanen, icke
kan lemna rum för mer än omkring 185,000 band, då från totalutrymmet afräknats
lokaler för handskrifter, gravyrer, kartor &c. Härtill kommer att museivåningen
är långt ifrån väl afpassad för ett bibliothek, enär der finnes ytterst få väggytor,
men väl pelare och vida fönster, som göra en fullt ändamålsenlig inredning ytterst
kostsam, ja nästan omöjlig. Lämpliga arbetsrum och en i alla större offentliga bibliotheker
numera såsom nödvändig ansedd läsesal, der det stora antalet skrifter, som ej
Uth. till H St. Prot. 1862 * 1863. 11 Sami. 1 A/d. 10
74 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 31.
kunna ersättas och derföre ej böra utlånas, kunna hållas allmänheten tillgängliga,
dessa skulle, äfven de, i nämnda lokal komma att saknas. Musei så kallade bibliotheksvåning
är en präktig lokal, egnad att mottaga skulpturarbeten och andra fristående
föremål och har dertill förmodligen äfven af architekten blifvit i sista hand afsedd,
under beräkning att det i ett museum något oegentliga bibliotheket med tiden
skulle bortflyttas. Statens samlingar af statyer, rustningar, troféer &c. &c. behöfva
också redan detta utrymme och kunna enligt uppgift ej derförutan i deras helhet
ens nu dit ordnas. På grund af hvad här anförts, synes det mig derföre ur alla
synpunkter, äfven den ekonomiska, föga välbetänkt att ej genast afse hela byggnaden
för dess rätta och hufvudsakliga ändamål. Ty vore det ej bortkastad kostnad, möda
och tid att nu för några få tiotal af år och med utsigt att snart åter nödgas göra
omflyttning, för Riks—bibliotheket aptera en lokal, som dertill icke är ändamålsenlig,
icke tillräckligt stor, ej kan utvidgas och sorn genast behöfves till det ändamål hvarför
den bäst passar? 1 allo lämpligare och klokare än att för Riks-bibliothek vidare
tänka på musei-lokalen torde deremot under ofvansagda förhållanden vara, att Rikets
Ständer till de båda så nära beslägtade och hvarannan supplerande Riks-arkivet och
Riks-bibliotheket, gåfve en ändamålsenlig och åtminstone för någon längre tid tillräcklig,
gemensam byggnad, på hvars tomtplats derjemte utrymme funnes för framtida
tillbyggnad. Då de långvariga stridigheterna bland fackmän om hvar Riksmuséet
borde byggas nogsamt visat huru vanskligt det är att utfinna det ur alla
synpunkter bästa läget för en byggnad sådan som den här ifrågasatta, vore det förmätet
här föreslå någon viss plats derför. Såsom möjligen värda att diskuteras, torde
emellertid kunna bland andra uppräknas: den af Konung Oscar till det allmänna
skänkta vestra delen af Helgeandsholmen; de båda tomterna, som Kommers-kollegii oell
Riksgälds-kontorets hus nu upptaga; högsta delen af Kongl. Skeppsholmen; Humlegården,
f. d. Enkedrottning Desiderias stalltomt med bredvid liggande trädgård å Blasieholmen.
På grund af färska exempel både i utlandet och hemma, tror jag en utan onödig
prakt, men i enkel och allvarlig stil hållen byggnad, för det uppgifna ändamålet
kunna, utan öfverdrifna kostnader, blifva både lämplig, tillräcklig och en prydnad för
staden. Om Staten eller staden uppläte tomtplatsen, borde efter erfarenhet med, för
exempel, Teknologiska institutet och Vetenskaps-akademiens nya byggnader, en summa
af 400,000 R:dr R:mt blifva tillräcklig för byggnadens uppförande, helst om nämnda
belopp finge ökas med försäljnings—värdet för det nuvarande Riksarkiv-huset. Rikets
så betydande litterära skatter förtjenar sannerligen här ifrågasatta utgift; det är en
pligt mot efterverlden att dessa väl förvaras, likasom det är en gifvarnes och inalles
den nu lefvande generationens rättmätiga, fast hittills ej uppfyllda fordran, att de
blifva fullt tillgängliga och begagneliga.
Jag får derföre härmed vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer måtte anslå en summa af 400,000 Riksdaler Riksmynt
till en ny byggnad för Riks-arkiv och Riks-bibliothek, att så fort sig göra
Motioner hos Riddersknpet och Adeln 1862. N:o 32. 75
later upp/öras å den inom hufvudsladen tillgängliga plats, som Kongl.
Maj.t, efter sakkunnige mäns hörande, finner dertill lämpligast.
Stockholm den 19 November 1862.
J. Nordenfalk.
W:o 32.
Al Herr von Mentzer, Carl Fredrlk, angående åtskilliga
ändringar i nu gällande Förordning rörande bränvins-tillverkning.
Vid hvarje industriel lagstiftning, ligger en icke ringa vigt deruppå, att icke
några lagstadganden uppställas, som, utan att medföra ökad kontroll, verkar hämmande
på sjelfva den industriel handteringen, eller på den frihet, som är ett nödvändigt
vilkor för all ändamålsenlig och planmässig utöfning af densamma, enär hvarje
sådan föreskrift lätteligen åstadkommer både allmän och enskild förlust.
Bland lagstadganden, som af denna anledning synes mig böra erhålla förändring
är g 23 af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående vilkoren för bränvins-tillverkning
af den 26 Oktober 1860.
Denna § stadgar nemligen i fråga om restitution af erlagd bränvins-brännings
afgift,
att hvad som sålunda får återlyftas ej må öfverstiga »en femtedel af den erlagda
afgiften». — — — — — — — — — — — — — — — — —
För att, i öfverensstämmelse med detta stadgande, kunna anmäla sig för tillverkning
af ett visst belopp bränvin, är sålunda nödvändigt, att på förhand hafva
noggrann kännedom om den tillgång på rudimaterier, som å tillverkningsorten förefinnes,
äfven som om åtskilliga andra omständigheter, som kunna inverka på bränvinspriset.
En sådan kännedom är likväl i mångå fall svår, om icke omöjlig att i
tid förvärfva. A tillverkningsorten kan t. ex. vara att förutse en rik potatisskörd
och af sådan anledning anmäler sig tillverkaren för det största tillåtna belopp, men
efter tillverkningens början visar sig, att i angränsande orter skörden blifvit klen;
tillverkaren måste då detta oaktadt, för att skydda sig mot en större förlust i skatt,
underkasta sig den mindre, som uppkommer af att till högt pris inköpa råämnet,
och hvaraf skadan således drabbar icke blott honom, utan äfven de orter der skör
-
76
Motioner hon Ridder skåpet och Adrin 1862. Ih':o 32.
den blifvit sämre. En likartad olägenhet inträffar, om i följd af förutsedd klen
skörd å tillverkningsorten, anmälan sker för ett ringa belopp, men genom sjukdom
å potatisen eller rikare skörd i angränsande orter, en större tillverkning skulle vara
önskvärd.
Att förlust äfven uppstår om genom en hastig förändring af bränvinsprisen i
allmänhet inom landet, en motsvarande förändring i tillverkningsbeloppet blefve be
höflig,
men genom Författningen omöjliggjord, är äfven ögonskenligt.
Till undanrödjande af dessa olägenheter, får jag derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville besluta att slutet af ifrågavarande § skall få följande
förändrade lydelse:
— — — »Dock må» skilnaden mellan den erlanda af giften och
hvad som sålunda åt er håres, icke i något fall understiga den afgift, som
svarar mot den minsta tillverkning hvarför anmälan enligt § 4 får skr.
I sammanhang härmed och för att sätta den bränvinsbrännande landtbrukaren
annu mer i tillfälle att under höstmånaderna lämpa tillverkningsbeloppet efter tillgången
å och beskaffenheten af rudimaterierne samt öfriga landtmanna-göromål, får jag
ytterligare vördsamt föreslå,
att den, sorn har för båda höstterminerna sig anmält och denna bränvinstillverkning
utöfvar, men under deri första icke tillverkat hela det kanntal,
som i anmälan blifvit upptaget, må eg8 rättighet, att under den andra tillverka
lika mycket mera, oberoende af hvad i § 22 medgifves, samt att
första momentet af denna § ändras, så att den i stället för: »utgår afgiften för
hela öfverskotts-tillverkningen», kommer att lyda: Utgår afgiften för hvad
som öfver En tiondedel af det anmälda beloppet blifvit tillverkadl med
En fjerdedels förhöjning öfver hvad i § 10 finnes bestämdt, och det öfriga
öfverskotlet med hvad denna § föreskri/ver.
Under förutsättning att nu föreslagna förändringar vidtagas och i allt läll, bör,
till undvikande af missförstånd, äfven I momentet af § 25 erhålla följande
lydelse:
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förslördt och
bränvinslillverkningen till följd deraf inställd, må afkortning eller återbäring
af bränvinshllverknings-afgi/ten beviljas till ett belopp lika med
skilnaden mellan den erlagda afgiften och del belopp, som svarar mot
den före vådeldens eller olyckshändelsens limande tillverkade qvantitet
bränvin; samt för vinnande af nödig kontroll <§ 20 fä det tillägg att,
den som sig begagnar af rättigheten att bränvins-skatten erlägga för
halfva bränvins-terminen i sender med hälften af den för hela terminen
belöpande afgift, kontrollör eger bränvmsbränningen inställa, då tillverk
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N'o 33. 77
ningen blifvit för erlagda afgiften verkställd, intill dess öfriga delen af
skattebeloppet medelst qvitto visas vara erlagd.
Om remiss häraf anhålles ödmjukast.
Stockholm den 19 November 1862.
C. F. v. Mentzer.
N:o 33.
Af Herr Wolffelt, Mauritz Constantin y angående ändring
i gällande Legostadga, i fråga om orlof ssedels innehåll.
Husagans afskaffande var en gärd, lemnad af husbonderätten åt menniskorätten
och menniskovärdet, ett steg framåt på civilisationens och den allmänna sedlighetens
väg. Men husbonderätten, nära befryndad med familjerätten och från den ledande
sitt ursprung, är sjelf en alltför verksam orsak och kraft till samhällets ordning, och
med denna dess lycka, för att icke af lagstiftaren omhuldas med det hägn, som
gagnar utan att skada.
Granskar man de lagar, hvilka för närvarande hägna denna rätt, finner man
bland andra följande ofullständighet deruti:
I den rätt och den pligt husbonde eger att gifva tjenstehjon betyg eller s. k.
orlofssedel tvingas den förre att om den sednnres frejd lemna intyg, icke på grund
af sin öfvertygelse om denna frejds beskaffenhet, utan endast om hvad som rörande
densamma, bevisligen och med vittnen kan styrkas. Husbonde må hafva funnit tjenaren
aldrig så oärlig i sin tjenst, sjelf sett honom tillgripa eller förskingra husbondens
egendom, men saknande derpå fulla bevis, tillåtes det honom ej att utelemna
intyget om tjenarens frejd, utan han tvingas derjemte att lemna ett godt vitsord om
samma frejd, ehuru detta strider emot sanningen och hans inre öfvertygelse.
På grund häraf får jag föreslå det nu gällande Tjenstehjons-stadgas 21 § må
omredigeras med uteslutande af orden »Tjenarens frejd».
Husbonde blir derigenom befriad från tvånget att, någongång mot sitt bättre
vett, nedskrifva och intyga en osanning, utan att likväl betagas rätten, när tjenarens
frejd varit god, betyg deröfver meddela.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 19 November 1862.
M. C. Wolffelt.
78
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 34,
3%’:o 34.
Al Friherre Rftnl); Farl Itlanii om upptagande af ett inhemskt
stats-lån för jernvägs-byggnaderna i landet.
Vår närvarande finansiela ställning ingifver oss rättvisa bekymmer, så vidt man
af det allmänna behofvet af penningar, som inträdt för Staten likasom för industrien
får draga slutsatser om de allmänna penninge-förhållandena i vårt land.
Att landet lider af sår, som alltjemt gå öppna och förvärras och som motverka
statskroppens helsa, oaktadt Ständernas och Regeringens husmedicin, inses troligen af
de flesta, om än de icke fatta orsakerna dertill. För att begagna ett kändt uttryck
tyckas vi: »gå tillbaka i framåtgående».
Det så kallade frihandels-system, som man, tillsammans med vårt usla penningeoch
finansväsen, laggt till grund för vår industriela framgång, tyckes försätta industrien
i en allt fortfarande storartad penningekris, som uppjagar räntan, oupphörligt
ökar lånebehofvet och trycker rörelsen.
Frihandeln är likväl i våra dagar, oaktadt dessa våra bekymmer, en industriens
oåterkalleliga fordran Turgot och Malesherbes ville redan i den tiden pånyttföda
Frankrike med frihandel och lika beskattning. Kongl. Ediklet af 1776 i frihandel*
syfte, krossades af Mantilismens motstånd. Det skulle nu betraktas som en produkt
af vår tids stats-ekonomiska vishet.
Redan lärde 1776 stats-ekonomen Adam Smith: att rikedom består i tingens
bytesvärde, och Saij: att man endast medelst produkter kan köpa produkter.
På dessa teorier hvila frihandelns ovedersägliga grund. Frihandrls-systemets
sednare utveckling och seger öfver prohibitismcn i flere civiliserade länder äro alltför
kända fakta att här behöfva angifvas. Frihandels-svstemets storartade sanningar kunna
numera hvarken fördunklas eller omintetgöras. De äro axiomer i vår tids statshushållningsliira,
och hvarje land måste ovilkorligt finna sig väl af en på sådana
grunder och i sådan anda företagen reform.
Om hvarje upptäckt, hvarje storartad idé, som födes till verlden, är förtjent af
mensklighetens beundran och tacksamhet, så är för ett visst folk den statsman, som
med vishetens hela fullhet och erfarenhetens skärpa inlägger uppfinnarens själ i de
reformer, han vill bereda sitt land, och genom klokt afvägande af förhållanden och
fakta förbereder detsammas utveckling och förkofran, icke mindre värd samtidens och
efterverldens erkänsla. Huru ofta hafva de största uppfinningar, de största sanningar,
hvilka burit frö i sitt sköte till djerfva förhoppningar för framgång, icke blifvit i till
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18(S2. N:o 34.
7i)
liimpnirigen bortfuskade, och till och med anledning tili stora förluster och lidanden,
genom trångbröstad och ensidig förvaltnings—politik. Härom bura historiens blad
oja fa k tiga bevis.
Hvad särskildt angår frihandels-reformen för vårt land skall den säkert, 0111 den
rätt tillämpas, blifva lika välsignelserik för oss, som för andra folk, som tillegna sig
den, uppamma en kraftig industri, som med säkerhet framgår på verldsmarknaden;
skall lemna materiela resurser och nationel rikedom. Men för att komma derhän,
är det nödigt att vi, för det första, redogöra för oss frihandels-systemets grunder
och oafvisliga fordringar, för att sedermera tillse i hvad mån vi deraf gjort oss delaktige,
emedan en tillämpning delvis af frihandelns sanningar, under eljest fullkomlig
prohibitism, vore den mest klanderfulla åtgärd, som kunde företagas, — som skulle
verka i högsta grad menligt för vår industri och följaktligen för landets utveckling.
Genom sådan åtgärd skulle man bereda den utländska industrien ett öfvertag öfver
vår, som skulle förqväfva och ruinera den, omintetgöra konkurrensen, i mer eller
mindre grad, opphäfva exporten, befordra import och förvirra penninge- och kredit
väsendet.
Konkurrensen är frihandelns lifsprincip. Hvarje förändring i lagarne för industrien,
som icke är byggd på denna tanke, är omotiverad och hämmande för producerandet;
— Hämmad produktion, industriens död.
Frihandels-systemet innebär, såsom namnet antyder, ett af inga hinder hämmadt
eller afbrutet producerande; emedan man endast genom produkter kan köpa produkter;
fullkomlig näringsfrihet, underlättad af ett fritt, på inga prohibitiva grunder
bygdt, bank- och kreditväsen, och intager beskattningsväsendet äfven ett vigtigt rum
i detta hänseende, hvarföröfrigt ett lättadt varu-utbyte är frihandelns lif, en af inga
privilegier och monopolier nedtryckt handels-gemenskap, påminnande oss Smiths
theori: att rikedom består i tingens bytesvärde. Detta är frihandelns väsen, dess
ovilkorliga fordringar. Men deraf följer ingalunda att frihandels-reformen för ett
visst land, med dess egendomliga förhållanden, bör åtföljas af någon radikalism, eller
att så genomgripande förändringar, såsom den fordrar, kunna eller böra brådstörtadt
genomföras och aldraminst att frihandels-reformen må anses lämpligast och uteslutande
böra börja med endast tulltaxan, såsom den blifvit det hos oss, med totalt förbiseende
al de stora krafter, hvilka egentligen förbereda reformens storhet och
framgång.
Annu finnes intet land, som så tillegnat sig frihandeln. Om lågsamma öfvergångar
från ett till annat system någonsin äro berättigade, så vöre det visserligen i
förevarande förhållanden, synnerligen som industrien, för öfvergången till frihandel,
måste fordra ett omskapa dt samhälle, fritt från alla monopolier och privilegier i handel
och penningeväsende, fritt från alla de principiela grunder och rättigheter, hvarpå
våra prohibitiva samhällen hvila. Derföre är frihandelns orbita från prohibitismen till
dess högsta utveckling ett icke lätt uttaget steg, den är en lång väg, på hvilken
80 Motioner lion Hielder skåpet och Adeln 1802. N:o 34.
folken måste vandra gradvis fram, i den mån handelsfrihetens företräden blifvit
erkända.
England, förkämpen i frihandel, såsom del var konseqvent i merkantil-systemets
tillämpning, det i industriel storhet och rikedom mägtiga England, rusar icke framåt
i frihandel. Frihandelns grundsatser äro der visserligen erkända, men i fråga om
tillämpningen hafva de ännu en lång hana att genomgå, och det oaktadt att England
redan 1826 börjat tillämpa frihandeln. Och för öfrigt, det är icke ett lands
ensak att genomföra ett frihandels-system, det är en bland de stora inter-nationela
frågorna, som måste ega erkännande i liera un ett land för att vinna i värde. Skulle
någon förutsätta att reciprocitets-förhållandeua härutinnan äro af ingen vigt? Vi ega
t. ex. tullfrihet i vårt land för sofvel-varor; skulle det vara för vårt lands jordbruk
likgiltigt om vi ega eller icke ega motsvarande fördel i andra länder? — Betraktom
under hvilka reciprocitetsförhållanden Frankrike i traktaten med England närmat sig
frihandeln.
Låtom oss efter denna lilla inledning öfvergå till frågan, huru vi hafva förberedt
frihandelsreformen hos oss.
Vår näringslagstiftning, hjulet i industriens mekaniska verkstad, är bibehållen
sådan den var under prohibitiv-systemets dagar. Ehuru Ridderskapet och Adeln redan
1809 afsade sig frivilligt rättigheten, att med andras uteslutande besitta säterier
och åtog sig äfven inqvartering för ståndets hus i städerna under freds- som
krigstider, mot vilkor: att idkandet af all borgerlig näring, emot åtagande af deremot
svarande borgerlig lunga måtte blifva en rättighet för alla medborgareklasser,
så har dock denna ståndslråga, som Borgare-Ståndet förmente den vara, pågått hela
Carl Jolians regeringstid olöst och ända till 1846, då våra nu gällande Handels-,
Fabriks- och Handtverks-ordningar utkommo. De kunna, stödda på prohibitismens
grundsatser, icke understödja frihandeln.
Vårt abderitiska skatteväsen är bibehållit nästan från hedenhös och man nedtrycker
jordbrukaren, som är landets skattdragare, med en mängd servituter och skatter,
oftast ganska godtyckliga, orättvisa oell ojemt fördelade och ännu dertill med
afgifter in natura, såsom till presterskapet m. 11., ehuru i sådan form detta skatteväsen
blifvit alskaffadt för länge sedan i andra civiliserade länder.
Vårt bank- och kreditväsen befinner sig på en ståndpunkt, om hvilka alla våra
finanskommittéer uttryckt sitt ogillande och I. ex. den af år 1853 i ordalag, sorn
voro värda här anföras. »Om», så heter det i betänkandet, »å ena sidan, det med tillfredsställelse
erkännes alt i bredd med en stigande folkmängd, landets handel och
näringar under de sednare decennierne vunnit en betydlig tillvext, att dess jordbruk
uppnått en förut aldrig hunnen höjd, att en och annan näringsgren med sällspord
hastighet uppblomstrat, och att dess handelsflotta vidgat sitt lästetal och sitt farvatten,
så kari, å andra sidan, det icke förnekas, att det länge gått och ännu går en allmän
-
Motioner ho/t Ridderskatpet och Adeln 381)2. N:o .34. 81
man klagan i stad och land öfver penningebrist och bristande förtroende, öfver opålitlighet
i uppfyllandet af aftal och ingångna förbindelser, öfver osäkerhet vid bedrifvande
af rörelse, öfver ett alltmer tilltagande allmänt obestånd, öfver alltför mycken
frånvaro af moral, då fråga är om affärer, öfver otrygghet, då fråga är om den
eganderätt, som af dem beror.» Månne icke detta onda sedan dess betydligt vidgat
sig?
Vårt stats-kreditväsende borde vi nästan förtiga. Ifrån att varit endast för ett
10-tal år sedan ett folk utan statsskuld, hafva vi i ett språng kommit till den glädjen
att vara betydligt skuldbelastadt. Och detta under fredens och idoghetens gyllne
dagar. Under det vi utan möda, utan ansträngning kunnat förutan låne-understöd
från utlandet uppbygga våra jernvägar, har man från riksdagens kathedrar predikat
för landet om nyttan, icke af ett inhemskt stats-kreditsvstem, som är sjelfva källan
till industriel storhet, nej, om utländsk statsskuld, ett sätt att bereda tillgångar, som
alla statsekonomiska författare högeligen klandra; och huru hafva vi väl sedermera
användt dessa lånta medel, månne för tillgodogörandet af vår industri, för att upphjelpa
våra i handelskrisen och af illa öfverlagda frihandelspåbud tryckta jernverk och
manufaktur-verkstäder? Jag anser det icke nödigt anföra hvad alla veta, huruledes
vi med dessa millioner riktat den utländska industrien och befordrat dess konkurens
eller stora öfvertag öfver vår i näringstvång, af odugligt bank- och kreditväsende, i
skatter och andra olägenheter kämpande industri.
Penningerörelsen är privilegierad, räntan fixerad, utan exempel i länder der
frihandelns grundsatser tillämpas, och, till följd af denna rörelsens monopolierade beskaffenhet,
tryckes industrien under en ränta 2 å 3 gånger så stor, som i andra länder,
arbetar industrien med en tyngd, som upphäfver möjligheten af konkurensen med de
länder, der en sådan skulle sökas.
Att under sådana förhållanden påyrka och genomföra en tulltaxa i frihandelns
välförstådda intresse, men bibehålla näringarne i deras beroende ställning till gamla
prohibitiva statuter, hvad annat må väl deraf härflyta, än en industriens förtviflade
kamp i konkurensen med utlandet, i hvilken densamma ovilkorligt skall gå under,
om icke man snart lossar de prohibitiva bojorna eller med mera betänksamhet beträder
frihandelns väg? Det försvårade lörvärfvet finner tillfällig utsigt i krediten. Man
spekulerar i affärer, illa beräknade såsom allt hazardspel. Dåligt bankväsende och sämre
kreditbruk utveckla det onda. Staten kastas äfven in på spekulationens vanskliga falt.
Och som under sådana förhållanden skuldsättningsmani blir allmän, lefver nationen
öfver sina tillgångar, importerar mera än den exporterar. En viss om äfven onaturlig
handelsliliighet uppstår och varar så länge krediten räcker. Handelsintresset linner
sig deraf för ögonblicket väl. Penninge-intresset i dess sämre mening eller procenteriet
frodas på den allmänna förlägenhetens bekostnad. Staten, som hulvudsakligast
i ett frihandels-system beskattar importen och som i den finner rikliga till
Itih.
till R. St. Prut. 3862 4 3863. 33 Sami. 3 A/d. 11
82
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 34.
gångar för sina behof, synes ega till utseendet ett visst välstånd och att döma af de
förökade skatterna och den stora importen, vore man berättigad till denna slutledning.
Men man bedrager sig. — Bakom dessa lysande (örhängen suckar en industri, under
tyngden af en regering, som misskänner lagarna för produktion och afsättning.
Sådan är min uppfattning om ställningen i vårt kära fädernesland. Dess blomstrande
tillstånd en fras, som uttalad, nu mera skulle väcka förundran, Landet skuldbelastadt,
näringarne genom utländsk konkurens tryckta, och näringsidkare och jordbrukare
invecklade i skulder, utan någon pä rörelsen grundad säkerhet för framtida
bestånd.
Såsom blifvit antydt i föregående, anser jag enda botemedlet emot detta onda
vara:
a) fullkomlig näringsfrihet;
b) reform i bank- och kreditväsendet och införandet af ett inhemskt stats-kreditsystem;
c)
revision af vår Tulltaxa, hvarom jag i särskild motion är beredd att inkomma,
oell
d) förändrad form för och reform i jordbrukets beskattning och »{lyftandet af en
mängd servituter och skatter, hvilka äro antingen olämpliga för vår tid eller genom
sina olika belopp alltför ojemnt betunga jorden.
Med anledning af hvad jag i största korthet, med hänseende till dessa ämnens
vigt och beskaffenhet alltså haft äran föredraga, motionerar jag vördsamt:
Att för Rikets församlade Ständer Regeringen sannolikt framlägger till antagande
1860 års Kommitté-förslag, angående baukväsend t och förändrad organisation
af bank-anstalterna, och alltså för den enskilda representanten för närvarande rörande
detta ämne är mindre att tillgöra, Rikets Ständer, med afseende derpå, att
ett ändamålsenligt bank- och kreditväsende icke kan framkallas med mindre än att ett
klokt beräknadt inhemskt stats-kreditsystem uppstår; med betraktandet af den för
landet förderfliga utländska statsskulden, som i och för jern vägsföretagen nu bör upphöra
af många skäl, men synnerligen derför, att rikets gäld bör ställas i den form,
att den grundlägger vårt kreditväsende och ökar rörelsekapitalet, som nu mera än någonsin
behöfver tillskott (då de årligen utgående räntorna på våra utländska lån
oupphörligt minska det); med betraktande deraf att fortgången af värt beslutade
jernvägsföretag, som för vår industri och vårt land numera är en lifssak, bör be
fordras,
— att Rikets Ständer måtte besluta:
a) alt utländska lån för jernvägs-byggnadernas fortgång må för när
varande
icke ifrågakomma;
b) att ett inhemskt statslån å 30 å 50 millioner R;dr, efter behof
skall upptagas i ändamål, att dermed betäcka kostnaderna intill nästa riksdag
för våra så kallade stambanor och tjena till låne-understöd för enskilda
företag i denna rigtning, till det afseende de må förtjena det, att
Motioner hos Riddersleapel och, Adeln 1862. N:o 3b.
83
successivt, i mån af bebof, upplånas. Och skulle obligationerna stallas i
sådana mindre valörer, anda till 100 R:dr, att de blifva föremål för
allmänhetens åtrå och behof, och hållas den tillhanda vid postkontoren,
landtränterierna och hos Kronofogdarne med 4 proc. ränta och 1 proc.
amortering och försäljas med kapital-rabatt efter omständigheterna, hvarföröfrigt
de borde af Riksgälds-kontoret hållas i kurs genom dertill anvisade
anslag. Och borde af tullmedlen anvisas erforderliga belopp för den
årliga räntans och amorteringens bestridande.
Då tullmedlen på industriens bekostnad så betydligt år från år tillvexa,
så är allt skäl att en del af dessa medel härtill afsättas och kunde de för
andamålet förökas med lämplig beskattning på lyxartiklar, såsom tobak,
vin m. fl. Skulle upplåningen till en början ej motsvara Jernvägs-styrelsens
behof af penningar, så borde särskildt, behofvet motsvarande anslag
af tullmedlen eller annan Statsverkets tillgång härtill anvisas.
Stockholm den 19 November 1862.
C. A. Raab.
Hf:o 35.
Af Friherre Raal»* C arl .1 <lalil< om införande af fullständig handels-
och näringsfrihet.
Vår närvarande finansiela ställning ingifva oss rättvisa bekymmer, så vidt man
af det allmänna behofvet af penningar, som inträdt för Staten, likasom för industrien
får draga slutsatser om de allmänna penningeförhållandena i vårt land.
Att landet lider af sår, som alltjemt gå öppna och förvärras och som motverka
statskroppens helsa, oaktadt Ständernas och Regeringens husmedicin, inses troligen af
de Hesta, om än de icke fatta orsakerna dertill. För att gagna ett kändt uttryck
tyckas vi »gå tillbaka i framåtgående».
Det s. k. frihandels-system, som man tillsammans med vårt usla penninge- och
finansväsende, lagt till grund för vår industriela framgång, tyckes försätta industrien i
en allt fortfarande storartad penningekris, som uppjagar räntan, oupphörligt ökar lånebehofvet
och trycker rörelsen.
84 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. A.o 34.
Frihandeln är likväl i våra dagar, oaktadt dessa våra bekymmer en industriens
oåterkalleliga fordran. Turgot och Malesherbes ville redan i den tiden pånyttföda
Frankrike ined frihandel och lika beskattning. Kongl. Ediktet af 1776 i Irihandels
syfte krossades af merkantilismens motstånd. Det skulle nu betraktas som en produkt
af vår tids statsekonomiska vishet.
Hedan lärde 1776 statsekonomen Adam Smith: att rikedomen består i tingens
bytesvärde, och Laij: att man endast medelst produkter kan köpa produkter.
På dessa theorier hvila frihandelns ovedersägliga grund. Frihandels-systemets
sednare utveckling och seger öfver prohibitismen i liera civiliserade länder äro alltför
kända läkta, att här behöfva angilvas. Frihandelssystemets storartade sanningar kunna
nu mera hvarken fördunklas eller omintetgöras. De äro axiomer i vår tids statshushållningslära,
och hvarje land måste ovilkorligt finna sig väl af en på sådana grunder
och i sådan anda företagen reform.
Om hvarje upptäckt, hvarje storartad idé, som födes till verlden, är förtjent af
mensklighetens beundran och tacksamhet, så är för eli visst folk den statsman, som
med vishetens hela fullhet och erfarenhetens skärpa inlägger uppfinnarens själ i de
reformer, han vill bereda sitt land, och, genom klokt afvägande af förhållanden och
fakta, förbereder desammas utveckling och förkofran icke mindre värd samtidens och
efterverldens erkänsla. Huru ofta hafva de största uppfinningar, de största sanningar,
hvilka burit frö i sitt sköte till djerfva förhoppningar för framgång, icke blifvit i
tillämpningen bortfuskade, och till och med anledning till stora förluster och lidanden
genom trångbröstad och ensidig förvaltnings—politik. Härom bära historiens blad
ojäfaktiga bevis.
Hvad särskildt angår frihandels-reformen för vårt land skall den säkert, om den
rätt tillämpas, blifva lika välsignelserik för oss, som för andra lölk, som tillegna sig
den, uppamma en kraftig industri, som med säkerhet framgår på verldsmarknaden;
skall lemna materiela resurser och nationalrikedom.
Men för att komma derhän är det nödigt, att vi för det första redogöra för
oss frihandels-systemets grunder och oafvisliga fordringar, för att sedermera tillse i
hvad mån vi deraf gjort oss delaktige, emedan en tillämpning delvis af frihandels
sanningar,
under eljest fullkomlig prohibitism, vore den mest klanderlulla åtgärd, som
kunde företagas, som skulle verka i högsta grad menligt för vår industri och följaktligen
för landets utveckling. Genom sådan åtgärd skulle man bereda den utländska
industrien ett öfvertag öfver vår, som skulle förqväfva och ruinera den, omintetgöra
konkurensen i mer eller mindre grad, upphäfva exporten, befordra import och
förvirra penninge- och kreditväsendet.
Konkurrensen är frihandelns lifsprincip. Hvarje förändring i lagarna för industrien,
sorn icke är byggd på denna tanke är omotiverad, och hämmande för producerandet.
Hämmad produktion industriens död.
Frihandels-systemet innebär, såsom namnet antyder, ett af inga hinder härn
-
Motioner hos Ridderskapet och. Adeln 186'2. N:o 35. 85
madt eller afbrutet producerande; emedan man endast genom produkter kan köpa
produkter; fullkomlig näringsfrihet, underlättad af ett fritt pä inga prohibitiva grunder
bygdt bank- och kreditväsende, och intager beskattnings-väsendet äfven ett vig—
tigt rum i detta hänseende, hvarföröfrigt ett lättadt varu-utbyte är frihandelns lif,
en af inga privilegier och monopolier nedtryckt handelsgemenskap, påminnande oss
Smiths theori: »att rikedom består i tingens bytesvärde».
Detta är frihandelns väsende, dess ovilkorliga fordringar. Men deraf följer inga
lunda
att frihandels-reformen för ett visst land, med dess egendomliga förhållanden,
bör åtföljas af någon radikalism, eller att så genomgripande förändringar, såsom den
fordrar, kunna eller böra brådslörtadt genomföras och aldra minst, att frihandelsreformen
må anses lämpligast och uteslutande böra börja med endast tulltaxan, såsom
den blifvit det hos oss, med totalt förbiseende af de stora krafter, hvilka egentligen
förbereda reformens storhet och framgång.
Annu finnes intet land, som så tillegnat sig frihandeln. Om långsamma öfvergångar
från ett till annat system någonsin äro berättigade, så vore det visserligen i
förevarande förhållanden, synnerligen som industrien för öfvergången till frihandel
måste fordra ett omskapadt samhälle, fritt från alla monopolier och privilegier i handel
och penningeväsende, fritt från alla de principiela grunder och rättigheter, hvarpå
våra prohibitiva samhällen hvila. Derföre är frihandelns orbita från prohibitismen till
dess högsta utveckling, ett icke lätt uttaget steg, den är en lång väg, på hvilken
folken måste vandra gradvis fram, i den mån handelsfrihetens företräden blifva
erkända.
England, förkämpen i frihandel, såsom det var konseqvent i merkantil-svstemets
tillämpning, det i industriel storhet och rikedom mägtiga England rusar icke framåt
i frihandel. Frihandelns grundsatser äro der visserligen erkända, men i fråga om
tillämpningen hafva de ännu en lång bana att genomgå och det oaktadt att England
redan 1826 börjat tillämpa frihandeln. Och för öfrigt, det är icke ett lands ensak
att genomföra ett frihandelssystem, det är en bland de stora internationela frågorna,
som måste ega erkännande i liera än ett land för att vinna i värde. Skulle någon
förutsätta att reciprocitets-förhållandena härutinnan äro af ingen vigt? Vi ega t. ex.
tullfrihet i vårt land för solvel-varor; skulle det vara för vårt lands jordbruk likgiltigt,
om vi ega eller icke ega motsvarande fördel i andra länder? Betraktom under
hvilka reciprocitets-lörhållanden Frankrike i traktaten med England närmat sig frihandeln.
Låtom oss efter denna lilla inledning öfvergå till frågan, huru vi hafva förberedl
frihandelns reform hos oss.
Vår närings-lagstiftning, hjulet i industriens mekaniska verkstad, är bibehållen
sådan den var under prohibitiv-svstemets dagar. Ehuru Ridderskapet och Adeln redan
1809 afsade sig frivilligt rättigheten, att med andras uteslutande besitta säterier
och åtog sig äfven inqvartering för Ståndets hus i städerna under freds- som krigs
-
86
Motioner kos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 35.
tider, mot vilkor: att idkandet af ali borgerlig näring, emot åtagande af deremot
svarande borgerlig tunga måtte blifva en rättighet för alla medborgare-klasser, så
har dock denna ståndsfråga, som Borgare-Ståndet förmente den vara, pågått hela Carl
Johans regeringstid olöst och ända till 1846, då våra nu gällande Handels-, Fabriksoch
Handtverks-ordningar utkommo. De kunna, stödda på prohibitismens grundsatser,
icke understödja frihandeln.
Vårt abderitiska skatteväsende är bibehållit nästan från hedenhös och man nedtrycker
jordbrukaren, som är landets skattdragare, med en mängd servituter och skatter,
oftast ganska godtyckliga, orättvisa och ojemnl fördelade och ännu dertill med afgifter
in natura, så som till presterskapet m. fl., ehuru i sådan form detta skatteväsende
blifvit afskaffadt för länge sedan i andra civiliserade länder.
Vårt bank- och kreditväsende befinner sig på en ståndpunkt, om hvilka alla våra
Finans-kommittéer uttryckt sitt ogillande och t. ex. den af år 1853 i ordalag, som
voro värda här anföras. »Om, så heter del i betänkandet, »å ena sidan, det med
tillfredsställelse erkännes att, i bredd med en stigande folkmängd, landets handel och
näringar under de sednare decennierne vunnit en betydlig tillvext, att dess jordbruk
uppnått en förut aldrig hunnen höjd, att en och annan näringsgren med sällspord
hastighet uppblomstrat, och att dess handelsflotta vidgat sitt lästetal och sitt farvatten,
så kan å andrg sidan, det icke förnekas, att det länge gått och ännu går en
allman klagan i stad och land öfver penningebrist och bristande förtroende, öfver
opålitlighet i uppfyllandet af aftal och ingångna förbindelser, öfver osäkerhet vid bedrifvande
af rörelse, öfver ett allt mera tilltagande, allmänt obestånd, öfver allt för
mycken frånvaro af moral, då fråga är om affärer, öfver otrygghet, då fråga är om
den eganderätt, som af dem beror.» Månne icke detta onda sedan dess betydligt
vidgat sig?
Vårt stats-kreditväsende borde vi nästan förtiga. Ifrån att varit endast för ett
tiotal år sedan, ett folk utan statsskuld, hafva vi i ett språng kommit till den glädjen,
att vara betydligt skuldbelastade. Och detta under fredens och idoghetens gyllene
dagar. Under det vi utan möda, utan ansträngning kunnat förutan låne-understöd
från utlandet uppbygga våra jernvägar, har man från riksdagens kathedrar predikat
för landet om nyttan, icke af ett inhemskt stats-kreditsystem, som är sjelfva källan
till industriel storhet, nej, om utländsk statsskuld, ett sätt att bereda tillgångar, som
alla stats-ekonomiska författare högeligen klandra; och huru hafva vi väl sedermera
användt dessa lånta medel, månne lör tillgodogörandet af vår industri, för att upphjelpa
våra i handelskrisen och af illa öfverlagda frihandels-påbud, tryckta jernverk
och manufaktur-verkstäder? Jag anser det icke nödigt anföra hvad alla veta, huruledes
vi med dessa millioner riktat den utländska industrien och befordrat dess konkurens
eller stora öfvertag öfver vår i näringstvång, af odugligt bank- och kreditväsende,
i skatter och andra olägenheter kämpande industri.
Penningerörelsen är privilegierad, räntan fixerad, utan exempel i länder der fri
-
Motioner höft ftidderskapet och Allein 1862. N:o 35.
37
handelns grundsatser tillämpas, och lill följd af denna rörelsens monopolierade beskaffenhet
tryckes industrien under en ranta 2 å 3 gånger så stor, sorn i andra länder,
arbetar industrien med en tyngd, som upphäfver möjligheten af konkurensen med
de länder en sådan skulle sökas.
Att under sådana förhållanden påyrka och genomföra en tulltaxa i frihandelns
välförstådda intresse, men bibehålla näringarne i deras beroende ställning till gamla
prohibitiva statuter, hvad annat må väl deraf härflyta, än en industriens förtviflade
kamp i konkurensen med utlandet, i hvilken densamma ovilkorligt skall gå under,
om icke man snart lossar de prohibitiva bojorna eller med mera betänksamhet beträda
frihandelns väg. Det försvårade förvärfvet finner tillfällig utsigt i krediten.
Man spekulerar i affärer, illa beräknade, såsom allt hasardspel. Dåligt bankväsende och
sämre kreditbruk utveckla det onda. Staten kastas äfven in på spekulationens vanskliga
fält. Och som under sådana förhållanden skuldsättnings-mani blir allmän, lefver
nationen öfver sina tillgångar, importerar mera än den exporterar. En viss om äfven
onaturlig handelsliflighet uppstår och varar så länge krediten räcker. Handelsintresset
finner sig deraf för ögonblicket väl. Penninge-intresset i dess sämre mening,
eller procenteriet, frodas på den allmänna förlägenhetens bekostnad. Staten, som
hufvudsakligast i ett frihandels-väsende, beskattar importen, och som i den finner rikliga
tillgångar för sina behof, synes ega till utseendet ett visst välstånd och att döma
af de förökade skatterna och den stora importen, vore man berättigad till denna
slutledning. Men man bedrager sig. Bakom dessa lysande förhängen suckar en industri,
under tyngden af en regering, som misskänner lagarna för produktion och afsättning.
Sådan är min uppfattning om ställningen i vårt kära fädernesland. Dess blomstrande
tillstånd en fras, som uttalad, nu mera skulle väcka förundran. Landet
skuldbelastadt, näringarne genom utländsk konkurens tryckta och näringsidkare och
jordbrukare invecklade i skulder, utan någon på rörelsen grundad säkerhet för framtida
bestånd.
Såsom blifvit antydt i föregående anser jag enda botemedlet emot detta onda
vara:
a) fullkomlig näringsfrihet;
b) reform i bank- och kredit-väsendet och införandet af ett inhemskt stats-kreditsystem;
c)
revision af vår tulltaxa, hvarom jag i särskild motion är beredd inkomma, och
d) förändrad form för och reform i jordbrukets beskattning och aflyftande af en
mängd servituter och skatter, hvilka äro antingen olämpliga för vår tid eller
genom sina olika belopp allt för ojemt betunga jorden.
Med anledning af hvad jag i största korthet med hänseende till dessa ämnens
vigt och beskaffenhet alltså haft äran föredraga, motionerar jag vördsamt:
att hvarje Svensk medborgare skall ega rätt, utan några i förväg lagda
88
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln i86'2. N:o HÖ.
hinder idka hvarje ärligt näringsfång, utan att dertill behöfva begära tillstånd
eller uppvisa mästarebref eller annat betyg öfver läroår och skicklighet,
med vilkor, att han anmäler sig hos vederbörlig myndighet för att för
sin rörelse blifva i laglig ordning beskattad; hvadan all skilnad mellan
landtmanna- och stadsmannanäringar inför lagen böra försvinna.
Stockholm den 19 November 1862.
C. A. Raab.
X:o 36.
Af Herr Tj»rnel»l»«lli9 farl Eggert
angående anslag till ett nytt
läroverkskas i Fahlun.
Sedan den i Fahlun förr befintliga lärdomsskolan, genom Ständernas beviljade
anslag till förhöjd lärarestyrka, vunnit en af hela provinsen Dalarne ifrigt efterlängtad
utvidgning till ett fullständigt högre elementar-läroverk och till följd deraf, genom lärjungarnes
ständiga till vext i antal, den gamla, redan längesedan för sitt bristfälliga
skick utdömda skol-lokalen blifvit otillräcklig, väcktes vid sistlörflutne riksdag i såväl
Preste- och Borgare- som Bonde-Stånden motioner om statsanslag till nytt läroverkshus,
till hvars uppförande enligt en af Kongl. Ofver-Inlendents-embetet uppgjord ritning
med kostnadsförslag, som då företeddes, erfordrades en summa af 88,000 B:dr
Riksmynt.
Stats-Utskottet, som, vid pröfning af detta ärende, fann läroverket i Fahlun vara
i stort behof af nytt läroverkshus, äfvensom att i öfrigt sådana omständigheter dervid
förekommo, att Staten borde bekosta detta byggnads-företag, tillstyrkte ock ett anslag
af 88,000 R:dr R:mt. Men sedan detta Utskotls-betänkande af tvänne Stånd
återremitterats för att få utredt, huruvida ej Westerås stifsbyggnadskassa vore i tillfälle
att till någon män i kostnaden deltaga och den upplysning vunnits, att från
nämnde kassa borde kunna påräknas åtminstone 44,000 R:dr R:mt, stannade Rikets
Ständer vid det beslut, att bevilja anslag af återstoden i det äskade beloppet med
44,000 R:dr R:mt.
Den
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 36.
89
Den allsidigare granskning, som ofvannämnda Kongl. Öfver-Intendents-embetets
ritning sedermera, vid remiss af densamma från Westerås Domkapitel till Fahlu stads
innevånare och Läroverks-kollegium, underkastades, gaf emellertid vid handen, att oafsedt
det mindre lämpliga i byggnadens disposition, dess storlek ingalunda motsvarade
läroverkets närvarande behof och att deri således lin mindre kunde anses blifva tillräcklig
för läroverket i det omfång man, med anledning af lärjungarnes hastigt tiilvexande
antal, med all sannolikhet kunde antaga, att detsamma inom en ganska nära
liggande framtid komme att erhålla; hvadan stadens innevånare tillsatte en Kommitté
lill frågans ytterligare utredning.
Denna Kommitté, bestående af kommunens mera framstående medlemmar, fann
vid frågans skärskådande, att den ritning, hvilken stadens dåvarande Riksdags-ombud
genom Öfver-Intendents-embetets försorg förskaffat och framlagt för Höglolliga Statsutskottet,
utan att kommunen sjelf hunnit taga del af densamma, verkligen var behäftad
med förutnämnde felaktigheter i synnerhet i afseende på ett allt för knappt
tilltaget utrymme för det antal lärjungar man måste beräkna att läroverket innan
kort komme att hysa, hvarföre Kommitterude ansågo sig böra uppgöra en ny ändamålet
bättre motsvarande planritning. Denna förelädes så väl stadens innevånare,
som Domkapitlet i Westerås och vann enstämmigt bifall; hvarefter de förre ingingo
till Kongl. Majit med underdånig anhållan, det täcktes Kongl. Majit anbefalla Öfverinlendents-embetet,
att efter denna plan uppgöra fullständig ny ritning med kostnadsförslag
till läroverksbyggnad.
En sådan ritning med kostnadsförslag har sedan af Kongl. Öfver-Intendentsembetet
blifvit uppgjord och vid remiss till Lärare-kollegiet och stadens innevånare
antagen, äfvensom Kongl. Majits nådiga fastställelse å densamma erhållits. Detta kostnadsförslag
utvisar dock en slutsumma af icke mindre än 171,000 R:dr R:mt, deraf
133,000 Ridr äro beräknade för sjelfva läroverks-byggnaden samt 18,000 R:dr för
nödige ekonomi-byggnader, uthus, inredning m. m. Till betäckande af dessa kostnader
eger nu Fahlu stad 44,000 R:dr R:mt i stats-anslag beviljadt vid förra riksdagen
samt 44,000 R:dr s. in. hvilka, genom ett Kongl. Majits utslag, Domkapitlet
i Westerås förständigats tillhandahålla från stiftets byggnads-kassa; derjemte har kommunen
sjelf, under lilligt erkännande af sin pligt, att för det uppvexande slägtets väl
vidkännas alla de uppoffringar hvaraf den är mägtig, af egne medel tillskjutit 42,000
R:dr s. m, men för anskaffande af de ännu återstående 41,000 R:dr eger detta
mindre bemedlade samhälle ej annan utväg än att ånyo anlita Rikets Ständers mellankomst.
Rikets Ständer, som vid förra riksdagen anslogo det behöfliga fyllnads-beloppet
i då tillgänglige medel för läroverks-byggnaden, torde äfven, sedan uppdagadt blifvit,
att detta fyllnads-belopp ej motsvarar den verkliga bristen, finnas så mycket villigare,
att bevilja hvad nu ytterligare behöfves, som kommunen sjelf denna gång ikläder sig
Rih. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 12
90
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 37.
ett, med afseende på sina tillgångar, icke obetydligt tillskott för det goda åndamålets
vinnande.
På grund häraf vågar jag föreslå,
det täcktes Rikets Ständer vid denna riksdag anslå 41,000 R:dr R:mt
såsom bidrag till uppförande af nytt läroverkshus i Fahlun i enlighet med
af Kongl. Öfver-Intendenls-embetet uppgjord och af Kongl. Maj:t i nåder
gillad och fastställd ritning och kostnads-förslag, och anhåller jag vördsamt
om remiss af denna motion till Höglolliga Stats-Utskottet.
Stockholm den 19 November 1862.
C. E. Törnebladh.
K:» ;s<r.
Af Friherre läl('l(‘rcilt/,< Jaeol) Daniel» angående öfverlåtelse
af f. d. Löjtnants-bostället vid Kongl. Calmar regemente 11 mantal
Norra Qvill till Wenlzelholms Aktie-bolag.
Ofvannämnda Aktie-bolag, för hvilket Kongl. Maj:t den 12 April 1861 i nåder
fastställt Bolags-ordning, har till uppgift att på dess egendom Wentzelholm, efter
förbättrade metoder, uppdrifva och utvidga glastillverkning. För rörelsens ändamålsenliga
bedrifvande åtgå stora qvantiteter ved. Väl lemnar egendomen för närvarande
tillgångar för behofvet i detta hänseende, men, då bolaget måste derutinnan för framtiden
betrygga sig, har beslut blifvit lättadt, att utvidga bolagets fastighet med jord,
passande för införande af en ordnad skogshushållning. — Dertill lämpar sig beqväm
ligast
f. d. Löjtnants-bostället 11 mantal Norra Qvill, hvilket, bortarrenderadt för
Calmar regementes löningsfond, ligger egor om egor med Wentzelholm, innehar en
areal af 5,269 tunnland l,t kappland skogsmark, som, efter uppgjord och fastställd
trakthuggning, endast lemnar en årlig afverkning af 320 famnar ved, men som genom
skogsplantering kunde i en aflägsen framtid i betydlig mån förbättras, och för
närvarande, intill midfastan 1868, arrenderas af bolaget för 20 tunnor spannmål, 15
Lisp. smör, 15 tolfter sågbräder, 15 famnar tallved samt 288 R:dr Banko, med rätt
för bolaget att föryttra årliga skogshyggenen.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862, N:o 37. 91
I denna på kommunikationer vanlottade ort, hvarest skogsvirket icke kan med
fordel afyttras och der en famn ved endast kostar 80 öre famnen, skulle regementet
sakna spekulanter för arrende af bostället om bolaget, i följd af dess rörelse och
med hänseende till den från bostället medgifna skogsafverkning ej kunde draga nytta
af arrenderätten, men då bolaget nödsakas, för säkerheten i framtiden, skaffa sig tillräcklig
egen skogsmark, torde svårighet uppkomma för regementet att erhålla det nu
varande arrendet. — För regementet skulle det alltså blifva af stor fördel att emot
detta boställe få tillbyta sig en annan egendom, belägen i en med lifligare rörelse
försedd trakt och med en vidsträcktare åker-areal, hvarigenom ett bättre och säkrare
arrende vore att påräkna.
Enligt en af Landtmätare uppgjord taxering öfver så väl Norra Qvill boställe
som egendomen Södra Fogelhem, hvilken varit i fråga att af bolaget inköpas och
såsom vederlag för Norra Qville erbjudas, deraf ett utdrag bifogas, har sistnämnde
boställe en skogs-areal af 3,269 tunnland l,i kappland, uppskattade till endast 41
tunnland 23,o kappland. Då trakthuggnings-förslaget endast upptager årliga averkningen
till 320 lämnar visar det sig, att denna skogstrakt erfordrar stora omkostnader
för skogssådd och vård, för att i en aflägsen framtid kunna blifva skog.
Då det således skulle, på samma gång en national-ekonomisk fördel vinnes derigenom,
att oduglig mark göres för en aflägsen framtid fruktbärande, medföra en direkt
fördel för regementet att få, i stället för bostället Qvill, en för arrende beqvämligare
egendom och bolaget Wentzelholm, genom eganderätten till bostället Norra
Qville och skogsmarkens derstädes förbättrande, kunde betrygga sig för brist på skogseffckter
under kommande tider, vågar jag vördsamt hemställa:
att Rikets Ständer måtte för sm del medgifva att Wentzelholms Aktiebolag
må, derest Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, kan finna
skäl dertill i nåder lemna bifall, emot fullt vederlag i annan egendom
tillvinna sig eganderätt till f. d. Löjtnants-bostället l'R mantal Norra
Qvill i Rumskidla socken, Sefvedes härad och Calmar län.
Stockholm den 19 November 1862.
J. Edele rentz,
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 38,
I\:o m.
Af Herr Wolffelt, Jflanritz Constantin. angående upphafvande
aj det i 17 Kap. 7 § hättegångs-balken stadgade förbud för
husbonde all begagna sig aj eget husfolks vittnesmål.
Dels lör att uppdaga sanningen och möjliggöra rättvisans fulla skipande, dels
för att hägna husbonderätten hvarmed samhällets ordning och trefnad sammanhänger,
får jag föreslå
det tjenare må såsom vittne äfven af husbonde åberopas, och sålunda allmänna
lagens förbud i detta hänseende upphäfvas.
Hvarje af husbonden till tjenaren gifven befallning som ej fullgöres medför för
den förre mer eller mindre skada; men befallningar kunna tjenare meddelas, hvilkas
uraktlåtenhet orsakar husbonde större förluster och lidanden, ja stundom kunna ådraga
honom ansvars-följder af svår beskaffenhet, utan att husbonde, för sålunda genom
tjenarens försummelse tillskyndadt lidande eller uppoffring, kan erhålla upprättelse eller
ersättning, ty med högst få och tillfälliga undantag kunna inga andra än husbondens
öfrige tjenare intyga och bevittna tillsägelsens gifvande.
Genom ett af lagen lemnadt medgifvande för tjenare att få som vittne af husbonde
åberopas, får denne sednare icke någon större rätt eller strängare magt öfver
den förre; husbonden lemnäs blott ett för honom och ordningen lättadt och nödvändigt
medel att lägga sanningen i dagen.
Jag förbiser härvid ingalunda det skäl, som hittills legat till grund för förbudet att
egna tjenare må som vittnen af husbonden åberopas, nemligen att hans magt öfver
dem skulle kunna missbrukas att förleda tjenarne till sanningens förnekande eller fördöljande.
Denna magt finnes ej nu mera.
Genom den friare närings-lagstiftningen och näringslifvets deraf erhållna rigtning,
minskas i proportion allt mera tjenarnes klass; de kunna derigenom vara förvissade
både om ökade lönevilkor och en bättre, rättvisare behandling. Den allmänna hyfsningen
och insigten om den egna fördelen af tjenarens goda och välvilliga behandling,
tillbakahåiler missbruken af husbondemagten, hvilka med husagans läll förlorade
sitt stöd.
Skulle man likväl befara att husbondemagten kunde i vissa fall på tjenaren,
såsom vittne af husbonde åberopad, inverka till förnekande eller fördöljande af san
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 39.
93
ningen, må man då medgifva domaren pröfningsrätt, huruvida den åberopade tjenaren
må anses vittnetsgild eller ej.
Samhällets erkännande och allt längre sträckta omhuldande af menniskovärdet och
menniskorätten hos äfven tjenaren och den ringare samhällsmedlemmen utgör en af
vår tids skönaste prydnader, och jag tior att man förhöjer dess fägring äfven genom
att lemna ett gagnande men ej skadande hägn åt husbonderätten, denna nödvändiga
länk i samhälls-institutionernas kedja, ty med husbondens sammanhänger älven tje—
narens rätt förstådda väl.
Remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 19 November 1862.
M. Wolffelt.
Wto 39,
Af Herr Montgomery, Robert Mils Geiniuml, angående
stats-anslag till uppförande af ett hospital för landskaperne Wermland,
Dalarne och Nerike.
Uti Embets-berättelsen till riksdagen 1862, pag. 148, yttrar Rikets Ständers
Justitie-ombudsman: »På liera ställen liar klagan försports öfver de befintliga sjuk»vårds-anstalternas
otillräcklighet, i synnerhet har en sådan klagan låtit höra sig öfver
»bristande utrymme på hospitalen eller vård-anstalterne för sinnessjuke.» — —
»Hvad som till afhjclpandet af denna brist kan uträttas, är derföre af behofvet påkalladt
och skall utan tvifvel inom liela landet med tacksamhet emottagas.»
Dylik klagan, som Rikets Ständers Justitie-ombudsman förmäler sig hafva flerestädes
försport öfver bristande utrymme å hospitalen, är öfver hela riket temligen
allmän. Antalet af sinnesjuke ökas ej endast i förhållande till folkmängden, utan
med stor sannolikhet, åtminstone i vissa provinser, i ännu större progression. Enligt
Statistiska Central-byråns sednast utgifne Berättelse, funnos vid 1835 slut 3,893
vansinnige inom hela riket, eller en vansinnig på 935 invånare. Om rikets folkmängd
vid 1862 års slut antages uppgå till fyra millioner, skulle antalet af vansinnige,
efter beräkning af en på 935, då uppgå till 4,278; — men som sannolikt de
94
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 39.
vansinniges antal stigit i högre progression an folkmängden, torde deras antal approximativt
kunna antagas uppgå till 4,500 vid sistnämnda tid.
Enligt upplysningar, erhållne från Serafimer-ordens-Gillet, funnos å rikets samtlige
hospital, vid 1861 års slut, endast 1,074 platser för sjukas intagning, sålunda
en plats för ungefär hvar fjerde beräknad sinnessjuk. Enär ej alla sinnessjuka äro i
behof af hospitalsvård, utan kunna mel mer eller mindre lätthet vårdas utom hospital,
hafva approximativa beräkningar i de liesta Europeiska riken visat, att minst en
tredjedel af ett lands sinnessjuke böra, antingen såsom vådlige för sig sjelfve ock andra
eller för att kunna återställas till helsa, vårdas å hospital eller andra inrättningar
för sinnessjukes vård och behandling. Om denna beräkningsgrund tillämpas på vårt
land, hvilket med största sannolikhet torde kunna ske, skulle, då de sinnessjukes antal
antagligen är 4,500, 1,500 hospitalsplatser vara behöiliga. Då vid 1861 års slut
endast 1,074 dylika funnos å hospitalen, uppgick bristen till ej mindre än 426 platser,
hvarvid dock bör anmärkas att under loppet af detta år 120 nya platser lära
blifva att tillgå, hvadan den nuvarande bristen blir omkring 300. Vid betraktande
af ett dylikt förhållande synes den klagan, som derstädes inom riket förspörjes öfver
otillräckligt utrymme för sinnessjukas vård, vara fullt befogad. Denna brist uti hospitalsvården
har under sednare åren varit orsak till llerfaldiga brottsliga handlingar
begångna af vansinnige, hvilka af bristande utrymme ej kunnat i hospitalen intagas,
förutom de stora olägenheter, som enskilde och kommuner äro underkastade genom
den svåra, ej sällan omöjliga vården af våldsamma sinnessjuke i hemmen. Till följd
af nu anförda förhållanden anser jag för ett trängande behof att nya hospital inom
riket upprättas, så att platserna å hospitalen för sinnessjukes vård komma att uppgå
till ett sammanlagdt antal af minst 1,500.
De nuvarande hospitalen äro till antalet nio, nemligen: Hernösand, Upsala,
Stockholm, Nyköping, Wadstena, Wexiö, Götheborg, Malmö och Wisby. Vid betraktande
af dessa hospitals lägen finnes lätt, hurusom vissa af rikets landskap äro
särdeles vanlottade på tillfällen till vård af sina sinnessjuke, genom det långa afståntill
hospital. Hit höra i främsta rummet Wermland, Dalarne, Nerike, Wester- och
Norrbotten samt Jemtland.
Enligt Statistiska Central-byråns sednaste berättelse funnos år 1855 inom Wermland
267, inom Dalarne 248, inom Nerike 130, inom Westerbotten 38, inom Norrbotten
55 samt inom Jemtland 40 sinnessjuke, hvaraf synes att det låga antalet
sinnessjuke inom de trenne sistnämnda landskapen ej torde för det närvarande göra
behofvet af någon ny hospitals-inrättnig derstädes så tvingande, då deremot de tre
förstnämnda landskapens höga sjuk-antal förtjenar i hög grad afseende.
Jag föreslår derföre upprättandet af ett nytt hospital, egnadt att emottaga sinnessjuke
från Wermland, Nerike och Dalarne, och då det sammanlagda antalet sinnessjuke
uti dessa landskap år 1855 utgjorde 645, bör detta hospital hafva utrymme
för omkring 200 sjuke. Lämpligaste platsen för detta hospital torde böra bestäm
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 40.
95
mas af Kongl. Maj:t, efter inlletntade utlåtanden af Serafimer-ordens-Gillet och respektive
Landhöfdinge-embeten.
Enligt kostnads-förslager öfver upprättandet af ett nytt hospital i Götheborg,
hvilka Serafimer-ordens-Gillet till Kongl. Maj:t öfverlemnal under den 13 Augusti samma
år, med hemställan om nådig Proposition till Rikets Ständer om anslag för detta
ändamål, och hvilken underdåniga hemställan Kongl. Maj:t i nåder bifallit, upplyses,
alt det erforderliga beloppet för uppförande af ett hospital, afsedt för 150 sjuke,
uppgår till nära 600,000 R:dr R:mt; men som byggnads-kostnaderna skäligen kunna
antagas lägre inom de nämnda landskapen än vid Götheborg, torde denna summa
blifva tillräcklig äfven då hospitalet afses för 200 sjuke.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, för uppförandet af ett hospital med 200 sjukplatser,
afsedt för landskaperna Wermlands, Dalarnes och Nerikes behof, måtte be
vilja
ett anslag af 600,000 R:dr R:mt, att utgå med en tredjedel under
hvardera af åren 1864, 1865 och 1866.
Stockholm den 22 November 1862.
Bob. Montgomery-Cederliielm.
1% o 40.
Af Herr Fedcrgclljftld, Fredrik Ausust, angående suden i lindring
a[ Stadgarne för Karolinska Medico-Kirurgiska Institutet
att detsamma klefve berättigadt meddela fullständig medicinsk
undervisning.
Redan från äldre tider hafva vigten och nödvändigheten af medicinsk undervisnings
meddelande i Imfvudstaden gjort sig gällande. Deraf föranleddes stiftandet af
Kollegium Medicorum, en fri förening af utexaminerade läkare till inbördes skydd
och till bibringande af såväl teoretisk som praktisk medicinsk bildning åt yngre kolleger
och elever. Denna utom-akademiska undervisning kom dock blott tidtals samt
mera ofullständigt lill utförande. iMen i början af detta sekel upptogo Rikets Ständer
frågan och sedan dess har denna undervisning af dem och regering på ett kraftigt
sätt blifvit understödd.
96 Motioner hos Ridd er skåpet och Adeln 1862. N:o 40.
Med anledning af den förfärliga härjning sjukdomar gjorde inom Svenska arméen
i början af detta århundrade, uttalade Rikets Ständer vid 1809 års riksdag
behofvet af en förbättring i den medicinska undervisningen och läkarevården, särdeles
för arméen och (lottorna, och redan följande år tillsatte Kongl. Majit för utredandet
af dessa ämnen en Kommitté, i hvilken såsom sakkunnige läkare ingingo dåvarande
Prreses i Kollegium Medicum, förste Arkiater David Schultzenheim, förste Lifmedikus
Weigel, General-direktör Hagströmer samt förste Lifmedikus af Bjerkén. Denna Kommitté
afgaf den 9 Juli 1810 förslag till inrättandet af ett Garnisons-sjukhus i hufvudstaden
och i samband dermed ett Institut för bildande af fält-läkare. Kongl.
Majit beslöt den 3 December 1810 inrättandet af ett sådant Institut, hvilket äfven
snart derefter kom till stånd, inympadt på den skola, som tillhörde då varande Kollegium
Medicum, en fortsättning af ofvannämnde Kollegium Medicorum. — - Först
den 8 December 1813 utfärdade Kongl. Majit Reglemente för, såsom det i ingressen
heter, »det här i staden inrättade Medico-Kirurgiska Institutet, hvars föremål är
»att undervisa i läkarekonstens såväl teoretiska som praktiska delar med särdeles af»seende
pä tilldanande af Läkare för arméen och flottorna.»
Institutets sålunda utstakade verksamhet fortgick under 7 år, hvarefter Kongl.
Majit den 11 December 1822 utfärdade nytt reglemente för detsamma och yttrade
i inledningen lill detta reglemente följande: »Som egentliga föremålet med det här
»i hufvudstaden år 1815 inrättade Karolinska Medico-Kirurgiska Institutet varit, att
»genom undervisning derstädes uti läkarekonstens såviil teoretiska som praktiska de»lar
tilldana skicklige läkare för arméen och Ilottorna; och ett sådant ändamål nu
»mera blifvit uppfylldt samt då under inrättningens fortgång, erfarenheten ådagalagt
»nyttan deraf att Institutet i förening med härvarande sjukhus-inrättningar må er»hålla
en sådan organisation, att pålitlige och tillvande praktiske Läkare för alla grenar
»af medicinalverket till Statens tjenst vid samma Institut kunna danas,»
Skilnaden emellan dessa tvänne akter, den af 1815 och den af 1822 är ganska
tydlig; den förra reglementerade ett Institut med hufvudsakligt ändamål att tilldana
skicklige läkare för arméen och Ilottorna, den sednare uttalar detta ändamål
uppfylldt och bestämmer derföre ål Institutet en vidsträcktare verksamhet, den att
dana pålitlige och tillvande praktiske Läkare för alla grenar af medicinalverket
till Statens tjenst.
Att Institutet äfven var vuxet denna vidsträcktare verksamhet blir tydligt, om
man granskar omfattningen af de examina vid Institutet, hvilka 1822 års Kongl.
Reglemente bestämmer, dervid man finner, att dessa examina redan då voro vida
mera omfattande, än motsvarande examina vid Universilets-fakulleterna. Dessa examina
voro Irenne, hvaraf den första motsvarade den tidens medicine kandidatexamen
vid universiteten, den andra licentiatexamen och den tredje utgjorde en vidsträckt
pröfning af läkarens kännedom i praktisk kirurgi och obstetrik samt hans
förmåga
Muttoner hos Ralderskapet och Allein 1862. N:o 40.
9?
förmåga alt för statsbehof anviinila sina kunskaper. Denna sista examen blef genom
Kongl. Brefvet af den B Oktober 1828 förändrad så, att vissa ämnen öfverllyttades
till andra examen, statspröfningen skulle göras inför Kongl. Sundhets-kollegium, och
såsom föremål för tredje examen qvarstodo blott operativ kirurgi och obstetrik.
Denna förändring skedde, emedan universiteternas licentiater, för vinnande af kompetens
till vissa läkare-befattningar, måste undergå ifrågavarande examen.
Vid Institutet bestämdes 1822 ett lärare-antal af 8 professorer med hvar sin
adjunkt, och till dessa hafva sedermera genom Rikets Ständers tid efter annan, på
grund af Kongl. Maj:ts framställningar eller enskilda motioner, fattade beslut tillkommit
följande lärare-befattningar, nemligen: en lärare i medicine legalis (1841), en
profession i pediatrik (1845), en profession i pathologi«k anatomi och en adjunkt
i kirurgi ^1854); en lärare i syfililogi (1858), en adjunkt i pediatrik samt en i
psvchiatri (3 860), hvarjemte vid samma riksdag beviljades 6,000 R:dr R:mt för
iordningställande af Institutets kemiska laboratorium. I samma proportion sorn lärareantalet
ökats, har undervisningen vid Institutet blifvit utsträckt och examensfordringarne
höjda, samt enligt tidens kraf ändrade, efter medgifvande af Institutets dåvarande
Öfver-styrelse, Kongl, Sundhets-kollegium. Institutet har ock tvänne gånger,
pä anmodan af denna sin Öfver-styrelse, nemligen åren 1836 och 1856, afgifvit
förslag till nytt reglemente för ordnande af sin verksamhet i öfverensstämmelse med
sina ökade resurser och den medicinska bildningens behof, men begge gångerna utan
att vinna Regeringens sanktion, oaktadt förslagen alltid strängt hållit sig till gällande
författningar och icke berört universiteternas företrädesrättigheter. Det var vid det
förra tillfället, således redan 1836, som Berzelius uttalade icke blott nödvändigheten
af en medicinsk akademi i Stockholm, utan förklarade Institutet redan moget att
blifva en sjelfständig medicinsk skola.
Utom att ofvannämnde löneanslag till nye lärare vid Institutet utgjort föremål
för Rikets Ständers öfverläggningar, iiafva under tiden uppstått åtskilliga andra anledningar
för Rikets Ständer att uttala sig rörande Karolinska Institutets ställning. Då
vid riksdagen 1840 Rikets Ständer beslöto en förhöjning i lönerna för lärarne vid
Institutet, så fästade Rikets Ständer vid denna förhöjning »det vilkor, att nämnde
»Institut» — — »hvilket utöfvat ett väsendtligt inllytande på den medicinska under»visningen
inom fäderneslandet» — — »i öfverensstämmelse med Kongl. Reglementet
af den 11 December 1822, erhåller en sådan organisation, att pålitliga och tillvande
»praktiske läkare för alla delar af medicinalverket till Statens tjenst derstädes kunna
»danas.» (Rikets Ständers skrifvelse af den 23 December 1840.)
Den af Rikets Ständer här påpekade och till rättelse åsyftade bristen i organisationen
låg ensamt deruti, att de af Institutet examinerade kirurgie magistrar saknade
en till alla grenar af medicinalverket utsträckt kompetensrätt, till följd hvaraf
blott få elever genomgingo alla examina vid institutet.
Bih till R St. Brot. 1862 A 1863. II Sami. 1 Afd. \ i
98
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1802. N:o 40.
Vid riksdagen 1847—1848 begärde Rikets Ständer, på grund al' enskild
motion, bos Kongl. Maj:t, att en Kommitté al sakkunnige män måtte blifva nedsatt,
med uppdrag att utarbeta förslag till den medicinska undervisningens ordnande, samt
att Kongl. Majit derefter täcktes vidtaga de åtgärder hvartill detta förslag kunde
föranleda, och hvilka kunde anses för ändamålet tjenliga! (Underdånig skrifvelse af
den 19 Augus.i 1848.)
Denna underdåniga skrifvelse föranledde ej till någon åtgärd.
Vid 1856—1858 årens riksdag framställdes liera enskilda motioner, bland
hvilka äfven en af mig, angående den medicinska undervisningens förbättring. Med
anledning af dessa och med en särdeles utförlig, för Institutet högeligen hedrande,
motivering, föreslog Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottet, »att Rikets Ständer
»hos Kongl. Majit mätte i underdånighet anhålla om åtgärders vidtagande till beredande
af den vid universitetet i Upsala nuvarande medicinska fakultets förening med
»Karolinska Medico-kirurgiska institutet till ett medicinskt undervisningsverk i Stoek»holm,
» samt likaledes i underdånighet anhålla, »att intilldess denna föreslagna före»ning
blifvit verkställd, de personer, hvilka vid institutet genomgått fullständig exa»men,
må på grund af denna förklaras för medicine och kirurgie doktorer med
»samma rätt till anställning i Statens tjenst, som åtnjutes af de från universiteternas
»fakulteter utgångne medicine doktorer, hvilka tillika äro kirurgie magistrar.” (Den
26 Juni 1857.)
Rikets Ständer, som ansågo det vara af vigt, att en så fullständig läkarebildning
som möjligt måtte kunna åvägabringas, men icke voro i tillfälle att föreslå sättet
härför, anhöllo (den 10 December 1857) i underdånighet »att Kongl. Majit måtte
»täckas, genom en Kommitté af sakkunnige män, låta uppgöra förslag till den medi»cinska
undervisningens ordnande samt, efter nådig pröfning deraf, vidtaga de åtgär»der,
som för vinnande af detta ändamål finnas lämpligast.»
»1 sammahang härmed och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, de läkare,
»som genomgått lärokursen vid Karolinska Institutet, icke äro tillerkände enahanda
»kompetens till läkaretjenster, som de, hvilka vid universiteten blifvit examinerade,
»få Rikets Ständer, enär den vid bemälde Institut meddelade undervisning måste anses
»icke allenast motsvarande, utan ock i flera delar fullständigare, än den, som vid
»universitetens medicinska fakulteter kan åstadkommas, i underdånighet hemställa, att
»de läkare, hvilka genomgått alla vid Institutet föreskrifva examina, måtte tillerkännas
»lika befordringsrätt med dem, som, efter aflagd medicine licentiat-examen vid ett—
»dera universitetet, undergått den så kallade operations-examen och erhållit kirurgie
»magisters-diplom.»
Med anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse nedsatte Kongl. Majit den 4
Februari 1859 en Kommitté, bestående af en professor från hvartdera af de tre
medicinska läroverken samt två praktiske läkare, under ordförande af dåvarande chefen
för Eclesiastik-departementet.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln ISR2. l\':o 40.
09
Denna Kommitté af sakkunige man afgaf flen 30 Juni samma Ar ett underdånigt
betänkande, hvaruti fyra af de Kommit terade föreslogo: »att med indragande
»af såväl de vid universiteterna i Upsala och Lund befintliga medicinska fakulteter,
»som af Kongl. Karolinska Medico-kirurgiska Institutet, ett enda medicinskt läro»verk
inrättas i Stockholm, för hvars behof således alla de vid ofvannämnda under»visnings-anstaltar
befintliga inrättningar och materiela hjelpmedel, så vidt möjligt är,
»skulle komma att användas.» Jemte detta hufvudförslag och, »med afseende på de
»möjliga svårigheter eiler oförutsedda hinder, sorn kunde komma att verka fördröjande
»på verkställigheten af detsamma», framställde Kommitterade ett interims-, ingalunda
ett »alternativt», förslag, enligt hvilket Kommitterade ansågo medicinska undervisningen,
»så godt sig göra låter, om ock ofullkomligt, genom att förena de tre befint»liga
medicinska läroverken till enig och ordnad samverkan», kunna provisoriskt ordnas
för tillfället och intilldess Kommitterades förutnämnda hufvudförslag, hvilket Komrmtterade
framställt »såsom otvifvelaktig! det enda rätta, hvarigenom medicinska un»dervisningen
i vårt land på ett fullt ändamålsenligt sätt kan ordnas», blefve till
verkställighet befordradt.
Kongl. Sundhets-kollegium, bordt öfver Kommitterades betänkande, afstyrkte hufvudförslaget,
samt yttrade efter en utförlig kritik af interims-förslaget såsom sin öfvertygelse,
»att det vore bättre att förkasta hela förslaget och lemna alla de befint»liga
läro-anstalternas organisation och verksamhet hufvudsakligen oförändrad, med
»bibehållande af den samverkan, som redan dem emellan eger rum genom den fa»kulteternas
alumner ålagda tjenstgöringsskyldighet vid de med Karolinska Institutet
»förenade kliniker, på ett lämpligare sätt än hittills bestämma läroverkens inbördes
»förhållande och rättigheter, samt ordna lärokurser och pröfningar så, att de i möjlig
»mån må blifva på en gång fullständigare och enklare.»
I sådant afseende föreslog derföre Kongl. Sundhets-kollegium i underdånighet
»följande grunder för den medicinska undervisningens ordnande»:
»l:o. Samtlige nu befintliga undervisnings-anstalter för läkare bibehållas vid
»hufvudsakligen enahanda organisation som hittills, med den tillökning i lärarekrafter,
»som Kongl. Maj:t efter sig företeende omständigheter, vid den ena eller andra bland
»dem pröfvar nödig.»
»2:o. Karolinska Institutet, som benämnes »Medicinska fakulteten i Stockholm»,
»ställes under det för bada universiteten gemensamma Kanslers-embetets Qfver-styrelse,
»med nådigt fastställande af det år 1836 för Institutet föreslagna Reglemente i alla
»de delar, hvilka ej genom här meddelade stadganden ändras eller upphäfvas.»
»3:o. Så väl undervisningsämnen, som lärokurser och examina, bringas så vidt.
»ske kan till likstämmighet vid alla undervisningsverken, och lägges Kommitterades
»förslag till studiiplan i dessa afseenden till grund, i den mån lärarnes antal vid de
»olika läroverken det medgifver.»
»4:o. Utom föreskrifven medico-filosofisk examen vid ettdera universitetet, blifva
100
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 40.
»de för vinnande af legitimation såsom läkare erforderliga kunskapsprof vid alla tre
»läroverken: medicine kandidat-examen, innefattande den theoretiska, och licentiat—
»examen den praktiska delen af lärokursen.»
»5:o. Tredje afdelningen af kirurgie-magister-examen indrages och de dertill
»nu hörande ämnen intagas så väl vid fakulteterna, som vid läroverket i Stockholm,
»uti licentiat-examen, till hvilken äfven hörer genomgående af praktiska prof, under
»ledning af vederbörande professorer vid det läroverk, der examen atlägges.»
»6:o. De i universitets-städerna befintliga sjukvårds-inrättningar, likasom all»männa
Garnisons-sjukhuset i Stockholm, anlitas för tillvägabringande af förberedande
»klinisk undervisning för medicine studiosi, hvilka före admissionen till medicine-kan»didat-examen
under bestämd tid böra vid någon af dessa kliniker hafva tjenstgjort.»
»7:o Den i Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till H. K. H. Akadenn-kanslern
»den 22 April 1853 för medicine-kandidater bestämda tjenstgörings-skyldighet vid
»de särskilda klinikerna i hufvudstaden blifver oförändrad, med tillägg af skyldigheten
»att jemväl deltaga i de vid fakulteten derstädes förekommande rättsmedicinska un»dersökningar
samt bevista psychiatriska kliniken, och skola vederbörande lärare öfver
»tjenstgöringarne meddela graderade betyg, och ingen till licentiat-examen vid nå»gotdera
undervisningsverket admitteras, som icke minst erhållit betyg om »godkänd
»flit och skicklighet.»
»8:o. Vid ettdera läroverket allagd medieine-kandidat-examen må, efter veder
»börande
fakultets pröfning, antagas såsom gällande för lärokursens afslutande vid andmat
läroverk, der kandidaten för sådant ändamål sig anmäler».
»9:o. På grund af genomgången, godkänd licentiat-examen, eger hvart och ett
»af de trenne läroverken, att efter allagd läkare-ed tilldela dem, som sålunda der
»blifvit utexaminerade, rättighet till läkarekonstens utöfning i hela dess vidd och dem
»för legitimerade läkare förklara.»
»10:o. För vinnande af kompetens till publika läkareplatser bör licentiat, vid
»hvilketdera undervisningsverket han än sin lärokurs afslutat, inför Medicinal-styrelsen
»aflägga det genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 8 Oktober 1828 bestämda prof
»på »skicklighet att i den medicinska embetsutöfningen använda och tillämpa sin kän»nedom
i medicina legalis och politia medica».»
»tl:o. Medicine och kirurgie doktors-grad må vid det undervisningsverk, der
»lärokursen blifvit afslutad, tilldelas licentiat, sedan han författat och offentligen vid
»samma läroverk försvarat en af vederbörande fakultet godkänd, om högre lärdom
»vittnande afhandling i något till läkarevetenskapen hörande ämne.»
»Skulle utdelandet af doktors-grad betraktas såsom en endast universiteten till»kommande
rättighet, härllyter ingen särdeles olägenhet deral, att de vid fakulteten i
»Stockholm utexaminerade licentiater vid endera fakulteten i Upsala eller Lund densamma
förvärfva, på sätt Kommitterade äfven föreslagit».
Motioner hos Ridder,skåpet och Adeln 1802. N:o 40. 101
»12:o. Medicine och kirurgie doktors-grad erfordras endast för att å underdå»nigt
förslag tiil ordinarie läraretjenst vid någotdera läroverket uppföras.»
Slutligen tillägger Kongl. Sundhets-kollegium, att, »såsom Kommitterades »hufvud»förslag»
förutsätter, indraga universitetens medicinska fakulteter vore, ur allmän ve»tenskaplig
synpunkt betraktadt, ett betänkligt steg och ett för läkarebildningen ännu
»betänkligare vore det, om, såsom Kommitterades s. k. interims-förslag i dess oför»ändrade
skick åsyftar, den enda medicinska läroanstalt i riket, som någonsin kan
»komma att fullt oberoende af de öfriga uppfylla alla vilkoret) för en fullständig me»dicinsk
undervisning, och som redan genom framfarna Konungars nådiga omvårdnad,
»genom Rikets Ständers frikostiga understöd och genom egen vetenskaplig verksam»het,
redan står nära detta mål, söndersplittrades för att bilda en underordnad länk
»i ett undervisningssystem, till hvars ändamålsenlighet det, till följd af sjelfva syste»mets
felaktiga beskaffenhet, endast ofullkomligt kunde bidraga.»
Öfverblickar man nu alla dessa förhandlingar så väl hos Rikets Ständer som
inom ofvannämnde Kommitté och hos Kongl, Sundhets-kollegium, så finnér man tydligen
att på intet håll ifrågasättes någon inskränkning af Karolinska Institutets verksamhet,
om man undantager Kommitténs förslag, hvilket vill upphäfva alla tre läroverken
för att låta dem samtliga ingå i ett enda nytt sådant. Tvärtom röjer sig i
dessa handlingar, att statsmakterna konseqvent understödt och utvidgat detta läroverk,
samt att den fullkomning det vunnit, blifvit på alla håll erkänd. År 1815
göres Institutet till en anstalt, som har till ändamål att dana läkare för arméen och
flottorna; 1822 förklarar Kongl. Majit detta ändamål fyldt och organiserar läroverket
för danande af läkare för alla grenar af medicinalverket; 1840 bevilja Rikets Ständer
förhöjda löner åt lärarne, men med det uttryckliga vilkor, att Institutet må sättas
i tillfälle att uppfylla den år 1822 åt detsamma gifna bestämmelse; för Institutets
utveckling i samma riktning, bevilja Rikets Ständer löner till nya lärarebefattningar
vid de flesta påföljande riksdagar. 1857 finna slutligen Rikets Ständer att
den vid Institutet »meddelade undervisning måste anses icke allenast motsvarande,
»utan ock i flera delar fullständigare, än den som vid universitetens medicinska fa»kulleter
kan åstadkommas», och begära på grund deraf full kompelensrätt för Institutets
utexaminerade elever; och 1859 gifver Kongl. Sundhets-kollegium, landets
högsta medicinska myndighet, ofvanintagna vackra vitsord om Institutets ställning och
verksamhet samt föreslår, att detsamma måtte blifva ett sjelfständigt läroverk vid sidan
af de andra.
En syftning af helt annat slag framträder i Regeringens beslut, af den 26 April
1861, om den medicinska undervisningens ordnande, på hvilket grunda sig stadgarne
för Karolinska Institutet af samma dag. Detta beslut går uti en helt annan riktning
än alla föregående åtgöranden från statsmakternas sida och afviker, så vidt jag
kunnat finna, från alla de förslag till medicinska undervisningens ordnande, hvilka
blifvit gjorda.
Före denna Kongl. Förordning var Institutet ett fritt och sjelfständigt läroverk
102
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 40.
med rätt till att meddela en fullständig sä väl teoretisk som praktisk medicinsk lärokurs
och att genom motsvarande examina pröfva lärjuhgarne. I anseende till inskränkt
kompetensrätt genomgingo visserligen ganska fä fullständig kurs vid Institutet,
men ä andra sidan undervisades vid detta läroverk fakulteternas alla lärjungar, Åtminstone
pä nAgot, liera pA alla stadier af sin studiibana.
I)A den Kongl. Förordningen utgafs hade Institutet, sAsom det ännu har, de
största resurserna af alla Svenska medicinska läroverk, såväl med afseende på materiel
som ock i lärare-antal. Om man jemför de tre läroverkens lärare-personal vid
1860 Ars slut, så tinner man:
Upsala medicinska fakultet:
Professor i anatomi, fysiologi
och medicinal-lagfarenhet;
Professor i theoretisk och
praktisk medicin;
Professor i kirurgi och obstetrik;
Professor
i allmän pathologi,
pathologisk anatomi och
allman helsovård;
Professor i medicinsk och
fysiologisk kemi;
Lärare i psychiatri;
Adjunkt i anatomi;
Adjunkt i theoretisk oell
praktisk medicin;
Adjunkt i medicinsk naturalhistoria
och kemi;
Adjunkt i kirurgi och obstetrik.
Således: Upsala 10.
I.nnds medicinska fakultet:
Professor i anatomi;
Professor i praktisk medicin;
Professor i kirurgi och obstetrik;
Professor
i theoretisk och
lorensisk medicin;
Professor i medicinsk kemi;
Adjunkt i anatomi;
Adjunkt i theoretisk och
praktisk medicin;
mu a. .*■, 11 iib'un
Lund 7.
Karolinska Institutet:
Professor i anatomi och fysiologi
;
Professor t medicin;
Professor i kirurgi;
Professor i obstetrik;
Professor i pathologisk anatomi
;
Professor i kemi och farmaci
;
Professor i materia medica
och medicinsk naturalhistoria;
Professor
i paediatrik;
Lärare i rätts- och statsmedicin;
Lärare
i syfililogi;
Lärare i psychiatri;
Adjunkt i anatomi och
fysiologi;
Adjunkt i medicin;
Adjunkt i kemi och farmaci;
Adjunkt i materia medica
och medicinsk naturalhistoria
;
Adjunkt i kirurgi;
Adjunkt i obstetrik;
Adjunkt i paediatrik.
Karolinska Institutet 18 lärare;
Motioner /ion kidderskåpet och Adeln 186‘2. N:o 40. 103
hvarjemte Bibliothekarie» vid Institutet föreläser medicinens historia, eldigt Rikets
Ständers bestämmelse år 1857.
Institutet saknade således jemförelsevis intet, som för meddelande af fullständig
medicinsk undervisning var nödvändigt, och i förhållande dertill kunde dess examina
blifva omfattande och betryggande. Det fanns blott en omständighet, som afhöll
mängden af medicine studiosi att begagna så rika tillfällen tili undervisning, den
nemligen, att hvar och en, som utgick från detta läroverk, fann sin kompetensrätt
mera inskränkt än deras, som utgingo från fakulteterna.
Huru tillgodogjordes nu dessa tillgångar för den medicinska undervisningen vid
reorganisationen år 1861?
Enligt denna borttages tredje examen från Institutet, en examen, till hvilken
Institutet meddelat nästan hela undervisningen och genom hvilken, med föregående
klinisk tjenstgöring efter licentiat-examen, Institutet kom i tillfälle alt bedöma vederbörandes
praktiska skicklighet, åtminstone i ett par ämnen. Der betages Institutet
rätt att bestämma utsträckningen och formen för licentiat-examen — den enda examen,
som enligt 1861 års Kongl. Stadgar får vid Institutet afläggas, — ty hvad
som är föreskrifvet för denna examen vid universiteternas fakulteter gäller (enligt
nämnda Kongl. Stadgar) äfven för den vid Institutet, utan afseende derpå, att det
sednare kan verkställa en fullständigare examen än de förra, till följd hvaraf och då
universiteternas fakulteter äro de bestämmande, denna examen, den vigtigaste för
läkaren såsom praktikus och embetsman, icke kan blifva så fullständig och betryggande
för det allmänna, som den vid Institutet, med dess större lärarekrafter, kunde
åstadkommas.
Men den mest skadliga åtgärden är stadgandet, att medicine-kandidat-examen
endast får alläggas vid universiteternas medicinska fakulteter, och det är åtminstone
för mig omöjligt att härför finna något giltigt skäl.
Det är en stympning af Institutet, det är en »söndersplittring» af läroverket,
tor hvilken Kongl. Sundhets-kollegium så tydligen och så varmt varnar. Derigenom
blifva 6 af dess lärare (3 professorer och 3 adjunkter), om icke försatta i overksamhet,
åtminstone i icke ringa mån hindrade, att genom sin verksamhet gagna
samhället så, som de böra och knnna; och de rika resurser, hvilka stå dem till
buds, förblifva till större delen utan användning. Ifrån ett nära fullständigt medicinskt
läroverk, det fullständigaste i Norden har Institutet blifvit, i afseende på sin
verksamhet, reduceradt till ett halft, och detta, såsom allmänligen kändt är, icke till
följd af någon försummelse å detta läroverks sida, hvilket högeligen lofordas af Konung,
Rikets Ständer och Kongl. Sundhets-kollegium. Denna stympning kan icke
heller föranledas af bristande lärare-antal, ty detta antal är äfven för undervisningen,
specielt till medicine-kandidat-examen, större än vid fakulteterna. Någon vinst för
fakulteterna kan icke ligga deruti; ty lärarue vid dessa måste genom denna examens
uteslutande förläggande till fakulteterna få ökadt arbete och ökadt ansvar, i motsats
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln IX ti 2. N:o 40.
till Institutets ofvannämnda lärare, hvilka få sin verksamhet inskränkt. Någon vinst
för medicinska undervisningen erhålles icke heller, tvärtom vållas deraf en positiv
skada; ty ju mera ämnena hopas på få händer, desto ofullständigare måste undervisningen
blifva i hvartdera ämnet.
Vid granskning af denna åtgärd framgår således ganska tydligt, att densamma,
långt ifrån att medföra något godt för undervisning, lärjungar eller lärare, tvärtom
måste inverka hämmande på den medicinska undervisningen inom landet, då densamma
beröfvar det fullständigaste medicinska läroverk vi ega möjligheten att, såsom det
eljest kunnat, gagna det allmänna med samtlige sina af Staten atlönade lärare. En
sådan åtgärd, som den af Regeringen vidtagna, har icke heller blifvit af någon enda
auktoritet föreslagen, såsom ofvan blifvit anmärkt, och står i strid med Rikets Ständers
förut uttalade åsigter om Karolinska Institutets verksamhet och bestämmelse.
Hvad Regeringen i Brefvet tdl Kongl. Sundhets-kollegium af den 26 April
1861 yttrar om »de tre nuvarande medicinska läroverkens förening till enig och
»ordnad samverkan», synas mig icke heller genom Kongl. Beslutet af samma dag
hafva blifvit verklmgjordt; ty någon bättre samverkan kan väl det icke kallas, att
medicine-kandidat-exumen blott får alläggas vid universiteterna och licentiat-examen
alläggas vid hvart och ett läroverk, oberoende af det andru. Det enda sambandet
ligger deruti, att Institutet vid sina kliniker undervisar alla till licentiat-examen,
men detta »samband» har existerat de jure sedan Institutets uppkomst, de facto sedan
1840.
Det är förnämligast med anledning al den, som mig synes i hög grad skadliga
åtgärd, att första examen — den theoretiska, motsvarande medicine-kandidatexamen
— blifvit från Institutet borttagen, som jag gjort denna framställning, och
det är hufvudsakligen deruti, som jag ville uppmana Rikets Ständer att söka skaffa
rättelse.
Man torde kanske anmärka, att Institutet i stället för denna förlust gjort en
vinst deruti, att de af detsamma examinerade licentiater få samma rättigheter, som
fakulteternas. Vinsten är i så fall ganska dyrköpt, då den endast erhållits genom
läroverkets stympande, hvaremot den synes hafva bordt vara en enkel gärd af rättvisa,
— en rättvisa, som Rikets Ständer redan längesedan både framhållit och påyrkat.
Denna vinst är dessutom ganska problematisk, ty dels är det en gammal erfarenhet,
att vid det läroverk man börjat sina examina, der fortsätter och afslutar
man dem i de aldrallesta fall, och alla läkare skola nu mera allägga sin första medicinska
examen vid fakulteterna; dels torde licentiat-pröfningen vid Institutet med dess
större lärare-antal blifva fullständigare, och derigenom svårare, än vid fakulteterna,
hvilket möjligen blir en anledning lör lärjungar att icke vid förstnämnda läroverk aflägga
denna examen. Sedan den Kongl Stadgan trädde i verket har också ingen
vid Institutet atlagt licentiat-examen. Dessutom vinnes doktors-graden ensamt vid
univer
-
Motioner hos lii lider skåpet och Adelil 18(12. N:o 40. 105
universiteten, och den mäste naturligen vinnas lättare al der redan kände och examinerade
personer.
Möjligen skulle man kunna vilja invända, att det ännu är för tidigt att bedöma
verkan af den theoretiska examens borttagande från Institutet, Det är fullkomligen
sannt, att verkan icke kan visa sig fullständigt förr än efter en längre tid, men att
verksamheten för flera af Institutets lärare redan börjat inskränkas, att således verkan
börjat visa sig är kän It; man behölver icke afvakta slutet, den för dessa lärare af
Kongl. Maj:t på sätt och vis »legaliserade passiviteten». Härom är dock ej den
egentliga frågan, utan denna gäller: finnes något giltigt skäl att från Karolinska Institutet,
det, såsom ofvan är visadt, fullständigaste medicinska läroverket i riket, borttaga
den detsamma sedan år 1815 tillerkända första examen. Denna fråga, tror
jag, kan endast besvaras med nej, och det är derföre jag, på förut anförda grunder
— nemligen att Institutet sedan 1815 egt denna examen, att Kikets Ständer
och förut äfven Regeringen alltjemt velat bibehålla Institutet vid dess egenskap af
fullständigt läroverk, att det fortfarande eger i högre mått än medicinska fakulteterna,
de materiela resurser och de lärarekrafter, som för undervisning och pröfning till
den theoretiska examen erfordras, samt att dennas borttagande frän Institutet skadar
den medicinska undervisningen, i allmänhet, — härmed vördsamt fä löreslå, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit, med upphäfvnnde och ändrande, aj hvad i Kongl. Stadgarne
för Karolinska Medico-kirurgiska Institutet af den 26 April 1801
kan finnas deremot stridande, ville åt nämnde Institut medgifva rättigheten
att, i likhet med [Jniversiteternas medicinska fakulteter, anställa theoretisk
medicinsk eller medicine-kandidat-examen, och sålunda i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Sundhets-kollegii ofvan citerade förslag
ånt/o ställa Karolinska Institutet, såsom ett sjelfständigt läroverk, i jemnbredd
med de medicinska fakulteterna vid Universiteten.
t)iu remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 22 November 1862.
F. A. Cederschjöld.
Uih. tili H. St. Prut. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 Afä
M
106
Motioner hos Riddei'skåpet och Adeln 1862. N:o 41
M:o II.
At‘ Friherre Cederström, Cwtistnf Cn rl, om revision af gällande
Fisker.i-stadga,
Med anledning af de temmeligen allmänt uttalade önskningarne inom landet
för fiskerinäringens upphjelpande och med anledning derjemte af de framställningar,
som vid denna riksdag blifvit gjorda af Kongl. Majit till Rikets Ständer i detta afseende,
anhåller jag få påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet å det vigtiga infly -  tande, som de grundsatser och åtgärder, hvilka den nu gällande Fiskeri-stadgan befaller
skola i och för näringens skydd och lyftning tillämpas och vidtagas, måste utöfva
på denna frågas lyckliga lösning.
Dessa grundsatser och åtgärder, resultat af fordna tiders forskningar och åsigter
och af näringens historiska utbildning i värt land, äro, så vidt jag förstår, nu
mera att anse icke blott såsom alldeles otillräckliga, utan befinnas derjemte vid en
närmare granskning både i moraliskt, natural-historiskt och administrativt h mseende
för flera fall och förhållanden så svaga, att de ofta dels förfela sina egna syften,
dels inverka hämmande på godvilliga bemödanden för saken.
Men en författnings rätta halt och värde pröfvas säkrast vid ett uppmärksamt
aktgifvande på dess verkningar.
Näringens beklagansvärda tillstånd, i synnerhet hvad angår insjöfiskena, är temmeligen
allmänt insedt och ådagalägges, bland annat, också genom omöjligheten för
densamma att under nuvarande förhållanden genom egna utvägar arbeta sig upp.
Den rådande osäkerheten för olofliga tilltag inverkar mångenstädes menligt på
moraliteten hos det uppvexande slägtet samt på den fattiges förmåga att förvärfva
sitt uppehälle och på den förmögnes trefnad och belåtenhet.
Den deral tillbakahållna hågen för förkofringsarbeten framkallar hos en del af
befolkningen kallsinnighet och liknöjdhet för näringen och undanrödjer icke, utan fast
heldre befordrar tillvexten al overksamhetens vanliga följeslagare, — fördomarne.
Den sociala andan har svårt att utveckla sig väl, den lider och skadas om
denna näringsgren får alltför mycket stå tillbaka, under det en del af de andra jemförelsevis
mycket mer försigkomne omhuldas med fortsatt ökade ansträngningar.
Hur svårt det än kan vara att med visshet beräkna numerära maximi-beloppet af
de materiela förluster, som derigenom åstadkommas, så är det dock icke svårt att inse,
att det måste uppgå till milliontals R:dr årligen, emedan värdet af fiskfångsterna och
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 41.
107
af fisk-konsumtionen ej kan beräknas med mindre summor; hvartill kommer, att den
rigtning, som de på sidan om författningen gjorda offentliga bemödandena för näringens
uppbjelpande hittills fått, hotar att i längden möjligtvis kunna blifva ganska
kostsam, i förhållande till de resultat, som vinnas för yrkets praktik.
Främmande nationer lära icke underlåta att med uppmärksamhet följa våra tillgöranden
i denna sak och våra förhållanden ålägga oss, så vidt jag uppfattar dem
rigtigt, att alldeles icke egna åt fiskerierna mindre, än hvad ett noggrannt afvägande
af landets behof kräfver, snarare mer.
Författningar, som i mer eller mindre mån antingen ej förmå eller upphöra
att öfverensstämma med tidens anda, känslor och billiga anspråk, upphöra också
snart att tillvinna sig aktuing och påkalla iakttagelse. De äro föga mer än skuggan
eller det liflösa skelettet af hvad fordom lefvat och verkat och ju förr de i natio
nens
lagsamlingar få intaga sina rum såsom sådana, dess bättre för lagstiftaren och
för de lydnadspligtigc. Icke heller torde kunna nekas, att mycket hvad angår mÖjlighen
af vår nations fullt naturenliga utveckling och jemna framåtskridande måste
bero af de födoämnen, sorn i vårt laud produceras; ej mindre hvad angår sättet att
framskaffa dem, såsom genom jagande, fiskande eller brukande af jord o. s. v., än
äfven med hänseende till födoämnenas fysikaliska beskaffenhet, behandling och deraf
föranledda mer eller mindre helsosamma verkningar. Allt detta utöfvar i hög grad
inflytande på inbyggarnes karakter, trefnad och allmänna välbefinnande.
Dessa förhållanden och landets derpå grundade behof af en administration öfver
fiskerierna, som så väl genom sin sammansättning, som genom rigtningen af sin
verksamhet kan blifva i tillfälle, att på ett någorlunda tillfredsställande och tillika någorlunda
fullständigt sätt bevaka näringens intressen och verka till densammas förkofran
och lyftning föranleder mig väcka den motion:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj t anhålla om revision af den
nu gällande Fisher i-stadgan, och alt Kongl. Magd i samband dermed
täckes låta uppgöra förslag till undanrödjande af de hinder, sorn nu
förefinnas för denna näringsgrens förkofran, för att, när omständigheterna
det medgifva, öfverlemna till Rikets Ständers bedömande.
Att vid allmänna landtbruksmötet i Carlstad min framställning i enahanda syfte
afslogs, tror jag bör tillskrifvas helt och hållet tillfälliga förhållanden och att tiden
då ej medgaf en fullständig utveckling af de skäl, som påkallat den.
Mig förefaller det alldeles påtagligi, att hvarje ändamålsenlig förändring, som
kan tillvägabringas i vårt fiskeri också bör anses såsom lättad utväg till förökning af
landets kapitalvärde och såsom tillagd kraft både åt industrien och ät vetenskapen.
I alla händelser anser jag det vara af vigt, att frågan vid denna riksdag tages i öfvervägande.
Stockholm den 22 November 1862,
G. C. Cederström.
108
Motioner hon JRiddcrskapct och Adeln 1862. J$:o 42,
M:o «2.
Af Herr «f Kellén, Allt* Carl. angående berättigande för vissa
embets- och tjenstemäns sterbhus, att återfå de under namn af begrafningshjelp
för embets- och tjenstemännen gjorda, löne-mnehåtiri
ingar.
Till svar fl Kongl. Maj:ls elen 15 November 1850 aflåtna nådiga Proposition gflfvo
Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 13 Augusti 1851, bland annat, tillkänna,
att enär de, till följd af dittills gällande författningar, under namn af begrafningshjelps-
eller nådårs-besparing bestämda löne-innehållningar för medellösa tjenstemän,
eller otvifvelaktig! de fleste af dem, som i Statens tjenst inträdde, voro dels i ekonomiskt
hänseende högst tryckande, dels ock orättvisa i de fall då tjenstemännen
föranlätos att lemna Statens tjenst före den tid, då de kunde med lönen i pension
å indragningsstat öfverflyttas, i hvilka fall för den aftjenta begrafningshjelpen någon
godtgörelse icke egde rum; samt
enär vidare ersättningen till sterbhuset) af de till begrafningshjelp gjorda löneinnehflllningarne
endast innefattade ett återställande af de medel, som Staten till
vård och förvaltning emottagit; så hade Rikets Ständer beslutit:
l:o. Att omförmälte innehållningar af embets- och tjenstemäns löner borde
upphöra, så att alla, som efter den nya statsregleringens inträdande i verkställighet,
mottogo ordinarie beställning å stat, eller som derefter till annan tjenst förflyttades,
finge tillträda och uppbära tjensten åtföljande löne-förmåner från och med månaden
näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnda m. m.; och
2:o. Att vid frågor om utbetalning till i tjensten afliden embets- och tjenste
mans
sterbhus af de löne-innehållningar, som i egenskap af nådårs-besparing redan
iakttagits eller ytterligare varda iakttagne, de nu (1851) gällande föreskrifter borde
fortfarande tjena till efterrättelse, samt de utgifter, hvilka i sådant hänseende kommo
att ega rum, af Statsverket förskjutas emot ersättning från Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Genom detta Rikets Ständers beslut, som Kongl. Majit i nådigt Bref till Kongl.
Stats-kontoret al den 17 September 1851 till kännedom och efterrättelse meddela
de,
upphörde således deri för alla i Statens tjenst anställde embets- och tjensteman
dittills gällande skyldigheten, att tjena sex månader efter utnämnandet ulan lön.
Men dfl samtidigt härmed förordnades, huruledes med de redan verkställda löne
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 42. I 09
mnehållningarne eller s. k. nådårs-besparingarne skulle förfaras, förklarade Rikets
Ständer, på sätt nyss är nämndt, att dervid borde iakttagas hvad författningarne i
den delen löreskrefvo, så att, med undantag af de på indragningsstat förflyttade,
hvarom särskildt stadgande icke behöfde utfärdas, utbetalning, eller rättare sagdt återbetalning
af berörda nådårs-besparingar icke finge ega rum till andra än i tjensten
aflidna embets- och tjenstemäns sterbhus. Häraf följer således, att sterbhuset efter
den embets- eller tjensteman, hvilken, författningarne likmätigt, i förra tider aftjenat
s. k. begrafningshjelp, som Statsverket innehållit och besparadt, men sedermera
från Statens tjenst undfått afsked, utan att komma på indragningsstat, fortfarande är
oberättigad, efter dennes frånfälle, att återbekomma oftanämnde löne-innehållning,
Otvifvelaktigt är emellertid, att ett sådant förfarande, som Rikets ofvanbemälde Ständer
sjelfve kallat »orättvist», efter rättsgrunder icke kan försvaras, enär ifrågavarande
löne-innehållning omöjligen kunnat eller kan betraktas annorlunda, än såsom ett hos
Statsverket gjordt depositum, hvilket ovägerligen bör återställas vederbörande rättsinnehafvare
när tiden derför är inne; en åsigt, som Rikets Ständer likaledes år 1881
uttalade i det här ofvan anförda motivet för deras då fattade beslut, nemligen: att
ersättningen till sterbhusen af de till begrafningshjelp gjorda löne-innehållningarne
»endast innefattade ett återställande af de medel, som Staten till vård och förvallnning
emottagit.»
Vid dessa förhållanden får jag vördsamt hemställa, det behagade Rikets Ständer
besluta,
att sterbhusen efter alla sådana personer, hvilka såsom embets- eller tjenstemän
aftjenat begrafningshjelp, men före dödsfallet undfått afsked från de
befattningar, för hvilka begrafningshjelpen aftjenats, utan att komma på
indragningsstat, jemväl må varda berättigade att återfå de löne-innehållningar,
som för bemälde personer egt rum; på det sätt likväl, att så vida
de afgångne tjenstemännen vid dödsfallet innehaft pensioner af kassor,
hvilka åtnjuta statsbidrag, deras sterbhus af Statsverket endast skola utbekomma
skilnaden emellan den begrafningshjelp hvartill de, enligt för
nämnde kassor nu gällande reglementen, äro berättigade, och den hos
Statsverket uttjenta nådårsbesparingen. Dock skola anspråken på dessa
restitutioner icke vara giltiga, derest de ej hos Statsverket framställas morn
den tid, efter den aflidne f. d. embets- eller tjenstemannens frånfälle, som
författningarne stadga för anmälan af fordringar hos Statsverket, eller
inom slutet af December månad året efter dödsfallet.
Om remiss af denna min motion till Höglolliga Stats-Utskottet får jag slutli
gen
anhålla.
Stockholm den 22 November 1862.
Nils af Zellén.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 43.
43.
Af Grefve Hamiltong Gustat* Axel Minst? angående anslag
till inrättande af en ny profession i Juridisk Encyclopedi och Romersk
Rätt vid hvartdera rikets Umversiteter.
Intet land kan utan fara försumma vården af sin bildning och af de undervisningsanstalter,
der denna bildning skall fostras. Med skäl har ock blifvit anmärkt,
att ett lands framtid med säkerhet kan förutsägas, om man blott känner beskaffenheten
af dess undervisnings-anstalter. Bland dessa intages en framstående plats af
umversiteterna och inom dessa af de juridiska fakulteterna.
De juridiska studierna sammanhänga nemligen närmast med det sociala lifvet; i
dem bildas största delen af dem, hvilka sedermera såsom embetsmål! omedelbart skola
utföra Statens värf; på deras tillbörliga handhafvande beror hufvudsakligen, icke allenast
lagskipningens tillstånd, utan äfven lagstiftningens. Ty om ock embetsmännen
ej omedelbart stifta lagen, måste den likväl af dem förberedas; och lagens öfverensstämmelse
med tidsandau och med civilisationens fordringar befordras väsendtligen af
embetsmaunens juridiska bildning och hans på goda förstudier hvilande förmåga att
tänka sjelfständigt och böja sig öfver slentrianen.
Det är i denna del af vårt undervisningsverk, som brister finnas, hvilka redan
länge öfverklagats och dem jag i egenskap af lärare vid ett af rikets universitet anser
mig pligtig att framställa till Rikets Ständers behjertande.
Att brister i detta afseende förefinnas, kan utan någon närmare bekantskap med
dessa förhållanden på förhand anas vid en aldrig så hastig jemförelse emellan våra
juridiska fakulteter och främmande länders. Man skall då genast finna en betydlig
skilnad i lärare-antalet, så att samma ämnen som härstädes äro fördelade på endast
fyra Professorer, äfven vid smärre utländska universiteter (t. ex. Rostock, Greifswald,
Marburg, Jena, Ziirich, Bern m. fl.) anses kräfva minst sex Professorer, men vid de
större universiteten allmänt äro fördelade på ett vida större antal (i Heidi'berg, Tiibingen,
Berlin och Leipzig är antalet ifrån 10 till 16; i Frankrike ifrån 7 till 18).
En hvar måste redan häraf finna, att den arbetsfördelning, som är allt framåtskridandes
hufvudvilkor och icke minst i vetenskapen påkallas, icke kan vara vederbörligen
iakttagen vid Sveriges juridiska fakulteter. Också äro verkligen flera af de
mest vigtiga och betydande läroämnena sammanförda hos hvardera af Juris Profes
-
Motioner hus Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 43. 111
sorerna. Om man ock antoge, att till fyllande af dessa professioner städse kunde
utletas personer af den öfverlägsua förmåga, att de verkligen på ett fullt tillfreds
ställande
sätt kunde bemägtiga sig samtlige de hos dem förenade vetenskapsgrenar
och således hvar för sig vore jemförlige i vetande med tre lärde vid utländska universitet
— ett antagande, som i följd af sakens natur är orimligt, — så kunna de
likväl icke samtidigt föredraga samtlige sina läroämnen, utan undervisningen måste
beständigt ligga nere i något äfven af de vigtigare läroämnena och sålunda sakna
fullständighet. Denna skada är så mycket större, som icke i Sverige, såsom t. ex. i
Tyskland, bristen vid ett universitet kan ersättas af tillgången vid ett annat, hvari
genom
vid de små universiteterna derstädes utan så stor fara en ofullständighet må
förefinnas, som lätteligen genom någon tids studium vid ett annat kan afhjelpas. I
Sverige är det således vida vigtigare att de få universiteten, vi mägta underhålla, göras
så lullständiga som möjligt. Äfven i ett annat ganska väsendtligt afseende är
detta nödvändigt, nemligen i afseende på möjligheten att kunna på ett tillfredsställande
sätt besätta lärareplatserna. I Tyskland och andra länder med många universiteter
låter detta sig lätteligen göra, emedan hvar och en, som till denna verksamhet
har kallelse och förmåga, kan egna sig deråt med säkerhet att åtminstone vid
något universitet finna en passande plats, tillräckligt allönad för hans behof. Der
äter, såsom här, endast ett ringa fåtal af platser finnas, der måste lätteligen inträffa,
att, när dessa en gång äro fyllda, universiteterna långa tider äro urståndsätta att tillegna
sig äfven framstående förmågor, men när en plats blir ledig, nödgas fylla den
snart sagdt med den förstkommande. Detta måste synnerligen kunna inträffa i de
juridiska fakulteterna, emedan efter någon tids praktisk öfning utom universitetet,
hvilken äfven för dem, som önska egna sig åt lärarekallet, är synnerligen vigtig, den
praktiska banan, åtminstone för större förmågor, erbjuder bättre vilkor än den akademiska,
der framtiden oftast är oviss, aldrig lysande. Förhållandet förbättras likväl,
om befordran äfven på denna bana med någorlunda säkerhet kan påräknas; och
hvarje ny professorsplats förökar sålunda utsigten att värdigt kunna besätta icke allenast
denna, utan äfven öfriga professioner inom fakulteten.
Efter dessa allmänna betraktelser, åsyftande att bevisa otillräckligheten af lärareplatserna
i de juridiska fakulteterna, återstår att i korthet utveckla de väsendtligaste
brister, som denna otillräcklighet medfört i deri juridiska undervisningen. Man finnér
då, att hos en lärare finnas förenade så vigtiga och olikartade discipliner, som Juridisk
Encyclopedi, Kriminal-rätt och Process-rätt, hos en annan Rättshistoria, Romersk
rätt och Civil-lagfarenhet samt hos en tredje Politisk ekonomi jemte den Ekonomiska
och Kamerala lagfarenheten. Att bland dessa göra valet vid bildande af en ny
profession — då jag nemligen icke vågar föreslå mera, ehuru visserligen mera skulle
behöfvas — är verkligen svårt nog. Emellertid anser jag en sådan ny profession
lämpligen kunna omfatta Juridisk Encyclopedi och Romersk rätt.
Romerska rättens studium har städse ansetts såsom det yppersta bildningsmede
112
Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1862. N:o 46.
för juristen. Dess stora formela utbildning och starka begrepps-distinktioner hafva
gjort den till en allmän grundval för juridisk bildning i alla länder, äfven i sådana,
der den ej omedelbart är gällande. Intet land finnes likväl, för hvars lagstiftning
inflytandet af denna Kätt är alldeles främmande. Blott och bart såsom rättskälla
förtjenar den derföre äfven här sitt studium, ehuru icke företrädesvis såsom sådan.
Ty dess långt större betydelse ligger i deri skarpsinnighet och juridiska blick, som
dess studium hos juristen utvecklar; och hvars frukt skönjes i hvarje annan gren af
det juridiska studiet, likasom äfven i det praktiska lilvet. Denna Rätt utgör af sådan
anledning också föreningsbandet emellan de olika ländernas juridiska undervisningsanstalter
och bildade jurister, hvilka här mötas på gemensam grund. Billigtvis
måste det derföre väcka förundran, att detta vigtiga undervisningsämne, som på mångå
ställen hr lördeladt på flera lärare och, mig veterligt, vid ingen juridisk fakultet utom
Sverige saknar särskild målsman, vid Sveriges juridiska fakulteter nästan alldeles försummas
och härstädes meddelas juris sludiosi endast på det ofullständiga sätt, som
kan ega rum i sammanhang med den Svenska Civil-rätten. Förhållandet har likväl
icke alltid varit sådant. Under Sveriges, äfven i juridiskt afseende, stora tidehvarf,
en Stjernhööks, Rålambs, Cronhjelms, Abrahamsons tidehvarf, det tidehvarf, under hvilket
1734 års Lag förbereddes och fullbordades, då försummades ingalunda den Romerska
rättens studium, utan föredrogs ständigt af en särskild Professor vid Upsala
universitet. Det var först år 1740, som, för att bereda tillfälle till den visserligen
nödiga Ekonomiska professionen, Jus Romanum upphörde att tillhöra en särskild
profession, utan förenades med professionen i den Svenska rätten. Under mer än
120 år, som efter denna lid förflutit, har i detta ämne ej offentligen blifvit föreläst.
Med hvad fördel för den Svenska juridikens utveckling vill jag lemna osagdt. Visst
är, att den juridiska bildningen närmast efter denna tid hastigt sjönk betydligt under
dess förutvarande ståndpunkt. Det torde vara tid att återgifva universitetet hvad
som då förlorades.
Med Romerska rätten skulle, sades nyss, den juridiska encyclopedien vara förenad.
Denna har till föremål att bestämma rättsvetenskapens begrepp och plats inom
systemet af samtliga vetenskaperna; att utreda och angifva de särskilda vetenskapsgrenar,
i hvilka rättsvetenskapen å sin sida sönderfaller; att uppvisa och sammanföra
det för dem allmänna och gemensamma; att sålunda lägga en allmän grund till efterföljande
speciela studier saint' att lemna den börjande juristen en allmän öfversigt
af vetenskapens method och litteratur. Dess studium inleder lämpligen de juridiska
studierna, och den bör derföre gerna, såsom i andra länder också sker, föredragas
hvarje termin, men åtminstone hvarje läseår, så att ingen juris studiosus må sakna
denna allmänna förberedelse. Dess nära förbindelse och sammanhang med den Romeiska
rätten, sådan denna i ett land med sjelfständig nationel rätts-utveckling bör
idkas, är ögonskenligt.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 44.
Öm dessa båda ämnen — Romersk rätt och Juridisk Encyclopedi — sammanföras
i en ny profession, vinnes sålunda full öfverensstämmelse emellan de densamma tilldelade
ämnen, hvilka hvar för sig, för undervisningen äro af största vigt, på samma
gäng tvänne af de med andra vigtiga discipliner sysselsatta professionerna vinna
en behöflig lättnad till påtaglig lördel för de ämnen, som de behålla.
Jag föreslår alltså vördsamt:
att Rikets Ständer måtte anslå 9,000 R:dr årligen till 2:ne nya professioner
i Juridisk Encyclopedi °ch Romersk rätt, en vid hvardera af rikets uni
versiteter,
men att, derest vid närmare pröfning, ämnena för de nya professionerna
skulle anses böra bestämmas annorlunda, än här ofvan blifvit
utveckladt, *let måtte underdånigst hänskjutas till Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning att bestämma de nya professionernas omfattning ibland de ämnen,
i hvilka undervisningen, enligt gällande författning, skall vårdas af juridisk
fakultet.
Såsom bilaga till denna motion och till stöd derför får jag vördsamt bifoga
utdrag al det bos juridiska fakulteten vid Kongl, universitetet i Upsala den 2 näst
lidne
Maj förde protokoll, innehållande fakultetens, sedermera af Konsistorium till
alla delar yillade, utlåtande till Mans Excellens Kansleren rörande detta ämne, samt
lika vördsamt anhålla om motionens remitterande till Stats-Utskottel.
Stockholm den 22 November 1862.
(r. K. Hamilton,
IW:o 44,
Af Grefve Hamilton? tJiistaf Axel Knut? angående anvisande
af 2,000 H:dr H:mt årligen till stipendier ut Docenter
mom Juridiska Fakulteterne vid rikets Universiteter.
Den akademiska undervisningen bestrides vid våra Universiteter af Professorer,
Adjunkter och Docenter. Ehuru desse sistnämnde icke hafva någon ordinarie, med
Bih. till R St. Rrut 1862 & 1863. 11 Sami. 1 A/il, 15
114 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 44.
lön förenad befattning, är likväl deras befintlighet och verksamhet ingalunda af un
derordnad
vigt för Universitetet. Dels saknar undervisningen utan deni vederbörlig
fullständighet, då just Docenten utgör den nödvändiga förmedlingslänken emellan de
ordinarie lärarne och den studerande ungdomen, dels är det egentligen från denna
klass, som man kan hoppas att kunna på lämpligt sätt fylla de ledigheter, som tid
efter annan inträffa inom den öfriga lärarekorpsen. Det är derföre ganska beklagligt
för Universitetet, för undervisningen, för fosterlandet, om i något vigtigare un
dervisningsämne
dylika yngre lärare i allmänhet icke förekomma. Detta är likväl
oftast förhållandet inom de juridiska fakulteterna, hufvudsakligen derföre att andra
vägar, mera lönade och mera hedrade, draga lill sig de unga jurister, som vid Universitetet
äro användbare. Efter någon tids examen efterföljande praktisk öfning,
hvilken äfven för en blifvande akademisk lärare är af oberäknelig vigt, måste åter
gången
till en lönlös plats vid Universitetet, just då på andra håll någon aflöning
vanligen kan påräknas, för den unge juristen oftast vara ekonomiskt omöjlig. Denna
svårighet skulle till någon del höfvas, om Docenter inom denna fakultet egde utsigt
till en aflöning, något så när motsvarande hvad de på andra håll kunde påräkna.
På grund häraf föreslås vördsamt :
att Kikets Ständer anvisade Tvåtusen Riksdaler Riksmynt årligen, att med
hulfva detta belopp vid hvardera af rikets Universiteter utgå såsom stipendium
åt Docent inom juridiska fakulteten derstädes, hvilken fakultet jemväl
skulle ega att efter sig företeende omständigheter hos Universitetets
Kansler göra hemställan så väl om stipendiets fördelning i tvänne, som äfven
om iunehafvares bibehållande dervid under någon tids praktisk tjenstgöring
utom Universitetet.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhälles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
G. K. Hamilton.
Motioner hos Ridder skåpet, och Adeln 1862, No kh
-
il t>
TX:o 45.
Af Friherre von Schulzenheim) Ilavi«l, angående nedsättande
af en Kommitté för utarbetande af förslag till ny lag rörande
så väl afledande, som tilledande af vatten.
Bland alla de ämnen, som för dagen göra anspråk på att blifva utvecklade
och utredde på ett sådant sätt, att de både till form och innehåll blifva på ett till
fredsställande
sätt bestämda, intager utan tvifvel frågan om bestämmande af den s. k.
vattenrätten, ett betydande rum.
Uti ett land, sådant som vårt, med kuperad natur i allmänhet och af floder
genomskurna terrasslika afsatser från fjellen ned till hafvet, förekomma ofta melian de
mångå vattensamlingarne och sjöarne, så väl vattenfall, som andra dem sjelfva och
de omgifvande trakterna bestämmande omständigheter. Tillgång på skogar och malm,
samt behofvet af qvarnar, förorsakade tidigt ett temligen vidsträckt begagnande af
den naturkraft, som genom vattenfallen stod till buds, ehuru man ändock kan säga.
att i de öfra och mellersta delarne af landet, ännu en stor del af dem äro, antingen
alldeles icke eller ock blott till en del begagnade.
Då emellertid jordbrukets ståndpunkt först sedan och i nyare tider höjt sig,
var det naturligt, att lagstiftningen mindre skulle beakta detsamma i frågor rörande
vattnets egande och användande i allmänhet och i frågor af mera speciel art, såsom
t. ex. i fråga om vattnets afdikning från åkerjorden, var någon princip egentligen
annu ej bestämd, så att, enligt Byggn.-Balk. 4 Kap. 2 §, afloppsdike skulle hållas en aln
djupt och, enligt 6 Kap. 2 §, bonde vara skyldig, att antingen upprensa 80 famnar årligen
eller nydika 40 lämnar, samt att, enligt 20 Kap. Byggn.-Balken, kungsådra eller i:del af
vattendrags bredd ej fick stängas, der så af ålder varit m. m. Otillräckligheten af bestämmelser
härutinnan framtvingade emellertid småningom förordningar och lagbud,
hvaribland främst framstår Kongl. Förordningen af den 20 Januari 1824 angående
utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord, hvilken Förordning sedermera
blifvit justerad genom Hera Kongl. Förordningar och Bref. Sednast år 1858
bestämdes skyldigheten för undandikning af vattnet närmare, men då alla dessa lagbestämmelser
och förordnanden, dels äro sinsemellan stridande och ofullständiga, dels
osammanhängande och principlösa, har vid hvarje uppkommande vattentvist, så väl
domare, som parter, sväfvat i villrådighet och okunnighet om lagens mening och tillämpning.
116 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 45.
För jordbruket i synnerhet har denna ställning varit betungande och allmänna
Svenska landtbruksmöte såväl i Göteborg, som ock, om jag ej missminner mig,
det i Carlstad, beslöt derföre, att ingå till Kongl. Maj:t med anhållan om tillsättande
af en Kommitté af sakkunnige män, för utarbetande af förslag till en »ny lag, så
väl för afledande af vatten, som ock för tilledande deraf, uti hvilken sednare, ej allenast
borde bestämmas jordegares ömsesidiga rättigheter sinsemellan, utan ock i förhållande
till egare af vattenverk.» Dessa åtgärder hafva emellertid ännu ej ledt till
något resultat och jordbruket i landet lider under tiden af oredan och obestämdheten
i lagbestämmelserna, så mycket mera, som täckdikning och ängsvattning allt
mera vinna insteg, fordrande det ena djupa floddiken för hopsamlandet af vatten och
det andra fördelning och utledande af vatten, vid hvilka olika åtgärder, grannars och
' angränsandes olika åsigter och fördel ofta stå i strid, både med hvarandra och de
gamla författningarne. På ofvananförde skäl och då jag ej vill belasta Lag-Utskottet
vid denna riksdag med uppdraget, att i ett så svårt ämne som vattenrätten, vara
l.ag-beredning, men en omfattande lag i ämnet dock i högsta grad är af behofvet
påkallad, i jordbrukets intresse, får jag härmed vördsammast föreslå:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes åt sakkunnige män uppdraga, att utarbeta förslag till
en ny lag, så väl för alledning af vatten, som ock för tilledande deraf,
uti hvilken sednare ej allenast borde bestämmas jordegares ömsesidiga rättigheter
sinsemellan, utan ock deras rättigheter i förhållande till egare af
vattenverk, samt att desse sakkunnige män, så vidt möjligt måtte tillförbindas,
att hafva sitt förslag så tidigt färdigt, att detsamma kunde ännu
under denna riksdagens lopp för Rikets Ständer framställas.
Jag anhåller slutligen om remiss af denna min motion till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet samt anhåller desslikes hos Höglofliga Utskottet att motionen,
i betraktande af frågans vigt, måtte så skyndsamt som möjligt företagas, för att
snart kunna till Stånden återkomma.
Stockholm den 22 November 1862.
David von Schulzenheim.
Motioner hos Riddcrskapct och Adeln 1862. N:o 46.
11?
xo m
Af Friherre von §rliiif/i ulifi!ih Davide angående Sala silfververks
återgång till Statens disposition.
Seden hos Kongl. Majit af enskild man blifvit i underdånighet framstäldt ett
köpe-anbud å den Staten tillhöriga Sala silfvergrufva för att Rikets Stander sålunda
meddelas, men ovisst torde vara, om samma köpe-anbud fortfarande vidhålles, får jag,
då för provinsen Westmanland det är af största vigt, att frågan om fortfarande arrende
af Sala grufva må snart afgöras, alldenstund besagde arrende, oberäknadt den
förlust af omkring 20,000 R:dr R:mt årligen, som Staten deraf är underkastad, dessutom
innefattar ett betryck för icke mindre än 12 socknar inom länet och utgör
ett hinder för odlingens framsteg, på den grund, att genom Sala dammar och den
uppdämningsrätt, som innehafves af omförmälde privilegierade verk, en stor areal af
jord fördränkes och hålles otjenlig för odling, får jag härmed i ödmjukhet föreslå, att
Rikets Ständer må besluta:
att Sala silfververk med allt hvad till detsamma hörer, må i år efter den
1 November, det år då arrendet upphör, återgå till Kronan, emot tillerkännande
af billig ersättning till Bergslags-intressenterna. Till upplysning
i ämnet får jag åberopa en af Konungens Befallningshafvande i länet
verkställd utredning af frågan, som barbos t afskrift följer och innefattar
de hufvudsakliga skäl, äfven jag, för en allmännyttig och billig lösning af
frågan, har att framställa.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna min motion till Stats-Litskottet.
Stockholm den 22 November 1862.
David von Schulzenheim,
ns
Motioner hos Riddcrskapet och Adeln 1862, N.o 47.
N:o 4 H.
Af Herr V«H Trolig Samuel fHlsJaf. angående statsanslag för
anläggning af en jernbana från Helsingborg öfver Eslöf till Ystad,
med sidobana till Landskrona.
Den ena af vårt jernbannäts hufvudlinier, den stora stråkvägen ifrån vester lill
öster, är nyligen fulländad och ifrån densamma utsträcker sig i Falköpings-trakten,
en sido-arm, som, gående till mötes den ifrån Malmö till Småland redan fullbordade
södra stambanan, skall, såsom jag hoppas, innan kort sätta hufvudstaden och rikets
mellersta provinser i omedelbar beröring med det södra Sveriges folkrika och fruktbara
slätter.
Då detta mål blifvit uppnådt, då hufvudstaden eger en daglig, lätt förbindelse
å ena sidan med Göteborg, å den andra med Malmö, vesterns och söderns förnämsta
handelsstäder, torde man utan gensägelse kunna påstå, att de för vårt land i
kommercielt hänseende vigtigaste jernban-linierna blifvit fullbordade. Dessa banor
blifva, tillsvidare åtminstone, den inre handelns och rörelsens stora pulsådror; men om
de icke skola försina, om de skola förmå att draga till sig rörelsen inom en vidsträcktare
del af de områden som de genomlöpa, så måste hvarken omtanka eller
uppoffringar sparas för att sätta dem i lätt förbindelse med den omgifvande trakten,
synnerligen då denna är tätt befolkad och då man mom densamma kan vänta en
lifligare varu-omsättning; således företrädesvis der, hvarest på föga afstånd ifrån banan
städer äro belägna med en redan utvecklad, liflig industri och handelsrörelse.
Om denna sats är rigtig — och jag tror ej att den utaf någon ibland Eder
kan jäfvas — så ligger dess tillämpning närmast till hands inom vårt lands sydligaste
provins, Skåne, hvarest på en jemförelsevis ringa vidd mer än en half million
menniskor äro sammanträngda, och företrädesvis inom Malmöhus län, som med en
yta af något mera än 40 qvadratmil, har en befolkning af nära 300,000 inne
vånare.
Redan i den motion, som jag den 28 December 1833 på detta rum aigaf,
rörande anläggning af jernbanor i södra Sverige, och hvilken motion låg till grund
för dåvarande Rikets Ständers beslut att anslå 1,500,000 R:dr för södra stambanans
påbörjande, uttalades den åsigt att denna bana borde ifrån trakten af Ringsjön ut
-
Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1862. N:o 47.
119
grena sig till alla de vigtiga kust-orterna: Malmö, Ystad, Landskrona och Helsingborg;
och det förslag, som den engelske Jernvägs-ingeniören Lionel Gisborne i sådant
hänseende upprättat, underställdes vid samma tillfälle Rikets Ständers pröfning. Malmö
bestämdes vid ofvannämnde riksdag till utgångspunkt för södra stambanan. Detta
beslut föranleddes utan tvifvel af särdeles giltiga skäl. Malmö och Lund, belägna
på endast 1 ‘ mil ifrån hvarandra, den ena södra Sveriges förnämsta handelsstad, den
andra dess enda universitet, med en sammanlagd befolkning, nu uppgående till nära
30,000 invånare och med ett läge gent emot den Danska hufvudstaden, kunde icke
rimligtvis vid bestämmandet af banans slutpunkt åsidosättas; och rigtigheten af detta
val har blifvit ådagalagd genom den lifliga rörelse och de jemförelsevis betydliga inkomster,
hvaraf södra stambanan haft att glädja sig och hvartill den starka personaltrafiken
emellan Lund och Malmö i icke ringa mån bidragit.
En naturlig följd af detta beslut och af Kongl. Maj:ts sedermera gifna nådiga
Resolution, rörande stambanans förläggande vester om Ringsjön, var likväl att den
stora sydöstliga delen af Skåne icke kunde af jernbanan upphemta någon direkt fördel,
likasom att vid de, visserligen icke långa, tidpunkter af vintern, då isläggning i
Köpenhamns och Malmö hamnar afbrutit den dagliga kommunikationen emellan dessa
städer, den lätta förbindelse med kontinenten, som södra stambanan är afsedd att
medföra, icke kunnat vinnas annorlunda än genom en omväg till Helsingborg. —
Dessa omständigheter, jemte det af innevånarne i Helsingborg, Landskrona och Ystad
hvarje år lifligare insedda behofvet att sätta dessa städer i jernvägsförbindelse med
södra stambanan, hafva vid de t vänne sednaste riksdagarne föranledt motioner i
nämnda syftning ifrån deras representanter, hvilka motioner dock icke lyckats tillvinna
sig Rikets Ständers bifall.
Då likväl uppnåendet af dessa jernvägsförbindelser af städernas innevånare anses
såsom en lifsfråga, derest icke deras blomstrande handelsrörelse skall aftaga, deras
välstånd gå tillbaka, och då saken med lika lilligl intresse af de närgränsande landsorternas
innevånare omfattas, har man öfverallt beslutat sig, att, såvidt förmågan medgaf,
lita till egna krafter, i förhoppning att Statsmakterna skola med hjelpsam hand
understödja företagen.
Sålunda bildades under åren 1859 och 1860, med al Kongl. Maj:t deu 12
Juni 1860 stadfästad Bolags-ordning, ett bolag för utförande af en jernväg mellan
Landskrona och Eslöf. Landskrona stad har till detta företag tecknat sig för 300,000
R:dr och enskilda aktie-egare hafva äfven ingått för 300,000 R:dr, hvaraf 40 proc.
redan blifvit inbetalda.
Sedan åtskilliga personer i Yslad-trakten är 1859 öfverenskomma om bekostande
af ny undersökning för en sammanbindnings-bana emellan Ystad och Eslöfs
jernbanstation, med riktning så lämpad, att banan skulle komma att från den största
möjliga jordvidd upptaga rörelsen, utfärdades innevarande sommar inbjudning till aktieteckning
för nämnde arbetes utförande. Frågan omfattades af ortens innevånare
120 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1&G2. N:o 41.
med det intresse, att inom 2 månader, sedan inbjudning till aktie-teckning utgått,
1,050,000 R:dr voro tecknade, af hvilken summa staden Ystad åtagit sig 500,000
R:dr, hvarjemte såväl nämnda stad, som liera jordegare, förklarat sig utan ersättning
vilja afstå den jord, öfver hvilken banan å deras egor kommer att framgå. — Ytterligare
aktie-teckning är sedermera gjord.
1 Helsingborg, hvarest öfvertygelse!] om banans stora vigt, såsom den vintertiden
naturliga öfvergångspunkten till Danmark, kanske var lifligare än på något annat
ställe, men der tankarne till en början voro delade om dess ändamålsenligaste
riktning, har man af denna anledning först något sednare med fullt allvar kunnat
gripa verket an, men detta har derefter skett med mycken enhällighet. Staden Helsingborg
har för anläggandet af en jernbana ifrån Helsingborg till Eslöf tecknat sig
för en summa af 300,000 R:dr, och inbjudning till enskild aktie-teckning är med
framgång utfärdad och lärer, såsom mig blifvit sagdt, uppgå till omkring 200,000
R:dr, ehuru utgången ännu icke hunnit blifva tillförlitligen känd.
Nu anförda omständigheter visa nogsamt, hvilka stora uppoffringar städernas och
landsbygdens innevånare vilja underkasta sig för vinnande af jernvägsförbindelse emellan
länets olika trakter och stambanan. Att egna krafter dertill icke kunna förslå, inses
lätteligen, och de olika bolagen hafva derföre, såsom inhemtas af bilagan N:o 5 till
den vid denna riksdag allåtna nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof,
i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer göra nådig
framställning om anslag af statsmedel till två tredjedelar af den kostnad, hvartill jernvägs-anläggningarne
skulle komma att uppgå, allt med den olika lorm för uppställningen,
som af de särskilda underdåniga memorialen inhemtas.
Den korta tid som, sedan bolagen för Ystads- och Helsingborgs-banorna bildades,
återstått för afgilvande af dessas underdåniga framställningar, hafva icke medgifvit
att till ett enda stort bolag eller eus till 2:ne bolag, ett för den norra och
ett för deii södra delen af länet, förena alla de i frågan intresserade orterna. Direktionen
för Landskrona—Eslöls-bolaget och Kommitterade för Helsingborgs stad hafva
dock uti en gemensam begäran uttalat sina underdåniga önskningar, ehuru en hvar
af dessa orter derjemte allåtit särskildt memorial i ämnet.
Då likväl de ursprungliga kostnads-förslagen, uppgjorda för banor, konstruerade
i fullkomlig likhet med Statens, uppgingo till så betydliga belopp, att deras byggande
efter dylika grunder ansågs outförbart, hafva under loppet af detta år nya undersökningar
och kostnadsberäkningar blifvit utförda, hvarvid det likväl, i anseende till de
trägna göromål, hvarmed Statens ingeniörer voro öfverhopade, icke har varit möjligt
att lör samtliga dessa banor begagna en och samma ingeniör. De nya undersökningarne
för Ystad—Eslofs-banan äro således verkställda af Kapitenen och Riddaren
Fryckholm samt för Helsingborgs och Landskrona-banorna af Majoren och Riddaren
Adelsköld.
Den
Motioner hus Ridderskapei och Adeln 1862. N:o 47.
121
Den tanke som legat till grund lor de af desse Herrar sednast uppgjorda förslag,
har varit, att med latta re och mindre dyrbar öfverbyggnad kunna bibehålla samma
spårvidd som å statsbanan, på det att dennas gods- och passagerare-vagnar skulle
äfven på sido-banorna kunna begagnas — och tvärtom. Bemödandet att med minsta
möjliga kostnad uppnå detta resultat, har dock lort till någon olikhet i förslagen.
Sålunda är vid Helsingborg—Landskrona—Eslöf-banorna skenornas (railernas) tyngd
beräknad till 20 skålp. per löpande fot, vid Ystad—Eslöl-banan till endast 14 skålp.;
banvallens bredd i toppen å den förra är upptagen till 18 fot, å den sednare till
16 fot; och totalkostnaden per mil för Helsingborg—Landskrona—Eslöf-banorna är
beräknad till 600,000 R:dr, då den för Ystad—Esiöf-banan endast uppgår lill 515,826
H:dr. Derjemte äro för Landskrona—Eslöf-banan särskilda förslag af Major Adelsköld
uppgjorda efter 4 fot 8’ tum, 4 fot, och 3 löt 5 tum spårvidd, hvilka Direk
tionen
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat.
Såsom förslagen nu äro uppgjorda, erfordrar anläggningen följande kostnad;
Linien Ystad—Eslöf 7 mil 4,970 löt R:dr 3,682,000: -—
Linierna Helsingborg—Landskrona—Eslöf:
öfver Zireköpinge 5,05 mii
(öfver Billeberga 5,45 mil 3,270,000)
hvaremot en bana endast ifrån Helsingborg till Eslöf, 4 mil
10,450 fot, kostar
och en bana endast ifrån Landskrona till Eslöf, 2 mil 34,400
fot, kostar
eller med 4 fot spårvidd . . . R:dr 1,430,000. —
a med 3 fot 5 tum dito . . » 1,295,000. —
Skulle banan Ystad—Eslöf byggas efter samma grunder, som af Major Adelsköld
äro beräknade lör Helsingborg—Landskrona—Eslöf-Iinierna, eller 600,000 R;dr per
löpande mil, så skulle denna bana kosta 4,282,834 R:dr.
Efter att sålunda i korthet hafva redogjort för de till Kongl. Majit i underdånighet
ingifna förslagen, hvilka hvar för sig äro särdeles fullständigt motiverade —
och efter att hafva förklarat anledningen till de något olika grunder, som i de särskilda
förslagen blifvit följda, torde det tillåtas mig att inför Eder, mine Herrar,
behandla frågan i sin helhet och att söka bringa samtliga framställningarne till ett
gemensamt system. Frågan om jernbanan i Skåne kan och bör nemligen icke anses
såsom ett blott och bart lokal-intresse eller såsom ett sträfvande ifrån vissa städer
och dem omgifvande landsort, att, i och för egna handelsfördelar, komma i beröring
med rikets södra stambana. Dessa orsaker äro i väsendtlig mån bidragande, men de
äro icke de hufvudsakligaste. Nej. frågan måste betraktas utur en vida högre synpunkt:
stats-intressets, och det är af sådan anledning och för att möjligen fylla de
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 16
» 3,390,000: —
>» 2,629,000: —
» 1,788,000: —
122 Motioner hos Ridderskapei och Adeln 1862. N:o 47.
luckor i systemet, hvilka nu förefinnas, sorn jag har trott mig såsom styresman i deri
ort hvarifrån framställningarne utgått, pligtig att inför Rikets Ständer i detta afseende
framlägga en sammanhängande plan.
Det torde dervid i första rummet ådraga sig det fJlskolts uppmärksamhet, som
kommer att behandla frågan, att Herr Major Adelsköld i sitt utlåtande öfver jernvägsanläggningen
emellan Helsingborg och södra stambanan yttrar: »att de begge ifrån
»Helsingborg och Landskrona till Eslöf föreslagna jernvägarne under en sträcka af
»omkring 2 mil fortlöpa nära parallelt på ett afstånd af nära § mil ifrån hvarandra»,
samt att »en sammanslagning af den parallela delen af dessa linier torde böra åvä»gabringas,
antingen på det sätt att Helsingborgs-linien ifrån Eslöf gemensamt löljes
»till Zireköpinge, derifrån en branch-bana anlägges till Landskrona, eller också att
»den förut utstakade Landskrona-linien från Eslöf begagnas till Billeberga, hvarifiån
»en jernväg bör kunna dragas till Helsingborg.»
Denna sammanslagning af de båda linierna synes vara så naturlig, att någon
tvekan derom icke bör uppstå, äfven om tankarne kunna vara delade i afseende på
företrädet emellan de begge riktningarne. Detaljerade förslag öfver den sammanbindningsbana,
som i sådant fall skulle erfordras, utgående, enligt Herr Majorens förslag,
antingen ifrån Zireköpinge å Helsingborgs-linien till Landskrona-banan, eller ifrån
Billeberga å Landskrona-linien till Helsingborgs-banan, finnas visserligen icke handlin—
garne bilagda, men denna brist torde dock icke vara af ringaste vigt, då Herr Majoren,
med kännedom af traktens beskaffenhet, förklarat anläggnings-kostnaden vara
densamma, 600,000 R:dr per mil, som af honom beräknats för hela det uppgjorda
förslaget, och då längden af begge de sålunda förenade banorna finnes uppgifven till,
i det förra fallet 5,6ö mil, i det sednare 8,45 mil.
Den skiljaktighet, som i förslagen förefinnes emellan öfverbyggnaden å banorna
norr om Eslöf och å den söder derom belägna Ystad-banan, förhindrar begagnandet
af samma materiel å begge bandelarne, en fördel som, i händelse af enahanda byggnadssätt,
lätteligen skulle kunna uppnäs, äfven om utförandet af dessa tvänne stora
hufvudsektioner verkställes genom särskilda bolag. I händelse framställningen i öfrigt
lyckas tillvinna sig Rikets Ständers bifall, finnes ej heller något annat hinder än den
ökade kostnaden, att för Ystad—-Eslöf-banan föreskrifva samma konstruktionssätt, som
för banorna norr om Eslöf blifvit föreslaget, — ty Ystad—Eslöfs-bolaget har i sin
underdåniga ansökan förklarat sig villigt att iakttaga de förbindelser och vilkor i
afseende å byggnad och underhåll, som af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer blifva
bestämda.
Betraktad i sin helhet skulle den Skånska tvärbanan (ty det är så jag tror att
man bör benämna hela det nu föreslagna systemet) i norr bilda tvänne förgreningar,
hvilka, utgående från Helsingborg och Landskrona, skulle förena sig i närheten
af Zireköpinge eller Billeberga, sedermera fortsätta till Eslöfs station vid södra stambanan,
som den skär i nära vinkelrät rigtning, och derefter, beskrifvande en stor
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N.'o 47. 123
båge åt öster, sluta vid Ystad. Denna böjning åt öster är en följd, dels af naturförhållanden,
dels af bemödandet att åt Cimbritshamnsorten och åt Albo, Jernestads,
fogelstads samt södra delen af Gerds härader af Christianstads län bereda de fördelar,
som jernbanans närhet nödvändigt måste medföra. De orter, som den norra
bansträckningen genomlöper, höra till de bördigaste och folkrikaste inom Malmöhus
län. Ystad—Eslöf-banan genomgår dels särdeles fruktbara, dels skogbevuxna trakter
och dels nejder med stora odlingstillfällen, inom hvilka åkerbruket på de sednare
åren gjort betydande framsteg, ehuru dessa orter tillhöra de inom provinsen minst
gynnade i afseende på kommunikationsanstalter och af sådan anledning hafva svårt
att hålla jemna steg med dem, som äro lyckligare lottade. — Den befolkning, som
inom 2 mils afstånd omgifver den norra bansträckningen, finnes icke i de under
dåniga
framställningarne beräknad, hvaremot Kommitterade för Ystad—Eslöf-banan
uppgifva att, utan inberäknande af staden Ystad eller Albo härad af Christianstads
län, 96,000 personer äro bosatte inom tvänne mil å ömse sidor af banan.
Första vilkoret för en jernbanas räntabilitet, att den genomlöper en fruktbar,
folkrik och starkt producerande ort, inträffar således med den föreslagna Skånska
tvärbanan. Men detta vilkor är icke tillfyllestgörande, så framt ej vid banans ändpunkter
finnas städer med en liflig handelsrörelse och med förmåga, icke blott att
fördelaktigt afsätta landsbygdens produkter, utan äfven att ifrån första hand anskaffa
och tillhandahålla landet dess behof af specerier och öfriga förnödenheter —- och
äfven i detta hänseende erbjuder denna bana synnerliga fördelar.
Folkmängden i de vid banans ändpunkter belägna städer utgjorde, enligt 1864
års mantalsförteckningar, i Helsingborg . . 8,708 personer;
» Landskrona . , 8,473 »
# Ystad .... 8,298 »
Tulluppbörden har uppgått till:
i Helsingborg, år 1839 .... R:dr 212,967: —
» 1860 .... » 247,866: —
» 1861 .... » 234,900: —
eller i medeltal tilt
t Landskrona, år 1889 .... R:dr 343,801: —
» 1860 .... « 337,630: —
0 1861 ... . B 337,232: —
eller I medeltal , . . .
t Ystad, år 1839 .... R:dr 178,302: —
» 1860 .... « 226,999: —
» 1861 ... . b 267,973: —
eller i medeltal
234,911:
333,484: —
224,491; —
124 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 47.
Spaumålsskeppningen, tili allraslörsta delen bedrifven å utrikes ort, har utgjort s
från Helsingborg, år 1859 . . 1,039,119 kubikfot,
» 1860 . . 1,270,297 »
» 1861 . . 1,528,611 »
eller i medeltal 1,212,676 kubikfot, hvaraf dock största delen Hafra;
från Landskrona, år 1859 . . 783,075 kubikfot,
» 1860 . . 812,253 »
» 1861 . . 754,334 »
eller i medeltal 784,221 kubikfot, hvaraf mer än hälften vigtig Säd;
från Ystad, år 1859 925,731 kubikfot,
» 1860 . 1,215,463 »
» 1861 . . 1,104,234 »
eller i medeltal 1,081,819 kubikfot, deraf fullt två tredjedelar vigtig säd.
De trenne städer, som vid banans slutpunkter äro belägna, hafva alltså en sammanlagd
folkmängd af 16,476 personer; irån dem utgår en årlig medel-tulluppbörd
af 809,856 R:dr och deras spanmålsutskeppning bestiger sig, efter medelberäkning
af de tre sista åren, till icke mindre än 3,078,716 kubikfot.
Då man derjemte tager i betraktande att den ifrågasatta jernvägen korsar
stambanan, inses lätteligen att, med få undantag, all personaltrafik och en stor de!
af godsrörelsen så väl emellan dessa städer, som emellan dem och Malmö, Lund
eller upplandet skulle komma att af jernvägen upptagas. Cimbritshamn, på ett afstånd
af något mera äu 2 mil ifrån banan, skulle deraf hemta en väsendtlig nytta;
och då äfven Christianstad träffat åtgärder att genom en jernväg sätta sig i förbindelse
med Statens södra stambana, skulle den hufvudsakligaste landväga rörelsen inom
vestra, mellersta och södra delarne af Skåne kunna bedrifvas på jernväg, till
stor lättnad för post- och reserv-skjutsskyldige, och tili ökande i icke ringa mån af
provinsens produktion.
Hvad jag nu anfört har endast afseende på de stora lokala fördelar, som provinsen
Skåne skulle af jernbane-anläggningen upphemta, och ehuru jag icke betviöar
att Rikets Ständer, äfven ur denna synpunkt, skola fästa ett välvilligt afseende på
hvad som så nära rörer en sjundedel af landets befolkning, skulle jag dock troligen
icke i denna fråga hafva uppträdt såsom motionär, derest icke densamma vore för
landet i sin helhet af så mycken betydelse.
Helsingborg är vid stränga vintrar, då Köpenhamns och Malmö hamnar tillfälligtvis
tillfrysa, den naturliga öfvergångspunkten till Danmark. Visserligen inträffar
äfven vid Helsingborg att sundet nägongäng iägger sig, eller att stark isgång för
svårar
öfverfarten, men sällan så att post och passagerare mer än några timmar derigenom
uppehållas. Om derföre Helsingborg blefve genom en sidobana förenadt med
det Svenska jernvägsnätet, likasom Helsingör inom loppet af tvänne år är anslutet
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 47. 125
till det Danska, så skulle utan tvifvel Helsingborg vintertiden blifva deri punkt öfver
hvilken såväl post-, som p ersonal- oell godstrafiken emellan Sverige och Kontinenten,
via Danmark, komme ett ega rum. Södra stambanan blifver, såsom jag hoppas,
inom få år fullbordad. Är denna bana då icke sammanbunden med Helsingborg, så
blifver samfärdseln med Europa, då den icke öfver Malmö kan verkställas, förenad
med många svårigheter och långa uppehåll. Denna sanning är så i ögonen fallande,
att jag icke vidlyftigt behöfver deröfver utlåta mig. Den är äfven fullständigt utvecklad
i Helsingborgs-bolagets, af mig förut åberopade underdåniga framställning;
och den slutsats som deraf kan dragas, är att det för hela det öfra Sverige är af
icke ringa vigt att iernvägsförbindelse emellan Helsingborg och stambanan, ju förr
desto heldre, må komma till stånd.
Men jernvägsförbindelsen vintertiden öfver Danmark är ofta förenad med stora
svårigheter. Det är icke blott Sundet utan äfven de båda Bälterna, som skoia öfverfaras,
innan man uppnår Europas fasta land, och det kan för ingen af Eder, mine
Herrar, vara obekant hvilket uppehåll och hvilka vådor färden öfver stora Bält mången
gång företer och huru man på den midt i Bältet belägna klippan Sprogö ofta
finner paasagerare och poster i flera dagar förhindrade att öfverkomma. Oaktadt alla
dessa svårigheter är dock vägen öfver Danmark ännu den enda, medelst hvilken vi
vintertiden kunna underhålla gemenskapen med Europa. Att detta är en olägenhet
lärer icke kunna bestridas, och denna olägenhet skulle i betydlig mån stegras i händelse
Preussen, ifrån ett mångårigt spändt förhållande till Danmark, öfverginge til!
uppenbara fiendtligheter, helst det är att förmoda att vintertiden komme att väljas
till angreppets utförande, då Danska (lottän är urståndsatt att tillfoga Preussens kuster
och handel någon synnerlig skada, men då äfven Sveriges hela beröring med
utlandet nödvändigt måste ske öfver Danmark.
Om således de båda förenade rikena för sina postförbindelser med Europa
kunde finna en annan väg än denna enda öfver Danmark, så vore det utan tvifvel
en stor fördel; och denna väg är ej svår att finna; den är länge begagnad, ehuru
på ett högst bristfälligt sätt; den leder öfver Ystad.
Postförbindelsen öfver Ystad, förr den allmännast begagnade, har, sedan ångbåts-
och jernvägs-systemets starka utveckling under de sednare decennierna, förlorat
sin hufvudsakliga vigt, derföre att staden Stralsund saknat ali förbindelse med det
Tyska jernvägsnätet Detta hinder blir dock innan kort afhulpet. Man är nemligen
för närvarande i Preussen sysselsatt att, genom en bana ifrån Augermiinde öfver
Greifswald till Stralsund, sätta sistnämnda stad i direkt förbindelse med Berlin—Stettiner-banan.
Redan denna höst öppnas sträckningen emellan Augermiinde och Andam,
och under nästa sommar den återstående delen öfver Greifswald till Stralsund.
Det är mer än vä! bekant, hvilka stora ansträngningar Preussens regering och
folk (i detta hänseende fullkomligt eniga) underkasta sig, för att skapa en Nordtysk
sjömakt, äfvensom att vid Landtstandernas sista sammanträde det vid Uiigens nord
-
126 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 47.
östra kust belägna Jasmund allmänt föreslogs till hufvudstation för den Preussiska
marinen. Denna fråga är för närvarande hvilanda, till följd af de politiska förvecklingar,
som i Preussen uppstått, men det kan icke länge dröja förrän den Anner sin
lösning; och om, såsom man har all anledning att förmoda, Jasmund blifver den
Preussiska flottans hufvud-depot, så kommer utan tvifvel Stralsunds-banan att innan
kort dit fortsättas öfver Rugen och öfver det grunda sund, som skiljer denna ö ifrån
fasta landet. Angbåtsfarten ifrån Ystad till Stralsund erfordrar 7 å 8 timmar, ifrån
Ystad till Jasmund 4 å 5. Ystads hamn är med få och korta undantag isfri. Ett
intyg från Lots-åldermannen Enebuske, som finnes bilagdt den af bolaget till Kongl,
Maj:t ingifna underdåniga framställning, utvisar att under de 12 åren, 1847—1858,
hamnen 5 år varit fullkomligt isfri, 4 år af is besvärad under 3:ne veckor, 2 år
under 14 dagar och i år under 8 dagar; likasom äfven att Östersjön icke tillfrusit
sedan vintren 1844—1845 och att, då någon gång vid Ystad uppehåll inträffat i sjöfarten,
detta härledt sig ifrån drifis, hvilken med sydliga vindar blifvit förd emot den
Svenska kusten, men efter några dagar åter drifvit till sjös.
Man kan således säga, att Ystads hamn hr nästan alldeles isfri och enahanda
ar förhållandet med redden vid Jasmund. Angbåtsfarten emellan dessa begge städer
är således fullkomligt obehindrad. Emot viken vid Stralsund anmärker man visserligen
att den någongång tillfryser, men med det konstruktions-sätt man nu mera
gifver de ångbåtar, hvilka vintertiden befara Östersjön, t. ex. de Gottländska, eller
de, som, nyligen byggda, denna vinter skola befara Wettern, lärer en hvar inse att
de ofta omtalade svårigheterna, att vintertiden nnlöpa Stralsund, lära kunna räknas
till de obotfärdigas förhinder.
Anlägges derföre en jernbana ifrån Eslöf till Ystad och sättes denna stad medelst
lämpliga ångbåtar i förbindelse med Stralsund, eller framdeles Jasmund, så blifver,
efter södra stambanans fulländning, färden öfver Ystad den snabbaste och i vissa
fall den beqvämaste vägen till kontinenten.
Sedan jag nu sökt att i korthet utveckla de skäl, som utur stats-intressets synpunkt
tala för anläggningen af en jernväg Helsingborg—Ystad, torde det tillåtas mig
framställa de icke mindre vigtiga orsaker, hvarföre Landskrona ovilkorligen bör intagas
i det Skånska jernvägsnätet. Dess hamn är, såsom allmänt bekant, af en ypperlig
beskaffenhet, djup, rymlig och säker, den enda emellan Göteborg och Carlskrona,
i hvilken större krigsskepp kunna inlöpa och anlägga vid sjelfva lastkajen.
Den är således utur militärisk synpunkt af stor betydenhet. Den är under ett krig,
eller vid en mobilisering, den punkt i Skåne, som sjelfmant erbjuder sig för in- och
utskeppning af trupper och krigsmateriel.
Men dess anslutning till jernbanan är äfven ur merkantil synpunkt af vigt, och
jag tillåter mig derföre att åberopa hvad Landskrona—Eslöfs-boiagets direktion i sådant
afseende yttrat:
»1 en tid, då sjötransporterna alltmer och mer börja besörjas af ångfartyg af
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. iV.o 47. 127
wbetydlig storlek, är ett dylik förbindelse än mera af behofvet påkallad, och det utegor
säkerligen ett nödvändigt vilkor för införande af en regelbunden fiugbåtsfart
»emellan södra Sverige och England, hvilken lämpligast kan tillvägabringa» genom de
»stora ångskepp, som dagligen passera sundet från eller till Östersjön. En af de för»nämsta
frukter af den förbindelse, som genom södra stambanans fulländning inträ»der
emellan Skåne och Småland, och den vexelverkan emellan de båda provinserna,
»som derigenom kommer att uppstå, bliiver utan tvifvel en följdrigtigare utveckling
»af hvarderas naturliga förmåner, och torde man således ibland annat kunna antaga,
»att kreatur, uppfödde på de småländska betena, hädanefter i betydlig mängd på jeru»banan
komma att nedföras till den Skånska slättbygden, för att derstädes gödas, och,
»så vida tillfälle dertill finnes, exporteras till England. En regelbunden förbindelse
»med England, medelst större för kreaturs-transport lämpade ångfartyg, blefve såle»des
nödvändig för att förmedla nämnde export samt i öfrigt utförsel af ladugårds»produkter,
hvilket utom de ofantliga direkta fördelarne, äfven komme att hafva den
»att återföra Skånska landtbruket ifrån dess närvarande ensidiga riglning åt spannmåls»odling,
hvilken förr eller sednare kommer att utöfva ett menligt inflytande på joradens
fruktbarhet.»
Hvad jag ofvan haft äran anföra afser egentligen de fördelar, som i och för
post- och personal-trafiken samt utur militärisk synpunkt äro att af ett Skånskt
jernbane-system upphemta. Men äfven för det öfra landets transito-handel vore det
af icke ringa vigt att stå i förbindelse med så många vintertiden isfria hamnar. Tidigt
på våren och sent på hösten, då sjöfarten å den medlersta delen af Östersjön
är förenad med stora svårigheter och höga assurans-premier, skulle utan tvifvel mången
handlande finna sin uträkning vid att låta i någon af de Skånska städerna införtulla,
eller på nederlags- eller transito-upplag derstädes urlasta och sedermera på
jernväg uppsända sådana varor, hvilka inom en mindre rymd innehålla ett betydligare
värde. Fördelen af att dervid icke vara inskränkt till en enda stad, fäller klart
i ögonen. Mer eller mindre gynnsamma vindar, hastigt påkommande förändring i väderleken,
större eller mindre afstånd ifrån lastnings-orten, högre eller lägre hamnafgifter,
kunna göra det af vigt att i detta afseende hafva valet fritt. Man har under
de sednare åren mycket ordat om en uthamn till Stockholm, ehuru det framkastade
förslaget att dertill utvälja Nynäs troligen nu mera för allvar fallit. Nåväl,
mine Herrar, genom fullbordande af ett Skånskt jernbane-system skulle Stockholm i
sjelfva verket förutom Göteborg ega uthamnar i nästan alla de Skånska städerna.
Om jag lyckats att i det föregående ådagalägga, att en jernbana, utgående ifrån
Helsingborg och Landskrona till Ystad, jemte det den mägtigt skulle bidraga till
provinsen Skånes utveckling och förkofran, äfven utur många synpunkter är af ett
stort stats-intresse, så må det icke förvåna Eder, mine Herrar, att provinsens invånare
göra sig den förhoppning, att landets Representation, inseende de fördelar, som
deraf för en stor del af riket härflyta, välvilligt skall på ett kraftigt sätt bispringa
128 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 47.
dem vid utförandet. Att de, sorn i frågan äro inetresserade, icke för ändamåtets
vinnande spara egna uppoffringar, inhemtas tydligast af den derföre verkställda aktieteckning,
hvilken sammanlagd uppgår til! vida mera än 2 millioner Riksdaler. Men
företaget är af den stora omfattning, att det skulle blifva för bolagen omöjligt att
detsamma utföra, om understöd lemnades endast på sådana vilkor, som vid sista riksdag
bestämdes för åtskilliga enskilda banor och hvaraf följden äfven blifvit den, att
Hera af dessa vigtiga företag icke kunnat komma till utförande.
Vid samma riksdag fattades dock äfven ett, beslut rörande en jernväg, med hvilken,
utur allmänna nyttans synpunkt, de nu ifrågasatte torde vara jemförlige, Ore
bro—Halsbergs-jernvägen.
Denna så kallade sammanbindningsbana bekostades helt
och hållet af Staten. Utan att på ringaste vis ifrågasätta, att de Skånska tvärbanorna
skulle hänföras till denna kategori af de mest gynnade, vågar jag dock vördsammast
anhålla, att då ortens invånare förklarat sig beredda att tillskjuta en tredjedel
af kostnaden, Rikets Ständer måtte gälda återstoden, om icke utan all återbetal
ningsskyldighet,
såsom bolagen i deras till Kongl. Majit afgifna underdåniga framställningar
på många billighetsgrunder begärt, åtminstone på enahanda vilkor som de,
hvilka vid 1854 års riksdag bestämdes för Falu—Gefle-banan, och får jag i anledning
häraf föreslå:
att Rikets Ständer för anläggning af en, till begagnande med ångkraft af
sedd,
jernväg ifrån Helsingborg öfver Eslöf till Ystad med sidobana till
Landskrona, måtte bevilja en summa, uppgående till två tredjedelar af den
derföre beräknade kostnad, i enlighet med Major Adelskölds för Helsing
borg—Landskrona—Eslöf-banorna
och Kapten Fryckholms för Ystad—
Eslöf-banan uppgjorda förslager, eller ock, enligt de andra grunder Rikets
Ständer kunna finna lämpligt att för byggnaden fastställa, samt att denna
summa, derest den icke kan utan återbetalnings-skyldighet erhållas, hvarom
jag i första rummet anhåller, måtte, på sätt för Falu—Gefle-jernvägen
bestämdes, få innehafvas utan ränta och kapitai-afbetalning under den förarbetets
utförande afsedda tid, efter hvars förlopp skulle å hela den erhållna
summan inom slutet af hvarje år inbetalas tre procent, hvaraf lör
hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas två procents årlig
ränta, och återstoden utgör kapitai-afbetalning; börande särskildt bestämmas,
huru mycket af den sålunda beviljade summan tillkommer Helsing
borgs—Landskrona—Eslöfs-banorna
och särskildt huru mycket belöper sig
på Ystad—Eslöf-banan.
Stockholm den 22 November 1862.
S. G. von Troil.
iso m.
Motioner kos Pidderskapet och Adeln 1862. N:o 48.
129
M:o 4».
Af Herr voll Kofll? Wils Samuel^ angående Qvarn- och Sågräntans
upphörande.
Jag föreslår vördsamt att Rikets Stander, för sin del, latta följande beslut:
l:o att qvarn- och såg-räntan må från och med nästa statsregleringsperiod
upphöra att vidare utgöras;
2:o att vid beräkningen af Statens ständiga inkomster, genom ordinarieeller
grundränta, må afdragas å den Kronan behållna delen, 100,000 R:dr;
3:o att till ersättande af de förluster indelningshafvare, genom qvarnoch
sågräntans upphörande, komma att vidkännas, ett förslågs-anslag af
30,000 R:dr årligen för åren 1864—1866 å Riksgälds-kontoret till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisas, för att, i mån af behof, till berörde
ändamål utgå, samt
4:o att Kongl. Maj:t må ega meddela nådiga föreskrifter om de åtgärder
i kameralt hänseende, som för verkställighet af de utaf Rikets Ständer
beslutade förändringar i afseende å beskatlningsväsendet af mjöl- och
sågqvarnar kunna vara af nöden.
Jag skall nu angifva de skäl, som synas mig fullt tillräckliga all föranleda berörde
beslut.
Skatten är orättvis, beskattuingssättet är orimligt, overkställbart, i de flesta fall,
utan bestämda lagbuds uppsåtliga kringgående och derigenom demoraliserande samt
qväfvande företagsamhet, af ärlige Svenske män, till fördel för de oärlige eller för
utlänningar. Statsinkomsten, omkring 130,000 R:dr, är, jemförelsevis till olägenheterna
af skatten, obetydlig och skall dessutom, derest qvarn- och sågnäringarne frigifvas,
snart medelbarligen blifva ersatt endast genom bevillning enligt 2:dra Art.,
dels å nybyggda och ombyggda qvarn- och s&g-byggnader, dels å inkomst af dylika
anläggningar. Inkomsten kan ock genast omedelbarligen ersättas genom särskild bevillning
af de gamla qvarnarna, om sådant finnes nödigt för statsbeholvens fyllande
eller för det man icke på en gång vill befria de nu skattdragande från den orättvisa
skatten.
Grundränta å qvarnar sades vara orättvis. Först vill jag här i förbigående
anmärka, att, enligt hvad förut liera gånger på detta rum af mig blifvit yttradt, jag
Bih. till H St. Prot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 Afd. 17
130 Motioner hos Itidderskapet och Adeln 1862. N:o 48.
ingalunda, fastän nästan all min fasta egendom är krono-skattejord, vill borttaga eller
nedsätta de af jord utgäende grundräntor. Tvärtom har jag velat och vill, till förekommande
deraf, att dessa skatter småningom från Staten bortplockas, låta dem
kapitaliseras och aflösas, när jordegare sådant önska; men grund-räntor, bestämda,
oföränderliga skatter, som uttagas icke för jord och grund, utan för rättighet att använda
grunden till ett slag af lofliga näringsföretag i stället för ett annat, anser jag
icke vara al samma beskaffenhet, som grundräntor af jord. Ett vattenfall och en
närbelägen jordplan ålägges icke ny grundskatt om derpå uppföres en fabrik till bearbetning
af rått silke eller af bomull införd från Asien eller Amerika; men om
man vill använda samma vattenfall och jordplan till målning af Svensk säd, sågning
af Svenska furustockar, eller till smältning af Svensk jernmalm inom bergslag, belastas
man, utom andra skatter, med särskilda afgifter, såsom grundränta eller tionde,
sedan man först måst underkasta sig ändlösa, obehagliga formaliteter för att utverka
sig tillstånd att drifva dessa, som det synes, dock för oss Svenskar icke onaturliga
eller särdeles konstiga, men af oräkneliga, otydliga, godtyckliga och föråldrade författningar
jemte det tunga kollegiala förmynderskapet omhuldade näringar.
Grundräntor å gamla qvarnar liro dessutom orättvisa, emedan de förhållanden,
under hvilka räntorna blifvit bestämda och hvilka ensamt då kunnat i viss mån rättfärdiga
dylika räntor, tid efter annan så förändrats, att föga eller intet deraf nu
qvarstår. Sveriges gamla lagar utmärka, att hvarje jordegare af ålder egde rätt, utan
föregående ansökningar och undersökningar, anlägga vattenverk på sin egen grund.
Qvarnnäringen var då fri. Men när alla näringsidkare skulle skyddas mot andras
intrång och förses med privilegier af vederbörande, för att af dessa så mycket bättre
kunna beskattas, — bildades äfven mjölnare-monopolier för dem, som egde qvarnar.
Uti våra gamla lagar var det väl förbudet att bygga »mylnestadh» annan till
skada. Men detta förbud syftade då endast derpå, att man icke fick åstadkomma
skada genom uppdämning.
Under den Tyske Konungen Erik af Pommern (i Wexiö Stadga den andra af
1414) märkes lorst spår till den förtydning af detta gamla förbud (Upl.-Lagen,
Viderboa-Balken, Fl. 22 .), som skulle detta syfta icke blott på vatten-uppdämning
utan ock på den förminskade inkomst, som genom en ny qvarn kunde drabba en
äldre derigenom, att mäldelaget delades. Snart derefter (1416) ökades qvarntullen
till Tydel i stället för ?1j:del af mälden, som det heter »uppå dhet the skola thess
bättre vakta sina sjel och rättfärdiga vara och mäldena thess bättre akta.» Qvarnegaren
lärer nemligen redan då — ehuru någon ovisshet råder angående de stadganden, som
derom egt rum före 1485, — skolat erlägga halfva mälden, såsom skatt till jordegaren
(husbonden), antingen jorden egdes af Kronan eller enskild man. Friheten att mala
egen eller annans säd inskränktes derefter alltmera, intill dess det slutligen uti Förordningen
den 11 Augusti 1580 stadgades: »Såsom vi ock i lika måtto utöfver
hela riket vele förbudit hafva all Wäre och Cronones undersåter, Präster, Borgare och
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 48.
131
andre Ware och Croiioncs skattskyldiga bönder, så val förläute som oförlänte, att the
oek härefter inge annerstads skole föres theris mäld till att male uthan till Wäre och
Cronones egne tullqvarnar, uthan så är, att städerne sjelfva bafve någre tullqvarnar,
ther thc håfve Wäre privilegier upå bekommit, ther måge förenämnde Borgare fritt
och obehindret late male theris mäld och icke annorstäds.» Riksdagsbeslutet af den
22 April 1625 har af Kammar-kollegium antagits innefatta åtagande af ränta till
Kronan för alla slags qvarnar lill och med handqvarnar i husen. Detta antagande,
ehuru origtigt, har dock grundlagt Kongl. Brefvet den 17 November 1818 och
föra nied t sådan tydning af andra myndigheter, samt förorsakat en allmän inqvisitions
anställande till upptäckande af oskattlagda husbehofs-mjölqvarnar i alla landsändar.;
Vidare stadgades den 29 Mars 1629, att sqvaltqvarnar, som voro odal- och
tullqvarnar till mehn, skulle förstöras och nedbrytas och den 13 April 1697, att
om genom sqvaltqvarnarnas ulrilning odalqvarn tillskyndades fördel, borde räntan och
och afgiften skäligen förhöjas, då qvarnen tillhörde Kronan. Kongl. Brefvet af den
16 Augusti 1806 föreskrifver ännu, att skattläggning skulle ske af /ms&e/to/s-qvarnarne
å Gottland och att, vid <w//m/'ö'/-qvarnarnas skattläggning, qvarncgarens egen
mäld borde beräknas. Häraf finnes att, om ock det så kallade »Miihlzwang» (qvarntvånget)
eller förbudet för mäidsökande inom visst distrikt att mala säd å annan än
viss qvarn, aldrig, äfven då benägenheten för tyskeri och reglementerande för näringarne
här var uti högsta flor, kunnat påtvingas frie Svenske män; så har likväl rättigheten
för vissa qvarnar alt ensamma, med alla andras uteslutande, förmala säd
morn vissa distrikter äfven här under en längre tid blifvit temligen fullständigt för
qvarnegare upprätthållen. Så länge dylika rättigheter qvarnar tilldelas och för dem
kunna bibehållas, så länge kunna grundräntor å qvarnar äfven försvaras. Det är
nemligen ganska rättvist, att alla monopolister eller särskildt skyddade och privilie
rade
näringsidkare äfven åläggas särskilda skatter eller förpligtelser för de dem, på
andra medborgares bekostnad, tilldelade förmåner.
Den uteslutande rätten till sädesförmalning inom visst distrikt har emellertid
icke kunnat för de grundränta ålagde qvarnarna bibehållas.
Ridderskapet och Adeln lyckades, att få undanlag för frälsejord från de all
männa
stadgandena. Qvarnar å sådan jord äro, såsom här nedan närmare skal! an«
gifvas, icke underkastade samma tvång och beskattning, som de öfriga.
Efter 1823 års riksdag, då Kammar-kolegii misstag angående 1623 års
Riksdagsbeslut ådagalades (S. L. E. Bet. N:o 444.) samt då sundare grundsatser
angående näringarne i allmänhet började att göra sig gällande, —- men hvilka,
ty värr, försl endast på det sätt kunnat genomdrifvas, att man idkeligen gjorde undantag
eller beredde utvägar att kringgå gamla förbud och privilegier, hvarigenom
den närvarande villervallan och osäkerheten om hvad man eger företaga eller icke,
är föga bättre än det gamla tvånget, — har man ock lossat på banden för qvarnarna.
132
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 48.
Genom Kongl. Kungörelsen den 17 Februari 1824 stadgades, bland annat, att
särskild ränta eller skattläggning ä husbehof s-mjöl qvarnar derefter icke skulle ega rum.
Enligt Kongl. Brefvet den <6 November 1824, anses hästqvarnar å landel,
som begagnas för husbehof, fria frän skattläggning och ränta.
Genom Kongl. Kungörelsen den 14 Juli 1835 förunnades egare af kronooch
krono-skattejord samma frihet som för frälse-hemman, att anlägga husbehofsmjölqvarnar,
hvaremot för gamla qvarnar, som derigenom förlorade mäld, medgafs
förmedling i räntan.
Enligt Kongl. Kungörelsen den 13 Augusti 1835 äro alla tullmjöl- och sågqvarnar
samt valk- och stampverk för andras betjenande ä städernas område, som
derefter anlades eller, ehuru redan anlagde, ännu icke undergått skattläggning, befriade
från grundränta.
Dessutom har småningom i lagskipningen utbildat sig en sådan tolkning af 20
Kapitlet 4 § Byggninga-balken, att, — tvärt emot hvad som synes hafva varit 1734
års lagstiftares mening, — vid nya tullmjölqvarnars anläggning, föga eller intet afseende
numera fästes å »grannars» eller andra qvarnegares protester och det intrång
de, genom förminskning al mäld kunna lida. Det torde nu knappast någonsin nekas,
att anlägga en ny qvarn, när skada ej sker genom uppdämning och man framvisat
förteckning å ett antal personer, som förklarat sig behöfva att mala och tycka
att qvarnarna i orten äro för få, men dock ingalunda utfästa sig att sjelfva någonsin
mala en kappe å den nya qvarnen. Ett dylikt förklarande är naturligtvis ganska
lätt att erhålla och är man dermed försedd, så eger man ett så kalladt mäldelag.
Derpå grundas sedan beräkning af tull och derpå åter så kallad grundränta.
Grundränta för nya qvarnar måste nu ofta erläggas endast för rättigheten att
låta en fiffig mjölnare locka till sig kunder från gamla, så kallade odalqvarnar, hvilkas
egare då till tröst af våra kameralister lofvas förmedling uti deras grundränta.
Men förmedling kostar ofta mer än den smakar, när man letat sig genom den labyrint,
som leder dit. Förmedling af grundränta kan och bör ej heller så lätt beviljas,
helst man dervid ej sällan rubbar sjelfva indelningsverket.
Vi yttrade att beskattningssätlet är orimligt, overkställbart utan lagbuds kringgående,
demoraliserande och qväfvande företagsamheten hos ärlige Svenska män.
Qvarnar äro till följd af deras belägenhet nu olika beskattade och kunna hufvudsakligen
indelas på följande sätt:
1:0. Tiill-mjöly varn:
a) På krono- eller krono-skattcgrund, om ock med ena damfästet på säterieller
frälsejord, skattläggas till grundränta i södra och mellersta Sverige, motsvarande
Jtdel af tullmälden, i det egentliga Norrland motsvarande £:del af tullmälden eller
brutto-inkomsten.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 48.
133
b) på frälsegrund, äfven om ena damfästet är på frälse-säteris egor eller på
frälse-sälerigrund i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslan eller på frälse-säterigrund
i öfriga Sverige, derest ena damfästet är å frälse-egor, beräknas lika stor grundränta,
men denna förvandlas derefter till rusttjenstmark och utgår till en del såsom
bevillning. (Så räknas t. ex. ljf mark per tunna spannmål och 30 öre per mark,
det vill säga en tunna säd får lösas med 32 £ öre R:mt, i stället för markegångspriset.
)
c) på frätse-säterigrund i gamla Sverige eger ingen grundränta rum.
d) på städernas grund belägna qvarnar betala grundränta, derest de icke antingen
blifvit särskildt privilegierade eller ock icke redan vore skattlagde den 13 Augusti
1833, hvarefter ny grundränta icke vidare ålagts i stad belägna qvarnar.
2:o Husbeli»fS'iii,fÄlqvariiar:
a) af vissa före den 4 April (23 Februari?) 1789 skattlagde, utgår ännu
grundränta.
b) alla dä icke skattlagda äro fria från grundränta,
Vi fråga nu först, om det är tänkbart, att någon näring finnes, som kan bära
en särskild beskattning af 25 procent utaf 6rw/<o-inkomsten? Men om sådant äfven
vore möjligt i händelse alla näringsidkare vore lika betungade, kan det väl vara tänkbart,
att en del qvarnar skulle kunna numera bära grundränta motsvarande J:del af
hela qvarntullen, då dessutom af dem skall utgå bevillning och alla öfriga skatter och
afgifter till Stat och kommun lika med andra gvarnar, hvilka äro befriade från
grundränta, helst då dylika få anläggas, icke blott såsom fordom, å viss frälsejord,
utan numera äfven till förmälning mot tull å all stadsjord samt allestädes för målning
till husbehof, samt då derjemte numera qvarnar kunna drifvas icke blott med
vatten, vind och kreaturskraft, utan ock med ånga, hvarigenom knappt någon gräns
finnes förf den skala, i hvilken dylika kunna anläggas?
Jag tror icke att någon oväldig skall tveka vid besvarande af dessa frågor.
Följden af detta orimliga beskattningssätt har visat sig. Den samvetsgranne
egaren af ett på krono- eller kronoskatte-grund beläget vattenfall kan icke begagna
det till qvarn. När skattläggning å qvarn begäres våndas alla samvetsgranne tjenstemän,
emedan författningarne, ehuru jemförelsevis tydliga angående beloppet af skatten,
icke rimligen kunna verkställas. Knappast lär i verkställigheten någon qvarn-skatt
åläggas till j:del af tullen. Men då är man inne på godtyckets och laglöshetens område.
Trassel och tvister uppstå. Nästan i hvarje landskontor äro de äldsta och
svåraste af de balanserande målen qvarn-frågor. Sådant är ock mindre underligt, då
man ofta vid pröfningen af dessa måste genomforska en hel litteratur. Författningarne
angående qvarnar äro så många, att redan på Bräntings tid registret å dessa
författningar upptager nära 18 qvartsidor i dubbel spalt.
134 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 48.
Under det vi här i Sverige hafva öfverflöd på obegagnade vattenfall, t. ex. i
Blekinge ofta nära Östersjöns kust, hotas vi stundom med hunger, emedan vi ej
kunna få mala vår säd. Skåningen utför sitt hvete till Danmark, för att taga mjöl
tillbaka. Härifrån Stockholm exportera vi hvete och råg, men importera hvete- och
rågmjöl från Stettin och Ryssland. Afven i andia städer än Stockholm t. ex. i
Malmö anläggas nu qvarnar att drifvas med Engelska stenkol under det våra vattenfalls
kraft icke kan begagnas, för det de angränsa oprivilegierad jord. Mjölqvarnen
hindras att blifva, hvad den annorstädes är, eli närbeläget ställe, der landtmannen
icke blott får mala säd för eget behof, utan ock får fördelaktigt afsätta sin säd, med
särdeles afseende på dess goda beskaffenhet, der hvar och en kan få köpa det slag
af mjöl lian behöfver, derifrån det dyrbaraste och finaste kan exporteras, om icke
inhemska afnämare linnas, men derifrån deremot det lör husdjuren förträffliga, meri
lång transportkostnad sällan tålande kliet, sannolikt icke skall exporteras till jordbrukets
skada.
Båda Statsmakterna hafva, fastän olyckligtvis å olika tider, varit färdiga att borttaga
den förhatliga grundräntan å qvarnar.
Kongl. Majit föreslog den 20 December 1847, att skattläggningen å qvarnar
skulle för framtiden upphöra. Detta alslogs af Rikets Ständer, som deremot i underdånig
skrifvelse den 8 September 1848 anhöllo, att Kongl. Majit måtte vid en
påföljande riksdag föreslå Rikets Ständer tjenliga åtgärder för vinnande af en lika och
rättvis beskattning å qvarnar.
Rikets Ständer förklarade derefter i underdånig skrifvelse den 19 Juli 1834,
att mjöl- och sågqvarnar, såsom egentligen varande läbriks-näringar, med en af konjunkturer
beroende förmånlighet, icke kunde rättvist beskattas medelst orubbliga, för
särskilda verk efter olika grunder bestämda räntor, samt att grundskatten borde utbytas
mot bevillning.
Nämnde båda skrivelser remitterades till Kammar-kollegium, der åmnet blifvit
utredt, hvarefter Kongl. Majit den 10 Januari 1860 i nåder förklarade Sig hafva
funnit, lika med Rikets Ständer och Kammar-kollegium, att genom »förändring i grunderna
för qvarn- och sågverks-beskattning lill likhet med hvad för andra industriel
inrättningar i allmänhet eger rum, en större jemnhet och rättvisa i denna beskattning
skulle vinnas, äfvensom endast på denna väg kan ernås full frihet, att utan andra
inskränkningar, än sorn beträffande vattenverks byggnad äro i lag bestämda, anlägga
qvarnar;» men på anförda skäl och deribland att tillses borde det »Slaten genom
bevillning får sig tillförsäkrad skälig ersättning för den hittills af gvarnar och
sågar utgående ordinarie grundskatt,» förklarade Kongl. Majit att Dess beslut och
åtgärder i frågan om qvarnräntornas afskaffande måste blifva i väsendtlig män beroende
utaf Rikets Ständers pröfning af omförmälde förslag (till ny Bevillnings-stadga)
och bestämmandet dervid af den bevillning, som borde utgå utaf gvarnar och sågar
Motioner hos ftid der skåpet och Adeln 1862. N:o 48.
af olika natur i stället för de qvarnräntor, hvilka nu öro dels Kronan behållna,
dels till särskilda ändamål anvisade.»
Stats-Utskottet tillstyrkte väl (Bet. N:o 101), att Rikets Ständer skulle för sin
del fatta ett beslut nära öfverensstämmande med det som jag, genom denna motion
tagit mig friheten framställa. Men frågan föll, efter votering i förstärkt Utskott på
60 röster mot 39, och Kongl. Maj:t fick ej ens annat svar på sin framställning, än
att Rikets Ständer funnit frågan »böra förfalla».
De förnämsta skälen till den oväntade utgången detta ärende fick vid sista riksmötet
torde hafva varit, att Konungen äskat särskild bevillning af qvarnar utaf olika
natur i stället för grundräntan; att sådan bevillning icke blifvit af Rikets Ständer
beviljad; att man deremot, då ärendet afgjordes, redan beviljat så stora anslag, att
man icke kunde medgifva någon skatte-nedsättning, utan att öka den allmänna bevillningen,
hvilket då man antog alldeles nya grunder för densamma, icke var
lämpligt.
Jag förklarade redan förra riksdagen och jag upprepar nu, att min enskilda öfvertygelse
är, att grundräntan å qvarnar bör borttagas, utan att särskild bevillning
lägges på de gamla qvarnarna.
Men då den af Konungens rådgifvare, till hvars föredragning detta ärende hörer,
här yttrat sig vara af annan mening, då jag hyser stor aktning för denna rådgifvares
omdöme, äfven när han icke med sin lysande talang kan öfvertyga mig,
samt då jag tror, att när man icke kan erhålla, hvad man anser vara sin fulla rätt,
man heldre bör taga en del deraf såsom afbetalning än intet, tog jag mig friheten
den 21 Januari 1860 (pag. 135 Ridd. och Ad. Prot.) uppgifva ett förslag till särskild
bevillning å qvarnar, för den händelse man nödvändigt ville hafva en sådan;
jag skall äfven nu framlägga ett dylikt förslag, i särskild motion, emedan den frågan
tillhör annat Utskott. Jag skall ock väcka förslag till de förändringar i allmänna
Lagen, som jag anser nödiga för qvarn-näringens utveckling.
Stockholm den 22 November 1862.
N, S, v. Koch.
136
Motioner hos Hidderskapet och Adeln 1862, N:o l(J.
1V0 I».
Af Herr VOli S4<M‘Ii, Mils Saumel^ angående bevillning af mjöloch
sågqvarnar.
Ehuru jag, för min del, tror grundräntan af mjöl- och sågqvarnar böra och
kunna upphöra, samt bevillning af qvarnar böra utgå efter samma grunder, som den
utgår al fabriker, unser jag mig dock, för den händelse att den åsigt skulle hos de
beslutande göra sig gällande, att nämnde grundränta icke utan allt vederlag på en
gång må alskaffas, böra föreslå att, i sådant fall, införes uti 3:dje Art. Bevillningsstadgan
en så lydande föreskrift:
B) Beviliiing af mjttl- oell *a*»|vai*ner.
§. 12. »För annan än i 11 § nämnd särskild skattlagd mjöl- eller
sågqvarn, deraf grundränta för år 1861 utgått, erlägges, utom bevillning
enligt 2:dra Artikeln, en afgift svarande emot tre fjerdedelar af det belopp,
hvilket för nämnde år såsom grundränta af qvarnen utgick.»
»Yrkar qvarnegare nedsättning i dylik afgift, på grund af minskad inkomst
af qvarnen efter år '1861, eger Konungens Befallningshafvande, att,
sedan vederbörande Taxerings- och Pröfniugs-kommitté sig öfver yrkandet
yttrat, medgilva nedsättning i afgiften, i mån af den minskning, som egt
rum i iukomsten af qvarnen.»
Jag antager att meningen med den nya Bevillnings-stadgan var, att jemnare
och rättvisare fördela, icke att öka beskattningen; att redan 1864 den ölcade bevill—
ningen enligt 2:dra Art. af mjöl- och sågqvarnar skall motsvara den fjerdedel, som,
enligt olvaustående lörslag, skulle eltergifvas å grundräntorna, samt att nasta riksdag,
om näringarne vid denna frigifvas, den sedan år 1861 ökade bevillningen, enligt 2:dra
Art., af mjöl- och sågqvarnar, skall om icke helt och hållet, dock så nära betacka
de återstående adelar af hvad år 1861 utgick såsom grundränta af qvarnar, att
hvarken inom representationen eller Konungens rådkammare, vidare tvekan skall uppstå
mot att borttaga all särskild bevillning å qvarnar, oell att sålunda låta alla spår
försvinna af de ingalunda urgamla Svenska, men väl sedan några sekler af Tyska Ko
nungar
-
Motioner hos Ridderskapet och Ådeln 1862. N:o 50. 13/
nungar och tyskt skrålärda kameralister oss påtrugade förhatliga banden å rättigheten
att mala vår säd till mjöl och såga våra stockar till bräder.
Stockholm deri 22 November 1862.
N. S. von Koch.
\:o 50.
Af Herr von linell; Nils Samuel? om upphäfvande af §§ /—6
i 20 Kap. B yggnmga- Balken m. fl. stadganden, och antagande a/
en ny författning angående anläggande af vattenverk.
Jag vågar föreslå Rikets Ständer för sin del besluta: att med upphäfvande af
20 Kapitlet 1, 2, 3, 4, 5 och 6 §§ Byggninga-Balken jemte öfriga föreskrifter angående
föregående uudersökuingar innan mjöl- eller sågqvarn må anläggas, samt angående
förbud mot qarns begagnande för egen eller andras räkning, tillika med hvad
för öfrigt i strid emot nedanstående bestämmelser finnes förordnadt, genom allmän
författning må stadgas:
§ 1. Går vattendrag genom samfälda egor och kan der qvarn eller
annat slikt vattenverk byggas; njute hvar sin lott deri efter som han i
samhälligheten del eger. Går ström, å eller bäck emellan två byar eller
hemman och ega de bägge del i qvarnställe, njute hälften hvar.
§ 2. Vill den, som eger ena sidan af vattendrag eller lott i samfäldt
qvarnställe, bygga vattenverk, som ej å ena sidan fullkomnas kan, eller då
lägenheten är sådan, att ej hvarje delegare kan särskildt vattenverk bygga;
bjude då andra sidans egare eller öfrige delegare i samfälligheten att gemensamt
med sig verket bygga och nyttja: sämjas de ej derom, pröfve
Rätten, om verket kan byggas utan skada för den eller dem, som deri ej
deltaga vilja, och gifve, i ty fall, till byggnaden lof, sätte ock ut med
hvad vilkor den, som bygger, verket begagna må.
§ 3. Ej må man vattenverk så bygga eller begagna, att annans jegen
dom
ofvan eller nedan af uppdämning men lider.
§ 4. Den, som egande rätt halver i vatten, der kungsåder, segelled
eller båtled är, håfve ej våld att den stänga, utan lemne vattnet öppet,
Uih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 Afd. . 18
138
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1802. N:o 50.
der det djupast är, till en tredjedel för kungsåder, till minst tolf alnar för
segelled och till minst åtta alnar för båtled. Finnes i vatten flottled för
timmer eller annat, varde ock den öppen lemnad att framgent begagnas
till storlek och på sätt, som af ålder brukligt varit eller stadgadt varder.
I de läll nu sagda äro, njute dock vattenverk den rätt dem förunnad
blifvit.
§ S. Nu är vattenverk lagligen bygdt: är det sådant, att det genom
uppdämning kan å annans egendom men göra; då skall å verket flodlucka
så inrättad vara, att tjenlig utväg för vattnets aflopp derigenom beredes;
och hålle den, som verket häfver, den lucka öppen, när det nödigt finnes.
Den, som sågqvarn häfver, värde, att spån ej skada gör i vattendrag eller
på åker eller äng.
§ 6. Har man byggt vattenverk annan till men, eller gör man vid
vattenverk olaga uppdämning; då må den, som deraf lida kan, lita Kronofogde
eller Magistrat till; och undersöke Fogden eller Magistratperson, med
två ojäfvige män, förhållandet i dens närvaro, som klagas öfver, eller sedan
denna till undersökningen kallad blifvit, ändå att han sig ej inställt.
Finnes det klarligen, att olaga byggnad skett, och ställer den, som klagar,
borgen för den andras skada, låte Fogden eller Magistraten så mycket af
byggnaden upptagas, att nödigt aflopp för vattnet beredes; är vatten eljest
uppdämdt, läte Fogden eller Magistraten det aftappas, utan att borgen
derföre fordras må. I båda dessa fall tage Fogden eller Magistraten kostnaden
för verkställigheten af sin åtgärd ut hos honom, som den öfver»
klagade byggnaden eller uppdämningen gjort, och meddele om åtgärden
skriftligt besked, Den, som är med den åtgärd missnöjd, ege sin talan
till Rätten instämma: är borgen ställd efter ty förut är sagdt, och vill
den stämma, hvars byggnad rifven blef, gore det inom tre månader sedan
han fick del af det besked,1 som öfver åtgärden lemnades, der den borgen
skall gällande vara.
§. 7. Har egare af vattenverk, efter urminnes häfd eller annorledes,
rättighet att vatten uppdämma, ändå att annans egor eller verk deraf skadas,
njute den rätt till godo.
Detta förslag är hufvudsakligen hemtadt från Lag-kommitténs och Lag-beredningens
förslag till civil-lag. Der igenfinnas ock motiverna till de föreskrifter, som
äro afvikande från de nu gällande. Med förklarande, att min hufvudsakliga afsigt
är att frigöra alla näringar, som vilja använda vatten eller vind, ånga eller annan
kraft från de, efter min tanke, onödiga och skadliga hinder och det tunga förmynderskap,
nuvarande lagstiftning för dem lägger i vägen och hvilka för vissa näringar,
t. ex. siidesförmalning, hindra oss att tälla med utländningen på verldsmarknaden med
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 50.
139
vår nu förnämsta exportvara, spannmål, annat än i dess råaste skick, anser jag mig
af nyssnämnde motiver här endast böra anföra det följande:
»Det ligger alldeles icke i sakens natur, att den, som vill bygga vattenverk,
först skall låta formligen undersöka, om hans dam tilläfventyrs kan göra skada.
Tvärtom bör det helt och hållet ankomma på honom sjelf, att af sin egande rätt
till vattnet göra det bruk, han för sig finnér nyttigast, utan att behöfva derom förut
förfråga sig hos sina grannar; desse hafva med hans inrättningar icke att skaffa, så
länge de ej kunna visa sig i någon måtto vara förnärmade. Lagen bör ej lägga
hinder i vägen för den, som vill förkofra sin egendom utan andras förfång: men ett
sådant hinder är det onekligen, om han skall vara pligtig bekosta en ordentlig em
betsmanna-undersökning
och, i fall af uppstående tvister, fullfölja sin rätt instanserna
igenom, innan ännu någon kan klaga öfver lidande.
Å andra sidan åter är det ett lika tryckande band på egande rätten, om den,
som har jord intill ett vattendrag, sättes i nödvändighet att i förtid uppträda såsom
klagande eller kärande part, blott derföre att en annan vill anlägga en dambyggnad
i samma vattendrag. Skulle han, genom sitt stillatigande vid en undersökning, förverka
rättigheten att åtala uppdämningen, om han framdeles funne sig hafva olägenhet
deraf: en händelse, som möjligtvis kunde beröfva honom största delen af sin
egendom och bringa hela hemman i ödesmål; så vore väl detta den hårdaste af all
preskription: egde han deremot sin talan öppen, i läll han sedermera kunde visa sig
vara lidande, så tjenadc undersökningen till intet. Man må för öfrigt gifva aldrig
så noggranna och aldrig så stränga föreskrifter om sättet huru undersökningar skola
verkställas: del får ändå ej antagas, alt de icke någon gång skulle kunna ske ofullständigt;
och att på Domaren, eller hvem man förordnar till undcrsökningsman, lägga
den skyldigheten, att pröfva fyllmyndiga jordegares rätt, då de sjelfve ej äska det,
synes vara att gå allt för långt och att afvika från civil-lagens egentliga ändamål.
Af dessa skäl har Kommittéen från förslaget uteslutit stadgandet om en föregående
undersökning, huruvida vattenverk, som någon vill anlägga, kan tillskynda
andra skada genom uppdämning.» — — — — — — — — — —
Kommittéen har således ansett lämpligt, att i förslaget inlaga blott hvad 1734 års
lag uti 2 § af 20 Kap. Byggninga-Balken, i likhet med de förra lagarna bjuder, att
ingen må vattenverk så bygga, att annans egor, som ofvan eller nedan ligga, eller
äldre vattenverk, som lagligen bygdt är, af uppdämning skadas.
För att gifva destomera kraft åt detta stadgande, har Kommittéen tillagt, att
om någon bygger vattenverk eller gör otillåten uppdämning till annans förfång, den
lidande eger vända sig till den tjensteman, som förestår executionsverket i orten, och
af honom, under vissa vilkor, genast vinna handräckning till vattnets aftappande.
Skadan kan vara så betydlig, att en längre tids utdrägt gjorde den, som densamma
vållat, oförmögen att den ersätta. Det är då af vigt, att den snart må kunna afbjelpas,
när den till sin verklighet är fullkomligen uppenbar.
140 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862, N:o 51.
Deraf, att Kommittén nu frångått hvad förut varit stadgadt om undersökning
innan vattenverk aniägges, blir det väl en följd för framtiden, att ingen skall kunna,
till skydd för ett nytt vattenverk, som gör skada genom uppdämning, beropa sig på
laga kraften af en slik föregående pröfning; men på äldre verk, hvilka redan kommit
i laglig besittning af rättigheten att uppdämma vatten till viss höjd, änskönt
skada deraf sker, måste naturligtvis lämpas hvad lagen i 3 § 20 Kap. ByggningaBalken
säger: mjute then rätt och frihet, som them förunnad är.»
Stockholm den 22 November 1862.
N. S. v. Koch.
S%':o 51.
Af Herr von Möller, Peter, angående Stats-anslag till uppförande
af en dubbelfyr å den så kallade Tylöudden vid Halmstads
bugten.
Under sednaste decennier har, genom fyrars uppförande på Kattegals kuster,
seglationen på detta svåra farvatten blifvit allt mer och mer betryggad; men ännu
återstår en lucka att fylla, på det att hvad som redan åtgjorts må blifva fullständigt,
och detta är — uppbyggandet af en fyr vid Tylön, eller på den udde, som i nord
vest
begränsar den s. k. Halmstadsbugten.
Att vidlyftigt utveckla de skäl, som föranledt mig till väckande af denna motion,
är ej behöfligt; — de årligen förefallande strandningarne söder om Falkenberg
samt på Halmstadsbugtens sydöstra kust, och hvaraf, under sistförllutna månad, tvänne
egt rum å den förstnämnda och en å den sistnämnda stranden, tolka bättre än ord
behofvet af en fyr mellan Kullens och Morups.
Strandningarne tima särdeles under den mörka årstiden, och föranledas hufvudsakligen
af de starka strömsättningarne i Kattegat, hvilka af en, på detta vatten mindre
befaren sjöman, icke kunna beräknas. Man finner derföre ofta af de skeppsbrutnes
sjöförklaringar, att, kommande från Sundet under stark vestlig vind och efter
angörandet af Kullens fyr, de, för att med desto större säkerhet gå fria för Halländska
kusten, styrt en mera vestvart kurs, så att de efter beräkningen borde få
Anholts fyrskepp rätt för-ut eller ett streck i lovart. Men genom strömsättningen
bragta inåt Halländska kusten, hafva de i stället fått sigte på Morups fyr, och, om
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 52. 141
vid sådant fal! en vestlig storm egt rum, har strandning å kusten kring Falkenberg
deraf följt.
Egde seglaren på Kattegat ett ledbloss i natten mellan Kullens och Morups
fyrar, hvilka äro belägna på ett afstånd af cirka 16 sjömil från hvarandra, så skulle
han, med undantag då en våldsam storm gjort honom redlös, med full trygghet
kunna lotsa sig igenom denna svekfulla farled.
En man af facket har, på detta rum, upplyst mig om en af orsakerna till de
på Halmstadsbugtens sydöstra kust förefallande skeppsbrotten. Den sydliga strömmen
(Sönden-Vand) sätter starkt in vid denna bugts södra kust, följande bugten och således
löpande vid dess norra strand i motsatt rigtning eller utåt. Ett fartyg, som
sålunda skurits in i Halmstadsbugten af den sydliga strömmen, skulle, under vissa
förhållanden, till sin fördel använda den utåt eller nordvestvart förande om det till
sin ledning hade en fyr vid Tylön.
Dessutom blir en fyr vid Tylön af stort gagn vid seglingen til! och från Halmstad
samt öfriga i denna bugt belägna reddar.
På det att icke misstag mellan närbelägna och Tylö fyr må ega rum, bör
denna sednare blifva en dubbel-fyr, hviken, enligt hvad mig blifvit meddeladt, skulle
komma att kosta omkring 84,000 R:dr R:mt.
Med anledning häraf får jag vördsamt framställa,
det täcktes Rikets Ständer till uppförande af en dubbelfyr å den s. k.
Tylö-udden vid Halmstadsbugten anslå ett belopp af 84,000 R:dr R:mt.
Om remiss till Stats-Utskottet får jag härmed anhålla.
Stockholm den 22 November 1862.
P. v. Möller.
H:o 52.
Af Herr von Ni elitser, Carl Fredrik, om ratt till anläggande
af handelsbodar vid jernvägsstationerne.
Då antagas bör, att stationerne å Statens jernvägar blifvit anlagda der den
största trafiken från kringliggande orter är att påräkna, synes det äfven vara skäl
att de deromkring boende landtman icke blott beredas tillfälle att begagna jernvägen
för resor och transporter, utan äfven att de vid samma stationer kunna, emot af
-
142 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 53.
lemnande af sina landtmanna-produkter, förskaffa sig sina behof af sill, salt, kaffe,
socker, bomull och bomullsgarn m. m. och icke behöfva öda bort både tid och penningar
att för sådant ändamål färdas flera mil till närmaste stad.
Af sådan anledning föreslår jag vördsamt
att enhvar, enligt författningarne i öfrigt berättigad, må tillåtas att vid
stationerna å Statens jernvägar få inrätta handelsbodar med rätt till försäljning
af alla tillåtne varor, med undantag af bränvin och andra distilierade
drycker.
Stockholm den 22 November 1862.
C. F, v. Mentzer.
M:o 53.
Af Herr voll .Hentzel', Carl Fredrik; angående bränvms(öi'säljnings-afgifternes
ingående lill Landstings-kassorne.
Kongl. Förordningen angående vilkoren för bränvinsförsäljning innefattar, bland
annat, det stadgande, att utaf de afgifter, som inflyta för minuthandeln och vid utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller på landet, £:del skall insättas i Landtränteriet
för Hushållnings-sällskapets räkning för att af detsamma förvaltas och användas
till för länet nyttiga ändamål; att vidare af de afgifter, som i stad inflyta, de återstående
t:delarne skola tillfalla staden, men af dem, som från socknar å landet ingå,
dessa |:delar aflemnas i Landtränteriet, hvarifrån det för hela länet sammanlagda beloppet
fördelas å dess samtliga socknar i förhållande till livardcras folkmängd.
Emellertid och sedan Kongl. Maj:t numera, enligt Förordningen af den 21 Mars
1862, på ett förändradt sätt ordnat Kommunal-styrelsen både på landet och i stad
samt derjemte stadgat, att i hvarje län bör inrättas ett landsting, hvilket skall ega
att, genom både af stads- och lands-kommunerna valda ombud, besluta om för länet
gemensamma angelägenheter i fråga om den allmänna hushållningen, jordbrukets
och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikations-väseudets befordrande,
helsovård, undervisning, allmän ordning och säkerhet m. m. dylikt, äfvensom att till
utgifter för sådant ändamål anslå nödiga medel; fördenskull och då jag föreställer
mig att, efter det för länen gemensamma landsting blifvit inrättade, det icke är lamp
-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 54.
143
ligt, hvarken att stads-kommunerna uteslutande behålla f:delar af brähvins-utskänkningsafgiften
eller att bränvins-minuterings-afgifterna på landet fördelas å samtlige socknar
i länet, i förhållande till hvarje sockens folkmängd, föreslår jag
att ifrågavarande, såväl i stad som å landet, inflytande afgifter för bränvinsförsäljning,
åtminstone till i:delar, må aflemnas till Landtränteriet, för att
ingå till den gemensamma landstings-kassan med vilkor att om i någon
stad polispersonalen skulle behöfva ökas för kontroll öfver bränvins-utskänknings-författningens
behöriga iakttagande, ersättning för en sådan tillökad
utgift skulle från de inflytande bränvinsutskänknings-afgifterna utgå.
Genom en sådan anordning skulle Landstings-kassan redan från början beredas
en ej obetydlig tillgång utan att man såge sig tvungen att omedelbart tillämpa det
temligen invecklade maskineriet för landstings-skattens uttaxering.
Stockholm den 22 November 1862.
C. F. v. Mentzer
lW:o 54,
Af Herr Ros* Anders Immanuel, angående pension åt framlidne
Justitie-ombudsmannen S. L. Theorells enka, Sofia Wilhelmina Theorell,
född von Schwerin.
Vid 1856 års riksdag beviljade Rikets Ständer deras från Embetet då afträdande
Justitie-ombudsman, Herr Kammar-rådet och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Sven Lorentz Theorell, hela Justitie-omhudsmans-lönen såsom årlig pension
under hans återstående lifstid.
Detta var en vacker hyllning af de utmärkta förtjenster han inlagt under sin
åtta-åriga förvaltning af Justitie-ombudsmans-embetet.
Emellertid fick han ej många år njuta frukterna. Han afled den 15 December
sistlidet år.
Men han efterlemnade enka och fem barn, fyra söner och en dotter, bland
hvilka utom dottren, som är ogift, två af sönerna kunna betraktas såsom oförsörjda,
enär den äldste, från spädare åren besvärad af sjuklighet, i följd deraf ännu icke
144 Motioner hos Rid der skåpet och Adeln 18(i2. N:o t>4.
slutat sina studier och deri yngste, elter nyligen aflagd kameral-examen, är anställd
hos en Häradsskrifvare, der han tills vidare måste betala för sig och derefter har att
genomgå den extra-ordinarie tjenstemannens långa lönlösa bana.
För den sålunda efterlemnade familjens framtid äro utsigterna mörka. Bouppteckningen
efter den bortgångne förtjente embetsmannen utvisar nemligen, i stället
för tillgång, en brist af 117 R:dr 40 öre.
Enkefru Theorell innehar visserligen i pension uti Civil-statens enke- och pupillkassa
R:dr 250: —
och i Häradshöfdingarnes, Lands-sekreterarnes och Lands-kamererarnes
enskilda enke- och pupill-kassa högst  » 525: —
Summa R:dr 775: —
men jag behöfver ej påpeka huru föga denna inkomst förslår för de behof, jag nyss
antydt.
Under sådana förhållanden har jag ansett Rikets nu församlade Ständer värdigt
att, såsom en ytterligare gärd af högaktning för den bortgångne mannens
sannt fosterländska sträfvanden, hans outtröttliga verksamhet i det förtroende-embele
han på Rikets Ständers uppdrag så länge förvaltat samt hans
förtjenster om vår lagstiftning och om utvecklingen af vårt politiska lif,
förunna hans efteriefvande enka, Fru Kammarrådinna!» Sofia Wilhelmina
Theorell, född von Schwerin, som redan uppnått 64 års ålder, för hennes
återstående lifstid en årlig pension, motsvarande t. ex. en tredjedel eller
en fjerdedel af den pension hennes man i lifstiden åtnjöt, att utgå från
den dag sistnämnda pension upphörde eller från och med början af innevarande
år 1862.
Om remiss af motionen till vederbörligt Utskott får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 22 November 1862.
A, E. Ros.
Motioner hot Ridderskapet och Adeln 1802 N:o 55
145
X:» 55.
Af Herr Charpentier, (• lustaf Reinholi!, angående löneförhöjningar
ål Kammarskrifvare och Vaktmästare i hammar-kollegium
samt förökning i anslaget till extra-ordmarte tjenstemän och
vaktbeljening i samma Verk.
Bland de hos Kammar-kollegium anställda tjenstemän intaga Kammarskrifvarne
i de Kollegium underlydande särskilda kontor, ehuru tillhörande den lägsta tjenstegraden,
en ganska vigtig plats. Dem åligger att, efter Kontors-chefernas föreskrifter,
biträda med undersökningar i jordeböcker och räkenskaper samt de öfriga handlingar
af flerfaldiga slag, hvarutur upplysningar måste hemtas vid handläggningen af de ofta
synnerligen invecklade mål, som tillhöra Kollegii befattning. De skola deltaga i uppsättning
af Kontorens yttranden och i eget namn, om de dertill förordnas, handlägga
sådana ärenden, sorn dem uppdragas. Af dem fordras, om de skola kunna väl uppfylla
sina tjenste-åligganden, en icke ringa kännedom af äldre och yngre kamerala
förhållanden och författningar; omdömesförmåga att urskilja hvad af vunna upplysningar
i en sak kan vara vigtigt att upphemta; nit alt under ansträngande göromål
icke förtröttas; ifver och llit att låta arbetet gå undan. Med hjelp af dugliga Kammarskrifvare
kan en Kontors-chef befordra ärendena till god utredning och skyndsamt
slut; utan sådana måste han lita endast på sig sjelf; kan ej, med bästa vilja,
medhinna allt; och följden mäste blifva, att ärendena i mer eller mindre mån eftersättas.
De egenskaper, som fordras af Kammarskrifvare i Kollegium äro — sanningen
må ej stöta någon — af annan art, än de, som i allmänhet påkallas hos sådana
tjenstemän i andra Embetsverk.
Inseende det för Kollegium magtpåhggaude deraf, att dessa tjenstemän bereddes
löne-förmåner, som något motsvarade de anspråk, man på deras duglighet gjorde sig,
och hyllande den åsigt, att dem icke borde tillåtas innehafva annan tjenst, hemställde
Kollegium redan uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit den 1 Juli 1853, då
förslag till ny löningsstat för Kollegium aflemnades, alt lönen för Kammarskrifvarne
på Provins-kontoren måtte bestämmas till 800 R:dr Banko eller 1,200 R:dr Bunt
för hvardera. Huru mycket Kollegii ledamöter — jag hörde den tiden icke till deliih.
lili R. St. Prat. 1802 A ISfiö. 11 Samt. i Afd. i9
146 Motionär hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 55.
ras antal, så att hvad jag nämner, är icke eget beröm — nitälskade för framgången
af denna begäran, visas bäst deraf, att de, med sällspord oegennytta, föreslogo, att,
ehuru ledamöter i andra Verk hade 2,600 R:dr Banko i lön, Kammar-rådens skulle
bestämmas till endast 2,400 R:dr samma mynt, hvarvid de uttryckligen tilläde förhoppningen,
att denna uppoffring måtte komma Kammarskrifvarne till godo.
Någon reglering af Kollegii löner skedde likväl icke den gången, utan Kollegium
ingaf den 15 Februari 1856, uppå Kongl. Maj:ts nådiga befallning, ett nytt
förslag till löne-stat, som i flera punkter var skiljaktigt från det förra, men vidhöll
begäran af 1,200 R:dr R:mts lön för samtliga Kammarskrifvarne, hvilkas antal måste
ökas. Men uti den nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, som
Kongl. Maj:t den .30 Oktober samma år allät, och hvaruti förhöjda löner för Kollegii
embets- och tjenstemän i allmänhet äskades, utsattes Kammarskrifvarens aflöning till
det, såsom jag tror, minsta beloppet för tjenstemän af första graden inom rikets
Kollegier åtnjuta. Detta fastställdes sedan af Ständerna, och Kammar-kollegii uu
gällande stat upptager alltså lönen för 9 Kammarskrifvare å Provinskontoren och för
1 sådan tjensteman i Kammar-archivi-kontoret till 1,000 Riksdaler Riksmynt för
hvardera.
Dermed måste Kammarskrifvarne för tillfället låta sig nöja, men Kollegium kunde
ej eftergifva sina anspråk på deras uteslutande arbete. Förhållandet framkallade jemförelser
med andra Embetsverk. Sålunda förekom, att gällande stat för Kammarrätten,
ett yngre Verk än Kollegium och derifrån utgånget, upptager 14 Revisorer,
af hvilka hälften hafva 2,500 och hälften 2,000 R:dr, samt 15 Kammarskrifvare, af
hvilka 7 hafva 1,600 R:dr och endast återstående 8 en lön af 1,000 R:dr. Deras
göromål, hufvudsakligen enahanda för dem alla och bestående i granskning af Kronans
räkenskaper, äro icke trägnare, icke svårare än Kollegii Kammarskrifvares, men
långt mindre mångsidiga. För framställda anmärkningar hafva de viss procent, och
utsigterna till befordran och förbättrade inkomster äro för dem ojemnförligt bättre.
Att Kammarskrifvarne i Kollegium, med detta för ögonen, finna sig mindre väl lottade,
kan dem icke förtänkas.
Slutligen gjordes också en framställning från deras sida, att Kollegium mätte
bereda dem något bättre vilkor. Bekännande befogenketen af deras begäran, men
icke vågsamt nog att för dem anhålla om den aflöning, som kunde anses böra tillkomma
hela antalet, inskränkte Kollegium sig till att i underdånig skrifvelse den 15
sistlidne Augusti hos Kongl. Maj:t hemställa, att de 5 äldste måtte undfå samma lön,
som åtnjutes af de äldste inom Kammarskrifvaregraden i Kammar-rätten, eller 1,600
R:dr R:mt. Men Kongl. Maj:ts den 24 påföljande Oktober aflåtna nådiga Proposition
till Stats-Utskottet, angående Statsverkets tillstånd och behof utvisar, att denna Kollegii
underdåniga anhållan blifvit lemnad utan afseende.
Hvad som må hafva föranledt denna icke mindre för de ifrågavarande tjenstemännen
än för Kollegium nedslående utgång, känner jag icke. Men missbelåtenhet
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 55. 147
med tjenstemannens satt att utöfva deras befattning, eller med Kollegu tillsyn deröfver,
hoppas jag kunna antaga, att det icke varit Måhända var Kollegii underdåniga
framställning till Kongl. Majit icke nog upplysande, icke nog varm för att vinna det
önskvarda ändamålet. I sådant fall är det i sin ordning, att jag, den mindre lycklige
författaren af Kollegii underdåniga skrifvelse, söker att här godtgöra, hvad jag
der möjligen felat, och jag får derföre, under åberopande af de förhållanden, hvilka
jag ofvanföre sanningsenligt och fullständigt meddelat, till billigt — nej till rättvist
behjertande föreslå:
att allöningen för de fem Kammarskrifvare, hvilka äro äldst i tjensten inom
Kollegium, måtte vara bestämd till 1,600 Riksdaler Riksmynt för hvardera
om året.
Samtidigt med ofvanstående förslag om förhöjning af en del utaf lönerna i
Kammarskrifvare-graden, vågade Kollegium äfven hos Kongl. Maj:t hemställa, att Kollegii
vaktbetjening måtte komma i åtanka till förbättrade vilkor. Denna betjening
består af:
t förste Vaktmästare, med lön af R:dr 600: —
5 Vaktmästare i Kollegium och 2 Vaktmästare i Kammar-archivi
kontoret,
med lön af  » 460: —
Förste Vaktmästaren och de 6 vid Kollegium anställda hafva dessutom den osäkra
inkomsten af sigill-penningar; men ingen af dem eger fri bostad eller någon annan
fördel utöfver lönen. Kollegium föreslog för hvardera en förhöjning af ISO R:dr
och hemtade dertill skäl, dels af jemförelse med de förmåner vederlikar njuta icke
blott i Rikets Ständers Verk, utan äfven i åtskilliga Statens, såsom Stats-kontoret,
der vaktbetjeningen under riksdagar och Stats-revisioner kan påräkna extra inkomster,
och Kammar-rätten, der två Vaktmästare, utom lön, hafva fri bostad, dels af
den dryga uppassningsskyldighet, som åligger Kollegii vaktbetjening, och hvilken
blifvit ökad genom inrättningen af Jordeboks-kontoret — i och för sig ett mindre
embetsverk, — utan att någon särskild godtgörelse derför blifvit vaktbetjeningen beskärd,
dels ock slutligen af de för alla kända dryga lefnadskostnaderna i hufvudstaden.
Blott till en del har, enligt Kongl. Maj:ts nu allåtna nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, denna Kollegii underdåniga framställning vunnit framgång,
men med kännedom huru väl Kollegii vaktbetjening behöfver och lortjenar hela det
föreslagna beloppet, vågar jag i ödmjukhet anhålla:
att bemälde betjening, med bibehållande såsom hittills af sigill-penningarne,
måtte tilldelas följande aflöning:
1 förste Vaktmästare R:dr 750: —
5 Vaktmästare vid Kollegium, hvardera  » 600: —
2 Vaktmästare i Kammar-arckivi-kontoret, hvardera . . » 600: —
Om detta förslag icke bifalles, ber jag åtminstone, att förste Vaktmästaren i
Kollegium, hvilken, under förutsättning att han skulle åtujula fri bostad, uti KoDgl
148
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 55
Maj:ts nådiga Proposition uteslutits från den förhöjning af 50 R:dr i lönen, som för
hvardera af öfriga Vaktmästarne blifvit askad, måtte tilläggas samma förhöjning, och
anslaget till Kollegii vaktbetjening alltså ökas till 400 K:dr R:mt. Skälet härtill ar,
att han, såsom nyss sades, icke har fri bostad.
Uti gällande stat har Kammar-kollegium sig anvisat ett särskilt anslag till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjening af 1,500 R:dr R:mt.
Otillräckligheten häral för ett sfi betydligt Verk har länge varit ganska kännbar.
Uti dess underdåniga skrifvelse den 15 februari 1856, hemställde Kollegium
derföre om förhöjning häruti af 600 R:dr Banko, men vid statens fastställande
bifölls den icke i betraktande af den tillökning, som då egde rum i både
personal och aflöning, och hvilken ansågs medföra tillräcklig uppmuntran för exlraördinarier
till tjenstgöring inom Verket. Dess värre, har så icke varit fallet. Jag
skulle kunna aldora exempel derpå, att lefvande unge män lemnat Kollegium af
missbelåtenhet öfver obelönadt arbete; att Kollegii ledamöter nödgats i andra Verk
uppsöka hos Kollegium inskrifna extra-ordinarier, för att lörmå dem emottaga förordnanden
med arfvode; ja, att Kollegium ansett sig nödsakadt att förordna en och
samma person att sköta två tjenster under de ordinarie tjensteinännens hinder och
förfall. Det har gått som det kunnat, icke som det bordt. Dessa omständigheter
torde tillräckligen utmärka behofvet, af ökadt anslag till gratifikationer, om göromålen
hos Kollegium, der extra-ordinarie tjenstemäns biträde är oundgängligen nödvändigt,
skola alltid kunna hafva sin jemna gång. Kollegium hade ock säkert derom gjort
underdånig framställning till Kongl. Majit, om icke det förra afslaget visat tanken
derpå tilbaka, och önskan om framgång åt förslagen om ofvannämnda löneförbättringar
åt ordinarie tjenstemän och vaktbetjening legat ännu närmare. Då jag emeller
tid
af Kongl. Majits högstberörda nådiga Proposition finner anslag för lika ändamål
äskade åt Civil-, Finans- och Eclesiastik-departementens Expeditioner af 1,000 R:dr
utöfver redan innehalda 1,000 R:dr och åt Stats-kontoret, redan försedt med
3,000 R:drs anslag, af ytterligare 1,000 R:dr, kan del icke anses obefogadt, att jag
vågar framkomma med förslag i samma rigtning för Kammar-kollegium.
Jag utber mig alltså få föreslå:
att det Kammar-kollegium i gällande stat anvista anslag till extra-ordinarie
tjenstemän och vaktbeljente måtte ökas med 1,000 R:dr Runt.
Om remiss till Stats-Utskottet af denna motion får jag ödmjukast anhålla.
Stockholm den 22 November 1862.
G. R. Charpentier.
Motioner kos Ridder skap et och Adeln 1862. N:o 56.
149
jWto 56.
Af Herr Paykull» <'«»*! Samuel, angående uppskof med fulla
tillämpningen af Kongl. Stadgan om afgångsexamen vid rikets högre
element ar-läroverk.
Kongl. Majits nådiga Stadga angående afgångsexamen vid rikets högre elmentarläroverk
af den 11 April 1862 förcskrifver, att denna Stadga skall från och med
den 1 Januari 1864 vara till efterlefnad gällande; men då nämnde Stadga i mångå
fall föreskrifver olika fordringar till afgångsexamen, emot hvad förut fordrats till stu
dentexamen,
deribland för dem, som läst latin, det tvungna läsandet af grekiska,
hvarjemte fysik tillkommit, och för dem, som ej läst latin, fysik, kemi, mekanik och
engelska, och då läsandet af grekiska, enligt Kongl. Majits nådiga Stadga al den 29
Januari 1859, redan skall börja i 4:de klassen, af engelska i 5:dje klassen, af lysik i 5:te
och af kemi i 6:te, är det tydligt, att de ynglingar, som inom fä år äro färdige att
taga studentexamen, ej på ett år kunna hinna att inhemta de kunskaper som fordras,
särdeles engelska och grekiska, och hvarföre Kungl. Majits nådiga Stadga af den
29:de Januari 1859 förutsätter undervisning i 4 å 5 klasser, det vill säga under 7
å 8 år. Desse ynglingar mäste då antingen se hela sin Iramtida bana stängd och
de få afstå ifrån möjligheten att bli studenter, eller också få de tillbringa flere ålvid
elementar-läroverket för att följa med i de tillkomne ämnena.
Att det i många fall medför deras förderf, att, sedan de redan uppnått mognad
ålder och ej hafva full sysselsättning af de ämnen de redan läst, blott för alt studera
de tillkomne nya nödgas qvarstanna i skolan, torde vara temligen säkert. Sta
ten
kan ej förlora på om tillämpningen af nämnde nådiga Stadga al den II April
1862 uppskjutes uågra år, men flere hundrade, ja kanske tusende ynglingar blifva
derigenom räddade från att lå sin framlid stängd.
Jag får derföre vördsamt framställa den motion,
det Rikets Ständer mätte besluta att hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl.
Majits nådiga Stadga angående afgåugs-examen vid rikets högre elementarläroverk
af den 11 April 1862, i de ämnen som nu tillkommit och ej
fou ovilkorligen fordrats till student-examen, icke måtte tillämpas vid afgångs-examen
förr, än vid 1867 års början.
Jag får vördsamt anhålla om remiss härom till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Stockholm den 22 November 1862.
C. S. Paijkull.
150 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 18fi2. N:p 57.i
mT:o 5».
Af Grefve Mörner, €'arl fnörail Hellof, angående alla de till
särskilda verk, stater, inrättningar stiftelser och kyrkor indelade
räntors och tionde-anslags uppbärande och redovisning af Kronans
uppbördsman m. m.
Genom de under den I t Maj 1855 utfärdade nådiga Förordningarne angående
de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, angående grunderna
och sättet för markegångs-prisens bestämmande samt angående sättet för grundräntors
ock kronotiondes utgörande blefvo åtgärder af ganska stor och ingripande
betydenhet vidtagna för att i den härmed sammanhängande del af Svenska uppbördsverket
införa större enkelket, reda och ordning samt för Svenska jordbrukaren minska
det tryckande i förenämnda skatters utgörande. Annu återstår dock i detta hänseende
åtskilligt att önska, och ibland de olägenheter, som sålunda synas böra undanrödjas,
intager, enligt min tanke, den ett framstående rum, som drabbar en icke ringa mängd
skattdragande, derigenom att räntor och tionde, som äro till särskilda verk och inrättningar
eller vissa tjenstemän indelde, fortfarande uppbäras icke al Kronans ordinarie
uppbördsmän och å de af dessa utsatte uppbördsstämmor, utan af ränte- eller tiondetagarne
sjelfve eller deras ombud å de lider och ställen, som de, med afseende på
sin beqvämlighet, finna för godt bestämma. Landtbruks-akademien, hvars uppmärksamhet
blifvit fästad på detta missförhållande, ingick också den 14 Juni detta årtill Kongl. Maj:t
med underdånig hemställan att till vinnande ej mindre af större reda och kontroll samt förenkling
i uppbördssättet, än ock till lättnad för de skattskyldige, den förändring måtte beredas
vid uppbörden af skatterna, att, såsom hittills skett med Kronans behållna tionde och
räntor, äfven allt hvad som är anslaget till särskilda verk och inrättningar eller tjenstemän,
må uppbäras af Kronans uppbördsmän och af dem i behörig ordning redovisas till
Läns-styrelserna, hvarifrån indelniogshafvarne syntes kunna med största beqvämlighet och
minsta kostnad sedermera erhålla hvad dem borde tillkomma. Men denna Landlbruks-akademiens
hemställan vann ej Kongl. Maj:ts bifall, utan täcktes Kongl. Maj:t,
genom nådigt Bref af den 26 nästlidne September, kontrasigneradl af Chefen
för Finans-departementet, förklara det Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad
uti en likartad Iråga blifvit den 21 Juni 1861 förklarat, funnit Akademiens framställning
icke till någon åtgärd föranleda. Landtbruks-akademien,. sorn icke fått del af
det åberopade beslutet af den 21 Juni 1861, förblef följaktligen i okunnighet om
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 18C2. N:o 57. 151
de skäl, hvilka föranledt det meddelade afslaget, men då jag, som icke gissningsvis
kunnat för dem göra mig reda, velat öfvertyga mig om deras vigt och betydelse,
har jag i Finans-departementet tagit kännedom af nyssomförmälda nådiga Bref och
dervid inhemtat, att Kongl. i\laj:t i anledning af en utaf f. d. Stats-rådet Biskopen
m. m. Genberg, kort efter det 1855 års Förordningar utkommit, gjord framställningom
utbyte af all indeld ränte- och tionde-spanmål emot kontant ersättning åt ränteoch
tionde-tagare från Kronans kassa, täckts förklara: att då en särskild tillåtelse för någon
viss räntetagare att genom Kronans uppbördsmän sina indelda räntor uppbära icke lämpligen
borde medgifvas; då förslaget om en allmän indragning till Kronan af alla indelda ränte- och
tionde-anslag mot ersättning af kontanta, qvartalsvis utgående löner, ehuru derigenom skulle
åstadkommas stor enkelhet och (lere andra väsendtliga fördelar vinnas, likväl i fråga om
Militie—staten blifvit af vederbörande afstvrkt, och ej heller, när fråga derom vid flere riksdagar
blifvit väckt, vunnit Rikets Ständers godkännande; då en dylik anordning dessutom
skulle medföra nödvändigheten att åt Statsverket bereda en tillökning af flere
millioner i dess redan otillräckliga förskotts-kapital; och då en partiel reglering af
denna fråga genom lemnad rättighet för alla de indelningshafvare, som sjelfva sådant
åstunda, att genom Krono-uppbördsmännens försorg få sina ränte- och tionde-anslag
debiterade, uppburne och redovisade, skulle komma att medföra en högst betydlig
tillökning i arbete för den redan hårdt ansträngda, med ringa löner försedda uppbördsförvaltningen,
utan att likväl den ifrågavarande angelägenheten derigenom blefve
på något fullständigt sätt ordnad, ansåg Kongl. Maj:t de väckta förslagen icke för
det närvarande böra till någon åtgärd föranleda.
Vid jemförelse mellan detta beslut och det, som blifvit fattadt till följd af
Landtbruks-akademiens underdåniga hemställan, visar sig genast den skilnad, att då
sistnämnde hemställan funnits icke förtjena något afseende, hafva deremot de af Biskop
Genberg väckta förslag endast blifvit för tillfället undanskjutna genom det förklarande,
att de icke för närvarande borde till åtgärd föranleda. Det torde således
vara tillåtet hysa den förhoppning, att, om de betänkligheter kunna undanrödjas,
hvilka föranledt det dilatoriska beslutet, en annan utgång af frågan kan vara att
emotse; och får jag af sådan anledning söka något närmare utreda, huru förhållandet
i detta hänseende, enligt min uppfattning, numera gestaltar sig, särdeles då frågan tages
i den enklare form, som Landtbruks-akndeinien deråt gifvit.
Landtbruks-akademien har icke ifrågasatt någon hvarken allmän eller partiel
indragning till Kronan af indelda ränte- och tionde-anslag mot ersättning af kontanta,
qvartalsvis utgående löner, och det motstånd, som Krigs-kollegium ansett sig, i Mihtie-statens
intresse, böra göra emot en sådan anordning, träffar således icke Akademiens
förslag, lika litet som den omständighet, att Rikets Ständer för längre tid
tillbaka icke velat godkänna en sådan indragning, har något att skaffa med berörda
förslag, hvilket endast åsyftat, att uppbörden af den indeldta tionden och räntorna
skulle af Kronans uppbördsmän ombesörjas, men det uppburna beloppet, lika sorn
152
Motioner hos Kidderskapet och Adeln 1S62 N:o 57.
torill varit fallet, vederbörande lillgodokomma. Vid ett sådant tillvägagående, hvilket
ej föranleder någon utgift eller några förskott frän Statsverket, behöfver ej heller
Statskassan den tillökning af flere millioner, sorn Kongl. Majit funnit Biskop Genbergs
förslag göra tor densamma behöflig; och hvad slutligen angår tillökningen i
arbete för uppbördsförvaltningen, så lärer den ej kunna antagas blifva större, än att
den fullkomligt uppväges genom den uppbördsprovision, som kan varda uppbördsförvaltningen,
i stället för de särskilda uppbördsmännen eller ombuden, tillerkänd,
helst då i betraktande (ages att uppbördsförvaltningen i allt läll måste till hvarje af
de ränte- och tiondegifvare, om hvilka nu skulle blifva fråga, utfärda debetsedel för
uppbörd af mantalspenningar samt bevillning efter lista och 2:dra Artikeln m. m.
oell det ökade besväret således inskränker sig till införande af ytterligare några
siffror å dessa debetsedlar samt emottagande och qvitterande af det större belopp,
debetsedlarne kunna komma att utvisa.
De omständigheter, hvilka lagt hinder i vägen för bifall till Biskop Genbergs förslag,
svnas mig således icke hindra genomförandet af den förändring, hvarom Unndtbruksakademien
väckt fråga, och om Irvars tidsenlighet olika åsigt,er knappast torde förefinna».
Jag får derföre vördsamt föreslå:
det Hikets Ständer ville,, för deras del, besluta, att alla räntor och all tionde,
som iir anslagen till särskilda verk, stater, inrättningar, stiftelser eller
kyrkor, skola hädanefter uppbäras genom Kronans uppbördsmän och al
dem i behörig ordning redovisas till Läns-styrelserna, hvarest beloppen
skola vederbörande kostnadsfritt tillhandahållas; samt alt på enahanda sätt
skall förfaras med alla sådana åt tjenstemän indelade ränte- eller tiondeanslag,
hvilka indelningshafvarne ej ega rättighet att till leverering in natura
uppsäga.
I sammanhang härmed täger jag mig friheten jemväl hemställa:
att, derest under innevarande riksdag fråga uppstår om löneförhöjning för
något verk eller någon stat eller någon embets- eller tjensteman, som är
i åtnjutande af ränte- eller tionde-anslag, detta anslag, beräknadt efter hvad
detsamma under de 10 sistförtliffna åren i medeltal årligen utgjort, skall
emot kontant anslag utbytas samt räntorna och tionden till Kronan indragas.
Om remiss af denna anin motion till Stats-Ulskottet får jag ödmjukligen anhålla.
Stockholm den 22 November 1802.
Carl G. Mörner.
Mio 5*.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 58-
153
Itfto 58.
Af Friherre Hermelin? l^arl »Samuel? angående anslag för utvidgande
af Nortelge Elementar-läroverk till femklassigt.
Konungens nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof omförmäler
och föreslår, beträffande Åttonde Hufvudtiteln, att åtskilliga anslag måtte beviljas
för elementar-läroverken, och, deribland för det nybildade i Norrtelge, ett belopp
af 1,500 R:dr R:mt. Härvid anhålles att få framställa vördsam erinran, —
icke att yrka beloppets förminskning, — utan om dess förökande.
Till följd af Rikets Ständers beslut vid 1856 års riksdag och lemnadt anslag
har den äldre skolan eller pedagogien i Norrtelge blifvit år 1859 förvandladt till ett
s. k. lägre elementar-läroverk med 2ne klasser, och hvarvid 22 lärjungar (deraf
13 från pedagogien) lära samma år blifvit inskrifne. Rehofvet och nyttan och förtroendet
till läroverket kunna bedömas deraf, att elevernas antal årligen ökats och uppgått
sistlidne vår till 67 samt denne höst till 75, af hvilka J:del kommit ifrån staden
och |:delar från kringliggande landsbygd. — Domkapitlet i Upsala har äfven tid
efter annan dessa förflutna 3:ne åren föreskrifvit lärokursernas ökande ifrån 2-, till
3-, till 4- och nu till 5-åriga lärokurser. Otillräckligheten af de hittills varande
lärarne kan häraf lätteligen inses, och hvilket äfven bekräftas vid jemförelse med de
uti den Kongl. Propositionen omnämnda lägre läroverken i Landskrona oell Christinehamn,
det sednare med uppgifne 76 lärjungar, utan att upprepa skol-elevernas antal
vid läroverken i Ystad, i Rörås, i Mariestad m. II. ställen, hvilkas antal icke skola
vara storrö än deras i Norrtelge.
För ortens behyggare vore utvidgandet af läroverket en stor fördel, enär kostnaden
för de unga skol-elevernas underhåll blefve betydligt mindre och deras försändande
till andra eller högre läroverk kunde dels undvikas, dels fördröjas; och den
nödiga tillsynen eller uppsigten af ett något mindre antal lärjungar lättare handhafvas,
än vid läroverk, hvarest hundradetals lärjungar äro hopförde eller hopsamlade.
Med stöd af hvad nu anförts och då ifrågavarande läroverk redan är förvandladt
till ett med fem års lärokurs, hvilket förhållande genom något missförstånd icke
skall blifvit till Regeringen framstäldt, innan den Kongl. Propositionen afgafs, så framställes
den vördsamma anhållan, det Rikets Ständer måtte för sin del besluta:
att Norrtelge elementar-läroverk må uppflyttas till femklassigt, och nödiga
liih. lill R St. Prot. 1862 & 1863. II Sami. 1 Afd 20
154
Motioner hos Ridderskapet och Adeln N:o b9.
löner beviljas åt behöflige lärare, i likhet med hvad för dylika läroverk
bestämmes.
Obehörigt torde icke vara att vid detta tillfälle anföra, det Norrtelge stad för—
lidet och detta år uppfört ett prydligt och ändamålsenligt lärohus med 7 lärosalar
och boställsrum, i öfverensstämmelse med af Konungen fastställd plan och ritning,
hvilket hus skall kostat den lilla stadens innevånare cirka 35,000 R:dr R:mt, deraf dock
5,000 R:dr erhållits såsom bidrag ifrån stiftets byggnads-kassa, och att stadens innevånare
äro för återstående 30,000 R:dr jemte andra betydliga omkostnader för staden
skuldsatte, hvadan staden genom dess styrelse eller omhud, lärer finna sig föranlåten
anhålla alt med något låne—biträde utaf Rikets Ständer bevåget understödjas.
Obefogadt torde också icke vara att omnämna, det staden på de sednare 3:ne
åren för undervisningsverket bekostat folkskolans fördelande i en afdelning för gossar
och en för flickor, hvilka sistnämnda undervisas af dertill antagen lönad lärarinna,
samt att staden jemväl uppfört läro- och boställshus för en slöjdskola åt flickor, hvars
årliga utgiftsstat uppgår till mer än 1,200 R:dr R:mt.
Anhålles att denna motion må till Höglolliga Stats-Utskottet remitteras.
Stockholm den 22 November 1862.
Carl Hermelin.
N:o 59.
Af Herr Bildt, »idrik Gillis, angående pension å Allmänna
Indragnings-staten åt jframlidne Landskamereraren L. J. Gardells
enka, Anna Gardell.
Den 14 September 1860 alled Landskamereraren uti Gotlands län Lars Johan
Gardell. Gardell var i lifstiden en man, som på ett utmärkt hedrande sätt uppfyllde
sitt kall. Medelst en omutlig samvetsgrannhet och rättskänsla i förening med
ovanliga kunskaper och ovanlig skicklighet intog han icke allenast såsom embetsman,
utan älven såsom medborgare ett högt rum, och hans namn är derföre tacksamt
förvaradt hos Gotlands befolkning. XJti befrämjandet af Gotlands bästa kunde ingen
vara ifrigare än han, och aldrig tillät han, att det allmänna bästa fick vika för det
enskilda intresset. Hans bidrag, såsom embetsman, till provinsens framåtgående voro
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 60.
155
också mångå, och såsom enskild man, lemnade han den vackraste minnesstod uti länets
sparbank, hvars uppkomst och förkofran förnämligast var Gardclls verk.
Gardells förtjenster och duglighet föranlät Konungen att föreslå oell Rikets
Ständer att vid sistiidne riksdag bevilja Gardell en årlig pension, men dödens hud
träffade den gamle mannen, medan han ännu var qvar i Statens tjenst.
Vid sitt frånfälle efterlemnade Gardell en ålderstigen maka och en oförsörjd
dotter uti knappa lefnads-omständigheter. Utgörande boets tillgångar, sedan skulderna
blifvit betalda, endast ett litet hus i Wisby och en obetydlig mobilier, hvilka
tillgångar af barnen öfverlemnades till enkan, sora derjemte har en liten pension af
‘250 R:dr Rimt från Civil-statens pensions-inrättning.
Att lemna enkan till en man, som så väl tjenat Staten som Gardell, en pension
så stor, att den tillsammans med ofvannämnde små tillgångar kan betrygga den
gamla fyllandet af de nödvändigaste lefnadsbehofven, synes mig vara en behjertansvärd
angelägenhet för Rikets Ständer, och jag vågar derföre vördsammast hemställa:
att Rikets Ständer bevilja enkan efter framlidne Landskamereraren Lars
Johan Gardell, Fru Anna Gardell, en för hennes lifstid utgående årlig
pension å Allmänna Indragnings-staten af Fyrahundrade Riksdaler Riksmynt.
Till Stats-Utskottet, dit jag anhåller att denna min motion blifver remitterad,
utbeder jag mig att få öfverlemna de för denna frågas bedömande erforderliga
handlingar.
Stockholm den 22 November 1862.
Gillis Bildt.
Hho ©O.
Af Herr af Sillén, Lars Gabriel, angående understöd åt Artisten
Cart Johan Billmark för fortsatt utgi/vande af p/ancheverkat:
»Sverige, aquarell-lithografier och tontryck.»
Såsom understöd åt lithografen Carl Johan Billmark för fortsatt utgifvande af
plancheverket: »Sverige, aquarell-lithografier och tontryck», heviljade Rikets Ständer
vid sednaste riksdag, hufvudsakligen med afseende å detta arbetes allmänt erkända
utmärkta beskaffenhet, ett anslag af 800 R:dr för hvart och ett af åren 1861, 1862
och 1863. Af samma skäl, sdrh föranledde nämnda beslut samt då omförmälda
156
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 61.
arbete med oförminskadt nit fortgår och utgifvare» fortfarande är af ett sådant understöd
i behof, får jag vördsamt föreslå,
att jemväl för nästa stalsregleringsperiod, eller åren 1864—1866, enahanda
anslag af 800 R:dr K:mt årligen må lithografen Billmark förunnas.
Jag anhåller om remiss å denna min motion till Höglofliga Stats-Utskottet.
Stockholm den 22 November 1862.
L. G. af Sillén.
N:o 61.
Af Herr Adlersparre» Rudolf» angående utsträckning af den s. k.
lilla jagtens fridlysning till skogsfågel.
Kongl. Maj:ts nådiga Stadga af den 15 April 1808, angående jagt och djurfång
upptager i dess Irsta Artikels 3:dje §, efter att hafva uppräknat de till den
stora jagten hörande högdjur, det under den s. k. lilla jagten inbegripne »nyttiga
villebråd»; och förekomma i 4:de Artikeln af samma Stadga de fredlysuingstider,
som äro föreskrifne för de särskilda djurslag, hvilka tagits under sådant hägn. Bland
dessa sålunda fredlysta arter af djur förekomma icke de, som af Författningen omnämnas
under rubrik af skogsfågel, hvarunder vi torde nödgas jemväl förstå alla slag
af smärre sångfåglar, och om hvilka endast gäller den allmänna föreskrift: att ägg
och ungar icke få, under viss, uppgifven tid af året, tagas ur deras bon eller förstöras;
men fåglarne sjelfva få fritt under alla tider af året fångas och dödas.
Likväl och utan att härvid taga i betraktande den trefnad, dessa naturens lif
ligaste
stämmor sprida i våra nejder, torde böra uppmärksammas den nytta, dessa
smärre fåglar dagligen göra medelst deras flitiga ödeläggelse å de för sädesvext och
skogs-barr eller löf förstörande maskar, hvilka utgöra en verklig landsplåga, der de få
obehindradt utbreda sig. Redan hafva åtskilliga andra länder, hvaraf exempelvis kunna nämnas
England och Belgien, rönt beklagliga verkningar i dessa hänseenden till följd af
de smärre skogsfåglarnes utödande, i det att förenämnde sädes- och skogsmaskar åtskilligstädes
i sagde länder tagit så öfverhanden, att den der boende befolkning måst
från andra håll införskrifva och låta sprida fågel-arter, till ersättande af de oförsig
tigtvis
utödda.
På det att vi uti tid må afböja dessa vådor och olägenheter, vågar jag vördsamt
föreslå en förändring i gällande Jagtstadga i den syftning,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 62. 157
att ofvanomförmälda slags fågel må i den s. k. lilla jagtens fridlysning inbegripas.
Om remiss till Höglotliga Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 22 November 1862.
Rudolf Adlersparre.
J¥:o 62.
Af Friherre von 'Vegesach, Carl Henning Iwan, angående
Stats-anslag för militäröfningars införande i skolorna,
Ett af grundvilkoren, för att ett folk skall med jemna steg kunna framgå på
kulturens bana, är, att det utan dröjsmål tillförsäkrar sig de krafter, som erfordras
att möta och tillintetgöra hvarje försök af mägtiga och måhända roflystna grannar att
störa det lugn, förutan hvilket något civilisations-arbete icke kan fortgå. Likasom
odlarens första omsorg vid de nyodlingar han görer, måste vara att väl gärda om
de tegar, han vill göra fruktbärande, så måste äfven ett folk, som vill arbeta på sin
andeliga och materiela utveckling och förkofran, tillförsäkra sig trygghet mot främmande
intrång, främmande våldkräktare.
Det är och förblifver en sanning, att krig, det må föröfrigt bereda aldrig så
rika skördar af ära och lagrar, dock är ett ondt, från hvilket man helst skulle se
menskligheten befriad, men då detta aldrig lär kunna ske, emedan menskliga lidelser
och passioner äro dess orsak och man således icke vågar hoppas, att fredens välsignelser
för beständigt skola skänkas vårt land, och ingen på förhand med visshet kan
beräkna, när orons dagar stunda; och blott den kan sägas vara något tryggad mot
faran, söm ständigt är beredd att möta den, synes en af de begge Statsmakternas
vigtigaste omsorger böra vara att, så vidt möjligt är, bereda tillvext åt de krafter,
uti hvilka vi skola ega ett värn mot de faror, som en gång kan komma att hota
vår frihet, vårt sjelfbestånd, vårt nyknoppade kulturlif. Då man vill ordna ett lands
försvar, bestämma mängden af dess behölliga försvarskrafter, torde, som något väsendtligt
inverkande, böra tagas i betraktande, mängden af de krafter, med hvilka
man under de mest hotande förhållanden, som kunna förutses, kan komma att mäta
sig; här får dock icke omdömet eller beräkningen grundas uteslutande på den tillfälliga
kraft, som vid början af ett krig å ena eller andra sidan kan utvecklas, utan
158 Motioner hos Ridder ska pel och Adeln 1862. N:o 62.
mäste man äfven tänka sig möjligheterna att under krigets fortgäng underhålla den.
Att den enda fiende, af hvilken Sverige under nuvarande förhållanden kan hafva att
vänta ett anfall, är den östra grannen, torde med visshet på förhand kunna bestämmas,
och böra derföre våra åtgöranden vid ordnandet af försvaret uteslutande afse
att kunna bjuda spetsen åt denne mägtige och ständigt lurande granne. Att stora
svårigheter här skola möta oss, då man jemför de begge förenade rikenas, i förhållande
till Kyssland, ringa folkmängd och materiela hjelpkiillor är naturligt, och skulle
man verkligen känna sig halva skäl att med fruktan bäfva tillbaka vid tanken på
ett blifvande krig med detta land, om icke andra krafter vore att påräkna, än dem
arméen med dess beväringsmanskap erbjuder, vore äfven under af tapperhet att
förvänta. Nationen synes äfven hafva uppfattat saken så, och den folkrörelse, som
under benämning skarpskytterörelsen nu pågår inom vårt land, är beviset härför.
Denna rörelses vackraste och mest betydande egenskap finnes just i det nationela
uttryck, den lemnar för nödvändigheten af ökade försvarskrafter, samt den försäkran
den gifver, att hvar och en af landets söner ännu som fordom, utan tvekan erbjuder
offret af sina krafter och om så påfordras sitt lif, till fosterjordens forsvar. Att
denna rörelse, för öfrigt i och för sig sjelf, i dess nuvarande form måste vara något
öfvergående, inses helt säkert af dess ifrigaste anhängare; den vidt utsträckta frivilligheten
motarbetar dess framtida bestånd och förringar dess värde såsom något väsendtligt
gagnande för nationalförsvaret; den väckelse den gifvit, den fosterlandskärlek den
tolkar, skall dock otvifvelaktig! åstadkomma stora verkningar; idén skall fortlefva,
fast iklädd en annan form.
Den allmänna åsigten synes numera vara, att om vi skola kunna försvara vårt
land måste hvarje vapenför man äfven kunna föra vapen, och att tillfälle således bör
beredas hvarje Svensk medborgare att inhemta den militära kunskap, som erfordras
att göra honom skicklig till deltagande i försvaret. Då den tid, som erfordras att
vinna denna kunskap, om den skall blifva gagnande, icke är ringa och med svårighet
kan offras af den i Statens tjenst, utom det militära facket, arbetande embetstnannen,
eller den vid sitt yrke träget bundna näringsidkaren och minst af den af
sin tid så strängt beroende arbetaren eller tjenaren, måste man söka bereda tillfälle
till inhemtandet deraf under de år, som för öfrigt äro anslagna till vinnande af de
kunskapsmått eller insigter. hvilka berättiga till inträde bland de för Statens väl i olika
rigtningar arbetande.
Skolan, denna de intelektuela förmögenheternas drifbänk, måste äfven till viss
grad åtaga sig vården om de fysiska och ammandet af de militära, först då militäröfnrngars
införande vid rikets samtlige, så väl allmänna, som enskilda läroverk, der
ynglingar uppfostras, blifvit beslutadt och vunnit tilläm ning, då bevärings-organisationen
fått en ändamålsenligare form, en landstorm blifvit inrättad, skola vi kunna säga att
vi grundat ett nation al-förs var af den omfattning landets säkerhet kräfver.
Motioner hos ltiddersknpet och Adeln 1862. N:o 62.
159
Öfverlemnande St starkare krafter att arbeta för de tvänne sednare fallen, och
uteslutande fästande mig vid skolan, tager jag mig friheten hos Rikets Ständer
föreslå:
l:o. Att Rikets Ständer för sin del måtte besluta att militäröfningar
införas vid alla de rikets allmänna som enskilda skolor, hvilka inrymma
gossebarn af öfver tolf års ålder, samt att Skollagen ålägger som bestämd
pligt för hvarje elev, hvilken ej af bestyrkt sjuklighet eller annat fullt giltigt
och godkändt skäl derifrån befrias, att i öfningarne deltaga, samt att intet
afgångs-betyg till högre läroverk utfärdas, med mindre elev med aprobation
genomgått det militära pensum, som för skolan kan vara föreskrifvet.
2:o. Som ingen national-beväpning kan existera utan att folket utgör dess
kärna, och således största uppmärksamhet här mäste fästas vid folkskolan, men denne
i allmänhet sysselsätter sig med barn af allt för späd ålder att kunna deltaga i de
mer omfattande öfningar, som vid skolor med en äldre elev-personal kunna ifrågakomma,
och dessutom det i allmänhet korta vistandet vid folkskolan icke medgifver
tillräcklig tid vid inlärandet för att kunskapsmåttet skall kunna betraktas som någon
varaktig grund för krigsmanna-bildning, måste militär-öfningarne här utsträckas utom
skolan. Jag tager mig derföre friheten hemställa:
om till ändamålets vinnande icke skäl vore, att på landet socknevis och i
städer, der folkskolor finnas, särskilda exercis-skolor inrättades, som upp
togo
de från folkskolan afgångna elever, för att fullända dess utveckling i
exercis. Då sådan skola funnes inom hvarje stad och socken, skulle hinder
ej möta för gossen, om han äfven vid afgång från skolan eller sednare
förändrade vistelseort, att med öfningarne fortsätta, enär han vore
ålagd att enrullera sig vid exercis-skolan på den plats, dit han sig begifvit.
Som någon till andra ändamål disponerad arbetstid för dessa öfningar
icke bör tagas i anspråk torde lämpligast söndagseftermiddagar dertill
kunna anslås, och till instruktörer användas arméens underbefäl, mot erhållande
af någon ringare ersättning eller fördel. Hvarje militär-distrikt
bör tilldelas de skolor, som inom distriktet äro belägna, och dess befäl
ålägges att ansvara för öfningarnes ändamålsenliga ordnande och fortgång,
derigenom att Kompani-cheferna åläggas att hafva tillsyn öfver de inom
kompani-distrikten varande exercis-skolorna. Tiden för deltagandet i exercisskolornas
öfningar torde lämpligast böra bestämmas till den, som ligger
emellan afgång från folkskolan och inträde i beväringsåldern.
3:o. Då de militäröfningar som vid folkskolan kunna ifrågakomma ej böra få
den utsträckning, att några särskilda militär-instruktörer derför erfordras, utan dessa
öfningar af folkskoleläraren utan något betungande kunna ledas, bör något anslag i
och för denna sak åt dessa skolor ej heller ifrågakomma, men som uppmuntran alltid
lifvar till ihärdig verksamhet, föreslås:
160
Motioner hon Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 62.
att några passande belöningar mätte bestämmas ät de folkskolelärare, som
bevisligen egnat ett utmiirktare nit ät denna del af sitt lärare-kall.
4:o. Oaktadt här icke kan ifrägakomma att afgifva nägot detaljeradt organisations-förslag
beträffande exercisens anordning vid skolorna, fordras dock för bestämmandet
af de ätgöranden och uppoffringar, som af Staten böra vidtagas, att nägot vidröra
härmed sammanhängande förhällanden. Det torde vid öfningarnes ordnande inom
de särskilda läroverken, kunna förutsättas, att vissa äldersgränsor komma att bestämmas
för öfningarnes olika utsträckning. Jag har med afseende härå tänkt mig
följande indelning vid de sä kallade högre elementar-läroverken hvilka inrymma en
större elev-personal, varjerande i älder mellan 9 till 20 är. Eleverna indelas med
afseende pä älder och fysiska anlag i 5:ne klasser elier afdelningar: den första i gymnastik-klassen,
upptagande elever till 12 är sysselsättande sig blott med de exercisreglementets
öfningar, som med gvrnnastik-öfningarne stä i sammanhang; den andra
manöver-klassen, mellan 12 och 15 år genomgå kompani-exercisen, med undantag af
handgrepp, och den 3:dje bildad af elever öfver 15 år (befälklassen) utsträckande sina öfningar
till hela kompani-exercisen, hvarförutan 2:dra och 3:dje klasserna tillsammans genomgä
de delar af bataljonsmanöverna, som för den tillfälliga styrkan kan vara lämpliga.
Den 3:dje klassen är således den, som, efter mitt förmenande, blott skall vara bevä
rad.
Antager man, att denna i allmänhet kan komma att utgöra l:del af skolpersonalen
och samtliga i riket varande allmänna högre elementar-läroverk räknar en sam
manlagd
numerär af 7,000 lärjungar, vore 1,000 exercisgevär det antal, som nämnde
skolors behof påkallar. Beträffande de lägre läroverken, räknande omkring 3,000
lärjungar och hvars befälsklasser ej kan komma att utgöras af mer än högst ,1c:del
af hela styrkan, torde 300 gevär vara tillfyllestgörande. Jag föreslår derföre
att Rikets Ständer till skol-exercisens befrämjande inom riket måtte be
vilja
:
а) ett årligt anslag af 10,000 B:dr H:mt till aflöning åt militära instruktörer
vid rikets högre och lägre elementar-läroverk, hvilken aflöning
föreslås att utgå med 1 K:dr R:mt för hvarje elev, som åtnjuter undervisning,
ett tillfälligt anslag af
б) 5,600 U:dr R:mt till inköp af 140 stycken målskjutningsgevär af
1860 års modeller, att bland eleverna vid de högre elementar-läroverken
utdelas, beräknadt efter fem stycken gevär på 25 ynglingar af den högre
exercis-afdelningen; samt
c) 3,000 R:dr R:mt till anläggande af . en målskjutningsbana för Stockholms
skolungdom.
Hvarförutan jag vördsamt anhåller
det Rikets Ständer hos Kongl. i\laj:t måtte i underdånighet hemställa att
ur Kronans gevärsförråd för elementar-läroverkens behof måtte kostnadsfritt
Utlemnas 1,300 till ändamålet lämpliga exercisgevär, att efter förut antydd
berak
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 63.
161
beräkning utdelas, samt att åt de föreslagna exercis-skolorna, i händelse Rikets
Ständer föröfrigt kommer att fästa något afseende dervid, måtte bestås
nödigt antal gevär, och slutligen att privata läroverk, som på formlig väg
derom göra anhållan, likaledes må, mot lämplig ersättning, erhålla sådana
ur Kronans förråd.
Sist vågar jag lägga denna fosterlandsvigtiga sak Rikets Ständer på hjertat, förvissad
att bukterna deraf i många alseenden skola blifva välgörande, icke blott såsom
något af framtida gagn för nationalförsvaret, utan äfven som ett medel att hos ynglingen
väcka en sann fosterlandskänsla, ulan hvilken han som man, för öfrigt utrustad med
aldrig så framstående egenskaper, blifver af ringa värde för det allmänna. Det torde
dessutom icke vara af ringa vigt att under skolåren inplantas vana vid ögonblicklig
lydnad samt att ordningssinnet tillräckligt skärpes och i hvilket afseende de militära
öfningarue helt säkert skola komma att utöfva ett välgörande inllytande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåiles vördsamt.
Stockholm den 22 November 1862.
Carl Henning Ivan von Vegesach.
Huö 63.
o
Af Herr A kerman. fl^rertrik; angående reorganisation af Rikets
Ständers Bank.
Vid sistförllutna riksdag väckte jag inom detta hus en motion, innefattande ett
förslag till reorganisation af Rikets Ständers Bank. Den remitterades till Höglofliga
Banko-Utskottet, hvaraf jag under de första 4 månaderna af riksdagen var ledamot,
och inom Utskottet ansåg man sig böra egna den uppmärksamhet åt motionen, att
densamma jemte 2:ue andra motioner, afseende förändrade principer rörande vår
Banks organisation, öfveriemuades till förberedande behandling af en inom Utskottet
utsedd Kommitté, deri några af i Utskottet invalde ledamöter al Finans-kommittéen
jemte mig deltogo. Gransknings-kommittéens arbeten börjades i Februari månad år
1860 och efter några dess sammanträden, anmäldes det, att Finans-kommittéen utarbetat
ett förslag till ny organisation af Riksbanken, hvilket förslag ock i alskrifter
utdelades och blef i sammanhang med min motion föremål för diskussion inom GranskBih.
till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 21
162 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 63
nings-kommittéen. Men efter det jag, i slutet af nyssnämnde månad, genom detta
Höglofliga Stånds förtroende kallad till ledamot i Riksbankens styrelse, i följd deraf
iemnade min plats i Utskottet, lärer, efter hvad jag förnummit, något vidare sammanträde
inom Gransknings-kommittéen icke hafva egt rum. Emellertid anmälde Utskottet,
vid afgifvande af sitt förslag till Bank-reglemente den Usta påföljande Juni,
att som Utskottet hade sig bekant att ofvannämnde förslag från Finans-kommittéen
vore att förvänta, då icke ansåg lämpligt att rörande min motion afgifva yttrande,
och ett sådant uteblef sedermera alldeles, enär Utskottet uti ett den 12:te Oktober
kort före riksdagens slut allemnadt betänkande tillkännagaf, att som Finans-kommittéens
förväntade förslag ännu icke då till Rikets Stander inkommit och Utskottet
följaktligen fortfarande vore förhindradt att behandla min motion, Utskottet ansåg sig
böra föreslå Rikets Ständer, att min motion måtte, såsom orden i betänkandet lyda,
nu icke till någon åtgärd föranleda.
Detta tillstyrkande, lika ovanligt i form, som Utskottets åtgärd att undandraga
sig handläggning af min motion varit ovanlig, lärer dock icke kunna i tillämpningen
tolkas så, att pröfningen deraf skulle tillkomma innevarande riksdags Banko-Utskott,
och jag anser mig derföre, till vinnande af en sådan pröfning, böra förnya ifrågavarande
motion:
»Våra fmancers ställning är för närvarande föremål för en allmännare uppmärksamhet.
Sådant är ock naturligt. Under det man med glädje ser en förut icke
anad utveckling af industrien i nästan alia rigtningar, med en deraf följande jemn
sysselsättning för arbetsklassen, och att denna klass härigenom sattes i tillfälle att betydligt
förbättra sina lefnadsvilkor, kan man ej undgå anmärka landets allmänna och
enskilda sig mer och mer ökande skuldsättning hos utlänningen, och sådant oaktadt
ett inom landet stigande begär efter större tillgång på rörelsemedel, ohämmadt af en
jemförelsevis hög räntefot, — och man frågar sig, icke utan oro, om tillståndet i
sin helhet betraktadt är tillfredsställande och om den dubbelbana man beträdt, kan
och bör fullföljas till allmän och enskild båtnad.»
»Ett försök att besvara denna fråga skulle föra utom de gränser, som måste
bestämmas för denna framställning. Till resultat, åtminstone i ett hänseende, bör
man dock komma, genom att noga begrunda vissa förhållanden, hvilkas tillvaro ej är
tvifvel underkastad.»
»Sedan Bankens silfver-utvexling 1834, ibörjades, utgör beloppet af Bankens
silfverförråd en säkrare mätare af landets financiela ställning i förhållande till utlandet,
än alla statistiska tablåer, som uppställas för att visa värdena af de varor och
produkter, som från landet utföras och af dem, som utifrån hit införas. Vöre värdet
af utförseln alldeles lika med införselns, så komme ingen mellangift från någondera
sidan i fråga. Ar, utförseln större, så uppkommer derigenom fordringar hos
utlänningen till ett sådant belopp, att tillgången på invisningar derå eller vexlar blir
större än behofvet, och dessa således icke kunna med fördel för deras innehafvare
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 63.
163
alsättas. Den gillia följden blifver då, att fordringens innehafvare finnér för sig fördelaktigast
att taga liqvid för sin fordran i silfver, hvarmed således det inhemska förrådet
ökas. Är förhållandet åter motsatt, eller att införselns värde är större än utförselns,
så erhåller utlänningen fordringar för öfverskottet hos Svenske medborgare,
som mäste godtgöra dem med härifrån utställda anvisningar eller vexlar på fordringar
i utlandet. Men då dessa fordringar, i följd af nyssnämnda förhållanden,
icke kunna vara tillräckliga till skuldernas betalaude, så uppstår vexelbrist. Kursen
höjcs häraf, likasom priset på hvarje annan vara, då behofvet är större än tillgången,
men denna höjning begränsas af rättigheten till utvexling af silfver och dermed
betalas den utländska skulden, så snart den inhemska gäldenären finner att utvexlingspriset
med tillägg af transportkostnaden till utlandet blifver lägre, än priset på
en vexel å ett motsvarande belopp.»
»Äro dessa satser ovedersägliga, och de äro det, då vi icke, såsom t. ex. i
England, nedlägge en öfverskjutande handelsvinst i lån till andra Stater eller industriföretag
i främmande länder, så kan den sednaste tidens företeelser ej annat än gifva
en säker anvisning, att förhållandet med vår affärsställning i afseende å utlandet icke
är sådant, att man med korslagda armar bör låta detsamma fortgå, utan måste vara
betänkt på botemedel. Af de belopp, hvarföre landet år 1858 hos utlänningen
skuldsattes, hufvudsakligen af Statsverket, indrogos samma år:
af jernvägs-lånet R:dr 14,000,000: —
» Bank-lånet » 8,000,000: —
samt af nya lån, upptagne af Hypotheks-föreningar, efter san
nolikhets-beräkning
» 1,000,000: —
tillsammans R:dr 23,000,000: —
»Men oaktadt, dels härigenom och dels deraf att Stockholms så kallade Garantiförening
utfärdade obligationer för omkring 5 millioner R:dr till betäckande af utrikes
gäld, en opåräknad tillgång för bestridandet af våra liqvider i utlandet uppkom
af tillsammans 28 millioner R:dr, var likväl Bankens silfverförråd, som den 31 December
1857 utgjorde, evalveradt i Riksmynt, 23,076,512 R:dr, den 31 December
1858 endast 22,454,303 R:dr och således vid sistnämnde dag 622,009 R:dr mindre
än samma tid föregående året. Vid beräkningen af siifverförrådet vid slutet af
1858 upptogo dock såsom reel valuta protesterade vexlar för ett sammanlagdt belopp
af 499,475 R:dr.»
»Häraf lärer vara klart, att hela ofvannämnda genom lånen uppkomna vexeltillgång
åtgick till betäckande af ett, väl ej på en gång, men småningom uppkommet
för oss missgynnsamt förhållande emellan införsel och utförsel, äfvensom att delta
ogynnsamma förhållande måste med ökad kraft motarbetas, enär, för att åstadkomma
en jemnvigt i våra handelsförhållanden till utlandet, vår varu-utlörsel måste ökas derhän,
att värdet deraf icke allenast betäcker införselus utan äfven hvad derutöfver er
-
164 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 63.
fordras till godtgörande af ränta och ärlig amortering, ej blott af ofvannämnda utländska
skuld, utan ock af de skulder i utlandet, hvari vära Hypotheks-föreningar i
följd af äldre upptagna län häfta, och hvilkas äterstäende belopp sannolikt föga eller
intet, understiger den är 1858 åsamkade utländska skuld.»
»För att ernå detta nödvändiga resultat, gifves endast ett medel, som bör eftersträfvas,
det nemligen, att öka vår produktion på samma gång som konsumtionen minskas,
d. v. s. att vi arbeta och spara. Om produktionen skall blifva vinstgifvande,
måste företagen grundas på kloka och solida beräkningar, icke, såsom tyvärr ej säll—
lan händer, börjas under den föreställning att hvarje nvberedd kapitaltillgång skall,
använd i industriel väg, ovilkorligen kunna användas med fördel. Hvad sparsamheten
angår, lärer den ej kunna tillvägabringas med konstgjorda medel.»
»Man har tillräckligt misslyckats i försöken att såsom medel använda förordningar
mot öfverflöd för att frestas att åter beträda denna bana. Folket måste sjelf
inse nödvändigheten af en klok hushållning, om ett varaktigt godt skall ernås och
Staten göra sitt till för att ej uppmuntra lättsinnet och slöseriet.»
»I detta sednare hänseende torde man icke kunna förneka att Riksbanken och
Rikets Ständers uteslutande förvaltningsrätt deraf haft och har ett ogynnsamt inflytande.
Rankens historia visar, att Ständernas majoritet vid de flesta tillfällen låtit
individens privat-intressen diktera besluten med åsidosättande af det allmännas. Än
har man, för att undvika förhöjd beskattning till fyllandet af uppkomna statsbehof,
anlitat Rankens kredit och ökat sedelutgifningen, utan klok beräkning af Bankens förmåga
att inlösa de utgifna sedlarne; än har man, för att tillfredsställa låne-begäret
under penningekriser, fastställt låne-systemer, egnade till allt annat än att befordra
soliditet och sparsamhet.»
»Första vilkoret för ett folks trefnad, för möjligheten att på goda grunder fota
industriela företag, är, att hvar och en vet hvad han verkligen eger, jemte vissheten
derom, att hvad som borgas eller utlånas återbetalas och återfås med enahanda värdemätare,
och att denna är sådan, att den erkännes och kan begagnas äfven i främmande
länder till der förefallande liqvider. Förändras detta förhållande, hvilket inträffar
då Banken ej kan uppfylla sitt åliggande att infria sina förbindelser, d. v. s.
inlösa sina utelöpande mynt-representativer med det belopp i metallisk valuta, hvartill
den sig förbundit, så visar oss erfarenheten huru dessa sednare mer och mer
falla i värde. Så t. ex. steg kursen å en Riksdaler Hamburger Banko, sedan man
år 1810 började småningom upphöra med Riksbankens silfverutvexling, från föga öfver
pari = 48, som den utgjorde nyssnämnde år, till 144 J skilling i medeltal under
år 1833 eller året näst före det, då efter sednaste bank-bankrutten, liqviden uppgjordes
med Bankens fordringsegare. Vore icke landet i handelsförhållande med främmande
länder, skulle ett sådant sedlarnes fallande värde endast skada kapitalisten, ty
varornas eller produktionens inhemska pris stiger vanligen, om också småningom, i
samma mån sedelvärdet faller, och låntagarne bereddes till och med en fördel deri
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 63.
165
genom, att det nominela beloppet af deras skulder kunde afbördas med ett i följd
af varornas stigna värde lättare förvärfvadt mynt-representativ, än förhällandet var då
lånen erhöllos. Men denna isolering från andra Europeiska iänder lärer icke kunna
åstadkommas, om man ock vore dåraktig nog att önska det.»
»Skall Riksbanken kunna upprätthålla myntvärdet — sedan vi upphört att låna
utrikes — och på detta sätt hindra silfret att utströmma i och för våra utländska
liqvider, så fordras dertill oundgängligen:
»l:o. Att Rikets Ständer icke uteslutande förbehålla sig ordnandet och utöfvandet
af dess förvaltning;
»2:o. att denna förvaltning besörjes af personer, lörsedde med insigter i bankärenden
samt så allönade, att de till förvaltningen kunna egna all den tid som erfordras;
samt
»3:o. att de lån, som af Ranken lemnäs, endast komma handel och industri
till godo samt sålunda, att utlåningen afser redan gjorda affärer och icke direkte
förlags lemnande till företagande deraf, äfvensom att de säkerheter, som lemnäs för
erhållna lån, äro af beskaffenhet att kunna, vid tillfälle af behof för Banken, lätt förvandlas
till penningar.»
»De menliga följderna af Rikets Ständers uteslutande rätt att om Banken besluta
äro redan omnämnda. Ombytligheten i besluten har sin naturliga orsak deruti alt
nya ombud för folket väljas till hvarje riksdag, hvadan all kontinuitet i åsigterna saknas,
äfvensom deruti att intet direkt privat-intresse förefinnes i afseende på Bankens
förnuftsenliga förvaltning.»
»Detta kan och bör afhjelpas derigenom att åt Regeringen, hos hvilken en hos
Rikets Ständer saknad kontinuitet förefinnes, och som ej bör kunna misstänkas ega
intressen motsatta ett oafbrutet upprätthållande af myntvärdet, inrymmes en i någon
mån kontrollerande uppsigt å bankförvaltningen, samt genom intagande af private
delegare i Banken. På sådant sätt kommer dessutom Banken att ställas under allmän
Civil-lag, en omständighet som i och för sig allena skall utgöra ett mägtigt hinder
emot dess begagnande i strid med bank-inrättningens ändamål. Genom ett sådant
sätt att gå till väga, skulle vår nationalbanks-inrättning blifva ordnad i likhet
med de öfriga förnämsta Bankerna i Europa, hvaribland må nämnas den Engelska,
den Franska, den Preussiska, den Belgiska, den Danska, den Norska samt den Spanska
Banken, San Fernando i Madrid. Afven i Förenade Staternas Bank deltaga
Slaten och private gemensamt.
»Det torde ej behöfva bevisas, att så länge Bankens Styrelse tillsättes genom
val af 3:ne ledamöter från hvarje Stånd, man endast tillfälligtvis kan påräkna att de,
som väljas, finnas begåfvade med de kunskaper och de insigter, som erfordras för ett
så vigtigt uppdrag, som en bankförvaltning. Icke heller kan med afseende å deras
antal, allöningen bestämmas så att derpå kan grundas anspråk, att deras tid företrädesvis
skall egnas åt fullgörandet af deras befattning. För att afhjelpa häraf föl
-
166
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 03.
jande olägenheter, bör de af Ständerne utsedde fullmägtiges befattning inskränkas till
en utöfning af kontroll å förvaltningen samt vården å Bankens redbarbeter och egendom
i öfrigt och på detta sätt beredas den säkerhet, hvarpå Rikets Ständer ega anspråk,
i följd af den garanti lör Banken de sig åtagit.»
»Den egentliga förvaltningen bör deremot anförtros åt personer, kände för red^
barhet och insigt i bank-affärer, samt viiljas utan afseende derpå om de tillhöra representationen
eller icke. Jemte dem bör ett proportionerligt antal utses af Bankens
enskilde delegare.»
»Svenska Riksbanken är, i afseende på sättet för utlåning, alldeles olika alla andra
civiliserade länders nationalbanker. Detta kan endast förklaras derigenom, att i
vårt kapitalfattiga land Riksbanken i långliga tider var det enda offentliga ställe, dit
de lånbehöfvande kunde vända sig. Beskaffenheten af Riksbankens styrelse, hvars
ledamöters ekonomiska intresse icke i ringaste mån togs i anspråk vid utöfningen af
deras befattning, enär de sjelfve hvarken hade vinst eller förlust, om bankrörelsen
ginge väl eller illa, gjorde det för deras principaler, Rikets Ständer, till en nödvändighet
att i det yttersta reglementera förvaltningen. Och dessa principaler, hvilka,
såsom individer betraktade, lika litet som deras fullmägtige, hade direkt nytta eller
skada af bankrörelsens resultater, underläto derföre icke, att vid reglementets upp
görande
tillse, att detsamma gjordes passande för dem sjelfve och på sådant sätt
torde de ingalunda bankmässiga reglorne för lånerörelsen småningom hafva tillkommit.
Kronan på verket sattes dock först år 1802, då lån började utgifvas endast mot
ställande af personlig ansvarsförbindelse, d. v. s. att man berättigades, att i stället
för verklig säkerhets-valuta, få pantsätta sin nästa. Dessa förhållanden böra ändras,
om man allvarligt vill att Banken skall uppfylla sin hufvudsakliga béstämmelse, deri
nemligen, att upprätthålla myntvärdet. Den bör endast lemna lån på korta betalningstider
och emot valutor, som alltid, om äfven någon gång med förlust, kunna
realiseras. De lånegrenar, som icke uppfylla dessa vilkor, böra alltså från Banken
skiljas »
»Häraf behöfver dock ej följa, att de för Banken onaturliga lånegrenarne skulle
upphöra, ty en hastig genomgripande förändring i detta afseende skulle utan tvifvel
medföra oberäkneliga olyckor. I vissa fall kan dessutom en förändring blott småningom
genomföras, såsom t. ex. i fråga om lånen och kreditiven till Filiaibankerne.
Besluten om deras beviljande med ett anslag för ändamålet utaf Bankens medel af
icke mindre än 9 millioner kan visserligen icke vara dikteradt i Riksbankens intresse.
Den lånar ut till dessa s. k. afkomlingar, mot 3 procents ränta penningar, som den
sjelf med säkerhet kunde göra fruktbärande mot en högre ränta, och afsäger sig rättigheten
att återfordra dem annorledes än småningom under 5 års tid, om ock dess
behof af en hastigare återbetalning vore än så tryckande.»
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N.o 63. 167
»På grund af dessa motioner får jag vördsamt föreslå:
»l:o. Att tillfälle lemnäs för enskilde medborgare, att såsom delegare ingå
i Banken för ett belopp af 5 millioner K:dr Kunt eller, under antagande
att Bankens nuvarande säkra öfverskott utgör 20 millioner, med en femtedel.
Dessa 5 millioner skulle fördelas i 5,000 aktier å 1,000 B:dr
hvarje, samt deraf inbetalas en fjerdedel genast, samt för återstående tre
Ijerdedelar, som böra inbetalas under tre påföljande år med en tredjedel
årligen, ställas säkerhet i valutor, som lätt kunna till penningar förvandlas.»
»2:o. Att, jemte det Rikets Ständer förfarande på samma sätt som hittills
utse 12 Bankofullmägtige, hvilkas åliggande skulle i Bank-reglementet
bestämmas och afse bevarandet af den säkerhet, hvarom Rikets Ständer
böra tillförsäkra sig med anledning af deras för Banken ingångna garanti,
Bankens direkta förvaltning uppdrages åt en Styrelse, bestående af en
ordförande och sex ledamöter. Ordföranden utses af Kongl Maj:t för tiden
emellan hvarje riksdag. För enahanda tid väljas fyra (4) ledamöter,
utan afseende derå, om de tillhöra representationen eller icke, af Rikets
Ständer genom en Nämnd, utsedd till samma antal och på samma sätt,
som den Nämnd, af hvilken Rikets Ständers Justitie-ombudsman väljes;
samt tvänne (2) ledamöter af och ibland Bankens private delegare.»
»3:o. Att ifrån Riksbanken skiljes:
a) fastighetsbelåningen;
b) lånen till städer och korporationer, samt
c) lånerörelsen med omsättningsrätt genom Diskonterna.
»4:o. Att Bankens fordringar i följd af lånerörelsen mot inteckning i
fast egendom eibjudas till öfvertagande af Hypotheks-föreningarne, för så
vidt de intecknade fastigheterna äro inom dessa Föreningars distrikter belägna,
och liqvideras med enahanda slags obligationer, som af Föreningarne
för förut upptagne lån utfärdats, efter det värde de för tillfället ega.»
»5:o. Att den del af dessa fordringar, som icke på nyssnämnde sätt öfvertages
af Hypotheks-föreningarne äfvensom Bankens fordringar för lån till
städer och korporationer samt för diskontlån med omsättningsrätt, öfverllyttas
till Riksgälds-kontoret, som bör inkassera lånen till städer och korporationer
i den mån de förfalla, men fortsätter utlåningen å fastigheter
samt den som medgifver omsättningsrätt, dock med en årligen skeende
minskning i de för dessa utlåningsgrenar anslagne kapitaler, så att nya utlåningar
af dessa slag för Statens räkning må hafva efter 15 år alldeles
upphört.»
»6:o. Att Riksbanken skall, såsom godtgörelse för åtnjutande af den genom
Grundlagen erhållna rätt att allena utgifva sedlar, som för mynt i
riket må erkännas, till Statsverket årligen erlägga \ millioner R:dr.»
108
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N.'o 63.
»Den ersättning det åligger Riksgälds-kontoret att i följd af ofvannämnde fordringars
öfvertagande lemna Riksbanken, föreslås att ordna så, att på samma gång
Banken erhåller en lätt realisabel valuta, man söker införa ett inhemskt fondsystem,
medförande de fördelar man deraf vill vinna.»
»Orsakerna, hvarföre de hittills gjorda försöken i denna riktning icke lyckats,
torde böra sökas deruti, att man icke verkställt operationen så, att obligationerna
gjorts begärliga, dels såsom egnade till föremål för spekulation, dels såsom i sig
innefattannde ett beqvämt betalningsmedel. I förra hänseendet är det nödvändigt
att obligationerna utlemnas med kapitalrabatt, hvilket, såsom man numera börjat allmännare
inse, kan ske utan att låntagaren dervid förlorar. Om t. ex. Riksgäldskontorets
skuld till Ranken ansågs böra bära 4 proc. årlig ränta, som betalades halfårsvis
samt amorteras med J proc. hvarje halfår, så skulle derigenom, att ett belopp,
motsvarande sammanlagda 5 proc., bestämdes att såsom annuitet utgå i 40J;dels år,
hvartill tillräcklig tillgång erhälles af inflytande räntor å de från Ranken erhållna fordringar,
Riksgälds-kontorets obligationer vid liqviden med Ranken endast behöfva
beräknas (utgifvas) till 86j proc. af nominela värdet. Den åter, som till detta pris
af Banken öfvertoge en sådan obligation, hvarföre hvarje halft år erlades 2 proc. å
nominela värdet, erhölle i verkligheten på det belopp han erlagt, 86| proc., 4(V2 eller
nära 4| procent ränta samt egde dessutom vissheten att förr eller sednare under
amortissementstiden erhålla obligationen inlöst med hela nominela beloppet eller 100
proc., alltså en premie af 13J proc. Hoppet om och möjligheten att vara lycklig
vid utlottningarne, och således ganska snart få denna premie i sina händer, skulle
för allmänheten innefatta en ökad lockelse att i så inrättade obligationer placera penningar,
som man önskade göra fruktbärande.»
»Härföre erfordras dock, såsom redan nämndt är, att innehafvaren af en dylik
obligation bör kunna påräkna att få den lätt förvandlad i penningar, om han icke
för liqvid vill eller kan afvakta den tidpunkt, då obligationen utlottas. Sådant bör
vinnas hufvudsakligen derigenom att obligationerna, här som i andra länder, göras
till börsartiklar och föremål för spekulation, hvilket ändamål torde vinnas om åt Riksgäldskontoret
ansloges ett visst årligt belopp, t. ex. 200,000 R:dr, att dermed operera i
uppköp och försäljningar af dess obligationer, utan afseende derå huruvida å detta
rörelsekapital erhölles vinst eller förlust, och härmed fortfores intill dess allmänheten
hunne vänja sig vid spekulationer af detta slag. Att göra obligationerna lätt realisabla
skulle mägtigt befordras derigenom, att rättighet lemnades obligations-innehafvaren
att belåna dem i Riksbanken till deras fulla utgifningsvärde, eller 86| proc.,
samt de dessutom finge efter detta värde användas såsom liqvidationsmedel vid inbetalning
af tull eller andra skatter till Staten, med lemnad rättighet för den Statens
kassa, som emottoge obligationen, att då beloppet behöfde användas, få detsamma
godtgjordt af Riksbanken, som då äfven borde utgifva å obligationen upplupen ränta
till inlösningsdagen.»
»På
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 63.
169
»På det att denna obligationsutgifning ej må blifva början till beträdande af en
bana, som inom vår finansförvaltning efterlemnat lika sorgliga som afskräckande minnen,
eller utgifning af riksgäldssedlar till betäckande af Statsbehof, hvartill andra tillgångar
för tillfället saknas, så föreslås vidare: att»
»minsta valören å nu ifrågavarande obligationer bestämmes till 800 R:dr,
hvarförutan tvänne andra valörer fastställas, den ena på 1,000 samt den
andra på 2,000 R:dr, äfvensom att dessa valörer utsättas ej blott i Riksdaler
utan äfven i motsvarande Ort 12-lödigt silfver, så att obligationerna
ej blott må innehafva ett reelt värde inom landet, utan äfven kunna vid
behof användas utrikes.»
»Enär anledning icke saknas dertill, att det till diskont-utlåningen med omsättningsrätt
anslagne kapital, oaktadt indragningen deraf sker småningom, dock icke
slutligen skall kunna till hela sitt belopp återfås, så föreslås:
att Riksgälds-kontorets ersättning till Riksbanken för detta kapital till en
början endast utgår med |:delar af det hela, dock med skyldighet för
Riksgälds-kontoret, att efter slutad utredning af denna affär, godtgöra Riksbanken
det tillgodohafvande, som då, i följd af kapitalets öfverlåtande, kan
uppkomma.»
»Riksbankens återstående fordran för lån till 1808 och 1809 årens krigskostnader
m. m. utgjorde vid 1858 års slut 3,564,000 R:dr fördelade i 594 obligationer,
löpande med 4 procents ränta, hvaraf 22 stycken årligen skola af Riksgäldskontoret
intrias. Dessa obligationer böra väl anses vara i sitt nu egande skick någorlunda
lätt realisabla, men de skulle otvifvelaktigt erhålla denna egenskap i ännu
högre grad, om de konverterades till rabatt-obligationer af ofvannämnde beskaffenhet.»
Så lydde den vid förra riksdagen afgifna motionen. Sedan dess hafva förhållandena
i åtskilliga hänseenden förändrats, men i en rigtning, som, efter min åsigt,
gifver ökad vigt åt förslaget att reorganisera Riksbanken. Den utländska skuldsättningen
sedan 1858 års början, som, då motionen gjordes, deri upptages till 23 millioner,
har ökats derigenom, att sedermera ej blott det första utan äfven 1860 års
jernvägslån till fullo indragits, att af Hypotheksbankens sedan sista riksdagen gjorda
2:dra län, det ena till fullo och det andra till någon del genom vexeldragning inkommit
i landet, och att obligationerna för det s. k. inhemska lånet, som till belopp
af 3 millioner upptagits af Riksgälds-kontoret, efter hvad kändt är, till mer än hälften
öfvergått till Köpenhamn och således äfven beredt ökad vexeltillgång. Sammanläggas
dessa lån, så skall man, efter afdrag af hvad som utgått i ränte- och amortissementsliqvider
och till inköp af jernvägsmateriel (omkring 8,000,000 R:dr), såsom
varande en tillfällig utgift, som ej här bör inräknas bland den vanliga importen, finna
att den utländska nu qvarstående, sedan 1858 års början tillkomna skulden i närvarande
stund uppgår till omkring 51 millioner. Ställningen har alltså sedan förra
Rih. till R St. trot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd, 22
170
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 63.
riksdagen försämrats med omkring 28 millioner, men Bankens silfver har icke ökats.
Behållningen deraf var den 15 i denna månad 20,141,281 R:dr, således 2,935,031
R:dr mindre, än den var den 31 December 1857.
Jag bör i öfrigt anmärka, att Riksbankens tillgångar utöfver dess skulder ökats.
Ofverskottet vid detta års slut torde sannolikt uppgå till 30 millioner, i följd hvaraf
den andel, hvarföre åt enskilda lemnäs rätt att deltaga i Bank-bolaget, föreslås att
blifva f:del i stället för i:del, som i primitiva motionen upptages.
Behandlingen af denna min motion i sin helhet torde tillhöra tvänne Utskott,
men då behofvet af dess handläggning i Stats-Utskottet är beroende af den utgång,
motionen erhåller i Banko-Utskottet, så hemställer jag vördsamt, att motionen till en
början remitteras endast till sistnämnda Utskott.
Skulle motionen, i hvad den Riksbanken rörer, vinna bifall inom BankoUtskottet,
skall jag ej underlåta att till Höglofliga Konstitutions-Utskottet ingifva motion
jemte förslag till ändringar i de delar af Grundlagarne, som möjligen i följd
deraf erfordras.
Stockholm den 26 November 1862.
F. Akerman.
mo 64.
Af Grefve Anckarsvärd, Carl Hellrik, angående en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om utarbetande af ett fullständigt
förslag till mj Riks-akt.
Att Rikets Ständers den 2 April 1860 till Kongl. Maj:t allåtna underdåniga
skrifvelse, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga unionela förhållanden framkallade
understödet af ett ditintills snart sagdt osedt allmännare bifall inom Sveriges
alla folkklasser, torde icke kunna bestridas.
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De Geers till sammansatta
Stats-Rfids-protokollet af den 9 April 1861 afgifna yttrande lemnar en ytterligare
utveckling af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet, och derjemte ett stöd
för dess innehåll, genom en så klar och å rättvisa och billighet grundad uppfattning
af den unionela frågans lösning, till, som man hade bort föreställa sig, de båda
folkens fullkomliga belåtenhet,
Det motstånd revisionsfrågan rönt ifrån Norriges sida, har också inom Sverige
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 64.
171
icke kunnat undgå att väcka tvifvel om den inom Norrige rådande meningen med
de båda rikenas likställighet till hvarandra.
Det är eget nog, att första tanken på en revision af föreningsfördraget eller
af den så kallade Riks-akten utgått ifrån Norrige, genom underdånig adress af den
24 Januari 1837, och af Storthinget gjord framställning till Konungen, angående
några punkter, som berörde det unionela förhållandet rikena emellan, men afseende
blott att ifrån Sverige afskilja allt, hvad som åt det ifrån urminnes tider sjelfständiga
riket kunde gifva ett yttre sken af något slags företräde eller af i formelt hänseende
någon rang framför det mindre, genom Sveriges tillgörande sjelfständigt blefna
Norrska riket.
Sveriges dåvarande Konung Carl Joban, unionens egentliga stiftare, besvarade
framställningen om Sveriges ställande efter Norrige uti Norrska konungatiteln sålunda:
»Att Hans Majit, då hvarken Norriges Grundlag eller Riks-akten bestämde
något i afseende på konungatiteln, icke hade ansett sig föranlåten att begagna olika
titel såsom Konung i hvartdera af de tvänne rikena, äfvenledes funnit det mindre
lämpligt att nu förändra den en gång valda och dittills använda titeln i de Norrige
angående handlingarne &C. &c.»
Genom Kongl. Resolution i Norskt Stats-Råd den 8 Mars 1844, eller samma
dag Konung Oscar uppsteg på Svenska thronen, förordnades deremot i nåder:
»Att den af Hans Majit Konung Oscar i Kungörelsen för Norrige af samma
datum, angående Högstdensammes thronbestigning nyttjade titulatur, i hvilken Norrige
nämndes före Sverige, skulle för framtiden användas i alla de handlingar, söm uteslutande
anginge Norriges inre angelägenheter;» och sedan, 'enligt nådig befallning,
Unions-kommittéen under den 19 i samma månad afgifvit särskilt betänkande, angående
frågan om Riksvapnet och Unionsflaggan, blefvo de, rörande dessa ämnen nu
gällande bestämmelser, genom Kongl. Resolution, gifven i sammansatt Stats-Råd den
20 Juni 1844, fastställde, så att följaktligen vid den tiden af de i Storthingets adress
den 24 Januari 1837 berörda punkter, endast den beträffande garantien för behandlingen
af de Norrige angående diplomatiska ärenden återstode.
Häraf visar sig, huru Norrige, Sverige oåtspordt, kommit i åtnjutande af sina
önskningar, att ifrån Sverige afsöndra allt yttre sken af något Sveriges företräden
såsom urgammal, sjelfständig, till omfång och befolkning emot Norrige mera än dubbelt
större stat, och detta utan åtminstone någon officiel protest ifrån Sveriges sida.
Det är eget nog, att, sedan Norrige på Sveriges bekostnad fått alla småsinnets
fordringar till fullo uppfyllda, det motsätter sig en begäran ifrån Sverige att gemensamt
med ombud från Norrige få de unionela angelägenheterna bättre ordnade i sådana
punkter, uti hvilka dels oegeutligheter, dels oklara, dels inga bestämmelser förefinnas,
och detta med tillägget af Storthingets uttryckta öfvertygelse: »Att ingen
Norsk man, sorn aktar sitt fäderneslands rättigheter och sin egen ära, skall deltaga
i revisionen på andra vilkor, än på den i Riks-akten framställda grundval,
172
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 64.
nemligen rikenas lika berättigande och hvartdera rikets sjelfbestämningsrätt i alla
ärenden, hvilka icke äro angifne såsom unionela.»
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De Geers redan åberopade
yttrande uti sammansatt Svenskt och Norskt Stats-Råd af den 9 April 1861,
har ända ifrån den tiden i allmänt tryck varit för allmänheten tillgängligt, och jag
har åtminstone icke deruti kunnat spåra något, som antyder den ringaste hänsyftning
till intrång uti »Norriges lika berättigande lill Sverige, eller uti hvartdera rikets
sjelfbestämningsrätt i alla ärenden, hvilka icke äro angifne såsom unionela.»
Svenska riksdagens underdåniga begäran af den 2 April 1860 om nådigt förfogande
att genom en Kommitté, sammansatt af Svenske och Norske män, få Riksakten
reviderad, likasom Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De
Geers till sammansatta Stals-Råds-protokollet afgifna yttrande afser ju endast, att få
tydligt bestämdt, hvad som förstås med unionela frågor, och att på så sätt få aflägsnade
alla anledningar till missförstånd i sådant hänseende de båda rikena emellan.
Jag tillåter mig tro och vågar yttra den öfvertygelse, att Hans Excellens JustiticStatsministerns
redan åberopade yttrande till sammansatta Stats-Råds-protokollet utgör
ett troget uttryck af den tänkande delen af Svenska allmänhetens åsigter i denna
fråga, då Hans Excellens yttrar: »sig i underdånighet böra afstyrka, att Kongl.
Majt:t nu skulle låta frågan falla, enär, efter hans öfvertygelse, vissa ändringar af
förenings fördraget och tillägg dertill äro af behofvet högeligen påkallade.»
Hans Excellens Justitie-Statsministerns af mig så ofta påpekade yttrande till
sammansatta Stats-Råds-protokollet är, som redan blifvit anmärkt, uti allmänhetens
händer, och det är således obehöfligt att här åberopa alla de deruti på föreningsfördraget
samt på rätts- och' billighetsgrunder anförde skäl, som tala för nödvändigheten
af en Riks-akten genomgripande revision och densammas bringande till klara
och bestämda, nu för många fall saknade föreskrifter.
Lika så litet som Hans Excellens Justitie-Statsministern af Kongl. Norska Regeringens
betänkande funnit sig öfvertygad att en omfattande revision af föreningslördraget
är obehöllig och att den utan all våda kan uppskjutas, är äfven jag öfvertygad
om dess oeftergilliga nödvändighet och måste sålunda beklaga att Hans Excellens
Justitie-Statsministern, sådant oaktadt, funnit sig vid det sednare tillfället
böra frånträda sitt förut i underdånighet afgifna tillstyrkande: »Att Kongl. Majit
skulle före sammanträdet af denna riksdag och af nu pågående Slorthing tillsätta
en Kommitté af Svenske och Norske män, för att taga i öfvervägande de punkter
han framställt.»
Rikets Ständer befinna sig vid denna frågans utgång uti en särdeles brydsam
ställning.
Föregående Ständer hafva uttalat deras ord, deras öfvertygelse om behofvet och
nödvändigheten af föreningsförhållaudenas ordnande till öfverensstämmelse med hvad
en snart femtio-årig erfarenhet ådagalagt vara af behofvet påkallad.
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 64. 173
Denna föregående Ständers öfvertygelse har inför throncn blifvit understödd af
Hans Excellens Justitie-Statsministerns sakrika och grundliga utveckling af förhållandena,
och hvad mera är, af ett Konungens sålunda uttalade yttrande: »Jag drager
icke i tvifvel, att cn revision af Riks-aläen påkallas af båda de förenad» rikenas
sanna intressen.»
Frenne år äro förflutna sedan den nu omordade fråga om en revision af Riksakten
inom Svenska riksdagen väcktes, och det har varit mig alldeles omöjligt att
komma till den slutsats, att nu för handen varande tidsförhållanden äro olämpliga
för företagande af den oftanämnde Riks-aktens revision.
Jag kan således icke finna annat hinder, än Norriges förklarade obenägenhet att
i detta hänseende ingå uti några underhandlingar med det, som det tyckes efter
Norriges åskådningssätt, i detta afseende ingen rätt egande Sverige, då likväl redan
1837, till följd af ifrån Norrige utgången begäran, en Kommitté af Svenske och
Norske män i samma afseende sammanträdde.
Hans Excellens Justitie-Statsministern har på det enständigaste en gåug till
styrkt
Kongl. Majit att icke låta frågan falla, men dess framskjutande till en obestämd
framtid kan blifva liktydigt med ett uti nutidens annaler betydelsefullt försent.
Jag tager mig sålunda friheten hemställa, huruvida det kan vara öfverens
stämmande
med en riksförsamlings åligganden och värdighet, att under en fullkomlig
tystnad vid en sådan den vigtiga frågans ställning låta bero.
Jag inser alltför väl, att emot Norriges begifvande ingen revision kan komma
till stånd geuom ombud ifrån de båda rikena.
En utväg synes mig likväl för Rikets Ständer öppen att med bibehållen konseqvens
i handlingssätt kunna tillvägagå och att såmedelst ådagalägga Svenska riksdagens
oafbrutna föresats, att, i hvad på den ankommer, genom Riks-aktens bringande
till klarhet i bestämmelserna söka uti föreningen emellan tvänne fria folk
införa den sanning, hvarförutan någon styrka eller några ömsesidiga fördelar hvarken
äro att hoppas eller förvänta.
Rikets Sländer ega ännu den utvägen öppen, att då den föreslagna revisionen
från Norriges sida blifvit undanskjuten, hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj;t täcktes genom sitt Svenska Stats-Råd låta utarbet ett nytt förslag till
föreningsakt emellan Konungarikena Sverige och Norrige, helt och hållet bygdt på
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Friherre De Geers program uti dess
underdåniga yttrande till protokollet uti det sammansatta Svensk-Norrska Stats-Rädet
den 9 April 1861.
Att tidpunkten för en sådan åtgärd icke skulle vara lämplig för ämnets behandling,
så kort efter det en .olika uppfattning af föreningsvilkoren hos de båda
folken gjort sig gällande, vederlägges på det mest obestridliga sätt genom följande,
af Hans Excellens Justitie-Statsministern till åberopade protokollet afgifna, yttrande:
»För min del ser jag i denna omständighet blott ett ytterligare skäl och md
-
174
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 64.
hända det vigtig aste bland dem alla att ofördröjligen gripa verket an, och sålunda
komma i tillfälle att undanrödja de missförstånd om hvarandras mening, som emellan
folken påtagligen eger runi. Hos Norska folket synes nemligen den tanken hafva
vunnit insteg, att Sverige skulle hysa något hemligt syftemål att tillvinna sig ett
högre välde inom föreningen, än som kunde stå tillsammans med Norriges sjelfständighet
och med de grunder, hvarpå föreningen mellan de båda rikena blifvit ingången.
För hvar och en, som hyser kärlek till föreningen, måste det då vara angeläget,
att Sverige icke blott gifver i allmänna ordalag en försäkran om motsatsen,
misstydning
deraf blir omöjlig.»
»Ja, om Norrige skulle tillbakavisa hvarje försök till en öfverenskommelse,
torde omsorgen om Sveriges ära fordra att af slöja grundlösheten af de mot detsamma
rigtade beskyllningar genom framläggandet från dess sida af ett förslag,
som ådagalägger, att Sverige icke vill återtaga ett ord af hvad det vidi föreningens
ingående underskrifvit och alt äfven i de delar, der intet är lofvadt, Sverige vill se
Norriges frihet bevarad såsom sin egen.»
Den höga ståndpunkt inom samhället, ifrån hvilken denna tankegång är uttryckt,
den sanning och den värma för Sveriges ära den innebär, påkallar, i min
tanke, det understöd af Rikets Ständer, som dessa vid frågans första uppkomst er
höll
från samma håll.
Irenne år äro sedan dess förflutna. Besinningstiden synes således varit tillräckligt
lång.; och är det på de skäl, jag tagit mig friheten anföra, jag nu föreslår:
Att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse måtte dels förklara, att
Rikets Ständer, sedan Norrige tillbakavisat hvarje försök till en öfverenskommelse
om revision af löreningsfördraget emellan de båda rikena, lika
med hvad Hans Excellens Justitie-Statsministern till Protokollet den 9
April 1861 yttrat, anse omsorgen om Sveriges ära fordra, att afslöja grundlösheten
af de emot detsamma rigtade beskyllningar, genom framläggandet
från dess sida af ett förslag, som ådagalägger, att Sverige icke vill återtaga
ett ord, af hvad det vid föreningens ingående underskrifva, och att
äfven i de delar, der intet är lofvadt, Sverige vill se Norriges frihet bevarad
såsom sin, dels ock på grund häraf anhålla,
att Kongl. Kongl. iVJajrt måtte i nåder täckas genom sitt Svenska
Stats-Råd låta utarbeta ett fullständigt förslag till Riks-akt, grundadt på
det program, Hans Excellens Justitie-Statsministern uppställt uti sitt till
nyssnämnde dags sammansatta Statsrådsprotokoll afgifne yttrande, och att
samma förslag måtte i nåder delgifvas Rikets Ständer, innan Norska Regeringens
eller Storthingets yttrande deröfverJnfordras.
Anhålles om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 26 November 1862. (; // Anckarsvärd.
utan ock så noga. formulerar sina önskningar i revisions frågan, att hvarje
Motioner kos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 65.
N:o 65.
Af Herr Reutersvärd, Patrik Osear, angående förbud för
landthandlare att sälja bränvin eller andra spirituösa drycker.
Utan att vilja bestrida den nytta, som i många afseenden tillskyndats vissa orter
genom en utvidgad handelsfrihet och den i sammanhang dermed stående rättig
heten
för landthandel, anser jag mig dock, med^kännedom om de missbruk, som egt
rum inom den ort jag tillhör, böra framhålla det menliga inflytande i sedligt och
ekonomiskt afseende, som den med denna handel förenade rättigheten att få försälja
spritdrycker medför.
Inom orter, der tillförene nykterhet och sedlighet varit rådande, finner man beklagligtvis
nu, sedan landthandlaren öppnat sin bod och sina källare för att tillhandahålla
allmänheten med dryckesvaror, och hvarigenom tillfälle beredes dea arbetande
klassen att dagligen åtkomma bränvin, att välmågan och arbetslusten försvunnit
och lemnat rum för alla de brott och eländen, som dryckenskapslasten medför.
Att genom skärpta straffbestämmelser eller genom att till högre belopp bestäm
ma
den qvantitet spritdrycker, som får på en gång utlemnas, gagnar till intet, så
länge landthandlaren får till afsalu hålla dylika varor, ty lika väl som man nu sökt
och äfven lyckats kringgå gällande författningar i detta afseende, lika säkert skall
det hädanefter lyckas, så länge man på landsbygden icke har tillräcklig polis för ordningens
upprätthållande och som kan lemna tillsyn öfver författningars efterlefnad.
Såsom bevis för hvad jag nu anfört, beder jag få nämna, huru, såsom jag har
mig bekant, man går till väga för att lemna drinkaren tillfälle att erhålla bränvin
i huru små qvantiteter som helst; detta tillgår på så sätt, att landthandlaren tillkännagilver
gång efter annan för någon eller några af sine pålitligaste bränvins-kunder,
att den eller den dagen böra alla de, som önska få bränvin i smärre qvantiteter, infinna
sig der eller der i närheten af saluboden, och sedan samlingen blifvit fulltalig
och: hvar och en till en bland sig aflemnat penningar för det bränvin han vill erhålla,
anmäler sig denne, försedd med lämpligt kärl (vanligtvis en så), med begäran
att få köpa minst 13 kannor. Sedan varan blifvit uppmätt och liqviderad bortföres
kärlet till det för tillfället utsedda samlingsstället, der man, försedd med allahanda
smärre mätkärl, verkställer delningen.
176
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
För att förekomma dessa missbruk och detta onda, finnes, enligt min tanke,
intet annat botemedel, än att totalt förbjuda landthandlare att sälja spirituosa, hvarföre
jag vågar föreslå:
det Rikets Ständer, för sin del, ville besluta, att landthandlare vare förbjuden,
vid laga ansvar, att till afsalu hålla bränvin eller andra spirituösa
drycker.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 26 November 1862.
P. O. Reutersvärd.
K:o 66.
Af Friherre Ratti); Carl Allanij om revision af gällande tulltaxa.
Man behöfver endast kasta ögat på statistiska uppgifterna öfver ett. lands statsinkomster
och statsutgifter för att fatta, hvilken betydlig del af statsinkomsterna utgöres
af tullmedlen. I samma mån som frihandels-systemet verkar ökadt lif i produktion
och konsumtion, i samma mån vexer äfven statsinkomsterna. Men häri ligger
ock den högst väsendtliga faran, att Regeringar och Ministrar, lockade af de
stora tull-inkomsterna i ett sådant system, hvilka inströmma till statskassan, utan att
hafva gjort sig reda för hvad frihandel är, afser och fordrar, kasta sig på frihandeln
i en alldeles falsk rigtning, endast för att skapa inkomster åt Regeringarnes aldrig
hvilande lust för utgifter. Enfaldig den som tror, att i en statshushållning icke sparsamhet
och beräkning måste tagas i samma mån i anspråk, som i hvarje enskild
persons ekonomi. Kunde än slösaktiga Regeringar förfoga öfver hela verldens skatter,
jag är fullt säker, att dessa ändå icke skulle vara tillräckliga för alla behof, som
statslyx och fåfänga framkalla. Vi hafva sett riken, såsom Spanien, under vissa historiska
perioder, ingenting kunna åstadkomma med omätliga rikedomar, under det
andra, såsom Holland, med jemförelsevis ganska knappa, utkämpat mot detta Spanien,
den tidens stora jätte, sitt lands frejdade frihetskamp. Här, som i all annan hushållning,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
177
hållning, beror det väsendtligt pä god insigt och goda beräkningar att göra af det lilla
mycket, att kunna undvara det mindre vigtiga, onyttiga och onödiga, för att utveckla
så mycket större styrka i det mera nödvändiga.
Att frihandeln är någonting annat än några förminskade eller ur tulltaxan borttagna
tull-afgifter, bör hvarje klok menniska inse. Skulle den ej erfordra annan
kunskap och insigt än den, så skulle hvem som helst kunna förestå finans- och allmänna
hushållningens ministerium.
Tullväsendet är en vetenskap och en vigtig gren af finansbestyret. Den är
vida skiljd från konsten att preja industrien förskottsvis, för att åtkomma mycket
penningar för en viss tidsperiod, obekymrad om kommande tiders kraf, industriens
förmåga att uthärda finans-tullarne och stats-kreditens bestånd.
Det inflytande ett tullsystem utöfvar — säger Sponeck — på ett lands produktivitet
och en nations hela materiela välstånd, kan icke arilhmetiskt beräknas.
Han vill dermed hafva sagt, att den som uppgör tullsystemer med hänseende till
tull-inkomsternas belopp endast för att bereda Statskassan stora inkomster eller s. k.
finans-tullar, har icke genomträngt frågan och ställer den på en origt.ig grund; att
tulltaxans bestämmelser måste ställas efter industriens fordringar och tillstånd, och att,
med illa beräknade tull-afgifter, man mer eller mindre skadar och till och med omintetgör
industrien.
Tull är en afgift, hvarmed varan belägges vid in-, ut- eller genomförsel af ett
land eller distrikt. Den kallas in- och utförseltull och transito-tull, allt efter som
den erlägges vid införsel, utförsel eller genomförsel. Denna afgift är indirekt, emedan
dess tyngd i ringa måtto eller alldeles icke bäres af den, hos hvilken den utkräfves,
dels äfven derföre, att den icke är en tvångs-afgift, den alla skola erlägga.
Den kan af en och hvar undvikas, som vill afsäga sig njutningen af de med
införseltull belagde varor.
Införseltull har blifvit satt i stället för det gamla merkantil-systemets införselförbud.
Man har dermed för afsigt dels att åtkomma vissa inkomster för Statskassan
och dels en prisstegring på utländska varor man vill införa, ett så kalladt
skydd för den inhemska industrien mot den utländska konkurrensen. Denna åsigt
att skydda inhemska näringar och alster är alldeles ofelbar, för så vidt en konstlad
industri kunde bereda ett land några fördelar. Sedan nyare åsigter om arbetets organisation
och fördelning gjort sig gällande, såsom häfstången för nutidens storartade
industri, har i och med detsamma införseltull och skyddssystem i denna bemärkelse
förlorat sin absoluta vigt. Endast i mån af öfvergången till frihandeln har den ännu
sin relativa betydelse, som icke bör förbises. Införseltull i ett utveckladt frihandels
system
förblir rent financiel.
För att bereda den inhemska industrien ännu ett skydd har man begagnat
premier. De kunna användas både särskildt och i örening med en motsvarande
iiih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 23:
178
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
tull. Om en vara, t. ex. en aln kläde, vore belagd med 2 R:drs skyddstull, så skulle
för densammas afsättning i verldshandel lemnäs klädesfabrikören 2 R:drs premie för
hvarje exporterad aln, hvarigenom man trodde sig, båda hafva skyddat industrien och
uppmuntrat den till konkurrens.
Oegentliga premier eller drawback äro godtgörelser, hvilka kunna anses såsom
återbetalning af en förut erlagd afgift. Skilnaden mellan drawback och premier
skulle vara den, att premier betalas af Statens allmänna intrader och till hell annan
person, än den som till Statskassan erlagt beloppet, hvaremot drawback är återbetalning
af en viss afgift i samma förhållande, som den af industri-mannen anses erlagd,
derför att han träffats af beskattningens allmänna tillämpning, ehuru dess syfte eljest
skulle vara, att fritaga honom.
Efter denna allmänna lilla ingress till vårt ämne, öfvergå vi nu till tull-lagstiftningen
hos oss, och dess inflytande på öfvergången till ett verkligt frihandels-system.
Vi finna, med hänseende till vårt syfte med denna motion, det vara öfverflödigt
här uppduka en historisk afhandling om tull-lagstiftningens utveckling hos oss. Vi
afse här endast behandla vår sista tullreform i frihandelns syfte och taga i betraktande
här dess inflytande pä industrien.
Konung Oscar hade på sätt och vis genom de initiativer han hade tagit, genom
tillsättandet af Tull-kommittéen 1859 under Carl Johans vistelse i Norrige, då han
såsom Kronprins förde regeringen, förbundit sig till en reform i tidens syfte. Af
mångahanda orsaker, bland andra, Konungens egen tvehågsenhet, strandade denna för
industriens utveckling och nationens välmåga högst nödiga reform, på oförutsedda
klippor, och kom först på flott vatten vid riksdagen år 1854. Då först veko de
direkta införsel-förbuden för Ståndens enhälliga mening derom. Redan vid 1851 års
riksdag hade till och med en början dermed blifvit gjord, och utförsel-förbud och
export-tull med få undantag blifvit afskafläde. Att från en tull-afgift af 1 R:dr 50
öre för ost, 1 R:dr för smör och fläsk per Lf, 1 R:dr 65 öre per 12 Lih rågmjöl
och 1 R:dr 23 öre per 10 L# korngryn, som det var efter 1855 års tulltaxa,
i ett språng på jordbrukets förädlade alster nedgå till tullfrihet, som det blef
1857, torde, med förbigående af andra förädlingsvaror, få betraktas, som en alltför
hastig öfvergång till frihandel.
Emellertid komma vi med vår granskning att hålla oss till 1860 års taxa.
Frihandeln afser 2:ne hufvudändamål. För det första fordrar den borttagandet
af all tull på lifsmedel och beklädnadsämnen, på säd, fläsk, kött, boskap, talg, smör,
ull, lin, bomull, hampa, hudar och skinn m. m., för att minska arbetslönerna i allmänhet
och de arbetande klassernas lefnadskostnad, öka deras trefnad, och förbättra
deras lefnadsställning. Delvis äro hos oss tullafgifterna borttagna på dessa lefnadsförnödenheter.
Dock qvarstå de på somliga. Redan här möter oss vissa oegentligheter.
Motionerfehos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
179
Taxan belägger alltså hudar och skinn, oberedda, torra, osaltade och obestrukna, med
en tull per centner af
R:dr 2: SO.
saltade och bestrukna
• :»i»iif?i 25.
Hudar äro likväl en nödig beklädnadsvara. Tull på rudimaterien ett fel, som
drabbar våra garfverier. Vidare t. ex. å
Dricka: ;R:dr öre.
Porter 1 kanna  I. wib.ro— 40.
Öl och andra slag ...... -rr 20.
Fisk, saltad och inlagd:
Anjovis, sardeller och thonfisk
1 # -t 25.
Lax . .
1 Cent. 1: 10.
Sill
i 1 »r.ib- 25.
Strömming
. , , , i 25.
all annan
.1 » — 75.
Fisk, torr eller rökt: Jo r-ij .<•»■«)•> ..mm.
» Gråsidor eller Sey
1 Cent. ,l,;i; 25.
Lax och ål
1 J»nl >-6:,.—
Långor, torsk, klipp- och platt- eller bredfisk . . . , . 1 » ,i|L: SO.
andra slag 1 ö : i 2: 50,
Hattar:
ull-, hår- eller felb- .
• 1 :SW>.t2: —
af andra slag t....l — 40.
Kläder, ej specificerade.
Nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg, handdukar,
lakan, örngott m. fl. dylika hushållspersedlar, omärkta eller märkta,
förtullas med 50 proc. förhöjning i den tull, som är bestämd för
tyget, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen består;
för oljade eller fernissade kläder, derunder ej inbegripna sådana,
som äro öfverdragna med kautschuk eller guttapercha, beräknas
tullafgilten efter hvad för tyget är bestämdt utan förhöjning;
kläder, som utgöras af knutna eller stukade eller på strumpstol
tillverkade, såsom hufvor, tröjor, underkläder m. m., om äfven
dessa äro färdigsydda, försedda med knappar och band o. s. v.,
förtullas utan förhöjning, efter hvad för strumpor och strumpstolsarbeten
är bestämdt. ogiluii
Salt, oraffineradt:
kok-, berg- och glauber- vattenfritt 1 kubikfot — 1<X?
raffmeradt bordsalt . .... h ..... . dl- . 1 &llm— 3.
medicinskt .
- ,  1 »'; imfo 3.
Sirap: alla slag . .
gtiiilalliis.jbegaöl 4,
180
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade
arbeten, ej specificerade: R:dr öre.
andra slag
1 # 1: —
Strumpstickor i| .. i 1 » — 25.
Väfnader:
bomulls-, felb- och plys- äfvensom filtar och parkum ... 1 » —r. 40.
andra slag:
O! oblekta och ofärgade 1 » — 40.
blekta och färgade 1 » — 70.
tryckta eller pressade
1 » — 90.
bomulls-, med blandning till större eller mindre del af lin
eller hampa:
'• bolstervar t
1 » — 40.
Ylle af ull eller blandade till större eller mindre del med bomull,
lin, eller andra ämnen utan silke:
filtar „ 1 » i— 40.
pressduk
4 » — 12.
andra slag
1 » 1: 50.
Väfnader:
linne- och hamp-: blaggarn, buldan, kamfas och sadelgjords-väf 1 » — 15.
bolstervar I
. . . 1 » — 40.
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta genom upplösning
af kautschuk, guttapercha m. m 1 » — 75.
Till nödvändighetsvaror måste dessa räknas i mer eller mindre mån. Alltså
utan afseende på frihandelns fordringar en massa nödvändighets-varor tullbelagde.
Dernäst är frihandelns andra syfte att nedsätta och afskaffa tullarne på rudimaterier,
materialier, beredningsämnen, metaller, färgstofter, syror m. m., för att sätta
beredningsindustrien i tillfälle producera för godt pris, för att täfla med utlandets
på den stora verldsmarknaden.
Vid betraktandet huru härmed må vara bestäldt, finna vi:
Först hvad angår artikeln läder och skinn, hvad vi förut anmärkt. Vidare:
Färger och färgningsämnen: R:dr öre.
blyhvitt, zinkhvitt och kremserhvitt 1 # — 5.
kochenilj 1 » — 35.
indigo 1 » — 9.
spansk gröna 1 .» — 8.
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt i härfvor eller i bobiner:
• ■ ofäfgadt .t 1 » — 12-
färgadt, alla slag 1» — 20-
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 66. 181
Garn: kamel- och ull-, alla slag: R:dr öre.
ofärgadt
• 1 # — 15.
färgadt .  1 » nr-,. 20.
» linne-: ofärgadt och oblekt 1 » — 25.
» dito: färgadt eller blekt 1 » — 40.
» segel- och bind-
1 » — 10.
Glas: ;
burkar, bunkar, buteljer och flaskor 1 Cent. — 75.
fönster, alla slag
. 1 — 4.
Vidare andra sorters glas belagde med afgifter.
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgerådssaker eller
beklädnads-persedlar å 100 R:dr
5: —
Jern, gjutet:
bomber m. m 1 Cent. 1 25.
kanoner, stycken m. m 1 » -r— 50.
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spislar och kabysser, gallerverk
m. m 1 » 1: —
gjutgods, allt annat ej specificeradt;
gröfre: såsom mortlar, strykjern, pressjern, axlar och tappar,
balanser m. m 1 st. — 3.
finare m. m., olika tullsatser;
» smidt och valsadt:
ankare .
1 Cent. 1: —
kettingar  1 » — 75.
kedjor med länkjernet under samt till och med 0,2 tums diameter 1 » 5: —
draggar, armbultar, hammare, roderjern, skeppsknän och smedje
städ
1 » 1: —
skostift, klippt eller skuren 1 -tfe — 5.
spik af J:del tums längd eller deröfver .1 Cent. 1: 50.
all annan spik, samt allt annat manufaktur- och handtverkssmide,
ej specificeradt;
poleradt eller lackeradt  1# — 25.
andra slag, med eller utan bestrykning  1 » — 15.
Kakel, alla slag 1 » — 2.
Klorkalk .
1 » — 2.
Knifvar, rak-, med eller utan fodral 1 » — 50.
penn- 1 » 1: 12.
tälg-, sjömans-, eller gröfre arbets- 1 » — 15.
bords- och andra slag, tullbelagde;
182
Motioner hox Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
Lim: R.dr öre.
husblåss och gelatin 1 # — 75.
andra slag  1 » — 6.
Ljus: ~
talg
. 1 » — 3.
med flere sorter, tullbelagde;
Porslin, mer och mindre tullbelagdt;
Saxar:
skräddare-, trädgårds-, ull- 1 » — 15.
andra slag, opolerade 1 » — 25.
polerade 1 » — 50.
Segel: införseltullen bestämmes efter den å väfnaden, hvaraf de
bestå;
Skomakare-arbeten:
becksöms- och så kallade sjöstöflar 1 par — 50.
andra slag 1 # 1: 25.
Slöjdvaror eller fabriks-, handtverkeri- och manufaktur-varor, i taxan
ej nämnda, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de
bestå, eller om detta ej kan bestämdt urskiljas, för R:dr 100
20: —
Sågblad  1 # — 15.
Sågbladsämnen  1 » — 5.
Såpa
1 » — 3.
Tråd: bomulls-, alla slag 1 » — 40.
linne-, oblekt 1 » — 40.
» blekt eller färgad 1» — 50.
Tågvirke, nytt  1 » — 3.
Vantar:
hel- och halfsiden 1 » 4: 50.
andra slag 1 » 1: —
öfverklädda med skinn, behandlas lika med handskar;
Verktyg: för slöjderna och handtverkerierna, ej specificerade, för
100 R:dr  5: —
Bland tullbehandlade varor hafva vi endast uttagit dem, hvilka mer eller mindre må
anses för rudimaterier och materialier efter frihandels-systemets fordringar.
Hvilken brokig tafla ligger ej här under våra ögon. Den förefaller oss som
hade man blandat olika theorier om hvarandra, ifall man kan spåra några theorier i
densamma. Hon talar mer än vackra ord och klingande fraser. Under det man,
trogen frihandelns grundsats, lemnar vissa förnödenhetsvaror fria, har man, såsom vi
visat, i andra delar alldeles icke följt denna grundsats. Det synes som skulle man
godtyckligt borttagit tullen på vissa och behållit den på andra.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66. 183
Sålunda linna vi att alla af jordbruket utgående produkter, kött, fläsk, spannmål,
potatis, smör, talg m. m. äro tullfria. 1 denna del bör således arbetsfolkets
och andra industrigrenars, än jordbrukets, bästa vara iakttagen. Men huru förhåller
sig med alla de andra varorna, öl, fisk, salt, kläder m. m., hvilka äfven ingå såsom
förnödenhetsvaror. Hade man tänkt sig att råvaror skulle vara tullfria, så borde ej hudar,
färger m. fl. varit tullbelagde. Fordrade man skydd för förädlade varor, så skulle ej
mjöl, ost, smör m. m. vara tullfria. Huru har man således menat saken. Har man
iakttagit arbetarens och industriens bästa, sedt från frihandelns synpunkt?
Har t. ex. jordbrukets, vår hufvudnärings, bästa härigenom blifvit befrämjadt?
Visserligen icke. Om jordbrukets väl skall genom frihandeln främjas, då måste fri
handeln
blifva en sanning, då måste man fordra, för att endast hålla oss till tulllagstiftningen,
att jordbruksindustrien må ega rätt tullfritt tillegna sig sina förnödenhetsvaror.
Denna näring kan väl icke åläggas sälja billigt och köpa dyrt, och emedan
frihandeln afser liflig produktion och lättadt utbyte, kan man icke med så besynnerliga
grundsatser vinna detta ändamål, erinrande oss den satsen, att man endast
medelst produkter kan köpa produkter. Man understödjer väl ingen liflig produktion
genom att låta några köpa dyrt sina rudimaterier, men sälja billigt sina alster. Förgäfves
må man inbilla sig att vårt jordbruk, magert och fattigt, såsom vårt land,
och på en låg industriel ståndpunkt, kämpande under kapitalbrist, höga räntor, näringstvång
och tryckt af skatter, skall med andra rikare länders kunna bestå denna
tällingsstrid, under en sådan tillämpningi af frihandels-systemet. Fåfängt tager man
bär sin tillflygt till den utslitna filantropien lör arbetsfolket, emedan om man verkligt
hyst denna menniskokärlek, man väl lemnat dessa nu uppräknade förnödenhe
ter
fria.
Man förii rar sig. Man har icke tänkt sig frihandeln och dess inflytande på
industrien i system. Man frigifver en hel industrigren eller vissa delar deraf och
frigifver icke en annan. Hvilka grundsatser? Kallas ett sådant förfarande frihandelsförnuft,
och är då meningen att jordbruket står sig så väl, att det icke behöfver
skydd, eller att just derföre att det står sig så illa, det bör prisgifvas åt konkurrensens
hela inflytande? I sednare fallet skulle man väl icke önska de andra närin
garne
samma fördel, och i förra kan man anses misstagit sig alldeles. Man ställer
jordbruket utom allt skydd och tillämpar derpå icke frihandeis-systemets grundsatser.
Det behöfver icke skyddet, det visar oss tulltaxan, och det behöfver ej heller
de fördelar frihandeln skänker, ty då hade man icke tullbelagt en mängd varu
artiklar,
som ingå i detsamma.
Vid första tillämpningen kastar man frihandelsåsigterna öfver bord. Man behöfver
kassa-artiklar för Statskassan, som, förmenar man, ej annorlunda kan fyllas,
än genom några eftergifter af systemets pinciper; alltså vill man behålla tull på'kaffe,
socker, salt m. 11. varor.
Vidarg kan man ej kasta industrigrenar öfver bord, som kostat sina häfdare
184 Motioner hos Rid cl er skåpet Och Adeln 1802. N:o 66.
mycket penningar och som ej böra uppoffras. Man bibehåller tuli på jern, bomullsgarn,
väfnader, kläder m. m. Man behöfver vidare bålla på några intressen, som
man vill bevaka hos grannarne, man vill icke borttaga tullen på fiskvarorna och
sillen från Norrige, utan någon motsvarande fördel o. s. v. Man anser sig icke böra
efterskänka tull, och under allt detta jemkar man på grundsatserna, emedan de icke
lämpa sig för dessa enskilda syften. Herrliga system! Liksom ville man icke förstå
att duger systemet i theori, så duger det äfven i praktiken och, om än det fordrar
varsamhet i tillämpningen, det äfven kräfver grundsatser. Förmodligen är det med
denna sak, som med mången annan, att systemet kan vara godt, men fordrar urskiljning
vid tillämpningen och att för mycken radikalism, för brådstörtad öfvergång
till frihandel skulle medföra en skada, som motverkade ändamålet. Alltså, varsamhet
i tillämpningen af frihandelns grundsatser, så är min mening, men konseqvens, för
att främja frihandelns syftemål. Arbetaren är väsendtligt beroende af jordbrukets utveckling,
då detsamma är vår största näring och fordrar största antalet arbetare. En
lindring i hans lefnadskostnad på jordbrukets bekostnad, blir ingen fördel för honom,
ty jordbrukaren betalar så mycket lägre pris på hans arbete. Men en lindring i inköpet
af arbetarens förnödenhetsvaror, sorn systematiskt blifvit uppgjord, blir äfven en
lindring för jordbrukaren, som behöfver arbetet och som betalar denna lindring genom
hans, till allmän konkurrens öfverlemnade produkter.
Fortsätta vi med tulltaxan i hand vår vandring till andra industrigrenar, så
finna vi att alla fabriker och handtverkerier, som äro i behof af färger, hudar, garn,
klorkalk, lim, ljus, jern af alla slag och spik, läder m. m., såpa, tråd och verktyg,
äro beskattade mer och mindre, att varfsrörelsen, som varit en af våra större näringar,
blifvit på det hårdaste beskattad genom tullen på jern, ankare, kettingar m. m.,
på spik, tågvirke, segel m. m.; att ytterligare jordbruket beskattas på dessa och
många andra slag af materialier såsom: jern, smidt och gjutet, glas, garn, kakel,
porslin och slöjdvaror m. m., och vidare arbetsfolket på hattar, skodon, garn, vantar
med flere beklädnadsvaror.
Hvarest söka de stora principerna för frihandeln i detta system? Icke äro de
till finnandes vid första vilkoret, angående nödvändighetsvarornas tullfrihet för arbetsfolkets
bästa; icke heller i fråga om tullfrihet för rudimaterier, materialier, beredningsämnen,
metaller, färgstofter m. m. äro de tillämpade för produktion, som var andra
vilkoret för att befordra produktion tor godt pris.
Vi finna alltså frihandelns grundsatser både erkända och icke erkända, tillämpade
och icke tillämpade. Vi finna en blandning af prohibitiva och frihandels-åsigter,
kastade om hvarandra utan sammanhang, utan system. Man har velat skydda
somliga näringsgrenar och gifvit andra fria. Eller har man utan tillämpning af
grundsatser velat beträda frihandelns väg endast i den mening att pruta på de olika
tull-afgifterna, borttaga de mindre, nedsätta de större.
Alltså
Jemförelse
mellan Eikets Införsel under åren 1851—1860 af sådana varor, som till någon betydenhet ifrågakommit,
1851.
1852.
1853.
1854.
1855.
1856.
1857.
1858.
i
1859.
1860.
Bleckslageri-arbeten, lackerade
Skålp:d
27,385
16,569
i
14,076
24,305
74,351
90,139
54,862
33,243
59,816
76,467
Bränvin, Årrak
Konjak
Genever
Rumin
Sprit
K:r
))
»
))
»
236,050
55,923
1,526
106,043
321
255,880
27,823
2,318
101,372
2,225
386,016
60,001
2,137
123,261
3,395
192,617
70,243
3,856
185,320
6,742
429,168
91,088
3,832
299,727
15,905
a 2,454,868
a 496,105
a 2,085,353
a 3,953,993
a 118,736
2,212,819
575,528
148,323
2,433,772
83,345
1,089,693
250,085
23,447
701,261
128,649
604,363
278,443
6,675
552,559
240,122
804,221
290,485
3,259
666,807
90,613
Gaffe
förtulladt, strandadt
Skålp:d
»
8,945,522
668,412
9,989,964
383,040
10,797,073
308,122
12,881,071
639,011
13,642,372
R:dr 62,383
14,407,278
242,898
13,734,086
53,593
14,302,106
74,041
15,455,082
275,820
15,155,804
264,234
Chlorkalk
))
74,116
81,624
153,387
107,397
172,453
166,600
137,052
246,739
256,571
339,943
Cichorierot
»
233,986
250,488
157,533
222,999
318,702
1,030,054
1,040,086
320,032
339,945
Dricka, Porter
K:r
7,681
7,047
11,137
23,853
35,483
48,334
33,122
19,240
20,254
13,825
Filar
Skålp:d
12,856
18,022
9,338
17,025
34,582
35,424
37,629
23,718
35,494
40,420
Fläsk
Centn.
200
156
248
351
1,435
6,508
7,546
7,172
3,801
9,057
Fönsterglas
spegel-, slipade, folierade
ej speciticeradt
Skålp:d
»
»
221,720
18,505
110,448
114,200
18,283
128,262
92,700
14,121
127,484
77,680
25,755
172,486
89,680
52,375
177,387
458,980
58,827
220,995
950,840
49,924
169,751
1,568,919
52,005
126,846
1,811,692
65,428
221,116
1,524,016
59,302
233,988
Gryn, utom af spanmål
))
660,416
847,550
1,171,135
962,881
2,084,528
16,383,744
470,365
916,409
2,179,997
2,405,059
Hattar, af strå
läder, m. m.
St.
))
3,786
84
2,348
47
3,982
182
4,795
89
5,019
4,961
5,633
8,400
6,556
4,450
2,134
2,601
3,695
8,379
6,577
16,061
Hudar och Skinn:
oberedda, torra
våtsaltade
beredda, sulläder
Centn.
»
>>
19,455
11,161
9,025
20,768
13,326
7,711
13,167
7,219
8,851
23,629
20,138
20,815
44,086
9,798
20,893
39,000
6,797
37,972
23,444
3,640
19,373
25,016
7,668
13,279
30,628
14,161
34,196
44,415
20,937
225,638
Hängslen, och delar deraf Dus. par
a 359
a 4,975
6,620
12,218
13,521
13,549
11,969
13,121
22,198
20,265
Jern, gjutet, Tack-
Grytor, Pannor
ej specificerade
Stång-  jern vågsskenor
J ernvägseffekter
Band-, Bult-, m. fi.
Plåtar, oförtente
Spik, under 2 tums längd, manu
faktur och handtverkssmide
Centn.
»
R:dr
Centn.
»
R:dr
Centn.
»
Skålp:d
3,194
301
13,627
11,904
358
2,895
10,381
230
9,301
48
17,824
1,219
10,070
5,984
288
10,968
29,470
115
1,382
3,360
659
22,300
11,936
1,713
19,642
451
a 199,938
90
R:dr780,274
3,187
83
18,483
56,573
2,538
105,428
4,202
2,320,842
9,088
2,288
56,458
80,326
3,658
127,564
3,805
965,512
8,342
2,614
126,723
60,935
2,786
60,746
4,075
Oter 243,943
239,390
6,861
3,493
135,613
60,225
68,012
201,475
5,469
Ct:r 108,495
399,411
7,649
3,809
119,228
49,033
12,192
182,594
6,494
Ct:r 9,369
1,072,050
9,828
2,869
138,689
Kardborrar och Stråkardor
R:dr
13,414
23,599
25,101
10,524
22,141
33,475
34,261
22,674
40,715
62,813
Kemiskt, tekniska preparater
))
50
673
8,682
573
474
215
16,036
26,817
31,759
Kläder, gång-, ej specificerade
R:dr
8,149
7,443
5,340
18,241
25,384
286,902
344,422
288,777
420,126
471,348
Knappar, af sammansätta ämnen
Skålp:d
12,308
10,807
12,759
15,111
27,859
35,091
35,122
23,228
48,665
33,302
Knifvar, Rak- och Penn-
Bords-, samt Gafflar
St.
»
1,653
1,314
2,041
1,238
1,631
801
1,443
1,329
a 2,464
a 14,965
3,969
34,867
3,443
24,247
3,191
17,211
6,863
30,158
8,320
42,489
Korkar, skurne
Skålp:d
41,869
31,771
22,014
19,588
19,663
29,806
26,593
23,951
17,062
19,550
Kött
Centn.
3,644
3,350
3,270
3,151
9,099
6,962
9,483
10,634
4,686
11,600
Ljus, Stearin- och Margarin-
Skålp:d
164
127
432
13,010
80,979
19,704
16,131
40,898
64,627
124,716
Metwurst
))
18,474
12,659
17,446
14,232
32,338
69,614
71,410
62,235
88,059
96,182
Oljor, feta, Bom-, Hamp- m. fl.
))
979,459
1,589,629
1,693,949
2,045,798
3,023,792
2,918,829
3,399,183
2,411,268
2,433,658
2,513,085
Ost
Centn.
4,061
4,395
4,232
3,144
6,351
14,351
18,054
8,686
12,686
11,633
Papparbeten, olackerade
Skålp:d
3,930
4,118
3,845
6,317
9,963
17,723
10,615
9,630
15,127
20,924
Papper, Förhydnings- och Press-  Tapeter och Bårder
Post-
Skrif-, m. fl. slags hvitt
färgadt, pressadt
»
»
»
»
»
460
15,041
57,514
41,365
18,582
1,675
10,263
61,150
28,220
14,980
11,670
12,956
48,439
27,923
14,805
3,181
21,623
79,645
39,342
19,506
3,154
26,556
66,824
28,807
30,752
8,330
23,012
71,558
29,965
28,002
11,589
28,097
83,677
50,224
33,347
214,346
32,218
59,906
34,092
24,334
168,151
25,771
110,399
81,750
39,823
179,385
28,662
115,292
77,780
44,143
Paraplyer, af siden eller halfsiden
andra slag
delar deraf, ställningar
Öfvertyg
St.
»
Skålp:d
R:dr
158
6
121
12
222
13
215
27
2,612
252
12,630
46,878
4,514
1,310
35,278
44,623
3,276
887
36,665
39,864
3,560
2,337
11,142
23,443
5,890
20,492
17,172
37,358
3,651
29,752
28,426
51,795
Plommon och Sviskon
Skålp:d
593,399
514,450
509,113
585,927
628,266
914,678
563,867
485,239
642,408
615,935
Porslin, oäkta, hvitt, ej tallrickar
måladt, ej tallrickar
äkta hvitt eller enfärgadt
förgyldt eller måladt
»
»
»
»
14,889
7,315
48,996
15,313
12,152
44,800
14,043
39,871
5,944
33,387
15,629
33,874
13,056
55,801
17,559
33,067
15,664
70,485
22,428
39,188
17,328
83,899
32,776
35,244
14,368
92,094
21,038
30,028
13,190
51,884
49,577
72,438
22,275
98,515
69,853
97,092
26,624
102,023
Hör till Motioner hos Ridd. och Adeln 1862. N:o .66.
1851.
1852.
1853.
i
1854.
1855.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Portföljer
R:dr
12,553
16,038
14,617
48,226
21,853
30,861
22,195
« 16,470
« 31,015
« 32,983
Redskap och Machiner
»
678,918
433,312
781,665
648,246
1,339,819
1,154,604
1,401,096
667,061
1,19.3,332
1,135,899
Sirup
Skålp:d
17,676
256,756
130,795
100,881
333,529
368,992
560,232
376,292
1,628,742
1,009,552
Skomakare-arbeten, ej specificerade
R:dr
645
640
4,455
2,313
ft 606
« 892
1,366
« 1,154
% 2,807
« 2,972
Smör
Centn.
459
251
209
800
8,552
17,663
20,891
14,490
18,257
20,126
Snörmakare-arbeten
Skålp:d
8,580
7,978
7,429
9,771
12,006
15,111
11,801
9,170
14,462
13,888
Socker, raffineradt
andra slag
»
»
57,236
24,697,502
835,125
25,032,525
536,160
23,978,625
1,388,456
29,424,600
2,043,885
35,086,255
2,807,380
32,593,612
2,068,033
35,069,203
461,601
29,188,242
3,010,696
32,697,507
3,671,166
35,707,246
Gryn
Centn.
261
198
687
297
264
828
2,037
722
711
1,202
Stenkol, Stenkols-stybb, Coakes
Kub:fot
4,045,513
4,020,940
3,908,156
4,792,923
5,426,064
8,189,821
10,482,959
8,76*6,182
11,834,960
11,791,612
Strumpor, ej siden
Skålp:d
19,936
18,392
18,468
44,251
66,634
93,776
64,442
29,632
■ 60,478
67,624
Stål
»
66,508
100,254
94,337
123,486
148,918
155,371
141,309
141,297
141,140
219,125
Stålarbeten, ej specificerade
»
2,030
3,090
2,129
2,919
2,841
2,840
2,565
3,012
12,068
13,626
Svafvel
))
18,560
237,420
186,580
219,080
300,380
296,360
141,820
292,650
444,916
362,925
Svafvelsyra
))
189,225
196,834
189,622
268,316
348,977
326,965
202,259
281,585
719,408
642,690
Sågblad
»
13,908
13,217
14,385
42,408
70,187
61,529
38,543
20,866
42,765
49,471
Talg
Centn.
31,123
31,999
28,794
17,018
28,790
31,442
44,272
33,349
30,495
36,673
Terpentinolja
Skålp:d
77,694
73,966
118,945
133,940
201,309
187,525
118,321
178,646
258,691
284,301
Tjära, Tjärpärma och Vraktjära
Kubrfot
634
29
29
313,766
39,778
3,173
5,818
C:tr 45,771
C:tr 52,627
C:tr 30,551
Tobak, Blad
j Stj elkar
Skålp:d
»
2,641,797
1,448,187
2,559,228
1,858,688
3,112,496
1,719,142
2,461,250
1,497,741
2,853,341
1,679,275
4,109,675
1,831,605
2,910,429
1,527,989
2,749,253
1,854,397
3,353,051
1,046,953
4,040,647
1,603,318
Cigarrer
21,095
28,668
43 105
38,264
33,519
39,823
30,281
28,079
35,325
42,041
Tran och Späck
»
2,261,680
1,721,200
1,984,880
1,829,480
1,446,620
2,318,800
1,755,560
1,626,211
1,901,910
2,338,871
Tråd, Jern- och Stål-
»
12,295
10,952
12,270
373,749
' %
333,628
497,212
87,672
79,840
171,847
67,640
Koppar och annan metall
»
271
1,129
76
458
906
410
957
315,676
4,194
9,035
Bomull
»
33,313
31,746
35,704
42,914
52,701
55,560
53,816
45,039
65,293
68,169
Linne
»
4,826
3,567
3,332
2,806
7,545
9,569
11,286
16,260
16,094
25,635
Tvål, ej specificerade slag
»
140,108
182,250
124,966
180,057
192,434
191,412
127,286
66,575
124,276
97,036
Tågvirke, nytt
»
119,480
39,040
127,960
89,280
346,980
649,560
197,400
99,984
29,384
67,559
Ull
»
2,162,737
1,817,724
1,573,270
2,564,127
4,109,494
3,797,863
2,104,669
1,082,242
2,011,599
2,548,205
Ur, fick-, med guldboett
andra slag
vägg- och studsare
St.
»
Skålp:d
324
2,681
1,954
247
1,972
3,403
235
1,256
3,006
678
4,370
4,462
662
8,513
7,906
1,176
20,893
12,283
842
13,633
9,803
238
5,057
13,610
630
4,934
38,399
771
6,006
54,694
Vantar, andra slag än siden
))
7,599
7,638
6,340
9,447
13,962
11,820
8,808
4,518
9,336
9,838
Verktyg
R:dr
21,927
22,429
17,647
32,481
87,924
106,890
81,795
48,070
101,476
99,725
Vin, på fastager
på buteljer
K:r
))
506,901
28,213
504,734
30,974
500,155
31,394
561,827
41,106
608,969
51,370
« 4,396,954
62,544
® 4,019,974
54,211
« 2,872,254
36,094
« 3,643,946
49,101
« 3,469,179
53,508
Vitriol, grön
Skålp^d
189,940
140,340
174,160
194,000
236,680
352,020
348,680
193,162
452,687
405,702
Sammet
Bomullsväfnader
Damast
Dräll
andra slag
»
»
»
»
1,488
197,304
72
87
1,628
815
166,757
4,083
191
1,573
764
172,301
660
127
4,104
1,382
255,085
169
60
6,215
2,172
962,287
8,454
2,487
1,308
2,563
1,241,734
20,957
16,078
2 422
2,663
633,816
8,856
15,034
2,475
445,599
1,519
1,775
3,638 j
834,354
5,194
3,207
2,452
852,578
10,824
7,132
1 9 £9fl
Yllefiltar, Mattor
»
37,602
36,621
26,267
41,594
72,453
^ j vt Zy
97,329
89,441
tj y ± U O
80,852
ll,öZO
118,703
IZjDZU
130,056
Segel, Tältduk
*
25,467
17,017
29,3021
30,837
59,669
126,641
164,669
160,060
64,806
100,096
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
185
Alltså ingen tillämpning af system. Det inflytande frihandeln, så inkonseqvent
tillämpad, skall komma att öfva på vår industri i allmänhet eller på vårt förut allt
för extensiva jordbruk, är icke svårt att förutse. Vi skola odla säd i myckenhet på
våra kärfva jordvidder för utskeppning af råvaror, importera mjöl, sofvel och yllevaror
m. (1. andra slag, och lemna förädlingsvinsten åt utlänningen, likasom saknade
vi qvarnar och strömmar, företagsamhetsanda och insigt om våra behof. Vi skola
lockas af Englands guld, som med hvarje år synes sparsammare förlänas oss i proportion
till vårt skeppningsvärde, till öfvergifvandet af förädliogsarbetet, hvari industriens
storhet består, för att skeppa råvaror, en åtgärd, som icke är industri. Och
särskilt med hänseende till vårt jordbruk synes lagstiftningen alltför obekymrad om
dess förädlingsvaror. Vår ladugårdsskötsel skall hämmas i sin utveckling, hvarigenom
gödningsämnen för våra stora åkrar alltmera skall komma att saknas, likasom importen
af kött, hudar, talg, smör och fläsk m. m. i betydlig mån årligen skall komma
att ökas, eftersom Rysk talg och Ryska hudar, Finskt och Danskt smör och
Holländsk ost, tullfritt kan här säljas för vida bättre pris, än hvad vi sjelfva kunna
producera dem till. Vi skola i allmänhet komma att utskeppa råvarorna, lemnande
åt utlandet vinsten af vår industri, allt för åtkommande af penningar, och med detta
system, vidare utveckladt, blifva våra transportkostnader dyrare, vår förädlingsindustri
ruinerad och penningen hos oss dyrare, än i utlandet. Vårt jordbruk skall
alltjemt utmattas och vi i samma mån utarmas.
Eu sådan arbets-organisation och fördelning, som genom sådant frihandelssystem
åvägabringas, fotar sig ingalunda på verkliga frihandels-grundsatser, ty då
skulle frihandeln föra raka vägen till fattigdom.
Huru denna import tilltagit skola vi här angifva i åtskilliga artiklar:
(Se Tabellen.)
Deraf inhemta vi huru betydligt importen vexer på dessa varor. De usla priser
på alla ladugårdsprodukterna, t. ex. innevarande år, härröra från denna importens
tryckning. Alltså jordbrukarens förlust genom verlds-konkurrensen å ena sidan.
Från andra hans lika vissa utgifter, då han måste betala sina lörnödenhetsvaror genom
det skydd de åtnjuta med högre pris. Derigenom dubbla förluster. Detta
förklarar tillräckligt hans osäkra ställning. Låtom oss betrakta hans behof af åtskilliga
varor. Det är numera intet stort landthushåll, som ej konsumerar 1,000 socker.
R:dr. öre.
Tullen på 1,000 # Socker, å 13 öre, gör 13,000 öre, lika med . . 130: —
30 kannor Sirap eller 240 #, å 4 öre,  9: 60.
100 # Kaffe, å 10 öre tt, gör 1,300 öre, 13: —
Endast 300 kannor Öl, å 20 öre per kanna, gör 6,000 öre, . . . 60: —
Transport R:dr 212: 60.
Ät A. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd, 24
186
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
Transport R:dr 212: 60.
12 tunnor Sill, å 25 öre per centner, med 2 centner per tunna eller
50 öre, gör 600 öre,  6: —
AnnanNorrsk torr Fisk: endast 25 L# grå Sey, lika med 10 centner, å 1: 25. 6: 25.
Glas: fönster-, alla slag, per # å 4 öre per 50 4i,  2:t—
» buteljer och flaskor, per centner å 75 öre,
1: 24.
100 -fe Risgryn, å 2 öre per #,  2: —•*
Gjutjern, spislar, grytor m. m-.: endast 25 centner, å 1 R:dr, .... 25: —
Spik, endast 50,000, jemte annat tuilbelagdt jern, tillsammans 40 centner,
å 1| R:dr, 60: —
Smiden: knifvar, bords- och andra slag, ej specificerade, per # 25 öre, 2: 50.
» t » tälj-, sjömans eller grölre, å 15 öre per 20 #, . . 3: —
Korkar, 10 #, å 15 öre,  1: 50.
Ljus (talg-), 300 #, å 3 öre per #.  9: —
5 ris Skrifpapper, å 12 öre per #, — 60.
Porslin, hvitt, endast 100 #, å 5 öre,
5: —
Salt, 4 tunnor eller cirka 24 kubikfot, å 10 öre,  2: 40.
Stärkelse, 20 å 6 öre,
1: 20.
Thé, 10 å 50 öre,
5: —
Tvål, 10 #, å 8 öre, — 80.
Vagnar och Åkdon, heräknas endast 1 tvåhjuligt årligen,  37: 50.
Verktyg, endast för 100 R:dr,  5: —
Väfnader, endast till underhåll af inventarier:
800 alnar diverse Bomullsväf, cirka 200 #, å 40 öre,  80: —
200 alnar Säckväf eller 50 #, å 40 öre, , .
20: —
R:dr 488: 59.
Alltså 489 R:dr, som ett så beskaffadt hus skattar årligen till Staten och fabriks-industrien,
förutom den genom tullen förökade kostnaden på kläde, kläder, hattar,
strumpor, vantar, skomakare- och borstbindare-arbeten m. 11. förökade fraktkostnader
genom fartygens dyrare inventariekostnad och ett oerhördt pris till 1,000-  tals procent på apotheksvaror. Detta sednare monopolium är det aldrakänbaraste för
den fattiga befolkningen och att det qvarstår i hela sin vidd, med förbud för andra
än privilegierade apothekare att hålla medikamenter folket tillhanda, är just en skön
karakteristik på ett frihandelssystem.
Vidare komma vi till artikeln bränvin. Hvem, om ej jordbrukaren, som måste
sälja sina varor för jemförelsevis lågt pris, träffas af den höga beskattningen derå?
Man har ej ens förstått att uppmuntra exporten af denna ädla vara genom tullens
restitution eller drawbacks erläggande, likasom ville man förbehålla åt sitt eget land
hela välsignelsen af denna fabrikation. Man tyckes ej vilja sätta detta industri-alster
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 66. 187
i konkurrens på verldsmarknaden; man synes genom vår bränvinsförordning snarare
lagt band på bränvinsförädlingen än på bränvinssupandet i sin råaste form. Också
destilleras det obetydligt för våra fabrikers behof. Våra ättike- och vinfabriker m. fl. införskrifva
denna vara, som vi sett i anförda tabell. Hvilka qvantiteter införskrifvas
af d ilig bränvins-arrack, som egentligen icke är annat än bränvin, är också anfördt.
År 1860 infördes 1,855,385 kannor diverse spritdrycker mot 399,263 år 185ä.
En vacker tillvext, utom allt det lurendrejade. Om vi kunde exportera åtminstone
motsvarande de qvantiteter lurendrejeriet förskaffar oss, vöre något vunnet. Vi kunde
då återbetala andra nationer äfven denna skuld, hvarmed de belasta oss. Det
anförda är nog, för att visa hvilken ställning jordbruket intager i vårt nuvarande s. k.
frihandelssystem.
Enahanda orsak åstadkommer enahanda verkan. De förhållanden vi här skildrat
rörande jordbruket inträffa i ännu högre grad på jerntillverkningen. Dels till följd
af nya i främmande länder förr obegagneliga malmers användande och tillgång på
stenkol, samt dermed följande prisfall och omstörtande förhållanden i denna näring,
dels med hänseende tifl det stegrade priset på våra träkol, befinner sig denna industrigren
i ett ganska tryckt tillstånd. Kommer dertill vår sorglöshet i fråga om
beredandet af vägen för frihandelns inflytande på jerntillverkningen.
Man har trott, att denna näring hos oss blott undergår en helsosam brytningsperiod,
hvarur den skall, frigjord från privilegier och prohibitivsystemets fjettrar, med
handelsfriheten till hjelp svinga sig till betydenhet och vinna i samma mån utsträckning
och konsistens, som skakningen kännes stark. Detta är långt ifrån förhållandet.
Vore, som sagdt blifvit, konsten att utveckla näringarne till betydenhet ingen annan,
än att påbjuda frihandeln, då vore problemet redan löst och den magiska kraften
funnen. Och alla stater och folk kunde i sorglöshet ändå blifva rika och lyckliga.
Men vägen till lycka och rikedom är dock icke härmedelst utstakad.
1796 blåstes
i Skottland tackjern
84,000,
i Sverige
. . 383,246.
1825 »
» »
»
. . »
128,000,
» »
. . 399,121.
1850 »
» »
»
. . »
197,000,
» »
. . 550,255.
1840 »
» »
»
. . »
1,265,000,
» »
. . 638,668.
1850 »
)>
, . ö
3,312,000,
>i »
. . 727,597.
och 1851 »
» »
»
. . »
4,069,000,
» »
. . 742,151.
I stället för
att hafva 1
utgjort *)
endast omkring två femtedelar af den Svenska
tackjerns-tillverkningen, steg således den Skottska på 10 år till dubbelt mot den
Svenska och är nu nära sex gånger så stor, oaktadt denna under tiden äfven stigit.
Anställer man en jemförelse de mest jernproducerande länderna emellan angående
*) Se »Oiii tionde-tack jernets och hammarskattens afsk aflande», af G. F. Waern Jjor,
jemt. med Ljungberg.
188
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
tackjerns-produktionen för omkring 20 år sedan oell samma produktion nu, så finner
man, att den i
Stor-Britannien tilltagit
från 3,430,000 Sft år 1830 till 11,812,000 Stt år 1850, eller med 244 procent.
Förenta Staterna
» 815,000 .S# » 1830 » 4,659,000 » » 1850, » » 471 »
Frankrike:
» 1,137,000 Stt » 1827 >» 2,742,000 » » 1846, »i » 141 »
Ryssland:
» 956,000 S1é åren 1831—1833 till 1,149,000 5# åren 1849—1850, eller
med 20 procent.
Tyska Tullföreningen:
» 670,000 Stt år 1834 till 1,132,000 S# år 1850, eller » 60 »
Österrike:
» 434,000 S& » 1830 » 998,000 » » 1850, » » 130 »
Belgien:
» 315,000 Stt » 1830 » 997,000 » » 1850, » » 217 »
Sverige:
« 506,000 ,9& » 1833 » 765,000 » » 1852, >» » 51 »
samt Norrige:
» 24,000 S& åren 1830—1835 till 49,000 S# åren 1841—1845, eller
med 62 procent, och således i alla andra länder, utom Ryssland, stigit hastigare än
i Sverige; i de flesta mångdubbelt. Jemför man vidare totalproduktionen i dessa länder
för tjugo år tillbaka, och den Svenska vid samma tid med dessa summor nu, så
finner man, att den förra då var omkring 8,323,000 Stt, hvaraf Sveriges 506,000,
men nu är omkring 24,293,000, hvaraf Sveriges 765,000, och den sistnämnda har
således i förhållande till det hela nedgått från 71s:del till 3’2:del.
Det är med denna näring, som med våra öfriga, att den egentligt skall söka
marknad inom landet, för att vinna afsättning äfven i utlandet. Det är nemligen
vår egen industri, uppmuntrad och utvecklad, som skall bereda den egentliga marknaden.
När vårt jordbruk, våra fabriker m. m. bedrifvas med mekaniska verktyg
och maskiner, när jernmanufakturer, af god beskaffenhet, för godt pris Jillverkas hos
oss, våra kommunikationer, som tarfva jern i vägar och ångbåtar m. m., utvecklas,
så uppvexa verkstäder af alla slag och öfverallt, och då skall ock jernförbrukningen
blifva stor och vi skola, äfven vi, på verldsmarknaden kunna afsätta hemma tillverkadt
jernmanufakturer med samma vinst som England. Dertill behöfvas tvänne
krafter, som man i vårt land till en del förbisett, men hvilkas befrämjande är
nödvändigt. Tvänne krafter, hvilkas närvaro främjar och skapar industri i fullt lika
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
189
mått, som frihandeln. Dessa heta kapital och association. Hvad penninge-associationerna
förmå, finna vi i bankerna. Det synes visserligen omöjligt vid första påseendet,
att vi i vårt kapitalfattiga land förmå skapa millioner R:dr penningar, med
hvilka dessa banker röra sig, synnerligen som få bankintressenter eller nästan ingen
eger kapitaler, men ändock röra sig våra banker med millioner. Det är associationens
sak att åstadkomma detta. Hvad Motala, som mekanisk verkstad, åstadkommer,
är oss alla bekant. 1 denna skala böra de stora verkstäderna utvidgas. Tillfälliga
omständigheter inverka obetydligt på dylika bolag och en större verkstad eger
förmåga att konkurrera och effektuera. Det är denna mägtiga kraft, som skapar alla
kontinentens storverk, och Amerika och England skulle utom dem icke blifvit hvad
de äro.
Men associationens anda göres icke lefvande, utan ett på kloka grunder bygdt
kreditväsende. Att den icke kommer till utveckling hos oss förorsakas af vår usla
och under all kritik varande kreditlagstiftning, sorn icke bildar kapilaler. Kapitalet
skapas af ett väl ordnadt kreditväsende. En fulländad kreditlagstiftning, hvarigenom
associationsandan något förmår, är vårt oundgängligaste behof.
I hvad förhållande jernåtgången stod 1847 till folkmängden i olika länder anföra
vi här:
I Nordamerikas Förenta Stater belöper sig jernåtgången på hvarje individ till 88 #.
i Stor-Britannien * .
81 »
i Frankrike 36 »
i Hanover och Oldenburg
29 »
i Tyska Tullföreningens länder 24 »
i Schweitz
18 »
i Sverige  11£»
i Österrike
11 »
i Ryssland  8 »
Jernhandteringen befinner sig i vårt land, liksom många och de flesta andra
näringarne, i ett tryckt tillstånd, flämtande med hektiska lungor. Nedtyngd af prohibitiva
föreskrifter och skatter har den ända till sednaste åren fäktat mot en inbillad
fiende, kallad: näringsfrihet. Stångjerns-patron trodde att han icke kunde smida jern,
om icke tackjerns-tillverkaren blefve ålagd producera tackjern åt endast honom och
för godt pris; skogsegaren skulle kola skogen åt hans bruk o. s. v., förmenande
bruksegaren att hans varas förädling vore landets största vinst, som ensamt borde
beaktas, och för hvilken alla andra intressen borde vika.
Att icke smidet kunnat verkställas, dessa onaturliga påbud förutan, jäfvas af exempel
från andra länder. Tyska Tullföreningen importerar tackjern, Frankrike äfvenså,
i stora qvantiteter och smida sjelfva till det mesta sitt stångjern (se pag. 62, Waern).
190
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
Importen i Frankrike har utgjort pr medium under åren
Tackjern. Stångjern. Hvaraf Svenskt.
1837—1839 m 87,647. 70,813. 42,369.
1840—1842 » 136,548. 71,369. 35,672.
1843—1845 » 264,199. 88,595. 48,957.
1846—1848 » 397,283. 65,893. 41,939.
1849—1851 » 163,650. 56,919. 30,082.
samt år 1852 » 215,286. 45,120. 29,224.
Men äfven hos oss försvinner återskenet af merkantilsystemets dagar allt småningom
för en klok nationalhushållnings fordringar. Man inser numera att brukspatronens
jernstänger äro till och med de, i visst fall, endast en råvara, på hvilken
man lagt en alltför obetingad vigt och under det man åt denna lemnat uteslutande
skydd och tvunget under brukspatronernas ok vår taekjernstiilverkande allmoge, och
gjort grufbrytningen beroende helt och hållet af hans förmåga att kunna till tackjern
bereda en knappt märkbar del af våra jernmalmer, eftersökta i hela verlden, eller,
med andra ord, gjort vår jernhandtering och tackjernstillverkning till ett enskilt
brukspatrons-intresse, man icke endast förbisett hela rikedomen i våra berg, stor nog
att förse verlden med tackjern och landet med guld, utan äfven och vidare att vi
igenom denna prohibitiva lagstiftning, med förbud eller höga tullafgifter på exporten
af malmer och tackjern, lärt handelsverlden att kunna undvara våra förträffliga jernmalmer
*), hvarförutan vi genom tull på importen af jern lagt hinder i vägen för
vår industri att tillgodogöra sig mindre dyrt jern och äfven utestängt inhemska verkstäderna
från råvarans, jernet, bearbetande i de otaliga rigtningar det ingår i menniskans
och industriens behof. Vi hafva för sent tänkt härpå hos oss. De millioner
vi lemna utlänningen, i jern, manufakturer, maskiner, skeppsmaterialier, knifvar, gafflar
m. m., rigta utlandet och utarmar, icke allenast jerntillverkaren, utan äfven landet
i allmänhet. Likasom vi exportera af jordbrukets råvaror och lemna förädlingen, som
gifver största behållningen, åt utlänningen, lika så göra vi med jernet, ehuru äfven
utlänningen ledsnat på vår prohibitism och sk ffat sig andra utvägar för behofvet,
hvarigenom denna modernäring nedtynges till den lilla del vår export af jern innefattar,
ytterligare med dryga och onödiga transportkostnader, i stället för att vi, genom
maskinverkstäder, åt vår industri skulle väl kunna bearbeta det sjelfva med
vinst. Så får det likväl icke fortgå. Vår ruin skulle snart blifva en följd deraf.
Men hvad skall hjelpa oss?
*) Danska jernhandlare säga, alt del Brittiska stångjeruet redan utträrigdt det Svenska
för flera behof, såsom exempelvis för hjulskenor och beslag på vagnar &c.
och spå att det snart kommer att ännu mera göra det (se pag. 60 »Om Taekjernets
och hammarskattens afskaffaride», af G. F. Waern, J:r).
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66. 191
Frihandeln är vår räddning. Den skall omskapa vårt jordbruk, bergsbruk och
all annan industri, men under vilkor. Vilkoren derför iiro: näringsfrihet, klok tull
lagstiftning,
förändradt skatteväsende och finanssystem, som, jemte reform i bank- och
kreditväsendet, skola bringa oss till målet. 1 samma mån vi reformera vår felaktiga
lagstiftning härutinnan, i samma mån skall industrien vinna utveckling i en grad,
som skall öfverraska oss. Men då dessa förändringar afse en total omstörtning i det
industriel lifvet, måste vägen med varsamhet befaras.
För att befrämja jernhandteringeu hafva vi naturligtvis upphäft importförbuden
och nedsatt tullafgifterna och till och med upphäft tullen på somliga jern-effekter,
såsom på stång-, platt- och bandjern, jernvägsskenor m. m., äfvensom på plåtar.
Derjemte hafva vi upphäft tionde på tackjernet och hammarskatten. I de sednare
åtgärderna måste vi obetingadt instämma.
Redan 1789 afskaffädes i Frankrike de särskilda skatter, som af gammalt belastat
bergverken, och 1816 i Förenta Staterna den året förut på jerntillverkningen
lagda skatt. Samma år borttogs tionden i Hertigdömet Nassau; 1832 och 1833
dels afskaffades, dels nedsattes skatterna på grufvor uti de Preussiska bergsdistrikterna;
1833 afskaffades hammarskatten i Norrige; 1836 minskades exporttullen i samma
land; 1837 nedsattes bevillningen af jerngrufvorna i Belgien; 1839 och 1842
skedde nedsättningen i tionden i Norrige; 1843 upphäfdes exporttullen och 1845
slutligen tionden totalt i detta land; 1851 minskades återstående skatter i Preussen
och slutligen 1852 borttogs tionden af jerngrufvorna i Sachsen och blefvo utbytta
mot en låg afgift på utmålet och bevillning.
Vi hafva således icke förhastat oss i denna reform och sent omsider följt i
denna del, i det öfriga Europa redan erkända beskattningsgruuder.
Bruksröirlsen beskattas också nu i allmänhet hos oss endast genom bevillning,
ehuru några mindre skatter ännu qvarstå, för hvilka man just icke kan uträkna
några synnerliga skäl.
Såsom egenhet hos oss må nämnas att våra bruk blifvit satta i mantal, hvadan
de äro underkastade betungande mantalsafgifter till prester, kyrka m. m. Hvarje
härd deltager för 1 mantal i kyrko- och prestgårdsbyggnad, lönar prest för 1 mantal;
prest erhåller tionde af tackjernstiliverkningen.
Att vi upphäft tullen på jernvägsskenor, bult-, galler- och sänksmide, smidt
eller kantigt, knipp- och fyrkant-jern och plåtar, synes mig särdeles förunderligt.
Just i denna del af tillverkningen äro våra bruk svagast. Man är icke berättigad
påstå, att Staten skulle sjelf sett sig till godo härutinnan, då den varit och är i behof
af jernvägsskenor och för öfrigt skattkammaren hade återbekommit i tullen hvad
den i import-tull eljest hade kommit att utbetala. Besynnerlig är emellertid åtgärden,
vittnande om första början till det planlösa användandet af de största anslag, som
någonsin för industriel ändamål blifvit gifna i vårt land.
Må vi närmare förklara oss!
192 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
Ingen period al' vår industriela utveckling har haft att förfoga öfver större resurser
för industriens hästa än vår närvarande. Sedan Ständer och Regering hade beslutat
byggandet af jernvägar och för sagde ändamål tills datum dertill användt omkring 50 millioner
R:dr med utsigt att ännu derpå använda 100-tals millioner, så borde viii ett så
gigantiskt företag i första hand blifvit så utfördt, att det kommit vår egen, icke utlandets
industri till godo. Regering och Ständer hafva icke haft några skrupler i
detta afseende. De togo utan vidare betänkande sin tillllygt till den utländska skuldsättningen,
åtnöjande sig icke ensamt med denna för vår industri och särdeles med
afseende på närvarande brytningsperiod genom frihandelns införande och penningekrisen
tryckande åtgärd. Man finner nemligen inga lemnade instruktioner, intet af
Ständerna uttryckt vilkor att offra dessa millioner på vår inhemska industri, som i
fråga om jern och träd — våra förnämsta exportvaror — synes varit berättigade
att ihågkommas med dessa anslag, för hvilka vi och våra barn komma att vidkännas
många och stora uppoffringar.
Hvad hade varit naturligare än att vi, med dessa ofantliga summor, hade genom
beställningar och anslag uppmuntrat vår inhemska jernhandtering, påskyndat
valsverks anläggningar och utvidgandet af våra mekaniska verkstäder, för rails, lokomotivers
och vagnars anskaffande, till råvarans — jernets — förädling och dymedelst
åtminstone bevarat ät landet bibehållandet af de lånta millionerna, hvilka strömmade
lika fort ut som de kommit in, qvarlemnande endast en ännu större tryckning på
vår industri och skulder åt oss *).
Hvad ögonskenligt klarare, än att just nu vore tiden inne att lyfta vår jernhandtering
från det förfall en ny tingens ordning genom frihandelns införande skulle
bereda den i skyddssystemets armar nästan qväfda näringen? Och att då frihandeln
just åsyftat framkalla konkurrens, man skulle hafva användt dessa millioner för frambringandet
af en industri, som vore lika behöflig för landet som för Statens jernvägar.
Så tanklöst slungade man bort våra intressen och fördelar. Så litet förstod
man den trollformel, hvarmed man ville omskapa allt, så att man, i stället för att
uppmuntra vår jernhandtering med premier, förskottslån eller anslag, tryckte den ännu
värre genom det dubbla inllytandet af utländsk konkurrens och deraf härflytande vanvärde
och af utländsk statsskuld med dess tryckning på penningeräntan. Vår förut
tryckta jernhandtering hade således att bestå prolvet. Den måste genom frihandeln
kämpa
*) I N:o 131 af Nya Dagligt Allehanda för år 1862 tinnes en anteckning öfver den
Engelska im- oell exporten, hvari det heter: »Exporten till Sverige har åtminstone
i vissa artiklar stigit icke obetydligt. Sålunda utfördes under dessa 4 månader
(1861 och 1862 års första 4 månader) af jern vägsskenor sisi I idne år 2,434 tons
för 17,626 St, men i år 5,875 lons för 37,976 SL. Af stenkol sistlidne år 47,185
tons för 19,100 St och i år 59,196 tons för 24,020 St,»
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
193
kämpa med dens utländska konkurrensen, kämpa med penningebrist och alla de hinder,
som ligga i vägen för en ändamålsenlig frihandel hos oss, hvars inflytande på
närinKarnes utveckling, så tillämpad, kan lätteligen bevisas mera skada än gagna.
Hvartill kommer att denna näring, liksom all annan fabriks-industri, blifvit på ett
högst besynnerligt och eget sätt ihågkommen i den nya gällande Bevillnings-förordningen.
Det heter nemligen i 4 § i Bevillnings-förordningen mom. 8.
»Vid uppskattningen af fast egendom utsättas särskilda värden:
а) i stad: å tomt, åbyggnad och jordegendom;
б) på landet: å hvarje särskild hemmansdel samt från annan egendom för all
tid eller under viss tid afsöndrad, eller mot bestämd afgift och utan arbetsskyldighet
eller tjenstbarhet upplåten lägenhet äfvensom å byggnader, hvilka antingen användas
till annat föremål än jordbruket tillhörande näringar, eller äro uppförda på lustställen
eller andra dermed jemförliga mindre lägenheter och utgöra dessa ställens och
lägenheters egentliga värde.»
I öfverensstämmelse härmed skall alltså jordbruk, fabrik eiler dylik näringsgren,
som, enligt samma Förordning, erlägger bevillning med 1 procent för inkomst, äfvenledes
erlägga bevillning för de byggnader, det eller den gagnar i och för röselsens
bedrifvande. Man har således icke åtnöjt sig med att endast beskatta inkomsten,
man vill äfven beskatta förlagskapitalet, hvarigenom inkomsten erhålles. Detta är väl
icke meningen, ehuruväl denna Förordning äfven så förstås och tillämpas på somliga
orter.
Nästan öfverallt i våra provinser befinnas vid vattendragen särskilda större eller
mindre fabrikslägenheter. Dessa äro köpta i en med jorden gemensam köpeskilling.
Till följd af åberopade Bevillnings-förordning får jordbrukaren och brukspatronen äfven
vidkännas skattläggning på dessa lägenheter och härförutan för sin hela egendom,
ehvad han har mer eller mindre skulder i densamma. Tillförene egde de å dessa
afdraga bevillnings-procenten; nu skatta de för både hvad de ega och icke ega eller
för de vid deras egendomar häftande gravationer. Alltså jemt förökade skatter.
Vi finna här åter en beskattning, som kommer att trycka icke allenast jern
handteringen
och jordbruket, utan äfven fabriks-industrien, hvarigenom en åtgärd blifvit
företagen, som icke står i öfverensstämmelse med en vis beskattningsgrund, än
mindre med frihandelns fordringar.
Vi hafva redan förut anfört huru olika näringarne i Frankrike nu understödjas
vid frihandelus införande derstädes, hvarförutan Napoleons försigtiga framåtgående här
utinnan
vore att rekommendera äfven i vårt land.
En radikal tillämpning af frihandel på jernhandteringen i våra närvarande förhållanden
vore mera än ett fel, det vore att utan fördel för det allmänna uppoffra
stora och vigtiga enskilda intressen.
Vi hafva förut tillräckligt angifvit orsakerna dertill för att behöfva vidare här
Bih. till It. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 25
194 Motioner hos Ridder skåpet och Adeln '1862. N:u 66.
genomgå deni- Dock vilja vi ännu framhålla ett skäl till för våra åsigter af stor
vigt för denna rörelse, nemligen endast kommunikations-väsendet. Huru olika dyra
äro icke forsellönerna här, hvarest våra malmer oell jernproduktioner forslas på kärra
långa vägar, än i England, der det fullkomligaste jernvägsnät, sorn verlden vet att
uppvisa, underlättar transporterna. I Föienta Staterna beräknas i medeltal på jeruvägarne
passagerare-afgilten per nul för person 5 Cent och för Touni-frakt 7 £ Cent
(se pag. 144 1 Del, Die voreignigten Staaten von Francis Wyse).
Märkvärdigt förefaller det, att våra förnämsta export-artiklar fallit i pris på
verldsmarknaden; att producenten långt ifrån att med konsumenten dela de fördelar,
som härflyta från lörbättradt fabrikations- och forslingssätl, så litet synes draga fördel
deraf, att det endast är den sednare som kommit i åtnjutande af dessa fördelar;
och ännu mera att producenten får ätnöjas med allt jemt mindre penningar för samma
qvantitet vara. Vi kunna ej förstå annan orsak härtill än den som vidlåder de origtiga
och skadliga åtgärder, hvarmed frihaudelssystemet hos oss gjort inträde med tliy
åtföljande penningebehof, åtgärder, hvilka vi anklaga för det myckna onda, hvaraf
hela vår industri så väsendtligt lider.
Hvad åter angår läbriks-iudustrien må såsom regel uppstälias, att den måste
köpa sina nödvändighetsvaror för godt pris, för att kunna sälja billigt. Deri erkänna
vi Irihandelus syfte. Derigenom möjligheten att konkurrera med utlandet, su
framt för öfrigt förhållandena i de respektive länderna någorlunda lika gestalta sig.
Det är en total omskapning af prohibitiv-systemets industri, i hvilken man mäste
tillverka dyrt till följd al de höga skydds-tuilarue. Man fick ock sälja litet eller intet
på den utländska marknaden, emedan iurendrejeriet reglerade salupriserna. I allmänhet
tyckes fabriks-industrien vara fotad på denna grundsats af skydd, med ett
och annat undantag. Derom är intet att säga. Detta med rätta, ty öfvergången
till ett frihandels-system mäste noga öfvervägast och fordrar för alla industrigrenar
samma betänksamhet.
Om de delar af industrien, som angår bomulls- och klädesfabrikationerna, anmärkes,
att dessa icke belastas med tull på råvaran, men ändock njuta skydd på deras
fabrikationer, och det oaktadt man med hänseende till andra näringar, t. ex.
jordbruket, helt annorlunda förfarit. De äro alltså skyddade genom tullbestämmelser,
och hafva derföre ock utvecklat sig till våra största fabrikationer. Om dem kan man
säga, liksom om sockerfabrikationen, att de lefva på andra näringars bekostnad. Man
skulle af detta förhållande kunna sluta till, att råvarorna böra vara frigifna men
förädlingsvarorna väl beräknadt skyddade. Vi anföra ur Ljungbergs Statistik, pag.
429: »Bland de mest glädjande exempel på företagsamhetens utveckling i vårt land
är det, som bomulls-industrien lemnar. För 25 år sedan (1830) utgjorde tillverkningen
af bomullsgarn vid de i riket varande mekaniska spinnerier 127,185 skålp.
och producerades vid dåvarande fabriker bomullsväfnader till ett värde af allenast
80,000 R:dr, men år 1854 steg garntillverkniugeu vid 14 bomullsspinnerier till ett
Motioner hos Riddérskapet och Adeln 1862. N:o 66.
195
qvantum af 8,204,270 It *) och fabricerades bomullsväfnader**) till värde af 872,215
R:dr. Totala produktionsvärdet af denna industri steg 1854 till vid pass 5,000,000
R:dr, oberäknadt linnegarns- och väfnads-industrien. Också har under hela denna
tidrymd införsel af utländskt bomullsgarn blott tilltagit från 760,298 till 2,613,200 it ,
samt införseln af bomullsväfnader frän 227,805 till 653,921 R:dr värde; hvaremot
införseln af råämnet, bomulln, stigit från 543,124 1+ år 1830 till 15,013,367 #
år 1854.»
Härtill kan läggas att, enligt Kommers-kollegii tabeller, artikeln väfnader,
som beräknades 1845 till 2,878,000 fot, 1858 uppgick till 20,676,000 fot, ett
icke ovigtigt bevis på den Svenska ylle-manufakturens tilltagande***). Sockerförädlingen
har tilltagit betydligt (se Ljungberg, pag. 429). »Högre än klädesfabrikationen
med hänseende till tillverkningsvärdet, men betydligt lägre till antalet af uti näringen
använda arbetare, kommer sockerfabrikationen, hvilken, vid 17 raffineringsverk, år
1854 lemnade en tillverkning af 18,820,661 # socker och 5,685,491 sirap, upptagen
till ett sammanräknadt värde af 5,788,852 R:dr. Denna tillverkning, hvaruti
Göteborg, till tillverknings-qvantiteten, innehar första rummet, har ända till sednaste
åren lemnat icke obetydligt öfverkott till utförsel. Ar 1824 funnos i hela riket
24 sockerbruk, hvilka dock endast gåfvo ett tillverkningsvärde af 1,669,212 R:dr.»
Huru lysande hafva ej dessa fabrikationer utvecklat sig under ett tjenligt skydd?
Huru olika skulle ej deras ställning varit om de blifvit prisgifna för omedelbar utländsk
konkurrens? Hvilken ofantlig import af sockerjord och råsocker erfordrar ej
vår konsumtion af socker. Med måttlig tull -J-) på socker skola vi ändå befordra
den inhemska produktionen af denna vara.
Vi stå på ölvergången till en inhemsk sockerproduktion. Hvarföre icke med
premier befordra den? Hvitbetors och potatisförädling till socker, hvarmed början
redan skett, skulle vara en välsignelse för vårt land. Icke förutsätter frihandeln borttagande
af alla premier.
Silkesväfnads-fabrikationen, den minst naturliga eller mest konstlade i vårt land,
är dock en heder för detsamma. Vi hade år 1762 •{••{•) 882 stolar med 1,914 ar
-
*) Under år 1855 hafva dels flere nya spinnerier blifvit anlagda dels ock en del af
de äldre blifvit utvidgade, så att nian ensamt för detta år till de förut varande
90,000 spindlar beräknat en tillökning af 77,000 spindlar med 8,000,000 tt, ny
produktion. År 1820 funnos blott 4 bomullsspinnerier med 210 arbetare och
102,948 It:dr tillverkningsvärde, men år 1854: 14 med 2,587 arbetare, sorn lemnade
en produktion af 4,188,664 R:dr.
**) Inberäknadt den mindre betydliga fabiiks-linnétillverkningen, hvilken i Kommerskollegii
beiättelser icke är från bomullstillverkningen afskiljd.
***) Sc Ljungbergs Statistik pag. 29.
-{•) Tullen på socker 13 öre per ungefärligen 33 proc. af varans värde, är dock skenbarligen
för hög.
ff) Se Agardh, pag. 179, l:sta delen.
196 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66.
betare, år 1854 13 fabriker med 730 arbetare *) och med 911,770 R:dr tillverkningsvärde.
En sådan tillverkning, under det den skaffar arbetsförtjenst åt de fattige och
inkomster åt dess egare och landet, är ensamt för betjenandet af lyxen, men besparar
eljest utgående kapitaler.
Vi hafva ej hört talas om att denna fabrikation undandrager för andra näringar
arbetskrafterna. De Hesta eller alla sidenfabriker äro förlagda till Stockholm
och arbetsp- rsonalen består af qvinnor och barn, och Stockholm har i sanning icke
brist på denna vara. Tullafgifterna böra dock icke vara högre beräknade, än att
lurendrejeriet icke kan göra den bästa förstjenst. Siden-fabrikationen synes vara i
stark aftyning. Åf Kommers-kollegii officiela berättelser om landets fabriker m. m.
finner man, att då samtliga sidenfabrikernas tillverkningar år 1856 utgjorde 1,574,364
R:dr R:mt nedgick den år 1857 till 916,392, och år 1858 till 557,555 R:dr,
eller t,:del af hvad den var året förut. Häri måste en dålig lagstiftning hafva sm
del. År 1854 importerades sidenvaror för ett värde af 480,331, men 2 år sednare
för 1,736,502 R:dr, eller en ökad import af nära 1,300,000.
Hvad angår sådana artiklar, som tobak, viner, kryddor m. in., böra de betydligt
tullbeläggas såsom kassa-artiklar. Lyxen bör beskattas. Med hänseende till tullbeloppet
gäller här samma anmärkning, som rörande artikeln siden blifvit uttalad.
Kanske vill man invända, att för dessa riket och folket besparade millioner genom
diverse fabrikationer vi hafva motsvarande tillgång i förökad råvaru-export och
att den med frihandeln afsedda arbetsfördelning blifvit förbisedd? Ingen må framkomma
med dylika absurditeter. Är en sådan råvaru-export industri, då bedrifver
Eskimåen äfven industri, genom bortbytandet af sina pelsverk. Men hans fattigdom
vittnar om arten af den industri han bedrifver.
Skulle någon vilja påstå, att detta skydd är mot frihandelns anda; att dessa
näringar icke äro naturliga hos oss derföre att vi icke odla bomullsplantan och sockerröret;
att en sådan arbetsorganisation och fördelning derföre är oklok, då den
icke utan skydd kan uppehållas; så förklarar jag högtidligt det vara ett misstag.
Huru hafva väl andra folk annorlunda vunnit öfvertag i bedrifvandet af dessa
fabrikationer, då hos dem bomull och sockerrör, m. fl. lika litet odlas, som
hos oss? Efter dylika åsigter skulle vi icke komma att förädla andra råvaror än
träd, jern och spanmål, en industriel ensidighet, som skulle bestraffa oss med de
största olyckor. Sjelfva England, huru begränsadt skulle icke det blifva, inskränkt till
dess natura produkter? Ifrån att vara det land, som förser verlden med alla möjliga
slöjdalster, skulle det då inskränkas till sitt jern och sina stenkol.
Det är alltså klart, att ju mångsidigare industrien är för fyllandet af behofven,
ju fullkomligare är den och underlättar i samma mån utbytet, besparar dyra transportkostnader
och lemnar förädlingsvinst och arbetsförtjenst; och ligger det i sakens
*) se Ljungborg, pag. 433, 2:dra delen.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66. 197
natur att man icke kan utbyta många produkter, om man ej tillverkar för godt
pris. Men må vi här tillägga, att ett sådant afsedt utbyte icke endast lättas af ensamt
priset. Handeln, handelsgemenskapen med andra nationer och folk, kommunikationsväsendet,
utgör den största drifkraften för en verksam produktion. Englands
vimplar, som svaja på alla haf och i alla verldens hamnar, äro symbolen af dess
storhet oell rikedom. De bringa Englands intressen på platser, der de bäst bevakas
och salderas. Priset kommer ofta här mindre i fråga. Nyplöjda fåror på verldshafvens
fält öppna nya utsigter, knyta nya intressen. Och intill dess vi egna mera
uppmärksamhet åt våra handelsintressen, blifva, hvad vi ursprungligen hafva varit, en
handlande nation, som uppsöker nya förvärfskällor, öppnar nya utvägar för vår arbetsliv
och omtanka, intränga i andra folks ställning och förhållanden, fylla deras
behof och återföra till oss deras oarbetade natura rikedomar, för att i förädlad form
återbringa dem; intill dess skola vi gå i samma snäckgång, som vi i många år hafva
fortsatt, förblifva visserligen ett högsinnadt, men tarfligt folk, stolta i vår fattigdom
och fattiga i vår stolthet.
Huru ofta hörer man icke personer döma om vår lott, som skulle den ensamt
bestå deri, att plöja åkerns tegar och uppodla våra träsk och kullar, lemnande fabriksindustrien
och handeln åt andra dertill mera lämpliga tolk; personer, hvilka påstå
Englauds verldshandel och utvecklade fabrikssystem vara det landets stora olycka,
som skall bringa fall öfver det. »Så länge vi hafva jord att bearbeta», sade Presidenten
Jefferson i sina Beinerkungen liber Virginien, »skola våra landsmän icke sitta
i verkstäderna eller draga på spinnrocken. Timmermän, murare och skräddare äro
nödiga för vår hushållning, men verkstäderna må gerna för oss förläggas till Europa.
Det är bättre att vi bringar lefnadsförnödenheter till handtverksfolket i Europa, än
att vi för handtverkerierna hos oss hemtar dem från Europa.» Denna grundsats,
anmärker Wyse *), som säkert har bringat mycket godt öfver Amerika, är likväl
hufvudorsaken till den betydande importen, som i detta land betydligt öfverstigit exporten
och som slutade med ett deficit, som måste med klingande mynt betalas.
Må vi lägga märke till dessa Wyse’s ord! Yi erinra våra statmän derom, att indu
strien
aldrig kan svinga sig tili någon höjd, genom ett ensidigt bearbetande af en
eller några få industrigrenar; att produktion och konsumtion betinga hvarandra och
att en liflig inre rörelse är grunden för utbytet, handeln, välmågan och nationalrikedomen.
Vi nämna några ord ångående handtverkerierna och husslöjden. De äro mer
och mindre gynnade och missgynnade, utan egentlig plan för handtverkeriernas uppmuntran.
Färgserierna och tapetfabrikerna betala tull på färgen. Vadmalsväfnaden,
en vacker hemflits-näring, har länge kämpat mot klädesfabrikens allmagt. Oaktadt
*) Se «L)ie Voreignigten Staaten von Nord-Amerika», von Francis Wyse. 1 band,
121 sidan (1846).
198
Motioner hos Riddersknpet och Adeln 1862. N:o 66.
hemmaväfdt vadmal är färdigberedt dyrare än kläde, beräknar dock folket, som bor
ISngt ifrån fabrikerna, de omöjliga transporterna al sin ull och väfver hemma. Våra
utsvultna får-racer lemna ej heller ull, som går i handel. Kommer dertill att arbetet
under långa vinterqvällar och mellanstunder intet betalas, ett bevis på handtverkeriernas
eländighet hos oss. Folket väfver alltså ganska mycket vadmal såsom husslöjd,
som en hvar lörstår, då importen och fabrikationen af kläde är obetydlig i förhållande
till folkmängden. Ju dyrare färgerierna hålla färgningen af vadmal, ju mera
går denna husslöjd under.
Tullen på garn har samma inflytande på husslöjden.
Vår väsendtligaste husslöjd, bomullsväfnaden i Westergötland, förtjenar allt förståndigt
skydd. Många bevakade dess intressen vid sista riksdagen. Inom Adeln utredde
Grefve Ugglas frågan och visade, att frenne slags väfnader draga 27, 30 och 42
proc. eller i medeltal 33 proc. Ett så vida sträckt skydd gör ett stort ingrepp i
frihandelsprinciperna, ty derigenom belastas alla andra näringar, som till arbetsfolket
behöfver dylika produkter, på det kännbaraste. Men öfvergången till frihandeln må
varliga beredas med allt tillbörligt afseende på denna husslöjds omfattande vigt, blott
man icke ensidigt ser detta intresse till godo. Linnefabrikationens successiva nedgående
visar hvilken varsamhet i behandlingen husslöjden fordrar och att för densamma
icke blifvit tillräckligt sörjdt.
Smidet utgör en af våra största husslöjder. Att den måste gynnas är naturligt.
»Slöjdvaror, i taxan ej nämnda,» fortullas lika med det ämne arbetadt, hvaraf
de bestå, eller, om detta ej kan urskiljas, draga en tull af 20 på 100. Verktyg,
för slöjderna och handtverkerierna, ej specificerade, 5 på 100.
Motsägelserna härvid ligga i klar dag. Man vill beskydda t. ex. smidet och
beskatta derigenom den öfriga industrien, hvari smidet ingår, med 20 proc. af behofvet
derutinnan, utan afseende på att många andra tillverkningar, i hvilka detta
ingår, äro prisgifna åt den fria konkurrensen. Från sådan synpunkt är det absurdt
belägga verktygen för industrien med 5 proc. på 100.
Till dessa oegeotligheter har man kommit genom bristande näringsfrihet. Våra
gällande handels-, fabriks- och handtverks-ordningar af år 1846 äro en stående protest
mot frihandel. Det blefve här för vidlyftigt ingå i en speciel kritik öfver desamma,
hvarmed jag nu afstår till annat tillfälle. Vidare och med hänseende till
tull-lagstiftningen vill man skydda den eller den meningen, då en annan hvarpå den
beror måste draga tull. Denna omständighet håller våra hus-slöjder och handtverkerier
i en aftyning, som, om inga kraftigare medel Företagas, snart skall alldeles
ända deras svaga lifsblomma. Vi hinna icke med i uppfinningarnes spår, hindrade
af dessa skråförfattningar, man kallar handels-, fabriks- och handtverksförordningar af
år 1846, denna tullkordong man dragit om somliga våra hemnäringar. Gamla odugliga
arbetsmethoder och klumpiga verktyg och rätt snart oskickliga arbetare äro hinder,
som ej på denna lagstiftningens väg öfvervinnas. Skåden våra småstäder, deras
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 66. 199
yttre och inre gestalt, och de hänvisa utan vidare undersökning på den ståndpunkt
våra handtverkerier, sorn i dem skola ega sin fristad, befinna sig, tack vare prohibitismens
grundsatser. Den vexelverkan af produktion och konsumtion, som handelsfriheten
främjar, har till föremål, att sammanföra producenter och konsumenter, hvarigenom
rörelsen vidgas och utbytet lättas, land och folk tilltaga i välmåga, rikedom
och magt. Detta är just sjelfva motsatsen af hvad Carey yttrar om handelsfriheten,
om hvilken han säger, att genom densamma land och folk gå tillbaka, blifva dagli
gen
fattigare, svagare och mera beroende samt att frihandelssystemet aflägsnar producenter
och konsumenter. Vi mäste bestrida denna paradox. Granskom våra egna
näringar under vår prohibitiva ställning. Kanske den, som förviste näringarne från
landet till städerna, sammanförde producenter och konsumenter med hvarandra eller
främjat produktionens tillvext? Har den med sina bönhase-jagter och förbud för
både fabriks- oell handtverksproduktionen på landet, likasom förbud för landtmannaseglation
m. m., åstadkommit något godt? Har kanske den lättat utbytet och främjat
handeln? Kastom ett öga på våra närvarande handtverkerier, och ingen kan neka
till de drag af aftyning, som äro omisskännliga *). Hvarifrån härleda våra handtver
keriers
närvarande eländighet, fullt densamma nu som för 20 å 30 år sedan i prohibitismens
blomstringstid, om icke derifrån att frihandelsgrundsatsen ej ännu fått en
tums inträde pä detta område.
Detta sagdt utan att vilja yrka någon radikalism. Frihandelssystemet afser
icke den radikalism, man vill i vårt land dermed förstå. Hvarest finna någon radikal
tillämpning af frihandeln, i hvilket land visas exempel på ett sådant begrepp
om densamma? Ej i England, der frihandeln uppstått och utveckladt sig. Möjligen
i Brasilien, der den infördes 1816. Men der fanns ingen industri att taga vara på.
Möjligen i Amerika, för att tro Carey, men då är det den Amerikanska lagstiftningens
fel, den brutala tillämpningen af frihandeln, som åstadkommit det onda. Goda
grundsatser, illa tillämpade, förfela ofta sitt mål. Kanske ock helt andra orsaker
framkallat det elände och de resultater han skildrar. Amerikanarne äro ej mindre
än vi befriade ifrån statsmyndigheters opåkallade förmynderskap och olyckliga följder
af ett föråldradt penningeväsende. Dessa äro stora nog att motarbeta och paralysera
de bästa grundsatser, att skapa eller öfverändakasta en eljest blomstrande industri.
En Stats penninge- och kreditväsende är en lifsfråga för industrien. Blicken i denna
källas botten, och man skall finna orsakerna till den strid mången nation kämpar för
sitt varande och oberoende. Må man använda hvilka systemer som helst för nationalhushållningen,
om icke driffjedrarne för den inre rörelsen få gagna med deras hela
*) Att vi måste göra något annat och mera för vår yrkes—skickligliet och vrkesulveckling,
än endast bortrifvandet af skrå-statuterna är klart. .Synnerligen i
England, der man i denna väg förfarit med stor omsorg, har man stadgat
[flere påbud för fria yrkesföreningar i tidens anda, hvarigenom yrkes-skichlighel
befordras.
200 Motioner hos Ricider skåpet och Adeln 1862. N:o 66.
elasticitet, de skola icke förmå hålla den aftynande kroppen uppe; han sjunker oupphörligt
af mattighet tillbaka.
Vi fordra alltså visserligen ingen radikalism vid frihandelssystemets tillämpning
på våra förhållanden. Men konseqvens heter ordet till gåtan för inledandet af frihandel
hos oss. Man har i motsats härtill älskat inkonseqvensen, frigifvit somliga
näringar, dem man utsatt för den, långt utöfver vår framgångna utländska industriens
stormlöpning, på samma gång man, genom högt skydd i annat hänseende på andra
effekter, anfallit vår industri äfven i sidan. Så är, bland andra exempel, jordbruket,
vår största och vigtigaste näring, omhuldad.
Hvarföre begagnar man icke alla de medel, som en vis tull-lagstiftning erbjuder
för frihandelns utveckling och ändamål?
Tull-lagstiftningen ingår som en väsendtlig driffjeder för frihandelns befordran.
Utan en klok tull—lagstiftning; med premier och tull-restitutioner, drawback, att
jemna olikheter och skipa rätten, har man svårt med full fördel beträda frihandelns
väg.
Vi hafva förut omnämnt, att drawback vore ett förträffligt medel att höja
bränvinsfabrikationen till produktiva ändamål för industrien och exporten. Och hvad
premier angå, skulle det vara långt klokare att medelst dylika understödja vis;a läbrikatiouer,
som ingå i den allmänna produktions-kostnaden, såsom nödvändighetsvaror,
än att nedtynga näringarne med prohibitivtullar, som menligt inverka på dem
alla. Dit må synnerligen räknas handtverkssmidet, som är privilegieradt eller högt
skyddadt.
Dyra redskap är ej den minsta delen af förlagskostnaden. Skall handtverkaren
köpa dem dyrt; betungas han med drygt förlag och högre produktionskostnad, så kan
han icke täfla på verldsmarknaden. Hans varors dyrhet håller honom tillbaka och
tynger på all industri i hvilken de ingå.
Eller skall frihandeln befläckas med samma tillvitelse, man rättvist gjort prohi—
bitivsystemet, att under det vi producera verldens bästa jern vi icke hafva förmått
göra en pennknif, matknif, sax eiler dylikt verktyg, som i pris eller prydlighet kunnat
mäta sig med Engelska industriens, ehuru råvaran, jernet, inåste blifva Engelsmännen
genom transportkostnad m. m. dyrare än oss. Vi hafva blifvit tvingade, våra prohibitiva
åtgärder oaktadt, sälja vårt goda jern för en spottstyfver, för att återköpa det förädladt
mångtusende gånger dyrare, och så med flere andra våra produktioner. Det är denna
skamfläck frihandein skall aftvå oss, om vi tillämpa den rätt, det är denna vinst på
förädlingsvaror den skall bevara åt vårt land, om vi aktgifva tiden, dess utveckling
och kraf. Prohibitismen har icke förmått lösa denna uppgift, trots allt hvad dess
loftalare hafva att om densamma säga. Och för öfrigt om Staten, som genom det
nya handelssystemet skördat och skördar omätliga frukter, skulle bestå några millioner
deraf årligen — ty hvarför skulle icke systemet bringas först till utveckling, genom
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862■ N:o 66. 201
nora sina egna medel, — till olika näringars uppmuntran genom föranstaltandet af stående
slöjdexpositioner, ordnande af kommunikations- och postväsendet icke endast i en
rigtning och i några provinser, innan man för Statsverkets räkning drager vexel derpå;
skulle bekosta tekniska skolor och läroanstalter, befrämja handelsförbindelser på
närmare och fjärmare afstånd, och befordra genom premier industriens framgång;
öppna nya afsättningskanaler på aflägsnare håll och göra något för att föra oss ut
i det stora pulserande verldslifvet; inleda med utländska makter handels- och reciprocitets-föredrag;
hvad mera att säga derom, än att det kan rättvisligen och billigtvis
fordras och begäras.
Om icke styrelsen och folket fattas af denna tanke, om nödvändigheten af dessa
åtgärder för industriens utveckling; afhjelpa naturliga hinder och lätta bördorna; med
ett ord sätta sig in i systemets anda och verklighet, så kunna vi icke hoppas af frihandeln
eller de bästa principer någon särdeles framgång.
Vi befinna oss på efterkälken och vi förblifva i denna sorgliga ställning.
Vi skola förvandlas till ett litet folk, som lefver för dagen och hemtar våra
kryddor och pepparstrutar från närmaste handelsstäder i Tyskland eller England,
hvilka blifva våra mellanhänder, till hvilka vi på sätt och vis blifva skattskyldige,
hvarom vi hafva goda bevis. Vi få då betala vår lättja och tröghet med en handelsbalans,
som faller dem till godo och som vi sedan uppbära i form af lån.
Hvad smidet och verktygen äro för handtverkerierna och husslöjden, det äro de
mekaniska verkstäderna för den stora industrien. Dessa, som kämpa med alla vårt
lands industriela och financiela betryck, de äro väl värde Statens uppmuntran, ty de
äro arbets- och drifkraften för det stora producerandet; de tusendubbla ock produktionsförmågan.
Redan för flere år sedan beräknades Englands förökade arbetskraft
genom machinväsendet till 600 millioner menniskors. Till hvilken siffra skola vi
uppskatta vår af samma orsak förökade? Den blir i alla hänseenden högst ringa.
Huru skall då någon verkligen kunna inbilla sig, att vår industri, fattig på upplysta
ledare, på machiner och kapitaler samt tryckt af ojemnt fördelade skatter och näringstvång,
skulle kunna täfla med Englands på en radikal frihandels väg? Omöjligt kan
någon tänka eller beräkna något så barnsligt och menlöst. Men derföre och oaktadt
vår underlägsenhet härutinnan hafva frihandelns principer, tillbörligt använda på vår
industri, samma vigt för oss, som frihandelns, använda på Englands industri, har för
detta land.
Med anledning af hvad jag haft äran föredraga, får jag vördsamt föreslå:
att tull-taxan i sin helhet öfverses och granskas, i öfverensstämmelse med
frihandelns fordringar och grunder, så alt ofvan omförmälda nödvändighetsvaror
ock rudimaterier blifva tullfria och förädlings-industrien skyddas
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 26
202 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 67.
med premier eller import-tull efter sig företeende behof och hvartill omständigheterna
föranleda med hänsigt till vår industriela ståndpunkt.
Stockholm den 26 November 1862.
C. A. Raab.
J¥:o 63.
Af Herr Ehrenborg, Richard Michael, angående ändringar
i gällande Bevillnings-sladga.
Den af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag uppgjorda Bevillnings-stadga måste
af en hvar vitsordas såsom egande förtjensten af i allmänhet ganska mycken reda och
fullständighet, särdeles med afseende på de genomgripande förändringar och nya förhållanden,
som med densamma skulle inträda. Dock har vid författningens första
tillämpning, åtminstone i formelt hänseende, förekommit ett och annat, som synes
böra föranleda rättelse eller förtydligande.
l:o. I afseende på taxering af fastighet, så har på särskilda ställen uti såväl
sjelfva stadgan, som uti den åtföljande instruktionen blifvit uttryckligen bestämdt, att
fast egendom skall uppskattas till dess verkliga värde (Stadgan § 3 mom. 1, Instr.
§ S), samt att de uppgifter i köpeskillings-belopp, hypotheks- och brandförsäkringsvärden,
arrenden, areal, afkastning m. m., hvilka Beredningarne dels få sig tillställde,
och dels ega att sig sjelfva anskaffa, endast skola tjena till "ledning" (Stadg. § 3
mom. 1, Instr. § 4 mom. 1) för finnandet af det verkliga värdet. I fråga om uppskattningens
grundande på nämnda uppgifter, så kommer man, hvad jordbruksfastigheter
angår, i allmänhet sanningen närmast dels genom beräkningen af medelafkastningen,
såvidt fastigheten icke är vanvårdad, och dels och ännu säkrare genom uppskattning
af dess areal eller taxerad mark. Hvad hypotheksvärdena angår, så kunna
visserligen äfven dessa genom jemförelse blifva till någon ledning, ehuru man måste
erkänna att vid sådana värderingar mindre noggrannhet ofta eger rum, helst de flesta
hypotheks-föreningar ej bevilja lån till högre belopp än halfva värderingssumman
och således viirderingsmännen, som på en kort stund måste afsluta förrättningen,
vanligen anse sig utan risk kunna följa de uppgifter, som lemnäs af egarne, hvilka,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 61.
203
åtminstone på de mindre fastigheterna, åstunda lån till högsta möjliga belopp. Men
aldra vanskligast äro utan tvifvel fastigheternas betingade köpeskillingar, hvilka bero af
en mängd oupphörligen vexlande förhållanden och derföre också visa sig å samma
egendom inom få år eller mellan särskilda alldeles jemngoda fastigheter kunna variera
med ända till flere hundra procent, särdeles hvad angår smärre jordegendomar, å
hvilka, genom den mångdubbelt större konkurrensen af köpare, vanlingen betingas en
proportionsvis långt högre köpeskilling, än på de större. Detta oaktadt har uti författningen
(Stadgans § 3, mom. 1. Instruktionens <§ 4 mom. 1. J:o) alltid köpeskillingen
anförts främst bland de uppgifter, som skola tjena till ledning för taxeringsmännen,
och de tvänne första raderna uti Instr. § 5 ega tydligen en sådan lydelse,
som om köpeskilling, arrende och hypotheksvärdering, vore uti sagde ordning
de normala grunderna för finnandet af fastigheternas verkliga värde; hvarjemte (Instr.
§ 4 mom. 2.) bestämdt föreskrifvit att då fastighet uppskattas högre eller lägre än
sednast betingad köpeskilling eller hypotheksvärderingssumma, de särskilda skäl, som
dertill föranledt, skola i taxeringshandlingarne antecknas. Då sådana skäl antingen
måste för hvarje fastighet helt enkelt blifva, att taxeringsmännen ej anse densamma
värd mer eller mindre än den af dem åsätta summa, eller ock de skulle för hvarje
särskild fastighet anföra de grunder hvarpå de kommit till det af dem angifna värderingsbelopp,
och hvilket uti längdens anmärkningskolumner eller Kommittéens protokoll
vore nära nog omöjligt, och då dertill nyssberörda stadgande är för taxeringsmännen
bindaude och lätteligen föranleder dem att frångå det på säkrare grunder
åsätta värdet för att så mycket som möjligt närma sig hypotheksvärdet eller den ofta
orimliga köpesumman, så torde vara obestridligt att detta stadgande just motverkar
ett af författningens hufvudsyften, nemligen att fastigheterna skulle uppskattas till
deras verkliga värde; hvadan önskligt hade varit om, med bibehållande af den vederbörande
ålagda skyldighet att meddela de i Stadgan § 25 uppräknade uppgifter,
den i Instr. § 4 mom. £ antagna föreskrift för Taxeringsmännen att
gifva skäl för sitt afvikande från köpeskillingsbelopp och hypotheksvärden,
blifvit helt och hållen utesluten.
2:o. Uti Instrukt. § 4 mom 2 och deruti skedd hänvisning till mom. 1 punkten
4 af samma § hafva taxeringsmännen blifvit ålagda att, icke blott i afseende på
stadsegendomar, utan äfven i fråga om sådana å landet uppförda hus och byggnader,
hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar, åsätta minst det värde, för
hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning emot brandskada
försäkrade; men då de i Stadgan § 25 omnämnda brandförsäkringsuppgifter, hvilka
af vederbörande skola taxeringsmän tillställas, endast afse byggnader i städerna, men
icke dem å landet, och då den i Stadgan § 35 åt Beredningens ordförande medgifna
rätt till andra upplysningars infordrande svårligen skulle i detta fall, utan försäkringstagarens
godvilliga tillmötesgående, kunna utöfvas; så synes det hafva varit
nödigt att,
204 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 67.
antingen ålägga vederbörande att äfven meddela uppi [ter å brandförsäkringsvärdet
för de byggnader å landet, hvilka icke för jordbruket begagnas,
eller ock att åt taxeringsmännen öfverlemna deras uppskattning, oberoende
af brandförsäkringsvärdet.
3:o. I fråga om byggnader af näst ofvanberörda slag förekommer vidare, att
författningen icke lemnar något tydligt svar på den frågan, huruvida byggnader,
hvilka visserligen blifvit uppförda för annat ändamål, än jordbruket och dess binäringar
tillhörande rörelse, men deremot numera såväl under löpande taxeringsåret,
som under nästföregående, äro alldeles obegagnade, likväl böra i fastighetslängden
under rubriken »annan fastighet» upptagas och sålunda bevillning derå påföras, eller
om desamma böra vara från bevillning befriade. Till förstnämnda uppfattning kan
man föranledas, dels af det på tvänne ställen uti Instr. § 4 förekommande uttryck
»hvilka icke begagnas för jordbruket» etc., och dels ännu mera af det i slutet af
berörda § förekommande stadgandet att »särskildt utsättes värdet af sjelfva jordbruks
fastigheten
med de till jordbruket och dess binäringar hörande byggnader» etc., hvilket
stadgande tydligen synes angifva att från jordbruksfastighetsvärdet uteslutes allt,
som icke med jordbruket har gemenskap, till följd hvaraf de ifrågavarande byggnaderna,
hvilka, ehuru obegagnade, dock onekligen hafva något värde, skulle, om de
ej särskildt upptagas, sålunda alls icke ingå i det totalvärde hvartill egendomen, med
såväl jordbruks- som annan fastighet blifver in summa uppskattad. Deremot har
man å andra sidan anledning att från fastighetsbevillning befria de obegagnade
byggnaderna, dels ur billighetens synpunkt, men tillika af tvänne i författningen förekommande
uttryck, då det i Stadgan § 4 6:o heter, »hvilka användas till annat
föremål» etc. samt uti Instr. § 4 sista raden: »alla öfriga byggnader, för hvilka bevillning
anses böra utgöras», hvilka sistnämnda ord tyckas åt taxeringsmännen lemna
en pröfningsrätt, huruvida bevillning bör sådana byggnader billigtvis påföras eller icke.
Ett tydligare stadgande i detta fall vore sålunda i författningen af nöden.
4:o. I afseende på uppskattning af inkomst utaf arbete, så hafva taxeringsmännen
icke i författningen tillräcklig ledning för afgörandet af den frågan, huruvida
i de fall då flera personer hufvudsakligen drifva sin rörelse hvar och en för sig,
men äro i och för denna rörelses drifvande med hvarandra i ett eller annat hänseende
associerade, taxering bör ske af hvar och en särskildt eller af deras gemensamma
rörelse, såsom ett bolags.
I förra fallet blifva de från inkomstbevillning befriade, i fall hvarderas inkomst
af rörelsen icke uppgår till 400 R:dr och de utom sin fastighetsafkastning ej heller
uppbära någon annan; då deremot i sednare händelsen bevillning måste påföras å
den gemensamma oafkortade inkomst de i rörelsen njuta. Här torde såsom exempel
få anföras förhållandet vid en stor del af våra bergsmanshyttor. Der finnas vanligen
tvänne särskilda bolag, nemligen ett byggnads- och ett blåsnings-bolag. I afseende
på byggnadsbolaget är tydligt att de för flere egare gemensamma byggnader
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 68. 205
upptagas såsom icke-jordbruksfastigheter och derå utgår lästighetsbevillning. Blåsningsbolaget
deremot skall beskattas för sin inkomst; och om så är, att bolagsrörelse
verkligen drifves, så att de särskilda brukarne blifva på gemensam räkning godtgjorda
sin andel i årets blåsningsvinst samt för det s. k. rede af malm och kol, som de
från sina egendomar till den gemensamma rörelsen lemna, så är också gifvet, att de
såsom bolag skola beskattas för den samfällda vinsten; men om deremot, såsom flerestädes
är förhållandet, hvar och en brukare för egen räkning sköter sin blåsning,
tillverkar sitt tackjern och dertill tillsläpper såväl malm som kol, hvilket allt, liksom
tackjernet, han för sin särskilda del omhandhafver och förvarar i sina egna vid hyttan
uppförda bodar, så förefinnes mellan de blåsande intet annat bolagsförhållande,
än indelningen dem emellan af brukningstiden vid hyttan samt möjligen det gemensamma
aflönandet af någon för ordningen derstädes behöflig person. Då under sådant
förhållande Statens och den enskildes inbördes rätt kan i fråga om ganska betydliga
belopp bli beroende af huruvida samfälld eller enskild beskattning bör ega
rum, så synes äfven i detta fall en bestämdare föreskrift vara af behofvet påkallad.
5:o. Slutligen anmärkes att författningen icke upplyser huruvida äfven på holag
får tillämpas det i Stadgan § 8 mom. 2 beviljade afdrag af 300 Rrdr. Utan tvifvel
har en sådan utsträckning icke varit lagstiftarens mening, men då olika uppfattning
häruti försports, så torde äfven denna tvetydighet böra blifva genom ett bestämdare
stadgande undanröjd.
Jag har härmed tagit mig friheten vända uppmärksamheten på några formella
brister i nu gällande Bevillnings-stadga, och då det väl åligger Rikets Ständer att
äfven vid innevarande riksdag uppgöra Bevillnings-författning, så beder jag
att dessa erinringar dervid må pröfvas, och, i den mån de finnas grundade,
iakttagas.
Anhållande jag vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 26 November 1862.
Rich. Ehrenborg.
H:o 68.
Af Herr Ehrenborg; Kicliartl Michael) angående bränvinsförsäljnings-afgifternas
ingående lill Statsverket.
Jag beder att få med några få ord påyrka, att Rikets Ständer må, utan vidare
uppskof, undanrödja den olikhet, som sedan 18S4 års bränvins-lagstiftning ännu före
-
206 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 68.
finnes mellan städerna och landtsocknarne, i afseende på delaktigheten uti afgifterna
för försäljning af bränvin. Detta yrkande har icke sin grund i någon benägenhet
att gynna landtkommunerna genom att fråntaga städerna någon del af deras inkomster,
utan anser jag att en förändrad bestämmelse är i detta fall en sedlig nödvändighet.
Ingen lärer väl ock ur fosterländsk synpunkt kunna gilla, att då man vill
på lagstiftningens väg så vidt möjligt hämma förderfvets flod, man bibehåller det
stadgande, hvarigenom hvarje särskild stad måste uppmuntras att för en skenbar fördel
låta denna ström allt ymnigare flöda. Det kan visst icke nekas, att i många
städer de ifrågavarande medlen användas till ganska nyttiga ändamål samt att kloka
anordningar gjorts för att hindra allt för grofva missbruk, åtminstone så länge de för
försäljningen utgående afgifter anses tillräckliga för stadens behof; men så snart häruti
yppar sig någon brist, så uppstod ock för staden en frestelse att pågjuta ännu
rikligare af den begärliga varan. Detta har man nu å ena sidan insett; men vid
framställda förslag om att alla försäljningsafgifter från såväl stad som land skulle
likasom tillverkningsafgifterna ingå till Staten, eller att städer och landtsocknar skulle
utan åtskilnad, efter hvarje kommuns folkmängd, erhålla sin andel i hela länets sammanlagda
afgiftsbelopp, eller ock, såsom i en denna dag remitterad motion föreslagits,
att afgifterna skulle ingå till landstingskassan, så har man invändt att delta
skulle medföra en orättvisa mot städerna, hvilka, såsom före 1854, genom gammal
häfd tillgodonjutande vinsten å sin utskänkning och fortfarande lönande vissa af sina
embetsmän, skulle ega något åtminstone moraliskt rättmätigt anspråk på att antingen
få någon ersättning för det förra eller befrias från det sednare; och då dessa förhållanden
ännu icke varit klart utredda, så har man icke ansett sig billigtvis kunna
nu fråntaga städerna deras inkomst, helst bibehållandet af densamma skulle, enligt
hvad jag äfven i denna förmiddags plenum tyckt mig höra yttras, äfven blifvit dem
förespegladt vid den riksdag, med hvars lagstiftning de nuvarande förhållandena inträdde.
Jag hemställer dock, förutsatt att icke, emot all förmodan, någon juridisk
rätt derigenom förnärmas, om det är skäl att för dessa svårigheter uppskjuta hufvudsaken.
Utredningen af städernas rätt äro de sjelfve bäst i tillfälle att åstadkomma;
men så länge de bibehålla de i:delarne i försäljningsafgifterna, så torde ock berörda
utredning uteblifva. Må derföre Rikets Ständer om möjligt besluta, att alla försäljnings-algifter
skola ingå tili Staten; och derefter lära utan tvifvel städerna ofördröjligen
inkomma med sina uppgifter och anspråk, samt Rikets Ständer vid nästblifvande
riksdag blifva i tillfälle att åt städerna, med beräkning från den tid då
deras inkomst af försäljningsafgifterna upphört, anslå hvad billigt är, äfvensom att
för Hushållnings-sällskapernas verksamhet m. 11. allmännyttiga ändamål disponera en
del af det öfriga.
Men för den beklagliga händelse att, till följd af någon ännu icke utredd men
dock antaglig städernas juridiska rätt eller af något annat skäl, Rikets Ständer icke
skulle kunna vid denna riksdag besluta bränvins-försäljnings-afgifternas ingående till
Motioner hos Ridder skåpet och Adein i862. N:o 68. 207
Staten, utan kommunerna ännu tillerkännas förmånen att desamma uppbära, så torde
det dock ändå vara möjligt att undvika den nu gällande förderfliga principen. Jag
vågar att i detta fall framställa tvänne alternativa förslag, båda med bibehållande af
någon företrädesrätt åt städerna framför landtkommunerna, nemligen: antingen att de
|:delarne af städernas försäljningsafgifter blefve på samtlige städer i hela riket utdelade
efter folkmängden, eller ock att de frdelarne från såväl stads- som landtkommuner
inom hvarje län inginge till landtränterierna och sedermera lördelades efter beräkning
af folkmängden på såväl städerna som landtsocknarne, dock med iakttagande att hvarje
stad i detta fall beräknades t. ex. till tre, fyra eller fem gånger den folkmängd, som
den verkligen eger; allt intill dess, efter verkställd utredning af städernas rätt, Rikets
Ständer blifva i tillfälle att besluta afgifternas ingående till Staten. Att desamma
skulle tillfalla landstingskassan kunde visst synas i flere fall vara lämpligt; men om
städerna, på grund af ett häfdvunnet förhållande, icke billigtvis böra utan ersättning
för framtiden beröfvas denna inkomst, så torde en sådan aldrig kunna erhållas ifrån
landstinget, men väl ifrån Staten.
Många äro de brister, som i öfrigt vidlåda nu gällande Förordning om vilko
ren
för försäljning af bränvin, och särskildt hvad städerna angår vöre i flere andra
hänseenden anledning ånyo föreslå, att för dem blefve gällande samma bestämmelser,
som för landet, såsom i fråga om förbud för utskänkning under söndag, vid marknader,
beväringsmönstringar o. s. v. Men då det är att hoppas att hvarje särskildt
stad, blott den upphör att blifva direkt intresserad af sin egen rörelses utsträckning,
sjelf skall mera nitälska för att hålla densamma inom behöriga gränsor, så har jag
härmed blott velat vidröra det moraliskt förderfliga stadgande, som särskildt är egnadt
att fresta till ett ockrande på lasten.
Jag får således vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer må, för sin del, besluta att, med upphäfvande af bestämmelserna
i 24 § af nu gällande Förordning om vilkor en för
föi'säljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker, stadgas måtte, att alla afgifter för minuthandel och utskänkning
af bränvin må hädanefter ingå till Slaten; men att, om
Rikets Ständer, med underkännande af denna min motion, skulle
fortfarande lemna kommunerna rätt alt tillgodonjuta berörda ufgif
ter,
Rikets Ständer dä må antingen antaga nugotdera af mina nyss
vid motiveringen anförda alternativa förslag, eller ock att, med anledning
af de motioner, som af andra representanter blifvit eller
blifva i denna fråga anförda, de ifrågavarande bestämmelserna må
på ett eller annat sätt ock i hvarje händelse sålunda förändras, att
den andel uti försäljningsafgifterna, hvilken tillkommer hvaije sär
skild
stad, icke må vara till beloppet beroende af huru mycket brån
-
208 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 69
vin blifvit inom samma stad genom minuthandel och utskänkning
försåldt.
Om remiss till vederbörligt Utskott fär jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 26 November 1862.
Rich. Ehrenborg.
N:o 69.
Af Herr Ehrenborg; Richard Michael; om upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 8 Maj 4849, angående sättet för kungörelsers
uppläsande i kyrkorna.
På denna dag för sex år sedan tog jag mig friheten att i fråga om lagstiftning
rörande sabbatsbudet här anföra några särskilda motioner, utaf hvilka jag beder
att härmed få, ehuru i förändrad form, förnya blott en enda och den till sitt syfte
minst omfattande.
Sedan nämnde tid har detta ämne blifvit föremål för mera uppmärksamhet,
samt offentligen afhandlats under en skarp meningsskiljaktighet. Från ena sidan har
man fordrat, att Staten såsom ett kristligt samhälle skulle i sin lagstiftning gifva
uttryck åt budets helgd, skydda den enskildes sabbatsfrid, samt, utan att genom
några straffbestämmelser söka tvinga till gudsfruktan, dock i sin förvaltning, då den
handlar såsom Stat, iakttaga hudet sådant det numera är oss återgifvet, nemligen
renadt från menskliga tillsatser och i samklang med kärlekens anda, samt med erkännande
af de nödfallsförhållanden, hvilka äro oundvikliga i det borgerliga samfundslifvets
numera utvecklade skick; och till grund för sådana yrkanden har legat den
uppfattning, att nämnda bud, hvilket för den enskilde visserligen kan alltefter dess
olika ståndpunkt erfaras antingen såsom en herrlig gåfva eller såsom en bindande
"fordran, men dock alltid för honom mäste vara giltigt, likaså måste för Staten, såsom
ett samfund af kristna medlemmar, ega en för alla tider oföränderligt bindande
kraft, såsom en väsendtlig del af den allmänna sedelagen. Å den motsatta sidan åter
har man, dels genom ensidig tydning af sjelfva bibelordet och dels genom naturliga
förnuftsskäl samt beklagligen ofta inom vår tidningspress under lätttsinnigt gäckeri,
velat förneka detta buds fulla giltighet vare sig för den enskilde eller Staten, samt
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 69. 209
påstått att detsamma, såsom det der endast varit gifvet åt Judafolket och tillhört
den gammal-testamentliga ceremonial-lagen, numera blifvit upphäfdt, och att de gamla
stadganden derom, hvilka i vår Svenska lag qvarstå, böra, långt ifrån att upplifvas,
snarare borttagas eller ignoreras, såsom icke öfverensstämmande med nyare tiders uppfattning
och fördomsfrihet m. m.; och har man sålunda vågat att uppenbart söka
bortrycka sabbatsbudet från dess plats i den gudomliga sedelagens gyllene kedja.
Så djupt sorglig, ur kristligt fosterländsk synpunkt, denna sednare uppfattning
är, så kan den dock icke vara egnad att väcka förundran. Ty i fråga om allt,
som i denna verlden skall hållas heligt, så gäller för såväl ett folk som för den enskilde
den sanningen, att det heliga icke kan såsom sådant bibehållas utan en kamp,
en oaflåtlig sträfvan att emot den egna naturliga böjelsen derpå taga vara. Om
detta lemnäs åt sig sjelft, och ett folk uti sin lagstiftning och samfundslif i öfrigt
medföljer tidens utveckling, men förgäter detta omsorgsfulla tillvaratagande af hvad
som dock är väsendtligt för ett ännu högre syfte, än en tids verkande på jorden,
så inträffar att samma folk, dels gjort sig förlustigt af sjelfva saken, om ock dess
bokstaf sedan äldre tider står i någon mån qvar på papperet, och dels, vid bedömandet
af en sådan saks väsende och giltighet, icke vidare står på det gamla ovanskliga
Ordets grund, utan befinner sig i sitt föreställningssätt vara på tidsandans ståndpunkt,
hvarifrån äfven det skarpaste naturliga förnuft aldrig kan annat än skeft bedöma
hvad heligt är eller hvad såsom sådant bör hällas. Det är kärt att ännu ej
hafva anledning påstå att så har gått, men symtomerna af den sjukdom, som i
denna sak velat angripa våra ögon, hafva dock utvisat, att så har hotat att gå i afseende
på Svenska folkets uppfattning af budet om Herrans dag.
Vid sistlidne riksdag väcktes inom detta Stånd af en nu frånvarande ledamot
en motion, hvaruti, utom ett särskildt vigtigt detaljförslag, yrkades antagandet och
tillämpningen af den grundsats, att alla myndigheter böra vid sina förfoganden, såvidt
möjligt är, iakttaga sabbatsbudet. Men då nämnda motion icke lyckades vinna representationens
allmänna erkännande, så synes det vara lika liten utsigt att vid denna
riksdag uti berörda fråga få genomdrifvet något omfattande lagförslag, hvilket måhända
också måste bättre, än nu är fallet, förberedas på öfvertygelsens väg. Jag
ville derföre inskränka mig att särskildt vända uppmärksamheten på en visserligen
ringa, men dock ganska påträngande del af sabbatsfrågan, nemligen behofvet af förändrad
tid, sätt och rum för de verldsliga angelägenheter, hvilka, enligt nu gällande
lag, på Söndagen behandlas i samband med den offentliga gudstjensten.
Utom den förut vidrörda hufvudgrunden, så tillkommer här en särskild och
ömmande bevekelsegrund, för hvilken jag vågar hoppas ett allmänt behjertande. Såsom
fosterlandsvänner kunna vi icke annat än hysa kärlek och deltagande för det
Svenska kyrkosamfund, i hvars sköte vi alla blifvit upptagne, der vi ock ega en ren
bekännelse och i öfrigt de dyrbaraste förmåner. Yi kunna ej annat än glädjas åt
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 27
210
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 69.
hvarje företeelse, hvarigenom det röjer sig, att Kyrkan blifver af sin Herre omhuldad,
upplifvad och stärkt för sitt dyra, vigtiga värf; men å andra sidan måste vi
ock bekymras öfver och, såvidt på oss beror, söka undanrödja allt, som kan bidraga
att nedsätta hennes lifskraft och intlytande; vi måste lemna benne det skydd, bon
behöfver och framförallt omsorgsfullt tillse, att vi icke motverka hennes ändamål eller
befordra hennes splittring. Nu har, såsom bekant är, under de seduaste årtiotalen,
samtidigt med ett inom Kyrkan uppvaknadt lif, älven visat sig en lutning till separation,
just ibland sådana, hvilka det för Kyrkan är angelägnast att för sig bibehålla,
vårda och leda. Ett ganska verksamt botemedel häremot var den bekännelsefrihet
inom Kyrkan, hvilken infördes genom upphäfvandet af 1726 års Konventikelplakat.
Men ännu återstod det för separatismen högst närande verldsväsende, hvarmed
sabbaten och gudstjensten är lagligen bemängd. I motiveringen af mina i
denna sak förra gången anförda motioner gjordes en teckning af det mångahanda
utaf kungörelser, handel och sockenstämmor (att icke här vidröra städernas utskänkning),
hvaruti vår gudstjenst vanligen är inpassad; och jag åberopar det då sagda
såsom ännu med förhållandet mestadels öfverensstämmande. De sednare åren hafva
gifvit en ökad erfarenhet af hvad som äfven förra gången framhölls, nemligen, att äfven
der Ordet i templet rent och klart förkunnas, så är just denna sabbatens och gudstjenstens
lagliga uppblandning med veridsliga angelägenheter en kraftig näring för den
separatistiska böjelse, som hos församlingsmedlemmar uppstått. De separatistiska ledarne,
hvilka oftast äfven i läran affallit från vår Kyrka, försumma icke att söka utöfva
sitt inflytande just pä sådana församlingsmedlemmar, hvilkas gudaktighetsöfningar
icke, såsom tillförene, härröra af blott sedvänja, utan af ett verkligt uppbyggelsebehof,
och för hvilka gudstjensten och sabbatsfirandet inom deras kyrkosocken just skulle
vara det nådestillfälle, som företrädesvis bidroge att hos dem afleda alla onyttiga
spörjsmål och att hålla dem stilla inom den Kyrkas hägn, i hvilken de från barndomen
blifvit upptagne och hvars bekännelse de ännu i tro och öfvertygelse hylla.
Men då dessa själar med numera vaknade sinnen erfara hvilken plats detta heliga
innehafver och huru det likasom tyckes hafva varit meningen att undanskymma och
bortblanda detsamma för att försvaga dess intryck, så må man icke mycket undra
på, om de härutaf taga anstöt samt slutligen gå för vår Kyrka förlorade.
Hvad nu angår de särskilda härmed åsyftade veridsliga angelägenheter, hvilka
inom den Svenska kyrkosocknen hittills stått i samband med sabbatsfirande och gudstjenst,
så har, i afseende på f. d. sockenstämmorna eller kommunens sammanträden,
redan genom de nya kommunalförfattningarne en stor förbättring jinträdt, hvars resultater
torde äfven uti nu ifrågavarande hänseende böra inväntas, innan någon förändring
föreslås, så mycket hellre, som det i de flesta fall blir på stämmornas ordförande
beroende att så ordna dessa sammanträden,a tt de, såjvidt möjligt, blifva på
söcknedag hållna. Men deremot, i afseende på kungörelserna,$ hvilkas meddelande på
sätt som nu sker fått ett beklagligt stöd, icke blott uti gällande lagar, utan äfven i
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 60.
211
Sider och vana, nödgas jag föreslå, att detta olyckliga och alltför länge bibehållna
amen vid våra gudstjenster, hvilket särskildt är egnadt att utplåna allt intryck af
hvad som nyss förevarit samt också vanligen utgör ämnet för hvad mängden af
kyrkobesökande på hemvägen afhandla, måtte helt och hållet från deras nuvarande plats
förllyttas. Inom Borgare- och Bonde-Stånden lära äfven i detta ämne motioner nyligen
blifvit väckta; men då dervid, utan hänsigt tift frågans grund och ändamål, endast
afsetts en förllyttning från presteu till lekmannen och från predikstolen till gången
eller sockenstugan,®så blifver derigenom frågan förryckt och endast en halfmesyr
föreslagen; hvadan här måste vidhållas, att kungörelserna böra skiljas såväl från söndagen
som från templet. Att lagars och författningars uppläsning hittills ansetts
oskiljaktig från deras behöriga promulgation, torde härleda sig från behofvet under
en tid, då förmågan att läsa innantill i allmänhet var hos allmogen sällsynt. Men
då numera denna svårighet är häfd och dertill i allmänhet en ganska ringa kunskap
vinnes genom ett flyktigt afhörande, så finner jag vid den önskliga förändringen icke
ens den ringaste betänklighet.
Den sak, hvars förflyttning från söndagen och templet härmed begäres, faller
således icke inom området af några grofva eller ens i ringaste måtto i sig sjelfva
syndiga ting, utan tillhörer tvärtom sådant, som är i borgerligt ^hänseende lagligt,
nyttigt och nödvändigt, men som dock bör få sin rätta plats; och inom detta område
är det blott ett enda och i ögonen fallande missförhållande, hvars rättelse här
med
åsyftas. Jag lemnar nu åt en hvar att pröfva, huruvida härmed för mycket begäres.
Må Staten lägga afsides att stifta straffbestämmelser, som skulle tvinga dess
medlemmar till gudsfruktan eller sabbatsbudets iakttagande. Må utan hinder från
Statens sida åt den enskilde lemnäs valfrihet att använda söndagen till hvila och
uppbyggelse, eller, beröfvande sig sjelf dess välsignelse, till arbete och nöjen. Ja, må
äfven för närvarande nedläggas det eljest rättmätiga yrkandet, att den kristliga Staten
skulle, såsom sådan, i sina offentliga förfoganden ställa sig sabbatsbudet till efterrättelse;
men — må åtminstone det tempel och de stunder, som åt församlingen
gifvits för en helt annan och högre angelägenhet, få renas från sammanblandningen
med hvad som icke der har sin plats. Ett steg till ett sådant renande afses med
hvad jag nu påyrkar; och så litet det steget än kan synas vara, så är det dock ej
ovigtigt, då det skulle befria Kyrkan från ett bland de utaf tiden och verlden henne
tillfogade lyten, genom hvilka hennes upplifvande och stärkande förhindras, hennes
verksamhet förlamas och hennes sköna ändamål motverkas.
I enlighet med hvad nu anförts, får jag således föreslå:
att Rikets Ständer må, för sin del, besluta att, med upphäfvande eller
ändring af Kongl. Förordningen den 8 Maj 1849 samt alla de Lagar
och Författningar, hvilka innehålla bestämmelser om kungörelsers och andra
verldsliga akters uppläsande i kyrkorna på söndagar, stadgasj måtte,
212 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 70.
att, med undantag dels af riksdagskallelser, hvilka ännu, enligt Grundlagarne,
måste från predikstolar ne meddelas, och dels af Kongl. Maj:ts
Plakat om Bönedagar, så länge särskilda sådana påbjudas, alla de tillkännagifvanden
och promulgationer, hvilka hittills lagligen uti kyrkorna
skett, hädanefter skola verkställas genom anslag vid ingången till det rum,
der kommunens gemensamma sammanträden hållas, samt att i de fall, då
författningars eller andra publikationers format eller vidlyftighet icke
medgifver alt deras innehåll på sådant sätt inhemtas, desamma då må,
enligt den anvisning, som jemte rubrikens utsättande anslås, hållas för
allmänheten tillgängliga å det rum och under den persons vård, som dertill
inom kommunen utsetts; äfvensom slutligen, att viss tid måtte stadgas,
under hvilken hvarje utkommande författning bör för allmänheten på ofvannämnda
sätt hållas tillgänglig, och hvarefter den anses lagligen promulgerad.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 26 November 1862.
Hich. Ehrenborg.
mo to.
Af Grefve Hamilton, Malcolm Walter, angående ändringar
i Bevillnings-stadgan m. m.
Uti sista Bevillnings-förordningen hafva Rikets Ständer föreskrifvit att bevillning
skall direkte till Kronan erläggas för inkomst af kapital.
Då det emellertid icke låter sig göra att medgifva dem, som använda kapitalet,
nemligen egendomsegare, arrendatorer, industri-idkare m. fl., att åtnjuta lindring i
den bevillning, de böra erlägga i förhållande till den ränta de erlägga på lånade kapitaler,
så medför det direkta erläggandet af bevillning på kapital en orättvisa. Till
förtydligande häraf tager jag mig friheten anföra exempel. Om t. ex. två personer
tillsammans blifva egare af en egendom vard 100,000 R:dr, så betala de gemensamt
bevillning för sin fastighet med 30 R:dr. Om sedermera dessa båda personer vilja
skiljas åt, och uppgöra detta på så sätt, att den ene blir ensam egare af egendomen
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 70.
213
och den andre får en i egendomen intecknad skuldsedel å 30,000 R:dr löpande med
6 proc. ranta, så utgår derefter bevillningen af egendomen, som förut, med 30 R:dr,
men den som tagit den intecknade skuldsedeln får äfven betala för sin inkomst deraf
30 R:dr. De två få således efter delningen betala sammanlagdt dubbelt så stor bevillning
som förut, utan att deras förmögenhet eller inkomster undergått den ringaste
förändring. Jag tror icke jag har orätt uti att påstå att i grunden all inkomst af
kapital är af samma natur, jag nu nyss beskrifvit. Jag bar hört invändas: »skulle
»det vara rätt, ifall egendomen vore intecknad till bela sitt värde, att den som hade
»inteckningen, och således vore den rätte egaren, skulle vara fri från bevillning»;
härpå svarar jag: ja; åtminstone mycket mera rätt än att, för det egendomen och
inteckningarne hafva olika egare, Kronan skall hafva 3, säger tre, gånger så stor
bevillning, som hon finge om egendom och inteckningar hade samme egare. För
mig är alldeles obegripligt att en sådan lag kunnat och kan försvaras, som gör Kronans
rätt beroende af huru egendomen är fördelad; d. v. s. af hvilken som är egare
af kapitalet och hvilken af fastigheten. Man säger: »det är visserligen sannt att nu
»samma kapital kan blifva och verkligen blifver beskattadt flere gånger, men det må»ste
ovilkorligen vara det rätta, att all inkomst skall lika beskattas». Detta är en
princip och principer låta ofta mycket vackert, det gör också denna, och hvad mera
är, den är äfven rigtig; men då skall den äfven konseqvent tillämpas på allt och
alla. Rlefve den det, skulle jag visst icke hafva något att deremot invända. Då
skedde ingen orättvisa; då blefve icke samma inkomst flere gånger beskattad, såsom
nu är fället, hvilket icke af nya Förordningens ifrigaste förfäktare kan nekas. Uti
vår nu gällande Bevillnings-förordning är emellertid den vackra principen om all inkomsts
lika beskattning på långt när icke genomförd. Der är bevillning för fast
egendom särskildt, och för inkomst af kapital eller arbete särskildt; således är mer än en
princip följd, och då nu principerna icke harmoniera med hvarandra, så sker orättvisa.
För att återkomma till bevillningen på kapital, så vill jag anmärka att en person
kan hafva både skulder och fordringar; för inkomsten af sina fordringar skall
han betala bevillning, men för sina skulder får han icke afdrag; jag medger att jag
icke kan inse möjligheten att bevilja afdrag för skuld, men detta visar orättvisan af
Förordningen. Det vore och var billigt att vid räntors betalande göra afdrag för
bevillning, men det är obilligt och orättvist att ålägga inkomsten af kapital direkt
bevillning. Det är äfven ytterst svårt att rättvist påföra denna orättvisa bevillning,
ty det gränsar till det omöjliga att med visshet utröna huru stor inkomst hvar och
en har, i synnerhet af kapital; också hafva taxerings-förrättningarne sig ålagdt att
forska uti den enskildes enskilda lif och hushållning, hvilket är för en fri man kränkande
och förhatligt; på grund af sina forskningar (man kan kalla dem spioneri)
skola förrättningarne, såsom det heter, »på grund af egen kännedom samt alla medde»lade
eller eljest tillgängliga upplysningar» påföra bevillningen. De hafva till och med
bestämd föreskrift att göra sig underrättade om den hyra de enskilde betala och Ri
-
214
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 70
kets Ständer hafva varit så omtänksamma att bestämma den minsta inkomst man får
hafva i förhållande till sin hyra. Hvad billighet ligger deruti att om en person betalar
1,500 R:dr i hyra, hans inkomst skall beräknas till minst 9,000 R:dr och att,
om året derpå, hans hyra blifvit höjd med 100 R:dr, hans inkomst derför skall beräknas
till 11,200 R:dr. Hvad billighet ligger deruti, att, om en person har 5,000
R:dr i ränta för utlånt kapital, han skall betala 50 R:dr i bevillning på samma gång
som en annan med lika kapital, placeradt t. ex. i Privatbanks-aktier, som kanske
gifva £5,000 R:dr, är fri från bevillning efter II Artikeln?
En annan orimlighet uti Bevilinings-förordningen är bevillningen på fideikommiss,
gåfva, arf och testamente. Det är för mig svårt att härtill kunna finna, förutom
afundsjukan, annat skäl än att man ansett, att den som är nog lycklig att få fideikommiss,
arf, gåfva eller testamente, kan vara glad ändå, äfven om han får afstå en
del deraf till Kronan.
För mig synes denna beskattning vara ett obilligt, opåkalladt och betänkligt ingrepp
uti eganderätten, eller äro icke Rikets Ständer lika väl berättigade att pålägga
100 som 5 procents bevillning; d. v. s. med andra ord att indraga till Kronan all
egendom som eljest skulle gå till oskylda eller mera aflägsna slägtingar, eller, om
undantagen icke vore, all egendom då dess nuvarande egare dö. Jag anser icke
att Kronan bör hafva någon större rätt till den enskildes egendom, beroende på
huru han disponerar den. Om en person eger en egendom värd 400,000 R:dr, så
är det hans obestridliga rätt att sälja den för 10 R:dr, och då får Kronan så godt
som intet, men om han skänker bort samma egendom skall Kronan hafva 5,000
R:dr; är icke detta en obillig, ja, dum lag? Om en medellös person får ett fideikommiss
värdt 100,000 ll:dr, så skall han betala Kronan 5,000 R:dr; huru skall
han få dem utan att skuldsätta sig? Huru skall han kunna skuldsätta sig utan kredit?
Huru kan han hafva kredit, utan att ega något hvarmed en långifvare kan
blifva godtgjord? Fideikommisset kan hvarken pantsättas eller försäljas. Slutligen drabbas|den
olycklige af denna utgift till Kronan vid samma tid, som han behöfver allt
hvad han kan få ihop till uppsättning af inventarier m. m. En egendom kan bortskänkas
och ett fideikommiss byta om innehafvare huru ofta som helst, men för hvarje
gång skall Kronan hafva sina 5 procent, när det sker 20:de gången har Kronan
låtit betala sig hela egendomens värde, räntorna oberäknade. Det ligger icke utom
möjlighetens gräns att detta kunde ske på ett enda år, men likafullt qvarstår Kronans
rätt att få sina fem procent nästa — och alla följande gånger.
Jag hemställer huruvida det är rätt att stifta lag, som tvingar till skuldsättning?
Orimligt i det orättvisa är att afgiften till Kronan skall utgå af annat slag än det
emottagna; om man skulle gifvit någon del af hvad man fått, hade det åtminstone
alltid varit möjligt att utgöra bevillningen, nu är bestämdt icke säkert att så kan
ske. Om man sagt: af de 100 tunnland du får, skall Kronan hafva fem, så hade
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 70. 215
man sagt något rimligt; men då hade Kronan icke nästa gång fått så mycket och
något af egendomen hade alltid funnits ograveradt qvar.
Rikets Ständer hafva visserligen medgifvit undantag i vissa fall från erläggandet
af bevillning för arf, gåfva, testamente och fideikommiss, hvilka i någon mån minska
det förhatliga uti denna lag, men den qvarstår likväl uti hela sin orättvisa. Men
äfven dessa undantag äro orättvisa. Om en fideikommiss-innehafvare dör så, om fideikomisset
tillfaller en närmare eller fjermare slägting, så är i de aldra flesta fall den
erie som den andre lika beslägtade med stiftaren af fideikommisset. Konung och
Ständer hafva medgifvit testamentsfrihet; är det då rätt att belägga begagnandet
deraf med dryga böter? Ar det något särdeles förtjenstfullt att skänka egendom till
kyrkor m. m. eftersom de äro fritagna från bevilluingens erläggande? Af sådan egendom
får Kronan åtminstone aldrig mer någon dylik inkomst.
Om allt detta vore emellertid icke så mycket alt säga om Staten vore i nöd,
då man vore tvungen att begagna alla möjliga utvägar att få penningar, då billigheten
någon gång får vika för nödvändigheten, men så är icke förhållandet. I många år
har Statsverkets inkomster lemuat stora öfverskott utöfver utgifterna, och jag hade
rätt då jag vid förra riksdagen sade, här på detta rum, att statsregleringen borde
så uppgöras, att ingen bevillning behöfdes.
På grund af hvad jag nu anfört, föreslår jag:
l:o. att direkt bevillning för inkomst af kapital skall upphöra;
2:o. att bevillning för arf, gåfva, testamente och fideikommiss skall upphöra;
samt
3:o. att 20 § uti instruktionen för taxerings-förrättningarne skall
utgå.
Stockholm den 26 November 1862.
M. W. Hamilton.
216
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N.ris 71 och 72.
i\:o fl.
Af Grefve Hamilton, Malcolm Walter, angående fullmagters,
konstitutorialers m. fl. handlingars befrielse från stämpel.
Då det numera icke är nödvändigt för Statsverket, att af de personers, som
anställas i det allmännas tjenst, liksom taga betalning för det de blifvit anställde; så
tager jag mig friheten föreslå,
att fullmagter, Iconstitutorialer oell förordnanden m. m. hvarigenom embeten,
tjenster eller beställningar vid civila, militära, ecklesiastika eller andra
stater tillsättas, befrias från alla afgifter för stämpladt papper m. m.
Då jag icke kan inse något skäl till dessa afgifter, så torde icke vara nödigt
att anföra vidare skäl för deras afskaffande. Tjensten tilisättes icke för personens
skull utan för det allmännas, och då torde icke behöfvas mera än att antyda det
olämpliga uti att tjenstemannen för sin anställning skall betala Kronan, stundom
många hundra riksdaler, långt innan han ens får någon aflöning, hvilken stundom
icke utfaller förr än året är förbi; han borde derföre snarare få, än betala 5 procent
på lönen.
Stockholm den 26 November 1862.
M. W. Hamilton.
X:o T£.
Af Herr von Knorring, lisette, angående pension åt framlidne
Post-inspektoren Axel Fabian Tinnerholms enka, Johanna Brigitta
Tinnerholm, född Edlund.
Till pensions erhållande får jag äran föreslå enkan efter Post-inspektoren i Umeå,
Herr Axel Fabian Tinnerholm, och, till stöd för denna min vördsamma anhållan, anföra,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln i862. N:o 73.
217
föra, l:o att Enkefru Tinnerholm är så sjuklig, vid nu fyllda 65 år, att hon icke
eris kan hjelpreda sig utan medverkan af annan person, 2:o att hon har en oförsörjd
dotter oell 3:o att hennes aflidne man, som ingenting satt in i pensions-kassan, efterlemnat
henne i mycket bekymmersamma omständigheter, så att hon endast har
72 R:dr R:mt att årligen lefva utaf, nemligen en ordinarie fattigpension af Civilstatens
allmänna Enke- och Pupill-kassa. (Orsaken att Post-inspektor Tinnerholm
icke kunde efterlemna något åt hustru och barn var, att han var sängliggande sjuk
under de 3:ne sista åren af sin lefnad, då allt hvad han i tjensten sammansparat
åtgick.)
För det 4:de får jag hänvisa till de här bifogade intyg:
a) af Kongl. General-Post-styrelsen i Stockholm;
b) af Herr Landshöfdingen m. m. Munthe;
c) af Herr Regementsläkaren Waldenström;
d) af Pastors-embetet i Umeå, samt
e) bestyrkt transumt af bouppteckningen efter aflidne Post-inspektor Tinnerholm och
slutligen
I) dennes tjenste- och merit-förteckning
Med stöd af nu nämnda, bifogade handlingar samt öfriga ömmande omständigheter,
hvilka, enligt hvad mig bekant är, upptagas i den motion, som af Representanten
vid innevarande riksdag från Umeå stad väckes i Vällofliga Borgare-Ståndet,
får jag således äran föreslå:
att Rikets Ständer mätte bevilja Enkan efter framlidne Post-inspektoren
i Umeå, Herr Axel Fabian Tinnerholm, Fru B. Tinnerholm, ett årligt
understöd af Trehundrade (300) R.dr R:mt.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsammast.
Stockholm den 26 November 1862.
Oscar von Knorring.
K:o t;*.
Af Herr voll Knorrings Oscur* angående pension åt Majoren
August Hahr.
Då jag nu ärnar väcka förslag om en årlig pension åt en äldre militär, Majoren
i Arméen, Herr August Hahr, som genom sina allmänt nyttiga arbeten gjort
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd, 28
218
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 73.
sig förtjent af samhällets erkänsla, beder jag att med några ord få redogöra för
skälen härtill, bland hvilka i främsta rummet Major Hahrs verksamhet.
Alltsedan sitt inträde på tjenstemannabanan år 1821 såsom Officer vid f. d.
Fältmätnings-brigaden (eller numera Topografiska korpsen) har Major Hahr, med undantag
af några års ledighet, nästan oafbrutet under loppet af tillsammanlagt 36 år,
egnat hela sin tid åt utförandet af kart-arbeten öfver Sverige, dels såsom Topografofficer
från 1821 till 1837, dels såsom tjenstgörande, åren 1842, 1843 och 1844,
vid General-stabens lithografiska byrå med gravering af den stora skolkartan öfver
Sverige och Norrige, utgifven på Statens bekostnad, dels från och med 1845 till och
med 1848 med kart-arbeten i och för jernvägs-undersökningarne för Örebro—Nora—
Hult-banans anläggning, samt slutligen från nämnde år med författande och utgifvande
af följande statistiska kart-arbeten, nemligen:
l:o. En militär-statistisk karta i 4 blad öfver Sverige, Norrige och Danmark,
jemte tabeller öfver dessa rikens krigsmakters organisation, truppstyrka och förläggning,
utgifven med s. k. öfvertryck från sten i 2:ne upplagor åren 1845 och 1848.
2:o. En civil-statistisk karta i 8 blad öfver mellersta och södra Sverige, graverad
i koppar uti 75el af naturliga storleken, helt och hållet ny utarbetad och
konstruerad efter Topografiska korpsens verkställda triangelmätningar och befintliga
topografiska och geometriska specialkartor, påbörjad år 1849 och utgifven, den i:sta
upplagan i 4 häften från 1853 till 1860, med anvisande af landets kyrkliga, administrativa
och juridiska indelningar.
3:o. En förnyad upplaga deraf, utgifven 1861 med tillägg af hela jernvägssystemet,
jemte uppgifter om landets spannmålsproduktion, stångjerns- och manufaktursmiden,
malmbrytning m. m., utfördt med s. k. öfvertryck och färgtryck.
4:o. En särskild år 1861 utgifveu, till nämnda karta hörande, statistisk tablå,
med 48 tabeller öfver rikets alla socknar och kapell-lag, upptagande länsvis deras
kyrkliga, civila och juridiska indelningar, areal-innehåll å fast land och insjöar, odlad
jord m. m. samt deras folkmängd för 1855 och 1860 m. m., ordnade efter de nyaste
kartor och officiela handlingar.
Väl har, till bestridande af erforderliga förlagskostnader i och för kartan öfver
mellersta och södra Sverige jemte dithörande statistiska tablå (hvaraf kartan ensamt
i gravering kostat omkring 25,000 R:dr R:mt), dels Hans Maj:t Konungen,
såsom Kronprins, nådigst behagat förära nämnde arbete, genom Dess Hofmarskalkskontor,
från och med 1851 till och med 1857, högst betydliga årliga understöd,
dels har förskottsvis fått uppbäras de af Kongl. Maj:t särskildt, tid efter annan, Major
Hahr beviljade statsbidrag för inlösen af 450 exemplar af kartan och 300 exemplar
af statistiska tablån, med tillsammans 9,600 R:dr R:mt, äfvensom Rikets Ständer
dessutom vid 1858 års riksdag beviljade Major Hahr en gratifikation af 3,000 R:dr
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 74. 219
R:mt; men oaktadt dessa understöd har dock det varit oundvikligt att till arbetets
slutliga fullbordande anlita enskilde förläggare, som sedan 1838 års början förskotterat
ett sammanlagdt belopp af omkring 8,000 R:dr R:mt, en skuld, hvarmed ar
betet
ännu fortfarande är belastadt.
Den hedrande utmärkelse, som ifrågavarande kart-arbete fått röna vid detta års
verlds-exposition i London, genom erhållande af högsta priset af 2:ne medaljer, samt
det af Chefen för Kongl. Topografiska korpsen, General-majoren m. m. Herr J. A.
Hazelius lemnade smickrande intyg (hvarå afskrift härjemte bifogas) öfver Major Hahrs
utförda arbeten, torde utvisa det förtjenstfulla i detta värderika arbete, hvilket utgör
ett af de dugligaste och tillförlitligaste kartverk, som vi för närvarande ega öfver
Sverige, och som, utdeladt till och användt både i skolorna och vid de allmänna embetsverken,
ännu framgent länge torde kunna gagna det allmänna.
Med stöd af det nu anförda, äfvensom med fästadt afseende derpå att Major
Hahr, som af sjuklighet föranläts taga afsked ur aktiv tjenst innan han uppnått den
för erhållande af pension stadgade ålder, således icke kommit i åtnjutande af någon
pension, samt då dertill kommer att Major Hahr, nu mera vid fyllda 60 år och en
alltmer tilltagande sjuklighet, har svårt att försörja sig och sina minderåriga barn,
får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte bevilja Majoren i Arméen Herr August Hahr
en årlig pension af Femtonhundrade (1,500) Riksdaler Riksmynt, att utgå
från och med nästkommande års början.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 28 November 1862.
0. v. Knorring.
]*:o *4.
Af Herr voll Knorring? Oscar? angående löneförbättring åt
Kongl. Lif-beväidngs-regementets Officerare, m. m.
Kongl. Maj:t har i Sin nådiga Proposition till Rikets Ständers Stats-Utskott
framställt, att 8,000 R:dr R:mt af 4:de Hufvudtiteln och anslaget till Kongl. Lifbevärings-regementet
måtte öfverflyttas till anslaget för Lifgardes-regementena till
fot. Då det beväringsområde, som förut varit tilldelat Kongl, Lifbevärings-regemen
-
220
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 74.
tet, numera är tilldelat Lifgardes-regementena, skulle dessa 8,000 R:dr Runt användas
till aflönandet af tvänne 2:drekapitener vid hvartdera Gardet till fots, tilldess
ytterligare tillgång kunde uppkomma i följd af de återstående officerarnes afgång
från Kongl. Lifbevärings-regementet, då ytterligare en major och tvänne 2:drekapite
ner
af hvartdera Gardet skulle allönas af nämnda anslag. Fotgardes-regementena
skulle då, med tillökning i personalen af 1 major och 4 kapitener vid hvartdera regementet,
bestrida exercerandet af det dem tilldelade beväringsmanskap.
För tvänne riksdagar sedan begärde Kongl. Maj:t ett förökadt anslag för Kongl.
Lifbevärings-regementet till förbättrande af officerarnes löner, hvilka voro synbarligen
otillräckliga i anseende till fördyrade tider. Hela den öfriga Svenska Arméen erhöll
samtidigt lönetillökning, och Rikets Ständer medgåfvo äfven behofvet af tillökning i
lönerna vid Kongl. Lifbevärings-regementet, men ville dock ej för närvarande (d. v.
s. då) bifalla densamma, utan anhöllo i underdånighet att Kongl. Majit ville till nästpåföljande
riksdag inkomma med förslag till Lifbevärings-regementets förändrade organisation,
Emellan denna riksdag och den nästkommande öfverflyttades beväringsmanskapet
från Lifbevärings-regementet lill Gardes-regementena, utan att, mig veterligt,
Ständerna derom meddelats eller gifvit sitt samtycke.
Vid följande riksdag, 1859—1860 års, framställdes samma förslag, som vid
den nuvarande, om tillsättandet af 1 major och 4 kapitener vid hvartdera Gardet att
aflönas i mån af tillgång på Lifbevärings-regementets anslag, dock utan proposition
om öfverflyttning af någon viss del utaf anslaget.
Rikets Ständer tilltrodde sig då ej kunna bedöma ändamålsenligheten af Kongl.
Majis förslag om Gardes-regementenas tillökning, men gåfvo ganska tydligt tillkänna
sin önskan att till denna riksdag erhålla ett fullständigt utarbetadt förslag till ordnande
af bevärings-exercisen vid Gardes-regementena, så beskaffadt att, på samma
gång det kunde anses fullt ändamålsenligt, de officerare, hvilka hittills varit i åtnjutande
af anslaget, ej blefvo lidande hvarken till avancement eller öfriga förmåner.
Genom Kongl. Bref of den 18 Mars 1862 hafva dock nu blifvit utnämnde
tvänne 2:drekapitener vid hvartdera Gardet, i förhand allönade af Kongl. Lifbeväringsregementets
anslag, hvilket dock nu först proporieras till delvis öfverflyttning. Jag
vill endast i förbigående påpeka, hvad ovilkorligen skall falla hvar och en klart i ögonen,
att vid hela denna öfverflyttning så småningom tillgått så, att det tagits för gifvet
att gjord sak är afgjord sak. Dessa öfverflyttniugar hafva blifvit gjorda kort
före Rikets Ständers sammanträdande och något fullständigt förslag om det ändamålsenliga
ordnandet af beväringens exercerande vid Gardet har ej synts. Ty detta
provisionela förslag har endast åstadkommit 2 nya kapitenslöner vid hvartdera Gardet,
men kan omöjligt lända till målet, att få Gardes-beväringen ändamålsenligt exercerad,
ej ens då anslaget tillfullo tillfallit Gardet, hvilket jag tror vid närmare betänkande
skall blifva klart för hvar och en.
Föga eller inga upplysningar hafva under nästföregående riksdagar blifvit gifna
Motioner hos Bidderskåpet och Adeln 1862. N:o 74. 221
i fråga om Lifbevärings-regementets omorganisation, hvilka kunnat tjena tilli ledning
för Rikets Ständers omdöme i de delar, som omöjligt kunna kännas af andra än
dem, som tillhöra facket och varit i tillfälle att på närmare håll taga reda på förhållandet.
Man har naturligtvis återhållits af den, som det tycktes, välgrundade förhoppning
att ett ändamålsenligt och till Statens nytta ländande förslag skulle, enligt
Ständernas yttrade önskan, framläggas, i hvilket förslag ingens rätt skulle blifva för
mycket förbisedd. Då nu begäres öfverflyttandet af en del utaf Lifbevärings-regemenlets
anslag till Gardet, är det i sista stunden nödvändigt att söka lägga klart i dagen
vigten af att denna öfverllyttning ej sker förr än en fullständig organisation af
det hela framlägges, som gifver någon garan'i för möjligheten af uppfyllandet af det
åliggande, som åtföljer anslaget.
Hvad i första hand bör begrundas är hvilken nytta Staten kan hafva af denna
öfverllyttning och huruvida, när hela anslaget efter åratal är öfverflyttadt, Gardesregementena
verkligen kunna fullgöra åliggaudet att exercera den dem tilldelda beväring,
med den tillökning i personal de då erhållit.
Lifbevärings-regementets anslag, 31,911 R:dr SO öre, aflönade 1 regementschef,
2 majorer, 1 rcgements-qvartermästare, 2 regements-adjutanter, auditör, regements-pastor,
regements-kommissarie, 8 kapitener, 8 löjtnanter, 8 under-löjtnanter,
2 bataljons-adjutanter, 20 å 25 under-officerare och 64 korporaler; det vill
säga fullt öfver- och underbefäl för 2 bataljoner, hvilket befäl ej var mer än fullt
behölligt då beväringsstyrkan årligen uppgick till omkring 1,100 man, hvilka på den
korta tiden af 14 dagar skulle inöfvas.
Det nya förslaget går ut på att, på detta samma anslag, 31,911 R:dr 50 öre
(då ackords-amorteringen deri inbegripes, hvilken förut bestreds af officerarnes löner),
allona 2 majorer och 8 kapitener; det vill säga att, utom regements-chefen (med
4,000 R:drs lön), det nya förslaget aflönar 19 officerare mindre än förut, förutom
80 å 90 under-officerare och korporaler, hvilka'också aflönades med samma anslag.
Huruvida således det nya förslaget kan lända till Statens vinst, tyckes vara temligen
tvifvelaktigt, i synnerhet som nu öfver allt inom Arméen bristen på befäl blifver allt
mer och mer kännbar i anseende till den årligen ökade beväringsstyrkan.
Men kunna Gardes-regementena verkligen, när anslaget blifvit till sin helhet
öfverflyttadt, bestrida exercerandet af den dem tilldelade beväringsstyrka, med tillökning
af 1 major och 4 kapitener vid hvartdera Gardet, utan tillökning af subalternofficerare
och under-befäl?
Gardets beväringsstyrka uppgår nu, oaktadt något ändrad indelning, till ungefär
samma styrka, som förut exercerades af Lifbevärings-regementet, det vill säga
till omkring 1,000 man, eller 500 man på hvartdera Gardes-regementet, och kommer
möjligen att ännu mera ökas.
Jag påstår att det är nära nog omöjligt att Gardet skall kunna exercera och
inom kompanierna med ordning handhafva denna styrka med endast 1 major och 4
222 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 74.
kapitener jemte det möjliga öfverskott af subaltern-officerare och underbefäl, som från
stambataljonen kan lemnäs. Man kan bedöma omöjligheten deraf, då nu, under dessa
4 år, som Gardet anses hafva exercerat sin beväring, aldrig kunnat åstadkommas mera
befäl för 420 å 125 mans kompani än 1 kompani-chef, 1 subaltern-officer, 1 underofficer,
2 korporaler och 6 så kallade instruktörer, d. v. s. gardister för tillfället konstituerade
till vice korporaler. Och dock fanns t. ex. under sista mötet på papperet
att tillgå 2 kapitener vid hvartdera Gardet, aflönade för bevärings-exercisen, samt 16
officerare och 3 under-officerare, från Lifbevärings-regementet att kommendera. Jag
säger på papperet, ty från Lifbevärings-regementet var ej fulla antalet disponibelt, af
skäl, som jag här nedanföre skall hafva äran anföra. Från Lifbevärings-regementet
tjenstgjorde dock 6 kompani-chefer, eller kompani-belalhafvare, och 3 subalternofficerare.
Bristen på befäl blef under mötet så stor att, om vid bevärings-bataljonen
någon af befälet insjuknat, det ej kunnat ersättas ifrån stambataljonen, utan i det
fallet hade kompani-chefen eller subaltern-officeraren stätt ensam vid kompaniet, kanske
till och med utan under-officer.
Man bör här anmärka att det minsta antal befäl, som anses nödigt för ett kompani
af 120 man är: 1 kompani-chef, 2 subaltern-officerare, 3 under-officerare och
8 fullgoda korporaler. Gardes-regementena hafva således (oaktadt ännu finnes två
tredjedelar af Lifbevänngs-regementets kompani-stat att kommendera, och Gardena
sjelfva erhållit hälften af den begärda tillökningen i befäl), ännu ej kunnat åstadkomma
mera än att en brist på befäl uppkommit af 1 subaltern-officer, 2 underofficerare
och 6 korporaler per kompani — summa 4 subaltern-officerare, 8 underofficerare
och 24 korporaler vid hvardera Gardets bevärings-bataljon. Man finner
deraf omöjligheten för Gardes-regementena att ensamme bestrida bevärings-exercisen,
då det ännu icke obetydliga tillskottet af befäl från Lifbevärings-regementet försvinner
och deras eget befäl blott ökas med 2 kapitener vid hvartdera Gardet, då förhållandet
redan nu lemnar sådana resultater.
Utan att tala om den stora svårigheten att med så ringa befäl åstadkomma hvad
i exercis-väg fordras, återstår dock det omöjliga att, oaktadt alla ansträngningar,
åstadkomma hvad som är af den största vigt inom kompaniet, nemligen ordning i
det ekonomiska, det disciplinära och i expeditions-väsendet. Jag säger att detta är
af den största vigt, isynnerhet för beväring, som inkommer till största delen utan något
begrepp om hvad ordning och disciplin vill säga och hvars uppfostran i den vägen
bör kunna anses lika vigtig som hvad som kan läras i exercis-väg på den korta
tiden och som ej kan åstadkommas utan tillräckligt och godt befäl.
Bristen på befäl låter märkligast känna sig under exercerandet af 2:dra klassens
beväring, då ungefär hälften af styrkan, efter några dagars exercis, insattes i stambataljon
under exercistimmarne och medföljer på fältmarcher och den öfriga hälften
kommenderas till vaktgöring i staden, med medföljande befäl af vanligast 1 officer,
1 under-officer och 6 korporaler eller vice korporaler per kompani. Kompani-chefen
Motioner hos Bidderskapet och Adeln 1862. N:o 74. 223
står dä ensam med 1 å 2 korporaler för återstående 60 man, och under tiden skall
dock fortgå för hela styrkan det ekonomiska bestyret af proviantering och allt hvad
till beklädnaden hörer m. m. Då under vanliga rörhållanden 1 fahnjunkare är upptagen
af endast och allenast sådana ekonomiska bestyr jemte expeditionen och nu en
sådan ej finnes samt den ende befintlige under-officeraren är bortkommenderad, kan
naturligtvis ej den ordning och kontroll åstadkommas som erfordras, Amra/ följer att
kompani-chefen, sorn är ansvarig för all uppbörd, får af egen kassa ersätta de
brister, som under sådana förhållanden ovilkorligen uppkomma.
Jag vet att man skulle vilja invända att det nu påbörjade antagandet af eliter
vid beväringen kommer att ersätta bristen på underbefäl; men dessa eliter kunna ej
ersätta bristen på subaltern-officerare; och dessutom, om eliter, under bästa förhållanden,
kunna efter 2 års bevärings-exercis bildas till hjelplige korporaler, har man,
med kännedom om förhållandena, ingen förmodan att antaga det dessa eliter, på de
återstående 3 åren, skola kunna bildas till dugliga under-officerare och vara kompanichefen
till någon verklig nytta och hjelp. Och huru skall deras inöfning tillgå, då
de endast skola vara närvarande under mötena, då tiden sannerligen ej medgifver någon
särskild korporals- eller under-officers-skola.
Jag tror mig nu hafva visat att, vid öfverflyttningen af Lifbeviirings-regementets
anslag till Gardes-regementena, Staten gör en betydlig förlust i befäls-personal, då
denna personal reduceras till en tredjedel på samma anslag samt att, vid full öfverflyttniog
af anslaget, Gardes-regementena omöjligen kunna på ett ändamålsenligt sätt
bestrida bevärings-exercisen — så vida Gardets personal ej framdeles betydligt skall ökas,
då jemväl Staten kommer att få vidkännas betydligt ökade utgifter i och för denna
bevärings-exercis. Det är i följd deraf som jag, med kännedom om förhållandena,
ansett mig böra göra Rikets Ständer uppmärksamma på vigten af att ej medgifva
öfverflyttningen af någon del utaf Lifbevärings-regementets anslag, förrän ett så ordnadt
och fullständigt förslag blifver upprättadt, att man deraf ser att beväringsexercisen
af Gardes-regementena verkligen kan bestridas med det begärda anslaget.
Det återstår mig ännu att yttra mig om den officers-korps ställning, som hittills
varit i åtnjutande af ofvannämnda anslag. Jag tager mig anledning dertill af
Rikets Ständers yttrande under riksdagen 1837—1838, då Rikets Ständer medgåfvo
behofvet af löne-förbättring, men afslogo den i och för Regementets begärda reorganisation,
samt af Rikets Ständers yttrande i sitt beslut riksdagen 1839—1860,
då Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhöllo att reorganisationen skulle så tillgå att
de officerare, som nu äro i åtnjutande af anslaget, ej måtte blifva derpå lidande,
hvarken i sitt avancement eller öfriga förmåner.
En kapiten vid Lifbevärings-regementet har i behållning på sin lön, med inqvartering,
1,100 R:dr R:mt; men då inqvarteringen afdrages, hvilket är fallet då man
ej under 6 månader varit i tjenstgöring, m. 11. skäl, återstår blott 873 R:dr R:mt,
eller 123 R:dr mindre än då han inträder på pensions-stat; och kapitens-lönen är
224
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 74.
dock det högsta han kan ernå till dess han, efter 35 års tjenstgöring, kan få litet
mera 5 sorn pension. Löjtnanten har, med inqvartering, omkring 500 (säger Femhundra)
R:dr R:mt och, utan densamma, 350 R:dr R:mt. För under-löjtnanten är lönen,
utom inqvarteringen, 250 R:dr R:mt.
Man kan deraf finna orsaken hvarföre man måste sparat så länge för att kunna
aflöna 4 2:drekapitener vid Gardet, då dock regementschefs-lönen, länge nog bespard,
uppgick ensam till 4,000 R:dr om året. Och ännu innan yngste kapitenen
vid Lifbevärings-regementet kan erhålla pension åtgår 15 år och för den återstående
löjtnants-graden 20 å 25 år. Denna tid åtgår naturligtvis äfven för att hela anslaget
skall kunna öfverflyttas — och under denna tid skulle den blandade tjenstgöringen
fortfara, under förut nämnda förhållanden, och ännu ofördelaktigare, då naturligtvis
befälsbristen blifver större i den mån officers-korpsen vid Lifbevärings-regementet
minskas.
Sedan Rikets Ständer medgåfvo behofvet af löneförbättring för officers-korpsen
vid Lifbevärings-regementet, men afslogo den af angifven anledning, har dock tiden
för beväringsexercisen mer än fördubblats — ökats från 14 dagar till 30, de 4 inoch
utryckningsdagarne oberäknade — och man kan af det föregående se att ansträngningarne
och risken för kompani-cheferna (hvilka hittills utgjorts och ovilkorligen
tills vidare komma att utgöras till tre fjerdedelar af kapitener från Lifbevärings-regementet)
mångdubblats i följd af befälsbrist. Jag frågar derföre om icke billigheten
fordrar, att den återstående officers-korpsens löner förbättras i så måtto att dess medlemmar,
i form af arfvode, tilldess att en fullständig reorganisation kunde åstadkommas,
erhöllo: en kompani-chef 400 R:dr R:mt, så att lönen, utom inqvarteringen,
hvilken för flere ej utfaller, i behållning belöpte sig till 1,275 R:dr R:mt. Detta
kan ej anses för mycket hegardt, då Staten på det viset ej skulle komma att gifva
mera än 275 R:dr mera om året till tjenstgörande officer, än hvad denne erhåller i
pension då han ej mera gör Staten någon tjenst.
Äfvenledes tyckes billigheten fordra att löjtnantslönen ökades med 200 R:dr
K:mt, så att behållningen, med inqvarteringen, komme att utgöra 700 R:dr R:mt,
eller lika med löjtnantslönen vid Gottlands nationalbeväring, hvars tjenstgöringsort är
mindre dyr än Stockholm och der tjenstgöringen ej kan anses mera ansträngande.
Vid regementet återstår blott 1 under-löjtnant, hvars Iöneförökning kanske borde
beräknas till blott 100 R:dt R:mt, för att få lönen lika med under-löjtnantens vid
Gottlands national-beväring, d. v. s. 500 R:dr, med inqvartering.
Den summa, hvilken i form af arfvode då komme att utgå för de återstående
kompani-chefs- och subaltern-graderna vid Kongl. Lifbevärings-regementet, intill dess
att en annan organisation kunde åstadkommas, skulle blifva:
för
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 7.4.
för 8 £, kapi teiler i\g400 R:dr .
3,200 Ridr,
för 8 löjtnanter, å 200 R:dr
och för 1 under-löjtnant, å 100 R:dr
1,600 »
100 »
eller tillsammans 4,900 Ridr Runt*
d. v. s. ej fullt adelar af det anslag till löneförbättring, som af Kongl. Majit vid
riksdagen 1837—1858 i nåder föreslogs.
Så långt om den ekonomiska ställningen och behofvet af dess förbättrande.
Jag är nu nödsakad att nämna några ord om den ställning i afseende på tour
och avancement, hvari officers-korpsen vid Lifbevärings-regementet står och det miss
förhållande,
som uppkommer, då dess medlemmar kommenderas till blandad tjenstgöring
vid Gardesregementena, samt i följd deraf behofvet utaf en snar och ej successiv
reorganisation.
Oen yngste kapitenen vid Lifbevärings-regementet är 18 års officer, den dernäst
20 års, och så i stigande till den äldste kaptenen, sorn är 28 års officer. Till
motsats häremot tager jag förhållandet vid Konungens Svea Lifgarde, der avancementet
är mera framstående. Den major, som i år förde befälet vid Svea gardes beväringsbataljon,
var icke fullt 20 års officer, således obetydligt äldre officer än den yngste,
från Lifbevärings-regementet till Svea gardes bevärings-bataljon kommenderade kapiten.
Den yngste kapitenen på Svea garde, som aflönades på Lifbevärings-regementets
anslag och i år tjenstgjorde vid beväringen, var icke fullt 12 års officer. Kongl.
Majits nådiga tjenstgörings-reglemente föreskrifver, i lista delens 3:dje kapitels 27 §,
att officer af Gardes-regemente, i gemensam tjenstgöring, tager befäl och företräde
framför officerare af lika grader uti den öfriga Arméen. Förhållandet är sålunda
redan nu, vid denna gemensamma tjenstgöring, att en officer, som tjenat 12 år,
tager befäl och företräde framför en officer med 28 tjensteår; och hurudant skall
väl förhållandet då blifva, i fall man fortgår på denna bana, innan ens nuvarande
kapitens-grad vid Lifbevärings-regementet hinner afgå med pension?
Enligt beräkning efter hittills skedt avancement vid Kongl. Svea Lifgarde, då
yngste kapitenen derstädes är 12 års officer och yngste kapitenen vid Lifbeväringsregementet
ännu har 18 år qvar till pension, skulle en framtida officer vid Gardet
ännu hafva ett par år på sig innan han behöfver taga inträdesexamen vid Carlberg
för att, i en framtid, taga befäl och företräde framför nuvarande yngste kapitenen
vid Lifbevärings-regementet, hvilken måste qvarstå för att en gång få pension. —
Jag anser mig ej behöfva mera än att endast påpeka hurudant förhållandet skall
blifva innan den nuvarande löjtnants-graden hinner afgå. Och förhållandet skall ovilkorligen
alltid blifva sådant, då det ena regementets personal står stilla med pension,
såsom sin enda förhoppning, under att det andras avancerar på det förras anslag.
Jag har endast omnämnt detta missförhållande, hvilket med siffror kan bevisas, bland de
Bifi. till R. St. Brot. 1862 <Si 1863. 11 Sami. 1 Afd. 29
226 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 74.
m8nga, som ovilkorligen uppstå nnder en så beskaffad gemensam tjenstgöring, oell
jag hoppas att jag icke skall behöfva anföra något, mera exempel, utan att detta
enda ar tillräckligt.
Jag skall nu med några ord förklara det förut omnämnda förhållandet att det
endast på papperet finnes ännu att tillgå 8 kapitener och 8 löjtnanter af Lifbevärings-regementet,
hvaraf blott 6 kapitener och .3 subaltern-officerare kunde för tillfället
kommenderas under sistlidna möte. Inom kapitensgraden voro 2 genom sjukdom
hindrade att tjenstgöra; men inom subalterngraden är det tydligt, att med den
ringa lön subaltern-officerarne af Staten erhålla, det är och förblifver en absolut
omöjlighet för dem att, utan tillräcklig egen förmögenhet, kunna existera, utan att
på annat håll söka nödtorftig utkomst genom kommenderingar eller andra, enskilda
sysselsättningar samt att så mycket som möjligt söka undvika möteskostnaderna.
Man får likvisst medgifva, att detta hvarken länder Staten eller den löntagande officeren
till någon fromma.
Med anledning af det nu anförda får jag äran föreslå:
l:o. att Rikets Ständer måtte tills vidare uppskjuta öfverflyttandet af
de 8,000 R:dr R:mt från anslaget för Lifbevärings-regementet till anslaget
för Lifgardes-regementena till fot:
2:o. att Rikets Ständer måtte bevilja, såsom förslagsanslag, 4,900 R:dr
R.mt till förbättrande af de återstående officerarnes vid Kongl. Lifbeväringsregementet
löner, att, till dess en förändrad organisation kan åstadkommas,
såsom arfvode för förökad tjenstgöring utgå efter här ofvan angifna
beräkning; samt
3:o. att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t anmäla sin underdåniga
önskan att erhålla ett fullständigt förslag huru, utan någon successivt
beräknad afgång, Lifbevärings-regementets anslag må kunna på en gång
öfverlåtas till Gaides-regementena, äfvensom ett kostnadsförslag för aflönande
af nödig tillökning af Öfver- och Underbefäl för 1 bataljon Beväring
s exercerande vid hvardera Fotgardes-regementet.
Jag anhåller vördsamt, att denna min motion måtte remitteras till Stats-Utskottet,
för att behandlas i sammanhang med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet.
Stockholm den 26 November 1862.
Oscar von Knorring.
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 75.
227
i*:o 75.
Al’ Herr ftjttiliierstierilfl; Adolf; angående pension åt Fäitkamre
raren
Olof Gustaf Ahlborg.
Fältkamreraren Ahlborg, som är född den 10 Augusi 1791, och varit i Statens
tjenst sedan den 30 April 1814, då han erhöll fullmagt att vara ordinarie
Kanslist i Westmanlands län, befordrades den 1 November 1816 till Mönsterskrifvare
vid Kongl. Lifregements-brigadens Grenadier-korps, den 9 Augusti 1817 till
Läns-notarie i Westmanland, och den 8 December 1824 till Regementsskrifvare vid
Kongl. Lifregements-brigaden, då bestående af Kongl. Dragon-, Hussar- och Grenadier-korpserna,
och blef, i följd af sjuklighet, ådragen genom öfveransträngning i
tjensten, på begäran den 8 Juni 1843 från sistnämnda befattning entledigad, samt
dervid tillagd en årlig pension från Arméens Pensionskassa, till belopp af 430 Riksdaler
Riksmynt.
Som Fältkamreraren Ahlborg, vid nu uppnådde 71 års ålder, lider af ålderdomssvaghet
och ytterst svag synförmåga, så att han icke kan med något slags göromål
sig befatta, samt tillika befinner sig i mycket knappa omständigheter, och den pension
han nu åtnjuter, ehuru han innehaft 3:ne nu särskilda Regementsskrifvarebeställningar
icke är större än den, hvartill en hvar af de för nämnde korpser, efter
Ahlborgs afgång, antagne 3;ne Regementsskrifvare äro författningsenligt berättigade, får
jag vördsamt föreslå:
att Fältkamreraren Ahlborg måtte, under hans lifstid, af Statsverket beviljas
en årlig pension till belopp af 900 Riksdaler Riksmynt.
Jag anhåller, att denna motion mätte varda till Rikets Ständers Stats-Utskott
remitterad.
De handlingar, som styrka de af mig här ofvan lemnade uppgifter, varda här—
hos i bevittnad afskrift bifogade.
Stockholm den 26 November 1862.
A, Lannerstierna.
228
Motioner hos Bidderskapet och Adeln 1862. N:o 76.
N:o *«.
Af Herr VOl» Moell9 Mils Samuel; angående utvtdgad näringsfrihet
jemte förslag till ändring af åtskilliga §§ 1 Handels- och
Handtverks-ordningarne, samt upphäfvande af några stadganden uti
£■— 7 Kap. af Handels-Balken.
Hvarje upplyst fosterlandsvän har sannolikt med glädje erfarit, att Regeringen
är betänkt att lossa de bojor, hvarmed Svensk man ännu är Ijettrad under arbetet,
att sig ärligen försörja, samt att undanrödja den osäkerhet, som nu råder om, hvar
och huru i sig sjelf ärligt och nyttigt arbete må verkställas. Då, såsom vederbort,
man i främsta rummet vändt sig till dem, som förmodas tro sig hafva fördel af nuvarande
inskränkningar uti näringsfriheten, för att kunna, efter pröfning af hvad de
andraga, bedöma om verkligen något skäl kan finnas för fortfarande af nämnda inskränkningar,
men då man likväl vet, att sällan någon reformvänlighet är att vänta
från de korporationer, som skola reformeras, då äfven den andra parten, de som
tro sig lida] af nämnde inskränkningar, lära böra yttra sig, samt då sannolikt icke,
förrän folket, genom representationen, uttalat sig i denna åtminstone tillförene för
ömtålig ansedda fråga, Regeringen skall vilja uttaga steget så, som jag tror fosterlandets
väl just nu ovilkorligen påkallar, att detsamma ofördröjligen uttages, vågar
jag Rikets Ständer underställa hvad jag anser böra åtgöras i afseende ä vissa delar af
vår närings—lagstiftning.
Främst af allt anser jag nödigt, att författningarne, angående näringarne, blifva
bestämda, enkla, tydliga och lätt tillgängliga. Må man öppet öfverenskomma angående
de band, man ännu vill bibehålla och ej hvarken inbilla köpmannen eller handtverkaren,
att han skall få njuta monopolier eller fördelar, som man hvarken vill eller
kan för honom upprätthålla. Må man ej eiler lägga försåt för den ärlige arbetaren,
som nu ofta icke ens hos de lagklokaste kan på förhand tillförsäkra sig om lollighe
ten
af en näringsgren.
För öfrigt anser jag för min del följande vara de väsendtligaste förändringar, som
nu äro påkallade uti Handels- och Handtverks-författningarne.
Från allmänna lagen torde några få der ännu qvarstående bestämmelser, angående
närings-friheten, böra öfverföras till de speciela författningarne, till vinnande af
reda och lätthet för närings-idkare att igenfinna de föreskrifter, han har att iakttaga.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 76.
229
Burskapet synes mig böra qvarstå och göras lättare tillgängligt för alla klasser
af städernas innevånare, som önska att blifva delaktige af de fördelar, detsamma ännu
medför. Deremot anser jag burskap icke böra hädanefter utgöra vilkor för någon
närings utöfvande. Handlande, fabriksidkare, handtverkare skulle kunna blifva borgare,
men de skulle ock ega att drifva sitt yrke utan burskap, endast med det af
rättvisa påkallade förbehåll, att, derest yrket drifves i stad eller inom en half mil
derifrån, äfven den, som icke vunnit burskap, skall uppfylla alla de förbindelser, som
borgare åligga, dock så att i stället för fullgörande af de med burskap förenade personliga
skyldigheter, en deremot svarande afgift till stadens kassa erlägga.
Uti rättigheten att idka handel eller handtverk i stad eller å landet anser jag
annan inskränkning icke böra ega rum för välfrejdade myndiga personer, än dem,
som påkallas i allmänna helsovårdens, säkerhetens, ordningens och sedlighetens in
tressen.
För handel med bränvin anser jag nödigt att föreslå vissa nya vilkor, hvilka
skola uppgifvas uti särskild motion. I fråga om bränvin äro, ty värr, vi Svenskar
ännu i behof af band och de flesta missbruk af handelsfrihet äro framgent att befara
från handel med bränvin.
Mästerskapet vill jag bibehålla, men så, att det icke blifver vilkor för utöfvande
af något yrke. För dem, som tro sig efter mästareprofs alläggande och mästare
brefs
erhållande kunna påräkna säkrare och flere kunder, pålitligare och flere lärlingar
och biträden; för dem, som heldre vilja köpa sina förnödenheter af den, som allagt
ett offentligt prof af skicklighet i yrket, synes mig rättvisa och billighet påkalla,
att mästareprof och mästerskap bibehållas. När ingen tvingas blifva mästare för
att få tillverka någon vara, — när ingen tvingas gå till en mästare för all erhålla
en vara, synes mig friheten tillräcklig, ja kanske fullständigare, än om man nu tvärt
våldförde deras känslor, som önska blifva mästare eller endast handla hos mästare.
Så kallade skicklighets—bevis för vissa yrken, der okunnighet kan medföra vådor
för allmänheten, har jag trott böra bibehållas.
Öfriga förändringar, som jag tillåtit mig föreslå uti Handels- och Handtverksordningen,
torde icke behöfva motiveras; och jag vågar således nu hemställa
att Rikets Ständer för sin del besluta samt hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning derom, att, med ändring och upphäfvande af 2, 3, 4,
5, 6 och 7 Kapitlen Handels-Balken samt hvad för öfrigt i strid mot nedanstående
bestämmelser finnes stadgadt, varder förordnadt, som föijer:
§ *•
Vill någon burskap vinna, ehvad han är Svensk eller ' Norsk man, eller
utländsk man, som erhållit Kongl. Majits tillstånd att i riket vistas, söke
det hos Magistraten i staden. Ar sökanden enligt Handels- eller Handtverks-ordmngen
berättigad, att inom staden eller inom en half mil från
230
Motioner kos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 76.
gränsen af stadens område idka handel, fabriksrörelse eller hålla handtverksverkstad,
eller är han, jemlikt gällande särskilda föreskrifter, berättigad att
föra Svenskt fartyg såsom skeppare, eller är han egare af fastighet inom
stadens område, välfrejdad och sjelf rådande öfver sig och sin egendom,
eller är han Statens eller stadens embets- eller tjensteman och uti staden
mantalsskrifven: varde då burskap sökandeu beviljadt, han i stadens bok
inskrifven och burbref för honom utfärdadt.
2:o. Ej må någon vara borgare i mer, än en stad.
3:o. Vill man säga upp burskap, gore det inför Magistraten sex må
nader
förr, än han sin borgerliga näring afträder eller ifrån orten flyttar,
och vise, att han sin borgarepligt fullgjort häfver, som sagdt är. Flyttar
han utrikes; gifve ut sjette penningen af all sin egendom, Konungen och
staden till tveskiftes, der ej annorlunda emellan begge riken slutet är.
Förer han egendomen ut, eller bjuder han till att skaffa den bort, förrän
afgiften betald är, bafve då förverkat hälften deraf. Viker han ock sjelf
af, innan han i detta fall rätt för sig gjort, varde för menedare förklarad.
Flyttar han till annan ort inrikes; vare för afgift fri, der ej annorlunda
särskildt stadgadt är. Flyttar han förr, än han burskap uppsagt och be
vis
undfått, att han sin borgarepligt fullgjort, bote 25 Riksdaler och njute
dessförinnan ej burskap i annan stad.
4:o. Följande gg af Handels-ordningen af den 22 December 1846 skola erhålla
nedanstående lydelse:
1 g. Rättighet att idka handelsrörelse i stad eller på landet tillkommer
hvarje Svensk undersåte, man eller qvinna, samt utländsk man eller
qvinna, som erhållit tillstånd att i riket vistas, med vilkor: a) att halva
begått Herrans heliga nattvard, råda öfver sig sjelf och sin egendom, ega
god frejd, kunna skrifva läsligt och räkna qvatuor species i enkla tal och
bråk samt föra bok och räkning på det för handeln i allmänhet ölliga sätt.
Från sålunda stadgad handelsrättighet vare dock undantagne embets
och
tjenstemän, som hafva allmän uppbörd om händer, tullverkets tjenstemän
och betjente samt allmänna åklagare, så länge de i sådan egenskap
fortfara.
2 g. En hvar, som vunnit rättighet jemlikt 4 § att handel idka, eger
att, der han vunnit sådan rättighet och är mantalsskrifven, drifva handel
med alla slags inhemska och lofligen införda utländska varor i hvad myckenhet
som helst, utan andra undantag eller inskränkningar, än som för
allmänhetens betryggande i afseende å behandlingen af krut, gifter eller
andra vådliga ämnen, samt angående försäljning af apotheksvaror och bränvin
särskildt stadgas.
Vill någon, som är berättigad å ett ställe idka handel, derjemte å an
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 76. 231
nät ställe i öppen bod, marknadsstånd, varumagasin eller kontorslägenhet
drifva handels-rörelse, gore derom anmälan hos Magistrat eller kronofogde
i orten och tage bevis om slik anmälan innan bandel der börjas.
4 §. Gift qvinna må icke idka handel, utan att mannen dertill lemnat
samtycke samt åtagit sig alt för hennes förbindelser ansvara.
6 §. 1 mom. Marknader skola årligen hållas å ort och tid, som dertill
i särskild stadgad ordning föreskrifves.
2 morn. Å dag, då marknad börjas, varde marknadsfrid tidigt på morgonen
offentligen lyst; stånde dock en hvar fritt att sälja och köpa ifrån
det dagen ingått, ändå att lysning ej skett. Vid marknadens slut skall
friden allysas.
3 mom. Hvar och en må å frimarknad antingen ur skepp och fartyg
eller å torg och andra platser, som dertill förordnade äro, sälja och skifta
sina varor. Handlande från annan ort, som å marknad säljer varor i öppen
bod, magasin eller förvaringsrum, vare. jemte bevillning enligt 9 §
Bevillnings-stadgan, underkastad kommunal-afgifter till marknadsorten i förhållande
till handelns betydenhet.
4 mom. Utländsk man må ej å uppstads marknad handla eller vandla.
13 §. 4 mom. En hvar ege ratt att från utrikes ort varor införa,
dock, om han icke der, hvarest införseln sker, är till handels idkande jem
likt
§ 1 berättigad, med vilkor: a) att varorna försäljas antingen från det
fartyg, hvaruti de inkommit, eller från lägenhet, som vederbörande stadsmyndighet
dertill i laga ordning anvisat, eller genom öfverlemnande i kommission
åt någon, på införsel-stället jemlikt nyssnämnde lagrum handelsberättigad;
b) att, såvidt godset ej i kommission åt någon på införselstället
handelsberättigad öfverlemnas, försäljningen icke må ega rum i mindre
partier, än till 100 Riksdalers värde.
14 §. Hvarje Svensk undersåte och utländsk man, som i stad vunnit
burskap, är berättigad att reda i skepp för såväl utrikes, som inrikes
fart.
15 §. 1 mom. Hvar och en, som på grund af stadgandena i 1, 8,
9 eller 10 § handel i stad eller inom en half mil från gränsen af stadens
område idkar, skall, ehvad han uti den stad i och för näringen vunnit
burskap eller icke, uppfylla alla de förbindelser, som borgare åligga;
dock att den, som icke är borgare i den staden, skall, i stället för fullgörande
af de med burskapet förenade personliga skyldigheter, en deremot
svarande lämplig afgift till stadens kassa erlägga.
20 §. Beträffande den rätt, som må tillkomma Kongl. Maj:ts Norske
undersåter att handelsrörelse här i landet idka och vilkoren derför; skall
hvad derom särskildt är föreskrifvet lända till efterrättelse.
232
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 76.
21 §. För Mosaiske trosbekännare, som vilja handel idka, galle de i
denna Författning föreskrifna allmänna, vilkor, med undantag af det att
hafva begått Herrans heliga nattvard och ega kristendomskunskap.
24 §. ■/ mom. Den, som vill vinna rättighet till handels idkande i
stad eller inom en haij mil från g ansen för dess område, skall derom
göra anmälan hos Magistraten derstädes och förete de bevis, som för
styrkande af behörighet erfordras. Magistraten hunne, genom handlingarnes
delgifvande, Handelsföreningen tillfälle att deröfver inom en månads
tid sig yttra, och åligge Magistraten att, sedan yttrandet afgifvits,
eller nämnde tid förflutit, utan att tillfälle till dess afgifvande begagnats,
ärendet ofördröjligen till pröfning företaga. Förekommer emot ansökan
icke någon anmärkning, eller finnes gjord anmärkning icke förtjena afseende,
meddele Magistraten sökanden tillståndsbevis för idkande af handelsrörelse.
25 §. Vdl någon eljest å landet idka handel i öppen salubod, gore
derom skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, med
uppgift å stället, der handels-rörelsen är ämnad att utöfvas, samt företeende
af de betyg, som till styrkande af sökandens behörighet erfordras;
och åligge det derefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att genom delgifvande
af ansöknings-handlingarne lemna Socknenämnden i den församling,
der handeln skulle komma att idkas, tillfälle att inom en månads tid
sig yttra. Efter nämnde tids förlopp bör, antingen Socknenämndens rätt
att sig yttra begagnats eller icke, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansökuingeu
ofördröjligen till pröfning företaga. Förekommer emot ansökan
icke någon anmärkning eller finnes gjord anmärkning icke förtjena afseende,
meddele Vår Befallningshafvande sökanden tillståndsbevis för idkande å uppgifvet
ställe af handelsrörelse.
26 §. I hvarje stad skola alla de, som der idka handel, utgöra en
Handelsförening, som samfäldt eller genom fullmägtige, som de handlande
bland sig utse, eger besörja de angelägenheter, som på föreningens handläggning
kunna ankomma, för befrämjande af handelsnäriugens förkofran.
30 §. Eho, som idkar handelsrörelse, utan att dertill hafva erhållit
behörigt tillstånd eller, som öfverskridit den rättighet honom enligt denna
författning tillkommer, vare straffad med böter, bestämde efter handelns
och förseelsens betydenhet, men högst 500 R:dr, derest de försålda varorna
icke öfverstiga 2,000 R:drs värde, då böterna må bestämmas till
högst en fjerdedel af försäljningsbeloppet.
31 §. Såväl lands- som stadsfiskaler som kronobetjente i allmänhet
ega att, i hvad på deras åtgärd ankommer, vaka öfver efterlefnaden af
denna författning.
32
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 76.
233
32 §. Öfver Magistrats beslut i fråga om rättighet att idka handel,
må klagan föras hos Konungens Befallningshafvande i länet, och öfver de
beslut, som Konungens Befallningshafvande i dylika mål meddelar, eger
den missnöjde att underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t fullfölja, allt på
sätt och i den ordning, som för rättegången i mål rörande städernas ekonomi
stadgas; och må, då Magistrat eller Konungens Befallningshafvande
förklarat sökande berättigad att handel idka, besvärs anförande icke hindra
sökanden att genast inträda i utöfning af sådan rättighet, dock med förbindelse
för honom att, om beslutet varder vid slutlig pröfning faststäldt,
genast derefter fullgöra allt hvad han för rättighetens åtnjutande har att
iakttaga.
S:o. Följande §§ af Handtverks-ordningenj af den 22 December 1846 skola
erhålla nedanstående förändrade lydelse:
3 §. Rättighet att i stad eller å landet hålla handtverks-verkstad, och
med biträde af gesäll, lärling eller.- annan arbetare till afsalu åstadkomma
handtverksarbeten, eller med enahanda biträde utöfva bageri-, bryggerieller
slagterihandtering, tillkommer hvarje Svensk undersåte, man eller
qvinna, samt utländsk man eller qvinna, som erhållit tillstånd alt i riket
vistas, med vilkor: a) att hafva begått Herrans heliga nattvard, råda öfver
sig sjelf och sin egendom, ega god frejd, samt kunna skrifva läsligt och
räkna qvatuor species i enkla tal; b) att, då jråga är om byggmästareeller
murmästareyrkets utöfvande i stad förete bevis om vunnen skicklighet
i yrket, på sätt nedanföre stadgas; kunnande å dessa yrken äfvensom å
hvarje annat handtverk mästerskap af den, som det åstundar, erhållas, då
han fullgör hvad derför i denna författning föreskrifves.
4 § 1 mom. Hvarje Svensk undersåte, eller utländsk man eller qvinna,
som erhållit tillstånd att i riket vistas, eger att, med de i 3 § litt. a
stadgade vilkor, såväl i stad, som på landet, idka fabriksrörelse.
3 <§ 1 mom. Enka ege frihet att fortsätta den handtering, som mannen
med författningsenlig rätt idkat.
2 mom. Enka, frånskiljd hustru eller ogift qvinna, som på grund af
förestående stadganden är i utöfning af något yrke, ege, derest hon i gifte
träder, att, med mannens samtycke och under deras gemensamma ansvarighet,
yrket fortsätta.
5 morn. Då, i de fall, som nästföregående 2:ne momenter angå, fråga
är om något af de handtverk, hvartill enligt 3 § skicklighetsbevis erfordras,
skall qvinna vara af verkgesäll biträdd, så framt hon icke, på sätt i
denna författning stadgas, styrker sig ega erforderlig skicklighet i yrket.
Bih. till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd. 30
234
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 77.
I fråga om sådan handtering, som i 4 § 2 mom. afses, galle äfven för
qvinna hvad i samma mom. föreskrifvet är.
9 §. Till idkande af fabriks- eller handtverksrörelse kunna ock flere
förena sig i bolag under gemensam firma. Ar fråga om något af de
handtverk, hvartill, enligt 3 §, skicklighetsbevis erfordras, vare hvardera
bolagsmannen pligtig att fullgöra de för behörighet till sådant handtverks
idkande bestämda vilkor. I annat fall vare endast den bolagsman, som
skall handtverket eller fabriken förestå, sådan skyldighet underkastad; gällande
för öfrigt, i afseende på bolagsdelegares inbördes rättigheter elier
skyldigheter hvad redan är eller framdeles varder stadgadt.
12 § i mom. Hvarje till myndighetsålder kommen Svensk man, som
begått Herrans heliga nattvard och eger god frejd, vare berättigad, såväl
i stad som på landet, att såsom försörjningsmedel med egna händer till afsalu
åstadkomma handtverksarbeten eller andra tillverkningar; och skall det vara
honom obetaget att dervid begagna biträde af hustru och hemmavarande barn.
14 § 1 mom. Hvar och en, som enligt 3, 4 eller 3 §§ i stad eller
inom en half mil från gränsen af stadens område, håller handtverksverkstad
eller idkar fabriksrörelse eller bageri-, bryggeri- eller slagteri-handtering,
skall, ehvad derstädes burskap å näringen vunnits eller icke, uppfylla
alla de förbindelser, som borgare i och för sådan rörelse åligger, dock att
den, som icke är borgare, skall, i stället för fullgörande af de med burskapet
förenade personliga skyldigheter, en deremot svarande lämplig afgift
till stadens kassa erlägga.
19 §. I afseende på den rätt, som må tillkomma Kongl. Maj:ts Norska
undersåter att idka handtverk eller fabriksrörelse, gäfle hvad särskildt
stadgadt är.
20 §. För mosaiske trosbekännare, som vilja fabriksrörelse eller handtverk
idka, gäfle de i denna författning föreskrifna allmänna vilkor, med
undantag af det att hafva begått Herrans heliga nattvard och ega kristendomskunskap.
22 §. För köpingar gäfle i allmänhet, beträffande rättigheten till fabriks-
och handtverks idkande samt vilkoren derför, hvad genom denna
författning för städerna förordnas.
23 § 1 mom. Eho, som vill vinna mästerskap å handtverk, skall derom
anmäla sig hos Magistraten i den stad, der han har sitt hemvist eller,
om han är å landet boende, i den stad, der han finnér det lägligast, och
skall han dervid, jemte det eller de bevis, som för ådagaläggande af behörighet
enligt stadgandet i 3 § litt a. kunna vara erforderlige, förete, ej
allenast något af honom förfärdigadt arbete, hörande till det handtverk,
han vill utöfva, och hvilket arbete bör vara af den beskaffenhet, att om
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 76. 235
döme om sökandens skicklighet derpå kan grundas, utan ock intyg af
tvänne oväldige och trovärdige män, att sökanden sjelf tillverkat det företedda
arbetet Är arbetet sä beskaffadt, att det ej kan aflemnas, eller
kan sådant ej ske utan alltför stor kostnad eller olägenhet, uppgifve sökanden
hvarest arbetet inom staden är att bese. Magistraten lemne, genom
handlingarnes delgifvande samt särskild underrättelse hvarest arbetet
kan beskådas, handtverksföreningen tillfälle att inom en månad öfver ansökningen
sig yttra, och läte, sedan arbetet under 8 dagars tid varit för
beskådande tillgängligt, detsamma tillika med de anmärkningar, som kunna
vara hemställda, oförtöfvadt bedömas af fem rättskaffens och sakkunnige
män, som af Magistraten och stadens Äldste, antingen för hvarje särskildt
tillfälle eller för någon viss tidrymd, af högst ett år, dertill utses, och bland
hvilka icke må vara flere än två mästare i det handtverk, hvarå profvet
skall afläggas. Sedan den granskning skett och Handtverksföreningen
yttrande afgifvit eller den derför bestämda tid förflutit, utan att tillfället
till dess afgifvande begagnats, tage Magistraten ofördröjligen ärendet till
pröfning. Har arbetsprofvet blifvit godkändt och förekommer emot ansökningen
för öfrigt icke någon anmärkning, eller finnes gjord anmärkning
icke förtjena afseende, utförde Magistraten, emot lösen af 2 R:dr, mästarebref
eller, då fråga är om qvinna, bevis att hon till det ifrågavarande
handtverkets utöfvande behörig är. Den, som på sätt nu sagdt är, vunnit
behörighet till utöfvande af handtverk, vare berättigad att i stad eller
å dess ego-område, efter hos Magistraten skriftligen gjord särskild anmälan,
samt å landet utom stads ego-område, efter enahanda anmälan hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, det handtverk idka.
24 § 1 morn. Den, som vill i stad eller å dess ego-område, jemlikt
3, 4 eller 5 §§ idka fabriksrörelse, eller hålla verkstad för något annat,
än de i 3 § litt. b. omförmälda handtverk utan mästerskaps förvärfvande,
eller idka bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering, skall hos Magistraten
derom göra anmälan och dervid förete det eller de bevis, som för ådagaläggandet
af behörighet, enligt hvad i 3 § litt. a. och 4 § 2 mom. stadgas,
kuuna vara erforderliga; meddele ock i öfrigt alla de upplysningar i
ämnet, som Magistraten finner nödigt sökanden affordra. Ofver ansökningen
höre Magistraten vederbörande Fabriks- eller Handtverksförening på
sätt i 23 § 1 mom. sagdt är. Förekommer ej laga hinder emot bifall
till ansökningen, utförde Magistraten derom bevis.
32 § 5 mom. Vid fabriksinrättning må icke till arbete nattetid mel
lan
klockan 9 på aftonen och 5 på morgonen användas arbetare under
18 års ålder.
38 § 4 morn. Öfverträdes förbudet i 32 § 3 mom. bote fabriks
-
236 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 77.
idkaren Sex R:dr 32 sk. B:ko för hvarje person, som i strid mot förbudet
blifvit använd enahanda bötesansvar vare den fabriks- eller handt
verksidkare
underkastad, som beträdes att emot 32 § 4 mom. hafva i
arbete antagit barn under 12 års ålder, eller som underlåtit iakttaga hvad
uti 56 § blifvit fabriks- och handtverksidkare med afseende på vården af
arbetarnes helsa, sedlighet och undervisning ålagdt.
45 §. Eho, som idkar fabriksrörelse eller håller handtverksverkstad,
utan att dertill hafva erhållit behörigt tillstånd eller eljest beträdes med oloflig
varutillverkning eller öfverskridit den rättighet honom enligt denna författning
tillkommer, vare straffad med böter efter förseelsens beskaffenhet,
men högst 50 R:dr.
44 §. Så väl lands- och stadsfiskal, som kronobetjente i allmänhet
ega att, i hvad på deras åtgärd ankommer, vaka öfver efterlefnaden af
denna författning.
Stockholm den 26 November 1862.
N. S. v. Koch.
iY:o 77.
Af Herr von Hoch; Mils Samuel; om ändringar i Förordningen
angående bränvins försäljning.
Jag hemställer att Rikets Ständer för deras del besluta och hos Kongl. Maj:t
anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenom följande §§ af Förordningen den
7 December 1860 angående försäljning af bränvin och andra [brända eller distille
rade
spirituösa drycker, erhålla nedanstående förändrade lydelse:
1 §. Bränvin må icke till mindre belopp än 30 kannor säljas af annan
än den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är. Sålunda för
såldt
bränvin får icke köparen tillmätas i mindre käril än hel-ankare
och icke af köparen hemtas i mindre belopp än 30 kannor hvarje gång
afhemtning sker.
2 §. Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin,
får icke sälja, till köpare utmäta, eller till honom utlemna för a/hemtning
mindre belopp an en half kanna, hvarje gång afhemtning sker.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 77. 237
3 §. Vid handel, sorn i förestående §§ omförmäles, får något af det
salda icke a| försäljningsstället eller i dess omedelbara grannskap med säljarens
vetskap eller begifvande förtäras eller emellan flere köpare uti
mindre käril fördelas.
5 §, Minuthandel eller utskänkning af bränvin må icke utöfvas af den,
som idkar annan handel, till hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras.
Å landet utom köpingar må icke eller handel med bränvin i större
parti utöfvas af den, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande särskildt
tillstånd erfordras.
7 §. I stad — — — — — — — — högst ett år.
26 §. Minuthandel — — — ■ — — — — — förordna.
I stad må, under marknad eller å sådan så kallad torgdag, då allmogen
vanligen mera allmänt infinner sig med sina varor å salutorgen,
minuthandel med bränvin icke idkas sednare å dag än till klockan 6 eftermiddagen
och utskänkning aj bränvin icke tillåtas annorlunda än vid
måltider åt spisande gäster.
Skulle anledning förekomma dertill, att minuthandel med eller utskänkning
af bränvin bör ytterligare inskränkas eller förbjudas föreskrift.
28 §. Under — — — — — — — — — utlemnas.
Å sön- och helgedag må utskänkning af bränvin i stad endast ske åt
spisande gäster under måltider, emellan klockan 8 och 10 förmiddagen
samt klockan 12 och 4 samt 8 och 10 eftermiddagen.
På landet — — — — — — — — — — meddelat.
Motiverna till dessa förändrade stadganden äro:
att det visat sig omöjligt förekomma otillåten minuthandel med bränvin, då lä
kannor räknas för parti, hvilket det icke heller rimligen kan anses vara;
att om ock utvägar väl lära utfinnas att kringgå äfven de af mig nu föreslagna
stadganden, torde dock sådant blifva något svårare;
att äfven i stad minuthandel med bränvin, utöfvad i förening med annan handel,
föranledt flerfaldiga missbruk;
att med den ringa tillsyn, som å landet kan utöfvas och den stora frestelse för
handlande å landet att sälja bränvin i minut, annat medel till förekommande häraf
ej lärer finnas, äu att fråntaga landthandlare äfven rättigheten att idka partr-handel
med bränvin, hvaremot de kunna tillåtas mera frihet att handla på särskilda ställen
och med Hera andra varor;
att den verksammaste af all kontroll å dem, somj idka minuthandel med jeller
238 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 77.
utskänkning af bränvin, torde vara att meddela rättigheten dertill endast för ett år i
sender, då den derefter kan fråntagas dem, som sökt att kringgå författningarne;
att rättvisan mot landtbefolkningen, särdeles dem, som nödgas åt tjenare anförtro
kreatur, penningar och varor, under besök af marknader, påkallar, att bränvins
försäljning,
som är alldeles förbjuden under marknad å landet, äfven i möjligaste
måtto inskränkes under marknad och torgdag i stad, helst numera från landet till
städerna inkommande personer synas hafva den största svårigheten att motstå frestelsen
att öfverlasta sig af rusgifvande drycker;
att jag tror det man visserligen icke bör hindra, utan snarare bidraga att bereda
angenäm förströelse och oskyldiga nöjen — målskjutning, kroppsöfningar å allmänna
lekplatser, läsning af tidningar och annat uti snygga och varma salar, betraktande
af konstsamlingar ra. m. — åt dem, som andra dagar dertill hafva föga eller
intet tillfälle; men att jag dock icke utan afsky kan se huruledes helgdageu nu användes,
enär då ej sällan till och med på förmiddagen, man finner öfverlastade personer,
och söndags-eftermiddagarne mera än någon annan tid egnas åt dryckenskap
samt att jag vid sådant förhållande anser alla lofliga medel böra användas för utrotande
af söndags-superiet och dermed sammanhängande fri-måndags ovanor.
Slutligen får jag tillkännagifva, att, under förutsättning det vederbörande, hvilkas
intressen bero på höga minuterings- och utskänknings-afgifter, icke motsätta sig
billiga inskränkningar uti den rätt städerna hittills egt framför landet att försälja
bränvin jemte åtskilliga andra varor, vill jag icke denna riksdag borttaga från städerna
den dem i 24 § af ofvannämnda Förordning förunnade särskilda rätt till §:delar
af de afgifter, hvilka för minutering och utskänkning i stad utgår, men att jag, i
annat fall, ernar understödja och biträda det här redan väckta förslaget angående
stads likställighet, redan nästa statsregleringsperiod, med landet i afseende å nämnde
afgifters fördelning.
Stockholm den 26 November 1862.
N. S. v. Koch.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 78.
239
Af Herr voll Moell? Mils Samuel? angående tilldelande af ett
årligt arfvode åt Rektor P. A. Siljeström.
Om en man med utmärkt förmåga, som oaflåtligen lefvat för vetenskap och
fädernesland, i sin bästa ålder dignande under sjukdom och ansträngningar, nödgas
afgå från ett älskadt kall, emedan han icke der vill stå overksam, men likväl icke
förlorat hoppet om framtida helsa och lefnadskrafter — så torde det vara billighet
och en väl beräknad klokhet, om Staten bjuder honom medel till utkomst, för att
derigenom draga fördel både af den förmåga han ännu kan ega, om ock icke i em
betskallets
former, och äfven af den, han kan hoppas förnyad återvinna.
En man med denna förmåga och detta missöde är Rektorn i Stockholms nya
elementarskola och utsedde Inspektorn för Stockholms folkskoleväsende P. A. Siljeström.
Så väl skolmän, som alla de, hvilka med något deltagande omfattat uppfostringsväsendet
i vårt land, känna de utmärkta förtjenster han inlagt, dels genom sina skrifter,
dels genom sin pedagogiska verksamhet och genom de många goda idéer, som
från honom utgått och hvarigenom han utöfvat en stor och lycklig inflytelse på
Sveriges yngre lärarekorps. Genom längre resor på egen bekostnad i främmande
land, har han riktat sitt vetande och sin erfarenhet och hemburit mången frukt, som
här blifvit odlad. Såsom Rektor i hufvudstadens nya elementar-skola, der hans nit
och hans fruktsamma tankar städse varit för medlärare lifvande, har han under sednare
åren, ehuru redan då med bruten helsa, gjort gällande en ny method för undervisnings
meddelande i de lägre klasserna mera än förr genom åskådning. Skolans
Direktion lärer derföre med försakelse af egen skolas fördel och endast för att
tillmötesgå en allmän önskan, lemnat honom tjenstledighet för att emottaga inspektionen
öfver Stockholms folkskoleväsende, dit ett allmänt förtroende kallade honom.
Men kort efter mottagandet af denna tjenst, sedan han uppgjort en plan för ordnandet
af hufvudstadens folkskolor, hafva hans af invärtes lidande och yttre bekymmer
försvagade krafter nödgat honom lemna denna befattning, äfvensom frånsäga sig
det honom af medborgare gifna uppdrag, såsom en af hufvudstadens riksdagsmän, i
hvilket kall han, i en solglimt af bedragen förhoppning, trodde sig kunna verka för
sin älsklingskallelse, uppfostringsväsendet. Han anser sig sjelf nu äfven nödgad att
snart frånträda rektorsbefattningen vid nya elementarskolan. Han kan icke vid denna
nya skola göra anspråk på den, der icke gällande, men vid andra läroverk allmänt
240
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 79.
brukliga förmån, att en af längre sjukdom besvärad lärare qvarstår overksam med
innehafvande af tre fjerdedelar af sin löneinkomst.
Under sådana förhållanden kan det icke vara obilligt, om Staten tilldelade
honom ett årligt arfvode, motsvarande den lön, han, anställd vid ett annat läroverk,
enligt 71 § af Skol-stadgan, utan gensägelse skulle åtnjuta, intill dess han åter
kunde i tjenst inträda och under hvilken tid otvifvelaktig! den lifaktige och begåfvade
mannen icke skulle underlåta att genom skrifter från sitt tysta hem eller på
annat sätt verka för upplysning och vetande. Man kan vara viss derpå, ty ingen
frångår sin lefnads käraste mål, ifall man genom bekymmerfri utkomst iståndsättes att
bibehålla det.
Jag föreslår derföre,
att Rikets Ständer ville besluta, att från nästa statsregleringsperiods bör
jan
anslå ett årligt arfvode åt Rektor P. A. Siljeström, motsvarande tre
fjerdedelar af hans nuvarande lön eller 3,000 R:dr, så länge han icke kan
inträda i någon offentlig befattning, med motsvarande löneförmån —
under uttryckt önskan, att han, i den mån helsa och krafter det tillåta,
egnar sig åt uppfostringsväsendets bästa.
Stockholm den 26 November 1862.
N. S. v. Koch.
i\:<> »9.
Af Herr vol» Ileileiilierg, Ludvig, August, angående anvisande
af medel för upprättande af en fullständig plan till Norrbottens
kolonisation.
Ända till år 1858 då vår nu regerande Konung, såsom Kronprins gjorde sin
Eriksgata, eller man skulle rättare kunna kalla det upptäcktsresa genom hjertat af
våra norra provinser, dit aldrig förut någon af Sveriges Regenter kommit, och med
förvåning såg de skatter, som här lågo förvarade åt framtiden, har den nordligaste
af dem alla, Norrbotten, varit i det närmaste bortglömd, och af de fleste ansedd för
en fullkomlig lappmark otillgänglig för odling och civilisation, samt till följd deraf
oförtjent
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 79.
241
oförtjent af all uppmärksamhet från Statsmakternas sida. Och likväl eger denna del
af vårt land, som innefattar cirka £:del af Sveriges hela areal, fastän belägen under
polcirkeln, inom sig alla de naturliga resurser, som erfordras för att en gång blifva
rikt och lyckligt.
Här finnes allt som erfordras för en sjelfständig materiel utveckling — odlings—
tillfällen, hvars omfång man ännu ej ens känner, af en jord, hvars vextkraft ej mer
än undantagsvis blifvit rätt pröfvad — vidsträckta skogar, der yxa ännu ej blifvit
satt till roten — outtömliga malmfält liggande i öppen dag och majestätiska floder,
hvilka på samma gång de utgöra naturliga kommunikationsleder genom landets bördigaste
trakter lemna ofantliga naturkrafter för intet till förädlande af jordens, skogens
och bergens råa produkter. — Men ändå ligger detta land i närvarande stund,
jemförelsevis vildt och öde, det fattas kapitaler och armar, men mest armar, — dess
söner äro ännu för fåtaliga att i någon större mån kunna skörda de rika skatter,
Skaparen nedlagdt i dess sköte; ty det är i verkligheten bristen på arbetare, som
hittills förhindrat och under en lång framtid kommer att lägga hinder emot Norrbottens,
likasom i allmänhet de öfriga norra provinsernas framåtskridande, om ej genom
in flyttningar från annat håll, denna brist afhjelpes; och det är för detta ändamål
som Statens medverkan med rätta torde kunna påräknas till dess egen fördel.
Kronan eger nemligen i Norrbottens län vidsträckta odisponerade marker, uppgående
1859 (och sedan dess kan förhållandena ej särdeles hafva förändrat sig), efter
Afvittrings-styresmannens intyg, till 16,806,510 tunnland, deraf ansenliga vidder
äro odlingsbara. Dessa ofantliga sträckor hafva för närvarande så godt som intet
värde.
Skulle åter genom något bidrag från det aiimäunas sida, i form af odlingshjelp
eller på annat sätt dessa trakter genom inflyttningar i större skala hastigare kunna
koloniseras, så vanns derigeuom i stats-ekonomiskt hänseende stora fördelar så väl
för det allmänna, som isynnerhet för provinsen, enär landet derigenom blefve befolkadt
och uppodladt på samma gång, som tillgång på arbetskrafter under den långa
tid af året, då desamma ej kunde vid jordbruket användas, möjliggjorde ett, säkert
inom kort, uppblomstrande bergsbruk, hvartill alla materialier af ädlaste beskaffenhet
finnas.
Men för hela fosterlandet kunde en sådan kolonisation en gång blifva af den
aldrastörsta vigt.
Norrbotten är nemligen den provins, hvarmed Sverige uti en högst olämplig
och vådlig gränslinie sammanhänger med Ryssland och hvarest fiendtliga inbrott i
händelse af krig med denna makt, med all säkerhet kunna förväntas — aldra helst
om genom ett blifvande kraftigt sjöförsvar, detsamma (som vi skola hoppas) lyckas
afhålla fienden från våra kuster. — Väl vore det i sanning då att i farans stund
utmed gränsen ega en manstark befolkning härdad för kriget, under striderna emot
liih. till R. St. Prot. 1862 di 1863. 11 Sami. 1 A/d. 31
242
Motioner hos Riddcrskapet och Adeln 1862. N:o 80.
ett hårdt klimat, väpnad och färdig att kasta fienden tillbaka öfver gränsen, om han
vågade öfverträda densamma — eller afskära honom återtåget, om han olyckligtvis
skulle hamna någonstädes utmed Bottniska vikeus strand, hvarest tillräcklig trupp
styrka
att med hopp om seger möta en landstigning öfverallt i närvarande stund
fattas.
Fördelarne af Norrbottens kolonisation vore således att landet blefve uppodladt
och dess rika naturskatter, som nu ligga obegagnade och räntelösa, tillgodogjordes,
samt — att ett starkt bålverk af härdade och kraftige frie män upprestes på den
svagaste punkten af våra gränser, hvarigenom sådana ovälkomna påhelsningar af vår
östra granne, som under de sednare krigen varit vanliga, kunde, om ej förekommas,
göras för honom mindre angenäma.
För att vinna ifrågavarande vigtiga ändamål, fordras emellertid till en början
åtgärder och äfven uppoffringar från Statens sida, ty väl ordnad bör saken sedan gå
af sig sjelf — och att denna idé på ett ändamålsenligt sätt realiserad, bör i hög
grad bidraga till ett älskadt fäderneslands förkofran och ökade trygghet — det mål,
hvartill vi ju alla sträfva — derom kan väl ej vara mer än en tanke.
Huru denna sak emellertid uti detalj ,bör ordnas, derom tilltror jqg mig ej
framlägga förslag, utan får vördsamt motionera:
att Rikets Ständer ställa ett anslag af 10,000 R:dr R:mt till Kongl.
Maj:ts disposition, med uttryckt underdånig önskan det behagade Kongl.
Maj:t genom kompetente sakkunnige män låta upprätta en fullständig plan
till Norrbottens kolonisation.
Stockholm den 26 November 1862.
L. A. von Hedenberg.
M:o 80.
Af Herr von Hedenberg liiuivi^ Anbust* angående låneunderstöd
för fullbordande af en brobyggnad öfver Umeå eif.
Sedan uti ett af Herr Majoren och Riddaren C. Adelsköld uppgjordt kostnadsförslag
till uppförande af bro öfver Umeå eif i närheten af Umeå stad, utgiften för
berörda byggnadsarbete blifvit beräknad till 86,000 R:dr R:mt, deraf nämnde stads
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 80. 243
innevånare förbundit sig tillskjuta 3,000 R:dr, beviljade Rikets Ständer vid 1859
och 1860 årens riksdag ett, emot återstoden af förslagsvis beräknade kostnaden ungefärligen
svarande anslag af 82,500 R:dr, deraf J:del eller 27,500 R:dr utan återbetalriingsskyldighet
och |:delar såsom lån mot 4 proc. ränta och årlig amortering.
Med användande af dessa medel har brobyggnadsarbetet fortgått med den drift,
att alla stenpelarne och landfästena af sten i det aldra närmaste äro färdiga och endast
öfverbyggnaden af trä återstår.
Till följd deraf, dels att den erforderliga stenen måst anskaffas ur ett frdels mil
från brobyggnaden aflägset berg och genom oländig mark fraraforslas samt att ortens
stenarter äro af den mest svårarbetade beskaffenhet, dels att de till träöfverbyggnaden
nödiga grofva bjelkar, som ej kunnat erhållas från de i närheten af Umeå uthuggna
skogarne, för det mesta hemtats från lappmarken mot priser, med nära 100 proc.,
öfverstigande dem, hvartill flottade bjelkar kunna köpas, då ej afseende göres på dimensionerna,
har inträffat att, enligt hvad bilagde af Herr Major Adelsköld afgifna
utlåtande med dervid fogade tabell utvisar, kostnaden för ifrågavarande företags fullbordan
uppgår till 118,288 R:dr 49 öre och således med icke mindre än 32,288
R:dr öfverstiger kostnadsförslaget.
Då de byggnadsskyldige desto mindre äro i stånd att anskaffa omförmälda opåräknade
öfverskott i den för brons färdigbyggande beräknade kostnad, som Westerbottens
län under innevarande år varit hemsökt af ganska svår missvext, så får jag
vördsamt föreslå:
det Rikets Ständer täcktes bevilja ett anslag af 32,288 R:dr R:mt såsom
räntefritt lån med årlig afbetalning eller, i händelse bifall ej dertill kan
lemnäs, på de vilkor, som för anslag af dylik beskaffenhet, i allmänhet
kan komma att bestämmas, på det att detta, så väl för orten som för
det allmänna särdeles nyttiga företag ej, till följd af bristande medel, må
afstanna.
Stockholm den 26 November 1862.
L. A. von Hedenberg.
244
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 81.
N:o 8*.
Af Friherre af §(')uiii<l). Carl »fohan farors»? om ändring af
Bevillnings-stadgan uti § 7, mom. 2.
Vid tillämpning af8 nu gällande Bevillnings-stadga har icke utan skäl tvekan
flerestädes uppstätt huru löntagare vid indelda Arméen rättvisligen böra taxeras för
den del af lönen, som tillfaller dem ifrån boställen, som genom Boställs-direktionen
för lönefondens räkning äro utarrenderade.
Författningen säger uti § 2 att innehafvare skall erlägga bevillning för hemman,
som äro »till boställen eller eljest på lön anslagna» (deruti en olikhet emot
hvad förut gällande Bevillnings-förordning föreskrifver), hvilken bevillning enligt § 5
skall påföras, erläggas och redovisas inom den ort, der egendomen är belägen. Uti
§ 6 afhandias om bevillning för inkomst af kapital och arbete och till inkomst af
arbete räknas all den inkomst, som erhålles af rörelse, yrke eller tjenst, hvilken be
villning
enligt § 9 påföres skattskyldig der han är mantalsskrifven.
Nu bestå lönerna vid indelda Arméen, såsom bekant är, af räntor, kronotionde,
statsanslag, nyttjande rätten af de till bostäder anslagna boställen och slutligen
äfven af arrendebeloppen från sådana boställen, som Boställs-direktionerna hafva åliggande
att utarrendera. Afkomsten af sistnämnda boställen ingår i likhet med öfriga
kontanta till lönerna anslagna inkomster till den gemensamma lönefonden, att genom
Lönings-direktionerna fördelas, utan att afkomsten eller arrendet af något visst utarrenderadt
boställe är anslaget till någon viss löntagare; och har med anledning
deraf äfven denna inkomst förut blifvit taxerad såsom kontant lön. Inom flertalet af
länen har äfven i år denna inkomst blifvit till kontant lön hänförd och, såsom en
följd (jeraf, Staten fått sig tillerkänd dubbel bevillning af ifrågavarande utarrenderade
boställen, nemligen först för den fasta egendomen och sedan för det af samma egendom
utgående arrendebelopp, hvilket förhållande hvarken med rättvisa eller med författningens
anda kan vara öfverensstämmande. Da äfven inom Nyköpings län hos
Taxerings-kommittéerna en sådan tillämpning af Bevillnings-stadgan egde rum, ingick
Chefen för Kongl. Södermanlands regemente med besvär deröfver till länets
Pröfnings-kommitté, som beslöt att ifrån hvarje löntagares vid regementet kontanta
lön afskilja och från bevillning befria så stor del, som, enligt besvären bifogad uppgift,
utgör afkomst ifrån de utarrenderade boställena.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 82.
245
Sådan mäste Författningens anda vara och för att den måtte göra sig lika gällande
öfver hela riket, får jag föreslå följande förändrade lydelse af § 7, mom. 2,
uti Bevillnings-stadgan intill skiljetecknet kolon:
Uti den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras af löntagare, samt
dem, som åtnjuta arfvoden eller traktamenten m. m., inberäknas icke den
del af indelda Arméens löner, som utgör afkomst ifrån arrenderade boställen,
för hvilka fastighetsbevillning erlägges, icke heller hvad som anvisats
för bestridande af de med erhållna tjenster eller uppdrag förenade
särskilda kostnader, såsom:
Remiss begäres till Höglofliga Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
C. J. G. af Schmidt.
Af Friherre 54f Sclimiilt . Carl Johan €3eor^? om tillägg
uti Bevillnings-stadgan.
Enligt 69 § uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, den 21 Mars innevarande
år, om Kommunalstyrelse på landet, åligger det Kommunalnämnden att verkställa
fyrktals-sättningen och deröfver upprätta en längd, som måste grunda sig på den
fastställda bevillnings-taxeringen för året.
Gällande Bevillnings-stadgan, såsom varande af Rikets Ständer vid 1859 och
1860 årens riksdag föreslagen och derföre icke kunnande innehålla en, med anledning
af en sednare utkommen författning, behöflig föreskrift, bör, efter mitt förmenande,
erhålla ett tillägg, som för Kommunalnämnden gör det möjligt att, utan omkostnader
och skriftvexling derom, få del af den fastställda taxeringslängden, för att,
kunna fullgöra ofvannämnda åliggande.
Jag får derföre äran föreslå följande tillägg uti Bevillnings-stadgan, under rubriken
»4:o. Allmänna föreskrifter»:
Häradsskrifvaren skall, vid ansvar som i § 69 sägs, iuom 14 dagar
sedan han de af Pröfnings-kommittéen granskade och fastställda taxeringslängderna
ifrån Konungens Befallningshafvande fått emottaga, dem i original
eller bestyrkt afskrift åt vederbörande ordförander i Kommunalnämnderna
246
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 83.
öfverlemna, att tjena till grund för fyrktalslängds upprättande; och skola
dessa taxeringslängder till Häradskrifvar återställas inom 14 dagar efter
emottagandet vid enahanda ansvar, som i nämnda § 59 sägs, för den
försumlige och med skyldighet att erlägga lösen för ett exemplar om det
erhållna genom vanvård blifvit makuleradt eller förkommit.
Anhållande vördsamt om remiss af denna motion till Höglofliga Bevillningsutskottet,
får jag derjemte äran nämna att jag ingalunda envist fasthåller vid det nu
föreslagna tillägget, i fall bemälde Utskott behagar föreslå något annat, som bättre
motsvarar ändamålet, utan har jag endast velat fästa uppmärksamheten på en brist,
som oeftergifligt måste afhjelpas, för att befordra verkställigheten af förstnämnda föreskrift.
Stockholm den 26 November 1862.
C. J. G. af Schmidt.
TS:o 83.
Af Friherre Wrede. Fabian Casiinir. angående ändring % Kongl.
Förordningen den 13 Juni 1800, i fråga om beståndet af arrende
och landtbo-kontrakler om arfvejord.
Genom Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, på hvad sätt med städsel och
lego af jord på landet förhållas bör, finnes det stadgande, att tiden för beståndet af
arrende- och landtbo-kontrakter, hvilka slutas om aflingejord, må utsträckas ända till
50 år, men att, hvad angår arfvejord, arrendator eller landtbo, i häudelse egaren
under landtbo- eller arrendetiden genom döden afgår, icke får, om arfvinge sådant
påkallar, njuta kontraktet till godo mera än uti fem år, äfven om kontraktet blifvit
på längre tid afslutadt.
Häraf följer således att arrendeaftal om arfvejord icke kunna med visshet om
beståndet eller varaktigheten ingås på längre tid än fem år — ett förhållande, enligt
mitt förmenande, så olämpligt att det bör af lagstiftningen undanrödjas.
De höga jordvärdena samt den specielare omvårdnad och kunskap samt driftkostnad
ett tidsenligt jordbruk kräfver verka ganska naturligt derhän, att inom landtmanna-industrien
arrenden blifva allt allmännare, och den erfarenhet att jords bort
-
Motioner hon Bidderskapet och Adeln 1862. N:o 83. 247
arrenderande pä längre tid i väsendtlig män bidrager till jordbrukets förkofran är
väl redan i vårt land allmänneligen vunnen, äfvensom man vet att i de länder, der
åkerbruket står högst, sådant är att tillskrifva det der sedan länge utbildade arrendeväsendet;
men hvad som kan sägas till förmån för arrenden på längre tid gäller ingalunda
för dem på kortare tid, då desse sednare icke kunna gerna medföra sådana
grundförbättringar, som ännu nästan öfverallt i landet erfordras, utan afse, åtminstone
å ena sidan, endast att taga af jorden i befintligt skick allt hvad den under de få
åren möjligen kan lemna. På en sådan kollision uti egarens och brukarens intressen
skall uppenbarligen jorden i de flesta fall sitta emellan; och för sådan fara är ju i
första rummet arfvejord utsatt då lagen, såsom förut är nämndt, uppställt hinder för
sådan jords bortarrendering på en för jordbruket gagnelig tid.
Det är visserligen icke sällspordt att, då man ärft jordegendom, men saknar
smak eller förmåga att sjelf bruka den eller eger mera sådan jord än af en person
kan med fördel skötas, man i sådana fall, inseende det skadliga i arrenden på kortare
tid, afslutat kontrakt på längre tid en, i fråga om arfvejord, af lagen skyddas,
men med den arrendator, som känner ovissheten af kontraktets bestånd, måste i de
flesta läll ej vara mycket vunnet, och den åter, som är i okunnighet derom, kan tillskyndas
förluster af den mest ruinerande grad, hvarå exempel ej heller saknas.
Om än, i strid med min uppfattning, ifrågavarande för arfvejord gifna lagstadgande
skulle kunna i arfvejordsintresset försvaras, så, epär man redan enligt Kongl.
Förordningen den 21 December 1857 berättigats att genom gåfva och testamente
förfoga öfver arfvejord lika vidsträckt, som öfver den jord, man förvärft, synes ensamt
deraf följa att jordens egenskap af arf eller aflinge än mindre bör få verka i
fråga om arrende eller andra nyttjanderätts-aftal; och vågar jag på grund af hvad
jag nu haft äran anföra, vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville, för sin del, besluta sådan ändring af ofvannämnda
Kongl. Förordning den 13 Juni 1800, att hvad der är stadgadt om tiden
för beståndet af arrende- och landtbo-kontrakter, som slutas om af
lingejord,
må äfven gälla i fråga om slik upplåtelse af arfvejord.
Stockholm den 26 November 1862.
F. C. Wrede.
248
Motioner hos Ridderslrapet och Adein 1862 N:o 84.
]f;o *4.
Al Friherre Crdrrströill; ISimIoI(\ angående förhöjning af den
åt Öfversten m. m. Grefve Adolf Eugene von Hosén tilldelade
pension.
Sedan Kongl. Maj:t, till en rättvis belöning för de utmärkta förtjenster, sorn
under fullbordandet af Vestra stambanan och arbetet å öfriga Statens jernvägar ådagalagts
al Chefen för Statens jernvägsbyggnader, föreslagit Rikets Ständer, att åt honom,
vid afskedstagandet, anslå ett belopp af Tio Tusen Riksdaler, i årlig pension,
den man bör förmoda, att Rikets Ständer, ehuru under djupt känd afsaknad af
denne embetsmuns sällsynta förmåga, vid fortsättningen af ifrågavarande arbetsföretag,
lära med beredvillighet bifalla, för att dymedelst gifva ett uttryck åt sin högaktning
för hans lysande snille i det tekniska, hans lyckliga ordnande kraft och hans utomordentliga
talent i egenskap af verkställande magt; — så ledes tanken nästan ovilkorligen
tillbaka till den tidpunkt, då tänkesätten i afseende å jernvägars användbarhet
i vårt land voro helt annorlunda stämda, än de äro nu, och då ett motstånd
af landets mest inflytelserika och ansedde män inom och utom representationen måste
brytas och öfvervinnas medelst en i detta afseende högst ovanlig, öfverlägsen och
i synnerhet under dåvarande förhållanden ovärderlig förmåga, att, genom sanningens
segrande bevisningskraft och den outtröttligaste nitälskan för det stora målet, elda och
lifva nationen för dess förverkligande. Härtill fordrades ock en, alla fördomar, alla inrotade
betänkligheter och vidriga föreställningar, än med mild öfvertalningsgåfva, än med den
klara beräkningens genomträngande belysning segerrikt bekämpande argumentationsstyrka.
Dessa på den tiden för jernbaneväsendets framgång oundvikliga egenskaper innehades till vår
lycka och utöfvades af en man, hvars förtjenster i sådant hänseende böra af oss tacksamt
erkännas. Redan år 1854, när insigten om jernvägars gagnelighet i vårt land börjat
utbreda sig och vinna en allmännare genklang i ett mera upplyst tänkesätt, än
tillförene, fuuno Rikets Ständer, på hemställan af en aktad ledamot af Vällolliga
Borgare-Ståndet, rättvist att, såsom en gärd af sin högaktning och välvilja för Grefve
Adolf von Rosens person, med afseende å de hos honom nyss antydda förtjenster,
erbjuda honom en årlig pension af 3,000 R:dr Runt. — Detta hedrande drag af
Rikets Ständers uppmärksamhet å en i sann och stor mening förtjenstfull verksamhet
till
Motioner fios Ridderskapet och Adeln 1862. i\:o 85.
249
till allmänt gagn, under ett flerårigt åsidosättande al' egna fördelars beredande medelst
ett mera vinstgifvande arbetande i enskild, särdeles i utländska arbetsföretags, tjenst,
hade utan tvifvel från början röjt sig uti bestämmande af ett penningebelopp, mera
motsvarande lefnadskostnadernas verkliga kraf och den belönade förtjenstens sanna
värde, om det kunnat förutses, då för tiden, den snart derefter inträffade prisstegring
å alla förnödenheter och deraf härflytande förändring af alla penningevärden, hvilka
förhållanden, derest de redan då inträffat, torde gifvit skälig anledning, att stadga
pensionsbeloppet till den siffra, jag nu vågar att vördsamt deråt, dock utan all retraktiv
beräkning, föreslå. — Jag har nemligen för afsigt, att hos Rikets Ständer
härmed hemställa,
det Rikets Ständer behagade medelst ett årligt tilläggsbelopp af 2,000
R:dr Runt, från och med år 1863, höja den åt Öfversten, Kommendören
af Kongl. Wasa-orden, Riddaren af Kongl. Svärds-orden m. m. Herr
Grefve Adolf Eugéne von Rosen, — såsom en gärd af högaktning för
den förtjenstfulla verksamhet i afseende å jernvägars befrämjande i vårt
land, — uppå då stadgade vilkor och grunder, förunnade pension till en
summa af 5,000 R:dr Runt om året.
Om remiss till Höglolliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
R. Cederström.
N:o 85.
Af Friherre Cederström* lindolf* om förändrad lydelse af 23 §
i Kongl. Förordningen, angående inteckning i fast egendom, den 13
Juli 1818.
Kongl. Förordningen angående inteckning uti fast egendom af den 13 Juli 1818
innehåller icke något stadgande huru med inteckningars postponerande må tillgå.
Det har således blifvit åt domaren öfverlemnadt, att, efter hans egen uppfattning,
bestämma proceduren. Häraf följa olikhet i lagskipningen och osäkerhet för dem,
fl t/t. till R. St. Prot. 1862 8 1863. 11 Sami. 1 Afd. 32
250 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 85.
som deraf äro beroende. Ena domaren finner sig tillfredsställd deraf, att postponenten
förfar i likhet med hvad 23 § i högstberörda Kongl. Förordning stadgar angående
sättet för inteckningars förnyande, d. v. s. tillåter att inteckningshandlingen, i
ändamål att erhålla postposition, uppvises vid annan Under-rätt, än den, som beviljat
inteckningen, och der uppläses, åtecknas bevis härom och förses med protokollsutdrag
öfver preesentatum, samt att endast detta protokollsutdrag, men ej originalreversen,
iulemnas till domstolen (der den intecknade panten ligger), för att i intecknings-protokollet
intagas. — Andra domare anse sig härmed obelåtna och
fordra original-reversens framvisande vid den Rätt, der postpositionen begäres få
ega rum.
Uti en tid af utvidgad näringsverksamhet, och då en mängd enskilda banker
och penningeverk, hvilka emottaga intecknade reverser, hafva uppstått, har det ländt
och skall lända till osäkerhet, då man ej eger tydlig lag, huru med inteckning rätteligen
må förfaras, när inteckningshafvaren önskar eller rättare sagdt medgifver, att
hans inteckning, i afseende å förmånsrätten, får nedflyttas eller, som det i juridisk
term kallats, må postponeras. — För att bereda trygghet härutinnan och enhet i
lagskipningen, föreslår jag vördsamt,
att 23 § i meranämnda Kongl. Förordning må erhålla följande förändrade
lydelse: »Då inteckning förnyas eller, i afseende å förmånsrätt, förflyttas
skall, uppvise borgenär» etc. (sedermera lika med nu gällande §:s text.)
Sistförflutna riksdagens Lag-Utskott, som handlagt dylikt förslag, hade mot dess
syftning ingen anmärkning, och fann endast i utsigten till mera omfattande ändringar
af ifrågavarande Förordning en anledning att ej för tillfället förorda vidtagandet
af denna, i enstaka fall, förtydligande åtgärd. Men om saken i sig sjelf är rigtig,
vågar jag påkalla, för dess befrämjande, så väl Höglofliga Lag-Utskottets som Rikets
Ständers benägna uppmärksamhet och upplysta medverkan.
Stockholm den 26 November 1862.
[{. Cederström.
Motioner hos\ Ridderskapet och Adeln 1862. N.o 86,
251
Af Friherre Fellerjvlröim. Rudolf; angående underdånig hemställan
till Kongl. Maj t om hållande af Tre årliga Häradsting i Wermland.
Med anledning deraf, att då åtskilliga rikets landskap hafva 3:ne häradsting om
året, och blott de glest befolkade nordligaste ega ett sådant, men i min hemort,
Wermland, hållas 2:ne häradsting årligen, vill jag, enär olägenheterna af en sådan
inskränkning i tingens antal blifvit med hvarje år alltmera kännbara, föreslå en förändring,
som jag tror påkallas i samma mån, som framskridandet i civilisation för—
värfvat ökade anspråk på ett mera utbildadt rättstillstånd.
Häradstingens fåtalighet utgöra nemligen ett hinder i lagskipningen och föranleda
en långsamhet i målens afhjelpande med slutlig dom, hvilket i oändligt många
fall vållar en temporär rättslöshet och i alla händelser ett onödigtvis förlängdt
och skadligt otrygghetstillstånd, Enär, såsom sagdt är, i den provins, hvarom jag
nu talar, köpare af fast egendom ej gerna kan erhålla fastebref å sitt köp på kortare
tid än 1J å i\ år, inses lätteligen hvilka många olägenheter, som härvid skola
uppstå, till följd af Tingens hållande endast 2:ne gånger om året. Innan fastebref
erhållits, är köparen ej betryggad för börd; är således ej viss att få behålla hvad
han köpt; vågar derföre icke, med nedläggande af erforderliga kostnader å jordens
bruk, sköta egendomen så, som sig eljest borde; har svårighet att skaffa sig medel
för köpeskillings—liqviderna m, m.
Deremot, med 3:ne ting om året, på sätt i andra lika befolkade och lifligt
näringsidkande län är förhållandet, kan visshet om tryggad besittning vinnas inom 6
å 9 månader. Jag behöfver ej vidröra gagneligheten af öfriga civil-måis hastigare
slutliga afgörande; denna fördel inses af enhvar.
Må man icke mot mitt förslag invända möjligheten eller utsigten till Häradsrätternas
reorganisation och förvandling till permanenta domstolar, med ordinarie rättegångsdag
1 å 2 dagar i månaden o. s. v. Sådana mera omfattande förändringsplaner
kunna ej med någon säkerhet för närmaste framtid beräknas huruvida de må blifva
antagna eller icke. En enkel och lätt vidtagen förändring, till stor fördel för orten,
vore, efter mitt förmenande, om Wermland öfverflyttades ifrån raden af de landskap,
252 Motioner hos Ridder ska pel och Adeln 1862. N:o 87.
som hafva 2, till dem,' som ega 5, årliga häradsting; och vågar jag alltså härmed
föreslå:
att Rikets Ständer härom ville till Kongl. Maj:t göra underdånig framställning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
B. Cederström,
(JIOIIVjo (HO' i irlili , Ii- i,. _ ■ ■
I:o 87.
Af Friherre Cederström. Rudolf* angående förhöjning af den åt
Landssekreteraren Olof Henrik Förberg beviljade pension.
Sällan torde mer verkligt ömmande och behjertansvärda skäl kunna anföras, än
de äro, hvilka jag går att här andraga, till stöd för en fortsatt och ökad välvilja å
Rikets Ständers sida emot Herr Landssekreteraren Olof Henrik Förberg, fordom en
nitisk och högt aktad embetsman, men sedermera, i följd af öfveransträngande arbete,
förlustig helsa och välfärd, urståndsatt att vidare fortfara i Statens tjenst, och
med en sjuklig maka bringad till djupt armod och tärande bekymmer öfver en allt
mera mörk och hotande framtid.
På sätt en härhos i tryck bifogad s. k. »ödmjuk relation» med dertill hörande
»vördsam supplik» närmare innehålla, åtföljda af de utaf Herr Professor O. Glas i
Upsala afgifna läkarebetyg öfver Herr och Fru Förbergs ytterligt sjukliga helsotillstånd,
samt Konungens Belällningshafvandes i Upsala län utfärdade, i högst fördelaktiga
och hedrande ordalag affattade tjenstebetyg och afskedsbref för Landssekreteraren
Förberg, finne vi, att han, på en tid, då Staten icke bekostade aflöning åt Länsnotarien
bestridt ej allenast länsnotarie- och ej sällan derjemte landskanslist-sysslorna,
men äfven samtidigt dermed landssekreterare-tjensten, den han sammanräknadt i 5
år förrättadt, utan att i enskildt arfvode af ordinarie Landssekreteraren uppbära högre
belopp än 400 R:dr om året, som först de tvänne sista åren ökades till 600 R:dr för
året; och under fullständigt förrättande af landssekreterare-tjensten måste alltid hälften
af inflytande expeditionslösen till ordinarie tjenstinnehafvaren afstås, ehuru denne
icke afstod något af sin lön. — Men under de alltför trägna och ansträngande arbeten,
som tillhörde dessa befattningar, nödgades Förberg, för att kunna ega ut
-
Motioner hos Hiddershapet och Adeln 1862. N:o 87.
253
komst, tillika åtaga sig och utföra enskilda uppdrag, hvilkas besörjande ytterligare
hårdt anlitade själs- och kroppskrafterna. En tilltagande svaghet och sjuklighet i
cerebropinalnerv-systemet blef häraf en olycklig påföljd, som, förenad med svår värk i
ryggen, hjerta och armar, yttrade sig i en tankens, tungans och handens fria bruk
förhindrande sjuklig rörelse i blodcirkulationen, till hvars botande alla patientens tillgångar
förgäfves anlitades och medtogos; hvarefter Förberg såg sig nödsakad att, då
all arbetsförmåga syntes för alltid förlorad, söka och undfå afsked från länsnotariebefattningen,
den han uti 20 års tid, under så föga uppmuntrande och lönande förhållanden
innehaft. Först året härpå undfick Landssekreteraren i länet nådigt afsked;
men med brutna helsokrafter kunde Förberg icke dåmera på denna befordran, för
hvars ernående han så ihärdigt sökt samla meriter, göra något anspråk, ehuru han
af Kongl. Maj:t hugnats med Landssekreterares namn, heder och värdighet, med tour
och befordringsrätt.
Vid 1853 års riksdag funno Rikets Ständer rättvist att åt Länsnotarierna anslå
lön på stat, hvilken för närvarande utgör 750 R:dr årligen till hvardera.
Hade denna, nu såsom rättvis erkända förmån tillhört Förberg under hans tjenstetid,
skulle han ej blott af statsmedlen uppburit 15,000 R:dr för 20 år, hvilket
belopp, med antagande af den princip, att Statens tjenare böra af Staten lönas, sy
nes
kunna betraktas såsom en behållen vinst för Statsverket, och hvarå räntan efter
5 procent utgör 750 R:dr, utan ock möjligen kunnat i anseende till sin oersättliga
förlust af helsa och arbetskraft, sin långvariga och trogna tjenst samt totala brist på
medel och utsigt för egen och sin sjukliga makas framtida försörjning, få vid afskedstagande
bibehålla bela lönen, 750 R:dr, såsom pension.
Men någon rätttighet till sådan förmån gick Förberg utan sitt förvållande förlustig,
enär hans förstörda helsa tvang honom söka afsked nyligen förrän den för ho
nom
eljest så förmånliga grundsatsen om statstjenarens behöriga lönande och pensionerande
härå vann tillämpning. Ett pensionsrum å Filénska fonden förunnades
Förberg af Kongl. Maj:ts nåd, till lindring af den första nöden; och hafva Rikets
Ständer, uppå enskilda ledamöters hemställan, tilldelat honom, år 1850, en pension
af 300 R:dr, hvilken år 1857, till lättnad af den dyra tidens fordringar, blef med
150 R:dr förhöjd, och uppgår således till 450 R:dr om året. Sedermera har prisstegring
å lifsmedel, ved, ljus, beklädnad och många andra förnödenheter ytterligare
inträffat, pensionstagaren och dess hustru vid tilltagande ålder och sjuklighet erfarit
behofvet af kostsamma läkemedel och nödig helsovård, samt en oundviklig, men
högst oroande skuldsättning visat framtiden i en särdeles bekymmerfull och nedslående
utsigt. Otillräckligheten af den i den ädelmodigaste afsigt beviljade pensionen
faller under sådana förhållanden lätt i ögonen. Pensionstagaren har dock, under sin
styrkas dagar, gjort allt hvad af honom berott, att göra sig förtjent af det allmänna.
Hans outtröttligt omsorgsfulla maka, dotter af en i lifstiden genom grundliga insigter
och aktad verksamhet högt värderad embetsman, Ofverste-löjtnanten m. m.
254
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 88.
J. M. Nordencreutz, skulle, i händelse af mannens frånfälle, se sig med ens försatt i
den mest beklagliga ställning, enär, enligt all sannolikhet, icke ens |:del af boets
gäld torde kunna medelst det obetydliga lösöreboets försäljning betäckas. Till hyresmedel
saknas likaledes all tillgång, derest den i Kongl, slottet i Upsala hittills af
godhet åt dessa makar förunnade bostad möjligen befunnes erforderlig för andra ändamål
och icke längre stöde dem öppen; en förmån, den de icke ega sig tillförsäkrad
för längre tid, än länets Höfding pröfvar den af dem nu bebodda lokal ej för annat
användande behöflig.
För betryggande af den förtjente och af olyckan hårdt pröfvade mannens ställning
och hans makas framtid emot en inbrytande brist och nöd, vågar jag vördsammast
föreslå,
det Rikets Ständer behagade ynnestfullt förunna Landssekreteraren Olof
Henrik Förberg att, helst från 1863 års början, komma, medelst pensionens
höjande med .300 R:dr, i åtnjutande af ett mot länsnotarielönen
svarande pensionsbelopp af 750 R:dr för hans återstående lifstid; med
rättighet för hans maka, Fru Maria Jacobina Förberg, född Nordencreutz,
att, derest hon honom öfverlefver, få utan afbrott eller särskild ansökning,
under sin enketid tillgodonjuta hälften af sagde föreslagna statspension med
375 R:dr om året.
Anhålles om remiss till Stats-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
R. Cederström.
M:o 88.
Af Herr Bergenstråle^ Alexander} angående ändringar i gällande
Bevillnings-stadga.
Då man måste tillstå att det icke gifves någon lagstiftning, som fordrar mera
bestämdhet och tydlighet än den som rörer beskattningen; — och då redan erfarenheten
visat att 1861 års Bevillnings-författning icke eger denna tydlighet, utan att
densamma, tvärtom, gifvit anledning till högst olika tillämpningar, beroende af individuel
åsigter hos ledamöterna i de respektive Berednings-kommittéenia, — torde
Ridderskapet och Adeln finna att en omarbetning af nämnda förordning är af behofvet
påkallad. Numera torde man nästan öfverallt antagit som grundsats, att hvarje
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1802. N:o 88. 255
medborgare bör skatta till Staten i mån af den inkomst man har. Att detta äfven
varit lagstiftarnes mening, vid upprättandet af nu gällande Bevillnings-förordning, tyckes
mig vara klart. Men huru har man tillämpat denna mening? Jo, derigenom
att i Instruktionen för taxerings-förrättningarne införts den satsen, att, till ledning för
uppskattningen af mindre lägenheter på landet, åbyggnadens brandförsäkringsvärde
skall tagas i betraktande, hafva Berednings-kommittéerna på åtskilliga ställen ansett
sig böra grunda sin uppskattning uteslutande på brandförsäkringsvärdet. Men hvad
gifver åbyggnad på landet för en inkomst? Sannerligen jag kan utfundera detta;
men nog vet jag, genom egen erfarenhet, att en större åbyggnad fordrar ganska betydlig
underhållsskyldighet — således bestämda utgifter. Sant är, att det gifvas hus
på landet, som böra beskattas, nemligen sådana, som inbringa åt egaren verkliga inkomster,
t. ex. sådana hus, som omkring städerna uppföras endast för att uthyras
till sommarlustställen m. m. Deremot borde, enligt mitt förmenande, sådan åbyggnad
vara befriad från skattebeläggning, som endast bebos af egaren eller af honom
begagnas för det större eller mindre landtbruk, som å stället kan vara till finnandes.
En annan otydlighet i samma § förekommer äfven, då det efter föreskriften
om landtegendoms uppskattning i enlighet med dess egentliga värde, talas om att
ledning dertill skall tagas af de sednaste tio årens köpeskilling. De flesta veta troligen,
huru uppdrifna dessa köpeskillingar varit på sednare tider. Ja, man har
till och med påstått att egendomar funnits, som öfverbetalats med ända till hundratusende
Riksdaler. Om nu en dylik egendom skulle uppskattas efter köpeskillingen —
så skulle den, genom de granna beskrifningarne, lurade köparen icke allenast känna
obehaget af denna öfverbetalning, utan äfven nödgas till Staten skatta mera än han
borde göra — om nota bene den principen skall gälla, att man bör beskattas med
en viss procent af sin verkliga inkomst. »Men» — svarar man mig — »det är ju
»ej bestämdt att köpeskillingen skall ligga till ovilkorlig grund för uppskattningen.»
Detta är visserligen sannt, men jag vet att det finnes, för Statens inkomster så utomordentligt
nitiske personer, att de anse detta bestämmande för det enda rätta.
Jag tror derföre att det varit bättre om denna § endast bestämdt sagdt, att egendom
å landet skall uppskattas efter dess verkliga värde och att de påpekade ledningarne
varit uteslutna. Jag är beredd på att man mot detta förslag skall göra följande invändning:
»Huru är det möjligt att få reda på en ouppmätt egendoms verkliga
värde?» Härpå svarar jag med en annan fråga: Tror man verkligen, att, derest ej
berednings-distrikten blifva för stora, det icke alltid finnas derinom boende personer
som ega nästan fullkomlig kännedom om värdet å egendomarne inom distriktet?
Ofta har jag talat vid personer af allmogen härom och med förundran hört huru
noggrann kännedom de hafva haft om öfriga sockenboars sädesproduktion, hötillgång
m. m. Om, som jag nyss sade, berednings-distrikten ej blifva för stora, är
jag säker om, att Statens intresse blir ganska noga bevakadt, — om ock de nu föreskrifna
ledningarne för uppskattningen blifva uteslutna.
256
Motioner hos Ridderskapel och Adeln 1862. N:o 89.
Jag skulle nog hafva flera anmärkningar att göra, om jag ej visste att andra
motioner redan äro eller blifva väckta uti detta högst vigtiga ämne och inskränker
mig nu till att endast anhålla:
att Bevillnings-Utskottet, med anledning af nu framförda motiver, måtte
vidtaga nödiga ändringar i gällande Bevillnings-för ordning.
Stockholm den 26 November 1862.
A. Bergenstråle.
Af Friherre Sprengtporten, Jaeol» Wilhel»»», angående ändringar
i Bevillnings-stadgan.
Den dyrbara rättighet, som, enligt 57 § af Regeringsformen, tillkommer Rikets
Ständer att beskatta Svenska folket, gör det till en pligt för representanten, att samvetsgrann!
afväga sina beslut i dessa frågor, så alt den skattskyldige, i hvarje stadgande,
hvarigenom hans beskattning bestämmes, må kunna spåra ett oallåtligt bemödande
att omhägna hans rätt, genom iakttagande, i allt hvad möjligt är, af rättvisa
och billighet vid skatternas fördelning samt tydlighet och bestämdhet, i de föreskrifter,
sora gälla vid deras påförande.
Utgående från denna grundsats, har jag, med åsidosättande af alla betraktelser,
som skulle kunna inledas öfver vår nu gällande Bevillnings-förordnings tendens, att
ända intill en svindlande höjd uppdrifva taxeringsvärdena, i afseende å denna författnings
bestämmelser i öfrigt trott mig böra framställa några anmärkningar, hvilka jag
öfverlemuar till Bevillnings-Utskottets granskning, i den ordning ämnena i författningen
förekomma.
3 §. I denna §, som handlar om uppskattningen af fast egendom, saknar
man ett medgifvande som åtminstone indirekt, funnits i äldre Bevillnings-förordningar,
eller, beträffande innehafvarens rätt, att i sin bevillning njuta afdrag för bevisliga räutebärande
skulder.
Då ett sådant afdrag icke eger rum, blifver naturligtvis följden, att den ena
fastighets
-
Motioner hos Kiel der skåpet och Adeln 1862. N:o 81).
25?
fastighétsegaren, och företrädesvis den mest skuldsatte, får vidkännas högre skattebörda,
än den andra, och derjemte att Staten, under sådana förhållanden, kommer
att uppbära dubbel bevillning af samma förmögenhet; i första rummet af fastigheten
och dernäst af det i fastigheten intecknade kapitalet. Hvad som härvid är det rättsenliga
faller lätt i ögonen, men då tilläfventyrs andra skäl kunna åberopas för bibehållande
af det mindre följdrigtiga i det nu antagna förhållandet, öfverlemnas min
anmärkning sådan den blifvit framställd, utan vidare förordande till Utskottets eget
bedömande.
§ 4. I sednare momentet af denna § är det föreskrifvet, att vid uppskattningen
af fast egendom å landet, särskilda värden skola åsättas sådana byggnader,
hvilka användas till andra föremål, än jordbruket tillhörande näringar. Då emellertid
till klassen af dessa byggnader måste hänföras bruk, qvarnar, sågar och fabriker m. m.,
hvilka äro uppskattade, enligt <> <§, på grund af inkomst af arbete, uppstår häraf
det förhållande, att, sedan man först beskattat den del af inrättningens grundkapital,
som ligger i byggnader, beskattar man dernäst produkten eller afkomsten af samma
grundkapital. För bibehållande af en sådan i dubbelt mått återkommande beskattning
finnes, efter min tanke, intet skäl; hvarför den bör upphöra, vare sig derigenom,
att fastighetsvärdet utlöres inom linien, eller, om det blifvit påfördt, det åsätta
beviilningsbeloppet afdrages från totalsumman af inkomstbevillningen, hvilken, såsom
hänförande sig till hela afkastningen af inrättningen, så väl af byggnader som rörelse,
i samma mån bör minskas.
6 §. I denna § handlas om bevillning af kapital och dernäst af arbete.
I förstnämnde afseende tillåter jäg mig anmärka, att ehuruväl det af ordalagen
i §:n, äfvensom vid jemförelse med andra stadgandet) i författningen, kan slutas till
att, vid beskattningen af kapital, afdrag bör ske för motsvarande skulder, detta likväl
borde med mera bestämdhet uttryckas.
1 ett sednare moment af (> § uppräknas alla de rubriker under hvilka skatt
för inkomst af arbete bör påföras, emellertid, och då genom ingen föreskrift i författningen
Bevillnings-beredningarne äro ålagde, att i taxerings-iängderna, som likvisst
äro försedda med en kolumn för anteckningar, utföra hvarje särskild inkomst-taxering
under sin tillhörande rubrik, inträffar det, att all inkomstbevillning upptages i en
enda slutsumma, hvilket gör det omöjligt för den skattskyldige, som kan vara beskattad
under en mängd olika rubriker, att urskilja hvari felet i hans påförda beskattning
bör sökas eller ens att upptäcka, om icke någon origtig debitering döljer
sig under detta summariska taxeringssätt. Om 38 § af Bevillnings-förordningen, som
berättigar den skattskyldige, att 14 dagar innan Taxeriugs-kommittéeu sammanträder,
få del af sin påförda bevillning, skall uppfylla sitt ändamål, och den skattskyldiges
rätt att klaga icke vara illusorisk, är nödigt att rättelse i detta missförhållande eger rum.
§ 19. 1 2:dra momentet af denna § förekommer det, att då tvist i vissa fall
Bih. till R. St. Prot. 1862 A 1863. 11 Sami. 1 Afd. 33
258 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 89.
uppstår om fideikommiss-rätt, innehafvaren skall ställa borgen för fideikommissbevillningens
erläggande sednast inom ett år, sedan tvisten blifvit genom laga kraftvunnet
beslut afgjord, samt att, om han underlåter detta, han skall böta 10 procent
af fideikommiss-afgiften, hvilka böter tillfalla åklagaren.
Det är svårt att upptäcka behofvet af ett så peremtoriskt stadgande, då det är
påtagligt, att Staten, vid den mer eller mindre aflägsna tidpunkt, då dom i fideikommiss-tvisten
faller, bar sig öppet, om så nödigt är, göra sin fordran gällande, genom
att lägga qvarstad å egendomens afkastning.
Men ännu svårare är det att utfinna rättsgrunden till ett stadgande, som ålägger
förvaltaren af en fastighet, ty annorlunda kan väl innehafvaren icke betraktas
innan dom fallit, att ställa borgen för fullgörandet af ett åliggande, som kan komma
att vidlåda hans vederpart och icke honom sjelf, och detta under ansvarsbestämmelser,
som kunna medföra ett störande inflytande å hans egen välfärd.
Jag tillförser mig, att Bevillnings-Utskottet låter detta moment ur författningen
utgå.
§ 30. Genom denna § är den rättigheten förbehållen den skattskyldige, att
kunna meddela upplysningar om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp, men
deremot innehåller författningen intet, som tillerkänner dessa upplysningar någon bevisande
kraft. Jag öfverlemnar åt Utskottet att fylla denna lucka. I England, som
tidigare än Sverige antagit och, oaktadt allt fortfarande, måhända icke alldeles ogrundadt,
missnöje å de skattdragandes sida, sett sig nödsakadt bibehålla en inkomst-taxa,
gäller, efter hvad jag tror mig känna, edgång som bevis för egna uppgifter. Hos
oss har man, och detta tvifvelsutan med skäl, uteslutit edgången i taxeringsmål; men
något annat positivt stadgande måste sättas i stället, enär man väl ändå icke kan
låta slumpen eller godtycket blifva de bestämmande vid skatternas påförande under
hela den längre eller kortare tidrymd, då ännu en inkomst-taxa kan komma att blifva
hos oss gällande.
Jag anhåller all denna min motion må blifva remitterad till Bevillnings-Utskottet,
Stockholm den 26 November 1862.
J. W. Sprengtporten.
Motioner hos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 90,
259
W:o 90.
Af Herr von Mruseiistjerna, Edvard, angående fyllnadspensioners
tilldelande åt de före år 1858 med pension afgångne militära
embets- och tjenstemän.
Vid förra riksdagen afgafs en motion, att militärer af Arméen, som tagit afsked
före den 9 Februari 1858, med 30 tjensteår och rättighet till pension, skulle ingå
i enahanda pensions-vilkor med dem, hvilka sedermera taga afsked och, ehuru denna
motion blef af Stats-Utskottet afstyrkt och af Rikets Ständer afslagen, vågar jag ändock
att vid denna riksdag framställa en motion i samma syftning, under förhoppning
på ett lyckligare resultat.
Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 9 Februari 1858, rörande fördelning å det
årliga kreditivet, 150,000 R:dr R:mt, som Rikets Ständer beviljat, att i mån af behof
utbetalas, till betäckande af den skilnad som kan uppstå genom en ny pensionerings
tillämpning, stadgas i l:sta punkten: att pensionerna ej utdelas till andra än
framdeles afgående pensions-berättigade.
Jag behöfver ej omnämna det smärtsamma intryck denna förmånsrätt uppväckte
hos de pensious-innebafvare, hvilka gått ur tjenst innan den nya pensions-regleringen
vidtogs. Orättvisan emot dem, ligger alltför mycket i öppen dag, för att en vidare
utveckling häraf vore af nöden. Jag måste dock anföra, att såsom följd deraf inträffade,
att största delen af dem som gjort fälttåg, fingo ätnöjas med betydligt lägre
och nu mera än förr, otillräckliga pensioner, under det deras yngre vapenbroder gynnades
med högre. Väl beviljade Rikets Ständer till understöd åt behöfvande ur
tjenst varande officerare, under-officerare och civila tjenstemän, hvilka deltagit i sednaste
fälttåg, ett årligt anslag af 20,000 R:dr R:mt, men huru otillräckligt det var, oaf
sedt
att det endast kom den del af Arméens pensionärer till godo, som befunno sig
i denna kathegori och som dessutom kunde styrka sitt berättigande dertill med fattigdoms—intyg,
bevisas deraf, att det högsta beloppet som kunde beviljas hvarje sådan
af kapitens eller högre grad, endast utgjorde i00 R:dr, hvaremot subalternofficerare
bekommo 80 och under-officerare 50 R:dr,|en tillökning i den förra pensionen,
svarande ungefär emot £:del af hvad deras, efter den 9 Februari 1858 afskedade
yngre kamrater, kommit i åtnjutande. Stats-Utskottet, som väl funnit billigheten af
ifrågavarande] motion, har grundat sitt afstyrkande på tväune skäl: l:o att den be
-
260
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 90.
viljade pensions-förhöjningen ej uteslutande afsedt pensionärernas intresse, utan mera
att befordra Arméens tjenstbarhet; 2:o att den skulle för Statsverket medföra en
alltför betungande utgift af nära 140,000 R:dr årligen.
Ehuru denna summa är ganska betydlig, så bör dock icke förbises, dels, att
det billiga och rätta, ej bör stå tillbaka för financiela skäl och dels, att detta anslag
icke skulle blifva ständigt fortfarande, utan årligen förminskas och inom få statsregle
ringsperioder
alldeles försvinna.
Enligt de utdrag jag i Arméens pensions-kassa gjort, hafva under de 3:ne år
som förflutit sedan den af mig åberopade motionen afgafs, af det antal pensionärer för
hvilket fyllnadspensioner var afsedt, så många med döden afgått, att derigenom den
begärda anslagssumman minskats med 37,160 R:dr. Antager man att en i förhållande
ti|l tiden, lika stor afgång skall inträffa under den tid som förflyter, intill
nästa statsregleringsperiod vidtager, kommer förstnämnda summa att ytterligare nedsättas
med vid pass 12,840 R:dr. Till dessa begge poster, af tillsammans 50,000
R:dr, bör dessutom läggas en af 10,000 R:dr, uppkommen genom det anslag, utgörande
20,000 R:dr, som, på sätt jag förut haft äran uppgifva, Rikets Ständer såsom
understöd beviljat en del behöfvande, äldre afskedade befäl, m. fl. af Arméen
och Flottan, hvaraf minst hälften kan beräknas hafva kommit Arméens pensionskassas
pensionärer till godo, men hvilka icke böra åtnjuta fyllnadspension till högre
belopp, än hvad som svarar emot skilnaden emellan dessa och hvad de bekomma af
det särskilda understöds-anslaget, så länge detsamma utgår. Med beräkning af en,
till alltså 60,000 R:dr uppgående minskning, erfordras för ofvan uppgifna ändamål,
en årlig summa af 80,000 R:dr, hvilken jag vördsamt anhåller
måtte af Rikets Ständer beviljas.
Om remiss till Stats-Utskottet anhåller jag vördsamt.
Stockholm den 26 November 1862.
E. von Krusenstjerna.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 91,
261
ÄT:o 91.
Af Friherre Hermelin* Claés Fredrik Samuel, angående
skyldighet för Postverket att ansvara för s, k. löspost-väskor.
Ehuru General-Poststyrelsens bemödande att till allmänhetens nytta och beqvämlighet
vidtaga tidsenliga reformer icke böra förbises, torde dock Rikets Ständers uppmärksamhet
böra fästas vid ett förhållande, som, efter all anledning, icke utan påyrkan
lärer af General-Poststyrelsen på ett tillfredsställande sätt ordnas.
Postverket tillkommer skyldighet att ansvara för bref, tidningar och paketer
m. m„ sorn ifrån det ena Postkontoret till det andra genom Postverkets försorg afsa
nilas, men Poststyrelsen vill helt och hållet fritaga sig ifrån att lemna någon ersättning
åt egare af så kallade löspost-väskor, hvarken för dessas innehåll eller för
sjelfva väskorna, då dessa genom Postverkets förvållande förkomma, förebärande att
dessa väskor icke äro under Postverkets hägn, ehuru desamma genom Postverket
fortskaffas.
Enär landsbygdens befolkning utgöres af öfver |:delar af hela rikets, och dessa,
lika väl som städernas, bidraga till Postverkets bestånd och inkomster, samt dessutom
äro belastade med dryga utgifter och onera för postens fortskafFande, torde väl billigheten
fordra, att Postverket icke åsidosätter landtbefolkningens fördelar, utan att
äfven denna måtte, i likhet med stadsboarne, erhålla någon säkerhet för sin brefvexling
samt ersättning för sådana förluster, som genom Postverkets mer eller mindre
direkta förvållande kunna iuträffa. Då särskildt arfvode erlägges för dessa mindre
postväskor, och General-Poststyrelsen genom cirkulär förordnat att egare häraf dessutom
skola godtgöra postiljonerna för väskornas emottagande och aflemnande, är så
tydligt att dessa icke af Postverket gratis befordras; samt torde således de Författningar,
som af Poststyrelsen åberopas till stöd för vägran att ersätta förlusten af
förkomna postväskor fordra ändring. — Emellertid, då dylika fall inträffa, hänvisas
allmänheten af Poststyrelsen att bäst den gitter af postiljon eller postbonde utsöka
ersättning, ehuru detta väl snarare torde tillkomma Poststyrelsen, samt för öfrigt då
försiggå med mindre omständigheter, alldenstund postiljonerna äro i Postverkets tjenst
och kontrakt lärer vara ingånget med postbönderna om postens säkra förskaffande.
Nämnda förhållande, att Poststyrelsen afsäger sig all ansvarighet för löspostväskor,
skall vidare försvåra, ja, helt och hållet omöjliggöra inrättandet af sparban
-
262 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 91.
ker i de landtkommuner, som icke befinna sig i städernas omedelbara grannskap, ty
ingen sparbanks-direktion åtager sig att, på egen risk, till eller från hufvudkontoren
afsända äfven de minsta penningemedel, så länge Poststyrelsen icke ikläder sig ansvarsskyldighet
äfven för dessa mindre postväskor, som den i Postverkets tjenst antagna
postiljon enligt öfverenskommelse bör aflemna och emottaga. Att äfven landsbygden
må komma i åtnjutande af sparbankernas otvifvelaktigt välgörande inflytande,
kan icke annat än vara Rikets Ständers åsigt, och bör väl således ett af de väsendtligare
hinder, så vidt möjligt är, undanrödjas.
Med anledning af hvad blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå:
att Uikets Ständer måtte till Kongl. Majrt ingå med underdånig anhållan,
att Postverket ålägges ansvar äfven för enskilda eller kommunen tillhöriga
s. k. löspost-väskor, sä länge nemligen de befinnas under de i Postverkets
tjenst antagna postiljoners eller andre posttjenstemäns uppsigt och vård;
sålunda: att, i händelse iöspost-väska skulle förkomma, ersättning måtte
tillerkännas egaren af sådan väska i ett för allt med t. ex. 50 R:dr R:mt,
saint om med bevis kan styrkas att penningar eller penningevärde utöfver
50 till högst 150 R:dr R:mt blifvit iuneslutna och afsönde, dessa, likaledes
af Postverket måtte afsändaren godtgöras; äfvensom att till Postverkets
egen beqvämlighet och säkerhet detsamma emot skälig ersättning måtte
tillhandahålla allmänheten dylika postväskor, då, till olägenhet för Postverket,
dessa befinnas vara af olika storlek och tyngd samt ofta af dålig beskaffenhet.
Alldenstund stora anslag äro ställda till Poststyrelsens förfogande i och för nödiga
förbättringar af postväsendet, och föreslagna åtgärder ej kunna förorsaka betydliga
utgifter, så framt ändamålsenliga anstalter vidtagas till förekommande af äfven
de mindre postväskornas borttappande eller bortstjälande, som tyvärr icke sällan inträffa
— ofta till följd af passagerares och paketers inrymmande i postvagnarne, men
postväskors forslande lösa på bondkärror, — anhåller jag vördsamt, att detta förslag
måtte vinna bifall samt till vederbörligt Utskott remitteras.
Stockholm den 26 November 1862.
Fredr. Hermelin.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 02.
263
M:o »2.
Af Friherre Hermelin^ Claés Fredrik Nami tiel. angående
anslag till inrättande af en särkild profession i National-ekonomi
vid Universitetet i Upsala.
Knappt någon vetenskap finnes, som innerligare är förenad med vår tids sociala
sträfvanden, än National-ekonomien. Kunskap deri är ett oundgängligt element i
medborgerlig bildning, synnerligen i ett fritt och konstitutionel samhälle, der medborgaren
eger rätt och pligt att handlägga mångfaldiga, i samhällets välstånd djupt
ingripande ämnen, som klart belysas af denna vetenskap »om lagarne för samhällenas
välstånd». Särskildt är kunskap deri oundgänglig för juristen och embetsmannen,
som måste kunna göra sig reda för de lagars grund, han har att tillämpa. Vid de
Hesta utländska universiteter — om blott de Franska undantagas, der man nemligen
anser denna vetenskap politisk farlig, — föreläser alltid någon detta ämne. Vid
ganska många universiteter (t. ex. Berlin, Wien, Munchen, Prag, Wiirtzburg, Tubingen
och Grätz) är denna vetenskap uteslutande föremål för en särskild profession.
Vid de universiteter åter, der den är förenad med något annat ämne, är detta antingen
den med National-ekonomien så nära förbundna Statistiken eller ock något
ämne af mindre omfattning, t. ex. Folk-rätten. Vid våra juridiska fakulteter finnas
deremot icke någon särskild profession i denna vigtiga vetenskap, utan är den sammanförd
med den i och för sig vidlyftiga Ekonomiska och Kamerala eller så
kallade Administrativa rätten. Att ett sådant hopande af läroämnen på en hand
icke kan ske utan mehn för dem alla är ögonskenligt, och minst bör detta ega rum
vid Upsala universitet, der ett vexande antal af lärjungar, äfven på annat |sätt, genom
tentamina och examina, upptager alltmera af lärarnes tid och krafter.
Jag föreslår derför,
att Rikets jStänder måtte för sin del besluta delning af professionen i
National-ekonomi och Finans-rätt vid Upsala universitet, samt anslå
4,500 R:dr årlig lön till en ny profession derstädes i National-ekonomi,
med hvilken möjligen förenas Statistik.
Vördsamt anhålles om remiss af denna motion till Stats-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
Fredr. Hermelin.
264
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 03.
ftT:o 93.
Af Grefve Taube; Hemting Sedvard, om tillägg till 5 § i Kongl.
Förordningen den 41 Juli 1862 angående allmänt ordnande af liester
ska pets inkomster.
Bland »Grunder för en reglering af presterskapets aflöning», som Kongl. Maj:t
föreslog uti dess nådiga Proposition, »angående grunderna för en förändring i sättet
för utgörande af presterskapets aflöning» af den 4 November 1839, var äfven:
»6:o.
»Presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i förening med bo»stads-boställe
brukas — derifrån undantagna de i vissa orter befintliga enkesäten, —-  »utarrenderas efter de grunder, sorn kunna varda i nåder fastställda.»
»Är bostads-boställe af den storlek, att derifrån kan skiftas eller författnings»enligt
afsöndras en lägenhet, tillräcklig att förse löntagaren med hans behof af jord»bruksalster,
må skifte eller afsöndring ske och återstoden af bostället i stadgad ord»ning
utarrenderas, då församlingen, på Domkapitlets yrkande, dertill samtycker och
»åtager sig bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.»
Af denna punkt, som i sin helhet tillstyrktes af Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet,
blef första momentet af samtliga Biks-Stånden antaget och ett dermed
öfverensstämmande stadgande igeufinnes i 3 §:tT af Kongl. Förordningen den 11
Juli 1862, »angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster»; men 2:dra momentet,
som äfven oförändradt antogs af de öfriga Riks-Stånden, afslogs af Högvördiga
Preste-Ståndet, hvarföre frågan derom förföll.
Under öfverläggningen derom hos Ridderskapet och Adelil yttrade dåvarande Chefen
för Ecklesiastik-departementet, bland annat: »Ifrågavarande stadgande afser buf»vudsakligen
de nordligare provinserna och en del af Wermland. Förhållandet är der
»sådant, att prestgården i och för sig sjelf är en temligen liten lägenhet, men med
»ganska betydliga egovidder på ansenliga afstånd, så alt en prestgård, utan att gifva
»pastor betydliga inkomstsr, dock kan hafva flere 1,000 tunnland jord, hufvudsakli»geu
skogsmark, men deribland en betydlig del odlingsbar. Det bidrag till prester»skapets
aflöning, som församlingarne i dessa trakter måste utgöra, skulle kunna fyl
»las,
om dessa jordvidder uppodlades, samt dessutom någon förbättring ske i prester
»skapets
inkomster. Det är med afseende hufvudsakligen härpå, som jag velat i
»förslaget
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 93. 265
»förslaget öppna en utväg för Domkapitlen att bereda en fördel både åt församlingen
»och presterskapet, utan att tvinga till en utarrendering, som detta sednare ej ön»skade.
Det synes emellertid att, oaktadt denna försigtighet, jag gått längre än pre»sterskapet
önskat, då det afslagit denna punkt. Jag tror dock, lika med föregående
»talare, att detta grundat sig på något missförstånd om sjelfva punktens mening och
»bestämmelse. Det är klart, såsom förut är sagdt, att enligt första punkten skall
»icke ett bostads—boställe upphöra i denna sin egenskap derföre, att en viss del af
»detsamma kunde utarrenderas. Omöjligheten att flytta inkomsten af ett pastorat
»från en församling till en annan förefinnes dessutom då, i aldraflesta fall, bostads»boställena
uppkommit på det sätt, att församlingarne inköpt dem eller de donerats
»af enskilde personer. Således utgöra de församlingens egendom och det är följakt—
»ligen icke möjligt att vid en reglering af löner flytta inkomsterna deraf från den ena
»församlingen till en annan Den farhåga, som förmodligen föranledt Preste-Ståndets
»alslag är således, efter min mening, ogrundad.»
Då jag anser nödvändigheten af ofvanförmälda, vid sistlidne riksmöte afslagna,
stadgande, vara klarligen ådagalagd; men finner afseende böra fästas å Preste-Ståndets
då hysta betänklighet, vågar jag framställa det förslag,
det behagade Rikets Ständer, för deras del, besluta, samt hos Kongl.
Maj:t anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenom i 5 §:n af ofvanomförmälda
nådiga Förordning af den 11 Juli 1862 införes ett 2:dra
moment, så lydande:
Ar bostads-boställe af den storlek, att derifrån kan skiftas eller författningsenligt
afsöndras en lägenhet tillräcklig att förse löntagaren med hans
behof af jordbruksalster, må skifte eller afsöndring ske och återstoden af
bostället i stadgad ordning utarrenderas, då församlingen, på Domkapitlets
yrkande, dertill samtycker och åtager sig bestridandet af de med åtgärden
förbundna kostnader. Arrende af sådan jord, Som i denna punkt omförmäles,
må ej kurma till annan församling öfverflyttas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 November 1862
H. E. Taube.
Bill. till A. St. Prut. 1862 & 1863. 11 Sami. 1 Afd.
U
266
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 94.
M:o m.
Af Herr von Miiller, "Peter» angående ändringar i gällande Legostadga.
Rörande förändring af nu gällande Legostadga har inom detta rum redan en motion
blifvit väckt, berörande dock endast en af i samma författning förekommande brister.
Vid sistlidne riksdag gjorde Rikets Ständer en underdånig framställning, rörande
införandet af s. k. tjenstehjon»- eller orlofsböcker i stället för de i Legostadgans
21 § föreskrifna orlofssedlar.
Nådig fastställelse å denna Rikets Ständers framställning, har ej ännu egt rum.
Jag har grundade skäl att antaga, det detta dröjsmål föranledts deraf, att Regeringen
erkänt behofvet af en i sin helhet förbättrad Legostadga, helst införandet af orlofsböcker,
redan i och för sig, erfordrar åtskilliga ändringar och tillägg i den nu
gällande författningen.
Jag vågar uttala den öfvertygelsen, att, under sådana förhållanden, eller då man
har att emotse ett nytt lagstadgande, det, såväl för Regering som folk, vore af största
behof och gagn, om ej allenast sjelfva rättsgrunderna för, utan ock tillämpningen
af en dylik lag dessförinnan af nationens Representanter kunde fullständigt utvecklas.
Och då jag för min del anser, att den nu gällande Legostadgan högligen tarfvar
en omarbetning, har jag ansett mig skyldig att härmedelst påpeka några af de
brister, som deri förekomma, samt att äfven uttala mina åsigter, rörande vissa förändringar,
i det hopp, att, fastän dessa mina åsigter icke skulle lyckas tillvinna sig
Rikets Ständers bifall, min vördsamma motion dock måtte föranleda lill sakrika rättelser
och upplysningar, ledande till ämnets fullkomliga utveckling och det åsyftade
ändamålets vinnande,
Den enda straffbestämmelse, som, efter husagans upphäfvande, återstår för ett
tjenstehjon, »som är försumligt, gensträfvigt, eller oordentligt och låter sig ej med
»godo rätta, eller är eller visar sig otroget, okunnigt eller till åtagen tjenst oskick»ligt
eller odugligt», innefattas uti 5 och 10 §§ af Legostadgan, såsom dessa §§,
enligt Kongl. Kungörelsen af den 1 Oktober 1858, blifvit förändrade — och består
straffet i skiljandet eller vräkandet ur tjensten med förlust af hela lönen.
Men detta straff är hårdt, att icke säga orättvist; ty en, under den sista tiden
begången större eller mindre förseelse återfaller hämnande äfven på den öfriga, felfritt
förflutna tjenstetiden, i det den beröfvar tjenstehjonet en redan rättmätigt för
-
Motioner hos Ridderskapet och Äaeln 1862. N:o 94. 267
värfvad egendom — lönen för dess arbete. Och hårdheten i denna straffbestämmelse
gör, att en husbonde med rättskänsla, icke innehåller den lön, hvilken tillkommer
det ur tjensten vräkta hjonet, annorlunda än till så stor del, som motsvarar
godtgörelsen för den genom kontraktsbrottet husbonden förorsakade skadan.
Jag anser derföre, att vid skiljandet ur tjensten, det vare sig på grund af tjenstehjons
eller husbondes förbrytelse emot Legostadgans föreskrifter, ej högre godtgörelse rättvisligen
kan tillerkännas än som motsvarar den genom kontraktsbrottet förorsakade skadan.
Men vid sjelfva tillämpningen af den i 3 och 10 §§ husbonde medgifna rätt
att, utan förut skedd uppsägelse, vräka ett tjenstehjon, möter äfven det hårda ansvaret
som drabbar husbonden, om vräkandet sker utan laga skäl, i hvilket fall han nödgas
utgifva lön eller andra förmåner under hela legotiden, så ock underhåll för samma tid.
Ty då uttrycket: »finnes tjenstehjon vara från tjensten skiljdt utan laga skäl,»
förutsätter en pröfning inför domstol; så måste det väl i första rummet åligga husbonden
att visa, det han egt laga skäl till begagnandet af den honom lagligen gilna magten.
Och huru skall han med laga skäl kunna styrka, att tjenstehjonet varit försumligt,
gensträfvigt, odugligt till åtagen tjenst — förhållanden, hvilka alla äro beroende
på husbondens subjektiva omdöme, och hvilka ligga utom lagskiparens pröfningsförmåga?
Eget husfolk och enskilda tjenare få endast vittna om ett groft brott inom
huset skedt; men huru sällan är icke ett sådant anledning till tjenstehjons vräkning?
Hvarje tillämpning af förutnämnda straffbestämmelse innebär således omedelbart
ett frö till rättegång mellan den frånskiljde tjenaren och husbonden, och härutinnan
ligger en allmänt erkänd olägenhet: ett förlamande af straffets verksamhet.
Till undvikandet häraf och då ställningen emellan husbonde och tjenare mera
är, eller åtminstone borde betraktas såsom ett slags familjeförhållande och icke såsom
en blott och bar kontraktsförbindelse; vågar jag uttala den åsigt, hvilken jag tror af
mången delas: att det vore önskvärdt att upphäfvandet eller brytandet af tjenares
och husbondes förhållande till hvarandra, hädanefter kunde ega rum, utan att detta
skiljande ur tjensten — såsom det i Legostadgan benämnes — skulle kunna föranleda
till någon rättegång.
Jag anser att detta kunde lämpligast åvägabringas Igenom en af kommunen
vald myndighet, hvilken i sig förenade egenskaperna och rättigheterna af såväl en
förliknings- som polisdomstol.
Lagstiftarne hafva i en viss grad påpekat lämpligheten deraf, då Kongl. Förordningen
om socken-nämnder å landet af den 29 Augusti 1843 i 2:dra §:s l:sta
moment stadgar: »att Socknenämnd eger upptaga frågor om tjenstehjons olydnad
emot husbönder». Detta åliggande är, genom Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af
den 19 Mars 1862, § 38, öfverflyttadt på kommunalnämnden.
Denna nämnds sammansättning är för det ifrågavarande ändamålet ännu lämpligare.
Den närmar sig sammansättningen af en kompromiss, alldenstund äfven tjenstehjon
dertill kunna vara valberättigade och valbara;
268 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 94.
Det fordras således endast, att närmare föreskrifter fastställde kommunal-nämnds
på landet verkningskrets och åligganden, med hänseende till uppstående konflikter
emellan husbönder och tjenare. Jag anser derföre:
att kommunal-nämnden på landet eller 3:ne inom densamma dertill valde personer
må berättigas att, pä husbondes eller tjenares anmälan, lagligen skilja tjenstehjon ur tjensten,
då sådana upplysningar förekomma, som gifva kommunal-nämnden antagliga
skäl att käranden egt grund till sin klagan, med tillerkännande af den skadeersättning,
som den genom kontraktsbrottet lidande parten bör tillkomma, allt i öfverensstämmelse
med en förnyad Legostadgas närmare föreskrifter;
att i alla de fall, der tvister emellan husbonde och tjenare föranleda förutnämnda
myndighets uppträdande såsom skiljedomare, skall det först åligga densamme att söka
åstadkomma rättelse, förlikning eller öfverenskommelse mellan de tvistande;
att kommunal-nämnd på landet eger att, der den så nödigt pröfvar, upplysningsvis
höra familjens ledamöter och tjenstehjon;
att kommunal-nämnds på landet åtgöranden, i fråga om tjenstehjons skiljande ur
tjensten, icke må vid domstol öfverklagas.
Man torde invända, att åt kommunal-nämnd härmed inrymdes en alltför stor
rättighet; men då den i Danska tjeustehjonslagen konstituerade förlikningsmäklaren,
hvilken icke har någon slags rättighet såsom polismyndighet, visat sig icke motsvara
det åsyftade ändamålet, har jag vågat föreslå inrymmandet af en mera utsträckt magt
åt den myndighet, hvars första åliggande dock skulle vara: åstadkommandet af rättelse
och förlikning vid konflikter emellan husbönder och tjenare.
Jag vet dessutom af erfarenhet att der, hvarest socken-nämnd, äfven i mera utsträckt
mån än författningen bestämdt föreskrifver, uppträdt som skiljedomare emellan
husbonde och tjenare, dess uppträdande verkat till ändamålet.
I den nu gällande Legostadgan finnas flera fall förbisedda, som böra berättiga
såväl husbonde att yrka tjenstehjons skiljande ur tjensten, som ock åt tjenstehjonet
gifva en lika rättighet.
Bland de förstnämnda må anföras: 1) när tjenstehjonet bedragit husbonden med
falsk orlofssedel eller prestbetyg; 2) när det vid tjenstens tillträdande har någon
smittosam eller vämjelig sjukdom, eller i tjensten genom osedlighet ådrager sig dylik;
3) när ogift tjenstehjon är hafvande.
Till de sednare höra: 1) när husbonden söker förleda tjenstehjonet till brottsliga
eller osedliga handlingar, eller, i fall andra, till huset hörande, personer på enahanda
sätt förgå sig, han icke, efter anmälan, tager det i behörigt beskydd; 2) när
husbonden egenmägtigt kränker dess goda namn och rykte eller utsätter det för offentlig
beskymfning; 3) när husbonde, utan derom med tjenstehjonet träffad öfverenskommelse,
afflyttar från orten, eller företager en resa, hvars tid öfverskjuter den
löpande legotiden; 4) när husbonde icke i behörig tid utbetalar kostpenningar, eller
lemnar betingade naturapersedlar, eller dessa icke äro af afradsgild beskaffenhet; 5)
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 94. 269
när tjenstehjon, som tagit ny städsel, icke vid den förflutna legotiden erhållit sin lön
utbetald.
I de tre förstnämnda fallen, så ock hvad 9 § af Kongl. Lego-stadgan beträffar,
bör äfven antydda myndighet ega att, efter verkställd pröfning, tjenstehjonet ur tjensten
skilja.
1 de 2:ne sista fallen jemte de, som i Kongl. Lego-stadgans 6 § antydas, bör,
innan tjenstehjon eger att ur tjensten skiljas, husbonde af förutnämnda myndighet
hafva erhållit vederbörlig varning.
Dessa sednare förhållanden kunna dessutom alla, mer eller mindre lätt, ledas i
bevis, ty då utbekommandet af kostpenningar, s. k. statpersedlar eller förtjent lön utgör
en, genom städjebeviset bestyrkt, laglig fordran; så tillkommer det husbonden att
visa om krafvet blifvit guldet; tvistas om tiden för gäldandet af vissa löneförmåner,
i och för tjenstehjonets lifsuppehälle, så är det lätt för polismyndighet att deröfver
döma, likasom öfver de utlemnade naturapersedlarnes beskaffenhet, som ock öfver den
bostad, hvilken tjenstehjonet fått sig anvisad. Hvad åter kosthållet eller »husmanskosten»
beträffar, så är detsamma alltid relativt till husbondens ekonomiska ställning.
Det vore derföre en absurditet om tjenstehjonets anspråk ovilkorligen skulle vara
rättesnöret för godsegarens eller torparens, grosshandlarens eller handtverkarens bord.
Men då kommunal-myndighet, genom kännedom om en husbondes karghet mot sina
tjenstehjon (ty intet rykte sprider sig lättare), redan fått en antaglig förmodan om
tjenstehjons grundade klagan, och hvilken förmodan, genom att taga kosthållet i ögnasigte
och granska husets matordning, kan utvecklas till öfvertygelse; så anser jag
tjenstehjonets rätt i detta fall tillräckligen betryggad.
Föreskriften i 6 §, rörande tjenstehjons sjukvård, bör bestämma: att tjenstehjon,
som genom tjensten ådrager sig sjukdom eller skada, bör af husbonde hållas
skadeslöst; att då tjenstehjon är sjukt och sängliggande eller angripet af smittosam
sjukdom, dess flyttning ej må ega rum, äfven om legotiden är förlupen eller tjensten
på annat sätt upphört, förrän i stad läkare och på landet läkare eller, der en sådan
icke kan tillkallas, kommunal-nämnden sig yttrat att flyttning, utan fara för tjenstehjonets
helsa eller smittas spridning, kan anses ske.
Dock ege sjukt tjenstehjon ej att motsätta sig att å offentligt sjukhus intagas.
Vid 8 §, som berättigar husbonde att sätta annan person i sitt ställe, hvilken
under hans frånvaro eger att befalla öfver tjenstehjonet, anser jag tarfvas följande
tillägg: dock kan husbonde icke, utan tjenstehjons samtycke, genom något slags
kontraktsenlig förbindelse eller öfverlåtelse af fast egendom gifva det en annan
husbonde.
Genom ett sådant tillägg upphäfdes 48 .§, som, fastän i mindre starka uttryck,
föreskrifver att tjenstehjon skall åtfölja fast egendom, likt annat inventarium, om köpare,
arrendator eller borgenärer vilja öfvertaga det.
270
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862 N:o 94.
Denna tjenstehjonets ovilkorliga rätt: att få välja husbonde, bör äfven utsträckas
till 47 <§, så vida arfvingarne eller sterbhuset icke utgöras af personer, till hvilka
det under legotiden redan stått i något slags tjensteförhällande.
Hvad 49 § beträffar, hvilken, likasom de 2:ne sistnämnda, bort hafva sin plats
i 3:dje Artikeln, så anser jag att denna § antingen bör utgå eller erhålla följande
lydelse:
»Flyttar husbonde från orten till annat ställe inom riket eller företager resa
inom riket, hvarifrån han icke före legotidens slut anses återvända, vare tjenstehjon
icke skyldigt att husbonden åtfölja, utan enligt särskild träffad öfverenskommelse,
hvarvid det alltid skali åligga husbonden att tjenstehjonet till hemorten åter förskaffa.
Kan ej öfverenskommelse träffas, må tjenstehjon vara berättigadt att sig lagligen ur
tjensten skilja låta.»
»Samma skyldighet vare om tjenstehjonet under resa sjuknar, eller resa af tillfällighet
fördröjes till legotidens slut.»
En länge öfverklagad felaktighet, och som af en motionär redan blifvit berörd,
är föreskriften i 21, 22 och 24 §§ rörande ulgifvandet af orlofssedel och afskedsbetyg.
Rörande sättet för dess utfärdande äro lagstiftarne af olika åsigter. Preussiska
lagen fordrar, likasom vår Svenska Legostadga, ett sanningsenligt intyg öfver tjenstehjonets
förrättade tjenster (eili der Wahrheit gemässes Zeugniss liber seine geleistete
Dienste), men föreskrifver icke orlof om frejd och nykterhet.
Men om deremot husbonde inför sådana beskyllningar, hvilka kunna hindra
tjenstehjonet att erhålla annan tjenst, har det rätt att deröfver erhålla polisundersökning.
Finnes beskyllningen ogrundad, utfärdar polismyndighet på husbondes bekostnad
nytt orlof.
1 och för bevisningsskyldigheten vid orlofs utgifvande antaga Tyska rättslärde,
att det skall åligga tjenstehjonet anföra bevisning, när det öfverklagar i orlofvet gifna
intyg rörande oordentlighet, oskicklighet, lättja m. m., som uteslutande är beroende
på husbondens omdöme; men att deremot husbonde skall vara skyldig i bevis leda
de beskyllningar, som skada tjenstehjonets frejd, rykte o. s. v., och hvilka af honom
blifvit i orlofssedeln införda.
Dansk Tyendelov af 18S4, som till stor del är kopierad efter den Preussiska,
kringgår denna stötesten, i det den blott ålägger husbonden: att i orlofsboken
införa från och till hvilken tid hjonet har varit i hans tjenst samt i hvad egenskap,
med förklarande: att det beror på husbonden, om lian vill tillfoga något vitsord om
hjonets förhållande under tjenstetiden, jemte stadgande: att om husbonde, emot bättre
vetande, gifver tjenstehjon ett fördelaktigt orlof, hvarigenom tredje man bedrages,
skall han kännas skyldig stå den skadelidande till ansvar och ådömas böter t. o. m.
40 R:dr. Länder deremot orlofvet tjenstehjonet till skada, utgifve husbonden, jemte
böter, godtgörelse till detsamma. — Rörande sjelfva bevisningen fordrar Danska tjen
-
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 94. 271
stehjonslagen endast, att husbonden »åstadkommer sådana upplysningar, som gifva an»taglig
förmodan till, att han haft tillräcklig grund till det gifna orlofvet.»
Utan att våga upphäfva mig till skiljedomare i fråga om orlofs utgifvande, skulle
jag dock önska, att i en blifvande Svensk Legostadga se förenade: skyldigheten att i
orlofsboken införa tjenstetiden och tjenste-egenskapen jemte ett sanningsenligt intyg
om hjonets förrättade tjenst, med lemnad rättighet att yttra sig öfver dess frejd;
allt med den bevisningsskyldighet, som den Preussiska lagen, och den bevisning, som
den Danska kräfva, samt under likartade ansvarsbestämmelser.
44 § fastställer för Stockholm halfårstjenster med flyttningsdagar den 24 April
och 24 Oktober. Likväl har, på sednare tider, äfven i andra städer det bruket börjat
finna efterföljd, att antaga tjenstehjon på vida kortare tid. Ehuru ingen kan
förneka någons rätt att ingå arbetskontrakt på huru kort tid som helst, anser jag
dock, i och för uppdragandet af en grans mellan tjenstehjon och arbetare, att en
förnyad Legostadga bör fastställa den kortaste tiden för öfverenskommelse emellan
husbonde och tjenstehjon, i stad t. ex. till 3 månader; och att hvarje öfverenskommelse,
rörande arbete, som uppgöres för kortare tid än den fastställda, ställer tjen—
stehjonet i samma förhållande, som en vanlig daglönare eller dagsverkare.
Sådana personer, hvilka inom familjen eller hushållningen hafva att utöfva någon
bestämd befattning, som förutsätter ett större förtroende från husbondens sida,
eller innefattar någon öfveruppsigt i husbondens eller matmoderns ställe, såsom: informator,
guvernant, inspektor, bokhållare, husmamsell o. s. v., finnas i nu gällande
Legostadga i alla hänseenden ställda i samma kategori, som vanliga tjenstehjon. Jag
anser dock att den skilnad dervid borde uppdragas: att vid ingåendet af dylika tjensteförhållanden,
detta bör ske medelst skriftliga kontrakter;
att de endast böra vara förpligtade till förrättandet af sådana göromål och arbeten,
som till den åtagna befattningen höra eller hvartill de dessutom kunna hafva
skriftligen förbundit sig.
Rikets Ständer hafva vid 1860 års riksdag beslutat och i underdånighet till-r
styrkt införandet af s. k. tjenstehjons- eller orlofsböcker; och då antagandet af tjenstehjon
hädanefter kommer att ske på grund af uppvisad bok, men denna sednares
försändande dels förorsakar kostnader, dels kan derunder bortkomma och sålunda
föranleda ett godt tjenstehjon en stor förlust; men hufvudsakligen i och för större
lätthet att erhålla tjenst eller tjenstehjon; så torde kanske innan kort behofvet af, i
andra länder brukliga, tjenstehjonsmäklare äfven hos oss göra sig gällande. Preussiska
och Danska författningarne stadga: att ingen får utöfva befattning som tjenstehjonsmäklare,
utan att dertill af vederbörlig auktoritet vara förordnad; att auktoritet
(Polis- eller Borgmästare, eller Landshöfdinge-embete) eger inom kommunen tillsätta
dylik, när behof deraf visat sig och kommunen eller kommunföreståndarne deröfver
och öfver sökandens personlighet blifvit hörda, samt fastställa det berättigade mäklarearfvodet.
(T. ex. från 1 tilli! R:dr, hvaraf husbonde betalar |:delar och tjenstehjon
272 !Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 94.
?,:del; i vissa städer är dock arfvodet högre.) Tjenstehjonsmäklare bör göra sig behörigen
underrättad om de per>oner. han anbefaller; handlar han mot bättre vetande,
kännes han skyldig gälda skadan och böta från 10 till 40 R:dr; lockar han tjenstehjon
att lemna innehafvande tjenst, vare samma straff; tager han högre arfvode än faststäldt
är, straffes enligt lag, och vare dessutom, då lian andra gången beträdes med
någon af förenämnda förbrytelser, från befattningen skiljd.
Våra s. k. kommissions-kontor utöfva understundom ett likartadt mäklareskap.
Utan att i någon män vilja inskränka en loflig näring, anser jag dock det
böra lända, såväl tjenare som husbonde, och således det allmänna till fördel, om en
förnyad Legostadga komme att innehålla vissa föreskrifter, bidragande till att framkalla
och stadga förtroendet till dylika tjenstehjonsmäklare.
En lucka i vår lagstiftning förefinnes, hvilken, ehuru den egentligen icke omedelbart
kan hänföras under tjenstehjonsstadga^ dock dermed står i så nära samband,
att den lämpligast borde fyllas genom föreskrifter i en förnyad Legostadga. Detta är
laglörhållandet mellan jordegare eller hans rättsinnehalvare och de personer, hvilka
förrätta de arbeten, hvartill landtböuder och torpare enligt kontrakter sig tillförbundit
samt arbetsgifvarens förhållaude till daglönaren.
Härvidlag kan nu gällande Legostadga icke finna ringaste tillämpning, ty skiljandet
ur tjensten blir, åtminstone då landtbondes eller torpares tjenstehjon är den
felande, icke något straff för denne, utan för dess husbonde. Förrättar deremot landtbonde
eller torpare sjelf arbetet, så kan jordegaren, efter tillgodonjuten fardag, honom
frän egendomen skilja, om han så hårdt vill straffa honom.
Mången jordegare ser sig derföre nödsakad, att icke åt landthönder eller torpare,
som med arbete betjena, lemna annat arrende än som medelst uppsägelse kan brytas.
Det skadliga inflytandet, som en sådan osäker besittningsrätt utöfvar på en uriderhafvandes
moraliska sjelfständighet, som ock ekonomiska förkofran, skulle säkerligen
inskränkas medelst lagstadgande, hvilket i någon män betryggade arbetsgifvarens temporära
husbondeförhållaude till daglönaren.
Preussiska lagens af den 24 April, 4 §, beviljad af båda Kamrarne, ställer
landtböuder eller deras tjenare, då de jordegaren eller hans rätts innehafvare med
arbete betjena; samt arbetare, hvilka njuta bostad på jordegarens iboende gård eller
godsmräde och mot en förut bestämd aflöning förbundit sig till utgörande af arbete;
samt äfven andra daglönare, då de förrätta landtliga arbeten i skog och mark, under
samma kategori som lagstadda tjenstehjon, och stadgar för olydnad och gensträfvighet
^Widerspänstigkeit) mot husbondes eller dess ombuds befallningar, eller, utan laga
skäl, nekar att förrätta eller lemna tjenster eller arbete, böter ända till 13 £ R:dr.
Jag hyser den åsigt att en delvis tillämpning af den Preussiska lagen på förhållandena
emellan arbetsgifvaren eller hans ombud och dagsverkaren eller daglönaren,
i betydlig mån skulle minska de olägenheter och obehag, som så ofta uppstå, särdeles
då man jemte egna tjenstehjon nödgas använda dagsverkare eller daglönare.
Jag
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 95. 273
Jag vågar derföre föreslå:
att, då dagsverkare eller daglönare under arbetets förrättande eller arbetstiden,
visar olydnad eller motsträfvighet mot arbetsgifvarens eller dess ombuds
befallningar och rättelser, eller, utan laga skäl, nekar förrätta ett åtaget
arbete, eller derifrån aflägsnar sig, kommunal-nämnd må berättigas att,
utom tillerkännande af skade-ersättning, äfven ålägga böter, hvilka dock
ej får öfverstiga det belopp, som socken-nämnd eger att för uraktlåten inställelse
ådöma, samt att dessa böter böra utgå på enahanda sätt.
För fullständighetens skull, torde en förnyad Legostadga äfven böra innehålla
straff-bestämmelser, rörande s. k. strikes, de må utgå antingen från arbetsgifvaren
eller arbetaren.
Jag anhåller om remiss af min motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 26 November 1862.
P. v. Möller.
M:o 95.
Af Herr von Mentzer^ Cai*! frredrik.» angående anslående af
medel till ersättning af de Westgöta-Dals Regementes befäl och underbefäl
tillskyndade kostnader för flyttning af åtskilliga byggnader från
gammal till ny mötesplats.
Af förekommen anledning finner jag mig uppmanad att väcka nedanskrifna motion,
för att derigenom möjligen få en, enligt min åsigt, billig och rättvis åtgärd vidtagen,
som, i händelse Rikets Ständer skulle täckas gilla förslaget, kan jemna ett
missförhållande, som synes mig alltför mycket i ögonen fallande, att icke böra behjertas.
Sedan 2:dra klassens bevärings-manskap numera årligen skola vapenöfvas samtidigt
med gamla stammen af indelda Arméen, hafva åtskilliga af Regementenas mötesplatser
behöft utvidgas; men då mötesplatsen, Nygårdsängen, vid Westgöta-Dals regeliih.
till R. St. Prot. 1862 & 1863. 11 Samt. 1 Afd. 35
274 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 95.
mente befunnits alltför knapp, af endast 54 tunnlands rymd, samt icke kurmat utvidgas
och dessutom i väta år är nästan obegagnelig, har Kongl. Majit i nåder funnit
för godt besluta anskaffandet af en ny mötesplats för Regementet eller Grunnebohed,
belägen fidels mil från den förstnämnda. Denna nya mötesplats är numera på
nådig befallning inköpt, planerad och dels redan bebyggd, dels under bebyggande med
nödiga förråds-, sjukhus- och barack-byggnader, samt anses sålunda att för nästa års
vapenöfningar med regementet blifva färdig till begagnande.
Vid alla mötesplatser inom Arméen hafva så väl officers- som underofficerskorpserna
låtit på egen bekostnad uppföra åt sig s. k. paviljoner för deras mathållning
och till samlingsrum m. m. Sådana paviljoner äro äfven å Nygårdsängen på
befälets egeu bekostnad uppförda. Dessas flyttning till den nya mötesplatsen föranleder,
genom deras nedtagande, transporterande och åter uppförande, icke så ringa
kostnader, som utan officers- och underofficers-korpsernas förvållande kommer att
drabba dem, hvarföre Chefs-embetet funnit sig föranlåtet att hos Kongl. Majit, genom
dess och rikets Rrigs-kollegium, i underdånighet anhålla om ersättning af statsmedel
för de dem ånyo åkommande kostnader, uppgående, enligt vederbörligen uppgjorda
kostnadsförslager, till 4,078 Ridr 60 öre för officers- och 2,162 Ridr för underofficers-paviljonens
flyttande. Kongl. Krigs-kollegium fann sig äfven föranlåtet att i
underdånighet tillstyrka bifall till denna på billighets grunder, sökta ersättning; men
Kongl. Majit ansåg sig icke af allmänna medel kunna bevilja den ifrågavarande ersättningen.
Bifogande afskrifter af sä väl Kongl. Krigs-kollegii underdåniga utlåtande i ämnet
af den 4 sistlidne juli, hvilket närmare upplyser förhållandet, sorn af Kongl.
Majits derå gifna nådiga Resolution af den 19 derpå följande Augusti, får jag vördsammast
föreslå,
att Rikets Ständer täcktes behjerta frågan samt anvisa medel til! denna,
som mig synes, på billiga rättsgrunder sökta ersättning af ofvanberörda
kostnadssuinma med tillsammans 6,240 Ridr 60 öre Riksmynt.
Anhållande jag lika vördsamt om remiss af denna min motion till Stats-Utskottet.
Stockholm den 26 November 1862.
C. F. von Mentzer.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 96.
275
nr:o »6.
Af Grefve Carl Hannus laudvig, angående
under-officerares och manskaps befordrande till de i Kongl. Förordningen
deri 29 Oktober 1752 uppräknade eller andra dermed fem
förliga
tjenster.
Ingen befinner sig i mera beklagansvärd ställning än den gamle uttjente underofficern
eller soldaten. Illa aflönad, kan han under tjenstetiden ingenting bespara och,
när hans krafter slutligen brytas, då afskedas lian med en pension så otillräcklig, att
den ej ens skyddar honom för verklig nöd. Jag vågar tro att intet annat land så
behandlar sina gamla krigare. Betydligt förökade understöd borde således onekligen
tilldelas, så väl underbefäl som trupp, men då Statens tillgångar möjligen nu icke
medgifva detta, anhåller jag att få påpeka en utväg hvarigenom anständig bergning
kunde beredas de mest förtjente af desse olycklige utan att landet derigenom ådrages
någon den ringaste förökade utgift.
Kongl. Förordningen af den 29 Oktober 1752 förbehåller en mängd, deri uppräknade,
mindre platser åt under-officerare och soldater, hvilka tjenat i minst 12 års
tid och derunder bevistat krig. En 50-årig fred har gjort ofvannämnda nådiga Förordning
oanvändbar, men, med af omständigheterna föranledd ändring, skulle den
ännu ej blott skänka välförtjent bergning åt mången gammal krigsman utan äfven
troligen åt Staten anskaffa en betjening långt bättre, uppmärksammare och raskare
än den nuvarande. Jag hemställer således vördsamt
det Rikets Ständer anhålla att Kongl. Maj:t täcktes i nåder stadga det
under-officerare eller manskap, som med beröm tjenat i minst 20 år,
skola, framför andra, befordras till de i 1752 års Förordning uppräknade
tjenster, eller dermed jemnförliga, såsom konduktörer och banvaktare vid
jernvägarne, postiljoner m. fl., samt att Kongl. Brefvet af den 14 Juli
1773 måtte i öfverensstämmelse härmed förändras.
Stockholm den 26 November 1862.
C. M. Björnstjerna.
276
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:ris 97 och 98.
Sf:o 97.
Af Friherre Cederström* 'dilire* angående statsanslag för uppresande
af en minnesstod åt Archiatern Carl von Linné.
Då det så väl ibland äldre, som nyare folkslag öfligt varit, att öfver utmärkta
män uppresa minnesstoder, samt detta berömvärda bruk äfven hos oss vunnit efterföljd,
men vi hittills saknat ett offentligt monument öfver en af våra mest utmärkta
och frejdade landsmän, Archiatern Carl von Linné, vågar jag, då Rikets Ständer städse
visat sig frikostige att lemna bidrag till allt, som kan lända fäderneslandet till ära och
båtnad, härmed vördsamligen föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer måtte anslå nödiga medel för att i hufvudstaden
låta uppresa en minnesstod åt Archiatern von Linné; och vågar
jag i sammanhang härmed ödmjukligen föreslå, att monumentet öfver Archiatern
von Linné måtte i Humlegården uppresas, samt att Rikets Hög
lofliga
Ständer jemväl behagade anslå en belöning af 1,500 R:dr R:mt,
för den, som författar den mest passande inskription till Linnés bildstod.
Om remiss af denna min motion till Höglofliga Stats-Utskottet, anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 26 November 1862.
T. Cederström.
M:o 98.
Af Friherre Cederström* 'disire* angående pension åt f. d. Öfversten,
Friherre Carl Otto Mörner.
Då det icke torde kunna förnekas, att Sverige, efter statshvälfningen år 1809
och intill närvarande tid, så framgått på civilisationens bana, att det nu med skäl
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 98. 277
bör anses såsom ett af de mest lyckliga länder i Europa, men Svenska Staten svårligen
så kunnat på framåtskridandets och utvecklingens bana framgå, utan att den
haft en god, kraftfull och omsigtig styrelse, synes det mig vara en pligt för folkombuden
att tillse, att den man, som varit upphofvet till utväljandet af den nuvarande
Konunga-ätten, icke må på dess åldriga dagar, jemte dess familj, blottställd
för tryckande behofver, helt och hållet lemnäs åt glömskan.
Af sådan anledning, och då genom öppnandet af hemliga Utskottets protokoll
vid urtima riksdagen i Örebro år 1810, det numera blifvit satt utom tvifvel, hvad
förut kändt varit, att f. d. Öfversten, Friherre Carl Otto Mörner är den, som varit
upphofvet och driffjädei-n dertill, att Prinsen af Ponte-Corvo, Jean Baptist Julius
Bernadotte blifvit till Sveriges Kronprins kallad och korad, får jag härmed ödmjukligen
föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer mätte anslå en pension af Sex Tusen Riksdaler
Riksmynt om året, att tilldelas bemälde Friherre Otto Mörner samt
dess hustru Anna Gustafva Sofia Mörner, född Sundius.
Då de omständigheter, som vid valet af tronföljare år 1810 förelupo, numera
äro fullständigt kända, anser jag mig endast böra anmärka, att utom det hedrande
somt i historien sällsporda, att en Löjtnant varit upphofvet till ett fritt folks val af
Konung, har Friherre Mörner varit en skicklig och tapper officer, som med utmärkelse
deltagit både i kriget i Pommern 1807, det Norska 1814, samt i Finska kri
get
1808, i hvilket sistnämnda han i slaget vid Oravais, utom kontusioner, svårt sårades
af trenne bajonettstygn.
Jemte vördsam anhållan, att denna min motion måtte till Höglofliga StåtsUtskottet
remitteras, får jag, såsom bilagor till motionen, aflemna, dels ett utdrag af
Friherre Mörners tjenste- och merit-förteckning, och dels en af honom utgifven tryckt
berättelse om ursprunget till thronföljare-valet i Örebro år 1810.
Stockholm den 26 November 1862.
T. Cederström.
278
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 99.
99*
Af Friherre Armfelt; Ma^ilUS; om antagande af ett lagstadgande
rörande klander å arfskifte.
I afseende på klander å arfskifte tillämpa några domare lagens Istadgande i
Arfda-Balkens 13 kap. 1 g, hvilket lagrum de (i likhet med en och annan kommentator)
anse åsyfta ej blott jemkning i inskränkt mening, utan klander i allmänhet.
Andra åter antaga, det ingen preskriptionstid finnes för arfskiftes—klander i lag
stadgad, utan endast för yrkandet af jemkning lotterna emellan. Således om t. ex.
sterbhusdelegare påstår, att vid arfskifte den allidnes enka olagligen fått sig tillagd
giftorätt i viss egendom, äro sistnämnda domare af den mening, att klander i sådan
syftning lår äfven efter natt och år anställas. Andra åter tillämpa lagen så, att
sterbhusdelegare, som, utan uttrycklig anmärkning, arfskifte underskrifvit, får sedan alls
icke klandra detsamma. Andra åter antaga, att den sterbhusdelegare, sorn, oaktadt
närvarande, underlåtit att teckna sitt namn under ifrågavarande handling, är
af ingen preskriptionstid bunden, hvarken hvad beträffar jemknings sökande i inskränkt
mening, eller arfskiftes-klander i allmänket.
Till afhjelpande af de svåra olägenheter, som en så osäker och vacklande lagskipning
i detta ämne och hvad dermed står i sammanhang, ovedersägligen medför,
får jag vördsamt hemställa:
det Rikets Ständer behagade, för deras del, besluta ett stadgande i hufvudsakligen
enahanda syftning, som 8 kap. af Lag-beredningens förslag
till Ärfda-Balk.
Stockholm den 26 November 1862.
Magnus Armfelt.
Motioner hos Ridderskapet och Adein 1802. N:o 100.
279
ftT:o lOO.
Af Friherre A rmfelt* Hl agnus* om antagande af ett tillägg till
Ar/da-Balkens 16 kap. 5 i fråga om inbördes testamente.
Enär 1734 års lag, som bekant är, saknar särskild föreskrift angående inbördes
testamente och dess verkan, samt det kända prejudikatet af år 1798 tyckes orätt
uppfatta dylika förordnanden såsom kontrakter, i hvilkas bestämmelser den ena kontrahenten
ansetts oberättigad att vidtaga förändring utan den andres samtycke; så
hafva på olika tider mycket skiljaktiga meningar härom gjort sig i lagskipningen
gällande, ja, till och med samtidigt på afdeluingar af samma domstol. Då emellertid
frågan så nära angår en af de rättigheter, hvilkas betryggande räknas bland grundvilkoren
fö: samhällets bestånd, nemligen eganderätten, torde ett tydligt och bestämdt
stadgande i ämnet vara lika önskvärdt, som af behofvet högeligen påkalladt. Derföre,
och under åberopande af Lag-beredningens motiver till 9 kap. 11 § Ärfda-Baiken
(sidd. 42 och 43), jemförda med Lag-kommitéens motiver till samma kapitels 9 och
följande §§ (sidd. 64 och 65), föreslås:
att till Ärfda-Balkens 16 kap. 3 § i vår gällande lag måtte göras följande
tillägg:
»Hafva två eller flera i samma handling gjort testamente, vare sig till
»hvarannan inbördes, eller till tredje man; ege dock, hvar lör sin egendom,
»den rätt, som nu sagd är, ändå att han, der inbördes testamente gjordt
«var, begagnat sig af hvad deri till hans förmån är förordnadt.»
Stockholm den 26 November 1862.
Magnus Armfelt.
280
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 101
*:© lOl.
Af Friherre Armfeltj ITIagnilS; om utfärdande af en förklaring
utaf Kongl. Förordningen den SO November 1845, angående handel
af lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva.
Kongl. Förordningen den 20 November 1845 angående handel af lösören, som
köparen låter i säljarens vård qvarblifva, är i flera delar otydlig och ofullständig,
hvadan den blifvit af Domstolarne på ett mycket varierande sätt tillämpad; hvilket
förhållande åter ökat de missbruk, som samma Förordning varit ämnad att förekomma.
Somlige domstolar hafva nemligen åt ordet ((Utmätning» i början af Förordningens
Irsta § gifvif den inskränkta betydelse, att detsamma endast skulle afse egendomens
afskiljande, till större eller mindre del, genom executors förfogande, för en
eller flera borgenärers räkning, men icke ett af inträdd konkurs föranledt afskiljande
af all gäldenärs egendom till samtliga dess borgenärers förnöjande. Således
har stundom, då konkurs blifvit börjad, sådan lösörepersedel, som gäldenär dessförinnan
sålt genom muntligt eller skriftligt köpeaftal, men icke utlemnat, blifvit från
konkursboet afskiljd, såsom hörande annan till, oaktadt stadgarne i Kongl. Förordningen
den 20 November 1845 allsicke iakttagits. Författningens ändamål, sådant detta
vid 1834—1835 samt 1844—1845 årens riksdagar finnes uttaladt, förbises och
förfelas sålunda just der, hvarest författningens tillämpning är mest af behofvet påkallad.
Härvid föres tanken på följande anmärkning af Rikets Ständers Justitie-ombudsman
i 1856 års embetsberättelse, sid. 107: »att nemligen grunden till stadgandet i
1845 års Kongl. Förordning, att de köpta varorna skola vara fredade från utmätning
för säljarens skuld, är ingen annan än den, att köparen, när Förordningens
föreskrifter blifvit noggrannt iakttagna, har verklig eganderätt till varorna. Och har
han eganderätt, så har han det icke allenast vid utmätningsfrågor i inskränktaste mening,
utan äfven vid andra frågor om egendoms afhändande. Eganderätten kan ingalunda
i sednare fallet blifva overksam. Har deremot, vid varornas försäljande, 1845
års Kongl. Förordning blifvit öfverträdd, och köpet följaktligen ej kunnat gälla mot
utmätningsanspråk, utan de hos säljaren qvarvarande persedlarne måste tillgripas för
den utmätningssökande borgenärens räkning, så hade köpet ej heller kunnat vara
gällande mot andre säljarens borgenärer. Men om det gällde, så gällde det följaktligen
äfven emot dem.» Andra
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 101. 281
Andra Ater hafva ansett Förordningen tillämplig jemväl pA icke transporterade
fordringsbevis, pA blifvande afkomst af egendom, pA pertinenser till fastigheter, pA
det i jorden utsAdda kornet, den ur berget ännu ej utbrutna kritan eller malmen,
den vexande skogen, den ännu icke skördade säden o.s. v.
Andra äter hafva varit af den mening, att den i Förordningens l:sta § stadgade
publikation icke behöfver vara fullgjord när utmätning sker eller konkurs är börjad,
utan att det är tillräckligt om samma publikation endast är påbegynd, samt fortsättningen
tillämnad, sä att t. ex. köpeafhandlingen blifvit till Kyrkoherden ingifven för
att uppläsas, eller uppläsning skett, men afhandlingen ännu icke blifvit Kronofogden
tillställd, längt mindre vid Domstol intecknad; hvilken Åsigt deremot andra ogilla, säsom
ej allenast oförenlig med orden i l:sta §: »sävida de skola fredas frän utmätning
för säljarens skuld», samt orden i 3:dje §: »då (d. v. s. vid utmätningstillfället)
företedd köpeafhandling, hvilken befinnes sä upprättad och behandlad, som i l:sta §
sägs», utan äfven stridande emot ratio legis: att just genom den fullständiga publiciteten,
hvaraf inprotokolleringen hos domstol utgör ett väsendtligt moment, söka
förekomma det icke, vid befarad utmätning eller konkurs, slika köpeafhandlingar
skulle, med gällande kraft mot tredje man, hemligen och i hast kunna upprättas till
förmän för borgenär, pä de öfrigas bekostnad, eller till alla borgenärernas förfäng.
Denna stora skiljaktighet i äsigterna om rätta förständet af förberörda lagbud
synes mig utgöra tillräcklig anledning att, derest ifrägavarande Kongl. Förordning skall
fortfarande bibehällas och icke kommer att utbytas mot stadganden i ämnet, byggda pä
andra grunder, utfärda en förklaring af densamma, hvarigenom uttryckligen bestämmes:
l:o) Att Förordningen har sin tillämplighet äfven vid inträdd konkurs,
sä att om det befinnes att gäldenär före konkursens början sållt lösörepersedel,
hvilken, enligt köparens tillåtelse, fått i säljarens vård qvarstanna,
men i afseende på denna försäljning icke blifvit iakttaget hvad i Förordningens
l:sta § är stadgadt, samma lösörepersedel kommer att till konkursboet
räknas.
2:o) Att Förordningen endast afser lösören i detta ords vanliga bemärkelse,
hvilka äro redan befintliga och af beskaffenhet att de kunnat till
köparen genast ölverlemnas, derest icke denne tillåtit att de i säljarens
vård fått qvarstanna.
5:o) Att den i lista § stadgade lagföljd skall vara till fullo verkställd,
samt afhandlingen säledes redan intecknad hos domstol, då utmätning sker
eller konkurs är börjad, såvida den försålda lösörepersedeln skall fredas
från att användas till godtgörande af säljarens gäld.
Stockholm den 26 November 1862.
Magnus Armfelt.
itih. till R. St. Prol. 1862 * 1863. 11 Sami. 1 Afd.
30
282
Motioner kos Riddershapet och Adeln 1862. N:o 102.
Itf:o 102.
Af Herr Weylieiislijölllj 5 l»rl Jolmn Edvard, angående fördelning
af kostnaderna för sjösänkningar, der qvarnverk icke finnas .
att ändra eller utrifva.
Redan vid 1840 års riksdag insågo Rikets Ständer behofvet af en lag, som
stadgade huru kostnaderna för sjösänkningar och vattenaftappningar skulle godtgöras,
då fråga icke vore om ändring eller rifning af qvarnverk, som genom uppdämning
hiudrade jords odling.
Väl utkom på Rikets då församlade Ständers hemställan den 30 November
1841 en Kongl. Förordning i detta ämne, hvilken förordning stadgade, att den i
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824 stadgade ordning skulle följas äfven i
de fall, då qvarnverk icke fuunos att ändra eller utrifva; men genomgår man 1841
och 1824 års Kongl, förordningar finner man klart, att 1824 års Förordning är
ofullständig i följande delar:
§ 8 i sistnämnda Förordning bjuder, att då jordegare och vattenverksegare icke
åtnöjas med Landtmätarens och Gode männens utlåtande, har jordegaren att saken
till domstolen instämma. Synbarligen menas härmed, att jordegaren skall instämma
qvarnegaren, men i de fall, dä qvarnverk icke finnas att utrifva, stannar man i ovisshet,
hvilken som bör stämma den ena eller andra.
Mången förmenar, att de jordegare, som till beredande af odlingsbar mark vilja
sänka sjö, skola inom fyra månader instämma dem, som vägra att i sjösänknings
företaget
deltaga, hvilka skulle såsom qvarnverksegare betraktas, men vid jemförelse
af Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824, Kongl. Kungörelsen den 14 Juli
1835, Kongl. Förordningen den 30 November 1841 och Kongl. Förordningen den
6 Juli 1849 skall man finna, att någon stämning från de förras sida å de jordegare,
som protesterat mot deltagande i odlings- och aftappningsföretaget icke erfordras
såsom vilkor för företagets bringande till verkställighet, enär här ju icke erfordras
rifning eller förstöring af något vattenverk, fiske eller dylikt, utan protesterna
endast grundas på obenägenhet att deltaga i kostnader, derföre de vägrande icke förvänta
en motsvarande vinst.
8 § i 1824 års Förordning åsyftas uppenbarligen endast det fall, då tvist är
emellan jordegare och egare af sådant verk, fiske eller dylikt, som i följd af odlingsföretag
onyttiggöras för egaren, hvadan äfven, enligt 9 och 10 §§, ersättning derför
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 102. 283
bör förskottsvis erläggas, likasom en bördeskilling. I sådana fall är alltså nödigt att,
innan företaget börjas, få tvisten lagligen afgjord, och den i 8 § stadgade preskriptionstid
bör naturligtvis dervid tillämpas, vid deri stadgadt äfventyr.
I fråga åter om sådana vattenaftappningar, der någon rifning och förstöring af
vattenverk, fiske eller dylikt ej eger rum, och der det således ej kan ifrågakomma,
att på förhand, gifva någon ersättning, torde oftanämnda 8 § på sådant sätt böra tillämpas,
att endast den, som är missnöjd, med någon förrättningsmännens åtgärd, beliöfver
och bör deremot föra talan genom stämning till domstol inom den utsatta
tiden af 4 månader. Skälen härför äro hufvudsakligen, att vid slika företag samtlige
egare till den kring vattendraget liggande jorden i sjelfva verket hafva samma intresse
eller jordens förbättrande (hvilket deremot icke eger rum för egaren t. ex. af
en qvarn som skall rifvas), och att följaktligen landtmäteri-undersökningen i och för
slika företag egentligen icke kan hafva något annat ändamål än att bestämma den
större eller mindre nytta de särskilda egorna kunna tillskyndas af företaget och att
bestämma deras inbördes förhållande i dess vattendränkta skick, det sistnämnda, just
för framtida bestämmande af vederlag till dem, som då företaget är fullbordadt, undandraga
sig att i kostnaderna deltaga.
Till följd häraf hemställer jag, det 8 § måtte i de fall, då qvarnverk icke finnas
att ändra eller utrifva, erhålla följande förändrade lydelse:
Ar någon med Landtmätarens och Gode männens åtgärd missnöjd, har
han att den verkställda graderingen hos Domstolen öfverklaga inom 4
månader från den dag Landtmätaren och Gode männen sitt utlåtande afgifvit.
Instämmes ej klander emot förrättningen inom samma tid, har
graderingen vunnit laga kraft emot samtliga till förrättningen kallade
jordegare.
§ 7 i 1824 års Författning föreskrifver endast en gradering, som bör verkställas
af 7 personer, nemligen: l:o Landtmätaren, 2:o fyra Gode män, valde 2:ne af
jordegarne och 2:ne af vattenverksegaren och 3:o tvänne, valde bland ledamöter af
länets Hushållnings—sällskap. Dessa Gode män jemte Landtmätaren skola till värde
uppskatta å ena sidan jorden med dess förbättring och å den andra vattenverket och
dess försämring.
Huru vanskligt, ja nästan omöjligt, det är, äfven för den skickligaste jordbrukare,
att »före sjösänkningen» bestämma huru mycken vinst den vattendränkta marken
kan komma att genom sjösänkningen tillskyndas, kan erfarenheten bevittna, då det
händt, att 3-gradig jord, som graderingsmännen ansett böra uppkomma i första graden
efter sjösänkningen, ej det ringaste förbättrats, utan qvarblifvit i 3:dje graden.
Jag hemställer derför, att 7 §:n måtte sålunda förändras, att tvänne graderingar måtte föreskrifvas,
en före och en efter sjösänkningen, den första, verkställd af Landtmätare
och 2:ne Gode män, för att bestämma egornas inbördes förhållande i dess vatten
-
284 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 186‘2. N:o 102.
dränkta skick, och den andra graderingen, verkställd af Landtmätare och fyra Gode
män, valde, tvänne af de i företaget deltagande och tvänne af dem, som vägra att i
företaget deltaga, bägge parterna biträdde af en utaf länets Agronomer, för att utreda
om och i hvad mån den före sjösänkningen vattendränkta och till odling otjenliga
marken geuom aftappningen vunnit förbättring.
I sammanhang härmed, och då Kongl. Förordningen den 6 Juli i849 om deltagande
i vattenafledningsföretag för boställen och annan Staten tillhörig jord i § 2
föreskrifver, att, när afgjordt blifvit, att sjösänkningsföretag skall verkställas, men boställshafvaren
ej vill deruti på då stadgade vilkor deltaga, frågan derom bör hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, hemställer jag om den ändring uti denna §,
att, med denna underdåniga anmälan måtte anstå tilldess sjösänkningen
fullbordats och erforderlig visshet vunnits om kostnadsbeloppet och den
vinst, som bostället tillskyndats.
Icke heller utreda författningarne huru och på hvad sätt man skall komma i
besittning af den jord, den tredskande är skyldig att afstå till dem, som sjösänkningskostnaden
bestridt. Somlige Landtmätare förmena det Konungens Befallningshafvande
bör inrymma den vinnande i den jord, som skall afstås; men jag hemställer
om det förklarande,
att den vinnande bör instämma den tredskande till domstol, med åläggande
för honom att den torrlagda delen afträda vid den fardag, som inträffar
näst efter det Domstolens beslut vunnit laga kraft.
Tvist har äfven uppstått derom, hvilken afkastningen af jorden under rättegång
tillkommer, den tredskande eller den, som jorden blifvit i första instansen tilldömd.
Då det ofta händt, att den tredskande genom hvarjehanda obehöriga invändningar
sökt draga ut på tiden med målets afgörande och sålunda förhindrat dem, som
företaget bekostat, att komma i besittning af den jord, som, till följd af deras utlagda
kostnader, borde dem tillfalla, torde det stadgande meddelas, att afkastningen
af den jord, som bör afstås, skall sättas i qvarstad och grödan eller fodret emot borgen
för kostnad och skada å offentlig auktion försäljas och den derför inflytande köpeskilling
i taka händer sättas, intill dess omlyftning deraf kan varda förordnadt.
Detta sätt att bringa ifrågavarande qvarstad till verkställighet, torde jemväl å detta
fall vara lämpligast, emedan i annat fall, om grödan eller fodret skulle under en
långvarig rättegång sättas under Gode mäns värd, följden skulle lätteligen blifva den,
att grödan eller fodret toge skada och förskingrades eller förstördes, till parternas
ömsesidiga förfång och skada.
I 1841 års Förordning heter det vidare, att de jordegare, som vägra att i
sjösänkningskostnaderna deltaga, skola vara pligtige att emottaga ersättning af dem,
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 106. 285
som kostnaderna bestridt; men ingenstädes finnes bestämdt, huru länge denna rättighet
att vägra är för dem öppen. Den tredskande ingår merändels ej i företaget
förr än han sett att sjösänkningsföretaget till alla delar lyckats, och undgår dyme
delst
all den risk de i företaget deltagande sig underkastat.
För att inbespara räntan fortsätta ock en del jordegare med sitt vägrande ända
tilldess att utslaget i sista instansen fallit, då de heldre än att afstå jord, deltaga i
kostnaderna. Rättvisare och billigare vore det stadgande, att den, som vid första
graderingstillfället vägrat att deltaga i kostnaderna, skal! hafva försutit sin rätt att
deruti deltaga.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 November 1862.
E. Heykenskjöld.
M:o 103.
Af Grefve lilljciH'1'MIltSj f»(isinI' Fredrik• angående ordnandet
af skjutsningsbesväret.
Frågan om ordnandet af eller lindring uti, och sednast fullkomliga undanrödjandet
af den tunga, som, under namn af gästgifveri-, håll- och reserv-skjuts, sedan
uråldriga tider tungt hvilat öfver jordbruket, har, synnerligen under sist förflutna 50
åren, nästan vid hvarje riksdag, utgjort föremål för Statsmagternas begrundande och
framkallat åtgärder, hvilka rättvisligen måste medgifvas hafva fört derhän, att sagde
tunga, om än städse besvärlig, dock numera icke i allmänhet kan anses vara särdeles
tryckande. Bland Riks-Stånden har Bonde-Ståndet hufvudsakligen öfverklagat
ifrågavarande tunga; men om ock medgifvas må, att detta Riks-Stånd, som eger
eller innehafver nära |:delar af Sveriges jord, i följd häraf kan antagas företrädesvis
befogadt att besvära sig öfver sagde onus, bör man dock ej förgäta, dels att den
jordbrukande allmogen, till följd af det sätt, hvarpå deras jordbruk är ordnadt och
beskaffenheten af den personal, som vid deras jordbruk biträder, mångenstädes med
vida mindre svårighet utgör skjutsskyldigheten, än de, som innehafva större jordegendomar;
dels ock att oftanämnda tunga för många städer medfört och medförer högst
betydliga uppoffringar, hvilka stundom ingalunda stå i något skäligt förhållande till
Motioner hos Ridderskapet och Adeln l\:o Iu3.
stadens folkmängd och rörelse. Så t. ex. erlade staden Södertelje, jemte derunder
lydande stadsjord, för icke länge sedan 1,050 R:dr årligen för uppehållande af stadens
skjutsskyldighet, och flera dylika fall torde nog förefinnas, utvisande, tillika med
hvad här ofvan ar anfördt, att andra samhällsklasser med Bonde-Ståndet delat och
dela olägenheterna af nu befintliga skjutsinrättningar, ofta nog i mera tryckande form,
än samma tunga i allmänhet drabbar Bonde-Ståndet.
Den sednaste åtgärd af mera genomgripande beskaffenhet, som af de i sednare
tider aldrig hvilaude klagomålen af skjutstungan framkallats, var tillsättandet af en
Kommitté för frågans ordnande, hvilken Kommitté afgaf sitt utlåtande den 31 Augusti
1839. Sagde utlåtande, delgifvet Rikets Ständer, utgjorde föremål för sammansatta
Stats— och Ekonomi-Utskottets behandling vid sednast förflutna riksmöte,
der förslaget lika litet som inom Representationen, vann understöd. Förenämnda
Utskott framlade deremot särskilda förslag, för hvilka härefteråt i korthet skall redogöras.
Ehuruväl den af Kommitterade sålunda afgifna, i statistiskt och audra hänseenden
förtjenstfull framställning ej vann Rikets Ständers bifall; likväl och då de hufvud
bestämmelser, hvarpå sagde framställning var fotad, tilläfventyrs torde komma att,
äfven vid innevarande riksdag, tjena såsom grunder för möjligen blifvande framställniugar
uti ifrågavarande ämne, har jag ansett mig böra här angifva förenämnda hufvudsakliga
bestämmelser, så vidt dessa angå gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen,
samt dervid söka utreda, huruvida dessa grunder med full rättvisa kunnat tillämpas,
och om de, der de blifvit godkända, verkligen fört till det åsyftade målet. Oftanämnda
grunder voro:
l:o. (Kommittéens betänkande pagina 18) »att skjutsningsbesväret för närvarande
hvarken kan eller bör på det sätt från jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige
från särskilda utgifter för befordringsväsendet befrias»;
2:o. (Kommittéens betänkande pagina 21) »att skjutsningsbesväret, så vidt dermed
afses gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsens utgörande in natura, bör från jordbruket
och de skjutsningsskyldige skiljas, samt så väl skyldighet, som rättighet för
dem att bestrida sådan skjutsning upphöra; äfvensom att de gästgifveri-, håll- och
reserv-skjutsskyldiga hemmanens indelning till skjutslag, icke bör bibehållas»;
5:o. (Kommittéens betänkande pagina 27) »att all jord, som enligt lag och
författningar är skjutsskyldig, men af en eller annan anledning för närvarande icke
utgör gästgifveri-, håll- eller reserv-skjutsning, i hvilket slag af jord jemväl posthemman,
derest postskjutsningsskyldigheten blefve dem frånskild, inbegripas, framdeles
böra lika med den till gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsning indi lade jord, i skjutsning
deltaga»; och
4:o. »att den kostnad, som befordringsväsendet på de så kallade bipostvägarne
antagits skola medföra, eller 612,175 R:dr, skulle fördelas pa städerna och alla
Motioner hos Riddersleapet och Adeln 1862. N:o 103.
287
skjutsskyldiga hemman i riket, hvarigenom hvarje sådant skulle åläggas en årlig skjutsgärd
af 10 R:dr 33 öre per helt mantal.»
Härtill torde kunna läggas en annan omständighet, hvilken Kommittéen väl ej
synes hafva hänfört till antalet af de bestämda grunderna för den föreslagna regle
ringen
af skjutsväseudet, ehuru samma angelägenhet (pag. 21) utgjort föremål för
Kommittéens behandling, men då densamma, efter mitt förmenande, utgör ett vigtigt
moment vid frågan om skjutsväsendets ändamålsenliga ordnande, anser jag mig böra
här till begrundande upptaga frågan, huruvida vissa, gästgifverier nu tillagda friheter
och förmåner anses kunna och böra lill Kronan indragas, samt hvilka förändrade
förhållanden i afseende å gästhållning, bränvins-utskänkningsrätten samt åtnjutande
af förenämnda, gästgifverier möjligen åtföljande fördelar, böra inträda, då,
för befordrandet af skjuts-entreprenad inom ett skjutslag, gästgifveriets förflyttning
finnes förmånligt eller erforderligt.
Elter att sålunda här ofvan hafva framlagt de hufvudgrunder, hvarpå förenämnda
Kommittés framställning i ämnet var fotad, öfvergår jag till granskning af dessa
grunder, dervid jag, lika med Kommittéen, hyllar den mening, att jordbruket hvarken
kati eller bör från särskilda utgifter för befordringsväsendet befrias; men deremot
förekommer mig tveksamt, huruvida skäligen skulle kunnat föreskrifvas, att, då Kommittéens
förenämnda förklaring ensamt kan hafva stöd uti det urgamla förhållandet,
att jordbruket varit pligtigt besörja befordringsväsendet inom landet med egna dragare
och eget folk, från hvilket onus likväl §:deiar af skjutsskyldiga hemman hittills
varit fria, alla skjutsskyldiga hemman i riket borde erlägga en skjutsgärd, förslagsvis
beräknad till 10 R:dr 33 öre Riksmynt. För mig vill det synas vara en jordbrukarens
obestridliga rätt, att, om han ej med annan person, och på sätt lagen medgifver,
frivilligt träffat aftal om skjutsskyldighetens utgörande, han fortfarande eger
samma skyldighet sjelf fullgöra. Vidare och ehuru uppenbart är, att, för den händelse
Kommittéens förslag blifvit godkändt, skjutstungan skulle blifvit lika fördelad på
alla skjutsskyldiga hemman i riket, enär de alla skolat erlägga en årlig skjutsgärd af
10 R:dr 33 öre Riksmynt; likväl och då ej allenast §:delar af alla skjutsskyldiga
hemman för det närvarande äro från skjuts befriade, utan ock en högst betydlig del
af öfriga hemman, antingen ej erlägga entreprenad-skjutsafgift eller ock utgör sådan
till mindre belopp än 10 R:dr 33 öre R:mt, skulle sannolikt inträffa, att, genom
tillämpning af meranämnda förslag, det öfvervägande antalet af hemman inom riket
blefve af skjutsbesväret mera betungadt, än nu är fället. Jag föreställer mig alltså,
att den lindring uti ifrågavarande besvär, som på vissa orter funnits vara af behofvet
högeligen påkallad, bör beredas på annan väg, än den af Kommittéen föreslagna.
Beträffande slutligen lämpligheten deraf att, jemte indragning af nu åtnjutande
gästgifverifriheter, befria de hemman, som sådana förmåner åtnjuta, från de med dessa
sednare förknippade skyldigheter; så, om än, på sätt Kommittéen anmärkt, dessa gäst—
gifveri-friheter någon gång torde lagt hinder i vägen för skjuts-entreprenaders upp
-
288
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 103.
rättande på det för skjutslagen mest tillfredsställande sätt, är å andra sidan lika visst,
att, om de gästgifverierna nu åliggande skyldigheter icke förefunnos, flerestädes i landet
skulle blifva nära omöjligt att upprätta gästgifvaregårdar annorledes än medelst
tillitande af den rätt, lagen i thy fall tillägger vederbörande, dervid likväl, då nu
mera nästan all jord är skattelöst, omöjligt blefve, att betunga gästgifvarne med de
skyldigheter, som nu flerestädes finnas vara dem ålagde på en tid, då jorden såsom
kronojord af Kronan fritt disponerades, Så skulle t. ex., till följd af lokala omständigheter
och de med jordbrukets bedrifvande vidtagna förändringar inom några mil
omkring Stockholm, de aldra största svårigheter uppstå, att med andra ersätta de
fyra gästgifvaregårdar, som närmast omgifva hufvudstaden. Den förbindelse, som nu
vidlåder dessa gästgifverier, den nemligen, att dagligen för skjuts tillhandahålla ett
icke ringa antal hästar, lemnar dessutom tillfälle att, såsom ock nyligen egt rum,
bereda skjutslagen en lindring i skjutstungan, allt i den mån ett minskadt behof af
skjuts gör det möjligt för gästgifvaren att med sina hästar till hufvudsakligare del
ensam uppehålla resandes befordrande. Om alltså indragningen af vissa gästgifverier
nu tillagda förmåner med thy åtföljande skyldigheter icke lärer böra såsom allmän
regel stadgas, torde dock fall förefinnas, der sådant nu mera utan skada kan ega
rum, och i alla händelser lära vissa friheter kunna och böra indragas för den tid ett
skjutslags forslingsskyldighet öfvertages af annan person, än den, som innehafver det
privilegierade gästgifveriet.
Efter att sålunda hafva redogjort för de betänkligheter, som emot Kommittéens
utlåtande hos mig förekommit, torde en kort öfversigt böra meddelas öfver de tillgöranden,
som ordnandet af skjutsfrågan vid sednaste riksdag framkallade från Rikets
Ständers och deras Utskotts sida.
Sedan Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet blifvit till vederbörande Utskott
remitterad, afgaf sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet under N:o 8 sitt betänkande,
hvaraf såsom väsendtliga förtjena anföras följande bestämmelser:
a) att gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen skulle skiljas från jordbruket och
öfvertagas af Staten; b) att det städerna åliggande skjutsningsbesvär skulle öfvertagas
af Staten; och c) att till betäckande af kostnaderna för skjutsningsbestyret
borde anvisas ett förslagsanslag af 600,000 R:dr årligen för nästingående statsregleringsperiod.
Sedan förenämnda utlåtande inom tre Riks-Stånd blifvit ogilladt och till Utskottet
återremitteradt, afgaf Utskottet under N:o 23 ett förnyadt betänkande, hvil—
kets hufvudbestämmelser innefattade:
a) att skjutsningsbesväret ej för närvarande kunde från jordbruket skiljas; b) att
skjutsningsskyldigheten ej vidare skulle vara en jorden åliggande natura prestation,
utan så väl skyldigheten som rättigheten att utgöra sådan skjutsning upphöra; c) att
Staten skulle med £:del deltaga i entreprenadkostnaden inom skjutslagen; och d) att,
för
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 103.
289
för bestridande af denna Statens andel i skjuts-entreprenadkostnaden skulle anvisas
ett årligt förslagsanslag af 200,000 R:dr Ruut. Äfven detta Utskottets förslag underkändes,
sorn mig synes, på goda grunder, oell frågan förföll för den riksdagen.
Samtliga förenämnda förslag synes mig lida af en eller flera af följande brister:
l:o. Att jordbrukaren ålägges med bestämdt penningebelöpp friköpa sig från
ett åliggande, som han hitintills ej varit förbunden utgöra annorledes, än sorn naturaprestation,
och när hans biträde verkligen erfordrats.
2:o. Att genom Statens på förhand utfästade mellankomst, vare sig attjlbehof
vet
sådant fordrar eller ej, kommunernas iutresse för entreprenad-kostnadens sänkande
till möjligen lägsta belopp högs, betydligt förminskas, utom det att Staten indrages
uti kostnader, som utau skada för jordbruket kunnat besparas, — ett förhållande,
som måste antagas alltid vara för handen, då skjuts-entrepreoadafgiften för helt mantal
utgör ett mindre betydligt belopp.
3:o. Att de summor, som för förslagens genomförande blifvit ausedde erforderlige,
utgörande, enligt Kommittéeus uppfattning, då postskjutsen inräknas, 1,000,000
R:dr, och enligt förenämnda Utskotts betänkande N:o 8, 600,000 R:dr, iiro alldeles
för lågt upptagna, enär dessa beräkningar stödja sig på nuvarande förhållande i afseende
å entreprenad-skjutsafgifternas totala belopp för Riket och således utan nödig
uppmärksamhet derpå, att, då kommunerna ej vidare i frågan äro hufvudsakligen intresserade,
beloppet af skjuts-entreprenadkostnaderna skall högst betydligt ökas, kanske
fördubblas.
4:o. Att, med antagande af hvad i förestående moment förutsättes, eller att
oftanämnda afgifter möjligen uppgingo till ett vida högre belopp än beräkuadt varit,
t. ex. 1,500,000 R:dr, ej allenast alla andra samhällsklasser skulle lika med jordbrukaren
betungas of en bevillning till f:delar högre än den, som nu utgår, utan och
de fleste hemmansegare komma att erlägga, i form af bevillning, ett belopp större
än den afgift desamma nu utgifva lör skjuts-entreprenaderna.
5:o. Att, då stora delar af vårt land finnas, der endast reserv-skjuts nu utgöres,
och bland dessa, orter der skjutsning sällan förekommer, förbudet för jordbrukaren
att sjelf skjutsa och tvånget att i stället allestädes upprätta entreprenader, onödigtvis
skall framkalla utgifter för Statsverket, som med skäl kunde och borde besparas.
De vid sednaste riksdag inom Riks-Stånden förda diskussioner ådagalägga, att
åtminstone mycket af hvad jag här ofvan anfört, innefattar bevekelsegrunder till den
slutliga utgång ärendet rönte för den gången, men dessa diskussioner synas mig ock
lemna ledning för bedömandet af den väg, hvarpå man kan hoppas bereda lättnad
för de skjutsskyldige, der tungan verkligen är sådan, att lättnad kan anses med skäl
böra från Statens sida komma i fråga. Det är alltså med hänsyn på förenämnda
förhållanden och den erfarenhet jag i ämnet kan hafva varit i tillfälle att förvärfva,
liih. till R. 8t. Prot. 1862 & 1863. 1 i Sami 1 Afd. 37
290
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 103.
som jag går att vördsammast framställa efterskrifna förslag till ordnande, för den
närmaste framtiden, af ifrågavarande angelägenhet.
l:o. Till understöd för de skjutslag, der entreprenadskjuts-afgiften befinnes
vara, eller, der entreprenaden ej eger rum, vid densammas införande
blifver jemförelsevis mera betungande, anslås årligen af statsmedlen för
blifvande statsregleringsperiod 60,000 R:dr R:mt.
Såsom vilkor härvid stadgas:
a) Att understöd för det närvarande ej ifrågakommer, der skjutsentreprenad-afgiften
inom ett skjutslag ej utgår till högre belopp, än 15 R:dr
R:mt för helt mantal räknadt.
b) Att bidrag i och för ifrågavarande ändamål aldrig lemnäs till större
del, än att skjutslagets andel i entreprenadafgiften minst utgör 15 R:dr
R:mt, efter helt mantal räknadt.
c) Att intill dess sig visat, huruvida förenämnda statsanslag 60,000 R:dr,
blifver tillfyllestgörande för bidrags meddelande åt alla de skjutslag, derinom
entreprenadafgiften utgår till högre belopp än 15 R:dr R:mt, skjutslagen
skola ega företrädesrätt till Statens mellankomst i den mån skjuts
bestyret
för dem medförer större tunga.
d) Att det belopp, hvarmed Staten deltager i entreprenadskjuts-kostnaden
ej i allmänhet må utgöra mera än hälften af samma afgift, dock att,
der densamma utgår med 100 R:dr R:mt och derutöfver, Statens bidrag
må utsträckas ända till |:delar af samma afgifts hela belopp.
e) Att förenämnda statsbidrag äfven bör tillfalla de städer, som för
skjutsens uppehållande nödgas vidkäunas betydligare uppoffringar och utgå,
antingen efter de grunder, som af oftanämnda Kommitté antagits, eller
att hvarje fullt hundratal innevånare anses motsvara 1} mantal på landet,
eller efter annan grund, som af Kongl. Maj:t kan i särskilda fall nådigst
bestämmas.
f) Att ansökning af skjutslag, vare sig i stad eller på landet, om bidrag
af allmänna medel för skjutsens uppehållande, bör ingifvas till Konungens
Befallningshafvande i länet, hvilken det tillkommer att samma ansökning
till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna, dervid Konungens
Befallningshafvande bör dels afgifva utlåtande, huruvida skälig omtanka
från skjutslagets och andra vederbörandes sida blifvit iakttagen, i ändamål
att bereda så lindrig entreprenadafgift, som ske kunnat, dels ock i underdånighet
föreslå den andel af samma afgift, som med afseende å lokala
och andra förhållanden, bör af Staten gäldas.
Motioner hos Ridder skåpet och Adeln 1862. N:o 103.
291
2:o. Til! underlättande af skjutsentreprenaders införande torde kunna och böra
stadgas:
а) Att då, genom gästgifveris flyttning, en billigare skjutsersättningskostnad
kan beredas ett skjutslag, och Konungens Befallningshafvande pröfvar
sådan flyttning utan hinder af lag och utan förfång för de resande
kunna ega rum, sådan förflyttning vid tiden för den ifrågakomna entreprenadens
inträdande må ega rum, utan hinder af de besvär, som öfver
den beslutade flyttningen må anföras.
б) Att vid fall, som i föregående moment förutsättes, den blifvande
entreprenören skall vara berättigad och, der Konungens Befallningshafvande
så pröfvar nödigt, äfven pligtig, att besörja vägfarandes herbergerande och
förplägning.
c) Att, då sådan förflyttning, som här ofvan ifrågasättes, af gästgifvaregård
till annat ställe, eger rum, skall gästgifvaregårdens egare eller innehafvare
vara pligtig, der han ej vill utgöra skjutsen in natura, utgifva den
entreprenadafgift, som inom skjutslaget erlägges och i förhållande till gäst
gifveriets
mantal på hemmanet belöper.
d) Att då den vissa hemman ålagda förbindelsen att, emot åtnjutande
af dem tilldelade förmåner, uppehålla gästgifveri, icke skulle kunna, såsom
här förut nämndt är, på vissa orter förändras, utan att déraf skulle härflyta
de största olägenheter, synes rättvisan fordra, om också annorlunda
lagligen kunde ske, att de indelda räntor och friheter, som dessa hemman
åtnjuta, böra dem oqvaldt tillkomma, så länge förbindelsen för dem
pröfvas böra qvarstå att, när gästgifvareskyldigheten af en eller annan anledning
icke vidare kan på annat ställe utöfvas, denna skyldighet åter
öfvertaga. På de orter deremot, der särdeles svårigheter icke möta för
gästgifveriers upprättande, synes lämpligt vara, att, då förflyttning af ett
gammalt gästgifveri till ett annat ställe pröfvas böra ega rum, de friheter,
som varit gästgifveriet tillagda indragas emot befrielse för framtiden, så
vidt lagligen medgifvas kan, att gästgifveri uppehålla.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 November 1862.
G. F. Liljencrants.
292
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 104
M:o IO I,
Af Grefve Wförner, Carl, angående statsanslag till en jernvägsanläggning
mellan sjön Bollmen och Wislanda station å södra
stambanan.
Under en tid, då Konung och Ständer samverka för åvägabringande af lättade
kommunikationer inom landet, synes billigheten fordra, att jemväl den i sådant afseende
mest vanlottade ort i riket icke saknar det välvilliga understöd, hvarigenom
någon fördel af södra stambanan må kunna beredas densamma.
Jag afser härvid det från nämnda bana temiigen aflägsna Sunnerbo härad i
Kronobergs län* sorn efter hårda strider inom Representationen vid förra riksdagen
gick miste om södra stambanans sträckning genom Lagadalen, och hvars intresse jag
då nödgades öfvergifva, för att sluta mig till det väl grundade förslag, som af Ständerna
äfven antogs.
För att ifrån sjön Bollmens strand på gränsen af Jönköpings län komma en
genare väg direkte förbi Ljungby köping genom Ryssby och Agunaryds socknar till
södra stambanan, har undersökning af en ny väganläggning sistlidne sommar blifvit
verkställd af Majoren vid Väg- och Vattenbyggnadskorpsen Remmer, som i sitt förslag
upptagit kostnaden derför till 227,039 R:dr.
Sedan socknarnes innevånare i anseende till deras medellöshet hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit om nådig Proposition till Rikets nu församlade Ständer om
ett anslag utan återbetalningsskyldighet, motsvarande sistnämnda belopp, för att kunna
fullborda ifrågavarande väganläggning, så har Kongl. Maj:t, på sätt af Dess nådiga
Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof inhemtas, icke kunnat tillstyrka
berörda anslag, enär intressenterna icke erbjudit sig att sjelfva deltaga i anläggningskostnaden.
Vid erhållen upplysning härom, hafva väg-intressenterna varit sammankallade
och numera erbjudit sig att till ’:del eller med 75,679 R:dr bidraga till vägarbetets
utförande, hvadan de alltså synas hafva sökt fullgöra, hvad skäligen kan af dem fordras,
för att få behörigt afseende fästadt ä deras framställning.
Det torde ej anses obilligt, att ett härad med en befolkning af 56,000 men
niskor
i 23 kyrksocknar, långt aflägse från städer, som likväl kunnat få men ej fått
lyckan att genomskäras af en jernväg, sättes i tillfälle att genom den föreslagna kommunikationen
med södra stambanan få den af bristande afsättning för sina produkter
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o i05. 293
domnade industrien väckt till lif och komma i åtnjutande af de fördelar, hvaraf andra
orter inom landet redan länge varit i besittning.
Af de skäl jag sålunda i möjligaste korthet utvecklat, får jag härmed vördsamt
hemställa,
att ett statsanslag, motsvarande |:delar af den beräknade anläggningskostnaden
eller 151,360 R:dr R:mt,, måtte, utan återbetalningsskyIdighet, beviljas
intressenterna i förenämnda väganläggnings-företag emellan sjön Bollmens
östra strand till Wislanda station å södra stambanan, allt i öfverensstämmelse
med Majoren Remmers åberopade förslag, att lyftas antingen
på en gång eller i 3:ne terminer; dock med vilkor att intressenterna
i företaget förbinda sig att i stadgad ordning bekosta den öfriga
tredjedelen till arbetets utförande med 75,679 R:dr.
Alla för frågans närmare utredning nödiga handlingar skola öfverlemnas till
Stats-Utskottet, till hvilket jag anhåller att denna motion må varda remitterad.
Stockholm den 28 November 1862.
Carl Mörner.
j*:o 105.
Af Grefve Hörner, Carl, angående pension åt Biskopen, f. d. Statsrådet
Doktor Christoffer Heurlins enka, Elisabeth Heurlin, född Lil
Boutredningen
efter framlidne Biskopen öfver Wexjö stift, f. d. Statsrådet, Doktor
Chrisoffer Heurlin, som afled den 12 Mars 1860, visade en brist i boets tillgångar
af mer än 2,000 R:dr, hvilken brist Enke-biskopinnan måste gälda med
sina nådårs inkomster. Kongl. Maj:t beviljade henne visserligen 2:ne extra nådår,
men af tjenste-året återstod endast tvänne månader vid Biskopens död, så att deraf
var föga att påräkna. — Då Biskop Heurlin jemväl efterlemnade en oförsörjd dotter,
som vid 44 års ålder är så sjuklig, att hon föga kan vara sin 70-åriga mor till
hjelp och biträde, samt då denna dotter åtnjuter halfva inkomsten af nådåren, hvilka
gå till ända den 1 nästkommande Maj, så kan förbemälda Enke-biskopinua, under
antagande att nettobehållningen för hvarje år utgör högst 8,000 R:dr, vid nådårenS
jewalch.
294
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 106'.
slut icke anses ega mer an omkring 12,000 R:dr, ett kapitalbelopp, som påtagligen
lemnar en alltför ringa afkastning för en sorgfri bergning.
De ofta omvexlande tjenstebefattningar, som framlidne Biskop Heurlin innehaft,
de deraf följande kostsamma flyttningar och dryga utgifter för en talrik familjs uppfostran,
— allt detta bidrog i ej ringa mån till den skuldsättning, som gjorde för
honom omöjligt att lemna sin familj i bergliga omständigheter.
Jag föranlåtes derföre anhålla,
att Enke-biskopinnan Heurlin måtte förunnas en årlig pension af 800
R:dr Runt.
Till närmare bestyrkande af förhållandet skola transumt af bouppteckningen efter
aflidne Biskop Heurlin jemte prestbetyg blifva öfverlemnade till Stats-Utskottet,
till hvilket denna min motion torde få renrtteras.
Stockholm den 28 November 1862.
Carl Mörner.
T¥:o IO#5.
Af Grefve Wärner, Carl, angående pension åt f. d. Ryttmästaren
J. F. Ömans enka, Gustafva Christina Sofia Öman, född Wallberg.
Bland mängden af understödsbehöfvande befinner sig aflidne Fängelse-direktörens,
förre Ryttmästaren J. F. Ömans enka, född Wallberg. — Bemälde Öman, som, på
sätt bifogade meritförteckning utvisar, bevistat 1808 och 1809 samt 1813 och 1814
årens fälttåg i Tyskland och Norrige, blef efter afgång ur krigstjenst brfordrad 1851
till Direktör vid Wexiö Länsfängele, hvilken befattning han med synnerligt nit och
ordentlighet bestridde intill sin död i Juli månad 1858.
Af jemväl bilagde transumt af bouppteckningen upplyses, att sterbhusets behållning
utgjorde blott 287 R:dr 83 öre; och då enkan Öman, som genom nådigt Bref
den 14 December 1858 i nåder förunnats en gratifikation af 150 R:dr, i öfrigt
saknar annan tillgång än det understöd af 54 R:dr, som hon årligen uppbär från
Arméens Enke- och pupillkassa, så synes hennes nödställda belägenhet desto heldre
förtjena behjertande, som närlagde läkare- och prestbetyg styrka hennes oförmåga att,
i följd af försvagad syn och aftagande kroppskrafter, kunna med arbete förtjena sitt
uppehälle, samt att hon, härstädes bosatt, förer en hedrande vandel och är i torftiga vilkor.
Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 107.
295
Vid sådant förhållande och då Rikets Ständer vid flera föregående tillfällen visat
frikostighet mot obemedlade tjenstemäns enkor och genom lifstidspensioner betryggat
dem mot den förödmjukande olyckan att falla fattigvården till last, får jag så mycket
heldre förorda Enkan Oman till åtnjutande af en årlig pension af åtminstone
200 R:dr R:mt, som hon icke har att påräkna ringaste understöd elier bistånd af
sina anhöriga.
Stockholm den 28 November 1862.
Carl Mörner.
Xm un.
Af Grefve VIorner» Carl Clöran Hellof? angående pension åt
framlidne Sekreteraren i Kongl. Landtbruks-akademien Johan Theophil
Nathhorsts döttrar, Ida Malhilda, Emma Amalia och Bertha
Diona.
Vid sistlidne riksdag behagade Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majrts
nådiga Proposition tillägga Sekreteraren i Landtbruks-akademien Johan Theophil Nathhorst
rätt till pension å allmänna Indragningsstaten till belopp af 3,600 R:dr, men
Nathhorst, som med slutet af år 1861 lemnade Sekreterarebefattningen i Akademien,
fick ej länge vara i åtnjutande af den honom beviljade pensionen, och efterlemnade
vid sin bortgång intet annat arf åt sina barn, än det visserligen i och för sig oskattbara
arfvet af ett aktadt och frejdadt namn. Hvad han med sin rastlösa verksamhet
och sin ovanliga förmåga uträttat till befordrande af Svenska landtbrukets utveckling
och förkofran är allt för allmänt bekant för att af mig behöfva vidlyftigare omordas;
och då jag ej betviilar Rikets Ständers benägenhet att från nöd och bekymmer be
fria
hans efterlefvande tre oförsörjda döttrar och sålunda afbörda en del af den tacksamhetsskuld,
hvaruti landet står till framlidne Kongl. Sekreteraren Nathhorst, inskränker
jag mig till att vördsamt föreslå:
det Rikets Ständer måtte,åt Kongl. Sekreteraren Johan Theophil Nathhorsts
tre döttrar, Ida Mathilda, Emma Amalia och Bertha Diona, under vanliga
vilkor bevilja årlig pension, bestämd till det belopp, som med afseende å
296 Motioner hos Ridderskapet och Adeln 1862. N:o 108.
fadrens förtjenster och pensionstagarnes behof af understöd kan finnas
lämpligt.
Stockholm den 28 November 1862.
Ca.7'1 G. Mörner.
A:o lOft.
Af Herr lilliehöök, Carl Bertil, att det af Kongl. Maj.t äskade
anslag till exercis af flottans bemanning, måtte odeladt ställas till
Kongl. Maj.ts disposition.
Jag föreslår
att det belopp, som Rikets Stander må komma att anvisa till exercis af
Flottans bemanning, må odeladt stiillas till Kongl. Maj:ts disposition och
icke, som Kongl. Maj:ts nådiga Proposition rörande behofven för 5:te Hufvudtiteln
kunde gifva anledning till, fördeladt i särskildt anslag för öfning
af det yttre och särskildt för öfning af det inre sjöförsvarets personal.
Skälet till min vördsamma hemställan är att, i bilagan till den Kongl. Propositionen,
den åsigt är uttryckt, att högsta möjliga tjenstbarhet för Flottans personal,
ej skulle kunna vinnas utan att det inre och yttre sjöförsvaret erhölle hvar sin särskilda
personal, och att en fördelning af Flottans personal i nämnda rigtning oför
töfvadt
borde verkställas, åtminstone med hänsigt till tjenstgöring, och att, såsom ett
uttryck af denna åsigt, en delning af exercis-medlen blifvit föreslagen.
Då för hvardera grenen af sjövapnet, en fördelning af gemenskap och underbefäl
redan faktiskt eger rum, måste den, såsom nödvändig nu ansedda fördelning,
gälla officers-personalen. Den som, på skäl hvilka flere gånger och äfven vid sednaste
riksdag, blifvit yttrade, icke ansett behofvet kräfva eller för saken vara nyttigt,
en sådan fördelning, då det inre sjöförsvaret hufvudsakligen utgjordes uf roddfartyg,
kan med ännu mindre skäl finna fördelningen nödig, sedan roddfartygen upphört att
vara tidsenliga och sedan ett skärgårdskrig af den beskaffenhet, för hvilken nämnda
S »Inmäta böm moa uaolod téb iht hoiBfeod uoiaasa fartyg
